# ID: svediakorp-gov509
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 89,052
# sentences: 3,358
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 11 Maj e. m.
3oi
äskar att få idka stångjernssmide och deremot afstå från de
i och för tackjernsblåsningen beviljade friheter, men andre
delägare i hyttebolag vägra att derpå ingå.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har svårt för att
rätt kunna fatta vidslräckthelen af Utsk:ns förslag i denna
del. Är det endast i sjelfva masugnen, som hvar och en
skall afstå sin andel, eller är det jemväl hemman och tillhörande
skogar tillika med andelen i masugnen, som den der
■Jtdelen af hytteägare skall afträda till de återstående -Jidelarna,
som vilja upphöra med tackjernsblåsning för att idka stång*
jernssmide? Frih. Hamilton torde kanske kunna upplysa
mig om rälta förståndet af detta tillstyrkande; ty i Utsk:ns
framställning till und. skrifvelse kan man ej finna rälta förhållandet;
man vet nemi. icke, om Utsk:n inskränkt sig till
andelen i blåsning i masugnen, eller om Utsk:n tillika afselt
sjelfva hemmanen och deras skogar, och detta är nödvändigt
att bestämdt känna, hvarföre Utskrn bort hafva tydligen
uttalat sin mening. I det skick, hvaruti betänk, sig
nu befinner, kan jag ej annat än anhålla om återremiss, på
det att utredas mätte huru vidsträckt Utsk:ns tanke är, och
befinnes meningen vara att minoriteten måste afstå från sina
hemman, kati jag ej annat än på det högsta bestrida förslaget.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag har icke uppstått för
att bestrida återremiss; ty då en person, med Frih. Cederströms
uppmärksamhet, genomgår betänk, och deruti finner
en så stor otydlighet, som den, hvilken blifvit anmärkt, så
hör jag erkänna alt en om-redaclion måste vara nödvändig.
Jag skulle dock tro, att delta betänk, bör tagas i sammanhang
med det ang:de smidesfriheten, till hvilket sednare förevar.
betänk, endast utgör ett bihang, uppkommet deraf,
att det nyssnämnda betänk, var uppgjordt af Ekon.Utsk. ensamt;
men då fråga var att bestämma några föreskrifter, som
voro nödvändiga, så måste behandlingen af denna punkt ske
i förening med LagUtsk. Frågan handlar derom, att då delägare
i en hytta önska att använda productionen af sina
hemman på stångjernssmide i stället för på tackjernsblåsning,
så skall det bero af flertalet att kunna dertill tvinga det
mindre antalet af delägare och att full ersättning skall meddelas
för de förmåner som afträdas, hvaremot desse hemmansägare
få underkasta sig andra allmänna onera. Ordet
”hyttan” står endast nämndt såsom rättsgrund för beräkningen.
Frih. Cederström: Efter den förklaring, som Frih.
Hamilton lemnat öfver Utsk:ns mening med ifrågavar. tillstyrkande,
nemi. att delägare i bergslag, d. v. s. bergsfrälsehetnmansägare,
skulle, på grund af jj:delar af delägarnes i
en hytta beslut, kunna förvandlas till ägare af hemman, lydande
under landslag, och sålunda underkastas alla de be
-
302
Den 22 Maj e. m.
svär, räntor och utskylder, sora hemman, lydande under
landslag, åligga, och att derföre få ersättning efter deras andel
i hyltan med 5o proc. förhöjning, på sätt i hetänk. namnes;
så begär jag att få veta, huru man kan af andelen i
hyttan mäta det besvär af räntor och de hvarjehanda onera,
sora heraman, under landslag lydande, åligga, och huru man
kan säga att de fått denna ersättningens fullt för fullo, ännu
mindre med tillökning af hälften derutöfver. Kan man
beräkna detta efter andel i hyttan och blåsningsdagarna?
dag tviflan derpå. Denna ersättning kommer i min tanke
alltid att hvila på en eonventionel, men icke på någon allmänt
säker grund. Deremot om förhållandet blir att hemmansegarne
få behålla sina hemman med upphörande af deras
bergsfrälsefrihet, då bör capitalet för de onera de åtaga
sig, med afdrag af den vinst de af hyttan haft, blifva
måttstock för ersättningen; ty i annat fall blir ersättningen
antingen mycket för hög eller mycket för låg.
I allmänhet skulle jag tro det vara vådligt att, när
icke samtlige delägarne i en bergslag begära dess upplösning,
tillstädja att majoriteten får deröfver besluta. Åtskilliga
bergslager hafva begärt att få ingå under landslag, dels för
att idka stångjernssmide, såsom t. ex. Lindesbergs bergslag, dels
ock för att alldeles upphöra med bergsrörelse. Det faller af
sig sjelft, att när en bergslag begär alt få nedlägga sin blåsningsrätt,
så kan ej sådant förvägras, men att tvinga till upphörande
afblåsning, är icke öfverensstämmande med ordning, och om det
skall tillåtas, så bör den författning, som bestämmer ersättningen,
vara så beräknad, att riktig ersättning erhålles.
Frih. Hamilton: Hvad värderingen angår, så är det
klart att den kommer att ske efter mätismanna-ordom, då
hela vinsten af tillverkningen först upptages, som sedan beräknas
på hvarje del, och beträffande tvånget synes det vara
orimligt att det skall kunna bero af en enda delägare att
säga nej till en förändring, som af alla andra anses nyttig.
Jag tror, att, då ftdelar af delägarne i en hytta önska att
kunna förändra sin rörelse och öfvergå till en annan i lag
medgifven, sådant ej bör kunna hindras af den återstående
Jj-:de!en, så framt en öfvergång ifrån det ena till det andra
lör framtiden skall blifva möjlig.
Efter förnyade propostr dels till bifall, dels till återremiss,
blef Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktns betänk.
N:o 77 af R. o. Ad. bifallet.
Då nu ånyo föredrogs Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utskms den 17 och ig dennes på bordet lagda mern.
JN:o ig5, med förslag till votering i förstärkt StatsUtsk. i
anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut öfver utlåt. N:o 135,
blef den föreslagna voter:s-propos:n af R. o. Ad. godkänd.
Till pröfning företogs Stats- samt Allru. Besvärs- och
Den Ma j c. ra.
3o3
Ekon.Utsk:ns den 17 och 19 dennes pä bordet lagda utlåt.
N:o 196, i anleda, af erhållen återremiss utaf utlåt. N:o 179,
afgifvet i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de åtgärder
till behöfvandes undsättning i missvextår.
Hr von Hartmansdorff, Au g., anhöll få veta hvad
beslut de öfriga Stånden i detta ämne fattat.
Underl. Ridd. Secret. tillkännagaf, att ingen underrättelse
rör:de de öfriga RiksSfns beslut öfver utlåt. N:o
196 ännu ankommit.
På begäran af Hr von Hartmansdorff blef detta
mål derefter punktvis föredraget, hvarvid utlåt. N:o 179
skulle tjena till ledning.
Utsk:ns tillstyrkanden angtde rättighet för
K. M. att för ändamålet använda den inflytande
spanmålstullen samt inflytande medel af i83o
års spanmålscreditiv.
Dessa båda punkter biföllos.
Utsk:ns tillstyrkande af ett nytt creditiv för
ändamålet af 100,000 r: d r.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Ett
creditiv af 100,000 r:dr, såsom tillgång för spanmålsinköp
vid inträffande större missvext, är ostridigt alltför ringa. Då
de från creditivet utgående summorna, ehvad detta är större
eller mindre, skola ersättas genom de medel, som för detta
ändamål blifvit åt Konungen öfverlemnade, så torde en hvar
inse, att det är likgilltigt i afseende på säkerheten, om creditivet
är större eller mindre; inen det är icke likgilltigt i
och för den vigtiga omständigheten att kunna anskaffa spanmål,
om creditivet har ett belopp, hvarigenom sådant är
möjligt. Jag får derföre tillstyrka R. o. Ad. att bestämma
detta creditiv till 400,000 r:dr i stället för 100,000.
Hr af Schmidt, Georg Lars: Lika med Hr von
Hohenhausen är jag fullkomligen öfvertygad, att en så obetydlig
summa som 100,000 r:dr icke kan förslå för ändamålet.
Jag har sjelf länge haft en bedröflig erfarenhet deraf,
att denna summa varit otillräcklig, när olyckan kommer.
Jag anser derföre af nöden, att åtminstone 400,000 r:dr anslås,
men jag fruktar att äfven den summan icke räcker
långt.
Hr von Hartmansdorff instämde med de a:ne ledamöter,
som sednast yttrat sig.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag vill visser
ligen
icke bestrida den tillökning i creditiv-summan, som
åtskillige talare föreslagit, ehuru, vid det förhållande, att
Konungen, enligt det beslut R. St. kunna gå att fatta, får
uppbära hela tullen på inkommande spanmal, Konungen
3o4
Den jj Maje. m.
sannolikt kommer att disponera långt större tillgångar i händelse
af missvext, än som förut ägt rum; men då R. St.
vid denna riksdag vidtagit den åtgärd, att hos H. M., i sammanhang
ined denna fråga, anhålla om bestämmande af fix
tull på spanmål, i ändamål att derigenom befordra den concurrens
i handeln, hvarpå man grundat förhoppningen, att
genom enskildes åtgärd se landet försedt med spanmål till
någorlunda jemna priser under missvextår, så anser jag creditivet
med försigtighet böra användas, emedan det är vådligt
att förrycka den enskilda speculationen genom att meddela
förskotter i sådana fall, der de icke äro af behofvet alldeles
oundgängligen påkallade; ty de handlande, som erhålla
en sådan fördel, kunna naturligtvis utföra sina speculationer
på ett förmånligare sätt, än de, hvilka icke kunna
räkna på dylika förskotter; och följaktligen skulle, derest
icke försigtighet iakttages vid creditivets användande, ändamålet
med den fixa tullen motverkas. Om jag således biträder
den mening, för hvilken åtskillige talare förklarat sigj
så sker det under förutsättning, att den rättighet, som Styrelsen
erhåller, blir med all möjlig varsamhet begagnad.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att just nu från
PresteSt. ankommit prot.utdr. ang:de ifrågavar. ämne. Det
innehöll, att Ståndet, som ogillade utlåt. N:o 17g, vidhållet
i N:o 196, beslutat medgifva, ej mindre att hela den för
inkommande utländsk spanmål inflytande tullintägt, jemte
behållningen å i83o års spanmålscreditiv, må lill K. M:s
nåd. disposition öfverlemnas, för att efter inträffade missvexter
kunna till behöfvandes undsättning användas, än äfven
å Riksg.cont. anvisa ett särskildt creditiv af 4oo,ooo r:dr
b:co, som, i händelse af inträffande behof, kan förskottsvis
och mot ersättning från de först inflytande tullafgifterna
för spanmål vara för ändamålet att tillgå. Af dessa tillgångar
må K. M. äga efter omständigheterna reservera medel
till oundvikliga directa undsättningar och sålunda, enligt
hittills stadgade grunder, utlemna såsom lån, under socknarnes
eller menigheternes gemensamma ansvarighet för det
erhållna bidragets återbetalning på bestämda tider utan ränta,
med åliggande för menigheterna sjelfva attoni anskaffande
af säd och dess utdelning föranstalta, samt disponera återsloden
till förskott åt menigheter uti de genom missvext
lidande orter i och för utförandet af allmänna arbetsföretag,
samt då tillfällen härtill saknas, jemväl lill verkställande af
större arbeten för Statens räkning, med syftemål att åt blottställda
orters innevånare bereda en eljest saknad dagspenning;
hvarjemte Ståndet beslutat alt utaf de för undsättningar
disponibla medel en åttondedel må, allt efter hvad R.
ÄI. kan pröfva skäligt, användas antingen till gåfvor åt de
genom felslagen skörd mest blottställde, utun återbetalnings
skyl
-
Den 22 Maj e. m.
3o!S
skyldighet, eller till räntefria låneförsträckningar, utan annau
säkerhet, än läntagarnes personliga förbindelser.
Hr von Hartmansdorff: Då PresteStts ni/ upplästa
beslut omfattar icke blott den punkt af betänk. N:o 179,
som Hr Frih. o. Landtm, föredragit, utan äfven de två påföljande,
så föreslår jag vördsamt, att R. o. Ad. måtte instämma
i PresteShs beslut, hvarigenom fullkomlig enhet
emellan arne Stånd vunnes.
Frih. Cederström: Jag begärde ordet för alt till besvarande
upptaga Frih. Sprengtporten yttrande. Den tull,
som för inkommande spanmål erhålles och af K. M. får
disponeras, blir alldeles otillräcklig för införskrifning af
det spanmålsbelopp, som i missvextår kan bchöfvas. Jag
instämmer med PresteSt. i dess beslut att anslå 4°o,ooo rrdr
för ifrågavar. ändamål; och jag instämmer med PresteSt.
jemväl i den punkt, der Ståndet anvisar en åttondedel af
tullen, för att såsom gåfvor tilldelas dem, hvilka genom
missvext blifvit lidande; men jag anser mer än vådligt, att
öppna dörren för försöket ali tillskansa sig statsmedel på
uppgift om en liden förlust genom en hagelskur eller någon
dylik tillfällighet. Det är en ganska betänklig hana att
beträda, och i den delen kan jag icke annat, än skilja mig
från PresteSt., hvars öfriga beslut, rörrde förskjutande kostnader
lill enskildla arbetsföretag, som förrättas på Statens
bekostnad, äro väl grundade.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller alt få fästa
Ståndets och särskildt Frih. Cederströms uppmärksamhet på
sista punkten uti betänk. N:o 179. Den lyder så: ”— —•
— lillstyrke R. St:s bifall till K. M:s nåd. förslag, alt utaf
de för undsättningar disponibla medel en lämplig summa må
niedgifvas, till användande, antingen till gåfvor åt de genom
felslagen skörd mest blottställda, utan återbetalningsskyldighet,
eller till räntefria läneförsträckningar, ulan annan säkerhet,
än läntagarnes personliga förbindelser.” Att godkänna
detta förslag, tror jag vara mindre välbetänkt, än att
antaga hvad PresteSt. beslutat. Sätter man bestämdt ut en
åttondedel, såsom PresteSt. gjort, så vet man hvar gränsen
är. Enligt min öfvertygelse bör R. o. Ad. antingen instämma
i PresleSus beslut, eller ock helt enkelt afslå
3 punkten.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om icke R. o. Ad.
skulle finna, alt den del af PresteSl:s beslut, som varit föremål
för de 2.:ne siste talarnes yttrande, hade det sammanhang
med sista punkten i TJtsk:ns förslag, hvilken ännu icke
var föredragen, att R. o. Ad. holde uppskjuta med beslut i
detta afseende, till dess sisla punkten af Utsk:ns förslag i
utlåt. N:o 179 blifvit föredragen, och R. o. Ad. nu inskrän
a5
II. 09
D'c n 22 M a j e. m.
ka sig till beslut i afseende på den punkt, som blifvit föredragen,
nemi. angtde beloppet af creditivet å Riksg contoret.
R. o. Ad. hördes häruti instämma.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
Utsktns förslag, ang:de beloppet af creditivet å Riksg.-  contoret.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
i detta afseende instämma i det beslut PresteSt. fattat.
Utskrns yttrande rörtde låns utgifvande till
nödställda emot m e n i g h e t e r n a s gemensamma ansvarighet
derför.
På begäran af Frih. Cederström blef PresteSt:s beslut,
i hvad det angick den nu föredragna punkten, ånyo uppläst.
Frih. Cederström: Jag tillstyrker, för min del, att i
afseende på denna punkt antaga hvad PresteSt, beslutat, såsom
mera enkelt i sin uppställning, än hvad Utsktn i öfrigt
alldeles lika framställt.
Hr von Hohenhausen instämde med Frih. Cederström.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be
hagade
bifalla Utsktns nu föredragna förslag.
Ropades starka nej, blandade med ett eller annat ja.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. alt
instämma i PresteSt:s i denna del fattade beslut, här ofvan
upptaget från och med orden — ”Af dessa tillgångar,” etc.
till och med orden: ”eljest saknad dagspenning.”
Utsktns sista yttrande, a n g: d e frågan om en
summas användande till gåfvor eiler räntefria
lån, utan annan säkerhet, än låntagarens personliga
förbindelse.
Frih. Cederström: I denna del tillstyrker jag der
emot
bifall till hvad Utsk:n föreslagit, och att icke instämma
i hvad PresteSt. beslutat, eller att anvisa en åttondedel, som
kunde användas till gåfvor eller räntefria lån emot revers.
Utskm hafva på ganska goda grunder afstyrkt det. Jag yttrade
mig nyss om vådan att beträda en sådan bana, hvarigenom
man hos folket kan befordra rättegångar, misshushållning
samt fals och flärd, för att åtkomma Statens medel.
Hr von Hohenhausen: Den banan, som Frih. Cederström
fruktar att beträda, är den, som man alltid måste
beträda i olyckans stund, nemi. att skaffa understöd åt dem,
hvilka äro i behof deraf, utan att äga förmåga att godtgöra
det; och på så sätt hafva R. St. förfarit vid denna
riksdag; ty hvad annat äro de efterskänkningar, som R. St.
gjort, de förklaringar, att cautionister icke må lagsökas, och
att icke hos dem, hvilka erhålla lån, få utmätas vissa nöd
-
D e 11 22 M a j e. rn.
3o7
vändiga effecter. Bil 11 re iin alt sålanda utgifva lån, hvilka
sedermera efterskänkas, tror jag det vara", att på förhand
bestämma en viss summa, som genast till skänks må tilldelas
de olycklige, af hvilka man icke kan hoppas erhålla någon
återbetalning. Det är egentligen endast sådane, som äro
orkeslöse och olörmögne alt genom arbete förskaffa sig hvad
de behöfva, sorn böra komma i åtnjutande af de i berörde
afseende anslagna medel. Det är bättre att en rättvis utdelning
sker förut, än att medlen utlånas på en slump äfven
åt mindre behöfvande, och att deras återbetalning beror
på executionsbetjeningens godtycke. Jag tillstyrker derföre
bifall till PresteSt-.s beslut.
Gr. Spens, Carl Gustaf: Jag begärde ordet blott
för att förena mig med Frih. Cederström, och anhåller om
propos. på det af honom föreslagna bifall till Utsktns betänkande.
Hr von Hartmansdorff: Jag har förut yrkat bifall
till PresteSt:s beslut och får nu förnya min anhållan derom.
Jag är icke ibland dem, som anse dessa s. k. undsättningar
vara någonting särdeles nyttigt. De äro ett oundvikligt
ondi; men så länge de icke kunna umbäras, anser
jag, på skäl jag anfört, det vara bäst att bestämma en viss
summa lill skänker, och att icke begagna orden ”en lämplig
summa,” då man icke vet huru stor summan kan blifva.
De skal, som Hr von Hohenhausen anfört, anser jag
vara gilliiga. Om Styrelsen på förhand vet, att blott en viss
summa är för ändamålet att påräkna, så blir hon äfven
så mycket sparsammare använd på ena eller andra stället.
Dertill kommer, att nu är det vanligen de tredskande i de
län, hvarest landshöfd.embetet lamt förvaltas, hvilka erhålla
eftergift. På de ställen, hvarest drift finnes hos kronobetjeningen,
blir föga efterskänkt. Man får icke låta gåfvorna
utfalla på slump, utan efter hvad rätt och skäligt ar. Jag
tillstyrker bifall till PresteSt:s beslut.
Frih. Cederström: Om Utsk:n hade till samma föremål
anvisat en obestämd summa och valet vore emellan
den och en bestämd, så skulle jag, ifall jag icke kunde afslå
begge, antaga den bestämda summan ; men nu hafva Utsk:n
icke kunnat tillstyrka något i detta fall, utan afstyrkt allt
användande till gäfvor och skänker, och af denna anledn.
tillstyrker jag bifall till hvad Utskin föreslagit. Jag anhåller
att få fasta Hr von Hohenhausens och Hr von Ilartmansdorffs
uppmärksamhet derpå, alt jag tror så väl Styrelsen
som folket vara bäst belåtna dermed,, att icke några medel
finnas, hvarpå man kan göra anspråk såsom gåfva och såsom
lån utan ränta mot blott låntagarens revers; och om
motsatsen koinme att inträffa, så vore det klart, alt innan
kort följderna skulle visa sig i det mest skändliga bedrägeri.
Det har blifvit yttradt, att dessa gåfvor och skänker egent
-
3oS
Den aa Maj e, m.
Jigen skulle komma att användas för orkeslösa och sådana,
som lill allmänt arbete för enskilda och Staten icke kunna
begagnas; men desse personer uro föremål för fattigvården;
communerna måste försörja dem. Att påstå att lånens återbetalning
skulle vara beroende af en mer eller mindre noggrann
kronobetjening, kan jag icke antaga. Det är ett haltande
skäl, som icke passar. Konungens Befdude måste göra
sin sky Idighet; men bär kommer icke Konungens Bef:b:de
i fråga; ty socknen, hvars ansvarsskyldighet är gifven, kan
besörja sin uppbörd kronobeljeningen förbi. På så sätt har
jag såsom landshöfding indrifvit återbetalning, utan att någon
kronobetjent dermed varit sysselsatt. Jag anhåller tillika
att få fästa uppmärksamheten derå, att de exempel på
efterskänkningar och afskrifningar, som blifvit lemuade vid
denna och föregående riksdagar, ganska beklagligen hafva
öppnat vägen för hoppet att kunna anmäla sig till erhållande
af understöd jemväl då icke behof förefinnes. Jag har
såsom landshöfding på Gottland erfarenhet deraf, att man
gjort anspråk på understöd, som befunnits icke behöflig t.
Hade jag bifallit sådana anspråk, grundade på pastorers och
sockenstämmors anmälan, så hade följden blifvit densamma
som här ägt rum, ali man sedermera begärt afskrifning,
hvilken begäran möjligtvis genomdrifvits af en majoritet i
förstärkt Utsk. eller inom Stånden, hvilka kanske af barmhertighet
bifallit en sådan anhållan; men en sådan barmhertighet
gör mera ondt och skapar mera fattigdom än man
möjligen kan beräkna. Deremot kan man vara öfverlygad
om, att det är vida nyttigare, om Staten väl förskjuter
nödiga capital för att derför införskrifva det qvantum spanmål,
som kan behöfvas, dock så, att de provinser, som erhålla
något förskott, måste vara förvissade om att detsamma
måste återbetalas; ty samhället skall icke beskatta den ena
provinsen för att föda den andra.
Ilr von Hohenhausen: Jag tror alt de utaf Frih.
Cederström nyttjade orden, alt man skulle blottställa sig för
skändliga bedrägerier, voro något hårda. Om sådant skedde
derför att man vid en allmän nöd bestämde en viss summa
utaf det bidrag, som Staten kunde lemna, hvilken finge
utdelas bland de mest olyckliga, huru mycket mera blottställer
man sig icke då för skändliga bedrägerier, när man
den ena riksdagen efter den andra efterskänker hvad R. St.
aldrig velat lill skänks meddela? Det måste vara skäl alt
göra slut med ett sådant förhållande, och jag tror att äfven
detta påkallar R. o. Ad:s instämmande i PresteSt:s beslut.
Hvad Gottland specielt beträffar, hvarom Frih. Cederström
talat, så får jag nämna, att der icke varit fråga om
eftergift. Hela provinsen äger ordnade spanmålsförråd, samlade
genom årligt tillskott, uti bestämd proportion; men sådant
later icke göra sig uti alla provinser, såsom Dalarne,
Den 22 Maj c. m.
3og
Herjeådalen, lil, fl. Då det nr bättre att genast iakttaga
rättvisa, än att sedermera göra efterskänkningar, hvilka innefatta
en orättvisa, så instämmer jag i PresleStts beslut.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner att jag läst
oriktigt och derigenom fattat likaså. Jag ser nu alt Ulskm
förklarat sig sakna skäl alt tillstyrka bifall. Del är
följaktligen ett afstyrkande, som Utsk:n gjort, hvaremot jag
först liiste och tog dess mening för ett tillstyrkande. Under
sådant förhållande instämmer äfven jag i den mening, som
Ulsktn yttrat.
Hr Frih, o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:ns förslag i den nu föredragna sisla
punkten.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna alt
ja öfverröstat nej, begärde
Ilr von Hohenhausen votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter.-sproposition:
Den
som bifaller sisla punkten i Stats- samt Allm. Besvärs-
och Ekon.Utsktns betänk. N:o 179, voterar
i»;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, instämmer R. o. Ad. i PresteStts beslut, att utaf
de för undsättningar disponibla medel en åttondedel må,
allt efter hvad K. M. kan pröfva skäligt, användas, antingen
till gåfvor åt de genom felslagen skörd mest blottställda
utan återbetalningsskyIdighet, eller till räntefria låneförsträckningar
utan annan säkerhet, än låntagarnes personliga
förbindelser.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 23.
Nej — 7.
Ånyo föredrogs Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:ns den 17 och 19 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 197,
i anledn. af återremiss utaf betänk. N:o i58, angtde förändringar
uti K. M:s nåd. instruetion för beklädnadsdireclionerna
vid indelta infanteriregementena, m. m.
Hr af Dalström, Gustaf Jac.: Då detta ärende nu
för andra gången förekommer, kan jag icke annat än vidblifva
hvad jag yttrade vid återremissen af betänk. N:o 158.
Jag tror alt det är blott vid sådana tillfällen, då ingen anmärkn.
ägt rum, hvarken af Krigs-coll:m eller regementschefen,
som generalmönsterherren lemnar beklädnadsdirectm
3io
Den 22 Maj e. m.
decharge. För min tiel anser jag den tind. skrifvelsen till
K. M. obehöflig, icke allenast på grund af hvad jag tillförene
i della amne anfört, utan äfven derför, att iduli månad
sistl. år afgiek till Kiigs-colhm K. M:s nåd. skrifvelse, hvarigenom
colllm ålades att revidera beklädnadsförfatlningarna,
samt inkomma med fullständigt förslag till reglemente i detta
hänseende; och då detta arbete nu är under händer, anser
jag beholvet ej påkalla alt nu till K. M. ingå med påminnelse
derom. För min del måste jag således afstyrka bifall
till Utsklns förevarande betänkande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Stals- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktns
utlåt. N:o 197.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, yttrade, att, då tankarne vore delade
angtde bifall till utlåt., det torde blifva nödigt att pröfva
det punktvis.
Frih. Cederström, Jacob: Då Hr Frih. o. Landtm,
ännu icke framställt den fråga, huruvida R. o. Ad. må anse
öfverläggningen fulländad, så anhåller jag att få yttra några
ord i sjelfva saken. Utskms förklarande, att den Krigscolhm
nu tillkommande pröfning af anmärkntr vid beklädnadsdirect:nes
räkningar må öfverlemnas åt Kammarrätten,
då anmärkn:r göras af de revisorer, som rotehåilarne för
räkningarnes granskning utse, anser jag olämpligt. I Kammarrätten
finnes icke en enda ledamot, som har kännedom
derom. Priset på beklädnadspersedlar kan der icke bedömmas
annorlunda, än efter de uppgifter, som erhållas från
Krigs-colhm. Hvad vill då det säga, alt öfverflytta denna
controll till berörde domstol? Jag anhåller om afslag å betänkandet.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag tror det vara
nödigt att föredraga detta betänk, punktvis, emedan Utsk:n
ömsom till och ömsom afstyrkt motionärernes framställningar.
Uppå derefter framställda särskilda propostr afslog R.
o. Ad. den punkt, hvaruti Utsktn tillstyrkt, att icke Krigscolhm
utan Kammarrätten hädanefter må pröfva tvister,
som uppkommit genom anmärkntr vid beklädnadsdirecttnas
räkenskaper, men biföll de öfriga punkterna i betänk.
N:o 178,
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Som det är så
långt lidet på aftonen, och så få ledamöter äro tillstädes,
hemställer jag, om icke R. o. Ad. skulle finna lämpligt att
nu förbigå ett så vigtigt mål, som det nästföljande, hvilket
handlar om visitationsrätten, samt låta det förekomma i ett
annat plenum.
Hr Prytz, Lars Adolph: Jag förenar tnig uti Hr
Den 22 M a j e. 111.
von Hartmansdorff* framställning; ty i detta betänk, förekommer
en alltför vigtig princip, för att utgången deraf
må bero af en hazarderad votering.
Frill. Ridderstolpe, Fredi'. Christopher: Jag
medgifver visserligen att Huset är glest i afton; men deruti
finner jag icke något skäl att uppskjuta ett måls föredragning,
enär tiden icke är längre framskriden än alt månget
plenum varat åtminstone halfannan timme längre. Icke
heller ser jag hvarföre målet skall uppskjutas derföre, alt
en eller annan af R. o. Ad:s ledamöter kan vara borta,
hvilken på ett eller annat sätt kunde verka på sakens utgång.
Jag anhåller deiföre att Hr Frih. o. Landtm, täcktes
låta plenum fortfara och målen förekomma i den ordning,
som bordlistan utvisar.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Dådet
ifrågavar. betänk, är af stor vigt, och en ledamot, till tiora
nde det embetsverk, hvarom betänk, handlar, instämt i den
anhållan, alt föredragningen af delta mål måtte uppskjutas
till ett annat plenum, så finnér jag för min del allt skäl
att understödja denna anhållan.
Frih. Boye, Fredr.: Jag instämmer uti Hr von
Hartmansdorff* anhållan, att ifrågavar. måls afgörande malte
uppskjutas lill ett annat plenum, emedan vi blott äro 23
personer tillstädes, såvida jag i hast har räknat rött.
Frih. Cederström, Anders: Äfven jag instämmer
i den anhållan, att detta mål mätte hvila intill nästa plenum;
men jag anser icke vara lätt att öfverhoppa detsamma
och företaga något annat mål, emedan ledamöter, som kunna
vara intresserade uti ett sednare mål, kunna hafva bortgått
under förmodan, att det ifrågavar. målet skulle förekomma
i sin ordning under den lid som åtginge till dess de återkommo.
Jag anser således vara bäst att Ståndet nu åtskiljes.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få fästa
Frih. Cederströms uppmärksamhet derpå, att det målet, som
står näst efter det, hvars uppskjutande nu är i fråga, endast
innehåller en anmälan om 3:ne Stånds beslut, och att derefter
förekomma 2:ne mål, hvilka angå R. o. Ad. enskildt,
och af hvilka det ena fordrar skyndsamt afgörande, emedan
det afser möjligheten att få i4,ooo r:dr förräntade, hvilka
nu ligga ofruktbara i Riddarhusets cassa.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: Frågan huruvida
plenum må fortfara eller icke, beror i första hand på Hr
Frih. o. Landtm, att afgöra; men skulle plenum komma att
fortfara, så yrkar jag att den ordning, som daglistan innehåller,
må följas, och alt icke någon öfverhoppning af något
ärende må äga rum.
3l2
Den 22 M a j e. m.
Frill. Cederström, Anders: Såvida millen "ivo af
så ringa intresse, som Hr von Hartmansdorff uppgifver, så
vill jag ieke lägga mig emot hans anhållan. Jag har icke
tagit så noga reda på dem, och kan således icke känna, om
något af deni ur af större vigt.
Frih. Boye: Som det sist på listan uppförda målets
afgörande egentligen beror utaf de gode män, som testator
utnämnt, och den ene af desse gode männen nu icke är tillstädes,
utan befinnes derifrån lagligen hindrad, så anhåller
jag att samma inål måtte andra gången få läggas på bardet;
ty utan hans yttrande kan ingenting i den saken (illgöras.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt hvad nu först anginge
det mål, sorn stod närmast på föredragn listan under
A:o 23, nemi. Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsk:ns utlåt. N:o 17, så hemställde Hr Landtm., om
R. o. Ad. behagade linna lämpligt alt nu förbigå detsamma.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
öfverröstat nej.
Vid förnyad föredragning lades till handlingarna Bevillnings-,
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.TJtskms den
17 och 19 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 18, i anleda,
af återreiniss å betänk. N;o g, ang:de Hr A. Brunnii motion
om ändring i nu gällande seglationsordning.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då det vöre af vigt
för Ridd.cassan ali ett af Ridd.Ulsk. afgifvel nu på bordel livilande
meni. blefve snart afgjordt, R. o. Ad. torde tillåta,
att det äfven nu finge föredragas; och föredrog Hr Landtm,
alltså nu Ridd.Ulsk:s mein. angide ett tillägg lili 3 §:n 5
morn. lånereglementet.
Hr Palmcrantz, Joli. Manritz: Vid början af fö
redragningen
af detta från Ridd.Utsk. ankomna betänk, anmälte
jag mig i afsigt att hemställa, huruvida icke Ståndets
bänkar för tillfället äro alltför glest besatta, för att afgöra
det i nämnda betänk, afhandlade ärende, som, efter min tanke,
är ganska vigtigt och rör Ståndet enskildt; men då nu
föredragning af detsamma skett, så har jag ingenting vidare
att deremot erinra.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag instämmer i
Ulsk:s förslag, men anhåller att ett tillägg dervid mätte göras.
Utsk. liar inskränkt direct:ns rättighet till begagnande
endast af armeens pensionscassas pbligationer. Men det finnes
andra, som jag anser äga tillräcklig säkerhet för att af
directm kunna begagnas, i händelse man icke alltid har tillgång
å de nyssnämnda. Så t. ex. finnas Stockholms Drätsel
-
Den 22 Maje. m.
3i3
Selcommissions obligationer, hvilka löpa med fem proc. ränta,
och följaktligen äro ännu fördelaktigare än de omnämnda,
hvilka blott gifva 4é P1'0^. Det finnes andra, som jag nu
cj hinner uppräkna, och det kan komma att finnas ändå fler.
Jag hemställer derföre, om icke de orden — ”eller andra säkra
obligatione r”, hvilka jag med blyerts tecknat i brädden,
kunde få införas och förslaget med den förändringen godkännas.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Fullkomligen instämmande
i den siste värde talarens yttrande, får jag blott nämna
en annan sort obligationer, hvilka äfven löpa med fem
proc. ränta, nemi. Skånska hypotheksföreningens obligationer,
som jag skulle önska äfven måtte komma i beräkning.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag
har ingenting emot det tillägg, som Hr von Hartmansdorff
gjort; men jag skulle blott önska att ännu ett ord måtte
tilläggas, så att det komine att heta ”eller andra lika
säkra” etc. Företrädesvis skall man söka att erhålla inteckningar,
men då de icke kunna bekommas, får man tillse,
att medlen betryggas på det bästa, och jag anser det ordet,
hvars tillsättande jag begärt, ännu mera flista directionetis
uppmärksamhet på nödvändigheten att med noggrannhet
begrunda och granska de obligationer, som inköpas.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle icke hafva nå
gonting
emot det af Hr von Hohenhausen föreslagna tillägget,
om det icke kunde vid åtskilliga tillfällen komma att
sätta directionen i bryderi; ty huru skall hon mäta säkerheten
emellan det ena eller andra slaget af obligationer.
Oni det blott heter — andra säkra obligationer, —
så får directtn tillse, alt de äro sådana. Det slags obligationer,
som Gr. Posse omnämnde, äro utan tvifvel säkra; men
det kan finnas andra, som jemväl äro det, ehuru säkerheten
kan vara ringare. Jag anser derföre bäst vara alt icke tillägga
ordet lika.
Hr Frih. o. Landtm, uppläste nu Utsk:s förslag först
oförändradt och derefter med det tillägg Hr von Hartmansdorff
föreslagit, bestående deruti, att efter ordet ”accordsa
m or t e r i n gsfo n ds”, skulle tilläggas orden: ”e Iler a 11 d ra
säkra.
Hr von Hohenhausen: I anledn. af Hr von Ilart
mansdorffs
sista yttrande, får jag äran tillkännagifva, alt jag
med mitt föreslagna tillägg endast hade för afsigt, alt directm
med varsamhet må gå till väga vid utlåningarna, och
jag sätter mig således för ingen del emot den lättade utväg
Hr von Hartmansdorff velat bereda directtn alt verkställa
utlåningar.
Hr von Hartmansdorff: Hellre än att ifrågavar.
utväg skulle alldeles förkastas, vill jag afstå från min mening
2Ö H. 4°
314
Den 22 Maj e. m.
och lemna Hr von Hohenhausens fritt utrymme. Fördelen
af att inköpa räntebärande obligationer är ganska väsendtlig,
ty om så skedde i det hela, behöfdes ingen ombudsman
för bevakningar. Jag skall således åtnöja mig dermed, att
grundsatsen, ehuru ofullständig, dock bl ifver antagen.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
oförändradt antaga Ridd.Utsk:s förslag.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. bifölls Uisk:s förslag,
med den förändring, att efter ordet "accortlsa nior teri
n gs fo n ds" skulle tilläggas ordell ”eller andra lika
s ä k r a.”
Frih. Ridderstolpe, Fredr. Christopher: Mot
R. o. Adis beslut att öfverhoppa Bevilln.-, Lag- och EkomUtskrns
betänk. N:o 17, samt uppskjuta delsammas afgörande
till ett annat plenum, anser jag mig af grundlagen förbunden
alt protestera och mig reservera. Hade Hr Frih.
o. Landtm, genast framställt propos. till afslutande af plenum,
så hade jag saknat anledn. för min reservation 5 men
då Hr Frih. o. Landtm, till afgörande föredrog andra mål,
har jag nödgats protestera mot detta behandlingssätt, såsom
stridande mot 49 §:n Riksd.Ordn., som säger, att då målet
tredje gången förekommer, skall det till afgörande företagas.
Ifrågavar. mål har nu för tredje gången förekommit, men
blifvit öfverhoppade För min del kan jag icke instämma
uti den begångna grundlagsvidrigheten, och har, såsom sagdt,
derföre nödgats reservera mjg.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Derest
ifrågavar. mern. hade blifvit föredraget, så hade Frih. Ridderstolpe
kunnat äga anledn. för sin reservation; men som
detta mern. icke blifvit föredraget, utan Hr von Hartmansdorff
framställt sin anhållan, så snart det föregående målet
blifvit afgjordt, så var Ståndet af grundlagens föreskrift oförhindradt
att besluta målets uppskjutande till ett annat plenum.
Detsamma har R. o. Ad. gjort i eli annat mål på f.
m., och så har äfven skett vid mångfalldiga tillfällen tillförene.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Ha
de
målet blifvit föredraget, så Jiade Frih. Ridderstolpe icke
haft skäl att reservera sig; men sorn målet icke blifvit företaget,
utan emot 49 §:n Riksd.Ordn. blifvit förbigånget, så
anser jag Frih. Ridderstolpe hafva ägt skäl till sin reservation,
uti hvilken jag äfven derför instämmer. Lika olagligt,
som detta, var äfven behandlingssättet på f. m. afde tvänne
BancoUtsk:s utlåtm, hvilkas afgörande uppsköts till ett annat
plenum; men detta förfarande har blifvit så vanligt, att
det icke mera är värdt alt deremot reservera sig.
Frih. Ridderstolpe: Äfven om jag skulle hafva orik
-
Den aa M a j e. m.
315
ti "t förstått 49 §:n Riksd.Ordn., kan jag likväl icke underlåta
att förklara, att det förefaller mig något underligt, att
en reservation, den må vara grundad eller icke, kan föranleda
någon ledamot att deröfver fälla omdöme.
Ilr von Hartmansdorff, Äng.: Jag vill endast ut
trycka
rnin förundran deröfver att nian icke reserverade sig
på förmiddagen mot samma sak, mot hvilken man reserverar
sig på eftermiddagen.
Hr Munck af Rosenschöld: Flera sådana grurid
lagsvidrigheter,
som den ifrågavar., hafva ägt rum utan att
jag reserverat mig deremot; men orsaken till denna min underlåtenhet
har varit den som jag nyss nämnt, nemi. att
dessa grundlagsvidrigheter blifvit någonting så vanligt, att
jag ansett det onödigt alt deremot reservera mig, då det
icke skulle tjena! till något. Denna gången reserverade jag
mig endast för att instämma uti Frih. Ridderstolpes reservation,
hvilken jag ansåg lagligen grundad. Detta är det enda
jag anser mig böra svara i anledn. af Hr von Hartmansdorff^
sednaste erinran.
Lades på bordet nedannämnda från Utskln inkomna
mern. och utlåtm, nemi. från
ConstitutionsUts kottet:
N:o in, ang:de förloppet af voteringar inom förstärkta
Consl.Ulskoltet;
JN:o ii3, med förslag till ändring af Reg.F:ns 17, 11
och 106 §§;
lS':o 114, i anledn. af R. o. Ad:s och BorgareSt:s yttrande
rör:de Const.Ulsk:s mern. W:o 87;
S t a t sU t s k o 11 e l:
N:o 5a8, i anledn. af Hr Kjellbergs motion om belöning
för den, som med ett fullständigt moliveradt och till sina
hufvudgrunder antagligt representationsförslag till Rikets nästsa
mmanträdande Ständer inkommer;
JN:o 5?.g, i anleda, af väckta motioner ang:de statsanslag
för fattigvården i de Rikets städer, hvarest garnisoner finnas
förlagda ;
N:o 53o, i anledn. af erhållna återremisser å StatsUtsk:s
mern. N:o 4^15
N:o 538, ang:de ifrågaställd restitution af de sedan år
1819 af rotehållarne vid Uplands reg:te erlagda klädpen
ningar;
Bevilln-,
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utskotten:
N;o 19, i anledn. af RiksSttns skiljaktiga beslut rör:de
Utsk:ns förslag till reglementariska föreskrifter för brännvinsbränningens
utöfning, samt om hvad vid försäljning af
brännvin och beskattningen derå iakttagas bör;
3i6
Den 22 Maj c. m.
N:o 20, i anledn. af Riksd.fullm-n Fredr, von Zweia:-
It* 1
berghs. raotion om ytterligare förändringar i n« gällande
seglationsordning;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskotten:
N:o 78, i anledn. af erhållen återremiss å Utsk:ns betänk.
N:o 58, angtde väckta motioner om förändring i författningarna
rör:de mått, mål och vigt;
N:o 79, i anledn. af erhållen återremiss å Utsktns mern.
AT:o 72, ang:de sammanjemkning af RiksSttns beslut rö'r:de
förslaget till förnyad förordning 0111 grunderna och villkoren
för hemmansklyfning, samt afsöndring af jord eller annan
lägenhet från hemman.
SI. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 om aftonen.
In fidem protocolii,
F. O. Silfverstolpe,
Måndagen den 24 Maj 184 * *
Plenum kl. 9 f. m.
Företogs val af 6 suppleanter uti förstärkta BancoUlsk.,
och befunnos, efter valförrättningens slut och sedan i följd
af lika röstetal lottning om ordningen de valde emellan blifvit
verkställd, dertill hafva blifvit utsedde:
N:c
> I.
Frih. Oxenstjerna, Carl
. i3
CO
Hr Blomstedt, Christian Jacob . . . .
??
110.
Gr. von Lantingshausen, Erik Albert.
. 13
??
88.
Frih. Lovisin, Carl
. 1 3
57
2249.
Hr Qviding, Bernhard Christopher .
Frih. Adlerbeth, Jacob
. i3
J)
329.
Justerades 1 prot.utdr. för den 22 dennes f. m. och 9
prot.utdr. för samma dag e. m.
Justerades pleni-prot. för den 1 sisth April e. m.
Ånyo föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s den 19
och 22 dennes på bordet lagda betänk. N:o 158, i anledn. af
väckt motion om tillsättande af en comité för att utarbeta
förslag till en förändrad nationalrepresentation.
Hr Aminoff, Joli. Fredr., anhöll att få veta huru
detta mål blifvit hos BorgareSt. afgjordt.
D c ii M a j.
Underl. Ridd.Sccret. I illkännagaf, alt ingen underrättelse
(leron) ännu ankommit.
Hr Aminoff: Då delta ärende i förra plenum förevar,
an Höll Hr Rosenblad, alt det måtte få livila på bordet till
dess prot.utdr. från V. BorgareSt. kunde ankomma, rör:de
detta måls behandling i samma Stånd, uti hvilken anhållan
jag förenade mig. Jag får derför nu förnya min begäran,
att detta ärende icke måtte företagas till afgörande, förrän
det ifrågavar. prot.utdr. (ill Ståndet kan hafva ankommit.
Hr af Dalström, Gustaf Jac., instämde med Hr
Aminoff.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. behagade
erinra sig, att något beslut i afseende på nu föredragna
betänk, icke i sista plenum blifvit fatladt, ?.:ne ledamöter
begärde det då hvilande, i följe hvaraf det ånyo blef bordlagdt.
Visserligen hade Hrr Rosenblad och Aminoff yrkat
alt nästa föredragning deraf icke skulle ske förrän BorgareSt:s
prot.utdr. inkommit, men då åtskilige ledamöter deremot
gjorde invändningar, hade Hr Rosenblad afslått från
sin begäran och R. o. Ad. ej fattat något beslut derom.
Målet hade således i sin ordning blifvit uppfördi på listan,
och sedan det nu 3:dje gången blifvit föredraget, kunde det
ej vidare uppskjutas.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr., som anmält sig att
tala, yttrade nu, att efter den förklaring Hr Landtm, nu
gjort, hade han intet vidare att tillägga.
Hr Aminoff: Jag fattade verkligen då, att meningen
var, att detta mål skulle hvila till dess BorgareSt:s prot.-  utdr. ankommer; men jag tinner nu af Hr Frih. o. Landtm:s
förklaring, alt jag mätte hafva misstagit mig, och har alltså
för det närvarande icke något vidare att yttra.
Hr Printzensköld, Carl: Sista gången, då detta betänk.
hos R. o. Ad. blef föredraget, hörde jag åtskilliga ledamöter
yttra den öfvertygelse, att Ekon.Utsk. hade behandlat
saken oriktigt, då Utsk. förklarat, att någon åtgärd vid
Hr Rydins motion icke kunde äga rum, sedan R. St. genom
deras förstärkta Const.Utsk. antagit det af Const.Utsk. framställda
förslag till nationalrepresentationens ombildning att
blifva hvilande lill grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Jag erkänner uppriktigt, att jag icke kan dela de åsigter,
som man då ville göra gällande. Jag vet alltför väl
uti hvilken ordning grundlagen föreskrifver att förändringar
i denna lag skola till vägabringas. Jag respecterar denna
ordning och ämnar icke öfverträda densamma; men jag kuu
icke finna att denna motion innehåller något slags förslag
lill förändring i nu gällande grundlag. Det stadgande, som
grundlagen innehåller röride förändringar deri, kan således
3iS
Den 34 Ma j.
icke i ringaste mån på denna fråga tillämpas. Hår liar motionären
endast åsyftat att, sedan 3 Stånd afslagit Const.-  Ulskts förslag, men ett Stånd godkänt detsamma och det
förstärkta Coust.Utskts majoritet derefter, tverlemot de 3
Ståndens beslut, förklarat förslaget böra hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag, bereda ett tillfälle för
dessa 3 Stånd, hvilkas mening af det förstärkta Coust.Utsk.
blifvit undertryckt, att på en annan väg söka göra sin tanke
gällande. Sådant är syftemålet för motionen. Den innehåller
på ena sidan ett erkännande deraf, alt nationalrepresentationen
mäste förändras, men på den andra sidan innehåller
den ieke ett enda ord, som åsyftar huru denna förändring
skall ske, utan blott att en underd. anhållan måtte
göras hos K. M. derom alt K. M. genom tillsättande af en
comité mätte söka tillvägabringa ett förslag till en förändrad
nationalrepresentation, för att i grundlagsenlig väg vid nästa
riksdag komma under 13. St:s öfverläggning. En sådan
anhållan synes mig icke vara förhindrad af grundlagens föreskrifter,
utan tvertoin tror jag den vara i full öfverensstämmelse
dermed. Ett ytterligare stöd för min mening i
detta afseende finner jag deruti, att motionen icke blifvit
remitterad till något annat TJtsk. än Ekon.Utsk., hvilket
Utsk. just har att befatta sig med frågor angtde underd.
önskningar till K. M. Jag kan således icke undgå att på
det högsta anhålla, alt betänk, måtte återremitteras oell att
Utsk. måtte taga i närmare öfvervägande hvad motionären
åsyftat, på det en utväg må finnas för de Stånd, li vi I k as mening
blifvit undertryckt, att på ett annat sätt göra den gällande.
Gr. Frölich, David: Då denna discussion synes blifva
ganska vidlyftig och jag finnér att närmast i ordningen
på listan är uppfördt ett mål från BancoUtsk., hvilket är af
högsta vigt att snart få afgjordt, så hemställer jag till Hr
Frih. o. Landtm., om icke denna fråga, oaktadt den nu för
3:dje gången är föredragen, må ännu ytterligare kunna uppskjutas,
lika så väl som BorgareStrs bekanta inbjudning, hvilken
till följd af Hr Frih. o. Landtnäs propos., (ehuru äfven
den frågan varit för 3:dje gången föredragen,) blifvit af
Ståndet förklarad böra hvila tills vidare. Jag tror att den
förevarande frågan, som nu blifvit omfattad med så mycken
värma af den sista värda talaren, fordrar någon närmare besinning,
och finner jag således deruti ett ytterligare skäl att
den ännu måtte få hvila oafgjord, under hopp att Hr Frih.
o. Landtm., oaktadt sin nyss afgifna förklaring, måtte anse
denna fråga kunna ytterligare uppskjutas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det han icke insåg hvad
anledn. Gr. Frölich hade att Hr Landtm, skulle så lätt hafva
förändrat sin tanke, och hvad BorgareSt:s inbjudning angår,
så vore den en fråga, sorn icke nu vore föremål för öf
-
Den 24 M a j
-
verläggning. 1 mom. i 4g §‘n Riksd.Ordn. inneljåIler: ”Då
saken llän CJlsk. återkommit, blifve den eller lörsta uppläsmidet
liggande pä bordet. Den kan vid nästa föredragning,
ehvad öfverläggning ägt rum eller ej, på flere ledamöters föienade
begäran, åter hvila; men då saken tredje gången förekommer,
skall den till afgörande företaga».” Den fråga, sorn nu blifvit
för R. o. Ad. föredragen, var ett mål, som blifvit remilteradt
till Utsk. och derifrån återkommit; ef er första
bordläggningen hade det, vid andra föredragningen, på flere
ledamöters begäran, blifvit åter lagdt på hordet; nu var det
tredje gången föredraget och skulle således, efter Riksd -  Ordnts ordalydelse, till afgörande förelagas, hvarföre intet
vidare uppskof med frågan numera kunde äga rum.
Hr Aminoff: Jag hade visserligen lika med Gr Frölich
önskat, att detta mål fått hvila; men sedan Hr Frih. o.
Landtm, förklarat, att så icke kan ske, vill jag icke vidale
yttra mig derom. 1 afseende på sjelfva saken förenar jag
mig med hvad Hr Printzensköld anfört. Oaktadt jag med
all den uppmärksamhet, hvaraf jag är mäktig, betraktat grundlagens
bud, har jag likväl der icke funnit någonting som
skulle kunna hindra framställandet af en sådan motion som
Hr Rydins; ty den innehåller icke något förslag till ändring
af grundlagarna, i hvilket fall den skulle blifvit inom behörig
tid aflemnad till Coust.Utsk. Motionen afser endast, att
R. St. mätte ingå till K. M. med underd. önskan, det täcktes
K. M. genom en comité’ låta utarbeta ett förslag till representationsförändring.
Det kan icke nekas, att det gruniliagsförändringsförslag
i detta afseende, som nu hvilan till
nästa riksdag, är i laglig ordning tillkommet. Förslaget har
likväl af 3 Stånds majoriteter blifvit förkastadt, och det är
således ganska osäkert, huruvida detsamma vid nästa riksdag
må blifva af R. St. antaget; men oni äfven R. St. då skulle
enhälligt antaga detsamma, så återstår likväl en ganska vigtig
omständighet, nemi. Konungens samtycke. Om således
det nya representationsförslaget är bygdt på sådana grunder,
som af K. M. icke kunna gillas, och K. M. till följd
deraf vägrar att detsamma sanctionera, så står saken qvar i
sitt gamla skick ända till dess vi få något nytt förslag i
detta ämne. Nu hafva likväl icke allenast 3 Stånd vid denna
riksdag uttalat sitt ogillande öfver Coust.Utskts hvilande
grundlagsändringsförslag, utan äfven de personer, hvilka mest
i frat för att detsamma skulle blifva hvilande till nästa riksdag,
förklarat, att de icke ansago detsamma vara antagligt.
Efter all sannolikhet blifver det alltså vid nästa riksdag afslaget,
och då är det ju icke ur vägen, att de majoriteter,
hvilkas mening blifvit undertryckt, söka att åstadkomma ett
förslag, som öfverensstämmer med deras åsigter, och sådant
kan vid denna riksdag icke ske på annat sätt, än att dessa
majoriteter hos K. M. i underd. anhålla att K. M. ville låta
utarbeta ett förslag, som är bygdt på de principer, hvilka de
320
D c n 24 Ma j.
godkänna. Man liar från föregående riksdagar exempel på
alt Ständerne 11 os K. M. anhållit om utarbetande af förslag
till grundlagsförändringar. (Jag vill till oell med påminna
mig, alt delta var fallet med frågan om den nya organisationen
af Statsrådet.) Jag ser således ingen anledn. hvarföre
icke Ständerne på förhand skulle kunna anhålla att få
veta K. M:3 tanke i detta afseende, på sätt Hr Rydins motion
innehåller, på det vi sålunda slutligen måtte få något
helt uppgjordt, som af både Konung och Ständer kan blifva
antaget.
Jag anhåller om återremiss af betänkandet.
Hr Prvtz, Lars Adolph: Då Pi. St. redan hafva antagit
ett representationsförslag såsom hvilande till nästa riksdag
och således åtminstone i formelt hänseende uttryckt sin
gemensamma önskan, ulan afseende derpå om det kan vara
majoriteters eller enskildes önskningar, som deremot strida,
så kan jag icke finna, huru det grundlagsenligt, eller åtminstone
formenligt, skulle vara rimligt, att Ständerne i önskningsväg
fr.imkommo lill K. M. med en anhållan, som vore
rakt stridande emot deias förut fattade beslut. Jag vet icke
heller hvarföre för majoriteten nu skulle öppnas tillfälle
att yttra en särskild mening, då sådant förut aldrig varit
medgifvet minoriteten. Jag anhåller således örn bifall lill
det ifrågavar. betänkandet.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Sedan
discussionen nu återkommit till delta betänk., får jag förnya
det villande, som jag algaf förra gången delta ämne i Ståndet
förevar, nemi. att jag icke kan gilla de moliver, som
Utsk. har anfört till nfstyrkande af Hr Rydins motion.» Jag
anser frågan vara af alltför mycken vigt lör att jag här skulle
öfverväga consideralioner för majoriteters eller minoriteters
önskningar. Yi veta alt 3 Riksstånd hafva ogillat Const.-  Utsk:s förslag lill ombildning af nationalrepresentationen.
Denna majoritet är lika så god som den slumpvis tillkomna
i förstärkta Consl.Ulsk.; således kan jag icke på något vis
göra afseende på de skäl, som Ekon.Utsk. i detta ämne anfört;
men jag tror att vida vigligare skäl finnas för att afstyrka
motionen. Jag tror nemi., att då grundlagen föreskrifver
det enda sätt, på hvilket ändringar i dess stadganden
kunna vinnas, så står det icke i sammanhang dermed
alt ingå till K. M. med en sådan anhållan, som Hr Rydin
föreslagit. StatsUtsk. har i ett betänk., som äfven finnes
upplaget på vår nuvarande bordlisla, vida riktigare förfarit,
när det förklarat, att en motion, som angick en belöning åt
den person, hvilken skulle kunna utarbeta ett antagligt representationsförslag,
icke vore i enlighet med grundlagen.
Jag anser för min del, att Ekon Utsk. bort hafva gjort på
samma sätt med Hr Rydins motion.
Hr
Den 24 Ma j.
Hr af Dalström: Då vid början af riksdagen fråga
uppstod 0111 representationsförändring, omfattade jag detta
ämne med den värma, som tillhör hvarje representant, sorn
önskar lycka och sällhet åt sitt fädernesland för framtiden.
Jag har med noggrannhet tagit kännedom om det närvar, representationssättet,
dess fördelar och brister, saint dervid
funnit de sistnämnda vida öfverväga de förra, synnerligast i
sednare tidsförhållande. Jag såg med glädje allt flera och flera
tecken till ljusning af den dag, då för Svenska folket en
lyckligare framtid skulle uppstå. Jag var derföre färdig alt
afsäga mig min förvärfda sjelfskrifvenhet, och jag önskade alt
ett annat representationssätt måtte inträda; men hvad hände!
Det parti, som från början af riksdagen begynt göra sina åsigter
gällande, omfattade hastigt och begagnade ganska fermt
den hänförelse, som rådde i afseende på representationsförändringen,
bemäktigade sig väldet öfver denna heliga fråga,
och framskaffade på ett konstlad! sätt ett grundlagsändringsförslag
hvilaude till nästa riksdag. Som jag icke då och
icke heller nu kan gilla de grundsatser, hvarpå detta förslag
fotar sig, utan min fulla öfvertygelse är, alt ett representationssätt,
som skall vara nyttigt för vårt land, måste grunda
sig på principen af ståndsval, samt rättigheten för de hittills
orepresenterade medborgarne att i ett femte stånd i representationen
deltaga, så kan jag icke annat än med fägnad
se, att nu en möjlighet finnes för den stora majoritet, hvars
mening blifvit undertryckt, att framställa sina åsigter i detta
afseende, icke allenast inför Svenska allmänheten, utan ock
inför Sveriges Konung. Jag önskar således lika med de talare,
som i öfverensstämmelse härmed yttrat sig, att betänk,
måtte återremitteras. Jag vill likväl icke i alio förena mig
med de åsigter, som Hr Rydins motion innehåller, jag önskar
alt framställningen till K. M. endast mätte åsyfta, det K. M.
täcktes hafva i beredskap ett förslag att genom nåd. propos.
lill nästsammanlrädande R. St. aflåta, i händelse Ständerne
eller K. M. icke skulle antaga och gilla det på bordet
hvilande representationsförslaget. Jag är ännu lika
varm för en representationsförändring som jag förut varit,
och jag tror att det icke obetydligt skulle underlätta tillvägabringandet
af en sådan, om vi redan vid nästa riksdag
finge emottaga ett förslag från K. M. i delta afseende. Vi
få då se hvilka äro verkliga vänneraf representationens förändring.
Jag anhåller således om återremiss af betänk.,
samt alt de dervid gjorda anmärkn:r mätte detsamma åtfölja
lill Utskottet.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Vid
början af denna riksdag var äfven jag af den öfvertygeKen,
att när ett mål tredje gången förekom, så skulle det till lölje
af 49 §:ns af Riksd.Ordn, föreskrift ovillkorligen afgöras.
25 H. 4‘
322
Den 2\ öl a j.
Jag bär sedermera flera gånger erfarit alt så icke skett, och
jag bär trott orsaken varit den, att da 49 §'n Riksd.Ordn.
föreskrifver, alt’’då saken tredje gången förekommer, skall den
till afgörande företagas’; så kunde man göra skilnad emellan
till afgörande företaga och att afgöra ett mål,
och att således uppskof än ytterligare skulle kunna äga ruin
blott målet blifvit förelaget. I sådant fall vore Gr. Frölicbs
begäran icke i någon strid med grundlagens föreskrift; och
jag tror jemväl, att Gr. Frölich haft så mycket större skäl
till sin -yttrade opinion, som i öfverensstämmelse dermed mål
flera gånger förut blifvit behandlade under denna riksdag.
Hvad sjelfva saken angår, så anhåller jag om bifall på betänk.
; tv jag anser motionen icke vara grundlagsenlig. För
det första stadgar 81 §:n Reg.Fm, att frågor om grundlagsförändringar
icke få i RiksSttns plena väckas, och för det
andra, då R. St. redan antagit ett förslag tili grundlagsändring
att hvila till nästa riksdag, så måste det vaia högst
inconseqvent, om samma Ständer nu beslutade en åtgärd,
hvilken åsyftade ett indirect upphäfvande af del beslut, sorn
förut blifvit fattadl; ty att anhålla det K. M. ville nedsätta
en comité' för att utarbeta ett förslag till representationsförändring,
då ett sådant redan hvilar på Ståndens bord, är
detsamma, sorn att indirect anhålla det K. M. ville neka
sin sanction åt della sednare; och då hafva de trenne Stånd,
hvilkas mening kommit alt ligga under i förstärkta Const.-  TJtsk., sökt tillintetgöra detta Utskts beslut så mycket som
vid denna riksdag varit möjligt. R. St. skulle således, genom
att ingå med den föreslagna anhållan till K. M., på en gång
begå både en grundlagsvidrighet och en inconseqvens, hvarföre
jag tillstyrker bifall till Ekon.Utskrs betänkande.
Hr von Rosen, Georg: Då jag tillhört majoriteten
inom det Utsk., som afgifvit detta betänk., och anmärkn:r
mot detsamma blifvit framställda, anser jag mig skyldig att
redogöra åtminstone för min opinion i afseende på denna
fråga, äfvensom alt besvara en och annan af de gjorda anmärkntna.
Jag tror icke att Utsk. fann någonting grundlagsvidrigt
i Hr Rydins motion; ty vi böra påminna oss, alt
motionen väcktes i BorgareSt., sedan det nu hvilande representationsförslaget
blifvit af 3 RiksSt. förkastadt, men innan
ännu förstärkta Const.Utsk. deröfver hade yttrat sig. Motionären,
som fann att 3 Stånd förkastat detta förslag, trodde
måhända, alt resultatet af omröstningen inom det förstärkta
Coust.Utsk. skulle utfalla annorlunda än som skedde,
och ville derföre försöka en utväg för alt möjligen till nästa
riksdag få ett nytt förslag understäldt Ständernes granskning.
Hr Rydins motion inkom emedlertid icke eller afgjordes
åtminstone icke uti Ekon.Utsk., förr än det förstärkta
Const.Utsk. redan hade antagit representationsförslaget att
hvila till nästa riksdag. Det ur på denna grund, som Ekon.-
D e ii 24 M a j.
3a3
Utsk. har besvarat motionen, på sätt betänk, utvisar, och
detta Utsk. kunde ju icke anse möjligt för R. St. alt till
K. M. ingå med en önskan, som skulle stå i rak strid med
hvad R. St. sjelfve beslutat. Jag kan å min sida icke behöfva
yttra min opinion öfver det representationsförslag,
Som genom det förstärkta Const.Utsk:s beslut blifvit hvilan —
de intill nästa riksdag; men 0111 jag än aldrig så mycket ogillar
detsamma, så kan jag likväl icke tillstyrka att R. St.
nu skulle fatta ett beslut, som står dermed i uppenbar strid.
Det skulle ju kunna hända, att delta förslag vid nästkommande
riksdag blefve antaget; huru skulle då den nu föreslagna
tind. önskan till K. M. komma att taga sig ut? Men,
äfven förutsatt all förslaget icke blifver anlaget, så tror jag
likväl ali det är orätt att gå kommande Ständer i (örväg
med att föranstalta utarbetandet af ett nytt förslag, då
vi i alla fall hafva ett förslag i detta afseende alt underställa
deras pröfning. Jag anser frambärandet af en sådan
önskan till K. M., som motionen åsyftar, icke såsom
någonting grundlagsvidrigt, men såsom formvidrigt, och önskar
derföre bifall på betänkandet.
Hr Lagergren, Anders: Då delta betänk, förra
gången förevar, uppstod jag för alt yttra mig deröfver; men
som detsamma då ytterligare blef bordlagdi, så afstod jag
då derifrån och får derföre nu iakttaga min rättighet. Här
har blifvit yttradt, att det skulle vara mycket grundlagsvidrigt
och mycket formvidrigt att till K. M. framkomma
med en sådan nnd. önskan, som den motionen åsyftar; men
det märkvärdiga är, att skälen, hvarför både grundlagsvidrigheten
och form vidrigheten åberopas, äro ganska olika. Somliga
påstå alt det är grundlagsvidrigt, till följd af 8i §:n
Reg.Fm. Andra deremot tycka icke alt denna § lägger något
hiuder i vägen, utan säga att det är i högsta grad formvidrigt,
derföre alt det skulle strida emot Ständernes beslut
i förstärkta Coust.Utsk. De deremot, som åberopa 81 §:n
Reg.F:n, lägga alldeles ingen vigt på denna sednare omständighet.
Således målte det finnas 2:ne skarpt motsatta opinioner
i detta fall, och svårt kan vara att säga hvilkendera
af dem har rätt; men man skulle äfven kunna uppkasta den
opinion, att ingendera af dem har rätt, ulan alt det är Hr
Rydin, som har rätten på sin sida. Ekon.Ulsk. har icke åberopat
81 §:n Reg.F-.n, såsom något skäl hvarför motionen
borde förfalla, och deruti tror jag att Ekon Ulsk. gjort ganska
rätt; ty 81 §:n Reg.Ftn säger visserligen, att ”ej må frågor
om ändring eller uppliäfvande af grundlagarna i Ståndens
plena väckas, utan skola de omedelbarligen gå till Const.-  Utsk.; men hvad kan väl vara anlednm till detta stadgande?
Jo! att Ståndens plena skulle blifva alltför tumultuariska, om
frågor, hvilka fordra så mycken besinning som de om förändringar
uti grundlagarna, finge uppkastas i Ståndens ple
-
D c n a4 Maj'
na- Derföre liar man ansett, att sådana frågor borde först
handläggas i Const.fJtsk., hvilket man tiinkte sig vara sammansatt
af de klokaste och förståndigaste män inom representationen,
Detta gäller naturligtvis om saker, hvilka under
pågående riksdag skulle behandlas. Ku är deremot förhållandet
ined Hr Rydins motion, alt den ieke handlar 0111 några
grundlagsförändringar, utan endast afser en und. anhållan
hos R. M , ali K. M. ville tillförordna en comité, d. v.
s. en församling af kloka och förståndiga män, som logo
ämnet i öfvervägande oell deröfver algåfvo sill yttrande,
hvilket sedermera vid nästa riksdag borde underställas ii.
St. Det är således klart, att 81 §:n icke är tillämplig i afseende
på Hr Rydins motion; ty den ena handlar 0111 huiti
med grundlagsförändringar skal! tillgå under pågående riksdag,
oell den andra åsyftar att få en förnuftig tanke i likartade
ämnen uttryckt emellan riksdagarna. Häraf syres således,
att 81 §:n Reg.Fm icke utgör något hinder för bifallandet
af Hr Rydins motion. Vi komma 1111 lill den andra
omständigheten, eller att ett sådant bifall skulle vara formvidrigt,
såsom Hr Prytz påstått. Det kan verkligen vid första
påseendet så tyckas, då vi veta att förstärkta Coust.-  Ulsk. antagit ett förslag till förändrad nationalrepresentation
att hvila till nästa riksdag; men det måste likväl erkännas,
att detta förslag blifvit förkastadt af en mycket större och
mera betydande majoritet, nemi. af 3 RiksStånd. Det är
således icke mycken förhoppning om ali detta förslag skall
blifva antaget vid nästa riksdag. Men lat vara att delta
förslag verkligen vore antagligt och så förträffligt, som en
och annan tyckes föreställa sig; då skulle det ju kunna inträffa,
att den ifrågavar. comiteen komme till samma resultat
som Coust.Utsk., och saken stöde ju då så mycket bättre,
emedan man vore så mycket vissare derom, att Const.Utskts
förslag vid nästa riksdag blefve antaget. Men nu är förhållandet
verkligen icke så, att förslaget är förträffligt, ulan
jag är öfvertygad om, alt ifall det nu vore fråga om alt
definitivt antaga detsamma, så skulle icke ens inom det förstärkta
Const.Utsk. finnas mera än 6 eller 7 personer, som
skulle vilja gifva deras röster för detsamma i dess nuvar.
form. Det är derföre af vigt att få oppgjordt något annat,
som kan hafva mera utsigt för sig att blifva antaget, och
det lämpligaste sättet dertill tror jag vara att sammansätta
en sådan comité, som motionären åsyftat. Sådana comitcer
hafva vi haft förut ganska ofta. Hr Aminoff har erinrat
om att frågan om departementalstyrelse, hvilken vid början
af denna riksdag af R. St. antogs, ledde sitt ursprung från
en dylik comité. Om man således vill sjelfva saken, sä synes
rnig ingenting grundlagsvidrigt uti det sätt, som man här
föreslagit för alt uppnå densamma; hvarföre jag för min
del tillstyrker alt R. St. mätte ingå till K. M. med en så
D c n i(\ M a j.
bcskaiPAd tind. anhållan, sorn dt n lii Ryd ilis motion inne1
lill ler.
Gr. Frölich: Den sisle talaren har låtit oss linia en
ganska vidlyftig och såsom mig synes ganska brillant framställning
angtde olikheten emellan de skål, sorn hlifvil här åberopade,
eller om skilnaden emellan gnindlugsv idrighet och
formvidrighet. Jag hörde väl lii' von Rosen först göra denna
distinetion och anmälde mig dä genast för alt upplysa
all denna distinction icke är någon dRtinction och In hofver
således icke så vidlyftigt framhållas; ty grundlagen är
nästan icke annat än en samling af former, och hvad som
är grundlagsvidrigt är följaktligen äfven foimvidrigl oell
tvertom. Dessa begge uttryck uro. fullkomligen synonyma,
och jag tror äfven att det egentligen varit Hr von Roseus
mening att säga, det han icke i grundlagen insåg något hinder
för Ständerna att gå in till K. M. och pelitionera tillsättandet
af en comité; men att det skulle vara högst in—
consiqvent af Ständerna, alt, sedan de lagt på bordet ett
förslag till förändring uti naliouahepresentationen, sedei mera
äfven komma och begära, det K. M. skulle genom en
comité låta utarbeta ett, nytt förslag i detta afseende. Rätteligen
är man alltså icke befogad att saga det vara fonnvidrigt
att handla inconseqvent, ehuru det alltid blir orätt.
Det är tyvärr ganska möjligt, att Ständerne i delta fall komma
att handla inconseqvent, om majoriteterna inom della
och ett annat Stånd, samt kanhända afven inom ett tredje,
tilläfventyrs skulle förena sig om att gå in lill K. M. i en
så beskaffad petition, som motionen innehåller. För min
del måste jag anse sådant ganska otjenlig!; men grundlagsvidrigt
är det dock icke, emedan frågan icke är om något
förslag till grundlagsändring utan blott om tillsättandet af
en comité, och att göra en sådan framställning, dertill lemnar
89 §:n Reg.F:n rättighet. Deremot kan jag icke finna,
alt Ständerne skulle anse sig befogade, eller, såsom Ekon.-  Utsk. ganska riktigt uttrycker sig, skulle hafva någon anleda.
att påkalla en sådan utgärd, och tillstyrker derföre bifall
lill betänkandet.
En ledamot, Hr af Dalström, har yttrat följande ord:
”att del parti, som i början af liksdagen förmått göra sin
åsigt gällande, har genomdi ifvit det nu liv ilande grundlagsförslaget.
” Derom vill jag icke säga annat till svar, än att
det parti, som bär på Riddarhuset g jo 11 sig gällande, detta
parti har förhindrat oss pi den andra sidan att förbättra
förslaget, derigenom att det icke låtit oss laga detsamma i
öfvervägande och att deröfver afgifva våra anmärkn:r, hvilket
kunde hafva åstadkommit af hjelpande af de brister, med
hvilka förslaget nu är behäftad!. Det är således detta parti
på Riddarhuset och inom PresteSl., till hvilket parti jag tror
att Hr af Dalström slutit sig, som hindrat oss från att fä
3i6
D c 11 Maj.
det nu på bordet intill nästa riksdag livilande förslaget förbäitradt.
Jag har velat hemställa , om icke della kan slå
såsom en liten eontrabesky Ilning vid sidan af den, sorn IIr
af Dalström gjort ett annat s. k. parti. Att Hr af Dalström
för öfrigt med fägnad tyckt sig finna en utväg att få delta
förslag omintetgjord!, kan icke föi undra mig, men deremot
så mycket mera, att han trott att denna utväg skulle öppnas
genom ett bifall till Hr Rydins motion. Detta synes
rnig ganska oförklarligt; ty om äfven Ständerne skulle vidtaga
det inconseqventa steget att göra den ifrågavar. und.
framställningen till K. M. och K. M. tillsatte en comité', som
utarbetade ett förslag, hvilket komme att innefatta en protest
emot det af R. St. nu bordlagda förslaget, så frågas,
hvartill behöfves en sådan protest? Det går ju an, ifall
Riddarhusmajoritelen blifver densamma vid nästa riksdag
som den nu är, att helt enkelt afslå det förslag, som nu
blifvit lagdt på bordet. Jag för min del hade visserligen
haft åtskilliga anmäi kn:r att göra mot det betänk., som nu
ligger på bordet, och R. o. Ad. behagade erinra sig, alt jag
ganska allvarligt yrkade alt det skulle återremitteras tili
Coust.Ulsk.; men jag kan derföre alldeles icke lofva alt jag
icke vid nästa riksd ig går in derpå, emedan det kan hända
alt jag till dess erhåller en annan öfvertygelse uti dessa ämnen.
Det är likväl mindre af vigt hvad den enskilde representanten
tanker öfver detta förslag. Det är Svenska folket,
som skall bedomina detsamma. Det är Svenska folket, som
genom sina ombud, hvilka i 3 Stånd väljas, kan vid nästa
riksdag genom sina val yttra sig öfver delta förslag, och det
är då likgiltigt, huruvida det blifvit lagdt på bordet genom
en majoritet eller genom en minoritet. Är således meningen
med den und. anhållan hos K. M. endast att uttrycka
en protest emot det nu livilande förslaget, så är den öfverflödig.
Skulle ändamålet åter verkligen vara, att få ett
nytt förslag ularbetadt af denna comité, så vore väl delta
den sisla förhoppning, vid hvilken jag skulle vilja fästa mig,
såvida jag verkligen hade något intresse för saken; ty orsaken,
hvarför man i så mångå frågor inom vårt land tillsalt
comitcer, har alldeles icke varit den, att man önskade
alt dessa comite'er skulle utarbeta några dugliga förslag, ulan
endast att få frågorna uppskjutna till en så långt aflägsen
framtid sorn möjligt. Detta har Svenska folket fått lära sig
i fråga om folkundervisningen, fattigvårdslagsliftningen m.
fl. dylika angelägenheter. Med ett ord, erfarenheten har
visat, att sådana comitcer, med det enda undantaget af Lagcomite'en
den äldre, icke haft mera än ett ändamål, nemi.
att bereda några personer tillfälle att på 3 ä 4 månader vistas
här i Stockholm, och det enda resultatet landet kunnat märka
af deras arbeten har varit den dryga tryckningskostnaden.
Jag skulle tro att öfvertygelsen är temmeligen allmän
derom, att på detta sätt icke lärer tillkomma något förslag,
D c 11 l!\ Rla j.
327
sorn är hällre än det redan befintliga. Deremot är del ingenting,
som hindrar K. M. alt, äfven innan riksdagen afblåses,
komma in lill Ständerna nied ett förslag, uppgjordt i en
comité’, som kallas Statsrådet. Om så sker och 0111 della
förslag ställes i förening med de stora grundsatserna i det
bordlagda, så alt det kan såsom ett alternativ af Coust.Utsk.
och RiksStm hyllas; så blifver enligt grundlagen detta förslag
såsom en K. propos. ovillkorligen hvilande lill nästa
riksdag, och blefve delta förslag bättre än Const.Utsk:s, så
är det sannolikt att det förra snarare blifver antaget än det
sednare, emedan man i sådant fall vet bestämdt att K. M.
sjelf gillar detsamma. Jag skulle således tillstyrka Ur af
Dalström, alt på den väg och med de liaisoner han mera
an jag äger på högre ort söka att få ett sådant förslag af
K. M. afgifvet. Annars fruktar jag alt det icke återstår annat,
i händelse det nu hvilande förslaget vid nästa riksdag
blifver folkastad!, än att det blifvande Coust.Utsk. börjar
på att arbeta ut ett nytt förslag och kanske dervid, likasom
nu varit fallet, träffar på åtskilliga Stånds majoriteter, hvilka
icke vilja erkänna Const.Utsk:s myndighet, utan lägga alla
hinder i vägen för detsamma att göra sunda äsigter gällande.
Troligen komma då, likasom nu, att i delta afseende
finnas partier, och deruti ser jag ingenting ovanligt eller oriktigt,
ulan tvertom är det en ganska naturlig sak, alt sådana
skola finnas uti alla rådslående församlingar.
På de skäl jag nu anfört, och ehuru jag icke anser att
något hinder utaf grundlagen möler för framställandet af en
sådan petition lill K. M , som den Hr Rydins mation åsyftar,
så får jag likväl anhålla om bifall på Ekon.Utsk:s betänkande.
Frih. Rehbinder, Fredr. Willi.: Ingen kan i högre
grad än jag ogilla det förslag till nationalrepresentationens
ombildning, som för det närvar, hvilar lill grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag; men då R. St. likväl genom
sitt förstärkta Const.Ulsk., hvilket afgör med R. St:s rätt,
verkligen antagit detta förslag, anser jag det för en stor inconseqvens,
om Ständerne nu skulle ingå till K. M. och i
und. anhålla alt K. M. ville låta utarbeta ett förslag lill
representationsförändring. Jag tror icke alt Ständerne i
högre män kunna parodiera sig sjelfva, än om de besluta en
sådan åtgärd; och då den begärda ålerremissen icke kan
föranleda lill något annat, än till bifall af motionen, som nu
blifvit af Utsk. afstyrkt, så får jag hos Hr Frih. o. Landtm,
anhålla om bifall på Utskis betänkande.
Frih. Boye, Ludv.: Den varma del jag tagit i frå
gan
om representationsförändringen; ifrån den första discussionen
deraf lill den sista, tillåter mig icke att med fullkomlig
tystnad nu förbigå detta ämne. För ulla dem, hvilka
lika med mig varit af den tanke, att det nu hvilande (man
3i8
Den 34 Ma j.
säger mig, atl det är hvilande) förslaget skulle göra vårt fäderneslands
olycka, skulle satta på vågspel Sveriges sjelfständighet
och närma oss till det tillstånd af anarki, hvilket visat
sig råda just i de landel', från hvilka det nu uppgjorda
representationsförslaget till sina principer ar hemladt, för
oss alla, som dagligen uppbära förebråelsen för det vi icke
bifallit delta i min åsigt jacobinska förslag, för oss alla gifves
icke någon annan utväg för att visa det vi verkligen önska
förbättringar uti det nuvar. representationssättet, än att
vi omfatta alla möjliga tillfällen, som yppas för att frambringa
ett annat mera ändamålsenligt förslag, än det nu
hvilande, hvilket icke allenast upphäfver Ståndens representationsrätt
utan äfven sjelfva regeringssättet, såsom jag i mitt
sista anförande i denna fråga bevisat. Som Hr Rydins motion
nu verkligen innefattar en utväg att komma till detta
resultat, men motionen blifvit af Ekon.Utsk. afstyrkt, så förenar
jag mig med dem, hvilka här yrkat återremiss af Utskts
betänk., icke blott i afsigt att dermed frigöra mig från de
förebråelser jag så ofta fått uppbära, att vilja motsätta mig
all förändring uti det nuvar. representationssättet, utan hufvudsakligen
derföre, att jag anser ett godt derigenom åt
vårt fädernesland kunna beredas. Om R. St. vid sista
riksdagen linde framställt en sådan önskan till K. M. ,
som den nu ifrågavar., och K. M. gått deras önskan till
mötes; så kunde vi nu hafva haft eli klokare och bättre förslag
— dertill fordras icke mycket — än det som nu hvital'
på bordet. Nu då jag med smärta hört en ledamot af
detta Stånd upptaga såsom möjligt, att Coust.Utsk:s förslag
skulle vid nasta riksdag af alla 4 Stånden kunna antagas, en
möjlighet, hvilken dock strider både mot mitt förnuft och
min varma känsla; så kan jag, efter en sådan förmodan, icke
annat än hjertligen önska att nästkommande R. St. hade något
annat föislag att välja emellan. Manbar här åberopat,
att en framställning till K. M. icke skulle stå i consecjvens
med hvad Ständerne sjelfve förut beslutat, äfvensom
alt den vore grundlagsvidrig. Dervid företer sig likväl den
omständigheten, hvilken man förbisett, den nemi., att st i f—
tärne af vår grundlag icke föreställt sig, då de uppgåfvo
sättet huru förändringar i grundlagen skulle kunna ske, att
fråga kunde blifva, icke 0111 förbättrande utan om kullstörtande
af hela denna lag. Af denna anledn. har grundlagens
föreskrift i detta afseende blifvit så ytterst felaktig och ofulIstandig,
som den nu visar sig i 81 §:n Reg.F;n. Det är
en gifven sak, att 3 Stånd utgöra pluralitet inom R. St.
3 Stånd hafva förklarat Const.Utskts förslag oantagligt, men
det oaktadt har det förstärkta Const.Utsk. antagit detsamma
för alla 4 RiksStms räkning. Detta Utsk. har således förtrampat
verkan af R. St:s pluralitet? öfvertygelse och salt
sin tanke i stället. När man granskar följderna deraf, så
kan
Den 24 Ma j.
kan man icke undgå alt finna, att om också formen ur bokstafsenligt
iakttagen, så är dock resultatet stridande icke
blott mot sanningen, utan mot det allmänna begreppet om
ära och tro. I förlitande på detta allmänna begrepp om ära
oell tro, samtyckte R. o. Ad. att afsuga sig sin sjelfskrifna
representationsrätt, men gjorde det likväl icke annorlunda
än i förening med villkoret af ståndsval. Det är således
icke en sanning att R. o. Ad. ovillkorligen afsagt sig sin
sjelfskrifna representationsrätt. Detta begifvande är återtaget
i oell med detsamma som det villkor, hvilket var fästadt
vid uppfyllandet deraf, icke blifvit iakttaget. Befinnande
mig således i valet mellan hvad sorn ar sannt, hvad som är
öfverensstämmande med ära och tro, på den ena sidan, och
hvad som är formenlig!, på den andra sidan, så anser jag
mig uppfylla min pligt, då jag går till det förra alternativet,
och dervid handlar jag icke annorledes, än i full
conseqvens med de protester, som jag afgifvit till prot., då
Const.Utsk:s förslag till voler:s-propos:r af förstärkt Const.-  Utsk. här förevar. Jag ligger troligen i grafven vid nästa
riksdag — jag önskar det åtminstone hjertligen — och kan
således icke då motverka detta förslag; men jag lemnar åt
mina härvarande medbroder af samma tänkesätt, att påminna
sig det villkor, med hvilket R. o. Ad. frånträdt sin sjelfskrifna
representationsrätt. Måtte de icke förgäta detta!
Jag anhåller om återremiss af betänkandet.
Frih. Hamilton, Hugo: Del torde tillåtas mig att
icke ingå i den riktning, som discussionen tagit, nemi. att
utgjuta sig i betraktelser rörtde Const.(Jtsk:s representationsförslag,
hvilka nu borde vara bragta till slut; utan jag anhåller
blott att få yttra mig ang:de den behandling, som det
nu förevar, betänk, grundlagsenlig! och förnuftsenlig! bör
erhålla.
Jag får då förklara, att jag i detta fall fullkomligen
delar åsigter med Frih Rehbinder. Han har utvecklat förhållandet
i sin enkelhet och sådant det verkligen är, om man
vill bedömma saken opartiskt. Då R. St. numera icke kunna
undvika att till K. M. frambära det förslag, som förstärkta
Const.Ulsk. antagit, så frågar jag om det skulle vara
anständigt för allvarsamt folk,— jag går så långt — att vid
samma tillfälle gå in till K. M. och säga: vi hafva icke haft
förstånd att åstadkomma något förslag, som är bra, och derför
bedja vi i underd., att K. M. ville hjelpa oss att få något
bättre lill nästa riksdag. Är det verkligen passande för
en representation, sammansatt af allvarliga män, att så bete
sig. Att Ekon.Utsk., såsom en värd talare här anmärkt,
icke yttrat sig ang:de grundlagsenligheten eller grundlagsvidrigheten
af Hr Rydins motion, härleder sig derifrån, att
denna motion väcktes innan ännu förstärkta Const.Utsk. ha
-
25 H.
42
33o
Den 24 Maj.
de antagit det nu hvilande representationsförslaget. Det var
således hvarken grundlagsvidrighet eller form vidrighet af Hr
Rydin, att väcka denna motion; ty den innefattade icke
något förslag till grundlagsändring, utan endast en anhållan
till K. M. oin tillsättande lf en comité' för att utarbeta ett
representationsförslag; och i händelse förstärkta Const.Utsk.,
hvilket man icke utan anledn. förmodade, hade afslagit det
förslag, som nu ligger på bordet, så hade Hr Rydins motion
beredt en ganska lämplig utväg att vid nästa riksdag få
frågan 0111 en förändring i representationssättet ånyo bragt
under Ständernes pröfning. — .När Hr Rydins motion deremot
kom till Ekon.Utskls handläggning, hade förhållandet
betydligt förändrats. Förstärkta Coust. Utsk. hade dä förklarat
det uppgjorda förslaget böra hvila till nästa riksdag,
och Ekon.Utsk. kunde då omöjligen tillstyrka motioneu.
Det återstod således ingen annan utväg, än att behandla saken
så som Utsk. gjort; och så mycket jag kan bedomina,
tror jag icke att en återremiss skall förmå Utsk. att frånträda
sitt förra utlåt.; hvarför jag afstyrker återremiss och
yrkar bifall på betaukuudet.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Da K. M. en
ligt
grundlagen är berättigad att vid riksdag väcka förslag
i fråga om grundlagsförändringar, synes mig deraf också
ovillkorligen följa, att K. M. måste vara beiätligad att låta
förbereda dessa förslag på sätt Honom lämpligast synes,
och att, om K. M. pröfvar nödigt att för ett sådant andamål
nedsätta en comité, så är sådant Honom fullkomligen
obetaget. Jag delar äfven de talares tanke, hvilka ansett
att, i händelse K. M. icke skulle finna det af R. St. vid denna
riksdag utarbetade förslag vara antagligt, det skulle vara
önskligt, alt en sådan åtgärd blefve vidtagen, likasom jag
tror, att det hade varit lyckligt, om Regeringen långt före
della varit betänkt på att ingå i en granskning och pröfning
af grundlagen, till ledning för det förslag, som K. M.
kunnat i detta afseende framställa; ty då hade det varit
möjligt, att flere af de nu så ifrigt efterlängtade förbattringarne
i vår grundlag redan varit åstadkoinne. Deremot måste
jag helt och hållet förena mig med de värda talare, sorn
anse, att när R. St. till K. M. inlemnat ett förslag till representationsförändring,
så vore det icke lämpligt om de straxt
derefter skulle frambära en und. anhållan om nedsättandet
af en comité' i ändamål att utarbeta ett nytt förslag. Allt
hvad Ständerne i denna fråga skulle kunna göra, för att ådagalägga
deras önskan att se densamma bragt lill ett stort,
vore att Ständerne i underd. anhölle, att det förslag till
grundlagsförändring, hvilket Ständerne vid denna riksdag
afleinnal, måtte af K. M. till en så tidig pröfning upptagas,
att K. l\l:s propos. i detta ämne mätte komma R. St. tillhanda
genast vid början af nästa riksdag; men då Hr Ry
-
Den 24 Maj.
33i
dins motion icke går derpå ut, finnér jag mig nödsakad alt
biträda deras mening, livi Ika yrka bifall på Ekon.Utskis betänkande.
Hr Munck af Rosenschöld: Hr Lagergren har anfört,
all man på 2lne olika satt yttrat sin opinion i afseende
på grundlagsvidrigheten af denna fråga, att nemi. somliga
ansågo motionen grundlagsvidrig till följd af 81 §:n Reg F:n;
att andia åter ansågo den grundlagsvidrig till följd deraf,
att då R. St. redan hade bordlagt ett förslag till representationsförändring,
så skulle den föreslagna und. anhållan
hos K. M. innebära ett upphäfvande af detta beslut. Af
denna premiss, att a:ne olika opinioner i detta fall finnas,
drog Hr Lagergren den slutsatsen att endera af dem nödvändigt
måste vara oriktig. Men förhållandet kan ju ganska
väl vara att 2tne skäl åberopas för att bevisa en och
samma sats, och långt ifrån alt ettdera af dem nödvändigt
måste vara oriktigt, kunna båda vara riktiga. Hr Lagergren
har ännu icke hevist, att dessa 2tne satser äro motsatta;
då skulle han haft rätt. Nu finnes der blott en möjlighet
för alt endera af dem vore oriktig; samma möjlighet
finnes för bådas riktighet och äfven samma för motsatsen.
Ja» tror att, långt ifrån att båda eller endera äro oriktiga,
de°båda äro riktiga, och att det ena gifver ett ytterligare
stöd för det andra. Man ville bevisa grundlagsvidrigheten
af försla°et till en und. anhållan i detta afseende och anförde
a:ne skäl för denna sats och hade kunnat anföra ännu
flera om de funnits; de hade alla stärkt och ej upphäft
hvarandra. Jag tror Hr Lagergren skall kunna öfverbevisas
derom, att båda dessa skäl äro grundade, om Hr Lagergren
genomläser 81 §:n Reg.F:n , emedan han då skall finna, att
denna § förbjuder alt inom RiksStm väcka frågor om grundlagsförändringar.
Jag tror afven alt Hr Lagergren skall
inse ali del vore olämpligt och inconseqvent, om Sländerne,
sedan de genom sitt förstärkta Const.Utsk. antagit ett grundlagsförändi
ingsförslag såsom hvilande till nästa riksdag, skulle
ingå till K. M. och begära utarbetandet af ett nytt. Hr
Lagergren har sagt, att en mycket starkare majoritet ogillat
än gillat det bordlagda förslaget, nemi. tre RiksStånds; jag
tror att den majoritet, med hvilken det hvilande förslaget
blifvit antagen, är den starkaste, nemi. förstärkta Const.-  TJlskts; ty grundlagen erkänner den såsom sådan. Denna majoritet’är
R. St:s. Till följd af 81 §:n Reg.F:n anser jag,
såsom jag första gången yttrade, grundlagsvidrigt att inom
Stånden väcka en så beskaffad fråga, som den Hr Rydins
motion är och som uti ifrågavar. betänk, är behandlad. Att
in°å med den föreslagna und. anhållan åter strider mot 53
§:n Riksd.Ordn., som icke medgifver upphäfvandet af det
beslut, sorn en gång blifvit fattadt.
Hr von Rosen: Det är med anledn. af Gr. Frölichs
33a
D c 11 '4 M a j.
yttrande, som jag nu uppstår. Hr Grefven liar anmärkt såsom
en oriktighet, att jag gjort en skilnad emellan grundlagsvidrighet
och form vidrig het. I detta fall kan
jag icke dela Gr. Frölichs tanke; ty grundlagsvidrig har Hr
Rydins motion aldrig varit, isynnerhet som den väcktes innan
ännu det förstärkta Coust.Utsk. fattat sitt beslut i afseende
på det nu hvilande representationsförslaget. Det var
således oslridigt Hr Rydins rättighet att göra denna motion,
äfvensom Utsk:s åliggande att upptaga den; men det skulle
hafva varit formvidrigt att bifalla den, sedan föi stärk ta Coust.-  Utsk. fattat sitt nyssnämnda beslut. Gr. Frölich synes åter
hafva gjort skilnad emellan formvidrighet och iuconseqvens.
Om man skall göra någon dislinction emellan dessa begge
begrepp, hvilka dock uttrycka nära nog detsamma, så anser
visserligen äfven jag för ganska inconseqvent af Ständerna,
att besluta ett och önska ett annat. Det vore således både
inconseqvent och formvidrigt af Ständerna, att ingå med den
ifrågasatta und. anhållan till K. M.; hvarför jag tillstyrker
bifall till betänkandet.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Emedan jag yttrat mig öf
ver
saken redan förra gången då den var före, så hade jag
icke ämnat att nu åter besvära R. o. Ad-, med något vidare
yttrande; men jag har blifvit dertill föranledd af den discussion,
hvilken här ägt rum. Gr. Frölich började visserligen
sitt svar till Hr Lagergren dermed, att Hr Lagergrens anförande
var långt. Detta afskräckte mig från alt begära
ordet; men då jag fann, och genom att se på min klocka erhöll
fullkomlig visshet om, alt Gr. Frölichs yttrande var 'i
gånger så långt som Hr Lagergrens, sä fattade jag åter mod.
Jag yttrade förra gången, alt jag ansåg ärendets upplagande
icke vara grundlagsvidrigt. Detta vidblifver jag och har den
lyckan att deruti vara öfverensstämmande med Gr. Frölich ;
men jag yttrade mig emot förslaget derför, att jag ansåg det
strida mot den grannlagenhet, som man är skyldig att iakttaga
mot sina politiska motståndare. Då emedlertid Gr. Frölich,
som Ur en af mina betydligare motståndare, i anledn.
af Hr af Dalströms yttrande påstått, att det vore vi sorn
velat förhindra förbättringarna i det af Const.Utsk. utarbetade
förslaget, så börjar jag linna del vådligt alt vara grannlaga
och fruktar alt man måste afstå derifrån, för att icke
lemna Gr. Frölich, och de som med honom tänka lika, vapen
i händerna alt kunna påstå, det man icke vill begagna
de utvägar, hvilka möjligen finnas, för att få ett bättre förslag,
som må kunna blifva anlaget. I anledn. häraf och då
jag icke vill utsätta mig för en så beskaffad beskyllning,
skall jag icke motsätta mig en återremiss; men jag gör detta
uttryckligen af det skäl, att jag icke vill lemna rum för
Gr. Frölich att debitera sina motståndare för en åsigt, som
de aldrig hafva ägt, nemi. att icke vilja hafva något förbättradt
representationssätt.
Den a4 Maj.
333
Gr, Anckarsvärd: Det torde tillåtas mig, att med
exempel, hemtade från andra fall, få åtminstone till en början
aflägsna mig från frågan, likasom de talare, hvilka förut
yttrat sig, hafva gjort. Hr af Dalström har haft den godheten
att återföra i vårt minne hans sjelfförvärfvade rätt
till sjelfskrifvenhet. Det är nu möjligt, att dessa anspråk på
sjelfskrifvenhet kunna vara ganska grundade; men säkert är,
att de ingalunda lemna honom mera än någon annan rättighet
att stämpla sina motståndare på ett sätt, som jag åtminstone
anser vara hvarken parlementariskt eller lämpligt. Hr
af Dalström har haft den godheten att tillägga oss, som icke
med honom dela åsigter, benämningen af parti. Vi känna
icke denna benämning annorlunda än såsom från fordna tider
i högsta måtto menligt inverkande på samhällets trefnad
och belåtenhet; men efter parti tyckes vara anlaget på
den ena sidan, såsom betecknande dem, hvilka i fr a t för antagandet
af Const.Utsk:s förslag, så tager jag mig friheten
att derifrån leda mig till den slutsats, att det äfven är ett
parti, utgörande majoriteten inom delta Hus, hvilket sökt
undertrycka detta förslag, och i sådan händelse kan benämningen
vara lika god på den ena sidan, som på den andia.
Det kommer slutligen att visa sig hvilketdera af dessa partier
har sin rot uti opinionen hos den stora pluraliteten af
Svenska folket.
Jag nödgas beklaga, att jag äfven mot en annan talare
bär måste yttra mig, för att tillbakavisa de tillmålen, som
lian tillåtit sig emot sina politiska motståndare. Jag skulle
trott att Öfverdirecteuren Grewesmöhlen, förhatlig i åminnelse,
hade lärt Frih. Boye alt med mera sans behandla
sina politiska motståndare, och att icke tillmäta dem att hafva
handlat emot ära och tro, att hafva framburit osanningar,
ord, hvilka Hr Frilen tillåtit sig emot Const.Utskottet.
Jag får högtidligen förklara, att om Frih. Boye begär någon
aktning för sig lill följe af sin höga ålder och mångsidiga
erfarenhet, så grundar sig dock della anspråk endast på den
aktning, som han lemnar åt andra, och jag beklagar att en
så beskaffad tvist skall behöfva äga rum, som den, hvilken
nu yppat sig emellan så pass gamla personer, sorn en 70-  årig och en 60-årig, hvilka inom denna församling til 1 brag t
åtminstone 6 eller 7 riksmöten tillsammans; men jag får
också förklara, att hvarken af Frih. Boye eiler af någon
annan låter jag utan gensvar sådana lillmälen riklas emot
mig eller mina kamrater i det Utsk., hvaraf jag är medlem.
Ingen hade högre än jag önskat att Ständerne vid sista
riksdagen hos K. M. anhållit om Dess tillgöranden för alt
åstadkomma förberedande åtgärder till en representationsförändring.
Jag har i detta afseende kraftigare än någon
annan sökt leda Styrelsens tanke åt detta håll, genom frambärande
af den petition, som jag hade den äran alt lill K.
M. aflemna under loppet af för lidet år.
334
Den 24 Maj.
Hvad sjelfva salen beträffar, eller det nu under öfverläggning
varande Ekon.Utskls betänk, eller Hr Rydins motion,
så kan jag icke annat än till fullo förena mig i de
åsigter, hvilka af Gr. Frölich, Hr von Hohenhausen, Hr von
Rosen och Hr Prytz blifvit yttrade. Jag tror nemi. likasom
de, att det nu skulle innebära en oformlighet att ingå
till K. M. och begära nedsättande af en comité för att utarbeta
ett nytt förslag, sedan förstärkta Const.Utsk. med R.
St:s rätt antagit Const.Utsk:s förslag att hvila lill grundlagsenlig
behandling. Om det likväl skulle finnas lämpligt att
till K. M. frambära en sådan und. önskan, så tror jag att
den ordställning, som Frih. .Sprengtporten föreslagit, vore
den enda rimliga, att dervid begagna. Det kan likväl icke
annat än förundra mig, att den sidan, som här isynnerhet
yrkar bifall till motionen, hyser så litet förtroende för Styrelsens
egna åtgöranden, att den verkligen anser af behofvet
påkalladt, att Ständerne skulle göra en sådan anhållan hos
K. M., då i alla fall ett hvilande grundlagsändringsförslag
ligger på bordet, hvilket bör och måste tilldraga sig Regeringens
uppmärksamhet med afseende å den sini liga ålgärd,
som tillkommer Regeringen, nemi. sanctionen eller ogillandet
deraf. Om det af R. St. nu uppgjorda förslag skulle af K.
M. blifva gilladt, så vore ju en så beskaffad anhållan både
öfverflödig och löjlig. Skulle K. M. deremot icke godkänna
detta förslag, så är väl att förmoda, det K. M. sjelfmant
vore betänkt på att lill nästa riksdag afgifva ett contraförslag.
Jag tror således att det med fullt förtroende kan
öfverlemnas till K. M., utan någon påminnelse från R. St:s
sida, att nedsätta en comité för detta ändamål, ifall K. M.
funne en sådan nödig. Jag skulle tro att det enda lämpliga
i denna del vore att, såsom Frih. Sprengtporten föreslagit,
hos K. M. anhålla, det K. M. täcktes upplaga det hvilande
förslaget till en så tidig pröfning, att R. St. genast vid början
af nästa riksdag kunde få vela K. M:s tankar derom,
och alt K. M. icke måtte uppskjuta sin pröfning till dess R.
St. för deras del antagit samma förslag; men jag anser icke
heller denna utväg vara behöflig, utan röstar derföre till bifall
af Ekon.Ulsk:s betänkande.
Hr af Dalström: Jag hade ämnat anföra några ord
i afseende på Gr. Frölichs sista yttrande, men är i detta
fall förekommen al Hr Lefre'n, med hvilken jag fullkomligt
instämmer. Det är således egentligen för att besvara Gr.
Anckarsvärd som jag nu uppstod. Hr Grefven tyckes vara
mycket missbelåten dermed, att jag nyttjat ordet parti. Jag
medgifver alt man aldrig bör använda ett utländskt ord,
då man har ett motsvarande uti Svenska språket. Det var
således orätt af mig att begagna detta ord och jag vill öfversätta
det på Svenska. Jag får då säga, att det var en
del, en ganska liten del af representationen, nemi. blott ett
Den 14 Maj.
335
RiksStånd och, efter hvad man mäste förutsätta, icke det mest
upplysta deribland, hvilken lyckades alt i representationsfrågan
göra sin mening gällande och förtrycka majoritetens
mening. Jag tackar Hr Grefven för dess klara och sanna
beskrifning på ordet parti; ingen skall hädanefter misstaga
sig på partiet eller dess syfte. I anledn. af hvad Gr. Frölich
rörtde mig personligen yttrat, vill jag blott nämna, att
om Hr Grefven vid detta äfvensom vid andra tillfällen behagat
fästa mera uppmärksamhet vid mina ord, så skulle
han icke tillvita mig andra meningar, än dem jag verkligen
äger. Jag har endast önskat, att den majoritet, hvilken i
representationsfrågan blifvit undertryckt, borde begagna ali
den utväg som stod i dess makt för att tillvägabringa ett
lämpligare förslag till representationsförändring, än det nu
på bordet hvilande, och alt den således borde hos K. M.
anhålla, att K. M. måtte vara betänkt uppå att till nästa
riksdag hafva ett förslag i detta afseende i beredskap Min
åsigt öfverensstämde således till en del med hvad Frih.
Sprengtporten yttrat.
Jag fortfar att yrka återremiss på betänkandet.
Hr Lagergren: Man har velat förebrå mig derföre
att jag sagt alt i opinioner i denna fråga innefattat skiljaktiga
tankar, och emedan dessa opinioner icke varit alldeles
motsatta, så skulle jag hafva brutit emot logikens lagar; men
jag ber den värda talaren, som framkastade denna förebråelse,
ihågkomma, att jag icke sade att dessa opinioner voro
hvarandra motsatta, ulan att jag endast yttrade, det den ena
sade: delta är grundlagsvidrigt för det skälet; den andra
åter säde: nej, för det skälet är det icke grundlagsvidrigt,
utan för det; men då svarade den motsatta sidan: nej det
skälet är icke riktigt, utan det. Om nu begge pai terne haft
rätt, så är ju klart, alt intetdera af de skäl, som blifvit anförda
för att styrka grundlagsvidrigheten, varit riktigt; och
således hade intet binder erbjudit sig för framställande af
Hr Rydins motion. På dessa grunder har man tyckts finna
att grundlagen icke lade något hinder i vägen för behandlandet
af Hr Rydins motion. Denna opinion har troligen
äfven hemtal styrka deraf, alt Hr Frih. o. Landtm, föredragit
Ekon.Utsk:s nu förevar, betänk., hvilket han förmodligen
icke skulle halva gjort, om han ansett motionen oförenlig
med grundlagens föreskrifter. Men sedan man sålunda
kommit ifrån att anse motionen grundlagsvidrig, haiman
börjat säga att det vore inconseqvent af R. St. att ingå
till K. M. med en sådan und. anhållan, som den motionen
åsyftar. Jag får i detta fall försöka en motbevistiing. En
värd talare har sagt, att det skulle vara en parodi om Ständerne
skulle komma den ena gången och säga — bär hafva
vi ett grundlagsförslag, och den andra gången komma och
anhålla om nedsättande af en comité' för utarbetande af ett
336
Den 2.4 Maj.
nytt förslag till nästa riksdag. Jag vill påminna den värda
talaren att i riksdagsbeslutet upplages, att R. St. genom det
förstärkta Coust.Utsk. antagit det livilande förslaget.
Jag vet visserligen alt i formelt afseende är detta detsamma,
sorn om R. St. antagit förslaget, men i sak är det likväl en
himmelsvid skilnad, emedan utgången inom Utsk. berodde
på en pluralitet af g personer. Det är således ingenting
grundlagsvidrigt eller formvidrig! och endast en skenbar inconseqvens
deruti, alt ett s. k. Ständernes beslut kommer
att stå i strid med ett beslut, som verkligen är af R. St.
fattadt; men eftersom man så mycket fästat sig vid det parodierande,
så vill jag fråga örn det icke vore mera parodierande,
i händelse man, af consideration för att icke begå
en inconseqvens, skulle säga — dessa 3:ne RiksStms tanke
må icke få göra sig gällande, men det förstärkta Const.-  Utskts tanke; som likvisst icke segrat med mera än g rösters
majoritet, det skall deremot göra sig gällande. Skulle man
tro att kloka menniskor kunde anse sådant vara riktigt? Är
det bevis på något annat än oförnuft, att säga det dessa g
personers tanke skall gälla mera än 3 RiksStånds beslut. Då
jag nu visat att motionen icke är grundlagsvidrig eller
formvidrig, så skulle jag tro att det vore mycket mera förnuftsenlig!
och värdigt Svenska folket, att söka, på sätt motionen
åsyftar, bereda ett klokare och antagligare representationsförslag,
än det nu befintliga, hvilket är så beskaffadt,
att de fleste, sorn röstat för att det skulle blifva hvilande
till nästa riksdag, hafva icke röstat för detsamma af det
skäl att de vilja antaga det, utan de medgifva öppet, att de
önska det hvilande endast för att få representationsfrågan
allvarligt bragl å bane. Nå! men då nu 3 Stånd hafva
ansett det utarbetade förslaget vara oantagligt, och det är
att förmoda det de vidblifva denna sin mening vid nästa
riksdag, så frågar jag om det finnes något lämpligare sätt att
befordra reformfrågan, än om Ständerne ingingo till K. M.
och begärde att K. M. genom en comité' ville låta utarbeta
ett annat förslag, hvilket kunde hafva någon förhoppning
att i framtiden blifva antaget. Jag tror, att det sätt motionen
i detta fall uppgifver deruti äger företräde framför del
som Frill. Sprengtporten föreslagil, att resultatet af comite'ens
arbeten kunde hinna blifva kändt och af allmänheten begrundadt
redan långt före nästa riksdags början, då deremot
Frih. Sprengtporten förslag endast afser att R. St. vid början
af nästa riksdag måtte få veta K. M:s åsigter i detta
ämne. Jag fortfar således att yrka bifall till motionen och
följaktligen återremiss af betänkandet.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Långt ifrån att en
und. anhållan till K. M. från Ständerna om utarbetande af
ett förslag till representationsförändring vore formvidrig, anser
-
Den 24 Maj.
337
ser jng detta tvertom vara den mildaste form, uti hvilken
Ständernes vida öfvervägande majoi itet kunde uttala sitt
missnöje öfver 1840 års Const.Utskts sätt att genom sina åtgärder
aflägsna i stället för att befrämja det mål, hvilket
de sagt sig åsyfta, och hvilket äfven vi efterlängta, såsom
ett af de vigtigaste föremålen för våra önskningar. Omordet
oformligt skulle kunna tillämpas, vöre det måhända
snarare på ett förslag, bygdt på sådana former, att man
derigenom motverkar sjelfva saken. Äfven af andra skäl anser
jag den ifrågavar. und. anhållan vara ganska lämplig.
Då 3 Stånds majoriteter såsom odugligt och oantagligt förkastat
Const.Utskts representationsförslag, så borde väl icke
dessa majoriteter uppbära förebråelser derföre, om de iogingo
till K. M. och anhöllo att flan täcktes låta uppgöra ett
annat. Man borde väl snarare hålla dem räkning för att
de icke uppgåfvo allt hopp att likväl kunna åstadkomma
en förbättring uti representationssättet, oaktadt allt Const.-  Utsk:s motverkande; och åt hvem skulle väl snarare omsorgen
om utarbetandet af ett sådant vigtigt förslag böra öfverlemnas
än åt Regeringen, som från sin höga ståndpunkt
bäst är i tillfälle att begrunda och afväga de många olikartade
och grannlaga frågor, som deruti ingå. Jag tror äfven,
alt genom detta sätt ali gå tillväga, dessa majoriteter bäst
öfvertyga den del — jag vill icke säga det parti — af representationen,
som beskyller dem att vara afvogt sinnade
emot förändring uti representationssättet, om grundlösheten
af en sådan förutsättning. Jag tillstyrker återremiss af betänkandet.
Frih. Boye: Jag har begärt ordet för det, måhända
öfverflödiga, företag att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på,
hvilkendera det är af oss båda, Gr. Anckarsvärd eller jag,
som anfallit den andra. Gr. Anckarsvärd hade begått det
misstag att förvandla det omdöme jag tillät mig emot Utsk:s
arbete, till omdöme om Utsk. Jag sökte derpå återföra honom
till det rätta, men det kallar han advocatur, och genast
öfvergår han till ett personligt anfall emot mig. Detta
är likväl icke värre än att jag kan ganska väl finna mig
dervid. Både Gr. Anckarsvärd och jag äro för gamla och
hafva för mycket deltagit uti politiska värf för att icke vara
och blifva bedömda; men då jag underkastar mig framtidens
dom, beder jag Hr Grefven icke taga illa upp, om
jag, i betraktande af den framtid, som tillstunda!*, antingen
vi få bibehålla vårt gamla monarkiska statsskick eller om
motsatsen inträffar och allmänna val komma att framkalla
den råa massans kraft och derigenom införa samma olyckliga
tillstånd, som visat sig råda uti Frankrike, Spanien,
och till en del äfven i Portugal; ja, hvilka förhållanden
komma att verka på den dom som öfver oss blifver uttalad,
25 H. 43
333
Den 24 Ma j.
om jag, säger jag, tackar Gud, att denna dom åtminstone
icke kan blifva lika för oss båda.
Hr Aminoff: Utan att ingå i något omdöme, huru
vida
så väl Const.Utsk. som det förstärkta Const.Utsk. band»
lat rätt eller orätt — jag tror att Utsk:n i detta fall handlat
efter öfvertygelse och respeclerar denna öfvertygelse —
vill jag genast öfvergå lill sjelfva frågan. De fleste talare
hafva yttrat, att Hr Rydins motion icke vore grundlagsvidrig
eller stridande mot formerna; detta är också min åsigt. Om
nu så är, så Anner jag icke skäl hvarföre man skall motarbeta
en sak, hvilken man önskar måtte gå fram. Man siger
att den ifrågavar. lind. anhållan till K. M. vore inconseqvent;
detta kan jag ej medgifva. Men det vore verkligen
inconseqvenl af dem, hvilka utgjort minoriteten inom
det förstärkta Const.Utsk. och majoriteten inom 3 RiksStånd,
att icke söka göra deras mening gällande på den väg som
är möjlig —• d. v. s. den [af Hr Rydin föreslagna. jag
vet icke hvad man skulle hafva att anmärka emot framförandet
af den föreslagna önskan till K. M. om utarbetande
af ett nytt grundlagsförslag Fruktar man då att vi derigenom
skola få något bättre än det vi nu hafva på bordet
hvilande? Detta måste val icke vara Ständernes mening?
eller vill man icke höra K. M:s tanke i ämnet? Jag kan
icke inse de skäl, som härmed stå i strid, eller jag vill ej
tänka mig dem. Jag kan icke heller Anna att det skulle
kunna skada att hafva ett förslag bredvid Coust.Utskrs vid nästa
liksdag; ty då man synes vara så säker om att det mivar.
förslaget blifver afslaget, synnerligast som flere af de personer,
hvilka röstat för dess antagande, såsom hvilande enligt
grundlagen, erkänna alt de icke vilja definitivt antaga förslaget,
så är det väl godt alt hafva något i förväg från den
andra statsmakten, som kan föranleda att icke all fråga om
representationens förbättring må afstanna.
Jag fortfar i min begäran om återremiss.
Frih. Rehbinder: Hr Lagergren har nästan nog häftigt
och, såsom mig synes, utan att välja sina uttryck, angripit
del yttrande, som jag förut i denna fråga afgifvit. Jag anser
mig icke behöfva svara Hr Lagergren mycket härpå.
Flere talare hafva delat min åsigt och fen bland våra
utmärktaste liar förklarat sig ovillkorligen instämma i mitt
yttrande, såsom i allo rikligt. Hr Lagergren har ansett såsom
oförnuft, att man skulle låta 3 Stånds mening blifva
förqväfd af majoriteten inom det förstärkta Const.Utsk. Om
Hr Lagergren i tid varit genomträngd af denna tanke, så
hade det gått an att göra anmärkn., då Const.Utsk. i RiksSt:n
framställde sina voler:s-propos;r för omröstning i förstärkta
Utsk. ang:de representationsförslaget; inen som Hr Lagergren
då icke gjort del, och R. St. godkänt de voier:s-pro
-
Den 24 Maj.
33g
posti*, hvarigenom cle 3 Ståndens tanke blifvit förqviifd, så
lärer det nu tyvärr vaja för sent alt söka ändra delta.
I anledn. af livad Hr Aminoff’ anfört, vill jag blot t anmärka,
alt då Hr Aminoff började sitt anförande med alt
säga, det han ansåg alt både Coust.Utsk. och det förstärkta
Const.Ulsk. handlat efter öfvertygelse, då de anjogo det nu
gällande representationsförslaget, kom Hr Arninoff sedan
fram med det påstående, att äfven de ledamöter, hvilka lagt
detta förslag på bordet, icke skulle vilja vid nästa riksdag
antaga detsamma. Det svnes mig således som Hr Aminofifs
yttrande icke hängt rätt tillsammans eller åtminstone icke
vore af särdeles bevisande kraft.
Jag fortsätter mitt yrkande af bifall till Utskts förslag.
Gr. Anckarsvärd: Då jag icke kunnat inhemta den
öfvertygelse, att våra öfverläggningar här, grundlagsenlig!,
antagit knrakleren af en kämnersrätt, så anser jag mig icke
skyldig att ingå i någon slags molbevisning till den advocatoriska
framställning, hvarmed Frih. Boye sökt frånhvälfva
sig det obefogade uti sitt anfall emot mig och emot det
nuvar. Coust.Utsk., utan jag öfverlemna!* helt enkelt och i
största korthet åt R. o. Ad. att bedömma både anfallet och
försvaret. Frih. Roye har vädjat till det allmänna vettets
domstol. Jag antager denna appell oell jag är öfvertygad
om, att Frih. Boye redan är vederbörligen deraf bedömd.
Jag begagnar detta tillfälle, då jag har ordet, att få i sjelfva
saken yttra min stora tillfredsställelse Öfver alt denna discussion
verkligen med så mycken värma upptagit R. o. Ad:s
tid. Det är otvifvelaktig! för reformvännen ett af de mest
tillfredsställande tecken, att R. o. Adis majoritet nu yrkan
den ifrågavar. utvägen, för att från K. M. få ett motförslag
till representations-förändring; men jag ber att få fästa
herrarnes uppmärksamhet på eli, såsom jag tror, betydande
misstag uti den åsigten, alt de, hvilka ifra för det nu hvilande
grundlagsändringsförslaget, icke skulle vilja vid sidan
af detta förslag se ett annat, som kunde komma under öfverläggning.
Jag tror alt ett betydande misstag häru-ti äger
rum. Det lärer icke vara möjligt att begge dessa förslag
kunna på en gång förekomma till pröfning, och således hafva
vi som tänka lika, trott, att det icke kunde blifva
fråga om något förslag från K. M. förr än vid nästa riksdag,
antingen R. St. eller något af RiksSl:n afslagit det
hvilande förslaget, eller i händelse alla 4 RiksSlJn antagit
förslaget, men Konungen icke ville deråt gifva sin sanction.
Ehuru jag således anser, att en sådan framställning, som Hr
Rydins motion innehåller, ar olämplig, så vill jag likväl icke
lill ytterlighet yrka afslag derå och ämnar icke begära votering
för att göra min åsigt gällande, ehuru jag visserligen,
vidblifver min tanke, all bifall ganska väl skulle kunna lemnäs
till betänkandet.
34°
Den M a j.
Hr Printzensköld: Bland de skäl, som Gr. Frölich
anfört mot återremiss af betänk., har äfven varit det, att Hr
Grefven ansås att comiteVr i allmänhet icke hade annat ändamål
än att till en så långt aflägsen framtid som möjligt uppskjuta
de ärenden, hvilka af dem handlades. Ali Hr Grefven
anser skyndsamhet i allmänhet böra iakttagas, derom tviflar
jag alldeles icke, och hvad grundlagsförändringar beträffar,
så har Hr Grefven under denna riksdag visat alltför många
prof på sin skyndsamhet i det fallet. Jag skulle annars tro,
alt uti en så vigtig fråga som den, rörlde ombildning af hela
representationssättet, vore skäl, om någonsin, att afvakta
frukterna af en långsamt mognande öfvertygelse.
Const.Utsk. har vid denna riksdag sökt tillin tet göra och
kullstörta våra nu bestående former. Det måste då vara af
högsta vigt och nödvändighet, att den statsmakt, som ännu
icke uttalat sin öfvertygelse i detta fall, må kunna få tillfälle
att bilda en comité' af kloka och förståndiga män, för
att utarbeta ett sådant förslag, som de kunna finna vara
lämpligt, och sedermera framlägga resultatet af deras arbeten
för att underlätta Ständernes granskning utaf representationsfrågan
vid en kommande riksdag, genom den jemförelse,
som Ständerne då komma i tillfälle alt göra emellan
de begge förslagen.
Hvad beträffar den inconseqvens, som här är så mycket
omordad, äfvensom den parodi, hvilken R. St. skulle göra
på sig sjelfva genom frambärandet af den ifrågavar. underd.
anhållan till K. M., så må jag bekänna, att jag ingalunda
kan finna att Ständerne derigenom skulle göra sig
skyldige, hvarken till inconseqvens eller parodi; ty det är
ju en känd sak, att 3 Stånd afslagit Coust,Utsk:s förslag.
Om således beskyllningen för inconseqvens och parodi skulle
träffa någon, så är det del förstärkta Const.Utsk., hvilket
tvertemot 3 Stånds beslut antagit detta förslag.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Const.Utsk:s ordförande
har med lågande harm tillbakavisat de beskyllningar,
som blifvit gjorda emot honom och Coust.Ulskts öfriga
ledamöter. Jag undrar icke derpå; men då lärer hvarken
han eller Gr. Frölich undra öfver att jag icke kan med stillatigande
afhöra de beskyllningar, som sistnämnde Grefve gjort
emot Regeringen, särdeles som jag hade den nåden att vara
en af Konungens rådgifvare då de åtgärder vidtogos, hvilka
Gr. Frölich klandrat. Han har nemi. sagt, att Regeringen
tillsatt comitcer endast för alt få målen uppskjutna. Huru
och hvaraf vet Hr Grefven det? Han har, i detta fall, anfört
a:ne exempel hörande till min föredragning på den tiden,
nemi. frågorna om fattigvården och om folkundervisningen.
I afseende på fattigvården liar jag deltagit i tillstyrkandet af
ilen comité som nedsalles. Hvad är följden af dess albete?
Jo, att det beslut, som vid denna riksdag i frågan blifvit
D c u 24 M u j.
34.
faltadt, hufvudsakligen är bygdt på det förslag, som nämnde
comité' afgifvit. Hvad folkundervisningen beträffar, så igenfinnas
grunderne till del förslag, som nu af R. St. är uppgjord!,
äfven uti samma comite's utlåt. På samma siitt förliåller
det sig med frågan om communal-styrelse, hvilken
Gr. Frölich icke omtalat bland de exempel han anförde, men
hvilken jemväl blifvit förberedd genom oftamämnda comité',
hvars uppdrag var nog vidsträckt för att omfatta alla dessa
med hvarannan sammanhängande frågor. Det är således icke
med fog, som Gr. Frölich klandrat Regeringens åtgärder
i dessa hänseenden; och jag förmodar alt Gr. Frölich, om
han får allmänna uppdrag med tiden, också får för detla
klander vidkännas vedergällningsrätten, ehuru jag icke vill
vara redskap derför. Men redan under denna riksdag liar jag
hört att Hr Grefven för sina befattningar dermed fått uppbära
beskyllningar, hvilka galt honom till sinnes. Ännu mera
har det varit händelsen med ordföranden i Const.Utsk.
Samma dag, som Gr. Anckarsvärd mottog delta ordförandeskap,
hörde jag honom uppträda här med många och hårda
beskyllningar emot Regeringen, bland annat att Hon sökt
kringgå och äfven förneka R. Sles rättigheter. Jag
erinrade honom då, att det finnes en vedergällningsrätt, som
förr eller senare hinner sitt mål. Grefven trodde förmodligen
icke då att den skulle hinna honom innan riksdagens slut,
och minst från en ledamot, om hvilken han sjelf icke länge
sedan yltrade, att det var för att taga denne i försvar för
obehöriga tillmälen, som Grefven första gången begärde ordet
på detta rum. Jag förmodar att vedergällningsrätten också
en gång hinner Gr. Frölich.
Frih. Boye: Jag har begärt ordet egentligen för att
göra Ståndet uppmärksamt på det ofantliga misstag, som Gr.
Anckarsvärd begått, då han uttydt mina ord såsom ett anfall
emot förfatlarne af representationsförslaget eller mot
Const.Utsk. Jag åberopar eder alla bär tillstädesvarande
och snällskrifvarne, hvilka upptecknat mina ord, att intyga
huruvida jag yttrat mig 0111 något annat än om Utskts arbete;
men hvarföre äro vi här om icke för alt bedömma Utskrns
arbeten? Jag har yttrat, att Utsk:s förslag är stridande mot
sanningen, samt mot ära och tro. Sådan är min öfvertygelse,
och jag tror att jag har rätt att yttra min öfvertygelse,
synnerligast då jag icke gör det utan alt framlägga bevis
derför. Jag har sagt, att förslaget är sanningsvidrigt.
Ingen af R. o. Ad. kan hafva glömt, alt R. o. Ad. aldrig
ovillkorligen bortskänkt sin sjelfskrifna representationsrätt;
men i Utskts förslag finnes icke någon skymt af detta villkor.
Nå väl! bar jag då haft orätt deruti, alt det strider emot
sanningen? Jag har sagt, att det strider emot ära och tro.
I förlitande på att detta medgifvande —att afstå från sjelfskrifvenheten
— icke skulle begagnas på annat sätt, än R. o.
Den 2^ Maj.
Ad. dermed haft för afsigt, fattade R. o. Ad. sitt beslut.
Nå väl! huru har delta medgifvande blifvit begagnadt? Har
jag lätt eller orätt uti hvad jag derom sagt? Jag må här bedömmas
huru man behagar. Det gifves en känsla för sanning
och rätt, samt ett allmänt förnuft, till hvilka jag appellerar,
och jag får förklara, att jag lika litet later kufva
mig af 1B40 års terrorism, hvartill Gr. Anckarsvärd i dag
visat sig höra, som jag kunde kufvas af i8i5 års terrorism,
i spetsen för hvilken Grevesmöhlen stod.
Sedan jag nu skakat af mig det personliga, uther jag
mig att få upptaga något af discussionen. Man har sagt,
att det skulle vara inconseqvent och olämpligt af Ständerna
att ingå till K. M. med en underd. anhållan, att K. M.
ville låta utarbeta ett nytt förslag till representationsförändring.
Jag medgifver alltför gerna, att det vore inconseqvent
af de ledamöter, som måhända i förstärkta Const.Utsk.
tillstyrkt bifall till detsamma och lagt det på bordet, sedan
det var under bordet, men deremot kan jag icke annat finna,
än att af de 3 Stånd, hvilka afslagit Const.Utsk:s förslag,
vore det conseqvent, att hos K. M. anhålla om nedsättandet
af en comité' för att frambringa ett klokare förslag. Yi
böra lära Utsk:n att vi icke uti dem äga några husbönder,
utan alt det är vår vilja, som afgör sakerna.
Jag fortfar att yrka återremiss på betänkandet.
Frih. Sprengtporten: Sedan Frih. Boye nu förklarat
att icke hans mening har varit att mot Const.Utsk. framställa
de förebråelser, som förekommo i hans första anförande,
utan att det endast är emot den döda bokstafven som
han riktat sitt klander, och då hvar och en lärer finna att
Const.Utskts ledamöter icke haft någon den ringaste del uti
den döda bokstafven i förslaget, så lärer hvar och en äfven
inse, att Hr Frihtns förklaring och den distinction han i
detta afseende framställt är fullkomligen tillfyllestgörande.
I afseende på Hr von Hartmansdorffs anmärkn. emot Gr.
Anckarsvärd för hans förebråelser mot Regeringen, så instämmer
jag med Hr von Hartmansdorff deruti, att man icke
mot Regeringen eller mot enskilde må tillåta sig några beskyllningar,
som icke kunna bevisas. Det torde derföre vara
bäst att i sådana fall inskränka sig till ett så beskaffadt
omdöme, som Hr von Hartmansdorff yttrade vid i823 eller
1828 — jag minnes icke bestämdt vid hvilkendera — års
riksdag, när Hr von Hartmansdorff gaf dåvarande Regering
det rådet, att den icke skulle,gå för långt.
Gr. Anckarsvärd: Hvad Hr von Hartmansdorffs lilla
predikan vidkommer, så anser jag den vara så väl besvarad
af Frih. Sprengtporten, att jag dervid intet har att tillägga,
om icke, att det förefaller mig nog besynnerligt, alt med
den logik, som vanligen plägar tillhöra Hr von Hartmansdorff,
lian kunnat ställa i jemförelse tillvitelsen att hafva
Den a4 M a j.
343
hrutit mot ära och tro med de förebråelser, hvilka jag gjort
Regeringen; men då Hr von Hartmansdorff sade, att hvad
jag yttrat mot Regeringen vore orättvist, så är tiel natinligtvis
ganska tillfredsställande att tinna Frih. Boyes yttrande
stäldt i samma cathegori med mitt; ty i och med detsamma
har Hr von Harlmansdorff erkänt att Frih. Boyes
yttrande emot mig varit orättvist. Hvad Frih. Boye beträffar,
så har han vid detta tillfälle sökt att emot mig spela
Grevesmöhlens röle, men Hr Frih:n må icke tro- alt jag låter
förleda mig alt på något vis inträda uti Frih. Boyes.
Hr Aminoff: Jag glömde, då jag sisla gången hade
ordet, att omnämna, det man här yttrat, att det berodde af
K. M:s godtfinnande att nedsätta en comité' till utarbetande
af ett nytt representationsförslag, utan någon påminnelse
derom å Ständernes sida; men jag tr-or alt K. M. icke skulle
finna sig föranlåten att utan en föreg:de anhållan till Ständerna
afgifva något förslag i detta afseende, då K. M. har
sig bekant att R. St. vid denna riksdag antagit ett förslag
såsom hvilande lill nästa riksdag; och då K. M. icke offentligen
känner i hvad mån detta förslag öfverensstämmer med
majoriteterna i de särskildta Stånden, så vore det ej rätt
handladt af K. M. att afgifva något förslag utan alt Ständerne
derom framfört en tind. önskan. Det var egentligen
för att anföra delta, som jag begärde ordet; men jag får nu
äfven begagna tillfället för alt inför R. o. Ad. tillkännagifva,
att enligt de underrättelser jag nyss erhållit, hafva både
Preste- och BorgareSt:n återremitterat betänk., och är
således det ändamål vunnet, för hvilket jag önskade att pröfningen
af betänk, skulle uppskjutas. Jag hoppas nu att R.
o. Ad. måtte göra likasom de 2 andra Stånden, eller återremittera
betänk, och jag förmodar att Ufven Ekon.Utsk.
önskar att få emotlaga detta mål lill förnyad handläggning,
emedan endast högst få ledamöter voro närvar., då detta
mål, hvars stora vigt är obestridlig, inom Utsk. förra gången
afgjordes.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts betänk. Nio
i58.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg de vid
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts betänk. Nio 158 gjorda anmärkntr
föranleda dess återremitterande.
Ropades ja och nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverröstat nej vid svaren å den sednast framställda propositionen,
begärdes votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voler:sproposition:
-
344
D e n 24 M a i
-
Den som bifaller Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s betänk.
]N:o 158, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
npi;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de vid ofvannämnda betänk.
N:o i58 gjorda anmärkntr föranleda dess återremitterande.
Efter voteringens slut, befunnos löslerne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 26.
Nej — 53.
Frih. Hamilton reserverade sig emot det fattade beslutet.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
anser det för ett af de största misstag, som kunna begås af
deni, hvilka uro vänner af en representationsförändring, om
denna fråga skulle blifva hänskjulen till en comité'. Erfarenheten
har alltför tydligt visat, huru de arbeten blifva utförda,
som åt comitier anförtros. Vi hafva uti frågan om
lagförslaget ett talande exempel på denna sats. Att de personer,
som äro fiender till ali representationsförändring, vilja
instämma uti Hr Rydins motion, det förundrar mig icke;
men att de, hvilka säga sig ifra för denna förändring, skulle
vilja biträda en åtgärd, hvilken utgör det säkraste sättet att
störa den enighet, som bör råda vid afgörandet af denna
fråga, och som har en så reactionär syftning, det skulle jag
icke hafva förmodat. För min del anhåller jag att emot
det fattade beslutet få nedlägga min protest.
Hr Löwenström, Joh. Jacob, reserverade sig emot
det fattade beslutet.
Föredrogos å nyo och biföllos BancoUtskis den i5 och
19 dennes på bordet lagda utlåtanden:
N:o 179, i auledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o
i58, med förslag till reglering af bankens lånerörelse i åtskilliga
delar;
N:o 180, öfver gjorda anmärkn:r vid Utsk:s betänk. N:o
i5g, i fråga om belåning af adier och publika papper.
Till pröfning företogs Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besvärs-
och Ekon.Utsk:ns den 17 och 19 dennes på bordet
lagda utlåt. N:oi7, i anledn. af erhållen återremiss af Utsktns
betänk. N:o 11, ang-.de åtskilliga motioner 0111 ändringar i
K. förorda, till förekommande af oloflig införsel eller utförsel
af varor af den 12 December 1835.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Om R. o. Ad. skul
le,
Den 24 Rla j.
345
le, i detta fall, genomgå hvarje särskild punkt, och den ena
punkten möjligen afgjordes på eli sätt och den andia på ett
annat, allt efter som olika pluraliteter kunde vara tillstädes,
så är det fruktansvärd! att besluten icke blefve sammanhängande.
Jag underställer således R. o. Ad., om det icke
vore skäl att afgöra hela frågan på en gång. Jag kunde
väl hafva en och annan anmärka, att göra mot detta betänk.
, och jag vet att äfven andre ledamöter hafva det.
Men 0111 det möjligen blefve mindre sammanhang i besluten
genom dessa anmärkmrs särskildta afgörande, än genom betänkts
godkännande sådant det är, så vore dess fullständiga
antagande bättre än jemkningarne.
Frih. Cederström, Anders: Jag kan icke instäm
ma
i Hr von Hai tmansdorffs åsigt i denna sak, då jag icke
kan godkänna betänk, i sin helhet, ehuru det är vissa delar
deraf, emot hvilka jag ingenting har att anmärka. Jag
får derföre yrka att betänk, punktvis måtte föredragas. Jag
tror icke att någon fara af ett sådant föredragningssätt kan
uppstå, ty då betänk, är affatladt i punkter, följer också
deraf, att den ena punkten ganska väl kan ändras, utan att
det hela derför blifver sönderslyckadt. Del bör äfven i alla
händelser ganska lort kunna vara afgjordt, så att något betydligt
ombyte of personal torde icke dessförinnan inträffa.
Hr Prytz, Lars Adolph: Jag anhåller att af Hr
Ridd..Secrelin erhålla upplysning, om det genom ankomna
prot.utdr. är bekant huru de öfriga Stånden behandlat detta
ärende; anhållande jag att åter derefter få ordet.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att ingen underrättelse
ännu ankommit från något af de öfriga RiksStin
röride deras beslut i detta ämne.
Hr Prytz: Ehuru jag visserligen skulle hafva åtskil
liga
anmärknir att göra mot detta betänk., så, då jag likväl
finner det i hufvudsaken vara öfverensstämmande med betänk.
Nio 11, får jag lika med Hr von Hartmansdorff yi ka
alt detta betänk, mätte framställas till bifall i sin helhet.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
förenar mig i Frih. Cederströms begäran, att betänk, måtte
punktvis föredragas.
Hr von Hartmansdorff: Det är naturligtvis hvars
och ens rätt alt i detta fäll yrka det föredragningssätt, som
han anser vara det lämpligaste. Jag hemställer derföre, att
Hr Frih. o Landtm, ville genom framställd propos. inhemta
majoritetens önskan. Så har det förut brukats med sådana
framställningar, som den nu gjorda.
llr Palmcrantz, Joli. Mauritz: Om jag icke miss
tager
mig, har, så ofta en ledamot begärt föredragning punkt
aå
11. 44
D c ii a4 M a j.
vis, sådant aldrig blifvit vägradt. Icke heller tror jag att
det rättvisligen bör kunna nekas vid detta tillfälle, helst betänk.
omfattar §§ af ganska olikartadt innehåll.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då någon ledamot
begärt föredragning punktvis, bade R. o. Ad. vanligen icke
nekat det} likväl berodde det på Ii. o. Ad. att derom besluta,
hemställande Hr Landtm, alltså, om R. o. Ad. ansåg,
att föredragningen af Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besvärsoch
Ekon.TJtskms utlåt. N:o 17 borde ske i dess helhet.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att nej
öfverröstat ja.
I anledn. häraf företogs nu målet till pröfning punktvis,
hvarvid N:o 17 togs till grund för föredragningen.
i : a punkten.
Ansågs icke innehålla något, hvaröfver särskildt behöfde
beslutas.
2, 3, 4, 5, 6 och 7 punkterna.
Dessa G punkter biföllos.
8:de punkten.
llr Prytz: Som bestämda föreskrifter alltid måsfe
äga företräde framför obestämda, och det är onekligt att den
ordalydelse, som Utsktn begagnat i betänk. N:o 11 och hvilken
lyder som föijer: ”JVIedhafver den, som till Riket inkommer
eller inrikes orter emellan färdas, förbjudna eller tullbara
utländska färdiggjorda persedlar eller effecter, hvilka
till hans egen beklädnad eller eljest till hans eget bruk i
och för resan höra, och öfverstiga de ej så hans behof” etc.
är bestämdare än det som linnes i del sednare betänk , hvilket
ur hemtadt från i835 års taxa och har följande innehåll:
”JVIedhafver den, som till Räkel inkommer eller inrikes orter
emellan färdas, förbjudna eller lullbara utländska persedlar,
hvilka till hans egen beklädnad eller eljest till hans
bruk höra och öfverstiga de ej så hans behof” etc. så får
jag anhålla om bifall till den af Utskm i betänk. N:o 11 föreslagna
redaction, hvilken äger den fördel framför den nu
föreslagna, att der slår färdiggjorda kläder; om man
borttager ordet ”färdiggjorda”, så kan det bero på en tu 11—
tjenstemans skön, att låta en resande införa stora tygstycken
under pretext att deraf låta göra sig kläder, och på de orter,
der trafiken är liflig, kan sådant gifva anledn. till att
ganska stora partier af dylika saker inkomma i landet utan
tull. Örn det deremot står färdiggjorda kläder eller effecter,
så är det lätt utrönt, 0111 de äro för en resandes eget behof
eller i och för resan behöllige.
Den 24 Maj.
lii* Frih. o. Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad. ansåg
öfverläggningen i denna del fulländad.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad. behagade bifalla
Utsklns förslag, alt i5 §:n borde bibehållas sådan dea
lyder i nu gällande förordning.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna alt
nej öfverrösta! ja, begärde
Hr Palmcrantz votering, och yttrade!
Jag anhåller om votering, enär det förslag till stadgande,
som i Utsktns förra betänk, blifvit framstäldt, innehåller
en skärpning af hvad 1835 års författning uti ifrågavar. afseende
stadgar, och jag för min del icke kan finna ett sådant
strängare stadgande annat än på det högsta olämpligt.
Hr Prytz! Någon framställning af Hr Frih. o. Landtm,
är icke gjord på Utsk:ns förslag i utlåt. N:o 11. Hr
Frih. o. Landtm, framställde propos. på det förslag, som
det sednare betänk, innehåller och som öfverensstämma' med
i835 års förordning. Hr Palmcrantz torde alltså måhända
finna skäl att afstå från sin begäran örn votering.
Hr von Hartmansdorff: Så vidt jag förstod Hr
Palmcrantz, så önskade lian, att den nuvar. författningens
ordalag mätte förblifva gällande. Då nu Hr Frih. o. Landtm,
förklarat sig hafva uppfattat R. o. Adis svar såsom afslag å
Hr Palmcrantz’ begäran, så lärer icke annat återstå än att
votera. Men då Hr Palmcrantz, efter det han begärt votering,
fått yttra sig i sak, så torde det äfven tillåtas mig alt
säga några ord till svar derå. Den värde ledamoten sade,
att Utsklns förslag i detta afseende inneliölle en skärpning af
hvad förut stadgadt varit. Jag deremot anser, lika med Hr
Plytz, att då man utfärdar en författning, bör man göra
henne så tydlig som möjligt, på det att hon icke mätte föranleda
misstydning. Då Utsk:ns förslag endast alser detta
ändamål, tillstyrker jag bifall lill hvad i betänk. N:o ti i
denna del blifvit tillstyrkt.
Hr Frih. o. L a n d t m. erinrade, att R. o. Ad. förklarat
öfverläggningen i denna del fulländad, så alt nu blott kunde
blifva fråga om voter!S-proposilionen.
Upplästes till justering och godkändes följande voterisproposition
:
Den, som anser, att i5 §:n i 1835 års förordning om
förekommande af oloflig införsel eller utförsel af varor skall
bibehållas oförändrad, voterar
l'1 »
den det ej vill, voterar
nej;
3)8 Dcu Maj.
•Vinner nej, anser R. o. Ad. alt ofvannämnda i5 § bör erhålla
den lydelse, som i Bevilln.-, Lag-saint Allm. Besvärsocb
Ekon.Utskms betänk. N:o 11 är föreslagen.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som föijer:
Ja — 7.
Nej — 26.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag reserverar mig
emot det fattade beslutet; emedan jag anser, att den lydelse,
som 8 §:n skulle erhålla i enlighet med förslaget uti betänk.
N:o 1 1, är ganska olämplig.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppsköts till nästa
plenum.
Lades på bordet BancoUtsk:s betänk. N:o 181, medförslag
till instruetion för R. St:s BancoUtsk. vid nästkommande
riksdag.
Upplästes ankomna prot.utdr. från de öfriga Stånden,
nemi. från PresteSt. af den 17 och från BorgareSt. af den
19 dennes och från BondeSt. af den 19 och 22 dennes.
Lades till handlingarna.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 4 till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den a G Maj i84i
Plenum
kl. 9 f. m.
Justerades 2 prot.utdr. för den 24 dennes.
Öppnades Hrr Electorers lisla till val af en ledamot i
Const.Utsk., efter N:o 1 g5g. Hr von Kraemer, fullmägtig Hr
Ribbing, Bengt; en ledamot i Bevilln.Utsk. efter N:o 104.
Grefve Beckfriis, Corfitz; en ledamot i LagUtsk., efter N:o
2096. Hr von Röök, Gust., samt en ledamot i Allm. Besvärsoch
Ekon.Ulek. efter N:o 2 5i5. Hr von Schinckel, Berndt;
och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
i Constitu tion sUtskottet:
iN:o 86. Hr Stuart, Fredr. Christopher;
Dc-ii aG Maj.
349
i Bevillningsutskottet:
N:o 678. Hr Bildt, Knut;
i Lagutskottet:
N:o 167. Hr Geete, Sten Porse;
i Allm. Besvärs- och Ekonomiutskottet:
JV:o 1298. Hr Bergengren, fulin). Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth.
Likaledes ö'ppnades Hrr Electorers lista till val af Irenne
ledamöter, alt inträda i StatsUtsk. under den ledighet,
som blifvit beviljad N:o 921. Hr Cedercrantz, fullm. Hr
Tersmeden, Carl Reinh.; N:o j313. Hr Ehrenpreus, follin.
Frih. Leijonhufvud, Abraham, och N:o 1736 B. Hr Hallenborg,
Carl Joli.; samt en ledamot i Allm. Besvärs- och Ekon.
Ulsk. under den ledighet, sorn blifvit beviljad N:o 1313.
Hr Ehrenpreus, fullm. Frih. Leijonhufvud, Abraham; och
befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
i StatsUtskottet:
N:o 338. Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.;
,, 702. Hr Prytz, Lars Adolph;
,, t3o6. „ Söderhjelm, Gust. Aug;
i Allm. Besvärs- och E k o n. U t s k o 11 e t:
N:o 1241. Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz.
Hr Stuart, Fredr. Christopher, anmälde sig af
trägna tjenstegöromål vara hindrad att emottaga den plats i
Const.Utsk., som blifvit honom leornad.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh., hade inlemnat följande
:
Som jag, för att återställa min vacklande helsa, nödgas
från riksdagsorten afresa, anhåller jag vördsamt att blifva
entledigad från mina befattningar, såsom ledamot uti BancoUtsk.
och uti förstärkta Const.- och StatsUlskotten.
Hr Frih. o. L a nd t m. tillkännagaf, att Hr Montgomerie,
Carl Hampus, anmält sig vara hindrad alt fortfara med sin
befattning såsom ledamot i BancoUtsk. och således afsagt
sig densamma, hemställande Hr Landtm., om R. o. Ad. behagade
bifalla hans begäran, alt det oaktadt blifva vid sin
riksdagsmannarätt bibehållen.
Ropades ja.
Hr Landtm, anmodade Hrr Electorer att sammanträda
för att välja 2:ne nya ledamöter i BancoUtsk. och en i Const.-  Utskotlet.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.-, Lag- samt Allm.
Besväis- och Ekon lJtsk:ns utlåt. N:o 17, i anledn. af erhållen
Stei remiss af Utsk:ns betänk. JN:o 11, ang:de åtskilliga
motioner örn ändringar i K. förordningen lill förekom
-
35o
Den 26 M a j.
mande af oloflig införsel eller utförsel af varor, af den 12
December 1835.
g, 10, 11, 12 och i3 punkterna.
Dessa 5 punkter biföllos.
>4 punkten.
På begäran af Frih. Cederström, Anders, upplästes
Hr Hadings vid utlåt. N:o 17 i afseende på denna punkt
afgifna reservation.
Frih. Cederström, Anders: Jag kan icke neka, alt
del är bedröfligt, att i vårt tidehvarf annars upplyste personer
kunna försvara en lagstiftning, som så mycket strider
mot både naturrätt och våra grundlagar. Förra gången
detta mål förevar, har äfven blifvit ordadt om delta förhållande.
Jag inskränker mig derföre nu till att blott på de
skäl, som Hr Halling anfört, anhålla, att den gamla förordningen
må blifva bibehållen. Jag skulle äfven vilja klandra
den; men då icke något hopp finnes att få densamma
afslagen, så anhåller jag blott om propos. derpå, att denna
författning må oförändrad bibehållas.
Frih. Cederström, Jacob: Förslaget i denna § är
af en ganska egen och synnerlig beskaffenhet. Tull betjeningen
skulle nemi. nnsvarsfritt kunna förstöra friden i medborgares
hus. Om stadgandet vore sådant, att denna visitation
finge ske hos dem, som blifvit straffade för försök att
olofligen inforsla varor, så bade man ingenting att säga; men
att personer, som dermed aldrig baft gemenskap, skulle kunna
våldföras i sina bus och deras möbler sönderbrytas i händelse
de icke genast öppnas, det är något, som lagstiftningen
i vårt land icke bör tillåta. Det bar aldrig varit i öfverensstämmelse
med grundlagen, sorn den förordning, hvilken
nu efterlefves, kunnat utsträcka visitationsrätten utöfver
öppna salubodar och magaziner. Der är rättigheten gifven
och klar, i följd deraf, att man icke får försälja till införsel
förbjudet gods; men alt komma in lill dem, som icke
idka handel och köpenskap, för att tillse om desse i sina
bus äga förbjudet gods, det inträder på inqvisitionens bana,
och det uti ett samhälle, som för långliga tider tillbaka
bannlyst all sådan tanke. Jag tillstyrker icke allenast afslag
på IJtskrs betänk, i denna punkt, utan äfven att Ståndet
mätte besluta, att hos K. M. i und. anhålla, att all visitation
efter olofligen infördt gods må inskränka sig lill öppna salubodar
och magaziner.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Uti detta ämne är
redan vid många särskildta tillfallen så mycket taladt, att
jag icke länge vill uppehålla R. o. Ad. med något yttrande.
Men jag tror mig dock uppkallad af hvad Frih. Cederström,
Jacob, sagt, att deremot göra några invändningar. Han har
Den 2G Maj.
med förfärliga utlåtelse!- om våld oell annat sökt utmåla
vådan dels af den författning, som finnes, och dels af den,
som blifvit föreslagen. Han liar bland annat sigt, alt det
vore stridande emot grundlagen, att visitation ägde rum nå
andra ställen än i öppna salubodar och magaziner. , Om så
förhölle sig, så undrar jag hvarför denne nitiske medlem,
som sjelf varit ordförande i Const.LJtsk. under förlidne riksdag,
och representant vid alla riksdagar sedan 1809, icke
gjort någon anmärkn. mot Konungens rådgifvare. Mig veterligen
har fråga derom icke förevarit.
Hvad sjelfva hufvudsaken angår, så inser jag icke huruledes
en författning mot införsel af vissa varor skall kunna
sältas i verket, eller huru controllen skall kunna handhafvas
med annat villkor, än att vederbör, få eftersöka ololligen
insmuget gods, der det kan finnas. Man ser äfven af
de bilagor, som äro fogade vid Utsktns sednare betänk., officiell
bekräftadt hvad som förut blifvit sagdt, nemi. att dylika
författningar finnas uti andra civiliserade länder, hvarest
man anser nödigt att skydda de inhemska näringarna. Jag
anhåller derför om propos. till bifall på Utsktns förslag, hvilken
jag hoppas att R. o. Ad. med ja besvarar.
Frih. Gederström, Anders: Det är blott en an
ruärkn.
af Hr von Hartmansdorff, som jag anhåller alt få
genmäla. Han vet icke, säger han, huru man skall sälta
förordningen i verkställighet, om godset icke får eftersökas.
Jag tror att det blefve svårt att sätta förordningen i verkställighet,
om hela syftemålet med tullbevakningen, just i
följd af författningen, kunde blifva, att, i stället för att bevaka
kusten, inrätta ett polissysteme, hvarigenom man skulle
upphacka inom landet hvarest det olofligen inpraktiserade
godset funnes. Tullbevakningens högsta intresse blefve då,
att iurendrejadt gods så mycket som möjligt inkomme, hvilket
sedermera kunde tagas i beslag, och det komme således
alt ligga i vederbörts vinstberäkning att åsidosätta bevakningen
på kusten, men att deremot genom spioneri söka få
reda på hvart godset tagit vägen. Jag lemnar derhän, om
det kan vara nyttigare för landet att, sedan godset inkommit,
detsamma må tillfalla tullkammarne och beslagarne, än
om aldrig något sådant gods inkomme, eller alt man lagade
så, att bevakningen kunde vid kusten taga godset, men alt
deremot, sedan det inkommit i landet, ingen beslagare finge
lägga vantarne på detsamma. Om godset icke finge tagas
sedan det inkommit, så skulle bevakningen på kusten blifva
så uppmärksam som möjligt; då deremot, i händelse förevarande
stadgande sättes i verkställighet, följden blefve den,
att bevakningen låter allt möjligt gods komma in, för alt
sedermera söka göra beslag derå.
Hr Prytz, Lars Adolph: Då Utsk:ns betänk. N:o 1 1
förevar inom Ståndet, så blefvo alla skäl å ömse sidor ronde
352
Den 26 Maj.
husvisitationsrätten så utvecklade, att jag trott striden der»
om vara utkämpad; men då den åter upprifves oell anmärkntr
framställas, så nödgas jag, för besvarande deraf,
ånyo inlåta mig i densamma. Först får jag fasta uppmärksamheten
derpå, att då detta förslag redan är bifallet af
2tne Stånd, så skulle, i händelse vid en votering inom detta
Stånd detsamma afsloges, ingenting vinnas; ty då komma
två Stånd att stanna emot två, och då ålerginge vi till den
gamla författningen, enligt hvilken husvisitation äger rum,
ehuru icke efter de sundare principerna, som blifvit följda
i det nu gjorda förslag, och följaktligen hlefve vinsten ingen.
Jag tillåter mig nu att i afseende på de mot husvisitationsratten
anförda omständigheter ingå uti svaromål. Hvad
då heträtfar Hr Hallings reservation, så får jag nämna, att
den ansvarspåföljd, som är bestämd för den tullbetjening,
som i obehörig tid eller utan skälig anledn. företager visitation,
icke har varit ändamålslös. Föreskriften uti 16 §:n
Reg.Frn, som Hr Halling åberopat, att nemi. ”Konungen hör
ingens fred i dess hus störa eller störa låta,” är ingen berättigad
att tolka, men enhvar pligtig att förstå. Jag förstår
denna § så, att den innefattar en motvigt mot konungamaktens
missbruk ; men delta gi undlagsbud hvarken kan
eller hör förstås sålunda, som skulle Konung och Ständer
icke äga rättighet att vidtaga de mått och steg, som kunna
finnas nödiga till befordrande af allmän säkerhet och ordning.
Frih. Anders Cederström har funnit det bedröfligt,
att i vårt tidehvarf upplyste och aktningsvärde personer
kunna försvara någonting så rättsvidrig!, som husvisitationen
eller störandet af freden i medborgares hus. Jag får anmärka,
att det icke är gifvet, alt detta stadgande innefattar
ett störande af hvad man hör förstå med husfred, det vill
säga den laglydige medborgarens skyddande i dess hus; ty
det innefattar blott ett stadgande till förekommande och beifrande
af olagligheter. Jag finner beklagligt och bedröfligt,
att personer med eljest aktningsvärda tänkesätt och sundt
omdöme skola låta hänföra sig af en ide'e — jag vill till och
med, om man så behagar, kalla den en skön ide'e — af nå
got,
der blott känslan talar, utan att rådfråga förnuftet.
Man bör icke låta hänföra sig af sina känslor vid lagstiftning,
aldraminst då fråga är örn polisförfattningar. Der bör
förståndet, sjelfva det sunda förnuftet råda. Så hafva XJtsktn
tänkt sig saken, då Ulsktn föreslagit sådana åtgärder, sorn
lända till förekommande af olagligheter i den väg, som denna
författning afser. Känslan och hjertat har man äfven
rådfrågat och lemnat dem det afseende dem kunnat tillkom
ma,
då man vidtagit sådana modificalioner, att visitationslätten
blifvit inskränkt till sådana personer af tull bet jeningen,
hvilka man förmodar icke utan gifven och säker anledn.
skola intränga uti andras hus till visitationeis anställande.
F1 ih.
Den 36 Maj.
353
Frih. Cederström, Anders, har anmärkt, att detta förslag
skulle leda till att draga bevakningen frän kusten för att
sedermera genom husvisitalioner göra beslag i landet. Deruti
har Hr Frih:n så mycket mera orätt, som detta förslag
just leder till att hålla bevakningen qvar på kusten, emedan
de, som utgöra kustbevakningen, icke äga rättighet alt
göra husvisitalioner enligt det nya förslaget, hvilken rättighet
de deremot äga enligt nu gällande författning, så att
Utsktns förslag kommer att verka motsatsen af hvad Hr
Frihtn förmenat. Dessutom bör man väl förmoda, alt de
skola fullgöra sin skyldighet, hvilkas åliggande det är att
tillse huru den underlydande kustbevakningen fullgör sin
skyldighet; och då Hr Frih:n förmodar, att det skulle vara
med vederböra intresse förenadt, att låta varor olofligen inkomma
i landet för att taga dem i beslag, sedan man genom
spioner fått reda på hvar de funnes, så får jag upplysa
Hr Frihtn derom, att dylika spioner vanligtvis låta betala
sig så hederligt, att de, som begagna dem, göra det mera
för att fullgöra sin pligt, än för något annat. Spionen förbehåller
sig nemi. ganska ofia ända till ftdelar af inkomsten,
och om han till och med förbehöll sig hela behållningen af
beslaget, så vore tulltjenstemannen, utan någon egen vinning,
pligtig att beifra det angifna lagbrottet. Den farhåga Hr
Frih:n yttrat, att denna författning skulle kunna leda till
bevakningens försämrande, är således ogrundad; ty tvertom
leder den snarare till dess förbättrande. — Frih. Cederström,
Jacob, har anfört, att husfriden enligt denna författning ansvarsfritt
får störas. Hr Frih:n har då icke gifvit akt på
ansvaret för husfridens störande; men husfriden störes icke,
då anledn. finnes att göra husvisitationen; ty ingen lagbrytare
må skyddas inom huset. I motsatt fall borde äfven
mördaren och rånaren skyddas inom sitt och andras hus.
Intränger någon i huset till anställande af visitation och
ingenting olofligt påträffas, då först har ett störande af husfriden
inträdt, hvarför ansvar följer. Våld och förstörelse
kan icke inträffa annorlunda än i följd af våld emot våld,
och då är felet på den sidan, der våld brukas mot dem,
hvilka äga, då det annorlunda sig ej göra låter, alt med
våld bana sig väg till fullgörande af sina åligganden. Frih.
Cederström, Jacob, medgifver alt rättigheten att förrätta
visitationer uti öppna salubodar och magaziner vore gifven,
emedan denna rättighet följer med försäljningen. Jag vill
medgifva, att rättigheten att visitera uti salubodar följer
med försäljningsrättigheten ; men då magaziner äro enskildta
rum, uti hvilka ingen får ingå utan ägarens tillåtelse, så skulle
ju visitationer äfven der kunna anses såsom ett störande
af husfriden. De många öfriga skäl, som tala för Ulsk:ns
förslag, hafva redan förra gången, då betänk, förevar, blifvit
så fullständigt utvecklade af flera talare, att jag anser mig
25 H. 45
354
Den 26 Maj.
icke böra längre uppehålla R. o. Ad:s tid, utan blott anhålla
0111 bifall lill betänkandet.
Frih. R i d d e r s t o I p e, Fredr. Christopher: Uti ifrågavar.
§, soin skall motsvara den 34:de i nu gällande författning,
hafva Utsk:n föreslagit bortskänkande af en af de
mest heliga, mest ömtåliga och från de äldsta tider af Svenska
folket högt skattade rättigheter. Utsk-.n hafva föreslagit
ett stadgande, hvaraf följden blefve ingenting mer eller mindre,
än ett snart sagdt ansvarsfi itt störande af enskilde fredlige
medborgares i grundlagen med konungsligt hägn tryggade
hus- och heinfrid. Utsktn hafva nemi. föreslagit, att
den om brott oöfverbeviste, icke ens för brott tilltalade
fredlige medborgaren skall vara förbunden att öppna sitt
hus, sina innersta gömmor, för en kanske nyfiken eller kitslig
tullbetjent, sorn skall äga rättighet att förolämpa honom
genom förutsättningen att han vore en lagbrytare, och för
hvilken han i underd. skall öppna hvarje lås oell uppvisa
hvarje persedel till granskning och bedömmande. Försvararne
af denna sats hafva hänvisat till ansvarspåföljden.
Jag åberopar hvad jag log mig den friheten yttra dä de
sammansatta Utsk:ns betänk. N:o 11 utgjorde föremål för
Ståndets öfverläggning. Kan ansvarspåföljdeti uppväga obehaget
af efterforskningen; kan man utplåna den fläck, som
genom blotta misstanken örn lagbrottet blifvit satt på den
redlige medborgarens ära; kan väl denna fläck aftvås med
några få lumpna r:dr? Man säger, att den oskyldige medborgaren
äger tillräcklig upprättelse genom sitt egel samvetes
vittnesbörd om sin oskuld och alt han derför icke kan
lida något af en orättvis opinion. Är det då nog att veta
med sig sjelf att man är oskyldig? Bör man icke hafva
medmenniskors opinion derom? Då jag gått lill grunden
med orsaken hvarför husvisilationerne hädanefter skulle blifva
strängare, än de hittills varit, så har man inom Utsk:n
svarat mig, att de beliöfvas för att skydda våra inhemska
fabriker och näringar. Blifva då några fabriker oell näringar
skyddade genom dessa husvisitationer, enär det i beslag
tagna godset på öppen auction försäljes och sedermera inom
landet fritt får förbrukas? Äfven säger man. att husvisitationen
leder till lagbrytarens upptäckande och bestraffande.
Jag medgrfver att detta skäl äger någon vigt i vågskålen;
men de obehagliga uppträden, excesser och bedröfliga
tilldragelser, som, med den tanke Svenska nationen hyser
om husvisitationer, derifrån äro oskiljaktiga, skola leda
till följder, hvilka blifva svårare än sjelfva det brott, som
man genom husvisitationen söker att beifra ; och då uti alla
förhållanden den regel gäller, att ibland två onda ting man
bör välja det minst onda, så kan jag icke neka, att jag icke
finner annat, än att den lilla förlust Staten komme all lida
derigenom, att en eller annan tullförsnillning icke blefve
Den 26 Maj.
355
upptäckt, bör vika för obehaget af de tilldragelser, som ined
husvisitalioner öro förenade. Jag bade önskat, att bela denna
§, såsom i min öfvertygelse icke passande för nationens
tänkesätt, blifvit utstruken, men jag har förgäfves yrkat det
i Ulsk:n. Jag vill derföre icke nu anhålla derom utan inskränker
mig lill alt endast begära afslag på Utsklns projeet
och bibehållande af 1835 års författning, der man gått
så långt, som man skäligen kan och bör gå.
Hr von Rosen, Georg: Denna fråga har en gång
förut inom detta Stånd, och flera gånger inom Ulskln, förevarit.
Opinionerna tyckas der hafva bekämpat hvarandra,
så att föga är att tillägga till hvad sorn redan blifvit sagdt;
men då den ene af Frihtne Cederström yttrat sin bedröfvelse
deröfver alt Utskin kunnat föreslå fortfarande af en
lagstiftning sådan som denna, och den andre beskyllt Utskin
för att hafva belrädt våldsvei karnes bana, så torde det vara
min pligt, såsom ledamot i Ulsktn, att för Ståndet redovisa
för min och majoritetens opinion i ämnet. Bedröfvelse torde
man snarare böra yttra deröfver, att en författning, sådan
som denna, kan vara af behofvet påkallad; men just derför
att den behöfves, liar den blifvit af Utsk:n föreslagen.
Jag anser det mera bedröfligt, att de, som våldföra lagen,
snarare skola skyddas af allmänna opinionen, än de som vilja
bevara lagens helgd. Man anser snarare verkslällarne af
författningen för våldsverkare än de som bryta mot lagen.
Om denna grundsats skall gälla inom lagstiftningen, så skall
den ovillkorligen förlama alla nödvändiga band. Då sjelfva
tullagstiftningen har utgått från förbud, så bör äfven lagen
skyddas; men det kan icke ske, om ej husvisitation får äga
rum lill den utsträckning, som Utsk:n (öreslagit. Man talar
0111 husfridens störande och det sårande som ligger uti visi—
tationers anställande. Mig sårar det icke, om någon gör husvisitation
hos mig, och må då det vara förlåtet om jag tror
att ingen annan bör linna sig sårad deraf. Det obehagliga
uti husvisitationen ligger inom medvetandet att riskera något
derigenom, d. v. s. om man brutit emot författningen.
Då jag skyddas från den misstanken derigenom att intet olofligt
gods befinnes hos mig, så ser jag ingen olägenhet af
visitationen. Ulsktn hafva modifierat den gamla författningen
i så målto, att Ulskin bestämt hvilka som få verkställa
visitationen, nemi. ett inskränkt antal tull tjenstemän, hvilka
anses kunna urskilja hvar och när visitation bör anställas.
Man har föreslagit, att gamla författningen borde qvarstå och
att husvisitationen icke borde få sträcka sig längre än lill
öppna salubodar och magaziner. Behofvet af den utsträckning,
som Utsk:n föreslagit, liar visat sig och visar sig dagligen
; ty lurendrejaren beliöfver endast placera en soffa uti
magazinet oell upphänga en ljuskrona i takel deraf, för att
förvandla detsamma till ett förmak, dil ingen finge intränga
356
Den 26 Maj.
i afsigt att anställa visitation, ehuru handeln der bedrefs på
samma sätt, som i salubodar; och jag frågar då, 0111 lurendrejaren
skall äga rättighet att på det sättet fortfarande
eludera lagen? Jag vädjar till en hvar, som känner huru
handeln bedrifves i småstäderna, om icke förhållandet är sådant
som jag nu sagt, eller om icke den egentliga handeln
sker uti köpmannens enskildta rum, förmak eller cabinett, dit
en och en i sender inbjudes, för alt bese varorna. Är det
då icke skäl att söka förekomma dessa lagbrott? eller bör
man vara mera känslosam för husfriden än för sjöfriden,
vägafriden eller kroppsfriden? Om jag en mörk afton i
snöyra kommer lill Horns tull, så är jag underkastad visitation.
Jag vet icke hvarför min person der bör vara mindre
skyddad än i mitt rum. Den sorn gör visitation i mitt
hus är underkastad ansvar i händelse han ingenting finner.
Man säger att husvisitation är stridande mot grundlagen;
det kan jag icke inse. Äfven säger man alt nationen är
emot husvisitation. Det har jag icke heller funnit; mendet
gifves ett intresse, sorn önskar att lagen icke skall controlleras;
det är penningevinstens intresse, som begagnar våra
inbillade behof för alt åtkomma våra penningar, och detta
intresse gynnar att lagen må göras overksam. Enär vi hafva
en lag, böra vi äfven tillse, att dess efterlefnad kan controlleras
och att lagen göres verksam; men tage vi bort husvisitalionen,
så kunna vi så gerna rifva sönder hela tulltariffen.
Det är på dessa grunder, som Utsktn velat sälta
verkställigheten i sammanhang med lagbudet. Det må anses
bedröfligt och våldsamt; men att skydda lagen gifves icke
annat sätt än det som Utskcn föreslagit. Jag är visserligen
icke älskare af husvisitation; men den är ett oundvikligt
ondt, såvida tulltaxan skall hållas i helgd. Flera års erfarenhet
har öfvertygat mig derom; men deremot har jag icke
kunnat öfvertygas att husvisitationen hvarken är våldsam
eller bedröflig. Jag tillstyrker således bifall till Dtsktns förslag
i detta hänseende.
Frih. Cederström, Jacob: Det är en i sanning icke
obetydligt vådlig bana, hvari Hr Prytz sökt inleda R. o. Ad.,
då han påstår alt representanterne jemte Konungen skulle
kunna utfärda författningar, som stå i rak strid med grundlagens
lydelse, emedan samma författningar blefve undantagslagar.
Samma 16 § i Reg.F:n, som är i fråga och som
förbjuder Konungen alt någons frid i dess hus störa eller
slöra låta, innehåller ock förbud för Konungen att någon
förderfva eller förderfva låta tili lif, ära, personlig frihet och
välfärd, utan han lagligen förvunnen och dömd är; men om
den värde ledamoten skulle hafva rätt, så skulle ju, tvertemot
detta grundlagsstadgande, en allmän författning kunna
utfärdas, som öfverlemnade till tullstaten eller andra embetsman
alt disponera öfver medborgares lif och egendom, utan
D c n 26 Ma j.
357
föregående dom och ransakning, bloU på bud och befallning
af den myndighet, som dertill satt vore, och som på såsätt
inträdde såsom en constituerad inqvisition i landet. Jag
förklarar dem, hvilka uti stiftandet af en sådan lag deltoge,
för upprorsstiftare; ty 16 §:n Reg.Ftn mäste vara ur grundlagen
utplånad, innan man genom en sådan lagstiftning kan
försöka våldföra enskilda medborgare. Mine herrar! sedan
Konung Magni tid, som begrep behofvet af att sätta lås för
bondens lada, under strängt ansvar för dem, som understöd
sig att utan vederbörligt tillstånd öppna dessa lås,
från den tiden, säger jag, hafva vi kommit till den
tiden, i hvilken vi nu lefva. Missbruk hafva ofta inträffat,
och derföre blef stadgandet uti 16 §:n Reg.F:n infördt
uti den grundlag vi nu äga. Nu vill man på en sidoväg
söka att förrycka denna §., för att komma till en lagstiftning
i administrativ väg, hvarigenom man skulle förekomma
missbruk. Man måste då medgifva, att hela tullinstitutionen
blefve en samhällsvidrighet. Om medborgarne
lemna hvad Staten behöfver till bestridande af statsbehofven,
så kan hela tullstaten afskedas. Från den banan, som Ulsktn
beträdt, då de tillstyrkt husvisilationens utsträckning, på
sätt som af betänk, inhemtas, ur icke mer än ett tuppfjät
för alt inträda på den, som jemväl tillåter att bryta bref,
för att tillse om icke deruti finnes vare sig skriftligt eller
säljbart olofligt gods. Hvart lager väl detta vägen? Är det
på rättsprinciper el ler på fördomarnes välde öfver förnuftet,
som en sådan lagstiftning hvilar? Det är mer än vådligt att
tänka sig möjligheten, att man uti ett samhälle skall äga
rättighet alt våldföra enskilde medborgares rykte, deras frid
i hus och hem. Man anställer visitationer och finnér ingenting,
och med några r:dr ansvarar blott tjenstemannen för
försöket att kasta skugga pä redlige medborgares ära och
rykte. Man säger att rånaren och mördaren får sökas i enskild
mans hus; men så länge den, hos hvilken den brottslige
uppehåller sig, är okunnig om brottet, är han ej skyldig
att öppna sitt lius för dem, som efterspana förbrytaren,
hvaremot om den, som hyst förbrytaren, äger kännedom om
brottet, blifver han saker lill ansvar för det han döljt den
brottslige. Jag tillstyrker afslag på Utsk:ns betänk., men vill,
i händelse visitation medgifves, tillstyrka, att R. St. hos K.
M. i underd. anhölle att visitation finge ske endast i öppna
salubodar och i magasinet'.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Då jag inom Utskm tillhört
minoriteten, och nu inom Ståndet troligen äfven kommer
att tillhöra densamma, så anser jag mig icke böra vara vidlyftig,
emedan milt yttrande säkerligen icke skulle kunna medföra
någon verkan. Likväl anser jag mig böra lill prof. förklara,
att om jag äfven vill medgifva nödvändigheten af 32
§:ns bibehållande, så anser jag dock, att 33 §:n icke bör
358
Den 26 Maj.
qvarstå. Jag minnes visserligen, att mina motståndare sagt,
att det är lätt att förvandla en salubod till ett boningsrum;
jag kau dock icke instämma deruti, då 5:te mom. säger, alt
i salubodar eller annat rum, der försäljning sker, må visitation
äga rum. Jag vill icke ingå uti några vidlyftigheler,
utan blott tillkännagifva, att jag instämmer i den reservation,
som Ur Edenhjelra afgaf vid betänk. N:o 11. Jag hade önskat,
att husvisitationen belt och hållet kunde undvaras; men
då det icke är möjligt för controllens skull, har jag velat alt
åtminstone boningsrum derifrån blifva fritagna, jemte det
man iakttagit den modificalion, att visilationen endast får
anställas af sådana tjenstemän, af hvilka man kan påräkna
den omdömesförmåga, att de icke i otid eller utan skälig
anledn. skrida till verkställande af dylika visitationer. Då,
såsom sagdt, jag förutser utgången af denna fråga, vill jag
icke vara vidlyftig, utan inskränker mig till hvad jag nu
haft äran yttra.
Frih. Cederström, Anders: Hr Prytz har anmärkt,
att afslag å betänk, i denna punkt skulle medföra förlust i
stället för vinst, ity att nu gällande författning innehåller
sjelfva principen, ehuru sämre än uti förevarande förslag.
Uti denna åsigt kan jag icke instämma; ty för min del anser
jag den föreskriften, som finnes uti nu gällande författning,
att man skall bevisa, att det gods, hvarefter man vill
hålla visitation, inkommit inom 4d timmar, vara ganska nödig;
men enligt förevarande förslag, skulle en sådan bevisning
icke ifrågakomma. Man skulle icke behöfva ådagalägga,
att något gods blifvit olofligen i landet infördt, utan
man behöfde blott säga: jag önskar här anställa undersökning
till utrönande huruvida något olofligt gods här kan vara
till finnandes. Det är denna bevisningsskyldighet, sorn jag
anser vara nödig. Uti alla undersökningar, de må ske för
hvad ändamål som helst, har man ansett corpus delicli böra
vara bestämd, d. v. s. att brott verkligen blifvit begånget.
Här har man deremot antagit rättigheten alt anse hvar
och en brottslig som man finner för godt att så anse, utan
att ens det behöfver vara ådagalagdt, att något brott blifvit
begånget. Tullijenslemannen behöfver nemi., utan att uppgifva
någon grund, hvarpå han stödjer sin supposition om
brottslighet, endast tillkännagifva sin önskan att anställa
visitation på ett uppgifvet ställe emot skyldighet att stånda
det i författningen stadgade ansvaret, i händelse hans företag
aflöper utan åsyftad påföljd. Just det af mig nu omnämnda
förhållandet, eller att den uti den gällande författningen
bestämda skyldigheten, att bevisa det gods inom 48 timmar
förut olofligen inkommit, icke finnes uti denna §:n, gör alt
jag anser §:n vara så vådlig till sin syftning.
Vidare har Hr Prytz erinrat, att denna författning ieke
vore farlig för den laglydige medborgaren, utan endast
Den 26 Maj.
359
för lagbrytaren, och en annan talare har sagt, att man velat
skydda lagbrylarne, men betrakta tulltjenstemännen i utöfningen
af deras kall, såsom de der öfverträda lagen. För
min del vårdar jag mig föga om hvad som kan hända lagbrytaren.
Jag talar om den oskyldiga medborgaren, som
icke gjort sig känd för något brott, och som skulle lida till
sin heder och ära af den supposition om brottslighet, som
ovedersägligen innefattas uti tulltjenstemannens anmälan af
liehofvet att i bans bus anställa efterspaning, för att vinna
visshet derom, huruvida något i landet olofligen inkommet
gods der vore förvaradt. Hvad skall allmänheten tänka,
då en sådan visitation försiggått? Månne den icke skall tro,
alt den person, hos hvilken visitation skett, men hvarest olofligen
inprakliceradt gods icke funnits, undanskaffat sakerna
eller på något annat sätt undgått laglig påföljd. Om den
princip, hvarpå husvisitalionsrätligheten är grundad, i sin
allmänlighet skulle få tillämpas, så borde ju äfven, på sätt
en talare före mig redan anfört, till upptäckande af politiskt
lurendrejeri, vederbörande tilläggas rättighet att bryta och
undersöka alla ankommande och afgående bref. Vill man
vara conseqvent, så bör denna visitationsrätt äga rum i det
ena, så väl som i det andra fallet, eller ock uti intetdera
hänseendet.
Äfven har Hr Prytz velat uppmana oss att, vid stiftandet
af våra lagar, med åsidosättande af känslans fordringar,
endast rådfråga det kalla förnuftet; men om det icke kan
nekas, att den individuella moraliska fullkomligheten består
uti den största harmoni emellan känslan och förståndet, så
måste väl äfven lagarna vara i samma mån fullkomliga, som
de äga ett fullkomligare ursprung, och då torde det icke
heller kunna påslås, att känslan alldeles bör undertryckas,
då man går alt stifta lagar, gällande för väsenden, som äro
begåfvade både med förstånd och känsla. Man sager, att
dessa visitationer äro nödiga för landets bästa; men hvad är
landets bästa? Är det alt blott hafva att äta och dricka, eller
månne icke till landets bästa jemväl fordras trefnad och säkerhet;
och huru kan man då säga, att man på denna väg
beträdt en bana, som leder till landets bästa? Jag förnyar min
anhållan om den propos. jag redan haft den äran begära.
Flr Lefre'n, Joli. Pehr: Frih. Cederström, Jacob,
har velat deducera sin åsigt ur 16 §:n Reg.F:n. Jag hyser
med Hr Frih:n olika begrepp om denna §:s både ordalydelse
och syftning. Den är, såsom man finner, om man läser honom
i alla dess delar och med oaflåtlig uppmärksamhet på
sammanhanget emellan alla dess särskildta stadgande!!, gifven
för att ålägga den högsta myndighetens i Svea land skyldighet
att freda hvar man mot andra åtgärder, än dem som
lagen bjuda; och derföre anser jag denna 16 § uti Reg.Ftn
för ett herrligt stadgande uti Svea Rikes grundlag; ty den
ålägger Konungen, såsom Rikets högste väktare, all vaka
36o
Deli 26 Ma j.
deröfver, att stadgad och beskrifven lag inom vårt land icke
blott må finnas på papperet, utan äfven göras gällande i
verkligheten. Jag kan derföre icke lika med Frih. Cederström
föreställa mig, att uti denna gmndlags-§ ligger något privilegium
till lagbrott förvarndt, någon rättighet nedlagd för individen,
att göra hvad honom godt synes, utan jag tror att
förhållandet är alldeles motsatt, att lagen nemi. bjuder, det
Konungen skall vaka deröfver, att hvarje medborgare inom
samhället må fullgöra lagens bud och befallningar. Denna
§ är icke den som säger huru lag stiftas skall, utan blott
huru lag vårdas bör. Jag anser således, att Hr Frih:n har
ur denna § deducerat sin egen orimliga mening icke enligt
§:ns bokstaf. Det torde tillåtas mig få försöka att föra Hr
Frihtr. till minnes, att ett samhälle, såsom förnämsta grunden
tili dess bestånd, dess förkofran och tillvext, i första rummet
bör söka upprätthålla lagarna och tillse, att icke deras
kraft förlamas. Detta bör främst utgöra målet för hvarje
samhälles sträfvan ; det är den sanna och sköna reformbana,
från hvilken det folk icke bör vika, som inom sig känner
kraft och mod att bekämpa de svårigheter, hvilkas besegrande
leder till det mål, som afses för allt menskligt samhälle.
Gå vi till historien, hvilken torde förtjena att något tagas i
betraktande vid sådana tillfällen som delta, så finne vi att
Europa under en period af omkring 1000 år sträfvat till ett
lagbundet samhällsskick. Historien visar vid hvarje epok,
huru mäktiga folkclasser, äfven inom oss, sträfvat att undandraga
sig lagen, under det att de tillhöllo andra att uppfylla
densamma. Så se vi huruledes under en lång period,
vid slutet af medeltiden, adeln genom den myndighet, som
då låg uti dess öfverlägsenhet öfver andra, tog sig rättighet
att, förskansad inom sina borgar, göra hvad de behagade,
under det att alla öfriga folkclasser voro skyldiga att efterlefva
gällande lagar. Gå vi ett steg längre, så se vi PresteSt.
stiga upp i hierarkiskt välde, för alt under kyrkans
skydd fortgå uti en likartad laglöshet, nemi. att skydda allt,
som man fann för sina intressen nyttigt och gagneligt, men
undandraga sig sitt lands allmänna lagar och sina pl ig t er
root fäderneslandet. Man tog till rättelse Roms och pålvestolens
fördelar och brydde sig föga eller intet om landets
lagar.
Vi äre nu stadde uti den tredje perioden, det är handelsväldets,
krämareväldets, eller den materiella egennyttans
period, det är deruti vi lefva. Det förvånar mig ingalunda,
att äfven detta välde vill i sin tur spela samma röle uti
Europa, som adeln och presterne i fordna tider genomspelt och
utspeit. Det förundrar mig icke alt se denna folkclass, denna
kast inom Staten, vilja göra sig lika oberoende af lag, oberoende
af samhällets allmänna fordringar, som de förenämnda classerna
i långliga tider varit det. Tvertom, jag finner delta
vara
Den iG Maj.
varn elt historiskt factum; men lika litet som man i fordna
tider upphörde att sträfva emot feodalismens välde, och
lika litet man upphörde att sträfva emot det hierarkiska
väldet, lika litet hör man i våra dagar upphöra att
sträfva mot denna lidens välde, som vill göra sig gällande
på bekostnad af allmän ordning inom samhället.
Genom denna deduction kommer jag derhän, att då Sveriges
R. St. jemte Sveriges Konung äro lagstiftare i Sverige,
så måste lagstiftningen ske enligt den grad af upplysning
tiden äger; och då de särskilda folkclasserna inom landet
mäste åtnöja sig med att lyda de lagar, som uti stadgad
ordning stiftas, och det är nödigt uti förevar, fall, såsom
uti alla andra, att den lag, som stiftas, äfven upprätt
hålies,
så kommer jag till den slutsatsen, att husvisitation
måste äga rum, om lagen thyförutan icke kan upprätthållas.
Sådana visitationer komma aldrig att ske hos personer,
som icke gifva någon anledn. dertill. Jag vågar tryggt
påstå, alt i milt hus komma de aldrig att äga rum. Jag
kan för ingen del instämma deruti, att dessa visitationer
kunna betraktas såsom ett störande af husfriden. Om någon
kommer i mitt hus under föregifvande, att man har anledn.
till den förmodan att der skola finnas i landet olofligen
inföidt varor, så anser jag mig såsom redlig Svensk förbunden
att öppna min boning för laglydige tjenstemän, och jag
skall känna mig lycklig att kunna visa exempel af moderation
och vördnad för lag utan att finna mig fläckad eller
förnärmad deraf, att lagarnes handhafvare fullgöra sina åligganden;
ty en af de högsta medborgerliga pligterna är att
lydigt underkasta sig ordningen i Slaten och de lagar, som
i laglig ordning stadgade äro. För min del anser jag det
stadgande, som Utsktn föreslagit, bättre än det, som hittills
gällande varit, och tillstyrker derföre bifall till Utsk:ns betänk.
i denna punkt.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Sedan
Hr Lefre'n nu så utförligen bemött det klander, som blifvit
anfört emot Utsktns betänk., så kan jag inskränka mig till
att endast yttra några få ord. Att uppfatta 16 §:n i Reg.-  F:n på sätt som Frih. Cederström, Jacob, förstår densamma,
skulle föranleda dertill, att icke en gång en brandsyn finge
äga rum. Så snart man går in i ytterligheter, begår man
elt fel och bygger på falska grunder. Samhällsprincipen
ligger lill grund för alla våra lagar. Sätter man det ensluldta
framför det allmänna, så kan icke samhället äga bestånd,
utan då får den enskilde försvara sig så godt han
förmår, och hans frihet sträcker sig så långt som krafterna
läcka. En annan talare har räknat det för en fördel i gamla
författningen, att den som anställde visitation skulle bevisa
att varorna voro inkomna inom nästförflutna 4® timmar.
a5 fl. 46
36z
Dcc 26 Maj.
Detta stadgande kan jag för min del icke betrakta annorlunda,
än såsom rakt gynnande för lagbrytaren. Ilar lian
sin bod inrättad på sätt Hr von Rosen omnämnt, så skulle
han der kunna oantastad drifva sitt laglösa förfarande, undandraga
sig alla afgilter lill Staten och undergräfva en
mängd fabriker, samt rycka brödet från arbetaren, sorn af
fabriksrörelsen skall lefva. Men, såsom jag redan sagt, vill
jag icke vara vidlyftig, utan inskränker mig till att blott anhålla
om bifall till Utsk:ns betänkande.
Hr Prytz: Jag beklagar med skäl att jag måste upp
träda
mot en ledamot, hvars tänkesätt jag i så många fall
delar, och för hvilken j>g hyser så mycken enskild högaktning.
Frih. Cederström, Jacob, har sagt, att den vådliga
bana, jag anvisat Ständerna att beträda, skulle leda till att
förstöra grundlagen. Utom det att jag icke vågat tilltro
mig att anvisa Ständerna någon bana att följa, får jag äran
erinra, att den bana, jag följer, längesedan är beträdd af
Ständerna vid föregående riksdagar. Skulle således det omdömet
vara tillämpligt, alt det blott är upprorsstiftare, sorn
kunna beträda denna bana, så beklagar jag, att Sländerne
tillförene varit upprorsstiftare, äfvensom att Frih. Cederström,
som tillhört samma Ständer, faller under samma dom.
Jag anser likväl domen vara förhastad och fäller den icke.
Hr Frihrn har i öfrigt jerntoft vår lagstiftning med de lagar,
som stiftades under Konung Magnus Ladulås’ tid. Denna
jemförelse anser jag icke lämplig; ty de lagar, som af nämnde
Konung stiftades lill husb idens skyddande, voro nödvändiga
på en lid, då våldgästning och näfrätt hörde till ordningen
för dagen; nu deremot lefva vi uti en tid, då husfriden
finnes skyddad genom f.igarna. Här är icke fråga om
alt borttaga skyddet för husfriden, utan fråga är blott om
sättet att upptäcka brottet, när det vill undandölja sig.
Skulle man kunna komma derhän, att all tull försvunne
och att all tullstat upphörde, så skulle det vara mig mycket
kärt; ty det vore ganska rättsenlig!, att inga tullafgifter
existerade; men då statsutgifterna kräfva denna inkomst, så
måste man vidtaga nödiga medel för att kunna indrifva den,
sedan den i laglig ordning blifvit bestämd. Att, såsom Frih.
Cederström sade, mördaren och rånaren skulle kunna njuta
skydd i privat mans hus, har hittills varit mig obekant;
men väl liar jag höit, alt i catholska länder brottslingen
vid altaret njuter säkerhet lill sin person, mc-n på ett sådant
förhållande i Sverige saknar åtminstone jag exempel; och
då lagbrytaren icke i det ena fallet njuter en sådan säkerhet,
så vet jng icke hvarföre denna säkerhet skall
lemnäs uti ett annat fall, och hvarföre ett så heligt
namn, som husfriden, skall lånas till täckemantel för att
skydda brottet. En annan värd talare har yrkat, att åtminstone
boningsrummen böra vara fredade för visitation och
D e 11 aG Ma j.
363
liar funnit någonting kränkande deruti, att friden tili hans
hus möjligtvis kunde blifva störd i otid. Jag tror att det
är orätt alt befara något sådant, nemi. att visitation skulle
ske utan gifven anledn., och der anledn. är gifven, der upphör
friden alt vara störd; ty der bör icke någon frid existera.
Det förfärliga vid dylika undersökningar, hvarvid
någon talare fästat sig, har jag äfven varit i tillfälle att på
närmare håll betrakta; men jag har icke funnit något förfärligt
uti det sätt, hvarpå lagens organer fullgjort lagens
föreskrifter. Har det funnits något förskräckande, så liar
det legat i medvetandet hos den, af hvilken brottslighet blifvit
utöfvad; ty ingen menniska, med ett godt samvete, kan
finna sig förskräckt deraf alt Ingens organer anmäla sig för
att anställa en efterforskning. Tvertom måste han finna sig
tillfredsställd, då det ådagalägges, att han icke är brottslig,
oell att den, som tillåtit sig anse honom såsom sådan, blir
straffad för sin förolämpande förmodan. Opinionen gör saken
vida mera förfärlig, än den i verkligheten är. Skall
man göra afseende på en opinion, som har sin grund
uti egennytta och slem vinning? Skall man borttaga
liusvisitationen, så bereder man en fristad åt lagbrytaren
och en förlust för Staten, så väl som för redlige handlande;
ty lurendrejaren skall icke underlåta att begagna,
om det vore sjelfva sängkammaren, för upplag af o lo fl i—
gen inprakticerade varor. — T anledn. af Frih. Anders
Cederslröms yttrande, får jag fästa Hr Fri hins uppmärksamhet
derpå, att om en votering skulle slå ut lill Hr
Frihtns fördel, så komma vi alt stanna vid den gamla
författningen, som gillar liusvisitationen, utan att innebära
den modification, som Utsktn föreslagit, att nemi. visitalionen
icke får anställas af andra än vissa utaf tuilstatens tjenstemän,
hvilka anses äga tillräcklig urskiljning och erfarenhet
att kunna bedömma vid hvilka tillfällen sådan visitation
bör verkställas, för att icke ske i otid eller på ett olämpligt,
sårande och förnärmande sätt. Den uti gamla författningen
stadgade skyldigheten för beslagaren, att bevisa det
godset, som vid beslagslillfället upptäckes, inom 4& timmar
inkommit, innebär en sådan orimlighet, att det förundrar
mig att en jurist kan gilla denna princip; ty, oansedt en sådan
bevisning icke kan åstadkommas, blir godset icke destomindre
dömdt förbrutet, och godsägaren pliktfälld; men
beslagaren, som upptäckt brottet, blir äfven straffad, om beslaget
sker en minut senare än två gånger 24 timmar efter
det varorna inkommit. Månne icke delta är en af de största
orimligheter man kan tänka sig i lagstiftningsväg? Delta
torde icke kunna nekas, oell derföre hafva Utsk:n äfven utbytt
denna bevisningsskyIdighet mot det correctiv mot missbruk,
att visitalionsrätlen blifvit inskränkt till sådana tuilstatens
tjenstemän, som jag nyss förut omnämnt. Frih. Anders
Cederström har äfven yttrat, ali den sats, Ulsktn antagit i sill
36}
D c n aG M a j.
utsträckning, skulle kunna leda lill alt öppna andras bref,
om det i politiskt hänseende funnes nödigt. Det är likväl
en himmelsvid skilnad emellan alt ingå uti andras rum,
för att anställa undersökning efter olofligen införda varor
och att intränga uti förtroenden personer emellan, yttrade i
enskildta bref. Då jag ansett mig böra afgifva detta svaromål
i anledn. af hvad som blifvit yttradt emot den åsigt, till
hvilken jag bekänner mig, får jag upprepa min förra anhållan
hos Hr Frih. o. Landtm, om propos. till bifall påUtsk:ns
förslag i denna punkt.
Frih. von Kraemer, Robert Fredr.: Hr Prytz bar
uti sitt förra anförande upplyst, att tvänne Stånd bifallit
detta betänk. Hvad beslut R. o. Ad. än må fatta, torde
således vara afgjordt, att husvisitationen kommer att qvarstå.
Frågan torde således blott vara den, huruvida den gamla
författningen är bättre, än den som nu blifvit föreslagen.
Min öfvertygelse är, alt den föreslagna författningen är bättre
än den gamla, och stödjer jag denna öfvertygelse på de sakrika
yttranden jag varit i t i I Tfa I le att höra, så väl inom Utsk:n,
som på Riddarhuset. För min del tillstyrker jag således
bifall till IJtskms betänk, i denna del.
Frih. Cederström, Jacob: Det är i anledn. af Hr
Lefrens yttrande, som jag har begärt ordet. Hr Lefre'n anser
16 §:n Reg.F:n icke innehålla föreskrift huru lag
stiftas skall, utan endast huru lag vårdas må. I förra hänseendet
instämmer jag med honom; men att denna § skulle
innehålla en enkel föreskrift huru lag vårdas må, i stället
för de rättigheter, som jag för min del deruti finner vara
förvarade, mäste jag bestrida. Denna § innehåller icke någon
skyldighet för Konungen att vårda lagen, utan den innehåller
bestämda föreskrifter om hvad Konungen icke äger
rättighet att tillstädja utan afseende på hvad lagen kan bjuda
eller icke. Frågan är således den: kan man rätlsenligt
genom administrativa författningar, genom civil-lag, genom
kyrkolags stiftande, upphäfva de garantier för Svenska folkets
frihet, sorn grundlagen innehåller? Om så vore, tjenade grund -  lagen till ingenting. Det vore likgiltigt om den funnes eller icke;
ty den kunde då upphäfvas genom 3:ne Stånds beslut och
Konungens sanction. Samme värde talare har hänvisat oss
till kasternas strider under medeltiden och har jemfört den
tidens förhållande med nutidens strid emellan krämare-intresset
och de allmänna grunderna för samhällsskicket. Om jag
med honom instämmer deruti, att kasternas välde under
medeltiden och deras sträfvande till makt voro stridande
emot de grunder för ett väl ordnadt samhällsskick, som helgade
folkets frihet, så kan jag likväl icke med honom instämma
deruti, att krämaie-intressets nuvarande sträfvan
skulle deremot vara en följd af de allmänna grunderna för
eli val ordnadt och lungt framskridande samhällsskick; men
Den 26 Maj.
365
hur är icke fråga om någon krämare-intressets sträfvan, utan
fråga är att tillse, huruvida Svenska medborgares rätt Liefve
kränkt genom ifrågavar. lagstiftning. Bland Svenska folket,
som utgör öfver 3 millioner, är krämarnes antal högst
ringa, och deras sträfvande måste icke ingå i någon beräkning,
jemförelsevis med dessa millioners vida öfvervägande
och heligare rätt, alt icke emot grundlagens bud kunna till
lif, ära eller gods kränkas, d. v. s. i annan ordning i dessa
hänseenden tillfogas något lidande, än sedan de äro lagligen
förvunne och dömde. I annan händelse hafva vi icke behof
af 16 §:n Reg.Ftn, hvilken gerna helt och hållit kan bortgå,
om den icke äger den betydelse jag nu haft äran ådagalägga.
Samme värde ledamot har förklarat sig villig att
underkasta sig husvisilationer. Det må vara honom förbehållet-,
men örn man derifrån kommer till visitationer på
kroppen hos personer, som linnas i huset, så torde det blifva
något svårt för honom att medgifva, åtminstone hvad
hans fruntimmer beträffar, att visitationen må vara fri. En
sednare talare har förklarat, att när man går till ytterlighet,
så går man förbi det sanna förhållandet. Han har rätt deruti,
och derför har jag äfven velat visa, att just en ytterlighet
ligger uti denna lagstiftning; ty hvad hindrar tjenstemannen,
som anställer visitation, att, sedan han undersökt
skåp och byrå, anmoda husets innevånare kläda af sig, på
det han må se om de icke hafva på kroppen hvad han förgäfves
sökt under lås och nyckel. Det vore ganska intressant
att veta om man derigenom vunnit något för den personliga
friheten och säkerheten i landet. Man har äfven
sagt, att om man ställer den enskilda rätten framför den
allmänna, så gör man orätt. Det är klart att enskild rätt
skall vika för allmänt bästa. Denna idee ligger till grund
för Sveriges lagstiftning alltsedan urminnes tider, dock icke
så att förstå, som skulle den enskilda rätten af det allmänna
kunna få våldföras. Sådant vore ett förbiseende af den allmänna
fördelen och skulle leda till allmän skada. Genom
denna lagstiftning skulle icke allmän medborgerlig, utan endast
tulltjensternännens enskilda fördel tryggas och befrämjas
på samhällets bekostnad. Jag förnyar min anhållan om
den propos., som jag förut begärt.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Hr
Halling uti sin reservation, Frihine Cederström med flere
talare hafva så förträffligt och tydligt ådagalagt grundlagsvidrigheten
och olämpligheten af husvisilationer, alt jag anser
hvar och en böra vara öfvertygad derom. Jag förenar
mig med dessa ledamöter. Hr Lefre'n har sagt, det han vore
säker att husvisitation aldrig komme att äga rum hos
honom. Lika öfvertygad kan jag vara, att jag icke kommer
att hafva någon olägenhet af husvisilationer, destomindre,
som jag icke är husägare; men då det gäller fria medbor
-
366
Den 26 Maj.
gare, skola vi dä anse det vara nog, alt vi sjelfve icke blifva
blottställde för en sådan olägenhet? Jag anhåller örn
ofslag på Utsk:ns betänk, i denna del, och såvida 3?. §:n icke
redan är afgjord, skulle jag anhålla, alt visitation mätte inskränka
sig till de fall, sorn omnämnas uti de tre första
inomrna uti samma §. För den historiska skildring, som
Hr Lefre'n behagat lemna oss, är jag honom högst förbunden.
Den var förträfflig, men huruvida den hörde hit, det
öfverlemnar jag åt eder, mine herrar, att bedömma.
Hr Hjerta, Lars: Denna fråga är af den vigt, alt jag
icke kan underlåta att äfven yttra min tanke deruti. Jag
tillhör den mening, som tror, att så väl det statsekonomiskt
mest fördelaktiga, som det, hvarigenom tullförsnillning lättast
förekommes, ligger uti moderata och väl afvägda tullafgifter,
och att man förgäfves skall söka förekomma lurendrejeri
så länge tullafgifterna äro så höga, att intresset frestar
till lagens öfverträdande. Men sedan man en gång stadgat
höga tullafgifter, så är jag öfvertygad, alt man icke för
Reg.F:ns 16 §:s skull kan helt och hållet borttaga vi silatio—
nen äfven i enskildta hus. Man måste i det fallet rätta den
ena åtgärden något conseqvent efter den andra. Mig synes
att man i sådant hänseende måste inskränka sig till vissa
försigtighetsmått, och dessa försigtighetsmått torde kunna
rangeras under tvänne särskilda omständigheter. Den ena
att visitation i öppna bodar icke måtte tillåtas så oinskränkt,
att man derigenom obehörigen hindrar trafiken i dessa bodar,
och derigenom föranleder enskilda förluster. Sådant
veta vi icke sällan hafva inträffat uti hufvudstaden, då, t.
ex. just dagarna före julaftonen, beslagsmän inkommit i bodar,
som varit uppfyllde med köpare. Kunderne hafva blifvit
bortskrämde och boden igenstängd för anställande af visitation,
som kunnat räcka hela dagen, och den handlande
har gjort en förlust derigenom, att ingen försäljning fått ske
just på de dagar, då han beräknat den största afsättning kanhända
under hela året, en förlust, hvilken lätt öfverstiger
de böter, hvartill beslagarne kunde blifva dömde, i händelse
de icke funnit något olofligt gods. Man kan tänka sig möjligheten
deraf att en rival till en handlande öfvertalade en
tulltjensteman att på så sätt företaga en visitation, som icke
blott kastade skugga på denne handlandes rykte, utan äfven
kunde leda till hans materiella ruin. Detta är den ena
punkten, uti hvilken jag anser lagstiftningen böra värna den
enskilda rätten. Den andra omständigheten är, att lagstiftningen
synes böra tillse, att böterna, när beslagsgods ej träffas,
blifva tillräckligt höga. Uti 3a §: 11 4 och 5 momtn stadgas
100 r:drs böter, då olofligt gods icke finnes vid visitationer
uti vindar och källare, utan afseende derpå, om dessa
förvaringsrum tillhöra handlande eller andra personer.
Delta bötesbelopp anser jag vara för litet, och att ifråga var.
Den 26 Maj.
36;
mom. derför bör hänföras, i afseende pu bötesansvaret, under
samma cathegori, som gäller för visitalioner uti enskildta
rum oell boningar. Den 3:dje omständigheten är den,
att 5o rrdrs varuvärde, såsom berättigande till beslag, synes
vara alltför litet. Man vet nemi., huruledes bland manufacturarbeten
en enda liten pjes, på hvilken stämpeln af
oförsigtighet förkommit, kan vara värd den nämnda summan.
Jag skulle derför tro, att om man ville bifalla betänk,
i denna del, så böra böterna vara minst 200 r:dr för visitation
uti vindar och källare, då olofligt gods icke påträffas,
samt att minsta varuvärdet, som berättigar tili beslag, bör
vara 100 r:dr.
Frih. Cederström, Anders: Då denna discussion varat
så länge och den anmärkt!., hvarvid jag fästat mig, redan
blifvit upptagen, så afstår jag.
Frih. Boye, Ludv.: Att 16 §:n Reg.Fm skulle innefatta
något hinder för Konung och Ständer att vidtaga förbudslagar,
kan jag så mycket mindre gilla, som det i min
tanke innebär detsamma, som att gifva företräde åt enskild
mans rätt framför samhällets rätt. Den värde ledamoten,
som drifvit detta påstående, nemi. Frih. Jacob Cederström,
har medgifvit, att 16 §:n Reg.F:n har för afsigt alt skydda
enskild rätt, men påstår, att denna rätt icke är skyddad, om
man tillåter våldsamt intrång deruti. Till bemötande häraf
behöfver jag blott erinra derom, att den händelse, som Frih.
Cederström stämplar med namn af våldsam händelse, har
upphört att vara det från den stund densamma är laglig.
Alla förbudslagar innebära inskränkning i den enskilde mannens
handlingssätt; men de äga sitt försvar uti samhällets
behof af dessa lagar. Att stifta förbudslagar utan tillräckliga
correctiver mot deras öfverträdelse är den sämsta afall
lagstiftning; ty en sådan lag icke blott saknar möjligheten
att uppfylla sitt ändamål, utan medför ett större ondt i det
att den åstadkommer förakt för alla lagar. Correctivet måste
rätta sig efter naturen af de händelser eller de förhållanden,
hvilka utgöra föremålet för förbudslagen. Kär man
besinnar omöjligheten alt så fullkomligt bevaka Sveriges
vidsträckta kuster, att man skulle kunna lyckas absolut förhindra
lurendrejade varors införande i landet, när man måste
erkänna att detta är omöjligt; så måste man väl också
finna, att annat correctiv, tillräckligt för ändamålet, icke
gifves, än det, att kunna attrapera lurendrejaren, sedan varorna
inkommit, och att det följaktligen blir nödvändigt alt
tillåta husvisitation. Men om husvisitation icke medgifves,
så är controllen borta och förbudslagen ett oting, sorn tjenar
till intet annat, än att vänja allmänheten vid att förakta
våra lagar. Jag anser derför husvisitationen böra vidmakthållas.
Den är ett ondt, men ett oundvikligt ondt.
Mig synes dock, alt det ansvar, sorn är förenadt med en
368
Den 26 Maj.
utan skälig anledn. företagen visitation, i vissa fall är for
ringa. Hr Hjerta har i detta hänseende erinrat om ett fall,
som i min tanke sannerligen ar förtjent af uppmärksamhet,
nemi. att en person skulle just under de dagar, då han lika
med andra, hvilka hålla öppna hodar, påräknat den mesta
afsättningen under hela året, kunna af andra egennyttiga personer
hindras från den lagliga förtjenst, hvilken han ägt rätt
att påräkna. Ett sådant oriktigt förfarande kan icke till—
bakahållas genom det ansvar, som finnes i författningen bestämdt;
och då jag således i öfrigt tillstyrker bifall till betänk.
, understödjer jag Hr Hjertås begäran, att ansvaret för
husvisitation, hvars resultat visar, att den saknat skälig anledning,
må höjas ansenligen utöfver livad som nu är i författningen
föreslaget.
Hr Lagerheim, Lars Magnus; Sedan R. o. Ad.
uti ett föregående plenum beslutat, att man hädanefter icke
må kunna färdas från en stad inom Riket till en annan,
medhafvande om det icke vore mera än tre eller fyra alnar
kläde, eller fem å sex alnar tyg, som man köpt i afsigt alt
deraf låta förfärdiga något åt sig, utan att anses såsom lurendrejare,
så förefaller det mig nästan motbjudande att nu
nödsakas uppträda till försvar för vidare reslrictiva åtgärder
i tullagstiftningen. Man skulle nästan kunna tro, att den
syftning till liberalitet i dessa lagar, som utgjort grundthemat
för R. o. Ad:s beslut under föregående delen af riksdagen,
numera alldeles förklingat, 0111 det icke vore att förmoda,
alt detta beslut tillkommit af den orsak, att större
delen af Ståndets ledamöter förbisett vigten af stadgandet.
Utsk:n hade nemi. ganska riktigt frångått sitt förra beslut
och tillstyrkt vidblifvande af 1835 års tullförfattning i den
frågan. Jag begagnar således detta tillfälle för att reservera
mig mot detta beslut på samma gång, som jag, sedan fråga
nu vid detta tillfälle blifvit likasom förra gången af Frih.
Cederström väckt, huruvida 16 §:n Reg.Fm skulle lägga hinder
i vägen för stiftande af en lag, som tillåter husvisitation,
får förklara, alt jag anser Hr Frihrn häruti hafva
fullkomligen begått ett misstag; ty ingen rättslära i verlden
stadgar annan frihet och skydd för den enskilde, än för så
vidt han icke öfverträder gränsen för andras enskilda frioch
rättigheter. Lttrendrejaren öfverträder icke blott den
enskildes, utan äfven sjelfva Statens rättighet; och jag tilltror
i sanning icke 1809 års grundlagsstiftare så liten kunskap
i de första elementerna af sjelfva rättsläran, att de
skulle hafva i grundlagen nedlagt ett frö, fullkomligen stridande
emot alla rättsgrunder. Konungen, då Han enligt 16
§:n Reg.Fm är förbunden att ingens fred störa eller störa
låta i dess hus, är der ansedd såsom administratör. Detta
stadgande har till föremål att förhindra despotiska företag
af
Den 26 Maj.
36£)
af regenten, men tan så mycket mindre anses innefatta något
hinder för stiftande af de lagar, som statsmakterne kunna
anse af behofvet påkallade, som lagarna stillas af Konung
och Ständer gemensamt, nien stadgandet deremot i 16
§:n lleg.Fm allenast har afseende på Konungen. Vare detta
tillräckligt yltradl i denna vigtiga fråga. Ehvad restriclioner
man i öfrigt må vidtaga, blifva de dock alltid för
ändamålet otillräckliga, så länge tnllafgifterna äro så oiimligt
höga, att frestelsen blifver för stor, för att ansvaret skall
kunna afskräcka från lagens öfverträdande. Men oansedt
man icke kommit till det af wiig önskade resultatet, att få
tnllafgifterna bestämda till ett lämpligt och proportionerlig!
belopp, anser jag det likväl vara oundvikligt att vidtaga sådana
controller, att lagarna icke må blifva overkställbar
och nästan ett åtlöje för så väl dem som bryta emot dem,
som äfven för deni, hvilka stiftat dessa lagar; och jag tillstyrker
derföre bifall till Utsk:ns nu föredragna betänkande.
Hr P r i n t ze n sk ö I d, Garl: Ehuru Frih. Cederström
behagat stämpla hvar och en, hvilken vågar yttra sig för
bifall till CJtsktns betänk., såsom upprorsmakare, finner jag
mig likväl icke deraf afskräckt att tillkännagifva min tanke,
som är den, att jag finner Utsktns betänk, vara vida ändamälsenligare,
än den lag, som för närvarande existerar. Nar
man vill ändamålet, måste man äfven vilja medlen, nb. när
dessa medel användas i den ordning och på det sätt, som
hagarne tillåta. Man måste då noga besinna, alt den visitationsrätt,
mot hvilken Frih. Cederström protesterar, utgör
ett villkor för möjligheten att kunna hålla tullförfattningarna
i helgd; ty om visitation icke får ske inom hus, så blir
följden den, att blott man lyckats föra varorna förbi gränsen
och inom någon boning, så äro de fredade från efterforskning.
Den jemförelse Hr Frihtn gjort emellan en rånares
förhållande, då han är uti enskild mans hus, och lurendrejerigods,
är icke lämplig. Jag ville önska, att Frih.
Cederström finge tillfälle erfara, huru sig förhölle, om en
lånare toge sin tillflykt i Hr Frihtns hus, och han der af
polistjenstemännen eftersöktes. Jag betvillar att Hr Frihtn
kunde åberopa 16 §:n Reg.F:n, för att vägra dessa tjenstemän
att eftersöka den brottslige, som velat undandölja sig uti
Hr Frih:ns boning. Samme värde talare bär äfven, såsom
bevis för orimligheten af husvisitationer, anfört, att sedan
man genomsökt alla lådor och pulpeter, sa sträcker man
slutligen visilalionen inpå kroppen. Denna förmodan visar
huru litet Hr Frihtn last, så väl den nu gällande författningen,
som Utsktns förevarande förslag; ty sjelfva ordet ”husvisitation’’
utmärker, att åtgärden måste indränka sig t:!l
hvad ordet innebär, nemi. visitation inom linsel, enär rättighet
icke blifvit lernnad att sträcka sådana undersökningar
a5 H. 47
Den »6 Maj.
äfven in på kroppen. Otn Hr Frihln behagade läsa en efterföljande
§ i författningen, så skulle han finna vid hvilka
tillfällen visitation på kroppen får äga ruin. Att derföre
på så oriktiga skäl söka tillvägabringa ett afslag å denna §,
anser jag vara ganska obehörigt. Hr Hjerta har, såsom skäl
för bestämmande af ett högre varuvärde för rättigheten att
anställa beslag, anfört, att det kunde banda, att en enda liten
pjes vore värd den föreslagna summan, och att tullstämpeln
å samma pjes, genom oförsigtighet kunde hafva gått
förlorad; men Hr Hjerta hade bort ihågkomma, alt ägaren
i sådan händelse endast behöfver gå till tulljournalen,'för att
bevisa huru med saken sig rätteligen förhåller, och alt varan
blifvit behörigen förtullad. På dessa och de skäl, som
af andra talare förut blifvit anförda, tillstyrker äfven jag
bifall till Utsktns betänk, i denna punkt.
Hr Munck af Rosenschöld: Hr Lagerheim har i
sitt anförande bevisat motsatsen af hvad han velat bevisa.
Han har, under åberopande af 16 §:n Pieg F:n, sagt, att Konungen
äger ingens frid störa eller störa låta; men han har tillika
sagt, att denna § icke får gälla för dem, som bryta mot samhällets
rätt och lagar. Han har påstått, att lurendrejaren bryter,
icke blott emot enskild räll, utan äfven emot samhällets
lagar. Jag antager den satsen, och bevisar genom den det
grundlagsvidriga uti husvisitationen, ty det är icke blott hos
dem, som bevisligen innehafva lurendrejerigods, utan hos
hvarje Svensk medborgare, som lagen tillåter alt fred slöra.
Hr Hjerta: Mig synes, att det är öfverflödigt, att om
betydelsen af 16 §:n Reg.Ftn längre disputera, ända till den
utsträckning, som vi hört några talare hafva gjort. Deremot,
oell som jag icke vet, huruvida, efter den allmänna dis—
cussionen, det blir tillåtet att yttra sig äfven öfver de särskildta
momm, anhåller jag att få tillägga några omständigheter
lill närmare förklaring och utveckling af den ena utaf
de förändringar jag förra gången tog mig friheten föreslå,
nemi. om nödvändigheten alt höja minimibeloppet af det
varuvärde, som bör anses berättiga till beslag. Hr Printzensköld
har vidrört detta förhållande och sagt, att den
handlande kunde med tulljournalen styrka, att den pjes blifvit
förtullad, som förlorat sin tullstämpel. Jag får fästa
hans uppmärksamhet derpå, att den handlande ofta i samma
factura förlullar en mängd pjeser af samma sort, och att
tulljournalen således icke kan utgöra någon verification för
honom, sedan han försålt en del utaf pjeserna. Jag skulle
tio, att denna omständighet utgör ett tillräckligt skäl för
min anmärkning; men ännu mera — och det glömde jag
tillägga då jag förra gången yttrade mig — måste man besinna
hvad inflytande husvisitationsrätlen hos enskilde måste
äga, ifall den icke omgärdas med stränga föreskrifter, nemi.
i fråga om varuvärdets minimibelopp, sorn berättigar till be
-
Den 26 Maj.
slag. Det behöfves icke mera, än ntt något fruntimmer från
någon bekant i landsorten kan bafva fått i commission att
köpa för 60 å 70 r:dr tyg, hvilket visst icke är myckel. En
vinningslysten tulltjensteman kan vara vittne till denna handel,
och anmäler sig samma dag hos henne, som handlade,
lill anställande af visitation i hennes chiffonier. Han täger
fram tyget, som befinnes utan stämpel; tyget confiskeras och
lion och hennes man aro lurendrejare. Man säger måhända,
att de äga tillfälle att legitimera sig med köpmannens räkning;
men för det första slår detta icke i lagen utsatt, och
för det andia skulle då köpmannen bevisa, att tyget icke
vore lurendrejadt i hans hand, hvilken bevisning lian icke
är i stånd alt åstadkomma, såvida han icke kan styrka, att
det försålda tyget är afskuret af det slycke, hvarpå stämpeln
sitter. Dessutom gifves det andra saker, med hvilka
icke ens en sådan möjlighet existerar. Det händer t. ex.,
att en familj äger några dyrbara saker i sina rum, eleganta
bordstudsare eller dylikt, utöfver hvad man precist anser utgöra
dess enskildta behof. En sådan pjes kan vara en present
af en diplomat eller någon Konglig person, i hvilken
händelse, såsom vi vete, ingen lull för densamma blifvit erlagd.
Den är icke lurendrejad i diplomatens hand, emedan
linn ägt rättighet ntt utan tull införa den; meri i samma
ögonblick den skänkes bort, måste den, som fått skänken,
bevisa att den icke är lurendrejad; och det hjelper icke alt
ådagalägga, att man ägt pjesen, t. ex. ett halft år, då den
föreskriften är borttagen, enligt hvilken beslagaren skulle
bevisa, att godset timmar förut i landet inkommit. Detta
visar till hvilka ytterligheter man kan komma, om man icke
kringgärdar husvisitationsrätten med tillräckligt stränga garantier
till tryggande af enskild säkerhet. Må ingen invända,
att man kan förlita sig på tulltjenstemännens urskiljning.
Det finnes något, som i sådana fall besegrar alla considerationer,
och det är antingen tulltjenstemännens vinningslystnad
eller ock afund eller elakhet hos dem, som kunna
vara någons fiender, och som ägga tulltjenstemännen till förföljelse.
Man har haft, visserligen icke så nyligen, men likväl
inom närvarande generation, bevis på sådan afund under
den tid då caffeförbudet existerade. När vi komma till
sjelfva §§:nes afgörande, skall jag anhålla att få förnya mitt
yrkande om propos. i öfverensstämmelse med hvad jag haft
äran yttra.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: Innan R. o. Ad.
går att slutligen besluta deröfver, huruvida Svenska nationen
skall få tillgodonjuta de i grundlagen densamma försäkrade
rättigheter, eller om dessa rättigheter skola blifva beroende
af ett snart sagdl oinskränkt godtycke utaf tulltjenstemännen,
anhåller jag, ehuru discussionen varat länge, att få fästa
Ståndets uppmärksamhet på innehållet af en vid Utskms för
-
Den i6 Mij.
ra betänk, fogad reservation, hvilken efter min tanke innehåller
en sammanfattning af de vigligaste skälen mot antagande
af ifrågavarande §§, och hvilken reservation tjenar alt
fullkomligen vederlägga alla de, efter mitt förmenande, oriktiga
uppgifter och argumenter, som en värd ledamot, Hr
Prytz, framställt för bifall lill dessa §§. Denna reservation,
som jag anhåller att lill en del få uppläsa, igenfinnes
vid Utsk:ns betänk. N:o ii; och reservanten yttrar sig
i följande ordalag:
”Utskm synas hafva utgått ifrån den synpunkt, att visshet
om Iagarnes ofelbara efterlefnad icke kan vinnas ulan
stränga och skärpta stralfhotelser. Emedlertid vittnar erfarenheten
om motsatsen, att nemi. inga lagar oftare öfverträdas,
än de, hvilka utmärka sig genom en omåttlig stränghet,
och sålunda bära vittnesbörd om egen vanmakt. Af
sådan egenskap äro de skärpta föreskrifterne 0111 husvisitation,
hvilken i juridiska terminologien icke oegentligt benämnes
persecutio domestica, och hvilken metod att upptäcka
förbrytelser, så vidt jag känner, äfven i de mest despotiska
stater med största sparsamhet måste anlitas. Ännu angelägnare
förekommer mig hushållningen dermed i vårt land, der man i
en speciallag ej bör nästan obetingad! utsträcka densamma,
och detta ej kan ske utan inkräktning på grundlag samt störande
af den harmoni, hvilken bör råda emellan den förstnämnda
och den allmänna brottmålslagstiftningen. Besynnerligt
måste det förekomma någon hvar, att man i nittonde
århundradet kan föreslå Svea Rikets Ständer, som alltid utmärkt
sig för en vaksam ömtålighet om en lagbunden frihet
och ostörd husfrid, att gifva desamma till spillo åt en
tillfällig nyck bos alla de med visitationsrätl beklädde tjenstemän,
hvilka i 34 §:n 2 mom. af betänk, uppräknas, och
hvilka för ett ganska måttligt ansvar icke sällan skulle kunna
lånas till redskap för en nyfikenhet af hell annan art, än
tullförseelsers upptäckande. Må en hvar se sig visligen före,
hvarthän tillämpningen af ett sådant patent skulle leda.
Ehuru ett groft rån, tjufnadsbrolt, sedelförfalskning eller
andra dylika för samhället lika eller mera vådliga brott kunnat
på en ort tima, medgifver icke allmänna lagen polismakten
rätt att ransaka hvarje boningshus i trakten och penetrera
i dess innersta helgedomar, för att uppspana förbrytaren,
så vidt icke skäliga anledningar till misstankar sig
förete, och blifver sådan efterspaning ändock i många fall
ett vågstycke, som, misslyckadt, icke aflöper utan reconventionsansvar.
Huru mycket mindre bör då husransakan tillåtas
i ifrågavarande fall, der förbrytelsens tillvaro icke ens
är bevisad och misstanken endast hyses af en tullbetjent eller
länsman, inför hvilkas ögon få i det fallet torde blifva
såsom rättfärdige ansedde. För min del anser jag således,
att man gått långt nog för att controllera intägten af Statens
inkomster och tillfredsställa fabrikanternes farhågor,
Den 36 Maj.
3^3
när man, på sätt 1835 års tull-lagstiftning medgifver, erhåIlit
rättighet att anställa visitation i öppna sjön, vid kust oell
gräns, å alla upplagsställen inom en mil ifrån kusten, under
forslingar och transporter, samt slutligen i öppna salubodar,
inagaziner och lillius samt sådana boningsrum, der handel
med olofligen införda varor bedrifves. Må man dock stanna^här.
Lyckas det icke tullpersonalen och allmänna åklagare
att på alla dessa vis ertappa förbrytaren, så må det
inom boningsrummen stilla liggande godset, hvarmed missbruk
icke gerna kan ske, opåtaldt fä hvila. Ämnar ägaren
alt dermed bedrifva handel, måste det väl förr eller sednare
krypa fram i sådant dagsljus, der det är för beslagaren åtkomligt.
”
Jag anhåller att R. o. Ad. behagade fästa sin synnerliga
uppmärksamhet vid hvad reservanten sålunda yttrat och,
vid fattande af dess beslut uti ifrågavarande afseende, noga
öfverväga, om icke de kraftigaste skäl förefinna; för afskaffande
eller åtminstone betydlig inskränkning af den förhatliga
husvisitationsrälten.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsktns tillstyrkande i 14 punkten.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna alt
ja öfverröstat nej, begärdes af flera ledamöter votering.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att nu uppstode fråga
om contra-propostns innehåll.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag skall anhålla att
contra-proposln måtte blifva den, alt husvisilationen inskränkes
lill de fall, som omnämnas uti 32 §:n, med iakttagande
af den förändring i afseende på böterna, som Hr Hjerta föreslagit,
och att 34 §:n «ti 1835 års förordning må utgå.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om lian rätt fattat
Hr Munck af Rosetischölds mening, så hade den varit att
R. o. Ad. till contra-propos. skulle antaga Utskms förslag
i 32 §:n, med den förändring i afseende på beloppet, som Hr
Hjerta föreslagit, och att 34 §:n i gamla författningen skulle
utgå.
Hr Palmcrantz: Jag hemställer, om icke contra-proposm
bör blifva: ”vidblifvande af 1835 års förordning, med
den förändring i afseende på ansvarsskyldigheten för beslagare,
som Hr Hjerta föreslagit.”
Hr Frih. o. Landtm, anhöll, alt Hr Munck af Rosenschöld
ville skriftligen afgifva sitt förslag lill contra-propos.
, emedan den af honom uppgifna contra-propos. icke
vore så bestämd, att Hr Landtm, det förutan ansåg sig kunna
anmäla den till R. o. Ad:s antagande.
Hr Hjerta: Jag hemställer till Hr Munck af Rosen
-
374
Den a6 Maj.
schold, om icke contra-propos:n blott luinde hafva afseende
på antagande of 32 §:n i Utsklns förslag, med den ändring i
femte punkten, alt varuvärdet höjes från 5o till 100 r:dr.
Frågan om ansvarspåföljden förekommer uti efterföljande §.
Hr von Hartmansdorff: För Ståndet är den i4
punkten i Utsktns betänk, föredragen, inbegripande både 32
celi 33 §J:nn. Så vidt jag faTtat Hr Frih. o. Landlims framställning,
så har liela i4 punkten blifvit ostyckad framställd.
Jag tror således, det Hr Hjertås förslag att skilja 32 och 33
§§:na, icke kan medgifvas.
Hr Hjerta: Vid närmare genomseende af förslaget,
finner jag också, att icke något hinder möter för begge
§§:nes afgörande i deras helhet, endast såsom conti a-propos.
får antagas den modification, att varuvärdet förliöjes från 5o
till ioo r:dr. En annan sak är om någon annan talare yrkar
alsing på betänkandet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt redan i början af
discussionen hade Frih. Cederström yrkat, att Utsk:ns förslag
skulle afslas, och det gamla stadgandet i 32 och 33
§J:na bibehållas. Sedermera hade nu Hr Munck af Rosenschöld
afgifvit sitt förslag till contra-propos , så lydande:
■”Vinner nej, anser R. o. Ad., med afslag af det stadgande
uti Ufsk:ns mern, som innehålles i 33 Jin, att ej husvisitation
får verkställas uti andra lägenheter, än dem, som uti
TJtskms 32 § innehålles’’; och som lian äfven föreslagit antagande
af en del af Hr Hjertås mening, sä borde till nyssnämnda
contra-propos. tilläggas, alt förra 33 §:ti borde bibehållas,
med den skilnad, att det i sista mom. omnämnda
värde borde förhöjas från 5o lill ioo r:dr. Hr Landtm, ville
nu först framställa propos. å det förslag, som först blifvit
ifrågasatt; hemställande alltså, om R. o. Ad. till contrapropos.
behagade antaga, på sätt Frih. Cederström yrkat, att
Utsk:ns förslag skulle förkastas, och de hittills gällande 32
och 33 JJme bibehållas.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att nej
öfverröstat ja.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
till contra-propos. antaga Hr Munck af Rosenschölds
förslag med tillägget utur det förslag Hr Hjerta framställt.
Ropades ja.
Hr Prytz: Om jag fattat denna contra-propos. riktigt,
så skulle den innefatta, alt blott 33 §:n i 1835 års förordning
vore upptagen; men det är 33 och 34 §§:ne i 1835 års
författning, som motsvara 32 och 33 §§:na i detta förslag,
och således är uppställningen oriktig.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag har icke förpiärkt,
Den 26 Maj.
3;5
att 34 §:n varit linder öfverläggning. N11 säger likväl en §
i grundlagen, att om ett mål under discussionen delar sig i
flera delar, så skall propos. framställas särskildt på hvardera
delen. I följd af discussionen anser jag proposm böra
framställas först i afseende på 33 och sedan i alseende på
34 §:n*
Ilr Frih. o. Landt m:s sist framställda propos. Lief
derefter af II. o. Ad. anlagen, hvarefter uppsal tes samt upplästes
till justering och godkändes följande votej:s-proposition:
Den sorn bifaller hvad DeviII11.—, Lag- saint Allm. Besvärsoch
Ekon.Utskin i i4 punkten af utlåt. N:o 17 tillstyrkt,
voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad., med afslag af det stadgande
uti Utskms utlåt., som innehålles uti 33 §:n, att ej husvisitation
får verkställas uti andra lägenheter än dem, som uti
Utskms 3a § innehållas, och att 33 §:n i nu gällande förordning
bör bibehållas, med den skilnad, alt det i sista mom.
omnämnda värde bör höjas från 5o r;dr lill 100 r:dr.
Efter voteringens slut, befunnos röslerne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 60.
Nej — 24*
Hr Munck af Rosenschöld reserverade sig emot
det fattade beslutet.
Frih. Cederström, Thure: Då jag icke deltagit i
discussionen om det ämne, som varit föremål för R. o. Adis
afgörande, så får jag endast anhålla att till prot. få nedlägga
min protest emot det beslut R. o. Ad. tagit, under
förklarande, att jag på det högsta beklagar, att ett sådant
beslut blifvit fattadt.
15 punkten.
Utskms förslag bifölls.
16 punkten.
Ilr Prytz: Jag får hos R. o. Ad. vördsamt framställa
till bifall redacliorien af denna punkt uti betänk. N:o 11,
hvilken närmast öfverensstämmer med den uti hittills gällande
författning begagnade redaction. Uti betänk. N:o 17 Ur
en liten skärpning föreslagen i bötesansvaret, hvilken icke leder
till annat, än att försvåra dessa visilationsförrättningar, hvilka
äro i allt fall kinkiga nog alt företaga, och någon gång kunna
vara nödvändiga, i händelse resande skulle begagna tillfället,
för alt söka insmugla sådana varor, sorn med ett stort
välde intaga en'ringa volum.
Den 26 Maj.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:ns tillstyrkande uti 16 punkten af ullåt.
JN':o 17.
Ropades nej, blandade med några ja.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:ns i betänk. N:o 11 framställda förslag lill
35 S.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, det lian trott sig finna, att ja
öfverrösta! nej vid svaren å den sednast framställda propositionen.
17, 18, 19, 20, 21 och 22 punkterna.
Dessa 6 punkter godkändes.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag får vördsamt hemställa,
om icke de öfriga punkterna i Utskms första betänk. N:o 11,
emot hvilka någon anmärkning icke är gjord, men hvilka
icke formligen äro af Ståndet godkända, böra underställas
Ståndets bifall.
Hr Prytz: Då ingen anmärkn. emot de öfriga punkterna
uti betänk. N:o 11 blifvit gjord inom delta Stånd, så måste
desamma anses vara bifallna. Om likväl framställning
göres af alla dessa punkter på en gång, så skall jag icke
sätta mig deremot, emedan det faller af sig sjelft att de måste
bifallas.
Hr Palmcrantz: Äfven om R. o. Ad. skulle i ett
sammanhang afgöra de punkter, som ännu icke blifvit pröfvade,
så anhåller jag likväl att få fästa uppmärksamheten
på ett tillägg, som blifvit föreslaget uti 45 §:n af den gamla
författningen, hvilket innehåller ett stadgande derom, att förrättningsmännen
skulle tillgodonjuta arfvode för sitt besvär
vid de beslagstillfällen, då de fungera. Detta synes mig i
sanning vara något för mycket frikostigt, enär i det nya förslaget
blifvit intagna åtskilliga stadganden, som gå ut på att
tilldela dem en högre andel, så väl af det förverkade godset,
som af böterna.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att hvad den gjorda
anmärkningen anginge, så vore den förfallen genom R. o.
Ad:s bifall tili 19 punkten.
Hr Rosenblad: Hr Frih. o. Landtm, har redan upplyst
derom, alt R. o. Ad., genom dess bifall till redactionen
af 14 punkten, har bibehållit 45 §:n, sådan den lyder uti
nu gällande författning. Hvad angår de öfriga §§:na, som jag
förut omförmält, så har visserligen ingen anmärkn. emot
dem förekommit 3 men då vid äterremissen desamma icke
kun
-
D c n 2G Ma j.
3j7
kunnat antagas, såsom utgörande en del af det förslag, hvilket,
då det första gången förekom, endast i sin helhet kunde
antagas eller förkastas, så måste de afven nu anses vara
oafgjorda och följaktligen böra lill antagande framställas.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. betänk.
Nio i i i alla de punkter, som icke varit för R. o. Ad.
föredragna i sammanhang med utlåt. JX:o 17.
Hr Palmcrantz: Sedan R. o. Ad. nu pröfvat hela
Inrendrejeriförfaltningen, så anhåller jag alt i prot. få nedlägga
min reservation emot R. o. Adis beslut i afseende på
15 §:n, der R. o. Ad. antagit en med ordalydelsen af samma
§ i 1855 års författning olika redaction, hvilken, efter
min tanke, inrymmer åt lullljenstemännen ett större spelrum
för utöfningen af deras godtycke, än som förut kunnat äga
rum. Denna § medgifver nemi. en högst ogästvänlig conlrotI
på alla lill vårt land såsom resande ankommande utlandningar.
Likaledes får jag reservera mig ej mindre emot
besluten all höja straffbestämmelserna för öfverträdelse!* af
författningen utöfver hvad 18 55 års stadga innehåller, än ock
emot utsträckningen af lmsvisitnlionsrätten. Dessa mina tankar
har jag velat hafva i prot. förvarade.
Ånyo föredrogs LngUtskts den i5 och ig dennes på bordet
lagda mein. N:o 184, med anmälan om RiksSlms olika
beslut öfver TJtsk:< betänk. N:o 17g, i fråga om ansvarighetslagen
för Statsrådets ledamöter.
Gr, Spens, Carl Gustaf: Dådeltamem sista gången
föredrogs, begärde jag detsammas ytterligare bordläggning, på
det att jag utaf prot ntdr. från PresteSt., som jag förmodade
emedlertid skulle ankomma, kunde få veta huru PresteSt.
beslutat i afseende på den slags inbjudning, som innehölls
uti detta betänk. I fall, såsom jag förmodar, något
sådant prot.utdr. är ankommet, anhåller jag att det måtte
blifva uppläst och att derefter få yttra mig.
PresteStrs prot.utdr. af den 22 dennes upplästes, af innehåll,
att Ståndet icke antagit den till detsamma ställda inbjudning
alt instämma med Borgare- och RondeSt:n om uteslutande
af 11 §:n utan vidblifvit sitt derom fattade beslut,
och gillat så väl hvad TJtsk. hemställt, att frågan om sagde
§:s uteslutande förfaller, som ock hvad Ulsk. föröfrigt i
mein. anfört.
Gr. Spens: Jag saknar visserligen i det upplästa prot.-  nldr. upplysning 0111 den frågan, för hvars skull jag begärde
detta niemis hvilanda på bordet. Jag hoppades då, att man
genom PresteSPs beslut skulle fullkomligen komma ifrån
tviflel i detta fall. LägUtsk. har nemi. funnit 2:ne Stånd
25 II. 1 48
3?8
Den a6 Maj.
hafva tillslyikt borttagande nf 11 §:n i ansvarighetslagen,
på den grund, att den är stridande emot 76 §:n i Riksd.-  Ordn. Ett Stånd har ogillat detta Utsk:s förslag och bibehållit
1 t §:n i ansvarighetslagen. Ett annat Stånd, nemi.
PresteSt., har bibehållit berörde §, men tillagt, att 76 §:n
Riksd.Ordn., det oaktadt, borde gälla. Vid detta tillfälle
har LagUlsk. ansett, ali frågan, enär 1 Stånds beslut vore
uppställda emot de öfriga 2tne Ståndens, borde förfalla, såvida
icke PresteSt., hvats beslut syntes närmast öfverensstämma
med Borgat e- och BondeSltns, funne sig böra
öfvergå på deras tanke. Nu har PresteSt. hvarken öfvergud
på den tanken, hvarigenom det skulle blifvit 3 Stånds
beslut, och icke heller ölvergått på R. o. Adis mening, hvarigenom
ovedersägligen 2 Stånd skulle stannat emot 2, utan
det har vidblifvit sitt första beslut, men tillika godkänt
CJtskts yttrande, att frågan borde förfalla. Jag erkänner alt
delta är ett förhållande, hvars behörighet jag alldeles icke
kan fatta, eller hvars möjlighet jag kunnat föreställa mig;
roen då jag alltid varit öfvei tygad, ali de frågor, som angå
huruvida ett mål hör till förstärkta Utsk:s behandling eller
icke, äro bland de kinkigaste mål, hvartill Sveriges grundlag
föranleder, och att sådana mål, så vidt möjligt är, böra
undvikas, så anser jag mig icke böra, för det att jag icke
uppfattar hvad PresteSt. härmed menat, framställa något
yrkande, utan inskränker mig till en reservation.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Jag begärde ordet
för den händelse, att Gr. Spens skulle hafva varit af den
mening, som början af hans yttrande antydde, nemi. att vilja
bestrida hvad Utsk., såsom dess tanke, lill RiksSltn framställt:
men då han sedermera endast yttrat sig reservationsvis,
inskränker jag mig till alt blott med några ord antyda
huruledes Utsk. säger, nemi. ”såvida icke PresteSt. antager
hvad Borgare- och BondeSt:n beslutat,” hvilket PresteSt. icke
gjort; i följe hvaraf det villkor inträffar, som Utsk. med
denna förutsättning förenat, nemi. att denna fråga då måtte
förfalla. Det tillägg, som PresteSt. bibehållit, är af den art,
att det hvarken löser eller binder i luifvudsaken; det innefattar
blott ett åberopande af en grundlags-§, hvars underkännande
icke kan bero hvarken på Utsk. eller något af
RiksSl:n, men hvars åberopande är hvar och en tillåtet.
Frih. Cederström, Anders: Jag kan icke undgå alt
instämma med Gr. Spens. Utsk. bar föreslagit en alldeles
ny ansvarighetslag, uti hvilken 11 §:ri i gamla ansvai ighetslagen
icke igenfinnes. Då 1111 2:ne RiksSt. velat, men de öfriga
2:ne icke velat, att 11 §:n skulle inflyta uti ansvarighetslagen,
så måste, enligt mitt sätt alt tolka grundlagen,
antingen uti förstärkt Utsk. afgöras, huruvida samma § skall
eller icke skall inflyta uti den nya ansvarighetslagen, eller
ock frågan derom helt och hållet föifalla, så att ingen 11
Den 26 Maj.
379
§ komme alt inlagas i berörde nya ansva lighetslag. Nu
liar likväl Utsk. utgå11 från en sådan synpunkt, att uti den
nya ansvarighetslagen skulle kunna införas livad som helst
utaf den ganda, så snart 2 Stånd derom stannade emot 2.
Detta är icke grundlagens mening, och jag får derföre reservera
111ig mot ett sådant förfarande.
Uppå derefter framställd propos. Lief mern. N:o 184 af
R o. Ad. godkändt.
Föredrogs ånyo Frih. Cederslröms, Jacob, den 22 dennes
på bordet lagda motion örn infordrande af de i SlatsUtsk.
förda protocoll.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Om det någonsin
är en pligt alt ställa sig lagarna till noggrann efterlefnad, så
mäste det vara vid sådana tillfällen, då man anser sig berättigad
att emot andra framställa svåra förebråelser för
förment lagöfverträdelse. Frih. Cederström har ansett StatsUtsk.
vid något tillfälle kan hafva brutit mot formerna och
liar på den grund yrkat, all R. o. Ad. skulle infordra Utskts
prot. för att granska och pröfva, huruvida icke tilläfventyrs
Utsk. vid andra tillfällen kan hafva felat på enahanda sätt.
Jag har icke i grundlagen funnit någon J, som lemnar Stånden
ett sådant förmanskap öfver deras Utskts åtgärder.
44 §:n Riksd.Ordn., hvilken är den enda §, som handlar
om dessa förhållanden emellan Stånden och Utskrn, inskränker
sig till att meddela Stånden rättighet att förelägga
Utskrn att inom viss tid till Stånden inkomma med deras
betänktn; men ingenstädes i grundlagen hafva RiksStrn erhållit
rättighet att infordra Utsktns prot., för att ransaka
om och i hvad mån Utskrn ställt sig grundlagarna till efterrättelse.
En sådan fråga kan icke inledas på en väg,
som allmänna lagen underkänner, nemi. genom anställande
af en inqvisitorisk ransakning. Jag anser derföre Frih, Cederslröms
framställning icke kunna föranleda till någon åtgärd,
utan böra förfalla genom Hr Landlmts förklarande,
att Hr Frilnns anmälan är af egenskap att icke kunna leda
till något R. o. Ad:s beslut.
Frih. Cederström, Jacob: Den siste värde talaren
har ansett 44 §:n Riksd.Ordn. vara den enda, som handlar
om förhållandet emellan RiksSCn och Ulsk:n, och han
har derifrån dragit den slutsats, att hvad jag begärt, nemi.
att infordra StatsUtsk:s prot. i alla sådana fall der StatsUtsk.
directe communicerat med Const.Utsk., måste förfalla,
emedan en inqvisitorisk rättegångsordning eljest skulle komma
att införas. Jag anhåller att få fästa Ståndets uppmärksamhet
derpå, att här är fråga om alt pröfva, huruvida R. o. Ad.
(inner, ult dessa och flera tillgöranden inom Utsk., som möj
-
38o
Den 26 Maj.
Jigtvis kunna hafva ngt rum oell sorn jag icke känner, men
hvarom upplysning kati erhållas genom infordrande af StatsUtsk:s
proh, kunna föranleda dertill, alt R. o. Ad. visserligen
icke anställer någon inqvisitorisk undersökning, men
enligt 110 §:n i Reg.F:o beslutar huruvida åtal skall äga
rum mot dess ledamöter af Utsk,, hvilka deltagit uti ifrågavar.
beslut. Det stadgamle, hvarpå jag grundat denna framställning,
står tydligen att läsa uti nyss citerade 5 af Rcg.-  F;n, så väl som uti 78 §:n af Riksd.Ordin, och lärer icke kunna
jäfvas i sin tillämpning; men det är emedlertid icke blott
dessa StatsUtskrs förhållanden, som höra väcka uppmärksamsamhet
inom R. o. Ad. i afseende på följderna deraf, alt
StatsUtsk. eller andra Utsk. företaga sig att directe communicera
med Coust.Utsk. i frågor om ändringar i grundlagarna
eller rör:de Regeringens mesurer, hvilka de anse innefatta
förgripelse emot grundlagarna och höra föranleda antingen till
anmälan efter 107 §:n eller till rikrält efter io6§:n Rcg.Fm, och
i hvilka händelser grundlagsstiftaren tili 29 §:n Riksd.Ordn.
bestämt huru förhållas skall, hvilka ordalag sorn få nyttjas,
och huru Stånden åligger att en sådan anmälan genast lill
Const.Utsk. remittera; del har äfven vid denna riksdag inträffat
den besynnerlighet inom Const.Utsk., att detsamma
den 2 Juni sisth år, med en majoritet af 11 röster mot 6,
beslutat att till tryckning utlemna sina prot. öfver granskning
af Statsrådets prot. Detta beslut ur af en högst besynnerlig
egenskap, och jag skall derföre för R. o. Ad. uppläsa
ett prot.utdr. deröfver, på det R. o. Ad. jemväl må inhemta
huru man inom detta Utsk. förfarit. Detta documeut
lyder som följer:
"S. D. Uti ingifven skrift, sorn nu föredrogs, hade Hr
L. J. Hjerta anhållit 0111 det tillstånd Tryck fr. förordningen
förutsatt såsom nödigt, för erhållande af tillgång till Const.-  Utsk:s prot., i ändamål att dem af trycket utgifva.
Denna ansökan blef, enligt begäran, bordlagd.
Vidare förekom till pröfning Hr Wserns sisth gårdag
väckta förslag, att Ulskts samtliga prot. måtte, der så äskades,
få afskrifvas, för att till tryckning befordras.
Under discussionen häröfver yttrades, att Utskls beslut
i anledn. af berörde förslag endast kunde afse de i 2 §:u /j.
mom. Tryckfr.förordningen omförmälda prot., rör:de Statsrådet,
enär Utsk:s prot. i öfrigt kunde, jemlikt åberopade
morn., af en hvar i allmänt tryck utgifva*, utan att särskildt
tillstånd dertill erfordrades. Och då Utsk. syntes utom allt
tvifvel vara den vederbörande, med hvars tillstånd de prot.,
som rörde Statsrådet, finge till tryckning befordras, hemställdes,
att Utsk. nu måtte meddela ett sådant generelt
tillstånd, dock med det villkor, alt ifrågavar. prot. ej finge
genom tryck allmängöras, innan det under justering va
-
Den 26 Maj.
38i
rande så kallande dechnrge-beläuk. hunnit (ryckas och inom
Stånden utdelas.
Emot hvad sålunda var tillstyrkt anfördes, dels alt
Coust.Utsk. icke vore ratter vederbörande för meddelande
af tillstånd till (ryckning af Utsk:s piot. rörtde Statsrådet,
dels att, i händelse ett sådant tillstånd lemnades ovillkorligt,
ifiågavar. prot., långt ifrån att i deras helhet till trycket
befordras, endast komine all styckevis och uti hvad de rörde
någon viss fråga allmångöras, inåhända ulan alt ees denna
fråga lill hela dess sammanhang blefve tryckt, hvaraf
den följd torde uppstå, att Ut>k:s åtgärder eller dess ledamöters
yttranden blefve genom uteslutningar eller meningars
ryckande ur deras sammanhang allmänheten på ett missledande
sätt meddelade, dels ätt Utsk* kunde framdeles komma att
infordra prot. rörjde ministeriella mål af den natur, alt de
borde hemliga hållas, och att Utsk. nu ej borde genom ett
allmänt beslut göra för sig omöjligt att förhindra sådana
protjs offentliggörande, dels ock slutligen, att undantag Irån
tryckningslillåtelsen borde göras för alla de anmärkningsmål,
der anmärka, blifvit nedlagd, emedan i sådant fall nästan
aldrig någon fullständig reeit af saken blifvit intagen i
prot., ej heller den majoritets skäl, som friat, utan hela
prot. bestode af minoritetens reservationer. Och yrkades
derföre, alt Utsk. mätte, för hvarje gång ett eller flera af
Utsk:s prot. rörtde Statsrådet till tryckning utbegärdes, särskildt
deröfver besluta, äfvensom att del villkor mätte för
bifall till en dylik begäran fastställas, att icke någon fråga
finge delvis, utan borde i sin helhet tryckas.
Som votering äskades, hlef i sådant afseende följande
propos. ..skriftligen uppsatt och justerad:
Den som vill att Utsk:s prot. löf.de Statsrådet skola,
under caneelliets tillsyn, utan särskild förfrågan för hvarje
full, varn tillgängliga för afskrifning för att' till trycket befordras,
sedan deeharge-belänkundet blifvit till RiksSlm utdeladt,
såvida icke R. St. dessförinnan åtskiljas, i hvilken
händelse utelemnandet nf ifrågavar. prot. ma ovillkorligen
äga ruin', röstar ja;
den det ej vill, röstar nej;
Vinner nej, så vill Utsk. särskildt för hvarje gång besluta
öfver framställningen om utbekommande tili tryckning
af Utskis prot. ronde Statsrådet.
Den häröfver anställda omröstning utföll med elfva ja
och sex nej.
Emot det beslut, som sålunda var futladt, reserverade
sig Gr. Spens på de under discussionen å minoritetens sida
anförda skäl.
Frih. Hermelin reserverade sig ufven på grund af hvad
38a
Den a6 Maj.
här ofvan finnes anfördt, med afseende på prot. öfver ministeriella
mål. Ut supra.
Rätteligen utdraget, intygar
G. Ced ersc hjöld,
Cancellist i Const.Utskottet.
Af detta prot. lärer R. o. Ad. hafva funnit, att Const.-  Utsk. företagit sig att tolka grundlagens rätta förstånd uti
2 §:n 4 mom. Tryckfr.förordningen och all tillämpa det
der förekommande ordet ”vederbörande,” för att tillägga sig
rättighet öfver Statsrådets prot., derigenom att Coust.Utsk:s
prot. äro af beskaffenhet alt kunna upplaga hvarje mening
ur Statsrådets prot.; i följd hvaraf grundlagens stadgande i
86 5tn Reg.Ftn, enligt hvilket Statsrådets prot. är undantaget
från dem som få tryckas, skulle tillintetgöras genom
Const.Utsk:s sätt att på sig tillämpa ordet ”vederbörande,”
såsom varande bland dem, hvilka äga rättighet att tillåta
tryckning af sina prot,, oansedt Statsrådets prot. deruti funnos
afskrifna; hvilket sätt att handla leder directe dertill,
att man, under så kallade legala former, organiserar ett tillstånd
af split och oenighet, innebärande ett frö till samhällets
upplösning. Const.Utsk., med sin vidsträckta makt
såsom statsmyndighet, står emellan Ständerna och Konungen,
oberoende af begge dessa makter, ide fall, som röra granskning
af Statsrådets prot.; ty på detta Utsk. allena beror
huruvida något af hvad som i Statsrådets prot. förekommit
enligt 107 §:n Reg.Frn skall anmälas hos RiksSttn såsom föremål
för klander, eller efter 106 §:n i samma grundlag direele
öfverlemnas till R. St:s Justitieombudsman för anställande
af åtal. Uti grundlagsfrågor beror det på Const.-  Utsk. att helt och hållet undertrycka enskilde riksdagsmäns
försök till grundlagsändringar och att med afstyrkande kunna
beledsaga K. M:s proposlr derom. När Utsk. icke kan
uppfatta vidden och betydelsen af dess ofantliga makt, såsom
institution i samhället, utan i strid dermed beträder en
bana, på hvilken det synes som Utsk. blott vore en orosliftande
myndighet inom samhället, i stället för att dess ändamål
tvertoni är att befordra ordning och lugn, då inkommer
man uti förhållanden, som fordra tillrättavisning, för
att sätta en gräns för ofoget. Af denna anledn. öfverlemnar
jag äfven till R. o. Ad. att bedomina, huruvida det icke
blir nödvändigt att bifalla hvad jag uti ett föregående plenum
yrkat, nemi. infordrande af Stats- och jemväl Const.-  Utskrns i dylika frågor hållna prot , med undantag, hvad det
sednare Utsk:s prot. beträffar, af dem, som kunna innehålla
något af Statsrådets prot., emedan sådana icke kunna af
R. o. Ad. infordras.
Gr. Anckarsvärd, Cail Henr.: Frih. Cederström
har lill sin angifvelse lagt en ytterligare emot Const.Utsk.,
Den 26 Bl a j.
383
oell lian liar dervid yttrat, att detta Utsk. visat sin afsigt
utt stifta 010 ibland sina medborgare. Jag anhåller att
protocollislen mätte fästa särdeles vigt vid dessa ord, för
den händelse jag skulle hafva begått ett misstag i uppfattningen;
ty angifvelsen är af en ganska svår natur, då en
medborgare uppträder och tillvitar icke allenast en, utan
flera af R. Sl:s afdelningar, ett bestämdt bemödande anstifta
01 o emellan medborgare; men, mine herrar! jag kan icke
af grundlagen inhemta att Riddarhuset utgör det forum,
eller R. o. Ad. den domstol, som har att upptaga elt sådant
mål och alt handlägga en angifvelse af denna natur. Jag
bestrider således Frih. Cederström rättighet att här uppträda
i egenskap af angifvare, och jag bestrider honom myndighet
att åtala en så beskaffad brottslighet, ifall den verkligen
hade ägt rum. Jag har mig nemi. icke bekant, att
Ur Frih:ti, under de trenne plenidagar han varit borta från
riksdagen, blifvit beklädd med något åklagarekall, eller alt
åt honom blifvit uppdragna Justitie-canceilerens embetsåligganden.
Jag känner det icke. Likaledes känner jag icke,
om Sladsfiseal Fredholins åligganden i tryckfrihetsmål
blifvit Frih. Cederström anförtrodda; men hvad jag bestämdt
känner är det, att jag, såsom ledamot af R. o. Ad. och såsom
medlem af R. St:s Const.Utsk., ingalunda finner mig
befogad att här ingå i den aldraringaste förklaiing i afseende
på Frih. Cederströms gjorda angifvelse och dess åsyftade
åtal; emedan jag anser liela företaget vara af en sådan
beskaffenhet, att åtlöje! troligen lärer vara det enda, som
kan komma att drabba Hr Frihtns framställning. Angifvelsen
är i högsta måtto förnärmande mot de R. Sits afdelningar,
hvilka här af Frih. Cederström blifvit rubricerade såsom
handlande i den mest brottsliga syftning, hvilken inom
samhället kan tänkas. Om Frih. Cederström så kunde ställa
till, att Justilie-cancelleren kunde finna sig befogad att
på Konungens och på Regeringens vägnar väcka åtalet och
att i sådant hänseende begära R. St:s begifvande att dess
medlemmar ställdes under tilltal, hvilket måste föregå innan
något åtal kan äga rum, så kunde möjligtvis den rolighet
uppstå, att ett elier tvänne Stånd kunde lemna sitt bifall
dertill, och att således möjligtvis R. o. Ad:s ledamöter,
samt ledamöter af ett annat Stånd, blefvo ställde under tilltal,
hvilket deremot de 2:ne andra Stånden i och för sina
ledamöter helt och hållet bestridde. Jag tager mig då friheten
hemställa till R. o. Adis sunda omdöme, huruvida, under
så beskaffade förhållanden, en framställning af denna
natur kan anses annorlunda än såsom en af dessa bedröfliga
tilldragelser, hvilka understundom kunna uppstå inom
vår fyrdelning, då det obestridligen är hvar och en ledamots
rättighet att häst honom godt synes tala om hvad
han behagar. Frih. Cederström har föreslagit R. o. Ad. att
384
Den 26 Maj.
infordra Stats- och Const.Utskms prot. Jag kan icke inse
till hvad ändamål; men troligen skall det ske, för att i R.
o. Ad:s plena undergå en revision och sedermera i följd af
denna revision undergå vidare handläggning, möjligtvis för
att efter Frih. Cederström.1; åklagareåsigter och juridiska begrepp
från R. o. Ad:s plena remitteras lill lagligt åtal. Det
vöre verkligen alt sätta kronan på R. o. Adis förhandlingar,
itali det vore tänkbart. Att det varit länkbart lins
Frih. Cederström lärer icke vara tvifvel underkasladt, dä
han kunnat Abanebringa ett sådant förslag; men att det kan
komma att understödjas af R. o. Ad., derpå vågar jag högeligen
tvifla, och begriper till och med icke huru en så
beskaffad fråga som denna kan komma under öfverläggning.
Det tillhör äfven det orimliga i förhållandet. Jag anser således
icke någon framgång af Frih. Cederslröms önskan vara
möjlig, då jag icke förstår hvartill den skulle föranleda
eller huru granskningen af dessa prot. skulle företagas, eller
hvad som berättigar något Stånd alt infordra så beska Hade
prot. Någon grund!ags-§ bör väl åtminstone åberopas till
stöd för ett sådant yrkande, innan jag kan öfvertygas om
möjligheten af en behandling, sådan den värde motionären
föreslagit. Äfven finner jag uti Frih. Cederslröms förfarande
ett ytterligare bevis på en särdeles grannlagenhet, då Hr
Frih:;;, såsom varande den förnämste ledamoten uti den nu
varande Riksrätten, öppet gifver allmänheten tillkänna sin
åsigt öfver sjelfva saken. Det har åtminstone hittills icke
varit bruket hos domare att i förväg tillkännagifva sina åsigler
lili frågor, sorn de kunna komma att handlägga. Jag
tager mig friheten åter upprepa, alt jag anser 111ig hvarken
kunna eller böra ingå uti något försvar för de åtgärder, som
af Frih. Cederstöm blifvit klandrade, enär jag helt och
hållet underkänner Hr Flihtns äklagarerätt. Jag tror, alt
det vore ett fel emot en 01 dentlig rättegångsordning; men
jag är dock öfvertygad, att jag ganska väl skulle kunna fria
111ig och Const.ötskrs majoritet mot det tillmäle, som
är gjordt i afseende på lemnadt bifall till tryckning af
Gunst.Utsk:s prot.; men jag vill på intet vis i delta
hänseende söka försvara Utsk;s oskuld emot Frih. Cederströms
beskyllning, utan tror både för Hr Frih:ns eget bästa
och R. o. Ad:s värdighet lämpligast vara, att lägga Hr
Frih.-ns förslag till handlingarna. Huruvida de öfriga Stånden
komma att åtnöja sig med tillvitelsen för afsigt att stifta
oro bland Sveriges innebyggare, och huruvida de lika
skonsamt komma att bedomina saken, det blir något, som
man sedan får se, äfvensom Svenska allmänheten kommer
att bedomina, huruvida Hr Frihtns framställning eller Utskrs
förfarande mera kommer att leda lill split oell oenighet.
Jag öfverlemna!’ till Hr Frih. o. Landtm, att med Frill.
Cederströms anmälan förfara på sätt, som Hr Landtm:-, öfver
tygel.
se
D en 28 Maj.
385
tygelse om det grundlagsenliga oell- rätta vid detta tillfälle
dicterar.
Hr Hjerta, Lars: Jag är i hufvudresultatet, men likväl
icke i alla punkter, ense med den sista talaren. Jag är
en så stor vän af den enskilde riksdagsmannens yttranderätt,
alt jag anser det icke böra betagas Frih. Gederström, om
han för godt finner, alt t. o. m. yrka det man i ett enda
tag måtte afhugga luifvudena på alla Const. och StatsUlsktns
ledamöter; men jag anser mig böra påstå, att Frih. Gederström
måtte gifva al sin framställning något sådant bestämdt
syftemål, som gör den tillen verklig motion. Uti det anförande,
som den varde Frilen i förra plenum uppläste, finner
jag ingenting annat vara hegardt, än all R. o. Ad. skulle
infordra en hop prot. ifrån StatsUtsk., och i dag begär
bemälde Frih., att R. o. Ad. ville infordra prot. ifrån Const.-  Utsk. Det synes visserligen som hade han med dessa prot:s
infordrande någonting för afsigt, men denna afsigt är icke
precist antydd. Innan frågan kan ikläda sig naturen af att
vara en allmän fråga, sorn kan blifva föremål för R. o. Ad:s
pröfning och omröstning, är det nödvändigt att Frih. Cederström
säger hvad han vill slutligen göra med Statsoch
Coust.Ulsktn. För att finna sådant, erfordras icke
alt R. o. Ad. skall, på grund af en blott antydning
af hvad Frih. Cederström kan vilja, infordra förenämnda
prot., ty Frilen har sjelf tillgång att i dessa Ulsk.
få fram hvad lian behagar, och han kan på de fynd,
sorn han hittar vid undersökningen af dessa Utsk:ns förhandlingar,
sedermera göra de framställningar, hvartill
han finner sig föranlåten. Visserligen skulle man kunna
gissa till ett skäl, hvarför Frihm gjort ifrågavar. andragande,
nemi. att få det dramatiska intresse, som R. o.
Ad:s förhandlingar vid denna riksdag redan erbjuda, fuII—
ständigadt genom en särskild elfect-piece, och jag nekar icke,
att Hr Frihm då synes vara den rätta mannen. I detta
afseende kan det nemi. icke vara ur vägen att påminna
om huruledes Frih. Cederström varit omtänksam att vid
föregående riksdagar framställa dylika efifect-scener, såsom t.
ex. vid 1828—18J0 årens riksdag genom projectet, att all
slags beskattning skulle utgå efter vissa proc. af bruttosumman
af alla transactioner, och vid den sistför/lutna riksdagen
att kronotitskylderne skulle lill statsverket få levereras
in natura, så att de skattskyldige skulle lill statsverket, i
stället för penningar, få inleverera grisar, får, ägg och dylikt.
Ku äro visserligen alltid tre ting goda, och det är derföre
rätt artigt, att Hr Frihrn denna gäng behagat framkomma
med någonting sådant som det hvaröfver nu delibereras;
men han måste dock vara litet mera bestämd och säga
rent ut, huruvida han yrkar åtal emot Coust.- och Stats
25
H. 49
386
Den 26 Maj.
Utsk:n, enl. 110 $:n, samt sjelf framställa de handlingar, på
grund af hvilka ett slikt åtal skulle kunna lillvägabringas.
Intilldess måste jag förena mig med Gr. Anckarsvärd, så
mycket hellre sorn saken tyckes kunna bedömmas i någon
analogi efter allmänna lagens föreskrift, der Rättegångsbalken
innehåller, att stämning skall uttrycka hvad käranden yrkar.
Gr. Horn, Claes Fredr.: När Frih. Cederström i
ett föregående plenum härstädes gjorde sin skarpa angifvelse
emot Const.- och StalsUtskm, förklarade jag min enskilda
öfvertygelse varaden, att, enligt 5o §:n Riksd.Ordn., samma
angifvelse låg utom gränsen för ett Stånds förhandlingar.
Jag trodde mig finna, alt nämnde § förbjöd hvarje
riksdagsman att inom sina respeclive Ständ yttra sig om
hvad inom Utsk. sig tilldrager, emellan §:n väl tillåter alt
fritt yttra sigom hvad sorn inom RiksSt:n passerar, men ej
hvad utom desamma inträffar. Som således Frih. Cederström
skridit utöfver gränsen af hvad lagen medgifver, så
trodde jag också att Hr Fiih. och Landtm, skulle hålla öfverläggningen
inom dess bestämda gränser. Jag trodde mig
äfven finna, att Hr Frih. o. Landtm, ansåg Frih. Cederströms
andragande både vara utom ordningen för dagen och utom
den ordning, som tillkommer våra förhandlingar i allmänhet;
men då Frih. Cederström förvandlade sin angifvelse
till en motion, hvilken innehöll en begäran att få del af
2tne Ulsk:s prot., då, säger jag, angifvelsen ikläddes egenskapen
af motion, ville jag ej bestrida bordläggningen af
densamma, alltid förutsättande att den komme af R. o. Ad.
att förkastas. Jag vidblifver denna lanke och hoppas att
ingen allvarlig påföljd af denna i sig sjelf ganska allvarliga
aetus, som Frih. Cederström framställt, skall inträffa, utan
alt ett läggande till handlingarna blir resultatet af alltsammans.
Jag måste likväl fästa Frih. Cederströms uppmärksamhet
på det betänkliga i sältet alt attackera de båda förutnämnda
Ulsktn, emedan attacken innebär en så djup anklagelsesom
någonsin kan tillvitas, då Hr Frilen talar om att Utsk. med
berådt mod brutit emot grundlagen, — ty dessa ord förekomma
i Hr Frihtns framställning, — ehuru jag visserligen
dervid för min del vill fästa mindre vigt och tror att R.
o. Ad. ej heller lärer särdeles uppskatta de bålstora orden;
men jag anser mig vid detta tillfälle såsom ledamot af SlalsUtsk.
böra tillkännagifva, att inom nämnda Utsk. denna besynnerliga
fråga väckt uppmärksamhet, samt alt en ledamot af
PresteSt. anmodat dem af R. o. Ad;s ledamöter, som kunna
öfvervara utvecklingen på detta rum af frågan, att bevara
de personers af andra Stånd tält, som kunna finna sig
befogade lill en reconvenlionslalan emot Frih. Cederström.
Det kunde således inträffa, att jag ansåge mig moraliskt
förpligtad att på HrFrib:n yrka tillämpning af 1 10 §:n Reg.-  F:n, som säger> att ingen ledamot af RiksStånden kan stäl
-
Den 26 Ma j.
las till ansvar för sina yttranden med mindre af det Stånd,
till hvilket riksdagsmannen hörer, instämt i beslutet att ställa
honom lill ansvar. Jag hoppas alt icke behöfva komma
till en sådan ytterlighet, dä jag förutsätter att Frih. Cederström
måtte afstå ifrån den tole af fiscal, som han synes
vilja spela; ty i händelse Const.Utsk. brutit emot grundlagen
så tillvida, att Utsk. rnedgifvit tryckning af proh, hvartill
Ulsk. icke varit den vedel börande, som bort tillståndet
lemna, samt om Frih. Cederström nu vill utföra Regeringens
talan, sa får jag säga att Regeringen i sanning kunnat
utfinna en annan utväg, oni hon funnit sig föranlåten att
emot ledamöter af R. St:s Utsk. anställa åtal, och i sådant
fall finnes enligt 1 10 §:n eu utväg att komma till en sådan
rättegång emot Const.Utskts enskilda personal. Hvad beti
äffar sjelfva den så kallade motionen, så vågar jag väl tro,
att ingen anledn. i grundlagen eller i förnuftsslutet öfver
de föi handlingar, sorn R. o. Ad. ägt att bedomina, kan berättiga
till infordrande af Utskms prot. Jag skulle således
anse, alt, ifall Hr Frih. o. Landtm, icke anser sig förhindrad
alt framställa propos. till bifall eller afslag å Frih.
Cederströms motion, R. o. Ad. borde afslå densamma, emedan
det väl torde lätt inses, att ett genomgående af StatsUtskis
prot. här tjenar platt till ingenting; förmodande jag
att R. o. Ad. finner alt tiden bättre kan användas, än med
en slik revision.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då jag icke så fullständigt
hörljhvad det af Frih. Cederström i dag upplästa documentet
innehöll, får jag anhålla att detsamma måtte blifva hvilande på
bordet tilt nästa plenum, men tillika erkänner jag, med afseende
på de förut framlemnade handlingarna, att vår grundlag icke
i likhet med Norriges har stadgat någon ansvarighetslag för
medlemmar af RiksSt-.n eller för deras Utsk. i och för denna
egenskap, och att de således stå utom lagen eller öfver lagen,
hvilketdera man må anse, samt att således ej fråga kan
uppstå det någon juridisk åtgärd i en sak som denna emot
enskilde ledamöter eller hela Utsk. skulle kunna äga rum.
Dock, och utan afseende på de försök man gjort att vilja
bortblanda den sak, som Frih. Cederström framställt, tror
jag likväl, alt Svenska allmänheten ar bemälde Frih. mycket
förbunden för de handlingar, sorn han i ljuset framdragit.
Frih. Cederström hade dock icke bort begagna ett sådant
uttryck, sorn att iftågavar. Ulsk. hade för afsigt att sprida
oro i landet; ty ett sådant uttryck mäste jag ogilla, alldenstund
jag ej kan anse mig eller någon annan berättigad att
tillägga andra el.ika afsigter.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet i anledn. af
Gr. Anckarsvärds hemställan till mig såsom ordförande i
Riksrätten. Den varde ledamoten har förgätit, att jag ej
talat om eller ens vidrört något af Const.Utsk:s remiss i frå
-
388
Den a6 Maj.
gan till Riksrätten; saken angår tvertom helt enkelt Consf.-  Utskrs herrar ledamöters förhållanden i fråga om alt på
otillåten och grundlagsvidrig väg befordra tryckning af handlingar
samt att hafva olagliga cornmunicationer med Stats—
Utsk., hvilket allt är helt främmande för Utsk:s grundlagsenliga
functioner. En af Const.Utsk:s ledamöter, Gr. Spens,
har jag funnit på ett ganska riktigt sätt hafva motiverat
sin reservation emot Ulskts förfarande; en annan dess ledamot
mindre riktigt; men med förvåning har jag märkt, att
icke flere af Utskts upplyste ledamöter finnas såsom reservanter
antecknade. Jag vet icke ens namnen på dem, som
deltagit i beslutet; ty dessa prof. innehålla ej namnen på
de personer, som varit i Utsk. närvar., och detta är således
en okänd sak. Eftersom jag har ordet, vill jag i afseende
å Gr. Horns och Hr Rosenblads framställningar förklara,
att jag icke angifvit Const.Utsk. för någon afsigt att väcka
oro, utan jag har förklarat, att Const.Utsk., med förbiseende
af den myndighet lagarne lagt i detta Utskrs händer,
har öppnat vägen för att väcka oro genom tillåtelsen att
trycka vissa handlingar. De som trycka dessa handlingar,
äro egentligen de som kunna komma alt väcka oro. Utsk:ns
afsigt lemnar jag derhän; jag har ej bedömt den. Det är
den olagliga handlingen jag klandrar och hvars vidd jag ej
kan känna, så framt ej R. o. Ad. instämmer i min begäran
att infordra Ulsktns prof., på det att alla hemligheter i detta
hänseende måtte uppdagas.
Gr. Frölich, David: Jag hade i förra plenum, då
Frih. Cederström gjorde sin framställning, all möda ospard
att förmå honom att återtaga densamma, samt att förmå
Huset att dertill bidraga, men Hr Frilen fortfor då och ännu
mera i dag att vidhålla sin framställning, så att nu mera
ingen tvifvel kan uppstå att ju han arnar fortsätta på
sätt han börjat. Det är således nu nödvändigt alt undersöka
hurudan oftanämnda framställning är. Tvänne ledamöter,
som i detta ämne yttrat sig, nemi. Gr. Anckarsvärd
och Hr Hjerta, synas mig till någon del hafva förbisett egenskapen
af Frih. Cederströms framställning, hvilket är ganska
förlåtligt, åtminstone förklarligt derigenom att desse ledamöter
icke voro närvarande i det plenum, då Frih. Gederström
väckte denna fråga. Framställningen, mine herrar!
är tväggehanda, bestående för det första deruti, att
den värde Hr Frihm ansett sig tillständigt att lemna Riddarhuset
kännedom och del af förhållanden, som förevarit
inom Utsk. Gr. Horn har med anleda, deraf fästat uppmärksamheten
på olämpligheten utaf att framdraga till vår
kännedom hvad som beslutats inom ett Utsk., sägande, att
Frihm väl ägde rättighet att yttra sig om olagligheten af
hvad som passerar inom Stånden, men ej något vidare. Denna
åtvarning försmådde Frihtn att lyssna lill och har tvert
-
Den aG Ma j.
38g
om förklarat, alt Ulskts ledamöter borde få en tillrättavisning.
Detta är den ena delen af framställningen. Den
andra delen består deruti, alt Ståndet skulle vara Frihm behjelplig!
ali få flera utdrag af Utskms prot., på hvilka den
ädle Frihm sedermera skulle kunna grunda ytterligare angifvelse!'
och anklagelser. Detta är elen så kallade slutsatsen.
Jag vill nu betrakta den fö ista delen. Deruti instämmer
jag med Gr. Anckarsvärd och Ur Hjerta, att Frih.
Cederström ej haft någon laglig anledn. att framställa sin
angripelse; men han har deremot laglig rättighet alt yrka
tilltal mot personer, tillhörande riksrätten, om han så för
godt finner, på ort och ställe som vederbör. Om Frihtn
vill bestämdt förklara, som det mig synes ali han flera gånger
gjort, det han ämnar låta anställa åtal emot ledamöterna
af Coust.- och StatsUtsktn, så är han obestridligen dertill
berättigad enligt Sveriges lag. Det återstår derföre endast
en formalitet, eller föreskriften i iio§:n, att han skall
hafva Ståndets tillstånd att ett sådant åtal anställa. Om
Fiihtn behagar förklara, alt han ämnar anställa åtal, så hehöfver
han icke, närmare än som skett, rubricera sitt tilltänkta
åtal; tvertom anser jag att han för mycket rubricerat
detsamma, då han förklarar, att Utskm uppsåtligen brutit
emot grundlagen. Det är således mer än tillfyllest rubriceradt;
ty det hade varit nog att framlägga corpus delicti,
hvilket består i de prot.utdr., som lemnats till vårt
prot. Frihm med den kunskap om grundlagarna som han,
en af deras stiftare, bör anses äga, hade, ifall han vill åstadkomma
någon räfst, bort veta, att det i sådant fall alåge
honom att uppstå och begära Ståndets förklarande, huruvida
Ståndet efter i 10 §:n ville tillåta, att den eller den ledamoten
må under tilltal ställas, och hade han det gjort,
så skulle målet blifvit hänvisadt till Ridd.TJtsk. och sedermera
behandlats enligt Ridd.Ordn. Då hade det sedan berott
af de amira Ståndens ledamöter att afgöra, om den
skedda angifvelsen föranledde dem alt yrka den handläggning
af saken, hvartill omständigheterne kunde föranleda.
Nu synes, att Frih. Cederström, oaktadt all den kunskap
han om grundlagarna bör anses äga, blott vill framstå som
en angifvare, och jag uppmanar honom att säga om han
till angifvelsen vill lemna den bestämda förklaring, att han
ämnar anställa åtal, i hvilket fall jag ingalunda skall hindra
att corpus delicti må rätteligen behandlas; men om han ej
lemnar en sådan förklaring, då påstår jag alt Frihm missbrukat
yttranderätten, samt att Hr Frih. o. Landtm, bort
afbryta honom i sitt föredrag. Hvad framställningens andra
del beträffar, eller att Ståndet skulle medverka till att
skaffa Frihm flera prot.utdr., så lärer Frihm deruti misslyckas;
ty Ståndet lärer ej vilja göra sig medbrottsligt i Frilr.ns ohemula
anklagelser. Det är redan illa nog, att Ståndet tillika
med Hr Frih. o. Landtm, gjort sig delaktigt i denna
39o
Den 26 Maj.
hans tillställning, då man tillåtit att ifrågavar. handlingar
fått hvila på hordet och blifva föremål för discnssion, innan
Frih. Gederström bestämdt förklarat livad han egentligen
åsyftade. Följden häraf har varit, att donna fråga blifvit
en allmän fråga, efter den rörde ledamöter äfven af andra
Stånd, och genom denna åtgärd liar detta Stånd och dess
Landtmarskalk epouserat Frih. Cederströms framställning.
Att Ståndet icke vidare mätte fortgå på denna väg, derföre
liar jag egentligen begärt ordet, synnerligen sedan jag hört
ordföranden i StatsUtsk. gifva tillkänna, att denna sak väckt
uppmärksamhet och förtrytelse hos ledamöter af andra
Stånd. Det är denna bordläggning, som jag genast ansåg
vara så högst oriktig. Pfu har åter en ledamot, Hr Rosenblad,
yrkat bordläggning af det document, det nya corpus
delicti, som den värde Frih. Cederström i dag behagat framdraga;
i nästa plenum framkommer han troligen åter med ett
dylikt, och huru länge detta skall fortfara kan ingen förutsäga
; ty en Landtmarskalk, som tillåter sådant, och en majoritet,
som deruti instämmer, kan ju fortfara utan all hejd
till dess riksdagstrumpeten skallar. Emedlertid får jag, olika
med Hr Rosenblad, förklara, det jag för ingen del tror,
att nationen skall anse sig böra stå i någon förbindelse till
Fi ih. Cederström för de handlingar, som han skaffat i dagen.
Om bemälde Frih. kan få reda på än flera tillgöranden,
sådana som dessa, inom Utsk:n, må han med dem i handen
ställa sig inför domstol; men alt med sådana saker belasta
vårt prot., derför kan ingen tacka honom, utan snarare
skall sådant bidraga till att än djupare nedsänka delta
Hus.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, i anledn. af
Gr. Frölichs anförande, fann sig böra erinra R. o. Ad., att
Hr Landtm, icke förklarat denna fråga vara bestämdt en
allmän fråga, utan hade Hr Landtmrs förklaring varit, att
som frågan, ifall Ståndet vore af en annan tanke än Hr
Landtm., skulle kunna blifva föremål för öfverläggning äfven
inom andra Stånd, ansåg Hr Landtm, den böra behandlas
såsom en allmän fråga i afseende på den då ifrågasatta
bordläggningen.
Frih. Boye, Ludv.: Jag kan för min del ingalunda
biträda den mening, som blifvit af en värd ledamot, Gr.
Horn, framställd, nemi. att 0111 också en ledamot af ett
Stånd kornme till kännedom derom, alt något af R. St:s
Utsk. företoge sig laglösa handlingar, laglösa beslut, skulle
det vara honom betaget att derom meddela sitt Stånd kunskap
till det afseende, som Ståndet kunde finna för godt att
deråt lemna. Jag kan omöjligen antaga denna princip; den
strider emot hela andan af ett liberalt samhällsskick, och
det vore, i dessa tider, när Utskm, efter min lanke, vid denna
riksdag visat en besynnerlig håg att sträcka begreppet
Den a6 Maj.
om deras malit sä långt som möjligt, högst obetänksamt att
skänka åt Utsk:n en ofelbarhet, som ej lärer kunna tilltros
någon annan än påfvarnes consistoriel1. Då jag således ej
kan annat än antaga det Frih. Cederström varit berättigad
att anmäla de anmärkn:r, som han framlagt — må andre
gifva dem namn af angifvelse!1, jag kallar dem anmärkntr —
har det varit för mig angeläget alt godkänna denna rättighet
hos Frih. Cederström, emedan jag eljest icke skulle hafva
rätt alt yttra mig öfver hans framställning. Han bar
gjort tvänne anmärknrr, den ena emot StalsUtsk., den andia
emot Cons!.Disk. Jag begär att få yttra mig öfver hvardera
särskildt, Frih. Cederströms anmärkn. emot StatsUtsk.
kan jag icke godkänna; ty då jag icke kan neka, det ju StatsUtsk.
har i sitt skön, i sin makt, alt hos Consl.Ulsk. anmäla
an märk n:r emot Statsrådet, så kan jag ej finna, att
det ligger något särdeles felaktigt deruti, att Utsk., i stället
för att nyttja den vanliga frasen, den i grundlagen föreskrifna
ordalydelsen, gifvit del af ett förhållande till Coust.-  Utsk.; och kan jag så mycket mindre fästa någon uppmärksamhet
dervid, då jag betraktar, att Const.Utsk. icke deraf
blifvit inledd till något vidare åtgörande. Jag kan således
icke godkänna denna anmärkn. och alltså icke heller det
resultat, hvartill Frih. Cederström kommit, nemi. att Pi. o.
Ad. skulle infordia StatsUtsk:s prot. för att efterse om icke
dylika eliel1 andra fel skulle vara begångna. Emot delta
resultat protesterar jag, emedan det vore ett olagligt resultat;
ty derigenom skulle, på sätt en ledamot af StalsUtsk., Frih.
Sprengtporten, yttrat, vägen öppnas lill Ständers inqvisition
emot Utskin. Sedan jag nu yttrat mig ang.-de den anmärkn.,
som rörer StalsUtsk., utber jag mig att särskildt få yttra
några ord öfver den anmärka., som blifvit riktad mot Const.-  Utsk. För att sätta hvarje ledamot af detta Hus i tillfälle
att rätt bedomina den frågan, ber jag att få uppläsa följande
ord utur 86 §:n Preg.Ftn, förutsättande, att Const.Utsk.
omöjligen hvarken kunnat eller fått vara i okunnighet om
det lagbud jag går att uppläsa och ännu mindre varit berätligadt
alt ställa ett annat bud i Tryckfrihetsförordningen
i rak strid mot detta och, under godkännande af det ena,
alldeles bryta sönder det andra. 86 §:n Reg.Ftn lyder sålunda:
’’— — — — alla handlingar och prot. i hvad mål
som helst, de prot. undantagna, som uti Statsrådet och
hos Konungen i ministeriella ärenden och commandomål föras,
må ovillkorligen genom trycket kunna utgifvas.’ —
— Ilar äro således undantagna prot. i Statsrådet och hos Konungen
i ministeriella ärenden och commandomål. Nu frågar
jag : nar Const.Utsk. likväl tillåtit sig alt lemna bifall till tryckning
af hvad grundlagen förbjuder alt tryckas, hvad är ett sådant
beslut annat än en laglös handling, ett förtrampande af
grundlagens bud? Jag vill upptaga den invändning, som här
3f)2
Den a6 Maj.
måhända kunde göras, att tvänne meningar kunna härom
fattas, den ena, att ovillkorligen alla prot. i Statsrådet äro
förbjudne att tryckas, och den andra, att dermed icke skall
menas andra prot. än ministeriella ärenden och commandomål.
Jag tror icke alt detta bör förslås på det sednare viset;
ty det var nödigt att särskildt nämna ”hos Konungen i
ministeriella ärenden och comtnandomål,’' derföre att ministeriella
ärenden och comtnandomål icke få i Statsrådet föredragas
; hvarföre jag tror alt det vore att fela mycket i
tydning, om man sammanblandar begreppen och anser förbudet
endast angå ministeriella ärenden eller comtnandomål.
Min lanke är således orubblig, alt undantaget ifrån tillåtelsen
är tydligt och klart att gälla för alla statsrådsprot.
Men antagom för elt ögonblick den andra tydningen, så måste
en hvar medgifva, att den dock icke är tydlig. Hvad
följer då deraf? Jo, ali Const.Utsk., lindrigast bedömdt, tillvälla!
sig en makt, som ingen af statsmakterna ensamt äger,
den nemi., alt göra tydligt hvad som otydligt är, att förklara
ett grundlagsbud, hvartill icke någon af statsmakterna,
hvar för sig, har rättighet. Hvilketdera fallet jag antager,
står det dock i min öfvertygelse fast, att Const.Utsk.
missbrukat sin makt och ti 11 väl la t sig en rättighet den grundlagen
endast lemnar åt begge statsmakterna gemensamt. —
Men jag har redan sagt, att jag icke antager Frih. Cederströms
framställning såsom angifvelse, utan blott såsom anmäl
kn., och då jag godkänner densamma, samt går lika
långt som Hr Rosenblad, troende att Svenska folket är Frih.
Cederström tacksamhet skyldigt för det alt han framlagt
en ovedersäglig offentlig handling, ådagaläggande en af Const.-  Utsk. missbrukad makt, äfven, säger jag, när jag godkänner
detta, men skall gå derifrån till något resultat, så finner jag,
alt Frih. Cederström sjelf uteleinnat allt sådant, d. v. s.
icke föreslagit hvad som på denna anmärkn. skall följa;
och då jag på andra sidan finner, att det af Const.Utsk. laglöst
— ja, laglöst är det, mine herrar! — gifna tillståndet
leder till ingen skada, emedan det i 78 §:n Riksd.Ordn.
heter: ”tage sig dock ingen häraf anledn. till frikallelse
från det författareansvar, som i Reg.F:ns 84 § och 2 mom.
i 29 §:n af denna Piiksd.Ordn. utsätter,” när jag lemnar vederbörlig
aktning åt dessa bud af constitutionel beskaffenhet;
så finnes att tryckningen doek icke låter sig göra utan
ansvar, emedan en olaglig tillåtelse af Const.Utsk. i juridisk
väg gäller lika mycket som platt ingen tillåtelse, samt den
som tillåter sig att begagna en siik tillåtelse, står t ansvar för
sin handling, när, säger jag, besinnande allt detta, jag finner alt
Coust.Utskts åtgärd icke har medfört och ej kan medföra någon
skada, emedan jag tror att ingen vågar begagna sig af
den meddelade tillåtelsen, så kan jag ej komma till annan
conclusion, än att Frih. Cederströms anmärkn., så i det ena,
som
Den 26 Maj.
3g3
som det andra afseendet, endast bör läggas till handlingarna.
Hr von Heyne, Georg: I sjelfva salen och densammas
behandling är så mycket talad!, sä att jag i det afseendet
visserligen icke kan säga något nytt. Jag vill blott
göra den anmärkn., atl , i händelse Const.TJtsk. verkligen
skulle hafva handlat orätt derutinnan, all hafva lemna! tillåtelse
till tryckning af slatsrådspi ol:n, så har Frih. Cederslröm
högtidligen deltagit i denna olaglighet, då han deråt
gifvit en större publicitet, och väckt så mycket större uppseende,
som han talat om den oro, hvilken kan uppstå till
följe af GonshUlskts förfarande. Jag kan ej annat finna, än
alt Frih. Gederström vid hvarje tillfälle tillhört den sidan af
Huset, som ständigt önskar framgång åt Regeringens åsigter;
nu deremot fruktar jag, emedan Regeringen visserligen icke
lärer önska att 010 stiftas i landet, ali Frilen gjort ett stort
misstag; nu skulle jag tro att Regeringen har skäl att utropa:
Gud bevare oss för våra vänner; med våra fiender skola
vi nog reda oss!
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag är också en ibland den
allmänna ordningens lifligt tillgifna vänner, och dermed förbinder
jag att vara vän af Regeringen, såsom vårdare af allmän
lag, allmän ordning och allmän rätt. Jag skulle beklaga,
om jag, i anledn. af den siste talarens ord, skulle betrakta
mig såsom varande en af Regeringens fiender, för det
alt jag vågar uttrycka tacksamhet för Frih. Cederström, sorn
dragit ifrågavarande handlingar i dagsljuset. Jag' gillar icke
vissa stränga uttryck, sorn Frih. Cederström i danna sak
begagnat; saken i sig sjelf är, efter mitt förmenande, så
sträng, alt Hr Frih:n snarare densamma försvagat genom åtskilliga
ord, hvilka han låtit undfalla sig i den motion Som
upplästes. Gr. Anckarsvärd har sagt, det han trodde,
alt Riddarhuset icke vore det forum, inför hvilket man skulle
framkalla Ståndens delegerade, det ena elier del andra
Utsk. Jag tror ej alt fråga är om något juridiskt forum,
utan om ett annat, som är det allmänna vettets, det
allmänna omdömets, öfver de vigliga förhandlingar, som under
riksdagarna äga ruin. Frih. CederstrÖms afsigt med dessa
handlingars framställande känner jag icke, men anser mig
pligtig att tro, det den är god; och god är den, om blott
fråga är alt skaffa samma handlingar publicitet, och härutinnan
bör Frih. Cederström verkligen understödjas, af deni
isynnerhet, som förklara sig vara de ende, sanne publicitetens
patroner och vänner. Väl har Gr. Anckarsvärd sagt,
alt den enda följd, som af Frih. CederstrÖms framställning
kunde uppstå, vore åtlöje. Åtlöje! *— man skulle hafva
mycken liten uppmärksamhet på de vigliga saker, som passera
i fäderneslandet, för atl låta löjet komma öfver sina
25 H.
3gi
Den aG Maj;
lappar vid läsningen af dylika handlingar, sorn dessa ifrågavarande.
Löjet liar till granne sorgen och tårarna, oell man
borde snarare gråta öfver sådana handlingar, än le öfver
desamma. Vi känna ifrån de s. k. fria riksdagstiderna,
— den tid, som stämplades att vara frihetens, men var våldets
tid, — huruledes dåvarande Utsk. och det s. k. SecretaUlsk.
isynnerhet, utgörande ett Utsk., som i sig förenade
både Stats- och nuvarande Const.Utsk:s väsendtligaste
functioner, försökte och lyckades lill en tid att växa Ständerna
öfver hufvudet; vi känna de manga strider Ständerne
hade alt utstå emot det maktägande Utsk.; vi kunna hvilka
medel, som detta Utsk. begagnade, för att upprätthålla
sig i sin myndighetssfer, och ibland dessa medel var äfven
förhemligande af dess prot. och handlingar, samt nekande
att meddela upplysningar, som icke för dessa allenarådande
och styrande män voro lämplige alt lala till allmänhetens
kunskap komma. Jag tror att Frih. Cederström, med sin
bestämda och ganska goda kännedom oin våra former och
grundlagens medgiflighel i detta fall, icke kan yrka någon
annan åtgärd, än på sin höjd att en communication af förenämnda
handlingar med de öfriga Stånden må äga rum, och
under förklarande å R. o. Adrs sida, att Ståndet ansåg sig
till detta communicerande för pl ig t ad t, ehuru någon annan
åtgärd, med anledn. af handlingarna, ej kunde komma i håga.
Jag tror, att R. o. Ad. på så sätt skulle komma alt
behandla ärendet formenligast; ty ingen juridisk påföljd kan
detta Hr Frihlns öfverlemnande af merberörda handlingar
medföra; varande jag öfvertygad, att någon juridisk åtgärd
icke heller varit af Frih. Cederström åsyftad, och att någon
sådan icke behöfves, ifall den af mig nu vördsamt föreslagna
communicationen till de öfriga Stånden skulle få äga rum,
emedan Svenska nationen är det forum, som här dömmer,
och dömmer tvifvelsutan bäst, om handlingarne blifva kände;
och de blifva bäst kände, om de komma in i alla RiksSttns
prottr, derifrån de kunna ytterligare genom publiciteten
spridas. Jag hoppas, ja, jag är öfvertygad, att de som
hafva i sin hand att till Svenska allmänheten sprida eller
icke sprida vigtiga handlingar, skola känna sig af sina samveten
förbundne att ordagrannt intaga de förevarande. Jag
ber Frih. Cederström att inskränka sin åtgärd i detta fall
endast till ett meddelande åt de öfriga Stånden af de handlingar
han framlagt, och låta saken i öfrigt förfalla; denar
verkligen af natur att icke kunna lätt glömmas af Svenska
män, som älska sina constitutionella pligter och rättigheter.
Gr. Anckarsvärd: Jag begärde ordet, egentligen dertill
uppkallad af Frih. Cederströms anmärkning, att Const.-  Utsk:s prot. icke utvisade namnen på de personer, som deltagit
i beslutet. Då en votering afgjorde detta beslut, så
lärer det varit temmeligen svårt alt i något prot. kunna ut
-
Den 26 M a j.
395
salta namnen å dem sorn voterade för eller emot; men för
öfrigt börja alla öfver discussionen inom Comt.Ulsk. förda
prot. med de personers namn som äro närvarande. Jag linde
i sanning icke ämnat yttra något annat än delta, till genmälande
af Frill. Cederslröms förutnämnda nnmärkn.; men
då jag finner att discussionen tagit den besynnerliga vändning,
som den siste talarens anförande utvisar, så kan jag
ej afhålla mig ifrån att derpå ingå i svaromål. Det torde
erkännas sorn ett särdeles besynnerligt förhållande, att inom
en rådslående församling invecliver af den aldra grofsta art
kunna framställas emot individer af samma församling, utan
att i lag någon form finnes bestämd för de ania line att kunna
urskulda sig, att få någon skiljedomare emellan sig och
den anfallande. Jag föreställer mig således, alt uti ingen
rådslående församlings historia en sådan oformlighet kari
framställas, som den, hvilken förevarande discussion löreter;
ty ifrån ett Stånd af 4oo å 5oo individer framställas de
aldravärsta beskyllningar och påståenden emot 6 af samma
Stånds ledamöter, hvilka deremot ej äga någon utväg att få
domare. Är det väl formenligt alt framkomma med beskyllningar,
nar ingen skiljedomare finnes? Jag förklarade redan
förra gången jag hade ordet, det jag ej ansåg mig förbunden
alt erkänna Riddarhuset såsom ett forum i detta fall,
och jag mäste erinra emot hvad Hr Lefren yttrat, ali om
han inedgifver att detta Hus ej är något juridiskt forum i
detta hänseende, så måste i detta medgifvande äfven inbegripas,
att det icke utgör något moraliskt forum, inför hvilket
det går an alt anfalla sina likar under de olika villköl , hvaruti
en så obetydlig minoritet står till en öfvervägande majoritet,
som icke tilltror sig behöfva iakttaga det minsta afseende
på andras anspråk att få tillgodonjuta rättvisa. Det
torde icke kunna nekas, att detta blir en rältstvist, som kan
urarta, jag vet ej huru långt, då ingen skiljedomare finnes
mellan de olika åsigterna. Man har förebrått mig, att jag
kallat orostiftande för en löjlighet: jag åberopar prot. i delta
fall. Hvad sjelfva saken beträffar, torde jag få påminna,
alt anklagelsen ej må riktas ensamt mot ledamöterna af detta
Stånd; emedan Const.Utsk., likasom alla andra Utsk. i
vår representation, utgöras af medlemmar af alla fyra RiksSt:n,
som handla collectivt; och jag skulle på det högsta
beklaga, om Hr Lefren* förslag skulle kunna vinna bifall
rörtde dessa handlingars communicerande med de andra Stånden;
ty säkerligen vore elt sådant beslut ett af de mest förhastade
som måhända blifvit inom detta Hus fattade, och
som måhända skulle leda lill ett utslag, som ej vore särdeles
svårt att förutse. Hr Lefren, och de med honom lika
tänkande, åberopa städse deras sympathier med Svenska folket,
och nu sednast den tacksamhet, hvaruti folket bör stanna
hos dem, som framdragit dessa riksvigtiga documenler i
ljuset. Jag beklagar blott, att sjelfva Hr Lefren begått ett
396
Den 26 Maj.
högst betydlig* och groft misstag, då lian, roed hänseende lill
nuvar. Const.Uisk., jemförelsevis ordat om det fordna s. k.
SecretaUlsk. Jag tror mig ganska tryggt kunna påstå, alt
denna riksdags Const.Uisk. handlat på ett alldeles motsatt
sätt, och att nationens tacksamhetsskuld lill Frih. Cederström
icke kan med skäl blifva af någon särdeles betydenhet,
emedan Const.Uisk., långt ifrån att förhemliga, tvertoin
gjort sina prot. tillgängliga för hvarje Svensk man, sorn begärt
att af desamma undfå del. Const.Uisk. har i detta afseende
alldeles olika förfarit emot föregående riksdagars
praxis, och har således ådagalagt, det Utsk. icke af fruktan
för sina förhandlingar velat förhemliga något, utan tvertom
gjort allt för att ådagalägga huiti litet anspråk Ufsk. gjort
sig på den påfliga conclavens ofelbarhet, som en värd latare
nyligen nämnde. Jag föreställer mig, att ingen annan
åtgärd kan finnas öfverensstämmande med sann klokhet och
R. o. Ad:s egen värdighet, än att denna fråga hell enkelt
lägges till handlingarna, helst jag fruktar att den nog ändå
kan leda till oförutsedda resultater. En värd ledamot har
begärt, att Frih. Gederström? i dag upplästa anförande emot
Const.Uisk. skulle bordläggas. Jag hemställer till den värda
ledamoten, om han ej skulle behaga finna, att denna sak
är fullkomligen utagerad, och sålunda, genom återkallande
af den begärda bordläggningsåtgärden, bespara R. o. Ad. att
få en ytterligare discussion af den obehagliga natur, som
den förevarande. Frih. Boye har sagt, att Coust.Utsk. leronat
tillåtelse att trycka Statsrådets proi;r. Detta tager jag mig
friheten förklara ingalunda vara öfverensstämmande med förhållandet,
emedan Const.Uisk. endast lemnat tillstånd att
trycka Gunst. Ulsk:s prot. i allmänhet, äfvensom den del deraf,
som angår granskningen af statsrådsprotm. Delta är en sanning
hvarför jag icke anser mig skyldig att stånda till något
slags ansvar, då jag icke i grundlagen finner en enda §
i våra grundlagar, som ställer Utsk:s ledamöter i de ansvarsförhållanden
till de särskildta Stånden, att desse ledamöter
för sina åtgärder inom Utsktn kunna ställas inför något
särskildt Stånds skrank, för att stå till rätta och slutligen
afdöinmas. Utan att kunna dämma, synes det vara olämpligt
ali vilja draga någon inför rätta, och derföre förblifver
jag vid den öfvertygelse, att denna discussion varit obefogad,
samt att de beskyllningar, man emot Const.Uisk. framställt,
icke hafva annan påföljd, än ali väcka förtrytelse, som alltid
uppslår emot orättvisan och obilligheten, synnerligast när
framställningen saknar hofsamhet och sans. Jag förnyar min
anhållan, att Hr Rosenblad måtte afstå ifrån den begärda
bordläggningen, så att vi kunde med denna dag åtminstone
få slut på denna sak, och R. o. Ad. torde icke finna olämpligt,
att jag, såsom varande part i denna fråga, aflägsnar mig
för den händelse Frih. Cederstam skulle begära Ståndets
Den 26 Maj.
397
tillstånd atl ställa Const.Utsk:s medlemmar af detta Hus inför
rälta.
Hr Dalman, Willi. Fredr.: Dä här icke kan vara
fråga om att undersöka och hedömma, huruvida de anmärkningar,
som Frih. Cederström behagat framställa emot Stutsoch
Const.Utskm, äro mer eller mindre grundade, emedan
R. o. Ad. icke utgör något tribunal som äger domsrätt, sa
reducerar sig frågan blott lill en undersökning, i hvad man
Frih. Cederström må hafva varit »f grundlagarna berättigad
att göra sin framställning. I sådant fall företer sig icke mer
än ett ställe i grundlagen, som kunnat gifva Frih. Cederström
anleda, till den af honom gjorda framställning, nemi. ito§:n
Reg.Fm. För min del finner jag likväl icke i denna § någon
rättighet för någon ledamot af Representationen att uppträda
som offentlig åklagare, vare sig emot utskts- eller
ståndsledamöter, i och för deras handlingar eller yttranden,
såvida i dessa icke legat någonting för den anklagande
personligen förnärmande. Jag föreställer mig, att om något
Stånd, eller dess Utsk:s ledamöter skulle uppenbarligen
handla emot grundlagarna, så skulle åtal emot dessa indivi->
der endast på det sältet kunna ske, antingen att Konungen
hos det RiksSt., som den, hvilken anses straffbar, tillhör,
begär, att han skall af Justitiecancelleren tilltalas för sina
yttranden, eller också, alt en enskild ledamot väcker motion
derom, att Sländerne måga hos Konungen begära, att ett
sådant åtal anställes. Något aclorat tillkommer ingen ståndsledamot,
och det är i sanning förvånande att man skall behöfva
underrätta Frih. Cederström 0111 denna enkla sak, han
som sjelf varit med om våra grundlagars stiftande. Jag hoppas
således, att, såsom nu skett, endast hafva behöll fästa
Frih.Cederströins uppmärksamhet på denna form, för att Frihm
tillräckligen må hafva insett hela obefogenheten och obehörigheten
af den gjorda framställningen, såvida den åsyftar något annat
än en enskild opinionsyttring, huru Frihm funnit att Stalsoch
Const.Utskm handlat, i hvilket fall Frih:n, lika väl sorn
hvarje annan, äger att framställa absurda meningar och påståenden,
li v il ka i protm komma att stå för talarens egin
räkning.
För min enskilda del får jag öppet förklara att jag ej
uti hvad den värde Frihm behagat framställa inser någon
grundad anledning till klander emot de respeclive Utskm,
äfvensom jag högligen betviflar, alt Svenska folket komine
att känna sig skyldigt till någon lacksainhetsgärd emot
Frihm, dä han med sin framställning ej blott onödigtvis borttagit
en dyrbar tid, som kunnat användas till vigtiga göromåls
afslulande, utan äfven dermed oroat så väl della Hus,
som de andra. Jag yrkar all, i afseende å Hr Frihms merberörda
framställning, ingen annan åtgärd måtte vidtagas,
än att densamma varder lagd till handlingarna.
3g8
Den 26 Maj.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: En ledamot liar i
dag yttrat, att den anhållan, som gjordes 0111 delta måls
bordläggning i ett föregående plenum, varit ohemul. Som
jag begärde målet på hordet, så anser jag mig föranlåten att
deröfver yttra några ord.
Jag begärde att frågan skulle blifva hvilande, dels för
att kunna laga närmare kännedom om innehållet, emedan
jag var frånvarande då hon väcktes, dels derföre att jag ansåg
det sätt, hvarpå Frih. Cederström bemöttes, vara olämpligt,
och hvad en talare beträffar, verkligen ohemult, samt
slutligen för den orsakens skull, att vissa ledamöter ej måtte
försöka att taga sig någon myndighet till att förqväfva
sådana yttranden, som ej äro dem behagliga. Genomläsningen
af de handlingar, Frih. Cederström inlemna!, har visat
mig, att .StatsCJtsk. flera gånger, jag tror 3 eller 4, tillåtit
sig hos Const.Ulsk. begära olagliga åtgärders vidtagande.
Jag säger olagliga, emedan den, som i närvarande ögonblick,
och så länge riksdagen räcker, är grundlagnrnes uttolkare,
nemi.
ga oell dem fördenskull återförvisat. Men hvad är nu dervid
att göra?
Frih. Cederström har ansett Const.Ulsk. ej hafva bort dölja
StatsUlsk:s grundlagsvidriga förfaranden. Coust.Utsk. har
sig likväl icke uppdraget att omtala grundlagsvidriga förfaranden,
begångna af någon annan än Konungens rådgifvare.
Borde Const.Ulsk. äfven bevaka grundlagsvidriga förfaranden
af Sländernes rådgifvare, d. v. s. af Utskm, så hade Coust.-  Utsk. tvifvelsutan varit nödsakadt att omtala huru StatsUtsk.
sig betett. Nu deremot anser jag Coust.Utsk. vara
ursägtacit, ehuru det vid första påseendet kan synas, som om
detta Utsk. bort vara lika meddelsamt rör:de sländernes rådgifvare,
som det varit i fråga om de anmärkta många förseelserna
hos Konungens rådgifvare.
Frih. Cederström har ansett R. o. Ad. böra infordra
StatsUtsk:s prot. öfver alla sådana fall, då detta grundlagsvidrigt
förfarit i hänseende till Const.Ulsk., d. v. s. gått de
lagliga formerna förbi. Vanligtvis har man under riksdagen
liört anmärkas, alt StatsUtsk. öfverskrida gränserna för sin
befattning, just under det att Utsk. velat tillrättavisa Konungens
rådgifvare, derföre alt de galt längre jin vederborde,
i hänseende till anslags begagnande. Jag ser icke, att
i detta fall behöfves eller af grundlagarna föranledes någon
annan åtgärd, än att, om Frih. Cederström misstänker det
Utsk. i de flesta, eller alla ifrågavarande händelser galt för
hastigt tillväga, då begära prot.utdr. öfver dem hos Ulskts
cancelli. Med detsamma erhålles äfven upplysning, huruvida
sådana prot. linnas eller icke. Jag bar af bilagorna sett,
att de redan erhållna blifvit honom meddelade utan lösen.
Da Utsk. ej fordrat någon inkomst för sin cancellibetjening,
så kan en sådan undersökning temmeligen kostnadsfritt åstad
-
Den 26 Maj.
^99
lommas. Denna sal lan således blifva omständligt utredd,
ulan att Ståndet behöfver deröfver fatta något beslut.
Men säger nian: skall då StatsUlsk., som sjelft hållit sådan
räfst med alla andra, sjelft slippa ansvarspåföljd för de
förseelser, som della Utsk. möjligen begått? Derpå kan icke
annat svaras, än att, då ingen ansvarighetslag och ingen
riksrätt Ennes för Utskrs förseelser, så återstår blott att inför
allmänna rättskänslans domstol göra de anmärkmr, hvartill
man finner sig befogad, och föröfrigt afbida den lid, då
Utsk:s nuvarande ledamöter måste resignera, till följd af
riksdagstrumpeten, samt att, vid en kommande riksdag, undvika
deras återinväljande. Jag ser således ingen annan åtgärd
vara att i delta hänseende vidtaga, än den, som flere
talare yrkat, nemi. att lägga ifrågavarande framställning till
handlingarna, bäst hade måhända varit, 0111 hon aldrig blifvit
gjord till vårt prot., utan blott influtit i tidningar eller
slröskrifter; ty med Hr Lefren anser jag det vara af vigt,
att Svenska folket får kännedom om dylika förhandlingar,
som dessa. Men för sådant ändamål torde dock vara säkrast,
att saken inflyter i vårt prot., ty tidningar eller ströskrifter
försvinna och glömmas, men RiksSt:ns prot. förvaras.
Den som en gång skrifver denna riksdagens historia,
särdeles med afseende på målens behandlingssätt, han bör
äfven kunna se hvilkas röster som höjt sig för eller emot
SlatsUtsk:s förfarande. Derföre är äfven jag i visst hänseende
tacksam emot Frih. Cederström.
Några ledamöter hafva yttrat ett och annat, som jag
måste upptaga. Man säger att vi här ej finge yttra oss om
andra olagligheter, än dem som tilldragit sig inom Stånden.
I det fallet skulle det vara oss förmenadt att yttra oss om
de olagligheler, som Utsk:n möjligen begå inom sig, men som
ådagaläggas genom deras framställningar lill Stånden. Skulle
dessa följaktligen vara förbundna att stillatigande fortsätta
en olaglighet, som något Utsk. börjat? Det mätte ej vala
rätt att göra en sådan tillämpning. En talare, som i allmänhet
yttrar sig för offentligheten och anses vara hennes
vän, har dock talat emot Frih. Cedcrströms framställning
såsom obefogad, samt dervid tillagt, att han vore en sådan
vän af yttranderätten, att han skulle icke hafva något emot,
om Frih. Cederström yrkat, att i ett enda tag afhugga hufvudet
på alla medlemmarne af de begge Stats- och Const.-  Utsk:n. Detta är ett nytt slag af kärlek för publiciteten,
hvilket jag icke förr hört omtalas. Men det är väl, att sådant
till varnagel yttras på [förhand, ifall det med tiden
verkligen skulle besannas, att då på allvar framställas hvad
nu måhända blott såsom en aning genomilat någons själ. En
annan talare har sagt, att en sådan framställning, som den
Frih. Cederström gjort, skulle bidraga till att nedsätta delta
Hus i opinionen. Om något yttrande är ohemult, så är det
Den 26 Maj.
väl delta. Men jag Iiemsläller, om ej den medlem, som så
yttrat sig, är jäfvig alt tala om ett sjunket anseende.
Jag har hittills talat om StatsUtsk., emedan det är dess
sak sorn är för handen. Deremot har i dag åter framkommit
något, som angår Gonst.Utsk., och sorn blifvit hegardt på
bordet. Men jag hoppas och önskar, att min granne Hr Rosenblad
måtte gå deras önskningar till mötes, hvilka begärt
att han ifrån bordläggningen ville afstå, på det att vi mätte
slippa hora flera sådana yttranden, sorn förevarande ämne
föranledt, och hvilka jag förmodar att R o. Ad. ogerna ser
förvarade i prot:n. Jag önskar bordläggningens återtagande,
äfven derföre, att jag ej inser det någon påföljd kan, i hän»
seende till Gonst.Utsk., komma att äga rum på denna väg.
Allt olagligt, som i tryckfrihetsmål begås af Utsktn, är föremål
för åtal af den embetsman, hvilken efterträdt den fordna
HofcancelIrren. I sammanhang med den i dag väckta
frågan om Const.Utsk. har man sagt, att det vore svårt för
Utsk., som endast hade 6 ledamöter på detta rum, att försvara
sig emot den öfriga mängden af Ståndets ledamöter.
Då skälens vigt, såsom jag förmodar, gäller framför de talandes
mängd, så måste det betyda lika mycket, om skälen framställas
af 1 eller 6, eller af mångå flera. 1 händelse det icke
varit skälens vigt, som gällt på delta rum, så — — —
jag vill ej gå tillbaka till händelser, som en hvar ändock
torde påminna sig. Man har sagt, att det vore just ett be»
vis på kärlek för offentligheten, att Const.Utsk. icke förhemligat
sina prof,, och att man sålunda hade orätt att vilja se
vådor för det allmänna i Const.Utsk:s handlingssätt. Men
de vådor, som uppslå af en sådan tryckning, bevha just mot»
satsen; ty, på sätt grundlagen säger, skall man ej uppenbara
hvad hemligt hållas bör. Jag uppträder ingalunda sorn
åklagare emot Const.Utsk., ty det blir tids nog för våra efterkommande
alt draga riktiga slutsatser, när man sett hvad
bruk, som göres af den tillåtelse ConstUtsk. lemnat. Men
en slutsats kunna vi draga, nemi. om ändamålet med dylika
handlingars utleinning, hvilket röjes just genom egenskapen
af den person, som dem begärt. Coust.Utsk:s ordförande har
sagt, att man icke borde ställa Ulsk:s ledamöter till rätta
annorstädes än inför domstol. Jag Önskar att han sjelf och
flere med honom hade ihågkommit detta, när fråga var om
Konungens rådgifvare, Men då ansåg sig en hvar, fastän
domstol finnes, berättigad att här ställa dem till rätta för
hvilken småsak som helst. För Utsk:n finnes ingen annan
domstol än riksdagsmännens omdöme; men icke ens denna
vill man tillåta att yttra sig. Alla de som klandrat Konungens
rådgifvare tyckas hafva bestämda anspråk derpå, att
dessa fordna maktinnehafvare skola med tystnad åhöra, ja,
med complimenter emottaga de förebråelser, som göras dem.
Månne det nu icke vore tid, äfven för Utsktn, såsom maklin
-
Den a6 Maj.
innehafvare, att låta sig väl behaga cle nnmärkn.T, hvilka
emot dem göras? Hvar och en, som är, eller hoppas att
blifva maktens innehafvare, får, om han ej redan äger godt
tålamod, söka vänja sig vid anrnärkiurs afhörande.
Jag ber om lirsägt för det jag så länge upptagit R. o.
Ad:s lid. Jag hade ieke ämnat Bit göra det, men funnit
mig af omständigheterna tvungen dertill. Slutsatsen är, att
jag anhåller, det R. o. Ad. endast ville lägga framställningen
till handlingarna.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Att under liberalismens
vingars skydd' de mest egenmäktiga handlingar ofia
blifvit bedrifna, vittnar alla tiders erfarenhet, och det loide
icke vara någon nyhet, alt symptomer till något dylikt äfven
visa sig vid detta tillfälle; men då liberalismens sköna
och ädla sida äger så mycket hänförande, att man derför
lätt blifver fiestad att glömma denna bedröfliga sanning, är
det likväl långt ifrån åtlöje eller ogillande, som bör åtfölja
Frih. Cederströms handling i förevarande afseende. Jag tror
att icke blott Ständerne, åtminstone deras vida öfvervägande
majoiiteter, ulan äfven nationen bör hafva till Hr Frilun
förbindelse för den frimodighet, hvarmed han framlagt ifrågakomua
handlingar. Const.Utskts ordförande har beklagat
sig, att ingen domstol finnes, för alt skilja mellan honom
och den, som framställer beskyllningarna. Han äger likväl
den domstol, till hvilken han på detta rum så ofta sjelf vädjat,
nemi. Svenska folket, och inför denna domstol mäste visserligen
ingen mindre än han frukta att framträda. Hvad
resultatet af Frih. Cederströms framställning angår, så är
min öfvertygelse, att våra former icke medgifva någon annan
behandling, än att lägga densamma till handlingarna.
Den kommer då till sitt rälta forum, till alla rättsinnade
och fosterländska medborgares bedömmande.
Gr. Horn: Om ej så munga af de ledamöter, som uttalat
sin tillfredsställelse öfver Frih. Cederströms handlingssätt
att framdraga dessa data, tillika yttrat ett gillande af
de omdömen, som bemälde Frih. fällt öfver StatsUtsk:s majoritet,
så skulle jag i sanning ej hafva ånyo uppträdt; men
jag finner betänkligt, alt de ifrågavarande acterne läggas till
handligarna, med ett sådant allmänt bifall öfver det sätt,
hvarpå Hr Frilen framställt sin anklagelse, emedan det icke
kan döljas, att Frih. Cederström qvalificerat SlatsUtskis handlingssätt
såsom brottsligt och såsom ett försök att störta
grundlagarna. Hvad är det väl StatsUtsk. gjort, som så kan
rubriceras? Visserligen medgifver jag, att mången obefogad
anmorkn. utgått ifrån StatsUtsk. till Coust.Utsk., men det
är icke deröfver, som man vill fälla den hårda domen, utan
derför att man begagnat en olaglig form, och för alt bevisa
delta, tager man fram ett prot.uldr., innehållande en
a5 H. $1
4oa
D e n 26 Maj.
avis lill Coust.Utsk. Innebär då delta en sådan slör förnärmelse
af lag? Af grundlagen finnes ingenstädes förbjudet,
alt det ena Utsk. communicerar med det andra; ieke heller
finnes Cons!.Utsk. undantaget ifrån sådana convmunicalinner.
Icke vill jag påstå, att genom dessa prot.utdr. Const.Utsk.
erhållit någon upplysning eller ledning för sina förhandlingar;
men det är likväl ett factum, att SlatsUtsk. inom sig
hade alt välja emellan den åtgärden, att i formlig anmäi kningsväg
meddela Const.Utsk. dessa anmärkningar, eller den,
att blott medelst ett prot.utdr. fasta Coust. Ulsk:s uppmärksamhet
på tilldragelser, hvilka Const.Utsk., enligt SlalsUlskts
förmenande, icke var i tillfälle ali känna. Jag liar ansett,
och inom Utsk. varit af den tanke, att en sådan anmärkningsanledning,
som här skulle vidtagits, varit alldeles oformlig,
och finner derföre myckel mera skäl, att densamma utehlef,
och att StatsUlsk. endast genom ett prot.utdr. lemnnde
Coust Utsk, avis om förhållandet, på sätt sorn skett. Icke
har derigenom någon maktinki äktning kunnat äga rum, eller
ens vai it afsedd. Man har äfven velat anklaga SlatsUt-k.
för alt hafva befattat sig med förslag lill grundlagsförändringar;
något sådant förslag har ifrån SlatsUtsk. icke
emanerat. StalsUtskts majoritet har, då den funnit en formel
ölverskriden, tnen dock icke så, att någon bestämd nnmärkningsanledn.
derföre kunnat riktas emot Konungens rådgifvare,
tänkt sig möjligheten deraf, alt Coust Utsk. skulle
för en kommande lid undanrödja sådana anledningar för
Lommande StatsUlsk. Det förhåller sig icke så, att dessa
prot.utdr. blifvit tillbakavisade ifrån Const Utsk.; ty SlatsUlsk.
har aldrig ifrån Const.Utsk. erhållit något svar derpå,
och jag förklarar, att för mig har det varit okändt hvilken
åtgärd Const.Utsk. med dessa prot.utdr. vidtagit, lill dess
att Frih. Cederström ifrån sin bänk gjort det kunnigt. Jag
har förut yttrat, att jag icke fäster någon vigt vid Frih.
Cederströms härda beskyllningar, och vill cj yttra mig deröfver,
men anser mig pligtig att hålla deras talan öppen,
som önskat äga tillfälle till reconventionstalan emot dem,
som kunna här uppträda såsom angifvare af begångna brott
emot grundlagen. Jag har tagit mig friheten all erinra härom,
på det att Frih. Cederström må betänka följden af ett
sådant angifvande, 0111 Ståndet skulle egna någon uppmärksamhet
deråt. I öfrigt ber jag att lill Hr Rosenblad få hembära
min gäld af tacksamhet derföre, att han ej gillat de
Uttryck, som Frih. Cederström i sin framställning begagnat,
och tror att det varit otillbörligt af Ilr Frilen att ingå i
granskning af sådana tilldragelser inom Ulsktn, sorn icke
baft någon påföljd. Skulle man få förfara på delta sätt
och upptaga lill pröfning inom Stånden allt hvad som tilldrager
sig utom desamma, så skulle våra debatter kunna utdragas
i oändlighet. Jag hoppas alltså, att R. o. Ad-, utan
att yttra något omdöme öfver Frih. Cederströms framställ
-
Den 26 M a j.
4o3
ning oell härda angifvelse, blott beslutar densammas läggande
till handlingarna, alt någon propos. till påföljd derå icke
heller framställe», samt att StatsUtskts prol:r ej må varda
infordrade.
I anledn. of hvad Hr von Hartmansdorff ordat 0111 lättheten
att få del af SlatsUtskts förhandlingar, hvilket skulle
synas deraf, att de docurnenter, Frih. Cederström producerat,
erhållits utan lösen, får jag tillkännagifva, det jag kommer
att föi bjuda ett sådant exlraderande, om det vidal e påfordras,
emedan SialsUtskis cancelli har annat att göra, än
lemna dylika meddelanden.
Hr Hjerta: Sedan ingen enda ledamot af Ståndet underställt
sjelfva resultatet af Frih. Cederströms motion, men
diseussionen likväl fortgått, så alt det synes som vore bär
mera fråga 0111 påfvens skägg än om hans consistorium, så
liar jag visserligen ingenting att tillägga i hufvudsaken. Då
vissa ledamöter likväl funnit tjenligt att språka om ett och
annat, så utber jag mig att få göra detsamma, och förklarar
då, att det gör mig ondt, att hos en viss ledamot hafva
uppväckt en paroxysm af den lerreur panique i politiskt afseende,
som är denna ledamot sä egen. Vare i öfrigt långt
ifrån mig att vilja minska de förbindelser, hvaruti vissa ledamöter
anse sig halva stannat hos Frih. Cederström; delar
i sanning den minsta trösten, som de kunna gifva motionären
såsom en politisk vän, sedan de icke varit i stånd alt
kunna understödja sjelfva motionen; men jag hemställer likväl,
om man ej å ömse sidor lagt långt större vigt på denna
sak, än dea föi tjenar. Visserligen kan det vara både
vackert och uppbyggligt att (å höra sköna uttryck och förnimma
huruledes ' issa ledamöters fantasier höja sig, snart
sagdt till en dithyrambisk flygt, hvarifrån de sedan fallit
så mycket mera pladask till intet, i samma mån sorn flygten
varit liiftsväfvande; men jag tror att man redan kostat alldeles
för mycket krut på detta villebrådet. Föröfrigt
vill jag, i afseende på formen för StatsUtskrs meddelande tiII
Coust.Utsk., tillägga en anmärkning i anledning af den tolkning,
sorn Frih. Boye och Hr von Hartmansdorff gjort af
Tr yck fr i h et slö rörd 11., med hänsigt till publicerandet af Const.-  Utskrs prot. Fi ili. Boye har uppläst en §, sorn förbjuder
publieei ande af Statsrådets prot., likasom vore Const.Ulskrs
prot. i anmärkningsmål desamma som Statsrådets, och desse
ledamöter, som naturligtvis alltid varit ytterst samvetsömIrie
att grnndlagarne skola efter ordalydelsen tillämpas, hafva
ansett att den, som trycker Const.Utsk;s prot., skall derföre
stånda författareansvar; ja! Frih. Böye har dessutom gifvit
oss en för den lagfarne mannen högst originel tydning
af författareansvar. För min del lager jag mig friheten fästa
uppmärksamheten derpå, alt möjligt är, det ett Const.-  Utsk:s prot. i anmärkningsmål, sorn innehåller Utskts öfver
-
4«4
Den a6 Maj.
läggning oell discussion öfver en sådan fråga, kan vara affattadt
på sina 20 å 3o ark, och ändå icke innehålla något
statsrådsprot., utan en discussion öfver en regeringshandling,
som varit föremål för anmärka., oell således icke något otillåtlig!
eller som hör hemligt hållas. I sådant full lärer
den analogi, sotn de värde ledamölerne finna emellan Statsrådets
och Const.Utsk:s prot., böra förfalla, och man komma
till den slutsatsen, alt det mäste bero af Const.Utsk. alt
bedomina, huruvida dessa prot. må tryckas eller icke, d v.
s att Const.Utsk. är den vederbörande, på hvilken utlemnandet
af dessa prot. ankommer, betraktar jag detta å
ena sidan, saint å den andia hvad Gr. Horn anmärkt i afseende
på StatsUtsk., så lärer R. o. Ad. finna, alt allt hvad
man ordat endast bestått uti att rifva regn öfver ingenting,
och om man icke kan undra på, att motionärens politiska
vänner vilja, genom uppstaplandet af en massa utaf
ord och fraser, gifva åt motionen all möjlig vigt, så reducerar
sig dock del hela till en verklig nullitet och kommer
äfven som sådan att af Svenska folket betraktas.
Hr Lefre'n: Hvad som af Svenska allmänheten kommer
eller icke kommer att som en nullitet betraktas, leinn
ir jag i sitt värde, Många nollor torde finnas, som tro sig
vara något annat än nollor. Jag begärde egentligen ordet i
anledn. af Gr. Anckarsvards yttrande, men som han vid slutet
deraf förklarade, det han ämnade lemna rummet och
verkligen icke heller nu är närvarande, så vill jag ej borttaga
tiden genom anförande af hvad jag ämnat. Hr Dalman,
som yttrade sig slraxt efter förbemälde Grefve, ordade
åtskilligt, och det märkligaste var, att Hr Dalman, underförklarande,
att ingen här ägde rätt alt utföra något actorat
öfver Ulsktns handlingssätt, tilläde, alt Svenska folket
icke skulle vara Frih. Cederström någon tacksamhet skyldigt
för hans åtgärd i afseende på framdragandet af dessa handlingar.
Del är verkligen psychologiskt intressant att se den
tillbakahållna värme, m^d hvilken vissa personer, sorn öro
tryckfrihetens och publicitetens stora beundrare och befordrare
när det gäller andra, gå tillväga när del gäller deras
politiska vänners misstag. Detta påminner om den gamla
visan: "när jag dricker, är det lätt." Jag begärde communication
af dessa handlingar till MedStånden, utan att dervid
hafva afseende på Frih. Cederströins nfgifna yttrande eller
på något af discusionen; men då jag hort flere talare säga,
att det kunde vara nog att lägga ärendet till handlingarna,
vill jag ej onödigtvis yrka en annan form. Jag begifven mig
således gerna till den åtgärd, sorn föreslås, helst jag sjelf,
förra gången då frågan var före, vrkade att saken borde
läggas till handlingarna, öfvertygad, såsom jag är, tvertemot
Hr Hjerta, alt den ej af Svenska allmänheten skall betraktas
såsom en nullitet.
D e ii iG Ma j.
4o5
Hr Rosenblad: DA jag begärde Frill. Cederströms i
dag gjorda fr a in ställning på bordet, anade jag icke den långvariga
disctission, sorn derpå skulle följa, och får nu gå åtskilige
värde talares önskningar till mötes, i del jag återkallar
denna ruin förenämnda begäran. 1 öfrigt får jag till milt
förra anförande tillägga, alt lika litet som jag tviflan på, att
många finnas, hvilka dela den önskan, att lala andra tro, det
ingen uppmärksamhet på dessa framdragna förhållanden fästes,
lika mycket är jag å andra sidan öfvertygad, att den
del af Svenska allmänheten, som vdl göra sig underrättad
om hvad sorn sig vid denna lagstiftande församling tilldrager
och sorn vill vela, huruvida den aktning för beslående lagar
och förmer, som icke ulan atiledn. blifvit bestämd att iakttagas,
gör sig gällande, icke utan intresse skall emottaga
upplysningar om de snedsprång, som man ifrån den utstakade
banan vill tillåta sig, samt känna sig tack skyldig den, som
lemnar sådana upplysningar. Jag förenar mig i den anhållan
om propos., som Hr von Hai tmansdorff framställt.
Frih. Boye: Jag anhåller alt få undanrödja ett missförstånd,
hvartill anledn. kan hemtas af den erinran, som Gr.
Anckarsvärd gjort vid min framställning. Hr Grefven har
mycket lätt deruti, alt Const.Ulsk. rnedgifvit att trycka
Utsk:s protocoller, men icke att trycka slatsrådsprottn. Då
likväl Coust.Utsk. gifvil tillstånd att trycka sina prot., utan
att förbehåll dervid blifvit gjordt att icke trycka den del
deraf, som är hemlad ur Sladsi ådsproltn, sA frågar jag, om
ej det är ett och detsamma? I min tanke är detta tillstånd
mångfalldigl klandervärdare, än om ett rakt tillstånd lemnals
att trycka statsrådsprottn. Vi veta huru det tillgår inom
Cunsl.Utsk. i afseende på granskningen af statsrådsprottn:
en ledamot, som läst desamma, npphemtar deraf möjligen en
alldeles skef åsigt, den han framställer lill Utskts prot.; måhända
denna åsigt af Utsk. ogillas; men den ligger dock
nedlagd i Utsk:s prot., och då Utsk. tillåter tryckning af sina
prot., hvad har då handt? Jo, att allmänheten fått en
skef, oriktig och partisk kännedom, sorn hon aldrig erhållit,
otn ett ärligt utdrag af statsrådsprot. skett. Detta sätt all
indirecte trycka statsrådsproUn, är mångfalldigl klandervärdare,
än om ett öppet tillstånd skulle lemnäs all trycka nämnda
prot.. Det är denna erinran jag velat göra; och jag tror
icke att dess riktighet kan underkännas, eller att en öfverträdelse
af grundlagens bud blir mindre brottslig derföre,
alt den verkställes på en indirect väg, i stället för att verkställas
på en direct.
Frill. S p re n g l p o r t e n: Då så många värde talare betygat
sin tacksamhet emot Frih. Cederström för hans tillgöranden
i denna fråga, anhåller jag att få betyga honom mili enskilda
förbindelse derföre, alt han på ett så humant sätt framställt
sina anmärkntr emot StalsTJlsk., då han rubricerat
4o6
Den 26 Maj.
Utsi:? förfarande i en enkel formfråga, hvilken ej haft någon
påföljd såsom ett statsbrott; och var jag redan på förhand
förvissad om, att huru sträng framställningen än gjordes,
så snart det gällde alt strängt klandra Stats- och Const.-  Utsk:n, skulle sjelfva skarphelen i framställningssättet förvärfva
Hr Frihtn de lyckönskningar oell tacksainhetshelygelser,
som han fått emottaga. Alan har uppställt en jemförelse
emellan StatsUtsk:s behandlingssätt af detta ärende, hvaruti
Ulsk. skall begått ett fel emot formen, och Ulskts stränghet
i afseende på andra frågor, t. ex. den stränghet Utsk. visat
i afseende å Konungens rådgifvare. Jag erkänner, att det
finnes många jemförelsepunkter, men tror, att då fråga är
om form, gör man bäst, då man tager form tilli jemförelse.
Jag skulle vilja framställa en jemförelse mellan StatsUtsk:s
förhållande vid detta klandrade tillfälle och t. ex. R. o. Ad:s
eget beslut i fråga om handels- och sjöfartsfondens medel.
Jag vill för ingen del klandra detta beslut, men blott säga,
att i fråga om former och hvad som är rätt i form, är det
tillåtet att kunna uppfatta olika åsigter, och derföre är det
ej rätt och billigt alt stämpla såsom brott olika begrepp om
hvad som är form eller icke. Under allt det klander StatsUlsk.
fått uppbära, har man tillika lemnul Ulsk. ett beröm,
hvaraf jag dock får förklara Utsk. icke vara förtjent. Man
bar nemi. talat om den liberalitet, som rådde inom Utsk., då
det synes af de handlingar, hvilka Frih. Cederström öfverJemnat
lill Ståndet, alt desamma blifvit, enligt påskrift, extraderade
utan lösen. Jag ber då att få fasta uppmärksamheten
derpå, att dessa handlingar icke äro Ulskts, och att
Frih. Cederström för dem har att tacka liberaliteten hos
Utskts cancelli ; ty Ulsk. har mig veterligen ej fattat något
beslut om dessa prolls utlemnande. En värd ledamot har
uppmanat Utskts ledamöter att vänja sig vid det klander,
sorn kan emot dem framställas: denna uppmaning är öfverflödig,
ty i detta fall har man vid denna riksdag gått sd
långt, att ingen större lärdom hehöfves. Allt hvad jag vet
är, att 5o §.‘n Riksd.Ordo., då det gäller frågor om Ständernes
Utsk., kan betraktas såsom en död bokstaf, och har
jag äfven med deri största köld och kallsinnighet afhört detta
klander. Jag beklagar blott, alt Frih. Cederström funnit sig
böra stanna på halfva vägen, då han ej fullständigt talat
ordet ut; han skulle eljest satt ett R. Sl:s Utsk. i tillfälle
att försvara sin åtgärd; men då alla talare förenat sig i anhållan,
alt F r i litus framställning måtte läggas till handlingarna,
oell jag ej kan begära ett större ogillande deraf å
Ståndets sida, inskränker jag mig till alt instämma i /örenämnda
anhållan.
Gr. Spens, Carl Gustaf; Jag har under denna diseossian
länge tvekat om jag skulle begära ordet. Jag har
hört meningar, dem äfven jag delar, försvaras, i afseende på
Den 26 Maj.
407
del resultat, hvartill Frih. Cederströms första motion skulle
kunna leda, och derutinnan har jag ingenting att tillägga;
n.ien Hr Frihtn häri dag uppläst ett annat prot., sorn lörer
Coust.Utik., och det är i afseende derpå, jag anhåller att
få upptaga tiden. Uti det upplasta prot. befinnes jag upptagen
såsom reservant, på de af minoriteten inom Ulsk. anförda
skäl, hvilka finnas i reciten till prot. framställda i
flera sins emellan åtskiljda momenter. Då detta prot. nu
får en större offentlighet än jag förmodat skulle deråt egnas,
anser jag mig böra framställa förhållandet litet vidlyftigare
än det finnes ulredt i nämnda korta recit. När frågan inom
Coust.Utsk. förevar till bilall en bloc å den begäran, som
blifvit framställd om tryckning af Const.U tskts prot. rörtde
Statsrådet, voro meningarne derom mycket delade. Någre
ledamöter fästade sig vid det ena skälet, andie åter vid ett
annat, och jag tror ej alt del var mer än en ledamot, sorn
upptog alla de skäl, hvilka anfördes såsom minoritetens, eller
måhända att de voro två; men dessa ledamöter voro icke
närvarande vid justeringen, och hafva således icke blifvit
nämnde såsom reservanter. För min egen räkning förklarar
jag till detta Stånds prot., att det egentligen var de
Irenne sisla skälen, som föranledde mig lill reservation emot
Utskis beslut, nemi. först, alt jag ansåg det vara ett särskildt
förhållande med de frågor, hvaruti Coust.Utsk. nedlagt allt
åtal, och hvaröfver Utsk:s prot. helt kort innehål ler, att frågan
förfaller, men dervid det ej kan förmenas en ledamot af
Utsk., alt vid justering af frågor anmäla sina stridiga tankar
i en lång reservation. Detta var för mig det största
skälet. Dernäst förekom det skäl, som Frih. Hermelin i dess
reservation åberopat, och hvilket jag äfven delar, nemi. frågan
om minisleriella och commandomål, samt slutligen att
genom tillåtelsen en bloc skulle tidningsskrifvare kunna i
sina-blad införa endast vissa delar af protm, och icke framställa
en sak i sin helhet. Detta vore eller kunde vara en
obillighet emot Const.Utsk. och dess ledamöter. Detta skäl
var således för Utsk:s ledamöter af enskild vigt, och jag erkänner,
alt jag äfven åberopade delta. Hvad åter angår frågan,
huruvida Consl.Utskts ledamöter äro de i 2 Jpn 4 morn.
af T ryck fri helsförord n. nämnda vederbörande att medgifva
utbekommande af Const.Utskts prot., erkänner jag, att det
var ett öfverseende af mig, då jag tillät min reservation framställas
såsom den slår; ty det kan se ut, som hade jag lika
obetingad! instämt i denna del af minoritetens skäl. Jag tror
att Coust.IJtskts beskaffenhet att vara vederbörande är så
vida obestridlig, att del annars blir svårt att säga hvilken
auetorilet, sorn grundlagen skall hafva menai, då iler omtalas
en vederbörande, sorn äger medgifva utbekommandet af
prottn. Jag har föröfrigt alltid varit af den lanken, och äfven
sökt att arbeta derför inom Utsk., att det ordet ve
-
4°s
D < o a 6 Maj.
derhörande skulle ulbvtns emot ett bestämdt uttryck, men
delta liar mött stora svåiigheter.
Hr Dalman: Jag har begärt ordet i anleda, af ett
yttrande olaf Hr Lefren, som skulle Stats- oell Const.Utsk:s
politiska vänner hafva önskat eller äskat de ifrågavar. hand
Jingarnes
förhemligande. Jag ber i anledn. deraf att få fä
sta
uppmärksamheten på alt jag för ingen del klandrat att
Fril). Gederström framlagt dessa handlingar, och så mycket
mindre anser jag att de bort förhemligas, som, ifall Frih.
Cederström vändt sig till mig med begäran om deras offentliggörande,
jag skulle varit den förste att omfatta tillfället
härtill, för alt visa obefogenheten af de beskyllningar Frihtn
gjort Coust.- och StalsUtskotten.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: I afseende
på sjelfva egenskapen och innehållet af Frih. Cederströms
framställning, instämmer jag med Grtne Anckarsvärd
och Frölich samt Hrr-ne Hjerta och Dalman; men innan discussionen
slutar, anhåller jag att i prot. få nedlägga min reservation
emot Hr Frih. o. Landtnäs förfarande att kunna
låta Frih. Cederström deri eria dagen efter den andra framkomma
med dylika saker, så att vi väl innan kort få del af
någonting märkvärdigt ur Kammar-collti archiv, och Gud
vet hvar Frih:n slutligen kan stanna. Hvad märkvärdighet
och tacksamhet Frih. Cederström för framdragandet af dessa
handlingar kan komma att skölda, vill jag ej bestämdt
antyda, men osäkert är om ej Fribins handlingssätt, kanske
icke utan skäl, kan få namn af alt vara illskans vanmakliga
utbrott hos en viss fredion.
Hr Le f re'n: Jag ber om ursägt, att jag ännu en gang
begärt ordet, men det har skett till följd af Frih. Sprengtporten
yttrande. Bemälde Frih. är nu visserligen bortgången
härifrån, men jag har communicerat honom hvad" jag
nu ämnar säga. Frihm instämde i begäran om läggande till
handlingarna af Frih. Cederström framställning, derföre,
som orden föllo, alt Frihtn ej kunde begära ett större ogillande
af berörde framställning, än om den blott lades lill
handlingarna. Till förekommande af en slik tydning på en
sådan åtgärd i detta fall, tillstyrker jag att delta läggande
till handlingarne måtte ske med följande ord: Att R. o. Ad.,
i saknad af cn formenlig utväg att begagna de af Frill. Cederström
meddelade tänkvärda upplysningar, lägger desamma
lili handlingarna; 0111 hvilket tillägg jag anhåller 0111
Hr Frih. o. Landtm:s proposition.
Hr Rosenblad: Då jag begärde ordet, var det endast
för att protestera emot en sådan tydning, som skulle ett
läggande till handlingarna af denna sak vara detsamma som
ett ogillande af framställningen, och får således, då jag för
min
D c ii 16 Bin j.
min del anser nödigt att undanrödja allt tvifvel i detta hänseende,
i allo förena mig i anhållan om godkännande af de
ordalag, som Hr Lefren nyss föreslagit.
Gr. Horn: Jag har redan tillförene tagit mig friheten
alt fästa uppmärksamheten på det mindre välbetänkta och
lämpliga i en sådan åtgärd, som alt bifoga läggandet till
handlingarna af Frih. Cederströms oftaberörda framställning
något slags yttrande, vare sig till gillande eller ogillande deraf.
Jag skulle tro och hoppas, att pluraliteten af detta Stånd skall
med mig deruti instämma, att ett gillande af yälbemälde Frih;s
handlingssätt i detta fall verkligen icke vore välbetänkt,
då jag ber att få uppläsa de ord, hvarmed Frihrn in pleno
den 22 dennes f. m. beledsagade de documentev, sorn af I10-  honom då till prot. aflemnades. ’’Man hade kunnat ursäkta,
— säger Frih:n — om Utsk., liänfördt af sin känsla,
hade förbisett grundlagarnes föreskrifter och aflåtit ett sådant
prot.utdr. till Const.Utsk.; men att, sedan uppmärksamheten
blifvit väckt på grundlagarnes oförtydbara hud, ändock
vidblifva beslutet, var att med berndt mod bryta emot
grundlagarna och ar således brottsligt.” Jag vill nn först
erinra derom, att StatsUtsk. aldrig fått någon hant vdan derom,
alt den vidtagna åtgärden var oriktig; ty Const.Utsk. bar
aldrig i anledn. deraf lemnatStatsUtsk. något svar, och desto
orättare mäste det då vara att stämpla såsom ett brott denna
den mest oskyldiga af handlingar, att medelst ett prot.-  utdr. lemna avis om hvad man tror vara värdt uppmärksamhet.
Skulle R. o. Ad. lemna ett godkännande åt de epitheter,
sorn Frih. Cederström begagnat, och instämma i detina
lika skarpa, som obehöriga anklagelse emot StatsUtsk., då
måste jag säga det jag ej tror mig kunna åsidosätta den pligt,
som af mig i StatsUtsk. blifvit fordrad, att begära den reconvention,
hvartill flere StatsUtskrs ledamöter anse sig berättigade.
Jag ber således, alt framställningen helt enkelt
måtte läggas till handlingarna, utan betygande af något gillande
eller ogillande.
Hr Munck af Rosenschöld: Då del s. k. dechargebetänk.
, emot hvilket Hrr Lefre'o och von Hartmansdorff 111.
fl. uttalade sitt ogillande, såsom, enligt deras utsago, det
största missfoster af grundlagsvidrighet, som man kunde tänka
sig, då nämnda betänk., säger jag, på desse värde herrars
begäran icke kunde anses böra få någon sämre plats än att
läggas till handlingarne, så anser jag icke heller någon annan
åtgärd kunna vidtagas i afseende på Frih. Cederströms motion,
än den som af förbemälde herrar blifvit begärd, och
instämmer således med dem i anhållan att samma motion
lägges lill handlingarna; ty, såvida den skall qvarblifva i
R. o. Ad:s prot., kan dermed ingen sämre åtgärd vidtagas.
a5 H. 52
Den a6 M a j.
Hr Dalman: Jag förmodar alt Hr Frih. o. Landtm,
finner sig förhindrad att göra ptopos. med det tillägg, som
llr Lefren hegart , emedan della tillägg skulle innefatta ett
R. o. Ad:s omdöme i en fråga, som icke varit till Utsk.
remitterad, och hvaröfver R. o. Ad. således icke äger att
afgifva något yttrande. Just den formen, att lägga till handlingarna,
bevisar deremot att R. o. Ad. icke tagit framställningen
under öfvervägande. Jag yrkar att propostn måtte
blifva ett helt enkelt läggande till handlingarna.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser Frih. Cederström
hafva skadat sin framställning genom de hårda orden,
hvarom vi öfvertygats af den uppläsning Gr. Horn verkställt,
lifter att hafva afhörl den, torde man tattare blifva öfverens
alt helt enkelt lägga framställningen lill handlingarna.
Om en ledamot eliel' tvänne förklara, alt denna åtgärd betyder
eli ogillande, och tjugu ledamöter på andra sidan
anse det vara ett gillande; så må andra än Ståndet bedomina
hvilkendera varit dess mening.
Hr Rosenblad: Då det icke lärer kunna bestridas,
att ett läggande till handlingarna icke är ett ogillande och
man skulle kunna förklara denna särskilda term innebära
eli godkännande, icke allenast af saken, utan afven af de ordalag,
sorn dervid blifvit begagnade, så får jag instämma
med Hr von Hartmansdorff och förnyar min första anhållan
örn ett enkelt läggande tili handlingarna.
Gr. Frölich, Jag har just med flit dröjt till sista
punkten, då jag såg att Hr Frih. o. Landtm, ämnade göra
fiamslällning till Ståndet om discussionen skulle få anses
vara fulländad, för alt, då troligen icke någon mera anmäler
sig att erhålla ordet, få anmärka, all Frih. Cederström
icke alls motsvarat den förhoppning man skulle hafva rätt
att göra sig af en man med conseqvens, eller att förklara,
att han hade någon annan afsigt än blott den att skymfa.
Jag har uppmanat honom att förn rent språk, men detta
har han icke besvarat. Jag anser mig således berättigad
att förklara, det Hr Frihtn, sina bålstora ord oaktadt, funnit
för godt att retirera när di t gällde att stå fram som en
man egnar och föra öppet språk samt således, Gud vet hvarföre,
skalfat oss denna discussion onödigt på halsen. För
öfrigt, och med anledn. delaf att Hr von Hartmansdorff i
den predikat elon, som lian täger fram vid mera högtidliga
tillfällen, omtalt historieskrifvare!! af denna riksdags förhandlingar,
hoppas jag att denne ej heller skall lindet låta att
teckna huru Hr von Hartmansdorff sjelf betedt sig i denna
fråga. Tvifvelsutan skall hatt säga, att den välde bertn betedt
sig sorn en äkta partiman. Den värde ledamoten
Hr von Hartmansdorff hur nemi., blott emedan det var en
fråga, som rörde någon af haus parti, begåt I på bordel en
sak, som han förklarat sig vid tillfället icke vela hvad deri
Den 16 Ma j.
4"
nngick ; derefter liar lian tagit tillfället i akt att slunga sina
bannstrålar åt alla väderstreck, varit med ett ord mycket
sträng i sina ord, men slutligen, då lian fått liöra luiru opassande
neli ohöfviskt i bogsta måtto den der mannen af bans
parti, sorn väckt frågan å bane. yttrat sig, liar Hr von Hartmansdorff
visserligen sackat utaf oell slutat med att begära
ett belt enkelt läggande till handlingarna och dervid gifvit
en annan sin vän vink att icke spänna bågen för högt. Han
bar, jag upprepar det, handlat sorn en riktig partiman och
lärer ej undgå alt blifva så tecknad af den der kommande
skribenten af denna riksdagens historia. Hr von Hartmansdorff
tycker likaledes mvcket om kritiker, när det gäller andra,
oell vill påstå alt man är jcäfvig alt dämma om, huruvida
della Hus genom det ena eller andra handlingssättet
sjunker i värde. Det är möjligt att jag är jäfvig att domina
i fråga 0111 mina egna vt Iranden, men då är också förhållandet
enahanda med Hr von Hartmansdorff i afseende
å dess egna yttranden. Derföre att så är, finnes dock intet
jäf, att ej kunna dämma öfver Husets handlingar, och att
kunna säga. del Ståndet genom sina åtgärder kan sjunka i
anseende; det är derföre icke sagdt, att Husets anseende
hvarken sjunker eller stiger genom mina eller Hr von Harlmansdorffs
yttranden. Nu må alltför gerna för mig, och sedan
Frih. Sprengtporten fastän ironice instämt i den börjadp
offerfesten, enskilde ledamöter stå fram med sina tackoffer
till Frih, Cederström för bans härvid visade mandater;
det rörer icke Husets värdighet, utan lägges de offrande
sjelfve till last; men då Ib Lefren velat göra Huset skyldigt
och delaktigt uti denna offerfest genom instämmande i
det tillägg lian föreslagit, då mäste jag protestera emot detta
tillägg, på det att Husets värdighet icke verkligen måtte
helt och hållet sättas på speli
Hr Lefren: Jag har hvarken tänkt att offra åt Frih.
Cederström eller åt Gr. Frölich. Det är ett offer jag gör,
då jag ej besvarar Grefvens yttrande. Jag bär blott begärt
ordet för att anhålla om propus, å det tillägg jag framställt,
på det att R. o. Ad. må visa, att Ståndet ej med ogillande
lagt Frill. Cederströms framställning till handlingarna, enär
en ledamot påstått att denna åtgärds vidtagande betyder
ett ogillande.
Gr. Spens; Discussionen har nu kommit till den punkt,
att fråga uppstått om ordalydelsen af den propos., som Ståndets
fleste ledamöter anse sig böra äska. Såvidt jag vet, äro
de fleste af olika tanke, egentligen i den omständigheten huru
vista Frih, Cederströms framställning skall läggas till hnndlingarue
med eller utan tillägg. Jag anhåller att få framställa
ett förslag, sorn, i min tanke, på en gång är kortare
och äfven torde uppfylla flera af de här yttrade önskningarna;
del nemi. att Ståndet ansåge Frih. Cederströms me
-
Den 26 Maj.
mot ial icke kunna till någon Ståndets åtgärd föranleda.
Derigenom vore alldeles icke yttradt något gillande eller
ogillande; det vore blott sagdt, att någon Ståndets åtgärd
kan icke ifrågakomma, oell deenskildta yttrandena stå qvar i
prof., hvart och ett för sin talares räkning.
Frih. Cederström: Jag är skyldig att erinra Gr.
Horn, i anledn. af den skedda uppläsningen af hvad jag yttrat,
alt StatsUtsk. blef erinradt utaf en dess ledamot, Gr.
von Platen, om grundlagens tydliga bud; men att Utsk. det
oaktadt affärdade sitt prot.utdrag. 1 afseende å hvad Gr.
Frölich behagat yttra att jag retirerat ifrån saken derföre,
att jag icke besvarat hans uppmaning, så får jag förklara,
att jag ej upptog uppmaningen; men om Gr. Frölich vill
helsa på mig, så skall han få svar på allt hvad honom
lyster.
Hr von Heyne: Jag hyser den tillförsigt till Hr Frih.
o. Landtm., alt vi ej erhålla någon annan förklaring, än
den som är förenlig med Hr Frih. o. Landtnäs öfvertygelse,
och att den är god, det vet jag. Jag väntar mig ingen annan
framställning, än ett enkelt läggande till handlingarna
utan allt bedömmande.
Hr von Hohenhausen: Det var i anledn. af Hr Lefre'ns
anhållan om ett tillägg vid sakens läggande till handlingarna,
som jag begärt ordet, och ber då att få instämma
helt och hållet med hvad Hr von Hartmansdorff i denna
sak anfört. Jag tror alt den enkla och vanliga ordningen
är den rätta, eller ock den, som Gr, Spens föreslagit. Huset
har icke ingått i pröfning om sjelfva förhållandet, och
då är det icke med parlementariska former öfverensstämmande
att vi här yttra oss med något gillande deraf, då ord
blifvit begagnade, innefattande så mycken skarphet, som
dem vi nyligen bort oss föreläsas. Jag önskar således att
R. o. Ad. helt enkelt lägger denna sak till handlingarna, med
begagnande antingen af de ord Gr. Spens föreslagit, eller
följande den vanliga ordningen.
Hr afSi!le'n, Wilh. Gideon, anhöll att få förena
sig med Gr. Spens.
Gr. Frölich: Jag förenar mig äfven med Gr. Spens
och får förklara, alt då Frih. Cederström icke behagat göra
afseende på min uppmaning utan hedt mig helsa på sig,
har han i en sådan inbjudning icke ådagalagt betydligt mera
politiskt courage än förut.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
den af Frih. Cederström väckta fråga böra förfalla.
Ropades ja.
Hr Landtm, yttrade, att Gr. Spens föreslagit och Hr
Lefren äfven begifvit sig dertill, att R. o. Ad. skulle för
-
Den 26 Maj.
4*3
Hara sig 1 öfrigt finna de af Frih. Cederström öfverlemnade
handlingar icke kunna till någon R. o. Ad:s åtgärd föranleda,
Hr Lefre'n likväl med villkor att ordet ”tänkvärda”
skulle inflyta näst framför ordet ”handlingar.”
Gr. Frölich: Jag förmodade verkligen, när Hr Frih.
o. Landtm, gjorde framställning till Ståndet, att Frih. Cederströms
anmärkn. skulle förfalla, alt saken dermed skulle
vara slutad; ty då Ståndet förklarar, att en sak skall förfalla,
så tyckes allt vara sagdt, som beliöfves. Det är således
med förundran jag hör, att fråga kan uppstå om någon
ytterligare propos., och får förklara, att jag ej kan deltaga
i någon ny discussion om en så beskaffad proposition.
Hr von Heyne: Det har alltid varit vanligt, alt sedan
Landtm, framställt propos. och Ståndet besvarat med
ja, att en sak skulle förfalla, så har derpå endast följt en
förklaring af Landtm., alt efter ett sålunda fattadt beslut,
vore ingen annan åtgärd att vidtaga, än den att lägga saken,
som varit i fråga, till handlingarna. Jag hemställer
om ej vi kunde få en sådan förklaring.
Hr Rosenblad: Jag ber att få erinra, att Hr Frih.
o. Landtnäs nyss afgifna propos. derom att Frih. Cederströms
framställning skulle förfalla, icke kunde angå annot än den
delen deraf, som rörde infordrande af ytterligare prot. ifrån
Coust.- och StatsULskolten.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag instämmer med
Gr. Frölich och anser, alt Ståndet redan fattat beslut öfver
frågan i bela dess vid.
Hr Löwenström, Jo b. Jac., förenade sig i hvad
Grefvarne Spens och Frölich sist yttrat.
Gr. Horn: I händelse Hr Lefren fortfar i sitt påstående,
att få Frih. Cederströms framställning tillika med t hy
åtföljande allegater lagd till handlingarna med något förklarande,
så är det naturligt, att ett motsatt påstående äfven
kan väntas. Det skulle kunna hända, att äfven jag ägde en
åsigt, den jag ville göra gällande i motsats lill Hr Lefre'ns.
Det är för att förekomma sådana tillägg, som innebära motsatsen
till sjelfva framställningen, som jag hade önskat att R.
o. Ad. ville lägga denna sak belt enkelt till handlingarna.
Jag liar, som jag förut nämnt, särskild anledning och särskild
pligt att i egenskap af StatsIJtsk:s ordförande vid
detta tillfälle göra möjligt för andra ledamöter att hafva
deras talan öppen, i händelse R. o. Ad. skulle öfver framställningen
yttra något bifall.
Gr. Spens: När jag först åhörde den sednare utaf Hr
Frih. o. Landtm, framställda propos., sedan det redan var
afgjordt att frågan skulle förfalla, så erkänner jag att jag
bedömde frågan på samma sätt som Gr. Frölich. Det skäl
4 >4
Den aS M a j.
Hr Rosenblad nyligen framställt har dock upplyst mig, att
det (innes en anledn. att framställa dessa begge frågor särskildt.
Vid detta tillfälle är det således i min tanke för den,
som är af samma mening sorn jag, högst angeläget att utur
prot. få borttaget allt hvad sotn kan hafva anseende af omdöme
ifrån Ståndets sida öfver de ifrågavarande documenterna,
som här blifvit upplasta. Om man säger att dessa documenter
icke föranleda till någon Ståndets åtgärd, men man
förut kallat deni tänkvärda, är i och med detsamma en
slags dom fälid öfver desamma, och det är just för alt undvika
en sådan dorn, som man helt enkelt hör säga att dessa
documenler icke föranleda till någon åtgärd. Jag anhåller
således, alt Hr Frih. o. Landtm, ville förnya den propus.
, som gjordes, endast med borttagande af ordet tänkv
ä rd a.
Hr F ri h. o. La ndtin. yttrade, att Gr. Spens's förslag
vore, det 11. o. Ad. skulle förklara sig i öfrigt finna de af
Frih. Cederström öfverlemnade handlingar icke kunna lill
någon R. o. Ad;s åtgärd föranleda.
Gr. Horn: Jag vågar vördsamt hemställa, huruvida,
sedan saken numera förfallit, Hr Frih. o. Landtm, nu rätteligen
kan framställa någon propos. om åtgärders vidtagande;
ty det kan ju hända, all en annan majoritet uppkommer,
som säger alt någon åtgärd skall äga rum, och då komme
ett sådant beslut i rak strid med beslutet al t saken bör förfalla.
Jag anhåller alltså, att Hr Frih. o Landtm., på grund
af II. o. Ad:s redan fattade beslut, ville förklara, att dessa
handlingar matte läggas ad acta.
Hr Rosenblad; Jag har redan förut anfört hvad sjelfva
ordalagen hade att betyda i den af Hr Frih. o. Landtm,
framställda propos., nemi. alt det var Frih. Cederström!
framställning, sorn förföll, och icke den angtde handlingarna.
Deremot skall jag ej hafva något att invända, om propos.
göres all lägga dessa handlingar ad acta, och då jag
älven yrkar denna propos,, sker det under förklarande, att
sådant icke innebär något ogillande utan tvertoinelt gillande
i sak, ifrån hvilket förklarande jag ej afhålles af några
hotelser om hvad andia ståndsledamöter möjligen ämna
företaga sig.
Hr Lefrön: Sedan mine värde motståndare så ifrigt
yrkat, att icke ordet tänkvärda måtte slå qvar i del la Stånds
prot., så kommer det dock att der synas till följd af denna
discussions intagande deruti, och då är allt hvad jag önskar
vunnet. Discussionen bevisar, att de som tagit Const.-  och StatsUtsk;s åtgärder i försvar, öro särdeles angelägne
om att ej ett sådant tillägg, som jag föreslagit, mätte uttryckas.
Jag vill således genia afstå ifrån mill yrkande
och förena mig med Gr. Spens, ty hvad jag önskar artill
-
D e ii 26 M a j.
4i5
fackligt uttryckt i ulin full, oell tiel är Frill. Sprengtporten,
sorn K. o. Ad. liar att tacka för denna efteipiece.
Hr Munck af Rosenschöld: I anledn. af hvad Hr
Lefren 1111 sednast yttrat, får jag nämna orsaken hvarför jag
icke vill att ordet tänkvärda skall i prot. inflyta såsom
epitliel till Frih. Cederström* frainstäjjning, nemi. att långt
ifrån att jag anser densamma hafva varit tänkvärd, ansi r
jag den tj hafva hort få ett rinn i R. o. Adis protocnll.
Hr Prytz, Lars Adolph: Jag förenar mig i den
åsigt, sorn Gr. Hoin sednast yttiat, helst uti dess framställning
icke förekommit några hotelser.
Uppå derefter gjord propos. fann R. o. Ad. Frih. Cederströms
framställning icke kunna lill någon vidare åtgärd
föranleda.
Lades på bordet nedannämnda från Utskm inkomna utlåna
och inemir, nemi. från
StalsUtskottet:
N:o 53 i, angide väckt motion, att af del till skollärares
aflöning fastställda anslag jemväl mätte kunna lemnäs bidrag
lill skolbyggnader;
Nio 53z, ang'.de verkställd omröstning öfver den tili
1.59 punkten af Bevilln.Utskis mern. N':o 41 intagna voteringsproposition
;
Nio 333, angide verkställd omröstning, i anledn. af
RiksSlms skiljaktiga beslut olver StatsUtskls utlåt. Nio 4’l9>
angide anslag för cabinettscassan;
Nio 5 34, angide verkställd omröstning, i anledn. af RiksSt:iis
skiljaktiga beslut öfver StatsUtskls utlåt. Nio 366, i
fråga om eli föreslagen löneersättning till Tnbellcommissionens
secreterare;
N:o 535, angille votering, i anledn. af Stats-samt Allm.
Besvärs- och Ekon.Utskins meni. Nio 190, röride allmänna
stadgande)! och anslag lill folkundervisningens befrämjande;
Nio 536, angide verkställd omröstning i fråga om disposition
af behållningar utaf extra utgiftsinedlen;
N:o 53y, med förslag till reglementariska föreskrifter
motsvarande g afdela, af det, vid sista riksdag, för Riksg.»
cont. utfärdade reglemente;
Förstärkta BancoUtskoltet;
Nio 18G, med anmälan om utgången af de omröstningar,
hvilka inom förstärkta BancoUtsk. blifvit anställda öfver
den uti Banco- och LagUlsktns mern. N:o 9 upptagna fiåga.
11. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 5 e. 111.
In fidem prolocolli,
F. O. Sil/versio/pc.
Den 27 Maj.
Thorsdagen elen 27 Maj 1841.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades 2:ne prot.utdr. för den 26 dennes.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Ulsk:s nedannämnda
förslag till underd. skrifvelse!-, nemi.:
Nto 347, ang:de tillämpningen af R. St:s underd. skrifvelser
den 22 Augusti sisll. år och den 20 Januari innevar.
år, i fråga om afskrifning och godtgörande af skulder i och
för undsättningsspanmål;
N;o 348, i anledn. af K. M:s nåd. remiss af f. d. Kronofogden
Hellbergs ansökan om eftergift af Kronans andel
i honom ådömda anmärkningsmedel;
N:o 35o, ang:de grunderna för beräkning och fördelning
af stämmoböter.
Likaledes upplästes till justering och godkändes Exped.-  Utskts under N:o 28 afgifna förslag till § i riksdagsbeslutet,
i fråga örn afskrifning och godtgörande af skulder i och för
undsättningsspanmål.
Upplästes och lades på bordet Exped.Utsk:s mern. N:o
48 till R. St., i anledn. af återremiss angtde upphörande af
skyldigheten för fartyg, som under fredstid passera Ky-Elfsborgs
fästning, att derstädes anlöpa.
Upplästes ankomna prot.utdr. från de öfriga RiksStm,
nemi. från P, < steSt. af den 19, 22 och 24 dennes, från
BorgareSt. a. -ten 22 och 24 dennes, samt från BondeSt.
af den 24 och >.6 dennes.
Lades till handlingarna.
Sedan samtliga RiksStm genom anslag blifvit af K. M.
kallade att till plenum plenorum å Rikssalen i dag kl. 1 e.
m. sig infinna, och de tvänne härolder, som borde gå framför
R. o. Ad. sig inställt, afgick R. o. Ad. klockan litet för
till r till Rikssalen, der t. f. Statsministern för utrikes
ärendena å K. M:s höga vägnar uppläste K. M;s nåd. tal
till R. St., innehållande svar å R. St:s till K. M. i underd.
öfverlemnade tind. skrifvelse ang:de af R. St. godkända förslag
till förändringar i Rikets grundlagar.
R. o. Ad., som före afgången från Riddarhuset beslutat
att åtskiljas vid utgången från Rikssalen, åtskiljdes kl. £
till 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Loida
-
D c ii 29 M a j f. ra.
Lördagen den 39 Maj 1841 •
Plenum kl. ^ lill 12 f. ro.
Öppnades Hrr electorers lista lill val af en ledamot i
Const.Utsk. efter N:o 86. Hr Stuart, Fredr. Christopher, och
tvänne ledamöter i BancoUtsk., efter N:o io55. Hr Bråkenhjelm,
Pehr Reinhold, och N:o 1960. Hr Montgomery, Carl
Hampus; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
i ConslitutionsUtskottet:
N:o 1932. Hr Oldensköld, fullm. Hr Stuai t, Carl Gustaf;
i BancoUtsk ottel:
N:o 1378. Hr Lagerbjelke, Carl Oscar;
N:o i586. Hr Raab, Carl Wilhelm.
Då nu föredrogs K. M:s förliden gårdag på rikssalen
hållna tal, med svar å R. St:s underd. skrifvelse af den 29
April 1840, nng:de åtskilliga af R. St. vid innevarande riksdag
antagna förslag till ändringar i Rikets grundlagar, fann R.
o. Ad. samma nåd. tal icke för det närvarande erfordra annan
åtgärd, än alt läggas till handlingarna.
Upplästes förstärkta StatsUlskts mern. N:o 554, rae^
framställning angtde hinder för ifrågaställd votering röride
anslag å extra-statsregleringen.
Gr. Horn, Claes Fredr.: T anseende lill den berättelse,
som de allmänna tidningarne afgifvit om förloppet vid
förstärkta StatsUtsk:s sammanträde förliden gårdag, hvilken
icke är enlig med sanna förhållandet, anser jag mig pligtig
att inför R. o. Ad. detta förhållande uppgifva. Då upprop
i går uti det förstärkta StatsTJtsk. skedde, så afbröts detta
upprop af BorgareStts främsta ledamot Hr Schartau, hvilken
yrkade, såsom en skyldig grannlagenhet emot R. o. Ad. samt
PresteSt., att man icke mätte företaga votering öfver de
frågor, som rörde extra-statsregleringen, förr än dessa Stånd
utlåtit sig öfver den inbjudning BorgareSt. till dem afgifvit.
Jag uppläste vid detta tillfälle sjelf denna inbjudning och
fästade förstärkta StatsUtskts uppmärksamhet derpå, att hela
syftemålet med denna inbjudning endast varit att komma
till ett hastigt slut med extra-statsregleringen, men sorn vid
betraktande af inbjudningens dalom, sorn är af dea 10 Maj,
neli det datum, som var inne då förstärkta StalsUtsk. sammanträdde,
tycktes hafva blifvit förfeladt. Jag fästade äfven
det förstärkta Utsk:s uppmärksamhet derpå, att del af
a5 H. 53
De n 29 M a j f. m.
BorgareSt. åsyftade ändamål, nemi. hastigheten, skulle mycket
mera befordras genom att nu votera, än att afvakta
svaren på inbjudningen, då de begge Stånden ännu icke upp-1
tagit densamma till pröfning. Denna min åsigt tycktes likväl
icke tinna gehör, ulan de fleste, som yttrade sig, instämde
med Hr Schartau. Jag farin då betänkligt att i frågans
så beskaffade skick företaga votering, och jag hemställde derföre
till det förstärkta Stalsutskts medlemmar, om de icke
funno skäl att för det närvarande uppskjuta frågan, och
att anmälan om förhållandet skulle götas hos Stånden. Häremot
fanhs icke någon sorn opponeräde sig, oell till följd deraf
blef sammanträdet afbrutet.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Vid den af Hr
Schartau i gårdagens förstärkta StatsUtsk. afgifna protest
förefinnes den märkvärdighet, att Hr Schartau och de, sönl
delade hans mening, yrkat uppskjutandet af åtskilliga voteringar
ruride -exträ-statsreglefingen, på den grund, att R. o.
Ad. samt PresteSt. icke Utlåtit sig öfver BorgareStts inbjudning,
ehuru BorgareSt. uti denna sill inbjudning uttryckligen
sagt, att ändamålet med densamma endast voi‘e att påskynda
ärendenas gång. Således svnes det för mängdens ögon
åtminstone, som Hr Schartau och de, hvilka med honom
tänkt lika, verkligen handlat mot deras Stånds lillkännagifna
önskan. Man har påstått, att det vore stridande mot
grannlagenhetens fordringar att votera öfver dessa frågor,
förrän Adeln och Presterne fått yttra sig öfver inbjudningen.
Jag för min del tror icke att dessa Stånd på något vis kunna
anse sig förnärmade derigenom, att votering dessförinnan
sker, hvadan jag föreslår, att R. o. Ad., såsom den lämpligaste
utvägen att gå BorgareStts önskan till mötes, den nemi.
att påskynda ärendenas gång, ville låta anmäla hos förstärkta
StatsUtsk., alt R. o. Ad. icke anser något hinder vara
för företagande af de ifrågaställa voteringarna, ehuru inbjudningen
ännu icke blifvit besvarad.
Hr von Rosen, Georg: Jag instämmer med Gr. Horn
deruti, att den recit, som blifvit införd i tidningarna, icke
är öfverensstämmande med det förhållande, som ägt rum i
gårdagens förstärkta StatsUtsk.; men jag anhåller att få tillägga,
det jag för min del hvarken af- eller tillstyrkte, att
uppskof med voteringen skulle ske. Jag tror icke, alt förstärkta
StatsUtsk. har någon rätt i det fallet att besluta,
utan när jag blifver uppropad, så går jag fram och aflemnar
min sedel; men blifver jag icke uppropad, så afgifver
jag icke heller någon sedel. Då ordföranden i förstärkta
StatsUtsk., lill följd af sin grannlagenhet, ansåg sig böra tillstyrka
uppskof, såvida icke någon enda af förstärkta StatsUtsk:s
ledamöter satte sig deremot, så ansåg jag icke mig
tiilständigt att uppträda med yrkande om voteringens fortgång
och alt sålunda upphäfva mig till domare öfver ma
-
Den 2g Maj f. m.
jorilelen inom Ulsk. På denna grund leg jag stilla, då ordiöranden
gjorde den nyssnämnda framställningen. Sorn det
numera tyckes böra till ordningen för dagen att i förstärkta
StatsUtsk. icke göra något annat än protestera, så skulle jag
önska, att, då ordföranden utfärdar anslag till förslut kt Stats*
Utsk:s sammanträden, det på dessa anslag kunde blifva utsatt,
huruvida man kummer tillsammans för att votera eller
för att protestera, emedan man i sednare händelsen icke
kunde behöfva vara der.
Gr. Frölich, David: [ afseende på den af Gr Horn
gjorda framställning, hvilken skall vara skiljaktig ifrån den
berättelse, sorn uti någon af tidningarna lärer vara införd,
qch hvilken berättelse jag icke läst, vill jag icke inlåta mig
i något yttrande, emedan jag så manga gånger på delta ruin
hort sägas, att det är olämpligt att på något vjs fästa uppmärksamhet
på hvad tidningame säga om Rik^Sbns öfverläggningar.
Jag har i alla fall nu full anledning alt vara
öfvertygad om riktigheten af den framställning, som ordföranden
i förstärkta StalsUtsJi,, Gr. Horn, bär gjort, och med
hvilken jag anser mig belåten. Af denna framställning har
jag förnummit, att del förstärkta StatsUtsk. blifvit liindiadt
från fortsättandet af sina voteringar, genom afgifna protester.
Delta är en omständighet, som förljenar alt Ingas i betraktande.
Den synes mig utgöra en början till den fyrdelade
representationens praktiska upphörande. Alt della representationssätt
en gång skulle upphöra, del har äfven jag för
min del önskat, men att upplösningen skulle gå så praktiskt
tillväga, innan vi ännu hafva några grunder för de 4 Ståndens
sammansmältande till ett, det hade jag icke väntat.
Hela den oreda, sorn nu uppstått, härleder sig egentligen derifrån,
att man i afseende på en inbjudning tillåtit sig ett
helt olika behandlingssätt, än det som plägar följas vid alla
andra riksdagsärender Sedan jag nu yttrat mig, med anleda.
af Gr. Horns framställning, kan jag icke undgå att uttrycka
min förundran deröfver, att en ledamot inom detta
Stånd, Frih., Rehbinder, ansett lämpligt att, på sätt han gjort,
yttra sig ang;de en ledamot inom ett annat RiksSt., dä lian
förmenat att denne ledamot framställt någonting, som varit
stridande mot hans eget Stånds önskan. Jag tror icke, att
R. o. Ad. är någon domare öfver denne ledamots förfarande,
utan om han förgått sig, så är det hans eget Stånd, som
det tillkommer alt derom yttra sin mening. Föröfrigt, då
Frih. Rehbinder i samma period omtalat grannlagenhet, så
måste jag förklara, att det sätt, som han föreslagit att bemöta
BorgareStts grannlagenhet, icke öfverensstämmer med den
slags grannlagenhet som jag gjort till regel för mitt handlingssätt.
Slutligen, i afseende på den egentliga framställning
i sak, som samme ledamot gjort, mäste jag erkänna, att
jag icke kunde ratt fatta, huruvida han dermed afsåg, all fä
D e ii 29 M a j f. ra.
den tillsvidare bordlagda inbjudningen nu genast företagen
till afgörande. Sådant kan likväl omöjligen ske i dag; men
kanhända var icke detta Hr Frih;ns mening, ulan torde det
varit mitt fel, att jag icke riktigt uppfattat sens’n af hans
framställning. Det torde emedlertid vara nödigt, att lian
något mera tydligt ville yttra sig.
Frill. Boye, Ludv.: Till riksdagsmannens pligt hörer
ovillkorligen, att i hvarje fråga gifva rättvisa lili saken
och grannlagenhet i behandlingssättet. Jag beklagar att BorgareStis
inbjudning så länge blifvit livilande. Jag beklagar
ännu mera, att StatsUtskis aktningsvärde ordförande tillåtit
sig ett handlingssätt, hvilket jag icke kan gilla, emedan det
strider emot min öfvertygelse. Hr ordföranden liar tillåtit
sig att i det förstärkta StatsUtsk. upptaga till votering en
fråga, sorn ännu icke fått sin slutliga beredning; ty till frågans
slutliga beredning hörer ovillkorligen, att den inbjudning,
sorn i detta ämne var gjord, skulle afgöras, antingen
genom bifall eller afslag derå. I kraft af mili rättskänsla,
kan jag således icke finna annat, än att Hr Schartau hade
ganska rätt, då han yrkade voteringens uppskjutande till dess
svar ankommit på BorgareStts inbjudning. Jag vet att denna
inbjudning nu icke finnes på föredragningslistan, och alt
således icke i dag något beslut deröfver kan fattas. Jag
önskar derföre, att II. o. Ad., för att gå till mötes det ändamål
BorgareSl. åsyftat, nemi. ett skyndsamt afgörande,
mätte besluta att företaga inbjudningen till afgörande uti nästa
plenum. Om vi skulle, på sätt en väld ledamot, Frih.
Rehbinder, föreslagit, gifva förstärkta StatsUtsk. ett prot.utdr.,
innehållande, att vi icke ansågo något binder vara för det
förstärkta StatsUtsk. att företaga votering, fastän inbjudningen
icke vore afgjord, så vore sådant endast ett nekande att
upptaga sjelfva frågan, och att låta samma betänkligheter
qvarstå, hvilka en gång förut föranledi del förstärkta StatsUtsk.
att icke företaga votering. Det är väl sannt, att grundlagen
ingenting nämner 0111 inbjudningar eller om det sätt,
hvarpå sådana skola behandlas; men då vi i detta fall genom
en långvarig praxis erhållit en art af lag, så ansel' jag,
att grannlagenheten emot det Stånd, sorn gjort inbjudningen,
ovillkorligen fordrar, att vi utlåta oss öfver densamma, innan
saken öfverlemnas till ett förstärkt Utskrs afgörande;
och härpå får jag anhålla om Hr Frih. o. Landtm:* propos.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Detta är ett af de
mest beklagansvärda bevisen på svårigheten att röra sig i de
former, som vår nuvarande grundlag bestämmer, då dessa
påkänna* af partiförhållanden, hvilkas tillvaro vi icke katrna
förneka. Vi se nu, att sedan voler:s-propos:r af’BiksSt:n
blifvit godkända och anslag utfärdadt till sammanträde i förstärkt';
StatsUtsk., så har likväl det förstärkta StatsUtsk., till
följd deraf att en inbjudning från BorgareSt. i ämnet icke blif
-
Den 39 Maj f. m.
vit besvarad, nnselt sig böra inställa voteringen. Det hade
mahanda varit hällre, om den ifrågavarande inbjudningen
blifvit antingen antagen eller förkastad, innan det förstärkta
StulsUlsk. sammanträdde för att votera i frågan; men sedan
saken en gång kommit på den punkt, der den nu befann
sig, så tror jag, att Utsk. handlat riktigare, om det, oaktadt
alla protester, iakttagit sin pligt att votera. Då sådant emed]
o i tid icke skett, så synes mig den enda lagliga utväg, som
återstår för att bringa till slut det trassel som uppkommit,
vara, att med aldra första antingen antaga eller förkasta
BorgareSlts inbjudning. Jag skulle således helst önska, att
vi i denna dagens plenum kunde få företaga denna inbjudning
till afgörande; men om sådant icke låter sig göra, enär
den icke finnes uppförd på föredragningslistan, så yrkar jag,
alt den mätte förekomma såsom första målet uti nästa plenum;
ty att ett RiksSt. nu skulle yttra sig öfver huruvida
förstärkta StatsUtsk. varit skyldigt ått votera, oaktadt de
afgifna protesterna, eller också uttrycka ett gillande af dessa
protester, sådant anser jag vara i båda fallen af en ganska
tvetydig art, med iakttagande af grundlagens föreskrifter.
Frih. Rehbinder: Då det icke lyckats mig att göra
mig förstådd af Gr. Frölich, förra gången jag hade ordet, så
nödgas jag nu åter upprepa hvad jag då hade äran anföra.
Jag yttrade nemi., det jag önskade och anhöll, att R. o. Ad.,
icke gifvande efter för de personer, hvilka protesterat mot
voterings företagande i förstärkta .StatsUtsk., endast genom
prot.utdr. måtte gifva förstärkta StatsUtsk. tillkänna, all R.
o. Ad. ansåge något hinder icke möta för voterings företagande,
derigenom att BorgareSlts inbjudning ännu af R. o.
Ad. samt PresteSt. vore obesvarad. Då det enda skäl, som
prolestanterne i Utsk. åberopat såsom hinder för voteringen,
varit grannlagenhelen emot de båda sistnämnda Stånden, så
tror jag att R. o. Ad. icke behöfver göra något annat än förklara,
att R. o. Ad. icke anser såsom någon blist på grannlagenhet
mot sig, att voteringen går för sig. Hvad min egen
grannlagenhet beträffar, vill jag blott nämna, att jag på intet
vis godkänner Gr. Frölich såsom competent domare deröfver.
Gr. Horn: Då jag har det hedrande förtroendet att,
såsom ordförande i förstärkta StatsUtsk. vid denna riksdag,
handlägga ganska grannlaga frågor, så anser jag såsom en
pligt att redogöra för de å sig t er, hvilka i delta fall utgjort
min ledning. Jag är dertill så mycket mera föranlåten, som
jag hur hört en värd ledamot påstå, att jag icke, enligt hans
tanke, följt grundlagens föreskrifter. Jag får då erinra R.
o. Ad., att frågan om votering i förstärkt StatsUtsk., rörtde
de uti StatsUtsk:s betänk. N:o 5ii upptagna ämnen, är så
vidt utagerad, alt voter:s-propos:na blifvit icke allenast en
utan tvänue gånger godkända; all inbjudningen frun Borgare
-
Den 2cj Maj f. m.
St. icke det minsta haft afseende på sak, emedan delta Stånd
redan förut godkänt voterts-proposjna; att BorgareSt,, med
kännedom om det alltför betänkliga förhållande som uppstått
inom ett annat RiksSt., trott sig påskynda ärendet derigenom,
alt förstnämnda Stånd aflat den ifiågavarande inbjudningen,
hvilken jag anhåller alt få uppläsa, Den lyder
sålunda:
”S. D. Beslöt BorgareSt., att, såsom ett medel att påskynda
riksdagens allmänt efterlängtade slut, vänligen inbjuda
H, R, o. Ad. saint H, PresteSt. att instämma uti de beslut
BorgareSt. fattat uti de ännu ej definitivt afgjorda delar
af extra-statsregleringen, hvarom handlas i StatsUtskrs
utlåt, N:o 522, emedan, i den händelse H. R. o. Ad. samt
H. PresteSt. gå denna BorgareStts önskan lill mötes, R. Sits
beslut om hela extra-statsregleringen sålunda äro bestämda,
och för Exped.Utsk. intet vidare hinder mäter att nu genast
uppsätta förslag lill alla de underd, skrifvelse!' i ämnet, hvilka
af berörde statsreglering, så vidt den omfattas af StatsIJtskts
utlåt-.n Nös 354 oc^ 4^5, blifva en följd, eller för
StatsUtsk. att utarbeta fortsättningen af reglementet för riksgcont.
, och att föreslå R. St. den slutliga dispositionen af
återstoden uppå öfverskotten uti bancovinsten,’’
Denna inbjudning är daterad den to Maj, Då nu de
2 RiksSt,, till hvilka inbjudningen är ställd, endast i akt och
mening att så påskynda ärendet, alt Exped-Utsk. skulle komma
i tillfälle att uppsätta förslag till underd. skrifvelse derom,
och då dessa begge RiksSt , det oaktadt, ännu icke den
28 i samma månad upptagit densamma till afgörande, men
deremot BorgareSt., som afla tit inbjudningen, godkänt votertsproposma
äfven för andra gången; så ansåg jag mig, såsom
ordförande i det förstärkta StatsUtsk., icke tillständig!, att
emot §:n Reg.Fm längre uppskjuta det förstärkta SlatsUtskrs
åtgärd i ämnet; ty enligt denna §, åligger det ovillkorligen
förstärkta StatsUtsk. alt votera, så fort voter;s-propos:na
blifvit godkända. När jag således på, såsom jag ti or,
grundade skäl framställde en af dessa propostr till votering,
men betänkligheter inom Utsk. yppades att deröfver företaga
votering, så var detta visserligen icke något hinder för
mig alt låta voteringen fortgå, — jag säger det bestämdt —•
men jag yttrade, att, till följd af de afgifna protesterna, fann
jag betänkligt att företaga votering, såvida icke någon röst
inom Utsk. sådant uttryckligen begärde. Hade en enda röst
inom Utsk. yttrat: jag önskar votering, så hade jag
ovillkorligen låtit voteringen gå för sig. Så står frågan för
det närvarande. Då det nu blifvit yrkadt att lägga densamma
på bordel, så får jag hemställa, huruvida sådant låter
sig göra, då den angår ett ordningsmål, hvilket, efter
min tanke, genast bör afgöras. Det är endast fråga om, huruvida
förstärkta SlatsUtskts ordförande må äga någon betänklighet
att ånyo utfärda anslag till förstärkt Utsk:s sam
-
Den 29 Maj f. m.
ttianträde. Jag bär således här en enskild anledning alt påkalla
Ii. o. Ad:s föreskrift i delta fall) och jag hemställer
derföre, öm icke R. o. Ad. behagade ytlra sig öfver den
enkla frågan, huruvida någon betänklighet kan förefinnas
vid att företaga votering öfver de ifrågavarande punkterna
vid Utskts nästa sammanträde, hvilket är utsatt till Tisdags
e. m. kl. 6.
Hr von Hartmansdorff, Augt jag får vördsamt
fästa Ståndets uppmärksamhet derpå, att öfverläggningen
kommit att omfatta (vänne ämnen på en gång, Vi hafva
nemi. en inbjudning från BorgareSt. röride åtskilliga sUmmor,
hörande till extra-statsregleringen. Denna inbjudning
slår icke uppförd på föredragningslistan, på sätt Gr, Frölich
erinrat. Någon pröfning af densamma kan således icke äga
rom i dag, eller förrän målet kommit på listan. Delar följaktligen
ulan ändamål att nu uppehålla sig dermed, Den andra
frågan är förstärkta StalsUtskis anmälan, att de afBorgareStis
ledamöter, hvilka voro närvarande vid UtskiS sista
sammanträde, förklarat sig af grannlagenhet förhindrade alt
rösta öfver de frågor, anglde hvilka BorgareSt. gjort inbjudning
till R. o. Ad. samt PresteSt. Detta är således blott en
grannlagenhets-, en höflighels-fråga, och jag hemställer
derföre till de ledamöter, hvilka tagit saken mycket djupt,
huruvida man bör förutsätta, att med denna inbjudning åsyftas
något annat, än hvad deruti verkligen finnes uttryckt?
Jag tror icke, alt man bör säga om andra hvad man icke
vili tillåta dem att säga om sig sjelf. R. O. Ad. torde således
böra inskränka sin åtgärd till att endast svara på hvad som
blifvit frågadt, eller alt, på sätt Frih. Rehbinder för en
stund sedan yttrade sig, tillkännagifva, det R, o. Ad. ansåge
förstärkta StatsUtsk. icke vara af det Uppskof, Som blifvit
beslutadt rör:de pröfningen af BorgareSlts inbjudning, förhindradt
att företaga omröstning öfver alla de punkter, hvarom
den blifvit ifrågaställd. Lika med Gr. Horn har jag
trott, att en sådan invändning, som gjordes Uti förstärkta
StatsUtsk., aldrig hade behöfts. Men naturligtvis är det så
med alla grannlagenhets- eller höflighetsjäf, att man lagligen
icke behöft göra dem, utan att man går längre tillbaka än
lagen klafver. Efter min tanke hade förstärkta StatsUtsk.
ägt full rätt att genast företaga omröstning öfver dessa frågor;
ty grundlagen stadgar ingenting angide inbjudningar;
hvaremot Riksd.Ordn. innehåller bestämd föreskrift, att omröstning
i förstärkt StatsUtsk. skall äga rum sedan förberedelserna
äro gjorda. Dessa voro nu, på sätt Gr. Horn upplyst,
af det oförstärkta StatsUtsk. vidtagna. Det förstärkta
bade således icke bort underlåta att rösta.
Jag hemställer fördenskull, att R. o. Ad. mätte, utan
att gifva ål frågan någon annan form, än den, till hvilken
man är berättigad, nemi. den som BorgareSlts medlemmar
Den ag M a j {. m.
sjelfve gifvit henne, endast svara på deras framställning. Jag
tror icke alt med densamma är menadt något annat än deri
finnes uttryckt; och så länge något annat ej är sagdt, tillstyrker
jag R. o. Ad. att hvarken i öfverläggniogar eller beslut
förutsätta något annat.
Gr. Frölich: Jag anser det verkligen vara en lycka
för Slåndel, att nu hafva fått höra Hr von HartmansdorfFs
mening i delta fall. Hittills har det åtminstone för mig varit
svårt att fatta hvad de personer på andra sidan, hvilka
yttrat sig i frågan, haft för afsigt, då jag finner dem sins
emellan vara temmeligen oense. Frih. Boye har beklagat,
att BorgareStls inbjudning hvilat så länge oafgjord. R. o.
Ad. torde erinra sig, att j ig, då denna fråga förevar, yrkade
att inbjudningen genast borde bifallas; men att det var på
Hr von HartmansdorfFs begäran, och med understöd af den
vanliga plurali telen, som lieslutet blef, att frågan skulle uppskjutas.
Jag vill icke nu vidare yttra mig, huruvida ett sådant
uppskof verkligen ledt lill att höja eller sänka Husets
anseende. Det har blifvit mig enskildt af den värda ledamoten
tilIvitadt, alt jag skulle hafva bidragit till det sednare;
men efter den fras, som Hr von Hartmansdorff nyss citerade,
alt man icke bör yttra annat om sina motståndare,
än man vill atl de skola säga om en sjelf, så vill jag icke
inlåta mig uti någon vidare replik i delta afseende.
Hr Lagerheim har sagt, att om det vore möjligt, så önskade
han atl inbjudningen måtte företagas i dag. Jag hade
trott, att Hr Lagerheim, hvilken jag anser vara en capabel
man, skulle hafva känt grundlagens föreskrifter tillräckligt,
för att veta det något sådant icke låter sig göra.
I afseende på hvad Gr. Horn tillkännagifvit angtde sitt
eget handlingssätt inom det förstärkta StalsUtsk., så kan jag
för min del icke annat än hålla Hr Grefven räkning derför,
att han, då discussionen inom TJtsk. icke kunnat undvikas,
förklarat, att han skulle hafva låtit voteringen fortgå, om
en enda röst sådant fordrat. Jag vet i sanning icke hvad
man mera af ordföranden kunnat begära; man har icke kunnat
vänta af Gr. Horn mera grannlagenhet, än han visat i
delta fall.
Jag har äfven hört den anmärkning göras, att votenspropostne
öfver de nu omtvistade frågorna icke kommit på
det förstärkta SlatsUtsk:s föredragningslista förr, än just i
det ögonblick, då voteringen skulle försiggå. Detta är en
sak, hvaröfver jag nu icke kan yttra mig, då jag icke bestämdt
känner förhållandet, men hvilken jag emellertid hört
anföras, såsom en anledning, hvarför flere personer icke öfver
propostna velat votera vid det sednaste sammanträdet
inom Utskottet.
Hvad nu föröfrigt angår den behandling, som inom R.
o. Ad.
Den 29 M a j f. m.
o. Ad. bör tillkomma denna fråga, hvilken Gr. Horn, på sätt
och vis rikligt, ansett såsom ett ordningsmål, det vill suga,
såsom ett mål, hvilket icke kunde bordlaggas, så Får jag likväl
förklara, alt, elium jag äfven erkänner riktigheten af
Gr. Horns framställning deruti, att man icke borde nu yttra
sig om de andra Ståndens åtgärder i delta fall, kan jag dock.
icke instämma med honom deruti, alt R. o. Ad. holde fatta
något beslut i afseende på den hemställan, som det förstärkta
StalsUtsk. gjort. Ätt Gr. Horn, såsom ordförande
inom detta Utsk., önskar att hafva någon af Ståndet i detta
fall uttryckt opinion alt stödja sig vid, tinner jag icke
vara underligt; men att en sådan anmälan skulle kunna förmå
RiksStln alt gifva Utsk. en föreskrift, huru det hör uppfylla
sina åligganden, linner jag för min del ganska olämpligt.
Utsk. har i detta fall giundlagen att ställa sig till efterrättelse,
neli äger således att anställa votering, när allt
hvad grundlagen fordrar för en votering är färdigt. Hvarföre
RiksSttn skulle beledsaga ditti med något yttiande, kan
jag icke inse. Om Hr Frih. o. Landtm, skulle framställa
propos. på någonting sådant, så följer deraf, att dén skulle
komma att med både ja och nej besvaras, och Ståndet kunde
på det sättet komma att föreskrifva Utsk. en helt annan
form för ärendets behandling, än den grundlagen afsell. Jag
tror, att endast en häutydning på denna möjlighet bör öfvertyga
herrarne, att det icke går an, alt vi ingi uti någon
slags opinionsyttring rörtde förstärkta StatsUtsk:s anmälan,
hvilken jag anser hafva varit alldeles öfverflödig, isynnerhet
som inom det förstärkta StatsUtsk,, efter hvad jag vill
förmoda, icke hålles något discussionsprot., i följd hvaraf
del nu afgifna prot.uldr., om det än blifvit jusleradt, endast
är att betrakta såsom en hors-d’oeuvre.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag anser mig vid
detta tillfälle hvarken höra eller behöfva ingå i någon undersökning,
ang:de hvilken eller hvilka sorn varit orsaken
till det omförmälda förhållandet inom det förstärkta StatsUtsk.
, antingen det varit BorgareSt., som gjort inbjudningen,
eller de 2 andra Stånden, till hvilka inbjudningen var ställd,
hvilka icke behagat företaga densamma till afgörande, eller
ordföranden inom det förstärkta StalsUtsk., som sammankallat
nämnda Utsk. innan inbjudningen blifvit pröfvad, eller
protestanterne, hvilka icke velat deltaga uti voteringen. Det
angelägnaste är att komma lill del önskade resultatet, eller
ali få en votering i denna fråga inom förstärkta StatsUtsk.,
och i det fallet vet jag ingen bättre åtgärd, än dea Frih.
Boye föreslagit, för alt undanrödja de betänkligheter, som
inom det förstärkta StatsUtsk. uppstått mot företagande af
en sådan votering. Efter hvad jag har mig bekant, blifver
det plenum Tisdags f. tu. örn R. o. Ad. då behagade företaga
25 H. 54
D c i) 29 31 a j f. m.
BorgareSCs inbjudning, samt densamma antingen antaga eljer
afslå, oell om, såsom jag vill hoppas, en dylik åtgärd
blefve vidtagen inom PresteSt., så finnes icke mera någon
rimlig anledning för det förstärkta StatsUtsk. alt undandraga
sig votering vid dess nästa ^sammankomst, hvilken är utsatt
till Tisdags e. m. Om R. o. Ad. åter fattar ett sådant
beslut, som Frih. Rehbinder och Hr von Hartmansdorff föreslagit,
så skulle de inom det förstärkta Utsk., som vilja
hindia votering, ifall någon sådan afsigt der existerar, kunna
säga: ja, R. o. Ad. har ännu icke besvarat inbjudningen,
saken qvarstår således i samma skick som förra gången, oell
vi kunna derföre icke votera.
På dessa skål önskar jag, alt R. o. Ad. målte besluta
att företaga BorgareSlrs inbjudning genast vid början af nästa
plenum, och hvad förstärkta StatsUtskrs anmälan angår,
så yrkar jag att densamma måtte läggas till handlingarna.
Frih. Ceder s t rom , Anders: Innan jag ingår i pröfning
af hufvudsaken, så vill jag, i anleda, af Hr von Hartmansdorffs
yftrande, upplysa, att utom Hr Schartau och de
öfriga ledamöterna af BorgareSt, som protesterade mot företagande
af votering inom det förstärkta StatsUtsk., så uppstod
äfven riksdagsmannen af BondeSt., Sven Heurlin, och
förklarade, att han icke kunde deltaga i samma votering,
emedan han ansåg olagligt att företaga votering, innan R. o.
Ad. samt PresteSt. utlåtit sig öfver BorgareSt:s inbjudning.
Hvad sjelfva saken angår, instämmer jag med Frih. Tersmeden.
Jag beklagar, att vid denna fråga grundlagens föreskrifter
blifvit så litet efterföljda, hvilket i första rummet
härleder sig ifrån de oriktiga vo!er:s-propos:r, som SlatsUtsk.
uppställt; men sedan emedlertid dessa blifvit godkända,
så vet jag' intet lämpligare sätt att komma till en votering
inom det förstärkta StatsUtsk., än alt R. o. Ad. måtte undanrödja
de förekomna betänkligheterna derigenom, alt R. o.
Ad. besvarar BorgareSlts inbjudning, och jag önskar således,
i likhet med Frihtne Boye och Tersmeden, att denna fråga
mätte förekomma först bland målen lili nästa plenum.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komrae
att fortsättas på e. ro. kl. 6.
Frih. Boye: En värd talare, Hr von Hartmansdorff,
har erinrat derom, att föremålet för vår öfverläggning i denna
stund vore den anmälan, som inkommit från det förstärkta
StatsUtsk, och som nu här vidare blifvit muntligen utvecklad
af detta Utsk:s ordförande. Må den värde talaren tillåta
mig att erinra honom derom, alt jag icke af de många
talare, som här yttrat sig, förnummit eller trott mig finna,
att någon syftat utom ämnet; men han torde äfven tillåta
mig att yttra en lanke, huruvida någon åtgärd, till följd af
förstärkta StatsUtsk:s hemställan, bör vidtagas eller icke,
D c n 29 M a j f. m.
äfvensom, i fall ett svar bör gifvas, hurudan! delta svar
l)ör- blifva, oell att denna tanke kan vara olika hans egen.
Jag måste då förklara, ali, så långt det är aflägse från mig
alt någonsin vilja bestrida Gr. Horn, at! inom detta Hus,
såsom medlem deraf, pröfva, uppfatta oell öfvergå till hvilken
åsigt af ämnet, som han behagar, så måste jag likväl
qvarstå vid den tanke, att hvarken han, såsom ordförande
uti det förstärkta StatsUtsk., eller någon annan ledamot af
detta Utsk., kan äga rättighet alt ingå i någon pröfning af
inbjudningens beskaffenhet, ändamål och innehåll, emedan en
sådan pröfning tillhör icke Utsk. ulan Stånden, och jag kan
således icke undgå all äfven, med den aktning som jag hjertligen
bär för Gr. Horn, beklaga, att han tillåtit sig att resonera
om hvad BorgareStts inbjudning hade för ändamål, ty detta angår
icke det förstärkta StatsUtskotlet.
Sedan jag nu besvarat dessa anmärkte, anhåller jag alt
få yttra några ord angtde det sätt, hvarpå Gr. Frölich uppfattat
mina ord, angtde de förhållanden, som ägt rum inom
det förstärkta StatsUtsk. Om jag icke vore så van vid alt
Gr. Frölich misslydde min mening, så skulle det förundra
mig att han gjort det vid delta tillfälle. Jag beklagade alt
Gr. Horn vidtagit ett steg, som af min rättskänsla ogillades,
det nemi., att på föredragningslistan i förstärkta StatsUtsk.
upptaga [rågan örn ämnen, som ännu icke erhållit sin slutliga
beredning, då trodde jag sannerligen, att jag ylliat eu
mening, rakt stridande emot den som Hr Grefven tyckes
hafva tillegnat mig, eller alt jag skulle hafva önskat, det
■voteringen måtte fortgå.
Jag förnyar min anhållan derom, att Hr Frih. o. Landtm,
ville gifva oss propus, derå, att inbjudningen måtte uppföras
såsom första målet på föredragningslistan uti det plenum,
sorn infaller nästa Tisdags f. 111., då vi alltförväl kunna afgöra
den innan e. m., och derigenom sätta Utsk. i tillfälle
att vid sitt sammanträde samma e. m. afgöra frågan. Om
det är en sorglig sanning, alt ett slags ojemnt förhållande
Iller än en gång uppstått RiksStJn emellan, så frågar jag: kan
det vara välbetänkt alt onödigtvis framkalla en sådan ojemnhet?
När vi nu alltförväl Tisdags f. m. kunna undanrödja
alla de betänkligheter, som uppstått emot votering uti förstärkta
SlatsUtsk., när vi kunna det och icke göra det,
månne icke en sådan tydning kan gifvas åt vårt förhållande,
att vi hafva kastat en bravad åt BorgareSt.? Är det detta
J viljen, mine herrar? Nej! visst icke — det vill ingen af
oss; men jag hemställer lill eder sjelfva, 0111 det icke kan så
uttydas.
Jag förnyar min anhållan om propos. derpå, alt förstärkta
StalsUtskls anmälan lägges till^handlingarna.
Hr Hjerta, Lars: Denna fråga synes befinna sig i den
lyckliga ställning, att den kan afgöras utan splittring af nå
-
4^8
Den ag M a j fm.
gra pnrtiåsigter. Nästan alla de talare, som liär yttrat sig,
synas nemligen haft mer eller mindre rätt tili hvad de hvar
för sig hufvudsak ligen yttrat. Frih. Boye har rätt deruti,
att ingen af R. o. Ad. vill utkasta en bravad åt BorgareSt.
Gr. Horn åter anser jag hafva haft rätt deruti, att han låtit
inberätta förhållandet till R. o. Ad., äfvensom att del berott
på Hr Grefven att uppföra de ifrågavarande målen på
förstärkta StatsUtskrs föredragningslista, samt att uppskjuta
voteringen deröfver då dess laglighet sattes i fråga. Hr von
H artmansdorfF åter har haft rätt deruti, alt här voro 2
skiljaktiga frågor, hvilka icke boede sammanblandas, och slutligen
svnes mig Gr. Frölich, Frih. Tersmeden och Frih.
Boye hafva haft rätt deruti, att man icke borde ingå med
något svar till det förstärkta StatsUtsk., utan lagga dess prol.-  »i leir. lill handlingarna. Det är redin af Gr. Frölich anmärkt, al t
R. o. Ad. icke är någon competenl domare att dömma öfver,
huruvida del förstärkta S'alsUtsk. förfarit grundlagsenlig!
eller grundlagsvidrigt. Ett svar från R. o. Ad. skuTle
icke kunna innefatta någonting annat, än att R. o. Ad.,
för sin del, icke anser något hinder möta för företagande af
votering inom det förstärkta StatsUtsk.; men ett sådant tillkännagivande
behöfves icke, då R. o. Ad. godkänt voter:sproposma.
För alt komma ifrån denna sak, ju förr desto
hellre, synes mig då vara lämpligast, all man sönderdelar
frågan i tvänne delar, och först lägger förstärkta StalsUlsk:s
prot utdr. till handlingarna, samt sedan särskildt beslutar
huruvida BorgareSlts inbjudning skall företagas i nästa plenum
eller icke; och härpå anhåller jag om Hr Frih. o.
Landtnäs proposition.
Hr Lagerheim: Alt det står hvarje ledamot fritt att
yttra en önskan, hvars uppfyllande lian sjelf icke för ögonblicket
anser möjligt, lärer icke kunna bestridas. Det är således
icke med rätta, som jag i detta afseende fått uppbära
förebråelser af Gr. Frölich. Jag yttrade förra gången, då
jag hade ordet, att om det vore möjligt, så önskade jag helst,
att frågan om inbjudningen nu kunde företagas; men dessa
ord innebära ju tydligt, att jag icke ansett sådant kunna
medgifvas, och detta så mycket mera, som jag derifrån ledde
mig till det resultat, att jag önskade att inbjudningen
mätte uti nästa plenum såsom första mål upptagas. Då det
nti blifvit upplyst, att plenum hos R. o. Ad. kommer att
inträffa Tisdags f. m., så är det fullkomligen tillräckligt,
om inbjudningen hlifver företagen då, emedan i sådan händelse
inbjudningen i alla fall hlifver afgjord före förstärkta
StatsUtsk:s nästa sammanträde, som lärer inträffa Tisdags
e. m.; och del är endast ett sådant resultat som jag önskat,
för att undanrödja alla hinder för företagande af votering
inom förstärkta StatsUtsk. Jag fortfar alltså i mitt förra
yrkande, alt R. o. Ad. måtte besluta att företaga inbjudnin
-
Den 29 M a j f. m.
4j9
gen såsom första mål uti nästa plenum; ty att, samm en
viiid ledamot föreslagit, endast fästa sig vid det i förstärkta
SlatsCJtskiS anmälan förekommande ordet grannlagenhet, och
till följd deraf inskränka sitt svar endast till en förklaring
alt R. o. Ad. icke anser grannlagenheten emot R. o. Ad.
höra lägga något hinder i vägen för voterings företagande
inom förstärkt StatsUlsk., tror jag icke göra tillfyllest.
Flr von Hohenhausen, Michael Silvius; Jag
anser denna fråga hafva en sida, som kari vara af en ganska
vådlig beskaffenhet, om man genom någon slags åtgärd
vill inrymma tanken derpå, alt ett förstärkt Ulsk. kan gifva
RiksSltn föreskrifter. Sådant vore ett äler försälta sig under
de beryktade R. Sl:s commissioners välde, och att göra
RiksScn endast till ett supplement för Ulskrri. Denna flaga
tror jag rätteligen bör delas i 1 delar; ty ett är frågan
0111 att svara el t Utsk., och ett annat är frågan 0111 att besvara
ett RiksSt. Det förstärkta SlatsUtsk. har alldeles icke
någon rättighet att ålägga oss att företaga BorgareScs inbjudning.
Denna inbjudning finnes dessutom icke nu på
föredragningslistan, hvarföre all öfverläggning derom är obefogad.
Allt utlåt, i afseende på denna inbjudning bör således
uppskjutas till dess inbjudningen blifver i vanlig ordning
föredragen. Deremot anser jag, då icke allenast af ordföranden
inom det förstärkta SlatsUtsk. blifvit anmäldt livad
sig inom della Utsk. tilldragit, utan äfven ett prot.utdr.
derom från Utsk. till oss blifvit afsändt, alt det är ganska
lämpligt, att detta Utsk. äfven erhåller ett svar, och della
svar tror jag och böra innefatta någonting annat, äu de
enkla ord Hr von Hartmansdorff föreslagit.
Gr. Horn: Att jag önskade det inbjudningen varit afgjord,
innan voteringen inom det förstärkta SlatsUtsk. företogs,
följer tydligt deraf, att jag, då inbjndningen inkom, yrkade,
att den skulle omedelbart företagas till pröfning. Denna
min åsigt blef dock undertrycki, och R. o. Ad. beslöt
att uppskjuta densammas föredragning lills vidare. Del var
mig icke heller obekant, att densamma afven inom PresteSt.
hvilade oafgjord. Såsom ordförande inom det förstärkta
SlatsUtsk., var det min skyldighet alt göra efterfrågan
derom. Till följd deraf ansåg jag mig äfven i det längsta
böra uppskjuta voteringen öfver dessa frågor; men jag ägde
äfven en annan skyldighet, vida utöfver denna grannlagenhet,
nemi. att ställa mig till efterrättelse 6g §:n Reg.F:n,
hvilken icke medgifver att uppskjuta voteringar inom förstärkt
SlatsUtsk., derföre att inbjudningar blifva oafgjorda;
ty sådana kunna möjligen ligga oafgjorda till nästa riksdag;
och jag vet icke, huru en ordförande inom förstärkt Ulsk.
skulle kunna finna någon ursägt, om han, i afvaktan på afgörande!
af en inbjudning, dröjde så länge med alt företaga
votering, att den möjligen icke komtne ali äga rum under
43o
D c 11 39 Maj f. m.
loppet af riksdagen. Det skulle ju kunna Lända, att det förstärkta
StatsUlskts sammanträde haft för afsigt alt bringa
frågan å bane och att att förmå de 2 RiksSCn att yttra
sig öfver BorgareSljs inbjudning. Jag vill icke säga alt detta
egentligen varit afsigteo; men milt syftemål var att få ett
skyndsamt slut på frågorna, och det ansåg jag skulle säkrast
på ett eller annat vis beredas, genom att framställa dem till
votering i förstärkta Utskottet. Man liar sagt, alt förstärkta
StatsUlsk. icke bade beböfL taga kännedom 0111 den inbjudning,
sorn BorgareSt. allåtit, och alt det således icke tillkommit
delta Utsk. alt afgifva något omdöme i afseende på
denna inbjudning; men då densamma blifvit det förstärkta
SlatsUtsk. meddelad in extenso, så kan jag icke inse alt meningen
dermed kunnat vara någon annan, än att Utsk. skulle
taga kännedom af dess innehåll. Det var på grund af kännedomen
om delta innehåll, som protestanterne ansågo alt
votering icke kunde företagas, och deraf åter Lief en följd
att det förstärkta Utsk. måste utlåta sig öfver huruvida voteringen
borde ske eller icke. — I sakens närvarande skick
skulle visserligen jag, i likhet med flera andra, som här yttrat
sig, helst önska, alt inbjudningen kunde förekomma först
bland målen uti nästa plenum. Jag har likväl den betänklighet
att ingenting dermed vinnes; ty måhända kan ett sådant
beslut deröfver komma alt fattas, sorn snarare skulle
aflägsna än befordra en votering inom förstärkta StatsUlsk.
Jag bär nemi. bort den supposition yttras, alt meningen
skulle vara alt uppskjuta det definitiva afgörande! af inbjudningen,
till dess det visat sig huruvida BondeSlis ledamöter ville
ingå på att votera öfver de nu ifrågavar. punkterna. 1 händelse
ett sådant beslut skulle blifva fattadt nästa gång då
inbjudningen föredrages; så hemställer jag, om icke den
bravad, hvilken Frih. Boye omtalat, snarare skulle komma
att äga runi, än om R. o. Ad. förklarade, att intet hinder
å dess sida skulle möta för företagande af votering inom
det förstärkta Utsk. Jag har förut yttrat, att icke något
RiksSt. är berättigadt att lägga hinder i vägen för det förstärkta
StatsUtsk:s lagenliga förhandlingar. I min tanke är
således denna förklaring öfverflödig, men den kan dock tjena
att undanrödja betänkligheterna hos dem, hvilka äro af annan
mening; och jag tager mig äfven friheten alt erinra det
voteringen inom det förstärkta Utsk. blifvit uppskjuten, men
alldeles icke hindrad.
Hr Pal mc rån tz , Job. Mauritz: Det torde obestridligen
vara ganska betänkligt att antaga, det underlåtenhet
att besvara en inbjudning skulle lägga hinder i vägen för
förstärkta StatsUtsk. att afgöra den eller de frågor, hvarom
den obesvarade inbjudningen handlar. I sådan händelse
skulle ett Stånd kunna under bela riksdagen förhindra dessa
frågors slutliga afgörande. Jag kan således icke finna annat
I) c ii uy Maj f. ui.
än att Gr. Horn haft fullkomlig anledn. att lill votering framställa
propos. å de frågor, sorn BorgareStis ilrågavar. inbjudning
afser; men då BorgareSt:s ledamöter i förstärkta StatsUtsk.
, af uppgifven grannlagenhet emot R. o. Ad. samt PresteSt.
, vägrat att i voteringen deltaga innan dessa 2:ne sistnämnda
Stånd sig öfver inbjudningen utlåtit, samt Hr ordföranden
inom del förstärkta StatsUtsk. af sådan orsak ansett
sig böra inställa voteringen; så kan jag icke i likhet
med Frill. Rehbinder finna, att R. o. Ad. nu borde på det
sättet uttrycka sin grannlagenhet tillbaka emot BorgareSt.,
att R. o. Ad. förklarade det voteringen finge för sig gå, ulan
hinder deraf att inbjudningen ännu icke blifvit besvarad.
En under närvar, förhållanden sålunda uttryckt grannlagenhet
kan jag icke förstå. Det riktigaste och mest grannlaga
måtte väl vara, att till pröfning företaga den omtvistade inbjudningen
oell dymedelst göra slut på allt krångel. Jag
får således, sedan discussionen nu så länge onödigtvis fortfarit,
förena mig med Frihtne Tersmeden och Boye uti devas
anhållan, att R. o. Ad. ville lägga till handlingarna förstärkta
StatsUtskts prol.utdr. och besluta alt BorgareSt:s
prot.utdr. med den ifrågavar. inbjudningen måtte uppföras
främst på föredragningslistan till nästa plenum.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag hor egentligen
blott begärt ordet för att fä tillkännagifva, att jag till
alla delar instämmer med Frih. Tersmeden, likasom att jag
betviflar, att det ändamål man åsyftar, eller att undanrödja
hindren för votering inom förstärkta StatsUtsk., vinnes derigenom,
alt R. o. Ad. endast allåter ett prot.utdr. lill detta
Utsk., med lillkännagifvande deraf att R. o. Ad, icke anser
något slags grannlagenhet emot R. o. Ad. böra hindra Utsk.
från alt votera öfver dessa frågor. Det är alltför möjligt
och sannolikt, att de personer, hvilka vid förra sammanträdet
ansflgo sig förhindrade att i förstärkta StatsUtsk. votera
öfver frågor, hvilka icke blifvit handlagda till slut, skulle
förblifva vid samma tanke oaktadt ett så beskaffad! tillkännagifvande
från R. o. Adis sida; och man kan visserligen
med skäl säga att frågan icke blifvit slutligen handlagd,
då en inbjudning, som derå har afseende, ännu icke blifvit
besvarad.
Hr Prinzensköld, Carl: Sedan Gr. Horn i sin egenskap
af det förstärkta StatslJtsk:s ordförande tillkännagifvit
förloppet vid detta Utsk:s sednaste sammanträde och de åtgärder
som han i anledn. deraf vidtagit, så har jag hört
Gr. Frölich yttra, att han vore skyldig att tro på riktigheten
af Gr. Horns framställning. Gr. Frölich har äfven nämnt,
att han hört berättas alt voter:s-propos:ne uti de nu omtvistade
frågorna blifvit så sent anslagna, att ledamöterne
inom det förstärktaUtsk. icke baft tillfälle att om dem taga
kännedom. Vidare har Hr Grefven förmodat, att något
Den 29 Maj f. m.
discussionsprot. inom Ulsk. icke vid della tillfälle blifvit
fördl, oell alt således livad den ene eller andie ledamoten
yttrat endast linnde vara kändt genom livad man inhemtat
af de vid tillfället närvarandes berättelser. Jag kan icke
annat än uttrycka min förundran deröfver, att Hr Grefven
begagnar ett så förblommeradt språk; då hvar oell en, sorn
var närvarande vid förstärkta StatsUtskis sista sammanträde,
lärer erinra sig, alt äfven Hr Grefven dervid varit tillstädes
såsom åhörare. Om Hr Grefven derföre baft någonting
att anmärka emot hvad som dervid passerat, så hade
lian kunnat göra det med full sakkännedom, emedan han
både hört och sett alltsammans.
I sjelfva saken har jag intet annat att yttra, än att jag
till alla delar förenar mig med Hr von Hartmansdorff.
Gr. Frölich: I händelse det behöfves något vittne lill
bekräftande af Gr. Horns yttrande, förklarar jag mig villig
att tillkännagifva den del af discussionen, sorn jag uppfattade
vid mitt tillfälliga inträde här uti salen under det
förstärkta StatsUtsk:s sednaste sammanträde. Någonting annat
tror jag mig icke behöfva svara Hr Printzensköld.
Frih. Rehbinder: Med afseende å Frih. Sprengtporten
yttrande vill jag endast laga mig friheten yttra några
få ord. Om, på säll jag föreslagit, R. o. Ad. skulle förklara,
att icke något hinder funnes för voterings företagande
inom förstärkt StatsUtsk. af den grannlagenhet, som man
velat visa R. o. Ad. samt PresteSt., och detta sednare Stånd
jemväl skulle fatta ett dylikt beslut; så tror jag i sanning
icke, att de så kallade protestanterne, åtminstone på denna
anledn., kunna fortfara uti sin protest. Hafva de något annat
skäl, hvarför de icke vilja votera, så har man svårt
att undanrödja detsamma innan man fått veta hvaruti
det egentligen består. Jag anser i öfrigt, att vi icke böra
låta tvinga oss att företaga inbjudningen förrän i laglig ordning.
Frih. Boye: Jag begärde ordet i anledn. af Hr von
Hohenhausens yttrande. Han har yrkat, alt frågorna böra
skiljas åi; men till honom sjelf hemställer jag, hvartill ett
sådant åtskiljande skulle tjena, då, genom den enas afgörande,
den andra äfven de facto är afgjord; ty då ett förs t ä 1 k t
tltsk. alltid beslutar med R. Sl:s rätt, så kan jag icke inse
hvartill det skulle kunna gagna, alt upptaga den ifrågavar.
inbjudningen, sedan det förstärkta StatsUtsk. redan afgjort
saken. Om ett sådant svar skulle lemnäs, som det
Hr von Hartmansdorff föreslagit, så innebär det att R. o.
Ad. icke vill afgöra inbjudningen, och det är något, som jag
måste bestrida; men derföre vill jag för ingen del bestrida
att frågorna så till vida må skiljas åt, att Hr Frih. o. Landtm,
först läcktes gifva oss propos. på att lägga förstärkta Stats
Utsk:s
-
D e n ag Maj f. m.
/|3J
UlsTvts prot.utdr. till handlingarna, samt sedan att BorgareS:ts
inbjudning måtte uppflyttas till första rummet på föredragningslistan
för nästa plenum. Jag bekänner, att jag kanske
icke rikligt uppfattade Gr, Horns sednaste framställning,
men mig förefaller det oförklarligt, huru, om B. o. Ad. nfgör
inbjudningen, några betänkligheter mot voteringen inom
Utsk. skulle kunna qvarstå; ty antingen R. o. Ad. skulle
afslå eller antaga inbjudningen, måste betänkligheterna försvinna.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: R. o.
Ad. har under denna riksdag så väl sjelft aflåtit inbjudningar
lill de öfriga MedStånden, som äfven från dem emottagit
och antingen jakande eller nekande besvarat dylika,
så att R. o. Ad. har godkänt praxis i afseende på rättigheten
att aflåta inbjudningar. Vid sådant förhållande anser
jag, att Ståndet skulle handla högst inconseqvent, om icke
BorgareStts nu ifrågavar. inbjudning blefve på samma sätt
sorn de öfriga behandlad; och då BorgareSt. med sin inbjudning
afselt att förekomma en votering i förstärkta SlatsUtsk.
, så måste också denna fråga först afgöra:, innan voteringen
kan äga rum. I annat fall blefve det ju att handla
bakfram, om man försl voterade inom förstärkta
och sedan yttrade sig öfver den inbjudning, som sk rille förekomma
samma votering. En ledamot har hemställt, huruvida
det skulle kunna stå ett Stånd öppet, att genom vägran
af svar på en inbjudning belt och hållet förekomma
votering i förstärkt StatsUtsk. Jag tror icke alt något
sådant står i ett Stånds makt; ty i händelse ett RiksSt.
skulle förklara, alt det icke ville yttra sig jakande eller nekande
öfver en till detsamma ställd inbjudning, så måste
det likväl vara det Stånds rättighet, som aflåtit inbjudningen,
att densamma återkalla; och så länge icke BorgareSt.
återkallat den omtalade inbjudningen, anser jag att förstärkta
Sta!sUtsk:s ordförande icke bort företaga de frågor, hvar
om inbjudningen handlade, till afgörande inom Utskottet.
1 afseende på den behandling, som frågan nu bör löna,
förenar jag mig helt och hållet med Frih. Boye och anhåller
att vi måtte undfå propos. på att lägga förstärkta
StatsUtskrs anmälan till handlingarna, och besluta företagandet
af BorgareStts inbjudning såsom första målet uti nästkommande
plenum.
Gr. Horn: Jag ber om ursägt för det jag ännu en gång
besvärar R. o. Ad. med ett yttrande; men jag finner ettsärdeles
misstag vara begånget af den sista värda talaien.
Lika med flera andra talare har Hr Cederschjöld trott alt
BorgareSlls inbjudning rörde sak; men det gör den alldeles
icke. Det har ingalunda varit BorgareSt:s mening att genom
inbjudningen förhindra en votering inom förstärkta
25 H. 55
434
Den ag M a j f. m.
StatsUlsk., ulan BorgareSt. säger uttryckligen uti sitt prohutdr.
, att den blifvit aflåten för att fortskynda ärendenas
gång. Jag hemställer då, om det icke vore en grannlagenhet
emot BorgareSt. att påskynda utgången genom det verksammaste
medel, som man hade till hands, hvilket var att
ofördröjligen votera öfver saken. Jag hemställer äfven, huruvida
en ordförande i förstärkt StatsUtsk. verkligen skulle
kunna stå till svars för alt fördröja en votering så länge alt
K. M. under tiden kunde låta afblåsa riksdagen; och K. AI,
behöfver icke på förband gifva tillkänna 'alt inom så och
så många dagar låter jag afblåsa riksdagen, utan det har
handt förr och kan hända äfven lill, att roan vet ingenting
utaf när den skall slutas, förr än trumpeten blåser. För
alt nu emedlertid komma till något slut i saken, vet jag ingen
lämpligare utväg, än att Pr. o. Ad. malte besluta alt
företaga inbjudningen såsom första målet uti det plenum,
som infaller Tisdags f. in. Jag önskar blott alt beslutet
burom mätte blifva af den bindande Traft, att det icke åter
då må kunna gå för sig att än vidare uppskjuta afgörandet
af saken, utan att den ovillkorligen måste vara afgjord
Tisdags f. 111., så att alla hinder må varda undanröjda för
att samma dag på e. m. företaga votering öfver frågorna i
förstärkt Statsutskott.
Hr von Hartmansdorff: Innan jag yttrar mig i sjelfva
saken vill jag tillrättavisa sådana yttranden, sorn blifvit
mig tillagda och hvilka jag icke haft. Det sades nemi. att
jag ansett kinkigt och äfventyrlig! att förena de båda frågorna.
Sådana ord hafva icke gått från mina läppar i dag.
I afseende på hvad som här blifvit anfördt i sak, får jag, instämmande
med hvad Hr von Hohenhausen redan anfört,
tillstyrka, att R. o. Ad. genom sina åtgärder vid del ta tillfälle
icke, såsom en och annan talare här gjort, måtte förutsätta,
alt BorgareStis ledamöters vägran att deltaga uti
voteringen inom det förstärkta StatsUlsk. härrört från något
annat än det skäl desse ledamöter sjelfve inom Utsk.
uppgifvit, samt alt Pr. o. Ad. alldeles icke måtte fatta något
beslut om inbjudningens upptagande lill pröfning, på grund
af det förstärkta StalsUtskis gjorda anmälan, utan nu endast
befatta sig med den så kallade grannlagenhetsfrågan. Hvad
PresteSt. beträffar, så lärer det redan hafva fattat ett sådant
beslut, sorn blott undanrödjer de betänkligheter, hvilka
yppat sig emot företagande af votering till följd af grannlagenhet
emot de Stånd, hvilka icke utlåtit sig öfver inbjudningen;
och jag anhåller nu, i öfverensstämmelse med hvad
jag förra gången yttrade, att få underställa R. o. Ad. följande
förslag lill beslut i detta afseende:
”R. o. Ad. finnér förstärkta StalsUtskis anmälan icke
föranleda någon annan åtgärd, än Ståndets förklaring, att
för omröstning uti förstärkta StatsUtsk. roude extra
-
D c n 29 Maj f. m.
435
sfatsteglertn intet hinder Ian å R. o. Ads sida möta af den
omständighet, att Ståndet uppskjutit pröfningen af Vallöf].
Bor g are Sits inbjudning.”
Gr. Frölich: Hr von Hartmansdorffs nu afgifna förslag
till propos. är väl så lill vida bättre, än det förut af
honom framställda, sorn detta sednare är inskränkt endast till
att uttrycka den åsigt R. o. Ad.i detta fall från början har
ägt; men just derföre anser jag också detta förnyade t i 11—
kännagifvande vara alldeles öfverflödigt, emedan R. o. Ad.
i alla fall endast kan yttra huru det för sin del anser saken.
Såsom jag förut har yttrat, hade det alldeles icke beliöfts,
att förstärkta StalsUtsk. aflåtit något prot.utdr. till
Stånden, ulan hade det varit tillräckligt att della Utskts
ordförande anmält de betänkligheter, som yppat sig för voterings
företagande inom Utsk., på det Stånden måtte lindam
ödja dessa betänkligheter. Följaktligen behöfves icke
heller något svar till det förstärkta SlatsUlsk., utan det är
svar nog alt belänkligheterne blifva undanröjde. Jag lager
mig friheten ännu en gång erinra R. o. Ad., att jag, då BorgareStts
inbjudning lill R. o. Ad. inkom, yrkade, att densamma
måtte genast antingen bifallas eller afslås, men att det
var på Hr von Hartmansdorffs inrådan, som R. o. Ad. beslöt
alt uppskjuta pröfningen deraf tills vidare. Det är således
Hr von Hartmansdorff, hvilken är orsaken till den kinkiga
ställning, hvaruti saken nu kommit, och till den långvariga
discussion, som nu bär blifvit förd. Om jag kunde
rätt förstå hvad egentligen det hemliga syftemålet med Hr
von Hartmansdorffs sednaste framställning vore — ty att det
finnes något sådant syftemål derunder, derom är jag öfvertygad,
— så skulle jag äfven deröfver yttra mig; men sorn
delta är för mig doldt, så nödgas jag inskränka mig till att
anhålla det R. o. Ad. icke ville instämma uti Hr von Hartmansdorffs
begäran, ulan att Ståndet mätte fatta el t sådant
beslut, sorn Frihtne Boye och Tersmeden, Hr Hjerta m. fl.
tillstyrkt.
Hr Cederschjöld: Gr. Horn har emot mitt förra anförande
anmärkt, att BorgareStts inbjudning icke afsett sak,
och alt således min framställning hvilade på en oriktig
grund. Jag tror att detta är ett misstag af Hr Grefven.
Att BorgareStts inbjudning angår sak visar sig klart derutaf,
alt i händelse densamma skulle antagas, så följer deraf att
det blefve 3 Stånds beslut uti de frågor, hvilka inbjudningen
angår, och alt all votering derom i förstärkt StatsUtsk. således
skulle förfalla. Gr, Horn har vidare hemställt, huru en
ordförande inom förstärkta StatsUtsk. skulle kunna ansvara
för uraktlåtenheten att votera inom berörde Utsk., då voteris-proposjna
för en sådan omröstning af Stånden blifvit
godkända. Jag tror icke att någon kunde lägga ordföranden
lill lust, att han uppskö.le alt föranstalta votering in
-
436
Den 39 Maj f. ra.
till dess frågan blifvit fullständigt utredd, och det är boil
icke, så länge det ännu återstår för 2:ne RiksStånd att yttra
sig öfver en inbjudning, som dermed äger gemenskap. Om
R. o. Ad., på sålt Hr von Hartmansdorff begärt, skulle förklara
att något hinder å R. o. Ad:s sida icke möter företagandet
af votering inom förstärkta SlatsUtsk., så hade R.
o. Ad. äfven i och med detsamma indirect afgjort inbjudningen;
ty det är naturligt, att om R. o. Ad. skulle antaga
densamma, så uppstode derigenom ett hinder å R. o. Ad:s
sida emot denna votering; och således då R. o. Ad. förklarar
alt något hinder icke möler, så är det detsamma sorn
att säga, att R. o. Ad. ämnar afslå inbjudningen. Jag kan
således icke inse hvarföre Ståndet genom att fatta ett sådant
beslut, som det Hr von Hartmansdorff föreslagit, skulle
gå pröfningen af inbjudningen i förväg.
Efter hvad jag nu hört, har PresleSt. lagt inbjudningen
till handlingarna. Om R. o. Ad. förfar likaledes, så kommer
saken i sitt rätta skick. Jag tillstyrker således att R.
o. Ad. måtte lägga till handlingarna förstärkta StatsUtsk:s
anmälan och besluta att uti nästa plenum, såsom första målet,
företaga BorgareStts inbjudning.
Frih. Cederström, Anders: Jag kan icke föreställa
mig, att R. o. Ad. skulle fatta ett beslut, hvilket icke egentligen
kan hafva något ändamål , såsom förhållandet är med
det sora Hr von Hartmansdorff föreslagit; ty inom det förstärkta
StatsUlsk. protesterades emot votering, icke allenast
af BorgareStts ledamöter, ulan äfven af en ledamot af BondeStåndet.
Dennes protest grundade sig just på det skäl, att
han af grundlagen ansåg sig förhindrad att deltaga i voteringen,
så länge inbjudningen ännu var oafgjord. Betänkligheterne
blifva således icke undanröjde genom ett så beskaffadt
svar till det förstärkta StatsUtsk., som det Hr von
Hartmansdoff föreslagit, utan säkerligen kommer det att vid
Ulsk:s nästa sammanträde i sådan händelse gå på samma
sätt som förra gången. Jag kan följaktligen för min del
icke finna någon annan åtgärd riktig, än den att lägga till
handlingarna förstärkta SlatsUtsk:s anmälan, och alt derefter
med första företaga BorgareStts inbjudning.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Att lägga till handlingarna
en skrifvelse från förstärkta StatsUtsk., som synes påkalla
ett svar, då detta Utsk. anmält att det funnit hinder mota
att företaga votering, kan jag icke anse vara rätt. Jag hade
tillfälle att i förstärkta StatsUtsk. gifva tillkänna min
åsigt det intet hinder mot votering förefanns, och jag hörde
äfven ordföranden inom Utsk. yttra, att om någon enda ledamot
yrkade votering, så skulle den äfven ovillkorligen
försiggå. Man ansåg sig då emedlertid icke böra yrka votering
af grannlagenhet mot de .Stånd, som icke yttrat sig
angrde BorgareStts inbjudning. Då det förstärkta StatsUtsk.
Den 09 Maj f. m.
visat dessa Stånd en sådan grannlagenhet, så bör raan väl
åtminstone visa här den grannlagenheten att svara, och ett
sådant svar tror jag lämpligast innefattas i de ordalag, sorti
Hr von Hartmansdorff föreslagit.
Hr Hjerta: Jag har icke ansett mig böra yttra något
rörrde frågan när inbjudningen skall förelagas, emedan jag
tror alt det är en fråga, som bör skiljas från den, huruvida
ett svar bör gifvas det förstärkta StatsUtsk. I denna sednare
fråga ber jag att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på
en omständighet, som ytterligare bekräftar hvad Gr. Frölich
androg, nemi. att ett sådant svar, som det Hr von Hartmansdorff
föreslagit, vore fullkomligen öfverflödigt. Detta
svar skulle icke innefatta annat än hvad det förstärkta StatsUtsk.
vet förut, nemi. att R. o. Ad. för sin del icke anser
något hinder för voteringen uppkomma deraf, att R. o. Ad.
ännu icke besvarat inbjudningen; men som motivet till uppskolvet
med inbjudningens pröfning hos R. o. Ad. tyckes
hafva varit att först få se huruvida någon votering skulle
blifva af uti det förstärkta StatsUtsk., för att i motsatt händelse
kunna toga sin tillflykt till inbjudningen, så innefattar
delta uppskofs-beslut tydligen en förutsättning att äfven
från andra Stånd hinder skulle kunna inträffa, och dessa
blifva icke undanröjda genom ett så beskaffadt beslut, som
nu är i fråga; och som det är en regel för alla lagstiftande
församlingar att icke afgifva något utlåtande, som innefattar
detsamma som man sagt förut, eller hvad som i annat
afseende kan vara onödigt, så förnyar jag hos Hr Frih.
o. Landtm, min begäran om framställandet af den propos.,
hvarom jag förut anhållit.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Cederström, Anders,
har förnyat sin erinran derom, attén ledamot afBondeSt. gjort
invändning emot voteringen, på samma sätt som ledamöter
af BorgareStåndet. Om nu R. o. Ad. afgifver ett svar till
förstärkta StatsUtsk., så konimer det likaväl till BondeSt:s
som till de öfriga Ståndens kännedom. Med detsamma får
äfven den ledamot underrättelse, för hvilken Frih. Cederström
hyser farhåga. Hr Frih:n har jemväl yttrat, alt om
R. o. Ad. endast skulle besvara den invändning, som BorgareSt.
-s ledamöter gjort, så skulle i förstärkta StatsUtsk.
samma vägran åter inträffa. —Det är en svår beskyllning,
som Frih. Cederström således gör BorgareSt:s ledamöter, —
nemi. att de skulle hafva sagt annat än hvad de menat.
Jag vill ej göra likaså, och jag hoppas att R. o. Ad. med
tnig instämmer. Hr Cederschjöld har anfört, att om Ståndet
skulle yttra sig så som jag föreslagit, så skulle det derigenom
vara förhindradt att sedermera befatta sig med inbjudningen.
Om votering inom det förstärkta Utsk. går
för sig, såsom jag hoppas och förmodar, så är all pröfning
af inbjudningen öfverflödig; men om deremot de spå
-
438
Den 29 Maj f. ra.
domar, som Frih. Cederström, Anders, gjort, gä i fullbordan,
och ingen votering äger rum, så står det Ståndet öppet
att besluta öfver inbjudningen. Hr Cederschjöld har
äfven önskat, att särskild propos. måtte göras ang;de inbjudningens
uppförande främst på föredragningslistan till nästa
plenum. Suni det ändamål med inbjudningens pröfning, hvilket
jag nu antydt, skulle förfelas genom hennes företagande
i var nästa sammankomst, så måste jag bestrida fattandet af
ett sådant beslut, som Frih. boye oell Fir Hjerta föreslagit,
samt fortsätter mitt yrkande på den propos., som jag förut
begärt.
Hr Lagerheim: Till en början tager jag mig friheten
att anhålla, det Hr Ridd SecreCn ville upplysa, huruvida
någon underrättelse ankommit från PresteSt., huru och på
hvad sätt frågan inom detta Stånd blifvit behandlad.
Underl. Ridd.Secret, tillkännagaf, att han icke derom
erhållit någon officiel underrättelse, som han å embetes
vägnar kunde meddela.
Hr Lagerheim: Tvänne ledamöter af detta Stånd,
nemi. Frih. Sprengtporten och Hr Hjerta, hafva uttryckt
den förmodan, att ett så beskaffadt beslut, som det Hr von
Hartmansdorff föreslagit, endast skulle gifva anledn. till ytterligare
protester inom det förstärkta StatsUtsk. Denna
deras förmodan byilar på en förutsättning af ganska märkvärdig
art. De lyckas nemi. vara underkunniga om hvad som
egentligen utgjort anledn. till de protester, som inom det förstärkta
StatsUtsk. ägt rum, och anse alt helt andra motiver
derför ligga till grund än de uppgifna. Jag tror icke att man
äger rätt att hysa sådana suppositioner, utan att raan endast
bör bålla sig till hvad desse ledamöter uti sina protester
verkligen yttrat; och då jag nu hört Hr von Hartmansdorff
uppläsa sitt förslag til! beslut, hvilket är affattadt i så allmänna
termer, att det icke kan sägas vidröra sjelfva frågan,
huruvida ä ena eller andra sidan någon grundlagsvidrighet
blifvit begången, antingen å deras sida som protesterat, eliel'
å ordförandens sida som gjort anslag till votering i dessa
frågor, så möter icke för mig någon betänklighet vid att
biträda delta förslag, och jag hoppas, att om R. o. Ad, antager
detsamma, så skall icke vidare något hinder möta för
del förstärkta StatsUtsk. att efter sin pligt grundlagsenlig!
behandla dessa frågor.
Frih. Roye: Hr Hjerta liar yttrat en förmodan ang:de
motivet till det R. o. Adis beslut, hvarigenom inbjudningen
blef uppskjuten. Jag var icke närvar, när detta beslut fattades,
emedan jag då var sjuk, och kan således icke hvarken
jakande eller nekande yttra 111ig deröfver; men om det verkligen
varit sådant som Hr Hjerta förmodar, nemi, att man
uppskjutit afgörande t för att fä se om något Stånd skulle
D c 11 ag Maj f. m.
439
förneka sin pligt alt votera i förstärk ta StatsUtsk., så får
jag högtidligen förklara mitt ogillande af ett sådant motiv
och anhåller att detta mitt ogillande malle till prof» antecknas.
Den besynnerliga affi didion Hr von Hartmansdorff
haft alt nämna Hr Hjerta och mig ensamme, såsom de der
begärt en propos. motsatt emot hans, ehuru mångå andia
yrkat densamma, har troligen icke undfallit Ståndets uppmärksamhet.
Jag är hvarken sårad eller smickrad deraf,
men jag ber att få förklara Hr von Hartmansdorff, att jag
har Gudi lof från första stunden jag Lief riksdagsman aldrig
vetat af någon slags skyldighet att votera med något
visst parti, utan när Hr Hjerta har rätt gifvet- jag honom
rätt och när Hr von Hartmansdorff har orätt, hvilket icke så
sällan inträffar, så gifvet- jag honom orätt, och jag tackar
Gud för, att jag kan sluta min riksdagsmannabana lika så
sjelfständig, som Ilr von Hartmansdorff någonsin kan blifva.
Gr. von Platen, Baltzar: Det kan icke falla mig
in att tro, det jag skulle kunna lyckas att reda denna fråga
bättre än de personer, som med så mycken större riksdagsmannaval^,
under nära 3 timmars tid, dermed sysselsatt
sig, dock såsom mig tyckes utan framgång. Jag har endast
begärt ordet för att i denna sak gifva tillkänna min
enskilda öfvertygelse, äfvensom för att hemställa lill de ledamöter
af delta Stånd, som yttrat sig för Hr von Haitmansdorffs
förslag, och hvilka tillika aro ledamöter af det
förstärkta SlatsUtsk., huruvida det verkligen är deras uppriktiga
tro, att, om R. o. Ad. lemnar ett så beskaffad! svar,
som det Hr von Hartmansdorff föreslagit, deraf kan följa en
votering inom det förstärkta Ulsk. Jag skulle icke tro att
detta kommer alt ske, icke på den grund att jag förut sätter
någon undei stucken mening hos det ena eller andra Ståndets
ledamöter, utan derföre att saken tyckes mig nu slå i
alldeles samma skick som förut; ty något svar på inbjudningen
lemnäs icke dermed att R. o. Ad. förklarar att delta
Stånd icke anser grannlagenheten fordra att uppskjuta voteringen
lill dess det yttrat sig öfver inbjudningen. Jag får
derföre vördsamt tillstyrka, alt R. o. Ad., på sätt flere andre
talare begärt, måtte lägga till handlingarna förstärk ta SlatsUtsk:s
anmälan och besluta att företaga inbjudningen framst
bland målen uti nästa plenum.
Frih. Cederström, Anders: Hr von Hartmansdorff
synes helt och hållet hafva misstagit sig om anlednin, hvarför
jag citerat, att en ledamot af BondeSt. hade förenat
sig med BorgareShs ledamöter uti protesten emot volei ingen.
Orsaken hvarför jag anförde detta var att visa, att
det icke endast var af grannlagenhet emot R. o. Ad., som
icke någon votering hiel' utaf inom det förstärkta SlatsUtsk.,
Utan äfven derföre att ålskil lige ledamöter ansågo sig af
grundlagen förhindrade alt votera innan inbjudningen filif
-
Den 39 Maj f. m.
vit besvarad, och alt således, om svaret blifver sådant sorn
Hr von Hartmansdorff föreslagit, så kommer ändock troligen
icke någon votering alt ske. På denna grund fortfar
jag att yrka den propos., hvarom jag förut anhållit.
Frih. Sprengtporten: Förutseendet af allt hvad som
kan komma att inträffa är visserligen icke mera min lott än
Hr Lagerheim: eller någon annans inom detta Stånd; men
utan att äga någon siare-förmåga, kan det likväl vara en
möjlighet att inse, likasom det stundom kan vara en pligt
alt söka ådagalägga hvad som kan blifva följden af ett visst
handlingssätt. Det är på denna grund jag uttalat det omdöme,
att Frih. Rehbinders och Hr von Hartmansdorffs förslag
icke komma att leda till det mål, som man önskar,
utan alt jag befarar det frågan derigenom ännu mera blifver
intrasslad och uppehållen. Som detta är en onödig sak
och jag önskar att så fort som möjligt se ett slut på frågan,
har jag velat gifva tillkänna min mening. Deremot utber
jag mig i anledn. af Hr Lagerheims yttrande, att på det
bestämdaste få förklara, att jag alldeles icke är underkunnig
om hvad den ene eller andre af de ledamöter tänka, hvilka
undandragit sig votering inom det förstärkta StatsUtsk.
Äfvenledes ber jag att få fästa uppmärksamheten på ovanligheten
af en sådan procedur, som att ett RiksSt. skulle
meddela det förstärkta StatsUtsk. sina tankar huruvida hinder
möta eller icke för en votering inom detta Utsk. Förstärkta
StatsUtsk. har vid det tillfälle, då det afgaf sitt
prot.uldr., handlat stride grundlagsenlig!, och ehuru prot.-  utdr. från början verkligen innefattade en annan ordalydelse
än som nu deruti finnes, nemi. alt förstärkta StatsUtsk.
uppmanade R. o. Ad. samt PresteSt. att undanrödja
de hinder, som förekommit mot voteringen, så blef likväl
delta, på framställning af Hr Lefre'n, ändradt, då man ansåg
att det möjligen skulle vara mindre formenligt, att det
förstärkta StatsUtsk. tillät sig en hemställan till dessa Stånd.
Detta prot.uldr. är således inskränkt endast till en anmälan
om de hinder, som Utsk. funnit möta mot en votering, och
fordrar således icke något svar. Deremot böra vi vara betänkte
på att undanrödja de hinder, som det förstärk ta StatsUtsk.
anmält förekomma. Med förutsättande att sådant icke
sker utan att endast ett så beskaffadt svar, som Hr von
Hartmansdorff föreslagit, blifver lill Utsk. a flå te t, så bör man
tänka sig den händelsen, att de ledamöter, som förra gången
protesterade, äfven nu finna sig förhindrade att votera,
och att de af ordföranden inom Utsk. äska propos. på,
alt voteringen måtte uppskjutas tilldess BorgareStts inbjudning
blifver besvarad. Jag vet icke om ordföranden skulle
anse sig kunna vägra en sådan propos. För min del tror
jag icke att ordföranderne inom Utskm äga någon rätt att
vägra propos:r, just af det skäl, att Coust.Utsk. icke kan
komma
Den sg Maj f. m.
44»
tomina i ti 11 fil I/e att pröfva huruvida deras vägran varit
grundlagsenlig eller icke. Om man således medgifver ordföranderne
inom Utsk:n rättigheten alt vägra propos;r, så
halv i de större makt än ordlöranderne inom RdksShn, hvilket
icke lärer vara öfverensstämmande med grundlagens anda
och mening. Det mäste derföre vara oundvikligt, då
fråga uppstår inom ett Ulsk., huruvida ett ämne hör afgöras
eller icke, alt det är Utsk. sjelft, som är högsta vårdaren
öfver den ordning, hvilken i detta fall bör iakttagas.
.Deri vidlyftiga diskussion, som i delina fråga uppstått,
anser jag vara högst olämplig och icke fullkomligen grundlagsenlig.
Jag tror, att det aldrig bort blifva fråga om, huruvida
proteslerne inom Utsk. varit befogade eller icke, och
bui livida ordföranden gjort rätt, att på grund deraf uppskjuta
voteringen. Jag tror, att det enda vi hafva att göra,
är alt söka undanrödja de hinder, som mött densaminas företagande,
och förenar mig således i anhållan örn deli propos.
, sorn Frih. Tersmeden begärt.
Hr von Hohenhausen: Med Frih. Sprengtporten instämmer
jag deruti, att det är eu ovanlig niesur, som ägt
rum; men tror, alt det är högst behöfligt i afseende på denna
ovanliga mesur, all den genast ifrån början molas. Derföre,
och af skal som jag förut anfört, anhåller jag alt R.
o Ad. ville aflåta ett sådant svar till det förstärkta SlatsUtsk.
, sorn blifvit föreslaget. Hvad åter beträffar den tanke
man äger angtde sättet huru det förstärkta StatsUtsk.
kommer att handla, sä saknar jag all grund för att ingå uti
ett bedöminande deraf. Jag förmodar emedlertid, att Utsk.
kommer att ställa sig till efterrättelse grundlagarnes föreskrifter,
oell vill det icke så göra, så är det lika möjligt att
vissa ledamöter kunna vägra att votera, sedan inbjudningen
blifvit besvarad, som förut; och som i allt fall denna inbjudning
nu icke finnes på föredragningslistan, tror jag icke, alt det
är lämpligt att dermed sysselsätta sig, utan får jag yrka, att
R. o. Åd. nu måtte inskränka sig till alt gifva det förstärkta
StatsUtsk. ett svar på sin anmälan.
Hr von Hartmansdorff: Man bar klandrat förslaget,
att R. o. Ad. skulle afgifva ett svar till förstärkta SlatsUtsk.
Det är ju en gammal regel, att man gifvet- svar på
tal. Om icke Ulsk. hade vändt sig till R. o. Ad., så hade
naturligtvis något svar icke kommit i fråga. Man har
förebrått mig, att jag velat sammanföra saker sorn äro skiljda.
Det är icke jag, utan mina motståndare, sorn sammanfört
dem, hvadan det förundrar mig, att de icke vilja låta
deras mening i sin helhet förekomma. Jag ber alt få fästa
Ståndets uppmärksamhet derpå, att Borgare,’St:s inbjudning
har gått ej blott till oss, utan äfven till PresteSt. Detta
har redan fattat ett beslut, som ungefär öfverensstäirimer
a5 H. 56
44»
De n ag Maj f. m.
med milt förslag. Da nu ett af de Stånd, till hvilka inbjudningen
är ställd, redan Iemnat förstärkta StatsUtsk. ett
sådant svar, så måtte det ej vara betänkligt för R. o. Ad.
att göra sammalunda.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har icke öfvervarit
discussionen, vill således icke ingå i besvarande af hvad jag
icke hört; men jag har begärt ordet, i anledn. af Frih.
Sprengtportens yttrande, hvilket innefattar en mening, sorn
är alltför vigtig, för att icke fordra ett svar. Den värde
ledamoten har nemi. yttrat, att om ett sådant svar, soln det
Hr von Hartmansdorff föreslagit, skulle ufgifvas till det förstärkta
StatsUtsk., så skulle det kunna föranleda till öfverläggningar
och beslut inom detta Utsk. och möjligen till en
vägrad propos. å ordförandens sida. Den värde talaren har
förgätit, att det förstärkta StatsUtsk. är icke någon rådslående
församling, utan endast en delegation af R. St., hvilken
icke äger att göra något annat, än att besluta genom
omröstning med slutna sedlar öfver voter;s-propos:r, sorn
RiksStm förelägga detsamma. Icke ett ord kan der upptagas
till öfverläggning eller beslut, och icke något prot. kan
deröfver till Stånden afgifvas, utan endast en rapport om huru
voteringarne utfallit. Har någon annan procedur blifvit
vidtagen, så är den på sidan om formen; men sådant berättigar
derföre alldeles icke Stånden att fortgå på samma bana
och derigenom möjligen föranleda öfverläggningar inom
Utsk. Jag skulle tro, all frågan enk/ast behandlas i den
ordning y3 §:n Riksd.Ordn. föreskrifver, nemi. på det sätt,
att Utsk. icke kan öfverlägga eller besluta någonting, ulan
ensamt votera öfver af RiksSlm godkända voterrs-propostr.
Nå väl! hafva nu dessa propos:r icke fullständigt blifvit dem
lemnade till votering, så få de icke votera; men äro de dem
tillställde, så måste de votera. Det beror således speciel t för
denna fråga på att tillse, huruvida RiksSttn hafva Iemnat
Utsk. voter.‘s-propos:r i denna fråga, eller om Utsk., i motsatt
fall, det oaktadt, företagit sig att votera, och det jemväl
utan afseende uppå om den i frågan yppade inbjudning
blifvit afgjord.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag har af tjenstemannagöromål
varit hindrad att öfvervara discussionen under en längre
tid; men sedan Frih. Sprengtporten här behagat yttra,
det äfven jag deltagit i åtskilliga framställningar, sorn inom
det förstärkta StatsUtsk. ägt rum, så anser jag mig pligtig
att inför R. o. Ad. uppgifva, huru jag uppfattat den scen,
som der tilldrog sig. Den ledamot, som först yttrade sig,
nemi. Hr Schartau, förklarade ganska bestämdt, alt det var
blott hans enskilda, och icke någon Ståndets öfvertygelse,
som han uttryckte. Han iakttog jemväl den största moderation
i sitt anförande, som man någonsin kan begära och
önska, och framställde sin sats med mycken skicklighet
Den ag Maj f. m.
<4*
samt under synpunkt att hans andragande vore föranledt af
skyldig grannlagenhet mot i RiksSt., som hade erhållit en
inbjudning frän BorgareSt. När sedermera åtskilliga ytlrade
sig instämma med honom, — de som instämde med honom
voro hufvudsakligen ledamölerne af BorgareSt. och äfven några
af BondeSt., men bland R. o. Ad:s samt PresteStis ledamöter
förmärktes icke något instämmande uti hans åsigler,
— så ytlrade sig Hr Schartau vidare i samma moderata
och skickliga anda, oell det var omöjligt alt af bans framställning
sluta lill någon annan afsigt, än att han ville föreslå
en grannlagenhetsåtgärd. För ruin del tog jag mig friheten
att tacka den värda talaren för bans skickliga förklaring,
och jag har alldeles ingen anledn. att tro, det bakom
denna Hr Schartaus förklaring skulle ligga någonting annat
fördold!, och det så mycket mera, som enskildla samtal med
ledamöter, hvilka icke delade opinion med mig, styrkt mig
uti denna öfvertygelse. På grund häraf önskar jag, att R.
o. Ad. nu ville på ett eller annat sätt fatta ett beslut, hvarigenom
Utsk. vore oförhindradt af den grannlagenhet, som
blifvit omnämnd, att företaga votering. Örn några ledamöter
under deras närvaro i Utsk. genom enskildta samtal haft
tillfälle alt inhemta någon annan åsigt af förhållandet, än
den jag nu uppgifvit, det känner jag icke; men jag är pligtskyldig
alt uppfatta ärendet såsom det blifvit framstäldt,
och det vore att fela mot den aktning, som jag är skyldig
ledamöter af ett annat Stånd, att gifva någon annan betydelse
åt deras ord, än de verkligen uttryckt, hvilket bestämdt
var, att saken vore en grannlagenhetsfråga. Då jag icke öfvervåld!
discussionen, vill jag icke vidare ingå uti ämnet,
utan inskränker mig till det tillkännagifvande, som jag nu
a I g i f v i t.
Hr Hjerta: Om Hr Frih. o. Landtm, först läcktes framställa
propos. på den frågan, huruvida R. o. Ad. vill lägga
förstärkta StalsUlsk:s anmälan till handlingarna eller 0111 något
svar derå bör afgifvas, så torde, ifall votering derom
uppstår, Hr Ridd Secrettn under tiden kunna från PresteSt.
förskaffa sig prot.utdr. öfver 'det beslut, som detta
Stånd lättat rör:de inbjudningen. Om, såsom man tror sig
veta, densamma redan der förevarit och blifvit afslagen, så
torde R. o. Ad. finna, att antingen R. o. Ad. företager inbjudningsfrågan
uti nästa plenum, eller ännu längre uppskjuter
den, så är del fullkomligen likgiltigt, emedan all verkan
af inbjudningen försvinner, då icke båda Stånden antagit
densamma. Hvad åter beträffar anledningen till uppskofsheslutet
uti det förstärkta StatsUtsk., så har Hr Lefren
grundat den på sin uppfattning af den scen, som vid det
tillfället tilldrog sig inom Utsk. Detta instämmer äfven med
livad man bort från andia håll, nemi. att Hr Schartaus skäl
varit grannlagenhet; men enligt hvad en annan ledamot af
444
Den 2g Maj f. m.
Utsk,, Gr. von Platen, upplyst, var denna grannlagenhet så
till vida ännu längre sträckt än llr Lefren framställt, sorn
den skulle hafva gått ut på, att förstärkta StatsUtsk. icke
bort votera ofver frågan, af grannlagenhet emot R. .St.,
fö rrän man fått veta huru BorgareSt:s inbjudning blifvit afgjord.
Följaktligen tror jag, att detta blifver ett nytt skäl
alt icke för närvarande inlåta sig nti denna fråga, utan endast
yttra sig om, huruvida Utsk:s anmälan bör läggas lill
handlingarna.
Frih. Rehbinder: Först anhåller jag, att till svar
på den af Gr. von Platen framställda fråga få gifva tillkänna,
det jag alldeles icke anser mig hafva rättighet att förutsätta
något annat skäl för BorgareSlis ledamöters vägran
att deltaga uti voteringen inom det förstärkta StatsUtsk., än
det som desse ledamöter sjelfve uppgifvit, oell de hafva icke
uppgifvit något annat skäl, än det af grannlagenhet ; följaktligen
kan jag icke inse någon våda deraf, att vidtaga en
sådan åtgärd, som jag, första gången jag yttrade mig, linde
dea äran föieslå. För det andia anhåller jag, att, till följd
af Hr Hjertås sista yttrande, få fästa uppmärksamheten derpå,
att mitt yrkande var det första, som i denna fråga gjordes,
och vågar jag således hos Hr Frill. o. Landtm, anhålla,
att propos. derå måste först framställas. För öfrigt, och
medan jag har ordet, ber jag alt få gifva tillkänna, det mig
blifvit berältadt, att PresteSt. fattat ett helt annat lieslut,
lin det som Hr Hjerta nyss uppgifvit, hvaraf följer, alt man
annu hvarken lärer kunna anse denna eller någon annan uppgift
i detta hänseende såsom så alldeles pålitlig.
Ilr Lefre'n: Hr Hjerta har behagat göra en framställning
oin förhållandet inom det förstärkta StatsUtsk., hvilket
icke öfverensstämmer med hvad jag ansett det vara. Jag
bar sagt, såsom en annan talare derefter upprepat, att, som
det enda skäl, hvilket de protesterande uppgifvit emot voteringens
företagande, var det af grannlagenhet, så hade man
icke rättighet att förutsätta några hemliga afsigter ligga lii!
grund för deras vägran, eller andra än dem, som de öppet
gifvit tillkänna; och när Hr Hjerta vill bringa oss till att
tro, det skalet varit något annat, så tyckes han verkligen
hemta detta ur sin egen fatabur; ty uti förstärkta SlatsTJtsk:s
öfvei läggningar förekommer ingen anledning dertill.
Vi hafva icke någon rättighet att ingå uti eli bedömmande
af andras hemliga afsigter eller bevekelségrunder; detta vore
inqvisitorisk!, och jag måste högligen protestera emot ett
sådant förfarande; ty jag hatar all inqvisition, den må komma
från tidningar eller hvarifrån som helst.
Hr Westfelt, Nils: Jag anser mig af den siste värde
talarens yttrande uppmanad alt anföra några ord. Jag
var äfven en bland dem, som instämde uti Hr Schartaus
Den 59 Maj f. m.
protest, oell jag får förklara, nit Hr Lefren till alla delar
riktigt uppfattat livad jag ansåg Hr Schartaus protest innelifiIIn,
då jag deruti instämde. Jag kan icke påminna mig, all vi
ansågo något annat lunder förekomma mot voteringen, än
gramdngenhelen, Hvad jag i går enskildt yttrade, det vidhåller
jag äfven i dag, med den rättelse, som jag deruti har
gjort.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att under discussionen
blifvit föieslaget försl, alt It. o. Ad. skulle afgifva svar
till förstärk tu SlatsUtsk., och att detta svar skulle innehålla,
att icke från Pl. o. Adts sida något hinder mötte för voteringarnas
företagande. Dernäst hade blifvit föreslaget, att
R. o. Ad. blott skulle lägga förstärkta StatsUtskts meni. till
handlingarna, oell besluta att i nästa plenum genast företaga
till pröfning den af BorgareSt. till R o Ad. afgifna inbjudning
i afseende på exlrn-statsregleringsfiågorna. Flere
ledamöter hade begärt, att detta sistnämnda förslag skulle
skiljas i Ivänne distincta delar, så att ej propos. derå gemensamt
framställdes; ehuru Hr Landtm., för siri del, skulle
tro, att, 0111 propos. på detta förslag i dess helhet framställdes,
sådant vöre lämpligast, så väl för tidens vinnande,
sorn för det resultat, som deraf kunde uppkomma; mea då
ålskillige af R. o. Ad:s ledamöter begärt, att propostu skulle
delas, ansåg likväl Hr Landtm, detta icke kunna förvägras.
Emedlertid vore det under discussionen först framställda förslag
till beslut det, sorn Frih. Rehbinder först framställt,
och Hr Landtm, äfven först omnämnt, nu skriftligen af Hr
von Hartmansdorff afgifvet, och lät llr Landtm uppläsa detsamma,
så lydande: 1 R. o Ad. fann förstärkta Stat.sUiskts
anmälan icke föranleda någon annan åtgärd, än Ståndets förklaring,
att för omröstning i förstärkt StatsTJtsk. röride
extra-stalsregleringen intet hinder kail å R. o. Ad:s sida
mäla af den omständighet, att Ståndet uppskjutit pröfningen
af Välluf!. BorgaieSt:s inbjudning."
Hi’ Frih. o. Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad. behagade
bifalla det nu upplästa förslaget.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Då Hr Landtm, föi klarade, det lian trott sig finna att
nej öfverrösta! ja, hegärde
Hr vo n II a r t m a nstlo r f f votering.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, ali, sedan votering nu
vore begärd, fråga uppslode ang:de contra-proposms innehåll.
Gr. Frölich: Hvad angår conlra-propos., får jag, instämmande
uti Hr Frih. o. Landtnäs åsigt, att, då lieie talare
det begärt, frågorna måtte skiljas åt, nemi. först uti
frågan om svar på det förstärkta SlatsUtskts anmälan, och
sedan uti frågan om inbjudningens företagande i nästa ple
-
44fl
D « n ag M a j f. in.
ninn, får jag, säger jag, hos R. o. Ad. anhålla, att såsom
contra-propos. måtte antagas den första of dessa frågor,
eller den ifrågavarande anmälans läggande till handlingarna.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: Jag tager mig friheten
hemställa till den sisla värda talaren, huruvida han
icke skulle vilja göra det, efter mitt omdöme, ganska väl
förenliga tillägg till den propos. han begärt, att, jemte det
Ii. o. Ad. matte lägga lill handlingarna förstärkta StatsL'lsk:s
ifrågavarande prol.uldr., Pr. o. Ad. må besluta att
Jäla uppföra inbjudningen främst på föredragningslistan till
nästa plenum.
Gr. Frölich: Den siste talaren lärer icke hafva hört,
alt min begäran just innefattade motsatsen af hvad lian föreslagit.
Det är nemi. enligt med grundlagen, och Hr Frih.
o. Landtm, har älven förklarat, alt det vore hans skyldighet
att dela frågorna, när sådant begå res. Orsaken hvarför
jag begärt, att blott den ena af frågorna skulle antagas
såsom contra-propos., är den, alt jag hoppas, att meningarne
under tiden kunna blifva förenade i afseende på andra
frågan; ty örn, såsom jag förmodar, bestämd underrättelse
från PresteSt., huru delta Stånd afgjort inbjudningen, kan
erhållas, innan den begärda voteringen gått lill ända, så lärer
icke mycken stridighet i det fallet kunna uppstå, emedan
livar och en då kan inse, att beslutet inom detta Stånd,
i afseende på inbjudningen, icke leder till något resultat.
Uppå derefter framställd propus., beslöt R. o. Ad., att
contra-proposjn skulle innehålla, att förstärkta StalsUtskls
mern. icke erfordrade annan åtgärd, än alt läggas till handlingarna.
Upplästes till justering och godkändes följande voterisproposi
i ion:
Den som finner förstärkta StatsUtskts i dess meni. N:o
554 Gjorda anmälan icke föranleda någon annan åtgärd, än
Ståndets förklaring, att för omiö-tning i förstärkt StatsUtsk.,
rörtde extra-statsi egleringen, intet hinder kan å R. o. Ad:s
sida möta, af den omständighet, att Ståndet uppskjutit pröfningen
af Vallofl. BorgareStrs inbjudning, voterar
j'15
den del ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad., att förstärkta StatsUtskrs mern.
N:o 554 icke erfordrar annan åtgärd, än att läggas till
handlingarna.
Efter voteringens slut, befunnos röslerne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 49.
Nej - 47.
1) c n 29 M a j f. ra.
4*7
Hr Prytz, Lars Adolph, reserverade sig emot det
fattade beslutet, emedan följden Liefve, alt man tomine på
samma punkt, som förut.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, och
Gr. v 0 n P I atén reserverade sig äfven emot det fattade beslutet.
Frih. Cederström, Thure, hegärde att i prof. fa
antecknadt, att han icke varit närvarande under ölverläggningen
och heslutet, och icke deltagit i del sednare.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 29 Maj 1841 *
Plenum lil. 6 e. in.
Justerades 2 prot.utdr. för denna dag f. m.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskts nedannämnda
förslag till R. St:s underd. skrifvelse!' lill K. M.,
nemi.:
N:o 35r, ang:de slångjernssmidet och den gröfre jernhandteringen,
samt kolhandeln i Riket;
N:o 352, angtde ändringar i ansvarighetslagen för Statsrådets
ledamöter.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt öfverläggningen
på f. m. ang:de den fråga, som då utgjort föremål för R.
o. Adis pröfning, hade slutat med det beslut, som R. o. Ad.
fallat genom votering. Under discussionen hade blifvit yrkadt
af Frih. Roye med flera andra ledamöter, det R. o.
Ad. skulle besluta att främst i nästa plenum till pröfning
upptaga BorgareStts inbjudning till R. o. Ad., i afseende på
vissa ännu oafgjorda delar af extra-statsregleringen.
Frih. Boye, Ludv.: Jag hembär Hr Frih. o. Landtm,
min uppriktiga tacksamhet för den propos. Hr Landtm, nu
gifvit oss, emedan jag anser det vara hästa utvägen att undgå
den obehaglighet, som kunde blifva en följd af det beslut
R. o. Ad. genom votering fattat. Jag tror, alt om R.
o. Ad. täcktes bifalla den propos. Hr Frih. o. Landtm.
Den jg M n j c. m.
meddelat, oell vi således i nlista plenum, det vill säga på
f. in. oin Tisdag, skulle få besluta om inbjudningen, så är
det ändamål vimnel, som omständigheterna Kräfva. Det eifves
Irenne sätt alt afgöra inbjiidningsfrägan. Det ena att
bilalla inbjudningen, det andra att afstå densamma, och det
tredje, alt lägga den lill handlingarna. Jag skall icke böja
min röst för eller emot någotdera sättet, blott saken blir afgjord.
Jag hemställer vördsamt, om icke Ståndet ville bifalla
deri propos. Dr Landtm, behagat göra, nemi. att inbjudningen
må uppföras främst på föredragningslistan för
nästa plenum.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att Hr
Ridd.Secrel:ri behagade upplysa, om någon underrättelse ankommit
från PrestcSt. om det beslut, som der möjligen blifvit
fatladt, och att jag derefter finge yttra mig.
Upplästes ett prot.uldr. från PresleSt. af denna dag,
af innehåll, att Ståndet vid föredragning i ett sammanhang
af BorgareStts inbjudning, om instämmande lili de beslut
BorgareSt. fattat tili de ännu ej definitivt afgjorda delar af
cxtra-statsregleringen oell af förstärkta StatsUtskts mern.
K:o 554, beslutat lägga inbjudningen till handlingarna, och
derjemte förklara, att Ståndet icke anser något binder möta
för företagandet i förstärkt Ulsk. af de ännu återsltiende
voteringarna, rörtde extra-statsregleringen.
Hr von Hartmansdorff: Det är svårt att bestämdt
vela hvad lietta beslut innefattar. Om R. o. Ad. hade förklarat,
att inbjudningen borde läggas till handlingarna, så
skulle jag anse henne vara a/slagen. Jag bar hört tvifvel
yttras, huruvida de nyttjade ordalagen innefattade afslag eller
icke. Då jag i förmiddags yrkade ilen voter;s-propos.,
som slutligen vann, så innehöll den korlligen, alt R. o. Ad.
icke fann frågan föranleda till annan åtgärd, än att svara
på sätt som Ståndet beslutat. Jag hade ock trott, alt frågan
varit genom den voteringen i sin helhet afgjord. EmedJertid
har hon nu Ater förekommit, och i händelse det nyss
upplästa beslutet innefattar afslag, så står saken på den punkt,
att derom måste i förstärkt Utsk. voteras. Jag kan således
hvarken till- eller afstyrka, d. v. s. icke upplaga den framställning,
som är gjord, emedan den på förhand är tillintetgjord
genom ett Ståndets beslut.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Sedan
vi nu hafva hört förenämnda Stånds beslut i frågan, så
får jag, för min del. sorn anhållit att BorgareSits inbjudning
måtte blifva tills vidare hvilande på bordel, förklara, alt jag
icke äger något vidare skäl att fortfara uti min anhållan,
hvarföre jag förenar mig uti den önskan, att denna fråga
måtte sällas främst på listan nästa plenum.
Gr.
Den 29 Maj e. m.
4t9
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Sedan vl numera genom det
Upplästa prot.utdr. från PresteSt. blifvit underrättade derom,att
PresteSt., för dess del, icke finner hinder möta för voterings
Verkställande i första 1 k t StalsUtsk. öfver dessa propostr, och
R. o. Ad. äfven genom votering i dag beslutat, att votering %
i förstärkt StatsUtsk. kan äga rum, så kommer deh också
alt anställas nästkommande Tisdag kl. 6 e. in. Om nu R.
o. Ad. skulle lägga på sitt bord inbjudoingsfrågan till afgörande
samma dag, så fruktar jag, att det ligger en motsägelse
i detta R. o. Ad:s handlingssätt, emedan R. o. Ad. bör
afvakta sjelfva resultatet af denna votering, innan R. o. Ad.
möjligtvis kati komma i tillfälle all företaga pröfningen ardentia
inbjudning* i händelse något ytterligare oförutsedt hinder
skulle uppstå för voteringens verkställande. Derföre skulle
jag tro, att R. ö. Ad. hör besluta att upptaga inbjudningen,
straxt efter det R. o. Ad. erhållit förstärkta StatsUtsk:s mern.
röride ifrågavarande votering.
Frih. Boye: Den tvekan, som en värd ledamot förklarat
sig hysa röride rätta förståndet af PresteSt:s beslut, kan
jag icke dela. PresteSt. har beslutat inbjudningens läggande
lill handlingarna. PresteSt. har således icke bifallit inbjudningen,
enär densnrilmas läggande lill handlingarna innebär
eli ovillkorligt afdag. Jag kan således icke finna ringaste
betänklighet vid att antaga delta PresteSl:s beslut, eller
ali grannlagenhelen fordrar att vi först yttra oss om inbjudningen,
hvarefter först förstärkta StatsUtsk. skulle vara
olörhindradt att anställa Votering. Gr. Horns framställning
saknar* i min tanke, all grund ; ty, långt ifrån alt ett afgörande
af inbjudningen, vare sig till bifall eller afslag, skulle
utgöra en motsägelse till R; o. Adis i dag genom votering
fattade beslut, finner jag just denna åtgärd innebära ett sätt
att förlika åsigternn i frågan. Gr. Horn medgifver mig väl
ändock, att ett beslut, fattadt på f. nir, går framför ett sorn
fattas på c. m. Jag ser ingen betänklighet vid, att här afgöra
frågan. Huru den bör afgöras, derom skall jag yttra
mig framdeles. Jag har tillräckligen yttrat mig, då jag
säger, att det är likgiltigt huru den afgöres, blott den blir
afgjord. Jag anhåller, att Hr Frih. o. Landtm, täcktes framställa
propos., och att vi måtte få besvara den i laglig
ordning.
tlr von Hartmansdorff: Gr. Horns yttrande har
erinrat mig om ett förhållande, som kan inträffa. Om R.
o. Ad. beslutår alt främst på föredragningslistan sätta inbjudningsfrågan
och företaga den till pröfning på förmiddagen,
så skulle det kunna hända, då den innehåller ri punkter,
att förmiddagen icke räckte lill för frågans afgörande, deraf
följden blefve, att R. o. Ad. hade på f. m. börjat pröfva en
inbjudningsfråga, öfver hvilken förstärkta StatsUtsk. på e. m.
_ a5 H. 57
D e n 29 M a j e. m.
lionie rosta, och således äfven öfver de punkter, sorn R. o.
Ad. icke på f. m. medhunnit. Månne det derföre icke vore
lämpligare att, ulan vidare åtgärd, låta bero vid hvad
som redan är gjordt?
Gr. Frölich, David: Jag har verkligen till en stof
del tvekat, om jag åter skulle begära ordet i en sak, som,
efter min tanke, redan är afgjord under f. m:s plenum, då
propos. jemväl framställdes, 0111 Ståndet ansåg discnssionen
vara slutad; men jag finner, alt den nu blifvit återväckt, och
dervid anser jag det märkvärdigaste vara, att Hr von Hartmansdorff
på e. m. yrkat något annat än på f. m. Jag hade
tillfälle på f. m. förklara, alt jag icke förslår hvart den
värde ledamoten syftar. Jag fruktar, att han galt så mystiskt
tillväga, alt lian lyckats att mystifiera sig sjelf. Om
så olyckligtvis skulle vara, så loide det blifva svårt för dem,
som vanligtvis votera med honom, att vela hvad han vill.
Om jag kunde få en öppen framställning om hvad Hr von
Hartmansdorff egentligen vill, så skulle jag kanhända vara
böjd att votera med honom. Jag kan föröfrigt icke inse conseqvensen
af Gr. Horns anmärkn.; ty då del beslut, R. o.
Ad. på f. m. fattade, innebar, att Ståndet anser votering böra
ske, så är det besynnerligt, att vi skola hafva inbjudningen
liggande på bordet, och i anledning deraf fatta beslut
framdeles. Det torde gifvas flera sätt alt uppfatta hvad
conseqvensen fordrar; men jag kan, för min del, icke fatta,
alt tili ett sådant behandlingssätt ligger någon conseqvens.
Det är sannt, att man då har ännu ett bål att krypa uti, i
händelse man skulle vägra votera; men Gr. Horn säger, att
votering kommer att ske i förstärkt StatsUlsk., och då Grefven
har den öfvertygelsen, så synes han hafva fullkomligen rätt,
då han anser saken böra uppföras främst på nästa föredragningslista.
Jag har blott velat reda saken för Hr von Hartmansdorff,
så att han må gifva tillkänna för Husets majoritet
hvad han önskar, då jag ej förmodar annat, än att han
får sin önskan fram.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Som jag gör mig en heder
af att ganska ofta votera på samma sida som Hr von Hartmansdorff,
så anser jag mig af Gr. Frölichs yttrande uppkallad
all redogöra för min åsigt i denna fråga. Hr von
Hartmansdorff yrkade i f. m:s, att det förslag, hvaröfver voterades,
skulle blifva den ena proposm, och att conlra-propos:n
skulle bllifva målets upptagande på listan främst nästa
Tisdag. Är det icke conseqvenl att yrka, alt dessa begge
saker skola ställas med hvarandra i öfverensstämmelse; och
då han nu yrkat, att målet måtte blifva i det skick, som
det kommit genom f. m:s votering, så ser jag icke annat, än
att man skall bafva en särdeles talent, för att, lika med Gr,
Frölich, finna att någon oredighet ligger uti framställningen.
Den 09 Maj e. m.
4Si
SA förstå de Hr von Hartmansdorffs mening, hvilka bruka
votera med honom. Hvad åter angår Gr. Horns yttrande,
att votering i förstärkt StatsUtsk. skall blifva af, så lemnar
jag At Gr. Horn att besanna denna uppgift. Jag har dock
fattat Hr Grefvens mening så, att beslutet om votering endast
kommer alt sättas i verkställighet, men att sjelfva voteringen
beror på vederbörandes iakttagande af hvad som dertill
lordras.
Frih. Boye: Jag anhåller att få hemställa till R. o. Ad.,
om och huruvida verkligen alla laga former aro uppfyllda,
ifall vi gå den bana, som Hr von Hartmansdorff beträdt.
Vi hafva från ett MedStånd emottagit en inbjudning, på Hr
von Hartmansdorffs begäran är densamma hvilanda. Nu följer
väl, enligt allt begrepp om former, att ett hvilande arente
skall afgöras, och formernas beskaffenhet fordrar således
ovillkorligen, att man skall afgöra inbjudningen på de
skäl, som deruti finnas eller icke finnas. Hafva vi väl under
f. m. hufvudsakligen yttrat oss om inbjudning? Jag tror
icke, att någon af Ståndets ledamöter har den djerfheten att
påstå, det vi hufvudsakligen disculerat frågan. Hvad hafva
vi då gjort? Vi hafva gått Hr von Hartmansdorffs önskan
till mötes, dock icke så, att vi tagit bort vår pröfningsrätt;
ty den återstår så länge ärendet ligger på bordet; och om
vi skola följa lagliga former, så måste detta till pröfning
förekomma. Hr von Hartmansdorff borde icke vara särdeles
nöjd med att hafva fört sitt Stånd till en så olaglig handling,
som den alt förtrycka ett på bordet liggande ärende,
hvilket vi icke fått hufvudsakligen pröfva. Det är för att
komma till denna pröfning, som jag begär, att ärendet må
förekomma nästa plenum. Jag har begagnat samma argumentalionssätt,
som Hr von Hartmansdorff använde på f. m.
Jag anser R. o. Ad. förfara olagligt och oformligt, om det
på f. m. fattade beslutet skulle anses innefatta beslut uti en
fråga, som vi ännu icke fått discutera. Jag förnyar min anhållan
om propos., att vi måtte få afgöra saken på lagligt
sätt.
Hr von Hartmansdorff: Jag får blott erinra Frih.
Boye derom, att han begått ett misstag, då han förblandat
min ringa person med Ståndets beslut. Det är icke jagsom
fattat något beslut å R. o. Ad:s vägnar, utan R. o. Ad. har
fattat beslutet i öfverensstämmelse med den mening, som jag
understöd!. Jag har icke heller undertryckt Hr Frihtns mening,
utan påstår lian att det skett, så är det en beskyllning
mot Ståndet.
Gr. Horn: Det bestämda yttrande, som Frih. Boye afgaf,
att det vore en olaglighet, om R. o. Ad. nu vilie gå till
verkställande af det beslut som R. o. Ad. fattat innan R. o.
Ad. tagit ett annat beslut, som möjligtvis upphäfver det förra,
Den 29 Maj e. ni.
finnér jag något betänkligt, Om nemi. R. o. Ail, skulle ingå
i pröfning af inbjudningen, så kunde i en eller annan
punkt inbjudningen antagas, under det att votering rör:de
samma punkter verkställdes enligt R. o. Ad:s fattade beslut.
Jag ber R. o. Ad. erinra sig hvilken oformlighet deruti skulle
ligga, och att denna oformlighet kunde hafva -tuera utseende
af olaglighet, än det undertryckande, hvarom Frih. Roye
ordat, Detta undertryckande, det vill säga minoritetens
vikande för majoriteten, måste alltid äga rum. Fiili. Roye
liar tillhört minoriteten, och måste således undei kasta sig
majoritetens vilja, sorn är att votering skall verkställas.
Frih Cederström, Jacob: Det beslut R, o. Ad.
fattade på f. ra„ läier icke kunna andras, icke heller lärer
fråga derom kunna uppstå; men ett factum är, att på R.
o. Adis bord hvjlar en inbjudning från RorgareSt., och alt
det beror af R. o, Ad , att nar sorn helst bestämma på hvad
lid och i hvad ordning detta mål skall företagas. Man har
föreslagit, att föredragning deraf skall ske nästa Tisdag. J ig
vet intet hinder för en propos, i detta afseende, ty derom
måste R. o. Ad. kunna besluta. Val har en talare framställt
möjligheten deraf, att R. o. Ad. kunde komma att besluta
öfver inbjudningen, på samma gång sorn förstärkta StatsUtsk.
voterade öfver deruti förekommande frågor; men något
sådant kan icke lagligen inträffa, emedan Rjksd.Ordn.
bestämdt föreskrifver, akt Utskrs sammanträden och ståndsplena
icke kunna hållas på samma tid. Om då voteringen i
förstärkta StatsUlsk. skulle ske på någon utaf helgedagarna,
så kan visserligen voteringen hafva försiggått, innan inbjudningen
är afgjord: men om förstärkta StatsUlsk. icke sammanträder
på någon af Pingstdagarne, och Hr Frih. o.
Landtm, utsätter plenum till nästa Tisdag, så kan förstärk
ta
StatsUlsk. icke sammanträda förrän nästa plenifria dag
derefter, hvarförinnan Utsk. erhållit underrättese om R. o.
Ad:s öfver inbjudningen fattade beslut. Skulle deremot R.
o. Ad:s plenum inträffa först ora Onsdag, så har StatsUlsk.
väl rättighet att på grund utaf R, o. Ad:s beslut votera om
Tisdag, men besynnerligt finnér ]ag det, om vi här skola
discutera, huruvida vi kunna erhålla propos. att sätta ett mål
främst på listan i nästa plenum, då det mäste befinnas helt
enkelt, att målet företages, när sådant pröfvas nödigt.
Frih. Boye: Jag tillerkänner iqke mig'sjelf felet, att
jag icke blifver förstådd; men ganska illa är jag förstådd,
både af Hr von Hartmansdorff och af Gr. Horn, Jag har
icke sammanblandat Hr von Harlmansdorffs person med frågan.
Jag har begagnat Hr von Harlmansdorffs egen argumentation,
som han nyttjade i dag, och jag vill nu göra
Ståndet uppmärksamt på den besynnerliga motsägelsen, som
ligger i Hr von Harlmansdorffs framställning på f. m. och
på e. m. På f. m. begärde lian, att frågorna måtte åtskil
-
D c 11 29 Maj e. m.
4^3
jas; oell nu, nili' jag åtskiljer dem, vill lian hafva dem sammanslagna.
Annan är den fråga, sorn är afgjord i dag, och
annan sjelfva inhjudningsfrågan. Hr von Ilai tmansdorff, som
hegärde frågornas åtskiljande på f. m, och som af skäl, dem
jag icke kan inse, ogillade detta åtskiljande på e. 111., har,
såsom jag nämnt, förstått 111ig illa, dä han ansett mig hafva
med frågan sammanblandat sin person; och Gr. Horn har
äfven förstått mig illa, då lian tror, att jag icke ställer mig
till efterlefnad pluraliletens i dag lättade beslut, Jag stod
i minut iteten ; meli i fråga 0111 inbjudningen ber jag Hr Grefven
vänta, och se 0111 jag kommer i minoriteten eller icke
ty inbjudningen hafva vi ännu icke fått pröfva, och tiel före
har hela mili framställning icke haft annat ändamål, än att
söka förekomma det lindel tryckande af htifviidfrågan, sorn
synes ligga uti så val Hl' von Hartmansclgrlfs, sorn Qr. Horns
bemödanden. Jag har icke åsyftat något kringgående af
R. o. Ad:s på f. m, fattade beslut. Må del genom prot.uldr,
expedieras till förstärkta StatsUlsk., och må förstärkta S'ats-?
Utsk. deråt gifva den verkställighet Utsk. finnér för godt, Det
är en annan fråga, än jag yrkar. Jag yrkar, att det ärende, som
livilar på R. o. Ad;s bord, icke må, på sätt Hr von Hartmansdorff
och Gr. Horn begärt, anses afgjordt genom besia-,
tet på f. m,, emedan detta ärende genom samma beslut ic-;
ke afgjoides. Om conclusionen slutligen kan blifva densam-?
ma, är en annan fråga, som utgången skall visa. Jag hoppas,
att om vi nästa Tisdag eller Onsdag komma att afgöra
saken, så får allmänheten se, huru vi tänka i denna fråga;
men derom kan allmänheten icke få kännedom, i händelse
Hr von Hartmansdorff och Qr. Horn få råda, hvilka påstå
att ärendet skall anses afgjordt genom beslutet på f. ni-,
och genom hvilket beslut vi således skulle hafva afgjortett
mål, som man medgifver ännu hvilar på bordet, Frih. Cederström
har ganska riktigt uppfattat saken, den han framställt
tydligare än jag förmått göra det. Jag liar nu endast
gjort rättvisa åt mig sjelf. Må pluralitetens beslut gå i verk-,
ställighet; men må men icke påstå, att man genom detta
på f. m. tagna beslut afgjqrt en fråga, soni ännu ligger oafgjord
på R, o. Ad:s bord,
Gr. Horn: Derest grundlagen förbjöd förstärkta Stats—
Utsk. att verkställa votering samma dag, sorn RiksSlin hafva
plenum, så skulle Frill, Cederström hafva rätt uti sin yttrade
åsigt; men då samtliga Stånden godkänt voter:s-prppos:na,
torde förstärkta StatsUtsk. icke kunna förbjudas att deröfver
votera samma dag, som plenum existerar i Stånden um?
der de timmar då plenum hvilar, d, v, s, ep eller annan
limme, före början af plenum på f. m., samt på de lediga
timmarne innan Stånden sammanträda på e. m, efter slutqdt
förmiddagsplenum. Om således å nästkommande Tisdags f,
m. fråga hos R. o. Ad. väckes om antagande af ipbjuduin*
454
Den ag Maj e. m.
gen oell densamma i några delar afgöres, men i andra delar
icke hinner afgöras, och förstärkta StatsUtsk. sammanträder
straxt på e. m., samt genom votering afgör saken,
så hemställer jag om icke frågan liktidigt afgöres både i
Utsk. och i Ståndet. Dessutom, om det skulle falla någon
ledamot in i förstärkta StatsUtsk., att sätta ifråga att inbjudningen
först borde afgöras, just derföre alt den vore under
pröfning i Ståndet, så fruktar jag, att samma betänkligheter
skulle uppstå, som vid förliden votering, och att
jag kunde finna mig nödsakad uppskjuta voteringen, hvilket
jag anser vore en olaglig åtgärd af förstärkta StatsUtsk.,
enär numera är bestämdt att voteras bör öfver de antagna
propositionerna. Det är denna tanke, som föranleder mig
att anse det vara inconseqvent af R. o. Ad., att upptaga inbjudningen,
innan R. o Ad. kommit i erfarenhet deraf, om
votering i förstärkta StatsUtsk. verkligen kommer att äga
rum. Att anslag till sammanträde i och för densamma kommer
att ske är gifvet; men förr än voteringen skett är det
icke gifvet, att en sådan kommer att ske. Protester kunna
nu såsom tillförene uppstå, ty jag väntar mig nu mera allt
inom förstärkta StatsUtskottet,
Frih. Cederström: Då StatsUtskrs ordförande lillkännagifvit,
att han väntar sig allt af förstärkta StatsUtsk., så
måste jag förklara, alt R. o. Ad. bör vänta sig af ordföranden
i StatsUtsk., att åtminstone förstå alt icke sammankalla
förstärkta Utsk. till votering förr, än han bekommit
R. o. Adis beslut i frågan.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., på sätt
Frih. Roye yrkat, behagade besluta, att till pröfning vid början
af näst inträffande plenum företaga BorgareStrs inbjudning
till R. o. Ad. i afseende på vissa extra-statsregleringsfrågor.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, det lian trott sig finna att ja
efverröstat nej.
Hr von Hartmansdorff: Då Ståndets meningar på
förmiddagen voro så delade, att blott 2;ne röster åtskiljde
dem, och då PresteStts beslut, hvarom underrättelse sedermera
inkommit, är af beskaffenhet att jag förmodar det omröstning
i alla fall mäste försiggå i förstärkta StatsUtsk., så
skall jag icke besvära R. o. Ad, med anhållan om votering
vid detta tillfälle.
Vid föredragning af Coust.Utsk:s den 22 dennes på bordet
lagda mern. JV:o i 12, ang:de förloppet af voteringar inom
förstärkta Consl.Utsk., fann R. o. Ad. samma mern. icke erfordra
annan åtgärd än att läggas lill handlingarna.
D e ii 29 M ii j c. m.
455
Föredrogs ånyo Const.Utskis den 22 dennes på bordet
lagda meni. N:o 1 i3, med förslag lill ändring af Reg.Fins
17, 22 och 106 §§.
Begärdes ånyo på bordet af Hrr Prytz, Lars Adolph,
och Cedercrona, Johan Ulrik.
Till pröfning företogs Const.Utskis den 22 dennes på
bordet lagda mern. JVio ii4 till R. o. Ad. samt BorgareSt.
i anledn. af bemälda Iva Stånds yttrande röride Const.Utskis
mein. Nio 87.
BorgareStts i anledn. af Const.Utskis mern. N;o infattade
beslut upplästes, af innehåll, att mein. Nio 87 blifvit
återreroitteradt med förklarande af den anmnrkn såsom Ståndets
gemensamma tanke, alt de uti nämnda mein. intagna
förslag af Ståndet ansetts hvarken nyttiga eller nödiga.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att
del Höglo!]. Ståndet måtte instämma i samma beslut , som
BorgareSt. faltal. R. o. Ad. torde måhända icke erinra sig,
alt uti betänk. N:o 87 ar föreslaget, att riksrätten skulle
främst utgöras af 8 ledamöter af riksförsamlingens andra
kammare, d. v. s. af det öfverhus, hvars sammansättning
R. o. Ad. ansåg oriktig, bestående nemi. af sjelfva gräddan
af undei huset, hvilket» göres lill öfverhus vid en kommande
riksdag. Vidare skulle riksrätten bestå af 2 ordinarie professorer
från juridiska falculteterna vid Rikets Universiteter.
Sådane personer äro, såsom man vet, lärde män och derföre
högst nyttiga vid läroverken; men vid allmänna författningars
tillämpning händer det, att de icke äro lika lycklige,
som de äro insigtsfulle. Dertill kommer, att då professorer
inkomma i riksrätten för att dömma Konungens rådgifvare,
så inträda de med detsamma i afgörande! af de politiska
frågorna för dagen. De få derigenom sjelfve en politisk
färg, och deras lärareföredrag förmodligen likaså.
Det kunde halida, att söner lill dé Konungens rådgifvare,
sorn professoreme domt, studerade vid universiteten, der desse
professorer vore lärare. Manne icke ett sådant förhållande
skulle verka på lärjungen och ingifva honom mindre
förtroende till lärdomarna? Det kunde hända, att professoren
från det ena universitetet friat, och professoren från det andra
fällt. Månne icke Konungens rådgifvare, deras anhörige
och vänner, kunde deraf föranledas att skicka sina söner
till det ena eller andra universitetet, för alt få dem undervisade
uti de lärdomar sorn gillades? Kunde det icke hända,
att, då anslagsfrågor för universiteten vid riksdagarna
förekomme, det universitetet finge sitta emellan, som ansåges
icke höra till det rådande partiets tänkesätt, då deremot
det andra universitetet finge större anslag? Månne man icke
sett dylika tankar framskymta i anslagsfrågor vid denna
456
D c n 29 M a j e. m.
riksdag? Jag anser derföre olämpligt alf införa denna nyhet
uli riksrättens sammansättning. Ytterligare kall riksrätten
utgöras af 2:ne ordinarie häi adshöfdiogar, hvilka skola
lagas af de 8 äldsla i Riket. JN11 \ei R. o. Ad., alt det
knappast g i Ives någon embetsmannacorps i Riket, hvilken
består af så utganlla personer sorn liäradsliöfdihgarhe, att deras
inkomster liro ganska betydliga, Och alt deras perisionsrält
ät’ nästan ingen. Så länge detta förhållande fotlfar, är
det troligt) att de 8 äldste Ordinarie härädshöfdihgärne alltid
skola Vara så gamla, ali de föga höra eller se, eller förmå
att afdöinma vanliga mål vid häradsrätterna} änntl mindre
kunna de reda sig nied de mera grannlaga frågor, sorn
förekomma i riksrätt. Jag slillar till delta förhållande från
de långa listor på tillförordnade domare, hvilka städse läSaä
i Statstidningen; ty om liäradshöfdingärne sjelfve kunde
sköta sina tjensler, så förmodar jag, att de icke så ofta erhölle
t jensi ledight t. Uti ett och annat lali Ilai’ jag sett att
häradshöfding!!!' på långliga tider icke förrättat sina tjenster.
.Skulle de nu likväl, oansedt deras aidel’) och den ovana
vid domäfevärfj hvilken mäste följa af en lång tjenstledighet,
inträda i riksrätten; så befarar jag, ali de blefve föga
skicklige för detta uppdrag; På dessa grunder hemställer
jag, att R. ö. Ad. måtte förklara förslaget oantagligt, eller
antaga samma ordalag) hvaruti) Bol’gai’eSt; sig förenat;
Frih. Gederström, Jacob; Lika med den sista värda
talaren är jag visserligen af den öfvertygelse, att förslaget,
sådant det ät' af Utsk. afgilvit) icke kän af Ståndet antagas;
men derföre kan jag icke tillstyrka R. o. Ad; att
såsom dess gemensamma tanke förklara detsamma oantagligt.
Jag anser nemi. nödigt, att Coust.Ulsk.) med afseende,
dels på den möjliga ehuru otroliga förändringen uti representationssättet,
solli kan blifva en följd af det till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag i detta hänseende
hvilande förslaget) dels på den förändring af embetsVerken,
hvartill Statsrådets nuvarande organisation kan föranleda,
inköulme med förslag till riksrättens derefter lämpade sammansättning.
En sådan gemensam tanke tillstyrker jag R.
O; Ad. att lemna såsom svar på Ulskis i delta betänk, afgifna
förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag liar icke bort den sisla
Värda talaren uppgifva något ställe i grundlagen eller
ansvarighetslagen vara så förändrad t, att riksrättens organisation
i följd deraf behölde ändras. Under ett sådant förhållande
kati jag desto mindre tillstyrka R. o. Ad. att äska
hagot annat förslag af Gonst.Utsk., solli detta äger molionstätleii)
men icke vi.
Frih. Gederström: I följd af det beslut, som R. St.
Vid denna riksdag fattat och K. M. gillat rörrde Statsrådets
förändrade organisation, kan det hända, att R. St. vid nästa
riks
-
Den 59 Maj e. m.
457
riksdag (inna nödigt, att ett elier annat af Rikets collegier
helt och hållet indrages; men sådant kan icke ske med mindre
än 101 och 102 §§:ne uti Reg.F:n lämpas i conforniitet
med hvad R. St. för organisationen af embetsverken på det
hela önska, emedan riksrätten i annat fall icke skulle kunna
sammansättas.
Hr von Hartmansdorff: Förhållandet har alltid
varit, alt collegier hafva kunnat borttagas utan behof af någon
förändring uti grundlagens föreskrifter, rör:de riksrättens
organisation, emedan grundlagen uti 102 §:n Reg.F-.n
endast innehåller, att presidenterne samt det äldsta rådet uti
alla Rikets collegier skola vara ledamöter af riksrätten.
Fråga kan således i detta hänseende endast blifva, att de
collegier, sorn finnas, skola lemna ledamöter till riksrätten.
Så har äfven Const.Utsk. vid någon föregående riksdag uppfattat
förhållandet.
Frih. Cederström: Jag kan icke medgifva Hr von
Hartmansdorlfs framställning, att det alltid är öppet för Konung
och Ständer, att vidtaga ändring uti statsorganisationen
annorlunda än i den ordning grundlagen medgifver;
men då grundlagen först måste ändras för att bereda väg
för de rättelser uti slatsmachineriels organisation, som Konung
och Ständer kunna önska, så måste del vara conseqvent
af personer, som vilja att grundlagarne skola efterlefvas, att
bereda utväg för Konung och Ständer alt kunna besluta nödiga
förändringar uti embelsverkens sammansättning. Oin
Const.Utsk. någon gårig har kunnat yttra sådant, att det vore
öppet för R. St. att när som helst indraga något af Rikets
collegier, så får jag dock deremot erinra, att då dessa
collegier, ehuruicketill namnen uppräknade, funnos när grundlagen
skrefs, och grundlagen föreskrifver att riksrätten skall
utgöras af uppgifne embetsmän från Rikets collegier, så kan
intet collim indragas förr, än de stadgande!! i grundlagen,
hvilka handla om riksrättens organisation, i delta hänseende
blifvit på lämpligt sätt förändrade.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke räknat efter
huru stort antal ledamöter riksrätten kan komma att innefatta,
men jag tror alt det går till vel: jao dock,
att riksrätten är domför med 12 ledamöter. Om således 1
ledamöter genom indragning af ett collini försvinna, kunde
denna minskning icke verka derhän, att riksrätten upphörde
att vara domför.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade att emot Const.Ulskis
förslag blifvit yikadt, af Hr von Hartmansdorff, att R. o.
Ad. skulle instämma i det förklarande BorgareSt. afgifvit,
alt de uti mein. N:o 87 intagna förslag vore hvarken nytti?.
5 H. 58
458
Den ag Maj e. m.
ga eller nödiga; och af Frih. Cederström, om Hr Landtm,
rätt fattat dess mening, att mein. skulle till Const.Utsk. återremitteras
med den gemensamma tanke, att förslaget borde
rättas efter nu existerande förhållanden och ej efter sådana
som måhända aldrig inträffa; Hr Landtm, fick nu först
framställa propos. å det förslag, som först blifvit framsläldt,
hemställande alltså, om R. o. Ad. behagade instämma i Hr
Von Harlmansdorffs förslag.
Ropades starka ja, blandade med ett eller annat nej.
Då Hr Landtm, nu skulle börja alt föredraga nästa
mål , anmälte sig
Frih. Cederström och yttrade:
Då jag af den anledn. alt ett nytt ämne nu blifvit föredraget
måste sluta dertill, att Hr Frih. o. Landtm, uppfattat
R. o. Adis svar, såsom innefattande bifall till Hr von
Harlmansdorffs framställning, d. v. s. instämmande uti BorgareStts
beslut, så nödgas jag anhålla, att till prot. få nedlägga
min protest mot det af R. o. Ad. sålunda fattade beslut,
såsom i min tanke fullkomligen grundlagsvidrigt.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtsk;s den 12 dennes
på bordet lagda utlåtanden:
N:o 5'2Ö, i anledn. af Hr Kjellbergs motion om belöning
för den som med ett fullständigt motiveradt och till sina
hufvudgrunder antagligt representationsförslag till Rikets
nästsammanträdande Ständer inkommer;
N:o 529, i anledn. af väckta motioner, ang:de statsanslag
för fattigvården i de Rikets städer, hvarest garnisoner
finnas förlagda.
Lades till handlingarna, vid förnyad föredragning, StatsUlsk;s
den 22 sisth Maj på bordet lagda mein. N:o 53o, i
anledn. af erhållna återremisser å StalsUtsk:s mern. N;o
48i.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskrs den 23 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 538, angrde ifrågaställd restitution
af de sedan år 1819 af rotehåflarne vid Uplands regemente
erlagda klädpenningar, blef nämnda utlåt, af R. o.
Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs Bevilln.- Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsktns den 22 dennes på bordet lagda mern. JNfo 19,
i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut, rörrde TJtsk:ns förslag
lill reglementariska föreskrifter för brännvinsbränningens
utöfning, samt örn hvad vid försäljning af brännvin och beskattningen
derå iakttagas bör.
De n 39 Maj e. m.
4%
Sedan mern. blifvit uppläst ända till och med den del
deraf sorn angår 55 §:n, anmälte sig
Hr von Hartmansdorff, A 11 g., och yttrade :
Här förekommer uti 58 §:n en ny punkt, innehållande
en hemställan lill R. o. Ad. samt BorgareStåndet. Jag får
vördsamt föreslå, att den matte afskiljas från del öfriga, och
att vi måtte få veta huru BorgareSt. beslutat, ifall någon
underrättelse derom ankommit.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde nu först, om R. o.
Ad behagade godkänna den redan upplästa delen af mern.
JV:o 19.
Ropades ja.
Härefter upplästes ej mindre den återstående delen af
mern. än BorgareScs prot.ntdr. af den 5.4 Maj, af innehåll,
att Ståndet antagit inbjudningen i afseende på förfaltningsförslagets
58 5 2 mom.
Hr von Hartmansdorff: Genom den antagna inbjudningen
sammanstämma redan 3:ne Stånd; men jag tillstyrker
i alla fall, att R. o. Ad. ville förena sig med de öfriga
Ståndens beslut.
Uppå derefter framställda propostr blef inbjudningen
anlagen och den föreslagna redactionen af 58 §:n 2 mom.
godkänd.
Föredrogs ånyo och bifölls Bevilln.-, Lag- samt Allm.
Besvärs- och Ekon.Utsk:ns den 22 dennes på bordet lagda
betänk. N:o 20, i anledn. af Riksdagsfullmäkligen Fredr, von
Zweigbergks motion om ytterligare förändringar i nu gällande
seglationsordning.
Till pröfning företogs Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsk-ns den 22 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 78,
i anledn. af erhållen återremiss å Utsk:ns betänk. N:o 58,
ang:de väckta motioner om förändring i författningarna
ronde mått, mål och vigt.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: För min
del skulle jag önska, alt detta betänk, blefve afslaget. Redan
förra gången della ämne förevar, afgaf jag deremot anmärknrr
i afseende derpå, att decimalsyslemet ovillkorligen
skulle gälla äfven för de mindre delarna, såsom för alnen
och kannan, och jag anförde de skäl, hvarpå jag grundade
min öfvertygelse om det obeqväma häraf för den allmänna
rörelsen. En reservant vid detta betänk, har upptagit och
genomgått förhållandet med decimalsystemets införande i
Frankrike, och han har visat, att under loppet af ett halft
sekel, som detta systeme i afseende på mått, mål och vigt
der varit påbjudet, har det ännu icke lyckats att bringa det
46o
Den 39 Maj e. m.
i fullkomlig gång, härledande sig hufvudsakligen deraf, alt
femman såsom enhet icke vidare later dela sig. Med en sådan
andra länders erfarenhet, tror jag att man bör noga
betänka sig, innan man i vårt land påbjuder decimalsystemets
införande, hvad mått, mål och vigt beträffar, och jag
tillstyrker derföre afslag på betänkandet.
Frih. Gederström, Jacob: Ehuru jag visserligen är
af den öfvertygelse, att det förslag, som alltsedan 1823
års riksdag är hvilande, kunde blifva förbättradt, på sätt
Hr Lefre'ns motion innehåller, anser jag likväl i det skick
målet nu befinnes, då två Stånd bifallit betänk., det vara
ändamålsenligare att bifalla, än att afslå detsamma; tv följden
blefve eljest ingen annan än att frågan för fö lie, ifall
PresteSt, lika med hvad Hr von Hohenhausen föreslagit,
skulle afslå betänkandet. Meningen måtte väl icke vara, att
nu helt och hållet gå tillbaka från en efter mycken pröfning
uppgjord förbättring, ehuru densamma otvifvelaktigt
kan blifva ännu bättre, sedan första steget en gång är taget.
Jag tillstyrker följaktligen bifall till betänkandet.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag skall icke borttaga R.
o. Ad:s lid med något återupprepande af hvad jag bade
tillfälle att yttra, då frågan förra gången förevar, utan inskränker
mig lill att, på grund af hvad jag då hade äran
anföra, samt då erfarenheten tydligen vitsordat, att någon
öfvervägande nytta icke visar sig förenad med införandet af
ett sådant beräkningssätt uti de med dagliga rörelsen närmast
gemenskap ägande saker, instämma uti Hr von Hohenhausens
anhållan om afslag å betänkandet.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Då Utsk:s förslag i
betänk. N:o 58 endast innehåller uti 2:ne punkter, att vissa
motionärers förslag skulle förfalla, och det, för öfrigt, blott
tillstyrker, att R. St. måtte i underd. anhålla, ”det K. M.
täcktes låta genom dess Vetlenskapsacadeini utarbeta en kort
handledning i ämnet med comparativa tabeller och anbefalla
vederbörande, att undervisning skall i folkskolorna ifrån år
1842 meddelas om det nya, på decimalräkning fotade, systemet
för mått, mål och vigt; samt att, så snart någon allmännare
kännedom derom kan anses vara spridd, K. M.
täcktes, dock senast inom 10 år, låta utfärda nådig författning
om det nya systemets antagande till efterlefnad;” så innehåller
delta icke annat, än en förberedelse till möjligheten
alt kunna införa det systeme, hvars antagande R. St.
en gång beslutat. Antingen böra R. St. frångå denna en
gång yttrade mening och återkalla deras till K. M. framställda
begäran, eller också böra de sjelfve bereda möjlighet
till förslagets antagande. Jag finner således Utsk:s tillstyrkande
riktigt, och instämmer derföre med Frih. Cederström
uti anhållan alt R. o. Ad. ville detsamma antaga.
Den 39 Maj c. m.
Hr Lefren, Joli, Pehr: Det är en Länd sali, att jag
vid alla riksdagar, uti allt hvad på mig kunnat ankomma,
velat befordra decimalsystemets införande i mått, mål och
vigt, så väl som i myntet. Jag har dels lyckats, dels icke
lyckats att vinna medhåll, så i Utsk. som inom Stånden.
Jag ser att det förhåller sig med denna stora fråga, som med
många andra. Den röner motstånd från sådana håll, der man
icke borde vänta detsamma. Som Hr von Hohenhausens förslag
att helt och hållet afslå betänk, vore att taga ett steg
tillbaka, och det för ingen del lärer kunna anses gagneligt
att i cultur och bildning gå baklänges, så, ehuru jag icke
är fullkomligen nöjd med Utskts betänk., emedan jag deruti
finnér åtskilliga ganska väsendtliga felaktigheter, mäste jag
likväl, i sakens närvar, tillstånd, tillstyrka bifall till detsamma,
såsom åtminstone icke innefattande ett tillbakagående;
och hoppas jag alt man i en framtid skall blifva mera benägen
för en sak, sådan som denna.
Hr von Hohenhausen: Jag har tillförene yttrat, att
det vore högst nyttigt och fördelaktigt, om vi uti vårt mynt
ägde decimalräkningen, såsom förhållandet är uti de länder
jag besökt, och deribland jag exempelvis blott vill nämna
Frankrike, hvarest jag funnit tiodelningen oändligen fördelaktigare,
äfven uti mått, mål och vigt, så snart man blott
stannar vid viss gräns och icke sträcker detta sysleme till
de mindre delarna, hvarigenom räkningen i och för den dagliga
rörelsen försvåras. Jag skulle ansett för ett stort steg
framåt, om Utsk. hade tillstyrkt bifall lill Hr Hjertås motion,
hvaruti motionären föreslagit antagande af en enda vigt,
nemi. viclualievigten; men att begära en sak, som bestämdt
är oläglig för den dagliga rörelsen, det kan jag åtminstone
icke biträda, och förnyar derföre min begäran om afslag å
betänkandet.
Gr. Spens, Carl Gustaf: Om målet nu befanns i det
skick, som det var 1823, skulle jag möjligen, sedan jag efter
en långvarig debatt öfvertygat mig, att något vidare icke
kan åstadkommas, än det utaf Hr von Hohenhausen förordade,
af Hr Hjerta afgifna förslaget, vara färdig att äfven
derpå ingå, hellre än att bibehålla den gamla förblandningen
af de många vigterna; men då Ständerne 1823 icke
blott antogo det först af Utsk. framställda förslaget af en
Veltenskapsacademiens comité', som innefattade ett mindre
fullständigt decimalsysteme, utan äfven det mera fullständiga
decimalsystemet, i enlighet med de åsigter af en reservant
inom comite'en, hvilkas riktighet comite'ens öfrige ledamöter
erkände, ehuru de fruktade att det derpå grundade förslaget
icke skulle gå igenom, men dessa åsigter g jorde just hos Utsk.
och Ständer sig gällande, då, säger jag, detta är förhållandet,
och man icke bör gå tillbaka på den bana, man en gång beträdt,
kan jag icke annat an förena mig med Frih. Cederström,
462
Den 29 M a j e. in.
Hr von Hartmansdorff oell flr Lefren, öfvertygad ali någon
annan utväg för dem, som nitälska för sakens framgång,
vid delta tillfälle icke gifves, an att tillstyrka bifall till
Ulskts betänk., sedan det nn är af 2:ne Stånd antaget. Den
reservation, sorn blifvit omnämnd an gede decimalsysteinet,
upptager ganska intressanta underrättelser om förhållandet i
Frankrike; men dervid bör erinras, att då Fransmännen vidtogo
denna förändring, förändrade de äfven sjelfva enhetssystemet;
och detta nya enhetssysleme , så väl som de nya
namnen på alla större och mindre delarna, logo de icke
utur kretsen af folkets begrepp, utan från vettenskapens område
och från Grekiska språket, hvarigenom decimaldelningen
låg sjelf i strid med Franska språket, då deremot tiodtdningen
står i harmoni med det Svenska språket. På
grund af allt delta anser jag det exempel, som Hr Prosten
Kjellström åberopat, icke vara fullkomligen gällande. Det
finnes nemi. icke i Europa något språk, hvars räkneord äro
så lämpliga för decimalsystemet, sorn det Svenska, och efter
hvad jag hört sägas äfven det Finska. I Finland har också
tiodelningen blifvit med glädje emottagen, och så förhåller
det sig alltid, när den förändring, som införes i folkets
vanor, står i harmoni med dess språk och lynne.
Hr Lefien: Jag kan icke fatta den åsigt, att tiodelningen
skulle vara nyttig och önskvärd i myntet, i händelse
myntenheten vore liten, men om den vore större, så skulle
samma delningssätt icke vara nyttigt. Det vore märkvärdigt,
om en större lättnad i räknesättet icke skulle vara nyttig
vid räknandet så väl vid större, som vid mindre qvantiteter.
Om decimalräkningen infördes i mått, mål och
vigt, samt i myntet, så skulle den göra sorträkningen öfverflödig.
Man skulle då med qvatuor species i enkla tal kunna
verkställa en mängd uträkningar, hvartill eljest fordras
mycken vana och mycken underbyggnad. Om detta ej kan
nekas, så måste det äfven inedgifvas, att decimalräkningens
införande i mått, mål och vigt, samt i myntet, skulle befordra
folkbildningen mera inom 3å4 år, än man kan hoppas,
att densamma med närvarande räknesätt skall kunna
upphinna på en mångdubbelt längre tid. Att tala för detta
systemes införande är således detsamma, som att tala för
en stigande folkbildning; men jag kommer tillbaka till mitt
första påstående, att Utsk:s förslag i närvar, fall är det enda,
på hvilket man kan grunda något hopp, hvarföre jag
äfven tillstyrker bifall till detsamma, elmi n jag känner verklig
sorg deröfver, att detta vigtiga ärende icke kommer lill
ett mera ordnadt skick, än som fallet synes vara. Detta
är likväl icke underligt, så länge män, sådane som Hr Rosenblad,
lif von Hohenhausen 111. fl., icke gjort sig reda för
huru ärendet slår i sitt första förhållande.
Hr Rosenblad: Just det tänkvärda förhållandet, alt
R. Sits vid i8a3 års riksdag framställda underd. önskan i
D c n 2g M a j e. m.
463
detta fall torde ådagalägga, alt verkställigheten deraf är förenad
med stora betänkligheter, och då jag förenar mig i anhållan
om afslag å detta betänk., sker det af det skäl, att
jag icke instämmer i den åsigt, som dicterade 1823 års beslut.
Jag tror, att i delta fall, såsom i andra, kan reform
vara nödig och följaktligen nyttig; men jag anser villkoret
för förändringen böra vara, att del man vill införa i
stället för hvad som finnes verkligen än gagneligare än det
existerande; ty att man skall antaga något nytt, blott derföre
att det innefattar en förändring uti det bestående, är
en lära, som jag är alltför mycket conservaliv för att kunna
gilla; oell om denna lära skulle antagas, är jag fullkomligen
öfvertygad, att samhället i alla sina delar skulle komma
att skakas. Jag tror visserligen, alt den consecjvent tillämpade
princip, som ligger till grund för 182! års sysleme, i
afseende på de större vettenskapliga beräkningarna oemotsägligen
äger ett stort företräde att i det fallet adoptera
systemet; men deremot tror jag, att tiodelningens införande
i allmänna rörelsen skulle medföra stora olägenheter och
föranleda sådana förhållanden, hvarpå man sett exempel uti
andra länder, der dicimalsystemet blifvit infördt; och är det
af sådan anledn., som jag fortfar uti min anhållan om afslag
å betänkandet.
Efter förnyade propostr, dels till bifall dels till afslag,
blef slutligen betänk. N:o 58 af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utskms den 22 dennes på bordet lagda mein. N:o 7g, i anledn.
af erhållen återremiss å Ulsktns mern. N:o 72 angrde
sammanjemkning af RiksSttns beslut ronde förslaget till förnyad
förordning om grunderna och villkoren för-hemmansklyfning,
samt afsöndring af jord eller annan lägenhet från
hemman.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag får vördsamt anhålla
om piopos. till antagande af den inbjudning, Utsk:n i slutet
af betänk, till R. o. Ad. framställt.
Uppå derefter framställd propos. antog R. o. Ad. inbjudningen
och lade i öfrigt Utskms mein. till handlingarna.
Ånyo föredrogs och bifölls BancoUtsk:s den 24 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 81, med förslag till instruetion
lör R. Sirs BancoUlsk. vid nästkommande riksdag.
Likaledes bifölls, vid förnyad föredragning, StatsUtsk:s
den 26 dennes på bordet lagda utlåt. Nto 53i, ang:de väckt
motion, att af det lill skollärares aflöning fastställda anslag
jemväl måtte_kunna lemnäs bidrag till skolbyggnader.
464
Dc n ag Maj e. m.
Föredrogos ånyo och indes lill handlingarna SlalsUtskrs
den 26 dennes på bordet lagda mem:r:
N:o 532, ang:de verkställd förnyad omröstning öfver
den uti 16g punkten af Bevilln.Utsk:s mern. N:o 41 intagna
voterrs-proposition;
Nro 533, ang:de verkställd omröstning i anledn. af RiksSl:ns
skiljaktiga beslut öfver StatsUtsk:s utlåt. N;o 4%»
ang:de anslag för cabinettscassan.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Frånvarande ifrån
riksdagsorten, då frågan rörrde ett extra anslag till cabinettscassan
sednast förevar, anser jag nu det vara rätta tillfället
att yttra några ord i ämnet.
Man skulle möjligen kunna anse tidpunkten för mig nu
vara inne, att söka bereda framgång åt en motion af samma
syftning med den, hvilken jag väckte den 28 sisth April,
men till remiss hvarå Hr Frih. o. Landtm, ansåg sig böra
vägra propos. och mot hvilket förklarande jag icke reserverade
mig, ehuru jag trodde motionen vara väckt i fullkomlig
öfverensstämmelse med grundlagens både anda och bokstaf.
Vöre riksdagens af alla så lifligt efterlängtade slut
icke så nära, skulle jag möjligtvis utaf inträffade förhållanden
finna anledn. att upplifva motionen, emedan jag från
det skick saken erhållit heintar skäl till den förmodan, alt
motionen åtminstone skulle erhålla remiss. Jag afstår likväl
derifrån, och inskränker mig nu endast till att uppriktigt
beklaga den misslyckade utgången; och med full tillförsigt
om ett förändradt resultat, öfverlemna!- jag åt en utan all
tvifvel icke så aflägsen framtid, att åt sjelfva saken gifva
rättvisa.
Till handlingarna lades, vid förnyad föredragning, StatsUtskrs
den 26 dennes på bordet lagda memtr:
Nro 534, angrde verkställd omröstning i anledn. af RiksSttns
skiljaktiga beslut öfver StatsUtskrs utlåt. N:o 366, i
fråga om en föreslagen löneersättning lill Tubellcommissionens
secreterare;
Nro 535, ang:de votering i anledn. af Stats- samt Allm.
Besvärs- och Ekon.Utskrns mern. Nro 190, rörrde allmänna
stadganden och anslag till folkundervisningens befrämjande;
Nro 536, ang:de verkställd omröstning i fråga om dispositionen
af behållningar utaf extra-utgiftsmedlen.
Ånyo föredrogs SlatsTJtsk:s den 26 dennes på bordet
lagda mern. N:o 53y, med förslag lill reglementarisk!! föreskrifter,
motsvarande 9 afdelningen af det vid sista riksdag
för Riksg.cont. utfärdade reglemente.
Frih.
Den 29 Maj e. m.
Frih. Cederström, Jacob: Delta förslag till reglemente
innefattar i fölVsta §:n ang:de betjeningen vid Riksg.-  cont. följande redaction: ’’De bos fullmäktige förefallande
cancelligöromål bestridas af en secreterare, sorn äfven i andra
hänseenden biträder fullmäktige vid fullgörandet af dem
uppdragna åligganden; en registrator och archivarie &c."
Så väl uti denna, som uti motsvarande § af nu gällande
instruction för Riksg.cont. anser jag ledactionen ofullstän•
dig. Jag skulle tro att det borde hela; ”De hos fullmäktige
förefallande cancelligöromål bestridas af en secreterare,
såsom chef för cancelliet, med biträde al en registrator och
archivarie &c.’’ Den frasen, att secreterare)) älven i andra
hänseenden skulle biträda-fullmäktige vid fullgörandet
af dem uppdragna åligganden kan leda till missförstånd oell
möjligen tvdas så, att secretrrafen anser sig såsom röstägande
vid beslutens fattande bland fullmäktige.
io §:n är af denna lydelse: ”Den ordinarie tjensteman
eller vaktbetjent, som förordnas att under inträffad ledighet
eller i anseende till sjukdoms- eller annat laga (örfall förrätta
annan tjenst än den lian sjelf innehar, är, med undantag
af det i § 23 förutsätta fall, i allmänhet icke berättigad
att derför erhålla särskild aflöning; dock ankommer
det på fullmäktige, att, derest sådant förordnande utöfver
3:ne månader oafbrutet fortfarit, tillerkänna inuehafvaren
deraf ett efter omständigheterna lämpadt arfvode, uppgående
till högst halfva beloppet af skilnaden emellan hans
förut åtnjutna aflöning och löneförmånerna för den tjenst
lian blifvit förordnad att bestrida.”
Jag skulle tro, att, om en tjensteman blir förordnad
att förrätta en annans tjenst inom ett verk flera gånger under
loppet af ett år, så att sammanräknade tiden, under
hvilken lian sålunda för en annan vicarierat, utgör I. ex. 6
månader eller åtminstone mera än 3 månader, ehuru denna
tjensteförrättning hvarje särskild gång icke räckt i 3 månader,
lian hör vara berättigad til! ett arfvode, uppgående
till högst halfva beloppet af skilnaden emellan hans förut
åtnjutna aflöning och löneförmånerna för den tjenst han
blifvit förordnad att bestrida. Jag föreslår derföre, alt, i
öfverensstämmelse med hvad jag nu haft äran yttra, redactionen
i den Jin matte på det sättet förändras, att det kommer
att heta; ”dock ankommer det på fullmäktige, att,
derest sådant förordnande under loppet af året sammanlagdt
varat utöfver 3;ne månader, tillerkänna iunehafvaren
deraf ett efter omständigheterna lämpadt arfvode”
&c. Pä grund af dessa aiimärkn:r anhåller jag om återré*
iniss af betänkandet.
25 H.
59
465
Den ag Maj c. m.
StalsTJtskts meni. N:o Lief af R. o. Ad. återremitterade.
Då nu ånyo föredrogs förs lärl In BaneoUtsk:s den 26
dennes på bordet Ingda mern. N:o 186, med anmälan om utgången
af de omröstningar, hvilka inom förstärkta BancoUtsk.
blifvit anställda öfver den uti Banco- och LagUtskrns
mern. N:o 9 upptagna fråga, Lief mern. N;o 186 lagdt till
handlingarna.
Föredrogs ånyo och bifölls Exped.TJtsk:s den 27 dennes
på bordet lagda mern. N:o 4$, * anledn. af återremiss
utaf skrifvelseförslaget N:o 334, angtde upphörande af skyldigheten
för fartyg, som tinder fredstid passera Ky-EIfsborgs
fästning, att derstädes inlöpa.
Till pröfning företogs Ridd.Utsk:s den ig dennes på
bordet lagda mern., angrde villkoren för emottagande af en
donation utaf framlidne Krigsrådet Frih. Anton von Liewen.
Frih. Boye, Fredr.: Då jag i förra plenum begärde
detta måls läggande på bodet, var det af den anledn. , att
jag kände det en skrifvelse från herrar curatorer var ankommen,
hvilken står i sammanhang med della betänkande.
Jag får derföre anhålla hos Hr Frih. o. Landtm., att, innan
discussionen fortgår, denna skrifvelse måtte af Ridd.SecreUn
benäget uppläsas.
Upplästes följande:
Till Höglofl. Riddarhusdirectionen!
Det prot.utdr. och beslut, i anledn. af frami. Frih. Anton
von Lieivens testamentariska disposition, som H. Ridd.-  directtn behagat oss af nämnde Frih. utsedde executor»*
meddela, bafve vi haft äran emottaga och få såsom vårt
yttrande häröfver afgifva, att då enligt testamentets föreskrift
oss ej år medgifven någon rättighet göra förändringar,
kunna vi icke hvarken af- eller tillstyrka de åtgärder H.
Direct:n kan finna sig föranlåten vidtaga; men då Direcl:n,
såsom förvaltande auetoritet af de capitaler, som till R. o.
Ad. linder sådan form, som nu är förhållandet, gifvas, bör
äga rättighet lill sådana åtgärder, som fordras, för att utan
förlust för Riddarhusets cassa kunna besörja administrationen,
anse vi oss ej heller böra bestrida de beslut, sorn i följd
af numera nedsalta ränteförhållanden kunna blifva nödvändiga.
Då vi enligt teslators föreskrift aflemnat summan, tro
vi Direetm deröfver hafva dispositionsrätten och R. o. Ad.,
såsom Stånd, deraf vara ägare, samt ensamt kunna besluta
de förandiingar, som omständigheterna fordra, och få för
Den 19 M a j c. m.
vår del blott underkasta oss det beslut R. o. Ad. behagar
fatta. Malmö den 12 Maj 1841.
G. D. Cederström. F. Posse.
Frill. Boye: Sedan nu skrifvelsen är uppläst, så kunde
man redan på grund deraf fatta sitt beslut, men då en utaf
herrar curatorer eller lestamentsexecutorerne nu är tillslå»
des, hvilken icke var närvar., då detta ämne förra gången
föredrogs, anser jag det vara lämpligt, att han sjelf närmare
förklarar sig; och behöfver jag icke vidare yttra mig, så
framt icke hvad han skulle kunna komma att anföra dertill
möjligen gåfve anledning.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Då jag blifvit utsedd
till executor af delta testamente, så anser jag mig böra tillkännagifva
mina åsigter i afseende på möjligheten att verkställa
dispositionen, med hänseende dels på administrationskostnaden.
och dels på de bestämda pensionernas antal och
belopp i förhållande till den ränta, sorn kan vara att påräkna.
Då vi executorer af testamentet till Ridd.direct:n
aflemnat den testamenterade summan, tro vi oss icke äga
annan rättighet, än hvarje annan ledamot af R. o. Ad.
Det är således blott såsom enskild ledamot af Ståndet, jag
nu talar, och icke såsom executor af testamentet. Jag får
då förklara, att när brist i den påräknade tillgången uppstått,
derigenom att Baron von Liewen såsom årlig tillgång
beräknat att erhålla fulla 6 proc. på capitalet, hvaraf 5 proc.
skulle användas för pensionerna och en proc. till administrationskostnaden,
men räntefoten numera i allmänhet nedgått,
så alt icke mera än 5 proc. kan påräknas till inkomst,
så finner jag nödvändigt att på något sätt tillvägabringa en
tillgång för den kostnad, som förvaltningen fordrar. Likväl
måste jag tillstå, att jag icke anser Ridd.Ulsk:s project,
alt föröka capitalet med räntan under vissa år, under hvilken
tid icke några pensioner skulle utdelas, vara det lämpligaste,
emedan de personer, som kunna hoppas at t snart komma
i åtnjutande af pensionerna, skulle gäckas i deras förhoppning.
Jag tror att testators vilja uppfvlles lika litet
stricte genom denna, som genom en annan åtgärd, hvilken
jag vill föreslå, ehuru jag vågar bvsa den förmodan att mitt
förslag är lämpligare än Utsk:s. Testator har föreskrifvit,
att tio personer skulle i pension bekomma 100 r:dr hvardera;
men lian har äfven sagt, att sex månader efter hans död
skulle capitalet öfverlemnas till Ridd.cassan, och han har
förmodat att ett år derefter pensionerne kunde utfalla. Om,
i stället för att, såsom Ulsk. tillstyrkt, dröja 4 a 5 år med
pensionernas utdelande, för att under tiden samla nödig fond
till förvaltningskostnaden, man nu skulle minska pensionernas
antal, så att, i stället för tio, de endast blefvo nioå 100
468
Den 29 Maje. m.
r:tir, oell den tionde Lomme atl användas till administrationskostnaden,
samt att, om något derpå öfverblefve, af detta
öfverskott formerades en fond för bestridande af administrationskostnaden,
så alt omsider jemväl den tionde pensionen
kunde utgå, så tror jag att testators vilja närmast uppfylldes;
oell jag får derföre föreslå R. o. Ad. att antaga detta sätt
till dispositionens verkställande; men skulle R. o. Ad. finna
lämpligare att bibehålla pensionernas antal, oell deremot
minska beloppet med t. ex. 10 r:dr på hvardera pensionen,
så har jag ingenting deremot, ehuru jag anser detta sätt
vida mera stridande emot testators vilja, än att blott bevilja
nio pensioner. Emedlertid anser jag ettdera af dessa 2tne
satt böra äga företräde framför det som Utsk. föreslagit,
pä det att de personer, sorn väntat att blifva hulpne, icke
må ännu 4 a 5 år förblifva väntande. För min del anhåller
jag, att R. o. Ad. ville antaga det förslag, som jag hade
äran först framställa.
Gr. Taube, Gust. Joli.: Såsom ledamot af Ridd.-  Utsk., anser jag mig pligtig, att vid detta tillfälle yttra
den åsigt, som ledt Utsk. i denna frågan. Testator har bestämdt
förekiifvit, att räntan af de testamenterade 20,000
r:dr b :co skall delas i tio pensioner att utgå hvardera med
100 r:dr b:co. Detta är således en af testator gjord bestämd
föreskrift, och Utsk. bar följaktligen icke ansett sig tillständig!
att föreslå R. o. Ad. att derifrån göra det ringaste afsteg.
Deremot bar testator visserligen föreskrifvit, att sex
månader efter hans död skola penningarne till Ridd.directm
allemnas, men lian har icke föreskrifvit, att pensionerne
skola utgå från och med samma ögonblick capitalet aflemnas.
O111 en sådan föreskrift bade ägt rum, skulle den blifvit
utan påföljd, enär det icke beror af Ridd.directm alt få
penningarna förräntade, från och med samma ögonblick sora
penningarne emottogos. Derföre har Ridd.Utsk. ansett sig
böra tillstyrka hvad Ridd.directm begärt, och på den grund
anhåller jag om Hr Frih. o. Landtmis propos. till bifall å
hvad Utsk. föreslagit.
Frih. Boye: Jag förenar mig uti hvad den siste värda
talaren yttrat. Jag tror för min del äfven, att det voi e
oformligt att förändra antalet utaf de af testator bestämda
pensionerna. Då testator icke bestämdt föreskrifvit när
dispositionen skall gå i verkställighet, och ingen kan anses
tillfogas något lidande deraf, att verkställigheten uppskjutes
ännu 3ä4 år, destomindre, som ingen kommit i åtnjutandet
af någon pension under samma tid, i händelse testator
så länge bade lefvat, så tror jag man bör bibehålla det bestämda
antalet af tio pensioner, och hellre dröja t. ex. 3 år
med verkställigheten. Dervid undanlager jag likväl den särskilda
pensionen, sorn är gilven at en af testator uppgifven
slägtinge.
Den ag Maj e. m.
Hr Rosenblad, Bernh.: Först anhåller jag, att Ur
Frih. o. Landin)., innan delta anine iir hell och hållet afslutadt,
täcktes inhemta Ståndets tanke, huruvida icke detsamma
i dess prot. ville nedlägga dess erkänsla för den aflidne
medlemmens af detta Stånd lemnade vackra vedermäle
af sin tillgifvenhet för det Stånd han tillhört, äfvensom
Ståndets tacksamhet för lietrar executorer af testamentet,
hvilka uppfyllt iestators ädla afsigt.
Hvad sjelfva frågan angår, eller huruvida till bestridande
af förvaltningskostnaden skulle erfordras, att minska antingen
pensionernas antal eller pensionssummornas belopp ,
eller ock, att några år uppskjuta pensionernas lifgifvande,
så måste jag erkänna, ali jag icke är tillräckligen hemmastadd
med förhållandena, för att kunna fälta hvaruti förvaltningskostnaden
skulle bestå. Om det testamenterade utgöres
af fast egendom, så medgifver jag, att förvaltningen
deraf måste medföra utgifter; men är det capital, som blifvit
testamenterad!, så kan jag icke erkänna någon förvaltningskostnad.
Har testator begått det misstaget, att pensionerna
blifvit bestämda efter beräkning af sex i stället för
fem proc:s årlig ränta på capitalet, så är det gifvet, altman
antingen måste nedsätta pensionernas antal eller deras belopp,
eller ock uppskjuta meddelandet af dessa pensioner
intilldess capitalet vuxit tili den summa, alt det efter fem
proc. gifver samma afkastning, sorn efter sex proc. varit beräknad;
men någon kostnad för förvaltningen af denna fond
kan jag icke erkänna, utan den mäste jag, såsom medlem af
delta Stånd, bestrida; ty om en ledamot af R. o. Ad. eller
någon annan gifver till ett för R. o. Ad. gemensamt nyttigt
ändamål en summa, så är det minsta biträde han kan
vänta sig af R. o. Ad., som äger en särskild styrelse, en
särskild förvaltning, och en särskild fond för att bestrida
denna förvaltning, att R. o. Ad. skall åtaga sig förvaltningen
af dessa vackra stiftelser utan särskild ersättning.
De få utgifter, som kunna behöfvas för att bevaka eller indrifva
fordringarna, kunna gerna bestridas å Riddarhusets
vanliga omkostnadsräkning. Skulle meningen vara att anslå
särskilda summor för Riddarhusbetjeningen derföre, att
den möjligen kunde få något ökadt besvär genom förvaltningen
af ifrågavar. fond, så måste jag bestrida sådant. Jag
anser R. o. Ad:s antagne tjenstemän vara skyldige att utan
några ökade anslag förvalta de under R. o. Ad:s vård ställda
fonder, och jag tror, att om man ville tillagga Riddarhusbetjeningen
någon ersättning för del ökade besväret, så
skulle sådant innefatta ett ganska menligt exempel för framtiden
och måhända afskräcka från bildande af stiftelser till
föremål, som för R. o. Ad. äro af lika värde och lika nytta
som den ifrågavarande.
Gr. Posse: Jag har begärt ordet, för att besvara ett
Den ag Maj o. ra.
yttrande af Gr. Taube. Antingen måste jag hafva uttryckt
mig otydligt, eller också har jag oriktigt fattat Hr Grefvens
yttrande; ty jag har aldrig sagt, alt pensionerna skulle utdelas
hvarken sex månader eller ett år efter testators död,
utan har jag fattat förordnandet så, att capitalet, så fort sig
möjligen göra låter, skall af Ridd.direchn göras fruktbärande,
samt pensionernas utdelning ett nr derefter vidtaga.
Gr. Taube: Det var egentligen i följd af ett yttrande
utaf Hr Rosenblad, som jag begärt ordet. Hr Rosenblad
synes nemi. tro, att Ridd.direct:n begärt och Ridd.-  Utsk. tillstyrkt, att pensionernas utdelning icke skulle taga
sin början förr, än capitalet genom räntornas läggande dertill
vuxit till ett belopp af 31,000 r:dr, derföre att det vore
så stora och dryga förvaltningskostnader, som skulle betäckas.
Visserligen har förvaltningskostnaden äfven ingått i
beräkningen, men lill ett högst ringa belopp. Att någon
förvaltningskostnad måste finnas, har Hr Rosenblad sjelf medgifvit,
ehuru den är ganska obetydlig. Orsaken till förslaget
har egentligen varit den, att man velat förekomma den
händelse, som skulle inträffa, så framt räntefoten, hvilken
fördel närvarande nedgått lill fem proc., ytterligare, såsom
man har skäl att befara, skulle nedgå, nemi. att Ridd.direcCn,
i händelse hon började utdela pensioner medan räntan utgör
fem proc., snart skulle komma i den ställning, att icke
kunna fullfölja utgifvandet af dessa pensionerat dem, hvilka
redan fått sig desamma försäkrade. Gr. Posse och jag
både förslå och icke förstå hvarandra vid detta tillfälle.
Om jag icke misshört mig, har Hr Grefven ansett det vara
nödvändigt att nedsätta pensionernas antal till nio, och han
har trott, alt det skulle kunna vara R. o. Ad. medgifvet
att göra denna förändring uti testamentet- Della har jag
bestridt på grund deraf, att testator uttryckligen förordnät,
att de skola vara tio. Deremot tror jag att testator alldeles
icke föreskrifvit tiden när pensionernas tillgodonjulande
skall taga sin början.
Frih. Boye: Jag uppträder endast för att i anledn. af
Hr Rosenblads yttrande, hvaraf synes, att han saknar kännedom
0111 förhållandet med förvaltningen af de under Riddarhusets
disposition stående fonder, meddela den upplysning,
dels att vid nästan alla dispositioner af samma beskaffenhet,
som den ifrågavar., en viss summa blifvit anslagen i
och för förvaltningen, och dels, att denna förvaltningskostnad
beslår uti flerfalldiga utgifter, såsom t. ex. till skrifmaterialier,
till annoncer i tidningarna, till inköp af böcker i
och för räkenskapsföringen m. 111. Dessutom hemställer jag
om det vore billigt, att Ridd.kameieiaien, i händelse
ifrågavar. fond, såsom vi äga anledn. att hoppas, kommer
att ökas med 100,000 r:dr eller om den ökades med 7 ä
800,000 r:dr, skulle för intet vidkännas allt det dermed för
-
D c 11 29 BI a j e. ra.
4"i
enade besväret, eller om Ridd.fiscalen ulan ersättning skulle
vora nödsakad att öfvervara undersökningar vid tingen, oell
1 öfrigt vidtnga för fordringarnes bevakande och indrifvande
behöfliga åtgärder. Månne desse tjenstemän icke skulle
hafva någon ersättning för deras kostnader och ökade besvär?
Hr Rosenblad må vara öfvertvgad om alt den tillökning
i besväret, som uppkommer för Ridd.direct:n, icke tage*
i betraktande. Jag har med nöje hört all Hr von Hartmansdorff
anmält sig, helst han sjelf har varit Ridd.kamererare
och således vet hvad det vill säga att administrera
öfver en half million r:dr.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Första frågan är
naturligtvis den, huruvida något särskildt anslag behöfves i
och för förvaltningskostnaden. I delta hänseende är jag hufvudsakligen
förekommen af Frih. Boye och har föga att
lägga lill hvad han yttrat. För hvarje särskild fond skall
vid Riddarhuset föras särskild räkning. Men i banken begagnas
för vissa fonder, till ett antal af 8 eller 10, en gemensam
räkning, som kallas räkningen K:o 2. Hon är sammanslagen
till en enda, derföre att fonderna äro så små och
tillgångarna så knappa, alt hvad som möjligen brister på
den ena fonden mäste fyllas med tillfälliga behållningar på
den andra, så att afsigterna med anslagen må kunna fullgöras.
Om det nemi. händer med någon af dessa små fonder,
hvilkas hela afkastning är bestämd för en enda pension,
att låntagaren underlåter i rattan tid inbetala räntan, och
pensionstagaren är en fattig fröken, eller enka, som icke kan
vänta, till dess räntan hinner indrifvas, så måste förskott
lemnäs af behållningen på någon annan fond, från hvilken
utbetalningarne ej skola samtidigt göras. Detta medlpns
sammanslående bevisar, att man icke får sätta hvarje fond
på förknappning, aldraminst när man icke behöfver det.
Förvaltningskostnaden beslår dels uti smärre utgifter, lill
böckers inbindning, papper och andra skrifmaterialier, lidningsannoncer
111. m., och dels i utgifter tor räntors indrifvande
och fordringars bevakning i concurser eller annorstädes,
och dels uti sjelfva besväret vid räkenskapsföringen
och rättegångarnes utförande. Det förra tillhörer Riddarhusets
kamererare, det sednare dess fiscal. Om nu Riddarbuscassan
allena skulle aflöna både kamererare!) och (iscalen
för alla de befattningar de hafva med de särskilda fonderna,
sä skulle följaktligen tillkomsten af hvarje ny fond medföra
förknappning af Riddarhusets årliga tillgångar; ty det är
klart, al t det vore af dem, sorn kostnader ne sk olle lagas. Det ta
kunde således blifva ett skäl för R. o. Ad. att icke emottaga
pensionsanslag, enär de medföra en ökad beskattning för
Ståndet. Ku är förhållandet, att i allmänhet finnas särskildta
anslag å hvarje donationsfond, dels för kamereraren, och
4? 2
Den 29 Maj e. m.
dels för flscalen. Så bör det äfven vara i afseende på den
fond, som nu är i fråga. Icke lieber drager den närvar, af
herrar executorer, nemi. Gr. Posse, i tvifvelsmål, att ju
icke tillgång bör beredas till förvaltningskostnaden, äfvensom
till betäckandet af den brist uti pensionsbeloppen, hvilken
möjligen kan blifva följden af räntefotens ytterligare
nedgående. Ridd.directm bar nemi. anmärkt det kända förhållandet,
att penningeräntan nu är lägre än fordom. Hon
har nedgått till fem proc. å hufvudsloden och kommer säkerligen
att falla derunder, om än till lycka för landet i det
hela, dock till förknappning och nedsättning uti alla sådana
fonder, som äro grundade på penningar. Redan linder den
tid jag var Ridd.kamererare började räntan att falla och svårighet
yppades att kunna fullgöra pensioneringen af vissa
fonder. Jag vill påminna mig, alt man fördenskull nödgades
redan då inskränka antalet af stiftsfröknarnes pensioner,
emedan räntan föll. Jag hoppas således, att R. o. Ad.
finner det Ridd.directm haft ganska rätt uti sitt yrkande att
någon summa måtte afsättas till förvaltningskostnadernas
bestridande, samt till fyllande af den brist lili pensionsbeloppet,
hvilken kan blifva följden af räntans ytterligare
fall.
Då återstår frågan huru en sådan tillgång lämpligast
skall tillvägabringas. Utsk. har lika med directtn föreslagit
en utväg, som titan tvifvel är i längden fördelaktigast,
remi. den att uppskjuta pensionernas utdelande intilldess
man samlat medel nog att kunna bestrida förvaltningskostnaden,
utan att inskränka det antal pensioner, som testator
bestämt. Gr. Posse, såsom testamentets verkställare, har
deremot ansett bättre vara, att låta pensionering börja så
snart som möjligt och bereda den erforderliga tillgången genom
inskränkning af pensionernas antal från ro till g. Jag
tror att R. o. Ad. bör göra afseende på den mening, en af
herrar executorer af testamentet yttrat, och får således, i
händelse han framdeles vidblifver denna åsigt, tillstyrka R.
o. Ad. att antaga hvad han velat medgifva, ehuru jag för min
del anser den meningen riktigare, uti hvilken Ridd.directm
och Ridd.Utsk. stannat.
Gr. Posse: Sedan jag sista gången hade ordet, liar jag
erhållit ett exemplar af testamentet, hvaraf jag anhåller få
uppläsa en del af den punkt, som handlar om denna gåfva,
och hvilken ivder som följer: ’’4:o Höglofl. Ridd.directm
i Slockholm bekommer 6 månader efter meranämnda bouppteckning
20,000 r:dr, som genom dess höga försorg evärdeligen
frukbare göras med 5 proc. årlig länta och hvilken
ränta indelas i tio pensioner eller 100 r:dr hvardera, som
utdelas och årligen aflemnas till tio fattiga, ärbara och ogifta
fröknar af grefiiga och friherrlig» Svenska ät ler” &e.
Jag
Den äg Maj e. m.
473
Jaf* medgifver att testator bestämdt föreskrifvit, att afkastningeii
utaf capitalet skall delas i 10 pensioner, men lian
liar icke föreskrifvit huru förhållas skall, om räntan faller
linder det beräknade beloppet. För min del anser jag, efter
uppläsande af denna §, testalors vilja närmast uppfyllas
0111 dm årliga tillgången delas i 10 pensioner så långt räntebeloppet
lacker, så att , då pensionsbeloppen måste minskas,
della ilia ske i den män lantan icke förslår till lifgifvande
af det i testamentet beståmda pensionsbeloppet och
indragningen således komtne att äga rum lika å alla 10 pensionerna.
Hr Rosenblad: Sedan genom Gr. Posses uppläsning
utaf 4 punkten i testamentet upplyst blifvit, att testator icke
beräknat mera än 5 procls ränta till pensionernas bestridande,
så är efter mitt omdöme allt bekymmer öfverflödigt;
ty alt emot 5 proc:s ränta kunna göra 26,000 r:dr fruktbara
tror jag ännu icke vara svårt i vårt land, äfvensom jag
är öfvert vgnd, att det skall dröja länge innan svårigheter
möta att kunna mot 5 proc. och fullgod säkerhet utlåna
26,000 r:dr, helst då lånet är stående. Vore förhållandet
sådant, att man icke skulle kunna påräkna 5 proc., så medgifver
jag att Gr. Posse har rätt deruti, att det vore med
ordalydelsen i testamentet mera öfverensstämmande att minska
pensionernas belopp pro ruta parte, än alt minska pensionernas
antal eller dröja några år innan pensioneringen börjas.
Hvad det beträffar, att Riddarhuscassan skulle komma
att vidkännas ökade omkostnader för hvarje sådan donation
till Riddarhusets förmån, i händelse icke förvaltningskostnaden
beräknades på donationsfonden, så förblifver jag
vid inin i detta hänseende redan yttrade tanke, hvilken Hr
von Hartmansdorffs upplysningar icke gifvit mig anledn. att
frångå. 26,000 r:drs tillökning i förvaltningen af Riddarhusets
fonder kan icke göra någon betydlig tillökning i räkenskapsbesväret;
och kostnaden för skrifmaterialier är icke
större, än att den af Riddarhuscassan kan bestridas; äfvenså
anser jag samma cassa kunna bära omkostnaden för de bevakningar
af utlånta fordringsposter, som möjligen kunna
ifrågakomma. Såvida man anser det vara en förmån att
Riddarhuset erhåller donationer till sådana föremål, som äga
värde för R. o. Ad., såsom corps betraktad, så hör Riddarhuset
icke undandraga sig den obetydliga kostnad, som kan
vara förenad med förvaltningen af 26,000 r:dr, hvilka kunna
utlånas på en hand och vara intecknade i en egendom.
Såsom medlem af detta Stånd måste jag således anmäla min
protest emot ett motsatt förfarande, emedan det kan borttaga
lusten alt göra donationer till R. o. Ad:s gemensamma
bästa; ly det är nemi. till fromma för fattiga adliga enkor
och döttrar, som sådana donationer göras. Att handla
2Ö H. 60
474
Don ag Ma j'e. ro.
så mesquint, som att afsätta en särskild fond till bestridande
af bevakningsomkostnader samt till några ark papper mera
uti räkenskapsböckerna, anser jag icke värdigt Rikets första
Stånd eller Sveriges adel. Jag tillstyrker derföre, att R. o. Ad.,
under betygande till prot. af dess erkänsla för den ädlegifvarens
minne, och af dess tacksamhet för herrar testamentsexecutorer,
som bevakat R. o. Ad:s rätt, måtte emottaga
gåfvan utan att afdrag derå må ske till ersättning för det
ökade besvär, som Riddarhusets tjenstemän i och för förvaltningen
af denna fond komma att vidkännas, eller för öfriga
nödiga expenser, hvilka jag icke anser kunna blifva betydligare,
än att de af Riddarhuscassau kunna bestridas.
Frih. Boye: Hela det der Hr Rosenblads sista raisonnement
kan vara rätt vackert, ehuru jag icke förstår det.
Hr Rosenblad har icke uppfattat saken, som sig bör. Här
är nemi. icke fråga om att bilda en tillgång blott lill bestridande
af förvaltningsomkostnaderna. Hr Rosenblad- måtte
kunna begripa, alt 26,000 rtdr icke alltid äro fruktbärande.
Det händer t. ex. att io h 12,000 r:dr blifva uppsagda och
få ligga oförräntade 3, 4 eller 6 månader. Har då direcCn
bortgifvit 10 pensioner, men går miste om ett halft års ränta,
huru skola då pensionerna kunna utgå, om icke ett öfverskott
finnes för sådana händelser? Andre testatorer hafva
insett nödvändigheten att afsätta något till omkostnaderna,
hvilka icke äro så obetydliga, som Hr Rosenblad föreställer
sig. Det kan hända att Riddarhuset endera dagen, i följd
af ifrågavar. testamente, får sig påskickade ännu 26,000 rsdr,
hvilket beror på en enda mans död. Tror då Hr Rosenblad,
att dessa ökade fonders förvaltning icke skall medföra kostnad
eller mångfalldigt besvär för både kamereraren och
iiscalen. Då så olika åsigter gjort sig gällande oell jag tror
mig finna att icke mera än >4 eller i5 personer nu äro tillstädes,
föreslår jag R. o. Ad., att hellre än att, nu afgöra ärendet,
återremittera detsamma till Piidd.Utsk., för dess närmare
utredande.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
förenar mig fullkomligt uti hvad Hr Rosenblad yttrat i denna
fråga och uti Gr. Posses sista förslag, och anser för mm
del den utväg, som nämnde Grefve sednast föreslog, både vara
mest öfverensstämmande med testators vilja efter testamentets
ordalydelse, som säger att inkomsten af det anslagna
capitalel skall fördelas uti 10 pensioner, och vara den lämpligaste;
den var nemi. att minska pensionerna med det belopp,
hvarmed capitalets afkastning, i följd af räntans nedgående och
med beräkning af förvallningsomkostnaden, kunde komma att
understiga den af testator påräknade inkomsten; ty om någon
af de öfriga 2-.ne utvägarna vidloges, kunde det ändock hända,
att tillgångarne blefvo otillräcklige, till meddelande
af fulla pensioner, emedan räntan möjligen i en kommande
Den 29 Maj e. w.
4
tid tan nedgå ända till 4 eller 3 proc., i hvilken händelse
nian ändock Liefve nödsakad alt vidtaga den utaf Gr. Posse
föreslagna och af mig nu tillstyrkta åtgärd.
Hr Rosenblad: Sedan Frih. Boye förkarat, alt jag
ingenting begriper i denna sak, så borde jag visserligen tiga;
ty naturligtvis kan icke mitt begrepp sträcka sig längre
än till den omfattning Försynen gifvit min omdömesförmåga.
Jag borde således tiga och förlita mig på de herrar,
som kunna fullständigt begripa ett så inveckladt ämne som
detta; men jag vill med mitt inskränkta begrepp fästa uppmärksamheten
på huru andra verk och inrättningar, hvilka hafva
fonder för fromma stiftelser om händer, förfara, ehuru de
icke hafva så direct intresse uti saken som R. o. Ad. i afseende
på en donation, gifven till förmån för adliga enkor
och barn. Seralimerordens-gillet, som nyligen emottagit
100,000 r:dr för att deraf utdela 5o pensioner ä 100 r;dr
om året, har icke satt ifråga någon förvaltningskostnad eller
ersättning för expenser, och då bör väl R. o. Ad. icke
heller ifrågasätta sådant.
Derjemte vill jag till mitt förra yttrande lägga följande.
Omän Ridd.kamereraren endast har 45o r:dr af den egentliga
Riddarhnscassan, så stiga dock dess sammanräknade inkomster
till omkring 1,333 r:dr 16 sk. b:co. Bankens cassakamererare,
med hvars hvarken göromål eller ansvar Ridd.-  kamererarens kunna på något sätt jemföras, äro icke så väl
lönade.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Ifragavar. testamente
är af beskaffenhet alt på intet sätt kunna verkställas
i fullkomlig öfverensstämmelse med testators vilja.
Testator har förordnat, att penningarne efter 6 månader
skola inlemnas till Ridd.direet:n för att förräntas och att
ett år derefter pensioneringen skall börjas. Om man derföre,
på sätt Ridd.direct:n föreslagit och Ridd.Utsk. tillstyrkt,
uppskjuter pensioneringens början till dess capitalet genom
räntan blefve så förökadt, att testators vilja i afseende på
pensioneryias antal och belopp må kunna uppfyllas, så har man
likväl icke fullgjort hans vilja i afseende på tiden för pensioneringens
början. Om åter pensioneringen börjas å den
utsatta tiden, men pensionernas antal eller belopp förminskas,
så har man väl i det förra, men icke i det sednare
hänseendet fullgjort testators vilja. För min del anser jag
lämpligast, att man ställer sig till efterrättelse hvad testator
föreskrifvit, ej mindre i afseende å tiden än å hvarje pensionssummas
belopp, men deremot bestämmer, att pensionernas
antal lomme att bero på den tillgång räntemedlen
kunna medgifva. Jag instämmer uti anhållan om återremiss,
på det Ridd.Utsk. mätte blifva i tillfälle föreslå de
härutinnan nödiga rättelser.
4j6
Den 29 M h j e. in.
Gr. Posse: D3 jag finner tankarna för mycket delade,
för att R. o. Ad. nn må kunna fatta ett beslut i frågan,
instämmer jag uti anhållan om återremiss, och begär alt dervid
såsom min tunke få yttra, det jag anser pensionerna pä
sätt testator bestämdt föreskrifvit, böra vara tio till antalet,
samt belöpa sig till 100 r:dr hvardera om räntan det medgifver,
men i annat fall samtliga pensionerna vidkännas lika
stor minskning i mån af större elier mindre tillgång.
Hr von H o h e n Ii a 11 se n: Sedan flere ledamöter begärt
återremiss och ibland dem äfven Gr. Posse, som ar
executor af testamentet, så afstår jag från att yttra mig.
Hr von Hartmansdorff: I anleda, af det exempel
Hr Piosenblad omnämnde med Serafimerordens-gillet, anhåller
jag att få erinra, det kamereraren derstädes förmodligen
har mera än 45o r:dr i lön, och att gillets ombudsman troligen
tiar mer än 3oo r:dr, hvilka äro de löner, som Riddarhusets
kamererare och fiscal eller ombudsman af Riddarhuscassan
åtnjuta. Ingen lärer föreställa sig, att desse
tjenstemän skola för denna aflöning bestrida så vidsträckta
befattningar, som de redan hafva, eller att dessa befattningar
kunna obegränsadt ökas, utan att aflöningen rättas i mån
derefter. Jag vill icke uppehålla R. o. Ad. längre med tal
i detta hänseende, enär återremiss är yrkad, och jag äfven
tillstyrker den, såsom lämpligaste utvägen att bringa saken
till ett godt slut.
Frih. Cederström: Äfven jag instämmer uti anhållan
om återremiss. Då del icke kan vara fråga om alt R.
o. Ad. egenmäktigt vill ändra ett till förmån för adeliga enkor
och barn upprättadt testamente, utan sådant måste ske
uti laglig ordning, så anhåller jag, alt Utsk., jemte förslag
till de ändringar uti testamentets ordalag, som finnas af omständigheterna
påkallade, ville tillstyrka R. o. Ad. att om
tillstånd till dessa ändringar göra underd. framställning hos
K. M.; ty annorledes kunna de icke blifva lagliga.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o Ad. ansåge,
att i prot. borde intagas uttrycket af R. o. Ad:s tacksamhet
mot aflidne Frih. von Liewen, den ädle stiftaren af
ifråga var. välgörenhetsanstalt.
Ropades ja.
Uppå derefter framställd propos. blef Ridd.Utsk:s nu
föredragna mern. ålerremitteradt.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda
från Exped.Ulsk. inkomna förslag till R. St:s und. skrifvelser
till K. M., nemi.:
N:o 353, i anledn. af K. M:s nåd. framställning om anslag
för cabiuettscassans behof;
D c n 29 M a j e. m.
477
N:o 354, nied anhållan, att de af K. M. oell Kronan
afyUiade kionoskogar oell parker i Riket ej måtte få styckas
i mindre lotter, än de blifvit af K. M. oell Kronan
försålde;
N:o 355, om upphörande, med vissa undantag, af dubbla
årsberäkningen vid befordran till ecclesiastika embeten och
tjenster;
N:o 356, ang:de pröfningen af tvister, i anledn. af gjorda
anmarknir vid beklädnadsdirectmas räkenskaper.
Likaledes upplästes lill justering Exped.Utskis förslag
N:o 349, till R- St:s lind. skrifvelse till K. M., ang:de iakttagelser
vid befordran lill högre civila embeten, bestämmelser
om embetsmäns rang, m. m.;
Äfven upplästes Exped.Ulskis bifogade prot.utdr. af den
25 dennes.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Då jag i Exped.-  Utsk. reserverade mig emot nu ifråga var. förslag till underd.
skrifvelse, kände man ännu icke dagen för riksdagens
afslutande. Nu deremot vet man, att den är så nära för
banden, att tiden icke är tillräcklig för återremisser. För
att icke förorsaka tidsutdrägt, frånträder jag mina anmärkmr
vid 1 och 3 punkterna; men hvad angår 2 punkten, nödgas
jag vidhålla desamma, under yrkande, att R. o. Ad. ville
besluta, det, i stället för orden ''mindre maktpåliggande
h o ft j e n s te r n a,” uttrycket ’’h o ft i 11 a r n a” måtte
begagnas. Uti Ekon.Utsk:s betänk, heter det: "mindre
maktpåliggande h o f t i 11 a r 11 e.” Jag anser att Exped.-  Utsk. helt och hållet saknat fog till den vidtagna förändringen.
Om hoflitlarne äro mindre maktpåliggande, kan man
väl ändock icke säga att hoftjensterne äfven äro det. De personer,
som bestrida vaktgöringen hos Konungen och den K.
familjen, hafva enligt min tanke ganska maktpåliggande
functioner, hvilkas vigt säkerligen icke af någon härstädes
lärer bestridas.
Gr. Cronstedt, Fredr. Johan: Då Frih. Rehbinder
frånträdt sin ena anmärkn. mot Utsk:s förevar, förslag,
så kan något försvar för Utsk:s åtgärd i det fallet icke vara
behöfligt. Hvad åter angår frågan om utbytet af ordet
hoflitlarne, mot ordet h o f t j en s t e r n e, så förekom i
Ekon.Utsk:s betänk, orden: de mindre maktpåliggan
de
hoflitlarne; men då vid närmare eftertanke befanns,
att ingen titel kan vara maktpåliggande, så förekom det
Utsk., som skulle de orden innefatta en persiflage, som det
icke vore värdigt att framkomma med till Konungen; och
derföre ansåg Utsk. mera passande alt sälta de mindre
maktpåliggande h o ft je ns t er n a; ty om någon makt
ligger derpå, så måste det vara på tjensten, och icke på lil
-
4}S
Den 19 Maj e. d.
Ien, som den ligger. Den som liar en hoftitel måste anses
hafva en Iioftjenst, om den också icke är förenad med verklig
tjenstgöring. Jag har ansett förändringen nödvändig;
men om R. o. Ad. icke skalle bifalla Utsk:s förslag i denna
del, så instämmer jag med Frih. Rehbinder i den anhållan,
all orden de mindre maktpåliggande framför ordet
"hoftiliarne” måtte uteslutas, och alt äfven på ett sednare
ställe, der ordet ”t jens ter’’ förekommer, det måtte utbytas
emot ''titlar.”
Frih. Rehbinder: Då vid åtskilliga föregående tillfällen
inträffat, att uti Exped.Utsk:s förslag till underd. skrifvelser
mindre rättelser och förändringar blifvit vidtogne
utan behof af föregående återremiss, så anhåller jag att,
till lidens vinnande, den utaf mig föreslagna och af Gr.
Cronstedt icke motsagda rättelsen' genast måtte blifva gjord
uti nu förevarande underd. skrifvelseförslag, samt att underrättelse
derom, till förekommande af återremiss, må skyndsamligen
afgå lill de öfriga Stånden.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att
godkänna förslaget N:o 34g, med den förändring, att slutet
af den mening, som angår hofembetsmäns rang, skulle erhålla
följande lydelse : — — — ”genom den högre rang, som
tillerkänts hoftitlarna, helst då dessa ej äro förenade med
någon motsvarande tjenstgöring, hvarföre R. St. för sin del
i underd. anhålla, att antingen ingen rang må utom hofvet
tillerkännas dessa titlar, eller ock eti vida lägre och emot
deras verkliga vigt afpassad, än som hittills varit fallet.”
Frih. Boye, Fredr.t Det är med en viss farhåga jag
nu träder fram, för att göra en motion eller propos., sedan
en nästan dylik misslyckats; men här är dock ett annat förhållande.
Vid riksdagens början var det omöjligt för Stånden
att förutse, huru myckel arbete inom RiksStm och Utsk:n
skulle förefalla. Man tog för afgjordt, att förhållandet
skulle blifva detsamma vid denna som vid föregående riksdagen.
Numera har det likväl visat sig, att arbetet varit ända
till 5o proc. drygare vid denna, än vid den föregående
riksdagen. Detta har äfven isynnerhet ökat arbetet för de
notarier, som föra protocollet. R. St. hafva beslutat, att
desse notarier skola tillgodonjuta arfvode under B dagar efter
riksdagens slut. Nu skulle jag vördsamt hemställa till
R. o. Ad., om icke Ståndet skulle finna billigt att desse prot.-  förande, som äro 4 h°s R. o. Ad. och en hos PresteSt., 2
hos BorgareSt, samt 2 eller 3 hos BondeSt., d. v. s. tillsammans
g eller io, med afseende derå att göromålen vid denna
riksdag varit vida trägnare än vid de föregående, tilldelades en
gratification eller erhöllo aflöning en månad, i stallet för 8
dagar efter riksdagen. Hela utgiften uppgår icke lill 1,000
D c n 39 M a j e. m.
479
rrdr. För min enskilda del anser jag detla så mycket mera
billigt, som de troligtvis med prolrns uppsättning komma
att blifva sysselsatte mera än 4 veckor efter riksdagen. Man
kan visserligen invända, att de äro val aflönte; men i det
hänseendet får jag erinra, att de icke oafkortad! tillgodonjuta
aflöningen, utan nödgas dela den med det skrifbiträde,
som göromåiens mängd och skyndsamhet påkalla. Jag förmodar,
alt, om R. o. Ad. beviljar remiss häraf till SlalsUlsk.,
bemälte Ulsk. skall finna billigt att medgifva den jemkning
uti hvad som blifvit besluladt, att nemi. aflöningen för
dem må beräknas 4 veckor istället för en vecka efter riksdagen.
Jag anhåller vördsamt om propos. till remiss häraf
till SlatsUtskottet.
På begäran af Hr Munck af Rosenschöld, Nils
Rudol ph, blef denna motion hvilande på bordet.
Lades på bordet nedannämnda från Ulsk:n inkomna
mein. och utlåtrn, nemi. frän
Sta tsU tskoltet:
N:o 54o, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ang:de villkoren
för nedläggandet af Norrtelje gevärsfactori;
N:o 54t, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å apothekaresocieletens
underd. framställning rörrde villkoren för det af
R. St. till en pharmaceulisk läroanstalt beviljade anslag;
N:o 542, i anledn. af RiksStrns stridiga beslut ang:de
vissa bevillningsmedels ingående till Riksg.contoret;
N:o 543, angrde reparerandet af det till locul för Riksg.-  cont. nu anvisade hus;
N:o 548, i anledn. af återremisså mein. N:o 463, angrde
statsbristsumman;
N:o 549, med anmälan om RiksStms skiljaktiga beslut
rörrde föreslagna voter:s-propos:r angrde handels- och sjöfartsfonden;
N:o
55o, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse angrde en
uppstådd brist i 1840 års anslag till beväringsmanskapets
vapenöfningar;
Nro 55x, i anledn. af erhållna återremisser å utlåt. N:o
5o8;
N:o 502, i anledn. af erhållna återremisser å utlåt. Nro
5,4;
Nro 553, angrde verkställd omröstning öfver den i Statssamt
Allm. besvärs- och Ekon.Utskrns mern. N:o ig5 upptagna
voterrs-proposition;
Nro 555, med öfverlemnande af de upprättade riksstaterna;
Nro
556, med förslag till volerrs-propos. i anledn. af
skiljaktiga beslut öfver Nro 5og, angrde anslag till aflöning
för adjungerade ledamöter uti K. Götha Hofrätt;
N:o 557, angrde bestämmandet af den till bestridande
48o
D c n 29 M a j c. m.
af Riksg.contrs utgifter erforderliga allmänna bevillningssu
innia;
Nro 558, angrde aflöning för den hos Hemliga Ulsk. anställda
beljening;
N:o 55y, i anledn. af RiksSl;ns skiljaktiga beslut i afseende
på det så kallade mindre creditivet;
Stats- samt A1 1111. Besvärs- och EkonomiUtskotten:
Nro
200, med förslag till votering i förstärkt StatsUtsk ,
i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut, angule anvisandet
af ett creditiv till behöfvandes undsättning i missvextår;
N:o 2oi, med förslag till samrnanjemkning af RiksStms
skiljaktiga beslut i fråga om lindring uti postföringsbesväret ;
N:o 202, i aidedn. af väckt motion angrde tillstånd för
rotehållare, att å kronoparker eller allmänningar taga virke
till sina knektestugors uppförande;
Nro 20), i anledn. af återremiss af Utsk:ns betänk. N:o
164, angrde rotejemkningen vid Westerbottens reg:te 111. m.;
BevillningsUtskoltet:
N:o 52, med förslag till bevillningssummans fördelning;
BancoUtskoltet:
N:o 184, med öfverlemnande af förslag till reglementariska
föreskrifter, motsvarande 7 art. i 1B35 års bancoreglemenle;
N:o
i85, med svar å gjorda onmärknrr vid Utsk;s betänk.
Nro 155, innefattande förslag till ändring af § 202 uti
bancoreglementel;
Lag- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten:
N:o
80, i anledn. af återremiss af Utsk:ns förslag N:o
75, till samrnanjemkning af RiksStms skiljaktiga beslut ang:de
lagstiftningen om fattigvården i Riket;
Nro 81, i anledn. af återremisser utaf Utskrns förslag
Nro 71, till samrnanjemkning af RiksStms skiljaktiga beslut,
angrde ändring af författningarna ronde sockenstämma, samt
om bildande af communalstyrelser;
ExpeditionsUtskottet:
Nro 4g, angrde arfvoden för utskrifning af åtskilliga
vidlyftigare återstående riksdagshandlingar.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. af de
upplästa rubrikerna bebagade finna, att de nu bordlagda
handlingarna, sorn inkommit från Stats-, från Stats- samt Allm.
Besvärs- och Ekon.-, från Bevilln.- och från Exped.Utskrn innehöllo
dels voter:s-propos:r, som ännu kunde komma att blifva
föremål för votering, dels svar på anmärknrr i fråga om
stats
-
Den 29 M a j e. ra.
48i
statsfyllnadssumman och medel till fyllande af Puksg.contts
behof, dels förslag till bevillningssummans fördelning, till
aflöning för Hemliga Utsk:s secreterare och betjening, till
extra-utgifter för Exped.Utsk. samt några andra anslag. Hr
Landtm, trodde, att dessa af Hr Landtm, nu omnämnda frågor
borde med största skyndsamhet afgöras; hemställande
alltså, om Ståndet skulle finna för godt besluta, att dessa mål
framflyttas på föredragningslistan till nästa plenum näst efter
det mål, som R. o. Ad. i dag förut beslutat aldra först skola
föredragas i nästa plenum, och hemställde Hr Landtm, att
de finge framflyttas i den ordning, att först förekomme sådana
mål, som innehölle voter:s-propos:r, hvilka borde blifva
föremål för votering i förstärkt StatsUtsk., dernäst StatsUtskts
utlåttu om statsfyllnadssumman och ang:de Riksg.-  cont:s behof, derefter Bevilln.TJtskis förslag till bevillningens
utgörande och fördelning, dernäst Exped.Utskts mera. angjde
begagnande af extra-biträden, derefter StatsUtsk:s mern.
om aflöning för hemliga Utskts betjening, sedermera öfriga
anslagsfrågor och sist återstående mål iden ordning de vanligen
förekomma.
Bifölls.
Justerades 1 prof.utdr. för denna dag e. m. ang:de R.
o. A:ds beslut ronde Bevilln.- Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsktns mern. N:o 19.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
25 H.
.
.
. . ’
‘ . i - . i :. ■ i ■ : I r: ■
• o ri i 11 . .!. j. .*1
