# ID: svediakorp-gov510
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 127,122
# sentences: 4,811
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
ii å 11 d a
hos
H ö g 1 o f 1 i g e
RicMerskapet och Adelil
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1840 och 1841.
Tjiig ondes jelte Häftet.
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet, i84^>
Tisdagen den i Juni tS/Jt.
Plenum lil. g f. m.
Justerades il prot.utdr. för den 2g sisiI. Maj.
Hr Munck af Rosenschöld, Wils Rudolph, uppläste
följande:
Hvad jag nu går att uppläsa är en reservation mot
Ståndets beslut den tg April e. m., i afseende på Const.-  UtsK:s mein. N:o 85, sorn innehöll det nu hvilande förslaget
till representationsförändring. Jag hade ämnat att ej afgifva
denna reservation förr än vid prof.justeringen, hvilken
jag på grund af 2g §:n Ridd.Ordn. förmodade skulle blifva
r4 dagar efter protocollels hållande, då Ståndet, mig veterlig!,
icke för något särskildt fall derom annorlunda förordnat.
Men dä nu nära sex veckor äro förflutna sedan prot.
hölls, och jag på taflan ser förteckningen på de till justering
färdiga prot;n ej gå längre än till den 6 April, samt riksdagen
lärer vara nära sitt slut, så att måhända prot. för
den ig April ej kommer att justeras; så får jag anhålla hos
lir Landtm, att nu få uppläsa och till prot. afgifva denna
reservation.
Jag har redan muntligen reserverat mig mot den formella
behandlingen af Coust.Utsk:s mern. N:o 85 och af
de dermed gemenskap ägande memorialen, innehållande
förslag till representationsförändring; jag vill härmed framställa
de skäl, hvilka föranledt denna min reservation. Jag
ansåg del grundlagsvidrigt, så väl att en så beskaffad propos.
framställdes, som den, nemi. att Ståndet skulle förklara
för sin enda gemensamma tanke, att förslaget till
representationsförändring, hvilket innehölls uti meni. N:o
85, var oantagligt, d. v. s, afslä det och all fråga om
representationsförändring för denna riksdag, som ock att
Ståndet biföll denna proposition. De §§ i våra grundlagar,
hvilka föreskrifva sättet att tillvägagå vid fråga om
grundlagsförändringar, äro 56 och 8i §§:ne Reg.F:n och 2g
§:n Riksd.Ordn. 56 §:n Reg.Ftn handlar blott om de fall,
då Coust.Utsk. tillstyrker ett af en riksdagsman till detsamma
ingifvet förslag till grundlagsförändring eller utlåter sig
öfver en af Konungen i lika ändamål gjord propos., och föreskrifter
i dessa afseenden följande:
4
Den i Juni.
1:0 Generelt, alt Utskts yttrande öfver dessa förslag
till grundlagsförändringar skola viel samma riksdag, som förslagen
till Utsk. blifvit ingifna, till R. St. öfverlemnas, ''hvilka
vid densamma må derom kunna öfverlägga,
men icke vid densamma besluta.’’
2:0 Speciell. I första händelsen, eller ifall inga anmärkir-r
i R. St:s plena mot Const.yskts yttrande göras, att
yttrandet då skall hvila såsom ett R. St:s utlåt., hvaröfver
först vid nästa riksdag, och då endast med ja eller nej, skall
kunna beslutas; gällande då föreskriften uti 75 §:n Riksd.-  Ordn., eller attalia RiksScns sammanstämmande beslut och
Konungens sanction fordras, om förslaget skall kunna få
kraft af grundlag. I andra händelsen, eller ifall anmärkmr
i RiksStms plena göras mot TJlsk:s yttrande, att då de, hvilka
hvarje Stånd särskildt förklarar för sina gemensamma
tankar, skola till Utsk. hänvisas; alt Utsk. åligger samtliga
RiksShns tankar till ett helt utlåt, i möjligaste måtto sammanjemka,
och, om oförenliga skiljaktigheter finnas, dem
derjemte till samtliga RiksSt:ns behandlande anmäla; förena
sig derefter samtliga RiksStm om ett enahanda utlåt.,
att detta då skall hvila till slutligt behandlande på tid och
sätt som ofvan föreskrifvet är; i vidrigt fall, att Utsk. skall
förstärkas och genom omröstning skiljaktigheterna förena;
och att det på så sätt fullständigt beredda utlåt, sedan skall
hvila till R. St:s afgörande, som ofvan sagdt är. Härutaf
ses, alt eli af Consl.Utsk. tillstyrkt, af enskild motionär
vackt förslag till grundlagsändring kan vid samma riksdag,
som det blifvit till R. St. aflemnadt, förkastas, om samtliga
RiksSttn underkänna Const.Utskts yttrande deröfver, eller
det underkännes uti förstärkt Const.Utskolt.
För att inhemta ytterligare bestämmelser i afseende på
K. propos.-r till grundlagsförändringar, måste man Öfvergå
från denna §, som i sanning knn räknas till nebulosorna i
lagstiftning, till 81 §:n, jemväl af Reg.Frn, hvilken i afseende
på K. propostr till grundlagsförändringar tydligen föreslrifver:
1:0 ”Tillstyrker Utsk. hvad Konungen föreslagit,
li vile frågan till nästa riksdag, då R.
St. skola sitt beslut derom fatta. 2:0 Afstyrker
Utsk. Konungens propos.; då må R. St. genast
kunna antingen denna propos. afslå eller ock afgöra,
att de vilja öfver densamma å nästföljande
riksdag besluta; gällande i detta fall tre Stånds
mening, och, om två Stånd stanna emot två, deras,
som beslutet uppskjutit.” 3:o Tillägges den uttryckliga
föreskrift, att R. St. icke under någon förevändning
må förr än å nästa riksdag propos. till bifall upptaga,
d. v. s. densamma för gällande grundlag förklara. Sådana
äro grundlagens föreskrifter i afseende på R. Stts rätt alt
entaga eller förkasta de förslag till grundlagsförändringar,
hvilka Const.Utsk. emottagit från Konungen eller enskild
Den i Juni.
5
riksdagsman och til! RiksSt:n Sfverlenmat. I afseende på
Consl.Utsk:s egen rall att föreslå grundlagsförändringar, nämner
56 §:n lleg.Frn intet ; det är först 81 §:n, som säger i
afseende på Coust.Utsk.: "De 11 a U ts k., hvars pligt det
vara skall ali grundlagarna granska, äger rätt
hos R. St. föreslå de ändringar deruti, sorn det
anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att
verkställa.” Murken, mine herrar! att lagstiftaren i denna
§ har öfverlemnat åt Coust.Utsk., och icke ål Stånden, att bedomina
hvilka grundlagsändringar uro högst nödiga eller
nyttiga och möjliga att verkställa; hvilket bevisar, alt 1809
års grundlagsskrifvare i delta fall både hade förutseende
och en noggrann kännedom om så väl Svenska som alla
kastindelningars motvilja för förändringar. Denna § slutar
föreskrifterna i afseende på Const.Ulsk;s rätt alt föreslå
grundlagsändringar med att uttryckligen säga: ”R. St. må
icke å den riksdag, då Utsk. någon sådan ändring
föreslår, utan först å den nästföljande, derom besluta.
” — Sedan följa föreskrifter för proceduren vid detta
beslut. — Idur talas icke om några RiksSttns gemensamma
tankar eller hänvisningar till Utsk. såsom uti 56 §:n, då Utsk.
tillstyrkt en riksdagsmans förslag, ulan precist blott samma
föreskrift, endast med litet variation i sältet att uttrycka
sig, såsom ”derom besluta’’ i stället för ”sitt beslut
derom fatta,” och uteslutande af orden ”hvile frågan
till nästa riksdag,” finnes här i afseende på behandlingen
i RiksSltns plena afen af Const.Utsk. föreslagen ändring
uti grundlagarna, som den, hvilken finnes intagen i samma
81 § för del fall, då Const.Utsk. tillstyrkt en K. propos. till
grundlagsändring, — för sistnämnda fall står der föreskrifvet:
”Tillstyrker Utsk. livad Konungen föreslagit,
hvile frågan till nasta riksdag, då R. S t.
skola sitt beslut derom fa l t a — hvilken propos. enligt
praxis aldrig än blifvit förklarad för oantaglig eller någonsin
underställd Ståndens pröfning, sedan Utsk. tillstyrkt
densamma. Att orden ”hvile frågan till nästa riksdag”
ej äro intagna i föreskrifterna rörtde behandlingen af
ett från Const.Utsk. omedelbart emaneradt förslag, torde ej
kunna betyda annat än att grundlagsskrifvarne ansett denna
tnellanmening obehöflig. Ty det måtte vara klart, alt, då
der hvarken står taladt 0111 hänvisningar, förändringar eller
förkastande af ett dylikt förslag, men uttryckligen står: ”R.
St. må icke å den riksdag, då Utsk. någon sådan
ändring föreslår, utan först å den nästföljande,
derom besluta,” — alt, säger jag, detsamma oförändradt
mäste hvila till dess. Hvarföre skäl till denna mellanmenings
eller ordens — ”hvile frågan till nästa riksdag” —
inflickande uti föreskriften i afseende på behandlingen vid
första riksdagen af en af Const.Utsk. tillstyrkt K. propos.
G
Den i Juni.
förefunnits, är, emedan denna mening slår såsom anlithes
till den uti nästföljande föreskrift, i afseende på behandlingen
af en af Coust.Ulsk. afslyrkt K. propos., intagna meningen:
”då må R. St. genast kunna antingen denna
propos. alsia, eller ock afgöra, att de vilja
öfver densamma å nästföljande riksdag besluta.”
Uli föreskriften för behandlingen af ett Const.Utskis eget
förslag finnes icke någon sådan antithes att hafva uppmärksamheten
fästad uppå, alldenstund hela föreskriften inskränker
sig dertill, alt R. St. må icke å den riksdag, ett sådant
förslag till dem blifvit öfverlemnadt, utan först å den nästföljande,
derom besluta. Såsom ett biskal torde kunna anses
böjelsen hos skriftställare att ej alltid begagna samma uttryck.
Men för att vidare inhemta 0111 ej andra och flera
föreskrifter finnas och måste tillämpas i afseende på behandlingen
af ett Coust.Utsk:s eget förslag till grundlagsförändring,
än 8t §:ns Reg.F:n speciella föreskrifter i afseende på desamma,
måste man öfvergå till 29 §:n Riksd.Ordn., den tredje
och sista §:n i våra grundlagar, som rörer sättet att tillvägabringa
föi ändringar uti desamma, och som i sitt första
moment handlar generelt 0111 Coust.Utsk., dess beskaffenhet,
dess och Ståndens skyldigheter och rättigheter i förhållan
J
O O
de lill hvarandra i detta afseende. Början af denna §, som
handlar om Coust.Ulskjs tillgöranden i grundlagsändringsväg,
lyder: "C o 11 s t. U t s k., som utgöres af 24 ledamöter,
tillkommer att, i den ordning Reg.F: n för
e s k r i f v e r, granska Rikets grundlagar, samt
upptaga frågor och till plena afgifva förslag om
ändringar, förbättringar och fork I a ringar de ra
f; hvaröfver Ståndens ledamöter vare olie tage t
att in p I e 11 o yttra sina tankar, men R. S t. e j för r,
ä 11 å den nästföljande riksdagen må beslut a.” Denna
sednare perioden är den generella föreskriften i afseende
på behandlingen af Const.Utskts memorial, hvilken måste
gälla i alla hänseenden, der ej särskildta undantag upphäfva
densamma. Gifven härvid akt, mine herrar! derpå, att hvarken
här eller i den af 81 §:ns af Reg.Ftn föreskrifter, som handlar
om Const.Utskts egna förslag, står såsom i 56 §:n Reg.-  F:n — jag erinrar att 56 §:n Reg.Ftn blott rör de fall,
då Utsk. tillstyrkt en riksdagsmans förslag, eller utlåter sig
öfver en K. propos., den omtalar ej Utsk:s egna förslag —
vid fråga om ett af enskild riksdagsman väckt och af Const.-  Utsk. tillstyrkt förslag taladt 0111 hänvisningar eller ålerremisser
eller hvarje RiksSlts gemensamma tankar. Hade så
varit förhållandet, så hade denna generella föreskrift äfven
kunnat lämpas på den del af 81 §:n Reg.Fm, som specielt
rörer behandlingen af Const.Utskis egna förslag; utan häri
1 moni. af 29 §:n Riksd.Ordu. medgifves blott, märken det,
mine herrar! Ståndens ledamöter, icke Stånden, att
in pleno vid första riksdagen, då ett memorial från Const.-
0 c ii i Juni.
Utsk. till R. Sl. öfverlemna*, deröfver yttra sina tankar;
hvilken allmänna föreskrift, eller den, att .Ståndens ledamöter
iiro obetagne in pleno yttra sina tankar öfver lill R.
St. af Coust.Ulsk. afgifna förslag, naturligtvis till ledning
för kommande Ständers omdöme, är den enda, som får tillämpas
så på 81 som 56 §:n Reg.Fm, utom i afseende på
en K. propos., i afseende hvarpå ifrån denna 29 § af Riksd.-  Ordn. undantagsvis hänvises till 81 §;n Reg.F:n. Skilnaden
mellan föreskrifterna för behandlingen af ett Coust.-  Utsk:s eget mein. och en af detsamma tillstyrkt K. propos.
är, såsom detina del af 29 §:n Riksd.Ordn., jemförd med 8r
§:n Reg.Fzn, visor, följande; 1:0 att uti denna sednare §, hvartill
i afseende på K. proposir undantagsvis hänvises från
29 §:n Riksd.Ordn., står rör:de dessa eller de K. proposrna
ieke näinndt, således hvarken tillåtet eller förbjudet, om ståndsledamöter
äga tätt att lill ledning för kommande Ständer
yttra sina tankar olver dem, sedan
dem med tillstyrkande; då deremot, i afseende på Coust.-  Utsk:s egna mein., väl också ingenting härom står näinndt
uti 81 §:n Reg.Fm; men för dessa göres intet undantag uti
1 mom. af 29 §:n Riksd.Ordn. från de der intagna, allmänna
föreskrifter, hvarföre de måste vara underkastade behandling
efter detta der intagna stadgande; och 2:0 alt, i afseende
på Const.IJlskjs egna mein., uti 81 §:n Reg.F;n ej står
utsatta orden ’'hvile frågan till nästa riksdag,” såsom
der står i afseende på en tillstyrkt K. propos. ; men
hvilket ©tvifvelaktigt torde falla af sig sjelft, då der hvarken
uti 81 §ms Reg.Fm speciella föreskrifter i afseende på
ett från Coust.Utsk. omedelbarligen emaneradt förslag, ej
i ller i 29 §:ns Riksd.Ordn. föreskrifter för behandlingen af
Const.Utskts mern., i allmänhet står taladt om återremiss
eller att Stånden äga rätt förklara några gemensamma tankar,
såsom der står uti 5o §'• 11 Reg.Fm; ulan der tverlom i
29 §;n Riksd.Ordn. står, såsom antithes deremot, att R. St.
ej förr, än å den nästföljande riksdagen, må öfver ett Cons!.-  Tltskts mein. i allmänhet besluta den föreskriften, att Ståndens
ledamöter vare obetaget att in pleno öfver förslaget
yttra sina tankar. Undantaget från 2g §;ns Riksd.-  Ordn. allmänna föreskrifter, som lili 56 §:n Reg.Fm genom
för der omrörda särskildta fall intagna stadganden blifvit
gjordt, lärer ej kunna sträcka sig längre än till de fall, hvarför
dessa stadganden blifvit bestämda, d. v. s. för behandlingen
af K. proposir och af enskild riksdagsman väckta och
af Utsk. med tillstyrkan åt R. St. öfverlemnade förslag till
grundlagsförändringar; ty andra omlalas uti denna § icke.
Derföre måste den uti 81 §:n Reg.Fm utan särskilda föreskrifter
lemnade frågan, huruvida blott Ståndens ledamöter
äga rätt att öfver ett Const.Utskts eget förslag till grundlagsförändring
in pleno yttra sina tankar eller Stånden äga
8
Den i Juni.
att deröfver förklara sina gemensamma tankar oell besluta
Ate ireni isser m. m., subsumera under 29 §:ns Riksd.Ordn.
föreskrifter för behandlingen af Const.Utsk:s mern. i allmänhet
och icke under de föreskrifter, som 56 §:n R.eg.F:n
undantagsvis innehåller för behandlingen af sådana mern.,
hvilka, lill följe af hvad enskild riksdagsman hos Utsk. i
grundlagsändringsväg föreslagit, blifvit åt R. St. öfverlemnade.
Det torde vara ett oeftergifligt villkor vid tillämpningen
af alla lagar, att man ej får gifva deras föreskrifter
en större utsträckning, än den de uti sig bokstafligen innebära;
och här torde det vara så mycket mera ett åliggande,
då grundlagen uti sin 83 § af Reg.Ftn sådant uttryckligen
föreskrifver.
Om, såsom i 56 §tn Reg.Ftn, i afseende på af riksdagsmän
väckta och af Utsk. tillstyrkta grundlagsändringsförslag,
den i 29 §:n Riksd.Ordn. mot föreskriften, att R.
St. ej förr än å den nästföljande riksdagen må öfver ett
Const.Utskis förslag till ändringar, förbättringar eller förklaringar
af grundlagarna besluta, intagna antitliesen, att
Ståndens ledamöter öro obetagne att in pleno öfver ett
sådant förslag yttra sina tankar, hade varit utbytt mot
rättigheten för Stånden att öfver förslaget förklara sina gemensamma
tankar, så är det klart, att den första föreskriften
kunde upphäfvas, eller rättare, att den första föreskriften
endast innehöll förbud för Ständerna att till grundlag
antaga ett Const.Ulskrs förslag vid samma riksdag, som det
blifvit till dem öfverlemnadt: men nu, då rättigheten för
Stånden att förklara gemensamma tankar inskränker sig lill
56 och 81 §§:na Reg.Ftn för de fall dessa angå af Utsk.
tillstyrkta förslag af enskilda motionärer eller afstyrkta K.
proposir; så kan ett förkastande af Const.Utskts egna förslag
vid samma riksdag de blifvit ingifna till R. St. alls
icke komma i fråga, och föreskriften att R. St. öfver ett
dylikt förslag ej må förr än å den påföljande riksdagen besluta
innefattar i afseende på dessa förslag lika så vä! som i
afseende på tillstyrkta K. proposir, ej mindre förbud, att vid
den innevar. riksdagen förkasta dem, an förbud alt vid samma
riksdag antaga dem till gällande grundlagar.
Att icke ordet besluta, såsom någon här påstått, jag
tror Hr Cederschjöld, P. G., endast vill säga antaga till
grundlag, då detta ord begagnas uti de ofvannämnda 3:ne
§§:na, är klart af 8i §:n Reg.Fm, der detta ord begagnas,
då fråga är att genast afslå en af Coust.Utsk. afstyrkt K.
propos., eller också låta den hvila till nästa riksdag. Der
står: "Afstyrker Utsk. Konungens propos., då må
R. 8 t. genast kunna antingen denna propos. a fs
I å, eller ock afgöra att de vilja öfver densamma
å nästföljande riksdag besluta; gällande i detta
fall tre Stånds mening, och, om två Stånd stan
11
a
Den i Juni.
9
na emot två, deras, som beslutet uppskjutit.” Der
torde ordet ”beslutet” icke mindre afse, att vid första riksdagen
förkasta den af Const.Utsk. afslyrkla K. propostn, än
den behandling, den vid den nästföljande riksdagen kunde
komma att undergå. Det ord, som uti dessa procedurer för
grundlagsändringars tiilvägabringande innehållande §§ enkom
brukas i bemärkelsen af att till gällande grundlag antaga,
är det i afseende på en K. propos. uti8i §:n Reg.Ftn
begagnade uttrycket ”till bifall upptaga.”
Af denna jemförelse mellan de 3 §5, som föreskrifva proceduren
för grundlagsförändringar, synes det för mig åtminstone
vara klart, att ett förslag i denna väg omedelbarligen
från Const.Utsk. icke kan vid samma riksdag förkastas, sorn
det blifvit till Stånden öfverlemnadt; att den procedur, sorn
vid denna riksdag gjort sig gällande i detta afseende, är
oriktig, och att Frih. Cederströms, Jacob, så mycket förhånade
mening i detta afseende är den enda rätta, uti hvilken
jag också tillika med Frih. Boye, Fredrik , första gången en
grundlagsfråga vid denna riksdag förevar, instämde, och hvilken
jag hela tiden delat, ehuru jag icke, liksom Frih. Cederström,
ansett mig beständigt förpligtigad att hvarje gång,
trots allas motstånd och hela Ståndets höglofliga skratt,
söka göra den gällande och att mig mot motsatta beslut
och en annan behandling af frågorna oupphörligen reservera;
men jag är öfvertygad, att hvar och en, sorn opartiskt och
utan politiska considerationer vill betrakta och jemföra dessa
§§, skall finna, att Frih. Cederström håller sig noggrann! både
vid deras bokstaf och mening, då han påstår, alt ett Const -  Utsk:s eget förslag till grundlagsförändring måste hvila lill
en påföljande riksdag, och att icke R. St. eller RiksSt:n
men väl Ståndens ledamöter äga deröfver att vid den riksdag,
då det af Utsk. till Ständerna öfverlemnas, yttra sina
tankar. Jag vill nu en gång för alla förklara, att jag alltid
delat och delar nämnde Fr i lits åsigt i delta hänseende;
och jag är öfvertygad, att det i våra riksdagsförhandlingar,
långt ifrån att, såsom man nu vill påskina, det skall anses
såsom en förfelad eller för långt drifven conseqvens af Frih.
Cederström, såsom skulle han vilja äfven sträcka conseqvensen
till ett en gång begånget misstag, — att, säger jag, det
tvertom skall af alla, som tagit kännedom af grundlagarna
och vilja och kunna opartiskt förslå dem, anses såsom en
förtjenst af nämnde Friherre, alt han ensam såsom en Horatius
Cocles sökt försvara det rätta; ty han har j denna
sak, enligt min öfvertygelse, ovillkorligen rätt.
Men till saken. Antagom att den procedur, som Utsk.
och Stånden vid denna riksdag låtit gälla, vore den riktiga;
hvilken åsigt, ehuru jag ej anser den vara den rätta, jag
dock vid både detta förslag, som innehölls uti mern. N:o
26 H. 2
10
Den i Juni.
85 oell flera, ansett mig pligtig att vid behandlingen af frågorna
följa, då den vid denna riksdag både haft Const.Utsk:s
och Ståndets auetoritet för sig, och från hvilken synpunkt
jag äfven uti denna min reservation både vill och bör betrakta
frågans behandling, — antagom, säger jag, att ett grundlagsförslag,
omedelbarligen från Coust.Utsk. emarieradt, kan,
vid samma riksdag det blifvit till R. St. öfverlemnadt, tillintetgöras;
så begicks ändock här den 19 April, vid behandlingen
af Const.Utskts sednaste förslag till representationsförändring,
enligt min öfvertygelse, en olaglighet, när propos.
framställdes till afslag på nämnda förslag, som innehölls
uti Const.Utsk:s mern. i\T:o 85, och denna propos.
af Ståndet bifölls. Ty derigenom gaf Landtm, anledn. till,
och pluraliteten sökte, såvidt på den berodde, att tillintetgöra
och upphäfva icke blott ett af alla fyra Stånden fattadt
beslut, att, såvidt på dem berodde, en grundlagsförändring
i afseende på Svenska folkets representationssätt skulle
komma till stånd, utan äfven de roed R. St:s rätt genom deras
förstärkta Const.CJtsk. fattade beslut, att den nya representationen
skulle bildas genom samfällda val och fördelas på
tvänne kamrar; hvilket upphäfvande af redan af R. St. fattade
beslut, äfven förutsatt, att den vid denna riksdag iakttagna
behandling af Const.Utskrs egna förslag till grundlagsändringar
i öfrigt vore den riktiga, måste vara olagligt.
Det enda, som med denna sednare eller vid denna riksdag
följda tolkningen af grundlagarna hade varit grundlagsenlig!,
ifall man ej ville bifalla Const.Utskrs meni., hade, enligt
min öfvertygelse, varit att förklara det oantagligt, men förklara,
såsom Ståndets gemensamma tanke, ett nytt förslag, dock
bygdt liksom delta på de af förstärkt Coust.Utsk. bestämda
principerna, samfällda val och två kamrar. Men det
beslut Ståndet fattade, att förklara för sin enda gemensamma
tanke alt förslaget vore oantagligt, var, då man ej satte och
till följe af de uttryck, som begagnades uti beslutet, ej kunde
sätta något annat i stället, intet annat än att genom ett
sökt uttryck, en omskrifning, förklara, att man, trots sitt eget
och R. Sirs föregående beslut, trots beslut, fattade dels af
alla fyra RiksSlm, dels med deras rätt af förstärkt ConstUtsk.
, icke ville någon representationsförändring hafva. Detta
vare sagdt om den formella behandlingen af frågan.
Såsom jag redan yttrat, sjelfva utgången af saken i öfrigt
bekymrar mig icke. Ty just genom det handlingssätt,
hvilket de Stånd, som representera nationens minoritet, visat
i denna fråga, hafva de för densamma ådagalagt hvad
den i reformväg kan hafva att vänta af dem. Just detta
handlingssätt, om det fortsattes, skall föra reformen närmare
och göra den fullständigare, än som skulle varit fallet,
om man gjort någon eftergift i tid. Detta handlingssätt
skall såsom de Ithakiska friarnes öfvermod vara det, som
Den i Juni.
kraftigast verkar dertill att Const.Ulskrs bemödanden i denna
väg ej alltid skola, såsom nu, vara, hvad inan inom detta
Stånd sökt göra dem lill, ett verkligt Penelope* arbete.
Mine herrar! Ulyssis-bågan är redan framlagd, kunna
icke vi spänna den, nog skall här komma den man, som kan
d<t; han har redan slutat sin irrfärd; kalla honom tiden,
folkets begrepp 0111 sina rättigheter. Nu kan minoriteten af
nationen, på grund af något man kallar ståndspi ivilegier,
trotsa i förnämt förakt och genom vägrade proposrr, grundlagsvidrigt
npphäfvande och tillintetgörande af redan fattade
beslut &c. &c., handla så erkebiskopligt den vill; men
detta politiska sunnanväder skall blåsa halsen af sig; folkets
majoritet har en säkrare grund än majoriteterna inom R.epresentationen;
den grundar sig icke på ord på pergament
titan på verklighet; den skall icke försumma att inse och
taga ut sin rall; och den tid skall komma, om den konstgjorda
majoriteten af nationens representanter trotsar på sin
inbillade makt, då man tager börden vid sina företrädesrättigheter
och biskoparna vid kåpan, och — de må dämma
folket, som gjort det; de må åberopa sina privilegier på
seklergainmalt pergament; det behöfver ej andra än dessa
millioners rättigheter såsom samhällsmedlemmar; de skola
ej blott åberopa, de kunna också försvara dem. Der fanns
en tid, då man ansåg Svenska folkel ej hafva rätt att representeras
af andra än herrar och biskopar; vi hade herredagar.
Folket insåg sin rull, och de försvunno, eller rättare,
det såg upp och de smälte bort, ehuru de, som hade
förmånen af detta sätt att representera nationen, säkerligen
insågo och påstodo, ej mindre än de, sorn äro i samma cathegori
nu, rättvisan och nyttan för Slaten af deras företrädesrättigheter,
och envist sökte försvara dem. Men då,
såsom alltid när nationens rättvisa anspråk ej vinna gehör,
har den vetat hvad som varit till görandes.
Ur en liten vagga häfver förut stora händelser framstått;
folkets känsla af sin kraft kan slumra med tidsandan,
men den dör icke. Coust.Utskts nu förhånade förslag kunna
vara lika mäktiga lill en förändring i nationens framtida
ställning, sorn Luthers föraktade theser i Wittenberg voro
till en förändring i Europas. De best 1 i elde Tezels aflatskrämeri
med himlens rättigheter; vår representation är ett aflatskrämeri
med nationens, och vår kastindelning är ett barbari
och ett hån emot himlen. Kommen ihåg, att det var
af dessa theser, som följden blef, att man, såsom Erasmus
uttrycker sig, tog påfvarne vid kronan, det rika presterskapet
vid pungen, och kloslerhjonen vid magen — — —
— skratten, mine herrar! och kommen ihåg, att denna representations,
dessa ståndsprivilegiers tid är icke mer; folket
skall se upp, och denna representation, dessa ståndsprivilegier
skola försvinna utan att lemna spår efter sig lik
-
12
Den i Juni.
sorn skuggan sedan solen gått ned; de äro skuggor, hvartill
nu mer ingen verklighet finnes.
Kommen ihåg, att orden — ”J begären räkenskap ofver
tillståndet med Statens inkomster och utgifter; jag åter begär,
alt Stånden skola sammankallas” — yttrade i Franska
parlamentet, voro de gnistor, hvarmed tändes den eld, sorn
nära trehundra år efter Luthers religiösa reform i politiskt
afseende skärade och pånytlfödde Europa.
Det betyder intet, att förslaget, det ifrågavar., här blifvit
för k as ta dt; det betyder intet om det blifvit förkastadt
af tre Stånd; det hade intet betydt om det blifvit underkändt
i förstärkt Const.Utsk. Det är, såsom sagdt, Ulyssisbågan,
den är framlagd, det är med den och ingen annan,
som inålet kan träffas, som priset, nationens belåtenhet, kan
vinnas; nu mer finnas inga undanflykter för dem, som vilja
täfla derom. Kommen ihåg, att vi äro dödliga, men folken
och ideeina odödliga, de hafva tidens odödlighet, och de
ideer, hvilka omfatta och åsyfta folkens väl, skola aldrig
sakna anhängare och försvarare; kommen ihåg! våra former
hafva blifvit gamla, men verlden ikring dem har blifvit ny
och folket har föryngrats; det trifves icke i dem. Tidens
lösen är förändring.
Glommen icke, att utom Ludvig XIV:s och XV:s slöserier,
utom Hertigen af Choiseul, af Aiguillon, Abbe' du
Terray, Calonne och Erkebiskopen af Sens och El ienne med
de flere, som arbetade för Frankrikes öfversvämmande af
nationalskuld, som kastade nationens tillgångar uti hoffeternas
och sinecurernes haf, voro de af adeln och det högre
presterskapet, som vägrade att erkänna tredje Ståndets rättigheter,
som envist påyrkade omröstning i nationalförsamlingen
ståndsvis, hufvudorsaken till hvälfningarna i Frankrike;
de kunna åtminstone kallas revolutionens brudsvenner.
Men förgäten å andra sidan icke heller, alt det var revolutionen,
som gjorde Fransmännen till ett folk , och att det
var denna förändring, som gjorde Frankrike från en stat i
ruiner, föraktad och ansedd endast värd att styras af en
Sardanapalus och hans qvinnfolk, från kadavret af ett rike,
lior t död t medan styret legat i dessas händer, från ett samhälle
af sybariter till ett rike och ett folk, som visade sig
aga kraft nog, ej blott att styra, utan, hvad mer är, att omskapa
Europa. Glommen den tid, då några få samhällsclasset-
ledde staternes öde, då hvarje nation erkände adelns
och preslernes oligarehi; deras stjerna har längesedan slocknat,
den har bleknat för den allmänna upplysningens sol
och den har blifvit stoft mellan tidens händer.
Öfvervägom slutligen, att huru mycket man än talatom
sin villighet att ingå på en billig reform i representationsväg,
så skall vårt handlingssätt dock komma folket att tro,
att vi ej vilja någon förändring, hvarigenom det vederfares
Den i Juni.
i3
rättvisa, ulan blott en sådan, som de skulle medgifva, hvilka
anse att ett folk endast bör styras efter inför Gud fattade
föresatser, såsom det nu lärer heta af dem, som uppstiga
på sina förfäders thron, hvilka anse att representationen
bör vara så inrättad, att det endast är ett medel att
gäcka folket, vara något, hvarigenom man låter sina planer
genomdrifvas för att sedan kunna saga folket: ”Hvaröfver
klagen J? Öfver tunga skattebördor? Hvad? J håfven ju beskattat
eder sjelfva! Öfver orättvisa lagar? De äro stiftade
af edra egna ombud! Öfver att J ej kunnen vinna edra önskningar?
Edia ombud hafva satt sig deremot! — — -— —
Som sagdl, att det synes såsom vi ej skulle vilja antaga något
annat nytt än det, som kan förstora den makt, som står
i vägen för folkviljan. Öfvervägom, om här skulle finnas
samhällsclasser, som icke kunna åsidosätta sina företräden i
samhället, som kunna se det nedsatt under Europas öfriga
Stater, men icke kunna se sig jemlika med sina medborgare,
utan måste vara öfver dem. Jag tviflan att de linnas; en
framtid skall utvisa det; verldens historia är verldens domstol;
den skall domina så corporationer som individer, livar
efter den verkningskrets den fått. Öfvervägen! — Nej, öfvervägen
icke! Låten hoppet ännu blända eder med återspeglingen
af en förgången tid; ty ödet är ändock oundvikligt!
— Det är icke Ståndet utanStånden, som skola försvinna
— eller Sverige är icke mer! — om icke en lydstat
får bära detta namn. Hvad var det förr? Hvad är det nu?
Tiden har hämnat sig på oss; vi hafva inneslutit oss i stela
former för att icke bero af dess verkningar; den har
gjort hela statskroppen till ett petrificat eller en förstening
utan likhet med något i de lefvandes verld. Detta allt har
jag öfvervägat, och derföre har för mig den ovillkorliga förkastelsedom,
man här uttalat öfver Const.Utsk:s förslag till
representationsförändring, varit ett förebud, att förändringen
är när.
Företogs till pröfning BorgareStts den 12 och 17 sisth
Maj på bordet lagda prot.ntdr. af den 10 i samma månad,
med inbjudning lill R. o. Ad. samt PresteSt. att instämma uti
de beslut BorgoreSt. fattat i de ännu ej definitivt afgjorda
delar af extra-statsregleringen.
På begäran af Hr von Hohenhausen, Michael
Silvius, upplästes äfven BorgareStts prot.utdr. af den 26
sisth Maj, af innehåll, att Ståndet, vid föredragning af StatsUtskts
utlåt. N:o 522, funnit votering i den uti 1 punkten
af nämnda utlåt, eller 8 punkten af mern. N:o 49° omförtnälda
fråga icke erforderlig, då Ståndet ansåge samma fråga
redan afgjord genom frenne Stånds beslut, godkänt den
i 2 punkten af N:o 522 föreslagna förändrade voterts-propos.
samt lagt lill handlingarna 3 och 4 punkterna af N:o 522.
•4
D c 11 i Juni.
Hr von Hohenhausen: På sätt det upplästa prot.-  uldr. innehåller, synes deraf, att BorgareSt. har ansett den
voterts-propos., som blifvit framställd här i 8 punkten af
StatsUtskrs mern. N:o 4go, vara öfverflödig och oriktig, derföre
att Ståndet anser saken vara genom tre Stånds beslut
redan afgjord. Utan att ingå på något vis i granskning af
detta bedötntnande, får jag hos R. o. Ad. hemställa och
äfven tillstyrka att antaga den summa, som BorgareSt.
beslutat för en styrelse i detta afseende, nemi. 8ooo r:dr,
emedan den är lika med den som PresteSt. beslutat, oell
hvarigenom således tre Stånds beslut i denna del kan vinnas
och saken således vara afgjord. Jag finner mig förbunden
alt tillstyrka detta, emedan jag tror det vara lämpligt
af R. o. Ad. att, såvidt görligt är, undanrödja alla anledntr
till uppskof med votering i det förstärkta StatsUtskoltet.
Nu har, på sätt R. o. Ad. i det upplästa prol.utdr. erfarit,
BorgareSt. ansett saken vara afgjord, då de andra Stånden
icke så gjort; således kan derom vara tvist; förenar sig deremot
R o. Ad. nu med BorgareSt. att antaga den bestämda
summan af 8ooo r:dr till detta ändamål, så har man tre
Stånds beslut och della tvisteämne är borta. Hvad de öfriga
punkterna beträffar, så tror jag att R. o. Ad. Saknar
ali möjlig anledn. att sig deruti förena. R. o. Ad. har förut
fatlat sitt beslut efter som Ståndet ansett vara det rälta
i hvarje sak. För alt frångå detta beslut böra då vara vigtigare
skäl än en inbjudning Stånden emellan, helst då det i
alla fall icke genom antagande af inbjudningen kan komma
till någon förening om beslulen. Jag tillstyrker derföre antagande
af inbjudningen i afseende på 8 punkten eller de 8ooq
ndrna för en styrelse för allmänna arbeten, hvarigenom vi
komma att öfverensstämma med Preste- och BorgareSttn,
men att R. o. Ad. måtte i alla öfriga delar, som nu äro i
fråga, vidblifva sina fattade beslut.
Hr Hjerta, Lars: Jag begärde ordet, icke derföre
att jag på något sätt tror att någon invändning eller anmärkning
emot den siste värde talarens framställning kan
leda till något förändradt resultat, då jag kastar en blick
på de ledamöter, som nu äro närvar, inom Huset; men jag
kan icke ungå att lemna en gärd af beundran ät den sista
värda talaren, då han anser, att i den punkt, der Presteoch
BorgareSttn bestämt sig för den högre summan, R. o.
Ad. handlar mycket rätt, om Ståndet frångår sitt förut fattade
beslut; —- skulle det jag nu yttrat vara ett misstag,
så ber jag derför om ursägt, — men i de andra punkterna,
der Borgare- och PresteSt:n fattat olika beslut, der anser
Hr von Hohenhausen R. o. Ad:s beslut vara det rätta, oell
alt R. o. Ad., sorn fästat sig vid de högre beloppen, bör
vidblifva sina förut fattade beslut. Jag har blott velat au
-
Den i J u ni.
i5
märka drtta till prot., dä jag icke hör någon annan ledamot
af Ståndet upptaga frågan.
Hr von Hohenhausen: Jag får fästa den siste talarens
uppmärksamhet derpå, att detta är den enda punkt,
hvaruti vi kunna komma till 3 Stånds beslut, sedan PresteSt.
förut afgjort frågan. Jag trodde mig förut ganska tydligt
hafva uttryckt detta; dessutom var det ämnet en tvistepunkt
i afseende på votering, emedan BorgareSt. ansett deröfver
icke böra voteras, då det ansett frågan vara afgjord.
Jag tyckte detta vara temmeligen clara verba.
Frih. Gederström, Jacob: Till hvad Hr von Hohenhausen
nu anmärkt emot Hr Hjertås anförande får jag
tillägga, att R. o. Ad., ifall Ståndet biträder BorgareSus
inbjudning i 8 punkten, icke bestämmer sig för en högre
summa än förut, emedan R. o. Ad. för ändamålet beslutat
en summa af 9700 r:dr, eller den K. M. i sin nåd. propos.
begärt, utan tvertom bestämmer sig för en lägre, för alt
komma till tre Stånds beslut i frågan, dä Preste- och BorgareShn
förut i denna fråga gro ense. Jag instämmer med
Hr von Hohenhausen och anhåller om samma propos., som
han begärt.
Gr. Frölich, David: I anledn. af Hr Hjertås anmärkn.
, att icke någon af de R. o. Ad:s ledamöter, som vanligtvis
i dessa frågor pläga yttra sig, nu gjort det, får jag
nu till prot. anmärka, att orsaken, hvarför jag icke vidare
befattat mig med denna sak, är den, att då första gången
fråga var om att antaga inbjudningen, var jag af den meningen
alt den borde antagas; men på det sätt saken nu kommit,
och efter de debatter, som sedan ägt rum, anser jag
för min del det icke vara värdt att ingå i vidare discussion
derom, utan öfverlemna!' soken till den gång den kan få
genom andras bemödanden.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., på
sätt Hr von Hohenhausen föreslagit, behagade instämma med
BorgareSt. deruti, att beloppet af anslaget för styrelsen för
allmänna arbeten blir 8000 r:dr, men i öfrigt behagade vidblifva
sitt beslut i dessa frågor ang:de extra-statsreglerm,
och således afslå BorgareStts inbjudning saint lägga den till
handlingarna.
Ropades ja.
Hr von Hohenhausen: Jag får äran hemställa, huruvida
det icke kunde vara af någon angelägenhet att justering
af detta beslut snart må företagas, på det att vid
förstärkta StatsUtsk:s sammanträde i eftermiddag detta beslut
må kunna vara expedieradt till de öfriga Stånden, så
att de icke derom sakna kännedom.
i6
Den i Juni.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag hemställer om
icke beslutet borde sluta dermed, att R. o. Ad. anlager inbjudningen
i afseende pä summan i 8 punkten, men för öfrigt
vidblifver sina beslut på sätt Hr von Hohenhausen föreslagit,
dock utan att begagna det uttrycket att R. o. Ad.
afslagit inbjudningen. Det kommer på ett ut; men det förra
vore höfligare.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, då innan pleni slut
prot.utdr. i denna fråga torde kunna justeras, om icke R. o.
Ad. skulle behaga uppskjuta med öfverläggningen om ordalagen
intilldess prot.utdr. till justering komme att uppläsas.
Ropades ja.
På begäran af Hr von Hartmansdorff, Aug., samt
Frih. Cederström, Jacob, lades ånyo på bordet StatsIJtskts
memorialer:
N:o 542, i anledn. af RiksSttns stridiga beslut angrde
vissa bevillningsmedel ingående lill Riksg.contoret;
N:o 54g, med anmälan om RiksSt:ns skiljaktiga beslut
rörtde föreslagna voter;s-propos:r angtde handels- och sjöfartsfonden.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 29 sistl. Maj på
bordet lagda mern. N:o 556, med förslag till voter:s-propos.
i anledn. af skiljaktiga beslut öfver N:o 5og, ang:de anslag
till aflöning för adjungerade ledamöter i Götha Hofrätt, blef
den föreslagna voter;s-propos:n af R. o. Ad. godkänd.
Föredrogs till pröfning SlatsUtskts den 29 sisth Maj på
bordet lagda mein. N:o 55g, i anledn. af RiksStrns skiljaktiga
beslut i afseende på det s. k. mindre creditivet.
Inbjudningen blef icke afR. o. Ad. antagen, men voter:spropos:n
godkändes.
Då nu ånyo föredrogos Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.TJtskins den 29 sistl. Maj på bordet lagda memorialer :
N:o 200, med förslag till votering i förstärkt StatsLJtsk.
i anledn. af R. St:s skiljaktiga beslut, ang:de anvisandet
af ett crediliv till behöfvandes undsättning i missvextår;
N:o
2or, med förslag till sammanjemkning af R. St:s
skiljaktiga beslut i fråga om lindring i postföringsbesväret;
blefvo de i dessa mem.T föreslagna voter:s-propos:r af R.
o. Ad. godkända.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-
Ut
-
D cn i Juni.
•7
Utskrns den 29 sistl. Maj på bordet lagda utlåt. N;o 80, i anledn.
af återrerniss af Utskrns förslag N.o 75 till sa nimanjemkning
af RiksSt:ns skiljaktiga beslut ang:de lagstiftningen
om fattigvården i Riket.
Begärdes ånyo på bordet af Ilrr von Hartmansdorff,
Au g., oell von Hohenhausen, Michael Silvius,
samt Frih. Cederström, Jacob.
Ånyo föredrogos och biföllos SlalsUlskrs den 29 sisth
Maj på bordet lagda utlåtanden;
N:o 548, i anledn. af återrerniss å mern. N:o463 ang;de
statsbi islsumman;
N:o 557, angrde bestämmandet af den till bestridande
af Riksg.contrs utgifter erforderliga allmänna bevillningssumma.
Vid förnyad föredragning Indes ånyo på bordet, på begäran
af Frih. Cederström, Jacob, och Hr von Hartmansdorff,
Aug., Bevilln.Utsk:s den 29 sistl. Maj på
bordet lagda betänk. N:o 52, med förslag till bevilln.summans
fördelning, och i sammanhang dermed BorgareStrs på föredraga.
listan uppförda inbjudning af den 10 Oelober 1840,
med inbjudning till MedStänden att förena sig uti BorgareSt:s
beslut i afseende å bevilln.författningens 1 1 §.
Föredrogs ånyo Exped.Utskts den 29 sistl. Maj på bordet
lagda mern. JN:o 49, angrde arfvoden för utskrifning af
åtskilliga vidlyftigare återstående riksdagshandlingar.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Såsom från riksdagsorlen
frånvarande på någon tid, har jag icke öfvervarit
detta beslut af Exped.Utsk., men jag instämmer deruti tilt
alla delar och hoppas att R. o. Ad. icke måtte vägra bifall
dertill. Jag anser lämpligt härvid upplysa, att vid sista
riksdagen utgick för samina ändamål, som nu afses, ett anslag
af 108 r:dr b:co.
Exped.Ulskrs mern. N:o 49 klef °* Ad. bifallet.
Justerades 4 prot.uldr. för denna dag.
Ånyo föredrogos och biföllos StatsUtsk;s den 29 sistl.
Maj på bordet lagda mern. och utlåtanden:
N:o 558, angrde aflöning för den hos Hemliga Ulsk.
anställda betjening;
N:o 55o, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse ang-.de en
uppstådd brist i 1840 års anslag till beväringsmanskapets
vapenöfningar;
N:o 551, i anledn. af erhållna återremisser å utlåt.
N:o 5o8;
26 H. 3
i8
D e 11 i Juni.
N:o 543, ang:de reparation af det till local för Riksg.-  cont. nu anvisade hus.
Vidare föredrogs StatsUlsk:s den 2g sistI. Maj på bordet
lagda utlåt. N:o 54o, i anledn. af K. M:s nåd. propos. angtde
villkoren för nedläggandet af Norrtelje gevärsfactori.
Hr af Dalström, Gustaf Jac.: Det är egentligen
med afseende på kolräntorna till Ortala bruk och deras afbändande
ifrån Kronan för alltid, som har gifvit StatsUtsk. anledn.
att afstyrka bifall till den K. proposm. Då det är
kändt, att på R. St:s önskningar K. M. redan vidtagit flera
åtgärder för att bereda möjligheten af en annan förenklad
liqvid för Kronans räntor, så anser jag visserligen att StatsUtsk.
rättvisligen har förfarit; men då det ar af högsta
nödvändighet att iakttaga all den hushållning med kronoräntors
disponerande, som kan vara möjlig, äfvensom af mycken
vigt för gevärsfabrikalionens fullständiga bedrifvande,
alt detta Norrtelje gevärsfactori nedlägges, synnerligen som
Carl Gustafs stads factori genom ett förändradt arbetssätt
nu kan tillverka ett så stort antal gevär, att Norrtelje factori
blifver obehöflig!, då jag tror mig känna, alt i den upplysning,
som Stats-cont. lemnat, åtminstone en vink blifvit
gifven om möjligheten af en liqvid med factoriägaren i afseende
på kolräntorna, och då det äfven är v ig t ig t, att icke
dessa räntor afbändas Staten, hvarigenom den på sätt och
vis skulle binda händerna på sig vid framdeles uppkommande
frågor af enahanda beskaffenhet, eller om liqvidationssättet
för Kronans räntor: så anser jag det vara lämpligast
att återremittera detta förslag lill StatsUtsk., och anhåller
om propos. derå.
På begäran af Hr Lefren, Joli. Pehr, upplästes
Frih. Sprengtporten reservation.
Hr Le fr tfn: Med anledn. af den reservation, som nu
är uppläst, och med anledn. af den underrättelse jag tror
mig med säkerhet hafva erhållit derom, att ägaren till Ortala
bruk icke är obenägen alt i afseende på kolräntorna,
hvilka förorsakat den egentliga svårigheten, begifva sig till
accord, som kan vara lämpligt och billigt å ömse sidor, och
då jag äfven vet alt BondeSt. idag återremitterat detta utlåt.
, så yrkar jag att R. o. Ad. måtte vidtaga samma åtgärd.
Det lärer icke vara möjligt, sedan K. M. och Kro
nan
år 1757 ingått i ett så beskaffadt contraet med ägaren
af Ortala bruk, som det nu befintliga, alt kunna komma
derifrån, utan alt derför bevilja behörig ersättning.
Frih. Cederström, Jacob: Efter den upplysning,
som Hr Lefre'11 lemnat, att ägaren till Ortala, Hr Arfvedson,
skulle vara hugad att medgifva någon modification uti sina
påståenden, har jag intet att invända emot den begärda åter
-
Deu i Juni.
»9
remissen. Dervid ber jag likväl att få fasin StalsUtsk:s uppmärksamhet
derpå, att den utväg, som Frih. Sprengtporten
föreslagit, nemi. att inköpa dispositionsrätten af dessa kolräntor
emot det obetydliga lösningspriset, skulle leda till en
alltför stor förlust för statsverket, utkastad för ålerbekoroinandet
af hvad Staten aldrig ifrån sig abalienerat, utan anvisat
i och för gevärstillverkning. Dessa kolräntor äro också
till Ortala bruk anslagne, i och för brukets skyldighet
att tillhandahålla factoriet tjenligt ämnesjern. Sålunda då
bruket icke fullgör leveransen af ämnesjern för gevärstillverkningen
och då den som innehafver factoriet önskar att
slippa ifrån skyldigheten, af gevärstillverkningen, måste han
äfven såsom ägare af Ortala bruk afstå dessa kolräntor,
hvilka äro anslagna till factoriets drift.
Frih. . S pr e n g t por ten , Jac. Wilh.: Till svar å
Fril). Cederströms yttrande får jag endast anmärka, att jag
icke tillstyrkt det, som Frih. Cederström åberopat; jag har endast
föreslagit, alt K. M. och Kronan mätte förbehålla sig
rättighet att, när K. M. och Kronan finner för godt att så
procedera, vidtaga denna åtgärd; men det utesluter alldeles
icke, att man kunde erbjuda mindre förmånliga villkor, i
händelse de nu ifrågavar. skulle befinnas vara alltför fördelaktiga
för bruksägaren. För öfrigt är del ganska gifvet,
att K. M. och Kronan aldrig kan komma i någon slags disposition
af dessa kolräntor, så länge factoriet drifves, hvilket
på det hela medför förlust för K. M. och Kronan.
Det är således af vigt, att eontractet må kunna häfvas, hvilket
icke läier kunna ske utan uppoffring å Statens sida.
Frih. Cederströms anförande synes således egentligen hafva
uppkommit genom ett misstag om hvad som lätteligen varit
min mening.
Frih. Cederström, Anders: Jag har ej uppträdt,
för alt motsätta mig en återremiss, men vill endast fästa
K. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att K. M. uttryckligen
har fästat det villkor vid sin propos., alt såvida icke alla
de med Hr Arfvedson öfverenskomna villkor blifva af R.
St. godkända, så förfaller hela propostn. Det blir således
nödvändigt, såvida någon öfverenskommelse med Ilr Arfvedson
kan komma tili stånd, att densamma måtte blifva befordrad
till Utsk:s kännedom, när saken dit återkommer,
och det vore väl, om Ilr' Lefren, som närmare synes känna
saken, kunde förskaffa en sådan upplysning ifrån Hr Arfvedson.
Hr af Dalström: Jag vill blott i korthet nämna, alt
jag alldeles icke kan biträda den liqvidationsgrund, som Frih.
Sprengtporten föreslagit. Jag känner bestämdt, att det är
en stor fördel för factoriägaren att afstå ifrån eontractet,
och är öfvertygad, att han är färdig alt när som helst vi
-
30
Den i Juni.
»a billighet i denna väg, till och med att eftergifva dessa
kolräntor.
StatsUtskts utlåt. Nto 54o Lief af R. o. Ad. återremitterad
t.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s den 29 sisth
Maj på bordet lagda utlåt. Nto 54i, i anledn. af K. M:s
nåd. remiss å Apothekare-societetens und. framställning rör:de
villkoren för det af R. St. till en phnrmaceulisk läroanstalt
beviljade anslag, blef utlåt. N:o 54* af R. o. Ad. bifallet.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtskts den 29 sisth Maj på
bordet lagda utlåt. Nto 552, i anledn. af erhållna återremisser
å utlåt. N:o 514> fann R. o. Ad., som bifallit utlåt.
Nio 514, utlåt. N:o 552 icke erfordra annan åtgärd än att
Jaggas till handlingarna.
Likaledes lades till handlingarna förstärkta StatsUtskts
den 29 sisth Maj pä bordet lagda mern. N:o 553, ang:de
verkställd omröstning öfver den i Stats- samt Allm. Besvärsoch
Ekon.Utsktns mern. Nio 195 upptagna volerts-proposition.
Föredrogs ånyo StatsUtskts den 29 sisth Maj på bordet
lagda mern. N:o 555, med öfverlemnande af de upprättade
riksslaterna.
Begärdes ånyo på bordetaf Hr von Hartmansdorff,
Aug., somt Frih. Cederström, Jacob.
Ånyo föredrogos och biföllos Stats- samt Allm. Besvärsoch
Ekon.Utsktns den 29 sisth Maj på bordet lagda utlåttnt
Nto 202, i anledn. af vackt motion ang:de tillstånd för
rotehållare att å kronoparken eller allmänningar taga virke
till sina knektestugors uppförande;
Nto 2o3, i anledn. af återremiss af Utskms lietänk. Nto
164, ang;de rotejeinkningen vid Westerbottens regemente m. m.
Vid förnyad föredragning af BancoUtskts den 29 sisth
Maj på bordet lagda memir:
Nto 184, med öfverlemnande af förslag till reglementariska
föreskrifter, motsvarande 7 art. i i835 år bancoreglemente;
och
Nto i85, med svar å gjorda anmärknjr vid Utskts betänk.
Nto r55, innefattande förslag tili ändring af § 2Ö2 uti bancoreglementet;
blefvo
dessa båda memorialer begärda ånyo på bordet af
Ilr von Hartmansdorff, Aug., samt Frih. Cederström,
Jacob.
D«n i Juni.
31
Likaledes Indes ånyo på bordet, på begäran af Hr von
Hohenhausen, Michael Silvius, samt Frih. Cederström,
Jacob, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon Ulskms
den 29 sisth Maj på bordet lagda utlåt. N:o 81, i anledn.
af återremiss utaf Utskrns förslag till samman jeni k ning af
RiksSl:ns skiljaktiga beslut, angtde ändring af författningarna
rörrde sockenstämma samt om bildande af communalstyrelser.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s den 22 och 29 sisth Maj
på bordet lagda mern. N:o ii3, med förslag till ändring af
Reg.Fms 17, 22 och 106 §§.
Hr von Hartmansdorff, Aug., hegärde upplysning
om de beslut R. o. Ad. fattat i anledn. af Const.Utskts
mem:r N:is 18 och 60.
Underl. Pi i dd. S e c r e t. upplyste, alt R. o. Ad. återremitterat
båda dessa mener, med förklarande såsom Ståndets
gemensamma tanke i afseende på ]\T:o 18, att särskild ändring
af 4 §:n Reg.Ftn vore obehöflig, och i afseende på
N:o 60, alt den föreslagna förändringen af 106 §:n Reg.Fm
icke vore behöflig.
Hr von Hartmansdorff: Ståndet har sålunda under
denna riksdag redan två gånger förklarat de förändringar,
som här i fråga ställas vara obehöfliga. Det är således fråga,
huruvida Ståndet nu kan genom en motsatt förklaring
eller genom bifall till TJtsk:s betänk, upphäfva sina föreg:de
beslut. Jag skulle icke tro delta vara förenligt med den
följdriktighet, som Ståndet plägar iakttaga i sina åtgärder.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag lager mig
friheten fästa Hr von Hartmansdorffs uppmärksamhet derpå,
alt om Ståndet skulle godkänna den här föreslagna förändring,
så innefattar det alldeles icke något npphäfvande
af förut fattade beslut. R. o. Ad:s beslut ronde mern. N:o
18, i hvilket Utsk. föreslog att orden frälse och ofrälse
borde utgå, ansåg R. o. Ad. obehöfligt; man kan visserligen
säga, alt det är likgilltigt, orade tagas bort eller icke,
ty Konungens rätt alt utnämna frälse eller ofrälse män lill
Statsrådet blir i alla fall densamma; deremot är det ett positivt
sladgande i delta afseende, alt Högsta Domstolen skall
bestå af 6 frälse och 6 ofrälse män ; frågan är nu om borttagande
af detta positiva stadgande, på det alt Konungen
må aga rättighet att tillsätta personer, som äro till just.-  rådsplatserna lämpliga, utan afseende på örn de äro frälse
eller ofrälse män. Hvad åter mern. N:o 60 beträffar och den
deruti föreslagna förändring af 106 §:n, så bar den alldeles
intet alt skaffa med detta förslag, utan är endast ett alternativ,
som man velat lemna ål Const.Utsk. Jag anser saken,
som Utsk. i nu föredragna mern. föreslagit, vara riktig, och
Den lJuui.
tillstyrker således förslagets antagande till grundlagsenlig
behandling.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Frih. Tersmeden
har vissei ligen så till vida rätt, att det hufvudsakliga, som
Coust.Utsk. här afser, är borttagandet af de 6 frälse platserna
i Högsta Domstolen; men just af det skälet får jag yrka
och anhåller om alsing å Const.Utsk:s betänkande. Så
länge R. o. Ad. ännu existerar såsom privilegieradt Stånd,
är del icke skäl att vi afstå det enda vi hafva qvar af våra
privilegier. Sjelfskrifvenheten är redan på sitt sätt borttagen,
åtminstone hvilar, som bekant är, till nästa riksdag ett
förslag till dess borttagande. 1 öfrigt hafva vi intet qvar
mera är tolfringningen, hvilken förmån vi gerna kunna efterskänka.
Jag skulle tro det vara en tillfredsställelse för
R. o. Ad. att veta att alltid 6 ledamöter af vårt Stånd skola
sitta i Högsta Domstolen, och jag kan icke ingå på att
detta fråntages oss. Om de andra Stånden vilja gifva bort
sina privilegier, kan det först för oss blifva skäl att gifva
bort våra få återstående; men oaktadt de öfriga privilegierade
Stånden hittills icke visat lust till någon slags concession
i slik väg, har dock detta Stånd redan cederat
kanske alltför myckel af dess privilegier, och det synes mig
vara skäl att nu stanna och ej låta fråntaga sig allt.
Frih. Tersmeden: Frih. Rehbinder har ansett det
nuvar. stadgandet såsom ett R. o. Ad:s privilegium. Jag
skulle tro, att när grundlagen skrefs, var detta alldeles icke
meningen, utan att meningen var att föreskrifva att andra
än adelsmän skulle komma in i Högsta Domstolen. Detta
tror jag var afsigten med stadgandet. Numera har Coust.-  Utsk. ansett, att ett stadgande, för att skydda den ena eller
andra classen, alldeles kunde utgå, isynnerhet som det synnerligen
bör afses alt få personer, hvilka äro fullt skicklige
att bestrida ett så vigtigt kall, som det ifrågavar., hvilket
åter snarare kan vinnas, om Konungen får full frihet
att till dessa platser välja hvilka han behagar.
Frih. Cederström, Jacob: Den uppgift, som Frih.
Tersmeden nyss lemnade rör:de anledningen till bestämmelsen
om antalet af frälse och ofrälse ledamöter i Högsta
Domstolen, är fullkomligen riktig. Det varde ofrälse Stånden,
som fruktade att icke ett enda ofrälse Just.råd skulle
blifva utnämdt, om icke det vore bestämdt huru många sådana,
som skulle nämnas. Likväl var det mycken fråga vid
1809 års riksdag att få bort ordet och samt ali få dil ordet
eller samt att borttaga siffran, sorn skiljer emellan de båda
classerna. Det är väl klart, att, då grundlagen alägger Konungen
att vid tillsättandet af tjenster endast göra afseende
på skicklighet och förtjenst, detta naturligtvis icke kan
stå väl tillsammans med grundlagsbudet, att det skall linnas
ett visst autal af hvardera classen; ty Konungen hindras deri
-
Den i Juni.
a3
genom alt till Just.råd utnämna den han verkligen anser
skickligast, om denne hör lill en annan class, än den, inom
hvilken ledigheten uppstått. Jag anser således förslaget höra
hvila lill grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag,
helst jag i alla fall anser It. o. Ad. oberättigadt att afslå
detsamma vid denna.
Frih. Rehbinder: Äfven jag erkänner, att, på salt
Frih. Tersmeden uppgifvit, då grundlagen stiftades, meningen
var att med visshet alltid få in 6 ledamöter af ofrälse Stånden
inom Högsta Domstolen ; men tiderna hafva förändrat
sig, och numera vöre det temmeligen osäkert, ifall man förändrar
delta stadgande, om icke den tid snart nog kunde komma,
då ingen enda frälse ledamot funnes i Högsta Domstolen.
Da denna bestämda fördelning af frälse och ofrälse ledamöter
i Högsta Domstolen ännu ansågs såsom en fördel för de
ofrälse, bragte de densamma å bane och Adeln ingick helt
beskedligt deruppå, hvilket var ganska lätt. Numera anses
denna fördelning såsom en fördel för Adeln, och genast
söker man borttaga densamma; men R. o. Ad.bör nu vidtaga
samma åtgärd till sitt tryggande, som de ofrälse 1809
till sitt och således afslå den nu projecterade förändringen.
Den här yttrade förutsättning, att det möjligen kunde inträffa,
att icke 6 ledamöter af detta Stånd funnes, som vore
skicklige att bekläda dessa vigliga embeten, kan säkert icke
vara allvar och är så orimlig, att den ej ens förtjenar någon
vederläggning.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Äfven jag tror mig bestämdt
veta, att 180g års lagstiftare afsågo med detta stadgande
ett förbehåll eller en säkerhet för de ofrälse Stånden att
kunna i Konungens Högsta Domstol vara försäkrade att äga
hälften af antalet. Det är således ganska gifvet, att Uppkomsten
af detta stadgande är helt och hållet till förmån för
de ofrälse Stånden, och som jag är sjelf lödd och uppfödd
i detta Stånd, så anser jag ganska lyckligt att så är och har
varit van att ända från min barndom så anse saken; men
oaktadt olla de bemödanden, som man vid denna riksdag
gjort, att visa obehöfligheten af detta stadgande till säkerhet
för de ofrälse Stånden sjelfva, är jag dock af den öfvertygelsen,
att det är för tidigt att taga bort detta stadgande,
ehuru icke af det skäl som Frih. Rehbinder här anfört,
utan i en alldeles motsatt riktning. Jag tror att det
ligger så mycken fördold aristocrati i alla dessa stora fr i—
hetsyttranden, som äga rum från den ena sidan, alt det är
angeläget för de ofrälse Stånden, att denna skilnad, som står
i grundlagen, tills vidare bibehålies, tilldess man kommer i
erfarenhet of huruvida den liberalism, som tyckes vilja visa
sig, ar verklig eller skenbar. Jag anhåller således, såsom
uppfödd i ofrälse Stånd, att förslaget icke måtte blifva
förklaradt vara nyttigt och nödigt, utan tvertom.
Den i Juni.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvias: Jag förenar
mig i allo uti det yttrande, som Frih. Cederström afgifvil,
och anser med det förstånd af grundlagen, som jag
har uppfattat, Stånden icke vara berättigade att afslå hvilandet
af ett grundlagsändringsförslag till nästa riksdag.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: Då stadgandet
i grundlagen, att ledamöternes antal i Högsta Domstolen
skall till hälften bestå af frälse och till hälften af
ofrälse ruan, naturligtvis ofta kan utgöra en svårighet för
Konungen att utvälja den Han anser skickligast och mest passande
till denna plats; så anser jag Coust.Utsk:s förslag till ändring
i den delen visserligen vara nyttigt; men jag hade önskat,
alt den föreslagna ändringen, hvad 22 §:n Reg.F:n beträffar,
hade varit fullständigare. Denna § innehåller nemi., att ringare
mål kunna afgöras af 4 ledamöter, om de äro om beslutet
ense, men annars af 5. Det är efter mitt omdöme
oriktigt att låta 4 ledamöter pröfva ett mål, och att de först,
sedan sig visat örn skiljaktighet dem emellan uppstår, tillkalla
den 5:te, emedan det då beror af denna att gifva decision
i saken. Det bör således, efter mitt omdöme, alltid vara
minst 5 ledamöter närvar., då en sak i Högsta Domstolen
afgöres. Samma skäl tala äfven för en ändring i det
afseeudet, att 8 ledamöter icke må dömma i en sak, ulan 7;
ty då kan det icke inträffa, att de stanna i lika röstetal
emot hvarandra. Deremot om 8 ledamöter sitta öfver målet,
kan det hända att 4' stanna mot 4» och då är det ordförandens
röst som afgör; och jag tror icke, att den tappande
parten anser sig rättvisligen hafva tappat, då han har
lika många röster i Högsta Domstolen för sig som emot sig.
Jag skulle derföre anhålla, ali R. o. Ad. ville förklara för
sin gemensamma tanke, att 22 §:n Reg.Ftn bör erhålla följande
lydelse: ”Uti Högsta Domstolen kunna ringare mål pröfvas
och afgöras af 5 ledamöter; öfver vigtigare saker skola
7 dömma.’’ Om §:n får en sådan lydelse, så vinnes äfven
den stora fördel, alt det för Högsta Domstolen blifver möjligt
alt lidlals arbeta på 2;ne divisioner.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde till Hr Cederschjöld,
om icke han skulle finna, att den framställning han gjort
icke egentligen hörde lill det förslag, som nu af Coust.Utsk.
vore framstaldt, och hvilket egentligen afsåge upphäfvande
af föreskriften derom, att ett visst antal af Högsta Domstolens
ledamöter skulle vara frälse och ett annat visst antal
ofrälse personer. En annan fråga vore den, huru stort antal
af Domstolens ledamöter erfordras för att göra den domför,
och hemställde Hr Landtm., om icke Hr Cederschjöld
skulle finna att detta vore en ny grundlagsfråga, hvilken
icke i plenum kunde väckas, utan hvarmed den ledamot,
som önskade en förändring, ägde att, om han så för godt
funne, vända sig directe till Const.Ulskottet.
Hr
D o ii i Ju n i.
Hr Munch af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
finner det ganska omtänksamt af Frih. Rehbinder, alt han
vill bibehålla den skilnad, sorn ännu finnes i afseende på
Högsta Domstolens ledamöter, då han sjelf är af frälsestånd
och, som jag tror, också jurist; men om man i enskildta förhållanden
ej blott skulle vara berättigad, utan också skyldig alt
afse den corporations fördel, till hvilken man hör, torde man,
åtminstone i offentliga värf, höra afse det allmännas bästa.
För min del tror jag, att det allmänna är bäst gagnadt genom
antagande af det förslag, som Coust.Utsk. framställt,
och jag tillstyrker derför detsamma. Den farhåga, som Hr
Lefren yttrat, att, ifall ändringen antoges, inga ofrälse ledamöter
skulle kunna komma in i Högsta Domstolen, tror jag
Lora förfalla, då man erinrar sig att just.rådsplatserna i Högsta
Domstolen äro så vigtiga, och att dertill fordras så utmärkt
skickliga personer, att Regeringen lär finna sig förbunden
att dertill eftersöka förtjenslen hvar den finnes; och
jag tror det vara så väl det frälse som de ofrälse Stånden
lika, af hvilken börd förljensten är, blott den kommer fram.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Den af Frih. Tersmeden
gjorda reflexion är i sanning lika märkvärdig sorn
den är riktig. Vid 1809 års riksdag, då grundlagen stiftades,
ansåg man nödvändigt att införa denna § i grundlagen,
för att i Högsta Domstolen försäkra någon plats åt de ofrälse
Stånden. Nu anser dea sidan, som ifrar emot grundlagsförändringen,
nödigt, att denna 5 qvarstår, för att der bevara
någon plats åt Adeln. Är delta alldeles omvända förhållande
en följd af de ofrälse Ståndens tilltagande och
Adelns aftagande bildning, så är det rätt att frångå skilnaden;
är förslaget deremot blott ett foster af partiopinionen,
så är liden att dermed nu framkomma i föga fosterländsk
anda vald. Hvad åter sjelfva hufvudsaken angår, så erkänner
jag mig vara af den mening, att det kan vara ganska
likgilltigt, om frälse eller ofrälse ledamöter sitta i Konungens
högsta nämnd. Det vigtignste dervid är alltid, att
Konungen, ulöfvande sin majestätliga rättighet och pligt,
dertill endast utnämner de skickligaste männen, utan afseende
på börd eller några andra consideratioper, och då detta
sednare verkligen står i en slags strid med uttrycket om ett
visst antal frälse och ofrälse ledamöter i Högsta Domstolen;
så kan jag icke annat än för min del gilla grundlagsförändringen,
och önska, att den mätte blifva hvilaude till nästa
riksdag.
Frih. Cederström, Jacob: Jag hade äronat till besvarande
upptaga Hr Cederschjölds yttrande, men sedan Hr
Landtm, redan tillrättavisat frågan i denna del, har jag intet
att tillägga.
Hr Cederschjöld: Jag började nied att uttrycka min
26 H. 4
Den i Juni.
ledsnad deröfver, att Const.Utsk. icke linde föreslagit en så
vidsträckt redaclionsföiändring af 22 §:n Iteg.F:n, sorn jag
önskade. Mitt förslag grundade sig derpå, att jag förut sett
det gå an hos R. o. Ad., att, då Const.Utsk. afgifvit förslag
om ändring i en grundlags-§, R. o. Ad. förklarat för sin gemensamma
tanke en annan ändring inom samma § i sammanhang
med den förra. Jag trodde, att det kunde på samma
sätt tillgå äfven nu. Möter deremot något hinder, så
kan jag blott beklaga, alt Const.Utsk. icke fästat sin uppmärksamhet
på den ändring, som jag ansett nödvändig. Det
står nemi., att ej må mera än 8 på en gång tjenstgörande
vara. Då detta stadgande tages i sammanhang med del föregående,
att minst 4 skola domina, eller 5, om de 4
äro om beslutet ense, och alt i vigtiga mål minst 7 skola
dömma, men att ej må mera än 8 pä en gång tjenstgörande
vara; så visar det sig klart, att meningen är, det ej mer
än 8 få vara domare i samma sak ; men nu har delta blifvit
tolkadt så, som Högsta Domstolens ledamöter skulle vara
förbjudne att alla på en gång vara i activ tjenstgöring.
Att detta icke kan vara grundlagens mening, synes tydligt;
men de, som tolka grundlagen på förra sättet, åberopa dess
föreskrift alt den skall tolkas efter ordalydelsen till stöd för
sin åsigt, och följden blir, att Högsta Domstolens ledamöter
aldrig kunna arbeta på två divisioner. Om den förändring, som
jag föreslagit, antoges, så kunde Högsta Domstolen arbeta
på två divisioner, och man kunde då, hafva någon förhoppning
att den högst betydliga balance, som der nu finnes,
småningom kunde minskas. Balancen är nu så stor, att man
anser som en lycka, om ett tvistemål kan afgöras inom två
eller tre år efter sedan det inkommit. Denna olycka kan
icke afhjelpas, förrän en ändring i grundlagen sker, och i
händelse så lång tid af riksdagen återstår, så skulle jag tro
att det vore väl, om i detta afseende ett förslag inkomme
från Const.Utsk., ifall det icke går an att R. o.
Ad. såsom sin gemensamma tanke antager det förslag jag
framställt.
Frih. Cederström, Thure: Jag skall bedja att få
instämma i den mening, som blifvit yttrad af Frih. Cederström,
Jacob, ang:de obehöfligheten och orimligheten deraf,
att vilja bibehålla ovillkorligen 6 ledamöter af frälse stånd
uti Högsta Domstolen. Det måtte nemi. vara för hvar och
en klart, att det skall uppkomma mycken svårighet alt besätta
bestämdt 6 platser i Högsta Dom.tolen med frälse ledamöter.
Sådana exempel äro icke sällsynta, att Konungen
haft mycken svårighet att fylla inträffade ledigheter, och
jag frågar Frih. Rehbinder, om icke det är lika orimligt att
säga, att det absolut skall vara 6 frälse ledamöter i Högsta
Domstolen, som att säga, att det skall vara 10 frälse ledamöter
i Svea Hofrätt. Som jag icke ser att det gamla stad
-
D c ii i Juni.
a7
gandet medför någon nytta, utan finner det endast lägga lunder
i vägen för befordrande af skickligheten, får jag på det
högsta tillstyrka ifrågavarande förändring i 17 §:n Reg.F:n.
Lika med Hr Cederschjöld finner jag att mycken svårighet
uppkommer deraf, att mindre mål kunna behandlas af 4 ledamöter,
ifall de uro om beslutet ense, och jag skulle i allo
hafva instämt med honom, om Const.Utsk. hade föreslagit
en sådan förändring, som han omtalar; men jag tror ej att
fråga om en sådan förändring nu kan väckas inom Ståndet,
emedan det är 22 §:n och icke den 17, hvarom fråga
nu är.
Frih. Rehbinder: Jag är visserligen af lika tanke med
Hr Lagerheim derutinnan, att jag anser det i allmänhet vara
förmånligt lemna Konungen så fria händer som möjligt
vid befordringar; men jag tror alt detta här icke vore nyttigt,
af den grund, att derest Konungen i framtiden skulle
nämna lika många eller flera ledamöter i Domstolen af frälse,
än af ofrälse Stånden, så skulle det af en viss fraction
framkastas såsom ett prof derpå, att Konungen lemnade preference
åt Adelns ledamöter vid befordringar, ett förhållande,
som jag icke tror hafva ägt rum på långliga tider. Frih.
Cederström, Thure, har, enligt mitt förmenande, högst oriktigt
uppgifvit, att det [nemi. stundom skall uppstått mycken
svårighet för Konungen att complettera Högsta Domstolen
med ledamöter af frälse Stånd, och jag får fästa uppmärksamheten
deruppå, att intet hinder finnes för Konungen,
om Han så finner för godt, alt adla en ofrälse man och
dymedelst göra honom competent att ingå i Domstolen på
frälsesidan. Det synes mig, såsom vore Frih. Cederströms
förhastade anmärkning genom detta mitt sista skäl helt och
hållet vederlagd.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att emot Consl.Utskts
meni. vore anmärkt, att förändringen, om Hr Landtm, rätt
fattat Frih. Rehbinders mening, vore onyttig; af Hr Cederschjöld
vore anmärkt, att förändringen af Reg.Ftns 22 § borde
omfatta äfven de bestämmelser, som angå antalet af ledamöter,
hvilka fordras för att Högsta Domstolen skall vara
domför. Hvad det sista förslaget anginge, så behagade R. o.
Ad. finna, att, då det af Const.Utsk. afgifna förslag endast
omfattade de uti 17., 22 och 106 §§:na Pieg.Fm förekommande
bestämmelser, ang:de antalet af frälse och ofrälse ledamöter
i Högsta Domstolen, Hr Cederschjölds framställda
anmärkning måste förfalla. Hr Landtm, finge nu framställa
propos. å Frih. Rehbinders anmärkning; antoges ej den såsom
Ståndets gemensamma tanke, lomme förslaget att blifva
hvilande till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag,
Fiih. Cederström, Thure: Då de fleste talare, som
här yttrat sig, yttrat sig för bifall till Const.Utskls mern. el
-
iS
Den i Juni.
ler dess gillande, så lior jag det rätta vara, ali propos. derom
först frainställes.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, i anledning af Frih. Cederströms
nu framställda anmiirkn., att R. o. Ad. under denna
riksdag aldrig någonsin hegart eller ansett att propos.
till bifall eller godkännande af Const.Utsk:s afgifna förslag
till grundlagsförändring borde framställas förr än R. o. Ad.
afslagit de anmärkn.-r, som blifvit framställda i afsigt att blifva
Ståndets gemensamma tankar, och det af det skälet, att
om R. o. Ad. på en propos. om godkännande svarade nej,
men sedan icke kunde förena sig om någon gemensam tanke
såsom anmärkning mot förslaget, uppkomma ett förhållande,
som icke borde kunna uppkomma. Hr Landtm, hemställde
nu, om R. o. Ad. behagade såsom sin gemensamma
lanke förklara den af Frih. Rehbinder gjorda anmärkning.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att nej
öfverrösta! ja.
Frih. Rehbinder: Då flere talare hafva delat min
åsigt om sjelfva saken, ehuru utgående från olika synpunkt,
nödgas jag begära votering.
Hr Lefren: Jag hemställer till Frih. Rehbinder, som
är af samma tanke med mig, om han icke funnit nej vara
så öfvervägande, att vi svårligen hafva någon anledning att
hoppas vinna vid en votering. Vi önska samma sak, ehuru
af olika åsigter; jag skulle således önska samma utgång af
saken som han åsyftar, men jag finner ingen sannolikhet att
den kan vinnas, och en votering borttager mycken tid.
Frih. Rehbinder: Då Hr Lefren uppmanat mig att
afstå från begäran om votering, och han är en af dem, som
delat min tanke i saken, så vill jag icke vara envis, utan afstår
från min begäran om votering, om icke någon annan
ledamot begär den.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad., sedan
Frih. Rehbinder afstått från sin begäran om votering, torde
finna att hans förslag förfallit.
Ropades ja.
I anledn. häraf förklarade Hr Landtm., att, då ingen
vidare anmärkn. emot Utsk:s förslag återstode att pröfva,
det komme att blifva hvilande till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag.
Remitterades till StatsUtsk. Frih. Boyes, Fredr., den 29
sistl. Maj på bordet lagda motion, ang:de förlängning i tiden
för riksdagsarfvodenas beräknande för en del af notarierna
vid RiksStrns cancellier.
Den i Juni.
Upplästes lill justering och godlifindps Exped.Utslits förslag
]\:v 357 till II, Sits underd. skrifvelse till K. M.,
angtde beskattningen å stångjernstillverkningen i Riket,
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: På det att,
i händelse af en möjligen blifvande ålerremiss, Bevilln.Utsk.
matie hafva någon dag öfver för behandling af det belänk.
angtde allmänna bevillningens fördelning, som nu finnes på
Ståndets bord, anhåller jag ali detsamma mätte blifva satt
främst på listan till nästa plenum.
R. o. Ad. beslöt, att Bevilln.Utslits belänk. Nto 52 skulle
ställas främst på föredragningslistan lill nästa plenum,
och alt, i sammanhang dermed, skulle på listan uppföras
BorgareSlts inbjudning af den jo Oct. 1840.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: I afseende på de
betänkm, lill hvilkas bordläggning jag medverkat, vill jag
göra samma hemställan som Gr. Hamilton gjort, på det att
alltför mycken tidsutdrägt, i händelse af ålerremiss, målte
förekommas. Jag vill nemi. föreslå, alt StalsUtskts utlåt.
JNT:o 555, angtde riksstaterna, måtte sättas näst efter Bevilln.-  Ulskis mein. N:o 52, och dernäst BancoUtsk:s mern. Niis 184
och 185, båda ang:de bancoreglemenlet.
Uppå derefter gjord framställning beslöt R. o. Ad., alt
på föredragningslistan till nästa plenum skulle, näst efter
Bevilln,Utsk:s betänk. Nio 52, uppföras Sta!sUlsk:s mern. N:o
555, och derefter BancoUlsk:s memtr Nlis 184 och i85.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Ulskts nedannnämnda
förslag till R. St:s und. skrifvelse!1 till K. M.,
nemligen :
N:o 358, med öfverlemnande af förslag till lag för enskilda
banker, jemte detta förslag;
N:o 35g, angtde anslag till bestridande af reslilulioner
åt rotehällarne vid Uplands regtte för orätt erlagda klädepenningar
;
Nto 36o, i anledn. af K. Mts nåd. tillkunnagifvande'angtde
verkställd jemkning i provinsen Skånes ordinarie rotering;
N:o 36i, angtde förhöjning af de för missbruk af fri—
brefsrättighet stadgade böter;
Nto 362, angtde förändring i föreskrifterna rörtde ffingforsling.
Lades på bordet nedannämnda från Utskm inkomna utlåttn
och mern., nemi. från
StatsUtskottel:
Nto 56o, i anledn. af erhållna åtel remisser å utlåt.
Nto 444;
3o
Dea i Juni.
N:o 56r, om anvisande af ersättning til! rotehållare vid
Norr- och Westerbottens Fälljiigarecorpser för rotefrihetsmedel
inom Norr- och Westerbottens län;
BevillningsUtskottet:
N:o 51, i anledn. af återremiss å betänk. N:o J3, ang:de
befrielse från bevillning för Lima sockens innevånare i Veslerdalurna.
Justerades pleni-prottn för den 3 sisth April f. och e. m.,
samt för den 5 April f. m.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | tili 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Oiisdogen den 2 Juni 184* •
Plenum kl. 11 f. m.
Justerades 8 prot.utdr. för förliden gårdag.
Uplästes förstärkta SlatsUlskts mein. N:o 563, om intralFadl
hinder för votering rör:de extra-stalsreglertn.
Begärdes på hordet af Hrr von Hartmansdorff,
A u g., och Lefren, Joli. Pehr.
Ånyo föredrogos ej mindre Bevilln.Utsk:s den 29 sisth
Maj och den i dennes på bordet lagda betänk. N:o 52, med
förslag till bevillningssummans fördelning, än ock BorgareSt:s
sednast den 18 sisth Nov. föredragna prot.utdr. af den
10 Oct. i8{o, med inbjudning till MedStånden att förena sig
uti BorgareSus beslut i afseende å bevillningsförfattningens
1 1 §.
På begäran af Hr von Hartmansdc rff, Aug., om
upplysning hvad beslut PresteSt. i detta ämne fattat, upplyste
lindert. Ridd.Secret., att ingen underrättelse ännu derom
ankommit.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror mig hafva säker
underrättelse derom, att PresteSt. i går bifallit betänk., vid
öfverläggniugen hvarom jag en stund var tillstädes. Om så
förhåller sig, så skulle R. o. Ad., i händelse Ståndet icke
D c n 2 Juni.
3i
instämmer i samma beslut, d. v. s. icke bifaller betänk., komma
nit stå allena i fråga 0111 skyddsafgiften. Jag anhåller
derföre atl R. o. Ad. måtte bifalla betänkandet.
Uppå derefter framställd propos., blef betänk. N:o 02
af R. o. Ad. bifallet.
Sedan R. o. Ad. fattat detta beslut, fann Ståndet BnrgareStts
inbjudning af den 10 Oct. 18{o icke kunna erhålla
annan åtgärd, än att läggas till handlingarna.
Föredrogs ånyo StalsUtsk:s den 29 sisth Maj och den
1 dennes på bordet lagda mein. N:o 555, med öfverlemnande
af de upprättade riksstaterna.
Memorialet äfvensom de åtföljande riksstaterna godkändes.
Hr Rosenblad, Bernh.: Näst i ordningen på listan
att föredragas står nu BancoUlskts betänk. N:o i84; och som
detta betänk, innefattar vissa reglementarisk.! föreskrifter,
motsvarande 7 art. i 1835 års baneoreglemente, skulle jag
anhålla att med afgörande! häraf finge anstå, intilldess BancoUtsk.
afgifvit betänk, i afseende å de motioner, som blifvit
väckta i fråga om bankens enke- och ptipillcassa.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det han ansåg sig böra
fästa uppmärksamheten deruppå, att genom ett sådant beslut,
som Hr Rosenblad föreslagit, följden kunde blifva, ifall
det betänk, som han omtalat, icke inkomme under den återstående
korta tiden af riksdagens lopp, atl BancoUtsk:s meni.
N:o 184 blefve oafgjordt; men då Hr Landtm, likväl icke
funne någon bestämd föreskrift i grundlagen, som förbjöde
en sådan åtgärd, ansåg han sig ej heller derå kunna vägra
propos., utan hemställde Hr Landtm, nu, om R. o. Ad., på
sätt Hr Rosenblad föreslagit, behagade besluta, att BancoUtsk:s
mern. N:o 184 icke skall för R. o. Ad. föredragas,
förrän R. o. Ad. pröfvat BancoUtskrs betänk, angtde väckta
motioner rör:de bankens enke- och ptipillcassa, samt frågan
om bancofullmäktiges dispositionsräkning N:o 2.
Bifölls.
Till pröfning företogs BancoUtskts den 29 sisth Maj och
den i dennes på bordet lagda meni. N:o 185, med svar å
gjorda anmärkntr vid Utsk:s betänk. N:o 155, innefattande
förslag till ändring af §:n 232 uti bancoreglemenlet.
Hr Rosenblad, Bernh.: Så nära riksdagens slut vågar
jag icke göra gällande de bemödanden jag vid återremissen
ådagalade, att få en utsträckning i Handelsdiscontens
lånerörelse. Huru vigtig denna utsträckning är, bevises deraf,
att vid fullmäktiges sammanträde i går fanns på depo
-
3 2
Dea i Jani.
sitiåkningen slående ofruktbar en summa af ej mindre än
i 1,600,000, oell oaktadt ali den större rättighet, som bancofullinäktige
vid denna riksdag fått alt göra medlen fruktbara
för banken i annan väg än den vanliga rörelsen, så,
och ifall ej nya hypotheksföreningar uppstå, ser jag ej någon
utväg, huru i banken innestående summor skola kunna göras
fruktbara; men då jag vet, att hvad jag föreslagit ej
kan gå igenom, så får jag lof att låta alla mina bemödanden
förfalla. Jag inskränker mig således till den anhållan,
alt R. o. Ad., med afslag å delta betänk., måtte bifalla alt
ur 2J2 §:ns 4 mom. af nuvarande bancoreglemenle borttages
orden ”och vexlar”, och deremot införes elt så lydande
stadgande: ”Derjemte må vexlar, accepterade till betalning
å den ort, der länet sökles, samt förfallna inom 6 månader,
kunna disconteros, med iakttagande af samma räntefot och
samma villkor i afseende på säkerheten, som för lån ur
denna discont äro föreskrifna.” Skulle någon af de öfriga
Stånden vidtaga detsamma, så hade man vunnit den förmånen,
att hafva bragt lagen om inrikes vexlar till en
verklighet.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Det kan
ej nekas, att det är ovanligt alt beläna vexlar, i stället för
att discontera dem; men man bör också ihågkomma sammansättningen
af andra bankers styrelse och vår banks styrelse.
Den förra består af bankierer och rika handlande,
men så Nr icke förhållandet hos oss. För att discontera en
vexel, har man att hålla sig lill ncceptanteo och den som
inlemnar densamma till discontering, således tviinne personer,
och följaktligen större säkerhet. Blir bancostyreisen
annot lunda sammansatt, och vexlar gångbara, då må det vara
lid att deröfver taga beslut. Jag tror att Ståndet ej bör
göra någon ändring häruti.
Ankom Statsrådet m. m. af Wingård, hvilken å K. M:s
höga vägnar aflemnade en Dess nåd. skrifvelse till R. St.
Gr. Frölich, David: Jag får vid detta tillfälle ånyo
förklara min ledsnad öfver, att icke Ständerne och BancoUtsk.
varit villige alt ingå på hvad som kallas discontering
af vexlar, beklagar att villkoren för deras beläning blifvit
så inskränkta, och lemnar derhän, huruvida den af Hr Rosenblad
föreslagna åtgärden kan till något tjena.
Hr Rosenblad: Del ändamål, jag anser önskvärdt att
uppnå, och hvartill jag ej finner någon svårighet, är att bidraga
lill alt gifva våra inrikes transactioner form af vexlar
i stället för formen af assignationer, och förnyar derföre
min först framställda begäran.
BancoUtsk:s mein. N:o i85 blef af R. o. Ad. bifallet.
Hr
D e n a Juni.
33
Hr Rosenblad: Jag skall icke begära votering, men
nedlägger min reservation emot den förmenta majoritetens
beslut.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 29 sistl. Maj på bordet
lagda mera. J\T:o 5^1, i anledn. af RiksSt:ns stridiga beslut
angtde vissa bevillningsmedels ingående till Riksg.contoret.
Frih. Tersmeden, AV i 1 h. Fredr.: Genom den inbjudning,
som StalsUtsk. framställt till R. o. Ad. samt PresteSt.
, gifves för dessa Stånd ett tillfälle alt återbeträda laglighetens
bana, d. v. s. medgifva votering. Vi hafva redan
sett livart det leder, att, på sätt förenämnda tvänne Stånd
förfarit, afslå voter:s-propos:r, som blifvit uppsatta i stöd af
fattade beslut. Jag kan således ej annat än tillstyrka, att
R. o. Ad. ville bifalla StatsUtsk:s inbjudning.
Gr. Frölich, David: Jag instämmer i Frih. Tersmedens
yrkande, men jag anhåller alt få yttra några ord till
bevis derpå, att jag icke anser det denna frågas beskaffenhet
bör förblandas med hvad jag tror att Frih. Tersmeden alluderade
på, nemi. om vägrade voteringar i några frågor rörande
extra-slatsieglerm. Man bör noga skilja emellan de
omständigheter, som kunna föranleda ledamöter inom ett
eller flera Stånd ali ej ingå i voteringar, der man icke är
ense om piopostna, fastän man icke kan göra någon anmärka,
emot propos:nes riktiga uppfattning i enlighet med besluten.
Så hafva R. o. Ad. samt PresteSt. handlat, och jag kan
ej annat än instämma med Frih. Tersmeden, alt det vore ett
återinträdande på laglighetens bana, 0111 R. o. Ad. inginge på
Sta!sUtsk:s inbjudning.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Jag anhåller att reservationerne,
så vidt de bålla sig till sak, d. v. s. ända till
dess att Doctor Thomanders reservation vidtager, måtte blifva
upplästa och jag derefter få yttra mig.
Gr. Horns, Gr. von Plåtens, Frih. Leijonhufvuds, Prosten
Stenhammars, Doctor Agrells och biskopen Doctor Hedre'ns
reservationer upplästes.
Hr von Hartmansdorff: Med stöd af hvad reservanlerne
anfört, oell särskildt hvad Biskop Hedrtfn yttrat,
anser äfven jag den ifrågavar. inbjudningen vata olaglig.
Om således ett tillfälle derigenom vppas för R. o. Ad. att
förändra sin mening, så är det olagligen beredt, och bör endast
fördenskull icke begagnas. Det näst får jag fästa uppmärksamheten
derpå, alt det är skilnad mellan ett förhållande,
der två Stånd ogillat sjelfva voler:s-propos:n och der
blott ett Stånd ogillat densamma, och der följaktligen det ena
Ståndet har de öfriga 3 eller pluialitelen emot sig. Jag
26 H. 5
34
Den a Juni.
hemställer derföre, att ingen annan åtgärd måtte vidtagas
med detta betänk., än att det varder lagdt till handlingarna.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Då
Hr von Hartmansdorff anhållit att reservationerne skulle uppläsas,
såvida de höllö sig till sak, och begärt att uppläsningen
skulle sluta der Doctor Thomanders reservation börjar;
så anhåller jag att sistnämnda reservation måtte uppläsas, på
det att, om den ej håller sig till sak, jag må få kännedom
om hvad det är som densamma håller sig till.
Doctor Thomanders, Hr Valleijs och Hr Schartaus reservationer
upplästes.
Hr Munck af Rosenschöld: För min del tillstår jag
mig hafva funnit, att den nu upplästa reservationen håller
sig lika mycket till sak som de reservationer, hvilka Hr von
Hartmansdorff begärde måtte uppläsas.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Då jag icke
egentligen har något att tillägga i delta ämne tilt hvad jag
förut haft äran anföra, inskränker jag mig till att förena
mig i hvad Frih. Tersmeden framställt, eller att R. o. Ad.
måtte bifalla och gilla voter:s-propos:na.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Den fråga,
som nu är före, rörer huru olika Stånd uppfattat grundJagarnes
föreskrifter. De grundlags-§§, hvarom nu är att
tala, angå Konungens dispositionsrätt af medel samt R. St:s
Riksg.conior. Jag vill först, innan jag går till dessa §§, nämna
om de verkningar, som blifva skulle, om vår grundlag
vore sådan, att Ständerne ägde rätt att besluta om allmänna
medels uppbörd, och taga den under sin förvaltning, i
stället för att medlerr nu stå under Konungens disposition.
Det måtte vara nog, att Ständerne genom sina revisorer granska
förvaltningen och dispositionen af de medel, som genom
skatternas erläggande influtit. Demina granskning är oberoende,
ty Ständerne äro utan ansvarighet sjelfve, och deras
revisorer, som den ena gången utgöres af de ledamöterna,
en annan gång af andra, hafva endast att afgifva sina berättelser
öfver hvad som förefunnils. Vi hafva haft varnande
exempel på huru det tillgått, när Ständerne ensamme disponera
och förvalta de genom skatterna inflytande medlen.
När det ena partiet var rådande, så gick det till på det och
det viset, och när det andra kom lill väldet, på ett
annat; men så kan ej mera ske, då dispositionsrätten tillhör
Styrelsen och granskningen af räkenskaperna och förvaltningsålgärderna
tillhörer R. St. Hvad grundlagens lydelse,
hvarefter vi hafva oss att rätta, beträffar, så är den följande
i 64 §:n Reg.Ftn: ”Så väl Rikets ordinarie statsmedel och
inkomster, som hvad, på sätt omförmäldt är, under namn af
extraordinarie utlagor eller bevillningur till statsverket afR.
Den a Juni.
35
St. ansins, vare tinder Konungens disposition, att till de af
R. St. pröfvade behof och efter den upprättade staten anordnas.
’' Hvad Riksg.contoret beträffar, stadgar den 66 §:n i
samma grundlag: "R. S(:s Riksg.conior föiblifver, såsom hittills,
under R. St:s styrelse, inseende och förvaltning; och då
R. St. åtagit sig ansvar för den Rikets gäld, contoret ombesörjer,
så komma R. St., sedan StatsUtsk. öfver contorets tillstånd
och behof sig utlåtit, att genom särskild bevillning
tillskjuta de medel, som för betalande af denna gäld, till
ränta och capital, oumbärliga finnas, så att Rikets credit varder
bibehållen och vårdad.” Detta är hvad grundlagen bestämmer
om Riksg contoret; men alt vilja göra detta conior
till ett förvaltande verk, att vilja inleda oss derhän att göra
Riksg.contoret till Slatsconlor, för att sedan inkasta oss
på den gamla förderfliga hanan, det måste jag bestrida såsom
skadligt i sina följder, samt alldeles grundlagsvidrigt,
och kan derföre ej annat än tillstyrka alt R. o. Ad. vidblifver
sitt beslut. Särskildt får jag nämna, att ingen jemförelse
äger rum emellan tillämpning i sak af hvad grundlagen
föieski ifver, och hvad Stånden, ett eller flera, anse vara
grundlagens stadgande vid formfrågors afgörande. Vid
dessa sednares behandling kan den ena lydningen vara lika
god och lika enlig med grundlagens blid, som den andra,
om än den ena åsigten kan hafva en längre praxis för sig,
än den andra.
Frih. Sprengtporten: Om jag nu ansåg mig berättigad
alt ingå i sjelfva hufvudsaken, och på grund af dess
beskaffenhet trodde mig kunna stödja mitt omdöme öfver
frågan, som rörer ett beslut om formen eller sätlet att komma
till ett afgörande i anledning af Ståndens olika beslut;
så skulle jag medgifva, alt ifrågavarande vägran hvarken är
så rationel eller så vigtig sorn man förmodar och tror; men
här är icke fråga om hufvudsaken, utan blott, huruvida det
är grundlagsenlig! eller icke att votera i förstärkt StatsUtsk.,
när Ständerne stannat i olika meningar i afseende på åtgärdens
lämplighet eller icke. I delta fall har redan så mycket
blifvit sagd!, att jag ej vill trötta R. o. Ad. med att
återupprepa hvad sorn förut en gång blifvit anfördt, utan
resumerar mig till alt endast yttra, att dessa beslut äro af
beskaffenhet att, efter 6q §:n Reg.Fin, hafva bort föranleda
till votering i förstärkt StatsUtsk. Alt frågan rörer åtskilliga
ekonomiska bestämmelser, hvaröfver Konungen må besluta,
hindrar icke, att om hufvudfrågan angår Riksg.conl:s
styrelse och förvaltning, eller statsmedels användande på något
sätt efter de föreskrifter, sorn Ständerne äro berättigade
alt meddela; så är det en gifven följd, alt när hufvudfrågan
måste afgöras, så måste också de särskildta villkoren,
som äro af ekonomisk egenskap, icke kunna förfalla. Jag
anhåller således, alt R. o. Ad. ville gilla de voter:s-propos:r,
som StatsUtsk. föreslagit.
36
Den a Juni.
Fril). Cederström, Jacob: Huruvida man skall votera
i förstärkt Utsk., då Stånden stanna i olika beslut,
det har grundlagen bestämt, och någon tolkning af grundlagens
bild i detta fall behöfves icke; ty alla sådana frågor,
som icke kunna förfalla, de skola afgöras af förstärkta Utsk.,
men i administrativa frågor, hvarom två Stånd stannat emot
två, får votering icke ske, utan en sådan fråga belt enkelt
förfalla och det enligt 73 §:n Riksd.Ordn. Af sådan natur
är denna fråga, som angår en uppbörd för Riksg.cont., sorn
det förut icke baft; del är således en innovation, som visvisserligen
kan införas, om alla 3 Stånden äro derom eniga
oell Konungen dertill lemnar sin stadfästelse, men som måste
förfalla, då två Stånd stannat emot två. Jag anhåller
om propos., att R. o. Ad. må lägga detta betänk, till handlingarna
och vidblifva sitt förut fattade beslut.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Jag instämmer med Frih.
Gederström, och tillstyrker, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt
fattade beslut. Denna fråga är af beskaffenhet att kunna,
och bör derföre äfven förfalla. Jag tillägger icke några hänsyftningar
medelst motsatta bemödanden; men följden af
motsatta bemödanden vore, efter mitt begrepp, alt småningom
undergräfva det nuvarande regeringssättet, som i grundlagen
är stadgadt, samt återföra oss till de förhatliga tiderna
af allenaslyrande Ständer, som gjorde Sveriges vanära och
olycka, och hvarifrån vi en gång kommit efter stora uppoffringar.
Jag tillstyrker, att vi förblifva vid grundlagens
mening, sorn är, att Ständerne icke skola blifva styrande,
utan alt S'alens medel skola förblifva under Konungens disposition,
men granskningen deraf tillhöra Ständerna i laga
ordning; ty man kan ej granska hvad man sjelf anbefallt;
— Ständernes revisorer kunna ej granska Ständers styresmaunaåtgärder,
IJr Frih. o. Landtm, yttrade, att StatsUtskts nu föredragna
mern. N:o inneliölle arne särskilda delar; i
den ena yttrade Utsk. att det fick förklara, att Utsk. anser
sig numera icke kunna efterkomma den inom RorgareSt. ifrågaställda
och af BondeSt. beslutade uppmaning, att genom
utsedde deputerade söka förmå R. o. Ad. samt PresteSt. alt
jemväl godkänna den af Utsk. uti ifrågavarande hänseende
föreslagna voterts-propos.; och hemställde Hr Landtm., om R.
o. Ad. behagade godkänna denna del af Utsk;s betänkande.
Ropades ja.
Hr Landtm, yttrade vidare, att den andra delen inneholle,
alt Utsk. hemtal ytterligare anledning alt inbjuda R.
o. Ad. samt PresteSt. att, med fästadt afseende derå, att förevar.
fråga rörer Riksg,cont:s inkomster, instämma i de 2:ne
andra RiksSt:ns beslut, ang:de densammas hänskjutande till
omröstning i förstärkt StatsUlsk., enligt den i Utsk:s mern.
Den i Juni.
37
N:o 447 intagna voter:s-proposilion. Denna voter:s-propos.
lydde som följer: Den, som, i likhet med Borgare- och
BondeSt:n, bifaller de af StatsUtsk. i dess il t latin N:is 355
oell 41 < framställda förslag, att toll-, saluaccis- och brännvinsbevillningsmedlen
samt den bland statsverkets behållna
inkomster beräknade andel af postmrdlen skola, på det sätt
samt med de villkor och iakttaganden TJlsk. föreslagit, från
och med nästkommande år 1842 lill Riksg.cont. inlevereras,
voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, hafva R. St. afslagit de af Utsk. i berörde hänseende
framställda förslag. Denna voterings ja-propos. hänförde
således lill utlålJna N:is 355 och 41'• N;° 411 inne
holle
blott ett par mindre ändringar i N:o 355, hvilket sednare
innehölle hufvudfrågan. Då StatsUtskis mern. J\T:o
447 för R. o. Ad. föredrogs, hade en vidlyftig discussion
förevarit, som slutats dermed alt Hr Landtm, ansett sig
af grundlagen förhindrad alt för R. o. Ad. till godkännande
framställa den volerts-propos., sorn StatsUtsk. föreslagit af
de skäl, som Hr Landtnäs da afgifna yttrande innehållit, och
hvilket Hr Landtm. 1111 (inge låta uppläsa.
Delta yttrande upplästes nu, så lydande:
”Ilr Landtm, yttrade, alt den propos. , som vanligen
framställdes på ett Utskts förslag eller utlåt., vore till bifall
eller gillande af detsamma, och denna propos. vore
äfven under discussionen begärd; men Hr Landtm, ansåg
sig af 75 §:n Riksd.Oriln. vara förhindrad att vid detta tillfälle
framställa den. R. o. Ad. torde måhända fordra, att
Hr Landtm, äfven framställde de skäl, som vore orsaken dertill,
alt han funne sig af nämnda § förhindrad att framställa
denna proposition. Vid hvarje tillfälle, då en fråga förekomme,
hvars grundlagsenlighet kunde vara tvetydig, och
då det kunde åligga Hr Landtm, att framställa sin tanke
derom, hade han försökt alt från sig skilja all tanke på
följderna af frågan, huruvida de kunde vara nyttiga eller
skadliga, ändamålsenliga eller onödiga, och alt fästa sig dervid,
huruvida frågan, enligt grundlagens ordalydelse, kunde
för R. o. Ad. till bifall eller afslag framställas. Så hade
Hr Landtm, äfven vid detta tillfälle sökt göra sig reda för,
huruvida de af StatsUtsk. föreslagna ifrågavar. voters:-  proposir vore med grundlagens bud förenliga. y5 §:n Riksd.-  Ordn. bestämde i allmänhet, att tre Stånds mening gällde
såsom R. St:s beslut i en fråga, endast med undantag af
de frågor, hvarom 66, 69, 70, 71 och 72 §§:ne Reg.F:n handla,
eller då målen äio af beskaffenhet att icke kunna förfalla.
Hvad den sednare omständigheten anginge, eller huruvida
målet vore af sådan natur, alt det icke kunde förfalla, så
torde hvar och en af R. o. Ad:s ledamöter finna, att den ifrågavar.
saken kunde förfalla, örn grundlagen i öfrigt med
-
38
Den a Juni.
gufve alt ett sådant mål finge förfalla. StatsUlsk. hade ansett,
att 69 §:ns Reg.Ftn föreskrift skulle bestämma att detta
mål borde blifva föremål för omröstning i förstärkt SlatsUtsk.
, och hade yttrat, att Utsk. ansåge denna fråga obestridligen
röra Piiksg.conlts inkomster och således böra genom
omröstning i förstärkt StalsUtsk. afgöras. Frågan rörde
visserligen Riksg.cont., men ordalydelsen af 69 §:n Reg.-  F:n vore ”hvad till Riksg.contts utgifter och inkomster hörer,
” och hade Hr Landtm, svårt för att finna att ifrågavar,
medel ännu hörde till Riksg.contrs utgifter eller inkomster.
Dessutom fick Hr Landtm, fästa R. o. Adis uppmärksamhet
deruppå, att genom voter:s-propos:ns innehåll i ja-proposjn
icke allenast i förstärkt StatsUlsk. förekomme votering örn
Utskrs framställda förslag att tull-, saluaccis- och brännvinsbevilln.
medlen samt den bland statsverkets behållna inkomster
beräknade andelen af postmedlen skola till Riksg.-  cont. inlevereras, utan och aliade villkor och iakttaganden,
som Utsk. i utlåt. W;o 355 derom föreslagit; bland dessa
villkor och iakttaganden vore ”att Bevilln.Utsk. må få sig
uppdraget att föreslå föreskrifter ang:de Stats-cont:s åligganden,
att R. St. hos K. M. må anhålla att författningarna
måtte varda föreskrifna och kungjorda, att K. M. täcktes
i nåder meddela de stndganden och föreskrifter, som af fullmäktige
i Riksg.cont. kunna anses ändamålsenliga och nödvändiga
för ifrågavar. statsinkomsters redovisande neli controllerande.
” Det torde vara tydligt och obestridligt för
hvar och en, alt sådana villkor och iakttaganden icke kunde
blifva föremål för votering i förstärkt SlatsUstk. och icke
liörde till sådana mål, som i 66, 69, 70, 71 och 72 §§:na
Reg.Ftn aro omnämnda, utan vore af beskaffenhet att böra
förfalla. Hr Landtm, ansåg sig således af 75 §:ns Riksd.Ordn.
bestämda föreskrift vara förhindrad alt framställa propos.
till gillande af TJtskis förslag lill voter;s-propos. i den omfattande
form, som den för det närvar, ägde.”
Hr Landtm, fortfor derefter och yttrade, alt den af
Hr Landtm, sålunda vägrade propos. då af åtskilliga ledamöter
blifvit yrkad och votering i anledn. deraf anställd,
hvarvid Ståndet med betydlig pluralitet godkänt Hr Landlm:s
mening. Då R. o. Ad, så fattat beslut i detta mål, ansåg
Hr Landtm, icke alt målet åter kunde upptagas eller att
nugot vidare beslut derom för R. o. Ad. kunde komma i fråga
att fatta, utan torde R. o. Ad. finna, på sätt äfven flere
ledamöter under discussionen i dag begärt, att den sednare
delen af StatsUtskts nu föredragna mern. N:o 542 icke kunde
erhålla annan åtgärd än att läggas till handlingarna.
Ropades starka ja, blandade med några nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
öfverröstat nej.
Gr. Frölich: Jag har nogsamt i minnet den behandling,
som denna fråga fått hos R. o. Ad. specielt genom Hr
Frih, o. Landtmrs föranledande, och det var vid hugkomsten
Den a Juni.
39
deraf jag belt enkelt instämde med Frih. Tersmeden utan
att ingå i någon vidlyftig discussion ofver ämnet. Denna
sak tillhör historien, och jag har blott begärt ordet nu för
att få nedlägga min reservation i R. o. Ad:s protocoll.
Frih. Tersmeden: Äfven jag anhåller att i prot. få
nedlägga min reservation emot behandlingen af detta mål,
och kan ej annat än beklaga, att i en fråga, af beskaffenhet
som denna, Talmännen i olika Stånd haft så olika åsigter
om grundlagen.
Hr Munck af Rosenschöld: Sista gången denna
fråga förevar, reserverade jag mig emot den behandling, sorn
frågan då undergick; men anser nu, att så väl Hr Frih. o.
Landtm, som Ståndet ej hafva kunnat behandla den annorlunda
än som skett, till följd af det beslut, som Ståndet tillförene
fattat.
Föredrogs ånyo Sta!sUtsk:s den 29 sisth Maj och dea
1 dennes på bordet lagda mern. N:o 54g, med anmälan om
RiksSttns skiljaktiga beslut ronde föreslagna voter:s-propos:r
angtde handels- och sjöfartsfonden.
Hr von Hartmansdorff, A11 g.: Förhållandet med
detta mål är ungefärligen detsamma som med det föreg:de.
Två Stånd hafva ogillat voter:s-propos:n. Deraf kan således
icke bernias någon anledn. till alt bereda Eiksg.cont.
större inkomster, än som redan är o för detsamma beräknade.
Sådant vore ock onödigt, sedan Riksg.conlts behof
blifvit uppgifna af StatsUtsk. samt R. o. Ad. pröfvat dem,
godkänt Utsk:s förslag, samt gifvit Riksg.conl. sin behöfliga
och beskärda del.
Gr. Frölich, David: Det må väl vara rätt, som Hr
von Hartmansdorff sagt, att denna fråga är af samma beskaffenhet
som den förra, och det lärer således vara fåfängt
alt kunna erhålla någon annan behandling deraf, än som
lemnades åt det föreg;de betänk.; men orsaken, hvarför
jag nu begärt ordet, är egentligen den, att jag ej velat lemna
Hr von Hartmansdorlfs yttrande obesvaradi, att Riksg.cont.
fått hvad det behöfver. Delta synes förutsätta, att som Statens
medel, hvilka äro af Ständerna fastställda att utgå, skulle vara
egentligen alla sådana, som icke behöfdes för Riksg.-  cont.; så skulle Ständerne icke hafva med dem något att
skaffa. Jag får, i motsats härtill, förklara, det jag tror, att
till de anslag, Ständerne beviljat, hafva ganska tillräckliga
medel blifvit anvisade lill samma anslags fyllande, och att
de medel, som komma att ingå på detta sätt till Riksg.-  cont:s cassör, äro utöfver hvad Riksg.cont. behöfver, och
att således rätteligen dessa medel hort ingå till nämnda cont.
såsom det förvaringsrum, der folket äger de medel i förvar,
som icke behöfvas.
Ls Uppå derefter framställd propos. fann R. o. Ad. Siats
-
4®
Den a Juni.
Utslits mern. N:o 549 *c^e erfordra annan åtgärd, än alt
läggas lill handlingarna.
Gr. Frölich, Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.,
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, Frih.
Sprengtporten, Jac. Wilh., och Frih. Cederström,
Anders, reserverade sig emot det fattade beslutet.
Då nu ånyo föredrogos Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utskms den 29 sisth Maj och den 1 dennes på bordet
lagda ullåCn:
N:o 80, i anledn. af återremiss af Ulsktns förslag N:o 75
till sammanjemkning af RiksSttns skiljaktiga beslut, angtde
lagstiftningen om fattigvården i Riket; och
N:o 81, i anledn. af återremissen utaf Utskrns förslag
N:o 73 lill sammanjemkning af RiksStlns skiljaktiga beslut
ang:de ändring af författningarna rörtde sockenstämma samt
om bildande af communalstyrelser;
beslöt R. o. Ad. att godkänna så väl dessa utlåttn som de
föreslagna voterls-propositionerna.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s den 1 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 56o, i anledn. af erhållna återremisser
å utlåt. N:o 444-
Hr Cedercrona, Joli. Ulrik: Med anledn. af nu
upplästa betänk, har jag ansett 111ig böra begära ordet, för
att tacka SlatsUlsk;s ledamöter för detsamma; men i första
rummet anser jag mig vördsnadsfullt böra hembära en Lack*
samhetsgäid till Generalen Frih. Sprengtporten, icke allenast
å egna utan äfven på öfrige commendanters vägnar.
Frih. Sprengtporten, J a c. W i I h.: I anledn. af hvad
Hr Cedercrona behagat yttra, så, och ehuru jag hos honom
stannar i förbindelse för den välvilja han för mig behagat
yttra, får jag förklara, att jag icke skulle kunnat tillstyrka
den åtgärd, som det ifrågavar. betänk, innehåller, såvida
jag ej funnit densamma af billighet och rätt visa påkallad.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: För
min del måste jag reservera mig så väl emot det beslut,
som Ståndet nu fattat, som emot det resultat, hvartill disk.
kommit; ty jag anser klart, att om Konungen ansett ifrågavar.
commendanter berättigade till den ersättning, hvarom
detta betänk, handlar, så hade nog Konungen, då Han
borttog de sporllar, som commendanterne förut åtnjutit, afgifvit
en propos. lill Ständerna 0111 en slik ersättnings tilldelande
åt bemälde commendanter.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag nödgas anmärka,
alt det sätt, som Hr Cedercrona begagnat för alt uttrycka
sin tacksamhet, är opassande. Om en ledamot finner sig
gynnad af ett beslut oell skulle äga att på detta rum, der
han är representant, uppstå och enskildt tacka för den gunst
han
Den a Juni,
han åtnjutit, så bör det icke heller vara betaget ilen, som
kan anse sig hafva blifvit illa behandlad, att uppslå med
enskilda anklagelser eller klagomål. Det ena är lika oriktigt
som det andra, och jag förmodar alt Frih. Sprengtporten,
sorn redan tackat Hr Cedercrona för complitnenten, men
tillika uttryckt den känsla för det skickliga, som utmärker
honom, instämmer med mig i begäran alt allt hvad som
blifvit yttradt härom må Från prot. utgå.
Frih. Sprengtporten yttrade, att han gerna medgaf
sitt yttrandes utgående ur protocollet.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag anhåller att det
måtte qvarstå i protocollet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då en af de ledamöter,
sorn yttrat sig, yrkat alt hans yttrande äfvensom de
öfriges skulle qvarstå, så behagade R. o. Ad. finna, att sådant
icke kunde förvägras.
Hr von Hartmansdorff: Hr Rosenschöld har icke
deltagit i complirnenterna, utan blott reserverat sig emot
beslutet. Flans reservation må icke förmenas att i prot.
qvarstå. Jag förmodar att han ej menade något annat äu
att denna ej finge utgå.
Gr. Frölich: Jag tror också, alt Hr Rosenschölds reservation
kan och bör qvarta, emedan den ej har något sammanhang
med Hr Cedercronas yttrande. Orsaken hvarföre
jag hegart ordet var den, att jag är öfvellygad att Hr
Cedercrona icke menat något som skulle anses opassande,
och att, då han begått elt misstag, han är den förste alt
vilja rälla detsamma. Jag uppmanar derföre Hr Cedercrona
att sjelf tillåta att hans yttrande måtte utgå ur prot.,
ty endast på det suttet kan det derifrån försvinna.
Hr Munck af Rosenschöld: Då jag tror det vara
min rättighet alt anhålla del prot. må förblifva ostyrkadt,
begär jag att så väl min reservation må få stå för min läkning
som Hr Cedercronas complimenter för hans.
Hr Cedercrona: Med anledn. af den disctission, som
nu tillkommit, får jag gifva tillkänna, att jag visserligen icke
bar sökt hvarken att såra grannlagenheten eller träda
grundlagarna för nära. Den anmärkn., som Hr von Hartmansdorff
emot mig framställt, anser jag vara ganska riklig,
och sedan jag blifvit uppmanad af en person, på hvilken
jag sätter mycket värde, anhåller jag, att den s. k. complimenten
måtte utgå. Jag yttrade mig, lifvad af ögård och
tacksamhet för StatsUtskottet.
Gr. Frölich: Sedan Hr Cedercrona föll lara t sig villig
tillåta att hans yttrande må Ur prot. utgå, hoppas jag
alt Hr Munck af Rosenschöld derför ej kan lägga hinder i
vägen, emedan det är hvar och en ledamot tillåtet alt utdö
H. 6
4*
Dan a Juni.
taga sina yttranden, utom det alt Hr Rosenschölds reserva.
tion slår alldeles isolerad oell utan allt sammanhang med
hvad Hr Cedercrona yttrade, så att hans complinienter gerna
kunna gå ur proh, under det atl Hr Rosenschölds reservation
slår qvar.
Frih. Cederström, Jacob.: Hr Frih. o. Landtm, har
redan en gång rälteligen anmärkt, att grundlagen är tydlig
och klar deruti, alt då någon ledamot -vill hafva sitt yttrande
qvarstående i prot., så mäste så väl det yttrandet,
som discussionen i öfrigt, qvarstå. Det är klart sorn vatten,
att det ej kan vara nog, att en ledamot hegar att dess yttrande
må få utgå, och jag är öfvertygad att Hr Frih. o.
Landtm, vidblifver sin en gång i detta fall afgifna förklaring.
Frih. Cederström, Anders: För min del skulle jag
tro, alt om någon ledamot finner sig hafva begått ett misstag,
mätte det vara honom obetaget att rätta sådant, och
på den grund anser jag Hr Frih. och Landtm, oförhindrad
att framställa propos., det Hr Cedercrona må få ur prot.
Uttaga sitt yttrande.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Då Hr Munck af
"Rosenschölds reservation är oberoende af den tacksägelseadress,
som en ledamot för sin egen tillfredsställelse trott
sig kunna göra, till tacksamhet för en viss åtgärd; så inser
jag i sanning ej, hvarföre icke den framställda tacksägelsen
må kunna skiljas ifrån Hr Rosenschölds reservation. Att,
med Ståndets begifvande, ledamöter äga rättighet alt ur
prot. få taga sina yttranden, lärer svårligen kunna förnekas
hvarföre jag äfven förenar mig i den anhållan, atl propos.
måtte göras om utgående nr prot., så väl af Hr Cedercronas
gjorda framställning, som af de yttranden, hvilka deraf
föranledts, men hvartill ingalunda den af Hr Rosenschöld afgifna
reservation kan räknas, och hvilken således alltför
gerna kan i prot. för hans räkning likafullt qvarstå.
Hr Munck af Rosenschöld: Lika med Frih. Cederström
är jag öfvertygad, att Hr Frih. o. Landtm, vidblifver
sitt en gång gifna gi undlagsenliga förklarande, och
lika öfvertygad är jag, alt Hr Cedercrona icke yttrat annat,
än hvad han för sin räkning kan låta qvarstå.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: 58 §:n Riksd.Ordn. säger:
’’Vid justering af prot. eller prot.utdr., kan ett beslut ingalunda
ändras, men väl sådana tillägg göras, hvarigenom
ingen ändring i beslutet uppkommer. Utur ett prot. må
vid justeringen, med Ståndets bifall och på den talandes
eget begifvande, uteslutas dess egna uttryck och äfven deliberationer,
som deraf följt; dock kunna ej sådana uttryck
uteslutas, på hvilka beslutet tydligen sig grundar.” Jag anhåller
att denna fråga må hvila till dess justeringen af delta
D’e n i Juni.
43
prot. äger rum, då tillfälle blir att lala om grundlagsenligheten
eller icke grundlagsenligheten att ur prot. borttaga den
discussion, soin förefallit med anledn. af StatsUtsk:s betänk.
N:o 56o.
Ilr Frih. o. Landtm, ytlrade, alt H. o. Ad. måhända
behagade fiona, då Hr Lefre'n begärt alt denna fråga skall
behandlas på säll 58 §:n Riksd.Ordn. föreskrifter, och olika
meningar uppstått huruvida utur prot. skall utgå några yttranden,
som här ägt rum, att delta mål borde hvila tills
prot. ju st eri ugen förekommer.
Ropades ja.
Vidare föredrogs och bifölls StatsUtsk;s förliden gårdag
på bordet lagda mern. N:o 56t, om anvisande af ersättning
till rolehållarne vid Norr- oell Westerbottens faltjägarecorpsen
för rolefiihetsmedel inom Norr- och Westerbottens
län.
Ånyo föredrogs och lades till handlingarna Revilln.-  TJtsk;s den i dennes på bordet lagda utlåt. N:o 5i, i anledn.
af äterremiss å betänk. N:o 43, ang:de befiielse från
bevillning för Lima sockens innevånare i Vester-Dalarne.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, sedan R. o. Ad. nu
godkänt flera sådana voter:s-propos:r, sorn i förstärkt Allm.
Besvärs- och Ekon.Utsk. böra förekomma, och i slutet af veckan
votering i sådant förstärkt Utsk. visserligen kon-.me att
äga rum, men sedan R. o. Ad. valde ledamöter till detta
förstärkta Utsk. åtskillige af de dertill valde från riksdagen
n frest och ledigheter älven inom sjelfva Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsk. ägt rum, om icke R. o. Ad. skulle anse nödigt
alt välja några suppleanter lill nämnda förstärkta Utsk.; och
hemställde Hr Landtm, allisa, om Ståndet, vid början af
morgondagens plenum, skulle behaga företaga val af 6
suppleanter i förstärkta Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet.
Ropades ja.
Upplästes K. M:s denna dag ankomna nåd. skrifvelse
lill R. St., i anledn. af deras förnyade und. framställning i
fråga om ett förbättrodt myntsysleme; gifven Stockholms
slott den 24 Maj i84i.
R. o. Ad. fann denna nåd. skrifvelse å R. o. Ad:s sida
icke erfordra annan åtgärd än att läggas till handlingarna.
Lades på bordet nedannämnda från Utskjn inkomna
mern. och ullåttn, nemi. från
Consli tutionsUtskottet:
N:o 116, med förslag till ändring af Riksd.Ordnts §22;
44
P De ii a Juni.
Förstärkta StntsUlskottetl
Nio 564, angide verkställd omröstning i anledn. af RiksStlns
skiljaktiga beslut rörlde ett ifrågastäldt anslag för uppbyggande
åfelt straff-fängelse efter PensyIvania-metoden;
StalsUt.skottet:
N:o 544, me<l förslag till ytterligare föreskrifter att intagas
i reglementet för Riksg.contls framtida förvaltning5
N:o 545, med förslag till expectance- och pensionsstater
vid Riksg.conloret;
Nio 546, i anledn. af återremiss å mern. N:o *5tg, med
förslag till en voteris-proposit ion;
N;o 547, i anledn. af återremiss å de i mern. Nio 494
föreslagna reglementariska föreskrifter för Riksg.contls framlida
förvaltning;
Bevill ni ags- och LagUtskotten:
N;o 21, i anledn. af erhållen återremiss af betänk. N:o
13, angide väckta motioner, dels om conlroller emot missbruk
vid fribrefsrättiglietens utöfvande, och dels om fribrefsratt
för länsman;
Bevill nings-, Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon. Utskotten:
N:o 22, i anledn, af RiksStins skiljaktiga beslut, angille
föreslagna förändringar uti K. föroi duingen till förekommande
af oloflig införsel eller utförsel af’ varor af den 12 Dec,
1835;
BancoUt skottet;
N;o 182, med förslag till åtskilliga förändrade stadgandet]
uti 5 artikeln af nu gällande bancoreglemente;
N;o t8ö, med förslag till åtskilliga förändrade föreskrifter
uti 6 artikeln 1 och 2 afdelningarna af nu gällande
bancoreglemente;
Nio 187, i anledn. af H, R. o. Adis återremisser å Utskls
under Nlis 176, 177 och 178 afgifna utlåtanden;
Nio 188, i anledn. af RiksStins beslut i följd af Utskls
uti betänkma Niis t58 oell 15g framställda förslag till reglering
af bankens lånerörelse i åtskilliga delar;
Nio 18g, med hemställan om gralificalion lill en af
bankens commissarie!' för Ulsk. lemnadt biträde.
Upplästes ankomna prot.uldr, från de öfriga RiksStln ,
nemi. från Prest.St. af den 26 och 2g sisth Maj samt den
1 dennes, från BorgareSt. af den 26, 27 och 2g sisth Maj,
och från BondeSt. af deri 27 och 2q sisth Maj samt den i
dennes.
Lades till handlingarna.
De ii a J un i. 45
Justerin}<*s pleni-protm för den 5 sisi). April e. 111. och
den 6 April f. 111.
H, R. o. Ad. åtskiljdes kl. 4 till 3 e. m.
In fidem pr«tocolli,
F. O. Silfverstolpe,
Tliorsdagen elen 3 Juni 184x •
Plenum kl. £ till 12 f. m.
Företogs val af 6 suppleanter till förstärkt Allm. Besvärs-
oell Ekon.Utsk,, och befunnos, efter valförrättningens
slut och sedan lott ning om ordningen blifvit verkställd emellan
dem, som erhållit lika antal röster, dertill hafva blifvit
utsedde:
N:o a245. Hr von Hedenberg, Carl August, . a4 röster.
„ 2013. B. Hr Rosenblad, Bernhard, ... 24 „
,, 23oo. Hr Sandelhjelm, Paul, 24 ,,
„ 818. Hr Reenstjerna, Abraham Alexander, 24 ,,
,, 23og. Hr af Dalström, Gustaf Jacob, . . 23 ,,
„ 2268. Hr af Wannqvist, Fredrik, ... 23 „
Hr Frih. o. Landtm, lillkännagaf, att från Statsrådet
m. m. Ihre till Hr Landtm, ankommit följande skrifvelse:
Jag får äran underrätta Hr Baron o. Landtm, till dess
och H. R. o. Ad:s kännedom, alt H. K. H. Arffursten, Hertigen
af Skåne, uti Deras Majestäters och Deras K. Högheters
närvaro kommer att undergå förhör i Dess kristendomskunskap
i morgon Fredagen den 4 Juni kl. 6 eftermiddagen
uti röda salongen i nedre våningen å K. slottet. R,
H. St. blifva vid detta tillfälle representerade genom deras
Talmän och 3:ne deputerade af hvarje Stånd, hvilka Stånden
dertill behagade utse. Lördagen den 5 Juni kl. 1 e. m.
kommer H. K. H. att uti K. slottscapellet confirmeras samt
följande dagen, Söndagen den 6, att likaledes uti K. slottscapellet
för första gången begå H. H. Nattvard, då gudstjensten
börjas kl. 12 middagstiden. Begge dessa dagar äro platser
för R. H. St. utsedda i slottscapellet, dit de behagade begifva
sig directe ifrån sina respective samlingsrum. Stockholm
den 3 Juni i84>.
På nådigste befallning
Alb. Ihre.
4G
Deu 3 Juni.
Hr Fril), o. Landtm, hemställde i anledn. häraf, om
R. o. Ad. vid början af morgondagens plenum behagade utse
de 3:ne deputerade, som skola vara närvar, vid H. K. H. Alffurstens,
Hertigens af Skåne examen ; hemställande Hr Landtm,
derjemte, om Ståndet behagade på vanligt sätt utse dessa
ledamöter genom vallistor, innehållande hvardera 3 namn.
Gr. Frölich, David: Jag hemställer vördsamt till
Hr Landtm, och Ståndet, om icke det må öfvei lemnäs till Hr
Landtm, alt utse de personer, hvilka vid ifrågavar. tillfälle
böia vara närvarande.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh., samt några andra
ledamöter hördes häruti instämma.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då förtroendet att
vid ifrågavar. tillfälle föreställa R. o. Ad. vore en utmärkelse,
hvars hela betydelse berodde derpå att R. o. Ad:s
majoritet gjorde valet, ansåg Hr Landtm, att ett utseende
af dessa deputerade, på det sätt Gr. Frölich föreslagit, genom
Ilr Landtm, personligen icke skulle vara så lämpligt; och
måste Hr Landtm, undanbedja sig detta förtroende af R. o.
Ad., och förnyade Hr Landtm, nu sin hemställan om R. o.
Ad. genom val på vanligt sätt behagade utse dessa deputerade.
Bifölls.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utsk:s förslag
N:o 361 till R. St:s und. skrifvelse lill K. M. om iakttaganden,
då delägare i tackjernshytta äskar att få idka
stång jernssmide.
Justerades 9 prot.utdr. för förliden gårdag.
Föredrogs ånyo förstärkta StatsUtsk.vs den 2 dennes på
bordet lagda mein. JN:o 563, om inträffadt hinder för votering
rör;de extra-statsregleringen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då voteringen förliden
gårdag ägt rum, R. o. Ad. torde finna att mern. N:o
563 icke erfordrade annan åtgärd än att läggas till handlingarna.
Ropades ja.
Ånyo föredrogs Coust.Ulsk:s den 2 dennes på bordet
lagda meni. N:o 1 16, med förslag till ändring af Riksd.Ordnts
§ 22.
R. o. Ad. antog det framställda grundlagsändringsförslaget
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Vid förnyad föredragning lades lill handlingarna förstärkta
StatsUtskts den 2 dennes på bordet lagda mern. Wto
lJ c i> 5 Ju n i.
47
564, anglie verkställd omröstning i nnledn, af RiksSt:ns
skiljaktiga beslut rör:de ett ifrågastäldt anslag för uppbyggande
af ett strafF-fängelse efter Pensyl\an:a-metoder.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s don 2 dennes på bordet
lagda mein. ]V:o 544, med förslag lill ytterligare föreskrifter
alt inlagas i reglementet för Riksg.cont:s framlida förvaltning.
Frih. Cederström, Jacob: Jag vet icke om någon
punktvis föredragning af detta betänk, kan vara egentligen
af behofvet påkallad; men vid 4 Får jag göra en anmärka.
, ehuru denna § i det närmaste öfverensslämmer ined
det gamla reglementet, ty det är alldeles på sidan om hvad
som ske kan, att det blifvit A lagd t landträntmästarne, i händelse
de icke ställa sig till efterrättelse de för Piiksg.con!:s
styrelse meddelade föreskrifter, alt icke få beräkna något
remisslage, enär Riksg.cont:s styrelse icke kan meddela några
föreskrifter för landträntmästarne. Ställa desse sig icke
till efterrättelse föreskrifter, sorn vederbörligen blifvit
dem meddelade, eller, om de för Riksg.cont;s styrelse lemnade
nya föreskrifter varda af styrelsen godkända, så måste
sådant genom landshöfdingarna meddelas lill landträntmäslarnes
förständigande. Det är slutmeningen, eller orden — '"eller
vid hvilkas redovisning och leverering de af Riksg.conlts styrelse
landträntmästarne härom meddelade föreskrifter icke blifvit
iakttagna,” — sorn jag skulle tro borde förfalla. Då likväl delta
redan förut står i gamla reglementet och icke kan leda till
annan påföljd, än att, om Riksg.cont, på sidan om riktig ordning,
skulle meddela sådana directa föreskrifter, räntrnästarne
då kunde få hos K. M. sådant anmäla; så må det, för alt
ej uppehåll må förorsakas i riksdagens gång, få passera, men
oanmärkt hosR.o. Ad. bör icke ett sådant stadgande få qvarstå.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det är möjligt alt Frih.
Cederström har rätt deruti, att den af honom anmärkta §
icke är ovillkorligen öfverensstämmande med hvad reglementet
förut innehåller. Jag erkänner alt jag icke baft tillfälle
att så noga jemföra dem, men är förhållandet sådant som
Frih. Cederström nämner, så har linn fullkomligen rätt i
sin anmärka.; likväl tror jag också att han liar rätt deruti,
att det nu icke är skäl alt derföre återremittera memorialet.
Gr. von Platen, Baltzar: Jag tror mig', då icke
någon bestämdt yrkat ändring eller rättelse i denna § och i
följe deraf återremiss, endast behöfva upplysa, att så vidt
jag påminner mig, är denna §:s lydelse i fullkomlig enlighet
med hvad som förut varit stadgadt, och det har visserligen
icke varit hvarken meningen eller praxis att några
sådana åtgärder skulle vidtagas, utan att ansökning] derom
skulle kunna göras hos Konungen.
48
Den 3 Juni.
Hr von Hn r t m a nsd or f f, Aug.: Det förhaller sig
alldeles så, sorn Gr. von Platen säger, att i det gamla reglementet
eller det nu gällande stå införda några ordalag
0111 de af styrelsen för Riksg.cont. land träntmnstarne gifna
föreskrifter ang;de hvad de vid uppbörden böra iakttaga.
Det kan möjligen bända, att en sådan föreskrift är afsa ringa
vigt, att bon jemväl må kunna af Riksg.cont. meddelas;
men det skulle ock kunna bända, alt man begagnade dessa
ordalag för att gifva sådana föreskrifter, som kunde blifva
ingripande i konungamaktens rätt alt härom förordna.
Jag skulle likväl med Frill. Cederström hoppas, att våra
fullmäktige i Riksgcont. hafva den försigtighet vid dessa ordalags
begagnande, att de icke föranleda några tvisteämnen
emellan riksdagarna. Om vi någonsin vid en kommande
riksdag blifva så lyckliga, att få Riksg.coubs reglemente under
pröfning, förr än de sisla dagarna af riksmötet, så kunna
vi, derest någon af oss då lefver och deltager i öfverläggningen,
söka att tillvägabringa den rättelse, som synes
vara behöllig.
Frill. Cederström: Jag började med att förklara, att
stadgandet finnes i de gamla föreskrifterna, och att, som icke
verkställighet på en dylik åtgärd från fullmäktige i Riksg.-  cont. följa kan, derest den icke slår i conformitel med författningarna,
ulan vederbörande myndigheter då blifva tvungne
att anmäla förhållandet bos Konungen, jag icke bar begärt
återremiss af betänk.; men jag har icke velat hafva en
oriktighet förbigången bos R. o Ad., emedan d<-t icke är
någon ordning i en sådan lagstiftning, alt man låter Ständernes
fullmäktige få gifva föreskrifter för landträntmästaren,
med förbigående af landshöfdingen, som har tillsynen öfver
deras redovisning, oell som således kunde blifva kryssad i de
controllerande åtgärder, som honom författningsenligt åligga.
SlatsUtskis meni. N:o 544 blef af R. o. Ad. bifallet.
Vidare föredrogs StatsUtskis den 2 dennes på bordet
lagda mern. N:o 5^5. med förslag till expectance- och pensionsstaler
vid Riksg.coutoret.
Gr. von Platen, Baltzar: Elium af ringa vigt, anser
jag mig dock, då jag bär är närvarande, böra göra den
anmärkn., att här är ett tryckfel, hvarigenom vid summan
af pension för en enka blifvit upptagen siffran i5o i coluinnen
för tunnor spanmål, i stället för alt den bör slå i columnen
för riksdaler. Detta betyder visserligen ingenting,
då trvckfelet är alldeles skenbart; men då jag här är närvar.
, bar jag icke ansett mig böra lemna det oanmärkt.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Gr. von Platans anmärkning
är ganska riktig, men af slutsummorna för spanmål
och riksdaler synes tryckfelet tydligen, hvadan jag
an
-
Den 3 Juni.
49
anser något misstag icke kunna äga rum. Emedlertid är det
ganska val, att en af StatsUtsk:s ledamöter fästat uppmärksamheten
härpå, ifall tvist skulle uppstå.
It. o. Ad. biföll StatsUtskts meni. N:o 545.
Lades till handlingarna, vid förnyad föredragning, Stats—
TJtsk:s den 2 dennes på bordet lagda memorialer:
N:o 546, i anledn. af återremiss å mern. JNT:o 5rg, med
förslag till en voterts-proposilion;
N:o 547, i anledn. af återremiss å de i meni. N:o 4g4
föreslagna reglemenlariska föreskrifter för Puksg.contts framtida
förvaltning.
Vid förnyad föredragning af Bevilln.- och LagUtsktns
den 2 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 21, i anledn. af erhållen
återremiss af betänk. N:o i3, ang:de väckta motioner
dels om controller emot missbruk vid fribrefsrätfighetens ulöfvande,
och dels om fribrefsrätt för länsmän, blef nämnda
utlåt. N:o 21 lagdt till handlingarna.
Föredrogs ånyo och godkändes Bevilln.-, Log- samt
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktns den 2 dennes på bordet
lagda mern. N:o 22, i anledn. af RiksSltns skiljaktiga beslut,
angtde föreslagna förändringar uti K. förordningen, till förekommande
af oloflig införsel eller utförsel af varor, af den
12 Dec. i835.
Ånyo föredrogs BancoUtskrs den 2 dennes på hordet
lagda mern. N:o 182, med förslag tilt åtskilliga förändrade
stadgande:! uti 5 artikeln af nu gällande bancoreglemente.
Hr von Hartmansdorff: Aug.: På sidan 6 förekommer
i i4:de punkten följande stadgande: "I afseende på
granskning af förslitna och bristfälliga sedlar af 3 och 2
r:drs-valören, äldre sorter, samt 16, 12, 8, i4 och 10 sk.,
hvilka lill banken inlevereras eller, hvad skill i ngssed larna
angår, till utbyte företes, kommer del att bero af commissariernes
i sedelco n toret urskiljning och uppmärksamhet,
att icke, å ena sidan, genom för långt sträckt eftergifvenhet,
hvarjehanda svekfulla företag och försök till enfalldiges förvillande
måtte underlättas och befordras’’ etc. Det är emot
dessa orden ”i s e d e 1 c o n t o re t”, som jag gör anmärkning. Det
beror icke blott på dessa commissarie!-, ty de kunna icke medhinna
den s. k. suddningen af alla de sedlar, som blifva inlemnade.
Delta arbete fördelas emellan alla commissarierna
och hvarje commissaries åliggande är, att vid denna förrättning
tillse, att den casseur, som inlöst sedlarna, icke misstagit
sig, till bankens skada. Om nu dessa ord ”i sed eleon
tor el” bibehölles, skulle deraf otvifvelaktig! följa, att
26 H. 7
5o
Den 3 Juni.
man nnsåge de öfriga commissarierna icke liafva någon controllerande
befallning. Om så vore, hvartill skulle det då
tjena att de deltogo i den s. k. suddningen? Jag tillstyrker
derföre, att dessa ord måtte utgå, och alt således, då detta
icke kan ske utan återremiss, R. o. Ad. måtte återremittera
betänkandet.
Gr. Frölich, David: I detta mål, som utgör en del
af reglementet, är det alldeles omöjligt att möta de gjorda
anmärkningarna, ulan att vara här försedd med reglementet
och R. Sl:s äldre beslut. Jag nödgas derföre begära, att detta
mål må ytterligare få hvila på bordet, och hoppas att
någon ledamot af Ståndet med mig deruti instämmer, så alt
jag, nästa gång målet förekommer, torde kunna ingå i svar
på Hr von HartmansdorlFs framställning.
Hr Munck af Rosenschöld, Wils Rudolph, förenade
sig med Gr. Frölich i begäran att BancoUtsk;s mera.
W:o 182 ytterligare måtte få hvila på bordet.
Då nu ånyo föredrogs BancoUtsk:s den 2 dennes på bordet
lagda mern. W:o 183, med förslag till förändrade föreskrifter
uti 6 artikeln, 1 och 2 afdelningarna af nu gällande
boncoreglemente, blef samma mein. af R. o. Ad. bifallet.
Till handlingarna lades BancoUtskts den 2 dennes på
bordet lagda mern. N:o 187, i anleda, af II. R. o. Ad:s återremisser
å Utsk:s under W:is 176, 177 och 178 afgifna
utlåtanden.
Ånyo föredrogs och godkändes BaneoUtskts den 2 dennes
på bordet lagda mein. N:o 188, i anledn. af RiksStms
beslut i följd af Utskts uti betänk:na W:is i58 och 179 framställda
förslog till reglering af bankens lånerörelse i åtskilliga
delar.
Vidare föredrogs och bifölls BaneoUtskts den 2 dennes
på bordet lagda meni. Wto 189, nied hemställan om gratification
till en af bankens comuiissarier för Utsk. lemnadt
biträde.
Justerades pleni-prottn för den 6 sisll. April e. m., den
7 April samt den 14 April f. och e. m.
Upplästes ankomna prot.utdr från de öfriga RiksSttn,
nemi. från PresteSt. af den 1 dennes; från BorgareSt. af den
1 och 2 dennes, samt från BondeSt. af den 2 dennes.
Lades till handlingarna.
Den 3 Juni.
5i
Lades på bordet nedannämnda från inkomna ut
Iåt!n,
nemi. från
StatsUtskottet:
N:o 568, i anledn. af Professoren Geyers motion om
anslac (ill Rilsarchivets tjenstemän;
N:o 56g, i anledn. af Hr biskop Agardhs molion ang:de
mm uti R. St:s hus för nordiska naturforskarne vid deras
nästkommande år inträffande sammanträde i Stockholm;
BancoUtskottets
N:o rgr, öfver en af Hr Rosenblad, Bernh., väckt motion
om rätt till delaktighet i Bancostatens enkecassa för
Bancodiscontens, lånecontorens, samt Tumba bruks tjenstemän
och betjente;
N:o i gå, öfver en väckt fråga om förändrad reglering af
bancofullmäkliges dispositionsräkning N:o i.
II. R. o, Ad. åtskiljdes kl. ^ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 4 Juni 1841 •
Plenum kl. ra på dagen.
Ankom Statsrådet m. m. Gr. A. O. Mörner, hvilken å
K. M:s höga vägnar aflemnade en Dess nåd. skrifvelse till
R. St.
Företogs val af 3:ne deputerade att öfvervara den examen
i christendomskunskapen, som kommer att hållas med
Ii. K. H. Arffursten, Hertigen af Skåne; och befunnos, efter
valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
N:o g2, Gr. Horn, Claes Fredr 68 röster,
„ a4g, Frih. Adelsvärd, Joli. Carl .... 6g ,,
„ i8éi, Hr von Hartmansdorff, Aug. .... 72 „
Upplästes K. M:s denna dag ankomna nåd. skrifvelse
till R. St., angtde mötespassevolancens upphörande; gifven
Stockholms slolt den 24 Maj 1841.
R. o. Ad. fann denna nåd. skrifvelse icke erfordra annan
åtgärd än alt läggas till handlingarna.
5a
Den 4 Juni»
Hr Munck af Rosenschöld, Nlls Rudolph, uppläste
följande 2:ne anföranden:
Frånvarande, emedan plenum inföll på annan dag än
de vanliga, Onsdag och Lördag, och enär jag således tillfälligtvis
icke kommit i kännedom om att något sådant hölls
Måndagen den 17 Maj, då H. R. o. Ad. beslöt att på Riddarhusets
bekostnad låta måla Hr Frill. o. Landtm:s porträtt,
begagnar jag nu tillfället att, med anledn. af denna under
liksdagen inträffade händelse, väcka följande motion:
Att H. R. o. Ad. ville besluta, att på Riddarhusets bekostnad
låta fullkomna den ändock ännu defecta samlingen
af landtmarskalksporträlten.
Det torde vara de flesta af det H. Ståndets herrar ledamöter
bekant, att samlingen af landtmarskalksporträtter,
oaktadt det sist fattade beslutet, ändock icke är fullkomnad;
der felas nemi. Landtmarskalken Gr. Charles Emil Lewenliaupts,
hvilken också torde vara en i historiskt afseende
ganska märkvärdig Landtmarskalk, och hvilket porträtt det
åtminstone nu en gång ändtligen torde hafva blifvit tid att
också lemna en plats i samlingen. Jag har derföre, med anJedn.
af ofvannämnda händelse, nu vågat vördsamligen föreslå,
det H. R. o. Ad. vid 1840 och 1841 årens riksdag jemväl
täcktes anse, att det äfven vore lämpligt på allmän bekostnad
förskaffa Riddarhuset detta porträtt, på det att samlingen,
såsom ännu icke helt och hållet fullkomlig, då Landtmarskalkens
vid 1789 års riksdag, Gr. Charles Emil Lewenhaupts
porträtt ändock saknas, måtte, genom nämnde Hr Gr.
och Landtmarskalks porträtts anskaifande på Riddarhusets
bekostnad, alldeles completteras, hvilket torde vara så mycket
både billigare och möjligare, som Gr. Lewenhaupt redan
på förhand låtit måla sitt porträtt (af hvilken orsakjdet
ej erhöll sin plats bland medbroder p& riddarhusväggen, om
Hr Grefven höll sitt jag så ovärderligt, eller rättare utom
all beräkning af värde, att det skulle hafva varit en alltför
påkostande uppoffring för både Ståndet och Riddarhuscassan
att för detta ändamål sälta sig i besittning af detsamma, eller
måhända han höll det ej så högt i värde, som Ståndet
var fastmer nogräknadt om uppoffringar å Riddarhusets sida,
känner jag icke, det hör till det inre af de dagarnes historia,
) och det ännu således helt visst lärer finnas uti familjen,
som säkerligen numera icke lärer hesitera, utan, jag är öf~
vertygad derom, tror sig hafva anledning att icke låta finna
sig ovillig att utan någon uppoffring för Riddarhuscassan aflåta
det åt Ståndets disposition. Jag anhåller att denna min
motion mätte blifva remitterad till Ridd.Utsk., öfvertygad
att detsamma skall finna min framställning grundad på både
anledningar och skäl; och jag underkastar mig i öfrigt Ståndets
heslut, dock med mig förbehållen reservationsrättighet
mot ett alslag af den af mig framställda begäran om fullkomnandet
af Landtmarskalks-porträttsamlingen med Gr.
Den 4 Juni.
53
Charles Emil Lewenhaupt porträtt, hvars anskaffande och
upphängande bland de öfriga Landtmarskalkars jag anser numera
så mycket billigare, som det helt visst later sig göra
utan ringaste uppoffring å Riddarhusets sida, som familjen
otvifvelaktigt aflåter det gratis; och så mycket nödvändigare
att det finnes, som Landtmarskalkens vid 1789 års riksdag
porträtt torde, jemte det af Landtmarskalken vid innevar.,
vara det märkvärdigaste i hela samlingen , då dessa tvänne
riksdagar äro vice versa contraparter, men dock i delta fall,
nemi. hvad märkvärdigheten angår, förhållandet med dein
är så temmeligen lika. Jag har under denna riksdag kommit
i så många förbindelser till Landtmarskalken, ända från
del öfverseende, hvarmed han handlade min motion om Hr
Crusenstolpes frögifvande, och allt fortjemnt visadt öfverseende,
vis å vis mig val förståendes, icke af hvad grundlagarna
bjuda, utan af de fel mot form, hvilka jag, såsom en oöfvad
riksdagsman har begått, jemväl för samina öfverseende vid
så många andra tillfallen, vis h vis mina politiska vänner,
att, om de icke vilja akta derpå, jag dock ansett för en pligt
af mig att vara tacksam, så väl för dem, som för mig; och
då jag genom en öfverraskning blifvit beröfvad det lyckliga
tillfället att visa min erkänsla vid fråga om målningen af
Landtmarskalkens eget porträtt; så har jag dock nu ansett
mig till någon del kunna afbörda den, genom att väcka fråga
0111 introducerandet uti samlingen af landtmarskalksporträtten
fif ett af de värde föregångarnes. Jag öfverlemnar,
som jag redan yttrat, med tillförsigt, saken åt det H. Ståndets
ombepröfvande.
Äfvenså vågar jag, med anledn. af den under riksdagen
inträffade händelsen, att ett grundlagsförslag blifvit lagdt
på R. St:s bord, uti hvilket förslag representationen är grundad
på val och icke på Stånd, och till följe af hvars möjliga
antagande Riddarhussalen endast skulle komma alt öfvergå
lill ett historiskt monument, göra följande motion:
Att, då vapnen här på väggarna äro upphängda utan
allt både systeme och ordning, Ståndet ville finna det lämpligt,
att, innan vi öfverlemna detta hus åt efterverlden såsom
ett historiskt monument med sina både stora och små
minnen, alla vapnen, genom Directionens föranstaltande och
på Riddurhuscassnns bekostnad, upphängdes och ordnades
efter sysleme i historisk nummerföljd, som är densamma de
i matrikeln intaga. Äfven denna motion anhåller jag måtte
blifva remitterad lill Ridd.Utskottet.
Gr. Horn, -Claes Fredr.: Det har visserligen icke
undfallit R. o. Adis minne, att deri siste värde talaren lill
ganska betydlig del förlängt våra öfverläggning.-)!-, och det
synes som hans afsigt vore att än ytterligare förlänga riksdagen,
när han på de sista dagarna af densamma framkommer
med en motion, som, ifall deri upptoges, kunde leda till
54
Den 4 Juni.
stormande och långvariga debatter. Jag hoppas således, alt
R. o. Ad., långt ifrån att bordlägga denna motion, genast
måtte fatta sitt beslut alt densamma förkasta, hvilket ingalunda
vore stridande emot formen, och i min tanke det bästa,
väldigaste och lämpligaste svar, som ifrån Ståndets sida
derpå kunde lemnäs.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag
märkte icke alt någon före mig anmält sig att tala i anledn.
af hvad Hr Munck af Rosenschöld behagat orda; men då
Gr. Horn redan yttrat sig, ber jag att med honom få instämma
deruti, att den väckta motionen är af beskaffenhet
att af R. o. Ad. genast kunna afgöras, hvarom jag anhåller,
under yrkande af propos. till afslag derå.
Hr Brummer, Carl Magnus, anhöll att båda motionerna
måtte få hvila på bordet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då en ledamot bebegärt
de af Hr Munck af Rosenschöld väckta motioner på
bordet, R. o. Ad. också torde finna att sådant borde medgifvas.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverrösta! nej.
Hr Printzensköld, Carl: Jag tror att begge demotioner,
som Hr Munck af Rosenschöld väckt, äro af beskaffenhet,
om R. o. Ad. så för godt finner, att icke behöfva
handläggas på sätt som Riksd.Ordn. föreskrifver. Jag anser
således, att ett bestämdt utrönande bör äga rum, huruvida
Ståndet vill att bordläggning skall ske af dessa motioner eller
icke, innan en sådan bordläggning medgifves. För min
del förklarar jag min åsigt vara, att någon bordläggning af
dessa motioner ej må tillåtas, instämmande alltså äfven med
Gr. Horn, alt de genast måtte till afgörande företagas samt
rättvisligen förkastas.
Gr. Frölich, David: Jag tror, lika med Gr. Horn
samt Hr Printzensköld, alt intet hinder möter för R. o. Ad.
att kunna utan remiss afslå denna motion, hvartill jag äfven
förklarar mig benägen; men då jag hört en ledamot begära
motionerna på bordet, lill inhemtande af en närmare kunskap
om desamma, så anser jag också den af Hr Frih. o.
Landtm, afgifna förklaringen, att ifrågavarande motioner i
anledn. deraf böra på bordet hvila, vara enlig med våra
former.
Gr. Horn: Det vare långt ifrån mig att vilja förvägra
någon att få taga kännedom af en väckt motion; men jag
tillåter mig tro, att ingen behöfver taga kännedom om de
nu väckta frågorna, och det dr på denna grund jag vågar
anhålla att propos. måtte framställas, huruvida R. o. Ad.
Den 4 Juni.
55
medgifver bordläggning af dessa motioner; ty de äro för ingen
del af beskaffenhet att kunna sägas vara allmänna
1’rå g o r.
Frih. Cederström, Anders: Om jag ej alltför illa
uppfattat sakens gång, har jag tyckt mig linna att Hr Frih.
o. Landtm, redan gjort propos. på att Hr Rosenschölds motioner
skulle blifva hvilande på bordet, samt att Hr Frih.
o. Landtm, förklarat sig hafva funnit R. o. Ad:s svar på
denna propos. hafva varit jakande. I sådant fall torde endast
votering återstå, för att slita tvisten om bordläggning
skall äga rum eller icke.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att som han fattat R.
o. Adis svar på Hr Landtnäs framställning ang:de bordläggningen,
så hade den blifvit med ja besvarad, hvilket Hr
Landtm, också genast hade förklarat. Om således icke någon
af R. o. Adis ledamöter ansåge att Ståndets svar varit
annorlunda, så torde R. o. Ad. finna att de båda motionerna
borde hvila på bordet.
Hr Munck af Rosenschöld: Ja® liar blott begärt
ordet för alt erinra så väl Ståndet, som Hr Frih. o. Landtm.,
att grundlagen under denna riksdag varit så förstådd, att när
en fråga blifvit vackt och begärd på bordet, sä har en sådan
begäran om bordläggning icke utgjort föremål för öfverläggning,
än mindre för beslut, utan Hr Frih. o. Landtm,
har, i följd af 49 §ln Riksd.Ordn., förklarat frågan vara hvilande
till nästa föredragning. Huruvida grundlagen i dag
bör förstås annorlunda, det öfverlemna!- jag åt Hr Frih. o.
Landtm, samt R. o. Ad. att bedomina.
Gr. Horn: I egenskap af ordförande i StntsUtsk., är jag
officiell underlättad alt riksdagen skall sluta den 10 i denna
månad, och det ar på grund delaf jag önskar alt bordläggningen
af ifrågavar. motioner icke må lägga hinder i
vägen för vigtigare ärendens företagande, hvarföre jag anhåller
att de nu väckta motionerna icke må på vår föredragningslista
uppföras förr, än allmänna riksdagsfrågor äro
afgjorda.
Gr. Frölich: Jag tror det icke vara väl betänkt alt
för någon orsaks skull söka göra förändring i de former, som
en gång för alla äro stadgade och böra tjena till efterrättelse.
Frågan är nu endast om bordläggning, och att förvägra
sådant anser jag icke vara rätt.
Hr R osenblad, Bernh.: Uti Gr. Horns begäran att
de ifrågavar. motionerne icke måtte på föredragningslistan
uppföras och till pröfning förekomma, innan alla allmänna
frågor äro afgjorda, instämmer jag så mycket Lellie, sorn
Grefvens begäran är i öfverensstämmelse nu d Riksd.Ordn.;
56
Den 4 Juni.
ty de af Hr Munck af Rosenschöld väckta frågorna ärolielt
och hållet enskilda.
Frih. Sprengtporten, Jac. AVilh.: 2 morn. af 49
§:n Riksd Orda. är (ganska tydligt, att nemi. hvarje fråga,
som icke är af allmän beskaffenhet, ovillkorligen måste hvila
på bordet, när sådant begäres. Då frågan är af denna
beskaffenhet, kan således naturligtvis bordläggning icke bestridas;
men jag hemställer, om, sedan bordläggning blifvit
beviljad, och frågan för denna dag icke mera kan utgöra
föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, samt då ändamålet med
bordläggningen måtte vara att kunna taga kännedom rör:de
det som väckt blifvit, om, säger jag, det må anses vara rätt
att i sammanhang dermed fatta beslut vid hvilken tid frågan
skall förekomma. Jag tror att beslut derom endast bör
fattas, när frågan nästa gång föredroges. Ehuru jag visserligen
instämmer deri att den väckta frågan bör afslås, tror
jag det dock vara angeläget att den formenligt behandlas,
och att allt yttrande uppskjutes till dess saken i grundlagsenlig
ordning föredrages.
Justerades g prot.utdr. för förliden gårdag.
Ånyo föredrogs BancoTJtskrs den 2 och 3 dennes på bordet
lagda meni. N:o 182, med förslag till åtskilliga förändrade
stadganden uti 5 artikeln af nu gällande bancoregleinenle.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det var jag, som i
föli n plenum gjorde anmärkn. emot 14 punkten i detta betänk.
; men jag har mig numera med visshet bekant, att detsamma
blifvit af de 3 öfriga RiksStm bifallet, hvarföre det
således är fruktlöst alt påyrka återremiss deraf.
BancoUtsk:s mern. N:o 182 blef af R. o. Ad. bifallet.
Till pröfning företogs StatsUtsk:s den 3 dennes på bordet
lagda utlåt. Wto 568, i anleda, af Professoren Geyers
motion om anslag till Riksarchivets tjenstemän.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag tror mig äga
någon anledning hoppas, att den K. skrifvelse, hvars uteblifvande
föranledt StatsUlsk:s nu upplästa hemställan, ari dessa
dagar att förvänta. I sådant fall blefve naturligtvis StatsUtsk:s
framställning motsatsen af hvad den nu är, och de
ifrågavar. tjenstemännen eller Piiksarchivels Ijensternannapersonal
finge då en lönelillgäng, som i annat fall skulle saknas.
Som fråga är 0111 Riksarchivets förflyttning ifrån dess
nuvarande local till en vida större och rymligare lägenhet,
hvilken Ständerne dertill anslagit; så är behofvet af flere
tjenstemän så mycket större. Likaså förhåller det sig med
de
Den 4 Juni.
57
de till deras aflöning hörande medel. Jag anhåller derföre,
alt R. o. Ad. ville återremittera betänk., på det att, om den
N K. skrifvelsen i dessa dagar ankommer, saken måtte kunna
framställas i förändradt skick.
Gr. Frölich, David: Yi hafva nyss hört ordföranden
i SlatsUtsk. yttra, ali, för riksdagens snara afslutande, en i
dag gjord motion ej borde bordläggas. Jag hemställer, huruvida
det är skäligt att, när ett sådant motiv är littaladt,
tillåta en ålerremiss till StatsUtsk., endast på uppgift af en
ledamot att en skrifvelse i ämnet ifrån Konungen vore att
förvänta. Det synes mig nu för bemälde ordföraude, Gr.
Horn, vara tillfälle att säga, huruvida han anser att den frågan
verkar till hinder för riksdagens afslutande eller icke. För
min del kan jag ej annat finna, än alt en ålerremiss häraf
till StatsUtsk. skulle betydligt öka svårigheten att så hastigt
sorn man önskar afsluta riksdagen, hvarföre jag, i öfrigt lemnande
all trovärdighet åt Hr von Har tmansdorffs uppgift,
icke tror, att det skäl han anfört utgör en tillräcklig anledning
för att bevilja ålerremiss af detta betänkande.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: I a fseende
å hvad Gr. Frölich nämnt rör:de riksdagens nära slut
och en föregående, nyss väckt motion, den man ej eris vill
remittera til! Ulsk.; så får jag säga, alt jag ej anser det vara
värdt att tänka på den saken, med hänsigt till fördröjande
af riksdagens afslutande. Hvad denna fråga särskildt
beträffar, sorn nu ventileras, så, ehuru jag icke har någon visshet
om hvilken propos., som kan komma eller icke komma,
tror jag att detta betänk, redan blifvit ifrån ett annat Stånd
återremitterad). För att göra det för StatsUtsk. äfvensom
för Ständerna möjligt att befrämja den inrättning, som är i
fråga, och hvartill hus förskaffats, och då nödigt är alt erhålla
tillräcklig aflöning åt en personal, som kan vårda de
dyrbara samlingarna, bör en ålerremiss af betänk, i min
tanke äga rum, emedan det är möjligt alt dermed ändamålet
kan vinnas. Kan åter detta icke ske, så inträffar icke
heller genom återremissen någon skada, ty dä kommer saken
alt stå på samma punkt som förut.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag vill endast fästa uppmärksamheten
derpå att detta ämne på intet vis skadar riksdagens
skyndsamma afslutande, ty Utsk:s under öfverläggning
varande betänk, innehåller ett afslag i sak, så att, i händelse
man icke hinner att handlägga ärendet, så inträffar intet
annat, än att detsamma förfaller. En åletreiniss nu begäres
alltså blott för att kunna hålla frågan öppen, och derföre
förenar jag mig med Hr von Hartmansdorff. Jag kunde
visserligen hafva mycket att tillägga i sjelfva saken; men
26 H. 8
58
D c [i 4 J nili
-
för att ej förlänga discussiotien, vill jag ej allenast underlåta
allt vidare yttrande derom, utan afstår äfven ifrån att detta
anförande må återremissen åtfölja.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: I händelse R.
o. Ad. skulle bifalla återremiss af detta betänk., hvartill jag
äfven anser att skäl finnas för handen, efter den upplysning,
som Hr von Hartmansdorff behagat meddtla; så föreställer
jag mig att icke någon förlängning i riksdagstiden derigenom
skall uppkomma; ty dels har jag anledning att tro, det StatsUtsk.
skyndsamt skall kunna besvara återremissen, dels förhåller
det sig, som Hr Rosenblad sagt, att om frågan icke
skulle blifva afgjord, så händer ingenting annat, än hvad som
redan är. Jag intresserar mig för, att denna vigtiga adrninistrationsangelägenhet
kunde blifva underställd Regeringens
pröfning, och i sådant fall hyser jag den förhoppning, att
StatsUtsk. erhåller alla dessa handlingar så complelta, alt
Ulsk. tilläfventyrs må kunna afgifva ett utlåt, af helt annat
innehåll än delta, hvarifrån Utsk. hittills varit förhindradt,
till följd af våra former. Jag anser mig således icke böra
bestrida en återremiss.
Gr. Frölich: Det må vara att icke denna återremiss
hindrar riksdagens afslutande; men denna omständighet lärer
icke vara någon vederläggning på den anmärkn. jag gjort,
att en persons uppgift om en förväntad K. skrifvelses ankomst
icke bör utgöra ett skäl till återremiss. Dessutom
får jag nu tillägga till hvad jag förut andragit, att här finnas
personer, åtminstone i Utsk:n och jag tror äfven ledamöter
af de respeclive Stånden, som äro så utledsna på
riksdagen, att de ej infinna sig på vederbörligt ställe, då anslag
göras till utsk.sammanträden. Det torde således vara
betänkligt att tillsända Utsk., der så beskaffade ledamöter
(jag menar vid riksdagen ulledsne) finnas, så vidlyftiga handlingar,
som de, hvilka skola vara i fråga; ty pröfningen blir
säkerligen derefter, emedan ingen numera är beredd att ingå
i pröfning af sådana nya handlingar.
Hr von Hartmansdorff: Det torde måhända hafva
varit ett fel af mig att uppgifva några skäl för min önskan,
eftersom hon på den grunden blifvit bestridd. Jag trodde
likväl icke, att något annat skäl skulle behöfvas, än den välvilja
för Statens tjenst, hvilken R. o. Ad. förut vid så många
tillfällen visat, äfven i hänseende lill det ifrågavarande
embetsverket. Ständerne gemensamt hafva ock haft samma
mening, enär de beslutat det ifrågaställda anslaget. Men de
hafva gjort det med villkor, alt anslaget skulle utfalla blott
i den händelse, att Riksarchivet finge ett vidsträcktare utrymme,
än det nu har. Den återstående pröfningen beror således
på ingenting annat, än kunskapen hos StatsUtsk. och Ständerna
derom, alt Konungen godkänt det utbyte af byggna
-
Den 4 Juni.
5g
der åt vissa embetsverk, hvilket bär blifvit ifrågasatt. I
händelse R. o. Ad. icke skulle bevilja åtei remiss nu, så återstår
för mig och andra talare, som yttrat sig till förmån
lör Riksarchivet, icke annat, än att begära målet på bordet
i dag, och så i nästa plenum försöka att få detsamma återremitterad!.
Detta vållar en längre tidsutdrägt; och deruti
ligger skälet hvarföre jag anhåller, att R. o. Ad. ville genast
bevilja den återremiss, hvarom jag nu åter anhåller.
StatsUtskts utlåt. Nio 568 blef af R. o. Ad. återremitterad!.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskts den 3 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 56g, i anledn. af Hr Biskop
Agardhs motion, ang:de rum uti R. Sits hus för Nordiska
naturforskare, vid deras nästkommande år inträffande sammanträde
i Stockholm, blef nämnda utlåt. JV:o 56g af R. o.
Ad, bifallet.
Då nu ånyo föredrogs BancoUtsk:s den 3 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o igr, öfver en af Hr Rosenblad, Bernh.,
väckt motion om rätt til! delaktighet i Bancostalens enkecassa
för Baneodiscontens, lånecontorens samt Tumba bruks tjenstemän
och betjente, blef detta utlåt, ånyo hegardt på bordet
af Hr Rosenblad, Bernh., och Frih. Hamilton,
H u g o.
Likaledes blef ånyo lagdt på bordet, på begäran af Hrr
Rosenblad, Bernh., och Blomstedt, Christian Jacob,
BancoUtskis den 3 dennes på bordet lagda utlåt. N:o
ig>, öfver en väckt fråga om förändrad reglering af bancofullmäkliges
dispositionsräkning N;o 2.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att på föredragningslistan
förckomme nu BancoUtskts mern. N:o 184, med öfverlemnande
af förslag till reglementariska föreskrifter, motsvarande
y art. i 1835 års bancoreglemente; men då R. o.
Ad. bestämt, alt detta mern. icke skulle för R, o. Ad. föredragas,
förrän Ståndet pröfvat BancoUtskts betänk., angtde
väckta motioner ronde bankens enke- och pupillcassa samt
fullmäktiges dispositionsräkning N:o 2, och BancoUlskts litlatin
N:is igi och ig3 nu blifvit ånyo bordlagda, vore Hr
Landtm, förhindrad att nu föredraga meni. Nio 184-
Upplästes ej mindre BorgareStts prot utdr. af den 3 dennes,
med inbjudning till instämmande uti Ståndets vid pröfningen
föregående dag af StaisUtskis utlåt. N:o 56o, i anledn.
af återremissen å utlåt. N:o 444 fattade beslut, än ock
samina Stånds prot.utdr. af den 2 dennes, af innehåll, att
öo
Den 4 Juni.
Siandet godkänt i mom. af StatsUtskls utlåt. Klo 56o, och
gillat del sednare momentet, med tillägg af orden ”efter
Coinmerce-eollegii samt handelssocielelernes i Rikets stapelstäder
hörande.”
Gr. Frölich, David, anhöll att få veta huru Presleoch
BorgareStm i denna fråga beslutat.
Underl. Ridd.Secret. lillkännägaf, att någon underrättelse
om PresteSt:s beslut i ämnet ännu icke vore ankommen;
BorgareShs beslut vore nyss uppläst; och BondeStls
beslut vore att vidblifva sitt förra beslut och afslå hvad
Utsk. i utlåt. Nio 56o tillstyrkt.
Gr. Frölich: Jag tillstår, att det förefaller mig besynnerligt,
om det skall vara nödvändigt att föreskrifva Konungen,
huruvida Han må finna nödigt att höra Commeree-collun
och vederbörande auetoriteter eller icke. Jag
ser icke hvartill ett sådant tillägg lill beslutet skall tjena,
emedan det lärer bero på Konungen att vidtaga en slik åtgärd,
om Honom så för godt synes. Del är visst möjligt, alt
detta tillägg skett för att få frågan bifallen af de Stånd,
som förut afslagit Utskls betänk., och jag anhåller, alt någon,
som har kunskap om motiverna härtill, ville yttra sig;
men emedlertid anhåller jig, att R. o. Ad. icke ville antaga
inbjudningen, utan vidblifva sitt en gång fattade beslut.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag finner besannadt hvad
jag fruktade då ärendet förehades i StatsUtsk., att den välmening
hos en ledamot, som föranledde tillägget rörtde den
underd. framställningen till Konungen, skulle beröfva commendanterne
hvad man vill gifva dem; ty jag förutsatte alt
olika tankar skulle kunna äga rum. Då jag tror, att Konungen,
oberoende af Ständerna, kan af handels- och sjöfartsfonden
använda de medel, som uro för ändamålet afsedda;
så tillstår jag, del jag är ledsen att StatsUtsk. lemnat sitt
tillstyrkande i delta fall. På det att nu ej Konungen måtte
erhålla en skrifvelse ifrån Ständerna, som kan göra det
betänkligt att använda de medel, som Ständerne ställt till
Dess disposition, vore det försigtigast, om R. o. Ad. ville instämma
i hvad BorgareSl. föreslagit.
Frih. Cederström, Jacob: BorgareStls tillägg är
egentligen i form, icke i sak ; ty detta Stånd har lika med
R. o. Ad. beslutat att hos Konungen anhålla, att Han måtte
af handels- och sjöfartsfonden tillägga vederbör, commendanler
den ersättning, hvartill de kunna finnas berättigade.
Om nu Konungen dessförinnan, på grund af BorgaieStis
och R. o. Adis beslut, ifall R. o. Ad. instämmer med
BorgareSt., vill höra Commerce-collmi m. fl. auetoriteter, så
bör intet hinder möta derför; ty Konungens rätt är deraf
alltid oförminskad, sedan Ständerne anvisat handels- och sjöfartsfonden
såsom den, hvarifrån medel må tagas. Jag in
D 0 n 4 J H 6t
stämmer med Gr. Horn i begäran att R. o. Ad. ville antaga
BorgareStts inbjudning.
Uppå derefter framställd propos. blef inbjudningen af
R. o. Ad. antagen.
Lades på bordet nedannämnda från Const.Utsk. inkomna
meni., nemligen.:
N:o 117, med förslag rö‘r:de lydelsen af den i mern. N:o
68 upptagna 85 §:n Reg.Fm, till följd af K. M:s nåd. beslut
0111 den af R. St. antagna ändring af Reg.F:ns 60 §;
N:o 118, med anledn. af RiksSUns yttrande rör:de Coust.-  Utsk:s mern. N:o 87;
N:o 11 g, med anledn. af åtskilliga till nästa riksdag hviJande
förslag tili grundlagsändring.
Upplästes ankomna prot.utdr. från Borgare- och BondeSl!n
af den 3 dennes.
Lades till handlingarna.
H. R. o. Ad. åtskiljdes hl. a e. ra.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
mmeam
Lördagen den 5 Juni i84i.
Plenum kl. ^ lill i e. m.
Justerades 5 prot.utdr. för förliden gårdag.
Klockan till i afgick Hr Frih. o. Landtm, samt II.
R. o. Ad. till Slottscapellet för att öfvervara H. K. H. Arffurstens,
Hertigens af Skåne, confirmation, och åtskiljdes Ståndet,
enligt före afgången från Riddarhuset fattadt beslut,
vid utgången från Slottscapellet kl. J till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
62 Den 5 Jani e. ta,
Lördagen den 5 Juni
Plenum kl. 8 e. in.
Upplästes ett från BondeSt. ankommet prot.utdr. af den
4 dennes, innehållande inbjudning till MedStåden att jemte
BondeSt. förständiga förstärkta StatsUtsk. att ofördröjligen
anställa voteringar rörtde handels- oell sjöfartsfonden samt
vissa statsinkomsters, såsom lull-och postmedlen, samt brännvinsbevillningen
m. m , ingående till Riksg.contoret.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, yttrade,
att, då delta prot.utdr. innehölle en inbjudning, han
anhölle att det mätte få hvila på bordet till nästa plenum.
Vidare upplästes ankomna prot.utdr. från Borgare-och
EondeSltn af den 4 dennes.
Lades till handlingarna.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Ulsk. inkomna förslag till R. Stts underd. skrifvelse*-  till K. M., nemi.:
N:o 364, ang:de förändrad fördelning af riksstatens hufvudtitlar;
N:o
365, ang:de fiskeriernas upphjelpande medelst statsanslag
;
N:o 366, angtde anstalter för en förbättrad fångvård;
Nto 367, med öfverlemnande af förslag till ny författning
angtde brännvinsbr.änningsrättigheten,jemte författningen;
Nto 368, med öfverlemnande af de upprättade riks—
staterna;
Nto 36g, med öfverlemnande af förslag till förnyad författning
om stämplade pappersafgiften, jemte författningen;
Nio 370, om åtgärder att befordra skyndsammare antagande
af det nya systemet för mått, mål och vigt;
Nto 371, angtde granskning af seglationsordningen den
28 Nov. i835;
Nto 372, angtde åtskilliga af K. M. äskade extra-slatsanslag
för försvarsverket till lands;
N:o 373, äng:de ifrågastäldt anslag för försvarsverket
till sjöss;
Nto 374, ronde anslag för adjungerade ledamöter i Svea
och Götha Hofrätten
Likaledes upplästes till justering och godkändes nedannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag till §§ i riksdagsbeslutet,
nemi.
N:o 29, angtde allmänna grunder vid stalsregleringen;
D c 11 5 Juni c. in.
63
N:o 3o, ang:de upphörande af mötespassevolanceafgiften
för manskapets underhåll vid indelta armeen;
N:o 31, ang:de reparationsfonden för Hjelmare-canalverk;
N:o
32, angtde förändrad lydelse af Riksg.contorets till
Banken utgifna 4'P,oc>°kligationer;
]V:o 33, ang:de nya inslructioner för R. Sits revisorer af
stats- och riksg.verken;
]\:o 34, rör:de val af fullmäktige i Banken och Riksg.-  contoret;
JN':o 35, rörtde tullumgälderna i Öresund;
JV:o 36, om brännvinsbränningsafgiften;
N:o 37, om stämplade pappersafgiften;
N:o 38, ang:de tiden för nasta lagtima riksdag.
Upplästes under loppet af detta plenum ankomna prot.-  wtdr. från de öfriga Stånden, nemi. från PresleSt. af den 2
och 3 dennes och från BondeSt. af den 5 dennes.
Lades till handlingarna.
Lädes på hordet nedannämnda från Utsktn inkomna
mern. och ullättn, nemi. från
ConstitutionsUtskottet:
N:o 1 [5, i anleda, af Ståndens yttrande rörtde Const.-  Utsk:s mein. N:o 107;
Förstärkta Stats Utskottet:
N:o 539, angtde verkställd omröstning öfver vissa delar
af tullbevillningen, i hvilka Bevilln.Utsk:s mein. lN:o 41! oin
sammanjemkning af RiksSttns olika beslut rörtde denna fråga,
blifvit ogilladl eller återremitleradt;
StatsU tskot tet:
N:o 575, i anledn. af erhållna återremisser å SlalsUtsk:s
utlåt. N:o 54o;
N:o 576, med ytterligare förslag till en voterts-propos.
rör:de extra-statsregleringen;
BancoUtskottet:
N:o 190, med förslag till åtskilliga förändrade stadganden
uti 6 art. 3, 4 och 5 afdelningen af bancoreglemenlet
linder den 26 Maj )835.
Ii. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
64
Den 7 Juni,
Måndagen den 7 Juni 1841.
Plenum kl. io f. m.
Justerades p!eni-prot:n för den i5 sisth April f, och
e. m.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utsk:s nedannämnda
fö'rslag till R. St:s und. skrifvelser till K. M.,
nemi.:
N:o 375, ang:de ifrågaställda extra-statsanslag för byggande
och reparation af kyrkor, m. m.;
N:o 376, ang:de ifrågastäldt anslag til! planering af voltigegården
vid gymnastiska centralinstitutet, m. m. ;
N:o 377, med öfverlemnande af förslag till författning
ang:de tullbevillningen, jemte förslaget till författning.
Upplästes ej mindre Exped.Utskts meni. N.‘o 5r, angrde
erforderliga ändringar i åtskilliga riksdagsbesluts-§§, än ock
de jemte meni. följande nya förändrade förslag till de
§5 i riksdagsbeslutet, sora motsvara förslagen Niis 5, i i, 12
och 13, och blefvo de förändrade nya förslagen af R. o.
Ad. godkända.
Ånyo föredrogs Hr Munck af Piosensehölds, Nils Rudolph,
den 4 dennes på bordet lagda motion om completterande
af samlingen utaf landtmarskalkspoi trotter.
Frih. Cederström, Jacob: Sedan R. o. Ad. nu
haft tillfälle att taga närmare kännedom af denna Hr Munck
af Piosensehölds motion, så anser jag intet annat för R. o.
Ad. återstå, än att med ogillande af framställningen afslå
motionen, hvarom jag begär Hr Frih. o. Landtims proposition.
Många hördes yrka proposition.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, uppläste
följande:
Då det hufvudsakligast och, såsom jag vill erinra mig,
endaste, sorn Gr. Horn oell öfrige talare i förra plenum hade
emot min motion, var, att den skulle betydligt förlänga
riksdagen, så vill jag så till vida gä deras önskan till mötes,
att, då motionen är onödigtvis lång, jag, örn Ståndet så
yrkar och det i någon mån kan bidraga till riksdagens förkortande,
vill inskränka den till den aldra möjligaste korthet,
då den ungefär komme att lyda så här:
Då
Den 7 Juni.
65
DA Ståndet i plenum den 17 Maj beslutat comph Hera
samlingen af landtmarskalksportratfen tned Landtmarskulken
Frih. Palmstjerna*, motionerar jag i anledn. deraf, att
Ståndet ville tinna skäligt an ytterligare fullkomna denna
samling med Landtmarskalken Gr. Charles Emil Lewenhaiipts
porträtt.
Kortare kan motionen möjligtvis icke vara; men den
är också lång nog, då den uttrycker allt hvad jag velat säga.
Skulle de ofvannärnnde talarne tinna sig tillfredsställde
derigenom, ar jag villig att aflemna tvänne så lydande exemplar
för remissen till Ridd.Utsk. Man hade måhända
derigenom vunnit åtminstone så mångå minuter, om icke
för riksdagen, åtminstone för Ridd.Utsk., som besparades
vid dess Uppläsning. Skulle de värde talarne ej hnna
sig tillfredsställde genom denna concession å min sida, fortfar
jag att anhålla, alt motionen måtte blifva remitterad till
Ridd.Utsk. i det skick den ar aflemnad.
Jag har redan förklarat, att jag med tillförsigt öfver
lemnade
afgörande! af denna motions öde ål H. R. o. Äd:s
pluralitet; jag kan således nu icke inlåta mig uti någon annan
discussion öfver densamma än hvad som fordras för att,
så vidt på mig heror, söka bevara formerna vid eless behandling
och för att nu redogöra för mina bevekelsegrtinder
till denna motion. Mången skulle måhända vilja tycka,
att jag dervid handlar liksom Eris, hvilken, då hon val inkastat
äpplet, drog sig sjelf ur spelet; jag får då förklara,
att jag endast gör del, emedan jag anser den i min motion
framställda begäran så billig, att den icke kan eller åtminstone
icke bör vara någon tvist undei kastad. Jag går nu
till motiverna.
Hafvande den föreställning lefvande För min själ, att de
tider icke kunna vara långt aflägsna, då vi skola lemna detta
Hus endast såsom ett minne af hvad sorn varit, ansåg
jag oss icke höra lemna åt eflerveriden såsom ett minnesmärke
af förra tiders oro och såsom ett vedermäle c.f en
ända till vår tid sträckt oförsonlighet, det, att, då Ståndet
sökt bevara minnet af sina Lnndtmai skalkar genom -'.t låta
é Riddarhuset skänka en plats åt deras porträtter, alt då,
säger jag, ibland alla skulle saknas blott ett. Icke hednäs
de af väggen, på hvilken deras porträtter hänga ; deras dygder
som deras fel följa dem efter, och endast de förra hedra
dem der som annorstädes.
Hvad har då denne så svårt begått? — ■— — — flan
underskref 1789 mot sitt Stånds vilja förenings- och säterhetsaclen.
Det må hafva varit ett brott, ett stort politi.kt
fel; de som ahsågo sig förnärmade sökte hämnas derför;
de hade rätt dertill. JVu äro både den förorättande och de
förorättade, jag vill tro, icke mer; deras handlingar hafva
blifvit historiens alf; dessas följder hafva upphört; hvad
26 H. 9
Den 7 Juni.
som for den tiden kunde hafva varit ett brott, värdi att
straffas, mätte, då deraf ej återstår annat än minnet, ett halft
sekel kunna hafva försonat. Hvad 1789 års R. o. Ad. i häftigheten
af sin förtrytelse, eldadt af sin rättvisa harm, ansåg
sig böra hämnas, malte vi, mätte väl 1841 års R. o. Ad.
med historiens köld kunna glömma. Jag vill öppet bekänna,
att om det af mig nu väckta förslaget hade blifvit vackt
af någon af den motsatta sidan, skulle jag hafva ansett det
såsom skulle man trott sig hafva kunnat åstadkomma en opinionsyttring
och satt mig deremot; nu anser jag det endast
kunna betraktas såsom en handling af den försonlighet och
benägenhet att glömma, sorn ti len gifver och alla politiska
partier äro skyldiga hvarandra, då handlingen endast tillhör
historien. Politiska brott och handlingar kunna och
böra för ögonblicket straffas, ja straffas svårt, att icke säga
grymt; men, mine herrar! sedan dessa handlingar försvunnit
ända till sista skymten af sina följder, då af dem finnes
icke mer än den skugga, som är tecknad på häfdens blad,
då bör deras minne endast tillhöra den, då är försonlighet
hvarje politiskt partis ädlaste dygd; den är dess skyldighet;
ty, mine herrar! i dag mig, i morgon dig; emellan de politiska
partiernas och opinionernas seger är samma vexling
som mellan dag och natt; den är evig.
Samma sätt att hämnas, som 178g års R. o. Ad. iakttog
mot Gr. Charles Emil Lewenhaupt, samma, men ännu
längre drifvet, begagnade den efter envälde snikna konungamakten
i Danmark mot Gr. Colditz Ulfeld, emedan han uppoffrade
allt för frihetens försvar. En tid tid af nära (vänne
sekler har ej varit nog för att komma envåldsregenternes
hat att slockna; nu har tiden hämnat sig; nu räknar
friheten de talrikaste vännerna; enväldet är förhatadt och
hvad man åsyftade skulle vara honom, Gr. Colditz Ulfeld,
till vanära, står nu honom till heder och dem till evig skam,
som icke under två sekler kunnat förlåta en af sitt lands
Största och ädlaste män, ja en slägting, att han sökt försvara
sitt färderneslands frihet och efter sitt begrepp verka för
dess väl och för landsmän, hvilka i sekler orättvist velat
stämpla honom såsom förrädare derföre, att han älskade sitt
fäderneslands frihet till den grad, att han gjorde sig till ett
valspråk: ”Liberam ant miliam” och följde detsamma.
Jag har redan yttrat, alt Gr. Charles Emil Lewenhaupts
förfarande, då han af svaghet eller fruktan för konungamakten
lät vrida sitt Stånds beslutande rätt ur dess händer, väl
måtte af 1789 års R. o. Ad. ansetts straffvärdt; vi skulle
i dess ställe hafva gjort detsamma. Det må hafva varit ett
fel, ett brott, ja! hvad mer är, en öfverträdelse af grundlagarna;
men dess följder finnas icke mer, och tiden måste
hafva kunnat försona det; han har nu rättvisa anspråk på
en plats bland sina medbroder; han intager den icke nu till
följe ut en välvilja af 1789915 R. o. Ad., utan han intager den
Deli 7 Juni.
såsom en historisk person, eller måhända vill man Sfven neka
honom en plats i historien? Han har nulika rältvisa anspråk
på att hans porträtt får en historisk plats på Sveriges
Riddarhus hland dess Landtmnrskalkar, soln någon af så väl
dess föregångare som efterföljare; han skall hvarken fördunkla
deras förtjenster eller fel. Mången torde hafva gifvit
de constitutionelia formerna lika kraftiga leiser sorn han,
om icke så svåra i sina följder för det beslående, så kanske
för det kommande, fastän de af ingen majoritet blifvit beifrade;
och skulle pluralitelen vid 1841 års riksdag neka hans
minne, alt hans porträtt får den plats, hvarpå han numera
icke kan göra anspråk såsom en välvilja, utan såsom en historisk
rätt, så kan jag icke annat än anse detta förfarande
å pluralitetens sida såsom en af fläckarna på dess liksdagsporträtt.
Man uppoffrade Magnus Stenbock, och med honom bortsuckade
Sveriges väl i ett Danskt fängelse, under förevändningatt
han, såsom Generalguvernören Gr. Wellingk uttrvcker
i ett bref, vore alltför god konungsk. Om Landtmarskalken
Gr. Charles Emil Lewenhaupt genom något sitt
handlingssätt visat sig hafva varit för mycket konungsk, så
må det hafva varit ett fel för bans tid, men jag bade icke
förmodat, alt det skulle såsom ett fel, det icke en gång tiden
kati försona, tillräknas honom af en pluralitet, hvilken
så väl genom sitt handlingssätt som sina yttranden här sökt
ådagalägga att konungskhet är dess cardinaldygd. Någon
opinionsyttring öfver Landtmai skalkcn Gr. Lewenhaupts
handlingssätt kan någon vår åtgärd icke blifva; de tiderna
hvila redan i ro, detta handlingssätt höljes af snart ett sekels
slöja; hvad vi kunna ådagalägga är endast hvad Romanne
ådagalade när de tilla to att en af fäderneslandet förtjent
men sedan proscriberad medborgares ben efter långliga tiders
fö'i lopp på hans efterkommandes förböner fingo återföras
till Latium. Epitapbet hlef ”Tempus reconciliavit,”
eller tiden har försonat.
Frih. Boye, Fredr: Innan Hr Munck af Rosenschöld
uppläste sitt meni., så anmälte j.ig mig endast för att nämna,
att jag tyckte mig finna, alt Hr Munck af PvosenschÖld
icke fattat anledningen hvarföre Landtm. Gr. Lewenhaupts
porträtt icke blef upphängdt. Nu synes han hafva fattat den,
och således uppstår jag blott för alt nämna några få ord
om det historiska deraf. Icke långt ifrån det ställe, som
jag nu innehar, uppstod Gr. Bjelke den 20 April 178g och
föreslog R. o. Ad., att, i anseende till de förhållanden som
vid den riksdagen ägt rum emellan R. o. Ad. och Landtm.
Gr. Lewenhaupt, hans porträtt icke skulle målas och ej uti
samlingen af landtmnrskalksporliatter upphängas, hvilket
förslag af R. o. Ad. bifölls, Sålunda står refereringen af
denna tilldragelse införd i våra tryckta protocoll oall deraf
C8
Den 7 J-jni.
finnér man anledningen, hvarföre Landtm. Gr. Levvenhaupts
porträtt aldrig blef matadi.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då jag begärde R. o. Ad;s
afslag på Hr Munck af Rosenschölds motion i förlidne plenum,
så hade jag visserligen afseende på att derigenom tilläfventyrs
kunna förkorta riksdagen, då jag förutsåg mnjlighe
ten af Hr Munck af Rosenschölds afsigt alt här inveckla
oss uti en långsam och kanske stormig debatt öfver den båga
han väckt. Jag sökte att afböja den; men är det Hr
Munck af Rosenschölds bestämda afsigt att här uppväcka
den storm han tyckes åsyfta, så önskar jag, att den mätte'
blifva så stark, alt den, om möjligt, bortsopar både motionären
och hans motion. Jag anhåller om propos. på afslag
af ifrågar. motion.
Många hördes ropa bravo, hvarjemte ropen å propos.
förnyades.
Hr Eliren hoff, Guslaf Herman: Allt säger man
är nu gammalt och murket i Sverige; ja! sjelfva äran tyckes
för det nya Sveriges män för gammal och skandalen
växer upp på dess ruiner. För dessa män finnes ingenting
heligare än friheten att skända, och ju högre skamlöshelen
kastar sina pilar, desto friskare är viljan. Ridderligheten,
förr ett grunddrag i Svenska nationalkaraktercn, får äfven
sin bane, och på dess gräf fröar smädelsen af sig, R. o.
Ad:s pligt är att tillse, att icke ogräset fi'ödas inom Riddarhuset.
En planta hafva vi måhända, hvars utgallrande är
nödigt för Ståndets anseende. Hr Munck af Rosenschölds
motion är ett ytterligare försök att missbruka Ståndets tålamod,
och af den natur, att någon annan åtgärd icke kan
vidtagas, än dess förkastande. Mycket här jag hört omtalas,
huru tiderna förändra sig; ja! det är satin t, förr höllö
skandalens män sig dolda i sina mörka hålor, nu skända de
uppenbart. De åberopa den allmänna opinionen; men denna
opinion, på hvilken de stödja sig, är icke Svenska folkets,
utan på sin höjd tillhör den några tidningar och deras
anhang. Den fria pressens försök alt förnedra Svenska
folkets böjelser har dock icke fullkomligen lyckats; ly ännu
finnas män inom Sverige, som förstå att förakta hvad
som är dåligt och lågt.
Åtski 1 lige hördes åter yrka på proposition.
Hr von Hohenhausen, Carl: Hr Munck af Rosenschöld
synes vid afgifvandet af sin motion sjelf hafva förutsett
det öde, som skulle drabba densamma. Jag kan sålunda
icke inse hvad dess mening med motionens lifgifvande
egentligen skulle hafva varit, om icke att genom densamma
lemna till R. o. Ad:s prot. sista fulländningen af
sitt eget moraliska porträtt, sådant som det af våra protocollister
vid denna riksdag blifvit antecknadt. Jag tillåter
Den 7 Juni.
mig alldeles icke alt frilla något omdöme om huruvida Hr
Munck al Rosenschöld kan lyckönskas eller beklagas all halva
hunnit eli sådant inål; men hvad jag tror mig hafva fog
ali säga, Hr det, all R. o. Ad. har att tacka Hr Munck af
Rosenschöld för att hafva falt af honom en uppgift på det
högsta mått af fördragsamhet, hvartill R. o. Äd. möjligen
kan förbindas genom skyldig aktning för den fria ytiranderältens
helgd.
Fhre ledamöter yltrade huiti!) deras bifall.
Hr Munck af Rosenschöld; I afseende på livad
Frill. Boye yttrat, så må 1789 års R. o. Ad hafva beslutat
hvad sorn helst. Jag vill tro att det ej kan hindra R.
c. Ad. vid 1841 års riksdag att besluta livad de finna
lämpligast. Till hvad Hr Ehrenhoff yttrat har jag intet
annat att svara, än att han måtte hafva hållit en parenlation
öfver sig sjelf, hvilken måhända äfven kunde lå gälla
för Hr von Hohenhausen.
H. Ex. Hr Gr. De la Gardie, Jacob: Jag hade icke
ämnat yttra mig i denna sak och önskar att den ifrågavar.
motionen aldrig hade blifvit väckt. Jag hade hoppats,
att Hr Munck af Rosenschöld skulle finna ofoget af sin begäran,
och således återtaga motionen, men då han del icke
gjort, så anser jag mig pligtig, såsom nu troligen den enda
närvar, ledamot af Ståndet, hvilken, jemte en annan värd ledamot,
som ifrån bänkarna bär tvärsöfver plägar yttra sig, men nti
lärer vara bortrest, varit ett vittne till den scen, sorn passerade
hos R. o. Ad., när beslut fattades, utan att någon enda röst
höjde sig deremot, alt Landtm. Gr, Lewenhaupts porträtt
aldrig skulle ibland de öfriga landtnxarskalksporlrälterna
uppsättas, förklara, att jag anser Hr Munck af Rosenscliölds
motion stridande icke endast emot all rättvisa och billighet,
utan äfven emot all aktning för R. o. Ad., och anhåller
derföre hos Hr Frih. o. Landtm, om propos. till R. o. Ad.
all afslå den ifrågavar. motionen.
Ganska många ledamöter hördes ropa bravo.
Hr Hjerta, Lars: Från första början var det visserligen
lätt att förutse det öde, som Hr Munck af Rosenscliölds
motion liar skulle erhålla. Jag måste också tillslå, att det
vid genomläsningen af denna motion uti dess första skick
föreföll mig helt naturligt, alt densamma skulle bos åtskilliga
ledamöter äf det H. Ståndet åstadkomma en pinsam
känsla och någon del af den oro, som nu så synbarligen
gifvit sig luft. Sedan Hr Munck af Rosenschöld i dag gjort
en betydlig förändring uti sin motion, ämnar jag väl ändå
icke yrka alt den skall upptagas och remitteras, men bar
emedlertid ansett mig föranlåten att begära ordet af 2:ne
skäl. Det ena är, alt jag ej kan underlåta att uttrycka någon
liten förundran öfver alt inga flera talare hafva yttrat
7o
Den 7 Juni.
sig, än de, som bär begärt ordet, oell det andra, att jng
måste protestera emot den ytterliga grad af värma, som
man visat i anleda, af denna motion. Man liar framställt
Ur Munck af Rosenscliölds anförande, älven i dess sednare
skick, såsom något, hvarigenom Hr Munck af Rosenschöld
sökt att utröna huru långt R. o. Ad:s fördragsamhet kunde
gå. En vard talare på främsta bänken bär framför mig
liar t. o. m, satt i fråga, att icke blott sjelfva motionen,
utan äfven motionären, af delta Stånd kunde komma att
bortsopas. Om jag icke viddetta tillfälle, såsom någon gång
tillförene, har haft den olyckan att misshöra honom, så får
jag förklara, att ett sådant uttryck, som det sistnämnda, i
fall det blifvit fäldt, enligt mitt förmenande är ett maktspråk,
som ingen of R. o. Ad:s ledamöter har rätt att tillåta
sig. Yttranderätten medgifver visserligen, att fråga väckes
om en ledamots uteslutande, men det måste dä ske i
form af en ordentlig motion; hvarje annat tal derom är ett
maktspråk, hvaremot jag måste protestera. Såsom Hr Munck
af Rosenscliölds förslag numera lyder, innehåller det icke något
annat, än alt Ståndet skulle uppsätta Landtm. Gr. Lewenhaupt*
porträtt. Ståndet har icke uteslutit ifrån antalet af
sina vapensköldar sköldarna af de atter, af hvilka en eller
annan ättelägg har vanhedrat sig. Under samma synpunkt
kan man ock skåda Hr Munck af Rosenscliölds framställning
med afseende pi Gr. Lewenhaupt. Cc man å ena sidan
har tillfredsställt sin Känsla genom i.,t yrka afslag
på Hr Munck af Rosenschöld* motion, så bör roan väl äfven
å andra sidan följa den domareregeln, att i tvetydiga fall
hellre fria än fälla, när det är fråga om att bedomina andras
tänkesätt. Vi veta alla, att uti samlingar af historiska
porträtter intagas icke endast de personer, som varit de dygdigaste,
utan äfven andra, som trädt utom den vanliga
kretsen och blifvit på ett eiler annat sätt notabiliteten i samhället.
Ur sådan synpunkt har jng trott att man möjligen
skulle kunnat med något mera mildhet bedomina Hr Munck
af Rosenscliölds motion, och jag har ansett för en skyldighet
att tillkännagifva detta, innan R, o. Ad:s beslut fattas.
Gr. Horn! Det vore val egentligen öfverflödigt att besvara
ett utfall af den sista talaren emot mitt förra yttrande,
sorn blifvit af honom alldeles oriktigt uppfatladt. Det
var nemi. sagdt af mig uti ett föregående plenum, att jag
fruktade att Hr Munck af Rosenscliölds motion skulle kunna
föranleda långvariga och stormiga debatter inom Ståndet,
och jag har äfven vid början af detta plenum yttrat en sådan
farhåga, hvarvid jag tilläde, att, om det vore Hr Munck
af Rosenscliölds bestämda afsigt att här uppväcka den storm,
sorn jag befarade, så önskade jag att den framkallade stormen
måtte blifva så stark, att den kunde bortsopa både motionären
och haus motion. Detta är ett uttryck, som jag
Den j Juni.
71
önskar alt kunna och som jag vill försvara, och må Hr
Hjerta ursägla mig, om jag ej kan medgifva att det innebär
något maktspråk. Det ligger nemi. hos R. o. Ad:s majoritet
en makt, att ifrån sitt samqväm, ifrån sitt Hus, utesluta
sådana personer, hvilka mahanda sjelfva framkalla möjligheten
afen sådan maktutöfning. Det är för att förekomma
en sådan utgång vid detta tillfälle, som jag sökt varna
Hr Munck af Rosenschöld att icke framkalla den; ty sådana
händelser sro icke så alldeles oerhörda, ehuru de verkligen
äro ovanliga inom detta Stånd och icke någonsin hörde
komma i fråga. Hvad åter beträffar den historiska märkvärdigheten,
som Hr Munck af Rosenschöld åberopat och
som Hr Hjerta äfven ansett såsom ett skäl att uppsätta ett
porträtt af en Landtm., hvilken R. o. Ad. icke ansett förtjena
detta vedermäle af R. o. Ad:s aktning, så vill jag, ifall
Hr Hjerta verkligen önskar att få denna historiska märkvärdighet
så synlig för verlden som möjligt, föreslå, alt Ilr
Hje rta i förening med Hr Munck of Rosenschöld i sådant
afseende måtte anlita den artist , hvilken af Hr Hjerta blifvit
berömd för sin förmåga att i stentryck göra porträtter.
Hr von Hartmansdorff, A u g. : Hr Hjerta har undrat
deröfver, alt så få talare yttrat sig i delta ämne. Jag
får för min del förklara, det jag hade önskat att ännu färre
hade gjort det, emedan jag anser Hr Munck af Pmsenschölds
motion såsom en tillställning, för att uppreta R.
o. Ad:s känslor, och att derigenom få fram ett och annat
uttryck, hvarvid andra vederbörande skulle kunna fästa sig
och taga Hr Munck af Rosenschölds försvar. Detta har nu
fullkomligen lyckats, sedan en vederbörande gjort just hvad
jag förutsett. Nu synes af hela acten ingenting mera återslå,
än den fulländningen, att alltsammans införes i Aftonbladet.
Jag anhåller således, att R. o. Ad. icke måtte fortsätta
denna öfverläggning längre, utan blott begagna ett något
strängare ord, än det Frih. Cederström föreslagit, och
i stället att säga— ”med ogillande afslå Hr Munck af Rosenschölds
motion,”— besluta, att, med ogillande, förkasta
densamma.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Hufvudsakligen
förekommen of Frih. Cederström, H. Ex. Hr Gr. De la
Gardie, Hr von Hohenhausen , Hr von Hartmansdorff och
Gr. Horn, uppstiger jag endast för alt vördsamt anhålla
om Hr Frih. o. Landtm:s propos., att motionen måtte med
ogillande afslås.
Hr Munck af Rosenschöld: Då jag sist hade ordet,
glömde jag att besvara ett yttrande af Gr. Horn. Gr.
Horn har misstagit sig, då han talat om detta porträtts uppsättande,
likasom om eli sådant porträtt verkligen redan funnes.
Han har äfven talat om storm och bortsopning. Måhända
erinrar han sig någon bortsopning viii 1789 års riksdag.
73
De 11 y Juni.
Sedermera har Grefven gjort mig den äran att särskildt
och direct vända sig till inig med sin, jag vet ej om jag skall
kalla del, bestraffning eller varning; men ehvad Grefven här*
slammar ifrån den Horn, som Idel' tillfångatagen i slaget vid
Ndrdlingen, eller den, som var Landtmarskalk vid 1720 års
riksdag, eller måhända ifrån ingendera, så torde Grefven
dock af deras exempel hafva funnit, att det är baltie alt förmana
sig sjelf än att råda andra. Ett oriktigt ulöfvande
af makten är lika k lander,värd t, som ett dåligt statsskick,
och jag tror icke, såsom Grefven tyckes tro, all det sednare kan
ursägt 1 det förra. Ett maktspråk blir del alltid att med en
statsförfattning, sorn vill medgifva Svenska medborgare fri
yttrande rätt, vilja förqväfva någons rätt att yttra sig, och
jag tror alt vi alla hafva lika stor talan och samma rätt
alt yttra oss, antingen vi stå här borta vid dörren, eller utgöra
glorian omkring Landlimsbordel. Jag har intet vidare
att tillägga, än att jag önskar Hr Grefven lycka till
den förmaning, sorn lian erhållit af Hr Hjerta, hvilken ungefärligen
kunde svara emot den, sorn Grefven gifvit mig.
Hr Gripenstedt, Joli. A11 g.: Jag hemställer vörd
samt
till R. o. Ad., 0111 del kati vara skäl för oss att bär
öfverbjuda hvarandra i ogillande af motionen och dess motionär.
Jag skulle Iro att denna känsla finnes lika väl hos
deni som tiga, som hos dem, sorn yttra sig, och att något
lämpligare eller värdigare för oss icke finnes, än att utan vidare
ordande kort oell godt afstå framställningen.
Hr Hjerta: Jag tager mig friheten att i anledn. af Hr
von MartmansdorfFs sednasle framställning erinra derom, att
jag förra gången icke begärde ordet för att understödja Hr
Munck af Rosenschölds motion. Den hänsyftning, sorn en
värd talare gjort på någon slags tillställning, hvaruti han
genom sitt yttrande velat inveckla 111ig, slår således slint, så
mycket mera sorn det finnes flere personer, — jag tror äfven
ibland de närvar., — som kunna intyga den ledsnad jag yttrade
öfver denna motion samma dag jag erhöll Underrättelse
örn att den blifvit väckt. Jag kan ingalunda på något
salt ogilla*, utan finner högst lofvärdt det handlingssätt, som
R. o. Ad. vidtog vid 1789 års riksdag, att icke upptaga Gr.
Levvenhaupls porträtt lili samlingen af landtmarskalksporträtter,
emedan det endast var alt på ett rättvist sätt brännmärka
en föraktlig politisk karakter. Det var således icke
under någon annan synpunkt, sorn jag begärde .ordet, än för
att understödja Hr Munck af Rosenschölds motion såvida,
att jag ville visa, alt man verkligen kan måla en persons porträtt,
ulan att det beböfver utgöra något bevis af högaktning
för en sådan person, när det blott är fråga 0111 att för
fn 11 s t ä nel ig lie t e ns skull upptaga bans porträtt uti en samling.
För öfrigt begärde jag ordet endast för att påminna om det
upp
-
Den j Juni.
73
uppträde, sorn bär ägde rum vid 1829 års riksdag, då Gr.
Iloin ytlrade till Gr. Platen i anledn. af ett strängt uttryck,
att Gr. Platen icke borde föreställa sig, att han då commenderade
en choc på Christiania torg. R. o. Ad. torde
påminna sig, hvilken procession, som då tillställdes för att
göra en lojal demonstration emot Gr. Horn, och i hvilken
en stor del af hans sedermera blifna intimaste politiska vänner
då deltogo. Man finner likväl, att denna fråga nu bedömmes,
om icke med motsatta, åtminstone med mycket modifierade
omdömen, och måhända kan äfven denna motion i
en annan tid blifva annorlunda bedömd än nu. Jag har föröfrigt
ingenting vidare att tillägga,utom det,att jag icke vet mig
någonsin under discussionerna här på Riddarhuset hafva recommenderat
någon stentryckare, men Gr. Horn torde måhända
derom kunna upplysa mig.
Gr. Frölich, David: Jag är hufvudsakligen förekommen
af Hr Gripenstedt. Jag har redan, då motionen bordlädes,
tillkännagifva, att jag för min del önskade att frågan
måtte förfalla. Jag har enskildt ogillat Hr Munck af Rosenschölds
motion, och anhåller nu att få förklara hvarföre.
Jag ogillar den nemi. icke derföre, att motionären ifrågasatt
uppsättandet af Gr. Lewenhaupts porträtt, utan af det skäl,
alt han sammanbundit denna motion med den redan beslutade
åtgärden alt låta måla den nuvarande Landtmts porträtt.
Jag ansåg, för min del, en sådan sammanbindning vara
oriktig, om den åsyftade någon opinionsyttring emot vår
Landtm. Hvarje ledamot, som emot hans åtgärder har något
att invända, är berättigad alt till prot. sådant anmäla. Jag hallinder
denna riksdag åtskilliga gånger funnit mig dertill föranlåten;
men jag har aldrig kunnat hvarken tillåta mig eller
gilla någon åtgärd att sedermera framkalla en opinionsyttring,
hvartill man skulle fordra Husets bistånd. Det är
derföre jag ogillat motionens syftning och dess sammanbindande
med förenämnda fråga. I afseende på det beslut,
som rör:de denna motion bör fattas, protesterar jag för min
del emot hvarje annat beslut, än alt motionen bör förfalla,
och anser ej Hr von Hartmansdorffs förslag, ali motionen
måtte med ogillande förkastas, vara antagligt, derföre att en
sådan bestraffning af en motion icke erkännes af våra grundlagar.
Jag anhåller således om propos. på att motionen
mätte förfalla.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag inser visserligen
alt mitt yttrande kommer att innebära en ganska stor
contrast emot den värma, hvarmed åtskillige talare yttrat
sig i denna fråga, en värma, som de visserligen haft anledning
att hysa, men som jag tror att man gör väl uti att
vid alla tillfällen, så mycket sora möjligt, söka att inskränka
inom moderalionens gränser. Jag anhåller derföre helt en26
H. 10
74
Den 7 Juni.
liell hos Hr Frih. o. Landtm, om propos., att Hr Munck
af Rosenschölds motion måtte afslås. R. o. Ad:s tysta ogillande
deraf kan ingen betvifla.
Hr Munck af Rosenschöld: Då Gr. Frölich satt i
fråga hvarföre jag väckt motionen om införande af Gr. Lewen
ha upts porträtt uti samlingen af landtmarskalksporträlter
i sammanhang med det redan fattade beslutet att låta
måla vår nuvarande Landtmrs porträtt, för att uppsättas i
nämnda samling, så får jag förklara, att anledningen dertill
endast varit den, att jag efter motionstidens slut ej kunnat
väcka denna motion, utan att dertill taga anledning af förenämnda,
under riksdagen inträffade händelse. De allusioner,
man trott sig finna, torde endast äga rum i inbillningen, och
om, emot min vilja, något sådant insmugit, så torde det få
tillräknas min dåliga skriftställareförmåga.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Om det varit Hr Hjertås
mening att voterandet af Landtmrs porträtt blott vore en
sedvanlighet, som icke innebure ett bevis på välvilja och
tacksamhet emot Landtm., utan blott för formalitetens skull
må absolveras, så anser jag, att sådant icke bör med tystnad
förbigås, ty denna tystnad skulle kunna gifva helgd åt
berörde åsigt. Jag förklarar fördenskull min åsigt vara,
att hvarje gång Huset voterat Landtmrs porträtt, så har Ståndets
mening dermed varit att betyga Landtm, aktning, tacksamhet
och välvilja. Jag förklarar, att hvad mitt deltagande
i voteringen öfver denna fråga vid innevarande riksdag beträffar,
så har det högeligen varit motiveradt afdessaåsigter. Densvaga
personliga gärd, jag nu hembär Hr Frih. o. Landtm , torde vara
öfverflödig; men jag är öfvertygad derom, att den delas
af hela Ståndet, och jag förenar mig således med Frih. Cederström
uti begäran om propos., att Ståndet ville med ogillande
afslå motionen.
Frih. Hamilton, Hugo: Det är visserligen en rättighet
för hvarje ledamot af detta Stånd alt förklara sina ord,
och sedan de en gång blifvit förklarade, äger ingen att tyda
dem annorlunda än talaren sjelf gjort. Hr Munck af Rosenschöld
har funnit nödigt och lämpligt att i sitt sista anförande
förklara, alt hans motion icke hade någon annan syftning.
än den välmenta, att införa ordning i R. o. Ad:s samling
af landtmarskalksporti ätter. Jag vill icke gå längre, än
att hålla mig till detta yttrande, men kan likväl icke annat
än förena mig med de ledamöter, som begärt att R. o. Ad.
måtte med ogillande afslå Hr Munck af Rosenschölds motion;
ty 0111 också välmeningen varit så stor, from och vacker,
som Hr Rosenschöld uti sitt sista yttrande velat förklara
densamma, så återstår det alltid någonting sårande deruti,
att man kan tilltro R. o. Ad. vid 1840 års riksdag så mycket
förminskad sjelfständighet, alt detta Stånd skulle vilja
D «n 7 Jun i.
75
o-gilla hvad 1789 års R. o. Ad. på ganska goda grunder beslutat.
Det är på detta skäl, sora jag ytterligare förenat mig
i anhållan örn ogillande af motionen och afslag derå.
Hr Hjerta: Det mycket grannlaga, som ligger uti de
■yttranden, hvilka i denna discussion afgifvits, föranleder mig
att ännu en gång begära R. o. Ad:s tålamod för den förklaringen,
att Gr. Löwenhjelm mycket missförstått milt yttrande.
Jag ville endast sägn, att, efter mitt sätt att bedomina
Hr Munck af Rosenschölds motion, och efter det sätt, hvarpå
jag understödt hans anförande i dag, jag ej kail inse, att
ett upptagande af Gr. Lewenhaupts porträtt uti samlingen
nödvändigt skulle innebära någon reclamation emot. syftningen
af 1789 års Ridderskaps beslut. Föröfrigt instämmer
jag visserligen deruti, att Ståndets beslut att låta måla sin
Landtmarskalks porträtt måste innefatta ett bevis på aktning
redan derföre, alt motsatsen skulle utvisa en missaktning.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus: Jag får till alla delar
förena mig med H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, och gör det
så mycket hellre, som det var jag, som hade äran för Hr
Frih. o. Landtm, gifva tillkänna det beslut, som R. o. Ad.
uti ifrågavarande afseende fattat. Jag hemställde, att R. o.
Ad. ville grunda detta beslut, icke blott på ett bruk, hvilket
vid föregående riksdagar ägt rum, utan hufvudsak ligast
på den utmärkta aktning, som R. o. Ad. hyste för Hr Frih.
o. Landtm. Ståndets närvarande ledamöter instämde i den
af mig gjorda framställningen. Då en sådan discussion som
denna kunnat uppstå, nemi. ronde den frågan, huruvida R.
o. Ad. ogillar motionen eller icke, så anhåller jag så mvcket
hellre om bifall till H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelms framställning,
som jag för min del anser, att R. o. Ad. alldeles icke
skulle handla i öfverensstämmelse med sin värdighet och sina
tänkesätt, om R. o. Ad. endast skulle afslå motionen, utan
något vidare omdömes tillkännagifvande om dess beskaffenhet.
Det är visserligen sannt, som åtskilige ledamöter yttrat,
att då motionen afslås, så förfaller all åtgärd i anledn. deraf;
men då den väckta motionen är sårande för R. o. Ad:s rättskänsla,
så är det icke tillräckligt, att R. o. Ad., såsom en
värd ledamot framställt, inom sitt eget medvetande ogillar
densamma, utan det är i min tanke nödvändigt, att detta
ogillande blir offentligen uttrvckf. På dessa grunder instämmer
jng med H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, att motionen måtte
med ogillande afslås.
Ankom Statsrådet m. m. af Wingård, hvilken å K. M:s
höga vägnar aflenmade en Dess nåd. skrifvelse till R. St.
Frih. Sprengtporten: Som jag för min del endast
framställt begäran om Hr Frih. o. Landtnäs propos. till R.
o. Åd. att afslå Hr Munck af Rosenschölds motion, så an
-
Den 7 Juni.
huller jag alt denna min framställning icke måtte anses såsom
att jag på något sätt skulle gilla denna motion. Anledningen,
hvarför jag inskränkt mig till denna begäran, var
endast den, att jag var förvissad om att denna begäran var
öfverensstämmande med våra former. Såvida Hr Frih. o.
Landtm- anser ett sådant tillägg kunna göras och böra göras
vid detta tillfälle, som af åtskilliga talare här blifvit yrkadt,
så öfverensstämmer det fullkomligt med min öfvertygelse.
Gr. Frölich: I anledn. af Gr. Brahes sisla anförande,
anser jag mig skyldig ytterligare förklara, hvarför jag icke
tror det vara riktigt i sin ordning, alt R. o. Ad. utan
remiss befattar sig annorlunda med denna motion, än att lägga
den till handlingarna. Först och främst tror jag det icke
vara rätt att införa den praxis, som flera gånger blifvit försökt,
men som alltid förut mött R. o. Adis ogillande, nemi.
att formligen ogilla hvad en talare yttrat. Det finnes blott
en form alt verkligen ogilla ett framstäldt yttrande, nemi.
den, som 3o Jin Riksd.Ordn. innehåller. Detta är det enda
sättet att ogilla gjorda yttranden; men att begära, det Ståndet
i hvarje särskild fråga, der man icke tycker om motsidans
yttranden, skall ogilla den, tror jag vore en farlig bana.
Detta har man alltid hittills motsatt sig, och det har
aldrig inträffat vid de riksdagar, som jag bevistat, att Ståndet
fattat något annat beslut om ett framstäldt yttrande, än
att lägga det till handlingarna, då det icke förut blifvit till
något TJtsk. remitteradt. Det är således i formen oriktigt
att afslå motionen, och den enda rätta formen synes mig vara
att säga, att man icke vill remittera den, utan lägger densamma
till handlingarna.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Jag hade icke ämnat yttra
mig, emedan så många andra redan gjort det i den syftning,
som jag önskat; men här har blifvit ifrågasatt, huruvida formen
skulle tillåta eller icke tillåta, att R. o. Ad., vid motionens
läggande till handlingarna, skulle yttra ett ogillande
deraf. Jag ber den varda ledamot, som sist talade, lemna
uppmärksamhet deråt, att detta icke är ett allmänt riksdagsärende,
utan ett ärende, som enskildt rör R. o. Ad., och då
Ridd.Ordn. icke föreskrifver, huru R. o. Ad. i sådana fall
bör gå tillväga för att iakttaga formerna, utan R. o. Ad. är
fri att behandla sådana frågor endast efter ärans och hederns
lagar, så tror jag, att detta fordrar ett skarpt ogillande,
och får således förena mig med dem, som yrka ett sådant
beslut.
Gr. Horn: Jag tror att den värde ledamoten här midt
emot, sorn ansett det stridande emot formen att ogilla detta
ärende, har betydligen misstagit sig, enär både vid detta
riksmöte och vid de föregående R. o. Ad. ogillat åtskilliga
förslag, hvilket ogillande äfven vid många tillfallen blifvit
D en 7 Juni.
77
bestämdt uttryckt. Så mycket mera anser jag detta böra nu
äga rum, som en sådan känsla bär blifvit rent af påkallad.
Jag har, i hvad på mig ankommit, sökt alt tillvägabringa
den måtta oell det allvar i discussionen, hvarförutan jag
verkligen anser Husets värdighet vara störd, men jag tror
lik väl, att R. o. Ad. icke kan anse sig öfverskrida formerna,
om, vid sådana uppträden sorn detta, R. o. Ad. temmeligen
allmänt med någon värma uttiyeker ett starkt ogillande,
när det nemi. synes verkligen vara afsigten att såra dess ära.
Jag tror icke, att ett sådant försök, eller åtminstone en sådan
tendens, bör annat än uppväcka R. o. Ad:s varma ogillande,
och förenar mig således med dem, som anhållit, att,
då denna motion blifver afslagen, det uttryck måtte begagnas,
att det sker med R. o. Ad:s ogillande.
Frih. Ce d e r s t r ö m : Jag började discussionen utan att
ingå i ämnet, och begärde endast, att, sedan R. o. Ad. nu
haft tillfälle alt taga kännedom om Hr Munck af Rosenschölds
framställning, R. o. Ad. skulle, med ogillande deraf,
afslå motionen. Jag ämnar icke heller nu ingå uti något
upptagande af frågan. Det vore mycket att derom säga,
men det hör icke hit; ty hvarje ledamot af R. o. Ad. kan
säga det sjelf inom sig. Frågan är nu blott, att denna framställning,
såsom alldeles otillbörlig, bör ogillas och motionen
afslås eller förkastas, och hvilkendera af dessa termer
blifver använd, kan för mig vara alldeles likgilltig.
Hr Hjerta: I anledn. af H. Ex. Hr Gr. Brahes sednaste
yttrande, uther jag mig vördsamt att få fästa talarens och
Ilusels uppmärksamhet derpå, huruvida icke det syftemål,
som H. Ex. med skäl önskat, är hufvudsakligen vunnet, om
R. o. Ad. endast beslutar att lägga detta betänk, till handlingarna.
Prot. kominer nemi. utan tvifvel att, efter åtskilliga
af de varina uttryck, som här blifvit fällda, äfven omförmäla
de stundom nyttjade termerna: åtskillige hördes härtill
yttra sitt bifall, många ropade på propos., o. s. v. Således
ligger redan derigenom uti prot. förvaradt, att mångå
eller de fleste af Husets närvar, ledamöter instämt med de
talare, hvilka yttrat sig i motsats emot motionären. Deremot
skulle det ju kunna hända, alt Hr Munck af Rosenschöld,
som ofta tillförene begärt votering, äfven gjorde så
vid delta tillfälle, och då skulle man komma alt votera om
det besynnerliga förhållandet, nemi. om motionen antingen
skulle förfalla eller med ogillande läggas till handlingarna.
Det är ingen tvifvel, att pluraliteten är viss och blifver mycket
stark; men jag anser alt man undgår ett obehag, genom
att helt enkelt lägga motionen lill handlingarna, sedan man
här haft så godt tillfälle all uttrycka sitt ogillande deraf.
Hr Munck af Rosenschöld: Den enda §:n i våra
grundlagar, sorn kan komma i fråga alt här tillämpas, är 49
78
Den 7 Juni.
§:n Riksd.Ordn., sora säger huru ea väckt fråga remitteras
bör. Der står äfven, att hvar och en fråga af annan beskaffenhet
må kunna genast afgöras, och således kan denna
motion möjligen förfalla, hvaremot jag ej skall söka sätta
mig; men skulle propos. blifva, att motionen hör med ogillande
afslås eller förkastas, så nödgas jag i det fallet begära
votering. Jag får då reservera mig emot beslutet och tillägga,
att jag icke förmodat, alt denna motion skulle så behandlas
af en pluralitet, hvars åtgärder vid denna riksdag
visat så mycket af den konungskhet, hvarför Gr. Lewenhaupt
blef ett offer. Måhända hade min motion vunnit R.
o. Ad:s bifall, i händelse jag föreslagit, att Hr von Hartmansdorff
skulle porträtteras såsom vice Landtmarskalk, och
han kunde visserligen hafva förtjent det; men jag har icke
velat göra en sådan framställning, emedan Ståndet förmodligen
då skulle hafva kommit i villrådighet hvarest ett sådant
porträtt bort placeras.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Jag får endast svara på Hr
Hjertås anmärkning, alt det af mig åsyftade ändamål, i min
tanke, ej kan vinnas på annat sätt, än att R. o. Ad. ger tillkänna
sitt ogillande af, och helt och hållet afskiljer den fråga,
som Hr Munck af Rosenschöld framställt, ifrån den om
vår nuvarande Landtnäs porträtts förfärdigande, hvarom R.
o. Ad. redan beslutat. Denna sednare fråga är redan afgjord,
men R. o. Ad. har icke gifvit tillkänna, att R. o. Ad.
ogillar den framställning, som af Hr Munck af Rosenschöld
blifvit gjord. Det är visserligen sannt, såsom Hr Hjerta
ganska riktigt yttrat, att de ledamöters yttranden, som här
yrkat ogillande af motionen, komma att införas i våra prot.;
men hvad som icke kommer att der införas, så framt det ej
verkligen inträffar, är, att R. o. Ad. genom uttryckligt beslut
förklarar sitt ogillande af en motion, så stridande emot
Ståndets värdighet.
Hvad beträffar voteringen, så betviflar jag ingalunda, att
den kommer att äga rum, så mycket mer, som Hr Munck af
Rosenschöld nu yttrat, alt han ämnar begära densamma, och
jag kan lika så litet hafva något deremot, som jag låter afskräcka
mig af dess förespeglade resultat, hvilket naturligt-'
vis heror på huru många ledamöter anse med sin värdighet
och sin öfvertygelse öfverensstämmande, att förena sig med
motionären.
Jag har nu intet vidare att tillägga, utan alt jag förnyar
min anhållan om den propos., i öfverensstämmelse med
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelms förslag, som jag förut begärt.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Mig synes,
att alltför mycken tid redan blifvit förspilld på den
motion, som Hr Munck af Rosenschöld afgifvit; jag vill således
endast, utan vidare yttrande, helt och hållet förena
mig uti den af Frih. Cederström genast vid början af dis
-
Den 7 Juni.
79
missionen gjorda framställning, efter hvilken jag skulle hafva
önskat att intet vidare yttrande kommit i fråga.
Hr von Hartmansdorff: Sedan vi nu gatt ifrån saken
lill formen, så ser det ut, som vore de möjligen på förhand
öfverlasta lexorna och ordalagen, till motionens försvar,
uttömda. När nu äfven jag fått niin del af Hr
Munck af Rosenschöld, och då han vanligen plägar sluta
med mig, så har jag desto mera skäl alt förmoda, det saken
nu är utagerad. Jag önskar derföre, alt Hr Frih. o. Landtm,
ville hafva den godheten att fråga Ståndet, om icke öfverläggningen
nu må anses fulländad, så att vi kunna komma
till propos., dervid jag yrkar den framställning, hvarom jag
förut anhållit.
Gr. Horn: Jag begärde endast ordet derföre, alt, i händelse
Hr Munck af Rosenschöld verkligen kommer att yrka
på votering, R. o. Ad. täcktes erinra sig hvad han framställde
såsom sitt motiv, då han sista gången hade ordet, nemi.
att han ausåg, att den nuvarande majoriteten inom R. o.
Ad:s representation ägde samma konungskhet som den majoritet,
för hvilken Gr. Lewenhaupt klef ett offer. Jag ber
R. o. Ad. blott erinra sig detta, och äfven på samma gång
medgifva, såsom jag hoppas, att jag hade rätt uti hvad jag
sade, då jag verkligen förutsåg ett slut, som för Hr Munck
af Rosenschöld sjelf kunde vara det ledsammaste; ty jag
skulle verkligen tro, att om Hr Munck af Rosenschöld fortfar
på det sätt som han nu börjat, så skall han af R. o.
Ad. möjligen framkalla ett bevis på den oriktiga förutsättning,
han sjelf behagat nämna. Det vore således häst att
helt och hållet afsluta denna fråga, och att Hr Munck af
Rosenschöld måtte medgifva, att en propos. göres i öfverensstämmelse
med de flestes begäran.
Hr Munck af Rosenschöld: I afseende på hvad Gr.
Horn yttrat, får jag nämna, att jag aldrig sagt, att pluraliteten
inom detta Stånd hade samma konungskhet, som den
pluralitet, för hvilken Gr. Lewenhaupt blef ett offer; jag
liar blott sagt, att en eller annan tyckes hafva den.
I alseende på Hr von Hartmansdorffs klagan, att jag
alltid slutar med honom, så får jag nu bedja om ursägt, och
lofvar, alt när jag framdeles har något att yttra i afseende
på honom, så skall jag alltid nämna honom först.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ausåg den af
Hr Munck af Rosenschöld väckta fråga böta förfalla.
Ropades ja; men under ropen anmälte sig
Hr von Hartmansdorff och yttrade:
Den 7 Juni.
Jag anhåller om den framställning, som Frih. Cederström
först hegart och jag sedermera bi träd t, i de ordalag,
att motionen måtte förkastas med ogillande.
Hr Munck af Rosenschöld: Då anhåller jag att motionen
måtte blifva till Utsk. remitterad.
Gr. Frölich: Jag hembär Hr Frih. o. Landtm, miu
vördsamma tacksamhet för det sätt, hvarpå propostn blifvit
gjord. Den är i min tanke uppfattad i fullkomlig öfverensstämmelse
med 3o §:n Ridd.Ordn., som är af följande innehåll
:
”Uppslår fråga, om någon tillåtit sig personligen förolämpande
uttryck, pröfve R. o. Ad. om lian derför af Landtm,
varnas hör, eller saken af ett Utsk. skall närmare pröfvas
eller ock alldeles förfalla. Förvises saken till Utsk., skall
ett sådant sättas af tolf ledamöter, hvilka till hälften utnämnas
af Landtm, och lill hälften af den person, hvarom
fråga är" etc
Ilar har icke nu varit fråga om annat, än att remittera
elier icke remittera motionen. Ståndet har icke velat göra
det, utan önskat att motionen skulle förfalla. Ingen person
har likväl påstått någon annan påföljd af denna motion, och
om så hade inträffat, så skulle den, sorn del försökt, hafva
varit föi' p I i g ta d att ställa sig förberörde § tili efterrättelse.
Då nu emedlertid ett sådant fall icke inträdt, så har Hr
Frih. o. Landtm, gjoit propos., att motionen måtte förfalla.
Det återstår nu, om någon verkligen vill yrka ansvar å Hr
Munck af Rosenschöld för den framställning han gjort. Ett
sådant ansvar har, efter hvad jag förnummit, ännu icke blifvit
yrkadt; men dervid finnas tvänne utvägar, den ena att
R. o. Ad. beslutar, alt Hr Frih. och Landtm, skall varna Hr
Munck af Rosenschöld, hvilket jag likväl förmodar icke bl ifver
händelsen, och den andra,att motionen remitteras till Ridd.-  Utsk. När nu propos. af Hr Frih. o. Landtm, ganska riktigt
blifvit framställd på den meningen, att motionen måtte
förfalla, så hemställer jag till Ståndets ledamöter, om det
lönar mödan att längre sysselsätta sig med denna fråga, och
skulle för min del anse, alt, sedan propos. blifvit gjord och
nied ja besvarad, det dervid borde förblifva.
Frih. Cederström: Den siste värde talaren har fästat
sig vid 3o §:n i Ridd.Ordn. och tagit den till grund för
den propos. lian begärt. Han liar således icke behagat följa
discussionen. En ledamot här har gjort en motion; fråga
är väckt om denna motion skall förkastas eller icke förkastas,
och man har begärt att den må förkastas med ogillande.
Då mäste det väl icke vara fråga om att använda 3o
§:n i Ridd.Ordn , eller att behandla frågan efter 78 §:n Riksd.-  Oi dn. Hade Gr. Frölich behagat uppfatta frågan sådan den
är, så hade han funnit, att väl kunna R. St. nyttja den
ter
-
Den 7 Juni.
81
termen, att motionen skall förfalla, men den raka, bestämda
och vanliga termen, då motioner upptagas till förkastande,
är, att de skola afslås, hvarvid man visserligen äfven har
rätt att uttrycka sitt ogillande af sjelfva framställningen.
Motionären har sedermera rättighet att till contra-propos. få
bifall till sin motion, men det andra alternativet i propostn
mäste blifva hvad man begär, nemi. att motionen afslås med
ogillande.
Hr Lefren: Den vändning, som Gr. Frölich synts vilja
gifva saken, då han har sökt tillämpa 3o §:n Ridd.Ordn.,
är ganska anmärkningsvärd. Här har, åtminstone icke hittills,
varit fråga om något sådant ämne som denna §afhandlar
och som den endast åsyftar. Ifrågavarande § är icke
någon allmän §, som innehåller allmänna stadganden, hvarken
huru motioner böra göras, eller huru de skola behandlas,
när de inom Riddarhuset göras, ulan denna § är endast
skrifven för att bestämma huru förhållas skall, när (råga
uppstår, om någon tillåter sig personligen förolämpande uttryck,
och detta har nu icke varit i fråga alt tillämpa, ehuru
det möjligen hade kunnat komma i fråga. Då likväl denna
§, i händelse R. o. Ad. skulle låta saken behandlas efter
densamma, säger, alt antingen Landtm, skall varna motionären,
eller att målet skall skickas till Utsk. för att der beredas,
så lärer Gr. Frölich nogsamt finna, att med ordet ”förfalla’'
ej kan menas, alt den person, som väckt en sådan motion,
derjemte kan ställas till ansvar derför. Således skulle
uppstå just motsatsen till hvad R. o. Ad. här lifligen uttryckt,
då de fleste talarne, ja, jag vågar säga, då ulla talare, som
yttrat sig, ogillat motionen, ty icke ens Hr Hjerta sjelf har
gillat den. Jag anhåller att Hr Frih. o. Landtm, täcktes
göra den framställning, som de fleste talare begärt, nemi.
att med ogillande förkasta motionen. Alt Hr Frih. o. Landtm,
valde den lindriga utväg, som han tagit, är ett ytterligare
prof på den grannlagenhet, med hvilken Hr Landtm, ständigt
går tillväga.
Frih. Hamilton: Det synes mig något ovanligt, om
icke till och med obehöflig!, att discussionen ännu vidare
fortgår om hvilka propos:r man bör hafva, då den egentligen
endast derom vändt sig i nära (vänne timmar. Jag får
derföre anhålla hos Hr Frih. o. Landtm, att få veta, huru
Hr Landtm, uppfattat R. o. A:ds svarpå den sednaste framställningen.
Skulle den anses vara med ja besvarad, så hafva
vi fått upplysning om, att motionen derigenom förklarats
böra förfalla, och då kan votering begäras, antingen med den
contra-propos., att motionen bör med ogillande afslås eller
förkastas, eller också med den contra-propos., som motionären
begärt, nemi. remiss till Utsk., och torde det i sådant
fall äfven blifva nödvändigt att först votera om hvilken af
26 H. 11
Den 7 Juni.
dessa contra-propostr, sorn bör antagas. Jag tror att vi komma
mycket hastigare lill slut, om vi genast företaga dessa
begge voteringar, un om vi ännu ytterligare fortsatta denna
discussion.
Hr Ridderstolpe, Fredr. Christopher: Jag är
förekommen af Frih. Hamilton, och (örenar mig till alla delar
med honom, af den orsak, alt då klr Frih. o. Landtm,
gjort propus, och R. o. Ad. besvarat den, så tior jag, att vi
först bort få höra huru Hr Fiih. o. Landtm, uppfattat R.
o. Adis svar, och skulle någon vara af annan mening, så äger
han rätt ali begära votering.
Hr von Heyne, Georg: Jag är förekommen af de
begge sista värda talarne och vill nu endast fästa uppmärksamheten
på, att R. o. Ad. troligen lika med mig önskar att
få höra huru Hr Frih. o. Landtm, uppfattat R. o. Ad:s svar
på den sednast framställda propostn, i händelse någon af R.
o. Ad.Vs ledamöter skulle finna sig befogad att i anledning
deraf begära votering.
Gr. Horn: Visserligen har jag hört Hr Frih. o. Landtm,
framställa en propos., och jag finner i den åtgärden af Hr
Frih. o. Landtm, äfven en hyllning åt den känsla, som blifvit
uttryckt inom Riddarhuset; men jag tior också att det
är Hr Munck af Rosenchölds lagliga rätt all få den propos.,
som han begärt, och anhåller att Hr Frih. o. Landtm äfven
läcktes bifalla en sådan framställning. Om då, såsom
jag förmodar, den remiss, som lian begärt å sin motion, bIif—
ver afslagen, så återstår det för K. o. Ad., efter mitt förmenande,
att med ogillande förkasta denna motion. Jag skulle
tro, att de ledamöter, sorn ansett att våra grundlagar äfvensom
Ridd Ordn. icke berättiga till ett sådant uttryck af
ogillande, verkligen mycket misstaga sig; ty 5o §:n Riksd.-  Ordn. säger, att hvarje ledamot inom Ståndet har rätt att
yttra sig öfver lagligheten af allt hvad sig inom Siandet tilldrager.
Har j ig rättighet att såsom enskild ledamot yttra,
att jag ogillar en gjord framställning, så måste väl äfven
Ståndet äga rättighet dertill. Jag tror således, alt Hr Frih.
o. Landtm., äfven med stöd af denna §, kan framställa propos.
till ogillande af Hr Munck af Rosenschöld* motion.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag förklarar, alt jag
för min del finner mig nöjd med den propos, som Ht Friis,
o. Landtm, gjort, sedan jag fått nedlägga min reservation
emot beslutet, och jag anhåller ej om voieiing, sås ida icke
Hr von Hartmansdorff begär en sådan, men i delta fall måste
äfven jag yrka votering på den propos., att den af mig
väckta motion måtte blifva remitterad.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då den af Hr
Munck af Rosenschöld väckta (Våga icke funnit något understöd
af R. o. i\d., och Hr Landtm, under discussionen trott
Den 7 Juni.
83
sig linna, att Hr Munck af Rosenschöld icke vidare yrkade
någon remiss af denna sin motion, hade Hr Landtm, ansett
sig snarast böra framställa den propos., som han nyss gjort.
Då Hr Landtm, varit i begrepp att förklara huru han fattat
R. o. Ad:s svar, hade Hr von Hartmansdorff begärt otdit
och yi kat den propos. Hr von Hartmansdorff förut hegart,
i öfverensstämmelse med den sorn Fiih. Cederström i
början af discussionen yrkal, hvarpå Hr Munck af Rosenschöld,
om ej Hr Landtm, mi stagit sig, hade begärt, att i
den händelse att den propos , som Hr von Hartmansdorff yrka!,
(»lefve föremål för R. o. Adis yttrande, så äskade Hr
Munck af Rosenschöld remiss af sin motion Då den propus.
, som Hr von Hartmansdorff och Frih. Cederström yrkat,
fortfarande vore af dessa ledamöter begärd, så måste
således förutsättas, alt Hr Munck af Rosenschöld fordrade
remiss af sin motion, och borde Hr Landtm, således först
framställa propos. å remiss.
Gr. Frölich: Jag ber om ursägt, ali jag nödgas ytterligare
besvära Huset med att afhöra den förklaring, som jag
för andra gången nödgas afgifva. Hr Lebon har sednast
gifvit densamma qvalification af alt vara ett försök att
gifva frågan en oriktig vändning. Detta sednare yttrande
skulle jag kunna begära att Ståndet ville ogilla, uien jag
gör del icke, just af den orsaken, att jag anser det icke vara
rätt att påkalla Husets biträde för att ogilla ett sådant
yttrande. Sjelfva hufvudsaken är här endast den frågan, huruvida
R. o. Ad. vill uppsätta ett porträtt uti direclionssalen.
Accessoirerne äro egentligen hvad som väckt R. o. Ad:S
ogillande. Då likväl ingen bestämdt påkallat ett sådant till
någon slags påföljd ledande ogillande, som öfverensstämmer
med Riksd Orda. och Ridd.Ordn., så har man velat låta frågan
förfalla och inskränka sig till att neka remiss af motionen.
När nu denna propos. är gjord och, såsom mig sy
nes,
enhälligt med ja besvarad, så skulle jag icke tro, att det
vöre lämpligt att ånyo framställa propus., sedan densamma
icke vidare angår frågan om porträttets upphängande i något
rum på Riddarhuset, utan en åtgärd, som skulle innebära
ett klander eller motionärens tillrättavisning. Detta kan
icke ske annorlunda, än på sätt 3o §:n Ridd.Ordn. föreskrif
ver, och då ingen talare yrkat derpå, samt då man ingenting
vinner med att betyga Hr Munck af Rosenschöld sitt
ogillande af hans framställning, så ser jag icke, mine herrar!
att det kan vara hvarken riktigt eller Huset värdigt
ali begära en sådan propos. Jag nödgas således protestera
emot denna propos. och tycker mig hafva förmärkt, att lii
Frih. o. Landtm, redan funnit alt den icke bör äga rum.
Hr Lefren: Jag tänker icke tvista med den sista var
da talaren om pvopostns lämplighet, och huru ordalagen dertill
böra författas. R. o. Ad. torde vara tillräckligt i er
-
84
Den 7 Juni.
farenhet af huru sådana tvister hunna förlängas i evighet,
då man med den värda talaren deruti inlåter sig; men jag
vågar anmärka, tverteinot hvad samme talare anfört, att det
icke är hufvudsaken om porträtt af Gr. Lewenhaupt skall
målas eller icke målås. Pi. o. Ad. behöfver blott gå till sin
känsla, för att veta att detta icke är hufvudsaken, utan att
den ligger uti något helt annat, som jag icke nu behöfver
beskrifva. Jag anhåller, alt Hr Frih. o. Landtm, täcktes förklara
på hvad sätt Hr Frih. o. Landtm, uppfattat R. o.
Adis svar på den först gjorda proposm, ty det synes mig numera
vara det enda sättet att komma till något uttryck af
hvad R. o. Ad. i delta fall synes vara böjdt att förklara.
Hr von Knorring: Jag begär endast ordet, för att
hemställa till Gr. Frölich, huruvida den af honom åberopade
3o §:n Riksd.Ordn. här kan vara tillämplig, och tror,
för min del, att den icke lämpligen kan eller bör här komma
i fråga.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag får upplysa den
sista värda talaren, att 3o §:n Riksd.Ordn., såsom han uttryckte
sig, handlar om StatsUtskottet.
Hr von Knorring: Jag ber om ursägf, ifall jag sade
Riksd.Ordn., ty jag menade verkligen Ridd.Ordningen.
Hr Frib. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla att den väckta frågan remitterades till Ridd.-  Utskotlet.
Ropades nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna alt R.
o. Ad. med nej besvarat den sist framställda propositionen.
Hr Lefre'n: Jag begär votering med den contra-propos.,
att motionen måtte blifva med ogillande förkastad.
Frih. Cederström: Jag hemställer till den sista värda
talaren, huruvida han icke vill hafva godheten att vänta intilldess
den nästa propostn af Hr Frih. o. Landtm, blifvit
framställd; ty frågan är af beskaffenhet, att den genast utan
remiss kan afgöras. Nar nu R. o. Ad. icke vill remittera
motionen till Utsk., så kommer nästa propos. att blifva bifall
eller ofslag å motionen. Det är naturligt, att om R. o.
Ad:s svar då skulle komma att uppfattas såsom bifall, så få
vi begära tili contra-propos. vid voteringen afslag å motionen,
med ogillande i öfrigt af den gjorda framställningen;
men genom beslutet ronde den första frågan om remiss till
Utsk. är ännu icke i hufvudsaken någonting afgjordt, ty frågan
kan af Ståndet utan remiss afgöras.
Hr Lefren: Frih. Cederström har ganska rätt i ett fall;
men jag tror att han misstagit sig uti ett annat. Jag låter
icke min rätt gå 111ig ur händerna, i förlitande på att vi få
Den 7 Juni.
85
någon efterföljande propos.; men ora Hr Frih. o. Landtm,
behagar förklara, att Hr Frih. o. Landtm, anser sig böra
göra den ytterligare propos., som Frih. Cederström ansett
nu böra blifva en gifven följd, så vill jag afstå min begäran
om votering. Skulle deremot Hr Frih. o. Landtm, anse
sig icke kunna göra någon vidare propos. i ämnet, så vidhåller
jag min begäran om votering. Jag anhåller derföre
vördnadsfullt, att Hr Frih. o. Landtm, ville förklara, om jag
kan få min åsigt gällande, i följd af den propos., sorn Hr
Frih. o. Landtm, nu ämnar framställa, eller om min mening
är afskuren, i händelse jag afstår ifrån min begäran om votering.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, i anledn. af Hr Lefrens
framställning, att han icke på förhand luinde utlåta
sig om hvad propos., som kunde komma alt framställas.
Hr Leffe')! yttrade, att i sådant fall begärde han
votering.
Hr Hjerta: Sedan Hr Frih. o. Landtm, framställt fråga
om remiss af Hr Munck af Rosensehölds motion till
Ridd.Utsk., och R. o. Ad. derpå enhälligt svarat nej, men
Hr Lefrén ensam deremot begärt votering, så är det klart,
att Hr Le fren s contra-propos. icke kan blifva någon annan
än att motionen skall remitteras till Ridd.Utsk. Jag hemställer
då lill den värda talaren, om det är tjenligt att han
vid detta tillfälle begär votering. Det kommer sedermera
en annan propos. att framställas, hvilken redan varit en gång
förut framställd, nemi. alt motionen skall förfalla. Denna
propos., som redan en gång blifvit med ja besvarad, biifver
väl äfven naturligtvis nu af R. o. Ad. bifallen. Den måste
nu komma i ordningen, och då Hr Munck af (Rosenchöld på
förhand förklarat sig nöjd med denna propos., som tillintetgör
hans motion, så är det också derföre gifvet, att den bör
komma att blifva den nästa propos., hvarom fråga kan uppslå.
Om något särskildt tillägg skall göras, så är det Hr
Lefren öppet att få sin talan i sådant afseende uttryckt i
contra-propositionen. ,
Gr. Horn: Jag vågar vördsamt direct vända mig till
den talare, som begärt votering, och hemställa, om icke Hr
Lefrén ville afstå derifrån, med kännedom af grundlagens
uttryckliga stadgande, och med anledn. af hvad Hr Frih.
o. Landtm, yttrat, att ingen annan propos. numera kan af
Hr Frih. och Landtm, framställas, än just precist den som
Hr Lefrén och flere af oss andra önskat malte blifva framställd,
såvida icke Hr Frih. o. Landtm, nu vill med en omgång
framställa propos. på, huruvida R. o. Ad. vill här på
stället afgöra motionen. Då det sednare alldeles icke synes
vara behöfligt, så tager jag för gifvet, att Hr Frih. o. Landtm,
kommer alt framställa den propos., som af flera talare här
86
Den 7 Juni.
blifvit tillstyrkt, hvarför jag anser votering nu vara alldeles
öfverflödig.
Hr Lefren: Jag brukar sällan varn envis i fråga oin
votering. De voteiingar äro lätt räknade, hvilka jag begärt
under denna riksdag, och kanske utgöra de icke mera än
feni; men jag hade denna gång velat göra mig förvissad om,
att den propus., sorn jag anser vara den rätta, måtte komma
under R. o. Ad:s pröfning. Sedan likväl nu åtskillige af
dem, hvilka yttrat sig i samma syftning sorn jag, förklarat,
att de anse sådant blifva en ovillkorlig följd af det beslut
som redan är fa!tadl, så vill jag afstå ifrån min begäran och
riskera allt hvad riskeras kan.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt, då Hr Lefren afstålt
från sin begäran om votering, R. o Ad. torde finna,
att den propos , sorn Hr Landtm, nyss framställt, vore af R.
o. Ad. med nej besvarad, och att således ingen remiss af
denna fråga Lomme att äga rum.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. då torde
finna, att ingen annan åtgärd återstode, än att lägga motionen
till handlingarna.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle önska, att man
icke har ville drifva complimenterna mot motionären så långt,
att man sårar känslorna på det andra hållet.
Allmänt i salen ropades, att man instämde eller förenasig
med Hr von Hartmansdorff.
Hr Hjerta: Innan den sista propos., hvilken besvarades
med nej, blef framställd, gjorde Hr Frih. o. Landtm, en annan
propos., som af R o. Ad. besvarades med ja. Hr Frih.
o. Landtm, förklarade också nyligen, att Hr Landtm just
var i begrepp att yttra huru han uppfattat svaret på nämnda
propos., då Hr Landtm, afbröts derigenom, alt Hr von
Hartmansdorff begärde ordet. Följaktligen är det ovägerögen
R. o. Ad:s rättighet och förväntan, att nu få höra den
förklaring, som Hr Frih. o. Landtm, då var i begrepp att
afgifva. Jag får nu vördsamt framställa min anhållan derom,
men tillägger vid samma tillfälle, på det att ingen målro
alt jag derigenom vill afskära någons mening, alt jag är af
olika tanke med Gr. Frölich; ty jag anser det vara R. o. Ad.
obelnget att här yttra sitt ogi Ilande af den framställning, som
Hr Munck af Rosenschöld gjort.
Frih Cederström: Jag ber att ånyo få fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet derpå, att ämnet är af beskaffenhet att
kunna direete af Ståndet afgöras och pröfvas, utan remiss
till Utsk., men att Ståndet äfven äger rättighet alt remittera
det till sitt eget Utsk. Propos. derom har blifvit framställd
oell afslagen. Det återstår således att besluta om hvad
Ståndet utan remiss till Ridd.Utsk. vill göra med mojionen,
Den j Juni.
87
celi denna fråga står således ännu alldeles öppen. R. o.
Ad kan bifalla densamma och då blifver Hr Munck af Rosensehölds
önskan äfven gillad och bifallen, men vi kunna också
alsia densamma, oell då uleblifver den åtgärd, sorn Hr
Munck af Rosenschöld föreslagit. Sorn framställningen likväl
är högst otillbörlig, så är det icke nog alt motionen afslås,
utan framställningen måste äfven ogillas. Jag anhåller
nu att vi måtte få propos. på sjelfva saken, nemi. huruvida
R. o. Ad. bifaller motionen eller afslår den med ogillande.
Gr. Frölich: Jag borde icke våga att vidare inlåta mig
i något slags yttrande 0111 grundlagens tillämpning, åtminstone
med Hr LefTe'11, hvilken plägar doppa sin pensel i Riddarhustorgets
rännsten, men jag anser mig likväl berättigad att begagna
detta tillfälle att ännu en gång få utveckla min å-igt
i ämnet. Jag medgifver nu, alt om R. o. Ad. anser den
sist gjorda proposm, alt motionen ej skall 1 emitteras till Ridd -  Utsls., vara det enda, sorn är beslutadt, så går det visst an
alt sedermera dertill lagga hvilken åtgärd som helst; men
då propos. tillförene blifvit framställd, att motionen skulle
förfalla, så återstår r.u intet annat, än att propos. göres derpå,
huruvida R. o. Ad. i och för framställningssättet yrkar,
att 3o §:n Ridd Ordn. skall emot Hr Munck af Rosenschöld
tillämpas, i händelse någon af Ståndets ledamöter bestämdt
fordrar en sådan proposition. Det är delta, som jag ansett
111ig böra svara på Hrr von Knorrings och Hjertås anförande,
och det förvånar mig högligen alt man icke kan göra denna
nödvändiga skilnad emellan saken och framställningssättet.
För saken beliöfves icke vidare, än att förklara den
vara förfallen, oell i afseende på framställningssättet kan ingen
annan begäran göras, än att flr Frih. o. Landtm, ger
en varning åt den ledamot, sorn begagnat ett olämpligt framställningssätt,
eller också att besluta remiss deraf lill Utsk.,
d. v. s. af framställningssättet, men ej af motionen.
Hr Frih o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. behaga
de
linna alt diseussionen icke vidare kunde angå annat än
den propos , som skulle framställas, och alt, då diseussionen
längesedan vore slutad, så kunde propus, icke framställas
annat än i öfverensstämmelse med diseussionen samt de derunder
yttrade meningar och begärda propositioner. Hr
Landtm, finge således fästa uppmärksamheten deruppå, alt
diseussionen angtde tillämpligheten af 3o §:n Ridd.Oidn.
och hvad dermed kunde äga sammanhang icke kunde höra
lill det ämne, som för det närvar, utgjorde föremål för R.
o. Ad;s pröfning. Öfverläggningen vore nu endast, sedan
R. o. Ad. icke bifallit remiss till Ridd.Utsk. af den väckta
frågan, huruvida R. o. Ad. antoge någon af de meningar,
som under diseussionen blifvit yttrade, d v. s. huruvida R.
o. Ad. ansåge den af Hr Munck af Rosenschöld väckta fråga
böra med ogillande förkastas eller om Ståndet ansåge, att
den endast borde förfalla.
88
Den 7 Juni.
Hr Lefren: Gr. Frölich har sagt, att jag brakade
doppa min pensel i Riddarhustorgets rännsten vid vissa målningar.
Om så skulle vara, så inträffar det endast vid sådana
tillfallen, när satser yttras, som tillhöra rännstenarna.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag är helt och hållet förekommen
af Hr Frih. o. Landtm, deruti, att 3o §:n Ridd.-  Ordn. icke är tillämplig; men det förundrar mig, att flere
ledamöter här velat påstå att icke P>. o. Ad. kan genom ett
beslut uttala sitt ogillande af en gjord framställning. De
hafva sjelfve hvar för sig uttryckt ett sådant ogillande, och
huru kan man då bestrida Husets ledamöter, alt deruti förena
sig och genom ett uttryckligt beslut med ogillande förkastas
motionen? Jag anser mig oförhindrad att förena mig
med dem, som yrka, att motionen måtte med ogillande förkastas
och i afseende på ett yttrande, som här blifvit fäldt af
en viss talare oell af en annan besvaradt, anhåller jag att
få hemställa att dessa yttranden måtte ur proh utgå.
Hrr Prytz, Lars Adolph, och Palmcrantz, J o h.
Mauritz, instämde med llr Lagerhjelm.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Sedan
Hr Frih. o. Landtm, så uppfallat Ståndets svar på den sista
proposm, att den blifvit med nej besvarad, så anhåller jag,
att lii' Frih. o. Landtm, nu täcktes göra den framställningen,
som alltifrån början af denna långa discussion blifvit
af Frih. Gederström först begärd och sedan af många ledamöter
yrkad, nemi. att R. o. Ad. måtte med ogillande afslå
eller förkasta motionen.
Frih. Cederström: Jag anhåller att få uppgifva ett
förslag, hvarigenom vi kunna komma till hastigare slut i
frågan, nemi. att Hr Frih. o. Landtm, täcktes göra propos.
i öfverensstämmelse med grundlagen, först till bifall på Hr
Munck af Rosenschölds motion, på det att man måtte komma
att vid voteringen få lill contra-propos. afslag med ogillande
af den gjorda framställningen; och för alt komma till
delta sistnämda mål yrkar jag bifall till Hr Munck af Rosenschölds
motion.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer till Frih.
Cederström, om han icke ville göra det tillägg till sin sista
motion, att det är af förtviflan om möjligheten att på annat
sätt komma lill slut med frågan, som han gjort detta förslag.
Denna förtviflan delar jag likväl icke, utan hoppas
att Hr Frih. o. Landtm, icke lärer underlåta att i sin ordning
äfven framställa den propos., som Frih. Cederström i början
af discussionen begärde; ty jag tror att vi på det sättet kunna
vinna det åsyftade ändamålet.
Hr Dalman, Wilh. Fredr,: Det kan icke annat än
på
D c ii 7 Juni.
på det högsta förundra mig, att så många af R. o. Ad:s
ledamöter icke vetat att uppskatta den lofvärda grannlagenhet,
som Iedt Ilr Frih. o. Landtm, vid framställningen af
de proposlr, som här blifvit gjorda. För min del är jag
af samma tanke som Gr. Frölich, att det icke är R. o. Ad:s
rättighet såsom Stånd, att omedelbart förklara sitt ogillande
öfver någon framställning. Det är hvarje enskild ledamots
rätt att till prot. uttala ett sådant ogillande, och då
så många här yttrat sin tanke härom, så får äfven jag förklara
det jag på det 1 i fl i gas t e ogillar syftningen af Hr Munck
af Rosenschölds framställning; men jag anser det likväl icke
lagligt, alt Ståndets majoritet omedelbart fattar beslut om
ett ogillande, hvilket skulle innebära en förebråelse och varning
åt Hr Munck af Rosenschöld, don der ej kan gifvas utan
att Ståndet särskildt derom beslutar. Det är majoriteten
öppet, att i den ordning 3o §:n Ridd.Ordn. förutsätter besluta
en sådan varning, ja att få Hr j Munck af Rosenschöld
utvotorad ifrån delta Hus; men jag är öfvertygad att Hr
Frih. o. Landtm, icke tillåter R. o. Ad. att för tillfället
stadga den godtyckliga form, som grundlagen ej känner.
Hr von Hartmansdorff: Jag vet alldeles icke med
den sista talaren, hvilken grannlagenhet Hr Frih. o Landtm,
har att i detta fall iakttaga. Något sådant kan icke ens sättas
i fråga, utan en djerfhet, sorn minst anstår den, hvilken är
R. o. Ad:s tjensteman, som håller tillgodo alt äta dess bröd
och som borde hafva försyn att här uppträda såsom Ståndets
informator. Jag anhåller att Hr Frih. o. Landtm, läcktes
gifva oss den propos., sora af Frih. Cederström först
blifvit begärd.
Många yttrade härtill deras bifall.
Hr von Heyne: Jag har en gång förut yttrat, att man
icke må tro, att icke jag, likasom pluraliteten inom detta
Stånd, i högsta målto ogillar den motion, som af Hr Munck
af Rosenschöld blifvit framställd. Deremot kan jag ej annat
än i lika hög grad gilla Hr Frih, o. Landtmrs grannlagenhet
uti de framställda propostna, och tror denna grannlagenhet
vara alldeles lika med den, som hindrade Hr Frih.
o. Landtm, att för några dagar sedan lemna en mention
honorable åt Frih. Cederström? framställning, hvilken icke
heller framkom såsom någon tacksamhetsgärd för R. o. Ad.
Jag vill icke yttra mig vidare, utan tior att R. o. Ad. kan
fullt förlita sig på Hr Frih. o. Landtm:s goda omdöme och
dess sätt alt behandla frågan.
Hr Hjerta: Jag tior att Ståndet snarast skulle komma
till slut med denna discussion, om Hr Frih. o. Landtm, behagade
förnya den för en stund sedan gjorda förklaringen,
huru Hr Frih. o. Landtm, uppfattat svaret på den första
26 11. 12
9°
Den j Juni.
propos,, sorn gjordes, nemi. att motionen matte förfalla och
sedermera göra propos. på det af Frih. Cederström och
flera andra talare begärda tillägget i afseende på framställningssättet.
Gr. Horn: Jag bestrider helt och hållet hvad den siste
värde talaren yrkat. Jag yttrade mig hvarken med ja
eller nej till den af Hr Frih. o. Landtm, först meddelade
proposition. Om denna propos. hade blifvit bifallen, så hade
verkligen min tanke vid det tillfallet blifvit fullkomligen
undertryckt. Jag vill visserligen afslå motionen, men jag
vill afslå den med ett uttryckligt ogillande. Hr Frih. o.
Landtm, har aldrig yttrat huru han uppfattat svaret på
nämnda proposition. Hr Frih. o. Landtm, har sedan frångått
densamma och framställt en annan, ja t. o. m. 2:ne andra
propostr, och jag förmodar, att Hr Landtm, nu äfven
framställer en tredje och kanske slutligen en fjerde, samt
att den af Hr Hjerta nu omnämnda proposm icke vidare
må komma i fråga.
Hr Hjerta: När en propos. en gång blifvit till R. o.
Ad. framställd, så har dermed hittills äfven följt det ödiga
bruket, alt Hr Frih. o. Landtm, förklarat, huru han uppfattat
R. o. Ad:s svar. Jag vill visst icke yrka, att detta
bruk skall följas äfven vid detta tillfälle, men nog tycker
jag att det icke vore alldeles ur sin ordning.
Hr Dalman: Jag anhåller alt emot Hr von Hartmansdorff
få den erinran till prot. antecknad, alt jag här på
Riddarhuset yttrar mig, icke i egenskap af Riddarhusets tjensteman,
utan såsom, på grund af Riksd.Ordn. och Ridd.-  Ordn., en af Svenska folkets representanter, i hvilken egensknp
jag icke tänker låta binda mig af några personliga considei
ationer.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad, ansåg
öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att det visserligen, såsom
Hr Hjerta ganska riktigt anmärkt, vore vanligt, att,
sedan en propos. blifvit framställd och af R. o. Ad besvarad,
Hr Landtm, ägde förklara huru lian uppfattat R. o.
Ad;s svar, och hade Hr Landtm, äfven vid den propos., som
lii Hjerta åsyftat, varit i begrepp att förklara huru Hr
Landtm, uppfattat R. o. Adis svar, då Hr von Hartmansdorff
anmält sig och begärt en annan propos. än den Hr
Landtm, nyss förut hade framställ, och torde R. o. Ad. erinra
sig, att rlenna begäran af inånga utaf R. o. Adis ledamöter
blifvit understödd, hvarefter discussionen vidare hade
uppkommit och föranhdt till den propos., som sedi runia
blifvit framställd och som varit, huruvida R. o. Ad. ansågc
remiss af Hr Munck af Roseuscliölds motion böla äga
Den ~j Juni.
O1
rum, hvilken propos. blifvit rim! nej besvarad. Sedermera
hade, såsom R. o. Ad. förmärkt, diseussionen vidare fortgått
och många talare yttrat sig. Alt nu förklara burn oell på
hvad sätt Hr Landtm, uppfattat R. o. Ad:s svar å den propus.
Hr Landtm, forén så lång stund sedan bade framställt,
torde R. o. Ad. finna vara så olämpligt, att det icke kunde
sättas i fråga, enär saken då varit i ett annat skick, än
den nu var, sedan R. o. Ad. förklarat, att remiss af motionen
icke Lomme att äga rum.
'Hr Hjerta: Vid Hr Frih. o. Landtmjs sista yttrande
lager jag mig friheten anmärka, att i min tanke motionen
icke genom R. o. Adis beslut alt vägra remiss bar kommit
i något förändrudt skick. Jag kan således icke finna, att
några sådana förändrade omständigheter bär inträffat, hvilka
skulle göra det för Hr Frih. o. Landtm, olämpligt att förklara
luiru lian uppfattat R. o. Ad:s svar på den första propos:n,
hvilken var framställd i enlighet med hvad som af
åtskilliga talare bär blifvit yrkadt. Tvertom skulle jag tro
en sådan förklaring vara ganska lämplig, och får äfven nu
yrka densamma, hvilket icke på något sätt förhindrar de öfriga
talarne att, deras rätt likmätigt, få propos. gjord örn
motionens ogillande.
Hr Lagerhjelm: Emellan de (vänne perioder, som här
äro i fråga, hafva inträffat flera omständigheter, hvilka verka
till ett förändradt resultat. Ibland dem är afven den
omständigheten, att jag för min del begärt propos. på den
af Frih. Cederström först framställda och sedermera af Hr
von Hartmansdorff modifierade propos., nemi. alt R. o. Ad.
måtte afslå motionen med ogillande. Jag tror att det rätta
här påkallar någon propos i detta afseende, äfven om de
ledamöter, som förut påyrkat densamma, icke skulle vilja fortsätta
det anspråk derpå, hvartill de äro berättigade. Dertill
kommer äfven att det sätt hvarpå Hr Frih. o. Landtm,
uppfattat det svar, som R. o. Ad. afgaf på den först framställda
propostn, vare sig med ja eller nej, alldeles icke verkar
på sakens utgång eller på deras rätt, som under discussionen
begärt en annan proposition.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Nu k an
jag icke undgå att yttra, det jag skulle finna i högsta måtto
olämpligt, att sedan en propos. blifvit framställd och besvarad,
samt Hr Frih. o. Landtm, sig deröfver yttrat, gå
tillbaka till en föregående propos. för att yttra sig huruvida
den blifvit med ja eller nej besvarad. Sådant har ännu
aldrig handt, utan discussionen måste följa den väg, som
den gått. Sedermera har af Hr Frih. o. Landtm, den propos.
blifvit framställd, alt Hr Munck af Rosenschölds ifrågavar.
motion malte af R. o. Ad. läggas till handlingarna,
hvilken propos., såsom ja£ tyckte, blef med nej besvarad.
9*
Den 7 Juni.
I dess ställe yrkades den propos., som Frih. Cederström redan
vid discussionens början begärde, och hvilken äfven jag
önskade måtte blifva framställd. Jag anhåller ock nu, att
denna propos. af Hr Frih. o. Landtm, må framställas, då de,
som hafva en annan åsigt, kunna genom votering få sin mening
gällande i contra-propositionen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att under discussionen
bade blifvit begärdt först den propos., att R. o. Ad. skulle
anse den af Hr Munck af Rosenschöld väckta fråga böra med
ogillande förkastas; dernäst, alt R. o. Ad. skulle låta den af
Hr Munck af Rosenschöld väckta fråga förfalla; dernäst
alt R.' o. Ad. skulle bifalla den af Hr Munck af Rosenschöld
väckta fråga. Hr Landtm, ville nu framställa proposma i den
ordning de blifvit under discussionen begärda, hemställande Hr
Landtm, alltså nu, om R. o. Ad. ansåge den af Hr Munck af
Rosenschöld väckta fråga böra med ogillande förkastas.
Ropades starka ja.
Hr Landtm, förklarade det han funnit proposm med
ja besvarad.
Hr Munck a f Ro se n sch ö I d begärde votering.
Hr Hjerta: Då jag i början af denna discussion var
den enda, som vågade mig fram att söka något mildra R.
o. Ad:s varmt väckta känslor, så tager jag mig äfven friheten
att till Hr Munck af Rosenschöld hemställa, om han icke
skulle vilja afstå ifrån den votering han begärt, helst
dess utgång för honom ej kan vara tvifvelaktig.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt då ingen contrapropos.
blifvit begärd, mendet vore motionären, som begärt
voteringen, Hr Landtm, hnge till contra-propos. föreslå den
mening, som borde anses mest öfverensstämmande med motionärens
mening, nemi. bifall till motionen.
Frih. Cederström: Emedan det var jag, som först
begärde den af R. o. Ad. nu bifallna propos. om afslag med
ogillande af Hr Munck af Rosenschölds motion, så förklarar
jag, att jag alldeles icke vidare yrkar något bifall till densamma,
utan må det vara Hr Munck af Rosenschöld sjelf
förbehållet att söka få R. o. Ad. alt bifalla hans motion,
om han så behagar.
Gr. Frölich: Jag anhåller endast att få till prof. antecknadt,
alt jag hvarken kan votera ja eller nej, emedan
min opinion om saken icke ligger åt någotdera hållet, utan
anser jag mig böra undandraga mig att deltaga i den föreslående
voteringen.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge,
att till contra-propos. skulle antagas, att den väckta
frågan borde förfalla.
Ropades ja.
D c u 7 Juni.
93
Hr Munck af Rosenschöld: Då contra-propos. icke
numera kan blifva bifall lill min motion, ulan endast
att den skulle förfalla, så afstår jag ifrån min begäran om
votering.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. torde
finna, att, sedan Hr Munck af Rosenschöld afstålt från sin
begäran om votering, R. o. Ad. hade bifallit den af Hr
Landtm, framställda propositionen.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo Hr Munck af Rosenschölds, Nils Rudolph,
den 4 dennes på hordet lagda motion om ordnandet
af vapenplålarna i Riddarhussalen.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, uppläste
följande :
Till ledning för Högloft. Ridd.Utsk. vid behandlingen
af denna min motion anser jag mig böra vidfoga detta förslag
såsom enligt min förmening det lämpligaste att vid vapnenas
ordnande följa.
jFörslag.
Alla vapen af udda nummerordning upphängas till höger
om landtmarskalksstolen, alla af den jenina nummerordningen
till venster 0111 densamma, börjande ordningen
med N:o 1 öfverst ifrån och sedan i nummerföljd nedåt.
För felande vapen lemnäs tom plats och på väggen tecknas
ättens nummer med krita; bristande vapen, tillhörande lefvande
ätter, anmodas hufvudmannen att anskaffa; utdödas
anskaffas genom Riddarhusdirectionens försorg och på Riddarhuscassans
bekostnad. Vapen med felaktiga numror, nuttimererade
efter den fordna classindelningen, eller utan numror,
nummereras efter marlrikeln på Riddarhuscassans bekostnad.
Flan.
4>
21
1
C
2
22
42
43
23
3
O
4
24
44
45
25
5
O
6
26
46
47
27
7
CK
B
28
48
49
29
9
CO
I O
3o
5o
51
31
11
t/i
1 2
J2
52
53
33
13
CO
g
>4
34
54
55
35
i5
rg
16
36
56
57
37
*7
C
CO
18
38
58
59
39
'9
20
4o
60
H. Ex. Hr Gr. De 1 a Gardie, Jacob: Det är på grund
af det förtroende, som jag af R. o. Ad. åtnjuter, att vara ledamot
af Riddarhnsdirection, som jag nu går att yttra mig
öfver Hr Munck af Rosenschölds motion, ronde vapensköldarnes
ordnande, nemi. den motioD, som af talaren för nå
-
o4
Den 7 Juni.
gra dagar sedan i detta ämne inlemnades. Alt, på sätt Hr
Munck af Rosenschöld föreslagit, ordna vapensköldarna så,
att alla vapen af udda nummerordningen upphängas till höger
om landtmarskalksstolen och alla vapen med jemn nummerordning
till venster om densamma, är för en del vapensköldar,
som helt och hållet saknas, och äfven derföre att
Friherrarnes vapensköldar intaga en betydlig del af venstra sidan
om Landtmai skalkens stol, alldeles omöjligt att verkställa
och synes mig för de öfriga vara utan allt ändamål.
Hr Munck af Rosenschöld tiar sagt, att vapensköldarrie
ej sitta i någon slags ordning. Det skulle väl kunna hända,
alt under våra sammankomster någon vapensköld kunnat
falla ned och blifvit oriktigt uppsatt, men i allmänhet är
förhållandet sådant, att vapensköldarne sitta i nummerordning.
På dessa grunder önskar jag, att äfven denna Hr
Munck af Rosenschölds motion måtte af R. o. Ad. blifva
afslagen.|
Hr Rosenblad, Bernil.: Jag vill alldeles icke upptaga
frågan, huruvida vapensköldarne här behöfde på ett
annat sätt ordnas eller ej, ty detta tror jag att vi kunna
öfverlemna lill Ridd.directionen; men det är det sätt, hvarpå
detta förslag blifvit framstäidt, nemi, under förutsättning
af antagande vid nästa riksdag af det förslag, hvarigenom
R. o. Ad:s representation skulle komma att upphöra,
som gifvit mig anledning att hos R. o. Ad. nu begära
afslag på denna Hr Munck af Rosenschölds motion, emar
det hvilande representationsförslaget blifvit af R. o. Ad.
samt 2:ne andra RiksSt. med ovanlig majoritet förkastadt,
och enär det synes mig, att, ifall delta förslag emot förmodan
vid nästa riksdag skulle blifva antaget, det då är tids
nog att väcka den fråga, som motionären nu framställt, och
bestämma hvad man derefter skall göra med denna sal. För
det närvar, yrkar jag afslag på detta betänkande.
H. Ex. Hr Gr. De la Gardie: Som jag i mitt förra
yttrande glömde omtala, att då Hr Munck af Rosenschöld
endast ganska lösligt afgifvit förslag i den förra motionen
huru vapensköldarnes ordning skulle förändras, så tror jag
det vara bäst, alt R. o. Ad. öfverlemnar detta ordningsmål
till den auctoritet, åt hvilken R. o. Ad. i vida vigtigare
mål lemnat sitt förtroende.
Frill. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Då denna Hr
Munck af Rosenschölds motion blifvit väckt långt efter motionstidens
slut, och utan någon rimlig anledning, så vågar
jag anhålla att den malte blifva af R. o. Ad. afslagen eller
lagd till handlingarna.
Frih. Boye, Fredr.: Det är verkligen icke fägnesamt
att finna, att här nu åter skall uppstå en varm och ifrig
debatt öfver en så indifferent sak, som denna. Jag auhål
-
De ii J Juni.
9*
ler ntt få för eder, mine herrar! berätta, huru det tillgått
med dessa vapensköldars ordnande. Detta ordnande verkställdes
af Frih. Klingspor, då lian var Riddaihusdirecteur,
oell han satte upp dem efter sitt eget lycke för 20 år sedan
i den ordning, hvaruti de ännu i dag hänga. Det är
således icke mycket maktpåliggande huru hela saken förhåller
sig, och den synes icke förtjena att nu föranleda en
debatt. Saken tyckes rnig vara af så ringa vigt, att det måhända
vore föga riskeradt, om R o. Ad. lill sin Ridd.-  direction öfverlät hela omsorgen ang:de vapensköldarnes
ordnande. Derom torde ej finnas olika meningar.
Ilr von Hartmansdorff, Au g.: Jag kan icke tro,
att Frih. Boye, som nu förklarat huru Frih. Klingspor härvid
förfor, kan önska sig någon inslruction i detta hänseende.
Det lärer vara tillräckligt för Ridd directtn att tillse
huruvida något ar att förbättra i delta afseende. Jag tillstyrker
derföre att R. o. Ad. mätte lägga motionen till handlingarna,
så mycket mera, som hon utgår ifrån den förutsättningen
att R. o. Adis nuvar. representationsrätt skall försvinna.
Det är försl när delta inträffar, som vi behöfva
öfverlägga om sältet huru vi sedan i delta afseende böra
förhålla oss.
R. o. Ad. beslöt, att den af Hr Munck af Rosenschöld
väckta nu föredragna fråga skulle förfalla.
Till pröfning företogs BancoUlsk:s den 3 och 4 dennes
på bordet lagda utlåt. J\:o 191 öfver en af Hr Rosenblad,
väckt motion om rätt till delaktighet i bancostatens enkecassa
för Bancodiscontens, lånecontorens samt Tumba bruks
tjenstemän och betjente.
Hr Rosenblad, Bernh.: Vid riksdagens slut vore
det utan allt ändamål att begära återremiss af detta betänkande.
Dit är således icke för alt tillvägabringa någonting
sådant, som jag nu går alt yttra mig; men det är för
att till R. o. Ad:s piot. få förvara historiken af det sätt,
hvarpå behandlingen af detta ärende af BancoUtsk. blifvit
ledd. Med anledning af en vid sista riksdagen lentnad föreskrift,
att endast till denna riksdag skulle komma att fortfara
den temporära åtgärden lör pensionerande af bancodisconlernes
tjenslemäns i fattigdom eflerlemnade enkor och
barn, väcktes vid början af denna riksdag en motion, angående
utvidgande af nuvar. enke- och pupillcassa för den
gamla bancostaten, lill upptagande deruti ai de nya bnncoverkens
eller disconternes och Tumba pappersbi uks tjenstemän,
innehållande uppgifter huru dervid skulle tillgå, så alt
förslaget blefve antagligt för de gamla drlägarne i cassan
och tillika så litet som möjligt tryckande för banken. Denna
motion remitterades af Utsk. till baucofullmäktige, som
Den 7 Juni.
efter vederbörandes hörande medgåfvo dessa nya verks upptagande
i bankens gamla enke- och pupillcassa, på vissa af
delägarne i den gamla cassan föreslagna och af fullmäktige
nied smärre förändringar i det hela godkända villkor, och
öfverlemnade sitt utlåtande derom till BancoUtskottet. Detta
föranledde sedan en ytterligare remiss ifrån BancoUtsk.
till fullmäktige, hvilka i April månad afgåfvo sitt svar derpå.
Nu ålåg det Utsk., att till B., St. afgifva ett utlåtande
nied afstyrkande eller tillstyrkande till denna motion. Detta
utlåt, afgaf Utsk. först uti betänk. N;o 184, hvilket redan
var bifallet af tre Stånd, och således af R. St., när detsamma
bos R. o. Ad. förekom. Uti detta utlåt, hade TJlsk.
endast upptagit de §5 i 1835 års reglemente, i hvilka Utsk.
föreslog förändringar, utan att upptaga de §§, i hvilkas redaclion
de ej föreslagit någon föränding, och derjemte hade
Utsk, uraktlåtit att upptaga den motion, öfver hvilken Utsk.
skulle afgifva betänkandet. Oaktadt denna uraktlåtenhet,
hafva de tre öfriga RiksSCn, okunniga 0111 alt någon motion
blifvit väckt, bifallit Utsk;s betänk, och derigenom vidhållit
det gamla stadgandet. Detta Utsk:s olagliga sätt att förfara
lärer endast behöfva reciteras, för alt blifv» ogilladt.
När nu detta betänk. N:o igi post festum kommer in sedan
de tre PiiksStm redan afgjort frågan, så har man alldeles
icke deruti Utsk:s tanke i sjelfva soken, eller om sättet
att afhjelpa behofvet af understöd för fattige tjenslemäns
vid de nya bancoverken efterlemnade enkor och barn, utan
då hänvisar Utsk. R. o. Ad. till en utväg, som alldeles icke
är lämplig, utan t. o. 111. icke vidare existerar i det ögonblick,
då de Irenne RiksSt:n, d. v. s. R. St., redan hade beslutat
öfver betänk. N:o 184. Jag har velat göra denna recit
0111 förhållandet till R. o. Ad:s prof. I sakens nuvarande
skick kan jag icke vidare lägga mig emot bifall, hvarken
till detta betänk. N:o 191, eller till det nästa betänk, på föredragningslistan,
BancoUtskrs utlåt. N:o ig3.
BancoUtsk:s utlåt. N:o 191 blef af R. o. Ad. bifallet.
Likaledes biföll R. o. Ad., vid förnyad föredragning,
BancoUtsk:s den 3 och 4 dennes på bordet lagda utlåt. N:o
193, öfver en väckt fråga om förändrad reglering af bancofullmäkliges
dispositionsräkning N:o 2.
Då nu ånyo föredrogs BancoUtsk:s den 29 sisth Maj
och den i dennes på bordet lagda mern. N:o i8|, med öfverlemnande
af förslag till reglementariska föreskrifter motsvarande
7 art. i x835 års bancoreglemente, blef nämnda
mern. af R. o. Åd. bifallet.
Ånyo föredrogs ConslUtskts den 4 dennes på bordet
lagda
Den 7 Juni.
97
lagda mern. N:o 117, roed förslag rörtde lydelsen af den i
meni. N:o 68 upptagna 85 §:n Reg.Frn till följd af K. M:s
nåd. beslut om den af R. St. antagna ändring af Reg.F:ns
60 §.
R. o. Ad. antog det framställda förslaget lill grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag.
Vid förnyad föredragning af Const.Utskts den 4 dennes
på bordet lagda mern. N:o n8, med anledn. af RiksStrns yttrande
rörtde Const.Utsk.-s mern. N:o 87, blef den uti mern.
föreslagna voter:s-propos. af R. o. Ad. godkänd.
Föredrogs ånyo Const.Ulskrs den 4 dennes på bordet
lagda mern. N:o 119, med anledn. af åtskilliga till nästa
riksdag hvilande förslag till grundlagsändring.
Hr von H a r t m a n sd or ff, A u g.: Delta betänk, är så
vidlyftigt och så svårt att taga reda på innan det blifvit tryckt
och man följaktligen kan taga det hem till sig, der man halsin
fullständiga samling af Const.Utskrs betänk.-n, ibland
hvilka det, såsom jag tror, knappast är något, utom deehargebetänk.
, som icke här blifvit vidrördt, alt jag nödgas, ehuru
ogerna, begära det på bordet.
Hr Rosenblad, Bernh., förenade sig med Hr von
Hartmansdorff.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att Coust.Utsk:s
mern. N:o 119 till följe af tvänne ledamöters begäran komrae
att blifva hvilande på bordet.
Vidare föredrogs BondeSt:s den 4 dennes på bordet lagda
prot.utdr. af den 4 dennes, med inbjudning till MedStånden
att jemte BondeSt. förständiga förstärkta StatsUtsk. att anställa
voteringar rört de handels- och sjöfartsfonden samt
vissa bevillningsmedel ingående till Riksg.contoret.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag skulle emot det nu
upplästa prot.utdr. vilja göra den erinran, att det synes mig
vara något stridande i formen, att BondeSt. öfverlemnar till
R. o. Ad. nära nog ett discussionsprot. ifrån dess cancelli
rör.de Ståndets beslut att verkställa votering öfver vissa anslagsfrågor.
Förstärkta StatsUtsk. har äfven ifrån BondeSt.
erhållit en sådan anmälan, men berörde Ulsk. kan naturligtvis
icke i anledn. deraf vidtaga någon åtgärd, såvida icke
R. o. Ad. eller PresteSt. skulle förena sig med BondeSt. i
den åsigten att votering bör ske öfver de af dessa Stånd
förkastade voter:s-propos:r. Jag har icke varit ibland dem,
som ansett alt förkastande af dessa voler:s-propos:r bort
ske, ehuru jag visserligen icke trott att StatsUtsk. riktigt
26 H. i3
98
Den 7 Juni.
behandlat frågan. h>g menar likväl, att 69 §:n Reg.F:n ålägget-
StatsUlsk. att sjelfmant och efter sin egen öfvertygelse i
detta fall framställa voler:s-propos:r till RiksStm, och på
grund deraf tror jag också, att de bort godkännas. Ehvad
beslut som genom verkställd votering kunnat fat t as, har Konungens
sanction derå varit nödig; men då propostne icke
iiro godkände, så är det en helt annan sak, och i min tanke
tinnes det ingen makt i verlden, som kan bringa 2:ne RiksSt.
att frångå sin mening om grundlagens rätta betydelse.
1 tlenna fråga mäste man antaga, att de 2tne Stånd, som afslagit
voler:s-propos:na, ansett sig göra det på lika goda skäl,
som de Stånd, hvilka godkänt dem, fattat deras beslut, och
jag förmodar således, att R. o. Ad. och PresteSt. lära vidhålla
deras mening om grundlagens förstånd i detta afseende
lika så väl, som de 2:ne öfriga Stånden vidblifva sin.
Jag får således förklara, att jag anser mig förhindrad att
såsom ordförande i förstärkt StatsUlsk. efterkomma BondeSt:s
önskan, och alt således ickejiågot plenum kommer att
anslås till verkställande af ifrågavar. voteringar, förrän något
af de öfriga Stånden förenat sig med Borgare-och BondeStånden.
Frih. Cederström, Jacob.: Det vore mer än besynnerligt,
om RiksStm vore skyldiga att antaga alla de proposrr,
som ett StatsUlsk. kunde finna sig föranlåtet alt uppställa'för
votering i förstärkt StatsUtsk., de måtte vara hulu
kollrigt uppställda som helst. Sådant mäste jag helt
och hållet bestrida. Man kan ju alltför väl förutsätta möjligheten
af, att ett Utsk., med förbiseende af grundlagarnes
föreskrifter, försöker att uppställa förslag lill voter;s-propos:r
i förstärkt Utsk., för alt tillvälla sig R. St:s rätt. Jag får
för min del förklara, att jag anser BondeSt. hafva varit helt
och hållet obefogadt att upprifva hvad som redan genom
R. St:s beslut förfallit och således icke under någon förevändning
vid detta riksmöte vidare kan komma till pröfning.
Jag anhåller derföre om propos., att BondeSt:s prot.utdr.
må läggas till handlingarna.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, uppläste
följande:
Då Ilederv. BondeSt. visat den uppmärksamhet mot
MedSlånden och deras beslut, att, oaktadt det ansell sig icke
kunna godkänna flera voter:s-propos:r rörde statsreglerm,
det dock ålagt sina ledamöter af förstärkta StatsUtsk alt
votera öfver desamma; och då det mot samma MedStånd visat
den delicatess, alt det, oaktadt dessa MedStånd, oansedt
förnyade inbjudningar och försök å Utsk:s sida att förmå
dem till att medgifva en grundlagsenlig behandling af frågorna,
icke velat medgifva, att de uti nu upplästa prot.utdr.
omnämnda frågorna kommo under votering i förstärkt StntsUlsk.
, fastän de, åtminstone såsom jag kunnat uppfatta 60,
D c 11 j Juni.
99
% och §§:nes Reg:F;n bokstaflig» ordalydelse, måste (a
afgöias; och du grundlagen, hvad tolkning inan än gi('veide
risa moia, i det minsta alltid är mera för ett sådant afgörande
än mot det, och Hr Landtm, således icke såsom skeft
grundlagsenligen kunnat vägra propos. på dessa votertspropostr,
— ty grundlagen medgifver uli sin 55 § af Riksd.-  Ordn. endast detta då en fråga väckes, men ingenstädes
lernnar den Landtmarskalk eller Talman rättighet att bedomina
grundlagsenligheten af en fråga, som redan varit under
Utskts behandling, hvilket strider bokstafligen mot grundlagarnes
ordalydelse, dock icke då dess grundlagsenlighet eller
grundlagsvidrighet kan vara tvifvel underkastad, i hvilket sednare
afseende samma lag väl måste gälla för en Landtm, som
för alla andra domare att hellre fria än fälla, — då Hedei v.
BondeSt., säger jag, detta oaktadt visat den delicatess mot
dessa MedSlånd, att det ansett detta mindre grundlagsenlig»
förfarande å deras sida endast hafva kunnat vara en åtgärd
äfen tillfällig pluralitet och genom en inbjudning velat lemna
Ståndet tillfälle att visa, alt detta sätt att behandla grundlagarna
eller godkänna dess behandling icke får tilhäknas
oss såsom Stånda så anser jag det hvarken anstå R. o. Ad.
eller något Stånd, att ej visa samma grannlagenhet tillbaka;
långt mindre att icke omfatta tillfället att från oss afvända
den beskyllning för mindre samvetsgrann! omgående
med grundlagarna, hvilken annars rättvisligen skulle drabba
oss, och jag anhåller derföre oin bifall till inbjudningen.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag får fästa Ståndets
uppmärksamhet derpå, att det är en betydlig skilnad
emellan förhållandet med de ifrågavar. voter:s-propos;na och
förhållandet med dem, öfver hvilka BondeSt. nu har röstat
i förstärkt StatsUtsk. De propos: n, som nu ifrågaställa*» äro
endast godkända af tvänne Stånd, men af de andra Stånden
ogillade. De proposa- åter, rörtde extra-statsreglenn, hvilka
BondeSt. ogillat, voro godkända af de trenne öfriga
RiksSlånden. Sistnämnda förhållande, att ett Stånd stannat
emot tre, har äfven inträffat med en annan fråga—jag mins
nu ej hvilken — rörrde extra-stätsregler;n, hvaruti tre Stånd
godkänt voter;s-propos:na. R. o. Ad. hade ogillat dem, men
R. o. A‘d:s ledamöter röstade likväl öfver densamma, I detta
fall har således R. o.- Ad. föregått BondeSt. med godt
exempel och har sålunda derutinnan intet oliqvideradt.
Hvad åter saken beträffar, så bar hon icke blifvit afgjord
genom en tillfällig majoritet, utan R. o. Ad. bar flera resor
vid bl ifvi t samma mening i samma fråga. Jag inser således
icke, alt någon annan propos. kan af Hr Frih. o, Landtm,
i detta hänseende göras, än den, sora Frih, Cederström begärt,
nemi. att inbjudningen mätte läggas till handlingarna.
Hr Munck af Rosenschöld: Det är just den omständigheten,
att R. o. Ad. icke godkänt voler:s-propos:na
100
Don 7 Juni.
som jag anser vara grundlagsvidrig, och det Sr ifrån att hafva
begått en sådan grundlagsvidrigliet, som jag önskar att
Ståndet måtte frigöra sig, genom antagande af BondeSt:s
inbjudning, hvartill jag således tillstyrker bifall.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Oberäknad den skilnad,
som en värd talare redan förut anmärkt, emellan egenskapen
af de voter:s-propos:r, som blifvit af BondeSt. ogillade,
och de nu ifrågavar. propostna, hvilka R. o. Ad. samt
PresteSt. förkastat, att nemi. uti de förra BondeSt. var ensamt
om sin mening emot de trenne andra Stånden, då deremot
uti de sednare tvänne RiksSl. förenat sig om summa
beslut emot tvänne andra Stånd, finnes äfven en annan ganska
märkbar olikhet emellan dessa båda förhållanden. De
voter:s-propos:r, som af BondeSt. ogillades, rörde omedelbart
den extra-slatsregler:n och kunde således icke förfalla
utan votering i förstärkt SlatsUtsk. De nu ifrågavar. voler:sproposrna
deremot röra frågor, hvilka enligt 75 §:n Riksd.-  Ordn. äro af beskaffenhet att kunna förfalla , och de skola
således enligt grundlagen förfalla, då två Stånd stannat emot
två. Denna vigtiga skilnad utgör ett supplement till det
obehöriga och obefogade uti denna BondeSl:s inbjudning.
Jag säger så mycket tryggare det obehöriga och obefogade,
som ett sådant yttrande icke kan komma atl drabba detta
aktningsvärda Stånd, utan endast dess instigatörer, ty utan
sådana hade visserligen icke detta vanligen så sansade och
välviljande RiksSt. fallit på den tanken, att, ensamt om sin
mening, inbjuda de tre öfriga Stånden till en grundlagsvidrig
åtgärd.
Hr Munck af Rosenschöld: Emot ett yttrande,
som Hr Lagerheim fällt om BondeSt., nemi. att detta Stånd
skulle ledas af instigatörer, måste jag reservera mig, emedan
jag anser ett sådant yttrande vara ganska obehörigt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt då R. o. Ad. ogillat
den af SlatsUtsk. föreslagna voter:s-propos., hvarom
BondeStis inbjudning handlade; då R. o. Ad. afslagit SlalsTJtsk:s
inbjudning, alt Ståndet skulle frångå sitt beslut i
detta afseende, och då PresteSt. i denna fråga fattat samma
beslut som R. o. Ad., torde Ståndet finna BondeSbs inbjudning
icke kunna erhålla annan åtgärd, än den att läggas
till handlingarna.
Ropades ja.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag vill icke begära
votering, ty jag ser voteringssedlarna nära nog vara gifna;
men jag måste reservera mig emot det fattade beslutet.
Vid förnyad föredragning af Const.Ulsk:s den 5 dennes
på bordet lagda mern. till Borgare- och BondeSttn N:o 1 i5,
i anledn. af Ståndens yttranden rör-.de Const.Utsk:s meni.
Den 7 Juni.
ioi
N:o 107, fann R. o. Ad. nämnda mern. å R. o. Ad:s sida icke
erfordra annan åtgärd, än att läggas till handlingarna.
Likaledes lades till handlingarna, vid förnyad föredragning,
förstärkta StatsUtsk:s den 5 dennes på hordet lagda
meni. N:o 53g, angtde verkställd omröstning öfver vissa delar
af tullbevillningen, i hvilka Bevilln.Utsk;s mern. N:o 4r>
om sammanjemkning af RiksSttns olika beslut rör:de denna
fråga, blifvit ogilladt eller återremilteradt.
På begäran af Frih. Cederström, Jacob, samt Hr
von Hartmansdorff, A u g., lades ånyo på bordet Stats—
Utskts den 5 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 5j5, i anledning
af erhållna återremisser å StalsUtskts utlåt. N:o 54o,
ang:de Norrtelje gevärsfactori.
Då nu ånyo föredrogs StalsUtsk:s den 5 dennes på bordet
lagda mern. N:o 376, med ytterligare förslag till en voter:s-propos.
rörtde extra-statsregler:n, blef den föreslagna
voter:s-propos:n af R. o. Ad. godkänd.
Föredrogs ånyo och bifölls BancoUlskts den 5 dennes
på bordet lagda mern. N:o tgo, med förslag till åtskilliga
förändrade stadganden uti 6 art., 3, 4 °ch 5 afdelningen af
bancoreglementet under den 26 Maj 1835.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utsk:s förslag
N:o 378 till R. St:s und. skrifvelse, med öfverlemnande
af den nya bevilln.förordningen, jemte sjelfva förslaget.
Upplästes K. M:s denna dag ankomna nåd. skrifvelse till
R. St. ang:de nummerlotteri-inrättningens upphörande och
de dermed sammanhang ägande ämnen; gifven Stockholms
slolt den 4 Juni 1841.
R. o. Ad. fann denna nåd. skrifvelse å R. o. Ad:s sida
icke erfordra annan åtgärd, än att läggas till handlingarna.
Lades på bordet nedannämnda från Utsk-.n ankomna
mern. och utlåtjn, nemi. från
ConstitutionsUtskottet:
N:o 120, ang:de en af Gr. Frölich, David, anmäld anleda
till anroärkn. emot Statsrådet, samt emot Chefen och
föredragande Statsrådet för Finance-departementet eller den
hans tjenst förrättat;
N:o t2i, i anledn. af 2tne af Hr Munck af Rosenschöld
anmälda anledningar lill anmärka., den ena emot Statsministern
för utrikes ärendena, den andra emot Statsrådet och
föredraganden i Civil-departementet;
102
Den 7 Juni.
N:o 123, i anledn. af en af Hr Schartau anmäld anledning
till anmärkt). emot Konungens rådgifvare;
StatsUtskottet:
N:o 562, i anledn. af äterremiss å det i mern. N:o 5o7
aflemnade förslag till reglementariskn föreskrifter för Riksg.-  cont:s förvaltning;
N:o 565, med förslag till den afdelning af Riksg.contrs
reglemente, som angår detta verks utgifter, i följe af ordinarie
statsregleringen;
N:o 566, med förslag till reglementariska föreskrifter,
i anledn. af de Riksg.cont. ålagda särskilda utbetalningar;
N:o 56y, med förslag tili reglementariska föreskrifter
angtde Riksg.conlts inkomster;
N:o 577, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å Christinehamns
stads äldstes und. ansökning om eftergift af Kronans
rätt till ett i nämnda stad fallet danaarf;
N:o 578, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å afgifna yttranden,
med tillhörande kostnadsförslag, rör-.de ifrågasatt
anskaffande och inredning af annan tjenlig local för H. K.
H. Kronprinsens stallstat, i stället för de nu dertill upplåtna
å K. M:s och Rikets Commerce-collegii tomt befintliga
trädbyggnader;
BancoUtskottet:
N:o 192, med förslag till reglementariska föreskrifter,
motsvarande 4 a*'1- i nu gällande bancoreglemente;
N:o 195, öfver väckt fråga om kungörande, att någon
proascriptionstid för emottagandet i Kronans uppbörd och
inlösen i banken af dess på 14 och 10 skillingar kopparmynt
utfärdade sedlar icke är föreski ifven.
Upplästes ankomna prot.utdr. från de öfriga RiksStånden,
nemi. från BorgareSt. af den 5 dennes, och från BondeSt.
af den 5 dennes och denna dag.
Lades tili handlingarna.
H. R. o. Ad, åtskiljdes kl. % till 3 e. m
In
fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den 8 Juni. l03
Tisdagen den 8 Juni 1841 •
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 8 prot.utdr. för förliden gårdag.
Justerades pleni-prolm för den 17 sistl. April f. och
e. m., samt för den 19 April f. och e. m.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, uppläste
följande:
Då discussionen i sista plenum öfver den af mig väckta
motion, att Ståndet för den historiska fullständighelens skull
ville besluta coropletterandet af Riddarhusets samling af
Jandtmarskalksporträlter, genom den tydning visse värde talare
då sökte gifva åt samma min motion, öfvergick från sak
in på personlighetens område, så anser jag angeläget, att
prot. justeras inför Ståndet innan riksdagens snart inträffande
slut; och på det att detta må kunna ske, anhåller jag att
II. R. o. Ad. ville på grund af 29 §:n Ridd.Ordn. besluta,
att denna prot.justering må äga rum sednast Lördagen den
12 Juni uti innevarande vecka, och begär jag Hr Landtnäs
propos. derpå.
Om jag icke misstager mig, ägde en sådan justering inför
Ståndet rum några dagar efter det plenum, hvaruti Ståndets
beslut fattades öfver Consl.Utsk:s mern. N:o i3, då, på
begäran af Hr Dalman, Wilh. Fredr., fullständigt upplästes
och justerades en discussion, som i ofvannämnda plenum förekommit
emellan honom och Hr Landtmarskalken.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anser den i fråga
var. öfverläggningen icke vara af beskaffenhet att behöfva
justeras förr än andra riksdagsärenden, särdeles då hon
icke angick någon sak, som verkade på riksdagsärendenas
gång. Jag afstyrker således bifall till Hr Rosenschölds
begäran.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om icke R. o. Ad.,
innan Hr Lundin), framställde propos. å Hr Munck af Rosenschölds
begäran, behagade inhemta Ridd.Secrel:ns utlåt,
öfver möjligheten att den uppfylla.
Ropades ja.
Underl. R i d d. Se c r e t.: Jag tviflar visserligen icke
på, att, om R. o. Ad. skulle så bestämdt besluta, ju ej det
sista pleni-prot. kan hinna att blifva uppsatt till nästkommande
Lördag, likväl under förutsättande, att uppsättning af
föregående, ännu ouppsalta prot. får hvila.
Den 8 Juni.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Som man har
ali anledn. förmoda att riksdagen snart afslutas, kan jag ej
finna något skäl att uppskjuta eller förhindra andra göromål
genom att företrädesvis justera det af Hr Munck af Rosenschöld
omförraälda prol., hvarföre jag tillstyrker att det må
justeras i vanlig ordning.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Hr Munck af Rosenschölds begäran.
Ropades starka nej, blandade med <lt eller annat ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna nej
hafva öfverrösta! ja.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: I förra plenum anhöll
jag, att Const.Utsk:s betänk. N:o i 19 måtte ytterligare
hvila på bordet, under afvaktan af detsannnas tryckning.
Någon utdelning deraf har likväl ännu ej ägt rum, hvarföre
jag anhåller att Hr Frih. o. Landtm, ville göra den framställning
till Ståndet, att med föredragningen af förenämnda
betänk, måtte få anstå intilldess att detsamma i tryckt
skick kommit R. o. Ad. till handa.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Jag förenar mig så
mycket hellre med Hr von Hartmansdorff, som ifrågavarande
betänk, är af den natur, att det är nära nog omöjligt att
af en blott genomläsning af det skrifna exemplaret kunna
fatta den discussion, som deröfver torde uppstå.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: För att
kunna fatta ett sådant beslut, som Hr von Hartmansdorff
föreslagit, torde det vara nödigt att något så när veta, om
R. o. Ad. kan hafva att vänta detta utsk.betänk, tryckt
innan riksdagens presupponerade slut. Innan man har visshet
derom, torde det vara lika godt att föredraga detta betänk.
, ehuru otryckt, på det att detsamma måtte komma att
afgöras, innan riksdagens slut inträffar.
Frih, Rehbinder, Fredr. Wilh.: Jag anser mig, i
anledn. af Hr von Hohenhausens framställning, böra yttra,
det jag ej kan upplysa i hvad skick tryckningen af berörde
betänk, sig befinner, såsom varande en sak, tillhörande
den executiva detaljen inom Exped.Utsk. ; men jag tror att
härmed ej skall dröja längre än till nästa plenum.
Hr Gripenstedt: Jag har i dag gjort mig underrättad
huru långt tryckningen af detta betänk, fortgått, och fått
till svar, att största delen deraf vore tryckt, hvaraf synes,
att det hela innan kort blir färdigt.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag föreslår att
R. o. Ad. beslöte, alt, så snart delta betänk, blifvit tryckt,
det
Dea 8 Juni.
det må sältas främst på föredragningslistan i plenum
derefter.
Gr. Horn, Glaes Fredi'.: Jag her alt få erinra, det
R. o. Ad. tili före ne beslutal att StatsUtsIcs expeditioner, som
fordra skyndsam handläggning, skola vara de första sorn föredragas
och afgöras.
Hr Frih. o. Landtm, fästade uppmärksamheten deruppå,
att Riksd.Ordn. föreskrefve, det inkomna ärenden borde,
i den ordning de inkomma, föredragas, visserligen med
tillägg af, såvida ej Ståndet för hvarje särskildt tillfälle derom
annorlunda beslutar, men i alla fall stöde föreskriften
qvar, att ärendena skola föredragas; deremot funnes ingenstädes
i grundlagen förcskrifvet alt memorialen skola tryckas
annorlunda, än i sammanhang ined riksdagshandlingarna. Det
kunde hända, att tryckningen ej blefve så snart fulländad,
att målet kunde under den återstående tiden af riksdagen
föredragas, och då skulle ett sådant beslut, som nu blifvit
yrkadt, förhindra målets afgörande, ehuru alla andra ärenden
blefve afgjorda. Delta är troligen icke heller de ledamöters
mening, som yrkat att betänk, icke skulle föredragas
förr, än det blifvit tryckt. Hr Landtm, hemställde, om icke
R. o. Ad. skulle vilja stanna dervid, att utsätta en viss dag,
hvarinom målet icke får föredragas, såvida det icke dessförinnan
tryckt inkommer, och att bestämma den dagen så snart,
att den blefve en af dagarna i denna vecka, så att icke riksdagens
afslutande förhindrades genom detta måls qvarstående
utan alt vara pröfvadt.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, alt R. o.
Ad. ville låta föredragningen af detta mål anstå tills
vidare.
Hr von Hohenhausen: Då det förslag, Hr von Hartmansdorff
nu gjorde, icke hindrar att det ifrågavarande
betänk, någon dag i denna vecka företages till pröfning, så
bar jag ingenting deremot, men önskar att bestämmas måtte,
det Const.Ulsk:s betänk. N:o i 19 sednast föredrages nästkommande
Lördag, ty eljest kan det blifva för sent.
Frih. Tersmeden: Jag skall icke heller hafva något
emot Hr von Hartmansdorff^ förslag, såvida Hr Frih. o.
Landtm, sedermera anser sig kunna uppföra målet på listan,
utan att deröfver särskildt höra Ståndets lanke och inhemta
dess beslut.
I anledn. af hvad nu under discussionen blifvit ytlradt,
hemställde Hr Frih. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade
besluta, att Gonst.Utsk:s mern. N:o 119 tills vidare måtte
få hvila, men Landtm, äga att låta uppföra det på föredragningslistan,
så snart det tryckt inkommit, dock så, att, om
36 H. 14
io6
Den 8 Juni.
det iclie till nästa Lördag tryckt inkomme, det i alla fall
skulle på listan till den plenidagen uppföras.
Bifölls.
Till pröfning företogs SlatsUtskts den 5 och 7 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 5j5, i nnledn. af erhållna aterremisser
å StatsUlskis utlåt. N:o 54o, angtde Norrtelje gevärsla
ctori.
Frih. Cederström, Jacob: Om man med SlatsUtsk.
antager, alt det lör statsverket är förmånligt alt Norrtelje
gevät sfactori nedlägges, och alt jemväl nyttigt är, att de till
Ortala bruk öfverlemnade kolräntor återlösas till Kronan,
så vore deremot ingenting att anmärka, så framt nb. dessa
beiäkningar vore grundade på factiska förhållanden; men
nu uppstår, i afseende å dessa kolränlor, uppgående till
i458 läster, dea omständigheten, att de 3io4°t| läster kol,
som utgöras af 3i mantal inom Wäddö skeppslag, hvilka på
en gång med Ortala bruk försåldes till skatte på 1760-talet,
hvarvid Kronan ibland annat förbehölls räntorna, elter årliga
markegåugen, af dessa af ålder med kolning och körslor
bruket underlagda 31 hemman, att, säger jag, förenämnda
lästetal kol komme, enligt StatsUtskts betänk., alt al Staten
återlösas efter medium af 10 års markegångspris, ehuru
det åligger bruksägaren sjelf att till Kronan erlägga räntorna
lör berörde 3i hemman efter markegångspris. Detta
är ett förbiseende af SlatsUtsk. i fråga om skatlebiefvets
innehåll, ett förbiseende, som icke är lillsländigt att få vara
oanmärkt. Jag vet, att Preste- och BorgareStm redan bifallit
detta betänk., men att BondeSt. ytterligare lagt det på
hordet. Det är således ännu icke definitivt afgjordt. Jag
tillstyrker för min del bifall till StatsUtsk:s betänk., på det
sätt, att förenämnda 31 o-j-yg läster kol blifva ifrån summan
j458 afdragna, då 1 1 47tVs läster kol blir det qvantum som
skall lösas. De 14,000 dal, k:mt, som skola erläggas, äro
af SlatsUtsk. rätteligen beräknade att utgå med 18 dal. på
rtdr specie i stället för r:dr b:co, så att jag icke har något
dervid att anmärka. Emot betänk, i öfrigt är, såsom jag
nu haft äran anföra, endast anmärkningsvärd! lästetalet af
kolräntorna.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Efter hvad jag
kan erinra mig af handlingarna, så lösas inga 1 än tor vid Ortala
bruk af diss ägare efter markegång, utan alla räntor,
inclusive de af Frih. Cederström nämnda 3iOyy| lästerne
kol, lösas efter 16 sk. per läst. Är i denna framställning
något misstag begånget, anhåller jag att Frih. Cederström
ville sådant rätta. Under sådana förhållanden måste jag antaga,
alt någon särdeles väsendtlig skilnad mellan bruksägarens
rättighet de facto lill dessa räntor och de andra icke
förefinnes; ty hade K. M. och Kronan haft klar och osiri
-
Den 8 Juni.
dig rättighet att kunna fordra lösen efter markegång för berörde
3iof^ läster, så lära tvifvelsutan K. M. och Kronans
embetsverk, som äga äft bevaka Kronans rätt, icke dröjt så
länge sorn skett att utfordra Kronans rätt. Således måste
saken aldraminst kunna sägas vara tvistig. Här är alldeles
icke fråga om någon skattläggning, eller att tillämpa någon
föi fattning på hvad sätt lösen skall ske, utan fråga är nu
om en compromiss; fråga är om alt ingå ett aftal med äga.
ren af Ortala bruk, och då måste man antaga hvad billigt
är. Det må visserligen vara något sådant stadgadt vid skatteköpet,
sorn Frih. Cederström nämner; men under tidens
längd bar inträffat, antingen att denna distillation blifvit bortglömd,
eller ock att Konungen upplåtit dessa räntor tilb
brukets begagnande, hvilket sednare måtte vara händelsen,
emedan dessa räntor lösas på samma sätt som alla andra
räntor.. Af dessa skäl, och då jag föreställer mig, att man
ej kan komma närmare för att bevaka Kronans rätt och bästa,
än som skett, samt att det ej vore gagneligt, att, på
grund af ett ointvistadt förhållande, vidtaga åtgärder, hvari.,
genom förmånen för K. M. och Kronan af hela transaclionen
kunde komma att gå 0111 intet, tillstyrker jag antagande
af betänk., på sätt 2 Stånd redan gjort.
Frih. Cederström: Till bruket och factoriet äro anslagne
gemensamt 1725^ läster kol. Af dessa utgingo 310
.12-| läster af 31 hemman inom Wäddö skeppslag, sorn, i
sammanhang med bruket, den i3 Febr. 1760 till skatte derunder
försåldes, oell vid hvilket skatteköp Kronan bland annat
förbehölls räntorna efter årliga markegången af dessa 3t
hemman, hvilka af ålder varit med kolning och körslor bi riket
underlagde. Det är således ett bestämdt köpslut emellan
Staten och den enskilde mannen, som hade fått sig öfverlålen
Kronans bruk och factori, med tillhörande 172579gläster
kol. Dessa 3i hemmans räntor utgöra, derigenom att
deras årliga och kungshästar, som ingå i deras jordeboksränta,
blifvit förvandlade lill kolräntor, 3io-j-£-| läster kol,
hvilka, efter skaltebrefvets innehåll, det åligger bruksägaren,
alt årligen efter markegång lösa 109J mantal voro särskildt
anslagna med 1 i47tf92 läster, äfvensom till gevärsfactoriet
särskildt 6t mantal. Nu bar Frih. Sprengtporten begärt
upplysning, huruvida bruksägarne betalt räntorna af de 3i
hemmanen med mera än 16 sk.; jag ber att få svara Frih:o,
det ägarne till detta bruk icke betalt mer än 16 sk.; men
detta bevisar ingen rättighet dertill, ty skattebrefvet är ostridigt,
och har varit i StatsUtskts hand, alldenstund det i vidimerad
afskrift åtföljt öfriga, ärendet tillhöriga handlingar.
Af denna atiledn. har Statslitsk. icke kunnat vara okunnigt
om skaltebrefvets innehåll, och har således icke bort, derföre
alt löseskillingen för kolen icke utgått efter köpets innehåll,
taga sig anleda, alt tillstyrka, det Kronan borde er
-
io8
Dun 8 Juni.
lägga 10 års lösen efter markegång för samma ränta, för
hvilken innehafvaren af bruket fått förvärfva både jord och
ränta, med skyldighet likväl ali lösa räntan efter markegång.
Det är detta förhållande, sorn jag anmärker, och del är detta
förhållande, som ej kati stå tillsammans med en ordentlig
förvaltning af Statens egendom. Derföre har jag velat att
detta qvantum af 3ioJ-2§ läster kol skulle afdraga? ifrån
summan 14-58 läster, emedan förenämnda qvantum borde lösas
af ägaren med medium af to års markegång. Jag öfverlemnar
föröfrigt frågan till R. o. Adis afgörande, sedan
jag nu utredl densamma.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Utan att,
till löljd af bristande sakkännedom, vilja ingå i undersökning
om förhållandet i afseende på lösningen af de läster kol, som
vissa hemman skola utgöra lill Ortala bruk, har jag tyckt
mig finna af de upplysningar, som Frih. Cederström lemnat,
att köpebrefvet, som skulle vara företedt inför StalsOtsk.,
innehölle, alt kolränlorne af bruksägaren skola lösas elter
markegång, men att icke så har skett. Hvarest nu felet
må vara, eller om ett annat contract finues, som befriar
bruksägaren ifrån erläggandet af en högre afgift än 16 sk.
per lust, det känna vi icke; men hvad vi deremot hafva oss
bestämdt bekant, del är att första förslaget för factoriets öfverlåtelse
lydde på långt drygare villkor, än dem hvarpå
factoriägaren nu vill ingå. Att Staten har en fördel af att
factoriet upphör, det känna vi äfven, alldenstund de gevär,
som enligt contract der tillverkas, äro mycket dyrare an
de gevär, som tillverkas på andra factorier; alltså, enär det
beror på factoriägarens fria vilja att öfverlåta factoriet och
att med gevärstillverkning upphöra, och nedsättning i villkoren
derför vinnas, så att Kronans vinst af transactionen
är uppenbar, men hvad Frih. Cederström anfört synes innebära
någon tvetydighet lill en viss grad, eftersom bruksägarne
icke utgjort ifrågavar. afgift till Kronan efter markegång,
utan efter 16 sk. per läst; så kan jag, för min enskilda
del, ej annat än tillstyrka all Utskts betänk, mätte
antagas.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Äfven jag vågar tillstyrka
antagande af detta betänk. Jag lemnar å sido, huruvida den
anmärkn., som Frih. Cederström gjort, är af beskaffenhet att
kunna föranleda någon rättighet å K. M:s och Kronans sida
att tillförbinda nuvarande ägaren af Oriala bruk att utgöra
högre lösen, än Hr Frihtn sjelf erkänner hafva honom
ålegat under den förflutna tiden. Jag betraktar målet, lika
med Frih. Sprengtporten, såsom en compromissfräga emellan
R. St. och Staten å ena sidan, samt factoriägaren såsom
innehafvare af dessa kolräntor å den andra. Nu är upplyst
ali io åis räntor belöpa sig till en summa af 3o,ooo r:dr;
häraf följer, ali ett års kolränta är värd 3ooo r:dr. I läll
Den 8 Juni.
10g
Slaten antager anbudet, har Staten årligen här att påräkna
en inkomst till ett belopp af 3ooo r:dr, och deraf följer, att
Staten har, mot en utgift på en gång af 3o,ooo r:dr, en årlig
inkomst af 3ooo r:dr, och som 6 proc. å 3o,ooo r:dr blott
gör 1800 r:dr, så är det gifvet, att Staten har 1200 r:dr
utöfver 6 proc. för det capital som Staten utlägger; och om
dessa 1200 r:dr 0111 året användas såsom amortissement af dc
3o,ooo r:dr, som blifvit utlagda, så befinnes att afhandlingen
är för Staten fördelaktig, äfven i pekuniär! hänseende. När
härtill kommer att det är för Staten nyttigt att sjelfva gevärsfabrikationen
concentreras på ett ställe, i stället att vara
spridd på flera, hvarigenom i förra fället en mängd fanx
frais undvikas, så finner jag denna transaclion för Slaten fördelaktig
och tillstyrker bifall till Utskts betänkande.
Frih. Sprengtporten: Till de skäl, som Hr Lefre'n
framställt, utber jag mig få tillägga, att man icke kan beräkna
6 proc. ränta på capilaler, som Staten utbetalar; ty
det är kändt, att t. ex. Riksg.conloret, för lån som detsamma
upptager, icke erlägger mer än 4 proc. ränta, hvarigenom
den årliga tillgången för Staten blefve, i stället lör 1200,
1800 rSdr, som kunde användas till amortissement af det utlagda
capitalet. Vidare tillkommer den fördelen, att om
Staten beställer sina gevär vid Husqvarna, fås desamma derstädes
för 2 r:dr bättre pris per st., än vid Norrtelje factori,
hvaraf följaktligen Staten, på en beställning vid förstnämnda
ställe af 5oo gevär, har en besparing af 1000 r:dr.
Dessutom tillkommer värdet af de tomter, som af bruksägaren
skola lösas, så att transactionen för Kronan är i allo
förmånlig.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Cederström har utred
t rättsfrågan, och jag tror alt han tillfyllest ådagalagt, det
man kunnat göra de anspråk, som han framställt. Deremot
bar Hr von Hohenhausen och sednast Frih. Sprengtporten
visat, att för gevärstillverkningen vore det fördelaktigt att
antaga anbudet. Hr Lefre'n har framställt fördelar deraf,
äfven ur en annan synpunkt, nemi. i afseende å räntevinsten.
Men man bör ock antaga, att Ortala bruksägare vinner på
transactionen, ty i annat fäll hade lian väl ej gått in derpå.
Då återstår frågan huruvida Staten kumle vinna mera och
ägaren af Ortala vara belåten med mindre. Detta veta icke
vi, — sådant kommer på StatsUtsk:s ansvar. Nu är tiden
så långt liden, att om Ständerne skulle vilja låta denna
sak bero på närmare undersökning, så kan det icke ske med
mindre man uppsköte den lill en annan riksdag. Jag finner
mig svårligen kunna i detta fall hvarken till eller afstyrka
något, utan säger lika med Frih. Cederström, att jag
öfvei leiunar åt R. o. Ad. att gå in på delta slags vågspel,
efter man icke med säkerhet vet, om man gör hvad
man bort, eller värderat hvad man bort värdera. Men, som
I 10
Den 8 Juni.
sagdt är, delta ansvar ligger på SlatsUtsk., som bör veta om
det var bruksägarens ultimatum som man antagit eller ej.
Frih. Sprengtporten: För min del skulle jag visserligen
önskat att StatsUtsk. kunnat åt denna negociation egna
något mera tid än som skett. Det är möjligt, att, om
Utsk. prutat, det hade kunnat lyckats att nedsätta anbudet,
men ovisst synes det mig dock vara; ty när Konungen
öfvei lemnade handlingarna lill StatsUtsk. ined
det bestämda förklarande å bruksägarens sida, att, i händelse
hans anbud icke antoges, någon slags conlra-propos.
ej uf honom skulle antagas, så grundades öfvertygelse!) derom,
att så förmånliga villkor, som sedermera erbjödos, icke
skulle blifva framställda. Det är dessutom för en ganska
kort tid sedan, som Konungens framställning kommit StatsUtsk.
tillhanda och för Utsk. har det i sanning icke varit
möjligt att skyndsammare, och jag vågar säga omtänksammare
behandla ärendet, än sorn skett. Något så stort vågspel,
som Hr von Hartmansdorff förmodar, förutser jag icke
i denna fråga, ty jag kan ej undgå erinra, det tvifvelsutan
ifrågavarande ärende kommer att underkastas Konungens
pröfning innan något definitivt beslut kommer att vidtagas,
samt att Konungen kommer att böra sina embetsverk och
låta verkställa undersökningar, som icke ligga inom ett
StatsUtsk:s förmåga alt kunna anställa. Jag tillstyrker bifall
till betänkandet.
Hi- Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Till
följd af de upplysningar, som Frih. Cederström afgifvit, finnér
jag hans anmärknlr grundade; och skulle jag, om det
berodde af mig att inverka på Ståndets beslut, afstyrka bifall
till Utsk:s utlåt., så alt frågan malte för denna riksdag
förfalla; men då jag icke detta kan åstadkomma, inskränker
jag mig till att i prot. nedlägga min reservation emot ifrågavarande
lägenheters afhandande ifrån Stuten, på de villkor,
som StatsUtsk. föreslagit.
StatsUlsk:s utlåt. N:o 570 blef af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs och godkändes Const.Utsk. den 7 dennes
på bordet lagda raein. N:o 120,
lich, David, anmäld anledning till anmärkning emot Statsrådet
samt emot Chefen och föredragande Statsrådet för Finance-departementet,
eller den hans tjenst förrättat.
På begäran af Hrr Munck af Rosenschöld, Nils
Pl u do I p h , och Brummer, Carl Magnus, la des ånyo på
bordet Const.Utsk:s den 7 dennes på bordel lagda mein. N:o
121, i anledn. af tvänne af Hr Munck af Rosenschöld anmälda
anledntr till anrnärkn., den ena emot Statsministern
för utrikes ärendena, den andia emot Statsrådet och föredraganden
i Civil-departementet.
D e ii 8 Juni
m
Föredrogs ånyo ConsI.Utskts den 7 dennes på bordet
]agda mern. Nto 122, i anledn. af en af Hr Schartau anmäld
anledn. till anmärkn. mot Konungens rådgifvare.
Frill. Cederström, Jacob: Emot Cons!.Utskrs förfarande
i de nu upplästa svaren på framställda anmärkmsanlednrr,
anhåller jag att Jfå förklara, det jag anser Ulsk.
hafva förbisett go §tn Reg.F:n, då Utsk., underkännande anmärkn.
anledn:na likväl tillåtit sig uppgifva desammas innehåll,
hvilket förfarande kunnat medföra den följd, alt de
resp. RiksSttn inledts i discussion öfver ämnen, som enligt
förberörde § äro förbjudna att komma under R. St;s öfverläggning.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr, förenade sig med Frih. Cederström.
Const.Utsk:s mern. Nto 122 blef af R. o. Ad. godkändt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att nu inkommit från
Exped.Ulsk. åtskilliga förslag till und. skrifvelse!', hvilka
fordrade skyndsam justering, för att sedan till de öfriga RiksSl:n
circulera, hvarföre Hr Landtm, hemställde, att föredragningen
al de mål, hvilka voro uppförda på föredragningslistan,
för en stund finge afbrylas och ifrågavarande
justering nu företagas.
Bifölls.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Ulsk. inkomna förslag till R. St:s underd. skrifvelse!-  till K. M., nemi.
Nto 379, angtde ofullständighet i riksactens stadganden
rör:de förmyndareval för omyndig Konung;
Nto 38o, angtde Convojeommissariatets upphörande;
Nto 38i, angtde utdelning af BondeSl:s förhandlingar i
representationsfrågan;
Nto 382, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de extraslatsanslag
för den af R. St. begärda lagberedning.
Upplästes och bifölls Exped.Ulskts mern. N:o 52, angtde
vissa iakttagelser vid upprättande af förslag till R. Stts underd.
skrifvelse!' rörtde exlra-statsregleringen.
Till justering upplästes och godkändes Exped Utsk:s nedannämnda
förslag till R. Stts underd. skrifvelse!' till K. M.,
nemi.:
Nto 383, rörtde villkoren för det af R. St. till en pharmaceutisk
läroanstalt beviljade anslag;
N:o 384, i anledn. af K. M:s nåd. framställning ang:de
en uppkommen brist i 1840 års anslag till beväringsmanskapets
vapenöfningar ;
na
Den 8 Juni.
N:o 385, ang:de lindring i postföringsskyldigheten;
N:o 386, ang:de städernes saluaccis;
N:o 387, ang:de ändringar i K. förordningen till förekommande
af oloflig in- eller utförsel af varor, jemte bilaga;
N:o 388, angrde statsverkets inkomster för år 1841 oell
påföljande år, intill nästa statsreglering.
Till justering upplästes Exped.Utsk:s förslag N:o 38g till
R. St:s underd. skrifvelse, ang:de granskning af de i Statsrådet
förda prot., äfvensom ett samma förslag åtföljande
prot.utdr. från Exped.Utsk. af den 5 dennes.
Hr von Hartmansdorff, Aug.t Jag anhåller alt få
instämma i den reservation Frih. Rehbinder afgifvit. De ordalag,
Utsk. begagnat, kunna möjligtvis tydas så, som återstode
ännu någon pröfning alt företaga vid en kommande
riksdag. Det heter nemi.: ”få R. St. tillkännagifva, att, med
stöd af 76 §:n Riksd.Ordn., Statsrådets ledamöters och föredragandes
ansvarighet i öfrigt för sina rådslag och utöfningen
af sina embeten intill den dag innevarande riksmöte tagit
sin början, har, såvida densamma kan pröfvas, med ledning
af de Const.Utsk. tillhandakomna Statsrådsprot. med
denna dag upphört.”
Vill Exped.Utsk. dermed säga, alt Const.Utsk. ej fått
alla prot. för tiden som förflutit emellan detta och sistförflutna
riksmöte, så kan dervid anmärkas, att om någon dylik
erinran skolat göras, så tillhörde sådant Const.Utsk., men ej
Exped.Utsk. Const.Utsk. har i delta fall icke gjort någon
anmälan, hvadan antagas måste, att sistnämnda Utsk. dertill
saknat all anledning. Det har anmält Konungens rådgifvare
att entledigas enligt 107 §:n. R. St. hafva icke samtyckt
dertill. Dessutom hor Const.Utsk. låtit tilltala Konungens
rådgifvare inför riksrätt, hvars dom ännu icke är fallen.
Följden af dessa förhållanden måste vara, att, med undantag
af de mål, som blifvit inför riksrätten anhängiggjorda, äro
Statsrådets medlemmar för alla andra frikallade ifrån allt
ansvar intill den dag då denna riksdag började. Delta hade
bort uttryckas på sätt Frih. Rehbinder gjort, och anser
jag följaktligen, att de ofvan citerade ordalagen måtte förändras,
på sätt beroälde Frih. föreslagit. Dessa ordalag äro
äfven öfverensstämmande med dem, som begagnas i 78 §:n af
sista riksdagsbeslutet, så lydande: ”Sedan Vi, genom Vårt
Const.Utsk., låtit granska de i Statsrådet förda, och till Utsk.,
jemlikt io5 §:n Reg.F:n och 2g §:n Riksd Ordn., öfverlemnade
prot., samt Const.Utsk., under riksdagens lopp, efter
anmäld anmärkn.anledn., ansett sig föranlåtet att, på grund
af 106 §:n Reg.F:n, ställa samtlige Statsrådets ledamöter, med
undantag af en, under tilltal inför riksrätt, i afseende på
deras rådgifvande åtgärd, rör:de upptagande af ett lån; men
riks
-
Den 8 Juni.
riksrätten, genom dom elen 17 sistl. Junnar!, funnit Ingn anledn.
till anställande af ifrågavarande ålal icke hafva förekommit,
i följd hvaraf det af Juslilieombudsmannen gjorda
ansvarspåståendet blifvit lill alla delar ogilladl; så förklare
vi härmed, att, i stöd af 76 §:n Riksd.Ordn., Statsrådets
ledamöters och föredragandes ansvarighet för sina rådslag
och för utöfningen af sina embeten, intill den dag då innevarande
riksmöte log sin början, fullkomligen upphört.”
Skilnaden är ingen annan än den, att då hade Riksrätten
afkunuat sin dom vid riksdagens slut, hvilket nu icke är
förhållandet, hvadan undantag bestämdt måste göras för de
mål, som vid riksrätten äro anhängiga. Föröfrigt blifver
saken densamma. Jag hemställer således, att R. o. Ad. måtte
återremittera detta förslag till underd. skrifvelse.
Frih Gederström, Jacob: Då ifrågavarande skrifvelse
står i sammanhang med den § i riksdagsbeslutet, som
angår samma fråga, så vore väl, om skrifvelsen och §:n kunde
få på samma gång föredragas; ty om skrifvelsen återremitteras,
men §:n justeras af R. o. Ad. och de öfriga Stånden,
så inträffar en anomali mellan §:n och skrifvelsen, som
sedermera ej kan rättas, I förslaget till § förekommer en
liten mellnnmening af lydelse — ”så vidt densamma kunnat
p r ö f v a s” — och denna melanmening bör just utgå, hvarföre
jag anhåller, på sätt jag förut anfört, att förevarande
förslag lill skrifvelse samt motsvarande § i riksdagsbeslutet
må i ett sammanhang till Exped.Utsk. återremitteras; anhållande
om propos., att förenämnde § och skrifvelse på en
gång må föredragas.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge
att det af Exped.Ulsk. afgifna förslag till § i riksdagsbeslutet,
som handlar om Statsrådets ansvarighet, borde föredragas
i sammanhang med det förslag till underd. skrifvelse,
som för R. o. Ad. nu blifvit föredraget.
Ropades ja.
I anledn. häraf upplästes till justering Exped.Ulsk:s förslag
N:o 3g till § i riksdagsbeslutet, ang:de granskning af
de i Statsrådet förda protocoll.
Frih. Cederström: Af nu upplästa förslag till § torde
R. o. Ad. finna, alt, i enlighet med de anmärkmr, som Hr
von Hartmansdorff gjort och hvad jag nyss anfört, hör denna
mellanmening jemväl här uteslutas, så mycket hellre,
som den speciella granskning af medels utgifter m. m., som
tillhör K. Kammarrätten, icke derföre inskränkes, ty7 den ur
i 76 §:n Riksd.Ordn. undantagen, så alt fråga ej ens kan uppslå,
det ju icke sådant skall ske, oaktadt Const.Utsk. lemnar
något oanmäld t; men att lemna öppet för kommande Ständer,
att, på grund af icke gjorda anmärkn-.r, upptaga frågor för
26 II. i5
Den 8 Juni.
en förfluten tid, det vore att sönderrycka det statsskick, hvarunder
vi lefva. Jag anhåller derföre att detta förslag matte
återremitteras till Exped.Utsk., i sammanhang med
skrifvelsen.
Uppå derefter framställd propos., blefvo så väl förslaget
lill underd. skrifvelse N:o 38g, sorn förslaget N:o 3g
lill § i riksd.beslutet af R. o. Ad. återremitterade.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utsk:s förslag
N:o 3go, till förordnande för de till tryckfrihetens vård
utsedde comiterade, i afseende på grundlagarnas och riksdagsbeslutets
felfria tryckning.
Likaledes upplästes till justering och godkändes Exped.-  Utsk:s nedannämnda förslag till R. St:s underd. skrifvelse!'
till K. M., nemi.:
N:o 3gi, angule ersättning till rotehållare vid Norr-och
Vesterbottens fältjägarecorpser, för rotefrihetsmedel inom
Norr- och Vesterbottens Ian;
N:o 3g2, i anledn. af K. M:s nåd. framställning om landtläntraästarnes
befrielse från skyldigheten att för remisslage
erlägga bevillning;
N:o 3g3, i anledn. af K. M:s nåd. framställning örn eftergift
af personella utskylder för afskedade, till underhåll
berättigade soldater och deras vederlikar under expectanceliden
;
N:o 3g5, ang:de i fr Aga st ii 11 da extra-statsanslag för undervisningsverket,
vettenskaperna och de sköna konsterna;
N:o 3g6, ang:de utbetalning af Landtbruksacadetniens
hos statsverket innestående byggnadscapitaler.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 7 dennes på
bordet lagda mern. N:o 502, i anledn. af återremiss å det i
meni. N:o 607 aflemnade förslag till reglementariska föreskrifter
för Riksg.conCs förvaltning, blef mern. N.'o 562 lagdt
till handlingarna.
Ånyo föredrogos och bi föl lös StatsUtskts den 7 dennes
på bordet lagda meni. och 1111A t: 11.
N:o 565, med förslag lill den afdelning af Riksg.contts
reglemente, som angår detta verks utgifter, i följd af ordinarie
statsregleringen;
N:o 56S, med förslag till reglementariska föreskrifter i
anledn. af de Riksg cont. ålagda särskilda utbetalningar;
N:o 567, med förslag till reglementariska föreskrifter
ang:de Priksg cont:s inkomster;
N:o 577, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å Christinehamns
stads äldstes underd. ansökning om eftergift af Kronans
rätt lill ett i nämnda stad fallet danaarf.
Den 8 Juni.
På begäran af Ilrr Munck af Rosenschöld, Nils
Rudolph, och Brummer, Carl Magnus, lades ånyo
på bordet StatsUlsk:s den 7 dennes på bordet lagda lillå!.
N:o 578, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å afgifna yttranden
med tillhörande kostnadsförslag ronde ifrågasatt anskaffande
och inredning af annan tjenlig local för H. K. H. Kronprinsens
stallstat, i stället för de nu dertill upplåtna, å K. M:s
och Rikets Commerce-collegii egendoms tomt befintliga
trädbyggnader.
Likaledes bordlädes ånyo, på begäran af Hrr von Hartmansdorff,
A 11 g., och Munck af Rosenschöld, Nils
Rudolph, BancoUtskts den 7 dennes första gången på bordet
lagda mern. N:o 192, med förslag till reglementariska
föreskrifter, motsvarande 4 art. i nu gällande bancor
eg lein en le.
Föredrogs ånyo oell bifölls BancoUtskis den 7 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o ig5, öfver väckt fråga 0111 kungörande
alt någon praescriptionstid för emottagande! i Kronans
uppbörd och inlösen i banken af dess på i4 och to skil 1 ingar
kopparmynt utfärdade sedlar, icke är föreskrifven.
Under t. Ridd.Secret.: Vördsamt får jag anmäla,
att till Ridd.cancelliet blifvit ifrån Exped.LHsk. aflemnnde
de till riksdagsbeslutet börande pergamentsark, hvilka aro
egnade för R. o. Ad:s ledamöter att derå teckna sina namn,
samt att dessa pergamentsark i cancelliet äro tillgänglige, när
R. o. Ad:s Hrr ledamöter behaga verkställa undertecknandet.
Upplästes och lades på bordet nedannämnda från Ulsktn
inkomna mern. och utlåtm, nemi. från
ConstitutionsUtskottet:
N:o 123, ang:de rättelse af en i mern. N:o 92 oriktigt
uppgifven paragrafnummer;
Förstärkta StatsUtskottet:
N:o 570, angtde verkställd omröstning öfver åtskilliga
uti StalsUtskts utlåt. N:o 522 omförmäldä voterts-propostr i
afseende å RiksSltns beslut rörtde extra-statsregleringen;
N:o 571, angtde verkställd omröstning i anledn. af RiksSt:ns
skiljaktiga beslut rörtde anslag lill aflöning för adjuugerade
ledamöter i K. Svea och Götha Hofrätter;
Nto 572, angtde verkställd omröstning i följd af RiksSt:ns
olika beslut, rörtde det s. k. mindre creditivet;
Nto 573, angtde verkställd omröstning öfver den uti
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktns mern. Nto
200 upptagna proposition;
Nto 574, angtde verkställd omröstning öfver den uti
D c u 8 Juni.
Stats- samt Allin. Besvärs- och Ekon.TJtsktns meni. N:o 201
upptagna volens-proposition;
StatsU tskot tet:
N:o 581, med förslag till voterls-propos., i a nied 11. af
RiksSt:ns skiljaktiga beslut i fråga om skyldighet för Bruksidkaren
Gyzanders sterbhusdelägare att erlägga ränta å deras
skuld till statsverket, i följd af ingången uppbördsborgen;
N:o
582, ang:de arfvoden för riksdagskostnadernas utbetalning
;
N:o 583, i anledn. af väckt fråga om aflöning för notarierna
bos RiksSt:n, ander en månad efter riksdagens slut;
Förstärkta Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet:
N:o 161, i anledn. af RiksSlrns olika beslut i fråga om
förslag till allmänna stadganden för folkundervisningens
befrämjande;
JNT:o 162, ang:de verkställd votering, i anledn. af RiksStins
olika beslut i fråga om förslag lill förnyad förordning
angtde grunderna och villkoren för hemmansklyfning samt
afsöndring åfjord eller annan lagenhet från hemman;
N:o 163, ang:de anställd votering, i anledn. afRiksStlns
skiljaktiga beslut ang:de förslag lill lag om sockenstämma
och sockennämnder;
N:o 164, om anställd votering, i anledn. af RiksSttns
skiljaktiga beslut ang:de föreslagen stadga om fattigvården i
Riket;
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet:
N:o 165, i anledn. af återremiss utaf betänk. N:o i58,
ang:de väckt motion om tillsättande af en comité för att
utarbeta förslag till en förändrad national-representation.
Likaledes lades på bordet följande från Ridd.Utsk.
inkomna
Hörsamste Memorial.
Vid föredragning den 29 sisi!. Maj e. m. hos H. R. o.
Ad. af Ridd.Utsk:s mern., angtde villkoren för emottagande
af en utaf framlidne Krigsrådet Frih. Anton von Liewen
genom testamente den 19 November iSig under Ridd.direcl;ns
förvaltning stalld donationsfond, har nämnda mein. blifvit
till
ga anmäi kn:r mot Utsk:> förslag, nemi.:
1:0 af Gr. Posse, Fredr., att, då Frih. von Liewens
testamente tyckes förutsätta alt pensionsutdelningen så tidigt
som möjligt efter testalors död skulle taga sin början, det
närmast torde instämma med leslaslors mening att antingen
minska pensionernes antal från tio till nio och att af besparingarna
bestrida administrationskostnaden, eller och ned
-
Den S J u 11 i.
117
sälla pensionernes belopp från 100 till 90 r:dr årligen hvardera;
och
' 2:0 af Hr Rosenblad, Bernhard, alt någon för
valtningskostnad
ej borde komma i fråga för en fond, sorn
blifvit skänkt till understöd för medlemmar af R. o. Ad.,
utan de få förvaltningsutgifter, som kunde erfordras, bestridas
al Riddarhuscassans expensmedel; äfvensom alt några
arfvoden i intet fall borde bestämmas åt Riddarhusbetjeningen
för dess äskade besvär med fondens administration; och
har slutligen en ledamot, Frih. Cederström, Jacob,
yrkat, det TJtsk. måtte tillstyrka R. o. Ad. att hos K. M.
göra underd. framställning 0111 ”tillstånd” till de ändringar,
som kunna uti Frill, von Liewens testamente beslutas,
för att såmedelst göra samma ändringar lagliga.
Till svar å beiörde anmärkntr får Utsk. vördsamt anföra:
att, då Krigsrådet Frih. von Liewen uti 4 punkten af
sitt testamente bland annat förordnat, att ”Ridd.direclm bekommer,
6 månader efter uppteckningen af Frihrns bo,
20,000 r:dr b:ro, som genom directionens försorg evärdeligen
fruktbara göras med 5 procts årlig ränta, och hvilken
ränta indelas i 10 pensioner eller 100 r:dr hvardera, som
utdelas och årligen aflemnas till 10 fattiga, ärbara och ogifta
fröknar af grefliga och friherrliga Svenska ätter," hvaremot
testator icke föreskrifvit vid hvilken tid pensionsutdelningen
skall taga sin början — en föreskrift, hvilken
TJtsk. för sin del icke kan härleda från stadgandet att de
ifrågavar. medlen skulle lill Ridd.direclm öfverlemna* (i
månader efter bouppteckningen, och som i öfrigt svårligen
kunnat vara ovillkorlig, då dels fullgörandet af en sådan
föreskrift beror af den alltid tillfälliga omständigheten, när
medlen kunna förräntas, dels Ridd.directtn icke i något fall
lärer kunna åläggas börja pensionsuldelningen förr, än Frih.
von Liewens testamente blifvit af directm vid domstol hevakadt,
och sig derefter visar i hvad mån det varder klandradt
eller icke; har Utsk. fördenskull ansett sig på bästa
sätt befrämja lestators afsigter, då Utsk. föreslagit, att pensionsutdelningen
må fördröjas tilldess fonden vuxit till ett
belopp, hvilket, efter all sannolikhet, skall för en lång framtid
betrygga verkställigheten af testators förordnande örn
10 deraf utgående årliga pensioner å 100 r:dr b:co hvardera;
och har Utsk., som tillika af en till Ridd.direcl:n ingifven
och hos R. o. Ad. uppläst skrift inherntat att executorerne
af Frih. von Liewens testamente, General-lieutenanten
m. m. Frih. Cederström och Landshöfdingen m. m. Gr.
Posse, förklarat det de underkastade sig det heslut R. o. Ad.
i afseende å erforderliga förändringar i dispositionen behagade
lätta, sålunda funnit sig böra
vidblifva sitt förslag, att de i 4 punkten af Frih. von
Liewens testamente stadgade pensioner icke må börja
att bortgifva* förr, än hela donutionscapitalet 26,000
nS
Den 8 Juni.
r:dr b:co genom besparda räntor vuxit till ett belopp
af 31,200 r:dr samma mynt.
Icke eller kan Utsk. inse billigheten af den anmärkn.,
att Ridd.cassan, hvars möjliga brist komme att fyllas genom
beskattning å Ståndets medlemmar, borde öfvertaga kostnaden
för förvaltningen af de stiftelser, som till särskildta ändamål
ställas under Ridd.directtns vård, helst alla åt Ridd.-  direcCn anförtrodda fonder af någon större betydenhet för
närvarande sjelfva vidkännas utgifterna för sin administration,
och vid flera af dem särskildta arfvoden äro bestämda
för de Riddarhusets tjenstemän, som dermed äga befattning
och hvilka icke rättvisligen torde kunna, på sätt Hr Rosenblad
tyckts förmena, åläggas att, utan särskild ersättning, bestrida
sådana ökade tjenstegöromål, som, i följd af enskilde
mäns förordnande, tillkomma, och hvilka icke tillhört bemälde
tjensternäns befattning då de densamma emottogo.
Utsk. har alltså icke funnit något slags anledning att
frånträda sitt tillstyrkande:
alt af donationsfondens räntor ej mindre r:dr b:co
årligen må anslås till förvaltningsarfvoden, utan ock
de mindre summor användas, som erfordras till ersättning
för skrifmaterialier, räkningars inbindning, annoncer
i tidningarna m. fl. expenser.
Beträffande slutligen Frih. Cederströms yrkande att K.
M:s nåd. ”tillstånd” må sökas å de förändringar, som kunna
i Frih. von Lievvens testamente af R. o. Ad. beslutas;
så enär K. M. destomindre lärer finna för godt att med ifrågavar.
mål sig omedelbarligen befatta, som det i allt fall
lärer bero af den domstol, der Ridd.direcUn testamentet bevakar,
med tillkännagifvande af de villkor, hvarunder directtn
detsamma emottager, att, i händelse af behörigt klander,
uti denna sak lag och beskaffenheten likmätigt meddela utlåtande,
samt, derest ett sådant klander inom fataljetiden
uteblifver, testamentet med den deråt af R. o. Ad. gifna
tillämpning måste anses gälla med laga kraft, anser Utsk.
sig sakna skäl att
Hr Frih. Cederströms åsigt i denna del understödja.
Hvilket dock allt till H. R. o. Ad:s egen ompiöfning vördsamt
hemställes.
Stockholm den 5 Juni 1841.
På RiddarhusUtskottets vägnar
G. J. Taube.
W. F. Dalman.
Upplästes ankomna prot.utdr. från PresteSt. af den 4
och 5 deones och från BorgareSt. af den 7 dennes.
Lades till handlingarna.
Den 8 Juni. 11 g
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 9 Juni iS/fi.
Plenum kl. till 12 f. m.
Justerades 6 prot.utdr. för förliden gårdag.
Justerades pleni-prot. för den 21 sistl. April f. m.
Vid förnyad föredragning af Const.Utsk:s den 7 oell 8
dennes på hordet lagda mein. N:o 121, i anledn. af 2:ne af
Hr Munck af Rosenschöld anmälda anledntr till anmäikn.,
den ena emot Statsministern för utrikes ärendena, den andra
emot Statsrådet och föredraganden i Civil-departementet, hlef
nämnda mera. af R. o. Ad. godkändt.
Till pröfning företogs StalsUtskts den 7 och 8 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 578, i anledn. af K. M:s nåd.
remiss °) afgifna yttranden, med tillhörande kostnadsförslag,
ronde ifrågasatt anskaffande och inredning af annan tjenlig
Jocal för II. K. II. Kronprinsens stallstat, i stället för de nu
dertill upplåtna å K. M:s och Rikets Commeree-collegii
egendoms tomt befintliga trädbyggnader.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: StatsUtsk. har visserligen
rätt deruti, alt detta mål nog sent blivit understäldt
Utsk:s pröfning. Men omständigheter förekomma, hvilka
synas bort föranleda Utsk. till något annat förslag än
det sorn nu blifvit R. o. Ad. föredraget. Det är Ståndet
nogsamt bekant, att R. St. hafva anvisat det hus, hvilket
hittills begagnats af Riksg.cont., för att inrymma en del af
Riksarchivet och äfvenledes de dyrbara samlingar af gamla
handlingar och mynt, hvilka tillhöra VVitterliels- Ilistorieoeh
Anliqvitets-academien. Om nu ett stall med der befintliga
brännbara ämnen skulle bibehållas i grannskapet af
detta hus och eldsvåda der skulle uppkomma, så är det
fruktansvärdt, att de dyrbaraste handlingar Riket äger blifva
lågornas första rof. Dessutom befinna sig, såsom bekant
är, icke blott Gommerce-coll:m och Krigsdeparlementels civilexpedition
i det hus, som ligger närmast intill del nu i frii—
gavar., utan på litet afstånd derifrån äio äfven belägna Hofrätten,
Slats-cont. m. fl. allmänna verk. Då nu genom des
-
120
D e n g Juni.
sa stallbyggnaders qvarstående så oersättliga förlaster kunna
uppkomma, då uppmärksamheten en gång derpå blifvit
väckt, och då penningar icke saknas; så synes skäl vara, att
StatsUtsk. anvisar medel till dessa vådors afhjelpande. Det
är möjligt, alt den summa af 90,000 r:dr, hvartill koslnadsförslaget
uppgår, icke skulle helt och hållet behöfvas, ifall
man begagnade den utväg, som StatsUtsk. omförmält, nemi.
att bygga stallet på eli annai ställe, än del som blifvit föreslaget.
Om så vore, är också anslagets beviljande så mycket
lättare.
På dessa grunder hemställer jag, att R. o. Ad. målte
återremittera betänk., på det StatsUtsk. måtte taga ämnet
i närmare öfvervägande och anvisa någon summa, som
blefve tillräcklig för att på ett eller annnat sätt få stallet
flyltadl från den tomt det nu innehafver.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag ser
icke någon ledamot af StatsUtsk. här närvar., hvilken kunde
besvara de anmnrkntr, som Hr von Hartmansdorff gjort,
men med afseende på det förväntade snara slutet af riksdagen,
hemställer jag, huruvida det är en möjlighet för
StatsUtsk. alt nu kunna uppgöra något annat förslag, än
Utsk. nu uppgjort. Ett anslag af en summa till en byggnad
skall grunda sig på ritningar och kostnadsförslag.
Anser man nu det afgifna kostnadsförslaget vara för högt,
så hemställer jag om det nu vore möjligt att tillstyrka
ett mindre anslag, när man ej har någon grund att byg
ga
el t sådant förslag uppå, under saknad kännedom af huru
stor en sådan summa bör vara. Hade StatsUtsk. i det
kostnadsförslag, som blifvit till Utsk. öfverlemnadt, funnit
någon minskning kunna äga rum, så hade det varit
en rättighet och skyldighet för Utsk. att föreslå en nedsättning
i koslnadssumman, hvarmed det bort ingå lill R. St.
Nu har deremot Ulsk., såsom dess betänk, innehåller, icke
satt i fråga, att de behöfhga byggnaderna kunde för en
mindre summa på den nu ufsedda localen uppföras, ulan har
deremot endast ansett sig kunna afgifva ett obestämdt förslag,
hvaruti finnes lösligen omnämdt, att man möjligen kunde bygga
detta stall på ett annat uppgifvet ställe för en mindre
summa. Att grunden på den af Utsk. nämnda plats är ganska
osäker, det veta vi alla, och detta skulle då naturligtvis,
efter noggranna undersökningar, iakttagas vid uppgörandet
af ett kostnadsförslag för stallbyggnadens uppförande
på della ställe; men att nu medhinna detta, anser jag vara
uppenbart omöjligt. Ehuru jag fullkomligen instämmer med
Hr von Hartmansdorff i den önskan, att det ifrågavar. stallet
må förflyttas, så ser jag likväl, på grund af anförda skäl,
ingen möjlighet för StatsUtsk. att nu inkomma med något
nytt förslag. När nu Utsk. ej ansett sig kunna tillstyrka
det uppgifna kostnadsförslaget och icke heller Hr von Hut
mans
-
De n g Juni.
121
mnnsdorff yrkat beviljandet af den deruti upptagna summan,
ser jag ingen annan utväg, för det närvar., alt af R. St.
vidtagas, än att bifalla StatsUtsk:s betänkande.
Frih. Sprengtpo r ten, Jac. Wilh.: Med afseende å
den eldfarlighet, som Hr von Hartmansdorff ansett komma
alt äga rum för Riksarchivets dyrbara samlingar, i händelse
K. M. skulle bifalla R. St:s und. hemställan om delta archivs
förflyttande lill Riksg.conUs nuvar. hus, och man skulle
låta de H. K. H. Kronprinsen tillhöriga stallar qvarblifva
der de nu äro uppförda, nemi. på nedra delen af Commercecollegii
tomt; så vill jag visserligen medgifva, att det vore med
god oidning öfverensstämmande, särdeles med afseende å
Riksarchivets förflyttande till Riksg.conl;s hus, alt dessa
stallbyggnader kunde komma att borttagas; men jag får fästa
Hr von Hartmansdorffs uppmärksamhet derpå, att dels
äro dessa byggnader belägna alldeles invid sjöstranden, i
följd hvaraf släckning icke bör blifva särdeles svår i händelse
en eldsvåda skulle komma att inträffa, och dels finnes
äfven en gata emellan dessa byggnader och Riksg.conlis hus.
Således kan jag icke föreställa mig alt dessa byggnaders qvarstående
bör utgöra något hinder för vidtagande af den åtgärd,
som Standerne föreslagit i afseende på Riksarchivets
förflyttning. Ilr von Hohenhausen har för öfrigt förekommit
mig, då han yttrade den föl modan, att det vore omöjligt
för SlatsUtsk. att på den korta tid af riksdagen, som
nu mera återstår, kunna bereda sig en fullständigare öfvertygelse
i afseende på något annat lämpligt satt att afhjelpa
denna olägenhet, än det som Utsk. i sitt nu afgifna betänk,
framställt. Den summa af 90,000 r:dr, hvartill Öfverintendentsembetet
beräknat kostnaden för de nya stallens uppförande,
deruti inbegripet inköp af den tomt, hvarpå de skulle
hyggås, har synts Utsk. något för stor. Utsk. liar således
icke kunnat vidtaga någon annan åtgärd, än att föreslå Ständerna
att detta ämne måtte undergå en ny pröfning, och
att de hos K. M. måtte anhålla att K. M. ville til! nästkommande
R. St. aflåta en nåd. propos. om hvad i anledn,
deraf kunde vara att tillgöra.
Jag vill visserligen icke bestrida en återremiss, ifall
Ilr von Hartmansdorff fortfar att yrka derpå; men jag måste
säga det jag icke tror att den kan medföra någon förändrad
åtgärd från Utskrs sida.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Af Hr von Hartmansdorff
hafva, såsom mig synes, ganska goda skäl blifvit anförda för
att vidtaga någon åtgärd i detta afseende; men å den andra
sidan har det äfven blifvit ganska riktigt anmärkt, att det
vore omöjligt för StatsUtsk. alt under denna riksdag inkomma
med ett detaljeradt förslag i ämnet. Jag hemställer derföre
vördsamt, om det icke skulle kunna låta sig göra, att
26 H. 16
122
Den 9 Juni.
Ständerne öfvei lernnade till sina fullmäktige i Ranken och
Riksgcont., att foga anstalt om dessa byggnaders borttagande
och uppförande på ett annat ställe, hvartill kostnaden
finge tagas af de medel, som de hafva om händer. Dervid
borde likväl ett visst maximum för kostnaden utsättas, hvars
belopp jag öfverlemna!- åt de herrar, hvilka tagit närmare
kännedom om ämnet, att bestämma.
Hr Munck af Rose ns ehold, Nils Rudolph, uppläste
följande:
Om så mången motion och betänk, här, liksom barnen
i Bethlehem, blifvit oskyldiga offer, så synes mig, det jag nu
fått tillfälle alt träffa det sannskyldiga. Jag tror med den
praxis, som bär förut blifvit följd, nu vara fullt skal att
tillämpa 55 §:n Riksd.Ordningen.
Den K. propos., hvarpå betänk, grundar sig, har icke,
på sätt 27 §:n Riksd.Ordn. föreskrifter, blifvit tillställd hvarje
Stånd i dess pleno; den angår ett anslag, oaktadt riks
stalen
redan är uppgjord; detta strider mot 75 §:n i sam
ma
grundlag.
Det är sannt, Iväntie ungefär likartade mål hafva här
vid denna riksdag förevarit; de förediogos och afgjordes;
jag protesterade icke mot deras föredragande, emedan jag
ansåg det nära förgäfves; jag hade redan anmärkt det grundlagsvidriga
af de K. propos:nas tillkomst, såsom couimunicationer
med U. St:s StatsUtsk. på annan väg än grundlagen föreski
ifver, uti grundlagsenlig väg hos Coust.Utsk.; jag trodde derpå.
Nu då bemälte Utsk. hänskjutit rådgifvarnes dom i dessa
mål åt framtiden och riksdagen är så nära sitt slut, att jag icke
kunnat annat förmoda, än att de anmärkmr, jag med afseende
på denna K. propos. kunde komma alt göra, af en
nödvändig följd måste iona samma öde, vill jag också å min
sida ställa vedel börande contrasignant af denna K. propos.
under framtiden; men jag nödgas deremot protestera emot
föredragningen af ett utlät, öfver en K. propos., som så
grundlagsvidrigt och utan alla laga former blifvit med R.
St. communicerad. Måhända vill Hr Landtm., i likhet med
Const.Utsk., öfverlemna afgörandet af denna frågas grundlagsenlighet
eller grnndlagsvidrighet åt en kommande tid,
åt en kommande riksdags Landtm. Nå väl, må sk.e! Jag vill
dock nu protesteia på grund af 27 §;n Riksd.Ordn., och den
praxis och tolkning af 55 §:n i samma grundlag, som vid
denna riksdag blifvit följd, mot lagligheten af denna K.
proposrs dragande under Sländernes pröfning, då den ej
grundlagsenligen till dem blifvit öfverlemnad och då den är
grundlagsvidrig till sitt innehåll, såsom rör:de en anslagsIråga,
hvilken icke uti den i 27 §:n Riksd,Ordn. omnämnda
propos. om statsverkets tillstånd och behof blifvit upptagen,
en fråga, som äs}ftar att upprifva del beslut R. St.
fattat i afseende på de redan afgjorda riksslaterna.
D c ii 9 Ju ni.
Jng protesterar emot denna fråga och dess föredragning;
det strider icke blott mot grundlagarna utan mot den redlighet
och pligt vi äro skyldige oss sjelfva och Svenska folket.
'Vi äro icke här några hofman, sorn spela 0111 ducater
i salongerna; vi äro Svenska folkets representanter. Mine
herrar! spelet är för högt, för att låta godtycket regera;
det gäller våra grundlagars helgd, Sveriges väl och Svenska
folkets rättigheter. — Jag protesterar emot att detta
utlåt, kan blifva föremål för annat beslut än att läggas till
handlingarna, och jag erinrar i nationens namn flr Frihtn 0111
sin landtmarskalksed och sin förra praxis, väl icke i afseende
på Regeringens propostr men i afseende å andra betänktn
och motioner. De trenne genom direct och omedelbar cornmunication
med StatsUtsk. öfverlemnade och såsom grundlagsenlig!
tillkomna behandlade K. propostr, hvaraf denna
utgör den ena, anser jag vara det farligaste praejudicat af
grundlagsöfverträdelser, som kan statueras.
Hr von Hohenhausen: Jag har svårt att inse hvad
Hr Munck af Rosenschöld velat åsyfta med sitt nu upplästa
opus, huruvida det skall vara en protest mot besluts
fattande i saken eller en reservation. Jag lemnar detta i
alla fall derhän; men en förvillande uppgift har emedlertid
Ilr Munck af Rosenschöld deruti framställt, hvilken jag med
några ord nödgas vederlägga. Hr Munck af Rosenschöld
har nemi. kallat den K. remiss, hvilken uti StatsUtsk:s nu
förevar, betänk, blifvit handlagd, för en K. proposition. En
hvar, som tagit kännedom om saken, vet alltför väl, att det
icke är någon propos. utan endast ett svar på en af Ständerna
aflåten skrifvelse till K. M., hvaruti Ständerne hegart
att K. M. utaf embelsmyndigheterna skulle låta infordra
upplysningar och kostnadsförslag i afseende på förflyttande
till lämpligare plats af ifrågavar. stallbyggnader; och innehåller
svaret ingenting annat, än att, sedan dessa upplysningar
och kostnadsförslag erhållits, desamma aflemnas, och
blefvo de till tidens vinnande nu vid riksdagens nära föreslående
slut till StatsUtsk. jemte den K. skrifvelsen genast
remitterade. — Otillständigt är det af Hr Munck af Rosenschöld
att yttra alt han talar i Svenska folkets namn; —
dock, det är icke värdi att slå valten på gåsen.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag vill visserligen medgifva,
att 3o §:n Riksd.Ordn. skulle kunna så tydas som Hr
Munck af Rosenschöld gjort, nemi. alt en K. propos. borde till
RiksSt:n och icke directe till StatsUtsk. öfverlemnas, med
undantag af den K. propos., som angår statsverkets inkomster
och utgifter. Det är likväl synbart, att grundlagens
mening med detta stadgande icke kan vara annan än den, att
ovillkorligen få dessa proposlr af Ständerna pröfvade; emedan
man skulle kunna länka sig möjligheten deraf, att, om en
sådan propos. afgår directe lill StatsUtsk., delta Utsk.
D c b q J u n i.
skulle tunna fördölja densamma för Ständerna. Praxis har
dessutom i alla tider varit, att K. M. communicerat sig directe
med SlatsUlsk., hviltet förfarande allt hittills af R.
St. blifvit godkändt. Det tyckes mig derföre, alt den anmärkn
, Hr Munck af Rosenschöld gjort, är alldeles obefogad
och jag tror alldeles icke att Statslltsk. brutit emot
formerna.
Hr Munck a f R os en s ch ö 1 d: Om jag icke fruktade
att slöta emot det ordspråk, som Hr von Hohenhausen citerade,
så skulle jag svara honom: nu vill jag blott för R.
o. Ad:s räkning nämna, alt om den värde ledamoten, som
vändt sig dirccte till mig, Hr von Hohenhausen, icke kunnat
lemna sin högdragenhet och andra menskliga svagheter utanför
dörren, så hade han åtminstone kunnat lemna den lanken
på sitt höga embete i Staten och detaccord, som gjort
honom förtjent af detsamma, och besinna att jag är Svenska
folkets representant likaså väl som han.
Hr von Hartmansdorff: Man har anfört, alt den
ifrågavar. stallbyggnaden lage helt nära intill sjöstranden
och att således eldsläckningsanstalter lätt skulle kunna vidtagas
i händelse af yppad eldsvåda. Jag minnes icke säkert,
men vill likväl tro, att det var under loppet af denna
riksdag, som sednaste eldsvåda på Riddarholmen inträffade,
då ett boktryckeri med tillgränsande byggnader förstördes,
ehuru de äfven voro belägna vid sjöstranden. Branden, ehuru
aflägsnare, var icke utan fara för Riksg.cont:s hus och
äfven för Riddarhuset. Det har blifvit sagdt, alt det finnes
en gata emellan stallet och den tomt, hvarpå Riksg.contrs
hus är beläget. Jag vet icke om man kan kalla för gata
en gång, som är slängd genom en port och som icke är
mera än omkring 5 alnar bred. En sådan gala lärer åtminstone
icke varn af beskaffenhet alt kunna afhålla elden. När
man här omförmäler, att man för brådskan med riksdagens
slut icke kan bevilja några medel till stallbyggnaders uppförande,
så torde jag likväl få erinra, alt om utrymme saknas
i närvar, ögonblick för H. K. H. Kronprinsens hästar,
så lärer det ännu mera komma att saknas under de följande
åren, då hans äldste son uppnått den ålder, hvilken är Ståndet
väl bekant, och kommer, äfvensom de öfrige tillväxande
Prinsarne, att behöfva hästar till större antal än som
nu erfordras. Om StalsUtsk. under den föregående delen
af riksdagen sorgfälligt aktat sig alt ej tillstyrka något förtroende-anslag,
så tycker jag att det nu skulle kunna tillåta
sig att föreslå någon summa till förslags-anslag i detta hänseende,
under förlitande på att deraf icke användes mera än
som för ändamålet behöfves, Men att lemna ett erkäadt
behof utan anslag, när man har tillgångar, det tror jag hvarken
vara Ståndet värdigt eller öfverensstämmande med dess
tänkesätt.
Den 9 Juni.
Jag förnyar min begäran om återremiss.
StatsUtskts utlåt. Wto 578 Lief af R. o. Ad. återremitterad
t.
Föredrogs ånyo och bifölls BancoUtskls den 7 och 8
dennes på bordet lagda förslag till reglementariska föreskrifter,
motsvarande 4 al't- i nu gällande bancoreglemente.
Då nu ånyo föredrogs Const.Utsk:s den 8 dennes på
bordet lagda mern. J\T:o 123, angtde rättelse af en i mern,
Wto g2 oriktigt uppgifven paragraf-nummer, fann R. o. Ad.
för godt att medgifva den om förmå Ida rättelsens iakttagande.
Ånyo föredrogos och Indes till handlingarna förstärkta
SlatsUlsk:s den 8 dennes på bordet lagda merner:
Wto 570, angtde verkställd omröstning öfver åtskilliga
uti StatsUtskts utlåt. Wto 522 omförmälda voterts-propostr
i afseende å RiksStåndens beslut rörtde exlra-stalsregleringen
;
Wto 571, angtde verkställd omröstning i anledn. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut, rörtde anslag till aflöning för
adjungerade ledamöter i K. Svea och Götha IJofrätter;
Wto 572, angtde verkställd omröstning, i följd af RiksStåndens
olika beslut rörtde det s. k. mindre creditivet;
Wto 573, angtde verkställd omröstning öfver den uti
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktns mern. Wto 200
upptagna voterts-proposition;
Wto 574, angtde verkställd omröstning öfver den uti
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktns mern. Wto 20t
upptagna voterts-proposition.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskts den 8 dennes
på bordet lagda meni. Wto 58i, med förslag till votertspropos.
, i anledn. af RiksStåndens skiljaktiga beslut i fråga
om skyldighet för Bruksidkaren Gyzanders sterbhusdelägare
att erlägga ränta å deras skuld till statsverket i följd afingåtigen
uppbördsborgen, blef den föreslagna voterts-propostn
af R. o. Ad. godkänd.
Föredrogs ånyo StatsUtskts den 8 dennes på bordet
lagda mern. Wto 582, ang:de arfvoden för riksdagskostnadernas
utbetalning.
Frih. Rålamb, Claes: Jag anser mig skyldig att vid
det nu upplästa StatsUtskts betänk, göra en anmärkning.
Vid 1823 års riksdag besörjdes utbetalningen af och räkenskaperne
öfver riksdagskostuaderna utaf Stats-cont., och för
della åliggande beslods åt den tjensteman inom verket,
I2Ö
Den 9 Juni.
hvilken dermed egentligen hade befattning, elt arfvode af
933 r:dr, oin jag rätt minnes. Vid 1828—3o årens riksdag,
då della bestyr uppdrogs åt Riksg.cont., så erhöll den med
dessa ämnen sysselsatte tjensteman på fullmäktiges tillstyrkan
en gralification af 670 r:dr. Vid innevar. riksdag hafva
fullmäktige ansett detla maktpåliggande uppdrag böra öfverlennäs
åt en pålitlig och säker person, hvarföre fullmäktige
gifvit det åt en af commissai ierne; men som denne
tjensteman icke kunde ålaggas att, jemte bestridande af de
göromål honom i öfrigt ålåg, äfven sköta denna befallning
utan ersättning, så hafva fullmäktige åt honom föreslagit
samma arfvode som vid förra riksdagen eller 675 r;dr. Denna
summa liar Utsk. nedsatt till 47^ r:dr. När man besinnar,
att riksdagskostnaderna i denna stund uppgå till 33o,ooo
r:dr b:co, hvilka under loppet af 17 månader i smärre poster
måst utbetalas, så tyckes verkligen en sådan person hafva
gjort sig förtjent af det arfvode, som fullmäktige föreslagit.
Jag får derföre vördsamt anhålla att betänk, måtte blifva
Aterremilteradt, och att den anmärkn. jag nu gjort måtte
dervid få åtfölja.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer så mycket
hellre med Frih. Rålamb uti anhållan om återremiss af
betänk, och rättelse uti det af honom uppgifna afseende,
som vid förra riksdagen det var casseuren inom Riksg.cont.,
som hade utbetalningen af, och en annan person, som hade
räkenskaperna rörtde riksdagskostnaderna om händer. Det
följer af sig sjelft, alt casseuren hade kunnat åläggas denna
befattning utan allt slags arfvode, emedan sådant egentligen
tillhör hans tjenst; nu deremot har en särskild person dermed
haft uppdrag, och det vore således besynnerligt om,
derföre att befattningen blifvit öfverflyttad på en annan person,
för hvars tjenst befattningen är alldeles främmande, arfvodet
skulle blifva mindre än det förut varit. Jag tillstyrker
alltså återremiss af betänk, och att Utsk. måtte tillstyrka
bifall till hvad fullmäktige begärt.
StatsUtsk:s mern. N:o 582 återremitterades.
Vidare föredrogs StatsUtskls den 8 dennes på bordet
lagda mern. NT:o 583, i anledn. af väckt fråga om aflöning
för notarierna hos RiksStånden under en månad efter riksdagens
slut.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag har visserligen
äfven öfvervarit delta måls behandling inom StatsTJtsk.
och var der af den tanke att motionen måtte bifallas åtminstone
hvad beträffar notarierne inom detta Stånd, hvilka
jag är öfvertygad hafva så vidlyftiga göromål, att de
verkligen komma att räcka så långt efter riksdagens slut,
som motionen förutsatt, helst man icke kan begära att de
skola arbeta för intet; mea motionen blef icke tillstyrkt af
Den g Ju n i.
den afdelning, som behandlade densamma, och ieke heller af
Utsk:s plenum. Jag vill visserligen icke nu yrka ålerremiss,
såvida icke någon annan af Ståndets ledamöter skulle vilja
göra det; men jag har ansett mig åtminstone böra gifva
tillkänna min åsigt.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag tror mig lika
med Frih. Tersmeden böra erinia om behofvet för notarierne,
åtminstone vid detta Stånds cancelli, att få en sådan förlängning
af deras ai fr odén, som motionären i-frågaställt. Jag
kan icke tro, att sådant skulle innebära ett upprifvande af
Ståndets förut fattade beslut, utan endast ett tillägg dertill,
föranledt af den tid, sorn för dem mö|ligen och troligen åtgår
till göromålens afslutande. Den skyndsamhet, hvarmed
ärendena nu bedrifvas, gör förmodligen alt notarierne blifva
sysselsatte så lunge som i motionen uppgifvits. Jag har
sjelf fordom varit Riddarhuscancellist oell känner således någorlunda
lill de göromål, som inom vårt cancelli förefalla både
nyss före riksdagens början och straxt efter dess slut.
Jag vill också påminna mig, att notarierne åtnjuta arfvoden
från en viss tid före riksdagens början, — huru länge minnes
jag icke, —men Ridd.Secrelm torde härom kunna gifva
oss upplysning. En lika tid torde böra bestämmas efter
riksdagens slut, under hvilken arfvodena för notarierne
må utgå.
Undert. Ridd. Se erel.: I anledn. af den upplysning,
som Hr von Hartmansdorff begärt, får jag äran nämna, alt
R. St. vid innevar. riksdag bestämt att arfvodena för PtiksStåndens
cancelliet* skulle beräknas från antagningsdngen, d.
v. s., hvad R. o. Ad:s cancelli beträffar, som har förberedande
göromål alt verkställa, fyra dagar före riksdagens början,
äfvensom att de skola fortfara alt utgå 8 dagar efter
riksdagens slut. Då detta ämne angår en tjenstemannapersonal,
som arbetar under mig, torde R. o. Ad. icke illa upptaga,
örn jag här nämner några ord i detta afseende. Jag
kan icke annat än på det högsta vitsorda den utmärkta arbetsamhet,
som blifvit iakttagen af de personer, som äro
anställde vid Ståndets cancelli. Hvad notarierne särskildt beträffar,
så har deras befattning varit så mödosam, alt jag
kan nästan säga att åtskilliga af dem hafva qvarblifvit vid
densamma, en dast af den anledn., att de ansett sig liksom hafva
ingått ett conlract med Riddarhuset att bestrida sina
tjensti befattningar lill riksdagens slut.
Hr Pi ytz, Lars Adolph: Delande den af Frih. Tersmeden
yttrade åsigt, får jag anhålla om att Frih. Tersmeden
och Hr von Hartmansdorffs anföranden måtte anses föranleda
till ålerremiss af betänkandet.
SlnlsUlsk:s mern. N:o 58> återremitterades.
Ben 9 Juni.
Föredrogos ånyo och lades till handlingarna förstärkta
Allra. Besvärs- och Ekon.Utsk:s den 8 dennes på bordet
lagda memorialer:
N:o iöi, i anledn. af RiksStåndens olika beslut i fråga
om förslag till allmänna stadganden för folkundervisningens
befrämjande;
N:o 162, angtde verkställd votering i anledn. af RiksStåndens
olika beslut i fråga om förslag till förnyad förordning
anlgde grunderna och villkoren för hemmansklyfning,
samt afsöndring åfjord eller annan lägenhet från hemman;
N:o i63, angrde anställd votering, i anledn. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut ang:de förslag till lag om sockenstämmor
och sockennämnder;
N:o i6|, om anställd votering, i anledn. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut, angtde föreslagen stadga om fattigvården
i Riket.
På begäran af Hrr von Hartmansdorff, Au g., och
Gripenstedt, Joh. Aug., lades ånyo på bordet Allm.
Besvärs- och Ekon.Utskts den 8 dennes bordlagda utlåt.
N:o 165, i anledn. afåterremiss utaf betänk. N:o i58, ang:de
väckt motion om tillsättande af en comité' för att utarbeta
förslag till en förändrad nationalrepresentation.
Till pröfning företogs Ridd.Utskrs den S dennes på bordet
lagda mein. i anledn. af återremiss i frågan örn villkoren
för emottagandet af von Liewenska donationen.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Då jag finnér alt Ridd.-  Utsk., vid återlemnandet af detta mål, vidblifvit sin förut
fattade mening, nödgas jag för andra gången yttra mig
i detta ämne. Jag hade trott att det af mig framställda förslag
vore så nära som möjligt öfverensstämmande med testamentet,
då derigenom hvarken pensionernas antal tomine
alt minskas, eller tillsättningen af pensionerna blefve fördröjd,
och beloppet blefve så stort, som det möjligen kunde
blifva. Jag vidblifver således mitt förslag, och anhåller,
del R. o. Ad. malte besluta, att den af Frih. von Liewen
gifna donation må af Ridd.direclm emoltagas och på mest
förmånliga sätt, som kan ske, förräntas, samt att den iubragla
räntan å de i 4 punkten af testamentet omtalade
20,000 r;dr utdelas med 10 pensioner å högst 100 r:dr b:co
hvardera; men såvida ej så högt räntebelopp kan erhållas,
att pensionerna, då de nödiga förvaltningskostnaderna äro afdragna,
till denna summa kunna utgå, må de minskas lill
det belopp, som blifver nödigt, men antalet 10 bibehållas.
A denna framställning anhåller jag om proposition.
Hr Tham, Sebastian Mathias: Såsom ledamot af
Ridd.Utsk. har jag öfvervarit behandlingen af denna fråga.
De
DcngJuni.
129
De af Gr. Posse vid återremissen framställda oell nu förnyade
anmärkntr har Utsk. tagit i öfvervägande men liar för
sin del icke kunnat frångå sin förut yttrade mening. I 4
punkten af testamentet står verkligen att pensionerna skqla
vara 10 och utgå med 100 r:dr. Den enda åtgärd, sorn
Utsk. derföre trott sig. kunna vidtaga för att kunna fylla
omkostnader och förmodade ränteförluster, har varit, att
Utsk. föreslagit det pensionernas utdelning icke skulle taga
sin början förr än capilaisumman blifvit så stor att omkostnader
och ränteförluster äfven kunde tagas i beräkning.
Jag skulle ändå ej motsätta mig Gr. Posses nu gjorda anmärkn.
, då lian är en af executorerna, derest icke i en till
Ridd.directm inlemnad skrift Gr. Posse samt General-lieutenanten
Frih. Cederström, hvilka båda äro executorer af testamentet,
förklarat, alt de icke hafva något att erinra emot
det beslut i ämnet R. o. Ad. fattar. Då nu härtill kommer, att
det enda, som testamentet icke bestämdt uttryckt, är när
pensionerna skola börja att utgå, så ser jag icke huru man
kan ingå på Gr. Posses åsigt.
Gr. Posse: Jag är ej i tillfälle att nu uppläsa den $
ur testamentet, som är i fråga, men om jag icke bedrager
mig mycket, så tror jag termen vara att det är just ett capital
af 20,000 r:dr, sorn testator bestämdt att af Ridd.direct:n
emottagas samt förräntas å 5 proc., med åliggande att deraf
utgifva 10 pensioner å 100 r:dr hvardera. Således är första
villkoret att pensionerna skola vara 10, och då bestämmandet
af pensionerna till 100 r:dr hvardera är en följd af
den ränteberäkning, som testator supponerat, så lär den åtgärd
jag föreslagit blifva den enda med testamentet närmast
öfverenstämmande och som således bör vidtagas. Beträffande
åter hvad llr Tham yttrat, att jag, såsom den ene executorn,
tillika med Frih. Cederström skulle förklarat mig nöjd med
det beslut, soni R. o. Ad. kan fatta, så erkänner jag det
fullkomligen och jag underkastar mig det; men jag anser,
att, då jag tillika är ledamot af detta Stånd, jag kan såsom
enskild person tala i ämnet för den åsigt, som jag finner
riktigast; oell anser jag mig höra förklara, att det alldeles
icke är i egenskap af executor, som jag nu här talar. Jag
förnyar min anhållan om bifall till den framställning jag
gjort.
Hr von Hartmansdorff, A 11g.: Då detta mål förra
gången förevar, hade jag äran yttra det jag ansåg särdeles
afseende böra fästas vid den mening, som en af testamentets
executorer Gr. Posse yttrat. Nu då han förklarat
det bans yttrande på detta rum icke på något sätt uppliafver
verkan af den förklaring han jemte den andra executorn
Frih. Cederström förut afgifvit, att nemi. de underkasta
sig R. o. Ad:s beslut i detta hänseende, anser jag mig
26 II. 17
Den g Juni.
obehindrad att i denna fråga understödja den mening, hvilken
jag för sjelfva stiftelsen anser vara den gagneligaste. Det
upplystes redan förra gången, att alla föreskrifter i testamentet
icke kunna verkställas och att följaktligen någon afvikelse
måste äga rum. Då återstår: frågan hvilken afvikelse
är minst skadlig för stiftelsen och minst afvikande från
testators önskan? Han har förklarat, att pensionerna skola
vara lostycken, att de skola utgöra minst 100 r:dr, och att
fonden skall förräntas till 5 procent. Ku är det nödvändigt,
för att kunna få dessa pensioner till 10 stycken och äfven
lill ioo r:dr hvardera, att man uppskjuter, på sätt Utsk.
föreslagit, någon tid med deras utgifvande, och att, under
tiden, fonden således genom räntorna förstärkes. Derigenom
sker ingen annan afvikelse från testamentet, än den, att icke
pensionerna kunna genast utdelas. En af Utsk;s ledamöter
har nyss förklarat, att testator icke uttryckligen sagt det
pensionerna genast skola bortgifvas. Om det är förhållandet,
så synes nästan ingen afvikelse från ordalagen äga runi
genom Utsk:s förslag. Visserligen var det testators mening,
att verkställigheten skulle genast eller så snart ske kunde äga
rum. Men om man vidinge den utväg, som Gr. Posse önskat,
så klefve följden, att pensionerna väl utginge genast,
men antalet klefve mindre, oell då vore i kela framliden
en verklig skada för stiftelsen åstadkommen endast för den
vinsten alt genast få utdela pensionerna. Jag tillstyrker således
vördsammeligen, att II. o. Ad. mätte antaga Utskrs
förslag.
Gr. Posse: Om jag ej misshört mig på Hr von Hartmansdorffs
yttrande, tyckte jag mig finna, att lian trott mig
hafva tillstyrkt minskning i pensionernas antal; delta är icke
förhållandet, jag tillstyrkte att såvida icke pensionerna
genom 6 proet:s räntas erhållande kunde utbetalas till det
belopp af 5 proc. utaf capitalet, sorn blifvit bestämdt, så
skulle pensionerna få minskas icke till antalet, men lill utbetalning
ssumman.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: En af
testamentets executorer kar här yttrat sin mening i frågan,
under tillkännagifvande att han på förhand förklarade sig
nöjd med det beslut R. o. Ad. fattar. Det är då verkligen
obehagligt att nödgas yttra en motsatt mening med honom,
synnerligen då det är fråga om att komma till ett
snart åtnjutande af frukterna af denna donation och de välgörande
verkningarna deraf; men å en annan sida finner jag
betänk, vara så välgrundad! i sjelfva framställningen att jag
tror mig böra dervid förblifva. Jag får fästa den värde talarens
uppmärksamhet derpå, att det icke låter sig göra för
Riddarhusets flera fonder att särskildt utlåna medlen frun
den ena fonden och särskildt från den andra, ty medlen
utlånas generelt. Så har del alltid mäst tillgå, eine
-
Den g J u il i.
dan del Leror af de lånsökande sjelfva ali inskränka sina
Lehöf af lån. Alt minska beloppen af pensionerna, isynnerhet
om de blifva olika det ena året (rån det andra, ieke
allenast åstadkommer svårigheter vid redogörelsen, utan gör
1 afven alt hos deln, som icke känna förhållandet, misstanke
uppkommer om ordentligheten af förvaltningen. Om nian
deremot antager förslaget, blir capitalet så starkt, att utbetalningarna
k unna ske till det af testator bestämda belopp, äfven
om något år en del af fonden skulle vara oförräntad,
och man svarar mveket närmare emot ordalydelsen i testamentet,
om också man fördröjer pensionernas bortgifvande,
än om man nedsätter deras belopp. Jag tillstyrker således
bifall lill Utsk:s hemställan.
H. Ex. Hr Gr. De la G a r d i e, J a c o b: Jag har genomläst
det yttrande, sorn Ridd.Utsk. afgifvit i anledn. af Ridd.-  direltns mein. Jag kan för mili del ej annat än tillstyrka
1 bifall till Utskis yttrande, såsom grundadt på billighet och
rättvisa. Alt fordra af Riddarhusets tjenstemän, att de, utöfver
de befattningar de redan hafva, skulle åtaga sig en
ny, som vore förenad med möda och kostnad, anser jag
lika obilligt, som alt nied utgifterna belasta Riddarhuscassan.
Jag fruktar äfven att en annan olägenhet kunde uppkomma,
nerol, den att vid alla de öfriga fonderna, hvilka
Utgöra ett stort antal, samma pretentioner skulle kunna göras,
och Riddarliuscassan, som redan ur i små omständigheter,
Liefve alldeles otillräcklig, om den skulle bestrida alla
omkostnader oell förluster för hvarje af donationerna. Jag
j anhåller således om propos. till bifall å Utskis memorial.
t Hr Munck of Rosenschöld, Nils Rudolph: I
fall testamentet artill hands, skulle jag önska, att den punkt,
som angår nu ifrågavar. ämne, måtte blifva uppläst.
I anledn. häraf upplästes 4 §:n ■ von Liewenska testamentet,
så lydande:
4:o H. Ridd.direct:n i Slockholm bekommer 6 månader
efter meranämnda bouppteckning tjugutusende (20,000) r:dr,
som genom dess höga försorg eväröeligen fruktbara göras
med fern prnctis årlig ränta, och hvilken ränta fördelas uti
tio pensioner, eller ett hundrade r:dr hvardera, sorn utdelas
och årligen aflemnas till tio fattiga ärbara ogifta fröknar
af grefliga och friherrliga Svenska män; H. directtn anmodas
ödmjukeligen att uti allmänna Svenska tidningarna
låta kungöra detta förhållande samt deri anmana de ogifta
fröknar, som vilja sig häraf begagna, alt med behöriga, till
högbo mälda direclion ställda ansökningar inkomma och dermed
bifoga vederbörande prestbevis öfver deras alder, samt
tvänne för trovärdighet välkände Svenske adelsmäns inlvgan
öfver sökanderries uppförande, fattigdom, jemte andra bevekande
omständigheter, och della allt inom Irenne månader
Den g Juni.
från första i tidningarna skedda anmaningen, liva refter, och
sedan sökanderne på ofvanberörde sätt med sina ansökningar
och öfriga handlingar inkommit, äger högbemälde divection
dem pröfva samt bestämma och utnämna af sökänderna
tio de mest berättigade till dessa, under benämning von .
Liewenska pensionerna, dem de få i sin lifstid åtnjuta, såvida
icke gällande anmärkn. deremot kan göras, hvilken eiler hvilka
högbemälde direction pröfva äger samt bestämdt afgöra,
dock så att ingen utan rätter orsak förnärmas. Vid hvarje
årliga utdelning böra pensionärskorna aflemna egenhändiga
qvittenser alt de fått emottaga pensionspenningebeloppet oell
då med vederbörliga prestbetyg styrka att de lefva. Då
successive afgång bland de tio första pensionärskorna inträffar,
kungöres ledigheten eller ledigheterna efter de af- .
gångna på enahanda sätt, som här ofvanföre nämndt är, och !
förfares sedermera i allt öfrigt framgent; skulle vid ledig- j
liet flera lika fattiga och berättigade ogifta fröknar af nämn- .
da tvänne adeliga classer sig anmäla, sker dem emellan in- ,
för H. direct;n lottning;-äfvensom i den händelse att tioantalet
af meranämnda fröknar sig icke behörigen anmäla, i
så äger II. directtn för den gången hugna ogifta fröknar af
lägre Svenska adeliga classens ätter med pension i det eller
de lediga rummen, såvida de sig på behöriga sätt, och i likhet
med hvad för förstnämnda fröknar här ofvan föreskrifves,
anmäla och legitimera. Vid pensionarskors tillsättning
blifva alltid fröknar von Liewen prioriterade framför andra
sökande fröknar, såvida de äro fattiga och ärbara samt i
behörig ordning fullgöra hvad som för fröknar har nedan
finnes föreskrifvet; dock får icke i denna von Liewenska pen- j
sionsinrättningen mer än tvänne fröknar von Liewen på en \
gång vara pensionerade. j
'
Hr Munck af Rosenschöld: Af den nu upplästa
punkten utur testamentet torde Ståndet finna, alt sjelfva
liufvudsaken i dispositionen är, alt denna donation skall i
evärdeliga tider förräntas, och alt den inflirtna räntan skall l
fördelas i 10 pensioner. Att pensionerna skola utgöra hvardera
ioor:dr b:co är blott en accessoir, som tillkommer till j
följd af den beräkning testator gjort att räntan skulle
komma att utgöras med 5 procent. Om den utväg, som
Ridd.Ulsk. föreslagit, vidtages, så är det väl sannt, att pensionerna
för en lid kunna blifva 100 r:dr och att denna del
eller denna accessoir af testamentet uppfylles, men så snart
räntefoten rubbas, rubbas afven detta förhållande. På grund
häraf förenar jag mig med Gr. Posse och anhåller om bifall
till hans förslag.
Sedan Hr Frih. o. Landtm, upptagit ej mindre innehållet
af Gr. Posses anmärkn. och förslag, än hvad Utsk. i
dess mern. tillstyrkt, hemställde Hr Landtm., oro E. o. Ad.
behagade bifalla Ridd.Utskrs nu föredragna memorial.
Den g Juni.
*33
Ropades starka ja, blandade med mångå nej.
Hr Landtm, förklarade, det lian trott sig finna, alt ja
öfrerröstat nej.
Hr Munck af Rosenschöld: Då jag anser att det
af Utsk. framställda förslag icke öfverensstämmer med testamentets
ordalydelse, anhåller jag om votering, och alt contra-propos.
malte blifva i öfverensstämmelse med det af Gr.
Posse afgifna förslag.
Upplästes til! justering följande voterrs-proposition:
Den sorn bifaller Ridd.Utsk:s mern., i anledn. af återremiss,
i fråga om villkoren för emottagandet af von Liewenska
donationen, voterar
ia 5
den det ej vill, voterar
nej;
Yinner nej, beslutar R. o. Ad., alt den af Frih. von Liewen
gitna donation må af Ridd.directm emottagas och på mest förmånliga
sätt, som kan ske, förrättas, samt att af den inbragta
räntan å de i 4 punkten af testamentet omtalade 20,000
r:dr utdelas io pensioner å högst ioo r:dr b:co hvardera;
men såvida ej så högt räntebelopp kan erhållas, att pensionerna,
då de nödiga förvaltningskostnaderna äro afdragna.
lill denna summa kunna utgå, må de minskas till del belopp,
som blifver nödigt, men antalet io bibehållas.
Frih. Cederström, Jacob: Då ifrågavarande propos.
kommer att involvera beslut om tillämpning af testamentet,
skiljande sig ifrån hvad testamentet bestämt, och något sådant
icke kan af någon annan än Konungen afgöras, får jag
förklara, alt jag icke kan deltaga i voteringen.
Den upplästa voterls-proposln blef derefter af R. o. Ad.
godkänd.
Hr Blomstedt, Christian, Jacob: På samma grunder,
sorn Frih. Cederström anfört, får äfven jag anmäla, att
jag icke deltager i denna votering.
Efter den derefter företagna voteringens slut, befunnos
vösterne bafva utfallit, som följer:
Ja — ig.
Nej — 16.
Hr Munck af Rosenschöld reserverade sig emot det
fattade beslutet, och anhöll derjemte att få uppläsa en reservation
i anledn. af Coust.Utsk:s i dag af R. o. Ad. godkända
mern. N:o rar.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, uppläste
derefter följande:
»34
D c ii 9 Juni.
DS jag afgaf dessa uti nu afgjorda Const.Utskts meni.
N:o 121 behandlade anledmr till anmärka. mot Konungens
rådgifvare, var det, med undanlag af de åtgärder, hvilka
H. Coust.Utsk. uti mern. N:o |3 tillkännager sig iiafva vidtagit,
icke mig bekant, att Utsk. hade vidtagit några andra
i afseende på de anmärkta förhållanden; oell jag förmodar,
att något sådant ej heller blifvit uti officiel väg för Ständerna
tillkännagifvet. Nu, då Utsk. tillkännager sig redan
hafva vidtagit alla de åtgärder, hvilka det ansett kunde
hafva föranledts af anmärkntn, har jag icke något mot behandlingen
af den förra delen af de an nial ta anmärkmsanlednina
att invända.
Hvad den sednare angår, så, då Utsk. ansett sig höra
uti förbigående nämna, att de K. proposma, hvilka äro föremål
för densamma, icke voro contrasignerade af föredraganden
för Civil- utan af den för Finance-departementel, hvilken
åtgärd å Utskts sida jag finner ganska riktig, anser jag
mig likväl skyldig upplysa, att detta förhållande var mig
fullkomligt väl bekant; men i:o vidtog jag denna utväg för
att visa, utom det grundlagsvidriga, jemväl del orimliga deraf,
att öfverlemna propostr från K. M. directe till R. St:s
Utsk , då derigenom, oin vederbörande Utsk. ville se genom
fingren med Konungens rådgifvare, det vore alldeles omöjligt
för R. St. att hos Const.Utsk., grundlagarnes vårdare,
göra några anmärkritr mot de grundlagsvidrigheter, som påsa
sätt afgiftia K. propostr kunde innehålla, förrän R. St. blifvit
föremål för den öfverraskning, ett från Utsk. öfver samma
propos. afgifvet utlåt, kunde förorsaka, då det möjligtvis
vore för sent; alldenstund RiksSt;ns ledamöter, om sådant
direct öfverlemnande medgafs på annat sätt än 27 §:n Riksd.-  Ordn. föreski ifver, ej hade någon laglig utväg att få del af
dessa K. propostr förr än i och med detsamma ullål. öfver
dem från Utsk. aflemnades, då det möjligtvis genom en för
tillfället bildad majoritet kunde afgöras och riksdagen sedan
alblåsas. Den hemliga underrättelse och kunskap, som andra
än det sannskyldiga Utskts ledamöter hvisknings- och
gissningsvis kunde hafva om propostnas innehåll och om hvilka
de rådgifvare varit ense, som contrasignerat eller tillstyrkt
desamma, måtte alltid vara osäker.
2:0 Ansåg jag det icke vara något annat än en billig reciprocitet,
att, då ministrarne, så mycket de förmådde,
tverlemot grundlagens föreskrifter, sökte lemna Ständerna
uti okunnighet 0111 Konungens eommunicationer med deras
Utsk., alt, säger jag, då det utan brott mot grundlagen k unde
ske, emedan den ingenstädes sådant förbjuder, jag äfven,
sä länge jag förmådde, ville lemna dem uti okunnighet om
hvilka de anmärkntr kunde vara, hvarför de voro föremål.
3:o Ansåg jag, det ingen tvetydighet eller villrådighet kunna
förorsakas hos Utsk. vid behandlingen af frågan, om på convolutet,
hvaruti anmärkntna voro inneslutna, eller den detsam
-
Den 9 Juni.
135
mn Åtföljande förpassning fran Ståndet, stod att de voro likInde
mot den eller den rådgifvaren, enär aiimärkntna innehöllo
bestämda verksaker, oell ingenstädes uti desamma stod näniudt
någon eller något annat än vederbörande föredragande elier
contrasignant. Hvad sjelfva behandlingen af dessa sednare
anmärkn:r angår, så måste jag så val reservera mig mot densamma,
som jag jemväl iiu begagnar mig af tillfället att reservera
mig mot det sätt, hvarpå Disk. behandlat de af
Gr. Frölich, David, och Hr Schartau anmälda anlednrr till
nnmärkn. Jag anser väl icke med Frill. Cederström, Jacob,
Utsk. obel ät tigadt, att, då det ej något åsidosättande af Rikets
sannskyldiga nytta, eller bristande oväld, nit, skicklighet
och drift vid embelels utöfvande mot Konungens rådgifvare,
till följe af från Stånden erhållna remisser af anmärkmsanledntr
finner sig befogadt att tillkännagifva, ändock lemna
RiksSt-.n del af samma anmärkn.anledn:r. Jag finner tveitom,
på grund af 107 §:n Reg.Fms sednare afdelning, icke
blott Utsk. skyldigt dertill, utan jemväl nu, sedan Utsk. öfver
anmärk 11:11a blifvit bordt, R. St. fullt berättigade alt aigöra
denna fråga såsom de finna Rikets väl det kräfva. Men
jag anser alt Utsk. hade gjoit rättast uti att afgöra frågan
bestämdt, antingen, om drt så fann med R ikel s väl mest förenligt
och skäligt, att anmärknma lill ingen åtgärd borde föranleda,
eller också tillämpa de §§ af grundlagen , hvilka det
fann för de anmärkta förhållanden böra tillämpas, så mycket
mer, sorn det deruti hade en föresyn af, jag tror ida/},
års riksdags ganska entrådigt sammansatta och menlösa Const.-  Utsk., hvilket jag vill minnas af samma anledntr till anmärka ,
som Utsk. nu behandlat, mot slutet af riksdagen tillagade
en riksrätt. Ty den åtgärd Utsk. vidtagit, att uppskjuta afgörande!
af frågan och hänskjuta den till en kommande riksdags
Const.Utsk., synes mig vittna om en matthet, som jag
medgifver, det Utsk:s stora och mångsidiga verksamhet väl
liar kunnat förorsaka, men enligt min öfvertygelse ändock
var för stor att låta synas. De skäl Utsk. anfört för sin åtgärd,
eller att det icke ville störa Konungens rådgifvare, som
jag tror orden föllo, uti sin nyss påbegynta verksamhet —
sorn memorialet icke är tryckt, har jag blott haft tillfälle
att flyktigt genomläsa det — kan jag alldeles icke godkänna;
tverlom anser jag, att om den verksamhet, hvarmed denna
kropp, den nya rådgifvarepersonalen, rör sig i det allmännas
rymd, har samma riktning som den, hvarom de anmärkta
förhållanden vittna, vore det skäl att ju förr desto
hellre öfverkorsa denna verkliga comelbana; ty ett sådant
fenomen, som denna kropp då är, skall förr eller sednare
slöta emot, sönderspränga och öfverså det allmänna med
ruiner af sin egen och dess förstörelse; ty den har börjat
med att röra sig utan alla lagar för rörelse i den rymd,
som blifvit föremål för dess verksamhet eller det allmänna;
den åsidosätter sjelfva grundlagarna, hvilka för denna kropps
136
Den g Juni.
rörelse och verksamhet, oell i denna rymd forde vara lika
väsendtliga, som tyngdlagarne för den materiella rörelsen i
den omalliga veridsrymden. När denna rådgifvarepersonal
börjat sin bana med grnndlagsöfverträdelser, kan man da
hoppas alt den skall slutas med något annat, eller att det
skall blifva något annat af dess verksamhet, än af eometens
rörelse, en evig luftkullerbytta?
Jag vill dock slutligen förklara Utsk. min tacksamhet
för flen åtgärd det vidtagit, att låta amnärkntna komma till
II. St:s kunskap, ehuru jag, såsom jag yttrat, anser blotta öfverlemnande!
med hänskjutande af afgörandet åt en kommande
riksdags Ständer och Consl.Utsk. vara alltför knapphändigt;
men jag medgifver dock, att Utsk. uppfyllt sin skyldighet
enligt 107 §tns af Reg.Fin ordalydelse, och enligt
hvilken R. St. nu, sedan Utsk. blifvit bordt, är o, berättigade
att vidtaga hvilken åtgärd de finna anmärkntna kunna föranleda
och Rikets väl kräfva. Den långa tid, som förlupit sedan
anmärkmna anmältes, hade kommit mig att tro, att de
blifvit öfverlemnade åt den eviga tystnaden uti archivernas
graf; men jag finner nu, som sagdt, Utsk. ändock hafva uppfyllt
sitt åliggande, då det öfverlemnat åt Ständerna att besluta
öfver dessa anmärkn:r. Uppskjutandet åt ett kommande
Coust.Utsk. och kommande Ständer kan jag visserligen icke
godkänna, men då Lucullus åt frosseriet offrade ett bär, yttrade
han ”att han mera gaf, endast hail mera förmådde.
” — Jag vill tro på Utskis goda vilja. För min
del anser j ig, på grund af 107 §:n. Reg.F-.n, R. St. nu berättigade
att, oansedt Utsk:s hänskjutande lill en annan riksdag,
vidtaga de åtgärder de kunna finna Rikets väl kräfva
och anmärkntna föranleda. Jag skulle för min del anse Rikets
väl kräfva, så väl i afseende på de nu ifrågavar,, som de
förut nfgjorda, Gr. Frölichs och Hr Schartaus hos Const.-  Ulsk. anmälda anledntr till anmärkn., tillämpning dels af 106,
dels af 107 §§:na Reg.F:n; men om jag icke tor vara öfvertygad
att Rikets väl föga gäller här, så är jag dock öfvertygad,
att jag sjelf, mina åsigler och ord göra det, och jag vill
derföre inskränka mig till en reservation, så väl mot Utskts
åtgärd i afseende på dessa Irenne anmälda anledningar till
anmärkn., som mot Ståndets beslut i afseende på desamma.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskrs nedannämnda
förslag till R. Stts underd. skrifvelse!- till K. M.,
nemligen:
N:o 3g4, i anledning af K. M:s nåd. propos., angtde åtgärder
till behöfvandes undsättning i missvextår;
N:o 397, ang:de beviljadt extra anslag för en arbetsinrättning
i Eskilstuna fristad.
Ju
-
D c n g J 11 n i. i3y
Justerades 2tne prol.uldr. för denna dag, ang:de en godkänd
voterts-propos. oell de beslutade åtel remisserna.
Lades på bordet nedantminnda från Utsktn inkomna
mein. och ullålm, nemi. från
StalsUtskottel:
N:o 579, med förslag till reglementariska föreskrifter,
angtde de å Riksg.cont. anvisade crediliv;
Stats- och BancoUtskotten:
N:o 20S, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt.
N:o lia;
J\:o 20g, i anleda, af erhållen återremiss å utlåt.
JVto 143;
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskotten:
N:o 204, i anledn. af erhållna återremisser af utlåt.
N:o 160;
JVto 2o5, i anledn. af erhållna återremisser af utlåt. Nto
161, angtde den tillökade ordinarie båtsmansroteringen inom
eti del lån;
Nto 206, i anledn. af vackt motion om den nya ordinarie
roteringens återgående till extra rotering.
II. U. o. Ad. åtskiljdes kl. till 3 e. m.
lii fidem protocolli,
F. O. Silfver stolpe.
Thorsängen den 10 Juni 184*.
Plenum kl. ^ lill 12 f. m.
Justerades 6 prot.utdr. för förliden gårdag.
Upplästes till justering och godkändes Exped.TJlskts förslag
Nto 3g8 till R. Sits underd. skrifvelse tili K. M., angrde
al K. M. askadt exlra-statsanslng lill landshöfdinge-resideushus.
Justerades pleni-prohn för den 2t sisth April e. m. samt
den 24 April f. och e. 111.
Lades på bordet indannämuda från Utikm inkomna mern.
och ullålm, nemi. frän
26 II. 18
138
Den 10 Ju ni.
SlatsUtskottel:
N:o 585, med förslag lill den i 63 $:n Reg.Fm omförmälda
anordning;
Stats- Be vi lin.- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utskotten:
N:o 20j, ang:de vice Talmannen Ilr Hallings motion,
ronde användandet af de öfverskott, som af brännvinsbevillningeu
kunna uppkomma;
BancoUtskottet:
N:o 196, i anledn. af gjord ansökning om eftergift af
upplupen straffränta å ett af förre Brukspatronen C. G. Sjöstedt
hos Bancodisconten upplaget lån;
N:o 197, till svar å gjorda anmärkn:r vid Utsk;s under
N:o 171 afgifna meni., i anledn. af väckt frågaom fö 1 höjning
i arfvodet för läkarevården vid Tumba bruk;
N:o 198, med hemställan öm ersättning till Utskts två
cancellisler för renskrifning af Ulsk:s protocoll;
N:o 19g, ang:de tillökning i löneinkomsterna för regi
stratorn
vid Bancodiscontverket C. P. Dahlgren;
N:o 200, i anledn. af undervägaren A. E. Brundins ansökning
om eftergift af öfverränta å skuld till Bancodiscontverket.
Upplästes ankomna prot.utdr, från de öfriga RiksStm,
nemi. från PresteSt. af den 7 dennes, från BorgareSt. af den
8 och 9 dennes, samt från BondeSt. af den 2, 8 och 9
dennes.
Lades (ill handlingarna.
Då R. St. af K. M. blifvit kallade till plenum plenorum
kl. 1 denna dag, och kl. nu var till 1, afgingo Hr
Frih. o. Landtm, samt R. o. Ad. lill rikssalen, hvarest t. f.
Hr Statsministern för utrikes ärendena, Statsrådet m. m. Ihre,
å K. M:s höga vägnar, uppläste K. M:s nåd. tal till R. St.,
innehållande svar å af dem lill K. M. i underd. öfverlemnade
skrifvelse!- rör:de lagfrågor; hvarefter Ståndet, enligt före
afgången från Riddarhuset fattadt beslut, åtskiljdes vid utgången
från rikssalen kl. J till 4 e- tn
-
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den n Juni.
Fredagen den 11 Juni 1841 -
Plenum kl. i i f. m.
Upplästes lill justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag lill R. Sl:s underd. skrifvelse!-  till K. M., nemi.:
N:o 399, ang:de ersättning åt vissa commendanler för
sporilar, förlorade till följd af K. M:s nåd. förordning deli
3 Juli 1840, om prejning från Rikets fästningar af örlogsoch
andra fartyg;
N:o 400, anglde ändring af författningarna om sockenstämma
och 0111 bildande af communalstyrelser;
N:o 401: ll,ed förslag till stadga 0111 fattigvården i Riket,
jemte sjelfva förslaget.
Likaledes upplästes lill justering och godkändes nedannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag till §§ i riksdagsbeslutet,
nemi.:
N:o 4°» angtde Nummerlotteri-inrättningens upphörande;
N:o 41, ang:de tillökning uti skaltefrihetsdygnen vid
masugnar;
JN:o 4?., om spanmålscreditivet.
Då nu föredrogs K. M:s i gårdagens plenum plenorum
på rikssalen hållna tal, innehållande svar å af R. St. afglida
underd. skrifvelse!- ang:de lagfrågor, fann R. o. Ad.
delta tal, å R. o. Ad:s sida, för det närvarande icke erfordra
annan åtgärd än alt läggas till handlingarna.
Ånyo föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s den 8
och g dennes på hordet Ingda utlåt. Nio i65, i anledn. af
återremiss af betänk. N:o 158, ang.-de väckt motion om tillsättande
af en comité' för att utarbeta förslog lill en förändrad
nationalrepresentation.
På begäran af Hr Printzensköld, Carl, blefvo reservationerna
upplästa.
Hr Printzensköld: Jag kan icke undgå att vid delta
tillfälle uttrycka min förundran deröfver, att Jikon.Utsk.
alldeles icke gjort något afseende på de nnmärknU-, som mot
Utsk:s förra förslag förekommit. Ulsk. har börjat med det
förklarande, alt Utsk. icke ansett sig kunna ingå i något
omdöme 0111 sannolikheten deraf, att det förslag, som förstärkta
Const.Utsk., men icke RiksSCn, såsom sådana, lagt
på R. St:s bord, skall vid nästa riksdag blifva antaget eller
Deu ii Juni.
förkastadt; men Ulsk. har ansell elen omständigheten, nit
<!ella förslag livilnr på hördel, uIgöra etl hinder, sorn Ulsk.
Ilott sig icke kunna undanrödja. Om Ulsk. hade tagil i lietraktande
de amnarInte, som blifvit gjorda, så linde -Ulsk.
funnit, att den omständigheten, att förslaget lill nationalrepresentationens
ombildning ligger på R. Sl:s bord, icke utgör
något binder lör en anhållan hos K. M., sådan sorn dun
ifrågavarande. Det år klart, och lärer af livar och en ini
sorn fordom erkännas, all en fullkomlig förändring af nationnlrepre-enlationen
är eli så vigtigt ämne, alt dertill behöfves
biträde, icke blott från den ena [sidan, utan afven från
den andra, samt, om det ägde flera sidor, borde betraktas
från dem alla. Nu måste man likväl medgifva, ätl det represenlationsändringsförslag,
som vunnit en lagenlig bordläggning,
icke bar betraktat saken iner än från ena sidan.
Det torde vara vigtigt, ali vi kunna från eli annat håll fä
åsigter yltrade i ämnet, som kunna lända lill upplysning och
vägledning för det omdöme man skall fälla i saken. Detta
ändamål skall vinnas, i händelse R. St. ingå till K. M. med
nnderd. anhållan om tillsättande af en comité'af sakkunnige,
oväldige, och i saken ointresserade män, som uppgöra förslag
till en ändamålsenlig nationalrepresentation. Förrän eli
sådant förslag kommer ifrån Regeringen eller från en comité',
som, p"i salt nämndi är, består af sakkunnige män, föhr
tror jag icke all något förslag kai) tillvägabringa;, som varder
först af Ständerna oell sedan nf Konungen anlaget. Jag
anhåller således, all, med afslag å Ulskts, endast genom en
rösts pluralitet, tillkomna betänk., R. o. Ad. måtte instämma
i den reservation, sorn Ur Aminoff vidfogat betänk., och
uti hvilken flere ledamöter inom Ulsk. sig förenat. Denna
reservation upptager grundligen de skäl, som böra utgöra
ett stöd för 1\. St:s skrifvelse, äfvensom conclusionen i densamma
är så bestämd, alt R. St. deruti, utan alt på något
sätt träda förstärkta Coust.Ulskrs förslag för nära, endast skulle
anmäla behofvet att få ytterligare upplysningar meddelade,
till stöd för det beslut båda statsmakterna i en framtid
skola i ämnet fatta.
Hr af Dalström, Gustaf Jacob: Man kan med skäl
säga, att representationsfrågan, denna för Svenska nationen
högst vigtiga angelägenhet, redan från riksdagens början vissle
sitt öde. Det tyckes, efter mitt förmenande, som frågan fallit
i händerna, dels på män, hvilka lefva i thcorierna, och
dels på sådana, som vilja göra gällande deras egna sjelfkära
författareåsigter. Det synes mig derföre, att frågan från
början icke blifvit upptagen såsom den bort, icke med den
opartiskhet, som R. St. kunnat hafva rätt att vänta. Genom
en minoritet, som tillvällat sig väldet uti frågan, hafva
vi fått ett grundlagsförslag hvilande till nasta riksdag, tvertemot
majoriteterna inom 3:ne Stund; och då dessa majori
-
Den ii Juni.
(elor nn vilja, med anledn. af Hr Rydin*; motion, begagna
tillfallet alt inför allmänheten ådagalägga, det de haft allvar
med representationsförändringen, samt nå samma gång
inför Svenska folket högtidligen protestera emot del hvilaude
representationsförslaget, så har likväl frågan genom Ekon.-  Ulskis förfarande blifvit afgjord på ett salt, att de Irenne
Ståndens protest blifvit afklipp! genom en herrskande minoritet.
Frågan är vigtig. Den beror icke endast deraf, huruvida
närvarande representationssätt skall fortfara, huruvida
de 3:ne Stånden, såsom hittills, skola representera nationen,
eller huruvida R. o. Ad. skall förlora sin sjelfskrifvenhet;
den beror hufvudsakligen derpå, huruvida Sveriges öde
skall leranäs åt massornas beslut, huruvida vi åt vära söner
och efterkommande skola gå alt bereda sådana beslut, som
kunna leda till folkyra oell samhällets upplösning. Del. är af
största vigt, all Representationen begagnar hvarje tillfälle för
att inför Konungen, sorn står på högsta ståndpunkten i samhället,
nedlägga sina bekymmer, för att söka åstadkomma ett
annat representationsförslag, mera förenligt med Sveriges nationalitet
och Svenska lynnet. Jag anser denna åtgärd så
mycket nödvändigare, sorn jag är öfvertygad, att den segrande
minoriteten icke skall försumma under tiden intill nästa
riksdag alt begagna hvarje medel, som finnes i dess makt,
alt göra dess åsigter gällande, för att bereda sinnena till antagande
af det hvilande förslaget; och att således inga andra
skola uppkomma lill riksdagen, än sådane, hvilka (öi bundit
sig att huru som helst genomdrifva detsamma, beviset derpå
hafva vi för ögonen. BondeSt. har nemi. bedutat alt låta
trycka flera tooo exemplar af deras utgjutelse!-, för att
kringspridas bland allmänheten i landel och derigenom förbereda
kommande åtgärder viii nästa riksdag, di t vill säga,
för att rotfästa sådana intryck i allmänhetens begrepp,
alt den må se, att Sveriges enda lycksalighet hvilan på antagandet
af förslaget. Dä likväl Stiinderne sjelfvillig! hafva
beslutat, att en representationsförändring bör äga runi, och
initiativet således är laget å Ständernes sida, anser jag att
vi böra begagna tillfället ali 11 os K. i\l. begära, det K. M.
täcktes till nästa riksdag aflåta en propos. i ämnet, som möjligen
kan af Ständerna antagas. Jag hoppas det så mycket
mera, sorn behofvet och allmänna i östen påkalla en sådan
åtgärd. Jag kan icke inse orsaken hvarföre man vill undgå
alt låta ett sådant förslag komma ifrån Konungen, hvarigenom
Konungen kunde gä nationens önskan till mötes, och
lägga ytterligare vigt till de stora tacksamlietsföi bindelser,
hvaruti nationen står till denne monark. Jag måste således
tillstyrka, att R. o. Ad. vidblifver del beslut Ståndet lättade
förra gången, samt förenar mig till alla delar lili hvad
Ur Aminoff i sin reservation anlört, anhållande att R. o.
Aih täcktes derå fasta uppmärksamhet, samt att den imderd.
Den 11 Juui.
skrifvelsen måtte blifva affattad i de ordalag reservanten föreslagit.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, uppläste
följande:
Jag protesterar emot, att delta utlåt, eller betänk, kan,
med den praxis och tolkning af 55 §:n Riksd.Ordn , som förut
vid denna riksdag varit följd, blifva föremål för annan
propos. än den, att det, såsom behandlande en motion, åsyftande
en grundlagsvidrig åtgärd, måtte, med godkännande af
TJtsk:s behandling af motionen, läggas till handlingarna. Den
tili motionen föreslagna åtgäid är grundlagsvidrig; ty den
åsyftar dels att tillintetgöra ett af R. St. redan fa 11 ad t beslut,
dels innebär väckandet och afser behandlandet af en grundlagsundringsfråga
i annan väg än grundlagen uttryckligen fölesk
ri fver.
Jag reserverar mig mot bifall till motionen, ifall propos.
derpå skulle framställas och ett sådant beslut af Ståndet fattas;
ty en sådan underd. anhållan, som den i motionen föreslagna,
åsyftar icke blott alt grundlagsvidrigt upphäfva ett
af R. St. fattat beslut, och slår i strid med 81 §:n Reg.Ftn;
den åsyftar ock uppenbarligen alt nedsätta deras värdighet;
ja, mina herrar! den går så långt uti oförskämdhet, att den
vill förlöjliga denna statsmakt. Men skulle — jag vill beklaga
det, och nationen må harmas öfver huru man söker förvrida
de af dess ombud en gång fattade beslut, och i denna
statsmakt, som representerar nationen, nedsätta dess värdighet,
— den i motionen föreslagna åtgärden verkligen blifva
vidtagen, så tyckes mig dock, alt man bör göra denna åtgärd
så litet olycklig som möjligt, och vill derföre, med full
tillförsigt, att Ståndet fattar det beslut, som Ståndet anser
lämpligast och för landet nyttigast, och öfverlygad att hvar
och en söker tillvägabringa det beslut han finner mest öfverensstämmande
med sina åsigler i saken, för dem, som önska
bifall till motionen, vördsammast föreslå, att den ej måtte
bifallas, utan med nedanstående för det lyckliga ändamålets
vinnande och för sakens framgång, såsom jag anser, ganska
väsendtliga villkor; dock gör jag detta förslag med det
uttryckliga förbehåll, att det icke måtte komma under pröfning,
åtminstone af Hr von Harlmansdorffs politiska vänner
förr, än hans åsigter öfver motionen först äro inhemtade; en
aktning, som håde jag och mitt förslag äro Hr von Hartmansdorff
skyldiga för det stora och oinskränkta anseende han
och hans åsigler här af pluralitelen åtnjuta.
1:0 Då jag vet, alt de, hvilka skulle önska bifall lill denna i
betänk, behandlade motion, icke gerna se, att Regeringens
åtgärder blifva klandrade, vare sig såsom vittnande om oförmögenhet,
brist på vilja eller brist på verksamhet, så, för
att icke lemna las ta re norn rum, skulle jag föreslå, om
icke denna afsigt lättast och åtminstone för en tid mest af
-
Den i i J u lii.
görande, skulle i afseende på denna fråga vinnas, om man,
jemte den föreslagna underd. anhållan 0111 en coraitcs nedsättande,
med passande ordalag uttryckte den Ulligaste önskan,
att enan icke åstundude alt se något resultat af emilite'ens
verksamhet, hvarken vare sig med underd. berättelser
om arbetets fortgång och fortskridande, dess snara slut, inträffade
oöfvervinnerliga hinder derför, eller med öfverlemnande
af något förslag eller Ihy åtföljande och för detsaminas
användande och förslående, alldeles oumbärligt nödvändiga
jernförelselablåer, förklaringar, notabener, noter och
commentarier; att man tillkännager, säger jag, att R. St. på
det lifligaste önska, att af comile'en icke få afhöra något resultat
af denna beskaffenhet förr än minst ett sekel efter
dess nedsättande; men att de lika lifligt önska, att vid
hvarje riksdag kunna få anslå ökade arfvoden åt de vid cnmiteen
anställda, så val arbetande sorn hedersledamöter. Fästes
delta villkor vid denna underd. anhållan, så är jag öfverlygad,
alt den med motionen i detta ena afseendel åsyftade
afsigt skulle vara fullkomligen vunnen; och jag är tillika
öfvertygad, att de, hvilka hafva så finkänsliga öron, hvad
klander af Regeringens åtgärder angår, men gerna hafva dem
försedda med bomull, då de nås af ljud, som kunde komma
att uppväcka aningar 0111 en olycklig nations antingen klagan
eller missnöje, och de, hvilka icke kunna tåla något tvifvelsmål
0111 Regeringens infallibillitet, skola kunna vara lugna,
om detta villkor fästes vid nedsättandet af den föreslagna
comitcen, och så framt kommande Ständer och nationen
låta binda sig af ett sådant beslut. De skola icke, såsom i
afseende på Lagcomiteen, hvilken, förargligt visst, icke nedsattes
med detta förbehåll år 1815, (å af Ständerna hvart
femte år och af annat obeskedligt folk, som hvarken låta
nöja sig med betäuktn eller tablåer, eller ursägter af, Gud
vete hvilka oöfvervinnerliga svårigheter, hvart tionde, stundom
hvart år få höra eli pinande skrik på det lagförslaget
och det lagförslaget, och nu vill man hafva en punkt af det
anlagen, nu en annan, nu en hel balk, nu en half, och, mine
herrar! hvad säges! nu hela lagförslaget, ehuru blott något
öfver ett fjerdedels sekel är förflutet sedan comitcen nedsatles,
och Regeringen knappt ännu hunnit besinna sig på
hvad med hela saken är till görandes. Men ack! ett sekel
är ändock långt; måtte blott comitcen, Regeringen och saken
få förnöta det i ro, sedan skola de nog alla tre förena sig
om att göra folket lyckligt; hvad är ett sekels väntan, om
man derför kan köpa sig en evighet af gyllene lid!
2:0 Då jag vet, att de, hvilka önska bifall till den i motionen
föreslagna åtgärden, uteslutande äro anhängare af den
Hög- och Välborna, Idögvördiga, Vällofliga och Hedervärda
ståndsprincipen, så, på det alt de i deras underd. anhållan
icke må hafva skrif vit ett Uriae-bref åt denna deras älskling,
på det att de icke må gå miste örn sitt mål, vill jag före
-
*44
Den ii Juni.
slå, alt vid samma anhållan lustes såsom det andra villkoret
följande: att nemi. motionären måtte blifva comiteens preses,
dels såsom en välförtjent belöning, dels på det att lian
ina vara i tillfälle alt utveckla de åsigler i afseende på utbildningen
af ståndsprincipen, hvilka lian vid conferencertia
bär i representationsfrågan så för!jenstfullt framställde; man
kan då vara öfvertygad, ty mannen är icke den som låter
pruta med sig, att vi icke blott skola få behålla våra fyra
gamla Stånd, utan få dessutom en del stånd af fiskare, Diskare,
lurendrejare och män af allahanda andra yrken, med
ett ord, ett Stånd af hvarje yrke. Att mannen kommer med,
ifall man, efter hans idéer, vill såsom sig bör och conseqvensen
verkligen fordrar, om ståndsformerna skola bibehållas,
gifva dessa liksom i Indien sin fulla utbildning från
Parcas till Brahminer — det ar ultydt, frälsebönder
oell erkebiskopar — är nödvändigt; ty hvem skulle annars
kunna uttänka åt dessa Stånd deras tillbörliga epitheter, de
kunna ju hvarken kallas högvälborne eller hedervärde. Vidare
föreslås, att såsom ledamöter i comiteäm intagas en Hr
Askelöf, som påstås hafva Minervas vishet, nb. blott såsom
hedersledamot; någon med Argi egenskaper, att kunna se en
sak från hundrade sidor, ja! snart sagdt från alla utom den
lucrativa; såsom en tredje, äfven en f. d. man, hvilken vill
hafva konungamakten så stark som 'möjligt, och Rikets representanter
medgörliga derutöfver; slutligen, för vännernes
skuld, någon ledamot, hvilken öppet och ärligt dignar under
sin svenskhet.
3:o Såsom det tredje villkoret föreslås, att, ifall den af
mig ifrågasatta motionären blir proses, att då cornilsen icke.
får nedsättas i Borås; ty sedan han i politiskt afseende gjort
samma öfverresa från Kallundborg till Aars, som salig Peder
Paars gjorde på vers, torde han icke komma att befinna
sig väl der, utan böra vidare avancera. Slut ligen menar jag,
alt comitéen vid afgång bör rekryteras från den byrå af visa,
som gömma sig under en pseudony'tn svenskhet och idoghet.
Detta är allt hvad jag har att säga 0111 motionen och
dess behandling, och kan ej inlåta 111ig i vidare discussion
öfver densamma.
I afseende på hvad Hr af Dalström yttrade —• det må
hafva varit taget af egen eller af livems fatabur som helst
— vill jag blott nied några ord svara, att, hvad det främmande
oket angår, så är det massorna oell icke nationens
fåtalighet, sorn skola och kunna bevara oss derifrån. Det
är genom det Stund, som antagit det hvilande grundlagsförslaget,
och genom följderna af detta förslag, det vill säga,
att vi blifva ett folk, sorn vår frihet och sjelfständighet
endast kan och skall försvaras.
Hr af Dalström: Jag vill för ingen del upptaga tiden
med
Den ii Juni.
med någon vederläggning af hvad den siste talaren yttrat,
ty det lönar verkligen icke mödan. Jag vill blott erinra,
att han, likasom jag, måste vara nöjd med den fatabur, som
blifvit oss beskärd; äfvensom jag vill påminna derom, att jag
för min del icke tager några inslructioner från tidningsskrifvare.
Hr Munck af Rosenschöld: Den siste värde talaren
tyckes hafva blifvit förnärmad deraf, att jag nämnde ordet
fatabur. Jag får då tillkännagifva, att orsaken dertill valden,
att jag tyckte mig någonstädes, om jag rätt minnes, uti
Svenska Biet hafva sett något dylikt, som han yttrade.
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman: Om jag rätt förstått
Hr Munck af Rosenschölds långa anförande, så innefattade
det en ny motion ang:de något, som skulle sättas i verket
ett sekel härefter; och som vi då hafva god tid att tänka
derpå, så anhåller jag att motionen emedlertid må hvila
pä bordet.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Hvad Hr Munck af Rosenschöld
behagat yttra, lemnar jag gerna åt sitt eget värde;
det påkallar ej något svar, förr än då, mot förmodan,
delta yttrande skulle finna sympathier inom R. o. Ad.
Uti hufvudsaken förenar jag mig med hvad Hrr Printzensköld
och af Dalström anfört.
Då Hr Rydins motion forsta gången förevar i Ekon.-  TJtsk., afslyrkte Utsk. motionens antagande. Detta afstyrkande
vill jag ej klandra, emedan Utsk:s majoritet trodde,
alt motionen vore stridande mot grundlagarna och mot det,
enligt förstärkta Const.Utsk:s beslut, nu hvilande förslag till
förändring af representationssättet, vid hvilket förslags
uppgörande Utsk. dessutom ej kände R. St:s rådande opinion
i detta afseende. — Men sedan det är gifvet, enligt min öfvertygelse,
att motionen ej är i strid med grundlagen, såsom
varande ett önskningsmå), i hvilket afseende Svenska folket
alltid fått nalkas sin Konung, och motionen ej heller är i
strid med det enligt grundlagarna nu hvilande förslaget om
en förändrad representation, hvilket förslag obehindradt och
formenligt går sin väg fram till lif eller död; så hade jag
trott, att Utsk., sedan 3 RiksSt. återremitterat betänk., i afsigt
att förmå Utsk. att frånträda dess i förra betänk, afgifna
yttrande, bort, såsom Utsk. hetraktadt, ställa sig dessa
3 RiksStts önskan till efterrättelse, helst Utsk. fått i de afgifna
anföranderna och reservationerna inom 3 RiksSt. full
anledning att ändra sitt förra beslut och derigenom understödja
motionen. Då sådant icke inträffade, utan Utsk. fortgick,
genom en rösts pluralitet, alt vidblifva sin i förra betänk.
afgifna tanke, ansåg jag mig tvungen alt mot del fattade
beslutet nedlägga min reservation.
Motionen är af särdeles vigt och af ett allmänt intresse;
16 II. iu
Den 11 Juni.
deri innefattas Svensta folkets i långliga lider gjorda önskan,
särdeles vid innevarande riksmöte, om en förbättrad
representation; den åsyftar lära känna Konungens eller den
andra statsmaktens tanke i detta riksangelägna ärende, hvarförutan
något ändamålsenligt och gagneligt helt icke kan för
Svenska folket åstadkommas; den har den fördel, att, om nu
hvilande grundlagsförslag till en förändrad representation,
utgående egentligen från det förstärkta Const.Utsk. och mot
3 PiiksStrs beslut, blefve, af en eller annan orsak, vid nästa
riksdag icke antagen, elt nytt förslag från Konungen eller
den andra statsmakten genast är till hands att framläggas
för kommande Ständer. Om det nu hvilande grundlagsförslaget
till en förändrad representation äger ett sannt och
verkligt nationalvärde, så behöfver detsamma ej frukta ett
annat förslag såsom medtäflare. Äger förslaget åter ej detta
värde, och som gör dess antagande vid nästa riksdag omöjligt,
då måste det vara en fördel för nationen alt hafva ett
annat förslag i beredskap.
På nu anförda skäl, och med stöd af hvad min vid betänk.
fogade reservation i öfrigt innehåller, tillstyrker jag
afslag å betänk., under vördsam anhållan, att R. o. Ad. täcktes
såsom sin gemensamma tanke antaga min reservation.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag tillstyrker
bifall till Hr Rydins motion. Mina skäl dertill dro följande:
jag har för min del länge varit obelåten med vår närvarande
representations mekanism, och jag har blifvit ännu
mera obelåten dermed under denna riksdag; men lika
obelåten är jag med det förslag, som genom några få rösters
pluralitet i förstärkta Const.Utsk. blifvit antaget till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag. Jag vill dock alldeles
icke anställa något domqval, utan erkänner den fullständigt
grundlagliga kraften af förstärkta Const.IJlsk:s utslag;
men delta förringar alldeles icke det vigtiga förhållandet,
att detta utslag blifvit fäldt mot en afgörande majoritet
inom Stånden, ehvad jag beräknar denna majoritet efter
det grundlagliga beräkningssättet, nemi. 3 röster af 4
Stånds röster, eller jag använder del arithmetiska beräkningssättet
och sammanslår alla majoriteterna och alla minoriteterna
i ämnet. Vid sådant förhållande anser jag ganska logiskt,
att dessa majoriteter söka en utväg att till nästa riksdag
få beredt ett förslag, som kan vinna R. Sl:s bifall, för
att ligga öfver till derpåföljande riksdag; ty om icke RiksSt:ns
majoriteter helt och hållet förändra åsigt, så synes det
vara att förmoda, att det nu hvilande förslaget icke antages,
och då är ingenting gjordt för en önsklig reform. Hvad
grund lag ligh et en beträffar, så kan jag icke inse, att en grundlagsfråga
blifvit obehörigen upptagen eller, rättare sagdt,
blifvit alls upptagen, derigenom alt 11. St. önska, att flere
sammanhängande grundlagsfrågors afgörande måtte till en an
-
Den ii Juni.
nan riksdag beredas, oell milt yttersta skäl ligger i den öfvertygelse,
att om emellan i834 års riksdag oell denna riksdagen
en sådan anstalt blifvit vidtagen, som nu är i fråga,
så hade detta vigtiga ärende till denna riksdag förefnnnits
bättre bercdt, och sannolikt bade då denna riksdag öfverlemna!
till den nästa ett förslag, som haft bättre utsigt alt
blifva antaget. På dessa grunder tillstyrker jag bifall till
Hr Rydins motion.
Hr Munck af Rosenschöld: Så vidt som Hr von
Ehrenhoffs oförmåga att förstå härrör från ett organiskt fel,
kan jag icke vidgöra något, utan får han derom vända sig
till en skicklig trepanör; men så mycket som det beror af
mig, skall jag söka att hjelpa honom. Hr von Ehrenhoff
har trott, att jag väckt en ny motion, samt har velat att
den måtte hvila på bordet. Om Hr von Ehrenhoff hade
genomläst 56 §:n Reg.F:n, så hade han kunnat finna, att när
en fråga från Utsk. andra gången utkommit, så äger Ståndet
makt att antaga densamma sådan den är eller med förändringar,
eller ock densamma alldeles förkasta. Det är just
förändringar i motionen, sorn jag föreslagit uti mitt upplästa
anförande; men det förundrar mig icke, att Hr von Ehrenhoff
visat någon okunnighet i grundlagen, ehuru sådant icke
borde väntas af en representant.
Hr Gripenstedt, Joli, Aug.: Att tillfället skulle
begagnas af vissa ledamöter, för att visa sin afvoghet mot
närvarande Const.Utsk. och yttra åtskilligt om det hvilande
representationsförslagets tendens att vädja lill massorna, och
att det skulle leda till samhällets upplösning, med mera dylikt,
vai' lätt att förutse, och det har äfven inträffat; men
då det icke hör till ämnet, torde det vara tillåtet att med
tystnad förbigå dessa tydningar, och endast hålla sig till den
sak, som är under öfverläggning, nemi. huruvida en underd.
anhållan bör ske, att K. M. ville tillsätta en comité' för utarbetande
af ett representationsförslag. Vid betraktande af
denna fråga, är det helt enkelt att tillse, huruvida dermed
kan vinnas något resultat, och huruvida det skulle kunna
anses passande under närvarande omständigheter. Att en sådan
åtgärd skulle leda till någon nytta, derpå tviflar jag.
Om meningen blott är att få den andra sidan af saken belyst,
så finnas redan tillräckliga materialier lill en sådan belysning.
RiksStms prot. och reservationerna vid Const.TJtsk:s
betänktn innehålla rikhaltiga materialier, för att vägleda det
Const.Utsk., som naturligtvis måste komma att handlägga
frågan, och hvar och en annan, som önskar upplysning i
ämnet. Än mindre tror jag, alt just under närvarande omständigheter
den ifrågavarande åtgärden kan anses lämplig.
Skälen härför behöfver jag icke upprepa; de äro ofta förut
sagda. Jag vill dock betrakta saken från en synpunkt, ur
hvilken den icke blifvit sedd. Man må nemi. komma ihåg,
148
D e n ii Juni.
ull egentligt sältet, hvarpå grundlagsförändringar böra ske,
är det, att endast Coust.Utsk. skall äga första rösten i sådana
frågor. Enskilde riksdagsmän få icke väcka motion
derom i Stånden, och K. M:s propostr ang:de grundlagsförändringar
få icke i Stånden discuteras; med ett ord, Const.-  Ulsk. ar den auctoritet, som alltid först bör yttra sig öfver
dessa frågor, oell en deliberation, sådan som här föreslås, strider
således åtminstone mot andra af våra grundlagar. Är
åter meningen blott att inhemta Konungens tanke i frågan,
så anser jag det lindrigast sagdt vara olämpligt, att den ena
statsmakten påminner den andra om en sådan sak. Lika litet
som jag tror att Konungen skulle finna det passande
att göra framställning att R. St. ville fästa deras uppmärksamhet
på ett ämne, som de måste pröfva, lika litet bör
denna statsmakt på ett sådant sätt handla mot den andra.
Vi hafva alla den öfvertygelsen, alt Konungen inser behofvel
af en representationsförändring, och med denna öfvertygelse
slår det väl tillsammans att motse, det Konungen af
egen drift täckes vid nästa riksdag gifva sin tanke tillkänna, i
händelse det nu hvilande representationsförslaget icke skulle
gå igenom. Att Konungen icke med Dess Statsråd skulle
kunna åstadkomma ett antagligt representationsförslag, derom
må vara olika tankar; men i detta fall har ju K. M.
makt att opåmint tillkalla sådana män, som han finner äga
förmåga alt tillvägabringa ett sådant. Af dessa skäl tager
jag mig den friheten att yrka bifall lill Utsk:s förslag.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag anser det såsom en skyldighet
för mig enskildt i och för det förtroende R. o. Ad.
behagat visa mig, då jag blifvit inkallad till ledamot i Ekon.-  Utsk., att söka redogöra för de åsigter, som ledt mig i denna
fråga, särdeles då detta Stånd fästat mer än vanlig vigt
dervid. Den första fråga i, som borde utredas, var den, hvilken
äfven i Utsk. togs nder öfvervägande, huruvida Ståndets
ledamöter böra anse sig ovillkorligen förbundne af de
yttranden, som af en majoritet uttalats vid en återremiss,
alt finna och tänka lika med hvad den majoriteten önskat
vid återremissen. Detsamma har här blifvit framstäldt, nemi.
alt Utsk. borde ställa sig de 3 Ståndens tanke till efterrättelse
och att det bort vara tydligt och klart för Utsk., om
Utsk. tagit kännedom af de anmärknzr, som i Stånden afgåfvos,
att Utskis först fattade åsigt vore oriktig. Hvad nu detta
förhållande först beträffar, så bekänner jag, alt jag icke tror,
att jag med den samvetsgrannhet, hvarmed en representant
bör uppfylla sin pligt, bör frångå min öfvertygelse, såvida
den är grundad på eftertanka, derföre aliandra tänka olika
med mig. Jag är fullt öfvei tygad, att de öfrige af Utsk:s
majoritet gjort sig lika väl reda forsin öfvertygelse, som jag
gjort det för min. Jag kan icke medgifva, att Utsk:s ledamöter,
eller Utsk. i sin helhet, äro skyldige att fatta andra
Del) ii Juni.
beslut, iin sådana, om hvilkas riktighet de äro fullt öfvertyga
de. Det är den enda norm de kunna följa. Hvad det
angår, att, om Utsk. hade kännedom om yttranden inom
Stånden, Utsk. skulle hafva kommit till ett annat resultat,
så får jag förklara, att jag har tagit kännedom om dessa yttranden
och med särdeles uppmäi ksamhet genomläst dem, sorn
blifvit lemnade inom detta Stånd; men att, det må härleda
sig från bristande förmåga hos mig eller icke, jag icke kunnat
uppfatta någon af de yttrade tankarna såsom varande
så bestämdt öfverlygande, eller så bestämdt af Ståndet antagen,
att jag deraf kunnat blifva rubbad i min tro. Under
discussionen förra gången fälldes här särdeles olikartade
yttranden. Utom det att ett icke så särdeles litet antal talare
biföll Utsk:s först yttrade mening, så sönderdelade sig
den majoritet, som förenade sig mot Utsk:s mening, i (vänne
hälfter. Den ena hälften sade, att Utsk. hade gjort orätt,
som någonsin upptagit frågan, då den stod i strid med
Sl §:n Riksd.Ordn. och således aldrig bort behandlas.
Flere talare yttrade sig ur denna strängare åsigt. Andre
åter säde, alt frågans behandlig icke stod i strid med Riksd.-  Ordn., då man alltför väl kunde anse det nu hvilande representationsförslaget
utgörande R. Sits lanke och ändock
ingå till K. M nied en underd. anhållan, som bestämdt innehölle
ett ogillande af denna tanke, och att således samma
persona moralis, som godkände, äfven kunde underkänna
förslaget. Denna sats hvilade, efter min förmodan, icke på
andra skäl, än att man så tyckte. Jag bekänner att jag tyckte
motsatsen. Jag anser att conseqvens och formernas helgd är af
vigt, och derföre har mitt tycke icke kunnat vika för andras tycke.
Hvad sjelfva frågan beträffar, så nekar jag icke att det
är nyttigt samt högst både lämpligt och nödvändigt, att Regeringen
fattar sin åsigt i detta för hela nationen så vigtiga
ämne. Jag hvarken nekar eller kan neka att det är både nyttigt
och nödvändigt, och jag går så långt, att jag säger det vara
en pligt för Regeringen att tillkalla och inhemta erfarne, opartiske
och fosterländskt s'innade mäns tankar i saken; men jag
tror att det hör vara Regeringens ensak att härutinnan tillgöra
hvad Regeringen finner lämpligt. Jag tror icke att det kan
vara mest formenligt att, på det sätt, som här blifvit föreslaget,
uttrycka ett ogillande å R. St:s sida mot ett förslag,
som R. St. antagit genom ett af R. St. i behörig form tillsatt
Utskott. Jag känner väl att de 3 Ståndens majoritet
icke gillat detta förslag. Jag har sjelf utgjort en ringa del
af denna majoritet. Jag har beklagat, att icke andra åsigter,
mera enliga med närvarande tidsförhållanden och innebärande
en större möjlighet att vinna framgång för den nyttiga
saken, gjort sig gällande; men jag tror icke, alt det missnöje,
som denna majoritet hyser deröfver alt den stannat i
minoriteten, bör leda densamma till att kringgå hvad form
och conseqvens fordra. Jag tror, att om man för mycket
Donn Juni.
ruskar på formerna, kan man få det igen vid andra tillfnlJen,
då man ångrar det. IVu återstår den frågan, huruvida
det vore lyckligt i elt sådant ämne som della, att Regeringen
täger initiativet. Jag vågar kanske för mycket, om
jag uttalar min opinion, då så många kloka män yttrat sig
för motsatsen; men jag tror, att saken vid denna riksdag
bör betraktas sådan den är, nemi. att icke något absolut
theoretiskt riktigt later uppställa sig, och ännu mindre låter
använda sig, när andra förhållanden finnas, som måste
betraktas, och när fråga är alt i jemkningsväg öfvergå från
det beslående till det, som bör antagas. Just derföre, att
del är en jemkningsfråga, och dertill en vigtig fråga, tior
jag det icke vara nyttigt och icke lyckligt, om Regeringen
på förhand binder sina händer vid något visst förslag, aldraminst
om det är detaljerad!, emedan Regeringen då icke
skulle kunna ingå på de jemkningar, som Regeringen kunde
finna både nyttiga och lämpliga. Detta är ett hufvudsaklig!
skäl, hvarför jag anser det icke vara lyckligt, om
en sådan comité' komme till stånd och dess arbete vid början
af nästa riksdag skulle framlemnas. Jag är visserligen
yngre an de fleste talare, som yttrat sig i ämnet; men jag
kan icke annat än vara något mera långsam, än de värde
talarne. Jag anser frågan vara af så öfvervägande vigt och
att den, om den lyckas, måste verka på en så lång framtid,
att jag icke har lika öfverdrifvet brådtom som många andra
i denna sak. Jag tror det vara af högsta vigt, att densamma
grundligen och långsamt, ja till och med af flera riksdagar
behandlas, på det slutligen de satser, som förena det
rälta med det sanna, må innötas i nationens öfvertygelse,
på det man må öfvertyga sig om hvad som är det absolut
oumbärliga vid representationsförändringen, samt hvad en
majoritet eller minoritet måste uppoffra af hvad som kan
uppoffras, för alt komma till målet. Förr än detta skett,
må det lyckas eller icke att vid en riksdag genom en majoritet
genomdrifva ett förslag; motbjudande blir det dock
alltid, då det ej utgått från folkets inre öfvertygelse och
uttalat sig genom en öfverlägsen majoritet inom representationen,
och dessförinnan anser jag frågan icke vara så fullmogen,
att Regeringen bör upptaga densamma och framställa
den såsom ett absolut förslag. Detta anser jag vara den
rätta marschen. Den är äfven följd af nationer med vida
längre constitutione! erfarenhet än vi äga. England ansåg
sig böra använda en lång följd af år innan det kunde komma
till en absolut öfvertygelse uti en reformfråga, som var
af vida mindre betydelse än denna. Den genomdrefs icke
förr, än Regefingen genom en lång erfarenhet blifvit öfvertygad,
att det var nationens stora majoritets önskan, som
Regeringen upptog och framställde; och då gjorde Regeringen
visserligen väl, att den satte sig i spetsen för rörelsen
och dref den så långt den borde gå. Jag ber om ursägt, i
Den ii Juni.
131
fall jag varit något vidlyftig; tnen jag finner ämnet vara af
så stor vigt, alt jag ansett mig böra samvetsgrann t redogöra
för mina tankar deröfver. Jag kan icke neka, att Hr
Aminoff? reservation innebär ett fördelaktigare förslag än Hr
Ryding motion; ty hvad utgjorde denna motion? den innehöll
i korta ordalag, att R. lSI. skulle ingå lill K. M. med
underd. anhållan, att K. M. ville nedsätta en comité' till
utarbetande af ett representationsförslag; men hvad dermed
skulle göras, om det skulle leda lill något resultat, eller om
det skulle blifva en enkel författareproduct, för alt genom
tryckpressen utspridas i landet, derom innehöll motionen
icke ett enda ord. Hr Aminoffs förslag deremot afser en
underd. anhållan, att K. M. täcktes, ifall K. M. ansåge
sig icke kunna bifalla det hvilande representationsförslaget,
till Ständerna afgifva en propos. angtde en förändrad nationalrepresentation,
eller ock uppgifva de hufvudgi under, som
K. M. skulle anse såsom oeftergifliga i och lör bildande af
en ny representation. Detta innehåller åtminstone någonting
absolut, äfven om det strider mot formerna. Om motionen
från början ägt denna form, så hade den visserligen
mott mindre motstånd, och skulle Hr Aminoffs förslag hälga
igenom, skall jag också icke beklaga det. Jag har ansett
mig böra utveckla de skäl, som ledt mig och majoriteten
inom Utskottet. Då det blifvit anmärkt, af så väl tidningspressen,
som på delta rum, alt det blott var en händelse,
som åstadkom majoriteten inom Utsk., så mäste jag
tillkännagifva, att så verkligen var förhållandet, men med
glädje kan jag tillägga, alt denna händelse icke berodde af
R. o. Ad:s ledamöter, emedan desse, med undantag af en enda,
mangrannt infunno sig i och för frågans afgörande.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: Farhågan derför,
att det till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag på
R. Sirs bord hvilande representationsförslaget skulle blifva
antaget, har utan tvifvel framkallat den motion, med hvars
pröfning och afgörande R. o. Ad. nu är sysselsatt. Då motionen
af sådan anledn. sett dagen, så vill jag visst icke
ogilla sjelfva motiven till densamma; men jag måste på det
högsta ogilla, om ifrågavar. motion skulle af R. St. bifallas.
Jag tror icke att det går an, att på det sättet träda utom
våra nu gällande grundlagsformer. Ang:de denna motion
liar så mycket blifvit ordadt, att jag för min del måste bekänna,
det jag icke kan anse densamma förtjent af så mycken
uppmärksamhet. Det synes mig vara tydligt, att om ett
bifall lill motionen skulle kunna äga rum, så måste såsom skäl
derför ovillkorligen åberopas och bevisas, att det hvilande representationsförslaget
antingen tillkommit i oriktig form, eller
ock är oantagligt; men begge dessa frågor anser jag Rikets
nu församlade Ständer icke äga rättighet att pröfva;
jag säger med 11 i t: nu icke äga en sådan pröfningsrält, helst
Den ii Juni.
det icke en gång blifvit pn stadt, lin mindre leri t i bevis,
att förslaget lillkommit på annat sätt eller i annan ordning
an grnndlagarne föreskrifva. Dessutom har jag föreställt
mig, hvilket äfven verkat till mitt votum inom Utsk., att,
om denna motion skulle bifallas, och representationen således
ingå till K. M. med underd. anhållan om tillsättande
af en comitd i och för utarbetande af ett nytt representationsförslag,
en sådan anhållan skulle sätta Regeringen i det
största bryderi vid behandlingen af en fråga så ömtålig som
denna. Det torde kanske vara ganska svårt, om ej alldeles
omöjligt, för en Regering att för behandlingen afen så kinkig
fråga utse comiterade, utan att derigenom väcka missnöje
på ett eller annat håll. Dessa äro de hufvudsak liga
skäl, hvarvid jag fästat mig, när beslutet fattades inom Utskottet.
Då Frih. Hamilton redan upptagit de flesta mot
TJtsk:s tillstyrkande gjorda anmärkntr, så skall jag, under anhållan
att få förena mig med honom, inskränka mig till besvarande
af några, som jag tyckte Hr Frih:n förbigått. Man
har sagt, att motionen icke blifvit opartiskt behandlad inom
Utskottet. Jag måste bestrida alt någon partiskhet legat
till grund för Utskrs majoritets tillgörande. Vidare har man
sagt, att beslutet tillkommit genom en tillfällighet. Jag medgifver
att beslutet berott på en enda rösts majoritet; men
jag får dervid nämna, att vid frågans afgörande saknades
(lere ledamöter i Utsk , och att det är en omöjlighet att
kunna uppgifva hvilkendera meningen desse ledamöter tillhörde.
Någon har äfven påstått, att motionen skulle innefatta
ett önskningsmål, och att derföre bifall till densamma
icke vore stridande mot grundlagen. Efter den talarens förmenande
skulle man således i önskningsväg kunna fatta huru
många grundslagsvidriga beslut som helst. I afseende
på den gjorda anmärkn:n, att Utsk., i anledn. af 3 Stånds
återremiss af förra betänk., hade bort anse sig skyldigt att
tillstyrka bifall till motionen, har Frih. Hamilton redan
framlagt en så fullständig vederläggning, att jag blott anhåller
att få förena mig med honom, äfvensom jag, i öfverensstämmelse
med hvad jag yttrat, anhåller att Hr Frih. o.
Landtm, läcktes framställa propos. till bifall på Utsk:s
förslag.
Frih. Ridderstolpe, Fredr. Christopher: Ehuru
jag icke ingår på den sats, som den siste värde talaren yttrat,
att det skulle vara stridande mot grundlagarna, att hos
K. M. göra en sådan underd. anhållan, som Hr Rydins motion
åsyftar, önskar jag dock, likasom denne talare, bifall på Utsk.-s
betänk., och det af tvänne skäl; först af den orsak, attdå förstärkta
Const.Utsk., med R. St:s makt och myndighet, fattat det
beslut, enligt hvilket ett förslag till representationsförändring
hvilar på R. St:s bord till antagande eller förkastande vid
nästa
Den ii Juni.
i53
nästa riksdag, anser jag alt det icke vore conseqvent eller enligt
med den aktning man är skyldig att hysa för ett af R. St. redan
fattadt beslut, att ingå till K. M. med en underd. begäran,
hvilken innefattar ungefärligen detsamma, sam en anhållan
all K. M, ville förhjelpa Ständerna ur den dilemma, i hvilken
de råkat. Den andia orsaken, hvarför jag anser betänk,
böra gillas, är den, att då K. M. enligt grundlagen äger
rättighet alt vid nästa riksdag sjelfmant inkomma med förslag
till förändring af nationalrepresentationen, vore det, i
min tanke, icke värdigt R. St. att liksom påminna Konungen
örn utöfning af kanske den skönaste rättighet han äger.
Med den förtröstan jag hyser och hoppas att de fleste af
nationen hysa, att uti den vigtigaste angelägenhet, som inom
Riksförsamlingen kan förekomma, Konungen till Rikets näst
församlade Ständer sjelfmant skall framlägga ett förslag, anser
jag Representationen icke böra påminna Honom derom.
Man har sagt att det vore väl att till nästa riksdag hafva
ett förslag utnrbetadt, hvarmed det nu hvilande kumle jemföras,
för att lättare inse dess brister. Ett sådant förslag
kan i alla fall inkomma. Konungen kan inkomma dermed;
representanter kunna framställa det; sinnena kunna jemka
sig; opinionerna kunna förenas; man kan eftertänka hvad
sorn vore bäst och nyttigast, blott man går något saktmodigare
lill väga.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Då Hr Rydins motion har
fått remiss i BorgareSt., så är det redan ett tecken till att
detta Stånds talman icke ansett frågan stridande mot grundlagen
, och då Ulsk:s första betänk, har inkommit och varit
föredraget i alla fyra Stånden samt bär blifvit framstäldt
af Landtm, och i de öfriga Stånden af deras talmän till afslag,
gillande eller till återremiss, så innefattar det fyra nya
bevis derpå, alt frågans behandling icke är stridande mot
grundlagen; ty det vore sannerligen en besynnerlig tillfällighet,
om samtlige ordföranderne i alla fyra Stånden, och
en af dem tvänne gånger, skulle hafva tillåtit ett mål gå
fram till öfverläggning och afgörande, om dess behandling
bade varit grundlagsvidrig. Det torde således icke behöfva
vidlyftigt ointalas, huruvida frågan är eller icke är stridande
mot grundlagen. Jag tror alt den icke är det, emedan
R. St. äga att i önskningsväg framkomma till K. M.
med hvad de anse för Riket gagneligt vara, och när vi påminna
oss huruledes många gånger, äfven på detta rum, det
blifvit framstäldt, och sådant med rälta, att Svenska landets
innebyggare ingen annan petitionsrätt i allmänna mål äga,
än den som utöfvas af deras representanter vid allmän riksdag
i stöd af 89 §:n i Reg.F;n, så lärer väl få tagas för afgjordt,
att ett af två mäste äga rum, antingen att Svea Rikes
innebyggare ingen petionsrält äga eller att de äga den
26 H. 20
Den ii Juni.
genom sina representanter, på sätt grundlagen stadgar. Jag
tror det sednare och alt vi icke äga en så beskaffad pelitionsrätt,
som andra länder äga, nemi. direct pelitionsrätt i
allmänna frågor. Jag anser således saken i denna del
vara klar. Hvad åter angår den del af frågan, huruvida
grannlagenheten fordrar alt icke yttra en sådan önskan, sedan
man förut i grundlagsenlig väg fattat ett beslut genom
förstärkt Utsk., hvars opinion i det hela hör till minoriteten,
då majoriteten icke haft tillfälle att göra sin mening
gällande, emedan grundiagsformerna gjort sådant omöjligt,
så har jag, äfven för min del, haft en stor böjelse för
denna slags grannlagenhet; men under våra discussioner
här, under de tre dagar då representationsfrågan förevar,
märkte jag nogsamt af mina politiska motståndare, att de
tillmätte mig och dem, som med mig tänka lika i denna
fråga, att vi icke voro böjde för att få förslaget till representationsförändring
så utredt, som angeläget hade varit; och
då det är anfall mot dem, som från riksdagens början uppriktigt
önskat en representationsförändring och velat tillvägabringa
densamma på ett praktiskt sätt, det vill säga på ett
sätt hvarigenom den blcfve möjlig, då deremot den andra
sidans talare ofta medgifvit, alt det förslag, som hvilar, icke
är antagligt och sannolikt icke blir antaget; så är det
en besynnerlig tillvitelse, alt man anser sina motståndare
vara de, som vilja lägga hinder i vägen för ett förståndigt,
ett antagligt förslags uppställning och genomgående. Då
jag nu märkt sådana symptomer vara å färde, och tillika
varseblifvit den särdeles oro, med hvilken man önskat, att
få det förslag hvilande, som nu hvilar, samt då icke särdeles
väl dolda förhoppningar visat sig, att möjligen på ett
eller annat sätt förslaget vid nästa riksdag sktdle kunna genomdrifvas,
så har jag för min del blifvit nödsakad alt åsidosätta
den grannlagenhet jag först nämnt, och deremot att
öfvergå till deras åsigt, som önskat alt något till nästa riksdag
måtte göras, för att utreda denna sak, så att icke blott
ett ensidigt förslag måtte vara hvilande, utan ett annat flersidigt
och bättre beräknadt med detsamma må kunna jemföras,
helst då oss icke obekant är, att man icke underlåter att
på allt möjligt sätt bearbeta tänkesätten emellan riksdagarne
i en viss riktning, som kallas företrädesvis fosterländsk,
som kallas företrädesvis fri, som kallas företrädesvis gagnelig
för fäderneslandet; ehuru man betviflar och Gudilof
plti ra i i t e te n betviflar, att dessa förslag verkligen innebära
hvad de lofva och hvad deras försvarare loforda. Jag nödgas
således förena mig med Hr Aminoff i den reservation,
som han framställt, men tror likväl, att meningen på ett
ställe bättre uttryckes, om det heter: täcktes framställa
nåd. propos. i ämnet o. s. v., i stället för den mellanmening,
som i reservationen är framställd. Jag anser en
sådan opinionsyttring af de 3 öfverröstade och öfvervoterade
Dun it Juni.
155
Stånden vara gansia lämplig och på sitt ställe; ty att önska
sig undan minoritetens färla, måtte icke kunna vara
förbjudet.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Det är icke afvoghet emot
Const.Utsk., icke heller någon benägenhet att qvälja dess
beslut, för att begagna en annan talares uttryck, sorn bringar
mig fram att tala i detta ämne, utan det är minnet.
Det må tillåtas att man minnes hvad som förefallit i ämnen
af likartad beskaffenhet, eller i samma ämne. Det är
icke obekant för R. o. Ad;s medlemmar, att, under öfverläggningarna
på detta rum, då fråga förevar om Const.Ulsk:s
förslag N:is 38, 68 och 85, jag var ibland de talare, som ansågo
förslaget icke vara antagligt. Det är icke obekant, alt
vid det tillfället påstods af andra sidans talare, att jag
och de, som tänkte lika med mig, icke ville reform. Det
bör vara tillåtet för en hvar att framställa sanningen så
mycket han förmår. Då man sagt, att jag icke ville reform,
så får jag svara med handling, och jag får då tillkännagifva,
att jag ämnar votera för den ifrågavar. motionen, dock
på visst sätt modifierad; ty jag önskar att reform måtte
ske, och för att kunna åstadkomma en möjlighet att tillvägabringa
densamma, önskar jag att R. St. ville anlita pressen.
Det gifves ett enkelt sätt alt vinna samma ändamål,
som åsyftas med en comité, nemi. att tillkännagifva för K.
M., att Sländerne, som önska en reform af nationalrepresentationen,
för sådant ändamål anhålla alt ämnet måtte öfverlemnas
åt en eller flera personer att utarbetas, pä det att
saken måtte blifva sedd från en annan synpunkt, än det
hvilande förslaget blifvit betraktadt. Då R. o. Ad. bi träd t
samma tanke i afseende på Utskts förslag, så måste väl äfven
hvad som gäller för den enskilde, nemi. att med handling
visa hvad han tänker, äfven vara tillständigt för R.
St. Det måste icke vara olämpligt för R. St. att med handling
bevisa hvad de vid detta tillfälle länka, nemi. att de
vilja reform, tvertemot hvad man sagt. Det är icke blott
R. o. Ad., som är i belägenhet att hafva afslagit ett förslag
till representationsförändring, utan att hafva framlagt något
annat, utan afven 2:ne andra Stand befinna sig uti samma
förhållande; och det är således jttdflar af Representationen,
som velat reform, men icke ansett sig böra ingå på det förslag,
som af ConstUtsk. blifvit uppgjordt; och dessa 3:ne
Stånd äro i samma belägenhet, som för mig enskildt äger
rum. De måste väl äga rättighet att inför Konungen, inför
nationen, ja inför hela verlden med handling ådagalägga
hvad de tänka, och att det är sanning och icke svek, alt
de vilja reform. Hvad vinnes med denna framställning, säger
man? Ämnet har ju blifvit tillräckligen utredt ; från andra
sidan finnas ju tillräckliga materialier uti RiksSltns
prolocoll. Detta är lätt sagdt; men det vill dock mycket
i56
Den ii Juni.
till att vara viss på sig i denna fråga. Kan man påstå,
att allt är sagdt uti Stånden, som kan sägas uti detta ämne?
Äro väl alla de ideer utvexlade, som kunna framläggas?
Men låtoin oss antaga, att allt finnes sagdt i dessa prot.,
som kan sägas i detta ämne; hvem läser dock dessa prot.?
Derest man önskar att nationen skall uppbringa sin öfvertygelse
i detta ämne, så fordras dertill, att hvad som skrifves
äfven blir läst; men jag upprepar, hvem läser RiksStåndens
prot.? Huru blifva de bekanta? Är det troligt, att
de personer, som vid nästa riksdag skola fatta beslut i saken,
känna allt hvad som passerat i ämnet. Men om de äfven
kände det, skall det icke äfven finnas en opinion hos
nationen? Önskar man ej, alt nationens opinion måtte tagas
till råds? Och skall ej detta, såsom i alla andra ämnen, betraktas
från sina tvänne sidor? Mångfalldiga ide'er kunna
finnas, som ännu ej blifvit väckta, och många väckta ideer
torde ännu icke vara tillräckligen utvecklade. Skall man,
derföre att man funnit det hus, i hvilket man bor, nugot
bristfälligt, kasta sig blindt och brådstörtande inuti ett annat,
som man hvarken till grundvalar eller fogningar undersökt
och pröfvat, och som måhända vid första vindkast sammanfaller
och borlföres med lidens ström? Skall man sätta det
närvar., visserligen med brister behäftade, men troligen lätteligen
förbättrade, på spel för någonting, som möjligen är bättre,
men som också kan vara ohjelpligen sämre, och hvarifrån,
sedan det en gång är antaget, någon återgång svårligen låter
verkställa sig? Är det lämpligt, säger man, är det värdigt
att, då ett förslag till representationsförändring hvilan
på R. Sirs bord, framkomma med en sådan anhållan som
motionen afser? Svaret derpå finnes uti 86 §;n Reg F:n. Der
definieras hvad som förstås med tryckfrihet. Jag vill just framkalla
denna tryckfrihets verkningar; men dertill fordras
någonting mera än det vanliga; ty om man blott stödjer sig
på hvad i tryckfrihetsväg kan förekomma till nästa riksdag,
så torde man få se antingen ett arbete, som ingen läser,
eller ock något arbete, som blifvit omfaltadt endast af en
viss del af den periodiska pressen. Således måste jag säga,
att om R. St. i detta fall skulle framställa sin önskan
till Konungen, så vore det ett bevis på ett förtroende
emellan de båda statsmakterna, hvars tillvaro alltid måste
vara en lycka för landet. Jag begär derföre icke
att K. M. skall framställa ett fullständigt utnrbetadt representationsförslag;
det kan icke begäras, det vore icke
lämpligt; ty det skulle förutsätta att förslaget voro fullkomligt,
och dertill fordras mycket; men det synes mig
vara en god lättnad i saken, om K. M., på grund af
en hemställan från R. St., lät framkalla ett arbete, hvilket
fick den egenskapen, att det ägde sådan offentlighet,
som medför den verkan att det blcfve läst. Härmed gör
Den ii Juni.
jag ingen anmärkn. mot Const.Utsk.; jag begär intet domqval,
jag yttrar ingen ovilja; jag önskar blott att det ämne,
som är i fråga, måtte upptagas oell betraktas från alla
möjliga sidor, och mest från den sidan, som nu icke förmådde
åstadkomma något hvilande grundlagsförslag; och
åt denna önskan ser jag en möjlighet att vinna fullbordan
derigenom, att en eller flere personer såsom författare framträda
för offentligheten, då deras arbete kan påkalla den allmänna
uppmärksamheten, blifva last, och gifva nationen
anledning att öfverväga och begrunda denna vigtiga sak.
från flera sidor, hvaraf en planta, rotfästad i hela nationens
öfvertygelse, småningom kan uppspira till ett fulländad!
och moget förslug. Detta kan ske derigenom, alt
R. St., på sätt jag nu nämnt, till K. M. frambära deras
underd. önskan. Till följe häraf yrkar jag icke nödvändigt,
att någon comité för ändamålet skall nedsättas, icke heller
att R. St. skola begära, det K. M. måtte framlägga ett fullständigt
utarbetadt förslag till nationalrepresentationens ombildning,
men jag anser det vara både lämpligt och fördelaktigt,
alt de RiksStånd, hvilka önska reform, men icke fått
sin mening hvilande lill nästa riksdag, uttrycka det, och
detta uttryck har jag åsyftat med den hemställan, att Ulsk:s
förslag mätte afslås och Hr Aminoffs tillstyrkande antagas
så modifleradt, som jag ofvanföre haft äran föreslå.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: En talare har sagt
att tillräckliga materialier skulle linnas uti de inom så väl
Utsk. som de särskildta Stånden afgifna olika opinionsyttringar
ifrån båda sidor, och alt således den ifrågavar. skrifvelsen
till K. M. vore obehöflig; men jag ber alt man måtte
besinna, att afven med tillgång af de rikhaltigaste och bästa
materialier kunna odugliga byggmästare resa Babels torn.
Exempel derå finnes ofta nära. Vid uppresningen af en ny
samhällsbyggnad synes ingen tjenligare att lägga hörnstenen
än just Regeringen, som, vida afskild ifrån de hvarandra
bekrigande partierna, och ställd påen upphöjdare plats, med
mera oväld och säkerhet ari tillfälle att öfverskåda och till
sina följder bedomina alla de uti denna riksvigliga fråga ingripande
förhållanden. Det bryderi, hvaruti man befarar att
Regeringen skulle försättas, om en comité begäres, häfves
ganska lätt, örn R. St. endast i allmännare termer hos Konungen
begära en behjertande utveckling af delta ämne. Ännu
ett skäl hemtar jag ifrån den ganska billiga önskan, som
Sländernes vida öfvervägande majoritet icke må förtänkas
hysa, alt inför Konungen och folket på det högtidligaste tillkännagifva
sitt rnissbilligande af de grunder, på hvilka
Consl.Utsk:s nu hvilande förslag är framstäldt. Jag till
styrker
alltså att R. St. mätte låta afgå en underd. anhållan
till K. M., med begäran det K. M. i nåder täcktes taga
delta grannlaga och vigtiga ämne i öfvervägande sami
Den 11 Juni.
lill näst sammanträdande riksmöte Idta utarbeta en framställning
ang:de grunderna för en represeutationsförbättring,
i den händelse att antingen det nu hvilande Const.Ulskrs förslag
icke af Ständerna skulle antagas eller Konungen icke
skulle linna sig dertill kunna lenina nådig sanction, hvilket
äfven utgör de sista uttrycken i den Hr AminofFs betänk,
vidfogade reservation.
Hr af Dalström: Jag hade äinnat att yttra några
ord i afseende på det formella af frågan, men jag är deruti
förekommen af Hr Lefren, med hvilken jag således förenar
mig, inskränkande mig att endast något litet orda i rapport
på Frih. Hamiltons anförande. Om jag ej förstod den värde
Frihm orätt, tyckte jag mig förnimma, att han ansåg det
nisk.ledamöter i allmänhet böra hufvudsakligen i sina beslut
följa sin egen öfvertygelse. Då jag med Utsk. menar
icke något annat än en delegation afPi. St. sjelfva, anser
jag det ock nödvändigt att hvarje utsk.ledamot gör
sig hemmastadd med alla de åsigler, som uti en fråga blifvit
anförda hos hvarje Stånd särskildt, samt att dessa åsigter
noga öfvervägas och granskas innan beslut fattas, hvilket
beslut måste blifva i öfverensstämmelse med Ständernes,
d. v. s. de fyra Ståndens olika åsigler i en förekommande
fråga, alldenstund det i annan händelse blefve Utsktn, roen
icke K. St , som fattade besluten. Skulle jag hafva fattat
Frih. Hamiltons yttrande orätt, så ber jag om ursägt. För
öfrigt yttrade Frih:n, att han icke ansåg lämpligt vara att
Konungen toge initiativet i denna vigtiga fråga. Jag tror
ali initiativet redan är taget ifrån Ständernes sida, så alt
det aldrig kan sägas tagas af Konungen. Till Frjhln hembär
jag slutligen min uppriktiga och varma tacksamhetsgärd
för dess yttrade åsigt, att man med varsamhet bör gå
tillväga i sådana frågor, som föranleda förändringar i grundlagarna,
och önskar jag att en sådan grundsats nu och alltid
må göra sig gällande, icke allenast vid våra öfverläggningar,
utan bufvudsakligast vid beslutens fattande.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Det skulle måhända
icke vara utan all anledn., som man hade vågat föreställa
sig, att handläggningen af det till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag hvilande representationsförändringsförslaget
för denna riksdagen vore tilländabragl och fulländad,
och att i följd deraf äfven missbilligandet, klandret
och invecliverne emot Coust.Utsk:s ledamöter i sådant hänseende
hort vara fullkomligen afslutade; men då en värd
ledamot, Hr af Dalström, åter upprepat sin missbelåtenhet
öfver den, efter hans förmenande, stora olyckan att reformförslaget
fallit i sådane mäns händer som nuvarande Const.-  Utsk:s ledamöters, så torde del finnas, att jag, såsom ledamot
af R. St:s Const.Utsk., i sådant hänseende hvarken kan eller
bör göra några andra concessioner än dem, som kunna utgå
Den ii Juni.
ifrån min egen högst obetydliga individualitet, oell i detta
fall vill jag alltför gerna medgifva, att den andel af denna
fråga, som kommit på mig, hade vaiiti vida bättre händer,
0111 händelsen lågt den i Hr af Dalströms. Men jag önskar
att frångå det subjectiva af saken, för alt komma lill
sjelfva föremålet för denna öfverläggning, eller Ekon.Ulskrs
betänk, ronde Hr Rydins motion, och torde då få fästa uppmärksamheten
på, althar äro bestämdt (vanne ganska skiljaktiga
frågor, som under öfverläggningen blifvit behandlade,
nemi. förenämnde Hr Rydins motion, lill hvilken å I sk i 11 ige
ledamöter yrkat bifall, och Hr Aminoffs Utsk:s betänk, vidfogade
reservation, uti hvilken åter andre ledamöter af Huset
sig förenat; varandes, enligt mitt förmenande, emellan
dessa båda frågor en så stor skiljaktighet, alt de äro alldeles
oförenliga. Jag ber att lien arne ville fästa sin uppmärksamhet
på meningen med Hr Rydins motion: den innehåller
ett tillstyrkande, att Ständerne måtte bos Konungen begära
nedsättning af en comité' för utarbetande af ett förslag
till representationsförändring. Med afseende å grundlagens
stadgande, är det säkerligen ingen af herrrane obekant,
alt ett så beskaffad! förslag icke kan ifrån Konungen till
Ståndens plena öfverlemnas annorlunda än i form af en Konungens
nåd. propos. till antagande af den representationsreform,
som Konungen i sin propos. nådigst behagar föreslå.
Ett sådant comite'-arbete skulle icke afse något annat,
än ett uppdrag åt Konungen att öfverväga om ett arbetsbiträde
åt ett kommande Const.Utsk. Ett sådant comite'-  arbete skulle directe uttrycka Representationens misstroende
till sig sjelf, att kunna genom sitt Const.Utsk. möjligen utarbeta
ett förslag utan biträde af personer, dertill valde af Konungen.
Jag hemställer om en så beskaffad åtgärd ifrån Ständernes
sida kan vara förenlig med de former, som våra grundlagar
utstaka. Herrarne torde finna, att ett sådant comite'-arbete,
lemnadt lill Const.Utsk., icke der kan finna något afseende, icke
kan komma ens till Ständernes kännedom, med mindreän Const.-  Utsk. finnér detsamma vara af den beskaffenhet, att Utsk.
finner sig kunna godkänna detsamma. Men är det val gifvet,
mine herrar! alt vid en kommande riksdag en så lycklig
sammanlräffning kan äga rum, att ett slikt comile-arbete
skall bättre lyckas förena alla stridiga åsigter, än ett arbete,
sammansatt af män, valde af de olika Stånden och af R, St.
sjelfve? Det är möjligt att så kommer att ske, — det vore
önskansvärdt — men huruvida sådant är att förutse lemnar
jag ål en hvar att bedomina. Jag kan således icke annat än
pä det högsta motsätta mig bifall till Hr Rydins motion,
emedan jag anser densamma innebära ett oting, en opraktisk
syftning, som blir utan all annan verkan och påföljd,
an den som en värd ledamot sagt, att tillfälle vore beredt
för den sig så kallande majoriteten att uttrycka sitt miss
-
i Co
Den ii Juni.
billigande, hvilket torde vara detsamma sora sitt ogillande
af det i grundlagsenlig väg till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag livilande grundlagsförslaget. Jag tager mig
friheten att fråga, om en sådan utväg och den andemening,
sorn derigenom uttryekes, äro förmenliga, om det väl
är öfverensstämmande med R. St;s värdighet, att på en sidoväg
om grundlagen inför Konungen uttrycka ett ogillande
öfver en händelse, som på grund af stadgade former ägt
rum, och sorn i grundlagsenlig väg genomgått alla de stadier,
som grundlagen föreskrifver. Jag tror att det bör påkalla
någon betänklighet, innan man framträder med understödjandet
af ett förslag, som i sina resultater skall leda till de
mest betänkliga följder. En annan och verkligen en helt annan
sak är Hr Aminoffs reservation; den innehåller en begäran,
att Konungen läcktes till nästa riksdag taga delta
maktpåliggande ärende i det noggranna öfvervägande, att det
möjligen kunde föranleda Konungen alt i ämnet till nästa
riksdag afgifva ett förslag. Jag måste erkänna, att jag icke
är särdeles böjd för denna utväg, emedan jag anser mig böra
vara öfvertygad, aldrahelst sedan frågan om en representationsförändring
kommit under en så allvarlig discussion
som under detta riksmöte, alt densamma vållat det ett
förslag i detta afseende blifvit nedlagdt till hvilande för
grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, att, säger jag,
K. M., om Ilan så lämpligt finner, opåmind kommer att
framställa ett contra-förslag. Skulle åter K. M. icke finna
sådant lämpligt, så lärer Han ej heller fästa afseende på den
underd. hemställan, som skulle komma att göras, hvaraf följer
att en slik åtgärd är öfverflödig, och med min öfvertygelse
om det rätta öfveiensstämmer det åtminstone icke, att
Ständerne vidtaga sådana åtgärder, som ej kunna leda till
något resultat. Jag anser mig likväl, med hänseende till
Hr Aminoffs förberörde reservation, böra förklara, alt om
Ståndets majoritet skulle vara af annan tanke än den jag tagit
mig friheten att nu framställa, så vill jag för min del
ej sätta mig emot Hr AminoUs föislag, alldenstund syftemålet
dermed är ganska oskyldigt; men hvad Hr Rydins
motion angår, upprepar jag, alt ett bifall till densamma vore
en af de största oformligheter, sorn Lunde äga rum. Jag
anhåller emedlertid om propos. till bifall å Ekon.Utskts betänkande.
Hr Hjerta, Lars: Ämnet har i hrifvudsaken blifvit så
fullständigt utveckladt, att föga är att tillägga; men jag anhåller
dock att få yttra några ord i anleda, af H. Ex. Hr
Gr. Löwenhjelms yttrande. [J. Ex. framställde såsom exempel
för bedöramandet af förevarande fråga, om ej Ständerne
skulle stå på en vida fördelaktigare punkt i representationsfrågan,
om emellan den förflutna och nuvarande riksdagen
en
D c n 11 Juni.
en comité Liefve nedsatt för att bereda ämnet. Att svara på
denna fråga anser jag kunna blifva upplysande både i afseende
på hufvudsaken och jemväl till bedötnmande af den
omständigheten, huruvida de, sorn äro för eller emot en combes
nedsättande, aro verkliga vänner af en representationsreform
eller icke. Jag tror, att man på båda sidor kunde
komma närmare tiil hvarandra, om man ville först skingra
det missförstånd, som råder i afseende på det ändamål, hvilket
sökes med en representationsförändring. Det är omöjligt
att bedomina denna sak, utan att gå tillbaka lill grunden,
och då måste först utredas hvad det är man söker genom
representationsförändringen. Hvilka brister skall man undanrödja?
Dessa bestå ingalunda deruti, att R. o. Adis
Stånd vid våra riksdagar är för litet representeradt, icke heller
deruti, att Preste- eller BorgareSCn äro för litet representerade.
Det är onekligt, och vi måste komma öfverens
derom, att de petitioner, sorn ingått ronde representationsförändring,
och det allmänna mouvement, som i afseende derå
ägt ruin, hvilket varit så starkt, att personer af de mest
conservativa tänkesätt medgifvit förändringens nödvändighet,
betyder intet annat, än att majoriteten af Svenska folket icke
är representerad. Komma vi öfverens om denna hufvudsak,
så skola vi snart öfverenskomma derom, att ingen representationsförändring
kan hafva utsigt till framgång, sorn
icke förutsätter en concession af de privilegierade classerna
till förmån för de öfriga; man må nu antaga concessionerna
att vara större eller mindre, man må närma eller aflägsna
sig ifrån de grunder Gonst.Utsk. lagt för sitt betänk. På
delta sätt kan man få en basis för bedömmandet af det,
hvarom så mycket blifvit taladt, nemi. huruvida man är en
verklig van till representationsförändring, då man vill hafva
en comité' eller icke vill hafva den. Det är icke att
draga i tvifvelsmål, att ju många af de ledamöter, som talat
emot Const.Utsk:s betänk, rörtde national-represenlationens
ombildning, inse bristerna i det nuvar. representationssättet
och vilja ett annat; men må vi erinra oss, att det icke
är så mycket olaterna af sjelfva riksdagsmachineriet, riksdagarnas
längd, etc., utan just den omständigheten att majoriteten
af Svenska folket icke är representerad, som högst påkallar
förändring af det bestående, och då torde man få säga,
ätt hvar och en, som ej ingår härpå, han är icke vän af
en sådan representationsreform, som har någon slutlig utsigt
till framgång. Vill man ej gå så tillväga, då är det
bäst att säga, att man ej vill någon representationsreform.
Om man åter förutsätter nödvändigheten af att lemna en
fördel åt folket på de privilegierade classernas bekostnad,
kan man något så när bedömma hvartill en comité' skall tjena.
Det är nemi. klart, att frågan om en sann reform i
detta fall skall utgå ifrån representationen sjelf; det är ej,
26 H. 21
i6i
Den ii Juni.
för att begagna en liknelse, de som stå på spetsen af sam»
hällsbyggnaden, utan de, sorn slå nere på marken, som skola
lägga grunden till den blifvande reformen. Jag har visst
ingen säker tillförsigt, att Coust.Utskts hvilande grundlagsförslag
i detta ämne skall gå fram vid nästa riksdag, ehuru
jag icke heller anser det vara alldeles omöjligt; min tro är,
att raan blott kan önska och på sin höjd hoppas det, samt
dessutom, att kanske enda slutliga sättet att få fram en sådan
reform blir, att Ständerne göra en preliminär-reform
specielt för denna angelägenhet och åt ett visst antal ledamöter
af hvarje Stånd uppdraga, alt med R. Sits rätt på
en kammare genom votering per capita fatta beslut i saken.
Men i allt fall, eller rättare just derföre kan jag ej undgå
finna, att det ligger en oformlighet i en comite's tillsättande
för det ändamål, som man nu vill hafva. Jag torde till närmare
upplysning häraf få anföra ett exempel om de personer
af olika meningsfractioner, som nu alla äro emot Coust.-  TJtskts betänk., och skulle kunna åläggas att vid denna riksdag
förena sig om ett gemensamt förslag, såsom contra-förslag
till förenämnda betänk.; och hemställer jag till de värde ledamöterne
sjelfva, om det icke skulle vara något oformligt,
att, sedan, enligt grundlagens föreskrift, Const.Utskts förslag
efter omröstning blifvit hvilande såsom ett R. Sl:s förslag,
majoriteten af R. o. Ad. samt PresteSt., tillika med åtskilliga
ledamöter af BorgareSt., skulle förena sig om ett annat
och eget förslag, alldeles på sidan om grundlagen, för att
hvila och öfverlemnas till Const.Utsk. vid nästa riksdag.
Tager jag nu della exempel, och jemför det med frågan om
en comile's nedsättande, så befinnes det emedlertid, alt de herrarne,
som säga sig vilja hafva en representationsförändring,
vore i en fördelaktigare ställning, om de tillvägahragt ett
sådant förslag, än att ingå till Konungen och begära att
Högstdensamme skulle förordna andra personer, som borde
utarbeta ett dylikt ; ty det förra förslaget hade åtminstone
den chaneen för sig att hafva kommit ifrån en fraction af
Ständerna sjelfva. Hvad Hr AminofFs project beträffar, så har
Gr. Anckarsvärd, i afseende derå, förekommit mig i hvad jag ville
säga, och jag ber således blott få nämna, att då ledamöter
på andra sidan talat, dels för Hr Rydins motion, dels
för Hr Amiuoffs förslag, såsom en sak af högsta vigt för nationen,
det äfven vore väl, om de härstädes närvarande af
Konungens rådgifvare ville gifva sina tankar tillkänna, emedan
deras åsigter sannolikt komma alt bestämma K. M:s beslut,
hvarföre jag tager mig friheten anhålla om deras utlåtande
häröfver. I öfrigt instämmer jag med hvad ej' mindre
Gr. Anckarsvärd än Frih. Hamilton och Hr Gripenstedt
yttrat.
Gr. Horn, Caes Fredr.: Då jag icke varit närvarande
ifrån början af denna discussion, så kan jag icke hel
-
Den ii Juni.
163
ler enskildt bedomina, huruvida den värde talaren har rätt,
som klagat deröfver, att invectiver framställts emot Const.-  Utskts ledamöter men om det sig verkligen så förhåller, så
ogillar jag på del högsta delta sätt att gå tillväga under en
discussion. Detta ogillande hindrar mig dock icke att yttra
den tanke, att jag anser den majoritet, sorn verkal till det
nu hvilande representationsförändringsförslaget inom Coust.-  Utsk., hafva till baka för t sjelfva reformen ganska mycket, och
således icke motsvarat den församlade representationens första
önskan. Jag yttrar denna åsigt derföre, alt då Const.-  Utsk. alldeles icke, efter min tanke, arbetat på reformens
bana, utan framställt förslag, sorn ovillkorligen hafva för afsigt
att i laglig väg revolutionera hela samhället, så var det
naturligt, att hos Ständerna skulle uppstå en bestämd majoritet
emot en sådan åsigt, som totalt förändrade samhällsformerna.
Lagstiftaren liar aldrig kunnat medgifva, hvarken
åt Coust,Utsk., eller ens åt Ständerna sjelfva, makt härhärtill,
emedan en sadan tanke innebure den största oformlighet
som man kan tänka sig; och det är alltså på en ganska
naturlig basis, som Ständernes majoritet ogillat det förslag,
sorn blifvit hvilande. Della förslag hvilar icke med
något bifall, utan med majoritetens inom Ständerna bestämda
ogillande. När så är förhållandet, och när det mäste
vara sådant, i följd af våra ofullkomliga riksdagsformer, så
inser jag afven en annan oformlighet deraf vara en följd, nemi.
att ett sådant s. k. R. Sits förslag, ogilladt dock af majoriteten
af RiksStm, skulle möjligen kunna fordra en kritisk
behandling äfven efter riksdagens lopp, för att inför nationen
ådagalägga, så väl de supponerade dygderna hos förslaget,
som ock alla dess stora brister. Det är naturligt, hvad har
äfven blifvit sagdt, alt ett så genomgripande förslag, som Consl.-  Utskrs, i afseende på vår nationalrepresentations ombildning
icke kan hvila på några them ier, och icke bör kunna anses
hvila på en riksdags majoritet, utan måste utgå ifrån den
upplysare delen af Svenska folket i allmänhet. Då jag säger,
att ett förslag i detta vigtiga ämne bör utgå i från en
upplyst majoritet, så är det tydligt, alt jag ej kan mena någon
annan än den, som är mäktig att uppfatta hela vigten
och värdet deraf; men då man rätteligen sagt, att sjelfva
detta förslog och detsamrnas moliver icke kunna göras tillgängliga
ens för den del af nationen, som är i tillfälle att
kritiskt betrakta ämnet, så anser jag att det vore af högsta
vigt om, på sätt föreslaget är, en comité' kunde sättas, för alt
criliskt behandla det förslag, som nu är framsläldt, och i
följd hvaraf ett motförslag skulle kunna komma i ljuset.
Men fastän jag anser detta vara önskvärdt och böra afSländerna
understöd jas, tror jag likväl icke det vara formenlig!,
att, såsom Hr Rydin föreslår, anhålla hos Konungen att ett
sådant comilc-arbele måtte föreläggas Ständerna. Delta anser
jag vara en åtgärd, som grundlagen icke medgifver, äf
-
164
D e o 11 Juni.
vensom jag icke finner, alt det vore ett klokt steg, i händelse
Ständerne skulle, såsom Hr Aminoff yrkar, hos Konungen
anhålla, del Högstdensamme täcktes afgifva till nästkommande
Ständer en propos., som innebure Konungens bestämda
åsigt öfver representationsförändringen, Jag kan således icke
godkänna eller understödja hvarken den ena eller andra åsigteu;
men jag skulle önska, att Ständerne kunde förena sig om den
underd. anhållan, att Konungen matte bilda en comité', hvilken
skulle hafva till ändamål att granska det redan hvilanda
förslaget, deröfver afgifva utlåt., samt detsamma lill trycket
befordra så tidigt sig göra lät, så att den tänkande allmänheten
mätte komma i tillfälle att bedömma detsamma och
fatta sin opinion deröfver. Det är visserligen sanni, alt ett
sådant comite'arbete icke kan i formlig väg komma under
Const.Utsk;s granskning vid nästa riksdag, ty betänk, kan ej
dit remitteras under någon form; men då det åligger Const.-  Utsk. vid hvarje riksdag, och jag förutsätter, att det företrädesvis
kommer att åligga nästa riksdags Consl.Utsk., alt
sjelfmant till öfverläggning företaga den vigtiga frågan om
reformer i vårt riksdagsväsende; så kan ett Consl.Utsk., som
vill arbeta till något nyttigt, icke undgå att taga kännedom
af ett sådant comite'arbete. Utsk. har en moralisk pligt dertill,
alldenstund arbetet tillkommit i följd af Sländernes egen
önskan. Det är ifrån denna åsigt jag skulle hafva önskat att
beslutet kunde tagas i denna fråga. Om således R. o. Ad.
för dess dcd underkände Hr Rydins motion, d. v. s. godkände
Ekon.Utskrs förevarande betänk., men icke heller instämde
med Hr Aminoff, önskade jag alt R. o. Ad. ville fästa sig
vid den tanke jag såsom en idee framkastat och som vidare
kan detaljeras.
Frih. Cederström, Jacob: Det är i form och alldeles
icke i sak, som jag ämnar yttra mig. Grundlagssliftaren
har bestämt den ordning, enligt hvilken frågor om förändringar
i grundlagen få väckas, äfvensom sättet för deras
afgörande. Grundlagsstiftaren har dervid gått långsamt tillväga,
så att man af föreskrifterna borde ana att han förutsett
möjligheten deraf, alt en revolutionär tendens hos ett
Const.Utsk. kunde frambringa ett förslag lill grundlagsförändring,
hvilket kunde sönderrycka samhället, men att, om än
opinionen vid en riksdag kunde bifalla ett slikt förslag, så
står dock konungamaktens röst qvar oförminskad, och denna
makt kastar hela strunten dit tillhaka, hvarifrån den aldrig
bort komma. Grundlagen, som fordrar att bokstafligen
eflerlefvas, föreskrifter, att ett Const.Utsk:s förslag till grundlagsändring
skall hvila till nästa riksdag. Men man säger,
alt detta förslag blifvit påtrugadt oss af en liten fraction af
Ständerna; Const.Utsk:s betänk, skall hvila, och hvarutinnan
ligger då någon våda deruti! Det är ju blott en form, som
skall iakttagas. Vid nästa riksdag blir det icke någon
Den 11 Juni
i65
s. k. fraction, som kommer alt fatla beslutet deröfver, ulan
alla fyra Stånden, oell skulle della förslag, äfven emot all
rimlighet, af Ständerna bifallas, äger Konungen dock räll att
deråt vägra sanclion och förklara hela det der tyget oantagligt.
Är man val rädd för spöken midt på ljusa dagen?
För min del fruktar jag icke någon följd af det förslag, som
nu hvilan på Ständernes bord. Nästa riksdag kommer alt
afgöra, om något förståndigare förslag, än det nu hvilaude,
bör utarbetas. Om Konungen skulle finna sig föranlåten att
framställa något förslag i denna väg, så är grundlagen bestämd
huru dermed skall förfaras. Nu föreslås oss att i petitionsväg
få ett förslag till representationsförändring: jag bestrider
alt petitionsrätten får sträcka sig till frågor om ändringar
i grundlagarna, denna petitionsrätt må i öfrigt yara
så fri som helst; ty grundlagen föreskrifver huru förslag till
ändringar deruti få väckas och beslutas. Ifrån första handläggningen,
allt intill denna öfvei läggning om den ifrågavarande
motionen på sidan om grundlagen, har min öfvertygelse
varit bestämd och orubbad; förklarandes jag, det jag
ej kommer alt deltaga i något beslut i frågan, öfvertygad, alt, 0111
Sländerne skulle göra en sådan anmälan, som den hvarom
fråga uppstått, Konungens svar kommer att innefatta ett
hänvisande till hvad grundlagen innehåller.
Frih. Boye, Fredr., anmälte lill proh, att han instämde
med Frih. Cederström.
Hr Aminoff: Man har ordat så mycket i delta ämne,
att jag förmodar, det ingen numera finnes, som ej stadgat
sin öfvertygelse derom. Jag skall således i mitt föredrag
vara ganska kort, och ber blott att få erinra, alt min reservation
icke har för afsigt alt på något sätt förkränka Const.-  TJtskts nu hvilande förslag. Det går sin väg fram, antingen
till bifall eller afslag. Min afsigt med denna reservation har
endast varit, att 0111 så inträffade, att det nu bordlagda
Const.Utsk:s förslag till nationalrepresentationens ombildning
icke vid nästa riksdag af Ständerna skulle antagas, eller, af
Ständerna antaget, likväl ej af Konungen sanctioneras, ett
annat förslag måtte finnas i beredskap, för alt i det förras
ställe träda i ljuset. I öfrig t kan jag ej dela den tanke, sorn
blifvit framställd, att, om Sländerne icke ingå till Konungen
med någon underd. anhållan, det K. M. täcktes vara betänkt
på ett annat förslags afgifvande, K. M. det oaktadt
skulle inkomma med ett förslag. Det vore orätt handladt
af Konungen, ty H. M. skulle då på förhand gifva tillkänna,
att Högstdensamrne icke gillade det nuvarande förslaget.
Så oklokt går Konungen ej till väga. Men om Ständerne
eller deras majoritet framställa sin önskan, att K. M.
täcktes vara beredd på ett förslag till förändrad nationalrepresentation,
då har Konungen juSt deruti ett stöd försitt
tillgörande. Man har sagt, att Konungen genom detta för
-
D«n ii Juni.
slag kominc att taga initiativet till representationsförändringen:
jag kan ej förstå huru man kan påstå något dylikt.
Det måtte väl endast vara i andra rummet som Konungen
blir den härtill verkande, ifall det nu redan hvilande förslaget
icke gillas och antages. De, som framställa en slik
anhållan, måtte väl vara de som taga initiativet, och icke
den, som möjligen uppfyller en framställd önskan. Men är
det något fel, om Konungen i detta afseende toge initiativet?
Jag tror det ej. — Jag tror äfven, att förrän å hägge
statsmakternes sida tankarne i detta ämne blifvit med hvarandra
utbytte, skola vi aldrig komma till något resultat.
Jag instämmer med Gr. Anckarsvärd och de värda ledamöter,
som lika med honom ansett att begäran om en comiteå»
nedsättande icke vore lämplig; dertill finnas många skäl,
och deribland vill jag nämna ett. När en comité' utarbetat
ett förslag, så veta vi väl hvad comiteen vill, men icke hvad
Konungen tänker; jag vill veta hvad Konungen tänker,
och detta få vi ej genom en comile's utlåt. Hr Lefren har
yrkat en modification i min reservation; jag gillar densamma,
såsom mera directe på saken och tillika innebärande ett
förtydligande af den åsigt, som Ständerne böra tillkännagifva,
hvarföre jag anhåller att Hr Frih. o. Landtm, ville framställa
propos. i enlighet med hvad Hr Lefre'n föreslagit.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm förenade sig med Hr
Lefren och i hvad Hr Aminoff sednast anfört.
Hr Gripenstedt: Jag anhåller blott att få yttra några
få ord såsom genmäle till livad en föregående talare anfört.
Hans skäl till förslagets förkastande stödde sig på en
förment vederläggning af de skäl, som jag anfört emot detsamma.
Han säde, att om än prot:n vid våra öfverläggningar,
äfvensom reservationerne innehålla materialier, så äro
dock ej der alla möjliga materialier att igenfinna, och om de
verkligen der funnes att erhålla, så blifva i alla fall riksdagsprotocollen
icke lästa. Om det skälet, att våra prot.
icke innehålla alla möjliga materialier, är gilltigt, så torde
det skälet kunna användas på talarens egen sats, och att således
comitearbetet icke heller komme att innehålla alla
möjliga tankar i ämnet; men är meningen att detta arbete
skall innehålla allt hvad som kan sägas mot oell med i frågan,
då befarar jag att det liela komme att växa till en lunta,
som Const.Utsk. icke skall finna sig vid att genomläsa.
Hvad angår den omständigheten, att våra prot. icke komma
till allmänhetens kunskap, så är det märkvärdigt nog, alt
cu annan talare beklagat, det BondeSt:s utgjutelse!' skulle
erhålla en alltför stor publicitet inom landel: jag tror att
samma utväg, som vidtages på den ena sidan, kan vidtagas
ifrån den andra, och de nyttiga upplysningarne från Riddarhuset
sålunda motväga det skadliga från bönderna. Jag vill
Den ti Ju n i.
riu ej vidare upptaga tiden, öfvertygad att en hvar stadgat
sin öfvertygelse.
Hr af Dalström: Dä Gr. Anckarsvärd bevärdigat mig
med några ord i afseende på mitt första anförande, får jag
äran genmäla, alt jag icke tillåtit mig lala om några subjecler,
utan endast framställt reflexioner, hvartill jag hemtat
anledning ifrån Const.Utsk:s första opus operatum. Deruti
har jag funnit åtskilliga farliga satser i statsläran, hvilka
varit föremål för tvister inom Europa, men blifvit förkastade,
äfvensom jag deruti tyckte mig igenkänna vissa nog
kända förslager. Att jag, med nnledn. häraf, framställt några
reflexioner, torde Hr Grefven benäget ursägla.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag
kan och skall vara mycket kort. Då denna motion förra
gången förevar och återremitterades till Ekon.Utsk., förklarade
jag mig anse densamma icke stå i öfverensstämmelse
med de former, som våra grundlagar föreskrifva. Återkommen
ifrån Utsk., finner jag motionen ännu stå i strid mot
samma former, och tror alt t. o. m. Hr AminofFs förslag
icke är fritt ifrån denna stridighet. Jag kan således icke
understödja hvarken motionen eller Hr AminolFs förslag.
Men hvad Gr. Horn yttrat, tror jag deremot icke stå i strid
med våra former, och önskar jag således, att R. o. Ad. ville
inskränka sig till bifall af bemälde Grefves yttrande. Det
är angeläget, att den vigliga frågan om representationssättets
förändring, som alltsedan 1809 sysselsatt Ständerna, och hvars
nödvändighet redan af våra nuvarande grundlagars stiftare
erkändes, tages under noggrann! öfvervägande, både i anseende
till den allmänna, odelade önskan, som uttalat sig, och
de ögonskenliga bevis på behofvet deraf, hvarå detta Hus
företett ett och annat öfvertygande prof; men allt hvad jag
tror att Ständerne, under bevarande af våra former, kunna
göra för att ådagalägga sitt nit för den goda saken, vore att
Ständerne skulle inskränka sig till en framställning till Konungen,
ungefär så lydande: att Konungen täcktes fästa sin
synnerliga uppmärksamhet vid det förslag till ombildning af
Svenska folkets representation, som hvital’ till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag, likasom derå, att detta förslag
inom 3:ne Stånd bifvit ogilladt, ehuru alltsedan 1809
års riksdag behofvet af en representationsförändring aldrig,
och minst vid denna riksdag, blifvit betvifladt. Detta är allt
till åvägabringande af den erforderliga förändringen, som jag
tror att Ständerne med dessa eller andra ordalag må kunna
yttra, utan alt komma i strid med grundlagen. Jag gillar
således Utsk:s hemställan alt afstyrka den Rydiuska motionen,
och kan ej heller antaga Hr AminolFs förslag.
Gr. Anckarsvärd: Då rättigheten alt flitt yltra sig
ifrån sin bänk tvifvelsutan lemnat Gr. Horn rättighet att
här, ehuru opåkallad, framföra sitt klander och sin missbe
-
i68
Den u Juni.
låtenhet med Const.Utslås majoritet, så vill jag ingalunda
tillåta mig begagnandet af samma lätt att antyda mitt missbilligande
af Gr. Horns politiska åsigter och handlingssätt,
emedan jag anser sådant icke vara mig tillständigt. Jag öfverlåter
helt oell hållet, som ett complelterunde i conseqvensen
af Gr. Horns tankegång, att först yttra sitt missnöje
emot invectiver, och sedan sjelf säga,, det majoritetens inom
Const.Utsk. omisskänneliga afsigt varit att på lagenlig väg
revolutionera landet. Det har icke iyckats mig att i våra
grundlagar utfinna något lagligt medel alt revolutionera landet,
och kan jag försäkra, att ett sådant uppsåt icke ingått
i majoritetens af Const.Utsk. åsigter. Jag kan ej göra mig
begripligt, huru denna discussion kunnat påkalla ifrån Hr
Grefvens sida del utfall, som han tillåtit sig, om ej som en
förevändning att få tillkännagifva den olikhet i tänkesätt, som
numera emellan honom och mig äger rum, men hvartill visserligen
icke Hr Grefvens förklarande behöfts. Hvad Hr
Grefvens yttrande beträffar om de upplystes i landet omdöme,
så, under fullt erkännande att den sanna bildningen åtföljes
af blygsamheten, och att således blygsamhet är ett
tecken lill sann bildning, vågar jag dock säga, alt jag ej tillvällar
mig för mycket, om jag i upplysning anser mig slå
precist på samma linie sorn Gr. Horn.
Hr Lagerheim: Jag instämmer i allmänhet uti hvad
Gr, Horn yttrat, men tror alt ordet comité' icke borde nyttjas
i den underd. framställning, som till Konungen skulle
afgifvas, såsom innefattande en slags föreskrift, hvarföre
jag helst skulle önska, att Hr AminofFs reservation antoges,
men alt deruti finge inflyta följande mellanmening: ''efter
de förberedande åtgärder, som Konungen i detta grannlaga
ämne sjelf i nåder funne tjenligast.”
Hr Munck af Rosenschöld: Då ämnen, sorn behandlats
af MedStånden, och inbjudningar, som väckts i andra
Stånd, här kunnat blifva föremål för vägrade proposir,
ja, då sjelfva Const.Utskis meni. — det Utsk:s, åt hvilket
grundlagen öfver lå t i t alt bedömma om en Landtm, eller Talman,
vid vägrandet af en propos., rätteligen förfarit, — då
mern. ifrån detta Utsk., säger jag, kunnat blifva föremål för
vägrade propos:r, hvarom allt våra prot. bära vittne, torde
tillräckliga exempel anförts på tillämpningen af 56 §:n Riksd.-  Ordn. vid denna riksdag, och det är med föranledande häraf
jag trott den enda propos. i delta fall borde blifva, det
Ståndet, med godkännande af Utsk:s betänk , lade motionen
till handlingarna. Jag grundar visserligen icke denna framställning
på min egen tolkning af 56 §:n, enligt hvilken jag
ej anser ett Stånds Talman äga rätt att vägra propos. på
något annat än en ren grundlagsvidrighet, utan det är för
con
-
Den ii Juni.
16g
eonseqvensens skull i Ståndets handlingssätt under riksdagen,
som jag nu framställt begäran om propus, alt lägga till handlingarna
meranämnda motion. Hr Hjerta har anmodat här
närvarande Konungens rådgifvare, att för Ståndet tillkännagifva
hvad de tänka i denna vigtiga fråga. Genom den tystnad
de, oaktadt uppmaning att taga till orda, iakttagit, lära
de fulleligen gifvit tillkänna, att antingen tänka de icke,
eller tanka de icke något i denna fråga.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s utlåt.
N:o i65.
Ropades starka ja, blandade med ganska många nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna
att ja öfverrösta t nej, begärde
Hr Aminoff votering.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att sedan votering
blifvit begärd, uppkomme nu fråga om innehållet af contrapropostn
; och var den mening, som först blifvit framställd,
af Hr Aminoff, sorn sedermera förenat sig i den förändring
deruti, som Hr Lefren begärt.
Hr Aminoff: Då jag har anledning förmoda, att min
reservation vid nu ifrågavarande betänk, blifvit helt nyligen
hos BorgareSt. godkänd och gillad, så anser jag mig under
sådana förändrade omständigheter böra vidblifva ruin vid betänk.
gjorda reservation, på det att, om densamma af R. o.
Ad. godkännes, en likstämmighet med BorgareSt:* beslut
derigenom må uppkomma; och får jag, i öfverensstämmelse
härmed, vördsamt anhålla om proposition.
Hr Lagerheim: Sedan just nu till min kunskap kommit,
att BorgareSt. redan antagit Hr Aminolfs reservation
oförändrad, så får jag äfven om densamma mig förena, till
förekommande af tidsutdrägt och splittring genom eljest
möjligen skiljaktiga beslut uti detaljfrågor de RiksSt. emellan,
som i öfrigt om hufvudsaken äro ense.
Hr Le fre'n förenade sig med Hr Lagerheim.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag tror ej att den underrättelsen
är tillförlitlig, att Hr Aminoffs reservation blifvit
i BorgareSt. oförändrad t antagen; ty jag tror mig bestämdt
veta, att densamma blifvit med förändringar antagen,
ehuru jag ej nu kan uppgifva dessa förändringar.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. behagade
finna, alt nu icke vore fråga om hvad som i BorgareSt.
blifvit beslutadt, utan om hvad som här i conlra-propostn
borde inlagas. Hr Aminoff hade begärt, att hans reservation
matie blifva conlra-propos., och då den af Hr Aminoff be26
IJ. 21
170
Den 11 Juni.
{»urda propos. först linder discussionen blifvit framställd, ansåg
också Hr Landtm., att den borde vara den mening, som
först lomme atl pröfvas, och att R. o. Ad. borde bestämma
huruvida Ståndet ville antaga den till contra-propos. Ilr
Landtm, ansåg sig likväl böra fästa uppmärksamheten deruppå,
alt detta förslag innehöll följande ord: ”och vid R.
St:s nästa sammankomst antingen framställa nåd. propos. i
ämnet, eller ock meddela R. St. de grunder, uppå
hvilka K. M. anser ett förslag i detta hänseende
böra uppställas.” R. o. Ad. behagade finna, att våra
grundlagar icke tillåta Konungen att meddela Ständerna några
grunder, hvarpå Konungen anser förslag till ändringar i
grundlagarna böra bestämmas, enär alla förändringar i deni
måtte äga rum på det sätt 81 och 56 §§:ne Reg.F:n föreskrifva,
vare sig att de föreslås af Konungen eller af R. St. Hr
Landtm, hemställde således till Hr Aminoff, om han icke
skulle vilja utesluta den sista af Hr Landtm, upplästa delen
af reservationen utur förslaget till contra-propos., enär Hr
Landtm, icke ansåg alt R. o. Ad. kunde framställa eri önskan,
hvars bifallande skulle kunna förutsätta en handling,
som vore stridande mot våra grundlagar.
Hr Aminoff: Efter den förklaring Hr Frih. oell Landtm,
behagat göra, instämmer jag i densamma, under önskan, att
propos. i öfverensstämmelse dermed måtte göras.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. behagade till contra-propos. antaga Hr Aminolfs förslag,
så lydande: ”att R. St. hos K. M. i underd. anhålla, det täcktes
K. M., med afseende på det erkända behofvet af en ändamålsenlig
förändring i nuvarande nationalrepresentation,
i nåder taga detta ämne i öfvervägande, och vid R. St:s nästa
sammankomst framställa nåd. propos. i ämnet, i den händelse
det nu hvilande grundlagsförslaget om en förändrad
representation ej af R. St. antages, eller om detsamma, af
Ständerna godkändt, icke kan af K. M. sanctioneras."
Ropades ja.
Upplästes till justering och godkändes följande volensproposition:
Den
som bifaller Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s utlåt.
K:o i65, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad., att R. St. böra hos K. M. i
underd. anhålla, det täcktes K. M , med afseende på det erkända
behofvet af en ändamålsenlig förändring i nuvarande
nationalrepresentation, i nåder taga delta ämne i öfvervägande,
och vid R. St:s nästa sammankomst framställa nåd.
propos. i ämnet, i den händelse det nu hvilande grundlagsförslaget
0111 en förändrad representation ej af R. St. anta
-
Den ii Juui.
ges, eller 0111 detsamma, af Ständerna godkändt, icke kan af
K. M. sanclioneras.
Gr. Horn tillkännngaf, att han icke kunde deltaga i
den nu föreslående voteringen.
Efter voteringens slut, befunnos röslerne hafva utfallit,
sorn följer:
Ja — 22.
Nej — 57.
Hr Palmcrantz: Emot R. o. Ad:s beslut anhåller afven
jag att i prot. få nedlägga min reservation, helst R. o.
Ad. derigenom beslutat framställning af en önskan, hvilken,
enligt min tanke, Konungen icke kan efterkomma, och då
så är, fruktar jag att detta uteblifvande af all påföljd af detta
beslut kan vid en kommande riksdag orättvist gifva ytterligare
anlcdn. till klander emot Regeringen, eller åtminstone
hos många blifvande representanter väcka missnöje.
Hr Munck af Rosenschöld: Förra gången denna
fråga förevar, reserverade jag mig deremot, och jag gör det
äfven nu.
Hr Löwenström, Joli. Jac.: Äfven jag reserverar
mig emot det fattade beslutet, emedan jag tror att Ståndet
derigenom comprometterat sig, och emedan jag är öfverty
gad,
alt Konungen ej kan göra afseende på hvad Ständerne
besluta i detta fall.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtsk:s den g dennes på
bordet lagda mern. N:o 57g, med förslag till reglenientariska
föreskrifter, ang:de de å Riksg.cont. anvisade creditiv, blef
detsamma ånyo hegardt på bordet af Hrr Bildt, Knut,
oell Prytz, Lars Adolph.
Lades lill handlingarna, vid förnyad föredragning, Stalsoch
BancoTJlsk;ns den g dennes på bordel lagda mein:
N:o 208, i anledning af erhållen återremiss å utlåt.
N:o 133;
N:o 20g, i anledning af erhållen återremiss å utlåt.
N:o 143.
På begäran af Hrr Bildt, Knut, och Löwenström,
Joli. Jac., lades ånyo på bordet Stats- samt Allm. Besvursocli
Ekon.Ulsk:ns den g dennes på bordet lagda utlåtm:
N:o 204, i anledn. af erhållna ålerremisser af utlåt.
N-.o 160;
N:o 2o5, i anledn. af erhållna ålerremisser af utlåt. N:o
lör, ang:de den tillökade ordinarie båtsmansroteringen inom
en del län.
Likaledes lades ånyo på bordel, på begäran af H11 von
Den 11 Juui.
Hartmansdorff, A u g., Bildt, Knut, och L ö w e nström,
Joli. Jac., Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Ulskins den g dennes på hordet lagda utlåt. Nio 206, i anleda.
af vackt motion om den nya ordinarie roteringens återgående
till exlra-rotering.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskis förslag
Nio 4°2 *>ll R. St:s underd. skrifvelse till K. M., ora
ändringar af författningarna röride laga försvar och lösdrifveriet,
samt i fråga oin tvångsarbetshus m. m.
Likaledes godkändes Exped.Utskis förslag N:o 326 till
R. St:s underd. skrifvelse lill K. M., angide tillägg vid 2 art.
4 §:n legostadgan den 23 Nov. i833, hvilket förslag den 8
sisth Maj ansetts böra hvila tilldess den nyss föredragna
underd. skrifvelsen angide ändringar i författningarna röride
laga försvar och losdrifveriet blifvit justerad.
Lades på bordet nedannämnda från Ulskin inkomna mern.
och utlåtm, nemi. från
StatsUtskottct:
Nio 58o, med förslag till reglementariska sladganden för
Riksg.cont, i anleda, af R. St:s beslut röride extra-statsregleringen;
N:o
584, med förslag till reglementariska stadganden, i
anleda, af åtskilliga å Riksg.cont. anvisade lån;
N:o 586, med förslag till reglementariska föreskrifter,
angide förräntandet af de i Riksg.cont. innestående medel;
N;o 587, i anledn. af arunärknir emot de i meni. Nio
537 föreslagna reglementariska stadganden angide Riksg.conlis
betjening;
BancoUtskottel;
N:o ig4, öfver gjorda anmärkn:r vid mern. Nio 174, innefattande
förslag till åtskilliga förändrade stadganden i 1
och 2 artiklarna af bancoreglementet;
N:o 201, angide anordnandet af en gratilication tili delning
emellan bankens vaklbetjening.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. -J till 4 e* m*
In fidem pretocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den 12 Juni f. m.
Lördagen den 12 Juni 184 * -
Plenum kl. i r f. m.
Justerades 3 prot.utdr. för förliden gårdag.
Justerades pleni-prot. för den 28 sistl. April. f. m.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att vid den förliden
gårdag hållna Talmansöfverläggning, hade blifvit afgjordt, att
Talmännen skulle, hvar och en i sitt Stånd, begära bemyndigande,
att hos K. M. anmäla, det riksdagsärendena en af de
första dagarna i nästa vecka vore fulländade och bragta lill
slut. Det hade då blifvit ut red t, att de mål, som återstå att
afgöra, med beräkning af lid för Exped.Utsk. att expeditioner
och riksdagsbeslut derom uppsätta och till It. St, afgifva,
icke vore flera än att ärendena kunde vara tili slut bringade
den 16 dennes eller nästinstundande Onsdag. Till följe
häraf hemställde Hr Landtm, nu till R. o. Ad., om Ståndet
behagade bemyndiga honom att, jemte de öfriga Ståndens
Talmän, hos fl. M. Konungen anmäla det förhållandet, alt
riksdagsärendena böra vara till slut bragta nästa Onsdag
den 16 dennes.
Ropades ja.
Ånyo föredrogos Const.Utsk:s den 4 och 7 dennes på
bordet lagda mern. N:o 1 19, med anledn. af åtskilliga till nästa
riksdag hvilande förslag till grundlagsändring.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Frih. Cederström
har emot mitt yttrande anmärkt, att återremiss måste äga
rum, då R. o. Ad. icke gillar de grundlagsförslag, som från
Const.Utsk. inkomma. Detta bestrider jag ingalunda. Jag
yttrade till och med, att afslag skulle uttryckas i de ordalag,
som vid ett sådant tillfälle gro vanliga. Hr Gripenstedt
har anmärkt svårigheten för Exped.Utsk. att expediera riksdagsbeslutet,
i anseende dertill, att man icke hade reda på
de §§, som blifvit hvilande till grundlagsenlig förändring,
eliel' i hvilken ordning de borde förekomma. För riksdagsbeslutet
behöfves icke annat än ett uppräknande af de §§,
som blifvit hvilande till grundlagsenlig behandling vid nästa
riksdag. Dessa §§ återfinnas i hvarje Const.Utskrs betänk.,
som vunnit R. Sits bifall, eller i hvarje berättelse om de omröstningar,
som i förstärkt Const.Utsk. ägt rum. Exped.-  Utsk. har således icke annat att göra, än alt uti riksdagsbeslutet
uppräkna alla dessa tjtj. Att vid hvar och en
af dem förklara, att den §:n skall förändras, i händelse en
174
Den i i J u 11 i f. ai.
annan icke förändras, och den §:n skall ej förändras, i händelse
en annan förändras, skulle hafva lill följd, alt riksdagsbeslutet
väekte åtlöje hos den läsare, som icke afhört
våra öfverläggningar, eller kände ordningen mellan våra beslut.
Om jag får lof att uppläsa några rader ur sista riksdagsbeslutet,
så torde deraf klarligen förnimmas, att intet
annat än §§:nes upräknande behöfves. 82 §:n rikdsdagsbeslutet
börjar sålunda: ”Med stöd af 56 och 81 §§:na Reg.Ftn,
samt i den ordning förstnämnde § utstakar, hafva Vi till
nästkommande R. St. öfverlemnat att besluta 0111 följande af
vårt Coust.Utsk. beredda och såsom våra utlåtm hvilande
förslag till grundlagsändringar, medelst upphäfvande, tillägg,
rättelse eller förklaring: 1:0 uti 5, 6, 7 8, 9, 10, 11, 13, i5,
26, 28, 34, 35, 38, 4?. §§:na 2 mom. 4^, 106 och 107 §§:na
Reg.Frn” o. s. v. — Hvad som förut varit tillräckligt i detta
afseende måtte vara det äfven nu, ty då de §§, uti hvilka
förändring är föreslagen, uppräknas i riksdagsbeslutet,
finner man sedermera i Const.Utskts betänk, hvad de angå.
Dernäst har man sagt, att utan den handledning, som
Const.Utsk. nu lemnal, vore det svårt att hitta rätt uti labyrinten.
Det är ganska sannt, och det är följaktligen förtjenstfullt
af Const.Utsk. att hafva velat lemna en vägledning.
Men denna hafva vi redan erhållit genom dess mern. Om
Iixped.Utsk. och nästkommande Ständer behaga läsa dem,
sa hafva de derigenom tillräcklig underrättelse. Utsk. har
dessutom icke inskränkt sig till att icke blott gifva en vägledning,
utan det har bestämdt föreskrifvit, att nästkommande
R. St. icke få gå tillväga annorlunda än på ett visst sätt.
Man har väl åberopat, att riksdagsbeslutet vid förra riksdagen
innehölle ett stadgande af enahanda beskaffenhet, som
det Const.Utsk. nu föreslagit; men dervid förekommer den
skilnad, att i förra riksdagsbeslutet, hvars innehåll i detta hänseende
jag uppläste förra gången jag hade ordet, upptoges
detta blott såsom en förklaring. I Consl.Utsk:s nuvarande
förslag nämnes deremot alldeles ingen förklaring, utan
Utsk. begagnar ganska afgjorda ordalag, så lydande: ”det
livarken öfverläggning eller beslut om de nu föreslagna lydelser
må vid nästa riksdag äga rum förr, än de i mem:n N:is
38, 68, 85 och io5 framställda och lill grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag antagna förslag såsom ett hell äro
godkända.” Det är skilnad på anmälan och på sådana bestämda
föreskrifter som de sistnämnda.
Ilar är sagdt, att Const.Utsk. uti betänk. N:o 68 gjort
ett förbehåll, hvilket nu, då detta betänk, af R. St. är antaget,
måste honoreras. R. o. Ad. är för sin del utan skuld
dertill att detta betänk, blifvit antaget , emedan Ståndet afslagit
det, hvarefter förstärkta Const.Utsk. förklarat det böra
hvila till nästa riksdag. Jag får dessutom fästa uppmärksamheten
derpå, att det förbehåll, som Utsk. gjort i betänk.
N:o 68, icke är alldeles lika med det som Utsk. nu fram
-
Den 12 Juni f. m.
ställt. Det säges nemi. i betänk. N:o 68 sid. 7, att ingen af
lie nyssnämnda 4 frågorna — nemi. förslag till grundlagsändringar—
till nästa Ständer öfverlemnas utan uttrycklig
förklaring, alt den icke kominer under öfvervägande
1 annan händelse,” (Ste. — Förklaring måtte väl vara någonting
annat än ett förbud. Då Utsk. 1111 icke nöjt sig
med en blott anmälan utan sträckt sin åtgärd ända till ett
förbehåll, så innebär sådant, efter hvad mig synes, en far
håga,
ali nästkommande R. St. skola vara utan eftertanke
och behöfva förmyndare för att icke gå förvändt lill väga.
Om de nya grundlagsändringsförslagen har det blifvit
sagdt, alt de icke innehölle någonting. — Om de det icke
göra, så frågas, hvarföre Const.LJtsk. med dem framkommit.
Säkert är åtminstone, att om de intet innehålla, så äro de
hvarken nödiga eller nyttiga. Men ifall de verkligen skulle
innefatta någonting till förtydligande eller fullständigande af
det nya representationsförslaget, så hemställer jag, huruvida
det icke vore bättre att vänta med dessa förändringar
till dess man får se om förslaget verkligen blifver antaget,
än alt nu vid riksdagens slut göra sig besvär med ingåendet
uti en granskning, som kanske ändock blifver fruktlöst
arbete.
Slutligen har man sagt, att det skulle kunna föranleda till
votering uti förstärkt Const.Utsk., om R. o. Ad. nu icke ville, i
likhet med Borgare-och Bo ndeSlrn, godkänna Consl.Utsk:s förevar.
mern.; och man har frågat hvarföre vi nu mot slutet af riksdagen
skulle vilja tillställa ett sådant krångel. Måhända torde
det tillåtas mig att vända denna fråga till Const.Utsk:s egna
medlemmar och hemställa till dem, hvarföre de just nu mot
slutet af riksdagen kommit fram med dessa tillställningar.
Om det än skall blifva omröstning i förstärkt Const.Utsk.,
hvilket går mycket fortare än att här tvista om saken, så
frågas: huru långt skall denna votering sträcka sig? Månne
man vill rösta både om grundlagsförändringarna och om
vägvisaren? Det torde väl blifva nödvändigt att erinra, det
den sednare icke hör till grundlagsfrågor, och alt således
Const.Utsk. är obehörigt att med den sistnämnda taga samma
befattning, som med de förra. Om 2 Stånd stanna emot
2 ang:de vägvisaren, så mäste hon förfalla. Under sådana
förhållanden och under den formella felaktighet, hvari Utsk:s
mern. framkommit, finner jag ingen annan utväg, än att, på
sätt Frih. Cederström yrkat, återremittera alltsammans. Om
derpå aldrig skulle komma något svar, så verkar det på saken
icke det ringaste; ty af Const.Utsk:s förra mern. och
betänk:n är i alla fall kändt hvilka §§, som blifvit föreslagna att
förändras. Dem kan Exped.Ulsk. i alla fall införa i riksdagsbeslutet;
och då de förslag till förändringar, som uti det förevar.
förslaget tillkommit, icke äro af någon vigt, emedan de,
på sätt eu ledamot af Const.Utsk. yttrat, icke innehålla
Den 12 Juni f. m.
något nytt; så lärer ock deras hvilande intill nästa riksdag
vara öfverflödigt.
Frih. Cederström, Jacob: I afseende på förstadelen
af Const.Utsk:s mern. instämmer jag med Hr von Hartmansdorff,
och det så mycket hellre, som riksdagsbeslutet
icke får och icke kan innehålla något annat än de nakna
hvilande förslagen till grundlagsändringar, Öfver hvilka vid
nästa riksdag skall med ja och nej beslutas. Att i det mern.,
som upptager de hvilande grundlagsändringsförslagen, äfven
hafva låtit inflyta nya förslag lill grundlagsförändringar,
är en egenhet, i afseende hvarpå jag icke kan annat än biträda
Hr von Hartmansdorff, att det är mera än olämpligt;
men jag kan icke biträda honom deruti, att förklara grundlagsförändringarna
för obehöfliga och onyttiga, samt derigenom
afslå dem, emedan jag icke är bland deras antal, som
anse att man vid första riksdagen kan afslå förslag till
grundlagsändringar. Emedlertid kan icke nekas, att det sammanblandande
af olika ämnen, som Const.Utsk. i detta mern.
tillåtit sig, utgör en anledn. till återremiss; men emot en sådan
återremiss talar åter ett annat skäl, nemi. att Hr Frih.
o. Landtm, framställt och Ståndet beslutat, att inför K. M.
anmäla att riksdagsärendena äro fulländade, hvilket dock af
detta mein. synes, att de icke så äro. Exped.Utsk. skall
ovillkorligen uppsätta §§ i riksdagsbeslutet, innefattande fullständigt
alla de till hvilande beslutade grundlagsfrågor och
äfven de i detta mern. intagna. I händelse Hr von Hartmansdorffs
mening skulle göra sig gällande, så medför den
ovillkorligen en återremiss lill Const.Utsk., roed förklarande,
såsom Ståndets gemensamma tanke, det grundlagsförändringarna
äro obehöfliga, och kan Exped.Utsk. icke uppsätta
riksdagsbeslutet rör:de de hvilande grundlagsändringarna
förr än denna fråga blifver slutligen afgjord. Jag skulle således
hemställa, om det icke vore mycket lämpligare, att R.
o. Ad. förklarade att Const.Utsk. vore oberättigadt att afgifva
något sådant förslag i afseende på riksdagsbeslutets
uppsättande, som det hvilket finnes uti Const.Utsk:s nu förevar.
mein. Grundlagen bestämmer huru dermed skall förfaras.
Hvad åter de nu föreslagna grundlagsförändringarna
beträffar, så skulle jag tillstyrka att R. o. Ad. ville låta dervid
bero; ty detta hindrar icke kommande R. St. att upptaga
dem till pröfning och förkasta hvad de finna oantagligt.
Hr Gripenstedt, Jo h. A u g.: Jag anhåller att i korthet
få förklara anledncn till det meni., som nu är under R.
o. Ad:s öfverläggning, och äfven göra några anmärkn:r mot
de framställningar, som här hafva blifvit gjorda. Det hade
visserligen varit mycket lättare för Const.Utsk. att endast
sysselsätta sig med det stora reformförslaget, som nu hvilar
Den 11 Juni f. ni.
'77
lill grundlagsenlig behandling vid nfista riksdag; men då Const.-  Olsk. icke ansåg sig kunna smickra sig med någon visshet om
dess antagande, så trodde det sig äfven böra söka att i möjligaste
målto förbättra det gamla. Delta förhållande har haft den
påföljd, att a:ne förslag måst komma att existera bredvid
' hvarandra. Det ena är det nya förslaget och det andra består
af föreslagna och af R. St. bifallqa förändringar uti
det gamla. Det är klart alt dessa båda förslag måste stå
till hvarandra lili det förhållande, att om det ena antages,
så förfaller det andra. Det är tydligt, alt om Gunst.Ulsk.,
utan att vidare yttra sig om saken, hade öfverlemna! ilen
handlöst till nästkommande R. St., så hade det blifvit svårt,
ja nästan omöjligt, för dem att reda dessa complicerade förslager,
och Ut'k. har derföre velat gifva en ledning åt kommande
R. St. och deras Coust.Ulsk.; men Utsk. äger icke
ensamt rätt att föreskrifva dem huru de böra förfara, utan
dertill fordras R. St:s bifall, hvilket bör inkomma uti riksdagsbeslutet,
såsom den enda handling, hvarefter blifvande
Ständer hafva att rätta sig. För detta ändamål har Const.-  Ulsk. nu framställt det förhållande, som existerat emellan
det nva representationsförslaget och de särskilda föreslagna
grundlagsförändringarna. Dessa sednare sönderfalla, såsom
uti meni. synes, ut i ?.:ne större a fdel ningar, nemi. sådana, som
äro alldeles oberoende af det nya representationsförslaget,
och sådana, som, ehuru de egentligen utgöra förslag lill förändringar
uti det gamla, likväl afven kunna inflyta uti det
nya. Sedermera förekomma äfven sådana förändringar, hvilka
ovillkorlieen måste förfalla, såvida det nya antages. Detta
är icke något nytt påfund af Utsk, utan Ulsk. har blott
uppfyllt en pligt, då det framlagt detta mern., och denna
pligt stödjer sig på Utskts tillkännagivande i meni. N:o 68,
hvilket mern. redan varit underkastadt R. Sits pröfning och
blifvit af dem bifallet. Det är, såsom jag sagt, i full conseqvens
med mein. N:o 68, som Utsk. framkommit med dessa
alternativa förslag, och för att ådagalägga detta, ber jag
att få uppläsa hvad Utsk. uti mern. N:o 68 sid. 7 yttrat.
Der förekommer försten uppgift på hvilka tnemtr, snm dermed
stå i sammanhang, och sedan yttrar Ulsk.: "För den
händelse att nu afgifna förslag med eller utan ändring skulle
antagas att till nästa riksdag hvila, måste Utsk. göra det
förbehåll, alt ingen af de nyss uppgifna fyra frågorna lill
nästa Ständer öfverlemnas utan uttrycklig förklaring, att den
icke kommer under öfvervägande i annan händelse, än att
närvar, förslag, i den form det vid denna riksdag erhållit,
blifvit antingen af R. St. eller Konungen ogillodt.’’ Detta
är uppenbarligen till ord och mening detsamma som Utsk.
nu framställt tillR. St., och hvilket förbehåll Utsk. har föreslagit
måtte upptagas uti riksdagsbeslutet till efterrättelse
för kommande Ständer. Hvarföre nu icke vilja godkänna
26 II. 2 i
1 ;S
_ Den la Juni f. m.
elen åtgärd, som Const.Utsk. vidtagit, som helt och ha Het
livilar på Ständernes eget förut fattade beslut, ty mein. N:o
68 är bifallet? Att här ens kan finnas några, som icke vilja
godkänna Const.Utsk;s nu föredragna mern., feder mig verkligen
till den tanke, att de icke så noga jern fört det med
hvad som står uti mein. N:o 68; ty då vore det en något
för stor inconseqvens; och hvartill skulle det väl leda? Icke
har det varit för sitt nöje, som Coust.Utsk. företagit detta
mödosamma göromål att utarbeta detta mein., utan det har
varit för att skaffa en hjelpreda för kommande R. St., neli
derföre har Utsk. hemställt, att R. o. Ad. samt de öfriga
RiksStm behagade gifva deras bifall dertill att uti riksdagsbeslutet
under den nummer, der grundlagsförändringarne
upptagas, äfven må upptagas den ordning, i hvilken de
höra förekomma. Hvar och en, som gjort sig mödan alt
genomgå Const.Ulskts särskildta mern. och förslag, skall inse,
att de måste — jag nyttjar ordet måste — komma j den
nu uppgifna ordning; ty om de förekomma i någon annan,
så upphäfva de hvarandra. Hvad vidare angår de så kallade
nya grundlagsförändringarna, så äro dessa icke egentligen
några nya förändringar, utan dermed förhåller sig sålunda,
att i mern. N:o 68 ville Utsk., för att ieke vidare belasta
del deruti framställda nya förslaget med en hop alternativa
lydelser, ej der upptaga de förändringar, som blifvit föreslagna
uti det gamla; sådant hade visserligen varit möjligt,
men det hade inväft saken och gjort den mycket svårare
att behandla. Det är således endast att sätta det nya förslaget
uti närmare öfverensstämmelse med de förändringar,
som vid denna riksdag blifvit beslutade uti det gamla, som
Coust.Utskrs nu förevar, meni. alser; så t. ex. i afseende på
j5 §;n Reg.Ftn hafva R St. vid denna riksdag beslutat alt
näst efter orden — ”tjene lill efterlefnad, såvida ej ändring
deruti sökts och vinnes,” skulle inflyta ett tillägg af orden:
’’i den ordning R. St. föreskrifva. Utsk. föreslår nu,
alt i händelse mein. N:o 68 vid nästa riksdag anlnges, så
borde der äfven komma att inflyta detta tillägg. Alt delta
förefaller herrarne dunkelt, kan icke förundra mig, då herrarne
icke haft tillfälle att så noga följa sakens behandling
och troligen icke heller gifvit sig mödan att genomgå Ulsk:s
alla särskildta betänkm och förslag; roen då detta mein. N;o
i 19 är en nödvändig hjelpreda för eli blifvande Coust.Utsk ,
som skall ordna dessa föi ändringar, så anhåller jag vördsamt
0111 Hr Frih. o. Landtrnts propos. på så väl godkännande
af de framställda alternativa lydelserna, som upptagande
uti riksdagsbeslutet af den föreskrift, hvilken Utsk. föreslagit.
Jag anhåller äfven hos R. o. Ad., att R. o. Ad. täcktes
gifva sitt bifall till denna min hemställan, hvilken öfverensstammer
med hvad Borgare-och BondeSttn beslutat. Om
än R. o. Ad. samt PresleSt. skulle fatta ett annat beslut än dessa
båda andra Stånd, så är det dock en gifven sak, atf frågan
Den ia Juni f. m.
>79
lommel' alt gå lill förstärkt Const.Utsi., hvilket endast skulle
leda till tidsutdrägt. Hvarföre då icke så gerna godkänna
mern. genast? Om det icke godkännes af R. o. Ad. samt
PresteSt., så btifver också en följd, att Exped.Utsk., som
från i Stånd liar fått sig uppdraget att låta i riksdagsbeslutet
inflyta de uti detta mein. föreslagna grundlagsändringar
och öfriga föreskrifter, komme uti förlägenhet huru det skall
förhålla sig, och detta kan slutligen leda derhän, om alla
Stånden ställa sig på sina höga hästar, att vi kunna få förstärkt
Exped.Utsk.— Hvarföre, när endast 3 dagar af riksdagen
återstå, förorsaka ett sådant bråk, då det är så enkelt
att godkänna förslaget och derigenom komma ifrån
alltsammans?
Frih. Cederström: För alt bestyrka det Const.Utsk.
varit obefogadt ali framkomma med något förslag för Exped.-  Utskls tillgöranden, ber jag att få uppläsa i mom. af 36 §:n
Riksd.Ordn; den lyder sålunda: ’'Utom förenämnda i Reg.-  F:ns 53 § omförmälda och föreskrifna Utsk., äga R. St. att
välja och förordna ett Exped.Utsk. bestående af 12 ledamöter,
för att uppsätta ej mindre de expeditioner, som under
riksdagen af Stånden gemensamt utfärdas, än äfven riksdagsbeslutet,
och alla sålunda författade handlingar till R. St:s
justering öfverlemna; och äge Hofcancelleren, eller den hans
embete företräder, rättighet att i Utsk. öfvervara riksdagsbeslutets
justering ide delar deraf, som röra Konungens yttranden.
Häraf lärer väl en hvar linna, att det är vid justering
inom Stånden, som Exped.Utsk:s förslag till riksdagsbeslut
eller andra skrifvelse!- kunna rättas, om de äro
felaktiga; men ovillkorligen måste de af Stånden antagas,
om de äro ordagrannt med R. St:s beslut öfverensstämmande.
Alt då Const.Utsk. tror sig berältigadt att inkomma
med ett förslag, som gör ändringar uti hvad Exped.Utsk.
möjligen skulle kunna på grund af fattade beslut expediera,
det lärer den siste talaren få medgifva icke vara öfverensstämmande
med grundlagen; ty R. St. kunna icke besluta
huru Exped.Utsk. skall uppsätta expeditionerna. Grundlagen
känner inga så beskaffade instrwclioner för detta Utsk.
Således itererar jag hvad jag förra gången yttrade, att hvad
Const.Utsk. föreslagit, i afseende på hvad som bör intagas
uti riksdagsbeslutet, icke kan till pröfning upptagas. Hvad
åter de föreslagna grundlagsförändringarna beträffar, så har
jag jemväl förklarat, att R. o. Ad. bör låta dervid bero,
då Exped.Utsk. icke lärer kunna tveka att äfven upplaga
dessa bland de beslutade grundlagsförändringarna.
Hr von Hartmansdorff: Detta betänk, innehåller
t2tne särskildta ämnen. Det ena är förslag till några, oell
icke så få, grundlagsändringar. Det andra åter är förslag
till föreskrifter för kommande R. St., huru de skola
sig bete, då de grundlagsförändringar, hvilka Ständerne un
-
I) c* 11 12 «J u i» i f. ai.
iler denna riksdag förklarat hvilande till grundlagsenlig behandling,
förekomma till afgörande vid nästa riksdag. Mången
torde undra hvartill en sådan instruction beliöfves, men
skalet är följande: Coust.Utsk. har, såsom hvar och en vet,
uppgjort vidlyftiga förslag till förändringar uti representationssättet.
Det skulle möjligen kunna hända, att dessa förslag
icke antoges. I sådan händelse komme åtskilliga grundlagsförändringar,
som hänga tillsammans med representationsförslaget,
att förfalla. Men ConstUtsk., som, hellre än att
inskränka grundlagsförändringarna till det möjligen ringaste
antal, synes hafva ansett såsom en fördel att bringa dem
till rätt många, har varit betänkt på, att om detta förslag
icke hufvudsakligen antages, så skulle likväl åtskilliga andra
förändringar kunna äga rum. Det är för en sådan händelse,
som det uppgjort alternativa förslag. Följden deraf
är, att somliga §§, såvidt jag kunnat fatta, äro utsatta för
arne ja lill och med 3:ne alternativa förslag. I stället att
göra en fullständig utskrifning af dessa särskildta systemer
för grundlagsändringar, så har Const.TJtsk. förklarat, att
man icke får företaga ett visst förslag förr än ett annat
förfallit, och om det skett, så skall man bete sig så och
så, för att icke betaga sig möjligheten att göra ännu andra
förändringar, som man möjligen kumle önska. När det förstärkta
Const.Utsk. har, emot de flesta Ståndens beslut, till
grundlagsenlig behandling gillat åtskilliga af ifrågavar. ändringar,
så har det visserligen varit en riktig omtanka af
nuvar. Const.Utsk. att hjelpa nästkommande Cons! Utsk.
från att möjligen gå vilse med molsträfviga Ständer och att
sålunda lenina sin efterträdare en vägvisare innan det upphörde
med sin egen verksamhet, ålen Utsk. bar gått ännu
längre, ty det har velat ålägga nästkommande It. St. att
följa vägvisaren. Det förhåller sig likväl med denna såsom
med andra skriftliga vägvisare, utgifna till resandes beqvämlighet,
alt ingen är skyldig att följa deni, utan man kan begagna
dem, om man så för godt linner. Nästkommande R.
St. äro visserligen obehindrade alt följa Coust.Ulsk:s vägledning,
om den är grundlagsenlig; meri dä beliöfves hon icke,
och derutöfver kan intet åläggas nästkommande R. St. Det
är följaktligen i min tanke både onödigt och obehörigt att
vilja gifva en sådan instruction.
Const Utsk. har, till stöd för sitt för farande i detta fall,
åberopat, att Sländerne vid i834—1835 årens riksdag äfven
pålagt nuvar. R. St., genom riksdagsbeslutet, att gå till väna
på ett visst sätt i hänseende till de hvilande grundlagsfnrändringarnes
behandling. Det står nemi. i 82 §:n af i835
års riksdagsbeslut: ”Och som, derest endast delta sistnämnda
förslag skulle godkännas, sådant möjligen k unde leda derhän,
att vid ett längr e eller fullkomligt (lteblifvande af lagtima
riksdagar R. SI:s motionsrätt ginge förlorad; bafve vi
härigenom velat förklara, ali vi antagit de i nästföregående
Den 1a Juni f. m.
arne punkter upptagna förslag alt Ii vi la lill nästa riksdag,
under förutsättning, att frågan om lagtima riksdags återkomst
på bestämd tid bör af begge statsmakterna först vara bifallen,
innan det sednare förslaget kan företagas till pröfning.
” Detta är blott ett tillkännagifvande, på det man icke
skulle tro alt R. St. bandlat i motsägelse med sig sjelfva.
Jag anser likväl äfven detta förklarande hafva varit öfverflödigt,
emedan det naturligtvis är på grund af Const Utskts
af Ständerna godkända förslag, som deras beslut skola uppställas
till ny omröstning, och i dessa förslag finnas naturligtvis
införda alla sådana förhållanden, som böra tagas i
betraktande vid det slutliga afgörandel. Jag tror således,
att ifrågnvar. förslag icke bör af R. o. Ad. antagas utan
afslås.
Dernäst komma åtskilliga förslag till grundlagsförändringar
och tabeller åtföljande förslaget. Dessa framställningar
äro till sin beskaffenhet ganska oskyldiga. De innefatta,
så vidt jag kunnat inhemta, ingenting annat än förslag
till den förändrade nummerföljd, som blifver nödvändig,
om Reg.Ftu och Riksd.Ordn. sammanslås, så atl i det nya
förslaget blifver den § den 124, hvilken nu är den 106 o.
s. v. Sedermera förekommer, att när det förut på ett ställe
stätt ”sammankommer,’’ liar CJtsk föreslagit ”sammankommit,
” cl. v. s. en förändiing uti tiden, från presens
till perfectum. Slutligen har Utsk. äfven ansett det oriktigt,
då det i den nu gällande grundlagen heter ”Rikets
Ständer,” och föreslagit, att denna benämning mätte utbytas
mot ”Riksförsamlingen;” hvarjemte Const.-  Utsk. blifvit kalladt ”G r u n d I a g s U t s k o 11” och SlatsUtsk.
för ”Gra n sk ni ngsU t s-ko 11.” R. o. Ad. torde finna,
att dessa förändringar icke äro af något inflytande, och
att de, så länge den ifrågaställa representationsförändringen
icke är anlagen, svårligen kunna hänföras till dem, som
81 §:n Reg.Ftn benämner högst nödiga eller nyttiga. Då
andra dylika småsaker ändock svårligen kunna vara på förhand
fullständigt iakttagna, så hemställer jag, alt R. o. Ad.
mätte förklara dessa ändringar hvarken vara högst nödiga
eiler nyttiga, samt ogilla vägvisaren. Behofvet för R.. o.
Ad. att om denna falla ett bestämdt beslut synes deraf, att
i händelse 2 Stånd stanna emot 2, så förfalla frågorna; men
om 3 Stånd fatta ett lika beslut, så kommer saken icke heller
till förstärkt Const.Utsk.; ty det är icke någon grundlagsfråga.
Men då Utsk. i samma betänk., hvarest denna
vägvisare finnes intagen, äfven framställt förslag till grundlagsändringar
i afseende på hvilka antingen 4 RiksStånds
sammanstämmande beslut, eller omröstning i förstärkt Const.-  Utsk. erfordras; så kan Hr Frih. o. Landtm., om meniugarne
skulle vara delade i afseende på dessa framställningar,
icke göra propos. till bifall eller afslag på det hela.
Det ralla hade således väl varit att återremittera betänk.;
Den 11 Ju ni f. tu.
inen jag vill knappast nämna ett sådant ord, då vi äro så
nära riksdagens slut, och då R. o. Ad. redan bemyndigat
Hr Frih. och Landtm, att hos K. M. begära riksdagens afbläsande.
Jag tror således, att icke någon annan behandling,
än den jag föreslagit, kan vidtagas, hvarföre jag anhåller
om propos. derå.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag anhåller till
en början att lill Hr von Hartmansdorff få hembära min
tacksamhet för del humana sätt, hvarpå, mot vanligheten,
Coust.Utsk. vid detta tillfälle blifvit behandladt, äfvensom
för den fullständiga utredning af frågans beskaffenhet, som
utaf Hr von Hartmansdorff' blifvit afgifven, och hvilken i
detta afseende lindrar mitt besvär att ånyo företaga den.
Hr von Hartmansdorff har haft den godheten att anse Utsk:s
förslag såsom en vägvisare, och jag har ingalunda någonting
att invända deremot; ty det har ovedersägligen varit
Utskcs afsigt alt genom delta mern. åstadkomma en nödig
vägvisning för riksdagsbeslutets ändamålsenliga uppsättning
och bringande uti öfverensstämmelse med de af R. St.
fattade beslut i afseende på grundlagsförändringarna. Huruvida
den af Hr von Hartmansdorff framställda jemförelsen
emellan RiksStm och en resande är fullkomligen adaeqnat
(einnar jag derhän ; för min del har jag intet att invända
deremot; jag tror då att kommande R. St. böra vara
lika belåtne med att finna en vägvisare till sin ledning,
som resande vanligen äro att liafva en sådan att tillgå uti
en okänd trakt. — Hvad åter sjelfva meni. beträffar, så anser
jag Hr Gripenstedt så fullständigt hafva utvecklat innehållet
deraf, att för mig föga eller intet kan vara alt tillägga. Jag inskränker
mig således tillen resumé afhvad Hr Gripenstedt i
detta fall fullständigt redogjort och anhåller derföre att få fästa
uppmärksamheten på det de 3:ne spalter, som finnas påUtsk:s
lior framlagda tabeller, innehålla; den i spalten: aliade
förslag till ändringar i nuvar. grundlag och de former, söm
för närvar, bestå, hvilka af R. St. vid denna riksdag blifvit
godkända att. hvila till nästa rikdag; den i spalten: de
förändringar, som mein. N:o 68 kommer att medföra; och
3 spalten: ett förslag, att, för den händelse meni. N:o 68
skulle vid nästa riksdag blifva anlaget, detta mern. äfven
malte komma att tillgodonjuta de förbättringar, som R. St.,
efter mern. N:o 68 förklarades hvilande, vid denna riksdag
beslutat i vår grundlag. Det är klart, att om mern. N:o
68 vid nästa riksdag blifver antaget, så kunna icke de förändringar,
hvilka första spalten innehåller, komma i fråga.
Om detta åter blifver afslaget, så kunna åtminstone alla de
förbättringar, hvilka i spalten innehåller, införas i vår nuvar.
grundlag. Jag är således af den öfvertygelse, att det vore
ganska nyttigt och för ingen del onödigt, om R. o. Ad. behagade
godkänna Const.Utsk:s nu förevar, förslag. Någon
Denia Juni f. m.
i83
särdeles olägenhet lian jag icke inse dernf möjligen,kunna uppkomma,
särdeles för den faction, hvilken anser alt aldrig
mein. N:o 68 kan blifva anlaget vid nästa riksdag, och jag
skulle således tro, alt det vore en billig undfallenhet för
dem, sorn äro af den motsatta meningen, att, för den händelse
att detta mern. skulle komma att antagas, det mätte
komma i åtnjutande äfven of de förbättringar, som den sista
spalten innehåller. Jag kan således för ingen del inse
att någon våda skulle kunna uppstå af att antaga Const.-  Utskrs förslag i denna del, synnerligen som jag tror, —
ulan alt jag derföre vågar anföra det såsom någon visshet,
— att redan 2:ne Stånd antagit detta förslag.
Det har här äfven blifvit yttradt af Frih. Cederström,
att det vore oformligt af Coust.TJtsk. att vilja lemna någon
slags hänvisning åt Exped.TJtsk., huru riksdagsbeslutet borde
uppsättas. Jag tager mig friheten anmärka, att det ingalunda
ingått uti Const.Utsk:s afsigt att directe lemna några
föreskrifter för Exped.Utsk., utan endast att genom
•Ståndens biträde bereda en erforderlig ledning i detta afseende.
Const.Ulsk. har i detta fall icke gjort något annat
än hvad som varit praxis äfven vid föregående riksdagar
och, om jag icke mycket misstager mig, linder Frih. Cederströms
eget ordförandeskap inom Const.Ulsk. Vid 1835
års riksdag nemi. föreslog Const.Ulsk. och beslutade R. St.,
på sätt en annan talare uppläst, intagandet uti riksdagsbeslutet
af ett alldeles enahanda förbehåll med det Const.Ulsk. nu
föreslagit. Det torde således vara temmeligen fullständigt
ådagalagdt, att det nuvar. Const.Utsk. i delta fall åtminstone
icke fri re lagi t sig någonting nytt eller obehörigt, då det tverlom
sökt att följa spåren af det föregående Const.Ulsk., hvars
tillgöranden det ordagrannt intagit uti sitt mern. Häraf synes,
att man icke heller vid föregående riksdagar ansett
tillräckligt att, på sätt Ilr von Hartmansdorff påstått, inskränka
riksdagsbeslutet i afseende på grundlagsförändringarna
endast till en uppräkning af de §§, hvilka varit föreslagna
till förändring, utan att man äfven då ansett sig böra göra
ett sådant förbehåll, som nu är i fråga, eller att stadga en
slags föreskrift eller vägledning, om man så vill, för sakernas
behandling.
Jag kan icke föreställa mig annat, än att det måste
blifva votering uti förstärkt Const.Utsk., i händelse något af
Stånden underkänner Utskts förslag. Det torde inses, att tiden
nu icke medgifver att tillvägabringa en sådan votering.
Jag tager mig derföre friheten alt till Hr von Hartmansdorff
hemställa, om han icke skulle vilja medgifva antagandet af
mein., för att undvika allt det krångel, som af ett motsatt
förfarande kommer att uppstå. Hr von Hartmansdorff har
fästat sig vid att det skulle vara otillbörligt att föreskrifva
kommande Ständer luiru de skola behandla dessa
184
Den 12 Juni f. ra.
grundlagsfrågor; men jag lin r redan ådagalagt, att nu var.
R. St. af föregående R. St. emotlagit en dylik föreskrift
oell äfven följt den anvisning, som derigenom blifvit dem
leornad. Om icke det lin förevarande mern. skulle antagas,
så fruktår jag verkligen, att Exped.Utsk., äfvensom det blifvande
Coust Ulsk., vid nästa riksdag komma i mycket bryderi,
lin t u de med dessa frågor skola förfara. Jag har för mig
sjelf gjort en uppsats i afseende på huru verkningnrne skulle
blifva, om delta mern anlages, oell huru det skulle komma
alt låta uti riksdagsbeslutet. Så vidlyftigt detta mein. än
kan vara, synes mig dock, att det icke kan komma all upptaga
mera än en sida uti riksdagsbeslutet. Jag vill icke belasta
R. o. A:ds prot. med införandet af denna uppsats, den
ar blott ett försök att visa det inflytande, som det nu förevarande
niemis antagande skulle komma att utöfva på riksdagsbeslutet.
(Gr. Anckarsvärd uppläste derefter den åberopade uppsatsen).
Delta mein. utgör verkligen enligt min öfvertygelse en
vägvisare, peli jag tror att denna vägvisare förtjenar alt lagas
i betraktande. Det ankommer nu på R. o. Ad , huruvida
R. o. Ad. vill antaga denna vägvisare, eller, på sätt Hr
von Hartmansdorff föreslagit, återremittera Ulsk:s mena. och
således de facto afslå förslaget och anse det obehörigt. Hvad
Const.Utsk. vidkommer, så, då delta Ulsk. efter sin öfvertygelse
vidtagit den tjenligasle utvägen i detta hänseende, kommer
åtminstone, ifall det skulle vid en blifvande riksdag
yppa sig någon saknad af vägledning, sådant icke att falla
det nuvar. Const.Utsk. till last. Jag anhåller naturligtvis
om propos. till bifall af Utskts förslag.
Hr Frill. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum kom
ma
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Hr Gripenstedt: Jag ber att få upplaga några af
Hr von Hartmansdorff och Frih. Cederström gjorda anmärknrr
vid mitt föregående anförande. Frih. Cederström
yttrade, att delta mein. skulle göra förändringar uti redan
fattade beslut. Jag kan icke medgifva det. Jag är färdig
att punkt för punkt genomgå och bevisa att jag häruti
har lätty och skulle göra det, om det icke vore olämpligt
att dermed upptaga en alltför lång tid, nu så nära
riksdagens slut, utan hiå det vara den värde ledamotens
skyldighet att visa hvaruti dessa förändringar bestå, och jag
skall icke undandraga mig svaromål.
Det har af Hr von Hartmansdorff blifvit sagdt, att
riksdagsbeslutet icke behöfver innehålla någonting annat än
ett uppräknande af de §§, hvilka blifvit föreslagna att undergå
förändring, men detta är icke nog och riksdagsbeslutet
är icke fullständigt, om det utlemnar ett så vigtig! oell
be
-
Den ia Juni f. m.
185
bestämdt förbehåll, som det hvilket finnes gjordt uti mern. N:o
68. Det står nemi. uttryckligen i detta mern., ”att ingen af
de förut uppgifna 4 frågorna — ang:de grundlagsförändring
— kommer under öfvervägande i annan händelse, än att närvarande
förslag, i den form det vid denna riksdag erhållit,
blifvit antingen af JR. St. eller af Konungen ogilladt.’’
Det är ju ieke annat än ett upprepande af detta uttryckliga
förbehåll, sorn Const.Ulsk. gjort uti det nu förevarande
meni , och då vet jag icke huru man vill motsätta
sig en sudan förut godkänd bestämmelse. Att saken i alla
fall icke kommer att förfalla, om än R. o. Ad. icke skulle
antaga mein., är klart; ty om också 2 Stånd stanna emot
2, så måste den gå till förstärkt Const.Ulsk. Hr von Hartmansdorff
har gjort det inkast, att man icke kunde veta om
alla grundlagsändringsförslag voio upptagna uti detta mera.
Det är ganska sannt, att icke alla sådana Sro upptagna; ty
i förrgår afgjordes några af dem genom votering uti förstärkt
Coust.Utsk., hvilka således icke kunnat komma alt inflyta
i detta mern , men som stå i alldeles samma calhegori,
och derföre redan äro från Utsk. expedierade. Jag vill blott
upptaga en till utaf Hr von Hai tmansdorifs satser. Han har
fästat sig vid ett uttryck af mig, att de föreslagna grundlagsförändringarne
icke skulle innehålla någonting nytt. Jag
får i detta hänseende återigen hänvisa honom till Const.-  Utskis mern. N:o 68 sid 8, der det heter: ”men Utsk. tillägger
i afseende på sistnämnda frågor ännu ett förbehåll, att
nemi. Utsk., sedan sig visat om och i hvilken form de till
nästa riksdag öfverlemnas, må till R. St. få inkomma med
utlåt, om det sätt, hvarpå motsvarande förslag uti det närvarande
kunna alternativt intagas, för att sedan, i förening
med det sistnämndes öfriga innehåll, till nästa Ständer öfverlemnas.
” Har icke Utsk. här uttryckligen sagt sin pligt
och afsigt vara, att inkomma med dessa alternativa lydelser,
hvilka innehållas uti mern. N:o i 19, och hvilka således icke
äro att anse såsom nya. Det synes mig derföre ganska orätt
att klandra Utsk., för det Utsk. fullgjort hvad det åtagit sig,
och jag ber de herrar, hvilka tillåtit sig detta klander, att
uppgifva hvaruti felet egentligen ligger. När en sådan anmärkning
kommer, skall ett svar derpå följa, men intilldess
torde det vara öfverflödigt.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Äfven jag förklarar lifligt
och uppriktigt, det jag håller Const.Ulsk. räkning, för att
det lemnat en vägledning för Exped.Utsk. vid nuvarande
riksdag, och för R. St. vid en kommande, alt reda sig uti
dessa vidlyftiga frågor; men jag tager mig friheten att göra
den anmärkn., att förevarande mern. innehåller 2 classer af
frågor, den första nemi. en vägledning bland redan fattade
beslut, och den sednare förslag till nya grundlagsföYändrin26
H. 24
Den 12 Juni f m.
gar. Om Const.Utsk. behagat dela frågan uti 2:ne delar, så
hade vi varit i klart vatten med densamma långt före delta.
Nu hafva vi den svårigheten, att i samma mern. hafva 2
slags ämnen. Del ena slaget, hvarom icke votering uti förstärkt
Const.Utsk. kan äga rum, och det andra, hvarom votering
kan komma att äga rum, och det är detta, som jag
tager mig friheten att anse såsom en anmärkning, hvilken
måste behjerta*; men för alt komma ifrån detta ärende, sådant
det sig nu till föredragning befinner, vågar jag vördsamt
föreslå, det R. o. Ad. ville besluta: hvad den förra
delen beträffar, den del sorn angår riksdagsbeslutet, att densamma
icke nu till pröfning upplages, såsom icke tillhörande
Const.Utsk:* befattning; men att den öfriga delen af
mern. återremitteras, med den gemensamma tanke, alt de
deruti förekommande grundlagsändringsförslag hvarken äro
högst nödiga eller nyttiga.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Med anledn. af
Ur Gripenstedts första anförande, anser jag mig, såsom ledamot
af Exped.Utsk., böra uti största korthet yttra mina
tankar i ämnet. Enligt min förmening, har Const.Utsk. vid
delta tillfälle, ehuru möjligen af välmening, öfverskridit gränsorna
för dess verkningskrets, då det föreslagit R. St. att
taga sig ett slags förmynderskap öfver nästinfallande riksdags
Ständer. 1 händelse 3 eller 4 RiksSt. skulle besluta
ett sådant förmynderskap öfver nästa R. St., så är det naturligt,
att Exped.Utsk. mäste expediera detsamma medelst
en 5 i riksdagsbeslutet; men derest icke minst 3 Stånd skulle
göra detta, utan 2 Stånd stannade emot 2, så är det klart,
att Exped.Utsk. icke kommer att göra det, utan att frågan
i sådan händelse förfaller.
I öfrigt förenar jag mig 'i allo med Hr von Hartmansdorff.
Frih. Cederström-. Jag har endast velat, i anledn. af
Gr. Anckarsvärds yttrande, tillkännagifva, att helt annat är
ntt enkelt gifva tillkänna hvad en representation beslutat
i fråga om grundlagsförändringar och att komma med ett
betänk., som fordrar beslut.
Hr von Hartmansdorff: Man har anfört, att tiden
icke inedgåfve en återremiss och votering uti förstärkt Const.-  Utsk. Jag hemställer till R. o. Ad., om det är bättre att
låta en oformlighet äga rum, än att låta ett onödigt förslag
förfalla. Min mening är för del sednare. Om än ett föregående
riksmöte har tillåtit sig att införa en fork läring, sorn
på sitt sätt innehåller en föreskrift lör kommande R. St., så
böre vi väl icke, sedan uppmärksamheten en gång blifvit
fästad på olämpligheten af en sådan föreskrift, förnya henne.
Man har frågat, om den vägledning, som Const.Utsk.
gifvit, vore obehöflig. Hon är det så mycket mer, som hon
redan är lemnad genom den anmälan, som Const.Utsk. gjort.
Den 13 Juni f. m.
187
Dess fel är ej alt hafva lernnat en vägvisare; men att vilja
det nuvarande Ständer skola ålägga de kommande andra föreskrifter
än grundlagarne innehålla. Det är medgifvet af
en ledamot i Const.Ulsk., att uti detta mern. icke allt är
iakttaget, som borde rättas, i händelse representationsförändringen
ägde rum. När så förhåller sig i vissa fall, hvarföre
kan man då icke gifva sig tålamod, äfven i de obetydliga,
som nu äro anmälda?
Som Hr Leffe'» har uppgifvit ett förslag till beslut i detta
hänseende, så vill jag, för att icke vålla någon tvist i afseende
på contra-proposm, afstå från den jag begärt, och förena
mig med Hr Lefre'n, emedan jag troi-, att vi, äfven på
det sätt Iian föreslagit och kanhända ännu riktigare än genom
mitt förslag, komma till samma mål.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Alt uppgifva —såsom
en talare här hemställt — några egentliga detaljfel uti
Coust.Utsk:s nu förevarande mern., är icke så lätt, och åtminstone
vore jag icke beredd att göra det. Man har dessutom
sällan under denna riksdag kunnat beträda Const.Ulsk.
med att icke tillräckligen detaljera. Del har deremot alltid
varit om sjelfva grundsatserna, som striden förts. Så är äfven
förhållandet i detta fall. Const Utsk:s förslag hvilar på
en grundprincip, hvilken man svårligen lärer kunna tillstyrka
R. o. Ad. att godkänna. En föregående talare har redan
omnämnt ett stadgande af Utsk., som är af den vigt, alt
jag icke kan undgå att ännu en gång derpå fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet. Det är nemi. den föreskrift, sorn igenfinnes
på 7 sidan 1 punkten, der det heter: ”det hvarken öfverläggning
eller beslut om de nu föreslagna lydelser må vid nästa
riksdag äga runi förr, än de i meni. Niis 38, 68, 85 och io5
framställda och till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag
antagna förslagen såsom ett helt äro godkända.” Detta
stadgande har Const.Ulsk. föreslagit till intagande uti
riksdagsbeslutet, till följe hvaraf det skulle erhålla alla 4
Ståndens sanction. Sådant vore att öfverflytta den åt Const.-  Utsk. uteslutande förbehållna rättighet att tyda grundlagarna
på RiksSlm, och något åläggande för kommande Ständers
Const.Ulsk. äga sannerligen icke en föregående riksdags
ombud att besluta. Hvad som föröfrigt hos Const.Ulsk. såsom
ganska förtjenstfull! icke må klandras, är ideVn om en
vägledning; men denna vägledning må då äga rum endast
såsom sådan, utan att man derföre må vilja öfvertala nuvarande
R. St. att utsätta ordentliga öfverläggningsförbud för
kommande Ständer. Det är med afseende härå, sorn jag anser
det omöjligt att antaga, och således nödvändigt alt återremittera
detta memorial.
Gr. Anckarsvärd: Jag anhåller att först och främst
få fästa Hr von Hartmansdorffs uppmärksamhet på en verkligen
oriktig uppfattning af Hr Gripenstedt yttrande. Hr
i88
Den 12 Juni f. m.
Oripenstedts mening var ingalunda att antyda, det Const.-  Jtsk. hade underlåtit alt uppgifva något af de grundlagsändringsförslag,
sorn blifvit beslutade; ty RiksSt:n hafva redan
på sina bord <ie felande uti ett mern. N:o 125, utgörande
ett supplement lill det nu förevarande mern. och grundadt
på en votering inom förstärkt Gunst.Utsk. för 2 dagar
sedan. Dessa förslag kunde således icke komma in uti meni.
N:o 119; men Coust.Utsk. ansåg icke tillständig! alt längre
uppskjuta med detta memts afgifvande, då riksdagens slut var
så nära för handen. Förra gången jag hade ordet, fästade
jag R. o. Adis uppmärksamhet derpå, alt R. St. vid sista
riksdagen uti ett alldeles likarladt fall vidtog samma åtgärd
som Consl.Utsk. nu föreslagit, men della har icke föranledt
till något annat resultat, än att Hr von Hartmansdorff förklarat
förra riksdagens handlingssätt hafva varit oformligt,
och ali de nuvarande R. St. icke borde gifva ett förnyadt
prsejudicat på en sådan oformlighet. Const.Utskrs mein., som
vid detta tillfälle icke blifvit uppläst, och sorn derföre säkerligen
af de flesta ledamöter icke torde vara fullständigt
kändt, börjar så här: ”Emot slutet af sistfÖrflutna riksdag
anmälte hos R. St. deras dåvarande Coust.Utsk., huruledes
de funnit sig böra fasta deras uppmärksamhet på det förhållande,
som skulle kunnat blifva en följd deraf, att bland två
till nuvarande riksdag hvilande förslag till ändring af Reg.-  F:ns § 49> ocl* Riksd.Ordnts § 2, ronde dels lagtima riksdags
återkomst på bestämd tid, dels urtima riksdagar och
dessas föremål, endast det sednare vid nuvarande riksdag
skulle blifvit godkändt; och hemställde Utsk. derföre, om
icke R. St. måtte, i sammanhang med dessa beredda förslags
bordläggning, förklara, alt de antagit dem att hvila till nästa
riksdag, under förutsättning, alt förra frågan borde af
begge statsmakterna först afgörns, och att derpå skulle bero,
huruvida det sednare förslaget komme alt definitivt gillas
eller icke, hvilket förklarande torde böra i den härom
handlande § af riksdagsbeslutet inflyta.
Jag tager mig friheten fästa Hr Lagerheims uppmärksamhet
derpå, att icke Coust.Utsk:s mern. vid denna riksdag
innehåller någonting annat än Const.Utskrs mern. vid föregående
riksdag, nemi. en antydan om anvisning för Ständerna
i afseende på de följder, sorn kunde uppkomma, örn det
ena förslaget blefve behandladt före det andra, och således
en tillstyrkan tili Ständerna alt låta införa den i detta hänseende
nödiga vägledning för Rikets nästkommande Ständer,
och hvars följd då äfven blef, att ett så beskaffad! beslut intogs
uti förra riksdagsbeslutet Jag har icke under öfverläggningarna
inom Utsk. kunnat finna, att det skulle uppkomma
någon oformlighet härigenom. Utskts majoritet, ja snart
sagdt hela Utsk., var enhälligt af denna mening; ty, såsom
herrarne hafva observerat, finnes ingen enda reservation betänk.
vidfogad. På grund häraf kan jag icke annat än vid
-
Den 13 Juni f. m.
hålla min begäran, att Ståndet vid detta tillfälle ville förfara,
likasom Ständerne förforo uti ett alldeles likartadi förhållande
vid förra riksdagen, hvilket torde vara det andamålsenligaste,
och af hvilket absolut intet ondt kan komma
att härflyta.
Hr Gripenstedt: Man har förebrått Utsk. för att det
icke åtskiljt de frågor, som i detta mern. finnas upptagna.
Det är en sanning, att så kunde hafva skett, och det var
mycken fråga inom Utsk. att uppställa 2tne särskildta mern.,
nemi. ett innehållande den så kallade vägvisaren, och det
andra för att upptaga de nya grundlagsförslagen; men då
de på samma gång voro färdiga, så trodde Utsk., att intet
ondt vore deruti, att de sammanfördes under en nummer,
då frågornas olika natur genast måste falla hvar och en i
ögonen, som genomläste mein. Man har förebrått Utsk., alt
det velat ålägga Exped Utsk. och kommande R. St. att iakttaga
det föi behåll Utsk. här gjort, att endast de nu framställda
förslagen måtte antagas, i händelse mern IVto 68 komme
att förkastas; men då nu Utsk. blott fordrar uppfyllandet
af ett förut af R. St. godkändt villkor, så kan väl det
icke kallas ett åläggande. Den motvilja detta nu afgifna
mern. röner, är utan tvifvel blott en dunkel känsla, att man
vilj komma ifrån hela saken, då det nu lider så nära mot
slutet af riksdagen; men det är otvifvelaktigt att genasle vägen
dertill är att godkänna Utskis mern., hvarvid ingen anmärkt!.
i sak blifvit gjord eller kan göras. Hr von Hartmansdorff
har anmärkt, att emedan alla de grundlagsförändringar,
som vid denna riksdag blifvit beslutade, icke inkommit
uti detta mern., så skulle det äfven vara onödigt
att bifalla det; men de grundlagsförändringar, sorn tillkommit,
de tillkommo i förrgår genom omröstning uti förstärkt
Const.Utsk., och Cons!.Utsk. har i afseende på dem uppsatt
ett särskildt mein., hvilket nu ligger på RiksSttns bord, och
sorn är det sista, hvarmed Const.Utsk. kommer att besvära
Ständerna, så framt icke en återremiss föranleder till några
vidare åtgärder.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då detta Const.-  Utskis mern. äfven innehöll förslag till förändringar i grundlagarna,
R. o. Ad. behagade finna, att någon propos. till bifall
derå icke kunde äga rum.
Hr Gripenstedt: Jag förmodar, all Hr Frih. o.
Landtm, finner, att, örn propos. till bifall icke kan göras på
den ena delen, sådant likväl icke hindrar, att sådan propos.
kan göras på den andra.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att hvad den del af
Consl.Utsk:s mern. beträffade, som angick en § i riksdagsbeslutet,
eller intagande deruti af vissa bestämmelser eller föreskrifter,
så kunde R. o. Ad. visserligen bifalla denna del
Den 13 Juni f. iu.
och till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag antaga
det öfriga af Const.Utskls mern., som innehöll förändringar
i grundlagarna; men dä detta mern. nu var första gången
hos RiksStln inne, så ansäg Hr Landtm, icke alt propos. till
R. o. Ad. i afseende derpå kunde göras sålunda, att en del
af mern. bifölles, och en annan del återremitterades, utan
behagade R. o. Ad. finna, att då under discussionen här blifvit
anmärkt, att de delar af Consl.Utsk:s mern., som angingo
förändringar i grundlagarna, icke voro hvarken nödiga eller
nyttiga, så vore detta ett förslag till gemensam tanke, som
i vanlig ordning först borde för R. o. Ad. framställas, till
utrönande huruvida R. o. Ad. ville antaga det eller icke.
Antoge R. o. Ad. det icke såsom sin gemensamma tanke,
så blefve deraf en följd, att Gonst.Utskis förslag till grundlagsförändringar
vore antagna att hvila lill grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag, enär under discussionen inga
andia förslag till gemensamma tankar blifvit afgifna. Härvid
förekomme likväl, att då enkel propos. på detta mern.
icke kunde göras, så mäste, då propostn komme att framställas
till antagande af den framställda gemensamma tanken,
propostn äfven innefatta R. o. Adis omdöme öfver första
delen af Utskis mern., eller den del, som anginge riksdagsbeslutet,
och hade Hr Lefren i detta afseende afgifvit förslag
till propos., så lydande: att R. o. Ad. skulle besluta,
hvad beträffar den del som angår riksdagsbeslutet, att densamma
icke nu till pröfning upptages, såsom icke tillhörande
Gonst.Utskis befattning; men att den öfriga delen af mern.
återremitteras med den gemensamma tanke, att de deruti
förekommande grundlagsändringsförslag hvarken äro högst
nödiga eller nyttiga.
Hr von Hartmansdorffi Sedan jag hört Hr Lefren*
förslag ånyo uppläsas, har jag intet att tillägga. Jag önskan
blott, i öfverensstämmelse med hvad jag förut yttrat, alt orden
''högst nödiga eller högst nyttiga” måtte uti
propostn intagas.
Hr Munck af Rosenschöld, N i I s R u d o I p h : Ti II
följe af den der förklaringen Hr Frih. o. Landtm, afgaf
först då denna fråga var före, så kunde densamma icke delas
i 3. proposlr. Till följe af samma förklaring, lärer Hr
Frih. o. Landtm, icke heller kunna framställa propos. på
Hr Lefiens förslag, ty detta förslag syftar också på att dela
betänk, i 2 delar, af hvilka den ena skulle förkastas och
den andra återremitteras.
Hr Lefren: Den siste talaren har, tvertemot både syftningen
och den i mitt förslag uttryckta mening, trott alt
jag åsyftade att få frågan delad. Jag har tvertom haft mycket
besvär att få en propos., som icke vore stridande emot
våra former, sedan Coust.Ulsk. begått, må det tillåtas mig att
säga, den oformlighet att sammanföra aine olika ämnen i ett
Den ta J u n i f. m.
och Samma mern. Jag har icke begärt att frågan skulle delas,
utan alt R. o. Ad. skulle läckas såsom sin gemensamma
tanke förklara, alt mern. skulle återremitteras lill Const.-  Utsk.; men alt öfver den första delen deraf i'nlet beslut skulle
fattas, hvaremot, i afseende på den sednare delen, beslutet
skulle blifva sådant som propos. innehåller. Det är, såsom
jag tror, det enda sättet att kunna reda denna fråga.
Hr Munck af Rosenschöld: Huru mycket besvär Hr
Lefre'n gjort sig att sammanfatta båda dessa frågor, så är
det dock klart, att den åsyftar i olika behandlingar af mern.
Hr Lefrens propos. är alldeles icke annorlunda än" den som
Hr Gripenstedt, om jag minnes rätt, begärde, eller att R. o.
Ad. skulle godkänna grundlagsförändringarna alt hvila till
grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, samt lemna sitt
bifall till den af Utsk. föreslagna vägledning. Denna propos.
innefattar alldeles icke någon olika behandling af frågorna
mot den Hr Lefre'n föreslagit, eller att den ena frågan
icke skulle upptagas lill pröfning, och den andra återremitteras.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga Hr Lefre'ns förslag såsom dess gemensamma tanke
och beslut.
Ropades ja och nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna,
att ja öfverröstat nej, begärdes votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposilion:
Den
som antager Hr Lefrens förslag, alt, i anledn. af
Const.Utskts mern. Nto i ig, R. o. Ad. måtte besluta, hvad
den förra delen beträffar, eller den som angar riksdagsbeslutet,
alt densamma icke nu till pröfning upptages, såsom icke
tillhörande Const.Utskts befattning; men hvad den öfriga
delen af mein. beträffar,' att den återremitteras med den gemensamma
tanke, att de deruti förekommande grundlagsändringsförslag
hvarken äro högst nödiga eller nyttiga, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. icke ofyannämnda förslag.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer :
Ja — 60.
Nej — 27.
Hr Munck af Rosenschöld anmälde sin reservation
emot det fattade beslutet.
Upplästes så väl Exped.Utskts mern. Nto 53, i anledn.
af erhållna återremisser af uppsatta förslag lill § i riksdags
-
Den (2 Juni f. m.
beslutet, äfvensom till underd. skrifvelse ronde decharge för
Statsrådets ledamöter samt föredragande, som Exped.Utsk:s
förslag N:o 4o3, till underd. skrifvelse till K. M, ang:de
granskning af de i Statsrådet förda protocoll.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Då jag begärde ordet,
var min mening att anhålla, det R. o. Ad. ville med
uppmärksamhet åhöra uppläsningen af berörde förslag till
underd. skrifvelse, särdeles med anledn. deraf, att Exped.-  XJ»sk. icke behagat fästa afseende å hvad R. o. Ad. andragit
såsom skäl för äterremissen. Jag anhåller derjemte om uppläsning
af min emot det fattade beslutet afgifna reservation.
Upplästes Exped.Utsk-.s med mern, N:o 53 följande prot.-  uldrag af den io dennes.
Frih. Cederström, Jacob: I öfverensstämmelse med
hvad reservanten har anfört och som nu blifvit uppläst, får
jag fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på innehållet af n §:n
ansvarighetslagen. Den lyder som följer:
§:n ii. ''Hvad emot statsrådsprot. intill den dag då
riksdagen börjas, under då påstående riksdag, icke anmärkt
blifver, derå må sedan vid påföljande riksdagar åtal icke
äga rum.”
Det är således icke fråga om hvad som kunnat blifva
anmärkt, utan om hvad som blifvit anmärkt; blifver det
icke anmärkt, så får åtal derå icke äga rum. Det är alltså
naturligt, att den mellanmening, som influtit uti Utsk:s förslag,
och som lyder så — "så vidt densamma kunnat pröfvas”,
bör utgå, då det komme att heta ”R. St. få tillkännagifva
deras beslut: att med stöd af 76 §:n Riksd.Ordn.
Statsrådets ledamöters och föredragandens ansvarighet i öfrigt
för sina rådslag och utöfningen af sina embeten, intill den
dag innevarande riksmöte tagit sin början, med ledning af
de Const.Utsk. tillhandakomna statsrådsprot., med denna
dag upphört” etc. Så måste ovillkorligen skrifvelse!! till K.
M. äfvensom riksdagsbeslutet vara beskaffade, för att stå i
conformite' med 11 §:n ansvarighetslagen.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anser visserligen
mindre maktpåliggande, huru R. St. i riksdagsbeslutet
uttrycka deras mening ang:de befrielsen från ansvar för en
Statsrådsledamot; ty det är icke på grund af riksdagsbeslutet,
utan på grund af 76 §:n Riksd.Ordn. och ansvarighetslagen,
som man sakfälles eller befrias. Men som det är skäl
att i alla hänseenden göra det rättaste man kan, så vidhåller
jag mitt förra yttrande, hvilket öfverensstämmer med
hvad Frih. Cederström nu yrkat.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: För
min del anhåller jag om bifall till Exped.Utsk:s förslag, och reserverar
mig emot ett motsatt beslut. I afseende på Hr Liljen
-
Den 12 Juni f. m.
jenstolpes reservation vill jag blott anmärka, att Hr Liljenstolpe
icke varit berättigad att bifoga detta förslag med någon
reservation. Hr Liljenstolpe bar sjelf uti denna reservation
omnämnt, att lian icke varit närvarande inom Exped.-  Utsk. vid det tillfälle, då beslut derstädes fattades i afseende
på nu förevarande skrifvelseförslag, och 20 §:n Riksd.-  Ordn. säger: ”Den riksdagsman, sorn till riksdagen och de
dervid förefallande rådslag sig i rällan tid ej inställer, iige
ingen makt att tala å de förut närvarandes beslut. Ingen
vare likväl förvägradt att vid prot.justeringen få anmärkt att
han varit frånvarande och i beslutet ej deltagil." Hr Liljenstolpe
har således endast varit berättigad att få anmärkt
det han vid detta tillfälle varit frånvarande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
godkänna Exped.Utsk:s förslag N:o 4o3.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att nej
öfverrösta! ja.
Uppå derefter framställd propos., beslöt R. o. Ad. att
utur förslaget, som i öfrigt godkändes, skulle uteslutas följande
mening: så vidt densamma kunnat pröfvas
med ledning af Statsrådsprot:n för nämnde tid.
Till justering upplästes nu äfven Exped.Utskts förslag
N:o 44 lill § i riksdagsbeslutet, angtde granskning af de i
Statsrådet förda protocoll.
Frih. Cederström, Jacob: Jemväl i denna § uti
riksdagsbeslutet finnes samina mellanmening, hvilken naturligtvis
också bör uteslutas pa grund af enahanda skäl, som den
blifvit utesluten från den underd. framställningen till K. M-,
hvarå jag anhåller om proposition.
Förslaget N:o 44 klef derefter af R. o. Ad. godkändt,
med den förändring, att derutur skulle utgå följande mening:
så vidt den kunnat pröfvas med ledning af Statsr
å d s p r o t: n för nämnde tid.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskts förslag
N:o 4°4 till R. St:s underd. skiifvelse till K. M., ang:de
de i 63 <j:n Reg.Fsn föreskrifna creditivsummors belopp.
Likaledes upplästes till justering Exped.Ulsk:s förslag N:o
4o5 till R. St:s underd. skrifvelse till K. M., om beviljade
extra-statsanslag för befordrande af comrminicalioner och
andra allmänna arbeten.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller alt det nu
upplästa Exped.Utsk:s förslag till underd. skrifvelse måtte
26 H. 25
i£>4
Den 11 Juni f. m.
få hvila på bordet, emedan der förekomma oriktigheter i
den punkt, som rör upprensning af skärgården vid Söderhamn,
hvilken icke öfverensstämmer med hvad R. St. beslutat;
och som möjligen äfven andra oriktigheter deruti kunna
finnas, tror jag att detta förslag bör hvila till nästa föredragning.
I anledn. häraf förklarade Hr Frih. o. Landtm., att det
nu föredragna förslaget komme att hvila på hordet till nästa
plenum.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utsk:s nedannämnda
förslag lill §§ i riksdagsbeslutet, nemi.:
N:o 43, angtde ändring i hittills gällande stadganden
rör:de bancoverkets styrelse och förvaltning;
N:o 45, ang:de de i 63 §:n Reg.Ftn föreskrifna creditiv
summors
belopp;
N:o 46, angtde ofullständighet i Riksactens stadganden
rör:de förmyndare val för omyndig Konung;
N:o 47, o™ statsverkets inkomster;
W:o 4$, om upphörande af Avesta koppar- och manufacturtull.
Likaledes upplästes til justering, men begärdes på bordet
af Frih. Cederström, Jacob, Exped.Utsk:s förslag
N:o 49 till § i riksdagsbeslutet, om knekterotefrihelsmedlens
upphörande.
Upplästes Exped.Utskrs mern. N:o 54, i anledn. af erhållna
återremisser af Exped Utsk:s förslag W:o 38 till § i
riksdagsbeslutet, ang:de tiden för nästa lagtima riksdag.
Derefter upplästes till justering och godkändes Exped.-  Utsk:s förslag N:o 5o, till § i riksdagsbeslutet, ang:de tiden
för nästa lagtima riksdag.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 4 e*
In fidem protocolti,
F. O. Silfverstolpe.
Den u Jiioi e. m.
Lördagen den 12 Juni 1841.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades i prot.utdr. för denna dag f. na.
Justerades pleni-prot. för den 28 sistl. April e. m.
Då nu ånyo föredrogs StatsUlskis den 10 dennes pä bordet
lagda mern. N:o 585, med förslag tillden i 63 §:n Reg.-  F:n omförmälda anordning, blef mera. bifallet och formuläret
godkändt.
Ånyo föredrogs och bifölls Stats-, Bevilln.- samt Allm.
Besvärs- och Ekon.Ulsktns den 10 dennes på bordet lagda
betänk. N:o 207, ang:de vice Talmannen Hr Hallings motion,
rör:de användandet af de öfverskott, som afbrännvinsbevillningen
kunna uppkomma.
Föredrogos ånyo och biföllos BancoUtskts den 10 dennes
på bordet lagda ullåttn och mern.:
N:o 196, i anledn. af gjord ansökning om eftergift af
upplupen straffränta å ett af förre Brukspatronen C. G. Sjöstedt
hos Bancodisconten upptaget lån;
N:o 197, till svar å gjorda anmärkntr vid Utsk:s under
N:o 171 afgifna mern., i anledn. af väckt fråga om förhöj
ning
i arfvodet för läkarevården vid Tumba bruk;
N:o 198, med hemställan om ersättning till Utsk:s 2
cancellister för renskrifning af Utsk:s protocoll;
N:o 19g, ang:de tillökning i löneinkomsterna för registratorn
vid Bancodiscontverket C. P. Dahlgren;
N:o 200, i anledn. af Undervägaren A. E. Brundins ansökning
om eftergift af öfverränta å skuld till Bancodisconten.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskts den g och 11
dennes på bordet lagda mern. N:o 579, med förslag till reglementariska
föreskrifter, angtde de å Riksg.cont. anvisade
crediliv, blef nämnda mern. af R. o. Ad. bifallet.
Till pröfning företogs Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsk:ns den g och 11 dennes på bordet lagda utlåt. N:o
204, i anledn. af erhållna återremisser af utlåt. N:o 160.
Upplästes ett från BorgareSt. ankommet prot.utdr., af
innehåll att, vid föredragning af Stats- samt Allm. Besvärsoch
Ekon.Utskms utlåt. N;o 160, Utsk:ns hemställan, pag.
D c n 12 Juni e in.
20 i utlåt. N:o 160, alt R. St. måtte, för deras del, gilla
och fastställa den, i öfverensstämmelse med åberopade längder,
verkställda nya roteindelning uti Stockholms, Vestmanlands,
Nyköpings, Upsala, Jönköpings och Östergöthlands län,
icke blifvit af Ståndet anlagen, hvaremot Ståndet, vid betraktande
af den olägenhet, som synes drabba de hemman,
liviIka, efter den uppgjorda roteindelningen, mäste betala rotefrihetsafgiften
efter markegångspris, då man med detta åliggande
jemför den omständighet, att nämnde hemman är betagen
rättighet alt prestera rotering in natura, ansett R. St.
böra uppskjuta med pröfning och utlåt, öfver omförmälda
upprättade nya roteindelning, intilldess nämnde roteindelning
öfver hela Riket hinner att försiggå, hvarefter R. St. förvänta
att i detta ämne i belt vid instundande riksdag emottaga
K. M:s nåd. propos.; äfvensom Ståndet godkänt Ulsktns
tillstyrkanden pag. 23 af utlåt. N:o 160; och hade BorgareSt.
inbjudit MedStånden att instämma i dessa beslut; hvarjemte
Ståndet, vidkommande den i utlåt. N:o 204 upptagna
anmärkning, att en del landskap, såsom Dalarne, Gestrikland,
Helsingland, m. fl., skola vara lagligen berättigade ali undslippa
all ytterligare rotering m. m., godkänt Ulsktns utlåt.
N:o 204, i hvad det angick berörde anmärkn , men i öfriga
delar lagt detsamma till handlingarna.
Frih. Cede r s t röm , Jacob: BorgareStrs raisonnement
i afseende på denna fråga är alldeles icke riktigt; men då
det slut, hvaruti BorgareSt. stannat, och deruti BondeSt. instämt,
gör det omöjligt, enär riksdagen om några dagar skall
afblåsas, att få slut i frågan, så tillstyrker jag att R. o. Ad.
måtte instämma i BorgareSt:s inbjudning, hvarigenom saken
af R. St. blir afgjord.
Hr af Schmidt, Georg Lars, hade inlemnat ett
så lydande anförande:
Då sammansatta Stats- samt Ekon.- och BesvärsUtsk:n
genom omröstning med en rösts pluralitet afslagit den vigtiga
frågan om fortfarande af den under flera år gällande och
af Konung och R, St. fastställda rotefrihetsafgiften, och detta,
jag vågar säga, genom ett mindre väl öfverlagdt beslut,
så får jag äran vördsamt anhålla, att R. o. Ad. täcktes afstå
detta, efter min tanke, skadliga betänk. Jag grundat
denna min anhållan derpå, att om denna föreslagna förändring
går i fullbordan, så skola rotehållarne i de nordliga
provinserna, hvilka, i anseende till så väl det ringa hemmantal,
som underhåller hvarje rote, som heminansdelarnes
svaga beskaffenhet, komma att vidkännas en börda, den de
svårligen kunna bära, emedan de hittills erlagda vacancemedlen
varit anslagna såsom lindring och hjelp för de mera
hardt roterade.
För jemförelsens skull med de mera vällotlade provinserna,
tror jag mig böra hafva äran nämna, att inom Vester
-
D c ii la Juni e. m.
>97
och Norrbottens båda län finnas rotar, sora endast underhållas
af f vanligt mantal, beräknadt efter 8 trin. skatt; men
ingen rote finnes, sora har sig anslagen öfver mantal; sådana
äro likväl till antalet ganska få.
Ankom Statsrådet m. ra. af Wingård, hvilken å K. M:s
hö'gu vägnar afiemnade tväime Dess nåd. skrifvelse!' till R St.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: I anseende dertill
att riksdagen är så långt framskriden, vill jag icke yrka
afseende å min vid betänk, fogade reservation, uti hvilken
jag har föreslagit, ali, intilldess fastställelse kan komma
att äga rum å den nya ordinarie roteringen, en nedsättning
af 25 proc. eller \ borde ske uti rotefrihetsafgiften; men
jag kan icke undgå alt reservationsvis anmärka, att då man
till grund för uppskof med fastställande af denna rotering
lagt det förhållande, att hemman icke äro berättigade att
bestrida deras roteringsbesvär derigenom, ntt de lika med
alla andia hemman prestera skyldigheten in natura, så synes
del mig, sorn hade man bort gå ett steg längre än man
gjort och, i afvaktau på verkställighet under tiden, medgifva
dessa hemman en sådan lindring, hvilken varit fullkomligt
både billig och rättvis samt träffat så väl knekte- som
båtsmanshållet. Jag anmäler detta blott reservationsvis; ty
då jag känner att Stånden fattat olika beslut, så är framställningen
härom alldeles ändamålslös.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Vid behandlingen af detta
ämne inom de förenade Stats- och Ekon.TJtsk:n, var det
min pligt att för Utsktn göra det tydligt så mycket jag förmådde,
att ifrågavarande betänk, eller Utskrns tillstyrkande
slår i rak motsats med hvad R. St. vid denna riksdag beslutat;
men det var förgäfves. Man affordrnde mig en propos.,
hvarigenom detta betänk, tillkommit i den form detsamma
äger. Jag anser detsamma vara grundlagsvidrigt och är
glad, att R. o. Ad. kan komma i tillfälle att icke omfatta
detsamma under någon synpunkt, då inbjudningen gör det
möjligt för R. o. Ad. alt, ehuru, såsom jag tror, visserligen
icke fullkomligen rätlsenligt komma ifrån målet, dertill utväg
är leornad, derigenom att tävnne Stånd förenat sig i den
åsigt, uti hvilken jag hoppas att R. o. Ad. instämmer, på det
att detta ämne icke må göras till en verklig grundlagsstridig
handling vid slutet af riksdagen.
Ur von Rosen, Georg: Såsom ledamot utaf sam
mansatta
Utsk:n, har jag öfvervarit detta ämnes behandling
samt uti en vid betänk, fogad reservation sökt visa min
åsigt vara den, alt det icke tillhört Utsktn att yttra sig om
annat än verkställigheten af det beslut, som föregående Ständer
hafva fattat. Jag trodde icke, att det tillhörde Utskui
all tillstyrka upphäfvande af ett utaf Ständerna förut faltadt
beslut. Afdeluingens betänk, medgaf en modification deruti,
ig8
Ben ia Juni e. m.
ifal! någon obillighet uti förra beslutet hade influtit. Der
uppdrogs åt K. M., alt vid nästa ritsdag förelägga Ständerna
den modiflcation, sorn i afseende på en eller annan rotes
mindre fördelaktiga ställning kunde medgifvas. Delta hade
varit både lagligare och billigare, än hvad som i Utsk:ns betänk.
blifvit för RiksStm framstäldt. Jag har således ingenting
annat att tillägga, än att jag reserverar mig emot all
rubbning af de utaf Konung och Ständer redan fattade beslut,
helst samma beslut ännu icke äro i hela sin vidd verkställda.
Jag tror att det Sr för tidigt att rubba något, som
man icke har skäl att rubba.
Frih. Cederström: Ehuru Frih. Sprengtporten anförande
egentligen, såsom Hr Frihm sjelf förklarat, icke Slätt
anse annorlunda än såsom en reservation, likväl och då
lian deruti sökt motivera samma åsigt, som Ulsktn på alldeles
oriktiga begrepp trott sig kunna framställa, nemi. att den
nu framställda ordinarie roteringen på förut oroterad jord
blifvit hårdare än den förut verkställda roteringen, i så måtto,
som den sist tillkomna roteringen icke tillät tillsättande
af manskap in natura, utan bestämdt att rotefrihelsafgift skall
erläggas enligt R. Sirs beslut, sorn förmår att densamma skall
utgå till belopp fullt motsvarande hvad ordinarie roteringen
kostar, har jag ansett mig, i anledn. af Hr Frilv.ns yttrande,
böra förklara, att sedan R. St. sålunda förordnat huru rotefrihetsafgift
erläggas skall, det numera är klart för en hvar,
som vill läsa R. St:s beslut, att i den mån contraclen med
vacante rust- och rotehåll inom armeen, dels till befälets,
dels till underbefälets aflöning, upphöra, så kommer jemväl
rotevacanceafgiften för sådana rotar att utgöras efter R.St:s
beslut och blir således fullkomligen lika med hvad för den
roterade jorden är faststäldt. Jag förnyar min begäran om
propos. till instämmande i BorgareSt:s beslut.
Frih. Sprengtporten: Då jag endast har afgifvit en
reservation, och andra ledamöter äfven hafva reserverat sig,
och jag anser min reservationsrätt böra vara lika fri, som
jag tror andra ledamöter vara berättigade att anföra hvad
de för godt finna, för att bestrida det beslut som fattas, så
finner jag ingen anledning att ingå uti någon slags vidlyftig
bevisning emot de anmärkntr, som af (vänne talare blifvit emot
betänk, framställda, utan får jag blott erinra, alt R. Sits
antagande af statsinkomstberäkningen icke kan lägga hinder
i vägen för pröfningen af de under riksdagen förekommande
besvärsmålen, helst StatsUtsk. sjelft tillkännagifvii, att beräkningen
utaf statsverkets inkomster icke har afseende på de
skattskyldiges betalningsskyldighet, som i något fall kan hafva
ingått i frågans behandling.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: Lika med Frih.
Sprengtporten, anser äfven jag, att då frågan fått den behandling,
hon i 2 af de öfriga RiksSttn redan undergått, det
Den 12 J u n i e. m.
>99
icke Sr stort värdi ntt mycket orda om densamma. Denna
fråga har, beklagligtvis vid föregående riksdagar alltid rönt
otur, och att densamma äfven vid denna skulle blifva lika
illa lottad, kunde jag vid riksdagens början väl icke förmoda;
men sådant har likväl nu inträffat. Jag hoppas dock,
att R. St. vid nästa riksdag skola derå fästa mera uppmärksamhet,
än i834 års Ständer egnat densamma, äfvensom att
nästa Ständer, för att rättvist afgöra denna högst vigliga
fråga, — vigtig ej blott för sig sjelf betraktad, utan ännu
mer för det farliga prejudicat den innefattar, —skola af det
betänk., sorn Stats- och Ekon.Utsktn sednast afgifvit, hafva
en nyttig vägledning för deras omdöme.
Jag vill således nu inskränka mig dertill, att endast besvara
den anmärkn. en talare gjort, att nemi. Stals- och
Ekon.Utskm skulle varit förhindrade att vid denna riksdag
pröfva frågan, enär beloppet af rotevacanceafgiflen redan vid
riksdagens början blifvit beräknadt ibland statsinkomsterna.
Att Gr. Horn, såsom ordförande i de sammansatta Utsk:n,
derstädes vid frågans behandling gjorde denna anmärkning,
är visserligen sannt; men att den äfven blef besvarad, torde
Hr Grefven likaledes erinra sig. Sjelfva rättsfrågan har, vid
uppgörandet af den vanliga calculen öfver statsverkets inkomster,
naturligtvis icke erhållit någon hufvudsaklig pröfning,
derföre att vacanceafgiften till sitt förmodade belopp
dervid tagits i beräkning. Dessutom bör man erinra sig, att
K. M:s nåd. propos. i ämnet, tillika med dervid fogade roteringslängder,
till Ständerna inkommit efter det inkomstbetänk.
afgafs. Utsktn ansågo sig således oförhindrade alt
företaga frågan till hufvudsaklig pröfning; jag inskränker mig
till detta yttrande, och förmodar, att R. o. Ad. i ämnet fattar
samma beslut som BorgareStåndet.
Gr. Horn: Det bör vara öfverflödigt för R. o. Ad. alt
ingå i någon pröfning, huruvida den af Konung och Ständer
beslutade rotefrihelsafgiften är billig och laglig eller icke.
Den är beslutad i lagenlig form vid föregående riksdag, och
är således lagligen tillkommen. Den är vid denna riksdag,
till följd af en motion, som handlade, icke om inkomstberäkningen,
men om sjelfva grunden för roleringsbevillningens
utgörande, ånyo sladfästad. Jag får fästa uppmärksamheten
derå, att vid behandlingen af denna fråga i Utsktn det icke
var den omständigheten, att uti beräkningen af statsverkets
inkomster den obetydliga vacanceafgiften var upptagen, som
gjorde, alt jag ansåg frågan i grundlagsenlig väg vara så afgjord,
alt den icke vidare kunde pröfvas; utan det var den
omständigheten, att StatsUtsk. vid inkomstberäkningen uti
betänk. N:o 64 litt. K, gjort RiksSCn uppmärksamma derå,
alt vid i834 års riksdag denna fråga var afgjord, på såsätt,
att den oroterade jorden skulle betala en vacanceafgift, motsvarande
hvad det verkliga roteringsverket kostade för en
200
Den 12 Juni c. ra.
rote, hvilken afgift skulle erläggas efter fastställd markegång.
StatsUtsk. ansåg denna beräkningsgrund vara rättsenlig, billig
och riklig, och underställde denna fråga Ståndens ytterligare
pröfning, hvilka då voro i tillfälle alt ändra de grunder,
som vid i834 års riksdag blifvit antagna; men Stånden
stadfästade dessa grunder, förklarande sig vara af samma tanke
sorn StatsUtsk. Jag fruktar då, att när dessa grunder
äro antagna, icke blott vid förra riksdagen, utan äfven vid
denna, det vore att bryta mot grundlagen att upprifva detta
beslut, och jag anser således att R. o. Ad. icke under
något villkor kan godkänna hvad de förenade Utsk:n antagit.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då betänk. N:o 160
föredrogs, talade jag för bifall dertill. Min mening 0111 riktigheten
af det beslut, som R. o. Ad. då fattade, är på intet
sätt rubbad. Jag skulle hafva många anmärkningar att göra
vid Stats- och Ekon.Ulsk:ns sednare betänk. Men dä det
svnes vara förgäfves att hoppas ett beslut, öfverensstämmande
med mitt begrepp om det riktiga, och då man i allmänna
förhandlingar ofta måste åtnöja sig med det som är något
så när lätt, anser jag min pligt vara alt nu låta dervid
bero. Endast för att få ett slut, hvarmed man kan vara någorlunda
belåten, tillstyrker jag R. o. Ad. att antaga BorgareStrs
inbjudning.
R. o. Ad. beslöt att antaga BorgareSt:s inbjudning i
denna fråga.
Vidare föredrogs Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk-.ns den 9 och 11 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 2o5,
i anledn. af erhållna återremisser af utlåt. N:o 161, angtde
den tillökade ordinarie båtsmansroteringen inom en del län.
Upplästes ett prot.utdr. från BorgareSt. af den 11 dennes,
af innehåll att, vid föredragning utaf Stats- samt Allm.
Besvärs- och Ekon.Utsktns utlåt. Nto 161, Utsktns hemställan,
pag. 26, i utlåt. N:o i6t, att R. St. mätte, för deras
del, gilla och fastställa den i öfverensstämmelse med åberopade
längder verkställda nya roteindelning uti Stockholms,
Gottlands, Södermanlands, Upsala, Östergöthlands oell Elfsborgs
län, icke blifvit af Ståndet antagen, hvaremot Ståndet,
vid betraktande af den olägenhet, som synes drabba de hemman,
hvilka, efter den uppgjorda roleindelningen, måste betala
rotefrihetsafgift efter roarkegångspris, då man med detta
åliggande jemför den omständighet, att nämnde hemman
är betagen rättighet att prestera rotering in natura, ansett
R. St. böra uppskjuta med pröfning och utlåt, öfver omförmalda
upprättade nya roteindelning, intilldess nämnde roteindelning
öfver hela Riket hinner att försiggå; hvarefter R.
St. förvänta alt i detta ämne i helt vid instundande riksdag
-
Den 12 Juni e. ra.
201
el ig emottaga K. M:s nåd. propos., äfvensom att Siandet godkänt
Utskms tillstyrkande pag. 27 i utlåt. N:o 171; i hvilka
heslol MedStånden blifvit inbjudna all inslämma, och hade
BorgareSt. slutligen lagt utlåt. N:o 2o5 till handlingarna.
På begäran af Frih. Gederström, Jacob, upplästes
äfven PresleShs beslut i ämnet, af innehåll, att Slåndef, sorn
bifallit utlåt. N:o 161, frånträdt detsamma i afseende derå
alt R. St. målte för deras del gilla och fastställa den, i
öfverensstämmelse med åberopade längder, skedda nya roteindelningen
i Stockholms, Gottlands, Södermanlands, Upsala,
Östergöthlands och Elfsborgs län, hvaremot Ståndet ansett
del R. St. böra uppskjuta med pröfning och utlåt, öfver
omförmälda upprättade nya roleindelning tilldess densamma
öfver hela Riket hinner att försiggå, hvarefter R. St.
vid nästa riksdag torde få förvänta K. M:s nåd. propos. i
ämnet; och hade Ståndet i öfrigt viel bl i fv i t sitt till utlåt.
N:o 161 gifna bifall och lagt utlåt. N:o ao5 lill handlingarna.
Frih. Cederström: Jag tillstyrker att R. o. Ad. i
afseende på delta betänk, mätte fatta enahanda beslut med
PresteSt., lili hvars beslut den oriktiga premiss, som finnes
i BorgareStis beslut, är utesluten, och det allt med rätta.
Hr Palmcrantz, Johan Mauritz: Jag tager mig
friheten att anhålla om upplysning, huruvida icke premisserne
i det förra piot.utdr. äro alldeles enahanda med de i
det sist föredragna, i hvilken händelse det torde vara iticonseqvent
ali, då R. o. Ad. bifallit den förra inbjudningen,
icke äfven antaga den nu ifrågavarande.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag finner
mig förekommen af Hr Palmcrantz, och får blott förklara,
att jag icke finner något skäl hvarför R. o. Ad. uti alldeles
likartade saker skall anlaga olika premisser. Jag tillstyrker
således, alt R. o. Ad. nu måtte vidhålla samma beslut,
som Slåndet 5 minuter förut har fattat.
På begäran af Hr von Hartmansdorff, Aug.,
blefvo Borgare- oell PresteSttns ofvannämnda piot.utdr. ånyo
upplästa.
Frih. Cederström: Jag anhåller vördsamt att få fästa
Ståndets uppmärksamhet derpå, att PresteSt. uti denna
fråga icke har antagit BorgareSt:s inbjudning, såsom fallet
var med föregående betänk., och att således, om R. o. Ad.
skulle instämma med PresteSt., R. o. Ad. komme att fatta
ett mera rättsenlig! beslut. Man instämde med BorgareSt.
vid förra betänkts föredragning derföre, att PresteSt. der
hade antagit BorgareShs inbjudning.
Frih. Sprengtporten: I sjelfva saken är det likgill26
Ii.
aoa
Den i a Juni c. m.
tigt, om R. o. Ad. antager BorgareStts eller PresleSt:s beslut;
men jag får dock erinra, att PresteSt. bärliar uteslutit
premisserna af intet annat skäl, än alt Ståndet ansåg det
vara öfverflödigt att bär åter intaga dem, då Ståndet åberopade
dess beslut i förra frågan. Jag skulle icke hafva
gjort denna anmärkning, om det icke vore anmärkningsvärdt,
att Frih. Cederström tillstyrker R. o. Ad. att nu
utesluta premisser, som R. o. Ad. i förra frågan redan antagit.
Uppå derefter framställd propos. blef BorgareStis inbjudning
af R. o. Ad. antagen.
Frill. Cederström, Anders: Jag anhåller alt få re-,
servera mig mot R. o. Adis så väl i denna, som i förra frågan
fattade beslut. Då R. St. vid 1810 urs riksdag beslöto,
att all jord af hvad beskaffenhet som helst, som icke
var med ordinarie roteling belagd, skulle extra roteras, så
lan jag icke deltaga i den åtgärd, som blifvit en följd af
den princip R. St. vid sednare riksdagar etablerat, att all oprivilegierad
jord, som ieke var med ordinarie rotering belagd,
sedermera skulle med sådan rotering beläggas, emedan sådant
är en orättvisa, som, om man följer samma rättsgrund,
lan leda derhän, att framdeles all privilegierad jord blir
belagd med ordinarie rotering. För en sådan åtgärd skulle
man icke kunna åberopa annat skäl eller rättsgrund, än att
den gi undnde sig på Konungs och Ständers sammanstämmande
beslut. Om man kan tillåta sig en mindre orättvisa,
så kan man äfven begå en större; för min del vill jag icke
deltaga i någondera.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats- samt Allm. Besvärsocb
Ekon.Utsktns den g och 11 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 2.06, i anledn. af väckt motion om den nya ordinarie
roteringens återgång till extra rotering.
Likaledes biföllos, vid förnyad föredragning, SlatsUtskrs
den 11 dennes på bordet lagda mem:r:
N:o 58o, med förslag till reglementariska stadganden
för Riksg.cont. i anledn. af R. St:s beslut lörtde extrastatsregleringen;
N:o
584, med förslag till reglementariska stadganden i
anledn. af åtskilliga å Riksg.conloret anvisade lån.
Till pröfning företogs StatsUtsIcs den 11 dennes på bordet
lagda meni. N:o 586, med förslag till reglementariska
föreskrifter, ang:de förräntandet af de i Riksg.cont. innestående
medel.
Hr von Hartmansdorff, A u g. : Jag skulle önska,
alt någon af SlatsUtsUs tillstädesvar. ledamöter ville upp
-
Den 12 J u ni c. in.
ao3
lysa, huruvida dessa förslag äro, pä grund af något föreg:de
betänk., redan godkända, oell om detta förslag till reglemente
blott innehåller ett upprepande deraf, uppstäldt i
en annan form. Derefter anhåller jag ali vidare få yttra
mig.
Gr. Horn, Ciaes Fredr.: Ständerne hafva beslutat
alt ifrågavar. l-iksgäldsmede! skulle så förräntas, att derför
skulle upphandlas de omtalade räntebärande papperen eller
också sådana papper belånas; och har StatsUtsk., i det mern.,
som Ständerne antagit, utlofvat att StatsUtsk. skulle inkomma
till Ständerna med ett förslag lill bestämmande af grunderna
för det ena eller det andra. StatsUtsk. har sålunda
trott sig böra föreslå Ständerna alt föreskrifva för Riksg.-  contrs fullmäktige samma grunder för belåningen af dylika
papper, sorn äro stadgade för bancofullmäktige; likväl har
StatsUtsk. velat undantaga ifrån belåning sådana actier, som
linnas uppräknade i den §:s 3dje morn., som är gällande för
bancofullmäktige i detta ämne. Detta betänk, innehåller
derföre ingenting annat än en utredning af frågan på grund
af StalsUtsk:s åtagna förbindelse, hvilken Ständerne godkänt.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Jag finner mig
till alla delar före kommen af den sista talaren i den upplysning
han meddelat, att detta betänk, stödjer sig blott på
det åtagande, som Ulsk. framställt i sammanhang med exlrastalsreglerm,
samfält de föreskrifter, sorn blifvit meddelade
fullmäktige i Riksg.cont., äro öfverensstämmande med de
smärre modilicationer, som Gr. Horn omnämnt vara inför da
i barrcoreglementet.
Hr von Hartmansdorff: Då frågan om detta sätt
att förränta Riksg.conCs tillgångar första gången förevar,
anmärkte jag olämpligheten deraf, alt Ständerne skulle låta
begge sina penningeverk täfla med hvarandra om uppköp af
obligationer, oell att båda två skulle befatta sig med utlåning.
Jag måste beklaga, att ett sådant beslut är fattadt,
emedan följden deraf torde blifva, att åtskilliga medel, tillhörande
Riksg.cont., kommealt blifva ofruktbara för Riksg.-  cont. och undandragna allmänna rörelsen. Jag anser mig
böra upplysa, att den 29 sisth Maj, då bancosedelstocken
på det hela utgjorde 33,636,000 r:dr, så stodo på depositräkningen
11,835,000 r:dr, följaktligen mer än -i, och att af
dessa 11,000,000 voro 6,924,000 r:dr eller nära 7,000,000,
som tillhörde Riksg.cont., dess creditiver deruti inberäknade.
Huru skall Riksg.cont. kunna använda så stora summor på
de båda sätt, som här äro uppgifna?
Frih. Sprengtporten: Jag tager mig friheten fästa
den siste värde talarens äfvensom Ståndets uppmärksamhet
uppå, att någon utlåning eller uppköp ifrån Riksg.cont:* sida
egentligen icke kan komma i fråga förr än nämnde conior
204
Den 12 J lini e. tn.
i banken placerat 2,000,000 r:dr; och då öfverskotlen pa
extra-stalsregler:n icke ulgöra mer än 200,000 r:dr, tror jag
ej att Riksg.cont. skall råka i förlägenhet att göra fruktbara
sina under tiden till nästa riksdag uppkommande eventuella
tillgångar, som reducera sig till ett belopp af 600,000
r:dr, eller den summa, som Ständerne beslutat böra af contoret
utlånas för att tjena till grundfond för Strömsholms canals
ombyggnad, och någon svårighet för fullmäktige i Riksg.-  cont. alt uppköpa hypotheksföreningens obligationer till
detta belopp kan icke uppkomma.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: På sätt
Fi ill. Sprengtporten visat, så torde under de fyra år, som
förflyta mellan denna och nästkommande riksdag, icke uppstå
någon särdeles olägenhet deraf att Riksg.cont. öfvertagit
en sådan utlåning; men i princip anser jag det vara ganska
illa och endast ett medel att försätta detta conior i en
större rörelse och det på andra vägar än det hafva bör;
ty dess function lior endast vara upplåning och icke utlåning.
Det skiljdes ganska riktigt emellan Bankens och
Riksg.conl:s functioner, när fråga var alt öfverlemna bancovinsten
lill StatsUtsk. för att deröfver besluta huru den
användas skulle och att BancoUtsk:s åtgärd dermed upphörde;
men i allmänhet i afseende på utlåning af medel, böra
de utgå ifrån de verk, sorn sådana hafva att utlåna och
med utlåning äro sysselsatte, hvarföre principenligasl varit
alt till banken öfverlåta de summor, hvilka ifrån Riksg.-  cont. kunnat utlånas. Det är således emot principen häraf,
som jag reservationsvis velat i prot. nedlägga mina tankar,
utan att i anseende till riksdagens förestående slut yrka något
vidare.
StalsUtskis mern. N:o 586 blef derefter af R. o. Ad.
bifallet.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 1 r dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 587, i anledn. af anmärkntr emot de i mein.
N:o 53y föreslagna reglementariska stadganden angfde Riksg.-  cont:s betjening.
På begäran af Hr von Hartmansdorff, Au g., om
underrättelse hvad beslut de öfriga RiksSt:n i detta ämne
fattat, upplyste underl. Ridd.Secret. att endast från BorgareSt.
hade underrättelse derom ankommit, och hade nämnda
Stånd godkänt mern. N:o 537 med de i utlåt. N;o 5Sj
intagna förändringar.
Frih. Ged erström, Jacob: Utsk. har frångått sitt första
betänk, i anledn. af de deremot gjorda anraärkn:na utom i
en punkt, nemi. om personers förordnande att bestrida andras
ijenster, i afseende hvarå del första betänk, innehåller, alt
der ett sådant tillförordnande varat öfver 3:ne månader, be
-
De u 12 Juni e. m.
2o5
rätligas fullmäktige att fastställa eli lämpligt arfvode för
den som en annans tjenst förrättar. Anmärkntn innefattade,
alt då en person under loppet af ett år bestridt en annans
göromål, om än på olika tider, men sammanräknadt i 3:ne
månader, så skulle fullmäktige berättigas att ett lämpligt
arfvode en sådan person tilldela; ty det är mycket möjligt,
att en tjensteman kan på olika tider afåret komma att förrätta
en annans tjenst mera än 3, ja 6 å 8 månader, ehuru
icke consecutivt i 3:ne månader, och i sådant fall vore det
ej conseqvent att förbjuda fullmäktige att åt en sådan tjensteman
tilldela det arfvode, som fullmäktige föreslagit för
den händelsen att förordnandet att förrätta annans tjenst
räcker öfver 3:ne månader. Jag förundrar mig således öfver
Utskts vidldifvande af sitt förra beslut i denna del och
begär, att, då man i hela Svea land icke kan tvinga någon
alt förrätta annans tjenst utan emot lämpligt arfvode, lt.
o. Ad. ville, godkännande Utskts betänk, i öfrig t, hvad denna
punkt beträffar besluta, att derest en tjensteman under
årets lopp, om än på olika tider deraf, sammanräknadt i 3:ne
månader och derutöfver, annans tjenst förrättar, skola fullmäktige
äga att ett den extra-tjenslgöringens beskaffenhet
motsvarande arfvode åt den tjenstförrättande meddela.
Hr von Hartmansdorff: Jag söker i bancoreglementel,
för att liana om icke ett dylikt stadgande, som det,
hvarom nu är fråga, der redan finnes; men som jag icke
hittar det genast, så anhåller jag att detta betänk, måtte
blifva hvilande på bordet; ty jag skulle förmoda, att StalsUtsk.
i detta, såsom i andra fall, tillstyrkt detsamma för
Uiksg.contrs, som för Bankens betjening.
Frih. Gederström samt Hr von Hohenhausen,
Michael Silvius, förenade sig med Hr von Hartmansdorff.
Likaledes lades ånyo på bordet, på begäran af Hr von
Hartmansdorff, Aug., och Gr. Mörner, Carl Göran,
BaneoUtsk:s den ii dennes på bordet lagda utlåt.
N:o ig4 öfver gjorda anmäi kn:r vid mern. N:o 174, innefattande
förslag lill åtskilliga förändrade stadganden i 1 och
2 artiklarna af bancoi eglementet.
Föredrogs ånyo och bifölls BancoUtsk:s den 1 1 dennes
på bordet lagda mein. N:o 201 , ang:de anordnande af
en gralification till delning emellan bankens vaktbetjening.
Upplästes K. M:s denna dag ankomna nåd. skrifvelse
till R. St., ang;de de af dem fastställda förnyade instruetioner
för R. St:s revisorer, i hvad som rör desses befattning
med statsverket samt vid granskningen af R.iksg.cont:s till
-
206
Den 12 Juni c. m.
slånd och förvaltning; gifven Stockholms slolt den 10 Juni
1841 •
R. o. Ad. fann denna nåd. skrifvelse å R. o. Ad:s sida
icke erfordra annan åtgärd, än alt läggas lill handlingarna.
Likaledes upplästes K. M:s äfven denna dag ankomna
nåd. skrifvelse till R. St., angtde taxa å expeditionslösen i
R. Stts Bank, samt dertill hörande disconlverk och lånecontor;
gifven Stockholms slott den io Juni 1841.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. Behagade
finna, att denna K. M:s nåd. skrifvelse å R. o. Ad:s sida
icke erfordrade annan åtgärd, än att laggas till handlingarna.
Hr von Hartmansdorff, Au g., trodde att prot.-  uldr. derom borde afgå till BancoUtskottet.
Uppå derefter framställd propus, beslöt R. o. Ad., att
prot.utdr. med underrättelse om denna nåd. skrifvelse skulle
till BancoUtsk. afgå.
Upplästes StatsUtskrs mern. N:o 5go, angtde blifvande
votering i fråga om handels- och sjöfartsfonden samt vissa
bevillningsmedels ingående lill Riksg.cont. m. m.
På begäran af åtskilliga ledamöter blefvo de åtföljande
reservationerna äfven upplästa.
Likaledes upplästes ett från PresleSt. inkommet prot.-  utdr. i ämnet af den 12 dennes, af innehåll, att PresleSt.,
som, med ogillande af Utskts i mein. N:o 5go omförmälda
beslut, ansåg Ulsk. dervid hafva trädt utom gränsen af de
för Ulsk. i grundlagen bestämda rättigheter, förnyade sin
redan förut tvänne gånger, först på Utsk-.s och sedermera på
IL Bonde,Stts inbjudning afgifna förklaring, det votering öfver
förevar, frågor icke kan äga rum; enär de redan, dels genom
Irenne Stånds sammanstämmande beslut blifvit afgjorda,
dels genom tvänne Stånds hvarandra motsatta beslut förfallit;
hvilket beslut skulle StatsUtsk. till efterrättelse meddelas,
äfvensom de respect.MedStånden härom vänligen skulle underrättas,
med lika vänlig inbjudning alt i detsamma deltaga.
Gr. von Platen, Baltzar Bogislaus: Då jag är ledamot
af StatsUtsk., skulle jag förebrå mig sjelf, om man
ägde rätt att tro, af den anledn. att mitt namn ej finnes
ibland reservanlernes, det jag skulle deltagit i det beslut,
som StatsUtsk. fattat. Jag anhåller således att till prof.
få anföra, att jag, med Hr Frih. o. Landtnäs tillstånd, varit
frånvarande ifrån riksdagen den tid hvarunder delta beslut
fattades, samt att jag, om jag varit närvarande, skulle hafva
instämt i den reservation, som Frih. Sprengtporten afgifvit.
Frih. Cederström, Jacob: Det alldeles oväntade
tilltag, som StatsUtsk. tillåtit sig, är af beskaffenhet att, om
Den 1a J u n i c. m.
riksdagen längre tid fortfore, böra allvarsammare behandlas
un PresteSt. gjort; men då riksdagen om några få dagar afslutas,
så finner jag lämpligt alt R. o. Ad. biträder det
beslut, som PresteSt. fattat, hvarigenom frågan förfaller,
oansedt hvad StatsUtsk. må hafva behagat besluta.
Hr Prytz, Lars Adolph: Då jag ej finner mitt namn
ibland reservanlernes, troligen af det skäl att reservationen
skedde i belt korta ordalag oell muntligen, ber jag att nu
lill prot. få förklara, det Ufven jag inom Utsk. reserverat
mig emot det fattade beslutet, sedan jag förut förgäfves
protesterat emot och icke deltagit i den votering inom Utsk.,
hvarigenom detta beslut tillkom.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag är glad öfver att det
inträffat som inträffat har, derföre, att hvad här blifvit förutsagdt
ifrån den ena sidan under loppet af riksdagen nu timat
och det så tydligt att det ej kan motsägas, nemi. att
man vid denna riksdag velat usurpera en makt, som man
icke äger. Delta har blifvit motsagdt under våra discussioner,
och svårligen har man kunnat undgå att finna det ju
ej dessa motsägelser varit haltande; men så är nu ändlligen
lätta förhållandet uppdagadt på ett sätt, som ej kan vidare
motsägas. Jag sade att jag Ur glad att så inträffat, emedan
jag alltid är belåten med att hvar sak får sitt rätta namn,
och jag är öfvertygad att Svenska allmänheten och Ständerne
sjelfve, vid ett närmare och lugnare betraktande af
saken, skola finna att correctivet emot sådana tilltag, som
detta, ligger i sjelfva tilltaget. Jag tillstyrker alt R. o. Ad.
måtte besluta på samma sätt som PresteSt., och är jag öfvertygad
att kommande Ständer skola akta sig för åtgärder,
som icke lända någon till gagn och minst ett älskadt fosterland.
Grundlagen bör binda alla passioner; grundlagen
bör binda livar och en till sin pligt, och närdå begäret efter
makt flödar öfver, bör man komma ihåg att man icke
står ensam i samhället.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
anhåller att denna anmälan ifrån Utsk. måtte blifva Hvila
nde på bordet.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att då en ledamot
begärt StalsUtsk:s nu föredragna meni. på bordet, komme
det att der förblifva till nästa föredragning.
Hr Prytz: Jag hemställer huruvida icke detta Ur ett
sådant ordningsmål, som det beror på R. o. Ad. att nu genast
afgöra, och att det icke må bero af en enda ledamots
hugskott, att onödigtvis fördröja målets handläggning och
afgörande.
Hr Frih. o. Landtm, fästade, i anledn. af Hr Pryfz’s
yttrande, uppmärksamheten deruppå, att detta vore en allmän
fråga, emedan mein. kunde blifva föremål för alla Slån
-
Den 12 Junie. m.
dens öfverläggning, oell alt del således måste såsom en sådan
behaudlas. Frågan kunde visserligen ulan bordläggning
afgöras, men så snart en ledamot begärt den på bordet,
måste den, enligt 49 §:r> Riksd.Ordn., blifva hvilande
till nästa föredragning.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Utan’*alt vilja ingå
i något bedömmande af den framställda begäran om detta
måls hvilande till ett annat plenum, ville jag dock vördsamt
hemställa, huruvida derigenom ändamålet med en så beskaffad
anmälan ifrån StatsUtsk. blefve uppfyldt, då StalsUtsk.
förklarar sig sinnadt att utfärda kallelse till förstärkt
StatsUtsk. vid första möjliga tillfälle, och således inträffa
kan, att denna fråga icke här förekommer förr än redan timmen
för det förstärkta Utsk:s sammanträde inträffat. J.ig
vet ej huruvida icke den talaren, som begärt delta måls ytterligare
hvilande på bordet, vid betraktande häraf, skulle
kunna finna tjenligast vara, att ämnet nu genast afhandlades
i stället för att ytterligare hvila; men för den händelse lian ej
sk 11 lie så finna för godt, anhåller jag att få begagna tillfället att
yttra några ord i sjelfva frågan. Den paroxysm af en obegränsad
regeringslystnad hos riksdagsutskm, som jag för (lera
månader sedan inom detta rum antydt, synes nu hafva uppnått
sin fullständiga utveckling, och det ligger en i sanning
bedröflig tillfredsställelse deruti, att redan då hafva sett sakernas
ställning ifrån sin rälta synpunkt. Jag säger bedröflig,
ty partier, hvarandra sönderslitande åtgärder och angrepp,
blifva alltid för Riket förderfliga. Jag hoppas alltså,
att detta tilltag må hafva den påföljd, att vid en kommande
riksdag hvarje Stånd för sig ej måtte i Utskrn inkasta
partimän, utan dit, med grannlaga urskiljning, invälja endast
sansadt folk, som främst och högst af alla syftemål sätta afsrendet
på Rikets allmänna väl och lugn. Något annat är
biafsigter och biåsigter synas icke kunna verka en så revolutionär
åtgärd af StatsUtsk., som denna. Jag tillstyrker
antagande af PresleSt:s inbjudning.
Frih. Cederström: I anledn. af den uppstådda frågan
huruvida ärendet bör hvila på bordet, sedan en ledamot
sådant begärt, så innehåller 4j §tn Riksd.Ordn.: ”Konungens
proposu-, äfvensom allmänna frågor, hvarmed förstås
sådana, som kunna eller böra Lomma under samtliga
RiksSlms öfverläggning och pröfning, må ej i R. St:s plena
till omedelbarligt afgörande upptagas, utan skola öfverlemnas
till utredande af behöriga Utsk.” 49 §:n 1 mom. säger:
”Hvar och en allmän fråga, som första gången i något Stånd
förekommer, skall, såvida ej Ståndet enhälligt genast densamma
till vederbörligt Utsk. förviser, ligga på bordet till
nästa plenum, då remiss bör ske;” och andra mom. af samma
§: ”ali då saken ifrån Utsk. återkommit, skall den efter
-
t)eli ii juni e. tu.
ler Forsla uppläsningen blifva livilande på bordel 5 men detta
1110m. stadgar äfven alli ”Hvar och en fråga af annan än
allman beskaffenhet, äfvensom preliminära hemslällanden oell
förfrågningar ifrån Ulskm, må genast kunna afgöras, såvida
den eller de af någon Ståndets ledamot ej begäras på bordet;’’
och således, sedan denna Fråga blifvit begärd på bordet,
så lärer den der få förblifva till nästa plenum.
Upplästes oell lades till handlingarna SlatsUtskls mern,
jN=o 592, om inlräffadt uppskof med förstärkta StatsUtskiS
Uti mein. Nio 690 omfÖrmälda sammanträde.
Lades på bordet nedannämnda från Utsk:n inkomna
memii) nemi. från
Consti tution sU t sk o 11 e t'.
N:o 124, anglde Utgången af inom förstärkta Consl.-  tjlsk. anställda voteringar5
N:o 125, med anledn. af åtskilliga, efter afgifvandet af
Gonst.Utskrs mern. Nio ng, livilande blifna förslag lill grundlagsändring
;
StalsUts kotlett
N:o 588, ang:de verkställd omröstning i anledn. af Riks»
St :ns skiljaktiga beslut i afseende på det till en styrelse för
allmänna arbeten ifrågasatta anslag;
N:o 58g, angtde verkställd omröstning i anledn. af RiksSt;ns
skiljaktiga beslut i fråga om skyldighet för Bruksägaren
Gyzanders sterbhusdelägare att erlägga ränta å skuld
till statsverket, i följd af ingången uppbördsborgen;
N:o 591, i anledn. af åtcrremiss å utlåt. N:o 578;
N:o 5q3, i anledn. af erhållna återremisser å utlåt. N:o
568;
Nio 594, med förslag lill några ytterligare rcglemeula»
liska föreskrifter för Riksg.contts förvaltning;
BancoUtskottet:
N:o 202, i anledn. af förrättad revision af bancodisContverkets
räkenskaper och förvaltning för år 1840;
N:o ao3, angide beviljande af gratificationer till bahcodiscontverkets
vaktmästare för deras besvär, i följd af de
genom tJtsk. verkställda revisioner af bancodisconlverkets
räkenskaper för åren i83g och i84o;
ExpeditionsUtskottet;
N:o 55, angide vid riksdagens slut lill handläggning af
Utsk;s tjenslemannapersonal återstående arbeten.
Justerades pleni-prot. för den 3o April e. m.
26 11.
27
310
Den 13 Juni e. m.
Upplästes ankomna prot.utdr. från de öfriga RiksStrn,
nemi. från PresleSt. af den 8, g och io dennes, från I5orgareSt.
af den n dennes och denna dag, samt från ltondeSl.
af den io och ii dennes samt denna dag.
Lades lill handlingarna.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. g om aftonen.
lii fidem protocolli,
F. O. Silfver stolpe.
9
Mandagen den i4 Juni i S/f x.
Plenum kl. il f. m.
Justerades g prot.utdr. för den 12 dennes e. m.
Ånyo föredrogs Exped.Utsk:s den 12 dennes på bordet
lagda förslag N:o 4°5 till R- Sl:s underd. skrifvelse till K.
M., ora beviljade extra statsanslag för befordrande af communicationer
och andra allmänna arbeten.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Det kunde
visserligen vara åtskilliga anmärknrr att göra vid detta
Exped.TJtskts förslag; men i afseende på riksdagens snara
slut, så vill jag innehålla med hvad jag ämnat yttra och förbigå
hvad mig synes vara mindre lämpligt i ordslällningen
på ett och annat ställe; men i sak är det af vigt att R. St:s
beslut blifva tydliga och bestämda, så alt icke någon villomening
vid utförandet deraf kan komma att äga rum. Jag
anhåller att 6 punkten uti förslaget, sorn rörer upprensning
af skärgården vid Söderhamn, mätte blifva uppläst, och att
jag derefter åter mätte få ordet.
Sedan 6 punkten under hufvudafdelningen Vatlencommunicationer
blifvit uppläst, fortfor
Hr von Hohenhausen: R. St. hafva beviljat till upprensning
af en försänkning i skärgården vid Söderhamn den
summa, som förslaget innehåller; men deremot är det icke
bestämdt nämndt att denna summaskall helt och hållet användas
på upprensning af försänkningen. Det skulle derföre
kunna hända, att man använde summan till upprensningar
på andra ställen i skärgården och läte försänkningen förblifva
oupplagen. Jag anser derföre, att efter orden ”till
upprensning af’’ bör intagas orden ”försänkningen
Den 14 Juni f. ni.
211
uti” skärgården vid Söderhamn, och det är härom, som jag
anhåller om proposition.
Uppå derefter framställd propos. godkändes förslaget
IST:o 4o5, med dea förändring, alt i 6 punkten under hufvudafdelningen
Vattencommunicationer skulle efter orden
”till upprensningaf” införas orden: ”försänkningen i.”
Upplästes ånyo och godkändes Exped.Utsk;s den 12
dennes pä bordet lagda under Nto 49 afgifna förslag till §
i riksdagsbeslutet, ang:de knekterotefrilietsmedlens upphöra
nde.
Till justering upplästes och godkändes Exped.Ulskts
förslag N:o 406 till R. St:s underd. skrifvelse till K. M., i
anledn. af K. M;s nåd. propos. ang:de villköl en för nedläggandet
af .Norrtelje gevärsfactori.
Likaledes upplästes till justering och godkändes Exped.-  Utsk:s nedannämnda förslag lill §§ i riksdagsbeslutet, nemligen
:
N:o 51, om bevillningens belopp;
N:o 52, om allmänna bevillningen;
W:o 53, om tullbevillningen.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Vid öfverlemnande
af de förnyade inslructionerna för R. St:s revisorer
öfver stats-och 1 iksgäldsverken, hade R. St. hos K. M. i underd.
anhållit, att K. M. måtte låta desamma i Svensk författningssamling
allmängöra. I anledn. häraf har K. M. förklarat,
all K. JVI. ville, utan att med dessa båda instructioner
taga befattning, i nåder tillåta, att desamma måtte, såsom
R. St. begärt, genom tryck i Svensk författningssamling
allmängöras, när R. St. eller deras ombud deiom hos
■vederbörande sig anmäla. Vid föredragningen af K. M:s
nåd. skrifvelse beslöts att lägga den till handlingarna; men
jag skulle föreställa mig, att häraf icke något hinder må
uppslå för att låta till StatsUtsk. afgå ett prot.utdr. med
R. St:s förklarande, alt fullmäktige i Riksg.cont. böra genom
prot.utdr. erhålla det uppdrag, sora i den K. skrifvefsen
finnes omförmäldt, eller att ombesörja ifrågavar, instructioners
tryckning. Jag tager mig friheten anhålla om Hr
Frih. o. Landtm;s propos. till R. o Ad. på det förslag,
jag nu haft äran framställa.
Denna hemställan af Frih. Sprengtporten blef af R. o.
Ad. bilällen.
Upplästes ett från BorgareSt. ankommet prot.utdr. af
den 11 dennes, af innehåll, att Ståndet vid föredragning af
Allm. Besvärs- och Ekon.Ulsk;s utlåt. W:o i65 beslutat, att
212
Den 14 Juni f. ra.
R. St. må hos K. M. i underd. anhålla, det täcktes K. M.,
med afseende på det erkända behofvet af en ändamålsenlig
förändring i nuvarande nationalrepresentation, i nåder taga
ämnet i öfvervägande och vid R. St:s nästa sammankomst
framställa nåd. propos., innehållande ett fullständigt förslag
till representationens ombildning, eller ock meddela R. St.
de grunder, på hvilka K. M. anser ett förslag i detta hänseende
böra uppställas, allt för den händelse del nu hvilande
förslaget ang;de en förändrad representation ej afR. St.
antages, eller detsamma, af Ständerna godkändt, icke kan af
K. M. sanctioneras; i hvilket beslut BorgareSt. inbjudit
MedSlånden att sig förena.
På begäran af Hr Lefrdn, Joh, Pehr, upplästes
PresteStts prot.utdr. i ämnet af den 12 dennes, af innehåll, alt
Ståndet, med ogillande af hvad Utsk, hemställt och vidhållit,
beslutat att R. St. böra iios K. M. i underd, anhålla, det
läcktes K. M., med afseende på det erkända behofvet af en
ändamålsenlig förändring i nuvarande nationalrepresentation,
i nåder taga denna angelägenhet i öfvervägande och vid R.
St:s nästa sammankomst framställa nåd. propos, i ämnet, i
den händelse det nu hvilanda grundlagsförslaget om en förändrad
representation ej af R. St. antages, eller om detsamma,
af Ständerna godkändt, icke kan af K. M. sanctioneras.
Hr Lefrdn; Som vid afgörande! af detta ärende betänkligheter
uppstått och tillkännagifvits af Landtm. ang;de
den punkt, som nu utgör den enda olikheten emellan PresteSt:s
och R, o. Ad;s beslut å ena sidan samt B.orgareSl;s å
den andra, och då dertill kommer alt PresteSt. för sin del
icke antagit BorgareStss inbjudning; så anser jag för min del
saken idet skick, att R. o. Ad. svårligen lärer kunna anta-"
ga BorgareSt;s inbjudning; men jag tror att anledn, vore för
handen för R. o. Ad. att å sin sida inbjuda BorgareSt. till
att förena sig med PresteSt. och R. o. Ad. uti deras i allo
sammanstämmande beslut; men som det torde vara angeläget
alt några moliver framställas lill BorgareSt. i detta hänseende,
så vågar jag framställa följande förslag till beslut. Det
skulle nemi. lyda som följer: ’’Som hos R. o. Ad. betänkligheter
uppstått att antaga Vällofl, BorgareStis inbjudning i anseende
dertill, att den innehölle beslut om en underd, anhållan,
det K. M. ville till nästkommande Ständer öfverlemna grunder
för den nödig ansedda representationsförändringen,
enär grundlagen, i fråga om förändringar i samma lag, synes
fordra att Konungens propositioner i sådana fall utgöras af
bestämda lagförslag; så har R. o. Ad, icke ansett sig kunna
antaga den gjorda inbjudningen. —- Men med anledn.
deraf att Vallöf]. BorgareSt;s beslut blott i denna punkt
skiljer sig från R. o. Ad:s och Högv. PresteSlts, hvilka i
allo öfverensstämma, tror R. o, Ad. sig hafva anleda, att
vänligen inbjuda Vällofl. BorgareSt. alt i de begge nämnda
Den 14 Juni f. m.
Si Amiens beslut instämma.” Härå får jog anhålla 0111 Hr
Frill, o. Latidlm:s proposition.
Hr Lagerheim, Lars Magnus; Jag har endast hegart
ordet, lör alt i delta hänseende helt och hållet (örena
mig i den framställning, som af Hr Lefren nu sednast blifvit
giord.
Uppå derefter framställd propus, fann R. o. Ad, för
godt förklara, alt som hos R. o. Ad betänkligheter uppstått
att antaga BorgareSt;s inbjudning i anseende dertill,
alt den innehölle beslut om en underd, anhållan, det K,
M, ville till nästkommande Ständer öfverlemna grunder
för den nödig ansedda representationsförändringen, enär
grundlagen, i fråga om förändringar i samma lag, syntes
fordra att Konungens propostr i sådana fall utgöras af bestämda
lagförslag, så hade R. o. Ad. icke ansett sig kunna
antaga dea gjorda inbjudningen; men med anledn. deraf att
BorgareSlrs beslut blott i denna punkt skiljde sig från R,
o. Ad:s och PresteStts, hvilka i allo öfverensstämma, trodde
R, o. Ad, sig hafva anledn, vänligen inbjuda BorgareSt.
att i R. o. Ad;s samt PresteStts i denna fråga fattade beslut
instämma.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, yttrade
alt han icke ville begära voteiing, men han reserverade
sig emot det fattade beslutet.
Hr Printzensköld, Carl: I anseende till riksdagens
snart för handen varande slut, vågar jag vördsamt hemställa,
att, om möjligt är, den inbjudning till BorgareSt., som
R. o. Ad. niv beslutat, mätte på f. m. expedieras.
Hr Munck af Rosenschöld anhöll, att den af Hr
Printzensköld vackla fråga måtte få hvila på bordet.
Hr Frih. o. Ka udim. yttrade, det R. o. Ad, torde
finna, att så snart Ridd.Secrelerarens göromål medgåfve att
R. o. Adis beslut Liefve uppsatt, lomme det att för
11. o. Ad. till justering föredragas, och alt tiden då torde
vara inne för R, o. Ad. alt godkänna prot.utdr., eller att
förändra det, eller att besluta i frågan ang;de tiden då det
borde afgå. R, o. Ad. behagade (inna att en discussion
derom nu på förhand vore åtminstone öfverflödig, och att
det skulle bespara Ståndet någon tid, om R, o, Ad. behagade
uppskjuta öfvei läggningen derom intilldess det prot.-  lildr., sam skall lill BorgareSt, afgå, komme alt lill justering
uppläsas,
Till pröfning företogs SlatsUtskis den ii och 12 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 587, i anledn. af aninärkntc
emot de i meni. N:o 5j7 föreslagna reglementariska sladgauden
ang:de lliksg.conlts betjening.
Den 14 Juni f. m.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Enligt de underrättelser,
som jag erhållit, är delta Letänk. redan af tre Stånd
bifallet. Det är sålunda utan ändamål för efterrättelsen
att härvid göra någon anmärkn.; men jag får likväl, såsom
en reservation emot det beslut, sorn de tre Stånden hafva
fattat, göra den anmärkn., vid hvilken Frih. Cederström i
sista plenum fästade sig, nemi. alt här är infördt ett stadgande,
som är stridande emot hvad i Kronans verk brukligt
varit, som är af följande innehåll: ”dock ankommer det på
fullmäktige, att, derest sådant förordnande utöfver 3:ne månader
oafbrutet fortfarit, tillerkänna innehafvaren deraf ett
efter omständigheterna lämpadt arfvode, uppgående till högst
halfva beloppet af skilnaden emellan haus förut åtnjutande
aflöning och löneförmånerna för den tjenst, han blifvit förordnad
att bestrida.”
StatsUtsk:s utlåt. N:o 587 Lief af II. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo BancoUtsk:s den ir och 12 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 194, öfver gjorda anmärkn;r vid
mern. N:o 174, innefattande förslag till åtskilliga förändrade
stadganden i 1 och 2 artiklarna af bancoreglementet.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag har inhemlat
att två Stånd redan bifallit detta betänkande. Följden deraf
är, att om R. o. Ad. möjligen på grund af de erinringar,
som här skulle kunna göras, förändrar betänk., eller
afslår det, så kommer det alt gå till förstärkt Utsk., emedan
sladgandena äro af beskaffenhet att icke kunna förfalla.
Det är troligt, att en sådan omröstning icke medhinnes;
det är ock möjligt, att det tredje Ståndet redan bifallit betänkandet.
Det är endast på dessa grunder, som jag nu
icke vill upptaga tiden med anmärkningar.
BancoUtskts utlåt. N:o 194 bifölls af R. o. Ad.
Ånyo föredrogos ej mindre StatsTJtsk:s den 12 dennes
på bordet lagda meni. Nto 590 angtde blifvande votering i
fråga om handels- och sjöfartsfonden samt vissa bevillningsmedel
ingående till Riksg.cont., rn. m.; än ock PresteSt:s
samma dag bordlagda inbjudning till instämmande i PresteSt:s
i anledn. af nämnda mern. fattade beslut.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Då
Utsk. genom denna anmälan icke åsyftat att erhålla något
yttrande ifrån R. St. och ej heller att tillvägabringa något
R. St:s beslut, utan endast att tillkännagifva den åtgärd,
som det ämnat vidtaga och som möjligen redan kan vara
vidtagen, så anser jag att densamma, såsom icke erfordrande
någon R. St:s åtgärd, bör läggas till handlingarna, hvarom
jag begär Hr Frih. o. Landtnäs proposition.
Den 14 Juni f. m.
Frih. Cederström, Anders: Då jag inom StalsUtsk.
har till lior t den majoritet, som bidragit till det af så väl
It. o. Ad. som PresteSt. och åtskillige reservanter inom
Ulsk. så högt klandrade beslutet, så anser jag mig här, af
grannlagenhet så väl emot R. o. Ad., som emot Ulsk., böra
tillkännagifva de åsigter, hvilka föranledt mig att biträda
detta beslut. Jag hoppas att ingen skall kunna lägga mig
till last, att några revolutionära åsigter dervid af mig varit
bysta, och jag tror att hvar och en äger rätt att fordra
samma aktning försina åsigter, som hanar skyldig att visa,
samt visar andra för deras motsatta meningar. Under innevar.
riksdag har beklagligtvis en praxis i afseende på sådana
frågor, hvilka enligt 69 §:n Reg.Ftn bort behandlas, blifvit
följd, en praxis, hvilken , enär densamma varit i strid med
grundlagens föreskrifter, varit så myckel vådligare, sorn densamma
föranledt den mest brydsamma belägenhet emellan
2:ne RiksSt. och StatsUtsk. Man har, när tvister uppstått
rörtde Statens reglerande, icke vetat huru man skulle kunna
reda sig; och hvar och en har trott sig böra samt kunna
tolka grundlagen efter egna åsigter. Detta sätt att följa
en praxis i stället för grundlagen, häri förstärkta StatsUtsk.
åstadkommit den kinkiga belägenhet, hvari man nu befinner
sig. Uti en så beskaffad ställning, har man likväl måst till
någon del följa grundlagen, men man har icke kunnat följa
den helt och hållet, emedan den antagna praxis bundit händerna.
Under sådana omständigheter, och då 2:ne hvarandra
rakt motsatta meningar gjort sig gällande, samt hvardera
meningen har 2:ne RiksSt:s majoritet på dess sida, och
den, till hvars förfäktare jag har den äran att höra, äfven
räknar majoriteten i StalsUtsk., så torde det vara förlåtligt,
örn jag, ehuru majoriteten inom det Stånd, hvaraf jag har
den äran vara en ledamot, hyllat de motsatta åsigterna, ändock
trott mig både böra oell kunna följa min motsatta öfvertygelse.
Jag vill icke påslå, att icke den mening, sorn
jag tillhör, möjligen kan vara oriktig;, emedan hvarje menniska
är ofullkomlig och således aldrig kan vara säker att
träffa det rätta, jag är åtminstone ej nog egenkär alt inbilla
mig det; men då man samvetsgrann! följer den egna öfvertygelse!!,
bör man vara fredad för tiilmälen af orena afsigler,
ehuru skiljda åsigterna än kunna vara. 69 §:n Reg.Ftn
föreskrifver en helt annan ärendenas gång, än den hvilken i
detta mål af så väl StatsUtsk., som R. St. blifvit följd. Den stadgar,
att när det är fråga om votering i sådana mål, som detta, så
skall det icke voteras 0111 de olika RiksSlrns mening, utan
det skall voteras om antagandet eller förkastandet af hvad
StatsUtsk. tillstyrkt. Ehuru denna grundlagens föreskrift icke
blifvil följd, och oaktadt RiksSltns olika meningar i det
stället blifvit framställda till votering i förstärkt Utsk., så
får man likväl icke deraf draga den slutsats att 69 §:n Reg.-  F:n till alla delar upphört alt gälia, ulan måste den enligt
min tro böra i alla öfriga delar gälla, när del rörer stats
-
Den >4 Juni f. tn.
reglerings- m. fl. i 69 §:n Reg,F:n oinförmälda frågor, Så»
Junda kunna, enligt min tro, ej dessa frågor löffalla, om oek
aine Stånd skulle yrka detsamma eller ogilla voterts-proposlna
utan att framställa nya i de casserades ställe, alldenstund
nämnde § stadgar, att StatsUtsk., förstärkt med så många ledamöter,
att de blifva 3o af hvarje Stånd, skall votera i dylika
frågor, nar 2ine Stånd stannat emot 2.', oell ehuru enligt grundlagens
bestämmande bär endast borde voteras om StatsUlskts
och ej om RiksStms beslut, så blir en följd af ofvannämnda
praxis, att voteringen bär bör för sig gå emellan de olika
åsigter, som inom RiksSttn gjort sig gällande. Det finnes
ingenstädes föres k rifve t, att StatsUtsk. skall till RiksSttns
gillande framställa voterts-proposir, ehuru Utsk. visserligen
bort till RiksStins justering öfverlemna desamma, för
att få god- ellef underkänd!, huruvida Utsk. riktigt uppfattat
Ståndens mening eller ej. Skulle något Stånd finna,
att dess mening icke blifvit rätt uppfattad, så må det
återremittera betänk,, med föreskrift om rättelse deruti
; men jag finnér intet som berättigar StatsUtsk. att,
till följe af voterts-propostnes casseling hos det ena eller
andra Ståndet, underlåta att votera öfver desamma, då
ingen anmärka, blifvit framställd emot uppfattningen eller
framställningen af Ståndets beslut. Om förhållandet verkligen
skulle vara sådant, som på detta rum oell äfven
inom PresteSt. blifvit förutsatt, så skulle följden blifva
den, att 6g §:n Reg.Ftn blefve en fullkomlig illusion, Jag
kan icke för min del begripa hvartill denna § då skulle
tjena; ty oaktadt man i sjelfva verket icke kan neka till,
att vissa frågor äro af den beskaffenhet, att icke enligt grundlagen
få förfalla, när två Stånd stanna emot två, utan
att de ovillkorligen måste i förstärkt Utsk. afgöras, så skulle
man likväl kunna eludera detta stadgande derigenom I. ex.,
att de tvänne Stånd, som äro emot sjelfva anslaget eller saken,
förklarade, att de casserade sjelfva voter:s-propos:na,
och påstodo, att icke någon votering skulle få ske eller enligt
grundlagen vore tillåten, Det skulle kunna bända
för kommande lider, att de Stånd, hvilka nu så mycket yrka
på delina Sats, derigenom skulle komma Uti ett dilemma,
ur hvilket jag icke ser huru de skulle kunna reda sig. Man
kan föreställa sig, alt då, vid en kommande riksdag, SlatsUtsk.
tillstyrker anslag, samt 2tne Stånd bifalla, men de
2:ne öfriga Stånden afstyrka desamma, samt det till följd
af 6q §:n Reg.F:n skall komma till votering, all votering
likväl uteblifver, emedan de 2.‘ne sistnämnda Stånden under
en eller annan förevändning cassera volerss-propossna, saint
förklara att ingen votering enligt grundlagen bor blifva af, och
hvem skall då slita denna tvist? Således skulle man i sjelfva verket
med 6g §:n Reg.Ftn icke vinna någonting, och de flesta anslagsfrågor,
då ej 3:ne Stånd sig derom förenat, förfalla.
Det
Den i4 Juni f. m.
Det är af detta skäl jag ansett mig skyldig att biträda StalsUtsl:s
af så många klandrade beslut, och det så mycket hellre,
som jag ej trott mig böra fästa mig vid ögonblicket,
utan handla med afseende på framtiden, hvilket jag tror är
af mycket större vigt.
Hr Westfelt, Nils: Med den sista värda talaren ber
jag att få till alla delar instämma. Jag bar likasom han
deltagit i pluralitetens beslut; mina motiver äro alldeles lika
med bans, men jag kan icke underlåta att yttra den önskanj
att denna fråga aldrig kommit å bane. Då den likväl
nu gjort det, måste jag förklara, att jag icke kunnat finna
annat, än att det varit min pligt att i denna fråga deltaga
i pluralitetens beslut.
Hr von Hartmansdorff, Aug: I detta ämne har
Ståndet redan hört och läst så mycket, dels i skrift och dels
i tryck, att jag icke tror något nytt vara att derom vidare
säga. De tvänne siste talarnes anföranden hafva, så vidt
jag fattat syftningen deraf, egentligen afsett rättfärdigande
för dem, derför att de hyst olika åsigter med Ståndets öfriga
ledamöter. Sådant måste naturligtvis vara dem obetaget.
Jag yrkar blott att R, o. Ad. icke måtte bifalla Hr
Munck af Rosenschölds förslag att lägga inbjudningen till
handlingarna, utan alt R. o. Ad. måtte densamma bifalla,
på sätt som i sista plenum af Frih. Cederström och flera
andra talare yrkades.
Gr. Frölich, David: Jag har så ofta hört, hurudan
mening Hr von Hartmansdorff, och den majoritet, som här
vanligen visar sig, hyser om denna fråga, att jag derom icke
behöfver någon vidare upplysning. Jag undviker derföre
också, lika med Hr von Hartmansdorff, att ingå i någon discussion
öfver grunderna för denna frågas behandling; men
jag ansåg mig böra begära ordet, då jag hörde Hr von Hartmansdorff
föreslå en annan propos., än den Hr Munck af
Rosenschöld begärt. Hr von Hartmansdorff synes önska, att
Ståndet skall bifalla en anmälan af StatsUlsk., ehuru StatsUlsk.
genom denna anmälan ingenting har tillstyrkt. Jag
vet icke hvad det skulle vilja säga att bifalla en sådan anmälan.
För min del kan jag icke gilla att StatsUtsk. hatgjort
den, emedan det var tydligt att densamma skulle lemna
ett tillfälle åt majoriteten inom detta Stånd, att, likasom
majoriteten inom PresteSt. redan gjort, på grund af en sådan
obehöflig anmälan vidtaga en åtgärd; men jag önskar
för min del, om jag icke har något hopp att kunna influera
på majoritetens åtgärd i detta fall, att till prot. få protestera
emot all annan åtgärd i afseende på denna anmälan, än
att lägga den till handlingarna.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Frölich, som troligen
26 H. 28
al 8
Den i4 Juni f. m.
icke var tillstädes när detta mål förra gången förehades, lärer
i dag icke gifvit akt på föredragningen, ly det som nu
är föredraget är icke blott StatsUtsk-.s anmälan, utan äfven
PresleScs lillkännagifvande af dess beslut i fiågan, jemte
nämnda Stånds inbjudning till R. o. Ad. att i samma beslut
instämma. Det ar bifall till denna framställning, som jag
tillstyrkt.
Gr. Frölich: Jag får förklara, att jag alldeles icke
gjort del misstag, som Hr von Hartmansdorff nu anmärkt; ly
jag observerade mycket väl, att inbjudningen föredrogs på
samma gång som anmälan ifrån Utsk. ; men jag afgat mitt
svar directe på hvad Hr von Hartmansdorff begärde, och
han omtalade icke något annat än StalsUtsk:s anmalan. Hvad
föröfrigt nu den besagde inbjudningen beträffar, så är dea
naturligtvis af samma beskaffenhet med alla andra inbjudningar,
alt, enligt hvad alla partier förklarat, kunna upptagas
eller ej, allt efter behag. Jag har således ansett mig
icke behöfva taga någon kännedom deraf.
På begäran af Hr von Hartmansdorff, blef PresteStts
inbjudning uppläst.
Gr. Frölich: Efter nu inbjudningen blifvit upplärt och
föredragen, så nöflgns jr g, för min del, förklara föist min förvåning
deröfver, att PresteSt. velat börja med exemplet af att förklara
StatsUtsk. hafva Irädt utom grundlagen, och att såsom en
efterrättelse öfverlemna denna förklaring lill Disk. Vid alla
de riksdagar jag bevistat, och som räknas ifrån år i8:5,
har jag aldrig erfarit, alt man hyllat den princip, att Stånden
ägde rättighet att gifva Utskm föreskrifter för deras tillgöranden.
Utsk:n bestå af representanter likasom RikSt:n,
och halva såsom dessa sina functioner att fullgöra i enlighet
med grundlagen. Grundlagen är deras enda rättesnöre, och
de behöfva alldeles icke göra något afseende på de föreskrifter,
som kunna meddelas dem af RiksSttn, hvilka äga att
fatta sina beslut i sådana ärenden, der de lagligen kunna besluta.
Dessa beslut skola af Utsk:n uppfattas, men några
sådana föreskrifter, som dessa, hafva aldrig förr än nu kommit
i fråga att ifrån något RiksSt. emanera. Är det till en
sådan inbjudning, som R. o. Ad. vill lemna sitt bifall, så
mäste jag högligen protestera deremot Det är numera alldeles
solklart, att majoritetelerna vid denna riksdag inom R.
o. Ad. och PresteSt. endast afse de beslut, som de sjelfve
fatta, ulan att tillse hvad följden af ett sådant förfarande
vid en kommande riksdag kan blifva. Derom synas de icke
särdeles bekymra sig, men det är icke svårt att förutse hvad
följden skall blifva; ty det är temmeligen tydligt, att nästkommande
Ständer skola fästa en särdeles uppmärksamhet
pä huru dessa begge Stånd handlat, och att de hädanefter
troligen låta dem först företaga statsregleringsfrågor, innan
de sjelfve fatta beslut deröfver.
Den 14 Juni f. m.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag iiinnar icke inlåta
mig i något berömmande af de tänkesätt, hvilka här yttrat
sig, icke heller af de Stånds beslut, som kunnat vara i fråga,
emedan jag anser sjelfva saken endast röra en af StalsUt^k.
vidtagen åtgärd; men hvad densamma angår, så tror
jag, lika med PresteSt., alt StatsUtsk. har tradt utöfver gränsen
för sin grundlagsenlig» rätt och befattning. 53 §:» Reg.-  F:n lyder i första punkten sålunda :
”R. St. välje genast, sedan riksdagen blifvit öppnad, de
Utsk , hvilka skola ärendena bereda.”
Att bereda ärender är Utsk:ns sak. De fall, för hvilka
Utsktn äga beslutanderätt, äro i grundlagen nnggrannt ocii
fullständigt antydda och tillkännagifna. På ett annat ställe
säges att grundlagarne skola efter deras ordalydelse tolkas.
Deruti ligger älven grunden för Ulsktns pligter och rättigheter.
Näst grundlagen, tolkad efter sin ordalydelse, loide
äfven den praxis böra komma i fråga, hvilken varit följd vid
voteringar i förstärkt StatsUtsk. under flera föregående riksdagar,
så väl som under denna. Jag liar haft tillfälle alt hafva
R. o. Adts förtroende att såsom ledamot deltaga i förstärkta
StatsUlskts voteringar, och grunden för dessa voteringar
har alltid varit af Riks.Stln insända justerade votertspropostr.
Ett annat sätt synes mig äfven derutinnan eget,
besynnerligt och oriktigt, då nemi. StatsUtsk. består af 36
personer, men det förstärkta af 120 personer. Alt nu voteringsrätten
eller anslagsrätlen skulle hvila på 36 personer,
men sjelfva voteringen verkställas af 120, synes mig vara alldeles
orimligt. På alla dessa skäl instämmer jag med dem,
som yrka det behandlingssätt af detta ämne, som PresteSt.
vidtagit, samt i den begäran, som blifvit gjord, att Hr Frih.
o. Landtm, ville framställa propos. lill antagande af PresteSt:s
inbjudning.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Att ett RiksSt. yttrar
sin förvåning öfver att ett Utsk., efter Ståndets förmenande,
träd t utöfver gränsen för sin grundlagsenlig» verksamhet,
synes mig vida naturligare, än all en ledamot af
delta Stånd öfver ett sådant handlingssätt sig förvånar. Örn
man kunde länka sig våra fordna partitiders SecrelaUtsk.
och commissionär fortsatta under vår representation, så ser
jag intet annat medel till förekommande deraf, än att emotsälla
sig sådana till oordningar och störande af landets lugn
ledande tilltag hos våra Utsk., hvilka likväl mäste erkänna
R. St. såsom sina principaler, med undanlag endast af Const.-  Utsk., hvilket särskildt har vidsträcktare functioner för sig i
grundlagen stadgade. De tvänne ledamöternes af StatsUtsk.
här afgilna förklaringar öfver sina opinioner och sitt handlingssätt
inom StatsUtsk., respecterar jag såsom deras enskilda
öfvertygelse, ehuru dessa förklaringar halta på många sidor
och arbeta med en inre oriktighet, som måste göra alla
330
Den i4 Juni f. m.
derpå byggda slutsatser felaktiga. Den uttydning af 6g §:n
Reg.Fm, som desse herrar vilja göra till fördel för sin mening,
förfaller vid närmare skärskådande alldeles; ty efter
69 §:n Reg.Ftn, är det väl ingen nödvändighet, att votertspropostr
skola till R. St. afgifvns, och derom i Stånden
öfverläggns lill godkännande eller afslag; men deremot är
det bestämdt gilvet, att då StatsUtsk., sin pligt likmätigt,
inkommer till R. St. med tillkännagifvande, att i den eller
den frågan, som rör statsregleringen, hafva RiksSt:n stannat
i uppgifna skiljaktiga beslut, hvaröfver således votering i
förstärkt Utsk. bör försiggå ; så äga också RiksSttn sin rättighet
att utse den förstärkta nämnden, särskildt för hvarje
sådan fråga. Denna förstärkta nämnd äger då rösta öfver
den frågan, men icke öfver någon annan. Sådan är grundlagens
tydliga mening. R. St. äga vid detta tillfälle en obestridlig
rätt, ifall den oförmodade händelse inträffade, att
Utsk., bestående af partiman, antingen af irriga och vilseförda
begrepp, eller af andra mindre ädla afsigter och syftningar,
öfverträdt grundlagens föreskrifter vid bedömmande af
livad som verkligen rör statsregleringen eller icke, då, säger
jag, äga RiksSttn den obestridliga rättigheten att förklara,
att de till en sådan fråga icke lemna StatsUtsk. någon förstärkning.
Jag frågar då, hvart StatsUtsk:s stora och städse
åberopade rättighet att sammankalla förstärkta StatsUtsk.
till votering tager vägen, den bortfaller. Det är RiksSlm,
som för hvarje fråga hafva rättighet att tillsätta sin förstärkta
nämnd, för att med deras rätt öfver frågan votera.
För min del har jag i öfrigt redan förut tillstyrkt antagande
af PresteStts inbjudning, samt förnyar nu denna begäran.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Med kännedom om framfarten
under de s. k. frihetstiderna ifrån 1739 års riksdag, och
det beständiga utvidgandet af Ulsktns despotism, som derifrån
ledde sitt ursprung, samt örn utgången af detta förfarande,
som slutades med reformen af grundlagen år 1772,
så kan man icke underlåta alt instämma uti det ogillande
af nuvarande StatsUtskis förfarande, som PresteSt. beslutat.
Jag vill icke vara vidlyftig i bevisningen af mitt påstående
rörtde grundlagsvidrighelen af Utsk:s åtgärd. Jag instämmer
i det afseendet med Hrr Lagerhjelm och Lagerheim. 6g
§:n Reg.Fm, rätt förstådd och bokstafligen följd, förutsätter
att förstärkning i StatsUtsk. skall för hvarje särskildt mål
väljas, och som det beror på R. St. att välja dessa förstärkningsmän
på hvad sätt de behaga, så kunna R. St. låta samma
förslärkningsrnän fortfarande vara qvar i Utsk. uti samma
egenskap: men derigenom hafva R. St. icke förklarat sig
förlustige sin rätt att godkänna voter:s-propos:na; ty det ar
först efter voter:s-propos:nas pröfvande, som Ståndet borde
skrida till val af förstärkningsmän för hvarje särskildt mål. Jag
Sen 14 Juni f. m.
331
anhåller att R. o. Ad. täcktes instämma med PresteSt. och
antaga dess inbjudning.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det torde icke förefalla
R. St. underligt, om jag i denna fråga anser mig äga något
intresse att bevaka, då jag nemi. inom StalsTJtsk. gjort allt
hvad jag kunnat, allt livad på mig berott, för att afvärja
den i min tanke ytterst oformliga anmälan, som ingått till
RiksSttn, nemi. en anmälan om ett beslut, som StatsUtsk. ämnade
fatta oell sälla i verkställighet. Då grundlagen i intet
fall medgifver StatsUtsk. rättighet att besluta i något R.
St:s mål, så var det min pligt alt, så långt jag förmådde,
söka afböja detta olagliga och i min lanke oformliga steg.
Detta lyckades mig likväl icke; men då StatsUtsk. så vidt
utom sin gräns sträckt sin lust att här med R. St:s rätt besluta,
så var det åter en annan pligt för mig att tillse, det
icke genom ett obehörigt tillgrepp ifrån StatsUlsk-.s cancellis
sida något olagligt sammankallande af Rikets stora nämnd,
eller af det s. k. förstärkta StatsUtsk., skulle inträffa. Det
är på grund af denna min utgärd, som StatsUtskis olagliga
beslut blef instäldt och icke fick någon åtgärd; men, mine
herrar! då detta anmälande skett från en majoritet afStalsUtsk.
, så innebär det en svår anklagelse emot den person,
som tilltrott sig kunna förhindra StatsUtsk. att verkställa
detta s. k. beslut. Det är naturligt, att om R. o. Ad.
vid detta tillfälle godkänner eller icke godkänner hvad StatsUlsk.
här beslutat, så måste också derigenom den dom vara
fälld öfver mig, sora tillhör R. o. Ad. att vid detta tillfälle
uttala. Jag är i hufvudsaken förekommen af hvad [Jr
Lagerhjelm och Hr Lefre'n anfört, emedan de, i fullkomlig
öfverensstämmelse med min mening, tolkat hvad grundlagen
kunnat mena, då de sagt, att StatsUtsk. skall förstärkas, i
händelse två Stånd stannat emot två. Då två Stånd stannat
emot två, då skall detta Utsk. förstärkas.
Detta bevisar, hvad desse herrar sagt, att det är för hvarje
särskildt tillfälle, då två Stånd stannat emot två, som RiksSt:n
skola välja förstärkningsmän till Utsk. Det skulle äfven
i min tanke vara ganska ändamålsenligt och riktigt, om RiksSt:n
för hvarje ny fråga valde ett nytt förstärkt StatsUtsk.;
ty, mine herrar! denna nämnd, sorn skall med R. St:s rätt
besluta, bör antagas vara ett uttryck af RiksStins majoriteter
i hvarje vigtig fråga; men det är icke sagdt, alt denna
stående nämnd, som skall votera öfver alla frågor, ens kan
hafva uppfattat åtskilliga af de beslut, som inom de respective
RiksSttn blifvit fattade. På grund deraf anser jag, att
RiksShn skulle kunna med fog fordra, att för hvarje särskild
fråga få tillsätta en ny förstärkning, eller göra ett nytt
val, eller åtminstone genom uttryckligt beslut bibehålla dem
de förut valt lill sina ledamöter uti förstärkt Utsk.; men
sorn denna åtgärd skulle medtaga alltför mycken tid, och
D c 11 i4 Juni f. m.
ofta vara öfverflödig, så Lar den förstärkta nämnden genom
praxis blifvit ständig, oell således tillgänglig för hvarje votering,
sorn i förstärkta StatsTJlsk. skall ske med R. Stfs
rätt. Deraf liar också blifvit en följd, alt StatsUtsk. ingått
till R. St med hvarje voterts-propos., sorn blifvit uppställd
inom Utsk., och meningen liar då tydligen varit, att RiksSt:n
skulle komma i tillfälle alt tillse, huruvida de ville medgifva,
att denna förstärkning fick votera öfver de fiågor,
hvarom beslut då borde fattas. Det är således klart, att det
ar RiksSltn, som sammankalla det förstärkta StatsUtsk., och
detta Utsk. kan alltså aldrig sammanträda på annan grund,
än till följe af prot.uldr. ifrån samtliga RiksSlm, en praxis,
sorn förut så samvetsgrann! iakttagits, att jag mycket val påminner
mig, att här vid förra riksdagen inställdes votering
öfver en voterts-propos., sorn redan blifvit af frenne Stånd
gillad, men hvaröfver prot.uldr. ifrån det fjerde Ståndet,
som också bifallit den, ännu icke blifvit expedieradt. Det
blef således uppskof med voteringen uti den frågan, ehuru
alla fyra Stånden varit ense om alt godkänna votens-propostna.
Jag påminner mig ock mycket val, att ledamöter inom BorgareSt.
, måhända samma ledamöter, som vid denna liksdag
ifrigusl yrkat att vid detta tillfälle underkänna tvänne RiksSi:s
afslag af voterts-propostna, voro de, som gjorde de skarpaste
anmärknma emot Utsk:s ordförande, som då medgaf votering
innan det fjerde Ståndets eller BondeStls prot.uldr.
ännu hunnit inkomma. Jag tror, mine herrar! att med erinran
af detta factum, har R. o. Ad. en tillräcklig ledning
för hvad det bör göra uti förevarande fall, och jag vågar
instämma uti deras önskan, som föreslagit, alt R. o. Ad. i
denna fråga måtte förena sig med PresleSlåndet.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Mig vill det synas,
såsom discussionen i betydlig mån hade aflägsna! sig ifrån
sjelfva föremålet derför, nemi. PresleStCs inbjudning. Jag
vill för ingen del ingå i sjelfva frågan, ulan blott hålla mig
vid, huruvida jag, efter min åsigt, kan eller bör tillstyrka
ett instämmande uti PresteSt-.s inbjudning att till StatsUtsk.
aflåta en så beskaffad förklaring, ali StatsUtsk. skulle förbisett
grundlagens stadgande vid bestämmande af voter:s-propos:r
till förstärkt Utsk. Jag har ej kunnat af discussionen, hvarken
nu eller vid föregående tillfällen, öfver detta ämne dela
den mening, som ålskillige talare här framställt, nemi. att
det bestämdt skulle ligga uti RiksSlins makt att undertrycka
voteringarna uti förstärkt Utsk., eller att tillåta deni. Delta
tror jag alldeles icke annorlunda, än att RiksSlm kunna
tillse, huruvida hvarje Stånd har fått uti volerts-proposna sin
mening uppfattad och upptagen, och då sådant icke kunnat
bestridas, så tillhör det ovedersägligen det constitutionella uiachineriet
hos oss, att till slutligt afgörande fordras sammanträde
af förstärkt Utsk. Om saken förhåller sig så, ser jag
Den >4 Juni f. m.
icke huru tre eller två Stånd kunna tillvälla sig rättighet
att förklara, att icke någon votering får ske. Jag kan icke
finna alt man kan vara part och domare i egen sak. En
förklaring af något Stånd, alt eli Utsk. har grundlagsvidrigt
förfarit, står såsom en enkel förklaring af detta Stånd, då
ett annat Stånd erkänner förfarandet öfverensstämmande med
grundlagarna. Således synes det klart, att om ett så beskaffad!
förhållande skulle kunna antagas såsom lunder för
votering i för starkt Utsk., så måste någon skiljedomare uppstå,
sorn afgör hvilket Stånd som har rätt, och hvilketdera
som har oiält. Då sådant icke kan ske, så kan jag för min
del icke begripa, att votering i förstärkt Utsk. skulle kunna,
genom ett så beskaffadi motstånd som detta, förhindras,
och således kan jag icke biträda deras åsigt, sorn här önska
bifall till PresteStts inbjudning, hvilket jag på det högsta
cmolsätter mig, utan att föröfrigt vilja ingå i någon vidare
discussion öfver frågan i dess detaljer, hvilket jag ej anser
utgöra föremål för denna öfverläggning.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag förenar mig i allo
med hvad Gr. Frölich och Gr. Anckarsvärd yttrat, och vidblifver
i öfrigt den af mig begärda propos., att StatsXJtsk:s
meni., såsom endast innefattande en anmälan, utan tillstyrkande
af någon åtgärd å Rik-Sl:ns sida, måtte läggas till
handlingarna, samt att PresteStts på samma gång föredragna
prot.utdr. äfven må läggas till handlingarna, så mycket mera,
som den inbjudning, PresleSt. dei uti framställt, innefattar
en grundlagsvidrig och förnuftsstridig åtgärd, emedan det
derigenom åsyftat att gifva Utsk. föreskrifter, hvilken rättighet
icke är Ständerna i grundlagen medgifven. Vi inbjudas
af PresleSt. alt fatta beslut öfver en Dåga, som icke kun
vara föremål för något beslut af oss, emedan det skulle innefatta
en orimlighet.
Hr Hjerta, Lars: Del kan icke nekas, att den af Hr
Lagerheim framställda och af Gr. florn understödda deduction
är lika sinnrik lill sin idee, som omsorgsfullt utarbetad,
för att verka på Ståndets öfvertygelse; men man kan
likväl, efter min förmening, icke heller neka, att den är alldeles
ny. Det är gifvet, att då R. o. Ad. en gång valt förstärkt
Utsk. för hela riksdagen, och sålunda befulimäktigat
vissa ledamöter att utöfva denna function, så har Ståndet
i och med detsamma betagit sig friheten alt åleitaga delta
förtroende för ett särskildt tillfälle. Detta hindrar likväl icke
på något sätt, efter hvad erfarenheten gifvit vid handen
i alla de frågor, der två Stånd stannat emot två, och der
R. o. Ad. samt PresteSt. afslagit voter:s-propos:na, att man
måste komma (ill det sorgliga resultat, alt vårt nuvarande
riksdagsmachineri alltid skall göra det möjligt för två Stånd
att på det ena eller andra viset sönderbryta riksdagens verksamhet,
om de så finna för godt. Det måste, i min tanke,
Den >4 Juni f. m.
bero på pröfning af hvarje särskild fråga för sig att afgöra,
huruvida dessa Stånd handlat mer eller mindre grundlagsvidrigt
eller ej. De, som önska att bereda ärendena till ett
fullständigt resultat, och som å sin sida sökt stride följa
grundlagen, hafva i sådant fall ingen annan utväg, än att
vädja till framtidens dom. På denna grund skulle jag tro,
att det visserligen är öfverflödigt att längre uppehålla discussionen,
emedan jag icke hyser något hopp, att R. o. Ad.
nu skall frångå den riktning i detta fall, som Ståndet vid
föregående tillfällen följt. Jag kan dock icke underlåta att
blott i förbigående yttra några ord i anleda, af ett par uttryck,
hvilka här blifvit begagnade angtde böjelse för despotism
och lillbakagående till partitiderna. Dessa ord äro
hårda. Månne man icke skulle kunna, ifall fråga är att uppdraga
målningar, äfven hemta ifrån andra sidan anledmratt
finna en återgång till partitider? Det har här någon
gång handt, sedan en lång öfverläggning blifvit slutad, att
de närvarande slåndsledamöterne blifvit så öfvertygade om
den ena meningens riktighet, att när ordföranden framställt
propos., så har den efter allas tycke besvarats med t. ex. ett
nästan enhälligt ja, men när en viss ledamot begärt votering, så
har han kunnat vara säker, att det oaktadt få den motsatta
propostn segrande. Månne icke partitiderna uti della
exempel visa sig återförda, när pluralitelen på delta sätt
handlar efter vink och ett tyst commando? Detta hör icke
omedelbart till ifrågavarande ämne; men R. o. Ad. torde
likväl finna, att det är föranledi af en annan talares föregående
yttrande.
I anleda, af hvad en värd talare Gr. Horn yttrat, får
jag reservationsvis nämna, att jag anser Hr Grefven hafva
haft fullkomlig rätt att yttra hvad öfvertygelse han behagat
i StatsUtsk., men deremot är det ett maktmissbruk af Hr
Grefven, då han sökt förhindra Ulsk. att vidtaga den åtgärd,
sorn Utsk. beslutat, emedan ingen utsk.ordförande
har någon slags makt öfver sitt Utsk. Jag hoppas att Hr
Grefven, ehuru mycken lust han visar efter en sådan makt,
möjligen vid närmare.eftersinnande skall finna det olämpliga
af sin nuvarande åsigt, ifall han, emot förmodan, kommer
att blifva StatsUtskts ordförande vid en blifvande riksdag.
Frih. Cederström, Jacob: Här råJer verkligen uti
discussionen om detta ämne en babylonisk förbistring om
hvad med Utsk. skall förslås och hvad ett förstärkt Utsk.
egentligen är. Man vet icke att skilja emellan dessa båda
saker. Det är icke sagdt, att ordföranden uti det ordinarie
Utsk. blir ordförande äfven uti det förstärkta Ulsk. och
kan gifva order åt ledamöterna i det sednare; ty ordföranden
uti det sednare skall vara den efter matrikeln äldste
ibland R. o. Ad:s samtliga 3o ledamöter. Efter denna
distinc
-
Dc ii 14 Juni f. ni.
225
dislinction anhåller jag få vela om man verkligen mod Libell
AI le n lugn sansning kan påslå, alt de g ledamöterne uti det
ordinarie SlatsUtsk. skulle kunna stifta lag för de 21 ledamöter,
sorn utgöra Ulskrs föi stårk ning. Det är på grund af
de propos:r, hvilka RiksSlrn godkänt, som förstärkta Ulsk.
skall votera, alldeles icke på de g ledamöternes af hvaije
Stånd lillkännagifna vilja. Det är icke det ordinarie StatsUtskts
ordförande, som har att skaffa med de propostr, hvaröfver
uli förstärkta StatsUlsk. skall voteras, utan det är förstärkta
Ulskrs ordförande. Om delta är samme man, så hallum
två naturer, den ena såsom ordförande uli det ordinarie
StatsUlsk , och den andia såsom ordförande uli det förstärkta
StatsUlsk., och det är del förstärkta StatsUtsk:s ordförande,
sora icke kan stå under det ordinarie Utskrs. Jag
förnyar nu min förra begäran, att R. o. Ad. ville instämma
uli PiesteSlrs beslut, som tydligen visar del lagstridiga och
obehöriga uli StatsUtskrs förfarande uti denna fråga.
Här har blifvit yltradt af en värd talare, att vårt riksdagsmachineri
skulle kunna lägga hinder i vägen för grund»
lagarnes rätta tillämpning, och dervid utgått ifrån det exempel,
sorn nu inträffat, nemi. att PresteSt. vill begagna deras
grundlagsenliga rättighet att tillbakaliålla det försök, sorn af
förstärkta StatsUlsk. blifvit gjordt att på sidan 0111 grundlagarna
få votera om propostr, hvilka aldrig blifvit till votering
antagna. De tvänne Ståndens röster derför äro icke
något R. Sits beslut.
Samme ledamot har sagt, att Ulskts ordförande ställt
sig öfver lagen och förhindrat Utskts tillgöranden. I detta
afseende hoppas jag, att den värde ledamoten, af hvad jag
redan anfört rörande skilnaden emellan StatsUlsk. och det
förstärkta StatsUlsk., att nemi. det alldeles icke går an att
förblanda det förstärkta Utsk., som utgör ar ledamöter, med
det lilla primitiva antalet af g ledamöter af hvarje Stånd,
hvilka öfver de 21 icke hafva någon beslutande-rätt.
Hr Lagerheim: Denna fråga torde väl icke behöfva
någon vidare utredning, ty R. o. Ad:s stora och öfvervägande
majoritet har säkerligen redan hos sig stadgat det beslut,
att i conseqvens med förut yttrad mening äfven nu
antaga denna inbjudning; men som ämnet är af en särdeles
maktpåliggande och grannlaga art, och det torde vara nödigt,
att i en sådan fråga som denna framställningar, gjorda
ifrån motsidan, icke qvarstå ulan motbevisning, har jag ännu
en gång begärt ordet, med verklig ledsnad att nödgas
upptaga en tid, som visserligen kunde vida bättre användas.
Gr. Anckarsvärd har, under en hastig öfverhalkning ifrån
premisserna till conclusionen, yttrat, att RiksStrn icke ägde
rätt att vara öfverdomare öfver Utsk:n och förhindra deras
egentliga functioner, isynnerhet då ingen skiljedomare fun26
H. 29
Den i4 J u n i f. m.
nes dem emellan. Men skiljedomaren ar 75 §:n Riksd.Ordm,
hvilken ultryekligen innehåller, att der två Stånd stanna
emot två, förfaller frågan och förblifver vid det som tillförene
stadgadt varit, utan alt samma fråga må kunna föranleda
till votering, sä framt frågorna äro af natur att kunna
förfalla. Då de frågor, som tiar varit å hane, äro af den
art, att de icke tillhöra slatsreglcringen, och således kunna
förfalla, men Utsk. likväl deruti föreslagit proposa- till votering
i förstärkt Utsk., hvilka blifvit af två Stånd på ofvannämnda
grund underkände, så hafva RiksSttn icke gjort något
annat än att anvisa sitt Utsk., som börjat grundlagsvidrigt
förfara, att stanna der som grundlagen bjuder.
Så hafva tvänne RiksStånd handlat, och det har varit deras
pligt att så förfara. Grundlagen är skiljedomaren emellan
RiksSttn och deras Utsk., samt äfven RiksSCn emellan}
ty eljest skulle allt kunna sönderslitas. Hvad Hr Hjerta
nämnt om det tunga riksdagsmaehineriet, förefaller nästan
såsom ett qvidande från den sidan öfver den starka återhållande
kraft, som detta machineri visat sig äga, att tillbakakasta
alla försök till öfverträdelse af skrankorna uti grundlagens
föreskrifter. Beträffande åter hvad han för öfrigt anfört
om en talares ständiga yttranden om despotism och
frihetstider, så har jag, ehuru det är ganska möjligt att jag
deruti misstager mig, ieke hört ordet despotism förut under
denna discussion nämnas, och hvad mig enskildt angår, kunna
R. o, Ad:s prof. en gång vitsorda, att ifrån min
mun delta ord under innevarande riksmöte aldrig förr än
nu kommit. Jag undviker gerna att nämna detta ord, ty
jag hatar all despotism, men framförallt frihelsdespotismen
såsom en motsägelse, och lidningsdespolismen såsom en lömskhet.
Jag förnyar min anhållan om antagande af PresteStrs
inbjudning.
Gr. Anckarsvärd: Om det lyckats Frih. Cederström
att förskingra förbistringen af denna discussion, så har lian
åtminstone icke för mig synts hafva åstadkommit en så beskaffad
verkan, att jag tror att förbistringen genom hans yttrande
blifvit på något sätt minskad, utan tvertom i betydlig
mån förökad. Om Frih. Cederström, på grund af något
för mig obekant mom. af grundlagarna, har funnit, alt för
ordföranden uti förstärkta StatsUtsk. fordras en dubbel natur,
så har jag åtminstone icke funnit, att ordföranden inom
förstärkta Const.Utsk. ägt anledning att inse behöfligheten
af någon så beskaffad dubbelnatur. Detta hör naturligtvis
icke vidare lill frågan, än såsom ett svar på Frih. Cederströms
yttrade åsigt, och så till vida, att jag derigenom fått
tillfälle förklara, det jag alldeles icke delar denna Frilv.ns
åsigt, ehuru jag måste erkänna, att jag under denna riksdag
så behandlat och så sett frågan, som Frih. Cederström densamma
framställt; men jag finner mig hafva haft orätt deruti.
Den 14 Juni f. m.
ii']
Jag troi* numera, alt det måste vara sjelfva Utsk., som
anslår lill förstärkt Utsk. Jag tror, att förstärkningen icke
existerar förr, un i det ögonblick då sjelfva Utsk. till votering
sammanträder. Jag tror att då alla prot.utdr., alla
handlingar ingå till det ordinarie Utsk., så måste det vara
detta Utsk., som reglerar sjelfva sammankallandet af Utsk:s
ledamöter. Jag går så långt, att det måste vara den ordinarie
ordföranden, som gör uppropet till votering, och om
han då finner alt ibland de till förstärkning af Utsk. invalde
ledamöter af R. o. Ad., och äfven ibland suppleanterna,
finnes någon med äldre nummer efter matrikeln, än han sjelf
innehar, så är det först i det ögonblicket lian bör lemna
plats för honom till förrättande af sjelfva voteringen. Min
öfvertygelse är alt så bort tillgå. Jag liar likväl icke handlat
på detta sätt, och ej blifvit af någon påmind alt jag bort
handla annorlunda. Det är endast detta jag ansett mig böra
nämna såsom ett gensvar till hvad Frih. Gederström anfört;
men hvad angår Hr Lagerheims långa deduclion, så
finner jag ej, att den tarfvar någon vederläggning, hvarföre
jag endast fortsätter mitt yrkande, att Ståndet mätte afslå
PresteStts inbjudning.
Hr Printzensköld: Den som med något lugn och
uppmärksamhet följt StatsUtsk:s förhandlingar vid denna riksdag,
har det säkerligen icke undfallit, huru hos StatsUtsk.
ett oupphörligt bemödande visat sig att inkräkta på de rättigheter,
som R. St. allena tillkomma, och således att, med
öfyerträdande af gränserna för sin grundlagsenliga rätt att
bereda ärendena, uppställa sig såsom de der skulle kunna
med R, St:s makt och myndighet besluta. Detta bemödande
igenfinner man nu äfven här, då Utsk. satt kronan på
sitt verk. Här är nu ingen annan fråga å bane, än den, huruvida
dessa medel, sorn man nu vill votera om, skola ingå
i cassan till höger eller cassan till venster på Riddarholmen;
ty alt medlen skola utgå, derom hafva RiksShn redan fattat
sina beslut. Således hade det varit StalsUtskts ofelbara skyldighet
att, då tvänne Stånd förklarat, att det skall förblifva
vid hvad det förut varit, under det att 2 andra Stånd
beslutat motsatsen, anse frågan vara förfallen, och det var
icke StatsUtskis rätt att, i anledning af dessa skiljaktiga beslut,
uppställa voter:s-propos:r. Just derigenom att StatsUtsk.
i detta fall utsträckt sin åtgärd utöfver gränsen af dess grundlagsenliga
rättighet, hafva vi kommit derhän, att StatsUtsk.
nu vill på grundlagsvidrig väg tillvägabringa ett beslut, som är
öfverensstämmande med dess önskningar. Jag gör mig alltså
fullt förvissad, att R. o. Ad. skall med det lugn och dea
sans, som förut utmärkt R, o. Ad. i alla frågor, vidblifva
hvad Ståndet en gång beslutat, och således biträda den inbjudning,
sorn PresteSt. här till R. o. Ad. afla ti t. Uti detta
beslut, örn cjet af R. o, Ad. fattas, kan visserligen icke.
D e 11 14 Juni f. ra.
såsom en ledamot påstålt, ligga något bevis på, att partier
bär gjort sig gällande, lika så litet, sorn ett sådant föi hållande
bevisas af det exempel, sorn lian anfört, nemi. att, sedan
svaret på en framställd propos. blifvit af Hr Frih. o.
Landtm, uppfattadt i enlighet med den mening, för hvilken
det ropades starkast, den motsatta meningen likväl gjort sig
gällande, då votering af en viss ledamot blifvit begärd. Detta
bevisar endast, att de, som skrika mest bär på Riddarhuset,
icke derföre alltid utgöra Husets pluralitet.
Hvad åter angår Gr. Fröiicbs yttrande, alt man i framtiden,
vid en blifvande riksdag, inom ett eller annat Stånd,
skulle noga akta sig alt ingå i någon slags åtgärd, ledande
till statsregleringen, förr än dessa frågor blifvit på ett med
majoriteternes tanke öfverensstämmande sätt afgjorda inom
R. o. Ad. och Pi esteSt., så vågar jag yttra den förhoppningen,
att denna riksdags erfarenhet skall för en blifvande
riksdag tillvägabringa' majoriteter, hvilka ej vilja förfara på ett
sådant sätt, som de nuvarande majoriteterna inom tvänne
ItiksSt. gjort.
Hr Frih. o. Landtm, lillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på e. m. kl. 8.
Hr Munck af Rosenschöld: Lili Hr Lagerheims
sista yttrande, alt allt vidare ordande nu vore öfverflödigt,
emedan han var öfvertygad om att majoriteten inom Ståndet
redan fattat sitt beslut i frågan, instämmer jag helt och hållet,
emedan Hr von Hartmansdorff redan afgifvit sitt utlåt.
Att Hr Lagerheim framställt ett exempel ifrån partitiderna,
borde icke förundra någon ledamot af detta Stånd, då man
ständigt har tillfälle att finna, att exempel ifrån dessa lider
äro det politiska trädben, hvarpå Hr Lagerheim ständigt haltar
genom våra discussioner; ty orden parti och partiåsigter,
samt tidningar och tidningsdespotism, äro lika hemmastadda
i den värde talarens mun som hans tänder.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Denna fråga hvälfver
sig, enligt min tanke, hufvudsakligast omkring den, huruvida
RiksStm, på sätt PresteSt. beslutat, och hvaruti
vårt Stånd blifvit inbjudet att sig förena, äga rätt att gifva
ett Utslt., som handlat grundlagsvidrigt, tillrättavisning eller
icke. En talare på andra sidan har beslridt RiksSlm en sådan
rättighet. Jag påstår motsatsen. RiksStm hafva dertill
en obestridlig rätt, och jag vågor säga pligt, ty Utskm äro
naturligtvis icke att anse annorlunda, än som Ståndens byråer.
Det är denna gång så mycket nödvändigare, som troligen
intet Utsk., ända sedan år 1815, då, såsom Gr.'Frölich
nyss berättat oss, han först uppträdde bär såsom riksdagsman,
förfarit till den grad grundlagsvidrigt, som StatsUtsk.
nu gjort. Bevisen härför hafva blifvit utvecklade af så många
talare, med större förmåga än min, att jag nu inskränker
mig lill blotta åberopandet deraf. Min mening var en
-
Den i\ Juni f. m.
239
däst att bevisa det RiksSCn otvifvelakligt äga den deni af
Gr. Frölich i detta afseende bestridda rättighet, livilket jag
tror mig nu hafva ådagalagt. Jag anhåller 0111 propos. lill
bifall på inbjudningen.
Gr. Frölich: Uppträdandet i denna discussion af den
siste värde talaren erinrar mig, att jag ari tilltälle alt lemna
R. o. Ad. en måhända väsendtlig upplysning om den
praxis, som man här så mycket bygger på, i den speciella
frågan om ordföranden eller sjelfva Ulsk. äger rätt att utsätta
Utsk:* sammanträden. Det torde hatva undfallit åtskilligas
minne, alt i Exped.Ulsk. i November månad lorlidet
år föreföll en liten skiljaktighet i den frågan. Undertecknad
hade då äran att vara den, som sist yttrade sig.
Jag förklarade visserligen, att jag ansåg att det med ärendenas
gäng under denna riksdag icke gerna kunde stå tillsammans,
att Utsk. sjelf! skulle utsätta liderna för dess sammanträden,
och att sådant hade ex usu devolverat på ordföranden;
men deraf följde icke, att jag någonsin ansåg, att
icke Utsk., när det ville besluta om samroanträdestiden
skulle äga en sådan rättighet, hvarföre också, när Utsk. fann
att det ville sjelft bestämma liden för sitt sammanträde,
och när Frih. Rehbinder ansåg sig böra göra propos. derom,
jag hade äran till besagde Frih. öfverlemna klubban,
och se! han gjorde propos. och lät äfven utfärda anslag till
sammanträde på e. m. , och saken gick ganska riktigt för
sig. Deraf torde följa, att en ordförande väl kan med sitt
Utskts samtycke utsätta sammanträden, hvarom grundlagen
icke ansett sig behöfva lemna någon föreskrift, emedan det
säger sig sjelft hvad som i delta fall bör ske; men grundlagens
tystnad i detta fall äfvensom flera riksdagars praxis
kunna icke borttaga den på sundt förnuft och grundlagens
anda stödda gilltiga meningen, att majoriteterna, så väl inom
Stånden, som inom Utskrn, äga att bestämma Ståndets eller
TJtskrs handlingssätt, och att ledamölerne inom dessa majoriteter
icke äga något annat rättesnöre för sitt handlingssätt
än grundlagen. Detta tror jag kan tjena till en liten
upplysning derom, huruvida, sedan Gr. Horn såsom ordförande
sökt göra alla möjliga hinder, StatsUtsk. kunnat gå med
en anmälan till R. St., och har jag icke fattat med visshet,
huruvida Grefven icke äfven lagt hinder i vägen för Utsk.
att göra anslag till sammanträde. Hvad jag anfört loide
emedlertid vara en liten upplysning om hurudan praxis förut
vid denna riksdag i dylika frågor varit, och jag öfverlemnar
då åt dem, som vilja tillämpa praxis, att tillse, huruvida
icke förhållandet varit, att Utskrn sjelfva ägt rättighet
att bestämma sina sammanträden, äfven om denna lätt vanligen
varit utöfvad af ordföranden.
Då jag nu har ordet, så kan jag icke underlåta att äfven
lemna ett syar lili Hr Printzensköld, som ansett det
a3u
Den 14 Jani f. m.
vara sfi alldeles likgilltigt, om eassakistan står till höger eller
till venster på Riddarholmen. Jng får till svar derå nämna,
alt jag icke tror, alt detta är så likgilltigt, utan anser
det vata ganska nödvändigt, att de, som fylin eassakistan,
också få säga hvarest den hör stå. Det är denna öfvertygelse,
som är grunden för min förmening, att R. St. vid en
blifvande riksdag böra se sig bättre om, än alt låta en sådan
fråga, som denna, vara den sisla. Sedan R. St. fyllt
eassakistan, så kan det hända, att de gerna vilja veta hvar
den kommer alt stå, och delta liar jag till svar på Hr
Printzenskölds yttrande trott mig böra anföra.
Hr Frih. o, Landtm, yttrade, alt han, i anledn. af
den utsträckning discussionen tagit, linge erinra R. o. Ad,
derom, att den fråga, hvartill StatsUtskis nu föredragna mein.
gifvit anleda., endast vore eli Utsk:s beslut, att anslag skulle
utfärdas till sammanträde af förstärkt StatsUtsk. Mern. innehölle
ingenting ang:de ett Utskrs eller dess ordförandes
företrädesvis ägande rätt att utfärda anslag, ej heller någonting
om sjelfva hufvudsaken, huruvida vissa medel borde ingå
till Riksg.cont. eller icke, eller huruvida någon ändring
i hittills gällande föreskrifter borde äga rum eller icke,
utan innehölle mern. eri hell enkel anmälan 0111 det beslut
StatsUtsk. fattat angide den votering StatsUtsk. ansett böra
äga rum inom förstärkt StatsUtsk., och vore således detta
det enda ämne, sorn kommit under öfverläggning. Det
var äfven samma ämne, hvarom PresteSljs inbjudning hand-»
lade.
Frih. Cederström, Jacob: Jag ämnade just lill Gr.
Frölich framställa den erinran, som Iir Frih. o. Landtm,
nu gjort, att mern. alldeles icke handlar om försumliga ordföranders
åtgärder och Utsk:s rättighet att bestämma tiderna
för sina sammanträden, utan frågan angar här StatsUtskis
beslut att sammanträda i förstärkt Utsk., för att votera i
frågor der propos:ua blifvit ogillade. Dessa frågor böra
icke skäligen kunna sammanblandas, och jag instämmer i begäran
om propos. på bifall tili PresteStis inbjudning.
Frih. Sprengtporten, Jac, Wilh.: Atskillige värde
talare hafva yrkat, att R. o. Ad. i denna fråga måtte
instämma i PresteSt:s beslut. Detta beslut innefattar ett
tillkännagifvande, ett förständigande eller ett tilfrättavisande
för StatsUtsk., derföre att Utsk. skall hafva grundlagsvidrigt
förfarit; men desse värde talare hafva icke åberopat
någon grundlags-^, som berättigar RiksSt:u att meddela
Utsk:n sådana förständigande!!. Jag skulle tro, att då man
omtvista!- den frågan, huruvida grundlagen medgifver RiksjSt:n
någon sådan rättighet, så borde man likväl i alla händelser
icke anse sig kunna utöfva en sådan rättighet vid
detta tillfälle, då Utsk. handlat i öfverensstämmelse med de
anvisningar, som innefattas uti prot.uldr, ifrån tvänue Riks
-
Den 14 Juni f. m.
St<; ty R. o. Ad. torde finna, alt om Utsk. af sadan anledn.
liar får elt förständigande, så måste detta förständigande
sträckas ändock längre, än som måhända varit R. o. Ad:s
mening. Jag tror således, att det är lämpligare att lägga
denna fråga till handlingarna, eller om R. o, Ad. skulle vil-*
ja ingå i fiågan, så vore det måhända det rikligaste att
Jemna sina deputerade föreskrifter om huru R. o. Ad. anser,
att de höra handla vid föreslående votering. På det
sältet har ett annat Stånd tillvägagålt, ty då RondeSt.s
deputerade i förstärkta StatsUtslu Ville undandraga sig att
Votera, men sammanträde för voleringefis verkställande likväl
anslogs* så gaf llondeSt. sina deputerade föreskrift hulu
de borde handla och, för att vara alldeles säkert om
beslutets Utförande, så enrolerade sig hela Ståndet såsom
suppleanter. Jag ansel’ denna åtgärd vara så mycket riktigare,
som jag icke kan annat än medgifva den an marku.,
sorn Gr. Horn framställt, nemi. att det förstärkta StatsUtsk,
ipso facto icke finnes förr, än RiksStm för hvarje särskildt
fall valt sina deputerade till Ut>k:s förstärkning. Deraf
följer i min tanke äfven, att Oaktadt R< o. Ad., ulan beräkning
af möjligheten att elt sådant dilemma, som detta,
skulle uppstå, har gifvit sina ledamöter i StatsUtsk. rättighet
att lösta öfver alla förekommande frågor, så måste R,
o. Ad. likväl anse sig berältigadt att förklara, huruvida dess
deputerade äfven i denna fråga må rösta eller icke. Detta
kan naturligtvis icke sträckas längre, än till de extra ordinarie
ledamöterna af det förstärkta StatsUtsk.; ty hvad de
ordinarie beträffar, så måste de vid denna fråga hafva rättighet
att följa sin egen öfvertygelse. Jag tror att denna
form för ärendets behandling vöre den värdigaste, och jag
hemställer lill Hr Frih. o. Landtm, samt Ståndet, om icke
den borde föredragas framför hvad som blifvit yrkadt, eller
att gifva StatsUtsk. en föreställning för elt grundlagsvidrigt
förfarande, hvilket måhända Ilar vore att gå nog långt, då
man likväl måste medgifva, att här finnas skäl på båda sidor,
och om saken undergår en noggrann pröfning, så torde
det ligga för mycken bestämdhet uti det prot.uldr.,
hvarigenom SlatsUtsIcs förfarande i denna fråga skulle komma
att förklaras för grundlagsvidrigt.
Gr. Horn; Den siste värde talaren har gjort den rättvisa
anmärknln, att R... o. Ad. visserligen skulle orätt förfara,
om R. o. Ad., utan att framlägga något skäl, skulle tilltala
StatsUtsk. i så allvarsamma termer, som PresteSt. föreslagit.
Jag skall då bjuda till att gifva elt skäl, som jag trodde
att den värde talaren icke skulle hafva förglömt och
hvilket är ganska fullständigt. Milt skäl är hemtadt ifrån
inbjudningen af IJondeSt., emedan detta Stånd , på samma
gång som det förständigat StatsUtsk. alt verkställa votering,
likväl inbjudit de öfriga Stånden alt förena sig med det
-
232
Den i4 Juni f. ra.
samma om delta förständigande till StatsUtsk. Jag tror således,
att då detta tyckes bevisa, det BondeSt. icke anselt
sig utan de öfriga Ståndens medverkan vara berättigadt att
ålägga StatsUtsk. voteringens verkställande, — man hade
bort säga förstärkta StatsUtsk., sorn enligt Reg.Fms 6g
§ är ett särskildt Utsk., — så bar StatsUtsk. vida öfverskridit
hvad BondeSt. åsvflat, då Slats-Utsk. tilltrott sig alt
endast på tvänne Stånds förständigande iakttaga hvad BondeSt.
begärt, innan Utsk. inbemlal de (vanne öfriga Ståndens
yttranden öfver BondeStts inbjudning. Jag Irodde atl SialsUtsk.
åtminstone bade bot t afvakta ett af de tvänne öfriga
Ståndens förständigande, innan det inbjudit förstärkta
StatsUtsk. alt företaga denna votering. Det är detta förbiseende,
icke allenast af hvad jag tror hafva ålegat StatsUlsk.
, utan äfven af grannlagenbeten i BondeStts sätt alt
gå lill väga i detta fall, sorn jag tror böra läggas StatsUtsk.
till last, oell detta är i min tanke för R. o. Ad. ett hufvudsaklig!
skäl att i samma termer, som PresteSt., underkänna
Stats0tskts tillgrepp i detta fall, att vilja besluta med R.
St:s rätt der StatsUtsk. alldeles icke äger en sådan beslutande
rätt.
Frih. Cederström, Jacob: Frih. Sprengtporten har
framställt ett tvifvel, huruvida RiksStm äga någon rättighet
ali tillrättavisa ett Utsk., som sig grundlagsvidrigt förhållit,
oell har ansett att ett sådant tillrättavisande åtminstone
icke bort aga rum vid detta tillfälle, då tvänne Stånd
uppmanat Utsk. att göra hvad det gjort. Att Frih. Sprengtporten
skulle önska, att Stånden i lindrigare termer behandlat
frågan, är helt naturligt, och kan icke förundra R. o.
Ad., då Frihtn har åtagit sig att framställa den propos.,
sorn grundat beslutet. Frihtn har väl reserverat sig emot
beslutet, men likväl varit den häfstång, genom hvilken denna
lagstridighet kommit i rörelse, och den, hvilken helt och
hållet vållat delta trassel; ty sedan de 2tne Stånden, R. o.
Ad. och PresteSt., hade vägrat att antaga BondeSt:? inbjudning,
så följde det af sig sjelft, att någon åtgärd icke kunde
äga rum i StatsUtsk., så framt icke StatsUtsk. velat försöka
det lilla tilltaget, alt på sidan om R. St. komma lill votering
i frågan. Då nu saken här måste vara densamma,
som i hvarje fall, der ett Utsk. olagligen sig förhållit, d.
v. s. om ett RiksSt. remitterar till ett Utsk. en fråga, hvilken,
i stället för att der upptagas, på sätt grundlagen föreskrifver,
af Utsk. helt annorlunda behandlas, så är det
klart, att RiksStm äga rättighet att ogilia Utskts förfarande,
att tillrättavisa Utsk. och att förklara, att detsamma
grundlagsvidrigt sig förhållit. Något annat är här icke fråga
om, och jag fortsätter således mitt yrkande af bifall till
PresleStts inbjudning.
Frih.
Den 14 Juni f. m.
Frill. Sprengtporten: Mitt yttrande måste icke Lafva
blifvit rikligt uppfattat af Gr. Horn. Jag har icke uppträdt
för att försvara åtgärden, utan endast för att fästa
uppmärksamheten derpå, att det, åtminstone i min tanke,
icke finnes något grundlagsbud, som berättigar RiksStm att
gifva deras Utsk. föreställningar. Det är blott på denna
omständighet, som jag fästat R. o. Ad:s uppmärksamhet.
Hvad åter angår den anmärkn., som Frih. Cederström
behagat framställa emot min tillfälliga egenskap af ordförande
i R. Sits förstärkta StatsUtsk. vid ifrågavarande tilldragelse,
så utber jag mig till en början alt få fästa hans uppmärksamhet
på, att ehuru jag visserligen icke hyser någon
den ringaste obenägenhet att inom detta Hus vid hvarje tillfälle
uppträda och försvara mina åtgärder, så är likväl Frih.
Cederström icke på något sätt berättigad alt i något afseende
bedömma mitt tillgörande inom Utsk., och ehuru jag
ansett ett sådant förfarande, som StatsUtsk. nu beslutat, vara
grundlagsvidrigt, så har det likväl berott belt och hållet
på mitt individuella omdöme, att bestämma mitt handlingssätt
i detta fall, och då har jag icke ansett mig äga någon
rättighet att förhindra Utsk. att få en propos. framställd,
som redan var beslutad. Detta har föranledt mig att framställa
densamma, och i motsatt fall hade förhållandet äfven
blifvit enahanda; ty 0111 denna propos. icke hade blifvit
framställd af mig, så hade den blifvit gjord af någon annan
ibland StatsUtsk:s närvarande ledamöter. Jag får således fästa
Frih. Cederströms uppmärksamhet derpå, att jag anser
mig i denna fråga hafva fullkomligen grundlagsenlig! förfarit,
och om ett dylikt fall ännu en gång skulle inträffa, så
tror jag mig böra handla på samma sätt som nu.
Hr Lefre'n: Det var vanligt vid början af riksdagen,
då vi fattade våra första beslut, alt, så ofta som R. o. Ad:s
beslut, lika med PresteSt:s, stridde emot de andra tvänne
Ståndens, och man här yrkade, att man, enligt grundlagarna
förfarit, så var man straxt färdig ifrån den mogatta sidan
med det påståendet, att R. o. Ad. ville uppträda såsom
censor öfver de öfriga Ståndens handlingar. Symptomer
deraf hafva nu visat sig uti Frih. Sprengtporten nästföregående
tal, då han icke otydligt lät oss förstå, att om
R. o. Ad. skulle instämma i PresteSCs beslut, så vore det
att anse såsom ett intrång på de andra Ståndens rätt, emedan
det involverade ett slags klander eller tillrättavisning
äfven för de öfriga 2:ne Stånden. Jag har velat relevera
denna sak, derföre att den så ofta blifvit begagnad, för att
imponera på Ståndet, derigenom att man framställt denna
sats, som i sig sjelf är ganska obehörig, och leder derhän,
att man snart icke kan yttra en tanke, stridande emot hvad
andra Stånd beslutat, utan att genast anses såsom censor
26 H. 3o j
234
Den 14 J un i f, m,
deröfver. Granskningen af sådana förhållanden, som nu visat
sig inom StatsUtsk., tillhör hvarje enskild ledamot inom
Stånden, och hvarje Stånd betraktadt såsom en individ för
sig; men Gr. Horn har genom sitt upplysande anförande
visat, alt StatsUtsk. ej iakttagit den grannlagenhet, hvarmed
BondeSlts inbjudning tydligen visar, att det varit detta Stånds
afsigt att tillvägagå, och att den bristande hofsamheten i
StatsUtskts förfarande helt och hållet stridde deremot, då
nemi. BondeSt. inbjudit R. o. Ad. samt PresteSt. att med
förstnämnda Stånd -förena sig, och derigenom visat, att Ståndet
ej ansett någon åtgärd inom Utsk. kunna vidtagas, så
framt icke alla RiksSt. derom förenade sig. Jag vill blott
hafva anmärkt detta, för att åtminstone visa, att det finnes
flere ledamöter än Gr. Horn, som lemnat uppmärksamhet åt
denna omständighet, hvilken hvälfver ifrån R. o. Ad. och
PresteSt. hvarje förebråelse, att man här, genom detta beslut,
skulle uppträda såsom censor öfver de andra Ståndens
handlingssätt.
Frih. Cederström, Anders: Med atiledn. af Gr. Horns
och den siste värde talarens häntydning derpå, att StatsUtsk.
innan de öfriga Stånden yttrat sig öfver BondeStts inbjudning,
likväl skyndat att besluta om voterings anställande i förstärkta
Utsk., får jag för min del tillkännagifva, att, så vidt jag påminner
mig, beslöts, alt intet afgörande skulle komma i fråga
i sjelfva saken, förrän Utsk. inväntat prot.utdr. ifrån de
öfriga Stånden, rör.de deras beslut om BondeSt:s inbjudning,
och att Utsk. således icke fattat något beslut, förrän dessa
prot.utdr. blifvit för Utsk. föredragna.
Gr. Frölich: Då Gr. Horn sist hade ordet och tillis
ä n n a ga f de skäl, på grund hvaraf han ansett att StatsUtsk.
grundlagsvidrigt förfarit, så väntade jag verkligen att Frih.
Sprengtporten skulle besvara detta yttrande. Orsaken hvarför
han icke gjort det, lärer egentligen hafva varit den, alt
det icke behöfdes något svar derpå, och den siste värde ledamoten
har upplyst huru denna fråga inom Utsk. egentligen
blifvit betraktad. Då det nu lider till slutet af riksdagen,
och det således kan vara godt, att i afseende på hvad
som tilldragit sig under hela riksdagen gifva tillkänna sin
opinion, så kan jag icke underlåta att anhålla att få till
prot. antecknadt, att det nu för mig synes klart, att dessa
inbjudningar leda till intet annat, än att man blir bedragen.
Jag föreställer mig, att BondeSt., då det aflät sin inbjudning,
förutsatte först och främst, att StatsUtsk. skulle genom denna
anmälan endast begagna sin lagliga rätt och fullgöra en ovillkorlig
skyldighet, och att de andra Stånden skulle få ett tillfälle
att, på grund af denna inbjudning, äfven rätta sitt förfarande;
men, mine herrar! iubjudningarne öro vanligen icke
annat än lomma complimenter. En talare vid förra riksdagen,
hvilken nu är död, och som hade sin plats på denna
Den 14 J u n i f. m.
a35
bänk, berättade en gång att mandarinerna i China så länge
fortsätta alt göra hvarandra complimenter, till dess alt af
2:ne den ene stupar. Jag fruktar, att så ufven skall gå med
dessa inbjudningar, och jag har endast begärt ordet för att
anmärka detta, ifall det kan tillvinna sig någon uppmärksamhet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga den af PresteSt. gjorda inbjudning, med läggande
till handlingarna af StatsUtskrs mera. N:o 5go.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Dä Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna,
att ja öfverröstat nej, begärde
Hr Munck af Rosenschöld votering.
Sedan Hr Munck af Rosenschöld uppgifvit hvad lian
äskade att contra-propostn måtte innehålla, upplästes till justering
och godkändes följande votens-proposition:
Den, som antager PresteShs nu föredragna inbjudning,
med läggande till handlingarna af StalsUtskts mern. N:o 5go,
voterar
ja;
den det ej vill, voterar
ne';
Vinner nej, afslår R. o. Ad. PresteSt:s inbjudning och finner
StatsUtskis meni. icke erfordra annan åtgärd, än alt läggas
till handlingarna.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
sora följer:
Ja — 77.
Nej — 3a.
Hr Munck af Rosenschöld reserverade sig emot
det fattade beslutet.
Hr Westfelt yttrade, det han ansåg sig pligtig gifva
tillkänna, att han icke deltagit i voteringen och ville hafva
det i prot. antecknadt.
Vid förnyad föredragning af Const.Utskls den 12 dennes
på bordet lagda mern. N;o 124, ang:de utgången af inom
förstärkta Consl.Utsk. anställda voteringar, fann R. o. Ad.
samma mern. icke erfordra annan åtgärd, än att läggas till
handlingarna.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s den 12 dennes på bordet
lagda mern. N:o 125, med anledn. af åtskilliga, efter afgifvandet
af Const.Utsk:s mern. N:o 119, liviiande hlifna förslag
till grundlagsändring.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Detta betänk, innehåller
den fortsättning af Consl.Utsk:*, af Gr. Anckarsvärd
förut omnämnda förlag, hvarigenom Const.Utsk. velat
Den 14 Juni f. m.
gifva en instruction för nästkommande Ständer oin den ordning,
i hvilken grundlagsändringsförslagen höra vid nästa
riksdag till pröfning och afgörande förekomma. När nu R.
o. Ad. ogillat början till denna instruction, så lärer det falla
af sig sjelft, att äfven fortsättningen ogillas, hvarom jag begär
Hr Frih. o. Landtnäs proposition.
Hr Gripenstedt, Joh. Äng.: Jag medgifver att conceqvensen
fordrar, det R. o. Ad. afslår förevarande betänk.,
när R. o. Ad. icke fann nödigt, alt det föregående betänk.,
hvarmed detta hörde tillsammans, skulle komma under nästkommande
Ständers pröfning, och jag åtnöjer mig således att
reservera mig emot dessa båda beslut.
R. o. Ad. ansåg detta mern. innefatta ett ämne, hvaraf
Ståndet icke ansåg sig kunna ingå i pröfning på afgifvet förslag
af Const.Utsk., och afslog således Utsk:s gjorda framställningar.
Ånyo föredrogos och lades lill handlingarna StatsUtsk:s
den 12 dennes på-bordet lagda memorialer:
N:o 588, angrde verkställd omröstning, i anledn. af R i k s—
Stms skiljaktiga beslut, i afseende på det till en styrelse för
allmänna arbeten ifrågasatta anslag;
N:o 58g, ang:de verkställd omröstning, i anledn. af RiksStms
skiljaktiga beslut, i fråga om skyldighet för Bruksidkaren
Gyzanders sterbhusdelägare alt erlägga ränta å skuld
till statsverket, i följd af ingången uppböi dsborgen;
N:o 5gi, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 578.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtsk:s den 12 dennes
på bordet lagda
utlåt. N:o 5g3, i anledn, af erhållna återremisser å
utlåt. N:o 568; och
mern. N;o 5g4, med förslag lill några ytterligare reglementariska
föreskrifter för Riksg.contts förvaltning.
Likaledes föredrogos ånyo och biföllos BancoUtsk:s den
12 dennes på bordet lagda
betänk. N:o 202, i anledn. af förrättad revision af bancodiscontverkets
räkenskaper och förvaltning för år 1840; och
mern. N:o ao3, anglde beviljande af gratificationer till
baneodiscontverkets vaktmästare för deras besvär i följd af
de genom Ulsk. verkställda revisioner af baneodiscontverkets
räkenskaper för åren i83g och 1840,
Vid förnyad föredragning af Exped.Utskrs den 12 dennes
på bordel lagda mern. N:o 55, ang;de vid riksdagens slut
till handläggning af Utsk:s tjenstemannapersonal återstående
arbeten, blef samma mern. af R. o. Ad. bifallet.
Den 14 Juni f. m. 237
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskts förslag
Nro 407' till- E. St:s und. skrifvelse till K. M., angrde
förnyad förordning rörtde grunderna och villkoren för hemmansklyfning,
samt afsöndring af jord eller annan lägenhet
från hemman.
Justerades 1 prot.utdr. för denna dag, angrde R. o. Ad:s
i anledn. af StatsUtskrs mera. Wto 5go och PresteStts inbjudning
fattade beslut.
Till justering upplästes och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag lill R. St.-s underd. skrifvelser
till K. M., nemi.:
N:o 408, i anledn. af K. M:s nåd. remiss af handlingar
rörtde anskaffande och inredning af annan tjenlig local för
JH. K. H. Kronprinsens stallstat;
Wto 4°9» i anledn. af K. Mrs nåd. remiss å Christinehamns
stads äldstes underd. ansökning om eftergift af Kronans
rätt till ett i nämnda stad fallet danaarf;
Nro 410! ■ anledn. af K. M:s nåd. remiss af Bruksidkaren
A. W. Gyzanders enkas och sterbhusdelägares ansökning
om befrielse från ådömd betalning af en ingången uppbördsborgen;
Nro
4u, angrde statsanslag till fattigvården för manskap
af värfvade armeen och flottan;
N:o 412, rörde allmänna stadganden och anslag till folkundervisningens
befrämjande, jemte åtföljande bilaga;
Nro 4>3) om utfärdande af en kungörelse, angrde bankens
på 10 och 14 skillingar kopparmynt gällande sedlar.
Upplästes Exped.Utsk:s mern. Nro 56 till R. o. Ad., i
anledn. af erhållen återremiss å afgifvet förslag till en § i
riksdagsbeslutet.
R. o. Ad. godkände derefter Exped.Utskrs under Nro
19 afgifna förslag till § i riksdagsbeslutet, angrde dagsverksskyldigheten
till kungsgårdar och boställen.
Upplästes lill justering och godkändes Exped.Utskrs nedannämnda
förslag till §§ i riksdagsbeslutet, nemi.:
Nro 54» om underd. skrifvelser i bancoärenden;
N;o 55, angrde ytterligare granskning af förslaget till
ny civil- och criminal-lag;
Nro 56, angrde hvilande förslag till grundlagsförändringar,
med afseende på national-representationens ombildning
;
Nro 57, angrde hvilande förslag till grundlagsförändringar;
-
a38 Den i\ Juni f. m.
N:o 58, om postmedlen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 4 e< m<
lii fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den i4 Juni 1841 -
Plenum kl. S e. m.
Justerades prot.utdr. för denna dag f. m.
Justerades pleni-prot:n för den 3o sistl. April. e. m., samt
den 3 och 5 sistl. Maj.
Lades på bordet nedannämnda från Utskm inkomna
mern. och utlåttn, nemi. frun
ConstitutionsUtskottet:
N:o 126, i anledn. af återremiss å Const.Ulskrs mern.
N:o 119;
StatsUtskottet:
N:o 5g5, med anmälan om resultatet af exlra-stalsregleringen
;
N:o 5g6, i anledn. af tvänne RiksSt:s återremisser å
Utsk:s mern. N:o 582, angtde arfvoden för riksdagskostnadernas
utbetalning;
N:o 597, i anledn. af anmärkntr emot Utskrs yttrande
ang:de aflöning för RiksSt:ns notarier under en månad efter
riksdagens slut.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Sen i5 Juni f. m.
239
Tisdagen den i5 Juni 1841.
Plenum kl. 11 f. m.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskts nedannämnda
förslag till R. Stts underd. skrifvelser till K. M.,
nemi.:
Wto 4(5, angtde en gratification till Secreteraren vid K.
Tabellcommissionen, Hofmarskalken Leyonmark;
Wto 41 ang:de amanuenserna vid K. Bibliotheket beviljad
ersättning;
N:o 417» angtde ett Ian af allmänna medel till Carlskrona
stads pastorat.
Justerades pleni-prot. för den 8 sistl. Maj f. m.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskts nedannämnda
förslag till R. St:s underd. skrifvelser till K. M.,
nemi.:
Wto 418, angtde utbetalande af begrafningshjelp efter
aflidne Räntmästare Alm;
Wto 419» angtde den nya ordinarie soldatroteringen i
Riket;
Wto 420j angtde den tillökade ordinarie båtsmansroteringen
inom en del Jan.
Likaledes upplästes till justering och godkändes Exped.-  Utskts förslag Wto 5g till § i riksdagsbeslutet, angtde ordinarie
slatsreglei ingen.
Justerades pleni-prot. för den 8 sisth Maj e. m.
Anmältes och emottogos 2tne Konungens Öfverstekammarjunkare
Frih. Fr. von Friesendorff och Frih. J. C. Adelsvärd,
hvilka, å K. Mts höga vägnar, bjödo R. o. Ad. alt
i morgon förmiddag kl. 11 infinna sig i Storkyrkan, för att
afhöra riksdagspredikan, samt att, efter slutad gudstjenst,
begifva sig till K. Slottet, för att vara K. M. följa k lige till
rikssalen; hvarjemte Hrr Öfverstekammarjunkare likaledes,
på K. Mts höga vägnar, bjödo 5o af R. o. Adis ledamöter
att spisa middag på K. Slottet, efter på rikssalen slutad ceremoni.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på e. m. kl. 7.
Den |5 Juni f. m.
Då nu ånyo föredrogs Const.Utskrs den i4 dennes på
bordet lagda mern. N:o 126, i anledn. af återremiss å Const.-  TJtskts mern. N:o 119, fann R. o. Ad. för godt att, med vid—
blifvande af sitt redan fattade beslut, godkänna den föreslagna
voter:s-propos:n.
Frih. Cederström, Jacob, Emot det sednare alternativet
i den af R. o. Ad. nu antagna voter:s-propos.,
får jag till prot. mig reservera samt anmäla min protest,
enär det fattade beslutet står i rak strid mot grundlagen.
Justerades 1 prot.utdr., angtde Const.TJlskts nyss föredragna
mern. N:o 126.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s den 14 dennes
på bordet lagda mern. N:o 5g5, med anmälan om resultatet
af extra-statsregleringen, fann R. o. Ad. nämnda mera. icke
erfordra annan åtgärd, än att läggas till handlingarna.
Justerades pleni-prottn för den 10 sisth Maj f. och e.
m. den 11 och 12 Maj samt den i5 Maj f. och e. m.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ■£■ till 2 på dagen.
In fidem protocolti,
F. O. Silfverstolpe.
Tisdagen den i5 Juni i84i.
Plenum kl. 7 e. m.
Justerades 1 prot.utdr. för denna dag f. ni.
Till pröfning företogs StatsUtsk:s den 14 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 5g6, i anledn. af 2 RiksStts återremisser
å Utsk:s mern. N:o 582, ang:de arfvoden för riksdagskostnadernas
utbetalning.
På begäran af Hr von Hartmansdorff, A u g., upplyste
lindert. Ridd. Secret., att utlåt. N:o 5g6 blifvit bifallet
af BorgareSt. och lagdt lill handlingarna af BondeSt.
Rörtde PresteSt:ts beslut, i anledn. af nämnda mern., var ännu
ingen underrättelse ankommen.
Hr von Hartmansdorff: Så vidt jag rätt fattat mellin
-
Den 15 Juni c. m.
ningen af de ifrågavarande besluten, så är betänk. redan bifallet
af 3 Stånd, d. v. s., om man sammanlägger de beslut,
som blifvit fattade öfver det förra betänk, i ämnet och öfver
det nu föredragna. Jag anhåller att Hr Ridd.Secret:n,
som har diarierna i siu hand, måtte upplysa om icke så förhåller
sig.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, alt förhållandet
med detta mål var, alt målet blifvit ålerremilleradt af R.
o. Ad. samt BorgareSt., första gången målet förevar, men
bifallet af Preste- och BondeSt:n. Nu hade BorgareSt. bifallit
utlåt. Nto 5g6 och BondeSt. lågt detsamma till handlingarna.
Hr von Hartmansdorff: Således hafva 3 Stånd redan
afgjort frågan. Jag får dock förklara, det jag vidbtifver
min redan yttrade mening om billigheten att gifva åt
denna tjensteman det arfvode, som riksg.fullmäktige föreslagit.
StatsUtsk. har i detta afseende uppställt grundsatsen,
att icke vilja ändra sitt tillstyrkande i de händelser då
a RiksSt. stannat emot 2. Denna grundsats är dock helt ny
bos StatsUtsk., kanske icke i4 dagar gammal; ty vid flera
tillfällen och föl' icke längesedan har StatsUtsk. funnit sig
föranlåtet att ändra sitt första tillstyrkande, ehuru 2 Stånd
stannat emot 2. Jag tror skäl hade varit att göra det äfven
nu, och yrkar afslag å betänkandet.
Frih. Gederström, Jacob: Jag instämmer med den
sista talaren och begär afslag å belänk. De anmärk:r, sorn
8ro gjorda mot den obillighet, som det första betänk, innehåller,
äro icke vederlagda genom detta sednare. De skäl
Utsk. anfört för vidblifvande af deras förra tillstyrkande,
äro ganska nya till sin beskaffenhet, icke under riksdagen
tillämpade, och aldrig tillämpliga.
Hr Prytz, Lars Adolph: De upplysningar, som vid
återremissen blifvit lemnade inom detta Stånd af Hrr riksgäldsfullinäkliges
ordförande, Frih. Rålamb, ansågos så lillly
llestgörande, alt Utsk:s afdelning tillstyrkte förändring af
det förra beslutet och beviljandet af det begärda arfvode!;
men inom Utsk:s plenum mölle icke afdelningens beslut bifall,
utan der ansåg man sig böra vidblifva den princip, att
då 2 Stånd stannat emot 2, så borde man icke frånträda sitt
förra beslut, likväl hafva, såsom Hr von Hartmansdorff anmärkt,
exempel inträffat, då denna princip icke varit vidhållen;
jag trodde derföre också, att det vore talande skäl
för alt frånträda den äfven nu; men då sådant icke skett,
får jag förena mig med de talare, som begärt afslag å betänkandet.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag finner mig
förekommen af Hr Prytz uti de upplysningar, som han lera2G
H. 3i
Den 15 J u n x e. m.
nät, oell får blott tillkännagifva, alt jag inom Utsk. tillhört
minoriteten uti denna fråga.
Gr. Mörner, Carl Göran: Då vi nu äro så nära
riksdagens slut, oell man icke med visshet vet hvad Preste
St.
beslutat i denna fråga, så skulle jag tro, att det vore
bäst att bifalla betänk., och alt det icke är för mycket att
.
Riksg.conl:s tjenstemän böra göra något för sina löner.
StatsTJtsk:s utlåt. JN:o 596 blef derefter af It. o. Ad.
bifallet.
Ånyo föredrogs StatsUtskrs den i4 denne9 på bordet
lagda utlåt. N:o 597, i anledn. af anmärkntr emot Utskrs
yttrande, angtde aflöning för RiksSt:ns notarier, under en
månad efter riksdagens slut.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då detta mål förra
gången förevar, hade jag äran yttra de skäl, hvarför jag ansåg
en förlängning af tractamentena böra äga rum. R. o.
Ad. fann ock då för godt att återremittera betänk., på det
skäl, att våra prot. icke kunna hinna uppsättas så snart, att
arbetet är fulländadt inom de få dagar, som Utsk. bestämt
för aflöningens fortfarande efter riksdagens slut. Det vore
således en obillighet, att vid detta Stånd, der piolina äro så
vidlyftiga, låta notarierna arbeta en tid, utan någon ersättning
för deras möda. Utsk:s betänk, blef af 2 Stånd
återremitteradt, men af de 2 andra bifallet. Om R. o. Ad.,
såsom jag hoppas och förmodar, nu är af samma tänkesätt
som förra gången, då återremissen ägde rum, så anser jag
den utvägen för oss öppen, att gå med en inbjudning till
BorgareSt. I sådan händelse hoppas jag äfven, att den tillökning,
som är billig, skulle komma att tilldelas våra notarier.
Jag föreslår alltså, att R. o. Ad. ville besluta, att, med
afslag å Utsk:s utlåt. N:o 5g7, bestämma, det de notarier,
som hos RiksSlm föra prottri, skola, i stället för den af Utsk.
utsatta aflöning under 8 dagar efter riksdagens slut, erhålla
en gratification, motsvarande beloppet af deras arfvoden för
en månad; hvilken gratification skall till dem i vanlig ordning
utbetalas, sedan Ridd.Secrettn anmält att de fulländat
sina arbeten för riksdagen.
Frih. Boye, Fredr.: Då det egentligen är jag, sorn
väckt denna motion, så måste R. o. Ad. ursägta, att jag har
en slaqs faderskärlek för mitt barn, och att jag således icke
tan annat än på det högsta tillstyrka ett annat beslut, än
det hvaruti Utsk. stannat. För att icke onödigtvis upplaga
tid, så förenar jag mig i den åsigt Hr von Hartmansdorff
framställt.
Gr. Frölich, David: Äfven jag instämmer med Hr
von Hartmansdorff i det af honom gjorda förslag. Jag, lik
-
Det) i5 Juni e. ra.
243
som lian, vet med mig alt ofta hafva besvärat R. o. Ad.
med ali åhöra, oell följaktligen äfven nolarierne med alt
ujipsälla hvad jag yttrat under denna riksdag; och jag ansel-
således som en skyldighet att bidraga dertill, att våra
notarier måtte få en förökning i sina arfvoden.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be
hagade
bifalla StatsUtskts utlåt. N:o 597.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. fann R. o. Ad. för
godt att, med afslag ä Utsk:s mein. Nto 597, bestämma, det
de notarier, som föra prot. hos RiksSt:n, skola, i stället folden
dem bestämda aflöning under åtta dagar efter riksdagens
slut, erhålla gtalificationer, motsvarande beloppet af
deras arfvoden för en månad, och skola dessa gratificationer
till dem i vanlig ordning utbetalas, sedan Ståndets secreterare
intygat, att desse notarier fulländat sina 1 iksdagsgöromål.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Hr von Hartmansdorff
äfven föreslagit, det inbjudning lill BorgareSt. mätte
afgå, till instämmande i detta beslut.
Hr von Hartmansdorff: ålin mening var egentligen,
all inbjudningen skulle ske äfven lill de öfriga RiksSlm.
Jag ber således att få rätta min framställning i delta
afseende.
R. o. Ad beslöt derefter att inbjuda de öfriga RiksShn
lill instämmande i det nu fattade beslutet.
Justerades 1 prot.utdr., innefattande R. o. Adis beslut, i
anleda, af StatsUtskts utlåt. N:is 5g6 och 597.
Upplästes Exped.Utsk:s förslag N:o 4*4? underd.
skrifvelse till K. M, med anhållan om aflålande af nåd. propos,
rörtde en ändamålsenlig förändring i nuvarande nationalrepresentation.
Hr Frih. o. Landtm, fästade uppmärksamheten deruppå,
att från BorgareSt. ännu icke ankommit något prot.-  utdr., i fråga om den inbjudning R. o. Ad. aflåtit till delta
Stånd, i afseende på den fråga, som utgjorde föremål för
detta förslag till tind. skrifvelse. Hr Landtm, hade således,
för sin del, trott sig böra föreslå R. o. Ad., då någon vidare
afvaktan af ankommande prot.utdr. svårligen kunde
medgifvas vid riksdagens nu inträffande slut, att godkänna
detta förslag till underd. skrifvelse, med villkor att detsamma
äfven blifver af BorgareSt., såsom öfverensstämmande
med dess beslut, godkändt.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det bevisar vissn
ligen ett ovanligt nit hos Exped.Utsk., att uppsätta en
Den i5 Jani e. ra.
skrifvelse lill K. M. innan prot.utdr. från BorgareSt ankommit
; men sedan den nu blifvit uppsatt, kan jag ieke annat
än anhålla, att den måtte få hvila på bordel, till dess BorgareStrs
beslut i ämnet genom ankommet prot.utdr. blifver kändt.
Gr. Frölich, David, och Gr. Anckarsvärd, Carl
Henr., förenade sig med Frih, Tersmeden.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Jag anser mig böra
gifva tillkänna, alt Exped.Utsk. enhälligt beslutat uppsättandet
af detta förslag, i frågans nuvarande skick, dels
med afseende å den brådska, som nu äger rum, att innan
riksdagens slut få alla ärenden rik tigt afslutade, dels oek derföre
att Utsk., som icke kunde afvakta BorgareStts svar på
R. o. Ad:s inbjudning, enär någon skrifvelse i ämnet i sådant
fall aldrig kunnat till uppsättning medhinnas, funnit
sitt nu afgifna förslag lill underd. skrifvelse vara i det närmaste
öfverensstämmande med 3 Stånds beslut.
Då jag, i afseende å sjelfva saken, eller den här framställda
underd. anhållan till K. M., varit af motsatt tanke
roed pluraliteten, samt inom detta rum talat emot en slik
underd. anhållan, så kan jag, för min del, icke laga åt mig
det yttrande den siste värde talaren nyss fällt, angtde det
ovanliga nitet, Exped.Utsk., enligt hans förmenande, skall
visat vid behandlingen af denna fråga.
Ilr Liljenstolpe, Axel Fredr.: I anledn. af Frih.
Rehbinders sednaste anförande, alt Exped.Utsk. enhälligt beslutat
ifrågavarande skrifvelses uppsättande, får jag äran nämna,
att jag icke deltagit uti detta beslut, emedan jag var
frånvarande då det fattades; äfvensom ali jag icke, om jag
varit närvarande, skulle hafva tillstyrkt att någon skrifvelse
blifvit uppsatt förr, än prot.utdr. från BorgareSt. ankommit;
emedan jag dels icke anser Exped.Utsk. hafva ägt rättighet
att derförinnan expediera något förslag till underd.
skrifvelse, dels ock ogillar sjelfva saken, eller att nu ingå
till JK. M. med ifrågavarande underd. skrifvelse, då vi hafva
ett representationsförslag, örn ock aldrig så oantagligt,
hvilande till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då flere ledamöter
yrkat, att det nu föredragna förslaget till underd. skrifvelse
skulle komma att hvila på bordet, tills prot.utdr. ankommit
från BorgareSt., ronde den inbjudning, som R. o. Ad. till
nämnda Stånd aflålit, torde R. o. Ad. finna, att, lill följe af
Riksd.Qrdms föreskrift, förslaget, borde hvila på bordet till
nästa föredragning.
Ropades ja.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Ulskfs nedannämnda
förslag lill §§ i riksdagsbeslutet, nemi.:
,  JM:o 60, angtde ändring i 7 §:n af Riksacten;
Den i5 Jiini c. m. a^5
N:o 6r, ang:de ny ansvarighetslag för fullmäktige i Riksgäldscontoret;
Nto
62, angtde förändringar och tillägg i allmänna lagen;
N:o 63, angtde upphäfvandet af lagens stadganden, rörtde
qvalificerade dödsstraff;
Nto 64, ang:de upphörandet af lottkastning i dråpmål;]
Nto 65, angtde inskränkning i spö- och risstralfens användande
;
JNto 66, angtde stockstraffets upphörande;
Nto 67, angtde förtydligande af 5 cap. 68 §:n 1 mom.
concurslagen;
Nto 68, om upphäfvande af rättigheten för minderåriga
personer af allmogen att ingå giftermål;
Nto 69, angtde upphörande af Bankens och Riksg.contts
forum privilegialum;
Nto 70, angtde upphäfvande af Riddarhusets forum pri—
viiegiatum;
Nto 71, angtde upphäfvande af K. förordningen den 1
Oct. 1702;
Nto 72, angtde förklaring of 17 cap. 11 §:n Rättegångsbalken
;
Nto 73, angtde ändringar i 8 cap. 1, 3, ii och i2§§tna
Utsökningsbalken;
Nto 7'4, angtde undantag från föreskrifterna i 2 cap. 1
och 2 §§tna Utsökningsbalken;
Nto 75, angtde upphäfvande af det stadgade förhöjda
ansvaret för militäre tjenstemäns öfverfallande;
Nto 76, angtde fördelning af böter för försummad
lagfart;
Nto 77, angtde förvandling af böter för stöld, som ligger
i tveböte;
Nto 78, angtde antalet af nämndemän vid husesyner å
prestebohl;
Nto 79, angtde ändring i K. förordningen den 16 Juli
!776;
Nto 80, angtde ansvars stadgande för inslående af
fönster;
Nto 81, angtde upphäfvande af K. brefvet den 5 Febr.
1768;
Nto 82, angtde förklaring af 83 §tn i concurslagen;
Nto 83, angtde beslutade grundlagsförändringar;
Nto 85, angtde ändring uti mantalspenningarnes beräknande.
Till justering upplästes och godkändes Exped.Utskts förslag
Nto 42l> ^tis underd, skrifvelse till K. M., angtde
anslag för reparation af f. d. Nummerlotteriets hus, samt till
arfvoden åt tjenstemän och biträden vid Riksarchivet.
D c 11 15 Juni e. ra.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Ulskts
förslug till nedanniimnda actie §§ i riksdagsbeslutet, nemi.:
iVco 84, ronde särskilda bevillningsfrågor;
Nco 8u, angtde exlra-stutsregleringen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, till följe af 82 §Cn
Riksd.Ordn., det vore 11. o. Äd:s skyldighet att, innan Ståndet
i morgon åtskiljes, genom deputationer göra underd. afskedsuppvaklningar
hos H. M. Konungen oell del Kongl.
Huset. Det hade varit vanligt att dessa deputationer hade
utgjorts af 48 ledamöter, och understundom hade äfven flere
ledamöter af R. o. Ad. deruti deltagit; Hr Landtm, hemställde,
om R. o. Ad. behagade besluta, att minst 48 ledamöter
skulle i nämnda deputation deltaga.
Ropades ja.
Hr Landtm, anmodade, i anledn häraf, dem af R. o.
Ad:s ledamöter, som önskade i deputationen deltaga, att låta
anteckna sig hos Ridd.fiscalen.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Då det icke är lik—
giiltigt, huru de tal, hvilka hållas i Ståndets namn vid de
nu skeende afskedsuppvaktningarna, äro beskaffade, så torde
jag få anhålla att fusta Ståndets uppmärksamhet på, huruvida
icke Ståndet skulle anse lämpligt att begära, det vi fingo
afhöra de tal, som Hr Frih. o. Landtm, i detta afseende
ämnar hålla.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt om han rätt fattat
Gr. Anckarsvärds mening, så hade den varit, att han ansåg,
alt de tal, sorn i morgon inför Konungen och det Kongl.
Huset skola hållas, borde inför R. o. Ad. uppläsas, så att
Ståndet måtte komma i tillfälle att dervid göra de anmärkntr,
sorn kunde pröfvas nödiga.
Hr von Hartmansdorff, Au g.c Jag påminner mig
icke säkert, om förhållandet med dessa tal är sådant, att
Landtm, talar till K. M. på samtliga Ståndens vägnar. Jag
anhåller att blifva upplyst derom, samt att jag derefter åter
måtte få ordet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att 82 §:n Riksd.Ordn.
innehöll följande: 'Innan U. St. åtskiljas, gore de, medelst
deputationer, sina underd. afskedsuppvaktningnr hos Konungen
och det K. Huset, saint tage älven genom deputationer
afsked från hvarandra.” Ordalydelsen syntes bestämma, att
hvarje Stånd särskildt genom sina deputerade böra göra de
underd. afskedsuppvaktningarna hos Konungen och det K.
Huset. Si hade äfven hittills alltid skett, och derföre hade.
så val Landtm, sorn de öfrige talmännen vid dessa tillfällen
hållit tal.
Hr von Hartmansdorff: I afseende på de tal, sorn
D e ii i5 J u u i c. m.
Landtm, fram förer å Ståndets vägnar, skulle jag Ivo, ali det
för sin ordförande liar skal alt hysa det förtroende, ali någon
granskning af sättet, hvarpå lian fullgör sitt uppdrag,
hvarken behöfves eller är lämplig. Jag afstyrker således
all uppläsning af dessa tal.
Gr. Anckarsvärd: Om jag för ingen del vill vid delta
tillfälle skilja mig från Nr von flartinansdoi fF i afseende
på förtroendet, så skulle jag likväl tro, att en skyldig grannlagenhet
emot vår ordförande fordrar, att vi bedja aU få
afhöra de tal, som han i Ståndets namn ämnar hälla, för
att derå lemna den sanction, hvartill jag tror Ståndet vara
berättigad!, förmodande jag, att det är för vår Landtm,
angenämare att hafva Ståndets förut fattade bifall till dessa
tal, än att vara i ovisshet om, huruvida de skola komma att
anses af Ståndet. Jag är föröfrigt, i likhet med Hr <>on
Hartmansdorff, öfvertygad, att dessa tal icke komma eller
kunna komma att möta någon slags invändning från Stån
dets
sida, men kan det oaktadt likväl icke annat än fortfara
i mitt yrkande, att Hr Frih. o. Landtm, matte täckas
hafva den godheten att för oss låta uppläsa dessa tal.
Hr von Hartmansdorff: Om den siste talaren är öfvertygad
derom, att Ståndet icke skulle hafva någon invändning
emot dessa tal, så inser jag icke något annat ändamål
med deras uppläsning, än att låta oss höra ännu flera
tal än vi förut hört under denna riksdag. Jag tycker vi
kunde hafva nog af dem, som vi hört under 17 månader.
Till Ståndet hemställer jag föröfrigt, 0111 det är mera grannlaga
att begära en granskning, än att icke begära den.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om R. o. Ad. så
funne för godt, skulle Hr Landtm, vid början af morgondagens
plenum, då Ståndet samlades för alt afgå till kyrkan,
låta uppläsa de tal, som Hr Landtm , på R. o. Ad:s vägnar;
komme att hålla vid afskedsuppvaktningarna hos H. M. Konungen
och det K. Huset. R. o. Ad. behagade måhända
finna, att uppläsning deraf denna afton icke vore lämplig,
enär de då möjligen kunde blifva föremål för publiciteten,
innan de hunnit framföras till de höga personer, till hvilka
de äro ställda.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att 82 §:n Riksd Ordn.
äfven föresluifver, att Stånden genom deputationer skola taga
afsked af hvarandra. Den deputation, som från R. o.
Ad. till de öfriga Stånden afgått, hade vanligen bestått af
12 ledamöter, och hade äfven vanligen Landtm, på förhand
gjort sig underrättad om naglin af de på Riddarhuset främst
varande Grefvar vore sinnad att anföra denna deputation
och dervid uttrycka R. o. Ad:s afskedshelsning. Under förutsättning
att R. o. Ad. vid denna riksdag skulle ämna be
-
q48
Den 15 J n n I e. in.
handla den sälten på samma sätt, som vid föregåehde riksdagar,
hade Hr Landtm, anmodat Gr. Löwenhjelm, Gustaf,
som vid början af riksdagen anfört helsningsdeputationen till
de öfriga Stånden, att äfven vid riksdagens slut anföra Ståndets
afslsedsdeputation till MedStånden. Hr Landtm, hemställde,
om R. o. Ad. behagade godkänna denna åtgärd, och
om Ståndet ansåg deputationen böra bestå af 12 ledamöter.
Ropades ja.
Gr. Anckarsvärd: På de grunder jag förut tagit mig
friheten anföra, anhåller jag, att, innan deputationen till de
öfriga Stånden afgår, vi måtte få höra de tal uppläsas, som
äro ämnade att hållas till dem.
Hr von Hartmansdorff: Jag har visserligen intet
emot, att dessa tal må, ifall de äro färdiga, på förhand
uppläsas för R. o. Ad., dock utan att denna uppläsning göres,
för att å dem begära någon stadfästelse. R. o. Ad. erinrar
sig nogsamt, att det plägar vara vanligt, alt de öfriga
Stånden börja med sina afskedshelsningar hos oss, och att
således Landtrms tal utgöra svar på deras tal. Det torde
då vara i sin ordning, att, så länge man icke hört de öfriga
Ståndens afskedshelsning, R. o. Ad. icke på förhand binder
sig vid vissa ordalag, utan att af det sätt, hvarpå vi tilltalas,
må bero, huru vi komma alt svara. Jag anhåller derföre,
att, om en uppläsning af Hr Landtmts tal kommer att
äga rum, sådant måtte ske endast till kännedom, men ej till
stadfästelse.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det är visserligen
sannt, att deputationerne från de öfriga Stånden ankomma
förr till R. o. Ad., än R. o. Ad:s egen deputation till
dem afgår; men detta kommer förmodligen deraf, alt R. o.
Ad. är det första Ståndet, och således kan det icke sättas i
fråga, alt R. o. Ad:s depntationstal till de öfriga RiksStm
skulle innehålla något svar på de tal, sorn de öfriga Stånden
hålla. Jag har åtminstone icke så uppfattat detta, och tror
icke, att det förut varit öfligt, utan alt talen på förhand varit
uppsatta och blifvit godkända af Ståndet. Jag påminner
mig att så tillgick vid början af riksdagen, och finner intet
skäl, hvarför vi vid slutet af riksdagen skulle frånträda denna
praxis. Jag förenar mig således uti Gr. Anckarsvärds
anhållan.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Om R. o. Ad. hade att
befara, att från något af de andra Stånden få emottaga en
sådan afskedshelsning, som den jag varit i tillfälle alt en
gång på detta ruin afhöra från ett af de öfriga respective
RiksShn, så tror jag verkligen, alt det vore skäl alt instäm
ma
uti Hr von Hartmansdorffs tanke, att man borde afvakta
talen, innan man bestämmer svaren; men då jag tror, att
vi
Den i5 Juni e. m.
3^9
vi nu hunnit så långt uti parlemenlarisk skicklighet, nit något
sådant icke vidare kan vara alt befara, linner jag icke
någon betänklighet vid den begärda uppläsningen. Jag hoppas
och förmodar, all BiksSttns tal till hvarandra komma
att inskränka sig till en enkel lyckönskan till ett godt slut
på riksdagen.
Gr. Anckarsvärd: Lika med Gr. Horn, får jag äfven
gifva tillkänna min tanke, att jag hoppas, det hvarje individ
inom representationen har kommit till den urskiljning och
det förstånd, som Gr. Horn trott sig kunna förvänta. Jag
betvifla!- således för ingen del, alt icke förhållandet kommer
att blifva sådant, som bemälde Grefve antagit; men jag skulle
föreställa mig, alt äfven för det motsatta fallet, borde det
icke komma i fråga att ventilera något svar på något så beskaffadt
tal, utan att den parlemenlariska skickligheten komme
att bestå deruti, att man förfore med den värdighet,
som egnar R. o. Ad., så väl in corpore, som hvad angår hvarje
individ deraf, och alt R. o. Ad. således ganska väl kunde
nu fatta sitt beslut i afseende på de tal, som af den värda
ledamoten, hvilken åtagit sig delta bestyr, blifvit uppsatta,
och hvilka troligen äro af den beskaffenhet, att all slags
farhåga i detta hänseende är, minst sagdt, öfverflödig.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag har
en gång deltagit uti den deputation, som med afskedshelsning
från R. o. Ad. besökte de andra Stånden och besvarade
den beskickning, som de afsändt till oss. Vid detta tillfälle
var det den som anförde deputationen, hvilken tillkännagaf
sin helsning och tacksägelse för den välönskan, som
blifvit framförd från de öfriga RiksSt:n. Det torde nu äfven
komma alt ske på samma vis. I alla fall inser jag icke
någon skada derutaf, att man, på sätt Hr von Hartmansdorff
föreslagit, väntar att fatta något definitivt beslut, huru
denna tacksägelse skall låta, tills man fått höra hvad som
uttalats å de andra Ståndens vägnar. Jag kan icke föreställa
mig annat, än att detta måste vara mest öfverensstämmande
med den värdighet, som R. o. Ad. alltid bör iakttaga,
och tror icke, ehvad helsningarne från de öfriga Stånden
må innehålla, härifrån skall komma att yttras andra ordalag,
än de som äro fullkomligt öfverensstämmande med
hvad som är tillbörligt. Jag instämmer således med Hr von
Hartmansdorff, att icke något definitivt godkännande af dessa
tal må äga rum, förrän man fått höra huru de öfriga
Stånden tilltala oss.
Hr von Hartmansdorff: Sedan Hr von Hohenhausen
yttrat sig, har jag få ord att tillägga. Gr. Ackarsvärd
har anmärkt, att det icke vore lämpligt alt öfverlägga om
talens beskaffenhet, sedan man afhört de andra Ståndens och
26 H. 32
Den i5 Juni c. m.
måhända icke vore nöjd med dem, sorn här på förhand blifvit
författade. Detta hänvisar till något, som måhända borde
föraniedt Gr. Anckarsvärd att icke väcka denna fråga.
Grefven hav uttryckt sitt förtroende för den ledamot, som
fått sig uppdraget att föra It. o. Adts talan vid detta tillfälle.
Om Hr Grefven hade haft della förtroende från början,
så förmodar jag att vi sluppit denna anmärkning. Jag
skulle tro, att det just hörde till den parlementariska skickligheten,
som här är omförrnäld, att något lita på dens skicklighet,
som fått förtroende att anföra deputationen. Jag
skulle önska, att denna öfverläggning måtte slutas, och att
vi finge stanna vid Hr von Hohenhausens förslag.
Gr. Anckarsvärd: Att Hr von Hartmansdorff äfven
slutligen vill och önskar, det öfver'läggningen efter dess åsigt
af ämnet mätte komme att slutas, förundrar mig ingalunda; men
det kan alldeles icke föranleda mig att afstå från den tro,
att dessa tider äro förbi och böra vara förbi, då ett Riksstånd
genom ett uteslutande förtroende för någon personlighet
öfverlåter åt honom att till de andra Stånden obetingadt
få framföra hvad helst han behagar. Jag utber mig
alt detta ingalunda måtte tydas såsom något misstroende till
den aktningsvärde ledamot, som åtagit sig att vid detta tillfälle
vara tolk af R. o. Ad:s tänkesätt i anseende till de öfriga
Stånden; men anhåller att få vidhålla min mening, att
jag tror det vara föga öfverensstämmande med ett Stånds
värdighet, att öfverlåta åt en individ att framföra Ståndets
tankar, utan att Ståndet fått hörn huru han ämnar göra
det, och utan att deråt hafva gilvit den sanction, som
jag tror vara erforderlig, för att denna helsning skall kunna
uttrycka hvad den bör vid detta tillfälle, då Stånden
lyckönska hvarandra till väl förrättade arbeten och ett slut
på en långvarig riksdag.
Jag fortfar uti min begäran att vi måtte få afhöra dessa
tal.
Gr. Frölich, David: Jemte det jag till alla delar
instämmer uti de äsigler den siste talaren yttrat, får jag
äran erinra derom, alt Gr. Anckarsvärd gjorde sin framställning
om att få höra de tal som skulle hållas till de respective
MedSlånden, innan det var af Hr Frih. o. Landtm, förklarad!,
att det var Gr. Löwenhjelm som åtagit sig detta
förtroende; således tror jag, att intet svar behöfves i afseende
på den förnärmelse för Gr. Löwenhjelm, som Hr von
Hartmansdorff tyckte sig finna uti Gr. Anckarsvärds framställning.
Jag fruktar att just den framställning Hr von
Hartmansdorff vid detta tillfälle gjort, för att afböja verkan
af Gr. Anckarsvärds, har förorsakat att denna discussion blifvit
vidlyftigare än annars skulle hafva skett, då Hr von
Hartmansdorff förutsatt, att dessa tal skulle kunna komma
att innefatta någonting annat än en helsning, eller att de
Den i5 Juni e. m.
skulle komma alt rätta sig efter de tal, sorn vi få höra från
de andra RiksSttn. Det är således hufvudsakligen på de
skal Hr von Hartmansdorff anfört, som jag tillstyrker ett
instämmande uti Gr. Anckarsvärds åsigt.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Om jag icke
mycket misstager mig, -så framställdes vid början af riksdagen
samma begäran, som Gr. Anckarsvärd nu yttrat, eller
att den ledamot, sorn R. o. Ad. utsett, för att på vanligt
sätt framföra dess lyckönskningar till de öfriga Stånden, ville
meddela R. o. Ad. de tal, som han bos de andra Stånden
ämnade hålla. Jag påminner mig icke, huruvida något
beslut af R. o. Ad. då fattades, i anledn. af en sådan framställning,
som föröfrigt synes mig vara ganska naturlig, då
det är å Ståndets vägnar, som dessa tal hållas; men jag påminner
mig bestämdt, alt Gr. Löwenhjelm, som äfven då
var ordförande för den deputation, som afsändes till MedStånden,
uppläste de tal han i sådan egenskap författat,
och jag skulle nästan våga säga, att en allmän känsla vid detta
tillfälle var ett fullkomligt gillande af deras innehåll, hvilket
otvilvelaktigt äfven nu skulle blifva följden, om vi lingö
afhöra talen. Jag föreställer mig likväl, att denna uppläsning
icke bör komma i fråga förr, än vid det tillfälle då deputationen
afgår, och jag tror att, om man då till Gr. Löwenhjelm
framställer den anhållan, sorn nu blifvit väck t, så skall
han icke underlåta att efterkomma densamma.
II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Såsom jag
fattat meningen af hvad här blifvit vttradt, så lärer den vara
alt få höra de tal, hvilka jag, såsom ordförande för den
deputation, hvilken bör afgå lill de öfriga Stånden, ämnar
hålla i morgon, innan vi afgå lill kyrkan. Är detta meningen,
så får jag förklara, att, i hvad på mig ankommer, är
jag fullkomligen färdig att då meddela Ståndet de tankar jag
ämnar uttrycka.
Gr. Anckarsvärd: Jag är fullkomligen tillfredsställd
af den förklaring, som Gr. Löwenhjelm nu haft den godheten
att afgifva.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det (jin Ridd.Ordn.
föreskrefve, att, sedan R. o. Adis sammankomster på Riddarhuset
äro afslulade, Landtmarskalksstafven aflemnas till den
äldste närvarande Grefven, hvilken, åtföljd af 6 ledamöter
af R. o. Ad., återför den till K. Slottet samt aflemnar den
till H. M. Konungen. Hr Landtm, anmodade i anledn. häraf
6 af Ståndets ledamöter att anteckna sig, för att fullgöra
delta åliggande.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. insåge
omöjligheten af att, innan Ståndet i morgon åtskiljes, binna
justera alla de proCr, som blifvit hållna under Ståndets sednare
sammankomster. Färdiga och uppsatta voro protma
a5a
D c n 15 Jun i e. ni.
till och med för den iq sisth Maj; de återstående torde således
icke kunna inför R. o. Ad. justeras, utan hemställde
Hr Landtm., om R. o. Ad. behagade vid detta tillfälle bestämma,
på satt vid föregående riksdagar ägt rum, att justeringen
af de ännu ojusterade prottn får ske inför Riddarhusdireclionen.
Ropades ja.
Undert. Ri dd.Secre t.: Jag tager mig friheten att i
R o. Adts minne återföra, att vid början af riksdagen låg
från förra riksdagen hvilande ett grundlagsändringsförslag,
åsyftande att RnksSttns prottr hädanefter icke skulle komma
att in extenso tryckas. Detta förslag blef sedan icke af R.
St. godkandt. Emedlertid, af den anledn. att ett sådant förslag
låg hvilande till grundlagsenlig behandling, ansågo flere
af Ståndets ledamöter, och meddelade mig enskildt den
tanken, att man icke borde börja med tryckningen af R. o.
Adts prottr, förrän denna fråga blifvit afgjord. Något beslut
derom kunde icke inom Ståndet fattas, emedan grundlagen
föreskrifver, att tryckning af dessa prottr skall verkställas
så fort ske kan. Jag ansåg mig emedlertid skyldig
att efterkomma denna antydan till mig, och det gjorde, alt
icke med tryckningen af prottn börjades förr än nyssnämnda
grundlagsfråga blef afgjord, hvilket dröjde några månader
från riksdagens början Detta har gjort, att det icke
varit möjligt alt med tryckningen hinna längre än lill Augusti
månad för lidet år; det öfriga återstår således ännu.
Instructionen för Riddarhusdirectionen föreskrifver, att, såvida
icke R. o. Adts prottr inom ett år efter riksdagens slut
8ro tryckta, är Ridd.directtn skyldig att föi klara Ridd.Seciet.
tjensten ledig och tillsätta en annan Ridd.Secret. Jag anser
mig för R. o. Ad. böra anmäla detta förhållande, till det
afseende R. o. Ad. kan finna derå böra fastas.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: R. o. Ad. har nogsamt
under denna riksdag sett med hvad nit och drift Ridd.-  Secreltns göromål blifvit skötta. De skäl, som Ridd.SecreCu
anfört för dröjsmålet med prot:ns tryckning, äro oss väl bekanta.
Jag förmodar derföre, att R. o. Ad., på grund af
dessa omständigheter, finner skäligt att icke yrka verkställigheten
af ett beslut, som under andra förhållanden ansågs
nödigt för att fä protocollstryckningen fulländad. Jag anhåller
således, att Hr Frih. o. Landtm, täcktes derom framställa
propos. till Ståndet.
Gr. Anckarsvärd, Garl Henr.: Under ett fullkomligt
instämmande i Hr von Hartmansdorffs yttrande i afseende
pä det af Ridd.Secretm visade nit, och den skicklighet,
hvarmed han uträttat sina åligganden, så tager jag mig likväl
friheten hemställa, huruvida det är fullkomligen lämpligt
att upphäfva ett stadgande nu så här in pleno, sorn förut är
D eii i5 Juni e. m.
j53
af R. o. Ad. fattadt i detta afseende. Mig vill svnas, att
det icke vöre något så öfverstigande.möjlighetens gråns, alt
inom ett år härefter få proCn tryckta. Jag kan icke heller
inse, att det vore fullkomligen öfverensstämmande med ordningen,
att icke prottn befinnas tryckta inom ett år efter
riksdagens slut, och då ett beslut derom är fattadt, så finner
jag icke något skäl att göra någon ändring i detta afseende.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius; Då jag
tillförene haft äran att genom R. o. Adis förtroende vara ledamot
af Ridd.direct;n, anser jag det vara min skyldighet alt lemna
upplysning om tillkomsten af det stadgande, sorn Ridd.Secretm
nu har omförmält. Det föranleddes af en motion utaf Hr
Cederschjöld, och anledningen dertill var, att hela tiderymden
från den ena riksdagen till den andra ofta förgått innan
prot-.n blifvit färdigtryckta. När riksdagen är slut, så
ser R. o. Ad. väl, att Ridd.Secret:n har vida mindre biträde
än under densamma. De Ivänne tjenstemänneu, som äro
anställde vid Ridd.cancelliet, hafva sina bestämda åligganden
alt sköta, bland hvilka complel ter ingen a f genealogierna, sorn
måhända under riksdagen blifvit eftersatt, upptager mycken
tid. De kunna således föga vara att påräkna till Ridd Secretms
hjelp i afseende på proftryck ningen. Ridd.Secretm
har äfven upplyst, hvarföre icke tryckningen kunnat Iaea sin
början förr än som skett. På grund af detta allt, skulle jag
tillstyrka, att det måtte öfverlemnas åt Ridd.direclin alt låta
påskynda tryckningen så fort sig göra later, utan att fästa,
såsom ett bestämdt villkor, att den måtte vara fullbordad
inom någon viss tid, ankommande det på directm, hvilken
äger R. o. Ad:s förtroende, att afgöra, om i detta fall
någon försumlighet ägt rum.
Frih. Tersmeden, Willi. Fredr.: Jag tager mig friheten
anhålla att få upplysning om, när det blef stadgadt,
att protma skola vara färdigtryckta inom ett år efter riksdagens
slut, samt att jag sedan åter måtte få ordet.
Undert. Ridd.Secret.: Deri inslruction, uti hvilken
detta stadgande finnes införd!, är af år t854; m,‘n inS vill
minnas, alt det lanns äfven i den inslruction, som utfärdades
vid 1828—3o arens riksdag.
Frih. Tersmeden: Ingen kan mera än jag vara öfvertygad
om vår nuvarande Ridd.SecreCs nit, skicklighet och
drift vid uppfyllandet af sitt kall. Ingen skulle heller högre
än jag hafva önskat, att det gt undlagsändringsförslag,
hvarigenom vi hade sluppit dessa digra prolius tryckning,
blifvit bifallet; men sedan det är afslaget, och så länge som
den nuvarande grundlagens stadgande är gällande, så, på det
att i framtiden något missbruk i afseende på utlänjoing af
R. o. Ad:s protus tryckning icke må kunna äga rum, an
-
D c n i5 Juni e. ra.
ser jag atl R. o. Ad. icke tm bör flänga ett beslut, som
Stäudet för flera riksdagar sedan fattat oell hittills icke funnit
skäl att upphäfva. Jag är, för min del, öfvertygad om
att något sådant icke behöfves för den närvarande Ridd.-  Secrettn. Det är visserligen sanni, att riksdagsprotin äro temmeligen
långa; men med anlitande af några flera boktryckerier,
tror jag dock, att det låter sig göra att få dem tryckta
inom den bestämda tiden. Jag kan således icke annat än
afstyrka R. o. Ad. från att förändra det en gång fattade
beslutet.
lindert. Ridd.Secret: Den framställning jag tog
mig friheten att lill R. o. Ad. göra, slutade jag dermed, att
jag ansåg mig böra göra den, till det afseende R. o. Ad.
länn densamma böra förtjena. Något annat anhöll jag icke
0111, än att detta måtte fä stå uti prot., för den händelse,
att jag icke kunnat, enligt de contracter, som med boktryckarne
äro uppjorda, fullgöra de åligganden, som tillkomma
mig i afseende på prot:ns tryckning. Skulle denna tryckning
icke medhinnas inom ett år härefter, så får jag då underkasta
mig hvad lagen i detta fall bjuder.
Ilr von Hohenhausen: Så vidt jag förstått af dis—
cussionen, så har frågan aldrig varit om att borttaga något
stadgande ur instruetionen; frågan har nu endast varit, att,
emedan vid denna riksdag inträffat, att det icke var skäl
att på förhand belasta Staten med en kostnad, genom att
trycka protln in extenso, innan ännu det grundlagsändringsförslag,
som afsåg afskaffandet af deras tryckning på Statens
bekostnad, blifvit afgjordt, och emedan riddarhuscassans tillgångar
icke medgåfvo att verkställa denna tryckning på denna
cassas bekostnad, så skulle man lemna Ridd.direct:n rättighet
att för denna gång göra ett undantag från det stadgande,
som ålägger den alt förklara Ridd.Secret.tjensten
ledig, så framt icke prot:n äro färdigtryckta innan ett år efter
riksdagens slut. Jag har haft någon befattning med dithörande
ämnen under den tid då jag var medlem af Ridd.-  direct-.n, och vet huru mycket besvär, som fordras för att få
protrn färdigtryckta. Vid i8a3 års riksdag fortgick ännu
tryckningen af föregående riksdagens prot:r, och 1823 års
riksdagsprottr voro icke färdigtryckta lill dess Ständerne sam.
mankornmo ånyo år 1828. Det är således, enligt min öfvertygelse,
mycket skäl att göra afseende på den framställning,
som blifvit på ett ganska delicat sätt framförd, och
jag insisterar på den propus., som jag förut haft äran
föreslå.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag är icke i tillfälle
att bedömma, huruvida protrn vid denna riksdag blifvit
betydligt voluminösare, än vid den riksdag då R. o. Ad. lättade
det beslut, som bär blifvit omnärnndt; men efter hvad
Den i5 Juni e. m.
a55
jag tror vara förhållandet, så lär vid denna riksdag plena
varit flera än vid de föregående, och som tiden i allmänhet
upptagits af discussioner och ganska vidlyftiga tal, så vill jag
deraf sluta, att prot:n blifvit ganska vidtomfattande. Under
sådana förhållanden tycker jag alt den framställning,
Ridd.SecreUn gjort, verkligen har mycken billighet för sig,
och jag skulle i allmänhet tro, att det vore bättre, det prol:n
trycktes något långsammare, särdeles om derigenom lemnäs
tillfälle för Ridd.SecreUn att nogare genomgå och corrigera
uppsättningen; ty af min egen erfarenhet känner jag, att jag
högst sällan haft tid alt genomse mina yttranden, och jag
förmodar att så varit fallet med de flesta talare. Med afseende
härå, samt på grund af den vigt och omfattning, dessa
prol:r äga, finnér jag allt skäl att bifalla Ridd.Seeretms
framställning.
Gr. Frölich, David: Det torde finnas en medelväg
emellan hvad Hr von Hohenhausen föreslagit, eller att det
skulle bero på Ridd.direct:n alt bestämma när prot:n böra
vara färdigtryckta, och instruetionens stadgande, att denna
tryckning bör vara fullbordad inom ett år efter riksdagens
slut. Jag vågar föreslå en sådan medelväg, nemi. att den
af instruetionen bestämda termin måtte utsträckas till 1842
års slut. Då har man beviljat en sådan tillökning, som kan
skäligen motsvara den större omfattning, som prot:n vid denna
riksdag fått, och man har likväl bibehållit den en gång
fastställda principen af en viss tid, inom hvilken de böra vara
färdiga. Jag vågar derföre anhålla om Hr Frih. o. Landtm:*
propos. på denna min mening, som torde förena de mogatta
åsigterna, och jag gör det så mycket mera, som jag särdeles
önskar, att icke det hinder, som Ridd.SecreUn omförmält,
måtte beröfva oss den förmånen att vid en kommande
riksdag få påräkna hans biträde såsom Ridd.Secreterare.
Gr. Anckarsvärd instämde med Gr. Frölich.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Hr von Hohenhausen*
förslag, sammanjemkadt efter Gr. Fiöliehs mening, då
skulle vara, att R. o. Ad. öfverlemnade åt Ridd.direct-.n att,
derest directionen funne behof deraf, kunna förlänga tiden
för tryckningen af de vid denna riksdag hållna prot. lill slutet
af år 1842; och hemställde Hr Landtm., 0111 R. o. Ad.
behagade bifalla detta förslag.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att vid hvarje riksdags
slut hade R. o. Ad. alltid hittills, åtminstone vid de sednare
riksdagarna, beslutat, alt de pliktmedel, som i pliktbössan
under riksdagens lopp blifvit samlade, skulle tilldelas behöfvande
adliga enkor och adliga döttrar, och hade detta vanligen
skett till dem, som dåvarande Landtm, lunnit vara
mest behöfvande och böra deraf komma i åtnjutande. Hr
a56
Den i5 Juni c. m.
Landtm. hemställde, om R. o. Ad. äfven nu behagade fatla
enahanda beslut.
Ropades ja.
Hr Landtm, tillkännagaf, att beloppet af de ifrågavarande
medlen vore 148 r:dr 42 sk. r:gs-sedl:r, och skulle Hr
Landtm., innan sin afresa från hufvudstaden, taga kännedom
af de anhållanden om bidrog utaf dessa pliktmedel, som kunnat
blifva gjorda, samt låta verkställa utdelningen af medlen.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Jag anhåller att genom
Hr Ridd.Secretm få upplyst, huruvida något prot.utdr.
ankommit från PresteSt., i anledn. af Ståndets beslut, ang:de
en af Prosten Säve väckt motion, i afseende på tidningarnas
ofta felaktiga referering af nämnda Stånds förhandlingar.
Upplästes ett prot.utdr. från PresteSt. af denna dag, så
lydande: ”Med anledn. af det icke blott ofullständiga, utan
äfven ofta rent af felaktiga sätt, hvarpå vid denna riksdag
PresteSt:s, eller enskilde dess ledamöters yttranden blifvit
i ett eller annat tidningsblad framställda, anser sig PresteSt.
, till förebyggande af deraf möjligen uppkommande misstvdningar
och missförstånd, böra offentligen tillkännagifva,
alt tillförlitliga underrättelser om PresteSl:s vid denna riksdag
förehafda öfvei läggningar och beslut endast äro att finna
i PresleStrs för denna riksdag tryckta prollr, af hvilka
ett tillräckligt antal exemplar skola de respective stifts- och
läroverks!» Lilio! hek en meddelas.”
Hr Liljenstolpe: Jag anhåller att Ståndet behagade
fasta sin uppmärksamhet på del. nu upplästa prot.utdr., ifall
R. o. Ad. skulle anse detta af PresteSt. fattade beslut
böra föranleda till någon dylik åtgärd hos R. o. Ad.;
jag har likväl härmed endast velat fästa Ståndets uppmärksamhet
uppå, att ett dylikt beslut inomPresleSt. blifvit
fattadt.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag kan näppeligen
föreställa mig, att Slflndet vid den korta,tid, som återstår för
deras sammanvaro, skulle vilja taga under öfverläggning frågor,
hvilka ligga så klart för hvar och en, nemi. att de säkraste
uppgifter öfver ett RiksSt:s föi handlingar finnas uti
detta Stånds prot. Något annat syfte af detta prot.utdr.
från PresteSt. har jag icke kunnat göra mig begripligt, och
kan för ingen del inse hvad beslut R. o. Ad., till följd deraf,
skulle kunna komma att fatta.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det af Hr Liljenstolpe åsyftade
ändamål tror jag visserligen skulle kunna vinnas derigenom,
att Ståndet till sitt prot. uttryckte en protest emot
allt det oriktiga och felaktiga i refererandet af Ståndets debatter,
som vi dagligen se i tidningarna; men jag tycker, fölin
in
Den i5 J u n i e. m.
min del, alt det bör vara under R. o. Ads värdighet att
befatta sig med det sätt till publikens missledande, hvarom
de allmänna tidningarne göra sig en vinning.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: R. o. Ad. har
redan fullkomligen bevisat, att Ståndet fästat uppmärksamhet
på det felaktiga sältet hos tidningspressen att referera
Ståndets förhandlingar, derigenom att R. o. Ad., på Riddarhuscassans
bekostnad, underhållit referenter, och jag skulle
tro, att icke något annat behöfves.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då ingen fråga blifvit
väckt, alt R. o. Ad., i anledn. af PresteStts upplästa prot.-  utdr., skulle fatta något beslut, R. o. Ad. torde finna, att
prot.utdr. icke föranledde någon annan åtgärd, än att läggas
till handlingarna.
Ropades ja.
Upplästes och lades till handlingarna
Const.Ulsk:s mern. Nto 12.7, angtde förloppet af en inom
förstärkta Gonst.Utsk. anställd votering;
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktns mern. Nto
211, i anledn. af erhållen återremiss af utlåt. Nto i83.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, sedan genom votering
denna dag uti förstärkt Gonst.Utsk. några ytterligare
förslag till förändringar i grundlagarna blifvit bestämda
ett hvila till nästa riksdag, den § i riksd.beslutet, sorn angick
de till nästa riksdag hvilande grundlagsfrågor, naturligtvis
borde derefter rättas; och hade Exped.Utsk. ingifvit
ett förslag till en sålunda förändrad redaction af dess förut
under N:o 56 afgifna och af R. o. Ad. godkända § i riksd.-  beslutet.
Det nya förslaget upplästes derefter och godkändes.
Likaledes upplästes till justering och godkändes nedannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag till §§ i riksd.-  beslutet, nemi.:
N;o 87, angtde Riksg.contts behof;
Nto 88, angtde underd. skrifvelse rörtde roteringsfrågan;
N:o 89, angtde underd. skrifvelse!' örn stalsregleringen;
Nto 90, angtde underd. skrifvelse!' om allmänna hushåll
ningen,
m. m.
Upplästes ett prot.utdr. från PresteSt., af denna dag,
af innehåll, att, vid föredragning af StatsUtskis utlåt. Nto
597, i anledn. af anmärkntr emot Utskts yttrande ang:de aflöning
för RiksSlms notarier under en månad efter riksdagens
slut, PresteSt., med ogillande af utlåt. Nto 583, vidhålaG
11. 33
a58
Den ir> Juni e. m.
Jet i N:o Sgj, i betraktande af de under denna riksdag förekommande
ovanligt många plena, hvaraf ock handt, att flera
prof. ännu finnas ouppsatte, beslutat bevilja Ståndens notarier
och secreterare, så vidt de i uppsättande af prot-n
deltaga, såsom gratification, arfvode för en månads tid efter
riksdagens slut; och hade PresteSt. inbjudit MedStånden att i
detta beslut instämma.
Denna inbjudning blef, uppå derefter framställd propos.,
af R. o. Ad. anlagen.
Upplästes ankomna prot.utdr. från de öfriga Stånden,
nemi. från PresteSt. af den t r, t2 och i4 dennes, samt
denna dag; från BorgareSt. af den 12, i3 och 14 dennes,
samt denna dag; och från BondeSt. af den 12 och 14 dennes,
somt denna dag.
Lades till handlingarna.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 ora aftonen.
In fidem profocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 16 Juni 1841.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2 prot.utdr. för förliden gårdag.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då under gårdagens
plenum Exped.Utskrs förslag Pf:o 414> t'11 underd. skrifvelse
till K. M., med anhållan 0111 aflåtande af nåd. propos.
rörrde en ändamålsenlig förändring i nuvarande nationalrepresentation,
hade blifvit bordlagd, R. o. Ad. torde finna,
att det nu borde för R. o. Ad. föredragas. Skrifvelsen vore
uppsatt i öfverensstämmelse med R. o. Ad:s beslut. I
PresteSt. hade enahanda beslut blifvit fattadt, som hos R.
o. Ad., och inbjudning hade blifvit gjord till BorgareSt. att
instämma i beslutet, hvilket endast skiljde sig från BorgareSt.
uti en omständighet. Då ännu icke från BorgareSt.
prot.utdr. ankommit i frågan, fick Hr Landtm, hemställa,
om R. o. Ad. skulle finna för godt att villkorligt godkänna
förslaget, nemi. så att det ansåges godkändt, om BorgareSt.
finner sin mening deruti vara uttryckt. Finner nämnda Stånd
sin mening deruti vara innefattad, så gillar det förlaget, och
Den ifl Juni f. m.
a 5g
då nr det godkändt; ogillar det aler förslaget, så blifver
del icke R. Sl:s beslut.
Hr Roos, Carl Ulrik: I går beslöts att prol.utdr.
ifrån BorgareSt. skulle niva klas, och insisterar jag på, att
della beslut måtte efterlefvas.
Unde r t, Ridd.Secret. upplyste, att åtskilliga ledamöter
väl begärt, att förslaget skulle hvila tills BorgareSl:s
svar på inbjudningen ankommit, men att derom ingen propus.
blifvit framställd, utan hade förslaget ansetts böra hvila
till nästa föredragning.
Uppå derefter framställd propos. fann R. o. Ad. för
godt att gilla förslaget, linder det villkor, att BorgareSt.
deruti finner sin mening uttryckt.
Hr Westfelt, Nils: Jag har begärt ordet, för att nu
afgifva en berättelse om hvad som i förstärkta SlalsUlsk.
i går på morgonen passerat, hvilken berättelse jag, af aktning
för B. o. Ad:s tid och göromål, ej i går velat afgifva,
men hvartill jag anser mig nu pligtig. Förstärkta StalsUlsk.
sammanträdde i går kl. 8 på morgonen i BondeStrs
sessionsruin, och anledningen hvarför sammanträdet i nämnda
local skedde och ej sorn vanligt inom detta Hus, ar tillräckligen
omtaladt i StatsUtskts proh, hvarföre jag förbigår
denna omständighet. Jag, som deltagit i beslutet alt voienng
skulle äga ruin, infann mig i det föistärkta Utsi;.; något
upprop skedde ej förrän kl. till g, då den derstädes
närvarande främste ledamoten af R. o. Ad. lillkännagaf, alt
lian icke deltagit i beslutet om anslaget till förstärkta StalsUtsk:s
sammanträde, liksom han icke heller kunde deltaga i
voteringen, samt atlägsnade sig, under förklarande, det han
icke ämnade intaga ordförandeplatsen. Då var ingen närmare
all inlaga ordförandeplalsen än jag, hvilket jag äfven
gjorde, förklarande, det jag icke ansåg mig dertill vara
förhindrad, men att jag, af aktning för det Stånd jag tillhörde,
och dess beslut att icke deltaga i votering, icke heller
ämnade votera. Jag öppnade alltså sessionen och lät
upprop ske, då det befanns, alt af R. o. Ad. vore endast 3
ledamöter och af PresteSt. 5 ledamöter tillstädes, hvaremot
de Ivaline andra Stånden voro fulltaliga. Jag hemställde till
Utsk., om det pröfvades nödigt alt nytt upprop af de 2!ne
förstnämnda Ståndens ledamöter borde ske: denna förfrågan
besvarades med ja och nej; men som Biskop Hedrtfn äskade
nytt upprop, hlef detsamma företaget, då resultatet blefenahanda,
eller att blott 3 adelsman och 5 prester voro tillstädes.
I löljd häraf och då, enligt Slandernes beslut,
votering i förstärkt StatsUtsk. ej får äga rum, med
mindre än 120 ledamöter deruti deltaga, och då antalet af
ledamöter utaf R. o. Ad. samt PresteSt. icke var fulltaligt,
hvadan icke heller någon votering kunde ske, hemställde
Den 16 Juni f. a
jag, om ej Utsk. behagade ålkiljas, hvilket besvarades med
ja. Delta har jag ansett mig skyldig inberätta, och begär
för detta mitt anförande en plats i R. o. Ad:s prot. Något
annat än hvad jag nu yttrat, har icke under förliden gårdag
i förstärkta SlatsUtsk. passerat.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag tror att till R.
o. Ad:s öfverläggning icke hörer några berättelser om hvad
sig i Utsktn, eller i de förstärkta Ulskm tilldrager. Det är
först i det ögonblick, då någon anmälan ifrån Utsk. till Ständerna
inkommer, sorn ett Stånd kan komma att yttra sig
öfver hvad i ett Utsk. förefallit. Visserligen heter det i 5a
§:«» Riksd.Ordn., "att hvarje ståndsledamot äger rätt att i
plenum, stående och från sin plats, till prot. fritt tala och
utlåta sig i alla frågor, som under öfverläggning komma, och
0111 lagligheten af allt, som inom Ståndet sig tilldrager”;
men hvad sorn här blifvit berättadl, liar icke tilldragit sig
inom något Stånd, och är således icke öfverläggningsämne.
Jag hemställer derföre, om icke Ilr Frih. o. Landtm, finner,
att allt tal om Ilr Westfelts framställning fördenskull bör
upphöra?
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att den af Hr Westfelt
afgifna berättelse icke, emot 48 §:n Riksd Orda., kunde för
R. o. Ad. utgöra något öfverläggningsämne, och då 5o §:n
Riksd.Ordn. icke heller berättigade Ståndens ledamöter att
yttra sig öfver andra frågor än dem, som tili öfverläggning
förekomma, eller om lagligheten af allt hvad som sig inom
Ståndet tilldrager, fick Hr Landtm, till Ståndets ledamöter
hemställa, att icke ingå i någon discussion i anleda, af hvad Hr
Westfelt trott sig böra till prot. anföra. Hr Westfelts anförande
innefattade icke något förslag, icke någon väckt fråga;
det vore ett förhållande, som Hr Westfelt berättat för
R. o. Ad., och som finge sin plats i prot., men till öfverläggningsämne
på detta rum ansåg Hr Landtm, det icke
kunna upptagas.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag ämnar blott yttra mig
om lagligheten af hvad inom delta rum sig tilldrager. Jag
erfar då, att en ledamot af StatsUtsk. och det förstärkta
StatsUtsk. här omtalar, att något sammanträde af förstärkt
StatsUtsk. ägt ram. Emot en sådan uppgift får jag protestera,
emedan jag, sorn ordförande i nämnda Utsk., icke
har mig bekant, att ett sådant sammanträde kunnat lagligen
äga rum eller ägt rum.
Frih. Cederström, Anders: Jag är till en del förekommen
af Hr Frill. o. Landtm. Jag tror ej att Hr Westfelts
mening varit någon annan, än att gifva tillkänna det
anslag utfärdats lill förstärkt StatsUtskis sammanträde, samt
anmäla orsaken hvarför ej något resultat blifvit löJjden af
delta sammanträde.
Dc 11 16 J uni f. m.
Hr Westfelt: Meningen med min framställning har
icke varit någon annan, än att ad nolitiam gifva tillkänna
hvad som passerat, icke att öppna någon discussion. Jag har
ansett mig böra göra denna berättelse, då jag vet att en dylik
afgifves i dag i PresleStåndet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, till följd af
hvad Slandet förliden gårdag ansett böra ske, nu finge låta uppläsa
de tal han komine att hålla vid R. o. Au:s afskedsuppvaktningar
hos de Kongl. Personerna.
Hr von H a r t m a n s d o r f f, A u g.: Hr Frih. o. Landtm,
behagade yttra: ”lill följd af hvad Ståndet förliden gårdag
ansåg böra ske.” Om det är fråga om de tal, som skola
hållas, tror jag icke att något beslut fattades.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han nu finge låta
uppläsa de tal, lian denna e. in. korinne att hålla såsom
ordförande för R. o. Adis afskedsdeputation till Konungen,
Drottningen, samt öfriga till K. Huset hörande Personer.
Dessa tal upplästes härefter, så lydande:
Till H. M. Konungen:
Stormaktigste Allernådigste Konung!
E. K. M.! Med rörda hjel tan framträder R. o. Ad. inför
E. K. M:s tift •on, att för sista gången vid delta riksmöte
betyga den undersåtliga trohet, den vördnad, tillgifvenhet
och tacksamhet, som aldrig skola npphöra att lifva oss. R.
o. Ad. uraktlåter ej något tillfälle att ådagalägga dessa tankesätt,
och R. o. Ad. gör sig en ära utaf att oförminskade och
oförändrade bibehålla dem genom tiden och dess skiften, de
må i öfrigt medföra oss allt sitt nya i rågadt mått. Nya
band af tacksamhet kunna läggas till de gamla, men de
gamla aldrig rubbas, och kärleken till Konungen och till
Konungahuset skall bland oss fortärfvas, så länge som våra
namn arfvas af värdiga söner. Gud bevare Konungen och
Hans Riken!
Till IL M. Drottningen:
Stormäktigste Allernådigste Drottning!
R. o. Ad. får den nåden lör E. M. nedlägga uttrycken
af R. o. Ad:s vördnad, trohet, tillgifvenhet och tacksamhet,
samt de lilligaste och uppriktigaste välönskningar för E. M:s
fortfarande sällhet och lycka. Den Gudomliga Försynen
har i rikt mått skänkt E. M. allt hvad på denna jord kari
eftersträfvas; måtte E. M. få äga och behålla allt intill lifvets
sednaste gräns! och mätte de blickar, E. M. sträcker
mot framtiden, alltid glädjas af den förhoppningsfulla tafla,
som nu visar E. M. hvad en ättemoder högst kan önska för
barn och barnabarn, som lofvar att med hvarje dag mera
202
Den 16 Juni f. m.
och mera förvissa E. M. om ett valsignelserikt minne uti
alla Svenskars hjertan.
R. o. Ad. innesluter sig uti E. M:s fortfarande ynnest
och nådiga bevågenhet.
Till Deras K. II. Kronprinsen, Kronprinsessan, samt
Arf prinsen:
Högborne Furste, Nådigste Herre, Sveriges och Norriges
Kronprins!
Högborna Furstinna, Sveriges och Norriges Kronprinsessa!
Högborne Arfprins!
R. o. Ad. har den nåden inför Deras K. Högheter betyga
de tankesätt af trohet, tillgifvenhet och tacksamhet,
hvilka oföränderligt fiista R. o. Ad. vid det sjelfvalda Konungahuset,
sorn utgör Skandinaviens glädje och dyrbara lycka.
Pligten och känslan förena sig uti demina hyllning,
svagt uttryckt utaf mig, men lifligt, uppriktigt och odelad
gifven af R. o. Ad.
Vid slutet af detta riksmöte hafva vi liaft den rörande
tillfredsställelsen bevittna H. H. ArfTurstens, Hertigens af
Skåne inträde på ynglingahanan. Barnaåidern upphör med
dess lätta sorger och dess lätta fröjd; tankarne begynna riktas
framåt på vägen till lifvets höga ändamål, och det glädjestrålande
ögat begynner forska efter menniskovärde oell
menniskoförinåga. II. H:s omsorgsfulla uppfostran och tidiga
kunskaper tyda pä allvar uti sinnet, och låta oss ana
gryningen af de manliga föresatser, sorn fordras för att en
dag värdigt följa lysande föredömen, .manande till efterföljd.
Om någonsin en ung Furste varit manad att egna alla
sin själs ädla krafter åt sitt höga kall, sä ar det II. H. Hertigen
af Skane. H. H„ sorn, vill Gud den allsmäktige, en
dag skall sitta pä Skandinaviens thronet', omgifven af [vanne
trogna oell trofasta folk, skall jemte thronellia efter Far
och Farfar, ärfva dessa folks kärlek och tillgifvenhet. Men
kärleken har sina fordringar; och tillgifvenheten är ej fri
från anspråk; och Nordeus folk äro af ålder vande att se
sina Konungars höga och stora egenskaper motsvara de största
fordringar och uppfylla de högsta anspråk. Våra häfder
och verlden* häfder\lila om Gustaver och om Carlar,
upprätthållande vår sjelfständighet, ordnande vårt samhällsskick,
hägnande vår lagbunden hillet; oell folket förväntar,
att hvarje Svea Konung skall lioja sig till jemnbredd med
dess störste. Verlden har äfven sett II. Ihs Farfader med
sitt snille och sitt svärd stiga fram utur massan, för alt leda
krigets åskor och skänka brödrafriden åt Nordens folk.
Verlden ser honom på lugerkrönt fastän grånad hjessa, lugn
och stark, bära sin förvärfvade dubbelkrona. II. H:s höga
Föräldrar, ägande allt hvad sorn kail ägas, gifva föredömen
af egenskaper och dygder, önskliga, dock svåra att
Den 16 Juni f. m.
263
lunna, prisade kritig länder och Riken — och dem en Son
aldrig kan glömma.
Då H. H. sålunda skådar kring sig, finner H. H. uti
det närvarandes verklighet och uti det förflutnas minnen
uppmaning, meia än nog, att viii odla det fiö lill verksamhet
och handling, som en fulländad uppfostran nedlagt uti
H. H:s varma sinne och ädla hjerta.
Men hvarken det näi varande eller det förflutna kan lösa
framtidens gåtor. Folken äro skakade af en mäktig anda
och tidens genius går fram med hevingade fjät; dess fot
förer jordens yta, och dess anlete höljes af molnen. Mången
tycker sig maika alt, det är egoismen, åtföljd af sjelfklok
lie te n <s och njutningsbegärets skaror; andre gissa att det
är en civilisationens stallbroder, som med fulla händer utkastar
de frön, hvaraf en ny brodd skall uppspira. Folken
skönja ej hvad frukt den grönskande biodden skall bära;
tnen Fursten mäste veta det, om Hans namn skall gå till
efterverlden med beundran och välsignelse, och Skandinaviens
Konung äger dubbla förpligtelse!' alt uppfylla, äfvensom
fördubblad ära att skörda. De håda folk, sorn anförtrott
sig Hans ledning, hafva mycket att önska och mycket
att värna; de hafva mycket stt bibehålla och förvara, mvchet
att rätta och förbättra. Hos Konungen vanta de alt
finna ljus och vilja och kraft, i fredlig idrott liksom i krigets
buller. Hns Konungen vänta de alt finna den vises
blick och den starkes arni.
Måtte himmelens lyckligaste stjernur alltid lysa öfver
E. K. H. vår Kronprins, E. K. H. vår Kronprinsessa oell
D. D. K. K. B. H:s ätt, det är R. o. Ad:s mest innerliga och
uppriktiga önskan! Men ehvad öden vi än gå till mötes,
lycka och framgång, eller strider och fara, skall Sveriges R.
o. Ad. uti tillgifvenhet och trohet aldrig svika. R. o. Ad:s
forntida ära har alltid varit att tjena fäderneslandet och följa
Konungen; dess nuvarande pligt och framtida ära bjuda
samma läror; och R. o. Ad. skall uti nit och trofasthet aldrig
afstå från det främsta rummet, sorn från ålder gifvit
R. o. Ad. den sköna rättigheten att närmast sluta sig till
Konungen och det K. Huset.
Guil bevare D. D. K. K. H. H. uti alla skiften!
R. o. Ad. innesluter sig underdånigst uti D. D. K. K.
11. Ilis nådiga ynnest och bevågenhet.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag uppstiger,
för att, i anleda, af R. o. Ad:s i går yttrade önskan,
lenina Ståndet del af de tankar jag ämnar uttrycka i e. m.,
då jag får den äran anföra detta Stånds afskedsdeputalion
till MedStånden.
H. Ex. uppläste derefter följande:
•jf>4
Den 16 J uni f. m.
Högvördige Hr Doctor oell Erkebiskop, så ock samtlige
ledamöter af Hög v. PresteStåndet!
Högtärade Hr Talman, så ock samtlige ledamöter af
Vallöf!. BorgareStåndet!
Hedervärde Talman, så ock samtlige ledamöter af Hederv.
BondeStåndel!
Efter nu fullåndadt riksmöte, återsänder R. o. Ad. genom
oss, dess deputerade, sin vänliga afskedshelsning till det
Idögv. (Vä I lo fl.) (Hederv.) Ståndet.
Malte ernåendet af det gemensamma målet för allas våra
bemödanden, önskningar och förhoppningar — Fäderneslandets
ära, välgång och förkofran — hafva blifvit bered t genom
våra beslut och åtgärder under denna riksdag! Malte
vi åtminstone hafva väsendtligen nalkats detta ädla mål, som
utgör den ovanskliga grunden för fosterländsk enighet, och
det sannskyldiga föreningsbandet emellan Svenskar of alla
Stånd och af alla classer! Måtte våra trägna mödor hafva
sått för sådan skörd, ej blott åt den närmaste, utan äfven
åt den aflägsriare framtiden! Härlig blifver då vår lön för
alla de, ifrån så långvarig bortovaro från hus och hem oskiljaktiga
uppoffringar, och för en så lång saknad af det husliga
lifvets trefnad.
R. o. Ad. anhåller att blifva bibehållet uti det Högv.
(Vällofl.) (Hederv.) Ståndets fortfarande vänskap, och försäkrar
det om sin fortfarande aktning och tillgifvenhet.
H. Ex. tilläde derefter:
Nu har jag, efter uppsättningen of detta anförande, kommit
på den tanken, att enär vi omöjligen kunna hafva olika
fosterländska tankar och önskningar att anföra till olika Stånd,
alldenstund vi hafva samma tankar att uttrycka bos dem alla,
ordalagen i afskedshelsningen kunna, ja t. o. m. böra vara
enahanda för alla tre. Och poetica säger väl non bis iu
idem, men här blir det ter in idem, och det torde också vara
det rättaste.
Upplästes ankomna prot.utdr. från BorgareSt. af den x5
och 16 dennes.
Lades till handlingarna.
Hr Frill. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade,
efter återkomsten från rikssalen till K. Slottet, der
åtskiljas, utan att först till Riddarhuset återvända. Som afskedsdeputationerna
till de K. Personerna blefve straxt efter
ceremonien på rikssalen emottagne, kunde de ledamöter,
som deruti komme alt deltaga, då qvarstanna, för att vara
Hr Landtm, vid dessa deputationer följa k lige, och komme
Ståndet sedan att kl. 8 på e. m. åter samlas bär på Riddar
-
Den 16 Juni f. ra.
56 5
huset, för att emottaga de öfriga Ståndens afskedsdeputationer
och afsända sin egen deputation lill MedStånden.
Bifölls.
R. o. Ad. afgick derefter kl. litet för 11 till Storkyrkan
till afhörande af riksdagspredikan; kl. 1 e. m. uppgick
Ståndet till K. Slottet och åtföljde den K. processionen till
rikssalen, eler riksdagen med vanliga formaliteter afslutades
och R. St. hemförlofvades.
II. R. o. Ad. åtskiljdes å K. Slottet kl. ^ till 4 e- tuln
fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 16 Juni 1841 -
Plenum kl. 8 e. m.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
för sig låta uppläsas de tal, sorn H. M. Konungen,
II. M. Drottningen samt II. K. II. Kronprinsen hållit vid be,-  svarnndet af R. o. Ad:s afskedsdeputation.
Ropades ja.
Dessa tal upplästes derefter', så lydande:
II. M. Konungens:
Hr Landtmarskalk!
Mine Herrar!
Jag var beredd på, att af edert Stånd få höra ut trycket
af sådana tänkesätt, som dem J nu till Mig framburit.
J kännen min vördnad för höga bedrifter. En hvar af
eder har kunnat hos sig inpregla min öfvertygelse, alt viii
samhällenas grundläggning har vapenäran bildat nationer na,
men att religionen, rättvisan och sanningen, ensamme kunna
upprätthålla dem.
Som thronens och lagarnes förste försvarare, håfven J
bi t råd t Mig vid utöfningen af de pligter, dem nationen anförtrott
Mig. Emottagen derföre, i hennes och i Mitt namn,
våla tacksägelser. Jag förnyar eder försäkran om all Min
konungsliga nåd och bevågenhet.
II. M. Drottningens:
Gode Herrar af Ridderskapet och Adeln!
Med sann tillfredsställelse emottager Jag de önskningar
J till Mig frambären för min sällhet. Den är oskiljaktig
från Konungens, från nationens. Så har den varit förstådd
af Mitt hjelta, och på samma sätt håfven J alltid upplattat
26 H. 34
206
Den 16 Juni e m.
den, genom edra bemödanden för det allmänna basta. Jag
omfattar gerna detta tillfälle, för att ännu en gång deröfver
för eder uttrycka Min erkänsla, samt jemväl förnya uttrycket
af all Min kongliga nåd och bevågenhet.
H, K. EJ. Kronprinsens:
Dessa uttryck af R. o. Ad:s välvilliga tänkesätt väcka
bos Mig den 1 i fl igaste erkänsla. Min Gemål och Jag hafva
med djup rörelse rönt det hjerlliga deltagande, hvarmed R.
o. Ad. följt den vigtiga handling, då Vår äldste Son förnyade
sitt förbund med Himlen och inträdde på ynglingabanan.
De fräjdade föredömen, som af eder blifvit återkallade,
och de förhoppningar, eder välvilja fästat vid Hans framtid,
ålägga Honom stora förbindelser, lika heliga, som svåra
att uppfylla.
Framgången af menskliga bemödanden är icke alltid
beroende af den ädlaste vilja, men det sorn beror af deri offentliga
mannen, är ett rent uppsåt att gagna sina likar, och
en oskrymtad vördnad för sanning och rätt. Det bar tidigt
varit vår omsorg att väcka och fostra dessa tänkesätt i Våra
Söners unga sinnen.
Historiens häfder lära oss, alt hvarje tidehvarf ägt sina
strider, att i andeligt och verldsligt afseende utkämpa; samtiden
mäktar icke alltid att rättvist bedomina hvarje länks
betydelse i verlshändelsernas oändliga kedja; men det vore
att försvaga menniskans förmåga att bestå under pröfningarna,
om hon misströstade, alt en vis Försyn leder dem till
ett gemensamt, högre mål, — folkens förädling och sällhet.
Jag begagnar mig af detta tillfälle att ånyo försäkra
R. o. Ad. om Min och Min Gemåls synnerliga välvilja och
fortfarande bevågenhet.
Ankom en deputation från Hederv. BondeSt., anförd af
Riksd.fullm. Sven Heurlin, hvilken uppläste följande tal:
Då vi, i egenskap af BorideStis deputerade, aktningsfullt
till H. R. o. Ad. framföra Ståndets afskedshelsning, sker det
med känslor, som under lidehvarfvens vexlingar måhända
aldrig lifligare, än i denna tid, bemäktigat sig Svenska
hjertan.
Denna riksdags förhandlingar, så hoppas vi, komma att
utöfva en stor och välgörande inflytelse på Svenska folkets
framtid.
Sveriges allmoge finner, snart sagdt för första gången i
ett riksdagsbeslut, någon lindring uti de ständiga skattebördorna,
samt ett verksamt deltagande för folkundervisningen;
och 0111 någon dess önskan löi blifvit ouppfylld, skall måhända
äfven detta bära en nyttig frukt. Hindren, eller rättare
motståndet, torde sätta allmogen i tillfälle alt rätt bedomina
sin ställning; att skåda längre in uti de brister af sam
-
D c 11 16 Juni e. 111.
hällsskicket, hvilka äro af noden att afhjelpa; och att sluta
sig, enigt såsom en man, till den stora reform, hvilken upplysningen
och fosterlandskärleken nu förberedt.
Med tacksamma hjeltan hafva hyddans söner skådat, i
alla stånd och inom alla classer, många kraftfulla försvarare
af deras rätt, många varma vänner af upplysning och frihet
under lagarna. Hvilken dyi bar anledning äger ej medborgaren
häruti, att (ifvås af en glad tillförsigt oell förtroende
(ill landsmans ädla bemödanden, då han tyckt sig erfara,
alt de skiljaktiga tänkesätten om medlen att bereda fosterlandets
väl icke härflyta af brist på en allmän anda,
utan allena från bristfälligheterna af de representativa former,
i hvilka denna anda bör uppenbara sig. Medvetandet
häraf skall öka folkets moraliska kraft och anvisa det riktningen
till samhällets höga mål.
BondeSt. hemhär H. R. o. Ad. en uppriktig gärd af sin
tacksamhet för de beslut, i hvilka R. o. Ad. understödt dess
bemödanden för allmogens bästa. Den inre tillfredsställelsen
utgör väl den dyrbaraste belöningen för fosterlandsvännens
handlingar; men han kan ej heller försmå uttrycken af medborgares
aktning.
BondeSt. innesluter sig i R. o. Adis fortfarande välvilja
och bevågenhet.
Hr Frih. o. Landtm, svarade i följande ordalag:
R. o. Ad. emottager Hederv. EondeSlis afskedshelsning
med den Ulligaste tillfredsställelse. Minskning af skattebördor
och förbättringar uti samhällsskicket önskas och åsyftas
af R. o. Ad., med all den uppriktighet och allt det allvar,
som egnar Svenska folkets representanter, och R. o. Ad. erkänner
för sina bemödanden härutinnan ingen annan gräns
än fäderneslandets väl. Fäderneslandets väl fordrar, att personliga
sylten och enskilda farhågor åsidosättas och offras åt
det gemensamma bästa, och R. o. Ad., som under förflutna
tider aflagt så många prof på dessa sina tänkesätt, kan aldrig
tveka att förnya dem, och att förena sig med Hederv.
BoudeSl. vid alla tillfällen då fosterlandets sanna bästa derigenom
i någon mån kan befordras.
På R. o. Adis vägnar får jag anmoda Riksd.fullmäktigen
och deputerade att för Hederv. BondeSt. framföra uttrycken
af R. o. Ad:s högaktning och vänskap.
Anmäldes och emottogs en deputation från BorgareSt.,
under anförande af vice Talmannen, Landssecreteraren och
Ridd. af K. Wasa Orden, Carl Christian Halling, hvilken till
R. o. Ad. framförde BorgareStis afskedshelsning, i nnledu.
af den nu slutade riksdagen.
Hr Frih. o. Landtm, svarade, att R. o. Ad. med känslor
af sann tacksamhet einottoge den af vice Talmannen och
deputerade fao BorgareSt. framförda afskedshelsning; och
a68
De n 16 Ju n i e. m.
anhöll Hr Landtm., att Hr vice Talmannen och deputerade
behagade för Vällofl. BorgareSt. frambära uttrycken af R.
o. Ad:s högaktning och vänskap.
Från PresteSt. ankom en deputation, anförd af Biskopen
öfver Strengnäs Stift, Ledamoten af K. Nordstjerne-Orden,
Doctor Hans Olof Holmström, hvilken uppläste följande
tal:
Vid den efterlängtade gränsen af ett långt, för fäderneslandet
vigtigt, riksmöte, ofta nog föremål för medborgerliga
bekymmer, hafva vi i dag i helgedomen hemburit löfnell
böneoffer till Herren, som allt härintill halver
b 11 I p i t o s s, hvilkens högra hand ock härefter k a 11
allting förvandla, och hafva derefter inför Konungathronen
hjertligen instämt i de tänkesätt af undersåtlig vördnad,
trohet och kärlek, som af RiksSltns resp. Hrr Talmän
så värdigt blifvit tolkade. Det återstår för PresteSt. den angenäma
pligt, att, med ett vördsamt afsked för H. R. o. Ad.,
betvga den tacksamma tillfredsställelse, hvarmed PresteSt.
funnit sina åsigter och åtgärder i de riksvårdande varfven
oftast delade och understödde af detta Rikets första Stånd,
som äfven vid denna riksdag ej underlåtit gifva ädla bevis
af ridderlig anda och fosterländska uppoffringar. Satte till
vårdare af det andliga ljuset, skola kyrkans lärare alltid veta
tacksamt värdera den hjelpsamma hand, som äfven i detta
hänseende räckes dem af detta H. Stånds ledamöter, den
högre bildningens sjelfskrifne målsmän, den sanna upplysningens
högt fräjdade vänner. Uppväxt ur religionens, den
eli ristliga trons, rot, skall denna upplysnings sköna planta,
omgärdad af en högre vård, allt mer och iner, — så hoppas
vi ödmjukt till Gud, — utvecklas och utbreda sig, skjuta
blommor och bära frukt, både för det offentliga och det
enskildta lifvet, både för kyrkan och det borgerliga samhället
i vårt älskade fädernesland. Om det nära föreningsbandet
mellan dessa två, kyrka och stat, hafva vi nyligen från
samhällets höjder mottagit en glädjefull erinring i den herrliga
kyrkofest, der den Svenska ungdomsfursten, äldsta telningen
af en i Svenska folkets kärlek djupt rotfästad, måuggrenig
Konungastam, efter aflagda christliga kunskapsprof,
förnyat sina trohetslöften mot Gud, och inträdt i nya, högre
förbindelser, äfven på den jordiska samhällsbanan. Med deltagande
blickar, med förböner och välsignelser öfver Honom,
de höga Föräldrarne, den Store Ättefadern, landets Fader,
Hjellekonungars Allfader, och öfver liela Hans älskliga,
vördnadsvärda Hus, hafva vi följt den Furstliga Ynglingen
till Herrans altare, och ifrån himlen hemtat det tryggaste
stöd för våra fosterländska förhoppningar. Minnet deraf, och
underrättelsen derom, som vi till våra bygder hemföra, skall
der, såsom hos oss, mildra månget obehag af andra riksdagstilldragelser,
mindre egnade att bereda fosterlandsvännen nå
-
Den 16 Juni e. ra.
pmi hugnad. Med den christligä undergifvenhetens lugna
(örtiöstan, öfverlemne vi följderna af de maktpåliggande beslut,
sorn vid denna riksdag lagt grund till annu mer maktpåliggande
vid en kommande, i denna Himmelska Allfaderliga
Vishets milda liand, hvilken allt hitintills i många mörka
och stormiga tider värnat det urgamla Svithiods .sjelfbestånd
och ära. Gud bevare Konungen och Fäderneslandet,
är den varma slutönskan och bön, hvarmed PresteSt.
, förvissadl om lika varmt deltagande, innesluter sig i Hr
Frih. o. Landtnäs samt H. R. o. Adis fortfarande ynnest,
valvilja och förtroende.
Hr Frih. o. Landtm, svarade sålunda:
Med uppriktig tillfredsställelse emottager R. o. Ad. det
Högv. PresteSlis afskedshelsning. R. o. Ad. har med PresteSt.
under denna riksdags förhandlingar i allmänhet hållit
jemna steg på den gemensamma constitutionella banan, och
framgått i den riktning vi ansett vara mest ledande till det
allmänna bästa. Denna enighet, jag hoppas det, skall delas
af alla Stånd vid en kommande riksdag, och vi böra tro,
att enigheten, förtroendet och nitet för det allmänna bästa,
skola äfven framgent bereda fäderneslandets väl och sällhet.
Bildning, upplysning och kunskaper, samt en sann förtröstan
på den Allsmäkliges beskydd, äro de grunder, som höra bibehållas
för bemödandet att bereda det gemensamma fäderneslandets
väl. R. o. Ad, som för detta gemensamma mål
arbetar ur samma synpunkt, som det Högv. PresteSt., skall
alltid understödja dé bemödanden PresteSt. aldrig lärer svika
uti. R. o. Ad. får genom mig anmoda Hr Biskopen och
och Hrr deputerade att till PresteSt. framföra uttrycken af
R. o. Adis högaktning och vänskap.
Uppropades och afgick, under anförande af H. Ex. Hr
Gr. Löwenhielm, Gustaf, R. o. Ad:s afskedsdeputation till de
öfriga RiksStånden.
Likaledes uppropades de (> deputerade, hvilka skulle
blifva den äldste närvarande Grefven följaktige, då han tilt
IL M. Konungen återförde Landtmarskalks-stafven.
Sedan R. o. Adis deputation lill de öfriga RiksSttn återkommit,
yttrade dess ordförande
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: R. o. Adis deputerade
hafva utfört det dem anförtrodda värf. Jag återbär lill Ståndet
MedStandens uttryck af fortsatt aktning, lika vänskapliga,
sorn dem jag har haft mig uppdraget att uttrycka, och derjemte
med uppdrag att till R. o. Ad. framföra MedStåndens
tacksamhet lör den vänskapsfulla afskedshelsning vi medfört.
Den 16 Jnlii e. m.
Hr Frill. o. Landtm, tog derefter afsked afR.o.Ad,
med följande tal:
Afskedets stund är inne. Med blandade känslor har jag
emotsett den; meri i detta ögonblick sirö tacksamhet och erkänsla
de öfvervägande, de enda, som finnas uti mitt bröst,
— tacksamhet för det förtr oende, erkänsla för den vänskap,
R. o. Ad. behagat visa mig under den långa tid jag baft
Uran för a ordet hos f!. o. Ad.
Denna tid, som varit vittne till så många ädla bemödanden
för det allmänna bästa, så inånga misstag, så många meningsstrider,
skall äfven vittna om många gagneliga beslut,
som böra befordra utvecklingen af våra samhällsförhållanden
på den egna väg, hvilken vi gå uppå civilisationens bana.
En sann skildring af denna riksdagstid, en sann uppfattning
af alla derunder verkande krafter, kan icke göras förr än
minnet af dagens små tvister, af dagens små missförstånd,
utplånats af eller sammansmält med den omfattande tanken
på det helas gång, det helas syftning, och dess närmaste följder.
Skildringen tillhör historien, och förr eller sednare
skall en säker hand rista dess ojäfviga omdöme uti häfd ernås
kopparlasur. R. o. Ad. skall der finna en rättvisa, som,
näst egna medvetandet af uppfyllda pligter, utgör största och
högsta belöningen för den trägna mödan, det uppriktiga nitet,
det ärliga arbetet, och de oräkneliga uppoffringar R. o.
Ad;s ledamöter framburit till fäderneslandets altare. Personliga
rättigheten att pä detta altare nedlägga medborgerliga
uppoffringar, är den ärorikaste, R. o. Ad. äger framför
de andra RiksSltn, och denna rättighet har vid denna riksdag
begagnats uti rikt mätt. Det är också blott uti uppfyllda
pligter, uti bildning, kunskaper och insigt, klokhet och
måtta, R. o. Ad. kan finna stödjepunkten för den utmärkelsen
att fortfarande förblifva Rikets första Stånd.
Då jag nu fullgör det sista af mina åligganden såsom
ordförande hos R. o. Ad., och härigenom, lill åtlydnad af
Riksd.Ordnts § 42> förklarar R. o. Ad:s sammankomster
för denna riksdag afslutade, fullgör jag äfven en
kär pligt, då jag hembär R. o. Ad. min uppriktiga, min oinskränkta
och varma tacksägelse för allt det förtroende, den
vänskap och välvilja, som, långt utöfver mina förhoppningar,
visats mig af R. o. Ad. Minnet deraf skall följa mig
till min graf, såsom den dyrbaraste hågkomst af min förflutna
lefnadsbana. Särskildt bör jag äfven uttrycka min
synnerliga erkänsla för det undseende R. o. Ad. vid så många
tillfällen halt med bristerna uti min förmåga att uppfylla
det mig anförtrodda ärofulla kall på ett sätt, sorn motsvarat
R. o. Adis rättmätiga anspråk. De erinringar, jag någon
gång i sådant afseende emoltagit, hafva flir det mesta
härflutit från motsatt öfvertygelse 0111 sakernas beskaffenhet,
och hafva derföre förtjenat den aktning, hvarmed man är
pligtig möta hvarje oskrymtad mening. Jag vet att värdera
Den i() Juni e. m.
ett öppet och oförstäldt handlingssätt, och vågar hoppas alt
ej blifva missförstådd, då jag vidrör dessa förhållanden, hvilka
hos mig icke efterlemna! andra hugkomster än den högaktning
hvarje uttryck af en sann och fäst öfvertygelse bort
förvärfva. Jag skiljes derföre nu från R. o. Ad. med sådana
odelade känslor, sorn blott erfaras vid de lyckligaste tillfällen
uti lifvet. Jag är deraf en alltför ofullkomlig tolk,
för att med vältalighetens blomster öfverströ uttrycken af
mina tankar. Jag vågar tro de finna vägen till R. o. Adts
bröst uti den enkla forin, hvaruti jag kläder dem.
Jag nedlägger nu denna staf, tecknet af Konungens höga
förtroende, tecknet af den utmärkta plats jag hos R. o.
Ad. innehaft. Jag öfverlemna!- den till eder Hr Gr. Brahe,
som äger uppdrag att återlemna den uti H. M. Konungens
egna händer. Jag anhåller, och vågar utbedja mig, att Hr
Grefven för H. M. frambär försäkringarna om min undersåtliga
vördnad och tillgifvenhet, uti de uttryck, som Hr
Grefvens mig vid alla tillfallen visade smickrande vänskap
långt bättre väljer, än jag skulle förmå att nu i denna stund
utfinna. Har jag till H. M:s nådiga tillfredsställelse kunnat
uppfylla det ärofulla uppdrag H. M:s förtroende gifvit mig,
så är det en lycka, den R. o. Ad:s upplysta och vänskapsfull
tänkesätt mig förvärfvat.
Jag innesluter mig uti R. o. Adts bevågenhet och vänskapsfull
hågkomst.
II. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus, besvarade detta tal
sålunda:
Högv. Hr Baron och Landtmarskalk!
Då Konungen vid riksdagens öppnande anförtrodde
landtmarskalks-stafven åt Hr Baron, förutsåg R. o. Ad., med
aktningens och förtroendets tillit, alt den öfverlemnades åt
säker och kraftfull hand. Denna tillförsigt bar, under riksdagsförhandlingarnas
gång och vid de många samt grannlaga
ärenders behandling, som varit å bane, blifvit stadfästad
och öfvergått till öfvertygelse. Den fosterländska karakter,
som Hr Baron alltid bibehållit, det lugn, den sakkännedom
och rättskänsla, sorn Hr Baron vid alla tillfällen ådagalagt,
äfven i de brydsammaste ögonblick, under olika meningars
strid och ofta under utbrotten af passionernas värma, —
skall hos hvarje sansad domare öfver gången af 1840 års
riksdag, men förnämligast bland R. o. Ad., förvara åt Hr
Barons namn och anseende ett varaktigt samt ärofullt minne.
Att nu, uti afskedets stund, i hugkomsten återkalla de
själsanslrängningar, det mödosamma arbete, som erfordrats
för att leda öfverläggningarna och uppfatta besluten, samt
alla de bekymmer, som landtmarskalksuppdraget medfört,
vore att i sista ögonblicket öka deras tvugd. I det stället
får jag äran att, å R. o. Adts vägnar, lyckönska Hr Baron
att hafva på eli för begge lika värdigt sätt uppfattat
Dc 11 16 J 11 ni e. m.
och utfört det hedrande och maktpåliggande kall, Konungens
föi troende öfverlemnade till Hr Baron o. Landtinarskalken.
Då det långa riksmötet 1111 nått ett efterlängtadt sint
och R. St. skola åtskiljas, få vi hoppas att de beslut, som
kunnat åstadkommas, genom de olika åsiglernas sammanjemkning,
mål te, i följd af den Allgodes nåd och Dess oafbrutna
vård 0111 Sveriges frihet och ära, medföra för fäderneslandet
lyckliga följder. Måtte alla de förbättringar, som
kunna leda till befästande af detta kära fäderneslands ära
och lycka, och som, tillkomna på ett med våra lagar öfverensstämmande
sätt, vinna en önskad framgång; men måtte
den tidsanda, sorn i åtskilliga länder yttrat sig, genom äflan
att slita samhället löst från bestående och besvurna lagar,
utan att nå"ot bättre och mognare är förberedt att sättas i
det ofverklagades ställe, »aldrig intränga uti vår gamla nord,
och tillintetgöra de dygder, som i århundraden utmärkt och
Jifvat dess folk!
Enär Hr Baron nu går att fortfarande egna sina bemödanden
till Rikets tjenst, önskar R. o. Ad., att Försynen
inåtte åt dessa bemödanden gifva en framgång, motsvarande
den vilja och den förmåga alt gagna fäderneslandet, hvilka
R. o. Ad. hos Hr Baron känner och erkänner.
R. o. Ad. innesluter sig uti Hr Barons o. Landtm:»
fortfarande vänskapsfull hågkomst, och försäkrar Hr Baron
om dess oföränderliga högaktning och sanna tillgifvenhet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
