# ID: svediakorp-gov507
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 105,471
# sentences: 3,749
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 24 April f. m.
a99
den 21 dennes. Jag förklarar högtidligt, att jag, med ali
aktning för andras öfvertygelse, tror mitt hjerta slå lika
varmt för fäderneslandets väl, som de 155 herrar ledamöters,
hvilkas röster afgjorde frågan i motsats med min och fleres
åsigter.
Skulle Konung och fädernesland ännu en gång behöfva
min arin; så varén öfvertygade, mine herrar! att jag då ej
blir den siste, som erbjuder den till deras gemensamma
rättmätiga försvar. — Mitt valspråk har varit och blir alltid:
"C lif lyckligt du åldriga Svea; — död åt dina
fiender!”
Frih. Stael von Holstein, Fabian Wilh., reserverade
sig äfven emot R. o. Ad:s den 21 dennes e. m. fattade
beslut.
Frih. Rantzou, Joh. Albert, hade inlemnat ett så
lydande anförande:
R. o. Ad. har i sista plenum beslutat, att såsom sin
enda gemensamma tanke förklara Const.Utskis förslag till
vallag och till öfriga dermed sammanhängande bestämmelser
vara oantagligt, i följd hvaraf någon åtgärd icke funnits
nödig att vidtaga i anledn. af Coust.Utskts utlåt; n N:is 85och 68.
Emot detta R. o. Ad:s beslut anser jag mig skyldig att
anföra min allvarliga protest.
Jag tillhörde den minoritet i Const.Utsk., som yrkade,
att Utsk. skulle efter ordalydelsen i 56 §:n Reg,F:n försöka
att i möjligaste måtto sammanjemka RiksSt.-ns gemensamma
tankar och, om skiljaktigheterna varit oförenliga, dem derjemte
till samtliga RiksSt-.ns behandlande anmäla.
För min del ansåg jag fördenskull Utsk. hafva bort utarbeta
alternativa förslag och deröfver inhemta de särskildta
RiksSttns särskilda tankar, hvarefter först votering i förstärkt
Utsk. bort komma i fråga. Det otvifvelaktiga resultatet
af denna grundlagsenliga behandling hade varit, att
samtliga RiksSt:n, bundna vid de, då Const.Utskis betänk.
]N:o 38 pröfvades, af dem gjorda medgifvanden, ovillkorligen
och utan möjlighet af reträtt måst fullfölja reformens bana
och således tillvägabringa åtminstone något förslag lill representationsförändring
att hvila till nästa riksdag. Behofvet,
nödvändigheten af en representationsförändring
hade då varit i laglig form högtidligen erkända af
alla RiksSt:n. — Deri hade legat ett factum, som äfven en
stationär regering haft svårt att helt och hållet förbise eller
undvika, och den första grundstenen hade då varit
lagd, — det initiativ Konungen vid flera tillfällen sagt sig
fordra af R. St., innan Högstdensamme framlade sin propos.
i detta ärende, hade då varit taget, — och detta frö skulle
säkert hafva burit frukt.
Men Const.Ulsk:s majoritet såg icke saken ur denna
synpunkt. Utsk:s majoritet länn nemi. nödigt att grunden
3oo,
Den 34 April f. m.
först [atles genom stadgandet af principen för valrätten, och
Utsk. föreslog i anledn. häraf propos:r till votering i förstärkt
Const.Ulsk. öfver denna princip.
Denna majoritetens åsigt gillades af alla fy ra ItiksSt:n,
i följd hvaraf principvoteringen ock för sig gick och
utföll i enlighet med Const.Utsk;s af BondeSt. godkända
grundsats af samfällda val.
Sedan denna utgång var gifven, var det Const.Utsk:s
ovillkorliga pligt att utarbeta ett detaljeradt förslag, grundadt
på den samfällda valrätten, d. v. s. på en valrätt utan
afseende på stånd. Att bedomina beskaffenheten af detta
arbete tillhör ej mig såsom ledamot af Coust.Utskottet. Pä
sätt reservationerna utvisar, har jag dock i åtskilliga vigtiga
punkter varit från pluraliteten skiljaktig, hvilket ådagalägger
att icke heller jag anser Utsk:s arbete utan fel och brister.
Men, mine herrar! längre än att med helgd åt en lagligen
godkänd grundsats söka undanrödja dessa fel och
brister sträckte sig ej vår lagliga rätt. Att nu bestrida riktigheten
af den samfällda valprincipen och förklara ett derpå
grundadt förslag oantagligt, sedan denna grund är
antagen, är icke blott logiskt orimligt, utan stridande mot
de första villkoren för en laglig behandling af ett ärende.
Jag måste således på det högsta beklaga, att R. o. Ad:s ordförande
medgifvit, och Ståndets majoritet sanctionerat en så
uppenbar olaglighet.
Jag vill välja ett exempel. Om t. ex. vid votering enl.
71 §:n Reg.Ftn angide grunderna för bevillningen det skulle
inträffa, att tre Stånds majoriteters åsigt blefve i det förstärkta
StatsUtsk. underlägsen och af StatsUtsk. ett Stånds
åsigt gillad — skulle väl de tre Stånden då äga rätt att,
med protest mot denna grunden, förkasta hvarje åt desamma
gifven tillämpning, d. v. s. besluta att icke utgöra någon
bevillning? Och skulle ett mera revolutionärt steg väl
kunna af RiksStms talmän och majoriteter vidtagas?
Förhållandet har emedlertid — jag upprepar det — varit
precist enahanda i denna sak. Den samfällda valprincipen
var antagen och derå hade således måst gifvas en
tillämpning, såvida våld ej skulle begås emot grundlagen.
Man har i det förstärkta Const.Utsk. stadgat den samfällda
valprincipen; men örn nu stånds-valprincipen segrat,
hade väl de tre privilegierade Stånden då medgifvit
eller gillat, att det ena oprivilegierade Ståndet protesterat
och fortfarande yrkat på samfällda val? eller hafva
de tre Stånden större rätt att protestera än det ena? Och
detta ena eller BondeSt. har ju nu laglydigt och stillatigande
underkastat sig den i förstärkt Utsk. fastställda principen
åfelt tvåkammar-systérne, oaktadt sistnämnda Stånd enhälligt
yrkat enkainmarprincipen. Är det då de tre s. k. upplysta,
bildade Stånden, som skola föregå det fjerde, som påstås
representera en s. k. "rå massa,’’ med exempel af för
-
Den 24 A p r i ] f. nu
3oi
ola för redan fattade beslut, med den starkare majoriletens
hånfulla trots mot minoriteten?
I sanning, sådant mäste djupt bedröfva hvarje vän af elt
lagbundet samhällsskick, hvars väl och grund är den moraliska
aktningen för lag hos folkets representanter.
E11 ung man inom delta lius har sagt, att de som ulan
vidare pröfning förkastade Coust.Utskls förslag derigenom
visat, att de icke ville tjägon reform. Man har kallat
detta ett 'fhårdt ord”, — sanningen är ofta ''hård” att
höra, helst då den träffar. Vare långt ifrån mig att vilja
bedomina någons bevekelsegrunder, men just derföre alt jag
derifrån afhåller mig, bedömmer jag desto strängare dess
handlingar,— och det är från omdömet öfver dem, som jag
drager en ovillkorlig slutföljd 0111 en obenägenhet för ali
reform i vår representation hos majoriteten inom detta Hus
och dess flera sakförare. Eller har icke Consl.Utsk. från
denna majoritet lått emottaga bittra smädelse!' och speord
i stället för lugna och upplysande erinringar mot förslagets
uppställning och innehåll? Har något försök ens blifvit
gjordt från denna sida att uppgöra ett motförslag? Ilar
denna sida ens velat medgifva, att det enda den sjelf kunnat
uppleta såsom förment grundlagsvidrigt, nemi. valbestämmelserna
för städerna, finge från förslaget afsk i I jas ? Har denna
majoritet ens tillåtit föredragning, än mindre pröfning,
af de särskilda, djupt ingripande anmärkntr, som
blifvit framställda af Gr. Spens, Hr Mannerskantz m. fl. af
minoriteten ?
Jag frågar, huru skall man under dylika förhållanden
kunna föreställa sig annat, än alt majoriteten, säker om sin
makt, haft för afsigt att rent af förqväfva hvarje förslag
till reform — att högtidligen utplåna ända till sista spåret
af de medgifvanden, som Svenska folket för sex månader
sedan med så uppriktig fröjd emottog af samma majoritet?
Icke är jag den, som hoppats alt det förslag, hvarå
Coust.Utsk. vid denna riksdag nedlagt ett åtminstone högst
mödosamt och långvarigt arbete, skulle kunnat blifva sådant,
att alla fyra RiksStm vid en blifvande riksdag per
a c c I a m a t i o n e m bifallit detsamma. Icke är jag den, som
misströstar om den stora reformen, derföre att vi icke genomföra
den på en eller två riksdagar. Icke är jag den,
som bestrider att hvarje ny sanning, äfven den enklaste, behöfver
tid för att mogna, behöfver hafva förvärfva! styrka
för att bryta och bana sig väg genom gamla fördomar och
föreställningssätt, — och delta går under lugna tider mindre
fort, ehuru, som jag hoppas, derföre icke mindre säkert.
Icke är jag den, som tror alt reformen af de politiska institutionerna
kan göra tillfyllest att omskapa ett förslappadt
och demoraliseradt slägte till ett storsinnadt och ädelt folk;
eller att t. ex. de samfällda valen äro en trollformel, hvarigenom
en nationel och duglig representation på en gång
3oa
Den 24 April f. m.
framkallas. Men jag har af historien lärt, att bibehållandet
af föråldrade, för tiden odugliga institutioner, är ett af de
förhållanden, sorn mest af allt bidrager att göra nationerna
missnöjda, haglösa,— att antingen qväfva deras frihetskänsla,
eller oroa och reta deras sinnen, — att kasta dem 1 in i
partiernas strider, — med ett ord behofvet af politiska reformer
låter känna sig i alla samhällsförhållanden. Medvetslöst
rörer sig denna känsla vulkaniskt på samhällets djup,
och hvad den till en början kräfver för att lugnas är någon
bestämd tanke, någon fast punkt att hålla sig vid.
Ett hvilande representationsförändringsförslag skulle efter
min tanke utgjort en sådan fast punkt för den offentliga
discussionen i ämnet hos den stora allmänheten, hos
Svenska folket, hvars röst väl tyckes böra inhemtas i
en så vigtig angelägenhet.
Fördelarne af ett bestämdt förslag äro oberäkneliga å
alla sidor, nemi. för dem som gilla hufvudgrundsatserna
derföre att de under tiden lill nästa riksdag kunna deråt i
lugn gifva en klarare och bättre tillämpning; för dem åter,
som endast till en del äro ense om dessa hufvudgrunder, derföre
att de kunna uppgifva ett förståndigt modificationsförslag,
och slutligen för dem, som absolut förkasta desamma,
derföre alt de få uppställa ett motförslag, som, derest det
har förträffligheten för sig, naturligtvis måste betydligt vinna
genom jemförelsen med ett odugligt.
Jag har således icke blott ur den juridiska åsigten
ansett aktningen för grundlag och redan fattade beslut ovillkorligen
hafva bort förbinda R. o. Ad. alt icke nu förkäsla
förslaget, utan äfven trott det politiska förståndet och
slalsklokheten hos Rikets s. k. första Stånd hafva bort fordra,
att icke tillbakavisa hvarje försök alt erhålla ett hvilande
förslag till en reform, hvars framgång dock icke är
möjlig alt hindra genom ståndsmajoritelers makt, och sorn
särdeles genom ett olagligt motstånd vinner en styrka, som
kan blifva fruktansvärd för en Corporation, mera enig och
stark i sin sammansättning än fl. R. o. Ad.
Jag förnyar än en gång min allvarliga protest mot R.
o. Ad:s ifrågavar. beslut.
Ånyo föredrogs Bevilln.Utsk:s den 3t sisth Mars och den
3 dennes på bordet lagda mern. N:o 44) i anledn. af RiksSt:ns
olika beslut, i afseende å stämplade pappersafgiften.
Detta memorial ansågs böra punktvis föredragas.
4 §: n, 1 morn.
Ilr von Hartmansdorff, Aug., begärde att få veta
hvad beslut BondeSt. rör:de denna punkt fattat.
lindert. Ridd.Seeret. upplyste, att BondeSt. afslagit
inbjudningen och vidblifvit sitt förra beslut, men godkänt
voter:s-propos:na Niis 1 och 2.
Don a/J April f. ra.
3o3
Hr von Hartmansdorff: Då BondeSt. vidblifvit sill
beslut, så tillstyrker jag R. o. Ad. måtte vidblifva sitt, hvarefter
votering må afgöra hvilkendera meningen som skall
varda gällande.
R. o. Ad. fann icke för godt att antaga inbjudningen,
men godkände voter:s-propos:na N:is i och 2.
5 § : n. Adelsbref, m. m.
Hr von Hartmansdorff: Jag förmodar alt Ståndet
icke frånträder en mening, som af billigheten så högt understödes,
och att det sålunda kan vara öfverflödigt alt låta
uppläsa den långa specificationen, som upptager öfver en sida.
Jag hemställer alltså, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt
beslut och godkänna voter:s-propos:n.
Inbjudningen blef icke antagen, men voter:s-propos:n
N:o 3 godkändes.
5 §: 11. Kar aktersfullmakter.
Hr von Hartmansdorff: Ehuru jag sökt att med
all uppmärksamhet följa uppläsningen, har jag ej kunnat
finna skilnaden emellan R. o. Ad:s och de öfriga Ståndens
beslut bestå i något annat än i ordalagen. Ehuru jag anser
dem vara rättare i R. o. Ad:s än i de öfriga Ståndens beslut,
hemställer jag dock, att R. o. Ad. ville antaga inbjudningen,
på det alt en omröstning må undvikas.
R. o. Ad. antog den till Ståndet gjorda inbjudning,
i följd hvaraf voter;s-propos:n N:o 4 ansågs komma att förfalla.
6 §: n. Besk rifnin gar öfver geometriska kartor.
Hr von Hartmansdorff: Då det beslut Ståndet fattat
om befrielse från stämplade pappersafgiften för beskrifningar
öfver geometriska kartor, mycket minskar kostnaderna
af de för jordägare i alla fall betungande landtmäteriförrättningarna,
så hemställer jag, att R. o. Ad. måtte vidblifva
sitt beslut och godkänna voter:s-propos:n.
Inbjudningen blef icke antagen, men voter:s-propos:na
Nlis 5 och 6 godkändes.
11, 14 och 17 ne.
Utskottets yttrande gillades.
Föredrogs ånyo och gillades Bevilln.-samt Allm. Besvärsoch
Ekon.Utskms den 14 dennes på bordet lagda mern. N:o
14, i anledn. af återremiss samt R. St:s i vissa delar fattade
beslut, rörtde Utskms uti mern. N;o 12 framställda förslag
till sammanjemkning af RiksSt:ns skiljaktiga meningar, ang:de
grunderna och villkoren för brännvinsbränningens utöfning
samt afgifterna derför.
\
3o4
Den 24 April F. m.
Ånyo föredrogos och biföllos StatsUtsk:s den 20 sisth
Mars och den 3 dennes på bordet lagda mern. och utlåt.:
N:o 454» ang:de de i Reg.Fins 63 § föreskrifna creditivsummors
belopp;
N:o 456, ang:de föreslagna åtgärder till minskning i Carlskrona
stads utgifter för presterskapets aflöning, m. m.
Till pröfning företogos ej mindre StatsUtskls den 20
sisth Mars och den 3 dennes på bordet lagda utiåt. N:o 45g,
i anledn. af erhållen återremiss å SlatsUtsk:s utlåt. N:o 235,
än ock BondeSt:s äfven sistnämnda dag på bordet lagda inbjudning
till instämmande i Ståndets vid profningen af utlåt.
N:o 4^9 fattade beslut.
Frih. Gederström, Jacob: Detta betänk, innefattar
ytterligare ett bevis på det sätt, hvarpå StatsUtsk. förfar
i fråga om allmänna räntors beskaffenhet och deras förvandling.
Kolräntors erläggande in natura inom provinsen Dalarne
är ett åliggande, som motsvaras af fördelarna utaf mindre
mantaisräntor. Hade Utsk. gjort sig reda för beskattningsväsendet
inom deuna provins, så hade helt säkert detta
betänk, aldrig emanerat. Att hos Konungen begära en undersökning
om förhållandet med Fahlu bergslags privilegier,
det är alldeles öfverflödigt; ty dessa privilegier finnas tryckta
att läsa, och en hvar, som behagar taga kännedom af
ämnet, kan vinna alla erforderliga upplysningar i detta afseende
uti publika handlingar. Det går ej an, mine herrar!
alt löpa åstad med begäran om undersökning i ämnen, delängen
undersökning är behöflig för dem sorn kunna läsa innantill
Svenskt tryck. Utsk. har grundat sitt förslag ocii
begäran om afskrifning af kolräntornes erläggande inom förstnämnda
landskap på den mindre tillverkning af koppar, som
nu, emot förr, skall äga rum vid Fahlu grufva; men man
skulle med mycket skäl kunna fråga, huru Utsk. vet att det
nuvar. förhållandet alltid skall fortfara, eller är det väl något
menskligt förstånd medgifvet att vela huru dermed kan
komma att förhålla sig? Yi upptäcka i delta kopparverks
annaler de mest besynnerliga phenomener. Redan pä 1680-  talet förklarades, till följd af ett olyckligt ras, alt grufvan
ej kunde bearbetas med framgång mer än 17 år, då man
skulle vara kommen lill spetsen af elipsen och malmen vara
slut. Sådana framställningar hafva blifvit gjorda sedan dess,
och detta allt oaktadt har grufvan brulils till dato och det
med fördel till på köpet. Vid det största af de ras, som i
denna grufva inträffat, och till följd hvaraf man ansåg grufvan
vara förstörd in totum et tantum, spilldes visserligen
menniskolif; vid de sednare rasen har ej ens något finger
blifvit skrubbadt på de arbetare, som vid tillfället arbetade
i grufvan, och vid raset i835 skadades endast några pump
vei
k,
D e d April f. m.
verit, så alt grafvan varit viii vårdad af den försyn sorn besörjt
rasen. Emedlertid och för alt återkomma lill kolräntorna
och destas behörighet, så är det visserligen conseqvent
af BondeSt. att besluta tredsloböternes afskafFande, sedan
delta Slånd förut beslutat kolräntans upphörande, tv har
jag ingenting att leverera, så kan det ej heller komma i fråga
alt jag skall böta för uteblifven leverering; men sorn
jag icke finner nyttigt eller ens tänkbart att Konungen kan
bifalla en framställning i afseende på denna räntas upphörande
såsom anslagen till Fahlu koppargrufva, vare sig alt
mera eller mindre koppar derstädes brytes, kan jag ej annat
än på det högsta tillstyrka att R. o. Ad. ville afslå betänk.
N:o 459, så mycket hellre som all undersökning i
detta hänseende är alldeles otillbörlig, då i tryckta handlingar
finnes att läsa allt hvad sorn i detta hänseende är att
inhemta; och beträffande tredskoböternes nedsättning, så är
den nedsätlningen otillbörlig, ty 12 sk. för uraktlåten leverering
måtte ej vara för mycket.
Gr. Horn. Claes Fredr.: Frih. Cederström, sorn
vtlral sig för afslag å betänk., har likväl icke emotsagt att
koppar til I verk ningen så ansenligen aflagil, att det är oförenligt
med privilegiernes bibehållande att elt sådant förhållande,
som nu existerar å grufvans sida, kan få fortfara.
Det är väl möjligt att hopp om en förbättrad afkastning
kan qvarstå, men sådant beror likväl på undersökning, och
skulle denna undersökning så utfalla, att Fahlu grufva går
sin undergång till mötes, så är det ock naturligt att fråga
kan uppstå, huruvida grufvan fortfarande kan få vara i full
besittning af de privilegier, som äro grundade på tillgången
af koppar. Då tillverkningen numera ej är densamma sorn
förr, är del ej underligt om de, som lill grufvan äro skyldige
att leverera kol, med ovilja anse sig förpligtade att erlägga
en skatt, hvartill grunden nu synes brista. När detta
sålunda blott beror på den undersökning, sorn Ständerne
kunna komma att begära, finner jag icke skäl att afstyrka
hvad Utsk. föreslagit. Hvad tredskoböterna vidkommer, så
synes den största obillighet vara för handen, att de skattskvldige,
som äro ålagde alt leverera kol, men ej äga några
kol att leverera, skola vid uraktlåten leverering prejas att
erlägga böter. Jag tillstyrker bifall till betänkandet.
Frih. Cederström: Till hvad jag förut yttrat får jag
lägga, att i afseende på de skedda raseri hafva undersökningar
skett, icke endast af bergmästaren i orten, utan äfven af
Bergmästaren Forselius från Sala, hvaraf befunnits att dessa
ras kunna bearbetas på mångfalldiga ställen och att de
gilli! en ganska betydlig vinst. Under åberopande af hvad
jag förut anfört, fortfar jag att yrka ogillande af betänkandet.
24 H. 39
3o6
D c n a4 A p r i 1 l, m.
Gr. Frölich, David: Frih. Cederström har inledt
en discussion, som är alldeles främmande för detta ämne,
nemi. en discussion om Fahlu grufvas'framtida frambringande
af kopparmalm. Frihm synes förmoda, att som det icke
ar lätt att undersöka, huruvida der finnes malm allt framgent
alt tillgå till den qvantitet, hvarför kolbehofvet blifvit
från äldre tider tillbaka beräknadt, så skulle ej någon
jemkning få ske i bolagets privilegier hvad beträffar den
bestämda qvantiteten af kol, oaktadt grufvans afkastning på
koppar är vida ringare än fordom; men hända kunde, att
denna afkastning tilltog, så att grufvan klefve i behof af
hela det qvantum kol, som ansetts erforderligt för grufdriften
från äldre tider tillbaka. Jag vill visserligen medgifva
så väl alt malm finnes i Fahlu grufva, som ock. att mera
kan upptäckas; men detta hindrar ingalunda, att bolagets
privilegier böra modifieras. Ett bland de förhållanden som
kräfver modification är det, att hemman, som fordom blifvit
ålagda kolningsskyIdighet, numera icke äga skog, men
likväl måste leverera kol, eller också erlägga böter för uraktlåten
leverering af denna vara. Ett sådant förhållande
måste ändras. Det skulle förutsätta ett barbariskt samhällsskick,
ifall ej slika privilegier skulle få jemkas, och jag tror
ingalunda alt befintligheten af oupptäckta malmstreck kau
förhindra en förändring i det privilegium, som Fahlu bergslag
för närvar, äger. Jag har händelsevis kommit i tillfälle
alt se på livad sätt Fahlu bergslag begagnar sina skogstillgångar,
hvilka äro utsträckta till Wermland på andra sidan
om fjällen, och jag har erfarit, huru bolaget, för att
tillgodonjuta hvarje jota af sina privilegier, icke velat släppa
efter en förment äganderätt till skogar och jord, deraf
det icke kau hafva någon nytta. Bolaget vill nemi. bibehålla
en del af skattallmogen sig tjenstskyldig, fastän bolaget
ganska väl vet, att denna allmoge icke tiar några kol
att leverera. Det torde således vara skäl att undersöka om
bolaget belinfver så mycket kol, nu som förr, och om det
utrönes alt numera ej så mycket kol behöfves som fordom, så
dinner jag icke någon orsak hvarför lika mycket kol skall
levereras till bolaget. Jag skulle tro det vara rätt att taga
bort kolplikten, 0111 jag icke fann att, innan bolagets privilegier
blifvit inskränkta, förlust för allmogen skulle uppstå,
om den alldeles borttogs och en annan afgäld sattes i stället
för böterna. Det är således på grund deraf, som jag tror
att StatsUtsk. visligen förfarit, då det föreslagit nedsättning
i kolplikten. Hvad beträffar den föreslagna underd. skrifvelsen
lill K. M. ang:de undersökning, så kan den ej hafva
annat ändamål än just utrönande af grufvans kolbehof, men
ingalunda af grufvans drägtighet på malm. Kär dessutom
Ständerne icke kunna anhålla att Konungen genom dess Justitie-canceller
ville inför laga domstol söka frånvinna bolaget
en del af dess privilegier, emedan sådant kunde anses
Den 24 April f. m.
förhnstadt, så ser ja" icke hvad Ständerne kunna göra annat
riri besluta en underd. skrifvelse i ämnet, då man kan
hoppas att en sådan yttring ifrån Ständernes sijla skall hafva
till följd, att Konungen, sedan undersökningen blifvit hällen,
samt utrönt blifvit, att grufvans kolbehof är vida mindre
nu än förut, helt simpelt fråndömmer bolaget dess nu
innehafvande rättighet att bekomma det qvantum kol, som
bolaget nu tillgodonjuta'. Detta borde Hr Presidenten i Kaminar-coll:m
begripa och icke stå här ordande om ras, bräckta
lemmar och dylikt, för att draga discussionen på sned.
Frih. Cederström: Visserligen skulle det vara en
fördel för Dalallmogen, att befrias från kolningsskyldigheten,
ifall befrielsen erhölls till skänks; men i händelse den del
af allmogen, sorn utgör kolräntan, blir, som sig bör, underkastad
annan skattläggning i stället, så fick denna allmoge
betala mer för mindre. Gr. Frölichs yttrande om Fahlu
bergslags äganderätt till skogar bevisar, att han är okunnig
om förhållandet. Det är nemi. af Vesterdalarnes oafvittrade
skogar, som Konungen för hvarje år bestämmer det
antal sågblock, som hvarje rote får disponera till afsalu,
och som på Clarelfven nedskeppas. Det der är allt saker,
som nian kan få reda på, om man vänder sig till emlie
Isin yndigh eter na ; men, Gud bevars, Wermlands-patronerne,
de tro, att det är Fahlu bergslags privilegier, som hindra
allmogen i Weslerdalarne att försälja sina skogsproducter,
under det att likväl, allt efter LandshÖfdingeembetels
yttrande, det tillätes hvarje rote att få åt sig utsynade sågblock
till den mängd, att deraf kan blifva ända till tolf*
ter bräder, allt efter behofvet. Det torde äfven vara obekant,
alt inom Dalarne beskattningens grunder äro inrättade
efter soldatrote, och om man rubbar dessa Dalarnes privilegier
och underkastar Dalprovinsen beskattning efter metod,
så kommer allmogen der att få betala mera. Tolf sk.
böter för uraktlåten kolleverering är af alldeles ingen betydenhet;
ty de, som ej hafva kol på sina hemman, få köpa
dem af andra för raarkegångspriset. Jag yrkar fortfarande
afslag å betänkandet.
Fl i- Tersmeden, Carl Reinh.: Här är icke fråga om,
huruvida rasen i Fahlu grufva varit nier eller mindre farliga
för bolaget, eller om Guds finger vid tillfällen af ras
varit emellan, för att bespara menniskolif, hvarom en talare
yttrat sig, och hvilket synes vara ett bortblandande af
sjelfva saken. Frågan är, om bergslagen skola få behålla
de privilegier som de erhållet, under en stor koppartillverkning,
eller huruvida dessa privilegier skola i större eller
mindre mån försvinna, då tillverkningen af koppar är mindre
än förut. Det sednare Ur ett factum, äfvensom att
Fahlu bergslag numera söker sin största förtjenst i jernti11—
verkning, samt att dc kol, sorn förut anväudls lör grufvans
3o8
D o o i»4 A p r i 1 f. nu
bearbetande, nu dragas till jernbruken. Det är af detta
skal, som Utsk. tillstyrkt, alt förhållandet borde utredas och
hvarföre jag anhåller om propos. på bifall till betänkandet.
Frih. Boye, Ludv.: Jag är af den sista värda talaren
förekommen. Mig förefaller det ytterst rättvist, att ett privilegium,
som är skadligt för allmänheten, och icke gagneligt
för privilegii-innehafvaren, bör undergå förändring. Då
det är ett factum, att bolaget bar sig tillagdt ett större kolanslag
än det anses möjligen kunna använda, så svnes det
vara mycken rättvisa uti, att en ändring häruti sker, och
alt det öfverskott af kol, som icke är nödvändigt för bearbetningen
af koppar, må få på andra håll användas. På
denna grund tillstyrker jag bifall till betänkandet.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Utsk. tillstyrker,
”att R. St. måtte bos K. M. i underd. anhålla, del täcktes
K. M. låta i behörig ordning anställa undersökning till att
utröna så väl beskaffenheten af de privilegier, hvarpå Stora
Kopparbergs bergslags rättighet att in natura utfordra ifråga
var. ränte- och mantalsknl sig grundar” <5tc. Om någon
är missnöjd med de privilegier, som tillhöra Fahlu kopparbergs
bruksbolag, så är det dock den missnöjde personens,
eller corporationens, sak alt göra målet anhängigt. Att deremot
gå till Konungen och anhålla att Kronan måtte uppträda
såsom åklagare emot någon enskild innehafvare af en
rättighet, anser jag vara inqvisitorisk!. Det vore att begagna
Statens medel för alt förfölja den enskilde. Man kan ej
se slutet på en rättegång, der den ena parten, nemi. Staten,
har en outöslig källa att hemta ur emot vederpartens snart
uttömda tillgångar. Jag underställer R. o. Ad. hvart det
skall leda, om man gör Staten lill enskild åklagare eller förföljare,
då den private mannen icke anser sig sjelf kunna
med framgång utföra saken. Dernäst kommer: ”
som ock beloppet af den kolqvantilet, som, med afseende å
Fahlu grufvas nuvar. tillstånd, kan anses erforderlig för
koppartillverkningens inom bergslaget bestånd och fortfarande
drift.” — Det är ganska ovisst, huruvida kopparverket
kommer att fortfara i samma klena tillstånd hädanefter sorn
hittills. Jag torde på motsatsens möjlighet få anföra ett
exempel från Grödariket: Kär jag år i8>6 kom andra gån
gen
till Norrige, befanns Kongsbergs silfververk i det förfall,
att Storlhinget med Konungens tillstånd utbjöd nämnde
verk till salu, hufvudsakligen emot det villkor alt köparen
skulle underhålla den mängd af fattighjon, som grufarbetare
efterlemna! till lunga för Staten; meninga antagliga anbud
erhöllos. Grufvan måste alltså bearbetas för Statens
räkning, på det att man, genom sysselsättning åt arbetspersonalen,
skulle förlora mindre, än om hela denna rneuniskoskara
underhålles utan arbete. Härigenom inträffade emed
leilid, att nya malmtillgångar upptäcktes, hvarigenom gruf
-
Den a/j April (. m.
van lemnade en afkomst, som nu fir betydlig oell för Staten
särdeles vinstgifvande. Huru vel man val, om ej samina förhållande
möjligen kan inträffa vid Fahlu grufva? och månne
Ständerne handlade l ätt, om de på förhand borttoge de tillgångar,
som bolaget äger, samt derigenom gjorde det oförmöget
att kunna arbeta med drift. E. o. Ad. har förut afslagit
betänk. N:o a35, — det första som Utsk. i denna fråga afgaf.
—Jag hemställer, att R. o. Ad. ville göra likaledes med
detta N:o 4^9, samt att det måtte blifva vederbörande kolgifvares
ensak att tvista med Fahlu grufvebolag bäst de gitta,
utan att Staten uppträder såsom målsman för vissa medborgare
emot andra, hvilket ej kan blifva annat än förhatligt.
Gr. Frölich: Det var mig ingalunda oförväntadt, att
Hr von Hartmansdorff, då han begärde ordet för att yttra
sig i en sak som rörde privilegier, skulle förfäkta ett sådant
; men han har tillika sökt gifva denna fråga en färg, som
skulle Ständerne obehörigen hafva åtagit sig något målsmanskap
för ränlegifvarne. Jag ber att få nämna det min lanke
är, att Ständerne, med den andel i lagstiftningen i hvad
rörer skatteväsendet, som ej kan dem frånkännas, böra för
sin del hos Konungen yttra sig så, att Konungen och Kronans
embetsmän må vara oförhindrade alt i Ständernes åsigt
procedera. Dessutom kan jag ingalunda anse det vara obehörigt,
när saken rör en stor menighet, att Ständerne taga
ett steg för alt befria denna menighet ifrån en orimlig och
stor tunga, då det lätt kan förutses, att t. ex. här de enskilde
kolräntegifvarne icke kunna förena sig om en sådan åtgärd,
som skulle fordras för att få deras besvär i laglig väg
pröfvade. Fordom var det vanligt att Justilie-cancelleren ex
nobili officio upptog sådana frågor: jag vet ej om i sednare
tider Justitie-cancellersembetet fått en mera inskränkt befattning,
eller om de Justitie-cancellerer, som före den nuvar.
innehaft detta embete, ansett sig mera som Konungens enskilde
tjenare, än såsom de der, hvilka hade att upptaga och
till slut befordra sådana allmänna frågor som denna; men
huru än härmed må sig förhålla, kan jag för min del likväl
icke anse obehörigt, att Ständerne medelst underd.
skrifvelske fästa K. M:s uppmärksamhet på ett sådant förhållande
som detta. Något sådant kan ej kallas för inqvisitoriskt,
ej att vilja förfölja enskilde. Det är ej förföljelse,
skulle jag förmoda, alt i ett lagbundet samhälle framställa
en fråga till domstols ompröfning; ty vore det så, då skulle
deraf följa att domstolen vore inqvisitorisk, och detta återstår
för Hr von Hartmansdorff att bevisa. Hr Tersmeden
har uppgifvit att Fahlu grufvebolag använder sina kol vid
jernfabrikationen: detta är sanning, och jag kan bestämdt
upplysa alt t. ex. vid Korsån hafva 4 nya härdar för jerntillverkning
på en gång drifvils med kol levererade tili
3io
Den a4 April f. m.
Fahlu grufbolag. Detta bevisar att detta bolag ämnar använda
sina kol till jerntillverkning och ej till kopparfabrikation,
hvilket åter påtagligen bevisar, alt det kolanslag, sorn
från äldre tider tillbaka är gjordt för Fahlu grufdrift, ej
numera tarfvas till sitt fulla belopp. Att nu argumentera
på så sätt, att derföre, att ett bolag erhållit ett privilegium
och för det att möjligen rikare tillgångar på koppar framdeles
kunna upptäckas, detta privilegium aldrig skulle få
ändras, ett sådant argumentationssätt, säger jag, innefattar
en orimlighet; ty hvar och en, som vill taga och gifva reson,
måtte väl finna, att ett privilegium, gifvet för ett visst
ändamål, måste upphöra, då sjelfva ändamålet, hvarför privilegiet
gafs, upphört att vara till, hvadan ingenting vore
orättare än att lyssna till Frih. Cederströms och Or von
Harlmansdorffs framställningar härutinnan.
Hvad beträffar Ståndets beslut öfver Utskts förra betänk.
i detta ämne, så var det troligen en product af den
värde ledamoten Hr von Hartmansdorffs uppfinning och kan
ej göra det mera värdt att nu efterfölja, sedan StatsUlsk.
nied mera allvar gått på djupet med saken.
Jag tillstyrker bifall till betänkandet.
Frih. Leijonhufvud, Abraham: Jag får lemna den
upplysning, att 2tne Stånd antagit delta betänk., BondeSt.
med förmiidringar, d. v. s. gjort det lindrigare än StatsUtsk.
föreslagit. Frågan torde således hafva fått sin karakter;
men jag måste yttra mig något i anledn. af den strategi,
som Hr von Hartmansdorff begagnat. Han har icke obetydligt
låtit förstå, att den framställning, som StatsUtsk.
gjort, skulle leda derhän alt man komme att anställa inejvi—
sitoriska rättegångar, som således skulle göra samma framställning
partisk och förhatlig. Jag vill tro att Hr von Hartmansdorff
ej funnit behöfligt att läsa Utslr.s tillstyrkande;
ty der finnes i sanning intet som kan gifva anledn. till en
sådan förmodan; der talas blott om att undersökning bör
ske, men ej huru tvister skola utföras. Om det är denna
undersökning, som Hr von Hartmansdorff finner vara så litet
på sitt ställe, så påslår jag deremot att ingen oformlighet
deruti ligger; ty missminner jag mig icke alltför mycket,
så har, i frågan om en friare kolhandel för allmogen, K.
M., på enskilde motionärers anhållan, i nåder tillåtit att undersökningar
öfver hela Riket i detta hänseende må ske,
hvaraf utrönas skulle, huruvida de gamla privilegierne Jade
hinder i vägen för en fri kolhandel, på det att Konungen
sedermera må sättas i tillfälle att begagna sin rätt och följa
sin uttalade grundsats att kolhandeln bör vara fri, emedan
denna näring ej mera än andra bör hindras i sin verksamhet.
Jag tror således icke att StatsUtsk. i denna fråga på
något sätt förgripit sig. Hvad sjelfva saken angår, hafva
framställningar blifvit gjorda, dels af SlulsUtsk:s ledamöter,
Den a4 April f. m.
dels ock nf Gr. Frölich, livilka tydligt utreda frågan, och
mig återstår således ingenting annat än att anhålla om propos.
till bifall å ifrågavar. betänkande.
Frih. Hamilton, II11 g o, förenade sig med Frih. Leijonhufvud.
Frih. Boye: Sedan en värd ledamot, Gr. Frölich, yttrat
den tanken att hos K. M. skulle sökas att genom Dess
Justitie-cancellersembete åtal skulle vid domstol emot bolaget
anställas, finner jag icke underligt att Hr von Hartmansdorff
bestrider det. Begge desse ledamöter må icke illa upptaga,
att jag icke kan godkänna deras åsigter. Då det är gifvet
attingen domstol kan upptaga frågan örn privilegier så länge
dessa existera, så frågar jag •— hvartill skall Justilie-cancellersembetets
åtgärd tjena? Jo! att blifva bortvisad från domstolen
och till ingenting annat. Jag vill hålla mig till Utsk:s
betänkande. Jag kan icke finna att någons rättighet är förnärmad,
emedan Utsk. icke begärt annat än en undersökning.
Hvarom? jo! derom huruvida det närvar, behofvet för bolaget
är detsamma, som det var när kolanslaget genom privilegierna
beviljades, och detta för att komma till den i:i t Isen
liga påföljd, att, i händelse undersökningen skulle utvisa
alt ett bolag, hvars gifna bestämmelse är att upparbeta koppargrufvan,
kan slå under sig oell lill sin nytta på annat
sätt använda det, som är gifvet endast i och för koppartillverkningen,
rättelse i afseende på den derpå grundade
kollevereringsskyldigheten må kunna tillvägabringas. Då
TJtsk. icke begärt annat än en undersökning och ändamålet
omöjligen kan af min rättskänsla ogillas, så förnyar jag min
anhållan om bifall till betänkandet.
Hr von Hartmansdorff: En af StatsUtsk:s ledamöter
har, såsom skäl alt bifalla Utsk:s betänk., anmärkt, alt
hvad som nu blifvit tillstyrkt RiksSt:n att göra, hafva de
gjort en gång förr lili en nära beslägtad fråga, nemi. om
rättighet i allmänhet till kolfångst för vissa bruk. Det är
just detta förhållande, som fästat min uppmärksamhet på
förevar, fråga. B. St. anhöllo vid sistlidne riksdag, att
JK. M. måtte låta undersöka huru sig förhölle med brukens
rättighet till kolfångst. Såsom t. f. landshöfding i Calmar
län ålåg det mig att i sådant ändamål sammankalla kol g i f—
vare och koltagare. Vid denna sammankomst i norra delen
af länet inträffade, att alla de som hade några rättigheter
förklarade sig vilja behålla dem, och alla de som hade skyldigheter
förklarade sig vilja slippa att fullgöra dem. Med
parterna kom det följaktligen icke längre, än att den ene
skrattade åt den andres anspråk, sägande : det är domstolen
Qch icke landshöfdingen, sorn skall skilja oss emellan. Innehållet
af min berättelse om undersökningen blef derefter.
Men se, då det kom till södra delen af länet, vårdade sig
hvarken kolgifvare eller koltagare att infinna sig, med un
-
D« d 3$ April f. m.
dantag af en enda person, hvilken följaktligen kunde yttra
sig utan gensägelse. Samina utgång, sorn den förra undersökningen
fick, lärer äfven den ifrågavar. få, i händelse linn
vidtages, ty hon är, jag vill icke säga orimlig, men utan
grund. Hon åstadkommer besvär utan att medföra någon
nytta. Man invänder, att fråga Mott är om undersökning
af rättigheten. Jag hemställer till herrar lagkloke, om en
undersökning ang:de någons äganderätt kan företagas, utan
att ägaren kallas och höres. Antingen han inställer sig
sjelf eller genom ombud, så måste det göra honom besvär
och kostnad. Skall ägaren slippa beggedera, så måste Staten
betala kostnaden för dem, som blifva inkallade. När
då Staten kommer att godtgöra kostnaden på begge sidor,
så visar sig bäst orimligheten af en undersökning om äganderätt,
der Staten får betala både kärande och svarande ombudet.
Man säger, att undersökningen icke vore inqvisitorisk,
när hon skedde vid domstol. Tugen lärer hafva hört, att
inqvisitionstribunalet icke ansetts för domstol. Om Staten
icke vill betala begge parterna, så gynnas den ene ernot den
andra. Man säger att uti en så stor och vigtig fråga bör
Staten taga sig målsmanskap. Jag tror tvertom. Ju större
menigheten är, desto lättare kan hon betala. Den som är
så fattig alt han ej mäktar lösa prolrn, erhåller dem enligt
lag för intet. En talare har trott, att jag vållat afslag på
betänk. N:o 2^5. Jag tror att jag icke ens yttrade mig deröfver;
men det må vara likgilltigt hvem som talade i saken;
det sorn är af vigt är Ståndets beslut, hvilket jag åberopat,
men icke särskilde talares åsigt. Jag fortfar att anhålla
om afslag på betänkandet.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag anhöll omordet
då Frih. Boye yttrade sig, emedan jag trodde att han
ämnade tala emot betänkandet. Då han tvertom förenat sig
med dem hvilka yrkat bifall dertill, så har jag i den delen
ingenting att vttra; men då jag fått oidet, tolde det tillåtas
mig mot Frih. Boyes påstående, att så länge ett privilegium
existerar bör dess verkan icke kunna blifva föremål
fördomstols pröfning, få erinra, att ett privilegium ingalunda
lärer kunna betraktas såsom någon Guds omedelbara
gåfva, utan såsom alla andra menniskoverk, och då ett privilegium
icke är annat än inskränkning af den enes rättigheter
till utvidgning af den andres, och rättigheter å ena
sidan icke gifvas utan skyldigheter å den andra, det jemväl
kan inträffa att innehafvaren af ett privilegium icke iakttagit
den honom såsom villkor för delta privilegium åliggande
skyldighet, eller att den, som enligt ett sådant privilegium
har skyldigheter alt iakttaga mot innehafvaren deraf,
icke fullgör desamma; så måste väl i dessa händelser frågan'
blifva föremål för domstols pröfning, då det beviljade privilegium
-
Den 24 April f. m.
3i
legitim upphäfves i den händelse, a tt innehafvaren deraficke
fullgör de dermed förenade åligganden. Jag instämmer i öfrigt
med dero, hvilka yrkat bifall till betänkandet.
Frih. Hamilton: Äfven jag har redan förenat mig
med dem som yrkat bifall till betänkandet. Jag har gjort
det, dels i stöd af de uppgifter, som StatsUtsk. leronat, dels
på grund af dem jag från andra håll bekommit, deraf man
kan sluta att behofvet af kol nu är vida mindre än det tillförene
varit, en gifven följd deraf att koppartillverkningen
altagit. Då det är upplyst, att kolen icke till hela tillgången
användas för det ändamål, hvartill de ifrån början blifvit
anslagne, utan transporteras till andra bruksinrättningar
för att der användas, och då man derjemte känner att kollevereringen
i sednare tider blifvit i samma mån mera tryckande
som skogstillgången aftagit, så finnér jag att Ulsk.
ganska välbetänkt tillstyrkt de föreslagna åtgärderna tillvinnande
af nödig rättelse i detta hänseende. Man har anmärkt,
att det icke är Statens sak att uppträda såsom medlare
emellan den ena och den andra enskilda personen. I
motsats dermed tror jag, att det är II. Sl:s och Statens sak,
när hela menigheter i något fall finnas vara lidande, att antingen
söka skaffa deri rätt, som har rätt, eller ock söka
bereda lindr ing, om bördorne äro för mycket tryckande och
icke i rättsväg eller genom öfverenskommelse kunna lindras.
Något annat sätt att erhålla denna lindring gifves icke, än
genom Statens mellankomst; ty det låter icke tänka sig, alt
den fattiga Dalallmogen, som har svårt att berga sig för dagen,
skall kunna anskaffa hvad som beliöfves för att underhålla
en rättegång eller för att på en gång friköpa sig från
det ifrågavar. åliggandet. Den har ingen annan utväg än
att genom sina representanter vända sig till R. St., hvilka
böra lyssna till deras anhållan, i händelse deri är grundad.
Man har sagt, att den ifrågavar. undersökningen tjenade till
intet, emedan dermed säkerligen skulle gå, som med en undersökning
uti ett visst län, der parterne å ömse sidor skrattade
deråt och sade att landshöfdingen icke hade med saken
att skaffa, emedan det tillkom domstolen att skilja emellan
parterna. Jag liar visserligen icke mycken kännedom
om de administrativa myndigheterna och gränserna för deras
verkningskrets; men då Regeringen har utfärdat ett påbud
om undersökning af vissa privilegiers art och natur, så
är det ganska besynnerligt att skratt deröfver kunnat uppstå,
då det mäste vara helt annat att i laglig väg uti sista
instansen afgöra frågan, sedan parterne å ömse sidor leronats
tillfälle att anföra skäl och motskäl, och helt annat alt i
administrativ väg låta verkställa en preliminär undersökning till
utredande af förhållandet. Det gifves kolprivilegier, hvilka kallas
privilegier af missbruk, emedan privilegierna icke kunna
H 4°
3.4
Den »4 April f. ra.
med några handlingar slyrkas, och vid sådant förhållande måste
ett sådant privilegium förfalla. Hvad de ifrågavar. privilegierna
beträffar, så tror jag att undersökningen bör afse, dels huru stort
qvantum kol, sorn erfordras för ifrågavar. tillverkning, dels
om de som äro skyldige att leverera kol skola lemna ett bestämdt
qvantum eller så inycket som fordras till koppartillverkningen,
och om i sednare händelsen levereringssky Idigheten
är obegränsad i mån af tillverkningen eller endast
sträcker sig till ett visst maximum. Om privilegierna tillkommit
under förutsättning af vissa förhållanden, som sedermera
förändrat sig, så måtte det ligga i deras makt, som
gifvit dessa privilegier, att upphäfva dem när ett annat förhållande
inträdt. Äfven kan det hända, att privilegierna vid ett
förändradt förhållande enligt sakens natur förfalla; ty om t. ex.
ett privilegium innehåller, att en viss koppar- eller jerntillverkning
äger att bekomma kol från en bestämd skogstrakt,
så förfaller ett sådant privilegium af sig sjelft, då den
trakten icke mera äger någon skog. Då vissa skogar blifvit
bestämda för vissa bruk att förse dem ined kol, så bar
det så skett, under förutsättning att innehafvaren af dessa
skogar kunde derifrån förses med kol och icke all de skulle
köpas från andra håll. Sådana privilegier kunna icke vara
af den bindande natur, att de icke af R. St. och K. M.
kunna upphäfvas, då grunden för desammas beviljande upphört.
Af dessa skäl instämmer jag i anhållan om bifall
till betänkandet.
Frih. Cederström: Jag begärde ordet i anledn. af
Gr. Anckarsvärds yttrande, alt tillses borde huruvida privilegierna
för ifrågavar. bergslag möjligen kunde vara förverkade;
men något sådant har Utsk. icke föreslagit; ty Utsk. har
tillstyrkt alt R. St. måtte hos K. M. i und. anhålla, det
täcktes K. M. låta i behörig ordning anställa undersökning
till utrönande af så väl beskaffenheten utaf de privilegier,
hvarpå Stora Kopparbergs bergslags rättighet att in natura
utfordra ifrågavar. räntor och mantalskol sig grundar, som
ock beloppet af den kolqvantitet, som med afseende å Fahlu
grufvas nuvar. tillstånd kan anses erforderlig för koppartillverkningens
inom bergslaget bestånd och fortfarande drift;
äfvensom att, så framt icke omförmälde privilegier deremot
lägga binder i vägen, det för bergslaget behöfliga qvantum
kol måtte till utgörande på hittills föreskrifvet sätt fördelas
emellan de närmast belägna förut i berörde afseende skattskyldiga
socknar. Nå väl! har Utsk. här ifrågasatt att Fahlu
bergslag skulle hafva förverkat sina privilegier? Man bar
begärt, att dess privilegiers beskaffenhet måtte undersökas;
men jag har redan erinrat att dess privilegier finnas tryckta,
och det vore väl besynnerligt, om en undersökning skulle anställas
till utrönande af sådant, som hvar och en sjelf kan
läsa uti tryckta offentliga handlingar. Hade deremot frågan
Den 24 A p r i,l f. ra.
315
varit af den natur, att Fahlu bergslag skulle hafva förverkat
sina privilegier, dä hade R. St. kunnat hos K. M. begära att
Justitie-cancelleren derom i laga ordning finge låta anställa
ransakning; men så ar icke förhållandet, utan man vill veta
huru dessa privilegier äro beskaffade, hvilket dock är en
känd sak. Man vill veta huruvida kolqvantiteten kan behöfvas
för den koppartillverkning, som nu förmås åstadkommas,
och om man är skyldig att lemna mera kol än som
koppartillverkningen erfordrar. Man glömmer då, att, sedan
koppartillverkningen aftagit, sednare resolutioner tillåtit
kolens användande för jernbruk, som kring Fahlu bergslag
blifvit anlagde. Hvart vill man då taga vägen med en sådan
anhållan hos K. M., som endast skall vålla ledsamma
uppträden? Jag förnyar min anhållan om afslag å betänkandet.
Frih. Boye: Jag borde egna en särskild compliment
åt Gr. Anckarsvärd, som behagat gifva ett särskildt afseende
åt mitt deltagande i discussionen, ett afseende som skulle
sträcka sig ända till nödvändigheten att anse hvarje mitt inträdande
i discussionen påkalla Hr Grefvens motstånd. Måhända
liar Hr Grefvens mening icke varit sadan och jag förbigår
den derföre. Deremot kan jag icke lemna oanmärkt
den förvridning Hr Grefven gjort af mina ord. Jag har aldrig
sagt att missbruk utaf ett privilegium icke kan blifva
föremål för domstols pröfning. Icke heller har jag sagt, att
privilegiers missbruk icke kunna föranleda deras förverkande;
men jag har sagt, att privilegiers existens, frågan om ett
privilegium skall fortfara eller icke, oberoende af all fråga
om missbruk deraf, icke kan blifva föremål för domstols
pröfning. Så länge ett privilegium existerar, måste det respecteras,
och ett privilegium existerar intilldess det antingen
blifvit förverkadt och genom ett i behörig ordning gifvet
beslut förklarad! ogi11tigt, eller ock af annan orsak upphäfvet
i den ordning privilegier kunna upphäfvas. Fråga är nu
icke derom, som skulle Fahlu bergslag hafva förverkat sitt
privilegium, utan frågan är den, huruvida en undersökning
kan vara behöflig till utrönande deraf, om den anslagna koltillgången
erfordras till den koppartillverkning, som nu för
tiden äger rum, samt om skogarne uteslutande äro anslagne
för koppartillverkningen eller äfven kunna få användas för
jernsmide. Men jag är skyldig sanningen sin rätt. Hade
Frih. Gederström förr än nu upplyst, alt sedermera utkomne
resolutioner medgifva rättighet dertill, sä hade jag icke
velat inkräkta derpå. Likväl så länge det är mig tillåtet
att fråga, huruvida det privilegium, som blifvit Fahlu bergslag
beviljadt, numera å ena sidan är för bergslaget behöfligt eller
icke, och å andra sidan skadligt och ledande lill stor börda för
allmogen, så länge jag qvarstår vid denna tanke, anser jag
äfven en utredning i detta fall vara gagnelig och nyttig.
3i6
Den 34 April f. m.
Gr. Horn: Då jag förra gången hade ordet, tog jag
mig friheten antyda på den särskilda omständigheten, att den
skattdragande allmogen i Dalarne anser sig orättvist behandlad,
och att på grund af denna folktro ifrågavar. motioner blifvit
väckta. Jag kan icke heller undgå att finna, att det gifves skälig
anledn. för den skattdragande allmogen att tro sig vara uti
ett svårare predicament, och det anser jag vara hufvudsakliga
orsaken hvarför man har tillstyrkt en underd. anhållan
om undersöknings anställande. Denna undersökning bör hafva
till föremål: först att upplysa orsaken lill meddelandet af
detta privilegium, och sedermera af hvad orsak kolräntan
blifvit förvandlad, samt slutligen huruvida icke rättvisa och
billighet fordra att sådan kolskatt-skyldig allmoge, hvilken
bor så aflägse från Fahlu bergslag, alt det icke rimligen kan
fordras att den skall lemna kolen in natura, må derifrån befrias
och erhålla förvandling af sin kollevererings-skyldighet.
En sådan undersökning skulle måhända leda till jemkning
i dessa förhållanden, der jemkning kan behöfvas, och skulle
för resten kunna upplysa de skattskyldige om deras ovillkorliga
förbindelse till bergslaget, hvars privilegier måhända på
goda grunder höra existera; men om motsatsen skulle upplysas,
måste påföljden blifva den, att dessa privilegier elter
omständigheterna förändras. Allt detta synes mig innefatta
största skäl för R. o. Ad. att bifalla hvad StalsUtsk. tillstyrkt.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om 11. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtskrs utlåt. N:o 45g.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
öfverröstat nej.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få veta,
huru de öfriga Stånden afgjort saken, samt att dereftnr få
tillkännagifva, huruvida jag anser votering behöflig eller icke.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att PresteSt. bifallit
3ST:o 4% och icke antagit inbjudningen, och att BorgareSt.
bifallit samma utlåt, och lagt N:o s,35 till handlingarna;
BondeSt:s beslut vore redan för R. o. Ad. upplöst.
Hr von Hartmansdorff: Således är saken afgjord
genom 3:ne Stånds beslut. Då R. o. Ad. har så många mål
oafgjorda, vill jag icke begära omröstning. Jag har tillräckligen
talat mot den oriktiga grundsats, hvarpå detta betänk,
är bvgdt, och jag hoppas, att, när det kommer till högsta
pröfningen, det icke vinner afseende.
Uppå derefter framställd propos. fann R. o. Ad. BondeSt:s
inbjudning, efter det nu fattade beslutet, icke erfordra
annan åtgärd än att Jäggas till handlingarna.
Den 34 A p r i 1 f. m.
Till pröfning företogs StatsUtskts den'2.0 sisll. Mars och
den 3 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 460, i anledn. af
väckta motioner angtde förhöjning i anslaget för tullverket
och tullbevakningeos förstärkning.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Alt t u 11 b e v i 11 -  nings alla åsyften endast i mån af tullbevakningens beskaffenhet
ernås, var den sats, på hvilken jag här den 9 sisth
Januari slödde min nu förevar, motion — en sats, som i hela
den administrerade verlden är lika gängse, som sjelfva ide'en
om tull, och som åter stödjer sig på den lika apodictiska
sats, alt coercition är den enda, sorni fråga 0111 verldslig
lagstiftning differentierar lag ifrån välmenta råd; hvadan lagens
kraft uppenbarligen beror af coe r c i t i v - medlens.
Detta förtjente att kallas en högst öfverflödig bevisning
af det axiomatiska, om tullbevakningsanstalterne hos'iOss
icke blifvit en partifråga emellan liberalismen och prohibitismen
i tull-läran. —Att båda hafva att uttala sig i tulltaxan
men ingalunda i tuilbevakningslagarna, har af
bådas anhängare blifvit förbisedl; och högst inconseqvent
med egna syftemål hafva de sträfvat båda; — ty med liberalitet
menas ju icke ali lag-gäckeriet skall få bedrifva laglydighetens
förtryck — och hvad vill prohibitismen, om ej
den inhemska flitens skydd, hvartill förhud och skyddstullar
endast i mån af dessas kraftiga handhafvande förslå? — 1 ngen
kan erkänna sig vilja, att flathet skall alstra det lagförakt,
de lagbrott och den dermed förbundna mångfälldiga
osedlighet, som, oberoende af det slatsekonomiska intresset,
bildar i Staten ett så väsendtligt ondl. — Alla mäste ju vilja
att den lofliga handeln skyddas; — alla att tull bevil I ni rågen,
så väl som ali annan statsinkomst, möjligast oförsnillad
ingår. On delta sednare böra jordens advocater vara specielt
angelägne, enär det lättande af jordens skattebördor, för
hvilket, Gud bättre, mera ordas än handlas, verksammast befordras
medelst möjligaste uppdrifvande af den indirecta beskattningen,
hvilkens rättaste anlitande i Sverige möler nog
många oöfvervinneriiga locala och andra hinder ändå. — Men
allt detta beror ytterst på lullbevakningens energi.
Den ovilja, som förslag till kraftiga tullanstalter bland
oss möta, är icke en enstaka företeelse. Vi äro i allmänhet
benägne att betvifla vår frihet, när allmänna anstalter oböjligen
vidmakthållas. Få äro visserligen de, som åtrå fullt
sjelfsvåld, men mänga de som vid litet deraf finna liksom en
söt lukt af frihet, och som vid absolut saknad deraf förfalla
i tvifvelsmål, om friheten riktigt lefver. — Språkbruken belysa
ofta folklynnens veck; och vi hafva de der oöfversättliga
orden beskedlighet, jemka, lagom och dettas motsats
fjesk, hvilka vi så jemmerligen oriktigt (det är så olikt deras
förståndiga syftning) använda på allmänna värf. — Må
de vittna häri, de utmärkte embetsman, i hvilkas kraftiga
3i8
Den a4 April f. m.
naitir Het legat alt uppfylla hela embetskallet, alt yrka
hela lagen, neli utkräfva Statens liela lätt. Må de säga oin
He alltid af' opinionen njutit stöd och tack såsom de det förtjent.
Och huru synbart återfinnes icke denna vår obenägenhet
för det genomgripande äfven i vårt satt att inrätta
sjelfva einbetena, eller åtminstone i vårt sätt att uppfatta
dem ? Skadom för exempel länsstyrelsen, den i anseende
till allmanna ordningen högst maktpåliggande af alla. Är det e x.
g r. ratt afgjordt, att borgmästaren, q v as i stadens ordningsman,
nemi i denna sin egenskap subordinera!' ovillkorligen under
länets ordningsman, landshöfdingen? — Är det rätt afgjordt,
att denne måste som Konungens Befallningshafvande åtlydas,
ehvar han inom länet uppträder, och äfven då han icke
sitter i embelet (denna oss egna, så förlamande uppfinning)?
Huru olika tänkes och för fa res icke i andra fria landeri
— Ju friare de uro, ju fullständigare befinnas einbetena,
dessa allmänna maktens organer, vara utrustade; och ju vissare
är att opinionen icke blott tolererar, men fordrar af
Statens tjenare den ingripande afgörenhet, som går till målet
lik stenen i sitt fall; och hvilken desse också prestera till en
grad, som i yttersta förvåning försätter våra resande beskedlig
b e t s-ifrare, när de den bevittna. — Men se, opinionen
har i dessa landel- hunnit åt sig reda friiietsbegreppen. Der
vet man, att så visst friheten väsendlligast består i trygghet
mot allt intrång i laglig rätt, så visst äges denna trygghet
endast i mån af institutionernas, kraftiga beskaffenhet och af
deras kraftiga handhafvande. Der hör man icke ordställningar,
sådana sorn ”despotiska lagar”; denna contradictio
i 11 adjecto; tv der vet man att det enda despotbka är
det godtyckliga, och att det är på bekostnad af den sanna
friheten sorn laglydnaden har en prutningsmån — hvilken
tvei tom är det karakteristiska i godtyckeis statsskick — och
der berömmas icke embetsmän, hvilka beskedligt jemka;
ty der vetes, att den, som i dag får jemka hitom lagen, kan
i morgon jemka b o r I o in.
Att dessa allmänneliga satser äga direct tillämplighet
på vårt ämne framstår utur det som, rörande tullbevakning,
och med anledn. af Hr Prytz’ och minal motioner, blifvit
i Utskrn, i Stånden och i pressen anfördt.
Äfven härutinnan vill man ändamålet utan att vilja medlen.
— Bland alla de regulationer, som allmänna ordningen
kräfver, finnes icke något, som ej, äfven för den laglydige,
stundom fäller sig obehagligt, och denna sanning gäller alldeles
specielt om all fiscalitet. Men den förbises af de många,
som föreställa sig tullens behöriga handhafvande såsom
möjlig utan all obeqvämlighet för de redligt trafikerande, ja
för de alls icke trafikerande, och som derföre anse våra tillIcoutroller
vara så besvärande, att de snarare borde mildras
un skärpas. — Må de då, desse liberale, göra sig underrättade
om sättet huru i de fria länderna England, Holland,
Den a4 April C. rn.
Frankrike och de Förenta Staterna, fiscus i all controllväg
förfarer.
När Hr Prytz här förmälte huru i England tillgår,
genmältes ”att vi äro Svenskar och icke behöfva hanna Engelsmännen’’.
— Må jag häraf taga mig text till utredande
af det i många andra fall gängse påbördandet af efterhandtiings-ly
nne. — Af desamma, som föra denna beskyllning,
höres ju också, huru de, i sin af mig högt gillade frainstrgsdiift,
åtrå hvad andra likartade stater äga; nemi., i politisk,
väg, rationel representation, pailementära förmer, ändamålsenliga
embelsorganisationer; och i materiel väg, ledig affärsrörelse,
liflig omsättning, stegrad production och consumtiou,
ökad capitalmassa, med ett ord all förkofran till högre välstånd.
— Nå väl; hvilka äro nu de, som i framsta rummet
visa sig begilne på utländska mönster: de som vilja den utländska
saken, eller de, som uppgifva det hvilket den utländska
erfarenheten funnit till saken lända? — De sorn
vilja till Rom, eller de sorn visa vägen dit och upplysa huru
der ser ut? — Jag tillhör båda och kan såltdes icke hafva
velat klandra de förra, ålen de sednare har jag bort skydda
emot predicatet imilalores servina pecus, hvilket de
förra så föga tacksamt bemöda sig att tillägga sina vägvisare.
Till det som Hr Prytz anfört om tullens och accisens
rättigheter i England, och hvars noggranna rättighet ar mig
omständligen bekant, kunde jag lägga de, utom all vår föreställning
liggande fiscala tillvägagåenden, jag likaså i Frankrike
bevittnat. — Men, jag vill icke blifva alltför vidlyftig,
och inskränker mig till den summariska försäkran, att allt
livad i denna väg blifvit bos oss föreslaget, stannar långt
bakom hvad i dessa och andra fria lander sker, utan alt
blifva ämne för den upplyst liberala opinionens ringaste
klander.
Må jag äfven förmäla, att hos dessa länders befolkningar
har upplysningen utrotat den crassa obevågenhet emot
tull- och sakerhets-polis och den der absurda förhäfvenheten
öfver de tjenstemän, som i de lägre graderna af dessa befattningar
vaka för allmänna ordningen; af hvilket allt i
andra land, och beklagligen äfven hos oss, mycket finnes
qvar. — I Amerika stå tullbetjente i utmärkt anseende. — l
Frankrike blänker hederslegionens stjerna på mången tullbesökares
bröst, och att med dessa tjenstemän bruka spottska
maner anser ingen rådligt I London anses bland de bättre
classerna såsom en eflegance att ila tillen beträngd polismans
bistånd. — Det beröm, som inom flera Stand blifvit våra
tull- och polispersonaler tillerkändt, vittnar att de icke äro
mindre förtjente af aktning och välvilja bland oss. — Den
motsatta här anmärkta fallenheten, (som styrker min nyss
framställda psychologiska observation,) kan tryggt användas
såsom en bland gradmätarne af obscurnntismen i de orter, delden
herrskar. — Visst är den förklarlig, ja naturlig hos de
320
Den 24 April f. m.
sol ter folk, för hvilkas yrken desse tjenstemän äro besvärliga.
Men när man återfinner den högre upp, rinner i minnet
Kellgrens uppgift, ”att det finnes en pöbel som går, och
en annan sorn åker.” — Jag anförde äfven denna förvillelse,
ty ofullkomlig förblifver båtnaden af räthet i författningar,
så länge opinionen är skef.
Beträffande Utsk:s utlåt, vidblifver jag mina äldre yrkanden.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius, begärde
att erhålla underrättelse om de öfriga Ståndens beslut i
delta ämne.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att StatsUtsk:s utlåt.
N:o 4G0 vo*'c af samtliga de öfriga RiksSt:n bifallet.
Hr von Hohenhausen: Då delta betänk, af de tre
öfriga Stånden är bifallet, så får jag för min del tillstyrka
B. o. Ad. att äfven bifalla detsamma. Som K. M. af tullmedlen
kan använda hvad som behöfves för att fullkomna
tullbevakningen på sätt som tjenligast finnes, och Regeringen
i detta fall således har fria händer, torde det vara bäst att
R. o. Ad. förenar sig med de öfriga Stånden att bifalla betänkandet.
Frih. Leijonhufvud: Då frågan blifvit framställd till
R. o. Ad:s öfverläggning, lära vi förmodligen uti detta såsom
i andra ämnen få utveckla våra ideer, utan afseende på
hvad som i de öfriga Stånden förefallit. Den sannerligen
classiska framställning, som en värd ledamot nyss behagat
lemna oss, hade den egenheten att icke passa in på förevar,
fråga; ty frågan är icke om grunderna för prohibitiv-systemet
eller om prohibitiv-systemets vedersakare, utan blott huruvida
R. St. böra, sedan slatsregleringen är bestämd, och
sedan instruction för tullbevakningen blifvit antagen, anslå
ytterligare medel till tullbevakningens förstärkning; och då
anmärkningarna således icke äro riktade mot betänk., anser
jag mig icke tillständigt att ingå uti besvarande af desamma;
men hvad jag får tillkännagifva är, att, då detta betänk, för
omkring 3:ne veckor sedan föredrogs och andra gången bordlädes
på en ledamots begäran, hvilken såsom skäl dertill
anförde, att motionären icke var tillstädes, så yttrade Hr
Prytz till mig, som är hans vedersakare i tullsystemet, alt
lian icke ämnade emot betänk, göra några anmärkmr, sedan
han fått utredt hvarom han förut icke varit öfvertygad,
alt förslaget icke är positivt, utan blott ett förslagsanslag.
Om Hr Prytz nu varit tillstädes, hade han icke
kommit att tala emot betänkandet. För öfrigt och då ingen
anmärkn. blifvit gjord emot detsamma får jag anhålla
att det måtte bifallas.
StatsUtskis utlåt. N:o 460 blef af R. o. Ad. bifallet.
Före
-
Den April f. m.
Föredrogs ånyo BancoUtskts den 50 gisil. Mais och den
3 dennes på bordel lagda belänk. IV:o 155, i anledn. af vackla
frågor om förändring och förtydligande af de för handelsoch
näringsdisconternas lånerörelse, uti 4j 5 och 6 raomln af
5.3a §:n i bancoreglementet af den 56 Maj 1835, lemnade
föreskrifter, ang:de dels antalet af namn, som erfordras såsom
hypothek för lån utöfver 10,000 r:dr, dels belåningen
al vexlar, dels liögsta tillåtna skuldsåttningsbeloppet och dels
förbudet mot låns omsättning.
Hr Rosenblad, Bernh.: Vid ifrågavar. betänk., hvars
tillstyrkanden jag i öfrigt gillar, anhåller jag få göra följande
anmärkningar:
1:0 Utsk. har bibehållit formen, beläning af vexlar,
för de fall då någon på en innehafvande vexel vill i Handels-
och Näringsdisconten förskaffa sig penningar. Denna
form är likväl både onyttig och skadlig:
a) onyttig; om en låntagare, såsom hypothek för egen
afgifvande skuldförbindelse, aflemnar en vexel, så utgör låntagarens
skuldsedel jemte denna vexelsäkerheten för förbindelsen,
men alldeles samma säkerhet, endast med kraftigare
former, har disconten örn vexelinnehafvaren med sitt namns
underskrift endosserar vexeln; ty då blifver han under vexelstadgans
strängare förbindelse medansvarig för vexelns inlösen ;
b) skadlig; ty derigenom alt den till disconten ställda
skuldsedel måste vara ställd på vissa fulla månader, kan
icke alltid dess, det vill säga det nya lånets förfallotid, blifva
densamma som vexelns. Häraf hafva orsakats de svårigheter
för vexelrältens bibehållande och det deraf uppkommande
dubbla besvär, hvaröfver discontdirectionerne klagat.
En annan olägenhet har häraf blifvit en följd, alt den forin
af vexlar, man önskat gifva de inre transactionerna genom
antagandet år 1834 af en lag för inrikes vexlar, icke kunnat
uppnås.
Deremot om vexlar disconterades, i stället för att de
nu belänas, blefve hela besväret för discontdirecttn att föra
särskild bok öfver dess vexeltransactioner. Räntan (disconto)
afdrogs vid assignalionens utfärdande och dermed vore hela
affären afslutad.
Jag får sålunda föreslå:
a) att i mom. 4> § 232 i bancoreglementet af i835, bland
uppräknade hypothek för lån, orden ”oc h vexlar” må utgå;
b) samt att såsom särskildt mom. eller § följande stadgande
måtte intagas:
”Derjemte må vexlar, accepterade till betalning å den
ort lånet sökes, samt förfallna inom 6 månader, kunna disconteras,
med iakttagande af samma räntefot och samma villkor
i afseende på säkerheten, som för lån ur denna discont
äro föreskrifna."
54 U.
Den a4 April f. m.
2:0 Utsk. har afstyrkt mitt förslag till medgifvande, när
tillgång dertill fanns, och med strängare fordringar vid beviljandet
af högre lån an de tillåtna. Då bancofullmäktige
öfver denna min motion hördes, modifierade jag den, enligt en
af d. v. Bancofulbnäktigen Major von Troil uttryckt tanke,
att nemi. denna rättighet skulle vara inskränkt till de försti
äckningar, som utgingo i form af discontering utaf vexlar.
I det af 2:ne RiksSt. bifallna samt af de återremitterande
2:ne Stånden icke i detta afseende ogillade betänk.
N:o i58 har Utsk. föreslagit temporär utvidgning af bankens
lånerörelse, hvilken af de företrädesvis anvista grenarne
hufvudsakligen kunde komma i fråga för handels- och näringsdiscouterna.
Men under den nioåriga erfarenhet jag
under förvaltningen af en sådan discontrörelse ägt tillfälle
förvärfva, kan jag bestämdt förutsäga, att, utan en sådan
jemkning i nu stadgadt maximum för högsta tillåtna ansvarighetsbeloppet
i denna discont, den ej, med iakttagande af
nödig säkerhet, kan utsträcka sin utlåning öfver den redan
medgifna ordinarie fond af 3 millioner r:dr, då sålunda de
Jemnade medgifvandena, för alt hindra rörelsens onödiga
förminskning, faetiskt skulle blifva utan påföljd. Jag får
sålunda vördsamt underställa Utsk., om ej, under förutsättning
af bifall till Utsk:s omnämnda förslag i betänk. N:o 158,
TJtsk. skulle finna följande tillägg till 6 mom. § 2Ö2 bancoreg
lernentet lämpligt.
”Dock må, vid de tillfällen, då handels- och näringsdisconternes
fonder erhållit tillskott utöfver den ordinarie
fonden af sammanräknade 3 millioner r:dr, vid discontering
af vexlar personers namn godkännas, ehuru dessa derigenom
sammanräknadt kunde komma att häfta för mera än 40,000
r:dr, hvarvid dock fordras, utom att för sådan vexel minst
3:ne, hvar och en för innehafvande sammanräknad ansvarighet
till diseonlverket fullt vederhäftig person, ansvara, att
minst -J af närvar, medlemmar af discontdirectm dertill lemna
sitt bifall.”
Med anledn. af hvad jag således anfört anhåller jag om
återremiss.
BancoUtskrs betänk. N:o 155 blef af R. o. Ad. återremitterad!.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, alt plenum komtne
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Till pröfning företogs Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utskrns den 20 sisth Mars och den 3 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 54, i anledn. af väckta motioner rörtde
Jude-reglementet.
Hr Edenhjelm, Gillis: Som det folk, hvars, så alt
säga, förföljelse nu kommer att blifva föremål för öfverlägg
-
Den a4 April f. m.
ning, Jelte ur delak tig t uti representationen, och måhända
icke alla af R. o. Ad:s ledamöter tagit detta ärende så noga
i öfvervägande, anhåller jag alt R. o. Ad. icke täckes illa
upptaga att jag en liten stund dröjer vid denna fråga, för
att lillkännagifva hvad jag redan för flera år sedan inför
Konungen derom yttrat.
Hr Ed en hjelm uppläste derefter följande:
Inom det län, för hvilket jag har den lyckan alt vara
styresman, finnes folk af olika trosbekännelse, och som min
skyldighet är att fästa uppmärksamhet på innevånarnes så
väl moraliska som industriella förhållanden, så har jag till
min stora ledsnad funnit, att brott, beräknade på åtkomsten
af sin nästas egendom, icke sällan begås af våra egna trosförvandter,
men kan deremot icke erinra mig hafva hört, att
brott af gröfre art någonsin begåtts af de främmande reli—
gionsbekännare, hvilkas förföljelse till hvarje frihetsälskande
menuiskas förvåning blifvit ifrågasatt.
Som frågan vid detta tillfälle icke handlar om mindre,
än alt antingen genom skärpta författningar nedtynga eller
åter upplifva en lag, som så hardt förtryckt ett inom det
mig i nåder anförtrodda län till icke obetydligt antal födde
och boende menniskor, blott för det de äro uppfostrade i en
annan trosbekännelse än vi, så anser jag det vara min pligt,
både som representant och länets styresman, att upplysa R.
o. Ad , att de i Götheborg boende mosaiske trosbekännare
åtminstone i synlig målto föra en anständig och efter sin tro
en gudlig lefnad, varit Konungen och landet tillgifne, samt
med beredvillighet bidragit lill landels bestånd och försvar,
äfvensom, så vidt mig kändt är, icke någon finnes bland desse
trosbekännare, som upptagit något för de s. k. Christi bekännare
numera alltför trånga fängelserum.
Under sådana förhållanden och då tidsandan här bör
söka göra sig lika gällande, som den åtminstone gjort i de
flesta constitutionella länder, att alla skola vara lika inför
lagen, så kan det icke undgå min stora förundran,' att det i
igtde seklet finnes menniskor, och ännu mera att sådane
finnas bland representanter, som på ett så intolerant sätt önska
sina likars förtryck, endast för det att de äro af olika troslära.
En sådan motion, stridande mot Christi lära, som bjuder
att man skall älska sin nästa som sig sjelf, har af en
Riddarhusrepresentant blifvit gjord under 1840 års riksdag,
hvilket kanske mindre förundrar dem som sett och närmare
känner motionären, än det förvånar mig, alt ett Utsk., sammansatt
af så upplyste och högt aktade män som ledamöterne
i Ekon.Utsk. synas vara, kunnat fästa något afseende
på den gjorda motionen, och ännu mera huru Utsk. kunnat
fatta ett mot tidehvarfvels liberala anda så slridande beslut
till förslag, att förelägga Ständerna, som det nu ifrågavarande.
3*4
Den 24 April f. m.
E11 längre tid innan H. M. Konungen utgaf 1838 års
författning om mosaiska trosbekännares emancipation, blef
jag i nåder anbefalld alt till H. M. inkomma med und.
yttranden om den af Judiska församlingens äldste i Stockholm
oell Götheborg gjorda und. anhållan om upphörande
af 1782 års judereglemente. Efter genomläsandet af detsamma,
jemte genomgående af flera sedermera utkomna författningar,
samt derefter inhemtade vederbörandes yttranden
i detta ämne, som fullkomligt instämde med den kännedom
jag genom en längre erfarenhet trodde mig sjelf äga, afgaf
jag till H. M. Konungen den und. upplysning, ali jag kan
vitsorda, det de i Götheborg bosatte Judar gjort sig förtjente
till benämning af ett laglydigt, fridsamt, sedigt och arbetsamt
folk; alt de otvunget fullgjort sina förbindelser till
Staten och staden, och att, då de icke hafva något annat
fädernesland än Sverige, hvaruti de fleste äro födde, omfattade
de det med förkärlek, såsom den fosterjord, lill hvars
upprätthållande de lika med öfrige medborgare bidraga genom
sina utskylder och sitt försvar.
Af dessa med flera skäl, som skulle blifva för vidlyftiga
att här upprepa, tillstyrkte jag i underd., att de i Riket vistande
Judar, med undantag för de fall deras religion och
våra grundlagar bestämma, må komma i åtnjutande af enahanda
förmåner och rättigheter som Svenska medborgare i
afseende på så väl de allmänna undervisningsanstallernes
begagnande, som alla medborgerliga yrkens utöfning, och
ett fritt vistande, och fri förvärfningsrätt lill egendom inom
alla Rikets orter, mot villkor att, lika med alla andra, deltaga
i alla åligganden mot samhället.
Huruvida flere medi. minar af Judiska nationen måga
tillåtas att till Riket inflytta, samt hvad dervid iakttagas
bör, ansåg jag alt fJ. RI. Konungen nogsamt vid förefallande
tillfällen särskildt lärer i nåder förordna.
Sådan var min öfvertygelse för sex år sedan om billigheten
af de Judiska församlingarnes äldstes gjorda und. begäran
om upphäfvandet af 1782 års judereglemente, och
samma öfvertygelse hyser jag ännu af så mycket mera skäl,
som de inom Riket varande mosaiske trosbekännarne, mig
vetterligt, sedan den tiden icke i någon måtto förverkat den
goda tanke jag redan då hyste 0111 deras lefnadsförhållanden.
Min önskan hade derföre varit, att R. o. Ad. fattat det beslut
att åter remittera betänk., med begäran, att Utsk:n skulle
inkomma med förslag till Ständerna, alt hos K. M. i und.
anhålla, att K. M. snart måtte lossa de band, som trycka de
mosaiske trosbekännarne lika hardt som de nedsätta Svenska
folket i ulläodningens opinion , såsom ännu icke ägande den
upplysning och rättskänsla, hvilka fordras af ett constitutionelt
och fritt folk; men som jag har anledning tro att beläuki
redan af 3:ne Stånd blifvit bifallet, så anhåller jag
D c ii a4 April f. m.
vördsammast, att R. o. A<J., såsom bevis på ogillandet deraf,
måtte afslå detsamma.
Som ytterligare bevis på sannfärdigheten af hvad jag
yttrat om mosaiske trosbekännarnes oklanderliga uppförande
inom landet, vill jag blott nämna, att utaf de många ansökningar,
som enligt tidningsberättelser till H. M. Konungen
ingingo från åtskilliga orter om upphäfvandet af i838 års
författning ang:de Judarnes emancipation, så vill jag nästan
tro, alt ingen sådan begäran ifrågasattes eller ingick från
något af de län, hvanni de städer äro belägna, der mosaiske
trosbekännare äro berättigade alt vistas, åtminstone ingafs
ingen sådan begäran från något ställe inom Götheborg
och Bohus län, hvars innevånare, ehuru icke böjde för att
efterskänka någon del af sina fri- och rättigheter, likväl äro
nog upplyste för att icke önska eller begära få dem utvidgade
på bekostnad af medtnenniskors rätt.
Frih. Hamilton, Hugo: Till en början anhåller jag
att inför R. o. Ad. få förklara, att endast det sjukdomsförfall,
som hindrade mig att deltaga uti Utsk:ns öfverläggning, då
ämnet der behandlades, har varit orsaken dertill att icke
mitt namn finnes bland reservanternes. Sedan den siste värde
ledamoten med så aktningsvärd värma och full sakkännedom
yttrat sig i ämnet, liar jag föga att tillägga. Jag får
blott uttrycka min bedröfvelse deröfver, att de tre öfriga
Stånden hafva kunnat ingå på ett sådant betänk, som detta,
och det händelsevis på en och samma dag, som Engelska
Underhuset frigjort Judiska nationen från ett af de vigtigaste
hand, som legat på densamma, då det förklarat att mosaiske
trosbekännare knnde få användas uti alla munieipala
befattningar inom landet. Hvar och en, som känner huru
vigtiga dessa munieipala befattningar äro, vet äfven hvad
som derigenom medgafs. Samma dag som ett sådant eftergifvande
ägde rum i England, biföl lo 3:ne Stånd af Svenska
representationen ett betänk., hvarigenom Judiska nationen
skulle förlora rättigheter, som de hittills haft och icke förverkat,
enär icke visas kunnat att landet lidit någon skada
genom denna nation. R. St. hafva derigenom öfver bemälda
nation uttalat en förkastelsedom, som är ovärdig den tolerance
och den aktning man är skyldig andras tro och religionsbruk,
när de icke störa samhällets säkerhet. Det är
på denna grund jag skulle hafva önskat att detta betänk,
aldrig hade tillkommit. Nu är visserligen icke något att
göra dervid, sedan 3:ne Stånd, jag hoppas genom ett förhastande,
bifallit detsamma; men det måste vara af vigt, att
detta Stånd, som ännu icke beslutat i ämnet, icke ingår på
samma bana, utan begagnar sin grundlagsenliga rätt alt genom
afslag å betänk, reservera sig emot R. Sl:s beslut.
Gr. Taube, Gustaf Joh.: Då jag skriftligen affallat
mina tankar i delta ämne, anser jag mig i första rummet
3a6
Den i\ April f. m.
pligtig alt utbedja mig Ståndets tillgift, om jag vid uppläsandet
af mitt anförande kommer att numna något, som föregående
talare redan yttrat. Jag skall söka alt undvika
det, men möjligt är alt det icke lyckas mig.
Gr. Taube uppläste derefter följande:
Då ett betänk, genom tre Stånds bifall anses hafva öfvermått
att vara R. St:s beslut, synes vanligen ett skyldigt
afseende å en dyrbar tid, samt å de andra Ståndens genom
majoriteterna uttryckta opinion fordra dess afgörande utan
föregången öfverläggning. Fall gifvas likväl, du, utan hinder
deraf, det sist beslutande Ståndet bör begagna sin rätt
ntt detsamma äfven pröfva och deröfver uttala sin tanke.
Ett sådant falt företer, efter milt förmenande, det närvar,
ämnet; — dess vigt och formen för dess behandling uppma
na
åtminstone mig, att af R. o. Ad. vördsamt begära några
ögonblicks uppmärksamhet deråt.
För mig framställer sig nemi., som skulle det tvåfa11 diga
resultat, hvartill Utsk:n kommit, långt ifrån att föra
ämnet till mera öfverensstämmelse med grundlagen, tvertom
i sjelfva verket innebära ett ytterligare afsleg derifrån, under
det alt deraf följde en inskränkning i K. M:s höga rätt, en
i önskningsväg framställd ändring i våra hittills gällande lagar,
samt slutligen ett möjligt förnärmande af enskild mans
rätt, såvida någon, i förlitande på helgden af utgifven lag,
begagnat sig af deri medgifna rättigheter.
Innan jag närmare utvecklar mina åsigter rö'r:de form
och sak, må det tillåtas mig att, för ämnets fullständiga bedömmande,
i den historiska utredningen af frågan, som Utsk:n
lemnat ifrån år 1782, få gå ännu något längre tillbaka.
Ordalydelsen i 5 §:n af 1681 års kyrkolag visar, alt
ulländningar af annan religion än vår redan ägde att inkomma
i Riket och här idka handel, köpenskap, handtverk eller
något annat näringsfång, samt att äfven deras barn kunde i
sin religion förblifva, såvida de icke ville njuta burskap; i
hvilken händelse barnen ovillkorligen skulle uppfostras i
den rätta christeliga läran.
1720 års Reg.F. stadfästnde i 1 §:n samma kyrkolag.
1734 års lag, som i 3 cap. Handels-b;n handlar om sältet
luiru burskap vinnas må, gör dervid ingen skilnad emellan
utländsk och inländsk mans prtestanda, och nämner icke det
ringaste om någon religion — och ehuru 5 cap. och lill en
del 7 cap. i samma balk stadga vissa inskränkningar i rättighet
att handla för utländske män, som icke vunnit burskap,
emot hvad inländske män äga iakttaga, så medgifver
likväl 7 cap. äfven åt de förra temmeligen utsträckta rättigheter
vid frimarknader i stapelstäder.
Denna liberalitet, hedrande för Sverige, isynnerhet på
en tid, då upplysningen ännu medgaf att trolldom bestraffades
till lifvet, tyckes, att dömma af föreskrifterna i 1772
Den »4 April f. m.
års Reg.F., icke hafva i denna minskats. Den utsträcktes
enl. 1779 års riksdagsbeslut till fullkomlig religionsfrihet, och
så väl Ständernes moliver till, som K. M:s svar å beslutet
vittna 0111 en högsinthet och fördragsamhet, som voro värdiga
den nation, der friheten sedan urgamla tider varit
bosatt.
I 7 §:n af detta beslut läses: «Tå enfri religionsöfning
för ilie utlänningar, som i Riket vilja inflytta, instämmer
mccl then nästan uti alla välbesläl/la Stater införda och mänskligheten
hedrande samvetsfriheten, håfve vi äfven ansett thensamnia
kunna blifva för Riket nyttig och i flere afseenden
förmonlig, med liw inskränkningar och förbehåll, som Rikets
grundlagar och en rådig eftertanka och försigtighet synas
kräfva. Vi håfve tiletta ärende uti nogaste öfvervägande
tagit, och uti vår tlierom aflålne underdåniga propos. tillstyrkt
en fri religionsöfning i Riket/' samt vidare: "K. M.
häfver i nåder med oss instämt uti ett lika tänkesätt, och
ansett themia vår underd. propos. såsom en then mest hedrande
för menskligheten och för en upplyst fri nation,
samt således i nåder therlill samtyckt med alla förberörde
inskränkningar: och thel så mycket heldre, som K. M. funnit
vår sanna lära på så oomkullslöteliga grunder befästad och
i alla Svenske mans hjerten så rolad, alt ej något kan vara
för thensamma att befrukta."
Detta riksdagsbeslut stadgade visserligen, utom några
förbehåll, som Judarrie underkastades lika med andre utländning»!'
af främmande religion, särskildt för dem i 7 §:ns
5 morn., att de icke finge häfva synagogor på flere ställen
i Riket, än Stockholm samt högst Iva eller tre andre större
släder, men gjorde icke med ett enda ord någon inskränkning
i deras förut på lag grundade rättigheter till bosättning
och borgerliga yrkens bedrifvande äfven annorstädes
än i dessa städer.
Derpå utfärdades af Commerce-colhm 1782 års reglemente,
hvaruti, under åberopande af just 1779 års riksdagsbeslut,
besynnerligt nog, detta besluts 5 mom. i 7 §:n helt
och hållet förändrades till ordalag och mening. Riksdagsbeslutet
lyder nemi. i detta mom. på följande sätt — J’att
Judar ej må tillåtas hafva sin synagoga pä flere ställen i
Riket, än Stockholm samt högst Iva eller tre andre större
städermen del motsvarande i Commerce-collegii reglemente
sålunda: "all Judarne ej måge tillåtas att hålla thcras synagoga
på flere ställen, än i t lie städer, som them till
hemvist blifvit anviste, samt alt the inga sammankomster
uti sina hus till ther as religionsöfning
måge anställa."
Detta sätt att handla utan Ständers beslut visade sig
ytterligare i flera reglementarisk» föreskrifter, som i mer eller
mindre mån stodo i strid med stadgandena i allmän lag,
hvilken derigenom alldeles icke kunde anses uppbäfven eller
Den 24 April f. m.
ändrad, enär en sådan ändring icke skett, på sätt dåvarande
grundlags 4° och 41 §§ bestämde.
Emedlertid har detta reglemente, med vissa lid efter
annan gjorda modifieationer, tillämpats, oaktadt all den liberalitet,
hvaraf 1809 års regeringsform bär stämpeln, samt
oaktadi dess 16 § försäkrar hvar och en icke blott om 111
fri utöfning af sin religion, utan äfven att icke från ort till
annan förvisas, ända till dess K. M. genom nåd. förordning
af den 3o Juni 1838 satte bär bosatte Judars rättigheter och
skyIdigheter mera i öfverensstämmelse med så väl grundlag
som allmän lag.
Om nu Utsk:ns båda förslag antoges, så skulle, efter
mitt förmenande, icke blott 16 §:n Reg.F:n återigen vara
för nära trädd, utan äfven en del af de i Reg.Fins 28 och
48 §§ Konungen förbehåilne rättigheter borttagne; såvida
K. M. lemnade sin sanction åt förslagen.
Det gifves visserligen rättigheter, som aldrig begagnas,
och jag kan icke finna något det ringaste förnärmande för
majestätet, att, om skäl dertill skulle förefinnas, R. St. lill
IJ. M. Konungen framställde sin und. önskan, att H. M. för
sin del ville eftergifva dem; men icke anser jag det vara
rätt att, på annat sätt än det 81 och 82 §§me Reg.Ftn omtala,
vidtaga någon äfven af behofvet påkallad åtgärd, som
i ringaste måtto, om än indirecte, upphäfde eller ändrade
något stadgande i grundlagen.
Då jag nu anser en rubbning af ofvannämnda §§ blifva
en följd af betänkts förslag, emedan de sedan icke skulle
kunna, på sätt 83 §:n stadgar, till fullo efter ordalydelsen
tillämpas; då jag tror att grundlagen (denna sköld för samhällsordningens
bestånd) är stark, så länge dess delar sammanhållas,
men att den, lik ett mosaik-arbete, som ej tål
alt splittras, försvagas, om en enda del deraf oförsigtigt lösryckes;
då jag befarar, att praejudicater i sådant fall kunna
leda till oberäkneliga vådor, enär flere §§ i grundlagen skulle
på sådant sätt kunna till kraft och verkan förlamas; samt
slutligen då 1 mom. i 34 §:n Riksd.Ordn. säger : "och bcstämme
— — — — beslutande rätt, bör afgörasJ‘; så kan
jag icke för min del finna, att ämnets behandling af Lagoch
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskm medgifver dess afgörande
vid denna riksdag, på samma sätt som lagfrågor eller
önskningsmål; utan tror jag alt fråga om desse grundlags§§:s
ändring först bort väckas och af Const.Utsk. behandlas
för att sedan i grundlagsenlig ordning hvila till afgörande
vid nästa riksdag.
Sedan jag nu yttrat mina tankar rörtde den form för
ärendets behandling, som jag tror varit den rätta, öfvergår
jag till uttalande af min öfvertygelse i sak.
Åberopande de af Frih. von Kraemer och Hr Hegardt afgifna
reservationer, i hvilkas yttranden jag helt och hållet
in
-
Den i4 April f. ra.
329
insll'iminer, får jag för egen del tillägga, att jag i motiven
för Utsk:ns tillstyrkande af den "tind. önskan, att Judar icke
ma, tillåtas hädanefter i Riket sig nedsätta” j icke funnit något
enda för mig antagligt skäl.
Utskln befara:
att denna folkstam icke snart skall upphöra att vara
en stat i staten, der den i ymnigare mängd nedsätter sig;
att om inflyttningarna klefve talrika, kunde deraf äfventyrliga
följder föreses;
att det vore oklokt bevilja rättigheter (till inflyttning?)
utan alla villkor och inskränkningar; samt
att det vure en orättvisa mot bär bosatte Judar, att bär
inlåta ”de inom trånga områden sammanförda i yttersta fattigdom
och elände nedsjunkna Judarna.
Mycken sanning ligger i det nu anförda, men något bevis
för bebofvet af ett absolut förbud mot Judars hitflyttning
kan jag ingalunda finna deruti; då desse väl icke mer
än andre utländningar äro befriade ifrån iakttagandet af de
föreskrifter, som K. M. lör sådana fall gifvet är och måste
anses vara oförhindrad att gifva, såvida iö §:n Reg.Fm skall
kunna hållas i sin fulla kraft, samt då ingen ännu uppgifvit,
mindre styrkt, att några öfversvämningar i detta fall
vore att befara,
Utsk:n yttra äfven!
att Statens erkända rättighet, att afhålla främmande
stammar och individer, rättfärdigas af afseendet på statsborgarnes
sedlighet, sundhetsförhållanden m. m., och att detta
afseende är isynnerhet vigtigt, då det gäller Statens enhet,
Äfven deri ligger en verklig sanning, men som icke synes
mig här tillämplig; ty icke malte våra statsborgares sedlighet
och sundhetsförhållanden vara i det skick, att de skulle
komma att lida något skadligt intryck utaf de Judar, som
K. M. kunde finna för godt att bil insläppa, äfven 0111
möjligen ett eller annat misstag vid bedömmandet af desses
personlighet skulle blifva begånget; och lika litet kan jag
föreställa mig, att Statens enbet skulle något äfventyra af
denna tillökning, äfven om den möjligen uppginge till det
åtminstone för mig otroliga antalet af ,no1 folk
mängden
i Riket.
Vidare anföra Utsk:n: att, ehuru Stater böra vara angelägna,
att i sitt sköte emottaga främlingar, upphör till en
del denna angelägenhet att emottaga främmande personer,
då desse äro af mera nomadisk sinnesart, men isynnerhet
om de tillhöra en folkstam, hvars öfvertygelse!' och seder
angifva sig — märkom här det obestämda och osäkra i
Utsk:ns uttryck ; ”angifva sig” — vara väsendtligen skiljda
ifrån den christna verldens, och i århundraden bevisat, nit
hvarken den omenskligasle eller menskligasle behandling, hvarken
utskjutandet från samhället eller beviljandet af fullkomlig
H.
33o
Den s4 April f. m.
lig medborgerlig jern likhet flir måll införlifva dess medlemmar
med de. öfriga folkslagen.
Det synes inig som skulle TJtsk:n gerna kunnat underlåta
att emot Judarna åberopa, ali den om ens lili ga behandlingen
icke förmält införlifva dem med de öfriga folkslagen t
ty att förtrycket alstrar fiendskap mot förtryckaren är en
längesedan erkänd sanning.
Hvad åter vidkommer, att en menskligare behandling
icke skulle gjort det, synes sådant strida emot den erfarenhet,
som de flere länder, i hvilka Judarne sedan längre tid
tillbaka ägt fulla medborgerliga rättigheter, lemna, och må
TJtsk:n förlåta, att jag ieke i det fallet delar deras öfvertygelse,
att "hvarken andra länder eller •närt fädernesland
hafva tillräckliga erfarenheter” att i delta hänseende åberopa.
Det är åtminstone kändt, alt i Frankrike, Saxen,
Belgien och Holland m. fl. länder, der Judarne äro fullt
emanciperade, hafva de visat en medborgerlighetskänsla, sorn
icke eftergifva dessa länders christna trosförvandters, då man
deremot finner denna känsla mer och mer försvagad i andra
länder, i den mån Judarnes rättigheter varit inskränkte
eller deras personer mindre ansedde, och det så ofta åberopade
Polen är ett stort bevis härpå. Hvad åter vårt eget
land beträffar, så lärer det icke kunna bestridas, att månsa
Judars barn antagit vår lära och blifvit ganska nyttiga, aktade
och med samhället väl tnförlifvade medborgare, hvilket
val tyckes bevisa, att deras skaplynne icke af naturen
varit så olikt andra menniskors —* och hvad de Judar vidkommer,
som behållit sin tro, så hafva Utsktn sjelfva medgifvit,
att vederbörande embetsmyndigheler i allmänhet leinnät
myckel fördelaktiga vitsord om deras förhållande och
vandel. Så lange desse myndigheters trovärdighet icke blifvit
ifrågasatt, torde väl deras vitsord få gälla till Judarnes
fördel; och säkert är, alt många af denna nation, både aflidne
och ännu lefvande, kunna anföras, hvilkas anläggningar
förskalfat flere hundrade arbetare underhall och hvillras välgörenhet
aftorkat många familjers tårar. Man finner ibland
dem män, hvilkas vandel kan sättas i bredd mpd hvilken
medborgares som helst. Våra egna protocoller förvara, genom
en vid denna riksdag väckt ehuru afslagen motion,
namnet på en man, hvars sjelfuppolfring för det allmänna
bästa blifvit ett värdigt efterdöme af oegennytta.
Var det väl fullkomlig medborgerlig frihet, som i desse
mäns bröst framtvingade tacksamhetens känslor? Nej —
denna frihet fanns ej här för dem, då den redan var gammal
i andra lander —• det var det ädla hjertat, som af ingen
religion förskjutes, hvilket oaktadt alla hinder banade
sig väg till det godas utöfvande. Och — månne den tanken
är för djerf? — om dera varit förunnad ali medborgerlig
jemlikhet, skulle deras förtjenster emot det ta land troligen
kommit att fylla ett ännu större rum på det blad, som för
-
Ben ai| April f. m.
varar minnet af Sveriges fört jenstfulle män, och der äfven
deras namn — jag hoppas det af mitt fäderneslands rättvisa!
— säkert cn gång kommer att inskrifva!.
Utsk:n sjelfva medgifva : att "eu salletti folkstam inger
de fördelaktigaste föreställningar om sin saninianhållighet
och själsstyrka, äfvensom att de. fördelar den Svenska Staten
korinne att skörda af en vidsträcktare in flytt n in gsrä tts
beviljande ät utländske Judar kunde tänkas i den män betydande,
alt bade ofvan antydde och /lerfalldigc olägenheter
derigenom uppvägdes.” Men, säga Utskm: "Älven bland Judar
linnas förderfvade varelser, och man är oberättigad att
af dem fordra en frihet från brott, som den öfriga verlden
icke företer.’’ Detta lärer väl ingen förnuftig menniska bestrida.
Äfven i vårt land hafva sådane funnits, och det är
icke obekant, att en och annan genom sina penningetransactioner,
isynnerhet der de kommit i täflan om förtjensten
med christne commissionärer, vållat mångens förderf och
undergång; men det är en lika obestridlig sanning, att mången
hederlig man ofta på ett ganska oegennyttigt sätt funnit
hos Juden en hjelp, som han förgäfves sökt hos den
christne capitalisten — en hjelp, som kanske någon gång
frälsat hans heder och ära, ofta hans ekonomiska välstånd.
Det onda man tillviter Judarna, torde då vid en närmare
undersökning till större delen få tillskrifvas deras ställning
i samhället, hvilken slår i uppenbar strid emot den
anda af toierance och liberalism, som i alla andra fall
vill göra sig gällande, och hvilken är den skönaste utveckling
af christendoinens höga lära. Denna ställning tyjngar
dem ofta att söka sin utkomst på annan mindre god väg,
än den de sjelfve skulle valt, om de obehindradt fått följa
sin naturliga fallenhet och böjelse,
Utskm hafva sjelfva, ehuru under förutsättning att Judars
vidare insläppande i Riket afböjdes, sagt, att härvarande
Judar borde tilldelas alla de rättigheter, som af andra
främmande trosförvandter åtnjutas."
Jag finner deri ett stöd för min öfvertygelse, att i samma
stund de erhölle dessa rättigheter, skulle deras egen fördel
och tacksamhet mot detta land, som skänkt dem denna
förmån, skynda att sprida lif och välmåga i hvarje vrå af
Riket, der deras penningar, speculationsanda och erkända
ihärdighet funne ett utrymme; men så mycket mindre kan
jag förstå, att härvarande Judars rättigheter borde vara beroende
af främmande Judars Kongl, tillåtelse att sig har
bosätta; och ännu mindre kan jag förklara orsaken, hvarför
Utskm nu lill en början velat återföra härvarande Judar
inom trängre gränser.
En annan talare före mig har erinrat om hvad vi nyligenMäst
i vårt officiella blad, nemi. att England fullt emancipera!
Judarna.
Det bedröfvar mig djupt, att man i andra länders tid
-
33a
Den aj April f. m.
ningar Lan komma att liisa: alt vid samma tid, då England
viii framåt på civilisationens bana, äflas Sverige att gå tillbaka
på densamma mer än ett halft sekels väg, och att inan
är färdig taga ett steg, hvarigenom den utmärkte vettenskapsmannen,
den idoge fabrikanten eller den rike capilalisten,
som inom vära landamäre» trodde sig finna ett önskadt
utrymme för sin verksamhet och förmåga, och måhända en
fristad undan förföljelser, skulle förskjutas — derföre att han
är Jude — det vill säga derföre, att han, som dock dyrkar
samma Gud som de Christna, som till sitt förnämsta rättesnöre
äger samma Guds lag, som de, icke af de Christnes
sätt, att på honom tillämpa försoningens lära, kunnat förmås
att tro hvad han icke sett, då hans förfäder icke trodde
hvad de sago. Huru förklara ett sådant steg? Våra begrepp
om den sedan uråldriga tider bos Svenska folket så
rättvist beprisade nationaldygden, gästfriheten, kunna icke
förena sig med en sådan åtgärd, lika litet som med vår tro
på detta folks fördomsfrihet.
Så fruktar jag Sverige skali på mer än ett ställe bedömmas,
och jag beklagar, att Utskins i betänk. N:o 35 afgifna
utlåt, troligen icke blir så kändt, att hvar och en deraf
må kunna öfvertygas, att religionen väl icke det ringaste
ingått i åtminstone Utsklns nu i detta betänk, åberopade
skäl. För mig blir det emedlertid oförklarligt hvarifrån
Utskms tillstyrkanden härledt sig, då, på sätt jag tror mig
hafva visat, de anförda skälen derför dels af Utsk:n sjelfva
blifvit vederlagda, dels varit af natur att icke hit vara tillämpliga.
Ett enda Utskins yttrande återstår visserligen, som jag
icke förut anmärkt, nemi. "om den allmänna ofvertygelsin
i landet och kanske mindre benägenhet för Judarnes emottagande
— men jag kan icke tillåta mig anse detta såsom ett
skäl eller tro det hafva det ringaste inverkat på Utskins öfvertygelse
om det rätta. Jag förmodar tvertom, att Utskrn
väl insett, att fördomar alltid äro störst der minsta bekantskapen
finnes med föremålen derför, och jag gör mig förvissad,
att en falsk opinion icke hyllas, om än klokheten
bjuder att icke trotsa dess fysiska styrka, utan tåligt afvakta
den tid, då äfven de städer, sorn Vergeland kommit att
vidröra med satirens gissel, skola välsigna lolerancens frukter,
såvida cj ett ovist beslut afplockar dem, innan de ännu
hunnit mogna.
f| Jag har nu måhända alltför vidlyftigt framställt mina
åsigter — kanhända hafva de icke varit förtjcnta af någon
uppmärksamhet — möjligen hafva de t. o. in. varit oriktiga
— deröfver kan jag icke sjelf vara domare; men de hafva
härledt sig från en inre innerlig öfvertygelse bos mig
om deras sanning och om vigten af att fördomsfritt behandla
detta visserligen grannlaga ämne. För denna min öfvertygelse*
skull, begär jag R. o. Ad;S tillgift, örn jag alltför
D e n a 4 April f. ra.
333
mycket tåg i t dess tålamod i anspråk; på den bygger jag
min förhoppning att, om jag misstagit mig, ej alltför strängt
bedömmas inom de murar, der frihet, upplysning och tole-*
rance mången gång förr gjort sin röst gällande, och der i en
sednare tid de dyrbarasle delar af Slåudets privilegier villigt
offrats på fäderneslandets altare åt en stigande civilisations
oell medborgerlig frihets väl,
Må nu en större förmåga än min fullt reda ämnet och
R. o. Ad:s pröfning och känsla sedan afgöra hvad fäderneslandets
anseende och väl, samt Konuugens och lagens rätt
kräfva.
För min del anhåller jag vördsamt örn propos. till afslag
å betänkandet.
Hr von Rosen, Georg» Jag borde måhända i afseende
på 111ig sjelf vara tillfredsställd med att hafva reserverat
mig mot Utsk:ns betänk.; men sedan detsamma vunnit
bifall i de 3 öfriga Stånden, kan jag icke undertrycka den
motbjudande känsla jag äger öfver ett sådant resultat. Dä
nationen önskar hos Regeringen och representanterme liberala
åsigter i allmänhet, så tyckes det vara en stor inconseqvens
att man så intolerant och illiberait behandlat detta ämne.
Jag är förekommen utaf de föregtde talarne och inskränker
mig lill att begära alslag på detta betänk., som bättie kunde
anstå Spanska inqvidlionen på r6oo*talet, än det nuvar,
fria Svenska folket.
Gr. Mörner, Garl Göran: Till en början anhåller
jag, att Hr Ridd.Secretrn behagade upplysa, huru de öfriga
Stånden afgjort detta betänkande.
Underl. Ridd.Secret, tillkännagaf, att Lag- samt
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns betänk. Wto 54 blifvit bifallet
af alla tre de öfriga RiksSttn,
Gr. Mörner: Vid sådant förhållande återstår ingen
utväg att vinna ändring uti beslutet. Jag finnes val an
tecknad bland reservanterna, men genom ett misstag har
den skriftliga reservationen jag afgaf icke kommit att medfölja
betänk. Jag vill icke upptaga tiden med alt nu uppläsa
densamma; icke heller vill jag yttra mig något om den
religionsfanatism, som söker utestänga från Sverige en religionssect,
hvilken minst af alla är farlig, emedan sjelfva dess
religionsdogmer förbjuda att söka göra proselyter; icke heller
vill jag tala om den skråanda, som söker aflägsna dessa
religionsbekännare att berga sig från medtäflare uti industriel
verksamhet, utan inskränker jag mig lill att helt enkelt
yrka afslag på betänkandet.
Ankom Statsrådet m. m. af Wingård, hvilken å K. M;s
höga vägnar afleinnade tvänne Dess nåd. skrifvelse!' lill R. St,
Frih. Leijonhufvud, Abraham: Betänk, ii r A t följd t
334 Den April f. m.
utaf en fåordig reservation af mig och det hade kanske
derföre varit ett åliggande af mig att uppgifva skälen för
densamma. Jag har derpå varit beredd och skulle nu en
stund kunna upptaga R. o. Ad:s tid med att uppgifva dem,
men jag anser frågan hafva kommit lill den position att det
vore ändamålslöst. För att icke derföre bortspilla liden inskränker
jag mig till det förklarande, att likasom jag är fiendtligt
sinnad mot prohibitiv-systcmet i fråga om manufacturvaror
och råämnen, likaså är jag det i ännu högre grad
i fråga om import af menniskor. Jag inskränker mig till
att blott hos Hr Frih. o. Landtm, anhålla om propos. till
afslag å detta betänk, såsom förkastligt och förnärmande
den makt, vid hvilken Konungen rättvisligen bör bibehållas,
att efter omständigheterna förordna huruvida personer må i
Riket inflytta eller icke.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Innan jag går att
yttra mig öfver sjelfva frågan, anhåller jag att få förutskicka
det förklarande, att jag förmodligen icke var närvar., troligen
ej ens för tillfället ä riksdagsorten, då denna fråga
förra gången förevar på detta rum. Jag hade i annat fall, utan
tvifvel, då tagit mig friheten gifva tillkänna mina åsigter
ronde denna af mig utaf ganska mycken vigt och betydenhet
ansedda fråga — såsom sådan af mig betraktad, ej allenast
i afseende på de iooo:detals individer densamma rör,
hvilka med allt skäl kunna äga anspråk att såsom deras
egentliga fädernesland få anse det land, hvarest de äro
bosatte, helst en stor del af denna befolkning äger betydlig
förmögenhet samt uti fabriker och andra landet nyttiga
och gagnande inrättningar nedlagt stora summor; ej
allenast i afseende på Judarna sjelfva, säger jag, utan ock
för det inflytande den s. k. Judefrågan, enligt min förmening,
har på den Stat, som upptagit delta folk i sitt sköte,
finner jag densamma böra med yttersta noggrannhet behandlas
och först efter sorgfälligt begrundande afgöras. De åsigter
jag härutinnan hyser hade då, ehuru jag ej på ringaste
vis kan våga smickra mig med att desamma skulle hafva
något egentligen inverkat på de förenade Lag- samt
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns troligen på förhand redan
stadgade öfvertygelse, åtminstone blifvit föremål för Utsktns
handläggning och pröfning, hvaremot de nu, särdeles som
detta betänk, redan är utaf de öfriga 3:ne RiksSttn godkändt,
allenast antyda min individuella tanke i ämnet. Jag
kan likväl icke underlåta att uti möjligaste korthet framställa
dessa mina åsigter samt skälen derför och med detsamma
de anmärkn.M', hvilka jag funnit mig befogad att
emot Dtsktos nu ifrågavar, betänk, afgifva; och jag vågar
vördsammast utbedja mig Ståndets benägna tillgift, om jag
skulle, emot min föresats, infalla uti alltför mycken vidlyftighet,
eller hänförd af värma för förfäktandet af ålmin
-
Den »4 April f. m.
335
stone de iiti landet redan bosatte och infödde Judars billiga
och rättvisa anspråk på erhållande af medborgerliga rättigheter,
emot min vilja alltför länge komma att upptaga R.
o. Ad:s dyrbara tid. Jag får dock till min ursägt äfven i
sådant fall anföra, att, förutan Gr. Taube, jag är den enda
blund dem, hvilka i denna fråga begärt ordet, som icke, i
likhet med öfrige talare, hvilka nu yttrat sig, i deras egenskap
af ledamöter uti något af de sammansatta Utskm, som
behandlat frågan, förut ägt tillfälle härutinnan tillkännagifva
sin opinion.
Ulsk:n hafva uti 2:ne särskildta mom. upptagit denna
fråga: uti det första tillstyrkt R. St., ”att med bifall till
motionen, (Hr Rosenqvists af Åkershult) hos K. M. i rind.
tillkännagifva sin önskan, att Judar icke må tillåtas hädanefter
i Riket sig nedsätta”, och uti del andra, ”ali R.
St. måtte hos K. M. i rind. anhålla, det tillämpningen af
de under år i838 i afseende på mosaiske trosbekännare utfärdade
författningar måtte inställas samt reglementet af ilen
27 Maj 1782 med deruti för år i838 gjorda ändringar och
tillägg åter för de redan i Riket med behörigt tillstånd varande
Judar i kraft och verkan inträda, intilldess en ny
fullständig och ändamålsenlig författning i afseende på Jndarneg
så väl borgerliga som religiösa förhållanden kan varda
utarbetad och af R. St., så vidt på dem ankommer,
godkänd.”
I enlighet med denna af Ulsktn vidtagna behandling af
fiagan, bör äfven jag göra mina framställningar; men då
något beslut af Ståndet icke blifvit fatladt, i afseende på
betänkts föredragning rnomentvis, må det vara mig medgifvet
att uti ett sammanhang yttra mig öfver frågan uti dess
helhet, samt att derunder äfven kunna få ingå uti en speciellare
granskning af de särskildta niomina, allt efter som
omständigheterna och ämnets natur dertill kunna föranleda,
hvilket dessutom, vid muntlig föredragning af ett ämne
utaf denna vigt samt af en talare med så ringa förmåga och
parlamentarisk vana, icke gerna kan undvikas och således
torde benäget ursägtas.
Hvad sjelfva det folk beträffar, örn hvars rättigheter,
i så väl (för att (olja elen af Utsk:n iakttagna ordning) borgerliga,
som religiöst hänseende, vi nu gå att, detsamma oliördan,
öfverlägga och besluta, kan jag icke underlåta att
härvid öppet gifva tillkänna, att äfven jag tillförene haft en
slugs antipathi emot detsamma; men derjemte tillägga, att, sedan
jag blifvit i tillfälle alt lära känna flera rättskaffens,
redbare och i allo aktningsvärde personer af detta folk, hos
mig, liksom i allmänhet uti de städer, der Judar tillåtits bosätta
sig och de derigenom kommit i närmare sociala förhållanden
med de Christne, denna falska fördom försvunnit;
och med ordet Jude förstår jag i sanning för ingen del hvad
man förut gemenligen dermed menat, hufvudsakligen der
-
336
Den a4 April f. m.
före, alt (letia folk endast ägt rättighet fara landet kling
och drifva köpenskap samt att ända intill sednare tider för*
fattningarne, i stället alt förhindra detta snart sagdt nomad+ska
lefnadssätt, tverlom utestängde juden ifrån allt sorn
kunde fästa honom vid det nya fäderneslandet och dess samhällsförhållanden»
Vi klaga öfver att Judarne bilda ”en
stat i staten,’' och vi göra ändock allt för att tvinga
dem dertill.
Innerligen beklagar jag doek, att, elium äfven ibland
dem upplysningen spridi sitt herrliga inflytande, de, likväl
mindre kanske af religiöst, än af andra motiver, al häfla sig
ifrån att låta sina barn uppfostras tili den kyrka, hvilken
inom derus fädernesland är den rådande.
Jag kan ej underlåta att härvid upptaga den allmänt
förda klagan öfver den indifferentism, soln man anser
vara rådande ibland Judiska folkel och liuiu lätt den Stat,
som iipptoge detsamma inom sig, af denna indifferentism
skulle blifva smittad. Mine herrar! månne icke denna indifferentism,
— ett barn af den närvarande liden med dess
öfver hölvan uppdrifna frihetsidéer, — beklagligen alltför
mycket griper omkring sig just inom den Christna församlingen.
Och böra vi icke fastmera hafva vår uppmärksamhet
på det sorgfälligaste riktad på den alltför mycket omkring
sig gripande methodismen och catholicismeu, än på den
Judiska religionen, som aldrig ansetts hafva haft för ändamål
att göra proselyter?
Detta ämne är likväl af så grannlaga natur, att jag ej
vågar närmare inlåta mig deruti; och jag hoppas, att hvad
jag redan yttrat icke skall gifva anleda, lill misstankan af
illiberalism, eller något slags anstryckiiing af religionsfanatism.
Vare detta långt ifrån min mening! ehuru jag på det
vai mäste känner mig lifvad af så väl detta ämne i allmänhet,
sorn ock , — hvad angår speciell den fråga vi nu discutera,
— af hoppet att, särdeles om Judarne förunnades
utvidgade rättigheter, ja full medborgarerätt, de så småningom
skulle känna sig dragne att allt närmare införlifvas med
de Cbrist ne — och öfvergången blefve då lätt. Denna tidpunkt
ar ej långt borta, endast vi icke sjelfve medelst intoleranta
lagar och förbud aflngsne den ifrån oss. Skadom omkring
oss luiru förhållandet för närvar, är uti andra länder.
Hvilka friheter aro icke Judarna medgifna i Holland,
Frankrike och Tyskland? De nya utvidgade rättigheter, sorn
blifvit Judarna tillerkända med så stor majoritet inom det
Engelska parlamentet — och hvilket Frih. Hamilton nyligen
återkallade uti Ståndets minne, hvarföre jag anser
mig höi a endast antyda detta i afseende på Judefrågan, tideus
s'nr<i leeken.
De >:ne RiksS':ns afslag hos oss, samtidigt med de af
mig åberopade i främmande länder, till förmån för Judarna
vid
-
Den 24 April f. m.
B37
vidtagne åtgärder är en i sanning märklig och föga tillfredsställande
företeelse; och måtte R. o. Ad. icke tveka hvilken
väg de härutinnan böra beträda, ej fruktande det orättvisa
klander, sorn möjligen kan drabba Ståndet, derest, efter
hvad jag är så inner ligen öfvertygad om, det ifrågavar. betänk.
varder afslaget, med tillkännagifvande af It. o. Ad:s
underd. önskan, det K. M. genom utfärdande författning
i nåder täcktes förunna här i landet redan befintlige Judar
enahanda fri- och rättigheter som äro Christna medborgare
medgifne.
Af hvad jag redan tagit mig friheten anföra, torde nogsamt
vara ådagalagdt hvilka mina åsigter rörande denna
fråga äro; och jag borde törhända härtill inskränka mig;
men, såsom jag förut haft äran tillkännagifva, ämnets vigt
föranleder mig att taga H. Ståndets tid i något längre anspråk,
för att möjligen blifva i tillfälle att kunna någorlunda fullständigt
utveckla mina åsigter i sjelfva ämnet samt skälen
för min önskan 0111 afslag å det ifrågavar. betänkandet.
Utom det att jag ej kan godkänna den slutföljd, hvartill
de sammansatta Utsk:n kommit, särdeles hvad det sednare
mom. beträfFar, eller att aflägsna tidepunkten för i landet
varande bosatte Judar att erhålla Svensk medborgarerätt,
med de inskränkningar, hvilka äro en ovillkorlig följd af olikheten
emellan den judiska och christna religionen, kan jag
icke annat än på det högsta ogilla den intoleranta anda,
sorn genomgår hela betänk, och som dicterat ordslällningen
uti detsamma. Då denna intolerance eller illiberalism likväl
omfattar endast 1 mom. eller förbudet för Judar att hädanefter
få nedsätta sig i Riket, anser jag mig böra först
yttra mig öfver detta morn., derom — jag erkänner det —
jag i sanning icke tilltror mig kunna rätt bedömma, huruvida
nationen bör eller icke bör af K. M. i underd. anhålla
om utfärdande af ett dylikt förbud. Min känsla för rättvisa
och billighet uppmanar mig dock alt äfven derutinnan
vara ifrån Utslcns pluralitet skiljaktig samt att förena mig
uti Frih. von Krasmers, betänk, vidfogade, reservation, rörande
detta mom. Men skulle betänk, uti denna del utaf
Ståndet möjligen godkännas, motsätter jag mig det ingalunda;
jag anser det endast, i sådant fall, vara högst nödvändigt,
att gifva detsamma en annan redaction, på det att det
verkligen illiberala uti ett dylikt förbud måtte så mycket
som möjligt kunna förmildras.
Till hvad jag förut haft äran anföra, för att gifva stöd
åt min Jifliga önskan, att Ståndet åtminstone för sin del måtte
öppet uttala sitt ogillande om ett fördröjande af redan uti Riket
varande bosatte Judars upptagande till fullkomligt erhållande
af Svensk medborgarerätt, tager jag mig friheten tillägga
följande, egentligen för alt uti åtskilliga delar ådagalägga
det obilliga och orättvisa uti de före den 1838 års så
24 H. 43
338
Den a4 April f. m.
mycket förkastade judeförordning befintliga stadgar ronde
detta folk.
Enligt K. förordningen den 20 Februari 1820 bestraffas
för enahanda lurendrejeribrott Jpde med ständig förvisning
utur Riket, då annan utländning deremot endast förvises
på 3 år, o. s. v.— Hvarföre denna skärpning uti straffet
för Jude?
Ingalunda fritagen ifrån beväringsskyldigheten, är det
Jude likväl icke medgifvet, ifall lian, i händelse af ett krig
skulle befinna sig i conscriptionsåldern och således måste bidraga
till sitt fäderneslands försvar, alt i likhet nied Christen
beväringsskyldig kunna tjena sig upp till officer; och
enahanda hvarken på rättvisa eller billighet grundade, om
jag så får säga, skråanda förbjuder Juden att ingå på tjenstemannabanan
i öfrigt, äfvensom inträdet uti andra yrken
dels är honom likaledes betaget, dels med snart sagdt oöfverstigliga
svårigheter förenadt. Huru annorlunda är icke
förhållandet inom andra länder, der man finner Judar, utmärkte
ej allenast såsom lärde, vettenskapsmän och skriftställare,
utan äfven såsom Slatens embets- och tjenstemän.
Att förhållandet skulle vara enahanda äfven hos oss må
man icke betvifla, särdeles sorn vi inom hufvudstaden äga
derpå ett talande bevis, enär den individ, hvilken ibland
Svenska Judar i detta fall utgör ett undantag, äger så allmän
aktning och förtroende, alt han skulle göra heder åt
hvilken trosbekännelse som helst.
Man klagar öfver det bos Juden medfödda penningebegär,
samt att hans hela traktan endast afser mättandet
deraf. Jag erkänner, alt det vid första påseendet synes så
vara; men vilja vi opartiskt bedomina saken, måste vi finna
anledmn dertill just ligga uti de tillförene allestädes och nu
snart sagdt endast hos oss olyckligtvis befintliga, hårda och
obilliga tvångslagar emot Judarne, hvarigenom de, beröfvade
den alla andra medgifna, menoiskan naturligen tillkommande
rättigheten att, med behörigt iakttagande af inom
hvarje land nödvändiga befunna stadgar och institutioner,
få frivilligt bereda sig tillfälle till uppehälle och bergning,
— beröfvade denna rättighet, säger jag, hafva de blifvit tvungne
att uteslutande ät handeln vända deras verksamhet, och
den detta folk medfödda speculationsförmåga har naturligtvis
blifvit uppdrifven genom deras ifrån urminnes tider egnande
ål detta näringsfång. Derutinnan tror jag att man
bör söka skälet till detta hos Judarna anmärkta sträfvande
att förkofra sig, och icke uti något hos dem, mera än hos
andra, roedfödt penningebegär.
Detta nu så högt uppdrifna penningebegär synes mig
dessutom i allmänhet tillhöra vår närvar, tid och liksom
vara den idol, hvilken denna tid med så mycken förkärlek
dyrkar, på samma sätt som äran var den förgångna riddaretidens.
Jag beklagar allvarligen att så torde vara
D c ii >4 April f. m.
33g
fallet, och önskar uppriktigt, att detta begär ej måtte blifva
alltför mycket öfvervägande, då vi snart gå att rösta öfver
en fråga, hvarvid detta begär och de många dermed beslägtade
onda begärelser kunna anses ligga uti den ena vågskålen,
dä deremot uti den andia så tydligen framstående
befinnes nationens heder, dess värdighet och anseende.
Jag återgår lill ämnet och har dervid föga alt tillägga,
särdeles då jag får förklara, att jag så fullkomligt instämmer
uti den af Hr Professoren, Doctor Thomander emot
sednare morn. afgilna reservation samt uli det af honom dervid
gjorda förslag till förordning, ang:de Judars skyldigheter
och rättigheter här i Riket, hvilken reservation jemte
förslaget jag anhåller att, såsom varande helt korta, få
uppläsa:
”Emot det sednare mom. i de förenade Utskins betänk,
får jag dt ig vördsamt reservera. Ju mindre det missnöje,
hvarmed de sednaste Judelöi fattningarne här i landet emottogos,
kan a oses vara en hemlighet, och ju btydsammare det
i sakens närvar, skick lärer vara för Kronans ministrar att
i detta mål taga initiativet, desto lämpligare måste jag anse
det vara, att R. St. här icke inskränka sig lill den lättare
utvägen alt klandra hvad som skett, ulan fasthellre underkasta
sig älvenlyret af den svårare, som är att föreslå i
detalj de stadgaoden, hvilka förmenas böra inträda i de klandrades
ställe. Ju bestämdare den form är, i hvilken dessa
förslag framträda, desto mindre sätter man landets Styrelse
i förlägenhet, och desto större och ädelmodigare andel åtager
man sig sjelf i de missnöjen, dem hvilka åtgärder sorn
helst kunna framkalla i en angelägenhet, der så mäktiga enskildta
intressen äro i verksamhet. R. St. hafva makten :
de hafva råd och lägenhet alt något vedervåga: Kronans
anseende tål icke att ytterligare blottställas.”
Förslaget lyder sålunda:
s *•
”Inom Riket född eller bosatt Jude skall hädanefter vara
ställd i lika rättsförhållande med öfriga Svenska undersåter,
enligt Svensk lag, samt åtnjuta enahanda rättigheter
och förmåner som Svensk undersåte i allmänhet tillkomma,
utan andra inskränkningar än dem Rikets grundlagar för utrikes
födde män eller främmande trosbekännare bestämma,
eller ock denna förordning särskildt stadgar: hvaremot sådan
Jude så väl för sin person som för sin egendom och
näring eller rörelse är underkastad Svensk undersåtes skyldigheter
och åligganden.
§ 2.
Astundar Jude sig annorstädes bosätta än i Stockholm,
Götheborg, Norrköping eller Carlskrona, bör underd. ansökan
hos K. M. derom göras, med uppgift om ändamålet
Den »4 April f. m.
för den sökta bosättningen; hvarefter K. M., sedan vederbör.
embetsmyndigbeter, så ock borgerskap eller magistrat
blifvit hörde, vill särskildt i nåder besluta, huruvida den
ifrågaställa bosättningen må äga rum eller icke.
§ 3.
Vill Jude idka handel, handtverk eller annan borgerlig
rörelse, ställe sig till efterrättelse hvad förfaltningarne för
vinnande af sådan rättighet i hvarje fall föreskrifva om fräjd,
Järö- eller tjensleår, gesälltid, mästareprofs afläggande tn.
m.; skolandes vederbörlig embetsmyndighet öfver derom gjord
ansökan höra vederbörande handels-, handtverks- eller fabrikssocietet,
hvarefter och sedan utslag i målet blifvit meddeladt,
besvär deröfver må kunna anföras och fullföljas inom
den tid och i den ordning, som för hvarje fall finnes i allmänhet
föreskrifvet.
S 4-
Jude må ej kunna välja eller kalla prest inom christelig
församling, ej heller i annan öfverläggning eller beslut
om christelig kyrko- eller undervisningsangelägenhet deltaga.
Finnes sådan egendom, hvarmed patronrätt är förenad,
i Judisk mans ägo, varde gället för all framtid consistoriel!
gäll.
§ 5.
För Judisk myndling, men ej för Christen, må Jude
kunna förmyndareansvar sig åtaga. Är Judisk myndling
minderårig, galle för dess uppfostran ej hvad i 2 § 22 cap.
Ärfda-b:n om evangeliska läran sägs.
§ 6.
Judisk man eller qvinna må ej ingå äktenskap med annan
trosförvandt, utan Konungen gifver der lof till. Med
lysning och vigsel till sådant blandadt äktenskap skall så
tillgå, som ar med afseende å Christna fästehjonet i lag föreskrifvet.
Barn af detta äktenskap skall i den Christna makans
trosbekännelse uppfostras.
§ 7-
Skall Jude vittnes- eller annan ed aflägga, gånge den
efter vanligt edsformulär, dock att orden: Heliga Lag
sägas i stället för Heliga Evangelium.
S 8.
I alla de fall, då prestbevis för annan Svensk undersåte
erfordras, skall Jude förete behörigt bevis af religionsläraren
vid en synagoga.
§ 9-
Rättighet till anläggande af Judisk synagoga eller begrafningsplats
skall hos K. M. i underdånighet sökas.
Den 24 April f. ra.
34.
s >°-
Judarne åligger att ensamme underhålla fattiga af deras
egen trosbekännelse, utan alt de derföre kunna undandraga
sig andel, enligt gällande grunder, i afgifter till allmänna
fattigvården i den församling, inom hvars område de
äro boende eller äga fastighet.”
Lika med den värde reservanten, anser jag lillägg och
ändringar möjligen kunna vara Lehöfliga i afseende på detta
förslag, som uti de hufvudsakligaste delarna likväl svnes
mig vara antagligt; och jag skulle innerligen hafva önskat,
att detsamma blifvit af samtliga RiksSun godkändt, på det
alt något positivt steg å R. St:s sida vore taget uti denna
vigtiga reformationsfråga, samt R. St. derigenom något underlättat
den andra statsmaktens bestyr och tillgörande härutinnan,
så mycket nödvändigare, som vi beklagligen alltför
mycket torde erinra oss det missnöje och de obehagligheter,
som 1838 års K. förordning förorsakade — mera såsom en
följd af den, samtidig med denna förordnings utfärdande,
genom hvarjehanda impulser upprörda och oroliga sinnesstämning
hos vissa classer utaf hufvudstadens befolkning, och
hvilken då, såsom ett eftersökt näringsämne, begärligt omfattade
oftanämnda Judeförordning, som, under andra förhållanden
och vid en annan tidpunkt meddelad, visserligen
ej skulle hafva emottagits med så stort missnöje och klander.
Framliden hoppas jag i detta fall ej skall jäfva mina
förhoppningar; och det är åt den samt åt vår Konungs oafbrutna
sträfvande att lyckliggöra det folk, som öppnat honom
sin famn, jag öfverlemna!- denna, såsom mången annan
under våra riksdagar af R. St., enligt min oförgripliga
tanke, för hvad å dem vidkommit, mindre välbetänkt behandlade
och afgjorda fråga.
Genom denna min sednaste framställning, och då jag med
detsamma tillkännagifvit min önskan, att det af Hr Professoren
, Doctor Thomander uppgjorda förslag skulle hafva
blifvit af R. St. antaget, skiljer jag mig ifrån Gr. Taubes
åsigter uti denna del af frågan, ehuru jag i öfrigt hufvudsakligen
instämmer med honom Hr Grefveu har nemi. förklarat,
det lian icke ansåg R. St. äga att lill K. M. ingå
med något förslag uti ämnet, utan blott betrakta denna fråga
såsom ett rent önskningsmål. Jag kan ingalunda dela
denna åsigt, för hvilken jag ock äger ett skäl deruti, att
LagUtsk. i förening med Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk.
densamma behandlat. Jag bar i detta afseende redan yttrat
mig dela de åsigter, hvilka af Hr Professor Thomander
uti dess reservation blifvit tillkännagifna, jemte de af honom
anförda skälen derför. Jag tager mig friheten att nu endast
hänvisa till dem, och slutar med att förklara, att, då
en återremiss, hvilket jag helst skulle hafva önskat å detta
betänk., till ingenting för närvar, skulle gagna, enär det
-
Den a4 April f. m.
samina redan är af de öfriga 3:ne RiksSlånden godkändt,
min lifliga önskan nu är, att H. K. o. Ad. medelst dess ogillande
öppet och utan fruktan för det orättvisa klander, som
derigenom skulle kunna drabba .Ståndet, uttrycker en opinion,
som är Ståndet värdig, en opinion, hvilken, jag vågar
hoppas det, utan tvifvel ej länge kan uti dessa upplysta tider
vara förqväfd, utan, såsom stödd på så väl rättsgrund,
sorn billighet, af hela nationen skall varda omfattad.
Jag hade visserligen velat tillägga den önskan, att, jemte
ogillandet af betänk., H. R. o. Ad. skulle hafva behagat,
för sin del, godkänna det af Hr Professor Thomander afgifnn
och af mig åberopade förslag; men då jag ej funnit
någon annan inom Ståndet hafva detsamma yrkat, samt jag
dessutom är förvissad derom, att vi snarligen äga att förvänta
en på rättvisa och billighet grundad och efter tidsförhållandena
i allo lämpad nåd. författning angtde Judarnes
skyldigheter och rättigheter här i Riket, afslår jag ifrån att
liarum af Hr Frih. o. Landtm, anhålla om propos. och inskränker
mig lill att endast vördsamt begära afslag å Lagsmut
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskms ifrågavar. betänkande.
Gr. Horn, Claes Fredr.: En värd ledamot har kallat
detta betänk, barbariskt. Jag vill icke neka att han kan
hafva skäl dertill. Jag har hört Ekon.Utsk. i många fall
klandras för uppställningen af detta betänkande. Jag tillstår
också alt med den kännedom man äger 0111 vårt presterskap,
borde man hafva kunnat vänta af dem mera motstånd, an
iatr tror mig känna alt detta betänk, mött inom PresteStåndet.
fo O o .
Likväl skulle jag tro att det är mera fran en politisk statsekonomisk
synpunkt, än från den rent religiösa, som man betraktat
frågan. Jag delar deras tanke, som motsätta sig detta
betänkande. Jag tror icke att i religiöst afseende ringaste
våda kan uppstå genom Judarnes emancipation, lika litet
sorn jag deraf befarar någon våda för samhällets politiska
bestånd. Den laglydnad och mora lite, som finnes hos en
nation, så utstött från samhällena, som Judarne äro, visar
att deras moraliska förhållande både såsom enskilde och
statsborgare står i omvändt förhållande till det betryck de
lida hos åtskilliga folkslag. Sålunda skall man finna, att
Judarne uti Asien och Afrika icke innehafva den moraliska
ståndpunkt, som uti de frisinnade länderna af Europa och
Amerika. Det är denna sanning, för hvilken man icke bör
blunda, som bort ligga lill grund för all lagstiftning rör:de
denna nation. Jag delar deras tanke, som tro att det icke
står tillsammans med en Stats värdighet att så behandla detta
folk, som Utsk:o velat att det skulle behandlas. Jag får
erinra alt Utsk:n förbisett den vigtiga grundsatsen, som bjuder
alt icke onödigtvis påkalla det Kongl, veto, och är det
äfven på denna grund jag anser att R. o. Ad. för dess del
gör rättast att afslå betänk., på det att icke K. M. emot al
-
Den i!\ April f. m.
343
Ja fyra Ståndens åsigt må komma att ogilla R. St:s på detsamma
grundade beslut.
Hr La gergren, Anders: Då jag inför detta Stånd,
lios hvilket detta betänk, ieke funnit en enda försvarare,
öppet går att angifva det jag med min röst understöd! detsamma
inom Utsk:n, så skall förmodligen R. o. Ad. misstänka
mig alt vara, såsom Gr. Mörner yttrat, intagen af
religiös fanatism. Men så är Gudilof icke förhållandet.
Jag betraktar betänk, från en annan synpunkt, nemi från
den statsekonomiska och politiska. Till en början får jag
förklara, att jag i egenskap af ungdoms handledare under
nära i3 års tid i Stockholm handledt flera af Judiska nationens
barn och derunder alltid funnit dessas föraldrar vala
lika moraliska, som de Christna, med hvilka jag haft att
göra. Äfven får jag, till bevis på huru litet det är från intolerancens
sida jag betraktar betänk., tillkännagifva, att jag
åtagit mig att i morgon examinera i svnagogan. Deraf torde
R. o. Ad, låta öfvertyga sig, att för mig icke gäller någon
religiös fanatism. Men då jag det öppet förklarar, så
måste jag på andra sidan säga, att för mig visar det sig, sorn
hade det varit klokare att lill en del bifalla detta betänk,
än att detsamma förkasta. Man kan icke neka att Slaten
äger juridisk rättighet att från sig afskilja de menniskor,
som den icke vill hafva hos sig i samhället. De menniskor,
som ingått på vissa hårda förbindelser för att upptagas i
samhället, hafva för deras personer ingenting alt beklaga sig
öfver; ty de hade kunnat låta bli alt ingå derpå och de
hade då icke kommit in i samhället; men annat är förhållandet
med deras barn. De hafva aldrig sjelfmant ingått
på de hårda förbindelser, som deras föraldrar åtagit sig.
Likväl hafva uti alla Stater, hvarest mosaiske trosbekännare
fått nedsätta sig, de utaf föräldrarne åtagna förbindelserne
fortplantats på barnen, hvilka således hållits uti ett mer elfer
mindre sfafviskt tillstånd. På dessa grunder har jag ansett
att Svenska nationen ingalunda haft någon naturlig rättighet
att på de inom landet födda barnen af judiska nationen
tillämpa de hårda förbindelser, som 1789 års judereglemente
innehåller. Då jag säger detta, så synes deraf ty effig
t, att jag vill att Judarne hädanefter tillegnas sådana
medborgerliga fri-och rättigheter, som Utsktn föreslagit, nemi.
alla de, som äro med våra grundlagar förenliga. Hafva de
fått dessa rättigheter, så hoppas jag ali ingen kan beklaga
sig öfver deras tillstånd i landet. Ku är förhållandet, mine
herrar! att i838 års författning visserligen tillerkänner dessa
bekännare af mosaiska religionen större rättigheter; mendet
är blott ett undantagsstadgande, d. v. s., det tillätes väl än
för den ena och än för den andra alt sig har nedsätta, meri
endast med särskildt Kongl, tillstånd få Judar köpa fäst
egendom, och stadgandet är således icke en lag för alla.
344
D c o a4 April f. m.
Det är denna olikhet, som jag anser böra borttagas, oell det
är af sådan anledning jag ansett en lag böra utfärdas, enligt
hvilken de rättigheter, som genom en sådan lag Judarne tillädes,
skulle få åtnjutas endast på grund utaf denna lag,
oberoende af Kongl, gunst eller nåd. Då jag sålunda yttrat
mig för bifall till betänk., så hoppas jag att R. o. Ad., som
förmodligen afslår detsamma, icke anser mig hafva varit
ledd af religionsfanatism.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: De värde ledamö
ter,
som yttrat sig till fördel för Judarna, hafva nyttjat så
förskräckliga och ljungande talesätt mot dem, som kunna
vara af motsatt mening, att jag nästan tvekar om jag skall
våga säga något deremot. Det förekommer nemi. som deras
ofördragsamhet mot andra Svenskar för deras afvikande
meningar om Judarna vore lika stor, som samma ledamöters
fördragsamhet med Judarna för deras afvikande tänkesätt
både om Gud och andra folk. Men då tvänne Stånd, hvilka
under denna riksdag nyligen uppburit de liberala medlemmarnes
loford för deras välförhållande i andra fall, nu
likväl instämt i samma tänkesätt, som Utsk:n yttrat; så förmodar
jag, att hvad man här sagt otn det barbariska uti
della betänk., om fanatism, m. m., icke är så ilia ment emot
oss Svenskar, utan alt det allena innebär en negativ kärleksförklaring
för Judarna. Men det har gått med denna förklaring,
såsom med andra dylika, att när man alltför mycket
upphöjer det dyrkade föremålet, så kan det icke aflöpa
utan på andra menniskors bekostnad. Detta lärer jag och
Hr Lagergren få trösta oss med, under det jag tillägger, alt
jag lika litet med mina tänkesätt som med mina ord deltagit
uti kärleksförklaringen. Hvad lagligheten af regeringsåtgärden
beträffar, hvilken äfven blifvit af en talare omförmäld,
så anser jag otillständigt att man derom yttrar sig på
detta rum, sedan saken är underställd domstols pröfning.
Men Utsk:ns åsigt biträder jag såsom riktig. Jag vill dock
icke trötta R. o. Ad. med upprepande af skälen dertill, emedan
saken redan är genom 3:ne Stånds beslut afgjord. Det
vill jag blott hafva sagt, att ett folk, som lifligt och djupt
känner värdet af sin nationalitet, ej kan vara likgiltigt för
främlingars inympning på sin gamla stam. Jag tror, att den
förändring, som iS33 skedde af förut gällande författningar
angtde Judarna, beklagligen var ett misstag. Jag önskar att
det måtte rättas, och följaktligen att detta betänk, måtte
vinna framgång, om än R. o. Ad. icke bifaller det. Jag är
ock nöjd att genom de tre öfriga Ståndens gällande beslut
slippa att i denna fråga tvista med åtskilliga ledamöter, för
hvilkas tänkesätt jag för öfrigt har så mycken aktning, och
hvilkas fosterlandskärlek jag icke betvifla!’, ehuru mycket
deras mening i denna fråga afviker från min.
Frih.
Den 24 April f. m.
345
Frih. von Kraemer, Robert: Då detta betänk, thy
värr blifvit af de 3 öfriga Stånden bifallet, får jag blott, under
åberopande af min reservation, anhålla alt detsamma måtte
afslås.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Då så många talare
inom detta Hus redan yttrat sig för afslag å Utsktns förevar,
betänk., torde man med skäl kunna hysa den förhoppning,
att en liberal opinionsyttring inom det första RiksSl. kommer
att i denna fråga göra sig gällande, och hvilken vid
delta tillfälle torde vara så mycket tjenligare, som sjelfva
detta betänk, måhända lill en del kan anses mera hemta sin
grund från en partiopinion än från en verkligen nationel
sinnesstämning. Jag vill icke göra mig skyldig till den förebråelsen,
att hafva upptagit R. o. Adts tid med att i öfrigt
upprepa några skäl, och inskränker mig derföre till det
yttrande, att den liberala syftning, som legat till grund folden
ifrågavar. i838 års författning, snarare af en liberal
tidsanda bort äga anledning att vänta sig mötas med tacksamhet,
än med det föga motiverade klander, som Utsk-.n
deråt egnat. Jag förenar mig med dem, hvilka yrkat afslag
på betänkandet.
Hr Munck af Rosenschöld, Kils Rudolph: Ehuru
samtlige de talare, som yttrat sig, med undantag af 2lne,
anhållit om afslag af betänk., och ehuru isynnerhet Hr Edenhjelm
tagit Judarne under sina vingars mäktiga skydd, så
vågar dock jag anhålla om bifall till berörde betänkande.
Det personliga anfall, som kan göras mot mig, skall jag söka
efter förmåga tillbakavisa. Det är kändt, såsom Hr Eden1)jelin
anförde, att Judarne i allmänhet icke blottställa sig
för begående af brott, som af lagen äro åtkomliga; men orsaken,
hvarföre sällan gröfre brott begås af Judarna här i
Sverige, torde till någon del vara den, att, till följd af en
författning, Judar icke få inkomma i landet utan att äga
en viss förmögenhet. Men desse Judars vingleri uti pennitigeaffärer
och handel är allmänt kändt, äfvensom man vet
att bland denna folkstam träffas isynnerhet de personer,
hvilka inköpa och nedsmälta olofligen åtkomna ädla metaller.
Det är äfven kändt, att denna nation i allmänhet genom
falskhet och oredlighet i varuhandel söker att vinna förmögenhet
på infödde medborgares bekostnad; alt de införa
kram och luxartiklar, för hvilka landets reela mynt, guld
och silfver från landet utföres, och att de på så sätt, samt
förmedelst de relationer de äga uti andra länder, så småningom
sätta sig i besittning af den hufvudsakliga delen utaf
landets rörelsecapital. Utom alla dessa torde det finnas
ännu ett stort skäl att icke tillåta denna folkstam inkomma
inom Sveriges landamären. Med få undantag är nemi. en
och hvar bland dem fal snart sagdt lill hvad som helst,
24 n. 44
Den 24 April f. m.
och med skäl kan man saga om dem, [ivad Gustaf TT sade
0111 köpmannen i landet, att de hafva sitt fädernesland i
penningeskrinet. Det är väl nannt, att i Danmark hafva
Judarne erhållit stora rättigheter; men hade det berott af
Danska nationen, så hade de troligen icke bekommit dem;
ty de hafva fått dem af en suverän och i stor förlägenhet
sladd regering. I annat fäll, och om det berott af nationen,
bade de säkerligen varit uteslutne från Danmark likaväl,
sorn de äro uteslutne från Norrige. Skälet till denna förmodan
hemtar jag från de våldsamma åtgärder Köpenhamnsboarne
vidtagit till Judarnes fördrifvande. Sista Judeupproret
i Köpenhamn inträffade 1812. Numera hafva Judarne
vunnit ett sådant insteg i Danmark och till den grad satt
sig i besittning af rörelsecapitalet, att det vore en verklig
nationel olycka, om Judarne blefvo utdrifne samt fingo rättighet
att medtaga sina ca pita ler. Hvad som sålunda bandt
i Danmark kan inträffa i andia länder och äfven hos oss,
och derföre yrkar jag bifall till betänkandet. Om Judarne
äga större friheter i andra länder, så är det ju ett skäl för
dem att flytta dit. Vi behöfve dem icke.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskms
betänk. N:o 54-
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade afslå
samma betänkande.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna alt
ja öfverröstat nej vid svaren å den sednast framställda propos:n,
begärde
Hr Munck af Rosenschöld votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voterrs
proposition:
Den
som bifaller Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utskins betänk. N:o 54, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnda betänk. N:o 54-
Efter voteringens slut, befunnos röslerne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 27.
Nej — 47.
Hr Munck af Rosenschöld reserverade sig emot det
af R. o. Ad. nu fattade beslutet.
Upplästes och lades till handlingarna K. M:s denna dag
ankomna nåd. skrifvelse!' till R. St.:
Den 24 April f. m.
347
1:0 ang:de inqvarteringsskyIdigheten i Stockholm; gifven
Stockholms slott deri 1 1 Mars i84' 5
2:0 ang:de af K. M., gemensamt med R. St., beslutad
förändring i manlalspenningarnes beräknande; gifven Stock
holms
slott den 7 April 1841 •
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. i till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 24 April t84i.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 7 prot.utdr. för denna dag f. m.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskrs nedan
nä nisula förslag till R. St:s und. skrifvelse? till K. M.,
nemi.:
N:o 311, om lånebidrag för inlösen af landshöfdingeaccorden;
Wto
3i2, i anledn. af K. Mrs nåd. framställning om ett
särskildt anslag för K. theatern;
Wto 3t3, angrde granskning af författningarna ronde
krigsmanskaps casserande för begångna brott;
Wto 314» angrde tillägg vid 2 cap. 29 §:n krigsartiklarna;
Wto 3i5, angrde afskaffandet af slafveriet på ön St. Barthelem
v;
Wro 3t6, angrde villkor för befordran till länsmanstjenster.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utskms den 24 sisth Mars och den 3 dennes på bordet lagda
betänk. N;o 178, i anledn. af väckta frågor om förändring
af och lindring uti beskattningen å qvarnar, m. m.
Frill. Cederström, Jacob: Utskm bafva bär gått på
ett särdeles besynnerligt sätt till väga för att komma till
det förevarande resultatet. Utskm hafva nemi. först hemställt,
att, sedan StalsUtsk. uti sina utlåtrn Nris 64, litt. A
och N:o 157 afstyrkt förändring uti de hemmanen åtföljande
grundskatter, hvilket af R. St. blifvit bifallet, Utskm icke
funnit anledn. att till förmån för ägare af qvarn eller sågverk
göra undantag från denna grundsats, men deremot trott
sig böra tillstyrka R. St. att i underd. begära det K. M.
348
Den a4 April e. »n.
vid nästa riksdag villa meddela R. St. en nåd, propos. om
upphörande af grundskatt å qvarnar. Det är visserligen väl
att Utsk:n icke hafva funnit sig föranlåtne att begära, det
alla de öfriga grundskatterne äfven vid nästa riksdag genom
propos. från R. M. måtte borttagas. Vare detta förutsändt
i afseende å conseqvensen af Utsk:ns förfarande. I afseende
på sjelfva frågan, så hafva Utsk:n anhållit, att K. M. genom
vederbör, embetsmyndigheter ville låta utreda, hvilka
qvarnar äro skattlagda samt grundränta åsätta eller indelda
till rustning eller knecktehåll, äfvensom beloppet af deras
grundränta m. in. Detta är upplysningar, som Utsk:n icke
behöft begära, om StatsUlsk. velat göra hvad det bort,
nemi. revidera statsverkets räkenskaper. Hvad nu beträffar
upphäfvande af qvarntullen, så kan det väl tyckas, att det
vore en förmån lör de qvarnverksägare, hvilkas qvarnar hittills
varit åsätta grundränta, att derifrån befrias, och att
dessas capitalvärde dymedelst skulle förhöjas; men om denna
befrielse skulle åtföljas af en allmän tillåtelse för hvem
som helst att anlägga qvarnar, så skulle tvertom de äldre
qvarnarnes värden derigenom förminskas, och man skulle
sålunda beröfva enskilde medborgare deras lagliga egendom.
Qvarnräntan är en bland de aldra äldsta beskattningar i vårt
land. Den har från uråldriga tider ålegat tuilqvarnar mot
den rättighet som dessa haft, att uteslutande få förmala den
kringliggande ortens säd. Denna ränta har sedermera vid
arf och vid köp och andra afhandlingar alltid tagits i beräkning
vid bedömmandet af qvarnarnes värden; och hvarföre
vill man nu borttaga denna ränta? Jo, för att införa
likhet i beskattningen, en likhet som i alla fall skulle blifva
mera skenbar än verklig. Jag har flera gånger förut yttrat
mig om olämpligheten af att borttaga grundskatter utan att
ersätta capitalvärdet till dem, sora sedan få vidkännas ökade
afgifter till skattebehofvens fyllande. Det är endast att borttaga
bördan från den ena för att hvälfva densamma på den
andra. Detta i afseende på upphäfvandet af grundräntan.
I afseende åter på hvad Utsk:n i 2:dra punkten föreslagit,
eller att R. M. måtte tillåta att husbehofsqvarnar skulle
få finnas i samma hus, som tullmjölqvarnar, så hafva Utsk:n
förmodat, att ett sådant sammanbyggande af qvarnar aldrig
egentligen varit förbjudet; men att till följd af ett Rammarcollegii
utslag af den i5 Dec. 1797 uti ett enskildt mål,
stadfästadt genom ett R. bref af den 1 Dec. 1800, den praxis
sedermera gjort sig gällande att förhindra sådant. Men nu
är saken den, att så förhållit sig i alla tider, och att det
icke är blott en praxis, utan ett i lag faststäldt förhållande.
Om sådant, det oaktadt, icke alltid iakttagits, så är det icke
lagens fel, ty lagen kan icke förekomma missbruk; men så
ofta de åtalas, blifva|de afhulpna, och detta har varit grunden
för ofvannämnda Rammarcollegii utslag. Det är äfven
tydligt att en så beskaffad rättighet, som Utsktn föreslagit,
Den’ a4 April c. m.
349
omöjligen kan medgifvas för de missbruks skull, hvartill den
skulle föranleda; ty livad hindrar då ägaren afen tullmjölqvarn
att der inlägga 3 eller 4 husbehofs-stenpar, hvarigenom
han kan tillverka 3 ä 4 gånger så mycket som med de
skattlagda, utan att derföre erlägga någon skatt, men till
mehn för andra qvarnägare.
Jag anhåller att Hr Ridd.Secretm ville upplysa huru de
öfriga Stånden beslutat i frågan, samt att jag derefter måtte
återfå ordet.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att PresteSt. återremitterat
och BondeSt. bifallit detta betänk.; BorgareSt.
hade alslagit de 2 lörsta punkterna, men godkänt de håda
sednare.
Frih. Cederström: Om icke 56 §:n Reg.Frn lade hinder
i vägen för att kunna på det sätt behandla betänk., sorn
BorgareSt. gjort, så skulle jag tillstyrka samma åtgärd hos
R. o. Ad, nemi. afslag till Utskrns hegge tillstyrkanden och
bifall till dess afstyrkanden, men då det icke låter sig göra
emot stadgandet i 56 §:n Reg.Frn, så anhåller jag om aterr
em iss.
Gr. von Platen, Baltzar: Jag vill visserligen icke
länge upptaga R. o. Adis tid med att försvara ett betänk.,
som redan af a:ne Stånd är afslaget och som således troligen
kommer att förfalla; dock torde jag böra nämna några
ord för att utreda anledningen, hvarför Ut'k:n kommit till
ett sådant resultat, som de gjort. Af betänk, upplyses att
Utskm, för sitt tillstyrkande att borttaga grundräntan å tu11 —
mjölqvarnarna, hufvudsakligen bemtat stöd af de åsigter, sorn
blifvit uttalade uti K. M:s nådiga propos. af den i3 Nov.
182S angtde ett likartad! ämne, nemi. beskattningen å sågqvarnar.
K. M. har i denna propos. tydligen uttryckt, att
sågqvarnar vore att anse endast såsom fabriksinrättningar,
hvilka borde beskattas genom bevillning och icke medelst
erläggande af grundränta. Denna princip har sedermera
genom K. kungörelsen d. i3 Aug. 1835 jemväl blifvit utsträckt
till tullmjölqvarnar, som anläggas på städernes områden; och
TJtsktn hafva icke kunnat inse något skäl hvarför, då denna
princip vore tjenlig för qvarnar, anlagda på stadsjord, den
icke också skulle kunna tillämpas å qvarnar på landet. Jag
medgifver visserligen, att då grundskatt förut varit lagd på
dessa qvarnar, kunde det hafva varit oriktigt att borttaga
deni omotiveradt; men nu finnas verkligen ganska vigtiga
skäl för en sådan åtgärd. Ständigt förekomma ansökningar
om tillåtelse att få anlägga nya qvarnar. Det är då på ena
sidan en obillighet emot consumenten att afslå en sådan ansökning;
men deremot är det icke heller å andra sidan rätt
att bibehålla de gamla qvarnarna vid skyldigheten att erlägga
grundskatt, då man tillåter anläggandet af nya, hvilka
icke åläggas någon grundränta, men som minska de andras
35o
D e n 24 A p r i 1 e. m.
förtjenst. Utsk:n hafva derföre trott, att enda sättet att afhjelpa
en sudan oriktighet vore att hvar 'och en finge skatta
efter sin tillverkning. Till Utsk:ns kännedom har också
kommit, att i Skåne finnas berustade qvarnar, hvilka genom
tillkomsten af en mängd nva qvarnverk så förlorat i den inkomst,
hvilken för dem beräknats vid rustningens åsättande,
att de icke mera densamma kunna fullgöra, och jag hemställer
då, huruvida det kunde anses obilligt, att från dessa
qvarnar borttaga grundskatten, enär de förhållanden, som existerade
vid qvarnarnes anläggning, genom sednare tiders åtgärder
så betydligen förändrats.
I afseende på andra punkten af Utsktns betänk., eller
angrde tillåtelsen att husbehofs-mjölqvarnar mätte få finnas i
samina hus som tull-mjölqvarnar, har man anmärkt att betydliga
olägenheter deraf skulle uppstå; men jag tror att alla
dessa olagenheter skulle blifva afhulpna derigenom, att
livar och en taxerades i mån af hvad han förmaler. En
sådan beskattning tror jag i alla afseenden skulle blifva den
mest fullständiga och rättvisa, och det är icke annat som
XJtsktn afsett.
Af alla dessa skäl skulle jag för min del önska att betänk.
hlefve bifallet; men då det är afslaget af 2:ne Stånd,
och då frågan är ett önskningsmål, så lärer saken vara afgjord,
ehvad än R. o. Ad. beslutar.
Hr von Rosen, Georg: Ehuru jag icke har reserverat
mig emot betänk., så har jag likväl icke delat Utskms tanke ang>
de borttagande af grundskatten å qvarnar samt den allmänna
tillåtelsen alt få anlägga sådana verk. Jag tror att denna åtgärd
skulle innebära en verklig orättvisa mot de äldre qvarnägarne,
hvilka veikligen derigenom blefve beröfvade en stor del af
de capitaler de nedlagt uti sina qvarnar, och hvilka grundat
sina beräkningar på de rättigheter, som för dem funnits. Jag
tror att det vore något våldsamt att nu på en gång taga
dessa rättigheter ifrån dem. Utsktns tillstyrkande uti andra
punkten, att det måtte tillåtas att anlägga husbehofsqvarn i
samma hus som tullqvarn, har jag icke heller kunnat gilla;
det vore omöjligt att controllera missbruk i detta fall, och
jag tror att derigenom en betydlig olaglig qvarndrägt skulle
komma att äga rum.
Då nu 2 Stånd hafva afslagit betänk., så skulle jag önska
att detta skedde äfven här, och att man icke måtte återremittera
detsamma.
Frih. Cederström: Betänk, är, enligt hvad Ridd.-
Secrettn nyss uppläste, återremilteradt från PresteSt., bifallet af
RondeSt., men afslaget i de 2 första punkterna och bifallet i
de öfriga af BorgareSt. Frågan har således i detta sednare
Stånd förfallit, och så önskar jag måtte ske äfven här; men
då grundlagen icke medgifver att så förfara, som BorgareSt.
gjort, och då det icke går an att afslå betänk., emedan det
Den 24 April e. m.
35 r
innefattar afstyrkande af motioner, som derigenom skulle
blifva bifallna, så är det genom återremiss sorn vi mäste
komma till detta resultat.
Efter som jag nu har ordet, nniiaIler jag att lill besvarande
få upptaga livad Gr. von Platen yttrat. Såsom skal
hvarför grundräntan å qvarnarna borde borttagas har Hr
Grefven anfört, att en sådan beskattning icke äger rum för
de qvarnar, sorn äro anlagda på städernas jord. Men orsaken,
hvarföre icke dessa skattläggas lill grundränta, är den, alt
räntan af dessa qvarnar utgår till magistraternes aflöning och
icke till Staten. Detta liar således ingen gemenskap med
qvarnars skattläggande å landet. Jag får derjemte upplysa
Gr. von Platen, attingen obillighet äger rum i det förfarande,
sorn hittills alltid iakttagits vid frågor om anläggande af
nya qvarnar. Ansökningar derom hafva alltid blifvit afslag11a
både hos Kammar-colhm och hos K. M., så snart de icke
varit föranledda af mäldetrång; men dä det är en naturlig
följd af populationens stigande, att äfven ett större antal
qvarnar beiiöfves för alt förmala spanmål till dess brödföda,
så liar äfven, sedan inför häradsrätt vederbörligen blifvit
styrkt att de gamla qvarnarne icke medhunnit att uppfylla
dea kringliggande ortens behof, utan att mäldetrång verkligen
inträffat, anläggning af nya qvarnar tillåtits.
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz: På sätt Hr Ridd
Secretm
upplyst, har ett Stånd återremitterat betänk., ett annat
Stånd til! en del afslagit det och elt tredje bifallit detsamma.
Den af en värd ledamot vidhållna uppgift, att det
vore af 2:ne Stånd redan afslaget, är således alldeles oriktig.
På grund af de i min tanke välgrundade skäl, betänk, innehåller,
yrkar jag bifall på detsamma, meri skulle del ta icke beviljas,
så lärer väl R. o. Ad. i allt fall icke vilja i likhet nied BorgareSt.
nu afslå betänk., ulan förmodar jag att det då bl i f—
ver ålerremitteradt, hvarom jag i sådant fäll anhåller. Jag
tror dock icke, i likhet med Frih. Cederström, att det resultat,
hvartill Utskiri kommit, är så skadligt, utan tror jag
tvertom, att Utsk:n på goda skäl, dem de i betänk, åberopat,
föreslagit borttagandet af grundränta å qvarnar. Utskru
säga nemi., ”att qvarnar icke äro att anses annorlunda än fabriker
och såsom sådana äro underkastade förändringar,
hvilka hvarken på samma sätt eller i lika grad äga rum
med den skattskyldiga jorden.” Det är väl ovedersägligt att
så förhåller sig. Nu inträffar ofta det orimliga förhållande,
att en qvarnägare, som vill förändra eller alldeles nedrifva
sin skattlagda qvarn och icke vidare begagna qvarnfallet
för samma ändamål, utan vill göra något annat bruk deraf,
i alla fall måste betala sin skatt, likasom om han bade qvarnen
qvar. Exempel på flera sådana händelser skulle kunna
citeras, och hvar och en måste väl medgifva att grunden för
beskattningen å ifrågavar. förädlingsverk är ingenting miudre
35a
D c d 24 April c. ai.
än riktig. Jag för min del kan icke finna annat an alt TJlsk:tis
betänk. Jeder till ett godt resultat, dit man bör söka
att komma.
Stats- samt Allm. Besvärs- o. Ekon.Utsk:ns betänk. N:o
178 Lief af R. o. Ad. återremitteradt.
Vidare föredrogs Stats- samt Allm. Besvärs- o. Ekon.-  TJtsk:ns den 24 sistl. Mars och den 3 dennes på bordet lagda
utlåt. V:o 179, i anledn. af K. M:s nåd. prnpos. angtde åtgärder
till behöfvandes undsättning i missvexlår.
Frih. Cederström, Jacob: Då jag i allmänhet gil
lar
grunderna för detta Utsktns betänk., bär jag egentligen
endast en anmärka, alt härvid göra, och det är i afseende
på beloppet af dea summa som Utsktn tillstyrkt att ställas
till K. M:s disposition, för att, i händelse af inträffande behof,
kunna förskottsvis och mot ersättning till Riksg.cont. af de
först inflytande tullafgiflerna för spanmål och till statsverket
af orterna, på grund af åtagen gemensam betalningsskyldighet,
vara för undsättning till behöfvande i missvextår att
tillgå. Utsk:n hafva för ett sådant ändamål föreslagit en
summa af 100,000 r:dr b:co. Jag skulle tro att i en tid sådan
som denna, då landet hotas af missvext på råg, Utskrn
borde hafva varit betänkta påen större summa. Det skulle
kunna hända, att innan detta års slut en så fullkomlig missvext
på råg kan inträffa, att en mårigfalldiga gånger större
summa skulle behöfvas. Jag medgifver att genom inflytande
tullmedel successivt en tillgång beredes, om dessa medel
finnas till spanmålens införskrifning, som någorlunda kunde
motsvara behofvel; men, mine herrar! dessa medel komma
aldrig, då förlagscapitalen saknas till spanmålens införskrifning.
Regeringen måste i förväg kunna disponera de nödiga
medlen för införskrifning af spanmål; ty när nöden står
för dörren, blir det möjligen för sent alt införskrifva densamma,
och skulle än tiden medgifva införskrifning, så kan
den dock icke erhållas utan att betalas grufligen dyrt. På
det Regeringen i behofvets stund måtte äga nödiga medel
till detta vigtiga ändamål, föreslår jag, att den summa af
100,000 r:dr b:co, som Utsk:n föreslagit, måtte jemte de af
Utsktn föreslagna tillgångar förhöjas lill 400;000 r:dr. Helst
skulle jag hafva velat få summan af 100,000 r:dr tillökt genom
tillägg af en nolla.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilh., begärde upplysning
om huru de öfriga Stånden i denna fråga beslutat.
lindert. Ridd.Seeret. tillkännagaf, att betänk, blifvit
återremitteradt af PresteSt. men bifallet af de 2:ne öfriga
Stånden.
Frih. Sprengtporten: Då R. St. förut under denna
riks
-
Dun t>4 April e. in.
353
liksdag vidtagit helt andra åtgärder för alt bereda tillgång
på spanmål i landet än sorn hittills ägt ruin, och sorn bestått
uti att låta uppköpa spanmål och sedan låna ut den;
d. v. s. då R. St. nu stadgat en fix spanmålstull, så tror
jag för mill del att R. St. derigenom påfunnit den lämpligaste
utvägen till förekommande af spanmålsbrist i en framtid,
och jag har derföre varit mycket böjd för den tanken, att
alldeles icke något missvext-creditiv skulle äga rum, äfven
under det förhållande, sorn nu hotar att inträffa. Det är
sannolikt, sedan införseln af spanmål blifvit tillåten, att vid
inträffande hellof en stor qvantitet spanmål genom enskilda
personers föranstaltande inkommer i landet. Genom de tullumgälder,
som för densamma inflyta, beredes äfven för K. M.
tillgångar för att vidtaga de direetä åtgärder, som i ett eller
annat afseende kunna vara behöflig». Om man dertill besinna!,
hvilka betydliga anslagssummor R. St. vid denna riksdag
beviljat för allmänna arbeten, hvarigenom tillfälle till
arbetsförtjenst för den nödlidande numera uppstår, så skulle
jag föreställa mig, alt Styrelsen befinner sig efter denna riksdag
i en långt fördelaktigare belägenhet än den förut har
gjort. Jag kan således icke förena mig i den anmärkning,
som Frih. Cederström har framställt, eller alt den summa,'sorn
ur föreslagen för uiissvext-creditivet, borde höjas från 100,000
till 400,000 rtilr; men det är en annan anmärka., som jag
skulle vilja tillåta mig emot Utsktns nu förevarande betänk.
TJtsktn hafva nemi. icke bestämdt uttryckt, huruvida de behållningar,
som förefinnas på del äldre spanmålscreditivet, må
af K. M. få användas under den kommande tiden. För mig
synes det klart, att K. M. bör äga en sådan dispositionsrätt;
men måhända hade ett bestämdare yttrande derom bort lemnäs
af Utsktn. Jag tror icke att denna anmärkn. bör föranleda
lill återremiss; ty äfven om R. St. bifalla detta betänk.,
tror jag att K. M. skulle äga en så beskaffad dispositionsrätt,
då motsatsen icke blifvit bestämdt uttryckt; men som jag inom
Utsktn icke haft tillfälle att göra den anmärkn., sorn jag
1111 framställt, så anhåller jag, att, i händelse återremiss i
olla fall bl ifver beslutad, Utsktn malte taga densamma i bepröfvande.
Frih. Boye, Ludv.: Mig synes denna fråga vara af
mycken och nära vigt. Jag anhåller derföre att få framställa
några betänkligheter emot de skäl, som den siste värde
talaren anfört, åt hvars omdöme jag för Öfrigt gifven
mycken aktning. Det är sannt alt den fixa spanmålstulleu
gifven säkerhet att spanmål skall inkomma i landet, då den
behöfves, men hvartill tjenar denna uiväg för de orter, som
uro så belägna, att tiansport dit på vissa lider af året är
rent af omöjlig eller åtminstone förenad med så stora kostnader,
alt det är otänkbart, attén enskild person, för sin egen
•4 11. 45
354
Don >4 April e. ro.
vinnings skull, kunde finna uträkning att dit föra någon säd.
Det Sr för sådana orter sorn Styrelsen beliöfver träda emellan
med sin hjelp och på förhand söka ställa så till, att i
hehofvets stund säd derstädes måtte finnas, och jag frågar
då: kan Regeringen vara belåten, om missvext i år inträffar,
att den nästa år erhåller medel att använda till densaramas
afhjelpandc, om den icke äijer ett creditiv att taga sin tillflykt
till, då missvexten påkommer? När jag å ena sidan ser
detta och dervid finner att någon den ringaste fara icke är
för handen att creditivet skulle blifva anlitadt, i händelse
missvext icke inträffar, så kan jag å den andra sidan icke
begripa huru R. St. skulle kunna tveka att anslå en summa,
som i sådant afseende kunde vara tillräcklig; och hvad blifver
följden deraf? jo, alt Regeringen, 0111 summan vid infallande
missvext befinnes otillräcklig, blifver nödsakad att sammankalla
Ständerna, och jag frågar då: hvilkendera vill man
lägga denna lunga till last, Regeringen eller närvar. R. St.?
Jag tror icke att den summa af 100,000 r:dr, soin Utsk:n för
detta creditiv tillstyrkt, är nog stor, för att afhjelpa det behof,
som kan komma att uppstå; ty om också den fixa spanmåIstullen
försäkrar en tillgång, så står den likväl icke att få
när den behöfves och creditiv är nödvändigt. Jag förenar
mig derföre i Frih. Cederströms begäran örn återremiss af
betänk, och anhåller att Utsk:n, i likhet med hvad Frih. Cederström
föreslagit, ville höja summan till 4°°,ooo rsdr b:co.
Hr von Rosen, Georg: Det är isynnerhet i afse
ende
på Frih. Sprengtportens yttrande som jag har begärt
ordet. Frih. Sprengtporten tror, att när en fix tull på spanmål
blifvit stadgad, så kunna derigenom alla Regeringens
omsorger för spanmåls anskaffande blifva obehöfliga. Jag är
också visserligen öfvertygad derom, att detta är ett medel,
som i någon män kan afhjelpa brist på spanmål i landet,
men jag tror icke att det gör tillfyllest. Om än den fixa
tullen på spanmål vore aldrig så låg, så tviflar jag likväl på
att här finnas enskilde speculanter med så stora capitaler,
att de våga införskrifva några betydligare qvantiteter spanmål,
för att sedan låta dem ligga kanske i åratal, innan de
behöfva tillitas. Jag tror derföre att Regeringens mellankomst
blifver nödvändig, och denna kan icke tillgå på annat sätt,
än att Regeringen antingen sjelf omedelbart låter uppköpa
spanmål, eller uppdrager åt enskilda speculanter, att mot
något bestämdt pris tillhandahålla densamma åt de nödlidande,
i hvilket sednare fall Regeringen måste förskjuta den
enskilde speculanten de erforderliga capitalerna, antingen
mot låg eller mot ingen ränta. I hvilketdera fallet som helst
äro stora summor af nöden, och 100,000 r:dr äro alldeles
otillräckliga. Den beräkning, att genom tullumgälderna på
den inkommande spanmålen Regeringen skall erhålla de tillgångar
den i delta afseende kan behöfva, är felaktig i så
D c o i!\ April e. m.
355
målto. som dessa medel komma för sent; ty de inflyta
icke förrän spanmålen redan borde vara uppköpt. På denna
{»lund får jag, i likhet med Fril). Gederström, tillstyrka
återreiniss på betänk., med anhållan det Utsktii mätte besinna,
alt stora capitaler behölvas för att göra spanrnålsuppköp
i vårt land.
Hr Lefre'n, Job. Pehr: Det nu ifrågavar. creditivet
är för knappt tilltaget. Jag instämmer derföre i Frih. Cederströms
anmärkn. och anhåller om återremiss af betänk.
Frih. Sprengtporten har nämnt en sak, hvarvid jag ber att
få göra en anmärkning. Hr Frih:n har sagt, att då till Reger:ns
disposition medel äro ställda att användas till utförande
af allmänna arbeten, så äro också i och meddetsamma
medel gifna att under missvextår lindra den nödlidande menigheten
genom att bereda den tillfälle till arbetsförtjenst.
Denna grundsats är ganska riktig, och jag gillar den fullkomligt
men ber Frih. Sprengtporten betänka, att R. St.
i allmänhet fästat det villkor för dessa anslags utgående, alt
menigheterne skulle sjelfva till en viss del deltaga i kostnaderna
för arbetets bedrifvande. Kär så är, så kan man icke
gerna förmoda att ett enskildt bolag skulle vilja underkasta
sig alla de afbränningar, som äro en gifven följd, om man
till arbetets utförande skall taga emot en utsvulten och utarmad
allmoge; ty detta är det säkraste sätt att förstöra alla
arbelsberäkningar. Jag har i detta ämne någon erfarenhet;
ty Ingeniörcorpsen har till utförande af allmänna arbeten
tagit emot arbetare, som varit i sådan belägenhet, och nalman
evalverade deras arbeten i välde emot andras, så var
det af den aldra sämsta beskaffenhet som var möjlig. Stora
missräkningar i kostnadsförslagen blifva derföre en gifven
följd, då sådana arbetare skola användas. Jag tror derföre
alt det vore väl, om till Reger:ns disposition lemnades fonder,
hvilka voro ensamt beräknade på att användas under
missvextår och till sådana arbeten, som icke så mycket afsåge
vinsten eller nyttan af arbetsföretaget, sorn fast mera
och hufvudsakligen arbetsförtjensten och de nödlidandes sysselsättande;
ty jag fruktar, att sorn det nu är stäldt med
anslagen till allmänna arbeten, komma dessa anslag under
missvextår att ligga obegagnade eller åtminstone att icke
falla dem till godo som mest derutaf vore i behof. Jag befarar
således alt Regeringen derföre nu måste vara betänkt
på andra åtgärder till lindrande af de fattiges nöd, då missvext
inträffar, och för ett sådant ändamål tror jag att
100,000 r:dr äro alldeles otillräckliga. Jag förnyar min anhållan
om återreiniss och önskar att Utsk:n måtte höja summan
till 400!°o0 *-dr.
Frih. Sprengtporten: Jag har icke riktigt fattat
den anmärkn. soin Frih. boye framställt, eller att, närtull
-
336
Dea April e. m.
umgälder inflyta för den spanmål, sorn införes under missväxtår,
Regerm icke skulle blifva i tillfälle att använda dessa
medel till de nödlidandes undsättning, förr än året derefter.
Det är mig alldeles obekant, att våra handlande erhålla en
så lång credit med erläggande af deras tullafgifter. Jag
skulle tro atl denna tillgäng Llifver för Regerm att disponera
samma år som införseln verkställes. För öfrigt, oell
då utsigterna för i år äro så bekymmersamma, vill jag visserligen
icke till det yttersta bestrida, att ju icke några vidare
medel, förutom de som i betänk, föreslagits, måtte för Regerm,
vid inträffande missvext, blifva tillgängliga att disponera;
men detta tror jag skulle lämpligast ske derigenom,
alt man lemnade Reger:» rättighet att upptaga förskott pä
de för spanmålen inflytande tullinkomster. Detta är någonting
helt annat än alt man utöfver dessa inkomster,
hvilka innan nästa riksdag kunna komma alt uppgå till ett
långt högre belopp än man föreställer sig och till långt mera
än, såsom jag hoppas, skall blifva för ändamålet nödigt,
skulle anslå till samma ändamål ett creditiv på icke mindre
än 400>000 r:dr. Hr Lefien har anmärkt, att de allmänna
arbeten, som vid innevarande riksdag af R. St. blifvit beslutade
och hvartill anslag blifviL anvisade, samtligen vore
af den egenskap, att man icke skulle kunna påräkna, det
de komme att lemna någon arbetsförtjenst åt de utsvultna
arbetarne bland allmogen. Jag får likväl fästa den värde
talarens uppmärksamhet derpå, att utom det, att jag finner
det ganska troligt, att enskildta bolag skulle vara benägna
att använda äfven så beskaffade personer lill sina arbeten,
så äro äfven en mängd andra arbetsföretag beslutade, hvilka
icke komma att bedrifvas af enskildta bolag: såsom väganläggningar,
vattenaftappningar och dylikt, hvilka äro att
betrakta af den egenskap att kunna lemna en arbetsförtjenst,
sådan jag åsyftat.
Frih. Cederström: Jag hoppas att jag icke blifvit
så missförstådd af någon, att man tror att jag genom förökandet
af ifrågavar. creditiv velat ånyo inleda Styrelsen uti
åtgärder för en direct spanmålshandel. Derpå har hos mig
aldrig funnits den aflägsnaste tanke. Det har varit arbete
nog för att få Staten ifrån sådana affärer, och jag vill för
ingen del tillstyrka att återgå dit. Men annat är, alt Styrelsen
befattar sig med direct spanmålshandel, och annat är
att Regerm förses med ett creditiv, hvarigenom den kan
lemna de handlande, som för lägsta pris åtaga sig att anskaffa
reqvirerad spanmål åt de behöfvande orterna, för handeln
nödigt eapitalförlag emot ställd säkerhet för återbetalning
inom bestämd tid. För spanmålens betalning till leverantören
ansvarar deremot den ort gemensamt, som spanmålen
reqvirerat. Det är i sådant afseende som jag ansett
den summa otillräcklig, som Utskm föreslagit; ty tull-in
-
Den April u. ta.
35;
komsterna få, såsom jag förut liar yttrat, icke tagas i beräkning,
emedan de icke binna inflyta förr än spanmåien
inkommit, hvartill i förväg fordras capital, så framt ej stegrade
priser skola uppkomma. Man liar sagt att anslaget
till allmänna arbeten skulle fylla behofvet; men om också
lleger:n derigenom får att disponera några hundratusen
r:dr, så kan för dem ej uppköpas säd till arbetslöners betalning,
utan att medföra stora förluster, så väl för samhället,
som för de arbetande. Det är klart, att arbetet icke
kan betalus förr än del blifvit förrättadt. Emedlertid kan
det Ilända, att, innan arbetet ens hinner påbörjas, arbetare
kunna svälta ihjäl, om de icke förut fått något till brödföda.
Det finnes två fall, då en undsättning i spanmål kari
blifva behöflig. Det ena är för brödfödan och det andra
för utsädet. Då det föregående årets gröda blifvit förstörd
genom frost eller annan olyckshändelse, så fäller det af sig
sjelft, att, om ninn icke vill att en ny missvext skall inträffa,
och såvida man vill att säd under det kommande året
skall produceras inom landet, så måste man äfven, då
mon icke sjelf har duglig utsädesspanmål, söka förskaffa sig
sådan från annan ort. Om nu för ett sådant ändamål inom
en provins kunde behöfvas en summa af några hundratusen
r:dr eller till och med en million, för hvars återbetalning
hela provinsen gemensamt blifver ansvarig, så frågatjag,
om det icke vore nyttigt för samhället, att Hegelin kunde
disponera en summa, som försloge till att förlägga forén
sådan provins. När man aldrig så litet calculerar öfver liyad
utsädesbehofvet för en enda provins kan utgöra, så bör man
äfven finna huru olämpligt det är, att anslå en sadan spottstyfver
(om jag så får uttrycka mig), sorn den summa af
100,000 r:dr, hvilken Utsk-.n tro kunna förslå för hela landets
behof. Jag tror icke att vi kunna stå till svars för
kommande tider, om vi nu genom en öfverdrifven sparsamhet
ställa så till, att vi bereda möjlig nöd i landet, och det
i en tid, då vi hafva kistorna fulla med penningar.
Gr. von Platen, Baltzar: Att tillfredsställa en värd
Frih. här på andra sidan af Huset, tyckes vara mycket svårt,
då han äskar en så stor summa som en million r:dr för det
ifiågavar. creditivet. Deremot tror jag mig med glädje kunna
gifva Hr Lefren vid handen, att hvad han begär, är redan
af Utsk:n afsedt. Hr Lefren har föreslagit en summa
af 400,000 r:dr. Vid genomläsningen af Utsktns betänk. skall
man inse, att Utsktn verkligen ställt en sådan summa lill K. M:s
disposition, då Utsk:n hafva tillstyrkt, att K. M. skulle få fortfarande
använda behållningarna på t83oårs spamnåls-creditiv,
hvilka, enligt hvad K. M:s nåd. propos. innehåller, uppgå
till omkring 3oo,ooo r:dr. Dessa 3oo,ooo r:dr, tillsammans med
de 100,000 r;(lr, som blifvit anvisade för det nya creditivet,
35S
D e o j \ April c. m.
utgöra just elen summa af 400,000 r:dr, sorn Hr Lefren fordrat;
och då äro likväl alldeles icke tagna i beräkning de
betydliga summor, som R. St. förut anslagit till allmänna
arbeten, såsom väganlnggningar, vattenaftappningar och dylika
föremål, och hvilka medel Regerrn kan komma i tillfälle
att äfven använda till afhjelpande af nöden under inträffande
missvexter.
En annan talare har anmärkt, att det icke skulle vara
nog tydligt uttryckt i Utsktns betänk., huruvida K. M.
skulle aga rättighet att för de efterföl|ande åren använda
öfverskotten på i83o års spanmåls-creditiv. Jag skulle tro
att detta är tillräckligen tydligt uttryckt, då Utskcns betänk,
innehåller i afseende på denna behållning följande ordalag;
”och hvilken behållning K.M. likaledes äskat för ifrågavar.
ändamål; så anse Utsktn sig böra, uppå de i K. M;s nåd.
propos. uppgifna skäl tillstyrka R. St. alt äfven härutinnan
lemna bifall till livad sålunda blifvit föreslaget och äskadt.”
Det är ju således gifvet att hela denna behållning står till
tjenst under de följande åren.
Om inga andra åtgärder varit vidtagna till förekommande
af spanmålsbrist, au bevil|andet af det ifrågavar. creditivet
på 100,000 r:dr, så tror jag, att man med skäl kunnat
göra de anmärkn:r, som man här framställt; men då
dessutom anslag för allmänna arbeten blifvit beviljade till
belopp af flera hundratusen r:dr, då till Reger:ns disposition
ställts hela behållningen på det gamla credilivet, och
då vid denna riksdag blifvit stadgad en fix spanmålstull,
hvilken sistnämnda åtgärd jag skulle förmoda gillas af hela
landet, åtminstone alt dömma efter hvad under de sednast
förflutna tio åren i detta ämne blifvit taladt och skrifvet,
så är min öfvertygelse den, att alla dessa förenade åtgärder
böra vara tillräckliga för det ändamål, som dermed
åsyftas, och jag hoppas derföre alt R. o. Ad. måtte finna
skäligt alt bifalla betänkandet.
Frih. von Krsmer, Robert: Visserligen måste medgifvas,
att ganska betydliga anslag blifvit beviljade till allmänna
arbeten, men det fordras också betydliga omgångar,
innan dessa arbeten kunna sättas i verket. Skulle nu derförinnan
en allmännare missvext inträffa, och vi hotas dermed
i år äfven i de mest sädesproducerande provinser, så
saknar Regenn medel att komma de behöfvande till hjelp,
ty den tillgång, som Gr. von Platen omnämnt, af 3oo,ooo r:dr
från i83o års spanmålscreditiv-fond, tror jag icke i behofvets
stund skulle vara tillgänglig, emedan den nu är utlånad
på andra håll. Jag yrkar derföre att den till spanmålscreditivet
föreslagna summan måtte höjas från 100,000 r:dr till
400,0no r:dr och anhåller derföre om återremiss af Utsk:ns
betänkande.
Frih. Roye: Jag ber en värd talare, Gr. von Platen, til
-
Den 34 April e. m.
lala mig att göra några nnmärkntr vid lians framställning.
Han fordrar ali vi, af livad lian nu utur betänk, uppläst,
skulle inhemta ett förhållande, suni alldeles icke deråt upplyses.
Betänk, underrättar oss derom, att Stats- och Ekon.-  Ulsktn tillstyrkt, att det, sorn är qvar på 18Jo års spnnmulscreditiv,
må af K. M. få användas; men aldrig ett enda ord
linues der, sorn säger oss, att denna behållning utgör Joo,000
r:dr. Det är således förlåtligt om man tviflar derpå. Äfven
anhåller jag att fä göra en anmärkn. vid den utväg, sorn
man säger sig hafva gifvit Regerm för att undsätta de nödlidande
i lanxlet, derigenom att man lemnat Regerm medel
till allmänna arbeten. Lika med Frih. Sprengtporten betviflar
jag icke, att ju arbetena komma till verkställighet och
att arbetsförtjenst derigenom beredes den nödställda allmogen;
men det är likväl någonting helt annat för arbetaren
att få penningar, än alt få tillgång på säd, och det kan hända,
att om Regertn icke fogat anstalt om ntt har finnes spanmål
i landet, så kari arbetaren vara i lika stor nöd ändå,
han må hafva huru mycket penningar sora helst. Regertn
måste derföre bereda tillgång på spanmål, icke genom alt
sjelf uppköpa, inen’ genom alt lemna förskott åt handlande,
sorn vilja införskrifva säden; och det är för ett sådant ändamål
som creditivet fordras. Jag kan icke begripa hvarföre
man drager i betänkande att bevilja en större summa
dertill, när man besinnar att, i händelse nöd icke inträffar,
så bryles icke creditivet, men att, då missvext infaller, det
är hoest nödvändigt, att Regerm icke saknar medel för att
bispringa de nödlidande. Huruvida Regerm erhåller sådana
medel genom ett creditiv eller, såsom Frill Sprengtporten
föreslagit, genom förskott på de inflytande tullinedlen, kan
vora likgiltigt, endast Regertn har medel i händerna alt
undsätta en nödställd allmoge.
Hr af Schmidt, Georg Lars: Beklagligtvis har en
lång erfarenhet visat huru väl spanmålscred<liver behöfvas
för de norra orterna och synnerligen för de 4 nordligaste
länen. Det har äfven visat huru otillräckliga de förra creditiven
varit, och 100,000 rtdr lill skulle icke mycket förslå
att afhjelpa behofvet, om olyckan af en missvext skulle
inträffa. Jag får derföre yrka, att, såsom åtskilige talare
föreslagit, denna summa måtte förhöjas åtminstone till 4oo,ooo
r:dr. R. St. böra icke anse dessa medel illa använda, ty
0111 ingen nöd inträffar, så tillitas de icke; men älven 0111
missvext infäller oell medlen mäste användas, så uro de icke
derföre förspillda, tv de utlemnas icke utan mot sorknarnes
gemensamma ansvarighet, och utlemnandet sker genom landshöfdingarnes
försorg, som dervid efterse, alt nödiga controllör
blifva iakttagna. Jag önskar att Gud måtte bevara oss från
att upplefva lika olyckliga missvexter, som några af deni,
hvilka vi hittills haft, ty då förslå icke heller dessa 400,000 r:dr.
36o
Dea >4 April e. ra.
Hr von H o he n Ii a asen , Carl: Af de föreg.‘de ta-*
larne, sorn yrkat förhöjning uti det ifrågavar. anslaget, loi de
vara tillräckligen ådagalagdt, att stadgandet af en iix spanmålstull
samt af tillfällen till förtjenst vid allmänna arbeten,
ehuru visserligen af mycken nytta för de genom missvext
lidande, likväl icke är nog för att förekomma spanmålsbrist
i landet och deraf uppkommande hungersnöd, utan
att Regertn äfven måste äga medel i händerna för att directe
kunna komma de nödlidande till hjelp, och då anser
jag det rent af såsom ett åtlöje väckande förslag af en representation
att för ett helt Rike anslå till understöd under
missvexter en summa af 100,000 r:dr. För denna summa
kan erhållas omkring 12,000 tunnor spanmål, beräknade för
en befolkning af 3,000,000 menniskor. Om det vore för
3,ooo,ooo canariefoglar till hnmpfrö, så skulle det möjligen
kunna vara tillräckligt. Jag yrkar att summan mätte förhöjas
åtminstone till 400,000 r:dr.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Det
förhåller sig visserligen så sorn Gr. von Platen har anfört,
eller att omkring 000,000 r:dr skulle vara att påräkna från
behållningarna på det äldre spanmålscreditivet; ty enligt
livad betänk, innehåller, uppgå dessa behållningar till 5g5,000
r:dr, hvilken summa dock af uppgifna orsaker ansetts komma
att minskas till 3oo,ooo r:dr. Om allisa denna summa
lägges till de 100,000 rtdr, som nu blifvit föreslagna, så skulle
Heger:n verkligen till användande såsom undsättningar under
missvexlår kunna disponera en summa af 400,000 r:dr.
Men på grund af en beräkning öfver hvad som kan erfordras
vid sådana fall, och med stöd af den erfarenhet vi äga
af fordna missvexter, tror jag att äfven denna summa är
alltför ringa, och jag får derföre anhålla att spanmålscreditivet
måtte bestämmas till 4°oi°0° rtdr, oberäknad! den behållning,
som kan vara alt påräkna från det gamla creditivet,
och jag förenar mig derföre med dem, som begärt återremiss
af betänkandet.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Utskm hafva på 3.*ne sätt eller
medelst 3:ne utvägar velat sälta K. M. i tillfälle att förekomma
förstörande följder af missvext. Deribland förekomma
äfven, alt de inflytande tullinkomsterna på spanmål skulle
kunna begagnas för ett sådant ändamål. Men dessa tullintrader
blifva icke bekanta förr än vid årets slut, och Reger:n
måste derförinnan vidtaga åtgärder till förekommande af nöd
i landet. Regeringen liar således nödvändigt behof af särskildta
medel att kunna använda under denna tid, och
jag tror icke att den summa af 100,000 rtdr Utsktn dertill
föreslagit är tillräcklig, äfvensom att K. M:s åtgärder vanligen
mäste vidtagas förrän tullintraden inflyter, hvarföre
jag (örenar mig med dem, som begärt återremiss.
Gr.
Den 34 April e. m.
3fi!
Gr. von Platen: Med anledn. af hvad den siste ta
laren
anfört, anser jag mig skyldig fästa uppmärksamheten
(lerpå, att det visserligen är ganska riktigt att tullintraderna
icke inflyta, förrän vid årets slut; men att det också är ganska
sannolikt att våra köpmän äga så mycken credit, att,
0111 de för Statens räkning införskrifva spanmål, de icke
kunna behöfva betala den förrän vid årets slut, och således
kunna vara belåtne med att vid samma tid blifva godtgjorde
af Staten. Den värde talaren har dessutom icke heller tagit
i beräkning, att Reger:n äger att använda återstoden på
i83o års spanmålscreditiv, hvarigenom den verkligen härtill
sin disposition en summa af 4°°>ooo r:dr.
R. o. Ad. beslöt att återremittera Stats- samt Allm.
Besvärs- och Ekon.Utsk:ns utlåt. N:o 17g.
Ånyo föredrogos och bi föl los Stats- samt Allm. Besvärsoch
Ekon.Utskms den 24 sisth Mars och den 3 dennes på
bordet lagda betänkm:
N:o 180, i anledn. af väckt fråga om inrättande af sockenmagaziner,
m. m., och
JNT:o 181, i anledn. af väckta förslag ang:de åtgärder till
afhjelpande af nöden i Dalarne.
Föredrogs ånyo Const.Utskis den 27 sisth Mars och den
3 dennes på bordet lagda mern. N:o 86, med förslag till ändring
af Reg.F:ns 56 § och Riksd.Ordms 49 §•
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller att till
prot. få förklara, att jag alldeles icke kan gilla det ifrågavar.
förslaget till ändring af 56 §:n Reg.F:n och 49 §:n Riksd.-  Ordn., emedan jag anser att det skulle komma att leda till
en oändlig mängd svårigheter och till mycket stridiga heslut
de olika Stånden emellan; men jag begär icke någon
återremiss af betänk., för att i afseende derpå få ett uttryck
af Ståndet9 gemensamma tanke, då förslaget i alla fall är
af sådan beskaffenhet, att det icke vid nästa riksdag kan
antagas.
På begäran af Gr. Mörner, Carl Göran, upplyste
undert. Rid d. Se c r e t., att samtliga de öfriga RiksStm godkänt
Utskrs förslag att hvila till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag.
Gr. Mörner: Då således 3:ne Stånd redan antagit
detta betänk, att blifva hvilande till nästa riksdag, torde det
icke vara skäl att försätta saken i större vidlyftighet; men
något hvar torde inse hvartill antagandet af detta förslag
skulle leda, då man på de 4 särskildta rummen kan fatta 4
särskildta beslut, utau att man äger någon den ringaste kännedom
om hvarandras åsigter. Man hoppas att detta för
24
fl. 46
36i
D 0 o i!\ April e. cd.
slag skall leda till att förkorta riksdagsäYendenas behandling;
men jag fruktar att det endast kommer att förbistra
dem. Af denna anledn. ber jag att till prot. få antecknadt
mitt ogillande af det ifrågavor. förslaget.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: I anledn. af den siste tala
rens
anmärkn , får jag nämna att det finnes 2:ne omständigheter;
som tala för antagandet af Const.Utsks förslag,
nemi.: 1:0 att line Stånd redan praktiskt hafva gått ifrån
grundlagens föreskrift, genom att godkänna vissa punkter och
afslå andra första gången ett betänk, varit före; och vi
hafva helt nyss haft ett mål, som på det sättet i ett Riksstånd
blifvit behandladt; samt 2:0 att återremisserna sällan
eller aldrig leda till något föränd rad t resultat. Det har
händt ständigt under denna och föreg:de riksdagar, alt då
Utsk:ns återremitterade förslag kommit tillbaka, så hafva
Utsk:ns förnyade utlåt, ingenting annat innehållit, än att
TJtskm blifvit qvar vid sin tanke. Jag tror att det är ganska
godt att om möjligt genast fatta beslut öfver ett Utsk:s betänk.
, och tillstyrker att förslaget må blifva hvilande intill
nästa riksdag.
Frih. Sprengtporte n , Jac. Wilh.: Jag anhåller
blott att få förklara, det jag till alla delar instämmer uti det
förslag, som Const.Utsk. afgifvit.
Utsk:s i mern. N:o 86 afgifna förslag blefvo afR. o. Ad,
antagna att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa
riksdag.
Ånyo föredrogs Const.Utskrs den 27 sisth Mars och den
3 dennes på bordet lagda mera. N:o87, med förslag till ändring
i riksrättens organisation.
På begäran af Gr. Frölich, David, upplyste undert.
Ridd.Secret., att BondeSt. hade antagit Utsk:s förslag till
grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag; PresteSt. hade
återremitterat mein. med förklarande såsom Ståndets gemensamma
tanke, alt det af Utsk. afgifna förslaget hvarken vore
nyttigt eller för det närvar, möjligt att verkställa; hvaremot
Ståndet antagit till grundlagsenlig behandling första
alternativet af det förslag till ändring i riksrättens organisation,
hvilket Gr. Spens framställt i den af honom emot
Utsk:s förslag afgifna reservation, och BorgareSt. hade återremitterat
mern. med förklarande af Slåndets gemensamma
tanke, att omförmälda förslag, i följd af Ståndets öfver
Const.Utsk:s mern. N:o 86 den 17 dennes fattade beslut, icke
kan nu föranleda till någon åtgärd å Ståndets sida.
Gr. Frölich: Sedan det nu blifvit upplyst att Preste
St.
har fästat sin uppmärksamhet vid Gr. Spens’reservation,
så anhåller jag att densamma måtte blifva Uppläst, och efter
jag nu har ordet, ber jag äfven att få gifva tillkänna
Den April c. m.
363
det jag anser den enda riktiga utväg, hvilken numera återstår,
efter det beslut, som blifvit fattadt i afseende på betånktna
N:is 68 och 85, vara den, att lorena sig i den åtgärd,
sorn det Högv. Ståndet beslutat. Det egentliga fe!etiUtsk:s
förslag ligger deruti, att Utsk. icke gjort detsamma oafhängigt
från det i de nyssnämnda betänktna afgifna förslag, utan utgått
från den förutsättning, att detsamma skulle blifva bifallet.
I anledn. häraf blef ira alternativet af Gr, Spens’ förslag
nu uppläst.
Hr Printzensköld, Carl: Då Utsk. i sitt utlåt, ut
tryckligen
förklarat, att det framställde ifrågavar. förslag endas,
under förutsättning att Utsk;s mern. N:o 85 skulle af
II. St. blifva bifallet, att hvila till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag, men 3:ne Stånd icke låtit denna Uiskrs
förutsättning gä i verkställighet, utan förklarat betänk. W;o
85 för oantagligt, så synes det vara gifvet att det nu föredragna
betänk, bör röna samma öde; hvarföre jag anhåller
alt R. o. Ad. ville fatta samma beslut som BorgareSt.
Frih. Gederström, Jacob: Att detta förslag icke
är af beskaffenhet att kunna blifva antaget vid nästa riksdag,
lärer en hvar vid den flyktigaste genomläsning deraf
finna. Det är nemi. stridande emot ali vanlig rättegångsordning
att hafva en ordförande, som icke har rösträtt inom
domstolen; och icke heller lärer det vara en ledamot utan
rösträtt, som hör pröfva jäf emot de öfriga ledamöterna.
Men, oberäknadt detta, har jag några särskilda anmärkntr
att göra mot Utsk:s sätt att behandla detta ärende. Utsk.
har tillåtit Gr. Spens att få låta sin reservation medfölja
betänk, och således framkomma med ett förslag i bredd med
Utsk:s eget, men derifrån betydligen skiljaktigt. Detta har
gifvit PresteSt. anledn. att, med ogillande af Utsk:s förslag,
antaga till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag det förslag
som Gr. Spens författat, Reg.F:n innehåller uti 84 §tn :
"Då Const.Utsk. icke funnit skäl att gilla och till R. St:s
pröfning öfverlemna något förslag till förändring eller förklaring
af grundlagarna, som Utsk. af enskild riksdagsman
emottagit, vare Utsk. skyldigt, om förslagets författare det
yrkar, att meddela honom sitt yttrande deröfver med tillstånd
att detsamma jemte förslaget genom tryck allmänt
göra, då han för det sistnämndas innehåll sjelf i egenskap af
författare må lagligen ansvara.”
Af denna 84 § lärer R. o. Ad. finna, att Gr. Spens’
förslag, såsom icke af Utsk. antaget, icke heller kan blifva
föremål för någon Ståndens pröfning.
I afseende på sjelfva frågans behandling, får jag vördsamt
anhålla, att, oaktadt de stora brister, som finnas uti
Const.Utsk:s förslag, och ehuru dess syftning är sådan, att
det skulle återföra oss till de tider dä R. Sits commissioner
dömde öfver Statens embetsmäns lif, ära och gods, R. o. Ad.
3<34
Dtu 34 April e. m.
dock v ille låta det ligga h vilande till nasta riksdag; ty förr
au vid nästa riksdag kan det icke lagligen afslås.
Hr Rosenblad, Bernh.: Med den tolkning, som Frih.
Cederström alltid gjort af 56 §:n Reg.F:n, är det naturligt
att han skulle komma till det resultat, att detta förslag
måste hvila till nästa riksdag; men då R. o. Ad. förut icke
godkänt denna tolkning, så lärer Ståndet vara oförhindradt
att, såsom Hr Printzensköld föreslagit, instämma uti BorgareSt:s
beslut, hvilket, om jag icke hörde orätt vid uppläsningen,
innehöll, att BorgareSt. ansett Utsk:s förslag oantagligt
eller, med andra ord, förkastat detsamma; och det
är örn propos. härå, som jag hos Hr Frih. o. Landtm, vågar
anhålla.
Gr. Frölich: Man kan naturligtvis i denna fråga, såsom
i alla andra, vora af olika tankar om sjelfva saken,
nemi. huruvida man vill hafva någon förändring eller icke
i nu existerande stadganden, och jag har i detta fall redan
yttrat en motsatt tanke mot Hrr Printzensköld och Rosenblad,
hvilka icke ansett någon förändring behöfvas. Då jag
alltså anser en förändring nyttig, så är nu egentligen fråga
örn de formella hinder, som, enligt hvad här blifvit frainstäldt,
skulle möta ett instämmande i PresteShs beslut.
Frih. Cederström har anmärkt, att Utsk. genom en särskild
gunst mot Gr. Spens låtit hans förslag medfölja Ulsk:s eget
till Stånden, men att sådant icke vore lagligt; lill bestyrkande
hvaraf Frih. Cederström åberopat och uppläst 84 §:n
Reg.Fm. Jag kan alldeles icke finna alt en sådan tillämpning,
som han gjort af denna §, är förenlig med ordställningen
uti densamma. Det är tydligt, att, om Utsk. icke ansett
någon förändring uti nu gällande förhållanden böra äga
rum, så hade aldrig Gr. Spens’ förslag kommit till R. St.,
utan på sin höjd kunnat tryckas på Gr. Spens’ eget förlag,
om han sådant önskat; men när Utsk. gillat den åsigt, att
en förändring borde ske, så måtte väl i della, så väl som i
något annat fall, en reservants mening få göra sig gällande,
om den kan, i bredd medUtsk:s. Q u aest i o an, nemi. förändring,
har Utsk. redan medgifvit: qu aest i o qitomodo
tillkommer det Stånden att afgöra, och dervid måste de lika
väl kunna fästa sig vid minoritetens lanke, som vid
Utsk:s förslag.
Det är på denna grund, och då jag anser en sådan förändring,
som den Gr. Spens föreslagit, vara lämplig, som jag
fäster mig vid hans förslag, hvilket skiljer sig från Utsk:s,
hufvudsakligen endast deruti, att Utsk. på ett besynnerligt
sätt sommanknutit sitt förslag i detta fall med eli annat redan
afslaget, hvilket är en formunderlighet, som gör att det
icke kan antagas. Om R. o. Ad. deremot skulle anse Gr.
Spens’ förslag tjenligt, så tror jag icke att något hinder af
form ligger i vägen för att förena sig med PresteSt. Det
Dun -i4 April «. m.
JC5
är derföre jag anhåller, att R. o. Ad. måtte anse såsom sin
gemensamma lanke hvad Gr. Spens uti sin reservation yttrat,
och att lill följd deraf detta betänk, måtte återremitteras.
Hr von Hohenhausen, Michael S i I v i u s; Ehuru
olika tankarne luoma vara i afseende på siittet alt afgöra
förslag, som från Const.Utsk. inkomma till Stånden, så lärer
det likväl icke vara något tvifvel underkastad!, att, med undanlag
deraf att något förslag från K. M. ankommer, det
endast nr Const.Utsk., som äger att göra förslag till ändringar
uti grundlagarna. Nu har Const.Utsk. inkommit med
ett sådant, men under uttryckligt förbehåll att sådant sker
endast i det fall, att det föregående betänk, N:o 85 blifver
antaget. 3:ne Stånd hafva förklarat betänk. N:o 85 icke vara
antagligt. Jag är oell har alltid varit af den tanke, att
det icke öfverensstämmer med grundlagens ordalydelse, alt
afslå ett Const.Utsk:s betänk, vid första riksdagen då det
förekommer; men jag måste idet fallet underkasta milt omdöme
andras beslut. När nu Ståndet har förklarat såsom
sin gemensamma tanke, att betänk. Nio 85, på grund af
hvilket allena vi ägt att upptaga Utskis förslag till pröfning,
blifvit förkastadt, så följer äfven deraf, att det nu ifrågavar.
förslaget mäste förfalla. Hade åter det förra förslaget blifvit
anlaget, då hade Ståndet ägt rätt att taga i öfvervägande
icke allenast Ulsk;s förslag, ulan äfven reservationerna;
men då för närvar, icke någon ändring kan ske på grund
af Utsk:s förslag, så följer också deraf, att någon sådan icke
kan ske på grund af en reservation, hvilken måste förfalla
i och med betänk.; och jag ser intet annat nu mera
att göra, än att R. o. Ad. yttrar samma tanke som öfver
betänk. N:o 85, hvilket lärer vara detsamma som RorgareSl.,
efter hvad jag tyckt mig höra, beslutat.
Hr Le fre'n, Joli. Pehr; Jag tänker olika med Frih.
Cederström om formen. Jag tror att vi äro oförhindrade
att förklara såsom vår gemensamma tanke hvilken reservants
åsigt som helst, om den öfverensstämmer med vår egen,
Frih. Cederström har sagt, att PresteSt. förklarat Gr. Spens’
reservation såsom hvilande. Detta måste vara ett misstag,
PresteSt. har endast förklarat den såsom sin gemensamma
tanke. Jag deremot är icke af samma tanke, som Gr. Spens.
Hans förslag innehåller arne stora oriktigheter i sjelfva dess
grund, nemi. i:o att presidenten i domstolen icke har rösträtt.
Jag finner det både oskäligt och oriktigt, alt den som
äger ordförandeskapet icke skall dela ansvaret sä väl sorn
de andra ; och 2:0 att det frångått den princip, sorn vår nu gällande
grundlag fastställt i afseende på sättet att utse Riksrättens
ledamöter. Reg.F;n innehåller uti 102 §:n, att de
äldste Statsråder, de äldste Justitieråder och de äldste råder
inotucollegion och Svea Hofrätt alltid äro sjelfskrifne ledamöter
366
Den 24 April e. ra.
i riksrätten, — således icke beroende på val, ulan förut bestämde
genom deras ålder i tjensten. I detta fall äger vår
närvar, grundlag el t stort företräde framför Gr. Spens’ förslag;
tv då ledamöterne icke skola utses förr, än då sjelfva
målen dc böra handlägga redan iiro kända, så kan ofta ilända,
alt deras utväljande konune att bero af ögonblickets intryck
och af den beräkning, att de skola votera så eller så
i den eller den frågan. — Jag kan således för min del alldeles
ipke tillstyrka att Gr. Spens’ reservation blifver antagen
såsom Ståndets gemensamma lanke. Jag tror att ett
antagande af Gr. Spens’ förslag skulle återföra de tider, då
R. Sirs commissioner dömde öfver medborgare efler ögonblickets
partiåsigter, och anhåller, alt Hr Frih. o. Landtm,
ville gifva oss propos. på instämmande i BorgareSt;s beslut.
Gr. Spens, Garl Gustaf: Jag anser 111ig vid detta
tillfälle böra redogöra för den åsigt, hvilken lius mig och
åtskilliga andra af Const.Ulsk:s ledamöter gjort sig gällande
i afseende på naturen af de reservationer, som skulle kunna
få medfölja Const.Utskts belänk. till RiksStånden. Vi hafva
ansett, alt 57 §:n Riksd.Ordo. icke gjorde något undantag
för Const.Utsk. från den allmänna bestämmelsen ang-.de
enskild ledamots rätt att uttrycka sin särskilda lanke. Det
beter nemi. lili denna §: ”Vill ledamot, sorn ej i Ståndets
fattade beslut instämt, sin särskilda tanke hos de öfriga Stånden
anmäla, slånde det honom fritt genom särskildt meni,
ellei- dictamen till prof., hvilket må MedStånden tillställas,
enär han de för communicalionen och prot. nödiga exemplaren
deraf till Seereteraren aflemna!-. Lag samma vare,
då någon remiss går från RiksStånd till Utsk,
eller utlåt, från Utsk. till RiksStånd.” På grund
af denna § hafva vi ansett, att Utsk. icke haft rättighet
vägra en reservant att låta sin tanke åtfölja, i de fall der
Utsk. beslutat någon grundlagsförändring. Helt annat ar
naturligtvis förhållandet, såsom här blifvit anmärkt, i de fall,
der Utsk. icke tillstyrkt någon sådan förändring. 84 §tn Reg -  F:n, som här blifvit citerad, för att bevisa det en enskild
ledamots inom Utsk. tanke icke skulle kunna till pröfning
af RiksStm upptagas, talar visserligen 0111 förslag, sorn
Utsk. af en enskild riksdagsman emotlagit} men dermed kan
icke menas en riksdagsman inom Utsk., just derföre att man
då skulle hafva upphäft ofvannämnda stadga i 5y §:n Riksd.-  Ordn. Jag har anfört detta såsom skäl, hvarföre min reservation
äfvensom åtskilliga andra fått medfölja Utsk:s utlåt.;
och det har inom Utsk. aldrig blifvit nekadt någon reservant,
sorn sådant begärt, att få medsända sin särskilda tanke
till Stånden.
Det särskildta förhållandet med denna sak var, att, då
inom Utsk. väcktes fråga 0111 en förändrad organisation af
riksrätten,' det naturligtvis äfven väcktes fråga om huruvi
-
Den a4 A p r i I c m.
dn denna förändring borde ske i sammanhang med representationsförändringen
eller icke. Innan något beslut i den
delen fattades, stadgades bos oss den tanken, alt frågan
borde uti e!t särskildt mein. behandlas, eftersom den angick
ett särskildt ämne. Hvad sjelfva behandlingen affi Agön vidkom,
förfäktade jag ganska ifrigt den mening, all man icke ensamt
borde binda sig vid det nya representationsförslaget, sorn
titi betänk. N:<> 85 var afgifvel, ulan uppställa förslaget lill
ändrade stadgar om riksrätten så, alt del äfven kunde lämpas
till det gamla representationssättet; ty då Utsk. så bestämdt
brutit stafven öfver Riksrättens närvar, organisation, svnles
mig Utsk. skyldigt att för alla händelser föreslå någon förändring
deruti.
I afseende på formen var jag således af motsatt tanke med
Utsk. ; men äfven i afseende på sjelfva saken var jag i vissa läll
af olika mening. Utsk. yttrar i silt ullåt.: ’’ U! s k. v i 11 icke uppehålla
sig dervid att en slör del af riksrättens ledamöter ära aime
vible embetsmål). Detta förhållande är i Utskis tunke till den
grad olämpligt, att Utsk. icke tror sig behöfva använda någon
tid och möda på beviset om nödvändigheten af dess afskalfande.
'” Jag vill medgifva dessa theoreliska skäl för de
amovibla embelsmänriens uteslutande från riksrätten; men
hvad de inamovibln angår, är med deln ett helt annat förhållande.
Jag har i min reservation sökt visa, att de tillhöra
ett helt annat hufvudstycke af regefingsorgnnisationen än
de amovibla, emedan 35 §:n Reg.Fin gör en sä betydlig skilnad
dem emellan, och jag anser således alldeles icke skal
att utestänga dem från deltagande i riksrätten. De inamovihla
embetsmänuen uppfylla i vår Stats organisation en
plats, som visar sig i andra länder hafva fått efsättas genom
inamovibla pärskammare. I de länder, der riksrätter funnits,
har man alltid insett vanskligheten af att låta representationen
välja ledamöter till sådana domstolar. Jag anser
derföre, att Utsk. icke borde hafva förbisett de elementer,
sorn inom vårt land finnas, för att bilda en institution
af någon motsvarighet med hvad i andra länder existerar.
Mitt förslag går ut på att, med Undantag af endast elt fall,
bilda riksrätten af inamovibla embetsman. Detta ar en af
de hufvudsakliga förändringar, som jag föreslagit uti nu gällande
stadgande)) ang:de riksrättens sammansättning. Den andra
grundar sig derpå, att den Hilvar, riksrätten kan blifva helt
och hållet overksam, derigenom att ett lör stort antal af dess
ledamöter äro jäfviga. 102 §:n Reg.Ftn innehåller: ”Hafva
eli eller flere af riksrättens ledamöter laga förfall, eller finnes
emot någon af dem laga jäf, vare ändock rätten domför,
om tolf deruti sitta.” Det utaf följer ovillkoi ligen, att
om sä många äro jäfviga, att de återstående icke utgöra tolf,
och om jäfvet drabbar sådana personer, sorn enligt 35 §:n
Reg.F;n K. M. icke kan skilja från sina sysslor och tillsätta
andra i deras ställe, kan rikst ätten möjligtvis vara föi
-
368
Den 34 April c. m.
hindrad alt Komma tillsammans förr än dödsfall inträffar.
Detta är skenbarligen en alltför stor orimlighet, oell pä det
icke riksrättens verksamhet måtte paralyseras genom sådana
anledningar, har jag föreslagit att det icke skall vara de
äldste ledamöter inom hvarje verk, som uteslutande böra
deltaga i riksrätten, utan att dess ledamöter må genom val
utaf de öfriga dertill utses.
Frill. Cederström: Jag liar begärt ordet i anledn.
af Gr. Spens’ yttrande, ronde orsaken hvarföre hans reservation,
innefattande ett förslag till grundlagsförändring, inkommit
till Stånden. Han har nerol., med åberopande af
57 §:n Riksd.Ordn , förklarat, att såvida denna § skulle hållas
i helgd, vore eu ledamot af Coust.Utsk. icke att anse lika
med en riksdagsman i allmänhet, och alt således en ledamot
inom Utsk. ägde rätt att låta sin särskilda tanke åtfölja Utskrs
betänkande. Nu lyder denna § synbarligen och klarligen,
för hvar och en suni vill läsa den, så: ’’De allmänna beslut,
som ett Ständ fattar.’’ Allmänna beslut, d. v. s. beslut
i sådana allmänna frågor, hvilka 49 §m Riksd.Ordn. omnämner.
För dessa frågor gäller hvad längre ned uti §:n föreskrifves;
mea det har deremot ingen tillämpning på grundlagsfrågor,
ty dessa tillhöra visserligen också Ståndens pröfning,
men de stå under helt och hållet särskilda cathegorier.
För att öfvertyga Gr. Spens om otillbörligheten afatt upptaga
en enskild ledamots reservation vid ett Const.Utskts
betänk., så låtom oss antaga det förhållande, att K. M. afgifver
en propus, till R. St. om en grundlagsförändring.
Denna propos. skall genast, jemlikt grundlagens föreskrift,
utan föregången öfverläggning öfverlemnas till Const.Utsk.
Tillstyrker Utsk. en sådan K. propos., så skall den efter 8r
§:n Reg.F:n ovillkorligen hvila till antagande eller förkastande
vid nästa riksdag; men det faller en värd ledamot
inom Const.Utsk. in alt komma med en reservation och afstyrka
K. M:s propos. och inkomma med ett annat förslag.
Frågas da Gr. Spens: Har icke den värde ledamoten tillåtit
sig att öfverträda det tydliga stadgandet i 81 Jj:n Reg.-  F:n, som förbjuder att frågor om grundlagsförändringar få
i Stånden väckas af enskilde riksdagsmän? Det kari icke nekas,
att en sadan frnga blifvit väckt och att den blifvit det
genom medverkan af det Utsk., hvars pligt det är att tillse,
det icke grundlagarne få öfverträda*. Det är ett misstag
hvad Gr. Spens yttrat, att det alltid tillåtits ledamöter inom
Const.Utsk. att få låta deras särskilda tankar medfölja till
Stånden. Jag har 3:ne gånger varit ledamot af detta Utsk.,
och vid dessa tillfällen har ingen enda gång sådant skett,
och detta har varit vid 1810, t8i5 och 1834 årens riksdagar.
Gr. Spens: Jag har egentligen], begärt ordet, för att
rätta
Deli April e. ra.
3Gr)
rälla del, som jag finner hafva blifvit missförstådt af Frih.
Gederström, da Hr Frihtn yltrade, alt min mening varit alt
det alltid tillåtits ledamöter inom Const.Utsk. att bifoga betänk.
deras reservationer. Om jag det har sagt, så ber jag
att fa corrigera det derhän, alt så alltid skett under denna
riksdag. Något annat har jag icke menat. För öfrigt vill
jag nu icke upptaga It. o. Adis tid med att tvista om riktigheten
af ett sådant förfarande. En hvar torde dock konda
inse att hvad Frih. Cederström citerat ur 57 §:n Riksd.-  Ordn. eller ”de allmänna beslut ett Stånd fattar,
alldeles icke innebär någonting, hvaraf man kunde draga
den tillämpning, att Utsk. skulle kunna hindra ledamöter
alt låta deras särskilda tankar åtfölja betänk. I afseende
på sjelfva saken är min mening uttryckt uti reservationen,
och jag har dertill intet vidare att tillägga, utan öfverlemnar
åt R. o. Ad. alt fatta det beslut, som Ståndet finner
lämpligt.
Hr Printzensköld: Då jag förra gången hade ordet
och tog mig friheten att tillstyrka instämmande i BorgareSt:*
beslut rörtde detta betänk., skedde det derföre, att jag
ansåg Gr. Spens’ förslag lika onntagligt som Coust.Utskts,
ehuru jag lyckligtvis linner att Gr. Spens, vid den förändring
han tillstyrkt, icke utgått från samma anarkiska grundsatser,
som olyckligtvis hos 1840 års Const.Utsk. gjort
sig gällande. Jag vill med några få ord framställa de anmärkntr,
som jag finner delta förslag påkalla.
Den första anmärkmn jag har alt göra, är den, att Gr.
Spens ansett ordföranden uti riksrätten icke böra äga rösträtt.
Jag bekänner, att jag icke vet eller någonsin hört omtalas
en domstol i allmänhet och ännu mindre en domstol
af sådan vigt som den ifrågavar., der ordföranden icke skulle
hafva rätt att uttala sin mening med den laga verkan, sorn
hans plats inom domstolen borde medföra, likasåväl som
för hvarje annan ledamot.
För det andra anmärker jag, alt Ilr Grefven ansett det
ledamöterne i Rikets embetsverk äfvensom i Hofrätterne icke
borde inträda i riksrätten till följe af sin tjensteålder,
utan att de borde väljas af de embetsverk, hvarest de vore
ledamöter. Sådant skulle otvifvelaktig! bereda rum för intriger,
och valen skulle kunna komma att falla på sådana
personer, som ett visst parti ansåge för sina afsigler vara
de lämpligaste. Det är ett slikt förhållande, som man, vid
den vigtigaste domstol vi äga, roed all sorgfällighet bör söka
undvika, och derföre hafva också stiftarne af 1809 och 1810
årens grundlagar visligen stadgat att de 4 äldste Statsråd, de
2 äldste ledamöter i Svea Hofrätt och det äldste råd i hvarje
af Rikets collegier skola vara sjelfskrifne ledamöter uti
riksrätten. Måhända innefattar della sladgande i så måtto
24 H. 47
Den a4 April e. m.
en ©fullständighet, att Ingstiftarnc icke afselt den omständighet,
atl de äldste ledamöteine kunna hafva laga förfall ,
då det ra i hända vore nödvändigt, att den i ålder näst derefter
och sä vidare voie sjellski ilne ledamöter i domstolen.
Om denna rättelse i vår tili gällande grundlag vidtoges, så
tror jag att denna lilla ändring vore tillfyllestgörande.
Vidare finner jag att Gr. Spens i sin reservation föreslagit,
att i händelse Svea Hofrätts president vore jäfvig, så
skulle ordet föras, med bibehållen rösträtt, af det i
tjensten äldsta Statsråd eller Justitieråd, som vore ledamot
i riksrätten. Således skulle det besynnerliga förhållande inträffa,
atl vid det ena tillfället vore riksrätten sammansatt
endast af ledamöter som ägde rösträtt, nien vid det andra
af leduinöter både med och utan en sådan rätt.
För öfrigt har Gr. Spens utgått från den synpunkt, alt man
skulle utesluta alla amovibla embetsmän från deltagande uti
riksrätten, och Hr Grefven har suppleerat dem med ett motsvarande
antal råder från Rikets hofrätten och coliegier.
Det ina vara den värde Grefven förbehållet, att anse de
amovibla embetsmännen så svaga till sin karakter, alt de
icke skulle förmå domina utan ingifvelse oell utan fruktan.
Jag för min del hyser den öfve! tygelse, att så beskaffade
embetsmän mätte finnas här uti landet, som äga tillräcklig
karak tersstyrka för att icke låta sin ställning till Konungen
afskräcka dem från att uppfylla de pligler, som en domstols
ledamot tillhöra. Det bör dessutom icke förbises, att
i en domstol, sådan som denna, der det ofta kon inträffa att
föremålet för åtalet är af den beskaffenhet, att upplysningar
uti det praktiska af en viss gren blifva af nöden, män måste
finnas, som äga nog insigter uti en sådan gren, för att
derom kunna afgifva factiska och på erfarenhet grundade
upplysningar. Till dessa personer räknar jag högste befäl —
hafvare© öfver de i hufvudstaden förlagda trupper och högste
befälhafvare© för den i hufvudstaden förlagda escader af
flottan. Desse embetsman äro militärer, och då K. M. har
uppdragit så höga befattningar åt dem, kan man äga skäl
att af deni vänta tillräckliga insigter uti sitt yrke, för att
kunna meddela de upplysningar deiom, som ©tvifvelaktigt
äro af nöden för tillvagabringandel af rättvisa beslut.
På de grunder jag haft äran anföra, anser jag Gr. Spens’
förslag oantagligt; och jag förnyar min anhållan, att R. o.
Ad. ville instämma i BorgareSlts beslut rörsde denna fråga.
Gr. Spens: Jag skall icke uppehålla denna discussion
genom några vidlyftiga anmärkn;r, i afseende på hvad Hr
Pi inlzensköld har sagt; det är blott angtde hans yttrande
rör:de riksrättens ordförande, som jag vill bedja att få förklara
mig. Hr Printzensköld anför, att jag tillstyrkt, ”alt
0111 Svea Hofrätts piesident vore jäfvig, borde oidet föras
nied bibehållen rösti ältighet af del i tjensten äldsta Stats
-
D e ii 34 April c. m.
råd eller Justiteråd, som i riksrätten ur ledamot.’’ Det alen
sanning att jag föreslagit detta; men liar står, co inni
a— derefter följer, ”lill dess för den riksrätt” delli
t i Statsråd deltaga, Konungen, o c h för den,
deruti Justitieråd säte tagit, Högste domstolen
förordnat den embetsman, som, i stället för ofvan
nämn de Hofrätts president, skall utan rösträttighet
föra ordet.” Det är således tydligt, att här
blott tär fråga om en tillfällig ordförande, hvilken icke kan
komma alt föra ordet längre än på sin höjd under en session,
till dess den nya ordföranden hinner blifva utsedd.
På samma sätt tillgår inom RiksSttn, der äldste grefven
eller vice talmannen, med bibehållande af sin rösträtt, föra
ordet, då talmannen är derifrån förhindrad. Mitt förslag
är för öfrigt tippgiordt i närmaste par i le med Utsk:s, der det
h e I r r : ”O r d f ö r a n d e i riksrätt, dock utan rösträtt,
vare presidenten i Svea Hofrätt; vid hans f ö r f a 11,
eller om laga j3 f emot honom är, presidenten i Götha
Ilo fl ätt, eller om äfven denna af laga förfall
eller jäf hindras, presidenten i Hofrätten öfver
Skåne och Blekinge. Är också denne af laga förfall
eller jäf hindrad, för ord ne, på kärandens anmälan,
Konungen den, hvilken i riksrätt i sådant
mål, sorn nästföregående § säger, må ordet föra.”
Jag kan icke inse, att det är någon oformlighet uti att
hafva en ordförande utan rösträtt, helst ett dylikt förhållande
äger och har från urgamla tider ägt rum inom RiksSt:n
; men jag vill nu icke längre uppehålla mig med alt försvara
ett sådant stadgande, då jag i alla fall förutser detta
förslags öde.
Hr Rosenblad: Till hvad Hr Printzensköld sednast
anfält anhåller jag att få lägga några ytterligare skäl. Ulsk.
och äfven Gr. Spens hafva ansett, att de amovibla embetsmännen,
till följe af sin ställning till Konungen, icke skulle
äga nog sjelfständighet och oberoende för att vara medlemmar
af riksrätten. Vigten af denna förutsättning försvinner
genast, då man betraktar den rättighet Konungen äger alt
skil|a förtroende-ernbetsmän från sina platser, icke sådan den
finnes på papperet utan såsom den i verkligheten blifvit utöf\ad.
Det är icke obekant, att en pre-ident i ett af Rikets
collegier har, såsom ledamot af Const.Utsk., ställt hela
K. M:s Statsråd under riksrätt och det oaktadt förbi i fv i t
innehafvare af sitt embrie. Derjemte vill jag äfven tillägga,
det man har alldeles förbisett, alt det finnes en annan formation
i riksrätten, hvilken, ehuru icke afsättlig genom Konungens
makt, likväl är amovibel på ett annat håll. Högsta
Domstolens medlemmar kunna nemi. genom en för vårt land
egen ostraebm olaf representationen beröfvas sina platser;
de innehafva således förti oende-embeten och äio följaktligen
372
Den a4 April e. m.
fullt ut om icke meia beroende af impressioner utifrån än
de andra. Jag vill visst icke bestrida, att icke riksrätten
kunde önskas vara bättre sammansatt än den är, och i den
händelse alt ett förslag varit i fråga, som hade stått oafhängig!
från andra förslag, så skulle jag hafva tillstyrkt
Ståndet att såsom sin gemensamma tanke förklara, att den
rättelse uti nuvar. stadganden angtde riksrätt borde äga
rum, alt då den äldste ledamoten i ett colkm eller i Svea
Hofrätt har förfall, så skulle den närmaste i ordningen i
hans ställe inträda i riksrätten; men då nu detta förslag är
satt i sammanhang med andra förslag, och vi icke lära kunna
här improvisera en ändamålsenlig organisation af riksrätten,
så tror jag att det är bäst att låta de smärre förbättringarne,
som kunna komma i fråga, hvila till en annan
gång.
Efter upptagande af de olika förslag tili gemensamma
tankar och anmärknrr emot Utsk:s framställning, som blifvit
gjorda, hemställde Hr Frih. o. Landtm, nu, om R.
o. Act. behagade bifalla det först framställda, af Gr. Frölich
gjorda förslaget, att R. o. Ad. skulle såsom sin gemensamma
tanke antaga det af Gr. Spens framställda förslag.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att nej
öfverrösta! ja.
Uppå derefter framställd propos. förklarade R. o. Ad.
såsom sin gemensamma tanke, alt Utskts förslag, i följd af
R. o. Ad:s öfver Utskis mern. N:o 85 fattade beslut, icke nu
kunde föranleda lill någon åtgärd å Ståndets sida.
Frih. Cederström: Jag anhåller att mot den första
af Hr Frih. o. Landtm, framställda propostn, i anledn. af den
fråga Gr. Frölich väckt 0111 antagande såsom Ståndets gemensamma
tanke af Gr. Spens’ förslag, få till prot. min
reservation anmäla, emedan en sådan propos. enligt min öfvertygelse
varit grundlagsvidrig.
Till pröfning företogs Const.Utsk:s den 24 sisth Mars
och den 3 dennes på bordet lagda mern. N:o 88, med förslag
till ändring af Riksd.Ordnts i5 § 1 mom.
Hr Rosenblad, Bernh.: Det är visserligen glädjande
att vid denna riksdag förslag lill ändring blifvit gjordt
uti den vid förra riksdagen uppgjorda och vid början af den
innevar. af alla fyra RiksStln godkända redaction af i5 §:n
Riksd Ordn ; men äfven den af Ulsk. föreslagna redaclionen
alhjelper icke denna §:s otydlighet. I början af §:n står
ordet allmoge. Delta ord är alltför obestämdt. Otvifvelaktig!
liar det varit Utsk:s mening att derunder inbegripa
äfven ståndspersoner, så att dessa hädanefter skulle få välja
fullmäktige till BoudeStåndct. ! gamla tider vårordet all
-
Den a/j April e. m.
3j3
nioge så fullkomligen synonymt med hvad man kallar bonde,
att någon förklaring af detta ords betydelse icke behöfdes;
men så är det icke nu, och då jag, i likhet med Utsk.,
önskar att ståndspersoner skulle kunna få deltaga i valen,
så får jag tillstyrka R. o. Ad., att Ståndet ville såsom sin
gemensamma tanke förklara, att det antoge förslaget med
det I il lägg: ”dock må icke någon i dessa val deltaga,
som icke är valbar.” Der är förklaringen gjord.
Frih. Cederström, Jacob: Detta betänk. N:o 88 innehåller
en ytterligare bekräftelse på den inom Utsk. rådande
anomali, att förakta 84 §:n Iteg.F:ns bestämda föreskrift,
att frågor om förändringar af grundlagen icke få i Ståndens
plena väckas; ly Utsk. äger icke någon rätt att till Stånden
insända förslag af enskild riksdagsman, sorn icke Utsk. godkänt.
Utsk. har likväl här lemnat till Ståndens bedömmande
2:ne särskildta förslag af riksdagsmannen Johannes Andersson,
af hvilka förslag Utsk. antagit det ena med någon
jemkning, men förkastat det andra. Utsk. har icke haft
rätt att göra annat än förklara, att, med anledning af en af
Johannes Andersson väckt fråga om ändring i i5 §:n Riksd.-  Ordn., Utsk. finge föreslå följande förändring etc. Då bade
Utsk. handlat grundlagsenlig!, nu deremot grundlagsvidrigt.
Må detta vara sagdt till upplysning af den föregående discussionen
öfver betänk. N:o 87 med dess tillbehör. I afseende
på det förslag, som nu är i fråga, så, med erkännande af en
del utaf de anmärkn:r, som Hr Rosenblad framställt, tror jag
likväl att det vore bättre, om man i stället för ordet ”allmoge”
ville införa orden: valbar medlem af BondeStåndet.
Jag anhåller alltså, alt Ståndet, medförklarande
att en sådan redaction utgjorde dess gemensamma tanke, ville
återremittera betänkandet.
Gr. Spens, Carl Gustaf: I afseende på det af Frih.
Cederström anmärkta förhållande, får jag blott påminna, alt
det var i sjelfva reciten af frågan som Utsk. meddelade, alt
Riksdagsmannen Johannes Andersson inkommit med ett förslag
i detta ämne, hvilket förslag Utsk. ordagrannt har intagit
i stället för alt beskrifva hurudant det var, men Utsk.
har icke framställt denna ordalydelse såsom ett förslag; och
alt inskränka Utsk:s rätt alt recitera, dertill tror jag icke att
84 §tn Reg.Fm gifver anledning.
Hvad beträffar Hr Rosenblads forsla S> så skulle visserligen
äfven jag önska, att en sådan förändring vore möjlig;
men jag bekänner, alt jag anser den höra till dem, som icke
äro möjliga att verkställa; ty det är just olyckan i alla
Ståndsrepresentationer, att när de hafva begynt att öfverlefva
sig sjelfva, finnes det vissa kinkiga frågor, som icke
med något hopp om framgång kunna vidröras, och dertill
måste ovillkorligen räknas hvarje ytterligare definition på
hvad med ett Stånd rätteligen bör förslås. Vår slåndsför
-
3/4
Den 24 April e. m.
fattning hade ännu icke öfverlefva! sig sjelf, så länge en definition
på hvad med allmoge menades icke hehöfdes, utan
sådant förstods af sig sjelft. Men just denna erfarenhet, alt
en sådan definition nu saknas i grundlag, är det, sorn efter
min tanke skull för framtiden aldra säkrast påpeka nödvändigheten
att frångå sjelfva ståndsförfattningen. Det är för
öfrigt en alldeles särskild del af den i5 §:n, som Hr Rosenblads
förslag vidrör. Jag vill icke på detta rum bestrida,
att Hr Rosenblads tillägg må af R. o. Ad. upptagas; men
jag förbehåller mig att, 0111 så sker, få inom Const.Utsk. tilt
mina medbroder hemställa, huruvida icke denna fråga snarare
än alla andra, hvilka man så velat rubricera, kan anses
såsom ett inom Stånden väckt förslag till ändring i
grundlagarna.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag har den lyckan att i
formfrågan denna gång fullkomligen dela åsigt med Frih.
Gederström. Det synes mig, att grundlagens föreskrifter,
huru enskilde riksdagsmäns motioner om ändring i grundlagsfrågor
böra behandlas, uro så bestämda, att något misstag
derom icke borde kunna äga rum. Gr. Spens har sagt, att
man icke borde inskränka Utsk:s rätt att recitera de särskilda
motioner, som inkommit; men Utsk. blottställer sig
genom ett sådant förfarande för nödvändigheten att recitera
alla de förslag, som af enskilda riksdagsmän kunna afgifvas
till Ulsk., såvida icke Utsk. skall synas partiskt derigenom
att det åt några vissa ledamöter utdelar sina gracer
och låter dem få sina motioner framställda till Stånden samt
på sätt och vis underställda deras pröfning. Det skulle blifva
ganska genant för ett Const.Utsk. vid en kommande
riksdag att urskilja hvilka motioner som borde sålunda
framställas till Stånden och hvilka som borde undertryckas.
Jag anser derföre att det varit ett formfel af Utsk. att upptaga
Johannes Anderssons motion i betänkandet.
Hvad sjelfva saken vidkommer, så instämmer jag i allo
med Hr Rosenblad och tror icke, i likhet med Gr. Spens,
att den af Hr Rosenblad åsyftade förändring kan anses såsom
ett nytt inom RiksStånd väckt förslag. Icke heller kan
jag inse någon den ringaste fara uppstå genom ett sådant
tillägg, som Hr Rosenblad föreslagit; del innefattar blott ett
förtydligande af ett ord i §:n, sorn är något obestämdt; och
det lär icke kunna nekas, ali ordet allmoge är mindre
tydligt 1111, än det var då grundlagen skrefs. Jag tillstyrker
att R. o. Ad. ville antaga Hr Rosenblads förslag såsom sin
gemensamma tanke.
Hr Rosenblad: I frågan om hvad som egentligen
mindre hör till saken, eller om Utsk:s rätt alt recitera, så
får jag tillkännagifva, att jag anser, 0111 icke på sätt oell vis
obehörigt, likväl mycket oskyldigt, att Utsk. har omtalat
den anledning med ulla dess biomständigheter, som bragt
Ben 24 April e. m.
TJtsk. på den tanken alt föreslå den nu ifrågavar. förändringen,
och jag tror att Ulsk. gjort det fullkomligen oöfverlagdt.
I afseende på livad Gr. Spens sednast anfört, så mäste
jag otvifvelaktigt hafva misshört mig eller orätt uppfattat
hvad jag tyckte mig höra honom yttra, eller att man icke
borde betrakta denna fråga i och för sig sjelf utan i sammanhang
med andra §§, samt att Hr Grefven just önskade
att bibehålla den ofullständighet i §:n som förefinnes, för att
derigenom framtvinga de förändringar, som han önskade uti
repreoeutationsformen. Så tyckte jag mig hört honom säga;
men jag hoppas att jag irrat mig, emedan jag icke kari tro
att Utsk. skulle vilja begagna så indirecta medel för att
komma till sitt mål, som att med flit föreslå ett sådant beslut,
som skulle kunna medföra de följder, hvilka jag tyckte
mig höra att Gr. Spens önskade. I sådant fall är det både
en rättighet och en pligt för oss inom detta Stånd, som icke
önska samma resultat, att, om Utsk. tillvägabragt ett sådant
ofullständigt beslut, återsända detsamma dit för att få otydligheterna
afhjelpta, och jag vidblifver derföre mitt förslag.
Frih. Gederström har äfven afgifvit ett förslag till R. o. Ad:s
gemensamma tanke, hvilket i början föreföll mig vara alldeles
detsamma som mitt eget; men när jag närmare tänker
derpå, så tror jag att hans förslag är mindre lämpligt.
Frih. Cederström yrkar, att ordet allmoge ur §:n borde
borttagas, och i stället insättas orden valbar ledamot
af BondeSt.; men ordet ”allmoge” är så gammalt och
respectabelt, att jag icke tror att man hör borttaga detsamma.
Jag får derföre tillstyrka att R. o. Ad. ville såsom sin
gemensamma tanke förklara, att näst efter orden ”hemmanet
innehafver,” måtte tillsättas orden: ”ej må den i
sådant val deltaga, som icke sjelf är valbar.”
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Frih. Cederström
har yttrat att Const.Utsk. skulle olagligt tillvägagått i så
måtto, att det i reciten af sitt mern. omnämnt, hvilka de
motioner varit, som lemnat anledning till denna fråga forn
jag icke misshört mig),. Det skulle vaia på grund af 84 §:n
Reg.F:n som sådant icke vore tillåtet. Nu lyder denna §
på följande sätt:
”Då Const.Utsk. icke funnit skäl alt gilla och lill R.
St:s pröfning öfverlemna något förslag lill förändring eller
förklaring af grundlagarna, som Utsk. af en riksdagsman
emottagit, vare Utsk. skyldigt, om förslagets författare det
yrkar, att meddela honom sitt yttrande deröfver, med lillslånd
alt detsamma jemte förslaget genom tryck allmänt
göra, då han för det sistnämndas innehåll sjelf i egenskap af
förfaltare må lagligen ansvara.”
Jag kan omöjligen i denna § upptäcka något stadgande,
sorn, när Const.Utsk. funnit skal alt gilla en riksdagsmans
3;ö
Den 24 April e. m.
nflemnade förslag till grunglagsförändring, skulle hindi a
Utsk. från att uppgifva källan, hvarifrån det hemlat anledningen
till ett sådant förslag; och hvad dessutom ett förbud
i detta afseende skulle tjena lill, kan jag icke på minsta vis
inse. Att något positivt förbud i grundlagen icke finnes är
emedlertid klart, och derutaf torde äfven vara tydligt att
Const.Utsk. icke har handlat emot grundlagen. Hvad det
af Hr Rosenblad föreslagna tillägg till i5 §:n Riksd.Ordn.
beträffar, får jag derom tillfälle att yttra mig inom Const.-  Utsk., ifall det blifver R. o. Ad:s gemensamma tanke, att ett
sådant tillägg är hehöfl ig t, och Const.Utsk. kan finna sig
befogadt att derom ingå i någon pröfning.
Gr. Spens: Om jag riktigt hörde Hr Rosenblads framställning,
så har jag af honom blifvit missförstådd. Min
mening var visserligen icke att yttra någonting om riktigheten
af alt söka framtvinga en representationsförändring
genom att låta den närvarande representationens alla brister
qvarstå, på det den så mycket förr måtte ramla. En sådan
tanke är vida skiljd från mig. Jag yttrade tvertom, att om
jag icke ansåg att en sådan förändring som den ifråga var.
skulle möta oöfverstigliga lunder genom omöjligheten att få
den tillvägabragdl genom de fyra Ståndens sammanstämmande
beslut — ja (jag vågar säga det) denna omöjlighet vore
större än alt åstadkomma en likstämmighet i afseende på
sjelfva representationsförändringen — så skulle jag ingenting
hafva emot alt biträda ett sådant steg. I detta afseende kan
jag hafva ganska orätt, det vet jag; men det utgör dock
min fullkomliga öfvertygelse. Jag tog mig äfven friheten
uttrycka den mening, alt i den mån en institution, af sådan
art som en representation, blifver för gammal, visa sig brister
i definitioner på de ställen, der definitioner förut icke
behöfts, derföre att hvar oell en förstått hvad med de enkla
uttrycken menades. Att afhjelpa sådana brister på alla ställen,
der de i vår nu gällande grundlag förekomma, vore ett
arbete, som efter min tanke öfverstiger mensklig förmåga
och skulle vara vida svårare än att åstadkomma en total
representationsförändring.
För öfrigt har jag ingenting emot, om Hr Rosenblad
kan lyckas alt få sitt eller Frih. Cederströms förslag antaget
såsom R. o. Ad:s gemensamma tanke. Vi få då se, huruvida
de öfriga Stånden ingå derpå, eller om milt förutseende
sannas, att detta blifver en orsak för BondeSt. alt afslå
hela frågan, och då skulle i5§:n 1 mom. Riksd.Ordn. qvarstå
i dess närvar, skick, hvars uppställning är sådan, att en
ordagrann tolkning deraf skulle kunna medföra den orimligheten,
att kronoskatlebönderne blefvo uteslutne från Bondeståndet.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag ser intet lunder för
Coust.-
D e n 24 A p r i I e. m.
377
Const.Utsk. att i reciten upptaga den anledn. dét haft att
framkomma med ett förslag till förändring af grundlagen.
Naturligtvis kan sådant icke vara an förd t för att lägga grund
för sjelfva framställningen; ty den måste hvila på andra
grunder. Jag tror för min del blott att en sådan recit är
öfverflödig; men hvad sjelfva hufvudsaken -beträffar, så ser
jag icke något fel i Utskts förslag. Man har yttrat, alt Utsk-.
bort gifva en definition på ordet allmoge, hvilket borde
få en vidsträcktare betydelse än man hittills velat gifva deråt,
för att derigenom bereda tillfälle för ofrälse ståndspersoner
på landet alt vinna inträde uti BondeSt. Meningen
kan väl vara ganska god; men jag tror likväl att ett sådant
ändamål bör vinnas på annat sätt, än att genom en definition
på ordet allmoge intvinga dessa personer i BondeSt.
Jag tillstyrker derföre att R. o. Ad. ville antaga Utskrs
förslag såsom hvilande lill grundlagsenlig behandling vid
nästa riksdag.
Frih. Cederström: Jag är uppkallad att svara nå
gra
ord i anledn af Gr. Anckarsvärds yttrande. Det är
långt ifrån att jag yrkat, det Const.Utsk., vid framställandet
af sina förslag till ändringar i grundlagen, icke skulle få
nämna hvilka motioner som gifvit anledn. till ett sådant
föislag: visst icke; sådant skulle vara alt tillegna sig annans
egendom. Utsk. är pligtigt uppgifva, alt med anledn.
af förslag från den och den, får Utsk. tillstyrka följande
förändring; men annat är denna Utsk:s skyldighet, och annat
är att upptaga alternativa förslag af en enskild riksdagsman,
af hvilka Utsk., såsom fallet är i det nu föredragna
betänk. N:o 88, icke tillstyrker mera än det ena. Dessa
förslag slå visserligen blott i sjelfva reciten; men det kan
i alla fall hända, alt Stånden fästa sig vid dem och alt de
antaga, icke det sorn Utsk. tillstyrkt, utan det andra alternativa
förslaget, och då frågar jag, om icke en oformlighet
derigenom skulle uppstå, och huruvida icke 81 §:n Reg.F:n,
som föreskrifver alt Utsk. må framkomma med de förslag
lill ändringar i grundlagarna, som del anser högst nödiga
och nyttiga och möjliga att verkställa, vore trädd för nära.
Utsk. har icke rätt att till Stånden framlemna något
förslag till grundlagsförändring, sorn del icke sjelft gillar; ty
84 §:n Reg.F:n och 29 §:n Riksd Ordn. föreskrifva tydligen
huru Utsk. med sådana förslag bör förfara. 84 §:n Reg.-  F:n och sednare delen af 29 §:n Riksd.Ordn., hvilka äro
af samma ordalydelse, innehålla nemi. :
”Då Const.Utsk. icke funnit skäl alt gilla och till R.
St:s pröfning öfverlemna något förslag till förändring eller
förklaring af grundlagarna, som Utsk. af en riksdagsman
mottagit, vare Utsk. skyldigt, om förslagets författare det
yikar, att meddela honom sitt yttrande deröfver, med till
24
II. 48
Don a4 April «. m.
stånd att detsamma jemte förslaget genom tryck allmänt gora,
då han för det sistnämndas innehåll sjelf i egenskap af
författare må lagligen ansvara."
Det är således klart att Johannes Anderssons förslag
aldrig bort af Utsk. framgifvas, då Utsk. ogillade detsamma,
och att det enda lagliga sättet alt göra det bekant hade
varit, om Johannes Andersson begärt att genom trycket få
allmängöra detsamma.
I afseende åter på den gemensamma tanke, som R. o.
Ad. här bör uttrycka, så finner jag mig, efter Hr Lagerlijelms
framställning, föranlåten att frångå mitt förslag och
öfverlemna!' till R. o. Ad:s eget bepröfvande, huruvida det
vill antaga Hr Rosenblads förslag, eller låta Utskts betänk,
hvila oförändradt till nästa riksdag.
Uppå derefter fiamställd propos. förklarade R. o. Ad.
såsom sin gemensamma tanke, att å första raden i förslaget
borde utgå orden inom sig, och att efter ordet innehaft,
på 5:e raden, borde införas följande mening: Ej må någon
i sådant val deltaga, som icke sjelf är valbar.
Vid förnyad föredragning af Const.Utskts den 27 sisth
Mars oell den 3 dennes på bordet lagda mein. Wto 89, med
förslag om ändring i Rikd.Ordms 17 §, antog R. o. Ad.
nämnda förslag att hvila till grundlagsenlig behandling vid
nästa riksdag.
Då nu ånyo föredrogs Const.Utskts den 27 sisth Mars
och den 3 dennes på bordet lagda mern. Wto 90 lill BondeSt.
, i anledn. af dess yttrande rör:de Const.Utskts mern. Wto
63, fann R. o Ad. detsamma icke erfordra någon åtgärd af
R. o. Ad., hvarföre det lades till handlingarna.
Ånyo föredrogs Const.Utsk:s den 27 sisth Mars och den
3 dennes på bordet lagda mern. Wto 91, i anledn. af återremiss
på mern. Wto 73.
Frih. Gederström, Jacob: Jag bestrider lagligheten
af den alternativa voterts-propos , som Utsk. föreslagit till
förkastande af Utskts förslag. Jag tror att endast en votering
bör äga rum, nemi. emellan den af R. o. Ad. samt
BorgareSt. antagna redaction och Utsk:s förslag; och jag anhåller
om propos. derpå, att sådant måtte blifva Utsk. till—
kännagifvet såsom Ståndets gemensamma tanke.
Den föreslagna voter:s-propos:n blef af R. o. Ad.
godkänd.
Vidare föredrogs Const.Utskts den 27 sisth Mars och
den 3 dennes på bordet lagda mern. Wto 92, i anledn. af
tre Stånds äterremisser på mern. JNto 75.
Voterts-proposm godkändes.
Dan 34 April e. m. 3jg
Frih. Cederström, Jacob: Jag får till prot. an
mäla
min protest emot ifrågavar. volerts-propos.
Föredrogs ånyo Const.Utskts den 37 sistl. Mars och den
3 dennes på bordet lagda mern. N:o 93, i följd af återremisser
på mern. N:o 78.
R. o. Ad. godkände den föreslagna voter:s-propos:n.
Frih. Cederström, Jacob: Jag ber att få anmäla
min protest mot den i detta mern. föreslagna voterrs-propos.
äfvensom mot den som förekommer i det nästföljande mern.
N:o 94.
Ånyo föredrogs Const.Utskts den 27 sisth Mars och den
3 dennes på bordet lagda mern. Nio g4, i anledn. af återremisser
på mern. N:o 7g.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga den af Utsk. till R. o. Ad. gjorda inbjudning
till frånträdande af sitt i ämnet fattade beslut.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna alt
nej öfverröstat ja.
Uppå derefter framställd propos. blef den föreslagna
voter:s-propos:n af R. o. Ad. godkänd.
Föredrogs ånyo Const.Utskts den 27 sisth Mars och den
3 dennes på bordet lagda mern. Nio 96, 1 anladn. af tre
Stånds emot Const.Utskts mern. N:o 61 gjorda och till Utsk.
hänvisade anmärkningar.
Den föreslagna voter:s-propos!n godkändes.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller att till
prot. få anmäla min protest mot denna volern-proposition.
Föredrogs till pröfning Const.Utskis den 27 sisth Mars
och den 3 dennes på bordet lagda mern. N:o 97, med förslag
till upphäfvande eller ändring af Tryckfrihetsförordningens
5 § i3 mora.
På begäran af Hr von Hohenhausen, Michael.
Silvius, blefvo äfven reservationerne uppläste.
Hr von Hohenhausent Jag instämmer fullkomligen
i den tanke, som Prosten Hallström och Biskopen Nibelius i
sina reservationer mot detta mern. anfört, och anhåller att
R. o. Ad. ville återremittera mern. med uttryck såsom Ståndets
gemensamma tanke af hvad desse herrar anfört.
På begäran af Hr Lefre'n, Joh. Pehr, upplyste
undert. Ridd.Secret., att BondeSt. antagit förslaget till
38o
Den 24 April t. tu.
grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag; att PresteSt.
ogillat att 5 §:n i3 mom. Tryckfr.förordn. må upphäfvas
och med detsamma den föreslagna förändringen i nummerföljden
på de 3 följande mom:n af samma §, samt återreremitterat
den för nyssnämnda fall uppgifna förändrade lydelsen
af 5 §:n i3 morn., med förklarande, såsom Ståndets
gemensamma tanke, att de deri föreslagna förändringar icke
vore bland dem, som 81 §:n Reg.Ftn benämner högst nödiga
och nyttiga; och att BorgareSt. återremitterat mern. i
hvad angår upphäfvandet af 5 §:n i3 moni., med förklarande
af Ståndets gemensamma tanke, att Ståndet icke ansett
sig kunna godkänna berörde förslag att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag, och antagit till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag det alternativt framställda
förslaget till förändrad lydelse af samma moment.
Hr Lefre/n: Jag underställer vördsamt, att R. o. Åd.
måtte såsom sin gemensamma tanke antaga PresteStts nyss
upplästa be>lut. Jag är bland dem som talat för indragningsmaktens
upphäfvande; jag tror derföre också, lika med
reservanterne, att det icke är klokt, att vid denna riksdag
föreslå borttagandet af hela det moni., hvarpå indragningsmaktens
upphäfvande (innes i ett föregtde mein. till en del
motiveradt. Jag tror att man derigenom blottställer sig för
att få se hela förslaget förfalla vid nästa riksdag.
[Jr Hjerta, Lars: Jag anhåller om Hr Frih. o. Landtnäs
propos. till instämmande i BorgareSt:s beslut. Det lägger
intet hinder i vägen för eller strider icke emot den
framställning Hr Lefren nyss gjort. Detta beslut medför
åtminstone den fördel, alt det medgifver ersättning åt författare
eller boktryckare, hvars skrift blifvit åtalad, men genom
domstol förklarad vara af obrottslig egenskap. Då
ersättningsfrågan kommer att af K. M. i Statsrådet afgöras,
så Synes verkligen detta nya stadgande vara af så menlös
beskaffenhet, att jag icke tror att R. o. Ad. skulle äfventyra
något genom att låta det förslag, som BorgareSt. antagit,
hvila lill grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Hvarken skulle statscassan genom detta stadgande blifva
särdeles betungad, eller skulle någon alltför stor utsträckning
af tryckfriheten derigenom befrämjas.
Hi' Rosenblad, Bernh.: Då 81 §:n Reg.Ftn stad
gar
som villkor för grundlagsförändringar att de böra vara
högst, nödiga och nyttiga, så anser jag mig böra instämma
med 11. PresteSl. i fråga om den nu ifrågavarande. I vår
speculalionsrika tid skulle det kunna hända, att det blefve en
ail speculalion, alt föranstalta en tillverkning af skrifter
utaf den beskaffenhet, alt man kunde förutse alt de skulle
blifva åtalade, men förklarade obrottsliga, för att derigenom
komma i åtnjutande af den ersättning, som det af BorgareSt.
antagna mom. i sådant fall medgifver. För att förekom
-
Den 24 April e. m.
ma dylika försök, och då man icke hort öfverklagas några
misshrnk af den förra författningen, får jag tillstyrka att
R. o. Ad. ville förklara såsom sin gemensamma tanke hvad
PresteSt. i denna del beslutat.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
(örenar mig med Hr Hjerta och anhåller atl R. o. Ad. ville
instämma i BorgareSt:s beslut.
Då Hr Frih. o. Landtm., efter upptagande af de olika
anmärka:)' och förslag till gemensamma tankar, som emot
Ulsk:s förslag blifvit gjorda, började framställa propos.
om antagande af samma beslut, som PresteSt. fattat till R.
o. Ad:s gemensamma tanke, anmälte sig
Hr Hjerta och yttrade:
Måhända Hr Frih. o. Landtm, täckes framställa propos.
på hvartdera af Utsk:s förslag särskildt, eller på det första
alternativet först och på det andra sedan. Det förra är af
håde Preste- och BorgareSt:n underkändt, och förmodligen
kummer R. o. Ad. alt derom (atta enahanda beslut. Det
ar egentligen ang:de det sednare alternativet, som olikhet
i åsigter äger rum.
EJr Lefren: Den ena åsigten är för instämmande i
allo uti PresteSt.-s tanke, och den andra synes mig innebära
ett fullkomligt instämmande uti BorgareSt:s mening. Det
synes mig således vara rättast att proposme blefve till instämmande
med det ena eller andra af dessa Stånd.
Hr Hjerta: Jag gissar att Hr Frih. o. Landtm, äm
nade
förekomma mig deruti, att det vanliga bruket är det
att framställa propos:na i den ordning, hvartill Utsk:s eget
meiii. gifver anledning.
Hr Lefren: Hos R. o. Ad. har tinder de 14 år, som
j.ig haft äran att bevista deras ölverläggningar, Landtm, alltid
behandlat grundlagsfrågor så, att aldrig någon propos.
blifvit lemnad till bifali eller afslag å Coust.Utsk:s förslag,
ulan på de särskildta förslag till gemensam tanke, som dervid
blifvit framställda, och så torde äfven nu böra tillgå.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Då under discussionen an
märkn:r
blifvit gjorda, och påståenden blifvit framställda,
atl R. o. Ad. mätte såsom sin gemensamma tanke förklara,
å ena sidan alt instämma i PresteStts beslut, och å den andra
sidan i BorgareSt:s, så torde väl det naturligaste vara
att dela proposm i tvänne delar och icke i flera.
Gr. Spens, Carl Gust.: Det synes mig som om en
onödig tvist nu hade uppkommit om huruvida propos. skall
framslällas särskildt på instämmande i PresteStls beslut, som
underkänner begge de af Coust.Utsk. inlemnade allernaiiver,
och särskildt på BorgareStts, hvilket underkänner endast det
ena af dem, eller 0111 propos. skall göras särskildt på hvart
-
38a
Den 24 April e. ra.
dera af de alternativa förslagen. Begge metoderna leda
till enahanda resultat. Jag erkänner föröfrigt, att jag delar
Hr Hjertås mening, att man, i fråga om sådana propos:rsom
denna, bör distingera dem efter sakerna och icke efter de
Stånds benämningar, hvilka beslutat i frågan, d. v. s. att man
icke i propostn säger att man instämmer i PresteSt:s eller
BorgareSt:s tanke, utan att man utsätter hvad man beslutar.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. torde
finna, alt det blifvit hegardt att propos. först borde framställas
i afseende på det första förslaget, som Utsk. i sitt
mern. afgifvit; under discussionen hade blifvit yrkadt, alt
R. o. Ad. rör:de denna del skulle fatta enahanda beslut,
som Preste- och BorgareSt:n fattat, att nemi. ogilla detta
förslag; hemställande nu alltså Hr Landtm,, om R. o. Ad.
behagade antaga såsom dess gemensamma tanke, att det i
Const.Utsk:s nu föredragna mern. först afgifna förslag ogi
I las.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde derefter, om, på sätt under discussionen
äfven blifvit yrkadt» R. o. Ad. behagade förklara
såsom sin gemensamma tanke, att de i den framställda förändrade
lydelsen af 5 §:n i3 mom. Tryckfr.förordn. föreslagna
förändringar icke äro bland dem, som 81 §:n Reg.-  F:n benämner högst nödiga och nyttiga.
Riopades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
öfverröstat nej.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag hade visserligen
helst önskat, att R. o. Ad; kunnat bifalla det första alternativet;
men då ingen här talade för detsamma, så förenade
jag mig med Hr Hjerta i begäran om bifall till det sednare.
Då nu emedlertid Ståndet instämt i PresteSus beslut och
således derigenom afslagit båda alternativen, återstår för mig
ej annat än alt deremot reservera mig.
Ånyo föredrogs Const.Utsk:s den 27 sisth Mars och den
3 dennes på bordet lagda mern. N:o 98, med förslag till ändring
af Riksd.Ordn:s § 5g och Tryckfr.förordn:s § 2 mom. 4-
På begäran af Hr Lefren, Joh. Pehr, upplyste underl.
R idd.Secret., alt Preste- och BondeStm godkänt
förslagen till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag;
BorgareSt. hade återremitterat förslagen pag. i4 °ch i5
till tillägg eller blifvande 1 mom. af 5g §:n Riksd.Ordn. och
till ändring af 2 §:n 4 morn. Tryckfr.förordn., med för
klarande
af Ståndets gemensamma tanke, att berörde förslag,
såsom hvarken nödiga eller nyttiga, ej kunna af Ståndet
godkännas att hvila till grundlagsenlig behandling vid
nästa riksdag, men hade antagit att hvila till nästa riksdag
Den a4 April e. in.
363
forslaget pag i5 och i6 om tillägg i de Ivänne sista perioderna
af Riksd.Ordn;s 5g § förvandlade till ett 2 moment.
Utsk:s båda i det nu föredragna mern. framställda förslag
blefvo af R. o. Ad. godkända till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag.
Då nu ånyo föredrogs Const.Utsk:s den 27 sistl. Mars
och den 3 dennes på bordet lagda mern. N:o 99, med utlåt,
öfver K. M:s nåd. propos. om ändring i 87 §:n Reg.Ftn,
förklarade Hr Frih. o. Landtm., att frågan, lill följe af
föreskriften i 81 §:n Reg,F:n, komme att hvila till nästa
riksdag.
Föredrogs ånyo BancoUtsk:S den 27 sisth Mars och den
3 dennes på bordet lagda utlåt. N:o i5g, i fråga om belåning
af adier och publika papper.
Hr Rosenblad, Bernh.: Vid ifrågavar. utlåt, får jag
göra följande anmärkningar:
1:0 Bland hypolhek, som få belånas efter go proc. af
capitalbeloppet, uppräknas bruksägares samt Skånska hypotheksföreningens
obligationer med proc. ränta och deröfver.
Då Utsk. lili förutgående betänk. N:o i58 tillstyrkt
uppköp för bankens räkning af så väl dessa föreningars på
längre lid ställda obligationer, som af dylika ’’af sådana
Svenska hypolheksförenitigar, hvilka hädanefter på likartade
grunder med de begge förstnämnda kunna bildas och som
blifva af K. M. i nåder stadfästade, samt af bancofullmäktige
finnas innebära nödig säkerhet,” så måste man antaga
att det endast varit en tillfällig inadvertens, som vållat att
Utsk. ej tillstyrkt belåningsrält för samma papper, som ansetts
nog säkra för alt kunna inköpas af banken.
2:0 Derjemte och då otvifvelaktigt i annat fall fonden
för publika papper, särdeles vid vissa tillfällen likasom nu,
skulle blifva föga begagnad till mehn för den beräknade rörelsen,
torde lånerätten böra utsträckas till flera papper.
Riktigast vore måhända att lemna pröfningen åt bancostyrelsen.
Men om man ej vill delta, föreslår jag alt följande
fullkomligt goda papper måtte belånas efter go eller åtminstone
80 procent:
a) Stockholms stads Drätselcommissions obligationer, i afseende
å hvilka jag åberopar Hr Stuarts reservation.
b) Götha canalbolags med proc:s ränta och bestämd
amortering försedda obligationer.
Sedan detta bolag numera efter försäljningen af Motala
verkstad I iq v idera l ali annan skuld, äro dessa papper, hvarå årsräntan
betalas på dagen, och som elter hand i stadgad ordning
och som till säkerhet utom fast egendom, afkastande
334 Den ^4 April e. m.
halfva räntebeloppet, äger hela Götha canal, otvifvelaktig!
ganska goda papper.
BancoUtskrs utlåt. N:o i5g blef derefter af R. o. Ad.
återremitteradt.
Lades på bordet nednnnämnda från Utsk:n inkomna
mem:r och utlåt.n, nemi. från
StatsUtskottet:
N:o 489, I anledn. af. åter remiss å utlåt. N:o 427j
N:o 496) i anledn. af Krigskommissarien E. G. Lallerstedts
ansökning om förlängdt arrende å Starby kungsgård;
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon. Utskotten:
N:o 189, i anledn. af erhållna återremisser utaf betänk.
N:o io5;
N:o 190, med förslag till sammanjemkning af RiksStms
skiljaktiga beslut, rörrde allmänna stadganden och anslag till
folkundervisningens befrämjande;
BancoUtskoctet:
N:o i65, i anledn. af H. PresteStts återremiss å Ulsk:s
mern. N:o 1495
N:o 166, till svar å gjorda anmärkntr vid Utsk:s under
N:o i32 afgifna utlåt., med förslag lill ändring af § 229
uti nu gällande bancoreglemente.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den a8 April 1841.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 11 prot.utdr. för den 24 dennes e. m.
Justerades pleni-prot. för den 18 sist). Mars.
Hr Brummer, Carl Magnus: Först i går fram på
dagen kom till min kännedom, att min motion, anglde Barthelemy
fondens utredning, i stället för att blifva remitterad
till StatsUlsk., har blifvit remitterad till Ekon.Ulsk. Den
borde
D c n 28 A p r i I f. m.
385
borde i min lanke lika litet tillböra det ena, sorn det andra
af dessa begge Utsk. Af Ridd.Secret:n erhöll jag i går den
upplysning, att motionen ej blifvit remitterad till StatsUtsk.
på den grund att förvaltningen af denna fond, jemte dess
disposition år 1812, blifvit lill K. M. öfverlemnad, och att
således inga räkenskaper vidare kunde infordras. Min mening,
då jag nyttjade uttrycket revision, var egentligen att
anmoda StatsUtsk. att nagelfarande genomläsa de hvarje år
ingående und. berättelserna och att i anleda, deraf yttra
sig, huruvida de af 1812 års StatsUtsk. föreslagna och af
R. St. antagna villkor blifvit uppfyllda. Ekon.Utsk. skulle
endast kunna yttra sig öfver huruvida medlen blifvit använda
till öns bästa. Detta torde blifva en sednare åtgärd;
men det första vore att af StatsUtsk. få ett yttrande, huruvida
det villkor, som af R. St. blifvit föreskrifvet, blifvit uppfyldt.
Jag kan naturligtvis icke bestrida remiss till Ekon.Utsk.,
men får ödmjukast anhålla att Hr Frih. o. Landtm, ville
framställa propos. på, att denna motion äfven måtte remitteras
till StatsUtsk. och att min reservation af den r3 Febr.
måtte få såsom bilaga åtfölja remissen. Jag får således vördsamt
anhålla om propos. på denna remiss till StatsUtskottet.
Frih. Hamilton, Hugo: Med anledn. af den siste
värde ledamotens yttrande, får jag upplysa, att betänk. rör:de
den ifrågavar. motionen föredrogs i förrgår inom Ekon.-  Utsk., samt alt Ekon.Utsk., som ej kunde tillstyrka någon
åtgärd i anledn. af densamma, då hvarken målet eller motionens
ordalag voro sådana, att någon åtgärd af Ekon.-  Utsk. deraf kunde föranledas, har, på grund af detta förhållande,
i vanlig ordning återskicknt motionen till Ståndet.
Hr Brummer: Jag förnyar min anhållan, att Hr
Frih. o. Landtm, täcktes göra propos , synnerligast med anledn.
af hvad Frih. Hamilton nu anfört, alt motionen matte
remitteras till StatsUtsk. Jag vill utesluta ordet revision
och endast anhålla att Utsk. ville nagelfarande genomläsa
handlingarna och efterse om det villkor blifvit fullgjordt, som
R. St. föreskrifvit. Jag vet visserligen, att det är ovanligt
alt remittera reservationer, men anhåller dock att den af
mig i denna fråga afgifna reservation måtte såsom en bilaga
få åtfölja motionen, emedan motionen ingenting säger utan
denna bilaga.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad., vid föredragningen
af HrBrummers motion, remitterat den till Allm.
Besvärs- och Ekon.Utsk.; R. o. Ad. hade förmodligen vid
det tillfället funnit att ärendet icke vore något bland dem,
som enligt 3o §:n Riksd.Ordn. hörde till StatsUtskrs handläggning,
utan hade R. o. Ad. begagnat den rättighet,
som 34 §:n Riksd.Ordn. gifver hvarje Stånd, att remittera
24 H. 49
386J
Den a8 April f. m.
till Allm. Besvärs- och Ehon.Utsk. sådana mål, som icke
höra lill något vissi bestämdt annat Utsk. R. o. Ad. behagade
finna, alt då, i öfverensstämmelse med Frih. Hamiltons
anmälan, Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk. inkommer till R.
o. Ad. med ett utlåt., som utvecklar de skäl, hvarpå Ulsk.
ansett sig icke böra upptaga detta mål, Ståndet då torde
komma i tillfälle alt besluta, om, på de skäl Utsk. framställt,
motionen bör remitteras till ett annat Utsk., eller Ståndet
anser den böra lill Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk. återlemnas;
att nu framställa propos. om motionens remitterande
till ett annat Utsk., än det lill hvilket R. o. Ad. förut
remitterat den, vore att upprifva ett redan fattad t beslut,
hvilket icke kunde ske, hvarföre Ståndet behagade finna att
Hr Brummers nu gjorda anhållan borde blifva föremål för
öfverläggning i sammanhang med det mern., som från Allm.
Besvärs- och Ekon.Utsk. vore att förvänta.
Bifölls.
Till pröfning företogs Banco- och LagUtsktns den 27
sisth Mars och den 3 dennes på bordet lagda mein. N:o 8,
med förslag till sammanjemkning af de inom RiksStin fattade
skiljaktiga beslut, vid förehafvande af Utskrns i utlåt.
IST:o 5 afgifna förnyade förslag lill lag för enskilda banker.
R. o. Ad. ansåg detta mål böra punktvis föredragas.
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, g, 10, 11, 12 och 13 §§:ne.
Utskrns yttranden godkändes.
1 4 § : n.
B. o. Ad. antog inbjudningen och godkände yttrandet i
öfrigt.
1 5 §:n, 1 mom.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Jag anhåller vördsamt
att få veta hvad beslut de tre öfriga Stånden fattat i denna
§, i händelse något af dessa Stånd skulle hafva frånträdt
sitt förra beslut.
Undert. R id d.S ecre t. tillkännagaf , alt PresteSt. vidblifvit
sitt beslut i afseende på delta inom., och således afslagit
inbjudningen; Borgare- och BondcSt:n hade ansett
Utskrns yttrande i denna punkt icke erfordra någon åtgärd.
Hr Aminoff: Här har den casus inträffat, att 2:ne Stånd,
nemi. Bonde- och BorgareSlm, stannat i ett och samma beslut,
samt R. o. Ad. och PresteSt. i ett motsatt. Efter de
grundsatser, hvarom vi nyligen voterat, hafva de 2:ne sistnämnda
Stånden blifvit ense om i4 dagars respit, då deremot
de förstnämnda 2:ne Stånden icke antagit denna tid. —
Jag hemställer vördsamt, om icke R. o. Ad. skulle finna skäl
vidblifva sitt beslut i delta afseende, och inbjuda de öfriga
Stånden att ingå på dessa 14 dagars respit, emedan detta är
i min tanke den aldravigtigaste åtgärd i hela privatbankla
-
D« a 28 April l. ra.
33;
gen. Kommer denna § att stå qvar oförändrad, enligt förslaget,
så torde ingen privatbank vidare uppstå. Jag anser
mig skyldig böra reservera dessa 14 dagar ål privatbankernes
direclioner, emedan denna tid af i4 dagar är alldeles
nödvändig, i händelse man vill att några privatbanker
skola finnas med dugliga och oberoende directeurer.
Hr Lefrdn, Joh. Pehr: Äfven jag anser att R. o.
Ad:s beslut icke saknar god grund; men då R. o. Ad. ensamt
har stannat i detta beslut, så torde det kanske vara skäl att
ingå på inbjudningen, hvilket jag under dessa förhållanden
vågar tillstyrka, helst denna lag synes vara behäftad med
så många svårigheter.
Gr. Frölich, David: Med den sista värda talaren
instämmer jag, att det är föga värdt alt försöka genom en
sådan inbjudning, som Hr Aminoff föreslagit, åstadkomma en
i sig sjelf obetydlig förändring, då författningen i öfrigt har
så många brister, synnerligen som en sådan åtgärd äfven
skulle föranleda en liten tidsutdrägt i målets afgörande,
då detsamma likväl bör före riksdagens slut öfverlemnas till
K. M., sedan det förut varit hos Högsta Domstolen, som
deröfver äger att yttra sig. Jag får derföre afstyrka det af
Hr Aminoff gjorda förslag.
Hr Aminoff: Om R. o. Ad:s majoritet skulle finna
alt ingen inbjudning bör äga rum, så anhåller jag, alt R.
o. Ad. åtminstone vidhåller sitt förra beslut.
Uppå derefter framställd propos. antog R. o. Ad. den
af Utsk:n rör:de i5 §:n i mom. gjorda inbjudning.
Hr Aminoff: Jag försummade min rätt alt begära votering,
och får nu derföre till prot. nedlägga min reservation
emot det beslut, som nu blifvit fattadt.
i 5 § : n, 2 mom.
Inbjudningen antogs.
i 6 §:n.
Hr Lefre'n: Den inbjudning, som nu är i fråga, står
i bestämd öfverensstämmelse med den, som R. o. Ad. nyss i
i5 §:n vidtagit, och således torde R. o. Ad. finna att äfven
denna inbjudning bör till följe deraf antagas.
Uppå derefter framställd propos. blef inbjudningen af
R. o. Ad. antagen.
17, 18, 19 och 20 § §: 11 e , samt yttrandet om
penningebeloppens utförande i 1 : d r kurant, i
händelse denna valör b lifver af K. M. såsom
111 y 111 e n h e t antagen.
Utskms yttranden godkändes.
Ut skins hemställan rör:de sättet för kungö
-
388
Den a8 April f. m.
rendel af förklaringen r ö r: d e 1824 ® i s kung ör
e I s e.
Utskuis förslag bifölls.
Ånyo föredrogs Allin. Besvärs- neli Ekon.UlsK:s den 29
sisll. Mars oell den 3 dennes på bordet lagda betänk. N;o
i38, i anledn. af väckta motioner örn presterskapets aflöning.
Frih. Hamilton, Hugo, begärde underrättelse om de
öfriga RiksStcns beslut i denna fråga.
Underl. Ridd.Secret. lillkännagaf, att Preste.St. ogillaL
betänk, såsom öfverflödigt, helst K. kungörelsen den
3 April 1816 angtde öfverenskommelse!- om presträttigheter,
K. förklaringen öfver vissa delar deraf den 12 Nov. 1819
och K. M:s cirkulär till Dess l5ef:h;de och Consistoriel 11a
af den 28 Maj i83o, it hy fall innehålla för ändamålet nödiga
föreskrifter; Borgare- och BondeSttn hade bifallit betänkandet.
I sammanhang härmed föredrogs äfven BondeSlts inbjudning
till instämmande i Ståndets genom bifall till betänk.
fattade beslut.
Frih. Hamilton: Jag kan icke annat än beklaga, alt
PresteSt. ansett detta betänk, vara så alldeles öfverflödigt.
Utsk. har sjelft upplyst, att de af Preste.St. citerade författningar
finnas, och att de äfven på åtskilliga ställen varit
satta i verksamhet, men att de icke ännu gjort tillfyllest,
synnerligen derföre, att de icke i någon allmännare grad
kunnat träda i verksamhet, ty de föranleda dagligen obehag
emellan själasörjaren och hans församling. Delta kunde
undvikas, örn man en gång för alla stadgade en regel,
hufvudsakligen i de tvänrie punkter, sorn betänk, vidrör,
hvarigenom presterskapet skulle blifva befriadt ifrån att
uppbära sina löner på ett så förhatligt sätt, som de nu måste
göra. Jag tror således, att PresteSt. hade utan något
slags förnäraträdande af deras privilegier och rättigheter
kunnat bifalla detta betänkande. Det innehåller först och
främst att comministers- och klockarelönerne, ulan någon
rubbning af deras nuvar. belopp, må efter fördelning på
alla hemmanen inom församlingen af deni utgöras efter förmedladt
hemmantal. Då missförstånd hafva uppstått genom
den gamla författningen och dessa kunna afhjelpas genom
en så enkel föreskrift som denna, hvilken jag för min
del anser vara riktig, så hoppas jag att densamma måtte af
R. o. Ad. gillas. Den sista punkten åter handlar om förändring
af sättet för likslois utgörande, så att, der ej annorlunda
finnes stadgadt eller särskild öfverenskommelse är träffad,
denna afgift bör till vederbörande pastor utgöras med
^tdels proc. af den allidnes behållna qvarlåtenskap, enligt
Den a8 April f. m.
38g
bouppteckning; dock atl en dylik afgift aldrig må öfverstiga
ett belopp af 5o r:dr b:co. Jag tillstyrker att denna
punkt afven inåtte bifallas, såsom den föregående, och att
man derigenom går BondeSt-.s inbjudning till mötes.
Frih. Gederström, Jacob: I händelse icke 2:ne Stånd
redan hade bifallit och ett Stånd afslagit delta betänk., så
hade jag begärt återremiss på detsamma i anledn. af de tvänne
tillstyrkanden, som deruti finnas, nemi. det första, ang:de
comministers- och klockarelönernas bestämmande för framtiden,
att fördelas på församlingarnes medlemmar efter förmedladt
hemmantal, och sålunda utgå till det belopp, som
de hittills utgjort. Det måste vara kändt oell borde äfven
varit Utsk. bekant, att genom nya fabriksanläggningar en
stor massa af menniskor samlas på vissa punkter, hvarigenom
göromålen för ifrågavar. tjenstemän, på sådana punkter,
blifva förökade, och då måste det väl vara billigt, att äfven
lönerna för dem höjas, hvilket är händelsen, så länge 1681
års förordning tillämpas, men hvilket ej skulle komma att
ske, i händelse detta förslag antoges och K. M. dertill gåfve
sitt samtycke. Hvad åter beträffar den sista punkten, så
hade jag önskat, att Utsk. tillstyrkt upphörande af likstol,
hvilken eljest ganska väl kunnat åtfölja de öfriga jura
stolae och försvunnit, i händelse en convention rörtde dessas
förvandling till bestämda afgifter blefve fastställd. Likstol
har utgjort i Sverige, ifrån 32 sk. i Westerbotten ända t.
o. m. värdet af en ko i vissa provinser, dock så alt denna
afgift äfven inom samma provins varit mycket olika. I sednare
åren hafva couventioner blifvit fastställda i de orter,
der de blifvit begärda, och dervid har likstoln vanligen blifvit
beräknad att utgå efter en half proc. på värdet af hvarje
ko. Om nu icke 3:ne Stånd redan hade afgjort della
betänk., så hade jag, på sätt jag förut nämnt, begärt återremiss
delaf, för alt på en gång i den skrifvelse, som ifrån
R. St. kommer att till K. M, afgå, få bort allt hvad som
rör jura stolae och således blifva af med alla dessa olämpliga
afgifter lill presterskapet samt i dess ställe få en bestämd
afgift af hvarje hemman. Det linnes t. o. m. orter,
der dessa aflöningar till presterskapet utgöras genom offer,
som i sjelfva kyrkan under gudstjensten frambäras. Allt
sådant är rent af ett oskick— om jag sä får uttrycka mig,
— som skadar religion, andakt, lärare oell åhörarne; men i
det skick, hvaruti saken sig nu befinner, har jag ej någonting
att tillägga, utan öfverlemna!' åt R. o. Ad. att besluta
om det kan vara skäl att bifalla eller afslå detta betänkande.
Hr L e fien, Joli. Pehr: Jag önskar visserligen, att
dessa öfverenskommelse!', hvarom nu är fråga, matte kunna
ti11väbririgas inom församlingarna, men frågan är ömtålig,
emedan individers rätt och presterskapets aflöning i allmän
-
3go
Dac 28 April f. tu.
het derpå heror, och mig synes att i en lid, då syftningen
ganska tydligt visar sig vara, att hafva alla bemödanden osparda
att i möjligaste måtto frånrycka presterskapet deras
lagligen tillkommande löneförmåner, så synes mig vara klokast
att småningom gå till väga med denna reform, som redan
börjat och sorn på grund af den K. förordningen dagligen
fortgår, om också icke så hastigt, som önskvärdt vore.
Erfarenheten visar, alt öfverenskommelse!' beständigt göras,
och mig synes således billigheten fordra, att man icke påskyndar
denna reform till inskränkning i presterskapets
aflöning, och då nu PresteSl. afslagit betänk., så anser jag,
alt R. o. Ad. borde i detta fall förena sig med berörde
Stånds beslut, och ej biträda det alltför starka mouvement,
som nu för tiden söker göra sig luft och som äfven i denna
fråga visat sig. Jag anhåller derföre vördsamt, att R. o.
Ad. ville lika med PresteSt. afslå detta betänkande.
Frih. Hamilton: Den siste talaren har i detta betänk,
velat se spår af ett alltför starkt mouvement i frågan om presterskapets
lönevillkor. Jag anhåller att den värde talaren
ville visa hvar något spår dertill finnes. Motionärer hafva
väckt frågor af sådan beskaffenhet, men dessa hafva af Utsk.
blifvit afslagna. Det har blifvit yttradt, att billigheten skulle
fordra att man icke påskyndar denna reform till inskränkning
i presterskapets lönevillkor, utan att man borde öfverlemna
till PresteSt att derom besluta, samt förena sig i dess
beslut; men jag tror att man kunde med all billighet, och
utan att förnärma PresteSt., antaga detta betänkande. Det
måtte ieke vara något mouvement, alt söka borttaga sådana
uppbörder, hvilka åstadkomma hat emellan classer af medborgare,
synnerligen då det är fråga om religionslärare och
deras åhörare. Är detta ett mouvement, så är det ett mouvement,
lill hvilket jag gerna räknar mig, och anhåller att R.
o. Ad. ville bifalla Utsk:s betänkande.
Hr Lefre'n: Hvad beträffar den sista punkten, rör:de
likstol, så är förhållandet, så vidt jag vet, sådant, att det
blott är de förmögnare och rike, som få gagn af den förändring,
hvilken här blifvit föreslagen, och alldeles icke de
fattige; ty då maximum här blifvit bestämdt till 5o r:dr
b:co, så inträffar, alt om också en person finnes inom församlingen,
som äger några millioner, så betalar lian icke
högre likstol än den, för hvilken 5o r:dr utgör ^.-dels
proc. af hans behållna qvarlåtenskap. Att detta ej är rättvist
torde en hvar finna. Den moraliska syftningen lägger
jag mig för öfrigt icke uti, men följden af delta betänk,
blefve tydligen den, att presterskapets villkor i allmänhet
nedsattes och detta till de rikares vinst; ty de fattige få i
alla fall betala ungefärligen detsamma, som de nu betala.
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskts betänk. N:o 138 blef
af R. o. Ad. bifallet.
Den a8 April f. m.
Likaledes biföll E. o. Ad. Allm. Besvärs- oell Ekon.-  Utsk:s den 29 sist). Mars oell den 3 dennes på bordet lagda
utlät. N:o 13g, i anledn. af väckta motioner om förändring
af lönevillkoren för presteadjuncler i allmänhet, samt
om inrättande af sacellanier i Lunds stift.
Företogs lill pröfning Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s
den 29 sisth Mars och den 3 dennes på bordet lagda betänk.
N:o 140, angtde stångjernssmidet och den gröfre jernliandteringen,
samt kolhandeln i Riket.
Hr af Uhr Carl David, uppläste följande:
Då Ekon.Utsk:s betänk. rör;de stångjernssmidet och den
gröfre jerntillverkningen samt kolhandeln i Riket på grund
af dervid gjorda anrnärkn:r af R. o. Ad. återremitterades,
tog jag mig friheten framställa några betänkligheter vid det
då uppgjorda förslag, att utvidga stångjernssmidet inom de
egentliga bergslagerna. Jag yrkade då och yrkar ännu, att
jernhandteringen hos oss icke bör betraktas eller behandlas
såsom en alldeles ny och främmande handtering, i hvilket
sednare fall den helt och hållet borde öfverlemnas till den enskildes
egen omtanka alt efter godtfinnande tillverka tackjern
eller stångjern, samt afsätta dessa produeter inom eller
utom landet, der han för sig funne förmånligast; men att
under närvarande omständigheter, då jerntillverkningen hos
oss är flera sekler gammal, således rotfästad, och bedrifven
efter våra locala- och naturförhållanden, måste de föreskrifter
och förändringar, som vidtagas till dess ytterligare
utveckling, noga öfvervägas och utföras med den yttersta
försigtighet, på det sätt att tredje mans rätt derigenom icke
förfördelas, och så, att de åtgärder, som vidtagas, icke må
åstadkomma skada i stället för gagn. Af denna anledn.,
och då Ulsk. icke behagat fästa afseende på mina anmärkmr,
och, med de åsigter i ämnet som nu äro rådande, jag nogsamt
föreser, att Utsk:s förslag hos R. St. skall göra sig
gällande, anhåller jag att lili R. o. Ad:s prot. få nedlägga
skälen, hvilka föranleda mig att rösta emot detta förslag,
som enligt min öfvertygelse kommer att motarbeta det ändamål
man söker, som är och måste vara Svenska jernhandteringens
fria utveckling, framgång och förkofran, men icke
motsatsen deraf.
Vid sjelfva frågans behandling synes mig Utsk. hafva
förbisett tvänne väsendtliga omständigheter, som dermed stå
i oskiljaktigt sammanhang, nemligen:
1:0 den fria kolkandeln, såsom utgörande sjelfva grundvalen
för hela rörelsen och derföre i min tanke bort vara
afgjord, innan några reglementariska föreskrifter i öfrigt
meddelas; och
2:0 säkerheten för alla de på köpetackjern privilegierade
äldre bruk, att efter den i bergslagsorterna nu till
-
392
Den 28 April f. m.
styrkta utvidgade smidesrältighet derifrån hädanefter som
hittills kunna påräkna och vara förvissade om tackjernsbehofvet,
hvilket de sjelfve, i saknad af malmer, ej kunna åstadkomma,
en tillgång, som likväl hittills utgjort deras lagliga
rätt, hvilken svårligen kan dem frånkännns, emedan ett stort
antal medborgares existens och välfärd derpå bero, och thy
förutan stångjernstillverkningen i dessa vidsträckta delar af
landet fortfarande icke kan bedrifvas, helst kändt är, att
tack jernstillverkningen inom bergslagerna bedrifves under
tvänne sins emellan ganska skiljaktiga cathegorier, nemi. dels
till förbrukning vid egna redan tillåtna verkstäder, och dels
till afsalu emot vissa af Staten deremot lemriode förmåner
till vinnande af en säker tillgång för alla derå i andra orter
privilegierade smiden.
Utsk. yttrar väl, att denna rättighet till tackjernsfång
från bergslagerna för de aflägsna bruken genom i8o3 års
K. författning nu mera, sedan smidet i allmänhet blifvit så
betydligen utvidgadt, endast finnes till namnet, samt alt den
genom 1335 års K. författning roedgifna fria tack jernshandeln,
som lemnar hvar och en rättighet att, äfven der malmer
finnas, sjelf tillverka eller köpa tackjern, befriat bergslagerna
från skyldigheten att dermed förse andra bruk och
således äfven dem, hvilkas smiden af ålder varit privilegierade
på dessa tillgångar. Men emot denna tolkning får jag
anmärka, dels att den genom i8o3 års författning beviljade
smidestillökning inom vissa provinser, der blåsning i saknad
af malm icke kan åstadkommas, till stor del grundat dessa
nya smiden på tackjerns-tillgång från bergslagerna, dels
ock att fördelen af den fria tackjernshnndeln egentligen tillkommer
de bruksägare, hvilka äro i tillfälle att efter omständigheterna
sjelfve tillverka eller köpa tackjernsbehofvet;
men alt deremot, genom den sålunda uppkomna större concurrensen,
tillgången inskränkes och försvåras för dem, hvilka
äga smiden, men ej kunna blåsa, samt att denna svårighet
ännu mera skall tilltaga, om stångjernssmidet utvidgas i
de tackjernsblåsande bergslagerna, der den redan hardt medtagna
skogen, som hittills hufvudsakligen användts för tackjernsproduction,
måste blifva otillräcklig för både blåsning
och smide, och att således ändamålet med i8o3 års K. författning,
som var att uppmuntra lack jernstillverkningen inom
bergslagerna, samt denna varas förädling i de skogrika orterna
till vinnande af en för hela landet ökad och nyttig
export, och som intill denna dag på hela handteringen visat
så välgörande verkningar, för framtiden helt och hållet
kommer att förfelas.
Följden af TJlsk:s förslag, ifall det bringas till verkställighet,
synes mig blifva, att Svenska jerntiliverkningen, som
hittills efter naturens egen anvisning varit spridd och fördelad
öfver hela landet, lämpad efter malm- och skogsti11—
gån
-
Ben 18 April f. nr
gångarna, skall' sålunda con ceni re rad inom bergslagerna y i
afseende på tillverkningen i del hela, betydligen kumma alt
inskränkas mot hvad den nu är och under andra förhållanden
kan blifva, 0111 den ulan någon våldsam rubbning i nu
varande förhållanden får fortgå, då man vel, all vid en väl
skölt blåsning med våra medclhalliga malmer och med samma
kolåtgång, ett tredubbelt större qvantum tackjern erhålles,
än då samma qvantum kol användes för stångjern, tack jernet
inberäknadl, det vill säga all med samma kolåtgång kan
bergsmannen producera minst tre gånger så stort qvantum
tackjern, som om samma kol skola fördelas på både blåsning
och smide, hvaraf lätt inses, alt den hittills påräknade
lackjernslillgång från de malmrika bergslagerna nödvändigt
skall minskas i vida större mån, än smidet der kan utvidgas,
till förfång för alla de i andra orter af ålder privilegierade
smiden, sorn varit grundade pä tackjern från dessa
bergslager, — eli förhållande, som svnnei ligast inträffar inom
de orter, som innehafva de betydligaste malmlagren och
derföre med största fördel kunna tillverka tackjern.
Antagom I. ex. alf inom de egentliga bergslagerna bergsmannens
sammanräknade koltillgång medgifver en tillverkning
af 100,000 Stt stångjern, tackjerriet dertill inberäknadt,
och att de med samma knlqvantum kunna producera 3oo,ooo
Sit tackjern, så får väl antagas, att behållningen eller vinsten
för dem blir större på lackjernet än på stångjernet,
samt att de således förlora men icke vinna på förändringen.
Men förlusten stannar icke härvid, emedan om dessa
3oo,ooo Sit tackjern förflyttas och förädlas vid bruk utom
bergslag, der blåsning i saknad af malm icke kan åstadkommas,
så erhållas minst 3oo,ooo Sit stångjern eller 200,000
Sit större export än om utsmidningen skett inom bergslagen,
med en förlust i värde svarande emot dessa 200,000
Sfi:s mindre export genom smidets concentrering inom bergslagerna,
hvilken torde få anses såsom en nationalförlust och
blifver det sakta resultat man har att förvänta af Utsk:s
förslag samt den obegränsade smidesrätten inom bergslagerna,
— ett förhållande, som icke kan inträffa, om jernhandleringen
ulan rubbning får fortgå enligt nu gällande föreskrifter.
Det faller sig klart, alt i samma man, som det nya
smidet understiger förenämnda qvantum, blir förlusten mindre
med afsende på rörelsen i det bela, men den blir i alla
fall ganska kännbar och kommer att föranleda mycken oieda
i flera orter.
För mig vill det för öfrigt synas, såsom en följd af
Utsk:s förslag, att Dahlsland, större delen af Wermland
samt största delen af de norr om Gefle belägna bruk, hvilka
icke hafva tillräckliga tackjerns- eller malmtillgångar,
och hvilka äga tig,8o4 Sit:s gammalt stångjei nssmide, äfvensom
ganska inånga bruk i Dalarne och flera andra pro24
11. 5o
3g4
D (n >8 A i> r i l f. n».
villier, hvilka befinna tig i samma belägenhet tami af åldelt
varit grumlade på köpetackjern, icke skola hesta vid den
taflan man nu så oförsigtigt vill fiamkalla, och hvarigenom
iooo:de tal medborgares lidanden komma alt föranledas,
under det man kränker deras lagliga rättigheter.
Den sats jag hört yttras, att förevarande fråga icke
rör individen, som endast bar alt afse sin enskilda fördel
och på grund deraf äger ostridig rätt alt efter eget godtfinnande
tillgodogöra sina tillgångar och således äfven att
tillverka tackjern eller stångjern, hvilketdera lian för sig kan
finna förmånligast, äger till en viss grad sin riktighet och
kunde åberopas, om frågan nu rörde införandet al en ny och
förut okänd näringsgren; men under närvarande omständigheter,
och då jernhand teringen hos oss redan är sekler
gammal, fördelad öfver hela landet, hvaraf så många loootde
medborgare både directe och indirecte erhålla sin utkomst
och bergning, och densamma tillika förser oss med vår iörnämsta
exportartikel, hvilken icke kan eisätlas genom andra
j värde deremot svarande producter, torde ämnet höra betraktas
utur en mera vidsträckt och statsekonomisk synpunkt,
hvarvid individens fördel, den må vara verklig eller
inbillad, mäste stå tillbaka för det allmännas, såsom bidragande
till allas gemensamma belåtenhet och utgörande enda
föremålet lör lagstiftande maktens beslut, utan inverkan
dervid af några enskildes intressen, hvarföre icke heller en
blott theoretisk princip, som slår i strid med förenämnda
vigtiga ändamål, nu torde böra understödjas och befordras.
Åt sk i 11 i ge bergsmäns äfven vid denna riksdag förnyade
petition om rättighet till tackjernsexpoit samt utvidgade
smiden inom bergslagerna, sorn föranledt TJtsk:s förslag och
den nu pågående öfverläggningen, grundar sig på en hos
dem rådande föreställning om ett förment lidande samt hinder
i deras rörelse, men icke på skäl, som vid närmare pröfning
öga bestånd. De påstå alt lackjernet saknar afsättning,
alt priset derå beror på bruksägaren, som köper detsamma,
samt att derföre både billighet och rättvisa berättiga dem,
antingen till export eller productens tillgodogörande inom
tillverkningsorten, samt att, om tackjernsexporten vore tillåten,
skulle production deraf kunna uppdrifvas till dubbelt
belopp emot hvad nu sker till betydlig vinst för Staten och -  det allmänna.
Oriktigheten af den satsen, att del skulle blifva en fördel
för landet att exportera tackjern till förädling af utländningen,
torde bär icke behöfva bevisas; emedan tackjernsproductionen
inom bergslagerna, såsom beroende pä
skogslillgången, icke kan uppdrifvas olver en viss gräns i
värde, ingalunda motsvarande slångjernets, så länge begge
dessa productioner, såsom nu, bedrifvas i olika orter och
sålunda understödja hvarandra , helst då i betraktande tuges,
att skogen, som till betydlig del ingår i tillverknings
-
Den 28 April £. m.
kostnaden, nu tillgodogöres i stället för att ulan nit nylla
förstöras, hvilket i annat fall på många ställen Liefve händelsen;
och under denna förutsättning frågar jag;— hvilket
inbringar ett högre capital, antingen man exporterar 000,000
SIt tackjern eller ett lika stort qvantum stångjern, och i
hvilketdera fallet en större arbetspersonal sysselsattes vid
malmens brytning, halning och transport, om såsom nu
blåsningen och smidet fördelas efter malm- och skogstillgång,
eller hela rörelsen enligt Utsk:s förslag inskränkes och concenteras
inom bergslagerna? eller till hvad annat skall skogen
användas på trakter, der en steril och stenbunden mark
hindrar all odling, och folket ej äger annat näringsfång au
kolning och transporter?
Uppgiften om saknad afsättning å tackjernet vitsordas
icke af uppgifterna från vågarne, som utvisa ganska knappa
behållningar deraf från det ena året till det andra. Dlåsningarnes
större eller mindre belopp rättar sig vanligen efter
stångjernets större eller mindre begärlighet och afsättning,
såsom exempel hvarå må anföras, alt enligt Bergs-collegii
und. berättelse för år 18 !g uppgick tack jernsproduction öfver
hela Riket samma år lill 5gi,g65 Stt och slångjernstillverkningen
lill 58:5,144 Sf?, beroende dessa mindre skiljaktigheter
från de vid bruken qvarliggande tackjernsbehållningar
från e 11 till ett annat år. Hvad åter priset angar emellan
tackjern och stångjern, med hvarannan jemförde, slår det
förra nu i betydligt lingie värde till det sednare, än i äldre
lider. Under loppet af lyootlalet utgjorde tackjernspriset
vanligen mot stångjernels; nu deremot utgör detsamma jmot
stångjernspriset, med en ökning således lill fördel för
tackjernet af omkring 4 emot förut, härledande sig della
från tackjernets starka efterfrågan, i följd al den betydliga
tillökning i stångjernssmidet, som blifvit tillåten under de
sista decennierna, ett förhållande, som äfven hädanefter kommer
att fortfara, såvida icke några okloka beslut emot jernliandteringens
fortfarande bestånd deremot lägga hinder i vägen,
hvadan någon nedsättning i priset, under tackjernets
verkliga värde emot stångjernels, icke ur alt befara. Deremot
synes uppgiften, att i händelse af medgifven export
kunna fördubbla lackjernsproductionen, sakna all grund för
den, som äger någon kännedom örn tillståndet med skogarna
i bergslagerna, hvilka, genom landets odling samt en tilltagande
population, inskränkte lill mindre areal än fordom,
likväl nu för tiden vid flera andra då okända näringsgrenar
vida mera anlitas, och borde snarare påkalla vederbörandes
omtanke, att för framtiden kunna bibehålla blåsningarna vid
deras närvar, höjd och hvilket hittills ej kunnat ske, förutan
de under sednare åren vid tackjernets beredning införda förbättringar,
bestående uti malmens fullkomligare rostning,
starkare bläster samt bruket af upphetsad luft, hvilka gemensamt
bidraga till mindre kolåtgång än tillförene.
396
Den a8 A p r i l f. m.
Under en tidpunkt, då Svenska jernet» afsättning hufvudsakligen
beror, dels på dess förbättrade qvalitet, dels oek
på nedsättning i tillverkningskostnaden, för att kunna tafla
n>ed utläudningens mångdubbelt större tillverkningar, hvilket
ock nu utgör föremålet för bruksägarnes bemödanden
i allmänhet, hvarvid fordras både tecknisk kunskap och
strang tillsyn vid hvarje särskild manipulation under öfvergången
från tackjern till stångjern, villkor som äro mera att
önska än förvänta inom bergsmansslåndet, och då erfarenheten
tillika visar, huru svårt det är, alt inom redan befintliga
kammarlag, hvaruti många intressenter deltaga, införa
ordning och förbättrade arbetsmetoder, inses lätt de hinder,
som äfven i förenämnda afseende skola möta slångjernets
afsättning, och som, utom en minskad export i del liela,
en gifven följd af smidets utvidgning i bergslagerna utöfver
hvad redan ar bergsmännen medgifveu, kommer alt
sträcka sig öfver hela landet och menligt inverka på alla
dem, hvilka uti denna näringsgren på ett eller annat sätt
äro intresserade.
Det förefaller utan tvifvel oväntadt, att, i ett land med
snart sagdt outtömliga malmtillgångar och ganska betydliga
ännu odisponerade skogar, farhåga ändock kan uppslå om
möjlig brist på tackjern för stångjernets beredning till dess
nuvar. belopp, ftlen orsaken är latt förklarad derigenom,
att i de malmrika orterna, der blåsning utgjort hufvudföremålet
för folkets sysselsättning, är skogen mera medtagen,
1 de skogrika orterna åter saknas malmer, hvilka missförhållanden,
i brist af nödiga communicationsmedel, ej kunna
afhjelpa» och göra malmens transport så dyr, alt hlåsningar
i dessa orter icke med fördel kunna anställas. Det gifves
likväl en utväg att hädanefter som hittills försäkra jernhandteringens
framlida bestånd och förkofran, den nemi. att
fullfölja den af våra förfäder från äldre tider utstakade plan,
alt hufvudsakligen använda skogome kring grufvefälten lill
tackjernets beredning och de aflägsna skogarna till detsammas
förädling. I denna syftning hafva alla hittills utfärdade
författningar rörtde jernhandteringen utgått, behäftade, det
är sannt, med ganska många resirictioner, som hindrat dess
utveckling och hämmat industrien; men, sedan dessa band
under de sednare åren blifvit lossade, och större frihet lernnad
för den enskildes omtanke och verksamhet, bedrifves
rörelsen nu med större kraft och har med stöd af förenämnda
grundsats uppnått dess närvar, ståndpunkt, hvarföre k lokheten
synes bjuda, att icke utan behof frånträda densamma
och blottställa denna vigtigaste gren af vår hushållning för
menligare följder, än de tillförene öfverklagade restrictionerna.
Utsk. lagger i5oo Sfå-.s tillverkning per medium för 10
år vid bergsmanshyttorna till grund för rättigheten att få
anlägga en härd, utan att förklara hvarföre just denna suni*
Den a8 April f. m.
397
ma blifvit tagen till stöd för beräkningen. Jag känner gan«
ska väl svåiigbelen alt, i saknad af fullständiga journaler och
anteckningar, med säkerhet kunna beräkna årliga produetionen
vid bergsmanshyttorna, hvilken ofta måste uppgöras efter
en approximativ uppskattning efter malmernes halt samt
tiden, hvarunder blåsningen fortgått. Jag vet också, att vid
åtskilliga hyttor hinner man icke dertill; men vid ganska
många öfverstiger åi liga tillverkningen betydligt 2Öoo Sii.
Anses emedlertid förenämnda qvantum såsom medelproduetion
under nämnde tid, både vid bergsmanshyttorna
och vid de hyttor, som tillhöra bergsmän och ståndspersoner
gemensamt, från hvilka försäljning årligen sker till de på
köpetackjern privilegierade biuksägare, så kan denna tillgång
på ett ungefär beräknas, dä man vet, alt i de egentliga
bergslagerna finnas 91 hyttor ensamt tillhörande bergsmän,
samt 22 hyttor, hvaruti bergsmän och ståndspersoner
gemensamt deltaga, eller tillsammans 1 13 hyttor. Om derföre
denna summa multipliceras med förstnämnda a5oo Sff,
så synes det qvantum tackjern de derå privilegierade bruken
årligen hafva alt påräkna, då afdrag icke göres af något
smide inom bergslagerna eller andra för deras hushållning
erforderliga behof, hvartill äfven böra läggas gjuterierna, sorn
årligen använda omkring 4°-°oo S§f, samt exporten till Finland,
utgörande g a 10,000 Sfi tackjern årligen.
Jag kan icke eller inse något gillligt skäl, hvarföre enligt
Utskts förslag ett hyttelag med större tack jernstillvei kning
skall tillerkännas smidesrätt framför ett annat med lägre
tillverkning, då något visst qvantum för året icke kan
föreskrifvas, och det alltid beror på inbrukarne sjelfve, att
efter eget godtfinnande utvidga eller inskränka sina blåsningar.
Anser man nyttigt och utan andras förnärmande att
bergsmanssmidet bör utvidgas inom bergslagerna, så måste
väl alla hyttelag i mån af skogstillgång dertill vara lika berättigade;
men sorn denna tillåtelse icke står tillsammans eller
kan förenas med hela landets väl, vågar jag bestrida verkställigheten
deraf.
Då man vidare känner, att hammarskatten öfver hela
Riket vid t84o års slut uppgick lill 616,713 Sfå, hvaraf det
på köpetackjern beroende gamla och nya smidet utgör omkring
hälften, så finnes, att de på köpetackjern privilegierade
smiden ej kunna bestå utan denna tillgång, samt alt om
nya bergsmanssmiden, utöfver hvad som redan finnes, införas
i bergslagerna på tackjernslillverkningens bekostnad och
till förfång för de derå privilegierade bruk, så mäste desse
till större eller mindre del inskränka deras rörelse, hvaraf
de äfventyrliga följderna för framtiden lätt kunna förutses.
Härvid torde ock böra anmärkas den högst betydliga
tillökning i smidet, beräknad öfver hela landet, som ägt ruin
under loppet af de sednare 3o åren, och särdeles under de
fyra sistförflutna 1837—1840, till ett belopp af 157,966 Sfå.
398
Den a8 April f. m.
Hela hammarskatten ntgjorde nemi. vid 1811 års slut 396,819
St?. Ökningen från förenämnde Sr till närvar, tid utgör
således icke mindre än 219,89^ SÉ, till vinst för hela Riket
och utan rubbning i någons lagliga rätt, emedan denna tillökning
skett i öfverensstämmelse med den från ålder gällande
princip, att tackjernsblåsning egentligen bör bedrifvas i
bergslagerna och dess förädling verkställas i de skogrika orterna,
som sakna tillgång af malmer.
Granskas deremot de sannolika följderna af Utsk:s nu
afgifna förslag, så lär ej kunna heslridas, att, på sätt som
skett, utan allt afseende på kolfång samt deraf beroende
smidesrättighel, genast och på en gång tillerkänna alla bruk.
utom bergslag obegränsad smides- och vågföriogsrält; äfvensom
rättighet till härds anläggning inom bergslag vid hyttelag,
der blåsning per medium uppgått lill 25oo Stt, innebär
en omstörlning af enskildes oförverkade rättigheter, stridande
emot ett annat af K. Bergs-colkm år 1807 uppgjort förslag
till en successivt skeende, samt i tillämpningen möjlig
öfvergång till ett friare smidessysteme.
De rättigheter, som blifvit näringsidkare genom privilegier
försäkrade, kunna och böra väl, der det allmännas väl
så fordrar, modifieras och jemkas efter olika tidsförhållanden;
men den nu föreslagna utväg synes mig verka derhän, att
göra handteringens drifvande i följd af omättligt stegrade
kol- och tackjernspriser för en stor del bruksägare nästan
omöjlig. Så mycket som någon, önskar jag all möjlig frihet
i denna likasom i öfriga näringsgrenar, men grundad på gällande
rättsförhållanden. De förändringar, som beslutas, böra
dock vara af behofvet påkallade och med försigtighet utföras.
Dessa billiga fordringar saknas likväl i Utskts förslag,
hvilket, enligt min öfvertygelse, kommer att motarbeta det
åsyftade ändamålet samt att försvåra och inskränka i stället
för alt underlätta och utvidga Svenska jernhandteringen.
Första följden blifver efter all anledning ett oerhördt fördyrande
på många ställen af både kol och tackjern samt en
i följd deraf betydligt högre tillverkningskostnad, hvilken
synnerligast skall drabba sådana localer, hvarest tackjern i
brist af malm icke kan tillverkas, och slutligen göra all
stångjernstillverkning omöjlig för alla de på köpetackjern
privilegierade bruk; ty hvarifrån skall tackjern köpas, då
ingen säljare mera finnes, emedan bergsmannen, efter erhållen
smidesrättighet, likasom hvarje annan klok bruksägare
torde komma att inskränka sin blåsning endast till det belopp,
som fordras för detta smides framlida underhåll.
Häremot erioras väl, att de för nya smidens införande
i bergslagerna fästade villkor äro af beskaffenhet att de svårligen
kunna antagas, samt att de af mig befarade följderna
således icke skola inträffa. Jag skulle instämma i denna
åsigt, om bergsmännen i delta afseende insågo deras egen
fördel samt rättade sig derefter; ty jag är fullt öfvertygad,
Dea *8 April (.at
-
ho
att tackjernsproductionen i deras liand fir och förblifva- lika
lönande, som stångjernslillverkningen för dem skall medföra
förlust eller åtminstone mindre fördel. Men deras gång
efter annan förnyade petitioner baroni bevisa tillfyllest, att
de icke beräknat följderna deraf hvarken för sig sjelfva eller
andra, och anser jag derföre vådligt att inleda beigsmansståndet
på en för det så osäker bana, hvarigenom första
grunden lägges till dess obestånd, och som förr eller
sednare skall bringa del derhän, att icke längre kunna
räknas bland sjelfständiga näringsidkare. Äfven ur delta skäl
bestrider jag derföre smidets concentrering inom bergslagerna,
der skogarne redan aro betydligen medlagne, således
otillräckliga för både toekjerns- och stångjernstillverkning i
större scala samt för tillgodogörandet af der befintliga stora
malmtillgångar, som, enligt hvad ofvan är anmärkt, ej kunna
förflyttas och användas på andra orter, och hvilka orter,
ehuru försedda med betydliga skogar, hittills begagnade till
tackjernets förädling, men nu, i brist af denna rudimaterie,
alldeles onyttiga blefne, öfverlännäs åt förgängelsen till
kännbar förlust för hela landet samt alla dem, hvilka på
ett eller annat sätt varit intresserade i denna rörelse,— ett
förhållande, som vid detta tillfälle äfven torde böra tagas i
beräkning. Möjligen skall häremot anmärkas, att livad jag
nu yttrat om bergsmannens framtida ställning, ifall förslaget
bi Ta lies, såsom främmande för iininet, är alldeles öfverflödigt;
men om resultatet verkligen blir sådant, som jag befarar,
torde del icke vara orätt att i tid fästa vederbörandes
uppmärksamhet derpå, hvilket ock skett på grund af
den kännedom jag genom en mångårig tjenstebefattning tror
mig äga om jernhandteringens tillstånd i Sverige, och detta
utan fruktan för klander att härtill uppmanas af några etisk
i I d t a motiver.
Af ofvan anförda skäl, och då Ulskrs förslag alt införa
nya bergsmanssmiden i bergslagerna, utom den kränkning i
deras lagliga rätt, som likväl drabbar alla de på tackjernsfång
från dessa orter af ålder privilegierade smiden och den
härigenom uppkommande oreda i vår allmänna hushållning,
nödvändigt och i saknad af tackjern skall bidraga till en
betydlig minskning i stångjernstillverkningen i det hela, sorn
likväl är vår förnämsta exportartikel, hvilken icke af någon
annan i värde deremot svarande production kan ersättas,
men hvilken, om handteringen i öfverensstämmelse med våra
nu gällande författningar får utvecklas och fortgå, än vidare
kan höjas utöfver dess närvar, belopp; då förslaget, säger
jag, således i min tanke rakt motverkar det ändamål man
söker uppnå, kan jag ej annat än tillstyrka afslag å Ekon.-  Utskts nu förevarande betänkande.
Men skulle denna min begäran icke vinna II o. Adis
bifall, anhåller jag i sådan händelse, alt det tillägg vid betänk.
matte göras, att i den und. skrifvelse», sorn till K. M.
4oo
D<u 28 April f. m.
kommer att afgå, uttryckligen tillägges, att icke någon verkställighet
i anledn. af R. St:s begäran må äga rum, förrän
efter <let slutliga afgörande! af den väckta frågan om en fri
kolhandel; ty först i sammanhang med denna vigtiga Iråga
kan, nian fara af misstag, Utsk:s förslag tagas till slutligt
ompröfvande.
Fast öfvertygnd om den af mig nu begärda försigtig—
hetsåtgärd, anhåller jag om Hr Frih. o. Landtnäs propos.
härå, i händelse mot mitt bestridande Ulsk:s betänk, skulle
godkännas.
Hr af Uhr tilläde muntligen:
I det skick denna sak för närvar, befinner sig, anser
R. o. Ad. måhända den af mig nu gjorda framställning alltför
vidlyftig, men ämnet är af den vigt och så djupt ingripande
i vår allmänna hushållning, att jag ansett för min
skyldighet att framlägga skälen hvarföre jag ej kunnat tillstyrka
bifall å Utsk:s förslag, och skall icke upptaga liden
med något ytterligare anförande under denna discussion eller
ingå i någon pröfning af de uti betänk, uppgifna villkor
för smidesrättens utvidgande inom bergslagerna, emedan jag
anser hela frågan vara för tidig och aldrig bort komma under
R. St:s pröfning, förrän frågan om den fria kolhandeln,
hvilken nu är under utarbetning, blifvit definitivt afgjord,
såsom utgörande sjelfva grunden, hvarpå mö]liga förändringar
i denna gren af vår hushållning kunna och böra uppgöras,
utan öfverlemna!' jag denna vigtiga angelägenhet till
R. o. Ad:s pröfning och behjertande, i den säkra förhoppning,
alt det beslut, R. o. Ad. nu går att fatta, måtte afse
så väl Svenska jernhandteringens framtida bestånd och förkofran,
som fäderneslandets derpå beroende väl; och ehuru
jag nogsamt inser, att R. o. Ad:s blifvande beslut är likgiltigt,
sedan de tre andra Stånden redan bifallit betänk, och
sålunda afgjort frågan, önskade jag att R. o. Ad. för sin del
behagade ogilla förslaget, på del att, vid frågans slutliga behandling
å högre ort, K. M. må äga något stöd alt vägra
sin sanction å denna R. St:s begäran, samt förnyar min anhållan
om Hr Frih. o. Landlmrs propos. å det tillägg i den
und. skrifvelsen, att denna sak må förklaras hvilande, intilldess
frågan om den fria kolhandeln blifvit definitivt afgjord.
Upplästes ett från BondeSt. ankommet prot.utdr. af den
6 dennes, af innehåll att Ståndet bifallit Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsk:s utlåt. N:o i4°, med de förändringar, att, uti
1 punkten, litt. b) skulle erhålla följande lydelse: ”Vid tackjernshytta
inom bergslagen, der blåsningen under åren frän
celi med 18 31 lill och med 1840 uppgått till minst 25oo Si?
årligen, må begagnas en härd med oinskränkt smidesrält.
Tackjernshyttor åter, vid hvilka lackjernsblåsningen under
förenämnde år icke uppgått till nu fastställde belopp, 2Öoo
Si?,
Den 28 A p r i t, f. m.
SfT, må äga att sig förena om anläggning nf en härd med
oinskränkt smidesrätt; dock med villkor alt sammanräknade
tillverkningsbeloppet af tackjern vid ifrågavar. hyttor icke,
efter medeltal beräknadt, understigit 3ooo StS årligensamt
att, uti 2 punkten, litt. b), 3 raden, ordet ”ofvannämnde”
skulle borttagas; och hade RondeSt. inbjudit MedStånden att
uti delta beslut med BondeSt. sig förena.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag anhåller vördsamt hos
Hr Frih. o. Landtm., att detta betänk, måtte få punktvis
föredragas, samt att Ridd.Secret:n behagade vid hvarje punkt
upplysa, huru de öfriga Stånden beslutat.
Hr Lagerhjelm, Pehr: I händelse R. o. Ad. punkt
vis
föredrager delta betänk., så anhåller jag att få uppskjuta
yttrandet öfver det hela, på det att discussionen måtte
få en enklare form. Jag skall således afvakta R. o. Ad:s
beslut härom, och anhåller all återfå ordet, sedan R. o. Ad.
bestämt, huruvida betänk, skall i sin helhet föredragas eller
punktvis discuteras.
R. o. Ad. beslöt att delta mål borde punktvis för R.
o, Ad. till beslut föredragas.
1 punkten, mom. litt. a).
Hr Lagerhjelm: Ifall R. o. Ad. skulle antaga t
punktens 1 inom., så skulle deraf blifva en följd, alt bergsmanshamrarne
inom Österbergslagen, inom Ofvansjö och
Thorsåkers bergslager genast blefve fullkomligt fria, hvarigenom
åter en ganska betydlig tillökning i Slångjernstillverkningen
kunde komma alt äga rum. I afseende på ett
menligt inflytande deraf, förenar jag mig med den första
talaren, min värde vän Hr af Uhr. Jag tror ej attdennuvar.
tidpunkten är tjenlig för en sådan förändring. Detta
är det första inkast, som jag har alt göra emöt första punktens
mom. litt. a). Det andra inkastet är, att detta mom.
medgifver fullkomlig frihet till obegränsad vågföringsrält
för sådana bruk inom der uppräknade bergslager, hvilka
äro grundade på egna ifrån ortens bergstnannarörelse afskilja
skogstillgångar, men deremot ingen tillökning för de
bergsmanshamrar inom dessa orter, hvilka icke äro grundade
på sådana egna skogstillgångar. Deraf skulle således
komma att följa, att detta första morn., hvilket medför
eli fullkomlig frihet för vissa bruk till oinskränkt vågföringsrätt,
deremot icke medför någon tillökning för bergsmanshamrarne
inom dessa orter, då likväl de bergmanshamrar,
hvilka äro belägna utom dessa orter, skola blifva fullkomligt
emaneiperade. Dessa anmärkmr hafva föranledt
mig att uppgöra det vördsamma förslag, som jag uther mig
alt få för R. o. Ad. uppläsa. Det lyder sålunda:
Oinskränkt vågföringsrält beviljas för släng- eller manu24
H. 5i
D e n »8 April/, nr.
faclurje.rn frun härdar inom luckjernsbergslag, derest de,
ulan bera k n ing af den lill o k n i n g K. k u n gör el s e n
af den 2 6 O c t. tS38 ine dgifver, äro privilegierade lill
minst 43b Sij. Härdar utom tackjernsbergslag, sålunda privilegierade
till minst 400 1®j åtnjuta samma räll. Ucd öfriga
härdar skall smidesrätten beräknas efter 15 t.r kol per Sib.
Detta är mitt vördsamma förslag5 det öfverensstämmer
med IJtskts eget i i;a och 2:a punkterna, men skiljer sig i
3:e punkten. Skälen dertill har jag redan baft äran anföra.
Jag tillstyrker således vördsamt, att R. o. Ad. täckes antaga
denna redaction i utbyte emot Utsk:s förslag i första
punkten litt. a).
Undert. Ridd Secret. upplyste, i anledn. af den begäran
som derom blifvit gjord, att PresteSt. beslutat, det
mom. a) i 1 punkten skulle erhålla följande förändrade
lydelse: ”Srnidesrättigheten vid alla nu befintliga härdar,
så inom som utom bergslag, ökas med y5 proc. af det ursprungligen
privilegierade smidet, deruti inberäknad den tillökning,
som erhålles genom K. kungörelsen den 26 Oct.
i838.” BorgareSt. hade godkänt morn. med följande förändrade
tidsbestämmelse i första punkten: Under de första 5
åren, beräknade ifrån den 1 Nov. l84r till och med den 1
Nov. 1846. BondeSws beslut bade förut blifvit uppläst.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag erkänner att jag i det
ta
ämne icke äger förmåga att yttra mig med full sakkännedom.
Jag har endast tillfälle att bedomina de ekonomiska
resultat, som kunnat visa sig i andra länder, och att
kunna framlägga de efterdömen, som vi deraf kunna välja
för vårt eget land; men jag bekänner, att då jag hört en
man med den sakkännedom i detta ämne, som Hr af Uhr
otvifvelaktigt äger, här yttra sig, och då de resultat, hvilka
han befarat skola blifva en följd af detta betänk:s antagande,
äfven visa sig varnande ifrån andra länder, der
man gjort sådana försök i afseende på inre handelsfrihet,
sä skulle jag vilja tillstyrka afslag på detta betänk ; men
då de tre öfriga Stånden till större eller mindre del antagit
detsamma, så lärer det således för oss, för tilivägabringandet
af ett R. St:s beslut efter vår önskan, endast återstå att
följa med det Stånd, som varit minst oinskränkt i sina bestämmelser,
och detta lärer vara PresteSt. Jag tillåter mig
nu att anföra något af andra länders erfarenhet i detta afseende.
I Norrige fanns under den Danska tiden före kriget
med England i allmänhet icke någon bruksrörelse motsvarande
hvad den då var i Sverige; men den var likväl
vida betydligare då, än den nu är. Der existerade icke då
någon tillverkning, som icke stod under uppsigt och conti oller
för bedömmande af tillgången på nödiga malerialier.
Denna uppsigt och dessa controller existera icke nu; men
hvad är följden deraf? Jo, mine herrar! att ftdeiar af
D« n i8 April f, m.
Norrige* jernverk, som funnos på 1770-talet, finnas icke
iner i följd af kolbrist, ocb på ställen, der Norrige* rikaste
tillgångar på materialier för denna rörelse finnas, såsom t.
ex. i Rörås, saknas allt tillfälle att äfven för framtiden
kunna lå någon nytta deraf, derföre att skogarna der utan
vård oell controll blifvit borthuggna, och alla försök alt återställa
skogarne i Oster- och VesterDalarne, hvarest de
foidom varit så betydande, äro likaledes fiuktlösa. Man
ser deruti följderna af att lemna åt det enskildta omdömet,
att i detta fall bestämma hvad som bör eller kan ske.
Månne icke samma grundsats, som bjuder att förekomma
gi öfverås derigenom alt nian på riktigt bergsmannavis går
till väga vid giufvors schaektning, månne icke samma omtanka
afven i detta fall bjuder att åtminstone i de nordliga
delarue af Sverige med försigtighet spara skogarna. Delta
är den elia punkten, hvaruti vi måste vara varsamme. Den
andra är exporten. Här finnas, mine herrar! tvänne sätt
lör export, sorn mycket starkt hota jernhandleringen. De
i norra Amerikas förenade Stater inträffade händelser hafva
hotat den betydligt, och de sednasle underrättelser derifrån
äro icke hugnande. Det officiella embete jag bekläder har
gifvit mig tillfälle att emottaga underrättelser för några
dagar sedan ifrån vår agent i Amerika. Han var, då han
för några år sedan lemnade Sverige, af alldeles motsatt tanke
med mig ruride detta ämne, men i den uppgift, som lian
1111 har lemnat mig, har han nödgats erkänna, att vådan
var större än han då trodde. Två stora concurrenter
för Svenska jcrnhandteringen hafva uppstått. Den ena
är den ofantliga förbättring, som Amerikas egen jernhandtering
undergått, sedan arbetslönerna blifvit mera nedsatta
i sednare lider emot hvad de förr voro. Den andra är den
stora concurrensen af det Engelska jernet, sedan det privilegium,
sorn hamrarne förut hade, nu måst upphöra. Om
ninn för framtiden vill hafva Sveriges jernexport någorlunda
jemförlig med hvad den förut varit, så måste man betjena
sig af följande tvänne medel. Det ena är att nedsätta tilIverkningspriset
så, att vi kunna sälja vårt jern till ungefärligen
lika pris med Englands, och det andra består deruti,
att man förbättrar tillverkningen. Det förstnämnda medlet
kan likväl hos oss föga begagnas, emedan vår jernlillverkning
af brist på stenkol måste till största delen drifyas med
trädkol, under hvilket förhållande det ej är möjligt- att så
hopa denna tillverkning på ett ställe, såsom händelsen är i
England. Det andra medlet deremot är ganska möjligt att
här begagna, och jag tror att 0111 Svenska jerntiilverkarne
med klokhet begagna denna utväg, så skola de mindre se
på att kunna temporärt utvidga sin tillverkning, än alt föröka
varans godhet; ty så snart de ej kunna täfla genom
varans beskaffenhet, så måste de förr eller sednare nödvändigt
gå under. Genom en sådan förundrad riktning af vår
4°4
Den 38 April £. m.
jernhnndtering, skulle skogarno kunna mera sparas och igenom
det naturliga företräde, som vårt jern äger genom de
goda malmerna, skulle vår tillverkning troligen snart kunna
jemföras med den Engelska, Jag hemställer derföre, om det
ej hade varit vida mera ändamålsenligt, än att nu öppna
por tärne för del större eller mindre möjliga missbruket af
enskild äganderätt tili fördel för det enskildta intresset, men
till skada för det allmänna, som icke kunde på långliga tider
ersättas, alt snarare vidtaga inskränkande åtgärder för att
förekomma något dylikt, som ägt rum i Osterdalarne, hvarom
jag nämnt i böljan af detta yttrande; men då intet
Stånd bar beslutat något sådant, och då jag tyckt mig finna
alt PresteStis beslut i denna punkt varit mera inskränkande
än de öfriga Ståndens, så anhåller jag vördsamt om propos.
derpå.
Frih, Hamilton: Jag väntade, att anmärkn. skulle
göras emot Utskts betänk, i denna del; ty det är naturligt,
när ett Utsk. har trott sig af omständigheterna förauledt
och nära nog tvunget att öfvergå till ett betydligt friare
systeme, att vännerue af det gamla systemet skola befara
följderna af den föreslagna förändringen och söka att motsätta
sig densamma. Men för att först tala i allmänhet, anhåller
jag att, så vidt jag kan, få utreda den synpunkt,
hvarutur Utsk. trott sig böra se frågan, och framställa den
na
synpunkt till Ståndens bedömmande. Det har redan för
flera riksdagar sedan, eller åtminstone vid förra riksdagen,
varit under R. Sits öfverläggning atL bereda en utvidgad
smidesfrihet, och i följd deraf har äfven inom jernbergslagerna
tillverkarne allt mer och mer sökt sträfva till samma
mål, allt mer och mer höjt sina fordringar och allt högIjuddare
framställt de allmänna grunderna för sitt påstående,
att de höra hafva samma rättighet att efter hästa förmåga
använda sin tillverkning och skaffa sig en viust, som
redan åtnjutes af bruksägarne, under hvilka bergslagsboerne
hafva varit satte i ett slags underordnadt förhållande, hvars
upphörande i min tanke nu hör tillvägabringas. Dessa fordringar
gåfvo sig slutligen luft kort före denna riksdag och
isynnerhet vid riksdagens början under den skarpt framställda
fordran på fri taekjernsexport, När nu Utsk. fann
sakens ställning vara sådan, och trodde att opinionerna voro
nog allmänna och starka, för att åtminstone efter en öfvergångsperiod
drifva igenom dessa fordringar, så trodde Utsk.
sig för det första höra afgifva det förslag, som Utsk. i detta
ämne framställt; men under det att man å ena sidan funnit
att Utsk. gått för långt, så har Utsk. å andra sidan fått
uppbära stränga beskyllningar alt hafva varit aristocraliskt
sinnadt i denna fråga, att endast hafva sett på bruksintresset,
och alldeles icke på bergsmansintresset. För det andra åtpr,
med syfte att sätta oss i stånd att kunna fortsätta täflan
Den a8 April £ m.
4o5
med jernverket) i England, ansåg Utsk., lika med den sista
varda talaren, det första villkoret vara, att man beredde en
möjlighet för Svenska jerntillverkare alt sälja sin vara till hällre
pris, och Utsk. har ansett, att om man medgåfve bruksägare
ne rättighet att så mycket sorn möjligt utvidga sin rörelse,
så skulle de derigenom blifva försatte i tillfälle alt nedsätta
deri kostnad, som nu mest nedtynger tillverkningen, nemi.
administrationskostnaden, hvilken nödvändigt mäste bidraga
till ett högre pris, då man 1111 t. ex. för en tillverkning af
aooo Sfi måste hafva samina administralionspersonal, som
skulle vara tillräcklig för en tillverkning af 20 ä 3o tusen
Sfi. Det kan ej vara på annat sätt, innan det öfverlemnas
åt den enskildes omtanka, dels alt vid det ena bruket utvidga
tillverkningen så långt tillgångarne medgifva, dels att
kunna sammanslå flera bruk, der sådant befinnes förmånligt.
Endast på delta sätt kan, efter milt, så väl som Utskis förmenande,
detta af Hr Rosenblad för oundgängligt ansedda
ändamål vinnas. Det andra villkoret, nemi. tillverkningens
förbättring, torde äfven endast kunna vinnas derigenom alt
tillverkningen kan blifva större, då åtskilliga inrättningar,
som kunna behöfvas för ett sådant ändamåls vinnande, väl
löna sig att tillvägabringa för en större tillverkning, men ej
utan stor förlust kunna användas för en mindre. En sådan
frihet i slångjernstillverkningen vore äfven ett sätt att minska
ropet på tackjernsexport; ty det är klart, att i samma
mån, som den inhemska stångjernslillverkningen stiger, i
samma mån måste äfven behofvet af materialier dertill blifva
större. Ett annat medel att undvika tack jernsexport har
Utsk. trott sig finna deruti, att medgifva bergsmännen någon
motsvarande frihet inom landet, hvarföre Utsk. för dem tillstyrkt
den smidesrätt, som i mom:na b) och c) finnes upptagen.
På detta sätt har Utsk. äfven trott sig förekomma
de menliga följder, som Hr af Uhr befarat af en för hastig
öfvergång. Utsk. har ansett gifvet, att om smidet genom
dessa åtgärder skulle utveckla sig till en högre grad, så
skulle äfven lackjernets afsättning derigenom stiga, samt
bergsmännen få en lifligare rörelse, hvarigenom de skulle
vinna tillgångar alt så lill sägande coneentrera alla sina
krafter på tillvägabringandet af en bättre tillverkning. Genom
de af Utsk. sålunda i t punktens 3 mom. tillstyrkta
åtgärder har Utsk. vågat hoppas, att den större frihet, sorn
Utsk. för de följande 5 åren ifrån och med år 1846 tillstyrkt,
ej skall åstadkomma någon så vådlig brytning, som
om denna frihet utan någon öfvergångsperiod skulle beviljas,
då bergsmännen, lockade af frihetens behag och utan
att förut hafva blifvit införda på en klokare bana genom
en säkrare tillverkning, utan tvifvel hade kastat sig in på
stångjernstillverkning. Nu tror jag deremot ej alt detta i
allmänhet kommer att blifva fallet under de 5 påföljande
åren. Jag har dertill eh ökad änledn. derutinnan, att cjef
♦ »1
Den a8 April f. m.
skulle fonlin eli betydligen ökadt löilag att drifva (vänne
rörelser Lii edvid hvarandra Jag ti or således alt man hvarken
behöfver befara, att bergsmännen alltför mycket slå
sig ]>å slångjernssmidet oell icke heller att exporten af tackjern
blifver betydlig, ehuru deni således medgifves rättighet
alt fä exportera sin vara, såsom alla andra fabrikanter, en
rättighet, sorn ej ifrån rättsgrunder kan bestridas dem, ehuru
den på grund af allmän nytta hittills bort och kunnat
besil idas. Dessa hafva varit skälen, hvarför Ulsk. gått så
långt, som det gjorde den första gången; men då Ulsk:s betänk.
återkom ifrån Stånden, så var det med den anmärkn:n
att Utsk. stannat på halfva vägen. Från 11. o. Ad. var likväl
ett yttrande af den i dessa ämnen mycket erfarne ledamoten
fir Lagerlijelin, hvilket var af alldeles motsatt riktning.
Delta yttrande sammanstämde till sitt innehåll, nemi.
att tillåta smidesfi iliet inom bergslagerna, med yttranden afgifna
inom de öfriga Stånden. Jag för min enskilda del ansåg,
att man endast genom oinskränkt smidesfi ihets beviljande
utom bergslagen borde öka afsältningen på tackjern,
så att ingen frestelse för bergsmännen malte uppslå ali lill
förlust för sig drifva en smideshandtering bred vid taekjernshlåsningen;
men Utsk. fann icke detta skäl gilltigt och har
derföre uppgjort ett förslag i tvänne punkter i likhet
med Ur Lagerlijelms yttrande. Jag liar blott velat anföra
detta i allmänhet, för att antyda hvarföre Utsk. ilar handlat
så som det gjort.
För att nu öfvergå lill första punkten, så bar af Hr
Lagerhjelm först blifvit anmärkt, att bergsinanshamrarne inom
Ofvansjö och Thorsåkers bergslager, till följe af stadgandet
i denna punkt, genast skulle blifva fullkomligt fria. Della
hafva vi icke ansett oss kunna förneka deni, då de icke ens
äro inbegripna bland deni, hvilka i Cergscollegii förslag såsom
riktiga jernbergslager blifvit upptagna. Hr Lagerhjelm
har dernäst tillstyrkt, att en mera allmän frihet måtte inträda
nu genast på grund af det af honom nu afgifna förslag,
att härdfrihet endast måtte beviljas för de härdar, som äro
inom tackjernsbergslag privilegierade till Zj^o S$ smide, samt
utom bergslag till 4°° Sfi, oell alt vid öfriga härdar smidesrätlen
skulle beräknas efter t5 t:r kol per $??. Jag bekänner
att jag här måste vara mera restrictiv än Hr Lagerhjelm,
och skälen dertill har jag redan utvecklat. Yi skulle
derigenom locka in hytteägarne att slå sig på smideshandteringen,
troligen till deras egen förlust. En annan fråga är,
om detta stadgande kunde anses böra vidtagas af rättvisa
eiler billighet emot bergsmännen; men detta bör man väl ej
förmoda, enär intet af de öfriga Stånden antagit ett sådant
stadgande. Jag anser derföre lämpligast, att det får
stanna vid Utsk;s betänk, i första punkten, hvilken blifvit
af de öfriga Stånden bifallen. Jag anhåller att Hr Rosenblad
må ursägta mig, ult jag ej tror PresteSt:s beslut vara
D e n *8 A j) r i 1 f. m.
407
mera iesl rict i v t i denna punkt; det innehåller i min tanke
en utsträckning utöfver allt hvad som är möjligt. Dessutom
skulle det, eller min uppfattning af detta förslag, genast
komma alt medföra full frihet inom bergslag för alla bergsmanshamrar,
hvilket jag, på de skäl jag redan anfört, icke
kan tillstyrka.
Tvänne af de hufvudsakligaste anmärkntna af Hr af
Uhr anhåller jag att, så vidt jag förmår, bemöta. Ur af
Uhr har nemi. ansett, att Utsk. förbisett Ivaline punkter,
nemi. att beslut i fråga om kolhandelu borde förutgå den
nya smidesstadgans utfärdande, samt att man borde hafva
afsell, att genom Utskts förslag skulle taekjei nslillgången inskränkas
för de på köpetackjern grundade stångjernsbruken.
Hvad det första beträffar, sä kan författningen ej under de
första åren verka på de ställen, der kolhandeln är hunden;
men på de ställen, der den är fri, kan den icke åstadkomma
någon olägenhet. På de ställen, der kolhandeln är bunden,
äger delta förhållande rum, antingen pä grund af contraet,
och en sådan föl bindelses lösande måste bero af en långvarig
utredning, mea troligen kunna likväl sådana conlracter
icke rubbas, eller också på grund af en slags lös öfverenskommelse
emellan bruksägaren och allmogen, utan inför lagen
gilltig kraft. Dessa åtgärder har allmogen visserligen
hittills ansett bindande; men då detta är ett bestämdt missförhållande,
sä bör och kommer det naturligtvis att afhjelpas.
I afseende åter derpå att, för de på köpetackjern
grundade bruken, tackjernstillgången genom Ulsk:s förslag
skulle komma att inskränkas, så torde jag få göra den värde
ledamoten uppmärksam derpå, att sedan år i83(j lackjernshandeln
förklarades fri, så kan detta privilegium icke numera
anses såsom excluderande, då det icke vidare ålicer
7 nn
någon hytta att leverera en viss qvantitet till något bestämdt
bruk; men då det nu är tillåtet för Norbergs bergslag t. ex.
alt skicka största delen, ja t. o. m. bela sin tillverkning lill
Wermlands bergslager, så kan man icke säga, att det stadgande,
sorn nu är i fråga, skulle medföra något melin för de
på köpetackjern grundade bruken.
Dessutom hafva tvänne värde talare särdeles stödt sig
på att man behöfde afse koltillgången och den möjliga misshushållning
med skogarna, som skulle uppstå genom dessa
åtgärder. Jag skulle gå in på deras mening, om de kunde
föreslå något sätt, hvarigenom en 1 iktigt god hushållning med
skogen komrne alt äga rum, så att icke större förbrukning
deraf sker, än behörig myndighet anser vara med brukets
bestånd förenlig. Att icke de gamla författningarne leda
derhän, synes mig vara gifvet, ty under det att bruksägaren
varit inskränkt i sina rättigheter, så har ingen inskränkning
ägt rum rum i skogshushållningen, ulan man bar liaft
rättighet att minska bruksskngarna genom afsalu af bräder,
spiror, masteträd och annat dylikt. Derföre har ock hit
-
4o8
Den e8 April t. m.
tills i jernliandteringen icke funnits någon sådan säkerhet,
sorn förfatlningnrne åsyftat, ehuru inskränkningar funnits*
Detta har gjort det omöjligt för den Svenska jerntill verkaren
att täfla med utländningen i pris och tillverkningens godhet,
och just derigenom uppkom den Engelska jernfabrikationens
företräde, att den fritt och oförhindrad af dylika
tvångslagar kunde utveckla sig. jag anhåller om bifall lill
betänkandet.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Innan jag ingår
i granskning af den här föredragna punkten, torde det tillåtas
mig att yttra några ord emot betänk, i sin helhet. Ekon.
Utsk. har i detta betänk, föreslagit, att om 10 år anläggandet
af jernbruk skulle blifva fullkomligt fritt, så fritt,
alt jag knappast tror, alt någon näring, med undanlag af boktryckerierna,
för närvarande är det i lika grad. Det torde
först böra tillses, huruvida icke detta går för långt och om
icke denna handtering går under, ifall den blir så fullkomligt
fri. Svenska jernliandteringen har under sekler varit
bunden med många band, som visserligen varit skadliga, men
dock med några, hvilka jag tror att Sverige har att tacka
för att dess jernhandtering står på dess närvar, punkt. 1-  bland dessa band räknar jag alla de författningar, som gått
derpå ut, att så mycket som möjligt spara de skogar, hvilka
ligga omkring våra rikaste malmberg, till bedrifvande af
tackjernsblåsningen. Jag hemställer till herrarne, huru det
skulle hafva sett ut i dessa trakter, om det varit tillåtet för
100 år sedan att med oinskränkt frihet begagna dessa skogar,
— troligen så, att der numera icke hade fuhnits någon
skog och att malmerna derföre måst föras långa vägar för
att kunna förädlas, att vår, således nog dryga tillverkningskostnad
hade blifvit betydligt högre, och att sålunda i de
trakter, der tillverkningen framförallt borde uppmuntras,
densamma ej hade kunnat drifvas. Jag fruktar, att antagandet
af Utsk:s betänk, skulle leda till delta resultat för framliden,
och tror derföre alt del är vådligt att i närvar, ögonblick
på en gång lossa de band, som hittills skyddat denna
näring. Jag anser det vara en oeftergiflig pligt alt tillse
det våra efterkommande draga nytta af våra malmlager,
sorn för närvar, utgöra vår förnämsta export-artikel På de
grunder jag nu anfört, kan jag icke gilla Utsk:s betänk, i
dess helhet. Tre Stånd hafva visserligen redan bifallit betänk.
, och kan således synas vara temmeligen likgiltigt hvad
beslut R. o. Ad. fattar; men jag skulle dock för min del
önska, att R. o. Ad. vidtoge en åtgärd, hvarigenom man åtminstone
i möjligaste måtto förekomme, att friheten blefve till
den grad utvidgad, som Utsk. föreslagit. Hvad beträffar mom.
litt. a), så visar Utsk. deruti, att det utgått ifrån en alldeles
motsatt princip emot den, hvarifrån R. St. vid förra riksdagen
utgingo.
Dan a8 A p r i 1 f. ra.
4«9
ntgingo. I den underd. skr ifve Isen till K. M, uttryckte R.
St. då, alt de ansågo i allmänhet att härdantalet var för
stort i förhållande till jerntillverkningen och att således deras
sammanbyggande borde uppmuntras. Här har Utsk. deremot
tvertorn medgifvit ända t. o. m. det minsta stnidesbelopp
full frihet för alla de härdar, hvilka äro belägna utom de
egentliga tackjernshergslagerna, samt för de härdar inom dessa
bergslager, som 310 grundade på egna skogar. Jag anser
detta vara en orättvisa, då det hittills endast är efter tillverkningen,
som bruksägaren får vågföra sitt jern. Det finnes
t. ex. bruk, med sex härdar, som hafva rättighet att
tillverka 1800 Sk?s, och andra med endast tre härdar, sorn
äga rätt att tillverka ett lika qvantum. Om nu detta förslag
anloges, så skulle naturligtvis det bruk, som för närvar.
har 6 härdar med 1800 Sk?6, kunna komma att tillverka
dubbelt så mycket som det bruk, hvilket blott har 3
härdar med samma Ski&tal. Skulle man behandla denna
fråga, såsom Utsk. föreslår, så tror jag att man åtminstone
måste antaga smidet till grund. Detta har visserligen PresteSt.
gjort, men jag anser att det Ilögvörd. Ståndet derutinnan
gått alldeles för långt. K. M. bar redan genom den
författning, som år j838 utgafs, medgifvit en tillökning af
33i proc. på allt existerande smide. Följden af denna författning
på alla nya smidesanläggningar liar hufvudsakligen
varit den, att sedan år 1838 Sveriges smide blifvit ökadt
med nära 200,000 SkS". Jag tror att det för oss alltid måste
blifva svårt alt med England täfla i afseende på till verk -  ningsprisen, ty våra smiden här kunna endast drifvas med
trädkol, och det är k lent, att der stenkol finnas att tillgå,
kan man drifva en mycket större tillverkning på ett ställe,
hvarigenom man äfven kan bespara åtskilliga kostnader och
såmedelst få ett mindre tillverkningspris.
Här är sagdt, att de undersökningar, som göras, icke
medföra någon verklig controll, oell att man ej derföre kan
svara för, att bruksägaren får kolen ifrån de skogar, hvarifrån
de borde tagas; men detta innebär åtminstone den controll,
att inga nya bruk med ökade smiden kunna anläggas
på de ställen, der verkligen ingen skogstillgång finnes. Jag
anser således ej att det behöfves någon annan controll; men
ett sådant förmynderskap tror jag åtminstone för närvar.,
vara alldeles nödvändigt för denna näring. Så vidt icke
Ståndet vill helt och hållet afslå denna punkt i Utskts betänk.
, och anse tillräckligt i denna del vara gjordt genom
i838 års författning, så skulle jag tro, att R. St. böra ungefärligen
begära detsamma, som sist församlade Ständers und.
skrifvelse i detta ämne innehöll, och får derföre föreslå följande
redaction af detta inom.:
■”Oinskränkt vågföringsrätt beviljas för stång- eller mn
24
H. 52
Den a8 April f. ra.
nufaclnr-jern från härdar inom och utom bergslag, derest
de, utan beräkning af den tillökning, sorn K. kungörelsen
af den 26 Oct. 1838 niedgifver, öro privilegierade
till minst 45o Sk??.
Oinskränkt vågföringsrält beviljas äfven så väl bruksägare
sorn bergsmän, hvilka medgifva härdantalets inskränkning
i den man, att gamla smides! alten på härdarne motsvarar
minst 35o Sk?? på hvarje qvarvarande härd.”
Frih. von Schulzenheim, David: Då det torde
komma att åligga mig att deltaga i afgifvandet af det enibets-ullåt.
, som K. M. förmodligen ifrån Dess Bergs-co!i:m
kommer alt infordra, med anledn. af den underd. skri T—
vefsen i detta ämne, så behagade R. o. Ad. måhända i (letia
förhållande finna en anledn. och ursägt derför, att jag
nu i ämnets detaljer icke tror mig böra på förhand uttala
någon bestämd mening. Utan en alltför långt sträckt anticipation,
torde jag dock såsom en allmän grundsats få uttrycka
den öfvertygelsen, att det mål, hvartill man hör sträfva,
måste vara denna vigtiga närings lösgörande ifrån en
mängd af de konstgjorda hand, som nu — åtminstone i min
tanke — hämma dess håde qvantitativa och qvalitativa utveckling,
hvilken utveckling åter jag anser högst nödvändig
för denna närings framlida bestånd. Men denna emancipation
måste dock successivt verkställas; ty man kan icke, såsom
jag tror, på en gång utbyta ett systeme, som under flera
sekler varit rådande, emot ett annat, hygdt på alldeles olika
grunder. Ett framgående steg för steg tror jag vara så mycket
mera nödvändigt, sorn under öfvergångs-perioden corporationers
och enskildes intressen måste vårdas och hufvudsaklig!
afseende fästas på möjligheten att jemka förhållandena
till allmän och enskild trefnad, äfven under denna epok.
Huru stadierna för de nödiga öfvergångsåtgärderna höra
fördelas, tillhör de detaljer, hvaröfver jag icke tror mig nu
höra afgifva något yttrande.
I afseende på det formella af sättet att bringa det nya
systemet i verkställighet, anser jag mig dock nu vid i:sta
punkten höra vördsamt underställa R. o. Ad. följande anmärkning
emot Utsk:s förslag. Den innehåller en tidsbestämmelse
af från och med år 1B41 t!II och roed år 1846;
isen man kan icke af betänk, se om här menas det calendariska
året 1841 eller bruksåret 1841 - Jag skulle dock tro
det första vara eller åtminstone böra vara meningen; ty eljest
skulle det besynnerliga förhållande inträffa, att under
samma bruksår privilegii-svstemet komrae att tillämpas 2:ne
månader och härdfrihels-sysleroet under de återstående 10
månaderna. Derjemte tror jag, att det vore alldeles omöjligt
alt sätta en förändring, hvilken som helst, i verket under
år 184 * - b- St:s underd. skrifvelse måste först inkom
-
Den a8 A p r i 1 f. m.
ma, K. M. deröfver infordra vederbörandes ullåt., detta
lil låt. beredas och afgifvas, och dertill fordras sannerligen
ti<l i ett så vigtigt samt i allmanna och enskildta förhållanden
så ingripande ämne som delta, och sorn står i sammanhang
med så manga andra näi bcslägtade författningar. Då
ärendet en gång blifvit fullkomligen beredt, fordras äfven
någon lid för K. M. att delsamma afgöra. Allt detta kan
omö'|ligen medhinnas hvarken inom slutet af bruksåret j34c
eller af det 2 månader längre calender-året. Jag skulle således
för min del tro, alt någon beräkning omöjligen kan
göras på verkställigheten af någon blifvande förändring, förr
än ifrån oell med slutet af bruksåret 1842, kanske t. o. in.
ej förr än 1843. Mitt vördsamma tillstyrkande skulle således
vara, att R. o. Ad. åtminstone i denna del förenade sig
med BorgareSt. Jag vill icke längre sträcka mitt yrkande,
ehuru jag tror, att författningen ej borde kunna komma alt
gälla förr än den första JNov. år 1842.
Då i ötskls första betänk, frågan om den fria kolhandeln
varit vidrörd, och derjemte en värd ledamot bär i sitt
skriftliga anförande yrkat, att frågan oin en ny smidessladga
ej borde behandlas förr, än fråsan om den fria kolhandefu
vore afgjord; torde det måhända ej vara öfverflödigt alt
vördsamt upplysa R. o. Ad. örn i hvad skick denna fråga
sig för det närvar, befinner. Den har af K. M. — jag minnes
icke under hvilket datum — blifvit remil terad till Bergscollegii
underd. utlät., efter vederbörandes hörande. Bergscolllm
har ifrån landshöfdingarne infordrat yttranden, efter
anställda undersökningar i ämnet, men det återstår 3:ne län,
från hvilka collini ännu icke fått emottaga dessa yttranden,
till följe hvaraf collini icke helier kunnat företaga denna fråga
till slutlig behandling. Påminnelser äro dock redan afgifna,
och svar är snart att förvänta, så att jag bör förmoda
alt collini inom kort lid kan företaga frågan, och således
tr oligen ej alltför länge kommer att fördröja sitt underd. utlåt.
i detta afseende till K. M.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, alt plenum lomme
att fortsättas på e. m. kl. 6.
Hr Rosenblad: Då jag vördsamt föreslog i afseende
på usta punkten mom. a) instämmande med PresteSt., så
var det af det skäl, att 75 procls tillökning i smidet syntes
mig vara mindre än full och obegränsad rätt att smida. Då
hade jag icke hört Hr Lagerhjelms förslag, ehuru det redan
förut var afgifvet. Sedan jag nu fått höra det, så väl som
del af Frih. Tersmeden sedermera framställda, anhåller jag
att få återkalla min begäran örn instämmande med PresteSt.
Om något af desse herrars förslag antoges, så blefve 2idra
och 3;dje punkterna öfverflödiga, hvilkas tillämpning jag för
öfrigt skulle tro ej kan komma i fråga, förrän efter nästa
4 >2
Den a8 April f. tn.
riksdag. Jag anhåller således vördsamt, att propos. först
mätte göras på, att tiden må beräknas till år 1846 såsom
ett allmänt stadgande, och sedan på den ifrågavar. punkten
morn. litt. a) med den lydelse, sorn Hr Lagerhjelm och Frih.
Tersmeden framställt.
Frih. Hamilton: Jag begärde ordet, för att anhålla
att få förena mig med Frih. von Schutzenheim i afseende
på tiden, så att början sker med bruksåret 1842 från och
med den 1 Nov. innevar. år. Jag gör delta så mycket hellre,
som detta betänk, skrefs i början af detta år och det föreg:de
betänk, i slutet af förra året, då man icke kunde förutse,
huru länge riksdagen skulle komma att räcka.
Hvad åter beträffar Hr Rosenblads tillstyrkande att Hr
Lagerhjelms och Frih. Tersmedens förslag skulle af R. o.
Ad. antagas, så vill jag visserligen icke bestrida desamma;
men jag vill blott taga mig friheten upplysa, att, så vidt jag
fattat dessa förslag, så äger dem emellan den väsendtliga
skilnaden rum, att Hr Lagerhjelm bestämmer, alt för oprivilegierade
härdar skall smidesrätten beräknas efter i5 t:r
kol på Sköl. Hvad för öfrigt beträffar den värde talarens
yrkande, att hela N:o 1 och N:o 3 måtte borttagas, såsom
beroende på R. St:s afgörande vid en kommande riksdag, så
får jag erinra, att vi ännu icke kommit till dessa punkter;
men jag bekänner likväl öppet, att förslaget derpå föga skulle
förlora, då det alltid kommer att stå öppet för kommande
Ständer att antaga dessa punkter.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Vid början af denna dis—
cussion beslöts att betänk, skulle punktvis behandlas; men
då alla de talare, som yttrat sig härom, ingått i frågans
helhet och jag ensam undvikit det, anser jag mig
nödsakad hos Hr Frih. o. Landtm, utbedja mig att få
vidröra frågan i dess helhet. Innan dess bör jag vid
litt. a) göra en anmärkn. I detta morn. har en oinskränkt
frihet blifvit medgifven för alla de härdar, som befinnas utom
de der uppräknade tackjernsbergslag, och Utsk:s ordförande
Frih. Hamilton, som delar Utsk:s mening i detta mora.,
har sagt sig vara mera restrictiv än jag härutinnan. Jag
hoppas kunna bevisa motsatsen och fäster mig vid bergsmanshärdarne.
Det vid dem privilegierade smidet utgör emellan
17 och 18,000 Sk$, hvaraf åtminstone hälften inom
Ofvansjö-, Thorsåkers- och Öster-bergslagen, hvilka äro belägna
utom de i mom. a) uppräknade orter och följaktligen
genom mom:s antagande skulle förklaras fria. Om detta är
en sanning, hvilket ingen lärer söka att bestrida, så har Utsk.
, som medgifvit full frihet åt dessa härdar, varit mindre
restrictivt än jag, som genom det tillägg till mom. a), hvilket
jag ansett rättvisan kräfva, icke föreslagit större tillökning
än förhållandet emellan 18 och i5 innebär, nemi. •£;
Den 28 April f. ra.
4i3
ty olvi alla bergsrannssmiden i Iliket ökas med -J, så tillkommer
mindre belopp, iin om halfparten af alla dessa härdar
erhålla en smidestillökning af mer än 100 proc. Jag är fullt
ense med Frih. Hamilton rörande behofvet af en större frihet
i jernhandteringen, äfvensom med Frih. Tersmeden och
Hr Rosenblad, men tror likväl, att om man skulle föranleda
eu så stor tillökning i vårt smide som Frih. Hamilton och
flere talare här yrkat, så skulle derigenom uppslå en betydligt
ökad svårighet alt afsätta vårt jern. Från statsekonomiens
sida visar sig alltså redan en betänklighet. Man kan
ej heller alldeles förbise de medborgares capilaler, hvilka
blifvit nedlagda i förtroende till stabiliteten af ett författningssystcme,
som räknar århundraden från sin uppkomst. Det är
detta systeme, hvarpå Hr af Uhr bygger sitt afstyrkande att
antaga Utskts förslag, äfvensom i allmänhet all förändring
af det närvarande. Onekligt uro de styrelse-åtgärder prohibitiva,
hvarpå den Svenska jernhandleringen grundar sin
uppkomst. Men under de ?.:ne århundraden, som sedermera
förflutit, hafva så hetydliga förändringar inträffat uti så väl
sjelfva handteringen som dess idkares förmögenhet, att de
visst icke undgå den tänkande forskarens uppmärksamhet.
Icke kan man säga, att den som nu för tiden anlägger hyttor
och stångjernsbruk blir fattig; tverlom hafva många
derpå samlat sig en betydlig förmögenhet. Men huru var
det under den tid, då stångjernssmidet infördes, jag menar
under loppet af ty:de seklet? Jag vill derpå anföra ett enda
exempel. Jernverken på Tiveden i Örebro och Mariestads
län äro grundlagde af Anders Henriksson Boij. Hans son
Anton von Boij fortsatte och utvidgade dessa anläggningar
till 6 masugnar, 9 stångjernshamrar och 18 härdar. Inköpet
af grunden, som för det mesta troligen uppläts af Kronan,
var icke betungande, skogarne upplätos till begagnande och
roteringen eftergafs; men bruksägaren dog i fattigdom. Så
iir icke händelsen nu för tiden med ägarne till 7,000 Skf?:s
smide på egen blåsning. Äfven bergsmannens ställning är
nu helt annorlunda än fordom. Vid införandet af det proli
i bi tiva författnings-systemet voro skogarne Kronans, från
hvilka man fick sina kol, och Kronan ägde makt att föreskrifva
villkoren, som voro att bergsmannen skulle förblifva bergsman,
icke få smida stångjern. JXu deremot är skogen bans
egendom under ojäfvad besittningsrätt, och hvem kan neka
hans rätt att använda sin skog äfven till smide? Hvilken
princip man än må hylla för näringens förkofran, så kan
den enskildes rätt deraf icke förminskas. Det är denna aktning
för den enskilda äganderätten, som föranledde mig, då
TJtskts betänk, första gången här förevar, att föreslå det
stadgande, som nu innehålles uti litt. b); och Utsk. har
godkänt milt förslag. Äfven deremot bar Hr af Uhr sökt
frambringa några skäl, hvilka jag vill upptaga. Likväl vill
L
4i4
Den 28 April f. m.
jag först förklara, att jag hyser hufvudsakligen samma tanke
som han rör:de Sveriges jernhand tering, och att det blott är af
aktning för den enskildes klara, oslridiga rätt, som jag framställt
mitt förslag. Hr af Uhr säger, att handteringen bör
blifva friare, men att förändringen skall utföras så, att innehafvaren
af smidesrätt på köpetackjern ej blir lidande.
Alltså söker Hr af Uhr alt ställa en enskild rätt emot den
enskilda rätt, som jag framkallat. Men dervid förekommer
att Kronan ingalunda försäkrat dem som erhållit smides-privilegier
att alltid äga tillgång på köpetackjern, utan har
tillsynen i detta hänseende varit af administrativ art och nästan
af sig sjelf upphört, sedan erfarenheten kommit i tillfälle
att ådagalägga att tackjerns-tillverkningen stiger i bredd
ined efterfrågan. Kronans hufvudsakliga åtgärd har bestått
uti att tillse det skogarne närmast grufvufälten måtte bevaras,
och att sålunda malmtransporten skulle ske på korta
vägar till vinnande af ett lindrigt pris och handteringens bestånd.
Icke ligger deruti någon säkerhet för bruksägaren,
att tackjernstillverkare alltid skola finnas för hans räkning,
hvilka' icke någonsin må äga att sjelfve förädla sin
vara. Den rätt åter, som jag åberopat och betraktat, anser
jag vara af verklig juridisk art, så alt den nästan borde
kunna göras gällande inför domstolen. Man medgifver mig
helt säkert alt alla äro lika inför lagen; men jag frågar om
man kan säga, att den som ej får exportera sin vara har lika
rätt med den, som äger en sådan förmån? Låt vara att
tackjernet ej bör få exporteras; bruksägaren får ej heller exportera
sitt tackjern; men han får förädla det, och det är
denna förädlingsrätt, som här utgör hufvudfrågan. De anspråk
lackjernslillverkaren i detta afseende äger äro dessutom
af en ganska allvarsam art, emedan de otvifvelaktig! leda
till frihet för honom att exportera tackjern, hvilket efter
mina, Kr af Uhrs och måhända de fleste talares inom detta
bus åsigter, skulle störta stångjerns-handteringen. Jag kommer
således till ett alldeles olika resultat emot Hr af Uhrs,
då jag säger att Utsk:s förslag i mom. b) försäkrar stångjernssmidets
framtida bestånd! —Jag öfvergår nu till en annan
detalj uti Hr af Uhrs yttrande. För hvarje SkS! stångjernssmide,
säger han, som tillätes inom hyttelagen, minskas tackjernstillverkningen
med 2 SkS. Jag bestrider först det arithmetiska
och sedan tillämpligheten. Hvad det förra angår,
och om man antager de bästa anstalter, så smider man [
Sköf stångjern med gång det qvantum kol, som åtgår till
tackjernet. Men hela denna sats äger ingen tillämpning! ty
den obegränsade smidesrätt, som innehålles i morn. a), medför
långt större känning på tackjernsvågarne, än den minskning
i tackjerns-prodiictionen, sorn vid några hyttor kunde
komma att äga rum; och med tackjernet förhåller sig så,
att tillverkningen stiger med efterfrågan. — Det linnes tråk
-
Den 28 April f. ra.
415
ter i Riket, yttrar talaren vidare, t. ex. den öfre delen af
Wermland, hvarest jernhandteringen icke skulle komma att
bestå, om detta förslag (litt. bj antages. I afseende på
jernhandteringen inom sådana orter, har jag redan haft tillfälle
att inom Ståndet yttra mina åsigter, att nemi. näringars
framtida bestånd ovillkorligen påkallar communicationernes
lättande. I denna punkt, hvilken den värde talaren
äfven vidrört, aro vi hufvudsakligen ense, ehuru jag icke
anser antagandet af mom. b i Utskts förslag dervid äga något
inflytande af betydenhet att förtjena afseende; men detta
ämne hör icke hit, och jag äger icke rätt att nu derom utlåta
mig, endast åberopa hvad jag vid ett föregående tillfälle
yttrat, llr af Uhr säger äfven, att man bör göra afseende
på rättvisan. Nå väl! det är just min sak, och jag
tillägger, att om man också ägde i sin förmåga att förklara
att blott något visst intresse här ägde tillfälle att göra sig
gällande, så tror jag likväl att rättvisan kommer fram och
att vi kommit derhän att hon talar sjelf. Man undrar på
att jag föreslagit 2,5oo SkS tackjernstillverkning såsom den
gräns hvarvid man borde stanna vid tillåtelsen af smide inom
hyttelagen. Orsaken ligger helt enkelt deruti, alt då
bela årstillverkningen inom tackjerns-bergslagerna, hvilka orter
nu a ro i fråga, divideras med hyttornas antal, så faiman
något mindre än 2,5oo SkS! per hytta. Halfparten af
hyttor inom bergslagerna kommer således icke i fråga, och
då blåsande hyttor i fråga utgjort 122 å 1 ?4, föijer deraf
att endast c. 60 kunna hafva tillverkat minimi-beloppet.
Men många hyttor tillverka betydligt mera än 2,5oo .S k Si;
en omständighet, som häntyder att sfi många färre komma
upp till detta belopp. De hyttor åter, hvilka tillverka 3 ä
4.000 SkfJ, erfordra en motsvarande vattenmängd. Likväl aro
hyttorna i allmänhet anlagda vid mindre vattendrag. På ställen
åter, der vattendriflen är svag, kan hammare och härd
icke anläggas. Jag känner icke lägenheterna inom Philipstad*
bergslager; men om jag icke alltför mycket misstager mig, så
skulle inom hela Riket endast 3o härdar möjligen kunna uppkomma
genom antagandet af Utskts förslag; hvartill dessutom
kommer den motverkande omständigheten, att der, hvarest
kolen aro mycket dyra och malmerna goda, tackjernstillverkningen
lönar sig bättre än stångjernssmidet. Jag har
sökt utfinna en skarp begränsning, för att förekomma svårigheter
vid tillämpningen och velat göra förändringen så mild
som möjligt. Från samma synpunkt har jag utgått vid det
tillägg jag föreslagit till litt. a), och den hindrar mig äfven
alt antaga PresteStts beslut, hvilket jag anser eludera möjligheten
af begränsning.
Det förslag till beslut af R. o. Ad. rörande mom. a),
som jag vördsamt afgifvit, innefattar egentligen 3:ne punkter.
Den första medför oinskränkt frihet för härdar, belägna
41G
Den 28 April £ m.
inom bergslag, hvilka Sro privilegierade till minst 4^o SL ii;
den andra sträcker denna frihet till aila utom bergslag
belägna härdar, som äro privilegierade till minst 4°o Skit;
den tredje satsen innehåller, att öfriga härdar, hvilka ej
tillhöra någon af förenämoda cathegorier, skola få beräkna
smidesrätten efter i5 t:r kol per Skit. Mom. litt. b) åter
medför icke mer än 20 ä 3o härdar. Jag tror mig hafva
ådagalagt, att något måste göras för bergsmännen inom bergslag,
så viii vid hyttor som hamrar, äfvensom för de bruk,
hvilka möjligen skulle finnas vara utom den cathegori, som
U-tsk:s mom. a) uttrycker. På dessa skäl vågar jag tillstyrka
H. R. o. Ad. att antaga mitt förslag.
Frih. Tersmeden: Jag vill endast taga mig friheten
yttra några ord om den propos., som Hr Lagerhjelm begärt,
i hvilken jag till någon del instämmer. Hvad först beträffar
smidesrätten, så skulle jag tro, att, nar man här kan
undvika all skilnad emellan landslag och bergslag, man bör,
på sätt jag förra gången yrkade, medgifva fullkomlig smidesjrihet
för de härdar, vare sig inom eller utom bergslag, som
äro privilegierade till minst 45o SkSg men derjemte tror jag
äfven, att man bör uppmuntra härdars nedläggande på samma
satt, som R. St. förra gången beslöto, nemi.: ”att inom
och utom bergslag oinskränkt smidesrätt måtte beviljas så
väl bruksägare som bergsmän, hvilka antingen medgifva härdantalets
inskränkning i den mån, alt gamla smidesrätten på
härdarna motsvarar minst 4oo SkTt på hvarje qvarvarande
härd.” Här skulle jag t. o. m. tio, att 4°° Sk?{ kunde nedsättas
till 35o, emedan jag anser af mycken vigt att uppmuntra
till härdars sammanslående, hvilket ändamål lattare
torde vinnas, om man gör en sådan nedsätlning.
Hvad beträffar sisla punkten i Hr Lagerhjehns förslag,
så kan jag ej deruti förena mig, då han deruti föreslår, att
vid alla öfriga härdar smidesrätten borde beräknas efter l5
t:r kol per Skft. I 1838 års smidesstadga är detta belopp redan
nedsatt till, 18 l:r, och jag tror ej att man kan gå fägre;
ty det är åtminstone min erfarenhet, att man icke kan smida
ett SkSf stångjern med mindre än 18 t:r kol. Jag får
derföre anhålla örn särskild propos. på denna del af llr Lagerhjelms
förslag, hvilken i min tanke bör utgå, och särskild
propos. på det öfriga, eller också på det förslag, som
jag framställt.
Hr Lagerhjelm: Jag har ingenting emot de förän
dringar
i mitt förslag, som Frih. Tersmeden yrkat, och icke
heller invänder jag något emot hvad Hr af Uhr framställt i
detta afseende, men. anhåller att, roed anledn. deraf, få uppläsa
följande korta strofer ur Bergs-commissionens til! K.
Commerce-colhm afgifna berättelse. Deu ena strofen lyder
salunda:
”Bergs
-
D en 28 A p r i I f. m.
”Bergsmannen i alla Rikets tackjernblåsande bergslager
liafva inför Bergs-commissionen yrkat på billigheten att medgifva
samma rätt åt den ena, sora åt den andra classen af en
och samma näringsidkare, och förklarat sig utur stånd att
under närvar, priser och afsättnings-tillfällen bestå i deras
röselse, en klagan, som, efter hvad comilerade funnit, i
flera orter är grundad och således i allmänhet icke med skäl
kan lemnäs utan allt afseende.”
Straxt nedanför på samina sida står följande:
”Tackjernets ökade förbrukning inom landet utgör deremot,
enligt comiterades tanke, ett medel att mildra bergsmannens
belägenhet.”
Jag anser detta såsom ett ytterligare bevis på tillvaron
af detta anspråk, som i min tanke har en både billig och
laglig grund.
Frih. Hamilton: Jag beklagar, att jag ännu en gång
nödgas uppträda i denna fråga; men då här är ett förslag
inlemnadt, hvilket jag ej kan biträda, så nödgas jag deremot
yttra några ord. Frih. Tersmeden har nemi. förenat sig med
IJr Lagerhjelm och Hr Rosenblad deruti, att såsom contrapropos.
emot Utskts förslag måtte antagas hvad 1835 års Ständer
yrkat, nemi. att oinskränkt smidesrält måtte beviljas,
så väl bruksägare, som bergsmän, hvilka medgifva härdantalets
inskränkning i den mån, att gamla smidesrätten på
härdarna motsvarar 4o° eller 35o Sk®”. Detta förslag är,
såsom här blifvit nämndt, redan 6 år gammalt. Det har i
Jöljd deraf af K. M. blifvit uppdraget åt Bergs-colhm att utarbeta
ett nytt förslag, hvilket blifvit meddeladt bruks-societeten
och der mycket noga öfvervägadt. Hvad resultat deraf
blifvit torde vara kändt; ty saken har, efter lång discussion,
så utfallit, att majoriteten bestämde sig vid voteringen för
detta förslag, då deremot nästan alla mindre bruksägare förenade
sig emot detsamma i en reservation, på den grund,
att derigenom endast bereddes en fördel åt de större hruksägarne,
utan att någon motsvarande förmån tillädes de mindre,
annorlunda än med villkor alt nedlägga sina härdar, och
derpå kunde de icke ingå. Detta förslag har K. JM. icke
heller ansett sig kunna sanctionera, utan i nåder yttrat sig,
såsom jag troi', ganska välvist öfver orättvisan af detsamma.
K. M. utgaf i stället sin nåd. förordning af år 1838
i denna fråga. Då nu det nämnda förslaget blifvit af mer
än en tredjedel ibland bruksägarne samt af K. M. ansedt
såsom orättvist, så tror jag att man måste föreslå något annat
som är mera rättvist och följaktligen jemnare fördelar
rättigheterna emellan alla näringsidkare, så att de mindre
komma i åtnjutande af samma förmåner, sorn de större idkarne
af samma näring. Alt en öfvergång nu måste behöfvas
kan hvar och eu inse, då det är fråga om att utbyta
24 H. 53
4*s
Den 28 A p r i 1 f. m.
ett alldeles restrictivt systeme emot ett fullkomligen fritt;
men Utsk. trodde ändå ej, att det vid sådant förhållande
ltunde vara lämpligt att antaga livad -ytdel af bruksägarne
samt K. M. tillförene förkastat.
Hr Lagei hjelm har sagt, alt jag misstagit mig då jag
yttrat, att jag vore mera restrictiv än han; men hvad denna
fråga särskildt beträffar, så torde skilnaden emellan oss ligga
deruti, att då jag yrkar att smidesrältighelen, äfven för
de opi ivilogierade härdarna, må blifva oinskränkt, så anser
deremot Hr Lagerhjelm, att deras smidesrätlighet bör bestämmas
efter koll-illgången enligt beräkning al 1 5 t:r kol för hvarje
Skaf smide, hvilket torde leda lill ungefärligen samma resultat,
då troligen icke någon bruksägare kan tillverka ett Skfå stångjern
med mindre än 10 t:r kol. Dessutom har Hr Lagerhjelm
äfven yrket, att denna frihet genast skulle vidtaga vid alla
inom tackjerns-bergslagen belägna hamrar. Jag erkänner
gerna, att della är liberalare, men det är i min tanke alltför
liberalt, och jag kan icke frånträda min mening.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att först förekomme
frågan huruvida R. o. Ad. antoge Utskrs yttrande i första
punkten angående tidsbestämmelsen; Utskrs förslag vore: "under
de första 5 åren, beräknade från och med 1841 till och
med 1846”, då nemi. de följande stadgandena skulle blifva
gällande. Dervid hade den anmärka, ägt ram, att R. o. Ad.
i denna del borde fatta samma beslut, som BorgareSt., och
nämnda Stånd hade sagt: "under de första 5 åren, beräknade
ifrån den 1 Nov. 184« till och med den 1 Nov. 1846;’’
en annan anmärkn. innehöll äfven att föreskrifterna skulle
börja att vara gällande den 1 Nov. 1842 eller 1S43 och så
fortfara i 5 påföljande år. Hr Landtm, ville nu först framställa
propos. å Utsk:s förslag i denna del.
Frih. Tersmeden: Jag tror att Hr Rosenblad yrka
de,
att tidsbestämmelserna skulle helt och hållet borttagas,
och alt det förslag, som R. o. Ad. nu antager, måtte blifva
beståndande, och deruti instämmer jag äfven.
Hr Lagerhjelm: Jag tror äfven i likhet med Frih.
Tersmeden och Hr Rosenblad, att tidsbestämmelserna här
borde borttagas; men deri förste värde talaren Hr af Uhr
hade i sitt anförande intagit ett förslag rörande dem. Jag
skulle tro, att det vore bäst att uppskjuta med tidsbestämmelserna
intilldess man beslutat om frågan rörande kolhandeln
i öfrigt, och i sådant fall har jag intet emot att tidsbestämmelsen
på detta ställe utgår.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag till tidsbestämmelse i denna
punkt, nemi. följande: ”under de första 5 åren, beräknade
från och med i84t till och med 1846.”
Ropades ja och nej.
Den 28 April f. m.
4'9
Frih. Hamilton: Jag anhåller blott vördsamt, i händtdse
Hr Frih. o. Landtm, icke ansett svaret redan vara gifvet,
alt propos. måtte få blifva sådan, Frih. von Schulzenheim
och jag yrkat.
Hr Rosenblad: Jag får också vördsamt anhålla, alt,
i händelse icke Utsk:s förslag i detta afseende redan anses
vara bifallet, mitt förslag, hvaruti jag tror att Frih. Tersmeden
instämt, äfven måtte blifva till R. o. Ad. framstäldt.
Hr Lagerhjelm: I fall någon tidsbestämmelse skall
äga rum, sä får jag hemställa till den värde talaren, som i
detta ämne yrkat något likartadt med Frih. von Schulzenheim,
om icke tidsbestämmelsen af den 1 Nov. 1842 vore
den lämpligaste.
Frih. von Schulzenheim: I anledn. af den siste
värde talarens yttrande, får jag gifva tillkänna, att jag, roed
alseende på den nödvändiga tiden för ärendets behandling,
vissei ligen anser tidsbestämmelsen af den 1 Nov. 1842 vara
lämpligare än den föreslagna. Jag har likväl icke yrkat
propos. derå, utan inskränkt mig, såsom Frih. Hamilton äfven
uppfattat min mening, till att föreslå den 1 Nov. 1841
såsom den första utgångspunkten för tidsbestämmelserna ;
meri jag anser det så svårt att lill dess medhinna ärendets
slutliga behandling, att jag, så framt någon af R. o. Ad:s
ledamöter sig derom med mig förenar, gerna skulle föreslå
den 1 Nov. 1842, såsom den i min tanke lämpligaste perioden.
Frih. Hamilton: Jag vågar ej yttra mig, huruvida
någon förändring, sedan discussionen nu är slutad, må kunna
göras i de propos:r, hvilka begärdes då discussionen pågick.
Då begärdes att propos. skulle göras på tidens bestämmande
till den i Nov. år 184.1; och det är derom jag
nu ytterligare äfven får anhålla.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag får erinra den sista
värda talaren derom, att Hr af Uhr, Carl David, i sitt utlåt,
har önskat, att denna reglering icke måtte taga sin böljan
förr, än frågan om kolhandeln blifvit afgjord, och då Bergscollegii
nuvar. President yttrat, att denna fråga ej kan vara afgjord
före den 1 Nov. 1841, så följer deraf tydligt, att denna
termin för den nya smidesstadgans utfärdande är den aldra
tidigaste, som kan antagas.
Frih. von Schulzenheim: Det är blott i anledn.
af den siste värde talarens yttrande, som jag tagit mig friheten
att åter för några ögonblick begära R. o. Ad:s uppmärksamhet.
Jag måste hafva ganska ofullständigt uttryckt
mig, örn min mening så kunnat uppfattas, att kolhandelsfrågan
icke skulle kunna vara inne förrän den 1 Nov. år
1842, alt af Bergs-coll:m slutligen handläggas. När Bergs
-
Den 28 April f. m.
col!:m sedan Ian afgifva sitt betänk, tilltror jag mig deremot
icke att kunna bestämma, men jag förmodar att colltm
möjligen kan med denna fråga vara någorlunda snart färdigt.
Således skulle jag ej ensamt i detta förhållande finna
något skäl, att icke en ny smidesstadga skulle kunna nästa
år beslutas; men då jag alltid blir af den meningen, att en
sådan förändring bör inträda i början af ett smidesår, och
då isynnerhet, om denna marsch skall följas, det blir nästan
omöjligt att medhinna arbetet till den 1 Nov. detta år, så
torde någon ny smidesstadga ej kunna komma att upprättas
förrän under loppet af smidesåret 1842. Delta är skälet,
hvarföre jag för min del helst skulle hafva önskat, att utgångspunkten
för tidsbestämmelserna hade blifvit år 1842;
men jag finner likasom Frih. Hamilton, att då jag icke under
discussionen yrkade propos. på denna tidsbestämmelse,
så kari jag icke heller nu begära att få densamma framställd.
Frih. Ridderstolpe: För att få veta, om jag misstagit
mig eller ej i afseende å Frih. von Schulzenheims anförande,
får jag äran erinra, att jag trott honom hafva yttrat,
att frågan om kolhandeln icke kunde vara afgjord förrän
den 1 Nov. innevar. år 184.1; oc^ då jag anser att smidesstadgan
med ett nytt smidesår hör taga sin början, så
torde det vara gifvet, att icke förrän den 1 Nov. år 1842
denna nya stadga kan vinna tillämpning, i händelse, såsom
Hr af Uhr önskat, detta ej kommer att ske förrän frågan
om koihandeln hos K. M. blifver afgjord.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då här blifvit omnämndt
det förslag Hr af Uhr framställt, finge Hr Landtm,
nu uppläsa det; del lydde som följer: "Alt uti den uod.
skrifvelsen till K. M., om sanction af R. St:s nu rör:de stång■jernsti
11verkningen fattade beslut, må det tillagg göras, att
den förklaras hvilande intilldess frågan om den fria kolhandeln
blifvit definitivt afgjord, samt först derefter i ett sammanhang
pröfvas och afgöras.” R. o. Ad. behagade deraf
finna, att antagande af detta förslag visserligen icke skulle
hindra de tidsbestämmelser, sora Utsk. föreslår, utan att
detta vore elt tillägg, som blott uppsköte verkställigheten af
beslutet.
Hr Rosenblad: Frågan om tidsbestämmelsen, antingen
den bör blifva den t Nov. i84', eller samma dag 1842,
kan vara mycket I i h gil 11 ig, då i alla fall det säger sig sjelft,
alt det ej kan ske förrän saken blifvit pröfvad och afgjord;
roen då detta icke lärer blifva möjligt före den 1 Nov. innevar.
år, så vore det icke rent spel att stadga en sådan tidsbestämmelse.
Frågan om tidsbestämmelsens borttagande, som
jag önskat, är i min tanke så vigtig, alt jag ej kan släppa
densamma utan votering.
Frih. Tersmeden: Jag vill endast fästa uppmärksam
-
Den a8 April f. ra.
421
beten derpå, alt om man icke vill till år i85o gifva den frill
et åt näringen, som Utsk. föreslagit, så är ifrågavar. tidsbestämmelse
öfverflödig; och som jag i sistnämnda afseende hyser
lika öfvertygelse med Hr Rosenblad, så förenar jag mig med
honom 0111 tidsbestämmelsens borttagande. Detta hindrar
icke, att de tillägg, som Hr af Uhr föreslagit, kunna antagas.
Jag tror således, alt pluraliteten bör få afgöra om någon
tidsbestämmelse skall äga ruin eller ej.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. nu behagade
finna, att, såsom Hr Landtm, uppgifvit, det vore 2tne
meningar angtde tidsbestämmelsen, den ena att densamma
Loide äga rum och att tiden borde bestämmas från den t
Aov. 1841 till den 1 Nov. 1846, den andra att ingen tidsbestämmelse
borde äga rum. Då den första af dessa meningar
närmast öfverensstämde med Utskts förslag, torde R.
o. Ad. finna att propos. derå först borde framställas. Hr
Landtm, hemställde alltså, om R. o. Ad. behagade antaga en,
i öfverensstämmelse med BorgareStis beslut så lydande redaction:
”Under de första 5 åren, beräknade ifrån den 1 Aov.
1841 till och med den 1 Nov. 1846.”
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
nej öfverröstat ja.
Ilr Landtm, yttrade, det R. o. Ad. således måhända
funne, att den meningen, att ingen tidsbestämmelse här må
införas, vore den, sorn öfverensstämde med R. o. Ad:s beslut
i frågan.
Ropades ja.
Hr Landtm, yttrade, att i afseende på sjelfva mom.
litt. a) vore dels yrkadt bifall till Utskts förslag, dels af Hr
Lagerhjelm att mom. skulle erhålla följande lydelse: ”Oinskränkt
vågföringsrätt beviljas för stång- eller manufaclurjern
från härdar inom tackjernsbergslag, derest de, utan
beräkning af den tillökning, som K. kungörelsen
af den 26 Oct. i838 medgifver, äro privilegierade till
minst 45o Skit. Härdar utom tackjernsbergslag , sålunda
privilegierade till minst 4°o Skit, åtnjuta samma rätt. Vid
öfriga härdar skall smidesrätten beräknas efter i5 ttr kol
per Skfö.”
Hr Lagerhjelm: Frih. Tersmeden har framställt en
nära likartad begäran med min, och jag anser icke af någon
särdeles vigt alt göra den dislinction af inom bergslag
och utom bergslag, som finnes i milt förslag. Jag anhåller
således vördsamt, att Hr Frih. o. Landtm, täcktes låta
ändra min framställning till likhet med hvad Frih. Tersmeden
föreslagit.
Hr Landtm, lät nu uppläsa det förslag Frih. Tersmeden
afgifvit, så lydande: ”Oinskränkt väglöringsrätt beviljas
Den 28 April f. m.
för stång- eller manufacturjern från härdar inom och utom
bergslag, derest de, utan beräkning af den tillökning,
sora K. kungörelsen af den 26 Oct. >838 medgifver,
äro privilegierade till minst 4^o Skfå. —
Oinskränkt vågföringsrätt beviljas ufven så väl bruksägare,
som bergsmän, hvilka medgifva härdantalets inskränkning i
den man, att gamla smidesrätten på härdarna motsvarar
minst 35o Skfå på hvarje qvarvarande härd."
Hr Landtm, yttrade, det äfven propös. blifvit begärd
å PresteStts beslut i denna punkt, hvilket beslut nu blef
ånyo uppläst.
Hr Landtm, hemställde nu, om R. o. Ad. behagade
bifalla morn. litt. a) i 1 punkten af Utsk:s förslag.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Då tlr Landtm, förklarade, det nej öfverröstat ja, begärde
Frih.
Hamilton votering.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att nu uppstode fråga
om contra-propos:ns innehåll. Det första förslag, som blifvit
framstäldt, vore af Hr Lagerhjelm. Frih. Tersmeden hade
yrkat att det skulle delas i tvänne delar, så att särskildt
propos. komme att framställas på den del som anginge smidesrättens
beräknande vid vissa härdar efter en koltillgång
af [5 tuunor per SkSh R. o. A<l. behagade måhända finna,
att om Hr Lagerhjelm» förslag i öfrigt antoges till contrapropos.
, vore intet hinder att ju nämnda fråga kunde derifrån
skiljas och sedan särskildt pröfvas, och hemställde Hr
Landtm, alltså till Hr Lagerhjelm, örn han tilläte att hans
förslag finge sålunda delas.
Hr Lagerhjelm: I anledn. af Hr Frih. o. Landtm:»
hemställan till mig får jag äran nämna, att jag äfven är ense
med Frih. Tersmeden rörrde den sednare delen af den propos.
, han föreslagit, så att om Hr Frih. o. Landtm, täckes
föredraga Frih. Tersmedens förslag före mitt, så torde R.
o. Ad. slippa med en enda votering om contra-propostn, och
då kan den sats, som jag i mitt förslag yrkat, sedermera
tilläggas. Nu skulle således nästa propos., enligt min önskan,
blifva följande: antager R. o. Ad. till contra-propos. vid
blifvande votering Frih. Tersmedens förslag.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. behagade till contra-propos. antaga Frih. Tersmedens
förslag, under bibehållande af öppen rätt till pröfning af
sista delen utaf Hr Lagerhjelm^ förslag.
Ropades ja.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition:
-
Den 28 April f. ra.
4*3
Den, som bifaller moni. litt. a) i 1 punkten af Allm.
Besvärs- och Ekon.Utskrs betänk. Wto 140, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer ofvannämnda mom. litt. a) alt erhålla
följande lydelse : ”Oinskränkt vågföringsrätt beviljas för stångeller
manufacturjern från härdar inom och utom bergslag,
derest de, utan beräkning af den tillökning, sorn
K. kungö reisen af den 26 Octo b er 1S38 medgifver,
aro privilegierade till minst 4^0 SkS’. Oinskränkt vågföringslätt
beviljas äfven så väl bruksägare sora bergsmän, hvilka
medgifva härdantalets inskränkning i den mån, att gamla
smidesrätten på härdarna motsvarar minst 35o Skfå på hvarje
qvarvarande härd.”
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — jo.
Nej — 41.
Frih. Hamilton: Jag anhåller alt få reservera mig
emot detta beslut, och kan blott beklaga att den skråanda,
sora eljest så vältaligt anfalles inom detta Stånd, skall hafva
så många anhängare, då det gäller ett skrå, som inom oss
räknar ganska mänga medlemmar.
Gr. Mörner, Joli. Aug.t Jag anhåller att få instämma
i den nyss afgifna reservationen, och reserverar mig derjemte
äfven emot det föregående beslutet, ang:de årtalet.
Hr Aminoff, Joli. Fredr., samt Hr Munck af Rosenschöld,
Nils Rudolph, förenade sig i Frih. Hamiltons
reservation.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde nu, om R. o. Ad.
behagade antaga det förslag Hr Lagerhjelm gjort, att vid
slutet af det nu fattade beslutet skulle tilläggas följandet
”Vid öfriga härdar skall smidesrätten beräknas efter i5 tunnor
kol per SkS.”
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att nej
öfverröstat ja.
1 punkten, mom. litt. b).
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det han icke vore rätt
säker 0111 han riktigt fattat Hr Lagerhjelms mening. Hr
Landtm, hade fattat den så, att han ansett mom. litt. b)
böra utgå.
Hr Lagerhjelm: Jag måste hafva uttryckt mig mycket
otydligt. Jag vidhåller i afseende pä propos. endast
litt. a), ehuru jag äfven yttrat mig rörtde litt. b). I afseende
på den andra punkten har ]ag tillstyrkt Utsk:s för
-
4 A
Den 28 April f. m.
slag; ty det förorsakar, såsom jag förmodar, blott besvär,
utan att medföra något verkligt gagn; men detta hemställer
jag till de värde talarne sjelfve att bedömma och rättar mig
efter deras omdöme.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla mom. litt. b).
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde om Ståndet ansåg, att Utskts
förslag till mom. litt. h) borde utgå.
R.opades ja och nej.
Hr Lagerhjelm begärde votering.
Hr Rosenblad: Jag hemställer till den värda leda
moten,
som begärt votering, om lian ej kunde låta denna
sin begäran förfalla, då i alla fall bans tanke blir den rådande,
eftersom tre Stånd bifallit denna punkt. Vi kunde
då slippa en votering så här dags.
Hr Lagerhjelm: Jag har den öfvertygelsen, att R.
o. Ad. i denna punkt tänker lika med Utsk., och det är
således på Utsk:s förslag, som jag anhåller att få propos.,
i händelse en votering behöfves.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då han icke tilltrott
sig att, i anledn. af svaren på den sist framställda proposm,
kunna bestämma hvilken mening varit den öfvervägande,
ansåg han sig ånyo böra framställa propos. å]Utsk:s
förslag; hemställande alltså, 0111 R. o. Ad. behagade bifalla
TJtsk:s förslag till mom. litt. b) i i punkten.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Då Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att
nej öfverröstat ja, begärde
Hr Lagerhjelm votering.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg det contra-propos:n
borde innehålla, att det ifrågavar. mom. skall
utgå.
Ropades ja.
Efter någon stunds förlopp och innan voter:s-propos:n
hunnit blifva uppsatt, anmälte sig åter
Hr Lagerhjelm och yttrade:
Sedan flere äfven Ahland Utsk:s ledamöter förklarat sig
icke rösta för Utsk:s förslag i denna punkt, så får jag afstå
ifrån min begäran om votering.
Hr Frih. o. Landtm, -yttrade, att, sedan Hr Lagerhjelm
frångått sin begäran om votering, och Hr Landtm,
förklarat den sista proposm vara med nej besvarad, R. o.
Ad. torde finna att mom. litt. b förfallit.
Ropades ja.
1 p u n k
-
Den 28 April f. m.
4i5
1 punkten, mom. litt. c).
Frih. Tersmeden: Sedan Ståndet icke har ingått på
den frihet för alla hardar, som i litt. a) är föreslagen, så
hemställer jag vördsamt, 0111 det icke vore skäl att helt och
hållet afslå detta mom. och hvad nya anläggningar beträffar
låta det stadgande qvarstå, som nu är gällande. Det nuvar.
stadgandet innehåller, att rättighet till jernverks anläggande
olver hela Riket utom bergslag förklaras fri, då, efter
skedd undersökning, skogstillgången betinnes tillräcklig.
Utsk. föreslår alt nya stångjernshardar få med oinskränkt
smidesrätt anläggas utom ofvannämnda tackjernsbergslag, men
icke inom ett afstånd af 2 mil från förut privilegieradt stångjernsbruk.
Det vai- förmodligen Utsk:s mening, att della
skulle galla under öfvergångsperioden; men sedan R. o. Ad.
iiii för öfrigt afslagit hela öfvergången, så skulle jag tro, alt
afven delta stadgande är olämpligt.
Hr Rosenblad instämde med Frih. Tersmeden.
Frih. Hamilton: Jag borde ej yttra mig nu; ty sedan
första punkten blifvit afslagen, som jag naturligtvis röstäde
fcr, så är allt det öfriga af intet värde. Men jag vill blott
hemställa lill den sista värda talaren, om han icke skulle
vilja antaga Bergs-eollegii förslag, som innehåller, att ny stångjernshärd
må ej hädanefter anlaggas, derest icke vid behörig
undersökning kunnat inom orten uppgifvas en förut opåräknad
eller för andra verk icke beli öflig; kolfångst af goo
läster årligen. Jag hemställer lill Frih. Tersmeden, om icke
man nu för conseqvensens skull borde antaga detta stadgande.
Frih. Tersmeden: Det går visserligen ännu an att
införa en sådan punkt, som stadgar, alt nva härdar icke få
anläggas med mindre än alt de äga tillräcklig koltillgång i
enlighet med Bergs-collegii förslag; men detta finnes ej i Hilvar.
författning, och det faller också af sig sjelft, att en nu
anlagd härd med det af coil:m föreslagna qvantum kol blir
fri, oell någon mindre kan icke anläggas.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad. behagade
bifalla Utskts förslag i morn. litt. c) af i punkten.
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg morn,
litt. c; böra förfalla.
Ropades ja.
Hr Lagerhjelm: Jag hemställer vördsamt, om icke
BondeSt;s inbjudning äfven borde förekomma till afgörande.
Jag måste för min del afstyrka dess antagande. Inbjudningen
rör litt. b), och det är en naturlig följd af R. o. Ad:s
beslut, att densamma ej kan antagas.
2| H. 54
4^6
Den 28 A p r i 1 f. m.
Hr Rosenblad: Jag får vördsamt hemställa, om icke
det nu fattade beslutet i litt. b) innebär ett afslag på BondeSt:s
inbjudning. Så skulle jag åtminstone vilja förstå saken.
Uppå derefter framställd propos. fann R. o. Ad., alt,
1 öfverensstämmelse med det beslut Ståndet fattat i afseende
på mom. b), ingen annan åtgärd var att vidtaga i anledn. af
BondeStts prot.utdr. och inbjudning, än att lägga detta prot.-  utdr. till handlingarna.
Hr Rosenblad: Till vinnande af öfverensstämmelse
med det beslut, som R. o. Ad. redan fattat, att nemi. taga
bort uttrycket— under de första fem åren. i punkten
]V:o 1, torde deraf böra följa, att punkterna N:is 2 och k
afslås, hvarom jag vördsamt anhåller, alt Hr Frih. o. Landtm,
ville framställa propos. till R. o. Ad.
Hr Lagerhjelm förenade sig med Hr Rosenblad.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
att propos. borde framställas å 2 och 3 punkterna påen gång.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
bifalla 2 och 3 punkterna af Utskts förslag.
Pvopades nej.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att
2 och 3 punkterna skulle förfalla.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att nu förekomme till
pröfning Hr af TJhrs förslag, att uti den und. skrifvelsen lili
K. M. 0111 sanction af R. St:s nu rörande stångjernstillverkningen
fattade beslut det tillägg må göras, att den förklaras
hvilande intill dess frågan om den fria kolhandeln blifvit
definitivt afgjord, samt först derefter i ett sammanhang pröfvas
och afgöras. Hr af Uhr torde väl finna, att, efter det
beslut R. o. Ad. nu fattat öfver första punkten, saken icke
kunde ses alldeles från samma synpunkt, som då Hr af Uhr
framställde sitt förslag, men då detta i alla fall ej vore i
någon bestämd strid med det fattade beslutet, fick Hr Landtm,
nu hemställa, om R. o. Ad. behagade bifalla Hr af Ulirs förslag.
Ropades ja och nej.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: Jag tager mig fri
heten
hemställa till Ståndet, om det ej skulle vara lämpligt
att aflåta en inbjudning till de öfriga Stånden att instämma
i det beslut, som R. o. Ad. nu fattat.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att det först torde vara
nödvändigt att fatta beslut i den del, som nu vore föredragen.
Hr Lagerhjelm: Jag förmodar, att i det skick, som
R. o. Ad:s beslut nu befinnes, Hr af Uhr icke insisterar på
att något uppskof må äga rum eller denna fråga med frågan
om kolhandeln sammanbindas, så att denna författning
Den a8 April f. ra.
427
icke skulle fä träda i verkställighet förrän frlgan om kolhandeln
förut blifvit afgjord. Jag ser intet skäl för ett sådant
tillägg.
Hr af Uhr: Det tillägg, jag tagit mig friheten begära
uti den tind. skrifvelsen, anhåller jag måtte komma att intagas
af det skäl, att sjelfva hufvudsaken redan är afgjord af
tre Stånd, hvarföre jag anser nödvändigt, att detta villkor
får ett ruin i den und. skrifvelsen. Jag skulle ej hafva begärt
ifrågavar. tillägg, om de andra Stånden varit af samma
tanke, som R. o. Ad.; meri saken är redan af pluraliteten
afgjord, och derföre anhåller jag. att Hr Frih. o. Landtm,
ville framställa propos. till bifall på det af mig föreslagna
tillägget.
Hr Frih. o. Landtm, förnyade sin nyss framställda
propos. till bifall å Hr af Uhrs förslog.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
nej öfverrösta! ja.
U t s k : s yttrande i frågan om rättighet att utföra
tackjern till utrikes ort.
R. o. Ad. fann ingen annan åtgärd härvid erfordras, än
att lägga yttrandet till handlingarna.
I anledn. af den framställning, som nyss blifvit gjord af
Hr Palmcrantz, uppropade Hr Frih. o. Landtm, nu
Hr Palmcrantz, hvilken yttrade:
Jag anhöll visserligen, att inbjudning skulle aflåtas till
de öfriga Stånden att förena sig i det beslut, som R. o. Åd.
fattat i denna fråga, men då R. o. Ad. redan afslagit det
förslag, som Hr af Uhr framställt, så förfaller derigenom
min begäran om inbjudningen.
TJtsk:s yttrande och förslag i afseende på kollian
d e I n.
Hvad Utsk. föreslagit blef af R. o. Ad. bifallet.
Utsk:s förslag om und. framställning till K.
M. om ändring af författningarna rör:de mutsedlar
och jordäganderätten till grufvor.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i denna del föreslagit.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. torde
finna, att nu i detta ämne ingenting af Utsk:s förslag vore
att vidare föredraga.
Ropades ja.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 3 e. rn.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
428
Den 2S April c. m.
Onsdagen den 28 April 1841.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.utdr. för denna dag f. m.
Ånyo föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon Utsk:s den 7g
sisth Mars och den 3 dennes på bordet lagda utlåt. JV:o ii|i,
i anledn. af återremiss på betänk. N:o 116.
Hr Rosenblad, Bernh., begärde att PresteStrs beslut
i detta ämne måtte uppläsas.
Upplästes PresteSt:s prot.utdr. af den 14 dennes, af innehåll,
alt Ståndet, som ogillat hvad Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsk. så väl i betänk. N:o 116, som utlåt. N:o 141
föreslagit angtde fastställandet af olika tjenslårsbeiåkning för
samma tjenst vid ansökning till olika slags presterliga lägenheter,
för sin del beslutat att endast förnva den und. anhållan,
som i R. St:s und. skrifvelse af den 29 Sept. ]834
innehålles, ”att dubbel eller förhöjd tjenstårsberäkning må i
allmänhet upphöra, men lärare vid Rikets lärdomsskolor, nya
skolor undantagna, få tillsvidare för ett tjenstår räkna 1^,
nuvar. innehafvares rätt oförkränkt;” hvarvid dock Ståndet,
med godkännande af hvad Utsk. i första punkten af betänk.
]N:o 141 föreslagit, beslutat följande tillägg:
1:0 att hos K. M. i und. anhålles, att för de ecclesiastika
befattningar utom läroverket, der den presterliga
tjenstgöringen, enligt vederbör, stiftstyrelsers uppgift, fordrar
sådan ansträngning, att, ehvad löneförmåner som dermed
förenas, de icke kunna under en längre tidsföljd af en och
samma person behörigen bestridas, samma förhöjda årsberäkning,
som åt elementarläroverkens tjenstemän beviljas,
måtte såsom undantag bibehållas, så framt icke dessa tjensters
innehafvare i dess ställe erhålla nödig försäkran om
befordran efter viss tids tjenstgöring;
2:0 att den i und. föreslagna beräkningen af 1^ tjenstår
för ett års tjenstgöring måtte sträckas till samtlige lärarne
icke blott vid Rikets äldre lärdomsskolor, utan ock vid
de äldre så väl högre sorn lägre a po I og i s t,s k o I o r n a ,
samt till de g y 111 n a si i I ä ra r e, som njuta presterlig befordringsrätt
och icke äro lectorer.
Hr Rosenblad: R. o. Ad. finner, att det beslut, som
PresteSt. antagit, i det hela hvilar på samma princip som
Utskrs betänk. Den största skilnaden deremellan är utsträckningen
till förmån för de lägre skollärarne. Då detta
ämne hufvudsakligen rör PresteSt., som i detta ämne säkerligen
har den största kännedomen om hvad som kan vara
billigt och rättvist, så hemställer jag om ej R. o. Ad., ined
afslag å Utsk:s utlåt., behagade instämma i PresteSlts beslut.
Den 28 April e. m.
429
Frih. Hamilton, Hugo, Hr Lagerhjelm, Pehr,
oeh Frih. 11 i ii ii e r s I o I p e, Fredr., förenade sig med Hr
Rosenblad.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utslits utlåt. N:o 14 (•
Ropades starka nej, blandade med ett eller annat ja.
Hr Landtm, förklarade, det lian trott sig linna att nej
öfverröstat ja.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att,
på sätt Hr Rosenblad föreslagit, instämma i PresteSt:s här
ofvan intagna beslut.
Föredrogs ånyo Bevilln.- och LagUtsktns den 31 sisth
Mars och den 3 dennes på bordet lagda betänk. iN:o 13,
i anledn. af dels Hr Stuarts, F., motion, om controller mot
missbruk vid fribrefsrättighetens utöfvande, dels Lars Rasmussons
motion om fribrefsrutt för länsman.
PA begäran af Frih. Hamilton, Hugo, upplyste underl.
R i d d. .S ec re t., att detta betank. blifvit bifallet af Preste-
och BorgareSt:n, men återremitterad! af BondeStåndet.
Frih. Ridderstolpe, Fredr. Christopher: Såsom
ledamot af sammansatta Bevilln.- och LagUtsk;n kunde jag
ej ingå på den mening, sorn inom Utsk:n biet deri radande
och som finnes framstalld i detta betankande. Jag anser
nemi. missbruk af fribrefsrättigheten vara lika stor stöld ifrån
Staten, som alla andia underslef. Då tull-lagstiftningen (örevar,
beslutades att en tulltjensteman skall för andra resan
begånget lurendrejeribrott mista tjensten; hvarföre skall man
i delta fall vara mera mild? Inom Utsk:n föreslog jag alt
ansvaret för första och andra resan fribrefsmissbruk skulle
blifva detsamma sorn Utskrn hafva föreslagit, men alt den,
som dermed beträddes för tredje gången, skulle mista sin iunehafvande
tjenst. Under fortsättande af detta yrkande önskar
jag återremiss af detta betänkande.
Frih. Hamilton: T motsats till den siste talaren yrkar
jag bifall till betänk, och tror att om vederbör, postförvaltare
göra sin skyldighet, skall ej större missbruk kunna inträffa,
än som fullt ersättes genom de nu föreslagna böterna.
Bevilln.- och LagUsk:ns betänk. N:o i3 blef af R. o.
Ad. bifallet.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtskts den 3 dennes på bordet
lagda mein. N:o 481, ang:de det emellan K. iM. och Kronan,
ä ena, samt nya Trollhätle-canalbolag, å andra sidan, alslutade
contract i och för Trollhätte canal- och slussverks
ombyggnad, blef samma mein. ånyo hegardt pä bordet at
Den 28 April e. m.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., Frih. Hamilton,
Hugo, och Frih. Fleming, Herman Reinhold.
Till pröfning företogs StatsUtsk:s den 3 dennes på bordet
lagda utlåt. JV:o 482, i anledn. af Hr Edenhjelms, G.,
motion om anslag för kronohospitalet i Götheborg till ersättning
för förlorad inkomst af centonalen utaf Götheborgs
stads embets- och tjenstemän.
Hr Edenhjelm, Gillis, anhöll att få veta huru detta
mål hos de öfriga Stånden blifvit afgjordt.
Undei t. Ridd.Secret. tillkännagaf, att utlåt. N:o 482
blifvit bifallet af samtliga de öfriga tre RiksStånden.
Hr Edenhjelm: Sedan 3tne Stånd bifallit Utskts be
tänk.
, så skulle jag anse mig handla orätt, om jag ytterligare
sökte bevisa riktigheten af hvad jag begärt. Jag inskränker
mig således till att beklaga det Utsk. med lika
mycken likgiltighet behandlat allmänna inrättningar, som
det gjort i afseende å hvad som behöfves för försvarsverket.
SlatsUtsk:s utlåt. N:o 482 blef bifallet af R. o. Ad.
Ånyo föredrogos och biföllos BancoTJtskts den 3 dennes
på bordet lagda 11 tlåttn:
N:o 162, i anledn. af väckt fråga om belåning i banken
af bergsfrälseegendom;
N:o 163, ang:de eftergift af upplupen öfverränta å ett
till Inspectoren G. A. Alsing från R. St;s lånecontor i Götheborg
utgifvet discontlån;
IS:o 164, i anledn. af gjord ansökning om eftergift af
upplupna öfverräntan å aflidne Spanmålshandlanden G. Lindborgs
liqviderade skuld till bancodiseontvei ket.
Företogs till pröfning Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Uskrns den 3 dennes på bordet lagda betänk. N:o 56,
i anledn. af väckta motioner om ändringar af författningarna
rörrde laga försvar och lösdrifveriet, samt om inrättande
af frivilliga arbetshus och tvångsarbetshus, m. ni.
På anmodan af en ledamot upplyste lindert. Ridd.-  Secret., att detta betänk, blifvit bifallet af de tre öfriga
RiksStånden.
Hr Rosenblad, Bernh.: Efter den upplysning, som
nu lemnats, vill jag ej söka framställa något förslag till ändring
häruti, utan får blott förklara, att jag i allo instämmer
i Hr von Rosens reservation, under det att jag beklagar
att vid en riksdag, då man i så betydlig mån sökt att göra
den stora classen af landets innevånare, som befinna sig i
ett mindre sjelfständighetstillstånd, till redskap för vissa ändamåls
vinnande, så har man deremot nu så litet egnatsina
Den 28 April e. in.
43.
omsorger för att gifva denna dass det skydd, som billigheten
klafver att den borde åtnjuta; detta frågar nian mindre
efter. Att göra denna dass lill politiska redskap, dertill
anser man den vara god nog; men när det Hr fråga omalt
gifva den rättigheter för sitt ekonomiska bestånd ; då blir
det en annan sak. Delta förslag innehåller visserligen förbättringar
emot hittills gällande stadganden och emot det
utrotningskrig, som hittills förts emot denna class, men är
ingalunda fullständigt eller sådant det borde vara.
Frih. Cederström, Jacob: Någon rättelse i hvad tre
Stånd beslutat kan icke vinnas och jag beklagar att Utsk:n
vid denna riksdag icke gifvit den minsta uppmärksamhet åt
hvad vår grundlag i främsta rummet bestämmer såsom varande
medborgerliga rättigheter, i hvilket fall Utslita < j
kunnat komma till det resultat, som detta betänk, företer,
ehuru det visserligen innehåller föreskrifter, som i någon
mån mildra 1833 års författning om försvarslöse personer,
men på långt när icke en fullständig och ändamålsenlig
lagstiftning, som kan, om ej förbättra de oförbätterlige af
denna menniskoclass, dock förekomma att éj den uppväxande
generationen må bidraga att öka de nyssnämndas antal; och
häruti ligger det stora fel, som Utsktn begått. Jag reserverar
mig emot de följder en författning, sådan som denna, kan
medföra.
Gr. Taube, Gustaf Joh., instämde med Frih. Cederström.
Vid förnyad föredragning af Lag- samt Allm. Besvärsoch
Ekon.Ulskms den 3 dennes på bordet lagda betänk. N:o
57, i anledn. af väckta motioner rörtde ändringar i nu gällande
legostadga af den 20 Nov. 1833 samt begagnande af
s. k. uppehållskort, m. m., blef samma betänk, af il. o. Ad.
bifallet.
Ånyo föredrogs Lag- samt Allm. Besvärs- och Elton.-  Utskms den 3 dennes på bordet lagda betänk. N:o 58, i anledn.
af väckta motioner om förändring i författningarna,
ang:de mått, mål och vigt.
På begäran af Hr Aminoff, Joh. Fredr., upplyste
lindert. R idd.Secret., att detta betänk, blifvit ålerremitteradt
af Preste- och BondeStin, men bifallet af BorgareStåndet.
Hr Aminoff uppläste följande:
De sammansatta Lag- och Ekon.Utskrns majoritet hafva
ansett svårigheter inträffa, iden händelse nva författningen
om Rikets mått, mål och vigt blefve utfärdad till allmänt
antagande uti landet innan förberedande undervisning
i skolorna om decimalläkningen m. m. för sig gått. — Utskm
432
Den 28 April c. m.
hafva härvid glömt, att ingen undervisning föregick införandet
af silfverräkningen i förhållande till banco och riksgälds.
— Månne det ej är lika svart alt uträkna hvad si11 —
verrnvntets alla afdelningar göra i banco- och riksg:s-sedlar,
sorn alt eller förslaget om Rikets mått, mål och vigt bestämma
de inre förhållandena inom hvarje särskild del? —
Jag tror det exempel kunna uppgifvas inom myntberäkningen,
der ganska invecklade bråk förekomma.
Di jag för filin del ej kan erkänna de svårigheter, som
anses uppstå vid författningens efterlefnad, utan förberedande
undervisning, liemtar jag stöd för min öfvertygelse
äfven deraf, att förslaget upptager såsom enhet den
nu brukliga halfalnen eller foten, kannan och marken
v i c t u a I i e v i g t, hvarföre jag och anser onödigt att
med författningens digifvande än vidare fördröjes.
Foten, längdemåtlets enhet, är, i stället för att nu
innehålla 12 turn, uti förslaget indelad i 10 tum, och hvarje
turn fördelad i 10 1 i ilie r. — Denna indelning af foten i
decimaltum och linier utgör fotens närmaste underafdelningar.
När denna indelning är känd, är den hufvndsakliga
kunskapen i detta alseende för allmänheten också
kand.
Decimalräkningen är redan för längre lider tillbaka införd
i landels vigtigaste förrättning, nemi. vid agnskiften,
och jag Ilar deröfver hört ej annat än belåtenhet. Någon
klagan bör således ej uppstå mot den högst obetvdliga skilnaden
emellan en verktum och en decimaltum, såsom verkande
orsak till uppskof med antagande af de fördelar decimali
åkningen erbjuder det stora liela.
Kannan, eller enheten för rymdemåttet, innehåller
jemnt 100 cnbikliim. Kannans fördelning efter decimalen i
dess underafdelning är således i förslaget oförändrad, det
gamla gilna. All undervisning i detta afseende måste följaktligen
vara öfvei flodig såsom förut inhemta, 1.
Jemför man längdmåttet, foten, med rymdmåttet, kannan,
så inträffar den sällsamhet, att cohen af en fot efter
dicimalräkningen innehåller 1,000 cnbiktum, och att 10 kannor
också göra efter samina beräkning 1,000 cnbiktum.
Enheten och sambandet emellan längdmåttet oell rymdmåttet
är således bibehållen i den gamla foten och i den
gamla kannan, och det synes såsom våra lagstiftare uti äldre
lider redan på förhand infört denna likstämmighet, men
glömt tillämpningen deraf efter decimalräkningen.
Marken: Victualie-marken är iförslaget tagen för vigtens
enhet. Decimalräkningen träffar dess underafdelning,
ort, — sorn det uti förslaget kallus — deraf 3:ne orter utgöra
i det närmaste ett lod.
Den nuvar. lod- och qvintinräkningen har föga eller ingen
inverkan på verldsmarknaden och på den allmänna rö
1
elsen
Den 38 April e. m.
433
reisen inom vårt land, för att lägga hinder i vägen vid införande
af victualievigten såsom enhet nied dess närmaste
underafdelning ort, — hvaraf 100 orter utgöra enmark.—
Någon undervisning om räkning och indelning efter decimalen
anser jag således ej behöflig; den lär sig sjelf under
tillämpningen.
Då vi således äga den lycka —jag säger med flit lycka
— att i vår gamla författning om Rikets mått, mål och vigt,
hafva enheten till den nya indelningen gifven, blott vi vilja
begagna och tillämpa densamma, måste det förefalla hvarje
medlems af R. o. Ad upplysta bedömmande oförväntadt,
att man ej skall få sig tillgodonjuta denna enhets fördelar
innan 10 år vidare passerat, d. v. s. nära 3o år från
den tid förslaget blef af R. St. enhälligt antaget.
Hade den nya författningen om Rikets mått, mål och
vigt utkommit straxt efter 182.3 års riksdag, att under vissa
då bestämda villkor gälla från och med år 1827; så hade
1828 års Ständer säkerligen insett nyttan och fördelen af
decimalräkningen och troligen infört densamma i Rikets
myntberäkning, hvarigenom vi nu haft en fullkomlig enbet
emellan mått, mål, vigt oell mynt. Men då nu
denna författning om Rikets mått, mål och vigt icke tills
dato utkommit, och då hvarken K. M. i nåder afgifvit någon
propos. till R. St. i ämnet eller R. St. hos K. M. i underd.
anhållit, att med denna författnings utfärdande än vidare
borde fördröjas, anser jag frågans afgörande i dess nuvarande
förhållande icke bero på R. St., utan på K. M.
ensam; emedan K. M. från och med år 1840 kunnat
oell kan, när K. M. så för godt finnér, utfärda oftanämn
da
författning till allmän efterlefnad öfver liela Riket.
Då detta nu föredragna betänk, förevar i sammansatta
Utsk:n, yrkade jag, det R. St. hos K. M. i underd. måtte
anhålla:
att nya författningen om Rikets mått, mål och vigt
skulle inom årets lopp utfärdas;
alt denna författning från och med år 1842 måtte i
skolorna föreläsas och läras; samt
att densamma sednast från och med år i845 blefve allmänt
gällande till efterlefnad.
Men då detta mitt yrkande uti Ulsktn underkändes genom
en ganska obetydlig majoritet vid anställd votering, får
jag, som icke finner skäl att frånträda mitt yrkande, vördsamt
anhålla om återremiss af betänk., då livad jag nu haft
äran anföra torde få åtfölja detsamma.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag vill
visserligen icke emotsätta mig den föregående lalarens begäran
om återremiss medelst yrkande på bifall till detta betänk,
, sedan detsamma redan blifvit af2lne Stånd återremit
24
H. 55
434
Den a8 April c. m.
teradt, men jag vill blolt anmärka alt det enda vigtiga i
denna sak är införandet af decimalräkning i myntet och låg
myntenhet. Det finnes ingen tänkande man, som i 3:ne
veckor vistats i ett land der decimalräkningen gäller, som
ej inser densammas stora företräde och icke känner leda, ja
nästan vämjes vid att återtaga det andra räluiingssältet eller
det hos oss brukliga.
Hvad åter angår mått, mål och vigt, så förhåller det
sig dermed annorledes i den dagliga rörelsen; för geometriska
calculer och dylikt är det föreslagna nya beräkningssättet
ganska bra och vigt, men är deremot till den grad
besvärligt för den dagliga rörelsen, som fordrar lätthet vid
itu-delning af mindre qvantiteter utaf torra och våta varor
samt alngods, all der det prisade nya decimalsyslemet
i afseende å mått, mål och vigt blifvit infördt för lång lid
tillbaka, behåller folket likväl, i sin rörelse, den gamla alnen,
de gamla målen och den gamla viglen. — Jag ville
blott nämna detta, för att anmärka, att likasom den Svenska
alnen är indelad håde i verktum och decimaltum och
vi således äga ett verkmått och ett decimalmått, är det godt
och nyttigt att våra mål och vigter på samma sätt indelas,
sedan icke mera flera slag, utan en enda enhet för hvardera
blifvit bestämd. Jag anhåller att detta milt anförande må
återremissen åtfölja.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jemte det jag helt och hållet
instämmer med Ilr von Hohenhausen, får jag blott antora
det talande exemplet, att i Frankrike, der man samtidigt
med en revolution, som skakade alla samhällsföi hållanden, införde
eli nytt sys terne af mått, mål och vigt, och der detta
införande vid sidan af så mycket annat nytt var underlättadt,
har detta likväl icke hindrat att allmänheten ännu dagligen
i rörelsen brukar dess gamla mått, mål och vigt.
Hr LefreV, Joli. Pehr! Äfven jag yrkar återremiss,
ehuru jag nogsamt förutser att denna fråga kommer att borttrassla*,
som vanligt. Det finnes personer med verkliga kunskaper,
verklig skicklighet, sådane som de tvänne siste talarne, men
hvilka alldeles icke gjort sig reda för sjelfva saken. Jag utber
mig att först få bemöta Hrr von Hohenhausens och Rosenblads
inkast och att sedan uppläsa några ord, dem jag uppsatt i afsigt
att få dem åtföljda tillUtskm. Hr von Hohenhausen har sagt, att
man utomlands med särdeles nöje begagnar decimalräkningen i
mynt, men deremot bibehåller de gamla förhållandena i fråga
örn mått, mål och vigt. Talaren lärer dermed mena Frankrike
och de länder som antagit Franska systemet. Mig veterligen
hafva inga andra länder ändrat det gamla systemet i
fråga om mått, mål och vigt, men väl i fråga om penningar.
Hr Rosenblad åter, som talat om Franska revolutionen
och de förändringar, som lill följd af densamma i alla
förhållanden voro så latta att införa, säger att Franska na
-
Den 38 April c. m.
435
tionen bibehåller det gamla räknings- oell målningssättet,
oell dräger deraf den slutsats, att det är den införda 10-  delningen, sorn härtill utgör orsaken. Häruti ligger irringen.
De värde lalarne mäste påminna sig att det icke Mott
var indelningen i 10, — hvilket hos oss är det enda i fråga
att införas, — sorn i Frankrike infördes, utan der ändrade
man, samtidigt med indelningssättel, sjelfva den qvantitet
sorn skulle indelas. Om man derföre i Frankrike i
dagligt bruk bibehållit den gamla Franska alnen, såsom man
nu föreslår att hos os* bibehålla vårt kända fotmåtl; om man
i Frankrike bibehållit gamla livern — gamla Franska marien
— likasom vi bibehållit den gamla Svenska victualiemarken
• om man i Frankrike bibehållit det gamla Franska
våtvarumå ttet, likasom vi behållit den gamla Svenska kannan:
så hade man ej i Frankrike rönt sa mycket motstånd
som man rönt; men då man der började att laga en viss
del af jordens omkrets till enhet för längdmåttet och derpå
grundade alla öfriga mått och vigter, samt på dessa alldeles
nya enheter sedan införde lo-delningen, så väcktes motvilja
mot det nya systemet; tv härigenom inträffade det försvårande
förhållande, att g:ne nvheler på samma gång infördes.
Häruti och icke i 1 o-delningen ensamt låg orsaken
till den svårighet, som i Frankrike uppstått vid begagnandet
af det nya systemet, och som nogsamt bevisas deraf att
10-delningen i myntet af alla med lätthet och villigt begagnats,
emedan den gamla Franska livern bibehölls såsom
mvntenhet meden så obetydlig minsk ning. att nuvar. franc
är 80 gamla sons och livern deremot 81 sådana. Så är
icke förhållandet i Sverige, ty bär är frågan om att, i stället
för att dela den kända Svenska foten i ra, så delar man
den i 10, i stället för att dela victualie-marken i 3g lod,
så delas den i rotdels och rootdels marker; och i stället för
flit dela kannan i stop, halfstop och qvarter, m. lia., så indelar
man kannan i rotdels och rootdels kannor. Ar delta
väl ett nytt, okändt begrepp att säga -fa, -j—, T7„ kanna.
När måttet är bekant, så äro delarne deraf också bekante.
Jag ber nu att få uppläsa hvad jag skriftligen i ämnet
uppsatt.
Hr Le frön uppläste derefter följande:
Jag yrkar återremiss af Ulsktns utlåt., emedan jag är förvissad
om att ett ärende af så stor vigt som detta, och hvars
bringande lill verkställighet utgör en verklig och lätt vunnen
förbättring i våra samhällsförhållanden, skall röna
mångå svårigheter, ehuru man nu 4=de riksdagen å råd erkänner
förändringens värde och det gagn, som af densamma
säkerligen vore att förvänta. Tiden är besynnerlig; den förslår
sig icke sjelf. Den famlar efter och ifrar in abstraeto för
reformer och Ivckes liksom drucken af della magiska ord.
Men så fort fråga framslälles om en reform i verklig
-
436
Den 28 April e. m.
heten, som Si' af erkändt gagn och dertill utan särdeles
moda kan genomföras, då inträder håglösheten och trögheten.
Förevarande ärende är af denna sistnämnda beskaffenhet
och skulle få år efter dess genomförande visa de mest
välgörande verkningar i allt som inom samhällslifvet beror
af räknekonstens förenkling, och i sanning beror vida
mera härpå än man vanligen vill inse. — Ingen nekar i
våra dagar de malhemaliska veltenskapernas mäktiga inverkan
på så väl samhällets ekonomiska sorn inlellectuella utveckling;
och likväl sätta nästan alla sig på tvären, när fråga är
att genom en förnuftig förenkling af landets mått, mål, vigt
och myntsysteme undanrödja det väsendtligaste, ja det enda
hindret, som finnes emot möjligheten alt göra de delar af
mathematiken, som ingå i dagliga behofvet, så enkla och lättfattiga
att de utan ringaste möda kunna fattas och begagnas af
alla utan undanlag och utan behof af annan undervisning,
än den som genom dagliga erfarenheten lätteligen kan vinnas.
Att detta vinnes genom ifrågavarande förslag är klart
för hvar man, som deråt vill egna ringaste uppmärksamhet;
ty genom detsnmmas antagande skulle den, sorn i Stockholm
lärt sig de 4 räknesätten med hela tal, hvilka måhända
utgöra det maximum af kunskap i räknekonst, som
inom folkskolan allmänneligen kan påräknas såsom läroämne,
i detta fall sättas i stånd alt medelst denna ringa kunskap
lösa uppgifter och göra uträkningar, sorn med nu var.
mått, mål, vigt och myntsysteme knappast de kunna utföra,
som i högre skolor anväudt mycken lid till inlärandet
af vår nuvarande på orimliga och oförnuftiga indelningar
grundade såkallade sorträkning. Den tid skall komma, då
man lär sig inse huru vida nyttigare denna och likartade
reformer äro jemförelsevis mot de oaflåtligen förordade, lofordade
och lofbesjungna ändringarna af samhällsformerna i
allmänhet. Den tid skall komma, då man lär sig värdera
och verkställa det sanni nyttiga och användbara, men deremot
upphör att prata om onyttiga och outförbara hugskott.
Hr Rosenblad: Jag utber mig blott att få tillägga
några ord lill hvad jag förut yttrat i anledn. af Hr Leflens
anmärkning. Oberäknadt alt det är sannt att en del
af utgångspunkten i del nya systemet finnér sin motsvarighet
i det gamla, är likväl icke della förhållandet i allmänhet,
och oberäknadt att det nya måttet af fo.ting och tumming
är obekant, så corresponderar det icke med det gamla
systemet, ty en foting lär, om jag ej mins orätt, skola blifva
63 kannor, i stället för alt den Svenska tunnan utgör 64 kannor,
och i alla fall är det icke vanligt, i fråga om spanmål,
att den mates efter konna.
Hr von Rosen, Georg: Jag varén ibland dem inom
Utsk;n, som ej var tillfredsställd med Utskms beslut och isyn
-
Den 28 April e. tn.
437
nerhet ansåg jag de skäl, hvarpå Utskrn slödde sig, vara oriktiga,
och deribland synnerligast det att det nya beräkningssättet
skulle fö’rst hinna läras i folkskolorna. Behofvet är
härden bästa läromästaren, och den som har sina 10 fingrar
i behåll, han kan räkna på deni och skall taga sig godt ut
dermed. Att uppskjuta med införandet af en så vigtig oell
nyttig sak, som denna, tili dess man hunnit meddela lärdom
i folksskolorna, vore att alldeles onödigtvis fördröja en god
sak.
Hr Lefren: Jag måste besvara Hr Rosenblad. Flan
säger att foting är ett mått, som vore obekant och att
detsamma innehölle 63 kannor, då det, såsom motsvarande
det nuvarande måttet tunna, borde innehålla 64 kannor, efter
tunnan inrymmer sistnämnda kannetal. Förhållandet är
emedleitid det att fotingen innehåller jemnt 10 kannor, somt
är ett cubiskt mått af en fot i hvarje sida, och alt vår
Svenska tunna innehåller jemnt 63 kannor och icke 64,
hvadan Hr Rosenblad här begått ett misstag.
Jag glömde, då jag förra gången hade ordet, att förklara
det jag i allo instämde i Hr Aminoffs reservation, och
hvad inlärandet i skolor beträffar innan det nya systemet
skall vidtaga, förenar jag mig med Hr von Rosen.
Hr Aminoff: Sedan Hr Lefren upplyst om det misstag
Hr Rosenblad gjorde i afseende på det kannetal, som
går på tunnan, och då ingen beslridt återremiss af betänk.,
har jag ingenting att anföra, utan förnyar endast min begäran
derom.
Frih. Boye, Ludv.: Jag är förekommen af den sista
talaren och anser oändligen öfverflödigt att yttra mig i hufvudsaken.
Jag vill blott erinra samtlige talarne, att ingen
enda röst höjt sig, som nekat återremiss, och hvarföre i
Guds namn skall tiden då onödigtvis förspillas med långa tal?
Hr Rosenblad: Erkännande att mitt minne irrat
sig vid jemförelse!! emellan gamla och nya måttet, får jag
endast fästa uppmärksamhet derå, att då efter Flr Lefre'ns
egen utredning det nya måttet foting komme att motsvara
af de gamla kapparne och en nuvarande tunna af
36 kappar komme att motsvara 3-f foting, kan jag ej finna
alt något jemnt förhållande emellan gamla och nya måttet
komme att äga rum.
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns betänk.
N:o 58 blef af R. o. Ad. återremilteradt.
På begäran of Hrr Lefren, Joli. Pehr, och Rosenblad,
Bernh., lades ånyo på bordet Stats- samt Allm.
Besvärs- och Ekon.Utsk:ns den 5 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 184> i anleda, af återremiss å Utskais beläuk.
JN:o 87.
438
Den 18 April e. ra.
Ånyo föredrogog och bi föl lös Slals- samt Allm. Bes v ii rsoch
Ekon.Utsk:ns den 5 sisth April på bordet lagda utlåtanden
:
N:o 18a, i anledn. af väckt motion om upplåtande af
kronnbelena samt allmänuingarna i Skåne till kronotorp,
ni. m.;
N:o 186, i anledn. af väckt motion om förändring uti K.
brefven den 1 Maj 1826 och den 18 Juli 1827, så vidt de röra
stock fångst för sågverken i Wester- och Norrbottens Ian;
N;o 187, i anledn. af väckta motioner otn förändring i
sältet för hemmans förmedling.
Föredrogs ånvo Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsktns den 5 sisth April på bordet Ingda utlåt. N:o 188, i
anledn. af väckt motion om rättighet för vissa häraders
inom Skaraborgs län innevånare alt till knek testugors upp*
förande taga timmer å kronoparkerna Råda åsar och Ledsjöino,
m. fl.
På begäran af en ledamot upplyste lindert. Ridd.-  Secret., att detta utlåt, blifvit af alla tre de öfriga RiksStm
bifallet.
Uppå derefter framställd propos. biföll äfven R. o. Ad.
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskms utlåt. Nio 188.
Då nu ånyo föredrogs Const.Utskrs den 6 dennes på
bordet lagda mern. N:o roi till BorgareSt., i anledn. af Ståndets
yttrande rör:de Const.Utskts mein. N:is 83 och 84, fann
R. o. Ad. det icke erfordra annan åtgärd än alt läggas till
handlingarna.
Föredrogs ånyo Const.Utsk;s den 6 dennes på bordet
lagda mein. N:o 102, med förslag till voterts-proposlr i förstärkt
Const.Ulsk. för sammanjemkning af RiksSltns skiljaktiga
meningar, ronde de uti Gonst.Utskis mern. N;is 5g och
82 föreslagna grundlagsändringar.
De föreslagna votens-proposlna blefvo af R. o. Ad. godkända.
Vid förnyad föredragning af Const.Utskis den t4 dennes
på bordet lagda mein. N:o io3, med utlåt, ronde K.
M:s nåd, propos. om ändring i Riksactens 7 (J, fann R. o.
Ad. för cnilt alt för dess del antaga den ifrågavar. af Const.-  Utsk. tillstyrkta nåd. propositionen.
Ånyo föredrogs och Indes till handlingarna Const.Ulsk :s
den 14 dennes på bordet lagda meni. N:o roj, anglde förloppet
af voteringar inom förstärkta Coust.Utskottet.
På begäran af Hrr Rosenblad, Bernh., Lefren,
Den 28 April c. m,
439
Joli. Pdir, och Nordensköld, Otto Gustaf, lades
ånyo på boidet StatsUtskis den 14 dennes på bordet lagda
mein. N:o 48>, med förslag lill sammanjeinkning och votensproposir,
i anleda, af RiksSl:ns skiljaktiga beslut öfver utlutma
Niis 337 och 416.
Frih Sprengtporten, Jacob Willi.: Då afgörande!
af detta belånk. är ett ibland de ärenden, som mest lagger
binder i vägen för slalsregleringens afslutande, så anhåller
jag alt det må uppföras på lislan till föredragning näst efter
StatsUtskis betänk. N:o 489.
Hr Rosenblad: Jag ber att få instämma med Frill.
Sprengtporten.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., på
salt Frill. Sprengtporten föreslagit, ansåg att StatsUtskis
mein. N:o 483) hvilket nu blifvit hegardt på bordet, borde till
nästa plenum sätlas näst efter StatsUlskrs utlåt. N:o 489,
såvida detta icke under denna dags plenum blefve afgjordt.
Ropades ja.
Ånyo föredrogos och bi föl I os StatsUlsk:s den 14 dennes
på Lun det lagda utlåtanden:
Nio 484, angille vtteiligare föreskrifter i afseende på
den till säkei bet för Hjelmare canal oell slussverks framtida
lindel hållande afsatta fond;
N:o 485, ang:de ett årligt understöd för förre Secreteraien
bos fullmäktige i Riksg.cout. C. Sylvans enka.
Lades till handlingarna, vid förnyad föredragning, StatsUtskis
den i4 dennes på bordet lagda mern. N:o 486, i anleda.
af PresteStls återremiss å Utskis, ang:de ifrågaställd
tryckning af RiksSlms förhandlingar i representationsfrågan,
Under N:o 4'5 afgifua meni.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtskis den i4 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 487, i anledn. af återremiss å mein.
Nu» 428, blef nämnda utlåt, hegardt ånyo på bordet af
lin Lefren, Joli. Pehr, och Rosenblad, Bernhard.
Fiili. Sprengtporten, Jac. Wilh,: Jag anhåller att
detta betänk. måtte uppföras näst efter det betänk., som nyss
beslöts skulle föredragas efter StatsUtskis betänk, N:o 489.
R. o. Ad. beslöt att utlåt. N:o 487 skulle sättas på listan
till nästa plenum näst efter StatsUtskis utlåt. Nio 483.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskis den 14 dennes
på bordel lagda mein. JN;o 483, i anledn. af ei hållen åter
-
44°
Dea a8 April e. i».
remiss å utlit. N:o 347, fann °- ^d. mem’ ^:0 ic~
ke erfordra annan åtgärd, än att läggas till handlingarna.
Till pröfning företogs Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Ulsktns betänk. N:o 5g, i anledn. af väckt motion om
eftergift i vissa fall af Kronans rätt till skatt å sockenallmänningar.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: Då de 3:ne öfriga
Stånden redan bifallit detta betänk., vill jag ej upptaga tiden
med några anmärkn:r emot det sätt, hvarpå saken blifvit
behandlad, emedan det vore ändamålslöst; likväl och da
denna fråga framdeles torde komma att afhandlas, derest
icke de ifrågavar. skatterna kunna blifva minskade eller försvinna,
så anhåller jag att få göra några anmärkn:r emot
TJtskrns raisonnement. Till en början får jag förklara min
förundran öfver att Utsk:n till pröfning upptagit denna motion;
ty jag kan ej göra för mig begripligt huru Utsk:n
kunnat upptaga en motion, som går ut på alt lindra skattebördorna
och lika litet begriper jag huru denna motion kunnat
till dessa Utsk. remitteras. Hvad sjelfva frågan angår,
så torde del icke vara ur vägen att fasta R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, alt sockenallmänningar alltid varit betraktade
på annat sätt än Kronans skogar; de hafva nemi.
ansetts tillhöra de socknar, inom hvars gränser de varit belägne,
hvilket bekräftas om man forskar i våra gamla författningar.
Redan i j31 upplätos til 1 vederbörande hemmansägares
begagnande skogsallmänningarna i Skaraborgs län,
och 1743 resolverade Konungen på allmogens besvär, att
allmogen utan särskild och ny ränta skulle Libehållas vid
alla ägor och tillägor, som under deras hemman lydt, och
häraf synes klart att någon ytterligare skatt å dessa ägor
och tillägor icke bort komma i fråga. Jag anser att icke
någon makt bort kunna ålägga en sådan skatt, och när sådant
skett, bordo Sländerne densamma eftergifva. Utsk:n
säga: ”och då sockenallmänningarne ända till utfärdandet af
skogsordningen den 1 Augusti i8o5 stodo i fullkomligen lika
förhållande med lands- och häradsallmänningarna ;” men
att icke så är förhållandet upplyses af iy3i års författning,
och Utsk:ns uppgift är alldeles oriktig. Sedermera säga
TJtsk:n: ”E11 lägenhets skattläggande har dessutom icke sin
grund i en Kronans jordäganderätt, ty i sådant fall skulle
afgärda hy icke kunnat särskildt i mantal sättas.’’ Jag her
att få erinra att förhållandet är icke adaeqvat emellan afgärda
hy och ifrågavar. intägter, emedan afgärda hyn vanligen
bidrager med stambyn lill utgörande af den sednares onera.
Då emedlertid, som jag redan nämnt, 3:ne Stånd beslutat i
frågan, är det ej värdt att vidare orera derom, utan anhåller
jag blott att R. o. Ad. ville afslå betänkandet.
Frih.
Den aS April o. ra.
Frih. Cederström, Jacob: De tvänne resolutioner,
hvilka den siste talaren citeral, såsom bevis för byars rättighet
att utan särskild skatt bibehållas vid de ägor, som
till samma hemman lydt och lyda, angå så mycket mindre
sockenallmänningar, som dessa samfällighetsmarker, innan de
öfverlemnades till socknarna såsom desses enskilda egendom,
icke lydt eller då lydde under socknarna eller socknarnes
hemmantal, utan voro i alseende å dispositionsrätten till desamma
af enahanda beskaffenhet med härads-, läns- och
krono-allmänningarna till nyttjande upplåtne åt de hemman,
som hade skogsutsyning af nöden. Den värde ledamoten har
citerat författningar på 1700-talet; men man bör verkligen
gå litet längre tillbaka för att komma till källorna. Man
kan finna af Konung Gustaf den I:stes mandat så väl till
Nordlanden som Wermland, att Konungen deruti förklarar
att landtmätare skulle afvittra skogarna och tillse att byarne
icke fingo behålla mera än som till deras nödtorft fordras
och genom stadgade råmärken kunde försvara; men
att allt det öfriga tillhörde Kronan och ingen annan. Frågas
nu billigt, om dessa skogar voro socknarnes eller vissa
hemman tillhörande! Grunden för skattläggning i Sverige
är, att utöfver hvad ett hemman i skatt ingått vid skattläggningens
verkställande kan ingen ny skattläggning göras, men
hvad icke i skatten ingått, derå skall ny ränta sättas. Jag
tillstyrker bifall å betänkandet.
Frih. Boye, Ludv.: Visserligen kan det vara alltför
berömvärdt handladt af den siste talaren att han vill gifva
oss upplysningar, och visserligen kunna de vid en annan riksdag
blifva af ganska stor nytta, ifall de icke redan intill
dess blifvit glömda; men jag vill fästa mig vid Hr Palmcrantz^
egen uppgift, som sannerligen är så g i 111 i g och så riktig
som den någonsin kan vara, att nemi. allt ordande är
ändamålslöst. Den värde talaren Hr Palmcrantz har sjelf
sagt oss det två gånger, både när han började och när han
slutade sin oration, och jag begär med anledn. deraf att Hr
Frih. o. Landtm, ville gifva oss propos. på betänkandet.
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns betänk.
N:o 5g blef af R. o. Ad. bifallet.
Vid förnyad föredragning af Lag- samt Allm. Besvärsoch
Ekon.Utskms den i4 dennes på bordet lagda betänk.
N:o 60, i anledn. af väckt motion om rättighet att under
vissa villkor hos andra än målsmän insätta barn till uppfostran,
blef samma betänk, af R. o. Ad. gilladt.
Ånyo föredrogos och bi föl lös Lag- samt Allm. Besvärsoch
Ekon.Utskms den i4 dennes på bordet lagda betänkanden:
24
H. 56
/Jija Den 28 April e. re.
Nto 61, 1 anledn. af väckta motioner ronde förändrin
gar
i expeditionstaxan;
Wto 62, i anledn. af väckta motioner, angtde conventioner
om presterskapets löneinkomster, m. m.;
N:o 65, i anledn. af väckt motion, angtde prestgårdsbyggnaderna
på Gottland.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsktns den >4 dennes på bordet lagda utlåt. Nto 66, i anledn.
af åtskilliga inom de respective RiksSttn väckta motioner,
ronde en förbättrad fångvård samt disciplinen inom
fängelser och corrections-inrättningar, m. m.
Underl. Ridd. Secret. upplyste, på begäran, att detta
utlåt, vore af de öfriga 3 RiksSUn bifallet.
Utlåt. N:o 66 blef af R. o. Ad. bifallet.
Likaledes bi föl los Lag- samt Allm. Besvärs-och Ekon.-  Utsk:ns den i5 dennes på bordet lagda
utlåt. Wto 64, i anledn. af erhållen återremiss å Utsktns
betänk. Nto 6, angtde väckta frågor om disposition af häradsallmänningarna,
deras förvaltning, samt jägeristatens upphörande
; och
betänk. N:o 65, i anledn. af väckt motion om häradsal
Imänningarnes förvaltande enligt samma grunder som kronoparkerna,
samt om utsyningen derå.
Vid förnyad föredragning af Bevilln.Utskts den 21 dennes
på bordet lagda mern.:
Nto 45, med förslag till förändrade formulärer, hörande
till den blifvande nya bevillningsstadgan; och
Nto 46, i anledn. af RiksSt:ns fattade olika beslut, angtde
stämmoböters upphörande eller förminskning,
blefvo dessa båda memtr ånyo lagda på bordet, det förra
af Hrr von Rosen och Lefre'n, Joli. Pehr, det sednare
af Hr von Rosen, Georg, och Frih. Ridderstolpe,
Fredrik.
Lades till handlingarna vid förnyad föredragning Bevilln.-  Utskts den 21 dennes på bordet lagda mein. N:o 47» öll
BorgareSt., angtde eventuella tullafgifter å förbudna varor.
Ånyo föredrogs StatsUtskts den 24 dennes på bordet
lagda utlåt. Wto 489, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o
427.
Begärdes ånyo på bordet af Hrr Rosenblad, Bernh.,
samt Lefre'n, Joh. Pehr.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Talmännen i
sisla talmansöfverläggningen öfverenskommit alt föreslå Riks
-
Den 28 April e. ra.
443
St:n att företaga det nu bordlagda målet till pröfning nästa
Fredag den 3o dennes; hemställande alltså Hr Landtm., om
R. o. Ad. ansåg att StatsUtsk:s utlåt. JV:o 489 borde sättas
främst på föredragningslistan till det plenum, som inträffar
instundande Fredag.
Ropades ja.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr., uppläste följande:
.las har vid ett föregående tillfälle ifrån detta rum —
och således ej utan mening, — men med fullkomligaste öfvertygelse
och på Svensk riddersmannatro förklarat mig villig
att göra hvilken uppoffring som helst, med
förutsättande att mitt fosterlands väl sådant
krafvel’. Dä anade jag icke, att jag så snart skulle gifva
prof härpå; ty hvad jag nu går alt företaga, tillhör sannerligen
calhegorien af en sjelfuppoffring, enär denna min
handling af mången, ja troligen af de flesta, skall missförstås
och klandras, samt påföljden blifva tadel; men äfven
detta skyr jag ej alt underkasta mig, om blott det verkligen
goda ändamålet dermed vinnes.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 4S9. i anledn. af återremiss å dess
förut afgifna betänk., rör:de ett extra-anslag för cabinetlscassan,
är ämnadt till föredragning inom samtliga RiksStru
nasta plenum. I det skick denna fråga beklagligen sig befinner,
och då utgången deraf synes så tvifvelaktig, vågar
jag, med föranledande så val häraf som af den mängd skäl,
hvilka jag ej ens behöfver antyda, och med den Jifligaste
önskan att möjligen kunna förekomma vidlyftiga, för landet
kostsamma och dess ära kränkande discussioner i ämnet, —
samt slutligen af den innerligaste öfvertygelse, att äfven för
dero , hvilka ej anse sig kunna annat än högligen motsätta
sig beviljandet af detta anslag, skall den utgång de tro sig
skyldige framtvinga blifva svår och påkostande; — af alla
dessa anledn:r, säger jag, linner jag mig föranlåten att lill
ej allenast det Stånd, hvartill jag hör, utan äfven lill de respective
MedStånden våga en vördsam hemställan, hvarigenom
denna fråga skulle helt och hållet komma att förfalla och
allt obehag undanrödjas.
Jag får alltså, i anledn. af under’ riksdagen inträffade
händelser och med stöd af 56 §:n Riksd.Ordn., väcka motion,
med begäran om remiss tili IJöglofl. StatsUtsk., att R.
Höglofl. St. anslå en summa af 100,000 r:dr att årligen utgå
intill nästa riksdag, för att af K, M. i nåder disponeras till
utgifter, hvilka äro af den natur, att de icke anses
kunna medgifva offentlig granskning. Detta
anslag skulle törhända möjligen kunna till någon del nedsättas,
i den händelse R. St. bevilja medel tili fyllande af
den uti cabinettscassan sig nu företeende brist. Beroende
det af R. St:s eget bepröfvunde, huruvida det möjligen kan
444
Den 28 A p r i 1 e. m.
anses erforderligt att vid beviljandet häraf fästa något villtor,
eller icke.
Till undvikande af vidlyftighet och utan afseende på
de flera skäl jag visserligen vore i tillfälle att för motionen
anföra, inskränker jag mig till att endast vördsammast hemta
exempel ifrån uti andia länder, äfven nyligen, för hemliga
fonder till ett iiögst betydligt belopp anslagna summor.
Medan jag ännu har ordet anser jag mig dock böra öppet
förklara, det jag villigt underkastar mig ensam det tadel,
som kan drabba denna min motion. — Motionen är
helt och hållet min egen. För att förekomma misstydningar,
har jag icke velat rådföra mig med någon, om
icke med en man, hvilken med sitt tillstyrkande icke kunnat
hysa några egennyttiga afsigter, enär han icke är något,
icke önskar något, icke kan vinna något.
Hr Westfelt, Nils: Jag har visserligen ingenting emot
Hr Liljenstolpes motion; den rör mig föga; men jag ber att
den må blifva hvilande på bordet, lill dess StatsUtsk:s betänk.
N:o 4^9 förekommer.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att sedan Hr Liljenstolpes
motion blifvit begärd på bordet, korame den att der
förblifva, lills den i vanlig ordning åter föredrages.
På begäran af Hr Lefre'n, Joh. Pehr, och Frih.
Sprengtporten, Jacob Wilh., lades ånyo på bordet
StatsUtskrs den 24 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 49*5»
i anledn. af Krigscommissarien E. G. Lallerstedts ansökning
om förlängdl arrende å Starby kungsladugård.
Likaledes lades ånyo på bordet, på begäran af Hr Lefren,
Joh. Pehr, saint Hr Rosenblad, Bernh., Statssatnt
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskrns deri 24 dennes på
bordet lagda utlåtanden:
N:o 189, i anledn. af erhållna Sterremisser af utlåt.
N:o io5;
N:o 190, med förslag till sammanjemkning af RiksShns
skiljaktiga beslut rör:de allmänna stadganden och anslag till
folkundervisningens befrämjande.
Frih. Hamilton, Hugo: Jemte det jag förenar mig
i den gjorda framställningen att detta mål må blifva livilande,
vågar jag anhålla att detsamma må sättas på listan
näst efter N:o 4^7. Skälet dertill är alt betänk, innehåller
voter:s-propos:r, hvilka, om de antagas, och de öfriga Stånden
ej frånträda sina beslut, föranleda till val af förstärkt
Utsk., hvilket åter tager sin lid.
R. o. Ad. beslöt att Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utskrns utlät. N:o igo skulle ställas på föredragnings
-
Den 28 April e. m.
445
listan till nästa plenum näst efter SlatsUtskts utlåt. N:o
487.
Ånyo föredrogs oell lades till handlingarna BancoUlsk:s
den a4 dennes på bordet lagda meni. N:o 165, i anledn. af
PresteSt;s återremiss å Utsk:s mern. N:o i4g
-
Vid förnyad föredragning af BancoUtskis den 24 dennes
på bordet lagda mein. N:o 166, till svar å gjorda anmärka:!'
vid Utsk:s under N:o i32 afgifna utlåt, med förslag
tili ändring af § 22g uti nu gällande bancoreglemenle,
blef nämnda mern. J\:o 166 af R. o. Ad. bilället.
Företogs till pröfning Ridd.Utskts sedan den 3 sistl.
Mars på bordet hvilande mern. ang:de fördelningen af göromålen
första och andra Riddarhuscancellisterna emellan.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag anhåller ali det tillägg
må göras i 63 §:ri, ali förste Riddarhuscancellislen, jemte sina
göromål i Ridd.Utsk., skall, då de så medgifva, deltaga
i Ridd.cancelliets öfriga göromål.
Hr Frih. o. Land tm. yttrade det R. o. Ad. torde
finna af det upplästa förslaget, att 63 §:n innehåller endast
alt förste Cancellisten är tillika Secreterare i Ridd.Utsk.
och alt detta icke innefattade det han icke borde deltaga i
andra göromål; Hr Landtm, hemställde derefter, 0111 R. o.
Ad. behagade bifalla Utsk:s nu föredragna memorial.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då R. o. Ad., vid
valen till fullmäktige i Banken och Riksg.cont., icke valt några
suppleanter för dessa fullmäktige, torde Ståndet finna tiden
vara inne till företagande af nämnde suppleantval. Hittills
hade varit vanligt alt välja 3 suppleanter för fullmäktige i
Banken och 3 suppleanter till fullmäktige i Riksg.cont., och
hemställde Hr Landtm, om R. o. Ad. nu äfven behagade
välja samma antal suppleanter och ville till valets företagande
bestämma Måndagen den 3 instundande Maj.
Bifölls.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr., uppläste följande:
Förhindrad att vara tillstädes, då Lag- samt Allm. Besvärs-
och Ekon.Utsk;ns betänk. N:o 56, ang:de författningarne
rönde laga försvar och lösdrifvere!, hos R. o. Ad.
förevar och bifölls, anhåller jag alt såsom reservation emot
samma beslut få uppläsa hvad jag i ämnet skriftligen uppsatt.
Det nära samband denna fråga äger med fattig- och
fängelsevården, och den sorgfällighet, hvarmed man är skyldig
att behandla detta högst vigtiga ämne, nödgar mig, —*
446
Den 28 April e. m.
jag får på förhand vördsamt tillkännagifva det, — att taga
H. Ståndets tålamod i stort anspråk.
Min brist på erfarenhet och den ännu större på förmåga
torde få ersättas af min varma känsla och nitälskan för
detta ämne, samt allt hvad som bidrager till vilseförda, lidande
och olyckliga medmenniskors förbättring och deras
försättande uti en lyckligare ställning; —ja i allmänhet för
allt, som kan medföra förbättring, ej endast förändring
uti våra nuvar. samhällsförhållanden och institutioner.
Under förhoppning att den goda viljan må öfverskyla
bristerna, har jag, understödd af Ståndets benägna öfverseende,
tillförene uppstått att deltaga uti discussionen öfver åtskilliga
ämnen, särdeles hvad angår frågan om fattigvården;
— jag gör det äfven denna gång.
Fullkomligt instämmande uti hvad de sammansatta Utsk:n
godtfunnit förklara i afseende på de uti detta ämne särskildt
ingifna motioner, anser jag mig icke böra upptaga tiden med
att rörande desamma någonting vidare yttra, ehuru jag nogsamt
inser det goda och välmenande motionärerne dermed
åsyftat. Det är egentligen till hvad Utsktn föreslagit angrde
lösdrifveri och försvarslöshet samt dermed omedelbar gemenskap
ägande ämnen, hvartill öfverläggningen bör inskränka
sig. Äfven härutinnan öfverensstämma visserligen hufvudsakligen
mina åsigter med hvad Utsktn lill RiksSt:ns antagande
framställt och föreslagit; och att dessa stadganden
böra vara välgrundade och helsosamma inses nogsamt, då
de till större delen äro hemtade, dels ifrån den nu gällande K.
förordningen af den 29 Juni i833, huru medförsvarslösa personer
förhållas bör, dels utur den af K. M. i nåder tillsatta
comite's, för utarbetande af ett förslag rörande fattigvårdsanstalterna
i Riket, i underd. afgifna betänk., hvilket mödosamma
och förtjenstfulla betänk, med föga ändringar blifvit
följdt och på åtskilliga ställen ordagrannt afskrifvet. Det
oaktadt kan jag icke underlåta att vördsamt tillkännagifva,
del jag uti vissa delar är med Utsk:ns pluralitet af olika
tanke och i allmänhet instämmer uti den af Hr von Rosen
afgifna, Utsk:s betänk, åtföljande reservation.
Det är likväl hufvudsakligen i en punkt, deruti Hr
von Roseu ej heller synes vara af skiljaktig tanke, den nemi.
angtde UtsLms på sidan i5 föreslagna hemställan: "Att R. St.
hos K. M. i underd. måtte anhålla, det K. M. läcktes förständiga
Dess Bef:h:de att söka tillvägabringa föreningar af inom
länen boende personer, hvilka, vid en fånges lössläppande,
skulle taga vård örn honom" o. s. v. — Det'är, säger jag,
hufvudsakligen uti denna punkt jag är i högsta måtto skiljaktig
med så väl Ulsk:n, som fattigvårdscoraite'en, ifrån hvilken
comite's förut åberopade betänk. Utskrn synas hafva
hemtat förslaget till ifrågavar. underd. hemställan.
Väl inseende att K. M., vid utfärdandet af nådig författning
i detta ämne, skall, med fästadt afseende på R. St:s
Dan 38 April e. m.
447
underd. framställningar och önskningar i hvad denna vigtiga
del af lagstiftningen angår, noga tillse, att hvad i öfrigt
för land och folk kan nyttigt vara blifver iakttaget, älven
utan till följd af R. St:s å deras sida derutinnan i underd.
gjorda framställningar; och oaktadt jag derom är fullkomligt
förvissad, hade jag dock önskat, det R. St., hvilka i öfrigt
så noggrannt och sorgfälligt behandlat ifrägavar. ämne,
skulle i detta fall bestämdare hafva uttryckt deras underd.
önskan samt, istället för tillvägabringandet af dylika,
snart sagdt omöjliga att åstadkomma, på enskild välgörenhet
och menniskokärlek grundade föreningar, föreslagit inrättandet
af verkliga, ej sådana, som de redan befintliga
correctionsanstalterna, utan t. ex. i enlighet med dem, hvilka
för närvar, finnas inrättade för missvårdade och vanartiga
barn, såsom dels den här i hufvudstaden under namn
af Prins Carls inrättning, och dels den af Öfversteknmmarjunkaren
Frih. Gyllenkrook, så allmänt erkända och förtjenstfulla,
på enskild bekostnad anlagda vid Stora Råby i
Skåne.
Dessa inrättningar äro visserligen endast för barn; men
jag anser att dylika borde finnas äfven för äldre, och att,
med så beskaffade s. k. räddnings- eller förbättringsarbetsanstalter
— Fattigvårdscomitteen synes äfven hafva haft något
dylikt i sigte med förslaget om inrättandet af s. k. tvångsarbetshus
— (se sidan 163 och 164 uti dess underd. betänk,
angtde fattigvården för Riket utom Stockholms stad) —med
dylika inrättningar skulle, säger jag, afses lösgifna fångars
och andra förbrytares möjliga förbättring, hvilken ej ens är
tänkbar, sedan de icke sällan i flera år varit ifrån samhället
utestängde, inneslutne uti fängelserna, helst med den
trängsel som räder inom de uti vårt land befintliga och deribland
förnämligast inom länshäktena, genom nödvändigheten
att långt utöfver utrymmet intaga och tillsammans inspärra,
dels verkliga förbrytare, dels endast försvarslösa personer,
hvilka sistnämndes öde på sätt och vis är långt mera beklagansvärd!
än sjelfva brottslingens, enär, då den sednare efter
utståndet straff är fri, den förre, eller den, hvilken i sjelfva
verket emot samhället ingenting brutit, af brist på erhållande
af tjenst eller annat laga försvar understundom kan
komma att qvarhållas, sin frihet beröfvad, under hela lifstiden.
Nödvändigheten af att afhjelpa detta är alltför mycket
erkänd, att jag skulle ens tillåta mig vidare än att härmedelst
endast antyda densamma.
Dylika inrättningar skulle, enligt min tanke, kunna förenas
med länshäktena, till hvilkas iståndsättande och bättre
organisation så betydliga summor blifvit af R. St. vid denna
riksdag anslagna , eller ock, hvilket kanske ännu bättre
afsåge ändamålet, borde anläggas uti vissa dislrict — såsom
arbetsanstalter svårare eller lindrigare, — till hvilka, i
mån af förbättringen, förbrytaren skulle försändas; så att sam
-
443
Den q8 April c. m.
hållet slutligen kunde återfå honom fullkomligen förbättrad,
ja möjligen med väckta, om icke mera utvecklade anlag för det
goda och nyttiga, efter undergåendet af dessa grader af correction,
än den förut missvårdade uppfostran kunnat gifva
honom.
Att särdeles i luifvudstaden en dylik inrättning borde
finnas anser jag högst nödigt, — i hvilket afseende den förut
omnämnda Prins Carls inrättning skulle kunna tjena till
mönster, om densamma ej skall genom utvidgning dertill äfven
kunna användas. Detta skulle dock kanske ej vara fullt
lämpligt, enär denna inrättning endast afser vanartiga barns
förbättring, och platsen för den mängd, som deraf beklagligen
finnes, icke bör borttagas af äldre personer. En förändring
af nuvar. corrections-inrätlning å Långholmen skulle
i detta hänseende kanske vara möjlig, utan alltför stor kostnad,
särdeles som derstädes redan befinnes en mängd verkstäder
och undervisningsanstalter i och för inbemtande och
förrättande af åtskilliga handtverk, hvarigenom ständig och
för fånge eller annan vanartad och lättjefull person så nödvändig
sysselsättning är att påräkna.
Det stora behofvet af någon dylik anstalt för liufvudstaden
hemtar jag isynnerhet ifrån det stora tillopp utaf
menniskor ifrån alla landsändar, hvilket beklagligen med
hvarje år ökas. Hufvudstaden är att likna vid hjertat i djurkroppen:
— dit strömmar allt blod; så till hufvudstaden
menniskor ifrån alla delar af Riket.
Yi torde härvid erinra oss hvad R. St. , för deras del,
nyligen beslutat, medelst godkännandet af den uti 2 5 §:n af
Lag-och Ekon.Utsktns betänk. N:o 31, ang:de lagstiftningen
om fattigvården i Riket, sidan ig, stadgade princip: ”att ingen
må för äfventyret af framtida fattigvårdstunga inskränkas
i rättigheten att välja vistelseort.” Denna princip,
såsom riktig till sin ide'e, — och då tidens lynne numera
tyckes icke vilja godkänna snart sagdt något band på rnenniskans
frihet, — bestridde jag ingalunda, då öfverläggningen
rörande nyssnämnda betänk, förevar inom detta Hus,
ehuru jag alltför väl insåg de olägenheter, hvilka, särdeles
för hufvudstaden, deraf skola följa. Dessa olägenheter kunna
väl, genom polisförfattningar och särskildta stadganden
för Stockholm, i någon mån afhjelpas; de göra det likväl aldrig
tillfyllest; och följden af denna licence skall otvifveiaktigt
blifva elände samt ett öfverhandtagande tiggeri, hvilket
sednare ej genom några förbud skall kunna förekommas.
Öfverståthållare-emb:s den i5 Juli sisth år i den bästa afsigt
utfärdade kungörelse i och för tiggeriets hämmande härstädes
kan häruppå vara ett talande exempel. Undantags-författningar
och dylika stadganden blifva dessutom alltid med
missnöje och ofta med ovilja emottagna, såsom varande inskränkningar
uti den stablerade frihets-principen. Sådana
-
D c n 28 April e. m.
449
dana glömmer man sällan, likasom aldrig sina rättigheter.
Med de deremot svarande skyldigheterna är gemenligen
förhållandet helt annorlunda.
Med afseende på hvad jag sålunda haft äran anföra,
bör det icke anses vara så oriktigt, såsom det visserligen vid
första påseendet synes, alt för hufvudstaden, särdeles hvad
angår dylika inrättningar, utaf Staten fordra bidrag; tyman
torde besinna, att, likasom skador i hjertat, för att bibehålla
denna liknelse, så vådligt inverka på menniskokroppen,
lika menliga följder medförer ock för hela landet det felaktiga
uti hufvudstaden, vare sig i lefnadssätt och seder, eller
i afseende på de derstädes befintliga anstalter till förekommande
och hämmande af laster och brott, o. s. v.
Jag har med denna alltför vidlyftiga framställning velat
vördsammast hänvisa till det ofullständiga uti den af Utsk:n
föreslagna ofvanåberopade underd. hemställan; och jag hade
innerligen önskat, det R. o. Ad. för sin del beslutat att, i
stället för densamma, i underd. fästa K. M:s höga uppmärksamhet
på behofvet af dylika inrättningar till ej allenast
vanartiga barns, utan äfven äldre genom en vanvårdad uppfostran
förderfvade personers och särdeles lösgifne fångars
samt andra förbrytares förbättrande; beroende del på K.
M:s nåd. pröfning och afgörande, huruvida dylika räddnings-
och förbättrings-arbetsinrätlningar borde anläggas, antingen
d ist r i cl v is, eller ock i förening med ombyggandet af
länsfängelserna; hvarföie på denna grund, äfven utan hänseende
till de anmärkntr, hvilka jag anser mig befogad framställa
emot de särskilda afdelningarna utaf ifrågovar. betänk.,
jag hade trott, att betänk, bort återremitteras, och, ifall
Ståndet behagat å dessa anrnärkntr fästa afseende samt åter?
remiss blifvit beslutad, inbjudning till de 3:ne öfriga respeclive
RiksSt-.n för sådant afseende jemväl deraf bort blifva en följd.
Jag måste erkänna, att detta skulle hafva varit min lifliga
önskan, så väl hvad detta betänk, beträffar, som ock
hvad angår det nästefterföljande, af sammansatta Utsktn afgifna
under N:o 57, i anledn. af väckta motioner rörtde ändringar
i nu gällande lego-stadga af den 23 J\ov. 1835, m.
111., emot hvilket betänk, jag äfvenledes ämnar taga migfiibeten
göra en anmärkn. Jag har så mycket mindre kunnat
undgå att härvid antyda delta, som beslutet uti betänk. N:o
57 står i bestämd strid med ett likaledes faltadt beslut, rörande
samma sak, uti ifrågavar. betänk. N:o 56, eller i afseende
på iakttagelserna för lofgifven fånge, som vill söka
antingen återkomma lill den församling, dit han rätteligen
hör, eller ock vinna inträde uti främmande församling.
Inbjudningar till andra Stånd, med begäran alt fiångå
redan fattade beslut, synas mig i allmänhet snart sagdl olämpliga,
åtminstone mindre grannlaga; men, då eli förbiseende
är påtagligt i afseende på olikstämmighcten emellan de ifrå24
H. 57
Den 28 April e. ro.
gaställda stadgandena, och delta förbiseende synes mig just
hafva ägt rum uti det fall, som nu utgör egentliga föremålet
för denna min framställning, samt betänk, i öfrigt blifvit
med yttersta sorgfällighet behandladt och Utsk:n törhända
ansett att något vidare härutinnan ej å R. St:s sida erfordrades,
ulan att åt K. M:s nåd. pröfning och afgörande vore
bäst och helsosammast öfverlemna att besluta och förordna
hvad i detta afseende kan finnas af nöden; så nödgas jag
öppet tillkännagifva, att jag icke för någon del kan instämma
i denna åsigt, utan anser klart och obestridligt, att, så
snai t R. St. ingått uti pröfningen af detta ibland de vigtigasle
ämnen för representantens begrundande, R. St. ock böra,
efter noggrannaste undersökning, till K. M. öppet och fullständigt
framföra sina tankar och önskningar; hvarförutan,
såsom jag förut tagit mig friheten vördsamt gifva tillkänna,
jag icke kan tillbakahålla att uttala den önskan, att R. o.
Ad. skulle beslutat ej mindre att återremittera ifrågavar. betänk.
, än ock medelst inbjudning sökt förmå de respecli.ve
MedStånden att deruti instämma.
Enär jag nu så vidlyftigt sysselsatt mig med denna del
af betänk., hvilken jag ock anser vara en af de vigtigaste,
ja nära nog den vigtigaste delen deraf, skall jag bjuda till
att vara kort i afseende på hvad i öfrigt synts mig icke
kunnat undgå anmärkas; och vill jag, vid framställningen af
dessa anmärknrr, följa den ordning, som uti betänk, blifvit
iakttagen, nemi.:
a) Angrde tjenstlösa personer.
Lika med Hr von Rosen synes mig stadgandet uti lista
moni. utaf denna afdelning, eller i afseende på anskallandet
af borgen utaf 5o rtdr b:co, vara alltför hardt. Detta stadgande
igenfinnes dock uti så väl K. förordn. den 29 Juni
i8>3, som uti det af Fattigvårdscomite'en afgifna, ofta åberopade
underd. betänk. Jag borde alltså kanske afstå ifrån
denna anmärkning, fruktande likväl, att denna borgen skall
för mången blifva svår, om icke omöjlig att anskaffa, samt
att antalet af tjenst- och försvarslösa personer genom detta
stadgande betydligt skall ökas.
Äfvenledes instämmer jag fullkomligt uti Hr von Rosens
anmärkn. vid den omständighet att Utskm förändrat det af
Fattig vårdscomite'en begagnade uttryck soknenämnd till
fattigvårdsstyrelse. Mina motiver äro helt och hållet
desamma som de af Hr von Rosen uti reservationen framställda,
hvarföre jag ej anser mig böra dem härstädes upprepa.
Jag förbigår äfven de flera skäl härtill, med hvilka
jag tror mig kunna öka antalet af de redan anförda.
Med Hr von Rosen finner jag ock, att tvertemot hvad
Utskm föreslagit borde förhållas i afseende på tjenstlös per
sons
användande lill arbete för enskild eller allmän räkning.
Saknas arbete för allmän räkning, då först bör, enligt min
förmening, i andra rummet arbete bos enskild tillåtas. Det
-
D c 11 28 April e. ut.
4 5t
ta af Utsk:n föreslagna stadgande finnes icke uti Fattigvårdscomilcens
betänk. Jag anser likväl tillägget vara godt, men
tror alt den deruti gifna föreskriften bort vara, såsom jag
tagit mig friheten förklara, hell och hållet omvänd.
Uti stadgandet sidan lo, l:sta morn., anser jag ordet
magistral böra tilläggas, såsom del ock finnes uti Faltigvårdscomiteens
betänk., hvarigenom detta mom. skulle få följande
lydelse: ”Nu finner magistrat eller socknenämnd etc.,” i stället
för ”fattigvårdsstyrelsen etc.” Äfven i afseende på detta
stadgande finner jag oriktigheten af att i allmänhet begagna
ordet fattigvårdsstyrelse i stället för socknenämnd; att man
med dessa begge benämningar icke afsell en och samma
styrelse synes bäst häraf; ty bibeliålles benämningen fattigvårdsstyrelse
på detta ställe, så anses med detsamma magistraten
ingalunda behöfva med slika angelägenheter sig befatta,
enär fattigvårdsstyrelse skall finnas så väl i stad, som
på landet.
b) Ang:de försvarslösa personer.
Med Hr von Rosen instämmer j3g deruti, alt jag anser
lista mom. böra utgå. Detta mom. finnes väl uti Fatligvårdscomiteens
betänk., men jag anser det icke destomindre öfverflödigt,
ja nära nog obehörigt.
c) Ang:de lösdrifvare.
Det undantag, sorn här finnes stadgadt uti irsta mom. i
afseende på skyldigheten att vara försedd med pass , nemi:
"för arbetsföre personer af allmogen, då de, i ändamål att
söka arbete på kortare tid, vandra ut ifrån sin hemort” etc.,
är alldeles Ivertemot hvad Fatligvårdscomitéen härutinnan
föreslagit. Anledningen dertill torde sökas uti den, uti det
förut åberopade betänk. N:o 3i rörrde fattigvården af Utsk:n
uti 26 §;n antagna föreskriften i afseende på s. k.
fräjdebetyg. Meningen med dessa fräjdebetyg antydde
jag vid öfverläggningen om berörde betänk.; och jag tager mig
friheten att uti R. o. Ad:s minne återkalla discussionen ang:-  de denna §. Jag fann då med särdeles tillfredsställelse, alt
afseende fastades vid min anmärkn. af det obehöriga utaf
denna §, hvilken Ståndet ock för dess del ansåg böra utgå
utur betänk.; och om äfven, i likhet med delta R. o. Ad:s
beslut, med §:ns uteslutande, de s. k. friijdebetygen komma
att anses såsom obehöfliga, skulle jag likväl tro, att detta
stadgande bör få qvarstå, enär den föreskrifna påleckningen
af vederbörande presterskap och kronobetjening torde kunna
anses tillfyllestgörande,
d) ang: de lösgifne fångar och andra förbrytare.
Jag får, hvad denna afdelning beträffar, äran hänvisa
till början af detta mitt anförande, deruti jag tror mig hafva
visat otillräckligheten af Ulsktns slutliga hemställan i
denna del.
Vidkommande hvad Hiskin i fråga om tvångsarbetshus
o. s. v. slutligen framställt och föreslagit, så loide möjligen
#■
432
Den 28 April e. m.
Lunna framkastas livad jag, i afseende på inrättande af s. k.
räddnings- och förbältringsarbetsanstalter, tagit mig friheten
särskildt anföra, hvarigenom blifvit, för så vidt det på
R. St. ankonime, tillfyllest behandladt och stadgadt. Jag kan
likväl icke fullt inse delta. Dessa tvångsarbetshus äro
straffanstalter; hvaremot de jag tagit mig friheten antyda
afse förbättring hos dels redan straffade personer, dels
sådnne, hvilka genom en särdeles vanvårdad uppfostran skola
hemfalla till läster och brott, derest man icke på något
sätt söker förekomma deras fall. De af mig föreslagna äro
inrättningar etablerade för att i någon mån minska behofvet
af det annars nödvändiga utvidgandet utaf dylika tvångsarbetshus,
och skola, enligt min förmening, tjena till att
småningom förekomma de nu befintliga correctionsinrättningarnes
öfverfy Ilande, såsom för närvar, är förhållandet.
Slutligen och innan jag lemnar detta ämne, kan jag icke
underlåta att tillkännagifva, det jag, sedan jag redan uppsatt
dessa anmäi kn:r emot ifrågavar. betänk., blifvit i tillfälle att
taga kännedom af hvad Ordföranden uti K. Styrelsen öfver
fängelser och arbetsinrättningar i Riket Hr Generaldirecteuren
111. m. Livijn, rörtde delta ämne, till K. M i und. utlåt, andragit.
Af berörde utlåt, (hvilket jag för tillfället medhafver)
finner jag ytterligare stöd för åtskilligt af hvad jag tagit
mig friheten reservationsvis framställa, särdeles i afseende
uppå den stora nödvändigheten af att vidtaga åtgärder
till förtkommande af försvarslöse, men icke brottslige personers
qvarhållande uti fängelserna, hvilket sträckts till och
med till hela lifstiden, samt dessa fängelsers förvandling,
ifrån att vara en plantskola för laster och brott, till det
med dem afsedda ändamål, att, jemte det de utgöra straffanstalter
för brottslingen, de tillika skola bereda honom
möjlighet att under tiden corrigeras och förbättras; äfvensom
beträffande, företrädesvis, lösgifna fångars användande
till allmänt Kronans arbete och större nationella företag.
Då jag redan alltför länge tagit Ståndets tid och tålamod
i anspråk, anser jag mig icke våga ingå uti någon speciellare
framställning af detta förtjenstfulla och på intressanta
upplysningar, calculer och andra uppgifter i hvad detta ämne
rör så innehållsrika, förut åberopade und. utlåt., särdeles
sorn dermed för närvar, ingenting kan vinnas, enär frågan,
så vidt den af R. St. är beroende, redan blifvit afgjord.
Hvad vidare är att tillgöra i afseende på denna så högst
vigtiga del af den ekonomiska lagstiftningen, tillkommer lyckligtvis
K. M:s nåd. pröfning och afgörande.
Hr I, i I j e n s t o I pe tilläde muntligen:
Äfvenledes reserverar jag mig emot Ståndets beslut i afseende
på samma lJlsk:s betänk. N:o 57 och åberopar Gr.
Mörner* reservation. Genom det stadgande, som nu är antaget;
blir det för en fånge svårare att återkomma till den
1
Den a8 April e. m.
453
församling han egentligen tillhör, än att blifva antagen i en
främmande.
Lades på bordet nedannämnda från Utsk:n inkomna utlåttn
och mem:r, nemi. från
StatsU tskottet:
N:o 491) * anledn. af Hr Bagges motion om ett extra
anslag af 4oo»00° >‘:dr b:co att ställas till K. M:s disposition
lill lättade communicationers befrämjande;
N:o 4g?-> i anledn. af Hr Hegardts motion om ett extra
anslag för lotsväsendet;
N:o 49å> '»ed förslag till ny instruction för R. St:s revisorer
öfver 1 iksg.verket;
JV:o 494» »ie<3 förslag till reglementariska föreskrifter,
motsvarande i afdelntn af det vid sista riksdag för Riksg.-  cont. utfärdade reglemente;
N:o 495, med förslag till reglementariska föreskrifter,
motsvarande 7 afdelnin af 1835 års reglemente för Riksg.-  eontoret;
Revill n-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  U t s k o t ten:
N:o 15, i anledn. af gjorda anmärkn;r vid förenade
Ulsklus betänk. N:o 7, ang:de reglementariska föreskrifter för
brännvinsbränningens utöfning, samt om hvad vid försäljning
af brännvin och beskattningen derå iakttagas hör.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 3o April 184 * -
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades i5 prot.utdr. för den 28 dennes e. m.
Justerades pleni-prot:n för den 20 sisth Mars f. och e.
m. samt för den 22 sisth Mars f. m.
Företogs till pröfning StatsUtsk:s den 24 och 28 dennes
på bordet lagda utlät. N:o 4^9» ' anledn. af återremiss
å utlåt. JN:o 427.
Frih. Boye, Ludv.: Jag anhåller att den reservation,
454
D e o 3o April f. m.
sorn finne9 bifogad betänk, af Gr. Horn och de öfriga ledamöter,
som med honom instämt, malle blifva uppläst och
att jag derefter måtte få ordet.
Hr af Dalström, Gustaf Jac., förenade sig med
Frih. Boye.
Den af Frih. Boye begärda uppläsningen verkställdes.
Frih. Boye: Då Utsk:s första betänk, i detta ämne här
förevar, i hvilket betänk. Utsk. strängt vidblifvit den juridiska
synpunkten, begärde jag återremiss och framställde de
skäl, på hvilka jag hoppades att Utsk. skulle komma till ett
annat tillstyrkande. Dessa skäl, hvilka jag framställt och
hvilka jag i denna fråga ansett vara dem, hvilka nu borde
komma i betraktande, voro egentligen moraliskt-politiska.
1 det betänk., hvarmed Utsk. nu inkommit, har ötsk. fortsatt
sitt sätt att behandla ämnet, att nemi. endast hålla sig
till den juridiska synpunkten. Jag påstår att Utsk., att Svenska
representationen, icke ulan ansvar inför sina committenter,
inför Europa och inför historien kan åsidosätta allt afseende
på den moraliska delen af frågan, på Sveriges anseende
hos andra folk, på faran af att compromettera Konungen
och folket och af att förspilla Svenska folkets credit
för all framtid. Då Utsk. icke upptagit dessa anmärkntr
till besvarande, har jag intet att vederlägga, utan kan förbigå
det, och inskränka mig lill att hos Hr Frih. o. Landtm,
anhålla om propos. till afslag å UtsK:s utlåt, och derefter
propos. å det förslag reservanterne framställt.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr, och Hr af Dalström förenade
sig med Frih. Boye.
Hr Edenhjelm, Gillis: Ehuru jag är öfvertygad
om, att de fleste af R. o. Ad:s ledamöter, som tagit en notare
kännedom af Gr. Horns och Hrr Hedrehs, Agrells, Stenhammars,
Helsingö, Carlbergs, Mobergs och Strindlunds på
sakkännedom och fosterlandskänsla grundade reservationer,
gerna medgifva, att cassabrislen må af Staten öfvertagas,
anhåller jag likväl, då jag anser målet vara af stor vigt,
emedan det har sammanhang med nationens begrepp om
rätt och sannt, att R. o. Ad. icke illa upptager, att jag en
kort stund uppehåller Ståndet.
Hr Edenhjelm uppläste derefter följande:
Att SlntsUtsk., oaktadt flere ledamöter från alla RiksSl:n
på välgrundade skäl, i förhoppning om ändring i betänk.
N:o 427» yrkade på dess återremitterande, icke skulle
frångå sitt en gång fattade beslut, var lätt alt inse, lie Ist
man bar skälig anledning förmoda, att Utsk., som redan då
statsregleringen uppgjordes nogsamt kände cahinetlscassans
ofördelaktiga ställning, önskade visa att Utsk. också ville
medverka till Styrelsens förlägenhet i della hänseende och
göra den kraftlös.
Den So April f. «n.
4S5
Att SlatsUlsk., i 1 ikliet med flere representanter inom
olla RiksSt;n, genom åtskilliga förslag på ett påtagligt sätt
skulle sökt förlama regeringsmaktens utöfning med hänseende
till bibehållandet af Rikets lagbundna frihet, i uppsåt
alt försätta det älskade fäderneslandet i anarki och upplösningstillstånd,
för att så mycket lättare blifva åtkomligt
af Rikets mäktige granne, vare långt ifrån mig att misstänka,
som inom Utsk. känner så många aktningsvärda personer,
hvilka uppriktigt önska fäderneslandets välgång, fastän de
hysa olika åsigter med mig om vinnandet af detta stora ändamål,
hvilket dock lätt kan misstänkas af dem, som icke
så noga känner ulsk.ledamöternes meningar.
Utsk. liar på ett knapphändigt sätt afstyrkt cabinettscassabristens
liqviderande af de skäl, att skuldsättningen
skett utan iakttagande af de former grundlagen föreskrifver.
För min del vill jag hvarken medgifva eller bestrida att
förbållandet så varit, innan riksrättens dom fallit i denna
fråga, men hemställer dock till hvarje opartisk vän af fäderneslandet,
om icke Regeringen har handlat vida klokare
och med mera faderlig omvårdnad för Rikets bästa, att den
brustit i dessa former oell medelst anskaffande af obetydliga
penningesummor till bekostande af beskickningar till mäktiga
Riken", för att bibehålla vänskap och förtroende makterna
emellan och uppgöra fördelaktiga handelsförbindelser,
än ntt följa din principen, som synes vara rådande bland
dem, hvilkas afsigter jag icke förstår, nemi. att med bot och
pock göra Rikets fordringar gällande, hvilket omöjligen kunnat
åstadkommas på annat sätt, än genom uppsättande af betydliga
armffecorpser och utrustande af stone flottor, hvilkas underhållskostnader
äro lika oberäkneliga som de följder, hvaruti
en så falsk politik kunnat indraga landet och dess innevånare.
Under riksdagen har jag till min stora ledsnad flera
gånger hört sårande yttranden om Regeringen, om dess
kraftlöshet, svaghet och obeslutsamhet m. m., och det, om
jag icke missniinner, till och med af SlatsUtskrs ledamöter,
hvilka troligen endast i följd af sådan öfvertygelse kunnat
framkomma med den opolitiska begäran att Regeringen
för Utsk. och Ständerna skulle framlägga redovisning för
de utgifna penningarna.
Jag hemställer af sådan anledning till hvar och en, sora
icke sätter mera värde på den ögonblickliga fördelen att
äga en lumpen penningesumma, än på nationens rykte örn
ägande af hederskänsla och ett redbart handlingssätt, om
Iian icke skulle blygas öfver att äga en Regering, så svag
och så medgörlig, alt i denna del gä Utsk;s önskningar närmare
till mötes än den redan gjort. Åtminstone får jag för
min del förklara, alt ehuru innehafvare af en icke obetydlig
förtroendeplats bland Statens embetsmän, så hade jag,
0111 Regeringen uppfyllt denna Utskts orimliga fordran, varit
den, som på detta rum högtidligen gifvit millogillande tillkänna
456
Den 3o April f. m.
Utsk. bör nogsamt känna, att om elen oförmodade händelsen
till och med skulle inträffa, att någon af Statsrådets
nu eller f. d. varande ledamöter skulle af riksrätten
blifva ansedd skyldig att af egna medel liqvidera cabinettscassabristen,
så blir den dock i brist af tillgångar ogulden,
och Staten slutligen tvungen att godtgöra denna hedersskuld.
Har icke Utsk. i sådan händelse, i stället för att tillstyrka
hushållning med Statens medel, på ett oförsvarligt sätt tillstyrkt
den största misshushållning, emedan summan stiger
alldagligen genom oguldna räntor?
Ogerna vill jag tro, att hvarken Utsk., eller någon annan,
som delar lika tanke med detsamma, skulle vilja att H.
M. Konungen, som förut gjort detta land så mycket godt
och som uppoffrat så betydliga penningesummor så väl för
Riket som för enskilde personers räddning i nödens stund,
äfven vid detta tillfälle af egna medel skulle besörja I i q v i—
derandet af cassabristen. Men drå Utsk. vet att skulden ovillkorligen
skall betalas och icke uppgifvit något förslag dertill,
så få de af dess ledamöter, hvilka fal tat beslutet, benäget
ursägta, att, oaktadt all den aktning jag hyser för flera
bland dem, jag dock anser dem att med uppsåt hafva velat
nedsätta Svenska folkets anseende i ulländningens begrepp ora
dess redbarhet och urskiljningsförmåga.
Afkomling af urgammal Svensk ätt, men som dock mig
veterligen aldrig förvärfvat sig något historiskt namn, vet
jag dock åtminstone det, att son efler son af denna ätt bevistat
från och med Carl XI!:s blodiga krig och lill och med
det krig, som Carl XIV Johan med utmärkelse slutade så väl
för sig personligen som för Riket, och har dervid lika med
förfäder hört, att, då faran varit störst och utgången af striden
obestämd, Svenska soldatens önskan varit, att se sin Konung
eller Thronföljare i spetsen för de stridande, hvilket
ock flere här på stället varande personer lika med mig sett
varit förhållandet, då Carl Joban satte sig i spetsen för de
förenade arméerna och slutade den uppkomna striden, hvars
uppgift var om Sveriges i likhet med största delenafEuropas
folk skulle återfå sin frihet eller föi blifva den Franske
Kejsarens slafvar. Men omöjligen kunde jag under detta
fälttåg föreställa mig, alt efter 27 års fred, för hvilken Sverige
endast har den store mannen att lacka, en sådan tanke
hos Svenska män skulle uppstå, att, på del de idoge och omtänksamme
näringsidkarne i fred skulle sköta sina yrken, och
handelsflottan fritt och obehindradt segla på alla haf och
alla verldsdelar emellan, och hvad mera är, att bankrutörer
och lättjefulle dagdrifvare skulle på krogar och källare
ostörde få bedomina och lasta så väl vår som främmande
Regeringars styrelseåtgärder, Konungen för sådant
ändamål skulle uppoffra de medel, sorn äro anslagna för det
efter Dess höga kall passande lefnadssätt.
Den 3o A p r i 1 f. ro.
457
Sedan förstärkta StatsUtsk. funnit för godt att afslå
hvad som fordrats för att sätta Riket i ett möjligt försvarstillstånd
och freda Stockholm och Rikets Bank från en
med tiden sannolikt inträffande plundring, och Ständerne
således hafva flera millioner r:dr att disponera, som nu ligga
oförräntade i dess cassahvalf, så hade jag väl önskat, att för
besparing af onödiga räntors Digifvande R. o. Ad. beslutat,
att cabineltscassabi isten genast helt och hållet blefve 1 icjviderad
; men som anledning är att förmoda, att en sådan
hushållning icke aktas nödig, så yrkar jag på bifall till
hvad Gr. Horn i sin reservation föreslagit och som flere
bi träd t, nemi. att R. St. anvisa å Riksg.cont. ett årligt anslag
af 100,000 r:dr att intill nästa riksdag utgå mot de af
nämnde Grefve föreslagna villkor.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Då
Frih. Boye begärde reservationernas uppläsande, hade jag
förmodat att icke undantag skulle göras för den af Riksdagsmannen
Heurlin afgifna reservation, då den måste vara en
reservation lika väl som den, hvaruti Riksdagsmannen Strindlund
instämt, och jag har begärt ordet, för att anhålla om
den reservationens uppläsande.
Riksdagsfullmaktigen Heurlins reservation upplästes.
Hr Munck af Rosenschöld uppläste följande:
Det torde numera vara afgjordt och erkändt, att Staten
ingen juridisk skyldighet har, att gälda den under cabineltscassans
namn gjorda skuld; att R. St. tvertom genom Rikets
grundlagar äro förpligtade att icke erkänna denna skuld
såsom Statens; ty första §:n af den grundlag, hvilken utstakar,
bestämmer och begränsar den makt, som Svenska folket
öfverlemnat åt de män, hvilka hafva förtroendet af att vara
dess representanter, och hvarigenom ordningen föreskrifves
för dessa dess ombuds eller de s. k. R. St:s verksamhet,
1 §:n af Riksd.Ordn., säger: R. St. äro Svenska folkets
representanter, och kunna, i utÖfningen af' deras
riksdagsmannabefattning, icke bindas af andra
föreskrifter, än Rikets grundlagar. En § af dessa
grundlagar, 76 §:n Reg.F:n, säger: Utan R. St:s samtycke
kan Konungen icke lån in- eller utrikes
göra. eller Riket med ny gäld belasta. Mine herrar!
Härvid äro vi bundne och kunna icke gå vidare. Dessa
§§ besvara frågan: är Staten förpliglad att betala denna
skuld, och måsse K. St. anslå medel lill betäckandet af densamma?
Detta är den juridiska delen af saken.
Men nu gå vi till den andra delen af saken, som är dea
moraliska. Här kan uppstå den andra frågan, som är: om
icke de skulder, hvilka under cabinettscassans namn blifvit
gjorda, uppkommit genom omkostnaders bestridande, hvilka
24 H. 58
458
Den 3o April f. tn.
varit i högsta måtto nödiga och för ändamåls vinnande,
hvilka varit i högsta måtto nyttiga för Staten; eller för afsigters
ernående så öfverensstämmande med nationens önskningar
och syinpathier, eller utgifter för så trängande och
ögonblickliga behof i alla dessa afseenden, att detta bör beveka
folkombuden, att, ehuru skulden juridiskt är för Staten
alldeles främmande, de dock böra nu åtaga sig den och
för dess afbetalande bevilja anslag, likasom de bevilja anslag
till något annat för landet nyttigt och för folket kärt ändamål,
ulan att någon nödvändighet derför finnes, öfvertygade,
att folket skall godkänna och billiga deras åtgärd och med
tålamod bära de redan svåra eller ökade skatternas tyngd,
då det ser den stora nytta, som genom denna uppoffring
tillskyndas det allmänna, eller är tillfredsstäldt af att hafva
vunnit en af sina käraste önskningar. För att kunna bedomina
detta, hade det visserligen ej varit ur vägen, om R. St.
erhållit mera speciella upplysningar om förhållandet, andem,
hvilka de snart sagdt i enskild väg fått; dessa torde dock
kunna vara nog för representanten, lör att veta hur han
bör handla, för att kunna vara öfvertygad, att han handlat
så, att han uppfyllt sin pligt, det vill säga iakttagit fäderneslandets
väl och tillfredsställt nationens önskningar, hvars
fullmäktig han är, antingen hans fullmakt är inskränkt till
viss person och tid eller den sträcker sig till hela familjer,
man efter man, så länge dessa existera. Ty båda dessa slags
rättigheter, att handla i egenskap och med makt af folkets
fullmäktige, grunda sig på folkets erkännande af detta fullmäktigskap;
och, vore deras makt icke att anse såsom en
delegation af folket, af den det äger, vore väl då deras makt
större än intet? ålen nu till skuldsättningen och undersökningen;
huruledes vi uppfylla vår pligt; om vi se landets
väl och folkets syinpathier till godo; om vi anslå något för
skuldens afbetalning; om vi offra frukten af folkets mödor
till igenfyllandet af iletta cerberigap. Låtom oss se till att
vi icke så använda folkets penningar till afledande af detta
stagnum infernale eller underjordiska träsk, att en A
cheron
derifrån flödar öfver det och oss.
Af de fragmenter af detta skuldregister, som någorlunda
offentligen kommit till Ständernes kunskap, dock utan auctoritet,
blott uti enskilde utsk.ledamöters utlåt, vidfogade
reservationer, se vi, att en del af dessa skulder blifvit gjorda
för att kunna åstadkomma diplomatiska beskickningar
och hedersbevisningar, som varit nödvändiga för Rikets, det
vill säga nationens värdighet. Nå väl! om dessa kostsamma
sätt att utmärka sig icke så fullkomligt öfverenslämma med
landets och folkets tillgångar, kunna de dock åtminstone öfverenslämma
med dess syinpathier och i det ringaste måtte
de väl icke strida deremot. Låtom oss se till, huru dermed
förhåller sig, så godt den lilla kännedom vi hafva om närvar.
tids tilldragelser i den vägen i Europa medgifver oss.
Dan 3o A p r i 1 f. m.
Jag minnes att man reste ett monument på det stäfie, der
Sveriges störste Konung föll för fäderneslandet och religionen,
der, hvarest förut stod der Seli vved e ns tein, en
lika enkel minnesvård som det folk, hvilket rest den, ett
stycke, att jag så må säga, af Sveriges hjerta, graniten.
Flere af Europas Stater och Regenter lemnade genom sina
hedersbeskickningar vid denna minnesvårds aftäckande sin
gärd af aktning åt minnet af Sveriges störste hjelte och åt
dess fordna ära; här var visst tillfälle att göra en liten uppoffring,
icke blott öfverensstämmande med nationens sympathier,
utan nödvändig för dess heders skull, omöjlig att underlåta
med bibehållande af dess väldighet. Det är skäl,
att vi erkänna vår skyldighet att betala hvad det kostat;
vi kunna vara öfvertygade, att folket ej skall obilliga vårt
förfarande i detta afseende. Till huru stor summa äro utgifterna
för den hedersuppvaktning, som Svenska Regeringen
skickade alt öfvervara invigningen eller aftäckningen af
Svenska Konungen Gustaf II Adolphs monument i Tyskland,
upptagna uti cabinettscassnns räkenskaper öfver utgifter för
diplomatiska beskickningar? Låtom oss se efter! Yi måste
pålägga Staten denna skuld; den skall betalas åt Gustaf
Adolphs minne! På detta Riddarhus måste ännu hans namn
och minne vara kärt; det är ett barn af honom. Låtom
oss se! — — — Det finnes icke antecknadt någon utgift
härför! Det är sannt, jag erinrar mig, någon sådan heder
blef ej visad Gustaf II Adolphs minne — det smärtar mig
att säga det —; nationens sympatbier hafva således inga
förbindelser i detta afseendet; jag måste säga: nationens
värdighet har då ej alltför stora anspråk! Vid en af de
skönaste fester för Sverige och dess krigare var blott — en
Svensk närvarande, en lieutenant såsom enskild resande, kanske
sonen af deu Ehrenheim, hvilken var den ende af rådgifvarepersonalen,
som efter revolutionen icke bibehölls i
Statens tjenst, och likväl den ende, som var vard att bibehållas.
— Men, hvilka hedersuppvaktningar och beskickningar
kan det då hafva varit? Måhända man velat hedra
stoftet af en besegrad fiende, vår Regents forntida vapenbroder
och Kejsare? Alexander kunde bedra stoftet af en
Darius — måhända en hedersbeskickning vid Napoleons jordfästning
i Frankrike, sedan han, störst af alla, efter sin död
öfvervunnit sina fiender genom sitt triumftåg efter döden?
Nej! Svenska Statens oell arme'ens värdighet och anseende
i Europa fordrade vid detta tillfälle också ingen annan representant
än, jag tror, en lieutenant med några hoftitiar.
Det bevisar att den måste hafva ett stort anseende i Europa
— nemi. denna grad inom Svenska armeen.
Hvilka ambassader hafva då varit de, som åstadkommit
dessa stora, men, sou» detsäges, för nationens värdighet nödvändiga
utgifter? Om jag ser lätt, står der främst bland alla
ambassaden lill kröningen i Moscau, för hvilken är uppförd
46o
De n 3o April f. ro.
cd utgift af 143,469 r:dr 32 sk. eller såsom en annan reservant
uppgifvit 164,427 •”dr 10 sk. b:co. Här fordrades
mycket för att uppträda lätt värdigt! Rikets värdighet måste
fordra något annat än nationens, eller — hvarken jag
eller den sjelf mäste förstå hvad denna krafvel ? — Huru
möttes derigenom nationens sympathier? Derpå kan den
svara, som vet, att han är Svensk! Uti förstnämnda reservation
slår vidare upptaget för en ambassad vid monumentets
aftäckande 1,407 r:dr. Det var då säkerligen Gustaf Adolphs
monument? — Jag älskar att tro det, måhända jag uti min
förra uppgift misstagit mig?— Man har då icke glömt den
gärd, man var skyldig landets stora och heliga minnen och
nationens sympathier? Nej! det var dock icke detta monument?
Kanske det var Guttenbergs monument i Strassburg?
Säkerligen icke! Man skulle vilja bannlysa lians konst ur landet.
Nej, mine herrar! ambassaden var till Petersburg,
att öfvervara aftäckandet af monumentet öfver Alexandel-,
Finlands eröfrare. Vänden eder lill fäderneslandet, till nationen
och fragen: ”Huru? Öfverensstämmer det med eder
vilja och edra sympathier, att man skickat en ambassad tili
Petersburg, att öfvervara aftäckandet af monumentet öfver
Alwander, Finlands eröfrare? Svaret skall ljuda såsom ett
enda echo, om icke här, dock från nationens hjerta, från våra
skogar och berg: ”Finlands eröfrare!” Fråga Europa,
huru vi iakttagit vår värdighet, och — det skall le
åt oss. Vi kunna sjelfve fälla en lår vid tanken på Narva
och på Svensksund, på Leipzig och — upphöra att begråta
Pultava.
f den sistnämnda reservationen — Hr Foenanders —
slår det upptaget ännu tvänne dylika poster: 1:0 condole
nncen
i Petersburg 8,3oo r:dr, 2:0 resan lill Ryska högqvarlerel
7,733 r:dr 16 sk. Dessa fyra göra tillhopa, efter den
beräkning, hvartill ambassaden till Moscau i nyssnämnda
reservation upptogs, 181,867 r:dr 36 sk. b:co. Nationen,
underrättad härom, skall anse sig hafva erhållit verkliga
Jobsposter; ty hvad kan liknas vid Romerska kejsaredömeuas
Tokaybeskickningar om icke de ofvannämnde?
Till hvad grad dessa utgifter kunna anses gjorda för
sådant, som kati påräkna nationens sympathier, känner en
hvar, sorn känner, att han är Svensk, och lill livad grad man
derigenom upprätthållit nationens värdighet, kan man finna,
när man ser på följderna. Hvilka blefvo följderna af dessa
aktningsbetygelse!'? Att vi lingö ett besök af en, att jag må
så säga, hög skyddsherre, ifall Sverige nu har kommit till
det stadium, att det liksom Moldau och Wallachiel med sina
Hospodarer nödgas påräkna en sådan; och att man fick
se uti utländska tidningar, att detta besök hade för ändamål
att garantera Svenska thronföljden, det vill säga såsom
en öfverauclorilet sanctionera den af Sveriges Konung och
folk besvurna successionsordningen. Alt de fordna Ryska
Do n 3o April f. m.
46i
Zarerne plägade göra ett besök bos Mongoliske Chanerne af
Kaplschak för alt få bekräftelse på sin värdighet, det vittnar
historien; men att den skall komma att vittna, att det
oreclameradt statt i en af våra grannstaters offentliga tidningar,
att Sveriges thronföljd blifvit vid ett besök garanterad
af Ryssarnes sjelfherrskare, det gifver intet högt begrepp
om Svenska nationens värdighet. Huruvida det öfverensstämmer
roed nationens sympathier, derom vore mycket
att säga. — Men, mine herrar! öfverlemnom det ål Harpokratis,
åt tystnadens vältalighet, — dock det är mycket
nog kändt. — — — Jag tror emedlertid, att nationen ej
särdeles skulle finna sig tillfredsställd, om vi ansågo de ofvanuppräknade
skulderna gjorda för dess värdighets upprätthållande
eller i öfverensstämmelse med dess sympathier;
och att vi skulle inför samtid och efterverld hafva sjelfva
både anklagat och dömt oss, om vi togo oss någon anledn.
att använda folkets skatter till gäldandet af dessa genom
dylika utgifter tillkomna skulder. Dessa skulle väl ändock
räknas bland de utgifter, hvilka ansetts nödiga för upprätthållandet
af nationens värdighet.
Bland de nu cabiriettscassan till last såsom skulder förda
utgifter, som tvingande omständigheter och landets väl
gjort oundvikliga, skola väl räknas löneförhöjning åt Statsministern
för utrikes ärendena först med 12,000 r:dr b:co
årligen, från i83i med 10,000 r:dr b:co årligen, från 1833
med 8,000 r:dr b:co årligen; till Hofcancelleren först med
3,ooo, från 1833 med 2,000, som räckte till och med 1838;
lill Cabinettssecreteraren först med 1,200, från i8a5 med
2,000 och från 1835 med 1,600 rldr b:co allt årligen. —
Desse män, hvilka baft sig uppdragen cassans förvaltning,
hafva således icke förlorat på dess skuldsättning. — Det lärer
vara kändt för en hvar, att desse embetsman hafva då
såsom nu haft lön på stat. Mine herrar! hvartill då denna
extra förplägning? vore löneförhöjningen nödvändig, hvarföre
ingen framställning derom lill R. St.? Det är kändt, att
det hushållades på dessa tider icke så noga vid frågan om
att bevilja anslag af folkets skatter; och i ulla händelser,
hvarföre icke åtminstone ett försök? Då detta behof, om
det varit något, fortfarit i 18 år, kan man väl ej säga, att
det kommit så hastigt på, att utgiften var så oförutsedd och
att omständigheterna voro så tvingande, att man varit urståndsatt
att förr ingå med någon framställning i detta afseende
lill R. St. Skulle vi kunna rättfärdiga oss inför nationen,
om vi beviljade anslag för beläckandet af en skuld,
som för sådana ändamål blifvit gjord; som uppkommit genom
hemliga skänkers utdelande åt Statens högsta embetsman,
dess Konungs inför folket ansvarige rådgifvare? Skall
nationen vara tillfredsställd, om vi anse tilldelandet af en sådan
smyglön eller hemlig löneförhöjning hafva varit så nödvändigt
för dess väl, ett sådant förfarande så öfverensstäm
-
Dea 3o April f. m.
mande med dess önskan, att vi skola taga af dess skatter
för att betäcka den derigenom uppkomna balancen? Nej, mine
herrar! Jag tror folket snarare skulle tillåta, att dessa
skulder betaltes tued dess skatter, om det visste, att de blif
vit
gjorda för att med de derigenom erhållna penningarna
kunna köpa mördare, än nu, då det vet, att de blifvit gjorda
för att med de derigenom erhållna penningarna kunna
i hemlighet besolda de inför detsamma för dess väl ansvarige
rådgifvare utöfver den lön eller sold desse haft rätt att
af slatscassan uppbära; det skall tro, att man med dem,
med dessa penningar, velat lönnmörda våra lagar. Hvad
skulle folket och dess ombud säga, om de vid en påföljande
riksdag lingö sig till betalande af Statens medel förelagda
skulder för s. k. extra-riksdagsomkostnader, hvilka liksom
dessa, för alt ej stöta ögat, kunde fördelas på år ända
från i8i5 års riksdag till och med den innevarande? Skulle
de icke säga: statscassan har redan godtgjort alla omkostnader
vid riksdagarna, vi känna icke till några andra? Skulle
icke folket säga; vi hafva betalt våra comiterade, vi veta
icke af någon förhöjning i riksdagsmannaarfvodena?
Det måste väl ändock linnas några utgifter för ändamål
i det ringaste något nyttiga för Slaten och af så ögonblicklig
och varierande beskaffenhet, att den derföre icke
anslagit några medel? Måhända man såsom under Gustaf den
tredjes lid velat befordra nationens anseende och upprätthålla
dess värdighet genom den hyllning man skänkte konster
och vettenskaper ? Har det varit för vettenskapsmäns och
konstidkares understöd i främmande länder eller genom utgifter
för beskickningar och resor i vettenskapliga ändamål
till andra verldsdelar som vårt cabinett råkat i denna skuld?
Har man måhända såsom i Carl den elftes tid, för att under
en långvarig fred bilda krigsvana officerare till Statens tjenst,
underhållit sådana vid främmande armcer? — så bildades
Stenbock, Lewenhaupt och Rehnsköld under Marlborough
m. fl.; — Nej! uti den förra vägen ser man icke annat, än att värt
under kriget förlorade missionsarchiv i Haag blifvit inköpt; i
den sednare intet. Har man måhända utgifvit något, om än icke
för något för Staten omedelbart nyttigt, men dock ädelt ändamål
? Kanske till skydd för flyktingarna från det Polen,
som förblödde under ögonen af det Frankrike, som mot
Fransmännens vilja blef trolöst; det Polen, som uppoffrades
af det om sitt eget öde liknöjda Europa? 1 detta fall
känna vi, att allt hvad åtminstone inom Sverige vår Regering
gjorde för de Polska flyktingarna var, att den tillät,
att man först sökte chicanera och sedan förviste den enda,
som tagit sin tillflykt till detta, såsom han trodde, frihetens
hemvist.
Men vi skola göra en återgång till de ofvanföre uppräknade
utgifterna. Om man nu ville uppgöra räkning på
samma sätt, som det, hvarpå den räkning är uppgjord, hvilken
den å sidan 9 och vidare intagna, utlåt. N:o 4% först
D * o 3o April f. ro.
4C3
vidfogade reservation upptagit — hvilket sätt att göra räkenskap
må vara värdigt uppfinnaren och den uppfattning
han gjort af sitt kall att vara Svenska folkets representant,
om han verkligen varit någon sådan, hvarpå jag anser mig
hafva rätt att tvifla; ty om så varit, anser jag icke troligt,
att han funnit på den missledande utvägen, att fördela en nuvarande
skuld af 775,966 r:dr ii sk. b:co, hvilken, enligt
uppgift i samma reservation, år 183(5 uppgick till nära en
million, på 18 år, såsom uppkommen genom ett årligt deficit
till och med de år, då, enligt authentika uppgifter, genom
besparingar ett öfverskott af 56,000 r:dr b:co årligen användes
till skuldens amorterande — ville man på det sättet gå
tillväga, säger jag, så torde vi af de angifna utgifterna för nu
uppräknade ändamål, nemi. de Ryska ambassaderna och Utrikes
Statsministerns m. fits löneförhöjningar, få den summa,
som, sedan 18 års ränta på ränta blifvit lagd dertill, fullt
ut motsvarade kanske öfversteg den summa, hvilken nuvarande
skuld utgör. — Så beskaffad är den i första reservationen
intagna redovisning — och på grund deraf kunde
vi säga, att det fanns ej något skäl, att nationen skulle
åtaga sig alt betala denna skuld, då den blifvit gjord endast
för dessa ändamål. Men utan att följa dessa fyndiga redovisares
bana, kunna R. St. ändock med skäl frisäga sig och
nationen från all moralisk skyldighet att betala denna under
cabinettscassans namn gjorda skuld, öfvertygade, att den
hvarken för nationens nytta, väl eller ära blifvit gjord; ty
när de ändamål för skuldsättning, hvilka man låtit komma
till vår kunskap, varit sådana som de anförda, har man skäl
att förmoda, att de förlegade åtminstone ej varit bättre, mera
nyttiga eller mera nationella. Det är väl sannt att uti
den upplysning de åtta redovisande reservanterne lenmat
förmäles äfven om några ingångna handelstractater; men
månne icke tillgångarna och anslaget för cabinettscassan varit
så stora, att med någorlunda hushållnings iakttagande i
andra fall den ej genom de utgifter, som kunde blifva en
följd af dessa, behöft komma eller kommit i gäld? Derom
vittna de sista årens besparingar.
Sedan man lemnat åt den redovisning, de förste reservanterne
gjort, den uppmärksamhet, den kan förtjena, en
redovisning, hvilken kan liknas vid en skenhelig spelares
bokföring, deri hvar dag af året får sin andel i de förluster
han gjort på några aftnar, och om hvars behöflighet man
fullkomligt upplyses af Hr Foeuanders contraredovisning,
så kunde man möjligtvis af de mystiska uttryck, det snart
sagdt sibyIlinska orakelspråk, som Hr tillförordnade Statsministern
för utrikes ärendena begagnar i sitt svar lill ordföranden
i R. St:s H. StatsUtsk., komma på den tron, att
dessa cabinettscassans skulder blifvit gjorda för vinnandet
af vigtiga politiska ändamål. Några sådana i nationel syftning
vet jag icke vi vunnit. Måhända låg hela det hem
-
464
Den 3o April f. m.
lighetsfulla uli det inköpta missionsarchivet i Haag? Det förIjudes:
det liar måhända varit i dynastiskt intresse. Har
då denna dynastien icke samma intresse som nationen? Haida
icke den och nationen ett enda gemensamt? Eller hvarpå
grundar den sina anspråk på Svenska thronen, om icke
på nationens förtroende och fria val? Måhända pä den s.
k. legitimiteten? Hvarifrån leder den då sina anor? I kännen
det, mine herrar! Från egna förtjenster, Svenska folkets
förtroende och fria val. I kännen också, att sedan hvad
mången glömsk kallar pöbelhvälfningarne i Frankrike, men
hvad jag kallar Franska revolutionen, omskapat Europa, är
legitimiteten en död bokstaf. Hvad vill den säga, den gamla,
menniskoförgudande gudaförhädande och roenniskovärdekränkande
läran, som gör de födda regenterna till högre än
menskliga väsen och folken till devas slafvar? Hvad vill
den säga nu? nu, säger jag, sedan Ludvig Philip, sonen af
1’Egalite, sitter på Frankrikes thron, Leopold på Belgiens
och Otto på Greklands; nu sedan Portugal och Spanien
fått constitution, sedan Espartero är regent i Spanien och Amerika
företer snart sagdt en hel verldsdel af republiker. Jag
är öfvertygad, att nationernas förtroende är thronernas endastöd,
och att intet är dynastiskt, utom det som på samma
gång är nationelt. Hade Regeringen haft samma förtroende
till folket, som den nu fordrar det skall hafva för
sin Regering och delat dess sympathier — det lär väl icke
begäras, att med en nation, som tagit en främling lill Konung,
förhållandet i detta sednare afseendet bör vara tvertom,
— så hade måhända till en del de utgifter, som åstadkommit
denna skuldsättning, aldrig kommit i fråga, långt
mindre någon skuld derigenom orsakats och funnits, men de
utgifter och skulder, som funnits, hade ej blifvit fördolda
under 18 år; allt detta, säger jag, hade aldrig kommit i fråga,
om Regeringen haft samma förtroende och sympathi
för nationen, som den nu fordrar oförskyldt af nationen,
då den vill all den utan betänklighet blindt skall bifalla
hvad den begär; den måtte veta, att R. St. icke äro en
suverän, periodisk oligarki i Staten med ett eget intresse;
deras handlingar kunna endast äga kraft då de äro ett uttryck
af folkets allmänna tänkesätt och billigas af detsamma;
deras och folkets intresse är ett.
Men slutligen, för att äfven framställa elt bevis på den
liknöjdhet om att spara Statens tillgångar och på den mindre
månhet om hushållning man vid denna cassas förvaltning
iakttagit, vill jag blott exempelvis nämna ambassaden
vid kröningen i England. Vid denna ansåg man ej förenligt
med Statens värdighet, att en af Sveriges mest ansedda
och rikaste män, som fanns villig dertill, utan någon uppoffring
å Statens sida på egen bekostnad skulle representera,
ulan med kostnad utrustades dertill män, hvilka, med
hvad
Den 3o April f. m.
465
livad talanger de än der representerade, åtminstone icke hade
den talangen att representera nationens tänkesätt. Detta
var under den tid då cassans obestånd var som störst, och
deraf kan det slutas huru man handlat förut.
Af alla dessa skäl, af hvilka ett kunde vara nog, och
jemväl vid betraktande af de skadliga följderna af det initiativ,
som It. St. skulle gifva genom bifall till det begärda
anslaget till afbetalning af ifrågavar. skuld, vill jag icke, kan
jag icke med min röst votera för något sådant. Vi famla numera
icke i blindhet; en hvar har kommit i tillfälle att se, hvarigenom
cabinettscassans skulder till en stor del uppkommit, och att cassans
utgifter, om man vill iakttaga hushållning, icke behöfva
vara så stora, som de anslag, hvilka ända till dess den nya riksstaten
fast stål les blifvit beviljade; de sista årens afbetalningar
på skulden hafva visat det. Gabinettscassan skall härefter, om
R. St. ej nu, genom att betala, liksom sanctionera rättigheten
att skuldsätta denna cassa och gifva ett lagligt sken deråt,
upphöra att vara den blodsugande harpy för nationen, som
den hittills varit. Någon skuld har denna cassa icke och
kan ej heller få, såsom ett Statens verk, utan Ständernes
samtycke. Man har velat göra den lill en persona physica,
i stället för en persona moralis, och säger: den har ingen
skuld, men den har fått låna på god tro. Ett dödt ting,
ett embetsverk lärer icke kunna få låna på god tro eller kunna
sättas i skuld utan efter lagliga former; den som fått låna
på god tro måste vara förvaltaren, och när han åsidosatt
lagliga former, lärer skyldigheten att betala också drabba
honom, och det här med så mycket mera rättvisa,'som cabinettscassans
skuldsättning till en del skett till förmån för
dessa förvaltare, i det en tiel af de s. k. på god tro lemnade
summorna i all tro tillgodokommit dem under namn af löneförhöjning.
Jag tror, att icke blott R. St:s värdighet och
deras skyldighet att icke missbruka nationens förtroende, utan
också deras och landets väl så nu som i framtiden fordra,
att icke bevilja något anslag i detta afseende. Då denna
skuldsättning kunnat ökas och fördöljas i 18 år, veta vi icke
hvad sorn sedan vi betalt denna kan uppdagas och fordras
till betalning. Ho bland menniskor kan se det fördolda?
Det förljudes, att fråga blifvit väckt om inlösning af vissa
Riksg cont:s obligationer, hvilka R. St. redan en gäng trodde
sig hafva inlöst och erhållit annullerade. När elden
kommit lös, vet ingen hur långt branden kan
sträcka sig. Skulle denna skuld vara så tryckande för
Regeringen, må denna på det sätt gå folkets önskningar till
mötes, att det kan vara öfvertygadt om, att den är allvarligen
betänkt på ett annat sysleme än det, som följts under
dessa skuldsättnings- och löneförhö|ningstider. Då kunna
nationens ombud bevilja af tacksamhet hvad de icke nu
kunna bevilja af skyldighet, långt mindre af flathet, och de
24 II. 5g
Don Bo A p r i I f. m.
kunna påräkna nationens så tillfredsställelse, som godkännande
af hvad de gjort och öfverseende med de ökade bördor
de kunde komma alt pålägga. Öfvertygelsen att en börda
ej är orättvist för onyttiga ändamål pålagd ger tålamod,
och välviljan gör bördan lätt. Såsom jag yttrat: i
närvarande förhållande kan jag icke enligt min öfvertygelse
stå rättfärdig inför nationen, såsom den der velat dess väl
och afsett dess önskningar, om jag i det ringa, som på mig
beror, skulle göra mig skyldig till alt hafva svikit densamma,
om jag bifölle det minsta anslag till gäldande af den i cabiliettscassans
namn gjorda skuld; jag skulle anse det för en
vanära om jag gjorde det. Utgången skall visa hvad J tanken
derom, mine herrar! Och nationen, hvars ombud vi äro,
lår domina huru den anser att vi uppfyllt vår pligt. Jag
önskar, att Ståndets beslut antingen måtte blifva
bifall till utlåt., eller helst affattadt uti de
ordalag Riksdagsmannen H e ur lins reservation
innehåller. Nationen kan aldrig bevilja anslag till denna
skuld såsom skyldighet. För att göra det såsom skänk fordrar
den åter såsom villkor: oefterrättlighetstillståndets
upphörande för det närvarande och garantier för det kommande.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr., anförde skriftligen:
Jag
hade icke ämnat yttra mig i denna fråga, om icke
den bitterhet och de särdeles uti offentligt tryck utkastade
insinuationer och förklenliga tillmålen rörande cabinellseassabristens
tillkomst, hvarigenom de, hvilka ifra emot betäckande!
af denna brist, hos mig och utan tvifvel hos mången
annan,— tverlemot hvad dermed åsyftades — ytterligare
stärkt beslutet att rösta för beviljandet af det erforderliga
extra anslaget; — om icke detta våra motståndares förfarande,
säger jag, nära nog gjort det till en pligt för en och
hvar, som genom representantkallet är berättigad att häröfver
sig yttra, uti ej allenast sitt eget, utan äfven uti dens
eller deras namn, hvilkas talan han för •— att tillkännagifva
sin tanke härutinnan. Äfven jag vågar att, i detta hänseende,
taga Ståndets lid och uppmärksamhet uti anspråk.
Min framställning skall dock blifva kort.
Öfverläggningen rörtde den ifrågavar. cabinettscassabristens
beklagliga tillvaro och uppkomst har blifvit förd med
så mycken skicklighet och utförlighet, — fastän StatsUtsk.,
särdeles genom sitt sednare förfarande, lagt hinder för frågans
slutliga, och fullständiga utredande; — äfvensom frågan
i afseende å så väl betäckande af denna brist, som ock
Statens förpligtelse att bonera de förbindelser, hvilka i och
för dess väl och behof blifvit ingångna, befinnes så utredd
att föga torde vara att tillägga.
Man har klandrat det opnrlementaiiska derutinnan, att
Den 3o April f. m.
Konungens höga personlighet uti dessa öfverläggning»!' blifvit
inblandad. Jag bestrider icke detta fullkomligt; likväl
liar det i sä måtto icke kunnat undvikas, sorn Dess höga
namn finnes å någon af förbindelserna undertecknad!.
Jag nödgas upplaga detta, emedan det är en ibland de
hufvudsakligaste grunder, hvarpå Statens betalningsskyldighet
blifvit bestridd. För mig synes delta verka lill ett
alldeles motsatt förhållande.
Att brislen uppkommit medelst i och för Statens räkning
verkställda utgifter, är ett obestridligt factum. Något
anslag till såsom uti andra länder befintliga hemliga
fonder, finnes icke uti vårt Iand. — Svensken bär afsky
för allt hvad sorn hemligt och lön liga göres och
låtes; deraf kunna vi hemta dess obenägenhet för s. k.
hemliga utgifter. Sådana finnas likväl och kunna jcke
abstralieras ifrån begreppet af statsförhållanden. Att så alfallet
kan icke, sa m v e t sen 1 i g t, förnekas. — Men till
frågan.
De utgifter, hvilka orsakat bristen, hafva af vår Regering
befunnits för Statens sannskyldiga nytta erforderliga;
de äro gjorda och måste betäckas.
Omme om landets ära, dess värdighet och sjelfständighet,
hafva de höga löftesmännen icke tvekat att ikläda sig
borgen för dessa Statens utgifter, för hvilka vi stå i skuld
hos utländningen. Skola väl folkets representanter icke erkänna
detta; — vara mindre ömtålige om fosterlandets heder,
dess anseende och credit? ? — och det särdeles uti en
tidpunkt, dalandet är uti den lyckliga ekonomiska ställning,
att utgiften af det begärda extra anslaget icke är så kännbar.
Nationen tillskyndas nemi. ej derigenom någon, så att säga,
positiv förlust, ehuru den går miste om den negativa
vinst, sorn skulle beredas genom denna summas användande
till andra för landet gagnelig» ändamål. — Jag befarar således
för ingen del, att några olyckliga följder för landets
innebyggare skola inträffa genom beviljandet af detta extra
anslag under nuvarande förhållanden. Jag skulle icke en gång
tveka alt gifva min röst derför, äfven om derigenom vore
nödvändig en positiv förlust, medelst tillskapandet of nu
redan befintliga tillgångar; och jag bedyrar det jag afser i
detta fall äfven de olägenheter, hvilka derigenom skulle
drabba den jordbrukande delen af landets befolkning, enär
till denna dass hör snart sagdt en och hvar utaf den ätt
jag representerar. — Jag skyr ändock icke denna statsutgift.
Af allt hvad jag sålunda haft den äran framställa, samt i
öfrigt af de många för denna åsigt af föregående talare så
snillrikt och värdigt derjemte anförda gillliga skäl och nnIedn:r,
vågar jag vördsammast anhålla om afslag å StatsUtsk;s
förenämnda utlåt., samt bifall till den af Utsk:s ordförande,
468
Den 3o April f. m.
Gr. Horn, särskildt afgifna reservation, uti hvilken ledamöter
utaf Preste- och BorgareSt:n äfven instämt.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsTJtsk:s utlät. JV:o 4^9-
Ropades starka nej, blandade med ja.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna
att nej öfverröslat ja, begärde
Gr. Anckarsvärd, Cai l Henr., Hr Munck af Rosenschöld,
m. fl. ledamöter votering.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att sedan votering
blifvit begärd, förekomme nu frågan om contra-proposm.
Den från Utsk. skiljaktiga mening, hvarå propos. af Frih.
Boye blifvit begärd, vore det förslag, som Gr. Horn i sin
reservation framställt, och hvilket Hr Landtm, nu lät
uppläsa.
Hr Munck af Rosenschöld: Då votering är begärd
och fråga nu uppstår om contra-propos., anhåller jag att
det förslag lill beslut, som innefattas i Riksdagsmannen Heurlins
reservation, måtte blifva contra-proposition.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då Riksdagsmannen Heur
lins
reservation utgår i sak till samma påföljd som StatsUtsk;s
förslag, så vill jag lill lidens vinnande hemställa till
de värda ledamöter, sorn vilja afslå anslaget, huruvida icke
de skulle vilja nöja sig med alt få sin mening i ja-propos;n
och medgifva oss att dielera contra-propositionen. Skulle
de icke det vilja, så måste vi först votera om contra-proposm,
emedan jag icke kan förmoda det stå tillsammans med deras
begrepp om liberalitet att vilja dictera både ja- och nejpropositionerna.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag har icke kunnat fatta,
alt den propos., som Hr Munck af Rosenschöld begärt, blifvit
undei- discussionen yrkad, hvarföre jag förmodar att den
icke kan komma i fråga.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det Hr Munck af Rosenschöld
i sitt anförande hade begärt framställning af propos.
å den mening som Riksdagsmannen Heurlin i sin reservation
yttrat, hvarföre intet hinder vore för R. o. Ad.
att antaga nämnda mening till contra-propos., så alt, ifall
R. o. Ad. icke till contra-propos. nntoge den mening Frih.
Boye framställt, fråga blefve att antaga den som Hr Munck
af Rosenschöld yrkat. Hr Landtm, hemställde nu, om R.
o. Ad. behagade till contra-propos. antaga det förslag, sorn
Frih. Boye yrkat att R. o. Ad. mätte bifalla.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, del han trott sig finna att
ja öfverröslat nej, begärde
D e n 3o A p r i 1 f. ra.
4*59
Hr Munck af Rosenschöld votering.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att sedan Hr Munck af
Rosenschöld hegart votering, förmodade Hr Landtm., att det
vore Riksdagsmannen Hemlins förslag till beslut, som Hr
Munck af Rosenschöld ville hafva till contra-propos., hvarföre
Hr Landtm, nu lät uppläsa nämnda beslut.
Hr Lefre'n: Jag anhåller att Hr Landtm, täcktes förklara
hvilken skilnad det är emellan den ja-propos., Hr
Landtm, först framställt och öfver hvilken votering blifvit
begärd, och den contra-propos., som blifvit begärd af Hr
Munck af Rosenschöld; ty om det skulle bända att dessa
propos:r äro af precist samma beskaffenhet, hemställer jag
om icke Hr Landtnäs tjenstepligt såsom Landtm, förhindrade
Hr Landtm, att gifva propos. till votering öfver en contrapropos.
, som kunde hafva till följd att vi komme att votera
om samma sak i både ja- och nej-propos:n, och hvarigenom
endast en opinion finge tillfälle att göra sig gällande.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, i anledn. af Hr
Lefrens nu gjorda framställning, sin mening vara den, att
intet annat än öfvertygelsen kunde hindra R. o. Ad. från
att antaga den contra-propos., sorn Hr Munck af Rosenschöld
föreslagit, emedan ordalydelsen vore skiljaktig från Utskls,
och Hr Lefren torde finna, vid närmare granskning, att äfven
meningen i vissa hänseenden är olika. Utsk:s förslag inneliölle,
att Utsk. icke kunde tillstyrka R. St. att vidtaga någon
åtgärd i afseende på medlens anvisande till det i K. M:s
nu ifrågavar. nåd. skrifvelse antydda ändamål; denna ordalydelse
skiljde sig betydligt från ordalydelsen i det förslag,
som Riksdagsmannen Heurlin i sin reservation föreslagit och
sorn Hr Munck af Rosenschöld ansett böra af R. o. Ad. antagas.
Frih. Boye: Ehuru rätt Hr Lefren visserligen har
deruti att innehållet af den contra-propos. Hr Munck af Rosenschöld
begär i hufvudsaken är detsamma, som Utsk:s förslag,
är jag likväl af den tanke, att om också ingen annan
skilnad skulle vara än uti redactionen, är likväl den del af
R. o. Adis ledamöter, som skulle vilja antaga Riksdagsmannen
Heurlins reservation till beslut, berättigad att få den till
föremål för beslut och Hr Landtm, genom sitt embete förhindrad
alt vägra propos. å densamma. Jag känner hela
obehaget af en votering, men det är mindre än farhågan
för att träda någons rätt för nära.
Hr Lefre'n: Ifall Hr Munck af Rosenschölds förslag
till contra-propos. skulle vinna, kommer voterls-proposln i
hufvudsaken att innehålla i ja-proposln, att inga medel för
ändamålet skola anvisas, och i nej-propos:n, att icke heller
något skall för ändamålet anvisas. Jag afstår från allt vidare
ordande derom, men frågar om man på sådant sätt går
fullt ärligt tillväga.
Den 3o April f. ro.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag har begärt ordet
för ntt ärligen relevera oriktigheten af hvad Hr Lefren sagt;
ty det torde icke vara honom obekant, att i ordalagen ligger
en betydlig skilnad i afseende på principen af skuldens
erkännande; och det är synnerligen vid ordalydelsen, som
jag fästat afseende.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. vid
voteringen om contra-propos:n ville till contra-propos. antaga
det förslag Hr Munck af Rosenschöld yrkat skola dertill
antagas.
Ropades ja.
Upplästes till justering och godkändes följande votensproposition:
Den
som till contra-propos. antager, att R. St:s beslut
i fråga om liqvid af cabinettscassans skuld skall erhålla följande
lydelse:
”R. St. anvisa å Riksg.cont. ett årligt anslag af 100,000
rtdr att intill nästa riksdag utgå, till reglerande af cabinettscassans
skuld, med föreskrift för fullmäktige i Riksg.cont.
att till amortissement och räntebetalning öfvertaga det lån,
stort 5o,ooo pund sterb, som för Colonial-departementets räkning
år 1836 blifvit hos W. Smith, Paine & Smiths i London
upptaget, men till cabinettscassans disposition öfverlemnadt,
och hvaraf för närvar, återstå 3o,000 pund sterling. De
medel, som öfverskjuta hvad till berörde liqvidation årligen
erfordras, öfverlemnas till Utrikes-departementets disposition
för bestridande af cabinettscassans ränte- och skuldafbetalningar.
Med hänseende härtill anhålla R. St. hos K. M. i
underd., att det contract, som blifvit upprättadt mellan Colonial-departementet
och handelshuset i London, äfvensom
de infriade obligations-och ränte-coupons å nämnde lån måtte
till fullmäktige i Riksg.cont. öfverlemnas. Derjemte och
på det att R. St. måtte förvissas, att de sålunda vidtagna
åtgärder ledt till det åsyftade ändamålet, må R. St. i und.
anhålla, att K. M. täckes till R. St. vid nästkommande riksdag
låta öfverlemna uppgift å cabinettscassans ställning;”
voterar
>a;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer contra-proposm att innehålla, det R. Sl:s
beslut i ofvannämnda fråga skall erhålla följande lydelse:
”R. St. anse de i denna sak ådagalagda förhållanden icke
medgifva beviljandet af den ifrågavar. utgiften.”
Medan denna voter:s-propos. utskrefs, anmälde sig och
yttrade
Hr Rosenblad; Jag anhåller att voler;s-propos:n en
gång till malte blifva uppläst, emedan möjligen någon kun
-
Don 3o April t m.
47»
de taga miste och icke tro att följden af en votering emelian
Utsk:s förslag och Riksdagsmannen Heurlins mening i
båda fallen skulle blifva afslag å allt anslag till cabinetts
cassan.
Frih. Boye: Jag förenar mig alldeles med Hr Rosen
blad
i den begäran han framställde.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt sedan voter:s-propos:n
blifvit uppläst och justerad, kunde ingen ändring deruti
aga rum ej heller någon discussion derom vidare fortgå,
och då proposrn komme att enligt grundlagens föreskrift
blifva på vanligt satt anslagen, komme hvarje ledamot så
mycket mera i tillfälle att taga kännedom om de olika förslagen,
som de äro i sin helhet uti voter:s-propos:n intagne.
Hr Munck a f R os e n sch ö I d : 53 §:n Riksd.Ordn. säger,
alt votering skall för sig gå genast efter sedan den blifvit
begärd. Då nu propos. är justerad, anhåller jag att voteringen
genast måtte få företagas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att ordet ”genast” här
icke kunde betyda annat än så fort ske kan, oell någon tid
fordrades för alt utskrifva det exemplar af voter:s-propos:n,
som enligt grundlagens föreskrift skall anslås innan voteringen
får företagas.
Efter den nu företagna voteringens slut, befunnos rösterne
hafva utfallit, som följer:
Ja — 18g.
Nej — 6a.
I anledn. häraf upplästes till justering och godkändes
följande voterts-proposition:
Den som bifaller StatsUtsk:s utlåt. N:o 489, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. att R. St:s beslut i frågan om
liqvid af cabinetlscassans skuld skall erhålla följande lydelse:
”R. St. anvisa å Riksg.cont. ett årligt anslag af 100,000
i-:dr att intill nästa riksdag utgå lill reglerande af cabinettscassans
skuld, med föreskrift för fullmäktige i Riksg.cont.,
att till amortissement och räntebetalning öfvertaga det lån,
stort 5o,ooo pund sterb, som för Colonial-departementets räkning
år i83ö blifvit hos W. Smith, Paine & Smiths i London
upplaget, roen till cabinettscassans disposition öfverlemnadt,
och hvaraf för närvar, återstå 3o,ooo pund sterling.
De medel, som öfverskjuta hvad till berörde liqvidation årligen
erfordras, öfverlemnas till Utrikes-departementets disposition
för bestridande af cabinettscassans ränte- och skuldalbetalningar.
Med hänseende härtill anhålla R. St. hos K.
M. i underd., att det contrnct, som blifvit upprältadt mellan
Colonial-deparlementel och handelshuset i London, äf
-
473
Den 3o April f. m.
vensom de infriade obligalions- oell ränfe-coiipons 5 nämnda
lån måtte till fullmäktige i Riksg.cont. öfverlemnas. Derjemte
och på det alt R. St. måtte förvissas, att de sålunda
vidtagna åtgärder ledt till det åsyftade ändamålet, må R. St.
i und. anhålla, att K. M. täckes till R. St. vid nästkommande
riksdag låta öfverlemna uppgift å cabinettscassans ställning.”
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 82.
Mej — 177.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag reserverar mig så
väl emot sista beslutet i afseende på contra-propos:n, som
emot beslutet i liufvudsaken.
Hr Dalman, Willi. Fredr.: Jag får anmäla min reservation
emot R. o. Ad:s fattade beslut, och för ali icke
nu upplaga R. o. Ad:s tid, förbehåller jag mig att framdeles
skriftligen få framlägga skälen derför.
Hr Löwenström, Joli. Jac.: Jag bar väl ej yttrat
mig under discussionen i denna fråga; men då jag är af alldeles
skiljaktig mening med det af Ståndet nu genom votering
fattade beslut, och jag är öfveitygad att det är stridande
mot Reg.F:ns 76 §, anhåller jag att få i prot. min
reservation förvarad.
Hr Brummer, Carl Magnus, uppläste följande:
Jag reserverar mig emot det af R. o. Ad. nu fattade
beslut i den del, som detsamma rör Svenska statsverkets belastande
med utgift för Barthelemyförvaltningen, då, såsom
jag i min reservation af den i3 Febr. sistlidne andragit, det
af R. St. pä StatsUtskrs tillstyrkan år 1812 vid öfverlåtandet
till Konungen af den friare dispositionen af behållna intraderna
från St. Barthelemy fästade villkor uttryckligen
innehåller: ”att administrationen af ön St. Barthelemy
hädanefter icke kan komma att belasta
Svenska statsverket, ehvad inkomsterna blifva
högre eller lägre, utan sådana anstalter vidtagas,
att af öfver skotten, enär de inträffa, alltid
b alles tillhanda hvad till fyllande af bristerna,
derest sådana skulle uppkomma, erfordras.”
Hr af Uhr, Gustaf: Då jag inskränker mig till att
anmäla min reservation emot beslutet, ehuru jag varit beredd
att yttra mig i ämnet, är det af den orsak, alt jag här
anser mig kunna tillämpa samma ord som jag för 20 år sedan
hörde Benjamin Constant yttra i Fransyska deputerade
kammaren: la parole a perdu son pouvoir dans
c e 11 e ckambre.
Frih. Stael von Holstein, Fabian Wilh.: Emot
det
Den 3o April f. ra.
det beslut, som R. o. Ad. nu fattat, får jag anmäla min reservation
och får för densamma åberopa de skäl, som Frih.
Cederström i sin reservation anfört, alt nemi. grundlagen icke
medgifver betalandet af den ifrågavar. cassabristen.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Icke för det närvarande,
utan för framliden, anhåller jag att få till prot. anmäldt,
alt jag voterat ja vid den nu fulländade voteringen.
Hr Hallenborg, Carl Joh., reserverade sig emot det
fattade beslutet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 3 e. m.
In Edem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 3o April 184r
Plenum
kl. 6 e. in.
Justerades i prot.utdr. för denna dag f. m.
Justerades pleni-prottn för den 22 sistl. Mars e. m. och
den 24 Mars f. m.
Upplästes ett från Exped.Utsk. ankommet meni. N:o 44,
i anledn. af erhållen återremiss af Exped.Utskrs skrifvelseförslag
N:o 146.
Då derefter och i sammanhang härmed upplästes Exped.-  Utsk:s förslag N:o 317, angtde förlängning af de med rusthållarne
vid åtskilliga afsuttna regementen och corpser afslutade
contract om liästvacance-afgifts Utgörande, m. m., blef
samma förslag af R. o. Ad. godkändt.
Likaledes upplästes till justering och godkändes Exped.-  Utskts nedannänmda förslag till R. St:s tind. skrifvelser till
K. M., nemi.:
N:o 3i8, angtde södra bataljonens af Bohusläns regemente
förändring till ständigt infanteri;
N:o 319, i fråga 0111 föreskrifter rörtde Judarnes rättigheter
och skyldigheter.
Hr Westfelt, Nils: Del öde, som StatsUtsk:S betänk.
N:o 43g > förmiddags rönte, föranleder mig att begära Stån24
H. 60
Den 3o April e. m.
dels uppmärksamhet för några ögonblick. Jag har inom
TJtsk. deltagit uti behandlingen af della betänk.; ilten icke
uti discussionen, när Utsk:s betänk, har förra gången förevar
och blef återremilteradt. Jag anser således för ruin
pligt såsom representant— förklarande alt jag icke ärrepiesenlant
af den ätt, hvilken jag representerar, utan att jag
kallar mig representant af Svenska folket— jag anser, säger
jag, för min pligt såsom Svenska folkets representant, att
inora detta Stånd och för Svenska folket redogöra för det
votum till bifall till Utskts belänk., sorn jag afgifvit. Jag
får då börja med att öppet förklara, alt jag med mycken
ledsnad såg K. M:s ifrågavar. skrifvelse ankomma. Jag harle
önskat att den aldrig framkommit, och jag får tillika förklara,
att denna fråga icke blifvit så behandlad, som jag hade
trott att den hade bort behandlas. Men då detta nu inträffat,
så tillstyrkte jag, när frågan första gången inom TJtsk.
förevar, det svar, sorn Utsk. gaf till 11. St. Jag gjorde det
i den goda mening, att dermed skulle blifva slut. Jag ville
lemna rådrum för Statsministern att besinna sig; det var min
hjertliga mening, då jag deltog i detta Utskts betänk.; men
beklagligen såg jag under discussionen bär, att det ej var
andras mening, utan att de ville drifva det längre. Då frågan
återkom till Utsk., så gjorde Utsk. sin pligt i öfverensstämmelse
med de discussioner, hvilka både inom detta och
inom de andra Stånden ägt rum, hvarunder yrkades, att
frågan borde närmare utredas. Utsk. har sökt alt tillvägabringa
en sådan utredning. Detta har likväl icke lyckats.
Första gången, dä Utsk. fick handlingarna, protesterade jag
emot deras utlemnande, då de ansetts böra hemliga hållas;
iag ansåg nemi. StatsUtsk. icke äga rätt att meddela sådana
handlingar, hvilka blifvit til! TJtsk. med grannlagenhet öfverlemnade.
Genom denna min nedlagda protest ägde jag
således rättighet att icke hålla ifrågavar. handlingar hemliga,
ehuru jag af grannlagenhet ansett mig böra göra
det och ej befordrat dem till offentlighet, hvilket jag eljest
ansett böra ske. Det var med tillfredställelse jag fann att
TJtskts betänk, i dag, utan någon särdeles discussion, äfgjordes,
och jag var äfven derföre tyst; men jag kan icke längre
vara tyst, sedan utgången visat sig blifva sådan, som den
blifvit, och nu måste jag inför R. o. Ad. och Svenska folket
nedlägga min reservation emot detta beslut. Jag förklarar,
att 76 §:n Reg.F:n är den jag besvurit sedan jag var
i4 år gammal. Jag gick då ed på att hålla den helig, och
besvor den pä samma gång, som jag aliade min tjenstemannaed,
och jag skall alltid hålla den helig. 76 §:n tillåter mig
icke att bevilja anslag til! ifrågavar. cassabrist, och det är
med anleda, af denna § i grundlagen, som jag anhåller att
till prot. få nedlägga min reservation.
D e o 3o April e. fa.
47?
Till pröfning förelags StatsUtskrs den i4 och 28 dennes
på bordet lagda mern. N:o 483, med förslag till samngaojemkning
och voter:s-propos:r, i anledn. af RiksSt:ns skiljaktiga
beslut öfver utlåtrna Nlis 337 och 4iÖ.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
detta mål böra punktvis föredragas.
Ropades ja.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag får då till Hr Frih. o.
Landtm, hemställa den frågan, huruvida Hr Landtm, skulle
anse Ståndet vara oförhindradt, alt, i händelse i afseende på
vissa punkter närmare upplysningar vore nödiga, kunna särskildt
återremittera dem, oaktadt någon föregående puukt
vore bifallen. I annan händelse nödgas jag anhålla att få
yttra mig öfver betänk, i sin helhet.
f:lr Frih. o. Landtm, förklarade sin tanke vara den,
att R. o. Ad. visserligen kunde bifalla en del af detta mern.,
återremittera en annan, och afslå en tredje, allt efter sorn
Ståndet sjelft behagade, enär detta ämne nu vore för tredje
gången inne från Otsk. för att af Ståndet behandlas; Ståndet
hade vid föregående tillfallen så behandlat dylika frågor.
irsta punkten.
Hr Rosenblad: Hvad som nu blifvit uppläst omfattar
tvänne frågor, nemi. först hvad Utsk. kallar den ”första frågan,
eller huru det bör tillgå med de förvaltningsbestyr, semi
nu tillhöra Convoj-commissariatet, med undanlag af sjelfva
uppbörden,” hvarefter följer Utskrs utredning, hvilken jag
för min del ej har någonting emot; och sedan förekommer
Utsk:s förslag, ”hvad beträffar frågan om vidsträcktheten af
K. M:s dispositionsrätt öfver handels- och sjöfartsfondens
medel.” När denna fråga förekommer, så anhåller jag att få
yttra mig med den rätt, som Hr Landtm, lemnat, att särskildt
kunna föreslå ålerremiss af särskilda punkter.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. torde finna,
att den nn föredragna första punkten innefattade tvänne
frågor; hvad den första anginge, eller huru tillgå bör med
de förvaltningsbestyr, som nu tillhöra Convoj-cornmissariatet
med undantag af sjelfva uppbörden, hemställde Hr Landtm.,
0111 Ståndet behagade finna att Utskrs yttrande derom icke
erfordrade annan åtgärd än att läggas till handlingarna.
Ropades ja.
Hr Landtm, yttrade, att den andra fråga, som i denna
1 punkt innefattades, vore den, om vidsträcktheten af K.
Mrs dispositionsrätt öfver handels- och sjöfartsfonden; Utskrs
yttrande derom börjades på sid. 3 med orden: Hvad beträffar
etc.
Hr Rosenblad: 1 afseende på nu ifrågavar. del af
1 punkten, anser jag mig först böra fästa uppmärksamhet på
Den 3o April e. ra.
Utsk:s underlåtenhet att omnämna att, genom aine Stånds
antagande af en inbjudning från BorgareSt., R. St. på handels-
och sjöfartsfonden anvisat de behof, som i och för nya
fyrar kunde uppkomma utöfver det beviljade anslaget på
extra-statsreglertn, en underlåtenhet så mycket märkbarare,
sorn härigenom de anvista bestämda utgifterna på handelsoch
sjöfartsfonden komma att vida öfverstiga den tillgång,
hvartill årsinkomsterna efter en nedsättning till 6§- proc. af
tullbeloppet kunde beräknas.
Beträffande sjelfva omfånget af dispositionsrätten, så har
Utsk. alldeles förbisett, att, enligt den utredning af nu var.
handels- och sjöfartsfondens tillkomst och fölhållanden från
dess första början till närvar, lid, som Utsk. i dess betänk.
jVlo 4.16 sjelf lemnat, denna fond visserligen afsett ett allmännare
föremål, nemi. handelns och sjöfartens befrämjande,
men att den aldrig betraktats såsom ett vanligt statsanslag,
utan såsom en dess särskildta föremål tillhörig egen tillgång.
Derföre hafva vanligen, ofia på R. Sits egen begäran, handelssocieteterne
och skeppsrederierne i Rikets förnämsta städer
blifvit börda öfver de utgifter som anvisats å denna fond,
och sedan 1800 års Reg.F. antogs, hafva aldrig R. St. bestämt
anslagen härå, hvilket dock ovillkorligen skulle hafva
ägt rum, derest denna fond ägt egenskap af statsanslag. Såsom
bekant är, var det först vid 1823 års riksdag som fråga
väcktes om denna fonds, jemte flera andras, underkastande
R. Sits revisorers granskning. Uti K. M:s nåd. skrifvelse
af den 22 Jan. 182g med förslag till instruetion för R. St:s
revisorer, uti hvars 3 § stadgas, att räkenskaperna för de
cassör och fonder, som dittills ej blifvit af R. Sl:s revisorer
granskade, skulle ingå uti rikshufvudboken från och med år
182g, yttrar K. M. den föreslagna instruetionen vara grundad
på förbehåll af den dispositionsrätt, K. M. hittills utöfvat
öfver de fonder och cassör, som icke tillförene blifvit
af R. St:s StatsUtsk. och revisorer granskade. Uti R. St:s
und. svar härå den 5 Febr. i83o säga de sig hafva pröfvat
högstbemalda nåd. skrifvelse, utan att någon anmärkning blifvit
af denna föranledd. Dess innehåll var sålunda af R. St.
godkändt.
Ända dittills hade K. M. ensam, utan all slags mellankomst
af R. St., bestämt afgifterna till den dåvar. convojcassan,
ett förhållande, hvars lämplighet, med afseende
på det nära sambandet med tullafgilterna, jag ingalunda vill
yrka; men uti skrifvelse af den 23 Febr. i835 ”anhålla”
R. St, på anförda skäl hos K. M. i underd., "att convojafgiften
för alla utgående artiklar måtte helt och hållet upphöra,
äfvensom att i stället för den hittills erlagda convojafgift
å inkommande varor, som utgått olika för olika varor,
eller dels med 5, dels med ro, dels med 18 proc. å tullbeloppet,
denna afgift hädanefter under ofvannämnda benämning”
(afgift till handels- och sjöfartsfonden! ”mätte, till en
-
Den 3o April e. ni.
km
hets och enkelhets närmande, blifva beräknad med 10 proc.
å alla importartiklar.”
Häraf torde finnas, att likaså litel efter, sorn förevart
närvar, statsskick, denna fond betraktats såsom ett vanligt
statsanslag, hvilket också för den vigtiga gren af Rikets näringar,
den är anslagen, skulle blifva en bligst vådlig innovation,
dä derigenom de för handeln vigligaste utgifters bibehållande
vid hvarje riksdag skulle underkastas vådan af
undrade beslut, måhända bestämda af en rösts öfvervigt i ett
förstärkt Statsutskott.
På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag örn återremiss
af denna del af betänkandet.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag vill visserligen
icke bestrida den ålerremiss, sorn Hr Rosenblad hegart,
men utber mig att få fästa hans uppmärksamhet på det
förhållande, som lian sjelf nämnt, att R. St. vid föregående
riksdagar öfverlerrrual ål K. M. dispositionsrätten öfver denna
fond. För min del skulle jag tro, att deruti ligger' ett
t>evis, att R. St. kunna vid denna riksdag vidtaga föreskrifter
i afseende på dispositionsrätten. Att fonden i äldre lider
icke varit underkastad revision känner jag visser ligen äfven;
men just i den omständigheten, alt K. M. ansett sig
böra medgifva R. St. rättighet att revidera denna cassa,
ligger åtminstone i ruin tanke ett erkännande deraf, att denna
fond ej kan betraktas annorlunda än såsom varande af
enahanda beskaffenhet med andra statsmedr Is-cussor. Pä
alla dessa skal tror jag, att, nar R. St:s särskildta beslut i
dessa frågor ej varit sä klara och bestämda, att StatsUtsk.
deraf kunnat hemta någon gifven och säker öfvertygelse om
livad de respective PiiksSt:n önskat, Utsk. har förfarit rätt,
då det begär t en förklaring öfver RiksStms beslut i detta
afseende. Deraf har äfven uppstått den påföljden i afseende
på BorgareStts beslut, att, orri jag ej misstager mig, (hvilket
torde upplysas, i händelse BorgareStrS prot.utdr. öfver
denna fråga finnes tillgängligt och blifver för R. o. Ad. uppläst,
) BorgareSt. lärer hafva meddelat ett förtydligande öfver
sitt förut fattade beslut, i följd hvaraf saken blifvit mycket
klarare. Jag bar blott velat meddela dessa upplysningar i
anledn. af den siste värde talarens framställning, men vill
för öfrigt ej bestrida återremiss, isynnerhet sorn jag anser,
att redan det beslut, som Borgare,St. fattat, gifven anledn.
till en förnyad handläggning af frågan.
Hr Nordensköld, Otto Gustaf: Jag förenar mig i Hr
Rosenblads begäran om återremiss, och ehuru det är möjligt
att R. St. kunna försöka att betaga K. M. rättigheten att
disponera denna fond, så är detta likväl annu icke afgjordt,
och det är denna fråga, som R. St. slutligen böra afgöra.
Hvad för öfrigt angår den saken, huruvida votering skall
ske i förstärkt StatsUtsk. eller ej, så anser jag det tillhöra
4?s
Den 3o April e. m.
nästa punkt, hvaröfver jag då torde få yttra mig. Jag begär
återreiniss på ifrågavar. punkt.
Hr Rosenblad: Jag vill endast tillägga i anledn. af
Friherre Sprengtporten anförande, att i den händelse handels-
och sjöfartsfonden i afseende på dispositionsrätten vore
att anse såsom elt statsanslag, så hade R. St. hort
vid hvarje riksdag, allt ifrån år i Hor), hafva särskildt beviljat
detta likasom alla andra statsanslag. Nu är likväl förhållandet
det, att vid ingen riksdag, ända till 182g, hafva R.
St. satt sådant i fråga, och vid de begge sista riksdagarna
hafva de ej yttrat sig deröfver annorlunda, än att de godkänt
K. M:s dispositionsrätt. Jag anhåller, att detta mitt
yttrande måtte få åtfölja återremissen.
R. o. Ad. fann för godt att återremittera den nu föredragna
sednare delen af lista punkten.
2 punkten.
Hr Nordensköld: När R. o. Ad. hade under afgö
rande
Const.Ulskzs representationsförslag, så yttrade jag att
Const.Utsk:s constitutionsvidriga förfarande troligen snart
skulle blifva efterföljd t af de andra Utsk:n. Jag trodde ej,
att jag så snart skulle blifva sannspådd. Här är nu likväl
tydligt och klart, att: StatsUtsk. har afgifvit detta förslag till
votering i en af 3 Stånd afgjord statsregleringsfråga, helt och
hållet emot sina principalers beslut. Ständerne äga att bestämma
lullbevillningen, som med 10 proc:s tillökning ingår
till Stats-cont. och ligger der såsom andra medel för Statens
behof. Men dispositionen af de 11) proc., som derifrån hållas
handels- och sjöfartsfonden tillhanda, ar deremot en
statsregleringsfråga, som enligt 3 Stånds beslut måste vara
afgjord. Af lullbevillningen kunna R. St. anordna 10 proc.
till ett, i5 proc. till ett annat och 20 proc. till ett tredje
slatsutgifls-behof, hvilkas anordnande säkerligen måste tillhöra
statsregleringen, och hvilka kunna användas till sådana
behof som der förekomma. Nu har likväl StatsUtsk., emot
3 Stånds beslut, velat tvinga oss att votera i förstärkt StatsUtsk.
, ehuru 3 Stånds afgörande måtte vara definitivt, och i
förstärkt StatsUtsk. veta vi väl förut huru det kommer
alt gå.
Medium af anslaget till handels- och sjöfartsfonden
har de sednare åren utgjort 3o4,534- r:dr. Skulle!denna summa
minskas till 6§ proc., utgjorde den 2o3,o23 r:dr
och med Norriges årliga bidrag  37,083 ,,
tillsammans årligen 240,106 r:dr;
men som det nödvändiga årliga behofvet är 3i2,38o r:dr, så
uppstår en brist af ej mindre än 72,275 r:dr, utom hvad
som derutöfver i ovanligare fall erfordras i afseende å de
tvänne förenade Rikenas handelsförhållanden till sjöss eller
lands och ännu derutöfver till de beslutade båkbyggnader,
Den 3o April e. ni.
4/9
som R. o. Ad., på BorgareSt:s inbjudning, nntagit böra utgå
från denna fond. Skulle nu i det förstärkta StatsUtsk. de
i o proctn nedvoteras till 6-J proc. och de högst behöfliga anslag
båkbyggnaderne m. in. fordra, som redan äro beslutade,
bortvoleras, tyckes det mig häri ligga nog mycket gyckel
emot Ulsk :s principaler RiksStm, hvartill likväl fråganär
alltför allvarlig. Jag anhåller derföre om återremiss, pä ilet
Utsk. må borttaga voterts-proposm och ej tvinga Ii. o. Ad.
att afslå densamma.
Hr Rosenblad, Bernh.: Äfven denna punkt delar
sig i 2:ne frågor. Den första afser sättet för handels- och
sjöfartsafgiflens redovisning, och i afseende på hvad Ulsk.
härom yttrat, finner jag ingen anledn. lill någon på sak inflytande
anmärkning. I afseende deremot å den andra frågan,
eller Ulskts förfarande alt, tvertemot 3:ne RiksSt:s instämmande
beslut rör:de afgiftens belopp, göra det 4;de
Ståndets mening gällande i en votering i förstärkt StatsUtsk.,
måste jag pä det högsta ogilla detta förfarande såsom gr undlagsvidrigt.
En sådan votering emellan ett Stånds enskildla
och frenne Stånds gemensamma beslut kan endast äga ruin
i bevillningsfrägor. Men icke är handels- och sjöfartsafgiften
en bevillning? Grundlagen bjuder i dess 82 §, att den
skall ordagrannt tolkas, och bland de i densamma uppräknade
bevillningar finnes icke någon, som heter afgift till
handels- och sjöfartsfonden. Men, säger man, denna afgift
utgår jemte tullmedlen å en del tull underkastade varor,
verkar sålunda på dessas beskattning och utgör derföre, såsom
Utsk. säger, ostridigt lika med tullafgifterna en bevillningsafgift.
Men denna slutledning är först stridande
mot grundlagens bokstaf, hvilken efter 82 §:n skall tjena
till efterrättelse; ty icke omnämner den bland bevillningar
afgifter vid varors in- eller utförsel, utan den omnämner
sjö- och landlullsafgifter, och della hvarken är detsamma
eller var det idet ögonblick, grundlagens bud nedskrefs;
ty då, såsom allmänt bekant är, ulgineo många andra
afgifter vid varors in- eller utförsel, än tullmedel. Vidare
strider det emot så väl alla föregående Ständers som
sjelfva närvarande StatsUtsk:s oafbruten praxis. Vore denna
afgift en bevillning, så skulle den upphöra med det riksdagsår,
då en ny densamma icke upptagande bevillning stadgats.
N11 är det emedlertid ådagalagdt, att före år 1835
hafva R. St. aldrig befattat sig med denna afgifts bestämmande
och sistnämda år icke i den form, som bevillningsfrågor
skola afgöras, och om denna afgift vore en bevillning,
hade det ålegat StatsUtsk. att, vid emottagandet af Hr Kallings
motion om dess upphörande, återsända densamma till
behandling af Bevilln.Utsk., då den kunnat komma under
pröfning i sammanhang med tullbevillningen, och ej dess
belopp underkastas ändring, sedan RiksStm, med afseende
Den 3o April e m.
på dess närvarande förhållande, redan bestämt tullprocenterna.
Vidare får jag fästa uppmärksamheten derå, att i den
händelse man skulle emot grundlagens bokstaf förklara denna
algift för en bevillning, så blefve ovillkorliga följden den,
att en sådan tydning äfven mäste tillämpas på alla andra
algifter, sorn grunda sig på tullafgifternu, såsom städernes
tolag, med flera af mindre omfattning, hvilka då samtligen
skulle vid hvarje riksdag underkastas den behandling, grundlagen
föreskriiver för bevillningsafgifter.
Ehuru icke på afgörandet af förevarande fråga omedelbart
inflytande, anser jag mig dock böra omnämna, att om
afgiften till handels- och sjöfartsfonden blefve nedsatt till
6| proc., sa, då relativa inkomsten icke under nästa riksdags
qvinquenniuin kan beräknas till lika högt belopp sorn
(ien under det sistförflutna utgjort, emedan tullen å flera
varor nu blifvit nedsatt, och en så hög spanmålsimport salbin
torde inträffa, samt ersättning genom tillåtelse till införsel
af förut förbjudna varor icke är att vänta, skall ovillkorligen
brist uppkomma för betäckandet af de utgifter,
Utsk. sjelft upptagit.
På dessa grunder anhåller jag om återremiss.
Frih. Sprengtporten: Jag instämmer visserligen med
Hr Rosenblad deruti-, att StatsUtsk. ej kunnat sakna all anleda.
att sammanträda med Bevilln.Utsk. för att handlägga
denna fråga, om icke af något annat skal, åtminstone derföre,
att den står i ett fullkomligen jemförligt förhållande och
ganska nära sammanhang med tullbevillningens bestämmande,
hvilken fråga behandlas af Cevilln.Utsk. Om StatsUtsk.
ej har gjort det, så har det skett dels derföre, att
grundlagen ej ovillkorligen ålägger något Utsk. att begära
sammanträde med annat IJtsk., dels derföre, att detta mål
vid den föregående riksdagen blifvit behandladt af StatsXJtsk.
allena, emedan motionen blifvit remitterad lill StatsUtsk.
ensamt, på grund deraf att saken haft eå nära sammanhang
med statsreglcringen, och slutligen derföre, att man
ej genom en sådan åtgärd velat föranleda dröjsmål, sedan
riksdagen redan blifvit så långt utsträckt. Denna omständighet,
alt StatsUtsk. icke sammanträdt med bevilln.Utsk.
för att behandla frågan, kan föröfrigt ej förändra sakens natur;
ty det är icke Utslcs namn, utan ämnets beskaffenhet,
som algor, huru ett ärende bör behandlas. StatsUtsk. har
ej tillstyrkt nedsättning af handels-och sjöfartsfonden. Detta
är ett beslut, som af ett annat PiiksSt. blifvit vidtaget,
och när i anledn. deraf skiljaktighet ägt rum emellan Riksson
och frågorna blifvit sammanjemkade, så har man måst
bedomina frågan efter dessegna beskaffenhet, och StatsUtsk.
bar ej kunnat komma till någon annan öfvertygelse än alt
alla
Den 3o April e. ra.
alla uTgifter, som R. St. besluta, icke till enskilda corporationers
fördel, såsom t. ex. tolagen för de städer, der tolag
finnes, utan till allmänna statsbehof, såsom bär är i fråga,
enar denna fond afser fredsförhållandenas upprätthållande
genom aflöning åt diplomatiska agenter, åt consuler o. s. v.,
måste betraktas såsom bevillningar. På annat sätt har SlatsUtsk.
ej kunnat betrakta saken, och det är på denna grund,
Utsk. ställt voterts-propositionerna.
flr Nordensköld har yttrat, att tullen visserligen är en
bevillning, men att frågan om en viss proc. af tullinkomsterna
skall användas för något Statens behof, är en fråga,
som ensamt rör statsreglerrn och ej kan ikläda sig egenskap
af bevillning. Jag får underställa den varda talaren, huruvida
icke derutinnan ligger ett misstag. Här är visserligen
icke fråga om, alt någon viss proc. af tullen skall utgå och
användas lill handels- oell sjöfartsfondens behof, här är endast
fråga om, att R. St. skola åtaga sig en särskild afgift
under namn af handels- och sjöfartsfond, oell att denna afgift
skall utgå med io proc. af den tull, som R. St. bestämt.
Här är således icke fråga om en statsreglering, utan
om en bevillning, sorn R. St. för ett statsändamål beslutat.
Man har ansett, att 6f proc., som äro föreslagna, skulle
vara otillräckliga. Det är alltför möjligt att så är, och jag
liar ej haft tillfälle att granska, huruvida de utgifter, som
R. St. anslagit för handels- och sjöfartsfonden, äro tillräckliga;
men dermed må vara huru som helst; jag har anledn.,
att tro, att calculen är ganska riklig, och för öfrigt har det
ej berott af StatsUtsk. att bestämma huruvida den summa,
som R. St. beslutat, är för behofvet tillräcklig, utan endast
att sammanjemka RiksSttns särskildta beslut. Den anmärkn ,
som den värde talaren framställt, att dessa 6§ proc. ej skulle
gifva tillgångar för fondens utgifter, tål likväl att närmare
granska. Den värde talaren utesluter alldeles ifrån tillgångarna
en behållning af 600,000 r:dr, neli på denna behållning
är likväl en stor del af beräkningen redan uppgjord.
Man har äfven talat om nödvändigheten för StatsUtsk. att
Jemna uppmärksamhet deråt, att den föreslagna summan ej
kunde räcka till uppbyggande af de fyrar och bakar, sorn
R. St. beslutat. Jag får äfven i detta afseende fästa uppmärksamhet
derpå, att det icke är StatsUlsk:s skyldighet
att utpeka för R. St., i hvad mån de beslut, som fattas,
kunna vara ledande lill mer eller mindre verkställbarhet.
Efter de anvisningar, som blifvit gjorda på ifrågavar. 600,000
r:dr, återstå ännu 100,000 r:dr, på hvilka anvisning för fyrar
och håkar alltför väl kari äga runi.
Då för öfrigt de värde talare, som här yttrat sig emot
StatsUtskis utlåt., ej gått längre, än att begära en återremiss,
så vill jag visserligen ej motsätta mig densamma. Den
stora tvisten, huruvida frågan är af Levillniugsnatur eller ej,
34 H. 61
D c n 3o A p r i I e. m.
to de icke blifva föremål för någon votering, emedan, om jag ej
misstager mig, BorgareSt. redan lärer hafva förenat sig i det be*
skit, som är af de 2 öfriga Stånden vidtaget. Skilnaden emellan
B. o. Adis och PresteStts samt de 2 andra Ståndens beslut är ej
någon annan, än den, att BorgareSt. ansett öfverskotlen böra
ingå till ltiksg.cont., då deremot, på sätt jag förut nämnt,
de öfriga RiksSt:n hafva anvisat summan till K. M:s deposition,
för handels- och sjöfartsfonden. En värd talare har
ansett, att fråga kunde uppstå att afslå all votering ock
sammanjemkning i denna fiåga. Jag tager mig friheten att
fästa bans uppmärksamhet på, att detta är en ganska ömtålig
fråga. Om två Stånd anse en fråga vara af bevillningsnatur
och hafva goda skäl för denna sats, så vore det
svårt för dessa Stånd att afstå ifrån en sådan åsigt; ty möjligen
skulle svårighet kunna möta vid afgifternas uppbärande.
Om t. ex. två Stånd hafva ansett, att denna afgift bör
utgå såsom en bevillning endast under det villkor, att deras
yttrade mening i afseende på medlens disposition må gora
sig gällande, så kunde det medföra obehagligheter, att
utan afseende derpå låta afgiften fortfara. Jag får således
för min del tillstyrka att låta saken på ett enkelt och naturligt
sätt utreda sig; och efter hvad jag förmodar, bör ingen
svårighet uppstå för sjelfva saken, äfven om det skulle
inträffa att i förstärkt StatsUtsk. afgiften blefve nedsatt till
6-| procent.
flr Nordensköld: Jag bar af Frill. Sprengtportens
yttrande ej blifvit öfvertygad, att de 10 procm skulle vara
af bevillningsnatur. De ingå nu till Stats-cont. och komma
derifrån Gonvojcommissariatet tillhanda. De hafva sedan
längre tid tillbaka blifvit så behandlade och aldrig ansetts
vara af bevillningsnatur. Jag kan ej inse annat än att de
aro att betrakta rent af såsom statsanslag och tror derföre
ej att någon votering om dem bör äga rum, sedan tre Stånd
stannat i samma beslut. Frih. Sprengtporten bar anfört,
att då tvänne andra Stånd beslutat en sådan votering, så
böra vi villfara den och ej sätta oss deremot, helst det kunde
illa anses, eller något dylikt, om jag ej misshört mig.
Jag kan ej gilla att man alltid här omtalar att detta Stånd
bör villfara tvänne andra Stånds mening eller vilja. Äfven
detta bör hafva en gräns, helst dessa Stånd ej visat någon
benägenhet att villfara våra önskningar. Hvad som är rätt
bör dessutom ske, men hvad som är orätt, icke ske. Jag
anhåller om återremiss.
Hr Rosenblad: Då Frih. Sprengtporten omnämnt
de särskilda tillgångar, som handels- och sjöfartsfonden äger
för att uppfylla sina förbindelser, vill jag blott erinra, att
Frih:n ej uppgifvit alla de förbindelser, som denna fond
äger. Föröfrigt kunde jag visserligen tillägga något ytterligare,
men då Hr Frih:n icke upptagit den jemförelse jag
Den 3o April e. m.
485
gjort emellan de afgifter, hvilka utgå till handels- och sjöfartsfonden,
och dem, hvilka, likasom dessa, erläggas på
samma gång med tullen å vissa varor, såsom t. ex. tolag och
dylikt, så gifver detta så mycket mera styrka åt hvad jag
anfört, att de afgifter, hvilka erläggas på samma gång sorn
tullen, icke derföre äro af bevillningsnatur, då de ej stå
nämnda ibland bevillningsartiklarna i grundlagen.
Frih. Sprengtporten: Om den siste värde talaren behagat
fasta något mera uppmärksamhet vid mitt yttrande,
eller om det hade lyckats mig å min sida att framställa
det tydligare, så att han måhända kunnat bättre uppfatta
detsamma, så hade han ej gjort den aninärkn:n, att jag ej
upptagit och vederlagt hans jemförelse emellan tolag- och
convojmedel. Jag ingick i en ganska vidlyftig deduction,
för alt visa skilnaden dem emellan, och får nu blott åberopa
denna deduction, under förklarande, att jag anser lika
vådligt, att K. M., på grund af bestämda sladganden, äger
rättighet att fastställa afgifter till särskilda communers
fromma, som jag anser oriktigt, alt convojafgifler kunna
ställas i någon jemförlighet med öfriga statsanslag.
Gr. Frölich, David; Frih. Sprengtporten, såsom
medlem af StatsUtsk., har förklarat sig ej hafva något emot,
att denna fråga återremitteras. Jag åter kan ej fatta nyttan
eller nödvändigheten af en återremiss på grund af de
anmärkn:r, som Hrr Rosenblad och Nordensköld gjort, hvilket
isynnerhet gäller om hvad den sistnämnde framställt.
Hr Nordensköld synes förmoda, att det finnes en intrad för
Staten under namn af statsanslag, som således skulle vara
någonting annat eller midtemellan de ordinarie inkomsterna
och hevillningen. Jag känner för min del inga andra
statsinkomster, än de ordinarie och hevillningen. Om nu
så är, och Hr Nordensköld säger, att det icke är bevillning,
så skulle väl — ifall det icke finnes en 3:dje inkomst, hvilken
jag åtminstone aldrig hört omtalas, — convojafgiften
eller afgiften till handels- och sjöfartsfonden vara ett ordinarie
statsanslag. Att så icke är, är likväl alldeles påtagligt,
och således måste väl denna afgift ändock vara en bevillning,
så framt icke den värde talaren kan närmare utveckla
grunderna för sitt påstående, att den är ett ordinarie
Statsanslag. Om betänk, med denna anmärkn. skulle blifva
återremilteradt till Stats,Utsk., så, ehuru jag väl ej tror att
det skulle förvilla Utsk., efter Frih. Sprengtporten här motsagt
Hr Nordenskölds mening, så inser jag likväl ej hvartill
en sådan återremiss skulle tjena.
Hvad Hr Rosenblad talat om tolag, har Frih. Sprengtporten
redan besvarat. Denna afgift är visserligen i det
afseendet analog med convojafgiften, alt den uppbäres på
samma gång och till en viss proc. af tullmedlen; men dervid
förefinnes den stora skilnaden, att densamma ej ingår
' 484
Den 3o April e. m.
till statscassan, utan till locala corporationer. Således bnltar
liknelsen i den del, der den just borde gälla. Jag skulle
således tro, att 14. o. Ad. kunde bespara sitt cancelli att
utskrifva dessa anmärkn:r, emedan StalsUtsk. på dem troligen
icke kommer att fasta något afseende.
Hr Nordensköld: Till svar på Gr. Fröliclis fråga bör
jag nämna, att min enkla mening är den, att då en tulluf—
gift utaf 110 r:dr ingår, så äro dessa no r:dr en bevillning,
mpn då sedermera io rtdr af den ingångna summan
hållas tillhanda för handels- och sjöfartsfonden, som äger
rätt att begära deln när de behöfvas, så är detta ett statsanslag,
beräknadl såsom sådant, hvaröfver numera ingen
votering i förstärkt StatsUtsk. kan äga rum under någon
synpunkt. Om ej ett sådant, anslag finnes till de gifna beholven
för hela consulad-verket och de mångfalldiga utgifter
för fredsverket, som tillhöra handels-och sjöfartsfonden,
så skulle detta kunna lända till en oersättlig skada för Riket;
och om det fallit ett Stånd in att borttaga hvarje anslag
eller proc.-beräkning lill handelsfonden, så skulle det
förstärkta StalsUtsk., vid anställd votering deröfver, väl kunnat
skänka de handlande en stor gåfva, men också alldeles
binda händerna på Regeringen. Det är på denna grund
jag anser att 3 Stånds afgörande i denna fråga äfven är
R. St:s fasta och oryggliga beslut.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. torde finna,
att den delen af 2:dra punkten, hvarom yttrandet började
sidan 5 och angick sättet för afgiftens levererande, icke
å R. o. Ad:s sida erfordrade annan åtgärd, än att läggas
till handlingarna.
Ropades ja.
Hvad den öfriga delen afUtskrs yttrande öfver 2 punkten
angick eller öfver frågan om afgiftens belopp, så fann
R. o. Ad. den böra till Utsk. återremitteras.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag har anmärkt, att
både uti föregående punkt och i den nu under öfverläggning
varande har icke propos. i enlighet med 56 §:n Reg.-  F = n först blifvit gjord på bifall lill Utsk:s förslag.
Ånyo föredrogs StalsUtsk:s den i4 och 28 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 4^7> i anledn. af återremiss å mern.
N:o 428.
R. o. Ad. fann detta mål böra punktvis föredragas.
1 punkten.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag skulle visserligen önskat
att Utsk. hade låtit sina ord falla litet klarare och tydligare,
men dä jag tror mig böra uppfatta dem så, att förbehåll derigenom
är gjordt för alla de händelser, der Ståndet fattat sitt
Den 3o April e. m.
485
beslut, så anser jnq mig för denna händelse icke behöfva
ali begära återremiss.
U1 sk:s yttrande i r punkten blef af R. o. Ad. godkändt.
2 punkten.
Hr Rosenblad: Jag får vördsamt anhålla att PresteSt:s
prot.utdr i afseende på dess beslut i denna punkt måtte
blifva uppläst.
Underl. Ridd.Snöret, uppläste PresleSt:s beslut af
innehåll, att Ståndet bifallit mein. N;o 42$, vidhållet i utlät.
]\:o 4^7, men deremot ogillat den i sistnämnda u(låt.
gjorda hemställan om sättet för användandet af besparingarna
A extra-ntgiftsniedlen, saint beslutat för sin del, det må
R. St. förklara, att hvad af dessa ansjag något år kari å en
eller annan titel besparas, äger K. M. fritt och utan afseende
på titeln, der hehofvet så lordrar, disponera.
Utsk:s yttrande i 2 punkten godkändes.
I 3, 4, 5, 6 och 7 punkterna godkändes Utsk;s yttranden.
8 punkten.
Hr Rosenblad: Jag får vördsamt anhålla om propos.
på instämmande med livad PresteSt. i detta hänseende beslutat,
på sätt det upplasta prot.utdr. innehåller; men måhända
torde detta, för att återkallas i R. o. Adis minne,
böra ännu en gång uppläsas.
Hr Frih. o. Landtm, y t tea de , alt PresteStis beslut
innehölle, det må R. St. förklara, att hvad af extra utgiftsmedlen
något år kunde å en eller annan titel besparas, må
af K. M. fritt och utan afseende på titeln, der hehofvet så
fordrade, disponeras; och hemställde Hr Landtm., 0111 R. o.
Ad. behagade bifalla Utsk:s förslag i 8 punkten, på sätt Hr
Rosenblad framställt, i enlighet med PresteStts beslut.
R.opades ja.
Föredrogs ånyo Stals- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Ulsktns den 24 och 28 dennes på bordet lagda förslag JX:o
190, lill samtnanjemkning af RiksSt:ns skiljaktiga beslut
ronde allmänna stadganden och anslag till folkundervisningens
befrämjande.
Detta mål ansågs böra punktvis profves.
Undantagen vid de gifna bestämmelsernas
tillämpning.
Utskms yttrande ansågs icke erfordra någon åtgärd.
I § : n , I mom.
Utskms yttrande godkändes.
1 §:n, 2 mom.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. behaga
-
486 Den 3a April e. m.
de finna att Utsk:ns redaction berodde af den förklaring, som
Preste- och BondeStm gåfve rör:de deras beslut och i ariledn.
af den hemställan, sorn Utsk:n gjort till dessa båda
Stånd; hvarföre Hr Landtm, föreslog R, o. Ad. att bifalla
den af Utsk:n föreslagna redaction under förbehåll att
Preste- och BondeSt;n antaga den förklaring af deras me-"
ning, sorn Utsk;n föreslagit.
Bifölls.
1 §:n, 3 och 4 mom:n,
Utsk;ns förslag godkändes,
2 §:n.
Voter;s-propos:n godkändes.
3 §:n, i, 2, 3 och 4 mom:n.
Utsktns yttranden rör:de dessa mom. erfordrade ingen
åtgärd,
3 §: n , 5 mom.
Utskms framställning godkändes.
3 § : n , 6 mom. samt 4 §: n •
Utskms yttranden erfordrade ingen åtgärd af R. o. Ad.
5 §: n, i mom.
Utsk:ns yttrande, äfvensom den föreslagna voter:s-prapos:n
godkändes.
5 §; n, 2 mom.
Utsk:ns förslag godkändes.
5 § ; n, 3 mom.
Utsktns yttrande erfordrade ingen åtgärd.
5 §tn, 4 morn,,
Voter:s-propos:n godkändes.
5 §: n, 5 inom.
Utskrns framställning godkändes.
6 §: n.
Voter;s-propos:n godkändes.
7 §:n, samt 8 §: n, i, 2, 3 och 4 naomtn.
Utsktns förslag godkändes,
8 §: n, 5 mom.
Voter:s-propos:n godkändes.
g och lo §§:ne.
R. o. Ad. antog inbjudningarna och godkände Utsk.ms
förslag.
» xt§:n samt ia§:n,i mom.
Utsktns yttrande erfordrade ingen åtgärd.
Den 3o April e. in. 487
12 § : n , 2 m o m.
Inbjudningen blef icke antagen, men voter:s-propos;n
godkändes.
12 § : n, 3 o c h 4 morn; n.
Utsk:ns yttranden erfordrade ingen åtgärd.
12 §: n, 5 mom.
Inbjudningen antogs, i följe hvaraf voterts-propostn ansågs
komma att förfalla.
12 § : n , 6 in o 111.
Utsk:ns yttrande erfordrade ingen åtgärd.
12 § : n , 7 morn.
tJtskins förslag godkändes.
12 §!n, 8 morn., i3 §: n samt 1 4 §: n> 1 mom.
Utsktns yttranden erfordrade ingen åtgärd.
1 4 §: n , 2 mom»
TJtskrns framställning godkändes.
1 5 §:n, 1 mom.
Ulskrns yttrande erfordrade ingen åtgärd.
1 5 §: n, 2 mom.
Den föreslagna voter:s-propos:n godkändes.
16 §: n, 1 o eli 2 morn.
TJtsk;s yttrande erfordrade ingen åtgärd.
16 §:n, 3 mom.
Inbjudningen antogs och redaclionen godkändes.
17 §:n.
Utsk:ns framställning erfordrade ingen åtgärd.
Förslagen litt. a) och litt. b)ang:de anslagen
af allmänna medel till folkundervisningens befrämjande.
Voterts-propostna godkändes.
Förslaget litt. c) angrde anslag för det i 4 §!n
5 mom. omförmälda behof.
Utskins yttrande erfordrade ingen åtgärd.
Ånyo föredrogs StatsUtskts den 3 och 28 dennes på
bordet lagda meni. N:o 4^'i angtde det emellan K. M. oell
Kronan, å ena, samt nya Trollhätte canalbolag, å andra sidan,
afslulade contract i och för Trollhätte canal- och slussverks
ombyggnad.
Gr. Frölich, David: Detta StatsUtskts mern. har
den egna beskaffenhet, olika med alla andra, som jag under
438
Den 3o April e. m.
denna riksdag sett, att blott innehålla några s. k. upplysningar,
utan alt de upplysningar, StatsUtsk. deruti meddelat, hafva af
Utsk. ansetts böra leda till något resultat. Det ina visst vara, att
vi i allmänhet kunna behöfva upplysningar; men jag tror, att vi
äfven behöfva Utskts råd och tillstyrkanden, ty dem förutan
kunna vi föga inom Stånden göra något särdeles bruk af
upplysningarna. Jag kan likväl föreställa mig, att StatsUtsk.
i afseende på denna behandling af frågan vill åberopa
ett tillkännagifvande uti ett föregående mein. N:o 337,
att StatsUtsk. ville, i anledn. af de inom RiksStCn förekomna
yttranden rör:de utredning af förhållandet med ifrågavar.
contract, förskaffa sig upplysningar och sedermera meddela
dem åt Riks,Stin; men jag tror likväl, alt StatsUtsk. icke
bort så inskränkt hålla sig vid sitt löfte i detta fall, utan
äfven bort göra något afseende på de ärenden, som från
RiksStrn blifvit till Utsk. remitterade. Jag tog mig åtminstone
friheten att inom detta Stånd, oberäknadt de påståenden,
som blifvit gjorda inom andi a Stånd, yrka, att StatsUlsk.
skulle förskaffa sig upplysningar, huruvida de, som
nu kalla sig nya Trollhätte-canalbolag, verkligen fullgjort
de praestanda, som fordras, för att kunna juridiskt anses såsom
ägare af det privilegium, som K. M. för detta bolag
beviljat. Jag tog mig då äfven friheten fasta uppmärksamheten
derpå, att intet octrojbolag kan anse sig de facto hafva
blifvit ägare af privilegier, derest det icke de jure qvaJificerat
sig på så sätt, som privilegierna föreskrifva. Privilegierna
och de dervid fästade bolagsreglorna, hvilka K.
M. ålagt bolaget att följa, innehålla i början ett åliggande
för det sig bildande bolaget, sorn endast genom en särskild
agent framställt sin underd. ansökan till K. M. och fått dessa
privilegier beviljade; i dessa handlingar, säger jag, bar
det blifvit bolaget ålagdt, att icke allenast teckna sig för
i,5oo adier å 5oo r:dr b:co hvardera, utan äfven inbetala
dem. Att meningen är sådan synes tydligen deraf, att 2
§:n i bolagsreglorna lyder sålunda:
”Actieägare kan icke åläggas att göra ytterligare insättning
på sin actie utöfver de vid dess emottagande erlagda
5oo r:dr.” När således de emoltagna 5oo r:dr skola inbetalas,
så är det klart att inga actier böra finnas, hvarå icke
5oo r:dr blifvit inbetalte, och att dessa actier skola till antalet
vara i,5oo; det utreder klart 1 §:n, hvilken jag icke
nu torde behöfva uppläsa. Frågan är således nu om ingenting
mindre, än att, fastan ett bolag säges hafva blifvit biI—
dadt och valt sig ordförande, och fastän detta bolag företagit
ai betet och uppburit penningar; så är det dock icke
ännu i denna stund verkligen afgjordt, att detta bolag är
qvalificeradt att åtnjuta de fördelar, som privilegierna innehålla.
När så icke är, mine herrar! så tillkommer det lagstiftningen
att tillse om det finnes några omständigheter,
sora
D o n 3o April e. m.
4*9
sorn bora föranleda densamma att hos K. M, anhålla, att
detta förhållande må underkastas en legal pröfning, emedan
det angår en rättsfråga. Dessa anmärkntr anhåller jäg att
få närmare utveckla. JNär frågan förut under riksdagen var
föremål för discussion, så ansåg man utan tvifvel att ändamålet
med mitt yttrande var, att få tillfälle att göra anmärkn.
emot Konungens rådgifvare och Regeringens handlingssätt.
Sådan är likväl alldeles icke den afsigt, sotn uppmanat
mig att i dag yttra mig i denna fråga. Att den Regeringens
handling, hvarigenom detta privilegium tillkommit,
är ett särskildt föremål för riksrätt, och att detta privilegium
såsom sådant existerar, derom är, i min tanke, intet
tvifvel. Att ett privilegium är beviljadt medgifver jag, ehuru
jag naturligtvis icke dermed vill hafva ålerkalladt något
af hvad jag anfört om villkoren för dess beviljande när det
meddelades; men att detta privilegium verkligen existerar,
derom är ingen fråga. Frågan är blott om den eller de
agenter, hvilka mottagit detta privilegium, hafva uppfyllt det
villkor, som privilegiet innehåller och hvars fullgörande måste
anses oundgängligt, för att komma i åtnjutande af de genom
privilegiet beviljade fördelarna, nemi, om de liro laglige
innehafvare af detta privilegium. Under en sådan synpunkt
var det, som jag ansåg det nödvändigt alt tillse livad
lagstiftningen bör i sådant fall göra. Vore förhållandet sådant,
att det kunde vara likgiltigt för samhället, huruvida
detta privilegium skulle stå fast såsom lagligt, så vore'det
nu ganska obehöfligt att vidare behandla denna fråga; men
med den kännedom, som jag, under ett 2o:årigt vistande i
vestra delen af Riket, icke kunnat undgå att förvärfva om
de i allmänhet för rörelsen ganska tryckande afgifterna till
Trollhätte-slussverk; med kännedom deraf, att det gamla
Trollhiitte-slussverk, då det erhöll sina privilegier på (790-  talet, fick dem, emot rättighet för K. M. att efter omständigheterna
framdeles nedsätta dessa afgifter; sä mäste jag fästa
uppmärksamheten på attoni bolaget tillägges den förmån,
att ingen nedsättning i afgifterna vore möjlig utan deras
samtycke, så blefve deraf en tydlig följd, alt ett sådant samtycke
af dem aldrig skulle komma att beviljas, emedan det
vore rakt stridande emot deras intresse, och följaktligen komme
farten genom Trollhälte-eanal att för evärdeliga tider
belastas med dessa höga afgifter. Det är detta, mine herrar!
som egentligen uppmanar mig att försöka rubba denna s.
k. äganderätt, som ännu icke är befästad, alt göra allt möjligt
derför, emedan jag linner följderna vara lör samhället
skadliga. Jag får alltså yttra, att då de upplysningar, som
bolagets» stiftare Hr Grosshandlaren Schwan till StatsUlsk.
meddelat, innebära ett erkännande af honom sjelf, att å actiecapitalet
icke är iubelaldt mera jin 80 proc., ehuru han
uppgifvit att alla aclierna äro tecknade, hvilken uppgift I i k —
a4 H. 62
49°
Den 3o April e. m.
väl icke är bestyrkt, och dä detta förhållande hell och hållet
strider emot 2 §:n i bolagsreglorna, der det star, att
actierna skola ovillkorligen vara till fullo inbetalta, för att
anses tecknade, så finnes deruti tillräcklig anleda, att betvifla,
att bolaget skulle hafva qvalificerat sig såsom laglig innehafvare
af dessa privilegier. Vid ett tillfälle bär under discussionerna
om dechargefrågan, har en annan ledamot sagt sig
äga afskrift af ett contract, hvilket af bolagsmännen sinsemellan
blifvit upprättadt och sorn jag ej finner ibland de
handlingar, hvilka blifvit StatsUtsk. meddelade. Jag har nu
äfven fått en afskrift af detta contract, men kan naturligtvis
icke, då den ej är vidimerad, påstå att den är en handling,
som förtjena!- fullt förtroende. Jag tror dock, att beskaffenheten
af dess innehåll är sådant, alt detta docnment
moralement öfvertygar enhvar, att det icke kan vara ett
purt chartek, utan att det måste vara en verklighet, och
derom kan Ståndet bäst öfvertyga sig, då jag nu tager mig
friheten att med uteslutande af de namn, som finnas derunder,
uppläsa detsamma.
”Öfverenskomna villkor för actieteckning i nya
Trollhätte-canalbolag.
Emellan stiftaren af nya Trollhätte-canalbolag, undertecknad
J. G. Schwan, bolagsman af handelshuset i Slockholm,
Schön & Comp. och oss öfrige undertecknade förste
actietecknare är aftaldt och öfverenskommet, i afseende på
villkoren för den redan af oss verkställda, äfvensom för vidare
teckning till deltagande i detta bolag:
1:0 att af det antal, i5oo adier, som bestämmes i 1 §:n
af de utaf K. M. den 2 innevar. månad för bolaget i nåder
fastställda region, komma till en början endast att utgifva*
45o adier eller från och med N:o t lill och med N:o 4^0,
hvaraf en hvar af oss tillfaller det antal, sorn här nedan vid
våra namn finnes antecknadt, och hvarigenom hela det rut
utgifvande actieantalet är oss tillhörigt; och äro vi sålunda,
med stiftarens medgifvande, för närvar, ensamne representanter
af hela Trollhätte-canalbolag;
2:0 att för hvarje tecknad actie en och hvar af oss
åligger att inom April månads utgång detta år till bolagets
cassa inbetala 20 proc. af det tecknade capitalet, eller 100
r:dr per adie;
3:o att ifrån och med i83g års ingång återstående 80
proc. å actierna kunna infordras, derest bolaget finner sådant
ändamålsenligt, dock må infordrandet af återstående
actiecapilalet icke i annan ordning verkställas, än med högst
ao proc. om året, samt icke förr än bolaget vid ordinarie eller
extra bolagsstämma sådant beslutat; börande ock i sammanhang
dermed stadgas hvad påföljd må äga rum för den
actieägare, som påskrifna inbetalningar ej fullgör;
4:0 att ifrån och med den i Maj detta år och intill
Den 3o April e. m.
byggnadstidens slut hvarje actie åtnjuter 5 proc. årlig ränta
å de i April månad detta år insättande 20 proc. och likaledes
5 proc. från insättningsdagen å hvad derefter kommer
att å actierna inbetalas;
5:o att samtliga actier förblifva under directionens vård,
till dess antingen 100 proc. blifvit inbetalda, eller ytterligare
inbetalning ej finnes af nöden. Undertiden och intilldess
erhålles af directionen actiebevis, på hvilka räntebetalningar
qvitteras, och i stöd af hvilka bevis rösträttighet vid
bolagsstämma beräknas, med en röst för hvar och en af de
utgifoa actierna;
6:0 alt directionen äger bestämma om, när och på hvad
villkor actierne från och med N:o 4^t till och med N:o
1200 antingen till hela antalet, eller blott till en del, skola
utgifvas;
7:0 att om, oaktadt teckningssumman för de primitiva
actierna vore fullt inbetald och de ifrån ]V:o 45o i ordningen
lill och med N:o 1200 följande actier försålda och till
det tecknade capitalet godlgjnrda, tillgång likväl saknades
till gäldande af actieägarnes årliga räntor, jemte kostnaderna
till canalarbelets fullbordan, samt nödiga medel till fyllande
af dessa behof ej på annat sätt kunde vinnas, utan att bolaget
finge vidkännas en uppoffring, öfverstigande hvad för
vanliga lån med laga ränta belöper,— i sådant fall, men ej
eljest, må af de 3oo återstående actier, från och med N:o
1201 till och med N:o i5oo, försäljas det antal, som bolaget
nödigt pröfvar. Har, då canalbyggnaden blifvit fullbordad,
sådan försäljning ej ägt rum, då skola samtliga dessa
3oo actier, eller om en del deraf blifvit såld, det återstående
antalet utan all slags ersättning eller afgift tillfalla bolagets
stiftare eller innehafvaren af hans rätt, såsom dess enskilda
tillhörighet;
8:0 att i händelse samtliga eller någon del af actierna
med nummerordning från och med N:o 45i till och med
1200 skulle af directionen vara outgifna då canalarbetet är
fulibordadt, så komma de att pro rata parle fördelas och.
utgifvas, utan all slags ersättnings- eller inbetalningsskyldigliet,
endast till innehafvarrie af actierna från och med JN:o t
till och med N:o 45o samt till stiftaren för den del af actierna
från och med N:o 1201 till och med N:o i5oo, sorn
enligt 7 punkten honom tillfallit;
q:o att från och med det canalbyggnaden ur färdig och
samtlige i5oo actierne, på det sätt här ofvan är stadgadt,
blifvit utdelte, tillkommer hvarje actie lika stor utdelning,
sorn om 5oo r:dr b:co för densamma blifvit inbetaide, äfvensom
andel i alla de förmåner, hvilka nya och gamla Trollhätte
canal och slussverk med deras tillhörigheter kunna
lemna.
Stockholm den 22 Febr. 1S38.
J. G. Sch w a n.
D « n 3o April c. ra.
Actiernas antal.
G. Löwenhjelm
3o.
C. J. af Nordin 3o,
C. J. af Nordin för StatsSecret. J. Nordenfalk . 20.
H. Hamilton genom J. G. Schwan
E. Lagerheim genom J. G. Schwan 3o.
N. Sandblad
Tob. Fogelström 5.
J. F. Sederholm 5.
P. Brändström
5.
G. de la Grange 20.
Widman tk Silfverberg :o.
Reinh, von Sydow 5.
P. Westerstrand
5.
Pehr Staaf
5.
Gustaf Ridderstolpe 20.
Carl A. Scharp 20.
Joh. H. Tawa st
20.
R. M. Weylandt .  i5.
Joh. Schön 8.
J. Schön J:r 5.
David Carnegie & Comp. genom Reinh, von Sydow . 5.
Bibau 5.
Israel Tauvon 10.
II. Munthe 5.
L. W. Prytz genom Reinh, von Sydow 3o.
P. O. Wingqvist.
. 5.
med flere.”
Om detta doeument är sanningsenligt — och i motsatt
fall är det lätt för åtskilliga härstädes närvar, ledamöter att
bevisa att så icke är eller åtminstone att förneka riktigheten
af denna afskrift — så är det att förmoda, att det finnes
särskilda bolagsreglor utom dem, som R. M. stadfästat,
d. v. s. med andra ord, att detta särskildta bolag företagit
sig att genom ett särskildt hemligt contract tillintetgöra de
bolagsreglor, som K. M. till bolagets efterlefnad utfärdat,
och att de personer, som undertecknat contractet, i en hast
satt sig i besittning af samtliga actierna och förklarat, att
de hvarken kunna teckna dem fullt eller inbetala de summor
de tecknat. Om nu så förhåller sig, torde det vara uppenbart,
att bolagsmännen icke ställt sig de föreskrifter till efterrättelse,
på grund af hvilka de kunnat anse sig vara lagliga
ägare af actierna. Detta, mine herrar! är en något skarp
innovation i våra lagliga förhållanden. Jag har väl hört en
talare tillkännagifva att sådant brukas i andra länder; men
här i Sverige önskade jag, att härmning af detta exempel på
andra länders företeelser måtte vid dess första uppdagande
så kraftigt återkastas till intet, alt sådana försök icke vidare
må kunna göras. Detta är naturligtvis en särskild åsigt, utgående
ifrån inin önskan att icke få se några samhälls
-
Den 3o April e. in.
vidriga bolag uppstå här i landet. Då det tillika, mine lier—
l in ! ar så til IstaIdt, hvad delta bolag beIrallar, alt det svårligen
kan utfinnas under hvilken auctoritet detsamma sorterar,
då det genom ett särskildt contraet sökt göra sig oafhängigt
af sina privilegier och bolagsreglor, samt att förbinda
Kronan till vissa fördelars medgifvande, ulan att sjelf
förbinda sig till något annat, än att fullborda canalen, hvarvid
bolaget naturligtvis i alla fall måste hafva sin stora fördel,
så är det, i min tanke, ganska vigtigt att tillse, om icke
detta bolag bör tillhållas, likasom andra bolag, att fullgöra
sina förbindelser, eller om det bör tolereras i det skick, alt
det skall blifva det första prof på hvad man kallar en stat
i staten, som väl har rättigheter, men inga skyldigheter.
Det är med största förundran, som jag finner, att StatsUtsk.
i detta ämne besvarat min framställning endast med några
upplysningar, i sanning rätt intressanta, jag skulle nästan
kunna säga naiva, men som af SlatsUtskts ledamöter icke
ansetts böra leda till någon åtgärd. Mig förefaller det alldeles
solkiart, att StatsUtsk. bort föreslå R. St. alt bos K.
M. anhålla, det täcktes K. M. genom vederbör, åklagare i
Jaga ordning låta undersöka och om så behöfves inför vederbörlig
domstol utröna, huruvida de personer, som framdeles
torde uppenbara sig och hvilka åtminstone hafva en
ordförande, som är bekant, och en direction, hvilken likaledes
är känd, men hvars ledamöter icke numera kunna så bestämdt
uppgifvas hvilka de äro, huruvida, säger jag, förenämnde
personer verkligen böra anse» såsom lagliga innehafvare
af ifrågavar. privilegier. Jag hade väntat, att StatsUtsk.
funnit detta resultat hafva bort blifva en följd af de
vunna upplysningarna; men då StatsUtsk. ej varit af denna
tanke, så torde R. o. Ad. finna, att jag har gilltiga skäl att
yrka återremiss, med anhållan, att den af mig upplästa afskriften
måtte till Utsk. få åtfölja remissen.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag bar visser
ligen
icke anmält min reservation och låtit den åtfölja delta
betänk., på den grund, att betänk, isig sjelft ingenting skulle
innehålla, hvaremot, hvad sjelfva saken angår, reservation
möjligen kunnat äga rum. Jag har inskränkt mig att anmäla
vid Utskrs betänk, min skiljaktiga mening, endast i afseende
på det formella i behandlingen af denna fråga; men
jag måste bekänna, alt jag betraktar hela detta betänk, såsom
en hors d’oeuvre, hvilken icke kan föranleda till
någon annan åtgärd, än att läggas till handlingarna. Det är
egentligen Gr. Frölichs motion, som gifvit anledning till
detta betänk., ehuru denna motion redan blifvit i ett föregående
betänk, besvarad, såsom jag vill påminna mig, med
det yttrande, att Utsk. ej ansåg motionen kunna föranleda
till någon åtgärd i afseende på hufvudsaken. Då nu Gr.
Frölich ingått i en närmare analys af ämnet, får jag anföra,
Den 3o A p r i I e. m.
att det vill visa sig sora det af Gr. Frölich uppgifna förhållande
vore en ren rättsfråga, hvarmed StatsUtsk. i sakens
imvar. skick alldeles icke har någonting att skaffa, emedan
det är Kronans embetsman, som böra tillse att detta contract
uppfylles. Först sedan det blifvit af vederbör, embetsman
uppdagadt alt contraetet ej uppfylles, kan det komma lindel'
JA. St:s pröfning. Om saken hade varit i sådant skick,
så hade StatsUtsk. kunnat tillstyrka R. St. att i änledn.
deraf hos K. M. anmäla någon åtgärd; men att ingå i någon
analys af dessa contracter och i anledn. deraf anhålla
hos K. M. att desamma måtte rubbas på det ena eller andra
sättet, vore en åtgärd, som skulle ligga alldeles utom
StatsUtsk:s sfer. Såsom sagdt, anser jag hela denna relation
vara en hors d’oeuvre, och anhåller att den måtte läggas
lill handlingarna.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag delar den siste värde
talarens mening och har inom StatsUtsk. efter min förmåga
bestridt hela tillkomsten af ifrågavar. betänk, både till form
och ändamål; men jag har vid alla de tillfällen, då denna
fråga förevarit, blifvit öfverröstad och äger nu ingen del i
detta betänkande. Jag undandrager mig således allt personligt
ansvar för dess närvar, skick, erkänner fullkomligt att R.
o. Ad. deraf icke har någon ledning, och att det enda, sora
äfven jag vågar tillstyrka, är alt lägga detta betänk, till
handlingarna.
Gr. Frölich: Frih. Sprengtporten har behagat yttra
alt detta betänk, skulle vara en följd af min motion. Jag
ber att fä erinra, att denna motion, sorn han säger blifvit
afslagen, rörde något helt annat, den var ställd i sammanhang
med Hr Hadings motion om upphörande af liandelsocli
sjöfartsfonden och hade en helt annan syftning än den
sednare anmärkn:n, som jag, då frågan återremitterades till
StatsUtsk., tog mig friheten att skriftligen afgifva. Det var
då betänk. N:o 3^7 afgafs, som min motion blef afslagen.
Nu är detta mern. troligen en följd deraf, att StatsUtsk.
funnit nödvändigheten af att befordra till behandling de anmärkntr,
som blifvit aflemnade, ej allenast ifrån mig utan
äfven från ledamöter af andra Stånd. Jag tror icke att det
leder till utredning af frågans natur, att Frih. Sprengtporten
lemnar en om än icke för honom förvillande uppgift,
att min motion vore anledn:n till detta memorial.
Att Gr. florn förklarat sig icke äga någon andel i detta
betänk., är en helt och hållet för Grefvens personlighet
ämnad declaration. Den har alldeles icke med lnifvudsaken
att göra, ty om Grefven såsom ordförande i Sta'tsUlsk.
förklarar sig ej hafva någon del uti ett mern., som kommit
från detta Utsk., så är detta att observera; men det förändrar
alldeles icke frågans natur.
Frih. Sprengtporten har medgifvit, att den af mig väck
-
Den 3o April c. m.
4<p
ta frågan rör en rälisfråga. Jag har sjelf gifvit den samma
rubrik och har ej begärt, alt R. St. skulle pröfva denna
rättsfråga, emedan R. St. icke uro domare; men jag har
trott, att saker, som röra Svenska Kronan, äro af egenskap
att icke allenast berättiga, utan äfven ålägga Utsk. att tillstyrka
en anmälan hos K. M., i händelse Utsk. finner, alt
Svenska Kronans fördel fordrar, att denna rättsfråga skall
i laga ordning behandlas, hvilken så betydligt inverkar på
samhällets väl. Frih. Sprengtporten har sagt, att om detta
contract ej blifvit uppfyldt, så verkar det icke på frågan.
Jag frågar: har jag icke visat genom uppläsande af afskriften,
alt det särskildta conlractet är oriktigt? Har jag icke visat,
alt conlractet ej är uppfyldt, utan alt ett särskildt contracl
är afslutadt, hvarigenom det verkliga contractet uppenbarligen
blir upphafdt i alla dess väsendtligaste punkter?
Detta factum, mine herrar! är i sanning så bedröfligt , att
jag mycket väl kan föreställa mig hvarföre både Gr.
Horn och flere andra sky att lemna någon uppmärksamhet
åt denna handling. Olyckligtvis har det inträffat, att under
detta contract finnas många aktningsvärde personers namn,
jemte andras. Då man finner ett sådant förhållande, så är
det obehagligt att behöfva röra en sådan sak, der måhända
desse aktningsvärde personer icke insett det lagstridiga i
handlingen, utan helt simpelt följt med, för att skaffa sig
en i deras tanke loflig vinst. Detta kan ej anses förnärmande
för dessa personers karakterer, emedan mari bör förutsätta
att de ej haft tillräcklig juridisk kunskap, för att inse
hvad som varit rätt, eller för att varnas från alt ingå i
ett sådant bolag. Här skulle kunna anföras personer, som
varit tecknade, men hvilka begärt att deras namn mätte utstrykas,
en följd deraf, att de ägt nödig juridisk kunskap.
Jag påstår visserligen icke, alt icke personer qvarblilvit i
detta bolag, hvilkas rättighet till aktning efter mitt bedömmande
är obestridligt; men jag påstår att oaktadt deras
namn finnas i sammanhang med en tillställning af ofvannämnda
beskaffenhet, så måste icke tillställningen derföre
lemnäs utan uppmärksamhet. Om uti ett samhälle, som skall
kallas lagbundet, skulle tillåtas så beskaffade undantag, särdeles
när det handlas om millioner, och då uti detta undantag
involveras personer af de högsta classerna, så få vi icke, mine
herrar! begära, att de som äro vida under oss, att de
som hittills trott det vara nödvändigt att lefva under lag,
att de hädanefter skola anse lika behöfligt att lagarne efterlefvas.
Det är under denna synpunkt, som denna sak
tyckes mig vara ganska beklaglig. Jag ber Gr. Horn om
ursägt, att jag här säger honom, att det under sådana förhållanden
icke är ratt, att en ledamot uppstår och förklarar,
att han såsom sådan och såsom ordförande uli StatsUtsk.
ej har deltagit i målets behandling. Detta synes mig *
tydligen strida emot en representants åliggande att fullgöra
Den 3o April e. m.
sin pligt, efterlefva grundlagarna och troget uppfylla det
tall han sig åtagit. Det ar alldeles icke nog att stå och
förklara, alt man icke deltagit i målet; ty inför allmänna
vettets domstol galler icke en sådan förklaring.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag anhåller först att få förena
mig helt och hållet med Frih. Sprengtporten deruti,
att detta utlåt, är en fullkomlig hors döeuvre i sak, ty då
det icke lagligen kan föranleda någon åtgärd, så hade det
också kunnat uteblifva. Men det är icke endast en bois
döeuvre i sak, utan älven i stilistisk förmåga. Åtminstone
elter mitt sätt att se, är detta ett af de sämst uppsatta betänk:n,
som jag någonsin har läst; ty sedan en läng framställning
blifvit gjord af sjelfva upplysningarna, så upptager
Disk. sjelfva resultalerna af dessa upplysningar ganska knappliä
tidigt.
Detta betänk, är således det fullkomligaste hors döeuvre
både i sak och upplysningar, som man kan länka sig,
och man kan således icke begära någon annan åtgärd, än
att lägga detsamma till handlingarna. Under sådana förhållanden
torde det vara öfverflödigt att upptaga hvad Gr.
Frölich här, kokande soppa på spik, anfört, för att inleda R.
St. att låta anställa action emot ett enskildt bolag. Detta
har intet samband med frågan, och det torde således vara
öfverflödigt att orda derom; men för den händelse, att 11.
St. kunde finna sig af omständigheterna föranlåtne att hos
K. M. anhålla det I\. M. täcktes laga under pröfning, om
icke Statens rätt borde göras gällande i laga ordning, så
skulle jag tro, att ett sådant beslut åtminstone måste varu
stödt på bestämda facta och handlingar, hvilka ådagalägga i
livad måtto Statens rätt blifvit förnärmad. Något sådant
har Gr. Frölich icke framlagt, utan endast uppläst anonyma
bolagscontracter oell deraf gjort godtyckliga förklaringar uti
uttryck, som en hvar mäste finna orimliga, såsom t. ex. det,
att rättigheten att upptaga hvarje Svensk eller utländsk man
i ett bolag skulle innebära en skyldighet att der upptaga
hvar och en sorn anmälte sig, utan att de ägde rättighet
att pröfva om lian vore lämplig. Grefvens påstående att
bolaget hade bort underkasta sig det af honom för landet*
väl nödvändigt ansedda stadgande, som skulle grunda sig på
R. Sirs egen, vid sista riksdagen, till K. M. framställda önskan,
att det nya bolag, som åtagit sig canalarhelet, skulle
ingå på att utan sitt eget medgifvande kunna se de inkomster
förminskade, som det gamla bolaget åtnjutit, så att de
t. o. m. skulle kunna nedsättas ända till noll, är ett yttrande,
som endast behöfver det allmänna vettets omdöme,
för att ogillas; ty jag hemställer, huru ett bolag, som måst
göra insatser till så betydligt belopp, som här erfordras,
»kulle kunna underkasta sig ett sådant villkor, som det, att
de
D g n 3o April e. m.
497
de afgifter, genom hvilkas uppbärande bolaget skall erhålla
ersättning för sina gjorda omkostnader, skulle kunna utan
dess eget medgifvande godtyckligt nedsättas till hvad belopp
som helst. Föröfrigt har man uti det nva bolagets eget intresse
den största garanti för atl det skall medgifva den
nedsättning i afgifterna, som kan betinnas vara billig. Jag
anhåller om propos. på att meni. matte läggas till handlingarna.
Gr. Horn: Gr. Frölich har icke ansett det nog, att
jag förklarat, det jag ej har någon del i delta betänk.; han
har äfven ansett min pligt, såsom Utsk:s ordförande, vara
ännu vidsträcktare än den, som tillhör hvarje utsk.ledamot
i detta fall. Jag får då ytterligare förklara inför fl. o. Ad.,
att jag i denna fråga ej allenast undandragit mig att deltaga
i betänkts tillkomst, utan äfven ansett det vara alldeles
obehörigt att ifrån StalsUtsk:s sida klandra denna sak, utan
att äga några grundade orsaker för en sådan behandling,
som den Gr. Frölich ansett hafva varit StatsUtsk.-s åliggande.
Jag skulle tro, att det icke bör vara främmande för
Gr. Frölich huru det går till för en ordförande att blifva
öfverröstad inom sitt Utskott. Jag ber endast att få tillägga,
att på den afdelning af StalsUtsk., der jag är ledamot,
är detta den enda fråga der votering ägt rum, och alt det
sålunda var majoriteten, som aftvang dessa åtgärders vidtagande,
hvilka jag, lika med en annan värd ledamot, fann
både oformliga och ulan ändamål.
Gr. Frölich: Jag glömde, då jag förra gången hade
ordet, att fråga, huru de öfriga Stånden behandlat detta
memorial.
Undert. Ridd.Secret. lillkännagaf, alt StatsUtsk:s nu
föredragna meni. blifvit lagdt till handlingarna af PresteSt.
, samt återremilteradt af Borgare- och BondeStånden.
Gr. Frölich: Af denna upplysning torde R. o. Ad.
finna, att då 2:ne Stånd återremitterat detta mein., så har
detsamma åtminstone synts äfven för andra än för mig innefatta
ett ämne, som är förtjent af en ytterligare behandling
af StatsUtskotlet. Det beror naturligtvis på R. o. Ad.
att lägga delta mein. till handlingarna eller att återremittera
detsamma; men emedlertid anhåller jag om ett rum i
prot. för den afskrift af bolagsreglorna, som jag tagit mig
friheten att uppläsa; utbedjande mig för öfrigt Hr Frih. och
Landtm:s proposition.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: I sitt nu förevarande
mern. N:o 481 framställer StatsUtsk. en calcul öfver
de financiella resultaterna af Kronans med nya Trollhättecanalbolag
ingångna contract, men tillstyrker icke någon vidare
åtgärd.
24 H. 6J
4oS
Den 3o April e. ra.
Gr. Frölich yrkar återremiss för att få liela ärendets
legalitet ytterligare pröfvad; hvaremot Utsk:s ordförande, Gr.
Horn, och ordföranden i utgifts-afdelningen, Frih. Sprengtporten,
ansett Utsk:s mern. höra utan vidare åtgärd läggas
till handlingarna — i hvilken sednare mening jag instämmer.
"Att bolaget, som olagligen och samhällsvidrigt
förfarit, derföre bör anses hafva förverkat sitt privilegium
oell depossederas,” är Gr. Frölichs påstående.
I hvad ”sa m hä 11 s v i d r i g h e l e n,” öfverhufvud, beträffar,
skulle jag anse alt denna benämnelse icke utan yttersta
linguisliska oriktighet kan användas på annat än sådant,
som länder till samhällens söndersmulande medelst individernas
isolerande. Men företag till öppnande eller lättande
af communicationerna i ett land lända tvertom till individernes
högre samhälliga samband j hvadan jag, i den ostridiga
mån den ifrågavar. commnnicationen är nyttig och
vigtig, måste för min del anse den isamma mån sa 111 häll senlig.
De af Hr Grefven, till styrkande af den påstådda sarnh
ullsvidrig heten, anförda grunder äro följande, nemi.:
”Upphörandet af Regeringens i gamla canalens privilegium
förvarade rätt att nedsätta canalafgifterna. och dessas
för trafiken tryckande dryghet.” — Hr Rosenblad har framhållit
det sakenliga, ja nödvändiga deri att ett bolag, som
åtagit sig bestämda förbindelser (handlande om ett par millioner)
erhåller lika orubbliga rättigheter. — Att canalens
taxa trycker rörelsen hade jag aldrig förnummit, men väl
tvertom; och de i allmänna bladen återgifna, lika bittra
som obilliga klagomålen öfver den till arbetet oeftergifligen
nödvändiga stängsel, tyckas verkligen bevisa de trafikerandes
särdeles belåtenhet med denna communicotion. I alla
fall är detta ett administrativt mål, och klandrets enda forum
det som 107 §:n Reg.F:n öppnar.
' Bolagets förhållande till Kronan har blifvit contrahentens,
icke undersåtens.” Detta gravamen måste jag mäkla
förstå innan jag det mäktar undersöka. Huru är det möjligt
eller ens tänkbart, att ett conlract med Kronan, huru
beskaffad! sorn helst, kan upphäfva de undersåtliga förhållandena?
Aga vi ej alla rättigheter, som Regeringen ej kan
inhibera? och äro vi derföre mindre undersåtliga alin?
”Bolaget har således blifvit en status in sta tu med
endast rättigheter, men utan skyldigheter, andra än de alt
canalen i sitt intresse färdigbygga.” Men uppfylles dermed
icke lagen och profelerne? Eller hvad annan förpligtelse
till Staten kan åligga ett canalbyggande bolag än att färdigbygga
canalen, nemi. så väl oell så fort som den beställd
blifvit. — Item tillkommer controllen, att des«a väsendtliga
villkor behörigen absolveras den dertill satta inspeclionsmyndighet,
hvilken sannerligen icke lärer den försumma.
Och i hvad annat intresse, dernäst, än i sitt (d.
Den 3o April t\ m.
499
ö. i sina bolagsmäns) skulle väl bolaget bygga? Visst var
actieägares ruinerande nära att i Sverige blifva häfdvunnen
plägsed; men alt blifva lag bade det ännu icke hunnit; och
om det nu lyckats vårt bolags stiftare att afbryta denna
verkligen ”s a m h ä 11 s v i d r i g a" häfd, har han ju gjort sig
icke blott af oss, men äfven af ''samhället” förtjent.
"bolagets tillvaro har uppstått som en utifrån importerad
tillställning.” Ja väl! men hvad ”sa rn h ä 11 s v i d r i g t"
kan deri upptäckas? Är det ej rätt alt hemta metoder der,
som tiresia erfarenheten är? Item hafva ju Engelsmän, Amerikanare,
Belgier, Holländare och Fransoser m. fl., som
utlört de flesta likartade allmänna arbetena, befunnit sig
förtraffligen af alldeles identiskt lika inrättade bolag; och
deras representationer (ty jag åberopar aldrig andra folk ari
de constitutionella) hafva ulan motsägelse, ens af oppositionerna,
gillat oell voterat sådana ”tillställningar." Och
okändt är ju att dessa fördelaktigare än våra utfallit, nemi.:
för det allmänna i så måtto, att arbetsföretagen skyndsammare
fullbordats oell i samma mån tidigare gagnat det allmänna,
och för deltagarne i bolagen i så måtto, att deras
direclioner icke ruinerat dem och andra. — Eller skulle
verkligen Götha canalmetoden böra blifva vår önskligaste
typ?
"Å actierna har icke blifvit inbetaldt mera än 80 proc.;
ehuru 2 §:n i bolagsreglorna förbjuder actiers utfärdande
före erläggandet af fulla beloppet.” — Svar: actier äro icke
utfärdade, endast actie- och inbetalningsbevis. — Acliernes
utfärdande, sorn, enligt mili uppfattning, dock ingenting
gör till eller ifrån ägarnes rättigheter eller förpligtelse!',
sker i nästkommande Januari månad, då återstående 20
proc. blifvit inbetalte.
"Ett hemligt conlrcat har upprättats.” — Hemligt?
ett contract, som några och 3o personer tecknat? och som
jag i plenum den 1 sisth Juli, då en talare derpå mystiskt
alluderade, erbjöd mig att meddela eho, som önskade deraf
taga kännedom? — Nej! ingalunda "hemligt.”
"Den association, som sålunda satt sig i besittning
af privilegiets alla fördelar, har medelst detta contract
gjort nya bolagsreglor till eluderande af dem som bot t cfterlefvas.
” De, af hvilka Hr Grefven bildar en association,
utgjorde då hela bolaget och handlade således inom
sin ostridiga rätt.
Redan under debatten den 1 sisth Juli anmärktes åN
skilligt emot rneranäninda contract, och må jag upprepa mina
då afgifna svaromål. — Gravamina voro och synas
åter vara de följande:
"Privilegiets 1 § stadgar, att hvar och en så väl infödd
som utländsk man skall äga alt teckna sig
för en eller flera actier.’’ — Detta stadgande innebär
uppenbarligen intet annat än en af Regeringen åt actieteck
-
5oo
Den 3o April e. 111.
ningen lemnad latitud. Den påpekar icke ens en förpligtelse
för directionen att antaga hvarje sig anmälande boJagscandidat,
än mindre alt utbjuda actierna. Hvem af oss
vet icke mången, som, utan vedel häftighet för en actie, gerna
tecknat sig för alla? Men sålunda hade portarne öppnats
åt agiotering med ihy åtföljande ”omoralitet” och
sålunda hade bolaget kunnat blifva skyldigt till den enda ’’omoralitet,
’’ hvarom, vid egentlighet i uttryck, kan vid tillfälle
af slika företag rätteligen blifva fråga: nemi. en genom
lättsinnighet eller otillbörlig vinningslystnad beredd oförmåga
att uppfylla åtagna förbindelser; hvilket åter är
den våda, som i affärer alltid åtföljer antagandet utan urval
af compagnoner och således äfven af de opålitliga. Och
för öfrigt, hvem bar framstått och klagat, att teckning
blifvit honom förvägrad? eller kan någon med en skymt af
framgång påstå, att han af okunnighet om bolagsbildningen
och om actieleckningen sig icke kunnat anmäla?
”1 bolagsregeln stadgar att actiei ne skola vara i,5oo;
men af det nu framhållna contract synes att då voro de
blott 45o—” (ja, den 11 Februari i838 voro icke flere tecknade)
”och att i vissa i samma contract specificerade fall af
oförsålda adier 3oo skulle tillfalla bolagets stiftare och de
öfriga tillhöra ägarne af de ^5o tecknade.” Ja! men nu har
Hr Grosshandlaren Schwan, en af bolagets directeurer, bos
Ulsk. anmält att alla i,5oo aro tecknade; hvarom bolagets
conto i flanken öfverflödigt vittnar.
Hvad kan för öfrigt vara att anmärka vid antalet
af dem som äga actierna och vid dessas fördelning på flera
eller färre händer? Hvarken privilegiet eller bolagsreglorne
hafva i detta afseende något stadgat, och ej heller hade
något sådant kunnat rimligen stadgas.
I öfriga länder tillkommer bolagssliftare, såsom affärens
ägare, alt för sig behålla och så väl till sina ingeniörer,
”sorn till sina juridiska och öfriga biträden, gratis utdela
ett behagligt antal adier, hvilka kallas industriella, till
betecknande af ägarnes förhållanden till bolaget, men besitta
lika legal rätt med de öfriga, och aldrig har dervid af
Regeringar, representationer eller domstolar blifvit anmärkt.
— Item ägde nu huset Schön & comp. en lika dispositionsrätt.
Ja! ännu kan en dag bända att actierne befinnas
samlade alla i en enda hand; ty i §:n i privilegiet medgifver
ju teckning för ”eti eller flera.” Lika lagligen således
som en person kan äga två, lika lagligen kan en äga alla.
Annil, säger jag, kan hvarje inländsk eller utländsk capitalist
förena i sin portfölj så många, som ägarne vilja afstå. Dertill
fordras blott order till mäklare och penningar. Så
är ju förhållandet med allt hvad adier, obligationer, couponer,
m. m. dylikt heter.
Men i hvad mån angå de då del allmänna, alla dessa
euskildta förhållanden och speculationer ? Hvad har Staten
Den 3o April e. m.
5oi
att tillse annat än sin tväfalldiga säkerhet, nemi. 1:0 för sina
förskjutna medel, 2:0 för sitt beställda arbete?
— Men aclieägarnes anlal gör uppenbarligen hvarken till
eller ifrån denna säkerhet, enär de icke iklädt sig något personligt
ansvar och ingalunda borga annorlunda än med sina
actier och med bolagets tillhörigheter. Men nu beslå dessa sednare
Kronans panter af gamla canalacliema, som ligga deponerade
i Stals-coni., och af det 3-åriga på nya canalen nedlagda
arbete, med längs linien inköpt jord och derå uppförda
byggnader och inventarier m. m., ifrån hvilket allt bolaget
måste gå som sparfven från axet, om det brister i sina förpligtelse!'.
— Se der Statens säkerhet, och den förslår. Nyssnämnda
deponerade actier förslå och de allena, i thy att
de såsom ränta representera gamla canalens afkastning eller
netto 70,000 r:dr b:co, och således Statens säkerhet
med minst 10,000 r:dr mera än de 60,000, som Staten årligen
vedervågar; och de representera såsom capital sitt
inköpsvärde 42°>00° *”dr, och således, i den mån 7 X
60,000 = 420,000 år lätt räknadt, Statens fulla säkerhet
i hvad angår handels- och sjöfartsfondens för 7 års statsbidrag
ä 60,000 r!dr b:eo årligen lemnade accepter. Och
nu må ju åter frågas: i hvad mån kan actitrnes ägande af
flera eller faire angå det allmännas rätt?
”Men” — förmenar Gr. Frölich med stöd af Utsk:s
främst ofvannämnda calcul, — ”bolaget har gjort en plump
vinst på det allmänna.” Innan detta antages, bör väl bolagets
contra-calcul inhemta» och granskas. — Månne alla de,
som calculerat denna affär, erinrat sig att, så visst X
60,000= i,5oo,000 blifver ganska riktigt, om nemi. desse 25
summor af 60,000 utgå på en gång, så visst äro 60 sådana
årligen utgående anslag värda vida mindre. Jag frågar
dernäst om också bolagets risico blifvit calculerad. Item
är ju i affärsverlden såsom en aldrig af opinion eller domstol
jnfvad rättsgrund antaget att entreprenörer högst rättmätigt
beräkna sig vinst i mån af äfventyret vid entreprenaden;
och att äfventyr vid denna förmodades, det framstår
derutur att hvarken gamla canalbolaget eller allmänheten,
som en lång tid var inbjuden till subscription, vågade
sig på företaget. För öfrigt, och äfven om, emot mitt
bestämda bestridande, Regeringen skulle hafva gynnat bolaget
utöfver hvad nödigt och billigt var, hörde äfven delta
under 107 §:n Reg.F:n, och hör nu icke under något juridiskt
forum. — I det motsatta af mig antagna fallet må ju det
allmänna fägna sig åt denna enskilda corporations välgång.
Det framhållna contractet är således oförvitligt.
Alt någon frånträdt den så kallade associationen annorlunda
än i bolag outblifveligen sker, nemi. genom försäljning
af actier, är mig alldeles obekant och mer än osannolikt.
För mig återstår derföre pligten att under den moraliska
synpunkten vindicera bolagets heder och grannlagenhet; men
5oa
Den 3o April e. m.
dertill iir denna ledan så tunga dag alltför långt liden nu då
klockan slagit elfva och oss ännu återstår att votera. Denna
pligtens uppfyllande fördröjer jag fördenskull till justeringen.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Nya
Trollhätte-bolag hör lyckligtvis till de få företeelser inom
våra Svenska förhållanden, der en Corporation sökt tillskansa
sig vinst på det allmännas och medborgares bekostnad.
Jag anser att Gr. Frölich ända till complett evidens
ådagalagt att Trollhätte-bolag förnärmat det allmännas rätt,
och hvarifrån Hr Rosenblad kunnat hemta anleda, att kalla
bemälde Grefves anförande ’’att koka soppa på en
spik” kan jag ej finna; ty sorn en metaphor kan denna
liknelse visserligen icke vinna tillämpning lill Gr. Frölichs
nyss afgifna diclamen, helst Hr Gref ven med en handling,
som ingen förmått jäfva, styrkt sin utsaga; men jag måste
säga att det just är Hr Rosenblad, som jag funnit besitta
den stora konsten att kunna koka soppa på en spik, då han,
alla andra tillfällen att förtiga, nu sökt att försvara och
gifva sken af laglighet åt sådana förhållanden, som de, hvilka
aga rum med Trollhätte bolag.
Jag förenar mig med Gr. Frölich och begär återremiss.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg,
att StatsUtskts nu föredragna mern. utan vidare åtgärd
borde läggas till handlingarna.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna alt ja
öfverröstat nej.
Gr. Frölich: Det är för första gången vid denna riksdag,
som Hr Frih. o. Landtm., då anmärkn:r mot ett betänk.
blifvit gjorda och 2'.ne ledamöter begärt piopos. på
återremiss, ej framställt proposrn först på återremiss. Vi
hafva sednast i dag haft exempel på, att en sådan piopos.
blifvit begärd med mindre anledn. än nu, samt äfven af Hr
Fi ih. och Landtm, framställd.
Hvilken tillställning är väl här nu förhanden? Jag anhåller
att få veta orsaken hvarföre vi icke fått den propos.
som jag begärt. Jag var den förste, som yttrade mig i frågan,
och en annan ledamot har med mig instämt. Det är
sannt, att äfven utom oss två hafva fyra andre ledamöter
talat i denna sak. Tvänne af dessa personers namn finnas
undertecknade det contract jag uppläst, men hvilka namn
jag af grannlagenhet ej velat nämna; desse öro jäfvige, och
således finnas egentligen blott två, som begärt läggande till
handlingarna, och två, som äskat återremiss; hvadan den
ena sidan har lika mycken lätt sorn den andra.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det han icke ansåg sig
skvldig Gr. Frölich någon föi klaring af de skäl hvarför
propos:n blifvit så framställd, som nu hade skett; Hr Landtm.
Den 3o A p r i 1 e. m.
5o3
vöre fullt öfvertygad, alt R. o. Ad:s öfrige ledamöter i detta
afseende gjorde Hr Landtm, full rättvisa.
Hr R osenblad: Jag är fullkomligen öfvertygad, ali
de Heste af delta Stånds ledamöter ej kunna undgå alt i
högsta grad ogilla det sätt, hvarpå Gr. Frölich tillåtit sig
alt upphäfva sig lill en criticus och recensent öfver vår
ordförandes sätt att fullgöra sitt kall. Största delen af det
ta
Stånd lärer erkänna den oväld, det nit och det bemödande
att hålla jemnvigten mellan de stridiga åsigterna, sorn vår
ordförande ådagalägger, och pluraliteten af delta Stånd kan
ej annat än ogilla sådana uttryck, som att ”göra tillställningar.
” Jag känner ej hvilka tillställningar Gr. Frölich må
hafva i sinnet; men att här några tillställningar ej äro i
Iråga torde bevisas bäst, då Gr. Frölich genom votering kati
söka att göra sin mening gällande.
H. Ev. Hr Gr. Löwenhjelm: Gr. Frölich® afsigt med
förtigandet af de underskrifna namnen, må jag förbindligast
erkänna, men vill den alldeles icke begagna. Milt står der
och fanns aldrig än under något som ej tålt dagsljuset. Jag
skall alltid tillräkna mig som en heder och en fosterländsk
förtjenst, att redan 1853 hafva varit detta ypperliga företags
befordrare, att sB38 hafva blifvit bolagsdirectionens förste ordförande,
och att allt sedan hafva deltagit i bolagets beslut.
Gr. Horn: Jag har tillförene inom delta rum tagit
mig friheten yttra det förmenande, att Riksd.Ordn. i sitt
nuvarande skick endast afser, att ett betänk, bör återremitteras,
då det ej, till följd af deremot gjorda anmärka:!', kan
antagas. Grunden härtill är helt naturlig, nemi. vår fyrdelade
representations former, som bjuda, att de olika Stånden
skola blifva delaktiga af hvarandras anmärkn:r, enär
ålerremiss kan äga rum. Helt annat är förhållandet med
detta meni., som hvarken kan antagas eller återremitteras,
emedan det endast är uppsatt ad noliliam. När fråga blott
är alt lägga detta mein. till handlingarna, anser jag alltså
nit Hr Frih. och Landtm, rätteligen förfarit vid framställandet
af den oss lemnade propositionen.
Hr Munck af Rosenschöld: Först tager jag mig
friheten nämna, det jag begärt votering, oell för det andra
förklarar jag att Hr Frih. o. Landtm, ej förfarit enligt 56 §:n
Reg F:n , då detta betänk, ej forst blifvit framstäldl till äterremiss,
innan det (öreslogs att läggas lill handlingarna.
Hr Rosenblad: Okunnig om hvilka de två namn må
vara dem Gr. Frölich ansett sig förhindrad af grannlagenheten
att uppgifva, anser jag mig böra upplysa, att jag med
Trollhätte-bolag hvarken ägt ej heller äger några förbindelser.
I anledn. af Hr Munck af Rosenschölds anmälan, att
han begärt votering, uppsattes samt upplästes lill justering
och godkändes följande voteringsproposition:
5o4
Don 3o April e. m.
Den som anser, att StatsUtskts mern. N:o 481 utan vidare
åtgärd skall iäggas till handlingarna, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de vid SlatsUtsk:s mern. N:o
48i gjorda anmärknrr föranleda dess återremitterande.
Efter voteringens sint, befunnos rösterne hafva utfallit,
som löljer:
Ja — 28.
Nej — 18.
Till pröfning företogs Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utskms den 5 och 28 dennes på bordet lagda utlät.
N:o 184, i anleda, af återremiss af Utsk:ns betänk.
N:o 87.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag anhåller
om upplysning huru detta mål är afgjordt i de öfriga
Stånden.
Undert. Ridd.Secret. uppläste prot.utdrtn i detta ämne
från de öfriga Stånden, af innehåll, altPresteSt. godkänt
N:o 87 med den förändring af 3 och 5 punkterna, ang:de
controllen å beskattningen, som N:o 184 innehåller; att BorgareSt.
godkänt 1 och 2 punkterna i N:o 87 och 3 och 4
punkterna i N:o 184? samt att BondeSt. afslagit Utsk:ns förslag,
samt beslutat att beskattningen borde äfven hädanefter
utgöras efter nu gällande grunder.
Hr von Hohenhausen: Denna beskattning är grun
dad
på de privilegier, som blifvit bruken meddelade för olika
tider då de dem erhållit, såvida jag har någon reda på
förhållandet. Olikheten inträffade i8o3, och derefter skedde
en ytterligare förändring i denna slags art af grundskatt, då
den nedsattes ifrån 2 till i| SkSf. Det är med en viss farhåga
jag i allmänhet betraktar en föreslagen nedsättning i
skatt af grundskatts natur, och nu skulle en sådan skatt af
Ständerna efterskänkas. Detta synes mig vara alltför äfven
ty
1 ligt
Hr
Anckarsvärd, Au g.: Jag tror ej att här är fråga
om någon stor sänkning af en grundskatt, eller någon den
ringaste minskning i Statens påräknade intrader. Äfvenledes
är af Regeringen vid flera tillfallen förklarad!, att meningen
icke vore all öka den redan existerande hammarskalten.
Frågan nu angår egentligen alt göra en jemnhet inom den
för landet högst vigliga bruksnäringen. De, som af denna
näring hafva sin dryga känning och få erfara trägenheten
af detta arbete, finna huru betydligt svårigheterna öka sig,
för alt i afseende på denna handtering kunna hålla sig uppe
Den 3o April e. m.
5o5
i världsmarknaden och lii fia med alla andin nationer. Hiir
är nu fråga om tillvägabringande af ordning inom bandleringen
, och jng kan ej begripa hvarföre det ena bruket i
skatt skall erlägga i proc., ett annat o. s. v. Genom
den utvidgade smidesrätlen de sednare åren, vinner i alla
fall Staten elt så betydligt belopp i hammarskatt, att, långt
ifrån att denna skatt skulle minskas, den tveitom på ett betydligt
och naturligt sätt ökas. Jag talar vid detta tillfälle
ingalunda i egen sak , såsom varande ägare af gamla bruk
med enkel hammarskatt; men med den kännedom jag har
örn brukshandter ingen, måste jag yrka, att bröder böra dela
lika rätt och att beskattningen må blifva lika. Staten kan
icke derpå förlora ulan skall nödvändigt i sin mån draga
fördel af att ett ordentligt och rättsenlig! tillstånd följer pä
ett oordentligt. Jag yrkar således bifall till detta betänkande.
Uppå derefter framställd propos. b le f utlåt. N:o 184 af
R. o. Ad. bifallet.
Vid förnyad föredragning af Bevilln.Utskts den 21 och
28 dennes på bordet lagda meni. N:o 45, med förslag till
förändrade formulärer, hörande till den blifvande nya bevillningsstadgan,
blef samma meni. af R. o. Ad. bifallet.
Då nu ånyo föredrogs Bevilln.Ulskrs den 21 och 28 dennes
på bordet lagda mern. N:o 46, i anledn. af RiksStms fattade
olika beslut, angtde stäminoböters upphörande eller förminskning,
fann R. o. Ad. för' godt att antaga den till Ståndet
gjorda inbjudning, i följd hvaraf de föreslagna volerrsproposlna
ansågos komma att förfalla.
Till pröfning för etogs StatsUtskts den 24 och 28 dennes
på bordet lagda utlåt. JN:o 49^, i anledn. af Krigscommissarien
E. G. Lallersledts ansökning om lörlängdt arrende å
Starby kungsladugård.
Frih. Hamilton, Hugo: Vid början af denna riks
dag
framställdes flera likartade mål med delta, att nemi. enskilde
arrendatorer af Kronans lägenheter, på samina sätt
som nu skett, anhöllo 0111, att med undantag af gällande
författningar få sig tillerkänd prolongation på innehafvande
arrenden, emot vissa erbjudna förmåner förStaten. Jag ansåg
då det rätta vara, att Ständerne ej borde sig med sådana
exceptioner ifrån gällande lagar befatta, utan att dessa
frågor borde enligt gifna lagar behandlas, d. v. s., atl de
egendomar', hvarom fråga vore, skulle å utlysta arrendeauctioner
utbjudas. Jag tror fortfarande att detta iakttagande
är det enda rätta, hvarföre jag, i conseqvens rind
mina, i ämnen alldeles af samina beskaffenhet med delta,
afgifna yttranden och åsigter, tillstyrker afslag å detta be
24
H. ’ 64
5o6
Den 3o April e. m.
tänkande. Jag erkänner visserligen, att den person, sorn detta
betänk, rör, nemi. Hr Lallerstedt, är känd såsom en driftig
jordbrukare oell att egendomen viii skötes, men orri nu
bans anbud är för Staten så fördelaktigt, att ingen kan bjuda
mera, så får han ju behålla arrendet i all händelse.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jemte
det jag instämmer i hvad Frih. Hamilton yttrat, anhåller
jag om uppläsning af Hrr .Schartaus och Norins reservationer,
på grund af hvilka jag äfven begär propos. till afslag
å betänkandet.
Hrr Schartaus och Norins reservationer upplästes.
Frih. Cederström, Thure: I likhet med Frih. Hamilton,
får jag äfven yrka afslag å betänk., helst äfven jag
yttrat milt ogillande, att genom undantag till förmån för
den ena eller den andra göra gällande författningar kraftlösa.
Jag yrkar afslag så mycket hellre, sorn jag känner att
förhållandet ingalunda är som man påstår, eller att genom
det nu gjorda arrendeanbudet Staten skulle tillskyndas så
särdeles stora fördelar; jag gör det vidare, emedan jag känner,
att detta arrende är så förmånligt, att nu var. innehaf
varen
deraf till den förre innehafvaren för hans 7 återstående
arrendeår i afträde betalt 3o,ooo r;dr. Jag föl nyår
min begäran om afslag å detta betänkande.
Gr. von Platen, Baltzar: Ingen kan högre än jag
ogilla att undantag göras ifrån gallande föreskrifter; men
jag tror, att då Ständerne vid denna riksdag, oaktadt dessa
gällande föreskrifter, gjort derifrån så många undantag, vore
det en besynnerlig inconseqvens att icke äfven nu bevilja ett
undantag, just derföre att jag vågar påstå, att af alla ansökningar
om arrendeprolongalioner, som vid denna riksdag
framställts och till StatsUtsk. öfverlemnats, har icke något
mål varit så väl utredt sorn detta. Det har för Utsk. varit
lättare i denna Råga, än i alla andra likartade, att fälla eli
säkert omdöme, enär den nuvar. arrendatorn öfvertagit arrendet
af Starby kungsgård till följe af träffad öfverenskommelse
med den förre arrendatorn, som flera år innehaft samma
egendom, som visste hvad den afkastade och således ej
lärer lemnat arrendet ifrån sig för intet. Låt äfven så vara,
alt den erbjudna arrendesumman kunde förhöjas med
några hundrade r;dr, tror jag likväl det vara af större vinst
för Kronan att på dess egendomar hafva dr iftiga arrendatorer,
som väl sköta och häfda dem, än om Staten för en tid
droge den största möjliga fördel och sedermera åteifinge sina
egendomar i dåligt skick. Jag anhåller alltså om bifall
till detta betänkande.
Hr von Knorring, Carl Gustaf: Jag anser visser
ligen
det raltaste vara, att vid arrendetidens slut den ifrågavar.
egendomen på offentlig auction ulbjödes till den mest
-
Den 3o A p r i I e. ra.
bjudande; men då Ständerne vid denna riksdag handlagt
flera mål af enahanda beskaffenhet med delta och öfverlåtit
dem till Konungens bedömmande, under förklarande af sin
belåtenhet, huru Konungen än deröfver resolverade, kan jag
ej underlåta att till förmån för denna sak yttra några ord.
Jag har en längre tid vistats inom den provins, der denna
egendom är belägen och i grannskapet af densamma, tror
mig således känna egendomen temmeligen väl och förklarar
inin öfvertygelse vara den, att det anbud af arrende, som
Hr Lallerstedt gjort, fullt motsvarar egendomens afkastning,
så framt ej densamma skall alldeles utsugas. För öfrigt
får jag nämna, att Hr Lallerstedt är en man, som gör den
kringliggande orten så mycket gagn, att han äfven derföre
bör vid egendomen bibehållas. Beträffande skötseln af denna
egendom, under den tid som betnälde Hr Lallerstedt varit
arrendator, så bevisar just det goda skick, hvaruti den
sig befinner, både alt arrendatorn är en driftig och skicklig
landtman, och att äfven fortfarande egendomen skall komma
i bans hand alt förbättras, hvarföre jag tillstyrker bifall till
delta betänkande.
Hr Munck af Rosenschöld: Det är visserligen
sanni, alt Ständerne hafva bifallit flera ansökningar om prolongation
af arrenden, men det är lika sannt, att R. o. Ad.
med högst få undantag afslagit alla dylika. Beträffande
hvad Hr von Knorring yttrat, alt den nuvar. arrendatorn
bjudit så mycket i arrende för egendomen som möjligt vore
att derföre gifva, så får jag säga, att om så är förhållandet,
tviflar jag ingalunda att han äfven på den offentliga auction,
som vid arrendetidens slut bör utlysas, skall komma att få
behålla arrendet, och då blir han ju i tillfälle att gagna orten
genom sin personlighet lika mycket som om han nu finge
prolongation på conlraclet; ty det måtte väl vara alldeles
detsamma på hvilket sätt han kommer att qvarblifva
vid den ifrägaställda egendomen.
Hr Anckarsvärd: Hufvudsakligen förekommen af Gr.
Platen, anhåller jag att få förena mig i hans anförande och
vill blott tillägga, att Utsk. till sin vägledning för behandlingen
af den Kongl, remissen i denna fråga haft Landshöfdingeembetets
i Östergöthlands län mest vidsträckta loford
öfver det sätt, hvarpå Hr Lallerstedt sköter Starby kungsgård,
samt att hans anbud af 600 t:r spanmål i årligt arrende
vore det högsta, hvartill egendomen kunde uppdrifva».
Derjemte har Kaminar-coll:m yttrat, att det funne villkoren
fullkomligen antagliga, men att collini för dess del vore förhindradt
att tillstyrka den begärda prolongalionens meddelande,
då författningar funnos, som stadga, alt efter utlupen
arrendetid af ett hemman, skall det på offentlig auction
åter utbjudas. Collini har således ingalunda va rit obenäget
lör den äskade prolongation^, utan endast funnit sig af
5oS
Den 3o A p r i I e. m.
formaliteter föi hindrndt att dertill lemna sitt tillstyrkande.
En sådan formalitet hindrar deremot icke R. St. och bör således
ingenting ligga i vägen emot bifall lill den gjorda framställningen.
Jag anser det vara Kronans obestridliga vinst
att få säkra och pålitliga arrendatorer, då man så ofta har
tillfälle att se huruledes vid auctioner, der kronolägenheter
utbjudas, den ene speculanlen öfverbjuder den andra, samt
huruledes desse arrendatorer efter några års förlopp ruinerat
icke allenast sig sjelfva, utan äfven sina cautionister och
lemnal hemmanen förstörda och i ödesmål. Som landtman
oell ägare af utarrenderad jord, har jag alltid funnit den
största fördelen vara att bibehålla arrendet i en och samma
hand, och livad denna fråga särskildt beträffar, tinner jag
ytterligare skäl till bifall å sökandens begäran, då han bjudit
600 t:r spanmål i stället för 200 i arrende för den kommande
tiden.
Frih. Hamilton: Tvänne värde ledamöter af StatsUtsk.
hafva tillstyrkt bifall till detta betänk, på den grund
att förhållandet vore väl utredt, samt att den ifrågaställde
personen vore förtjent af undantaget. Jag utlät mig icke
första gången jag hade ordet, huruvida förhållandet vore så
väl utredt, utan huruvida Ständerne skola föregå Regeringen
med exempel att göra undantag. Det är detta, eller att göra
undantag från gällande lagar, som jag bestridt och bestrider.
Jag inser icke nyttan utaf, att R. St. skola, i förening
med den andra statsmakten, utfärda författningar, om
ej dessa skola efterlefvas och förblifva gällande till sin kraft
intilldess de i laga ordning varda upphäfna; ty skulle än folden
emi och än för dea andra orsaken undantag ske, då
vore det rätt så godt att inga författningar gjordes. För alt
återkomma lill sjelfva frågan och hvad arrendet beträffar,
så är det sannt att Hr Lallerstedt höjt sitt anbud på arrendet;
men han har också hedt alt fä slippa åtskilliga skyldigheter,
sorn förut ålegat arrendatorn af denna gård och
som måhända nära nog motsvara den erbjudna förhöjningen
i arrendet. Detta vill jag dock ej yttra såsom bestämdt säkert,
emedan jag i förevar, fråga ej har en fullkomlig localkännedom.
Jag påstår fortfarande, att då en författning finnes,
som åsyftar att förskaffa Staten den största möjliga inkomst
af sina egendomar, så bör densamma åtlydas, utan
alla undantag. Jag förnyar min vördsamma anhållan om
afslag å betänkandet.
Gr. von Platen: I afseende på den frågan, huruvida
den sökta befrielsen från vissa skyldigheter, som hittills ålegal
arrendatorn af Starby kungsgård, skulle motsvara den
förhöjning i ai rendesu minan, som Hr Lallerstedt erbjudit,
får jag blott hänvisa till Kammar-collegii och Konungens
Bef:h:des i länet utredning af ämnet, hvaraf finnes, att Konungens
Bef;li:de tillstyrkt den äskade prqlongalionen , samt
Den 3o April e. ra.
5oö
alt bemälda collini funnit villkoren antagliga, fastän collini
tillika yttrat sig icke för dess del kunna tillstyrka bifall till
ansökningen i följd af gällande författningar 0111 utarrendering
af kronolägenheter. Kär således vederbör, auctoriteter,
till hvilka man bör hysa fullt förtroende, på sådant sii 11 sig
utlåtit, och enär R. St. redan helrädt den banan, att i frågor
som denna göra undantag, synes det mig åtminstone
besynnerligt och ganska inconseqvenl, alt i denna fråga, sorn
är den bäst utredda af alla likartade, som vid denna riksdag
varit föremål för StatsUtsk.-s pröfning, icke äfven medgifva
ett undantag.
Hr Westfelt, Nilsi Inom Utsk. bar jag visserligen
varit af den tanke, att Hr Lallerstedt borde hafva preference
att få behålla arrendet, men tror likväl icke, att den
erbjudna arrendesumman af 600 tlr spanmål är den rälta,
med anledning af Hr Lallersledts egen uppgift på utsädet
och gårdens afkastning. Då han räknar åttonde kornet, visar
sig en årlig afkastning af 1600 tlr. Om man antager,
all af dessa 1600 tlr 600 älgå i arrende och 200 lir åtgå
till egendomens skötande och kronoutskyIdernas betalande,
så återstår alltså en rätt artig behållning af 800 tlr om året.
Då jag visserligen anser, att Staten har större fördel af alt
dess egendomar komma i driftige och duglige personers händer,
afven om inkomsterna deraf ej vore fyllest så stora,
sorn de möjligen borde vara, än 0111 man blott gör afseende
på att erhålla den högsta möjliga arrendesumma, och jag således
gerna vill, att Hr Lallerstedt, såsom känd för en skicklig
och bra landtbrukare, må vid arrendet af denna egendom
bibehållas, tror jag dock att arrendesumman för denna
gård ganska väl tål att höjas till 800 tunnor.
Hr Munck af Rosenschöld: Någon speciel känne
dom
af Starby gård eller Hr Lallersledts person behöfva
Sländerne alldeles icke. De behöfva blott känna Rikets
grundlagar, för att finna, alt de icke hafva rätt att med denna
fråga sig befalla. 77 §:n Reg.Fm innehåller i afseende
på kungsgårdar och hvarjehanda kionolägenheter, att de
skola förvaltas efter de grunder, som R. St. derom
föreskrifva. Dessa grunder äro de ekonomiska författningar,
sorn redan finnas och deni det tillhör vederbör,
emhetsmyndigheter att verkställa. Sländerne äio af grundlagen
förhindrade att befatta sig med förklaringar öfver några
lagar, då 90 §:n af nyssnämnda grundlag sager ibland
annat, att under 11. Sils eller deras Ulsk:s öfverläggningar
ej må uppstå fråga om enskilde medborgares eller eorporationers
förhållande eller verkställigheten af någon lag,
författning eller inrättning.
Frih. Boye, Ludv.: Hr Westfelt har ganska rätt. Jag
är född och uppfödd på orten och känner att det icke vore
för mycket 0111 Hr Lallerstedt gåfve dubbelt så myckel som
Den 3o A p r i 1 e. m.
Iian bjuder. Jag vet icke hvarföre Ständerne skola göra
gracer och presenter. Sådana praejudicater äro farliga. Får
den ene, så vill den andre hafva med, och då måste man
in infinitum göra presenter. Jag tillstyrker afslag å betänkandet.
Hr Rosenblad: Jag är visserligen icke född och uppfödd
i orten, som den siste talaren, men jag har under de
sednaste 10 a 12 åren tillbragt en lång tid hvarje år i denna
ort i grannskapet af Starby egendom, och derigenom förviirfvat
mig bekantskap med förhållandena, samt talat med
en mängd af ortens mest ansedde jordbrukare, som alla försäkrat
att det fördelaktigaste för Kronan vore att emottaga
Hr Lallerstedts anbud af 600 t.r spanmål i årligt arrende,
ehuruväl det kunde vara möjligt att vid en blifvande arrendeauction
någon prackare, som ej frågade efter hvad han
bjöd, blott för att någon tid uppehålla siri credit , obekymrad
om han ruinerade sig sjelf och sina cautionister, erbjöde
5o eller 100 t:r mera än Hr Lallerstedt vill gifva. Detta
till svar på den siste värde talarens anförande. Till principen
är jag af samma tanke, som den, hvilken förut här
blifvit uttalad, att Ständerne handla orätt, då de ingå i bedömmande
af enskilda frågor, sådana som dessa, hvarföre
jag tror det rättaste vara att öfverlemna afgörandet till K.
M., med förklarande, att om Konungen linner lämpligt att
bevilja ansökningen, så hafva Ständerne för deras del ingenting
deremot. För resten får jag förklara, att i händelse
af votering mellan bifall och afslag, kommer jag att röst»
för bifall.
Gr. von Platen: Jag vill blott säga, det jag tror, att
det vöre bäst 0111 Hrr ledamöter af Riddarhuset inskränkte
sina anhild på Starby till dess auctionen inträffar; ty då den
ene bjuder 600 och den andre 800, så kan den tredje bjuda
1000 tunnor, och saken står ändock på samma punkt. Det
lärer viii vara temmeligen klart, att om den fordne innehafvaren
af Starby egendom haft så stora inkomster af densamma,
sorn man nu vill påslå alt denna gård renderar, så
hade han väl ej åtnöjts med den summa, som hail tog i afträde.
Det ligger åtminstone ingen sannolikhet deruti.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: Hvar och en torde
finna, alt det är omöjligt att med visshet bedomina, huruvida
någon fördel tillskyndas Staten, derigenom att prolongation
af ifrågavar. arrende emot de af sökanden erbjudna
villkor beviljas, helst olika uppgifter blifvit lemnade om beloppet
al den summa, som en arrendator af denna egendom
bör kunna för densamma erlägga; och delta förhållande torde
bäst bevisa oläinpligheten af alt på detta rum ingå i undersökningar
om rätta värdet af samma arrende. Dessutom,
då Ständerne antagit vissa grunder, enligt hvilka Kronans
lägenheter skola utarrenderas och skötas, så anser jag också
Den 3o April c. m.
att Ständerne ej vidare böla befatta sig med ämnen, sådana
som det ifrågavarande. Visserligen hafva vid denna riksdag
flera med detta likartade mål förevarit och de sökta prolongutionerna
vanligen blifvit i förstärkt StatsUtsk. till sökandernes
förmån bifallna, men R. o. Ad. liar, så vidt jag
vet, blott med ett undantag, alltid afslagit sådana begarda
prolongationer; hvadan jag, i constqvens dermed, yrkar alsing
å betänkandet.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., hegärde få vela
hvad beslut de öfriga Stånden i detta ämne fattat.
Underl. Ridd.Secret. tillkänr.agaf, att ingen lindel rättelse
ännu ankommit lörtde de öfriga RiksSt:ns beslut i detta
ämne.
Fiih. Tersmeden: Jag delar öfvertygelsen om rik
tigheten
af den princip, alt Ständerne icke böra befalla
sig med alt göra några undantag; men denna rikliga princip
bär beklagligen blifvit öfverträdd genom beviljandet af
diverse förlängningar. Jag tror mig minnas, att man , vid
föredragningen af dessa prolongationsfrågor, inom detta Hus
egentligen yrkat, ali Ständerne icke skulle definitivt afgöra
så beskaffade ansökningar, utan förklara, att efter de upplysningar,
som blifvit meddelade, Ständerne för deras del ej
hafva någonting emot, örn dylika ansökningar beviljades, så
vidt Konungen funne lämplighelen deraf. Så bar äfven
StatsUtsk. vid detta tillfälle gått tillväga, då Utsk. börjar
med att föreslå, ”det R. St. ville för deras del medgifva”
etc. oell slutar med, att, i händelse af bifall härtill, und.
skrifvelse bör till Konungen aflåtas, med tillkännagifvande
alt Sländerne öfverlåta åt Konungen alt häröfver besluta.
Således bar StatsUtsk. föreslagit den väg, som af personer
på delta rum blifvit yrkad, hvilka ej ansett lämpligt att
Sländerne taga directe befattning med sådana frågor, sorn denna.
Jag tillstyrker bifall till betänkandet.
Frill. Roye: En värd ledamot, Gr. von Platen, liar tillåtit
sig att gil va våra omdömen namn af anbud. Jag blytung
icke om Gr. von Plåtens patronage, hvarken på den
ena sidan eller på den andra ; Gr. von Platen må länka om
saken hvad lian behagar, det är mig alldeles likgiltigt; men
jag förbehåller mig, att han ville låta bli alt vränga mina
ord. Till llr Rosenblad får jag säga, att jag ej begär att
mera förtroende må sältas till mitt omdöme än lian kali
gifva åt sitt. Jag är född i orten, och mitt omdöme är,
att om man sönderdelade Starby kungsgård i smärre lotter
och utarrenderade dem, så blelve Statens inkomst dubbelt
så stor, sorn det arrende sorn nu bjudes för lula gården.
Men den frågan lior egentligen icke bit, utan frågan är, om
existerande lagar skola gälla eller 0111 Ständerne sammankomma
för alt göra gracer, presenter och gunstbevisningar än
5i2
Den 3o April e. m.
för den ena och än för den andra, i rak sirid emot de lagbud
man stiftat. Jag bestrider detta, oell låter Hr Rosenblad
votera huru han behagar; men jag röstar för afslag.
Frih. Hamilton: Jag är hufvudsakligen förekommen
af den sista talaren. Här är ingalunda fråga 0111 att bestämma
0111 arrendatorn af Starby kungsgård kan gifva 5o
eller i oo t:r spanmäl mer i arrende än sorn sorn 1111 bjudes,
ty jag tror att ibland mycket annat blott denna discussion
vi>at, luiru pass lämplige Ständerne äro alt bestämma en
fråga, sådan som denna, och deröfver opartiskt domina; ulan
hufvudfrågan är, — skall denna författning efterlefvas eller
icke, eller skola Ständerne ingå på ett gracesvsleme ? Vilja
de delta sednare, må de då låta bli att klandra Styrelsen
och einbetsverken derför, då Ständerne sjelfve just äro de
som i denna väg föregå med exempel.
Frih. Ridderstolpe, Fredr. Christopher: Innan
man ingår i pröfningen af en sak, bör man undersöka huru
långt man bör gå i sin pröfning; innan vi orda om Hr Lailerstedts
förtjenst eller Kronans vinst af höga arrenden, eller
af mindre höga, blott hennes egendomar komma i drift ige
och skicklige landtbrukares händer, torde först böra afgöras,
huruvida lagenligt Ständerne böra befatta sig med denna
fråga. Genom gällande författningar är löreskrifvet huru i
thy fall skall förhållas; och då jag alltid kommer alt klandra
ett undantags- och licence-sysleme, vill jag naturligtvis
icke heller alt R. St. skola ingå på en bana, för hvars beträdande
de så ofta ecb med så mycket skäl klandrat den
andra statsmakten. Jag kan således ej annat än påyrka afslag
å detta betänkande.
Gr. von Platen: Jag.skulle ej hafva begärt ordet, om
jag ej dertill funnit mig uppmanad af det sätt, hvarpå en
värd talare Frih. Bove uppfattat mitt sista anförande. Jag
har förmärkt all han funnit sig stölt af det sätt, hvarpå jag
uttryckte mig. Jag får alltså förklara, att mig kan det aldrig
falla in att såra någon, minst den gamle mannen, hvarföre,
och om jag verkligen felat, jag hoppas att Frihtn har
undseende nied den unge och mera oerfarne talaren.
Hr Munck af Rosenschöld: Flere talare hafva gillat
principen att Ständerne icke böra befatta sig med prolongationsfrågor
af denna beskaffenhet, meri sagt, alt då de
så gjort förut, så kunde man äfven göra så nu. Jag kan
ej gilla den principen, att man, för det att ett misstag skett,
sedermera kan begå huru många sorn helst. Månne ej det
rättaste är, att hämma allt hvad missbruk heter, ju förr
desto hellre? Man har erinrat om cotiseqvens. Jag vill erinra
111ig, alt, med undantag af ett enda fall, har R. o. Ad.
alslagit alla dylika frågor.
Den 3o April c. m.
5i3
Hr Anckarsvärd: Då StatsUtsk. fått emottaga en K.
remiss, åtföljd af vederbör, auctoriteters tillstyrkanden, kan
jag ej inse luiru StatsUtsk. kunnat komma ifrån att yttra
sig olver ämnet oell sedan tillstyrka bifall till den framställning,
sorn blifvit gjord, då fördelen för det allmänna af bifall
vore vitsordad. Jag kan så mycket mindre finna något
klandervärd! i Utsk:s förfarande, som Utsk. blott tillstyrkt
Ständerna alt svara på den nåd. remissen, (hvilket måste
vara en Ständernes skyldighet) det Ständerne ej hafva för
deras del något emot om prolongationm beviljas; ty derigenom
är icke bestämdt till hvad belopp arrendet bör utgå.
Jag fortfar således att yrka bifall till betänkandet.
Hi- Frih. o. Landtm, framställde propos. till bifall å
StatsUtsk:s utlåt. N:o 496-
Hopades starka ja, blandade med många nej.
Di Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverrösta! nej, begärde
Frih. Gederström och Hr Munck af Rosenschöld
votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:s
proposition
:
Den, som bifaller SlalsUtsk:s utlåt. AT:o 49voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnda utlåt. N:o 496-
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 16.
Nej — I 1.
Hr Munck af Rosenschöld reserverade sig, så väl
emot det nu fattade beslutet, som emot det hvilket R. o.
Ad. fattat vid föredragningen af StatsUtsk:s mern. N:o 4^1-
Lades på bordet nedannämnda från Utsktn inkomna
mein., utlåtm och betänk:n, nemi. från
Cons tit utionsUtskottet:
N:o io5, i anleda, af samtliga RiksSt:ns yttranden öfver
Const.Utsk:s mein. N:is 68 och 85;
StatsUtskottet:
N:o 497, med ytterligare förslag till reglementariska föreskrifter
lör Riksg.cont:s framtida förvaltning;
N:o 498, i anledn. af ett RiksSt:s återremiss å Utskrs
utlåt. N:o 448, angtde ifrågastäldt lån för. återuppförandet
af en genom vådeld förstörd bro öfver Nissa-ån;
24 H. 65
5i4
Den 3o April e. m.
Lag- samt Allm. Besvärs- och E k o n. U t sk o 11 e n :
N:o 67, i anledn. af väckta motioner om åtgärder till
strömmingsfiskets i Bottniska viken upphjelpande samt, i sammanhang
dermed, om ändring och förklaring af fiskerisladgan
den i4 Nov. 1766;
N:o 68, i anledn. af erhållen återremiss å Ulskms betänk.
N:o 5o, ang:de K. brefvet den 19 Juni 183g, rör:de
iakttagande vid skatteköp;
N:o 6g, i anledn. af erhållen återremiss å Utsk:ns hetänk.
N:o 5i, ang:de tiden, hvarifrån författningar, som uppläsas
från predikstolarna, skola anses gällande;
N:o 70, i anledn. af erhållen återremiss å Utsk:ns betänk.
N:o 55, atigtde tillämpningen å de utskiftade kronoparkerna
å Öland af K. förordningen om jordafsöndring;
N:o 71, i anledn. af erhållen återremiss å Utsktns betänk.
N:o 34, angtde väckta motioner 0111 förändring af landtmäteritaxan;
N:o
72, i anledn. af RiksSt:ns beslut i afseende på förslaget
till förnyad förordning, angtde grunderna och villkoren
för hemmansklyfning samt afsöndring af jord- eller andra
lägenheter från hemman.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. i till 1 om morgonen den
1 Maj.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den 17 April f. m.
515
Hr Rosenblad, Bernh.: Const.Utsk:s nu under gemensamt
afgörande varande betänktn erbjuda lika rika
anledn:r till anmärkn:r i afseende på forin och på
sak. I afseende på form kan det ej undgå vacka
den högsta förundran, alt samma Utsk., som i grundlagarna
fått sig uppdraget det dyrbara värf, att vaka öfver deras efterlefnad,
sjelft till den grad, som i dessa betänktn, åsidosatt
deras klara bokstaf. 56 §: 11 Reg.Fln lemnar Coust Utsk., i
afseende på ett redan af detsamma till RiksSltn afgifvet förslag
till grundlagsförändring , icke rätt till någon vidare åtgärd,
än att — sedan samma förslag af PiiksSttn blifvit
pröfvadt, och olika beslut af dem fullats — ”samtliga Rikstens
tankar till ett belt utlåtande i möjligaste måtto sam”manjemka,
och, om oförenliga skiljaktigheter finnas, dem
”derjemte till samtliga PiiksSt:ns behandlande anmäla”, äfvensom
att, ifall detta jemkningsförslag ej skulle lyckas,
förstärkt till nämnd skilja emelian de olika besluten, dock
inom dessa, och utan rätt att sälta egna hugskott i stället.
På hvad sätt har nu Utsk. förfarit? 3:ne RiksSt. bade
beslulit, alt till grund för den blifvande representationen
lägga stånds- eller classval, det 4;de deremot allmänna val,
och genom ett i förstärkt Utsk. fattad t beslut, öfver hvars
tillkomst jag ej nu vill yttra mig, bar sistnämnda bestämmelse
blifvit R. St:s. Men i stället för att ställa sig detta,
af Utsk. sjelft beredda beslut, till efterrättelse, bar Utsk.,
vid dess s. k. allmänna val, skapat olika classer af stadsvalmän
och landtvaimän, med ganska olika sätt för utöfningen
af valrätten och olika individuell inflytande på nationalrepresentationens
sammansättning i sin helhet, härvid väljande
ett förslag, som genom votering formligen blifvit förkastadt
af det enda Stånd, hvars beslut i afseende på valbildningen
i nämnden segrade. Vill man vidare se, lnirju
godtyckligt Utsk. förfarit, behöfver man endast kasta ögonen
på Utsk:s företag i betänk. N:o 85, att i 2:ne särskildta
Utsk. fördela det i det af 3:ne RiksSt. ännu opröfvade betänk.
N:o 63 odeladt bibehållna Const.Ulsk., ehuru denna
fördelning icke äger den ringaste gemenskap med de begge
enda redan afgjorda frågorna om allmänna val och tvänne
kamrar. Men ehuru rikt fält lill ytterligare anmärkn:r,
rörande Utsk:s godtyckliga behandling af form, de digra betänkandena
erbjuda, torde något vidare icke behöfva tilläggas,
helst efter det sakrika anförande af Hr Lagerhjelm, vi
redan afhört. Jag öfvergår således till sig erbjudande anmärk
n:r i afseende på sak. Då Utsk. i betänk. N:o 38,
— sid. 66 — förklarade sig ”ämna inkomma med utlåtande
”rör:de de ändringar i Reg.F:n och Riksd.Ordn., hvilka i öf”rigt
dels blifva en följd af den här föreslagna vallagens antagande,
dels fordras för alt verkliggöra den organisation
”af folkrepresentationen, som våra inre och yttre förhållan24
H. Hör lill stil. fj2-
51G
Den 17 April f. m.
”den, enligt Utsk:s tanke, fordra, och att bringa nämn”de
grundlagar i sin helhet till öfverensstämmelse med samina
organisation”, så innehåller visserligen denna bestämning
af ämnet en så advocatorisk uppställning, att på detta
förbehåll de mest mot andan af våra grundlagar stridande
förslag kunnat byggas. Men då Utsk. i samma betänk. —
sid. 67 — yttrat sig finna, att ”i Konungens och Representationens
inbördes förhållanden någon väsendtlig
ändring i sammanhang med frågan om denna representations
ombildning icke bör eller kan sättas i fråga”,
anser jag mig skyldig antaga Utsk. hafva afsett ett sådant
villkor för de ytterligare förslag, det ämnade afgifva, helst
då dess ordförande på detta rum (lera gånger upprepat, att
det ingalunda varit Utsk:s afsigt att inskränka Svenska konungamaktens
nu grundlagsenlig! ägande ställning i samhället,
och skall jag under denna förutsättning undersöka i hvad
mån Utsk. verkligen ställt sig en sådan regel till efterrättelse.
Huru vigtigt iakttagandet af denna regel i Svenska statsrätten
nr, torde vara öfverflödigt visa, då troligen den stora
majoriteten, icke endast inom delta Hus, utan inom hela
Svenska folket, ännu delar den tanken, att ett af Svenska
folkfrihetens förnämsta palladier är bibehållandet af Sveriges
Konungars förmåga, att rätt och sanning styrka, vrångvisa
och orätt hindra, samt att hvar och en till lif och ära,
personlig frihet, egendom och välfärd skydda.
Det bibehållande elementet inom den nya representationen
skulle blifva den, i öfverensstämmelse med voteringen i
förstärkta Utsk. tillkomna andra — rättare första ■— kammaren.
Det skulle blifva denna, sorn, representerande hvad
Utsk. kallat continuitet i åsigter, afsetts för thron oell folk
utgöra ett värn mot en missledning af dagens opinion. Men
på det sätt som Utsk. bildat denna ?.:dra kammare, så, långt
ifrån att blifva ett bibehållande stöd för statsinstitutionerna
emot förvillelserna af en missledd, för dagen herrskande opinion,
skulle den tvertom förlänga de skadliga verkningarna
af en sådan, äfven sedan förblindelsen, som framkallat densamma,
upphört. Isin sammansättning, genom val af första
kammaren, d. v. s. af den majoritet inom denna, som
bestämt valets utgång, skulle den endast representera den
ensidiga riktningen af denna majoritet, men ingalunda innebära
någon garanti, att den inom sig skulle äga personer,
hvars samhällsställning, hvars upplysning och hvars oberoende
af ögonblickets intryck, partier och passioner berättigade
att i dem se försvararne mot obehöriga anfall på varande
samhällsförhållanden. Och sjelfva det enda bibehållande
i den föreslagna institutionen, nemi. kammarens ledamöters
fortfarande till dels under kommande riksförsamlingar,
skulle endast hindra rättelserna af de misstag, som
ett för dagen herrskande parti kunnat tillvägabringa. Vill
man skåda i historien, visar denna varnande minnen af vå
-
D c n i -j April f. m.
clan ali anförtro en slör politisk makt för längre tid åt en
Corporation, tillkommen genom val, vid hvilka i så hög grad
de politiska passionerna och intrigerna kunna göra sig gällande,
som vid de ifrågavarande. Bland de inånga exemplen
må jag anföra ett, huru Roms decemvirer, kallade till
väldet af den högsta folkgunst, hlefvo folkets tyranner. Om
de vid 1765 års riksdag rådande opinioner, som då otvifvelaktig!
icke endast voro herrskande inom Ständerna, utan
ufven inom landet, fått bestämma halfva lagstiftande makten
vid blifvande riksdag, — hvar hade då hjelpen funnits mot
de enskildt välstånd så förtryckande åtgärder, som voro en
följd af förstnämnda riksdag? — Den af Utsk. antydda sats,
att den föreslagna andra kammaren skulle representera åsigterna
hos de olika kamrar, som valt dem, d. v. s. hos dessas
verkliga majoriteter, instämmer icke alltid med erfarenheten.
Detta Stånd erbjuder sjelft vid denna riksdag ett talande
exempel i detta fall. Vid valet af våra bänkmän och
electorer lyckades det den troligen svagaste del af politisk
opinion inom oss alt vinna en bestämd öfvervigt, och följden
har, såsom bekant, blifvit, att denna opinion bestämt alla
utskottsval, och alt i de vigligaste, för samhället mest vitala
frågor R. o. Ad. i sina egna utskdedamöter ägt de största
motståndare mot de af dess stora majoritet delade åsigter.
Jag yttrar icke detta såsom en förebråelse emot våra
valmän och utskdedamöter; jag betviflar icke, att de följt
ledningen af sin öfvertygelse, och jag aktar hvarje sådan;
men jag endast anför det obestridliga factum, att R.-o. Ad:s
verkliga opinion saknar all representation inom Ståndets egna
representanter i de vigtigaste Utsk:n. Och månne ej hvad
som i84o handt R. o. Ad., skulle en annan gång kunna hända
en första kammare? Men om då den andra kammaren,
det tillämnade stödet för thronen och de beståndande institutionerna,
hvilken jag redan visat inom sig sakna alla verkligen
conserverande elementer, äfven skulle sakna egenskapen
att representera vid vissa tidpunkter förherrskande opinioner,
— hvad månne den då komme att representera? — den
lyckliga intrigen.
Jag har redan yttrat mig icke betvifla, att Utsk. ej afselt
att inkräkta på konungamaktens närvarande grundlagsenliga
ställning i samhället. Men månne en sådan afsigt också
blifvit verkliggjord i de afgifna betänkandena? Ingen lärer
bestrida, att genom lagstiftande maktens — den som bestämmer
de för all regerings möjlighet oundgängliga anslag
— uteslutande sammansättning genom allmänna val, det s.
k. demociatiska elementet i samhället finge en ökad vigt,
och att krafterna inom detta element kunna missledas af
s. k. demagoger eller folkföl ledare. Mot en sådan niissledning
har Sveriges konungamak t och Svenska samhället hittills
haft en motvigt i folkrepresentationens fördelning i 4 Stånd,
hvartdera sammansatt på olika sätt och inom hvilka alla,
518
Den 13 April f. ra.
sålunda svårare, en dylik missledning samtidigt skulle kunna
äga runi. Att icke den föreslagna andra kammaren skulle
Lunna bilda den genom Ståndens upphörande försvunna
motviglen, är redan visadt. Hvilken annan har väl då Utsk.
gifvit Sveriges konungamakt, för att icke lemna den och med
detsamma hela Svenska samhället värnlöst, till pris ål krafter,
som kunna missledas? Förgäfves har jag derefter sökt
i de 144 §§ * den nya Reg.F:n. Deremot liar jag funnit
förslag alldeles oberoende af representationsförändringen,
sådana som t. ex. dessa: att beröfva Konungen den vigliga rättigheten
att tillsätta talmän, eller att ålägga Dess rådgifvare
skyldigheten att, när någon af kamrarne eller något
Utsk. så för godt funne, inställa sig för att afgifva önskade
upplysningar, — hvilket är något fiel t annat än rättigheten
att afgifva sådana, — eller alt, genom ett, utöfver
hvad Utsk, sjelft föreslagit, ytterligare förkortande af tiden
emellan riksmötena, ännu oftare ställa den svaga konungamakten
under inflytande af en nära oinskränkt folkmakt
och af dennas ledare. Månne genom dessa förslag Konungens
och Representationens in hördes förhållande
icke skulle undergå någon väsendtlig
ändring, något som Utsk. ju förklarat icke kunna eller
böra sättas i fråga?
Förgäfves må Utsk., till stöd för en del af sina förslag,
anföra Norriges efterdöme. Oberäknad!, både att Norriges
samhällsförhållanden i många delar äro olika våra, och att
sattet oell liden för stiftandet af Norriges grundlag på densamma
utöfvat inflytanden, som hos oss sakna ali motsvarighet;
äger Konungen i Norrige motvägande krafter, som Han
icke äger bär, och sorn man i ingen mån velat gifva Honom
i ersättning för dem Han skulle förlora. De en gång
af Storthinget reglerade löner kunna ej utan Konungens
bifall nedsättas; Konungen utnämner, utan de många band af
förslag och ansökningsrätt, som finnas här, de flesta embetsman,
och i Norrige, der ingen adel och få större godsägare
lionas, är embetsmannaeorpsens inflytande vida större än här;
— i Norrige är högsta domaremakten icke underkastad någon
ostracism, detta farliga medel i partiinflytelsens hand,
och slutligen finnes i Norrige en ansvarighetslag för StorUiingets
medlemmar i denna deras egenskap.
Vida flera anmärkn:r återstå, men hvad jag anfört är
tillräckligt för att instämma i Hr Lagerhjelms tillstyrkan, att
R. o. Ad. måtte för dess gemensamma tanke förklara, att de
i Const.Utsk:s betänk.n N:is 68 och 85 innehållna förslag äro
oantagliga.
