# ID: svediakorp-gov508
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 141,622
# sentences: 5,668
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


P r o t o c o 11,
hållna
Il o s
H ( ") g 1 o T i i g e
Ridderskapet och Adelil 9
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Aren 1840 och 1841.
«^>«»
T jagon deje nite Häftet.
S T O C K II O L M.
Hörhergska Boktryckeriet, 1842.
Måndagen den 3 Maj i84i.
Plenum kl. g f. m.
Justerades 8 prot.utdr. för den 3o sistl. April e. ni.
Justerades pleni-prot. för den sistl. Mars e. m.
Företogs val af frenne suppleanter till R. o. Ad:s fullmäktige
uti R. St:s Bank; och befunnos, vid valförrättningens
slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Hr Lagerhjelm, Pehr, Assessor, R. N. O 78 röster.
„ Edelstam, Fabian, Lagman, R. W. 0 71 „
„ af Tuneld, Carl Erik, Statscommissarie, R. N. O. 70 „
Vidare företogs val af frenne suppleanter till R. o. Adis
fullmäktige uti R. St:s Riksg.cont.; och befunnos, vid valförrättningens
slut och sedan lottning om ordningen verkställts
emellan dem som erhållit lika röster, dertill hafva
blifvit utsedde:
Frih. Cederström, Jacob, President, C. S. O. m. St. K. 84 röster.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold, Lector 74 »
,, Printzensköld, Carl, Protocolls-secreterare . . 74 »
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 1 på dagen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 5 Maj 1841 •
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades pleni-prot. för den 27 sistl. Mars f. m.
Hr af Tuneld, Carl Erik, hade inlemnat följande:
I anseende till min trägna tjenstgöring såsom ledamot
af K. Stats-cont., får jag, med betygande af min vördnadsfulla
erkänsla för det af H. R. o. Ad. mig visade förtroende,
/
4
Den 5 Maj.
då jag nasti, plenidag valdes till en bland suppleanterne för
R. St:s bancofullmäktige, härmedelst afsäga mig en sådan
befattning.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: I anledn.
af den utaf Hr af Tuneld inlemnade nu upplästa afsägelseskriften
får jag äran fästa uppmärksamheten derpå,
alt oansedt Hr af Tuneld sålunda afsagt sig det erhållna
förtroendet, bör dock afgöras huruvida Hr af Tuneld varit
valgild eller icke, och, derest R. o. Ad. anser Hr af Tuneld
icke hafva varit valgild, huruvida hela valet hör ogillas eller
blott i afseende på de röster, som tillfallit honom.
Hr Munck af Rosenschöld uppläste derefter följande
:
Vid det af H. R. o. Ad. uti sisth plenum den 3 Maj f. m.
företagna val till utseende af suppleanter för Ståndets fullmäktige
i R. St:s Bank, har N:o 2807. Hr af Tuneld, C. E.,
dertill blifvit utsedd. 70 §:n Riksd.Ordn. säger: ”Till fullmäktige
för ett Stånd i Banken och Riksg.cont. samt till
revisorer öfver Statsverket, Banken och Riksg.cont. skola
ej andre väljas, än sådane af Ståndets ledamöter, hvilka kunna
i detsamma vara riksdagsmän och ledamöter af Utskott.
Ej heller må dertill utses någon person, sorn, vid
ett ellei- flera af dessa verk, är redovisande, njuter
lön eller annan i n k o 111 s t.”
Hr af Tuneld är såsom statscommissarie redovisande uti
Stats-cont., således vid ett af de i nu citerade 70 §:n af
Riksd.Ordn. nämnda verk; alltså lärer Hr af Tuneld icke,
i öfverensstämmelse med grundlagens i 70 §:n af Riksd.Ordn.
ordalydelse, vara competent att inträda såsom R. o. Ad:s
fullmäktig i hanken.
Det hade visserligen varit det rätta, att vid valsedlarnes
granskande denna omständighet blifvit anmärkt och de sedlar
casserade, hvarpå man föreslagit en person att inträda
såsom fullmäktig i R. St:s Bank, hvilken, i och för sin befattnings
skull, enligt grundlagens uttryckliga föreskrift icke
får dertill utses. Så erinrar jag mig att det tillgick vid
denna riksdag vid valet till Riddarhusdirection , då ett stort
antal, jag tror 29 valsedlar casserades, emedan man mot
lydelsen af 37 §:n Ridd.Ordn. på deni föreslagit en fullmäktig
uti Riksg.cont. N:o 100 Hr Uggla, G. G. Men troligen
har vid det sist företagna valet lill suppleant för R. o. Ad:s
fullmäktige i R. St:s Bank det undfallit så väl Hr Landtm,
som de af R. o. Ad:s ledamöter, hvilka vid hordet suttit, att
Hr af Tuneld verkligen är redovisande vid ett af de verk,
vid hvilka ingen af de, som till fullmäktige i Banken och
Riksg.cont., samt till revisorer öfver statsverket för ett
Stånd väljas, får enligt 70 §:n Riksd.Ordn. vara redovisande;
och jag får derföre nu, då man ej anmärkt det vid sjelfva
valförrättningen, fästa Ståndets och Hr Landtm:* uppmärk
-
Den 5 Maj.
5
samliet på grundlagsstridigheten af Hr af Tunelds utseende
tili suppleant oell underställa så väl Landtm, som Ståndets
afgörande, antingen Hr Major von Troil, Emil, såsom varande
Hr af Tuneld närmast i rösten bör anses såsom varande
vald till tredje suppleant för II. o, Adis .fullmäktige i R. Sits
Rank, eller om nytt val bör i delta afseende anställas; och
får jag hos Hr Frih. o. Landtm, anhålla, det Hr Frih. o.
Landtm, genom framställd propos. ville inhemta Ståndets
tanke häröfver.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att hvad anginge Hr
Munck af Rosenschölds yttrande om tillstånd af R. o. Ad.
lör Hr af Tuneld att afsäga sig den befattning honom »t
Ståndet blifvit lemnad, så torde R. o. Ad. finna, att ett sådant
tillstånd hvarken blifvit hegardt eller erfordrades, emedan
det af Hr af Tuneld ensamt berodde alt antaga eller
afsäga sig ett sådant honom lemnadt förtroende, och hvarvid
ingen åtgärd af Ståndet i afseende på honom erfordrades,
sedan han afsagt sig det honom lemnade uppdrag.
Frih. Cederström, Jacob: Hr Munck af Rosenschöld
har ansett följa utaf 70 §:n Riksd.Ordn., att Hr af Tuneld
icke skulle vara valbar till fullmäktig uti R. St:s Rank;
men denna förmodan torde härflyta från en mindre noggrann
läsning af nämnda §; ty eljest hade han bort finna,
att Hr af Tuneld, såsom icke redovisande i banken, icke
kan vara hindrad all vara fullmäktig derstädes. Revisor
kan han icke vara, emedan han är redovisande i Stats-cont.,
hvilket är underkastadt revision af revisorerna. Sedan emedlertid
Hr af Tuneld afsagt sig befattningen, så följer af
Riksd.Ordms föreskrift, att nytt val måste förrättas.
Hr von Hohenhausen, Michael S i 1 v i u s: Mig synes
att frågan 0111 klander af det förrättade valet är för
tidigt väckt, enär något prot.utdr. om valet icke blifvit
uppläst. För min del skulle jag önska, alt denna fråga måtte
få hvila på bordet.
Hr Munck af Rosenschöld: På samma sätt som
Frih. Cederström har jag hört andra förklara 70§:n Riksd.-  Ordn, Jag skulle äfven kunna ingå uti tolkning af denna
§; men jag anser mig derifrån hindrad utaf föreskriften uti
83 §:n Reg.F:n, der det heter, att grundlagarne uti hvarje
särskildt fall skola efter deras ordalydelse tillämpas, och således
är den förklaring, som Frih. Cederström gjort öfver
70 §:n Riksd.Ordn., icke i grundlagen tillåten. Uti sistnämnda
§ slår, att till fullmäktige för ett Stånd i Ranken och
Riksg.cont. samt lill revisorer öfver statsverket, Ranken och
Riksg.cont. skola ej andra väljas än sådana af Ståndets ledamöter,
hvilka kunna i detsamma vara riksdagsmän och
ledamöter af Utsk., samt att dertill icke må utses någon
person, som vid ett eller flera af dessa veik är redovisande,
6
Den 5 TVI a j.
njuter lön eller annan inkomst. Jag anser det vara likgiltigt
huru man vill förklara innehållet af denna §, då 83 §:n
Reg.F:n uttryckligen lörmår, att grundlagarne i hvarje särskildt
fall skola efter deras ordalydelse tillåmpas.
Gr. Frölich, David: Jag har icke deltagit i valet
och har alldeles icke någon speciel anledning att yttra mig
deröfver, eller att önska någon förändring i hvad som skett.
Likväl anser j.i» mig höra yttra mig rör:de lagligheten deråt.
Jag kan icke lika med Frih. Cederström förstå den af
Hr Munck af Rosenschöld upplästa punkten — ”Ej heller
må dertill utses någon person, som vid ett eller flera af
dessa verk är redovisande,” såsom om der stod — ”Ej heller
må dertill utses någon person, som är redovisande i det verk,
hvaruti han till fullmäktig skulle inväljas.” Det kan icke
hafva varit lagstiftarens mening att föreskrifva något, som
icke hehöfde föreskrifvas. Man har nemi. icke kunnat behöfva
tillse, att ingen må inväljas till revisor i samma verk,
der han njuter lön och är redovisande; men att ingen, som
uti något af de nämnda verken är redovisande, skulle få
väljas till revisor eller ombudsman deruti, är något som beliöft
föreskrifvas, emedan det innefattade något nytt. På
grund häraf kan jag icke anse det för sig gångna valet vara
lagligt. Jag erinrar mig alltför väl, att under förlidne
riksdag en person, som är redovisande och tjensteman i
Riksg.cont., korn i fråga alt väljas till fullmäktig i Banken;
men just på den grund, att han var embetsman i Riksg.-  cont., ansågs han böra uteslutas, ehuru lian ägde stort förtroende;
och så liar, så vidt jag kan minnas, alltid tillgått
vid de riksdagar jag bevistat. Här är således fråga om en
innovation på våra grundlagar. Det hedrar just icke tidell
vai-fvet , att våla grundlagar kunna på detta sätt tydas af
dem, som deltagit uti deras stiftande, och hvilkas embetsmannavärdighet
borde förbjuda dem att sätta grundlagarna
på spel genom sådana företag.
Frill. Cederström: Det är beklagligt, att det finnes
ledamöter af R. o. Ad., sorn icke vilja helt enkelt förstå
grundlagens bud och hvaruti dessa bud måste och ensamt
kunna förstås, samt att man vill för tillfället och för personlighet
skull försöka att misstyda och förtyda desamma;
ty eljest horde det vara klart för en hvar, som läser 70 §:n
Riksd.Ordn., att ingen annan kan väljas till fullmäktig i
Banken eller Riksg.cont. eller till revisor öfver Statsverket,
Banken och Riksg.cont., än den som kan vara riksdagsman
eller ledamot af Utsk.; samt vidare att till revisor eller
fullmäktig icke får väljas någon, som är redovisande vid ett
eller flera af dessa verk eller der njuter lön eller annan inkomst.
Det följer af sig sjelft, att om någon är tjensteman
i Banken eller Riksg.cont., så kan han, ehvad skicklighet
eller företräden han än må äga, icke tillika vara styresman
Den 5 M » j.
7
i samma verk. Han kan icke vara chef och tillika underordnad;
lian kan icke blifva revisor, om han är functionär
i något af dessa verk, emedan han i sådan händelse är redovisningsskyldig
inför revisorerne; men alt den, som, ehuru
tjensteman uti ett embetsverk och der redovisningsskvidig
inför revisorer, men icke njuter lön hvarken i Banken
eller Riksg.cont., skulle vara utesluten från att kunna väljas
till fullmäktig i Banken eller Riksg.cont., del lärer vara
en öfvertygelse ensamt förbehållen Gr. Frölich och Hr
Munck af Rosenschöld; ty från grundlagens stadganden kan
sådan slutföljd icke härledas.
Hr Printzensköld, Carl: Då Gr. Frölich behagat
beklaga, att män finnas på Riddarhuset, som annorlunda
än han tolka och förstå grundlagens mening uti 70 §:n
Riksd.Ordn., så mäste jag i min ordning beklaga, att Gr.
Frölich icke är så mycket bevandrad i grammatican, äfvensom
att han icke läst §:n så fullständigt, alt han kunnat se,
det han i sin beklagelse har orätt. Pronomen relativuui
”dertill” har, efter den grammatica, som läses vid hvarje
skola, alltid afseende på nästföregående pronomen subslantivum
eller demonstrativum. Uti denna mening finnes ordet
”revisorer” vara det, hvarpå ordet ”dertill” har afseende.
För att tydligare öfvertyga sig härom behöfver
man blott läsa lill slut det mom. af ifrågavar. §, hvari dessa
ord förekomma. Först står det nemi. — ”Ej heller må
dertill utses någon person, som vid ett elier flera af dessa
verk är redovisande, njuter lön eller annan inkomst;” och
omedelbarligen derefter heter det — ”sker vid revisors-val annorlunda,
skola revisorerne om en annan persons utseende i
föreskrifven ordning skyndsamt föranstalta.” Om meningen
varit den, som Gr. Frölich förmodar, så hade det väl bort
heta—”sker annorlunda, skola” etc.— eller ock — ”sker vid
fullmäktigs eller revisors val annorlunda” etc.; men då häruti
endast i denna strof talas om revisors-val, så finner man
deraf, att den föregående meningen blott har afseende på
sådana val. När man skall tolka en §, så skall man läsa till
slut och icke stympa meningen; ty eljest händer det, att
man tolkar rakt emot både ordalydelsen och andemeningen.
Jag anser valet vara fullkomligen lagligt, och jag beklagar,
alt Hr af Tuneld, möjligen af åtskilliga rykten, som varit
gängse, att klander skulle blifva anstäldt mot valet, låtit
förmå sig till den afsägelse, som sannerligen icke behöft
äga rum.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Gr. Frölich har emot Frih.
Cederströms anförande anmärkt, att lagstiftaren icke skulle
behöft utsätta, att man icke kan vara revisor för det verk,
der man är redovisning skyldig, och att således Frih. Cederströms
förklaring icke skulle vara liklig. Jag beklagar,
att grundlagsstiftaren icke ansett öfverflödigt hvad Gr. Frö
-
s
Dt n 5 Ma j.
lich förklarat vara öfverflödigt. GrundlagsstiClaren har uti
41 §m Riksd.Ordn. bestämdt sagt— ”Ej ma någon, af hvilket)
II. St. kunna fordra redo och ansvar, inväljas i utskott, der
redovisning för hans egna göromål och embetsåtgärder kan
förekomma.” Om det i allmänhet hade varit öfverflödigt
att uti lag stadga, att man icke må sitta öfver mål, elerman
sjelf är redovisande, så skulle äfven det nyss citerade grundlagsstadgandet
kunnat befinnas onödigt; men lagstiftaren har
icke ansett sådana stadganden öfverflödig», och derföre bar
äfven uti 70 §:n blifvit föreskrifvet — ”Ej heller må dertill
utses någon peison, sorn vid ett eller flera af elessa verk är
redovisande.” Grundlagsstiftaren har nemi. genom sådana
föreskrifter vetat förekomma misstag. Jag instämmer i allo
med hvad llr Printzensköld anmärkt. Den sorn vill läsa
§:n utan alla commentarier, sådan som lagstiftaren uttryckt
honom, mäste finna alt man icke kan vara revisor, der man
sjelf är redovisande; men alt man kan vara del, der man
icke sjelf är redovisande; det måste vara klart för det sunda
menniskoförståndet. Hvad åter beträffar Gr. Frölichs utfall
mot Frih. Cederström, alt här vore fråga att gifva luft
ål begäret att förbise grundlagen, att icke följa grundlagen,
så ber jag Hr Grefven påminna sig den stora striden, sorn
börjats under denna riksdag och som böljats under flera
föregående riksdagar, äfvensom inom publicitetens område.
Det finnes väl ingen, som icke klart inser att en viss per
sonal
söker att göra begripligt för allmänheten, att vi hafva
ett annat regeringssätt i vårt land, än det som står uttryckt
i grundlagen. Man säger att vi äga en ministerstyrelse sådan
som i andra länder, och man har påstått, alt derom
skulle finnas i Sveriges grundlagar stadgadt. Denna faction
har blifvit tillrättavisad, och nu har den börjat upphöra
med att påstå, att ett så organiseradt regeringssätt är i våra
grundlagar nedlagdt. Jag hemställer till Hr Grefven sjelf,
0111 icke denna riksdags erfarenhet bevisar huru man i detta
fall betraktar grundlagen. Coust.Utsk. har ju sjelft förklarat
Talmännen skyldige att framställa propos. på alla betänkta
från Utsk., då likväl grundlagen klart stadgar, alt för hvarje
fall skall Const.Utsk. bedomina, huruvida Talmannen haft
lätt eller icke, då han nekar propos. på ett betänkande.
Detta kallar jag att klarligen afvika från hvad grundlagen
föreskrifver, och exempel på sådana afvikelse!' skulle icke
vara få att citera, 0111 tiden nu medgåfve att framdraga dem.
Jag skall dock icke underlåta det, då man bjuder till att
bryta mot grundlagen. Det anstår illa Gr. Frölich att förebrå
andra hvad han sjelf dagligen försöker, dels med lock,
dels med pock och dels med hotelser.
Hr Munck af Rosenschöld: Då Frih. Cederström
beklagat, att här skola finnas ledamöter, som vilja förtyda
grund
-
Den 5 Maj.
9
grundlagen, så har Hr Frih:n förmodligen tänkt på sig sjelf;
ty under det Gr. Frölich och jag hafva hållit oss vid grundlagens
ordalydelse, såsom 83 §:n Reg.F:n föreskrifver, så har
deremot Frih. Cederström velat commentera 70 §:n Riksd.-  Ordn., såsom Frihtn för godt funnit. Hade meningen, enligt
Frih. Cederströtns påstående, blott varit sådan, att den
som är redovisande i banken icke kan väljas lill fullmäktig
derstädes, och att den söm är redovisande i Riksg.cont.
icke kan väljas till fullmäktig i berörde contor, så hade den
omtvistade perioden i 70 §:n Riksd.Ordn. förmodligen varit
af denna lydelse — ”Till fullmäktig i Banken må ingen utses,
som är redovisande i Banken, och till fullmäktig i Riksg.-  cont. ingen som der är redovisande; äfvensom lill revisorer
öfver Statsverket, Banken och Riksg.cont. ingen må utses,
som i något af dessa verk är redovisande; och kan till ingendera
af dessa befallningar någon utses, som icke i det
Stånd, för hvilket han skulle väljas, kan vara riksdagsman
och ledamot i utskott” etc. Att den perioden — "Ej heller
må dertill utses någon person, som vid ett eller flera af dessa
verk är redovisande, njuter lön eller annan inkomst,” icke
har afseende blott på revisorsvalet, utan äfven på valet af
Bankens och Riksg.contts fullmäktige, kan man äfven se
utaf 07 §:n Ridd.Ordn., der det heter — ”Ej må ledamot af
Ridd.directionen derjemte kunna vara fullmäktig i R. St:s
Bank eller Piiksg.cont., eller revisor öfver dessa verks samt
Statsverkets styrelse och förvaltning.” Hvad Hr Lefren anmärkt
derom, att Const.Utsk. skulle hafva inkräktat på
grundlagen genom sitt förklarande, att i allmänhet Talmännen
borde framställa propos. på utsk.betänktn , så får jag
erinra i förbigående, alt Talmännen icke hafva rättighet
vägra propos. på utsk.belänktn, samt derjemte hufvudsakligen
påminna, alt det är en fråga, som icke hör hit; men
ifall Hr Lefre'n behagar se på 55 §:n Riksd.Ordn., så torde
han finna, att Utsk. bokstafligen har följt grundlagens lydelse;
ty här står — ”Landtm, eller Talman må ej kunna
vägra propos. utom i del fall, då han finner en väckt fråga
(d. v. s. när den väckes i Ståndet) bokstafligen strida mot
grundlagarnes lydelse.” Ett utsk.betänk, kan icke anses såsom
en ny vackt fråga; ty när saken kommer från Utsk.,
måste den först varit väckt i något Stånd.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då den af Hr Munck
af Rosenschöld väckta fråga blifvit af Hr von Hohenhausen
begärd på bordet, komme den att der förblifva till dess att
den i sin ordning komme att för R. o. Ad. föredragas. R.
o. Ad. förväntade måhända af Hr Landtm, någon förklaring
i afseende på det val, som skett, och den fråga, som i anledn.
deraf nu uppstått. R. o. Ad. behagade finna, att Hr
Landtm, funnit valet lagligt, då han icke vid öppnandet af
25 H. 2
10
Den 5 Maj.
sedlarna ansett dem böra casseras såsom icke riktiga. Ej
lieller hade någon af de jemte Hr Landtm, vid hordet sittande
ledamöter af Ståndet varit af sådan tanke, utan alla
hade ansett alt valet varit i öfverensstämmelse med grundlagen
verksteldt. 70 §:n Riksd.Ordn. innehåller — ”Ej må
dertill” (hvilket i Hr Landtm-.s tanke vill såga, till fullmäktige
för ett Stånd eller till revisorer), ”utses någon person,
som vid ett eller flera af dessa verk är redovisande, njuter
lön eller annan inkomst.” R. o. Ad. behagade af denna ordalydelse
finna, att en persons befattning såsom redovisande
uteslöte honom lika så väl, som om personen njöte lön eller
annan inkomst vid något af dessa verk. Om hans egenskap
såsom redovisande uteslöte honom, uteslöte honom således
äfven hans egenskap af löntagare; men R. o. Ad. torde
erinra sig, att så väl vid denna riksdag som vid föregående
riksdagar tili fullmäktige i Banken och Riksg.cont.
blifvit valde löntagare af statsverket, och icke lär man kunna
påstå, att sfidane löntagare icke skulle kunna vara competente
att väljas till fullmäktige i Banken och Riksg.con
toret.
Så väl ordalydelsen som bruket tycktes således ådagalägga,
att med orden ”dessa verk” icke menas statsverket,
helst statsverket icke vore något embetsverk, ulan vore Statens
inkomster, utgifter och räkenskaper. Dessa är det, som
utgöra statsverket, men något förvaltande verk funnes icke,
som benämnes statsverket, då deremot Banken och Riksg.-  cont. vore förvaltande verk. Hr Landtm, hade således icke
för sin del kunnat finna alt något i grundlagen vore föreskrifvet,
som kunde göra det skedda valet i afseende på Hr
af Tuneld olagligt. I händelse grundlagens mening vore sådan,
som blifvit satt i fråga, skulle, såsom R. o. Ad. behagade
finna, mera än en fullmäktig, som för det närvarande
var invald i Banken och Riksg.cont., äfven vara grundlagsvidrigt
invald, äfvensom ålskillige vid föregående riksdagar
valde, hvilka varit tjenstemän och ordinarie löntagare af
statsverket. Då emedlertid frågan blifvit begärd på bordet,
torde Ståndet finna, att vidare öfverläggning derom för det
närvar, vore öfverflödig, då tillfälle att vidare behandla den
inträffade vid skeende föredragning nästa gång.
Gr. Frölich: Jag har med största uppmärksamhet följt
den framställning, Hr Frih. o. Landtm, haft godheten göra
till Ståndet; men jag har icke kunnat finna, att den rörde
annat än den fråga, som är lagd på bordet. Hr Frih. o.
Landtm, har visserligen åtskilliga gånger nämnt, att R. o.
Ad. behagade finna förhållandet vara sådant, som det af Hr
Frih. o. Landtm, blifvit framstäldt, men jag har icke kunnat
fatta, att Hr Landtm:s yttrande skulle leda till något svar
af R. o. Ad.
Till pröfning företogs Stals- samt Atlin. Besvärs- och
Ekon.Utsk:ns den 24 och 28 sisth April på bordet lag
-
D c ii 5 Maj.
da utlåt. N:o 189, i anledn. af erhållna återremisser af betänk.
N:o io5.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Utsk:n
hafva tillstyrkt, att R. St. skulle i underd. hos K. M. anhålla,
att hvad uti K. brefvet den i3 Mars i83o blifvit förordnad!
ora gästgifvares, samt håll- och reservskjutsskyIdiges åligganden,
i afseende å snällpostföringen, må upphäfvas, samt hädanefter
denna postskjuts bestridas endast efter träffad öfverenskommelse.
Om en sådan önskan från R. St. skulle
leda lill något beslut å K. M:s sida, så vore det detsamma,
som att alldeles borttaga snällposten. Postmedlen äro, såsom
vi veta, så inskränkta, alt de icke medgifva betydliga utgifter;
men utgifterna skulle betydligen stegras, om snällpostskjutsningen
lomme att bestridas efter öfverenskommelse.
Likväl torde det vara skäl att bibehålla snällposterna; och
om de, som fortskaffa snällpost, tillgodonjuta samma förmåner,
som då de skjutsa resande i allmänhet, så vet jag icke
något skäl hvarför, helst under närvar, omständigheter med
postverket, man skall upphäfva snällposterna, hvilket blefve
följden, i händelse skjutsningen skulle ske efter öfverenskommelse.
Vidare förekommer i detta betänk, ett förhållande,
hvarpå Gr. von Platen uti sin reservation fästat uppmärksamhet,
nemi. att undersökas borde hvilka posthemman
äro i behof af lindring i jemförelse med andra posthemman.
I begge dessa delar önskar jag afslag å Utsk:ns
betänkande.
Gr. von Platen, Baltzar: Lika med den sista värda
talaren, beklagar äfven jag, om den förbättring postinrättningen
vunnit genom snällpostens införande skulle upphöra;
men då jag det gör, kan jag likväl icke inse skyldigheten
för en skjutsande alt underkasta sig någon ny, enligt min
åsigt, icke fullkomligen lagligt tillkommen skjtitsningsskyldighet.
Är snällposten behöflig, så må Staten på det hela
bidraga till dess bekostande, men icke bör den skjutsskyldige
åläggas andra skyldigheter, än honom egentligen tillkomma.
Orsaken hvarför jag begärde ordet var egentligen
icke, att jag ämnade yttra detta, utan den, att jag ville anhålla
att betänk, måtte punktvis föredragas i den ordning
punkterna förekomma, hvarigenom man lättast afgör ärendet.
Uppå derefter gjord propos. heslöt R. o. Ad., att detta
mål skulle punktvis pröfvas.
Utskottens tillstyrkanden sid. 5.
Frih. Gederström, Jacob: Jag biträder Hr von Holienhausens
anmärkn. i afseende på hvad som förekommer
sid. o, synncrligast som, då förhöjning i skjutslega!! i allmänhet
blifvit beslutad, det icke kan vara jim ligt att föreslå
särskild förhöjning för postskjutsningen. Det i 2 mom. pag. 5
förekomna förklarande, "att R. St., enär postverkets öfver
-
12
D t il 5 M a j.
skjutande odisponerade inkomster icke torde för närvar, förslå
till ersättande af den föreslagna förhöjningen i postskjulslegan,
ville å Riksg cont. anvisa eli förslagsanslag af i5,ooo
r:dr till bestridande af ifråga var. utgift, att årligen utgå till
dess postverkets Öfverskott kunna dertill bereda tillgång,”
torde blifva öfverflödigt, emedan postverket alltid ägt och
måste äga medel att gå i förskott vid liqviden för poslföl
ingen.
3 mom. på 5 sidan innehåller, att It. St. skulle bos K.
M. anhålla, att, enär posthemmanen äro å särskilda orter
ganska olika tryckta af poslföringsbesväret, saint följaktligen
mera eller mindre i behof af lindring, en undersökning i
detta afseende, och till utrönande af posthemmanens i Riket
olika behof af lättnad uti poslföringsbesväret, må, på sätt
K. M. kan finna lämpligast, verkställas. Denna af Utsk:n
föreslagna undersökning förefaller mig ganska besynnerlig,
då Utsk:n uti första punkten visat, att de icke saknat kännedom
om K. Kammar-collegii kungörelse den i5 Febr.
1822, samt K. brefvet den 27 Mars 18I0, enligt hvilka postföringsbesväret
omöjligen kan vara olika för olika hemman,
emedan skjutsningen bestrides ett visst antal mil för de friheter,
som äro hemmanen beviljade; och för den skjutsning,
som derutöfver verkslalles, erhålles contant ersättning efter
gästgifveri-skjutslega. Jag tillstyrker således afslag på
alla dess 3 mom:r pag'. 5.
Gr. von Platen: Jag har visserligen varit och är af
den tanke, hvilken jag uttalat i min reservation vid betänk.,
alt en undersökning boule föregå innan den ifrågasatta förhöjningen
meddelades. Jag anser del vara nog långt gånget,
att icke vilja medgifva en sådan undersökning. En värd
talare har ansett att någon olikhet icke finnes emellan hemmanen
i afseende på postsk jutsningen. Månne roan dock icke
måste medgifva att olikhet verkligen förefinnes med afseende
dels på vägarnes, dels på postväskornas olika beskaffenhet,
hvilka sistnämnde kunna vara tyngre den ena gången
än den andra? Det torde således vara skäl att bifalla sisla
punkten af 5:te sidan, der frågan är om undersöknings verkställande.
Frih. Cederström: Den siste värde talaren har in
skränkt
sig till att begära bifall till sista punkten sid. 5, eller
den som angår undersöknings verkställande till utrönande
0111 och i hvad mån poslföringsbesväret är olika för olika
hemman, och såsom exempel på skiljaktighet i detta hänseende
hemmanen emellan, har han åberopat, dels att vägarne
liro olika beskaffade, och dels att postväskorna kunna
vara tyngre den ena gången än den andra. Jag anhåller att
få fasta den värde ledamotens uppmärksamhet derpå, alt någon
annan mätesgrund än miltalet och den forslade postväskans
medeltyngd lämpligen icke lärer finnas för bedöm
-
D e 11 5 Maj.
i3
mande af det besvär, mot hvilket posthemmanen njuta roleringsfrihet
ro. m. Skulle vid en sådan undersökning befinnas,
alt på stationen A finnas 3 eller 4 större backar, men
deremot alt på stationen B icke finnes en enda backe, och
stationen A af sådan anledning ansetts böra blifva mindre
lång än stationen B, så inträffar möjligtvis den händelsen,
att just det hemmanet, som har den backiga vägen, har den
lindi igaste postforslingen, emedan den släta vägen kon vora
tyngre än den backiga, som i alla årstider är hårdare än
den slata. Börjar man ingå i sådana undersökningar oell
beräkningar, så kommer man slutligen att fördjupa sig uti
en massa af småakliglieler, hvilket alltid bör undvikas i alla
slags regleringar rör:de statsbestyren. Jag fortfar i min anhållan
om afslag å betänkandet.
Hr Westfelt, Nils: Denna fråga är af ganska stor
vigt, och bör derföre icke behandlas så likgiltigt, som Frih.
Cederström betraktat densamma. Jag tror att Hr Frihtn, likasom
andre, inser behofvet af undersökningen, men det är
Hr Frih:ns sätt alt aldrig vilja medgifva äfven hvad han
sjelf tänker. Hr Frilen kan icke bestrida, att olikhet finnes
emellan poslföringshemmanen. Om Hr Frih:n behagade gå
in på postcontoret, då posten afsändes, skulle han finna alt
del icke är sällsynt, att det behöfves 3 å 4 personer för alt
transportera postväskan på vagnen. Månne ett sådant förhållande
ägde rum, när posten inrättades? Den gick då måhända
med en häst; nu äro knappast alne hästar tillräckliga.
Miltalet, säger Hr Frihln, är rätta normen för bestämmande
af skjutsningsskyIdigheten. Hr Frih:n hade bort påminna
sig, att då posten inrättades, voro postväskorna vida
mindre lunga än nu. Boende nära intill en gästgifvaregård,
har jag haft tillfälle att se, huruledes vid skjutsombyte postväskan
stundom måste med tillhjelp af slång, samt 3 å 4
personers biträde, upplyftas på vagnen. För min del kan
jag således icke annat finna, än att undersökning bil I ig t vis
icke bör nekas. Då XJtsktn tillstyrkt undersökning, men det
oaktadt ansett förhöjning i skjutslega!! böra äga rum, så
skedde det derföre, alt Utsk:n ansågo det vara bättre, att äfven
de, som icke behöfde lindring, fingo tillgodonjuta den
intilldess undersökning försiggått, än alt de, som verkligen
behöfde den, skulle få vänta derpå 4^5 år. Det var motivet
hvarför Utsk:n tillstyrkte förhöjning och att undersökning
det oaktadt skulle ske. Dervid förutsattes likväl, att
när undersökningen försiggått, skulle förhöjningen borttagas
för dem, som icke behöfde densamma. Häruti tror jag alt
Ulsk:n gjort fullkomligen rätt. På de små vägarna anser jag
icke någon undersökning behöfvas; men på de större, der
denna skjutsning är ett verkligt onus, bör undersökning försiggå.
Dessutom hemställer jag, om någon kan tvinga mig,
såsom postskjutsningsskyIdig, att skjutsa eu enda aln längre
>4
Don 5 Maj.
än det bestämda miltalet; likväl nödgas de sk julsningsskyldige
emot särskild betalning skjutsa mera än dem egentligen
åligger. Jag vet burn i detta fall tillgår nära Slockholm;
ty jag har sjelf haft det åliggandet alt skjutsa posten. Jag
känner huru tryckande detta onus nu är emot fordom, [bistar,
sorn eljest kunnat begagnas 6 å 8 år, mäste ombytas
efter a å 3 års förlopp. Jag tror derföre att Utsk:n gjort
fullkomligen rätt, dä de för detta ändamål tillstyrkt ett
anslag af i5,ooo rtdr, och anhåller jag derföre om propus,
till bifall å Utsk.ns betänkande.
Frih. Cederström: Jag har anmält mig för att ställa
några ord till den sisla värda talaren, som yttrade, att jag
icke erkänner det, hvarom jag sjelf är öfvei tygad. Ett sådant
sätt alt handla må vara den värde talaren sjelf förbehållet;
jag förstår mig icke derpå. Hvad sjelfva saken angår
eller huruvida den postskjulsningsskyldige kan tvingas att
skjutsa längre än honom egentligen åligger, så har den värde
ledamoten glömt, att posthemman, som åligga skjuts utöfver
hvad deni i och för sjelfva hemmantalet åligga, emot
de derför anslagna friheter, erhålla skjutslega lika med hvad
sorn erlägges för gästgifvarskjuts. Sålunda förfaller allt hvad
den värde talaren yttrade, ty ett till postföring anslaget hemman
måste vara skjutsningsskyIdigt. Hvad vidare angår den
förmenta olagligheten, att postväskorna äro så hiskeligt stora
och tunga, att de måste med stänger upplyftas på vagnarna,
så får jag bedja den värda talaren ihågkomma, alt
uti betänk. N:o io5 förekommer en punkt, sorn stadgar, att
med postskjuts icke må föras mera än med gästgifvareskjuts
i allmänhet. I alla fall lärer alltså postväskan, som med
stång lyftes upp på vagnen, icke vara tyngre iin de flera
koffertar och kappsäckar tillsammantagna, hvilka en resande
äger att föra efter ett par hästar, och hvilka just derföre
att de äro flera kunna upplyftas ulan behof alt dertill använda
stång. Häri bör jemväl beräknas, att Irenne personer
aga alt åka efter ett par hästar, men alt med postskjuts aldrig
följer mer än en person, ehuru 2:ne hästar begagnas,
så att tyngden alltid är mindre för postskjuts än för gästgifvaresk
juts; men huru än härmed må förhålla sig, har erfarenheten
likväl ådagalagt, att, oansedt alla de klagomål,
som vid riksdagarna försports öfver tyngden i poslföringsskyldigheten,
hvarje gång fråga uppstått att, med befrielse
från postsk jutsningen, låta ett hemman inträda uti de skyldigheter,
sorn befrielsen från postskjutsningen skulle medföra,
så har ögonblickligen protest inkommit från hemmansinnehafvaren,
hvilken ansett sig böra få bibehållas vid postföringssky
Idigheten, den der icke då betraktats såsom någon
tunga, utan fastmera sorn en lindring i jemförelse med
andra hemmans onera.
Gr. von Platen: Med anledning af hvad man yttrat,
Dea 5 Maj.
i5
ber jag att ännu få tillägga några ord. Det torde vara
klart, att om jag har rätt att föra ett Sf?:s tyngd efter en
häst, så liar den skjntsskyldige, som aldrig för mer än 5 h
6 hU tyngd, en betydlig lättnad emot den som ständigt får
torsia ett Su efter hvarje hust. Vurialionerne emellan det
högsta och det minsta kunna vara ganska betydliga. Den
sorn har en backig och svår väg alt forsla posten måste likaledes.
kunna sägas hafva ett svårare onus än den som har
slät och god väg. Man säger, att på det ena stället vill man
och på det andra vill man icke afstå från rättigheten att
vara postförare. Hvad bevisar detta annat än att somlige
hafva fördel af att deras hemman uro anslagna till posthemman,
då andra åter sakna någon fördel dervid? Månne just
ej af alla dessa anledningar en undersökning vore nödvändig
för att åstadkomma lindring, der en sådan behöfves. Jag
anhåller örn bifall till sista mom. i denna punkt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Utskms å sid. 5
framställda förslag innehåller 3 momtr. Då meningarna
syntes vara delade i afseende på de 2 första, men icke på
det 3:dje, ville Hr Landtm, först framställa propos. på de
båda förstnämnda och sedan på det sista; hemställande alltså,
om R. o. Ad. behagade bifalla de 2 första moratn af
Utsk:ns å sid. 5 framställda förslag.
Ropades ja och nej.
Efter derefter framställda förnyade propos:r, dels till
bifall, dels till afslag å Utsk:ns förslag i de atlie första mom:n,
blef det slutligen af R. o. Ad. bifallet.
Likaledes blef 3:dje mom. af Ståndet bifallet.
Utskottens tillstyrkande, sidan (i, r ö r: d e rum
för de postskjutsandes hästar.
Utskottens förslag bifölls.
Utskottens tillstyrkande, angtde snällposternas
f o r t s k a f f a n d e efter träffade öfverenskommelse!'.
Frih. Gederström: Oansedt det kan vara likgiltigt
huruvida en eller annan punkt af detta underliga betänk,
bifalles eller icke, får jag dock fästa uppmärksamheten på
det mindre väl betänkta, att upphäfva snällposlerna och
göra denna inrättning beroende af beting. Så länge gästgifveri-inrättning
i Sverige existerar, måste väl en postiljon
vara lika berättigad lill gästgifvarskjuts, som hvar och en
annan medborgare. Så länge det kan tillåtas att transportera
ostron och hummer med gästgifvareskjuts för gurmandernes
i Stockholm räkning, så länge må det ock vara tillåtet
alt med gästgifvaresk juts föra posten, på hvilkens fördröjda
ankomst en massa af medborgares välfärd kan vara
beroende. Jag öfverlemna!' dock till R. o. Ad. att bedomina,
huruvida det kan vara lämpligt att låta ostron och hummer
iG
Den 5 Ma j.
förtskaffas med gästgifvareskjuts, men förbjuda alt postföringen
på enahanda sätt utgöres.
Gr. von Platen: Jag är glad att på de skäl, som den
siste talaren anfört, kunna anhålla om bifall till hvad Utsi.:n
föreslagit. Frih. Cederström har nemi. ansett att enahanda
förhållande borde äga rum med dem, som fara med snäll—
posten, som med dem, hvilka fara med gästgifvareskjuts.
Detta är just min öfvertygelse; men derföre vet jag icke
luiru man kan föreskrifva, att den som skjutsar snällposten
skall färdas efter en timme på milen, då alla andra resande
nödgas använda i i timme på hvarje mil. Man säger, att
den som skjutsar snällposten erhåller 4 sk* högre betalning
för hvarje mil, just derför att en kortare tid skall användas
på densammas framforslande. Det är godt och väl,
ifall den skjutsande vill ingå derpå; men vill lian det ej, så
ser jag icke huru han skall dertill kunna tvingas. Jag anhåller
om bifall till förslaget. Man har talat om att snällposten
skulle upphöra: det vore ledsamt, emedan denna post
är af mycken nytta och hör derföre fortfara; men det är
Staten, som bör betala dem som sysselsätta sig med något
så nyttigt, som fortskafFandet af nämnda post.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr., instämde med Gr.
von Platen.
Hr von Rosen, Georg: Jag skulle tro, att det är
någon skilnad emellan att skjutsa snällposten och att skjutsa
resande, isynnerhet i afseende på tyngden. Snällposterna
medföra inga paketer, inga tidningar, utan endast bref af ett
visst lodtal. Om än snällposten skall förtskaffas på kortare
tid än resande, så ligger deruti ingen obillighet; ty först betalas
derför mera än vanlig gästgifvareskjutslega och sedan
äro dessa poster så lätta, synnerligen ju längre de komma
neråt landet, att jag åtminstone ej hört några klagomål öfver
den raskare farten.
Hr von Hohenhausen: Jag ber att få instämma i
hvad Hr von Rosen yttrat. Hvad vidkommer frågan om
uppgörande af accord, så räcka ej postverkets medel dertill,
utan snällposlerna skulle i detta fall komma alt upphöra.
Jag vet ej hvarför man skall ingå med en und. anhållan,
hvars eflerkommade skulle omintetgöra alltsammans. Jag
tillstyrker afslag å denna punkt.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla den nu föredragna delen af Utsktns utlåtande.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna
alt ja öfverröstat nej, begärde
Hr von Hohenhausen votering.
Upp
-
Den 5 Maj.
*7
Uppliistes till justering och godkändes följande voterrsp
ro position :
Den som bifaller den del af Stals- samt Allm. Besvärsocli
Ekon.Utskms utlåt. N:o 189, som angår snällposternas
fortskaffande efter träffade öfverenskommelse!-, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslås ofvannämnda del af utlåt. N:o 189.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 27.
Nej — 54-
Vid derefter fortsatt punktvis föredragning af utlåt. N:o
189, blef allt livad Utsk:n i öfrigt föreslagit af 11. o. Ad.
bifallet.
Ånyo föredrogs Hr Liljenstolpes, Axel Fredr., den 28
sistl. April på bordet lagda motion om ett årligt anslag af
100,000 rtdr b:co, att af K. M. disponeras för hemliga utgifter.
Hr Frih. o. Landt m. yttrade, att då han icke kunde
finna att 56 §:n Riksd.Ordn. medgåfve, att en sådan fråga
som den nu föredragna må kunna remitteras till Utsk., ansåg
Hr Landtm, sig icke kunna framställa propos. derå, utan
hemställde, om R. o. Ad. skulle finna att motionen blott
konime alt läggas till handlingarna.
Ropades ja.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Ehuru jag icke
kan dela Hr Frill. o. Landtmls nu uttalade åsigt, vill jag
hvarken inlåta mig uti någon närmare undersökning af frågan,
för att söka ådagalägga min grundlagsenliga rätt att
få motionen till vederbörligt Utsk. remitterad; ej heller reservera
mig emot det fattade beslutet; endast förbehålla mig
rättigheten att framdeles, när cabinetlscassafrågan är afgjord,
göra den framställning, hvartill jag af omständigheterna
kan finna mig föranledd.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtsk:s den 28 sistl.
April på bordet lagda utlålm:
N:o 49l> * anledn. af Hr Bagges motion om ett extra
anslag af 4°°,ooo r:drb:co, att ställas lill K. M:s disposition
till lättade communicalioners befrämjande;
N:o 492> * anledn. af Hr Hegardts motion om ett extra
anslag för loisväsendet.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s den 28 sisth
April på bordet lagda mern. N:o 493. med förslag lill ny
25 H. 3
r8
Den 5 Maj.
instruction för R. St:s revisorer öfver riksgäldsverket, Lief
samma mern. ånyo lagdt på bordet af Ur Rosenblad,
Bernh., och Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman.
Likaledes lades ånyo på bordet, på begäran af Hr von
Hohenhausen, Michael Silvius, och Frih. Cederström,
Jacob, StalsUtsk:s den 28 sisth April på bordet
lagda memorialer:
N:o 494) mod förslag till reglementariska föreskrifter,
motsvarande i:a afdeln. af det vid sista riksdag lör Riksg.-  cont. utfärdade reglemente;
N:o 49G med förslag till reglementariska föreskrifter,
motsvarande ytde afdeln. af 1835 års reglemente för Riksg.-  contoret.
Till pröfning företogs Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besvärs-
och Ekon.Utsk:ns den 28 sisth April på bordet lagda
utlåt. N;o i5, i anleda, af gjorda anmärkntr vid förenade
XJtsk:ns betänk. N:o 7, angtde reglementariska föreskrifter
för brännvinsbränningens utöfning, samt 0111 hvad vid försäljning
af brännvin och beskattningen derå iakttagas bör.
R. o. Ad. ansåg detta mål böra punktvis pröfvas.
37 §:n.
Utsk:ns förslag bifölls.
43 §:n.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: Vid den
förändring, som Utsk:n föreslagit i detta betänk., jemförd!
med det förra i samma ämne afgifna eller betänk. N:o 7,
liar jag ingenting att anmärka, utan anhåller 0111 bifall dertill;
hvaremot jag föranledes att göra en anmärkn. emot
43 §:n, sådan den förekommer i nyssnämnda betänk, och
blifvit i del nu föredragna bibehållen, oaktadt de val grundade
anmärkntr, som blifvit framställda. Rättigheten att
försälja brännvin, hvarom handlas i 1 morn., hafva Utsk:n
nedsatt lill % kanna, och brännvinsminutering skulle således
blott anses äga rum, då försäljningen understiger detta
qvantum. I sådant fall tror jag icke att någon brännvinsminutering
kommer i fråga, då den, som säljer ett så ringa
qvantum som ^ kanna eller ett ^-slop, ej kan anses soin
brännvinsminuterare. Jag förutser, att man, i stället för att
minska krogarnes antal, skall göra hvarje försäljare af brännvin
till en legitimerad krögare, oell jag anser, att detta minimum
af \ k:a bör ökas till en kanna.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag kan så mycket
mera instämma i den siste talarens yttrande, som man derigenom
erhölle ett sätt alt förmå folk att supa ett halfstop
i stället för ett jungfrumått. Jag har den erfarenhet att
det qYantuui brännvin, som en fyllhund kan få i sig på en
Den 5 Maj.
'9
förmiddag, ur en knuna, oell med anledning deraf hoppas
jag att R. o. Ad. instiimmer med Gr. Hamilton.
Hr Ede »hjelm, Gillis: Jag ber att få yttra n» hvad
jag yttrade inom Utskm. Jag tror alt detta tillstyrkande
är ganska riktigt och att manga lagöfverträdelser till följe
deraf skola alldeles upphöra. Vi veta litet hvar, huru det
går till på landet, der det ej tillätes att sälja under en kanna,
eller alt en person, som ej lyder under egendomen, der
han vill köpa brännvin och ej har råd att köpa en hel kanna,
vidtalar någon af egendomens underhafvande att vid
gården köpa det qvantum han åstundar. Jag vet ej hvarföre
man icke lika gerna kan gå öppet tillväga och tror att
supandet snarare skall minskas genom rättigheten att få köpa
ett ringare mått af varan, än genom åliggandet att köpa
en hel kanna; ty det kan lätt hända, att den som har ett
förråd af en hel kanna brännvin, tager sig en eller annan
sup föi- mycket, just för den goda tillgångens skull.
Hr von Rosen, Georg: Jag beklagar att jag ej kan
förena mig med den sista talaren. Jag tror alt denna frå
ga
bör granskas på 2:ne sätt, nemi. först med hänseende lill
del moraliska inflytandet på allmänheten, och sedan såsom
en rättsfråga, relativt till våra öfriga författningar om utminuteringsrätt.
När Sländerne lagt en särskild bevillning
på utminuteringsrörelsen, så tror jag att det ingalunda vore
rättsenligt alt lemna samma rättighet åt andra utan någon
afgift. Brännvinstillverkare!) betalar skall för sin tillverkning
af varan brännvin, men ej för utminuteringsrälten, ty
derför hafva Ständerne stadgat en särskild afgift. Nu uppstår
frågan hvar gränsen för utminuteringsrälten är uppdragen
och hvarest handeln en gros börjar, och då tror jag
i sanning, att den gamla författningen tillräckligen uppdrager
gränslinierna. Vill jag se saken på den andra sidan, eliel'
det moraliska inflytande som en så lågsänkt försäljningsrätt
kan hafva, så finner jag att derigenom de flesta bränneriet'
skola förvandlas lill krögerier. Detta är min erfarenhet,
och jag kan ej anse det någonsin vara bra, att på
delta sätt likasom inlocka allmänheten till supande. Det är
då bättre att hafva t. o. m. många krogar med sina vederbörliga
skyltar, än att hvarje stuga skall blifva ett näste för
fylleri och liderlighet. Jag förenar mig med Gr. Hamilton;
ty skall hvem som helst få utminutera ett så ringa qvantum
sorn ett halfstop brännvin, då blir hvarje bränneri
en krog.
Hi' Westfelt, Nils: Jag kan ej instämma med Gr.
Hamilton. Jag ber att få fästa den värde Grefvens uppmärksamhet
på livart det skall leda, om jag t. ex. har 14 a
i5 arbetare, som alla supa brännvin och ganska väl behöfva
en sup för det stranga ai betets skull, men jag ej skulle få
sälja Lill hvar och en af dem mindre lin en kanna. Följden
ao
D e u 5 Maj.
Liefve, att de söpo destomer just derföre alt de tyckte sig
hafva en stor tillgång, när de voro ägare af en hel kanna
brännvin; ly så länge en sådan arbetare har af denna vara,
så super han, och derföre anser jag det skadligt att ej tillåta
försäljning af mindre qvantum än en kanna. Jag anhåller
alltså om bifall till denna punkt.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Jag tager mig friheten
alt understödja deras mening, som yrka alsing. Man har
anmärkt att det skulle leda till missbruk , om man ej finge
köpa mindre qvantum brännvin an en kanna, nemi. på det
sätt, att t. ex. en person, som ville köpa elt Halfstop, skickade
någon underhafvande till den gård, der brännvin kunde få
köpas, och detta må också någon gång blifva fallet; men
jag anser det derför icke vara skäl, att efter ett sådant möjligt
missbruk bestämma hela lagstiftningen i denna del; ty
på det sättet skulle aila lagar kunna utdömmas, enär alla
kunna öfverträdas. Det kan väl vid första påseendet också
synas orätt alt inskränka en persons rättighet alt försälja
sin vara, men denna inskränkning är ej obehörig, då den
bestämmes af ett större intresse eller den allmänna moraliteten,
och det kan ej bestridas, att om hvarje brännvinstillverkare
tillika får vara krögare, så skall ett sådant förhållande
bidraga till fyllerilastens utbredande. Försäljning
af gift är ju äfven inskränkt, och en jemförelse dermed är
icke så alldeles ur vägen. Dessutom ber jag få fästa uppmärksamheten
derpå, att brännvinsförsäljningen, i en så ringa
qvantitet som ctl halfstop, kan gifva anledning till ett slags
ockrande med varan; ty om en kanna brännvin t. ex. har
sitt noterade pris af en r:dr, så går det likväl an att prångla
ut halfstopet för 14 a 16 sk., och hvilken fart detta skall
gifva åt den sköna hushehofshränningen är lätt att inse. —-  På dessa skäl anser jag mig mer än tillräckligt hafva motiverat
mitt tillstyrkande lill afslag på denna punkt, med
bibehållande af i855 års författning i stället.
I:Ir Ed enh jelin: Alt försäljning af brännvin till belopp
af elt halfstop skulle förvandla den som sålde delta qvantum
till krögare, och att således en sådan försäljning skulle
utgöra elt intrång på krögares rättigheter, kan jag icke begripa,
så mycket mindre, som krögare sälja brännvin supvis,
och lika litet kan jag förstå hvarför man ej kan få köpa ett
halfstop brännvin lika väl som ett halfstop cognac, kneif, arrack
och dylika spirituosa. Alt en sådan försäljning, som
jag önskar malte medgifvas, icke medför särdeles olägenheter,
derpå har man bevis, då här i Stockholm brännvin försäljes
ej blott halfstopsvis utan äfven qvartersvis, och jag
tror ej att man derför super mer här i Stockholm än annorstädes.
Det är orätt emot de fattiga att vilja neka försäljning
af mindre qvantitet brännvin än en kanna. Jag
kommer ihåg den tid jag var subaltern och åt ur min mat
-
Den 5 Maj.
31
liemtare; jag hade då ej råd att köpa en kanna brännvin,
men det hade varit hardt om jag derför ej kunnat få en
aptitsup.
Hr von Rosen: Man tyckes förblanda frågorna; rättigheten
alt sälja, och rättigheten att köpa, är helt olika.
Jag har aldrig velat förhindra någon att köpa vare sig ett
stop eller en kanna. Frågan är, hvem som skall hafva rättighet
alt sälja, då vi hafva en utminuteringsförfaltning, och
då hemställer jag, om utminuteringsrätten kan sträcka sig
utom skatten. Om jag köper halfstopet elier kannan hos
den ena eller den andra, så kan jag hushålla eller misshushålla
dermed lika väl, men då en författning utgår under
en period, då allmänna rösten temmeligen skarpt uttalar sin
önskan om en måttligare förtäring af den skadliga drycken,
så skadar det icke, om författningen gifver anledning till ett
måttligare bruk af densamma, och denna anledning ligger i
gränsen för utminuteringsrätten. Jag förenar mig med Gr.
Hamilton.
Ilr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag yrkar
bifall till Utsk:ns betänkande. Hela frågan synes vara,
huruvida kannan eller halfstopet har större inflytande på
fylleriet. Jag tror, alt så väl å landet som i staden skall
man hushålla bättre med varan, om man får köpa brännvin
halfstopsvis, än om det endast skall tillåtas alt köpa en kanna;
ty en vägrad försäljning i minut är just det som uppmuntrar
till lönnkrögeri. När Sländerne borttagit det stadgande,
som fanns i förra brännvinsförordningen, att äfven den
som super brännvin får vittna om hvad andra supit, då har
man äfven betagit medlet att hålla reda på lönnkrögare.
Jag är öfvertygad om, att hvad Utsk:n här föreslagit, långt
ifrån att skada sedligheten , skall befrämja densamma, hvarför
jag, som sagdt är, tillstyrker bifall lill denna punkt.
Frih. Cederström, Jacob: Mig synes att Hr von Rosen
rätteligen utredt denna fråga, som är, huruvida man
skall öka antalet af utminuteringsställen, der man kan få
köpa mindre än en kanna brännvin, och utsträcka denna
försäljningsrätt äfven till dem som tillverka nyssnämnda vara.
Deruti ligger frågan. Rättigheten att köpa en sup eller
ett halfstop brännvin är ingalunda någon betagen, men
det skall ske hos den som har utminuteringsrätt. Att sådan
försäljning skulle tillåtas i hvarje bränneri, det synes mig
vara mer än olämpligt. Jag förenar mig med Gr. Hamilton.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:ns förslag i den nu föredragna punkten.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Då Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att
nej öfverrösta! ja, begärde
Hr Eden hjelm votering.
D c ii 5 Maj.
Upplästes till justering oell godkändes följande volerispropositiou:
Den
sorn bifaller Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besyärsoch
Ekon.Utskms i utlåt. JN:o i5 framställda förslag till 43
§, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej bifalles samma förslag med den förändring, att
i mom. af 43 §:n får följande lydelse: ”Försäljning af brännvin
under en kanna vare, så i stad etc. — besörjer.
Jordbrukare må dock obehindradt kunna till underhafvande
och så da ne personer, som hos dem
förrätta arbete, försälja ett ringare qvantum,
men icke under en fjerde dels kanna åt en hvar.’’
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — i5.
JNej — 6i.
Hr Edenh jelin: På de skäl jag redan anfört, anhåller
jag att få reservera mig emot R. o. Ad:s nu fattade beslut.
44, 45, 46, 53 och 56 §§:ne.
Utsk:ns förslag biföllos.
58 §: n.
Hr Eden hjelm: Då denna § redigerades, var jag ej
närvarande i IJtsk.-n. Jag anser mig skyldig upplysa, att
åtskilliga af dessa gästgifvaregården äro oförmögna alt erlägga
3 r:dr i bevillning för brännvinsminuteringsrättigheten.
Edler choleratiden t. ex., var jag tvungen alt anlägga flera
sådana gästgifvaregården, skjutsombytningsställen eller hvad
man må kalla dem, på det ätt läkare och prester skulle kunna
komma ut i skärgården. Trafiken är således på dessa
ställen högst ringa, för att en så hög afgift som 3 rtdr skulle
kunna erläggas för ntminntering af det brännvin, som på
dessa ställen kan försäljas. Jag tillstyrker alltså, att redactionen
må förändras så, att taxeringsmännen må äga rätt
att äfven kunna förminska denna afgift.
Hr Rosenblad, Bernh.: Under de förhållanden, som
Hr Edenhjelm omnämnt, skulle jag underställa R. o. Ad.,
om icke det hästa vore att beröfva dessa gästgifvare helt
och hållet rättigheten att försälja brännvin; ty den person,
sorn heger sig ut på sådana vägar, der trafiken är ringa
eller alldeles ingen, kan bruka den lilla försigtigheten, ifall
lian nödvändigt skall förtära brännvin, att föra sin brännvinsflaska
med sig i fickan.
Hr von Hohenhausen: Jag tror, att man i delta
fall bör öfverlåta ål vederbör, taxeringscomile' ali bestämma
D e 11 5 Ma j.
afgiften vid sådana skjutsomby Iningsställen, och får föreslå
alt redaetionen matie erhålla följande lydelse: Sådana gästgifvaregårdar,
hvilka anses endast som skjutsombytningsslällen,
och på sådan grund uro ifrån bevillning efter 2 art.
befriade, erlägga 3 r:dr, med rättighet dock för taxeringsmännen
att denna afgift förhöja eller förminska.
[Jr Eden hjelm: Äfven jag hade önskat, attalia dessa
s. k. sk jutsomby Iningsställen blifvit fria från bevillning; men
som en och annan sådan lägenhet finnes, som kan hafva
någon slags förtjenst, så tror jag alt det icke vore lätt att
fritaga dem alla, utan bör detta få bero på vederbör, taxe1'ingseomitcs
bepröfvande.
Ur Gripenstedt: Det måste hafva undfallit de tvåöre
sista talarne, att det står i innehafva roes af dessa gästgifveriet’
eget skön, enligt hvad de värde talarne sjelfve
kunna finna, om de genomläsa Ulskrns förslag, att åtaga
sig försäljning af brännvin; och då de sig en sådan försäljning
frivilligt åtaga, är det väl icke för mycket att de derför
erlägga en lämplig afgift. Är trafiken alltför iinga, så
kunna ju desse gästgifvare helt simpelt afsäga sig all rätt
till brännvinsminutering och dermed all skyldighet till skatt.
Jag yrkar bifall på punkten, sådan den nu finnes föreslagen.
Ur von Rosen: Jag tror alt den princip, som i denna
punkt är följd, stämmer fullkomligen öfverens med den
princip, som råder i hela bevillningsförfaltriingen, alt det
nemi. bör bero på vederbör, taxerings- och pröfnings-comiteer
att bestämma utgifternas lielopp mellan ett visst maximum
och ett visst minimum. Jag instämmer således i livad
den siste talaren yttrat.
Hr Edenhjelm; Oaktadt livad Ur Gripenstedt anfört,
tager jag mig friheten åberopa milt förra yttrande.
Hr Rosenblad: Sedan man funnit betänkligt att ingå
på den lanke jag framställt, nemi. att beröfva dessa nya
gästgifvare rättighet till brännvinsminutering, så instämmer
jag med Hrr Gripenstedt och von Rosen, samt yrkar bifall
till Utsk:ns förslag.
Hr von Hohenhausen: På det alt icke några svå
righeter
i afseende på principer i det här philosophiska betänk.
måtte uppstå, föreslår jag att ifrågavar. afgift måtte
bestämmas lill 2 r:dr; ty det kunde hända, att på sådana
ställen, hvarom nu är fråga, det komme att supas ganska
friskt, utan att Kronan erhölle någon afgift.
Uppå derefter framställda särskilda proposir, blefvo alla
tre mom:n i Utsk:ns förslag till 53 §:n af R. o. Ad. bifallna.
60, 64 och 66 §§: n e.
Ulskins förslag biföllos.
Likaledes bifölls Ulskins slutligen gjorda hemställan, att,
a4
Den 5 Ma j.
i hvad nu ej blifvit förändradt och tillagdt, R. St. malte
antaga Utskrns i betänk. N:o 7 framställda förslag.
Då nu ånyo föredrogs Const.Utsk:s den 3o sisth April
på bordet lagda meni. N:o loa, i anledn. af samtliga RiksSt:ns
yttranden öfver Const.Utskrs memorial Nris 68 och 85,
blef det hegardt ånyo på bordet af Hrr Rosenblad, Bernh.,
och Lagerheim, Lars Magnus.
Likaledes blef ånyo bordlagdt, på begäran af Hr von
Hohenhausen, Michael Silvius, och Frih. Cederström,
Jacob, StatsUtsk:s den 3o sisth April på bordet
lagda mern. Nro 497* med ytterligare förslag till reglementariska
föreskrifter för Riksg.contrs framtida förvaltning.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarna StatsUlsk:s
den 3o sisth April på hordet lagda meni. Nro 49^) i anledn.
af ett RiksStrs återremiss af Utsk:s utlåt. Nro 44^»
angrde ifrågastäldt lån för återuppförandet af en genom vådeld
förstörd bro öfver Nissa-ån.
Ånyo föredrogs och bifölls Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Ulskrns den 3o sisth April på bordet lagda betänk.
N:o 67, i anledn. af väckta motioner om åtgärder till strömmingsfiskets
i Bottniska viken upphjelpande, samt i sammanhang
dermed om ändring och förklaring af fiskeristadgan
den 14 November (766.
Till handlingarna lades, vid förnyad föredragning, Lagsamt
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns den 3o sisth April på
bordet lagda memorialer:
N:o 68, i anledn. af erhållen återremiss å Utskrns betänk.
N:o 5o, ang:de K. brefvet den ig Juni i83g, lörrde
iakttagande vid skatteköp;
N:o 69, i anledn. af erhållen återremiss å Utsktns betänk.
N:o 5i, angrde tiden hvarifrån författningar, sorn uppläsas
från predikstolarna, skola anses gällande;
N:o 70, i anledn. af erhållen återremiss å Utskrns betänk.
Nro 55, angrde tillämpningen å de utskiftade kronojiarkerna
på Öland af K. förordn. om jordafsöndring.
Då nu ånyo föredrogos Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utskms den 3o sisth April på bordet lagda
utlåt. Nro 71, i anledn. af erhållen återremiss å Utskrns
betänk. Nro 34, angrde väckta motioner örn förändring af
Jundtmäteritaxan; och
mein. N:o 72, i anledn. af RiksStrns beslut i afseende
på förslaget lili förnyad förordning, angrde grunderna och
vill
-
Den 5 Maj.
25
villkoren för hemmansklyfning, samt afsöndring af jord eller
andra lägenheter från hemman,
blefvo de ånyo lagda på bordet, det förra af Hrr Rosenblad,
Bernh., och von Hohenhausen, Michael
Silvius, det sednare af Frihme Cederström, Thure,
och Cederström, Jacob, samt Hr Westfelt, Nils.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då R. o. Ad. nu
funne, alt, till följe af åtskilliga bordläggningar, föredragningsätnuena
på listan för dagen tagit slut, anslaget till eftermiddagsplenum
måste borttagas, enär all sammankomst
då vore öfverflödig och onyttig, emedan några från Exped.-  Utsk. inkomna förslag ganska väl hunne att ännu på f. m.
för R. o. Ad. lill justering uppläsas; men innan Ståndets ledamöter
aflägsnade sig, ville Hr Landtm, hemställa, örn icke
Ståndet skulle finna tiden vara inne till förrättande af val
utaf revisorer för de innan nästa riksdag förekommande
revisorer af stats-, banco- eller riksgäldsverken. R. o. Ad.
torde erinra sig det StatsUtsk. föreslagit att nästa revision
skall äga rum innevar. år 184 * * då den nästa kommer alt
inträffa år i843, eller 2 år efter den föregrde, och att till
hvarje skola väljas 6 revisorer; och hemställde Hr Landtm.,
om R. o. Ad. skulle behaga företaga nämnda val nästa
Måndag, då tiden genom anslag närmare komme alt bestämmas.
Ropades i allmänhet ja, men
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, begärde
ordet och yttrade:
Jag anhåller alt denna fråga må få hvila på hordet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då denna fråga icke
vore af egenskap alt skola till Ulsk. remitteras, berodde det
af R. o. Ad. om den skulle hvila på bordet eller ej.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag tror att en fråga,
antingen den skall remitteras till Utsk. eller icke, kan, enb
4g §:n Riksd.Ordin, begäras på bordet, och reserverar mig
derföre emot afgörandet af den nu vackta frågan.
Frih. Cederström, Jacoh: Det äger visserligen sin
riktighet, att man kan begära hvilken fråga som helst på
bordet; men å andra sidan är det klart, att frågor, som ej
iiio af beskaffenhet ali röra andra Stånd, ulan endast innefatta
en hemställan till det Stånd, inom hvilket frågan blif
vit
väckt, såsom t. ex. den ifrågavar., icke behöfva begäras
på bordet, såvida man ej vill åstadkomma ett uppskof med
det omnämnda valet; och afstyrker jag således allt afseende
å Hr Munck af Rosenschölds framställning.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag har redan åberopat
och uttalat min lanke oni 49 §:*a Riksd.Ordn. och ber
25 II. ‘ 4
Dtn 5 Maj.
blott att få erinra den värde Frih. Cederström, som nu motsätter
sig min begäran, att det just var lian, som i början af
denna riksdag begärde på bordet frågan om hvilken dag
som skulle utsättas lill väljande af ledamöter till förstärkt
StatsU tsk.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att den åberopade 49
§:n Riksd.Ordn. innehölle: ”ejvar och en allmän fråga, som
första gången i något Stånd förekommer, skall, såvida ej
Ståndet enhälligt genast densamma lill vederbörligt Ulsk.
förviser, ligga på bordet till nästa plenum, då remiss bör
ske.” R. o. Ad. behagade finna, att den nu förevar, frågan
icke är en allmän fråga, då definitionen på en allmän fråga
vore en sådan som skall komma under alla Ståndens öfverläggning;
lir Landtm, ansåg således, att det berodde af
R. o. Ad. att uppskjuta eller bordlägga frågan eller att genast
derom lätta sitt beslut.
Hr Munck af Rosenschöld: Till svar å hvad Hr
Frih. o. Landtm, behagat yttra, ber jag blott att få uppläsa
följande mom. ur den 49 S:n • ' Hvar och en fråga af annan
än allmän beskaffenhet, äfvensom preliminära hemställanden
och förfrågningar ifrån Utsktn, må genast kunna afgöras, såvida
den eller de af någon Ståndets ledamot ej
begäras på bordet.”
Jag säger ej mera, ty grundlagsenligheten af min begäran
synes vara fullkomligen klar.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. måhända
behagade finna, att det af lir Munck af Rosenschöld nu upplästa
2 morn. af 49 §tn Riksd.Ordn. handlade om förhållandet
då en sak från Utsk. återkommit, hvilket ej vore förhållandet
i denna fråga.
Hr Rosenblad, Bernil.: Frågan är så fullständigt
utredd af Ur Frih. o. Landtm., sä att i afseende på dea
torde tvifvel ej kunna uppslå om R. o. Ad. har rätt eller
icke att besluta efter godtfinnande; och då jag icke kan
finna något skäl hvarför R. o. Ad. skulle i denna enkla
fråga uppskjuta afgörande!, då R. o. Ad. genom utsättandet
af tiden i dag har fullkomligt rådrum att öfvertänka hvilka
som böra väljas, tillstyrker jag att detta val må försiggå nästa
Måndag.
Frih. Cederström, Anders: Ehuru jag visserligen
ej kan inse orsaken hvarför Hr Munck af Rosenschöld begärt
denna fråga på bordet, kail jag likväl ej förena mig i
den åsigt, att 49 §‘n Riksd.Ordn. endast har afseende på
frågor, som komma ifrån, eller skola remitteras till Ulsk.
Frih. Cederström, Jacob: Hela 2 mom. af 49 §;n
handlar om då mål från Utsk. återkomma; och öfver hvarje
fråga af annan än allmän beskaffenhet, d. v. s. öfver frå
-
De» 5 M a j. 27
gor, som angå hvarje Stånd särskildt, kan ofördröjligen beslutas,
så framt ej en sådan genast lägges på bordet. Mom.
angår saker, som ifrån Utsk. inkomma, de må vara af allmän
beskaffenhet eller icke. Det gar ej an att annorlunda
tolka delta morn., ocdi beror del alltså af It. o. Ad. alt besluta
det valet skall (öi sigga nästa Måndag.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Till bvad Frih. Cederström
yttrat ber jag blott att få tillägga, det de i morn.
förekommande orden— ”äfvensom preliminära hemställanden
och förfrågningar ifrån Utsk.”— ända till öfverflöd bevisa, att
denna § endast afser sådana mål, som ifrån Utsk. inkommit.
Hr Munck af Rosenschöld: Efter de förklaringar,
sorn IIr Frih. o. Landtm., Frill. Cederström och Hr Lagerheim
gifvit öfver 2 mom. 4q §Jn, finner jag anledning att
hemställa: hvarest i grundlagarna finnes föresfrifvet huru
sådana frågor, som icke uro af allmän beskaffenhet, skola
behandlas.
lii' Frih. o. Landtm, hemställde, örn Ståndet nu behagade
bestämma dag till förrättande af val till revisorer.
Ropades starka ja, blandade med ett eller annat nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
cifverröslat nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bestämma
nästa Måndag lill förrättande af valen till båda
levisorerne, börande hvarje lista för hvartdera valet innehålla
6 namn.
Ropades ja.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskts
förslag N:o 320 till R. St:s und. skrifvelse till K. M., i anleda.
af K. M:s nåd. propos. 0111 förslag till förordning emot
olofliga folksamlingar.
Upplästes Exped.Utskrs mern. N:o 45, i anledn. af erhållen
återremiss af Exped.Utskis skrifvelseförslag N:o 3o4-
Derjemte upplästes Exped.Utsk:s förslag N:o 3a 1 till R.
St:s und. skrifvelse till K.M., i anledn. af K. M:s nåd. framställning
i fråga om mölespassevolancens upphörande och de
deraf bestridda kostnaders öfverflyttande på statsverket.
Uppå derefter framställd propos. fann R. o. Ad. för
godt att godkänna det nu upplästa förslaget N:o 321.
Vidare upplästes till justering och godkändes Exped.-  Utsk:s nedannämnda förslag till R. St:s und. skrifvelser till
K. M., nemi.:
N:o 322, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om ändring
i 87 §:u Reg. Fm ;
Den 5 Ma j.
N:o 3a3, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om ändring
i Riksaclens 7 §;
N:o 024, angrde leverering lill slöra Kopparbergs bergslag
af ränte- ocb mantalskof, 111. m.;
W:o 3i5, i fråga om rätligliet för vissa häraders innevånare,
alt lill knektestugoi'5 uppförande taga timmer å
kronoparkerna Råda-åsar, Ledsjö-mo, m. fl.
Lades på bordet ett från BondeSt. ankommet prot.utdr.
af denna dag, innehållande inbjudning till MedStunden till
instämmande i BondeSl:s beslut att bifalla Stals- samt Allm.
Besvärs-ocb Ekon.Utsk:ns utlåt. N:o 189, angrde poslföringsskyldigheten,
m. m., med det förtydligande i Utsktns tillstyrkande,
pag. 5, rad. 10, alt i stället för orden ”för de
416 mil” sättes ”för det miltal till och med mil.”
Likaledes lades på bordet tiedannämnda från Utsktn inkomna
mem:r, betunktn och utlåttu, nemi. från
Förstärkta StatsUtskottel:
N:o 499, angtde votering i anledn. af Bevilln.Utskts memor.
N:o 4<> rör:de besluten i fråga om tulltaxan;
StatsU Isko t tet:
N:o 5oo, i anledn. af ei hållen återremiss å utlåt. N:o 435
litt. C, i hvad det angår ifrågasatt lån till Linköpings hamnbyggnad;
N:o
5oi, i anledn. af Frih. Boyes, F., motion, ang:de
pension för aflidne Secreteraren i K. Landtbruksacademien
Pehr Adolph Granbergs efterlemnade enka;
N:o 5o2, med förslag till voler:s-propos., i anledn. af
RiksSt:ns skiljaktiga beslut i fråga om en föreslagen löneersättning
till Tabellcommissionens secreterare;
N:o 516, i anledn. af anmärkntr vid Utskts mern. N:o
454, ang:de de i Reg.Ftn föreskrifna creditivsummor;
Stats- och LagUtskotten:
N:o 191, i anledn. af väckt motion om rättighet för enskild
man, att af Kronan njuta ersättning för medel, som
embets- eller tjensteman, till följd af uppbördsmannapligt
eller verkställd utmätning, får 0111 händer, men förskingrar;
N.‘o 192, i anledn. af väckt motion om fullständig granskning
och ny redaction af ansvarighetslagen för R. Sits fullmäktige
i Riksg.contoret;
N:o ig3, i anledn. af återremiss utaf betänk. N:o 116;
BancoU t s kottet:
N:o 167, i anledn. af gjord hemställan, ang:de förändring
i lönevillkoren för bokhållarne vid bancodiscontverkel;
N:o 168, öfver de inom frenne RiksSt. gjorda anmärkt):!'
vid Utsk:s betänk. JS':o 148, ang:de de grunder, som
D c ii 5 Maj.
29
böra tjena till efterrättelse vid pensionering af bankens embets-
och tjenstemän, vaklbetjening oell konstidkare;
N:o 169, i anledn. af erhållna återremisser å Utsk:s betänk.
N:o 147, nied förslag till taxa å expeditionslösen i R.
St:s bank samt dertill hörande disconlverk oell lånecontor;
N:o 170, i anledn. af ett R.iksSl:s återremiss å Utskts
utlåt. N:o i5y;
N:o 171, i anledn. af väckt fråga om förhöjning i arfvodet
för läkarevården vid Tumba bruk;
N:o 172, öfver Hr Rosenblads, Bernh., motion, om understöd
och ersättning för de fabriksanläggningar, sorn till
följd af införselsförbuds upphörande eller tullnedsättningar
kunna anses lidande;
N:o 173, öfver en af Hr Norin väckt motion, om afsättande
af en fond, för att hilda en för skeppsbyggerier, till
handelsflottans förökande, särskild lånetillgång;
Allm. Besvärs- och Ekon. Utskott et:
N:o i44, med ålerlemnande af en motion örn revision af
förvaltningen af ön St. Barthelemy;
N:o i45, i anledn. af motion, alt ön St. Barthelemy
må till Danmark öfverlåtas;
N:o 146, i anledn. af återremiss utaf Utskrs betänk. N:o g5;
N:o 147, i anledn. af återremiss af betänk. N:o5i, ang:-  de upphörande af, eller rättelse i den afgift, som erlägges
lill cornmendanten å Elfsborgs fästning af fartyg, som komma
från Götheborg eller dit afgå;
N:o 148, i anledn. af återremiss utaf betänk. N:o ia45
N:o 149, i anledn. af återremiss utaf betänk. N:o 66;
N:o i5o, i anledn. af återremiss utaf Ulsk:s betänk. N:o 11 3;
N:o i5i, i anledn. af återremiss utaf Ulskts betänk. N:o 68;
N:o iÖ2, i anledn. af återremiss af Utsk:s betänk. N:o
74, angtde köpings privilegier för Trelleborgs by;
N:o 153, i anledn. af återremiss utaf betänk. N:o g4;
N:o i54, i anledn. af återremiss utaf betänk. N:o 101;
N:o 155, förslag till sammanjemkning af RiksSltns skiljaktiga
beslut, i anledn. af 6 punkten af belänk:na N:is 4i
och ii o;
N:o 156, i anledn. af återremiss af betänk. N:o 96, i anledn.
af motioner om inskränkning af landtmannaseglationen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. -f- till 3 e. m.
lii fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
3o
Den 8 Maj f. ra.
Lördagen den 8 Maj 1841 •
Plenum kl. g f. m.
Justerades 6 prol.utdr. för den 5 dennes.
Upplästes ankomm prot.utdr. från de öfriga RiksStJn,
nemi. från PresteSt. af den 3, 5, 6, 7, i4, i5, 17, 19, 21,
24 och 28 sisth April; från BorgareSt. af den 3, 5, 6, 7, 14,
|5, 17, ig, 31, 24, 2S och 3o sisth April; samt från Bonde
St.
af den 22 sisth Mars samt den 1, 3, 5, 6, 7, 14, i5, 17,
ig, 21, 28 och 3o sisth April.
Lades till handlingarna.
Upplästes till justering Exped.Ulsk:s förslag N:o 326 till
II. St:s und. skrifvelse till K. M., ang:de tillägg vid 2 art.
4 §tn legostadgan den 23 Nov. i833.
Likaledes upplästes ett från samma Utsk. inkommet
prol.utdr. af den 4 dennes, innehållande reservationer emot
skrifvelseförslaget JV:o 326.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Med tillkännagif
vande
att jag icke öfvervarit det sammanträde inom Exped.-  Utsk., då detta und. skrifvelseförslag uppsattes, får jag tillika
förklara, att jag i allo instämmer uti Hr Borgmästaren
Bagges reservation, dermed Frih. Behbinder sig äfven förenat.
Jag gör det så mycket hellre, som jag anser att samma uttryck
böra uti detta und. skrifvelseförslag begagnas, som
blifvit använda uti förslaget till und. skrifvelse, i anledn. af
sammansatta Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns
betänk. N:o 56, angtde lösdrifveri m. m. — (detta förslag är
af Exped.Utsk. redan justeradt, men möjligen ej ännu till R.
o. Ad. inkommet). — Utsk:n hafva lili della sednare betänk, ingenstädes
nyttjat orden "för deras del besluta,” utan, anseende
della mera såsom ett önskningsmål, enligt min förmening,
ganska riktigt framställt de föreslagna ändringarna
i form af en utaf R. St. till K. M. i underd. gjord anhållan
om bifall till hvad sålunda blifvit framstäldl och föreslaget.
Orsaken hvarför man, emot bruket angtde dylika frågor uti
det nu förevar, und. skrifvelseförslaget skulle begagna uttrycket
"R. St. för deras del besluta” kan jag icke
inse. Då Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk;ns betänk.
N:o 57, som ligger till grund för det nu ifrågavar.
und. skrifvelseförslaget, förevar till öfverläggning inom detta
Stånd, tog jag mig friheten att uti en emot det då fattade beslutet
afgifven reservation framställa de olägenheter, hvilka
skola uppkomma genom detta förslags .antagande. Jag utvecklade
då mina skäl så utförligt, att jag nu icke längre vill
trötta R. o. Ad. med alt i detta afseende något vidare anföra.
Den 8 Maj f. m.
3i
Jag vill endast uti Ståndets minne återkalla, att tvertemot
livad genom det förut åberopade betänk. Wto 56 blifvit stadgadt,
skall, genom det i fråga var. beslutet, för correctionist
eller annan förbrytare blifva mycket svårare att återkomma
till den församling, till hvilken han rätteligen hör, än om
lian söker inträde i en annan församling. Man kan väl
nu icke upprifva det en gäng fattade beslutet, men mig
synes åtminstone, att man ej bör gifva åt detta verkligen
mindre riktiga stadgandet större vigt, än åt de framställningar,
hvilka genom det näslförulgrde betänk. N:o 56 af samma
Utsk. blifvit föreslagna och af RiksSt:n med få förändringar
antagna.
På dessa grunder anhåller jag, det ifrågavar. lind. skrifvelseförslag
mätte till Exped.Utsk. återremitteras, med
föreläggande för Utsk. alt derutur borttaga orden — R. St.
för deras del besluta — samt använda enahanda uttryck,
som finnas begagnade uti det andra af mig åberopade
und. skrifvelselörslaget, hvilket till sin natur är med
det ifrågavar. så nära öfverensstämmande.
Gr. Cronstedt, Fredr. Joli.: Till försvar för Exped.-  TJtsk;s åtgärd ber jag att få uppläsa Lag- samt Allm. Besvärs-
och Ekon.Utsk:ns tillstyrkande uti betänk. N:o 57,
hvilket föranledt detta förslag till und. skrifvelse. Det lyder
så liär: ”Utsk:n tillstyrka fördenskull, att den af Frill.
Cederström föreslagna förändring af ifrågavar. 4 § malle på
det sätt bifallas, att ett tillägg dertill matte af R. St. för
deras del beslutas, så lydande: Ingen vare berättigad etc.”
Då nu RiksStm gillat delta tillstyrkande, så liar det
icke tillkommit Exped.Utsk. att se ärendet utur någon annan
synpunkt än de sammansatta Utsk:n gjort. Hvad sjelfva
saken beträffar, så hemställer jag till den sista värda talaren,
huruvida han vill påslå, att Ilandels-bm, hvars i4 cap. icke
är annat än en legostadga, äldre än den af år i8o5, alt
denna balk, säger jag, icke är af civil— lags natur. Vidkommande
åter del af den sista talaren påpekade förslaget till
lind. skrifvelse ang:de lösdrifveriförfattningarna, så blifver
det tillfälle att derom yttra sig, då detta förslag förekommer.
Hr Hjerta, Lars: Jag är till största delen förekom
men
af den sista värda talaren i hvad jag ämnade säga, som
egentligen skulle innefatta en erinran till den näslföreg:de
talaren — så vidt jag kunde förslå hans något fragmentariska
framställning — att hvad han ronde sjelfva hnfvudsaken
anfört, icke kan föranleda lill någon ändring i den und.
skrifvelsen, enär Exped.Utsk., vid densammas uppsättande,
stride rättat sig efter Lag- och Ekon.Utsk:ns nyss åberopade
betänkande.
Hr Liljenstolpe:] Jag erkänner alt jag förglömde
förra gången da jag hade ordet, att verkligen betänk. J\:o
3a
Den 8 Maj f. m.
57 innehåller, alt "JR. St. för deras del besluta''; men jag
vet icke hvarföre man just i denna fråga skulle nyttja ett
sådant uttryck, då man i fråga om fattigvården och de ärenden,
som afhandlas uti betänk. N:o 56, endast beslutat att
ingå till K. M. med en und. anhållan om föreskrifters utfärdande
rörrde dessa ämnen. Jag kan icke frångå min
vördsamma begäran om återremiss på skrifvelseförslaget, på
det alt detsamma måtte ställas i öfverensstämmelse med de
termer, som R. St. vanligen pläga begagna.
Hr von Hartmansdorff, A u g. : Den förra lego
stadgan
utfärdades år t8o5, då ingen riksdag hölls. Vid
iSJo års riksdag ingåfvo R. St. till K. M. en und. framställning
om vissa förändringar i denna stadga. I November
1S ii, då ingen riksdag hölls, utfärdade I\. M. den nu gällande
legostadgan. Hon är mycket olik den framställning,
som Ständerne i ämnet gjorde vid t83o års riksdag, emedan
de der jemväl intogo föreskrifter om gesäller och vissa polisföreskrifter
rör:de handtvei kerierna etc. Det visar sig således,
att legostadgan aldrig blifvit betraktad såsom civil-lag
utan behandlad såsom en ekonomisk författning, öfver hvilken
Ständerne yttrat sig endast i form af und. önskningar.
J.ig anser följaktligen den rätta behandlingen af förevar,
ämne vore den, som minoriteten inom Exped.Utsk. föreslagit
och som af Hr Liljenstolpe ytterligare här blifvit försvarad.
Om Ständerne skulle yttra, att de för deras del
beslutade, så skulle sådant hafva lill påföljd, att derest
K. M. icke under loppet af riksdagen svarade på Ständerues
und. framställning, så skulle man anse hela frågan om
ny lagstiftning i delta ämne komma att förfalla. När det
1111 af Hr Liljenstolpe tillika är upplyst, att en omständligare
framställning är gjord af Ständerna i samma ämne, nemi.
ang:de lösdrifveriförfattningarna i sin helhet, hvaraf den nu
förevarande frågan blott utgör en del, så torde del Högh
Ståndet inse, alt man icke lämpligen kan behandla det ena
ärendet olika med det andra, utan att sönderrifva det hela.
Jag hemställer derföre, om icke Ståndet skulle finna för godt
alt låta detta förslag lill und. skrifvelse hvila på bordet intilldess
Exped.Utsk. inkommer med den und. skrifvelsen
0111 lösdrifveriet i allmänhet, hvarigenom man kunde hoppas
öfverensstämmelse i förslagens behandling.
Hr Liljenstolpe: Det enda skäl, hvarför jag skulle
kunna ingå på alt godkänna det ifrågavar. skrifvelseförslaget,
är det Hr von Hartmansdorff anfört, eller att, i händelse
den und. skrifvelsen till K. JVI. innehölle, att ”R. St. för
deras del beslöto”, sä skulle, derest icke K. M. under riksdagens
lopp besvarade Ständernes skrifvelse, hela frågan förfalla.
Detta vore verkligen ett skäl för alt godkänna skrif—
velsen i dess närvar, skick, ty min innerliga önskan är alt
den
-
D c 11 8 Maj f, m.
3$
densamma icke mätte föranleda till den ringaste åtgärd. Om
jag varit närvar, i Exped.Utsk. då detta skrifvelseförslag der
förevar, så skulle jag hafva deltagit uti reservationerna och
begärt alt ett särskildt mein. måtte till Stånden afsändas,
för att fästa deras uppmärksamhet på inconseqvensen emellan
de hegge betänktna. Jag önskar äfven alt detta förslag
måtte hvila intilldess den andra skrifvelsen, angtde lösdrifveriförfaltningen,
ankommer, och att, i händelse återremiss
beviljas, de här gjorda anmurkntr måtte lill Exped.Utsk. få
åtfölja.
Hr Hjerta: I anledn. af Hr von Hartmansdorlfs sed
naste
yttrande ang:de upphofvet till legostadgan, hvilket
skedde under en envåldsregering, tager jag mig friheten att
fästa uppmärksamheten derpå, att äfven den s. k. 1807 års
förklaring utfärdades ett år, då det icke var riksdag; men
det hindrar likväl icke att denna författning angår både
civila och criminella rättsförhållanden, hvadan den också
uti allmänna lagen blifvit intagen. Jag har icke heller hört
någon påslå, alt K. M. skulle öga rätt att densamma upphäfva
elier deruti göra någon ändring utan samråd med
Ständerna, derföre alt den en gång i en annan form blifvit
utfärdad. Beträffande frågan örn legostadgan, så lärer det
blifva svårt att bestrida, det reglerandet af förhållandena
husbönder och tjenare emellan hör till civil-lagen. Helt annat
kan förhållandet vara med sådana personer, som kommit
på lösdrifvarestat, hvilka för ögonblicket endast stå i
ett rättsförhållande till det allmänna i hänseende till sin
ställning, och således på visst sätt äro hemfallne under samhällets
mera godtyckliga behandling. Jag har tagit mig friheten
fästa uppmärksamheten härpå, emedan det är vigtigt
att icke förbise formen; dock tror jag icke att, om R. St.
en gång gjort detta vid civil-lags stiftande, sådant må kunna
åberopas som ett proejudicat för att förnya ett dylikt förfarande.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då en ledamot begärt
alt detta förslag skulle hvila på bordet, så komme det
att der förblifva till nästa föredragning. Samme ledamot
hade äfven begärt, att R. o. Ad. måtte besluta att förslagets
pröfning måtte uppskjutas intilldess ett annat af honom uppgifvet
förslag till tind. skrifvelse anglde lösdrifveriförfattningarna
blefve för R. o. Ad. föredraget; och hemställde Hr
Landtm., om R. o. Ad. ansåg alt förslaget borde på detta
sätt hvila.
Ropades ja och nej.
Hr Liljenstolpe: Jag har begärt ordet endast för
att hafva äran underrätta, att ifrågavar. skrifvelseförslag
ronde lösdrifveriförfattningarna redan inom Utsk. förevarit
och inkommer troligen i dag till Ståndet.
25 H. 5
34
Den 8 Maj f. m.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, dä det icke vöre
att förmoda, det någon särdeles tidsutdrägt kunde uppkomma
deraf, att detta förslag, som i alla fall skulle hvila på
bordet lill nästa plenum, Lomme att hvila tilldess den andra
omtalade sk rifvelsen, hvilken sagts redan vara inom
Utsk. justerad, hunne inkomma, om icke det till tidens vinnande
vore lämpligast att låta förslaget N:o Ö2Ö hvila tills
den andra skrifvelse!), nemi. den onj lösdrifveriet, hinner inkomma.
Bifölls.
Vidare upplästes till justering och godkändes Exped.-  Utskts nedannämnda förslag till R. St:s tind. skrifvelser lill
K. M-, nemi.:
N:o 327, rörtde den expeditionslösen, som tillkommer
notarius publicus;
N:o 3?.8, ang:de stadgande!) lörtde fångvården;
N:o 32g, ang:de bestämmelser i afseende å comministersoch
klockarelönerna, samt grunderna för beräkningen af
s. k. likstol.
Ånyo föredrogs Hr Munck af Rosenschölds, Nils Rudolph,
den 5 dennes på bordet lagda motion ang:de gillligheten
af det hos R. o. Ad. förrättade val till suppleant för
R. o. Ad:s fullm. i R. St:s Bank.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
anhåller alt Ridd.Secret. ville upplysa, huruvida denna fråga
blifvit bordlagd till följe af något, efter till Ståndet framställd
propos., fattadt beslut, eller sedan Hr Landtm., till följe
af en ledamots begäran, förklarat alt den skulle hvila lill
nästa föredragning.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att sedan Hr von
Hohenhausen begärt Hr Munck af Rosenschölds framställning
på bordet, hade Hr Frih. o. Landtm, såvida undert.
kunde minnas, förklarat att framställningen Lomme att blifva
hvilande på bordet.
Hr Munck af Rosenschöld: Då kan jag icke un
dertrycka
min förundran deröfver, att denna fråga, sorn är
af samma beskaffenhet med frågan om utsättande af tlag
till företagande af val utaf suppleanter till R. St:s fullmäktige
i banken, kunnat af enskild ledamot begäras på hordet,
då Hr Fril), o. Landtm, likväl förklarat sig icke kunna göra
afseende på min begäran att den andra frågan mätte få hvila
på bordet, på den grund alt frågan skulle vara af enskild
natur. Att grundlagen kunnat olika tillämpas efter långa
mellantider, det torde få till skrifvas det långa mellanrummet
och glömskan; men att grundlagens föreskrifter på en och
samma dag kunna så olika tydas, som uti förevar, fall skett
med 49 §:n 2 mom. Riksd.Ordn., det mäste väcka hvars och
Den S Maj (. ra.
35
ens förvåning, som önskar alt grundlagen malle efter dess
ordalydelse tillämpas. Hvad den nu väckta frågan angar,
så fortfar jag att anse 70 §:n Reg.Ftn vara klar deruti, att
icke tillåta en tjensteman uti Statsconloret att väljas till
fullmäktig i Banken elier Riksg.cont., ty den säger ”ej må
någon dertill (lill fullmäktig) utses, som vid ett eller
flera af dessa verk är redovisande, njuter lön
eller annan inkomst.” Dessa verk äro förut i §:n uppräknade
nemi. Statsverket, Banken och Riksg.cont. Antingen
man nu med statsverket förstås Stats-cont., hvilket
genom jemförelse med g2 S'11 Riksd.Ordn. synes sannolikt,
eller om man anser det Beteckna Statens alla embetsverk,
så är det i alla fall tydligt, att ingen löntagande dervid kan
utses till R. St:s fullmäktig i nyss åberopade verk. Man
liar viii sagt, att grundlagen aldrig blifvit så förstådd, att
icke någon enda löntagare vid något af Statens verk skulle
kunna utses till fullmäktig. Härvid får jag blott anmärka,
alt om icke praxis öfverensslämmer med grundlagens ordalydelse,
så är det oskick och bör rättas.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag
begärde Hr Munck af Rosenschölds framställning på bordet
i sista plenum. De som då voro närvar, torde påminna sig,
alt det icke fanns någon enda, som bestridde denna min anhållan,
och Hr Munck af Rosenschölds framställning blef
föIjnk11igen bordlagd. Jag vill icke här på något vis föranleda
en tidsspillande diseussion om formfrågan i allmänhet,
eller huruvida det skedda valet till suppleanter för R. St:s
fullmäktige i banken bör gå örn, derföre att en af de till
fullmäktige utsedde icke skulle vara berättigad att bekläda
en sådan plats. 1 förevar, fall är det fullkomligen likgilltigt
huru detta blifver ansedt; ty då en af de valde ledamöterne
algått, är det klart att ett nytt val i alla fall kommer att
ske, och om då vallistorna innehålla ett namn eller tre, kan
det komma alldeles på ett ut. Det rättaste hade varit, ifall
man ansett någon af de vid det förra valet på vallistorna
uppförde personer icke vara valbar, att göra anmärkn. derom
vid det tillfälle då vallistorna granskades, i hvilket fall
hela den lista, på hvilken en så beskaffad person varit uppförd,
bort casseras; men då nu listorna äro förstörda och
icke vidare någon hänvisning till dem kan ske, så återstår
också icke någon laglig utväg att veta, huruvida den ene
eller andre personen stod på den ena eller andra listan,
och till följd deraf kan det icke heller inverka på de a:ne öfrige
ledamöternes rätt, huruvida den 3:djes val befinnes lagligt
eller icke.
Hvad åter beträffar grundlagsenligheten deraf, huruvida
en embetsman i Stats-cont. kan få väljas till suppleant i banken,
så får jag erinra, huru den 70 §:n Riksd.Ordn. alltid
hittills har blifvit ansedd. Vid 1823 års riksdag påminner
36
D c n 8 Maj f. rri.
jag mig mycket viii, att presidenten i Stats-cont. Lief vald
till ord för. för R. St:s fullmäktige i Lanken. Jag medgifver,
att ordalydelsen af §:n kan förstås på olika sätt; men
såsom den Littills varit tolkad, Lar den aldrig ansetts lägga
hinder i vägen för en ledamot af Stats-cont. att vara fullmäktig
i Lanken. Jag upprepar ännu en gång, att det synes
mig fullkomligen likgiltigt, huru denna fråga kommer
att afgöra*. Anledntn hvarför jag i förra plenum hegärde
Hr Munck af Rosenschölds framställning på bordet var ingen
annan än den, att då densamma väcktes, voro högst få
ledamöter af R. o. Ad. närvar., och jag tyckte icke att det
var lämpligt att några få personer skulle besluta i en sådan
sak.
Hr Ehrenhoff, Gust. Herman: Då jag är en af
dem, som underskrifvit val-prot., anser iag såsom en skyldighet
att tillkännagifva min tanke ang:de rälta förståndet
af 70 §:n Riksd.Ordn. Jag tror att grundlagssliftornes mening
icke kan hafva varit annan än den, att personer, hvilka
såsom tjenstemän tillhöra ett verk, icke kunna deltaga
uti samma verks styrelse. Hr Munck af Rosenschöld antyder
i sin motion, att Hr von Troil vore den som Loide intaga
Hr af Tunelds plats såsom suppleant. Jag frågar Hr
Munck af Rosenschöld på hvilka authentika handlingar lian
stöder denna sin förmodan. Är det på Dagligt Allehanda, så
tror jag icke att denna tidning har något att säga inom
detta rum, enär R. o. Ad. ännu icke sjunkit till jemnbredd
med dem, hvilka anse densamma såsom en auctoritet. Jag
tror icke att Hr Frih. o. Landtm, äger rätt att framställa
propos. om ett nytt val.
Frih. Cederström, Jacob: Det i fråga var. valet är
förrättadt, prot. uppsatt och för oss alla ljudeligen uppläst,
utan att detsamma dervid blifvit öfverklagadt. Hade Hr
Munck af Rosenschöld då framställt sin anmärkn. emot valets
behörighet och anmärkntn blifvit gillad af Ståndet, så
hade nytt val kunnat förrättas, men alt nu vilja ogilla valet,
är alldeles orimligt; ty i händelse en vald person icke
varit valbar, så hade hela den lista, på hvilken han varit
uppförd, bort casseras, och då hade vi måst rösta om på
alla tre personerna.
Hvad nu angår frågan om huruvida Hr af Tuneld, till
följd af sin befattning i Stats-cont., skulle vara hindrad från
att vara fullmäktig i banken, kan jag dertill icke inse något
skäl, enär Hr af Tuneld icke är redovisande eller löntagare
i det verk, der han skulle blifva styresman. Man
har här velat påstå, att statsverket skulle vara ett embetsverk,
som med en annan benämning heter Statscontoret.
Nej, Gud bevars! visst icke, utan man påstår, att statsverket
utgör en benämning på alla de samtliga embetsverken i Sveriges
rike, inclusive Statscontoret. Grundlagens stadgande i
D c ii 8 Maj f. in.
37
70 §:n Riksd.Ordn. kan emedlertid icke förstås annorlunda
un så, att mari icke till revisor eller fullmäktig uti stats-,
banco- eller riksgäldsverken väljer en person, sorn är tjensteman
i ett eller Hera af dessa verk, på det lian icke måkomma
att granska sina egna åtgärder. Lika orimligt är IIr
Munck af Rosenscliölds raisonnement, att man icke skulle f.l
v'il,a till fullmäktig i Ranken eller Riksg.cunt. någon person,
som är redovisande eller njuter lön vid något annat af Statens
embetsverk. Allt sedan grundlagen stiftades, bar något
sådant aldrig blifvit satt i fråga. Sålunda hafva vi för närvar.
en orförande för fullmäktige i Riksg.cont., Lundsli.
Frill. Rålamb, som likväl i egenskap af landshöfding är redovisande
i afseende på uppbörden i sitt län. Ibland bancofullmäklige
finnes ett conimerceråd, hvilken är redovisande
för sina beslut i afseende på Commerce-collegii cassör.
General-tulldirecteuren Gr. Posse bar varit ordför. för bancofullmäktige
etc. Så bar tillgått i alla tider. För öfrigt,
och då Hr Munck af Rosenschöld försummat att göra sin
anmärkn. vid det tillfälle då val-prot. upplästes, kan jag
för min del icke anse den annat än såsom en reservation
emot valet ; ty någon ändring deruti kan numera icke ske,
och jag anhåller att vi måtte få öfvergå till andra föredragningsämnen.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr! Hvad Hr Munck af Rosenscliölds
anmärkn. angide bordläggningsfrågan beträffar, så
inlåter jag mig icke i något svaromål derå, emedan anmärkntu
synes vara af en art alt icke fordra något svar.
Vidkommande åter hans framställning om 70 §:n Riksd.-  Ordn. och dess tillämplighet till förevar, ärende, så bar Hr
Munck af Rosenschöld börjat med att anföra den gamla erkända
satsen, att grundlagarne skola efter ordalydelsen tillämpas
och efterlefvas; men när Hr Munck af Rosenschöld
i sin egen framställning kommer till tillämpningen af denna
grundlag, så anser lian genast nödvändigt att sjelf ingå uti
en tolkning af densamma, icke efter dess ordalydelse utan
efter en mening, som han anser att grundlagsstiftaren uti
70 §:n Riksd.Ordn. nedlagt. Han säger nemi., att med statsverket
måste förstås det verk, i hvilket Hr af Tuneld är
tjenstgörande. Hvad berättigar Hr Munck af Rosenschöld
dertill, då lian lagt den premiss för sitt anförande, att grundlagen
skall efter dess ordalydelse tolkas? Jag vill visserligen
icke binda hvarken Hr Munck af Rosenschöld eller någon
annan till ett så beskaffadt följande af grundlagens ordalydelse,
att den derigenom skulle blifva ett non sens, ty
jag tror icke att grundlagsstiftarens mening med en ordagrann
tolkning har kunnat vara annan än den, att man vid
hvarje särskildt fall skulle tillse att grundlagens bokstaf
stöde i öfverensstämmelse med den ratio legis, som linnes
derunder; men alt tolka ordalydelsen så, alt det blifver o
-
3S
D c 11 8 Ma j f. m.
mening i lagen, del ur, efter en af våra gamla domarereglor,
att ”bryta lag.” Om man nu vill göra bruk af deu latitud,
sorn jag medgifver Hr Munck af Rosenschöld, nemi. ait
tolka lagen, likväl utan att bryta den, så tilltror jag mig
kunna påstå, att 70 §:n Riksd.Ordn. icke kan stadga något
annat, än att man må icke vara ledamot i ett verk, der
man sjelf är revisor, och att man icke skall vara revisor öfver
ett verk, der raan sjelf är redovisande. Jag betvifla!*
att Hr Munck af Rosenschöld kan draga något annat sundt
begrepp utur denna §; och som Hr af Tuneld icke är redovisande
i banken, så är ingenting som hindrar honom att
der vara fullmäktig.
För öfrigt förenar jag mig helt och hållet i hvad Frih.
Cederström anfört, utom i den punkt, der han säger, att Hr
Munck af Rosenschöld icke gjort sin anmärka, då prof. justerades,
ty han gjorde verkligen denna anmärkn. då R. o.
Ad. fick kännedom af valet; men annat är om han gjort
sin anmärkn. i rällan tid, och annat om R. o. Ad. gillar
densamma. Jag för min del gör det åtminstone icke. Då
nu emedlertid Hr af Tuneld alsagt sig sin suppleantsbefattning,
så lärer för R o. Ad. icke annat återstå än att välja
en annan ledamot i hans ställe, ifall R. o. Ad. icke anser
att det är nog med 2 suppleanter, då grundlagen i detta
afseende icke innehåller något stadgande. Hr Munck af
Rosenschöld har väl satt i fråga, att den som vore Hr af
Tuneld närmast uti röstpluralilet borde i hans ställe inträda;
men detta lärer väl icke låta sig göra; ty 0111 Hr af Tuneld
icke varit berättigad att blifva vald lill suppleant, så
skulle icke allenast hans val blifvit ogi I la cl t, utan alla de
valsedlar, hvarpå hans namn varit uppfördt, skulle äfven
blifvit casserade, och som Hr af Tunelds namn fanns på
inånga listor, hvilka icke voro lika beskaffade med deni, sorn
erhöllo majoriteten för sig, (jag minnes nu t. ex. bestämdt, att
listor förekommo, som iunehöllo följande namn: Lagerhjelm,
v. Troil och af Tuneld) så är nu omöjligt att
uträkna huru många röster deri person, sorn var Hr af Tuneld
närmast i röstantal, nemi. Hr von Troil, skulle hafva
erhållit, om alla de listor blifvit casserade, hvarpå Hr af
Tunelds namn fanns uppfördt tillika med Hr von Troils.
R. o. Ad. har nu i sin makt, att antingen gilla valet och
välja en person i den afgångne ledamotens ställe, eller låta
hans plats vara obesatt örn så behagas, eller också att ogilla
valet i sin helhet, och då måste det också i sin helhet gå
om. Någon vidare utväg finues icke.
Gr. Spens, Carl Gust.: Att det för R. o. Ad. in
tet
annat återstår än att antingen gilla valet i sin helhet,
eller ogilla det i sin helhet, deruti öfverensstämmer jag
helt och hållet med den sista värda talaren, och likaså instämmer
jag i hvad Frih. Cederström yttrat, eller alt om
Den 8 M a j f. m.
39
icke fle personer af Ståndet, som i valet deltogo, anmlill sitt
klander slraxt efter det valet skedde, är den enda form, uti
hvilken klander kan förekomma, den af en reservation. Men
i en sådan reservation mot delta val nödgas jag deltaga,
icke derföre att jag ej inser orimligheten af det stadgande,
som hindrar en ledamot i Stals-cont. från att blifva vahl
till fullmäktig i hanken och tvertom; men derföre att jag
anser det uttryck i 70 §:n Riksd.Ordn., alt ingen må till fullmäktig
i något af de der omnämnda verk utses, som ”i ett
eller flera” af dessa verk ur redovisande eller löntagande,
icke medgifva en sådan tolkning, som man här velat gifva
detsamma. Jag tior, att en ändring i delta stadgande är
nödvändig, och skall i Const.Utsk. föreslå en sådan, men sä
länge det qvarstår, så måste det efter ordalydelsen tolkas.
Hr Munck af Rosenschöld: För det första får jag
förklara Frih. Cederström, att jag i min skriftliga framställning
uttryckligen yttrat, att alla valsedlarne, på hvilka Hr
af Tunelds namn befanns, bort blifva casserade. Vidare får
jag erinra, att jag icke sagt att val borde företagas blott till
en enda suppleant, utan bar jag hemställt till R. o. Ad.,
huruvida Hr von Troil borde inträda i Hr af Tunelds ställe
såsom suppleant, eller om R. o. Ad. ansåge alt valet borde
in totum et tantum förnyas. Hvad åter beträffar att jag
skulle begått en inconseqvens deruti, a<t först säga att grundlagen
borde efter ordalydelsen tolkas, samt sedan ingå uti
en förklaring öfver hvad med ordet ”statsverket” menades,
så får jag fästa Ilr Lelrdns uppmärksamhet derpå, att jag
sade, att om man ville anse att med statsverket förstods alla
Statens embetsverk, så kunde icke någon enda person, som
vore redovisande eller njuter inkomst eller lön uti något af
Statens embetsverk, utses till revisor eller fullmäktig i Stalscont.
, Banken eller Riksg.cont. För det andra har jag sagt,
att 0111 praxis icke öfverensstäinde med grundlag, så vore
den olaglig och borde frånträdas; och slutligen har jag sagt,
att 0111 man ined statsverket ville förstå Stats-conl., hvilket
genom jemförelse med \1 §:n Riksd.Ordn. syntes sannolikt,
emedan lili denna § Stals-cont. står i sammanhang med
Banken och Riksg.cont., så skulle detta i afseende på Hr af
Tuneld leda till det resultat, hvartill jag kommit. Jag har
således icke sjelf tolkat grundlagen, utan endast sökt visa,
alt huru man än må tyda den, sä vore Hr af Tunelds val
olagligt, och tror mig derföre icke hafva begått någon iuconseqvens.
Till svar å hvad Hr Ehrenhoff till mig hemställt
får jag förklara, att jag icke grundat min begäran, alt
Hr von Troil måtte inträda i Hr af Tunelds ställe, på Dagligt
Allehandas auetoritet, ty jag har aldrig påstått något
sådant, hvilket Ilr Ehrenhoff kunnat inhemta, om han behagat
genomläsa min framställning, utan jag har endast hemställt
till R. o. Ad:s beslutande, huruvida Hr von Troil bor
-
4°
Den 8 Maj f. m.
de intaga Hr af Tuneids plats, eller om hela valet borde
gå om.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Sedan Hr afTuneld re
dan
afsagt sig den honom uppdragna befallning, så tror jag
för min del alt det nu är alldeles öfverflödigt att vidare
orda 0111 denna sak. Att 70 §:n Riksd.Ordn. är otydlig
oell letnnar rum för en ganska stridig tolkning, kan icke
nekas, och jag hoppas att Const.Utsk., med anledn. af livad
sorn nu inträffat, måtte finna sig föranlåtet att inkomma
med en förklaring öfver huru denna § lätteligen hör förstås.
För II. o. Ad. återstår emedlertid icke annat än att
gilla valet i sin helhet eller ogilla det i sin helhet och i
sednare händelsen företaga ett nytt. Jag önskar att vi derom
måtte få propos., för att kunna öfvergå till ordningen
för dagen.
Uppå derefter framställd propos. fann R. o. Ad. den
af Hr Munck af Rosenschöld väckta fråga om gilltigheten af
valet till suppleanter för fullmäktige i hanken böra förfalla.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag anhåller alt få
reservera mig emot det fattade beslutet, då jag icke kan godkänna
den åsigt, att Hr af Tuneids val till fullmäktig i banken
är behörigt.
H Ex. Hr Gr. L ö vve n h j e I m , Gust., uppläste följande:
Då Gr. Frölich i plenum d. 3o sisth e. m. yttrade sig
om nya Trollhältecanalbolag, stundade sista timmen af en tung
dag. Slåndsbröderne på hankarna voro få och tiolia. Jag
sjelf förmådde icke att rätt tillförlitligen uppfatta a I 1 t i det
ganska långa och icke lättfattliga anförandet. Stunden syntes
mig icke vara den lätta för en debatt om en corporations
moralitet — ett hittills, i parlamentera annaler, mig
veterligen, ohördt thema, till liviIkets controverserande ex
tempore få således äro mäktige och ingen kan anses föl—
pligtad. Jag inskränkte mig derföre inom det praktiska,
hvarom jag ansåg Ståndet böra före den förväntade votertn
upplysas, och förbehöll mig ali anföra det öfriga vid justeringen,
hvilken jag, nied anledn. af äldre justeringars snarhet,
förmodade kunna ske i dag. Men jag bar förnummit,
att vidden af våra debatter numera vålla flera veckors uppskof,
och så gamla vidtala hederssaker icke att blifva.
Dermed att jag sålunda betecknat mitt ämne, har jag
nogsamt lillkiinnagifvit, att jag icke är sinnad egna ett enda
ord åt de i öfriga hänseenden fullständiga svaromål jag i
fjol och 1111 sednast absolverat.
Inom det då belysta området erkände jag fulleligen representantens
ostridiga rättighet att anmärka så strängt som
helst öfver det praktiska i handlingar; ja äfven hans förpligtelse
dertill i den män lian anser Statens förfång å förde
-
Den 8 Maj f. m.
4'
de vara. — Nu upphäfver jag mig emot representantens företag
alt censurera moraliteten i corporationers eller individers
förhållanden oell med straffande epitheter falla öfver
dessa sådana omdömen, som (ufven utan hans bestämda
vilja) kunna tangera medborgares existimation. Sådant tillhörer
exel u si ve domaremakten; och ändå blott i vissa af
lagen utstakade fall. Nu t. ex. i den osannolika händelsen
af en rättegång, och den ändå vida osannolikare att bolaget
bli Iver ansedt hafva iniSsfaltat sina rättigheter eller försummat
sina förpligtelse!', skall sådan dom lemna bolagsmännens
in or a I i t e ts rykte orördl. Vördsamt skola de huga framför
landets sålunda tolkade lag; men utgångne från domstolen
skola de vara lika berättigade som nu att fritt blicka
Gr. Frölich och alla sina medborgare rakt i ögonen, och alt
med lika indignation som nu bortkasta långt ifrån sina personer
hvarje skugga på-deras moralitet.
Men hvad domaren i ett mål som della lemnar orördt,
det måste väl vara än otillgängligare för riksdagsmannen,
hvars rätt till fällande af domar öfver andras moralitet är
tin trångare begränsad, än den enskilde mannens. Bådas
villkor äro så vida lika, att båda angripa vid lika eget äfventyr
emellan framgång och dementi. Men: riksdagsmannen
talar ifrån en offentlig plats; och — han står delfi
idlyst och derför moraliskt förbunden att hålla sina icke
politiskt ansvarige landsmäns heder lika fridlyst för hans
klander, som hans egen person är det för deras reconvention.
Mig har redan af eder, mine herrar! helt visst skett
den rättvisan, att jag nu icke talar med tanken på 90 §:n
Keg.Fm, hvars skydd jag den fo April, då Gr. Frölich oss
angrep, ju sågs försmå. Nej! jag åberopar de §§, som iden
äldsta af all lag stadga om grannlagenhet och aktning för
andras rätt.
Nu har Gr. Frölich fullkomligen undanställt personligheterna.
Jag erkänner det gerna. Men mig synes så vanskligt,
att våra medborgare skola alla förmå rikligt åt sig
uppgöra huru bolagsmän kunna, samtlige, vara moraliskt rena,
om omoralitet ligger i bolagets ”tillvaro.” — Detta skulle
dock kunna uppfattas, om i denna tillvaro endast det,
som af den högre makten berott, blifvit klandradt; men anklagelsen
går äfven å bolagsmännens åtgärder sins emellan.
Visserligen har Hr Grefven äfven i detta afseende beredt
oss en skärm, nemi. vår juridiska oförmåga. Men vi
äro så lutna att vi kullslå alla skärmar, ty vi behöfva inga,
och denna skulle vi ändå icke kunna begagna. Utur
vår namnlista framlyser ju, att vi, som i bolagsstämma ägt
att rösta öfver allt som skett, alla äro män, hos hvilka
måste finnas om lag och rätt de begrepp, som förslå alt
skönja moralitetens fordringar; att flere bland våra bolagsmän,
som med utmärkt beröm förestått höga civila em25
H. 6
Den 8 Maj f. m.
beten, ofelbart således och i öfverflödande mått äga den till
sådant skönjande erforderliga lagkunskap, och slutligen, alt
en bland oss ar en af landels yppersta jurister. — Nåväl!
inför rätta slår clienten bakom sin advoeat; utom domstolen
ställer en kai l sig framför sin advoeat — ecb detta gör
jag, afsägande mig allt beneficium af min juridisk t-illiterata
tjenstemanna-catliegori.
Mera således, än af nu förmälte exeeptioner, lugnas bolagets
ömtålighet af följande betraktelser.
Månne Gr. Frölichs moralitetsinsigt till den grad uppväger
allt hvad vi deraf äga, vi de nyss beskrifne bolagsmän,
att vid anställd profvägoing vi på vår vågskål nödvändigt
måste såsom undervigliga höjas i luften. Äfven vid
strängaste sjelfinspection och vid oväldigaste mönstring af
hvarandra, och vid blygsammaste utläggning af den välvilja
vi af våra landsmän på våra olika vägar rönt, våga vi tro
att så de bäste sorn de fleste i landet skola med oss svara
nej.
Än mera: Hr Grefven kallar bolaget ”en typ på en utifrån
importerad högst omoralisk tillställning.” Men sålunda
behagar lian sjelf introducera oss till moralisk, så väl
Europeisk som transatlantisk solidaritet, med alla genialiska
upphofsmän till likartade associationer för stora fosterländska
arbetsföretag, med alla de högt respectabla handelsfirmor,
som dem förlagt, med alla öfriga finaneiella notabiliteten,
som dem medelst actieteckning befordrat, med alla juridiska
notabiliteter, som dem med sina råd vägledt, med alla de
parlementära notabiliteter och med alla de statsministrar,
som dem i de parlementära tribunerna förordat, med alla de
representationer, sorn dem med statsanslag begåfvat, och med
alla de regeringar, som dem privilegierat. Och — med alla
dessa jemte oss i vår vågskål, skulle Gr. Frölich ändå icke
låta oss tro, att vi motväga honom i hvad angår uppfattning
af rättsgrund och insigt i affärer af denna cathegori!
Om emot denna min argumentation invändes, alt den
utgår på försök att medelst nuctoritetscitationer, och derpå
byggda presumtioner, handlägga en representants rätt att,
oberoende af det som af hvilka som helst, inom eller utom
Jandet, blifvit tänkt och sagdt, fritt uttala hvad han för
sin del tänker och döminer i allmänna ärenden, svarar jag
med det mest cathegoriska nej. På andra grunder fotade
jag ju nyss mitt bestridande af Gr. Frölichs befogenhet
till moralilets-domar öfver oss, hvaremot jag med nu
skedda citater endast åsyftar styrkandet att dessa domar äfven
äro oriktiga.
Ytterligare skäl att icke taga vid sig i hvad opinionsefiecten
angår, må bolaget finna i halten af allegaterna till
liufvudbeskyllningen. Hr Grefven har hört sägas, ”att
i följd af juridisk omdömesförmåga oell af rättskänsla, har
en af de främste på listan, då lian fick reda på sam
-
Den 8 Maj f. m.
43
manhanget, utträdt utur associationen,” oell sin mening
till godo anför Hr Grefven detta utan att hafva sökt den
verification, hvilken så lätt fåtts af mig eller andra bolagsmän,
dem Hr Grefven dagligen här på bänkarna träffar —
och se! ryktet har lill Hr Grefven fört en osanning. Jag
äger directionens skriftliga intyg, att alla namnen qvarstå,
och således ”ingen utträdt.” — En redactionsnot till Aftonbladets
referering i Måndags af Hr Grcfvens anförande
förmäler, att ”den utträdda lärer vara Frih. Nordenfalk,
” i hvilket fall factum af ett så motiveradt utträde
bildat en ändå mycket tyngre moralisk presumtion
emot bolaget: — men se! — äfven Aftonbladet har förnummit
en osanning. Den i5 sisth Jan. completterade Frih.
Nordenfalk, för sina 20 adier, insatsen af 80 proc.; och,
i följd af sednaste bolagsstämmans val och af dess af Hr
Frilen benäget emottagna kallelse, är han nu en af bolagets
revisorer för året.
Outsägligen sällsam är den bitterhet, som just i denna
relativt icke alltför högt maktpåliggande sak föranledt till
ett, under denna långa riksdagens dock ofta så passionerade
debatter, tillförene osedt inträngande på det morata område,
inom hvilket likväl domstolarne, i vissa fall, och i de
öfriga, samvetet allena, äro competenta fora. Nu var ju
representanten icke competent till egenmäktigt afgörande,
jemte annat, att bolagets män handlat ”utan undersökning
af annat än det vinstgifvande.” Hr Grefven anser helt visst
behörigt att tro mig på mina ord, då jag försäkrar honom,
att vi åselt hvad hederliga män åse bort; och att andra
driffjedrar än vinstbegär ursprungligen verkat mångas åtgärder.
Måtte nu det hafva blifvit väl förslådt, alt det är endast
bolagets moralitet jag i dag velat emot alla tillmålen
vindicera. Dess och canalens samtliga Öfriga förhållanden
till Staten, till landet och till enskilda, liar jag i fjol,
och äfven nu sednast den 3o April, från denna bänk på det
fullständigaste utvecklat; och samtliga mina anföranden i ämnet
kunna läsas tryckta, bolagets direction lärer dessutom
snart utgifva en försvarsskrift. Riksrätten granskar nu som
bäst de K. rådgifvarnes åtgärder i detta mål. Den civila
rättegången kan af de dertill berättigade embetsmyndigheter
när som helst anställas, och bolaget skall emottaga stämningen
tryggt, ja i så måtto gladt, att det då motgår ett ytterligare
constalerande af sin moraliska oförvitlighet. Emedlertid
(oell delta är för landel di t bästa af allt hvad i ämnet
ordadt blifvit), emedlertid, säger jag, öppnas om få dagar
slussverket vid Brinkebergs-kulle; och då har hälften
af detta riksgagneliga företag blifvit fullbordad.
— Såsom saken bör och måste, så går den således nu
och allt mitt vidare språkande förutan, hvadan jag nu icke
velat skänka ett enda ord åt dess techniska, administrativa
44
B« n S Maj f. m.
och juridiska capilel, och skall ej heller vid denna riksdag
mera förmås att deli från bänken tala, med mindre dock
denna fosterländska sak, åt hvilken jag redan egnat 8-åriga
bemödanden, imperativt skulle kräfva ytterligare handtag.
Det enda jag således velat och vilja bort och nu absolverat,
har varit framställandet huru som omoraliletsbeskyllningen
hade varit grundlös, om den än varit befogad,
och obefogad 0111 den än varit grundad , men verkligen är
sa väl grundlös som obefogad.
Mig återstår blott att vördsamt tacka Landtm, och Ståndet,
sorn behagat tillåta detta afbrott i ordningen fördagen.
H. Ex:s anförande hade blifvit afbrutet genom ankomsten
af Statsrådet m. m. Gr. Mörner, hvilken å K. M:s höga
vägnar aflemnade en K. M:s nåd. propos. till R. St.
Gr. Frölich, David: Då Gr. Löwenhjelm af upp
gifna
skäl funnit för godt att från dagordningen öfvergå till
ett ärende, hvarom prot. icke är uppsatt, än mindre justeradt,
så skulle det i sanning varit för Husets ledamöter, åtminstone
dem, som icke varit närvar, då debatten här förevar,
nära nog omöjligt att veta hvarom Gr. Löwenhjelm
yttrat sig, såvida han ej emot slutet af sitt yttrande behagat
uppgifva de ordalag, som ligga till grund för hans framställning,
det jag skulle hafva sagt, att detta varit en omoralisk
tillställning. Jag vill icke tilltro mig att alldeles minnas
de ordalag, jag då valde; men då Grefven åberopat en
del af dem, nemi. att detta varit en omoralisk tillställning,
så medgifver jag, att jag yttrat en sådan fras, och ber att
i anledn. deraf få svara. Först och främst vill jag förklara,
att jag, med kännedom af Gr. Löwenhjelms stora humanitet,
icke kan förmoda att han haft annat föremål för sin
andra replik, än att försvara sig, och för mig blir alltid
försvarets rätt helig. Den som anser sig hafva blifvit förorättad
och anfallen, har och bör naturligtvis alltid få ett
stort afseende på sina yttranden, äfven om försvaret går
längre än man kan anse det hafva behöft gå. Gr. Löwenhjelm
har behagat säga, alt det varit i en debatt, som jag
yttrat mig om corporationens moralitet. Detta uttryck, som
jag antecknat, tror jag visar, att Grefven icke gjort skilnad
emellan alt debattera om en corporations moralitet, och att
yttra sig om en omoralisk handling, som blifvit af densamma
begången. Jag har icke ingått i någon undersökning eller
något yttrande om denna corporations moralitet, men jag
har trott mig berättigad att säga, att en dess handling varit
omoralisk, och detta är hvad jag vill försvara här och annorstädes.
Jag tror att representantkallet innefattar, icke allenast
en rättighet, utan äfven en skyldighet, att med deras
rätta namn stämpla sådana handlingar, äfven 0111 de komma
från aktningsvärda personer i öfrigt, då det synbarligen är
tydligt, att de som egentligen tillställa dem, om också icke
Den 8 Maj f. ra.
45
alla sorn deltagil deruti, förbisett det moraliska i fÖihållandet.
Jag anser åtminstone det vara en stygg vana, alt
icke gifva hvarje sak sitt rätta namn, och att i det fallet
någonsin fördölja det omdöme, hvartill man anser sig berättigad
och som man tror sig för sin egen person kunna,
när och hvar som helst, försvara. Men oin man deremot
skulle ingå i en granskning af dessa personers moralitet i
allmänhet, då hade man visserligen mycket orätt. Det ar
distinclionen emellan dessa båda frågor, som jag tror
att Gr. Löwenhjelm förbisett. Att jag för det närvar,
skulle ingå i några vidlyftigare commentarier af Gr. Löwenhjelms
anförande, tror jag icke all Huset af mig fordrar.
Jag vill endast tillkännagifva, att det factum, jag trodde
vara sannt, efter det var mig sagdt of en trovärdig person,
en ledamot som jag icke ser här närvar., men som jag
hoppas vid ett annat tillfälle erkänna vara min sagesman,
nemi., att en person, som var antecknad på listan, skall hafva
utstmkit sitt namn och gått från bolaget, då han fått
vela bolagets förhållande; detta är ett factum, som jag här
omnämnt och som jag trodde vara sannt; jag nämnde likväl
icke något namn, det rör icke mig; men då Aftonbladets
redaction utsatt delta namn, måsle jag väl tro att saken har
någon anledn. af riktighet. Att jag skulle hafva yttrat mig
med bitterhet i denna sak, såsom Gr. Löwenhjelm förebrått
mig, är något sorn jag vill hänskjuta till prot., sådant som
det framdeles kommer att få visa sig när det blir justeradt,
och som jag nu pA förhand får förklara att jag ej ämnar
vidröra, utan får det vara godkändt sådant som notarierne
detsamma uppsätta. Jag slutar med att förklara, alt då Gr.
Löwenhjelm sagt, det han hoppas att opinionen om Trollhätte
slussverks bolag snart skall vinna en bättre riktning
derigenom alt slussarna snart komma att öppnas, så skulle
jag anse, att det vöre vida mera inverkande på opinionen,
örn nämnda bolag förklarade sig skyldigt att efterlefva den
förbindelse, som jemväl blifvit detsamma ålagd, att ställa
sig i afseende på taxans nedsättning under Konungens nåd.
pröfning. Det var egentligen derföre att detta bolag fått
undanrödja en sådan förbindelse, hvars fullgörande likväl
bort vara dess skyldighet, det var för dess inverkan på trafiken
i en hel landsort och för evärdeliga tider, som jag ansåg
mig skyldig alt göra dessa anmärkntr i sak, och om någon
rättelse i den delen kommer att äga rum, så tror jag
att opinionen skall lugna sig, och då får jag förklara, att jag i
sådant afseende alldeles icke skall afundas bolaget och de personer,
som tillhöra detsamma, den stora vinst, de deraf hafva.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag hade visserligen icke
ämnat att förlänga öfverläggningen i detta ämne, men de
sista ord, sorn blifvit yttrade af Gr. Frölich, hafva föranledt
mig att göra ett tillägg, som jag icke kunde göra då frågan
i förra plenum förevar, emedan jag då icke kände förhål
-
46
Den 8 Maj f. ra.
landet. Jag tog för afgjordt, att den uppgift var riktig, som
Gr. Frö|ich då gaf, att det gamla bolaget var skyldigt att
underkasta sig Konungens godtycke i afseende på taxan. Jag
satte icke i fråga riktigheten i det fallet; men jag har sedan
låst Konungens nåd. privilegium af den i3 December 1793.
Det innehåller i 10 §:n: "Vi hafva särskildt i nåder fastställt
så väl den taxa, hvarefter bolaget äger att uppbära slussafgiflerna,
som ock de regler, hvilka böra tjena bolaget till
efterrättelse;" men hvarken i denna taxa eller i privilegium
finnes ett enda ord, hvarigenom Konungen förbehållit sig
rättigheten att kunna förändra hvad Konungen i afseende på
taxan bestämt och gifvit åt det bolag, som då skulle bildas.
Detta anser jag mig nu hafva bort anföra, efter ämnet kommit
på tal.
Gr. Frölich: Då Hr Rosenblad anser tillfället lämp
ligt,
i anledn. af en debatt emellan Gr. Löwenhjelm och mig,
som icke egentligen rörer saken, att få gifva mig dementi,
så får jag i afseende på taxan erinra, att just det förhållandet,
att Konungen bestämmer taxan och att blott Konungen
fått sig genom privilegium gifven rättigheten att bestämma
den, visar ett skiljaktigt förhållande emot det nyare bolaget,
hvilket förbehållit sig att icke Konungen skall kunna
ändra taxan utan bolagets samtycke. Att vid alla sådana
taxors utfärdande det tillhör och anses tillhöra Konungen
att bestämma dem, det trodde jag icke skulle vara den värda
ledamoten i Commerce-colkm obekant. Jag trodde ej
heller, att, då han eftersökt 1793 års privilegium, det skulle
vara honom obekant, att der verkligen finnes en strof, att
Konungen i nåder täcktes vid taxors föreskrifvande icke
sätta dem så lågt att icke bolaget mätte dermed kunna utgå.
Deraf har jag trott mig kunna draga den slutföljd, alt
Konungen ägt full rättighet att utan bolagets kännedom
nedsätta Trollhätte slussverks afgifter, likasom flan flera gånger
höjt dem på bolagets begäran, utan att sådant behöfde
särskildt bestämmas, då det verkligen hörde till Konungens
jus majestaticum. Att bolaget genom ett särskildt contract
förbehållit sig uteslutande utöfningen af delta jus majestaticum,
är hvad jag anser såsom det hufvudsakligaste felet.
Upplästes K. M:s nyss ankomna nåd. propos. till R. St.
ang:de villkoren för nedläggandet af Norrtelje gevärsfactori,
gifven Stockholms slott den 27 April lBji
Remitterades
till StalsUtskotlet.
Föredrogs ånyo Stat&Utskts den 28 sisth April och den
5 dennes på bordet lagda mera. N:o nled förslag lill ny
instruclion för R. St:s revisorer öfver riksgäldsverket.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har egentligen icke
mera än en anmärkn. att göra, nemi. vid moni. litt. e i 1
D e u 8 Maj f. ra.
47
§:n. Der står nemi. : "att dessutom till laga beifran af vederbör.
befordra så beskaffade förseelser af fullmäktige eller
contorets embets- oell tjenstemän, att revisorerne anse åtal
i anledn. deraf böra ofördröjligen anställas.” Jag tror icke
detta vara tjenligt. Revisorerne äro icke så qvalificerade,
alt de kunna om ett laga åtal förordna, men väl kunna revisorerne
pröfva föreskrifter oell vid jemförelsen mellan dem
oell handlingssättet finna att fel äro begångna af beskaffenhet
att af R. St. böra beifra*, i hvilket fall handlingarne böra
af revisorerna till R. St. Just.ombudsman öfverlemnas,
som äger att lag oell författningar likmätigt dermed förfara.
Det skulle eljest kunna bända, att revisorerne för sådana
beslut kunde komma att stanna i ett betänkligt reconventionsansvar,
hvilket icke kunde bända om handlingarna öfverlemnades
till Just.ombudsmannen. Jag hemställer, om
icke, till följd af denna anmärkn., mom. bör undergå lättelse
och betänk, således återremitteras.
Gr. von Platen, Baltzar: Det är gifvet, att vid
uppgörandet af ett dylikt förslag kunna alltid olika åsigter
uppkomma i fråga om föreskrifternas beskaffenhet. Ifall R.
o. Ad. skulle vilja besluta en återremiss, vill jag visst icke
sätta mig emot densamma; dock nödgas jag förklara, att jag
icke finner Frih. Cederströms anmärkn. af den vigt, att den
bör föranleda till en sådan, och jag vågar derföre anhålla
om propos. till bifall å memorialet.
StatsUlsk:s mern. N:o 49^ blef derefter af R. o. Ad.
bifallet.
Likaledes föredrogs ånyo StatsUtsk:s den 28 sistI. April
och den 5 dennes på bordet lagda mern. N:o 494) nle(J förslag
till reglementariska föreskrifter, motsvarande i:a afdeln:n
af det vid sista riksdag för Riksg.cont. utfärdade
reglemente.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: 18 §:n af det före
slagna
reglementet slutar med följande föreskrift: — —;
”ägande fullmäktige att, om så nödigt pröfvas, utsätta betalningen
på terminer, lämpade efter contorets tillgångar,
äfvensom att å fordringens belopp utfärda obligationer med
ränta, hvilken dock ej får öfverstiga 4 p>'°c. om året.”
Det ifrågavar. stadgandet är icke nytt, utan qvarstår
från det förut gällande reglementet; men jag ville vördsamt
hemställa till R. o. Ad., om det icke borde för framtiden
uteslutas. När en fordringsägare genom laga kraftvunnen
dom fått sin fordran godkänd, så är enskild gäldenär skyldig
att honom betala, utan rättighet alt sjelf få bestämma
betalningsterminer och öfriga villkor, eller att få utsätta under
tiden en ränta, som är lägre än den i lag bestämda.
Är det då billigt att Slaten skall förbehålla sig en rättighet,
sorn ingen enskild medborgare äger, alt nemi. bestämma,
43
Den 8 Maj f. m.
när Staten vill betala, och att utsätta en lägre ränta än den
som vanligen gäller man och man emellan. Ett sådant förhållande
häntyder på den tid, då Riksg.cout. upprättades,
när Riket efter Carl XU:s olyckliga krig var i del utarmade
skick, att ett sådant förbehåll som det ifrågavar. var nödvändigt;
men att bibehålla det nu, då Riksg.cout. har mera
penningar än att man vet hvartill del skall använda dem,
anser jag olämpligt och obilligt. Detta förbehåll är opassande
för hvar och en , ännu mera för Staten. Under den
tid jag hade den äran att vara fullmäktig i Riksg.cout., inträffade
det, att en kronofordran, som var öfver 100 år gammal,
härrörande från Carl XII:s tid, ändtligen hlef fastställd
till betalning. Om således en borgenär fått vänta öfver 100
år på beslut angtde sin betalning, är del ej höjden af obillighet
alt derutöfver fördröja betalningsterminerna och godtgörande!
af hans rättmätiga anspråk? Jag anhåller att detta
tillstyrkande måtte uteslutas och att betänk, följaktligen
mätte återremitteras.
Hvad sjelfva redactionen beträffar, så finner jag densamma,
ehuru något moderniserad, dock mindre god än den
gamla, bland annat harUtsk. förändrat benämningen ”riksskuld”
till ”Svenska Statens skuld.” Meningen är visserligen
densamma, men då det embetsverk, som äger att sig
dermed befatta, heter Riksg.cout. och detta namn icke kan
ändras utan genom förslag från Const.Utsk., så synes mig
alt man kunnat låta den gamla benämningen qvarstå.
På ett annat ställe bar Utsk. gjort en förändring, som
kan tjena till bevis på den anda, som inom Utsk. är rådande.
1 3 §:n nemi., der det talas om den summa af
300,000 r:dr, som Riksg.cont. bar att årligen utbetala till
II. M. Konungen eller Dess arfvingar, stod förut och
Dess höga arfvingar. Men Utsk. har funnit nödigt att
utesluta ordet ”höga.”
I 7 §:n börjar en mening sålunda: ”Varande det innehafvare
af mindre riksg.sedlar, som blifvit casserade på grund
af de vid 1828—i83o årens riksdag i detta afseende meddelade
föreskrifter, obetaget” etc. I det gamla reglementets
11 § är Svenskan bättre, ty der heter det: att hvarje
innehafvare skall äga öppen rättighet etc. Om
man vill omskrifva, så borde det väl heta: hvarje innehafvare
af mindre riksg.sedlarärdet o betaget etc.
Jag vill icke uppehålla R. o. Ad. med att uppräkna
ännu Rera redactionsfel. De kunna vara mer eller mindre
likgilltiga; men jag tror, att då man icke vill tillåta det gamla
att vara oförändradt, så borde man åtminstone göra omskrifningarna
med noggrannare och skickligare hand, än den,
som här begagnats.
Gr. von Platen, Baltzar: Det bar blifvit anmärkt,
att
Den 8 Maj f. m.
49
att Utslits förslag är mindre väl redigeiadt. Jag har redan,
då frågan var om instructionen för R. Sits revisorer, yttrat,
att jag icke ville ingå i någon tvist i afseende på redactionen
af Utsk:s förslag, så mycket mer, som jag anser mig
alltför litet dertill vuxen i jemförelse med den värde talare,
som gjort anmärkningen. Jag tror dessutom icke att det
är möjligt att så stylisera ett förslag, alt det skulle utesluta
alla tillfällen till anmärkn:r, ty det är ganska lätt att uppleta
ett och annat ord, hvilket man anser mindre lämpligt,
och föreslå ett annat i stället; men om icke dessa ord föranleda
otydlighet i sak, så tror jag icke att man vid dem
hör fästa någon synnerlig uppmärksamhet.
Den värde talaren har äfven anfört såsom el t bevis på
de känslor, som skulle lifva StatsUtsk., att Utsk., i stället för
orden "Dess höga arfvingar”, endast begagnat uttrycket
"Dess arfvingar." Jag tror att denna anmärka, snarare
är ett bevis på de känslor, som lifva den värde talaren emot
StatsUtsk., att alltid hos dess ledamöter söka finna några
dolda afsigter. Jag vill visserligen medgifva, alt det kanske
varit mera rojalistiskt att säga "Dess höga arfvingar”,
än att endast säga ”Dess arfvingar”; men hvad sjelfva
känslan för de personer, som med dessa ord betecknas, beträffar,
så tror jag att den är lika stark hos Utsk., som hos
den värda talaren.
Vid 18 §:n har det blifvit anmärkt, att Riksg.cont. icke
borde hafva rätt att utsätta vissa terminer för betalningen
af vederbörligen godkända kronofordringar, äfvensom icke
att bestämma någon lägre ränta derå lill dess betalning inträffade,
utan att Kronan borde betala på samma sätt som
andra gäldenärer. Jag instämmer visserligen fullkomligt i
den åsigt att så borde ske och har ingenting emot om Ståndet
skulle vilja sådant besluta; men an!edn:n hvarföre Utsk.
föreslagit ett sådant stadgande har varit, dels att det funnits
i det förra reglementet, och dels äfven att Utsk. föreställt
sig, att i händelse fordringar, som gingo tillhaka looår och
ännu längre tid, skulle komma att göras gällonde och blifva
till betalning godkända, så kunde kanske Riksg.cont. hafva
svårighet att på en gång finna medel till liqviderande af sådana
opåräknade utgifter; men om R. St. skulle anse, att
en sådan svårighet icke må finnas, utan att Riksg.cont. skall
vara skyldigt att betala när som helst, så har jag visserligen
ingenting deremot.
Hr Printzensköld, Garl: Hr von Hartmansdorff
har redan anmärkt, hvad äfven en ledamot inom StatsUtsk.
erkänt, att stadgandet i sista punkten af 18 §:n uti det föreslagna
reglementet är obilligt; men jag vill för min del tillägga,
att det är olagligt, emedan det strider emot de lagar,
som K. M. och R. St. stadfästat, icke blott lör enskilde,
25 H. 7
5o
Den 8 Maj f. ra.
utan ock för K. BI. och Kronan i sådana fall der Kronan
icke ar annat än en enskild part. Det ligger i sakens natur,
alt när en enskild person vunnit en dom mot Kronan,
så inåste han ock vara berättigad att få den befordrad till
verkställighet. Att R. St. skulle tillåta sig att uti instructionen
för sina fullmäktige i Riksg.cont. inlaga ett stadgande,
hvaruti den af statsmakterna i allmänhet promulgerade lagen
förbises, anser jag i högsta grad olämpligt och innebärande
en maktutvidgning för R. St., tili hvilden de icke äro
berättigade.
Jag yrkar att det ifrågavar. stadgandet måtte försvinna.
StatsUlsk:s mern. JX:o 494 klef af R. o. Ad. återremitteradt.
Vid förnyad föredragning af StatsUlskrs den aS sisth
April och den 5 dennes på bordet lagda mein. A:o 495, med
förslag till reglementariska föreskrifter, motsvarande y afdeln.
af i835 års reglemente för Riksg.cont., Klef samma mera.
af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs Const.Utsk:s den 3o sisth April och den
5 dennes på bordet lagda mern. N:o io5, i anledn. af samtliga
RiksSt:ns yttranden öfver Const.Utsk:s mein. Atis 68
och 85.
Hr von Hartmansdorff, Aug., begärde få veta ora
underrättelse ännu ankommit ang:de BondeStrs beslut i anledn.
af detta mern., emedan målet svårligen kunde föredragas
förr än detta prot.utdr. ankommit.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att ännu ingen underrättelse
ankommit rörtde något af de öfriga RiksSt:ns beslut
öfver det nu föredragna memorialet.
Hr von Hartmansdorff: Const.Utsk. har på sidan
5 yttrat följande: ”och anhåller Const.Utsk., att BondeSt.
måtte, så skyndsamt ske kan, utlåta sig, huruvida det, med
de nu af Ulsk., på grund af Ståndets anmärkn:r gjorda, äfvensom
med de förut i mein. N:o 85 föreslagna rättelser uti
mern. N:o 68, till grundlagsenlig behandling antager samma
mern. och sålunda äfven godkänner de al Utsk. i nedanskrifna
ja-propos. intagna redactioner.” Förr än R. o. Ad.
vet huruvida BondeSt. har antagit redactionen i ja-propos:n,
kan naturligtvis icke frågan om godkännande af votertspropos:n
i det hela, efter mitt förmenande, förekomma; ty
då skulle R. o. Ad. blott kunna godkänna den ena hälften
af proposm, nemi. den som angår Ståndets eget beslut, hvilket
innefattas i nej-propos:n, men deremot icke yttra sig öfver
j i-propos:n. Jag hemställer derföre till Hr Landtm, samt
Ståndet, att detta mål måtte få hvila till dess BondeStis
prot.utdr. ankommit.
Den 8 M a j f. ra.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att som 49 §tn Riksd.-  Ordn. innehölle, alt då en från Utsk. inkommen sak förekomme
tredje gången den skall till afgörande företagas,
ansåg han icke att detta nu atne gånger förut föredragna
mern. från Gonst.Utsk. kunde blifva ytterligare bvilande,
utan måste det nu till pröfning företagas. Skulle R. o. Ad.
icke finna, att dess innehåll vore af den beskaffenhet alt det
kunde godkännas i sitt närvar, skick, så kunde Ståndet återremittera
det, eller också kunde Ståndet antaga det, under
villkor att BondeSt, ingår på det förslag, som Utsk. i delta
mern. framställt.
Under det att mern. härefter upplästes, hade ankommit
ett prot.utdr. från BondeSt. i detta ämne, af innehåll, att
Ståndet funnit för godt bifalla de af Utsk. uti mern. N:o
io5 gjorda hemställanden och godkänt voterls-propostna.
Frih. Boye, Ludv., hade inlemnat ett så lydande anförande
:
Ater ser jag mig nödsakad att i R. o. Ad:s prot. nedlägga
en vördsam protest emot antagande af den propos.
till votering i förstärkt Gonst.Utsk., som berörde Utskis
mern. N:o to5 nu framställer; och åberopar jag till grund
för denna min protest samma skäl, som jag, den 3o sisth
Mars, hade äran andraga i och för den protest jag då gjorde
i en alldeles likartad fråga. All tillämpning af lag förutsätter
urskiljning hos den, hvars pligt det är att tillämpningen
verkställa; men denna urskiljning synes mig alltför mycket
uteblifva, då men tillämpar lagens ord till motsats af
dess ändamål. Stiftarne af våra grundlagar hade till ändamål
att gifva säkerhet, icke allenast åt statsmakternes oberoende
af hvarandra, utan äfven åt RiksSttns ömsesidiga oberoende;
och garantien i sednare afseendet gafs också i
i 14 §:n af Reg.Ftn, der en ovillkorlig helgd är RiksSttns
privilegier förunnad. Jag kan sålunda, för min del, icke
tillåta mig en sådan tillämpning af 56 och 8i §§:na af Reg.-  F:n, som skulle lagstiftarnes mening dermed hafva varit, att,
i rak motsats till sitt ändamål, tillika gifva laglighet åt någon
utväg, hvarigenom oberoendet till den grad kunde förtrampas,
att 3:ne Stånds beslut skulle kunna tillintetgöras af det
4:de. För mig är det klart, att lagsliftarne, då de velat lemna
åt efterkommanderne att förbättra detaljerna af regeringssättet,
icke föreställt sig det fall, att man kunde också vilja kullstörta
detsamma; men då jag således medgifver en brist i vår
grundlag, tror jag derföre icke mig tillständig! att begagna mig
deraf på ett sätt som borttager något af hvad grundlagen
har för ändamål att bevara. Vi veta alla, och vårt prot. folden
27 Oct. sisth år vittnar, att R. o. Ad. aldrig annorlunda
frånlrädt sin sjelfskrifna representationsrätt, än i sammanhang
med dess beslut, all riksdagsmannavalen skulle ske
ståndsvis; men likväl är nu, genom votering i förstärkt
52
Den 8 Maj f. -m.
Coust.Utsk., uppoffringen bibehållen, men villkoret borttaget;
och man säger oss, att vi icke mera äga någon rätt att
vidhålla villkoret. Genom i laglig ordning fattadt beslut
bar R. o. Ad. förklarat det jemkningsförslag, hvarmed
Const.Utsk. hade inkommit, icke kunna antagas såsom Ståndets
gemensamma mening, att hvila till nästa riksdag, och
ett lika omdöme är, genom 2:ne af de andra RiksStms beslut,
förkunnadt; men likväl fordrar Utsk. nu, att R. o. Ad.
skulle tillåta 3:ne Stånds beslut blifva föremål för votering
i förstärkt Const.Utsk., der utgången så väl kan förutses blifva
ett underkufvande af den stora majoritetens vilja och
omdöme.
Jag känner min pligt alt respectera andras mening; men
jag tror mig icke brista deli, derföre att jag fritager mig
från all delaktighet i bifall till ett så beskaffadt förslag,
utan deremot anhåller om Hr Frih. och Landtmts propus,
till afslag på förevar, mein., samt att i följd deraf mern. må
Jäggas till handlingarna.
Ilr von Hartmansdorff: Sedan R. o. Ad. erhållit
kännedom om BondeSt:s godkännande af ja-propos:n, så återstår
naturligtvis för oss, efter min tanke, egentl. icke annat
än granskning af nej-propos:n, hvilken uttrycker R. o.
Ad:s mening; men såsom inledning till både ja- och nejpropos:n,
eller till hela omröstningen, har Const.Utsk. yttrat:
"Med denna förklaring, och under förutsättning, att
BondeSt. bifaller livad Utsk. här ofvan till Ståndet hemställt,
får Utsk., för omröstning i förstärkt Const.Utsk., föreslå
nedanstående voter:s-propos. Den hemställan, som Utsk.
åberopar, är af följande innehåll: ”Men då de två förberörda,
genom omröstning i förstärkt Const.Utsk. beredda utJåt:n
måste i någon form till nästa riksdag hvila, bör Utsk.,
innan det föreslår nyssnämnda voter;s-propos:r till slutlig
jemkning mellan RiksSl.-ns, i anleda, af Utsk:s mern. N:is 68
och 85 yttrade gemensamma tankar, erinra, att beskaffenheten
af ofvannämnda utlåt:n gör det, så länge K. M. tillåter
innevar. riksmötes fortsättning, till en oeftergiflig pligt för
Const.Utsk. att, i händelse den här nedan föreslagna nejproposm
skulle i förstärkt Const.Utsk. blifva den vinnande,
fortfara med utarbetande och inlemnande af förslag till de
med ofvannämnda utlåt:n sammanhängande grundlagsförändringar,
tilldess RiksSt:n, antingen i sina särskildta plena,
eller genom förstärkt Const.Utsk., förenat sig om antagande
af ett sådant förslag att lill nästa riksdag hvila.” Om således
Pi. o. Ad. skulle antaga Const.Ulsk:s förslag till voter:spropos.
ulan reservation, eller, rättare sagdt, utan den föregående
förklaringens afsöndrande, så skulle R. o. Ad. hafva
gifvit en af Utsk. föreslagen instruction för dess sätt att sig
förhålla, och denna instruction skulle innefatta ett åliggande
för Utsk. att, så länge riksdagen varar, inkomma med nya
Den 8 Maj f. m.
53
förslag till representation, intilldess att något lyckades vinna
bifall i detta och de öfriga Stånden. Intet Stånd, och således
icke heller samtlige R. St. tillsammans, uro berättigade
att gifva Const.Utsk. några föreskrifter om det sätt, hvarpå
Const.Utsk. skall utöfva sina befattningar. Dess föreskrifter
ligga i grundlagarna, och några andia få hvarken Stånden
gifva eller Utsktn emottaga. J.ig hemställer således till R. o.
Ad., alt Ståndet måtte, med godkännande af sjelfva voter:spropostn,
utesluta inledningen och blott lägga henne till
handlingarna.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag gillar till alla delar den
siste talarens anmärkning i allmänhet, men tror att man
borde i fråga om suttet yttra sig något bestämdare än den
värde talaren föreslagit. Jag tror att man borde säga —-  "med underkännande af det förbehåll, som Utsk. framställt;’'
på det att vårt beslut måtte derigenom undvika att blifva
föremål för någon slags advocatur. Vi hafva under loppet
af denna riksdag sett, att denna försigtighet är nödig, och
jag hemställer, att man, med underkännande af det prceliminärförbehåll,
sorn Const.Utsk. framställt, måtte godkänna voter:s-propos:n.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag skulle föreställa
mig, alt hvad som här är föremål för R. o. Ad:s beslut,
är alt bedomina huruvida voter:s-propos:n är rikligt
uppfattad eller icke. Hvad premisserna beträffar, så kan R.
o. Ad. visserligen godkänna eller icke godkänna dem; detta
ur alldeles likgiltigt. De innehålla icke något annat än huru
Utsk. uppfattat frågan och sitt åliggande. Det beror naturligtvis
på R. o. Ad. atL äfven besluta om premisserna;
men jag skulle för min del tro, att det lämpligaste vore alt
besluta öfver hvad som är framstäldt till beslut, och i min
tanke är det ingenting annat än volerts-propostn.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Hvad den värde talaren,
som sist yttrat sig, anfört, anser jag likväl böra af R. o.
Ad. uppfattas på ett annat sätt än han velat framställa det.
Han har anmärkt, att i Const.Utsk:s premisser icke läge någon
conclusion; men det är likväl verkligen så. Jag vet
icke hvarför Utsk. så förfarit, om det icke velat lemna en
underrättelse för förstärkta Const.Utsk., eller om det skulle
vara för att bereda Stånden på ett nytt steg från Utsk:s sida
på sidan om lagen. Jag åtminstone för min del godkänner
icke detta Const.Utsk:s sätt att handla. Jag underkänner
Const.Utsk. all rätt att vidare taga till behandling
den stora frågan om representationsförändring, enär den till
följe af Const.Utsk:s egen behandling kommit på sidan af
all ordning och utom ali bestämd lag för grundlagsförändringsfrågors
behandling. Jag kan således icke medgifva annat,
än att, såsom Utsk. föreslagit, votering i förstärkt Utsk.
måtte ske, på sätt Const.Utsk. i voler:s-propos:n framställt.
54
Den 8 Maj f. m.
Voter:s-propos:n godkänner jag, ehuru visserligen emot redactionen
ett eller annat vore att erinra.
Frih. Cederström, Jacob: Den siste talarens ytt
rande
innefattar ett fullständigt bevis derpå, huru vådligt
det är att göra särskilda hemställningar, der inga sådana
äro af nöden. Han ville nemi. besluta förbud för Const.-  Utsk. att vidare arbeta i frågan om grundlagsförändringen.
Detta hade väl icke gerna kunnat komma i fråga, om icke
Utsk. hade hemställt, huruvida detta vore (illständigt, eller
rättare sagdt, dess pligt. Denna pligt står i 8i §:n Reg.F:n,
och beböfver icke inkomma i ett Utsk.betänk, till Stånden.
Af sådan anledning kan jag icke annat än ogilla anmärkntn
om hvad Utsk. sagt; men icke så till förståendes, att jag
vill ingå i någon föreskrift hvarken för eller emot Utsk:s
opinion i afseende på förslaget till grundlagsförändring; ty
dertill har Utsk. lagenlig rätt att inkomma så länge riksdagen
räcker. I afseende på voter:s-propos;n mäste jag säga,
att jag reserverar mig till prot. emot dess framställande till
votering, emedan den innehåller i nej-propos:n, att förslagen
icke skulle komma att hvila till nästa riksdag till grundlagsenlig
behandling. Jag vet dock rätt väl, att jag i detta fall
icke har majoriteten inom detta Hus med migji denna öfvertygelse;
men lagen är klar i detta fall, och jag åberopar
mina många förut i detta afseende till prot. afgifna reservationer,
och måste alltid reservera mig emot hvarje försök
att under form af gemensamma tankar afslå förslag till
grundlagsändringar vid den riksdag, då de först framställas
af Const.Utskottet. I afseende på formen för sjelfva
betänkts behandling, så instämmer jag med Hr von Hartmansdorff
deruti, att man måste skilja premisserna helt och
hållet från beslutet, och förklara, alt, sedan BondeSt. antagit
inbjudningen och förslaget, R. o. Ad. jemväl vid votertspropos:n
låter bero.
Gr. von Platen, Baltzar: Jag skall åtnöja mig med
alt hufvudsakligen instämma i hvad Frih. Cederström yttrat.
Äfven jag har icke kunnat så uppfatta grundlagen, att
icke något grundlagsförslag skulle komma att hvila till nästa
riksdag. Jag skiljer mig endast så vida från hvad han
yttrat, som jag tror att något skiljande af premisserna och
voter:s-propos:n icke här bör eller behöfver komma i fråga,
då det icke är premisserna, utan endast voter:s-propos.n,
som är föremål för beslut. Jag anhåller således att vi måtte
få hålla oss till voter:s-propos:n, och alt R. o. Ad. behagade
gilla den.
Gr. Spens, Carl Gustaf: Jag har begärt ordet en
dast
för att få påminna, att Const.Utsk. icke vid detta tillfälle
bar begärt ett tillstånd, såsom man sagt, utan att det
framställt en erinran. Const.Utsk. bar vid detta tillfälle
velat undvika hvad man så ofta förut vid denna riksdag
Den 8 Maj f. m.
förebrått detsamma; man har nemi. velat påstå att Consl.-  Utsk:s ledamöter dolt sin afsigt för R. St. Detta har blifvit
yltradt, men Const.Ulsk:s ledamöter hafva det medvetande
inom sig att de icke förtjent detta yttrande. För att
emedlertid undvika det, har Coust.Utsk. vid detta tillfälle
på förhand öppet yttrat sin öfvertygelse. Det kan, efter
min åsigt, icke ingå idet, hvarom nu är fråga, att fatta något
beslut öfver annat än förslaget till voterts-propostn, och
jag förenar mig derföre helt och hållet med Hr von Ilai tmansdortf
i den tanken, alt det är om dess godkännande eller
icke, som man skall fatta beslut.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum lomme
att fortsättas på e. m. kl. 6.
Gr. Cronstedt, Fredr. Joh., anförde skriftligen:
Sedan återremiss blifvit yrkad, beder jag att få utveckla
mina skäl att yrka densamma. Jag kan icke för min del,
och i conseqvens med de åsigter jag tillförene på detta rum
gifvit tillkänna, godkänna de nu föredragna voter!s-propositionerna.
Genom framställandet af de i detta betänk, förekommande
voter:s-propos:r synes mig Const.Ulsk. hafva gjort sig
saker till just samma grundlagsvidrighet, som man redan med
skäl beskyllt 3:ne Stånd att hafva begått. Utsk. har härigenom
beredt möjligheten för det förstärkta Const.Ulsk. alt
votera sig till samma resultat, som det de 3:ne Stånden voterat
sig till, nemi. till en grundlagsvidrighet. Jag skulle
tro alt Utsk. deremot förfarit grundlagsenlig!, om Utsk. uppställt
voter:s-propos:n ungefär sålunda — ”Den som till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag oförändradt godkänner
det af Utsk. afgifna förslag lill nationalrepresentationens ombildning,
voterar ja; — den det ej vill, voterar nej; — vinner
nej, kommer detta förslag med den af BondeSt. fordrade
förändrade redaction af 4g och 136 §§:na Reg.Frn att hvila
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Utsk. har åberopat 56 §:n Reg.F:n och yttrar sig: —
Nu är kändt, att de skiljaktigheter, som uppstått emellan
3:ne Stånd å ena och ett å den andra sidan, äro så oförenliga
de möjligen kunna vara. Den citerade §:n ålägger
visserligen det förstärkta Const.Ulsk. att förena hvad som är
oförenligt; men sunda förnuftet lärer väl allt framgent komma
att lägga sig emot ett försök i den vägen, likaväl som
emot det att förena eld och vatten; hvadan man måste antaga
att det blifvit samma Utsk. ålagdt, att rösta om hvilkendera
af de särskilda oförenliga meningarna bör i det å
banebragta grundlagsförslaget göra sig gällande. Nu förekommer
att, såvida Const.Utskts ledamöter, hvilka äroRiksSt:ns
skiljedomare i frågor rörJde grundlagsformer, fortfarande
anse de 3:ne Ståndens beslut grundlagsvidriga, så kun
-
56
Den 8 Maj f. ra.
na icke helier dessa beslut eller meningar omröstas; de mäste
således lemnäs å sido. Då återstår ju endast 2!ne alternativer
att rösta oro, nemi. BondeStts gemensamma tanke och
det ursprungliga förslaget, hvarefter den åberopade grtindlags-§:n
bjuder — ”att det dymedelst fullständigt beredda
utlåt, skall hvila till R. St:s afgörande vid nästa riksdag.”
Grundlagsvidrigheten af Utskts nu framställda voterts-propos.
är icke botad dermed, att Utsk. lofvat att om nej vinner
komma fram med nya förslag så länge riksdagen räcker, och
jag frågar —- om byggas skall på samma grund, huru skall
väl sådant med minsta hopp ora framgång låta sig göra, då
Utsk. icke har i 3:ne Stånds beslut den minsta ledning för
ett sådant arbete? I nej-propos:n har ju Utsk. dessutom beredt
möjligheten, att icke blott förslagets detaljer, utan äfven
de förut omvoterade grundprinciperna blifva tillintetgjorda,
tverlemot ett Stånds beslut, och följaktligen äfven
tverlemot grundlagen; dock torde mången med mig nästan
vara frestad att lemna detta grundlagsbrott oanmärkt, ifall
utsigt vore, att, sedan platsen sålunda blifvit ren, tid och
håg ej fattades Const.Utsk. att ännu under denna riksdag
framkomma med ett nytt förslag, bygdt på en grund, som
öfverensstämmer med de 3:ne Ståndens förut lillkännagifna
gemensamma tankar.
Må vala alt Utsk. äger saker förhoppning att i det
förstärkta Utsk. ja-propos:n skall vinna och derför trott sig
kunna upptaga de 3:ne Ståndens mening i voterts-propostn;
men dermed är icke olagligheten i form försvarad.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag har
förut för R. o. Ad., när betänk. Nto 68 förevar, förklarat
min åsigt, huru jag anser, i enlighet med grundlagen, denna
fråga böra behandlas. Jag yttrade mig dervid, att jag icke
kunde förena mig i det sätt alt tolka den, som af Hr Cederschjöld
långt före detta blifvit framstäldt, utan instämde
i den mening ronde uppfattningen af ordalydelsen af grundlagen,
som af Frih. Cederström här flera gånger blifvit anförd.
Deraf följer ock, alt, i min tanke, nej-propos:n borde
innehålla, att då i de grundlagsförslag, som blifvit beredda
till de yttre formerna, på sätt grundlagen föreskrifver, genom
en slutlig votering i förstärkt Const.Utsk., ett Stånds
mening blifvit gällande emot de trenne andras, så vore
icke något hinder, utan tvertom hade de 3 Stånden sin
fullkomligen lagliga rätt att uttrycka sin opinion om det
förslag, som alldeles stridde emot deras mening, men de
skola likväl, som jag tror, respeclera de yttre formerna och
låta Consl.Utsk:s förslag blifva hvilande med tilläggande af
sitt omdöme om förslaget, och detta omdöme har varit att
förslaget icke vore antagligt. På så sätt anser jag ali man
borde tillvägagå, och alt nej-propostn borde vara sådan, alt
delta
D é n 8 Maj f. m.
57
delta tillägg deruti blefve införd!, och dä linde saken varit
klar; men dä vid denna riksdag så val Consl.Utsk. sorn Riks*
St:n adopterat ett helt annat sätt alt tolka grundlagen i
denna del, än hvad som hittills vid förra riksdagar varit
gällande, eller i likhet med det sätt, som Hr Cederschjöld i
sin bok uppgifvit, så återstår för mig ingen annan utväg,
än att reservera mig emot Utsk:s här föreslagna voter:s-proposition.
Hr Lefren: En talare, Gr. von Platen, har yttrat,
alt R. o. Ad. nu endast har att befatta sig med sjelIva voter:sproposm,
och alt det vore öfverflödigt att resonera om
Utskrs premisser. I den lanken yttrade sig Hr Grefven ungefärligen,
såsom jag fattade honom. Jag tror deremot, att
det är mycket angeläget att man fäster sig vid premisserna
till hvad Consl.Utsk. framställer. R. o. Ad. drager sig säkerligen
till minnes, att då Consl.Utsk. i betänk. N:o 67 inkom
med förslag till votei :s-propos. om sjelfva den grund,
hvarom nu tvistas, så yttrade Const.Utsk. i sina premisser,
att Const.Utsk. föreslog denna votering för alt tjena tili
grund för sammanjemkningsförslaget, och yttrade derjemte
på förhand, alt R. St. vore oförhindrade att i öfrigt behandla
förslaget, utan att vara bundne af denna voterings
utgång, såvida nemi. icke fråga vore om sjelfva den princip,
hvarom voterades. Utsk. begärde således på förhand i
sina premisser, att få en grund för sin sammanjemkning.
Men hvad gör nu Ulsk., och hvad härunder de sist förflutna
dagarna blifvit yrkadi ? Jo, man har yrkat just detsamma, som
står här alt läsa sidan 7, att dessa grunder måste i någon form
hvila till nästa riksdag. Detta bevisar oformlighelen af att inblanda
andra saker, då det är fråga om att godkänna voter:spropostr,
och man bör ej tvänne gånger låta draga sig vid
näsan af premisser, som framkastas. Const.Utsk. hade framställt
förra votei:s-propos:n såsom ett medel lill sammanjemkning,
och nu står det, sidan 7 i detta meni., alt resultatet af nämnda
voteiing under någon form måste hvila till nästa riksdag.
Detta sade icke Ulsk. i utlåt. N:o 67; och när man, såsom
R. o. Ad. och jag för min del äfven, låtit förleda sig af
hvad som menas i premisserna, så måste vi nu helt naket
godkänna voter:s-propos:n och undanrödja premisserna, emedan
man eljest löper risk att binda sig af hvad som icke
till voterts-propos: n egentligen hörer. Jag tillstyrker således
alt voter;s-propos:n måtte godkännas, men premisserna underkännas.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: På det att icke
tystnad i en så vigtig fråga mätte, såsom nyligen skett med
behandlingen af en betydande fråga i ett annat RiksStånd,
tjena till förevändning åt en ensidig meningsfraction och
dess tidningsorganer att kringsprida i landet rykten om för9.
5 H. 8
58
D c n 8 Maj f. m.
hållanden, som alldeles icke ägt ruin, anser jag min skyldighet
vara att öppet framställa mina tankar, oaktadt den allmänna
motvilja jag hyser att förlänga discussionen. Jag får således
till en början protestera emot det grundlagsvidriga
sätt, på hvilket Const.Utsk. från början behandlat denna fråga,
och genom hvilket R. St. låtit förleda sig att äfven beträda
samma bana. Grundlagen, hvars mening och ordalydelse
äro för oss alla tillgängliga och tydliga, säger nemi.,
att om, i någon eller några delar af ett väckt förslag, Stånden
stanna uti skiljaktiga meningar, så skola dessa af Const.-  Ulsk. sammanjemkas. Men icke har här hvarken ordalydelsen
eller meningen kunnat vara, att Const.Utsk. skulle lill
RiksSttn kunna få inkomma med sammanjemkniRgsförslag i
en preliminärfråga af denna art, genom hvilket missförstånd
af grundlagen man kommit att helt och hållet rubba det
rätta förhållandet, då Const.Utsk., oaktadt 3 Stånd till grundvalen
svarat nej, likväl ansett sig oförhindradt att göra den
till föremål för en votering i förstärkt Utskott. Sedan nu
åter, genom R. St:s eget förbiseende i denna del, frågan
kommit på den punkt, den nu är, att ett förstärkt Const.-  Utsk. blifvit försatt i tillfälle att med R. St:s rätt afgöra
sjelfva preliminärfrågan, så erkänner jag, att, efter mitt förmenande,
vi ej hafva annat att göra, än alt godkänna votertsproposm
och hemta häraf den erfarenhet, att för framtiden,
då ett Const.Utsk., antingen vid denna, eller vid en blifvande
riksdag, inkommer med sådana preliminärframslällningar,
vi måste säga nej emot votering derom uti förstärkt
Const.Utsk. — Här har blifvit yttradt, att Const.Utsk. just
vidtagit den åtgärd att i det nu föredragna mern. yttra sig
såsom det gjärt, för att freda sig från en förebråelse, hvilken
det förut fått uppbära att icke hafva velat bestämdt
yttra hvad dess mening varit. Jag vill blott nämna, att denna
öppenhet första gången hade varit af ganska mycken
nytta, men nu är af platt intet gagn. Nu finnes ingen annan
utväg, än att godkänna voterts-propostn, likväl med ett förklarande
af Ståndet, att det derifrån undantager de i mern. intagna
premisser; ty att yttra sig om dem med godkännande
eller underkännande, tior jag icke vara Ståndets rätt. Jag
förenar mig således hufvudsakligen med Hr von Hartmansdorff.
Gr. Cronstedt: Jag glömde, då jag sednast bade or
det,
att yttra min öfvertygelse, att detta förslag till votertspropos.
icke nu kan med förändr ingar antagas. Betänk., som
nu är första gången före, måste ovillkorligen återremitteras,
såvida det icke bifalles.
Hr Lagergren, Anders: Då jag, vid föredragningen
för R. o. Ad. af Const.Ulsk:s mern. N:o 85, yrkade på afslag
af nämnda mein. och de dermed sammanhängande, gjorde
jag det på den grund, att jag ansåg att Const.Utsk. hade
grundlagsvidrigt förfarit, sorn, om ock det icke mera kunde
D c n 8 Maj f. ni.
59
göra afseende på 3 Stånds yttrade önskan att få bibehålla
sin valrutt inskränkt inom Stånd, likväl bort låta dem få
åtminstone bibehålla valbarheten inskränkt inom Stånd. Då
nu likväl Const.Utsk. icke gjort afseende på hvad 3 Stånd
sålunda önskat, ansåg jag alt Const.Utsk. grundlagsvidrigt
förfarit, och kunde således, efter milt förmenande, med full
rätt yrka afslag å nämnda mein., samt de dermed sammanhängande.
Men då jag det gjorde, kunde jag för mig visst
icke dölja, att de af förstärkta Comt.Utsk. eller genom dess
votering fastställda grunder alltid qvarstodo och icke vid
denna riksdag kunde rubbas; ty gjorde man det, så skulle
man vid samma riksdag kunna fatta lianne eller trenne mot
hvarandra stridande beslut, som kunde få formen af alt vara
R. St:s, hvilket icke later sig göra roed bibehållande af
laglighet. På denna grund måste för mig alltid vara gällande
de af förstärkta Const.Utsk. antagna grunder, och af
denna orsak kan jag icke underlåta att här yrka bifall till
voter:s-propos:n, motsättande mig den af Hr von Hartmansdorff
yttrade åsigt att premisserna skulle borttagas; men jag
kan, lika med Gr. von Platen, icke riktigt fatta, hvad premisserna
med voter:s-propos:n hafva för sammanhang; ty
R. o. Ad:s ledamöter komma förmodligen att rösta ensamt
öfver propos.-n och icke öfver premisserna. Hvad Const.-  Utsk., ifall nej kommer att vinna, skall åtgöra, kan R. o.
Ad. för det närvar, visst icke förutse; men det synes att
man icke kan förbjuda Const.Utsk. att utarbeta ett nytt förslag,
och att dermed inkomma, ifall icke riksdagen på ett
eller annat sätt dessförinnan skulle slutas. Om delta förslag
icke vunne Ståndens bifall, finge Utsk. inkomma med
ett nytt förslag, och på samma sätt ända till dagarnas ända,
ifall icke något blefve anlaget. Jag kan således ej annat
än bifalla den föreslagna voterts-propostn, äfven med qvarstående
af premisserna, hvilka jag icke kan finna böra blifva
föremål för beslut.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Jag bekänner
öppet, alt jag är af den tanken att ConstUtsk:s nu framställda
voter.-s-propos. utan fråga kunde af R. o. Ad. afslås;
ty då Const.Utsk. icke fästat det minsta afseende på det
villkor, som R. o. Ad. gjort för afsägelsen af sin sjelfskrifvenhet,
så är denna afsägelse en nullitet, och då Const.-  Utsk. ej det minsta velat efterkomma hvad de 3 Stånden i
anledn. af mern. K:o 3o rör:de valbarheten yttrat, så har
Const.Utsk. förfarit emot grundlagen, och således kunde ingen
rimligen fordra att man skulle votera om något som
är grundlagsvidrigt; men då utaf tendensen af de fleste talares
yttranden, som hittills ägt rum i denna fråga, tydligen
synes, alt Const.Ulskrs voterts-propos. blir antagen, så kan
jag icke afhålla mig från att uttala min önskan, att Hr Lefrens
mening åtminstone måtte blifva gällande, nemi. att
Go
Den 8 Maj f. m.
premisserna, hvilka äro alldeles oriktiga, måtte blifva underkända
af Ståndet.
Hr Hos en blad, Bernh.: Jag ei känner visserligen,
att då man laser detta betänk., ehuru det icke lyckats mig,
oaktadt jag verkligen försökt det, att fullständigt uppfatta
innehållet och meningen af premisserna, så skulle man verkligen
kunna komma till elen tanke, som en talare yttrat,
att premisserna icke hafva något alt göra med slutsatsen.
Jag skulle likväl tro, att efter vanlig logica slutsatsen val
måste vara en följd af premisserna, och så lur väl här äfven
vara af Utsk. afsedt; ehuru slutsatserna äro alltför mycket
hårda. Då nu likväl det enda Stånd, som i någon mån
hållit med Utsk., nemi. BondeSt., har godkänt Utskts förslag,
så har jag ingenting emot att bifalla Hr von Hartmansdorffs
förslag, att R. o. Ad. måtte godkänna voter:spropostn
och lägga premisserna till handlingarna.
Gr. Horn: Jag anser nödigt att ingå i en kort för
klaring
af hvad jag sednast yttrade, emedan jag trott mig
märka att Frih. Cederström gifvit åt min framställning en
oriktig tydning. Jag utgick nemi. från den simpla conclusion,
att då Const.Utsk., efter 56 och 81 §§:na Reg.Ftn, ingalunda
hade sig ålagdt att förelägga för ett förstärkt Utsk.
voter:s-propos:n om blotta grundsatser, så var det nödigt
att sådant förelädes Ståndet, för att få dess begifvande att
en preliminär votering kunde få äga runi, för att medgifva
Const.Utsk. den af detsamma begärda hjelpreda i sitt arbete.
Detta synes också verkligen i detta fall hafva varit den
åsigt, Const.Utsk. delat, hvilket är så mycket troligare, som
det uttryckligen föreskrifves i de §§, jag åberopat, alt ingen
votering i förstärkt Utsk. emot Sländernes mening och
medgifvande kan äga rum, såvida icke derigenom ett fullständigt
förslag kommer att till nästa riksdag blifva li v i laude,
för att då med ja eller nej kunna afgöras. Sådana preliminärvoteringar,
som Const.Utsk. vid denna riksdag tillåtit
sig öfver grundsatser ulan tillämpning, måste, innan denna
tillämpning blifvit godkänd så alt derom kan med ja
eller nej voteras, vara en nullitet. Jag anser således, att då
Const.Utsk., genom en ganska oförsigtigt medgifven votering,
kommit i tillfälle att utgå från en viss grundsats för
sitt arbete, så är dermed visserligen icke sagdt att delta arbete
skall lyckas för Utsk.; det återstår ännu för R. St. att
underkänna eller förkasta hela det arbete, som blir uppbygdt
på en godkänd grund; men utom denna grund kan
icke vidare vid denna riksdag arbetas. Också har jag icke
kunnat finna det minsta skäl att underkänna den votertspropos.
, som är föreslagen; men helt annat är att godkänna
grunden och att godkänna den på samma grund uppförda
byggnad. Hela arbetet är af tre Stånd underkändt; dessa
tre Stånds beslut skola ovillkorligen hafva den laga kraft,
D c 11 8 M a j f. rn.
Ci
sorn grundlagen medgifver, d. v. s. det skall görn sig gälI
a lid e i först ii i- k t Ulsk., oell det är delta som återstår; men
jng förkastar helt och hållet Coust.Ulskrs förklarande, att
det icke upphör med sina åtgärder i denna del, ulan anser
sig, pä grund af ett förut falladt preliminärt beslut, förbundet
att fortsätta med detta arbete. Derifrån fri ka I lar jag
Utsk. och tror att Ut-k. borde sjelft frikalla sig ifrån ett så
fruktlöst arbete. Jag tror, att när vi nu sent omsider komma
lill ett förstärkt Const.[Itsk:s definitiva handling, så återstår
ingenting mera i denna del för Coust.Disk. att göra.
Skulle nu Ut'k. ånyo inkomma med ett förslag i öfverensstämmelse
med 3 Stånds beslut, så skulle Coust.Utsk. ovillkorligen
vara förpligtadl all frångå de grunder, som en
gång blifvit beslutade, och detta anser jag vara ett nytt
grundlagsbrott. Jag kan således för min del icke tillstyrka
detta, utan mäste underkasta mig de voterts-propostr, sorn
här blifvit föreslagna, men med uttryckligt förklarande, sorn
blifvit här sagdt, alt 11. o. Ad. icke godkänner dessa premisser,
hvilka i sig sjelfva innehålla conclusioner som skulle
kunna binda först Coust.Utsk. alt afgifva nya förslag, och
sedan R. o. Ad. att framdeles godkänna hvad Utsk. föreslagit.
Hr Ehrenhoff, Gust. flerman: Jag biträder Frih.
Cederströms begäran om afslag, dock icke på samma grunder
som han, utan på dem, sorn Frih. Boye anfört. Jag
anser att det skulle vara en ineonseqvetis, om R. o. Ad. nu
skulle antaga en voter:s-propos., som gjorde det möjligt att
ett förslag kunde antagas, som R. o. Ad. förklarat odugligt
och onyttigt. Derföre anser jag att renaste spelet vore, att
nu afslå betänk, i sin helhet, hvarå jag anhåller om proposition.
Ilr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
godkänna den af Coust.Ulsk. i meni. JN:o io5 föreslagna
voter:s-pro position.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
öfverröstat nej.
Hr Ehrenhoff samt Hr von Hartmansdorff begärde
votering, den sednare under anhållan all hans framställda
förslag måtte blifva contra-proposition.
Hr Frih. o. Landtm, yltrade, att om han rätt fattat
Hr von HartmansdorfFs förslag, hade det varit, att R. o.
Ad. skulle godkänna voter:s-propos.'n, och att Ståndet skulle,
utan att lemna afseende åt Utskts yttrande i öfrigt, lägga
det till handlingarna. Hr Landtm, trodde icke, alt den
propos., han framställt och han ansett vara med ja besvarad,
på något sätt vore deremot stridande.
Hr von Hartmansdorff: Om icke Hr Landtm, fin
-
Ga
Den S M ii j f. m.
ner den gjorda propos:n stridande emot mitt förslag, torde
della, såsom elt tillagg, få framställas tillsammans med proposln,
då vi måhända kunde undvika en votering. Min
framställning var den, att R. o. Ad. måtte godkänna voter:sproposm
med uteslutande af premisserna, hvilka endast borde
läggas till handlingarna.
Hr Ehrenhoff: Då äfven jag begärt votering, så
anhåller jag att min begäran om afslag äfven måtte komma
i fråga lill contra-propos., och alt emellan Hr von Hartmansdorlfs
förslag och mitt votering måtte anställas till bestämmande
af hvilketdera hör blifva conlra-proposition.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det lian ej kunde finna
annat, än att, örn R. o. Ad., på sätt lian trott sig finna,
godkände den af Const.Utsk. föreslagna voter:s-propos., propos.
sedan kunde lill R. o. Ad. framställas å det tillägg, att
ljtsk:s yttrande i öfrigt lägges tili handlingarna utan vidare
åtgärd. Hvad åter anginge den af Hr Ehrenhoff begärda
propos. till afslag å Const.Utsk:s föreslagna voter:s-propos.,
så ansåg Hr Landtm, sig af Puksd.Ordnls och Reg.Ftns föreskrifter
förhindrad att den framställa.
Hr Lefren: Jag har under discussionen yrkat ett be
stämdt
ogillande af de premisser, som här finnas tecknade,
sidan 7 och början af sidan 8; men för att icke nu besvära
med en dubbel votering, instämmer jag med Hr von Hartmansdorffs
lindrigare sätt att uttrycka samma sak, men anhåller
på det aldrahögsta, alt det mätte på samma gång i
samma propos. och i samma beslut, som godkänner volertspropostn,
blifva inryckt, och icke komma efteråt; ty då
blottställer man sig för samma faror, som förut, alt man ej
vill anse R. o. Åd:s beslut såsom det blifvit fa lindt, utan på
ett annat sätt. Jag afstår således från begäran om propos.
å den mening jag först framställt, men jag afstår icke utan
votering från min begäran örn att i samma beslut, som gillar
voter:s-propos:n, måtte uttryckas att R. o. Ad. icke instämmer
i premisserna.
Hr Lagerheim: Jag delar i allt den mening, som
den siste talaren här yttrat, och har således intet vidare att
tillägga, än att i samma propos., hvaruti voter:s-propos:n godkännes,
äfven den bestämda tanke må yttras, att man i detta
godkännande likväl icke inbegripit premisserna.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag vill blott hem
ställa,
0111, då voter;s-propos:n godkännes och deruti inga
premisser finnas, man i något fall skulle kunna anses hafva
bifallit premisserna. Detta är icke min tanke, och således
behöfves, såsom Hr Landtm, äfven nämnt, icke något beslut
öfver premisserna.
Hr Rosenblad: Hela den dilemma, hvaruti Const.-
Utsk:s-frågan vid denna riksdag kommit, härleder sig der
-
Den 8 Maj f. m.
G3
ifrån, att man i Consl.Utsk. icke gifvit akt på eller ock undertryckt
de stora majoriteternas mening, och att man gjort
en liten obemärkt slingerbult, om jag så får uttrycka mig.
Då man genom de af Consl.Utsk. i denna fråga först framställda
voter:s-propos:r kommit i ett tvetydigt förhållande,
torde det vara förlåtligt, om R. o. Ad:s stola och ofantliga
majoritet icke låter taga från sig önskan att, då man godkänner
voterts-propostn, åtminstone med alla sorters o uttryckligen
ogilla de framställda premisserna.
Sedan Ur von Hartmansdorff nu skriftligen aflemnat sitt
förslag till contra-propos., bIef det uppläst och af R. o. Ad.
såsom contra-propos., antaget, så lydande:
Vinner nej, godkänner Pi. o. Ad. sjelfva voter:s-propos:n,
men med uteslutande af premisserna dertill, hvilka R. o.
Ad. finner endast böra läggas till handlingarna.
Gr. Horn: Jag vill blott till prof. bafva än förd t, att
jag icke anser den nu antagna conlra-propos:n uttrycka hvad
jag egentligen hade önskat att R. o. Ad. skulle yttra, ty alt
liigga betänk, till handlingarna blir i alla fall en följd äfven
af bifall till ja-propos:n.
Frih. Rehbinder instämde med Gr. Horn.
Frih. Cederström: Jag anhåller att lill prot. få för
klara,
att jag icke är i tillfälle att kunna votera hvarken
ja eller nej vid denna votering, emedan jag bestrider lagligbeten
af nej-propos:n i Utsk:s förslag, och den finnes inbegripen
i båda proposma.
Gr. von Platen förenade sig med Frih. Cederström.
Frih. Boye, Fredr.: Jag kan icke underlåta att för
ena
mig med Frih. Cederström, men tycker att saken är
obetydlig.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition
:
Den som godkänner den i Const.Utsk:s mern. N:o io5
föreslagna voter:s-propos,. voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, godkänner R. o. Ad. sjelfva voter:s-propos:n,
men med uteslutande af premisserna dertill, hvilka R o. Ad.
finner endast böra laggas till handlingarna.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 3i.
Nej — G8.
II. Ex. Hr Gr. De la Gardie, Jacob: I följd af
64
Den S Maj f. in.
del förtroende R. o. Ad. behagat visa mig atl välja mig till
ordförande i Ridd.direclrn, hafva flere af de ledamöter, soin
här i Slockholm nästa år ämna sammanträda med andra
veltenskapsmän från Sverige, Norrige och Danmark, vändt
sig till mig med förfrågan om de kunde fa begagna Riddarhussalen
såsom samlingsrum vid deras sammankomster. Ridd.-  dirrcl:n liar visserligen, enligt sin instruction, rättighet att
bifalla framställningar af sådan beskaffenhet, men dä den
för det närvar, har den lyckan att hafva sina principaler
bär närvar., har dea trott sig böra hos dem sjelfva anhålla
om bifall till den gjorda begäran. Jag tror icke det kunna
bestridas alt ändamålet är godt, och får således anhålla om
propos. till ett sådant bifall.
Hr Rosenblad, Bernh.: Det lär visserligen icke
kunna vara mera än en gemensam röst hos alla att med
mycket nöje lemna detta rum till i fråga var. sammanträde,
men dervid borde likväl det förbehåll göras, att denna
begäran förfaller, ifall icke R. o. Ad. nästa år vid den tiden
skulle vara åtskiljde, hvilket väl skulle kunna hända, ifall
icke ja vinner vid den förestående voteringen i förstärkt
Const.Utsk.; ty i sådant fall kunna vi lå sitta och en gång
i hvaije vecka emottaga förslag från Consl.Utskottet.
II. Ex. Hr Gr De la Gardie: I anledn. af den an
mäikn.
, som enskildt till mig blifvit gjord af en ledamot, att
jag undei låtit anhålla att Riddarhussalen för det ifrågasatta
ändamålet skulle få begagnas kostnadsfritt, får jag, jemte
framställande af denna begäran, nämna, att sammanträdet
kommer alt äga rum sommartiden, så att ingen eldning kommer
i fråga.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att
tillåta de nästa år här i Stockholm sammanträdande lärde
atl, såvida riksdag då ej inträffar, kostnadsfritt få begagna
Riddarhussalen till hållande af sina sammankomster.
Ånyo föredrogs och bifölls StatsUtsk:s den 3o sisth April
och den 5 dennes på borde lagda mern. N:o 497» mef! ytterligare
förslag till reglemenlariska föreskrifter för Riksg.-  cont:s framtida förvaltning.
Ii. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lör
D e ii 8 M j e. m.
65
Lördagen den 8 Maj .84..
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot.utdr. för denna dag f. m.
Till pröfning företogs Lag- saini Allm. Besvärs- och
F.kon.Utsk-.ns den 3o sisth April och den 5 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 71, i anledn. af erhållen återremiss å
Ulskins betänk. N:o 34, ang:de väckta motioner om förändring
af landtmäteritaxan.
Frih. Cederström, Jacob: Ulsktn hafva helt knapphändigt
afviltrat ifrån sig de emot det förra belänk. så väl
inom detta Hus som hos BondeSt. gjorda anmärkn:r, och
TJtsktn hafva i sitt första betänk, lika summariskt behandlat
frågan. Utsktn hafva likväl uppfattat en annan sak, nemi.
rättigheten att uppgöra accorder med landtmätare för deras
förrättningar. Denna rättighet kunde vara nyttig i den
händelse, att icke skiftesstadgan tvang hela sämfälligheter
att underkasta sig skifte, om den minsta lägenhet i en samfällighet
det yrkar. Om, säger jag, detta vöre borta, och
den som skifta ville ägde vitsord för att få sin del utbruten,
så skulle jag icke hafva något emot accorder; men i det
skick, hvaruti skiftesstadgan sig nu befinner, kan jag ej annat
än afstyrka detsamma, äfvensom jag ej kan annat än
underkänna livad som yttras om obelåtenheten, hvarför jag
anhåller om afslag å Ulsk:ns begge betänkanden.
Hr Lagerstråle, Gustaf Ludolph: Om jag erkänner,
att det ligger någonting oegentligt i uttrycket alt obelålenheten
vore allmänt erkänd, utan alt tillika uppgifves
hvilka stadganden, som dermed afses, anser jag likväl det
gjorda förslaget att accorderna må få blifva fria vara både
lämpligt och nyttigt. För närvarande är rättigheten att afstilla
accorder inskränkt på två sätt, nemi. att accordet icke
får öfverskrida taxan, oell att accordet skall uppgöras efter
de grunder, hvarpå sjelfva landtmäteritaxan livi lar. Sknla
accorder kunna blifva nyttiga, så är det nödvändigt, alt de
som accordera, må äga rätt att derför nyttja så enkla grunder
alt de sjelfva lätt kunna controllera arfvodels uträknande
efter dem. Huruvida åter ett förbud i detta afseende
vore nyttigt, synes bero på jordägnrnes i allmänhet insigt
alt bedömma ett accords förmånlighet eller icke. Utsk:n
hafva föreslagit en controll, nemi. den att landtmätare ska II
vara pligtig att redogöra för grunderna och uppgifva i runda
summor huru arfvodet efter taxans högsta neli lägsta beräkning
skulle utfalla. Om ej detta stadgande ensamt anses
tillräckligt alt förekomma missbruk, så kunde andra con2
5 H. q
66
Den 8 Maj c. ra.
trollér tillika föreskrifvas, t. ex. att landtmätare bor, vid
fråga 0111 accords träffande, äfven uppläsa taxan. Sådana
detaljer anser jag dock ej behöfligt att nu fästa sig vid, emedan
de kunna tilläggas vid frågans ytterligare behandling
innan den af K. M. afgöres, hvaremot jag anser det vara
af desto större vigt att få veta, huruvida Representationen
anser att accorder böra vara fria eller icke fria, och anhåller
derför om propos. till bifall å Utsktns betänkande.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Det torde måhända
anses förmätet att yttra sig i motsats till en man af yrket}
men jag gjorde redan anmärkn:r då betänk. Wto 34 första
gången förevar, och anser mig nu, enär Utsktn icke derpå
fästat något afseende, böra dem till en del upprepa. 1 Utsktns
förslag innehållas tvänne liemställanden lill beslut — ito att
"R. St., med anmälan om de emot landtmäteritaxan framställda
anmärkntr, måtte hos K. M. i underd. anhålla, det
nämnda taxa må underkastas ett förnyad t öfverseende och
de förändringar deruti vidtagas, som af billighet och behof
påkallas.” Hvilka äro dessa förändringar? Det hafva Utsktn
icke uppgifvit, utan säga tvertom, sedan de omförmält inotionärernes
framställningar, ”att Utsktn, som till bestämmande
af sitt omdöme jemväl inhemlat sakkunnige personers
yttrande, härigenom det utlåtande i ämnet meddela, att
Utsktn väl funnit de af molionärerne anförda exempel icke
egentligen gifva stöd åt de gjorda anmärkntna emot landtmäteritaxan,
enär betalningen icke är bestämd för hvarje
ägofigur, utan för hvarje tunnland, det må innehålla flera
eller färre ägofigurer, och arfvode! af i rtdr btco för 1000
alnar innefattar icke allenast mätning af vägar och hägnader,
utan äfven deras taxering och delning, sammanträden
med delägare och prolocollers författande i concept, samt
anses, oaktadt dertill bör erläggas 8 sk. btco för hvarje delägare,
lemna så ringa förtjenst åt landtmätaren, då delägarne
äro många, att desse sjelfmant tillskjutit gratificationer,
för att någorlunda ersätta hans besvär; men då obestridligt
är, att en allmän obelåtenhet med denna taxa äger rum,
och att densamma är för jordägarne tungt tryckande, mindre
måhända genom att vara i allmänhet för hög i sina
bestämmelser, än genom ofullständighet och tvetydighet i
grunderna för beräknandet af kostnaderna, anse Utsktn angeläget,
att anledningarna till missnöjet undanrödja?.” Om
man förklarar sig missnöjd, så bör man veta hvarför roan
så är. Eljest är det, såsom jag tog mig friheten säga förra
gången, likaså beskaffadt med Utsktn och skall blifva det
med Ständerna i allmänhet, som med en okunnig menniska,
hvilken klagar öfver att vara sjuk, och hvilken, på tillfrågan
hvari sjukdomen består, icke vet att derför redogöra, utan
svarar att han har ondl i hela kroppen. Det är just detsamma,
som Utsktn nu säga om landtmäteritaxan. Jag hem
-
Den 8 Maj c. m.
slnHer, om det är Ständerna värdigt n11 så förfara. Jag kan
oj råda R. o. Ad. dertill, utan anhåller att Ståndet mätte
nfslå Utskrns framställning. Angtde det andra eller sednare
förslaget, att Ständerne borde uttrycka den åsigt, att fria accord
mellan jordägare och landtmätare skulle tillåtas, halden
föregående talaren redan anmärkt, att accorden ej få
öfverskrida taxan, eller att de ej få vara högre, men väl
fägre än densamma. Hvad innebär åter detta? Jo, detsamma
som apothekaretaxan, att utöfver henne får man ej betala,
men väl derunder. Ett sådant förhållande måste ingifva
alla den tanken att taxan är för hög, emedan en apothekare
kan, utan skada, lemna medicamenter för bättre
köp, än taxan utsätter. Af samma skäl måste äfven landtmäterilaxan
vara för hög. Jag betviflar att de fleste af allmogen,
som begagna landtmätare, hafva insigt nog till att
uppgöra accord med landtmätarne så, att accorden blifva
fördelaktigare för de betalande, än sjelfva taxan. Jag afstyrker
således bifall äfven till denna sednare del af förslaget.
Är taxan för hög, och de embetsman, som äro vid
Geneial-Iandtmätericontoret anställde, ej kunna neka att så
är, bör rättelse i detta afseende begäras hos K. M. Men
att Ständerne skulle på måfå göra en framställning sådan
som denna, anser jag vara alldeles onyttigt och opassande,
hvarför jag anhåller om afslag å detta betänkande.
Hr Lagerstråle: Jag måste hafva uttryckt mig mycket
otydligt, då jag förra gången hade ordet, eftersom Hr
von Hartmansdorff misstagit sig om min mening. Den nuvarande
taxan innehåller just att accorder medgifvas, men
under taxan, hvarjemte den bestämmelse deruti finnes, alt
om ett accord uppgöres, så skall det ske på samma grunder
som taxan utstakar. Sådant detta stadgande nu är, anser
jag icke att det gagnar, hvaremot fria accorder skulle blifva
destomera gagneliga, emedan taxan, då den skall uppgöras
efter de resultater, som blifva upptagna och synliga i
beskrifningen till chartan, ej kan uppgöras så att landtmätaren
ej i många fall skall få för litet och i andra för mycket.
När taxa finnes, står det en hvar fritt att ingå accord;
men att förhindra accorder, hvarigenom ömsesidig belåtenhet
kan uppstå, anser jag ej vara rätt. Jag skulle således
önska, att R. o. Ad. ville bifalla den del af betänk., som
innehåller tillstyrkan att accorder mätte blifva fria, såsom
ett medel att jemka taxan.
Frih. Cederström, Thure: Om jag hade varit närvarande
när de sammansatta Utsk:ns betänk. N:o 34 första
gången föredrogs, så skulle jag ej underlåtit att framställa
de anmärkntr emot den nuvar. taxan, som jag funnit bort
blifva föremål för Utsktns bepröfvande; men då sådant icke
skett och Utsk.-ns betänk, nu för andra gången är inne, och
det nu ej är lämpligt att framställa anmärk n:r deremot, så
GS
Dun 8 Maj e. m.
vill jag derifrån afstå, förenande mig med deni soin begärt
afslag å betänk., derföre, att om landtmätare skulle tillåtas
att få ingå i aceorder oell taga betaldt utöfver livad taxan
innehåller, så skulle allmogen blifva mycket lidande, emedan
den ej har insigt att bedöm ma huru mycket en landtmätare
bör hafva för en förrättning, och denne troligen ej
underlåter att taga betalning utöfver taxan, hvilket händer
nu fastän bestämd taxa finnes: detta bevises bäst af de
inånga rättegångar, som vid häradsrätterna afdömmas öfver
af landtmätare för deras förrättningar för högt beräknade
arfvoden; derföre, och som jag tror att Utsklns förslag endast
skall leda till fördel för landtmätarne, yrkar jag afslag
derå.
Hr Lagerstråle: Jag vill blott anmärka, att hvad
Frih. Cederström, Thure, yttrat, synes just bevisa behöfiigbeten
af fria accorders medgifvande för att undvika rättegångar.
I öfrigt anhåller jag att Hr Frih. o. Landtm, ville
dela proposm i sine delar, hvaraf den första må omfatta
Utskms klagan öfver obelåtenheten med den nuvar. taxan,
och dem, sednare, tillstyrkandet af fria aceorder.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att betänk. N:o 71 endast
innehöll ett vidblifvande vid Utskms i betänk. N:o 34
framställda förslag. Då nu en ledamot begärt, att detta
måtte, vid proposms framställande, delas; hemställde Hr
Landtm,, om R. o. Ad nu behagade bifalla första delen deraf,
eller all R. St., med anmälan om de mot landtmäteritaxan
framställda anmärkmr, måtte hos K. M. i underd. anhålla,
det nämnda taxa må underkastas ett förnyadt öfverseende,
och de förändringar deruti vidtagas, som af billighet
och behof påkallas.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna, att ja
öfverröstat nej.
Hr von Hartmansdorff begärde att få veta hvad
beslut de öfriga Stånden faltat i anledn. af utlåt. M:o 71.
Undert. Ridd,Secret. tillkännagaf, att ingen underrättelse
derom ännu från något af RiksStm ankommit.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition;
Den
sorn bifaller den delen af Lag- och Ekon.Utskms
i betänk. N:o 34 framställda förslag, som angår en und. anhållan
till K. M. 0111 landtmäteritaxans öfverseende, voterar
ia»
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslås ofvannämnda del af ifrågavar. förslag.
Den 8 Maj e. m.
<>9
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 14.
Nej — iq.
Hr Frib. o. Landtm, hemställde nu, om R. o. Ad.
behagade bifalla sednare delen af Utsk:ns förslag, eller att
R. St. böra uttrycka den åsigt i afseende på fria accorder
emellan jordägare och landtmätare, sorn af Utsk:n i betänk,
blifvit framställd.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Uppå derefter framställd propos. blef nyssnämnda sednare
del af förslaget af R. o. Ad. afslagen.
Vidare föredrogs Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:ns den 3o sisth April och den 5 dennes på bordet lagda
mern. N:o 72, i anledn. af RiksSt:ns beslut i afseende
på förslaget till förnyad förordning, angrde grunderna och
villkoren för hemmansklyfning, samt afsöndring af jord eller
andra lägenheter lian hemman.
R. o. Ad. heslöt att detta mål skulle punktvis pröfvas.
1 cap. 2 §:n.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: För att
icke upptaga tiden med något vidlyftigt ordande i afseende
på Ulskins förklaring, som skall vara en motbevisning till
hvad R. o. Ad. beslutat, torde det göra tillfyllest att erinra,
att BorgareSt., på R. o. Ad:s inbjudning, antagit samma ordställning,
som R. o. Ad. för sin del beslutat och hvilken
LJtskm förmoda att detta Stånd nu skall frånträda. Det
torde således icke vara lämpligt att ingå på Utsk:ns inbjudning,
utan vara bäst att qvarblifva vid det en gång fattade
beslutet samt godkänna voter:s-propos:n.
Hr Palmcrantz, J o h. Mauritz: Då den föregå
ende
talaren endast yttrat att R. o. Ad. borde vidblifva sitt
förra beslut, utan alt hafva vederlagt de skäl, som Utsk:rr
för sin inbjudning anfört, föreslår jag att Ståndet ville antaga
samma inbjudning. Jag finner ej skäl att begagna främmande
ord i en författning, då man så lätt, som i förevarande
fall är händelsen, sådant kan undvika.
Frih. Cederström, Jacob: Jag ber att få fästa den
föregående talarens uppmärksamhet derpå, att orden "utskylder”
och ”allmänna onera” äro lika användbara,
men beteckna ej detsamma; ty uttrycket ”allmänna onera”
innefattar något mera än ”utskylder,” och derföre bör termen
”allmänna onera” bibehållas. Jag tillstyrker antagande
af voter;s-propos:n.
Hr von Hohenhausen: Jag vill blott erinra, att om
denna sak taltes nära i tre timmars tid, då ärendet förra
1°
Den 8 Maj e. m.
gången förevar innan R. o. Ad. faltade sitt beslut, hvarföre
jag tycker det ej vara skäl att derifrån vika, då Utsk:n
ej kunnat uppgifva något skäl till ett sådant afvikande.
I anledn. af begäran utaf Hr von Hartmansdorff,
Aug., att få veta hvad beslut RorgareSt. öfver denna punkt
af mern. N:o 72 fattat, tillkännagaf undert. R i d d. Se c r e t.,
att ingen underrättelse från något af RiksStm ännu ankommit
rör.‘de deras beslut öfver detta memorial.
Hr von Hartmansdorff: Så vidt jag vet är ingen
fråga förhanden, för hvilken förstärkt Ekon.Utsk. skulle behöfva
väljas och rösta. Jag underställer delta Högh Stånd,
om den fråga, som nu utgör föremål för öfverläggning, är
af den vigt att hon bör vålla den tidsspillan, som val af ett
förstärkt Ekon.Utsk. och dess omröstning förorsaka. Den
ena af förevar, frågor är den, om man skall begagna ordet
”underhållas” i stället för att ”hafva sin bergning.”
Ingen måtte anse detta vara af sådan vigt, att man bör
göra så stora tillrustningar derför. Den andra frågan är,
huruvida man skall säga ”ut sky Ider” eller ”allmänna
0 nera.” Konungen har i sitt förslag begagnat ordet ’'utskylder.
” När Konungen trott sig kunna göra det, så tyckas
Ständerne lämpligen kunna begagna samma uttryck,
utan att fästa den stora vigt vid orden ”allmänna onera,”
som här yrkas. Jag tror mig hafva sagt detta när saken
förra gången förevar, förnyar detsamma nu och anhåller att.
R. o. Ad. ville antaga inbjudningen, då man komme lättast
ifrån all onödig tidsutdrägt med val och omröstning.
Hr von Hohenhausen: Jag trodde att den striden
inom R. o. Ad. skulle vara slutad, och hemställer, huruvida
det är lämpligt att vi nu frångå vår mening, innan oss
blifvit bekant huru BorgareSt. beslutat häröfver, då detta
Stånd just till följd af inbjudning instämt i R. o. Ad:s förra
beslut. För öfrigt får jag anmärka, att det ej är blott för
denna fråga, som ett förstärkt Ekon.Utsk. erfordras, emedan
här äro ganska många punkter alt votera öfver.
Hr Rosenblad, Bernh.: Det var jag som föreslog
att R. o. Ad. skulle begagna orden ”hafva sin bergning”
1 stallet lör ordet ”underhållas” och framställde gilltiga
skäl för delta utbyte. Jag förblifver visserligen vid den
tanken, att detta uttryck är riktigare; roen då numera två
Stånd antagit den förändring i 3 §:ns redaction, som jag likaledes
föreslagit och som gör det mindre vigtigt alt hafva
denna § litet sämre eller bättre redigerad, så, ehuru jag visserligen
förblifver vid den egenkära tanke, alt den af mig
föreslagna samt af R. o. Ad. godkända redactionsförändringen
är bättre, likväl, och då detta icke under nuvar. förhållanden
kan verka så menligt som det förut synts, samt
för alt undvika behöflighelen alt välja förstärkt Ekon.Utsk.,
D c 11 8 Maj c. m.
stall jag för min del ej hafva något emot alt R. o. Ad. antager
inbjudningen.
Frih. Cederström, Jacob: Jag trodde det vara öfverflödigt
att bär upptaga till vederläggning hvad Utsk:n
behagat yttra i afseende på bemärkelsen af allmänna onera,
samt att det vore för R. o. Ad. klart, att med denna term
förstodes alla slags servituter; men då jag hör att Hr von
Hartmansdorff anser det vara likgilltigt att behålla förenämnda
term i stället för ”utskylder,” så får jag fästa
uppmärksamheten på att TJtsk;n, tverlemot verkliga förhållandet,
tillåtit sig att säga det allmänna onera utesluta vissa
enskilda servituter och bördor, såsom frälseräntans utgörande
m. m., hvilka äro vid en del hemman fästade. Hvad vill
detta säga annat, än att Utsk:n icke känna hvad med allmänna
onera förstås i Svensk kameral-lagstiftning? Det finnes
ej något slags servituter, som ej äro inbegripna i uttrycket
allmänna onera, hvarmed förstås byggnadsskyldighet,
skjutsskyldighet, rustningsskyldighet, m. e. o. alla slag af skyldigheter,
som hemman i Sverige åligga kunna. Nåväl! när
Utskm genom en på sidan om förhållandet framställd fras
vill låta förstå, att det kan vara likgilltigt hvilken term som
begagnas, anser jag det vara af vigt, att R. o. Ad. tillrättavisar
de Högh Utskm derigenom, att R. o. Ad. vidblifver sitt
beslut, såsom stående i öfverensstämmelse med verkliga förhållandet
och bibehåller termen ”allmänna onera.” Det skälet
att ordet ”utskylder” blifvit begagnadt i den K. proposm
betyder ingenting; ty en term kan likaväl oriktigt begagnas
i en K. propos., som i ett Utsk:s betänk., och Konungen
har ej på detta ord gifvit någon definition, som står i strid
med förhållandet. Jag tillstyrker att R. o. Ad. måtte vidblifva
sitt beslut.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga den till Ståndet gjorda inbjudning.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att nej
öfverröslat ja.
Uppå derefter framställd propos. blef voter:s-propos:n
af R. o. Ad. godkänd.
i cap., 3 §:n.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att i denna punkt, såvidt
han erinrade sig, vore ett tryckfel; här stöde nemi.—
”kan en åbo af andra orters allmänna näringar” etc., då
det borde heta — ”andra orters allmänna näringar” etc.—
och torde R. o. Ad. i öfrigt finna, att Utsktns yttrande i denna
del icke erfordrade någon åtgärd.
i ca p., 8 §:n, i mom.
Hr von Hohenhausen: Det synes mig besynnerligt
72
Den 8 Maj e. m.
att Utsk:n har förklara en sak vara förfallen, när R. o. Ad.
oell ett annat Stånd antagit denna sak genom beslutad förändring
af en §. Ulskrn säga — ”Då emedlertid detta tillägg
icke blifvit af de öfriga tvänne Stånden godkändi, men
§:n eljest är volden af samtliga RiksSttn gillad, lärer frågan
om nämnda tillägg komma att förfalla.” Det är just oell
endast med denna förändring, som R. o. Ad. bar antagit
den §:u, oell ingenting berättigar TJtsk:n att förklara luiru
R. o. Ad., tillägget förutan, beslutat, d. v. s. förklara det
annorlunda än del blifvit fatladt. Inom de förenade Bancoocli
LagUtsktn liar belt nyligen en fråga varit före om
privatbanklagen. PresteSt. hade i afseende derå antagit ett
särskildt mom. till en §, hvilket dock ej gjorde någon förändring
inne i §:n, såsom här är händelsen; likväl ansågo
sig de förenade Banco- och LagUtskln icke kunna förklara,
att PresteSt. obetingadt antagit en §, vid hvilken Ståndet
hade gjort ett tillägg af ett nytt morn., enär nämnda Slånd
dervid möjligen kunde hafva fästat som villkor att få sitt
antagna mom. tillsatt. Nu har R. o. Ad. antagit ifrågavar.
§ med förändring, och ett annat Stånd har på skedd inbjudning
äfven antagit samma förändring, de öfriga Stånden åter
godkänt §:n oförändrad; således hafva tvåj Stånd stannat
emot två, hvadan och då frågan ej kan förfalla, emedan
samtliga RiksStm beslutat här insätta en § iner eller mindre
öfverensstämmande med hvad Utskrn föreslagit, måste jag
yrka återremiss, på det att Utsk:n må uppsätta och till
Stånden inkomma med förslag till voterts-proposition. — Frånträder
det Stånd, sorn förenat sig med oss, d. v. s. BondeSt.,
sitt beslut, då blir förhållandet annorlunda, nemi. 3:ne RiksSt:s
bifall till Utskins förslag; men intilldess, och om så ej
sker, anser jag det vara ett Utsktns åliggande, att i denna §
uppsätta och afgifva voterrs-propos., i hvilket ändamål, sade
jag, återremiss af mig begäres.
Frih. Cederström: Lika med den sista talaren får
jag yrka att voter:s-propos. måtte uppsättas i anledn. af de
skiljaktigheter, som förefinnas emellan de fyra Ståndens beslut
i denna §. Alla fyra Stånden hafva beslutat, alt den
8- §:tis i mom. skall finnas, och frågan derom kan således ej
förfalla, hvadan Utsk:n förbisett stadgandet i y5 §:n Riksd.-  Ordn., som i slutet lyder så här — ”är åter frågan af sådan
beskaffenhet, att den ej kan förfalla, gånge såsom i 173
§:n stadgadt är.” Det faller af sig sjelft, att när en § skall
finnas, men två Ständ stannat emot två i afseende på texten,
så måste votering anställas emelian de begge alternativen,
hvarför det ej heller går an att säga, att, emedan en
af tvänne Stånd i §:n gjord förändring eller tillägg icke
blifvit af tvänne Slånd godkänd, men §:n i öfrigt blifvit af
alla fyra Stånden antagen, frågan om förändi ingen eller
lil
-
Den 8 Maj e. ra.
73
tillagget skall förfalla. Men jag tror ej att återremiss kan
vara af behofvet påkallad, utan att man bara helt simpelt
kan ålägga Utsktn att uppsätta och till Stånden afgifva förslag
lill voler:s-propos. i öfverensstämmelse nied de olika
besluten.
Hr Palmcrantz: Man bar sagt, att Utsk:n orätt förfarit,
då de icke uppställt voterts-proposUi ang:de redactionen af
8 §:n i morn., enär två Stånd beslutat e.t tillägg dertill af
orden ”för högst fem år”, som de öfriga två Stånden
deremot icke godkänt. Visserligen medgifver äfven jag, att
brist bade varit, om Utsk:n uppgjort och afgifvit en votertspropos.
i nämnda afseende; men då detta ej skett och jag ej
kan inse den stora vigten deraf, att just till 5 år bestämma
hvarje sockennämnds tjenstgöringstid, enär denna nämnds
göromål ovedersägligt korinne att erfordra en ännu längre
tids erfarenhet, så finner jag icke heller oundvikligen nödvändigt
alt genom votering afgöra berörde redaclions skiljaktighet,
helst ifrågavar. tillägg allt för- gerna kan uteslutas
eller förfalla och 8 §:ns i mom. blir det oaktadt lika riktigt.
Till förekommande af den tidsutdrägt och omgång, som
en votering i förstärkt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk. måste
medföra, anhåller jag således, alt R. o. Ad. matte Inta
bero vid Ulsk:ns åtgärd och lägga betänk., så vidt det rörer
8 §:n i moni., till handlingarna.
Frih. Gederström: Den siste värde talaren har ett
eget sätt att tillämpa grundlagen. Att lägga 8 §:n i mom.
till handlingarna, skulle efter vanlig form betyda detsamma
som alt §:n skulle ur lagen försvinna. Nu hafva deremot
alla fyra Stånden beslutat att samma § skall finnas, och det
vore således otillständigt att lägga densamma tili handlingarna.
Det är klart sorn dagen, att när två Stånd stannat
emot två i fråga om redactionen, så skall ock afgöras hurudan
denna redaction skall blifva, oell det sker genom förstärkt
Ulsk. efter y j §:n. På sådan grund förnyar jag min
anhållan det R. o. Ad. måtte besluta att ålägga Utsk:n att
uppgöra och lill RiksStm öfverlemna voterrs-propos. på de
begge alternativa besluten, för alt skilja dem emellan.
Hr Palmcrantz: Jag har icke, som jag tror, yttrat
någon önskan derom att 8 §:n r mom. skulle läggas till handlingarna,
utan att Ulsk:ns förslag, så vidt det rörde ifrågaställd
förändring af nyssnämnda § och morn., skulle läggas
till handlingarna, emedan frågan om tillägg dertill förfallit.
Den nu föredragna punkten blef af R. o. Ad. återremitterad.
i ca p., 8 § : n , 3 mom.
Hr von Hohenhausen: Jag anser mig, för att icke
onödigtvis förspilla tiden med någon discussion, endast böra
a5 H. to
74
D e n 8 Maj e. ra.
anhålla, det behagade R. o. Ad. vidblifva sitt beslut i denna
punkt, hvilket beslut BorgareSt., till följe af R. o. Ad:s derom
gjorda inbjudning, biträdt, och alt R. o. Ad. således
ville godkänna den föreslagna volerts-propositionen.
Hr Palmcrantz: Då under discussionen om författ
ningen
ang:de hemmansklyfning och jordafsöndring, 8 §:n 3
mom. deraf förevar, gjorde R. o. Ad., uppå Hr von Hohenhansens
förslag, till ifrågavar. morn. det tillägg, som nu
fora nied t ifrågavar. inbjudning. Jag bestred då oell bestrider
ännu behofvet att införa en sådan tillsats lill morn., sorn
R. o. Ad. beslutade, emedan det naturligtvis icke rimligen
kan komma i fråga att en nämnd afgifver sitt utlåt, i fråga
om en hemmansdels besultenhet, innan beskaffenheten af hemmansdelen,
hvarom utlåt, skall meddelas, blifvit af nämnden
fullkomligen känd, denna kännedom må nu ägas på förhand
eller vid tillfället inhemtas genom besigtning å stället. Det
är på detta skäl, som jag ej kan finna annat än obehöflig!;
att säga det undersökning ovillkorligen bör ske, äfven i den
händelse att nämnden har full kännedom om ett hemmans
beskaffenhet. Jag anhåller alltså att R. o. Ad. måtte antaga
inbjudningen.
Frih. Cederström; Den siste talaren, sorn anser det
vara lämpligt att frångå det af R. o. Ad. redan fattade beslutet
och bibehålla orden ”om så nödigt pröfvas”, bär
förbisett de olägenheter, som deraf kunna uppkomma, eller
att i de flesta fall ingen undersökning alls komme att ske,
utan att vederbör, taxeringsman troligen komme att i en
krogstuga eller i någon annan stuga sitta och bedomina
hvad de aldrig sett, och sålunda godtyckligt. Jag anhåller
att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt beslut och godkänna voterrspropositionen.
Hr Palmcrantz: Den siste värde talaren har fram
kastat
som skäl till afslag å den gjorda inbjudningen, att
missbruk skulle kunna äga rum, i händelse redactionen blefve
sådan som Utsk.Ti densamma föreslagit. Det torde väl
vara obestridligt, alt något utlåt, öfver en hemmansdels beskaffenhet
icke kan uppgöras, utan att man äger kännedom
om densamma. Om denna kännedom är förut förvärfvad
eller förvärfva* genom besigtning, måtte väl komma på ett
ut. Äger man fullständig kännedom om ett hemman, så vet
jag ej hvartill ytterligare undersökning skall tjena, hvilken
endast komme att ådraga henunansinnehafvaren betydlig och
onödig kostnad. Är det afgifna utlåt, i fråga om en hemmansdel*
besuttenhet ofullständigt eller icke tillförlitligt, eller
undersökning eljest ansedd nödvändig, lärer vederbör, domstol
ej underlåta att om en sådans anställande förordna, hvartill
domstolen ju har fullmakt.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga dan gjorda inbjudningen.
Ropades nej.
D c ii 8 Maj e. m.
Uppå derefter framställd propos., blef den förslagna
voter:s-propos:n af R. o. Ad. godkänd.
i cap., g §:n, i mom.
Inbjudningen antogs och den föreslagna redactionen
godkändes.
i cap., i §:n.
Denna punkt ansågs icke erfordra någon åtgärd.
1 cap., 4 §: 111 1 morn.
Inbjudningen blef icke antagen, men voterts-proposai
godkändes.
2 cap., 4 2 mo m<
Ansågs icke erfordra någon åtgärd.
2 cap., 5 §:n.
Hr von Ho lien Ii ausen: På skäl som jag förut an
fört,
anhåller jag att denna § malte återremitteras, i ändamål
att voterts-propos. matte uppställas.
Denna punkt blef af R. o. Ad. återremitterad.
2 cap., 7 §:n, i mom.
Hr von Hohenhausen: Jag tror alt det förtydligan
de,
som vinnes genom insättande of orden ”utarrendera
eller”, är behöfligt, helst det är troligt, att den utsträckta
tydning, som Utskrn här behagat göra, icke torde allmänneligen
af domare eller andra göras. När en lag skrifves, bör
den vara klar, och ovisst är örn domare skola anse ordalaget
— ”en afsöndrad upplåten jord, med åsatt afgäld” — vara
alldeles synonymt med utarrenderad jord, såsom Utskin förmenat.
Jag vill fästa uppmärksamheten derpå, att en
åbo på ett kronohemman, som derå naturligtvis blott har
besittningsrätt mot erläggande af kronoskatten eller afgälder
åt Kronan, likväl ingalunda betraktas som arrendator.
Frih. Cederström instämde med Hr von Hohenhausen,
Utskms yttrande i denna punkt återremitterades.
Utskins yttrande öfver det stadgande R. o.
Ad. beslutat att införas efter i3 §:n.
Frih. Cederström: Jemväl här framstår enahanda
förhållande som förut, att två Stånd stannat mot två om
sednare delen af morn., och det lärer således vara nödigt att
Utsk:n åläggas att uppsätta voter:s-propos. Jag anhåller således,
att R. o. Ad., i öfverensstämmelse med det i förra §:n
fattade beslutet, äfven återremitterar detta moment.
Hr von Hohenhausen: Jag förenar mig fullkomligt
i hvad Frih. Cederström anfört.
Hr Palmcrantz: Den del af ifrågavar. §, hvarom
endast R. o. Ad. och BondeSt. äro ense, lyder sålunda: "mot
76
Den 8 Maj c. m.
denna författning stlidande afhandling om upplåtelse åfjord,
må icke af domaren uti prot. i domboken intagas eller betyg
om dess uppvisande å tinget meddelas.” Hvar oell en
torde nogsamt linna, att det är orimligt att förbjuda parter
att i domboken få intaget hvad de der vilja hafva infördt.
Att detta tillägg kan och måste förfalla då endast två Stånd
detsamma godkänt, torde lätt inses, helst det ej har sammanhang
med sjelfva hemmansklyfnings- och jordafsöndringsförfattningen.
Hr von Hohenhausen: Att delta tillägg kan för
falla,
är ganska riktigt, nb. sedan votering i förstärkt Utsk.
försiggått och den motsatta meningen der segrat. Här hafva
ej Utsk:n ens inbjudit R. o. Ad. att frångå sitt fattade
beslut, utan belt enkelt sagt, att det sednare mom. skulle
förfalla, hvilket, efter mitt sätt att se, är grundlagsvidrigt.
Hvad sjelfva saken angår, vill jag återkalla i minnet hvad
härstädes vid discussion i ämnet blifvit utredt och beviljadt,
nemi. att alla de stora olägenheter och prejerier, som tillskyndats
fattigt och okunnigt folk å deras jordhyror, kommit af sådana
olagliga afhandlingar, hvilka till den kraft och verkan
lag förmår i domböckerna blifvit intagne, men hvilket icke
förhindrat, att, sedan nya ägare kommit till hemman, hvarå
personer å af dem bebyggda och till dem upplåtna jordlotter
vistats, desse personer, till följd af slika afhandlingar,
obarmhertigt och obilligt blifvit bortkörde. Således anser
jag i denna sak högst nödigt vara, att domaren upplyser allmogen
om hvad som är lagligen ratt och betryggande vid
slika afhandlingar.
Hr Palmcrantz: Jag vill endast, i anledn. af den si
ste
talarens yttrande, att domaren under utöfning af sin tjenst
skulle vara skyldig att säga parterna hvad som är för deni
fördelaktigast att iakttaga, svara, att del helt och hållet
strider emot domarekallet, att dess förvaltare i utöfningen
af embetet skulle lemna parterne råd och upplysningar om
hvad de, för att bäst bevaka sina intressen, böra göra eller
icke göra.
Den nu föredragna punkten blef af R. o. Ad. återremitterad.
Utskins yttrande öfver den af Pr est eS t. föreslagna
nya §.
Hr von Hohenhausen: Detta rörer visserligen en
dast
Preste- och BorgareSttn; men det torde väl vara
skäl, att R. o. Ad., som beslutat återremiss i alla dylika fall,
deri R. o. Ad. haft direct del, äfven beslutar återremiss i
detta fall, enär saken är af samma beskaffenhet som de ämnen,
hvilka förut blifvit återremitterade, eller att Utskrns förslag
icke är formenlig!. Jag yrkar således återremiss härå.
Frih. Cederström: I detta fall kan jag ej instämma
D ® is 3 Maj e. m.
77
med den sisla talaren. Ifrågavar. förslag är alldeles nytt och
slår på sidan om det lagförslag, som är gjordt, och liar dermed
intet sammanhang, ulan Liefinnes såsom isolerndt för
sig. Detta förslag står dessutom i strid med våra författnin
gar
och åsyftar möjligheten att kunna göra donationer till
fromma stiftelser, hvarigenom skattskyldig jord skulle komma
ali minskas. Här är (Våga om ett tillägg, sorn är af beskaffenhet
att kunna förfalla, och som således bör förfalla,
och detta är något belt annat, än föregtde frågor, som angått
ändringar i redoctionen af §§, hvilka alla fyra Stånden
beslutat att de skola finnas, men i afseende å hvilka redactionsförändringar
två Stånd stannat emot två. Vid sådant
förhållande är votering i förstärkt Utsk. nödig, men i förevar.
fall blifver åter votering olaglig, emedan tillägget är
nytt. Jag tillstyrker bifall till Ulsk-.ns hemställan.
Hr von Hohenhausen: Jag erkänner fullkomligen,
alt Utsk:ns förklarande, att detta tillägg förfallit, icke är så
väsendtligt formvidrig!, som när så skett med tillägg i sjelfva
§§:na, men jag tror ätt, likasom vid det af mig förut citerade
förhållandet af jemkningsförslag i privatbanklagen, i afseende
på formen, det är rättast, alt äfven denna sak afgöres genom votering
i förstärkt Ekon.Utsk. Något skadligt i detta stadgande,
såsom en ledamot nyss förklarat sig deri se, kan jag deri
alldeles icke finna, då der endast omtalas mindre jordlotter,
hvilket ej betyder detsamma som hemman eller större hemmansdelar;
att ej sådana mindre jordlotter skulle få anslås
till byggnadsplats eller underhåll för ett skol- eller fattighus
eller till en kyrka och kyrkogård, vore högst orätt. I
öfrigt behöfver man ej befara, efter hvad jag tror, på grund
af sednare tiders erfarenhet, att någon särdeles förminskning
i den skattskyldiga jorden deraf skall uppstå; ty våra tider
äro, min sann, icke så frikostige af sig. Vida hellre än att
gifva något till kyrkor, lazarettet' och hospitaler, har jag
funnit att man ty värr söker tillegna sig derifrån allt hvad
man möjligtvis kan.
Frih. Gederström: Jag anhåller att få fästa den si
ste
värde talarens samt Ståndets uppmärksamhet på följden
af sådana der öfverlåtelse!’ i forntiden, eller på behofvet
af den reduclion, som Gnstaf I gjorde, hvarigenom allt hvad
till kyrkor och kloster skänkt varit för själamässor och aflat
återlades under Kronan, och vi böra väl ej nu lägga
grund dertill alt en dylik reduction i framtiden skall blifva
nödvändig.
Hr Rosenblad: Då nu fråga icke är, hvilket beslut,
som vore bäst, utan hvilket beslut af de respeclive Stånden,
som enligt grundlagen äger rätt alt göra sig gällande, så vill
jag ej upptaga tiden med besvarandet af ett sådant påstående
som det, att små donationer, såsom de hvarom nu är fråga,
skulle kunna gifva anleda, till ett sådant papistisk t andeligt
V»
Den 8 Maj e. ra.
välde, som föranledde Konung Gustaf I:s bekanta reduction.
Här är, såsom jag redan yltrat, ej fråga om sak; här är
endast fråga oin form. Kan denna fråga förfalla eller ej?
Det beslut, som 2lne Stånd i delta afseende fattat, är icke
ett fristående stadgande, i hvilket fall det borde förfalla,
utan står i samband med och utgör en inskränkning
i samma Stånds beslut angrde villkoren för jords afskiljande
från hemman, och då sålunda de fyra RiksSt:ns beslut i
detta hänseende, ehuru i hufvudsak instämmande i antagande
af ett nytt lagbud, dock i villkoren äro så vida skiljaktiga,
som det vidrör ifrågavar. ämne, så kan ej denna fråga
förfalla och sålunda måste skiljaktigheterna genom votering
afgöras. Derföre yrkar jag, lika med Hr von Hohenhausen,
på återremiss, på det att Utskrn måtte uppsätta och
till Stånden inkomma med voterts-propos. i frågan.
R. o. Ad. beslöt, att den nu föredragna punkten skulle
återremitteras.
Ånyo föredrogs BondeSt:s den 5 dennes på bordet lagda
inbjudning af samma dag till MedStånden att förena sig i
BondeSCs beslut vid Stats- samt Allm. Besvärs och Ekon.-  Utskms utlåt. N:o 18g, i anledn. af erhållna åtcrremisser
utaf betänk. N:o io5, ang:de postföringsskyldigheten, m. m.
Hr Rosenblad, Bernh.: Som Ståndet endast för nå
gra
få dagar sedan fattat sitt beslut i detta ämne, torde det
icke vara anledn. till att nu upprifva detsamma, hvarföre jag
anhåller att R. o. Ad. ville vidhålla sitt en gång fattade
beslut.
Inbjudningen blef icke antagen, utan lades BondeStiS
prot.uldr. till handlingarna.
Föredrogs ånyo förstärkta StatsUtsk:s den 5 dennes på
bordet lagda mern. N:o 499» ang:de votering i anledn. af
Bevi!ln.Utsk:s mern. N:o 41 rör;de besluten i fråga om tulltaxan.
Frih. Cederström, Thure, och Hr Rosenblad,
Bernhard, begärde att detta mål ytterligare måtte få
hvila på bordet.
Gr. Horn, Claes Fredr,; Om 2:ne ledamöter redan
begärt att delta mål skall hvila, lärer det vara förgäfves
om jag anhåller alt det nu måtte företagas till afgörande.
Detta mem:s pröfning skulle säkerligen icke upptaga lång
tid, enär dervid icke lärer vara något annat att åtgöra, än
att bifalla hvad Utsk:n gjort. Ett uppskof med denna saks
afgörande kan deremot leda till andra och brydsamma öfverläggningar
på annan ort.
Den 8 Maj e. ra.
79
Vid förnyad föredragning af SlatsUtsk:s den 5 dennes
på bordet lagda mern. JV:o 5oo, i anledn. af erhållen ålerremiss
å utlåt. N:o 435 litt. C, i livad det angår ifrågasatt
lån till Linköpings hamnbyggnad, blef nämnda mein. N:o
5oo lagdt till handlingarna.
Ånyo föredrogs och bifölls StatsUtsk:s den 5 dennes på
hordet lagda utlåt. N:o 5oi, i anledn. af Frih. Boyes, Fredr.,
motion ang:de pension för aflidne Secreteraren i K. Landtbruksacademien
Pehr Adolph Granbergs efterlemnade enka.
Då nu ånyo föredrogs StalsUtsk:s den 5 dennes på bordet
lagda mein. N:o 5o2, med förslag lill voterts-propos, i
anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut, i fråga om en föreslagen
löneersältning till Tabellcommissionens secreterare, blef
den föreslagna voleris-propostn af R. o. Ad. godkänd.
Föredrogs ånyo StatsUtskts den 5 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 5i(>, i anledn. af anmärkntr vid Utsk:s meni.
N:o 454, ang:de de i Reg.F:n föreskrifna creditivsummor.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Detta betänk, hänvisar på
ett ytterligare betänk., sorn angår stora creditivet. En mellankommen
motion ifrån BorgareSt. har vållat, att med sistnämnda
betänkts afgifvande blifvit inom StatsUtsk. uppskjutet,
och jag anhåller derför att det nu föredragna betänk,
måtte hvila intilldess det andra af mig åberopade betänk, hinner
inkomma.
11. o. Ad. beslöt alt StatsUlsk:s ifrågavar. utlåt, borde
hvila intilldess det af Gr. Horn omtalade och i utlåt. N:o
516 äfven omnämnda utlåtande från StatsUtsk. kommer att
föredragas.
Vid förnyad föredragning af Stals- och LagUtsk:ns den
5 dennes på bordet lagda betänk. N:o 191, i anledn. af väckt
motion om rättighet för enskild man alt af Kronan njuta
ersättning för medel, som embels- eller tjensteman, till följd
af uppbördsmannapligt eller verkställd utmätning, får om
händer, men förskingrar, blef samma betänk, af R. o. Ad.
bifallet.
På begäran af Frih:ne Cederström, Jacob, och
Cedarström, Thure, blef ånyo lagdt på bordel Statsoch
LagUtskms den 5 dennes på bordet lagda betänk. K: o
16, i anledn. af väckt motion om fullständig granskning och
ny redaction af ansvarighetslagen för R. St:s fullmäktige i
Riksg.contoret.
Ånyo föredrogs och lades till handlingarna Stats- och
So
D e ii 8 Maj e. m.
LagUtsk:ns den 5 dennes på bordet lagda mera. N:o tgl, i
anledn. af återremiss utaf betänk. N:o iiö.
Vid förnyad föredragning, biföll R. o. Ad. BancoUlskrs
den 5 dennes på bordet lagda utlåt. K:o 167, i anleda, af
gjord hemställan ang:de förändring i lönevillkoren för bokliållarne
vid Bancodiscontverket.
Till pröfning företogs BancoUlsk:s den 5 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 168, öfver de inora Irenne RiksSt. gjorda
anmärkmr vid Utsk:s betänk. N:o 145, angtde dc grunder,
som böra tjena till efterrättelse vid pensionering af
bankens embets- och tjenstemän, vaktbetjening och konstidka
re.
På begäran af Ur Rosenblad, Bernh., beslöt R. o.
Ad. att detta mål skulle punktvis pröfvas.
• » * , 3 , 4 S§: n e.
Dessa fyra §§ biföl los.
5 §:n.
Hr Rosenblad: Besynnerligt nog har Utsk. bortta
git
en rättighet, sora bancofullmäklige lörut ägt, nemi. att
kunna flytta, äfven utan egen begäran, en bankens tjensteman
på pensionsstat, med bibehållande af hela lönen, då han
genom ett ohjelpligt sjukdomstillstånd är oförmögen att sin
tjenst förrätta. Denna rättighet, säger jag, har Utsk. borttagit,
under det Utsk. deremot gifvit fullmäktige denna icke
förut befintliga rättighet i afseende å bankens vaktbetjening.
Del är likväl af vigt att förstnämnde rättighet qvarstår. I
ett verk af den art, som R. St:s Bank, der så dyrbara saker
och så mycket af vigt måste hvila på förtroende, der
är det nödigt att en sådan rättighet lemnäs i bankstyrelsens
hand; ty 0111 ansvar å fullmäktige skall kunna utkräfvas för
felaktighet och haltande i ärendenas gång, mäste också för
dessa fullmäktige finnas rättighet att tillse, det de åligganden,
som tillkomma hvarje bankens tjensteman, verkligen af en
sådan kan utöfvas. Det är för denna orsaks skull, som rättigheten
varit baneofullrnäktige medgifven att kunna flytta
personer af bankens tjenstemannapersona 1 på pensionsstat med
bibehållande af hel lön, hvarigenom den på pensionsstat förflyttade
icke blifver lidande. Något missbruk af förbemälda
rättighet till skada för bankens intresse har icke inträffat,
men deremot skulle fullmäktige, om oftanämnda rättighet,
hvad tjenslemännen beträffar, borltoges, lida afbräck i utöfningen
af sitt höga och vigtiga kall att vara förvaltare och
styrande öfver R. St:s Bank. Jag föreslår alltså vördsammast,
att R. o. Ad., med afslag å denna §, måtte antaga den
§, som finnes i betänk. N:o l/p (pag. 3), innefattande a:ne
morna'
Den 8 Maj e. m.
St
monr.r, hvaraf det ena rörer förflyttning på pensionsstat af
tjenstemän och det andra af vaklbetjening.
Hr Frill. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla 5 §:n i BancoUtskts uti utlåt. N:o 168 framställda
förslag.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos., antog R. o. Ad. till
5 § det förslag, sorn utgör den 5 i ordningen af de §§, som
Utsk. i betänk. N:o 143 föreslagit.
6 §: n.
Denna § blef af R. o. Ad. bifallen.
Vid förnyad föredragning af BancoUlskis den 5 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o i6g, i anledn. af erhållna återremisser
å Utsk:s betänk. N:o 147, med förslag till taxa å expeditionslösen
i R. Sl:s Bank samt dertill hörande discontverk
och lånecontor, fann R. o. Ad. delta utlåt. N:o 169
icke erfordra annan åtgärd än att läggas till handlingarna.
Lades till handlingarna BancoUtsk:s den 5 dennes på
bordet lagda mern. N:o 170, i anledn. af ett PiiksStts återremiss
å Utsk:s utlåt. N:o 157.
Föredrogs ånyo BancoUtsk:s den 5 dennes på bordet
lagda mern. N:o 171, i anledn. af väckt fråga om förhöjning
i arfvodet för läkarevården vid Tumba bruk.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: BancoUtsk. har icke gjort
det afseende på fullmäktiges tillstyrkande alt föreslå 4oo
r:drs arfvode för en läkare vid Tumba bruk, som jag anser
hafva varit på goda grunder framstäldt. Det är af erfarenheten
bestyrkt, alt sjukvården vid nyssnämnda bruk lidit
och än vidare skall komma att lida, om icke en läkare der
blir på ett stabelt sätt fästad; ty det hittills vidtagna arrangementet
alt erläg.ga viss betalning för hvarje särskildt
sjukbesök har visat sig besvärligt ulan att uppfylla ändamålet
alt fästa en skicklig läkare vid orten. Beviljas deremot
4oo r:dr, så blir bankstyrelsen i tillfälle att bibehålla eller
anskaffa pålitliga och skickliga läkare. Jag tillstyrker alltså,
att R. o. Ad., med underkännande af detta BancoUtsk:s utlåt.
, måtte detsamma till Utsk. återremittera.
Frih. Cederström, Jacob: Jag skulle med den sista
talaren instämma, i händelse jag kunde anse behöfligt att
läkare två gånger i veckan opåkalladt skall infinna sig vid
bruket, utom det att alltid hörsamma kallelse att sig derstädes
inställa, till följd af inträffande sjukdomsfall. Jag anser
nemi. den förstnämnda föreskriften öfverflödig, och att,
a5 H. u
8a
Den 8 M n j e. m.
om sådana läkarebesök vid Tumba bruk skola beredas genom
4°° ,:dr i stället för 2Öo r:dr, man gjort en onödig
sak, som endast komme att belasta de vid Fittja gästgifvaregård
skjutsskyldige med ytterligare skjutsande af den der
doctorn, som skall resa häremellan och Tumba bruk jemnt
och beständigt. Vare det nog om han påkallad sig derstädes
infinner. Jag tror att man kan bifalla betänkandet.
Hr Rosenblad, Bernh., uppläste följande:
En längre tids erfarenhet rör:de svårigheten för fullmäktige
att få en skicklig och pålitlig läkare vid Tumba för
de nu utgående lönevillkor, föranlät fullmäktige alt understödja
en af d. v. bruksläkaren iios BancoUtsk. gjord ansökan
om löneförhöjning, hvarvid fullmäktige äfven föreslogo
att ställa lönevillkoren på ett mera ändamålsenligt sätt.
Men i stället för att fästa afseende på denna fullmäktiges
hemställan, har Utsk. föreslagit en reglering af dessa lönevillkor,
som skulle nedsätta dem under deras närvar, belopp;
ty den föreslagna tillökningen af too r:dr i contanta lönen
motsvarar icke den nu utgående särskilda betalning för
hvarje sjukbesök, jemte ersättningen för skjutskoslnaderna dervid,
hvilka skulle försvinna.
Utsk. synes icke hafva tagit någon närmare kännedom
af den utaf detsamma omförmälda läkarebefallning inom
Botkyrka och Salems församlingar, med hvilken den ansett,
att läkarebefattningen på Tumba kunde förenas. Förhållandet
är nemi., att dessa befattningar äro och, sedan stiftandet
af den förra, alltid varit förenade; att, som det enskildta
donationscapita], hvarpå sockenläkarebefattningen grundar
sig, genom myntförsämring förlorat större delen af sitt
värde, denna förenade läkarebeställning, utom en fri bostad
i uppfördt hus vid Botkyrka, äger sin hufvudsakligaste bestämda
inkomst i arfvodet för Tumba; att, då den enskilda
praktiken varit mindre gifvande, emedan församlingarnes
mesta herrskaper större delen af året äro bosatta i Stockholm
och begagna sina dervarande husläkare, följden varit,
att skicklige sökande saknats, och att man under en längre
tid nödgats, af svårigheten att få någon annan, öfverse med
en person, som esomoftast var öfverlastad af starka drycker.
Sedan han omsider blef afsatt, gjorde visserligen särskildta
förhållanden, att man fick en ganska skicklig och värdig
efterträdare; men då denne efter kort tid bortbytte denna
beställning emot enskild praktik i Stockholm, har det endast
varit kännedomen af de förbättrade villkor, hvilka voro
föreslagna, som gjort tjensten begärlig, men ali anledning
är, att, ifall Utskrs nu ifrågavar. lönereglering skulle antagas,
äfven nuvar. innehafvare lemnar beställningen.
Jag bör äfven nämna, att numera innehafvaren af den
förenade läkarebeställningen inom Botkyrka pastorat och vid
Den 8 Maj e. ra.
83
Tumba äger tur och befordringsrätt, och att bruksslyrelsen
deltager i dess tillsättande.
Då det torde vara obestridligt, att det ur bättre att gifva
något mera för att hafva en god läkare, än att betala
äfven mindre för en dålig, så får jag anhålla om återremiss
och att Utsk. ville ånyo företaga frågan till pröfning.
Hr Rosenblad tilläde derefter muntligen:
Det toide vara öfverflödigt att tillägga något i anledn.
af hvad Frih. Cederström anförde, ty de villkor, som läkarne
förut haft, hafva varit betydligare än de skulle blifva,
då den särskilda ersättningen skulle komma att försvinna.
Jag får i öfrigt upplysa, att den sist afgångne läkarens
begge på hvarandra följande företrädare hafva, för att uttala
ordet, varit fyllhundar, och att den nuvar. läkaren,
hvarmed man har fullt skäl att vara belåten, redan til 1—
kännagifvit sin tanke att till fullmäktige inkomma med sitt
memorial om entledigande från befattningen vid Tumba,
i händelse ej det arfvode af 4oo r:dr la I i f ver laevi I jad t, som
han kände vara af fullmäktige föreslaget, då han anmälde
sig såsom sökande lill tjensten.
BancoUtsk:s mern. JM:o 171 blef af R. o. Ad. återremitterad!.
Vidare föredrogs BancoUtsk-.s den 5 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 172, öfver Hr Rosenblads, Bernh., motion,
om understöd och ersättning för de fabriksanläggningar, som
till följd af införselförbuds upphörande eller tullneösältningar
kunna anses lidande.
Hr Rosenblad, Bernh.: Under närvar, förhållande
är det ganska bestämdt, att denna motion icke kan annat
än förfalla; men motionens öde har i sanning varit märkvärdigt
i sitt slag. Afsedd att utgöra ett försoningsmedel
mellan kämparne för de prohibitiva och de liberala äsigterna
i lilll-lngstifningsväg, har dock denna motion — i min
tanke åtminstone fullt ut lika mycket, om ej mera än någon
annan motion, förtjent af uppmärksamhet — fått ligga
oåtgärdad i det Högh BancoUtsk. i snart 16 runda månader,
och det under en riksdag, då detta Högh Utsk. ingalunda
varit särdeles besväradt af göromål. Det är blott detta jag
numera vill hafva yttradt.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Då Hr
Rosenblad icke yttrat ett ord till bifall för sin motion, roen
vändt sig till mig under det han talade om den långa hvila
af 16 månader, som hans motion fått åtnjuta i BancoUtsk.,
har jag, med afseende å Hr Rosenblads adresserande till
mig, ingenting annat att svara, än att, hvad mig beträffar,
jag ej varit ledamot af nämnda Utsk. mer än 4 månader,
och hvad den långa hvilan angår, måste orsaken dertill
84
Den S Maj e. m.
hafva varit den, att Högi. BancoUtsk:s Hrr ledamöter ansett
att motionen först behöfde mogna.
BancoUtskrs mern. N:o 172 bifölls af R. o. Ad.
Likaledes bifölls, vid förnyad föredragning, BancoUtskrs
den 5 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 173, öfver en of
Hr Norin väckt motion om afsättande af en fond, för alt
bilda en för skeppsbyggerier, till handelsflottans förökande,
särskild lånetillgång.
Ånyo föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon.Ulskts den 5
dennes på bordet lagda mein. N:o i44» med återlemnande
af en motion om revision af förvaltningen af ön St. Barthelemy.
Hr Brummer, Carl Magnus: Jag får förnya min
tillförene gjorda hemställan om motionens remitterande till
StatsUtsk. samt att såsom bilaga dertill måtte få åtfölja min
den i3 sisth Febr. afgifna reservation, hvilken närmare utvecklar
afsigten med denna motion.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då förvaltningen af ön St.
Barthelemy icke äger gemenskap med Svenska statsverket
och således ingen sorts fråga om revision af densammas förvaltning
kan uppstå såsom utgörande föremål för StatsUtsk:s
tillgörande, så, och i händelse alt denna motion varit af
egenskap att kunna och böra remitteras, kan jag ej tro att
remiss kan ske lill något annat Utsk., än till Allm. Besvärsoch
Ekon.Utsk.., som enligt 34 §:n Riksd.Ordn. är skyldigt
att upptaga sådana frågor, som icke höra till andra Utsk.;
och som motionen innefattar ett underställningsmål, anhåller
jag att den återsändes till Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utskottet.
Hr Brummer: Här är, på sätt min reservation utvi
sar,
fråga om att vissa villkor icke äro uppfyllda, och det
är denna min uppgift derom, som jag trott att StatsUtsk.
borde pröfva och bedömma, hvarför jag också anhåller att
min reservation, såsom bilaga, måtte få medfölja remissen af
min motion.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: En motion
af den beskaffenhet, som denna, finner jag ej af något
annat Utsk. än Ekon.Utsk. kunna upptagas och behandlas,
hvarför jag tillstyrker motionens återremitterande till nämnda
Utskott.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
motionen böra till Allm. Besvärs-och Ekon.Utsk. återlemnas.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
öfverrösta! nej.
Den 8 Maj e. ra.
85
Hr Brummer: Jag anhåller ora remiss till StalsUtsk.
och atl min reservation måtte få remissen åtfölja.
Hr Frill. o. Landtm, yttrade, det han icke rätt kunnat
höra hvad Hr Brummer nyss yttrat, men förmodade likväl
att det varit en reservation emot R. o. Ad:s nu fattade
beslut att återremittera motionen till Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsk., samt en begäran alt yttrandet af den i3 Febr.
skulle till Utsk. få åtfölja remissen, och hemställde Hr Landtm.,
om R. o. Ad, behagade bifalla denna begäran.
Ropades ja.
Vid förnyad föredragning af Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:s den 5 dennes på bordet lagda betänk. N:o i45, i anledn.
af motion, att ön St. Barthelemy må till Danmark öfverlåtas,
blef samma betänk, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogos ånyo och lades till handlingarna Allm. Besvärs-
och Ekon.Utsk:s den 5 dennes på bordet lagda mernorialer:
N:o
146, i anledn. af återrcmiss utaf Utsk:s betänk.
N:o qÖ;
N:o 147> i anledn. af återremiss af betänk. N:o5r, ang:-  de upphörande af, eller rättelse i den afgift, som erlägges
till commendanten å Elfsborgs fästning af fartyg, som komma
från Götheborg och dit afgå;
N:o 148, i anledn. af återremiss utaf betänk. N:o 124*
Ånyo föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s den 5
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 149, i anledn. af återremiss
utaf betänk. N:o 66.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då Utsk. ej anfört några
nya skäl för sitt förklarande, så lärer R. o. Ad. icke heller
finna anledning att frångå sitt förut fattade beslut eller afslag
å betänk. IST:o 66, hvadan jag anhåller att Ståndet ville
vidblifva delta sitt förra beslut.
R. o. Ad. beslöt att, med vidblifvande af sitt först fattade
beslut, lägga utlåt. N:o 149 till handlingarna.
Vidare föredrogos och lades till handlingarna Allm. Besvärs-
och Ekon.Utsk:s den 5 dennes på bordet lagda memorialer:
N:o
i5o, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s betänk.
N:o 113;
N:o 151, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s betänk.
N:o 68;
N:o lös, i anledn. af återremiss af Ulskrs betänk. N:o
y4j ang:de köpingsprivilegier för Trelleborgs by;
N:o i53, i anledn. af återremiss utaf betänk. N:o 94;
SS
D t! i) 8 Maj c. m.
N:o i54, i anledn. af återremiss utaf betänk. N:o 101;
N:o i55, med förslag till satnmaujemkning af RiksSllns
skiljaktiga beslut, i anledn. af 6 punkten af betänkma N:is
4i oell 110;
N:o 156, i anledn. af återremiss af betänk. N:o 96, i anledn.
af motioner oin inskränkning af Jandtmannaseglationen.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Hindrad att öfvervara
slutet af f. m:s plenum, får jag nu, efter tagen kännedom
af Frih. Ludv. Boyes då afgifna skriftliga yttrande i fråga
om Coust.Utsk:s förslag till voter:s-propos:r, anhålla att
i prot. måtte antecknas, det jag i ofvannämnda yttrande till
alla delar instämmer, samt att jag ej i voteringen deltagit.
Upplästes och lades på bordet ett från PresteSt. ankommet
prot.utdr. af den 5 dennes, med inbjudning till MedStånden
att instämma i PresteSt:s nu fattade beslut, hvarigenom
Ståndet, till följe af en inom detsamma gjord framställning,
och sedan R. St. instämt uti den af K. M. yttrade
åsigt, att Riksarchivets tjenstemannapersonal bör sättas
på två afdelningar, en för den ordinarie tjenstgöringen och
en för den historiska forskningen, men tillika förklarat frågan
om ett tillökadt löneanslag för personalen underordnad
den om beredandet af en tjenligare local för Riksarchivet,
samt att de ville sitt beslut 0111 begge dessa frågor i ett sammanhang
hos K. M. i underd. anmäla, och då numera R. St.
forsin del bifallit StatsUtskts förslag, ang:de inrymmande af
Riksg contts hus för nämnda ändamål, beslutat anmoda Exped.
Utsk. att särskildt uppsätta och hos RiksSt:n anmäla R.
St:s und. skrifvelse i detta ämne, på det K. M:s höga beslut
ang:de förändringen af Riksarchivets local måtte så tidigt
kunna inhemtas, att den dermed i sammanhang satta löne—
regleringsfrågan äfven vid innevar. riksdag må kunna afgöras.
Lades på bordet nedannämnda från Utsk:n inkomna utlat:n
och menia', nemi. från
StatsUtskottet:
N:o 5o3, i anledn. af 2:ne RiksStts återremisser å förslaget
till ny lönereglering för Riksg.cont;s tjenslemannapersonal
och vaktbetjening;
Förstärkta StatsUtskottet:
N:o 5o4, ang:de verkställd omröstning ifråga om brännvinsbränningsafgifterna;
N:o
5o5, ang:de verkställd omröstning i följd af RiksSt;ns
olika beslut i afseende å stämplade pappersafgiften;
N:o 5o6, ang:de verkställd omröstning i anledn. af RiksSt:us
skiljaktiga beslut röride extra-statsregleringen;
Den 8 Maj c. m. -
8?
StatsUtskottet:
N:o 517, med anmälan om RiksSCns stridiga beslut, ian*
ledn. af en föreslagen voter:s-pi oposition;
N:o 518, med förslag till volerts-propos., i anledn. af
RiksSCns skiljaktiga beslut öfver utlät. J\:o 489, ang:de anslag
för cabinellscassan ;
N:o 5ig, i anledn. af RiksSCns skiljaktiga beslut, angtde
ett lån till Carlskrona stads pastorat;
N:o 520, ang:de gratificalion åt Statscommissarien af
Sil len;
N:o 521, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å aflidne Kamereraren
och Redogöraren vid Carl Gustafs stads gevärsfaetori,
Assessoren G. Widegreus enkas ansökan om pension;
N:o 522, i anledn. af alerremiss å mern. N:o 49° med
voter:s-propos:r, angtde besluten örn exlra-statsreglertn;
BancoU ts k otte t:
N:o 175, med förslag till reglementariska föreskrifter,
motsvarande 3 art. 1 afdeln. i bancoregleinentet af den 26
Maj 183 5;
N:o 176, med förslag till reglementariska föreskrifter,
motsvarande 3 art. 2 afdeln. i nu gällande bancoreglemente;
N:o 177, ined förslag till ändring af åtskilliga §§ i 3 art.
4 afdeln. af n. v. bancoreglemente;
N:o 178, med förslag till ändring af åtskilliga reglementariska
stadganden i 8 art. af bancoregleinentet under den
26 Maj i835;
Banco- och LagXJtskotlen:
N:o 9, i anledn. af vissa skiljaktiglieler i RiksSttns sednast
fattade beslut rör:de lagstiftningen för enskilda banker;
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet:
N:o 157, om sammaniemkning af RiksSCns skiljaktiga
beslut, i anledn. af Utsk:s betänkm Nlis 10g oell 140, ang:de
stångjernssmidet och den gröfre jernhandteringen samt kolliandeln
i Riket.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
SS
Den 10 Maj f. m.
Måndagen den io Maj iSzji.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades i5 prot.utdr. för den 8 dennes e. m.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, alt Hr Rå fel t, Anton,
anmält det han komme att frän rikdagsorten afresa och
således måste afsäga sin befattning såsom ledamot i Allm.
Besvärs- och Ekon.Utsk.; och hemställde Hr Landtm,, om R. o.
Ad. behagade bifalla hans tillika gjorda begäran att det oaktadt
blifva vid sin riksdagsmannarätt bibehållen.
Ropades ja.
Hr Landtm, anmodade Hrr eleclorer att under loppet
af denna vecka sammanträda, för att välja ej mindre en ledamot
i Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk. efter Hr Råfelt,
än ock en ledamot uti P.idd.Utsk. efter Hr Palmcrantz,
hvilken sednare för någon lid sedan afsagt sig sin
befattning såsom ledamot i sistnämnda Utskott.
Företogs val af sex revisorer, för att å R. o. Ad:s vägnar
deltaga uti den innevar. år inträffande revision of statsbanco-
och riksg:s-verkens tillstånd, styrelse och förvaltning;
och befunnos, efter valförrättningens slut och efter anställd
lottning emellan dem af nedannämnde ledamöter, som erhållit
85 röster, samt Hr Gyllenhaal, Lars Herman, President
och Hr Nordenfelt, Olof, Kammarherre, hvilka äfven erhållit
85 röster, till revisorer hafva blifvit utsedde:
Frih. Leijonhufvud, Abrah., President 111. 111.. . . 85 röster.
„ von Kraemer, Robert, Landshöfding 85 ,,
Hr Rääf, Leonhard, Kammarjunkare 86 „
,, Ehrenstam, J. F., Capilaine-lieutenant .... 85 „
,, von Stockenström, Erik, Kammarherre. .... 85 „
,, Gedda, Gustaf Georg, Capitaine 86 „
Hr Gyllenkrook, Göran: Jag har under valförrätt
ningen
gjort anmärkning mot den lista, på hvilken en tjenstgörande
landshöfding varit uppförd alt blifva revisor, såsom
i min tanke stridande emot den inslructioo, som säger alt
ingen redovisande får väljas till revisor. Pluralitetén af de
vid valförrättningen närvarande Hrr ledamöter voro dock af
annan lanke, och det är detta förhållande, som jag endast
velat hafva äran anmäla.
Frih. Boye, Fredr.: Då jag äfven såsom protocolls
förande
öfvervarit den nu slutade valförrättningen, anhåller
jag äfven att få yttra några ord om saken. Jag förenade
mig i den anmärkning, som Hr Gyllenkrook vid tillfället
gjorde,
Den lo Maj f. m.
®9
gjorde, emedan jag ej ansåg med en sann erfnstitutionel anda
vara förenligt, än mindre med formen, att tjenstgörande
landsliöfdingar utses att vara R. St:s revisorer af stats- bancooch
riksg:s-verken; men då praxis varit sådan, och vfalltför
väl veta att flere landsliöfdingar verkligen varit revisorer
samt 70 §:n Riksd.Ordn. icke är rätt klar i sin bestämmelse,
ansåg jag, likasom pluralileten af de herrar, som jemte mig
sutto vid bordet, icke skäligt att cassera sådana sedlar, hvarpå
en landshöfding var uppförd alt vara revisor; tillstyrkande
jag således att för denna gång valet må förklaras lagligt.
Gr. Wrangel, Tönnes; Jag har blott begärt ordet
för att förena mig med Frih. Boye.
Hr Rosenblad, Bernh.! Då nu fråga blifvit väckt
angtde g il I tigheten a f ett val, torde det tillhöra hvilken ledamot
af R. o. Ad. som helst att yttra sig om riktigheten af
den gjorda anmärkningen. Ehuru jag icke i valet deltagit,
anser jag mig böra yttra, att jag ej kan annat än så mycket
mera ogilla den framställda anmärkningen, som förvaltare
af Landshöfdinge-embeten icke på något sätt slå under
Sländernes granskning. I händelse Ståndet haft alt välja
revisorer i Kammarrätten, då hade det varit en annan sak.
Frih. Boye! Jag tror att Hr Rosenblad har begått ett
misstag, alldenstund många landsliöfdingar verkligen äro redovisande
inför Riksg.contoret i afseende på vissa medel,
hvarför jag ej anser alt hans anmärkning varit fullt riklig.
Hr Printzensköld, Carl: Jag får, i motsats till
den siste talaren, förklara att Hr Rosenblad ej begått något
misstag i detta fall, Landsliöfdingar äro ej inför Ständerna
redovisande annorlunda än som insändare af landsboksVäkenskaper,
men stå icke i annan direct ansvarsskyldighet
än som controllanter, och på det viset blir hvarenda embetsman
redovisande, ja, t. o. m. inamovibla domare för aflemnade
chartae-sigillatae-räkenskaper, Presidenterna i Rikets
hofrälter blifva då också redovisande för de expensmedel
de hafva om hand. Jag hemställer om man rimligen kan
säga, att en landshöfding är redovisande derföre, att han insänder
sådana landsboksräkenskaper till vederbörande embetsverk.
Frih. Boye! Jag hembär den sista talaren min tacksamhet
för den upplysning han lemnat, hvaraf jag än ytterligare
styrkes i min öfvertygelse att det är högst oformligt att
välja presidenter och landsliöfdingar att vara R. St:s revisorer.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Frih. Boye har yttrat det
lian trodde vara med en sann constitutionel anda öfverensstämmande
att utesluta de ifrågavarande personerna ifrån
valbarhet att vara R. S'!s revisorer. Jag har begärt ordet
25 11. 12
90
Den io Maj f. m.
för att siiga att jag tror det vara öfverensstämmande med
en sann constitutionel anda att icke vilja tillmäta sig en
makt som grundlagen icke medgifver. Att följa grundlagen,
se det anser jag öfverensstämma med en sann constitutionel
anda. Praejudicater på att landshöfdingar och presidenter
blifvit valde till revisorer finnas dessutom alltsedan i8oq, och
jag tror att det är att handla i öfverensstämmelse med en
sann constitutionel anda att icke ga usurpationsvis lill väga
på representanters rättigheter och säga att den eller den icke
är valbar, då grundlagen ej sådant bestämdt utsätter.
Hr Printzensköld: Det förundrar mig att Frih. Boye
nu först funnit det olämpliga uti att landshöfdingar väljas
till revisorer, oaktadt ett sådant förhållande vid flera tillfällen
ägt rum. Vår nuvarande Landtm, liar innehaft denna
befattning vid sednaste revision. Frih. Boye har under
många riksdagar varit ledamot af detta Hus och har ej funnit
oformligheten af ett sådant' väljande, och det är således
märkvärdigt att han nu fått en sådan tanke, dä han förklarar
oformligt samma sak, hvaremot han tillförene ej gjort någon
anmärkning.
Frih. Boye: En representant af detta Plus med samma
namn som jag plägar tacka Gud för det alt han blir slugare
med hvarje dag, och så är det äfven med mig. Till svar å
hvad Hr Printzensköld sednast anfört får jag säga, att jag
förr aldrig fästat mig vid denna oformlighet; men det kan
jag försäkra, att när jag, i egenskap af Rädd.direcleur
varit med om sådana val som detta inom Ridd.direclionen,
så har jag aldrig valt på landshöfdingar och presidenter,
emedan jag ej trodde att man med väljande af sådana
personer gjorde dem någon särdeles tjenst.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Lika
med Hr Lefren anser jag det höra till en constitutionel anda
att följa grundlagen, och är det på sådan grund jäg instämmer
i hvad Hr Gyllenkrook yttrat.
Pir Mannerskantz, Carl Axel: Jag skulle önska att
denna fråga finge hvila på bordet till nästa plenum och att
vi nu kunde få skrida till det andra valet.
Frih. Cederström, Jacob: Att lägga den 'frågan på
bordet huruvida valet vore lagligt eller icke, lärer ej gå för
sig, utan måste den nu genast afgöras, om detsamma kan leda
till något ogillande. För min del är jag ingalunda af
sådan tanke, och jag vill väl veta, om, med tillämpning af
83 §:n Reg.Ftn, enligt hvilken grundlagen efter dess ordalydelse
skall tolkas, de ledamöter, som lala om att landshöfdingar
och presidenter ej Ur o valbare i della fall, hafva fått
rätt pä dessa embetsmän i 70 §:n Riksd.Ordn., som säger:
'’Till fullmäktige för ett Stånd i Banken och Riksg.cout.
samt till revisorer öfver Statsverket, Banken och Riksg.
D c n io Maj f. in.
O1
cont., skola ej andre väljas, an sådane af Slandets ledamöter,
hvilka kunna i detsamma vara riksdagsmän oell
ledamöter af Utskott. Ej heller må dertill ulses någon person,
sorn vid eli eller liera af dessa verk är redovisande,
njuter lön eller annan inkomst.” Betyda orden dessa verk
Landshöfdinge-ei.ubeten ? Jag ber ödmjukast att få veta hvarest
i någon af grundlagarna de värde ledainöterne funnit
iandshöfdingar upptagne bland dessa verk.
Hr Frih, o. Landtm, hemställde, örn R. o. Ad. ansåg
anmärkningarna emot valets gilllighet böra förfalla.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på e. in. kl. 6, då de på föredraga.listan
förekommande mål körnare att lör R. o. Ad. föredragas.
Frih. Cederström, Jacob: Då ett plenum i e. m. kl. 6
icke kan vara annat än en fortsättning af delta, och som anslaget
lill detta plenum innehåller alt endast val och justeringar
komma alt äga rum; så hemställer jag, om något annat
nu mera än justeringar kan förekomma på ett plenum
i e. m., emedan ett e. inis plenum icke är annat än en
fortsättning af ett f. m:s plenum.
Jlr Frih. o. Landtm, fastade, i anledn. af Frih. Cederströins
ahmärkn., uppmärksamheten deruppå, att åtskilliga
af de på föredraga.listan stående mål vore af skyndande
beskaffenhet, och att R. o. Ad. nu tycktes vara sä talrikt
församladt, att ingen öfverraskning kunde antagas äga runi,
då Ståndet nu underrättades om pleni fortsättande på e. m.,
och alt föredragning af de på listan varande mål då förelä
o ninie.
Frih. Cederström: Jag instämmer helt och hållet med
Ur Frih. o. Landtm., alt det vore nyttigt att få plenum på e.
in. till afgörande af några angelägna ärenden; men då
grundlagen bestämmer att anslag till plenum skall utfärdas
innan kl. 6 e. m. dagen förut, samt fortsättningen deraf till—
kännagifvas innan kl. i under pågående plenum, och anslaget
till det nuvar. plenum säger att endast val och justeringar
komma alt försiggå, så kan jag ej anse det vara med grundlagen
förenligt, alt vi på e. m. få ett annat slags plenum än
det vi haft på f. m.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. Cederströms
yttrande komme såsom reservation att i prot. intagas,
och trodde Hr Landtm., att det icke nu föranledde till någon
vidare påföljd.
Frih. Tersmeden, "Wilh. Fredr.: Som jag fullkomligen
instämmer i Frill. Cederström» tolkning af grundlagen i
93
Den 10 Maj f. m.
detta fall, förenar jag mig i hvad han anfört, med begäran
att delta mitt yttrande varder såsom en min reservation
emot ett deremot stridande beslut i R. o. Ad:s prot. intaget.
Hr Rosenblad, Bernh.: Ehuru önskligt det vore alt
i e. m:s plenum kunna få företaga några mål, nödgas jag
dock förena mig med Frih. Cederström, anseende ett annat
slags plenum än detta på dagens e. m. strida mot grundlagen.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: En fråga af denna beskaffenhet
är mycket ömtålig. Det är otvifvelaktigt att ingen af
närvarande Hrr ledamöter hysa den ringaste misstanke att
någon sorts surprise kan vara i fråga; men ett plenum i e»
m. till företagande af något annat än justeringar, sedan de
begge utlysta valen försiggått på f. m., är stride stridande
emot grundlagen och kunde blifva ett prsejndicat för den
ena som den andra opinionens män att tillvägabringa surpriser,
hvarföre jag äfven nödgas instämma med Frih. Gederström.
Gr. Spens, Carl Gust.: Om jag ej orätt fattat den
förklaring, som nyss gjordes, så vore frågan redan afgjord;
hvarföre jag, som i denna händelse reserverar mig, endast förenar
mig med föreg:de Hrr talare i denna fråga.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att
iå förena mig med Frih. Cederström och Hr Lefren, reserverande
mig emot beslutet.
Hr Mu n ck af Rosenschöld, NilsRudolph: Jag anhåller
alt få förena mig med Gr. Spens.
Hr Westfelt, Nils: Äfven jag anhåller alt få förena
mig med Frih, Cederström,
Frih. Cederström, Thure: Jag anhåller också alt få
förena mig med Frih. Cederström, Jacob.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då så många af R.
o. Ad:s ledamöter ansåge, att en oriktighet skulle äga rum,
om de mål, sorn på föredraga.listan äro uppförda, blefve
för R. o. Ad. denna e. m. föredragna, skulle på e. m. i dag
endast justeringar komma att äga rum samt sådana frågor,
som kunde angå valen, och ville Hr Landtm, deremot kal
la
R. o. Ad. till plenum till i morgon e. m.
Företogs val af sex revisorer för alt å R. ö. Ad:s vägnar
deltaga uti den år 1843 inträffande revision af statsbanco-
och riksgis-verkens tillstånd, styrelse och förvaltning;
och befunnos, efter valförrättningens slut, dertill hafva
blifvit utsedde.
Frih. Hamilton, Hugo, Kammarherre ....... 85 röster.
„ Silfversköld, Nils August, Possessionat, d. ä. 84 ,,
Dea to Majt. m.
Frill. Nordenfalk, Joli., f. d, Slatsseerelerare ... 86 röster.
Hr Ramsay, Otto, Lieutenant . »
80 „
„ af Geijerstam, Gustaf Emanuel, Brukspatron . 84 „
„ af Zellen, Nils, Expeditionssecreterare ..... 86 „
[Ir Frih, o. Landtm, hemställde, om R, o. Ad, godkände
det nu förrättade valet.
Ropades ja.
U. R. o, Ad. åtskiljdes kl. | till 2 e. m,
[lil (idem protoeolli,
F, O, Silfver stolpe.
Måndagen den 10 Maj i84i«
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-protin för den 27 sisth Mars e. m. och
den 29 Mars f. m.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskts förslag
N:o 33o lill R. St;s Ulld. skrifvelse till K. M., i anleda,
af K. M:s nåd. propos. om rättighet för directln af armeens
pensionscassa till eli räntebärande creditiv i R. St:s Rank.
Upplästes dels Exped.Utskis meni. N:o 46, ang:de ett förtydligande
af en i Lag- samt Allm, Besvärs- och Ekon.-  Utsktns betänk. N;o 6 föreslagen lagbestämmelse, dels ock
Exped.Ulskts förslag N:o 33 1 till und. skrifvelse till K. M.,
angtde förvaltningen af häradsallmänningarna.
Förslaget N;o 331 hlef af R, o. Ad. godkändt.
Vidare upplästes ej mindre Exped.Utskts meni. N:o 4<J,
i anledn. af erhållna återremisser af Exped.Utskts skrilvelseförslag
N:o 3o2, än ock Utskts under N:o 332 afgifna nya
förslag till und. skrifvelse till K. M., angule några med statsregleringen
gemenskap ägande allmänna frågor.
Uppå derefter framställd propos. hlef förslaget N:o 332
af R. o. Ad. godkändt.
Till justering upplästes och godkändes Exped.Utskts förslag
N:o 333 till R. St:s und. skrifvelse till K. JM., ang:de
närmare bestämmelser för kolmätning inom Rikets bergslager.
Den 10 Maj e. ni.
Upplåstes till justering Exped.TJtsk:s förslag N:o 334
till R. St:s und. skrifvelse till K. M, ang:de upphörande af
skyldigheten för fartyg, som under fredstid passera NyElfsborgs
fästning, att derstädes anlöpa.
På begäran af Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.,
blef den bifogade reservationen uppläst.
Frih. Rehbinder: Den af mig åberopade § lyder
som föijer;
”Med undantag för Carlskrona, på sätt i nästföljande
§ säges, skall ali annan prejning af handelsfartyg, farkoster
och bålar, än genom anrop från fästningen, under fredstid
upphöra, utom i de fall, när fartyg kommer från smittad
eller för smitta misstänkt ort, då särskildta i dessa afseenden
gällande föreskrifter iakttagas.’’
Jag har i öfrigt föga att tillägga de skäl jag uti reservationen
anfört. Gifvet är det, att då fartyg, efter den
åberopade K. författningen, icke kunna prejas annorlunda,
än medelst anrop, så kunna de icke tvingas att lägga till.
Den und. anhållan, som i denna skrifvelse innefattas, har
för afsigt att bespara fartygen tidsförlust derigenom att de
slippa att lägga till; men då ett stadgande derom redan finnes,
så är skrifvelsen obehöflig. Jag anhåller att den måtte
så förklaras, och att underrättelse derom måtte afgå till de
öfriga Stånden.
Gr. Cronstedt, Fredr. Joh.: Jag är för litet hem
mastadd
med sjötermerna och måhända mindre än den siste
värde talaren, för alt tilltro mig kunna gifva en ordentlig
definition på prejning. Jag skulle likväl tro, alt hvarje inlöpande
tili en hamn för ett eller annat ändamål, såsom t.
ex. dä ångfartyg taga länd för att hemta ved eller passagerare,
icke kan komma under rubrik att påkalla prejning.
För öfrigt får jag upplysa, alt pluralitet ten inom Ulsk. ansett
sig böra antaga att Ekon.Utsk., vid afgifvandé af detta
sitt betänk., samt R. St., då de biföllo detsamma, sett sig
före, och Exped.Utsk. har icke heller ansett klart att den
K. förordningen handlar om samma sak, som Ekon.Utsk:s
betänkande.
HrMunck af Rosen schö Id, Nils Rudolph: Jemte
det jag anhåller att delta förslag mätte få hvila på bordet,
reserverar jag mig deremot, att mem:r från Exped.Utsk.,
innehållande förslag lill und. skrifvelse!', blifva föredragna i
detta plenum, som blott är bestämdt till justeringar, hvarunder
jag anser endast kunna inbegripas godkännande af
de prot., som enskildt röra detta Stånd, men icke af skrifvelse!',
sorn röra samtliga Stånden och kunna blifva föremål
för återremiss.
Frih. Rehbinder: Med anledn. af Gr. Cronstedts ytt
rande,
huruledes ångbåtar af en eller annan anledn. kunna
Den io M a j e. m.
O5
finna behöflig! ott lugga lill vid NyElfsborg, får jag erinra
att det icke hörer till saken, enar fråga icke ur alt hindra
fartyg lägga till, om de så lör godt finna, utan blott alt utfärda
en förordning, som förbjuder commendanten att tvinga
fartyg alt lagga till. I öfrigt, och då skrifvelsen är liegård
på hordet, torde det vara föga värdt att inga uti någon egentlig
discussion i ämnet.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: Då, med anledn.
af den discussion som uppstått, det torde linnas nödigt, att
betänk, skärskådas med mera noggrannhet än som varit möjligt
vid dess första uppläsning, så instämmer jag uti Ur
Munck af Rosenschölds anhållan, att det mätte hvila på
bordet intill nästa plenum, helst R. o. Ad. nu är så fåtaligt
att något beslut nu icke bör äga rum.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att, då förslaget blifvit
begärdt på bordet, det komme att dtr förblifva till nästa
plenum.
Upplästes till justering och godkändes Exped.TJtskts resia
n n ä mnda förslag till R. St:s und. skrifvelser till K. M.,
nemi.:
N:o 335, ang:de en ny organisation af Frösö skola i
Jemtland, m. m.;
N:o 336, i anledn. af väckt fråga om utfärdande af
köpingsprivilegier för Trelleborgs by.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | tili 8 om aftonen.
In fidem protocolli,.
F. O. Sil/ver stolpe.
Tisdagen den ii Maj 184r.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för den 29 sistl. Mars e. m,
II r Frih. o. Landtm, lillkännagaf, alt Gr. von Rosen,
Conrad, ledamot i Ridd.Ulsk., anmält sig vara nödsakad att
snart afresa från riksdagen och derföre afsagt sig sin plats
såsom ledamot i nämnda Utsk., hemställande Hr Landtm.,
om Ii. o. Ad. behagade bifalla hans tillika gjorda begäran
alt blifva vid sin riksdagsmannarätt bibehållen.
Ropades ja.
96
Den ii M * j.
Hr Landtm, anmodade Hrr Eleclorer nit vidderas nästa
sammankomst välja en ledamot i Ridd.Utsk. efter Gr.
von R.osen.
Hr Fril), o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. förmodligen
funnit af Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s afgifna förslag
lill sammaujemkning af de särskildta Ståndens beslut i
vissa frågor och de i sammanhang dermed föreslagna voter:spropos;r,
alt förstärkt Besvärs- och Ekon.Utsk. blefve af nöden.
Hr Landtm, hemställde derför, om R. o. Ad. behagade
utsätta tid till förrättande af nämnda val, och ville Hr
Landtm, i sådant afseende föreslå instundande Lördag i denna
vecka, på e. m.
Bifölls,
Hr Frih, o. Landtm, yttrade, att, då ledamölerne af
hvarje Stånd i det förstärkta Utsk. skulle vara 3o, och det
oförstärkta Utsk:s ledamöter utgjorde 12, det egentligen vore
18 ledamöter, hvarmed Utsk. borde förstärkas; men då det
kunde hända, att en eller annan af ledamöterne genom bortresa
eller något annat förfall vöre förhindrad att i voteringarna
deltaga, hemställde Hr Landtm., 0111 icke R. o. Ad.
skulle tinna, att, såsom vanligt vid dylika tillfällen, ett visst
antal suppleanter äfven på samma gång borde väljas, och
föreslog Hr Landtm, att deras antal mätte bestämmas lill 9,
då hela antalet af namn, som vallislorne borde innehålla,
vore 27.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag hemställer om
det icke kunde vara nog med 6 suppleanter. Det blifver i
alla fall en ganska lång vallista.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. Hr
Landtinrs nyss framställda förslag, med den förändring, att
suppleanternes antal bestämdes till 6, i följe hvaraf hvarje
lista endast borde innehålla 24 namn.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Sedan en längre tid hvila
på R. o. Ad:s bord StatsUtskts utlåt. Njo 463, ang:de statsbristsummans
bestämmande, och N:o ^66, ang:de beräkning
nf Riksg.contrs behof. Jag anhåller att dessa ullåCn måtte
ju förr desto hellre till afgörande företagas. Synnerligast
ur detta vigtigt i afseende på det första af dem, emedan
riksstalen icke kan fullständigt uppgöras förr än detsamma
blifver afgjordt. Detta utlåt, är återremitteradt från de andra
Stånden. Ifall R. o. Ad. beslutar samma åtgärd, så är
det angeläget alt återremissen snart måtte komma Utsk. tillhanda;
och jag önskar derföre att R. o. Ad. täck tes besluta
att dessa utlättn måtte uppföras främst på föredragn.iislan
till nästa plenum.
Hr
Den u Maj.
97
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag anhåller att
Hr Ridd.Secret:n ville upplysa, hvilket beslut Ståndet fattade
då dessa mål attordes från föredraga.listan. Jag vill erinra
mig, att 11. o. Ad. ansåg något afgörande icke egentligen
kunna äga rum, emedan de innehölle beräkningar, hvilka
icke kunde vara tillförlitligen uppgjorda, förr än statsutgifterna
blifvit närmare bestämda, än de då voro och än de
nu uro.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att R. o. Ad:s beslut
angtde de ifrågavar. tvänne mernm N:is 463 och /[6Q
innehölle, att pröfningen deraf skulle tills vidare uppskjutas.
R. o. Ad. beslöt derefter, att StalsUtsk:s mem:r N:is
463 och 466 skulle föredragas vid början af nästa plenum,
sorn inträffade i morgon på f. m.
Ånyo föredrogs Exped.Utsk-.s den 10 dennes på bordet
lagda förslag N:o 334 tiIf R. St:s und. skrifvelse till K. M.,
angtde upphörande af skyldigheten för fartyg, som under
fredstid passera NyElfsborgs fästning, alt derstädes anlöpa.
Den bifogade reservationen af Frih. Rehbinder blef äfven
uppläst.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Reservanten Frih.
Rehbinder uppläste i gårdagens plenum en K. kungörelse,
hvarigenom den ifrågavar. und. skrifvelscn blifver öfverflödig.
Under sådana förhållanden tror jag det vore mindre
värdigt för R. St, att år 1841 komma med en anhållan,
som redan är besvarad genom ett K. påbud af år i84°-  Jag anhåller derföre vördsamt, alt R. o. Ad. måtte återremittera
förslaget lill Exped.Utsk., på det att Utsk. måtte taga
saken i närmare öfvervägande.
Gr. Cronstedt, Fredr. Joln: Då detta skrifvelse
förslag
i gårdagens plenum föredrogs, hade jag den äran att
yttra, det Exped.Utsk:s pluralitet icke ansett föremålet för
denna und. skrifvelse vara samma sak, som den K. M:s nåd.
författning angtde prejning m. m. nfser. Här är fiåga om
frikallelse från skyldigheten för fartyg att anlöpa Elfsborg
för att erlägga en afgift till commendaoten. Jag tror dessutom
icke, att commendanten äfven tillförene ägt rättighet att
i och för uppbärandet af denna afgift tillämpa stadgandena
ang:de prejning från fästningen med skott eller dylikt;
ty det upplyses ju af betänk., att fartygen ”numera uppehålla
sig vid fästningen utan annat ändamål än
för att derstädes erlägga den ifrågavar. a f g i ften.
” Dessutom inser jag icke hvad skada sker med att luta
en sådan und. skrifvelse afgå, som kan, måhända, gifva anleda.
lill undanröjande af en möjlig tvetydighet och deraf
härflytande missförstånd.
a5 II. i3
93
D e o ii Maj.
Frill. Sprengtporten, Jac. Willi.: Dels på grund
af den upplysning, sorn Gr. Cronstedt lemna!, att den ifrågavar.
skrifvelsen skulle stå i någon skiljaktighet med det beslut,
som K. M. redan fattat uti detta eller lik artad t fall,
och dels med afseende derpå att den angår ett förhållande,
som kan utöfva inflytande på enskilde personers rått, tror
jag, att då Sländerne i ämnet besluta! en und. framställning
till K. M., så är det äfven skäl att en skrifvelse derom
kommer att afgå, äfven om K. M. skulle hafva beslutat nära
nog detsamma förut. K. M. bar sig nogsamt bekant, att
våra former fordra, alt då ett beslut är fattadt, så måste
detsamma af Exped Utsk. expedieras. Det innefattar således
icke någon oformlighet, om Ständerne under en riksdag begära
en åtgärd af K. M., som kan vara vidtagen efter det
Sländerne fattat sitt beslut i saken, men innan Exped.Utsk.
hunnit att derom uppsätta den und. skrifvelsen. Jag ser
icke att några menliga följder kunna uppkomma af en sådan
anhållans frambärande till K. M. Om saken redan är
af K. M. besluiad, så föranleder en sådan skrifvelse ingen annan
åtgärd, än att K. M. då måste resolvera, alt hvad ft.
St. begärt redan är af K. M. beviljadt.
På dessa skäl får jag yrka bifall lill Exped.Utsk:s
förslag.
Hr von Hartmansdorff: Man säger väl med skäl,
att det öfverflödiga skadar icke, men det är icke gifvet att
så förhåller sig vid alla tillfällen. Om Ständerne fatta ett
beslut, innan K. M. utfärdar en författning, och Exped. U tsk.
straxt efteråt uppsätter den und. skiifvelsen derom, så kan
det ursägtas på sätt Frih. Sprengtporten anfört. Men om
Ständerne ett år eller deromkring efter en författnings utfärdande
ingå till K. M. med en und. anhållan just om det
som K. M. förordnat, så kan sådant icke annat än förefalla
olämpligt, ty Ståndens medlemmar äro lika väl som hvarje
annan undersåte skyldige att känna de författningar, sorn
kungöras, och kunna lika litet sorn någon annan ursägta sig
dermed att exemplar af hvarje författning icke blifvit dem
tillskickade. Jag tror mig derföre hafva skäl att vidhålla
min begäran alt återremiss beviljas.
Ur Westfelt, Nils: Jag medgifver gerna att jag miss
tagit
mig och skall alltid göra det, så ofta sådant varit händelsen.
Anledmn till detta misstag har varit, att då jag var
ledamot af Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk., behandlades der
motioner, som angingo upphörandet af prejningspenningaroe
vid alla Rikets fästningar.
Frih. Cederström, Jacob: Den siste talaren har
synbarligen misstagit sig, så väl om Ständernes beslut, som
otn den und. skrifvelsen, hvilken skulle afgå lill K. M. Denna
skrifvelse innehåller nemi., alt R. St. hos K. M. i und.
D« ti n Ma j.
09
anhålla, att alla fartyg, som hädanefter passera NyEIfsborg,
må befrias från skyldigheten att anlöpa denna fästning. K.
lVlts utfärdade naii. författning deremot frikalla!' för ett sådant
anlöpande vid alla fästningar utom vid Carlskrona.
Detta är således mycket vidsträcktare än hvad Ständerne
begärt. Jag vill nu fråga om det vöre skickligt, när K. M.
utfärdat en författning, som befriar fartygen från att anlöpa
alla Rikets fästningar med undantag af Carlskrona, att Ständerne
nu skulle komma och begära ett dylikt stadgande för
NyEIfsborg.
Hr Westfelt: Gr. Cronstedt och Frih. Sprengtporten
hafva redan fullkomligen visat, alt det är nödvändigt att den
ifrågavar. skrifvelsen komme att afgå, men jag ber jemväl
att få fästa uppmärksamheten på en annan omständighet,
som jag tror ännu mera bevisar nödvändigheten deraf. Denna
omständighet är, att Ständerne önskat, att vid alla fästningar,
dei båtar lagt till, prejningspenningarne måtte upphöra.
Nu är visserligen en K. författning utgången att prejningspenningarne
skola upphöra; men undantag är likväl
gjordt i afseende på en fästning, nemi. den vid Carlskrona.
Ständerne hade likväl icke önskat att något undantag skulle
ske.
Exped.Utsk.-s förslag blef af R. o. Ad. återremitterad t.
Föredrogs ånyo förstärkta StatsUlskts den 5 oell 8 dennes
på bordet lagda mein. N:o 499? angtde votering i anleda.
af Revilln.Utskts mein. N:o 41? ronde besluten i fråga
om tulltaxan.
Frih. Cederström, Jacob: I afseende på ifrågavar.
betänk, har jag ingen annan anmärkn. att göra än emot
den 15ey punkten, der Utsk. tillåtit sig en votering, hvilken
blifvit upptagen såsom afgjord, ehuru, såsom reservationerne
innehålla, icke mera än 119 personer dervid varit närvar.;
och ehuruväl vid framställd fråga, huruvida prot. dei öfver
godkändes, det förstärkta Utskts samtlige ledamöter svarat
nej, så har likväl i betänk, upptagits att öfver denna punkt
blifvit voteradt. Ända sedan grundlagen stiftades har det
aldrig blifvit satt i fråga, det man uti förstärkt SlatsUlsk.
kunde votera, om icke 120 personer varit närvar., och detta
grundar sig på grundlagens tydliga föreskrift uti 69 §.‘n
Reg.F:n, der det heter, att "i händelse 2 Stånd stanna mot
2, då skall StatsUtsk. förökas med så många ledamöter af
RiksShn, i vanlig ordning valde, alt de blifva trettio af
hvart Stånd. Detta särskildta Utskts ledamöter röste sedermera
samfäldt med slutna sedlar till ovillkorligt antagande
eller förkastande af hvad StatsUtsk. tillstyrkt, hvarom RiksSt:n
varit af skiljaktiga tankar; kommande de flesta sålunda
röstandes mening att gälla såsom R. Sits beslut.” R. o. Ad:s
100
Den 11 Maj.
egna ledamöter hafva mångfalldiga gånger gifvit anledn,
dertill, att förstärkta StatsUlsk. icke kunnat votera, till stor
förargelse för de öfriga Stånden. Det vore derföre mer un
besynnerligt, om, för att denna gång det är en ledamot af
BondeSt. som genom sitt uteblifvande förorsakat alt de röstande
icke uppgått till det af grundlagen föreskrifna antal,
man ändock skulle vilja framtvinga ett genom votering fattadt
beslut. Denna gång var visserligen majoriteten i den
ifrägavar. voteringen så stor, att en ledamot till på den ena
eller andra sidan icke haft något inflytande på sjelfva saken;
men, mine herrar! anlages en gång en sådan afvikelse från
form, att man får votera i förstärkt Utsk., utan att ett antal
af 120 personer är tillstädes, så kan man snart komma
derhän, att StatsUtsk. ensamt med sin personal kommer att
afgöra med R. St:s rätt, och sådant är icke enligt med grundlagen
; ty grundlagsstiftarens mening har icke varit att åt
några få riksdagsmän öfverlåta Ståndens afgörande rätt, ulan
grundlagen vill att denna rätt skall vara utöfvad af 3o ledamöter
af hvarje Stånd. Jag har visserligen hört anmärkas,
att ehuruväl ilo personer inställa sig vid en votering i
förstärkt Utsk., så kan likväl, derigenom att de begagna
dubbla eller märkta sedlar, hvilka blifva casserade, i alla
fall inträffa, att röstantalet icke uppgår till 120 personer.
Må vara! men så länge 69 §:n Reg.Fm innehåller orden
”röste samfäldt”, lärer det dock icke kunna bortresoneras,
att ju icke åtminstone 120 personer måste vara medoch
1 östa.
Jag begär således, att i afseende på i5g punkten i betänk.
återremiss måtte äga rum, samt att betänk, i Öfrigt
blifver lagdt till handlingarna.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Utom det att Frih. Ce
derström
här ingått uti en tolkning af grundlagens ordalydelse,
hvilket jag icke anser fullt tillständigt, så har Hr
Frihtn, med åberopande af en reservation mot det förstärk ta
Utsk:s betänk., kommit till den conclusion, att Utsk. satt sig
i verksamhet innan fulla antalet af 3o ledamöter från hvarje
Stånd varit närvarande. Det är i anledn. af detta HrFrihts
yttrande, som jag nödgas erinra, att om de 22 ledamöter af
BorgareSt., hvilka undertecknat den af Ilr Schartau afgifna
reservation, verkligen tagit kännedom af denna reservation
innan de sälte sina namn derunder, så skulle de icke hafva
deruti instämt; men, äfven förutsatt att de det gjort, så
nödgas jag likväl emot dessa samtlige 22 ledamöters af BorgareSt.
reservation göra den erinran, som jag eljest kunnat
rikta enskildt mot Hr Schartau, att han nemi. oriktigt uppfattat
förloppet vid detta tillfälle och således derom uppsatt
en oriktig berättelse. När Utsk. på f. m. samlades, verkställdes
upprop, då 3o ledamöter af hvarje Stånd voro tillstädes
och dessutom flere suppleanter. De voro äfven när
-
Den 11 Maj.
101
vnr. undei' nila dc voteringar, som då förrättades. Jag tillkännagaf
ali förstärkta Utsk:s voteringar skulle fortsättas
på e. in. ulan något föregtde upprop, hvilket äfven icke
ägde ruin, såsom redan på f. in. verksteldt. När voteringen
skulle börjas, linde man visserligen underrättat mig derom,
att en ledamot af UondeSl. saknades; men på grund af anslag
och på grund af det skedda uppropet, ansåg jag icke
all sådant fick lägga hinder i vägen för Utsk:s göromål, oell
jag bil således voteringen fortgå. Efter det densamma blifvit
förrättad, anmälde först Hr Halling och sedan flere med
honom, att då en ledamot saknades, borde icke voteringen
anses gilltig. Jag förklarade då bestämdt min mening vara,
att en enda ledamots frånvaro icke kunde tillintetgöra det
förstärkta Utsk-.s beslut, hvilket ovillkorligen skulle ske, om
denne ledamots uteblifvande skulle upplösa förstärkta Utskts
sammankomst. Mot denna min åsigt anmäldes många protester.
Då förklarade jag, icke såsom Hr Schartaus reservation
innehåller, att det var olagligt att fortsätta med voteringarna,
men att jag, af undseende för de många reservanterne,
ansåg mig böra hemställa till det förstärkta TJtsk., huruvida
Utsk., efter det icke vore fulltaligt, behagade åtskiljas.
Denna framställning blef nied ja besvarad, och följaktligen
skedde icke någon vidare votering samma dag. Nästa
gång då förstärkta Utsk. sammanträdde, uppstod fråga om
den sist verkställda voteringens förkastande och omgörande.
Det var mig naturligtvis omöjligt att tillstädja någonting sådant,
då jag på goda skäl ansåg samma votering fullkomligen
laglig. Vid justeringen af mern. rörtde den verkställda
voteringen, då jag hemställde till Utsk. huruvida detsamma
godkändes, svarades visserligen många nej, men icke såsom
reservationen innehåller ett allmänt nej; och jag ansåg dessa
nej endast såsom en reservation emot voteringsförloppet, emedan
jag alldeles icke framställt eller ansett mig kunna framställa
någon propos. till Utsk. om sjelfva valets gillande eller
ogillande. Sådant är det verkliga förhållandet, och det
förstärkta Utsk:s mern. upplager äfven sannfärdeligen hvad
som passerat.
Jag är helt och hållet af olika tanke med Frih. Cederström
angtde de olägenheter, som skulle uppkomma i händelse
man skulle tillåta votering i förstärkt Utsk., äfven om
en och annan ledamot skulle afhålla sig från att deruti deltaga,
och jag skulle kunna uppgifva flera tillfällen, då verkligen
icke 120 personer deltagit uti voteringen inom förstärkt
Utskott. Det har nemi. ofta handt, alt sådana votertssedlar
begagnats, på hvilka de tryckta bokstäfverna varit
utrifna, och hvilka sedlar således ingenting innehållit, utan
synbarligen med afsigt blifvit begagnade af sådana personer,
som icke velat deltaga uti voteringen, och sådant kan efter
min öfvertygelse icke förmenas någon ledamot; ty ingen
kan ålägga mig att votera hvarken ja eller nej, om jag icke
103 Den ii Maj.
fatlat någon öfvertygelse i saken, som väl kan inträffa i sådana
minutiösa tull-lagstiftningsfrågor, hvarom vid denna riksdag
voteras. När val skett lill ledamöter nti förstärkt Disk.,
när desse ledamöter, vid upprop, linnas tillstädes, så tror jag
att alla åtgärder, som vederbör, äro vidtagna, och vilja desse
ledamöter sedermera icke deltaga uti voteringen, så blifver
det deras ensak; ty icke kan det vara grundlagens mening,
att desse 120 ledamöter ovillkorligen skola vandia fram till
bordet endast för alt säga vi votera icke, eller, hvad soin
är detsamma, endast för att framlägga blanka sedlar. Om
nu, hvilket ofta varit händelsen, voteringar icke blifvit ogillade,
uti hvilka förekommit sådana blanka voterts-sedlar
(som naturligtvis blifvit casserade, till följd hvaraf också
röstantalet icke uppgått till 120), 0111, säger jag, sådana voteringar
icke blifvit ogillade, så ser jag icke något skäl
hvarföre man snarare skulle förkasta en votering, der, lill
följd af en eller annan ledamots boitovaro, lösterne icke
uppgått till 120.
En annan omständighet, som bekräftar min öfvertygelse,
att en votering inom förstärkt Utsk. kan vara laglig, ehuru
icke alla 120 ledamöterne deruti deltagit, är, att grundlagen
stadgar, att vid hvarje votering skall, till undvikande al paria
vota, en sedel uttagas och förseglad afläggas, för att,
i händelse röslerne blifva lika delade, gifva utslaget. När
en sedel borttages ifrån 120, så återstå 11g. Om således alla
120 ledamöterne deltagit i voteringen, så skulle aldrig paria
vota kunna uppkomma. Detta bevisar ju bestämdt, att
grundlagsstiflaren tänkt sig möjligheten af en votering inom
förstärkt Utsk., deruti ett mindre antal än 120 deltagit.
Jag vill dessutom hemställa hvarthän en sådan tolkning af
grundlagen skulle leda, om man skulle anse att det berodde
pu livar och en enskild ledamot inom det förstärkta Utsk.
alt genom sin frånvaro hindra all votering. På det sättet
skulle aldrig det förstärkta Utsk. komma till något slut,
och jag vet icke huru Stånden skulle kunna fatta något beslut
i sådana frågor, som genom ett dylikt förfarande blefve
af förstärkta Utsk. lemnade oafgjorda, och hvilka likväl
ofta kunna vara af den beskaffenhet att något beslut öfver
dem ovillkorligen mäste fattas. Man kan äfven af andra
ställen i grundlagen draga den slutsats, att denna lag icke
ovillkoi ligen fordrar, att samtlige ledamöter måste vara tillstädes
vid voteringar inom Utsk., som med R. St:s rätt besluta;
så stadgar t. ex. 38 §:n Riksd.Ordn. i afseende på
BancoUtsk., då det afgör med R. St:s rätt, att icke mera än
|udelar af ledamöterne behöfva vara närvarande.
Jag har ingått i denna förklaring i anledn. af en ledamots
yttrande, men jag får tillika förklara, att jag anser
både mig och hvar och en annan oberättigad att här ingå
i någon tydning af grundlagen. Vi måste förstå densamma
Den 11 Maj.
efter (fess bokstaf och få icke i afseende på dess tillämpning
åberopa stöd af praxis.
På alla dessa skäl vågar jag vördsamt hemställa, att R.
o. Ad. icke malte vidtaga något annat beslut i afseende på
detta betänk, an att lägga det lill handl ingar no, då ingen
annan anmärka, deremot är gjord, än den som reservanterne
trott sig befogade alt emot den r5g punkten framställa.
Frih. Rehbinder, Fredr Wilh.: Såsom varande en
bland dem, hvilka inom förstärkta StatsUtsk. deltagit i den
klandrade voteringen, anser jag mig böra gifva tillkänna,
att jag fullkomligen delar de af Gr. Horn i ämnet yttrade
åsigter, så mycket mera, som det i annat fall otvifvelakligt
skulle kunna inträffa, att ett enda PiiksSt. kunde hindra alla
de öfriga från att votera i förstärk t Utsk., och sådant kunde
leda dertill, att aldrig någon votering der komme ali äga
rum. Jag kan således icke medgifva att denna votering varit
oriktig.
Hr Nordensköld, Otto Gustaf: Jag anhåller att
bär få yttra, att då Gr. Horn första gången sade sin tanke
vara den, att voleringarne i förstärkta StatsUtsk. skulle for tgå,
äfven om Utsk. vöre mindre fulltaligt, så ansåg jag, såsom
jag förra gången yttrade mig, alt han i det fallet bade
orätt. Jag har sedan närmare tänkt efter och tinner lin
att han har alldeles rätt, oclr anhåller alt få göra reda
hvarför jag tror att så förhåller sig. Till en början kunde
jag icke annat än firma det i hög grad orimligt, om en ledamot
genom sitt uteblifvande skulle kunna paralysera hela
del förstärkta Utsk:s förrättningar. Jag eftersåg sedatt i
grundlagen, om det verkligen kunde vara dess mening att
stadga ett sådant förhållande, men kom dervid till ett helt
olika resultat och finner rut tydligen att grundlagen aldrig
förbjudit alt votera inom förstärkt Utsk., oaktadt de närvar.
ledamöternes antal icke uppgått till 120; och för alt
ytterligare ådagalägga detta, ber jag att få uppläsa sednare
delen af 69 §:n i 1809 års Reg.F., sådan den lydde för e den
deruti vidtagna förändring. Den lyder så här:
"Stanna två Stånd emot två, då skall StatsUtsk. förökas
med så många ledamöter utaf RiksSttn, i vanlig ordning valde,
att de blifva 3o af hvarje Stånd. Sedan en af delta
Utsk:s samtliga ledamöter blifvit utlottad, röste de öfrige
samfäldt och icke efter Stånd” fjäg beder R. o. Ad. lägga
på minnet att ordet "samfäldt” har afseende derpå, att man
icke, såsom före 180g varit fallet, skulle rösta ståndsvis, och
icke der på huruvida t2o eller r rg skulle vara tillstädes.)
"med slutna sedlar', till ovillkorligt antagande eller förkastande
af hvad StatsUtsk. tillstyrkt, blott i de frågor, hvarom
RiksSttn varit af skiljaktiga tankar; kommande de fleste sålunda
röstandes mening att gälla såsom R. Sits beslut.”
I denna § fanns intet stadgande om afläggande af någon
Den ii Maj.
förseglad sedel, som kunde gifva utslag i händelse af paria
vota, utan sedan en person blifvit utlottad, hvilken på sålt
och vis företrädde den förseglade sedelns ställe, så måste
ovillkorligen de öfriga i 19 vara tillstädes och rösta, för alt
icke paria vota skulle kunna inträffa. Under de s. k. menlösa
dagarna, då livar och en var nian om att uppfylla sin
skyldighet, förspordes ingen olägenhet af detta stadgande;
men man insåg dock snart, att om det funnes någon railleur
inom Utsk., som behagade att vid voteringarna framlägga
dubbla eller märkta sedlar eller hålla sig undan från voteringarna,
så kunde Utsk. få hålla på bela dagen och votera
utan alt ändock komma till något resultat. Detta gaf
anledning att förändra §:n till dess nuvar. ordalydelse, och nu
finnes ingenting der stadgadt ang:de ett visst antal ledamöter,
som ovillkorligen måste vara tillstädes vid voteringarna
inom förstärkta Utskott. Detta blifver ännu tydligare genom
jemförelse med 70 §:n Riksd.Ordn., sorn afbandlar samma
ämne, och der det beter:
”Stanna RiksStrn i sina beslut öfver någon fråga uti hufvudsakligen
eller till vissa delar skiljaktiga meningar, då skall
hvarje Stånds beslut genom prot.utdr. remitteras till det Utsk.,
som med målet befattning baft, hvilket åligge att meningarna
så nära möjligt är sammanjemka och med förslag öfver
denna sammanjemkning inkomma till R. St:s plena, som
öfver den yppade frågan sedermera definitivt besluta Skulle
detta försök till jemkning fruktlöst aflöpa, utvälje R. St.
i sina särskildta plena genom allmän omröstning, till en nämnd,
att förstärka det Utsk., lill hvars handläggning målet hort,
så att ledamöterne blifva trettio af hvarje Stånd, hvilka
samfäldt röste” (hvad med ”samfäldt” förstås, det se vi, då
vi gå tillbaka till den ursprungliga lydelsen af 1809 års
grundlag i dess 69 §, som jag nyss uppläste) ”såsom 53 §:n
föreskrifva’.” I 53 tj:n stadgas, huru man skall rö^ta inom
de särskildta Stånden, och om man läser slutet af denna §,
så står der — ”Vid omröstningarna, som alltid skola med
tryckta och omärkta, enkla, slutna och hoprullade sedlar
verkställas, beräkne hvarje ledamot blott en röst, änskönt
han ock vore fullmäktig för flera till val berättigade corporationer.
Till undvikande af paria vota skall ordföranden
vid hvarje omröstning, förrän sedlarne uppräknas, en
bland dem uttaga och genast förseglad aflägga. Befinnas, vid
uppsummerandet af de öfriga, rösterne lika delade, må denna
sedel öppnas och gifva decision. Är pluraliteten redan
vunnen, bör den aflagda sedeln ouppbruten genast förstöras.”
IVu torde R. o. Ad. erinra sig, att vi här i Ståndet voterat
både när 600 personer varit tillstädes och när endast Landtm,
jemte de 6 ledamöterne vid bordet, Ridd.fiscalen som förrättar
uppropet, samt några få ledamöter till, som jemte dem
deltagit i voteringen, varit närvarande, hvarvid äfven den
af
-
Dell n Maj.
n Hagda förseglade sedeln, i händelse af paria vota, fått gifva
utslaget. Når nu 73 §:n Riksd.Ordn. Lii 11 v isar till 53 §cn,
som just innehåller föreskrifterna 0111 huru inom Stånden bör
voteras, så år det väl tydligt att vid voteringarna inom de
förstärkta Utsk:n bör tillgå på enahanda sätt, sorn inom
Stånden. Jag finner således alt grundlagens både anda, mening
och bokstaf bestämma, att voteringarne inom förstärkt
Ulsk. böra fortgå, oaktadt någon ledamot skulle derifrån vara
borta, och att det icke må kunna bero på en enskild ledamots
vilja eller nyck att paralysera bela riksdagens verksamhet.
Denna fråga är af ganska stor vigt just nu, emedan
vi hafva en mängd saker att afgöra inom det förstärkta
StatsUtsk., och om det skulle ankomma på en enda ledamot
att förhindra votering genom sitt uleblifvande, sfi skulle
vi kunna blifva uppehållne här i evighet utan alt få någonting
afgjordt. För min del önskar jag derföre, att R. o.
Ad. mätte förklara den ifrågavar. voteringen vara grundlagsenlig!
tillkommen.
Frih. Te r s m e d e n, Wi 1 b. F r e d r.: Den fråga, som nu
kommit under R. o, Ad:s öfverläggning, är af en ganska kinkig
beskaffenhet. Här ur fråga om att tolka en § i
grundlagen. I allmänhet skulle jag tro att det icke tillhör Stånden
alt tolka grundlags-§§, men efter det frågan en gång blifvit
framställd inom detta rum, så kan jag icke annat än derom
yttra min öfvertygelse. Jag tror, och har stadgat min
öfvertygelse genom den praxis hvilken alltsedan år i8oq blifvit
följd, att om äfven den 69 §:n Reg.F:n icke vore så fullkomligen
tydlig i delta fall, så har det likväl vid alla riksdagar
blifvit ansedt såsom gifvet, att ingen votering i förstärkt
StatsUtsk. kan äga rum, om icke 170 personer äro närvar,
och i densamma deltaga. Det finnes många §§ i grundlagen,
hvilka kunna ganska olika lydas. Jag tror att, då man icke
är ense 0111 rätta förståndet af en sådan §, är det riktigast
alt man tager praxis till sin efterrättelse. Jag ber herrarne
betänka hvatt det skulle leda, örn man skulle tillåta ett
mindre antal än 120 personer afgöra inom det förstärkta StatsUtsk.
Vid denna riksdag har RondeSt. högtidligen förklarat, att
det icke vilie deltaga i voteringarna uti det förstärkta SfatsUlsk.
, såvida det icke finge dess mening intagen uti StatsUtskis
volerts-proposir. Vill man kanhända nu gå ända derhän att
tillåta att voteringarne fortgå,oaktadt ett helt Stånd derifrån afhållersig?
Sådant skulle vara rent af revolutionärt; och jag tror
icke att detta Stånd, hvarest i allmänhet conservatism plägar råda,
skulle vilja deltaga uti en sådan åtgärd, genom frånträdande
af en praxis, som alltsedan år 1809 orubbligen varit iakttagen.
Hr Nordensköld har här citerat 69 §:n Reg.Ftn, sådan
den ursprungligen efter grundlagens stiftande lydde, samt den
förändring, som deruti sedermera blifvit vidtagen. Men hvar
25
II. ,4
io6
Den ii Maj.
före vidlogs denna förändring? Det synes ganska tydligt, alt del
varit endast af den orsak, att sedan voteringarne inom Utsk.'n i
allmänhet upphört att ske ståndsvis, så ansåg man icke vidare
lämpligt, att ett stadgande, hvilket endast innebar ett undantag
från den förut gällande principen, skulle qvarstå, sedan
sjelfva denna princip blifvit upphäfd, men den innehåller
alldeles ingenting, som kunde innebära ett frånträdande
af den förut stadgade bestämmelsen att alla de i 9.0 ledamöterne
inom det förstärkta Ulsk. måstedeltaga uti voteringen, för att
göra den gill tig. Om äfven stadgandet uti 69 §:n Iteg F: 11 icke
är så fullständigt som det kunde vara, så är det dock
nog fullständigt för alt icke böra kunna missförstås, såvida
icke några andra moliver ligga derunder, hvilket jag medgifver
att man lätt skulle kunna föreställa sig, då man vid
denna riksdag sett att ett helt Stånd vägrat att deltaga i votering,
derest det icke får de anspråk uppfyllda, hvilka det
tror sig hafva rätt alt fordra.
Jag kan icke annat än tillstyrka underkännande af den
ifrågavar. voteringen, och att följaktligen R. o. Ad. måtte återremittera
mern. N:o 499» me<J föreläggande för förstärkta
StatsUtsk. att verkställa en ny grundlagsenlig votering i stället
för den förra olagliga.
Gr. von Platen, Baltzar: Såsom jag uppfattat deri
förevar, frågan, så bafve vi icke att pröfva något från
Const.Utsk. inkommet förslag om grundlagstydning. Det är
således icke tillständigt att ingå i någon egentlig vederläggning
af de skäl, som på den ena eller andra sidan blifvit anförda
ang:de tolkningen af 69 §:n Reg.F:n. Jag anhåller blott
att i egenskap af reservation få nedlägga min tanke till prot.,
för den händelse att R. o. Ad. skulle underkänna voteringen öfver
den lö^de punkten. Min öfvertygelse är, att denna votering
varit fullkomligen grundlagsenlig, och skälen för denna
min öfvertygelse 3ro tillräckligt starka för mig, ehuru jag
icke är så förmäten, att anse dem nog starka för att öfvertyga
alla andra. Jag vill derföre icke besvära R. o. Ad.
med deras upprepande, synnerligast som Gr. Horn och Hr
Nordensköld på ett alldeles tillfyllestgörande sätt utredt
saken.
Man har frågat hvarthän det skulle leda, om man tilläte
voteringar inom förstärkt StatsUtsk. med ett mindre antal närvar.
ledamöter än 120, då vid denna riksdag ett helt Stånd
förklarat, att det icke ville deltaga i voteringarna inom detta
Utsk., så framt Ståndet icke finge sin vilja fram i afseende på
voter:s-propos:na. Detta bevisar aidrabast hvad det skulle betyda,
om man antoge en så orimlig princip, som att nödvändigt
hela detta antal af 120 personer skulle fordras
för att åstadkomma en gilltig votering; ty på sådant sätt skulle
en minoritet, ja den aldraminsta fraction, kunna stifta lagar
för majoriteten och för hela landet.
Den ii Maj.
107
Hr Printzensköld, Carl: Äfven jag var i egenskap
af suppleant närvarande i förs lärl; ta StatsUtsk., då den ifra—
gavar. voteringen ägde rum. Jag liade således tillfälle att
nnd min uppmärksamhet noga följa hela förloppet, och jag
får fullkomligen vitsorda riktigheten af de uppgifter, som Gr.
Horn hur framställt, och således tillika förklara, ali Hr Schartau
i sin reservation vanställt sanningen och framkommit
nied uppgifter, som varit rakt stridande mot verkliga förhållandet.
Det förundrar mig -att en ledamot af ett RiksSlånd
kan tillåta sig hvad denna reservation innehåller, emedan den
första delen deraf knappast med ett enda ord är med sanningen
öfverensstämmande. Hvad sjelfva saken beträffar, så
måste jag på de skäl, som Gr. Horn och Hr Nordensköld anfört,
anse den ifrågavar, voteringen såsom fullkomligen laglig.
Vid all lagtolkning gäller den princip, hvilken äfven måste
följas i afseende på grundlag, att man måste tolka lagen, icke
extensivt, utan restrictivt, och till det sednare hörer ovillkorligen,
att icke inlägga i lagen någon annan mening och lydelse,
än den som i lagens §§ verkligen finnes.
När man jernför de särskilda §§, som finnas i grundlagen
rör:de Utsk:s voteringar, så ser man att grundlagsstiftaren
användt mycken omsorg för att uttrycka det stånds-voteringarna
upphört. Derpå har ordet ”samfäldt” och andra närbeslagtade
uttryck afseende; men på intet enda ställe förekommer
något stadgande om att ett visst antal ledamöter böra vara
närvar, inom ett Ulsk. (med undantag af BancoUtsk.) likasom
icke heller inom något Stånd, för att afgöra hvilken
fråga sorn helst. Det finnes icke heller ett enda ord nämndt
derom alt voteringarne inom ett förstärkt Utsk. böra tillgå efter
en annan princip än i de öfriga Utsk:n. Grundlagsstiftaren
bar endast velat, att ett förstärkt Utsk. skulle vara talrikare
än ett vanligt Utsk., på det alt ett större antal röster skulle
kunna göra sig gällande, då ett Utsk. skulle besluta med R.
St:s rätt.
38 §:n Riksd.Ordn., som bestämmer sättet för voteringar i
allmänhet inom Utsk:n, innehåller, ”att alla omröstningar i Utsk:n
skola ske per capita mellan Ubkts samtlige ledamöter.
” Om de som påstå alt votering icke kan äga rum inom
f örstärkt Utsk., med mindre hela antalet af dess ledamöter är
tillstädes, ville vara conseqventa, så skulle de komma till
den slutföljd, att äfven vid voteringar inom de vanliga Utsk:n
fordrades att alla ett sådant Utskts ledamöter måste vara
närvarande för att kunna fatta beslut. Att så hittills icke varit
ansedt, det vet hvar och en, och att sådant icke heller kan
vara grundlagsstiflarens mening synes deraf, att han längre
ned i samma § för BancoUtsk., då delta Utsk. med R. Sits
rätt beslutar, stadgat ett visst antal ledamöter, hvilket dock
icke uppgår till mera än £;delar af Utskts medlemmar.
Ända sedan grundlagen stiftades, bar det icke ett ögonr
blick varit påtänkt att tolka densamma på det sätt som hä
-
Den n Maj.
blifvit satt i fråga. Först nu, sedan man från clt annat
RiksStånd lått höra revolutionära yttranden, som åsyfta att
omstörta vår grundlag, börjar man vilja ingå på den tolkning
af densamma, till följd hvaraf icke en votering skulle kunna
äga runi inom förstärkt Utsk., med mindre i 20 personer vore
närvar.; oell jag frågar då, 0111 icke, på sätt Frih. Rehbinder
redan anmärkt, det stöde i detta samma RiksSlånds makt,
att förhindra all votering och derigenom paralysera hela riksdagen?
Man behöfde dervid icke gå öppet till väga, såsom
det höfves personer, hvilka mena ärligt med sitt land, det
fordrades blott att man öfverenskom, att en eller par ledamöter
hvarje gång uteblefvo från Utsk:s sammankomster, för
att aldrig någon votering skulle kunna der företagas. Det är
just sådant man bör söka förekomma, och det tror jag att
man gör aldrabäst, då man tyder grundlagens mening sådan
den verkligen är, nemi. att, sedan anslag till sammanträde
inom förstärkt Utsk. är i behörig ordning ulfärdadt oell ledamöterne
blifvit kallade, votering må försiggå, om också en eller
annan skulle sig derifrån afhålla. Detta tror jag är det säkraste
medlet att förmå de ledamöter af ett RiksStånd, som
kunna vilja glömma sig ända derhän att icke vilja underkasta
sig grundlagens föreskrifter, att förmå dem, säger jag,
lill uppfyllande af sina pligter.
Jag yrkar, att den votering, som skett i afseende på den
i5g punkten, måtte blifva såsom gi 111 ig förklarad.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det han i anseende till
den vändning discussionen tagit ansåg sig böra fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet på angelägenheten att bibehålla den varsamhet
och hofsamhet i uttryck i afseende på hvad som sker i andra
Stånd, som R. o. Ad. vid sina öfverläggningar hittills
iakttagit. Det vore ganska tvetydigt, om grundlagen medgåfve
att yttra sig 0111 lagligheten af hvad som sker i ett
annat Stånd, och R. o. Ad. hade alltid hittills noga iakttagit
att ej härutinnan begagna yttranderättens yttersta gränser.
Hr Landtm, ansåg sig således böra fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på angelägenheten af att bibehålla samma varsamhet,
som alltid utmärkt R. o. Ad:s öfverläggningar i detta
afseende.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Vore
det så att jag kunde dela den uppfattning af grundlagens
föreskrifter, som förmått pluraliteten inom RäksStånden och
Gonst.Utsk. att under loppet af denna riksdag frångå det
sätt att tillämpa grundlagen, som hittills varit följt i afseende
på afgörandet af do grundlagsförändringar, som Const.Utsk.
föreslår; vore det mig möjligt att så uppfatta grundlagens
föreskrift, och sådant icke stöde i strid med grundlagens
bokstafliga lydelse, så skulle jag visserligen nu finna mycket
skäl att anse, det målens afgörande inom förstärkt Utsk. borde
tillgå på samina sätt sorn inom de vanliga Utsk:n, och
Den 11 Maj.
IO(j
alt den föreskrift , som gäller för de sednare, nemi. alt
beslut kunna fattas ulven om ett Utsk. icke vore lulltaligt,
borde kunna tillämpas äfven på de förra. Men det ur mig
icke möjligt att komma till den öfvertygelse, att med grundlagens
bokstafliga tillämpning något sådant kan tillåtas, och
en 3o års praxis gifvet' i delta fall stöd åt milt sätt att uppfatta
grundlagens föreskrift, så i det ena som i det andra
fallet. Grundlagens ursprungliga stadgande i afseende på omröstningarna
inom förstärkt Utsk. var, såsom här för oss blifvit
uppläst, alt la.o personer, 3o från hvarje Stund, borde sammanträda.
En af dessa 120 skall utlottas, men de öfrige
borde ovillkorligen qvarstanna och votera med R. St:s beslutanderätt.
Här var således icke medgifven någon annan
minskning af ledamöternes antal. Den förändring, som sedermera
vidtogs i den 69 §:n Rcg.F:n, skedde icke af något
annat skäl, än alt man tyckte sig icke vilja begå en chican
emot någon af dessa 120 ledamöter, derigenom att lotta ut
honom och låta honom gå sin väg. I stället för denna utlollning
infördes stadgandet 0111 den förseglade sedelns utläggande,
och det var hela den förändring, som uti §:n vidtogs.
Då det icke kan nekas alt Pieg.Fms både anda och mening
från början varit att förstärkta Utsk:n måste vara fulltaligt
samlade, lör att besluta,och då ingen förändring i detta afseende
skett, så torde äfven vara gifvet all grundlagens ursprungliga
mening orubbad qvarstår. Jag skulle visserligen önskat
att det varit annorlunda och skulle gerna se alt i grundlagsenlig
väg en förändring skedde; meri för närvar, kan jag icke
gifva min röst för att tyda grundlagen på annat sätt.
Det är af vigt, mine herrar! ali vi noga iakttaga formerna.
I formerna allena ligger vår säkerhet; ty öfver R.
St. finnes ingen domare, som kan rälta en oriktig tolkning
af lagen; utan vilja icke R. St, sjelfve respectera lagar och
former, så inträder laglösheten. Jag tillstyrker alt det förevar.
mern. blifver till förstärkta StatsUtsk. återremitteradl,
med föreläggande’ för Utsk. att företaga en ny votering öfver
den i5g punkten, icke derföre alt jag tror att resultatet af
en sådan votering kan blifva annat än vid den förra, utan
endast för formens skull.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet i anledn.
af Hr Nordenskölds yttrande, som jag anser behöfva besvaras,
emedan det tyckes hvila på ett missförstånd. Hr Nordensköld
har ansett, att del nu skulle gå an att votera i
förstärkt StatsUtsk. ulan alt fulla antalet af 120 ledamöter
vore närvar., af det skäl, alt då Reg.Fins 69 § ursprungligen
innehöll att StatsUtsk. skulle förstärkas med så många
ledamöler att de blefvo 3o af hvarje Stånd, bland hvilka
ledamöter en skulle utlottas, och derefter de öfrige samfäldt
votera, så hade detta stadgande sedermera blifvit borttaget,
och sättet för voteringarna inom förstärkt StatsUtsk. Undradt
1
1 IO
Den il BI a j.
lill fullkomlig öfverensstämmelse med livad i de vanliga
Ulsktn ägde ruin. Frih. Tersmeden har redan iipplvst, att
iinledn:n till §:ns förändring icke varit drn, som Hr Nordensköld
förmenat, utan att förändringen skett endast derföre, att sedan
ståndsvis voteringarne upphört inom alla Utsk., så upphörde
äfven behofvet af ett stadgande, som utgjorde elt undantag
för det förstäikta SlatsUtsk. från det förut befintliga
föl hållandet; och hvad utlottningen beträffar, så borttogs den,
icke såsom Hr vou Hohenhausen påstått, emedan man ansåg
den såsom en chican emot den ledamot, hvilken lotten träffade,
utan derföre att man af erfarenheten funnit, att oaktadt
iig personer dellogo i en votering, så kunde likväl
paria vota uppkomma derigenom, att någon begagnade sig
af en dubbel eller af en märkt sedel, som blef casserad.
Af denna orsak tillkom stadgandet om den förseglade sedelus
Biläggande, hvilken sedel skulle gifva utslag om paria vota
inträffade; men deraf följer ingalunda, såsom Gr. Horn trott,
att grundlagen velat frikalla förstäikta StatsUlskts medlemmar
från att mangrannt inställa sig till voteringarna.
Jag anhåller att äfven få yttra några ord i afseende på
de följder, som man ansett uppkomma, i händelse icke en
votering inom förstärkt Utsk. skulle anses gilltig, med mindre
samtlige 120 ledamöterne deruti deltagit. Man liar sagt,
att i sådant fall skulle en enda person, genom att afhålla sig
från votering, paralysera en hel riksdag. Dervid har man
förbisett, att om en riksdagsman bryter mot grundlag och
icke vill fullgöra sina skyldigheter, så innehåller grundlagen,
huru lian derföre kan till ansvar ställas, och dömmas sin
riksdagsmannarätt förlustig. Detta lärer vara tillräckligt
för att förhindra slika lagöfverträdelser. Om man deremot
skulle tillåta ett mindre antal än 120 personer votera inom
förstärkt Utsk., så kunde detta leda dertill, att ganska få
personer korinne att deltaga i dessa voteringar; ja, det skulle
till oell med kunna gå ända derhän, att ordföranden koin
alt sitta helt ensam och genom sin voteringssedel afgöra
med R. Sirs rätt, såvida icke denna sedel måste afläggas för
alt förekomma paria vota.
Jag skulle tro, att R, o. Ad., såsom jag förra gången
yttrade, gör klokast att återremittera mein. till Utsk., med
förklarande att voteringen öfver i5g punkten är ogilltig.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh., begärde underrättelse
om de öfriga RiksStms beslut i detta ämne.
Undei t. Ridd.Secret. tdikännagaf, alt rörrde PresteSlrs
beslut ingen underrättelse ännu ankommit. BorgareSt.
hade förklarat 22 voteringen, i hvilken endast t ig ledamöter
deltagit, ogilltig, samt i öfrigt lagt mern. N:o 499
till handlingarna; och BondeSt. hade ogillat 22 voteringen
enligt råg punkten, enär endast r ig röstande ledamöter deri
deltagit, och lagt mein. i öfrigt till handlingarna.
D e n ii Maj.
111
Fril). Sprengtporten: Jng uther mig till en bör
jan
att få lasta R o. Ad:s uppmärksamhet derpå , alt
Ulskts mern. innefattar i afseende på voteringen öfver :5()
punkten endast en relation öfver hvad som vid samma votering
sig tilldragit, men det innefattar alldeles icke något omdöme
å Utsk:s silla huruvida den ifragavar. voterts-proposm
blifvit godkänd och följaktligen ett R. St:s beslut deröfver tillkommit.
Det säger blott, att pluraliteten inom det första) kta
StatsUtsk. instämt uti Devilln.Utskjs förslag rör:de denna
punkt. Det är icke af en händelse, som dessa ordalag, hvilka
skilja sig från dem som vanligen användas, på detta ställe
blifvit begagnade; ty då omröstningens laglighet af ett ganska
stort antal ledamöter inom Utsk. blef salt i IVåga, så
beslöts att meni. endast skulle innehålla en recit, en berättelse
ang:de förhållandet i den delen.
För min del hyser jag mycken betänklighet vid att
RiksStm skulle upphäfva sig (ill domare öfver det förstärkta
SlalsUlsk:s förfarande i detta fall, hvilket icke kumle ske
utan att de skulle inlåta sig uti en tolkning af grundlagens
föreskrifter. Jag skulle således föreställa mig, att det enklaste
vore att lägga mein. till handlingarna, då F.xped.Utsk.
på grund af det prot.utdr. från förstärkt StatsUtsk., sorn
rör:de detta ämne kommer Utsk. tillhanda, ägde att efter
sin åsigt bestämma hvad som i anleda, af den ifragavar.
voteringen borde upptagas uti förslaget till und. skrifvelse
till K. M. angtde tullbevillningen. När sedan detta skrifvelseförslag
inkomme till Stånden, så skulle det tillhöra Ståndens
talmän att afgifva deras yttrande, eller tillkännagifva
deras öfvertygelse, huruvida Exped.Utskts uppfattning af
frågan varit öfverensstämmande med grundlagens föreskrift
eller icke och att i den sednare händelsen tillse att en nödig
ändring deruti blefve vidtagen. Sådant tror jag det
rättaste sättet vore att behandla detta ämne.
Hvad sjelfva hufvudsaken angår, så anser jag, på de
skäl sorn bestämt min öfvertygelse, alt det icke vore rätt
lämpligt för RiksSl:n att ingå i en pröfning af grundlagens
föreskrifter, och anser jag äfven mig af samma sk ii I förhindrad
alt nu ingå i något bedöinmande deraf. Att grundlagen
icke innehåller något bestämdt stadgande emot ett sådant
förfarande, som Utsk. uti ifragavar. fall vidtagit, tror
äfven jag; men då deremot å andra sidan åberopats att en
långvarig praxis gifvit helgd åt en motsatt åsigt, kan jag
icke annat än finna det ganska betänkligt att frångå eje t sätt
att tillämpa lagen, som hittills varit öfligt.
Hr von Hartmansdorff, Aug : Jag säger, lika med
Frih. Tersmeden, att frågan är kinkig. Detta synes bäst
deraf, alt de ledamöter, som vanligen pläga med hvarandra
instämma, nu uro af stridiga meningar. Jag skulle också,
lika med Frih. Sprengtporten, hafva önskat allvi här aldrig
D e 11 n Maj.
linde behöft afhandla denna fråga; men tidens omständigheter
äro sådana, att lion tvingar sig på Stånden oell alt vi
ej kunna undkomma henne. Om vi ån, på siitt Frih. Sprengtporten
yttrat, lugga henne åsido, intilldess Exped.Utskts förslag
till lind. skrifvelse blifver uppsatt, så måste, då detta
hur föredrages, samma fråga dock ånyo uppkomma. Vi hade
sålunda med uppskofvet icke gjort annat än undanskjutit
en svårighet, som vi skola återfinna, icke lättare titan måhända
svårare att lösa; ty att talmannen i detta fall skulle
gifva utslaget, anser jag icke vara riktigt. Om de velat befatta
sig med ett sådant utslag, så hade de måhända yttrat
sig genom vägrande af propos. på det nu förevar, memorialet.
Kanhända förestår oss ännu i denna afton en dylik vägran.
För min del tror jag rättast vore alt lägga meni till handling
irna; men då Fiih. Cederström velat att det skulle ogillas,
då han uti sin åsigt blifvit understödd af flera talare,
och lian dessutom icke plägar gifva med sig, så befarar jag
att vi icke komma tili slut förutan en votering. Det är
under förutseende deraf, som jag nu går att äfven yttra min
mening.
Första frågan är naturligtvis den, hvad grundlagens hud
innehålla. Vi måste då erinra oss, att vår, olika med Brödrarikets
och med de flesta andra länders, icke utsätter något
bestämdt minimiantal, som erfordras för alt ett RiksStånds
medlemmar skola vara bislulföra. Man fastställer något
sådant icke ens för utsk.ledamöter utom för eli enda
fall, så vidt jag kan påminna mig, nemi. för BancoUtsk.,
då det med R. Sits rutt beslutar. Skulle nu den förevar,
frågan afgöras enl. analogien med hvad sorn i öfrigt är gällande,
så lärer R. o. Ad. finna, alt när grundlagen i afseende
på förstärkt StatsUtsk. utsätter huru stort det största antalet
af hvarje Stånds medlemmar må vara, men icke bestämmer
det minsta antalet, och då man har 3o års praxis
för att inom Utsk:n äfvensom inom RiksSt:n ärendena afgöras
lika väl då det finnes 4> 5, 6 eller 10 ledamöter, som
då der finnas 5 h 6oo, såsom händelsen varit inom detta
rum,— huru vill man då begära en annan tydning af grundlagen
i afseende på förstärkta Utsk.? Coust.Utsk. t. ex.,
hvilket beslutar med R. St:s rätt, lika väl som förstärkta
StatsUtsk., har alltid ansetts behörigt alt besluta, äfven om
fulla antalet af dess ledamöter icke varit tillstädes. 2g §:n
Riksd.Ordn. stadgar i afseende på delta Utsk.: ”Const.Utsk.,
som utgöres af 24 ledamöter, tillkommer att i den ordning
Reg.F: 11 föreskrifver” etc. H är finnes icke något minimum
af närvar, ledamöter utsatt. Const.Utsk. har likväl att afgöra
ärenden af fullt ut lika stor betydenhet som förstärkta
StatsUtsk. Bland andra uiltighetee af mycken vigt, hvilka
detta Utsk. äger, är äfven den, att kunna ställa Konungens
rådgifvare, unda till 16 å 17 på en gång, under tilltal inför
riks
-
Den ii Maj.
riksrätt. Sådant kan ske blott 4 ledamöter uro tillstädes.
Jag har till och nied hört, att föga flere varit närvar., då
vi^sa åtal blifvit beslutade. Om det går an för Coust.-  Utsk. att fatta beslut, utan alt alla dess ledamöter äro tillstädes,
hvarföre skulle man då vilja yrka något mera i afseende på
det förstärkta StatsUtsk.? De ordalag, hvilka 69 §:n Reg.-  F:n rör:de delta sednare Utsk. begagnar, äro följande:
”Stanna två Stånd emot två, då skall StatsUtsk. för
ökas
med så många ledamöter af RiksStm, i vanlig ordning
valde, att de blifva trettio af hvarje Stånd. Detta särskildta
Ulsk:s ledamöter röste sedermera samfäldt — hvad ordet
samfäldt betyder har redan Hr Nordensköld fullkomligen
utredt — med slutna sedlar till ovillkorligt antagande eller
förkastande af hvad StatsUtsk. tillstyrkt blott i de frågor,
hvarom RiksStm varit af skiljaktiga tankar; kommande de
fleste sålunda röstandes mening att gälla såsom R. St:s beslut.
” Här finnes intet enda ord, sorn tillkännagifver alt
fulltaligbelen skulle vara större, då Utsk. är förstärkt, än
då det icke är förstärkt; roen sedan tillkommer ett stadgande,
som jag bär skall uppläsa, och hvilket, enligt hvad Gr.
Horn anmärkt, bevisar, att grundlagen antagit gilltighelen af
en votering äfven med ett ringare antal än 120 personer.
Det står nemi.:
”Till undvikande af paria vota skei!, vid omröstningen,
förr än sedlarne uppräknas, en ibland dem utlagas och förseglad
afläggas. Eelionas, vid de öfrigas uppsummerande, rösterne
lika delade, må denna sedel öppnas och gifva utslaget.
”
När en sedel är borttagen från 120, så återstå naturligtvis
11g. Dessa kunna omöjligen lika delas. Om deremot
en är borta, så alt antalet blefve 118, då först blir
en lika fördelning af röster möjlig. Fråges nu: huru
kan denna underlägsenhet i röstantal uppkomma? Den uppkommer
derigenom att voteringssedlar äro felaktiga eller att
personer icke äro tillstädes. Men om personel' äro frånvar.,
eller om de äro tillstädes utan alt gå fram och rösta, eller
örn de gå fram och lägga dubbla eller märkta sedlar, sådant
kommer alldeles på ett ut. Om den underlägsenhet i röstantal,
hvilken af den ena af dessa anledntr kan uppkomma, ej
utgör r.ågot gilltigt skäl till en voterings ogillande, så börén
sådan icke heller kunna ogillas, då rösternes antal, genom någon
af de andra orsakerna, icke uppgår till 120. Det förhållande,
som Frih. Cederström anmärkt, skulle kunna härflyta
deraf, alt man godkände en votering inom förstärkt
Utsk., då icke 120 personer varit närvar., nemi. att 4 till 5
personer, ja, att ordföranden ensam afgjorde målen, skulle
lika väl kunna inträffa, om aila 120 vore tillstädes, men
inlade dubbla sedlar. Nu påstår man, att då praxis i
3o år varit att man fordrat fulltalighet vid sådana 0111-  25 11. " i>
Den ii Maj.
röstningar, så borde denna praxis icke heller nu åsodosätlas,
•— hvarföre? Jo, säger en af mina mest aktade vänner, derföre,
att i formerna ligger vår säkerhet och för deras skull måste
praxis äfven följas. När man har grundlag ali åberopa, så
får man icke hemta stöd från praxis, hvilken, om han strider
mot eller afviker från grundlagen, måste afskaffas. Jag
som anser mig tillhöra dem, hvilka försvara det beståndande,
jag tror att man just genom vidhållandet af denna praxis
sätter grundlagen på spel; ty derigenom utsätter man
sig för den orimligheten att aldrig någon omröstning inom
förstärkt Utsk. skulle kunna blifva gilltig. Frih. Cederström
har väl sagt, att en ledamot, som försummade att inställa
sig, skulle derigenom blifva sin riksdagsmannarätt förlustig;
men tre gånger kan en ledamot vara borta ulan någon påföljd.
Om således dessa 120 personer vexla örn att förbryta
sig, så fordras det 36o förbrytelser innan alla dessa ledamöter
hinna att förlora deras riksdagsmannarätt. Dertill torde
åtminstone ett år komma att åtgå. Vill man åter se ärendena
kunna lagligen och i råttan tid afslutas, så måste man
vidtaga det sätt, som Grefvarne Horn, von Platen och några
andra ledamöter erkänt vara det rätta. Om 2 Stånd skulle
stanna emot 2 i afseende på denna fråga, så ser jag icke att
någon annan följd deraf kan uppkomma, än att allt förblif—
ver i sitt förra skick, d. v. s., att de förtenta plåtarne skulle
komma att draga samma tull som förut. Deruti kan jag
icke inse någon våda. Jag vet att mången tror, alt privilegier
för det ena eller andra Ståndet skulle äfventyras, om
man tilläte voteringar inom förstärkta StatsUtsk., utan att
alla ledamöterne voro tillstädes. Denna farhåga är likväl
alldeles ogrundad; ty för det första torde R. o. Ad. ihågkomma,
att pii vi legi i frågor icke äro af den beskaffenhet att
de kunna komma under förstärkt StatsUtsk:s omröstning, åtminstone
icke utan någon särdeles advocatur. För det andra
torde man erinra sig, att hvarje Stånd har sitt veto uti
frågor om privilegier, och slutligen att sådana icke kunna
förändras eller afskaffas utan Konungens nåd. samtycke.
Konungen är, till följe af sin upphöjda ställning i samhället,
den som oväldigast kan bedomina om någons rätt skulle
blifva för nära trädd. Konungens eget väl är äfven så oskiljaktigt
från hela landets, att man svårligen kan förutsätta
det Han skulle tillåta något stort intresses förnärmande. Jag
tror således, att i detta afseende är ali möjlig trygghet iakttagen.
Men jag frågar eder, mine herrar! på samvetet, hvar
finnes denna trygghet, om målens afgörande komme alt bero
af en enda riksdagsmans godtfinnande, hvilken, ledd af
egennytta eller parti-yror, skulle, efter slutadt riksdagsmannakall,
draga sig undan till någon vrå af Riket, likgiltig för
hvad som händer och strafflös för sina åtgärder?
Jag slutar med hvad jag började. Jag beklagar att
denna fråga tvingat sig på RiksSttn; men då hon en gång
Den ii Maj.
■ 15
liar kommit öfver oss, så få vi ej blunda för framtiden,
ulan måste gå honom till mötes på det säll, som närmast
öfverensstämmer med grundlagens bokstafliga ordalydelse.
Om ledamölerne inom det förstärkta Utsk. veta att målen
kunna afgöras äfven om de icke alla äro tillstädes, så lära
de blifva angelägnare än hittills alt inställa sig, då någon
vigtig fråga förekommer. Är frågan åter likgilltig, så kan
del också komma på ett ut om antalet af ledamöter är större
eller mindre.
Jag tillstyrker att R. o. Ad. ville göra med detta mern.
likasom med alla öfriga berättelser om voteringar inom förstärkt
StatslJtsk. — lägga det till handlingarna.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då formen här är sak och
formen så fullständigt blifvit utvecklad af den sista värda
talaren, att jag i detta hänseende har intet att tillägga, så
är det nu endast med några ord som jag vill yttra mig.
En grundlag må vara sammansatt med det största förutseende,
den största varsamhet och den största vishet, så är
likväl allt detta icke tillräckligt för att densamma skall
blifva efterlefvad, om icke hos dem, som skola lyda den,
finnes den anda, som både kanner dess bud och sin pligt
att ställa sig desamma till efterrättelse. Om icke de personer,
hvilka mottagit det ärofulla kallet att vara sitt lands
representanter, känna sin skyldighet att gå lagens bud till
mötes för att göra deras efterlefnad möjlig och icke för att
göra den omöjlig, så kommer man snart på den bana, der
endast våldet kan göra sig gällande, man träder in på revolutionens
bana. Det vore visserligen önskligt, att Ståndens
samtliga ombud måtte finnas tillstädes då sådana vigtiga frågor
afgöras, som der 2 Stånd stanna emot 2, och, förmodligen
emedan man insåg denna vigt, har aldrig förr än nu
eli motsatt förhållande inträffat; men när så blifvcr händelsen
alt icke alla ledamöter inom ett förstärkt Utsk. inställa
sig, så är det likväl bättre äfven att en minoritet
kommer att afgöra inom ett sådant Utsk., än alt man skulle
underkasta sig Polens lagstiftning, der det blott behöfdes
att en enda ledamot uleblef, för att tillintetgöra en hel
riksdags beslut.
Jag förenar mig för öfrigt helt och hållet med Hr von
Hartmansdorff.
Frih. Tersmeden: Jag instämmer fullkomligen med
Hr von Hartmansdorff deruti, alt det är beklagligt att denna
fråga uppkommit; men hvem är det som vi derför hafalt
tacka? det är, om man skall tro reservanterne, Hr ordföranden
i det förstärkta SlatsUtsk. Frågan är en of de
kinkigaste, som någonsin kunna förekomma; den handlar
om huru vara former skola förstås. Jag tager mig friheten
fästa herrarnes uppmärksamhet på 83 §:n Reg.F:n, som
Den ii Maj.
siiger: ”Ej mfi någon för framtiden gällande förklaring af grundlagarna
stadgas, utan på det sätt som enligt föreg:de tvänne
§§ vid ändringar i dem iakttagas bör. Efter deras ordalydelse
skola de i hvarje särskildt fall tillämpas.” De 2:ne
föregide §§:ne omtala att frågor om ändringar i grundlagen
skola i Const.Utsk. väckas. Det är således klart, att icke
Stånden hafva rätt att ingå i förklaring af grundlagen. Uti
nu förevar, fall har Hr Printzensköld ansett, att, derföre att ett
annat Stånd vidtagit en åtgärd, som han å »in sida finner
grundlagsvidrig, då nemi. detta Stånd förklarat sig icke vilja
ingå i votering inom förstärkt StatsUtsk,, såvida det icke
finge vissa fordringar uppfyllda, så skulle man nu tolka den
Gg §:n Reg.F:n på så sätt, alt en votering kan äga rum, om
äfven icke ledamöternes antal vore fulltaligt; men jag tager
mig friheten hemställa, hvart det skulle taga vägen, om också
vi skulle tillåta oss en frikallelse från att följa grundlagen,
emedan ett annat Stånd så gjort. Det liar, såsom jag
påminner mig, flera gånger varit händelsen, att icke alla
iedamöterne inom ett förstärkt Utsk. infunnit sig; men ordföranden
har dä alltid ansett nödigt antingen att uppskjuta
sammankomsten eller att vänta med voteringarna tilldess
de återstående Iedamöterne kommit tillstädes. ! grundlagen
finnas många stadgande)] utom den 69 §:n Reg.Ftn, hvilka
lägga i några få personers liand makten att hindra all öfverläggning
och beslut. Sådant är t. ex. det stadgande, som
berättigar Konungen alt tillsätta talmän och vice talmän
för 2;ne af de ofrälse Stånden. Om det nu skulle behaga
dessa talmän alt ej sammankalla sina respecl. Stånd, så blefve
ju all öfverläggning inom de begge Stånden omöjlig. Sådant
vore val revolutionärt handladt; men att stifta lagar
emot revolutionära åtgärder, det anser jag vara rent af omöjligt.
Det är af största vigt, gtt vi måtte bibehålla våra former,
och jag tror att isynnerhet detta Stånd mäste taga sig
lill vara från all gifva exempel af deras öfverflödande.
Hr Westfelt: Inom det förstärkta StatsUtsk. tog
jag mig friheten att till Hr Grefven och ordföranden framställa
den önskan, att omvotering måtte ske, emedan jag
icke kunde anse den anställda gilltig. Jag beklagar att Hr
ordföranden icke hade den godheten att efterkomma min
begäran. Jag var icke ensam derom, utan min önskan delades
säkerligen af |-:delar af Uisk:s ledamöter. Hade sådant
skett, så skulle vi sluppit denna obehagliga discussion.
Jag kan icke tillbakahålla den tanke, att det är Gr. Horn,
som vi hafva att lacka, att denna fråga kommit hit. Jag
har inom det förstärkta Utsk. förenat mig uti Hr Hadings
reservation och får nu anhålla att instämma uti hvad Frihlne
Gederström och Tersmeden här anfört.
För öfrigt kan jag icke underlåta alt till Hr Frih. o,
Den ii Maj.
»'7
Landtm, hembära min tacksamhet för den tillrättavisning
lii- Frih. o. Landtm, gifvit en vard ledamot för hans yttrande
mot en ledamot af ett annat Stånd, och tillika anser jag
mig pligtig att reservera mig mot det sätt att yttra sig, som
den värde ledamoten här iakttagit. Jag tror att man bör
hafva lika aktning för en annans ord, som man begär och
har rätt att fordra för sina egna.
Gr. Horn: Sednast hafva tvänne ledamöter af Ståndet
yttrat, att det vore mig såsom ordförande uti det förstärkta
SlatsUtsk., som man hade att tacka derför att denna fråga
kommit hit. Jag ber de värda ledamöterna erinra sig, att
hvad mig beträffar, så har jag verkligen sökt att undandraga
Ståndet öfverläggningen härom, emedan jag genast från
början af denna discussion förklarade att Ståndet icke borde
ingå i någon tolkning af grundlagen. Inom Utsk. förklarade
jag min bestämda mening, att voteringen vore gilltig, och
jag skulle ganska illa hafva motsvarat det förtroende R. o.
Ad. åt mig behagat uppdraga, då det valde mig till ledamot
af StalsUtsk., der jag till följd af min nummer blef nödsakad
att emottaga ordförandeplatsen, om jag handlat så fegt
och så vekt, som den siste talaren önskat, nemi. att jag
skulle låtit voteringen gå om, ehuru jag så bestämdt förklarat
att jag ansåg den laglig.
Man har här yrkat, ali R. o. Ad., af undseende för ett
annat RiksStånd, skulle tillåta ett afsteg från hvad det sjelft
ansåg för det rulla. Under andra förhållanden skulle också
måhända jag tillstyrka något sådant; men under närvar,
omständigheter, då ett dylikt medgifvande möjligen kunde
uttydas såsom feghet, önskar jag att R. o. Ad. icke måtte
lyssna till några ljud härutom, som skulle häntyda derpå
att vi skulle hafva att vänta några revolutionära rörelser.
Hr Frih. o. Landtm, har redan antydt de värda talare, som
börjat vidröra detta ämne, att det icke vore af' beskaffenhet
att här komma under öfverläggning. Jag skall veta att ställa
mig denna Hr Frih. och Landtnäs uppmaning till efterrättelse
och afhålla mig från att vidare ingå derpå. Jag anser
emedlertid, att R. o. Ad. bör handla så, att det bibehåller
sin aktning inför nationen, om det än icke skulle lyckas alt
vinna bifall af ett eller annat RiksStånd.
Man har här talat om praxis, och sagt att densamma
skulle strida emot det sätt alt tillämpa grundlagen, som jag
och åtskillige andre ledamöter ansett såsom riktigt. Så vidt
jag vet har praxis aldrig varit annan än den, att förstärkta
Statsötsk. skulle illgöras af Jo ledamöter från hvarje Stånd
innan del kunde träda i verksamhet. Denna praxis har jag
ansett mig böra iakttaga, dels derföre alt den är en praxis
och dels derföre att jag anser densamma väl grundad; men
deraf följer icke, alt, sedan Utsk. är organiseradt, dess verksamhet,
derföre alt en ledamot aflägsnar sig, måste upphöra.
D c n u Maj.
Det är just delta förklarande, som jag inom det förstärkta
StatsUtsk. afgifvit och sorn jag nu här förnyar, nemi. att
jag anser min pligt som ordförande inom detta Utsk. bjuda,
det jag tillser att det förstärkta StatsUtsk. organiseras sotn
vederbör, d. v. s. att 3o ledamöter af hvarje Stånd aro närvar.
innan Ulsk. sätter sig i verksamhet; men jag får tillika
förklara, att jag icke kan befatta mig med att efterse, huruvida
en eller annan af desse ledamöter qvarsitta på sin bänk,
gå fram till bordet och aflemna en blank, en sönderrifven
eller en dubbel voterts-sedel. Jag tror mig således icke
bafva brutit emot någon praxis, då jag förklarat en votering
för gilltig, ehuru icke mera än i ig personer deruti deltagit,
då likväl alla ledamöterne varit närvar, när Utsk. samlades.
Jag får för min del fortfara att yrka, det R. o. Ad.
icke måtte ingå i någon grundlagsförklaring, hvilket skedde,
om R. o. Ad. skulle förkasta den ifrågavar. voteringen; och
på det R. o. Ad. icke af den tillfällighet, att en röst vid
denna votering fattats, mätte låta föranleda sig att förklara
densamma ogiIIlig, vill jag för Ståndet anföra, att äfven en
gång förut en votering inom det förstärkta StatsUtsk. försiggått,
deruti verkligen icke mera än iig personer deltagit.
Denna votering har likväl blifvit godkänd utaf alla
fyra RiksSUn, och jag tror således att det skulle stå ganska
illa tillsammans med detta godkännande, om R. o. Ad. nu
skulle förkasta en votering af den orsak, som en gång förut
icke föranledt något afseende. Jag tror att äfven denna omständighet
bör inverka något på R. o. Ad:s beslut.
Frih. Rehbinder: Det var egentligen med anledn.
af Frih. Cederströms påstående, att i grundlagen funnes ansvar
utsatt för de ledamöter, hvilka icke skulle inställa sig
vid de förstärkta Utsk:ns sammanträden, och alt ett sådant
ansvar borde vara tillräckligt för att förmå dessa ledamöter
att fullgöra sin pligt, som jag begärde ordet. Hr von Hartmansdorff
har sedan dess visserligen till besvarande upptagit
detta påslående och yttrat, att då en ledamot utan ansvarspåföljd
kunde vara borta tre gånger i svile, så skulle,
innan alla de 120 ledamöterne genom ett dylikt förfarande
hunnit förlora sin riksdagsmannarätt, åtgå 36o gånger, och
således ett helt år troligen komma att förlöpa, innan någon
votering inom ett förstärkt Utsk. skulle kunna lill väga bi' i rigas.
Jag går ännu längre och påstår, alt man i evighet aldrig
skulle få någon votering, om man ville anse att en enda ledamots
uteblifvande gjorde all votering omöjlig; ty om man
antager att ledamöterne skulle vilja sätta sig tillsammans för
att hindra votering, och något sådant torde kanske icke vara
så långt borta, så behöfdes det blott alt de alternerade med
hvarandra att en och en i sender afhålla sig från det förstärkta
Utsk:s sammanträden, utan att något ansvar derför
Den ii M a j.
"9
skulle drabba dem, endast de hade den försigtigheten alt
aldrig vara borta mera än 2 gånger efter hvarandra.
I atiledn. af hvad Frih. Sprengtporten yrkat, eller att
saken matte af Ståndet lemnäs oafgjord, samt att Exped.-  Utsk., sedan prot.utdr. från det förstärkta StatsUtsk. rörtde
detta ämne kommit Exped.Ulsk. tillhanda, skulle äga alt i
det afgifvande skrifvelselörslaget upptaga R. St:s beslut efter
Ulsk:s uppfattning deraf, får jag förklara, alt, såvida
Exped.Utsk. komme ull dela samma åsigt, som jag hyser, så
lärer bemälte Utsk. olvifvelaktigt i förslaget lill den und.
skrifvelsen upptaga såsom R. St:s beslut, så väl resultatet af den
nu öfverklagade voteringen, som af hvarje annan votering inom
förstärkt Utsk., der ledamöternes antal icke uppgått till
r2o; men jag tror icke att Exped.Utsk. skulle anse sig skyldigt
att ingå i något slags bedöinmande af frågan, oell någon
utväg att tvinga Utsk. atti det fallet yttra hvarken det ena
eller det andra tror jag icke (innes.
Slutligen och då tväune ledamöter bär förklarat, att det
vore Gr. Horn, sorn vi hade att tacka, att denna fråga blifvit
väckt, så får jag förklara, att jag verkligen uppriktigt
tackar Gr. Horn derför, att han icke af de ledamöter inom
det förstärkta StatsUtsk., hvilka protesterat emot bans förfarande,
låtit öfvertala sig att begå en olaglighet. Jag fortsätter
mitt yrkande, alt voteringen måtte anses gilltig.
Frih. Cederström: Jag bar begärt ordet i anledn.
af Frih. Sprengtporten yttrande, att man borde öfverlemna
åt Exped.Utsk. att bestämma hvad som i den nu förevar,
frågan borde anses såsom R. St:s beslut. Det är då klart
att ett af de två skulle inträffa, antingen att Exped.Utsk.
uppförde tullen på de förtenla plåtarna till 16 sk. eller att
all tull derå borttogs; ty jag vet icke af hvilken § i grundlagen
man skulle vilja draga den tillämpning, att tullen på
de förlenta plåtarna förblefve sådan den enligt förra tulltaxan
liar varit, på sätt Hr von Hartmansdorff påstått. Herrarne
torde erinra sig, att då uti bevilln.frågor 2 Stånd stanna
emot 2, eller 3 Stånd fatta olika beslut mot det 4:<fe> sä
måste absolut sådana frågor slitas genom votering i förstärkt
Statsutskott. Då nu 2tne Stånd hafva underkänt den votering
sorn skett, så vill jag fråga luiru man skulle komma
lill något slut i saken, i händelse de andra 2 Stånden godkände
densamma; kanske derigenom att förstärkta SlatsUtsk.
uppställde voter:s-propos:r 0111 huruvida voteringen
borde förnyas eller icke? men sådant får icke ske; ty grundlagen
förbjuder bestämdt alt framställa propos. om eller att
votera öfver huruvida votering skall ske.
Man har äfven sagt, att det icke tillkomme Stånden
att ingå i tolkning af grundlagen, utan att sådant tillhörde
Const.Utskottet. Det är gifvet alt, såvida man vill
hafva någon sådan ändring af grundlagen, att den för fram
-
130
Den ii Maj.
tiden skulle tillåta votering der icke fulla antalet af ledamöter
uti ett förstärkt Ulsk. varit tillstädes, såvida man vill hafva
en sådan förändring eller förklaring, säger jag, så är det
onekligen Coust.Utsk., som derom bör inkomma med förslag;
men livad den nu förevarande frågan beträffar, så kan
den icke under någon form komma under Coust.Utsk:s handläggning
annorlunda, un till följd af vägrad propos. från Talmännens
sida, och af Ståndet fortsatt yrkande derpå. Således
måste i alla fall denna fråga ytterst komma att afgöras
af Stånden, och jag fortsätter mitt yrkande att R. o. Ad.
måtte lagga förstärkta StatsUtsk:s mern. lill handlingarna,
med undantag af hvad som rörer voteringen öfver den i5g
punkten.
Hr Rosenblad: Visserligen har Frih. Cederström rätt
deruti, att det var en irring af Hr von Hartmansdorff, då
lian ansåg att den förra tullen på de förtenta plåtarna
skulle komma alt qvarstå, så framt derigenom alt två Stånd
stannade emot två, i fråga om voteringens gilltighet, förstärkta
StatsUlsk:s beslut i sjelfva saken blefve en nullitet.
Jag tror icke att så kan få tillgå, utan att R. St. ovillkorligen
mäste fatta ett beslut i sjelfva saken på ett eller annat
sätt. Vid delta tillfälle är det i alla fall af mindre vigt,
hvilken tullbestämmelse som kan komma ali fastställas, emedan
i värsta fallet den utvägen återstår för K. M. alt bevilja
tullfrihet vid utförsel af de förtenta plåtarna; men
jag liar egentligen begärt ordet för att till prof. anmäla min
protest emot det i min tanke både obehöriga och olämpliga
uti den apostrofering, som man bär tillåtit sig mot en namngifven
person och ledamot af det förstärkta StatsUlskottet.
Sådana personliga anfall äro alltid oriktiga; men helt annat
är att afgifva sina omdömen uti sak. Hr von Hartmansdorff
har för öfrigt så tydligt och fullständigt utvecklat,
att det icke vore grundlagens lydelse eller mening att ovillkorligen
120 personer skola vara närvarande, för att kunna
rösta inom förstärkt StatsUtsk., att jag i detta fall har intet
att tillägga, och då Gr. Horn såsom ordförande inom
det förstärkta StatsUtsk. äfven delade denna åsigt, så ägde
han icke rätt att låta voteringen gå tillbaka, om också -Jdelar
af Utskts ledamöter derom anmodat honom.
Hr Nordensköld: Det är redan så mycket sagdt i
denna fråga, att jag är öfvertygad, att hvar och en af Ståndet
redan inom sig afgjort hvilket beslut han ämnar fatta,
och jag anhåller derför att vi med första måtte få propos.
till sakens afgörande. Jag ber likväl att få återtaga den
propos., som jag begärde då jag förra gången hade ordet,
eller alt R. o. Ad. måtte förklara den ifrågavar. voteringen
öfverensstämmande med grundlagen. Jag önskar att R. o.
Ad:s beslut måtte blifva att lägga förstärkta StalsUtsk:s
mern. N:o 449 handlingarna.
Frih.
Den ii Maj.
ni
Frih. Hamilton, Hugo: Då discussionen redan varat
så länge, behöfver jag endast anhålla att få förena mig med
de ledamöter, som anse att grundlagens ordalydelse icke bjuder
ogillandet af en votering inom förstärkt StatsUtsk., deruti
icke alla ledamöter deltagit. Jag uppmanar dem, som
påstå något sådant, att läsa grundlagen med uppmärksamhet
och utan begär att vilja tolka den. De skola då finna, att
grundlagen på intet enda ställe hvarken bjuder eller förbjuder
någonting i afseende på det antal ledamöter, som böra
vara närvar, vid voteringar inom förstärkta Utskott. Detta
hvad sjelfva ordalydelsen beträffar. Hvad åter angår praxis,
så rår jag icke för, att jag icke tror den praxis alltid varit
fullt iakttagen, att röstantalet inom ett förstärkt TJtsk. måste
uppgå lill 120, såvida voteringen skulle anses gilltig.
Hvilka följder af en sådan tolkning skulle uppstå hafva redan
af Hr von Hartmansdorff och åtskilliga andra talare så
fullständigt blifvit utveckladt, att jag endast anser mig behöfva
instämma i det resultat, hvartill desse herrar kommit.
Frih. Sprengtporten: Med anledning af den an märk n.
Frih. Cederström framställt emot den af mig yttrade åsigt,
utbeder jag mig endast att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på den väsendtliga skilnad, som är emellan att controllera
huruvida en Exped.Utsk-.s skrifvelse är uppställd i öfverensstämmelse
med det beslut, som är fattadt, och att ingå
i en tolkning af 69 §:n Reg.Ftn. Det är af denna anledning,
som jag ansett att formen i denna fråga borde till det yttersta
iakttagas. Ett annat gilltigt skäl, som legat till grund
för mitt förslag, är, alt jag önskar det vi mätte komma till
ett slut i saken; men jag vet icke huru den skall slutas, om
R. o. Ad. derutinnan fattar ett skiljaktigt beslut mot de öfriga
Stånden, eller om två Stånd stanna emot två. Om vi
deremot afvakta Exped.Ulsk:s förslag till skrifvelse, så är
frågan öppen, och under tiden kan måhända, på grund af
de beslut, som de öfriga Stånden fatta, en sådan utveckling
af frågan äga rum, att man må kunna komma till något
slut.
Frih. Rehbinder har yttrat, att det icke funnes någon
utväg att förmå Exped.Ulsk. att yttra hvarken det ena eller
det andra, i anledn. af det prot.utdr., som från förstärkta
StatsUtsk. ankommer. I sådant fall finnes verkligen en utväg;
ty R. St. kunna när som helst ålägga Exped.Utsk. att
inom viss tid inkomma med sitt utlåtande. Detta är någonting,
som både grundlagen tillåter och som vid flera tillfällen
jemväl blifvit vidtaget. Jag upprepar således mitt förra
yrkande, att R. o. Ad. icke måtte vidtaga något beslut, som
kunde innebära en tolkning af grundlagen, och att för närvar.
ingen annan åtgärd bör vidtagas, än att lägga förstärkta
StatsUlsk:s mern. till handlingarna.
a5 H. iG
122
Den u Maj.
Hr von Hartmansdorff: Åtski 1 lige talare hafva yrkat,
alt man icke borde tillåta sig någon förklaring af grundlagen
annorlunda än i den ordning, som uti 83 §:n Reg.-  F:n finnes stadgadt. Men jag hemställer till dessa talare
sjelfva, huru det skulle vara möjligt för R. o. Ad. att yttra
sig på hvad sätt som helst uti denna formfråga, utan att
med detsamma förklara huru Ståndet förstår grundlagen.
Man har sagt, att ordföranden i förstärkta StatsUtsk. borde
annorlunda hafva förfarit, att lian hade bort invänta ankomsten
af den ledamot, som var borta. Jag vet visserligen
att vid föregående riksdagar så tillgått, att då någon ledamot
af ett förstärkt Ulsk. varit frånvarande, så bar han
derför fått uppbära klander först inom det förstärkta Ulsk.
och sedermera har förhållandet blifvit inberättadt till Ståndet,
der klandret fortsatts. Dessa varningar kunna visserligen
upprepas när som helst, men de finnas likväl ingenstädes
i vår grundlag föreskrifna. Jag vet således icke med
hvad lätt en ordförande skulle kunna vidtaga en sådan åtgärd.
Så länge dessa varningar icke äro af grundlagen påbjudna,
tror jag tvertom, att ordföranden icke har något
annat att göra, än låta omröstningarna fortgå. Hr Rosenblad
har erinrat, att om man skulle afbryta dem i anseende
till en ledamots frånvaro, så hade man kommit till samma
punkt som Polackarne med sitt liber urn veto, då en enda
person kunde tillintetgöra en hel sammankomst. Man
må icke föreställa sig att en sådan rättighet vore till fördel
endast för den s. k. oppositionen. Den kan likaså väl begagnas
af den motsatta sidan emot oppositionens intresse,
hvarpå jag vill anföra ett exempel, som ligger nära för ögonen.
Om vid den ordinarie statsregler:ns uppgörande, då
två Stånd stannade emot två och afgörandet måste öfverlemnas
till det förstärkta StatsUtsk., någon ledamot hade
undandragit sig alt votera och lill följe deraf ingen omröstning
blifvit af, så hade den gamla statsreglerm fortfarit,
hvilket jag icke tror skulle hafva behagat oppositionen.
En af mina grannar bär på bänken har fästat min uppmärksamhet
på en omständighet, hvilken äfven talar för min
sats, och som jag ber att här få nämna. Han har nemi.
erinrat, att 6g §:n Reg.Fm icke omförmäler några suppleanter
till förstärkt Statsutskott. Nu kan det likväl hända,
att af de 3o ledamöter, som hvarje Stånd valt till det förstärkta
StatsUtsk., någon bortrest efter erhållen tillåtelse, en
annan sjuknat, en tredje dött, och ali således ingen votering
inom detta Utsk. ginge för sig, oaktadt man icke kunde
förebrå dess medlemmar någon försumlighet. Man måste
då val tillåta ett ringare antal, än 3o af hvarje Stånd,
att rösta med gällande kraft.
Man har ansett mig hafva begått ett misstag, dä jag
yttrade att tullen på de förtennta plåtarne skulle blifva densamma,
som den hade varit förut. Det är möjligt; men då
Den ii Maj.
iu3
grundlagen föreskrifver att uti bevillningsfrågor fordras alla
fyra RiksStrns sammanstämmande beslut, eller att förstärkt
StatsUtsk., om sådan sammanstämmighet icke vinnes, skall
afgöra frågan, så synes mig klart, att om två Stånd i denna
fråga stannat emot två, så måste derom röstas i förstärkt
Statsutskott. Nu har en sådan omröstning verkligen ägt
rum; men om derefter två Stånd säga att denna omröstning
är gilltig och de två andra alt lion är ogilltig för de röstandes
fåtalighets skull, så faller af sig sjelft, att denna
omröstning icke verkar på saken, utan att denna står på
samma punkt som innan något Stånd beslutade förändring
i den förut gällande tulltaxan, d. ä. att hennes bestämmelser
oförändrade qvarstå.
Man har ock sagt, alt R. o. Ad. borde vänta på de andra
Ståndens beslut i ämnet och derefter lämpa sitt eget.
Men målet är nu redan föredraget till afgörande; och jag
skulle tro att R. o. Ad. äger inom sig både tillfälle att läsa
grundlagens bud och omdöme, för att af dem draga slutsatser,
tillräckliga alt bestämma dess beslut, hvilket jag på
redan anförda skäl tillstyrker malte blifva alt lägga förstärkta
StatsUtsk:s nu föredragna mern. till handlingarna.
Hr von Hohenhausen: Då jag, förra gången jag
hade ordet, yttrade mitt ogillande af Gr. Horns förfarande
inom förstärkta StatsUtsk., tror jag icke att jag gjorde något
som icke var min rättighet, ty grundlagen berättigar
hvarje ledamot att från sin bänk yttra sig öfver lagligbeten
af allt hvad inom Ståndet sig tilldrager; och då denna fråga
här blifvit föredragen, så är det klart, att de, som hafva
en annan uppfattning deraf än Gr. Horn, äfven äga att gifva
sitt omdöme tillkänna. Detta är likväl någonting helt
annat än alt föreslå en förändring eller ett upphäfvande af
grundlag. Sådant är RiksSttn förmenadt. Den farhåga, som
man här yttrat, att nemi. voteringar inom förstärkta Ulsk.
skulle komma att alldeles uteblifva, derigenom att man vidliölle
hvad hittills varit ansedt såsom grundlagsenlig!, eller
att fulla antalet af ledamöter måste deltaga uti omröstningarna
inom förstärkta Utsk., är en farhåga, hvilken jag anser
vara ganska ogrundad. Jag vill förmoda, att man inom
vårt eget Stånd icke skulle tro, att vi af enskilda orsaker
afhålla oss från dylika voteringar; men om några ledamöter,
till följe af bortresa eller af annat förfall, skulle vara
hindrade från att komma tillstädes, så finnas suppleanter,
hvilka i dessas ställen kunna inträda, och suppleanterne liro
just af den anledning valde, emedan man ansett oundvikligt
att ledamöternes antal skulle vara fulltaligt. Redan förut
har jag yttrat, att man icke, vid sitt bedömmande af den förevarande
frågan, finge utgå från hvad man ansåge lämpligast
och mest ändamålsenligt, utan alt man stride måste
rätta sig efter grundlagens bud. Jag har Ufven sökt ådagn
-
Den 11 Maj.
lugga hvad som enligt min tanke närmast öfverensstämde
med grundlagens föreskrift i detta fall. Jag vidblifver nu
hvad jag förut yttrat och yrkar derföre, att den 22 voteringen
mätte blifva ogillad och att mern. måtte återremitteras.
Frih. Boye, Fredr.: Den 69 §:n i Reg.F:n är beklagligen
icke den enda § i vår grundlag, som icke är fullkomligen
tydlig och från 2:ne sidor kan betraktas, hvilket denna
discussion tillräckligen har ådagalagt; men då förhållandet
är sådant alt tydningen af §:n kan vara två fal Idigså
tror jag att till dess densamma blifver ändrad, måste man
hålla sig till hvad praxis varit. Om jag nu åter går till det
historiska af frågan, så upplyses jag derigenom, att vid denna
riksdag har en händelse inträffat, att endast 11g personer
varit närvar, vid en votering inom förstärkt StatsUtsk.;
men inom samma Utsk. har, äfvenledes vid denna riksdag,
en annan votering ägt rum, uti hvilken 121 personer deltagit,
och denna sistnämnda votering har blifvit af RiksSt:n
godkänd. Vore icke ämnet verkligen så allvarsamt, så skulle
man kunna föreslå R. St. att taga bort den ena rösten
på det ena stället, der det är en röst för mycket, och lägga
till på det andra, der en röst fattas.
Frih. Cederström: Hr von Hartmansdorff har anfört
såsom ett skäl för lillräckligheten af ett mindre antal ledamöter
af förstärkt StatsUtsk. än 3o af hvarje Stånd, att
man valt suppleanter till detta Utskott. Jag skulle tro att
detta bevisar just motsatsen; ty jag kan icke inse att anledningen
till utväljande af sådana personer kan vara någon
annan än den att hålla det förstärkta Utsk. fulltaligt, äfven
om någon ordinarie ledamot efter erhållen permission bortrest
eller af sjukdom eller annat laga förfall är hindrad att
sig vid förstärkta Utsk:s sammanträde inställa.
Det har blifvit sagdt, att det icke vore grundlagsenlig!
att här yttra sig öfver denna fråga; men 5o §:n Riksd.-  Ordn. berättigar hvarje riksdagsman att yttra sig öfver lagligheten
af allt hvad inom hans Stånd förekommer; således
Ur det min ovillkorliga rätt att äfven yttra mig i detta ämne.
— Jag slutar med att fästa uppmärksamheten derpå, att
om, på sätt Frih. Sprengtporten föreslagit, vi nu skulle lemna
frågan oafgjord och afvakta Exped.Utskls förslag till und.
skrifvelse ang:de tulltaxan, så, i händelse två Stånd komme
att gilla detta förslag, men två Stånd deremot förkastade
detsamma, skulle det blifva förstärkt Exped.Utsk., som slutligen
komme att votera öfver hvad Bevilln.Utsk. föreslagit
och hvarom Stånden stannat i olika beslut, och likväl föreskrifver
grundlagen, att det skall vara förstärkt StatsUtsk.,
som äger afgöra sådana frågor.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt då under discussionen
tvänne meningar sökt göra sig gällande, den ena att
ifrågayar. StatsUtsk:s mern. N:o 499 endast i vanlig ordning
Den ii Maj.
125
skulle laggas till handlingarna, och den andra alt samma
mern. skulle laggas till handlingarna, med undantag af den
22 voteringen öfver 15g punkten i BeviIln.Utsk:s mern.,
hvilken boide återremitteras till ny omröstning, fick Hr
Landtm, nu först för R. o. Ad. framställa propos. i enlighet
med hvad som i Hr Landtm:s tanke vore mest öfverensstämmande
med Utsk:s mening. Det skulle synas som i en sådan
fråga som denna grundlagens ord borde vara så tydliga,
att icke mera än en propos. borde komma i fråga; men då
dels discussionen upplyste, att grundlagens ordalydelse kunde
tydas på mera än ett sätt, och Hr Landtm, ej heller för
sin del kunde uppfatta 69 §:n Reg.Ftn på ett sådant sätt,
att den kunde gifva Hr Landtm, anledning att till följe af
55 §:n Riksd.Ordn. vägra någon af de propostr, som blifvit
begärda, ehuru Hr Landtm, visserligen vore öfvertygad om
hvad grundlagens anda och mening vore, torde R. o. Ad.
finna, att det enda lagliga, som Hr Landtm. nu*hade att göra,
vore att i vanlig ordning framställa propos först i öfverensstämmelse
med hvad han förmodade Utsk:s mening
hafva varit, och sedan, om R. o. Ad. icke besvarade denna
propos. med ja, att framställa den andra propostn , som under
discussionen blifvit begärd; hemställande Hr Landtm,
nu, om R. o. Ad. ansåg StatsUtskts mern. ,N:o 499 endast
böra läggas till handlingarna.
Ropades ja och nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna, att
nej öfverröstat ja, begärde
Hr von Hartmansdorff, Gr. Horn m. fl. votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition:
Den
som anser, alt förstärkta StatsUtsk:s mern. N:o 499
endast skall läggas till handlingarna, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Åd., att den 22 voteringen, angtde
i5g punkten, skall återremitteras till ny omröstning, och att
meni. i öfrigt skall läggas lill handlingarna.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 52.
Nej — 28.
Frih. Cederström, Anders, reserverade sig emot det
fattade beslutet.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: Jag anhåller också
att få reservera mig emot beslutet. Jag anser att det
blifvit tillvägabragt på ett sätt, att under det man å ena
sidan gjort ett försök att handla emot grundlagen, har man
126
Den n Maj,
gifvit den å andra sidan en ny knuff,, hvilket förhållande,
långt ifrån att kunna återställa jemnvigten, endast kan hafva
till följd att mer och mer förlama lagens kraft.
Lades på bordet nedannämnda från Utsk:n inkomna
mern., nemi. irån
Stats-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktn:
N:o igj, med förslag lill sammanjemkning eller votering,
i följd af skiljaktiga beslut, i anledn. af betänk. N:o 8g
och utlåt. N:o 162;
Bevil In.- samt Allm. Besvärs- och E k o n. - U t s k : n :
N:o 16, i anledn. af R. St:s i vissa delar fattade beslut,
angtde grunderna och villkoren för brännvinsbränningens
utöfning samt afgifterna derför.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 12 Maj i84r.
Plenum kl. g f. m.
Justerades i prot.utdr. för förliden gårdag.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den ii sisth Mars på bordet
lagda och den 3 April uppskjutna mern. N:o 463, med
framställning angtde resultatet af statsregleringen samt beräkning
af statsfyllnadssumman, jemte dermed sammanhang
ägande frågor.
Frih. Cederström, Jacob: Detta betänk, är af den
egenhet att det ej kan behandlas lika med andra. Det kan
nemi. hvarken antagas eller afslås, och för återremiss gifves
ingen annan anledn. än att detsamma är oantagligt. Afslås
kan det ej, emedan man ej känner om summorna icke äro
riktiga, och bifallas kan det ej heller af samma orsak eller
derför att summorna kunna vara oriktiga. På R. St:s beslut
bero nemi. summorna. Då RiksStcns beslut blifva jemkade,
kommer det alt visa sig i hvad mån summorna äro riktiga;
men att låta betänk, än vidare ligga på Ståndets bord i af
vaktan
på de beslut, hvaraf summornas belopp beror, anser
jag ej vara riktigt, oberäknadt att det tilläfventyrs leder
till lättnad i SlatsUtsk:s arbete att få betänk, åter, för att
Den 12 Maj.
I27
i sammanhang inkomma med alltsammans. Otillbörligt var
det alt detta betänk, inkom på förhand. För min del anser
jag detsamma böra till Ulsk. återlemnas.
Gr. florn, Claes Fredr.: Sedan Frill. Cederström
medgifvit ålerremiss af detta betänk., har jag ingenting att
yttra. Jag anser återremiss nödvändig, derföre alt SlatsUlsk.
icke kan ånyo upptaga frågan innan det erhållit underrättelse
om R. o. Ad:s beslut i anledn. af det afgifna betänkandet.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Ändamålet med
detta betänk, är all sätta R. St. i tillfälle att inse förhållandet
roed statsregleringen och alt kunna calculera statsbristsumman.
Det är en kännedom, som, med afseende på
återstående anslagsfrågorna vid den tidpunkt då betänk,
afgafs, icke ansetts onödig och som kunde i viss mån inverka
på R. St:s beslut i fråga örn extra-statsregleringen. Ett
annat ändamål dermed är alt, lill lättnad i Bevilln.Utsk:s
arbete, sätta Utsk. i tillfälle att någorlunda bedömma storleken
af statsbristsumman. Ett tredje skäl för betänkts afgifvande
har varit att påskynda arbetet. Ulsk. har nemi.
ansett sig kunna på förhand afgifva detta betänk, till förekommande
af den långsamhet, som återremiss medför, sedan
slutligen allt blifvit afgjordt. Dessa äro skälen till proceduren
i detta ämne, hvilken äger sin motsvarighet i föregtde
riksdagars behandlingssätt. I afseende på sjelfva saken instämmer
jag med Frih. Cederström och Gr. Horn i anhållan
att betänk, mätte återlemnas.
StalsUtsk:s mera. N:o 463 återremitterades.
Likaledes föredrogs ånyo SlatsUlsk. den 1,3 sisth Mars
på bordet lagda och den 3 April uppskjutna mern. N:o466,
ang:de det lill bestridande af Riksg.conCs utgifter erforderliga
belopp af allm. bevillningen.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh,: Då R. St. beslutat
åtskilliga anvisningar på Riksg.cont. sedan detta betänk,
afgafs, och nya frågor äfven blifvit väckta, som torde föranleda
åtskilliga anvisningar och följaktligen förändringar uti
de summors belopp, hvilka Utsk. antagit såsom grund för
calculen öfver Riksg.contts behof, så torde R. o. Ad. finna
nödigt att detta betänk, återremitteras.
Gr. Frölich, David, och Gr. Horn, Claes Fredr.,
instämde med Frih. Sprengtporten.
StalsUtsk:s mera. Wto 466 blef af R. o. Ad. återremitterad
t.
Vid förnyad föredragning biföll R. o. Ad. Stats-och LagUtsk:ns
den 5 och 8 dennes på bordet lagda betänk. N:o 192,
i anledn. af väckt motion om fullständig granskning och ny
128
Den 12 Ma j.
redaction af ansvarighetslagen för R. St:s fullmäktige i Riksgr
contoret.
Dä nu ånyo föredrogs PresteStls den 8 dennes på bordet
lagda prot.utdr, af den 5 i denna månad, med inbjudning
till MedStånden att instämma i Ståndets beslut om anmodan
till Exped.Utsk. att skyndsamt uppsätta en und. skrifvelse
rör:de Eiksarchivet, blef inbjudningen af R. o. Ad. antagen.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarna StatsUlsk:s
den 8 dennes på bordet lagda utlåt. JNfo 5o3, i anledn. af
2tne RiksSlånds återremisser å förslaget lill ny lönereglering
för Riksg.cont:s tjenstemannapersonal och vaktbetjening.
Likaledes lades till handlingarna förstärkta StatsUtskts
den 8 dennes på bordet lagda memorialer:
K:o 5o4, ang:de verkställd omröstning i fråga om brännvi
nsbrän ning s-a fg i fterna;
N:o 5o5, ang:de verkställd omröstning i följd af RiksSCns
olika beslut i afseende å stämplade pappersafgiften;
N:o 5o6, ang:de verkställd omröstning i anledn. af RiksSltns
skiljaktiga beslut rör:de extra-statsregleringen.
Ånyo föredrogs StalsUtskls den 8 dennes på bordet
lagda mern. N:o 517, med anmälan 0111 RiksSttns stridiga beslut,
i anledn. af en föreslagen voterrs-proposition.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. behagade
finna, att detta mein. å R. o. Ad:s sida icke erfordrade annan
åtgärd än att läggas lill handlingarna.
Frih. Cederström, Jacob: Väl innehåller detta mern.,
hvilket egentligen är stäldt till Borgare- och BondeStrn, ingenting,
som kan föranleda eli direct beslut inom R. o. Ad. i
sak; men då Utsk. har tillåtit sig förklara, alt målet ovedersägligen
är af beskaffenhet att enligt 69 §:n Reg.F:n
skola i förstärkt Utsk. afgöras, sedan likväl 2tne Stånd genom
sina beslut ovedersägligen bevisat att så icke förhåller
sig, så är en dylik term inom ett Utsk. ganska otillbörlig.
Utsk. må hafva sin opinion oförkränkt; men sedan Stånden
beslutat, må Utsk. icke förklara, att de Stånd, hvilka sålunda
beslutat, ovedersägligen handlat mot grundlagen. Jag vill
dock' icke bestrida alt betänk, lägges till handlingarna.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr, förenade sig med Frih. Cederström,
Gr. von Platen, Baltzar: Ovedersägligen skulle den
siste värde talaren hafva rätt uti den skrapa han tilldelat
StatsUtsk., såvida icke 2:ne Stånd hade godkänt StatsUlkls
åsigt;
Den 12 Maj.
åsigt; men då så förhåller sig, och grundlagen icke bestämt
någon rangordning, enligt hvilken det ena Ståndets mening
skulle hafva mera betydelse än det andra Ståndets, så torde
det vara förlåtligt, om StatsUtsk. vidhlifvit den åsigt, till
hvilken det från riksdagens början bekant sig.
HrLefre'n: På den grund, att jag tog mig friheten förena
mig uti Frih. Cederströms framställning, anser jag mig.
böra, i anledn. af den siste värde talarens yttrande, säga några
ord. Jag tror visserligen icke, ätt det gifves någon rangordning
Stånden emellan i fråga om rättigheten att fal ta beslut;
vare delta långt ifrån mig! Jag tror att del ena Ståndet
står lika makligt bredvid det andra, men att de alla äro lindel
kastade grundlagen. Hvad nu det beträffar, att StatsUtsk.,
derföre att tvänne Stånd varit af SlalsUtskts mening, skulle
hafva rättighet att yttra sig, på sätt som skett, till de 2 andra
Stånden, hvilka icke lyckats hafva samma mening som
StatsUtsk., så mäste jag bekänna, att det är en logik, den
jag icke kan fatta. StatsUtsk., som är en underordnad nticlovitet,
äger lika liten rättighet att loforda de 2:ne Stånden,
som att uttrycka något ogillande af de öfriga 2ine Ståndens
beslut. Det är detta StatsUtskts försök alt upphäfva sig till
en auetoritet, som tror sig äga rättighet att godkänna eller
ogilla de Stånds åsigter, hvilka hafva den olyckan att icke
hysa dem lika med Utsk-, som Frih. Cederström ansett
icke stå tillsammans med grundlagen. I della hänseende
förenar jag mig fullkomligen med Hr Frildn. Ett sådant
mästerskap öfver Stånden bör icke något Utsk. tillåtas.
Gr. von Platen: Jag tillstår, att jäg måste icke förstå
detta betänk., som utgått från den afdelning i StatsUtsk. der
jag är ledamot; ty jag kan icke finna deruti något gillande
eliel' ogillande af hvad 2.’ne Stånd beslutat. Hvad Utsk.
yttrat om hvad det ansett vara rätt eller orätt, är naturligtvis
blott ett uttryck af Utskrs egen åsigt. Då två Ständ
stannat emot två, mäste det vara svårt för StatsUtsk. >att
veta hvilkendera meningen, som är rättast; men då StatsUtsk.
från riksdagens början haft en tanke, sorn ar gillad af
två och ogillad af de öfriga 2 Stånden, och delta Utsk.
blott förklarat, att det fortfar att hysa denna lanke, så har
Utsk. icke gjort sig förtjent af den skrapa man velat tilldela
detsamma.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: För min delin*
stämmer jag uti Gr. Plåtens yttrande, alt det utaf Utsk.
begagnade uttrycket är ganska vanligt och blifvit användt
endast för att uttrycka Utskts fasta öfvertygelse att votering
hade bort äga rum i förstärkta StatsUtsk. Utsk. måtte
vara berättigad! att framställa detta, och om Utsk. dervid begagnat
ett uttryck, hvaraf ingen borde finna sig förnärmad,
men som är myckel bestämdt, så kommer det deraf att grund7.
5 II. ij
i3o
Den 12 Maj.
Ingen nli 6g §:n Reg.Fm jemväl är mycket bestämd i /råga
om skyldigheten för RiksStln att underkasta sina skiljaktiga
beslut votering i förstärkt StatsUtsk. I åberopande af 6g
§:ti Reg.Fin begagnas nemi. ett mycket skarpare uttryck äu
Utsk. användt; ty uti nämnda § heter det, att om 2 Stånd
stanna emot 2, skall förstärkta StatsUtsk. rösta till ovillkorligt
antagande eller förkastande af hvad StatsUtsk.
tillstyrkt. Således torde R. o. Ad. tinna, att den anmärkn.,
som blifvit framställd i afseende på det af StatsUtsk. begagnade
uttrycket, hvilket för öfrigt jag lemnar i sitt värde,
icke bör kunna föranleda lill den förmodan eller påstående,
att SlalsUlsk. brustit i den aktning, som i skrifsätlet bör
iakttagas af Utskin mot RiksStm.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Om StatsUtsk.
i sin mening alldeles öfverensstämde med grundlagen i 6g
§:n Reg.Fm, så hade hvarken Frih. Cederström eller detta
Stånd i allmänhet kunnat vara af annan tanke än StatsUtsk.
I det fallet hade ordet ovillkorligen lika litet som ordet
o v e der sä g 1 i g e n behöft komma ifråga. Men när man tvistar
om grundlagens mening, och då två Stånd stannat emot
två, så måste jag säga, det afven jag finner StatsUtsk. hafva
bort vara något hofsammare i sina uttryck. StatsUtsk.
må hafva sin mening; men det bör inskränka sig till alt
blott försvara henne utan att göra den till regel för oss.
Att deremot säga det förhållandet o v ed e r sä g 1 ig e n är sådant,
som Utsk. håller före, är detsamma, som att säga, det
ingen må understå sig att, säga något deremot. Ett sådant
uttryck är följaktligen olämpligt. Jag hade icke ämnat
göra någon anmärkn. härvid, utan låta denna, likasom andra
öfverdrifter, kommande från samma håll, falla i glömska.
Men då saken blifvit framdragen, och Utsk. anser sig
hafva rättighet att på det sättet bemöta 2:ne Stånds mening,
stridande emot Utskls egen, så har äfven jag ansett mig böra
erinra om olämpligheten för ett Utsk. att på det sättet
yttra sig om ett RiksStånd.
Frih. Cederström: En ledamot af StatsUtsk. liar uppträde
hviken ansett 6g §:n Reg.Fm så klar, att icke blott
den af Utsk, begagnade termen ”o v e d e r sä g I i g e n”, utan ännu
bättre ordet "ovillkorligen” kunnat användas. Såsom
motsats till den värde ledamotens sätt alt läsa Svenska språket
uti 6g §:n Reg.F:n, tager jag mig friheten att uppläsa
början af samma §, hvilken lyder sålunda: "Uppstå antingen
bos R. Sils plena gemensamt eller uti något af RiksStln betäukligheter
att antaga hvad StatsUtsk. tillstyrkt uti det,
(eomina) som rörer aniingen Statens reglerande, (eomina) eller
bevillningens derefter lämpade hela belopp, (comma)^eller
hvad till Riksg.contrs utgifter och inkomster hörer, eller grunderna
för Riksg.conlls styrelse och förvaltning, då böra de
skäl anföras" etc. Här är således bestämdt i hvilka fall, då
Dc 11 12 Ma j.
2 Stånd stanna emot 2, fräsan bör af förstärkta StatsUtsk.
nfgörns; men ibland dessa fall är icke det upptaget, sorn
StatsUtsk. uti förevarande fråga ansett böra af förstärkta
StatsUtsk. afgöras; ty om medlen redovisas af Pål eller af
Niclas, eller om de inflyta i den ena eller andra af Statens
cassakistor, Uro ämnen, sorn icke kunna förändra den natur
de efter grundlagen äga, genom rubriken pä ett betänk. Vare
det nog sagdt om formen. StatsUtskis ledamöter må anse
det vara lämpligt att nyttja ordet o ve d ersä g I i ge n , då
de tala till sina principaler, hvilka ogillat deras framställning;
de erhålla derföre icke större kraft eller förmåga att göra
sina åsigter gällande; ty ett ogillande af RiksSt:n är allt
hvad de förtjena och vinna.
Hr Lefre'n: Då jag sednast begärde ordet, önskade jag
att få saga hvad Hr von Hartmansdorff och Frih. Cederström
sedermera upplyst. Jag inskränker mig derföre till att förena
mig med dem, öfvertygad att deraf klart synes, attdet förmanskap,
sorn har blifvit klandradt, verkligen är klandervärdt.
Gr. Frölich, David: Jag ser icke hvartill dessa eviga
föreläsningar öfver grundlagen och dess tolkning skall
tjena. Det är uppenbart, att antingen man väljer ett sådant
demonstrationssätt, som Frih. Cederström begagnat, då han
uppläst 69 §:n Reg.Fln med upprepande af (conima) och
andra skiljetecken, eller ock ingår uti en så lugn framställning,
som Hr Lefre'n företog sig, så komma vi likväl icke
ett hårsmån närmare sammanjemkning af de olika åsigterna,
som röjt sig i denna fråga. Alt tvista derom huruvida
ordet ’’ovedersägligen” kan innefatta någonting förnärmande,
då det nyttjas af ett Ulsk. till tvänne Stånd, hvilka
icke instämt uti Utsk:s mening, anser jag icke särdeles löna
mödan, emedan mycket kan sägas både mot och roed, allt
efter som man uti sitt lexicon uppfört detta ord ibland dem,
som äro förbjudna eller icke. Hufvudfrågan här torde vara
att tillse, om icke detta Stånd vid del förhållande, som StatsUlsk.
anmält, finner någon åtgärd lämplig att vidtaga, för
att söka bela den schism, som uppstått. Jag för min del
kan icke annat än både önska och yrka, ali della Stånd omsider
fogar sig lill hvad efter min öfvertygelse är det rätta;
och jag vågar derföre, ehuru osannolikt det må synas vara
att få en sådan mening gällande emot det beslut, som Ståndet
förut fatlat, understödt af det Högv. PresteSt., anhålla
och föreslå, att R. o. Ad. matie foga sig till hvad Borgnreoch
BondeStm i delta fall redan ansett böra äga rum; jag
tror det vara värdigt detta Stånd, att visa en sådan aktning
för, icke de 2 andra Ståndens beslut, ulan det rälta i sak,
som ofelbart, när partistriderne vid denna riksdag blifvit
glömde, kommer alt göra sig gällande hos hvarje tänkande
man inom della land; och då tror jag också, altför ett sådant
ändamål bör man icke försumma alt i sisla ögonblicket
i3a
Dea 12 M :i j.
göra hvad man kan. Jag vågar således hoppas, att, om dis-»
missionen fortfar, den icke måtte antaga den ton af bitterhet
och hätskhet, som en värd ledamot tyckes vilja gifva
deråt, utan att hvar och en helt simpelt och allvarligt betraktar
sjelfva hufvudfrågan.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det är ej första gången i
dag, som StatsUtsk. uppbär ett strängt klander för dess sätt
att tyda 69 §:n RegFm. Man har klagat deröfver alt
StatsUtsk. velat tillegna sig eli förmanskap öfver RiksStln,
då SlatsUtsk. efter dess öfvertygelse följer hvad grundlagen
gifvet- vid handen. Jag nekar icke, att de tvänne Stånd,
sorn hafva förkastat ifrågavar. voteris-propos., dertill ägt an -  ledn., icke uti grundlagens bokstaf, men uti sjelfva ämnets
natur; ty jag delar med dem den åsigt, att hvad StatsUtsk,
i denna del föreslagit icke är af nytta för Riksgcont.; men
ett är att klandra sjelfva materien för Ulskis förhandling,
och annat är att underkänna Utsk:s sätt att behandla de
frågor, som kommit under Utsk:s pröfning. I sista hänseendet
delar jag Utsk:s åsigt; tv ovedersägligen åligger det
StatsUtsk., enligt 6g §:n Reg.Fm, att till förstärkta StatsUtsk;s
omröstning framställa detta ämne, sedan 2 Stånd deruti
stannat emot 2, Jag önskar visserligen icke för min del,
alt förstärkta StatsUlsk:s omröstning skall utfalla, såsom
Utsk- velat det; men denna min enskilda önskan måste vika
för grundlagens bud. Jag tyder detta grundlogsbud, såsom
det blifvit framsläldt af en SlatsUtsk:s ledamot, såsom verkligen
hänvisande på del förmanskap, hvilket grundlagssliftaren
i visst fall uppdragit åt StatsUtsk., nemi. alt tillstyrka
en votering i förstärkt StatsUtsk., och hvilken votering
skall ske efter Utskts tillstyrkande då 2 Stånd stannat emot
2, Det är den olyckliga fyrdelningen inom representationen,
som gjort att ett så orimligt lagbud finnes; orimligt är det
att en delegation skall skrifva lagar för sina principaler;
men det måste vara så, för att komma till slut med riksdagsärendena.
Denna besynnerlighet hoppas jag skall blifva
en allvarlig anledn, för Representationen att komma under
fund med olämpligheten af arbetet på 4 mm; ty så länge
detta arbetssätt finnes, komma vi aldrig ur delta trassel.
För att få slut på våra riksdagsärender måste vi underkasta
oss ett och annat Utskts s, k. förmanskap; ty utan detsamma
uppfylles icke grundlagsbudet, och riksdagsärendena
blifva 00fgjorda. Jag kan således icke annat än tillstyrka
R. o, Ad. alt godkänna hvad StatsUtsk. i detta mål yttrat.
Gr. von Platen! Det är visserligen en grundsats, sorn
Selger, att såsom man blir behandlad af andra, skall mati
behandla dem; men jag vill icke tyda detta på det sältet,
ali, för det att StatsUtsk. fått emottaga beskyllningar för
bristande fosterlandskänsla och brist på trohet emot Konungahuset,
hvilket är detsamma som beskyllning för förräderi,
Den 12 Maj.
133
StatsUtsk. deraf skulle kunna hemta rättighet alt nyttja sådana
ordalag mot något Stånd; men då här uppstått strid
om ord, anhåller jag alt ingen ville låta sig vilseföras af
hvad som blifvit yttradt mot StatsUtsk , utan att man ville
taga kännedom om det förtal liga ord, som af StatsUtsk.
blifvit begagnadt. Uti betänk, heter det: ”Sedan vid profningen
af den under innevar. riksdag ånyo väckta, och af
StatsUtsk. behandlade frågan ang.-de tull- och brännvinsbevillningens,
samt post- och saluaccismedlens ingående till
Riksg.cont., 2 RiksSt., på sätt 69 §:n Reg.F:n förutsätter,
stannat emot 2, har
lig e n tillhör de i samma § uppräknade ärenden, som i sådant
fall skola af förstärkt StatsUtsk. slutligen afgöras” etc.
Den illgerning, hvartill StatsUtsk. gjort sig skyldigt, består
således deruti, alt Ulsk. i den citerade meningen nyttjat ordet
”ovedersägligen. Jag har svårt alt tro, alt man
utan största håg att klandra skulle kunnat fästa sig dervid.
Man har anfört såsom ett skäl, hvarför StatsUtsk.
skulle hafva orätt, att Frih. Cederström och en annan
talare tydde grundlagen lill den slutföljd, alt R. o. Ad.
skulle hafva rätt emot StatsUtskts åsigt; men huru svårt
det är att rätta sig efter dessa auctoriteter, ehuru goda de
i manga fall kunna vara, synes deraf, alt man blott behöfver
gå tolf timmar tillbaka för alt finna Frih. Cederström
oell den andre värde grundlagstolkaren i strid om grundlagens
rälta förstånd. Hela frågan reducerar sig dertill, huruvida
StatsUtsk. yttrat något emot R. St:s beslut. Då 2
Stånd stannat emot 2, måste StatsUtsk. vara berättigadt att,
i detta såsom i andia fall der 2 Stånd stannat emot 2, vidblifva
sin en gång fattade öfvertygelse. Detta anser jag vara
rätt och derföre skulle jag önska att R, o. Ad. ville ingå
på voleringsfrågan.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius; Med
anledn. af hvad en ledamot yttrat 0111 behofvet att underkasta
sig ett Utsk:s afgörande, när man är skyldig att besluta,
så, när fråga är 0111 att tillämpa grundlagen, är det
endast ett Ulsk., sorn grundlagen bestämt till att vara skiljedomare
emellan Stånden, äfvensom grundlagen bestämt den
form, uti hvilken det får ske. En ledamot har nämnt i anledn,
af detta betänk., alt det nu vore skäl för R. o. Ad.
att frångå sitt förra beslut. Jag får fästa lians uppmärksamhet
derpå, alt detta betänk, ingalunda innehåller någon
inbjudning eller föranleder till discussion i sjelfva saken, emedan
det blott innehåller en anmälan om RiksSttns stridiga
beslut i anledn. af en föreslagen voter:s-propos. Orsaken
till den discussion, smil nu uppstått, har varit den, att någre
ledamöter klandrat ett uttryck, som StatsUtsk. begagnat. Jag
kan icke neka att detta uttryck var mindre lämpligt. Utsk.
hade icke bort peremptoriskt yttra sig 0111 hvad som var
i34
Den is Maj.
ovedersägligen ratt eller icke, när halfva representationen var
af annan tanke än Utsk. Hade Utsk., såsom sig bort, tillagt
orden— enligt Utsk:s tanke, då hade Utsk. dermed ti11—
kännagifvit att det ansåg saken äfven på annat sätt kunna
bedömmas. Utsk. äger visserligen rättighet alt på sitt sätt
uppfatta grundlagens anda, men det äger icke rättighet att
förklara sin åsigt emot 2!ne RiksStts vara ovedersägligen riktigt.
Frih. Sprengtporten: Sedan Frih. Cederström haft
godheten att uppläsa 69 §:n Reg.F:n och dervid lagt behörig
vigt på alla skiljetecken, samt t. o. m. tillagt sådana, som
icke finnas, nemi. utropstecken och frågetecken, så borde
jag måhända finna mig öfvertygad om rikligheten af hans
sals; men jag får förklara, alt jag icke destomindre för b 1 i f—
ver vid min yttrade mening. För öfrigt och då Utslus ledamöter
haft ali möda ospard att öfvertyga R. o. Ad:s ledamöter
derom, att det blott är i subjectiv och icke i objectiv
mening, sorn det förfärliga ordet blifvit begagnadt, så
skulle jag förmoda alt Utsk. lemnat den redovisning, som
kan behöfvas, och att följaktligen någon vidare discussion
icke kan vara af behofvet påkallad.
Hr Lefren: För att försöka att klart framställa för
hållandet
äfven för de herrar ledamöter, hvilka försvara lämpligheten
af det uttryck, hvarom här är fråga, så vill jag för
ett ögonblick föreställa mig att på detta rum någon uppstod
och begärde af Hr Frih. o. Landtm, propos. derpå, att
R. o. Ad. skulle förklara, att StatsUtsk. och de tvänne Slånd,
hvilka med R. o. Ad. och PresleSt. stannat i olika begrepp
om grundlagens mening, ovedersägligen hafva orätt. Jag
hemställer, om någon ledamot här på stället skulle vilja träda
upp och tillstyrka ett sådant beslut, ifall någon begärde
en sådan förklaring; och jag vågar nästan tro, att Hr Frih.
o. Landtm, skulle, lindrigast sagdt, förehålla den som proponerade
sådant, att hans förslag syntes vara så olämpligt och
så inträngande på de öfriga Ståndens område, samt så alltför
ömtåligt med afseende på den aktning, som Stånden äro
skyldiga hvarandra, att Hr Frih. o. Landtm, hemställde om
icke motionären ville återtaga förslaget; men om han det
vägrade, skulle jag tro att Hr Frih. o. Landtm, ägde skälig
anledn. att vägra propos. på en så ohöfvisk framställning.
Jag hemställer lill Gr. Frölich, som tagit StalsUtsk:s åtgärd
i försvar, om han icke skulle sälta sig emot mig, i händelse
jag begärde propos. till det beslut, alt de öfriga 2:ne Stånden
jemte StatsUtsk. ovedersägligen tolkat grundlagen oriktigt.
Om det medgifves, att detta förklarande å ena sidan
vore oriktigt och obehörigt, då det framställdes om Borgare-
och BondeStrn samt StatsUtsk., så måste det äfven
vara oriktigt, då det framställes af StatsUtsk. om R.
o. Ad. och PresleSt. Vare delta dock nog! Må man ej
tro att vi här blott disputera om ett ord; under detta ord
Dea 12 Maj.
i35
ligger mera än blott disput om en fras; bär ligger en tendens
inunder.
Gr. Frölich: Jag märker att debatten ännu någon
stund kommer att fortgå ang:de ordet ”ovedersägligen,” oell
huru det skall anses. Till svar på hvad den siste värde ledamoten
yttrat, får jag meddela, att sedan lian förklarat, att
han och hans vänner anse det vara ett ohöfviskt ord,
sä skulle jag vara den siste, som af Hr Frih. o. Landtm,
ville yrka en propos. sådan som den Hr Lefre'n ansett möjligen
kunna göras; men ett annat lunder möter för framställandet
af berörde propos., bestående deruti, att det vore
att göra propos. på en premiss, och icke på något resultat.
Det är dock icke ulan exempel, att ledamöter, tillhörande
den sidan, fästat mera afseende vid premisserna än conclusionen.
Yi hafva för några dagar sedan, då Const.Utskts
sista betänk, förevar, hört, att man begärde propos. på premissernas
läggande till handlingarna. Jag ansåg framställningen
i sig sjelf så löjlig, att jag icke tyckte det vara stort
värdt att besvara den, och nfhöll mig derföre från voteringen
om hvad jag ansåg för en löjlighet. Detta i förbigående
sagdt till Hr Lefrens artiga framställning till mig.
För alt fä slut på discussionen om ordet ”ovedersägligen”,
hemställer jag till Ståndet, om icke, oansedt StatsUlsk. verkligen
i min tanke uti considcration för R. o. Ad. samt PresteSt.
gått längre än det bort, då Utsk. i delta mern. icke
föreslagit någonting, ehuru Utsk. i ett annat fall, t. ex.
då fråga var om skiljaktigheter i afseende på ordinariestatsregleringen,
ansåg sig böra för andra gången inkomma med
framställning om inbjudning, så att jag förväntat att StalsUtsk.
, i kraft af icke allenast den rättighet utan äfven skyldighet
69 §:n Reg.Fin lemnar, icke skulle hafva inskränkt sig
till en blott anmälan, utan äfven hafva gjort en inbjudning
till R. o. Ad. samt PresteSt. att förena sig med de öfriga
2:ne Stånden, men då det icke skett, så får jag hemställa,
säger jag, om icke R. o. Ad. skulle finna sig oförhindradt
att, med anledu. af den anmälan som ägt rum, taga det beslut,
som närmast leder till en riktig och laglig utgång af
saken. Jag vågar då hoppas, att Hr Frih. o. Landtm, täcktes
framställa en sådan propos., som jag i mitt förra yttrande
hade äran begära.
Gr. von Platen: Om jag icke hade varit ordföran
de
på den afdelning i StatsUlsk., der detta mål blifvit beredt,
skuile jag icke ytterligare hafva begärt ordet. Nu anser jag
mig bestämdt skyldig och jemväl berättigad alt sjelf förklara
ett ord, sorn jag varit med om att använda, samt utsäga
hvad begrepp jag för min del, och såsom jag förmodar
äfven StatsUtskts öfrige ledamöter fästat dervid; och
anhåller jag att detta måtte få stå i prot. lill svar på de
beskyllningar, som göras om dolda afsiglcr. Jag får då för
-
i36
Den 12 Maj.
klara, att ordet ”ovedersägligen” endast har afseende på
StalsUtskts åsigt och ingalunda kan eller bör förstås så, sorn
skulle StatsUtsk. hafva velat säga, att de hegge Stånden, sora
ogillat StatsUtskts åsigt, ovedersägligen skulle haft orätt.
Hr Printzensköld, Carl: Sedan S t a tsXJ tsk :s leda
möter
råkat uti en dilemma för de yttranden, som här blifvit
fällda öfver StatsUtsk:s majoritet, så har man tagit samma
tillflykt, som man vanligtvis brukar, då man söker förklara
ord på det sätt, hvarigenom yttranden, sora äro riktade
emot personer, icke så directe falla på dem. Jag vet
icke hvad som varit lättare för StatsUtsk., i händelse förhållandet
varit sådant som Gr. von Platen uppgifvet, att man
nemi. endast velat uttrycka StatsUtsk:s tanke, än att använda
orden: enligt StalsUtskis åsigt. Då bade saken
varit tydlig och klar; men icke hade man boi t, på
sätt som skett, dietaloriskt säga till de tvänne Stånden, alt
de ovedersägligen baft orätt. Man finner fortsättningen af
delta språk, då man läser slutet af meni., der Utsk., så till
sägande, berömt sig derföre att Utsk. sökt bringa grundlagen
till verkställighet; det vill. med andra ord säga, att 2:ne
Stånd, så vidt på dem kunnat ankomma, sökt hindra grundlagens
verkställighet. Jag hemställer om det är lämpligt alt
använda ett sådant språk emot RiksSt-.n.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag tror det va
la
hvar och en menniskas ovedersägliga rättighet alt anse
sin opinion vara ovedersägligen riklig. Jag kan icke begripa
i hvars namn StatsUtsk. bär skulle halva talat, 0111 icke
i sitt eget, och jag kan icke förstå hvaruti det ohöfviska
förefinnes; ty om ett Utsk. eller någon enskild ledamot påstår,
att någon annan ledamots eller något PiiksStånds åsigt
icke är den rätta, så är det ju ingenting annat, än att olika
åsigter, enligt det individuella föreställningssättet, icke öfverrensstumma.
Oaktadt alla påståenden om det ohöfviska
uti begagnandet af detta ord, mäste jag förklara, att jag tillhör
dem, som tro att StatsUtsk. och de tvänne Stånd, som
biträdt StatsUtskls opinion, ovedersägligen baft rätt, och
deraf mäste efter mitt föreställningssätt följa, att de andra
tvänne Stånden ovedersägligen haft orätt. Lika litet sora
jag anser mig böra finna mig förnärmad deraf, att min opinion
icke delas af andra, lika litet tror jagalt någon annan
bör hafva skäl att anse sig förnärmad derför att man icke
bar lyckan att se saken lika med honom. Slutligen får jag
förklara, att jag icke vet hvartill hela denna discussionen
egentligen skall leda eller tjena; ty i sjelfva saken verkar
den till ingenting. Jag har icke haft förmånen att vara tillstädes
från discussionens början och äger således icke kännedom
0111 hvad åt sk i 11 ige talare yttrat; men jag har haft tillfälle
alt höra Gr. von Platen och instämmer fullkomligen i
hans
D c 11 11 Maj.
hans yttrande; och jig skulle önska, att R. o. Ad. på grund
at Utsk:s betänk, ville förena sig lili de två Ståndens åsigt,
för att kunna bringa saken till grundlagsenlig! slut och till
den behandling, sorn vårt grundlagsniachineri i sådana frågor
som denna förutsätter, genom slutlig votering, då två
Stånd stannat emot två.
Hr af Uhr, Gust.: Jag ber att få hemställa till Hr
Frih. o. Landtm., huruvida icke symptomer visa sig till andeskåderi
här på Riddarhuset. Åtminstone kan jag icke,
utan antagande af en sådan clairvoyance, fatta, huiu man
uti ett gammal Svenskt ord skall kunna skåda tendens eller
afsigt. En talare har nämnt om öfverdrift hos oppositionen ;
men Svenska folket dömrner deröfver i en högre instans;
och hela riksdagen, isynnerhet en af de sisla dagarna, har
lemnat öfverflödiga tillfällen att bedömma på hvilkendera
sidan öfverdriften ligger.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då SlatsUstk:s nu
föredragna mern. endast innehöll en framställning till Borgare-
och BondeSitn, fick Hr Landtm, hemställa, om icke
R. o. Ad funne att det på vanligt sätt icke erfordrade annan
åtgärd än alt läggas till handlingarna.
Gr. Frölich: Utaf den af Hr Frih. o. Landtm, fram
ställda
propos. finner jag att Hr Landtm, anser den af mig
gjorda framställningen icke kunna komma i fråga, utan höra
supprimeras; men jag hemställer, om icke Hr Frih. o.
Landtm, må anse åtminstone formen fordra, alt litet närmare
utveckla de orsaker, hvarför icke den af mig begärda
propostn kan af Hr Landtm, framställas.
Frih. Cederström: Gr. Frölichs framställning kan
icke betraktas annorlunda, än i tvänne cathegorier. Den
ena, såsom en ny motion, — och i sådant fall är den otillständig;
och den andra, såsom ett försök att upprifva R. o.
Ad:s beslut, då i sådant hänseende den är olaglig. I intetdera
fallet kan den till upptagande förekomma.
Gr. Frölich: Om jag i nit för en sak, som jag an
ser
riktig, går längre än andra sidans opinion om formerna
medgifver, så må det billigtvis mig ursägtas. Det är med
afsigt alt söka gå en sådan opinion till mötes, som jag får
vördsamt hemställa, om icke Ståndet snarare skulle vilja instämma
i den åsigt alt återremittera detta betänk, till StalsUtsk.
tillika med de anmäi katr, som dervid äro gjorda.
Hr Frih. o. Landtm yttrade, att då Gr. Frölich nu
tillstyrkt R. o. Ad. alt fatta ett annat beslut än det han i
sitt första yttrande ansett böra af R. o. Ad. fattas, torde
ingen förklaring af Hr Landtm, i afseende på den propos.,
lian först begärde, erfordras. Emedlertid och då vanligen
25 H. 18
i38
D«11 13 Maj.
den första propos., som liiir framstiilles i anledn. af ett
utsk.betänk., är i öfverensstämmelse med syftningen af
detta betänk., så ansåg Hr Landtm, sig böra för R. o. Ad.
framställa den propos., lian för en stund sedan gjorde.
Skulle den icke af R. o. Ad. antagas, så blelve fråga om
propos. till återremiss; hemställande Hr Landtm, nu, om R.
o. Ad. ansåge SlatsUtskts mein. N:o 517 icke erfordra annan
åtgärd, än att läggas till handlingarna
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det lian trott sig finna alt
ja öfverröstat nej, begärde
Gr. Frölich votering.
Upplästes till justering och godkändes följande volerrsproposition:
Den
som anser StatsUtsk:s mein. N:o 517 icke erfordra
annan åtgärd än att läggas till handlingarna, voterar
in;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de vid ofvannämnda mein. N:o
517 gjorda anmäikntr föranleda dess återremitterande.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja - 43.
Nej — 29.
Frih. Cederström, Thure: Uti en så vigtig och
grannlaga fråga, som den hvilken förevar i gårdagens p'enum
i anledn. af förstärkta StatsUtsk:s mein. N:o 49d>
angtde 22 voter:S-propos:n, ansåg jag mig icke tillständig!
att ingå i tolkning af 69 §:n Reg.F:n; men då jag ingalunda
kan dela den åsigt, som genom votering i delta Stånd
gjorde sig gällande, och jag anser det vara min pligt såsom
representant, att frikalla mig ifrån att hafva deltagit i beslutet,
så får jag anhålla att deremot till prot. få nedlägga
min reservation.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Då jag icke deltagit i
den debatt, som i går e. m. föreföll, huruvida en votering
i förstärkta StatsTJtsk. kan anses gilltig, äfven för den händelse
att icke samtlige utsk.ledamöter deruti deltaga, så
anhåller jag att till prot. få antecknadt, alt jag i voteringen
lade nej.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskrs den 8 dennes
på bordet lagda memorialer:
N:o 5(8, med förslag till voter:s-piopos. i anledn. af
RiksSt:ns skiljaktiga beslut öfver utlåt. N:o 4^9 ang:de anslag
för cabinellscassan;
D e ii ia Maj.
N:o 519, i anledn. af RiksSltns skiljaktiga beslut ang;de
ett lån till Carlskrona stads pastorat;
fann It. o. Ad. för godt att bifalla de liti nämnda mem:r
tö resi a g n a vo tens-propositioner.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtskis den 8 dennes
på bordel lagda
mein. N:o 520, angtde gralification åt Slatscommissarien
af Sillen; och
utlåt. N:o 521, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å aflidne
Kamereraren och Redogöraren vid Carl Gustafs stads geviirsfactori,
Assessoren G. Widegrens enkas ansökan 0111 pension.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att innan han för R.
o. Ad. föredroge det näst på listan förekommande mål, ville
hail för Ståndet låta uppläsa ett från BorgareSt. ankommet
prot.utdr., innehållande en inbjudning.
Upplästes BorgareStts prot.utdr. af den 10 dennes, af innehåll,
att Ståndet, såsom ett medel att påskynda riksdagens
allmänt efterlängtade slut, beslutat vänligen inbjuda R. o.
Ad. samt PresleSt. att instämma uti de beslut BorgareSt.
fattat uti de ännu ej definitivt afgjorda delar af extra-stalsregleringen,
hvarom handlas uti StatsUtskts utlåt. N:o 5a2,
emedan, i den händelse R. o. Ad. samt PresteSt. gå denna
BorgareSt» önskan till mötes, R. Sits beslut om hela extrastatsregleringen
sålunda äro bestämda och för Exped.Utsk.
intet vidare hinder möter att nu genast uppsätta förslag till
alla de und. skrifvelse!' i ämnet, hvilka af berörde statsreglering,
så vidt den omfattas af StatsUtsk:s ullåltn JV:is 354
och /|35, blifva en följd, eller för StatsUtsk. att utarbeta
fortsättningen af reglementet för Riksg.cont., och att föreslå
R. St. den slutliga dispositionen af återstoden uppå öfverskotten
och baocovinsten.
Frih. Cederström, Jacob, anhöll, att StatsUtskts
betänk. Af:o 5i2 tillika med BorgareStis prot.utdr. mätte få
hvila på bordet.
Gr. Cronstedt, Fredr. Joli., instämde med Frih.
Cederström.
I anledn. af Frih. Cederströms och Gr. Cronstedts nyssnämnda
begäran blef StatsUtsk:s den 8 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 522, i anledn. af återremiss å mern. IN:o 490
med voterts-proposir angide besluten örn extra-statsregleringen,
då det nu ånyo föredrogs, iörklaradt ånyo hvilande på
bordel.
Ånyo föredrogs och bifölls BancoUlskts den 8 dennes på
bordet lagda meni. N:o 175, med förslag till regleroeutariska
Den iq Maj.
föreskrifter, motsvarande 3 art. i afdeln. i bancoreglementet
af den 26 Maj 1835.
Föredrogs ånyo BancoUtsk:s den 8 dennes på bordet
lagda mein. N:o 176, med förslag till regiementariska föreskrifter,
motsvarande 3 ari. 2 afdeln. i nu gällande bancoreglemente.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag skulle önska
alt någon af BancoUtskts närvar, ledamöter behagade upplysa
om det varit Utskts mening, alt 47 §:n * nu gällande
bancoreglemente, hvilken är förbigången i detta betänk.,
skall utgå. Den lyder som följer: ”Af bancofullmäktige tillsättas
omedelbart efter ansökningstidens utgång tjensterne
vid deras expedition, commissariebefattningarne och advocatfiscalstjensten,
samt, efter af understyrelsen upprättadt förslag
oell sedan besvärsl iden, i de fall der mer än en sökande
sig anmält, tilländalupit, öfriga beställningar inom tjenstegraderna.
” Likaså liar den 5o §:n försvunnit, hvilken är
af delta innehåll: ”Till commissarie i banken må ej någon
befordras utan med förbehåll att, sedan han kommit i åtnjutande
af full commissarielön och sålunda intjent begrafningshjelpen,
lemna annorstädes innehafvande tjenst; och anses,
för öfrigt, vid alla befordringar till beställningar inom
ofvan uppräknade tjenstegrader, det villkor fästadt, att den,
som innehafver syssla vid annat verk, skall, derest den ena
tjenstebefattningen finnes för den andra hinderlig, vara förbunden
att från endera afgå, enär bancoslyrelsen sådant
äskar; skolande erinran härom göras uti de lill tjensterna
utfärdande anslag.”
Uti 57 §:n af nu gällande bancoreglemente, hvilken är
af följande lydelse — ”Stereotyperings-föreståndare, medailleurs-,
conducteurs-, stilgjutare-, bokbindare- och stämplarebefattningarna
tillsättas jemväl af fullmäktige, efter af understyrelsen
upprättadt förslag: dock böra å dessa befattningar,
ehuru på stat uppförda, allenast constitutorial utfärdas,
så att deras innehafvare, hvilka icke inom bancoverket
åtnjuta någon lur och befordringsrätt, må kunna utan hinder
och omgång entledigas, i händelse fullmäktige finna verket
ej vara med deras tjenst belåtet,”— hafva medailleursocli
stilgjutarehefattningarna försvunnit, men stereotyperingsföreslåndare-
och conducteursbefnttningarna qvarstå på stat.
Jag skulle tro, att det icke är skäl att i detta fall inskränka
bancofullmäktiges rättighet att utfärda constitulorialer, emedan
banken kunde finna sig illa belåten dermed, alt bancofullmäktige
icke ägde att begagna samma rättighet som förut.
Derest dessa mina tvifvelsmål icke af någon BancoUtskts
närvar, ledamot kunna undanrödjas, hemställer jag om icke
R. o. Ad. ville bifalla betunk:s återremitterande.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag har
D « n ia M a j.
icke varit ledamot på elen afdelning i BancoUtsk., der detta
betänk, blifvit beredt. Den upplysning kan jag likväl meddela,
att man i allmänhet följt den princip att föreslå förändringar
lili nu gällande bancoreglemenle endast i de §§,
der förändring ansetts nödvändig, samt att de §§ i nu gällande
reglemente, vid hvilka icke något förslag blifvit angifvet
att dem utesluta eller förändra,, af BancoUtsk. ofses
alt oförändrade bibehållas. Emedlertid och då de af Ilr'
von Hartmansdorff gjorda anmärkntncs fullständiga besvarande
påfordra närmare öfvervägande än ögonblicket nu
medgifver, anhåller jag, att mern. måtte ytterligare få hvila
på bordet, och förmodar att Hr von Hartmansdorff hommer
att instämma i denna anhållan.
Hr von Hartmansdorff: Om de upplysningar, hvarigenom
återremissen möjligen blifver öfverflödig, kunna erhållas
uti ett annat plenum, så instämmer jag uti Hr von
Hohenhausens anhållan alt målet mätte få hvila på bordet.
I anledn. häraf förklarade Hr Landtm., att BancoUtsk:s
mern. N:o 176 komme att ytterligare hvila på bordet;
Till pröfning företogs BancoUtsk:s den 8 dennes på
bordet lagda mern. Nto 177, med förslag till ändring af åtskilliga
§§ i 3 art. 4 afdeln. af nuvar. bancoreglemente.
Hr von Hartmansdorff, A11 g.: Uti i:a mom. sid.
17 och 18 förekommer följande stadgande: ”På det att
bankens extra-ordinarier måtte komma i tillfälle att inhemta
närmare kännedom om de olikartade göromål, som förekomma
i verkets särskilda afdelningar, samt förvärfva en viss
färdighet och vana uti de derstädes förefallande olikartade
förrättningar, åligger det understyrelsen att, när så nödigt
pröfvas, vid verkets samtliga afdelningar och conior så jemka
placeringarna, att ett både för verket oell extra-ordinarierna
sjelfva behöfligl ombyte af tjenstgöring må kunna
vinnas.” Uti 67 §:n af nu gällande bancoreglemente heter
det: ”På det att bankens extra-ordinarier måtte komma i
tillfälle att inhemta närmare kännedom om de olikartade
göromål, som förekomma i verkets särskildta departemenler,
samt förvärfva en viss färdighet och vana uti de derstädes
förefallande olikartade förrättningar, åligger det understyrelsen
alt, vid hvarje halft års slut, företaga en allmän
granskning af extra-ordinarielistan och derefter ej mindre
genom fullmäktiges expedition än vid verkets samtliga departementer
och contor så jemka placeringarna för nästföljande
halfår, att ett både för verket och extra-ordinarierna
sjelfva behöfligt ombyte af tjenstgöring må kunna vinnas.”
R. o. Ad. linner deraf, att enligt nu gällande föreskrift,
skulle ombyte af tjenstgöring ske hvarje halfår. Jag instämmer
med Utsk. deruti, att det vore måhända för tätt alt
Dan la Maj.
göra ombytet så ofta. Men deremot skulle jag önska alt
det måtte ske åtminstone en gång 0111 året; ty eljest händer
lätteligen, att både extra-ordinarierne, hvilka vant sig vid
tjenstgöring inom en viss afdelning af banken, hellre förblifva
der, än gå till en annan afdelning, der de finge sysselsättas
med lör dem ovanliga göromål, samt alt cheferne
för de särskilda afdelningarna hellre bibehölle de extra-ordinarier,
hvilka vore i göromålen inöfvade, än utbytte dem
mot andra, hvilka saknade sådan öfning. Jag befarar således,
alt, derest ombytet icke skedde oftare än då nödigt
pröfvas, så komine del att ske alltför sällan. Deremot är
det för verkets bästa nödigt, att extra-ordinarier ombytas
till tjenstgöring på olika stallen, pä det att, när de en gång
erhålla ordinarie tjenst eller söka befordran eller förflyttning
till någon annan afdelning af banken, de då må äga tillräcklig
kännedom af verket för att kunna vara på alla ställen
i möjligaste målto skickliga.
Dernäst förekommer i mom. 5 af 3 punkten, hvilket
motsvarar fig §:n i nu gällande bancoreglemente: ”1 fråga
0111 tjenstledigheter för bankens vaktbetjening förfares hädanefter
på satt hittills vanligt varit.”— Uti 6g §;n heter det;
”i fråga om tjenstledighet för bankens vaktbetjening förfares
hädanefter på sätt hittills vanligt varit; skolande vid revisioner
öfver bancoverket vaktbetjent af understyrelsen till
tjenstgöring bos revisorerne anställas, samt vicarier för de
anställde, såsom vid andra laga förfall, utses; och hvad för
slik tjenstgöring blifver af revisorerne be v i I jad t, efter billighet
fördelas emellan verkets samtlige vak thel jente.” — Allt
hvad som handlar om tjenstgöringen hos revisorerne har man
borttagit och endast bestämt, att i fråga örn tjenstledighet
för bankens vaktbeljente skall förfaras på sätt vanligt varit,
på det att, säger man, Hrr revisorer sjelfve må välja sin
vaktbetjening. Men Hrr revisorer, hvilka anlända från Rikets
särskilda delar, lära svårligen kunna hafva någon bekantskap
med vaktbetjeningen i banken. Det skall således,
i händelse anställningen icke hädanefter finge gå såsom hittills,
hända, att vaktbetjeningen tillsattes af secreterare!! efter
godtycke. Då må det hellre bero af understyrelsen.
Dertill kommer, att 0111 icke, på sätt hittills skett, gratificalionen
fördelades på verkets betjening i allmänhet, så skulle
de personer, som gynnades med förtroendet att vara vaktbetjent
hos revisorerne, för ringare möda erhålla större aflöning,
än de som vore strängare sysselsatte med vanliga
göromål. Sådant skulle vålla afund och obelåtenhet, emedan
det efter min förmening vore obilligt. Jag tror derför,
att den föreskrift, som nu gäller, är riktig, och att betänk,
således i detta hänseende bör rättas; hvadan jag anhåller
örn återremiss.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag instämmer med Hr von
Dea i i Ä1 a j.
Hartmansdorff uti dess framställda anmärkn. i afseende på
i punkten af delta utlåtande. Lika med honom tror jag
atl 67 §:n, på sätt han föreslagit, bör jemkns så, att placeringen
kommer att ske en gång örn året, i stället för att den
hittills skolat ske hvarje halfår. Såsom ett ytterligare skal
hvarför icke tidpunkterne för placeringarna af extraordinarie-!
jenstemännen böra vara lieroende af understyrelsens
godtfinnande, i hvilken händelse det kunde inträffa att placeringen
skedde så sällan, att det dermed afsedda ändamålet,
nemi. att bibringa extra-ordinarierne vana, öfr ing och
skicklighet uti de särskildta detaljgöromålen inom hanken
helt och hållet förfelades, får jag anföra det erfarenhetsprof,
att vid ganska många befordringar till lägre beställningar
har understyrelsen grundat sitt påstående, att utesluta
eljest bättre meriterade medsökande lill förmån för mindre
meriterade, på det för hållande, alt de bättr e mer iter arle saknade
vana vid göromålen uti det departement, till hvilket de
sökte befordran. På det sättet kunde man ända ifrån extraordinär
ie-bestiillningen bilda en skiljemur emellan bankens
särskilda afdelningen till mehn och skada för det sammanhang,
sorn bör äga rum uti detta verks funelioner.
lii- von Hohenhausen, Michael Silvius: De värde
talare, hvilka gjort anmärkn:r mot Ut,k:s förslag i ->. punkten,
hafva begge erkänt den förbättring, som ägt rum i så
måtto, alt omflyttningen hädanefter icke behöfde ske hvarje
halfår. Deremot hafva de anmärkt, att då ingen tiri för
omflyttningen blefve bestämd, så kunde det hända att placeringen
alldeles underlätes. Jag liar svält att tro, alt ett
sådant underlåtande kunde äga 111111, då föreskriften att omflyttning
hör ske är i §:n bestämd och tydlig; men då utaf
de värda talare, sorn gjort anmärknrn, elen ene sjelf såsom
bancofullmäklig erfarit huruledes vid befordringar ovana vid
göromålen i den gren af bancoverket, hvartill befordran
söktes, innefattat skäl för meriterade sökandes förbigående,
så finner jag alt det torde vara skäl alt på detta för hållande
fästa närmare uppmärksamhet ; och vill jag af sådan anledning
icke motsätta mig den yrkade återremissen.
BancoUtsk:s mein. N:o 177 blef af Ii. o. Ad. återremitterad!.
Ånyo föredrogs BancoUtskrs den 8 dennes på bordel
lagda mein. N:o 178, med förslag till ändring af åtskilliga
reglementar iska stadganden i 8 art. af buncoreglementet under
den 26 Maj 18 )5.
Hr Rosenblad, Bernh.: Endast en anmärkn. har jag
att göra vid delta betänk., hvilken alser en förändring, sorn
af Utsk. icke blifvit motiverad och som Utsk. derför förmodligen
ansett innefatta blott en förändring i ord och icke
i sak. 2 morn. uti J punkten lyder som följer: ”Ej min
-
*44
Don 12 Maj.
dre bruksförvaltaren och pappersmästaren än bruksskrifvarne,
vaktmästaren vid bruket, oell den för brukets räkning i
Stockholm anställde, hvilka 3:ne sistnämnde förvaltaren ager
antaga, uppbära deras löneinkomster och öfriga förmåner på
brukets särskildt fastställda stat.” — Förvaltaren liar hittills
haft rättighet att tillsätta bruksskrifvarne, men icke vaktmästaren
vid bruket, hvilken på hans hemställan blifvit
tillsatt på samma sätt, som bankens vaktmästare. Detta ur
visserligen en obetydlig förändring i sak; men derpå kunde
grundas bestridande af pensionsrätt för dessa vaktmästare,
hvilka bi 11 ig t v is böra tillerkännas denna förmån lika med
bankens vaktmästare; och då detta förhållande i icke obetydlig
mån verkar till ändamålet att erhålla godt och pålitligt
folk till vaklmästarebestallningarna, så hemställer jag,
0111 icke betänk, bör återremitteras till vinnande af rättelse
i detta hänseende.
BancoUtskts mein. Nto 178 återremitterades.
Vid förnyad föredragning af Banco-och LagUtskms den
8 dennes på bordet lagda mein. Nto g, i anledn. af vis.a
skiljaktigheler i RiksSttns sednast fattade beslut rörtde lagstiftningen
för enskilda banker, godkände R. o. Ad. volertspropostna,
äfvensom att, på sätt Ulsktn föreslagit, voteringarna
borde ske i förstärkt BancoUtskott.
Företogs till pröfning Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts
den 8 dennes på bordet lagda meni. Alio 157, 0111 saminanjemkning
af RiksStms skiljaktiga beslut, i anledn. af Utskts
betänktn Niis 1 og och i/jo angide stångjernssmidet och den
gröfre jernhandleringen samt kolhandeln i Riket,
På begäran af Hr von Hartmansdorff, Aug., beslöt
R. o. Ad. att detta mål skulle punktvis pröfvas.
1 och 1 punkterna.
Dessa punkter ansågos icke erfordra någon åtgärd.
3 punkten.
R. o. Ad. biföll Utskts yttrande i denna punkt.
4, 5, 6 och 7 punkterna.
Dessa punkter ansågos icke erfordra någon åtgärd af R.
o. Ad., ulan lades lill handlingarna.
8 punkten, eller det af Utsk. framställda samm
a n f ö r a n d e af RiksSttns beslut i afseende på
jern lii r ä d 1 i n g e n.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag kan icke annat än ogilla
Utskts sätt alt gå till väga, nemi. att, efter alt hafva
förklarat alt ett Stånds beslut måste förfalla, då det icke
varit
Den 12 M a j.
>45
varit underslödt af de öfriga Irenne Ståndens, och efter att
hafva gjort inbjudningar till de Irenne öfriga Stånden i afseende
på jemkningar, sedermera framkomma med fullständigt
redaclionsföi slag, utvisande hurudant R. St:s beslut skulle
se ut, i händelse dessa jemkningar antogos af vederbör.
Stånd. Jag ogillar detta, säger jag, derföre att om dessa
jemkningar icke antagas i de öfriga Stånden, så skulle viför
andra gången hafva fattat beslut, som icke kunde anses verkande.
Detta anser jag vara ett oriktigt sätt att tillvägagå;
och jag tror derför, att R. o. Ad. i denna del icke har
annat att göra, än att lägga frågan till handlingarna, såsom
icke erfordrande någon åtgärd innan de öfriga Stånden beslutat.
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz: Det torde väl va
ra
klart, att Ekon.Utsk. fallit Exped.Utsk. i embetet, enär
det varit för tidigt af Ekon.Utsk. att, innan erhållen kännedom
om de särskildta Ståndens beslut i sjelfva saken, uppgöra
redaclionsförslag lill und. skrifvelse; och jag får derför
instämma med Hr Rosenblad i anhållan om den propos.,
iian äskat.
Uppå derefter framställd propos. blef denna punkt lagd
till handlingarna.
Då nu ånyo föredrogs Stats-, Lag- samt Allm. Besvärstid!
Ekon.Utsk:ns den 1 1 dennes på bordet lagda mern. N:o
194, med förslag till samman jemkning eller votering i följd
af skiljaktiga beslut, i anledn. af betänk. N:o 89 och utlåt.
N:o 162, blef samma mern. ånyo lagdt på bordet af Hrr
von Hartmansdorff, Au g., och Rosenblad, Bernh.
På begäran af samma ledamöter lades äfven ånyo på
bordet Bevilln - samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskrns den
1 1 dennes på bordet lagda ytterligare mern. N:o 16, i anledn.
af R. St:s i vissa delar fattade beslut, ang:de grunderna
och villkoren för brännvinsbränningens utöfning samt afgifterna
derför.
Justerades 1 prot.utdr. för denna dag.
Lades på bordet nedannäranda Från Utsk:n inkomna
Diemtr och ut!åt:n, nemi. från
ConstitulionsUtskottet:
N:o 106, med ytterligare utlåt., i anledn. af de i RiksSt:n
emot Const.Ulsk:s mern. N;o 5y gjorda och såsom gemensamma
tankar till Utsk. hänvisade anmärkningar;
N:o 107, i anledn. af åtcrremiss å Coust.Utsk:s mera.
N:o 63;
20 H. iq
>46
Den ia Maj.
N:o 108, i anledn. af RiksSttns yttranden röride Const.-  Utskts meni. N:o 88;
N:o 10g, i anledn. af återremiss af Const.Utskrs meni.
N:o 8g;
]\:o i to, i anledn. af RiksSttns yttrande rörtde Const.-  Utskrs mern. JNT:o 97;
N:o ni, i anledn. af RiksSt:ns yttranden rör:de Coiut.-  Ulsk:s mern. N:o 98;
StatsUtskotlet:
N:o 5i 1 , med förslag till voter:s-propos., i anledn. af
RiksSttns skiljaktiga beslut öfver Wto 487 i /råga om Imf—
vudtillarnes fördelning;
N:o 5i2, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 4^7, ang:de
bancovinstens utdelning lill Rikets samtliga län;
N:o 5i3, i anledn. af väckt motion, att enahanda grunder
för afskrifning eller godlgörande af skulder för undsättningsspanmål
mätte uti Rikets samtliga län blifva gällande;
N:o 5.4, i anledn. af Bruksidkaren A. W. Gyzanders
enkas och sterbhusdelägares ansökning om befrielse från ådömd
betalningsskyldighet, i följd af ingången borgen för aflidne
Kronofogden B. Carlssons uppbörd;
N:o 515, i anledn. af f. d. Kronofogden A. Hellbergs ansökning
örn eftergift af Kronans andel i honom ådömda anmärkningsmedel;
Kho
5a3, i anledn. af återremiss och meddella beslut å
mern. N:o 483, ang:de handels- och sjöfartsfonden;
BancoUtskottet:
N:o 174, innefattande förslag till åtskilliga förändrade
reglementariska stadganden för bancoverkets styrelse och
förvaltning.
Upplästes ankomna prol.utdr. från de öfriga RiksStrn,
nemi. från PresteSt. af den 3o sisth April oell den 5 dennes;
frän BorgareSt. af den 5 och 8 dennes; samt från BondeSt,
af den 5 och 8 dennes.
Lades till handlingarna.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. -J till 1 på dagen.
In fidem protocolli,
FO. Silfverstolpe•
D«n i5 Maj f. m.
>47
Lördagen den i5 Maj (84 * •
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades i prot.utdr. för den 11:te och io prot.utdr.
för den 12 dennes.
Justerades pleni-prot. för den 3i sisth Mars.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s und. skrifvelser till
K. M., nemi.:
N:o 3^7, ang:de local för Riksarchivet samt Vitterhets-,
Historie- och Antiqvitets-academien;
N:o 338, i anledn. af Krigscommissarien E. G. Lallersledts
ansökning om förlängdt arrende å Starby kungsladugård
;
!N:o 33g, ang:de pension för afl. Secreteraren i Landtbruksacademien
P. A. Granbergs efterlemnade enka;
N:o 34o, ang:de de af K. M. i och för befästningsarbeten
äskade extra-statsanslag.
Likaledes upplästes till justering och godkändes nedannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag till §§ i riksdagsbeslutet,
nemi.:
N:o 23, ang:de fortfarande utredning af Götha canalbolags
och Malmö f. d. discontverk;
JM:o 24, ang:de saluaccisafgiften;
N:o 2Ö, 0111 tiden för nästa revision af stats-, bancooch
riksgäldsverkens räkenskaper och förvaltning;
N:o 26, ang:de tillökning i creditivet för Manufacturdisconten.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af en ledamot
i Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk., samt 2:ne ledamöter uti
Ridd.Utsk.; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde, i
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet:
N:o 286. Frih. Raab, Carl Gustaf,
efter N:o 14*3. Hr Råfelt, Anton;
Riddar husUtskottet:
N:o 2it. Frih. Cederström, Thure,
N:o 1781. Hr Rehausen, fullm. Hr Söderhjelm, Fr. N.,
efter N:o 1241. Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz, och
N:o 2293. Hr von Heideman, fulhn. Gr. von Rosen,
Conrad.
Frih. Cederström, Thure, afsade sig den befattning
honom blifvit lemnad att vara ledamot i Ridd.Utskottet.
Dan i5 Maj f. m.
Hr Frih. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer att
vid deras nästa sammanträde utse en ny ledamot i Ridd.-  Utsk. efter Frih. Cederström.
Hr Landtm, tilfkännagaf, att Hr Mannerskantz, Carl
Axel, i anseende till afresa från riksdagen afsagt sig sin befattning
såsom ledamot i BancoUtsk.; och hemställde Hr
Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla hans begäran, alt
del oaktadt blifva vid sin riksdagsmannarätt bibehållen.
Ropades ja.
Hr Landtm, anmodade Hrr Electorer att vid deras
nästa sammanträde välja en ledamot i BancoUtsk. efter Hr
Mannerskantz.
Föredrogs ånyo BorgareStts den 12 dennes på bordet
lagda prot.utdiv, med inbjudning till R. o. Ad. samt PresteSt.
att instämma uti de beslut BorgareSt. fattat angtde de
ännu ej definitivt afgjorda delarna af extra-statsregleringen.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag hemställer till
R. o. Ad., om icke Ståndet skulle behaga uppskjuta pröfningen
af den ifråga var. inbjudningen; ty målet, som den
angår, har ännu icke förevarit, utan förekommer först i följande
nummer.
Gr. Frölich, David; Jag instämmer med den värda
sista talaren, att det torde vara skäl att låta detta prot.utdr,
hvila; men jag hemställer tillika, om det icke vore skäl att
vidtaga någon anstalt, att Ståndet från Exped.Utsk. kunde
erhålla tryckta exemplar af StatsUtsk;s mern. Nto 522, som
redan har stålt uppfördt på föredragningslistan och är bordlagdt
2:ne gånger, och hvilket synes vara det ämne, som Hr
von Hartmansdorff nu åberopat. Det är temmeligen länge
sedan StatsUtsk. afgjorde detta mål och det kan icke vara
särdeles vidlyftigt. Då jag ser att ordföranden i StatsUtsk.
anmäler sig, förmodar jag att lian kommer att uppgifva
anledningen hvarför det ännu icke inkommit, likasom hvarför
det dröjt med tryckningen af äfven några andra betänkanden.
Gr. Horn, Claes Fredr.; Om jag icke missförstått
Hr von Hartmansdorlfs mening, så lär det vara hans afsigt
att BorgareStts inbjudning skulle företagas i sammanhang
med utlåt. Nto 522, emedan det icke lär vara skäl alt afgöra
detta utan att tillika afgöra inbjudningen. När nu utlåt.
N:o 522 är 2 gånger bordlagdt och således nu måste till afgörande
förekomma, samt det står, om jag icke bedrager mig,
närmast detta mål, så förmodar jäg att vi äfven få upptaga
BorgareStts inbjudning till afgörande på samma gång. Gr.
Frölich har trott att jag skulle kunna upplysa någonting om
orsaken hvarför Exped.Utsk. så länge dröjer med tryckningen
af ifrågavarande utlåt. Det kan jag alldeles icke;
D c n 15 M a j f. in.
*4o
jag har gjort samma anmärkning som Grefven, alt Exped.Utsk.
någon gång dröjer något för länge med tryckningen. Hvad
detta utlåt, särskildt vidkommer, så är det verkligen något
vidlyftigt eller egentligen reservationerna, som dermed följa,
hvilket förmodligen orsakat tidsutdrägten.
Gr. Frölich: Sista gången jag hade ordet saknade jag
den underrättelsen, alt utlåt. N:o 5?,2 var andra gången bordlagdt;
deröfver nu upplyst, tager jag mig friheten hemställa
till Hr Landtm., om icke med dess föredragning kunde uppskjutas,
ly att nu företaga det innan de tryckta exemplaren
ankommit och blifvit utdelade, torde icke vara enligt med
vanlig ordning. Jag anhåller, alt Hr Landtm, ville hemställa
till Ståndet, all utlåt., om det finnes vara i ordningen att
företagas, måtte få förbigås för alt sedan företagas i sammanhang
med BorgareSt;s inbjudning.
Hr von Hartmansdorff: Jag har lika med Gr. Frölich
saknat ett tryckt exemplar af detta betänk.; men efter
genomläsning af det skriftliga, har jag ingenting emot att
det nu föredrages. Men då andra ledamöter först velat se
det tryckta utlåt., så, ifall Hr Landtm, skulle anse sig kunna
fårbigå det nu vid föredragningen, bestrider jag det ingalunda.
Jag skulle likväl önska, att R. o. Ad. vid sitt beslut
om uppskof icke mätte fästa det bestämda villkoret, att
inbjudningen skall företagas i sammanhang med betänk.; ty
vidlyftiga debatter rör:de inbjudningen kunna uppstå, hvaremot
jag skulle tro, att vid voter:s-propos:na några särdeles
antnärkmr icke kunna göras. 3 Stånd hafva redan godkänt
voler:s-propos:na, hvadan man behöfver tillse huruvida inbjudningen
är af beskaffenhet att kunna till pröfning upplagas.
Derföre hemställer jag, om icke R. o. Ad. skulle finna för
godt att uppskjuta föredragningen deraf, samt att Hr Landtm,
ville tillåta anstånd med pröfningen af N:o 5?.2,
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Vid alla föregående
tillfällen, när ett RiksStånd har inbjudit R. o. Ad. att
frånträda ett beslut eller falla ett lika beslut i en fråga med
ett annat RiksStånd, så har denna inbjudning, på sätt naturligt
synes, blifvit föredragen i sammanhang med och på
samma gång med den från Utsk. lill Stånden öfverlemnade
frågan och afgjorts gemensamt. Jag kan icke begripa hvarföre
R. o. Ad. skulle först besluta i hufvudsaken och sedermera
företaga inbjudningen, för att sedan möjligen ändra
sitt beslut. Det är väl lämpligast, sorn mig synes, att inbjudningen
företages på samma gång som sjelfva hufvudfrågan.
Jag skulle visserligen icke bestrida Hr von Hartmansdorlfs
mening, men jag bar icke kunnat uppfatta ett enda skäl,
hvarför det nu borde tillgå på annat sätt än vid andra tillfällen
i alldeles dylika frågor.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Sa vi
-
i5o
Den i5 Maj f. m.
da Hr Landlm. oell Ståndet icke skulle finna lämpligt hvad
Frih. Sprengtporten föreslagit, att BorgareSlrs inbjudning och
det dermed i sammanhang stående mern. på samma gång föredrages,
så får jag anhålla att åtminstone inbjudningen måtte
få förekomma i den ordning den nu slår på föredragningslistan.
Den är nu tredje gången föredragen, och da ett mål
tredje gången förekommer, skall del enligt 49 §:n Riksd. Ordn.
ovillkorligen afgöras.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror alldeles icke att
det är någonting i grundlagen, som hindrar R. o. Ad. att
uppskjuta föredragningen af en inbjudning, så länge sorn
Ståndet anser det vara lämpligt, och vill erinra mig att sådana
uppskof inträffat flera gånger förut under denna riksdag.
Skälet hvarför jag önskade uppskof har jag redan
uppgifvit, men vill ej nu ingå i närmare utveckling deraf,
då R. o. Ad. ännu icke företagit frågan om voter:s-propos:na,
hvilket väl är det första som borde ske. Jag vidblifver således
min förut gjorda vördsamma anhållan.
Gr. Horn: Di numera ifrågavar. utlåt, blifvit utde
ladt
tryckt inom R. o. Ad., förmodar jag att intet hinder
kan möta för målets företagande, och nu kan det väl icke
rimligtvis vidare sättas i fråga att än ytterligare uppskjuta
afgörande! af denna fråga, då den redan tvänne gånger varit
bordlagd, hvaremot jag instämmer och blifver fast vid den
tanken, att inbjudningen bör ställas efter detta utlåt., hvilket
ganska väl kan ske, och Hr von Hartmansdorff har ganska
rätt deruti, att oberoende af inbjudningen kan R. o. Ad.
företaga utlåt. N:o 5aa, ty det innehåller ingenting annat
än ett beriktigande af hvad R. o. Ad. redan beslutat. Jag
tror således, alt den rätta åtgärden vore att, såsom Hr von
Hartmansdorff föreslagit, först uppskjuta inbjudningen från
BorgareSt., men att företaga den till pröfning immediat efter
sedan öfver utlåt. N:o 522 beslut blifvit fattadt.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: I det
uppskof med inbjudningen, som Hr von Hartmansdorff föreslagit,
instämmer äfven jag för min del och anhåller att den
ytterligare måtte få hvila. Det synes mig verkligen vara
ett skiil derför att nästa betänk, på listan nu i ögonblicket
först blifvit utdeladt och man således har ganska svårt alt
deraf laga kännedom. Jag tror derföre det rätta vara, att
inbjudningen blifver hvilande på bordet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att hvad BorgareStts
inbjudning anginge, så hade Hr von Hartmansdorff föreslagit
att föredragningen deraf skulle tillsvidare uppskjutas, och
andra ledamöter hade ansett att den borde sältas straxt efter
StatsUlskrs mein. Dito 522; Hr Landtm, ville nu först
framställa propos. å det först gjorda förslaget.
lii- von Hartmansdorff: Då jag instämmer i an
-
D e ii 15 Maj f. m.
hullan, alt detta mål ytterligare måtte få hvila på hordet,
så skulle jag tro, alt nu, såsom vid andra mål, saken borde
beviljas ulan att någon propos. derom framslälies. Mulet
är icke uppfördt på listan och har ej hvilat tvänne gånger;
således ser jag ej annat än att bordläggningen är en rättighet,
till hvars begagnande ingen propos. behöfves.
Frih. Sprengtporten: Jag anhåller att Ridd.Secret:n
finge upplysa huru många gånger delta mål blifvit bordlagdt
och äfven det nästefterföljande.
Undert. Ridd.Secret. upplyste, att den ifrågavar. inbjudningen
första gången blifvit bordlagd den 12 dennes,
och att det således nu var första gången efter bordläggningen
som den blifvit föredragen. Utlåt. N:o 522 hade deremot
redan förut 2:ne gånger blifvit bordlagdt.
Frih. Cederström, Jacob: Då ledamöter begärt att
inbjudningen skall upptagas näst efter sjelfva utlåt, från
Utsk., så är det klart att det beror af R. o. Ad:s beslut.
49 §:n Riksd.Ordn. säger, att då en fråga första gången inkommer,
skall den hvila på bordel; då den andra gången
förekommer, kan den åter på flere ledamöters begäran blifva
hvilande derstädes, men då den 3:dje gången förekommer, skall
den afgöras. Då detta mål nu är andra gången före, kan
det åter hvila, men örn det skall ske i sammanhang med
eller näst efter något visst annat mål, så måste derom särskildt
beslutas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då tvänne ledamöter
förenat sig om att begära BorgareSt:s inbjudning ytterligare
hvilande på bardet, torde R. o. Ad. finna att densamma
bör blifva hvilande till nästa föredragning, men om inbjudningen
skulle blifva hvilande tillsvidare, fordrades beslut
derom af R. o. Ad.
Hr von Hartmansdorff: För att ej göra vidare
uppehåll, afstår jag från min begäran att prot.utdr. skall
hvila tillsvidare, och medgifver att saken måtte på vanligt
sätt få hvila till nästa föredragning.
Gr. Frölich, David: Discussionen har slutligen vändt
sig endast till ett uppskof med företagandet af BorgareSt:s
inbjudning, hvilket nu är å bane bragt, men något beslut
har icke till denna stund blifvit genom propos. framstäldtaf
Landtm, till R. o. Ad, ang:de min vördsamma anhållan om
att StatsUtskts utlåt. N:o 522 skulle företagas på samma
gång. Troligen har denna framställning ansetts besvarad
derigenom att vi just nu fått tryckta exemplar af utlåt. Jag
leninar till en hvar, som har förmåga att latta, om man på
sådant sätt kan deraf få tillräcklig kännedom. För min del
får jag endast förklara, alt jag hvarken hunnit genomläsa
det eller har förmåga att så hastigt bestämma mig öfver
Den 15 Maj F. m.
livad ja" anser mig böra yttra, eller så tillfyllest som skulle
vara nödvändigt för att kunna just nu stante pede ingå i
discussion. Det må vara att all discussion derom på detta
rum är fåfäng, och i sådant fall får jag nu på förhand förklara,
att om Landtm, föredrager målet och detsamma således
måste, då det redan varit tvänne gånger bordlagdt, nu
afgöras, så vill jag för min del på förhand reservera mig i
så måtto att jag då icke kan deltaga i någon discussion örn
detsamma.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om han ej orätt fattat
Gr. Frölichs framställning, hade den innehållit att StatsUlsk:s
meni. Nto 522 icke skulle Föredragas i dag, utan
uppskjutas till nästa plenum.
Gr. Frölich yttrade, att han äfven begärt det föredragningen
deraf skulle ske i sammanhang med BorgareStts
inbjudning.
Hr v o n TI a r 1111 a n s d o r f f, A u g. s Det ena målet liar
redan blifvit bordlagdt på grund af tvänne ledamöters begäran;
det andra åter skulle nu bordläggas på den grund,
att det icke komme till någon föredragning. Jag hemställer
för min del, huruvida det är skill alt nu sammankedja dessa
båda mål. När föredragningen förmodligen i nästa plenum
inträffar, blir dit tillfälle för R. o. Ad. att besluta om de
skola företagas i sammanhang eller livart för sig. Jag anhåller
således, alt det sednare tillägget af Gr. Frölich måtte
uteslutas.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde nu först, om R. o.
Ad. ansåge att föredragningen af StatsUtskts mern. N:o 522
borde uppskjutas till nasta plenum.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde vidare, om R. o. Ad. ansåge,
att StatsUtskts mern. N:o 522 borde föredragas i sammanhang
med BorgareStts nyss ånyo bordlagda inbjudning.
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff: Sakerna skulle viii komma
i förvänd ordning, om man, såsom de nu äro uppställda, satte
BorgareStts inbjudning alt vara Nto i, men Utsk:s betänk,
att blifva Nto 2, hvarigenom man komme att afgöra inbjudningen
förr än sjelfva betänk, blifvit pröfvadt. Jag hemställer
således att Gr. Frölichs anhållan måtte förfalla.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. måhända
skulle finna lämpligt all låta denna fråga bero på beslut
af R. o. Ad. i nästa plenum, då dessa båda mål komme att stå
lika nära hvarandra sorn nu.
Bifölls.
Till
Den ia Maj f. m.
i53
Till pröfning företogs BancoUtskts den 8 och 12 dennes
på bordet lagda mern. N:o 176, med förslag till reglementariska
föreskrifter, motsvarande 3 art. 2 afdeln. i nu gällande
bancoreglemenle.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag
hegärde i sista plenum detta betänk, på bordet i anle^n. af anmärkn:r,
som då deremot gjordes. En af de gjorda anmärkmna
bestod deruti, att en fråga framställdes hvarföre
vissa §§ i bancoreglementet icke uti betänk, varit omnämnda.
Derpå svarade jag då, att BancoUlsk. här endast hade
uppgifvit de §§ i reglementet, uti hvilka förändringar blifvit
föreslagna, eller då någon § var föreslagen att helt och
hållet utgå. Jag får nu tillägga, att till förekommande af
all tvetydighet i detta afseende, har af Utsk. i sednare betunk:n
blifvit upprepadt, alt de och de §§ oförändrade föreslås
alt qvarstå. För öfrigt gjordes en särskild anmärkn, i
afseende på stereotypföreståndarens och conducteurens tillsättande,
som enligt nu gällande stadgande hör ske på constitutorial;
det frågades hvarföre detta blifvit förändradt i
det nya förslaget. Anledn. dertill är den, att den nuvar.
stereotypföreståndaren äger fullmakt å tjensten, och ehuru
Utsk. hade ansett i allmänhet vara tjenligast att desse tjenstemän
tillsattes med constitulorialer, så har Utsk. likväl
velat lemna bancofullmäktige fria händer i denna del, så
alt bancostyrelsen kan antaga dessa tjenstemän antingen på
fullmakt eller constitutorial, allt efter hvad som styrelsen
vid hvarje förekommande fall pröfvar vara lämpligast.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller, att
Ridd.Secretm måtte få upplysa, om det är bekant huru de
öfriga Stånden afgjort betänk. N:o 17G och alt jag derefter
måtte få yttra mig.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att endast från
BondeSt. underrättelse ankommit rör:de della måls behandling,
och hade nämnda Stånd bifallit mera. N:o 176.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle hafva önskat,
att den muntliga förklaring, som Hr von Hohenhausen nu
afgifvit, äfven hade blifvit intagen i BancoUtskts betänkande.
I sådant fall hade bancofullmäktige varit ifrån all tvekan och
kunnat vid inträffande ledighet välja antingen det ena eller det
andra sättet att an taga ifråga var. tjenstemän. Men när man nu
jemför den gamla §:n och den föreslagna nya redactionen, och i
den förra finner orden — ”dock höra å dessa befattningar, ehuru
på stat uppförda, allenast constitutorial utfärdas,”— men ser
dem uteslutna i det nya reglementet, så skall ofelbart deraf
dragas den slutsatsen, att som R. St. borttagit denna tillåtelse
för fullmäktige, så är det gifvet, att de för framtiden
2Ö H. , 20
if>4
Den i5 Maj f. m.
förlorat en sådan rättighet. När det nu dessutom är föreskrifvet,
alt till dessa tjenster skall upprättas förslag, så torde
man anse destomera gifvet, att tjenstemän, som efter förslags
uppgörande tillsättas, äfven böra vara försedde med fullmakter.
Således liar man inskränkt bancofuilmäktiges rätt
i detta fall, hvilket, såsom jag tror, ej kommer att leda till
verkets båtnad, utan snarare till motsatsen. Det är ej af
kärlek till maktutöfning, men för bankens bästa, som jag
tror att stadgandet borde qvarstå oförändradt. Begge dessa
tjenstebefallningar äro, såsom en livar finner, ej af den vanliga
beskaffenheten. De kunna endast tillfalla konstnärer,
och det måste derföre, enligt min tanke, bero på bancofullmäktiges
ompröfvande alt entlediga dem, om de ej befinnas
vara för tjensten tjenlige. Jag hemställer derföre till
R. o. Ad., om det ej vore skäl att återremittera betänk., för
alt till säkerhet för bancofullmaktige åtminstone få deruti
infördt hvad Hr von Hohenhausen nu muntligen yttrat.
Hr von Hohenhausen: När en bancofullmäklig ej
funnit sig tillfredsställd af de upplysningar i saken, sorn jag
nyss meddelat, och när i förra plenum 2:ne andra betänkm
ronde bancoreglementet blifvit återremitterade, så torde det
ej vara skäl af mig, som ensam här yttrat mig för betänk:s
antagande, att motsätta mig en återremiss äfven af detta betänk.
, ehuru jag ej anser den vara behöflig. Jag bestrider
således icke återremissen, oaktadt det ganska väl kan hafva
inträffat att betänk, redan är af tre Stånd bifallet.
BancoUtsk:s mern. N:o 176 återremitterades.
Vid förnyad föredragning af Stats-, Lag- samt Allm.
Besvärs- och Ekon.Utsktns den 11 och 12 dennes på bordet
lagda mern. N:o igj, med förslag till sammanjemknitig eller
votering i följd af skiljaktiga beslut i anledn. af betänk. N:o
89 och utlåt. N:o 162, blef den föreslagna voter;s-propos:n
af R. o. Ad. godkänd.
Då nu ånyo föredrogs Bevilln.- samt Allm. Besvärs-och
Ekon.Utsk:ns den 11 och 12 dennes på bordet lagda ytterligare
mern. N:o 16, i anledn. af R. St:s i vissa delar fattade
beslut, ang:de grunderna och villkoren för brännvinsbränningens
utöfning samt afgifterna derför, blefvo vid punktens
föredragning de af Utsk:n föreslagna redactioner äfvensom
Utsktns pag. 4 gjorda slutliga anmälan af R. o. Ad.
godkända.
Vid förnyad föredragning af Consl.Ulskts den 12 dennes
på bordet lagda mern. N:o 106, med ytterligare utlåt, i anledn.
af de af RiksSttn emot Const.Utskts mern. N:o 5^ gjorda,
och såsom gemensamma tankar till Utsk. hänvisade an
-
Den i5 M a j f. ra.
155
roärkn:r, antog R. o. Ad. det af Utsk. framställda förslag
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Föredrogs ånyo Const.Utsk.vs den ra dennes på bordet
lagda mern. N:o 107, i anledn. af återremiss å Const.Utsk-.s
mein. N:o 63.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: I sjelfva saken an
ser
jag Const.Utsk. hafva haft rätt att tillstyrka, det ett bestämdt
stadgande i förevar, hänseende måtte äga rum, äfvensom
att hos Konungen anhålla det framställning måtte göras
gemensamt till Sveriges Ständer och till Norriges Storting,
emedan saken angår begge rikena. Utsk. har i det fallet
likväl framställt alternativa förslag. Jag påminner mig icke
säkert, men tror, att då denna sak förra gängen här förevar,
gjorde jag anmärkn. vid dessa alternativer. Nu då de åter
åro framställda och Ståndet skall afgöra saken, underställer
jag R. o. Ad., om icke företräde bör gifvas åt det andra alternativet,
emedan dess ordalag aro allmännare och emedan
det klander, hvaruti Utsk. ingår öfver Riksactens beskaffenhet,
är mindre i det sednare alternativet, än i det förra.
Der står nemi.: ”att R. St., derest de skulle besluta en und.
anhållan af förenämnda beskaffenhet, uti samina anhållan
måtte tillägga den und. önskan, att, ifall de svårigheter och
vådor, hvilka vid val af omyndig Konungs förmyndare kunna
uppkomma, i följd af det lösliga sätt, hvarpå denna fråga
i Riksacten den 6 Aug. i8i5 behandlas, icke redan utgjort
föremål för K. M:s nåd. uppmärksamhet, K, M. täcktes
taga i öfvervägande” etc. Deremot står i det andra alternativet,
”att R. St. måtte hos K. M. anhålla 0111 nåd.
propos. till Svea Rikets Ständer och Norriges Storting om
allt hvad K. M. finner nödigt till afhjelpande af de i Riksoctens
sladganden, rör.de förmyndareval för omyndig Konung,
befintliga brister, bland hvilka R. St. i und. borde anföra,
att Riksacten, för händelse af Konungs minderårighet,
icke bestämmer, huru och när frågor” m. m.
Gr. Frölich, David: Då detta betänk, icke är bord
lagdt
mera än en gång och ingen af Const.Utsk:s ledamöter
här är närvar., så anser jag det icke vara fair play att
ingå i discussion om en så vigtig sak och som föranleder
icke till enskilda personers anmärkn:r, utan till R. o. Ad:s
gemensamma tankar. Jag får derföre anhålla att mern. ytterligare
får hvila på bordet.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh., förenade sig med
Gr. Frölich.
Frih. Cederström, Jacob: Sedan 2:ne ledamöter
begärt detta mern. på bordet, kan jag naturligtvis icke hafva
något deremot; men här är icke fråga om någon gemensam
tanke till ändring i Riksacten, ty den är ingen grundlag,
i5G
Den lä Maj f. m.
utan blott om en und. skrifvelse till K. M. om en pvopos.
till rättelse i grundlagen.
Gonst.Utskts raein. N.'o 107 blef, i anleda, af tvänne ledamöters
bär ofvan gjorda begäran, ånyo hvilande på bordet.
Likaledes lades ånyo på bordet, på begäran af Gr. Frölich,
David, och Hr Munck af Rosenschöld, Nils
Rudolph, Const,Utsk:s den 12 dennes på bordel lagda
memoria ler:
N;o tp8, i anledn. af RiksStms yttranden rör:de Const.-  Utsk:s raein. N:o 88;
N:o 109, i anledn. af återremiss af Gonst.Utsk:s mera.
N:o 89;
N:o 1 10, i anledn. af RiksStlns yttrande rörtde Const.-  Ulsk:s mern. N:o 97 ;
N;o 1 1 1, i anledn, aflliksSttns yttranden rörtde Gonst.-  Utskls mera, N:o 98.
Då nu ånyo föredrogs StalsUtskrs den 12 dennes på
bordet lagda mein. N:o 5ii, med förslag till voter:s-propos.
i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut öfver N:o 487, ifråga
om hufvudtitlarnes fördelning, blef den föreslagna votenspropostn
af R. o. Ad. godkänd.
Vid förnyad föredragning lades till handlingarna StatsUlsk:s
den 12 dennes på bordet lagda mern. N:o 512, i anledn.
af återremiss å utlåt. N:o 4^7; angtde bancovinslens
utdelning till Rikets samtliga län,
Ånvo föredrogs och bifölls StatsUlsk:s den t2 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 5i3, i anledn. af väckt motion
att enahanda grunder för afskrifning eller godtgörande af
skulder för undsättningsspanmål mätte uti Rikets samtliga
län blifva gällande.
På begäran af Hrr af Dalström, Gust. Jacob, och
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, lades ånyo
på bordet StatsUtskls den 12 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 514» i anledn. af Bruksidkaren A. W. Gyzanders
enkas och sterbhusdefägares ansökning om befrielse från ådömd
betalningsskyldighet, i följd af ingången borgen för
aflidne Kronofogden B. Carlssons uppbörd.
Till pröfning företogs och bifölls StatsUtsk:s den 12
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 5i5, i anledn. af f. d.
Kronofogden A. Hellbergs ansökning om eftergift af Kronans
andel i honom ådömda anmärkningsmedel.
Föredrogs ånyo SlatsUtskts den 12 dennes på bordet
Den i5 Maj f. m.
lagda utlåt. N:o 523, i anledn. af återremiss och meddelta
beslut å mern. Nio 483, ang:de handels- och sjöfartsfonden.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Detta betänk, är
icke tryckt och utdeladt; jag för min del har icke haft tillfälle
att läsa det, oell troligen är förhållandet enahanda med
många af R. o. Ad:s ledamöter. Jag anhåller således att det
tillsvidare får hvila.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh., förenade sig med
Hr von Hartmansdorff.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Jag får hem
ställa,
om icke detta betänk, då kunde uppföras främst på
föredragn.listan till nästa plenum.
Hr von Hartmansdorff: Jag har intet emot att
betänk, framflyttas, men det lär då komma att blifva N:o
3, emedan R. o. Ad. redan bestämt i\:is i och 2.
Underl. Ridd.Secret. upplyste, att ännu intet beslut
vore fattadt derom, att något bestämdt mål skulle erhålla
hvarken första eller andra rummet på föredragn.listan till
nästa plenum.
Frih. Sprengtporten: För min del vill jag alltför
gerna medgifva, i händelse R. o. Ad. skulle bifalla att delta
betänkande får en plats på listan, hvarigenom det kan komma
till föredragning bland de första, att nemi. det må komma
på listan efter StatsUtsk:s utlåt. N:o 522, ang:de votertspropos:n
om extra-statsregleringen, samt BorgareSt:s inbjudning.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Mig
synes detta betänk., som är ganska kort, verkligen vara af
en mindre vigtig beskaffenhet och lätt att genomgå, sä att
det tyckes vara vida tjenligare att det står främst på listan
än de andra, då det är vanligt att först på morgnarna R.
o. Ad. icke plägar vara så talrikt samladt. Jag får således
hemställa att detta mål må komma främst, emedan, sedan
det blifvit läst, det troligen icke kommer att möta några
stora svårigheter.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då ett skäl för vidare
bordläggning af utlåt. N:o 523 varit, att detsamma icke
vore tryckt, fick Hr Landtm, fästa uppmärksamheten deruppå,
att samma skäl alltför väl kunde inträffa vid början
af nästa plenum. Om R. o. Ad. nu bestämde, att det skulle
ställas främst på listan till nästa plenum, och det då befunnes,
att R. o. Ad:s ledamöter icke tagit kännedom af dess
innehåll, torde R. o. Ad. finna, att samma olägenheter kunde
inträffa då som nu. Till R. o. Ad:s bord hade nu inkommit
Bevilln.Utsk:s förslag till voter:s-propos:r i åtskilliga
ännu återstående delar af tullbevillningen, och ville Hr
Landtm, nu göra Ståndet uppmärksamt på nödvändigheten af
i53
Don i5 Maj f. ra.
detta måls snara afgörande. R. o. Ad. torde måhända finna,
att detta mern. icke innefattade särdeles tvistiga frågor, åtminstone
enligt hvad man kunde förmoda, och att således,
om det sattes främst på föredragn.listan till nasta plenum,
icke mycken tid till dess afgörande torde åtgå. Örn således
R. o. Ad. behagade låta nämnda mål komma främst, och
Ståndet sedan efter detsamma satte antingen SlatsUtsk:s utlåt.
N:o 523 eller hvilket annat mål Ståndet behagade, trodde
Hr Landtm, att tiden skulle bäst begagnas.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag har ännu icke läst det nya
betänk., som jag nu hör skall vara inkommet från StatsUtsk.
rörtde handels- och sjöfartsfonden; men då jag icke läst
det och det i alla fall vidrör så betänkliga constituliva frågor,
att det icke vore lämpligt, att R. o. Ad. skulle pröfva
och definitivt besluta i denna fråga innan dess fleste ledamöter
tagit kännedom om huru Utsk. betraktat frågan i sitt
sednare utlåt., så får jag för min del vördsamt underställa Hr
Frih. o. Landtm, samt Ståndet, om icke R. o. Ad. skulle finna
för godt bestämma alt denna fråga icke må förekomma till
afgörande förrän betänk, blifvit tryckt och utdeladt; i annan
händelse skulle man kunna anse att en surprise vid afgörande
ägt rum, då det efter mitt enskildta omdöme vidrör
en af de mest kinkiga frågor i afseende på hvad grundlagen
stadgar, efter de sednast i detta ämne fattade beslut.
Jag får således för min del uttryckligen reservera mig emot
någon sorls framflyttning till nästa plenum af detta mål, utan
anhåller det R. o. Ad. mätte besluta, att det icke får till
afgörande förekomma förr än det blifvit tryckt utdeladt bland
Ståndets ledamöter.
Frih. Sprengtporten: Såvida R. o. Ad. genom sin
behandling af riksdagsärendena vid riksdagens slut vill befordra
skyndsamhet af dessa ärendens afgörande, så torde
det icke kunna hindras att utsk,betänk:n måste komma
till afgörande förr än de blifva tryckta utdelade. Hvad
specielt angår detta betänk., hvars uppförande på listan till
snart afgörande jag begärt, så har jag äfven förutsatt hvad
Hr Rosenblad upplyst om, att denna fråga kan blifva en
gång till bordlagd, och särdeles vigtigt är det att denna
fråga kan skyndsammeligen förekomma och votering i förstärkt
Utsk. derom äga rum, emedan StatsUtsk., intilldess
den blifvit afgjord, är förhindradt alt kunna lill R. St. inlemna
riksstaten och de ganska få ännu återstående frågorna
af statsregleringen, hvilket åter hindrar Bevillu.Utsk:s arbeten.
Då skyndsamhet i detta afseende är af mycken vigt,
har jag således afj Hr Rosenblads framställning icke funnit
någon anleda, att afstå från min begäran.
Hr Rosenblad: Ehuru vigtigt det kan vara att på
skynda
riksdagsärendenas afgörande, så är det ändock nödväudigare,
att R, o. Ad. med full sakkännedom må kunna
Den i5 Maj f. m.
bedomina frågan vid dess afgörande; öfverväga huruvida de
voter:s-propos:r, som StatsUtsk. möjligen i sitt sednare utlåt,
kan hafva föreslagit, äro vigliga eller icke, o. s. v. Jag får
således förnya min anhållan, alt R. o. Ad. måtte besluta alt
icke företaga detta betänk, förrän det blifvit tryckt uldeladt
bland Ståndets ledamöter. Då delta varit iakttaget i
mindre vigtiga mål, bör det än mera iakttagas i de vigtigare,
och bar sedan 4^5 riksdagar tillbaka varit en antagen
praxis. Uppehållet kan icke blifva mera än på sin höjd 3
eller 4 dagar, och kanske hafva vi det redan innan nästa
plenum. Är det kort, som man sagt mig, så måste det så
mycket lattare kunna inkomma. Jag vidblifver således min
tanke.
Hr von Hohenhausen: Om Hr Rosenblad hade fä
stat
tillit till hvad som blifvit sagdt, att delta betänk, är ganska
kort, så hade han funnit att nu såsom fordom alltid, och
som alltid måste ske vid slutet af en riksdag, man mäste göra sig
besvär alt ingå i Ridd.cancelliet och genomläsa målet. Icke
få vi tro, ehuru betänktna tryckas, att samtlige ledamöter
af R. o. Ad. alltid hafva tid alt genomläsa de tryckta handlingarna,
fastän de finnas att tillgå. Jag för min del tror,
att detta betänk, kan ganska väl vid en genomläsning här i
cancelliet uppfattas, hvarefter det återstår, då det förekommer
till afgörande af R. o. Ad., ifall det icke skulle vara
tryckt, att begära dess uppläsande långsammeligen in extenso,
hvarigenom det på det sättet blir mera bekant, än om det
varit utdeladl till de flesta af Ståndets ledamöter. Jag finner
således icke något skäl att något ytterligare uppskof må
äga rum, utan förenar mig i den anhållan, att detta mål
mätte komma näst efter Bevilln.Utsk:s memorial.
Frih. Sprengtporten: Då R. o. Ad. aldrig hittills,
så vidt jag kan påminna mig, har nekat att göra en liten
jemkning i föredraga listan på grund af den framställning
en utsk.ledamot kunnat göra, hvilken måhända äger en närmare
kännedom om förhållandena, för alt icke i motsatt
fall fördröja Utsk:s arbeten, skulle jag föreställa mig, att den
hemställan jag gjort så mycket mindre måtte möta motstånd,
som Hr Rosenblad har ali möjlig rättighet att, då målet nästa
gång förekommer, få målet ånyo bordlagdt. Deremot
måste jag bestrida den framställning, som Hr Rosenblad
gjort, att man icke skulle företaga delta ärende förrän betänk.
blifver tryckt och utdeladt, emedan grundlagen icke
talar något om att betänk:n skola tryckas förr än de företagas.
Om vi inlåta oss i dessa fördröjande procedurer nu
vid riksdagens slut, så anser jag alt tvifvelsutan tiden onyttigt
derigenom förspilles, och förnyar derföre min begäran.
Hr Rosenblad: Jag får återkalla i R. o. Ad:s minne
att när betänk, här förra gången förevar, så bland andra
gjorde jag emot detta SlalsUtsk:s betänk, betydliga an
-
iGo
Den i5 M a j f. m.
märkn:r, hvilka jag (ror hafva fordrat af Utsk. (jag känner
icke om det gjort det) en fullständig utredning, och som jag
tror i alla fall mäste upptaga Ståndets noggranna bepröfvande,
då de voro af betydenhet. Det torde vara obestridligt,
att ett ufven med den klaraste röst uppläst utlät, icke
fäster sig så i tanken, som då man bar tillfälle att sjelf efter
egen beqvämlighet få läsa detsamma och se hvad det
innehåller. Om man sålunda i denna vigtiga fråga vill att
Ståndet skall nied full sakkännedom fatta dess beslut, så tror
jag det vara nödigt att Ståndet gör det efter det tillfälle, som
blifvit gifvet till granskning utaf innehållet af det ifrågavar.
betänk., och så mycket mindre skulle jag tro den bär omtalade
tidspillan af tiden från ett plenum till ett annat kunna
vara af någon betydelse i en sak som denna, som den
efter mitt omdöme aldrig kan komma att inverka på riksstatens
afslutande.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror att denna fråga
begärdes på bordet andra gången, förr än Hr Rosenblad kom
in. Förhållandet är således belt enkelt, att betänk, måste
hvila till nästa föredragning. Om man nu underlåter både
det förslag, som Hr Rosenblad och det som Frih. Sprengtporten
gjort, så ligger saken, i sitt enkla skick, på bordet.
Jag tror visserligen, att i nästa plenum bör delta betänk,
kunna tryckt utdelas, emedan N:o 522, som är det nästföregående,
redan i dag erhållits tryckt. Om man derföre ställer
Bevilln.Utsk:s betänk, främst utan något särskildt beslut,
så får saken i alla fall sin behöriga gång, och de frågor,
som fordra största skyndsamhet, nemi. bevillningsfrågornas
afgörande i förstärkt StatsUtsk., komma då främst. De frågor,
som nu varit här framställda, äro också bland dem,
som böra i förstärkt StatsUtsk. behandlas. Men då båda
höra till stalsregleringen och kunna leda till vidlyftiga öfverläggningar,
torde rättast vara, att det mål kommer främst,
som är af den enklaste beskaffenheten.
Frih. Boye, Fredr.: Denna tvist tyckes ganska snart
kunna slutas, ty om jag icke misstager mig, så är detta utlåt.
redan tryckt, oell Hr Rosenblad kan således till nästa
Onsdag få det och i all ledighet taga kännedom deraf, hvarföre
det ock nu gerna kan sättas främst på föredragn.listan.
Hr von Hohenhausen: Med anledn. af den upp
lysning
Frih. Bove nu meddelat, alt detta betänk, redan
vore tryckt, finner jag ett nytt stöd för min anhållan att
detsamma måtte uppföras på listan näst efter Bevilln.Utskis
memorial.
Frih. Boye: Det torde hända att jag misstagit mig i
min nyss meddelade uppgift, emedan det jag har är endast
JS':o 522, då jag likväl trodde att JN:o åaj fanns i samma
häfte. Hr
Den i5 Maj f. m.
Hr Rosenblad: Jag får vördsamt underställa Hr
Landtm, äfvensom mina värda motståndare, om icke Hr von
Hartmansdorffs förslag vore det lämpligaste, det vill säga,
att helt enkelt låta delta betänk, blifva livilande på bordet,
då det i sin ordning till nästa plenum på listan må uppföras,
emedan R. o. Ad. då oförhindradt i nästa plenum kan
bestämma, om Ståndet finner för godt att företaga det i
annan ordning, än det möjligen står på föredragn.listan.
Frih. Sprengtporten: Jag anhåller att Ridd.Secret:ri
måtte få upplysa, huruvida betänk, varit förut bordlagdt.
Är det nu första gången det bordlagges, kan jag icke afstå
från den hemställan jag gjort; skulle det åter vara den andra
bordläggningen, så vill jag ej vidare yrka derpå. Jag
begagnar detta tillfälle att upplysa Hr Rosenblad derom, att
fiågan verkligen har ett nära sammanhang med statsregleringen,
ty frågan huruvida afgiften till liandels- och sjöfartsfonden
komme att utgå med 6-f proc. eller med loproc.
har derpå betydlig inverkan, och nu mot riksdagens slut synes
det verkligen vara skäl att först företaga de mål, som
röra bevillnings- och statsregleringsfrågor.
lindert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att StatsUtsk:s
utlåt. N:o 023 blifvit första gången bordlagdt den 12 dennes
och nu blifvit andra gången föredraget.
Hr von Hohenhausen: Sedan Frih. Boye nu fått
se att det var en 2 i stället för en 3 som stod på utlåt.,
har det skälet att det vore tryckt förfallit, och jag vill ej
vidare påyrka att det skall förekomma i annan än vanlig
ordning, då målet i alla fall synes få tillfälle att piöfvas i
nästa plenum.
Hr Frih. o. L andtm. förklarade, alt StatsUtsk:s utlåt.
N:o 523, lill följe af (vänne ledamöters begäran, komme alt
ytterligare hvila på bordet till nästa föredragning, och torde,
enl. Hr Landtnäs förmenande, R. o. Ad. finna, att, sedan
Frih. Sprengtporten afslått från sin begäran om målets
framflyttning på föredragn.listan till nästa plenum, frågan
derom för det närvar, lärer förfalla.
Ropades ja.
Ånyo föredrogs BancoUtsk:s den 12 dennes på bordet
lagda mern. N:o 174, innefattande förslag till åtskilliga förändrade
reglementariska stadganden för bancoverkets styrelse
och förvaltning.
Begärdes ånyo på bordet af Hr Rosenblad, Bernh.,
och Gr. Horn, Glaes Fredrik.
Underl. Ridd.Secret.: Jag får vördsammast anhålla
om föreskrift af R. o. Ad. i afseende på en expeditionsfråga;
25 H. 21
Den i5 M a j f. m.
den angår nemi. de af R, o. Ad. valde revisorer öfver stats-,
banco- och riksgäldsverken för innevar. år och år 184 >.
Under de föregtde riksdagarna har ingen expedition hvarken
från R. o. Ad. eller R. St. algått till Konungen med
uppgift å de revisorer, som blifvit valde, ulan hade vanligen
emot den tid då revisionerna skolat företagas någon tjensteman
från statsexpeditionen blifvit nedsänd lill Ridd.Secrettn
för att under hand utur prot:n erhålla underrättelse om
hvilka personer, som till revisorer blifvit utsedde. Det synes
likväl måhända vara bäst, att någon expedition i ämnet
till K. M. afgår, då 68 §:n Riksd.Ordn. innehåller, att Konungen
skall kalla revisorer. Konungen har icke ägt, efter
det sätt som hittills blifvit iakttaget, någon officiel upplysning
till ledning för denna kallelse, då ingen expedition
från R. o. Ad. eller R. St. derom afgått. Vördsammast får
jag således hemställa, om icke rättast vore att Ridd.Utsk.
finge sig uppdraget alt uppsätta förslag till und. skrifvelse
från R. o. Ad. angtde de personer, som af Ståndet blifvit utsedde
till revisorer vid båda revisionerna.
R. o. Ad. beslöt, att Ridd.Utsk. skulle anmodas att
uppsätta och till R. o. Ad. inkomma med förslag till und.
skrifvelse lill K. M., ang:de R. o. Ad:s val af revisorer öfver
stats-, banco- och riksgäldsverkens tillstånd, styrelse och
förvaltning.
Lades på bordet nedannärnnda från Utsk:n inkomna
mern. och utlåttn, nemi. från
StatsUtskottet:
N:o 507, med förslag till reglementariska föreskrifter,
motsvarande 8 afdeln. af 1835 års reglemente för Riksg.-  co 11 tore t;
N:o 5o8, i anledn. af K. M:s nåd. propos. angtdeextrastatsanslag
för den af R. St. begärda lagberedning;
N;o 5oq, i anledn. af erhållna återremisser å utlåt. N:o
N:o 510, i anledn, af erhållna återremisser a ullat. K.‘o
44o;
Stats- samt Allm. besvärs- och Ekon.Utskotten:
N:o 198, i anledn. af återremiss utaf Utsk:ns under N:o
190 afgifna förslag till sammanjemkning af RiksStms skiljaktiga
beslut, rörtde allmänna stadganden och anslag till
folkundervisningens befrämjande;
BevillningsUtskottet:
N:o 48, i anledn. deraf, att Utsk:s mern. N:o 41 om
sammanjemkning af RiksSttns olika beslut, ang:de tuilbevillningen,
blifvit j vissa delar ogi 11ad t eller återremitteradt.
Hr Frih. o. L a n d t m. föieslog, i öfverensstämmelse
med hvad han för en stund sedan yttrat och hvad äfven
D c n 15 Maj f. m.
iG3
en ledamot af R. o. Ad. anfört, att Bevilln.Utskts nu bordlagda
mern. N:o 48 måtte ställas främst på föredraga.listan
till nästa plenum.
Bifölls.
Vidare lades på bordet nedannämnda från Utsk:n inkomna
merner och betänk:», nemi. från
BancoUt skottet:
N:o 179, i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o
158, med förslag till reglering af bankens lånerörelse i åtskilliga
delar;
N:o 180, öfver gjorda anmärkn-.r vid Utsk:s betänk. N:o
i5g i fråga om belåning af actier och publika papper;
LagOtskottet:
N:o 184, i anledn. af RiksStens olika beslut öfver Utsk:s
betänk. N:o 17g, ang:de ansvarighetslagen för Statsrådet;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskotten:
N:o 73, med förslag till sammanjemkning af RiksStms
skiljaktiga beslut, i anledn. af Utsk:ns belänkm N.‘is 4 och 29;
N:o 74) i anledn. af återremiss utaf betänk. N:o 3o,
ang:de gemensamma nämnder för vården om häradenas och
länens gemensamma angelägenheter;
N:o 75, med förslag till sammanjemkande af RiksStlns
skiljaktiga beslut, ang:de föreslagen lagstiftning om fattigvården
i Riket;
N:o 76, i anledn. af väckt motion, att de af K. M. och
Kronan afyttrade kronoskogar och parker i Riket ej måtte
få styckas i mindre lotter, än de blifvit af K. M. och Kronan
försålde;
N:o 77, om hvad som bör iakttagas, då delägare i tackjernshytta
äskar alt få idka stångjernssmide och deremot afstå
från de i och för tackjernsbiåsningen beviljade friheter,
men andra delägare i liytlelaget vägra att derpå ingå.
Upplästes ankomna prot.utdr. från de öfriga RiksStm,
nemi. från PresteSt. af den 8 och 10 dennes, från BorgareSt.
af den 10 och 12 dennes och från BondeSt. af den 10
dennes.
Lades till handlingarna.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 1 på dagen.
jin fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
iG4
Den i5 Maj e. m.
Lördagen den i5 Maj 1841•
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 8 prot.utdr. för denna dag f. m.
Företogs val af 18 ordinarie ledamöter och 6 suppleanter
uti förstärkt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk.; och befunnos,
efter valförrättningens slut, och sedan lottning blifvit
anställd emellan dem, som erhållit lika antal röster, hafva
blifvit utsedde till
Ordinarie ledamöter:
N:o 145. Frih. Stjernstedt, Jac. Theodor 5g röster.
„ 220. „ Palmstjerna,fullm. Gr.Gyldenstolpe,A. 5g „
„ 364. „ von Platen, fullm. Hr Reutersköld,
Casimir 5g „
„ 377. „ Reutersköld, Axel 5g ,,
„ 645. IJr Möllersvärd, Carl Gottfrid 5g „
„ 7g2. „ Lagerhjelm, Pehr 5g „
,, igi8A. ,, von Strussenfelt, Adolph Ludvig . . 5g „
„ 1476. „ Piiben, Carl Wilhelm 5g „
„ 1600. ,, Braunerhjelm, Ferdinand 5g ,,
„ 1612. ,, Grundelstjerna, Axel Wilhelm ... 5g „
,, 1637. „ Rudbeck, Charles Emil 5g ,,
„ 1786. „ Blomstedt, Christian Jacob 5g „
,, 1824. ,, von Törne, Michael 5g ,,
,, 2118B. ,, Lagerheim, Lars Magnus 5g „
,, 222.0. ,, af Ekenstam, Israel 5g „
„ 2275. ,, Lefren, Johan Pehr 5g ,,
„ 2283. „ Akrell, Carl 5g „
„ 23o8. „ af Ström, Israel Adolph 5g ,,
Suppleanter:
N:o23ii. Hr Rabenius, fullm. Hr von Hohenhausen,
Michael Silvius 5g röster.
„ igg2. „ Lagerstråle, Gustaf Rudolph .... 5g „
„ i54- „ Skytte, fullm. Hr af Sillen, Lars
Gabriel 5g „
„ io38. „ Bogeman, Johan Ludvig 58 „
„ 2132B. ,, af Klercker, Fredrik 58 „
„ 234. Frih. Djurklou , fullm. Gr. Mörner, Carl
Göran 56 „
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
godkänna det förrättade valet.
Ropades ja.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 8 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den 17 Maj.
>65
Måndagen den 17 Maj 1841.
Plenum kl. 6 e. m.
I anseende till anmäldt hinder för Hr Frih. o. Landtm,
att genast vid pleni början sig infinna, emottog H. Ex. Hr
Gr. Brahe, Magnus, såsom äldste Grefven, klubban, samt
öppnade plenum.
H. Ex. Hr Gr. De la Gardie, Jacob: Då ända ifrån
tvänne sekler tillbaka, endast med ett enda undantag, det
blifvit en vana, att såsom ett minne och en gärd af tacksamhet
och erkänsla behålla porträtten af de personer, som
fört landtmarskalksstafven, tager jag mig friheten föreslå, det
B. o. Ad. täcktes besluta det vur nuvar. Landtmarskalk Frih.
Palmstjernas porträtt skall målås. I händelse af bifall härtill,
torde åt Ridd.direct:n uppdragas att om målningen af
nämnda porträtt gå i författning, samt att för sådant ändamål
träffa öfverenskommelse med Hofintendenten Westin;
hvarom allt jag anhåller att Hr Gr. o. ordföranden ville lill
R. o. Ad. framställa proposition.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag instämmer med
H. Ex. Gr. De la Gardie i fråga om porträttets målning, men
jag underställer R. o. Ad. om det är skäl att utsätta bestämdt
hvilken konstnär, som skall anlitas. Månne icke det vore
skäl att öfverlemna valet deraf till Piidd.directm, der H. Ex.
Gr. De la Gardie sjelf är ordförande?
II. Ex. Hr Gr. De la Gardie: För det förtroende i
detta fall, som Hr von Hartmansdorff velat visa R,idd.-  directtn, hembär jag å hennes vägnar dess tacksamhet. Jag
nämnde Hr Westin, såsom för det närvar, den skickligaste
porträttmålare i Sverige; men om R. o. Ad. lemnar uppdrag
vid valet af målare åt directtn, lärer densamma ej
underlåta att välja den directtn anser skickligast att uppfylla
R. o. Ad:s önskan.
Uppå derefter framställd propos. biföll II. o. Ad. det af
H. Ex. Hr Gr. De la Gardie gjorda förslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Ordförtn hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla, att han för Hr Frih. o. Landtm., då han
återkommit, finge tillkännagifva Ståndets nu fattade beslut.
Bifölls.
Vid förnyad föredragning af BeviIln.Utsk:s den i5 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 48, i anledn. deraf att Utslos
mern. N:o 41 om sammanjemkning af RiksSt:ns olika beslut
ang:de tullbevillningen blifvit i vissa delar ogilladt eller
återremitteradt, blef nämnda utlåt. N:o 48 ånyo lagdt på
bordet af Hrr Hallenborg, Carl Joli., och af Sillen,
Wilh. Gideon.
iG6
Den 17 Maj.
Ånyo föredrogs BorgareSt:s den 12 och \5 dennes på
bordel lagda prot.utdr. af den to i denna månad, med inbjudning
till R. o. Ad. samt PresteSt. att instämma uti de
beslut BorgareSt fattat i de ännu ej definitivt afgjorda delar
af extra-statsregleringen.
Gr. Frölich, David: Jag får vördsamt uppmana dem
af herrarne, som ämna yttra sig i denna sak, att besinna
huruvida det icke vore så godt att antaga denna inbjudning.
Att den icke är öfverensstämmande med den önskan, som jag
förut vid flera tillfällen tillkännagifvit, i afseende på votertspropos:rs
uppställning i rätter ordning, det kan en hvar
finna; men ett bifall till inbjudningen är dock ett sätt att
slippa att vidare vid denna riksdag slilas om den egentliga
tvisten, eller huru proposm skall uppställas. Jag får derföre
för min del förklara, att jag är nöjd att antaga denna BorgareSt:s
inbjudning, ehuru den naturligtvis har en effect,
att icke, i afseende på nedsättning af ett eller annat anslag,
deruti jag också yrkat nedsättning, befordra detta ändamål.
I sista plenum tyckte jag mig märka, alt Hr von Hartmansdorff
icke vore obenägen att ingå på ifrågavar. inbjudning,
och om jag fattat rätt, lära vi då slippa att vidlyftigt debattera
StatsUtsk:s betänk. N:o 5ii.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Gr. Frölich har
misstagit sig om mina afsigter, då han trott, det jag vore
benägen att bifalla BorgareStts inbjudning. Jag inser tvertom
alldeles icke något skäl dertill för R. o. Ad. Borgareds
inbjudning åsyftar att R. o. Ad. skulle antaga de anslagssummor
för extra-statsregler:n, hvilka redan äro genom
3:ne Stånds beslut bestämda. Dessa anslagssummor kunna
således ej blifva mindre än de äro; deremot, och örn det röstas
i förstärkt StatsUtsk. öfver de ifrågavar. anslagen, så
kunna de möjligen öfverstiga hvad 3:ne Stånd för det närvar.
beviljat. I sådant fall är det hopp för mig och de med
mig liktänkande, hvilka förut yrkat de högre summorna, att
kunna få dem, åtminstone i vissa hänseenden, bifallna. Det
är således icke något skäl för oss att antaga inbjudningen.
Gr. Frölich: Jag finner då att jag misstagit mig om Hr
von Hartmansdorffs mening, men lärer ej kunna misstaga
mig om hvilken mening, vid sådant förhållande, blifver Ståndets
i denna fråga. Jag får då förklara, att jag ej rår för
om tvisten rör:de den efterföljande frågan blir långvarig och
allvarsam. Den siste värde talaren torde elinia sig, att det
ännu icke är så alldeles afgjordt att votering kommer att
ske om de voter:s-propos:r, som StatsUtsk. uppgjort. Det är
visserligen sannt, alt 3:ne Stånd hvart för sig yttrat sig deröfver
och godkänt desamma, men deraf följer icke att man
kan få anse ett så beskaffad! godkännande af proposm såsom
tre Stånds beslut, ty något sådant kan jag ej hemta
ifrån grundlagarna, ehuru jag finner att åtskilige af Stats
-
Den 17 Maj.
Utsk:s ledamöter så behaga anse saken. Emedlertid har jag
i denna fråga ingenting alt tillägga och gissar att proposm
blir till afslag å BorgareSUs inbjudning, hvilket åter ur något
sorn ingen kan hjelpa.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Den fråga,
som nu förehafves, nemi. BorgareSt:s inbjudning alt instämma
i nämnda Stånds beslut i fråga om extra-stalsreglertn,
utgör icke en af dem, om hvilka grundlagen ovillkorligen
föreskrifver sättet för dess föredragning, hvadan det för R.
o. Ad. är oförhindradt, derest Ståndet så vill, att ytterligare
uppskjuta företagandet af denna inbjudning. För min del
och att dömma af de yttranden, som Gr. Frölich afgifvit
rör:de de svårigheter och de långvariga debatter, som skola
uppstå i anledn. af det betänk., som är näst i ordning på
listan alt föredragas, tror jag det rättaste vara att låta ifrågavar.
inbjudning få hvila tillsvidare. Jag tyckte mig märka
på Gr. Frölichs anförande, alt han icke önskade att denna
inbjudning skulle i afseende å dess resultater antagas,
ifall Grefven sage någon bättre utväg, och derföre tycker
jag att denna inbjudning alltför väl kan hvila tillsvidare,
hvarom jag anhåller att Hr Gr. o. ordform ville framställa
proposition.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Icke blott conse
rjvensen,
utan äfven, må uttrycket mig ursägtas, R. o. Ad:s
egen värdighet, synes mig oeftergifligen fordra, att, i en båga,
der två Stånd efter mogen öfverläggning fattat likstämmiga
beslut och hvilka mera närma sig de af Konungen i
dess propos., såsom erforderliga ansedda anslag, un de öfriga
Ståndens, icke genom antagande af ifrägavar. inbjudning
bortkasta möjligheten och rättigheten för sig att få
de större anslag, som dessa 2tne Stånd ansett nödiga, under
förstärkta SlatsUtsk:s ompröfning. Utgången af detta förstärkta
Utsk:s votering må i öfrigt blifva hvilken som helst,
så torde det dock icke höfvas detta Hus att lägga äfven sin,
ingalunda betydelselösa, opinion i den vågskål, der misstroende
till Styrelsen, klander af alla dess åtgärder, samt beskyllningar
öfver lättsinnigt och obetänkt uppgjorda beräkningar
i anslagsfrågor förut hvila, och hvaraf resultaten skola
troligen spridas öfver land och rike. Jag afslyrker antagande
af inbjudningen, men har ingenting emot om med
afgörandet af frågan uppskjutes.
Frih. Cederström, Anders: För min del kan jag ej
inse hvad åtskillige herrar vilja vinna med det uppskof, som
är i fråga. För mitt begrepp faller det sig tydligt, att 0111
icke detta mål nu företages, ulan vi öfvergå till StatsUtsk:s
betänk. Ö22, så blir följden, antingen nämnda betänk, godklinnes
eller icke, att vi mäste komma lill discussion öfver
inbjudningen. Skulle åter inbjudningen nu företagas och
blifva godkänd, så förfaller betänk. N:o öaa till större de
-
i6S
Den 17 Maj.
len, och blir således all discussion deröfver onödig. Antages
deremot icke oftanäranda inbjudning, så följer ju deraf
att betänk, förekommer. Jag kan ej, säger jag ännu en
gång, begripa hvartill det skall tjena att ej nu företaga BorgareSt:s
inbjudning.
Hr von Hartmansdorff: Om Frih. Cederström och
de med honom lika tänkande skulle behaga att genast ingå
på Hr von Hohenhausens förslag och låta inbjudningen hvila,
så förspilldes nu ingen tid på detta mål; och discussionen
blefve uppskjuten. Då målet första gången förevar, yrkade
jag att detsamma måtte blifva hvilande tills vidare; detta
rönte då motstånd. Nu har Gr. Frölich framkastat farhågor
för utgången af denna sak, i händelse R. o. Ad. ej skulle
antaga inbjudningen. Mig synes det sätt att afgöra målet,
som tillfredsställer de flesta å ömse sidor, just vara det
som Hr von Hohenhausen föreslagit, eller låta frågan t. v.
hvila, hvadan jag instämmer i bemälde ledamots förslag.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag får underställa
de värda ledamöter, som yrkat att BorgareStts inbjudning
borde ytterligare bordläggas, huruvida en sådan
åtgärd formenligen kan äga rum, då prot.utdr. rör:de samma
inbjudning redan tvänne gånger blifvit bordlagdt. Någon
egentlig nytta eller något ändamål med en slik bordläggning
kan jag icke inse; ty mig synes klart, att så länge detta
prot.utdr. hvilar oafgjordt på R. o. Ad:s bord, d. v. s. att
intilldess R. o. Ad. definitivt beslutat, antingen att afslå inbjudningen
eller att ingå derpå, är R. o. Ad:s beslut rör:de
voter:s-propos:ns gillande eller förkastande icke att anse så
fullständigt, att votering i förstärkt StatsUtsk. kan äga rum.
Jag kan således icke inse något ändamål med en ytterligare
bordläggning af oftanämnda inbjudning, och hemställer om
ej lämpligast vore att prot.utdr. derom företogs till pröfning
och afgörande i sammanhang med hufvudsaken eller StatsUtsk-.
s betänk. N:o rör:de voter:s-propos:na, efter det
afhandla:- precist samma sali. För att reda skiljakligheterna
Stånden emellan föreslår StatsUtsk. ett sätt, BorgareSt. föreslår
deremot ett annat, eller att R. o. Ad. ville i hufvudsaken
förena sig med nämnda Stånd. Det naturligaste måste
då vara att företaga dessa frågor i ett sammanhang, emedan
de stå i ett oskiljaktigt sammanhang och emedan en
ytterligare bordläggning strider både emot form och ändamål.
Jag nödgas upprepa det ännu en gång, att jag ej tror att
förstärkta StatsUtsk. kommer till någon votering rörtde votens-propostna,
om de än gillades, så länge inbjudningen
hvilar på R. o. Ad:s bord.
Gr. Frölich: Lika med den sista talaren, bekänner jag,
att jag i början af denna discussion icke kunde inse hvartill
det skulle tjena att lägga BorgareStts prot.utdr. ytterligare
-
Den 17 Maj.
gore pä bordet; roen jag tror mig nu likväl kunna något
så när ana, det meningen är att hafva detta, såsom ett pisai
ler, i händelse icke utgången af detta ämne hos de andra
Stånden icke blefve sådan som roan önskade, ro. e. o.,
om icke StatsUtskts betänk. N:o 5ii skulle kunna anses vara
så beskatfadt, att Sländerne ville låta dervid bero, så
skulle man, i värsta fallet, för att slippa ifrån kinkigheterna
i afseende på voter.-s-propostna, ånyo upptaga denna inbjudning,
hvars afgörande roan nu vill uppskjuta. Del är ett
sådant slags procedur, som kan förklara hvarför man vill
att oftanämnda inbjudning ytterligare må bordläggas; men
jag kan ej samtycka dertill, emedan det hvarken vore lagenligt
eller rätt, i så måtto, som man alltid blefve i tvekan,
under det att betänk. N:o 522 afhandlades, om det slut,
hvartill man kunde komma, skulle tjena till någonting; ty
sedan Ståndet, under mycket debatterande, sysselsatt sig med
alt kunna komma öfverens på sätt StatsUtsk. föreslagit, så
lomme inbjudningen fram, för att möjligen tillintetgöra allt
livad förut blifvit gjordt. Jag hemställer alltså till Hrr von
Hartmansdorff och von Hohenhausen, om det kan vara lämpligt
alt uppehålla oss med denna sak, i händelse afsigten
dermed ej vore någon annan, än den jag aningsvis yttrat.
I förra plenum begärde Frih. Sprengtporten, att betänk. N:o
5it. samt denna inbjudning skulle i ett sammanhang afgöras.
Derpå ville Hr von Hartmansdorff icke ingå, och hvarföre
ville han icke det? Jag kan ej besvara den frågan på annat
Sill t, än med hänsigt till en sådan önskan jag nyss framställde,
och anhåller, att herrarne ville närmare förklara sig. Är
meningen sådan som jag förmodat den vara, så måste jag
bekänna det jag ej kan tillåta att en sådan afsigt gör sig
gällande, med mindre än att votering fått gifva utslaget.
Hr Lagerhjelm, Pehr; Jag froner ingen oformlighet
uti att, på sätt flere ledamöter yrkat, låta denna inbjudning
ytterligare bvila. Väl innefattar Riksd.Ordn. huru mål skola
behandlas, sorn komina till Stånden från Utsk:n; men i
stadgandet derom finnes ingenting intaget ronde inbjudningar,
hvarföre jag, som sagdt är, icke finner något binder för inbjudningens
ytterligare hvilande på bordet, ifall ej andra
omständigheter kunna föranleda till densammas företagande
nu genast.
Hr von Hohenhausen: Af Gr. FrÖlichs första yttrande
fann jag, på sätt han antydde, att omständigheter och
svårigheter möjligtvis kunde uppstå om voter:s-propos:na.
För min del hoppas jag och tror alt så icke bör kunna ske;
men om verkligen svårigheter skulle uppstå, så måste det
väl vara bra och öfverensstämmande roed den mening, som
Grefven först yttrat, att hafva beredt en utväg, hvarigenom
en förändring och ett slut i saken kan tilivägabringas. Det
2.5 H, 22
17°
Den 19 Maj.
Sr rent och öppet min afsigt, som torde förtjena att tagas
i betraktande, att denna inbjudning bör qvarstå, såsom en
reserv, med hänseende till det sätt hvarpå den andra fiågan
kan blifva afgjord; och kan jag ej afstå ifrån anhållan om
den propos., sorn jag redan framställt.
Frih. Gederström, Anders: Jag anhåller få veta
huruledes StatsUtsk.s betänk N:o 522 blifvit af Preste- och
BondeStm afgjordt; ty det beror af dessa beslut, huruvida
det kan tjena till något alt låta inbjudningen hvila.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att ingen underrättelse
ännu ankommit huru StatsUtskrs utlåt. N:o 522 blifvit
afgjordt hos något af de öfriga RiksStånden.
Frih. Cederström: I sådan{ fall kan jag icke neka
att skäl kunna förekomma, hvarför man borde låta inbjudningen
hvila till dess att nämnda Stånds beslut blifvit bekanta;
men å andra sidan måste jag säga, att jag tror det
vara orätt att, då saken andra gången föredrages, låta den
ytterligare blifva hvilande; hemslällandes jag om sådnnt enligt
grundlagen verkligen låter sig göra.
Frih. Hamilton, Hugo: Den fråga, som nu förehafves,
delar sig först deruti, huruvida den bör uppskjutas och
om sådant är formenligt och rätt, samt sedel mera deruti,
huruvida sjelfva hufvudfrågan bör bifallas, nemi. inbjudningen.
I formfrågan är jag ense med dem, som tro, att när
ett mål för andra gången föredrages, så bör det ock till af
görande
förekomma. Hr Lagerhjelm har visserligen sagt, att
härtill icke finnes något stöd i grundlagen, hvad inbjudningar
beträffar, utan att hvad der stadgas endast angar ifrån
Utsk:n till Stånden inkomna mål, och deruti har den väl de
talaren rätt; ty inbjudningar äro grundlagsvidriga, så till
vida, att de ej stå i grundlagen omtalade; men när de ej
der finnas, synes det mig åtminstone klart, att de måste behandlas
lika med de likartade ärenden, som i grundlagen
nämnas. Sedan jag nu yttrat mig ora formen, torde det tillåtas
mig att säga något om den frågan, huruvida det är
rätt och klokt att uppskjuta med afgörande! af denna inbjudning.
Anledningen till uppskofvet skulle vara att hafva
någonting qvar, ifall svårigheter skulle uppstå vid afgörandet
af de frågor, som äro omnämnda; men denna anledning
hvilan, så vidt jag kunnat fatta, på en räddhåga att ett af
RiksStm icke skulle uppfylla sin grundlagsenliga skyldighet
att votera öfver voter:s-propos:r, som 3:ne Stånd godkänt.
Det skulle då vara det enda skälet för uppskof af frågan,
att man nemi. först ville se huru dermed vill gå; men deruti
ligger också ett misstroende af särdeles grof natur, eller
att ett Stånd skulle öppet bryta emot grundlagens bud.
Jag hyser icke detta misstroende; jag tilltror det Stånds majoritet,
som här menas, nog sans och förstånd, då det ratt
Den 17 Maj.
tänker på saken, att följa lagen och göra hvad den bjuder.
Sedan jag nu yttrat mig öfver andra delen af frågan, får jag
öfvergå till en tredje del och afstyrker då allt bifall till inbjudningen,
den jag anser formvidrig, så tillvida, att den söker
inleda Ståndet alt besluta om en sak, som så länge varit
afgjord, alt voter:s-propos:na öfver de olika besluten blifvit af
3:ne Stånd godkända. Jag yrkar således att inbjudningen
måtte afslås.
Hr von Hohenhausen: I anledn. af den siste talarens
yttrande, först i afseende på formfrågan, så får jag fästa
hans uppmärksamhet derpå, att då han sagt alt grundlagen
ej talar om inbjudningar, måste, enligt min tanke, sådana
hänföras till den art af mål, som inom enskildta Utsk.
och genom enskildta beslut inom Stånden väckas och hvaröfver
Stånden sedermera särskildt besluta, hvadan jag tror,
att formen ingalunda hindrar R. o. Ad. att uppskjuta med
afgöraodet af ifrågavar. inbjudning. Hvad den andra frågan
vidkommer, nemi. om hvad som är rätt och behöflig!, så
är min öfvertygelse densamma som Frihtns i afseende på
grundlagens tolkning i detta fall; men då Frihm icke lärer
hafva undgått alt läsa betänk, och sett att en reservation
dervid (innes, får väl Frihm medgifva, alt under den förutsättning
att alla vilja uppfylla grundlagens föreskrifter,
kunna åsigterna derom vara olika; ty eljest hade icke Frih.
Cederslröms reservation funnits vidfogad Utsk:s betänk., om
han ej sett saken annorlunda än Frih. Hamilton, och likväl
anser sig reservanten hafva följt grundlagen. I afseende på
sjelfva hufvudfrågan eller om inbjudningens antagande eller
förkastande, så vill jag ej yttra mig derom, då jag begärt
propos. på densammas ytterligare bordläggning.
Hr Frih. o. Landtm, ankom och emoltog klubban.
Hr von Hartmansdorff: Man har gjort invändnin
gar
emot denna inbjudnings förlängda hvilande. Dessa hafva
blifvit besvarade af andra talare, som visat huruledes
grundlagen i detta fall icke innehölle någon föreskrift, hvarigenom
man hindrades att låta ett sådant mål ytterligare
hvila. Behandlingen af detta borde vara lika med behandlingen
af andra dylika under innevar. riksdag. Då inbjudningar
förut blifvit lagda att hvila för en längre lid, hvarpå
jag såsom exempel vill anföra frågan om mötespassevolanceafgiften,
så inser jag icke någon formel felaktighet deruti
alt målet hvilar tillsvidare, på sätt Hr von Hohenhausen
yrkat. 1 fråga om riktigheten att så göra, har jag redan
yttrat, det R. o. Ad:s mening icke borde förqväfvas,
emedan hon möjligen kan åt samhället medföra större fördelar
än om inbjudningen antages. Man bör icke antaga att
svårigheter skola göras emot omröstning i förstärkt StatsUtsk.
öfver sådana voter:s-propos:r, som af 3:ne Stånd blifvit
godkända, En hvar af R, o. Ad. bör visserligen anse
Den ij Maj.
Gr. Frölich väl underrättad om hvad som kan inträffa menligt
för hans motståndares mening; men för dem af Ståndets
ledamöter, som möjligen äro af samma tanke som jag, synes
det vara destomera skäl att besluta det uppskof med
målets afgörande, hvilket Hr von Hohenhausen yrkat, som
antagandet af Gr. Frölichs förslag just skulle blifva säkraste
sättet att betaga Riket fördelen af de högre anslag vi
beviljat.
Frih. Hamilton: Jag har begärt ordet i anledn. af
Hr von Hohenhausens yttrande i fråga oin likstärnmiglieten
i tänkesätt rör:de grundlagsstridigheten i det Stånds förfarande,
som skulle neka att votera i frågan, emedan jag af
en reservation och af hvad i allmänhet yttrats, kunde finna
att frågan vore tvistig. Jag ber då att få säga, alt jag ej
yttrat mig huruvida BondeStts mening borde upptagas i propostn
eller icke; ty frågan är blott huruvida, i följd af ett
Stånds återremiss, voter:s-propos:r, som 3:ne Stånd godkänt,
skola få gälla eller icke, och jag vågar tro det jag har rätt
deruti, alt det vore grundlagsvidrigt, att ett Stånds mening
skulle segra emot 3:ne Stånds beslut.
Gr. Frölich: Hr von Hartmansdorffs utsago, att jag
skulle veta hvad som vore menligt för mina motståndare,
har troligen haft något värre i meningen, än hvad som ligger
i orden. Jag förklarar ock, alt jag tror mig veta hvad
som vore menligt för mina motståndare (jag talar nemi. endast
om Hr von Hartmansdorff och hans politiska vänner i
denna fråga). Det vore nemi. menligt för dem, om en allvarlig
strid skulle uppstå om denna grundlags tolkning och
de dervid skulle förlora. Det vore äfven menligt för dem,
ifall de skulle vinna och de derigenom bragte striden om
grundlagens tolkning så långt, som den kunde bringas. Allt
detta anser jag vara menligt för mina motståndare, och det
är just detta jag vill undvika; hvarföre jag också förklarade
mig villig att biträda BorgareSt:s inbjudning, endast för alt
afböja denna strid. Hr von Hohenhausen har ärligt och öppet
förklarat, att han ville hafva inbjudningen qvar såsom
en reserv, i händelse den andra frågan icke skulle gå efter
önskan. Jag tackar honom för detta öppna förklarande;
han har trott att det vore rätt att låta denna inbjudning
hvila, för att hafva någon utväg alt kunna slita striden, ifall
något annat sätt ej kunde begagnas, men skilnaden mellan
hans önskan och min är den, alt jag vill antaga inbjudningen
för att slippa denna strid, han åter vill börja striden;
men, i händelse den ej utfaller lyckligt, vill han hafva en
tillflykt till oftanämnda inbjudning. Jag anser sådana strider,
som att ett Stånd förklarar sig icke kunna deltaga i en
votering inom förstärkt StatsUtsk., icke vara någon lek,
utan en alldeles för allvarlig strid, som skulle sätta våra
grundlagars klena beskaffenhet och förmåga att sammanhålla
Den 17 BI a j.
.,3
oss i alltför öppen dag, hvarför jag önskar att någon sådan
strid ej måtte börja. Hvad angår formfrågan, eller att man
skulle kunna för 3:dje gåtigen uppskjuta en sådan sak, sorn
denna, så har man sagt att sådant kunde ske, emedan grundlagen
ej talar om inbjudningar och huru dermed skall förhållas.
Antages riktigheten af en sådan premiss, så kunna
\i ju likaväl hos Hr Frih. o. Landtm, anhålla om propos.
att ej denna fråga må upptagas, fastän den blifvit 2:ne gånger
bordlagd; ty har ej bruket att emottaga inbjudningar
förvandlat dem till likhet med mål, som inkommit ifrån vederbör.
Utsk., d. v. s. att kunna bordläggas 2:ne gånger
men icke den 3:dje, så vet jag i sanning ieke hvarföre vi
här stå och tala om den saken. Hr von Hartmansdorff tror
alt denna sak kunde behandlas på samma sätt, som passevolnncefrågan,
hvars afgörande uppsköts för längre tid.
Skilnaden är likväl den, alt Hr Rosenblad begärde att med
föredragningen för 2ta gången af nämnda fråga skulle på en
viss tid uppskjutas, och den var således ej för andra gången
föredragen när uppskofsbeslutet togs. Denna fråga är deremot
för andra gången föredragen, och då hemställer jag,
om med densammas afgörande längre kan uppskjutas. I öfrigt
lärer Hr Frih. o. Landtm, vara den rätta personen att
afgöra denna formstrid; men är det så, att här kan blifva
fråga om att falla ett beslut tvertemot all princip, eller
derföre att ett ärende som detta står utom grundlagen, då
förspilles i sanning tiden illa under samtal med herrarne af
cn sådan tanke, och torde det i berörde fall vara så godt
att genast kasta hela inbjudningen under bordet.
Frih. Sprengtporten: Jag finnér mig visserligen lill
en del förekommen af Gr. Frölich uti hvad jag vill yttra
och anhåller således endast att få tillägga några ord. En
talare har sagt sig vara af den tanke, alt detta ärende skulle
kunna ånyo bordläggas, oaktadt det redan 2tne gånger blifvit
bordlagdt, enär inbjudningar ej stå i grundlagen omnämnda
och derföre kunde behandlas på sätt man för godt funne.
Jag ber i anledn. häraf att få påminna 0111 48 5:11 Riksd.-  Ordn., som omtalar de ärenden, hvilka kunna utgöra föremål
för Ständernes öfvei läggningar och beslut och hvilka
uro: "1:0 Konungens propos:r, som å rikssalen, eller sedermera
under riksdagens lopp, blifvit till Stånden eller
SlatsUtsk. öfverlemnade; 2:0 mål, sorn genom prot.utdr.
eller deputationer från MedStånden communiceras.” Tvifvelsutan
måste delta mål hänföras till den cathegori af mål,
som nämnes i delta mom. 1 afseende på sådana mål är äfven
sagdt i 1 mom. af4g§:n: ''Hvar och en allmän fråga/’
(och en allmän fråga är otvifvelaktig! denna, efter den ej
rörer ett Stånd ensamt,)” som första gången i något Stånd
förekommer, skall, såvida ej Ståndet enhälligt genast densamma
till vederbörligt Utsk. förvisar, ligga på bordet till nästa
»74
Den iy Maj.
plenum, då remiss bör ske,” etc. Samma § i sin fortsättning
synes visserligen handla om motioner; men då deri handlar
om allmänna frågor, som förekomma, oell icke något mom.
finnes, som bestämmer pä hvad sätt sådana mål, som coramunieeras
genom prot.utdr., höra behandlas, synes mig så
väl af stadgandet i denna 49 §> som äfven på grund af analogien,
detta mål böra undergå enahanda behandling.
På dessa skäl kan jag ej anse det vara formeuligt alt
ytterligare bordlägga ifrågavar, inbjudning.
Hr Lagerhjelm: Jag har redan haft äran yttra mig
ronde formenligheten af en ytterligare bordläggning, och hvad
den siste talaren af grundlagens stadgande uppläst tyckes
mig tillkännagifva, att inbjudningar icke dermed menas. För
öfrigt inser jag icke orsaken till den vigt man velat gifva åt
denna fråga; ty man ser ju ofta och läser ju ofta i StatsUtskts
förslag till voterts-propostr, att, såvida ej den inbjudning,
som Utsk. framställer, anlages, så kommer det att gå
så och så. Förhållandet är således, att som förstärkta SlatsUtsk.
icke känner till inbjudningen, så kommer den icke
heller att inverka på voteringen, utan den kommer att för
sig gå i kraft af de handlingar, hvarefter StatsUtsk. agerar.
Det är klart att ett Stånd skall svara på hvad ett annat
Stånd talat och att BorgareSt. således skall få ett svar från H. R.
o. Ad., men då jag ej ser något hinder af grundlagen att
uppskjuta med afgifvandet af detta svar och icke heller finner
del vara af någon vigt alt det nu afgifves, så måste jag
säga, alt jag förenar mig med dem, sorn anse att detta ämne
än ytterligare må få hvila.
Frih. Cederström, Jacob: Frih. Sprengtporten har
uppläst 48 och en del af 4g §.'n Riksd.Ordn. för att bevisa
sin sats. Jag anhåller att få uppläsa 44 §:n * samma grundlag,
för att visa hvad med allmänna frågor förstås. Der stur i
i morn.: ”Konungens propostr, äfvensom allmänna frågor,
hvarmed förstås sådana, som kunna eller böra komma under
samtliga RiksStms öfverläggning och pröfning.”
Hr von Hartmansdorff: Frih. Cederström har uppläst
i mom. af 44 §tn Riksd.Ordn. utan att deraf göra tillämpning.
Det torde då tillåtas mig alt göra den. Inbjudningen
är gjord ifrån BorgareSt. till R. o. Ad. saint PresleSf. Hon
kommer således under 2 eller 3 Stånds, men icke under samtliga
Ståndens öfverläggning, samt skulle följaktligen icke höra
lill allmänna frågor. Men jag tror all R. o. Ad. ang:de
formfrågan har ordat länge nog, och hemställer derföre, om ej
Hr Frih. o. Landtm, behagade gifva sin mening tillkänna
huruvida någon bordläggning t. v. af denna inbjudning kan
äga rum, hvarigenom vi finge komma till sakens afgörande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansa*
öfverläggningen fulländad.
V
Den i -j Maj.
Gr. Frölich yttrade att Iian härtill svarade ja, såvida
Hr Landtm:s hemställan endast afsåge öfverläggningen om
formfrågan.
Hr von Hartmansdorff instämde med Gr. Frölich.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då fråga uppstått
om grundlagsenligheten deraf alt det nu föredragna målet,
nemi. BorgareSt:s prot.Uldr. af den i o dennes med deruti upptagen
inbjudning, skulle kunna vidare hvila på bordet eller
öfverläggningen derom vidare uppskjutas, och då det blifvit
till Hr Landtm, hemstäldt att yttra sin mening derom, fick
han nu förklara, att då han icke fann något grundlagsbud,
sorn bestämdt lade hinder för ytterligare hvilande af ett från
ett annat RiksSlånd ankommet mål, så ansåg Hr Landtm, sig
icke annat kunna an framställa den propos., som i detta afseende
blifvit begärd.
Gr. Frölich: Jag vill icke upptaga tiden med det
fruktlösa försöket att vilja inhemta Ståndets mening, huruvida
Hr Frih. o. Landtm, bort göra en sådan propos. som blifvit
framställd eller icke, eller om Ståndet en sådan äskar. Det
stadgande i grundlagen bal1 blifvit uppläst, på grund af hvilket
detta mål icke vidare grundlagsenligen kan bordläggas,
enär det i dog verkligen för 2:dra gången föredrages, och
det står att i lagen läsa, att när ett mål för 3:dje gången
föredrages, så skall det afgöras.
Jag vill alltså endast reservera mig emot Hr Frih. o.
Landtm:? tanke.
Hr von Hartmansdorff: Då Gr. Frölichs yttrande tog
såsnartslut, skall jag ej heller vara vidlyftig. Jag hade velat
erinra honom, alt lian var den förste, som svarade att
öfverläggningen om formfrågan vore slutad, och att han så
ledes
ej bort glömma det.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla, att öfverläggningen om BorgareStts nu föredragna
prot.uldr. af den 10 dennes med deruti intagen in
bjudning
må lills vidare uppskjutas.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
öfverrösta! nej.
Frih. Hamilton: Då detta är en mer än vanlig form
fråga
och hvilar på motiver, som jag icke delar, anhåller
jag att få nedlägga min allvarliga reservation deremot i R.
o. Ad:s protocoll.
Frih. Sprengtporten reserverade sig emot den af Hr
Landtm, afgifna förklaring.
Hrr Westfelt, Nils, och af Sillen, Wilh. Gideon,
reserverade sig äfven lill protocollet.
ij6 Den 17 Maj.
IIr Prytz, Lars Adolph, instämde i Frih. Hamiltons
reservation.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus: Uppå af H. Ex. Hr
Gr. De la Gardie derom gjord hemställan liar R. o. Ad. bes1
u t a t målning af Hr Frih. o. Landtnäs porträtt, för att på
detta sätt öfverlemna åt efterverlden minnet af den tid, då
llr Frih. o. Landtm, på ett, så väl för sig sjelf som för detta
Stånd, värdigt sätt, fört ordet inom delta rinn. R. o. Ad.
har genom detta beslut fått ett nytt tillfälle att lemna llr
Frih. o. Landtm, ett bevis på Ståndets tänkesätt af aktning
och välvilja. R. o. Ad. har omfattat della tillfälle med
samma tillfredsställelse, som detta Stånd alltid hittills och
säkerligen allt framgent skall omfatta alla dem, som gilva
detta Stånd anledn till betygande af ett sådant tänkesätt,
som det R. o. Ad. genom detta beslut ådagalagt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det han djupt kände
hela vidden af den heder R. o. Ad. behagat visa honom genom
sitt fattade beslut. För Hr Landtm, vore delta ännu
dyrbarare, om det försäkrade honom oni en plats i R. o. Ad:s
vänskapsfulla hugkomst sedan framtiden höljt dagens tvister
med sitt mildrande täckelse. En sådan plats i R. o. Adis
hugkomst vore ett af de skönaste mål för Hr Landtnäs basta
önskningar, och Hr Landtm, fick på det förbindligaste
uttrycka sin erkänsla för den af R. o. Ad. honom vid delta
tillfälle visade ära.
Till pröfning företogs StatsUtskts den 8 och 12 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o Ö22, i anledn. af återremiss å
rnem. N:o 490 med voterts-propoSIr ang:de besluten om extra-statsreg
leri agen.
Della mål ansågs böra punktvis pröfvas.
1 : a punkten.
Gr. Frölich, David: Då Hr von Hartmansdorff för
en stund sedan tycktes yttra någon ledsnad deröfver att jag
talade så kort, så borde jag deraf hemta någon anledn. att
nu utsträcka mitt anförande i det längst möjliga. Jag beklagar
att jag dock icke kan göra honom till viljes; ty jag
anser mig nu böra helt knapphändigt yttra mig. Jag förklarade
att jag trodde, alt striden kunde blifva allvarsam;
roen min mening var då icke att den skulle blifva det inom
detta Stånd, och jag måste bekänna, att efter den utgång,
sorn den förra frågan fick, då ingen enda ledamot ansåg sig
böra begära votering öfver det afslag, som gafs med klubban,
finner jag ingenting, som ålägger mig alt ingå uti vidlyftiga
detaljer rörtde denna punkt. Jag får blott tillkännagifva
min tanke vara den, att om det skälet är ett skäl,
att
Den ij Maj.
alt 3 Stånd redan hafva gillat propostna, så hade StalsUtsk.
alldeles icke behöft besvära sig med flera mein. derom.
Är gillande af voter:s-propos:na sådana slags mål, som
kunna afgöras genom 3:ne Stånds beslut, så vet jag icke
hvarföre Utsk. besvärar sig med att uppsätta så långa mern.
som detta. Förhållandet lärer likväl vara, alt fastän StalsXJtsk.
fäster sig mycket vidden omständigheten, att 3 Stånd
hafva gillat propostna, så lära likväl enskilde ledamöter
icke vara särdeles öfvertygade om halten af.ett sådant argument,
och derföre hafva de framställt andra skäl. Dessa andra
skäl äro likväl af beskaffenhet, att det skulle blifva en
alltför ledsam ordstrid att ingå uti en debatt derom. Jag
förklarar således, att jag lemnar delta fält öppet åt andra.
Jag har så tydligt uttalat min mening, att ingen tvekan om
densamma kan uppstå, nemi. att icke något Stånds mening
hade bort förbigås vid uppsättning af propos-.na, af den
enkla orsak, att alla grundlagsstiftare hafva tänkt sig, att de
voterande skola votera om sin mening, och icke om andras;
När Utsk. funnit det vara lagligt att med s. k. tariffer, som
Ur Biskop lied ren föreslagit, uppgöra ett annat sätt, så synes
tiden icke vara inne att med ordföranden ingå i vederläggning,
som i alla fall är öfverflödig; utan får jag blott
önska Ståndet lycka till alt vidhålla icke blott sina beslut
utan äfven StalsUtskrs voter:s-propos:r. Det skall icke fägna
utan snarare smärta mig, om vi framdeles finna oss tvungne
att ingå på BorgareStts inbjudning, som nu blifvit till
obegränsad tid uppskjuten.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Gr. Frölich har ansett
StatsUtsk. på ett Öfverflödigt sätt hafva tillvägagått, då det
framlagt flera skäl i den nu föredragna punkten för dess
antagande, enär frågan redan är afgjord genom 3:ne Stånds
beslut. Jag vill med Hr Grefven medgifva, att det varit
fullt tillräckligt för StatsUtsk. att med få ord blott anmäla
hos Stånden, att frågan redan är afgjord; men månne icke
Gr. Frölich, som synes äga full kännedom om denna frågas
behandling utom Ståndet, kunde rättvisa StatsUtsk., i händelse
några af dess ledamöter funnit skäligt att försöka att
hos det utaf RiksSt:n, hvars ålerremiss syftade på förkastande
af 2:ne Stånds beslut, göra den mening gällande, att detta
Stånd oriktigt uppfattat grundlagens mening. När desse ledamöter
af StatsUtsk., hvilka lika med mig ansett saken vara
afgjord, önskat att komma till slut med denna fråga och
icke möta en protest mot voteringen i förstärkta StatsUtsk.
derigenom att ett Stånd saknade svar på sin remiss, så torde
Gr. Frölich deruti finna ett antagligt skäl för Utsk:s
sätt att gå tillväga i denna punkt. Jag medgifver, att det
kan synas ganska orimligt att tvinga ett 4;de Stånd att deltaga
i votering öfver en fråga, som Ståndet förkastat; men
25 H. 23
„8
D c n 17 M a j.
detta förhållande, att ett Stånds veto måste undertryckas af
de 3 öfriga Ståndens beslut, är en följd af vårt fyrdelade representationssätt.
Det inträffar och måste inträffa i många
fall. Det är väl icke ett riktigt, men det är ett oundvikligt
förhållande; och vid detta tillfälle mäste den regel gälla,
sorn gäller i andra fall, der 3 Stånds beslut afgör det zjtde
Ståndets öde. Det 4;de Ståndet kan icke undandraga sig
att deltaga i en votering, som kan anses för detsamma öfverflödig,
emedan det /pde Ståndet uppträder, icke i egenskap
af Stånd, utan såsom en delegation af R. St., en
del af det förstärkta TJtsk., hvars ledamöter gemensamt votera
öfver saken. Det är icke gifvet, att förstärkta Utskrs
ledamöter äro hvar och en af sitt Stånds tanke, och det är
således med R. St:s rätt och icke med livar sitt Stånds
rätt, ehuru blott med dess begifvande eller lill följd af 3
Stånds beslut mot det 4;de, som förstärkta Ulsk:s ledamöter
votera. Detta skäl anser jag i betydlig mån försvaga Gr.
Frölichs argumentation. Jag tillstyrker, att R. o. Ad. icke
gör den ringaste ändring uti dess beslut.
Hr L e f r e'n , Joli. Pehr: I anledn. af hvad Gr. Frölich
yttrat, tager jag mig den friheten att fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet på hvad grundlagen stadgar i frågor, sådana
som denna. Uti 75 §:n Riksd.Ordn. säges: ”Till grundlags
stiftande, upphäfvande, förändring eller förklaring, fordras
alla RiksSt:nS sammanstämmande beslut och Konungens sanction.
” I nästa mom. heter det: ”För beslut i alla öfriga
ärenden, de mål undantagna, hvarom i Reg.Fins 66, 6g, 70,
71 och 72 §§ särskildt förordnadt är, galle, jemte Konungens
samtycke, 3 Stånds mening.” Således synes af denna
§, att 69 §:n Reg.F:n bör tillämpas, såsom lagstiftaren
sagt, utan afseende på §:n Riksd.Ordn., och 6g§.n Reg.-  F:n är således ensam gällande norm för behandlingen af sådana
frågor, som denna. Hvad säger nu denna §? Jo den
säger: ”Uppstå, antingen hos R. St:s [ilena gemensamt, eller
uti något af RiksSl:n, betänkligheter att antaga hvad StatsUtsk.
tillstyrkt uti det som rörer antingen Statens reglerande
eller bevillningens derefter lämpade hela belopp, eller
bvad till Riksg contts utgifter oell inkomster hörer, eller
grunderna för Riksg.cont:s styrelse och förvaltning, då böra
de skäl anföras, på hvilka sådana betänkligheter sig stödja,
samt meddelas StatsUtsk., som derefter tage ärendet under
ytterligare öfvervägande.” Detta har skett. StatsUtsk. har
fått återremiss och har yttrat sig ånyo öfver ärendet, utan
att afvika från sitt första beslut. Vidare heter det: ”Anser
StatsUtsk. sig icke kunna afvika från dess redan afgifna yttrande,
eller instämma uti R. Sl:s ( iler ett särskildt Stånds
tanke, utnämne då Utsk. deputerade, som uti det eller de
Stånd, der betänkligheter uppkommit, företräda och närmare
upplysa löi hållandet.” Således säger 6g §.‘n, att om äfven
3 Stånd, som utgöra R. St-, icke skulle vilja foga sig
Den Maj.
>79
efter StatsUfskrs förslag i statsregleringsfrågor, så är icke målet
definitivt afgjordt, ulan SlatsUtsk. äger lättigliet att genom
deputerade förekomma i de Stånd, som afvika från
StatsUtsk:s förslag, och göra ytterligare framställningar. Vidare
säger §:n: ”Förblifver något Stånd ändock vid deri
mening det förut fattat, afgöres saken efter 3 Stånds beslut.”
Således om deputationen af StatsUtsk. skulle hafva förevarit
hos alla de 3 Stånd, hvilka afvikit från StalsUtsk:s förslag-,
nemi. hos BondeSt., med inbjudning att det ville gå ifrån
sitt beslut angtde summan, och instämma uti den af StatsUtsk.
föreslagna, af BorgareSt. antagna summan, och deputation
varit hos R. o. Ad. och PresteSt. för att förmå dessa
Stånd att nedgå från den högre summan de beslutat till
den lägre, som StatsUtsk. föreslagit, och om dessa deputationer
hade fått det besked, att BondeSt. icke går ifrån sitt
beslut samt alt R. o. Ad. och PresteSt. äfven vidblifva det
beslut de fattat, så inträder frågan på det gebit, som grundlagen
säger, då det beter: ”Förblifver något Stånd ändock,
vid den mening, det förut fattat, afgöres saken efter 3 Stånds
beslut.’’ Hvad är då 3 Stånds beslut i denna fråga, i händelse
vi förutsätta, att sådana deputationer varit framme
och misslyckats? 3 Stånd hafva sagt att de vilja gifva mer
än BondeSt, som är det 4;de. Ett Stånd har sagt, att det
vill gifva lika med hvad Utsk. föreslagit, och i Stånd
vilja gifva mer än hvad Utsk. föreslagit. Således vilja 3
Stånd icke gifva mindre, än hvad StatsUtsk. föreslagit, och
då måste efter grundlagens bokstaf 3 Stånds beslut gälla,
till upphäfvande af det 4:de Ståndets beslut, hvilket Stånd
ensamt säger, att det vill gifva mindre än hvad StatsUtsk.
tillstyrkt. Men nu inträder den speciella frågan, att af dessa
3:ne Stånd, som alla icke vilja gifva mindre än StalsUtsk.
, 2tne vilja gifva mera än StatsUtsk., och ett lika mycket
som StatsUtsk. Således måste strid uppstå emellan dessa
3 Stånd, som utgöra pluralitet mot det 4:(le. Frågan är
följaktligen lagligen behandlad, med undantag deraf, att det
icke brukliga deputationsväsendet icke ägt rum, utan man
har, på sätt som alltid skett, genast gått lill framställning
af voter:s-propos:r i följd af de beslut, som fallit inom Stånden,
sedan målet återkommit från Utsk. Så fattar jag frågan.
Skulle så inträffat, att 3 Stånd hade velat gifva mera
än StatsUtsk. föreslagit, så måste det vara klart, att det
4=de Ståndet antingen velat gifva lika mycket eller mindre
än StatsUtsk. Då hade deras beslut blifvit gällande, som
velat gifva mera än StatsUtsk. Jag tror att frågan är klar
och i detta speciella fall rätteligen af StatsUtsk. behandlad.
Jag tillstyrker derföre vidblifvande af det beslut, R. o. Ad.
förut fattal, nemi, att godkänna propos:na, och det så mycket
hellre, sorn en enda hårsmåns afvikande ifrån del förut
fattade beslutet skulle vara att gå directe emot hvad grundjagen
tydligen har bestämt.
Den 17 Maj.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag skulle visserligen gerna
önska, att elen sats vore riktig, som Gr. Frölich framställt,
nemi. samma sats drifven lill sin conseqvens, då Hr Grefven
ansåg det vara hardt, alt ett Stånds ledamöter skulle nödgas
deltaga i en votering, der detta Stånd icke finge göra
sin mening gällande, nemi. under förutsättning, att desse
ledamöter voro representanter af det Stånds mening, som
de föreställde och ägde skyldighet att representera. Om
så hade varit, så skulle otvifvelaktig! R. o. Ad:s mening icke
så ofta blifvit underkänd vid denna riksdag uti de vigtiga
frågor, der R. o. Ad:s mening icke gjort sig gällande. Så
är likväl beklagligen icke förhållandet. Enligt grundlagens
föreskrift måste det 4tde Ståndet äfven deltaga i votering,
när fråga är att skilja emellan de 3:ne Ståndens olika meningar.
Jag anhåller i öfrigt hos Hr Frih. o. Landtm., att
punk terne i detta betänk, måtte blifva livar för sig till R.
o. Ad:s pröfning, föredragne.
H11 Frih. o. Landtm, erinrade, i anledn. af Hr Rosenblads
sista yttrande, alt R. o. Ad. redan beslutat att delta
mål skulle punktvis pröfvas, och att i anledn. deraf det nu
endast vore i;a punkten, som vore för R. o. Ad. föredragen.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag är ganska tacksam för
de vidlyftiga och sakrika upplysningar, som blifvit lemnade,
till bevis derför, alt StatsUtsk. riktigt uppställt voter:s-propostna;
men jag för min enskilda del kan icke inse, att
StatsUtsk. haft rättighet att derpå ingå. Jag kan icke frångå
hvad jag förra gången yttrade, nemi. att jag anser StatsTJtsk.
helt enkelt hafva bort svara, att de voter:s-propos:r,
StatsUtsk. förra gången framställde, äro af 3:ne Stånd godkända
och således att anse såsom R. St:s beslut, hvilket
icke kan af ett Stånd upphäfvas. StatsUtsk:s utlåt., hvilket
icke kan betraktas annorlunda, än såsom svar till det
Stånd från hvilket återremiss bekommits, kan således icke
erhålla annan åtgärd, än att läggas till handlingarna, sedan
frågan redan är af 3.*ne Stånd afgjord.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Uti vigtiga
principfrågor anser jag det vara en pligt af Utsk. att så
omständligt, som möjligt, redogöra för sina skäl. Af denna
anledn. delar jag StatsUtsk:s åtgärd, att i dessa punkter
hafva framställt skälen hvarför Utsk. uppställt voter:s-propos:na
så omständligt och öfvertygande, att jag tror föga
dervid vara att tillägga. Jag får blott fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att, ehuru visserligen grundlagen bestämmer
hvad som utgör beslut i särskilda frågor, det likväl beror
på en riktig uppfattning, som ligger inom tankens område,
att bedomina hvad som anses såsom beslut eller icke.
Att söka en ledning dertill ensamt uti grundlagen, vore fåfängt.
Jag får blott i afseende på Utsk:s sätt att uppfatta
Den 17 Maj.
RiksSt:ns beslut i den ifrågavar. punkten erinra derom, att
detta sätt att tolka ett beslut grundar sig på den procedur,
som inom alla embetsverk och domstolar äger rum och som
stödjer sig på 23 cap. 4 §tn Rälteg.b:n, der det heter: ”1
andra saker stånde vid de flestes mening, som på en grund
sig stöd ja, äntå att flere meningar äro, som af olika grund
komma.” Det är denna logiska uppfattning af hvad som
fordras för att. bilda ett beslut, som ligger till grund för den
uppfattning, hvilken ägt rum inom StatsUlsk. Jag tror att
Utskrs sätt att uppfatta sitt beslut, så väl i denna, som öfriga
punkter, hvilka utgå från samma cathegori, icke bör
anses kunna vara underkastadt ett ögonblicks tvekan. Ett
annat förhållande kan äga rum i afseende på 24 voter:sproposln,
rörtde hvilken alla Stånden fattat olika beslut. Der
tnedgifver jag, att saken kan ses från olika synpunkter. Nälden
voter:s-propos:n förekommer, utber jag mig att deröfver
särskildt få yttra mig; men hvad den ifrågavar. punkten
vidkommer, så anser jag alldeles bestämdt, att votertspropos:na
icke kunnat uppställas på annat sätt än som skett.
Uiskts yttrande i i:a punkten blef derefter af R. o. Ad.
godkändt.
2 punkten.
R. o. Ad. godkände så väl Ulsk:s yttrande, som de föslagna
voler:s-propos:na.
3 och 4 punkterna.
Dessa båda punkter ansågos icke erfordra annan åtgärd,
än att läggas till handlingarna.
Hr Westfelt, Nils: Uti den af Frih. Cederström
afgifna reservationen anhåller jag alt få instämma. Jag
var så väl inom afdelningen, som inom Ulsk., af olika tanke
roed pluralileten. Jag ansåg visserligen, att sedan Utsk.
börjat beträda en bana, borde det framgå på densamma och
icke vara inconseqvent; men jag har icke kunnat anse detta
fortgående annorlunda än såsom en praxis från 1809 års
riksdag till den närvarande. Jag får förklara, att i händelse
jag skulle blifva representant vid nästa riksdag, kommer
jag aldrig att godkänna denna praxis, utan ämnar jag hålla
mig vid 69 §:n Reg.F:n och de föreskrifter, som i denna §
finnas tydligen bestämda.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: Ehuru jag icke tecknat
mig såsom reservant vid detta betänk., har jag likväl
inom Utsk. stridt för den åsigt, som finnes uttryckt i Frih.
Cederströms reservation. Jag får derföre till R. o. Ad:s prot.
nedlägga äfven min emot det beslut, som är fattadt genom
godkännande af dessa propositioner.
Frih. Sprengtporten: Det är måhända på grund
Den 17 Maj;
af ett misstag jag hemställer huruvida propos. framställdes
på den sista punkten.
Underh Ridd.Secret. yttrade, det R. o. Ad. ang:de de
tvänne sista punkterna beslutat att de skulle läggas till
handlingarna.
Frih. Sprengtporten: Jag har icke hört det; men
jag hemställer, om icke propos. bort framställas lill gillande
af betänkandet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Utsk;s yttrande i
1 punkten blifvit af R. o. Ad. godkändt; likaledes hade
R. o. Ad. godkänt Utsk:s i 1 punkten afgifna så val yttrande
som voter:s-propos:r; rör:de 3 och 4 punkterna hade Hr
Landtm, hemställt, om R. o. Ad. ansåge dem icke erfordra
annan åtgärd än att läggas lill handlingarna, hvarå R. o. Ad.
svarat ja.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då det första må
let
på listan denna afton, nemi. frågan om godkännande af
voter:s-propos:na ronde tullbevillningen, lärer hafva varit
det egentliga föremålet för dagens plenum, samt vara eller
blifva behandladt denna afton hos de öfriga Stånden, men
detta mål blifvit för 2:dra gången bordlagdt hos oss; så
hemställer jag, om icke, till vinnande af den likhet i tiden
för besluts fattande, som är nödig, på det att dessa omröstningar
måtte så fort som möjligt kunna i förstärkt SlatsUtsk.
företagas, R. o. Ad. ville besluta, att detta mål sattes
främst på listan till nästa föredragning.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Uti den
af Hr von Hartmansdorff gjorda framställningen instämmer
jag desto hellre, som bevillningens bestämmande, hvartill tullen
hörer, är ett of riksdagens hufvudsakligaste göromål.
Jag anser derför angeläget, när betänk, inkommit, att det så
skyndsamt, som möjligt, blir handlagdi, så att Bevilln.Ulsk.
blir satt i tillfälle att uppgöra bevillningen, och jag får
derföre förena mig i Hr von Hartmansdorffs anhållan.
R. o. Ad. beslöt i anledn. häraf, att Bevilln.Ulskrs utlåt.
N:o 48 skulle sättas främst på föredragningslistan till nästa
plenum.
Ånyo föredrogs Const.Utskts den 12 och i5 dennes på
bordet lagda mern. N;o 107, i anledn. af återremiss å Consl.-  Utsk:s meni. N:o 63.
Hr von Hartmansdorff, A tig.: Då detta mål förra
gången föredrogs, yrkade jag att R. o. Ad. mätte af skäl,
som jag då anförde, antaga det sednare alternativet. Då
anmärkte jag likväl, att en del af de 2:ne sista raderna borde
utgå. Denna anmärkn. föranleddes af ett misstag. Jag
återkallar den derföre och önskar, alt den mätte ur prot.
D c ii 17 Maj.
i83
försvinna, samt tillstyrker således, att det andra alternativet
måtte oförändradt varda af R. o. Ad. antaget.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. det
sednare af de i Utskis mein. framställda alternativa förslag
till beslut.
Till pröfning företogs Const.Utsk:s den 12 oell i5 dennes
på bordet lagda mern. N:o 108, i anledn. af RiksSltns
yttranden rörtde Const.Utsk:s mern. N:o 88.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då man uti de vigtiga frågor,
som röra förändring af grundlagarna, isynnerhet bär att
vänta klarhet och tydlighet i framställningssättet, så är det
otvifvelaktig! blott inskränkthet i min omdömesförmåga, som
gör, att jag några gånger saknat den klarhet och det sammanhang
emellan premisser och slutsatser, som man företrädesvis
önskar sig uti ett utlåt, från Const.Utskottet. Denna
saknad, hvilken, såsom jag nämnt, otvifvelakligt endast är en
följd af inskränkthet i min omdömesförmåga, erfar jag äfven
i afseende på detta betänkande. R. o. Ad. förklarade, såsom
dess gemensamma tanke, dels att 2:ne mindre betydliga
ord borde borttagas och dels att ett tillägg borde äga rum,
till förtydligande af den mening, som Utsk. hade uttryckt
uti sitt grundlagsändringsförslag. Det var jag, som framställde
förslaget hos R. o. Ad., och jag hade den lyckan att
se min mening gillad af Ståndet och icke motsagd af ordföranden
i Const.Utskottet. Nu finner jag likväl att Const.-  Ulsk. yttrat en sådan mening: ”1 anledn. af R. o. Ad:s först
omförrnälda anmärkn., bör Utsk. erinra, det de anmärkta
orden ”inom sig” äro upptagna utur den af R. St. vid innevar.
riksdag antagna redaetion, och att deras intagande
deruti enligt Utsk:s lanke utgör en verklig förbättring af
i5 §:ns första mom. i Riksd.Ordn., såvida man anser dess
mening verkligen vara, alt ingen, som icke tillhör allmogen,
skall kunna till riksdagsman för BondeSt. väljas. Ulsk. hemställer
således, att R. o. Ad. behagade denna anmärkn. frånträda.
R. o. Ad:s yrkande om införande af en ny mening
näst efter ordet ”innehaft” uli i5 §:n 1 mom. af Riksd.-
Ordn., innehåller ett nytt förslag till grundlagsämne. Då
detta förslag icke blifvit väckt i den ordning, som Reg.F:ns
8i § föreskrifver, kan det icke af Utsk. till behandling
upptagas.” Detta tillägg var följande: ”Ingen, som ej sjelf
är valbar, må i sådant val deltaga.” I händelse delta hade
varit elt nytt förslag, så skulle det innefattat en inskränkning,
och icke ett förtydligande af det förslag, som var angifvet.
Allmoge skulle kunna betyda andra personer, än sådana,
som äro valbara. I sådant fall är Utsk:s yttrande
riktigt, alt föreslående tillägg inneburc en utsträckning af
förslaget till grundlagsförändring, emot hvad Utsk. (öreslagit,
och att följaktligen förslaget om en sådan utstiäckning
184
Den 17 Maj.
icke kunde omedelbart i Ståndet företagas; men Utsk. har
sjelft sett saken ur den synpunkten, när det kommit lill dess
raisonnement i anleda, af BorgareSt:s yttrade lanke, der det
är fråga om att åbo å kronohemman skulle få välja riksdagsman.
Utsk. säger nemi.: ”Rätt till riksdagsmannaval omtalas,
såvida detta uttryck skall beteckna rätt att välja lill
riksdagsman, deremot i Riksd.Ordnts förenämnda § och morn.
likasom i 1723 års Riksd.Ordn. såsom tillerkänd allmogen.
Delta namn är så vidt omfattande, att inrymmande i sjelfva
§:n af en antydning om samma namns der ägande betydelse
svårligen kan anses öfverflödigt. En sådan antydning innehålles
inom §:n uti bestämmelsen om det slags rätt till jord,
som medför valbarhet. Då utur denna bestämmelse genom
den af R. St. frid innevar. riksdag antagna redaction skulle
uteslutas hvad der nu nämnes om kronohemman, saknas således
icke fog till det påstående, att äfven en antydning örn
kronohemmansåboers valrätt skulle gå förlorad, om samma
redaction skulle blifva sanctionerad. Utan att hysa någon
fruktan det kronohemmansåboernes i häfd, i den försäkran,
som mern. N:o 88 omförmäler, samt i 22 §:n Riksd.Ordn.
tryggade rätt, skulle råka i någon verklig fara genom den,
enligt Utsk:s lanke, mindre lyckade ändringen af Piiksd.-  Ordn:s i5 § t morn., har Utsk. trott sig böra, i hvad på
Utsk. beror, verka dertill, att det grundlagsrum, hvars egentliga
föremål är utstakandet af BondeSt:s representationsrätt,
må blifva fredadt från sådana anmärkmr, som nu blifvit
deremot gjorda; och Utsk. hemställer alltså, huruvida icke
BorgareSt. ville, med frånträdande af sin anmärkn., förena
sig med Preste- och BondeStm, att till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag antaga Const.Utskts i mern. N:o
88 uttryckta förslag.” Här har Utsk. erkänt att med det
begrepp eller den tvetydighet, som är förenad med ordet
”allmoge”, vore det nödvändigt att antaga det förtydligande,
som R. o. Ad. ansett behöfligt; ty i annan händelse skulle,
efter Utsk:s eget raisonnement, under namn af allmoge sådana
personer i valen få deltaga, som ägde frälse- eller säterihemman,
men hade tjenst i Riket eller tillhörde annat
Stånd; äfvenså kunde, under namn af allmoge, i valen deltaga
backstugusittare, åboer på andras jord, torpare, lösdrifvare,
m. e. o. hvar och en, som kunde komma under namn
af bonde, eller som icke tillhörde herreclassen. Så snart
man icke antager det begrepp, som R. o. Ad:s gemensamma
tanke uttrycker, vet jag icke huru man från valet ens skulle
kunna utesluta bondgummorna. Af skäl, som jag nu haft
äran uppgifva, anhåller jag om återremiss af Utsk:s ifrågavar.
betänk., och att den mening, som R. o. Ad. förklarat
utgöra dess gemensamma tanke, måtte få rum i den
propos., öfver hvilken förstärkta Const.Utsk. kommer att
votera.
Gr.
Den 17 Maj.
185
Gr. Sjtens, Carl Gustaf: Redan då betänk. N:o 88
förevar, yttrade jag den farhåga, att det utaf Hr Rosenblad
framställda förslag möjligtvis kunde komma att anses såsom
ett nytt förslag. Jag för min del skulle icke särdeles hafva
velat bestrida upptagande af det förslag, som R. o. Ad. såsom
dess gemensamma tanke antog bland dem, om hvilka i
förstärkt Gonst.Ulsk. skall voteras; men jag förutsåg, att det
skulle inom Const.Utsk. möta mycken betänklighet, just på
den grund att saken är ganska tvistig. Const.Utskts förslag
angar bestämmandet om valbai het lill BondeStis ledamöter,
nemi. frågan om förtydligande i afseende på kronohemmansfiboers
rättighet att vara valbara. Ordet ”allmoge,” hvarmed
Const.Utsk. i sitt förslag betecknat valrältigheten, är
ganska mångtydigt, men igenfinnes i nuvar. Riksd.Ordn. Om
nu Hr Rosenblads förslag, som af R. o. Ad. till gemensam
tanke antogs, skulle blifva till nästa riksdag hvilande, skulle
med detsamma ett förtydligande eller en ändring vara
bordlagd i afseende på villkoren för valrätt lill representanter
af BondeSlåndet. Då nu det mäste erkännas vara en
bestämd skilnad emellan valrätt och valbarhet, är det icke
utan skäl man kan påstå att detta är ett nvtt förslag.
Sjelfva frågan är för öfrigt ett af de stora bevisen på huru
oändligen svårt det är att lappa på den gamla inrättningen,
huru svårt det är att inom vår bristfälliga organism försöka
göra smärre rättelser och derigenom åstadkomma något dugligt.
Det har ofta blifvit klandradt, att Const.Utsk. i sitt
förslag tili mern. N:o 38 försökt fråntaga en stor del af Sveriges
allmoge sin rätt att välja riksdagsmän. Just samma
klander kan nu drabba R. o. Adts gemensamma tanke, derigenom
att R. o. Ad. har inskränkt valrätten till besuttenhet.
För min del är jag öfvertygad, att så länge som man
håller sig vid dessa smärre förändringar, skall man stöta på
oändligt stora svårigheter, och öfverallt finna att man med
yttersta försigtighet måste tillvägagå. Hr Rosenblad har såsom
inconseqvens i Utskts betänk, framställt Utsk:s yttrande
i afseende på BorgareStts betänklighet, hvarvid talaren fästat
sig vid Utsk:s medgifvande, att i sjelfva tj:n en antydning
är inrymd om betydelsen af ordet allmoge. Mitt svar
ligger här uti den erinran, att Utsk. nyttjar ordet ”antyda.”
Utsk. har aldrig sagt, att den sammanstämning, sorn i det
gamla grundlagsbudet finnes, innefattar en obestridligen bestämdt
uttryckt lanke; men Utsk. har sagt, att der finnes
nu en större antydning, att kronohemmansåbo vore inrymd
ibland de valberältigade, än det blefve, då ordet ”kronohemmansåbo”
borttoges genom den Kongl, sanctiocen, som
kan komma att följa i anledn. af RiksSttns beslut. Det är
således i min tanke icke någon inconsec:vens i den framställningen.
Hvad för öfrigt i allmänhet a-går frågan om det
tillägg, som innefattas uti den af R. o. Ad. nllrvchta gemenH.
' 24
Den 17 Maj.
samma tanken, tror jag ett förslag derom lämpligast fram^
ställes särskildt i den ordning öi §;n Riksd.Ordn. bjuder.
Hr Rosenblad: Jag liar redan frän början yttrat, att
det är endast efter måttet af min förmåga att kunna bedömma
huru en slutsats härflyter från en premiss, sorn jag
framställt min slutsats. Efter mitt sätt att se, (jag kan visserligen
hafva orätt,) skulle jag tro, att Gunst.Ulsk:s yttrande
om uttrycket ”allmoge” ar sådant, alt Utsk. finner detta
begrepp vara så vidtomfattande, att nödigt vore att gifva
en närmare bestämmelse åt dess betydelse på det ställe der
det intagits i grundlagen; och jag hemställer då, örn icke
genom antagande af det tillägg, som R. o. Ad. föreslagit,
den nödiga tydligheten blir vunnen; ty då är det sagdt
hvilka personer, som kunna väljas, nemi. de som utan att
tillhöra ett annat Stånd, och utan att hafva ordinarie tjenstebefattning,
äga hemman eller med åborätt innehafva kronohemman.
Då är den classen definitivt gifven, som kan deltaga
i valet. Jag skulle tio, att det varit Utsk:s skyldighet
att framställa förslaget i sin helhet till förtydligande af ordet
”allmoge.” Hvad rättigheten att här framställa förslaget
angår, så har visserligen Gr. Spens velat bestrida densamma;
men jag skulle dock tro, att det icke måste varit
så alldeles orätt, att såsom gemensam tanke uttrycka förslaget,
enär hvarken Const.Utsk:s ordförande under den långa
debatten i ämnet bestridt sådant, icke heller Hr Frih. o.
Landtm., såsom Ståndets talman, funnit mot grundlagen stridande
att framställa propos. derom. Jag förnyar således min
anhållan 0111 återremiss, på det att Utsk., vid förnyadt företagande
af delta ärende, måtte i en contra-propos. gifva ruin
åt R. o. Ad:s yttrade gemensamma tanke i dess helhet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde nu först, om R. o.
Ad. behagade antaga Utsk:s inbjudning att frångå anmärkntn
rörtde uteslutande af orden ”inom sig.”
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att
ja öfverrösta! nej, begärde
Hr Rosenblad votering.
Efter en stunds förlopp medan voter:s-propo*:n uppsattes,
begärde åter
Hr Rosenblad ordet och yttrade:
Jag lärer oriktigt hafva uppfattat Hr Frih. o. Landtm:*
proposition. Jag trodde att den vidrörde Utskrs utlåt, i dess
helhet, det vill säga, att den icke rörde allenast borttagande
af orden ”inom sig.” Del är ganska oskyldigt om de stå
qvar eller icke; men deremot anser jag proposm böra angå
återremiss af betänk., för att få Utsk:s uppmärksamhet fästad
på nödvändigheten att göra afseende på R. o. Ad:s yttrade
gemensamma tanke i de öfriga delarna.
Den 17 Maj.
Hr Frill, o. Landtm, yltrade, att då Utsk. framställt
en inbjudning till R. o. Ad. ang:de frångående af Ståndets
anmärkn. oin uteslutande af orden ”inom sig,” hade Hr
Landtm, ansell nödvändigt, att den frågan ensam först afgjordes,
hvarför Hr Landtnäs nyss framställda propos. endast
innefattat nämnda fråga. Sedan den blifvit afgjord, förekomme
derefter den öfriga delen af mein. samt votertsproposma;
Hr Landtm, hade icke rätt fattat Hr Rosenblads
mening, om den varit att afstå från den begärda voteringen.
Hr Rosenblad: För det fall, alt min yttrade mening
lian göra sig gällande, har jag ingenting emot att afstå från
votering om de oskyldiga orden ”inom sig.”
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då Hr Rosenblad
afstått från sin begäran om votering, R. o. Ad. behagade
finna, alt Ståndet bifallit den af Const.Utsk. gjorda inbjudningen
i afseende på orden ”inom sig.”
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det Hr Rosenblad ansett,
att R. o. Ad. borde yrka, det Const.Utsk. i volertspropostn
borde upptaga R. o. Ad:s mening genom införande
deruti af orden: ”Ej må någon i sådant val deltaga, sora
icke sjelf är valbar;” hemställande Hr Landtm., om R. o. Ad.
ansåge denna anmärkn. föranleda till återremiss af Utsk:s
föreslagna voter:s-propos:r.
Ropades ja och nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
nej öfverrösta! ja, begärde
Hr Rosenblad votering.
Upplästes lill justering och godkändes följande volertsproposition
:
Den som godkänner de i Const.Utsk:s mern. N:o 108
föreslagna voter:s-propos:r, voterar
. . ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Tinner nej, anser R. o. Ad. de vid ofvannämnda voterispropostr
gjorda anmärkningar föranleda deras återremitterande.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 23.
Nej — 22.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s den 12 och i5 dennes på
bordet lagda mern. N:o 109, i anledn. af återremiss af Const.-  Utsk:s meni. N:o 89.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller, att
i88 f Ds n 17 Maj.
Hr RiddSecretm behagade upplysa, om BorgareSt. antagit
inbjudningen, i hvilket fall frågan förfaller.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, alt BorgareSt. icke
antagit inbjudningen, men godkant voter:s-propos:n.
Uppå derefter framställd propos. blef votens-proposm
äfven af R. o. Ad. godkänd.
Då nu ånyo föredrogos Const.Utsk:s den 12 och i5 dennes
på bordet lagda memorialer:
N:o 110, i anleda, af RiksStrns yttrande, rörtde Const.-  Utskrs mern. N:o 97; och
N:o iii, i anledn. af RiksShns vttranden, ronde Const.-  Utskrs mern. Nro 98, blefvo de af Ulsk. i memrn Nris 1 10
och lii föreslagna voter!s-propos:r af R. o. Ad. godkända.
Lades på bordet nedannämnda från Ulsk:n inkomna mein,
och uliåtrn, nemi. från
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskotten:
N:o ig5, med förslag till votering i förstärkt StatsUtsk.,
j anledn. af RiksStrns skiljaktiga beslut öfver utlåt. Nro i35;
Nro 196, i anledn. af erhållen återremiss utaf utlåt. N:o
17g, afgifvet i anledn. af K.M:s nåd. propos. angrde åtgärder
till behöfvandes undsättning i missvextår;
Nro 197, i anledn. af återremiss utaf betänk. N:o i58,
ang:de förändringar uti K. M:s nåd. instruction för beklädnadsdirectionerna
vid indelta infanteriregementena, m. m.;
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utskotten:
Nro 17, i anledn. af erhållen återremiss af Utsk:ns betänk.
N:o 11, angrde åtskilliga motioner om ändringar i K.
förordn. till förekommande af oloflig införsel eller utförsel
af varor af den 12 Dec. i835;
Nro 18, i anledn. af återremiss å betänk. Nro g, ang:de
Hr A. Brunnii motion om ändring i nu gällande seglationsordning.
Upplästes ankomna prot.utdr. från de öfriga RiksStm,
nemi. från PresteSt. af den 12, från BorgareSt. af den i5
och från BondeSt. af den 12 dennes.
Lades till handlingarna.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Deli ig Maj f. m.
Onsdagen den 19 Maj i84i.
Plenum kl. g f. in.
Justerades 5 prot.utdr. för den 17 dennes.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af en ledamot i
BancoUtsk. oell en ledamot i Ridd.Utsk., och befunnos dertill
hafva blifvit utsedde, i
BancoU tsk oltet:
N:o igo5. Hr von Rosen, Georg Ludvig,
efter N:o 2082 A. Hr Mannerskantz, Carl Axel;
Riddar husUtskottet:
N:o 263. Frih. Marcks von Wurtenberg, fullm. Hr von
Wahrendorff, Henrik Gustaf,
efter N:o a 11. Frih. Cederström, Thure Fredr. Theodor.
Till pröfning företogs Bevilln.Utskts den i5 och 17 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 48, i anledn. deraf att Utskts mein.
N:o4t om sammanjetnkning af RiksStms olika beslut, ang:de
tulIbevilIningen, blifvit i vissa delar ogilladt eller återreinitteradt.
R. o. Ad. fann detta mål böra punktvis föredragas.
3 och 6 punkterna af de speciella anmärkningarna.
Utskts utlåt, godkändes.
Anmälandena angtde genom antagna inbjudningar
förfallna v oter :s-propos:r och om verkställd
votering öfver åtskilliga voter:s-propos:r.
Ansågos icke erfordra någon åtgärd och lades lill handlingarna.
Utsk;s yttranden och förslag från och med
sid. 3, angtde votering om utförselstullen, till
och med sid. 38, angtde 18 §tn i underrättelserna.
Utsk:s utlåttn äfvensom de föreslagna voter;s-propos:na
blefvo, uppå särskildt framställda proposir, af R. o. Ad. godkända.
Utskts yttrande i fråga om 24§tn af underrättelserna.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Det Högh Ståndet
bar icke fattat något beslut i den punkt, som nu blifvit
föredragen. Vårt beslut är visserligen likgiltigt för utgången,
emedan de tre öfriga Stånden godkänt Utskts förslag
i Ntö 23; men då något beslut skall af R. o. Ad. fattas,
vare sig till afslag eller godkännande, så inser jag
>9°
Den 19 Maj f. m.
icke något skäl, hvarför R. o. Afl. icke skulle godkänna
förslaget i denna puukt, likasom de öfriga Stånden redan
gjort.
R. o. Ad. beslöt att gilla den föreslagna 24 §:n af underrättelserna.
Utskts ut låt: 11 och förslag från och med sidan
38 a n g : d e 27 och 3i §§:nn af underrättelserna
till och med sidan 42> a ngt de den eventuella tullen
för lärft.
Utskts utlål:n, äfvensom de föreslagna voterts-propostna
hlefvo, uppå sii 1 skildt framställda propos:r, af R. o. Ad.
godkända.
U t s k : s utlåt, r ö r t d e behandlingen af R. o. A d t s
förslag, att, i händelse förbud mot införsel af
kläde kommer att fortfara, utförsel af fin sorterad
elector al-ull måtte berättiga till införsel
af k lade till lik a vigt mot 21'idis tull perskålp
u ri d.
Hr von Hartmansdorff: Enligt Utskts uppgift är
R. o. Ad. allena om sitt beslut. Följden deraf är, att då
frågan befinnes vara af ekonomisk natur, på sätt Utsk. äfven
uppgifver, så har R. o. Ad:s mening kommit att förfalla
och med detsamma äfven bela denna fråga. Det är således
ett misstag af Utsk. alt säga, att derest icke två Stånd skulle
instämma med R. o. Ad., så kommer frågan att förfalla.
Utsk. kunde hafva sagt så, i händelse R. o. Ad. hade gjort
en inbjudning lill de öfriga Stånden att sig med R. o. Ad.
förena. Men någon sådan har icke ägt rum; följaktligen
hafva de öfriga Stånden ingen atiledn. att frångå deras förra
beslut. Enär Utsk. afstyrkt det, som R. o. Ad. fattat,
kan Utsk. icke heller för egen räkning göra någon inbjudning
till de öfriga Stånden, att antaga R. o. Adts bes ut.
Jag anser oss således böra förklara denna punkt hafva förfallit.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: Vid den
votering, som inom Utsk. föreföll, rörtde denna punkt, var
jag i minoriteten, och instämmer således i hvad Hr von Hartmansdorff
har yttrat. Jag anser mig likväl skyldig majoriteten
inom Utsk. att uppgifva hvarföre den fattade sitt beslut
så. som bär omnämnes. Någon inbjudning ifrån R. o.
Ad. till de öfriga Stånden har icke skett, och Utsk., som
icke ansåg sig kunna tillstyrka de öfriga Stånden att sig
med R. o. Ad. förena, trodde sig likväl pligtigt att lemna
de öfriga Stånden del af R. o. Adts beslut, på det att de
måtte kunna deröfver utlåta sig. Utsk. yttrade derföre i
betänk. N:o4i,att R. o. Ad. fattat ett sådant beslut, hvarom
Utsk., som likväl icke kunde detsamma tillstyrka, ville underlätta
de öfriga Stånden, under förbehåll att, sedan de der
-
Den ii) Maj f. in.
öfver yttrat sig, få afgifva sitt slutliga yttrande i ämnet.
Utskts majoritet ansåg sig af denna sbta strof linndén att
icke helt enkelt förklara R. o. Adis beslut vara förfallet,
utan att ännu en gång lemna de öfriga Stunden tillfälle
alt deröfver yttra sig, särdeles med afseende derpå, alt i de
prot.utdr., sorn ifrån de öfriga Stånden ankommit, denna
punkt var helt och hållet förbigången. Det var af denna
anledn., som Utsk. här upptog denna punkt, hvilken jag likväl
ansåg öfverflödig, så mycket hellre, sorn ingen anleda,
är att något af de öfriga RiksStm skulle biträda hvad It. o.
Ad. för sin del beslutat.
Hr von Hartmansdorff: Jag ser visserligen af be
tänk.
, alt Utsk, förbehållit sig alt, då fråga blif v er om de
eventuella tullinkomsterna, äfven yttra sig om denna punkt,
och har sålunda visserligen intet emot att Utsk. yttrar sig
deröfver; men det är emot punktens innehåll, som jag yttrar
mig. Man kan icke antaga, att, då ingen inbjudning linnes
hvarken af Utsk. eller af R. o. Ad„ de öfriga Stånden
likväl skulle utan anledn. frångå deras beslut. När tre Stånd
stannat emot ett, i mål af denna beskaffenhet, så synes mig
klart, att det 4:des mening förfallit.
Uppå derefter framställd propos förklarade R. o. Ad ,
det Ståndet ansåg R. o. Ad:s ifrågavar. beslut vara förfallet.
Utsk:s utlåt, i fråga om öfver låtande tili K.
M. af rättigheten att nedsätta t u 11 b e I o p p e t.
Utlåt, godkändes.
U t s k : s yttrande, alt R i k s S t: n i de delar, hvilka
icke i u 11 å t. b I i f v i t o m fö r m ä I d a , a n t i 11 g e n godkänt
eller låtit bero vid hvad Utsk. yttrat och
hemställ t.
Detta yttrande lades till handlingarna.
Ånyo föredrogs StatsUlsk.vs den 12 och i5 dennes på
bordet lagda utlåt. N;o 514» > anledn. af Bruksidkare!! A.
W. Gyzanders enkas och sti-rbhusdeliigares ansökning 0111
befrielse från ådömd betalningsskyldighet, i följd af ingången
borgen för aflidne Kronofogden B. Carlssons uppbörd.
Hr af Dalström, Gust. Jacob: Då jag nu uppträ
der
för att yttra mig uti förevar, ämne, så är del för alt
lala för en fattig familj, sorn, i händelse Utsk:s förslag af
R. St. bifölles, säkerligen skulle bringas i yttersta armod.
Jag hoppas således att i detta afseende kunna för några ögoobliek
fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på förevar, ämne.
Jag troi' att StatsUtsk. har lifligt förfarit efter de upplysningar
och handlingar, som blifvit Utsk. meddelade; men
jag anser äfven att andra förhållanden inträdt, hvilka tala
för eli annat beslut, än det som StatsUtsk. tillstyrkt. Jag
I<J2
D e d «g Maj f. m.
tager mig derföre friheten att i kortliet anföra de skal,
hvarpå jag grundar min förhoppning, alt R. o. Ad. icke
måtte bifalla hvad StatsUtsk. föreslagit. I det första afseendet
anför StatsUtsk. såsom skal, att vid arlskiftet efter
Gyzander uraktlåtits att af då belintliga tillgångar afsätta
ett belopp, motsvarande den balanee, för hvilken Gyzander
häftade såsom borgensman för Kronofogden Carlsson. Jag
får dervid anföra, att efler Gyzander upprättades icke något
arfskifte, emedan hans efterlemnade hustru salt i orubbadt
bo och således ensam disponerade de medel, som efter honom
voro att tillgå. Hvad åter beträffar alt qvarstad för
ifrågavar. belopp ej blifvit lagd å de i Gyzanders sterbhus
befintliga tillgångar, så förhåller det sig så, att ingen uti
sterbhuset hade begrepp om denna qvarstad. Hvad åter
slutligen beträffar att Ulsk. finner det möta mycken betänklighet
alt medgifva eftergift af ansvarsskyldighet i följd af
borgensförbindelser, hvilka äro ingångna för Kronans uppbörd,
så kan jag visserligen icke ogilla denna åsigt; men örn
den får gälla såsom ett ständigt prsejudicat i sådana frågor,
så får jag likväl påminna lt. o. Ad., att sådana eftergifter
tillförene vid åtskilliga tillfällen ägt rum, och då bär förekomma
ganska ömmande omständigheter, torde R. o. Ad.
ufven vid denna frågas behandling förfara på sammi sätt,
som vid nyssnämnda tillfällen. Då likväl detta mål komiuit
sent pä föredragn.listan, så förmodar jag att de andra Stånden
redan i detta ämne fattat deras beslut, oell anhåller
vördsamt, i händelse underrättelse derom ankommit, att desamma
måtte Ståndet meddelas, hvarefter jag anhåller att
återfå ordet.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att BorgareSt. återremitterat
utlåt. N:o 514 > men att ang:de de öfriga RiksSttns
beslut ännu icke någon underrättelse var ankommen.
rlr af Dalström: Som jag känner, att vid målets
föredragning inom BorgareSt. verkligen aulhentika skäl uppgåfvos
för betänkts åtet remitterande, hvilka jag föi modar
skola komma tilt \ei ka på StatsUtsk., så anhåller jag på
grund deraf, äfvensom med stöd af hvad jag nu anfört, att
It. o. Ad. ville bevilja återremiss af ifrågavar. betänkande.
Hr Eden hjelin, Gillis: Ehuru denna enka icke är
boende inom Bohuslän, och jag icke heller känner henne
speciell, så bor hon likväl icke långt ifrån gränsen, och jag
är således ganska väl i tillfälle att känna denna faruiljs oinständigheler.
Enkan Gyzanders man var en idog bruksidkare,
men till följe af sin godhjertenhet trädde lian i borgensförbindelser
för andra, så att när hans sterbhus utreddes,
visade sig der ett mindre lyckligt förhållande. Jag tror
mig likväl kunna veta, att enkan nu liar sin måttliga bergning,
men att om en sådan summa ur detta hus skulle utgå»
-
t.
Den 19 Maj f. m. jg3
gå, så komma lion och hennes 4 oförsörjda barn alldeles
på har backe. Jag anhåller derföre om återremiss af detta
betänk., och får upplysningsvis meddela, att så väl PresteSt.
som BorgareSt. detsamma återremitterat.
Frih. Cederström, Anders: Sedan Hr af Dalström
tillkännagifvit, att så authenlika upplysningar inom BorgareSt.
vid återremissen blifvit Utsk. meddelade, att de skulle
kunna föranleda Utsk. att ändra sitt beslut, så vill jag icke
emotsälta mig återremiss, ehuru jag tor min enskilda del
lika med Utsk.'s fleste öfrige ledamöter trodde, att, ehuru
livar och en bör ömma för medmenniskor, likväl icke några
egentliga skal här förefunnos, utom den medellöshet, som
hos enkan Gyzander blifvit uppgifven, hvilken ej ansågs ensam
böra föranleda eftergift af hennes aflidne mans förbindelser.
Det lanns föröfrigt en medlöftesman, som hette Wedelin,
efter hvilken icke lärer hafva saknats tillgång alt betala
den andel i borgensförbindelsen, hvilken han hade varit
skyldig att utgifva, om linn lefde. Hos honom har Kronans
embetsmän försummat bevakning. Kronan måste således förlora
denna hälft af sin fordran, och då är det väl icke billigt
att hon äfven skall förlora enkan Gyzanders hälft, i
händelse den skulle efterskänkas. Det var visserligen äfven
ett annat förslag inom Utsk , nemi. att Kronan skulle afstå
ifrån räntorna, men delta skulle komma båda borgensmännen
tillgodo, hvarföre Utsk. ansåg detsamma icke böra bifallas.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag har icke inom Utsk.
öfvervåld! handläggningen af detta ämne, men hade jag det
gjort, så skulle jag visserligen delat Utskts lanke. Nu hör
jag likväl att authentika uppgifter blifvit meddelade, hvilka
skulle kunna föranleda till ett annat resultat, och anser mig
således böra förena mig derom, att betänk, måtte återremitteras,
på det roan finge laga i öfvervägande de nya skälen,
i händelse de finnas.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anser Utsk:s betänk,
vara väl grundadt och böra bifallas. Det är ett farligt
praejudicat att införa R. St. på den banan att eftergifva
borgens fullgörande för uppbördsman, derföre att desse råkat
i obestånd. Oin tillgång hos löftesinännen finnes, så måste
den summa också utkräfvas, för hvilken de gått i borgen,
ty eljest skulle stadgandet, att borgen af Kronans
uppbördsman bör ställas, blifva utan all kraft och verkan.
Hr v o.n Q v a n t en , Carl Gust : Sedan flere talare
yttrat sig till förmån för enkan Gyzander, så behöfver jag
endast lorena mig, med dem, som begärt återremiss. Jag
medgifver visserligen Frih. Cederströms påstående, att Kronan
icke bör gå miste om sådana medel, som dessa, men
anser likväl ett undantag kunna medgifvas i anledn. af en
25
H. 25
iö4
Den 19 M a j f. m.
kan Gyzanders meddellösa ställning. På sådan grund anhåller
jag, att R. o. Ad. ville förklara såsom sin gemensamma
mening, alt ifrågavar. ersättning må efterskänkas.
Hr P rintzensköld, Carl: Då jag på tjenstens väg
nar
förklarat mig öfver Gyzanders lios K. M. i lind. ingifna
och till R. St. öfverlemnade ansökan och således är att anse
såsom part i målet, så vill jag alldeles icke här ingå i
något bedömmande af frågan, synnerligen som min förklaring
är nästan ordagrannt upptagen uti Utskts betänk.; men
då jag här hört en ledamot yttra, att inom BorgareSt. så
authentika upplysningar skulle vara meddelade, att de ovillkorligen
borde verka till afslag pä Utsk:s betänk., sä måste
jag säga att det förundrar mig, att icke dessa authentika upplysningar
blifvit bifogade de handlingar, som till K. M. inkommit,
och att icke den embetsman, som bör försvara K.
M:s oell Kronans rätt, har fått tillfälle att bedomina dessa
upplysningar och yttra sig deröfver. Jag anser det vara
ganska oriktigt alt. på sådant sätt undanhålla upplysningar,
om de finnas. Jag skulle således för min del vilja
hemställa, att, i händelse sådana upplysningar blifvit meddelade,
StalsUtsk. måtte tillstyrka R St. att hos K. M. i
rind. anhålla, att målet, jemte de åberopade upplysningarna,
må blifva ånyo remitteradt till Kammarrättens advocatliscal,
på det att han må komma i tillfälle alt granska upplysningarna
och i anledn. deraf ett nytt utlåt, afgifva.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Ehuru påkostande
det må vara att tala emot mina varda bänkkamrater i denna
fråga, så nödgas jag likväl nu göra det, ty StatsUtsk.
har, i min tanke, behandlat frågan ganska riktigt. Emot
XJtskis framställning har man anmärkt, alt det förefunnes
bevekande skäl för löftesinännen att slippa deras betalningsskyldighet,
derföre att de försummat fatalierna. Om hvarje
part finge åberopa denna omständighet till sin fördel, så
skulle en stor mängd af de rättegångar, som nu i dylika
mål blifva anhängiga, icke upphöra förr än de genomgått
alla instanserna. Då sådana förluster inträffa, så är det deras
fel, som sig ej bättre föresett, och jag finner icke alt R.
St. böra bevilja någon eftergift af detta skäl. Den andra
anmärkn:n, som blifvit gjord emot betänk., var den, att R.
St. i dylika fall förut beviljat eftergifter, och att man derföre
äfven nu borde så göra. Jag ville tvertom påstå, att
efter som R. St. förut varit så frikostiga, borde de hädanefter
destomera afhålla sig derifrån; ty genom detta efterskänkande
varder Kronans säkerhet försummad Jag har
haft tillfälle att se huru det tillgår med Conti ader, afslutade
för Kronans räkning, samt vunnit den öfvertygelsen, att förfatlningarne
derom snarare borde strängare iakttagas än nu
sker. För det tredje har man påstått sig äga upplysningar,
dem Kammarrätten ej haft under sin granskning. Deremot
Den 19 Maj f. m.
måste jag anmärka, att 11. St. icke kunna och fördenskull
ej heller böra behandla frågan på samma sätt, som en domstol,
och följaktligen ej inlåta sig i domstols pröfning. Om
R. St. vägra denna eftergift, så blir det tillfälle för vederbörande
att ingifva sina upplysningar till K. M., som hörer
vedei börande, hvarigenom saken bilf ver i behörig ordning
utredd. Jag tillstyrker bifall å Utsk:s betänkande.
Hr af Dalström: Jag vill blott taga mig friheten
nämna några ord i afseende på Hr Printzenskölds anförande,
nemi. alt i händelse det skulle inkomma ifrån BorgareSt.
sådana authentika upplysningar, som skulle kunna föranleda
SlatsUtsk. att tillstyrka eftergift af den summa, hvarför
Gyzanders sterbhus nu häftar, så borde R. St. hos K.
M. i und. anhålla om förnyad undersökning på grund af
dessa vunna upplysningar. Jag skulle likväl tro, att det
icke är deri juridiska sidan, som här bör upptagas, emedan
det icke varit fråga om, hvad jag icke heller tror att sterbhusdelägarne
salt i fråga, nemi. att de icke skulle vara skyldige
att betala dessa medel, utan är det blott i afseende pä
de ömmande omständigheterna, som bemälde sterbhusdelägare
hafva tagit sin tillilykt till R. St., och är det äfven af
denna orsak, som jag tagit mig friheten att yrka återreroiss.
Hr von Hartmansdorff har åter yttrat, att ehuru flerfalldiga
exempel bevisa, all afskrifningar i dylika mål flera gånger
förut ägt rum, så torde man icke ytterligare träda på samma
bana, ulan någon gång göra slut derpå. Jag gillar fullkomligt
denna åsigt, men jag tycker likväl alt det är något
lrårdt för en fattig familj att vara det första exemplet. Jag
anhåller att R. o. Ad. ville bifalla återremiss af detta betänkande.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Till hvad Hr
von Hartmansdorff anfört har jag för min del intet att tillägga
, utom att jag lill alla delar instämmer i de åsigter,
bemälde talare i detta fall yttrat. Hvad angår de ifrågavar.
prrejudicaterna, som man här åberopat, så är det visserligen
möjligt, men jag påminner mig likväl icke, att R. St. hafva
beviljat eftergift i fråga om att fullgöra en borgensförbindelse,
när tillgångar funnits hos den, som iklädt sig densamma,
och jag tror således, att de piaejudicater man velat åberopa
i sjelfva verket tillhört en annan cathegori. Att eftergifva
sådana fordringar tror jag skulle vara alt göra oss förtjenla
af förebråelsen för en alltför stor oförsigtighet, jag
vågar säga, måhända obetänksamhet i afseende på sådana
ärendens behandling. Jag tillstyrker således bifall till Utsk:s
betänkande.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius! Äfven
jag anser mig förbunden att instämma uti Hr von Hartmans,
dorlfs yttrande, då de talare, som här yrkat återremiss, huf
-
igö
Ben 19 Maj f. m.
vudsakligen grundat sig på de upplysningar, hvilka i BorgareSt.
skola blifvit meddelade. Desse talare hafva dock
varit skiljaktige rör:de din frågan, huruvida upplysningarne
skulle vara af en juridisk bevisning eller endast afse de ömmande
omständigheter, sorn här kunna äga rum. Att nu
här återremittera ett på rättsgrunder bygdt förslag, utan
något annat skäl, än att det säges, att inom Preste- och
BorgareStm upplysningar blifvit meddelade, hvilka föranJedt
betänkts återremitterande, det synes mig vara en alltför
löslig grund för ett RiksSt. vid behandlingen af denna fråga.
Jag finner mig således urståndsatt att på de skäl, som blifvit
framställda för återremiss, kunna förena mig om ett sådant
beslut, och tillstyrker bifall till Utsk:s betänkande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, örn R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUlsk:s uilåt. iN:o 5 14*
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna
att ja öfverröstat nej, begärde
Hr af Dalström votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposition:
Den
som bifaller StatsUtskts utlåt. N:o 5i4, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R o. Ad. de vid ofvannämnda utlåt. N:o
514 gjorda anmärkntr föranleda dess återremitterande.
Efter voteringens slut, befunnos rösterue hafva utfallit,
som följer:
Ja — 31.
.Nej — i 2.
Till pröfning företogs StatsUtskrs den 12 och i5 dennes
på bordet lagda utlåt. iN:o 523, i anledn. af återremiss och
meddelta beslut å meni. N:o 483, ang:de handels- och sjöfartsfonden.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
detta mål böra punktvis pröfvas och utlåt. N:o483 böra
tjena till grund för föredragningen.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Dä det förhåller
sig på sätt Hr Frih. o. Landtm, nyss anmärkt, att det är
betänk. N:o 48 5, sorn gifvit anledn. till betänk. N:o 523;
så hemställer jag vördsamt, om icke vid detta tillfälle, såsom
vid alla dylika, liufvudbetänk. eller N:o 483 borde tagas
i öfvervägande, jemte utlåt. N:o 523, som angår beloppet
af de afgifter, hvilka böra till handels- och sjöfartsfonden
ingå.
Den 19 M a j f. m.
>97
Uppå derefter framställd propos. fann R. o. Ad. föredragningen
böra ske på sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, all han nu ville låta
uppläsa ur utlåt. N:o 48 5 hvad Utsk. yttrat i första frågan,
eller huru med förvaltningsbestyret af den ifrågavar. fonden
bör tillgå.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer vördsamt,
om icke betänk. N:o 485 bör läggas till grund för hufvudpropos.
, då det angår beloppet af den afgift, som af sjöfarten
skall utgå. Jag vill erinra mig, att R. o. Ad. för öfrigt
lagt detta betänk, till handlingarna. Jag hemställer vördsamt,
om icke detta nu ina blifva föredragningsämne.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det han nämnt sig anse
första frågan vara om det förvaltningsbestyr, som nu tillhör
Convojcommissariatet, och som enligt Utskts förslag
borde tillhöra Commerce-colltm. R. o. Ad. hade visserligen
lågt denna del af i:a punkten till handlingarna, men då
utlåt. N:o 5^3 i detta afseende framställt förslag till voter:spropos.
, hade Hr Landtm, trott att denna punkt vore den
som nu först borde för Ståndet föredragas.
Hr von Hartmansdorff: Som denna punkt icke
verkar på sjelfva hufvudsaken, så har jag intet emot, om
Hr Frih. o. Landtm, vill företaga den först.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag har egent
ligen
begärt ordet för att anhålla derom, att betänk, måtte
blifva punktvis föredraget, i den ordning, som detsamma innehåller.
Då nu Hi- Landtm, och Hr von Hartmansdorff
förekommit mig, så har jag dervid intet vidare alt tillägga.
Upplästes mom. a) i i:a punkten af utlåt. N:o 023.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Derest
BondeSt. antagit den inbjudning, som blifvit aflåten, att instämma
uti PresteSt:s beslut, hvaruti BorgareSt. instämt,
eller R. o. Ad. nu skulle besluta att i denna inbjudning instämma,
så äro 3 Stånd derigenom ense i sina beslut och
då blir votering öfverflödig; men om icke något sådant instämmande
sker, så, enär saken till sin natur är af helt
och hållet ekonomisk beskalfenhet, kan den också förfalla,
emedan K. M. kan åt det ena eller andra verket
uppdraga förvaltningen af convojmedlen, hvilken nu är
anförtrodd åt Convojcommissariatet. Denna fråga är således
helt och hållet ett önskningsmål, så att den förfaller i
händelse icke tre Stånd derutinnan fattat samma beslut utan
två Stånd stanna emot två. BondeSt. har val instämt i hvad
StatsUtsk. här säger vara hufvudsak, och som väl också
torde såsom sådan kunna anses, nemi. att en und. önskan
måtte till K. M. framställas, att förvaltningen al dessa me
-
Den 19 Maj f. m.
del öfverlemnas till Commerce-coll:m; men man vet ännu
icke örn BondeSt. verkligen kommer att antaga inbjudningen.
Här har blifvit sagdt, att det endast ar fråga om en
förändrad ordalydelse; men det kan jag för min del icke
finna; ty då vore det blott fråga om sjelfva hufvudsaken,
och deruti torde tankarne tattare kunna förenas; bär deremot
tillkomma i Preste- och BorgareSt:ns beslut flera särskilda
föreskrifter i afseende på förvaltningen och den andel,
sorn Norrska statsverket dertill lemnar m. m. Detta
står dock icke tillsammans med det öfriga, hvilket vi helt
och hållet förbigå. Då man således icke vet, huruvida
BondeSt., med afsiående af det sednare utlåt., antagit PresleSt:s
beslut, med eller utan tillsatser, så kan man icke, i
min tanke, nu lämpligen fatta något beslut i denna del, utan
jag tror, att vi böra afvakta BondeSt:s beslut.
Frih. Sprengtporten: Då tre Stånd hafva förenat
sig om den meningen, att den nuvar. förvaltningen af Convojcommissariatet
bör upphöra, och att detta administrativa
besvär börj öfverlemnas till Commerce-colhm, hvilket är af
två Stånd bestämdt uttryckt, och då ett annat Stånd sagt,
att om Convojcommissariatet upphör, så bör förvaltningen
af denna fond uppdragas åt Commerce-colb.m, så synes det
mig vara klart, att R. St. beslutat i hufvudfrågan, att i detta
ärende till K. M. ingå med en und. hemställan. Hvad som
nu inom oss skall afgöras, är (då tre Stånds beslut i sjelfva
frågan redan finnes) att välja emellan de olika redactionerna
och villkoren för denna hemställan. Denna redaction måste,
efter-min tanke, bestämmas genom votering i förstärkt Utsk.,
TÖbr hvilket fall voter:s-propos:r blifvit tillstyrkta. Jag anhåller
om Hr Frih. o. Landtmts propos. på bifall till Utskts
hemställan i denna punkt.
Hr von Hohenhausen: Frågan är visst icke här af
en större vigt, men formen bör likväl iakttagas. Det lärer
ej kunna bestridas, att om, i ett sådant mål som detta, hvilket
kan förfalla, två Stånd beslutat ett villkor för sitt antagande
af Convojcominissariatets upphörande och öfverflyttningen
till Commerce-coll:ra af handels- och sjöfartsfondens
förvaltning, och de, så framt detta villkor icke antages,
helhe vilja låta den få vara qvar under den gamla styrelsen,
men R. o. Ad. samt BondeSt. deremot å sin sida ej vilja
hafva det villkor, som blifvit bestämdt af förenämnda tvänne
Stånd, så måste denna fråga förfalla. Jag kan derföre icke
finna annat, än att det nu beror uppå, om BondeSt. förenar
sig med de andra Stunden eller ej, och således synes det
mig, att frågan är till sin natur ett önskningsmål.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner visserligen
med Hr von Hohenhausen, att i händelse två Stånd stanna
emot två, så förfaller denna fråga; men då två Stånd redan
Den 19 Maj 1. E
»99
liro ense derom, att Convojcommissariatet skall upphöra
och förvaltningen af handels- och sjöfartsfonden flyttas till
Commerce-coll:m, och vi ännu icke veta, om något Stånd
förändrar sitt redan fattade beslut; så lärer väl ingen annan
utväg återstå, än att för den händelse, att Stånden vidblifva
deras meningar, antaga den voter:s-propos., som är uppgjord.
Den åsyftar blott en olikhet i redactionen, hvilken
visserligen är af ringa vigt, men för formens skull böra vi
så förfara. Det medtager ock mindre tid att nu godkänna
voterts-propostn och sedan låta henne förfalla, i händelse
något Stånd skulle förändra sin mening, än att nu försöka
uppgöra något nytt förslag.
Hr von Hohenhausen: Om R. o. Ad. fogar den re
servation
efter sitt beslut, att det i alla fall här ankommer
på huru de andra Stånden besluta, så har jag visserligen, såsom
jag förut nämnt, ingenting emot att nu antaga detsamma,
men om detta icke godkännes af de andra Stånden, så
måste det förfalla.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. behagade
finna att Utsk. inbjudit R. o. Ad. lill instämmande i
PresteSt:s beslut i afseende på denna del af frågan, och
hemställde Hr Landtm., om R. o. Ad. behagade antaga denna
inbjudning.
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff: Vi hafva nu endast be
slutat
om formen, men icke talat om inbjudningen. Jag anser
mig således berättigad att säga några ord om den sednare.
Detta Stånd liar förut förklarat, att med handelsoch
sjöfartsfondens förvaltning borde förfaras hädanefter såsom
hittills. R. o. Ad. har en gång tillförene ogillat det
förslag, sorn StatsUtsk. uppgjort, att tillsätta en ny styrelse,
i hvilken Statsministern för utrikes ärendena skulle hafva
plats. Det andra förslaget åter, att Commerce-colhm skulle
öfvertaga förvaltningen af handels- och sjöfartsfonden, har
R. o. Ad. äfven ogillat. Jag hemställer vördsamt, alt Ståndet
måtte vidblifva sitt, såsom jag tror, välgrundade beslut,
och således icke antaga inbjudningen, utan låta det komma
till omröstning i förstärkt Utsk., om sådant behöfves.
Ilr Frill. o. Landtm, förnyade sin nyss gjorda propos.
lill antagande af inbjudningen.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att nej
öfverrösta! ja.
Uppå derefter framställd propos., blef den föreslagna
voter:s-propos:n af R. o. Ad. godkänd.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt om han rätt fattat
det af Hr von Hartmansdorff framställda och #*f R. o. Ad.
aoo
D e n 19 M a j f. m.
gillade förslag ang:de föredragningssättet, så hade det varit
att yttrandet om hufvudsaken först skulle af Ståndet pröfvas
innan Ståndet pröfvade frågan om dispositionsrätten. Då
Utsk. i sitt utlåt. N:o 523 vidblifvit sitt förslag till volerrspropos.
, så vore det N:o 483, som i detta afseende borde för
R. o. Ad. uppläsas.
I följe häraf upplästes nu sista delen af 2:a punkten i
mern. N:o 483.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum lomme
att fortsättas på e. no. kl. | till 8.
Hr von Hartmansdorff: Då betänk. N:o 483 förra
gången för R. o. Ad. föredrogs och återremitterades, hindrades
jag af sjukdom att vara tillstädes, men jag ser af betänk.
N:o 523, att R. o. Ad. återremitterat N:o483, på den grund,
att Ståndet ej ansett handels- och sjöfartsfonden vara en
bevillning. De skäl, som inom detta Stånd blefvo anförda
för denna mening, äro för mig så öfvertygande, att jag derutinnan
med Ståndet instämmer. Jag anser följaktligen, att,
när tre Stånd bestämt afgiften till 10 proc., frågan derigenom
är afgjord, och att denna voterts-propos. således bör
förfalla, hvarom jag vördsamt anhåller om Hr Frih. o.
Landtmts proposition.
Frih. Sprengtporten: Jag anhåller endast alt få
åberopa de skäl, som jag vid det tillfälle, då denna fråga
förut blifvit discuterad inom Ståndet, har anfört för den meningen,
att denna fråga är af bevillningsnatur. Jag kan icke
finna, att, då dessa medels bestämmelse är att användas för
allmänna statsbehof, de kunna äga någon annan beskaffenhet,
än att vara af bevillningsnatur, och jag utber mig, då
den siste värde talaren ansett voter:s-propos:na böra förfalla,
att få fästa bans uppmärksamhet derpå, att del, om någonsin,
är obehagligt att uppbära en afgift, under förklarande
alt den icke är bevillning, då olika meningar i detta afseende
emellan RiksSt.-n uppstå. Jag måste således yrka på bifall
till hvad StatsUlsk. i denna del föreslagit, och att de
voter:s-propos:r, som till RiksSt:n blifvit framställda, måtte
af R. o. Ad. godkännas. Jag kan icke i BorgareShs beslut
finna något så positivt omdöme, som Hr von Hartmansdorff
trott sig deruti upptäcka, att denna afgift icke skulle vara
af bevillningsnatur. Om så vore, anhåller jag att den värde
talaren ville lemna upplysning derom. Dessutom äger det
förhållande rum, att de öfriga förenade Stånden antaga en
helt annan förutsättning, nemi. att dessa medel skola anslås
till Statens allmänna behof och ingå till Riksg cont. Att
man skulle kunna anse denna dispositionsrätt icke vara medgifven,
men i alla fall afgifterne böra qvarstå, kan jag icke
tro. Jag anhåller om propos. på bifall till Utsk:s förslag.
Hr
Den 19 M a j f. m.
201
Hr von Hartmansdorff: Den siste värde talaren
lärer icke hafva gifvit akt på mitt förra yttrande. Jag höll
mig ganska troget inom StatsUtsk:s egen framställning uti
målet, hvaruti Utsk. bestämdt upptagit på den ena sidan
såsom sammanstämmande tre Stånds beslut, hvilka hafva ansett
denna afgift böra utgå med ro proc., och på den andra
sidan ett Stånds mening, som upptager densamma till
6§ procent. Är nu afgiften icke bevillning, dertill fyra
Stånds sammanstämmande mening fordras, så är det ju klart,
alt tre Stånds mening är tillräcklig för alt afgöra denna
såsom andra anslagsfrågor. Hvad åter beträffar frågan om
den del, som skall ingå till Riksg.cont., och den del, som
skall öfverlemnas till K. M:s disposition, i händelse dessa 10
proc. äro åf R. St. bifallna, så hörer detta till den 21 voter:s-propos:n,
och den välde ledamoten af StatsUtsk., som
gjort anmärknln, lärer väl helst se, att för ordningens skull
man behandlar en propos. i sender, hvarföre jag uppskjuter
mitt yttrande om den saken intilldess vi komma till nästa
vo teris-proposition.
Frih. Cederström, Jacob: Det vore mera än be
svärligt
för ärendenas behandling, om alla de afgifter, som
under riksstatens särskilda titlar utgå, skulle få namn af
bevillning och såsom bevillning taxeras. Då blefve det ingen
skattlagd ränta, som icke kunde komma under denna
rubrik, om man skulle kunna få R. St. att för hvarje dylikt
fall fatta ett sådant beslut. Derom lärer dock väl icke vara
fråga, och frågan har icke heller här så tillkommit; ty dessa
afgifter hafva blifvit beräknade till en viss proc. af den
bevillning, som R. St. bestämt att utgå i tull, men icke så
till förståendes, att R. St. derför hafva bestämt denna afgift
såsom bevillning. I allt fall, om man ock skulle antaga att
det vore en bevillning, så enär tre Stånd fastställt afgiften
till 10 proc., lärer det väl komma att dervid få förblifva;
men nu är det icke så, utan det är helt simpelt en vanlig
statsregleringsfråga.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Mig synes det vara alldeles
otvifvelaktigt, att den ifrågavar. afgiften måste hänföras
under namn af Statens e x t ra-ordinarie bevillning, då
den icke tillhör den ordinarie. Om t. ex. Borgare- och.
BondeStm beslutat, att alldeles icke någon convojafgift
skulle äga rum, men deremot R. o. Ad. och PresteSt. att
denna afgift borde fortfara, så hemställer jag, om en sådan
fråga vore af beskaffenhet att kunna förfalla eller om den
icke, såsom hvarje annat beskattnings-eller bevillningsärende,
måste slitas genom votering i förstärkt Statsutskott. Det
är visserligen sannt, alt uti förevar, fall tre Stånd beslutat,
att afgiften skall blifva 10 proc. och blott ett Stånd alt
den skall blifva 6§- proc.; men otvifvelaktigt är, alt om frå25
H. 26
202
Den 19 Maj f. ra.
gan i något fall är af bevillningsnatur, så måste den vara
det i alla och följaktligen äfven hänföras till de frågor,
hvarom handlas i 71 §:n Reg.F:n, d. v. s. hänskjutas till
förstärkt StatsUlsk., så framt icke samtliga RiksStm äro ense
om grunderna för denna beskattning. Jag kan således för
min del icke annat finna, än att de skäl, StatsUtsk. anfört,
aro väl grundade, och anhåller derföre om bifall till StatsUtskis
betänkande.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Frih. Sprengtporten har utgått
ifrån den premiss, att ålla afgifter, som äro lemnade,
för att uppfylla Statens behof, äro af bevillningsnatur, och
på denna premiss grundal- Frihm sitt yttrande, att ifrågavar.
afgift nu borde så betraktas. Jag vill hålla mig till Frihms
premiss och granska den efter min förmåga, för att derigenom
komma till den conclusion, som är rakt stridande emot
Frihms. Vi hafva en afgift i vårt land, som i det aldranärmaste
till sin calhegoriska beskaffenhet liknar denna afgift,
nemi. de bidrag, som rotehållare lemna lill beklädnad
för indelta arme-en. Detta är en afgift, som utgår till ett
bestämdt specielt ändamål. R. St. taga så tillvida befattning
dermed, att de upptaga dessa frågor, emedan statsverket
till lika andel med rotehållarne deltager i detta besvär;
men denna afgift kan icke på något vis betraktas såsom en
Statens ordinarie inkomst, 'och icke heller såsom en Statens
ordinarie utgift, ingående uti den ordinarie stalsregleringen.
Så anser jag äfven förhållandet vara med tolagsafgiften. För
att gå till dess historiska grund, så har den börjat i staden
Götheborg och sedan utsträckt sig lill alla andra städer,
hvilka fortfarande behöft densamma, för att bestrida sina
utgifter. Ett bevis på att den har varit under en sådan
speciel form betraktad, ligger uti sjelfva den förvaltningsorganisation,
som har haft med denna afgifts erläggande att
bestyra, alltifrån dess början. Deruti hafva nemi. ingått ett
slags deputerade ifrån handelssocieteterna. Alltid hafva några
handlande varit utnämnde, hvilka deltagit uti besluten.
Lika beskaffadt är förhållandet med beklädnadsdirectionerna
för indelta infanteriet. Denna fråga är i detta fall alldeles
lika beskaffad till sin cathegori med den fråga, som jag haft
äran nämna. När nu sä är, att denna afgift har en slik
communal beskaffenhet, så synes mig, att man icke kan betrakta
densamma på samma sätt sorn Statens vanliga be
villningsmedel,
icke heller såsom en vanlig anslagsfråga, utan
den mäste behandlas sådan som den är i sin grund och till
siri uppkomst, och alt behandla den annorlunda vore, i min
tanke, alt ingå på en oriktig grundsats och en oriktig väg.
Då således denna afgifts beskaffenhet är, att den naturligen
kan förvaltas af communnla styrelser, hvilka måste lära att
sköta sig sjelfva, så att icke ärender må behölva dragas
hvarken till R. St:s eller K. Mts afgörande, hvilka ege 11 lii
-
Den ig Maj f. in.
203
gen ligga inom communalväsendets område; huru skall man
Lunna ifrån en så riktig tendens komma derhän, alt man
icke vill medgifva, att sådana ärenden tillhöra communala styrelsers
förvaltning, och ej böra behandlas såsom vanliga
statsintrader eller vanliga slatsreglei ingsfragor ? För min
del anser jag ifrågavar. afgift vara af samma beskaffenhet,
som de, hvilka jag nu exempelvis omtalat, och då tre Stånd
beslutat att denna afgift bör såsom hittills utgå med 10 proc.
af tullvärdet på inkommande varor, så bör detta anses såsom
ett R. St:s fattade beslut. Att man har tagit tullen på
inkommande varor såsom en måttstock för afgiftens beräkning,
förändrar på intet sätt dess natur. Dessa medel blifva
icke tullmedel, derför att man beräknar dem efter den
tariff, som för tullmedel äger rum, lika litet som någon annan
communalafgift skulle erhålla denna bevillningsbeskaffenhet,
derför att man tog bevillningens gi under till måttstock
för beräkningen, och lika litet som man förvandlar
ett Svenskt lotteri till ett Hamburger-lotteri, derför att man
rättar sig efter de nummer, som vid Hamburger-Iotteriets
dragning utkomma. Således kan, i min tanke, denna fråga
alldeles icke betraktas såsom en bevillningsfråga, och jag tillstyrker
derför, att R. o. Ad. ville förklara, att tre Stånds
beslut i denna fråga måste anses såsom R. St:s.
Hr Rosenblad, Bernh.: Den talare, sorn yltrade sig
näst före den sista, har ansett, alt i händelse dessa medel
äro af bevillningsnatur, så skola de, ifall RiksStm äro af
olika tankar, behandlas efter 71 §:n Reg.F:n, och att denna
fråga alltså skulle komma att behandlas enligt nämnda §,
sedan ett Stånd har bestämt denna bevillnings belopp olika
med hvad de tre öfriga Stånden beslutat. Den värde ledamoten
måste då hafva förgätit den vanliga regeln för hvarje
slutsats, alt man först måste bevisa, att frågan hörer till den
catbegori, hvarom slutsatsen handlar, och sedan deraf härleda
slutföljden; ty att börja med en förutsättning, att frågorna
höra till den cathegorien, och sedan säga — derföre
skola de behandlas så och så, det bevisar ingenting. För
öfrigt får jag anmärka, att Utsk. alldeles icke har upptagit
en fullständig utredning af de anmärknlr, som emot denna
punkt gjordes hos R. o. Ad., och hvilka R. o. Ad. ansåg
förtjena den uppmärksamhet, att de föranledde en återremiss,
hvilket jag tror hade varit Utsk:s skyldighet att göra,
på det att dessa derigenom skulle komma till de öfriga Ståndens
kännedom. Jag skall i mycken korthet sammandraga
dessa anmärkn:r, oaktadt den fullständighet med hvilken de
då afgåfvos. Grundlagen bjuder i 83 §:n Reg.F:n, att Rikets
grundlagar skola efter sin ordalydelse tillämpas. Då
60 §:n Reg.F:n uppnämner bevilIningsartiklar, så finnes der
icke nämnd någon afgift, som heter sjöfarts- eller convojafgifl.
Der finnes landttull, som icke är detsamma som tull
-
Den 19 M aj f. m.
bevillning, ehuru den utgår efter samma grunder. Man ian
på lika sätt nämna många andra afgifter, hvilka utgå efter
samma grund sorn 1 art. i bevillningsförordn., utan att likväl
vara bevillning. Ibland dessa vill jag nu endast för
exemplets skull nämna städernas tolag och Riddarhusafgiften.
Härtill kommer äfven den praktiska handläggningen
j delta fall, hvilken gifver oss vid handen att denna afgift
aldrig såsom bevillning varit af R. St. behandlad, emedan
den i sådant fall icke kunnat alltsedan år 180g uppbäras;
ty den har ej sedan dess af R. St. blifvit särskildt beviljad,
Derför var det visserligen icke R. St. obekant, att
en sådan afgift fanns; tv de ledamöter, som hade del uti
R. St:s Const.Utsk., då grundlagarne tillskapades år 1809,
äfvensom hvarje ledamot af RiksSt:n, voro icke så okunnige,
att de icke visste, att en så betydlig afgift existerade. Tvertom
afgick just vid samma riksdag en und. skrifvelse ifrån
R. St. till K. M., hvarigenom beviljades ett creditiv till förmån
för convojcassan, i händelse afgifterna icke skulle vara
tillräckliga. Detta bevisar, att man då visste att denna afgift
fanns och alt den således icke blifvit af glömska ute-'
lemnad ibland de i 60 §:n Reg.F:n uppräknade bevillningar.
Praktiken har sträckt sig så långt, att sjelfva StatsUtsk. vid
denna riksdag erkänt denna afgift, ty i annan händelse hade
Utsk. icke kunnat handlägga den motion, som vid innevar.
riksdag blifvit väckt om afgiftens upphörande, hvilket
äfven ytterligare bestyrkes af det förhållande, att RiksStm
ansett sig böra remittera denna motion till StatsUtsk. och
icke till Bevilln.Utskottet. På dessa skäl får jag vidblifva
min öfvertygelse, att detta icke kan vara en bevillningsfråga,
och således kan någon voter:s-propos. icke nu äga rum.
Frih. Sprengtporten: Med Hr Lefren kan' jag ingalunda
instämma deruti, alt afgiften till handels- och sjöfartsfonden
på något sätt kan jemföras med en communalafgift.
Med communala afgifter måste vi förstå sådana afgifter, som
communerna sjelfva för vissa ändamål sammanskjuta, hvaröfver
de sjelfva hafva dispositionen, och hvilkas förvaltning
och granskning äfven tillhöra dem. I intet fall inträffar
detta förhållande med afgiften till handels- och sjöfartsfonden.
Det är R. St. som besluta den; det är alla Svenska
medborgare som betala den, och hvad deraf inflyter användes
till handelns och sjöfartens bästa, såsom till löner för
consuler, hvilka derjemte innehafva diplomatiska befattningar
till upprätthållande af fredsverket vid Barbareskstaterna,
och dylikt. Allt detta synes mig innebära, att denna afgift
icke är af communal beskaffenhet, utan om man nödvändigt
vill uppställa en jemförelse med denna afgift, så synes
den mig hafva myckel mera likhet med kurhusafgiften, hvilken
R. St., äfven för ett särskildt behof, hafva åtagit sig.
Denna betraktas såsom en bevillning, och på sådan grund
Den 19 Maj f. m.
ao5
skulle jag tro, att äfven afgiften till liandels- oell sjöfartsfonden
bör såsom bevillning anses. Jetnförelsen med tolagsafgiften
var äfven i min tanke oriktig; ty tolagen är en afgift,
som tillkommer vissa städer och är grundad på privilegier,
hvaröfver R. St. således icke äga någon särskild controll.
Det har blifvit ytlradt, att convojafgiften vid föregående
riksdagar alltid blifvit betraktad såsom icke hörande
till bevillningen. Mig veterligen har aldrig någon tvist uppstått
emellan RiksSt:n ang:de beloppet af afgiften lill
handels- och sjöfartsfonden, och det har således icke behöft
bestämmas af hvad natur frågan är; men vid detta tillfälle,
då RiksSt:n stannat i olika meningar rörtde denna afgifls
belopp, så torde det vara nödvändigt att undersöka frågans
verkliga natur, så att den mätte afgöras i enlighet dermed.
Frih. Cederström har sagt, att då bär endast är fråga
att använda io proc. af tullen för ett statsbehof, så är
det klart att förevarande ämne ej kan anses såsom en bevillningsfråga,
utan att det måste helt enkelt anses såsom en
anslagsfråga. Jag erkänner visserligen att saken skulle kunna
så betraktas, om så vore förhållandet; men här är icke
fråga om alt använda tullafgifterna till något statsbehof, titan
om utgående af en afgift af loproc. af tullen och följaktligen
om en ny afgifts beviljande. På alla dessa skäl måste
jag antaga, att Utsk. träffat del rätta, då Utsk. framställt
de voter:s-propos:r, som betänk, innehåller.
Hr Dalman: Jag är till största delen förekommen af
Frih. Sprengtporten uti hvad jag ämnat svara Hr Lefre'n.
Jag tager mig friheten dertill lägga, att om man skulle antaga
Hr Lefrens sats, att nemligen convojafgiften icke är
en bevillning, så skulle icke heller R. St. deröfver hafva någon
beslutande rätt, d. v. s. de skulle hvaiiven kunna minska
eller föröka denna afgift lika litet som de kunna öka
eller minska ruslhållarnes afgift till indelta armeens beklädnad
, hvarmed den värde talaren närmast jemfört convojafgiften.
JVu är det emedlertid icke de handlande, som
sjelfve åtaga sig convojskatten; de betala denna lika litet
som de betala den öfriga tullen; ty det blir alltid
consumenten, som varuafgiften ytterst drabbar, den må nu
kallas hvad som helst. Jag har i öfrigt grundat min sats,
att frågan är ett bevillningsärende, på det förhållande, ali
grundlagarne icke nämna mer än två slags afgiftcr, hvilka
kunna af R. St. påläggas. Det ena slaget är. Rikets o r d i -  narie inkomster, eller ordinarie statsmedel och inkomster,
hvarom förmäles i 5g och 64 §§:na Reg.F:n, och det andra
är bevillningar eller extra-ordinarie utlagor och bevillningen,
hvarom talas i 60 och 64 §§:na Reg.Ftn. 1 afseende
å det sistnämnda slaget förekommer i 64 §:n Reg.F:n det
ovillkorliga stadgande, att de extra-ordinarie bevillningarna
skola till statsverket af R. St. anslås och till af dem pröfvade
behof ställas under Konungens disposition. Är det då
20Ö
Den 19 Maj f. m.
icke deraf klart, alt alla de medel, R. St anslå utöfver de
ordinarie inkomsterna, tillhöra de extra-ordinarie bevillningarna,
äfvensom alt R. St. äga pröfva behofven för hvilka
de skola användas? Att det således icke äro de handlande
eller Regeringen, som här kunna beskatta Svenska folket
utan R. St.? Eller viii man kanske påstå alt R. St. icke äga
laglig ratt att b e s I u t a angtde convojafgiften för det den ej
uttryckligen närnnes i grundlagen? Så långt har man dock
icke ännu vågat gå. Hr Rosenblad citerar ett exempel, som
väl toide förtjena att närmare skärskådas. Han har nemi.
jemfört convojafgiften med Riddarhusafgiften, som icke heller
är af bevillningsnatur, ehuru den rättar sig efter bevillningen
enligt 2 art. Härmed är likväl förhållandet sådant,
att Riddarhusafgiften är en frivillig afgift, som
icke kan affordras någon ledamot af R. o Ad. emot dess
begifvande. Vill Hr Rosenblad medgifva att convojafgift
må vara af enahanda natur, och alt det således skulle
bero på de trafikerande att erlägga den eller icke, så har
jag visst ingenting deremot, och då kunna vi gerna upphöra
att tvista om afgiftens natur.
Man säger att frågan redan är sliten genom tre Stånds
beslut om 10 procents convojafgift; men i bevillningsfrågor
gälla ej tre Stånds beslut emot protest af det fjerde, så att
t. ex. rörande tullbevillningen en mängd voteringar om tullbeloppet
ägt rum der ett Stånd stannat mot tre. Också befarar
jag, att om tre Stånd beslutat den lägre afgiften och endast
ett Stånd den högre, så hade de, som n u så ifrigt bestrida
frågans hänskjutande till förstärkta StatsUtsk., då varit af
en helt annan mening. För min del tror jag dock, att man,
i detta såsom uti andra fall, gör rättast uti att stödja sitt
omdöme på en princip, och icke på hvad som kan vara lägligt
för det ena eller andra tillfället.
Frih. Cederström: Frih. Sprengtporten har påbördat
mig, att jag ansett denna afgift utgå af tullmedel, i stället
för att jag förklarat att lullmedlen tagas lill beräkningsgrund,
hvilket väl lärer vara något helt annat; men denna
afgift bör icke derföre anses vara en bevillning ; ty likasåväl
som denna afgift beräknas efter tullvärdet, så kunde den
beräknas efter lästetalet på skutan, till to proc. deraf, eller
efter hvilken annan beräkningsgrund, som man dertill vill
antaga. Denna afgift och den som lages lill beräkningsgrund
för dess utgörande, hafva med hvarandra intet sammanhang,
och om denna afgift beräknas till en viss proc. af tullen eller
efter antal skeppsläster, eller ock efter skeppsbesättningens
antal, så blir frågan icke derföre mer eller mindre af
bevillningsnatur. För det alt mätaren för afgiftens bestämmande
är af bevillningsnatur, följer icke att den har att göra
med den afgift, som derefter mätes. Alt ingen jemförelse
kan uppställas emellan afgifter, som R. o. Ad. för sina
Den 19 Maj f. m.
207
egna ledamöter beslutar, och afgifter, som Svenska folkets
representanter besluta, det lärer väl vara klart och således
icke heller behöfva alt lill besvarande upptagas; men det
synes mig alldeles tydligt, att 0111 inom landet finnes en afgift,
som bestrides till hälften af Kronan eller statsverket
och till den andra hälften af rolehållarne, så blir detta alldeles
icke en bevillning, utan, om J viljen nödvändigt nyttja
ordet beskattning, så blir det en beskattning till motsvarande
belopp, och till det belopp, sorn i annat fall skulle utgå af statsmedel.
Det blir i alla fall ieke fråga om att ett eller flera Stånd
skulle kunna undandraga sig deltagandet uti en afgift, hvilken
efter 7 1 §:n Reg.F:n angår den allmänna bevillningen och dess
fördelning, men alldeles icke sådana afgifter, som till bestämda
och gifna föremål utgå, när behofvet är erkand!; ty
då måste R. St. bestämma om de afgifter, som utgått till
nämnda behof, böra nedsättas, förhöjas eller blifva oförändrade;
derföre kan likväl icke en sådan afgift få namn af
bevillning , lika litet som den kan erhålla en sådan benämning,
derföre att den beräknas efter samma grunder, som
bevillningen utgår.
Hr von Hartmansdorff: Då ett Utsk. påstår, att
en afgift är bevillning, så borde det väl hafva någon bättre
grund för sitt påstående, än den klena, som finnes anförd i
betänk. N:o 483 (pag. 6), der det står : ”Äfven i sådant
fall anser dock Utsk. denna fråga icke genom tre Stånds
sammanstämmande beslut kunna anses afgjord, enär omförmälda
i likhet med tullafgifterna utgående och på desamma
grundade afgift oslridigt, lika med sjelfva tullafgifterna,
utgör en bevillningsafgift.” Hela grunden är sålunda, att
uppbörden af handels- och sjöfartsafgilten är lika med den
af tullafgifterna. Andre talare hafva förut anmärkt, huru
olämplig en sådan jemförelse är. Jag skall söka ytterligare
visa det. Redan har man erinrat, att i sådant fall borde
tolagen, som utgår efter enahanda grunder och tillika med
tullen, äfven anses för bevillning. Det skulle, på sätt en talare
anmärkt, kunna hända, och har utan tvifvel jemväl
handt i åtskilliga orter, att t. ex. afgifterna för fattig- och
helsovård bestämdes efter andra art. i bevilln.förordnm.
Skulle man då väl kunna säga, att fattig- och helsovårdsafgifterna
vore allmän bevillning, derföre att de utginge efter
samma grunder sorn denna? Sådant vore dock icke oriktigare,
Un alt göra den jemförelse, hvilken Utsk. gjort.
När man vill säga hvad som är bevillning, så bör man väl
taga grundlagen till efterrättelse; ty 0111 detta rättesnöre
icke begagnas, så kan det bero på hvarje Utsk., likasom af
hvarje ståndsledamot, att efter godtycke förklara hvad som
är bevillning eller icke. Går man åter till grundlagarna, så
innehåller 59 §:n Reg.F:n följande: ”Efter Rikets och statsverkets
tillstånd och behof läte Konungen till Utsk:s öfver
-
uoS
Den 19 Maj f. m.
läggning framställa hvad Staten kan tarfva utöfver de ordinarie
inkomster, och hvilka behof genom bevillningar böra
fyllas.’’ Hvad är då bevillning? Detta säges i 60 §:n på
följande sätt: ’’TilI dessa sednare räknas sjö- och Jandttullssamt
accis-afgifterna, postmedlen, chartae-sig.-afgiften, husbehofsbrännerimedlen
samt hvad R. St. dessutom särskildt
hvarje riksdag såsom bevillning sig åtaga.”
Hvad är nu det, som R. St. särskildt sig vid hvarje
riksdag såsom bevillning åtaga? Detta förklaras tillräckligt
i den 66 §:n Reg.Ftn, der det heter: ”R. Sl:s Riksg.cont. förblifver,
såsom hittills, under R. St:s styrelse, inseende och
förvaltning; och då R. St. åtagit sig ansvar för den Rikets
gäld, contoret ombesörjer, så komma R. St., sedan StatsUtsk.
öfver contorets tillstånd och behof sig utlåtit, att genom
särskild bevillning tillskjuta de medel, sorn för betalande
af denna gäld, till ränta och capital, oumbärliga finnas”.
Denna särskilda bevillning, som ingår till Riksg.cont.,
är således hvad man kallar den allmänna bevillningen. Det
är nemi. den, som begagnas och behandlas såsom en fyllnadssumma,
sedan de öfriga bevillningarne blifvit efter de
ordinarie inkomsterna beräknade. Någon annan bevillning
känner icke vår grundlag, och det förundrar mig, att StatsUtsk.
kunnat förklara något annat för alt vara bevillning,
än hvad grundlagen dertill bestämmer. Då man sagt, att
Hr Lefre'n hade orätt, när han jemförde afgiften till sjöfarten
med en communal-afgift, så må man vä! erinra sig
den gamla sägen, att all jemförelse haltar något, men ej
glömma alt StatsUtsk. tillåtit sig göra en jemförelse, som
hallar ganska mycket. Communal-afgift kan denna visserligen
kallas så tiilvida, som man kan anse stapelstäderna utgöra
communer, för hvilkas fartyg afgiflerna betalas. Just
den omständigheten alt dessa städer hafva fortfarande varit
berättigade att för medlens förvaltning hafva sina ombud
bos eller medlemmar i Convojcommissariatet, visar tydligen
att saken sålunda är betraktad. Frih. Sprengtporten har
sagt, att till bevis derför att afgiften vore en bevillning,
kunde man anföra, det R. St. granska förvaltningen af denna
cassa. Dermed förhåller det sig likväl icke så afgörande,
som Frihln tyckes tro. Förhållandet är nemi. det, att R.
St. år i8a3, d. 10 Nov., hos K. M. anhöllo om en ny instruction
för R. St:s revisorer, och i 3 §:n af denna instruction
begärde, det convojcassan, såsom hon den tiden kallades,
äfven måtte vara underkastad granskning af dessa revisorer.
Detta vägrade K. M. genom nåd. skrifvelse af d.
4 Dec. s. å.; men vid den påföljande riksdagen föreslog K.
M. sjelf d. 22 Jan. år 1829, att en ny instruction måtte för
revisorerna utfärdas, då K. M. likväl uttryckligen förbehöll
sig dispositionsrätten, hädanefter såsom hittills, öfver de cassör,
hvilka förut icke varit af R. St. granskade. Ibland dera
var
Den ig Maj f. m.
209
var äfven denna. Ordalagen i K. M:s nåd. skrifvelse äro följande:
'’Den af K. M. föreslagna instruction ur grundad
derpå, att, under förbehåll af den dispositionsrätt K. M. hittills
utöfvat öfver de fonder och cassör, som icke tillförene
blifvit af R. St:s StatsUtsk. eller deras revisorer, utan endast
i Kammarrätten granskade, och om hvilkas revision först
vid sednare riksdagar fråga uppstått, skola hädanefter granskas
i sammanhang med statsverkets räkenskaper och förvaltning,
” etc. Då R. St. härpå svarade, yttrade de sig sålunda:
”Efter noggrann pröfning ej mindre af hvad högstberörde
nåd. skrifvelse och förslag innehålla, än hvad vid öfverläggningarna
hos R. St. i ämnet förekommit och anfördt
blifvit, hafva R. St., hvilka funnit ifrågavar. nåd. förslag i
det hela utgående från de hufvudgrunder, R. St. jemväl för
sin del godkänna” etc. Häraf torde R. o. Ad. finna, attnär
K. M. gjort ett sådant förbehåll, och när R. St. lemnat ett
sådant medgifvande i deras svar på den nåd. skrifvelsen, så
lärer man icke af ordalagen kunna leda sig dertill, att medlen
äro af bevillningsnatur.
I StatsUtsk:s betänk, är äfvenledes sagdt, att det vore
R. St., som beviljat denna afgift. Vill man jemföra de fordna
tvedrägtstiderna med den närvar., så blir jemförelsen svår,
emedan grundlagens bokstaf nu icke medgifver R. St. att
vara egenmäktiga och allenastyrande. Men om man till
jemförelse vill taga en sednare tid, så finner man huiuconvoj-afgifterna
af K. M. förhöjdes den 1 Febr. 1797 och den
8 Maj 1798, samt bihehöllos till oförminskad t belopp den
4 Februari 1800, utan R. St:s samtycke eller hörande, emedan
de först den 10 Mars sistnämnda år sammanträdde.
Under vårt nuvar. statsskick har aldrig varit fråga om R.
St:s deltagande i detta ärende förr än vid riksdagen år i835;
och hurudant var då R. St:s yttrande i detta hänseende?
Det var i skrifvelsen N:o 297, som de deröfver yttrade sig
i följande ordalag: ”Med anledn. häraf och till lättnad för
Svenska handeln, samt isynnerhet till uppmuntran för export
af Svenska producter, få R. St. hos E. K. M. i und.
anhålla, alt convojafgiften för alla utgående artiklar, så
snart E. K. M:s kungörande af Dess nåd. bifall härtill hinner
allmängöras, må helt och hållet upphöra;” (Hade afgiften
varit af bevillningsnatur, så lära väl R. St. icke hafva
sagt ”K. M:s nåd. bifall härtill”, ty då hade R. St.' sjelfve
och allena kunnat derom besluta.) ”äfvensom att, i stället
för den hittills erlagda convojafgift å inkommande varor,
som utgått olika för olika varor, eller med dels 5, dels to
och dels i5 proc. å tullen, denna afgift hädanefter, under
ofvannämnda benämning, måtte, till enhets och enkelhets
vinnande, blifva beräknad med 10 proc. å alla irnportartiklar.
” Delta var icke en föreskrift, utan blott en und.
anhållan att så mätte ske.
25 II. 27
310
Den 19 Maj f. m.
Derefter talas om användande af öfverskotten på de
medel, som till denna fond inflölo från Sverige lill Trollhäilecanals
^ombyggnad, hvarom R. St. yttrade sig hemställningsvis
sålunda: — — — — ”hafva Ii. St., utom den E.
K. M. i allmänhet medgifna dispositionsrätt af öfverskotten
å afgiften till handels- och sjöfartsfonden, ansett sig böra
särskildt till E. K. M. i und. öfverlemna, att å dessa öfverskott
anvisa medel för befrämjandet af Trollhätte-canals
och slussverks bringande till lika dimensioner med Götha
canal, såvida E. K. M., efter ofvannämnde vederbörandes
hörande, och efter verkställd pröfning och godkännande af
plan och kostnadsförslag för arbetets utförande, skulle finna
ett sådant bidrag från Statens sida erforderligt och kunna
meddelas, utan att lägga hinder i vägen förandra, för handelns
och sjöfartens befrämjande, oundgängligen nödiga åtgärder.
”
K. M. gaf sitt bifall härtill genom en nåd. kungörelse
den 19 Juli i835. Jag behöfver icke trötta R. o. Ad. med
uppläsning deraf, ty det är ändock klart, att om frågan varit
af bevillningsnatur, så hade icke K. M:s bifall till R.
St:s framställning varit behöflig.
Frih. Sprengtporten har sagt, att kurhusafgiften vore
den, med hvilken denna afgift närmast kunde jemföras. Jag
får då fråga Frib:n, huruvida kurhusafgiflens användande
verkligen granskas af R. St:s revisorer, hvilket Frih:n anfört
såsom ett skäl för sin mening. Icke heller utgår kurhusafgiften
till ett för hela Riket gemensamt ändamål, ulan till
hvarje särskildt kurhusdistricts behof, hvilket också gör jemförelsen
olämplig. Att convojafgiften icke är ny, det vet
en hvar, som lästUtsk:s betänk, och deraf sett alt hon tvertom
är ganska gammal.
Frilen har trott, att R. St. icke borde blanda sig uti
communala afgifters disposition och att äfven i sådant afseende
Hr Lefre'ns framställning vore oriktig; men jag hemställer
till Frih:n, om icke Stals- och Ekon.Utsk:n vid denna
riksdag behandlat 2.’ne ganska vigtiga communala afgifter,
den ena till fattigvården och den andra till lielsovårdén,
utan gensägelse af mina värda motståndare.
En annan talare har sagt, alt det enligt Reg.F:n finnes
blott alne slags allmänna afgifter, ordinarie och extra-ordinarie,
med hvilka R. St. kunna sig befatta, och hemställt,
om icke detta vore en bland de extra-ordinarie. Jag måste
ånyo åberopa afgifterna till fattigvård och helsovärd samt
öfverlemna!- lill talaren alt bestämma, huruvida han vill
hänföra dem till ordinarie eller extra-ordinarie afgifter.
Jag tror ej att han kan föra dein till någondera delen, hvilket
bäst bevisar, alt det finnes flera slags afgifter, hvarmed
R. St. sig befatta, än de af honom nämnda. Om 2 Stånd
hade stannat emot 2 i besluten ronde den nu under öfverläggning
varande frågan, då är äfven jag af den tanken,^att
Den ig Bl a j f. m.
311
lion bort hänskjutas till förstärkt Utsk.; men då 3 Stånd
fattat samina beslut, så är förstärkta StatsUtskrs åtgärd lika
litet behöflig, sorn då 3 Stånd beslutat afskaffa gamla afgifter,
på sätt vi redan hafva sett under denna riksdag. Men då
3 Stånd förslå, är det icke fråga om bevilln.afgifter, ty dertill
fordras 4 Stånds beslut. Man bör icke föreställa sig den
motsägelsen, att R. St,, genom 3 Stånds beslut, borttoge avgifter,
hvilka äro behöflig», för att sedan icke lemna ersättning
derför, emedan dertill erfordras 4 Stånds beslut.
Jag förnyar min anhållan, att R. o. Ad. måtte, då denna
afgift icke är af bevillningsnatur, låta voter:s-propos:n
förfalla.
Hr von Rosen, Georg: Jag har sökt attvinnaupp
lysning
i detta ämne, men har icke funnit, med anledn. af
de handlingar, som jag genomläst, och de enskilda förfrågningar,
hvilka jag gjort, alt detta mål förut varit behandladt
såsom bevillning. Jag har synnerligen fästat min uppmärksamhet
derpå, att denna afgift aldrig mig veterligen
af R. St. blifvit beslutad att utgå till nästa riksdag. Grundlagen
säger, att ingen afgift må utgå längre än till nästa
riksdag, och således synes mig, alt både uti grundlagen och
i R. St:s beslut denna fråga icke blifvit betraktad såsom
varande af bevillningsnatur. Frågan är således nu, huruvida
denna afgift hädanefter må erhålla bevillningsnatur. Att
en sådan fråga kan afgöras af förstärkt StatsUtsk., derpå
tviflar jag högligen. På det skäl, jag nu framfört, och dem
jag förut under discussionen hört åberopas, förenar jag mig
med dem, som icke anse denna fråga vara af bevillningsnatur,
och således anser jag, att densamma ej behöfver afgöras
genom votering i förstärkt Statsutskott.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
godkänna den föreslagna voter:s-propositionen.
Ropades ja och nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
nej öfverröstat ja, begärde
Hr Westfelt, Nils, votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposilion:
Den
som godkänner den i StatsUtskts utlåt. N:o 4^3
föreslagna voter:s-propos., ang:de handels- och sjöfartsfondsafgiftens
belopp till io eller till 6f proc., voterar .
ia;
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, anser R. o. Ad, att all fråga om votering i afseende
på ofvannämnda afgifts belopp bör förfalla.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
212
D e u 19 M a j f. m.
Ja — 37.
Nej — 75.
Hr Manck af Rosenschöld, Nils Rudolph, Gr.
Frölich, David, Frih. Sprengtporten, Hr Westfelt
och Hr Tersmeden, Carl Reinh., reserverade sig
emot det fattade beslutet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då den återstående
punkten i utlåt, angick vidsträcktheten af Konungens dispositionsrätt
öfver fondens tillgångar, och då mern. N:o 483
i detta afseende endast innehöll en framställning af de beslut,
som då varit fattade, och en hemställan till BorgareSt.
i afseende på rätta förståndet af dess beslut, behagade R. o.
Ad. finna, alt öfverläggningsämnet innefattades i inom. b) af
1 punkten i utlåt. N:o 523 ; hvilket mom. Hr Laudtm. nu
lät uppläsa.
Frih. Cederström: R. o. Ad. har nyss genom vote
ring
afgjort, att icke votera öfver, huruvida proc: 11 skall
blifva 10 eller 6§ proc., och detta så mycket hellre, som
tre Stånd redan bestämt denna proc. till 10. Då nu jemväl
tre Stånd bestämt K. M:s fria disposition deraf, så kan
jag icke heller anse, att förevar, fråga kan underkastas någon
votering eller vidare pröfning, utan tror, att äfven densamma
måste anses vara afgjord. BondeSt:s beslut, som har
bestämt, att -|:delar skulle gå till K. M:s disposition och
^:del ingå till Riksg.cont,, har af Utsk. blifvit rätteligen
bortresoneradt. Det synes mig äfven klart, att BorgareSt:s
förändrade beslut i afseende på siffrorna ej kan verka till
något annat förhållande härutinnan, och jag tillstyrker således,
att R. o. Ad. i afseende på denna fråga ej må finna
någon annan åtgärd vara behöflig, än att lägga'Utsk:s tillstyrkande
i denna punkt till handlingarna.
Frih. Sprengtporten: Förhållandet är det, att Bor
gareSt.
, som inskränkt afgiften till handels- och sjöfartsfonden
till 6-f proc., har yttrat, att, äfven för det fall att denna
afgift skulle enligt de öfriga Ståndens beslut utgå med
10 proc., likväl icke mer än 6-J proc. borde ingå till fonden,
utan att återstoden skulle ingå till Riksg.contoret. BondeSt.
liar sagt, att alla fondens behållningar borde ingå till
Riksg.contoret. Således lärer det vara afgjordt, att åtminstone
två Stånd hafva beslutat att -|.:del af behållningarna,
eller hvad som öfversliger 6^ proc., skall ingå till Piiksg.-  cont., da deremot de andra tvänne Stånden hafva beslutat,
att fondens alla inkomster skola ställas lill K. M:s disposition.
Nu kan jag för min del ej finna något skäl , hvarför
de tvänne Ständ, som yttrat att K. M. skall disponera öfver
del hela, skulle hafva större rättighet att få sin mening
gällande, än de tvänne andra Stånden, hvilka hafva sagt att
K. M. blott skull disponera |:deltr af fonden. Jag tror så
-
Den 19 Maj f. ra.
213
ledes, att denna fråga måste afgöras genom votering i förstärkt
StatslJtsk. En annan fråga är, huruvida någon förändring
uti K. M:s dispositionsrätt öfver denna fond må
vara behöflig eller lämplig, och deröfver har Utsk. ansett
sig ej böra ingå i något bedömmande. Här är endast fråga
att sammanjemka RiksStins skiljaktiga beslut, och i sådant
afseende tror jag att de voter:s-propos:r, hvilka Utsk. föreslagit,
böla af Ståndet antagas. Allt hvad Frih. Cederström
möjligen skulle kunna vinna är, att dessa voter:s-propos:r i
så måtto kunde jemkas, att man icke antoge såsom en möjlighet,
att afgiften kunde bestämmas till ett belopp af 6-f
proc.; men att voter:s-propos:na skulle helt och hållet förfalla,
kan jag för min del ingalunda medgifva. Om således
R. o. Ad. skulle behaga göra ofvanstående jemkning i votertspropostna
och inbjuda de öfriga Stånden att deruti instämma,
så har jag för min del intet deremot, men måste på
det högsta protestera emot, alt, när hufvudfrågan är afgjord,
detaljbestämmelserna, hvilka deraf äro beroende, skulle komma
att tagas i betraktande.
Frih. Cederström: Utsk. har, i refererandet af de
särskildta Ståndens beslut, tydligen och klarligen framställt,
alt tre RiksSt. sammanstämmande beslutat, att K. M. skall
disponera medlen, nemi. R. o. Ad., PresleSt. och BorgareSt.
BorgareSt. hade icke beslutat mer än 6-f proc. till denna
fond, men K. M. skulle fritt disponera hela detta belopp.
Vid sammanjemkning af beslutet har BorgareSt. väl förklarat,
att om afgiften skulle komma att höjas lill 10 proc., så
ville BorgareSt. icke lemna mera än 6-f proc. till K. M:s
disposition efter Ståndets förra beslut, utan borde 3f proc.
ingå till Riksg.cont. Detta var verkligen ett ganska behändigt
sätt att annihilera tre Stånds beslut och få det fjerde
Ståndets beslut ensamt gällande. När tre Stånd beslutat 10
proc., och att K. M. skall disponera alltsammans, så måste
det dervid förblifva, och ett sådant tillägg till ett fattadt
beslut, att 6f proc. borde af K. M. disponeras och 31 proc.
komma att ingå till Riksg.cont., lärer svårligen kunna upptagas
i en voter:spropos. till sammanjemkning af RiksSttns
beslut, då R. St. förut beslutat, att K. M. skall fritt disponera
medlen, och jemväl nu tre Stånd bestämt, att afgilten
skall utgöra 10 proc. Eljest hade det varit lika conseqvent
af Utsk. att föreslå, alt PresteStts beslut skulle komma alt
gälla. Det finnes, efter det beslut, sorn R. o. Ad. nyss genom
votering fattat, icke numera någon utväg att påtvinga
R. o. Ad. att frågan är af bevillningsnatur; icke heller kan
det i afseende på sjelfva saken nu verka till hinder derför,
att icke tre Stånds beslut skall blifva gällande.
Frih. Sprengtporten: Jag kan icke fatta, huru Frih.
Cederström vill vägra ett RiksSt., nemi. BorgareSt., att, då
detta Stånds beslut i denna fråga vid första föredragningen
Dc o 19 Maj f. m.
ansetts godtyckligt, få meddela en förklaring öfver sitt beslut.
Genom denna förklaring har Ståndet sagt, alt det aldrig
liar varit Ståndets mening att medgifva , att mer ån
6| proc. skulle af K. M. få disponeras. Hvarifrån det tredje
Ståndets beslut skulle hemtas, som af Frill. Cederström
ganska riktigt ansetts nödigt, för att fylla den pluralitet,
hvaraf lian baft behof, är mig obekant; ty BondeSt. har olidlig
beslutat att lemna K. M. denna dispositionsrätt, utan
tvertom förklarat, att bela fonden borde ingå till Riksg.cont.
Jag får således till Hr Frib;n o. Landtm, vördsamt förnya
mia hemställan, att voter:spropos:ne mätte af R. o.Ad. gillas,
och jag tror att de öfriga Stånden, som beslutat annorlunda,
kunna vindicera sin ratt i detta afseende. Af hvilket
skäl R. St. vid förra riksdagen kunde ingå i föreskrifter
i afseende på handels- och sjöfartsfoodens disposition, men
ej skulle kunna göra det vid denna riksdag, det har jag icke
kunnat begripa. Jag hoppas att den talare, som nu anmält
sig, och som säkerligen skall tala emot min och Utskrs
åsigt, ville nöjaktigt utreda den olika rätt, som funnits för
i834 års Ständer att disponera öfverskotten, och den som
nu tinnes för R. St., att vidtaga en sådan disposition. Jag
skulle föreställa mig, att intet skäl lör en sådan skiljaktighet
i verkligheten förefinnes.
Hr von Hartmansdorff: Det undantag ifrån K. M:s
dispositionsrätt, som nu af Frill. Sprengtporten åberopas, synes
vara en tanke, som blifvit frambragt af StatsUtsk. af
egen drift, emedan BorgareSt. alldeles icke yttrade något sådant,
när dét första gången behandlade frågan, ålen sedan
BorgareSt. numera omfattat StatsUtsk;s framställning, så har
man härigenom verkligen tillvägabragt ett undantag. Det
gäller dock icke för mer än ett Stånd, ty de öfriga hafva ej
derutinnan deltagit. Följaktligen är det ej ett beslut af två
Stånd emot två, såsom StatsUtsk. påstår. BondeSt. har likväl
fattat ett annat beslut, hvilket StatsUtsk. för sin framställning
begagnat, det nemi., att sedan BondeSt. lill handels-
och sjöfartsfonden anslagit de 10 proctn, så förklarar
det, att dessa medel skola öfverlemnas till Riksg.cont., för
att derifrån användas af vederbörande för de ändamål, som,
R. St. bestämt, d. v. s. för handels- och sjöfartsfonden. Men
beslutet att liela afgiften skall ingå till Riksg.cont. hafva de
öfriga Stånden ej bi träd t. Det mäste ock vara, om jag så
får säga, ett misstag af BondeSt., emedan det strider mot
vårt statsskick, att sådana medel, som af K. IM. disponeras,
likväl skola af Riksg cont. uppbäras. Det kan synas underligt
att StatsUtsk. icke fästat R. St:s uppmärksamhet härpå,
men då det förklarat, att medlen skulle öfverlemnas lill K,
M:s disposition, så ansågs förmodligen allt vidare yttrande i
det hänseendet öfverflödigt. Om man skulle föreställa sig
alt de fyra RiksSttn sulle tillsammans vid sina öfverläggnin
-
D c a 19 M a j f. m.
gar, på samma satt som mrdlemmarne af Utsk , så är det
mer än troligt, att erinran örn ett sådant förhållande hade
föranledt beslutets förfallande. Hur har blifvit yttradt, att
två Stånds mening vore lika god som de två andra Ståndens,
och att derföre omröstning skulle äga runi i förstärkt StatsUtsk.
Jag erkänner visserligen de andra Ståndens rättighet
vara lika god som vår; men jag bestrider att sådana beslut
verkligen finnas. Jag nödgas dessutom i minnet återkalla
hvad jag för en stund sedan uppläste, angtde K. Mts dispositionsrätt
öfver dessa convoj- eller nu s. k. handels- och
sjöfarlsmedel. Jag anser mig hafva desto större förbindelse
att i detta fall söka upprätthålla det förbehåll, K. M. gjort
och R. St. godkänt, som jag troligen var den ledamot, hvilken
föranledde granskningen af Convojcommissariatets medel.
Detta skedde vid i8a3 års riksdag. K. M. afslog då
R. St:s begäran, men vid 1829 års riksdag, då Konungen sjelf
gjorde framställning om en förändrad inslruction för R. Sits
revisorer, så yttrade flan hvad jag nu skall för andra gången
uppläsa, emedan det tyckes hafva fallit åtskilliga ledamöter
ur minnet: ’’Den af K. M. föreslagna inslruction är
grundad derpå, att, under förbehåll af den dispositionsrätt
K. M. hittills utöfva t öfver de fonder
och cassör, som icke tillförene blifvit af R. S t: s
SlatsUtsk. eller deras revisorer, utan endast i Kammarrälten,
granskade, och om hvilkas revision först vid
sednare riksdagar fråga uppstått, dessa skola hädanefter granskas
i sammanhang med statsverkets räkenskaper och förvaltning.”
En sådan cassa var denna Convojcommissariatets. När nu
R. St. vttrat, såsom jag äfven förut uppläst, men som jag nu
ånyo måste upprepa, att ”efter noggrann pröfning ej mindre
af hvad högstberörde nåd. skrifvelse och förslag innehålla,
än hvad vid öfve: läggningarna hos R. St. i ämnet förekommit
och anfördi blifvit, hafva R. St., hvilka funnit
i frå g a v a r. nåd. förs I a g, i det hela utgående från
de h u f v u d g r u n d e r , R. St. jemväl för sin del godkänna;”
nar, säger jag, R. St. hafva yttrat sådant, så är
det väl icke värdigt att tvänne riksdagar derefter komma
och säga; Vi vilja icke vidare veta af det förbehåll Konungen
gjort och vi förut ansett riktigt, utan vi besluta nu. att
K. M:s dispositionsrätt måtte blifva mera inskränkt. Örn
Regeringen tilläte sig något sådant, hvilket rop deremot skulle
icke då uppstå! Nu har SlatsUtsk. framkommit dermed,
och då viii man försvara det. Jag hoppas, att R. o. Ad. i
delta afseende förfar, likasom Ståndet gjorde med den förra
votertspi opos:n, och låter äfven denna bortfalla.
Frih. Sprengtporten: Då ett RiksSt. har beslu
tat
en bestämd summa till K Mts disposition, i och för handels-
och sjöfartsfonden, hvilken underst iger €| proc. af denna
uppbörd, och ett annat RiksSt. har sagt, ali afgiiten icke
Den ig M a j f. m.
får utgå med mera än 6f proc., och att öfverskottet skal] ingå
till Riksg.cont., så är det i sanning förvånande, att ett sådant
beslut kan leda dertill att betraktas såsom tre RiksSt:s
beslut, att förklara fonden böra stå till K. M:s disposition.
Jag inskränker mig till att blott anmärka detta, öfvertygad,
att någon bevisning i detta fall icke kan åstadkommas,
eller att den åtminstone blir så ofullständig och så litet
tillfredsställande, att den icke verkar till något förändradt
resultat vid afgörandet af denna fråga. Hvad uter angår
den rättighet K. M. skulle äga att hädanefter såsom hittills
disponera denna fond, så har jag redan förut haft äran fästa
uppmärksamheten derpå, att om en sådan rättighet finnes
bos K. M., så kan man icke anse densamma på något
sätt för nära trädd, genom det beslut, som R. St. i denna
del kunde komma alt fatta, enär det beror på K. M. att
lemna sitt bifall till den åtgärd, som R. St. för sin del beslutat.
Jag får förnya min anhållan om propos. till gillande
af voterts-propositionei na.
Hr Le frön: I h mrje samhälle, som är i fortskridan
de
framåt, vid frågan om utvecklingen af sitt samhällsskick,
(och detta är, Gudi lof, äfven vårt fädernesland, ehuru farten
tyckes vilja blifva något sned och något för hastig), är
det naturligt, alt då den ena statsmakten gör en concession
för att jemka förhållanden, hvilka möjligen kunna vara oriktiga,
och den andra statsmakten å sin sidager sitt bifall dertill,
så är derigenom ett slags contract upprättadt, ehuru icke
i den juridiska form, som af enskilda personer plägar
begagnas. Denna fråga har varit behandlad, såsom Hr von
Hartmansdorff nyligen för andra gången i dag har upplyst,
på ett sådant sätt, att R. St. hafva yrkat sin rätt alt få
granska denna cassa. Detta har varit en tid förnekadt, och
följden har varit,attRegeringen sjelf kommit medförslag, att
medgifva denna granskningsrält, under ett dervid fastadt
billigt villkor, och R. St. hafva antagit detta villkor,
och förklarat det öfverensstämmande med sina åsigter.
Detta kallar jag ett contract, hvilket inom hvarje
samhälle måste hållas lika heligt, som om det vore uppskrifvet
och roed underskrifter försedt. Detta heter tro och lofven,
och jag hemställer, om icke R. o. Ad. finnér det vara
klart, alt ett motsatt handlingssätt vore att lägga hinder i
vägen för blifvande reformer, enär de ej skulle kunna göras
genom frivillig öfverenskommelse, med annat villkor, än att
kommande Ständer kunde anse sig moraliskt berättigade ntt
bryta hvad föregående Ständer med den andra statsmakten
öfverenskommit. Den som yrkar reformer mäste medgifva
att tro och lofven är ett starkt element i dessa frågor.
Hr Rosenblad: Så mycket är ytlradt ang:de sjelfva
ämnet, att jag derom icke har någonting vidare alt tillägga.
Det är endast den sist yttrade satsen af Frih. Sprengtporten,
hvilken
Dan 19 M a j f. m.
2.7
hvilken Sr af elen nr t, att jag icke ansett mig kunna underlåta
att besvara densamma. Frihjn sade nemi., att om K.
INI. älven måste antagas hafva dispositionsrätten öfver denna
fond, sä hindrade det alldeles icke R. St. alt komma in med
en skrifvelse, som beröfvade K. M. en del af denna dispositionsrätt.
Det är delta, som jag i högsta grad ogillar. Jag
anser, att det språk, som den ena statsmakten skall föra till
den andra, skall vara den bestämda ärlighetens språk och
sanningens språk, och att hvad man säger, det skall man
äfven stå fast vid. Aldraminst anser jag, att en bristande
pålitlighet derutinnan vore värdig den statsmakt, som har
rättighet att tillsätta ledamöter i ettUtsk., hvilket, efter sin
egen godtyckliga förklaring af grundlags-§§:na, framställer K.
M:s rådgifvare lill ansvar. En sådan grundsats måste jag
bestämdt ogilla.
Frih. Sprengtporten: Då nu icke är fråga om att
fatta något beslut i afseende på förändring i K. M:s rätt
ult fritt disponera handels- och sjöfartsfonden! öfverskott,
ty i detta fallet lärer beslut redan af R. St. vara faltadt, så
är det måhända icke heller i något afseende nyttigt eller
nödigt att ingå i pröfning af hvad som i detta hänseende
blifvit föreslaget och hvaröfver beslut redan är fattadt.
R. St. kunna icke på något sätt anses hafva trädt för nära
de s. k. öfverenskommelse!', som emellan Konung och Ständer
kunna vara uppgjorda. Jag får blott för min del förklara,
att jag respecterar loyaliteten i detta fäll, så mycket
sorn någon; men jag får blott hemställa till den värde talarens
eget bedömmande, huruvida R. St. hafva tillförbundit
sig något i detta fall. Jag tror blott, att R. St. i underd.
anhållit alt få revidera Convojcommissariatats räkenskaper
och alt K. M. samtyckt dertill, vid hvilket tillfälle K. M.
gjort ett tillägg; men att detta tillägg i något afseende skulle
kunna betaga R. St. rättighet alt framdeles föreslå en
förändring härutinnan, kan jag åtminstone för min del icke
inse. Man måste antaga, att Regeringen icke kan äga någon
annan önskan (och någon sådan har visserligen hvarken
Regeringen eller R. St.), än den, som öfverensstiimmer med
Rikets sanna bästa, och dermed kan väl ej slå tillsammans,
att R. St., på grund åfelt sådant tillägg, skulle i alla evärdelig»
tidei' finna sig förhindrade, att föreslå en förändring i detta afseende.
Den första omständighet, som i delta hänseende bör
pröfvas, är den, huruvida dessa 6J proc., som nu i alla fall
skola blifva beviljade, uro tillräckliga för de utgifter, som
af denna fond böra bestridas. Hvartill de öfriga 3^ proc.
eller 100,000 r:dr egentligen skulle behöfva!, kan jag icke
fatta. Att de åtminstone icke ingått uti Stat$Utsk:s beräkningar,
synes mig vara gifvet. Under sådana omständigheter
tror jag, alt 0111 nu var. Ständer skulle i afseende på
2f> II. 28
Den 19 Maj f m.
denna dispositionsrätt yttra något på samma sätt, som i834
års Stander gjort, så kunde icke detta på något satt anses
oförenligt med den aldra största grannlagenhet emot den
andra statsmakten.
Hr von Hartmansdorff: Jag har en uppgift öfver
ställningen, och den visar, att om dessa 3f proe. skulle borttagas,
så uppkommer en årlig brist af 60,000 r:dr; men jag
vill icke nu besvära R. o. Ad. dermed, då tre Stånd redan
hafva beslutat, att nfgiften till handels- och sjöfartsfonden
skall utgå med 10 procent. Jag anmälte mig egentligen, då
jag hörde Frih. Sprengtporten begå ett misstag, bestående
deruti att lian trodde, det R. St. törst hade gjort en anhållan
till K. M., och att K. M. vid sitt samtycke dertill fogat
ett tillägg, som innebar ett förbehåll. Det förhåller sig
tvertom. K. M. skref till R. St. den 22 Januari 1829 och
gjorde dervid ett förbehåll. R. St. svarade på K. M:s skrifvelse
under den 5 Febr. i83o och antogo det förslag, sou»
K. M. framställt. Detta ar således icke något förbehåll af
K. M., ulan en accept af R. St.
Fi ih. Cederström: Jag anhåller vördsamt, att vi
måtte komma ifrån föregående Ständers skrifvelse!' fram och
tillbaka och svar derpå från K. M., samt hålla oss helt enkelt
till förevar, betänk. Ett Stånd får icke fatta något
beslut, som skulle leda till upprifvande af ett R. St:s beslut;
och som nu tre Stånd beslutat, alt K M. skall få disponera
dessa medel, så mäste det tillägg, som BorgareSt gjort, nemi.
att 3y proc. deraf skola ingå till Riksg.cont., helt och hållet
förfalla. Jag anhåller derför, att R. o. Ad. måtte förklara
frågan afgjord, och alt den icke kan leda till någon
omröstning i förstärkt Statsutskott.
Hr Lefren: Bufvudsaken har R. o. Ad., i min tanke,
redan afgjort genom votering. Om nu två Stånd äfven
skulle hafva stannat emot två, så är likväl frågan af den
art, att hon kan förfalla, och då blir det vid hvad som förut
varit stadgadt. Således är det onödigt, och endast hörande
till en viss riksdagstaktik, att vilja forcera till förstärkt
vas, och icke låta de mål förfalla, som äro af egenskap att
kunna och böra förfalla. Detta är min tro.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, ali då R. o. Ad. ansett
att votering i bufvudsaken borde förfalla; då Ulsk. i sitt
utlåt, föreslagit att en ändiing borde ske i den ja-propos.
Ulsk. framställt; och då Frih. Sprengtporten äfven ansett
att, till följe af R. o. Ad:s förut fattade beslut i hufvodsaken,
ja-propos:n borde undergå förändring, torde R. o.
Ad. finna, att anleda, för Hr Landtm, vore att icke börja
med framställande af propos. till bifall å voter:s-propos:n ;
äfven torde R. o. Ad. finna, att den propos., som af Hr
D e n 19 M .i j f. m.
Landtm, borde framställas, borde, i öfverensstämmelse med
det beslut R. o. Ad. i denna fråga fattat, vara den, som Hr
von Hartmansdorff oell Frih. Cederström begärt, att nemi.
all fråga om votering i delta afseende borde förfalla, hvilken
propos. Hr Landtm, nu till antagande framställde.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
öfverrösta t nej.
Hr Munck af Rosenschöld: För det första reserverar
jag mig deremot, alt Hr Frih. o. Landtm, icke först
framställt propos. till bifall på Utsk:s betänk., och för det
andra emot det nu fattade beslutet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. torde
finna, att i detta mål ej något mera återstode att undeistalla
Ståndets pröfning.
Ropades ja.
Lades på bordet nedannämnda från Utsktn inkomna
tnem:r, utlåt:n och betänkt!), nemi. från
StatsUtskottet:
N:o 5a4, i anledn. af ej mindie F. von Zweigbergks
motion 0111 afsättande af tillgångar för de i Reg.F:ns 63 §
föreskrifna crediliver, än flera andra dermed gemenskap ägande
förslag;
JV:o 525, i anledn. af anmärkntr vid Utsk:s betänk. N:o
467, angtde Hr Kallings motion om bancovinstens användande
;
JN:o 526, ang:de särskilda gvalificationer för Utskis secreterare
och notarier;
Nto 027, ang:de upplåtandet af rum i R. St:s hus till
begagnande af directionen öfver arme'ens pensionscassa under
en föreslående reparation;
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon. .Utskotten:
N:o 199, i anledn. af erhållna återremisser utaf betänk.
N:o 178, rörtde förändring uti beskattningen å qvarnar, m. m.;
BevillningsUtskottet:
N:o 49i ' anledn. af Hederv. BondeStts återremiss å
Utsk:s under Nto 4ö afgifna mein., rörtde sammanjemkning
af RiksSttns olika beslut, angtde stäinmobölers upphörande
eller förminskning;
Nto 5o, ang:de beräkningen af sjötullsmedlen, saluaccisen,
postmedlen, chartaesigillatsea(giften, husbehofsbrännerimedlen,
samt tidningsstämpel- och korlstämpelafgifterna.
Hr Prytz, Lars Adolph: I anseende till nödvändigheten
att få Bevilln.Utskts nu föredragna betänk. Nto 5o
snart behandladt inom Ståndet, på det att Utsk. ju förr desto
hellre må komma i tillfälle att beräkna statsbristsumman,
220
Den 19 Maj f. m.
så får jag hemställa, om icke detta mål kunde få stalius
främst på föredragningslistan till nästa plenum, som lärer
inträffa om Lördag.
IL o. Ad. biföll att Bevilln.Utskis betänk. N:o 5o skulle
ställas främst på föredragningslistan till nästa plenum.
Vidare lades på bordet Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s
betänk, och memlr:
N:o 158, i anledn. af väckt motion om tillsättande af
en comité för alt utarbeta förslag till en förändrad nationalrepresentation
;
N.-o i5g, angrde en till Utsk. öfverlemnad motion om
revision af förvaltningen af ön St. Barthelemy;
N:o 160, om sammanjetnkning af RiksSlms skiljaktiga
beslut, i anledn. af Utsk:s betänkm N:is 116 och 141 •
Vidare lades på bordet 2tne mem:r från Ridd.Utsk., så
lydande;
Hörsamt Memorial!
Med anmälan, att omkring 14,000 r:dr b:co af Riddarhusets
medel redan någon lid stålt ofruktbara insatte i banken,
och att något tillfälle att, i enlighet med instruclionens
föreskrifter, förränta dessa medel mot 5 eller 6 proc. icke
erbjudit sig, har direcCn, som, enligt 3 §:n 4 morn. af lånereglementet,
äger rätt att såsom hypolhek till en viss maximisumma
af 3o,ooo r:dr b:co antaga ej mindre Bankens och
Riksg.contrs, än armeens pensionscassas obligationer med 4 å
5 proc:s ränta, samt derjemte enligt 3 §:n 5 mom. får i sista
rummet äfven mot lägre ränta begagna den af R. St. beslutade
upplåning i Banken och Riksg.cont., nu till H. R. o.
Ad. hemställt, om icke, till förekommande af en större ränteförlust,
det derförutan må tillåtas directtn, dels alt mot
lägre ränta än 5 proc. utlåna medlen i armeens pensionscassa
(hvartill tillfälle yppas den 1 näslk. Juli), dels alt genom
uppköp af arme'ens accordsamorteringsfonds obligationer
göra medlen fruktbärande, äfven 0111 derigenom icke kan
erhållas den eljest stadgade minimiränta af 5 procent.
Då Utsk. till alla delar instämmer uti de i directms uti
ärendet aflålna, barbos öfverlemnade, mern. yttrade åsigter
ej mindre angille deri fullkomliga säkerhet, armeens accordsamortei
ingsfonds obligationer innebära, än ock angille nödvändigheten
att för bestridande af anvisade årliga utgifter,
så vidt möjligt är, undvika alltför stor ränteförlust genom
medlens fördröjda utlåning, har Utsk. ansett sig böra tillstyrka,
att, med bifall till Ridd.directms ifråga var. hemställan,
sista mom. uti 3 §:n af lånereglementet må erhålla följande
tillägg:
För sådan händelse må d i r c c t i o n e n j e 111 v ii I
äga ali begagna inträffande utlåning i ar
-
Den ig M a j f. in.
in
meens pens ion s'c assa, äfvensom uppköpa a rm
e e in nccords-a nior te ringsfonds räntebäranrande
obligationer, ändock att icke alltid kan
för c a p i t a I e t påräknas ränta efter 5 procent.
Hvilket dock allt till tJ. R. o. Ad:s egen ompröfning vördsamt
öfverlemna*.
Stockholm den 18 Maj i8ft.
På RiddarliusUtskottets vägnar
G. J. Taube.
W. F. Dalman.
Hörsamste Memorial!
Af de under Ridd.direcCns förvaltning ställda fonder
liafva redan någon tid omkring t4>ooo r:dr b:co stålt ofruktbara
på räkningarna i banken, utan att enligt lånereglementets
föreskrifter kunna förräntas, och någon efterfrågan efter
lån, på sådana villkor, som, sedan det belopp direcCn äger
att emot personlig borgen utlåna redan är utleinnadt, med
öfriga föreskrifter i nämnda reglemente äro förenliga, bar ej
heller på längre tid försports. Med anledn. häraf, och då
någon upplåning för Bankens eller Riksg.contts läkning för
närvar, icke äger rum, så att direcCn ej är i tillfälle att
för medlens förräntande vidtaga den uti 3 §:n sista mom.
af lånereglemenlet för sådan händelse, som den förevar.,
föreskrifna åtgärd; men armeens pensionscassa kungjort, att
cassan för accordsamorteringsfondens räkning den 1 nästkommande
Juli upptager lån emot obligationer, med 44
procts årlig ränta, och sådana obligationer, hvilka det förut
blifvit direcCn medgifvet att såsom hypothek antaga, nu i
allmänna rörelsen när som helst äro säljbara till sitt nominella
värde, får Ridd.direcCn vördsamt till H. R. o. Ad.
hemställa, om Ståndet, till förekommande of den förlust,
som uppkommer genom större summors qvarstående i banken
utan ränta, skulle behaga besluta det tillägg till sista
mom. af 3 §:n uti reglementet för låns beviljande från de
under Ridd.direcCns förvaltning ställda fonder, alt vid de i
samma mom. omnämnda tillfällen Ridd.direcCn jemväl må
äga alt begagna inträffande upplåning i armeens pensionscassa,
eller att, genom uppköp af »rmeens accords-araoi teringsfonds
räntebärande obligationer, göra medlen fruktbärande,
äfven om derigenom icke kan erhållas ränta till det
eljest för lån i allmänhet såsom minimum bestämda belopp
af fern procent.
Stockholm den i3 Maj i84t.
Jacob De la Gardie.
U. Koskull. Fredr. Boye. Georg Ulfsparre.
J. K. Cederstråhle. J. A. Tornerhjelm. G. Brakel.
F. O. Silfverstolpe.
Hörsamt Memorial!
Stdan genom testamente af den 19 November 1809, nu
-
3'J3
Den 19 M u j f. m.
mera afl. Krigsrådet, Frih. Anton von Liewen dels ovillkorligen
disponerat ett capital af 26,000 r:dr b:co, hvars förvaltning
Frihtn åt Ridd.directtn uppdragit, med föreskrift
att deraf utdela ett visst antal pensioner af tillsammans i,3oo
rJdr b:co årligen, nemi. 3oo r:dr b:co till Fröken Mariana
von Liewen samt efter hennes död till den i Sverige fattigaste
Fröken von Liewen saint 1000 r:dr till 10 pensioner å
hvardera 100 r:dr b:co årligen, åt fattiga fröknar af Grefliga
och Friherrliga Svenska ätter, dels ock villkorligen förordnat,
att, derest August Wilh. Antonsson, soln i testamente
erhållit största delen af Frih. von Liewens öfriga betydliga
qvarlåtenskap i löst och fast, skulle aflida utan descendenter,
denna qvarlåtenskap med de inskränkningar testamentet
stadgar, då skall bilda en pensionsfond för adliga personer
af begge könen; så har Ridd.directtn, som väl funnit nämnda
dispositioner hufvudsakligen äga enahanda föremål, som
åtskilliga andra under directtns vård ad pius usus ställda
stiftelser och således önskat kunna sättas i tillfälle att fullgöra
det af Frih. von Liewen direet:n lenmade uppdrag,
dock vid verkställigheten af lestators föreskrifter funnit några
svårigheter möta, hvilkas undanrödjande direct:n ansett
utgöra ett villkor för emottagande af den ifrågavar. fondens
förvaltning.
Af sådan anledn. har directtn, uti härhos bifogade mern.,
hos R: o. Ad. anhållit om bemyndigande för directtn att få
emottaga förvaltningen af ifrågavar. testamentariska dispositioner
på följande villkor:
1:0 att väl pensionen åt Fröken Mariana von Liewen
må beräknas att utgå från den dag eller den r5 sisth Febr.,
då direct:n emottagit de af testamentets executorer aflemnade
6000 r:dr; men alt deremot de 10 pensionerna till fröknar
af Grefliga och Friherrliga Svenska ätter icke bortgifvas
förr, än capilalet, genom besparade räntor, vuxit lill ett sådant
belopp, att räntan deraf efter 4s a 5 proc. utgör ungefärligen
hvad som erfordras, så väl till de stadgade pensionernes
utbetalning, som till förvaltnings och öfriga omkostnader,
och hvilket capitalbelopp directtn ansett kunna för
det närvar, bestämmas till 3o,ooo r:dr b:co;
2:0 att af räntorna få användas dels till förvaltningsarfvoden,
75 r:dr b:co årligen, dels till ersättning för skrif—
materialer, räkningarnes inbind ning, annoncer i tidningarna,
m. m., de mindre summor, som dertill erfordras; samt
3:o att, derest, i en framtid, den i ig punkten af testamentet
omförmälda donation äfven skulle komma under
direcUns förvaltning, enahanda grunder då måtte få följas
för emottagande deraf, som i förestående a:ne punkter
äro stadgade.
Och har directm, för den händelse, att H. R. o. Ad.
skulle täckas härtill lemna bifall, derjemte hemställt,' att,
D e ii 19 M a j f. in.
då testator icke ovillkorligen förordnat, alt de testamenterade
medlen skola utlånas emot säkerhet af fast pant, samt
Riddarhusets fonder redan äga ett ej obetydligt prnningebelopp
oförräntadt, i brist af lånesökande emot fastighets—
inteckning, de af framlidne Frih. von Liewen donerade
26,000 r:dr, derest inteckningssäkerhet ej genast kan vinnas
för desamma, må, intilldess sådan säkerhet erbjudes, utlånas
emot borgen af personer, kände för vederhäftighet och ordentlighet,
med villkor, att de vid föredragningen af låneansökningarna
närvar, ledamöter af directtn samtlige
Sro ense om utlåningen, samt med skyldighet för directtn
att, så fort ske kan och, om möjligt är, lill nästa riksdag,
öfverflytta lånen i fastighet; men att den i 3 §:n 4 inom.
af lånereglementet stadgade personliga ansvarighet hos de i
beslutet deltagande directeiirerne för lånens återbetalning icke
för förevar, undantagsfall må äga rum, helst i flera andra
publika cassör förvaltningsmyndigheten äger rätt alt, utan
solidarisk ansvarighet, besörja den anförtrodde medels utlåning
och förräntande.
Utsk. har, i anledn. af detta directtns mern., tagit kännedom
så väl af det von Liewenska testamentet i dess helhet
sorn af Ridd.Secret:ns och Ridd.Kamererarens utlåtrn i ämnet
jemte directlns prot. derutinnan; och då Ulsk. jemväl
för sin del linner syftningen af ifrågavar. stiftelse öfverensstämma
med ett af de vackraste föremålen för direct:ns
verksamhet, har Utsk. ej tvekat tillstyrka:
att Ridd directtn må berättigas emottaga förvaltningen
af den ifrågavar. von Liewenska donationen.
Och som Utsk. derjemte finner R. o. Ad:s rättighet obestridlig
att bestämma de villkor, under hvilka directtn må
kunna åläggas att fullgöra de af testator meddelta föreskrifter,
har Utsk. i sådant hänseende icke funnit någon betänklighet
alt tillstyrka
bifall till de af direct:n i dess mern. föreslagna, här ofvan
upptagna villkor för donationens emottagande, med
den enda förändring, att, till förekommande af allt framtida
afbrott i pensionsutdelningen i följd af nedsatt räntefot
och svårigheten att alltid äga hela capitalet
räntebärande mot 5 proc., de i 4;de punkten af testamentet
stadgade pensioner till oskylde icke må bölja
att bortgifvas, förr än donationens capitaler genom besparda
räntor vuxit till ett belopp af 31,200 ndr b:co,
hvaraf räntan ä 4$ proc., )4°4 b:co, ungefärligen
motsvarar fondens årliga utgifter,
och torde H. R. o. Ad:s blifvande beslut i detta ärende böra
genom Utsk. communiceras executorerne af Frih. von Liewens
testamente, Hr Gen.lieutm m. m. Frih. B. Cederström
samt Hr Landshöfd. m. ra. Gr. Fr. Posse.
Den 19 BI a j f. tn.
Hvilket (lock allt till H. R. 0. Ad:s egen ompröfning
vördsamt öfverlemnäs.
Stockholm den i3 Maj ■ 84• -
På RiddarhusUtskottets vägnar
G. F. Taube.
W. F. Dalmar.,
Hörsamste Memorial!
Genom testamente af den 19 November t83g har numera
aflidne Krigsrådet Frih. Anton von Liewen åt Ridd.direcCn
uppdragit handhafvandet af åtskilliga dispositioner, hvilkas
innehåll, enligt hosgående i afskrift bifogade transsumt af
testamentet, hufvudsakligen innefattas i följande 3:ne punkter,
nemi.:
i:o Äger Ridd.direcCn att 3:ne månader efter verkställd
bouppteckning bekomma 6000 r:dr, hvilka böra i evärdeliga
tider fruktbara göras med 5 proc. ränta årligen, li v ilis,
en lanta tillställes den uti Svea, Götha och Wendes Rike
varande bevisligen fattigaste Fröken von Liewen; dock kommer
testators syster Fröken Mariana L. von Liewen alt vid
första ränteförfallotiden räntebeloppet emottaga och sedermera
allt framgent i sin lifstid årligen uppbära.
2:0 Sex månader efter bouppteckningen bekommer Ridd.-  directm 20,000 r:dr, sorn likaledes böra uti evärdeliga tider
fruktbara göras, med 5 proc:s årlig ränta, hvilken fördelas i
10 pensioner å 100 r:dr hvardera, för att årligen utdelas
till 10 fattiga fröknar af Grefiiga och Friherrliga Svenska
ätter; och
3:o Skall Ridd.direcCn, i händelse att August A-Vilh.
Antonsson, hvilken blifvit genom ofvannämnda testamente
tillagd större delen af testators efterlemnade lösa och fasta
egendom, med döden bortgår, utan alt efter sig lemna lefvande
barn eller afkomling,-)!-, tillfalla allt hvad bemälde
August Wilh. Antonsson efter sin död i fast och löst qvarlemnar,
med undantag af så väl det han till sin efterlefvande
hustru, om en sådan honom öfverlefver, förordnat i öfverensstämmelse
med de, till hennes fördel, honom i testamente
tillåtna medgifvande!), som ock de i to punkten af
testamentet honom skänkta fasta egendomar. Skulle i anledn.
häraf något gods tillfalla Ridd.direcCn, sä bör detsamma
i ett slående penningecapital förvandlas, hvilket göres
fruktbart med 5 proc. årlig ränta, som fördelas i så
många pensioner ä 5o r:dr b:co hvardera-, som nämnda ränte»
belopp medgifver, för att årligen tilldelas fattiga, medelåldriga
och gamla sjukliga introducerade Svenska adeliga personer
af båda könen, utan afseende å hvilken adelig dass
de än må tillhöra.
Ridd.direcCn, som funnit syftningen af ofvannämnda
dispositioner vara hufvudsakligen öfverensstämmande med
ål
-
Den 19 M a j f. m.
åtskilliga andra under dess förvaltning ställda testamentariska
dispositioner, har således funnit det vara önskligt, om
directm kunde sättas i tillfälle alt emottaga förvaltningen af
desamma, men vid granskningen af de utaf testator meddelade
föreskrifter liar direclionen funnit några svårigheter
möta för deras emottagande, såvida icke några modificationer
deruti kunna göras.
Dessa svårigheter bestå hufvudsakligen deruti, att hela
räntan, å 5 procent, är afsedd att ovillkorligen utgå till pensioner,
och att inga förvaltningskostnader äro beräknade.
Då för det närvar, ingen utsigt är att penningar, med
den säkerhet, som i tidens längd måste afses för sådana medel
som dessa, kunna utlånas mot högre ränta än 5 proc.,
utan snarare fruktansvärd! kan vara att de icke ens alltid
kunna emot denna ränta blifva utlånte, utan tidtals få ligga
ofruktbara eller framdeles måste utlånas emot lägre räntebelopp,
anser directm sig icke kunna obetingadt förbinda
sig till uppfyllande af testators föreskrift om utbetalande af
pensioner till ett antal och belopp, som fullt motsvarar räntan
ä 5 proc. å det donerade capitalet. Obilligt tror directionen
äfven att det vore, om den eller de tjenstemän,
som i och för redogörelsen för, och bevakningen af en så
stor summa, som 26,000 r:dr, skulle få ökad ansvarighet och
ökade göromål, icke derför erhölle någon särskild vedergällning,
hvilken förvalningskostnad äfven måste ökas med
utgifterna för skrifmaterialier, räkenskapers inbindning m.
fl. dylika smärre utgifter. Dessutom tror direct:n äfven det
ligga i sakens natur, att en fond, hvilken icke, då den batalia
sina medel utlånade, vore i tillfälle att, om än aldrig
så obetydligt, förkofra sig, skulle i tidens längd, genom tillfällig
brist på låntagare eller andra dylika händelser, förminskas.
Af dessa skäl och då directm trott det af testator
afsedda goda ändamål mindre rubbas, om det, i hvad det
icke afser redan af honom bestämdt utsedd person, några
år sednare går i verkställighet, än om pensionernas antal
eller belopp skulle minskas, har directm, för emottagande af
ifrågavar. dispositioner, ansett sig böra bestämma och meddela
testamentets executorer följande villkor:
1:0 att väl pensionen åt Fröken Mariana von Liewen
må beräknas att utgå från den dag, eller den i5 sisth Februari,
då directm emottagit de af testamentets executorer
redan aflemnade 6000 r:dr, men att deremot de 10 pensionerna
till fröknar af grefliga och friherrliga Svenska ätter
icke bortgifvas förr än capitalet, genom besparade räntor,
vuxit till ett sådant belopp, att räntan deraf efter 44 ®
5 proc. utgör ungefärligen hvad som erfordras så väl till de
stadgade pensionernas utbetalning, som till förvaltnings- och
öfriga omkostnader, och hvilket capitalbelopp directm ansett
kunna för det närvar, bestämmas till 3o,ooo r:dr b:co ;
2Ö H. 20
32Ö
Den 19 Maj f. m.
2:0 att af räntorna får användas , dels till förvaltningsarfvoden,
75 r:dr b:co årligen, dels till ersättning för skrifmaterialier,
räkningarnes inbindning, annoncer i tidningarna
m. m., de mindre summor, som dertill erfordras; samt
3:o att, derest i en framtid den i 19 punkten af testamentet
omförmälda donation äfven skulle komma under direcUns
förvaltning, enahanda grunder då måtte få löljas för
emottagande deraf, som i förestående 2:ne punkter äro stadgade.
Jemte anmälan härom får Ridd directtn vördsamt anhålla,
det H. R. o. Ad. täcktes berättiga direct:n att på ofvannämnda
villkor få emotlaga förvaltningen af ifrågavar.
testamentariska dispositioner, samt, för den händelse att II.
R. o. Ad. skulle läckas härtill lemna sitt bifall, derjemte
hemställa, alt, då testator icke ovillkorligen förordnat, att
de testamenterade medlen skola utlånas emot säkerhet af
fast pant, samt Riddarhusets fonder redan öga ett ej obetydligt
penningebelopp oförräntadt, i brist af lånsökande emot
fastighets inteckning, de af framlidne Frih. von Liewen donerade
26,000 r:dr, derest inteekningssökerhet ej genast kan
vinnas för desamma, må, intilldess sådan säkerhet erbjudes,
utlånas emot borgen af personer, kände för vederhäftighet
och ordentlighet, med villkor alt de vid föredragningen af
låneansökniugarna närvar, ledamöter af directm samtlige äro
ense om utlåningen, samt med skyldighet för directin att, så
fort ske kan, och om möjligt är till nästa riksdag, öfverflytta
lånen i fastighet, men att den i 3 §:n 4 morn. af
lånereglementet stadgade personliga ansvarighet hos de i beslutet
deltagande directeurerne för lånens återbetalning icke
för förevar, undantagsfall må äga rum, helst i flera andra
publika cassör förvaltningsmyndigheten äger rätt att, ulan
en sådan solidarisk ansvarighet, besörja dem anförtrodda medels
utlåning och förräntande.
Jacob De la Gardie.
U. Koskull. Fredr. Boye. Georg Ulfsparre.
J. K. Cederstråhle. J. A. Tornerhjelm. G. Brakel.
F. O. Silfverstolpe.
Afskrift af afskrift af transsumt.
Då den allvise Guden behagar bortkalla mig från detta
jordiska lifvet, så kommer efler min död följande teslamentsförordnande
och yttersta vilja att blifva fullt gällande såsom
af mig frivilligen, med sundt och redigt sinnesbruk beslutadt
och förfatladt sålunda, nemi. :
1:0 Genast efter min begrafning och sednast en månad
efter min dödsdag, skall bouppteckning hållas på all min
ägande och efterlemnade så lösa som fasta egendom och
qvarlåtenskap af hvad namn eller benämning det vara må.
Den 19 Maj f. m.
2:0 — — — — — — — — — — —
3:o H. Ridd.directrn i Stockholm bekommer Irenne månader
efter bouppteckningen sextusende riksdaler, som genom
dess höga försorg uti evärdeliga tider fruktbare göras
med lern proc. ranta årligen, och hvilken ränta genom hoghem.
direchs föranstaltande tillställes den uliSvea och Götha
Wendes Rike varande bevisligen fattigaste, dock ärbara Fröken
von Liewen, och kommer min syster Mariana L. von
Liewen att vid första ränteforfallotiden läntepenningebeloppet
emottaga och sedermera allt framgent i sin lifstid årligen
uppbära och åtnjuta, men efter hennes död äger H.
direct:n låta i Svenska allmänna tidningarna kungöra, alt
denna under benämning von Liewenska räntepenningepensionen
är vorden ledig och att behörigen ogifta Fröknar von
Liewen dertill kunna sig såsom sökander anmäla inom trenne
månader efter kungörelsens dato hos H. directm, samt
jemte ansökningen bifoga tvänne välkände trovärdige adelsmäns
bevis öfver deras fattigdom och öfriga förhållanden,
hvarefter H. directin äger saken pröfva och utnämna pensionärskan,
som genast derefter i behörig ordning, och så
länge hon lefver ogift, kommer alt i sin lifstid åtnjuta pensionen.
Skulle, vid pensionens successiva ledighetsblifvande,
flera lika fattiga Fröknar von Liewen sig dertill anmäla, så
blir alltid den prioriterad lill pensionens erhållande, som
med mig närmast i skyldskap anses, och i den händelse att
de till mig lika skylde räknas, sker dem inför IL directtn
lottning emellan; linnes ingen fattig Fröken von Liewen till,
eller sig icke behörigen documenterad , å föreskrifven tid
och ställe, anmäler, så äger högbemälde direction rättighet för
den gången hugna en ärbar fattig fröken af annan friherrlig
.Svensk ätt med denna von Liewenska pensionen, såvida
hon i rättan lid gjort behörig ansökning och dervid presterat
gällande bevisen.
4:o H. Ridd.direct:n i Slockholm bekommer sex. månader
efter meranämnde boupplekning ljugulusende (20000)
r:dr , som genom dess höga försorg evärdeligen fruktbare
göras med fem proc. årlig ränta, och hvilken ränta indelas
i tio pensioner eller etthundrade r:dr hvardera , som utdelas
oell årligen aflemnas till tio fattiga , ärbara och ogifta
fröknar af grefiiga och friherrliga Svenska ätter; H. directionen
anmodas ödmjukast att uti allmänna Svenska tidningarna
låta kungöra detta förhållande, samt deri anmana de ogifta
fröknar, som vilja sig häraf begagna, alt med behöriga
till högbemälde direct. ställda ansökningar inkomma och dervid
bifoga vederbörande prestbevis öfver dess ålder, samt
2Ine för trovärdighet välkände Svenska adelsmäns intygande
öfver sökandernes uppförande, fattigdom, jemte andra bevekande
omständigheter, och detta allt inom ärne månader från
aa8
Ben ig Maj f. m.
första i tidningarna skedda anmaningen, hvarefter och sedan
sökandernc på ofvanberörde sätt med sina ansökningar och
öfriga handlingar inkommit, äger hoghem, direction dem pröfva
samt bestämma af sökanderne tio de mest berättigade till
dessa tinder benämning von Liewenska pensionerna, dem de få
i sin lifstid åtnjuta, såvida icke gällande anmärkning deremot
kan göras, hvilken eller hvilka högb. direct. pröfva äger
samt bestämdt afgöra, dock så att ingen utan rätter
orsak förnärmas. Vid fivarje årliga utdelning böra pensionärskorna
aflemna egenhändiga qvitlenser att de fått emottaga
pensionspenningebeloppet och då med vederbörliga prestbetygen
styrka, att de lefva. Då successive afgång bland de tio första
pensionärskorna inträffar, kungöres ledigheten eller ledigheterna
efter de afgångna på enahanda sätt som här ofvan
är nämnd! och förfares sedermera i allt öfrigt framgent;
skulle vid fedighet flera lika fattiga och berättigade ogifta
fröknar af nämnda tvänne adeliga classer sig anmäla , sker
dem emellan inför H. directtn lottning; äfvensom i den händelse
att tio-antalet af meranämnda fröknar sig icke behörigen
anmäler, så äger H. directm för den gången hugna ogifta
fröknar af lägre Svenska adeliga classens ätter med
pension i det eller de lediga rummen , såvida de sig på behörigt
sätt, och i likhet med hvad för förstnämnda fröknar
här ofvanföre föreskrifves, anmäla och legitimera ; Vid pensionärskors
tillsättning blifva alltid fröknar v. Liewen prioriterade
framför alla andra sökande fröknar, såvida de äro
fattiga och ärbara, samt i behörig ordning fullgöra hvad som
för fröknar här redan finnes föreskrifvet; dock får icke uti
denna vonLiewenska pensionsinrättningen mer än tvännefröknar
von Liewen på en gång vara pensionerade.
I7.‘0 —T"
Till blifvande executorer för öfrigt af meranämnda mitt testamente
förordnar jag ödmjukast Högb. Hr Generalen m.m.Frih.
Cederström och Landshöfdm 111. m Hr Grefve Posse med
biträde dervid af Hr Landsfiscal Hallberg, hvilken sednare
bör bestrida allt skrifveri och correspondance och ulsöktiingar
å försummade penningeinbetalningar, som kan förefalla, hvarvid
Hr Hallberg för allt detta honom ålagda besvär bör
tillgodonjuta trehundrade r:dr Svenska bancosedlar af de
tillgångar, som August Wilhelm Antonsson uti här förut slående
femtonde punkten blifvit honom af mig skänkte och
gifne. — — — — — — — — — — — — — — — —
iq:o Skulle August Vilhelm Antonsson vid mitt dödliga
frånfälle, före eller sedan han tillträdt all den lösa och fasta
egendom m. m., som jag i detta testamente honom skänkt
och gifvit, med döden bortgå, utan att efter sig lemna egna
Den 19 Maj t. m.
329
lefvande barn eller afkornlingar, men hans hustru, om han
sådan häfver, honom öfverlefver, äger han skriftligen till
hennes förmån förordna i likhet med hvad inte och i5:de
punkterna i detta mitt testamente omförmäla; äfvensom dessutom,
såvida han för godt finnér, tillägga henne laglig giftorätt
uti sin efterlemnade lösa egendom. Resten eller återstoden
af lös och fast egendom, som August Vilhelm Antonsson
sedermera vid sin död qvarlemna!', sedan hans gäld
och gravationer guldne blifvit, tillfaller H. Ridd.directtn
i Stockholm, på sätt och med villkor, som här efteråt skall
blifva af mig stadgadt. Om August Vilhelm Antonsson vid
sitt dödliga frånfälle efter sig lemnar egna barn eller deras
afkornlingar, så arfva de allt hvad lös och fast egendom,
af hvad namn det vara må , som han efter sig lemnar,
och ingen annan får derå anspråk göta eller arf efter
honom taga ; men om han icke eflerlemnar egna barn eller
deras afkornlingar och han icke heller till sin efterlefvande
hustru, om sådan honom öfverlefver , förordnat om de till
hennes förmån honom i detta testamente tillåtna medgifvanden;
så tager H. Ridd.direcltn qvarlåtenskapen, med
undantag och förbehåll af de vid min död befintliga och
honom i detta mitt testamentes tionde punkt skänkta fasta
egendomar, med hvilka komma oförändradt förhållas, på sätt
jag derom i inte och i3:de punkterna uti nyssnämnda testamente
förordnat. — — — — — — — — — — —
— — — — På grund häraf och i den ordning denna ig:de
punkten stadgar, så och då August Vilhelm Antonsson, dess
barn och deras afkornlingar icke mera finnas eller till äro;
så blir H. Ridd.direct:n i Slockholm alt anse som rättsinnehafvare
af deras i behåll varande qvarlåtenskap af hvad
namn det kallas månde, som de sig efterlemna vid deras
dödliga bortgång; dock äro August Vilhelm Antonsson, dess
barn och deras afkornlingar under deras lifstid ingalunda
någon redovisning skyldige, huru och på hvad sätt de gods
sitt förvalta, vidare än hvad uti delta mitt testamente finnes
föreskrifvel. Om H. Ridd.directtn , i anledning af
denna 1 g:de punkten, skulle komma att tillfalla något gods,
anhåller jag allerödmjukast, att det mätte blifva tili ett stående
penningecapital förvandladt, hvilket genom Högbent,
direclts höga försorg uti evärdeliga tider fruktbart göres,
med fem proc. årlig ränta, och hvilken ränta årligen framgent
fördelas uti så många pensioner, hvardera å femtio rtdr
bancosedlar, som nämnde ränlebelopp medgifver, att tilldelas
åt fattiga, medelåldriga och gamla, sjukliga, introducerade
Svenska adeliga personer af båda könen; med kungörandet
samt ansökningar och legitimations inlemnande och utnämnande
till pensionärer och pensionärskor, förhålles på
lika sätt som för fröknar uti fjerde punkten i detta mitt
testamente finnes bestämdt; dock utan afseende till hvilkendera
adeliga classen sökanden eller sökanderne höra.
Den 19 Maj f. m.
20:0. Slutligen förklarar och tillkännagifver jag härmed,
alt intet testamente, förordnande, gåfva, skänk eller någon
slags disposition vare sig muntligen eller skriftligen af mig
gjord, gifven eller lofvad, anses gällande, kraftägande och
■verkställbar! efter min död, mer än allenast detta, af mig
vid sundt godt förstånd och sinnesbruk frivilligen författade
och upprättade förestående testamente och förordnande,
hvilket i allo bör och skall, såsom min yttersta vilja, till
hela sitt innehåll bokstafligen, utan invändningar eller misstydningar,
efterlefvas och fullbordas; som allt försäkras och
stadfästes med mitt egenhändiga namn och anborna signets
undersättjande uti nedanstående , af mig tillkallade vittnens
närvaro, hvilket skedde på Retraiten i Eskilstorp den
iq November i83q. Anton v o 11 Liewen.
(Sigill.)
Uppå anmodan af Krigsrådet Hr Frih. Anton von Liewen
på Retraiten i Eskilstorp, infunno vi undertecknade oss,
hos honom, denna dag och befannt honom vid sundt, godt
och redigt förstånd och sinnens bruk otvunget förklara : att
förestående, af honom sjelf författade och egenhändigt skrifna
testamentariska skrift, som, utom ingressen, innehöll tjugu
särskilda punkter, hvilka han sade oss innefatta hans yttersta
vilja och beslut, som efter hans död skulle punktvis
till hela sitt innehåll i allo efterlefvas och verkställas, på
sätt, att någondera af nyssnämnda tjugu stycken punkter ingalunda
får uteslutas, rubbas eller förändras, utan böra och
skola alla berörde punkter äga full gällande kraft och ver
kan
och befordras till verkställighet. Vidare kännedom om
denna testamentariska skrifts innehåll erhöllo vi icke, än
hvad vi härutinnan omnämnt, äfvensom att välbemälde Frih.
och Krigsråd anhöll, att vi ville bestyrka meraberörde testamentariska
skrift med våra namns undersättande; uti vår
när- och öfvervaro försåg Hr Fribtn och Krigsrådet nyssnämnda
tastamentariska skrift med ställe, datum, månad och
årtal samt sitt egenhändiga namn och anborna sigills undersättjande,
hvilket allt af oss under edelig förpligtelse på
en gång närvarande vittnen bekräftas. Retraiten i Eskilstorp
den nittonde November 183g.
K. Schartow, J. Kjellberg,
Pastor i MellanGi efvie. Cantor i MellanGrefvie.
(Sigill.) , (Sigill.)
Att vittnesförhör för dödsfall skull i afseende på verkställigheten
af detta testamente ägt rum inför Oxie Häradsrätt
den 19 October 1840, attesteras.
På HäradsRättens vägnar
Carl Svedenborg.
Likheten med den mig lemnade afskrift intygar
Fr. Posse.
Den 19 Maj f. ra. a3i
Ofvanstående afskrifts likhet med den till Riddarhusdirect:n inlemnade
afskrift af transsumt intygar
F. O. Silfverstolpe.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. ra.
In fidem protocolli,
F. O. Silfver sto Ipe.
Onsdagen den ig Maj i84i.
Plenum kl. £ till 8 e. m.
Justerades 3 prot.utdr. för denna dag f. m.
Upplästes till justering och godkändes följande från
Ridd.Utsk. inkomna förslag till R. o. Ad:s und. skrifvelse
till K. M.
Förslag till R. o. Ad:s und. skrifvelse till K. M.,
ang:de anstäldt val till revisorer öfver stats-,
banco- och riksgäldsverken vid 1841 och i843
årens revisionsförrättningar.
S. A. K.
Vid till följe af 68 §:n Riksd. Ordn. hos H. R. o. Ad.
anstäldt val till revisorer å R. o. Ad:s vägnar vid de revisioner
af statsverkets, Bankens och Riksg.cont:s tillstånd, styrelse
och förvaltning, som komma att under tiden till nästa
riksdag äga rum, har R. o. Ad. till nämnda befattning utsett
nedannämnde ledamöter, nemi.
vid innevarande års revision:
Frih. Leijonhufvud, Abraham, f. d. President, C. N. O.;
Frih. von Kramer, Robert Fredrik, Kammarherre, Landshöfding,
R. S. O.;
Hr Rääf, Leonhard Fredrik,Kammarjunkare;
Hr Ehrenstam, Johan Fredrik, Capitainelieutenant vid K.M:s
flotta;
Hr von Stockenström, Erik, Kammarherre;
Hr Gedda, Gust. Georg, Capitaine vid Vestmanlands regtte;
vid i843 års revision:
Frih. Hamilton, Hugo Adolph, Kammarherre;
Frih. Silfverskiöld, Nils August, den äldre, Possessionat;
Frih. Nordenfalk, Johan, f. d. Statssecret., R. N. O ;
Hr Ramsay, Otto, f. d. Lieutenant.;
Hr af Geyerstam, Gustaf Emanuel, Brukspatron.;
Hr af Zellen, Nils Vilhelm, Exped.secret., R. N. O.;
Den 19 Maj c. ra.
Hvilket R. o. Ad. bort hos E. K. M. i underd. anmäla.
R. o. Ad. framhärdar etc. etc.
På RiddarhusUtskts vägnar
G. J. Taube.
W. F. Dalman.
Ånyo föredrogs BancoUtsk:s den 12 och i5 dennes på
bordet lagda mern N:o 174» innefattande förslag till åtskilliga
förändrade regiementariska stadganden för bancoverkets
styrelse och förvaltning.
Hr von Hartmansdorff, Aug: På 4;de sidan har influtit
motsatsen af hvad der skulle stå. I stället för att fullmäktige
i Banken och Riksg.conl. äro Konungens rådgifvare
i afseende på riksdagsortens utsättande då riksdag skall hållas
annorstädes än i hufvudstaden, så har Konungen blifvit rådgifvare
åt fullmäktige i Banken och Riksg.cont. Det är visserligen
en misskrifning, men hon måste rättas. I stället för
alt BancoUtsk. sysselsätter sig med att skrifva om §§ ur
Reg.Fsn, Riksd.Ordn., äfvensom lagen för R. St:s Bank, så
synes mig det vore bättre om BancoUtsk. föresloge ett bancoreglemente,
så redigeradt, att det hette: åt bancofullmäktige
är uppdraget att iakttaga föreskrifterna uti 5o:de, iog:de,
g8:de §§:na RegF:n, och banklagens 5 § etc. Nu är ordalydelsen
följande: ”Att jemte fullmäktige i Riksg.cont. i samråd
med Konungen utsätta annan riksdagsort.”
Uti 8:de mom. sid. 6 förekommer en föreskrift, hvilken
är alldeles lika med den, hvilken för närvarande står i bancoreglem:t,
men som efter min förmening är oriktig. Det
heter nemligen: ”Att, så framt icke vederbörande RiksSt.
derom annorlunda förordnat, genom omröstning per capita
välja annan revisor och suppleant; börande dervid den främste
bland Ståndets fullmäktige i banken föra ordet.” Om
det nu skulle hända t. ex., att ordföranden bland bancofullmäktige
vore frånvarande, så skulle hedern tillfalla mig
att vara främst bland fullmäktige. Men om vid sammanträde
med fullmäktige i Riksg.cont. Frih. Rålamb och Hr
Uggla infunne sig, så skulle de efter Ridd.Ordmn hafva
företräde framför mig. Huru skulle då jag eller någon
annan kunna taga ordförandeskapet från dem, då det vore
stridande mot Ståndsordningen? Det torde således rätteligen
heta: ”Börande dervid den, som bland R. St:s fullmäktige
efter Ståndsordningen är den främste, föra ordet.” Samma
händelse, som inträffar med R. o. Ad., kan inträffa med PresteSt.
, hvars ledamöter sitta efter stiften; det kan äfven hända
med BorgareSt:s ledamöter, som sitta efter städernes
ordning, och med BondeSt:s, hvilka sitta efter ordningen
emellan länen. Ännu några anmärkningar har jag att göra
i afseende på detta betänk., hvilka jag hade väntat, att min
erfarne
Den ig Maje. ra. a33
erfarne medbrodpr i banken Hr Rosenblad skulle hafva framställt;
men då lian icke är bär, lager jag mig friheten alt
framföra deni, ehuru jag icke gillar de ordalag, som Hr Rosenblad
begagnat.
Hr von HaitmansdorfF uppläste derefter följande:
Anmärkningar vid Bancolltskis betänk. N:o 174.
Ifrågavarande utlåt, innefattar förslag till dels upphäfvande,
dels förändringar af vissa §§ i nuvar. bancoreglenus
irsta och 2tdra artiklar.
Härvid torde törst i afseende på utlåtts 3 §, motsvarande
den gide i nuvar. bancoreglemente, böra anmärkas, att, då
många betänkligheter förekomma, att vid inventering af de
större förvaringsrummen ett större antal personer på en gång
tiro närvarande, efter ordet ”skola” orden ”samfäldt eller
genom deputerade” borde tillsättas, hvarigenom fullmäktige
erliöllo rätt att verkställa den del af inventeringen genom
deputerade, hvilken fullmäktige funno lämpligast på detta
sätt höra äga rum.
Då det förmodligen varit Utskis tanke, att de §§ uti
ifrågavarande artiklar, i hvilka inga förändringar genom detta
utlåt, föreslås, skola förblifva oförändrade, torde man böra
fusta uppmärksamhet på nödvändigheten att gifva 8 §:n, innehållande
fullmäktiges åligganden i afseende på tillsynen
öfver den egentliga understyrelsen och deparlementscheferne
tillhörande bancoförvaltningen, mera bestämdhet och deras
ansvarighet derför mera öfverensstämmelse med både ansvarighetslagen
och de grundsatser lör underslyrelsens och depurtementschefernes
ansvarighet, hvilka vid denna riksdag
blifvit antagna.
Utaf ordalydelsen i början af nuvar. 8 § skulle man
möjligen kunna draga den slutsats, att del ålåge bancofullmoktige
att vidtaga hvarje ”åtgärd,” som (förut eller efteråt)
kunnat ”linnas vara af nöden för befrämjande af verkets
rätt, säkerhet och förmån,” utan afseende på örn en
sådan åtgärd vore i de lill deras efterrättelse gifna stadganden
bestämdt föreskrifven, samt alt då verkets rätt, säkerhet
och förmån på intet sätt kunde blifva lidande, hvilket icke
genom någon åtgärd kunnat förekommas, fullmäktige personligen
skulle vara ansvarige för hvarje oordning, som
kunde komma att i banken inträffa. Detta är likväl hvarken
öfverensstämmande med den uti denna § åberopade 6
§:ii uti ansvarighetslagen för bancofullmäktige, ej heller med
deli inskränkning, som i detta hänseende 1 1 §:n g moni. af
ifrågavarande utlåt., i öfverensstämmelse med R. Sits redan
fattade beslut, gör i den egentligen förvaltande aucloritetens,
understyrelsens åligganden, nemi. alt iakttaga och handhafva
gällande stadgar, föreskrifter och bestämmelser.
25 11. 3o
234
Den ig M a j e. m.
Uti 12 §:n af ifrägavar. betänk, har, i öfverensstämmelse
med hvad R. St. i ämnet förut beslutat, commissariernes
ansvarighet blifvit inskränkt till den för egna åligganden,
och den gemensamma ansvarigheten endast blifvit bibehållen
der göromål eller vård äro gemensamma. Samma grundsats,
som föranledt delta beslut, torde fordra dess utsträckning
äfven till fullmäktiges ansvarighet.
På dessa grunder och för alt gifva den inom fullmäktige
varande inspeetionsfördelningen en för dess verksamhet
bestämdare form, föreslås följande förändrade redaction af
8 §:n i bancoreglementet:
”Fullmäktige åligger att tillse, att understyrelsen, vederbörande
departementschefer och öfrige bankens tjenstemän,
vid dem tillhörande befattningar, ställa sig till noggrann efterrättelse
gällande ordningar, stadgar och föreskrifter. Den
speciellare utöfningen af denna tillsyn må fullmäktige på det
sätt sig emellan fördela, att de upplösa sig i 3:ne afdelningar,
hvardera sammansatt af en ledamot af hvarje RiksSt.,
emellan hvilka samtliga bankens departementer och conior
förd elas, med skyldighet för hvarje afdelning att åtminstone
en gång hvarje qvartal i de under densamma lydande departementer
och conior anställa inspection, öfver hvars förlopp
rapport bör vid fullmäktiges nästa sammanträde till prot.
aflemnas. Dessa inspeetionsafdelningar böra, när fullmäktige
så pröfva nödigt, hvarje hel- eller halfår sig emellan ombyta
de departementen och conior, öfver hvilka den speciella
tillsynen dem åligger.
Bankens pappersbruk Tumba förvaltas utan understyrelsens
deltagende af fullmäktige, under specielt inseende af en
deras ledamot.”
Frih. Gederström, Jacob: Jag instämmer med Hr
von Hartmansdorff i otiliböilighelen af en redaction, som i
7 punkten förekommer och hvarigenom Konungen är satt
till rådgifvare åt fullmäktige i Banken och Riksg.cont.; men
jag instämmer icke deruti att redactionen bör jemkns, ty
den bör försvinna tillika med all annan redaction i denna
instruetion, som innefattar utdrag af grundlagarna, emedan
grundlagarna skola eflerlefvas af fullmäktige, oberoende af
den instruetion R. St. bestämma. Allt fusk med att göra
utdrag af grundlagarna uti en instruetion för bancofullmäktige
skall leda till missförstånd, som kan medföra svåra följder
både för fullmäktige sjelfve och för samhället. Jag instämmer
i anhållan om återremiss, på det att BancoUtsk,
mätte tillse, att alla sådana stadgande», hemtade från grundlagarna,
som finnas uti gamla instruetionen och som influtit
i den nya, måtte uteslutas.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag kan icke annat än fullkomligen
instämma i Hr von Hartmansdorffs anmärkntr vid
ifrågavar. betänkande. Del förefaller mig verkligen säll
-
D e n 19 Maj c. m.
235
samt, alt BancoUtsk., som haft att granska banCoreglemenlet,
borttagit den gemensamma ansvarigheten hos understyrelsen,
en styrelse, soin likväl kan göras ansvarig för hankens
dagliga göromål, men deremot bibehållit den hos en
öfverstyrelse, hvilkens sammansättning måste göra det till
en löjlighet alt af densamma begära en sådan ansvarighet,
som i allt fall med afseende på detaljföremål är ett oting
och orimligt alt fordra af en styrande chefspersonal. Jag
anser alt BancoUtsk. hör taga reglementet i denna del i närmare
öfvervägande och instämmer derför i anhållan om
återremiss.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Hr von
Hartmansdorffs anmärkn. i afseende på den punkt, hvarest
om tal as att annan riksdagsort än hufvudstaden utsattes af
fullmäktige i Banken och Riksg.cont. i samråd med Konungen,
är ganska riktig. Bedactionen i denna punkt är nemi.
olämplig och obehörig; men denna redaction är icke nu
författad af BancoUtsk., ulan sådan den står här finnes den
äfven uti förra bancoreglementet, som af B. St. vid sista
riksdagen antogs. Jag nämner delta dock icke i afsigt alt
på något sätt bestrida alt ordalagen äro olämpliga, och vill
således icke motsätta mig återremiss af denna punkt. Hvad
åter beträffar 8 punkten, der det heter, att den främste
bland Ståndens fullmäktige i banken skall föra ordet, så
finnes äfven samma föreskrift uti gamla bancoreglementet.
Man ansåg vid förra riksdagen att så holde vara, derför att
det är hankens angelägenheter, sora vid dessa sammanträden
till det mesta komma att afses, och då B. St. hafva fattat
ett sådant beslut, så ser jag icke att rangordningen gör något
hinder för den saken. Hvad beträffar Hr von Hartmansdorffs
tredje anmärkn., uti hvilken Gr. Horn instämt, nemi.
i afseende på borttagande af understyrelsens gemensamma
ansvarighet, får jag äran upplysa att anledningen härtill är
den, att sedan bankens organisation är fulländad, har man
ansett, att hvarje chef borde ansvara för sitt departement.
Hvad åter bancofullmäktige sjelfve beträffar, så äger det siu
riktighet, såsom Gr. Horn anfört, att icke något tillökadt
ansvar är lagdt på dem, utan endast samma ansvar bibehål*-  lils som förut funnits; men stadgandena uti 2:ne särskilda
§§ härom hafva blifvit sammanförda uti en. Det låter icke
göra sig, att från öfverstyreisen borttaga den gemensamma
ansvarigheten. Öfverstyrelsen kan efter öfverenskommelse
sig emellan dela tillsynen öfver de särskildta departementen,
men ansvarigheten måste vara gemensam; ty det vore vådligt
om den skulle vara delad efter den tillfälliga tillsyn,
som tillkom hvar och en i mån af en sådan delning. Hafva
bancofullmäktige iakttagit allt hvad på dera ankommer till
bankens säkerhet och ordning, nien olyckor eller underslef
likväl inträffa, så blifva dessa i laglig ordning bedömda, och
a36
Den 19 Maj c. m.
det kommer då att bero på domarens pröfning, huruvida
bancofullmäktige hafva åsidosatt en skyldig uppmärksamhet
och tillsyn, eller 0111 olyckorna, sådant oansedt, kunnat inträffa.
Frih. Cederström har anmärkt, att alla från grundlagen
hemtade föreskrifter i delta reglemente derifrån boide
uteslutas. Mig synes dock, att det icke kan medföra någon
skada att i denna instruction intaga de sladganden af
grundlagen, sorn innefatta fullmäktiges åligganden, eller att
åtminstone de §§ i grundlagen, hvaruti fullmäktiges skyldigheter
äro upptagna, här blifva citerade. Detta heror dock
på hvars oell ens omdöme; men som jag nu är ensam tillstädes
af detta Stånds ledamöter i BancoUtsk. och icke på
afdelningen deltagit i sjelfva utarbetningen af detta ärende,
så skall jag icke vidare förlänga diseussionen och icke heller
motsätta mig återremiss af hela betänk., i händelse R. o.
Ad. skulle finna skäl att detsamma lill Utsk. återlemna.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Cederström har misstagit
sig, då han trott, det jag önskade bibehålla uti bancorcglementet
de omskrifningar af grundlagen, sorn hittills ägt
rum. Tvertom yrkade jag, att i baneoreglementct blott
skulle omförmäla», det fullmäktige ägde iakttaga livad som
finnes föreski ifvet uti de och de §§ af grundlagen, hvilka
borde blott till deras nummer upptagas. Ansågs det vara
otillräckligt, så borde dessa §§ ordagrannt införas; ty så
snart man tillåter sig alt antingen börja dem med någon inledning
eller sluta dem med något tillägg, så är man alltid
utsatt för äfventyret alt möjligen säga annat än der står.
Bland sådana §§ glömde jag förra gången jag hade ordet att
namna g8 <j:n Reg.Ftn, i afseende hvarå ordalagen uti bancoreglementet
äro något olika med ordalagen i sjelfva denna
grundlags-J.
Frih. Cederström: Hr von Hartmansdorff har nu medgifvit,
att det är olämpligt att i instruetionen införa delar
af grundlagens §§; men jag hemställer till honom, 0111 han
icke lika gerna borde instämma med mig deruti, att det är
olämpligt att intaga några grundlags-^ fullständigt; ty om
jag inför några §§, som angå fullmäktige, och glömmer att
inlaga andra §§, som röra dem, så kunna fullmäktige deraf
föranledas att tro, att de icke äro skyldige att efterlefva de
grundlagsstadganden, som icke blifvit i reglementet aflryckta.
Jag anhåller derföre att all omtryckning af grundlagen uti
instruetionen måtte uteslutas.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr, förenade sig med Frih. Cederström.
BancoUtsk:s mern. N:o 174 återremitterades.
Föredrogs ånyo StatsUlsk-.s den i5 dennes på bordet
lagda mern. Pdo 507, med förslag till reglementarisku före
-
Den 19 Maj c. m.
skrifter, motsvarande 8 afdeln. af 1835 års reglemente för
Riksg.coniord.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Uti lo §:n af delta
reglemente, på 11 sidan af betänk., ar förhållandet detsamma
som jag förut anmärkt i afseende på bancoreglementet,
att man har iriskrifvit flera sladganden, som slå i grundlagen,
och blott i parenthes anlydl, ali föreskrifterna der uro upptagna.
Sådana citationer förekomma af 66 §:n Reg.Ftn på
3 sidan, af 67 och 69 §§:na Riksd.Ordn. på 4 sidan, af 70
§:n 2 rnoin. Riksd.Ordn. på 5 sidan, af 98 §:n Reg.Ftn på
12 sidan, af 21 §:n Riksd.Ordn. o. s. v. Vidare stadgas uti
32 Jin, att, 0111 före nästa riksdags början någon bland de af
BorgareSt. utsedde directeurer eller suppleanter vid lånecontoren
i Götheborg oell Malmö afginge, den lediga platsen
återbesättes genom val af samma Stånds fullmäktige i banken
oell Riksg.cont , dervid ordet föres af den främste bland
Ståndets fullmäktige i förstnämnda verk; men ordet bör väl,
såsom jag förut anmärkt, föras af den, som, efter hvarje
Stånds ordning, är den framsta. Jag får således på samma
skäl, som jag anfört vid BancoUtskrs betänk. JN:o 174, anhålla
0111 återremiss af detta betänkande.
Frih. Cederström, Jacob; Vid detta betänk, gör
jag samma anmärkn., som vid BancoUtskis betänk. JV;o 174,
nemi. att alla citationer af grundlagen böra uteslutas, såsom
endast ledande till förvillelse, da, i den händelse icke alla
fullmäktige rör:de grundlagsstadganden vore i instruclionen
upptagna, fullmäktige möjligen kunde föreställa sig, att de
uti instruetionen förbigångna grundlagsföreskriflerna icke beliöfde
af dem efterlefva*.
StatsUtskis mern. N:o 507 återremitterades.
Till pröfning företogs StatsUtskls den 15 dennes på bordet
lagda mein. N:o 5o8, i anledn. af K. M:s nåd. propos.
ang:de extra-statsanslag för den af R. St. begärda lagberedning.
På begäran af Hr von Hartmansdorff, A u g., blef
Frill. Sprengtporten* utlåt, åtföljande reservation uppläst.
Hr von Hartmansdorff: Uti Frill. Sprengtporten*
nu upplästa reservation, nied hvilken Gr. von Platen oell
Hr Prosten Stenhammar sig förenat, anhåller jag alt få instämma.
Lika med Frihtn tror jag alt det tillstyrkta anslaget
blir för knappt och att, 0111 Regeringen skall behöfva
spara på penningar, det kan Ilända att skickliga personer
icke vilja åtaga sig befattningen, särdeles om de äro obemedlade
och förutse den ledsamma påföljden, alt nödgas
sätta till på deras beredvillighet. Jag tror derför att roan
haft skäl bevilja hvad Frih. Sprengtporten och öfrige ledamöter
uti deras reservationer föreslagit. Men då det icke
skett, så lärer ingen aunan utväg återstå, än att återremit
-
i3S
Den 19 Maj é. ra.
lera betänk., särdeles om Utsk. finner för godt att vidblifva
summan, men möjligen göra henne till ett förslagsanslag,
hvarigenom det blefve säkert, att summan komme att räcka
till. Att misshushållning med penningarna derigenom skulle
uppkomma, behöfva R. St. icke befara, när de bestämt antalet
af de personer, som skola i beredningen deltaga, och
då man bör och kan förutsätta, att de, som komma att erhålla
detta uppdrag, icke åtaga sig det för vinstens, utan för
sakens skull. Den af Frill. Sprengtporten omnämnda tryckningskostnaden
är så mycket nödvändigare att afse, som beredningsarbetet
ty förutan icke skulle komma till allmänhetens
kännedom och ändamålet således betydligen förfelas.
På dessa skäl tillstyrker jag att R. o. Ad. behagade återremittera
betänkandet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jemte det jag får äran
tillkännagifva, att jag icke var i StatsUtsk. tillstädes, då
detta betänk, afgafs, får jag nu förklara, att jag till alla
delar instämmer uti Frih. Sprengtportens reservation, så väl
som uti hvad Hr von Hartmansdorff i detta ämne nu anfört,
och att jag således förenar mig uti hans anhållan, att
betänk., till vinnande af den åsyftade ändringen, måtte blifva
till StatsUtsk. ålerrernilteradt.
R. o. Ad. återremitterade det nu föredragna utlåt. N:o 5o8.
Vidare föredrogs StatsUtsk:s den i5 dennes på bordet
lagda mera. N:o 5og, i anledn. af erhållna återremisser å
utlåt. N;o 453.
Frih. Rehbinder, Fredr. Willi.: Oaktadt den ifrån
sine RiksStånd beslutade återremiss af betänk. N:o 4^3 och
de ganska grundade skäl, hvilka blifvit så väl här som inom
Högv. PresteSt. anförda för bifall lill K. M:s nåd. propos.
i förevar, ämne, har StatsUtsk. dock vidblifvit sitt afstyrkande
af bifall å densamma. Ehuru StatsUtsk. i reciten
af detta betänk. N:o 5og intagit åtskilliga af de skäl, som
framställdes såsom anledning till återremiss af det förra betänk.
, har Utsk. likväl ej funnit för godt att ens med ett
ord försöka en vederläggning af densamma, måhända derföre
att sådant ej stått i Utskrs förmåga. Dessa skäl qvarstå
likväl såsom talande för bifall lill den Kongl, propos.m.
Det är constateradt, att Hofrätternes arbeten äro till den
grad hopade, att de icke kunna handläggas och bedrifvas
med den fart som vederbör, utan biträde af flere adjungerade
ledamöter. Detta gäller åtminstone hvad Svea och
Götha Hofrätten beträffar. Det är äfven bekant, att flere
adjungerade ledamöter endast fått uppbära för året dea
lumpna summan af 3o a 4o r:dr. Det måtte aldrig kunna
vara Ständernes mening, alt embetsmän skola uppoffra tid
och krafter för en slik spottstyfver. Till följe af hvad jag
nu haft äran anföra, anhåller jag, att icke något så obilligt,
Den 19 Maj e. m.
sorn detta betänk, antyder, måtte vinna stöd inom detta lius
och tillstyrker alltså afslag derå, med vördsam begäran om
Hr Frih. o. Landtnäs propos. till bifall å K. M:s i ämnet
afgifna nåd. proposition.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Den siste värde talaren har
förutsatt, att StatsUtsk. icke kunnat vederlägga de skäl, som
blifvit framställda för antagande af K, M:s nåd. propos. i
detta ämne. Jag får nämna, att jag personligen icke kan
taga ut mig någon del af det StatsUtsk:s förfarande, som
talaren afsell, emedan jag ej deltagit i afgörande t af delta
betänkande. Jag har alltid i denna fråga varit af motsatt
tanke med StatsUtskis majoritet. Jag känner ganska väl
skälen till den motvilja emot antagandet af den enskilda motionärens
förslag, som måhända till stor del föranledde det
afslag, som frågan rönt i lörsturkt Statsutskott. Efter min
öfvertygelse handla R. St. illa deruti, att förlama rättvisans
skipande genom att neka löner, som äro behöfliga för ett
så stort och vigtigt ändamåls vinnande, som att rättsökande
parter snart må se sina tvister slitna. Jag medgifver, att de
som anse, att frågan kan upptagas oberoende af den för sig
gångua voteringen i förstärkt SlatsUlsk., hafva rätt, emedan,
om också det ändamål, som Konungen åsyftar, är detsamma
som det, hvilket en enskild motionär sökt vinna,
men hvarom framställningen blifvit i förstärkt SlatslJtsk.
afslagen, så är dock icke frågan densamma, och på sådan
grund tior jag att den kan upptagas och afgöras. Jag får
således instämma i den åsigt, som den föregående talaren
yttrat, alt Konungens propos. bör antagas.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: Jemte det jag be
klagar
att StatsUtsk. icke funnit sig föranlåtet att, på grund
af de anmärkn:r, som gjordes emot betänk. N:o 4^3, tillstyrka
det anslag, som K. M. begärt, får jag nu till R. o.
Ad:s afgörande öfverlemna, om icke ganska goda skäl förefinnas
att samma anslag bevilja. StatsUtsk. har fortfarit i
sitt nekande att ingå i pröfning af sjelfva anslagsfrågan och
endast sagt, alt som inga nya skäl blifvit förebragta såsom
föranledande till ett motsatt handlingssätt å Utsk:s sida, ansåg
sig Ulsk. endast böra vidhålla sitt förra beslut. Behofvet
af ett tillökadt antal ledamöter, isynnerhet hvad Götha
Hofrätt beträffar, larfvar nu icke några vidare bevis än de sorn
redan blifvit förebragta. Det tillväxande antalet af rättstvister
är allmänt bekant, och det kan ej vara Staten värdigt
att fordra det personer skola uppoffra tid och krafter året
om för mindre än en vanlig dränglön. Det finnes, mine herrar!
exempel derpå att g adjungerade ledamöter sinsemellan
delat 5o r:dr för 3:ne månaders arbete, och likväl hafva desse
personer förrättat tjenstegöromål, som tillhöra ordinarie embetsman
i en af Rikets öfverrätter. Jag anhåller alltså ali
R. o. Ad. ville bifalla hvad Konungen begärt.
Den 19 Maj c. m.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Jag uther mig
få äran nämna, att StatsTJtsk. hade för dess del tillstyrkt,
att löner måtte å riksstaten uppföras för det antal ledamöter
i Hofrätterna, sorn motsvarar det antal, för hvilket särskildta
ndjunctionsmedel begäras; men att delta StalsUtskrs
tillstyrkande, hvilket Utsk. i sammanhang med regleringen
af 2 hufvudtiteln framställde, blef underkändt af Ständerna
genom votering i förstärkt StatsUtsk,, hvaremot Ständerne
ökade lönerna för de ledamöter, som i Hofrätterna nu befinnas.
Under sådant förhållande är det, som StatsUtsk.
icke ansett sig kunna tillstyrka R. St. att i samma sak, fast
under annat namn, bevilja hvad som en gång blifvit afslaget.
Det är derför jag ej kan annat än bestrida den mening,
som nu af åtskilliga värda ledamöter yrkas, ehuru jag
varit ibland dem, som leinnat mitt bifall inom StatsUtsk.
till anvisande af fulla löner att uppföras på riksstat. Jag
har blott ansell mig böra anföra detta såsom skäl hvarför
StatsUtsk. icke funnit sig kunna eller böra ingå i pröfning
och besvarande af sådana anmärkn:r, hvilka egentligen haft
sin grund i nyttan och nödvändigheten al ifrågavar. anslag;
ty då Utsk. i följd af formella hinder icke kunnat ingå i
pröfning af hufvudsaken, hade det måhända icke varit conseqvent
att upptaga sådana anmärkntr och skäl, som blifvit
framställda lill vinnande af hvad man äskat.
Frih. Rehbinder: Jag anhåller endast att med afse
ende
å hvad Frih. Sprengtporten anfört få nämna, att då
StatsUtsk. förut ansåg sig hafva skäl alt tillstyrka ett anslag
för ordinarie ledamöter i Hofrätterna, och då detta tillstyrkande
af 2 Stånd bifölls, så, och ehuru detsamma visserligen
af 2 andra Stånd äfvensom af det förstärkta StatsUtsk.
alslogs, hade StatsUtsk. dock varit oförhindrad! alt tillstyrka
detta anslag, som icke liar gemenskap med det förra;
ty skilnaden emellan ett anslag lill ordinarie ledamöter och
ett sådant mindre betydligt till några adjungerade ledamöter
är, för den som vill se det, klart i ögonen fallande. Redan
förra gången, då frågan förevar, så bevisades ganska tydligt
skilnaden emellan dessa föl hållanden, och således hol de StatsUtsk.
, om det velat, kunnat föreslå Ständerna att bifalla Konungens
propos. i ämnet. Jag kan ej undgå att förnya min
anhållan om afslag å ifrågavar. betänk., samt bifall till K.
M:s nåd. proposition.
Hr Westfelt, Nils: Jag ber att få förena mig med
Frih. Sprengtporten. Då frågan inom StatsUtsk. sista gången
förevar, gaf oss en man, ledamot af samma Utsk., de
basta upplysningar, och jag tior att mången grundade sitt
omdöme på hans yttrande. Denne man var f. d Presidenten
i Götha Hofrätt, Frih. Leijonhufvud: han reserverade sig visserligen
emot det beslut, hvaruti StatsUtsk. stannade, hufvud
-
Den 19 M a j e. m.
vudsakligen derföre, att han ansåg denna fråga icke vara
samina sak som den förra; men deremot förklarade han sig
tro, att medel till aflöning åt adjungerade ledamöter ej skulle
lända till det åsyftade ändamål, hvarför de begärdes, flan
var af den öfvertygelse, att det rättaste vore, att af dessa
adjungerade ledamöter formerades en ny division, emedan
han ansåg fördelningen af adjungerade ledamöter på inom
Hofrätterna befintliga divisioner tjena till föga eller intet.
Detta yttrande af nämnde ledamot bestämde mångens votum
i frågan.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Om Hofrätterne i
allmänhet och Götha Hofrätt isynnerhet förlorat i dess f. d.
President Frih. Leijonhufvud en förespråkare inom StatsUtsk.
, så sannas det gamla ordspråket, att slägt och vänner
oftast äro de värste. Jag kan icke öfvertygas af en sådan
framställning, som den Hr Westfelt låtit oss höra, ty för
mig synes det klart, att antingen det tillökade antalet af ledamöter
inom Hofrätterna utgöres af adjungerade medlemmar,
fördelade på divisionerna, eller af en egen ny division; så
kommer en hvar af dessa ledamöter att hafva sin rotul.
Följaktligen blifva alla de mål, som en hvar hinner att föredraga,
afgjorda, och således lika många mål expedierade,
som skulle ske om inga medel ansloges. Ordföranden på
en division är icke föredragande, hvadan om 7 adjungerade
ledamöter komme alt utgöra en division, så skulle rotlarne
ej blifva flera än 6, då de deremot blefve 7, om ingen af de
adjungerade blefve ordförande, utan de samtlige anställdes
på redan befintliga divisioner. Jag tillstyrker således, att R»
o. Ad. måtte bifalla K. M:s nåd. proposition.
Frih. Rehbinder: Ehuru Hr Westfelt, utgående ifrån
den bekanta grundsatsen—”aut Gassar, aut nihil,” synes
tro, att det tjenar till ingenting att anslå medel åt adjungerade
ledamöter i Hofrätterna, och att bäst vore, antingen
att låta ärendena ligga nere tills vidare, eller ock tvinga
embetsmän att uppoffra tid och möda för intet, intilldess
vid en blifvande riksdag beslutas kan att inrätta nya divisioner
af ordinarie ledamöter, så får jag dock upplysa Hr
Westfelt, att som adjungerade ledamöter för det närvarande
verkligen begagnas, har ett anslag af medel till deras afIönande
den fördelen med sig, alt man ej använder personer
att uppoffra tid, krafter och måhända helsa, utan att derför
gifva dem någon ersättning; ty jag räknar för rakt ingenting
den lumpna penning, som adjungerade ledamöter nu
åtnjuta. Det är ej Staten värdigt att så behandla sina tjenare,
och då man ej begär mera, än att en adjungerad ledamot
måtte få hälften emot en ordinarie ledamot, så måste
det icke vara för mycket tilltaget.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Ibland de mångå föremål
25 H. 3.
13 « u 19 M » j e. in.
till klander, som äga rum i vårt land, är en stående artikel
den, att rättvisan skipas långsamt. Man har upphört att
som allmän sats säga att hon skipas illa, ty man har blifvit
vederlagd i det hänseendet; men man påstår desto mera
att lagskipningen går långsamt. När nu det äskas, att utvägar
må beredas, hvarigenom lagskipningen må kunna gå
fortare, så lägger sig samma sida, att jag så må säga, som
klagar öfver rättvisans senfärdiga gång, emot äfven de minsta
tillökningar i anslag, som fordras för att bereda ett
skyndsammare for tgående. Jag hemställer om det är conseqvent
handladt, såvida ej något annat dermed afses, än
sjelfva den sak som är i fråga, hvilket jag älskar att tro.
Kan man väl föreställa sig att en sak, sådan som denna, så
ifrigt skulle framhafvas, om ej behofvet högt påkallade hvad
som äskas? Är det troligt , att man af enskildt intresse
för några obekanta individer, som äro i fråga alt vara
eller blifva adjungerade ledamöter, yrkar den ifrågavarande
aflöningen? Jag känner åtminstone ingen af dessa sujetter.
Det är blott för sak man ifrar, och jag finner att det ligger
den största oklokhet och obillighet emot Staten, att ett ibiand
dess aldra angelägnaste ärenden, rättvisans skipande i landet,
fördröjes, hvarföre jag icke heller kan undgå att på det högsta
yrka att R. o. Ad. måtte, med underkännande af Ulsk:s
betänk., bifalla Konungens proposition.
Frih. Cederström, Jacob: Man har sagt, att i händelse
fråga varit att inrätta en ny division i Götha Hofrätt,
så hade anslag blifvit beviljadt, men att då fråga endast vore
att anslå medel till aflöning åt adjungerade ledamöter i
samma Hofrätt, fann man beviljande af medel icke af behofvet
påkalladt. Jag ber att få fästa uppmärksamheten uppå,
att i samma stund, som en ny division af ledamöter inom
en Hofrätt behöfves och adjunctionsmedel finnas, så aidel
också möjligt för presidenten i denna Hofrätt att hos
Konungen anmäla behofvet af en sådan organisation, hvarefter
Hofrätten blir med det erforderliga antalet nya ledamöter
fylld och divisionen kan inrättas. Jag förenar mig med
dem, som begära afslag å betänk., samt bifall till Konungens
propos. i ämnet.
Hr Westfelt: Jag vill blott upplysa den sista tala
ren,
att om jag sagt att Utsk. skulle hafva tillstyrkt anslag
om fråga varit att inrätta en ny division , så har jag deruti
begått ett misstag. Jag menade åtminstone, alt Frih. Leijonhufvud
dertill velat tillstyrka anslag, och det är en stor
skilnad emellan hvad bemälde Frih. velat göra, och hvad
StatsUtsk. velat göra.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Åd. behagade
bifalla StatsUtsk:s utlåt. N;o 5og.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Den ig Maj c. m.
a41
Hr Landtm, förklarade, det lian trott sig finna att nej
öfverröstat ja.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
bifalla K. M:s i det nu föredragna ämnet afgifna nåd.
proposition.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
öfverröstat nej vid svaren å den sednast framställda propositionen.
Till pröfning företogs StatsUtskrs d. i5 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 5io, i anledn. af erhållna återremisser
å utlåt. N:o 44°-
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag har icke delat Stats
Utsk:s
åsigt uti förevarande fall. Jag har mig nemi. ganska
väl bekant, att desse embetsman, som äro i fråga, gått i mistning
af verkliga rättigheter på grund deraf, att de af en
föredragande inför Konungen blifvit rent af bortglömde. Närén
sådan upplysning vunnits, så har jag trott att StatsUtsk.
bort vid detta tillfälle rätta ett misstag, som visserligen
bort rättas ifrån ett annat håll, men då det derifrån uraktlåtits,
kunnat ske ifrån StatsUtskts sida. Jag tror att denna
anmärkn. beklagligen ej kommer att verka något på det hela,
men jag har ej kunnat undgå att i R. o. Ad:s prot. nedlägga
mitt förklarande, att jag ej med min röst bidragit till
detta beslut.
Frih. Cederström, Jacob: Mig synes det vara en
utväg att kunna komma till rättelse, om R. o. Ad.,medafslag
till detta betänk., bifaller motionen, som i alla afseenden
tyckes vara både billig och rättvis. Jag tillstyrker alltså,
att R. o. Ad. ville afslå StatsUtsk:s betänk. N:o 5iooch
bifalla Hr Geyers motion.
Frih. Boye, Fredr.: Jag förenar mig till alla de
lar
med Frih. Cederström, anhållande om afslag på Utsk:s
betänk, samt bifall till motionärens framställning.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag hade visserligen beredt
mig på ett långt föredrag, för att visa riktigheten och billigheten
af Hr Geyers motion, men då det för vinnande af ändamålet
synes öfverflödigt att vidlyftigt orda i ämnet, inskränker
jag mig alt instämma med Frih:ne Cederström och Boye.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag bade äfvenle
des
ämnat att något omständligare tala för samma mening
som Frih. Cederström; men då Frih. Boye, ehuru kort, redan
gjort det, så hoppas jag att Pi.o.Ad., med afslag å StatsUtsk:s
betänk., bifaller Hr Geyers motion.
Hr Westfelt, Nils: Jag hade deremot icke ämnat
s44
Den 19 Maj c. m.
deltaga i denna discussion, men då andre värde ledamöter
redan anfört hvad jag skulle vilja i ämnet säga, vill jag blott
gifva tillkänna det jag förenar mig med Frih. Boye i begäran
om afslag å betänk. Likväl ber jag alt få tillägga, det jag
ej kan med Gr. Horn instämma deruti, att det varit SfatsUtsk:s
pligt, derföre att rättelse ej kommit ifrån det båll
som vederbort, att göra den behöfliga rättelsen i förhållandet.
Jag tror nemi., att en slik rättelse bort komma ifrån
rätter ort och icke ifrån en enskild motionär.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Äfven jag an
håller
att få förena mig med Frih. Boye, men derjemte också
med Gr. Horn.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtskrs utlåt. Wto 5io.
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. 0. Ad, behagade,
med bifall till den gjorda motionen, bevilja ett sammanlagdt
belopp af 600 rtdr btco för första och af 1200 r:dr
btco för andra amanuensen vid K. bibliotheket.
Ropades ja.
Då nu ånyo föredrogs Stats- samt Allm. Besvärs o. Ekon.
XJtsktns den i5 dennes på bordet lagda betänk. Nto 198, i
anledn. af återremiss af Utsktns under Nto igo afgifna förslag
till samman jemkning af RiksStms skiljaktiga beslut, rörtde
allmänna stadganden och anslag till folkundervisningens befrämjande,
blef samma utlåt, ånyo begärdt på bordet af Hrr
von Hartmansdorff, Aug., och Rosenblad, Bernh.
Hr Rosenblad, Bernh.: R. o. Ad. har redan å
terremitterat
BancoUtskrs betänk. Nto 174; jag skall icke
upprepa de anmärkntr, som af andra talare lära blifvit gjorda
deremot; men jag anhåller att följande anmärkning, som
jag förmodar icke blifvit af någon föregående talare framställd,
måtte få återremissen till BancoUtsk. åtfölja. Vid
11, §:n anmärkes nemi., att der fattas en inledning, sora
uttrycker hvad med understyrelse förstås och hvad till dess
befattning hör. Der torde sålunda böra i öfverensstämmelse
med 1668 års bancoordning uttryckas, att den egentliga
förvaltningen af banken och dess särskilda (uppräknade) afdelningar
åligger understyrelsen, med den ansvarighet och de
iakttagelser sednare momme af samma § innehålla.
R.o. Ad. biföll alt detta anförande skulle få åtfölja den
förut i detta plenum beslutade återremissen af BancoUtsk:s
mern. N:o 174.
Den ig Maj e. m.
245
Vid förnyad föredragning af BancoUtsk:s den i5 dennes
på bordet lagda utlål:n:
N:o 179, i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o
158, med förslag till reglering af bankens lånerörelse i åtskilliga
delar; och
N:o iBo, öfver gjorda anmärkn:r vid Utsk:s betänk.
N:o i5g. i fråga om belåning af adier och publika papper;
blefvo dessa båda ullåt:n ånyo lagda på bordet, det förra
af Hrr von Hartmansdorff, Aug., och Rosenblad,
Bernh.; det sednare af Hr von Hartmansdorff och
Frih. Cederström, Jacob.
Ånyo föredrogs LagUtsk:s den i5 dennes på bordet lagda
mern. N:o 184, med anmälan om RiksSt:ns olika beslut
öfver Utsk:s belänk. N:o 179, i fråga om ansvarighetslagen
för Statsrådets ledamöter.
Gr. Spens, Carl Gustaf: Jag anhåller att det nu
föredragna mern. må få hvila på bordet tilldess att ifrån
Högv. PresteSt. ankommit prot.utdr. till R. o. Ad. i afseende
på den inbjudning, som i anledn. af 1 1 §:n är af Utsk.
gjord. Orsaken till denna min begäran anhåller jag att få
framställa. Utsk. säger om 11 §:n: ''Utsk. hade från sitt
förslag uteslutit den i nuvar. lag befintliga 11 §:n, som innefattar
stadganden om gränserna för R. St:s granskning af
Statsrådets protocoll. Denna åtgärd, som grundade sig derpå,
alt föreskrifter i berörde ämne redan funnos i 76 §:n
Riksd.Ordn., och att deras upptagande i ansvarighetslagen
följaktligen vore ändamålslöst, har blifvit godkänd af Bor-'
gare- och BondeSltn, men ogillad af de öfriga RiksSttn,
hvilka ansett 11 §:n böra bibehållas, PresteSt. dock med följande
tillägg: "gällande härvid hvad 76 §:n Riksd.-  Ordn. i detta fall stadgar." Två Stånd hafva således
ogillat Utskrs omförmälda åtgärd; hvaraf, enligt 87 §:n Reg.-  F:n och 75 §:n Riksd.Ordn., lärer följa, alt, i händelse icke
PresteSt., hvars beslut synes närma sig Borgare- och BondeSt:ns,
skulle vilja instämma i dessa 2:ne Stånds mening, frågan
om 11 §:ns uteslutande förfallit, och alt samma § således
bör oförändrad qvarstå.” Såvida jag rätt uppfattat LagUtsk:s
mening, innehåller den detsamma, som om man ville
säga, att PresteSt:s beslut är närmare de två Ståndens än
R. o. Ad:s, och på denna grund skulle slå två Stånd emot
två. Jag skulle deremot tycka, att på den grunden funnos
tre Stånds beslut; men som inbjudning är gjord, och möjligtvis,
i följd deraf, PresteSt. kan förena sig med Borgareoch
BondeStln, då saken är afgjord, äfvensom med R. o. Ad.,
då det tydligen blir två Stånd emot två, hvarigenom frågan
också är afgjord, nemi. förfallen, är det onödigt att nu debattera
om detta ämne. Det är derför jag anhåller att
Den ig Maj e. m.
mern. må hvila på bordet tilldess att prot.utdr. ifrån PresteSt.
i frågan hunnit till R. o. Ad. inkomma.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., förenade sig med
Gr. Spens.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att LagUtsk:s mern.
Wto 184, till följe af 2:ne ledamöters begäran, komme att
ytterligare hvila på bordet; hemställande derjemte, om R. o.
Ad. behagade, på sätt Gr. Spens yrkat, besluta att detta
mål skulle uppskjutas tills PresteSt:s prot.utdr. i ämnet ankommit.
Bifölls.
Vid förnyad föredragning blefvo, på begäran af 2!ne utaf
följande ledamöter, nemi. Hr Aminoff, J o h. Fredr-,
Hr Rosenblad, Bernh., Hr von Hartmansdorff,
Aug., Frih. Gederström, Jacob, och Frih. Tersmeden,
Wilh. Fredr., ånyo lagda på bordet nedannämnda,
dels den i5, dels den 17 dennes första gången bordlagda
förslag., betänktn och utlåttn, nemi. från
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon. Utskotten:
N:o 73, till sammanjemkning af RiksStins skiljaktiga beslut,
i anledn. af Ulsktns betänk:n Wtis 4 och 29;
N:o 74, i anledn. af återremiss utaf betänk. Wto 3o,
angtde gemensamma nämnder för vården om häradenas och
länens gemensamma angelägenheter;
,N:o 75, till sammanjernkande af RiksStrns skiljaktiga beslut,
ang:de föreslagen lagstiftning om fattigvården i Riket;
Wto 76, i anledn. af väckt motion, att de af K. M. och
Kronan afyttrade kronoskogar och parker i Riket ej måtte
få styckas i mindre lotter, än de blifvit af K. M. och Kronan
försålde;
N:o 77, om hvad som bör iakttagas då delägare i tackjernshytta
äskar att få idka stångjernssmide och deremot afstå
från de i och för tackjernsblåsningen beviljade friheter,
men andre delägare i hyttebolag vägra att derpå ingå;
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskotten:
N:o igö, med förslag till votering i förstärkt StatsUtsk.,
i anledn. af RiksStrns skiljaktiga beslut öfver utlåt. Wto i35;
Nto 196, i anledn. af erhållen återremiss utaf utlåt. Nto
17g, afgifvet i anledn. af K. Mts nåd. propos. angtde åtgärder
till behöfvande.? undsättning i missvextår;
Wto 197, i anledn. af återremiss utaf betänk. W:o i58,
angtde förändringar uti K. Mts nåd. instruction för beklädnadsdirectionerna
vid indelta infanteriregementena, m. m.;
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och EkomUtskotten:
Wto
17, i anledn. af erhållen återremiss af Utsktns be
-
D < n 19 Mij c. m.
247
tänk. N:o ri, ang:de åtskilliga motioner om ändringar i K.
förordn. till förekommande af oloflig införsel eller utförsel
af varor af den 12 Dec. i835;
N:o 18, i anledn. af återremiss å betänk. N:o g, ang:de
Hr A. Brunnii motion om ändring i nu gällande seglationsordning.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Hrr Hallenborg,
Carl Joli., och Tersmeden, Carl Reinh., båda ledamöter
i StatsUtsk., erhållit 3 veckors ledighet från den 21
dennes; äfven hade blifvit anmäldt, att Hr Ribbing, Bengt,
ledamot i Const.Utsk., afrest fiån riksdagen och afsagt sin
plats i Utsk.; hemställande Hr Landtm., 0111 R. o. Ad. behagade
tillåta honom att blifva vid sin riksdagsmannarätt
bibehållen.
Bifölls.
Hr Landtm, anmodade Hrr Electorer att vid deras nästa
sammanträde välja en ny ledamot i Const.Utsk. och a:ne
ledamöter att under ledigheterna inträda i StatsUtskottet.
Upplästes ankomna prot.utdr. från de öfriga Ständen,
nemi. från PresteSt. af den i5, från BorgareSt. af den 17
och från BondeSt. af den i5 dennes.
Lades till handlingarna.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 22 Maj 1841 *
Plenum kl. g f. m.
Justerades 4 prot.utdr. för den 19 dennes e. m.
Justerades pleni-prot. för den 1 sisth April.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Gr. Beckfriis,
Corfitz Ludv., ledamot i Bevilln.Utsk., Hr von Röök, Gustaf,
ledamot i LagUtsk., och Hr von Schinkel, Berndt, ledamot
i Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk., anmält sig vara
hindrade att för det närvarande bevista riksdagen och således
afsagt sig sina platser i Utskin, men anhållit att vid
248
Den 22 Maj f. m.
deras riksdagsmannarätt blifva bibehållne; hemställande Hr
Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla denna deras begäran.
Ropades ja.
Hr Landtm, tillkännagaf äfven, alt Frih. Leijonhufvud,
Abrah., ledamot så väl i Stals- som i Allm. Besvärsoch
Ekon Utskln, erhållit 3:ne veckors ledighet från den 26
dennes, och anmodade Hr Landlm. Hrr Electorer att innan
det plenum, som inträffar nästa Onsdag, sammanträda för
att välja, så väl ledamöter alt i hans ställe under ledigheten
i Utsk:n inträda, som att ersätta de ofvannämnde afgångne
ledamöternes platser.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då åtskilliga förändringar
ägt rum med de ledamöter i förstärkt BancoUtsk.,
som R. o. Ad. för några månader sedan valt, derigenom att
några bortrest, en inträdt såsom ordinarie ledamot i BancoUtsk.
och en eller par vore af långvarig sjukdom hindrade
att i Utsk. infinna sig, torde R. o. Ad. finna nödvändigheten
af att välja ytterligare några suppleanter, och hemställde
Hr Landtm., om R. o. Ad. skulle behaga bestämma de
nya suppleanternes antal till sex och företaga nämnda val
nästkommande Måndag.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo och bifölls Bevilln.Utskts den ig dennes
på bordet lagda betänk. N:o 5o, anglde beräkningen af sjö—
tullsmedlen, saluaccisen, postmedlen, chartsesigillataeafgiften,
husbehofsbrännerimedlen, samt tidningsstämpel- och kortstämpelafgifterna.
Likaledes bifölls, vid förnyad föredragning, StatsUtskts
den ig dennes på bordet lagda utlåt. N:o 524, ' anledn. af
ej mindre F. von Zvveigbergks motion om afsältande af tillgångar
för de i Reg.Fms 63 § föreskrifna crediliv, än flera
andra dermed gemenskap ägande förslag.
Till pröfning företogs StatsUtskis den 5 och 8 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 5i6, i anledn. af anmärkntr vid
Utsk:s mern. N:o 454) ang:de de i Reg.F:n föreskrifna creditivsummor.
Hr von Hartmansdorff, Aug., begärde få veta
hvad beslut de öfriga Stånden i denna fråga fattat.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att PresteSt., som
ogillat hvad Utsk. föreslagit i utlåt. N:o 5i6, vidblifvit sitt
till mern. N:o 454 lemnade bifall, men likväl dervid fästat
den uttryckliga förklaring, att, för den händelse det s. k.
mindre creditivet komme att af R. St. bestämmas endast till
5oo,ooo r:dr, Ståndet ingalunda bifaller någon fördelning af
den
-
D e n 22 M a j f. ni.
*19
denna summa emellan de föremål, för hvilka det, enligt 63
§:ti Reg.Ftn, tinnes afsedl; BorgareSt. hade godkänt i och
4 punkterna samt slutmeningen af mein. Wto 45-ti uppskjutit
pröfningen af i punkten, samt bestämt det i 3 punkten
omförmälda mindre creditiv till 5oo,ooo r:dr enligt utlåt.
JN':o 5i6, men beslutat att någon fördelning af samma creditiv
icke k o m me att fastställas; BondeSt. hade bifallit Utskts
tillstyrkande i N:o 5i6, samt i och 4 punkterna af N:o 454.
Hr von Hartmansdorff: Då R. o. Ad. likasom PresteSt.
bifallit Utskts första betänk. N:o 4^4» tillstyrker
jag vördsamt, att R. o. Ad., med vidblifvande af sitt beslut
i hnfvudsaken, ville för öfrigt instämma uti det beslut, sorn
PresleSt. fattat.
Uppå derefter framställd propos. fann R. o. Ad., som
bifallit StatsUtskts utlåt. N:o 4^4> för godt alt instämma i
PresteSlts ofvannämnda beslut.
Lades till handlingarna StatsUtskrs den 19 dennes på
bordel lagda utlåt. N:o5?.5, i anledn. af anmärkn:r vid Utsk:s
betänk. N:o 4^7) ang:de Hr Hallings motion 0111 bancovinsteus
användande.
Ånyo föredrogs SlatsUtsk:s den ig dennes på bordet lagda
mein. N:o 5a6, ang:de särskilda graliticationer för Utsk:s
secreterare och notarier.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Aflöningen för Utskrns
betjening är i allmänhet så väl tilltagen, att man icke bort
vänta sig något förslag att ytterligare höja densamma; aldraminst
ifrån ett CJtsk., som i hänseende till aflöningen för
Statens tjenstemän varit så kargt. Om Ulsk. vill, i stället
för sin njugghet emot de sednare, vara så mycket frikostigare
emot sin egen betjening, så kan det komma att blifva
oss dyrt; ty det är troligt, att i samma ögonblick som R.
St. bevilja en sådan förhöjning åt SlatsUlskts betjening, så
lara väl de öfrige herrar utskoltsordförande blifva anmodade
att inkomma med dylika ansökningar. Har man en gång
fått in den regeln, vid en riksdag, att Utsk:ns secreterare och
notarier böra vara lika aflönade med motsvarande tjenstemän
inom RiksSttn, så lärer väl densamma komma att göras
gällande äfven vid kommande riksdagar. Ehuru derigenom
visserligen kunde blifva tillfälle för Statens tjenstemän, att,
i egenskap af Utsktns betjente under riksdagarna, få någon
ersättning för fem års låg diet under mellantiden, så, enär
alla ej kunna blifva delaktiga af en sådan godtgörelse, kan
jag likväl, på ofvan anförda skäl, icke tillstyrka bifall å
StatsUlskts förslag, utan anhåller om dess ogillande.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Det skäl till afslag af ifra23
H. 32
a5o
Den aa Maj f. ni.
gavar. betänk., som hufvudsakligen synes gälla för Hr von
Hartmansdorff, är det, alt då StatsUlsk. varit så njuggt i anslag
till aflöning åt Statens tjenstemän, så skulle StatsUlsk.
hafva orätt deruti a'tt öka aflöningen för Utsklns cancelliet
Jag inedgifver visserligen, att Hr von Hartmansdorff i sina
premisser kan hafva skäl till de conclusioner, hvartill lian
kommit; men hvad mig beträffar, så drabbar åtminstone
icke mig orättvisan af den förebråelsen, att StatsUtsk. varit
alltför njuggt i sitt förslag till aflöningsstat. Jag har yrkat
i detta fall på det billiga afseende, sorn StatsUlsk. boil göra
på embelsmännens förtjenst och i många fall behof att
erhålla en efter deras tjenster lämpad aflöningsstat. Det må
vara, att StatsUtskis pluralitet i detta hänseende kan hafva
något alt förebrå sig, då i ett och annat fall verkligen med
rätta denna pluralitet kan tillräknas, om Rikets tjenst ieke
torde blifva så skött som vederbör. Detta förhindrar likväl
ej, alt icke Utsk. haft grundade skäl att tillstyrka en lörhöjd
aflöning för Utskis tjenstemän, hvilkas göromål måhända
varit mångfalldigt vidlyftigare, mödosammare och
kanske kinkigare i alla afseenden, än de fleste andre Ijenstemäns
i samma grad. Hvad jag tror mig med säkerhet
känna, är, att StatsUtskis secreterare och notarier, hvilka
haft sig ålagdt att uppsätta alla dessa betänkln, säkerligen
hafva haft ett lika mödosamt och ansvarsfullt, om icke ett
ännu ansvarsfullare arbete, än notarierne inom RiksStln.
Detta skulle jag tro vara ett fullgilltigt skäl att bifalla
Utskls betänkande. Jag tager mig friheten inom delta Stånd
tillkännagifva, att jag i egenskap af ordförande inora StatsUlsk.
påtager mig den moraliska ansvarigheten för sannfärdigheten
af hvad detta betänk, upplager örn ifrågavar. tjensteraäns
nit och skicklighet; och på grund deraf skulle jag
vördsamt hoppas, att R. o. Ad. bifaller betänkandet.
Frih. Cederström, Jacob: Det är alldeles icke jeraförelsen
emellan den af StatsUtsk. föreslagna regleringen för
Rikets embets- och tjenstemän och den som Utsk. nu föreslagit
för sin cancellibetjening, som jag ämnar lägga till
grund för min anmärka, emot detta StatsUtskis tillstyrkande,
ulan jag fäster mig vid den alldeles orimliga uppställningen,
att arbetet inom Utsk. skulle vara jemförligt med
arbetet inom ett Stånd. Af den mängd af mål, som Utsk.
utarbetat, äro en ganska stor del af den beskaffenhet, att
de icke upptaga många minuters arbete, och det är således
obegripligt, huru Utsk. kunnat anse detta arbete jemförligt
med de discussionsprotir, hvilka föras inom Stånden. Man
må jemföra RiksStms protlr till antal band med alia expeditioner
och protlr tillsammans hos samtliga Utskin, och man
får då se om de kunna sättas i bredd med hvarandra.
Denna förutsättning utvisar en sådan brist på sakkännedom,
att jag icke kan antaga möjligheten deraf annorlunda än
Den 32 M ,i j f. m.
såsom yttrad emot buttre vetande. Jag tillstyrker afslag å
Ulsk:s betänkande.
Frill. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Om StatsUtsk.
blott hade begagnat en förevändning, för att bereda eu
ökad aflöning ät sitt cancelli, så skulle jag visserligen linna
att R. o. Ad. hade fullt skäl alt afslå Utsk:s framställning,
men så är icke förhållandet. Utsk. har grundat
sitt tillstyrkande af ett ökadt arfvode för dessa trenne tjenstemän
inom dess cancelli på det factiska förhållandet, att
deras göromål vid denna riksdag varit ovanligt träget. Det
är otvifvelaktigt, att det arbete, som af dessa tjenstemän
vid innevar. riksdag blifvit bestridt, varit mycket drygare,
mycket mera omfattande, än vid någon föregående. Det är
likaledes ett kändt factum, att Utsk. ifrån början af riksdagen
varit ständigt sysselsatt, och att dess secreterares och
notariers göromål följaktligen varit öfver hölvan betungande,
hvilket ej af någon kan bestridas; och då den flit och arbetsamhet,
som af Utsk:s secreterare och notarier blifvit
nedlagd för att kunna efterkomma Utsk:s anspråk på
skyndsamhet vid expeditionerna, gjort det möjligt alt kunna
afsluta riksdagen så snart, som nu sker, så har Utsk. ansett
billigheten påkalla en förhöjning i det arfvode, som hittills
blifvit åt Utsk:s betjening heviljadt. Hvarför alla secreterare
och notarier inom Utsk:n skulle vara lika aflönade, inser
jag visserligen icke. Skäl tyckas vara för handen, att
inom det Utsk., der göromålen äro trägnast och vigtigare
än inom de öfriga Utsk:n, något högre nrfvoden lemnäs åt
betjeningen. Jag vill visserligen icke bestrida arbetsdriften
hos eancellierna inom de öfriga Utsk:n; men om man beräknar
belänk:nas antal, så lärer det vara synbart, att ingen
jemförelse i detta fall äger rum emellan StatsUtsk:s och
de öfriga Ulskrns göromål. Denna framställning ifrån StatsUtsk.
är således i min tanke grundad på ren billighet och
rättvisa, och det är af sådant skäl, som jag anhåller om bifall
lill Ulsk:s betänkande.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Äfven
jag för min del anser mindre lämpligt, att ett Utskis secreterare
och notarier skulle sättas i summa cathegori, i afseende
på aflöningen, med RiksSuns secreterare och notarier.
Jag anser mig skyldig att erkänna, alt ifrån StatsUtsk. har
utgått en större mängd af belänk:n än under förra riksdagen,
och erkänner äfven, att i allmänhet hafva de ifrån
StatsUtsk. varit väl sammansatta, hvilket icke alltid ifrån
de andra Utsk:n varit händelsen; men aflöningen synes mig
likväl vara ganska tillräcklig. Har det varit mera arbete,
så har också riksdagen varit längre, och månadsarfvodet har
derför gifvit ersättning. Jag her att få fästa StatsUtsk:s ledamöters
uppmärksamhet derpå, att ämnenas vigt, som blifvit
nämnd, icke är den måttstock, hvarefter aflöningen skall
a aa
Den aa Maj f, m.
beräknas, utan det ur den möda arbetet medför, som dervid
bör afses. Vi hafva just här elt betänk, om det stora creditivet,
hvaruti ansenliga summor förekomma, men dess uppsättning
är likväl ganska lätt. Alla betänk:» rör:de anslagsfrågor
äro vanligen ganska lätta att uppsätta. Sedan Utskls
pluralitets mening är gifven, så är det återstående arbetet
icke särdeles svål t. Om jag nu vill jemföra ai betets svårighet,
så är detsamma t. ex. i Bevilln.Utsk. mycket svårare
än
der förekomma, och hvarpå vi haft många exempel, såsom
ibland annat i betänk, ronde brännvinsbränningen. Afven
inom EkonUlsk. linnas göromål, som äro vida svårare än
StatsUtskiS, i anseende till sublilitelen af de anmärkntr,
hvilka vid återremisser ifrån RiksStm göras, och som böra
upptagas, t. ex. i frågor om communallag, om folkundervisning,
om hemmansklyfning och afsöndring af jord, samt alla
andra mål, der det i sak stundom har varit särdeles svårt
att urskilja hvad ledamöter af olika meningar åsyfta, och då
dertill kommer den noggrannhet, som erfordras vid uppsättandet
af förslag lill förordningar i dessa ämnen, så anser
jag ett sådant betänk, vara vida svårare alt uppsätta, än betänkln
rör:de de anslag af mångfalldiga millioner, som StatsUtsk.
beslutat. Deremot tror jag, alt om det ena Utsk. nu
skulle få förhöjning i aflöning för dess secreterare och notarier,
så kunde det ej ulan orättvisa förnekas andra Ulsk.
att få samma förmån. Då jag alltså tror det icke vara skäl
att frångå den grund, som hittills varit följd, så kan jag icke
tillstyrka bifall till StatsUtskts betänk., utan anhåller om
Ståndets afslag derå.
Hr von Heyne, Georg: Det är med någon förun
dran
och verkligt bekymmer, som jag har hört, alt ett ibland
hufvudskälen, och det första, sorn framtages för elt afslag på
detta betänk., skulle varaden knapphet, sorn StatsUtsk. visat
i sina anslag för Statens embets- och tjenstemän. Delta är
likaså litet ifrågavar. secreterares och notariers fel, som jag
kunnat räkna dem till någon merit, om ett motsatt föi hållande
ägt rum, då StatsUlskts framställningar varit sådana,
att de vunnit bifall af pluraliteten inom R. o. Ad. Jag har
någon erfarenhet, på hvilken jag bygger min tro, att secreteraren
oell notarierne inom Ulsk:» icke hafva synnerligen
mycket att göra med besluten; det är U(sk:ns ledamöter, som
besluta, och tjenstemännen hafva endast med uppsättningen
att göra; detta veta vi alla. Således anser jag ett sådant
skäl högst olämpligt att åberopa. Jag mäste också bekänna
min öfvertygelse vara, att nu var. StatsUtsk. har i skrifväg
baft mycket mera att göra, än föregående Statsutskott. Jag
skulle således för min del, ehuru jag anser det vara min
skyldighet att medgifva, att desse tjenstemän äro temmeligen
väl betalte, likväl tro det vara skäl att för deuna gången
Den aa Maj f. m.
a53
bevilja en förhöjning för dessa tjenstemän, så vidt del icke
kan åberopas såsom ett prsejudicat för framtiden. Jag tillstyrker
för min del betänk:s antagande.
Hr von Hartmansdorff: Den siste värde talaren
liar anmärkt, att .StatsUlsk:s tjenstemän icke lå för SlatsUlskis
karghet emot Statens tjenstemän. Jag frågar, huruvida
Statens tjenstemän rå för den karghet, som Utsk. visar
emot dem. Den ena tjenstemannacorporationen är lika oskyldig,
som den andra, till Ulskts förfarande. Jag bar derföre
icke riktat min anmärkning emot StalsUtskts tjenstemän,
ulan emot StatsUtskrs inconseqvens att vara för njuggt emot
Statens tjenstemän och för frikostigt emot sin egen betjening.
Alt denna frikostighet är utmärkt, det vill jag söka att ådagalägga.
Man åberopar, att Utsk. har haft ett antal af
rjy4 mål alt utarbeta. Det betänk., som jag nu huller i
handen, liar N:o 5nQ. Sålunda finnas inom Utsk. nära /\5o
mål, som ännu icke inkommit till R. St., eller ock har Utsk.
beräknat såsom nya mål alla de prot.utdr., Utsk. einottagit,
och derigenom uppnått delta stora antal. Ville man göra
likaledes inom RiksStm, så skulle målens antal blifva ändå
b> tydligare. Det är ock besynnerligt, att Utsk. säger sig
vilja gifva tillökningen åt sin nuvarande secreterare , ehuru
man vet att del haft (vänne efter hvarannan. Den förste
skulle sålunda icke få åtnjuta samma fördel som den sednare;
och hvarföre? — emedan han log afsked. Man glömmer
då det besvär, som i början fordras för ett Utskotts organiserande
och de utredningar, sorn infordras der hvarest så
många granskningar begynna arbetet, som i SlalsUtskoltet.
Jag hemställer, om deida är rattvist att utesluta den förste
secreterare!) från den lillämnnde belöningen. Här är sagdt,
alt då man har olika göromål, så borde man också hafva
olika aflöning, och derföre skulle aflöningen för secrelerarne
inom de särskildta Utsk-.n vara olika. Jag frågar, om i någon
tjenstemannacorps ett sådant förhållande finnes iakttaget
eller kan noga iakttagas, att de, sorn hafva olika göromål,
på lika platsar älven hafva olika löner. När inom något
Utsk. göromålen varit vidslräktai e, än den antagna betjeningen
kunnat medhinna, så har sådant föranledt lill att
begära förökning i heljeningens antal, men icke att begära
ökade löner för dem som finnas, ty sådant befordrar icke
alltid göromålens hastigare gång. Hvad nu arbetet inom
StatsUtsk. beträffar, så vet jag, att på den tiden jag hade
äran vara ledamot deraf, furmos der 3 afdelningar, på hvardera
af hvilka en notarie tjenslgjorde såsom secreterare.
Göromålen böra äfven nu hafva, för den samfällde secretereo,
varit I ä 11 a re, emedan, såsom jag hört sägas, det tillgått
sålunda, att betänktna merendels varit uppsätta på afdelningarna,
och att StatsUlskrs ledamöter från andra afdelningar
knappast hunnit genomläsa de obekanta betänktna , förr än
254
Den 22 Maj f. m.
klubban fallit oell ordform förklarat dem varit antagna.
Ehuru jag således förmodar, att StatsUtsk:s secreterare och
notarier icke kunna varit öfver Löfvan sysselsatte, så vill jag
hvarken bestrida deras flit eller betvifla deras skicklighet,
men finner likväl skäl förnya min begäran, att R. o. Ad.
matte afslå detta betänkande.
Gr. Horn: Den siste värde talaren har omtalat för R.
o. Ad., att lian varit ledamot af StatsUtsk. Då så är, så
skulle jag också tro att Hr von Hartmansdorff icke kan hafva
alldeles förgätit marschen af arbetet inom delta Utsk.
Det synes likväl så, då lian tror, att uti StatsUtsk:s diarier
alla prot.utdr. skulle erhålla sina särskildta nummer. Sådant
är icke fallet och har alldrig förut varit det. Alla de
nummer, som upptagas i diarierna, äro verkligen särskildta
mål, men det är naturligt, att icke aliade mål, som komma
under Utsk:s behandling, föranleda betänkrn till R. St. Deraf
blir det också en gifven följd, att de ullåtm, sorn utgå
ifrån StatsTJlsk., icke kunna erhålla samma nummer'ering, som
de till Utsk. inkommande mål; men oaktadt så förhåller sig,
så kan hvarje ledamot, sorn hor tagit kännedom, lika med
Hr von Hartmansdorff, 0111 Ulsk:s arbetsordning, lätteligen
inse, alt ofta ett enda betänk, afhandlat många olika ärenden
under flera litteris , och att derigenom den utgående
Hummern blifvit betydligen förhöjd.
Hvad sjelfva arbetssättet beträlfar, så har Hr von Hartmansdorff
ganska riktigt uppgifvit, alt StatsUtsk. arbetar på
trenne afdelningar; men det är blott inkomst- och utgiftsafdelningens
cancelliet’, som kommit i fråga att få åtnjuta den
gratificalion, som här blifvit föreslagen. Det är ganska riktigt,
att på afdelningarna uppsättas de betanien, hvilka föreläggas
StatsIJtskrs plenum; men det är icke sagdt, att alla
dessa betänkrn kunna vara uppsatta af afdelningarnes notarier,
emedan det verkligen varit en sådan mängd afbetänkm,
att secreterare!! äfven måst biträda med dessa betänk:ns uppsättning.
Dessutom blifva ganska många betänkrn kullkastade
i plenum, och då är det secreteraren, som skall uppsätta
det nya betänk. Secreteraren är dessutom ansvarig för alla
de betänkrn, som föreslås ifrån afdelningarna, samt måste
genomse och rätta dem i hvad på honom ankommer. Förhållandet
är icke heller sådant, som Hr von Hartmansdorff
här tyckes vilja insinuera, nemi. att man afböjt en noggrannare
utarbetning af betänkrna inom StatsUtsk. derigenom att
de knappt hunnit uppläsas i plenum förrän de blifvit bifallna
och genom klubban stadfästade. Det har naturligtvis berott
på hvarje utsk.ledamot att bordlägga dessa betänkrn,
och det har äfven ganska ofta skett. Frih. Cederström har
påstått, att Utskrns secreterare och notarier icke kunde till
sin arbetsflit jemföras med secreterare och notarier inom
RiksStm. Jag vill visst medgifva, att handarbeten inom
Den 22 M a j f. m.
a55
RiksSttn äro vidlyftigare; men det ankommer sällan pä secreterare
oel) notarier inom dessa Stund, att sjelfve utarbeta
något betänk, eller uppsätta något efter egen dictee, hvilket
åter alla dagar bänder inom Utsktn. Det fordras mycket
förberedande arbete, innan ett betänk, der kan uppsättas.
Digra acter måste genomgås, icke allenast de, som inkomma
ifrån RiksStrn, utan äfven de, som infordras ifrån embetsverken.
Det medför en ganska betydlig tidsspillan att genomse
alla dessa handlingar, och jag vågar försäkra Ståndet, att
derest icke StatsUlskts secreterare och notarier med sakkännedom
och nit i detta fall förfarit, så bade R. o. Ad. säkerligen
fått mångfalldigt flera anledningar att klandra och förkasta
StalsUtskts arbeten, än som vid denna riksdag inträffat.
Del är på grund deraf, som jag icke kan annat än understödja
detta förslag, hvilket alldeles icke utgått ifrån mig,
utan är väckt al en annan ledamot inom StatsUlsk.; men då
frågan en gång blifvit väckt, har jag ansett mig pligtig alt
densamma understödja.
StatsUtskrs mein. N;o 5i6 hlef af R. o. Ad. afslaget.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtskrs den 19 dennes
på bordet lagda utlåt. Aro 5i7 , angrde upplåtandet af ruin
i R. Sits hus till begagnande af directionen öfver armeens
pensionscassa under en förestående reparation.
Frih. Cederström, Jacob: Det är några handlin
gar
inom Stats- och Const.Utskrn vid denna riksdag, som jag
anser böra komma till R. o. Adrs samt Svenska folkets kännedom.
De äro lill att börja med ett StatsUtskrs prot.utdr.
af den 19 Mars 1840, så lydande:
"Utdrag af prot. , hållet hos R. St:s StatsUlsk.
den 19 Mars r84o.
S. D. Sedan SlatsUtsk., för regleringen af den del utaf
utgifterna under 2:dra hufvudtiteln , som innefattar anslaget
för ministerstatens aflöning, genom skrifvelse till Hr t. f.
Hofcancelleren, begärt upplysning rörtde användandet för år
1837 till deras hufvudsummor under titlarna af de till cabinettscassan
anordnade, på anslaget lör ministerstaten uppkomna
besparingar af Konungariket Norriges bidrag, samt af
de fi ån extra utgiftsfonden lill nämnda cassa utbetalde medel;
så har Hr t. f. Hofcancelleren, jemte svar af d. 7 innevar.
Mars månad, meddelat, i bestyrkt afskrift, en utaf H. E.
Statsministern för utrikes ärendena till H. M. Konungen i
underd. afgifven rapport, deraf, bland annat, inhemtats, att
Svenska och Norrska statsverkens anslag till ministerstaten
under somliga tidskiften varit lillfyllestgörande, men deremot
under andra befunnits otillräckliga; alt hvad det ena året
för mycket medtagit någon gång blifvit af ett efterföljande
års öfverskolter ersatt, men alt i allmänhet de i5 år, som
a5G
Den 22 Maj f. m.
närmast föregått nuvarande Ur Statsministerns för utrikes
ärendena inträdande i embetet, efterleinnat en ganska betydlig
brist, uppkommen dels af flera af brliofvet oundgängligen
påkallade hemliga utgifter, hvaröfver bandlingarne vore
af natur alt endast kunna föreläggas ett hemligt Utsk. ,
dels af åtskilliga högst kostsamma utomordentliga ambassader,
dels äfven i följd af de många under samma tidrymd
med främmande makter afslutade handelstractater och andra
conventioner; samt att för afhjelpande af detta missförhållande
emellan inkomst och utgift , äfvensom lill beredande
af en utväg för ministercassan att, jemte betäckande af ytterligare
tillkomna oförutsedda behof, tillika kunna successive
befrias från nämnda brist, K. M. till berörde cassas disposition
och emot särskild anderd, redovisning af extra utgifts—
medlen årligen låtit anordna 4°>000 >:dr, samt dessutom
tillsvidare anbefallt ett ärligt afdrag af 10 proc. å de diplomatiske
embets- och tjenslemännens tractamenten.
Enär emedlertid ostridigt vore, att cabinettscassan bestod
af medel, hvilka R. St. lemnat till II. M. Konungens
disposition för bestridande af utgifter i och för utrikes ärendena,
samt nämnda cassa således vore en Rikets tillhörighet;
sä och då denna cassa likväl, på sätt omförmäldl är, häftar
för en, sedan flera år tillbaka fortfarande, blist och således
blifvit, emot 76 §:n Reg.Fm, utan R. St:s samtycke med
gäld belastad, får StalsUtsk. delta förhållande anmäla till
den åtgärd, som Consl.Utsk. anser lämplig.”
Härvid finnes häftad en reservation af Gr. von Platen,
så lydande:
”Då StalsUtsk., mig veterligen, ej grundlagsenlig! äger
någon annan utväg alt till Consl.Utsk. skriftligen framkomma
med de anmärkningar det kan finna sig föranledt alt vid
statsverkets förvaltning göra, än den, genom 29 §:n Riksd.
Ordn. i fråga om anmärka.anledningar, med uttryckliga
ord anvista, anhåller jag få reservera mig emot det afStotsUtskis
pluralitet nu här i denna fråga antagna sätt, såsom, i
min tanke, fullkomligen i strid med grundlagens tydliga föreskrift.
Ut supra.
Rätteligen utdraget ur conceptprot. intygar
R. af Sillén”
Man hade kunnat ursägta, om Utsk., hänfördt af sin
känsla, hade förbisett grundlagarnes föreskrifter och a fia t it
ett sådant prot.utdr. till Consl.Utsk.; men att, sedan uppmärksamheten
blifvit väckt på grundlagarnes oförlydbara
bud, ändock vidblifva beslutet, var att med berådt mod
bryta mot grundlagarna och är således brottsligt. Vidare
ett StatsUtsk:s prot.utdr. af den 24 ålars 1840, af följande
innehåll:
”Utdrag
Den a i Maj f. m.
”Utdrag af prot., hållet hos R. St:s StatsUtsk.
den 24 Wais t84o.
S. D. Af R. St:s sednast församlade revisorers afgifna
berättelse ang:de verkställd granskning af statsverkets somt
andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning, har Utsk. bland annat inhemta!, hurusom,
i följd af K. M:s genom nåd. skrifvelse!' d. 27 Febr. och 3o
April i836 meddelle föreskrift, att af de utaf aflidne Commercerådet
Paul Edvard Filen i lifstiden till åtskilliga allmänna
inrättningar donerade medel, borde, i anseende till
en uppkommen rättegång örn delaktighet i det bemäldte Cornmerceråd
från utländsk ort tillfallne arf, afdragas och i K.
Stats-cont., till dess tvisten blefve afgjord, deponeras en summa
af tillsammans 5o,33 i r:dr 44 4 *'•> d. 27 Maj 1836
blifvit till K. Stals-cont. aflemnade 7 st., jemlikt H. M. Konungens
nåd. auetorisation den 7 Nov. 1826, af Barthelemycassan
den 3i Dec. samma år utfärdade och utaf cabinetlscassan
sistnämnda dag garanterade, med 6 proc:s ränta löpande
obligationer å 2,5oo r:dr Hamburger b:co hvardera.
StatsUtsk., som, i likhet med hvad R. St:s revisorer
härvid anmärkt, ansett det ej hafva varit med det för cabinettscassan
bestämda syftemål förenligt, att ingå i borgensförbindelser
eller betalningsskyldighet för skulder, vidlådande
andra fonder, som för densamma äro helt och hållet
främmande, har af sådan anledning och för att vinna en
fullständig upplysning angide ofvanberörde förhållande, hos
Hr t. f. Hofcancelleren begärt att genom hans försorg undfå
del af de uti revisorernes berättelse åberopade handlingar i
ämnet.
Af de bland dessa Utsk. nu tillhandakomma handlingar
utvisar ett behörigen styrkt transsumt af den efter afl. Commercerådet
Filebo den 24 Mars i83o förrättade bouppteckning,
att bland hans efterlemnade tillgångar blifvit, under
rubrik ”säkre fordringar", upptagna dels 20 st. obligationer
på S:t Barthelemy fonden, från och med N:o 1 lill och
med N:o 20, af den 3i Dec. 1826, hvardera på 2,5oo r:dr
Hamb. b:co, dels ock 4 sl;- obligationer på samma fond från
och med N:o 17 till och med N:o 20, hvardera å 2,5oo r:dr
Hamb. b:co. Beträffande tillkomsten och beskaffenheten af
förstnämnda obligationer, eller de den 3i Dec. 1826 utgifna
20 st., inhemtas ej mindre af K. M:s nåd. skrifvelse den 7
Nov. 1826, att K. M., till bestridande af S:t Barlhelemy-cassans
åtskilliga utgifter, uppdragit åt Statsrådet m. m. Hr Gr.
G. F. Wirse'n alt för nämnda cassas räkning upptaga ett lån å
5o,ooo r:dr Hamb. b:co, för hvars återgäldande cabinettscassan
skulle ingå i borgensförbindelse, den dåvarande Utrikes
Statsministern H. Ex. Hr Gr. Wetterstedt jemväl blifvit
i nåd. anbefalld att, å denna cassas vägnar, utfärda, än ock.
25 H. 33
■j58
[De 11 23 Maj f. tn.
afen utaf Hr Gr. Wirsen den ii Juli 1827 utgifven handling,
hvarigenom lian medgifvit sig hafva i följd af K. M:s
ofvanberörda nåd. auctorisation upptagit ofvanberörda lån å
5o,ooo r:dr Hamb. b:co, att dessa medcd, enligt H. Ex. Hr
Gr. Wetlerstedts sistnämnda dag derå tecknade qvitto, honom
tillhandakomrnit; hvarförutan å denna handling fanns
tecknadt, alt för ofvanstående 5o,ooo r:dr blifvit ulgifne 20 st.
obligationer, hvardera å 2,5oo r:dr Hamb. b:co.
Hvad åter vidkommer de uti bouppleckningsextractel
upptagna 4 obligationer, från och med N:o 17 till och med
K:o 20, hvardera likaledes å 2,5oo r:dr Hamb. b:co, så har
i afseende å dem någon upplysning ej kunnat kihemtas af
de Utsk. tillhandakomna ofvannämnda handlingar; men då
StatsUtsk. emedlertid ansett betänkligt alt i detta afseende
åsidosätta vidare nödiga forskningar, desto hellre, som de
uppgifna nummertalen å sistnämnda obligationer synas antyda,
alt jemväl af dem eli antal, uppgående minst till 20,
skulle vara utfärdade, så har Utsk. velat till Högh Const.-  Utsk., som har sig tillgängliga och under granskning de i
Statsrådet förda prot., härmed velat öfverlemna, att af dem
söka inhemta någon upplysning i afseende å tillkomsten, ej
mindre af S:t Barlhelemy-fondens sistberörde obligationer,
an den borgensförbindelse, hvarför cabinettscassan häftar, i
hvilket afseende StatsUtsk. nu ock öfversänder de till dess
kännedom komne handlingar i ämnet, nemi.:
1:0 K. M:s den 7 Nov 1826 utfärdade autorisafion för
Statsrådet m. m. Hr Gr. Wirse'n, att upptaga lån å S:t Barthelemy-fonden
m. m.;
2:0 Hr Gr. Wirse'ns i anledning deraf afgifna skriftliga
förklarande, att han, i föjd af K. M:s autorisation, uttagit
ett lån å Bai thelemy-fonden, stort 5o,ooo r:dr Hamb. btco,
och H. E. Hr Gr. Wetlerstedts qvitto derå;
3:o Extract af den efter Commercerådet Eileen den 24
Mars i83o förrättade bouppteckning;
4:o K. M;s d. 27 Febr. ■ 836 aflålna nåd. skrifvelse,
angtde uppbärande afFile'nska testamentsmedlen, m. m ; samt
5:o K. M:s den 19 uti innevarande månad lill R. St:s
StatsUtsk. aflåtna nåd. skrifvelse, ang:de ön S:t Barthelemy.
Ut supra.
Rätteligen utdraget ur conceptprot. intygar
R. af Sillén.’-’
1 Härvid finnes ingen reservation.
Under ett kort uppehåll, som af Frih. Cederström gjordes,
började nu Gr. Frölich, David, att tala, utan att
vara uppropad, men afbröts af Hr Frih. o. Landtm., som
erinrade honom att han borde vänta tills han blefve i sin
Ordning uppropad.
Frih. Cederström fortfor derefter:
Den 32 Maj f. lii.
Elt Const.Utsk:s prot.utdr. af ele n 3o Mars 1840, så lydande
:
”Utdrag af prot., liållet hos R. St:s Const.Utsk.
den 3o Mars 1840.
S. D. Sedermera föredrogs ett från StatsUtsk. ankommet
prot.utdr. för den 7.4 innevarande månad, rör:de åtskilliga
från Barthelemy-fonden utgifna och af cabinettscassan
garanterade obligationer, jemte ett år 1827 för Barthelemyforidens
räkning upptaget lån å 5o,ooo r:dr [lamb. b:co, hvarför
cabinettscassan blifvit iklädd ansvarighet; i sammanhang
hvarmed ånyo upplästes det: uti Consl.Utsk:s prot. för den
23 dennes omförmälda prot.utdr. från StatsUtsk., angtde en
uti ministercassan uppkommen brist och de till dess betäckande
vidtagna åtgärder , äfvensom tillika upplästes en af
StatsUtsk. såsom bilaga till sistberörde prot.utdr. sedermera
insänd afskrift af den deri omnämnda underd. rapport, hvilken
H. Ex. nuvar. Statsministern afgifvit rörande ministercassans
ställning.
Harvid anmäldes förUtsk., att nyss upplästa atne prot.-  utdr. icke blifvit af RiksStm till Utsk. remitterade, hvarföre
ock hemställdes, huruvida desamma, enär de innefattade
anmärkningsanledningar och blifvit Utsk. meddelade i annan
ordning än 29 §:n Riksd.Ordn. föreskrifver, kunde till
pröfning och handläggning upptagas.
Med föranledande häraf och då ifrågavar. tvänne prot.-  utdr. jemte bifogade handlingar icke kommit Utsk. i grundlagsenlig
ordning tillhanda, fann Utsk. dem icke föranleda
annan åtgärd å Ulsk:s sida, än deras läggande till handlingarna.
Ex prolocollo
Chr. Arfvidsson.”
Const.Utsk. ansåg sig alltså här berättigadt att för K.
St. dölja StatsUtskts grundlagsvidriga tilltag.
Ett prot.utdr. från StatsUtsk. af den 23 Febr. 1841 a-f
följande innehåll:
”Afskrift.
Utdrag af prot., hållet hos R. Högh St:s StatsUtsk.
den 23 Febr. 184• -  Sedan ifrån K. M. till StatsUtsk. ankommit 2:ne nåd.
skrifvelse!' af den 3 dennes, den ena (N:o 100) ang:de beviljandet
å extra-statsregleringen af särskildt anslag af 3,600
r:dr årligen till aflöning för ökad embets- och tjenstemannapersonal
uti K. Stats-cont., och den andra (N:o 101) om anvisande
å nämnda statsreglering af anslag för K. theatern,
motsvarande de för dramatiska spektaklet förut å 5:te hufvudliteln
uppförda, men vid denna riksdag afslagna anslag,
dels af 4)5oo r:dr i contant, dels till ved; så ansåg Utsk.,
vid det förhållande, att enahanda anslagsfrågor förut under
denna riksdag, vid ordinarie statsregleringen, varit pröfvade
och afslagne, sig böra härå fästa Const.Utsk:s uppmärksam
-
Den 22 Maj f. m.
liet för den åtgärd, hvartill Const.Utsk. må finna sådant föranleda,
äfvensom på det Utsk. må komma i tillfälle att taga
i öfvervägande, huruvida, till förekommande deraf att redan
afgjorda frågor på dylikt sätt åter kunna upptagas, något
förändradt grundlags-stadgande må anses af behofvet påkalladt.
Vidimeras. R. af Sillén."
Detta prot.utdr. lades på bordet i Const.Utsk. den 4
Mars enligt följande transsumt af Const.Utskts protocol! :
"Transsumt af prot., hållet hos R, St:s Högl. Const.-  Utsk. den 4 Mais 1841 •
Upplästes samt bordlädes:
2:0 StatsUtsk:s prot.utdr. för den 23 i nästl. månad,
i anleda, af K. M:s nåd. propos:r Nös 100 och 101, rör:de
anslag för Stats-cont. och theatern.
Rätteligen transsumeradt, intygar
G. Cederschjöld.
Cancellist i Const.Utsk..’’
Den ti Mars blef det ånyo inom Const.Utsk. företaget
till pröfning, på sätt följande transsumt utvisar:
"Transsumt af prot., hållet hos II. Sl:s Högh Const.-  Ulsk. den 11 Mars 184 * -
Föredrogs StatsU(sk:s prot.utdr. för den 23 i sistförflutne
månad, af innehåll, att sedan ifrån K. M. till bemälde
Utsk. ankommit 2:ne nåd. skrifvelse!’ af den 3 i samma månad,
den ena (N:o 100) ang:de beviljande å extra-statsregleringen
af särskildt anslag af 36oo r:dr årligen till aflöning
för ökad embets- och tjenstemannapersonal uti K. Statscont.
, och den andia (N:o 101) om anvisande å nämnda
statsreglering af anslag för K. theatern, motsvarande
de för dramatiska spektaklet förut å 5 hufvudliteln uppförda
men vid denna riksdag afslagna anslag, dels af 4^00
r:dr i contant, dels till ved; så hade StatsUtsk., vid det förhållande,
att enahanda anslagsfrågor förut under denna riksdag
vid ordinarie slatsregleringen varit pröfvade och afslagne,
ansett sig böra härå fästa Const.Utskis uppmärksamhet
för den åtgärd, hvartill Const.Utsk. kunde finna sådant
föranleda, äfvensom på detUlsk måtte komma i tillfälle alt
taga i öfvervägande, huruvida, till förekommande deraf, att
redan afgjorda frågor skulle på dylikt sätt åter kunna upptagas,
något förändradt grundlagsstadgande vore att anse af
behofvet påkalladt.
Enär detta StatsUtsk:s meddelande, ifall detsamma borde
anses innefatta en anmärkt).anledn., icke kommit Const.-
Den ai Maj f. m.
Utsk. tillhanda i den ordning 29 och 3o §§:ne Riksd.Ordn.
föreskrifva, och, ifall det åter vore såsom en motion om
grundlagsförändring alt betrakta, dervid förekomme, att dylika
motioner, jemlikt hvad 56 §:n Reg.F:n och 29 §:n
Riksd.Ordn. antyda, få hos Const.Utsk. endast af enskild
riksdagsman framställas, fann Utsk., i öfverensstämmelse med
hvad Utsk. den 3o Mars sisth år i en nära likartad fråga
beslutat, någon annan åtgärd i anledn. af StatsUtsk:s förevar.
prot.utdr. icke vara att vidtaga, än att lägga detsamma
till handlingarna.
Rätteligen transsumeradt, intygar
G. Cederschjöld,
Cancellist i Const.Utsk.”
Jemväl här har Const.Utsk. ansett sig tillständigt att
för R. St. dölja StatsUtsk:s lagstridiga tilltag och sålunda
gjort sig delaktigt i StatsUtskts brottsliga förfarande, så väl
i afseende på de i olaglig väg anmälda anmärkn.anlednlr,
som väckt fråga om ändring af grundlagen, förhållanden,
soin af Const.Utsk. sjelft blifvit vitsordade. Jag öfverletnnar
till R. o. Ad. att pröfva, huruvida det icke vore lämpligt
att infordra alla sådana StatsUtsk:s prot., hvilka gått
till Const.Utsk. utan remiss från R. St., och från Const.-  Utsk. dess prot. i anledn. deraf, med undantag likväl af
sådana deribland, som möjligen tillhöra granskningen af
Statsrådets prot., hvilka emot 86 §:n l\eg.F:n icke få till
trycket befordras och således icke kunna från Utsk. infordras.
Gr. Frölich: Jag har hos notarien gjort mig ytter
ligare
förvissad om att jag hörde rätt, då jag tyckte att
Frill. Cederström i början af sitt yttrande tillkännagaf, att
han ville uppläsa åtskilliga handlingar, som han ansåg böra
komma till R. o. Ad:s kännedom. Jag har icke kunnat uppfatta
det grundlagen medgifver, att en ledamot står upp här
och till följd af sin individuella känsla yttrar hvad han anser
böra komma till Ståndets kännedom ulan alt äga något
egentligt föremål för sitt yttrande. Grundlagen tillåter visserligen
hvarje ståndsledamot alt yttra sig öfver allt hvad
som inom Ståndet passerar, men för att således kunna begagna
denna rätt, fordras alt någonting verkligen passerat; att
yttrandet är föranledt af något bestämdt föremål och icke till
den grad sväfvar i luften som Frih. Cederströms sista tillkänna—
gifvande tyckes göra, då han uppträder såsom en anklagare emot
Stats- och Const.Utsktn. Stats- och Const.Ulsk:ns enskilda ledamöter
har Hr Frih:n rätt att attackera, men att attackera
dessa Utsk. collectivt, dertill äger han ingen rättighet, och
det förundrar mig, att Hr Frih. o. Landtm, kunnat tillåta
Frih. Cederström att på detta sätt missbruka sin yttranderätt,
då han här stått och uppläst det ena placatet efter det
andra. Med samma rätt skulle jag kunna skaffa mig prot.-
Den 2a M a j f. m.
utdr. från Kammar-coll:m ang:de detta collegii öfverläggningar
och beslut, och traktera herrarne dermed. Måhända
skulle dessa handlingar komma att utvisa det Kammar-collegii
ordförande ofta icke haft mera reda på saker, än han
nu påstår, att ulsk.ordföranderne haft. Jag har icke kunnat
undgå att anmärka detta Hr Frihtns förfarande såsom
högst olämpligt, grundlagsvidrigt och otillständigt. Att R.
o. Ad. nu skulle vilja ingå i något svaromål derå, kan jag
icke föreställa mig: ty det måste finnas någon form för1 allt
hvad som göres inom RiksStrn. Är det Frih. Gederströms
mening att några af dessa utsk.ledamöter skola utvoteras,
så måste han namngifva dem särskildt; men att så der taga
dem i klump, det är högst olämpligt.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag förmodar att Hr
Frih. o. Landtm, liar ansett dessa af Frih. Cederström upplästa
handlingar vara föremål för föredragning inom Ståndet,
emedan jag icke kan tänka mig att på annan grund Frih.
Cederström kunnat, emot 5o §:n Riksd.Ordn., här uppträda
med anmärkmr ang:de lagligheten af hvad sorn inom Utsk.
inträffar. 5o §:n säger nemi., alt det är hvarje ledamot fritt
att yttra sig om lagligheten af hvad sig inom Ståndet tilldrager.
Det är derinom, som hvarje talare är förbunden
att hålla sig. Nu har Frih. Cederström gått derutom, och
jag kan derföre icke annat tro, än att detta är en ny motion
af Frih:n. I anledn. deraf hör jag upptaga den anmärka.
, som blifvit gjord emot StatsUtsk., enär detta Ulskts
åtgärder måhända till en del kunnat hero af mitt föredragningssätt
såsom ordförande inom Utsk. Jag får då förklara,
att jag dervid ställt mig till efterrättelse föreskrifterna i 4^
§:n Riksd.Ordn., der det står: ”Skulle ett Utsk. anse nödigt
att till öfverläggning om något ärende af särdeles vigt med
annat eller andra Utsk. sammanträda, vare det tillåtet på
sätt Utskm öfverenskomma, antingen in plenis, eller fast
hellre genom deputerade.” Detta sätt att communicera sig
med andra Utsk. har icke varit antaget, nemi. det sednare
sättet, att förfråga sig med hvarandra, huruvida man vill
genom utsedda deputerade sammanträda. Jag vet att vid
föreg:de riksdagar, likasom vid denna, Utsk:n genom prot.-  utdr. coromunicerat sig med hvarandra, och jag har på grund
af 43 §:n Riksd.Ordn. icke ansett mig kunna vägra propos.
på den communication, som StatsUtsk. ansett höra göras,
emedan praxis varit att icke genom deputationer sammanträda.
Ätt icke ifrågavar. prot.uldr. afgafs i form af anmärkt!.
anledntr skulle måhända kunna hafva sin grund
deruti, att StatsUtsk. icke funnit ifrågavar. förhållande innebära
full anledn. till anmärkn., och måhända, att SlatsUtsk.
på förhand har förutsett, att en anledn. till anmärkn.
emot redan hädangångna rådgifvare skulle vara en nullitet
och till ingenting tjena; men StatsUtsk. har ansett nödigt,
Den 22 Maj f. m.
a 63
att i detta fall låta Const.Utsk. känna hvad detta Ulsk. icke
ägde tillfälle att på annat sätt inhemta, emedan det är
SlalsUlsk., som liar att handlägga räkenskaperna, hvarmed
deremot Const.Ulsk. icke äger taga någon befattning. Jag
förmodar, att StatsUtskjs majoritet sålunda sett saken, då
den beslutat den ifrågafrar. remissen till Const.Ulsk., hvilken
jag icke ansett mig kunna neka eller afböja. Att åter StatsUtsk:s
sätt att handlägga de ärenden, som komma under
dess pröfning, här skulle kunna blifva föremål för något
klander, anser jag vara alldeles utom grundlagens stadgande
och tror således för min del, att Frih. Cederströms nu gjorda
framställning icke kan föranleda till något annat, än att
läggas till handlingarna.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
anhåller, att Ridd.Secret:n ville upplysa med hvilket föredraget
mål de af Frih. Cederström upplästa handlingar hafva
gemenskap, och att jag derefter måtte få yttra mig.
Undert. Ridd.Secret. yttrade, det han för sin del
icke kunde finna det tillhöra hans befattning att uppgifva
till hvilket mål ett af en ledamot uppläst anförande hörde.
Hr Munck af Rosenschöld: Då jag icke haft till
fälle
alt finna, att de af Frih. Cederström upplästa handlingar
kunna hafva någon gemenskap med något af de mål,
hvilka stå på föredragn.listan, och då jag icke heller fått
någon upplysning derom af Ridd.Secret:n, så kan jag icke
underlåta att uttrycka min förundran deröfver, att Hr Frih.
o. Landtm., som vid så många tillfällen ansett sig pligtig
att med klubban afbryta andra talare, hvilka, då de yttrat
sig öfver föredragna ämnen, något nflägsnat sig derifrån,
likväl vid detta tillfälle kunnat tillåta Frih. Cederström att
på delta vis missbruka R. o. Ad:s tid, och jag hemställer
så väl lill Hr Frih. o. Landtm, som till Frih. Cederström,
om det icke skulle kunna anses mera lämpligt och passande,
att Frih. Cederström valde annan tid och annat rum för
dessa declamatoriska öfningar, eller om han måhända funne
det lämpligare att, såsom Hr Brummer, låta trycka och
till R. o. Ad. utdela sina declamationer, för att icke under
Ståndets sessioner på detta sätt borttaga R. o. Ad:s tid.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet i anledn.
af Gr. Horns yttrande; ty Gr. Frölichs anser jag icke behöfligt
att besvara.
Gr. Horn har trott att det vore en rättighet förUtsk:n
att med Const.Utsk. sammanträda, då Utsk:n funne sådant vara
behöfligt. Vi skulle då kunna få en sammansättning af
samtliga Utsk:n vid en riksdag, för att uppgöra grundlagsförändringar.
Den värde StatsUtsk:s-ordföranden har härvid
förgätit, att 8t §:n Reg.F-.n tydligen bestämmer, huru
frågor om grundlagsförändringar kunna väckas, att de icke
a64
Den 22 M * j f, m.
få viiokas inom R. Strs plena, likasom icke inom något annat
Utsk , än Gonst.Utsk. Denna föreskrift har StatsUtsk.
likväl nu öfverträdt, och detta med berådt mod, efter hvad
reservationen af en dess ledamot upplyser, och således efter
att hafva haft tillfälle alt genomläsa de §§, som angå äiti
net. Detta oaktadt har Ulsk. inkommit till Const.Utsk. med
insinuationer om förändringar af grundlagarna.
I afseende på formen för frågan, och det påstående, att
5o §:n Riksd.Ordn. endast gifven ledamot af RiksSt. rätt
att i plenum ”till prot. fritt tala och utlåta sig i alla frågor,
som under öfverläggande komma, och om lagligheten
af allt, som inom Ståndet sig tilldrager;” så kan det visserligen
icke bestridas, att det slår så i 5o §:n Riksd.Ordn.;
men denna 5o § annihilera)' på intet vis 110 §:n Reg.F:n
och 78 §:n Riksd.Ordn., hvilka innehålla, att ”ingen riksdagsman
må kunna under tilltal ställas eller sin frihet beröfvas
för dess gerningar och yttranden uti RiksStm eller
något R. St:s Utsk.” Således har också hvarje riksdagsman
rättighet att yttra sig, så väl om hvad som tilldrager sig inom R.
St. eller något R. St:s Utsk., och då det belinnes att något
Utsk. genom sin majoritet försöker att rubba grundlagen
eller att missleda Const.Utsk. att framkomma med förslag
dertill, så Uro de uti ett upprorstilistånd emot grundlagen
och kunna under tilltal ställas. Nu vet jag icke i huru
många delar, som dessa Utsk. kunnat sig försynda. Jag har
derföre ansett lämpligt att hemställa till R. o. Ad., huruvida
det icke vore skäl att infordra dessa utsk.prot., likväl
i afseende på Const.Utskts med den restriction, att dessa
prot. icke kunna till tryck befordras, emot 86 §:ns i Reg.-  F:n tydliga föreskrift.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Den anklagelse,
som Frih. Cederström framställt emot StatsUtsk. för en förment
grundlagsvidrighet och hvilken han fortsatt emot Const.-  Utsk., ehuru, såsom mig synes, mindre rättvist och billigt,
möjligen derföre att detta Utsk. icke underrättat R. St. om
den förmenta grundlagsvidrigheten, grundar sig endast på
den omständigheten, att det icke skulle vara ett R. St:s
Utsk. tillåtet att i förekommande ämnen communicera sig
med ett annat Utsk. Då embetsverken blifvit ålagda att
meddela upplysningar i förekommande mål, så har raan visserligen
svårt alt tänka sig någon ratio legis dertill, att ett
R. St:s Utsk. skulle nödgas behandla ärendena, hvilka i alla
fall uti deras betänk:n erhålla den aldrastörsta offentlighet,
med så mycken hemlighetsfullhet, att ett R. St:s Utsk.
skulle vara förhindradt att få meddela ett annat Utsk. underrättelse
om det behandlingssätt, som Utsk. ansett sig böra
gifva åt ärendena, äfven om delta skulle kunna leda till
1 iksdagsärendenas skyndsammare, bättre och andamålsenligare
Le
-
Den 11 M a j f. ra.
behandling än eljest. Förhållandet är visserligen det, ali lagstiftaren
icke förutsett detta Utsk:ns sätt att cominunicera
sig med de andra Utsk:n genom prot.utdr.; men man har
funnit saken så enkel oell naturlig, alt det borde falla af
sig sjelft, all det aldrig kan förmenas ett Utsk. att genom
prot.utdr. meddela ett annat Utsk. upplysningar, hvaraf detta
Utsk. kan vara i behof. Jag är visserligen nu urståndsatt
alt kunna citera något historiskt i detta afseende; men
det torde icke blifva svårt, om man gör sig den ringaste
möda att ådagalägga, att det ingalunda ar någon innovation,
alt genom prot.utdr. meddela upplysningar till ett annat
Utsk. ronde ett ifrågavar. mål. Om verkligen det prot.-  utdr., hvarom nu är fråga, hade innehållit en bestämd uttryckt
anmärkn.anledn., så vill jag visserligen medgifva, att
det varit ett fel i expeditionen, att icke de ordalag, sorn i
detta afseende äro i grundlagen föreskrifna, hade blifvit begagnade.
Få sin höjd hade man kunnat säga, alt detta varit
ett fel i expeditionen; men icke bör det kunna med skäl
påstå*, alt SlatsUtsk. härutinnan grundlagsvidrigt förfarit,
då Ulsk. icke gjort annat än fästat Coust.Utskts uppmärksamhet
på ett förekommande fall till den åtgärd, som Coust.-  Utsk. genom sin egen motionsrätt kunde finna sig loranledt
att vidlaga. Af dessa ardedntr torde 11. o. Ad. finna, att
hela denna affär, hvarvid Frih. Cederström fästat så mycken
vigt, verkligen ej förtjena!- den uppmärksamhet, som han
deråt velat gifva. Jag föreställer mig, att hvarken Frih.
Cederström kan yrka eller If. o. Ad. finna, att Frihtns framställning
må föranleda till någon annan åtgärd, än på sin
höjd alt de af Frih:n producerade handlingar af R. o. Ad.
lnggus till handlingarna.
Gr. Frölich: En talare i Engelska parlamentet företog
sig en gång, sedan lian afhört ett långt yttrande af en
annan ledamot, att svara på följande sätt: ”Den välädle herren
har talat långt och vackert; men jag har icke varit
i stånd att fatta till hvilket ändamål han talat. Har lian
icke talat för något ändamål, så får jag fråga, hvarföre han
talat.” Detta är något, sorn jag tror kan vara ganska tillämpligt
på Frih. Cederslröms framställning vid detta tillfälle.
Jag har nu, fastän Frih:n 2:ne gånger haft ordet, icke
kunnat fatta hvarföre han talat, om icke, såsom man plägar
säga, för att fula ut sig emot eli Utsk., med hvilket han icke
liar något att göra. Han har ansett att 110 §:n Reg.Ftn
och 78 §:n Riksd.Ordn. skulle innefatta ett berättigande för
honom att yttra sig på detta sätt, hvartill icke 5o §:n Riksd.-  Ordn. ger honom rättighet. 110 §:n Reg F.-n omtalar ganska
riktigt, alt ”ingen riksdagsman må kunna under tilltal
ställas eller sin frihet bcröfvas för dess gerningar och yttranden
uti RiksSttn eller något R. St:s Utskott.” Det kan icke
i5 H. 3i
aC6
Den 12 Maj f. m.
vara Frih. Cederströms mening alt hafva citerat denna §,
för alt bevisa, att ett R. St:s Utsk. skulle vara fritt ifrån
hans attacker, utan det har utan tvifvel varit Frihlns mening,
att han sjelf under skydd af denna § skulle vara ansvarslös
för sin framställning. Detta må han gerna vara;
jag ämnar icke för min del yrka något ansvar på honom,
utan det är egentligen hans handlingssätt jag anklagar, och
för min del vill jag icke tillstyrka, ali det kommer in i
prot., ty det liar med vårt prot. intet alt skaffa. Jag tillstår,
att jag anser det Gr. Horn och Frih. Sprengtporten
verkligen visat alltför mycken beskedlighet emot Frih. Cederström,
då de ingått i svaromål på den attack, som han
gjort. Huset lärer icke vilja constituera sig lill domare öfver
Frihtn i detta afseende, och det lönar då icke mödan
att ingå i svaromål förrän man har constituerat en domstol,
som kan upptaga frågan.
Egentliga orsaken, hvarför jag begärt ordet, var den,
att jag ville hemställa till R. o. Ad., om icke R. o. Ad. ville
förena sig med mig i den anhållan, att Hr Frih. o. Landtm,
behagade hemställa lill Ståndet, att dessa handlingar icke
måtte i protocollet inflyta, och att hela discussiooen mätte
uteslutas, emedan vårt prot. icke bör ökas med sådant snack.
Det är bekant att piolina vid denna riksdag äro utomordentligt
vidlyftiga. Jag tror mig hafva hört en calcul, efter
hvilken blott en enda talares yttranden, om de skulle
på ett ställe sammanföras, komme att utgöra 4 torner, d. v.
s. att de skulle komma att kosta omkring 4000 r;dr b:co.
Jag inser intet annat sätt att tillvägabringa någon åtgärd
i anledn. af dessa handlingar, an att Frih. Cederström, som
är ordförande i Rikrätten, mäste ställa till en särskild rätt,
inför hvilken han kan få kalla Ulsk:s ledamöter, och der
anställa injurie-process emot dem. Det vore i min tanke
mera lämpligt att der få se Frihm såsom åklagare, än att
här afhöra hans framställningar, hvilka, i det ringaste sagdt,
äro högst olämpliga.
Frih. Hamilton. Hugo: Oaktadt jag sökt att med
så mycken uppmärksamhet som möjligt följa de af Frih. Cederström
nu upplästa handlingar och den deraf föranledda
discussionen, så bekänner jag, alt det är för mig alldeles
ogörligt att upptäcka sammanhanget emellan hvad Frih.
Cederström nu anfört oell de mål, som enligt föredragningslistan
böra vara ämne för våra öfverläggningar; ty hvarken
tycktes de mig angå rum för annexens pensionscassa, och
icke heller (ehuru visserligen någon söndermalning torde
dermed åsyftas,) syntes de röra qvarnar och deras beskaffenhet;
men då jag befarar, alt jag ej kunnat, vid afhörandet
af dessa handlingar, rätt uppfatta hvad som dermed
åsyftades, så anser jag mig befogad alt begära denna fråga
på bordet, för att söka inhemta hvad Fribm ermed menat.
Den 22 Maj f. m.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Sedan frågan är
begärd på bordet, tolde det vara öfverflödigt att nu vidare
yttra sig deröfver, och således afstår jag.
Hr Lefren, Joli. Pehl-: Det är för mig en alldeles
färsk nyhet hvad Frih. Cederström har anfört. Väl har jag
hört något lösligen talas derom, men jag har icke trott att
sådant kunnat passera. Jag hur fattat Frih. Cederströms
ord i slutet af hans muntliga anförande så, att han tyckes
vilja stödja sig på 56 §:n Riksd.Ordn., som berättigar alt
efter motionstidens slut göra motioner och andragandeti, med
anleda, af föregångna R. Sits beslut, och att han på grund
af 5i §:n Riksd.Ordn., i händelse hans mening är sådan,
följaktligen är pligtig att aflemna de exemplar, som fordras
för remiss. För min del anser jag saken vara endast och
allenast af historiskt värde. Otvifvelaktig! kommer detta
element att framdeles inflyta deruti, vid bedöinmandet af
innevar. riksdags förhandlingar. Jag ar emedlertid glad att
se af prot utdr. ifrån Const.Utsk., alt detta Utsk. genast tillrättavisat
StatsUlsk. vid de framställningar, som detta Utsk.
tid efter annan gjort, både tidigt vid riksdagens början och
nu sednast under loppet af detta år, samt att Const.Utsk.
begge gångerna förklarat, att StatsUtsk:s åtgärd varit grundlagsvidrig.
Detta var en pligt för Const.Utsk. att uttala;
men jag, för min del, håller Utsk. räkning derför och tackar
Utsk., med den rätt jag har såsom Svensk och såsom
representant. Jag önskar alt dessa prot.utdr. må qvarblifva
i Ståndets prot., på grund af den historiskhet, soia jag anser
deni innehålla. Hvad slutligen beträffar Gr. Frölichs
anecdot ur Engelska parlamentet, så finnes densamma att
fullständigare inhemta uti sal. Professor Mobergs chrestomati.
Gr. Frölich: Jag protesterar emot, att detta ärende
lägges på bordel, ty jag föreställer mig, att eli ämne, som
icke kan få någon behandling, ej heller kan uppföras på
bordslislan; det tjenar lill intet, och jag vet icke hvarföre
vårt bord skall belastas med sådana saker, hvilka på sin
höjd borde kunna få sin plats under bordet.
Gr. Horn: Som det är hvarje ledamots rättighet att
yttra sig om lagligheten af hvad sig inom Ståndet tilldrager,
och det sig nu tilldragit alt Frih. Cederström framkommit
med dessa handlingar, så är delta en händelse, hvaröfver det
tillkommer Ståndet att sig yttra, och ett ärende, som bör på
bordet kunna läggas. Detta är min tanke.
Ilr Frih. o. Landtm, yttrade, att då Frih. Cederström
begynte att uppläsa de protocol! R. o. Ad. hört honom uppläsa,
hade det icke varit för Hr Landtm, möjligt alt förutse
den conclusion, hvartill han ville kommu, eller den motion,
som slutligen skulle blifva följden of hans anförande. Om
Hr Landtm, uppfattat meningen riktigt, så vöre det den, alt
D c 11 11 Maj f. m.
R. o. Ad. skulle infordra StatsUtsk:s prolocoller i allmänhet.
Då Hr Landtm. likväl icke kunde anse R. o. Ad. härtill
äga någon grundlagsenlig rätt eller alt den af Fril). Cederström
nu vackla fråga kunde blifva vidare föremål för R.
o. Ad:s behandling, fick Hr Landtm, hemställa till Frih. Hamilton,
sorn begärt frågan på bordet, om han ej skulle vilja
derifrån afstå.
Frih. Hamilton: Efter den förklaring, sorn Hr Frih.
o. Landtm, behagat afgifva, att han ansel-, att frågan icke
kan till någon R. o. Adis åtgärd föranleda, så förfaller min
framställning, hvilken endast åsyftade att på denna långa
discussion skulle blifva slut, samt deraf, att jag icke visste
alt denna Frih. Cederströms framställning kunde äga något
sammanhang med här föredragna ämnen. Sedan Hr Frih.
o. Landtm, nu behagat afsluta frågan på det sätt han gjort,
så må den gerna för mig försvinna.
Frih. Cederström: 56 §:n Riksd.Ordn. innehåller, att
”intet ärende må nedläggas utan Ståndets uttryckliga beslut.
Ej heller' må, med undanlag af grundlagsfrågor, nya ämnen
af riksdagsmän väckas, sedan en månad från riksdagens början
enligt 27 §:n tilländalupit, såvida icke sådana frågor af
redan fattade beslut, eller redan upptagna ärenden, eller under
riksdagen inträffande händelser, omedelbarligen föranledas."
De af mig uppgifna tilldragelser, mine herrar! äro händelser,
inlrälfade under riksdagen, och min motion är omedelbarligen
deraf föranledd. Bär hafva grundlagsvidrigheter
förefallit inom StatsUtsk.; här hafva beslut till fördöljande
deraf i Const.Utsk. blifvit fattade. Begge dessa omständigheter
äro af den betänkliga påföljd för framliden,
att det är ganska angeläget, att man gör sig underrättad
0111 huru många gånger dylika händelser under riksdagens
lopp kunna hafva inträffat, och jag nödgas anhålla, att Hr
Frih. o. Landtm, täcktes finna af de utaf mig nyss upplästa
handlingar, alt det är nödvändigt alt infordra StatsUtsk:s
och Const.Utsk:s samtliga prot. i sådana frågor, för att
kunna upptaga alltsammans till beifran i ena bot.
Frih. Tersmeden: Efter Hr Frih. o. Landtm:s sista
förklaring, är det öfverflödigt att längre fortsätta denna
discussion; men Frih. Cederström har sagt, att Const.Utsk.
begått en grundlagsvidrighet, då Ulsk. sökt fördölja för R.
St. StalsUtskrs förfarande. I anledn. deraf får jag till Frih.
Cederström hemställa, hvar det finnes i grundlagarna föreskrifvet
eller ens tillåtet för Const.Utsk., att gå in till R.
St. och berätta hvad StatsUtsk. har gjort. Const.Utsk. har
efter min och öfrige utsk.ledamöters öfvertygelse rätteligen
förfarit enligt grundlagen, då Utsk. icke upptagit StatsUtsk:s
prot utdr. lill behandling. Något annat har Ulsk.
icke kunnat eller bort göra.
Den Q2 Maj f. rn.
Gr. Cronstedt, Fredr. Joli.: 56 §:n Riksd.Ordn.
säger, att intet iirende må nedläggas utan .Ståndets ullrvckliga
beslut. Jag anhåller således bos Hr Frill. o. Landtm,
om propos. till Ståndet, alt detta ärende må blifva nedlagdt.
Gr. Horn: Till den sista värda talaren lager jag mig
friheten hemställa, huruvida han verkligen kan anse detta
vara ett ärende. Det är icke annat än en tankeyttring af
en ledamot inom detta Stånd, oell således visserligen icke
något ärende. Ett verkligt ärende får ej nedläggas; men
om ledamöter bär stiga upp och tala utom ordningen för
dagen, så anser jag det vara frågor, som genast böra afgöras.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag var icke tillstädes,
då Frih. Cederström började uppläsningen af sitt anförande,
och har sålunda endast afhört en del deraf. Jag
har icke lieber liöit allt hvad sorn sedermera i detta ämne
blifvit yttradt. Jag önskar alltså, utan att på något sätt
bestämma huruvida jag ämnar instämma med Frih. Cederström
eller ej, alt frågan måtte få hvila på bordet, så att
jag och andra mätte komma i tillfälle ali betänka, huruvida
ifråga var. handlingar äro af dea beskaffenhet, att de må
anses utgöra ett föredragningsämne eller ej.
Hr von Heyne, Georg: Efter min uppfattning af
discussionen , så bar jag icke kunnat finna alt denna framställning
af Frih. Cederström åsyftar något annat än att få
läsa StatsUlskts protocoll. Hr Frih. o. Landtm, liar förklarat,
alt delta icke är något ärende, som kunde föredragas
eller bordläggas. Dermed anser jag mig fullkomligen nöjd
och tror ej, att någon propos. till Ståndet derom är af nöden;
men skulle det behöfvas en sådan framställning, så har
jag icke heller någonting deremot, utan förmodar, att R. o.
Ad. i sådant fall lärer ogilla den åtgärd, som Frih. Cederström
vidtagit.
Frih. Ridderstolpe, Fredr. Christopher: Den
förklaring, som Hr Frih. o. Landtm, afgifvil, gör att jag
för min del ej bar mycket att i saken anföra. Skulle det
likväl inträffa, alt Frih. Cederström anser dessa yttranden
och prot.uldr. böra behandlas såsom en motion och således
blifva bordlagda, så vill jag icke lägga mig deremot; men
då jag trott mig finna det resultat, hvartill Frih. Cederström
vill komma, endast vara det, att få se, huruvida StatsUtsk.
i flera andra fall, än det af Frih. Cederström nu
framdragna, begått dylika af Frih:n förmenta lagöfvei trädelser,
så får jag förklara, att jag såsom ledamot af R. o. Ad.
icke för min del önskar någon sådan undersökning, och är
öfvertygad om, att de fleste, som sig yttrat, med mig deruti
sig förena.
Gr. Frölich: Det är egentligen i anleda, af Hr von
Hartmansdorffs yttrande, som jag begär ordet, för all i kort
-
2J0
Den 22 Maj f. ra.
het upplysa den värda ledamoten, som var frånvarande, då
di se tiss i o nen börjades, att Frih. Cederström ingenting annat
sjelf yttrat, un alt lian såsom ingress förklarat, att vissa
handlingar borde komma till R. o. Ad.s kännedom, hvarefter
han uppläste åtskilliga prot.utdr. ifrån StatsUtsk. och
Coust.Utskottet. Sedan lian slutat denna uppbyggliga uppläsning,
så förklarade han, det han önskade att man måtte
infordra Hera prot. ifrån dessa Ulsk., för att sedan kunna
göra en formlig attack emot de begge Utsktns ledamöter.
Så står saken nu, och då hemställer jag till Ur von Hartmansdorff,
0111 detta är en fråga, som kan bordläggas. Om
jag, efter den discussion, som här föregått, och de hårda
ord, som jag ansett mig föranlåten att nyttja emot Frih.
Cederström, deraf skulle draga den slutsatsen, alt jag ville
honom illa, så skulle jag förena mig örn en sådan bordläggning
och vid nästa föredragning af detta ämne göra en dylik
framställning lill Frih. Cederström; men som jag icke
vill honom illa, utan verkligen bättre än han sjelf förstår,
så önskar jag att detta hans anförande måtte ur prot. utgå,
hvilket jag äfven gör för protocollisternes skull, emedan detta
är ett ärende, som publicisterne skyndsamt skulle önska
alt få reda på, i anledn. hvaraf discussionen derom, ifall den
qvarstode, måste hastigt uppsättas.
Gr. Mörner, Carl Göran: Utan att inlåta mig^i
något yttrande 0111 den framställning, som Frih. Cederström
gjort, eller lämpligheten deraf, är det endast i fråga 0111
grundlagsenligheten af bordläggningen, sorn jag anhåller alt
få säga några ord. Här är sagdt, att det icke vore tillåtet
alt infordra StatsUtskts prot.; men jag åberopar i sådant
fall tryckfrihetslagen, hvilken måste få gälla såsom grundlag,
och det lärer då icke kunna förnekas, att det är hvarje
enskild persons rättighet att begära och utbekomma StatsUtskts
prot., utom uti de i 2 §:n särskildt undantagna fall. Jag
skulle således tro, att äfven ett RiksStånd på samma grund
kan besluta att infordra sådana prot:r. En framställning
om en åtgärd af denna beskaffenhet måste således, i mili
tanke, anses för ett ärende, hvars bordläggning, då den blifvit
begärd, ej lärer kunna förvägras.
Frih. von Döbeln, Napoleon: Jag kan icke inse,
att det är på några lagliga grunder, som Frih. Cederström
gjort sin anhållan. Detta är helt och hållet en innovation,
ty i grundlagen finnes icke nägot sådant omtaladt. Då föröfrigt
Frih. Hamilton, hvilken först begärde frågan på bordet,
men derifrån afstått, och som Hr Frih. o. Landtm,
tyckes anse frågan icke vara grundlagsenlig; så föreslår jag,
att Frih. Cederströms anförande icke måtte leda till någon
åtgärd, utan läggas till handlingarna.
Frih. Cederström: Jag är nödsakad att yttra några
ord i anledn. af Gr. Frölichs ganska obetänkta yttrande
Den aa Maj f. in.
om att utesluta alltsammans nr prolocollet. Att linn vill
dölja frirliåIlandet i dessa frågor för Svenska allmänheten,
det förundrar mig alldeles icke; men att försöka att begära,
alt detsamma skall uteslutas ur 15. o. Ad;s prot., det är likväl
något för mycket vågadt af en ledamot, som bort veta
alt gruudlagarne sådant icke medgifva, utan motionärens eller
talarens eget begifvande. Således bade Grefven kunnat
stoppa bos sig sina fromma önskningar i detta afseende,
hvilka nu för bans räkning må förvaras i prolocollet. Jag
får likväl, i anleda, af Gr. Frölichs yttrande, uppläsa 58 §:n
Riksd.Ordn., så lydande: ”Vid justering af prot. eller prot.-  uldr., kan ett beslut ingalunda ändras, men väl sådana tillägg
göras, hvarigenom ingen ändring i beslutet uppkommer.
Utur ett prot. må vid justeringen, med Ståndets bifall och
på den talandes eget begifvande, uteslutas dess egna
uttryck och äfven deliberalioner, som deraf följt; dock kunna
ej sådana uttryck uteslutas, på hvilka beslutet tydligen
sig grundar.” Nu må Gr. Frölich försöka att ytterligare
göra sina tankar gällande.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Det
är visserligen sanni, såsom Frih. Cederström anfört, att hvad
sorn blifvit yttradt till R. o. Ad:s prot. icke kan utgå, utan
talarens begifvande och Ståndets beslut; men jag tror det
hafva varit Hr Frih. o. Landtnäs både skyldighet och rättighet
att icke låta Frih. Cederström fortsätta det anförande,
som lian börjat. Hvad bordläggningen angår, så torde
det följa af Hr Frih. o. Landtnäs förklaring, alt denna fråga
icke kan till någon åtgärd föranleda och således icke till
Utsk. remitteras, samt att den icke är en allmän fråga och
att bordläggning åtminstone icke utan särskildt beslut af
Ståndet skulle kunna äga rum. För min del protesterar
jag, både emot bordläggning af denna fråga, och deremot,
att discussionen deröfver, äfvensom sjelfva anförandet, i protocollet
intagas. Jag har äfven trott mig finna förut under
denna riksdag ett dylikt exempel, då en ledamot hemställde
till R. o. Ad., huruvida Ståndet önskade taga kännedom om
modeller till åtskilliga uppfinningar, som funnos att beskåda.
Jag tror, alt sådant, som icke hör till riksdagsförhandlingarna,
ej heller borde vara tillåtet, hvarken att anföra under
R. o. Ad:s discussioner, eller alt blifva tryckt i prot:na,
äfven om ledamoten sjelf skulle finna det vara aldrig så
mycket värdi att komma till R. St:s kunskap; ty eljest kunde
det falla någon värd ledamot in, emedan lian ansåg det
böra komma till R. Sils kännedom, att t. ex, läsa upp något
om spaderdain.
Hr Lefren: Jag har med fägnad hört den välvilja,
som Gr. Frölich här yttrat personligen emot Frih. Cederström,
då lian afrådde honom ifrån att vidare yrka på upptagande
af denna sak. Jag har älven fästat min uppmärk
-
Den 22 Maj f. m.
samhet dervid, alt han visat samma välvilja för publicisterna,
då lian icke ville att desse skulle få tillfälle att derom
yttra sig. Jag hemställer likvid till Frih. Cederström, om
lian icke, oaktadt (fr. Frölich* goda råd, skulle linna lämpligt,
att hans ord och de upplästa prot.utdrtn qvarstanna i
11. o. Adis prot.; men hvad remissen vidkommer, så tillstyrker
jag, alt motionären ville låta,frågan derom förfalla.
Jag är och (örblifver af den tanke, att målet bör slå qvar
till samtidens kännedom, och jag beklagar, att Gr. Frölich,
som vid Hera tillfällen yttrat sig emot dessa framställningar
lör publiciteten, icke skall linna att detta är ett mål af vigt.
För öfrigt är jag glad att, då jag så ofta af Grefven får
tillmålen för bristande lugn, vid detta tillfälle kunna påminna
Grefven om den blygsamhet och det lugn, som han
liar alt iakttaga.
[Jr Dalman, Wilh. Fredr.: Ehuru jag för min del
visst icke linner de af Frih. Cederström upplasta handlingar
vara af något slags vigt, hvarken för R. o. Ad., för publiciteten
eller för historien, eller att de hafva något slags
varde för öfrigt, om icke för Frih. Cederström, hvilken jag
förmodar emot lösen dertill vunnit äganderätt, så anser jag
mig likväl skyldig yttra, att jag ej kan gilla deras åsigt, som
yrka att R. o. Ad. må besluta, att ifrågavar. anförande af
Frih. Cederström, jemte de upplästa prot.utdrm, böra utgå
ur prottna. Ståndet åger nemi. ej, emot 58 §:n Riksd.Ordn.,
rättighet alt utesluta något ur prot utan den talandes eget
begifvande, och jag vill åtminstone ej bidraga till ett sådant
praijudicat, emedan det då alltid skulle bero på II. o. Ad:s
pluralitet att utesluta hvarje yttrande, som ej behagade densamma.
Jag får således på det högsta protestera emot, att
dessa yttranden skulle kunna ur prot. utan Frih. Cederström*
eget begifvande uteslutas. Deremot fiuner jag Gr.
Frölich och hvarje annan talare fullt berättigad att, till
minskande af besväret vid protocollsuppsättningen, låta deras
yttranden utgå.
Gr. Frölich: Sedan jag hade anmält mig, linner jag
mig förekommen af Hr Dalman. Jag hade endast ämnat
säga, att jag anser, att det visserligen icke kan förnekas Frih.
Gederström att hafva sina ord qval', om han så behagar, men
jag trodde, att Frilitn sjelf skulle vara den förste att medgifva
uteslutandet af detta anförande. I anledn. af hvad
Hr Dalman i öfrigt yttrat, hemställer jag, om icke de talare,
som här yttrat sig, skulle vilja förena sig med mig om att
låta sina yttranden utgå, emedan det till sin följd blefve just
detsamma, som om, när Frih. Cederström begärde firdet och
läste upp sitt anförande, Ii. o. Ad. hade aflägsna! sig och
låtit Frih:n läsa för tomma väggar. Jag föreslår således, att
de ledamöter, som deltagit i discussionen, ville jemte mig
låta
Den aa Maj f. m.
låta sina yttranden utgå, på det att Frih. Cederströms anförande
måtte komma att stå qvar såsom en enstörighet, hvilket
i min tanke just vore det rätta.
Hr Munck af Rosenschöld förenade sig med Gr.
Frölich.
Ilr Lefre'n: Jag anser det försök, som här blifvit
gjordt, alt undergräfva Frih. Cederströins riksdagsmannarätt
och den discussion, som derigenom förefallit, hvilken nu
tyckes genom Hr Dalmans yttrande vara temmeligen nära sitt
slut, då Hr Dalman vindicera! Frih. Cederströms rättighet
att göra den framställning som han gjort, hafva ett historiskt
värde, icke genom talarnes sätt att uttrycka sig, men
genom de särskilda viljor, som här velat förneka en talare
att framställa hvad som verkligen är en under riksdagen
passerad märkvärdig händelse. Jag medger icke, att mina
yttranden vid delta tillfälle blifva ur prot. uttagna, utan
hoppas att prot. måtte blifva ostympadt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt då denna fråga blifvit
begärd på bordet, och den, ifall R. o. Ad:s majoritet,
emot Hr Landtmrs mening, funne den kunna hafva någon
påföljd, möjligen skulle kunna komma under andra RiksSCs
öfverläggning och således vore en allmän fråga, så fann Hr
Landtm, att den måste anses böra hvila på bordet, då den
ledamot, som yrkat det, icke derifrån afstod.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Hr Lagergren, Anders: Det är i anledn. af R. o.
Ad:s, ang:de StatsUtskts betänk. N:o 4<° fattade beslut, som
jag vågat begära ordet. R. o. Ad. har der, med frångående
af StatsUtsk:s tillstyrkande, bifallit en af Professor Geyer
väckt motion om löneersättning till bibliothekets båda amanuenser.
Om R. o. Ad. ytterligare skulle vilja fortsätta denna
bevågenhet, och inbjuda BorgareSt. alt sig i detta beslut
förena, så vore det kanske förhoppning att inbjudningen
kunde bifallas och frågan icke behöfva gå till förstärkt
StatsUtsk., då PresteSt. äfven har bifallit detta anslag.
Det är på denna grund, som jag hos R. o. Ad. föreslår en
dylik framställning.
Frih. Boye, Fredr.: Uti det förslag, som Hr Lagergren
nu afgifvit ang:de en inbjudning lill BorgareSt., instämmer
jag så mycket hellre, som jag i sisla plenum var
af den tanke, att StatsUtsk:s mern. borde förkastas och Hr
Geyers motion antagas. Jag anhåller således, att R. o. Ad.
ville bifalla Ilr Lagergrens förslag.
25 H. 35
a?4
Den Maj f. m.
Ilrr Lefren, Joli. Pehr, von Hartmansdorff,
Aug., och Printzensköld, Carl, instämde med Frih.
Boye.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., på
sätt Hr Lagergren yrkat, behagade inbjuda Vallöf].. BorgareSt.
till instämmande i R. o. Ad:s i sista plenum rör:de löneersättning
för i och a amanuenserna vid K. bibliotheket
fattade beslut.
Frih. Cederström, Jacob: Om jag icke alldeles
misshört mig, så har Hr Lagergren tillstyrkt inbjudning till
BorgareSt.; men jag kan icke inse, hvarför RondeSt., som
afven fattat olika beslut med R. o. Ad., skulle uteslutas
ifrån en sådan inbjudning, och att här aflåta inbjudning
endast till BorgareSt., anser jag för min del icke vara passande.
Hr Lagergren: För mig må inbjudning gerna göras
äfven till BondeStåndet. Jag har hyst föga eller ingen förhoppning,
att BondeSt. skulle bifalla detta anslag, och derför
icke trott mig tillständigt alt föreslå någon inbjudning
till detta Stånd; men om R. o. Ad. finner för godt
att fatta beslut derom, så förenar jag mig visserligen derutinnan.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då Hr Lagergren
ej förut omnämnt BondeSt., hade Hr Landtm, ej ansett sig
kunna innefatta nämnda RiksStånd i sin propos., men hemställde
nu i anledn. af Frih. Cederströms yttrande, om R. o.
Ad. behagade till Borgare- och BondeSUn göra en sådan
inbjudning, som Hr Landtm, nyss nämnt.
Ropades ja.
Ånyo föredrogs Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:ns den 19 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 199, i anledn.
af erhållna återremisser utaf betänk. N:o 178 rör.-de
förändring uti beskattningen å qvarnar, m. m.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Jag har att göra en
anmärkn. vid formen. I den tiden man hade skrifna betänk:n,
brukades att främste ledamoten af hvarje Stånd underskref
utsk.belänkm. Nu, sedan man fått dem tryckta, hafva
underskrifterna tryckts första och sista gången under Utsk:ns
betänk:n. Vid detta mål förekommer den besynnerligheten,
att det efter vanligheten icke är utan underskrift, utan underlecknadt
af någon cancellist eller notarie, benämnd Fritz
Rythén. Delta lärer icke vara grundlagsenlig!. När man
nyss berömt StatsUlsk:s betjening för sin skicklighet och
sitt nit, så synes man hafva förbisett den brist deri, hvilken
vid detta tillfälle ägt rum. Jag förmodar, att Ståndet
icke kan ifrån de sammansatta Stals- och Ekon.Utsk:n emottaga
ett betänk , som blott har formen af prot.utdrag.
Deli ii Maj f. m.
Gr. Cronstedt, Fred r. J o h.: Jag får äran upplysa, att
felet helt och hållet ligger hos Exped.Utsk. eller rättare
hos dess correcturläsare, hvarigenom, i stället för namnen
på Utsk:ns ledamöter, det endast blifvit infördl: ex protocollo
Fritz Rythen.
Hr Frih. o. L a n d t m. yttrade, att efter den upplysning,
som nu blifvit lemnad, II. o. Ad. icke torde finna något
hinder för målets vidare föredragning.
Hr von Hartmansdorff: I den händelse, såsom jag
förmodar, detta betänk, kommer att punktvis föredragas, så
anhåller jag alt få yttra mig särskildt öfver i:sta punkten.
Sedan R. o. Ad. härefter beslutat att målet skulle punktvis
afgöras, blef nu i punkten af Hr Landtm, föredragen.
Hr von Hartmansdorff: Betänk. N:o 178 blef, så
vidt jag kan erinra mig,- af R. o. Ad. återremitteradt, då
det har föredrogs. Jag anser Utsk:ns förslag i detta hänseende
vara förnärmande för äganderätten, och tillstyrker
derföre, att R. o. Ad. måtte, likasom BorgareSt. redan
gjort, ogilla betänk, i denna del.
Hr Printzensköld, Carl: Äfven jag anser det förslag,
som Stats- och Ekon.Utsk:n här framställt, vara uppenbarligen
kringgående den äganderätt, vid hvilken hvarje samhällsmedlem
bör äga att sig trygga. Det hade icke bort vara
Stals- och Ekon.Utsk:n obekant, alt en mängd qvarnar finnas
i landet, som draga en ganska dryg ränta, och örn man
upphäfver den säkerhet, som dessa qvarnars ägare hafva för
sina qvarnars bestånd och medgifver en oinskränkt rättighet
för qvarnars anfäggande, så skola deras inkomster, om icke
försvinna, åtminstone betydligen förminskas. Jag tillstyrker
derföre afslag på betänkandet.
Hr Palmcrantz, J o b. M a n r i l z: Tvänne talare hafva
yrkat afslag på utlåt, i förevarande punkt, emedan, efter deras
mening, äganderätten skulle genom det föreslagna stadgandet
förnärmas. Detta stadgande, tillika med dem betänk,
i öfrigt innehåller, afser dock å ena sidan visserligen större
frihet i fråga om nya qvarnars anläggning, men å den andra
afskaffandet af de grundskatter, som vid en del af ifrågavar.
förädlingsverk äro fästade. Jag tror således alt någon
förnärmelse af de gamla qvarnarnes rätt här icke är alt befara,
isynnerhet om man fäster en närmare uppmärksamhet
vid behandlingen af frågan i dess helhet. Den deduction,
som den siste värde talaren begagnat såsom grund
för sitt påstående om äganderättens förnärmande genom alla
nya qvarnanläggningar, torde dessutom snarare tala för bifall
till Ulsk:us betänk., än afslag derå; ty eljest skulle ju
aldrig någon ny qvarnanläggning kunna äga rum, utan lätteligen
hindras genom åberopande af de gamla qvarnarnes
räll alt icke det minsta förnärmas. Jag hemställer huru
-
Den 32 Maj f. ra.
vida det kan vara riktigt att drifva en sådan sats, hvilken
utsträckt slutligen kan leda derhän, att man får äta säden
sådan den växt på åkern. Jag yrkar bifall till betänkandet.
Frih. Cederström, Jacob: Då det förra betänk, förevar,
hade jag tillfälle att fullständigt yttra mig och besvara
Dr Palmcrantz. Ingen ny qvarnanläggning göres utan på
det sätt, att omkringliggande odalqvarnars ägare höras och
om de kunna bevisa, att mäldelrång icke förefinnes, så afslås
qvarnanläggningen, men om mäldelrång äger rum, så
tillätes den. Talaren behöfver således icke frukta för, att
icke nya qvarnar kunna och få anläggas, men det oriktiga
häruti är redan visadt vid föredragningen af Utsk:ns förra
betänk. Jag förenar mig med Hr von Hartmansdorff om afslag
af denna punkt.
Hr Pr i n t z e n sk ö I d: När man upptager andras yttranden
till besvarande, så är del första villkoret, alt man har hört
och förstått dem rätt. Intetdera lär nu vara fallet med Hr
Palmcrantz, hvarföre jag icke anser nödigt att besvara hans
anmärkning, utan åberopar blott det yttrande, som jag
förut afgifvit. Om man rätt betraktar mitt anförande, så
skall man finna, att det svar, som Hr Palmcrantz derpå gifvit,
alldeles icke hör dit.
Ilr Palmcrantz: Den siste värde talaren har påstått,
att jag icke förstått hans yttrande. Det är väl möjligt alt jag
misstagit mig, men han har icke heller sökt att upplysa mitt
misstag. Jag tror således, att jag ganska riktigt uppfattat
hvad han menat, nemi. att äganderätten skulle, om nya
qvarnanläggningar få göras, på ett indirect sätt trädas för nära.
Hr Printzensköld: För att upplysa den sista värda
talaren derom, att han verkligen begått ett misstag, får
jag äran tillkännagifva hvad som äfven prot. kommer alt
upplysa, nemi. att jag alldeles icke sagt, att qvarnägare
kunna förnärmas i sin äganderätt, derigenom alt nya qvarnar
anläggas, utan att sådant skulle inträffa genom en obegränsad
rättighet att anlägga nya qvarnar. Delta är något
helt annat än den slutföljd, som den värde talaren behagat
draga af mitt yttrande, och hvilken skulle vara helt och
hållet orimlig, nemi. att inga nya qvarnar i framtiden borde
få anläggas.
lista punkten blef derefter af R. o. Ad. afslagen.
2:dra punkten.
Frih. Cederström: I afseende på qvarnanläggningar
har vid usta punkten blifvit utredt och upplyst huru dermed
tillgår, nemi. alt undersökning om behofvet skall inför
domstol upptagas, då, om visas kan, att mäldelrång icke finnes,
ingen ny qvarn får anläggas. Ett tillstånd att anlägga
husbehofsqvarn i samma hus, som tullqvarn, skulle således
Den 22 Maj f. m.
vara rakt stridande emot liela ändamålet med undersökningen
vid qvarnanläggningar och tillstånd dertill rakt stridande
emot hvad de allmänna författningarna bjuda och bestämma
i delta afseende; ty det följer af sig sjelft, att vid
skattlagda qvarnar kunna då flera par stenar tilläggas under
namn af husbehofsqvarnur, hvarigenom alla frågor om nya
skattlagda qvarnanläggningar kunde omintetgöras och det på
samhällets bekostnad. Om man nu beräknar att en ganska
stor enskild egendom är nedlagd i sådana inrättningar, sorn
möjligen skulle komma att gå under igenom en sådan tillåtelse,
som nu är i fråga, så tror jag för min del, att icke del
ringaste skäl förefinnes att lemna gehör hvarken till hvad
StatsUtsk. förra gången, eller hvad Utsk. nu framställt. Jag
anhåller således om Hr Frih. o. Landtnäs propos. till afslag
på utlåt, i denna del.
Hr Printzensköld: Det finnes vissa förhållanden inom
samhället af den beskaffenhet, att de, för att vara gällande,
icke påkalla någon särskild lagstiftning. Förhållandet
är nemi. stundom i vissa saker så klart för rättsbegreppet,
alt detsamma genast finner hvad som bör vara lag eller ej,
utan att lagstiftaren behöfver derom stadga. Dit räknar jag
den ifrågavarande händelsen eller den frågan, huruvida en
skattlagd qvarn och en husbehofsqvarn böra få finnas inom
samma hus; ty det måste vare klart, alt om 3 par stenar
finnas inom samma hus , hvaraf blott det ena är skattlagdt,
så kan ingen förhindra ägaren att begagna äfven det oskattlagda
stenparet såsom tullqvarn , utan att någon kan sådant
ens märka eller controilera. Han kan sålunda förmala dubbelt
så mycket spanmål om året, som om han blott ägde
den skattlagda qvarnen. Vi känna alla, huru man bemödar
sig alt på allt möjligt sätt förminska stalsinlraderna , då det
kan ske, och undandraga Staten sin lagliga rätt. jVär man
betänker detta, så skulle följden af det föreslagna stadgandet
ofelbart blifva, alt vid alla qvarnar, der minst 1 par stenar
kunna vara i gång, detta kotnine alt äga rum, emedan blott
det ena paret vore skattlagdt. Således är det klart, att Staten
skulle förlora en ränta, som å det ena stenparet eljest
skolat erläggas, och att Staten t. o. m. genom sina embetsinän
skulle kunna se huru qvarnägaren begår en olaglighet,
för hvilken han kan pliktfällas; men då Slaten medgifvit honom
rättigheten att hafva 2:ne qvarnar i samma hus, så får
denna rättighet ej honom fråntagas, äfven om man, utan alt
kunna bevisa det, tydligen märker att han missbrukat densamma.
Jag tillstyrker afslag å betänk, i denna del, emedan
jag anser, att det förra förbudet bör qvarstå.
11. o. Ad. afslog derefter 2tdra punkten.
3:dje och 4:tle punkterna.
Dessa båda punkter bi föl lös.
2j8
Den 22 Maj f. ra.
Vid förnyad föredragning, lades tili handlingarna Bevilln.
Utsk-.s den igdennespå bordet lagda utlåt. N:o 4g, i anledn.
af Hederv. BondeSl:s återremiss å Utskts under N:o 46 afgifna
mern., rörtde sammanjemkning af RiksSt:n? olika beslut
angrde stämmoböters upphörande eller förminskning.
Föredrogs ånyo Allm. Besvärs-o. Ekon.Utskrs d. 1 g dennes
på bordet lagda betänk. N:o i58, i anledn. af väckt motion
om tillsättandet af en comité' för alt utarbeta förslag
lill en förändrad nationalrepresentation.
Gr. Mörner, Carl Göran: Jag ville nästan säga, att
just af det skäl, som Ekon.Utsk. framställt för bifall lill motionen,
skulle jag vilja hemta anledn. att tillstyrka afslag
derpå. Då tre Stånds majoritet yttrat sig emot bifall lill
det förslag, som Const.Utsk. framställt, så skulle jag anse
att det vore alltför illa, om R. St:s pluralileter lälo kufva
sig af majoriteten inom Ekon.Utsk., och att således ej framställa
lill K. M. deras anhållan alt låta utarbeta ett representationsförslag,
som, efter deras öfvertygelse, är verkställbar!;
ty om de anse våra nuvarande former olämpliga, så
skulle de förbise landets sannskyldiga nvtta , om de ej begagnade
de medel, som förefinnas, för att tillvägabringa en
nyttig förändring af dessa former. På dessa skäl anhåller
jag att betänk, måtte till Ekon.Utsk. återremitteras.
Hr Aminoff, Johan Fredr.: Då delta betänk, fö
revar
inom Utsk., var jag af sjukdom förhindrad att vara
närvarande. Jag skulle säkerligen eljest delat reservanternes
åsigter, och får nu förena mig med dem, äfvensom uti det
yttrande, som Gr. Mörner nu afgifvit. Jag vet intet annat
sätt för de Irenne Stånd, hvilkas tankar i representationsfrågan
blifvit af Const.Utsk undertryckta, att komma till det
mål, som de åsyfta , än att ifrågavar. åtgärd vidtages antingen
genom en comité', eller ock att förslaget utgår direcle
fiån Regeringen. JVär man å den ena sidan får se och läsa
huruledes R. St. genom sitt förstärkta Const.Utsk. föreslagit
och å den andra sidan emottager ett ifrån Regeringen utgående
förslag till reprcsentalionsförändi ing, så kan man välja
emellan de begge alternativerna och antaga det , sou) man
finner vara det bästa. På dessa skäl anhåller jag om ålerremiss
af betänkandet.
Frih. Cederström, Jacob: Lika med de begge föregående
talarne, måste jag underkänna de skäl, som Utsk. användt
för att icke upptaga motionen ; men det finnes ett annat
och vida kraftigare skäl för att ej kunna upptaga frågan,
och detta skäl förefinnes uti 81 §:n Reg.F:n, som säger:
"Denna Reg.F. samt Rikets öfriga grundlagar kunna icke
ändras eller upphäfvas, utan genom Konungens och alla
RiksSt:ns sammanstämmande beslut. Ej må frågor derom
1
Den 22 M a j f. m.
2?9
uti Ståndens plena väckas.’’ Nu frågar jag eder, mine herrar!
med hvad rätt har denna fråga blifvit upptagen och remitterad,
och med hvad rätt har Utsk. handlagt frågan? Enligt
81 §:n är det klart, alt Utsk. ej bort sig med denna fråga
befatta, ty R. St. få ej hos K. M. begära utarbetande af förslag
lill grundlagsförändringar. Vägen dertill är i grundlagarna
utstakad. Enskilde riksdagsmän få göra anmälan derom
hos Const.Utsk., men ej väcka sådana frågor inom RiksSt:ns
plena. Jag tillstyrker R. o. Ad. att lägga delta mern.
till handlingarna, ty någon annan åtgärd, som genom återremiss
kunde vinnas, än den af Utsk. nu tillstyrkta, kan jag
ej för min del gilla, emedan, såsom sagdt, grundlagarna förbjuda
att inom RiksSttns plena upptaga frågor om förändringar
i grundlagsstadganden.
Hr Lagergren, Anders: Hade jag varit närvarande
i Utsk., när detta betänk, der beslöts, så hade jag, lika med
Hr Aminoff, funnit mig föranlåten att deremot afgifva min
reservation. Utsk:s skäl synas mig ej vara nog bindande, och
ehuru jag finner, att Frih. Cederströms skäl aro vida starkare,
så synes mig likväl, att ingen grundlagsvidrighet här
skulle uppkomma, om R. St. hos K. M. anhölle om nedsättande
af en comité' för att utarbeta ett representationsförslag.
Det är visserligen i Reg.Fm föreskrifvet, huru sådana
ärenden skola under riksdag behandlas, men det står ingalunda
förbjudet i Reg.Fm att man må anhålla hos K. M.
om nedsättandet af comite'er, för att öfverlägga om de för
landet vigtigaste ärenden , och på denna grund anhåller jag
om återremiss af betänk., förenande mig med Gr. Mörner.
Hr von Hohenhausen,'Michael Silvius: Sedan
Ekon.Utsk. upptagit denna fråga till besvarande, så förundrar
det mig högligen, alt Utsk. kommit till det resultat,
hvaruti Utsk. stannat. Det är kändt, att tre Stånd hafva
förklarat sitt ogillande af Coust.Utsk:s förslag och att detsamma
således med tre RiksSt:s ogillande hvilar på R. St:s
bord, till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag. Det
är således mycken anledn. dertill, alt detta förslag ej vid
nästkommande riksdag blifver antaget. Under sådana förhållanden,
hade det varit mycket skäl, att ett utarbetadt
fullständigare representationsförslag hade varit alt tillgå, hvilket
K. M. kunnat i grundlagsenlig ordning till R. St. öfverlemna;
men lika med Frih. Cederström, och sedan jag öfvervigt
grundlagens stadgande i 8r §:n Reg.Ftn, anser jag mig
förbunden, alt yttra, att jag trott det vara Ekon.Utsk:s skyIdighet
att förklara, det Utsk. ej kunnat upptaga denna fråga.
Jag får således förena mig i Frih. Cederströms yttrande,
alt detta betänk, bör läggas till handlingarna.
Hr Munck af Rosen sch öld,Nils Rudolph: Då redan,
till följe af R, St:s beslut, ett förslag till representationsför
-
D e u 22 Maj f. m.
ändring livilar på R. St:s bord, och då grundlagen forest rifve
r på hvad sätt frågor om förändringar i grundlagen skola
väckas, samt tillika stadgar, att de icke på något annat
än der förekrifvet sätt få uppstå, så anhåller *jag om bifall
till StatsUtsk:s ifrågavar. utlåt. N:o 528.
Hr Aminoff: Jag kan icke för mindel finna, att den
af Hr Rydin väckta motion är grundlagsvidrig. Den har
blifvit väckt i BorgareSt. och talmannen har ej vägrat remiss.
Detta Stånd måtte således hafva funnit, att motionen
ej varit grundlagsvidrig. Då densamma blifvit remitterad till
Ekon.Utsk., så behandlas ju frågan endast såsom ett önskningsmål,
och det kommer att bero på K. M. att göra hvad
afseende Han behagar på den önskan, som R. St. kunna komma
att framställa uti ifrågavar. hänseende. Jag kan således
ej instämma med Frill. Cederström deruti, att icke den af
motionären föreslagna und. skrifvelsen kan grundlagsenligen
äga rum. Jag fortfar således i min anhållan om återremiss
på detta betänkande.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Då jag är en gammal och
stadig vän af den öfverlygelsen, att en representationsförändring
är nödvändig, så är det verkligen med en sorglig känsla,
som jag nu deltager i öfverläggningen om förevar, betänk.
Det förslag, hvaruti Utsk. stannat, bevisar mer än
tillräckligt, huruledes de så kallade vännerne af representationsförändringen,
hvilka drifvit sakerna till den ytterlighet,
hvartill dessa kommit vid denna riksdag, hafva misstagit sig
om hvad verkligen tjenligt är för denna frågas slutliga förande
till ett önskligt mål. Hvilka aro de, som föranledt,
att vi hafva ett representationsförslag liggande på bordet,
som enligt deras egen och de flestes mening icke har ringaste
sannolikhet för sig att vid nästa riksdag kunna blifva
antaget? Hvad hafva nu dessa bemödanden gagnat den stora
och verkligen nyttiga saken? Den enda verkan, som man,
enligt hvad mig synes, åstadkommit, är den, att åter, så till
sägandes, binda händerna på R. St., så all de näppeligen,
utan att vara inconseqventa, kunna anhålla att K. M. ville
låta nedsätta en comité', för att utarbeta ett förslag till representationsförändring,
hvilket vid en kommande riksdag
kunde vara antagligt. Så går det när man tror sig kunna
segla i qvaf den verkliga pluralitetcns tänkesätt, derföre att
man har en tillfällig sidovind i seglen. Jag är för min del
i den ställning, att jag sannerligen icke vet hvad jag skall
tillstyrka. Såsom en sann vän af representationsförändringen
tror jag mig likväl böra tillstyrka, att samma Ständer,
som lagt ett förslag på bordet, hvilket deras verkliga pluralitet
ogillar, nu matte ingå till K. M. och anhålla, att, då
R. St. lagt på bordet ett dödfödt foster, K. M. ville låta
utarbeta ett mera antagligt förslag. Val har Frih. Cederström
-
Den 22 M a j f. ra.
slröm sagt, att en sådan skrifvelse, som den här föreslagna,
vore grundlagsvidrig; men här är ju icke fråga om förslag
till förändrade grundlags-§§, här är fråga om ingenting annat
än att anhålla hos K. M., att K. M. ville begagna sitt
K. prerogativ att nedsätta en comité' för det uppgifna ändamålet.
Är icke detta ett rent önskningsmål ? Sådant är
det visserligen eller mitt förmenande; men då jag högtidligen
förklarar, att jag anser det vara så, måste jag tillika beklaga
alt denna framställning innefattar ett qväfvande af
det förstärkta Const.Utskts ärorika foster, och, som jag ej
vill qvälja denna majoritet, emedan jag ej har rättighet dertill
och ej anser mig kunna göra det, utan att öfverträda
grundlagens hud, så måste jag af aktning för det beslut,
som förstärkta Const.Utsk. emot min opinion fattat, ehuru
det sårar mig djupt i min innersta känsla, för min del emotsätta
mig en sådan lind. skrifvelse, som här blifvit föreslagen,
emedan det vore att kasta smuts på den majoritet,
som öfverrösta! mig personligen. Jag måste anhålla om bifall
till detta betänk., men under det uttryckliga förklarande,
att jag sörjer öfver, att vi hafva på bordet hvilande ett
förslag, som förhindrar oss att vidtaga denna sista utväg
att på ett förnuftigt sätt komma till målet.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag får först vördsamt frå
ga,
huruvida, på sätt en värd ledamot här yttrat, något obekant
betänk, af StatsUtsk. under N:o 520 nu är under
öfverläggning. Skulle det deremot vara Ekon.Utsk:s betänk.
N:o 158, som är i fråga, så får jag med den rätt, som
Riksd.Ordn. tillägger mig, och då frågan nu är första gången
före, begära förnyad bordläggning af detta betänk., af
den orsak, att jag önskar se huru de andra Stånden, och
synnerligen det Stånd, hos hvilket frågan blifvit väckt, behandlat
denna sak.
Hr Aminoff förenade sig med Hr Rosenblad.
Hr Frih', o. Landtm, förklarade, att Allm. Besvärsoch
Ekon.Utsk:s betänk. N:o 158, i anledn. af tvänne ledamöters
begäran, komme att ytterligare hvila på bordet.
Hr Lagergren: Då frågan blifvit ånyo begärd på
bordet, så vill jag till nästa föredragning uppskjuta mitt yttrande
deröfver.
Hr Munck af Rosenschöld: Då jag sist hade or
det,
begick jag det misstag att nämna StatsUtsk:s utlåt. N:o
528, som innehåller ett förslag om anslående af en belöning
åt den som författar ett antagligt förslag till representationsförändring,
i stället för Ekon.Utsk:s utlåt. N:o 158, sorn angår
en und. anhållan om nedsättande af en comité' till ett
dylikt förslags utarbetande, och anhåller härmed att få rätta
detta misstag.
35 H. 36
28a
Den 22 M a j f. ra.
Frih. Cederström: Betänk, liar blifvit af tvänne ledamöter
hegardt på bordet, under förutsättning, att R. St.
skulle kunna grundlagsenligen bos K. M. anhålla om nedsättande
af en comité' till utarbetande af förslag till grundlagsförändringar.
Detta är ett förbiseende af de föreskrifter,
som i Sverige finnas röi :de grundlagsfrågors behandling,
enligt hvilka endast Const.Utsk. vid allmän riksdag och ingen
annan comité dermed kan sysselsättas, och delta vid ansvar,
alt ledamöteine af en sådan comité möjligen kunde
komma att anses såsom de der uppenbarligen sökte tillvägabringa
ändring eller upphäfvande af Rikets fundamentala
lagar, hvilket i allmänna lagen betecknas såsom försök till
uppror. I tjenstemannaeden står alt läsa hvad Hr Rosenblad
ej kan vara okunnig om: ”Jemväl skall jag upptäcka
och i tid tillkännagifva, om jag finner något å färde vara
till ändring eller upphäfvande af Rikets fundamentala lagar."
Jag har för öfrigt intet att erinra emot bordläggningen, såsom
tillåten i grundlagen.
Ånyo föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s den
19 dennes på bordet lagda meni. N:o )5g, ang:de en till
Utsk. öfverlemnad motion om revision af förvaltningen
af öu St. Barthelemy.
«/
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. behagade
finna, att Allm. Besvärs- o. Ekon.Ulsk:s mera. N:o i5g
icke å R. o. Ad:s sida för det närvar, erfordrade annan åtgärd,
än alt läggas lill handlingarna.
Ropades ja.
Vid förnyad föredragning af Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:s den 19 dennes på bordet lagda mern. N:o 160, om
sammanjemkning af RiksSt:ns skiljaktiga beslut, i anledn. af
Ulsk:s betänktn N:is 116 och 141, blef nämnda mern. af
R. o. Ad. god känd t.
Då nu ånyo föredrogs Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utskms den )5 och rg dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 198, i anledn. af ålerremiss utaf Utsktns under N:o 190
afgifna förslag till sammanjemkning af RiksSttns skiljaktiga
beslut, rör:de allmänna stadganden och anslag till folkundervisningens
befrämjande, blefvo så väl utlåt. N:o 198 som
de föreslagna voter:s-piopos-.na af R. o. Ad. gillade.
Hr Rosenblad, Bernh.: Näst i ordningen är BancoUtskts
betänk. N:o 17g, i anledn, af återremiss ifrån 2tne
Stånd af betänk. N;o 158, ronde Hr Nordenankar» motion
om regleringen af bankens lånerörelse i åtskilliga delar.
Detta betänk, blef bifallet af R. o. Ad. samt BorgareSt.
, men återremitterad! af de två öfriga Stånden, och
Den 22 M a j f. m.
aS3
med anledn. deraf har Utsk. föreslagit åtskilliga ändringar.
Då R. o. Ad. bifallit Utsk:s första förslag i dessa punkter,
så hemställer jag, om det ej nu vore lämpligt att invänta
de andra Ståndens beslut derom, för att få kännedom deraf,
innan R. o. Ad. fattar ditt definitiva beslut i frågan. Samma
förhållande är äfven med BancoUtsk:s utlåt. N:o 180,
och jag föreslår således, att så väl utlåt. N:o 179, som be
tänk.
N:o 180, måtte uppskjutas och ej inför R. o. Ad. föredragas
förr an prot.utdr. ifrån de öfriga Stånden inkommit
rör:de deras beslut i dessa ämnen.
Hr von Hartmansdorff, Au g., instämde med Hr
Rosenblad.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om, på sätt Hr Rosenblad
föreslagit, R. o. Ad. ansåg, att BancoUtskts ullåCn
Nös 179 och 180 nu icke borde föredragas, utan föredragningen
uppskjutas till dess prot.utdr. ankommit från de
tvänne Stånd, som återremitterat de första betänk:na.
Ropades ja.
Hr Piosenblad, Bernh.: Såsom ett tillägg till den
önskan, jag förut yttrat, ang:de bordläggning af Ekon.Utskrs
utlåt. N:o 158, får jag vördsamt hemställa, huruvida icke
R. o. Ad. skulle finna lämpligt att uppskjuta föredragningen
af frågan intilldess prot.utdr. inkommer ifrån BorgareSt.,
der frågan blifvit väckt, och hvarifrån den blifvit till Utsk.
remitterad.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: I af
seende
på den sednare anhållan af Hr Rosenblad, ang:de
Ekon.Ulsk:s betänk. N:o 158, som blifvit lagdt på bordet,
att föredragningen dermed skulle uppskjutas intilldess prot.-  utdr. ifrån BorgareSt. hinner ankomma, så får jag anföra
först och främst hvad jag förut yttrat, nemi. att detta sätt
alt behandla betänk:n icke är öfverensstämmande med vår
grundlag. För det andra inser jag ej, att Hr Rosenblad
kan hafva någon säkerhet derom, att icke äfven BorgareSt.
skulle vilja veta huru de öfriga Stånden i ämnet besluta
och först sedan taga målet i öfvervägande. Hr Rosenblads
anhållan att få betänk. N:o 158 hordlagdt är redan i enlighet
med formen bifallen, men att nu förlänga detta hvilande
på bordet, intilldess prot.utdr. från BorgareSt. inkommit
anser jag icke vara rätt, oell anhåller, att detta mål
vid nästa föredragning till afgörande företagest
Hr Rosenblad: Det ligger en stor skilnad emellan
att afvakta härstädes BorgareSt:s beslut, och ett afvak»
tande inom BorgareSt. af vårt beslut, deruti att motionen
ar väckt inom BorgareSt. och understödd af dess pluralitet,
om icke mitt minne irrar sig. Detta utgör en
väsendtlig skilnad. Jag tror att det vore all visa en art af
Den 11 Maj {. m.
uppmärksamhet emot det Stånd, der motionen blifvit väckt
och hvarifrån den blifvit remitterad, i händelse man behandlade
frågan såsom jag föreslagit. Emedlertid skall jag visst
icke emotsätta mig Hr von Hohenhausens önskan, då jag
förmodar, att hos BorgareSt. föredragningen af detta ärende
redan i dag kan ske.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Uti den af Hr Rosen
blad
gjorda anhållan, alt Ekon.Utsk:s belank. måtte få hvila
på bordet intilldess BorgareSt. fattat sitt beslut, instämmer
jag af det skäl, att vid det tillfälle, då motionen väcktes
inom BorgareSt., yltrade sig Ståndet icke, huruvida det
önskade, att en sådan comité'’, som motionen innehåller, skulle
nedsättas eller icke. Det är således skäl, att det Stånd, der
motionen blifvit väckt, först uttrycker sin tanke. Jag förenar
mig således med Hr Rosenblad i hans anhållan, att betänk.
måtte få hvila intilldess underrättelse örn BorgareStts
beslut erhållits, och ser jag intet hinder för, att dess föredragning
kan fördröjas, emedan betänk, i alla fall torde få
det öde att icke blifva bifallet.
Frih. Cederström, Thure: Om de herrar, som ön
ska
att detta betänk, måtte Hvila längre på bordet än till
nästa föredragning, derom vilja göra framställning, när detsamma
andra gången blifvit bordlagdt, så må de då göra
det. Nu får jag för min del blott anhålla, att betänk, må
hvila till nästa föredragning, hvilket jag anser vara tillräckligt.
Hr Aminoff: I händelse R. o. Ad. icke nu vill med
gifva,
att detta betänk, må hvila intilldess BorgareStts beslut
blifvit oss meddeladt, så faller det af sig sjelft, att det
förekommer till öfverläggning i nästa plenum. Jag anhåller
således, att den siste värde talaren ville låta sin framställning
förfalla.
Frih. Cederström: Då jag icke kan finna annat än
att vår grundlag alldeles icke medgifver oss rättighet att
på obestämd tid uppskjuta föredragning, så får jag deremot
på det högsta protestera och yrka, att betänk- icke längre
må hvila på bordet, än till nästa plenum.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag hemställer till
Hr Aminoff, om det icke vore bäst att nu låta bero vid
den hvila, som för ögonblicket är beslutad. Det kunde ju
bända, alt Hr Rosenblads aning, det BorgareSt. redan i dag
fattar sitt beslut rör:de detta mål, sannades. I sådant fall
behöfdes ingen vidare åtgärd. Men skulle BorgareSt. dessförinnan
icke fatta sitt beslut, så går det ju an att göra
med detta mål på samma sätt som Hr Rosenblad i dag gjort
med tvänne BancoUtsk:s betänkanden.
Hr Rosenblad: För alt undgå del tvisteämne, hvil
-
Don a 3 M a j f. m.
a85
ket nu synes vilja anspinna sig, och då den utväg, som Hr
von Hartmansdorff nämnt, alltid blir mig öppen, så afstår
jag ifrån den af mig yrkade proposition.
Hr Aminoff: Äfven jag förenar mig med Hr Rosen
blad,
såvida den utvägen är öppen, att i nästa plenum besluta
om ytterligare uppskof med frågans afgörande.
Till pröfning föredrogs Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Ulskms den i5 och 19 dennes på bordet lagda förslag
N:o 73, till sammanjemkning af R.iksSt:ns skiljaktiga beslut
i anledn. af Utskins betänk:n Nlis 4 och 2g.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: På listan öfver den
förra föredragningen stod äfven LagUtsk:s betänk. N:o 184,
ang:de olika beslut öfver betänk. N:o 37g. Detta betänk,
blef då för andra gången bordlagdt, men nu har det försvunuit
ifrån listan. Sådant har förmodligen skett genom
något misstag i cancelliet.
Underl. Ridd.Secret. upplyste, att R. o. Ad. i sista
plenum beslutat, att LagUtskts mein. N:o 184 skulle uppskjutas
tills prot.utdr. ankommit rör:de PresteStts beslut öfver
detsamma, och att detta vore orsaken hvarför mern. nu
icke vöre uppfördt på föredragn.listan.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Ulskms förslag N:o
73 böra punktvis föredragas.
Ropades ja.
Rubriken.
Utsktns yttrande gillades.
1 5: n.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer vördsamt,
alt R. o. Ad. ville antaga Utsklns inbjudning att förena sig
nied BondeSt., hvarigenom två Stånds beslut skulle komma
att blifva öfverensstämmande med nej-propos:n, nemi. att
sockenstänina skall hållas å landet två gånger om året, i
Maj eller Juni samt i October eller November månader, och
för öfrigt så ofta behofvet sådant kräfver; ty jag anser det
vara skäl att lemna församlingarna frihet att i olika orter
af delta vidsträckta Rike vidtaga den ordning, som olika förhållanden
föranleda.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga Utskms inbjudning till instämmande i Presteoch
BorgareSt:ns beslut.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. antog R. o. Ad. inbjudningen
till instämmande i BondeSl:s beslut, samt godkände
den föreslagna voter:s-propositionen.
286
Den 22 Maj f. m.
2 §:n.
Den af Utskjn föreslagna redaction gillades.
3 § : n, i mora.
Första perioden af Utsk:ns yttrande föredrogs nu först
och gillades.
Härefter föredrogs sednare perioden, ang:de biskops och
sockennämndsordförandes rättighet att kalla sockenstämma.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag
får till R. o. Ad. hemställa, att Ståndet måtte qvarstå vid
sitt beslut, att, sedan sockennämnden fått rättighet att begära
sockenstämma, en sådan rätt icke må tillerkännas sockennämndens
ordförande. Detta går verkligen för långt,
när det icke i andra fall lär komma i fråga, att icke pastor
blifver ordförande i sockenstämma, än då stridigheter förefinnas,
eller någon utmärkt kunnig man bor inom församlingen,
hvilken kan hafva detta stora förtroende. Jag anser,
att det stadgande, som vi här inbjudas att antaga, skulle
kunna åstadkomma stridigheter och tillstyrker derföre R. o.
Ad. att vidblifva sitt förut i detta mom. fattade beslut,
nemi. alt icke tillerkänna sockennämndens ordförande rättighet
att sammankalla sockenstämma.
Uppå derefter framställd propos. vidblef R. o. Ad. oförändradt
sitt förut i denna fråga fattade beslut.
3 § : n , 2 mom.
Utsk:ns utlåt, ansågs icke erfordra annan åtgärd än att
läggas till handlingarna.
4 §:n
Hr
von Hohenhausen: Den af R. o. Ad. antagna
förändringen var så lydande: ”Påkallas öfverläggning i ämnen,
som gemensamt röra flera socknar af olika pastorat,
sker anmälan derom hos Konungens Bef:h:de, elier domcapitlet,
som förordnar om ordförande samt till sammanträde
bestämmer tid och ställe, och äger hvarje socken att utse
deputerade, som för sådan öfverläggning sammanträda med
deputerade från de öfriga socknarna.”
Utsk:ns förslag uti detta afseende lyder i betänk. N:o
2g sålunda : ”Är ämne af den beskaffenhet, att det fordrar
gemensam öfverläggning af flera socknar inom samma pastorat,
måga socknarne till gemensam stämma, å det ställe,
som finnes lämpligast, sammankallas.”
När denna § sednast afhandlades hos R. o. Ad., så visades
tydligt hvilka olägenheter det skulle kunna föranleda,
om hvad Utsk:n helt lösligen föreslagit skulle blifva antaget.
Det förekommer mig sannerligen alldeles så, som om Ekon.-  Utsk. velat göra en parodi på Const.Utsk:s många och långa
belänkm om representationsförändringen genom att här
Den 22 Maj f. ra.
287
blott tillstyrka några ord i delta ämne. Följden kunde blifva,
att deputerade ifrån hela Rikets socknar kunde sammanträda
här i Slockholm och då öfverlägga om allt hvad de
kunde anse vara af något gagn för Riket, och detta kunde
äfven blifva ett sätt att lagligen tillvägabringa riksdagar för
bela provinser. I England linnas visserligen s. k. mee tings,
med dessa kunna ingalunda utsträckas derhän, att hela den
Engelska befolkningen skulle kunna sammanträda på en sådan
sammankomst. Då jag således anser detta Utsk:ns förslag
stå i strid med R. St:s rättighet att allena utgöra
Rikets representanter, så måste jag, på de grunder jag nu
anfört, på det högsta afstyrka det förslag, som Lag och
Ekon.Utsk:n afgifvit, och anser dem ej hafva varit berättigade
att så förklara R. o. Ad:s beslut, som de gjort, när
deruti finnes ett conditio sine qua non, under förutsättning
hvaraf man antagit detta stadgande. Utsktns förfarande
i denna fråga anser jag ganska olämpligt och får
derföre tillstyrka R. o. Ad. att vidblifva sitt förra beslut eller
också instämma med PresteSt., hvarigenom Irågan komme
att förfalla, hvilket är den enda återstående utvägen, då
denna sak ej blifvit behandlad såsom vederbort.
Hr von Hartmansdorff: Jag underställer Ståndet,
äfvensom den sista värda talaren, huruvida den rälta behandlingen,
när man tvekar huruvida Ulsk:n rätteligen uppfattat
de särskildta Ståndens beslut, icke skulle vara den att
återremittera betänk, i denna del.
Hr von Hohenhausen: Det är för andra gången
som frågan är före, och när två Stånd stannat i olika beslut
emot två andra Stånd, hvaraf måste blifva en följd att
frågan förfaller, så kan jag icke inse hvartill en återremiss
skulle tjena.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. saknade
all anledn. att nu förena sig med PresteSt., på sätt en ledamot
yrkat, då ingen inbjudning i det afseendet från Utsk:n
afgifvits, men deremot berodde det af R. o. Ad. att anse
TJtsk:n hafva orätt uppfattat meningen af R. o. Ad:s beslut
och att således ogilla Ulsk:ns yttrande i denna del, med förklarande,
att, då 2 Stånd stannat emot 2, frågan borde förfalla,
på sätt Hr von Hohenhausen, såsom Hr Landtm, fattat
hans mening, i sitt sista yttrande yrkat; hemställande
Hr Landtm, alltså, om R. o. Ad. behagade ogilla Utsk:ns
yttrande i 4 §:n
Ropades
ja och nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
öfverröstat nej.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
besluta, att den mening, som Utsk:n ansett tvistig, borde
anses förfallen.
Ropades ja.
aS8
Den 22 Maj f. m.
5 och 6 §§: n e.
Gr. Mörner, Carl Göran: Vid uppfattningen af de
särskildta Ständens beslut i denna del kan jag icke annat (inda,
än att Lag- och Ekon.Utsk:n misstagit sig. 5 §:n, sådan
den af Utsk:n blifvit antagen, bestämmer grunden för afgifters
utgörande till communala behof. Denna del af beslutet
har blifvit af PresteSt. från §:n utesluten och flyttad till den
io §:n. PresteSt:s beslut i lo §:n har åter blifvit biträdt
af BondeSt. till följd af inbjudning. Detta sistnämnda Stånd
har således beslutat en annan grund för afgifternas debitering
än den som i 5 §:n (innes stadgad; men då icke BondeSt.
kan antagas hafva fattat i olika beslut i samma sak,
så måste deraf följa, att BondeSt. frånträdt sitt förra beslut
rör:de 5 §:n, och alt således i afseende på denna § 2 Stånd
icke stannat emot 2, såsom de sammansatta Utsk:n antagit,
utan att BorgareSt. står ensamt qvar, såsom det der bifallit
Utskms förslag till redaction af 5 §:n. På denna grund
tror jag, att Utskms uppfattning af Ståndens beslut angtde
5 och 6 §§:na är ganska haltande, och yrkar fördenskull, att
förslaget i denna del måtte återremitteras.
Hr von Hohenhausen: I den siste talarens begäran
att dessa §§ måtte blifva återremitterade instämmer äfven
jag, och skall icke här föranleda lill förlängande af discussion
genom anförande af de flera skäl till återremiss jag äger,
emedan jag anser dem Gr. Mörner uppgifvit vara tillräckliga
för det ändamål vi åsyfta.
Utskrns utlåt. rör:de 5 och 6 §§:na återremitterades.
7 §:n.
Utskms yttrande gillades.
8 §:n.
Utsktns yttrande i denna del ansågs icke erfordra annan
åtgärd, än att läggas till handlingarna.
9 §:n.
Utskms utlåt, gillades.
i o § : n.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Utskm skiljt sitt
utlåt, öfver to §:n i 2:ne delar, hvarföre Hr Landtm, nu
äfven endast föredrog första delen deraf.
Hr von Hartmansdorff: Jag tillstyrker antagande
af hvad Utskm hafva föreslagit, med undantag af ett par redactioner,
hvarvid jag tillåter mig göra anmärkning.
I 8 §:n står det: ''hushållningen och vården af kyrkoegendomar.
” Detta bör väl heta: "hushållningen med och
vården af kyrkans egendomar.’’
Likaså står det sidan 9: "hvar en", hvilket lärer böra
heta "hvar och en." Hr
D c » ■ii M ii j f. in.
Hr von Hohenhausen: De mindre redactionsan
miirkn:r,
som Hr von Hartmansdorff gjort, torde icke förhindra
R. o. Ad. alt i sak gilla hvad TI t skin i denna del af
helmik, tillstyrker; men da det torde blifva nödigt att uppskjuta
den nästföljande §:n derföre att den beror på utgången
af 5 och 6 §J:na, soln blifvit till Utsk-.n återremitterade, så
hemställer jag, huruvida man ieke kunde låta denna § vid
återreinissen medlölja, doek med det tillägg, att R. o. Ad.
antagit densamma i sak nied de små redactionsförändringar,
som nu blifvit föreslagna.
Hr von Hartmansdorff: Det har icke varit min
mening att återremittera denna del af betänk , i anseende
till de redaclionsanmärkntr, som jag deremot gjort. Jag anser
R. o. Ad. berättigadt att sjelft vidtaga dessa rättelser.
Någon återremiss af denna §, utom af den sednare afdelningen,
som sammanhänger med de förut återremitterade
5 och 6 §§:na, torde således icke behöfvas.
Uppå deiefter framställd propos. godkände R. o. Ad.
den nu föredragna delen af Ulsk:ns förslag, med de mindre
redactionsförändringar Hr von Hartmansdorff föreslagit.
Vidare föredrogs sednaste delen af Utsktns yttrande öfver
io §:n, eller från och med orden: ”Såvida 5 och 6 §§:ne
antagas” ele.
Hr von Hohenhausen: På sätt jag nyss hade äran
nämna och på grund af hvad nu blifvit uppläst, synes, att
något beslut i afseende på denna del af den io §:n icke kan
komma i fråga annat än i sammanhang med beslutet öfver
5 och G §§:na, och då dessa §§ blifvit återremitterade, så
lärer det afven vara nödvändigt att -återremittera den nu
föredragna delen af io §tn.
Den nu föredragna sednare delen af yttrandet öfver to
§:n återremitterades.
r i §: n.
Hr von Hartmansdorff: Äfven här tager jag mig
friheten att göra en redactionsanmärkning. Här står på 3
raden af det föreslagna beslutet: "alltid bör åtfölja nästpå
följande sön- eller helgedag" etc. För att undvika
detta skrifsätt, hemställer jag, om det ej kunde heta:
alltid bör åtfölja nästa etc.
Ulsk:ns förslag gillades, med den af Hr vori Hartmansdorff
föreslagna redactionsförändring.
12, i3, i4 och i5 §§: n e.
Utsk:ns utlåt, ansågs icke erfordra annan åtgärd af R. •
R. o. Ad., an att läggas till handlingarna.
25 H. 37
Den 22 Maj f. m.
16 §:n.
Utsk:ns yttrande gillades.
17 §:n.
Hr von Hartmansdorff: Jag förstår icke hvad Ulsk:n
vilja hafva för en mening qvarstående. Hur står: ”För öfrigt
sammanstämma R. o. Ad:s samt Borgare- och BoudeSt:ns
beslut i antagande af Utsk:ns förslag, med blott den
förändring, att i 4 moni., i stället för orden—”efter tvä line
års tjenstgöring,” införes: ”efter de tvänne sist förflutna
årens tjenstgöring.” Hafva alla de nämnda Stunden
instämt i samma ordalag, så äro de antagna genom tre
Stånds beslut, eljest icke. I händelse någon af Utsk:ns ledamöter
vore närvarande, så anhåller jag om upplysning
ang:de rätta meningen.
Gr. Mörner: Af den vid Ulskms betänk, fogade ta
bleau
öfver de särskildta Stundens beslut inhemtas, att alla
Stånden sammanstämt om ifrågavar. förändring, och det är
således klart att författningen här kommer att lyda: ”efter
de tvänne sistförflutna årens tjenstgöring.”
Ulsktns utlåt, godkändes.
18 och ig §§:ne.
Utsktns yttrande ansågs icke erfordra annan åtgärd, än
att läggas till handlingarna.
20 §: n.
Gr. Mörner: Det är endast för att anhålla att R. o.
Ad. ej ville antaga denna lill R. o. Ad. ställda inbjudning,
som jag begärt ordet. Jag skulle tro att det kunde blifva
alltför äfven ty iligt, om det blefve tillåtet för sockentiämnderna
att utkräfva dessa restläugder sådana de sjelfve behagade
uppgöra dem, om de ej förut underginge den controllen,
att i sockenstämman granskas och godkännas.
Hr von Hohenhausen: Jag instämmer helt och hållet
med Gr. Mörner och får i öfrigt anmärka, att det i alla
fall nu vore för tidigt att fatta något beslut, emedan man
först måste afvakta de andra Ståndens yttrande öfver den
inbjudning, som af Utsk:n blifvit till dem framställd; men
äfven om de icke skulle densamma antaga, så förblifver jag
likväl vid mitt instämmande med Gr. Mörner derutinnan, att
det ej går an att åt sockennämnden öfverlemna en sådan
rätt, som den skulle erhålla, derest R. o. Ad. återkallade
hvad R. o. Ad. en gång beslutat.
Hr von Hartmansdorff: Jag får vördsamt upplysa,
att Utsk:n icke inbjuda R. o. Ad. alt frångå deras beslut,
utan tvertom uppmana Borgare- och BondeSt:n att antaga
det villkor, hvarmed Utsktns förslag blifvit af R. o. Ad. godkändt,
nemi. att restlängd skall vara i sockenstämma upp
-
Den 2a Maj f. m.
ag t
Jäst oell eiliänd, innan den till verkställighet befordrades.
Jag tvistade med åtskilliga af Ståndets ledamöter, när frågan
här förra gången förevar, och slutet blef alt förslaget med
delta villkor antogs. Nu tror jag ej det vara skäl för R. o.
Ad. alt frångå sin mening.
Hr von Hohenhausen: Jag anförde nyss, då jag hade
ordet, att det ännu vore för tidigt att fatta något beslut
i denna fråga, oell jag gjorde del på grund af följande
ord: ”Skulle denna inbjudning icke antagas, Irems lä lies till
R. o. Ad. att afstå från det oinförmälda villkoret, då stadgandet
blifver sådant det i Ulsk:ns förslag lyder; men om
dertill icke heller lemnäs bifall, lärer stadgandet i 2 inom.
helt och hållet förfalla.”
Uppå derefter framställd propos. godkände R. o. Ad.
Utskms ullål , med förklarande alt Ståndet i alla händelser
vidblifver sitt i denna del fattade beslut.
21 , 22 och 23 §§:ne.
Utsk:ns yttrande ansågs icke erfordra annan åtgärd än
att läggas till handlingarna.
24 §: n.
Utsk:ns utlåt, gillades.
25 §:n.
Hvad Utsk:n i denna del yttrat ansågs icke erfordra annan
åtgärd än att läggas till handlingarna.
26 §: n.
Hr von Hohenhausen: Jag kan icke bestrida, att
icke i formen förhållandet är sådant, som Utsk:n här nu
anfört, och att således frågan är förfallen; men lill R. o.
Ad:s prot. vill jag hafva förklarat min tanke vara, att det
är ganska olyckligt, att icke de ord blifvit antagna, som R.
o. Ad. föreslagit, emedan detta kan leda tilt rubbning uti
testatorers rätt.
Utsk:ns utlåt, godkändes.
27 och 28 §§:nc.
Utsk:ns yttrande ansågs icke erfordra annan åtgärd,“än
alt läggas till handlingarna.
29 och 3o §§: n e.
Utskins utlåt, godkändes.
31 , 3a, 33 och 34 §§:ne.
Utsk:ns yttrande ansågs icke erfordra annan åtgärd, än
att läggas till handlingarna.
35 §: n.
Hr von Hohenhausen; Det tillägg,' sorn R. o. Ad.
gjorde, hvilket Utsk:n kullut en utsträckning, var egentligen
Den 22 Maj f. m.
en inskränkning, nemi. ;ilt handräckning endast skulle lemnäs
åt åldermannen, då lian deraf är i behof. Delta var
visserligen en inskränkning, då lian förut kunde uppgöra en
nufumeiTulla på församlingens medlemmar och kalla hvem
han ville. Det ifrågavar. tillagget åsyftade alt förebygga de
ledsamheter, obehag och chikamr grannar emellan, som eljest
kunde uppstå. Hvad åter beträffar det sednare tillägget,
hvilket R. o. Ad. äfven beslutat, nemi. alt tillsyningsman
må äga enahanda rätt att afsäga sig sitt uppdrag, som
blifvit åldermannen medgifven, så har Utsk. tillslvrkt de
öfriga Stånden att antaga samma tillägg; men dermed afhjelpas
icke de olägenheter, som blifva en följd af det lörsta
tilläggets uteslutande; tvertom torde den, som icke vill
blifva satt i beroende af en ovän i sitt grannskap, just derför
stanna qvar såsom tillsyningsman. Jag tror att när det
förra tillägget icke tillkom, så är det bättre att borttaga
hela föreskriften 0111 handräcknings lemnande, än att gifva
anledn.T till missämja. Jag tillstyrker således afslag på
Utskms förslag.
Hr Frih. o. Land t m. yttrade, att om han rätt fattat
Hr von Hohenhausens mening, så hade den varit, att R. o.
Ad. icke skulle medgifva den förändring i sitt beslut, sorn
skulle blifva en följd af Utskms förklaring i denna del, ulan
skulle R. o. Ad. anse att [Jtsktns förslag genom de olika besluten
kommit att förfalla.
Hr von Hartmansdorff: Detta lärer endast kunna
gälla om den förra delen af §:n; i den sednare äter hafva
Utsk:n gjort inbjudning att antaga det tillägg, som R. o.
Ad. beslutat.
Hr von H oh e n lin us e n : Hr Frih. o. Landtm, har
hell och hållet uttryckt min önskan, ehuru jag måhända
framställde mitt förslag i vidlyftigare ordalag. Hvad åter
beträffar den anmärkning, som Hr von Hartmansdorff- gjort
vid det sednare morn., så är den ganska riklig, men en
tydlig följd af hvad han åsyftar måste blifva, alt §:n kommer
att förfalla.
Hr Frill. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge,
all den del af 35 §m, hvarom första stycket i Hiskias
utlåt, handlar, borde genom de af RiksStm fattade olika besluten
anses vara förfallen.
Ropades ja.
Uppå derefter framställd propos. godkände R. o. Ad.
Utskms utlåt, i sednare delen af dess tolide 35 §:n afgifna
yttrande.
36 §: n.
Utskms utlåt, godkändes.
Den 32 M * j f. m.
TJ t s k : 11 s yttrande ronde besluten om adin i nist
ration sst adga för städerna.
Hr von Hartmansdorff: Utsk:n göra bär en in
bjudnjng
till U. o. Ad., men jag hemställer alt Ståndet måtte
vidblifva sitt beslut och ieke ingå på dea föreslagna redactionsförändringen,
emedan det skulle kunna föranleda
dertill, att hvarje stad (inge en med de öfriga städerna olika
förvaltning, hvilket för den gemensamma statsförvaltningen
skulle förorsaka många olägenheter.
Hr von Hohenhausen: För min del tror jag likväl
sådant vara nödigt. leke kan administrationen i Götheborg
vara lika inrättad med den uti Öregrund. Det förefinnes så
många skiljaktigheter i afseende på så väl städernas storlek ,
som de allmänna inkomster, hvilka utgå till städerna, med
flera andra förhållanden, hvilka göra det alldeles nödvändigt
att deras styrelser iiro på olika sätt organiserade och
att städerna sjelfva få inkomma med förslag i detta hänseende.
För öfrigt kan man väl lita på alt Regeringen tillser
det hilfvudgrunderna må blifva öfverallt desamma. Jag
kan således icke annat an tillstyrka bifall till hvad Utsk:o
här föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner visserligen
skilnaden emellan städer, som äro så olika som Götheborg
ocb Öregrund, men deremot finnes en mängd släder
af lika storlek, hvarest förhållandet också i allmänhet är
lika. I de län, hvarest blott en enda starl finnes, der kommer
länestyreisen naturligtvis att ej hafva mycket besvär.
Men der liera städer finnas, skulle antagandet af detta förslag
föranleda behofvet både för länesty reiser, collegier
och statsråd alt iakttaga särskilda författningar i hvarje
stad. Att man i allmänhet vunne derpå, skulle jag näppeligen
tro.
Hr von Hohenhausen: Jag medgifver att det möj
ligen
för länesty reisen i ett liin, der flere städer finnas, kan
blifva någon svårighet att hafva i minnet de särskildta stadganden,
som härigenom skulle uppkomma för de olika städerna;
men då dessa författningar, vare sig tryckta eller
skrifna, blifva alt der tillgå, så kunna de ju alltid rådfrågas
när så behöfves. För min del kari jag icke anse annat,
än alt detta ar af en underordnad vigt för sjelfva saken och
kan derför icke på grund af den anmärkn., som Hr von
Hartmansdorff gjort, frångå mitt tillstyrkande att antaga
hvad Utsk:n föreslagil.
Den af Utskm i denna del gjorda inbjudning blef af R.
o. Ad. antagen.
Utsk:ns yttrande rör: de R. o. Adis tillägg i af
-
ag4 Den 22 Maj f. m.
seende på de för vissa församlingar utfärdade
privilegier, m. m.
Utsk:ns utlåt, godkändes.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. -f till 3 e. m.
In (idem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 22 Maj i84i.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ii prot.utdr. för denna dag f. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s und. skrifvelser
till K. M., nemi.:
JNT:o 34i, med öfverlemnande af ny instruetion för R.
St:s revisorer öfver riksgåldsverket (jemte instruetionen);
N:o 342, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å afl. Assessoren
Widegrens enkas ansökning om pension;
A:o 343, med öfverlemnande af förslag till ny ansvarighetslag
för fullmäktige i Riksg.cont. (jemte ansvarighetslagen);
N:o
344, angtde åtgärder och stadganden i afseende på
strömmingsfisket:
JV:o 345, ang:de landtmäteritaxans öfverseende;
N:o 346, med öfverlemnande af expedilionstaxa för R.
St:s Bank, samt dertill hörande discontverk och lånecontor
(jemte expeditionstaxan).
Likaledes upplästes till justering och godkändes Exped.-  Utsk:s förslag N:o 27 till § i riksdagsbeslutet, angtde anslag
till eathedralskolan i Lund i stället för dertill anvisadt klockarehelgonskyldskorn.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsktns den i5 och ig dennes på bordet lagda utlåt. N:o 74,
i anledn. af återremiss utaf betänk. N:o 3o, ang:de gemensamma
nämnder för vården om liäradenas och länens gemensamma
angelägenheter.
På begäran af Hr von Hartmansdorff, Au g., upplyste
undert. Ridd.Secret., att Borgat eSt. alsiagit betänk.
Den 21 M a j c. m.
N:o 3o och utlåt. N:o 74; ang:de de öfriga RiksSt:ns beslut
om utlåt. JN:o 74 vore ännu ingen underrättelse ankommen.
Ilr von Hartmansdorff: I)å Preste- och BondeStm
förut afslagit ifrågavar. betänk, och icke hafva någon anledn.
af Utsktns sednare yttrande alt frångå deras första beslut,
samt enär BorgareSt. jemväl afslagit det första betänk., är
saken följaktligen redan afgjord genom 3 Stånds beslut. Jag
anser således öfverflödigt att yttra något till hvad jag förut
anfört.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller om propos.
till afslag å det första betänk, och jemväl på delta sednare.
Efter förnyade propostr dels lill bifall, dels lill afslag,
blefvo slutligen betänk. JX:o 3o och utlåt. N:o 74 af R. o.
Ad. afslagua.
Till pröfning företogs I^ag- samt Albo. Besvärs-o. Ekon.-  Ulskrns den i5 och 19 dennes på bordet lagda förslag N:o
75 till samrnanjemkande afRiksStrns skiljaktiga beslut ang:de
föreslagen lagstiftning om fattigvården i Riket.
R. o. Ad. ansåg detta förslag böra punktvis pröfvas.
1 §:n.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Utsk:ns utlåt,
visar, att R. o. Ad. samt PresteSt. hafva fattat samma beslut
i afseende fi den local, sorn skulle utgöra eli Helt (atligvårdssamhälle,
och att de två öfriga Stånden häruti äro af
en annan mening. Det befinnes således att två Stånd stannat
emot två. Jag yrkar att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt
beslut och att saken må afgöras genom votering i förstärkt
Utsk., emedan om icke hvarje stad utgör ett fattigvårdssamhälle
för sig, så skall det hända, att de fattiga församligarna
blifva oförmögna att försörja sina fattiga, under det att
de rike vägra att dela bördan med de fattiga, ehuru just de
rikare innevånarne begagna de fattiges arbete, som bo i andra
församlingar.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
gilla Utskrns förslag till redaction i ita punkten.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att nej
öfverröslat ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Hr von Hartmansdorff*
förslag vore, att R. o. Ad. skulle vidblifva sitt beslut
och förklara alt R. o. Ad:s och PresteStis sammanstämmande
beslut i denna fråga borde blifva föremål för votering i
förstärkt Utskott.
Hr von Rosen, Georg: Månne icke frågan förfaller
när två Stånd stannat emot två?
•ay6
Den 22 M a j e. m.
Frill. Cederström, Jacob: Om liela lagförslaget
vore deruti inbegripet, då skulle frågan förfalla ; men då
författningen måste finnas, och då tillika, afgöras måste, huruvida
det skull vara ett (ättigvårdssamhälle inom hvarje
stud eller huruvida hvarje socken skull utgöra ett fattigvärdssamhålle
för sig, så är frågan af den beskaffenhet, som i y'j
§:n oinnämnes, eller att icke kunna förfalla; ty, som sagdt är,
afgöras måste huruvida en hel stad skall utgöra ett fat tig—
vårdssamhälle eller 0111 hvarje församling skull vara ett faltigvårdssamhälle
för sig. Jag anhåller således om samma
propos., som Hr von Hartmansdorff föreslagit.
Hr Frih. o Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
instämma i Hr von Harlmansdorffs och Frih. Cederström*
yttrade mening.
Ropades ja.
2 § : n.
Ulsk:ns yttrande ansågs icke erfordra annan åtgärd än
att läggas till handlingarna.
3, 4> 5 och 6 samt 7 §§:ne.
Utk:ns hemställanden hiföllos.
8 och q §§:ne.
Utsktns yttrande ansågs icke erfordra annan åtgärd än
alt läggas till handlingarna.
10 §:n.
Ulskrns utlåt, godkändes.
Yttrande i anledn. af särskilda föreskrifter,
antagna af s:ne Stund näst efter 10 §:n.
Dlsktns yttrande godkändes.
11 § 1 n.
Hr von Hartmansdorff: Enligt hvad Utsk:n yttrat
i ilen föregående § 10, skulle ansvaret af husbonde för sina
underlydande komma att förfalla. Likväl slår i 1 1 §:n :
”Den, som från annat faltigvårdssamhälle antager arbetsfolk,
som har minderåriga barn, skall, utöfver redan stadgad ansvarighet
såsom husbonde, så länge sådan ansvarighet fortfar,
under 2 år, räknade från inflyttningen, enskildt vidkännas
eu fjerdedel af den fattigvårdskostnad, som för sådana
personer samt deras hemmavarande barn kan komma alt utgå,
oell derjemte, efter allmänna grunder, deltaga i de öfriga.
tre fjerdedelarna af sådan kostnad.” Jag kan ej finna annat,
än alt detta mätte vara elt misstag, och att orden — ”utöfver
redan stadgad ansvarighet såsom husbonde,
så länge sådan ansvarighet for I fa r,” borde" ulga. Någon
af Utskins ledamöter torde kunna upplysa, huru härmed
-
Den 22 Maj c. m.
297
med sig förhåller; i annai fall nödgas jag begära återremiss
af denna punkt.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Som
jag förmärker att ingen af Ulsktns ledamöter är närvarande
för att lemna svar på Hr von Hartmansdorlfs framställning,
så får jag fästa uppmärksamheten på att dessa ord
kunna betyda husbondes skyldighet att draga försorg om
dem som äro i hans bröd, så att de icke falla församlingarna
till tunga. Så har jag förstått lydelsen af dessa ord och
tror att de gerna kunna qvarstå.
Hr von Hartmansdorff: Om jag får uppläsa io§:n
af betänk. N:o 3t och derefter hvad Utskrn derom yttrat,
så torde R. o. Ad. finna, huruvida jag haft något skäl för
min anmärkning. 10 §:n i Utskrns betänk. N:o 31 lyder
som följer: ”För hemmansbrukare, arrendatorer, torpare,
tjenstehjon och statfolk samt handtverks-, bruks-, grufveoch
fabriksarbetare, jemte deras hustrur och hemmavarande
barn, skall husbonde, eller det till brukning eller arrende
upplåtna hemmanets ägare eller innehafvare, under den
lid arbetsnftalet eller contractet galler, ansvara för försörjningen,
så att icke de falla fattigvården till last; dock med
rättighet att, om han vill, af deras tillgångar eller arbete
åtnjuta ersättning för den kostnad, han sålunda fått vidkännas.
” Detta utgör husbondens ansvarighet för sinn underlydande.
Derom säga Utsklo i sitt sednare betänk.: ”io§:n
är antagen af Preste-, Borgare- och BondeStm, utom det
alt PresteSt. icke föreskrifvit fattigvårdsansvarighet för hemmansbrukare
och arrendatorer, hvari R. o. Ad. så mycket
hellre instämt, som hela §:n är genom dess beslut afslagen.
Som således, i afseende på berörde föreskrift, 2 Stånd stannat
emot 2, lärer den förfalla; äfvensom föreskriften om husbondens
rätt till godtgörelse för hvad han påkostar lill tinderhafvandes
fattigförsörjning kommer att uteslutas, till följd
af 3:ne Stånds beslut, men stadgandet i öfrigt i denna §, såsom
bifallet af 3 Stånd, bibehållas.”
"Efter denna § hafva väl R. o. Ad. samt Preste- och BondeStm
antagit särskilda föreskrifter, dels om gilltighet af enskilda
faltigvårdsanstalter, dels om ökadt fattigvårdsansvar i
vissa fall, då fattigvården ovanligt betungas; men endast i
en del hafva 2tne Stånd förenat sig om dessa föreskrifter,
och i öfrigt äro alla Stånden sins emellan skiljaktiga; derföre
besluten härom lära falla.”
Huru mycket står nu qvar af 10 §:ti, och är redaclionen
i 11 §:n passande till hvad sorn qvarstår af den io §:n?
Hr von Hohenhausen: Derest det hade slått:
”— skall utöfver här redan stadgad ansvarighet, som
husbonde’’; då hade det varit uppenbart, att uttrycket haft
a5 H. 38
agS Den aa Maj e. ra..
afseende på hvad här förefallit; men nu kan stadgandet helt
enkelt hafva afseende på hvad tjenstehjonsstadgan föreskrifver.
Så har jag åtminstone tagit saken och tror derföre att
återremiss på denna punkt är obehöflig, ehuru jag visserligen
ej skall hafva något deremot, ifall herrarne tycka att
så bör ske.
Utsktns yttrande gillades.
12 och i 3 § § : n e.
Utsktns yttrande gillades.
1 4, i5 och 16 §§:ne.
Utsktns yttrande ansågs icke erfordra annan åtgärd, än
alt läggas till handlingarna.
17 och 18 §§:ne.
Utsktns yttrande godkändes.
19 § : n.
Hvad Utsk:n härom yttrat ansågs icke erfordra annan
åtgärd, än att läggas till handlingarna.
20 § : n.
Utsktns hemställan bifölls.
21, 22 och 23 §§:ne.
Utsktns yttrande ansågs icke erfordra annan åtgärd, än
att läggas till handlingarna.
24 § : n.
Utsktns utlåt, godkändes.
2 3 och 26 § §: n e.
Utsktns yttrande ansågs icke erfordra annan åtgärd, än
att läggas till handlingarna. ,
27 § t n.
Frih. Cederström! Så framt R. o. Ad, vill frångå
sitt beslut om uteslutande af orden — "så vidt den sker
inora det länet, der det har sitt hemvist,” — då inträder det
förhållande, som Utsktn omtala; men om åter R. o. Ad. vidblifver
sitt beslut, så måste denna fråga i förstärkt Utsk. afgöras.
Frih. Hamilton, Hugot Jag kan ej fatta, att denna
fråga kan komma att af förstärkt Utsk. afgöras, då 3 Stånds
beslut redan finnas.
Utsktns yttrande godkändes.
2 Ö och 29 §§tne.
Utsktns yttrande ansågs icke erfordra annan åtgärd, än
att läggas till handlingarna.
Dea 22 Maj c. m.
>90
Till pröfning företogs Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsklns den i5 och 19 dennes på hordet lagda betänk. N:o
76, i anledn. af väckt motion, att de af K. M. och Kronan
afyttrade kronoskogar och parker i Riket ej måtte få styckas
i mindre lotter, än de blifvit af K. M. och Kronan försålde.
Frih. Cederström, Jacob: När man läser della betänk.
, finner man, att Utsk:n förutsatt, att sådana skogar i
all framtid skulle såsom skogar af deras köpare bibehållas,
men på sådant sätt äro de icke upplålne, ty då de äro under
skattemannarätt försålde, så kunna de ock af vederbörande
innehafvare användas, på sätt dem nyttigast synes,
d. v. s. de kunna odlas, bebyggas och i samma mån
jemväl mer eller mindre styckas efter de författningar,
som för hemmansklyfning blifvit utfärdade. Det är icke
rättsén ligt, att, när man under skattemannarätt försäljer något,
inskränka denna rätt mera för köpare af kronoskogar
eller parker, än för köpare af något annat, som tillhör Kronan.
Om man vill stadga att skattehemman icke få minskas under
•J, -Jcdels eller £:dels hemman, så kunna Konung och Ständer
sådant besluta; men det beslut, hvarom nu fråga är,
verkar till rubbning i den dispositions- och ägande-rätt, sorn
nuvar. skattehemmansägare lika med frälseägare af ålder i
Sverige ägt. Jag tillstyrker afslag å detta betänkande.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag skulle icke bestrida
hvad Frih. Cederström behagat anföra, om betänk, innehöll
förslag att göra inskränkning i den rätt, som nuvar.
köpare af dylika kronoparker redan erhållit. Om det föreslogs,
att det begärda stadgandet skulle verka relroactivt,
så vore det olagligt och ett ingrepp i äganderätten; men
då det, med stöd af erfarenheten af det nyttiga deruti, 0111
eli sådant stadgande som det ifrågavar. funnes, blott föreslås,
att hos Konungen anhålla om utfärdande af en författning,
sora förebyggde de menliga följderna af en uti för stor
scala drifven styckning af de kronoparker och skogar, som
ifrån Kronan afyttras, så kan jag häruti ej se något ingrepp
i deras äganderätt,som på dessa villköl komma i besittning afsadana
skogslotter. Utsktn hafva trott, att det skulle vara af
stor nytta, om skog, der sådan funnes, blefve bibehållen, och
att odlingslusten, hvad skogars utödande angick, något stäcktes.
Utsk:n hafva i sanning trott sig handla i en sann conservativ
och nyttig anda hvad detta betänk, angår. Skulle
Konungen icke kunna bifalla hvad här föreslås att Stunderne
borde begära, så beklagar jag det; Utskai hafva åtminstone
handlat i god mening.
Frih. Cederström, Jacob: Jag betvifla!' icke den
goda meningen i Ulskms framställning, men den siste talaren
har misstagit sig, då han sagt att förslaget icke skulle
hafva en retroactiv tillämpning. Utsk:n tillstyrka nemi. det
3oo
Den 22 Maj e. m.
Stiinderne ville lios K. M. anhålla, det ’’K. M. läcktes, genom
utfärdande af en allmän författning, förordna: att sådana
kronoskogar och parker, hvilka, i enlighet med R. St:s
beslut vid 1818 års riksdag, redan blifvit eller framdeles
blifva under skattemannarätt upplåtne, icke må få styckas
i mindre lotter, un de blifvit af K. M. och Kronan försålde.
” Detta gäller således alla kronoskogar och parker, som
redan äro eller framdeles blifva efter 1818 års riksdagsbeslut
försålde. Dessutom får jag anmärka, att termen skattemannarätt
här är alldeles oegentlig, ty skattemannarätt innebär
fri dispositionsrätt. Om skattemannarätten inskränkes
dertill, alt den jord eller skog, som med denna rätt upplåtes,
icke får styckas,då är skattemannarätten icke annat än nyttjande-rätt;
och bör man i della fall begära, att Kronans parker
och skogar ej må upplåtas annorledes än endast under nyttjande-rätt,
ty skatterätten medför dispositionsrätt i Sverige.
Hr von Hartmansdorff, Aug.s Jag misskänner ingalunda
den goda afsigten med ifrågavar. betänkande. Om
stadgandet hade gällt blott för den åberopade kronoparken
Ilalia Tall på Öland, så hade det varit väl; ty följden af
denna skogs upplåtande till enskilde under skattemannarätt
har varit, alt jorden, som icke ägde annat värde än genom
den skog, som derpå växte, har blifvit densamma beröfvad.
I stället ser man nu blott den hvila sanden framskymta och
hela den fordna kronoparken vara ett tillhåll för fattighjon.
Lika med Frih. Cederström tror jag delta förslag vara stridande
mot våra allmänna författningar och således icke böra
af R. o. Ad. bifallas. Det är klart, att om Kronans
jord, det vare sig parker eller hvilket annat slag sorn helst, upplåtes
under skattemannarätt, så är det möjligt alt jorden skattlägges
till ett helt ellerett halft mantal. Hvarföre skulle då skattemannen
vara förhindrad att låta klyfva sitt hemman till ^
eller ^:dels hemman, i händelse klysningen kunde ske till
båtnad för honom och utan skada för det allmänna? Jag
instämmer med Frih. Cederström i anhållan om afslag å
detta betänk., huru god än afsigten dermed må hafva varit.
Frih. Hamilton: Jag har endast begärt ordet, för att,
enligt min pligt, erkänna att jag misstog mig i mitt svar på
Frih. Cederströms första framställning, alldenstund jag förbisett
alt orden ”redan blifvit” inryckts i Utsk:ns hemställan;
oel) förfaller således det hufvudsakligaste skälet för
betänk:s antagande.
Lag- samt Allm. Besvärs- och £kon.Ulsk:ns betänk. JNT:o
76 bief of R. o. Ad. afslaget.
Anvo föredrogs Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Flskms den i5 och 19 dennes på bordet lagda betänk. N:o
77, om hvad sorn bör iakttagas, då delägare i luckjernshytta
