# ID: svediakorp-gov506
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 150,579
# sentences: 4,872
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Pr o t o c o 11,
hallna
lios
H ö g 1 o r 1 i g e
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Aren 1840 och 1841.
Tjugonde/jente Häftet.
STOCKHOLM.
Hör bergska Boktryckeriet, 1842.
Thorsdagen den i5 April i84i.
Plenum kl. g f. m.
Justerades 4 prot.utdr. för förliden gårdag e. m.
Justerades pleni-prot. för den 10 Mars e. m.
Till pröfning företogs StatsUtskrs förliden gårdag på
bordet lagda mein. N:o 4go, med förslag till saminanjemkning
eller votering, i anledn. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut,
anglde extra-statsregleringen.
Detta mål föredrogs punktvis.
i , 2, 3 och 4 punkterna.
De i dessa punkter föreslagna voteris-propostr godkändes.
5 punkten.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag hemställer att
Ståndet måtte vidblifva sitt beslut och godkänna votertspropositionerna.
Inbjudningen blef icke antagen, men den föreslagna
voter.s-propostn godkändes.
6 och 7 punkterna.
De föreslagna voterts-propostna godkändes.
I
8 punkte n.
Hr von Hartmansdorff: SlatsUtsk. har, uti upp
giften
om förhållandet med delta anslag, först ornförmält,
huruledes både R. o. Ad. samt PresteSt. beviljat andaget,
med det uttryckliga förbehåll, att de i 2Öo r:dr, som Utsk.
antager skola utgå ifrån 4 oc^‘ 9 hufvudtitlarna, ej måtte
tagas i beräkning. Derefter har Utsk. uppgjort förslag till
voter:s-propos:r och i hufvudsaken föreslagit följande:
”Den sorn bifaller att till aflöning för en ny styrelse
för allmänna arbeten, med derunder lydande district-chefer,
beviljas ett extra anslag af 9766 r:dr 3a sk. årligen, att utgå
i 4 är, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej,
4
Den i5 April f. m.
(lia alternativet) antages PresleSCs beslut (se bär ofvan);
(s:a alternativet) antages BorgareSt:s beslut (se likaledes bär
ofvan).”
Jag anser, att här borde bestämdt uttryckas hvad de
tvänne Stånden enligt Utskls egen uppgift beslutat, nemi.
att delta skulle ske ulan beräkning af de tillgångar å 4
och g hufvudtitlarna, som Ulsk. derunder innefattat. Derigenom
blir saken klar; men i annan händelse befarar jag
att misstydning kunde uppkomma, samt tvekar om hvad meningen
vore. Jag anhåller således, ali Utskis betänk, i denna
punkt måtte blilva återremitterad t.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Jag hemställer
till den värda talaren, huruvida någon misstydning är möjlig,
då StatsUtsk., uti ingressen till sitt tillstyrkande i denna
punkt, bar omnämnt det förhållande, som den värde lölaren
trott böra innefattas i voter:s-propos:na Då detta
förhållande bell och hållet ligger till grund för votei ;s-propos:na,
och Exped.Utsk. bar en fullständig öfversigt deraf,
så kan jag för min del ej inse möjligheten, att någon slags
misstydning kan komma i fråga. Jag skulle således tro, att
det ej kan vara behöflig t alt för denna öfverflödiga fullständighets
skull återremittera betänkandet.
Hr Nordensköld, Otto Gust.: Jag förenar mig så
mycket mera med Hr von Hartmansdorff i detta fall, som
jag tror en förklaring vara så mycket nödvändigare, som en
skrifvelse redan inkommit till Regeringen, hvilken tyckes
vara skäligen otydlig och nu mäste expliceras. Jag minnes
ej säkert, men jag tror att den rörde afgifter vid afflyttning
ifrån boställe, kvilka borde gå till statsverket. StatsUtskis
mening var, att dessa afgifter skulle ingå till hufvud
titeln,
men skrifvelsen är mycket otydlig. Det torde äfven
i detta fall kunna uppstå tvetydighet, och jag tror derföre,
att det är för sakens förtydligande nödvändigt, att betänk,
går tillbaka. Jag tror och medgifver visserligen, att StatsUtsk:s
mening varit sådan, som Frih. Sprengtporten förklarat
den, men för alt få detta klart uttryckt, så tillstyrker
jag återremiss af betänkandet.
Frih. Sprengtporten: Detta bar ej blott varit Stals
Utskts
mening, såsom Hr Nordensköld tror, utan det är äfven
med uttryckliga ord i betänk, uttaladt. Den enda anmärka.
, som här är framställd, är, att detta icke influtit i
voter:s-propos:na; men då Utsk. redogör uti recilen för R.
o. Ad:s beslut, att denna summa af något öfver gooo r:dr
skall utgå utan afseende på den summa af ta5o r:dr, som
förut varit för behofvet afsedd, så synes detta vara uttryckt
med så klara ord, att någon tvetydighet alldeles icke bör
kunna äga rum, och det är således i mia tanke onödigt, att
detta äfven inflyter i voter:s-propos:n. Om R. o. Ad. lik
-
Den i5 A p r i 1 f. m.
5
val finner nödigt alt återremittera denna punkt, så vill jag
visserligen icke bestrida den, inen detla vore, åtminstone i
min tanke, en af de onödigasle återremisser sorn skett.
Hr von H artmansdorff: Då Frih. Sprengtporten medgifvit
återremissen, så skall jag vara ganska kort. Jag har tvänne
skäl att önska den. Det ena är, attoni voter:s-propos:na uro otydliga,
så lära de fleste röstande komma att misstaga sig,
emedan de sällan hafva tid att gå tillbaka till betänk, och
se efter hvad meningen ur, då den ej är uttryckt i voter:spropostn.
Det andra skälet är, att man bör förekomma, att,
vid uppsättningen af den und. skrifvelsen, andra bestämmelser
behöfva intagas, än de, som stå i voter:s-propos:na.
Gr. von Platen, Ballzar: Äfven jag anser det vara
öfverflödigt att återremittera denna punkt, så mycket meia
som jag, med anledn. af hvad Hr Nordensköld bär yttrat,
anser mig böra nämna, att förhållandet icke är alldeles detsamma,
som i den af honom omnämnda frågan. Jag minnes
myckel väl, att oaktadt jag och flere al StatsUtskls ledamöter
funno betänk, nog tydligt, så funnos likväl flera
andra, och ibland dem äfven den värde talaren, som funno
sjelfva betänk, otydligt. Här är icke detta förhållandet,
ty här är betänk, tydligt nog, hvilket äfven blifvit medgifvet;
men man anser, alt sjelfva voter:s-propos:n borde vara
utförligare, för att derigenom förekomma all tvetydighet inom
Exped.Utsk. Då likväl Utsk. här kail grunda sin skrifvelse
på ett betänk., sorn hvar och en anser tydligt, så inser
jag ej, att inom Exped.Utsk. någon tvekan bör kunna
uppstå. Jag anhåller således om bifall tili voter:s-propositionerna.
De i 8 punkten föreslagna voter:s-propos;r godkändes,
g, io, ii, 12, i3, 14, i5, 16, 17, 18 och 19 punkterna.
De i dessa punkter föreslagna voter:s-propos:r godkändes.
20 punkten.
Hr von Hartmansdorff: Här förekommer en nej
propos.
af följande lydelse: "Vinner nej, kommer ifrågavar.
anslag att anvisas, för alt till de i ja-propos:n omförmälda
ändamål utgå såsom lån, under enahanda villkor, som aro
bestämda i afseende på det till lika behof för de nordligare
länen beviljade anslag, eller att lill K. M:s nåd. pröfning öfverlennäs
att för hvarje särskildt föremål, i män af den
nytta som deraf kan påräknas, bestämma 0111 statsbidraget
skall utgå såsom anslag eller lån, och i denna sednare händelse
huru med återbetalningen skall förhållas, samt örn ränta
bör erläggas eller ej.” Jag förmodar att det är en missskrifning,
att orden ”såsom lån” här influtit, ty då det öfveilemnas
till K. M. att bestämma i hvad mån medlen skola
6
Den i5 April f. tn.
utgå såsom lån eller såsom anslag, så kan det icke afRiksSt:n
förklaras vara blott af det ena slaget, emedan sådant
skulle innehålla en motsägelse till den dispositionsrätt, som
man tillägger K. M. Följaktligen tror jag att ordalydelsen
borde vara följande: "Vinner nej, kommer ifrågavar. anslag
att anvisas, för alt till de i ja-propos:n omförmälda ändamål
utgå under enahanda villkor, som äro bestämda i afseende
på det till lika behof för de nordligare länen beviljade anslag,
eller att till K. M:s nåd. pröfning" etc. Jag hemställer
således, att, om detta blott är en misskrifning, den ma rättas,
eller i annat fall punkten återremitteras.
Frih. Sprengtporten: Jag är icke i tillfälle att
kunna besvara den siste värde talarens fråga, om det förhållande
han anmärkt grundar sig på en misskrifning eller
icke. Eljest vore det måhända ganska lätt att få förhållandet
upplyst, om voter:s-propos;n jemfördes med RiksStms
prot.utdr. i ämnet, hvilka tvifvelsutan finnas här att tillgå.
Ifrågavar. voter:s-propos. grundar sig för öfrigt, så vidt jag
fattat uppläsningen, icke på något förslag från StatsTJlsk.,
utan på de beslut, som i olikhet med StatsUlsk:s förslag
blifvit fattade i RiksStm, och måhända har den otydlighet
dervid influtit, att när StatsUtsk. här föreslagit att summan
skulle hufvudsakligen till sin princip anvisas såsom lån, och
sedan något RiksSt. beslutat att K. M. i särskildta fall af
förekommande omständigheter skall få disponera någon del
deraf såsom anslag, så har sjelfva anslaget eller sjelfva summan
bibehållit något för mycket af sin ursprungliga karakter,
att nemi. utgå såsom lån, och således det nu anmärkta
förhållande uppkommit. Men då jag föreställer mig, att detta
mern. grundar sig på de prot.utdr., som af RiksSltn blifvit
meddelade, och i händelse dessa prot.utdr. äro till hands,
så torde en jemförelse med dem kunna upplysa förhållandet.
Un der t. Ridd.Secret. uppläste samtliga Ri ksS t: ns prot.-  utdr. i hvad de rörde den ifrågavar. punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag får fästa H, Ståndets;
uppmärksamhet derpå, att detta förslag af Utsk. innefattade
2tne särskilda delar. Den första delen litt. a), som angick
de norra länen, innehöll förslag att summorne må kunna
disponeras af K. M för hvarje särskildt föremål, att utgå
såsom anslag eller lån. Den sednare delen, eller litt. b_),
angick södra delarna af Riket, der summorna skulle lemnäs
såsom lån, men likväl tillåtas såsom undantag, alt K. M. finge
anvisa någon mindre del såsom anslag, utan återbetalningssk
y 1 dig het. Ku har R. o. Ad. äfvensom PresteSt. förklarat,
att villkoren skola vara lika gynnsamma för de södra länen
som för de norra; men i den upptagna nej-propos:n haiman
bibehållit böljan af villkoren för de södra länen, eller
att medlen skola utgå såsom lån, men deremot slutligen
tillagt samma regel, som gäller för de norra länen, eller att
Den i5 April f. ra.
7
det kan vara anslag eller lån efter K. M:s eget bepröfvande.
Följaktligen innebär detta en motsägelse, och här har
influtit hvad sorn ej bort införas, nemi. orden ”såsom lån”,
der de första gången förekomma. På det att sådant må
blifva rättadt, fortfar jag i min anhållan om ålerremiss.
Frih. Sprengtporten: Sedan jag varit i tillfälle att
höra prot.utdr:n uppläsas, så inser jag riktigheten af den anrnärkn.
Hr von Hartmansdorff framställt och bestrider icke
ålerremiss.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt 20 punkten inneholle
2:ne voter:s-propos:r, den ena anginge mom. litt. a)
och den andra morn. litt. b) ; anmärkn. hade endast blifvit
gjord vid den ena af dem.
Hr von Hartmansdorff: Jag har visserligen icke
gjort anmärkn. vid mer än en punkt, nemi. den sednare.
Men jag skulle tro det vara säkrast, att R. o. Ad. alldeles
icke vidrörde den, utan läte den hel och hållen återgå; ty
man kan väl icke företaga votering öfver den ena delen,
utan att den andra äfven är fullständig. Jag hemställer fördenskull,
att hela punkten måtte blifva återremitterad.
Uppå derefter framställd propos. blef 20 punkten återremitterad.
21, 22, 23, 24, 23 och 26 punkterna.
De i dessa punkter föreslagna voter:s-propos:r godkändes.
27 punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag fruktar att delskulle
lända till svårigheter vid allmänna arbetens utförande, om det
ifrågavar. beslutet fattades sådant, som det nu är föreslaget.
Försvarslöse och sysslolöse personer äro i allmänhet sådana,
sorn ej vilja taga tjenst. Om nu desse företrädesvis skulle
anställas vid arbetet, så hade man ingen säkerhet om dess
bedrifvande, emedan man ej kunde påräkna deras qvarblifvande,
med mindre arbetsbolaget förskaffade sig Kronans
manskap, för alt hålla vakt om dem. Skulle nu vid dessa
arbeten vaktmanskap nödvändigt behöfvas, så skulle troligen
ingen vinst ulan snarare förlust af deras begagnande
uppstå. Om de än icke rymde sin väg, så är det fruktansvärd!,
att de icke länge med godo qvarblefve vid arbetet.
Om nu ett sådant af stort omfång vore påbörjadt, med en
viss påräknad arbetsstyrka, och denna i hast försvunne, så
skulle andra arbetare svårligen kunna erhållas, om det vore
längre fram på sommaren, då skörden började, och då följaktligen
ingen kunde undvara sitt folk. Det blefve ock troligen
just vid den tiden, då arbetare få mera belaldt af enskilda
personer, som bolaget förlorade sitt manskap. Jag
hemställer således till R. o. Ad., om det ej vore bäst alt
8
Den i5 April f. m.
vidblifva vårt beslut oell låta saken afgöra* gencm voteri
ng.
Inbjudningen blef icke antagen, men voter:s-propos:n
godkändes.
•28 punkten.
Voter:s-propos:n godkändes.
ag punkten.
R. o. Ad. godkände hvad Utsk. i denna punkt yttrat.
30 punkten.
Voler:s-propos.-n godkändes.
31 punkten.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Lands
höfdingen
i Norrbollens län är icke här närvar., och ej heller
någon annan, sorn, så vidt jag vet, har fullständig bekantskap
med förhållandet der. Hvad först beträffar, att de
3oo r:dr skulle försvinna, så faller den saken af sig sjelf,
när man får elt residenshus på stället. Huruvida rum för
landscancelli, landscontor och landtränteri m. m. uti det
till inköp ifrågasatta huset kunna erhållas, kan jag för min
del ej bestämdt upplysa. Jag förmodar visserligen att tillräckligt
utrymme lör detta ändamål skulle vinnas, men äger
ej derpå någou säkerhet. Förhåller det sig nu så, att
rum dertill måste särskildt hyras, och detta hus ej förslår
mer än för landshöfdingens bostad, hvilket jag väl anser
möjligt, emedan jag tycker mig minnas, efter den beskrifning
jag erhållit, att localen är ganska inskränkt, så vore
det olämpligt, att vid dessa medels anslående bestämma ett
sådant villkor, och jag kan således icke nu för min del tillstyrka
antagande af detta förslag. Finnes här någon, som
har sig föihållandet närmare bekant, så vill jag gerna, i händelse
han upplyser alt ifrågavar. embetsrum kunna i residesshuset
inrymmas, antaga detta förslag, men i annat fall
måste jag yrka vidblifvande af R. o. Ad:s beslut.
Frih. Sprengtporten: Jag skulle föreställa mig, att
SlatsUtsk. har ställt sig R. St:s beslut till efterrättelse, och
att icke någon förändring deruli kan komma i fråga. Föröfrigt
påminner jag mig, att det blef uppgifvet inom Utsk.,
att det för närvar, linnes rum inom den ifrågavar. byggnaden,
så väl för embetsverkeu, som för landshöfdingen; —
och alt landshöfdingens hyresersättning kommer att försvinna,
när han får egna rum, detta synes mig vara klart.
Hr von Ho h e n h a u s e n : Efter de upplysningar, som jag
just nyss har erhållit, alt landscancelliet, landscontoret och
landtränteriet uro inrymda i en särskild byggnad vid detta hus,
och alt densamma är intagen i köpesumman af de 6000 r:dr,
som
Den i5 April f. m.
9
sora blifvit beviljade, så bär jag intet skäl alt vidare motsätta
mig instämmande uti det villkor, som af 2:ne Stund
blifvit beslutadt.
Inbjudningen antogs, i följd hvaraf den i 3i punkten
föreslagna voterts-propos. ansågs komma att förfalla.
32 punkten.
Den föreslagna voter:s-propos:n godkändes.
33 punkte n.
Hr von Hartmansdorff: Här äro 2:ne voter:s-pro
postr
föreslagna, den ena om summorna, den andra om villkoren.
De äro båda ganska riktigt uppgjorda efter de redan
fattade besluten; men jag hemställer till R. o. Ad.,
om icke Ståndet ville frångå sitt förra beslut och instämma
med PresteSt., hvarigenom voter:s-propos:n skulle förfalla.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag tillstyrker äfven, att
R. o. Ad. måtte frångå delta beslut. Jag tror det ej vara
så lätt alt bestämdt säga eller vara säker på, om det är
rätt att besluta, att medlen böra i första rummet användas
till en observatorii-byggnads uppförande vid Upsala och
dernäst till öfriga för academien nödiga byggnader. Jag
deltog i beslutet, då det fattades hos R. o. Ad., men tvekar
ej att nu tillstyrka R. o. Ad. att frångå detta beslut,
dels derföre, alt det icke är lätt för oss att inse hvad som
för academien kan vara angelägnast, och dels derföre, alt
derigenom en votering mindre i förstärkt SlatsUtsk. skulle
blifva behöflig. Bedömmandet af hvilket företag, som är
angelägnast för academien, må bero på de auctoriteter, som
äro i tillfälle alt granska alla förekommande omständigheter;
men skulle man vilja ingå i specialiteter, så torde skäl förefinnas
att icke bestämma, att medlen böra användas först
till observatorii-byggnaden. Jag tillstyrker således, att Ståndet
ville antaga inbjudningen, hvarigenom en votering skulle
förfalla.
Frih. Leijonhufvud, Abraham: Det är verkligen
med förutsättning af att medlen blifva använda till observatorii-byggnaden,
som SlatsUtsk. har gjort sitt tillstyrkande,
hvilket, såsom jag tror, i betänk, är motiveradt, ehuru jag
ej nu har det tillhands och kan citera det. Det har varit
mycken öfverläggning om denna summa, och det är ganska
troligt alt intet anslag blifvit beviljadt, derest man ej på
grund af de upplysningar, som af sakkunnige män blifvit
meddelade, hade trott att ett nytt observatorium verkligen
vore för läroanstalten högst behöflig!. Jag skulle tro, att
det är betänkligt att borttaga detta villkor, emedan man då
kastar sig in på den möjligheten, att observatorii-byggnaden,
som anses vara det nödvändigaste, ej företages, utan tvertom
24 H. 2
10
Den i5 A p r i 1 f. m.
en annan byggnad, som ej är af behofvet påkallad, oell i
sådant fall anser jag det vara bättre att spara dessa medel
för framtiden. Dessutom anser jag möjligheten att, genom
inbjudningens antagande, slippa en votering ej vara något
egentligt skäl, af beskaffenhet att här förtjena afseende.
Om man voterar en gång eller 100 gånger, kan vara
temmeligen likgiltigt; detta verkar ej på riksdagens varaktighet,
men det verkar deremot på principen, som jag tror vara
den, att, så vidt ske kan, icke rubba redan fattade beslut,
som afse ett bestämdt ändamål.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att i denna punkt ingen
inbjudning blifvit gjord till R. o. Ad., förmodligen af det skäl,
att i afseende på ändamålet med anslaget ett annat Stånd,
nemi. BorgareSl., vore med R. o. Ad. öfverensstämmande
Hr von Hartmansdorff förklarade att han afslode
från sin begäran.
De i 33 punkten föreslagna voter:s-propos:r godkändes.
34 35 punkterna.
Voter:s-propos:na godkändes.
Ånyo föredrogs Exped.Utsk:s den 5 sisth April på bordet
lagda mein. N:o 42> * anledn. af anmärkt stridighet i
R. St:s vid denna riksdag fattade beslut i fråga örn afskrifning
af undsättningsskulder.
Frih. Cederström, Jacob: I anledn. af denna fråga
har jag ifrån Finance-dep:tet förskaffat mig conceplet till
K. M:s nåd. skrifvelse, i anledn. af R. St:s underd. skrifvelse
i sistlidne Januari månad, deruti R. St. hafva beslutat
att, utan afseende på huruvida caulionister finnas eller ej,
afskrifning skall ske, då icke gäldenär äger förmåga att betala
hvad han i undsättning bekommit. K. M:s nåd. beslut
i denna fråga lyder som följer:
”1 anledn. af hvad R. St. sålunda, beträffande frågan
om afskrifning af statsverkets utestående fordringar för undsättningsspanmål,
anmält, vilje Vi hafva eder anbefallt, att
till Oss inkomma med underd. yttrande i afseende å allt
hvad med nämnda fråga äger sammanhang, samt dervid tillika
afgifva en fullständig utredning öfver beloppet och beskaffenheten,
så väl af de undsättningsskulder, hvilka tillkommit
efter ig3o års missvext och ännu äro oguldne, som
ock af dem, hvilka såsom obelalde balanceras sedan fordna
magazinsinrättningens tid och efter 1826 års missvext. Vi
hefalle’’ etc.
R. o. Ad. torde nogsamt finna, att då R. St:s första skrifvelse
redan blifvit expedierad lill Dalarne, och i följd deraf
sådana undsättningsskulder, hvilka gäldenären, när han biif
-
Den i5 April f. m
n
vit krafd för den del deraf, hvilken linder årels lopp skulle
utgå, varit oförmögen att gälda, blifvit utkrafde hos borgesmännen,
så står detta förhållande i en alldeles bestämd och rak
strid emot det sednare. Dervid förekommer jemväl, att i
R. St:s beslut rörande undsältningsfrågor R. St. i den sednare
skrifvelsen bestämdt förklarat, att den afskrifning, sorn
skall äga rum, ej får göra någon rubbning uti hvad rörande
district-magaziners anläggande till Westerbotten förut är föreskrifvet.
Deraf lärer också vara klart, alt som de fleste
undsättningstagare i Westerbottens och Norrbottens län äro
berättigade på denna grund alt erhålla afskrifning endast då
tillgång saknas, när sådant kan ske utan rubbning i hvad
föreskrifvet linnes för bildande af grundfond för district- eller
socken-magaziner; så lärer denna af R. St. medgifna afskrifning,
enligt deras sednare skrifvelse, ej komma dessa
verkligen behöfvande län tili godo. Då det nu är angeläget,
att R. St:s stridiga beslut bringas till rättvis enhet i resultat,
så att icke ovilja måtte inom landsorterna med skäl
uppkomma, så får jag, åberopande 56 §:n Riksd.Ordn., väcka
motion om att StatsUtsk. matte genom remiss åläggas
att inkomma med ett förslag, hvarigenom likhet i åtgärderna
må kunna vinnas, och alt för Norr- och Westerbottens
län, der afskrifning af undsättningsskulder måste bifallas efter
samma grunder, som R. St. bestäint för andra län, R.
St. af Statens behållna liondespanmål anvisa till district—
eller sockenmagaziner ett emot afskrifningsbeloppet motsvarande
antal tunnor spanmål. Detta är så mycket angelägnare,
som R. St, gjort ett undantag derför, att icke jord, icke
boskap, icke foder och ej heller spanmål, som är nödvändig
till utsäde, skall i mät gå till denna skulds betalande.
Således är det ganska klart, att någon fråga om återbetalning
af den spanmål, som undersökningen i anledn. af R.
St:s sisla skrifvelse omfattat, ej kan uppkomma, och att ingen
enda kappe deraf kan komma att ingå till Slaten eller
till districtmagazinerna. Jag anhåller att ifrågavar. Exped.-  Utsk:s mern. mätte få hvila intilldess StatsUtsk., på grund
af den af mig nu väckta motion, med betänk, inkommit,
deröfver R. St. må kunna utlåta sig; ty att i riksdagsbeslutet
införa tvänne sinsemellan stridiga §§, lärer R. o. Ad.
finna ej vara välbetänkt, likasom det ej heller vore välbetänkt,
om R. St. skulle besluta olika förhållanden för Svenska
medborgare inom olika provinser.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att hvad den af Frih.
Cederström väckta motion anginge, så kunde den icke remitteras
förr än den blifvit till prot. skriftligen aflemnad;
hvad anginge Exped.Utskts mern. N:o 42? hemställde Hr
Landtm., om R. o. Ad. ansåg det, på sätt Frih. Cederström
föreslagit, böra tills vidare uppskjutas.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Såsom det fö
-
12
Den i5 April f. m.
refaller mig, sä innebär R. St:s sednare skrifvelse, uti hvilken
denna fråga blifvit behandlad, en mera omfattande utveckling
af grunderna för undsältningarnes återbetalande inom
hela Riket, ett bestämdt uppluifvande af de föreskrifter, som
R. St. meddelat i afseende på sättet att indrifva sådana fordringar
inom Dalarne. I detta afseende fordras visserligen
något förtydligande, ty ett misstag synes vara ganska betänkligt;
men jag hemställer till Frih. Cederström, om det ej vore
tillräckligt, att K. M. så fort som möjligt underrättas om
de förändrade olika åsigter, hvilka R. St. i denna fråga under
riksdagens lopp hafva antagit, på det att de åtgärder,
som K. M. anbefallt, på grund af R. St:s första skrifvelse i
detta ämne, ej må fortsättas, utan inhiberas intilldess en
närmare förklaring i detta afseende hunnit till vägabringas.
Om nu en motion remitteras till StatsUtsk. och der skall
undergå den vanliga behandlingen, så torde veckor, ja månader
förflyta, innan K. M. erhåller kännedom om R. St:s
förändrade åsigt i detta afseende, till följe hvaraf den rättelse,
som kunde vara behöflig, ej skulle komma att göras
gällande, utan slutligen komma för sent. Jag hemställer
derföre, om det ej vore lämpligare att låta denna skrifvelse
afgå och sedan genom en förnyad skrifvelse rätta misstaget.
Frih. Cederström: Jag tror mig hofva uti mitt förra
yttrande uppgifvit, att så väl R. St:s första skrifvelse, som
den sednare af Januari månad delta år, blifvit till K. M.
öfverlemnad, och att begge blifvit af K. Hl. handlagda och
expedierade. Det är således i denna fråga för R. St. intet
vidare att göra. Att nu direet besluta, såsom Frih. Sprengtporten
önskar, en skrifvelse till K. M., vore visserligen till
tidens vinnande fullkomligen lämpligt; men denna skrifvelse
skulle då komma att stå i bestämd strid emot våra grundlagar.
Dessa medgifva ej R. St. alt inom sina plena direct
besluta skrifvelse!1 till K. M., utan när frågor uppstå, som
skola föranleda till beslut, hvilka komma att grunda underd.
skrifvelse!1, så följer också af sig sjelft, att dessa frågor skola
lill Utsk. remitteras. När nu StatsUtskts sista betänk,
gifvit anledn. till den oriktigheten, att tvänne stridiga beslut
blifvit fattade, och att i R. St:s sednare skrifvelse en helt
annan uppställning blifvit gjord af utredningen utaf undsättningsskuklerna,
än i den första skrifvelsen, så följer af
sig sjelft, att StatsOtsk. måste först bereda utväg för R. St.
alt komma till ett riktigt beslut, och detta kan i min tanke
ej ske annorlunda, än genom remiss till Utsk., med föreläggande
för Utsk. att sig deröfver utlåta, hvarefter R. St. få
hos K. M. genom förnyad skrifvelse anmäla den rättelse,
som är nödig för stridigheternas undanrödjande. Del finnes
tvänne utvägar; den ena är, i min tanke, alt R. St, återkalla
sitt beslut i afseende på borgesmännens ansvarsskyldighet
i Dalarne, enligt sista beslutet för de öfriga länen, då
Den i5 April f. m.
i3
förhållandet inom alla blir detsamma; eller ock, såsom för
Dalarne är föreskrifvet, att der borgesman finnas, som äga
säkerhet, der skall skulden gäldas. Dervid möter likväl den
omständigheten, alt hvad Dalarne redan på grund af del
förra heslutet utbetalt, kan ej annorlunda än genom restitution
komma att dem tilldelas. En sådan restitution kan åler
icke komma dem till godo annorlunda, än i den ordning,
som våra författningar medgifva, då frågan, efter sockenstämmas
hörande, skall af Konungens Bef:h:de pröfvas, samt
slutligen underställas K. Kammarrätten. På sådant sätt hinner
man ej inom år och dag få den frågan pröfvad, huruvida
de medel, hvilka af borgesman sålunda blifvit utbetalta,
höra restitueras. Dessa frågor kunna af StatsUtsk. utredas,
och derefter det alternativ tillstyrkas, sorn pröfvas lämpligast.
Ilvilketdera alternativet Utsk. kommer att tillstyrka,
böra dock ovägerligen afses enahanda grunder för alla lönen,
ty i motsatt fall skulle det komma att medföra mycket missnöje.
Norr- och Westerbottens län hafva väl på papperet
fått samma förmåner sorn de öfriga länen, men komma i
sjelfva verkligheten aldrig i åtnjutande deraf, emedan just
den spanmål, som der är utlånad, är destinerad att ingå såsom
grundfond till district-magazinerna. Frågan är af mycken
vigt för de norra länen och deribland för Jemtland; af Statens
behållna spanmål måste alltså för dessa län, i händelse
afskrifning medgifves, motsvarande antal tunnor lemnäs till
niagazinen. Det öfriga af detta R. Sits beslut, enligt hvilket
boskap, foder och spanmål ej får anses såsom utmätningsgild
egendom, är af så egen beskaffenhet, att jag derom
ej har något all säga. I detta afseende förekommer jemväl
skilnad emellan Dalarne och de öfriga länen. Jag tror alt
Frih. Sprengtporten bör finna att grundlagarne förhindra
oss att genast besluta i frågan, och alt vi således måste låta~detta
betänk, tili vidare hvila.
Frih. Sprengtporten: Jag får, i anledn. af den siste
värde talarens yttrande, endast anföra, att det aldrig varit
min mening, och att jag ej heller yrkat, att R. o. Ad. nu
genast skulle besluta i frågan. Ej heller bestrider jag remiss
af motionen, sedan jag af Hr Frih;ns yttrande har hört, att
båda skrifvelserna redan afgått till K. M.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att öfverläggningen
om Exped.Ulskts mein, N:o 42 borde tills vidare
uppskjutas.
Till pröfning företogs Stats- samt Allm. Besvärs- o. Ekon.-  Utsk:ns den 17 sisth Mars och den 3 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o i5y, i ardedn. af erhållna återremisser af betänk.
N:o 112.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph; Jag
'4
Den i5 April f. m.
anhåller alt Ridd.Secreltn ville upplysa, huru delta betänk,
blifvit afgjordt af de öfriga Stånden.
Undell. Ridd.Secret. upplyste, alt ullål. blifvit af
alla lie de öfriga RiksSt:n bifallet.
Hr Munck af Rosenschöld: Då således tre Stånd
redan bifallit Stats- och Ekon.Utskms betänk. N:o i57, så
vågar jag anhålla, att R. o. Ad. jemväl må bifalla detsamma.
Af samma ulsk.betänk. N:o lii synes klart, att oin
ifrågavar. afdelning, eller södra bataljonen af Bohusläns regemente,
åter skulle förvandlas till cavallen, så måste rusthållarne
erhålla understöd för anskaffandet af 116 hästar,
hvilket då Liefve nödvändigt. Om den ifrågastä 1 Ida förändringen
skulle vidtagas, så skulle äfven de hittills rusthållen
tillslagna indelpingsräntorna, till ett årligt belopp, enligt
Utskms betänk. N:o 157, af 7668 r:dr i\ sk. 9 rist. h:co,
dertill användas. Jag anhåller för min del om bifall till
betänkandet.
Frih. Stjerncrona, David Henrik, begärde, att Olvon
Hartmansdorffs den 3o sisth Januari i ämnet afgifna anförande
måtte uppläsas.
1 anledn. häraf Lief Hr von Hartmansdorffs nämnda anförande
nu uppläst.
Frih. Stjerncrona: Det synes tydligt, alt bolten på
motionen, 0111 jag så får uttrycka mig, är, alt de rustande
vid Bohusläns regemente matte blifva qvitt sin rustningsskyldigHet,
och i dess ställe öfvergå till roteringsskyldighet,
samt alldeles slippa hela det onus, som åligger de rustande
i och för hästens hållande. Hittills hafva de erlagl en vacanccafgift
för hästen af 5 tunnor säd. Räntorna i Bohuslän
utgå utan förvandling, det vill säga med 4 daler silfvermynt
för en tunna säd. Det vore således ett ganska farligt
proejudicat alt fatta ett sådant beslut, som nu är i fråga.
Jag vill blott anföra ett exempel, som, 0111 jag ej misstager
mig, måste vara öfvertygande i afseende på det farliga uti
praejudicatet. Det finnes lika beskaffade 2000 nummer i andra
delar af Riket, som öfverhufvud betala för hästvacancen
53 r:dr b:co per nummer. Om nu samma anhållan skulle
med samma skäl komma från dessa 2000 rusthållsnummer,
så skulle det förhållande uppkomma, att i stället för 106,000
l-.dr, skulle komma att utgå endast den del af indelningen,
som varit beräknad för hästens underhåll, uppgående till
omkring 56,000 daler silfvermynt, en summa på intet vis
adseqvat emot den ofvannämnda. Af dessa skäl och dem
som Hr von Hartmansdorff’ i sitt nyss upplästa anförande
utvecklat, anhåller jag hos H. R. o. Ad. om afslag å betänkandet.
Gr. von Platen, Baltzar: Då den siste värde tala
ren
önskat uppläsning af de aniuärkmr, som Hr von Hart
-
Ben i5 April f. m.
i5
mansdorff vid Sterremissen af delta betänk, framställt, så
torde det icke vara ur vägen, att jag uppläser det svar, som
Utsk:n lemnat på nämnda anmärkn:r, emedan R. o. Ad.
först derigenom tolde komma i tillfälle att fullständigt bedomina
förhållandet. Det lyder sålunda:
"Hvad nu först beträffar den emot betänk, gjorda anmärkn.
derom, att Utsk:n lösligen behandlat ifrågavar. ämne
och utan föregången nödig utredning hos vederbör, embetsverk,
så få Utsk:n blott anföra, att Irenne RiksSt.
funnit samma behandling tillfredsställande och saken i det
utredda skick, att de ingått i hufvudsaklig pröfning af frågan,
samt gillat det slut, hvari Utsktn stannat, med tillägg
likväl, i afseende å villkoren och sättet för verkställandet
af förändringen, hvilka Utsktn för sin del ansett böra egentligen
bestämmas af K.1M. I afseende på den uppställda uträkningen
af den förlust, som komme alt drabba statsverket
genom den föreslagna förändringens verkställande, vilja Utskrn
anmärka, att, då Utsk:n i det återremitterade betänk, äfven
ansett nödigt göra en så beskaffad uträkning, Utskrn likväl
dervid icke kunnat förbise eller förbigå den vida betydligare
utgift, som, i händelse af bataljonens återgång till
cavallen, komme alt drabba Staten, hvilkens skyldighet då
inträdde att förse densamma till större delen med hästar
och munderingar m. m. Hufvudsakligen för att undvika
denna betydliga och i Utskrns tanke mindre ändamålsenliga
utgift, hafva Utskrn tillstyrkt bifall lill den föreslagna förändringen,
med afseende dessutom derå, att den tjenligaste
tidpunkten för vidtagandet deraf syntes vara inne nu, då de
gamla liästvacance-contracten lupit lill ända, samt invecklade
och för den verkställande regeringsmakten svårlösta
förhållanden uppstått, vid frågan om upprättande of nya.
Utsk:n få äfvenledes fästa uppmärksamheten derå, att K.
M:s nåd. skrifvelse innevar. riksdag, ang:de 58 nummers vid
merantimnda bataljon återgående till cavallen, egentligen
grundat Utskrns gjorda tillstyrkande, att densamma måtte
förändras till infanteri, och alt således icke, på sätt anmärkt
blifvit, endast enskild motionärs framställning dertill gifvit
anledning."
Utskrn hafva dessutom trott sig äga kännedom derom,
altSlyrelsen verkligen hade önskat, alt detta regemente skulle
återgå till infanteri, men genom ruslhållarnes missförstånd
af sin rättighet har det intrasslade förhållandet uppkommit,
som nu är för handen. Följden skulle blifva, att då större
delen af samma regemente undergått en sådan förvandling,
hvarom här är fråga, så skulle 58 nummer återstå såsom
cavallen. Man har icke trott detta vara lämpligt, så mycket
mindre, som Utskrn liaft de mest grundade skäl ali förmoda,
alt de 2tne krigsministrar, som inom kott tid efterträdt
hvarandra, gillat detta beslut.
i6
Den i5 April f. m.
Ilr Munck af Rosenschöld: Då jag endast ämnat
uppläsa TJtskais svar på Hr von Hartmansdorff* framställning,
hvilket Gr. von Platen nu gjort, så afstår jag och
anhåller om bifall till betänkandet.
Ilr von Hartmansdorff, Aug.: Såsom bevis derpå,
att Utskcn icke lösligen behandlat min framställning, har
Gr. von Platen anfört att tre Stånd bifallit Utskms betänkande.
Hvar och en, som vet hvad svar på tal vill säga,
lärer finna, att detta icke innefattar någon vederläggning af
min anmärkn., utan att det snarare innebär, det tre Stånd
hufva låtit sig nöja, utan att få någon upplysning. Det har
blifvit yttradt, alt It. St. borde, för att icke utsätta Staten
för äfvenlyret af en stor utgift, på förhand afsäga sig en
inkomst, som Staten för närvar, äger. Om detta vore ett
skäl att så förfara, så borde naturligtvis Staten, af fruktan
att möjligen både Öster- och Westergölhlands samt Smålands
afsuttna cavalleriregzten kunde komma i fråga att åter uppsitta,
jemväl afsäga sig större delen af den hästvacancespanmål,
som af dessa regtten nu utgöres. Man har påstått,
att R. M. gjort någon framställning ronde de 58 numren.
Denna framställning har blifvit gjord i alldeles motsatt riktning,
nemi. för att utreda det trassel, sora uppkommer genom
frågan om dessa 58 nummers uppsitlning, under det
att regttet för öfrigt förblifver infanteri. Om R. o. Ad.
skulle, lika med de öfriga Stånden, bifalla detta betänk., så
vore det, så att säga, en belöning åt dem, som krånglat,
nemi. Bohuslänningarne, och skulle blifva en uppmuntran
för andra, som dertill kunde hafva tillfälle, att på samma
sätt vålla Regeringen svårigheter, för alt derigenom förskaffa
sig sjelfva förmåner. Jag tror ej att sådant vore klokt handladt
af oss.
Här påstås att 2tne efter hvarandra följande krigsministrar
gillat det ifrågavar. anslaget. Jag har aldrig sett några
Svenska krigsministrar, och Konungens rådgifvare för Landtförsvars-dep:tet
har jag knappast heller sett på detta rum,
alltsedan denna titel blef dem tillagd. Icke heller har jag
hort dem yttra sig i detta mål, knappt nog uti något annat.
Jag skulle således tro, att det är mera ur inbillningens verld
än ur verkligheten, som Grefven liemtat sitt påstående. Jag
anhåller om afslag på betänkandet.
Hr Munck af Rosenschöld: Det torde hafva und
fallit
Hr von Hartmansdorff, att förhållandet med Smålands,
samt Öster- och Westergötlands afsuttna cavallerireg:ten ej
är detsamma som med Bohusläns. Vid detta sista reg:te
yrkas ersättning för de hästar och munderingspersedlar,
hvilka under 1778 års krig blifvit regilet fråntagne. Detta
lärer ej vara förhållandet med de af Hr von Hartmansdorff
nämnda regementen.
Gr.
Den 15 April f. m.
*7
Gr. von Platen: Jag medgifva' visserligen, ntt det
var oförsigtigt af mig att numna ordet minister, då jag vet,
ntt ett sådant uttryck alltid uppkallat talare af en viss sida,
för att motsatta sig hvarje skymt, som i detta fall kunde
framlysa. Att Hr von Hartmansdorff, då jag förklarat, att
jag hade skäl förmoda, att de ifrågavar. Konungens rådgifvare
för Landtförsvars-dep:tet hyst den af Utsk. framställda
åsigt, ansett sig kunna yttra, alt jag hemtat denna förmodan
ur inbillningens verld, måste på det högsta förundra mig,
helst af en talare, som vanligen yttrar sig med så mycken
hofsamhet. När jag sagt detta, så tror jag att jag verkligen
haft skäl lill min förmodan. För öfrigt anser jag öfverflödigt
alt vidare förlänga discussionen. Betänk, är redan
af tre Stånd bifallet, och det kan visserligen bero på huruvida
K. M. lemnar sitt samtycke till ‘den föreslagna åtgärden;
men deremot betyder det alldeles intet hvad detta
Stånd nu beslutar.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Om det faller Hr
von Hartmansdorff i sinnet att förklara ett betänk, vara
grundlöst, så veta vi väl, alt han ej låter öfvertyga sig om
alt det är annorlunda. Detta är också rätt, men jag får
likväl tillkännagifva, att jag såsom ledamot af StatsUtsk:s
riksg.afdelning flera gånger deltagit i Öfverläggningar om
delta mål och funnit, alt detsamma blifvit ganska sorgfälligt
hehandladl, eller att detta åtminstone varit Ulskms afsigt.
Huruvida Utsk:n lyckats eller ej, lärer väl egentligen bero
på huruvida betänk, af R. St. gillas, och som man vet, så
liar detta betänk, redan blifvit af tre Stånd bifallet. Om
dessa Stånd derigenom begått ett misstag, så blir del för
deras egen räkning, eller för deras, som detsamma tillstyrkt.
Dessa Stånds beslut lyckas mig emedlertid bora gälla, åtminstone
så mycket som en individuel åsigt. Den som skaffat
sig underrättelse om förhållandet, kan visserligen vara
af annan tanke, och jag har ingenting deremot; men som
jag deltagit i pröfningen af denna fråga och troll Utsk:ns
förslag vara lämpligt samt, på sätt Gr. von Platen anmärkt,
haft anledn. förmoda, att förslaget ej varit stridande emot
vederböra önskningar, samt då skiljaktigheten emellan detta
och det förra betänk, är ganska stor, såsom jag tror till
Statens och de rustandes eller roterandes fördel, så anhåller
jag att få förena mig med Gr. von Platen i begäran om
bifall till betänkandet.
Frih. Stjerncrona: Utsk:n hafva visserligen anfört i
betänk., på sätt Gr. von Platen yttrat, såsom skäl för sitt
tillstyrkande, den betydliga förmån för Slaten, som skulle
uppkomma deraf, alt man undvek kostnaden för uppsättande
af 36o ä Jyo hästar; men jag hemställer ödmjukast, om
delta kan anses för en god hushållning, alt för evärdeliga
24 H. 3
iS
Den i5 April f. m.
tider afstå en årlig ränta af 2000 t:r spanmål, emot villkor
att slippa att en gång för alla uppsätta 3 till i\oo hästar.
Denna calcul behöfver ej någon vidlyftig utredning, ty det
faller genast i ögonen, att Staten, genom verkställighet af
TJtsktns förslag, skulle komma att vidkännas en betydlig förlust.
Jag inser ganska val, mine herrar! alt då frågan nu
af tre Stånd blifvit afgjord med bifall till Utsk:ns betänk.,
så kan jag ej vidare vinna någon förändring deruti; men
del finnes frågor af den beskaffenhet, der det blir ett åliggande
för den enskilde att yttra sin öfvertygelse, då han
finnér Statens intresse vara förbisedt genom det beslut, som
blifvit vidtaget, och jag tror, alt man vid sådana tillfallen
icke gör illa, om man fäster sitt Stånds uppmärksamhet derpå,
alt det skulle kunna leda till mycken nachdel för Staten,
0111 man skulle fortgå på den banan, att ideligen skän
ka
bort hvad Staten har.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Den siste värde
talaren har fotat sina betänkligheter hufvudsakligen på den åsigten,
att det vore ett åliggande att bevaka Statens intresse; men
jag tager mig härvid friheten hemställa, huruvida icke .Statens
intresse bevakas från två åsigter och ifrån 2:ne olika
ställen. Det ena af dessa ställen är statscassan, och det andra
den enskilde statsborgarens fördel och intiesse. Efter
min öfvertygelse bevakas Statens intresse bäst, när stalsborgarens
intresse i första rummet afses, och det är detta, sorn
jag tror att Utsktn vid detta tillfälle hafva iakttagit i det
förslag, som Ulsktn afgifvit. Jag fruktar äfven, att något
misstag här, i afseende på det summariska i beräkningen,
har blifvit begånget, då dea värde talaren yttrat, att här
vore fråga örn alt efterskänka en inkomst af 2000 t:r spanmål.
Förhållandet är efter min uppfattning icke sådant, ty
ifrån dessa 2000 t:r spinmål måste nödvändigt afräknas de
augmentsräntor, hvilka af de rustande komma att afstås, derföre
att de rustande slippa att erlägga vacance-afgifter. För
en betydlig del af ifrågavar. provins har redan ifrån långliga
tider tillbaka en sådan befrielse ifrån rustnings bestridande
ägt rum; och jag kan ej inse hvarken del olämpliga,
det onyttiga eller det okloka uti att man medgifver samma
fördel äfven för den ifrågavar. delen deraf, och jag tror
icke heller, att vi derigenom skulle tillförbinda oss att medgifva
samma förmån åt öfriga förut afsultna cavallet i-reg:tens
rusthållare, eller att något sådant, på grund häraf, kunde
sättas i fråga; ty jag delar ej den åsigten, mine herrar! att
en eftergift på något ställe är en orättvisa begången emot
den andra. Jag fröjdar mig deröfver, att en lättnad härigenom,
åtminstone för denna ort, blifvit beredd lör landtbrukaren,
och beträffande dem, sorn emotsälta sig densamma,
så får jag fästa uppmärksamheten på, att de ieke alltid
äro lika noga i afseende på äganderätts-föi hållanden, när
Den i5 April f. ni.
«9
det är fråga om att ålägga nya och ökade besvär för dem,
sorn förut ej hafva dem. Jag förenar mig således med de
värda talare, som begärt bifall till betänk., hvilket jag anser
vara ganska väl grundad! och ledande till allmän båtnad
der det kommer lill verkställighet; och då i alla händelser
verkställigheten af detta betänk, är beroende på K.
M:s beslut, så tror jag att R. St. deruti äga en tillräcklig
garanti emot möjligheten af något förhastande. Jag skulle
äfven tro för min del, att det ej vore rätt af mig såsom
ståndsledamot alt här söka motsätta mig hvad treStånd redan
funnit vara af rättvisa påkalladt och ledande till det
allmännas bästa. Jag yrkar bifall till TJtskms betänkande.
Frih. Cederström, Jacob: Man har anfört såsom
skäl till bifall för detta betänk., alt det befrämjar enskilde
medborgares intresse och derföre äfven mäste vara nyttigt
för det allmänna. Detta är en grundsats, som i sin tillämpning
kan leda till ingenting mer eller mindre än hela
samhällets upplösning. Man börjar med en eftergift, nödgas
sedan bevilja flera samt slutligen eftergifva alla onera, så alt
inga skyldigheter emot samhället vidare finnas, och det nakna
obeståndet är det enda som qvarstår. Det är helt tydligt,
att hvarje eftergift af skyldigheter är en orättvisa, begången
emot dem, som nödgas bibehålla samma skyldigheter.
Då icke en eftergift kan göras emot alla, som äro i
samma cathegori, så är det en orättvisa, så mycket mera
orättvis och mern split och missnöje verkande, som den finnes
grundad på intet annat än väld och hugskott. Det är
icke ifrån sådana beslut, som R. o. Ad. bör vänta ali Svenska
folket skall gilla dessa åtgärder. Att tre Stånd kunnat
bifalla ett dylikt betänk, bevisar för mig intet i detta fall,
och jag skulle tro, att R o. Ad. bör, i afseende på frågan,
betrakta den såsom en Svenska Statens angelägenhet, och då
är saken helt enkel och klar. Dessa rusthållare äga ingen
bättre rätt än alla andra rusthållare i Riket.
Hvad den siste värde talaren framställt om augmentsläntornas
indragning, så är det en fråga för sig sjelf, som
icke följer af denna. Här är endast fråga om rusthållarnes
förmenta rättighet att få ersättning för bortmistade hästar.
Det är klart, att om uppsiltning kommer i fråga, så mäste
dertill af K. M. och Kronan lemnäs det bidrag, som K. M.
och Kronan åligger att utgöra. Att man blott kan ålägga
en del af reg:tet att sitta upp, hvilket man anser för sr.
fasligen vådligt och illa för armeen, är en gifven följd af
indelningarnes beskaffenhet, som gör, att man ej kan ålägga
hela bataljonen att sitta upp. För min del skulle jag anse
del rättvisaste vara, att de' rusthållare, som önska uppsittningen,
må genast anbefallas att derom gå i författning, och
de nödiga hästarne anskaffas, men under ingen förevändning
böra personer i en provins ställas i andra och olika förhål
-
Den i5 A p r i 1 f. m.
In nilen emot deni, som äro i samma catbegori i andia provinser.
Det är en af de mest vådliga grundsatser, som finnas,
att öppna dörren dertill att II, St. börja vid en riksdag
tillstyrka sådana fördelar för enskilda personer, samt
derigenom föranleda ett fortgående på en så farlig bana, då
man ej kan betvifla, att sådana frågor äfven framdeles komma
att väckas, och alt de då ifrån samma håll som detta
tillstyrkande kommit skola erhålla protection, så alt man
derigenom kommer att gynna enskilde personers intresse på
Statens bekostnad. Jag tillstyrker afslag på betänkandet.
Hr Printzensköld, Carl: Äfven jag anser ifråga var.
betänk, vara alldeles oriktigt. Det synes mig, att Statsoch
Ekon.Ulsktn, hvilka haft för pligt att för R. St. framlägga
denna fråga med afl erforderlig fullständighet, hade
bort inse, alt en blott motion, framställd af enskild person,
ej innefattade afla de upplysningar, som för frågans fullständiga
utredning varit af behofvet påkallade. En sådan utredning
kan ej annorlunda åstadkommas, än genom undersökning
af vederbörande embelsmyndigheler, hvilkas ut latto
i ämnet här utgöra den enda grunden för frågans rätta uppställning.
Om Utskin sålunda hade fullgjort den pligt, som
Utsktn ålegat, på ett sätt, alt både den enskilde och det allmänna
kunnat vara dermed belåtna, så hade Utsk:n ofelbart
ej bort fästa något annat afseende på den väckta motionen,
än att tillstyrka en und. framställning ifrån R. St.
till K. M., med anhållan, att K. M , efter vederböi andes hörande,
ville bestämma om och huru de fördelar, man här
vilt bereda enskilda innevånare i en provins, med afseende
på alla Rikets öfrige innevånares bästa, verkligen kunna äga
rum eller icke. Jag tillstyrker således på dessa grunder afslag
å betänk., såsom i min tanke tillkommet mera för att
söka vinna popularitet och gynna enskilda medborgare, än
för det allmännas bästa. Jag kan så mycket mindre gilla
denna åtgärd, som hvarje eftergift till enskilda personer på
det hela verkar på alla öfriga medborgare af samhället. Man
måste ihågkomma, att hvarje skatt, som man efterger för
någon Corporation eller någon enskild, skall i sin ordning
fy llas af de öfriga medborgarne, och då är det en uppenbar
orättvisa emot dem. Jag tillstyrker afslag på betänk,
oaktadt Irenne Stånd detsamma bifallit, och jag förmodar
att R. o. Ad. icke vill göra sig skyldigt till den orättvisa,
som ifrågavnr. betänk, skulle föranleda.
Hr Munck af Rosenschöld: Frih. Stjerncrona har
förespegla t, att Slaten skulle göra en stor förlust derigenom,
att detta utlåt, bifalles. Hans calcul i detta afseende måste,
om del tillätes mig nyttja ett uttryck, som Hr von Hartmansdorff
äfven begagnat, vara tagen ifrån inbillningens
rymder, då den årliga hästvacance-afgiften torde komma
alt lill fullo ersättas af den årliga räntan på den summa,
Den i5 April f. m.
sora, ifall bataljonen skulle komma alt uppsitta, Staten mäste
utgifva för de hästar och munderingar, hvilka blifvit
bataljonen fråntagna under 178S års krig, och hvilken summa
uppgår till några hundratusen r:dr, då deremot regrtets
eller bataljonens förvandlande till infanteri, enligt den calcul,
som Utskm uppgjort, blott skulle medföra en kostnad
af 66G8 r:dr 24 sk. g r:st.
Gr. von Platen: Jag begärde ordet, då den upplys
ning
gafs, att StatsUtsk. här endast haft afseende på att den
ifrågavar. summan endast skulle afse hästars anskaffande.
Jag har likväl genom den upplysning, som Gr. Anckarsvärd
lemont, blifvit förekommen uti hvad jag ämnat säga och har
således föga alt tillägga. Jag vili blott nämna, att då man
ur så frikostig med utdelning af förebråelser emot Utskrn,
alt de gått lösligen till väga, så går man sjelf så lösligen
till väga, alt man ej tager kännedom om hvad Ulsk:ns betänk.
innehåller; ty hade man det gjort, så hade man ej
kunnat framkasta sådana anmärkntr, som den, att augmentsruntorne
ej varit beräknade.
Hvad man behagat säga, att meningen varit alt jaga efter
popularitet, så tror jag att, åtminstone livad mig beträffar,
denna framställning skall förblifva utan ali verkan, och
jag önskar, att hvar och en, som gör sådana framställningar,
sjelf må kunna freda sig derifrån.
Frih. Stjerncrona: Jag har begärt ordet, för att
med några ord göra rättvisa åt en anmärkn., som blifvit
framställd emot mig. Jag har gjort en brutto calcul, att
Statens uppoffring' skulle blifva 2000 t:r säd. Jag var icke
okunnig om, att augmentsräntan borde afdragas; men, mine
herrar! detta förtjena!* icke, tror jag, att lägga särdeles mycken
vigt på, då man känner hurudan! förhållandet är. Indelningen
för cavalleriet är beräknad efter 60 dalers ränta;
då till cavalleriet blifvit utsedda de bästa hemmanen, är
sällan till rusthåll indelt något hemman under 4o daler,
men väl sådana som haft 45 dalers ränta och deröfver. Då
utgör augmenlet icke mera än omkring i5 daler, som, då
de utgå utan förvandling, blifva en obetydenhet. Jag är
långt ifrån att önska att den ifrågavar. bataljonen af Bohusläns
reg:te skall återgå till cavallen, men jag önskar att den
måtte förblifva vid hvad hittills i sednare tider varit, och
att icke Staten måtte förlora en inkomst, som den med rätta
tillkommer, helst då farliga proejudicater kunde dragas af
den ifrågavar. åtgärden.
Gr. Anckarsvärd: Ehuru obehagligt det synes mig
vara, alt uti pai lemenlariska öfverläggningar inblanda hvad
till saken icke hörer, så nödgas jag likväl nu göra det. Det
hörer visserligen icke hit, huru jag 0111 fem år härefter kommer
alt tänka och handla; men då denna fråga blifvit fram
-
Dea i5 April f. m.
lastad, så täger jag mig likväl friheten förklara, alt Frih.
Cederström hvarken uti milt föregångna eller nu var. handlingssätt
lårer kunna finna någon grundad anleda, lill sina
tvifvel i afseende på milt handlingssätt, då denna (råga framdeles
förekommer. Jag får förklara, atl om det Liefve mig
beskärdt att upplefva den lyckliga dag, då ifrån vår Styrelse
propos:r ankomme, som åsyftade lättnad i allmänna
bördor, så skulle man säkerligen finna min röst hädanefter
såsom hittills understödja en sådan åtgärd. Jag fortfar att
yrka bifall till Utsktns betänk., på de grunder, som Utsktn
i min tanke ganska riktigt anfört, och på de skäl, som af
de talare, hvilka här understöd! Ulsktns betänk. , blifvit
framställda.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller atl få
fästa Ståndets uppmärksamhet på en omständighet, som icke
vid detta tillfälle blifvit vidrörd, men som blef det förra
gången, då denna fråga förevar, och nu torde hafva undfallit
Ståndets minne, nemi. att StatsUtsk. har vid denna riksdag
föreslagit, att R. St. skulle ingå till K. M. med und.
anhållan om framläggandet af en allmän försvarspinn, och
detta förslag har äfven af de flesta RiksShn blifvit antaget.
Au kan StatsUtsk. icke åtnöja sig med denna åtgärd, icke
vänta intilldess den önskade försvarsplanen varder R. St.
förelagd, utan är sjelft genast färdigt att uppgöra en del af
»lenna försvarsplan genom det förslag Utsk. här framställt,
ronde södra bataljonen af Bohusläns reg:te. Det ligger
för en livar öppet, alt någon otålighet måste utgöra grunden
till ett sådant förfarande.
En värd talare har trott, att när frågans afgörande beror
af K. M., så borde R, o. Ad. för sin del ej bry sig så
ngga om hurudant dess beslut blef, emedan K. M. i alla
fall skulle göra hvad rätt vore. Samme talare har likväl
tillagt, att det vore ohöfligt af Ståndet att säga nej, när de
öfriga 3 Stånden hafva sagt ja. Jag skulle likväl tro, att
0111 saken, såsom jag förmenar, är oriktig, så borde R, o.
Ad. uttrycka sin mening, oberoende af de öfriga Ståndens
beslut, d. v. s. icke instämma i ett beslut, som Ståndet anser
oriktigt.
Hr Munck af Rosenschöld: Då södra bataljonen
af Bohusläns reg:te varit infanteii eller afsuttet cavallen
alltsedan år 1788, så är det således icke nu någon fråga 0111
organisation af det militäriska förhållandet, utan blott af
det ekonomiska, och denna fråga äger således ingen gemenskap
med den und. skrifvelse, hvarmed R. St. till K. M.
ingått, för att anhålla 0111 en allmän försvarsplan, hvarföre
jag anser den anmärkn., som Hr von flai tmansdorff i detta
afseende gjort, vara alldeles oförtjent af allt afseende.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad. be
-
Den i5 April f. m.
23
hagade bifalla Stats- saint Allin. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns
utlåt. l\:o 157.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Då lif Landtm förklarade, det lian trott sig finna
att nej öfverrösta! ja, begärde
Gr. Anckarsvärd votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposition
:
Den som bifaller Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utskms utlåt. N:o 157, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnda utlåt. N:o 157.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 28.
Nej — 67.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utskms den 17 sisth Mars och den 3 dennes på bordet lagda
betänk. N:o 158, i anledn. af väckt motion 0111 behofvet
af förändringar uti K. M:s nåd. inslruction för beklädnadsdirect:na
vid de indelta infanteri-reg:tena, m. m.
På begäran af Frih. Cederström, Jacob, upplyste
underl. R i d d. Secr e t., ali Preste- och BorgareSt:n bifallit
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskrns betänk. N:o
i58; BondeSt. hade återremitterat detsamma.
Frih. Cederström: Det förefaller mig besynnerligt,
att Utsk:n, som i allmänhet afstyrkt motionen, likväl tillstyrkt
alt tvistefiagor, uppkomna i afseende på räkenskaperna,
skola hänskjutås till Kammarrättens afdömmande, i stället
för Krigscollegii, såsom Utsk:n säga hittills hafva ägt
rum. Att Kammarrätten skulle bedömma tvister, uppkomna
vid granskningen af beklädnadsclirectionernes räkenskaper i
anledn. af beklädnadspersedlars anskaffande och deras användande
samt det pris, som derför blifvit erlagdt, förefaller
mig mer än besynnerligt. Lemnäs räkenskaperne i Krigscollegium
oanmärkta, men i orten valde revisorer dervid
göra anmärkntr, så är det icke Krigscollegium, som öfver
sådana anmärkntr dömmer, utan anmälas de hos Generalmönsterherren,
hvarefter frågan slutligen af K. M. afgöres.
Jag tviflar på alt detta embetsverk äger erfarenhet och nödig
kännedom i de detaljer, som dithora, h vårföre det svårligen
lärer kunna deruti dömma. T öfrigt lärer det vara en
oriktig uppgift, att det är Krigscollegium, som här är part
och äfven häruti dömmer; fy Krigscollegii domslut, om det
a4
D e n 15 A p r i 1 f. m.
så skall kallas, är redan afkunnadt innan tvisten kan uppstå,
enär Krigscollegium på förhand bestämmer livad som skall
ske. Sedermera skola revisorerne granska hvad verkstäldt
är, och uppstår då tvist, så blir, efter generalmönstringen,
frågan hänskjuten under K. M:s afgörande, hvaremot Krigscollegii
beslut icke angår annat, än den stat för beklädna»
den, som årligen bestämmes. Jag skulle tillstyrka afslag å
detta betänk., om icke det Hederv. BondeSt. återremitterat
detsamma; men i det skick frågan för närvar, är, anser jag
en återremiss vara lämpligast, på det att Utskm måtte komma
i tillfälle att, efter tagen närmare kännedom om ifrågavar.
måls behandling, frångå sitt tillstyrkande att de må öfverleninas
till Kammarrätten, emedan det icke är Krigscollegium,
som slutligen afgör tvisten rörtde beklädnadsdireclionernes
räkenskaper, och man ej heller beliöfver draga till
domstol dessa frågor, som i administrativ väg böra och måste
afgöras, för att icke åstadkomma alldeles ofantliga hinder
och svårigheter vid indelta armeens beklädnad. Jag nödgas
således inskränka mig till anhållan om återremiss af förevar.
betänkande.
Hr af Dalström, Gust. Jac.: Sedan jag nu finner
att betänk, kommer alt i sin helhet företagas, är det vid
samma punkt jag ämnar fästa mig och anhåller att derå få
fästa R. o. Adis uppmärksamhet, som den siste värde talaren
fästat sig vid. Det är med afseende på K. förordn. af
år 1819, rörtde beklädnaden för indelta infanteriet och instructionen
för beklädnadsdireclionerna af år 1822, som
Utsk:n Jiem ta t anledn. att anse Krigscollegium och rotehållarne
vara parter emot hvarandra, såsom orden här falla,
på sätt, att ingendera bör pröfva den andras anspråk. För
mig är det icke förklarligt, huru Utskrn kunnat leda sig till
en sådan slutsats från dessa författningar, ty för mig oell
andra, som handlagt dessa frågor, synes förhållandet vara
alldeles motsatt. Rusthållarne hafva nemi. samma intresse
som Krigscollegium i beklädnadsfrågor, emedan rusthållarne
utgöra den ena hälften af soldatens beklädnad samt K.
M. och Kronan den andra hälften. Det är endast beklädnadsdireclionerne,
som kunna i dessa frågor vara parter emot
Krigscollegium och rolehållarne gemensamt å andra sidan,
emedan de, som hafva samma intresse i samma sak, ej kunna
vara parter emot hvarandra. Utskm tyckas för öfrigt
här hafva förblandat revisorerne öfver räkenskaperna med
beklädnadsdirectionerna, som äro något helt annat. Beklädnadsdirectionerne,
som kunna blifva parter, hafva sig
ombetrodde förvaltningen af beklädnadsmedlen och bestämma
beklädnaden vid infanteriet. Revisorerne äro åter särskildt
valde ombud inom compagnierna vid indelta regitena,
för att revidera dessa beklädnadsdirectioners räkenskaper.
Den i5 April f. m.
per. Jag anser mig, i följd af den framställning, som de förenade
Ulskrn gjort, likväl böra litet närmare detaljera denna
fråga. Beklädnads-directionernes räkenskaper revideras
årligen af Krigscollegiutn, och det året då generalmönstring
inträffar, väljas revisorer af rotehållarne, för att afven revidera
samma räkenskaper för alla åren sedan sista generalmönstringen.
Denna sednare revision, nemi. af rotehållarnes
ombud, förekommer icke förr än rakenskaperne lill en
böl jan varit i Krigscollegium reviderade. Sedermera företages
revisionen af rotehållarnes ombud, för att ytterligare å
sin sida granska räkenskaperna med samina intresse, som i
Krigscollegii granskning ägt rum. Skulle nu den oförmodade
händelse inträffa, alt i afseende på anmärknrr, som blifvit
gjorda emot beklädnads-directionens åtgärder, rotehållarnes
ombud ej skulle finna nöjaktigt besvaradt hvad i Krigscollegium
blifvit godkändt, så lära dessa ombud icke tillstyrka
decharge; och då en sådan fråga uppkommer, öfverlennäs
saken till Generalmönsterherren, sorn det tillkommer alt
lemna beklädnads-directionerna decharge för deras förvaltning
af beklädnadsfonderna under de år, hvilkas räkenskaper
blifvit granskade. Dervid fäster Generalmönsterherren
afseende på huruvida Krigscollegium tillstyrkt decharge och
huruvida rotehållarnes ombud tillstyrkt decharge, emedan
dessa båda auctoi Heter, om jag så må kalla dem, handla i
samma intresse och samma sak, och i följd af deras ollallo
meddelar GeneralmönStei herren de'charge eller icke. Skulle
nu så hända, att någondera af dessa auetorileter, nemi. Krigscollegium
oell rotehållarnes ombud, finner sådana förhållanden
inträffa, att den ej bör tillstyrka decharge, så anmäles
detta till Generalmönsterherren, som i sin mönsterberättelse
anmäler det till K. M,, som slutligen afgör frågan. Sorn
jag ser att man i betänk, velat något skeft citera författningarna
och vanställa förhållandet, så anser jag, lika med
Frih. Gederström, det nära nödvändigt att återremittera äjendet,
på det en på verkliga förhållandet grundad utredning
må äga rum i afseende på motionärens begäran att öfverlemna
tvister 0111 beklädnads-räkenskaperna till Kammarrättens
pröfning. Jag anser för ö f 1 ig t att denna sednare åtgärd
är alldeles öfverflödig, emedan det vore att ytterligare
intrassla ärendenas gång, att öfverlemna deras afgörande
till en auetoritet, som alldeles icke har eller förstår att med
dem sig befatta, utan saken bör slutligen af K. M. afgöras.
Lika med Frih. Gederström anhåller jag således om återremiss.
Gr. von Platen, Baltzar: Jag vill visserligen icke
söka att motsätta 111ig en återremiss af detta betänk., då upplysningar
här blifvit lemnade och då det blir en skyldighet
för Utsk:n att söka antingen rätta sig efter eller vederlägga
24 H. 4
Den 15 April f. m.
anmärktna, så mycket mera som betänk. redan från eli Stånd,
ehuru jag vågar tro i en helt olika syftning, blifvit åierremitleradt.
Så lösligt, som livir blifvit anfördt, hafva väl Utsk:n
dock icke behandlat detina Sak. Man här sagt, att
Krigskollegium icke här vore att anses såsom part. Örn jag får
anföra ett exempel, torde mati dock finna detta, Om t. ex.
det förhållande uppstår, hvilket möjligen kan inträffa och
möjligen har inträffat, att en tvist uppkommer emellan rotehållarne
och beklädttadsdireetionen, huruvida de medel,
som varit tillskjutna, blifvit riktigt använda, oell man fatta
att beklädnädspersedlarne blifvit ganska riktigt och till god
beskaffenhet anskaffade, men att deremot icke alla de medel,
som blifvit inlemnade, dertill åtgått, hvaraf följer alt Krigscollegium
hade intet alt invända, emedan detta collegium
egentligen skall vaka öfver att persedlarne finnas; så följer
deraf dock icke att rotehållärne skola vara nöjde med att
hafva lemnat medel, utöfver hvad som varit nödvändigt.
Om nu1 en tvist uppslår i det fallet, och möjligen dervid
inträffar, att Krigscollegium , Oaktadt de gjorda anmärkntna,
icke upptager desamma till pröfning eller meddelar
decharge för beklädnads-directiohen, så hemställer jag
om icke Krigscollegium derigenom blir part, och svårighet
uppkommer för rotehållärne att utfå sin rätt. Då detta förhållande
kan inträffa och möjligen har inträffat, så hemställer
jag äfven, om det icke verkligen visar sig alt Krigscollegium
kan vara part, och om det således icke vore bättre att
Kammarrätten åtog sig denna granskning.
Hr af Dalström: Med anledn. af hvad Gr. von Platen
nyss anfort, tager jag mig friheten ytterligare nämna, alt i
sådana frågor, der det kunde uppstå tvifvel, huruvida medlen
blifvit riktigt använda elfer icke vid beklädnaden af infanteriet,
så är del för Krigscollegium lika angeläget att derå
göra anmärkn., som för rotehållärne. Krigscollegium är ett
Statens förvaltande verk och måste således vara Uppmärksamt
på huruvida Statens medel blifvit behörigen använda,
och då staten bekostar hälften af medlen i och för beklädnaden
samt rotehållärne den andra hälften, så måste Statens
förvaltande verk vara lika angeläget att göra anmärkntr emot
eli oriktigt begagnande af dessa medel. Jag kan icke hemta
någon anledn. till en annan öfvertygelse, än att KrigscolJegiutn
och rotehållärne i dessa frågor hafva samma intresse
och icke kunna stå såsom parter emot hvarandra. Deremot
om sådana förhållanden skulle inträffa, att beklädnaden
vore anskaffad, men rotehållarnes revisorer funno att medlen
icke blifvit dertill rätt använda, utan möjligen på ett
mer eller mindre lämpligt sätt begagnade, så är det icke
allenast rotehållarnes utan äfven Krigscollegii intresse, alt
denna fråga måtte afgöras, och lärer Krigscollegii advocatfiscal
icke underlåta att derå göra åtal, och frågan kan alltså
icke afgöras på annat sätt än såsom jag haft äran numna,
Dea i5 April f. m.
a7
nemi. att den underställes K. M. i vanlig ordning, och innan
beslut fattas hörer K. M. troligen de embetsverk , som
deröfver på något sätt höra yttra sig. Det ur alldeles
icke fråga om eliel' kan icke blifva fråga om något särskildt
besluts fattande hvarken af Krigscollegium eller Kammarrätten
i sådana frågor, förrän det verkligen blifvit bevist
att räkenskaperna äro felaktiga, d. v. s. att anmärkntr
dervid äro gjorda och att vederbörande Generalmönstérherre
bär nekat decharge för bcklädnads-djrectionen.
Hr von Rosen, Georg: Inom Utskln reserverade jag
mig emot det der fattade beslutet, alt sätta Kammarrätten
til! domare emellan Kligscollegiuin och bekladnads-directionerna.
Skälet dertill var alt jag förutsåg, att derigenom skulle
uppsla en onödig och efter min tanke oformlig omgång.
För att besvara Gr. von Platen får jag nämna, att Krigscollegiinn
a|Idi ig, utan endast Generalmönsterherren ger decharge.
Sedan Krigscollegium å sin sida samt rotehållarne å
deras sida granskat räkenskaperna och dervid icke haft anmärknlr
att göra, så ger Generalmönsterherren decharge.
Skulle anmärkiKiie föranleda dertill att han icke kan gifva
decharge, så afgör K. M. frågan uppå mönsterherrens anmälan.
Förändringen alt hafva en ny instans, Kammarrätten,
skulle endast leda till en ny omgång, utan att lända
bvai ken Slaten eller rotehållarne till någon fördel. På samma
sätt är det vid rusthålls-reg:tena, der rusthållarne ensamme
bekläda folket. Kär det sker genom allmän beställning,
så välja de sina enskilda revisorer, hvilka granska beklädnadsmedlens
användande. Göra dessa några anmärkntr,
så anmäler Generalmönsterherren det i sin mönslermening,
och K- M. afgör tvisten. Det är alldeles samma förhållande
som vid infanterireg;tena, och hvarföre man skulle hafva
olika metoder, då det kan med bibehållande af rättsgrund
gå på samma sätt, vet jag icke. För öfrigt och med ali
aktning för Kammarrätten, anser jag denna rätt icke vara
fullt competent domare i dessa frågor, såsom Frih. Cederström
anmärkt, hvarföre jag äfven i detta afseende önskar
återremiss.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet i anledn. af
Gr. von Plåtens yttrande. Det följer af sig sjelft att, om,
vid granskningen af en räkenskap från någon beklädnadsdirection,
oriktigheter förbises i Krigscollegium, der första
granskningen sker, så är det ett fel af revisorn, hvilket
jemväl kan komma att leda till ansvar, när frågan slutligen
pröfvas, derigenom alt rotehållarnes revisorer göra anmäi kn,
och bevisa att någon oriktighet blifvit förbisedd i Krigscollegium;
men derigenom blir likväl icke Krigscollegium part.
Om en beställning blifvit gjord och medlen för beställningen
utbetalda, men för beställningen icke algått hvad som blif—
vit till ändamålet t räkning uppfördt, och således försniil
-
28
Den i5 April f. m.
ning ii g t rinn, så följer naturligtvis af sig sjelft, att när rotehållarne
gjort anmärkn. om f’örliåIlandet, och detta förhållande
blifvit utredt, så faller ansvaiet icke blott på den,
sorn gjort sig skyldig till försnillningen, utan sifvén på den
revisor inom Krigscollegium, sorn underlåtit att derom göra
anmärkn.; men i allt fall är icke collegium part, ty collegium
har dervid icke något enskildt eller allmänt intresse
alt bevaka, förr än försnillningen åtalas. Man mäste val erkänna,
att då bidrag lill beklädnaden till en del från Staten
och en del af rotehållarne ingått i cassan, och räkenskaperne
öfver de persedlar, som årligen skola bestås och upphandlas,
blifvit granskade utan att Krigscollegium haft något
att dervid erinra; så måste, när erinringar äro gjorda i orten
och mönstringen inträffar, rotehållarnes anmärknir iakttagas
af mönsterherren, i följd hvaraf ingen decharge kan
lemnäs förr än saken af K. M. blifvit prÖfvad. Då är frågan
i rätta instansen och i rätt ordning behandlad. Skulle nu
deremot man förvandla alla sådana frågor till rättsfrågor, hvilka
i domstolsväg skola afgöras, hvar stannar man då? Jo! dervid
att frågorne icke blifva förr än efter lång lid afgjorda, och således
ärendena för nästa år ej kunna behandlas i den ordning ,
sorn reglementet och gällande föreskrifter bestämma, i följd
hvaraf man skulle göra confusion inom loppet af några få
år och lill på köpet lemna pröfningen till en embetsmyndighet,
der icke en enda militärperson finnes, och der således
ingen enda ledamot har minsta begrepp om persedlarna
och bordteten af elFecter, som skola ingå i munderingen.
Det later icke tänka sig att med hopp om någon framgång
kunna göra en sådan förändring. Jag förnyar min anhållan
om åtei remiss,
Stats- samt Allm. Besvärs- o. Ekon.Utsktns betänk. N:o
i58 blef af R. o. Ad. återremitteradt.
Ånyo föredrogs Stats- samt Allm. Besvärs- o. Ekon.Ulskms
den 17 sisth Mars oell den 3 dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 160, i anledn. af K. M:s Nåd. skrifvelse till R. St. ang:de
den nya soldatroteringen i Riket och dels en i ämnet väckt
motion.
Hr Tersmeden, Carl Reinhold: Ehuru jag ej antecknat
mig såsom reservant, har jag likväl inom TJtsk:n be
st
rid t det beslut, som finnes innefattadt i delta betänk. N:o
160. Utskm hafva här uteslutande fästat sig vid föregående
Ständers åtgärder samt K. M:s propos., utan att de, i
min tanke, tagit i behörigt betraktande de anmärknlr, som
åtföljde den K. propostn ifrån BondeSt., samt den motion,
som inom samma Stånd blifvit väckt af riksd.fullm. von
Zweigbergk. Ofullkomlighet vidlåder vanligen menskliga åtgärder,
och jag tror ej att R. St. i detta fall vid alla tillfällen
utgöra uodantag; åtminstone skulle jag tro, att föregåen
-
Den i5 April f. m.
lie Ständers tillgöranden i denna fråga, eller i afseende å de
till rotering skyldige men oro Lera de hemman, äro behäftade
med åtskilliga brister, hufvudsakligen derföre, alt de ej va-,
rit grundade på billighet och rättvisa. När det' nu nr fråga
om all lägga kronan på verket, eller för alltid ålägga dessa
hemman en grundskatt, så skulle jag tro, att det är R. Sl:s
både rättighet och pligt att med största försigtighet gå till
väga, äfvensom att rättvisa i alla alseenden iakttages, om It.
St. afven skulle stanna i ett sådant beslut, som kommer att
frångå hvad föregående Stander beslutat. Ifrågavar. hemman
voro före år 1809 endast ålagda en rotefrihetsafgift af 10
ilai. s. m.M. Vid 1812 års riksdag bestämdes denna afgift till
12 r:dr b:eo, kvilku sedermera ulgingo ända till år iB i/f, då
Pi. St. beslöto, att dessa hemman skulle roteras samt i vacance-afgilt
erlägga en summa motsvarande den ordin, roteringen.
Det är detta, som jag anser ej vara med rättvisan
förenligt. Det skulle visserligen vara lyckligt 0111 all jord i
landet vore lika beskattad, men en sådan beskattning får ej
ske godtyckligt. Den kan i min tanke endast lillvagabringas
på sådant sätt, att en liqvid jorden emellan göres, så alt
de, som åtnjuta lindring i skatterna, erlägga en viss afgift
till dem, som hafva en drygare beskattning, oell jag ser ej
något skäl, hvarför ifrågavar. hemman skulle ifrån en sådan
skattejemkning vara undantagna och nu helt enkelt
underkastas en sådan hörda som roteringsbesväret. Man erkänner
vanligen, att Svenska jorden är högt beskattad , och i
sådant fall är det högst anmärkningsvärdi med hvilken lätthet,
med hvilken ringa skonsamhet man här går till väga,
då raan ålägger vissa hemman en sådan skatt som denna, äfvensom
med hvilken ifver man vid alla tillfällen bestrider
de frågor, som väckas om lindring uti beskattningen af Svensk
jord. Vid sådana tillfällen anför man vanligen såsom ett
radikalskäl, att jordägarne inköpa sina hemman med de
skatter, sorn dervid äro häftade, och således, om någon skatt
derifrån borttages, så skulle sådant föröka hemmanets värde
och följaktligen äfven jordägarens capital. Om man använder
samma skäl på ifrågavar. hemman, så lärer det visa sig,
alt dessa hemman äro inköpta utan den tunga roteringsbördan,
emedan de förut endast betalat 10 daler s. m:t för
rotefrihet. Om nu rotering dem pålägges, så kommer deras
värde att betydligt sänkas, och då denna rotering troligen
kan uppskattas till omkring 4° r:df b:co, åtminstone i
vissa län, så är jag öfvertygad derom, att hemmanens värde
måhända skulle komma att minskas ända till hälften; att
bemmansägarne sålunda beröfvas, eller, om jag så får säga,
frånryckas hälften af det capitalvärde, som de nedlagt i
jorden; att således mången hemmansägare, som med skuld
emottagit sitt hemman, om Utsktns förslag af R. St. antages,
skulle bringas till tiggarstafven, till följe af ett sådant beslut;
och jag frågar om detta vore billigt och rättvist. Dess
-
3o
Den i5 April f. m.
utom är här fråga oi» ett ganska vådligt pracjudicat. Vi
äga inom landet mycken jord, sorn ej bär tunga skatter. Om
det ifrågnkommer att göra en skaltejemkning eller att beskatta
denna jord, ehuru den förut löst sig ifrån dessa skatter,
så torde man då komma att åberopa dessa R. St:s beslut,
för att jeke göra en licjvid hemmanen emellan, utan
att helt enkelt ålägga äfven denna jord en lika hög beskattning
som de högst beskattade hemman inom landet. På
dessa skal yrkar jag återremiss af belönk., på det att Utsk:n
må inkomma till R. St. med det tillstyrkandet, alt jfrågavar.
heinmin måtte fortfarande få erlägga den skatt, sorn dem
af lidia års Ständer pålades. Vid indelningsverkets början
bestämdes ett visst antal soldater för hvarje provins, under
uttrycklig försäkran, att då rotarne uppsattes, skulle dessa
provinser vara befriade ifrån ytterligare rotering. Derefter
fördelades dessa soldater på de inom provinsen befintliga
hemman. När nu, till följe af denna delning eller andra
omständigheter, hemman finnas inom provinserna, som erlägga
rolefrihetsafgift, så skulle deraf synas, så vidt K. M:s
försäkran och ingångna contracter skola hållas i helgd, att
denna afgift bör utgå såsom en lindring uti den ordin, roteringen
i Riket. R. St. hafva visserligen beslutat, att dessa
afgifter skola ingå lill statsverket, och detta torde äfven vara
billigt, emedan jag åtminstone för min del anser, att den ena
medborgaren icke bör direct skatta ti 11 den andra; men detta
hindrar ingalunda, att samma belopp ifrån statsverket utgår
genom anslag till de ordinarie rotarne, och på denna
grund får jag föreslå, att de medel, som inflyta ifrån alla
inom ett reg:tes stånd befintliga, nyrolerade hemman, som
betala rotefribetsafgjft, skola till enahanda belopp utbetalas
till samma reg:tes ordin, rotar. Till följe af de anmärkn.T
jag nu tagit mig friheten göra emot Utsk:ns betänk., yrkar
jag återremiss af detsamma, och anhåller vördsamt om Hr
frih, o. Landtnäs propus, derpå.
Hr Dalman, Wilh- Fredr.; I detta mål företer sig
det sällsamma förhållande, att det är ledamöter af den s k.
oppositionen inom RiksStm, sorn nödgas motsätta sig, icke
Regeringens propos., men yäl den tydning och tillämpning,
som ledamöter af samma opposition deråt leinnat inom Statsocb
Ekon.Utsk;n, uti det nu föredragna betänk. N:o 1G0.
frågan är af stor vigt, och man hade således bort hoppas
alt åtminstone få se den i Utskm fullständigt utredd. Då så
ej skett, anhåller )>g att i korthet få genomgå historiken i
målet.
Sedan R, St. vid 1809 års riksdag i Reg F;n y3 §:n stadgat,
att inga nya pålagor eller utskrifningar af manskap
fingB utan R. St;s samtycke påbjudas, samt vidare i 80 §:n
gtt ingen ny eller tillökad rotering kan tillkomma utan
Ronungs och Stäuders sammanstämmande beslut, samt i öf
-
Den i5 April f. m.
3i
ligt den allmänna grund för skatletillökningnr blifvit i 5()
§:n samma Reg.F. lagd, ali livad Staten kati larfva utöfver
de ordinarie inkomster (soln dä flinnos), borde genom bevillningar
fyllas; sä framställde, uti skrifvelse deli 4 i Mars
tölö, K. M. till R. Stts bedömmande, burit Iliket dädanefter
må kunna försvaras, och om den krigsmakt, som dä fanns
till rotering indelt, kunde anses tillräcklig för Rikets försvar;
I anleda, af denna K. M:s nåd. framställning, hvilken
remitterades till Atlin, besvärs- och Ekon tJtsk. vid samma
riksdag, föreslog Utsk. och R. St. beslöto, söm foijer:
”Sorn det första medlet till Rikets Ökade försvar, bör
all nu inom dess g runsö t' varande oroterad jord*
af livad namn och beskaffenhet den vara må, de
boställen endast undantagna, sorn af i tjenst varande militära
personer innehafvas, så snart Riket med krig hotas
eiler ofoäs, genast Uppsätta och med beklädnad förse
det emot samma jord svarande föisvarsmanskap, hvilket
K. M. äger alt på en gång med ordinarie armeen låta lipp*
båda och utcoiiimendera; dock bör denna extra rote*
ring vid krigets slut alldeles upphöra och aldiig
oftare, än då Riket botas med anfall, kunna uppbådas.”
För sältet att verkställa eii sådan rotering stadgade R.
St. såsom allmän grund, att Konungens Bel:h:de, så fört möjligen
ske kunde, skulle anbefallas alt, livar inom sitt län, genast
med biträde af tillkallade, i orten boende kunnige personel*
af alla 4 Stånden, verkställa en provisionel ekträ rotering
å all inom länet roterad jord, efter den metod och
de grunder, sorn med den förut i hvarje provins redan verkstall*
da ordinarie roteringen och den onoterade jordens kända
förhållande emot den roterade närmast stöde att förena;
hvai förutan R St. förbeliöllo sig att, enligt 8 §:n RegF.n,
få öfver den provisionella regleringen vid näst påföljande
riksdag öfverlägga och besluta.
I afseende på sättet för extra roteringens användande,
föreslogo R. St., alt densamma borde införlifvas med det
infanlei iregtte, som ditintills närmast vore indeldt, men i de
Orter båtsmanshåll funnes, tillslås de indelta båtsmanscompagiiierna,
dock med undantag för Skåiie, hvarest extra
roteringen bolde utgöra en särskild trupp.
I anleda, af delta K. M:s beslut lat Regeringen under
den 5 Febi', i B ■ t utgå dess särskilda nåd. i ti s t r u c t i o il,
hvarefter c o In ! t e r a d e lill förrättande a f d e n soldats-
och b å I s m a n s r o t e r i n g, som i anledn. af R,
Stts beslut borde öfvergå all roterad jord i Riket,
hade sig alt rätta. Uti berörde instruetion föie*
skrifves bland annat, att med extra rotering borde beläggas
a 11 ä inom hvarje ort befintliga oroterade hemman, utan
afseende på hemmanens natur och beskaffenhet,
med undantag af följande, nemi.:
Den i5 April f. m.
1:0 De till Militie-stalen hörande boställen, som innehafvas
of i tjenst varande mili turer.
2:0 Ruslhålls-s{omhemman; oell
3:o Nybyggen, hvilkas frihetsår, ej tilliindalupit.
Regeringen kom dock kort derefter på den tanke, att
möjligen R. St:s beslut skulle kunna begagnas såsom eli medel
att, i stallet för extra rotering under krig, förmå jordens
ägare att åtaga sig ordinarie och ständig rotering
samt att derför under fredstid erlägga rotevacance-afgift.
För att komma till delta mål anbefallte R eg erm landshöfdingarne
i åtskilliga län att tillfråga de extra roteringsskyldige,
huruvida de icke, med förminskning till deI i ro.leringsskyIdigheten,
ville utbyta den extra roteringen emot
ordinarie; men en sådan vederbörandes framställning mölles,
som bekant är, med afslag öfver hela Riket, utom i en del
af Skåne, der också ett par ständiga regtlen på della sätt
bildades, men der protestanlerne ännu i denna stund utgöra
endast extra rotering,. Emedlertid förmärktes snart åtskillig
klagan inom landet öfver ojemnhélen af den extra roteringen,
i anleda, hvaraf flera motioner väcktes vid 1812 års
riksdag, angide afhjelpande af nämnda missförhållanden,
hvilket ock föranledde vid den riksdagen en ny skrifvelse
från R. .St. i detta ämne, deruti R. St. förmälte, ”att, seda
11 fråga blifvit vackt a n g: d e behof af jemkning
af den enligt R. Sits beslut år 180g verkställda extra roteringert,
R. St., i afseende derpå, dels att den lill rättelsers
vinnande vid dessa förrättningar utsatta fatalietid blifvit på
olika orter efter skiljaktiga grunder beräknad, dels alt på
åtskilliga ställen den nya roteringen blifvit högre satt, än i
jemnt förhållande med lika goda hemman å samma ort af
gamla roteringen, velat inför E. K. M. i rind. nedlägga den
önskan, alt, på sätt som E. K. M. (unne lämpligast, den
verkställda extra roteringen må varda ånyo öfversedd, och
der den skulle finnas på nämnda sätt ojemn i förhållande
till gamla roteringen, i nåder derefter blifva jemkad, ehvad
und. besvär deremot blifvit anförda eller icke.”
Klagomålen öfver den extra roteringefi fortsattes emedlertid
vid i8i5 års riksdag, och R. St. funno sig då föranlåtne
att, i und. skrifvelse lill K. M. af den 8 Aug. nämnde
Ar, ånyo fästa K. M:s uppmärksamhet på ämnet. Uti
denna skrifvelse förklarade R. St. sig, till vinnande af mera
jemnhet i extra roteringen, icke hafva funnit någon säkrare
Utväg, än att denna extra rotering måtte grundas på myckenheten
och godhelen af de till hemmanen hörande ägor
och andra herrligheler, utan afseende på hemmantalet; dock
så, att det högsta hemmantalet för roleringsverket inom länet
icke må öfverski idas oftare, än då hemmanen äro af
dålig beskaffenhet; äfvensom R. St. slutligen vttra, ”att med
deras afsigt vid extra roteriogens åtagande instämmer att
den
-
Den i5 April f. m.
33
densamma skall allenast under krig utgöras, och da
borde i manskap utgå, hvarföre R. St. yttrade den önskan,
att de aftal, som af extra rotehållare kunde å andra stallen
än i Skåne , vara ingångne om erläggande af vacance-afgift
under bestämd eller obestämd tid, emot befrielse från skyldigheten
alt uppsätta manskap, numera, sedan Riket vunnit
fred, måtte alldeles upphöra att gälla”; och anmälde
R. St. tillika den önskan, det K. M. täcktes, vid utfärdandet
af inslructioner för roteringscomiterade, göra det afseende
K. M. funne med skäl och billighet öfverensstämmande
för den befrielse eller lindring i ro t er in gen,
comministrar och ringare Lyrkobetjente må för
deras boställen få åtnjuta.
Denna R. St:s und. skrifvelse, jemte öfriga handlingar
i målet, remitterades den 27 Febr. 1816 till Krigs- och
Kamraarcollegierna. Collegierna afgåfvo sitt und. utlåt, i
Dec. 1819, men voro skiljaktiga i frågan om grunderna för
extra roteringen i så måtto, att Kammar-collrm ville antaga
den roterade jordens bevilln.värde till jemförelsrgrund för
extra roteringen, hvaremot Krigs-colltm ansåg 1 oteringsbördan
böra bestämmas efter den behållna inkomsten af jordegendomen;
men i intetdera af dessa utlflttn finnes med ett
enda ord omuämndt, att någon del af den oroterade jorden
skulle för framtiden vara underkastad ordinarie eller
ständig rotering. K. M. öfverlemnade derefter vid 1828
års riksdag, uti skrifvelse den 20 Mars, alla handlingarna i
målet till R. St., endast med det yttrande: ”att som Krigsoch
Kammar-collegierne varit af olika tankar om lämpligaste
sättet för verkställigheten afifrågavar. roteringsjemknfng,
samt K. M. jemväl funnit de af Ständerna vid i8i5 års
riksdag uppgifna grunder icke med fullkomlig tydlighet bestämda,
K. M. pröfvat bäst att till R. St:s sammanträde
uppskjuta afgörande af detta ärende; och ville K. M., sedan
R. St. sig deröfver utlåtit, fatta sitt nåd. beslut.’’
Denna K. skrifvelse remitterades till Allm. besvärs-och
Ekon.Utsk., hvilket Utsk., efter en lflng och vidlyftig historik
i målet, som ej handlar om någonting annat, än om
den extra roteringen, yttrar sig sålunda: "Sedan Utsk.
öfver vägat, att, enligt äldre stadgar och författningar,
all jord af kronoskatte och frälsenal ur
bör vara underkastad ständig rotering, har Utsk. trott sig
linna, att, bland undantagen från extra rotering, all så
beskaffad jord borde innefattas”, hvarföre Utsk. föreslår,
att all sådan oroterad jord måtte underkastas ständigt knekte-
och båtsmanshåll emot vacance-afgift.
R. St. Ii-inna de likväl (märk detta) detta Utsk:s
förslag om viss jords beläggande med ständig rotering
belt och hållet å sido, så vidt det rörde ny och tillökad
rotering för den icke privilegierade jorden, men stadgade
deremot, i skrifvelse den 17 Dec. 1823, att alla 010-  24 H. 5
34
Den i5 April f. m.
terade hemman af kronoskatte och frälsenatur borde uteslutas
från upptagande i extra voteringen, dels i
betraktande deraf, alt med 1810 års beslut skall varit åsyftad
t, att extra rotering endast borde träffa s. k. privilegierad
jord, dels emedan de icke privilegierade hemmanen af
kronoskatte och frälsenatur af R. St. an tog os enl. författningarna
vara underkastade ständig rotering.
Delta i en mellanmening förekomna yttrande, eller
denna utan pröfning lättsinnigt antagna sats, kan väl icke
anses såsom ett R. St:s besl u t, hvilket 1111 skulle kunna
tydas så, att den ständiga voteringen tillökades med flera
hundra nummer? Jag ber herrarne lemna uppmärksamhet
åt, att frågan om en sådan tillökad ständig rotering icke
var väckt, hvarken af enskild motionär eller af K. M.; alt
•den således ej var föremål, hvarken för pröfning eller beslut;
att yttrandet derom förekommer endast såsom motiv
uti en skrifvelse, som afhandlar ett helt annat ämne; att
af denna mellanmening, om den skall tolkas efter ordalydelsen,
ej kan dragas annan slutsats, än den, att K. M. icke
äger att med extra rotering belägga dessa kronoskatte och
frälsehemman förr, än K. M. deröfver inhemta! R. St:s beslut,
hvaraf dock icke följer, att K. M. må kunna belägga
samma hemman med ständig rotering. Emedlertid tog Regertn
R. St. på orden och utfärdade år i8a5 befallning lill vederbörande
att sammankalla roteringscommissioner i alla län,
för att upprätta längder, ej blott öfver extraroterade hemman,
utan äfven öfver sådan jord, sorn, enl. comiterades omdöme,
borde vara ordinarie rotering underkastad. Dessa
åtgärder, hvilka (jag medgifver det) i viss mån kunde anses
föranledda af ett oförsigtigt och otydligt uttryck i R.
St:s skrifvelse, verkade emedlertid ett allmänt missnöje, hvilket
torde vara kändt för en livar ibland de herrar, som vistats
i provinsen. Sådant gaf anleda, till en mängd motioner
oin rättelse vid 1828—i83o årens riksdag, och dessa motioner
föranledde i sin ordning en und. skrifvelse från R. St. under
den 28 October 182c), hvaruti R. St., i afseende å den
ordinarie roteringsskyldighet, som comilerade föreslagit alt
utgöras af de hemman och lägenheter, hvilka enligt sin natur
borde draga en slik tunga, anhållit: ”att, då, emot 73
och 80 §§:na Reg.F:n, en sådan tillökning i ordinarie kneklehållet
icke kunde till någon verkställighet befordras,
innan R. St. derom beslutat, den af comilerade
föreslagna tillökning i ordinarie knektehållet, genom en del
kronoskatte samt frälsehemmans och lägenheters åläggande
af ett ordinarie roteringsbesvär, derifrån de dittills varit befriade,
såsom blottinnefattandeden förberedande åtgärd,
som af Rikets 1823 församlade Ständer varit åsyftad, icke
måtte till någon slags verkställighet befordras, innan R. St.,
efter emottagande af K. .Mis nåd. propos., fått tillfälle att
Don i5 April f. m.
35
sig derom utlåta, med den beslutande rätt, som Vofe R. St.
genom omförmälda §§ i Reg.Frn förbehållen och försäkrad.”
Hvar och en, som med uppmärksamhet läser denna
skrifvelse, finner deraf, utan att han behöfver lill yttermera
visso granska Utsk:ns betänk, i ämnet och debatterne" deröfver,
alt R. St. derigenom tillintetgjort ali menlig inverkan
af det misstag i uttryck, som vid föreg:de riksdag ägt
rum, då R. St. förbehållit sig sin i grundlagarna förvarade
vält, att, innan någon verkställighet kunde äga rum, få
pröfva saken, hvaraf helt tydligt följer att, innan något
formligt beslut om sådan verkställighet af båda statsmakterna
var fattadt, några vidare åtgärder i detta afseende icke
kunna vidtagas. Regertn tillvägagick också i denna fråga
med en ganska berömvärd försigtighet samt lemnade sedermera
R. St. vid påföljde riksdag, under den >8 Januari 1834»
bland annat, det svar: ”att, då med de af K. M. i nåder
förordnade åtgärder endast afsågs ärendets ordentliga beredning,
innan detsamma till R. St. öfverlemnades, någon
verkställighet af den föreslagna tillökningen i ordinarie roteringen
ännu icke kunnat inträffa, och då ingen verkställighet
af comiterades förrberörde förslag ägt rum, vore icke
heller någon sådan, såsom Ständerne anhållit, alt återkalla.”
Ingen lärer kunna fatta denna skrifvelse på annat sätt,
än att målet ej ansågs vara af R. St. slutligen pröfvadt, ritan
att en sådan pröfning både rör:de qvoestio an, eller huruvida
någon tillökning i ordinarie roteringen borde ske,
och qvoestio qvomodo, eller i hvad mån roteringsverken äro
lagligen grundade, berodde af R. St:s och Konungens ytterligare
beslut. I parenthes kan också nämnas, att, oaktadt
Regertn hade detta ärende till behandling ända ifrån 1810
till år i8a3, Reger:n dock icke genom någon åtgärd å sin
sida visat sig uppfatta ”författningarna” så, som kunde,
på grund deraf, förut skattlagd, men oroterad jord åläggas
ny eller tillökad ordinarie rotering, utan hade Regerm
både de jure och de facto, genom alla de af henne vidtagna
anstalter, ådagalagt sin uppfattning af R. St:s beslut år
1810 vara den, att all oroterad jord af hvad namn och
beskaffenhet som helst skulle extra roteras, med skyldighet
att endast i krigstid utgöra en sådan röteringsskyldighet.
Emedlertid inträffade vid 183/{ års riksdag en ny
olycka, hvilken torde vara den närmaste orsaken till den
besynnerliga förvillelse, hvari Stats- och Ekon.Utsk:n i denna
fråga synas sväfva. Förhållandet är nemi. att samma
dag, sora K. M. meddelade R. St. det ofvanomförmälda nådiga
svaret den 18 Januari 1834, aflat K. M. äfven en propos.
till R. St. angrde rotefriliet för capel lansboställen
eller vederlag för de capelianer, hvilkas
boställen icke vidare lomme att i roteringen
qvarstå, ehuru de, enl. R. St;s beslut vid 1829 års riksdag,
borde vara från rotering fria. Denna K. M:s nådiga
3G
Den 15 April f. m.
skiifvelse, hvilken Ulskrn refererat i sitt betänk., och som så9
ledes torde vara R. o. Ad. bekant, angår tydligen icke någon
annan ordinarie rotering underkastad jord, än den,
sorn väl var roterad före 1809, men, till följe af äldre stadgar
och beslut, betalat rotefrihetsbevillning, hvilken efter
1812 skulle utgå med 12 r:dr b:co per rote. Det var också
med denna uppfattning, som R. St. svarade K. M. genom
und. skrifvelse af den 10 Nov. l835, att R. St. beslutat:
"att ej mindre alla de capellansboslällen i Riket, som, antingen
i brist på närbelägna oroterade hemman, måste qvarstå
i roteringen, eller sotn fått år 1826 roteringen orätt förllyttad
på hemman, som redan af ålder vore roterade till
fullo, m. m., må, med förbindelse att roteringsskyIdigheten
1111 och framgent fullgöra, undfå en roteringskostnaden motsvarande
ersättning eller vederlag af vacance-algiften för
jard, som, ehuru ordinarie rotering underkastad, likväl icke
presterade rotering in natura, samt att för ali sådan jord
denna afgift må, i stället för den hittills bestämda bevillningen
för rotefriheten, erläggas till Rikets försvarsverk med en
vaeance-afgift, som vore roteringsbesväret fullt motsvarande,
och vid markegångssättningarna, efter i hvarje län gällande
roteringsgrunder, specificerades och i taxorna årligen utsattes.
”
Här var tydligen icke fråga om någon ny eller tillökad
indelning till rotering, utan endast derom, att bereda
capellansboställen ersättning eller vederlag af rotefrihetsa fgiflen
utaf de hemman, som före de nu ifrågavar. 1826
och följande årens roteringsförrättningar af ålder voro dylika
afgifter underkastade. Emedlertid har man nu hunnit
så långt, att vid denna riksdag roteringslängder ifrån åtskilliga
län kunnat för R. St. framläggas. Reger:n har likväl
haft den grannlagenheten för deras rätt, som äga oroterad
jord, att, i sammanhang med dessa roteringslängders öfverlemnande
till R. St., förklara, ”att det nu ankomme på
R. St. att till pröfning upptaga K. M:s under den 18 Jan.
i8 54 811 R- St. aflåtna och här ofvan omförmälda propos.
i afseende å vacance-afgiften under fredstid för
de hela rotar eliel- spridda roteandelar, hvarmed
den ordinarie roteringen i Riket tillökad blifvit
eller ytterligare kommer att ökas inom de län, deruti roteringsförrättningarne
ännu icke hunnit till slut bringas, eller för
hvilka granskningen af dessa förrättningar ännu återstår;
äfvensom att det berodde af R. St., hvilka allena äga
att bestämma de b e v i 11 n i n g s g r u n d er, h varefter merberörde
vaeance-afgift bör till statscassan erläggas, samt
tillika sig utlåta, huruvida de nya ordinarie rotar eller spridda
roledelar inom Götheborgs, Calmar, Gefleborgs, Wermlands,
Örebro, Skaraborgs och Elfsborgs län, hvilka, på grund
af upprättade, men hitintills icke fullständigt granskade eller
fastställda roteringslängder, tillkommit, skola, före näslin
-
Den i5 April f. m.
*7
träffande riksdag, en lika vacance-afgift till statsverket erlägga,
eller om dermed uppskjutas bör, till dess roteringsverken
för sistnämnde 7 län hunnit till R. St., vid deras
nästinträffande sammanträde, öfverlemnas samt af R. St.
granskas och fastställas.”
Oaktadt den benägenhet, som sålunda å Reger:ns sida
i denna propos. tydligen framlyser, att lemna R. St. tillfälle
att besinna sig, innan de pålägga ägare af jord,
som icke före 180g varit roterad eller betalt vacanceafgift,
en från egendomen oskiljaktig skatt, som så högst
betydligt minskar dennas capilalvärde, och derigenom på
ett betänkligt sätt våldföra äganderätten, — innan de
göra sig skyldige till det stora misstaget emot den tydligt
uttryckta principen i våra grundlagar, i afseende på beskattningen,
nemi. att inga nya ordinarie eller grundskatter
böra åläggas, utan att ”hvad Staten tarfvar utöfver de ordinarie
inkomsterna”, sådane de vid grundlagarnes stiftande
utgjordes, skall genom bevillningar fyllas. — Regertn
gaf, säge vi, R. St. ett tillfälle att i detta fall besinna sig,
innan de ingå på denna bana, men Stats- och Ekon.Ulsk:n
hafva icke sett saken så; de hafva tvertom likasom grondera!
deröfver, att Regerm aktat nödigt hemställa ärendet
till Ständernes mognare pröfning och öfvervägande; de hafva
ansett R. St:s år i834 meddelta svar i den speciella frågan,
ang:de vederlag till capellansboställen, hafva bort tolkas
så vidsträckt, att Regertn, på grund deraf, kunnat och
bort ålägga rotevacance-afgift för all jord, som det behagade
roteringscommissionerna att förklara rotering underkastad.
Ja! Stats- och Ekon.Utskm hafva gått vida längre än Reger:
n ens kan hafva åsyftat, då Utskm ansett R. St:s beslut
vid i834 års riksdag kunna grundlägga en rättighet för Reger:
n att påbjuda rotevacance-afgift för lill rotering utan
R. St:s hörande indelad jord, utan afseende derå, alt
längder ne å den tillökade nya roteringen ännu icke
blifvit i föreskrifven ordning pröfvade och fastställde!!
Om Utskrns betänk, skulle bifallas, så skulle fördenskull
rotevacance-afgiflerne komma att utgå icke blott
för den nyrolerade jord, hvaröfver R. St. halt tillfälle alt
pröfva roteringslängdernn, utan äfven oaktadt en sådan pröfning
icke ägt rum; Regertn skulle sålunda uppdragas ett
slags envälde i denna beskattningsfråga, och följden deraf
skulle kunna blifva, att R. St. kanske ännu icke på 10
eller 20 år finge pröfva de nu icke framlagda roteringslängderna.
— Regertn behöfde endast låta indela till roteling,
för att godtyckligt höja grundskatterna på jorden,
och låta utmäta rotevacance-afgifterna. Dessa missbruk skulle,
som sagdt är, kunna fortfara i 10 å 20 år, och då man
slutligen nödgades lill R. St:s pröfning öfverlemna roteringslängderna,
så kunde dessa befinnas alldeles felaktiga och sålunda
böra af R, St. rättas. Om, t. ex. endast extra rote
-
38
Don i5 April f. tn.
ling underkastad jord blifvit indelad till ordinarie rotering,
om till en rote indelades 2 hemman i stället för 4 eller 5,
så hemställer jag, om R. St. icke skulle äga rätt och pligt
att cassera dylika roteringslängder; nå väl! den redan orätt
er lag da rotevacance-afgiften skulle ju då af statsverket
återställas, och dermed vore dock ej saken hulpen, ty många
jordägare kunde under tiden hafva blifvit ruinerade i
följd af denna dryga pålaga. Uti Halland finnes t. ex. en
mängd utsocknefrälsehemman, hvilka äro e x t r a roterade ,
men som, enl. roteringscommissionernas och Regertns omdöme,
skulle vara underkastade ständig rotering, och till sådan
äro de i roteringslangderna uppförda. R. St. hafva emedlertid
beslutat och, uti und. skrifvelse vid denna riksdag,
förklarat, att utsocknefrälsehemman i Halland icke under
något villkor äro ordinarie-roteringsskyIdige, utan allenast
extra. Hur står väl detta tillsammans med Stats- och Ekon.
Utsk:ns nu förevar, tillstyrkande, att rotevacance-afgiften
skulle kunna åläggas, utan afseende derå, att roteringslängderna
äro af R. St. fastställda? och bevisar icke
detta enda flagranta exempel vådan att åt roteringscommissionerna
öfverlemna hela Svenska folkets beskattningsrätt i
detta fall? ty med häfd åt den af Utsktn uppställda grundsats,
komme det i sjelfva verket att bero af roteringscommissionerna
att indela landet och rotera det huru de behagade,
hvarefter Regertn endast behöfde påbjuda rotevacanceafgift
i stället för rotering in natura, och sedan kanske aldrig
vidare rådföra sig med Ständerna i detta ämne. På
dessa skäl, och enär jag finner det stridande emot både grundlagens
princip och en förnuftig princip i allmänhet för beskattning
åfjord, att belasta denna med nya grundskatter;
enär jag finner det högst inconseqvent och obilligt att, i en
tid, då man säger sig sträfva att lindra jordens bördor,
tvertom på ett orättvist sätt öka dessa genom att pålägga
den, som förvärfvat jord utan roteringstunga, en årlig,
från jorden oskiljaktig utgift, som betydligt nedsätter det
capitalvärde, hvilket jorden förut ägde, och enär jag föreställer
mig, dels att det icke är öfverensstämmande med K.
M:s afsigt att en sådan orättvisa skall äga rum, dels alt i84t
års Ständer icke lära vilja betunga sitt samvete med ali
hafva dertill å sin sida gifvit förnämsta anledn., så yrkar
jag återremiss af Stats- och Ekon.Utskms betänk. , med
anhållan att Utsk: 11 måtte taga ämnet under förnyadt
öfvervägande, då jag är förvissad, att Utskm skola komma
till ett för landet gagneligare resultat, än det som
innefattas i deras förevar, betänk., samt anse sig icke
blott, i följd af K. M:s nåd. propos. i ämnet vid denna
riksdag, oförhindrade, utan derutöfver af lag och billighet
förpligtade att rätta de misstag, som möjligen vid
föreg:de riksdagar kunna hafva, i följd af bristande uppmärksamhet
åt ämnets vigt och grundlagens stadganden,
Den i5 April f .m.
39
blifvit begångna. Jag önskar således, att Utsk:n mätte tillstyrka
It. St. att tills vidare uppskjuta frågan 0111 fastställelse
af de nya roteringslängderna samt, i följd deraf, icke
anse någon ny eller tillökad rotevacance-afgift utöfver den
före 1835 års riksdag utgående s. k. rotefrihetsbevillning
böra äga rum; och torde, i följd deraf, Riksg.cont. böra
anbefallas alt ersätta statsverket den brist, som derigenom
på 3:c och 4;e hufvudtitlarna möjligen uppkommer genom
minskning i inkomsttiteln: rotevacance-afgift.
Fortsättningen af delta måls pröfning uppsköts lill
eftermiddags-plenum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protoeoili,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsängen den i5 April 1841 •
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.utdr. för denna dag f. m.
Justerades pleni-prot. för den n sisth Mars.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då R. o. Ad. dels
i dag på f. ni., dels under loppet af förliden vecka, godkänt
en mängd voter:s-propos:r, hvarom votering i förstärkt
StatsUtsk. snart, och förmodligen i nästa vecka, torde
komma alt företagas, och af Ståndets ledamöter och suppleanter
i förstärkta StatsUtsk. åtskillige afgått, en genom befordran
till sådant embete, hvarmed förenämnde befattning
icke får förenas, och andra genom afresa från riksdagen,
finge han till R. o. Ad. hemställa, om icke Ståndet skulle
finna nödigt att, på det ledamöterne med säkerhet alltid må
kunna vara ful Itai ige, välja ytterligare 12 suppleanter till
förstärkta StatsUtsk.; föreslående Hr Landtm, derjemte, att
Ståndet behagade företaga nämnda val nästkommande Måndag
på e. m.; kommande i sådant fall hvarje lista alt innehålla
12 namn.
Bifölls.
Fortsattes pröfningen af Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsktns utlåt. N:o iGo, i anlcdn. af K. M:s nåd. skrif
-
4°
D e n i5 April c. m.
velse till R. St., ang:de den nya ordinarie soldatrnteringen
i Riket, oell dels en i ämnet väckt motion.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då jag ser Ståndet vara så
fåtaligt, skall jag vara ganska kort. Jag vill blott till svar
å de vidlyftiga anmärknrr, som gjordes på förmiddagen, hafva
äran erinra, att hvad man anfört i afseende på 1810 års
beslut rör:de den oroterade jordens beläggande med extra
rotering, icke kan hafva afseende på ifrågavar. jord; ty, på
sätt som alla af Konungen och Ständerna vidtagna beslut
ådagalägga, så kunde med oroterad jord icke förstås någon
annan, än sådan jord, som icke var underkastad rotering,
och således icke sådan jord, som tillfälligtvis icke bure rotering.
I sådant fall skulle alla vacante rotar varit underkastade
extra rotering. Denna jord var i alla fall icke oroterad,
ty den var skyldig efter förra författningar att deltaga
i rotering; men derföre att roteringen icke var verkställd,
så betaltes rotefrihetsafgift, som fullkorn ligen motsvarade
den ursprungliga roteringsskyIdigheten. Sedermera hafva
vi Konungs och Ständers gemensamma beslut, hvarigenom
denna roteringsanstalt blifvit verkstäld, och den har
således tillkommit på sätt Rikets grundlagar föreskrifva. Här
är nu endast fråga om stadfästelse af de roteringslängder,
som skett i kraft af begge statsmakternas beslut; och då ingen
anrnärkn. ägt ruin emot verkställigheten, och i öfrigt är
kändt, att det varit ett bland de bäst utarbetade mål, som
i sednare tider ägt rum; så tinnes ingen anleda, alt underkasta
frågan en ny behandling af Utsk:n, utan anhåller jag
om bifall till betänkandet.
Gr. von Platen, Baltzar: Då så många anmärknrr
äro gjorda vid detta betänk., hvilket af tvänne Stånd blifvit
återremilteradt, så förmodar jag, att det äfven härifrån
blifver återlemnadt. För min del har jag icke mycket att
anmärka. Jag vill blott, såsom den der deltagit uti frågans
behandling inom Utsk:n, hafva äran nämna, att ehvad tvister
denna rotering kan vara underkastad, tior jag likväl,
att, då grunden för roteringen genom K. M:s på flera riksdagars
sammanstämmande beslut grundade föreskrift varit
fastställd, hafva Utsk-.n icke haft annat att göra, än att tillse,
alt dessa grunder blifvit följda i tillämpningen; och då
Utsk:n funnit att så skett, hafva de ansett sig böra tillstyrka
antagande af den K. proposln. Vill man gå längre tillbaka
och pröfva de grunder, efter hvilka K. M:s och Rikets
embetsverk varit skyldiga alt uppgöra förslag, så har
jag ingenting att deremot anmärka; men hvar och en torde
finna, att Utskln icke kunnat hafva skäl att föreslå en sådan
utgärd.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Denna fråga har,
sorn mig synes, blifvit myckel väl och grundligen utredd
af
Den i5 April e. m.
af Hr Dalman och äfven af Hr Tersmeden. Enligt min öfvertygelse
är flugan icke af begge slatsmakterna fullkomligen
afgjord; ty det är den slutliga handläggningen, sorn
återstår för att bringa saken till ett resultat, och det är
delta resultat jag önskar genom återremissen, i hvad på mig
kan ankomma, få något hejdadt. Hr Rosenblad har trott,
alt R. St:s åsigt 1810 ingalunda kunde vara att inbegripa
ifrågavar. jord uti den oroterade jorden, eller att med oroterad
jord kunde förstås någon annan än sådan, som icke var
rotering underkastad. Jag kan nu icke för ögonblicket uppgifva
sjelfva ordställningen; men om mitt minne icke felar,
så voro ordalagen följande: all oroterad jord, af hvad natur
och beskaffenhet sorn helst. Jag vill minnas alt något sådant
tillägg ägt rum, ehuru jag icke vågar påstå del, dä jag
ej har sjelfva acten tillhands; men i alla fall synes det mig
vara väl hardt. Vi tala 0111 huru det gör en inskränkning
i äganderätten, om man vill frikalla jorden från något besvär;
men då synes det blifva elt vida större intiång i äganderätten,
om man pålägger ett sådant onus suni en ny rotering
på en jord, sorn icke haft rotering. Nu inskränker sig
föremålet för betänk, lill dessa tvänne frågor: först huruvida
R. St. böl a godkänna de utarbetade nya rotel ingslängderna.
Med afgörande af denna fråga skulle jag önska uppskof.
Jag kan icke inse att någon fara uppkommer deraf,
alt della uppskof beviljas. Den andra delen af frågan är
den, att rotefrihelsafgifter till det förhöjda beloppet, eller i
likhet med ordin, rotevacance-afgift, skulle åläggas äfven för
de delar af Riket, för hvilka roteringslängderna ännu icke
uro i sådant fullständigt skick, att de kunna föreläggas R.
St. lill fastställelse. Härutinnan önskar jag äfven uppskof,
ty jag anser det icke vara billigt alt förhastadt ingå derpå,
då det icke kan nekas, att denna fråga uppkommit såsom
en följd af R. St:s mindre noggrannhet och mindre uppmärksamhet
vid målets behandling under någon föregående
riksdag. Det är åtminstone min öfvei tvgelse, alt icke rict
intresse, sorn varit i fråga, har förmått att göra sin rätt.
gällande eller ens att bevaka sina rättigheter. Vid dessa
rotejemkningar har uppstått det högst besynnerliga förhållandet,
alt t. ex. hemman, som äro roterade (jag kan i delta
fall tala af egen erfarenhet), hafva af roteringscommissionen
blifvit ansedda kunna bära mera än halfva den rotering,
sorn de bort hafva, till följd af de roteringsgrunder, soin varit
iakttagna vid primitiva voteringen. Det kan icke motsägas
att förhållandet är sådant; men nu påstår roteringscommissionen,
att det är min skyldighet såsom hemmanets
innehafvare att bevisa, hvarför detta mitt hemman fått så
låg rotering. Jag tror att denna bevisningsskvfdighet borde
åligga Staten. Enl. min öfvertygelse borde Staten ådagalägga,
hvarför detta hemman bör hafva en högre rotering.
24 II. G
4*
Den 15 April e, m.
Det kan icke nekas, att ganska mångå hemman finnas, hvilka
nu äro i det tillstånd, att, om de skulle roteras efter de
grunder, hvilka följdes vid roleringsverkels införande, deni
borde åläggas 2, 5 eller 4 gånger högre rotering än de hafva.
Sådana hemman voro förmodligen då så svaga, att de
icke ansågos kunna bära högre rotering än som då åsaltes;
och hvarför skall då nu roteringen förhöjas till det belopp,
som hemmanet nu kan anses bära? Jag åberopar nu ett
enstaka exempel, men sådana kunna vara flerfalldiga. Jag
påstår att det blir en omöjlighet för hemmansinnehafvare att
kunna ådagalägga och bevisa, hvarför hans hemman fått
lägre rotering än det nu anses kunna hära. Det lärer icke
kunna disputeras, att om roteringen forhöjes, minskas hemmanets
värde. Dessutom böra äfven tagas i öfvervägande
de öfverenskommelse!', som skeft provinserna emellan om
visst knektehåll för att befrias från utskrifning; fy örn någon
ny rotering kunde komma i fråga, så boide den nya
voteringen blifva tillgodoräknad de gamla kneklchållen. På
dessa grunder och de skäf, som af andra talare blifvit utvecklade,
förenar jag mig uti anhållan om ålerremiss af betänkandet.
Frih. Cederström, Jacob: Amnet har blifvit ansedt
vara af större vigt än det i sjelfva verket är. Frågan är
långt för detta af R. St. slutligen handlagd, och fråga kan
nu icke vara alt upprifva hvad som blifvit beslutadt och
faststäldt, utan frågan är blott den, huruvida livad som skett
blifvit riktigt verksteldt eller icke; om de roteringslängder,
som blifvit upprättade, äro i enlighet ined gällande författningar;
om instruction för roteringsverket blifvit rikligt tillämpad;
om enskildes rätt dervid blifvit ordentligen och med noggrannhet
afsedd; om ingen blifvit för nära trädd. Om dessa
frågor besvaras så, att verkställigheten skett såsom den bort
ske, så gifves ingen orsak, på grund hvaraf R. St. kunna
vägra fastställelse derå. Har har blifvit yttradt utaf Hr
Tersmeden, att R. St:s beslut i frågan icke varit grundadt
på billighet och rättvisa. Denna tillvitelse mot R. St:s beslut
torde behöfva närmare undersökas. R. St. hafva beslutat
år i8io, att all oroterad jord skall med rotering beläggas.
Vid 1812 års riksdag beslöts att extra-roterade hemman i
Skåne, som åtogo sig ständig rotering, borde med nedsättning
af en tredjedel af roleringsbördan få förvandla extra
rotering till permanent rotering. Vid i8i5 års riksdag
ville hemmansägare i Skåne blifva qvitt den ständiga roteringen
oell återgå lill extra rotering; men det afslogs af R.
St., hvilka beslöto en ytterligare jemkning och revision af
roteringsverket i Skåne, så väl i ena som andra länet, samt
den extra roteringen i Rikets öfriga provinser. Denna granskning
fortgick och verkställdes, och när slutligen 1823 års
Ständer utaf då förekomna handlingar funno, att bland de
Den i5 April e. in.
43
extra-roterade hemmanen var en hel mängd af natur ali böra
draga ordin, rotering, så alt dessa hemman borde skiljas
från extra roteringen, så blef i anleda. »b raf iJSa6 års K.
instruetion utfärdad, eid. hvilken sådana hemman biel vo
skiljda från extra roteringen och ordin, rotering pålagda.
Uti rudorna deröfver var ordet förslagsvis icke upptaget.
Deraf kom alt vid 1828 års riksdag klander uppstod öfver
l oleringsföri ättningen. it. St. ansågo del vara en ny ordin,
rotering, sorn tillkommit på sidan om Jt. St:s beslut; ty it.
St. hade val sagt att ordin, rotel ingsskyblig jord skulle blifva
från dea extra roteringen skiljd, men icke alt den borde
med oldin, rotering beläggas. K. M. underrättade it. St.
derom, att det blott varit ett förslag, som icke galt i verkställighet,
men sorn visade hurri det skulle komma alt se
ut, när del blef färdigt, och i följd deraf och sedan it. St.
algjort frågan om ersättning lill roterade capellansbohl, hvats
rotel ingsskyldighet icke kunde flyttas på oroterad roleringsskyhlig
jord, utfärdades sedermera 1833 års K. bref angrde
fortsättning af arbetet, hvilket viri 18 >4 åls r iksdag förelädes
Ii. St., hvilka pröfvade att den ordin, roleringsskyIdiga
jorden icke ensamt skulle draga rotering ulan äfven betala
vacance-afgilt i proportion al den rotering densamma borde
vidkännas elter roleringshöi dans ver kliga kostnad, sorn skulle
i markegångstaxorna årligen bestämmas; och derifrån härleda
sig de åtgärder, som blifvit verkställda, och det afslutade
rotel ingsverket. JNu vill jag återgå till Ur Tersmedens
framställning, för att tillse om dessa roteringsjemkningar
varit grundade på billighet och rättvisa. Ur Tersmeden har
ansett deni innefatta en ny beskattning, pålagd deri Svenska
jorden. Tal .r en har för bisett alt del är i bevillningsväg,
men icke i skattläggningsvag, sorn R. St. hafva att göra
med beskattningen; ty skattläggningen sker efter gällande
författningar, genom embetsmy ndighetei lia , och lili skattläggningeh
kunna således R. St. icke göra någon förändring,
men väl uti de författningar, som gillia för denna skattläggning,
likväl endast gemensamt med Konungen. Om man
skulle antaga Hr Tersmedens sats, att det icke vöre med
billighet och rättvisa förenligt, att med grundskatt belägga
hemman, hvilka ingen grundskatt äga, så vore det orättvist
och obilligt att någonsin med grundskatt och rotering belägga
något nyhemman. En sådan conclusion står dock icke
tillsammans, hvarken med statsrätt eller med ordning inom
samhället; ty då det gifves i våra nordliga provinser tillfälle
lill bildande af lika många mantal, som der redan
existera, så vore det besynnerligt och inconseqvent, om icke
dessa, i den mån de blifva uppodlade, skulle med skatt beläggas
utan förblifva skattefria. Samme värde talare har
förklarat 18 >4 å rs beslut, angtde rolefrihetsafgifters erläggande,
vara obilligt och kränkande äganderätten, i del alt
hemman, som äro inköpta då rotefrihetsafgiften utgjorde 10
44
Dun 15 April ». m.
eller ii r:dr, finge vidkännas en högre afgift, hval igenom
hemmanets varde minskades. Det följer klart af sig sjellt,
alt ett oskattlngdt hemman, som icke drager någon ränta,
icke heller har några onera och följaktligen siger i behåll
större afkastning än det får sedan skattläggning öfvergfitt
detsamma, efter begagnande af de frihetsår, som författningarna
medgifva, för att befordra uppodling af .Sveriges jord.
Så förhåller det sig med bruksanläggningar, hvilka under
en längre tid efter anläggningen äro frie från skatt, under
villkor alt, sedan frihetstiden är slut, lika med andra bruk
deltaga i allmänna onera. Hvar ligger orättvisan häruti?
Är det en orättvisa, att de fä tillgodonjuta vissa frihetsår?
Om del vore orättvisa, sä borde dylika bruksanläggningar
icke uppkomma annorlunda än på Statens förlag, och sedermera
säljas till den mestbjudande med åsatt ränta ocb
beskattning. Det är likväl en omgång, som lagstiftaren ansett
lämpligare böra hvälfvas på nybyggarne sjelfva än på
Staten. Samme värde talare bar äfven sagt, alt om en Konungs
föreskrifter skola hållas i helgd, så bör också den
vunna friheten från roteringen utöfver faststäldt belopp hållas
i helgd och orubbad qvarstå; men dervid får jag göra
den anmärkn., att Staten är ett fortlefvande ting, som alldeles
ieke är beroende af vidtagna åtgärder, aldraminst en
Envåldskonung* beslut. Vore lian äfven en constitutionel
Konung så har lian likväl icke möjligheten för sig att hans
beslut skola blifva evinnerliga. Ingenting menskligt kan
blifva evinnerlig!. Det följer af sig sjelft, att i samma mån
samhället utbildas, i den mån nya odlingar tillkomma, i samma
mån måste äfven nya författningar tillkomma, som bestämma
förhållandet emellan de olika delarna i samhället.
Sålunda hafva äfven de §§ uti Reg.Krn, hvilka en värd talare
åberopat, tillkommit, nemi. den 8o:de och en annan,
som jag nu icke minnes, hvilka handla derom, att ingen ny
eller tillökad rotering kan, utan Konungs och Ständers sammanstämmande
beslut, uppkomma. Nu är frågan örn dessa
sammanstämmande beslut. 1 och för försvarsverket beslöts,
uppå K. M:s derom aflåtna nåd. propos., alt all orolerad
jord skall med rotering beläggas. K. M har uti nåd. propos.
till R. St. vid .814 års riksdag gifvit vid banden, huru
med afgifterna borde tillgå, derest icke räntan kunde gifvas
in natura. Hr Dalman har påstått att detta endast angick
capellansbohlen; men det angick belt enkelt, att af den orolerade
roleringsskyIdiga jorden skulle ersättning kunna fä
lagas för att användas åt capellbohl uti andra provinser, hvilket
isynnerhet inträffade med Småland. Till sådana slutsatser
som Hr Dalman kommer man, när man icke hell enkelt
vill uppfatta ärendet sådant det är, utan vill försöka
alt förrycka hvad R. St., icke genom misstag, såsom Ur
Dalman trott, utan ganska välbetänkt, efter utredning af
Ekon.Utsk. vid så väl 1828 sorn löå j års riksdag, på grund
Dan i5 April e. m.
45
af rättvisa och billighet beslutat, för att icke i Sverige skapa
ett nytt slag nf privilegierad jord, som ännu mera skulle
försvåra möjligheten utt förenkla våra nu gällande beskallningsforrner.
Jag tillstyrker således, att R. o. Ad., utan afseende
på hvad Hr Dalman yttrat om K. iM:s nåd. skrifvelse
i ämnet, icke måtte tolka denna skrifvelse på sätt som
llr Dalman. Hr Dalman liar förklarat, all ärendet icke varit
lilli äckligen utredt, och alt R. St. gjorde sig skyldige
lill den riillsvidi igheten alt ålägga nya grundskatter. Hvad
är det för en rättsvidrighet? Grundar sig icke beskattningen
på författningar? Det är icke efter hemmantalet, som
roteringen ålägges. Hemmanet uppskattas, och efter dess
beskaffenhet bestämmes rotemantalet efter jemförelse med
gamla roteringsbördan. Delta gör alt på det ena stället
kunna 2 ä 3 rotar belöpa sig på ett mantal, och på ett
annat kunna flera hemman belöpa sig på en rote. Detta
bevisar ingenting. För dem som icke studerat sig in i våra
författningar derom, kan det se besynnerligt ut; men om
man genomgår handlingarna och efterser hurudana afgifterna
varit i förhållande till den oroterade jordens beskaffenhet,
så skall man lätt öfvertyga sig 0111 conseqvens oell likhet
uti rotejemkningen. Om misstag af roteringscommissiollen
blifvit begångna, så kunna de efter besvär rättas. Åtskilliga
sådana besvär hafva blifvit anförda, af Kammarcoll:m
handlagda, och derifrån till K. M. hänskjutna samt
der slutligen pröfvade. JN'å väl! der är frågan således alldeles
slut. Om man erkänner det, så måste man äfven erkänna
att något uppskof med godkännande af roleringslängderna,
som blifvit pröfvade uli SlatsUtsk., icke rätts- eller
lagenligt kan äga rum. På dessa skäl tillstyrker jag bifall
till belänkandet.
Gr. von Platen: En värd talare eller till och med
flere tyckas hafva varit i ovisshet derom, huru det kommit
i fråga alt beskatta den jord, hvarom detla ämne handlar.
Då R. St. 1810 fattade sitt beslut, loll del deni icke in, alt
det skulle linnas någon rotering underkastad jord, som icke
ägde rotering. Det var först då extra-roteringen började
verkställas, som man fann att åtskillig jord icke blifvit med
rotering belagd, oaktadt den var af samma natur soiti den
roterade jorden. Man bör således akta sig alt förblanda
denna jord med den extra-roternde jorden; och 0111 man
det gör, skall man komma till det resultat, alt det icke är
så orättvist sorn man trott, att denna jord pålägges en lämplig
skatt. Man har satt i fråga , huruvida vacarice-afgifter
borde taga sin början genast dä de blifvit af roteringscommissioneu
ålagde; och en talare har sagt, att då man en
gång blifvit beskattad, så vet man nog hur det går alt få
sin rätt igen. Detta är ganska riktigt, ehuru jag måste taga
yttrandet i en motsatt mening med honom; ly äfven vid
46
Den lä April c. oi.
denna riksdag hafva vi funnit alt åtskilliga städer, hvilka
erlagt för hög rotell ihetsbevillning, bekommit ersättning derför.
Samma utväg står äfven andra öppen, ifall vid pröfning
befinnes, att de blifvit oriktigt beskattade. De kunna
då återfå hvad de för inycket erlagt. Man har klandrat
att den sedan år i834 utgående vacance-afgiften innefatta!'en
stor förhöjning i bevilluingen. Då jag vid sisth riksdag inom
sammansatta Slals- och Ekon.Utskm deltog uti beslutet
derom, fann jag denna förhöjning ganska billig, emedan den,
som äger samma skyldigheter som en annan i detta hänseende,
naturligtvis bör till lika belopp med denne utgöra
vacance-afgiften, hvilken i sjelfva verket icke ar så stor, emedan
den utgår per rote, då den deremot tillförene utgick
med 12 r:dr per hemman. På åtskilliga stallen linnas nu
anda till 4 hemman om en rote, och skilnaden ar således
icke särdeles stor emellan den vacance-afgift, som nu utgår
per rote och den som tillförene utgick per hemman. En
värd talare har ansett, att vacance-afgiften icke borde ingå
till Staten utan fördelas på de roteringsskyIdige inom provinserna.
Jag tror lika med Fiih. Cederström, alt man kan
liinge tvista förgäfves om meningen i de uttryck, som begagnades
då Carl XI införde roteringsvcrket. Man har sagt,
att vacance-afgiften borde fördelas på de roteringssky Idige
inom samma provins. Jag hemställer till en livar, huru rimligt
det kan vara, när det visar sig, att Östergöthland, som
viii icke kan anses vara ibland de sämsta provinser, skulle
få till fördelning på sig 6(j rotar, och Upland icke fler un 2.
Huru kunde det vara rättvist, eller huru skulle man kunna
undersöka hvilka af de 1200 rotarne inom Uplands regite
skulle hafva fördel af de två rotarne? Det blir omöjligt
att verkställa.
Hr von Heyne, Georg: Jag beklagar att 1834 å|S
Ständer tyekas nog lättsinnigt hafva behandlat denna fråga,
emedan den nu kan anses såsom alldeles bestämdt afgjord.
Denna fråga var visserligen icke den enda, som vid den riksdagen
undergick sådan behandling. Jag lemnar derhän, huru
slutsatsen bör dragas af hvad R, St. beslöto, men jag
tror icke att det är bestämdt afgjordt, att vacance-afgiften
skall förhöjas, enär det nu kan vara fråga 0111 någon åtgärd
i det fallet. Här kan icke vara fråga blott om partiella förhållanden,
ty det kan paitielt rättas. Så snart frågan kommit
till R. St., så måste det vara någonting vigligare, som
är otydligt eller oklart. Att den ordin, rotering, som ålades,
icke är billig eller rättvis, synes deraf, alt den jord ,
som varit föremål för densamma och sedermera genom arf
eller köp eller på annat sätt kommit i annor mans band,
förlorat i värde. Förhållandet är således enahanda, som det
skulle blifva med säteri jorden, i händelse säterifriheten upphörde.
Jag har alltid trott att man begick en orättvisa, då
Och i5 April c. tu.
47
Säterifriheten infördes; men jag liar äfven Irolt oell känner
lifligt inom mig, att det vore en lika stor orättvisa att nu
borttaga den, sedan det en gång blifvit stadgadt livad värde
jorden liar i förhållande till sina skatter. Jag anser frågan
böra närmare utredas, och förenar mig derföre med dem,
hvilka begärt återremiss af betänkandet.
Gr. Anckarsvärd: Att i en så beskaffad fråga som
denna kunna bibringa den motsatta sidan öfvertygelse örn
riktigbeten af sin mening, torde vara lika omöjligt, som det
varit det för den sidan att rubba min öfvertygelse; men jag
finner alltför väl, i likhet med hvad Gr. von Platen yttrat,
att det på det hela skulle innebära en oformlighet, om på en
hel provins, sådan sorn t, ex. Upland, tvänne rotar skulle
falla till delning. Och frågan förfaller således af sig sjelf,
då den betraktas från sin ytterlighet; men annat är förhållandet
i Jemtland och Gestrikland, der roteringen är för
bård oell kan lindras genom nyhemmans rotering. Om, såsom
jag föreställer mig, Huset medgifver återremiss af detta
betänk., så anhåller jag ali få begära-de sammansatta Utskrns
uppmärksamhet på ett förhållande, som jag icke anser vara
tillräckligen uttryckt i betänkandet. För mig visar det sig
nemi. icke vara alldeles bestämdt uttryckt ifrån hvad tid
den ålagda rotefrihetsafgiften kommer att beräknas. Skulle
förhållandet vara sådant, alt man derifrån kan draga den
slutsats, att denna tid beräknas från den stund roteringscommissionen
lågt rotering på hemmanet, så torde herrarne
finna, att fråga kan blifva att på en gång utbetala en sådan
vacance-afgift för 6, y eller ö år. Jag minnes icke huru
längesedan det börjades, men det minnes jag, alt det gifvas
hemman, för hvilka en sådan rotering är fastställd för
mer än G år sedan. Jag har visserligen observerat huruledes
Presidenten i Knmmar-colhm runkar på hufvudet öfver
den dumhet, som jag nu i hans tanke skulle hafva yttrat;
deraf följer visserligen icke, att förhållandet icke kan vara
sådant, som jag nu haft äran nämna, och jag anhåller derföre,
att herrarne ville inse behofvet af att återremittera betänk.
, för att få detta uttryck något mera bestämdt och
tydligt, med afseende på den enskildes rätt och bästa i detta
fall; ty icke kan jag tro, att roteringsverket skall kunna
tillväg igå på samma siitt, som reductionscommissionen gjorde
i fordna tider, då den tog all egendomen från innehafvarne,
genom alt beräkna ränta på ränta från den tid, då
fordringsanspråket framställdes. Jag anhåller om Utsk:ns
uppmärksamhet derå, att alldeles icke något slags retroactiva
afgifter, under hvilken form som helst, böra nya oroterade
hemman åläggas.
Frih. Cederström: Genom Gr. von Flåtens sisla yttrande
finner jag mig hafva gjort en omission i mitt förra
anförande. Det fanns vid den tid, då indelningsverket in
-
48
Den i5 April c. m.
rättades liär i landet, inom provinserna några hemmansdelar,
hvilka icke kunde utgöra fulla rotar oell derföre ej ingingo
i allmänna roteringen, men hvilka deremot helades med en
vacance-afgift i dalertal. Detta var alldeles icke obekant för
Stiinderna vid 1809 års riksdag, men dessa hemmansdelar
voro få till antalet. När deremot all oroterad jord belädes
med extra rotering, och det befanns att, ibland oroterade
hemman, hela bergslager ingingo, som sedan indelningstiden
återgått inom landslag och således voro skyldige att bära
alla de onera, som landslag ålägger, så blef förhållandet helt
annorlunda. Om man aldrig så litet tittar in i frågan, så
finnér man att den blifvit så fullständigt utredd of 1828 och
iS34 arens riksdagars Ekon.Ulsk., alt ingenting dervid är
att erinra, i följd hvaraf all oroterad skattskyldig jord skall
med rotering beläggas. Jag vill tillägga, ali sedan Ständerne
fastställt ifrflgavar. vacance-afgift lill 12 r:dr, så skedde
detta utan hänsigt lill något annat au till hvad de roterade
hemmanen utgjorde per mantal, hvarigenom roteringsbördan
någorlunda blef lika med hvad den in natura utgjorde; men
man glömde alt dervid undantagn prestbohl, hvilka äfven
med denna vacance-afgift helades, och deribland äfven preste-
och andra bohl i Jemtland och Herjeådalen, hvilket ej
rättades förrän vid 1823 eller 1828 årens riksdagar, jag minnes
ej rätt vid hvilkendera, då klagomål häröfver af PresleSt.
anfördes, då äfven restitution af den erlagda vacauceafgiften
beviljades.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Mig synes att Gr.
von Platen rätteligen 11 liedL frågans beskaffenhet och riktigheten
af den handläggning, som Ulsktn henne egnat. Jag
har dock förnummit, alt åtskilliga anmärku:r, förmodligen
af misstag om sakens rätta skick, blifvit framställda, hvarföre
det torde tillåtas mig att försöka utreda rälta föi hållandet.
Betänk, afhandlar tvanne frågor: den första, hvilken
den jord är, som bör vara rotellibetsafgifl underkastad,
och den andra,— till hvad belopp bör denna afgift utgöras?
Den jord, sorn är i fråga, är den, hvilken till sin natur är
underkastad ordinarie rotering; hvilken denna jord är, bestämmes
af våra kameralförfattningar och beror således icke
på godtycke. Det är icke heller fråga om att i detta ögonblick
förändra hvad ifrån gammal tid gäller; men den, som
finnér sig förnärmad, äger att tillita vederbörande embetslilyndigbeter
0111 rättelse. Här äro till Sländernes godkännande
framlagda roteringslängder öfver sådan jord, hvilken
ar roteringsskyldighet underkastad, men likväl icke densamma
in natura utgör. Dessa längder hafva, på sätt Utsktns
betänk, i 1 punkten utvisar, blifvit granskade utan anmärkn.,
hvadan Utsk-.n tillstyrkt att de äfven måtte af Ständerna godkännas.
Utsk:n yttra sig på följande sätt: ”Då Utskm nu
skola
Den i5 April c. m.
49
skola afgifva yttrande i anledn. af meranämnda K. skrifvelse,
förekommer det först, att K. M. öfverlemnat till It. St:s
åtgärd de öfver den nya tillökade roteringen inom Stockholms,
Westmanlands, Nyköpings, Upsala, Jönköpings och
Östergöthlands Ian upprättade längder, jemte meddelande, att
K. M., efter föregången behörig granskning, för Dess del desamma
gillat, och få Utsktn, med anledn. af den kännedom,
de om dessa, af behöriga auetoriteter uppgjorda och pröfvade
roteringslängder, varit i tillfälle att inhemta, och då
de icke funnit några anmärkntr vid desamma alt göra, nu
hemställa, att R. St. äfven, för deras del, mätte gilla och
fastställa den, i öfverensstämmelse med berörde längder,
verkställda, nya roteindelningen uti Stockholms, Westmanlands,
Nyköpings, Upsala, Jönköpings och Östergöthlands län.”
Det är således icke fråga om någon ny rotering, utan om
indelning af de hemman, som äro rotering underkastade.
Den andra frågan rörer sjelfva afgiflen. Gr. von Platen
har upplyst, att sådana hemman, hvilka, till följd af deras
natur, bort vara roterade, men likväl icke utgjort soldat,
fått i stället betala en pålaga. Vid sista riksdagen beslöto
Ständerne att afgiften skulle utgå efter markegång;
detta har också sedan den tiden ägt rum, på sätt Ulsktns
betänk, upplyser (sid. 2.3). Sålunda är icke heller fråga om
ali i närvar, ögonblick införa något nytt, som ej tillförene ägt
rum. Till yttermera visso får jag åberopa StatsUtsk:s utlåt.
N:o 64, der Ulsk. hemställer, att, jemte det knekterotefribetsmedlen
upphöra, nu ifråga var. vacance-afgift må, under
titel ”rotefrihetsafgift af oroterad, men ordin, rotering underkastad
jord,” uppföras till ett belopp af 28,000 r:dr. Sålunda
hafva Ständerne redan bestämt hufvudbeloppet af den
vacance-afgift, som skall utgöras. En talare har frågat: ifrån
hvilken lid skall afgiften beräknas? Jo, på sätt som Utskrn
säga: ”att för sådan jord må, der icke för densamma utgöres
verklig rotering, i öfverensstämmelse med K.M:s den 18
Januari i834 afgifna samt af R. St. den ro Nov. samma år
bifallna propos. derom, erläggas rotevacance-afgift, på enahanda
sätt och efter samma grunder, som från och med år
i835 ägt rum.” Men, frågar talaren, om sålunda intet nytt
förekommer, hvarföre har då en K. skrifvelse i båda dessa
hänseenden ankommit? Detta föranleder mig att svara, att
efter min förmening hade den K. skrifvelsen kunnat uteblifva,
och del är af en alltför stor ömtålighet å Konungens
sida att icke i detta fall handla med den makt Ilan
äger, som denna fråga blifvit framställd till Ständerna; ty
Reg.Frn säger i 80 §:n: ”Krigsmakten till häst och fot så
väl som båtsmanshållet af rotering och indelning förblifver
vid de med landet och städerna upprättade contracter och
indelningsverk, hvilka till deras hufvudgrunder skola orub
24
II. 7
5o
Den i5 April e. m.
bade vara, intilldess Konungen och R. St. finna nödigt
någon ändring deruti samfäldt att göra; kunnande ingen ny
eller tillökad rotering, utan genom Konungs och
Ständers sammanstämmande beslut, tillkomma.’’ Om dessa
orden ”ny eller tillökad roteling” betydde, att nyhemman
icke skulle kunna roteras, emedan det vore en ny
rotering, som förut icke ägt rum; så hlefve följden, att sådana
hemman icke skulle kunna skattläggning underkastas,
med mindre Ständerne dertill medverkade. Detta är en
orimlighet och visar så myckel mera, att orden ”ny eller
tillökad rotering” betyda någon annan tunga än den
gamla författningar ålägga. Jag hoppas att Gr. von Platen
redan tydligt ådagalagt för hvar och en hvilken obillighet
det skulle vara att låta den gamla jorden, som af ålder burit
sin roteringsbörda, dermed fortfara, under det man tilläte
nya hemman, som också 3ro skyldige att i rotering deltaga,
slippa att utgöra densamma både in natura och efter
markegång, eller till nedsatt pris, underlägset hvad öfriga
hemman i Riket få vidkännas. Om denna obillighet skulle
införas, så är det klart, alt alla, som utgöra rotering, sk (ille
hafva anledn. att besvära sig och säga: hvarföre skola vi,
som länge utgjort dessa skyldigheter, fortfara att bära denna,
dä andre undantagas derifrån eller ock få erlägga en
vida derunder nedsatt afgift. Detta hafva föregående Ständer
förekommit genom deras beslut. Således finner jag, att
TJtsk:n rätt behandlat frågan, och att dervid ej annat är
att göra än att bifalla Uuktns betänkande.
Hr Tersmeden, Carl Reinhold: Hr Rosenblad har
yttrat, att denna roteringsfråga redan skulle vara af R. St.
beslutad och af Konungen sanctionerad. Man behof ver blott
genomläsa den K. propostn, för alt finna att frågan icke
ännu är afgjord och alt det just är desse Ständer, sorn skola
afgöra benne; på hvilken grund jag också på f. m. yttrade
att nuvar. Ständer med yttersta varsamhet borde behandla
denna fråga och endast på grund af rättvisa fatta
beslut, äfven om delta skulle blifva stridande emot hvad
förra Ständer yttrat. Jag har icke, som Frih. Cederström
påslår, sagt, alt 1809 och 1810 årens Ständers beslut var
orättvist. Jag har sagt, att Ständernes yttranden vid i834
års riksdag icke voro förenliga med billighet och rättvisa
derutinnan, att de velat pålägga den oroterade jord, som
förut endast betalat rotefrihetéafgift, rotering, hvilken skulle
utgöras med vacance-afgifts erläggande, fullt motsvarande
ordin, rotering. Det finnes hemman , som ifrån urminnes
tider erlagt denna rolefrihetsafgift endast med 10 daler s.
m., och derför anser jag i högsta måtto orättvist, på skäl
jag i mitt förra yttrande anfört, att ålägga dem hela roteringsskyldigheten
, beräknad efter markegång, hvarigenom
denna skattebörda på en gång skulle blifva mångdubblad.
Den i5 April c. m.
5i
Frih. Gederström har dock ansett ett sådant förfarande
rättvist. Jag kan i denna del lika litet öfvertyga honom
som han öfverbevisa mig; men jag frågar den ädle Frihtn,
om det icke vore lika rättvist att indelta räntorna i .Skåne,
som i urminnes tider utgått efter kronovärdi, decreterades
att lösas efter markegång; ty förhållandet med de Skånska
och de ifrågavar. roteringsskyldiga men oroterade hemman
är, i afseende å sättet att utgöra skatten, fullkomligt lika.
Jag ber då att få fästa Frih:ns uppmärksamhet på den
olyckliga och orättvisa rubbning i skatterna, ett sådant förordnande
skulle medföra; ty då räntorna nu i Skåne lösas
med i5 å 16 r:dr per hemman, så skulle de, efter markegångspris
beräknade, säkert uppgå till ioo r:dr, hvilket icke
hör betviflas, då man besinnar, att samma räntor i Stockholms
län vida öfverstiga 120 r:dr. Jag vidblifver således
att den ifrågavar. voteringens åläggande och utgörande efter
markegång är orättvist. Gr. von Platen har yttrat, att det
ej skulle blifva stor skilnad för dessa oroterade hemman att
betala vacance-afgift efter markegång, emotden afgift som
de ifrån idia betalt, nemi. 12 r;dr per hemman. Jag härutur
1840 års markegångstaxor gjort ett utdrag, utan att
dervid upptaga passevolance-afgiften, hvilken numera af Ständerna,
med Konungens sanction, är beslutad att utgå af bevillningen;
jag har deraf funnit, alt då man inom Orebro
län i vacance-afgift erlägger 43 r:dr 3i sk. och i Malmöhus
län 46, så uppgår utgiften för samma prestation, nemi. en
soldats uppsättning i Upland till 77 r;dr och i Stockholms
län till 89 r:dr, således i det sednare länet mer än dubbelt
emot i det förstnämnda. Om man antager, att, efter vanliga
förhållandet, två hemman äro indelta till en soldat, så
kommer vacance-afgiflen i Örebro län för hvarje hemman
att utgå med circa 22 och i Stockholms län med 45 r:dr,
hvilket visar en ganska stor skilnad emot den år 1812 ålagda
rotefrihetsafgiften af 12 r:dr b:co. Detta förhållande
i afseende å olikheten länen emellan är så märkvärdigt, att
det förundrar mig att Ständernes uppmärksamhet ej förr
derpå blifvit väckt, och jag hoppas, att, då de blifvit upplyste
derom, rättelse måtte vinnas; och som flere talare yttrat
sig för ålerremiss, så yrkar jag att Utsk:n i händelse
deraf mätte inkomma med förslag till bestämda föreskrifter
och grunder, efter hvilka deputerade, vid markegångssättningen,
skola värdera vacance-afgiften. Jag finner en förökad
nnledn. till denna begäran af den omständighet, alt ägare
till roteringsskyldiga men oroterade hemman icke äga rätt,
om de finna markegångssättningen för hög, att uppsätta soldat,
utan måste ålnöjas med att betala den vacance-afgift,
som deputerade utsätta. Jag föreslår äfven, att, då Utsktn
inkomma med bestämda grunder för markegångssättningen,
dessa må blifva fotade på de ursprungliga knektecontraclen,
såsom de enda, hvarefter markegångssättningen å rolevacunce
D c ii i5 April e. m.
Lör beräknas; ty allt hvad derutöfver ålägges och betalas,
har tillkommit antingen genom maktspråk å Ständernes sida,
eller ock förmedelst högt uppdrifna contracler mellan soldater
och rotehållare. På dessa skäl förnyar jag min begäran
om återremiss af betänkandet.
Frih. Cederström: I anledn. af Hr Tersmedens sista
yttrande är det nödvändigt, att jag lemnar en upplysning.
Ilan har sagt, att det icke vore beroende af rotehållare att
fä utgöra rotering in natura eller efter markegång, utan att
detta bestämmes af roteringscommissionerna. Så är likväl
icke förhållandet, ty inga andra utgöra vacance-afgift, än de,
som ej kunna utgöra fulla rotar, och Hr Tersmeden vili väl
icke, skulle jag förmoda, att man skall prestera halfva menniskor,
halfva soldater. Om fulla rotar finnas, då skola de
utgöra rotering in natura, men roteandelar, eller delar af
hemman, som ej kunna sammanslås lill hela rotar, såsom
varande för långt ifrån hvarandra skiljda, de erlägga vacanceafgift.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns
utlåt. N:o 160.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverröstat nej, begärde
Hr Tersmeden votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voterisproposition:
Den,
som bifaller Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:ns utlåt. N:o 160, voterar
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de vid ofvannämnda utlåt. N:o
160 gjorda anmärkntr föranleda dess återremitterande.
Efter voteringens slut, befunnes rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 46.
Nej — 28.
Hr Tersmeden reserverade sig emot beslutet på de
grunder han förut anfört.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, reserverade
sig äfven emot det fattade beslutet.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: Visserligen har
vid föreg:de riksdagar rolehållarnes rätt beklagligtvis blifvit
illa bevakad, men, efter mitt förmenande, vid ingen riksdag
sämre än vid denna. Genom Ständernes beslut vid 1809
och 1810 årens riksdagar bestämdes, att all jord, som då
Den i5 April e. m.
53
icke drog ordin, rotering, skulle, utan afseende å dess beskaffenhet,
med extra rotering beläggas. Vid alla riksdagar
derefter, ända lill den af år i8?,3, var aldrig fråga om annat
än extra rotering, och uti skriftvexlingarna i ämnet de
båda statsmakterna emellan nämndes aldrig ett enda ord
derom, att med ordin, rotering betunga ifrågavar. oroterade
jord. Men vid 1823 års riksdag, efter af K. M. derom meddelad
propos., beslöto R. St. att, enär man vid föreg:de undersökningar
fått reda på åtskillig oroterad jord af kronoskatte-
och frälsenatur, sådan oprivilegierad jord skulle vid
roteringsfö'rrättningarna från den s. k. privilegierade jorden
”afskiljas”, d. v. s. särskildt behandlas; och detta Ständernes
beslut har man tydt så, som skulle ifrågavar. jord redan
blifvit förp I ig t ad alt i ordin, roteringen taga lika stor del,
som den af ålder roteVade jorden. En sådan tydning af
nämnda beslut kan jag för min del icke medgifva vara riktig,
enär jag omöjligen kan finna, att beslutet om ifrågavar.
jords afskiljande eller särskilda behandling var detsamma,
som ett beslut om dess beläggande med ordin, rotering. Då
Ständerne sedan vid 1834—35 årens riksdag yttrade, att sådan
oprivilegierad jord skulle betala vacance-afgift, tror jag
icke att Ständerne bestämde huru mycket denna vacanceafgift
sknlle utgöra. Jag styrkes i denna min öfvertygelse
deraf, att K. M. i Dess propos. vid denna riksdag till Ständerna
öfverlemoat att bestämma till huru stort belopp denna
afgift framdeles skall utgå.
StatsUlsk. har nu i delta betänk., hvarå man nekat återremiss,
ansett att sådan oprivilegierad jord skulle betala
lika dryg vacance-afgift som de gamla rotarne. Flere talare
hafva sagt att detta icke är obilligt. Jag vill nu icke
onödigtvis ingå i någon vederläggning af detta omdöme, öfverlemnande
sådant åt framtiden, som kanhända innan kort
kommer att deremot lemna de kraftigaste argumenter. Jag
inskränker mig således till att mot R. o. Ad:s nu fattade
beslut reservera mig och hoppas att Stats- och Ekon.Utskrn,
oaktadt R. o. Ad., utan afseende å vigten af de nu gjorda
anmärknma, nekat återremiss af betänk., likväl, sedan 2:ne
Stånd återremitterat detsamma, icke finna sig af 2 Stånds
bifall till betänk, förhindrade att ånyo pröfva frågan och
noga undersöka de anmärkntr, som jag tror i ganska allvarsam
anda blifvit af de återremitterande Stånden afgifna.
Ånyo föredrogs Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:ns den 17 sisth Mars och den 3 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 161, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse ang:de
den tillökade ordin, båtsmansroteringen inom en del län.
Gr. Anckarsvärd, Garl Henr.: Då Ståndets majo
ritet,
genom sitt nyss fattade beslut, fästat så litet afseende
vid de aumärkn:!', som af minoriteten i motsatt riktning
54
I) e n i5 April c. m.
blifvit afgifne, att denna majoritet icke aktat nödigt att ens
bevilja en återremiss af betänk., hvilken vägran synes bevisa
en temmeligen långt drifven illiberalitet emot deri un -  derlägsna meningen, så är det icke att förvänta, att ifrågavar.
betänk., som afhandlar samma sak som det förra,
skall få åtnjuta en annan behandling, då Ståndets majoritet
ej fästat afseende derpå att BondeSt. återremitterat betänk.,
såsom det Stånd, hvars rätt hufvudsakligen och till största
delen är hvilande på utredning af denna fråga. Då sådant
icke kunnat inverka till något annat beslut, än det, som visat
sig, eller att återremiss blifvit nekad, så skulle det säkerligen
vara förgäfves att söka vinna ett annat mål, utan
anser jag mig hafva uppfyllt min pligt att bevaka de skattskyldiges
intresse, då jag till StatsUtskts ledamöter af R. o.
Ad. tager mig friheten ställa den vänliga och ödmjuka anhållan,
att de åtminstone behagade visa, att ej, genom obestämda
förfoganden, de afgifter, till hvilka hemmanen äro fallne,
må räknas retroactivt, ty derigenom skulle de olycklige
skattskyldige underkastas en total undergång.
Hr Dalman, Wilh. Fredr,: Oaktadt R. o. Ad. nekat
återremiss på det förra betänk., tager jag mig likväl
friheten alt fästa uppmärksamheten dervid, att, genom ett
R. St:s beslut, för några månader sedan fattadt, en princip
redan är stadgad i afseende på voteringen i ett af de län,
sorn äro nämnda i detta betänk., och som strider emot det
beslut, som Stats- och Ekon.Utsk:n i detta betänk, framlagt.
TJti Stats- och Ekon.Utsk:ns betänk. N:o 84, i anledn,
af väckt fråga om inställande af den de utsocknefrälseheinmannen
i Halland ålagda rotering, hafva Utsk:n tillstyrkt, ”alt
R. St. hos K. M. i und. anhålla, att K. M. täcktes genom
nådig kungörelse förklara, att alla de åtgärder, som blifvit
vidtagna för de Halländska utsockne-frälsehemmanens ordin,
rotering, endast äro att anse såsom förberedande undersökningar
i frågan; att dessa åtgärder icke grundlägga något
slags anspråk till påförande af sådan rotering eller deremot
svarande afgifter, och att således utgörandet af ständig rotering
för omförmälda hemman icke kan ifrågakomma med
mindre K. M. gemensamt med R. St. finnér dessa hemman
böra en dylik tunga utgöra.” Detta betänk, är bifallet, efter
hvad vi veta, af 3:ne Stånd, och detta är således ett R,
St:s beslut. Nu hafva likväl de förenade Stats- och Ekon.-  Utsk:n i det ifrågavar. betänk, ibland annat föreslagit, att
inom Hallands län rotevacance-afgiften skall utgöras, utan
afseende derå alt längderne å den tillökade nya roteringen
inom detta län ännu icke blifvit i föreskrifven ordning prof*
vade och fastställde. Jag hemställer således, huruvida del
icke är nödigt, på det att icke Sländerne må besluta alldeles
olika i en lika sak, ali delta betänk, återremitteras, på
di l alt Ulsk:n malte rälta ordalagen i detta betänk, efter
det af Ständerna redan bifallna betänk. N:o 84.
Den i5 April e. m,
55
Hr Tersmeden, Garl Reinbold, förenade sig nied
Hr Dalman.
Frih. Cedersirö‘m, Jacob: Det må vara Hr Dalman
Förbehållet att finna motsägelse mellan en Ständernes föregående
skrifvelse och det tillstyrkande, sorn StatsUtsk. gjort.
Den värde ledamoten lärer tro, att inom provinsen Halland
icke finnes annan oroterad jord än utsockne-frälsehemman.
Om så vore förhållandet, så hade Hr Dalman rätt, men att
så icke är, derom kan han vinna fullständig upplysning,
om han behagar stiga upp i Kammarcollegium och skåda i
jordeboken. Ifrågavar. sak ang:de de Halländska hemmanen
kommer naturligtvis att behandlas af Konungen, så snart
Ständernes skrifvelse kommit Konungen tillhanda, hvarefter
Ständerne hafva att afvakta svar, och då detta svar ankommit,
blir det tids nog att tala derom. Detta har deremot
ingenting att skaffa med den andra frågan, ty sedan Ständerne
beslutat uppskof med noteringen i afseende på de s.
k. utsockne-frälsehemmanen i Halland, så faller det af sig
sjelft, att innan denna fråga blir reglerad, kommer ej heller
någon definitiv rotering i fråga, och någon vacance-afgift ej
heller att erläggas; men för de öfriga slagen af hemman
inom Halland torde bästa Hr Dalman tillåta, alt samma
grunder i detta afseende blifva följda, som i det öfriga Sverige.
Hr Dalman: Jag förmodade icke, att det skulle vara
Frih. Cederström, som President i K. Kammarcollegium,
obekant, att roterings-commissionen hade föreslagit att alla
utsockne-frälsehemman i Halland skulle uppföras i ordin, rotering.
Delta är förhållandet; och om således Stats- och
Ekon.Utsktns betänk, skulle blifva en R. Sits skrifvelse, så
följde deraf, att de i roteringslängderna uppförde utsocknefrälsehemmanen
i Halland skulle betala rotevacance-afgift.
Enär nu Ständerne i en föregående skrifvelse hafva hos
Konungen anhållit, alt förenämnde hemman icke må underkastas
ordin, rotering, så hemställer jag, huruvida icke det
skulle strida deremot, att nu, utan att undantaga dessa hemman,
hemställa till Konungen, att alla de af roterings-commissionen
i roteringslängderna upptagna hemman skulle beläggas
med vacance-afgift. Jag kan ej finnaj annat, än att
detta skulle innebära en uppenbar motsägelse och kan ej
inse någon våda uti, att detta blefve tydligare uttryckt i det
betänk., som Utsk:n, efter en återremiss från R. o. Ad.,
skulle komma att afgifva, och att således den ena skrifvelsen
af Sländerna, ang:de utsockne-frälsehemmanen i Halland,
måtte komma i någorlunda öfverensstämmelse med den sednare
skrifvelsen, angtde rotering i allmänhet, då nemi. Ständerne
otvifvelaktigt fattat ett särskildt beslut hvad angår
utsockne-frälsehemman. Jag finner således icke att jag har
för stort anspråk, då jag yrkar återremiss för att få meningen
tydligare uttryckt.
56
Den i5 April c. m.
Gr. von Platen, Baltzar: Om R. o. Ad. skulle linaa
någon otydlighet i betänk., så kan jag visserligen ej annat
än önska att det måtte återremitteras; men då det vore ett
oförsvarligt förbiseende af Utsk:n att inom så kort tid hafva
handlagt tvänne mål af lika beskaffenhet och afgjorl frågorna
olika, så nödgas jag anhålla att med några ord få i
prol. antecknadt, att jag icke (och jag tror Utsk:ns ledamöter
på samma vis) kunnat finna den tvetydighet, som Hr
Dalman velat se, och delta på den goda grund, att, då denna
afgift endast drabbar den jord, som är ordin, rotering
underkastad, men Halländska utsockne-frälsehemmanen äro
derifrån undantagna, så kan ej heller denna afgift komma
att drabba samma hemman, innan de blifvit ordin, rotering
underkastade.
Hr Dalman: Jag skulle varit ganska tillfredsställd, om
Gr. von Platen lyckats göra samma tydlighet gällande i
TJtsk:ns betänk, som i det yttrande han här afgifvit; men
Utsk:ns betänk, är beklagligen icke så uppstäldt som Hr
Grefven framställt saken. Utsklns betänk, innehåller, att
rolevacance-afgiften skall utgå utan afseende derpå, att
längderne å den tillökade nya roteringen ännu icke blifvit i
föreskrifven ordning pröfvade och fastställde. Utsk:n göra
således rotevacance-afgiften beroende af roteringslängderna,
och enär dessa längder upptaga utsockne-frälsehemman i
Halland såsom underkastade ordin, rotering, så följer deraf,
att om detta betänk, bi fa 11 es, så skulle dessa hemman, oaktadt
roteringslängderna icke voro pröfvade och fastställda,
vara underkastade ordin, rotering och följaktligen skyldige
att erlägga vacance-afgift.
Hr Rosenblad, Bernh.: Det är visserligen sannt,
att de ord, sorn Hr Dalman anfört, finnas i Utsk:n tillstyrkande;
men der finnas också några andra ord litet ofvanföre,
dem som Hr Dalman citerat, och hvilka torde borttaga ali
tvetydighet och visa att hvad Gr. von Platen nyss anförde
är Utsk:ns tanke. Der står, sedan Utsk:n tillstyrkt att
R. St. för deras del malte gilla och fastställa den efter
uppgjorda roleringslängder verkställda roteindelningen inom
Stockholms, Gottlands, Södermanlands, Upsala, Östergöthlands
och Elfsborgs län, (här nämnes icke Halland) ”det R.
St. anse, att för sådan jord må, der för densamma icke utgöres
verklig rotering, i öfverensstämmelse med K. M:s den
18 Januari 1834- afgifna, samt af R. St. den 10 November
samma år bifallna propos. derom, erläggas rotevacance-afgift
på enahanda sätt och efter samma grunder, som från
och med år 1835 ägt rum och således äfven för rotar eller
rotedelar, hvarmed den ordin, roteringen blifvit tillökad eller
ytterligare kommer att tillökas inom Blekinge, Calmar,
Hallands, Götheborgs och Bohus, Gefleborgs och Wester
Norr
-
3
Don ir> April c. m.
*7
Norrlands län.” Här slär uttryckligen, att det är ordin, rotering
hvarom ar fråga. Om nu genom ett annat beslut är
niimndt, alt vissa hemman inom ett af dessa län äro fritagne
från ordin, rotering, så kunna icke heller dessa hemman,
efter mitt sätt alt fatta, inbegripas ibland de hemman, sorn
äro ordin, rotering underkastade, ty ordin, rotering kan icke,
i alla liders tider, blifva något annat än ordin, rotering.
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz: Man må deducera
huru som helst, så står det dock fast att det är olämpligt,
att Ständerne ang:de samma ämne till K. M. aflåta tvänne
särskilda skrifvelse!-, sägande i den ena, att de befria de
Halländska s. k. utsockne-frälsehemmanen ifrån rotering; och
i den andra, att de en sådan rotering dem ålägga. Mig synes
äfven, att, om föreskriften på det ena stället är allmän
och på det andra speciel, det i alla fall blir olämpligt att
framkomma till Konungen med 2:ne i strid till hvarandra
slående skrifvelser. Det undantag från skyldigheten att utgöra
rotering, som är de Halländska s. k. ulsockne-frälseliemmanen
medgifvet, hade åtminstone bort vara omförinäldt
uti förevarande betänkande.
Hr Dalman: Örn det förhölle sig som Hr Rosenblad
trott, att de s. k. utsockne-frälsehemmanen i Halland icke
voro förklarade att vara underkastade ordin, rotering, så hade
han rätt, men då de, enligt roterings-commissionens omdöme,
äro rotering underkastade, och roteringslängderne
ingått lill vinnande af Konungens fastställelse, så följer deraf,
att, om denna roteling icke är fastställd af Ständerna,
hvilket den icke är, eftersom Konungen ej aflåtit propos.
derom, dessa hemman likväl tillhöra den cathegori, som Utsk:n
förutsatt i de sista raderna i sitt utlåt., nemi. att de
kunna åläggas rotevacance-afgift, utan afseende derå att roteringslängderne
icke blifvit pröfvade och fastställde. Det
är just delta förhållande, som är i fråga hvad Halland beträffar,
och jag hemställer huruvida det ej må anses som en
otydlighet, att Ständerne i en skrifvelse säga, att de afrotelingscommissionen
i Halland till ordin, rotering indelta rotar
icke äro underkastade ordin, rotering och fördenskull
icke böra erlägga vacance-afgift, nien sedan i ett annat betänk,
generell säga, att alla de hemman i Halland, som af roteringscommissioneu
äro upptagna i roteringslängden, skola kunna
underkastas ordin, roteling utan afseende på att roleringslängderne
icke äro pröfvade och fastställde. Jag finner häruti
en motsägelse, åtminstone en tvetydighet, och det måtte
väl ej vara ett för stort anspråk, att få denna tvetydighet
utredd.
Hr von Hohenhausen, M icha e I S i I v i u s : För min
del tror jag Hr Dalman skulle hafva rätt, derest roteringslängderna
varit fastställda och Ständerne begärt att rotering skulle
24 11. 8
5S
Den i5 April c. tn.
ske; men sorn dessa längder icke äro fastställda, ser jag ingeri
möjlighet att något misstag kan komma att äga rum, eller att
någon tvetydighet örn Ständernes begge skrifvelser skall kunna
uppstå. Hur äro a:ne särskildta fall i fråga; det ena angår
utsoekne-frälsehemman , och det andra alla öfriga
hemman, hvilka ej ingått i rotering. När nu roteringslängderua
icke äro fastställda, så finnes ingen anledn. att någon
auctoritet skulle tillämpa desamma.
Hr Rosenblad-, Till ytterligare upplysning anhåller
jag att få uppläsa K. M:s skrifvelse rörtde detta ämne:
”K. M. har derjemte nådigst förklarat, att, då den nya
roleindelningen i vissa län antingen icke medhunnits lika
fort, som i andra län, eller varit underkastad förändringar,
hvaraf möjligen skulle kunna dragas den slutföljd, att den
tillökade roteringen förr kom att drabba de län, hvilkas roteringsverk
redan afslutats, än dera, för hvilka sådant ännu
icke medhunnits, det beror på R. St:s pröfning, huruvida
de nya ordin, rotar eller spridda rotedelar inom blekinge,
Calmar, Hallands, Götheborgs och Bohus, Gefleborgs och
Wesler-Norrlands län, hvilka, på grund af upprättade, men
hittills icke fullständigt granskade eller fastställda roteringslängder,
tillkommit, skola, före nästinträfFande riksdag, en
lika vacance-afgift till statsverket erlägga, eller om dermed
uppskjutas bör, tilldess K. M:s nåd. propos., i hvad sistnämnda
län rörer, hunnit att af R. St. vid deras nästintiäffande
sammanträde granskas och fastställas.” Häiaf synes
tydligt, att för dessa län inga roteringslängder äro fastställda.
När nu Ständerne hafva för sin del förklarat, att icke
utsockne-fräseheminan inom Halland, böra deltaga i ordin,
roteringen, så är ju att förutse, att icke den blifvande fastställelse!)
af roteringen inom Halland kan omfatta utsocknef
rä I se h emin a nen derstädes.
[Ir Dalman: UtsK:n hafva icke föreslagit att med vacance-afgiftens
uttagande skall uppskjutas intilldess att roteringslängderne
blifvit fastställde, utan tvertom föreslagit
att vacance-afgiften skall utgå utan afseende derå, att längderne
ej blifvit pröfvade och fastställda, och således förfaller
Hi' von Hohenhausens anmärka.; ty om Konungen skulle
behaga fastställa roteriugslängden för provinsen Halland, så
skulle denna vacance-afgilt utgå, oaktadt denna fastställelse
icke ägt rum när Ständei ne alläto sin skrifvelse till K. M.
Jag hyser visserligen den förhoppning, att Konungen
skall, vid pröfning af roteriugslängden för Halland, göra afseende
på Ständernes skrifvelse, som innehåller, att .Ständerne
icke anse dessa ulsockne-hemman vara underkastade ordin.
roteling; men det qvarstår likväl en motsägelse i Ständernes
skrifvelse, alt de icke i den sednare skrifvelsen omförmäl
t den föregående, som undantager den största mängden
al hemman och just dem som varit afsedda i K M:s
D e ii i5 April e. m.
59
propos., afbiten utan kännedom om Sländernes Iieslut i ärendet,
emedan ganska många liemman inom Halland blifvit
med ordin, rotering belagda utom de s. k. utsockne-frälsebemmanen.
Het är således egentligen med afseende på eonseejvensen
i Ständernes skrifvelse, som jag anser att detta
betänk, bör återremitteras lill vinnande af mera tydlighet
oell klarhet i uttrycken.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Stats- samt Allm. Besvärs- o. Ekon.Ulsk:ns
utlåt. N:o i6(.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverröstat nej, hegärde
Hr Dalman votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voler:sproposi!
ion:
» Den sorn bifaller Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk;ns utlåt. N;o 161, voterar
ia»
den det icke vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de vid Stats- samt Allm. Besvärs-
o. Ekon.Utsktns ofvannämnda utlåt. N:0 161 gjorda
anmärknrr föranleda dess återremitterande.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja—35.
Nej —16.
Lades på bordet Lag- samt Allm. Besvärs- o. Ekon.-  Utskins utlål:n:
N:o 64, i anledn. af erhållen ålerremiss å Utsk-.ns Le—
tänk. N:o 6, ang:de väckta frågor om disposition af häradsallmänningarna,
deras förvaltning, samt Jägei istatens upphörande;
N:o
65. i anledn. af väckt motion om härads-allmänningarnes
förvaltande enligt samma grunder som kronoparkerna,
samt 0111 utsyuingen derå.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 10 0111 aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Gu
Dan i j April f. m.
Lördagen den 17 April i84i.
Plenum kl. 9 f. m.
Juslerades 1 prot.utdr. för den i5 dennes e. m.
Justerades pleni*prot. för den 12 sistl. Mars.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af en ledamot att
inträda i Bevilln.Utsk. under den ledighet, som blifvit beviljad
N:o 702. Hr Prytz, Lars Adolph, och befanns dertill hafva
blifvit utsedd:
N:o 678. Hr Bildt, Knut.
Likaledes öppnades Hrr Electorers lista till val af en
ledamot uti Ridd.Utsk. efter N:o 363. Frih. Coyet, fullm.
Hr Coyet, Julius Carl August; och befanns dertill hafva blifvit
utsedd:
N:o 1241. Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz.
Hr Frih. o. Landtm, lillkännagaf, alt Frih. Cederström,
Jacob, nu skriftligen inlemnat sin i sisth plenum väckta
motion, hvilken nu upplästes, så lydande:
”Då det af Exped.Utsk. uppgifna förhållande af R. St:s
fattade olika beslut i frågan 0111 afskrifning af undsättningsskulder
expedierades till K. M. under den 22 Aug. sisth och
den 20 Januari della år, hvarigenom, då i den sistnämnda
skrifvelsen afskrifningsrält blifvit medgifven, när liufvudgäldenären,
vid skedd undersökning, befinnes sakna tillgång,
ulan afseende derpå, om borgen blifvit ställd och borgesmännen
tillgång äga, samt slutligen, att hvad R. St. sålunda
beslutat icke må föranleda någon rubbning af hittills i
nåder meddelade föreskrifter, i afseende på bildandet af en
giundfond för sockne- och district-magaziner inom Westeroch
Norrbottens Jan, då deremot i förstnämnda skrifvelse,
angtde afskrifningar för sådana lån inom Kopparbergs län,
afskrifning icke får äga rum, der borgen finnes vara ställd,
med mindre tillgång hos så väl gäldenären som borgesman
saknas; så och då skrifvelsen af den 20 sistl. Januari gäller
jemväl andra län än Wester- och Norrbottens och dessutom
innefattar, att för sådana skulders gäldande gäldenärernes
fasta egendom, behöfliga bohagsting, klädespersedlar, för jordbruket
erforderliga kreatur och åkerredskap samt nödig säd
till utsäde icke få i mät tagas, hvilket icke för provinsen
Dalarne är fallet, får jag, för alt, om möjligt, bidraga till
1 eda i dessa R. St:s stridiga beslut och till förekommande
af giundade anledtur lill missnöje, sedan K. M. till verk
-
Den 17 April f. m.
61
stiilligliet expedierat R. Strs förenämnda alne beslut, i stöd
af 56 §:n Riksd Ordn., väcka den motion, att, i händelse det
beslut, som ligger till grund för skrifvelsen den 20 Januari
detta år, skall blifva i allmänhet gällande, det må vinna
tillämpning jemväl för Fahlu län, utan afseende på det redan
i verket ställda beslut, som ligger till grund för R. St:s
skrifvelse den 22 Augusti sisth år, samt att i sådant fall, för
Wester- och Norrbottens län, till fyllnad i grundfonden för
socken- och district-magazinerna derstädes, R. St. af Statens
behållna tionde-spanmål anvisa motsvarande antal tunnor till
livad som kan, i följd af R. Sirs beslut, hos Statens gäldenärer
blifva afskrifvet, eller ock att för samtliga länen
i Riket den belalningsgrund, som för Fahlu län blifvit bestämd,
må förklaras gällande, och att i hvilketdera fall sorn
lielst R. St. hos K. M. anmäla det uppkomna förhållandet
af de stridiga besluten, och hvad R. St. efter upptäckten
deraf beslutat.
Om remiss häraf till StalsUtsk. anhålles.
Gr. Cronstedt, Fredr. Joli.: Jag kan ej förena mig
med Frih. Cederström deruti, a-tt R. St. nu skulle besluta,
att hvad R. St. redan medgifvit innevånarne i Ofvan- och
Nedan-Siljans fögderier i Dalarne återtages. Deremot skulle
jag tro, att en underd. skrifvelse borde till K. M. afgå af
ungefärligen det innehåll, att som R. St. funnit, det osäkerhet
kunde uppslå vid tillämpningen af föreskrifterna om de
åtgärder, som böra vidtagas i följd af R. Strs båda skrifvelser;
så anhålla R. St , att vid tillämpningen deraf må iakttagas,
att i allmänhet i fråga om undsältningsskuldernas afskrifning
den sednare skrifvelsen må komma att ligga lill
grund, men att R. St. funnit, att, hvad beträffar Ofvan-och
Nedan-Siljans fögderier, sådana omständigheter förekommit,
hvilka föranledt R. St. alt för dessa fögderier göra ett undantag
och medgifva innevånarne derstädes att särskildt få
åtnjuta de betalningsvillkor, hvilka R. St. i en underd. skrifvelse
af den 22 Augusti för lidet år medgifvit. Jag hemställer
hvad intryck det skulle göra på dessa innevånare i Ofvan-
och Nedan-Siljans fögderier, om en kungörelse nu skulle
utgå, af innehåll, att R. St. tagit tillbaka det beslut, hvarigenom
dem blifvit medgifna sådana betalningsvillkor, att de
på 4 år skulle få betala sina lån.
Frih. Cederström: Jag tror att något missförstånd
råder hos den sista värda talaren om innehållet af min motion;
men jag önskar alt hans yttrande måtte få åtfölja remissen
lill StalsUtsk., på det att StatsUtsk. må komma i tillfälle
alt bedömma frågan i sin helhet.
Remitterades till StalsUlskottet.
Föredrogs ånyo och i eli sammanhang ej mindre Coust.-
Den 17 April f. m.
Uhkis den 24 sisll. Febr. oell den 1 sisiI. Mars på bordet
lagda mein. J\:o 85, med förslag till samman jemkning af
RiksSttns, i anleda, af Coust .Utskts meni. ]N:o 38, såsom gemensamma
tankar hänvisade anmärkn:r, än ock samma Ulskts
den 19 December förlidet celi den 20 Januari innevar. år
på bordet lagda mein. JN:o 68, med fortsatt förslag i afseende
på national-representationens ombildning oell de i sammanhang
dermed nödiga grundlagsändringar.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Hvarken vår grundlags
ordalydelse eller de antagna formerna ålägga något slags
referentskap för våra Ulsk:s betänktn, men jag bade trott,
att det icke vore olämpligt att, före begynnelsen af discussionen
öfver detta vigtiga och maktpåliggande ämne, om det
tilläts mig af R. o. Ad., i korthet framställa en öfversigt af
frågans nuvar. beskaffenhet, och anhåller att i egenskap af
ledamot i Const.Utsk. få göra det. Jag torde således få taga
mig friheten begära uppmärksamhet på följande anförande.
Gr. Anckarsvärd uppläste derefter följande:
Representationsfrågan måste, vid den 1111 stundande föred
ragningen, utan tvifvel behandlas såsom ett hell; likväl
utan att de två hufvuddelar, i hvilka Ulskts förslag är ordnadt,
sammanblandas. Vallagen å ena, och de uti Reg.-  Form, Tryckfrihetsförordn. och Successionsordning föreslagna
ändringar å andra sidan måste väl utgöra föremål för särskilda
debatter, ehuru det ligger i frågans natur, att blicken
under de mest enskilda §§;s behandling tillika är fästad på
det hela, och att RiksStms utlåtm öfver frågans särskilda
delar måste af Const.Utsk. på en gång och såsom eli helt
behandlas.
Under denna förutsättning förmodar jag att vallagen
först bör komma under pröfning, och anser mig, för det
fall att denna åsigt godkännes, böra yttra några ord om
förhållandet mellan Ulsk:s mern. Niis 38 och 85.
Samtliga RiksStin hafva yttrat sina tankar öfver mein.
I\:o 38; men, med undantag af BondeSt., hafva de inskränkt
sig till de vigtigaste grundsatserna. Ett sådant sätt att yttra
sig kan ej förenas med föreskriften i Reg.Fms 56 §, ulan
den förutsättning, att Stånden verkligen ansett sina afgifna
utlåttn tillkännagifva Ståndens mening äfven rörtde de delar
af Utsk;s förslag, hvilka i samma utlåt, icke uttryckligen
nämnas.
åled denna åsigt ansåg Ulsk., då det erhöll del af omförmälda
yttranden, sig böra taga dem i den enda mening,
i hvilken de af Stånden grundlagsenlig! kunnat afgifvas.
Utsk. länn det icke tillkom na sig alt genom] en inskränkt
tolkning sälta sig sjelft i nödvändighet att, före frågans ytterligare
handläggning, anhålla om ylteiligare och bestämdare
upplysningar och derigenom uppehålla sakens närmande till
Den ij April f. ra.
G3
sitt slut. Ulsk. antog derföre, icke blott att BondeStis yttrande
innebar vallagsföislagets godkännande lili de punkter,
hvilka Ståndet lemnat utan anmärkt)., utan ock alt de öfriga
Stånden, genom underkännande af förslagets vigliga^te
hufvudgrunder, till kännag i f\ i t ett allmänt ogillande af sjelfva
förslaget. Utsk. hemställde således genast, att den Inrfvudsakligaste
skiljaktigheten mellan Ståndens tankar måtte
genom omröstning i förstärkt Coust.Utsk. skyndsamt undanrödjas,
och förhand sig att, sedan detta skett, skrida lill den
af grundlagen anbefallda samtnanjemkningen.
RiksSttn godkände denna hemställan. Genom omröstning
i förstärkt Const.Utsk. blef, den 3 December förlidet år,
den till grund för förslaget i mern. N:o 38 liggande hufvudtanken
gillad, och Utsk. fann sig, i följd deraf, skyldigt alt
företaga den saminanjemkning, som Utsk., utan vidare förbehåll,
utfäst sig att försöka. Med en visserligen mindre
fullständig ledning, än Utsk. skulle önskat och haft fog att
begär a, har Utsk. nu ock, i öfverensstämmelse med Reg -  F:ns 56 §, till ett helt utlåt, i möjligaste måtto
sa mm an jemka t samtliga RiksSttns i anledn. af mern. Nto
38 yttrade anmärkntr, till så stor del, sorn de icke genom
den redan nämnda omröstningen blifvit undanröjda.
Det är dessa anmärkntrs egen beskaffenhet, som bestämt
den form af en fullständig omarbetning, hvaruti förslaget
efter sammanjernkningen framträder. Då en stor del af
anmärkmna var hållen i allmännelighet, måste den ändring,
som af en enda sådan anrnärkn. blef en nödvändig följd,
mer än en gång sträcka sig till liera punkter i Utskts förslag,
stundom äfven till sådana, som vid första ögonkastet
syntes af samma antnärkn. fullkomligen oberoende. Någon
gång har Utsk. ock, vid jemförelsen mellan förslagets särskilda
delar, trott sig finna, att jemkningen ändamålsenligast
verkställdes derigenom, att Utsk. föreslagit icke den ändring,
som ett Ständ fordrat, men en annan ined samma syftning.
Det tillhör naturligtvis Stånden att dömma. huruvida
Utsk. i särskilda punkter lyckats eller misslyckats. Utsk.
har i valet mellan att underkasta sig ett möjligen tacklöst
arbete, och att lemna något grundlagsenlig! medel oförsökt
till påskyndande af ett resultat, icke kunnat, icke bort tveka.
Det tillförsel' sig med full visshet af opartiska granskare
rättvisa för ett redligt bemödande att på den of grundlagen
utstakade vägen hafva sökt åstadkomma hvad det under
sådana omständigheter kunnat.
Från dessa förklaringar rörtde de allmänna åsigler, hvilka
legat till grund för det formella af det Utskis arbete,
som nu underställes RiksSttns granskning, torde det vara tid
att gå till några anmärkntr om den ordning, i hvilken nyssnämnda
granskning synes mig böra begynnas och fortsättas,
för att, med minsta uppodling af tid och möda, leda till ett
64
Dan l-j April f. m.
sådant resultat, som nationen af sina representanters Insigter
och fosterlandskärlek har ratt att vänta.
Under den tid, som representationsfrågan redan berott
på R. St:s behandling, har Utsk., dels genom eget förslag,
dels genom understöd åt ett utom Utsk. väckt förslag, medverkat
dertill, att enskilda i frågan ingående grundsatser
blifvit genom särskild omröstning i förstärkt Const.Utsk. afgjorda,
och jag vågar tro, att hvar och en, som på allvar
önskar ett resultat af det arbete RiksSttn på detta ämne redan
användt, antingen redan måste vara eller åtminstone skall
blifva öfvertygad, att dessa omröstningar väsendtligen påskyndat
frågans afgörande. Lika klart är likväl, att detta
blott kan gälla om några få större principer, och att, när
dessa äro afgjorda, det är tid att upphöra med utbrytande
af principer och med deras afgörande genom särskilda
omröstningar i förstärkt Const.Utsk. Lika mycket som
bela frågan påskyndas genom de stora principernas särskilda
behandling, lika mycket måste den uppehållas genom en dylik
af de smärre, hvilkas inflytelse blott sträcker sig till några
få §§ i lagförslaget. Af detta slag äro emedlertid alla
nu återstående. Hvar och en deribland bör och kan debatteras
och afgöras i sammanhang med den § eller kedja af
§§, der den finnes uppställd. Ju mera samlade Utsk. nu
får emottaga RiksShns anmärkt!' öfver alla de ännu återstående
tvistepunkterna af frågan, ju hastigare'kan denna bringas
till det mål den vid denna riksdag kan uppnå, och ju
förr kan man emotse riksdagens efterlängtade slut.
Jag har nämnt, alt hvarje ännu omtvistad princip bör
debatteras och afgöras i sammanhang med den § eller kedja
af §5, der den finnes uppställd; och jag har dermed erkänt,
alt, ehuru debatten bör gå i samma ordning, som §§:na, den
stundom bör omfatta flera §§ på en gång, så ofta nemi. som
dessa §§ utgöra länkar af en kedja, som rörer samma princip.
Af sådana kedjor träffas i den uti mern. N:o 85 före
slagna
vallagen Irenne.
Den första utgöres af §§:na t—5, och angår valrätten;
den andra omfattar §§:na ii —18, och angår valen i
städerna och de större köpingarna; den tredje sträcker sig
från §:n ig till §:n 3o, och rörer valen på landet. Dea
sista kan äfven, om man så vill, upplösas uti tvänne min
dre,
af hvilka den ena, som utgöres af §§:na tg—15, angar
valmanna val, den andi a innefattar §§:na 26 — 3o, och innehåller
stadganden om riksdagsmannavalen.
Mellan den första och den andra af nämnda hufvudkedjor
träffas 5 §§, nemi. 5—10, om jag så får uttrycka mig,
mera fristående. Dessa kunna och böra hvar för sig debatteras
och afgöras.
Emedlertid antyder redan den ordning, i hvilken de
blifvit ställda, att de följande af dem äro beroende, både
deu
Den \~ April f. m.
65
den i 6 §:n uppställda satsen om villkoren för valbarhet och den
i §§:na 8 oell 9 antagna satsen om städernas skiljande från
landet för anställande riksdagsmannaval, utgöra väsendtliga
delar af den grund, på hvilken §§.’ne 11—3o äro byggde;
och det skulle således vara ett fullkomligt misstag att tro,
att man med nämnde §§:» Förbigående omedelbarligen kunde
öfvergå från den första har ofvan omförtnälda kedjan till
den andra, Tvertom skulle hvarje beslut 0111 den sednare
vara för tidigt, innan omlörmälda §§ blifvit i hufvudsaken
antagna eller förkastade.
Dock hör jag tillägga, att af dessa §§:s förkastande icke
följer, alt Ståndet kan eller hör anse sig befriadt från den
närmare granskningen af §§:na 11—3o. Jag förmodar, att
Ståndet, äfven i händelse af eli sådant förkastande, lär hnna
lämpligt alt ingå i en sådan granskning af sistnämnda §§,
Sorn kan upplysa Ulsk., dels 0111 hvad af samma §§ kan,
äfven efter de förenämnda satsernas definitiva förkastande,
enl. Ståndets åsigt bibehållas, dels örn hvad Ståndet i samma
§§ ogillar, älven för den händelse, att omför mälda satser
skulle, emot ett eller flera Stånds mening, blifva genom
omröstning i förstärkt Coust. IJtsk. godkända. Äfven 10 §:n
saknar icke betydelse för de följande och måste följaktligen
i sin ordning debatteras. De sista 9 §§:ne äro, likasom §§:ne
(j —10, mera fristående, och kunna, efter det de föregående
3o blifvit pröfvade, hvar för sig debatteras och afgöras. Jag
har i afseende på vallagsföfsläget blott att tillägga, alt Ståndet,
i händelse del i en ellef flera, eller ock i alla delar,
förkastar det i mern. N:o 85 framställda jetnkningsförslaget,
lär finna nödvändigheten of att antingen framställa ett nytt
motförslag eller ock ingå i en speciel granskning af det
motsvarande förslaget i mein, N.'o 58, för att bestämdt uppgifva
hvad Ståndet deremot bär att anmärka, utom hvad
det redan för Ulsk. Uppgifvit. Utsk., sorn vid sitt nu afgifna
jemkningsförslag, måst, i de liesta punkter, af ofullständiga
anmärkntr draga slutsatser, torde äga billigt anspråk
alt, om dess nya försök ogillas, åtminstone få en någorlunda
fullständig upplysning örn R. o. Ad:s verkliga mening, icke
blott om några få hufvudpilnkter, utan äfven om detaljerna
af Utsk:s ursprungliga förslag.
Hvad angår mem:n Nlis 68 och 85, torde del tillåtas mig
anmärka, att det förra, med de i det sednare föreslagna ändringar,
efter den omröstning, sorn uti förstärkt Gonst.fJtsk,
den 2 i denna månad ägt rUm, Utgör ett enda helt förslag.
Alla de §§ i det förra, hvilka med omarbetning blifvit
i det sednare upptagna, hafva genom 0111 förmå Ida votering,
såvida fråga är om deras Ursprungliga skick, förfallit,
och mäste numera, i den gestalt de uti mern. N:o 85 erhållit,
komma under öfverläggning. De öfriga §§ i mern.
JN:u 68 måste deremot i sitt oförändrade skick discttteras.
24 9
06
Den 17 April f. m.
Äfven om delta förslag gäller för öfrigt hvad jag redan
haft äran nämna, att, sä framt discussionen skall leda till
ett slut, och så framt detta slut skall kunna uppnäs inom
en tid, som möjligen kan beräknas, discussionen och besluten
mäste följa (j-ordningen, och alt intet utbrytande af principer,
för att underställa dem votering i förstärk t Coust.Utsk.,
numera bör tillåtas.
Dermed är likväl icke min mening alt bestrida, del ju
flera §§ eller en hel kedja af sådana stundom må pä en gång
debatteras. Tverlom anser jag flera §§ vara af den beskaffenhet,
ali de icke böra, icke kunna debatteras, utan i sammanhang
med andra. Detta är t. ex. förhållandet med §§:na
70 och 71, hvilka tvifvelsutan måste på en gång discuteras.
Det är vidare händelsen med §§:na ilo, 111, 112, 1 13, 1 14?
117, 122, 127, 128, 12g, 1 3o, i32, 133 och i34, andra att
förtiga.
Jag bar dermed blott velat säga, att debatten, för alt
icke blifva ändlös, måste följa §§:nes ordning och besluten
alltid angå bestämda §§.
Gr. Anckarsvärd tilläde derefter muntligen:
Jag har nu, så godt jag kunnat, tagit mig friheten att
inför .Ståndet redogöra för ställningen och förhållandena
emellan de särskildta betänkrna, och torde Ståndet således
nu behaga taga dem i öfvervägande.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Man kan icke, synes det mig,
fullkomligt besluta sig, rör:de sjelfva ordningen för dessa urendens
behandling och beslutens fattande, utan att till någon
del gå in i desamma, hufvudsakligen på de af den siste
värde talaren anförda skäl, nemi. att representationsfrågan
måste behandlas såsom ett helt, ty många §§ stå sinsemellan
uti ett ovillkorligt beroende den ena af den andra,
och, på sätt den siste värde talaren äfven yttrat, genomgå
vissa serier det hela, och det är således naturligt, att man
först måste fästa sig vid dessa serier såsom utgångspunkter.
Jag liar derföre, vid den granskning jag nu går att företaga,
nödsakats ingå till någon del i vissa detaljer af Utsk:s förslag,
men i andra hänseenden deremot behandlat detsamma
collectivt, troende att denna ordning måhända förtjenar att
närmare betänkas, innan Ståndet derom fattar beslut.
Hr Lagerhjelm uppläste derefter följande:
Om man i allmänhet bör vara angelägen derom, att de
i grundlagarna föreskrifna former iakttagas, lärer väl denna
fordran äga rum i ännu högre grad vid frågors behandling,
hvilka röra grundlagarna sjelfva; och blond dem, bland den
mängd af sådana ärenden, som vid innevar. riksdag varit före,
hvilka taga representantens uppmärksamhet i större anspråk
än ett förslag till ombildning af nationens representation?
Den som betänker, att sättet, hvarpå ett folk constituerar sig
Den 17 April f. m.
67
för alt göra sin vilja lefvande, verklig, att lagen är ett arf
frän förfäder, elt capital, som vi hafva ärft, icke sjelfve förvärfva!;
den sorn ej förglömmer att effei kommande skola
skörda hvad vi utså; han underlåter icke att för sig söka
svar på den fragen: skall detta förslag leda nalionen lill elt
bättre skick än det, hvaruti den nu befinner sig? — och grundlagen
ålägger representanten denna fråga såsom en oeftergiflig
pligt: "Endast sådana ändringar (se 81 §:n Reg.-  F:n) böra föreslås,’’ heter det, ”hvilka äro högst nödiga
eller nyttiga.” Det ar utur dessa arne synpunkter,
således både i form och i sak, som jag utber mig 11. It.
o. Ad:s uppmärksamhet vid granskningen af ifrågavar. mein.
N:is 68 och 85.
Detta mein. gifver sig tillkänna såsom innefattande just
den saminanjetnkning af de särskildta RiksStrns anmurknrr vid
N:o 58, som Reg.Frns 56 § bjuder. Men härvid förekommer den
märkbara omständigheten, att trenne RiksSt. antogo en annan
valprincip, än Utsk. deruti föreslog, nemi. stånds val
istället för samfällda val, hvaraf den följd uppkommit,
att dessa Stånd icke yttrat sina gemensamma tankar rörrde
vallagens särskildta stadganden, t. ex. val-census. Sammanjemkningen
har således gått för sig inom Utsk., på sätt en
af reservanterne (Gr. Spens) yttrar sig, emellan elt Stånds
gemensamma tanke, sorn Utsk. vetat, och 3:ne Stånds, sorn
Utsk. gissat. — Jag nämnde val-census. Dermed har Utsk.
förfarit på ett oväntädt sätt. Reg.F:ns 56 § bjuder (2 morn.):
"Utsk. åligge då att samtliga RiksSt:ns tankar till ett helt
sammanjemka." Nå väl! Utsk. föreslog i N:o 38, vallagens
1 § 1 inom., att valrätten skulle tillkomma "dem, hvilka å
landet äga jord af minst 2Öo r:drs uppskattadt värde. Heder
v. BondeSt., som yrkat att valrätt borde tillerkännas
hvarje hemmansägare eller kronoåbo, bär väl derigenom
upphäft census, men deremot fästat valrätten vid besittning
af hemman eller besuttenhet. De öfriga 3:ne
IiiksStm, hvilkas gemensamma tankar antagit valrätten ståndsvis,
hafva således vidhållit allmogens val inom sig, d. v. s.
i5 §:n Riksd.Ordn., som förmår, alt ”allmogen välje efter
hemmantalet.” Alla fyra RiksStin synas således vara eniga
härutinnan, hvarigenom bes u I ten beten såsom norm
för valrätt af jord å landet bade bort vid innevar.
riksmöte anses såsom elt R. St:s beslut, hvilket kommer alt
hvila till grundlagsenlig behandling vid instundande riksdag.
Detta beslut står icke i strid med principen af allmänna
val, ej heller med det beslut förstärkta Coust.Utsk. fattat,
lörtde representationens fördelning i kamrar. Emot grundlag
har alltså Utsk. förfarit, da Utsk., i stället att antaga
detta mom. till framtida afgörande enl. 56 och 81 §§:na Reg.-  F:n och uppställa valrätten derefter, i denna jemkningsact
framlagt en helt annan grund för valrätten uti 2 <j:n af vallagen,
der det heter: ”Rösträtten beräknas, -då egendoms
-
68
Den i j A [i r i I f. m.
värdet understiger läno r;dr för hvarje fulla 10 ndrs uppskattuingsväi
de, till en TAg röst.” Likväl har Utsk. (pag. i)
förklarat sig hall blicken (ästad pä Iteg.Fins 56 § saint pä
RiksSltns och hela Svenska folkets billiga anspråk. Reg.Fms
56 § öfverlåter icke någon makt på Utsk. att jemka hort
ett af fyra Stånd fattadt beslut. Alt tillfredsställa RiksStrns
anspråk torde ej heller delta förfarande kunna tillerkännas.
f iel skulle följaktligen vara framkaliadt af Svenska
folkets hilliga anspiåk. Men R, St. Uro just delta folks i ejiresenlanter
(i §:n Riksd Olda.), och något annat säll för
delta folk att meddela sig åt Coust,Utsk. är icke lagligt.
Men jag går längre, då jag vågar påstå, att Svenska folkel,
så vidt jag af opinionen, sådan den yppar sig i tal eller i ski ift,
kunnat inhemta, ingalunda vill utsträcka valiätteu till den
■ nedborgareclass, hvars beroende af medborgares välgörenhet
till egen, till familjens och barnens bergning är alltför synbart
att kunna undgå den öygtigaste granskning, jag menar
afhysingen, jemlesittai en, undantagaren rn. m, , och detta i
eli tid, då man till den grad fäster sina förhoppningar vid
materiell oberoende, alt man nästan tyckes glömma, aLl det
högsta liksom det kraftigaste af allt oberoende är det lins
lanken, är den sjelfständighet i själen, som utgör frihetens,
enda, sanna kännemärke, liksom dess högsta triumfI — Utsk,
har (pag. 2) förklarat sig obehindradt att vidtaga smärre ändringar,
hvilka väl icke blifvit af .Stånden yrkade, men gifva
lagen mera klarhet och cnnseqvens. Om jag nu.åninge
att 56 §:n Reg.Fm gåfve Utsk. ratt att jemka emellan
.Ständens meningar på ett sätt, som leder Utsk. till nya
Satser, nemi. helt andra än deni sorn igenfinnas i Ståndens
gemensamma tankar; så hade väl klarheten fordrat framställandet
af den princip, s,om under nedsättandet af valcensus
hejdat Utsk. vid io rrdrs capitalförmögenhet. Om
ingen sådan af Utsk. varit antagen, så kunde man lind skäl
fråga: hvarföre har Utsk. icke gått lungre i Nedsättandet af
census till obes attén heten synes icke vara påkallad t af
conseqvensen hos ett Coust.Utsk , som till den. grad påräknar
del materiella oberoendet, att Svensk man, soia beklädt
ett förtroendeembete, icke äger valrätt. — Hvar linues nu den
klarhet, den conseqvens. som föranledt Utsk. att vidtaga
dessa ändringar, hvilka icke ära så små sorn Utsk. föregiiver?
Utsk.
anser (pag. 8) valbarhetens inskränkning inom
stånd eller dass icke vara genom omröstningen i förstärkt
Gunst.Utsk. (N:o 71 sid. cj) uttryckligen förkastad. Utgår
man från denna sats, så emotser man helt säkert, i kraft
af k:ne RiksStånds sammanstämmande beslut, rörtde ståndsval,
att Utsk. ställt sig 56 §:n Reg.Ftn till efterrättelse oell
lämpat valrätten efter förstärkta Utsk:s och valbarheten efter
de 3:ne Ståndens beslut om dassval (las N:<> 71 pag. q).
Det måste förefalla ovänludt, atL Utsk. deremot ger en egen
-
Den 17 April f, m,
mäktig utsträckning ål en af Utsk, företrädesvis hyllad grund*
sali, i stallet ali liimpa sig efter grundlagens föreskrift uti
samma §, sorn Utsk, sjelft åberopat. Dessutom harUt>k., på
sätt en af reservanlerne, Dr. Spens, ådagalagt, saknat allt
initiativ till grundlagsbudet anglde proportionen emellan
dessa stads-valdisti icts samfällda representanlantal, oell liela
Rikets; oell man frågar sig således förgäfves: huru en så
beskaffad sats, som saknar initiativ, kau uppställas uti en
jemkningsacl. Men sedan genom votering i förstärkt Gonst,-  Utsk. blifvit beslutadt, alt Svenska folkets representanter
borde utses genom samfällda val, anser jag, lika med flera
bland reservanterna (Prostarne Ödman, Hallström m. fl.), vara
oförenligt med principen för sådana val ali indela Svenska
folket i två classer, stadsboer och landtboer, samt efter
denna classfördelning bestämma så väl särskildta valdistricter
för stad och land, som ock antalet af de ledamöter, dem
hvardera classen skulle till Riksförsamlingen insända. Detta
Utskis förslag anser jag vara grundlagsvidrigt både till form
och innehåll. Till form, emedan den bestämmelse, som
Utsk. nedlagt i N;o Hä, innebär en sådan afvikelse från förslaget
i iN:o 38, sorn icke blifvit inledd af något RiksStänds gemensamma
tanke. Till innehåll, emedan bestämmelsen af ett
visst antal representanter från stadsdistrictena uppliäfver ett
i förstärkt Coust Utsk, faltadt beslut.
Jag liar hittills endast anfört några exempel, tjenlig»
till en jemförelse emellan grundlagens föreskrifter och Utskis
förfarande. Flera äro att tillgå, men det anförda torde vara
tillräckligt att motivera ett ogillande af Utskis åtgärder,
såsom icke öfverensstämmande med 56 §:n Reg.Fin, ej heller
med f!. St:s beslut. Jag uther mig nu H. R. o. Adis
uppmärksamhet vid några sakförhållanden inom detta märkvärdiga
förslag.
Ehuru Sverige, enl. Utskis förmenande, icke har elementer
lill en pärskammare, medgifver dock Utsk. (pag. 15)
att äfven i Sverige kau skapas en öfre kammare, sorn väsendtligen
tryggar continuiteten i representationens åsigter
och förekommer de hastiga opinionskastuingar från den ena
riksdagen till den andra, hvilka Svenska riksdagarnes historia
i alltför stort antal företer. Det är i sanning tillfredsställande
att erfara detta erkännande å Utskis sida. En annan
fråga är, om denna slags conlinuitet är den
enda, som hör sökas medelst representationens
indelning i 2 kamrar. Jag ber att få återkomma till
denna fråga, och vill nu anmärka, att äfven den egenskap,
Utsk. vill finna hos dessa kamrar, skall fåfängt sökas hos
en afdelning inom den tvådelade representationen, sorn göres
fullkomligt beroende af den andra. Från Utskis egen synpunkt
skulle jag följaktligen, i öfverensstämmelse med reservanlerne
(Gr. Spens, Prosten Hallström m. fl.), icke tillfredsställas
uf den andra kammare, som, till följe af Utskis
7°
Dea 17 April f. m.
förslag, mäste genom Je verkande krafternas egen oemotståndliga
riktning uppkomma. Betrakten, mine herrar! dessa
allmänna val, utsträckta lill en hvar, som äger 10 r:dr b:co
i capital! Hvilken bildning skall man begära, hvilken grad
af intellectuel eller af materiel sjelfständighet hos den arbetsclass,
hvars högsta kroppsliga ansträngning icke i allmänhet
torde vara tillräcklig för egen, för hustruns och barnens
lifsbergning! Saknande all erfarenhet inom den politiska
verlden, måste den falla i ledares händer, måhända någongång
hörande till kretsar, hvilka historien icke lär att känna
annorlunda än undantagsvis, nemi. då revolutionen lösgör
krafter, hvilka ordningen håller i bojor. Under frånvaron
af allt politiskt omdöme, träda andra bevekelsegruuder
fram vid valen, och dessa verka på skaplynnet af den afdelning
inom representationen, som sedermera väljer den andra
kammaren. Ett öfverhus, bygdt på sådant sätt, motsvarar
visst icke hvad man fordrar. Men om, inom Sverige,
elementer till en pärskammare efter utländskt mönster saknas;
så följer deraf ingalunda att någon politisk institution
af likartadt lynne här icke star att linna. Sveriges lag är
af rent nationel härkomst. Den sjelfständighet i tanke, sorn
deruti uppenbarar sig, har äfven på mångfalldigt sätt gifvit
sig tillkänna, hvarpå Sveriges fö r b u 11 d s fö r fa 11 n i n g kan
tjena såsom ett exempel. Samma lugna förstånd, som från
urminnes tider tillhört Svenska folket, som ej behöft bilda
sina lagar, sina ordningar på främmande mönster, skall, hoppas
jag, icke nödgas hemta den vigtigaste politiska författning
utom sig. Att Utsk. icke funnit en tillfredsställande
lösning af denna svåra uppgift; deraf följer icke alt den är
olöslig. Låtom oss ej af hetsighet löpa skickelsen i förväg,
och sökom ej att intvinga vårt offentliga lif i former, främmande
för dess egenheter, dess lynne. Utsk. har ganska rätt
deruti, att ej söka en pärskammare i Sverige, hvars inre
förhållanden varit och blifva så väsendtligt skiljaktiga från
andra länders, hvarest feodalismen slagit djupa rötter, ordnat
besittning och alstrat en ojemnhet af rikedom och fattigdom
i stället för att sprida en jemn välmåga. Men jag
tänker icke lika med Utsk. derutinnan, att eontinuitet i representationens
åsigter uttrycker allt hvad man fordrar
af en öfre kammare. Man ihågkomme att det är Staten,
hvars eontinuitet skall bevaras framför allt och öfver
alla. Konungar oell Ständer Uro här underordnade.
Om nu det democratiska elementet äfven med största conseqvens
och framgång utvecklade sig hos ett folk och växte
upp lill sin högsta potens; så hvilar dock dess bestånd på
förhållanden till andra Stater, hvilka visst icke kunna påräknas
i alla tider och i alla länder. En lugn och noggrann
beräkning af de särskilda statskrafternas naturliga verksamhet
och riktning är derföre framförallt af vigt vid uppgörandet
af Sveriges författning. Denna sanning insågs och
Den »7 April f. ra.
7»
uttrycktes omisskänneligt af deni, som utarbetat våra grundlagar.
Den afvägning emellan statski aflerna, som tili följe
deraf nedlades i 180g års statsskick, har redan börjat visa
sig nödvändig, måhända i annan riktning än man väntat. Alen
tiden kanner efter om fogningarne i statsbyggnaden äro goda.
Finnas ej elementer, hvilka genom sitt läge i samhället
företrädesvis tillhöra Statens allmänna, fortgående lif framför
dagens anspråk och dagens lön; så faller samhällsbyggnaden
förr eller sednare af sin egen tyngd. Den bi ister
ock, om dessa upprätthållande, medlande krafter icke finna
utrymme för sin verksamhet. Dessa elementer, som tillhöra
Statens conlinuitet, dess innersta intressen, sådana de fortJefva
genom seklerna; dessa elementer skola samlas och finna
plats i andra kammaren. All annan construction deraf
anser jag vådlig alt utbyta emot del samhällsskick vi nu äga.
Det har sina brister. Tidens välmening har lättare att se
dem än att afhjelpa dem. Men jag vill ej leka med kraften,
hvilken jag ej kan styra; ej eller lemna ett sämre a rf
åt efterkommande, än det jag fått af mina förfäder. Derföre
anser jag Utsk;s förslag till bildandet af andra kammaren
vara vådligt, och kan ej annat än lika allvarligt som
vördsamt afstyrka H. R. o. Ad. att antaga detsamma.
Utsk. har icke varit lyckligare uti uppfinningen af ett
Grundlags-Utskott (65 §:n pag. 18), uteslutande sysselsatt
med grtindlagarnes idkeliga bearbetande; ett Gransknings.
Utskott, hvilket skulle äga att äska alla i Statsrådet förda
prot. och granska Statsrådets för handlingar samt derjemte
Stats- och Riksg.verkens handlingar och räkenskaper; hvarvid
den egenheten företer sig, alt dessa granskningar, i anseende
till liksliufvudbokens afslutning, icke i allmänhet
kunna komina att angå samma år. Jag erkänner äfven att
jag ingalunda är tillfredsställd med uppdraget åt de 4 Riksförsamlingens
fördelningar, som benämnas Stals-, Råneo-,
Lag- och Exped.Utsk., att i sammansatt Utsk., beslående af
62 personer, slita förefallande tvister om grundlagens rätta
mening.
Utsk. förklarar (pag. 2), att mern. N:o 68 icke hos 3:ne
RiksStånd till öfverläggning förevarit, men öfvei lemnar icke
deslomindre (pag. 23) till sammanjemkning af samtliga RiksSt:ns
gemensamma tankar vissa ändringar och tillägg uti
nämnda mern. Här framställer sig åter Utsk. i egenskap af
en jemkare emellan BondeStts gemensamma tanke, som finnes,
och de öfriga 3:ne RiksStms, som icke finnes. Under
närvar, förhållanden, och då intet antagligt förslag till representationens
ombildning blifvit framlagdt, anser jag tiden
icke vara inne att ingå i omarbetning af Reg.Fin och Riksd.-  Ordn.; alt utbyta Reg.F:n och Riksd.Ordn, emot en Reg.F.
och en ordnings-stadga.
Till följe af hvad jag nu anfört, kan jag icke undgå
att ogilla Utsk:s förslag såsom i vissa delar stridande emot
Den ij April f. ni.
56 oell 81 §§:na Reg.F:n, äfvensom emot R. ,St.‘s i första i k fc
Const.Ulsk. fattade beslut; uti andia äter innebärande lör*
ändringar, som hvarken äro högst nödiga eller nyttiga; äfvensom
förslag förekomma, hvilkas antagande jag anser vara
vådligt för beståndet af Sveriges urgamla författning. Jag
liar hufvudsakligen vidrört sådana stadganden, hvaraf en
stor mängd andra hlott stå i omedelbar följd, hvadan de
sednare icke heller af mig kunna gillas, På alla dessa för*
enade skäl får jag vördsamt tillstyrka H. R, o. Ad.
att fatta den enda gemensamma tanken, att de uti
Ulskts be tänk :n N:is 68 och 85 gjorda förslag äro
oantagliga; hvarpå jag utber mig Ilr Frill, o. Landtm:*
proposition.
Frih. Hamilton, Hugo: Den siste värde talaren har
infört oss i behandlingen af detaljerna, men jag kan ej nu
följa honom på denna bana. Jag nödgas på samma sätt,
som den lörsle värde talaren, anhålla, att Ståndet först ville
fästa sig vid frågan om formen för målets handläggning. Jag
tror alt i ingen fråga Ilar formen haft så stor vigt, som iden
förevarande. Har uppstå nemi. de tvänne olika åsiglerna,
huruvida detta betänk, hör behandlas i sin helhet på en
gång samt beslut således afven fallas öfver hela målet i dess
helhet, eller huruvida Ståndet skall ingå i granskning af
hvarje punkt särskildt, och således betänk, punktvis föredra*
gas. För min del anser jag många skäl tala derför att R.
o. Ad. bör behandla betänk, i dess helhet. Den grund,
hvarpå betänk, hvilar, och som blifvit antagen af R. St:s
förstärkta Coust.Utsk., nemi. de allmänna valen, är (jag måste
erkänna det) derigenom upphöjd (ill lag för oss vid delina
riksdag. Vi äro nu förbundne alt icke frångå denna grund.
Jag tror mig icke misstaga mig uti den öfvertygelsen, att
det förstärkta Coust. Ulsk:s beslut icke derföre rubbat tänkesätten
hos de Stånd, som, vid frågans första behandling, beslutade
annorlunda oell antogo en annan grund för förändringen
af representationssättet hos oss. Med denna Öfvertygelse,
hvilken jag ännu delar, kan jag nu icke inse hvad
Stånden skulle vinna på att punktvis behandla detta betänk.
Att granska och godkänna delaljbestämmelser i en så vigtig,
så sammanhängande fråga, der sjelfva hufvudgrunden, hvarpå
dessa detaljbestämmelser äro uppförda, icke af R. o. Ad.
ar godkänd, och såsom jag vågar tro, icke så snart blir godkänd,
vore ej lämpligt. Då förhållandet nu är sådant, så
tror jag, att det endast skulle leda Ståndet till ett verkligen
fruktlöst förspillande af dyrbar tid, om Ståndet fortgick på
den bana, som Hr Lagerhjelm, för öfrigt ganska förtjenslfullt,
här har beträdt. Då jag derföre hos Hr Frih. o.
Landtm, vördsamt anhåller om propos. att företaga betänk,
i sin helhet lill pröfning och afgörande, så skulle det nu,
innan
Den iJ April f. m,
innan denna fråga blifvit afgjord, vara för tidigt för mig att fortsätta
mitt yttrande; men för att icke nödgas begära ordet flera
gånger, så får jag nu äfven yttra mig om det sätt, hvarpå jag
tror, alt detta betänk. bör grundlagsenligen behandlas, då det
kommer till afgörande. Det torde vara Ståndet bekant, alt Ivaline
opinioner i delta fall uttalat sig inom RiksStai. En opinion
har redan på förhand blifvit inom representationen discuterad,
nemi. att afslå delta betänk., eller på samma sätt, som
dea siste värde talaren slutligen yrkat, förklara detsamma
oantagligt. Utom att jag enskildt delar den åsigt, som af
flera erfarna grundlagstol kare blifvit uttalad, alt 56 §:n Reg.-  F.n förbjuder att alslå ett betänk, i en grundlagsfråga vid
samma riksdag, som den blifvit väckt; så torde hvar och en
linna, att delta betänk, uti tvänne hufvudpunkter redan erhållit
kraft af lag intill nästa riksdag, hvarutaf Ståndet är
fÖrhindrudt alt afslå åtminstone dessa punkter; då desamma,
innehållande sjelfva grunderna för hela betänk., blifvit genom
votering af R. St:s förstärkta Consl.Utsk. antagna, och
kunna således icke, efter mitt förmenande, af något Const.-  Utsk. numera framställas med afslng lill contra-propos.; ty
detta vore att erkänna möjligheten af e11 afslng på hvad sorn
genom förstärkt Const.Utsk. blifvit förklnradt vara R. Sirs
beslut vid denna riksdag. Följden af ett dylikt afslag bär
skulle således säkerligen endast blifva, att Const.Utsk. ej kunde
framställa någon propos. till afslag af dessa hufvudpunkter
i betänk., utan endast på de efter dessa hufvudgrunder
utarbetade detaljer. Vi äfventyrade då att få in det ena
förslaget efter det andra, så länge vår Herre låter solen ly
sa,
om riksdagen fick räcka lika länge, utan att vi likväl
kunde bifalla något af dessa förslag, emedan de alla måste
vara byggda på ofvannämnda tvänne hufvudgrunder, hvilka
vi ogillat, och hvilka förslag vi således ej med conseqvens
skulle kunna vid denna riksdag antaga. Jag skulle derföre
för min del tro, att R. o. Ad. nu, Utan att ingå i någon
vidare pröfning af detaljerna, hvilket skulle förutsätta ett
gillande af sjelfva litifvudgrunderna, behagade antaga delta
grundlagsförslag att hvila till grundlagsenlig behandling vid
nästa riksdag. Jag medgifver, att det är med en sorglig
kiinsla, Sorn jag, hvilken med all värma omfattat denna flaga,
mäste, på de grunder jag nu anfört, förklara mig vara
emot detta förslag till representationsförändring, i anseende
till de grunder, hvarpå det nu är bygdt. Då jag påminner
mig den enighet, sorn lifvade RiksSt:n i delta ämne, den
värma, hvarmed det uppfattades, den sjelfuppoffringsanda,
som isynnerhet detta Stånd för ett halft år sedan ådagalade;
kan jag icke annat än med djupt beklagande uttala min
ledsnad deröfver*; alt det är genom en tillfällighet, som den
na
fråga kommit uti det skick, hvaruti den nu är. Men då
så förhåller sig, och då jag icke kan i en så vigtig fråga lå24
H. to
74
Ö e n ij April f. m.
la dictcra min öfvertygelse af annat un mitt samvete, sorti
bjuder mig att ställa mig grundlagen till efterrättelse; så
nödgas jag anhålla om den propus., jag nu yrkat, med (lill
föresats [det erkänner jag öppet), alt vid nästa riksdag, om
jag lefver och deltager i Ståndets öfverläggningrtr, votera
emot betänkandet.
Frih. Boye, Ludv.: Innan jag ingår i ämnet, ber jag
att några ögonblick få uppehålla Ståndet med en erinran om
halten af de framställningar, hvilka af föregående talare
blifvit gjorda. Om jag fattat Gr. Anckarsvärds mening rätt,
så vill han, att vi skola skilja emellan vallagen och Reg.-  Ftn och att vi skola punktvis företaga dem. Jag yrkar motsatsen
och har dertill 2:ne skäl, hvilka jag öfverlemna!' till
edert bedömmande, mine herrar! Del erta är, att om vi få
behandla ärendet, såsom dess natur fordrar, i sin helhet, så
behöfva alla de, hvilka kunna Vara af den (anken, alt förslaget
bör i sin helhet förkastas, ej Uppehålla liden med att
ingå i detaljfrågorna. Mitt andra skäl är, alt om vi få törst
företaga detaljfrågorna och besluta öfver dem; så häfva vi
sedan bundit händerna på oss genom våra beslut i detaljerna.
Jag misstänker och beskyller ingen alt lägga snaror för
oss. Under ordförande af Fiih. Palmstjerna, behöfva vi ej
frukta några sådana; men R. o. Ad. har (må det förlåtas
mig, att jag relevera!- det,) begått en oförsigtighet. Jag anhåller
att R. o. Ad. ej må begå en sådan ännu en gång och
ej binda sig genom beslut i detaljfrågor, att icke kunna fritt
besluta rörrde det hela. Med Hr Landtnäs bifall nedlägger jag i
prot. min protest emot allt annat behandlingssätt, än alt vi
måtte få afgöra frågan i sin helhet; och under förutsättning
att sådant är vår lagliga lätt, går jag nu att yttra mig öfver
frågan.
Frih. Boye uppläste derefter följande;
'’I den öfvertygelse att regeringssättet mäste för sitt bestånd
äga ett stöd, en garanti i representationens sammansättning,
gäller hos mig, såsom grundsats, den fordran, att
representationssättet måste stå i öfverensstämmelse med regeringssättet
och följaktligen rätta sig derefter; och förvissad
derom, att Svenska folket, icke allenast för sina begrepp
och sitt lynne, utan jemväl för sin både yttre och inre säkerhet,
behöfver en stark konungamakt, och alltså vill behålla
sitt lagbundna monarkiska regeringssätt; anser jag oss
åligga att, glömmande alla andra intressen än fäderneslandets,
moget pröfva, om det förslag lill representationsförändring ,
som erbjudes oss i förevar, s. k. jemkningsbetänk., verkligen
innebär förenlighet med vårt besvurna regeringssätt, eller ej.
Lika gammal som sjelfva samhäilsbegreppen är den olyckliga
erfarenhet, att maktbegäret hos menniskan lätteligen
öfvergår till passion, saknande egen förmåga till återhåll,
och i denna erfarenhet ligger den lärdom, som ännu
Den 17 April f. m.
iok e 11S 3 o t folk ostraffadt förgätit, den nemi., a! t det monarkisk»
regeringssättet måste åtföljas af en kraft, tillräcklig
att försäkra emot maktbegärets öfvergång hos regenten till
envälde och lius representationen lill mångvälde. Af båda
dessa ytterligheter äger Sverige svåra minnen; och varnade
af deni tillhör oss, att icke låta en hos oss konstgjord och vilseförd
tjdsanda återkasta fäderneslandet i expei i unn ter, under
hvilka genrrationerne närmast oss djupt suckat, och hvilka
möjligen skulle, 0111 de förnyades, nu mera än då, försätta i
våda hvad oss är kärast —r- Sveriges sjelfständighet. Förden
återhållande kraft, hvaraf regeringssättet sålunda har behof,
är det icke nog att föreskrifter derom qvarstå i Reg.Fms
bu<l, ulan dertill fordras jemväl ovillkorligen, att inom representationen
också ett annat element finnes inlaget än blott
det democrutiska; samt att d>t återhållande elementet äger
förmågan att ijllbaknhålla democratiens öfverdrift, innan den
kommer till öppen strid med konungamaktens veto, hvilket
derföi utan, och leinnudl åt sig sjelft, alltid vore för ändamålet
vanmäktigt, och sålunda, jemte alla andra i en återhållande
anda gifna föreskrifter, snart endast utgjorde en pappersgaranti
af ingen betydelse. Alen denna representationens
sammansättning af 2:ne olika och från hvarandra afsk
i Ijda elementer, har icke blott till föremål att bevara en
jemnvigt emellan statsmakterna, utan till dess bestämmelse
hörer jemväl att bevara jemnvigten emellan samhällets så
ofta stridiga ideella och materiella intressen.
Efter denna redovisning för de politiska begrepp, hvilka,
såsom stödjande sig på historisk bevisning, jag anser nu böra
följas, går jag att jemföra den återhållande kraft, den förmåga
till jemnvigt, sorn oförnekligen är nedlagd i vårt nuvar.
representationssätt, med hvad man i sådant afseende erbjuder
oss i det nya förslaget.
Då man betraktar de elementer, af hvilka våra fyra
RiksSlånd utgöras, finnér man att i sjelfva deras bestämda
olikhet ligger en stark garanti för representationens nyssnämnda
2;ne ändamål. Adelns ärfda representationsrätt företer
i sin nuvar. utöfning visserligen stora brister; men då
dessa icke hindrat Ståndet att vid denna riksdag till ba k a—
hålla det omisskänneliga sträfvande tili konungamaktens försvagande,
som democratien ådagalagt; så kan icke heller något
tvifvel uppstå derom, att, sedan bristerna blifva afhulpna
hvartill liera utvägar gifvas, utan alt statsskicket
derföre behöfver störtas,) skall detta Stånd, som visserligen
med varm fosterlandskänsla lorenar både kunskaper och mod
att vårda de monarkiska begreppen, uppkallas dertill, icke
blott af sina minnen, utan äfven af sitt ägande särskildta intresse
i statsskickets vidmakthållande. PresteSt., så utmärkt
för lärdom, sann upplysning och en fullständig kännedom af
de lägre folkclassernas tillstånd och behof, har den vackra
bestämmelse, att inom representationen bevaka de religösa
Den 17 April f. m.
oell moraliska begreppens räll till inflytande på lagstiftningen;
och detta Stånd vet för väl livad både samhällets och
dess egen frid tillhörer, för att någonsin svigta i denna
vårdnad. Slutande sig till hvarandra utöfva de båda första
Stånden vid våra riksdagar samma återhållande, samma medlande
makt, som man i England anförtrott öfverhuset och i
Frankrike pärskammare!!, och gifva, om icke samma, dock
lika tillförlitliga garantier. Till värn åt den politiska jetnnviglen
utgöra dessa Stånd verkliga bommar emot folklörvillelsen,
och för dess tillräckliga förmåga dertill kan man med
sanning åberopa, såsom bevis, sjelfva den häftighet, med
hvilken demagogien nu stormlöper, för att deni nedrifva.
Sådan är den återhållande kraft inom representationen, som
intill dessa lider bevarat de monarkiska begreppens värde
för Svenska folket, ulan annat afbrott, än det mångvälde,
som partisinnet vid 17 iö års riksdag, genom förvrängning af
besvuren grundlag, förmådde åstadkomma, och hvars regeringssjuka
ådrog detsamma en förhatlighet, som icke dröjde
länge att hos folket återupplifva dess urgamla hängifvenhet
att, med en behållen sansad frihet för sig, medgifva åt konungamakten
en nödvändig förmåga att regera Sverige, oberoende
af partiers maktbegär. Vid den yttermera säkerhet,
som 180g års constitulion ger oss, qvarstå vi, Gudi lof,
ännu: och vi böra icke tro alt man med förevar, förslag
liar för afsigt att fråntaga oss denna säkerhet, ulan alt gifva
oss en motsvarande; men beklagligen är del en sanning,
att under granskningen af detta förslag söker man förgäfves
någon säkerhet, att inom representationen skulle ingå något
annat element, iin det democrntiska ; och man söker också
derföre förgäfves någon garanti emot folkväldets öfverspända
maktbegär. Behofvet att inom representationen äga upphöjda
begrepp, kunskaper och stalsinannaerfarenhrt — detta
samhällets angelägnaste behof, — finner man öfverlemnadt
åt slumpen vid samfällda val, dervid afgörandet skulle tillböra
allmogen, hvars välmening icke kan ifrågasättas, men
livars förmåga att utse representanter med nyssnämnda egenskaper
man visserligen kan med mycket skäl betvifla.
Emot de faror, sorn sunda förnuftet framställer såsom möjliga
följder af ett sådant valsystöme, nemi. att partisinnet
skulle intrigera vid valen till fritt spel för demagogien, alt
utbyta de monarkiska begreppen emot rent af republikanska;
alt den nya representationen skulle akta ringa den pappersgaranti,
som Reg.F:ns flere §§ gifva åt konungamakten;
en garanti, till hvars afböjande icke behöfdés mera än en
nu för tiden allmän förmåga att förvränga både begrepp och
ordställningai ; samt att konungamakten, beröfvad stödet af
en inom representationen icke mera befintlig återhållskraft,
ägde intet försvar emot mångväldets maktbegär, möjligen öfvergå
ende till förtryck på både Konung och folk; emot alla
dessa f åror lemnar förslaget ingen annan garanti, än den
Den 17 April f. m.
11
som förmenas ligga i eli s. k. tvåkammar-sysleme, hvilket
likväl, till sin beskaffenhet närmare betraktadt, be lin nes utgöra
snarare en parodi på än en ärlig tillämpning af det begrepp
0111 ett politiskt tvåkammar-systeme, som redan på 1600-  talet fick verkställighet i England och sedermera varit antaget
af alla rätlslärde samt numera utgör den politiska bildningens
a b c. Systemet, ärligen förstådt, fordrar ovillkorligen,
alt samhällets ideella och materiella intressen stå inom
representationen i jemnvigt till hvarandra och fordrar
derföre, alt, vid representationens fördelning i 2;ne kamrar,
deli ena egnas åt de loria och den andra åt de sednare, med
förbindelse för båda all verka gemensamt till fäderneslandets
väl. Representationen måste följaktligen utgå från olika
folkclasser, emedan systemets karakteristik ligger just i kamrarnes
olika och från hvarandra afskiljda elemenler. 1 verklig
motsats till allt delta, skulle, enl. Utskis förslag, genom
de allmänna valen elementerne blifva i den första kammaren
sammanblandade, till den påtagliga fördel för de materiella
intressena, såsom hvarinom valrätten vore starkast, alt
deras ombud alltid innehade afgörandet. Att en democratisk
majoritet i första kammaren skulle, i sitt val till den andra,
dit inflytta samina förhållande, det vore ingen tvifvel
lindel kastadt; och då båda kamrarne alltså tillhörde democratien,
vore ingen enda af det verkliga systemets fordringar
iippfyldt och dess karakteristik icke lie 1 ler att igenfinna. Af
blotta namnet låter ingen tänkare förvilla sig; och hvad afseende
man också vill lemna åt den för representanternes andra
kammare föreskrifna högre ålder och dess fortfarande
vid 3:ne riksdagar, kan ilian dock icke antaga dessa omständigheter,
såsom ensamt godtgörande den brist i återhållande
kraft, som vidlåder det nu föreslagna s. k. tvåkammar-syslcmet.
Jag tror mig nu hafva ådagalagt förslagets oförenlighet
med vårt besvurna regeringssätt och sålunda hafva gifvil det
hufvudsakliga skäl lill förslagets förkastande, som afser både
konungamaktens och folkets gemensamma säkerhet; men af
de många öfriga, som synas vittna 0111 en ultradeinocratisk
anda hos Utsk., anser jag mig skyldig att till R. o. Ad.-s
eftersinnande framlägga de, i min tanke, märkvärdigaste.
Då Utsk:s första mein. i detta ämne här förevar den
27 sisth October, anmäldes liera förslag till hiifvudgrunder
för en blifvande representationsförändring, och i anleda, af
det som Frih. Sprengtporten hade afgifvit och sorn först föredrogs,
erhöllo vi af Hr Landtm, följande propos. i Bifaller
Ståndet den tanke, att, 0111 Frih. Sprengtporten förslag antages,
Ståndet förbehåller sig alt pröfva de öfriga förslag,
som dermed ej stå i strid; inen förkastas Frih. Sprengtporten
mening, så komina de efterföljande förslagen att pröfvas,
utan hinder af samma beslut? Härtill svarade Ståndet
ja; och detta svar Lief med klubbslag bekräftadt. Det var
j8
Den 17 A p r i I f. 111.
följaktligen i förlitande till berörde förbehåll, som Ståndet,
elter föregången öfverläggning, begaf sig till votering öfver
Frill. S[>rengl|>orteus förslag, sorn innehöll, ”alt Svenska representationens
fördelning på fyra ruin borde upphöra; n.en
att representationen borde bildas på Iva, genom val, slåndseller
classvis, utsedda kamrar.” Genom detta, af j)111 ra I i toten
antagna beslut, var Ståndets sjclfskrifna representationsrätt
visserligen afstådd, men icke annorlunda, än i förening
med det derifrån oskiljaktiga villkoret, att valen skulle verkr
ställas stånds- eller classvis. Enl. både moralisk och juridisk
rätt kunde således icke villkoret borttagas, utan att uppoffringen
derigenom också förföll; och då, i sådant fall,
Frih. Sprengtporten! förslag vore de facto icke mera detsamma,
inträdde också dermed det förbehåll, sorn i anleda,
af förstnämnda propos, var i prot. nedlagdt. Preste- och
FiorgareSttns beslut hade antagit samma villkor, hvilket alltså
innehade egenskap af 5:ne Stånds sammanstämmande beslut.
Likväl och i trots af den helgd, som Reg.Fins 114 § ger
åt RiksSttns privilegier, har Utsk. bemödat sig att göra Adelns
uppoffring gällande äfven för det fall, att villkoret
derifrån skiljdes. Det är sannt, att privilegiifrågan var til»
lika grundlagsfråga; och jag tillåter mig derföre ingalunda
att i behandlingssättets användande se någon plan alt, efter
erhållet bifall till de i min tanke grundlagsvidriga votertspropostna
till förstärkt Const.Utsk,, gifva åt bifallet en tydning,
såsom hade Ståndet di rigenom afslutt ifrån villkoret;
men i conseqvens med den protest emot berörde bifall, sorn
för min räkning är intagen i prot. för den jo sistl. Mars,
anser jag min pligt vora att göra Ståndet uppmärksamt på
angelägenheten alt, genom det beslut, som nu skall fattas,
borttaga allt tillfälle till en så beskaffad tydning.
Så formvidrig jag anser den rättighet vara, som Utsk.
tagit sig, att i sitt slutliga jemkningsbetank. framställa nya
förslag, hvilka, såsom förut okända, icke kunnat ingå i de
meningar, som skulle sammanjemkas; ,å oförklarlig förefaller
mig också, ej mindre den besynnerliga motsägelse, som förefinnes
emellan Utsk:s omdöme och förslag, i frågan angtde
städernas särskilda representation, än den lika besynnerliga
huldhet för städernas innevånare, som visar sig i förslaget
derom. Sedan Utsk. sjelft, pag, 13, påmint om sin i mein.
N:o 38 vttrade öfvertygelse derom, ”alt en särskild stads
representation i ett land, der städerna icke äga io:delen af
befolkningen, icke låter sig försvara’ ; förklarar Utsk. ytterligare
”sig betvifla gagnet af en konstgjord skilnad emellan
stad och land”, men slutar likväl med att på samma sida föreslå,
det städer och större köpingar må, för riksdagsmannavalen,
bildas lill särskildta fiån landet afsöndrade dislricter.”
X)å man påminner sig. att lörsiäi kla Const.Utsk, hade genom
votering beslutat samfällda val, utan något undantag för städerna;
så vill det synas att förslaget i denna del innebär en
Den i j April f. <n.
:o
grnndlagsvidrighet, sorn icke undanrödjes af benämningens
förvexla!" till sliidernes innevånare, i stället för städcrnes
borgel sk.'ip. Troligen gifves ingen Svensk man, soia
icke vet, alt den del af sliidernes innevånare, soln icke tillhör
borgersknpet, är alliför ringa all ilga något märkbart
inflytande på sliidernes val, der Itlgången ovillkorligen skulle
komma att af borgerskapet bestämmas*, oell då man besinnar
den liknöjdhet, med hvilken Ulsk. lemna! åt slumpen
alt afgöra om någon adelsman eller prestman skulle kntjnnä
att tillfälligtvis ingå i representationen, synes det sannerligen
ligga mycken huldhet i den städerna, d. v. s. borgerskapet,
medgifna visshet sitt af första kammarens 175 ledamöter
alllid få tillsatta ett antal af 3o samt alt genom dem bidraga
till formerande af andra kammaren. Om nu detina
fördel också icke får betraktas såsom ett tjvatstående ståndsprerogativ,
så kan dock icke förnekas, att deremellan visar
sig eli märkvärdigt syskontycke. I di n rättighet till difecta
val, sorn är ensamt städerna tillagd, ligger visserligen också
en fördel; men till den har Utsk. förklarat sin orsak, den nemi.
*'ritt dermed gjordes böljan med den uppfostran till politisk,
frihet, som Utsk. anser såsom ett hufvudandamål med
alla representativa författningar.” Till en sådan uppfostran
bar Utsk. visserligen i förevar, och (leia andra hetänkm gifVit
politiska begrepp, tjenligä till både inledning och syftemål;
och det synes icke helier otroligt, att slädernes rörligare
befolkning lemnar mera åt förhoppningen på uppfosli
ingens framgång, än den vidsträckta och kalla landsbygden;
men mig må väl ursägtas, att jag ändock qvarstår vid
öfvertygelse!) derom, att på det hela taget kommer det alt
gå långsamt ined de monarkiskä begreppens förjagande ur
Sverige.
På alla dessa skäl tillstyrker jag att förevar, förslag må
äf R. o. Ad. förkastas och betänk, läggas lill handlingarna;
hvarom jag alltså anhåller att Ur Frill. o. Landtm, behagade
gifva oss proposition.
Frih. Boye tilläde muntligen;
Då jag författade delta mitt anförande, hade jag icke
inom (nig algjort att det borde föredragas på samma gång
med betänk. Nto 68. och deraf bände, alt jag uppsköt att
vid en § i betänk. Wto 68 göra en erinran, som jag ansel*
ganska vigtig, och för hvars iakttagande J, mine herrar!
skolén stanna i ansvar inför framtiden, inför edia efterkommande
och inför historien. Coust.Utsk, bär i frågan half
intet annat att befatta sig med, än Utarbetande af ett fulslag
till förändradt representationssätt, och likväl tiar Utsk,
tillåtit sig den djerfheten, att i förslaget till Reg.F. rent af
Utesluta 1 14 §:n> som bjuder helgd för R. St:s ägande privilegier.
Nu veta vi att privilegierna innehålla mycket annat
än sjelfva representationsrätten; de innehålla synnerligen
So
Den ij April f. m.
för PresteSt. försäkringar, hvilka uro, icke hlolt för sjelfva
kyrkan, ulan ufven för samhället, af elen största vigt. Med
hvad ratt tillåter sig Const.Utsk. att summariskt borttaga
denna §, ulan att någorstädes föreslå någon annan? Med
livad rätt vågar Const.Utsk. sålunda försöka att skapa oss
ett annat statsskick, än det vi hafva, d. v. s. borttaga våra
privilegier? Jag ber att få lugga detta skiil till hvad jag
nyss anfört såsom grund till föi kastande af detta representationsförslag.
Jag har hört af en värd ledamot här göras en framställning,
som jag anser af största vigt att besvara. Jag ur
skyldig Frih. Cederström den rättvisan, att den besynnerliga
ide'e, som af en annan värd ledamot här blifvit framställd,
har af honom vid föreglde riksdagar hvarenda gång blifvit
använd, när dylika frågor förevarit, och han deltagit i öfverläggningarna
derom; jag menar den ideen, att ehuru Reg.-  F:n och Riksd.Ordntn uttryckligen bjuda, alt de grundlagsförslag,
sorn blifva ht ilande, skola hvila såsom R. Sits samfällda
mening och således för deras räkning, ehuru sunda
förnuftet säger hvad lietta betyder, så skall likväl, mine hellar!
meningen icke vara sådan som vårt förnuft säger att
den tydligen är, utan den skall vara, alt Const.Utsk. äger
att påtvinga oss grundlagsförslag, hvilka vi ej gilla, och för
vår räkning skola vi låta dem hvila i egenskap af vår mening,
ehuru de icke äro vår mening. Till eder alla, mine
lierrar! afven till dem, som i redlig afsigt, i den varma tro,
att publieislernes, tongifvarnes och operatörrrnes arbete vid
nästa riksdag ej skall kunna förhindra kullkastandet af detta
förslag, äfven till dem, som af en varm tro resonera så, alt
man kunde låta det oskyldiga verket ligga der, vill jag hemställa,
om icke vi gåfve en dementi åt vårt sunda förnuft,
om vi anloge della förslag, sådant det nu blifvit framstuldt,
och jag missräknar mig ej på känslan och det sunda förnuftet
inom delta Stånd.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag ur uppkallad af en
värd talare här midlemot, som den andre i ordningen hade
ordet, då han egentligen ville bringa discussionen omkring
del ämnet, huru detta betänk, borde föredragas. Med honom
instämmer jag fullkomligt deruti, att betänk, måste i
sin helhet disculeras, emedan det vore att helt och hållet
tillintetgöra vår beslutanderätt, örn vi inginge i pröfning af
delaljerna och fattade ett eller annat beslut örn dessa lag-§§,
hvilket sedermera skulle komma att stå i fullkomlig motsats
emot Ståndets tanke i sin helhet; men jag beklagar att jag
ej kan dela den värde talarens conclusion. Han har bland
annat yttrat, alt den föreg:de voteringen i förstärkt StalsUtsk.
skulle såsom ett R. St:s definitiva beslut helt och hållet
binda R. St. vid den ytterligare granskningen af Const.-  Utsk:s förslag i denna fråga. Jag har att förebrå mig, att
jag
D c il 17 April f. ni.
8 i
jag ej protesterat emot hela ilen förhandling ifrån Coust.-  Utskts sida, som föranledde dessa voter:s-propos:r, deras godkännande
och således afven voteringen i förstärkt Const.-  Ut«k.; men jag tillstår uppriktigt, att jag vid denna preliminarfråga
alldeles icke fästade den stora vigt, som den nu
synes erhålla, då Const.Utsk., aflägsnande sig ifrån 56 §:ns i
Reg.Ftn bestämda föreskrift och före jemkningsförslagets t i 11—
vägahringande i en preliminärfråga, inheintat Ståndens tanke,
d. v. s. sökt att genom votering i förstärkt Const.Utsk.
få en ledning för sitt arbete. Jag kunde likväl ej dermed
anse R. St:s detinitiva beslutanderätt vara omintetgjord. Jag
trodde att hela denna åtgärd var endast och allenast ämnad
ali förskaffa en ledning för Coust.Utsk:s arbetssätt, alltid
förutsatt, att om Const.Utsk, på denna grund lyckades att
uppgöra ett antagligt förslag, sä måste dess antagande likväl
bero på R. St:s pröfning; men då Const.Utsk. pä denna oliktiga,
och jag vill t. o. m. saga, denna grundlagsvidriga
grund, uppställt ett förslag, som, efter min och flere ledamöters
här yttrade tanke, ej kan antagas af representationen,
så instämmer jag fullkomligt i den slutsats, hvartill Hr
Lagerhjelm kommit, nemi. att R. o. Ad. måste förklara detta
förslag oantagligt, och det må sedermera bero på Consl -  Utsk., att på de grunder, som en gång blifvit bestämda,
försöka att i grundlagsenlig väg uppgöra ett antagligt förslag,
om detta Const.Utsk. är mäktigt ett så herculiskt arbete,
som jag anser detta i närvar, stund vara; men om
Const.Utsk., med en sådan gemensam tanke ifrån R. o. Ad.
och måhända ifrån flera RiksStånd, finner sig föranledt att
framställa ett ytterligare jemkningsförslag med voter:s-propostr
lill afgörande i förstärkt Const.Utsk., och om detta
förslag då inkommer i samma ofullständiga skick, så måste
det äfven då förklaras vara oantagligt. Jag delar icke heller
Frih. Hamiltons tanke i denna del, att icke RiksStrn
skulle kunna hafva rättighet att besluta vid den första riksdagen,
att ett grundlagsförändringsförslag ej är nödigt eller
ändamålsenligt, emedan jag anser att, då grundlagen bestämdt
fordrar att hvarje sådant förslag skall vara både nödigt
och ändamålsenligt, så kan hvarje grundlagsförändringsförsläg
föi kastas, som strider deremot, och då kunde äfven
en propos. derom framställas såsom alternativ lill förstärkta
Const.Ulskts votering. Hvad utgång denna fråga än må taga,
så anser jag emedlertid det vara nödvändigt för R. o.
Ad., alt genom det beslut, som nu kommer att fattas, Ståndet
förklarar delta förslag oantagligt. Jag inlåter mig nu
icke vidare i någon detaljerad utveckling af mina motiver i
denna del, utan önskar blott att få instämma i de talares åsigt,
som hegart Hr Frih. o. Landt inis propos. derpå, att
Const.Utskis förslag måtte i sin hellie! till pröfning företagas
och äfven sålunda till afgörande förekomma.
24 H. 11
Den 17 April f. m.
Hr Hjerta, Lars: Ehuru discussionen ännu icle varat
länge, så synes den mig redan hafva led t R. o. Ad. in
på elt fält, sorn hotar att upptaga mångdubbelt större lid
för detta ämne, än som mahanda eljest skulle vara nödigt.
För att, så vidt på mig kan bero, söka återföra öfverläggningen
från alla för vidt sväfvande episoder, anser jag att
man först bör komma öfverens om en sak, nemi. att de ledamöter
inom Huset, som tala för motsatta åsigter i detta
ämne, icke må spela comedi med hvarandra. Vilja vi undvika
detta, så böra vi öppet erkänna för hvarandra livad
alla nogsamt hafva sig b kant, nemi. att R. o. Adis ledamöter
dela sig i tvänne eller kanske rättare Irenne nuancer
eller motsatta fraclioner; den ena, som på förhand liar föresatt
sig, att Const.Utskls förslag skall på hvad sätt som helst
omkullkastas, för att göra representationsreformen omöjlig
vid nästa riksdag, och för att förekomma lie följder, 'sorn
möjligen kunde befaras af begreppens utveckling i an eende
till det vackra och uppoffrande beslut, som R. o. Ad. för
ett halft år sedan fattade, att vilja afstå från den sjelfskrifnn
representationsrätten. Den andra fraclionen delar sig åter i
tvänne nuancer, en minoritet, som fullföljer någorlunda nära
de principer, som Coust.Utsk. framställt, och den andia niiancen,
sora antager bona fide hvad R. St:s förstärkta Const.-  Utsk. lagt till grund för den blifvande representationsförändringen,
men anser att det förslag, som (jonst.Ulsk. i detta
afseende på ifrågavnr. grunder uppfört, alltför litet instämmer
med de åsigter, hvilka kunna inom R. o. Ad. göra sig
gällande, och att derföre elt annat fo 1 slag borde uppgöras.
Betänker man detta, mine herrar! så skall man finna, att
det är alltför tidigt nu, alt ingå uti någon pröfning af det
hela eller några anmärknrr emot detaljerna af Const.Ulsk:s
förslag, såvida man icke sedan äfven vill underkasta detta
förslag en detaljerad pröfning. Det är i min tanke endast
en taktisk mesur af de herror, som vilja kullkasta det hela,
att härigenom ställa så till, att de hafva hela fördelen på
sin sida, utan att lemna något åt sina motståndare. 1 Jag erkänner
hela den talent, som den värde talare, hvilken nyligen
yttrat sig och som har sin plats framför mig, äger alt
meddela andra den politiska förskräckelse, som utgör ett af
hufvuddragen i hans karakter; men jag tror att alla de vackra
talesätt, som han i detta afseende framfört, nu kommit
helt och hållet för tidigt. Jag får dock säga, alt jag instämmer
med honom i den punkten, att jag förtröstar på vår
ordförande, att han icke skall vid delta tillfälle medgifva ett
behandlingssätt, som i min tanke skulle komma att blifva
för kommande tider ett qvarstående minne af elt uppenbart
våld inom detta Stånd, begånget på formerna. Jag grundar
min öfvertygelse, olika med hvad den siste värde talaren
yttrat, derpå, att Reg.Fm, genom de föreskrifter den gifvit
till meningarnes sammanjemkaude, icke afsett något annat
Den 17 April f. ra.
83
än elt rent af nödvändigt medel att komma till ändamålet,
reformens möjlighet inom en representation, som består af
fyra kamrar. Det har ej varit möjligt i en grundlagsfråga,
i hvilken fyra RiksSt. kunnat stanna i olika beslut, men som
lagstiftaren likväl ansett böra hvila till nästa riksdag, att
komma lill ett resultat på annat sätt, än att Const.Ulsk.
skall sammanjemka meningarna så vidt möjligt är, och att,
der meningarne ej kunna samnianjemkas, frågan afgöres genom
votering i förstärkt Const.Ulsk., då hvarje Stånd för
sig måste uppoffra sitt föregående beslut och antaga såsom
R. St:s den grund, som i förstärkt Const.Utsk. blifvit lagd,
samt det förslag, som derigenom bl i f ve r bordlagdt. Detta
gör icke något våld på R. St:s delir.itiva beslutanderätt vid
en blifvande riksdag, då det står hvarje Stånd öppet att bifalla
eller alsia det hvilandc förslaget, hvilket sednare jag
ej betviflar att detta Ständ vid nästa riksdag kommer att
göra. Mig synes derföre alldeles klart, att någon föregående
allmän discussion af betänk, är, 0111 icke grundlagsvidrig, åtminstone
alldeles ändamålslös, innan R. o. Ad. har beslutat
alt inskränka den till hvad sorn utgör en omedelbar följd af
de grunder, som förstärkta Const.Utsk. har antagit. Jag
skall således nu icke hollei' yttra mig öfver något af hvad
de föregående talarne framställt. Jag tror alt det är ganska
lätt att vederlägga dem, och att de till en del vederlägga
sig sj-lfva genom inconseqvensen att yttra sig på sätt som
de gjort, innan R. o. Ad. bestämt på hvad sätt frågan skall
behandlas, och i delta afseende skulle jag önska, för tidens
vinnande, att de ledamöter, som hädanefter yttra sig, måtte
instämma i den .önskan, att Hr Frih. o. Landtm, måtte yttra
sig, huruvida Hr Frih. o. Landtm, anser med grundlagarna
förenligt, att R. o. Ad. förkastar en grund, som är lagd af
förstärkt Const.Utskott. För öfrigt står delta mitt yttrande
icke på något sätt i opposition emot det behandlingssätt,
som Frih. Hamilton har föreslagit. De som vilja begagna
den utvägen att vid nästa riksdag kunna förkasta förslaget,
må ej förvägras att göra det; men vi hafva hört af Irenne
värde talare, Hr Lagerhjelm, Frih. Boye och Gr. Horn, att
de ej lära ämna att släppa betänk, fram på detta sätt, och
derföre torde det vara bäst att nu genast befordra det till
den behandling, som torde vara den enda rätta och lagliga.
Hr Lefrdn, Joli. Pehr: Äfven jag önskar nu inskränka
mig till frågan om formen eller om ärendets behandling,
samfäldt eller i detalj. Jag har, alltifrån den tid jag började
sjelfständigt tänka öfver vårt statsskick, städse haft den
öfvertygelsen, att Sveriges representation behöfde en förändring.
Jag har utvecklat denna öfvertygelse, så ofta jag
dertill baft lägligt tillfälle. Jag har vid dessa tillfällen tillika
bestämdt och tydligt uttryckt min sats, att Svenska
ståndsideen icke borde undertryckas utan tvertom städse tje
-
Den 17 April f. m.
na till hufvudgrund för Sveriges Rikes representation. Att
förena med de lyra äldre Stånden ett femte Stånd, Ilvars
behof att vara repi esenleradt har uppkommit sedan de bildades,
har jag för min del ansett lämpligt. Jag har haft
den öfvertygelse», att den stigande sanna bildningen skulle
småningom bereda tänkesättet till välvilja för detta vigtiga
ändamål, nemi. representationens ombildning. Jag bar gifvit
akt på lidens verkan och funnit, alt framski idandet i
detta fall varit verkligt och sansadt, men jag har tillika funnit
ett annat element, som ej har synts vilja åtnöja sig med
denna långsamma, sansade gång emot målet, som i del ögonblick,
då tänkesätten voro betydligt framskridna i den riktning
jag önskat, tagit dem under sin speciella ledning, för
att föra dem till ytterlighet, och det är emot denna ledning
och emot ledarena, som jag städse skall högtidligen
yttra mig, af den enkla grunden, att jag uppriktigt och
varmt älskar reformers lugna, värdiga och förståndiga slutliga
genomdrifvande i mitt fädernesland; men jag ka-n deremot
aldrig blifva ense med dem, sorn vilja göra gnllande
satser, hvilka icke öfverensstämma med hvad rätt och förståndigt
är, och med hvad sorn finnes i hela vårt folklynne;
ty jag tror ej, att man på deras väg kan komma till något
resultat. Jag har vid en föregående liksdag, i fråga 0111
frihet, yttrat den åsigten, alt våra publicister i allmänhet
begagnade denna ädla, sköna rättighet såsom ett medel, ej
till frihetens värn, utan, på sätt jag då uttryckte mig, de
göra mera skäl för alt kallas frihetens dödgräfvare. Jag
tror att deras sätt att gå tillväga med representationsreformen
har roed det förutnämnda ett särdeles syskontycke, och
jag skulle vilja kalla dem representationsförändringens dödgräfvare.
Jag uttrycker mig gerna i bestämda termer, på
det att ingen må vara oviss om hvad min öfvertygelse är,
då jag ofta här tager mig friheten alt yttra mig öfver v i g t i—
gare frågor, och jag vågar en gång till säga, att jag gärdet
med värma i delta fall, derföre att j ig ser ett älsklingsföremål,
nemi, representationens ombildning, på detta sätt strypt
i sin födsel af dem, sorn föregifva sig vara cullin ens närmaste
stöd och företrädesvis dess föregångare i vårt land. Jag
tror för min del, att förhållandet är alldeles motsatt, och
att ett sådant sätt att gå tillväga ej leder till cullur utan
lill barbari. Efter delta företal, sorn uttrycker min åsigt
rörtde ärendet i allmänhet, får jag på det högsta beklaga
det sätt, hvarpå detta ärende under denna riksdag blifvit
"bedrifvet, och den ställning, hvari detsamma nu befinner sig.
Jag säger detta med sorg, derföre att jag icke ser någon
möjlighet att| antaga det framställda förslaget, utan måste
instämma uti deras åsigt, sorn förkasta det, och må detta
ske till harm för deras åsigt, som i detta skick hafva framlagt
förslaget och gjort del omöjligt att upphinna det mål,
till hvilket, efter min åsigt, hvarje medborgare bör sträfva,
Dun i - April f. ra.
85
sorn ii I sk a r ii I veck linden oell fullkomningen af våra nationella
inrättningar. J.ig tror alt vi hafva grundlagsenlig rätt
all uttrycka denna önskan, oell vi halva dessutom praejndicaler
i della afseende, då Consl.Utsk. har för oss bestämt
volerts-proposlr, t. ex. sednast i fråga om Regeringens ledamötets
rättighet alt inträda i Ståndens öfvei läggningar, äfven
der de icke äro ståndsledamöter. Vi hafva voterat om
denna fråga med ja och nej, och denna fråga har förfallit.
Således måste äfven denna vida vigtigare fråga kunna på
samma sätt afgöras, och jag skulle anse oriktigt att lill nästa
riksdag öfverlemna ett arf af denna beskaffenhet, då jag
ej kan lika med den värde talaren, som yttrade sig näst före
mig, Hr Hjerta, anse, att några omständigheter, som kunde
inträffa före nästa riksdag, skulle kunna föranleda R. o. Ad.,
eller de öfriga RiksStm skulle kunna vara sinnade, att antaga
ifråga var. grundlagsförslag; ty den makt, som 1111 synes
framträda under mindre hotande form än vid början af riksdagen,
den fruktar jag icke, af det enkla skäl att jag stödjer
mig på det gamla Svenska vettel och det gamla Svenska
lugnet, då det gäller frågor af så stor vigt och 'så omfattande
följder för fäderneslandet. Jag tror det ej vara värdigt
en folkrepresentation, att lägga på R. St;s bord ett sådant
foster som delta, emedan andra nationer, sorn ej kunde underlåta
att taga kännedom 0111 detla förhållande, men ej så
noga känna våra former, kunde deraf taga sig anledn, att
tro oss vara representanter af ett folk, som ej förstod bättre
än att lägga på bordet ett grundlagsförslag af sådan beskaffenhet
som det ifrågavarande. Jag anhåller hos Hr Frih, o.
Landtm, örn propos. lill R, o. Ad-, att delta förslag må anses
obehöflig! och odugligt.
Hr von Heyne, Georg: Jäg har några månader varit
frånvar. under discussionerna öfver detla representationsförslag.
Jag har likväl tagit kännedom deraf och anhåller
att vid detla tillfälle få yttra några ganska få ord öfver förslagets
tendens i sin helhet. Att en representationsförändring
har varit lifligt önskad i 33 år, är för ingen af oss
obekant. Jag har lika lifligt deltagit i denna önskan, men
jag ber om förlåtelse all jag ej har kunnat inse, att det diden
vigtigaste reform, som under riksdagen varit i fråga.
Delta har jag ej ansett den vara, utan jag har trott i första
rummet ibland reformer böra komma ifrån Consl.Utsk.
till R. St, och framför allt här afgöras ett förslag till förkortande
af tiden emellan riksdagarna, just på det att en
representationsreform småningom må kunna åstadkommas.
Om vi nu hade ett Eidswold här, och vi stöde på Eidswolds
slätt efter en nyss slutad revolution, så tror jag att
jag skulle vilja roed min röst bifalla det förevar, representationsförslaget,
Nu måste jag likväl bekänna alt jag icke
kan göra det. Jag är långt ifrån att någonsin hafva velat
86
Den 17 April f. m.
gilin halfmesurer; jag bater dem, men jag anser ej ett förslag,
af så vidsträckt tendens som detta, vara nyttigare än t.
o. m. en halfinesure eller ett framskridande, någonting, som
vill söka ett bättre men icke gifva allt på en gång. Ett sådant
förslag som det närvar, tyckes mig ämnadt att alldeles
bibehålla oss i det närmaste stående på den punkt, der vi
nu är o.- Att vår representation är i högsta grad olämplig
och otjenlig för vår lid, det är, såsom jag tror, of en hvar erkändt,
ehuru vi hittills temmeligen bibehållit vårt oberoende.
A'u är likväl Öfver läggningen på lyra kamrar, detta ofantligt
tunga soll för afgörande af frågorna, visst icke mera lämpligt;
men bär har varit ett annat förslag att tillgå än det,
sorn Const.Utsk. tillstyrkt, nemi. Frih. Sprengtporten», hvilket
kanske, med några modificationer, hade varit nyttigt att
antaga. Det innehåller bibehållandet af ståndsval med tillägg
af en dass af de medborgare, hos hvilka kanske den
största eller åtminstone en stor bildning ligger förvarad, och
som representationen måste finna af största vigt att kunna
tillegna sig. Jag skulle åtminstone hafva ansett delta vara
en stor lycka för vårt land, oell till en början antagit detta
förslag samt hyst fullt förtroende lill en ytterligare förbättring
deruti, sedan tiden emellan riksdagarna blifvit kortare,
och jag skulle vilja antaga den lill Iva år i stället för tre,
som jag menar vara föreslaget. Personliga intressen, corporationers
intressen och Statens intressen, synas mig lägga
hinder i vägen för en representationsförändring i så genomgripande
scala, som det nu framställda förslaget. Jag tror
alt en sådan förändring icke är möjlig, och befarar af ett
sådant försök starka skakningar, ;för hvilka jag åtminstone
ber Gud bevara mitt fädernesland.
Hr Gripenstedt, Joli. Auga Här har vexelvis talats
om formen för föredragningen af ifrågavar. betänk., och
vexelvis anförts skäl emot detsamma, med yrkandet af förslagets
förkastande i dess helhet. Jag anser det vara orätt
alt ingå i sjelfva sakfrågan förr, än föredragningssätt!'! blifvit
afgjordt, och anhåller sålunda att dermed få uppskjuta,
intilldess beslut ronde denna fråga blifvit faltadt. Man har
yrkat detta förslags föredragning i sin helhet och dess förkastande
på samma sätt. Det må vara Ståndets rätt att antaga
ett sådant föredragningssätt och äfven att förklara sin
gemensamma tanke vara, ali förslaget ar odugligt, men ett
motförslag måste då äfven uppgifvas, och om Ståndet trotsig
derigenom vinna lill syfte, att vid blifvande votering i
förstärkt Const.Utsk. få in en ren förkastelse såsom ett alternativ
i voteris-propostn, så befarar jag att Ståndet misstager
sig. Jag anhåller alt få fästa uppmärksamheten på onyttan
al alt drifva saken derhän, emedan det ej skulle leda till
något resultat. Ponera att ett dylikt beslut här skulle kunna
tillvägabringa*; innan votering i förstärkt Utsk. kan före
-
Den 17 A p lil f. ni.
87
tagas, måste likväl ett förslag ifrån Const.Utsk. med voleitspro
post r lill RiksSltn framställas. Const.Utsk., som genom
tvänne förutgående voteringar i förstärkt Const.Utsk. fått
tvänne principer med R. St:s rätt afgjorda, och sålunda,
enligt 5ti §:ns Reg.Ftn uttryckliga föreskrift, hvilaude till
grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, kan icke likmätigt
sin pligt, såsom jag tror, i dess egenskap af grundlagarnes
högsta väktare, föreslå en voter:s-propos., hvars resultat
kunde förinta dessa förut fattade beslut. Man har
talat 0111 Const.Utsk:s föregående förslag såsom prasjtidicater,
men jag ber att dervid få anmärka den väsendtliga olikhet,
sorn äger rum. Dessa förslag innehålla visserligen propos.
på afslag å åtskilliga förut framställda punkter,. men detta
afslag grundar sig der på vissa Stånds uttryckta gemensamma
tanke, alt det gamla bör förblifva såsom hittills. En
sådan gemensam tanke får nu deremot af intet Stånd fattas,
äfven örn det ville aldrig så gerna; ty det skulle stå i
strid med den mening, att representationen hädanefter skall
bildas genom samfällda val och fördelas på tvänne kamrar,
hvilken mening i förstärkt Const.Utsk. genom votering erhållit
kraft af R. St:s beslut. Vill nu R. o. Ad., samt de som
yrka ett sådant förkastande, bringa saken derhän, att dessa
tvänne tomma principer, sorn Const.Utsk. genom votering
antagit , skulle ensamma blifva hvilaude, så vågar jag hemställa
hvad detta skulle betyda. Ett förslag, som är hvilan —
de, mäste också naturligtvis hafva en möjlighet till bifall
vid den riksdag, då det skall afgöras, och tänkoin oss ett
bifall på dessa a:ne principer vid nästa riksdag. Detta vore
ju en orimlighet. Om R. o. Ad. som sin gemensamma lanke
blott skulle antaga att delta förslag är odugligt, icke beböfligt
eller hvilket namn man helst behaga)', så återstår i
min tanke för Const.Utsk. icke något annat än att förklara,
alt då R. St. helt enkelt uttryckt sitt ogillande deraf
men icke salt någonting annat i stället, så är det Utskis
pligt att genom ny framställning söka åstadkomma något annat,
som kunde uttrycka Ståndens gemensamma tanke, samt
dermed fortsätta in infinitum, 0111 icke RiksSlin behagade
antaga någon af dessa framställningar. Detta synes mig vara
helt klart; åtminstone kommer min röst inom Const.-  Utsk. att tillhöra denna mening. Jag tior alltså ej alt det
önskade resultatet kan på delta sätt vinnas, och att således
de, som vilja hafva förslaget folkastad!, måste gå tillväga
på annat sätt, för att vinna ändamålet. Det enda rätta torde
derföre vara att föredraga betänk, punktvis, eller åtminstone
i vissa cykler af punkter, såsom Gr. Anckarsvärd vid
början af discussionen föreslagit. Detta må vara nog om
formen, men jag förbehåller mig att framdeles, vid detaljernas
pröfning, få göra några aninärkmr i sak. Eli enda
påstående, som en värd talare gjort, att detta förslag, sådant
det nu är, skulle tillintetgöra Rikets och styrelsefor
-
83
Den iy April f. m.
mens nnvar. skick, önskar jag likväl alt strnxl få besvara,
oell delta blotl med en vädjan lill förflutna liders balder,
hvad de i della afseende hafva att förmäla. Jag tror att vår
egen historia företer tillräckliga bevis på de bitira frukterna
af vårt nnvar. representationssätt.
Det har ömsevis fört oss till despotism, till inångvalde
och revolutioner, och dessa kastningar, hvad hafva de kostal
oss? Jo, vårt fädernesland hafva de koslat nederlag och
förödmjukelse och mer än hälften af dess område; våra Konungar
hafva de kostat lif och kronor. Nu är frågan om
en representativ form; sådan som Coust Utsk. föreslår, lofvar
oss en fiamtid, lika mörk som denna tafla, eller ljusare.
Framtiden ligger dold för oss alla, så väl för den 70-åriga
mannens erfarenhet som för mina kanske för mycket ungdomliga
och sangviniska förhoppningar. Men jag tror åtminstone
att man ej från historien om vårt nuvar. kan taga
något argument för ett totalt förkastande af det nya, och
omöjligt torde det vara att förena allas mening i ett ämne
som della.
Huru bittert man derföre också må klandra närvar.
Const.Utsk., så tillåter jag mig likväl att tillegna detsamma
min gärd af tacksamhet och erkänsla för dess arbete.
Dess ledamöter tillhör äran att, smädelsen och tadlet
till trots, hafva först brutit den jordmån, der roten ligger
till fäderneslandets bättre öden, och jag hoppas att den dag
varder kommande, då man skall erkänna detta.
Hr Ehrenhoff, Gust. Herrman, uppläste följande:
Då jag nu ytterligare uppträder i denna fråga, är det
med stärkt öfvertygelse, att en förändring i R. o. Ad:s representation
är under denna tidpunkt på det högsta vådlig
för konungamaktens bestånd och Sveriges politiska sjelfständighet.
1840 års Const.-och SlatsUtsk:s förfaranden rättvisa
denna min fruktan.
Enär det nu föredragna betänk, är patriotismens verk,
så borde jag visserligen ej se annat deruti än fäderneslandets
väl. Men den för hvarje Svenskt hjerta så dyrbara hedersbenämningen
patriot förlorar genom missbruken i tillämpningen
dess adla betydelse. Ett trotsigt språk inför
Konungen, ett planlöst skriande på reform, ett högljudt föraktande
af alla minnen, som gifvit Sverige aktning hos främmande
nationer, aro kännetecken på en vår tids patriot.
Ett sådant vanhelgande af hvad som bör heligt hållas gifvet*
mig rätt lill misstroende, och jag beklagar, att så mången god
Svensk låtit skenet förleda sig till antagande af nypatriulernes
färger.
Svenska Adelns förtjänster om fäderneslandet söker man
med afsigt dölja, ty ärligt framställda, skulle de måhända
kunna motverka det hat mot Ståndet man vill ingifva nationen.
Den i April F. ih.
lionfin. Sveriges mest fläjdade namn nedsölar man, pä det
de ej må förtaga den glans nian vill gifva den råa kraften,
hvaraf frihetens män hafva behof, för alt i liberalismens
bojor lägga det kära folket. Det är i sanning kränkande
för ett Svenskt sinne att höra, det palrioternes förnämsta
organer sätta i främsta rummet af allt frisinne och sjelfständighet
dem som aldrig gått en egen bana, utan i alla tider
tagit ledning af den förstkommande, som förstått att innästla
sig i deras förtroende. Hvad Sverige skördat af en sådan
massornas ledning har alltid berott på ledarens individuella
karakter och fosterländska sinne, och till hvad vår tids inflytelserike
män föra dem, kommer framtiden att utvisa.
Const.Ulskts förslag hotar oss med en representation af
denna omyndiga beskaffenhet. Bonden må hädanefter som
hittills deltaga i Svenska folkets representerande, hans urgamla
rätt härtill är för mig helig; men icke må han glömma
att Adeln af ålder har samma rätt, ej heller må hans blotta
förnuft, huru sundt det än kan vara, växa den mer sjelfmyndiga
bildningen öfver hufvudet. I sin enkelhet, okonstlad
och oförvillad, är Svenska bonden aktningsvärd, men den
höga flygt en servil courtoisie gifver honom, sätter honom
i en falsk ställning till sig sjelf, der det vördnadsbjudande
försvinner tillika med hans redbarhet. Det land, der
äregirigheten är råhetens drifkraft, är nära att förlora sin
sjelfständighet, och det är derhän de frie under den urartade
patriotismens baner föra det gamla Sverige. Det ligger
någonting hemskt uti detta gyckelspel med fäderneslandets
välgång. Har den slöja af lågt smicker, den man med patriotiskt
nit kastat öfver bondens brister, till den grad fördunklat
hans bättre vetande, att han icke ens anar det han
löper fara alt blifva ett verktyg för några partigängares ärelystna
planer?
Gerna hade jag biträdt det förslag, sorn aftåg It. o.
Ad:s representerande genom val inom sig, såvida vi hade
en opposition, som med sans uppfyllde sin bestämmelse och
som vore så mycket conservativ, alt den icke uppenbart
sökte intränga på konungamaktens område. Oppositionens
hufvudman lyckas mig se alltför mycket fäderneslandets väl
fästadt vid deras egna personligheter. Utan att underkänna
de flestes redliga afsigter, vågar jag dock tro, tiden till trots,
att en Svensk Konung, hvars egen storhet är oskiljaktig
från Sveriges väl, har ett sannare intresse i sitt lands lycka,
än de efemeriska storheterna, som dagens vindkast framslungar
på den politiska skådebanan. Då ofelbarheten icke
blifvit någon dödligs lott, så är det sannerligen väl, att, om
misstag göras, dessas antal icke måtte blifva mångväldets.
Våra grundlagsstiftare hafva insett delta, och vår enda räddning
från kannstöperiet är en kraftig tillämpning af grundlagens
bud a 11 e nas ty r a n d e t. Alla concessioner i denna
24 H. 12
9°
Den 17 April f. m.
del motsätter jag mig, ty de gifva ny fart åt ränksmideriet
— ja de skola i hvarje frihetshjelte framkalla en småtyrann.
Under sådana förhållanden anser jag Sveriges väl fordra,
att Adeln ännu bibehålies vid den största återhållande kraft,
som naturligen ligger i dess sjelfskrifvenhet. Man har val
invändt häremot och jag medger, ej utan skäl, att vi kunna
få bland oss personer, som göra Huset föga heder; men,
mine herrar! correetivet finnes i den esprit de corps, som
aldrig borde saknas inom ett Ridderskap. Ett säkert tecken
till bristen härå är, att vårt Stånds smädare kunna drifva
sitt spel på detta rum, samt att en af dem möjligen får vara
dess löntagande tjensteman. Uteslut den allt dåligt skyddande
tidningsandan från Riddarhuset, och R. o. Ad. skall
återtaga den hållning Ståndet bör äga. Denna tidningsanda
kallar man väl tidens, men om tidsandan har orena källor,
så borde den aldrig fått insteg på detta rum. Förbjuder
oss den s. k. tidsandan alt utom Riddarhuset vara riddersman,
så är vår första pligt alt åtminstone härinom vara det.
Den det ej kan hör ej hit, han må gå hädan till den krets,
der hans böjelser finna sympathier. Förstå vi lätt vårt kall,
som är thronens stöd och den sanna frihetens försvar, så
kunna vi trotsa partihatet, och fritt må man räkna mig
bland antiqviteterna, då jag förklarar, att det ligger fäderneslandets
intresse närmare, att vi hellre taga lärdom af de
bortgångne hjeltarnes exempel än af nutidens. — Ja, J nutidens
store! fåfängt mån J kasta smuts på de verkligen stores
grifler; historien qvarstår dock omutlig med sitt vittnesbörd,
och om edi a namn komma till efterverlden, skall säkert
ingens afund störa eder hvila.
Vår tids fribytare, sorn i nationens namn lofvat oss
bennes tacksamhet, om vi efterskänka alla våra rättigheter,
hafva hotat oss med ofärd, om vi ej hörsamma deras stentorsstämma
Är del någon ärlighet i deras löften? och hvad
är lidens erkänsla? Kastom en blick på bradtaket å våra största
Konungars och mäns grafvar, och vi hafva profvet.
Kunna och vilja de väl uppfylla hvad de lofvat? Månne de
skola glömma alt brandskatta det Stånd, för hvars fall så
många smädeskott blifvit slösade? Nej, mine herrar! äran
bar aldrig galt i bredd med smädelsen. — Är det någonting
förfärande i deras hotelser? Om vi känna vår bestämmelse och
enigt följa den, hvad hafva vi då att frukta af denna lilla
hop, hvars enda vapen är skändares' grofhuggna pilar, bestrukna
med journalismens trycksvärta. — De fläcka måhända;
men kunna de såra medlemmarna äf detta Hus?
R. o. Ad-.s farligaste fiende är dess egen splittring. J,
mine herrar af della Stånd, som smickren eder med massornas
gunst; lyssnen till historiens varnande röst; glommen ej
att adelsmannen icke må fin lita sig på mängdens nyckfulla
valvilja; ty är han rik, sä upphör hyllningssorlet, då den
magiska klangen af hans guld tystnat. Franska revolutions
-
Den 17 April f. m.
9l
historien öfverflöda!' af dylika exempel, och vår förfranskade
nord lärer ej sakna ämne till en sådan jemlikhetens coryfd
son) en Danton. Hvad båtade det Franska Adeln att
den nedlade sina titlar? Hvad vinst skall den Svenska ädlingen
draga af sin popularitetsjagt ? Ett föraktadt namn blir
det enda arf lian lemtiar sina barn. Är det så vi skola förvalta
del fideicommiss af ära, som våra fäders dygder lemnat
oss? Nej, mine herrar! vår frid tillhör det alt vi bjuda spetsen
äfven åt de inre fienderna till Sveriges lugn; och falla
vi än för öfvermakten, så skola åtminstone icke våra efterkommande
anklaga oss för ett fegt öfvergifvande af den förpost
mot partiernas stormar, som i det monarkiskt constilutionella
samhällsskicket blifvit oss anvisad.
Ännu ett skäl har jag, alt icke gifva min röst åt förevar.
förslag, och detta är den pligt jag äger att ej, utan
sken af behof, på tidshjeltarnes blotta uppmaning bortskänka
den familjs ratt, sorn blifvit mig anförtrodd, och härtill
kan icke någon tidnings-terrorhm tvinga mig, ty jag hatar
föi trycket i alla skepnader, men mest af allt det osvenska
lidningsskrifvare-väldet i liberalismens namn.
Slutligen får jag förklara, att jag icke är uteslutande
vän af det stationära. Jag vill äfven framåt, men ej på
anarkiens äfventyrliga stråt; jag vill framåt på en af snillet
och den lugna erfarenheten banad väg, stödd vid sann
fosterländskhet. Coust.Utskts förslag har visserligen ett banande
syfte; ja, det är sammansatt för tillfället, för att rödja
rum åt det politiska nyhetskram man vill lurendreja in i
våra institutioner. Sverige får ej mer vara Sverige; Sveriges
egenheter få icke mer ligga till grund för ombildningarna.
Hela statsbyggnaden måste ner uti den rationella stöpslefven,
för att få en amalgamering med de utländska lärorna,
och den ärliga Svenska nationalkarakteren skall göras smidigare
under snällprässen. Detta partisinnets omstöpningsraseii
är oförenligt med mina rent Svenska åsigter, och intilldess
en verkligt S v e u s k patriotisk anda, fri från allt småsinne
och kastafijnd, för oss till eli bättre sakernas skick, vidblifva
r jag hvad som är, och anhåller om propos. till afslag å
Coust.Ulskrs betänkande.
Hr Frih. o. Landtm, lillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på e. 111. kl. 6.
Frih. Sprengtporten, Jac, Wilh.: Jin jemförelse
emellan den motion, som jag har inlemnat till Const.Ulsk.,
med afseende ä en representationsförändring, och det förslag,
som utgör föremål för R. o. Ad:s pröfning, är tillräcklig
för att öfvertyga derom, att jag nu här icke uppträder för
alt försvara del förslag, som Con-d.Utsk. uppgjort i dess 1111-  var, skick; men jag begagnar detta tillfälle, för att förklara
Const.Ulsk. min tacksamhet derför, alt detta Ulsk. har valdt
det första, som till representationen framställt denna flå
-
9’
Den 17 April f. ra.
ga, och är förvissad att detta i framtiden kommer att leda
lill lyckliga följder, ehuru jag med detsamma bör öppet gifva
tillkänna, att jag befarar att Ulsk. har beträdt en bana,
som icke så säkert skall leda till målet, som jag hade önskat.
Detta förslag är för öfrigt af den egenskap, att det
står i en bestämd strid med alla de beslut, som af RiksSttn
blifvit fattade. Under sådant förhållande, och då samtliga
RiksSCn till dess grunder underkänt detta förslag, kan det
icke leda till något annat mål, än att oändligt uppehålla
riksdagen med pröfningen af en fråga, som på detta sätt
blifvit framställd och behandlad. Något resultat för frågan
i sin helhet kan icke derigenom vinnas. Jag måste således
förena mig med dem, som anse frågan här ej böra förekomma
punkt- och paragrafvis, utan alt man måtte fatta beslut
öfver betänk, i sin helhet. Deremot kan jag icke instämma
i den meningen, att Const.Utskts förslag skulle kunna vid
denna riksdag helt och hållet afslås och förklaras oantagligt.
Detta vore att helt och hållet tillintetgöra ett af R. St. redan
fattadt beslut, hvilket synes mig stridande emot både
50 §:n Reg.F:n och flera andra grundlags-§§. Jag får således
hos Hr Frih. q. Landtm, till en början endast anhålla
erm propos, till R. o. Ad. att företaga frågan i sin helhet.
Hr Rosenblad, Bernh., anförde lill prot. följande: *)
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Bland de flere
talare, som redan yttrat sig i denna fråga, har det varit en
å andra sidan, jag menar Frih. Hamilton, med hvilken jag
till en del instämmer i formen och helt och hållet i sjelfva
saken; i formen så till vida, att Frih-.n önskat alt detta förslag
må i sin helhet antagas eller förkastas, samt i sjelfva
saken helt och hållet och derutinnan, att Frih. Hamilton
ansett det för oss framlagda förslaget vara alldeles oantagligt
och förklarat öppet, att han vid nästa riksdag skulle
vilja förkasta detsamma. Jag hoppas dock, att förslaget aldrig
matte komma till nästa riksdag i sitt nttvar. skick. Såsom
skäl för påståendet om förslagets förkastande kunde man
visserligen anföra ganska mycket, men då flere talare önskat
att man ej skall uppehålla tiden, så afstår jag tillsvidare
derifrån. Deremot kan jag ej instämma med Frih. Hamilton
i den meningen, att detta förslag, ehuru oantagligt,
likväl måste hvila till nästa riksdag. En värd talare, Gr.
Horn, har redan fullständigt vederlagt honom deruti, och
jag ämnade ej yttra mig derom; men då en annan talare,
Hr Hjerta, upptagit samma påstående, så anser jag mig nu
böra göra det. Man har sagt, alt då förstärkt Gonst.Utsk.
genom votering med R. St:s rätt beslutat om de tvänne hufvudgrunder,
hvarpå Utsk:s förslag sedermera har blifvit
bygdt, så vore det nödvändigt att låta detta förslag hvila
*) Detta anförande igenfinnes vid slutet af detta häfte.
Den 17 A p r i 1 f. m.
93
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag. Det förundrar
mig att man kan göra ett sådant påstående. Icke äro
förstärkta Const.Utsk:s ledamöter våra förmyndare, och icke
lära vi hafva lust att godkänna dem såsom sådana. Det vore
högst orimligt, om man skulle kunna tvingas att antaga ett
förslag, som man icke tycker om. Jag kan åtminstone för
min del ej gå in derpå. Deremot tyckes Const.Ulsk. sjelft
ej hafva funnit sig bundet af föreg:de beslut, då Utsk. nu i
sitt förslag projecterat, att Rikets städer och större köpingar
skulle få sända 3o representanter till riksdagsorten. Genom
detta bestämmande har Const.Ulsk. redan till en del frångått
hvad förstärkta Const.Utsk. beslutat.
Hr Hjerta har i öfrigt talat om huru svårt det vore att
sammanjemka meningarna, då alla fyra Stånden möjligen kunde
vid flera tillfällen hafva varit af olika tankar; men det
synes uppenbarligen att Const.Utsk. icke ens har velat sammanjemka
meningarna, ty det bär mången gång antagit BondeSt:s
mening emot de tre öfr iga Ståndens. Sådant var också
förhålla ridet, då det var fr åga om de s. k. allmänna valen,
ty Const.Utsk. skulle ju belt enkelt hafva kunnat på
grund af de tre Ståndens beslut, som förkastat allmänna val
och antagil ståndsval, inkomma med ett förslag i öfverensstämmelse
härmed, eller om det nödvändigt skulle komma
till förstärkt Utsk., så bade sjelfva stommen af Const.Utsk.
kunnat rösta för det beslut, som de tre Stånden fattat, hvarigenom
detta förslag om allmänna valen aldrig blifvit framlagdt
för R. St. utan i dess ställe förslaget örn ståndsval. I
öfrigt har Hr Hjerta talat om inconseqvenser, som af hans
motståndare blifvit begångna, men ej uppgifvit hvaruti de
bestått. Jag skulle likväl hafva önskat, att, då Hr Hjerta
gjort ett sådant påstående, han äfven hade uppgifvit hvaruti
inconceqvensen bestått.
En värd talare har hemburit Const.Utsk. sin tacksamhet
derföre, att Utsk. afgifvit delta förslag, men då jag hoppas
och tror, att detsamma aldrig kan komma att antagas
vid nästa riksdag, så föreställer jag mig, alt de personer, som
verkligen önskat någon slags representationsförändring, ej lära
haft skäl att tacka Const.Utsk. fördess tillgörande i denna
del. Jag önskar att detta betänk, måtte snart företagas
till afgörande och att det då varder förkastadt.
Gr. Spens, Carl Gust.: Uppkallad af den djupaste
inre öfvertygelse, af den varmaste känsla för sakens vigt,
uppträder jag i dag på denna bänk, tveksam om edert öfverseende,
mine herrar! som jag likväl så ofta erfarit; jag
är tveksam, säger jag, derföre att jag känner alla de grundade
skäl till anspråk J kunnen äga på en ledamot af Const.-  Utsk., som redan mer än ett år har, jemte sina kamrater
inom Utsk., varit sysselsatt med ett så vigtigt ämne som
delta, och som nu har sett detta Utsk:s väsendtligaste arbe
-
94
Den i j April f. m.
te angripas ifrån flera håll inom detta Hus. Det aterstar
för mig endast att anhålla om eder ursågt, i händelse det
icke för mig lyckas att framställa mina tankar så klart, sorn
jag önskar.
Den andre talaren i dag har jag med stor glädje hört
framställa anmärkmr i sak, värdiga det allvar, hvarmed han
brukar behandla frågor, som här förekomma. Det må tillåtas
mig att, så vidt jag kunnat uppfatta bans yttrande, särskildt
genomgå detsamma.
Han yttrade först, att Utsk. i i och 2 §§:na hade nedsatt
fordringarna för valrätten. Äfven i min tanke är denna
nedsättning för långt gången. Jag har yttrat detta i min
reservation och skall ännu ytterligare uttala denna mening
på detta ruin; men den värde talaren drager derutaf den
slutsatsen, att en grundlagsvidrighet i Utskrs förslag vore
begången. Han yttrar, att de fyra RiksStin synts vara
ense derom, alt besuttenhet borde vara norm för valrätten,
och att det derföre varit grundlagsvidrigt att utsträcka
valrätten öfver besuttenheten. Härvid, mine herrar! fäste
han eder uppmärksamhet på ordet census med en särdeles
emphasis. Det är just den omständigheten, att tre Stånd ej
hade yttrat sig bestämdt om census, som förorsakat tvekan
inom Utsk. och föranledt det resultat, som här ägt rum.
BondeSt. var det enda som yttrade någon gemensam tanke
i denna del; just derföre ansåg Utsk. sig grundlagsenligen
pligtigt att gå denna tanke till mötes vid detta jemkningsförslag.
Den värde talaren har åberopat, att då tre Stånd
tillstyrkt ståndsval, och då, efter nuvar. förhållande, allmogen
voterar efter hemmantal, samt hvarje hammansägare
mäste vara besutten, borde man deraf kunna draga den slutsats,
att dessa Stånd velat hafva besuttenbelen till norm, äfven
vid allmänna val. Jag lémnar till eder, mine herrar!
att bedomina otn detta skäl är så bestämdt, att man på
grund deraf kan säga, att en grundlagsvidrighet blifvit begången.
De omtalta Stånden kunna nu klarare uttrycka sin
tanke om census1; de böra göra det, och jag önskar uppriktigt,
att härigenom en rättelse må åstadkommas af dylik art,
sorn den Hr Lagerhjelm tyckes anse nödig; men alldeles icke
finnér jag här någon anledn. att en bloc cassera betänk,
såsom grundlagsvidrigt.
Hr Lagerhjelm påstod vidare, att Utsk. saknat initiativ
till förändring af proportionen emellan kamrarne. Men det
Stånds beslut, som tillstyrkt lika antal inom kamrarne, är
sjelft ett sådant initiativ. Att man med jemkning skall förstå,
alt ett visst Stånds beslut skal! ovillkorligen antagas, det
fattar jag för min del icke, och det är, åtminstone såsom
mig synes, ett ensidigt sätt att verkställa jemkningen. För
öfrigt skall jag, innan jag slutar detta yttrande, framställa
min enskilda öfvertygelse, alt R. o Ad. bör vidhålla sitt beslut
0111 lika aula! af ledamöter i begge kamrarne, och att
Den 17 April f. tn.
95
således min tanke i detta afseende ej öfverensstämmer med
den proportion, som Utsk. framställt.
Hr Lagerhjelm anmärker vidare Ulskrs framställning om
skilnaden emellan stad och land, såsom grundlagsvidrig.
Detta var den sista af de frågor, som lian exempelvis framställde
såsom skäl till sitt yrkande 0111 förslagets oantaglighet.
Äfven i denna fråga är jag med Hr Lagerhjelm i ett
afseende af lika tanke, nemi. i afseende på o 1 ä m p I i g h e l e n
af skilnaden emellan stad och land. Jag har yttrat detta
inom Utsk. äfvensom uti min reservation, men helt annat är
g r u n d I a g s v i d r i g h e t e n af denna skilnad. Påståendet
härom har Utsk. sökt vederlägga uti sjelfva betänk. N:o 85.
Utsk. har sökt visa, huruledes frågan om vaIdist«-ietena oell
örn normen för deras indelning är oafhängig af frågan om
allmänna val äfvensom af den om census, och att det således
stod öppet att föreslå den förändring, som Utskts ledamöter
ansågo såsom ett närmande till hvad BorgnreSt. föreslagit,
då det företrädesvis begärt directa val. Jag har bestridt
detta slags närmande och skall äfven nu bestrida det, emedan
jag tror, att Utskts förslag icke leder derhän som man
hoppas, ty BorgareSt:s princip om directa val är derigenom
ej på något vis uttryckt. Kan den uttryckas genomen samfäldt
väljande massa af i3 städer eller större köpingar, så kan
den äfven uttryckas genom en dylik massa af i3 socknar.
Det är icke omöjligare att hafva directa val på det ena stället,
än på det andra.
Hr Lagerhjelm har yttrat, att den öfra kammare, som
Utsk. föreslagit, ej ägde den continuitet, som kunde önskas.
Denna mening har sedermera af flera talare inom detta rius
blifvit biträdd. Äfven detta leder icke lill något grundadt
inkast emot det grundlagsenliga i Utskts förfarande; det kan
aldrig gifva anleda, att förkasta Utsk:s förslag, utan endast
till att uttrycka gemensamma tankar om en öfre kammares
ändamålsenligare bildande. Elementerna, säger Hr Lagerhjelm,
sådana de böra fortlefva genom sekler, böra finnas
äfven i den andra kammaren. Om denna stora båga vore
ganska mycket att säga. Historien visar hvad dessa elementers
fortlefvande genom sekler betyder; de fortlefva, icke
såsom verkligen lefvande varelser, utan såsom mumie-institutioner,
oförmögne att fortvara med en verkligt lefvande
kraft, utan arbetande på egen sönderslitning. Opinionerne
i detta afseende må vara olika; vädjandet till framtiden må
tillåtas dem, som anse detta fortlefvande såsom mumie, såsom
det farligaste möjliga i en stat.
Hr Lagerhjelm har vidare påmint, att Utsk. icke heller
varit lyckligt i förslaget till bildandet af ett GranskoingsUtsk.
Äfven i detta afseende gillar jag Hr Lagerhjelms tanke.
Ulsk:s förslag i denna del anser jag ingalunda lyckligt,
men äfven detta inkast leder icke till afslag utan till förändring
af Utskts betänk. Allt delta leder till yttrande af
Den 17 April f. m.
gemensamma tankar i afseende på de detaljer af representationsfrågan,
hvilka Ståndet ännu icke pröfvat. Denna pröfning
har uteblifvit, till stor del i ovillkorligen nödvändig
följd deraf, att Ståndet, vid behandlingen af Utsk:s betänk,
Nto 38, godkände en annan princip, än som sedermera blef
af förstärkta Const.Utsk. fastställd. Alla sådana detaljer måste
Ståndet, så vidt jag förstår, på ett eller annat sätt, ifall
ej riksdagen dessförinnan åtskiljes, pröfva, enär det förstärkta
Const.Utskts beslut eljest skulle omintetgöras.
Utsk. uppdrager i detta förslag, säger Hr Lagerhjelm,
åt en sammansättning af fyra Utsk. den makten att skilja i
formfrågor, när kamrarne äro af olika tanke, hvilken nu
tillhör Const.Utsk. Att jag äfven i detta afseende anser ett
fel i Const.Utsk:? betänk, äga rum, har jag yttrat i min reservation
och utber mig att vidare få utveckla denna mening.
Jag delar således äfven deruti Hr Lagerhjelms tanke.
Utsk. nämner, säger Hr Lagerhjelm, att betänk. N:o 68 är
första gången före och att Utsk. likväl sjelft föreslår ändringar
deruti. Till detta förhållande har Utsk. blifvit nödgadt
genom 'den omständigheten, att Utsk:s betänk. N:o 38
inom alla Stånnen föredrogs, utan alt invänta Nto 68, oaktadt
delta i det föregtde mern. åberopas såsom en integrerande
del. När, efter ett sådant förfarande, betänk. Nto 68
ingafs, måste deri införas det förbehåll, att Utsk., vid slutliga
behandlingen af betänk. Nto 38, skulle få göra de jemkningar
i förslaget, som möjligen voro nödiga. På annat sätt
kunde Utsk. då meia icke procedera. Aldraminst kunde
betänk. N:o 68 undvaras. Det kunde ej gå an, på sätt Frih.
Cederström ganska riktigt anmärkte, när betänk. N:o 38
förevar, att lemna delta i dess dåvar. skick ensamt på bordet,
emedan i sådant fall benämningen af Stånd skulle hafva
qvarstått på flera ställen i Reg.Ftn och de öfriga grundlagarna,
på samma gång som idéen af Stånd hade blifvit utbytt
emot idéen af nämnder eller kamrar.
Hr Lagerhjelm fortfar och yttrar, att i nuvar. ställning
anser han ej tiden vara inne att förändra Reg.Ftn och Riksd.-  Ordn. Detta är ett ämne för debatt, som torde böra återkomma,
när man företager Nto 68, eller när man ifrån vallagen
öfvergår lill betraktande af det af Utsk. öfverlemnade
förslag till Reg.F. Mycket torde här vara att anföra mot
Hr Lagerhjelms sats; för min del hoppas jag, att detta förslag
i Nto 68 ej skall visa sig så oriktigt, som mången nu
tror, hufvudsakligen derföre klandrande Utskts åtgärder, att
det föreslagit alltför många grundlagsbuds förändrande. Man
glömmer härvid lätt, huru stor mängd af grundlags-§§ måste
ändras, då orden Rikets Ständer skall utbytas emot
Riksförsamlingen, äfvensom att Utsk. ovillkorligen har
måst taga bort en stor mängd af §§ i Riksd.Ordn., hvilka
röra de nuvar. ståndsvalen, samt modifiera en annan, nemi.
alla
I) « n ij April f. m.
ulla elem, hvilka rora det nitvar. förhållandet, når antingen
Stånd och Talman komma i strid eller två Stånd stanna
emot två. Jag utber mig att till delta ämne framdeles få
återkomma. Jag har vid granskningen af Hr Lagerhjelm!
villande varit vidlyftig, emedan det är detta, som liar bevärdiga!
Const.Utskis arbete med den grundligaste undersökningen
i sak. Det är detta, som har gifvit Const.fJtsk.
något hopp, att ej alldeles beröfvas utsigten af alt få ett
arbete prölvadt i dess detaljer, hvilket i afseende på tvänne
hufvudprinciper redan har vunnit förstärkta Const.Utskis
bifall.
Frih. Hamilton har sedermera tillstyrkt bifall en bloc
till betänk. Detta är ett yrkande, emot hvilket del visserligen
kan synas underligt, alt en UtsktS ledamot upptrader,
då det kan lyckas, såsom borde han ej, derföre att lorn nr
af olika tanke i vissa frågor, försumma att förena sig med
dem, som skynda till målet på detta vis, till tiel mål, hvartill
äfven han sträfvar. Frih. Hamilton har yttrat sig yrka
bordläggning, för ail få afslå förslaget vid nästa riksdag; men
om jag, ifall votering härom ifrågakommer, lemnar min röst
för ett bifall en bloc, vore det tvertom för att vid nästa
riksdag få hafva öppet att bifalla betänk., ehuru jag anser
det i många delar felaktigt. Jag tror att vi för närvar, hotas
af alltför många vådor. Jag tror alt det nuvar. riksdagsmachineriet,
som är calcuieradt på icke mindre än fyra
veto, i vissa frågor, af olika Stånd, och der man kanske
snart nog, när allt det får utveckla sig, hvartill frön ligga
inom Sveriges institutioner, torde komma alt få fyra Talmäns
och fyra Stånds veto i många fall, sä att det beror
på 8 särskilda auctoritelef, alt livar och en skall kunna å
sladkomma
att en väckt fråga förfaller; jag tror, säger
jag, att ett sådant machineri, ett så tungt sätt alt röra sig
ovillkorligen skall föranleda sådana vådor för Staten, att
den tid kommer, då man måste frångå delta förhållande.
Det är med afseende derpå, som jag icke kan. lika med
Frih. Hamilton, Önska att detta förslag iägges på bordet en
bloc, för alt vid nästa riksdag förkastas. Jag anser tvertom,
såsom jag redan nämnt, att förslaget hör få hvila på bordet,
för att vid nästa riksdag möjligen kunna bifallas, ehuru o»
rikligt det är, och ehuru farligt det kan vara att antaga
ett vidlyftigt, mångparagraifigt betänk., då man har något
att invända emot de särskilda §§:na. Men det är., just derföre
att jag har sådana invändningar, Sorn jag tror det vara
en skyldighet ali, medan lid ar, framställa dessa för samtid och
efterverld; de må stå för framställarens räkning och uträtta
hvad de kunna, rilen om det icke lyckas honom att hinna
det mål han åsyftar genom att framställa sina tankar, måste
frågan likväl derigenom komma i ett mera utredt skick, i
ett skick, som kan bidraga dertill, alt man en annan gång
kan komma att bordlägga eli mera nöjaktigt förslag.
H. 13
o8
Den 17 April f. m.
Frih. Boye har talat mycket om de faror för monarkien,
hvilka skulle uppstå genom det tvåkammar-sysléme, som
Utsk. föreslagit. Han har på samina gång framställt sin tanke
om ett annat tvåkammar-systeme, bestående af särskilda
classer i hvardera kammaren. Han har åberopat Englands
och Frankrikes exempel, och flere andra talare hafva förenat
sig i detta åberopande. Man har påmint om, att det
för konungamakten visserligen kunde vara lämpligt att vinna
ett stöd uti den continuitet, som skulle beredas genom
TJtskts förslag till andra kammarens bildande, men all konungamakten
likväl skulle behöfva en ännu starkare garanti,
hvilken endast kunde vinnas genom den continuitet, som genom
ett Franskt eller Engelskt tvåkammar-systeme kunde åstadkommas.
Är det då i Frankrike och i England sorn man
saknar den erfarenheten, att konungamakten kan blifva förvandlad
och ansedd förpligtad till aktgifvande på tidens
vindkast? Jag uppkastar denna fråga, hvilken, åtminstone i
afseende på det ena af dessa länder, torde vara lätt alt besvara,
Hvad den nuvar. Franska pärskammare!) leder till har
ännu icke någon lång erfarenhet visat. Hvad man inhemtat
om denna institution, som är uppställd utom folkets egen sfer
och just derföre är kraftlös, oaktadt stora individuella förmågor,
är visserligen icke lockande. Men jag vill gå ännu längre. Är det
i Sveriges historia, som man skall finna besannadt, att i allmänhet
Ständer (efter vårt begrepp derom), elier särskildt, att vårt
Ridderskap och Presterskap alltid hafva varit ett värn för konungamakten?
Voro de det under frihetstiden ? Var Presterskapet
något värn föl' konungamakten under 1756 års riksdag, eller
var R. o. Ad. det? Sveriges historia visar, alt det är hos folket
konungamakten haft sitt rätta värn, och icke hos någotdera
af Statens aristocratiska elementer, och hvarje Stånds
författning måste alltid innefatta sådana. Vi veta icke hvart
den representation, som nu finnes, tager vägen; vi veta ej
hvilka påståenden den i en framtid kan göra och genomdrifva,
oaktadt all den återhållande kraft, hvilken man i
former trott sig hafva vunnit; vi veta detta lika litet, som
någonting annat för framtiden. Men utan afseende på förmodanden
härom, bör, i min lanke, normen för den nuvar.
frågans afgörande vara Öfvei tygelsen, alt det nuvar. machineriet
är för tungt, så att liazarden derigenom erhåller en
oundviklig och ganska stor makt i mål, hvilkas afgörande
endast borde bero på mogna öfverläggningar. Det är hela
detta förfarande att förstärka Utsktn, att återremittera betanien,
sammanjemka besluten, ändra efter inbjudningar o.
s. v., som ej kan hafva något välsignadt resultat uti ett land,
der opinionen redan har utsträckt behofvet af politisk frihet
till en o v i 11 k o i-1: ^ fordran att få sysselsätta sig med Statens
stora och allmänna ärenden.
Gr. Horn har erkänt sig icke hafva varit nog uppmärksam
på Utskts betänk. N:o 67, der de propos:r godkändes,
Den ij April f. m.
09
hvaröfver sedermera i förstärkt Const.Utsk. röstades; men
han liar sagt sig hafva trott att den i delta betänk, begärda
omröstningen blott var ämnad till en ledning för Coust.Ulsk.,
samt att det vore gifvet, alt man nu skulle kunna afslå det
på detta sätt af förstärkt Const.Utsk. beslutade resultat. Hr
Gripenstedt har i detta afseende yttrat en mening, som i det
närmaste öfverensstämmer med min.
Här har sedermera en talare framställt den tanken, ali
det vore hardt, om man skulle blifva tvingad alt ingå på
det, man ieke tycker om. Del är också verkligen denna
tanke, som, så vidt jag förstår, ligger till grund för det af
Gr. Horn gjorda påståendet, att, oaktadt förstärkta Utskis
yttrande, man skulle kunna behandla målet så, som om detta
Ulsk. ej hade yttrat sig. Jag utber mig, att herrarne
ville besinna hurudan behandlingen af detta mål skulle hafva
blifvit, ifall de Utsk:s ledamöter, som reserverat sig emot
betänk. N:o 67, hade lyckats att inom Utsk. få pluralitet
för sin mening. Det är ganska klart och synes tydligt af
Utsk:s betänk., att Utsk. tillfrågat R. St, om de ville medgifva
att en votering i förstärkt Const.Utsk. skulle äga rum
i preliminär-frågan. Hade Stånden nekat detta, hade ovillkorligen
Utsk. nödgats uppgöra fyra detaljerade förslag. Redan
att börja med, fyra förslag, mine herrar! Ett med allmänna
val och en kammar-sy sterne, ett med allmänna val och
tvåkammar-syslcme, ett tredje med ståndsval och enkammarsysteme,
samt slutligen ett fjerde med ståndsval och tvåkammar-sysleme.
För hvar och en af de öfriga principerna, som
sedermera hade kunnat blifva behandlad och der oförenliga
skiljaktigheter förefunnits i Ståndens gemensamma tankar,
skulle på samma sätt en ny serie af förslager af Utsk. framställas,
så framt man ej i något fall velat tillåta preliminärvotering.
Nu är det visserligen en ganska riktig anmärkn.
att tre Stånd hafva beslutat ståndsval och endast ett Stund
enkammar-systeme; men om på detta vis dessa fyra serier hade
blifvit framställda, hvilket åtminstone hade uppehållit
riksdagen i många månader, skulle det väl hafva varit rätt
att, vid pröfningen af det betänk., som Const.Utsk. då hade
öfverlemnat 0111 voterts-propos: 11a, hvarje Stånd blott hade
granskatden serie,hvilken sammanhängde med dess yttrade gemensamma
tanke och tillåtit alldeles handlöst de andra serierna
alt blifva sådana, som de inom Utsk. hade uppstått genom
beslut af en mindre talrik delegation af de lyra RiksSt:n.'
Klarligen skulle efter en sådan princip det hafva varit en eller
två serier, som icke fullkomligt öfverensstämde nied 11A —
gotdera RiksStts beslut. Den skulle då af intet Stånds plenum
blifvit pröfvad. Och dock kunde det hafva varit denna
serie, sorn sedan af förstärkta Const.Utsk. blifvit godkänd.
Nu frågas: hvad har inträffat? Hvad annat än att just en
sådan serie har blifvit genom det förstärkta Utsk:s preliminära
beslut anvisad ål oss, såsom kretsen för våra öfvcrlägg
-
IOO
Den 17 April f. m.
ningai ? Böra vi då, derföre att oss sjelfva till omätlig tids»
besparing och derigenom omätligt gagn bestämmandet af serien
föregått, af denna orsak försumma att underkasta denna obestridligen
anvisade serien, innan den fullbildas, samina pröfning,
som man hade burt lemna både den och de tre andra, om ett
så vidlyftigt betänk, som det jag nyss omtalade, bade inkommit?
För min del skulle pig tro, alt det vore en lättsinnig
handling både om vi bordläde och om vi förkastade detta
förslag, innan frågorna derom vore fullt utredda, sedan de
blifvit så väckta, som no skett. Det är utredningen af dessa
frågor, som måhända blir den största vinsten af vårt arbete,
ty så sangviniska förhoppningar erkänner jag mig svårligen
hysa, att något antagande af detta förslag inom de fyra Stånden
skulle vid nästa riksdag äga rum; men helt annat är
yrkandet att betänk, bör förklaras såsom oantagligt och
odugligt och föi falla. Jag bär redan yttrat den tanke jag
hyser, att sådant icke kan komma att inträffa; jag tror, att
om etl sådant yttrande blifver R. o, Ad:s gemensamma tanke,
kan Const.Utsk. icke derföre lemna till nej-propos, för voteringen
i det förstärkta Const.Utsk.: Vinner nej, kommer
icke något betänk, om nationalrepresentationen att hvila till
grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag. Const.Utsk.
skulle derigenom tillintetgöra hvad som förut blifvit genom
en högre auctoritet beslutadt. Då likväl en sådan propos.
är yrkad, är det en möjlighet, ehuru jag hoppas motsatsen,
att den af Hr. Frih. o. Landtm, framställes. Medan tid är
och innan R. o. Ad. besvarat frågan om discussionen är slut
d i delta mål, innan sedermera propos. möjligen göres och
af R. o. Ad. besvaras sfi, att den afklipper allt yttrande öfver
detaljerna, utbeder jag mig att få begagna min lagliga
rätt, att i prot. nedlägga mina tankar i ett sammanhang,
rör:de de förändringar, hvilka jag tror böra göras i flera §§.
Det ar natin ligt, alt om R. o. Ad. sedermera beslutar att
målet ej bör hvila till grundlagsenlig behandling, så att ali
vidare debatt och all vidare behandling af målet paragrafvis
kommer att upphöra, qvarstår mitt yttrande såsom min
enskilda tanke i prot. Då egentligen vallagen nu är före,
skall jag inskränka mig till denna; de i sammanhang dermed
nödiga förändringar i Reg.F:n torde det blifva tillfälle att
framställa, om ett delaljeradt behandlande af frågan medgifves.
Till mera redighets vinnande torde jag få uppläsa
först de redactionsförändringar jag föreslår, och sedan mati
verna dertill.
Gr Spens uppläste derefter följande
Förslag till omarbetning af den i Coust JUtshs betänk. N.-a
0:7 införda vallag.
§ 1. Valrätt tillkommer — — — — bosatt, samt
1) u landet äg> r, (Iler med stadgad krouoåborätt, eller —
— — — hus, tomt, jord eller annan lägenhet, af minst
(Ilhundrade r.dr uppskattadl -varde j eller
Dea 17 April f. m«
ios
§ i. llöstffitten beräknas sålunda:
i) enl. i §:n mom. i., för — — hvarje fulla too rldrs
uppskattningsvärde beräknas en tiondedels röst.
Grunderna — — —■ — allena
Ej må — — annan lägenhet
K ronobetjente — —• — —• beräkna.
§ 3. Rösträtt, sorn — — —- — är skattskrifves
Nu står någon å flera orter inom samma valdislriel i
förhållanden, som enl. i och 2 §§:na medföra rösti ätt, då
må — — ej heller inom samma 'valdislriel på
mer än ett ställe för samma riksdag. Ej heller må någon
inom samma valdislriel beräkna flera röster än sex,
ej heller för urtima riksdag — — —. — röstlängd
upptagen.
Slär någon i flera valdislriel i förhållanden, sorn
enl, 1 och 2 §§;na medföra rösträtt, åge han särskildt utöfva
den i hvarldera valdistrictet.
§ 4- Valrätt får icke — — varit skattskrifne.
§ 5. Valrätt är för alltid — — — — veterlig falskhet.
§ 6. Valbar till riksdagsman i riksförsamlingens första
kammare är hvarje Svensk man, som icke enl. rj, och 5
§§--na frän valrätt utesluten är, och som bekänner sig till
protestantisk lära, samt fyllt — — — — val gifvet är.
Till riksdagsman i riksförsamlingens andra kammare
kan väljas hvar och en, som till riksdagsman i den första
valbar är; dock att, der hail icke fyllt trettiofem år, han
bor hafva bevistat minst tvä riksdagar före den, dä uppdraget
skedde,
§ 7. Ingen, som till riksdagsman i första kammaren —
— — — laga förfall häfver.
Riksdagsman, sorn till andra kammaren blifvit vald,
äger räll att uppdraget sig afsäga, dock sedan kallelsen
antagen blifvit, icke under /utslående riksdag,
§ 8. Riksdagsmannaval till första kammaren skall ske
§ 9. Till riksdagsmän i första kammaren utser i
Östergöthlands, Calmar, Malmöhus, Elfsborgs, Skaraborgs
och IVermelands län, hvarldera sju ; Stockholms stad, samt
Jönköpings, Christianstads, Götheborgs och Kopparbergs
län, hvarldera sex; Kronobergs och Nerikes län, hvarldera
fatt;
Den 17 April f. m.
Stockholms, Södermanlands, Blekinge, Hallands, Veslmanlands
och Gefleborgs lån, hvarulera fyra;
Upsala och Vester Norrlands, livarldera tre;
Gottlands, Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens lån,
livarldera två.
Hvart och ett läns pröfningscomité bestämmer, med
afseende på folkmängd, fastighetsvärde och direda skattebidrag,
året efter det då denna vallag af Konung och R.
St. anlagen blifvit, länets indelning i valdi strid, eli för
hvarje riksdagsman, som till första kammaren väljas bör.
Stockholms stad anses i denna lag såsom eli län.
Pröfvar riksförsamling, å lagtima riksdag, alt dislricldelningen
bör, Jör ett eller flera län, rättas, blifve äfven
denna rättelse verkställd af pröfningscomité.
Skulle pröfningseomite'er försvinna, äge riksförsamlingen
bestämma, hvilken länsvis bildad myndighet må de åt
nämnda comité', i denna lag, uppdragna pligter öfvertaga.
§ 10. Riksdagsmannaval lill andra kammaren skall ske:
1) sex månader, sedan lagtima riksdag åtskiljd blifvit. Valet
gäller för tre efterföljande lagtima riksdagar, samt
sådana urtima, som före den sista af dessa sammankallas.
2j Då redan vald riksdagsman till andra kammaren, antingen
före den riksdag han bevista bör, eller linder sådan
riksdag, med döden af glitt eller laga förfall anmält,
eller på sätt 7 §:ii slatlgar, sig uppdraget afsäger, eller
i följd af valets ogillande eller valbarhets förlust, detsamma
mäste frånträda. Valet gäller för återstoden af
den tid, hvarå den afgångnes fullmakt lydde.
§ 11. Till riksdagsmän i andra kammaren utser
7) i de fall hvarom föreslående § mom. 1 stadgar:
Stockholms stad fyra;
Östergöthlands, Jönköpings, Kronobergs, Calmar, Christianstad,
Malmöhus, Götheborgs, Elfsborgs, Skaraborgs,
Vermlands, Nerikes och Kopparbergs län, livarldera
två; samt
Stockholms, Upsala, Södermanlands, Gottlands, Blekinge,
Hallands, Vestmanlands, Gefleborgs, VesterNorrlands,
Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens län,
hvartdera en;
ä)-i de fall, hvarom samma § mom. 2 stadgar:
det län, sorn valt den af gangne, den som i hans plats
inträda skall.
(Utsk:s §§ 11 —18 utgå).
§ 12. Röstlängd öfver de valberältigade i gäll, eller särskildt
län tillhörande del af gäll, bör i April —
sista uppskattningslängd.
Står någon i flera gäll inom samma valdistriel i for'
hållanden, sorn han etil. 3 §;ti äger att sig i eli gäll till
-
Den 17 April f iu.
io3
godoräkna, g öre han derom, inom Mars månads slut, anmälan
hos den tjensteman, som röstlängd för det gäll uppgör,
och blifve då, genom dennes försorg, underrättelse
meddelad ål den eller dem, sorn röstlängd uppgöra för
det eller de gäll, der, i följd af samma anmälande, rösträtt
ej emot 3 §:n utöfvas md. Försummas anmälandet,
flge den, som anmäla bort, icke inom samma valdislrict
annan rösträtt, än der hall skattskrif ven är.
Såsom gäll anses, både i denna oell efterföljande §§, annex
eller cope|lfö'rsamling, sorn — — — — hel socken.
Sådan itel — — — — angränsande gull.
§ il. Röstlängd bör — — — — valberättigade granskas.
Öfver de anmärkn.r, som då andragas, skallJoras prolocoll.
Prof ningen tillkommer de närvar, valberättigade.
Efter slutad granskning upphörande af valrätt.
Såsom gällstämma — — — — lika med gäll.
Röstlängd för — — — — valmannaval förenad.
§ 14- Röstlängd, sorn granskad blifvit, tjene till efterrättelse
— — — — lagtima riksdag sammankallas.
§ i5. Å allmän gällstämma åge de valberättigade i hvarje
gäll att, inför gällstäramans ordförande, minst en vecka
före riksdagsmannaval, utse inom valdistrictet bosatta och
till riksdagsmän valbara valmän, till det antal de valberättigade
sjelfve före valet bestämt. Skulle, sedan så många
valmän blifvit utsedde, sorn bestämdt blifvit, innehafvare
af mer än fjerdedelen af gäl le t s hela röstetal i samma
gällstämma vilja utse en eller flera valmän, vare det
tillåtet. Desse särskilde valmän af gifve vid riksdagsmannaval
tillsammans det röstetal, hvars innehafvare särskildt
val äskat,- g 'allvis öfriga röstetal afgifves af de förut
valde. Har särskildt val icke af innehafvare af sd
stort röstetal, sorn sagcll är, blifvit åskadi, röste gä/lets alla
valmän tillsammans för hela gällels röstetal.
Suppleanter må, der de valberättigade så besluta, på
samma säll väljas.
Ej må kronobetjent — — rätt förnimma.
Gällstämmans ordförande — — — — kan bevista.
Kungörelse om — — — — kronobetjeningen.
Lag samma — — — — skall utfärda.
Är valman — — — — som ij §.a omförmäler.
§ 16. Röster vid valmannaval — — — — valen tillslå—
desvara.
§ 17. Utdrag utur prot. lemnäs, underskrifva af gällstämmans
ordförande, hvar och en utsedd valman, såsom
fullmakt; i det utdrag skall hela det röstetal vara
utsatt, sorn gä/lets samtliga valberättigade tillkommer, sd
ock antalet af de utsedde valmännen. Hafva, i den ordning,
som 15 §.-n säger, för en del af gä/lets röstetal särskilde
valmän blifvit utsedde, då skall i de utdrag, hvilka
lemnäs dessa valmän, äfven utsättas det röstetal, hvars
Den 15 April f. m.
innehafvare särskildt Val äskat,- och i de utdrag, som lem*
nas de först utsedde valmännen, likaledes gä/lets öfriga
röstetal. Ont de ät suppleanter lemnade prol.uldr, vare
lag samma.
§ 18. Har någon — — — — af den, som vid gätlslämman
ordet fört.
§ 19. Riksdagsmannaval till första kammaren skall minst
en månad förut kungöras. Kungörelsen utfärdas af den
i 2o §:n omrörmälda — — •— — gånge som ' >-5 §- n 0,11
kungörelse till valmannaval säges.
§ 20. Riksdagsmannaval till första kammaren skall förrättas
å den — — — — folkmängd lyder. De Valman,
hvilka tillsammans skola, pä säll tS §.n säger, afgifva
antingen gällels hela röstetal, eller särskild del deraf, röste
hvar för sig med en lika andel af del röstetal eller
den särskilda del. Förekommer, nar längden Öfver valmännens
rösträttighet efter dessa grunder före riksdagsmannavalet
uppgöres, annat brutet tal, an en eller flera
tiondedelar, blifve öfver skott et Öfver full tiondedel uteslutet.
Valet sker genom enkla, slutna och omurkta sedlar,
af hvilka en lemnäs för hvarje tiotal, hvarje hel, eller
hvarje tiondedels röst , för hvilka valman rösta äger.
Sedlar, sorn lemnäs för lika röstvärde, skola särskildt
samlas och räknas.
$ 21. Om, vid sammanräkningen  lotten ut
visar,
riksdagsman.
§ 22. Öfver valförrättningen — — — — upptagas och
afgöras.
§ 2i. För den, som till riksdagsman i förslå kammaren
blifvit vald, — — — — så lydande fullmakt:
"Undertecknade, valförrättare och valmän i N. N. vnl
"district
af N. N. län, fStockholms slad,J gore ve t te r I ig t
"— — bevis och fullmakt.
"JM. N. d. ’’
5 24. Riksdagsmannaval lill andra kammaren sker genom
districtfullmäktige, hvilka af de i gällstämmorna utsedda
Valmännen Ulnänmas, pä samma sätt, som i denna lag för
riksdagsmän lill första kammaren stailgadt är, och till lika
antal frän livart och eli af länets i g §.u 011 förmälda
Valdislricl. Sedan di strid fullmäktige blifvit utsedde, väljas
pä lika sätt frän hvarje district tvä suppleanter. /Intalet
af fullmäktige för hvarje dislricl bestämmes, och kan
förändras pä lika sätt, sorn g §:n för valdislricl indelningen
stadgar. Districtful/mäkligc sammanträda älla dagar,
sedan sädane inom hela länet Utsedde blifvit, i Slockholm
Under Ofverslälhällarens, och i öfriga län Under Landshöfdingens
ordförande; och äge vid detta sammanträde
hvar och en väljande lika röst, samt ordföranden samma
befattning, som valförrättare vid riksdagsmannaval lill
första kammaren.
In
-
Den 17 April f. m.
Ingen må till districlfullmäktig, eller till dess suppleant,
utses, sorn icke inom länet valberättigad ar.
§ 25. För den, sorn blifvit vald till riksdagsman i andra
kammaren, utfärdas och underskri/ves af valförrältaren
följande fullmakt:
“Ftd i dag anstäldt val hafva N. IV. läns /'‘Stockholms
"sladsj districtfullmäktige utsett IV. IV. att intill slutet af
"den år — — — sammanträdande lagtima riksdag vara
"riksdagsman i riksförsamlingens andra kammare, hvarå,
"della länder till bevis och f ullmakt.
'■IV. IV. d. J'
§ 26. Alla riksdagsmannaval — — — — alt i valet deltaga,
af valförrättare!! och närvar, valmän upptagas och
afgöras.
§ 27. Har någon frånvarande — — — — underrättas af
valförrältaren.
5 28. Riksdagsman, som af laga förfall hindras, eller på
de i 7 och 2g §§-na omtalade — — — — valförrättare!!.
§ 29. Ej må någon på en gång vara riksdagsman i första
kammaren för flera valdistrict, eller i andra kammaren
för flera län, eller för Stockholms stad och ett af länen.
Den som på flera orter blifvit vald, äge sjelf bestämma
hvilkendera kallelsen lian mottaga vill.
§§ 3o—33. (Utsk:s §§ 35—38 oförändrade).
§ 34. Besvär öfver val af riksdagsman till första kam
maren,
eller valman, eller — — — — pröfva frågan.
Dylika besvär för val af riksdagsman till andra kammaren,
eller districtfullmäktige, eller suppleanter för de
sednare, ingifvas till Högsta Domstolen inom en månad
efter valet.
Ej må dock sådan — — — — utestängd blifvit.
Motiver.
5 !. Ändringen består dels i införandet af dylik minimisiffra
äfven i mom. 1 , som de i mom. 2 och 3 befintliga,
till completlerande af den för öfrigt iakttagna parallelismen
emellan alla dessa morn.; dels i höjandet af denna siffra
till 100 r:dr ifrån 10, hvartill den enl. Ulskis § 2 verkligen
uppgår.
§ 2. Ändringen motsvarar den i förra §:n. Då Utsk. i
betänk. jN:o 38 stadgade ifrågavar. minimisiffra lill 25o,
klagades deröfver, att en stor del af den nu röstberättigade
Svenska allmogen var utesluten, och Utskts nya förslag
är och har bort vara ett jemkningssteg till den idde,
som härvid blifvit i ett Stånds gemensamma tanke uttryckt;
men ägare af io rtdrs värde, eller till och med
af mindre än 100 r:dr, hafva väl aldrig varit inräknade
bland de besuttne hemmansägare, som ursprungligen ut
24
H. »4
Den 17 April f. m.
gjort Svensea allmogen, ehuruväl möjligtvis sådana ägare
af mindre än 100 r:dr här och der och till högst ringa
antal, genom missbruk af den sednaste tidens förordningar
om besutteohet, kunnat få rösta till riksdagsmän. Deras
anspråk på rösträtt är tio- eller tjuguårigt, men icke
sekelgammalt, såsom påstådt blifvit.
Den princip, som genom dessa tvänne förslager till paragrafförändringar
blifvit uttryckt, är en af dem Hr Lagerhjelm
framställt, och då den ögonskenligen, hur helst
man må ändra minimisilfran, kan debatteras under en
paragrafdebatt, leder icke erkännandet af detta fel i Utskis
förslag till något nödtvång alt förkasta det hela.
§ 3. Utsk. har frångått sin i betänk. N:o 38 yttrade tanke,
alt den förmögnare bör kunna äga rätt i olika prestgäll
afgifva sex röster. Delta frångående är blott en inbjudning
till de tre Stånden, alt antaga BondeStts förslag,
som Utsk. här upptagit. I formelt afseende kan denna
Utskts inbjudningsålgärd ej klandras, men i sak torde med
skäl kunna påslås, att man hellie bort försöka en jemkning,
emedan den förmögnares billiga anspråk visserligen
ej af den, som önskar framgång åt hela representationsförslaget,
böra förbises. Vådan utaf den förmögnares inflytande
förefinnes egentligen, när han med alltför stort
röstetal deltager i en och samma riksdagsmans bestämmande.
Att lian får deltaga i flere riksdagsmäns val med
ett nedsatt antal röster, ger honom ingen öfverdrifven politisk
betydenhet, och är så mycket billigare, som hela
nedsättandet af den större förmögenhetens rösträtt endast
på politiska grunder kan försvaras, så snart man antagit
en efter olika förmögenhetsclasser uppställd röst tariff.
Debatterandet af den här förekommande visserligen högst
vigtiga principen tillhör tydligen 3 §:n, och för svårigheten
att häri erhålla Utsk:s förslag rättadt, behöfva de,
som önska rättelsen, visserligen ej afslå hela betänkandet.
§ 5. Borttagandet af andra mom. i Utsk:s § står visserligen
icke i ovillkorligt sammanhang med förändringen i
3 §:n, men torde dock vara tillbörligt, emedan mot röstandet
på flera orter inom valdistric.tet äro controllerne
i allmänhet så mycket lättare, än mot det i långt afskiljda
orter, att man ej, för att complettera dessa conlroller,
kan behöfva tillskapa ett nytt straff för den, som möjligtvis
genom misstag röstat mer än han borde.
§ 6, mom. 1 innefattar ett utsträckande af valbarheten.
Ofta har blifvit klandradt, att Utsk. icke beredt möjlighet
att blifva representant, hvarken åt capitalisten eller den
lärde, om han icke tillika innehafver fastighet, drifver yrke,
eller går eller har galt någon tjenstemannabana. Såsom
valberättigad kan en sådan person icke uppföras i ett
systeme, som, ehuru ofta raan än upprepat det motsatta
påståendet, icke utgår från personlighetens princip; men
Den 17 April f. m.
vådan af att göra en sådan ofia högst förtjent nian valbar
synes icke vora någon, enär allmänna förtroendet svårligen
kan vid en sådan person fästa sig, utan alt han äger
öfvervägande förtjenst. — Frågan 0111 denna ändring har
icke kunnat väckas under Utsk:s jernkningsarbete, då den
icke är behandlad i det RiksStånds gemensamma tanke,
som ensamt yttrat sig öfver vallagens detaljer, men den
torde böra väckas, då dessa i ett annat RiksStånd genomgås,
sedan detta, som förra gången hindrades af sitt beslut
om ståndsval, på grund af förstärkta Const.Utsk:s votering
uter genomgår vallagen.
I sammanhang med detta mom. af 6 §:n kan den fråga
om valbarhetens fästande vid ståndscalhegorier, hvilken
Coust.Utsk:s betänk, i inledningen erkänner vara ännu fullkomligen
oafgjord, i hela sin vidd förekomma, och de redaclionsförändringar,
som härvid skulle erfordras, för att
uttrycka en eller annan gemensam tanke, skulle visserligen
icke behöfva blifva så stora, att män för de praktiska svårigheterna
af en debatt härom bör en bloc förkasta betänkandet.
Det tillagda mom. är ordagrannt hemtadt ur Utskts
förslag lill Reg.F., § 48, per. 2. Frågan om detta tillägg
är egentligen ingen annan än den högst vigliga, 0111
R, o.-Ad. skall frångå eller vidhålla sin gemensamma tanke,
att andra kammaren bör valjas i orterna. Dess väljande
blir derigenom ej riksdagsåtgärd utun måste afhandlas
i vallagen.
§ 7. Det tillagda mom. är nära ordagrannt hemtadt ur
nyssnämnda § 48 af Utskts förslag till Reg.F., der det
icke kan qvarstå, när stadgandena om valen till andra
kammaren intagas i vallagen.
§§ 8—11 innefatta en kedja af §§, afhandlande särskildt
för hvardera kammaren, när val skall ske, samt principerna
för valdistrictdelningen. De två §§:ne för andra
kammaren sakna motsvarighet i Utskts förslag till vallag,
emedan detta blott angår den första. Det är emedan redactionen
af 11 §:n, mom. 2, blir kortare genom citation
af ett förutgående stadgande om, när val till andra kammaren
skall ske, och för att bibehålla parallelismen i framställningen
af begge kamrarnes valformer, sorn ordningen
i Utskts förslag är emellan 8 och 10 §§tna utbytt. Utskts
9 §, hvilken, 0111 skilnaden emellan stad och landsbygd ur
förslaget skall utgå, reduceras lill blotta orden — "Hvarje
valdistrict väljer en riksdagsman," har ansetts kunna införas
i den föregående §:n.
Debatten om borttagandet af g §tns öfriga del är vid en
paragrafdebatt det naturliga första tillfället att afhandla den
här och annorstädes så mycket omtvistade frågan om den
af Utsk. föreslagna skilnaden emellan stad och landsbygd.
io8
Den 17 April f. m.
§ g (motsvarande Utsk:s § 8). Har är det framställningssätt
följdt, sorn Doctor Thomanders motförslag § 8 innehåller,
och hvilket synes vara enklare än Utsk:s, samt
mera analogt med hvad som i nuvar. Riksd.Ordn. förekommer.
PröfningscomiteVns åtgärd alt omjemka valdistrictdelningen
inom länet har icke ansetts nödig hvarje
gång, utan blott när klagomål på riksdagen blifvit nnfördt.
Då stad och landsbygd förenas, har jag ansett mig
böra för pröfningscomite'ens åtgärd föreslå den vidsträcktare
begränsning, som i Utsk:s 8 §, per. 3, förekommer,
icke den inskränktare i per. 6,
Sjelfva classiliceringen af länen skiljer sig från Doctor
Thomanders förslag endast deri väsendtligen, att blekinge
län med go,8o i innevånare är upptaget i högre dass , än
WesterNoi i lands med 83,gio; och att Götheborgs stad är
med Götheborgs län förenad. Då frågan varit att i allmänhet
undvika all skilnad mellan stad och landsbygd
(utom de speciella stadganden om Stockholm, som redan
betänk. N:o 38 innehåller) hafva de verkliga skäl, som
kunde anses tala för en åt Götheborgs stad medgifven
särskild valrätt, icke ansetts böra komma i beräkning.
Enligt Tabellcommissionens berättelse af d, 3o April 1838
utgjorde i835 års folkmängd i det folkrikaste, och det
minst folkrika, län af de i denna § uppställda classen;
Elfsborgs län 210,25g — Wermlands 186,783.
Sex lan ä 7 ledamöter till första kammaren fyi.
Christianstads ian i57,g33— Kopparbergs 13g,538.
(Stockholms stad särskildt 82,655).
Fem län ä 6 . . .  3o.
Nerikes län 121,530 — Kronobergs 1 i4,l56,
T v å I ä n ä 5 .
io«
Södermanlands län 1 11,833 — Blekinge go,8oi.
Sex län a 4
24-
Upsala län 84,777 — WesterNorrlands 83,g20,
Två län ä 3 , Q,
Westerbottens län 53,144— Gottlands
Fyra län g 2 ,
8,
Summa 120,
hvarvid således R, o. Adis beslut, i dess gemensamma tankar,
har blifvit iakttaget.
5 10. I första mom. af denna § är infördt ur Utskjs förslag
lill Reg.Fln stadgandet, att andra kammaren för tre
riksdagar bör väljas, som utgör en utveckling af R. o. Adis
gemensamma tanke, att andra kammaren väljes för längre
lid än den första. Likaså Utskls förslag, att, till vinnande
af ökad karaktersskilnad mellan kamrarna, tiden (orden
enas utväljande må blifva bestämd med afseende på början
af den riksdag, då han fungera skall, och den andras
med afseende på slutet af den, hvarefter hans fleråriga
Den 17 April f. m.
befattning vidtager. De mäns politiska tänkesätt och öfriga
qvaldicnlioner, åt hvilka ett så vigligl uppdrag, soin
del alt vara ledamot af andia kammaren, lemnäs, tolde
i allmänhet vara bast kända vid slutet af en riksdag, särdeles
om så många månader efter riksdagen utsättas, att
det svall utaf partiers passioner, som här så ofta blifvit
omtaladt, kan anses hafva lagt sig. Det säkra är, att den,
som till andra kammarens ledamot valjes, kan behöfva tid
atl bereda sig på sitt kall.
§ 11. Enligt R. o. Adis gemensamma tanke skulle antalet
af riksdagsmän vara för begge kamrarna lika; således, oin
tredjedelen af kammaren hvarje gång skulle förnyas, tillsammans
fyratio hvarje gång väljas. För de tolf län, hvilka
utse sju, sex eller fem till första kammaren, liar blifvit
föreslagen rättigheten att valja två lill den andra ; och
för de tolf, hvilka utse fyra, tre eller två till första kammaren,
motsvarande rättighet att välja en. Efter denna
princip skulle efter hvarje riksdags slut Stockholms stad
utse två ledamöter af andra kammaren. Då nu, till fyllnad
af del för hvarje valperiod utsatta antalet, ett ti11 —
ökadt antal af två någorstädes erfordras, och då en större
coneenlration af så val rösträtt efter 1 och 2 §§:na, som
äfven kännedom af Rikets allmänna ärenden kan anses i
hufvudstaden äga rum, har denna tillökning blifvit tillagd
Stockholms stad.
De nastefter denna § i Utskts förslag upptagna åtta §§
innehålla de särskilda stadgar för städerna, som äro i allmänhet
föreslagna att borttagas.
§§ 12 och i3. De ändringar, sorn här föreslås, stå i sammanhang
dels med hvad i § 3 är föreslaget, dels med
den allmänna grundsatsen, att icke skilja mellan stad och
landsbygd. Dessa §§ motsvara för öfrigt Utskts ig och
2° SS
5
14. Uteslutandet ur Utskts 21 § af såj val första och
andra perioden, som en del af den tredje, står i sammanhang
med det bärnedan föreslagna valsätt (se nioliverna
till i5, 17 oel) 20 §§:na), som åsyftar alt på annan väg
än Utsk, och i vida större grad närma valens resultater
lill dem af directa val.
55 15, 17 och 20. BorgareSt. har, i sin gemensamma tanke,
uttryckt dan önskan, att directa val i allmänhet böra
lemnäs företräde, ehuru indirecta äfven kunna äga rum,
der särskilda locala omständigheter till sådant föranleda.
Det vigt igaste härvid är icke valformen, utan valresultatet.
Hvarje tadlad olägenhet af indirect valsätt beror derpå,
att ju flera valinstanser man antagit, ju lättare kan resultatet
blifva icke ett uttryck af den majoritets tanke, sorn
enl. den ursprungliga röstlängdens grundsatser skulle ägt
rum, utan af en hel annans, uppkommen genom tillfälliga
förhållanden. Utsk. har föreslagit för landsbygden
I 10
Den 17 April f. m.
en valinslans, bestående af valmän, som välja per capita,
oell hvars antal för hvarje gäll, medelst en pröfningscomiteens
åtgärd, bestämmes i förhållande till gällets hela
röstetal. Men just genom den stora olikhet i valsättet,
sorn bär stadgas, i gällstämman efter röstlängd, och vid
riksdagsmannaval^ per capita, inträder man till alla delar
på det indirecta valsättets område. Derigenom kanhända,
att om ett gäll efter det på stadgadt sätt bestämda
förhållandet till röstetalet äger flera valmän än alla de
öfriga gällen i va I d is t rict e t tillsammans äga, kan detta gälls
majoritet i valmansantal bestämma riksdagsmannaval^, om
ock denna majoritet vore aldrig så litet öfverstigande minoriteten;
och om ock majoriteten i röstetal vore, i jemförelse
med bela districtets röstetal, sjelf en mångfalldigt
underlägsen minoritet. Det är nemi. otvifvelaktig! tänkbart,
att minoriteten i det förstnämnda gället hyser den
tanke, som af alla de öfriga gällens röstberättigade enhälligt
delas. Möjligheten af det förhållandet, att districtets
verkliga majoritet öfverröstas, kan aldrig undvikas, så snart
man vill öfvergå till den i Sverige för riksdagsinannavalen
främmande votei ingsformen per capita; men den försvinner,
åtminstone till största delen, 0111 man vill bibehålla
det sätt, som hittills varit för valen till både Borgare-
och BondeStm nyltjadt, och låta valmännen votera
med sina verkliga committenlers röstetal. Den särskilda
representation af minoriteten i hvart gäll, som blifvit föreslagen,
så snart minst en fjerdedel äro dissidenter, borttager,
så vidt möjligt är, alla det indirecta valets menliga
följder, under fullkomligt bibehållande af det man dervid
allmännast uppgifver sig söka, som är att undvika sammanförandet
på ett ställe af en stor mängd väljande.
Det finnes visserligen äfven ett annat ändamål, som den
indirecta valmelhoden kan åsyfta, nemi. valmännens öfverläggning
sinsemellan före valet, hvilken alltid är mera
möjlig, då valmännen äro färre. Den stora fördelen häraf
nekas ej, dock torde det vara, åtminstone för ena kammaren,
mera v i g t i g t att få pluralitelens tanke oförfalskad.
Just på skilnaden af ett, blott till val samladt, och ett
annat, inom större distrieter med mera omfattande åsigter
öfverläggande valcollegium, synes mig en icke obetydlig
karakterskilnad emellan första och andra kammaren kunna
grundas, som bestämdt leder till att få den sednare
mer conservativ. Se härom § 2/p
Omförmälda §§ i5, 17 och 20 motsvara Utsk:s 22, 24
och 27 §§.
§§ 16, 18 och 19 motsvara Utsk:s förslags 23, 25 och 26 §§,
dels utan, dels nied så liten förändring, alt särskild motivering
är öfverflödig.
§§ 21, 22 och 23. Likaledes.
§ 24. Vid införandet af särskild § angtde valet af andra
Den 17 A p r i 1 f. m.
111
kammarens ledamöter Sr iakttaget hvad som nyss till
§§ i5, 17 och 20 blifvit anfördt.
5 25. Denna ur de sednare perioderna af Ulsk:s förslag
till Reg.F. § 48 hemlade § är endast deri skiljd från
den der föreslagna, att blott ett formulär behöfves, då
valen endast på ett sätt ske.
§§ 26, 27, 28 och 29 motsvara med ringa förändring
Utsk:s 31, 32, 33 och 34 §§ , och
§§ 3o—33 utan förändring Utsk:s 35—38 §§.
§ 34. Att de besvärsmål, som angå valen till andra kammaren,
hänskjutas icke lill någon del af representationen,
utan till Högsta Domstolen, står i sammanhang med den
i 10 §:n moni. 1 uttryckta grundsatsen, alt de egentliga
valen till ledamöter af andra kammaren böra ske långt
före början af den riksdag, der desse ledamöter första
gången fungera.
Att motsvarande ändringar i de §§ af Reg.Forms-förslaget,
som Utsk. i betänk. !N:o 85 föreslår, med ringa svårighet
kunna uppgöras, torde R. o. Ad. lätt finna, emedan de
som erfordras egentligen blott äro uteslutanden af alla stadganden
om valen till andra kammarens ledamöter. Härförulan
hafva visserligen tvänne väsendlliga yrkanden af Hr
Lagerhjelm blifvit gjorda, i hvilka jag redan förklarat mig
instämma; men det förra, eller att det nuvar. Const.Utsk.
boide bibehållas i stället för de två fractioner deraf, som
Utsk. föreslagit, och hvaraf den enas befattning äfven skulle
omfatta räkningarnas granskning, — kan likaledes ganska
lätt verkställas genom att återföra 65 §:ti mom. 1 till dess
i betänk. N:o 68 ägande lydelse, och sedermera genom utbyte
i några efterföljande §§ af ordet GranskningsUtsk. mot
Coust.Utskott. Hvad Hr Lagerhjelms andra påstående angår,
om den opassande form-domstol, som Utsk. i sista perioden
af 65 §:n föreslår, torde förslag lill ett mera lämpligt
stadgande kunna tagas ur nuvar. Riksd.Ordning. Jag
vill ej trötta R. o. Ad. nu genom uppläsandet af förslaget
härom, men torde fä återkomma dertill, om paragrafgranskning
kommer alt ske.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppsköts till eftermiddagsplenum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den 17 April c. m.
Lördagen den 17 April 1841 ♦
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades i prot.utdr. för denna dag f. m.
Justerades pleni-prot. för den i3 sistl. Mars f. och e. m.
Fortsattes pröfningen af ej mindre Const.Utskrs mern.
N:o 85 med förslag till samman jemkning af RiksStms, i anleda.
af Const.Utskrs mein. lN:o 38 såsom gemensamma tankar
hänvisade, anmärkn:r, iin ock samma Utsk:s mein. N:o
68, med fortsatt förslag, i afseende på nationalrepresentationens
om hild ning, och de i sammanhang dermed nödiga
grundlagsändringar.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: I conseqvens med
den åsigt jag haft äran tillkännagifva vid anmälandet af min
reservation, i likhet med Frih. Boye, emot R. o. Ad:s den
29 sistl. Mars genom votering fattade beslut, ang:de de då
föreslagna voterts-proposrna, hvaröfver i förstärkt Const.-  Utsk. skulle voteras, får jag vid detta tillfälle förklara, att
jag i allo instämmer i det anförande, som Frih. Boye under
förmiddagsplenum afgifvit.
Villig att för fäderneslandets väl göra hvilken uppoffring
sorn helst, kan jag dock icke förmå mig att, vare sig,
antingen af en till enthusiasm nppdrifven missledd tro alt
fosterlandets väl samt nationens önskan fordrar alt vi skola
obelingadt afsäga oss vår sjelfskrifna representationsrätt, nära
nog enda återstoden af de privilegier, hvilka vi, jemte adelskapet,
ärft af våra förfäder — eller ock af nutidens, som
mången tror, okufveliga populäritetsbegär (hvarmed räddhågan
att öppet uttala sin opinion, enligt min tanke, är så nära
beslägtad) — af intetdera af dessa motiv, säger jag, kan jag
förmås att med min löst medverka att kasta oss in på den
bana, dit ett obelingadt godkännande af de uti Const.Utskts
ifrågavar. betänk, yttrade åsigter och detsamtnas antagande
i dess närvar, skick ovillkorligen skall föra oss. Jag yrkar
således ett bestämdt förkastande af nämnda betänk.; till
detta yrkande ingalunda föranledd af den ena eller andra
bevekelsegrunden, som möjligen torde kunna supponeras på
mig inverka, utan af min fullkomligaste, min innerligaste
öfvertygelse om förslagets oanlaglighet.
Medan jag har ordet, torde det icke vara ur vägen att
tillkännagifva, att BorgareSt. med en icke obetydlig pluralitet,
eller med 29 röster emot 19, afslagit Utsk:s förslag till
vallag och i följd deraf ansett de öfriga delarna af Utsk:s
förslag förfallna.
Hr
Den 15 April c. m.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Ehuru
detta förslag till representationsförändring, som innehålles
i Const.UtskJs betänk. N:o 85, är bygdt på en helt annan
princip, än jag hade önskat, så, sedan tvåkammar-systémet
blifvit af förstärkta Const.Utsk. med R. St:s lätt beslutadt,
anser jag mig pligtig att respectera detta beslut, helst jag
anser att, om della förslag antages, redan mycket är vunnet,
då ibland annat ståndsprincipen blifvit förkastad. Jag
håller Utsk. rakning för den möda det nedlagt på detta betänk.
, och skulle hafva anhållit om dess hvilande till grundlagsenlig
behandling till nästa riksdag, 0111 ej Gr. Spens hade
gjort sådana anmärk:r, att jag i desamma måste instämma,
hvadan jag anhåller att R. o. Ad. ville förklara dessa
anmärknlr såsom sin gemensamma tanke i afseende på nu
föredragna förslag till representationsförändring. Ehuru det
af mången kan anses lättsinnigt att ifrån ett så vigligt ämne
som detta öfvergå till något annat, kan jag dock ej underlåta
att säga, det jag ej rätt vet om jag skall förundra mig
öfver, eller beklaga, att ett yttrande kunnat här afgifvas
af den beskaffenhet, som vi hört Hr Ehrenhoff i f. m. plenum
framställa. Jag beklagar att Hr Ehrenhoffs patriotiska
ifver fått den riktning, som nu visat sig, och att lians utfall
ej kan liknas vid annat än Don Quixotes stormlöpning emot
väderqvarnarna.
Ehuru mycket i anledn. af den värde ledamotens yttrande
kunde vara att anföra, anser jag mig dock icke böra
borttaga tiden dermed, utan inskränker mig till den anhållan,
att R. o. Ad. ville förklara de af Gr. Spens framställda
anmärkntr vid ifrågavar. Const.Utskrs förslag till nationalrepresentationens
ombildning såsom sin gemensamma
tanke.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Redan vid början
af denna discussion, gjorde jag ett försök att framställa den
väg för öfverläggningen, som, efter mitt förmenande, hade
varit den rätta för att komma till ett resultat; jag fann alt
jag hade misslyckats i den åsigt jag framställde, men jag fann
också grunden dertill vara i högsta måtto naturlig, när man
visade sig icke vilja komma till något mål i afseende på den
vigtiga, i samhället djupt ingripande fråga, som nu utgör
föremål för R. o. Adis öfverläggning. Hvarken jag eller någon
af mina colleger inom Const.Utsk. hafva hyst den förmätenhet
att föreställa oss möjligheten af att kunna tillvägabringa
ett förslag till en så ytterst vigtig förändring i
samhällsskicket, som skulle vinna ett allmänt och odeladt
bifall. En ledamot på andra sidan, med åsigter diametralt
stridande emotmina, nemi. Gr. Horn, har temmeligen naivt
tillkännagifva att han förbisett, då fråga var om voter:spropostnes
godkännande inom Ståndet, att enrot desamma
24 H. >5
Den 17 April e. m.
protestera. Jag beklagar att Hr Grefven kunnat begå ett
sådant misstag i en så väsendtlig del, men huru Hr Grefven
derifrån kunnat leda sig till att Const.Utsk. aflägsnat sig
ifrån 56 §:n Reg.Ftns ordalydelse genom dessa voter:s-propos:rs
framställande, det kan jag i sanning ej förstå, och att
jag mätte äga något stöd för min mening, torde lättast intygas
deraf, att alla fyra Stånden sammanstämmande antagit
besagde propos:r. Emedlertid, och då icke allenast voterrspropostne
blifvit antagne utan äfven voteringen verkställd,
torde icke någon fråga böra vidare derom uppstå. Hvad
den första af dessa voteringar, eller den om de samfällda valen
angår, torde det tillåtas mig tro, att tonen bade varit belt
annan, om utslaget annorlunda utfallit, nemi. om den mening,
som inom Stånden syntes vara d<-n rådande, i det förstärkta
Utsk. äfven blifvit den segrande; men huru detta kan
inverka på sjelfva propos.-förslagen eller på Gonst. Gtskts tillgörande,
det har jag äfven svårt att för mig göra begripligt.
Klandret emot Const.Utsk. bar antagit en natur, som i
sanning är föga parlementarisk; det kan ej falla någon in,
och aldraminst mig, att vilja förmena Stånden att klandra,
att ogilla, att underkänna Utskts arbete; men Utsk:s personal
bör vara belt och hållet fritagen från all slags , andel
deruti. Då man skrider till ett bedömmande af personligheter,
så bör man äga någon grund för sitt bedömmande, ifall
man vill vara rättvis, men herrarne kunna ej känna hvilken
ledamöternes inom Utsk. opinion varit. Herrarne hafva icke
heller här, för framställandet af sina kritiker, Utskis ledamöter
af de öfriga Stånden framför sig, så alt klandret
äfven i detta afseende är så mycket mindre på sitt ställe.
Jag tror det således vara olämpligt att, på sätt en talare, icke
för första gången, icke för andra gången, utan måhända
tredje eller fjerde gången gjort, här yttra sin obelåtenhet
med electorernes förfarande i afseende på sjelfva utsk:s-sättningen,
och det torde tillåtas mig, med föranledande deraf,
alt för sista gången förklara detta yttrande af missnöje i
högsta måtto olämpligt, isynnerhet med hänsigt till det sätt,
hvarpå denna missbelåtenhet blifvit framställd, då jag, under
fullkomligt åsidosättande af egen personlighet, vågar påslå,
alt R. o. Ad. icke behöfver blygas för någon af sina ledamöter
i detta Utsk. Jag har åtminstone under min långa
riksdagsmannabana beständigt sett mina politiska motståndare
fylla Utsk:n, och jag har fått åtnöja mig dermed, under
iakttagande af aktning för deras personligheter. Frih. Boye
har yttrat sin förundran öfver Utskrs djerfva tilltagsenhet,
(som, efter hvad jag vill minnas, orden folio) att Utsk. i sitt
förslag uteslutit 1 14 §:n Reg.F:n. Jag ber alt få möta detta
yttrande blott med den ödmjuka hänvisning lill det grundlagens
stadgande, som bérättignr Const.Utsk. att till Ständerna
inkomma med förslag, utan någon slags föreskrift huru
dessa förslager böra vara beskaffade. Således är det på
grund af den gifna grundlagsenliga rättigheten, sorn Const.-
Den 17 April e. m.
n5
Utsk. afgifvit sitt förslag, de respective Stånden likväl förbehållet
att antaga eller förkasta detsamma.
Hr Lefre'n har yttrat, alt ståndsidéen icke borde undertryckas:
jag frågar honom hvarföre han vid det afgörande tillfället
gjorde ingenting för att befrämja bibehållandet af samma
ide'e. Jag får påminna honom och Huset alt endast valrätten
är definitivt afgjord, att den samfällda valrätten är afgjord,
men valbarheten ingalunda. Det hade för honom
och för alla dem, som verkligen velat bringa frågan örn en
representationsförändring lill något resultat, stått Öppet alt
söka ernå detsamma efter deras mening. Jag säger icke
efter min mening, ty jag håller mig på intet vis vid ståndsval,
jag liar ingen förkärlek för Stånd, jag har ifrån historien
hemtat min öfvertygelse om deras olämplighet likasom
ifrån min egen erfarenhet; men detta skulle ej hafva
hindrat mig att med allt möjligt nit arbeta på ett representationsförändrings-förslag
i den önskade likLningen.
jag kan ej neka till, att ju de Stånd, som, vid återremissen
af frågan, yrkat afseende på ståndsvalen eller ståndsvalbai
beten, åtminstone hafva grundad rätt att anse det deras
mening icke blifvit af Const.lJtsk. fullkomligen afsedd;
men herrarne torde observera, alt det icke beror på en ledamot
och icke på 6 ledamöter af ett Utsk. att åstadkomma
det resultat, sorn någon gång skulle önskas, utan alt man
inom Utsk. likaväl som i Stånden är underkastad majoritetens
beslut. Jag har i afseende på sjelfva frågans behandling
inom Utsk. varit och nr ännu af samma tanke som
Frih. Cederström, att del icke ligger i Ständernes makt att
vid första riksdagen afslå och tillintetgöra ett Const.Utskts
betänk.; men jag har härutinnan blifvit öfvervoternd inom
Utsk., hvars majoritet, lika med It. o. Adis, varit af annan
tanke. I afseende på denna fråga är saken deremot af annan
beskaffenhet; herrarne torde behaga besinna, att det
måtte verka till något alt herrarne redan genom det förstärkta
Const.Utsk. fattat 2me beslut, som ej kunna rubbas,
och hvilka, så framt grundlagen skall bibehålla någon helgd,
måste bringas till något resultat, på ett eller annat sätt.
Jag får för min del förklara, det jag ej tior att dessa beslut
varit till någon olycka, utan tvertom att de utgöra en
allmän tillfredsställelse, och örn vi kasta ett öga på vår statistik,
så frågar jag om det är utan all betydelse att den
talrikaste folkclassens representanter, att BondeSt. antagit
samfällda val och äfven antagit som hvilande till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag hela ifrågavar. betänk.
Då R. o. Ad:s hela personal, med qvinnor och barn, uppgår
till circa 10,000. PresteSl. till 14,000 och BorgareSt. lill
66,000; så borde väl något afseende fästas på de 3 millioner,
som äro af annan tanke än de 90,000 individerne, och det
torde icke vara politiskt rätt eller klokt handladt, om detta
Stånd, efter att, på ett så ädelt sätt till allmän tillfredsstäl
-
Den 17 April e. m.
leise hafva afsagt sig sin sjelfskrifvenhet till representationskallets
utöfvande, skulle i effecten visa, att det dermed icke
haft någon mening, då det motsatt sig resultatet af denna
afsiigelse. Herrarne hafva genom förstärkta Gonst.Utsk. beslutat
kamrarnes bildande på 2 rum; med den uppriktighet,
som tillhör mitt sinnelag, får jag öppet tillstå, att jag troligen
var den enda inom det förstärkta Const.Utsk., sorn voterade
emot tvåkammar-systemet, i full öfvertygelse om dess
olämplighet, men derföre måste jag och bör jag respeclera
andras öfvertygelse. Det torde ufven tillåtas mig att yttra,
att under de 1 1 år, som förflutit sedan jag, jemte en annan
person utgaf ett förslag till representationsförändring, jag icke
uraktlåtit alt allvarligen studera mig in i dessa förhållanden,
att taga kännedom om allt, som i den delen kommit
till min kunskap; men oaktadt allt hvad jag läst och sett
0111 tvåkammar-sysleme, är jag dock af den orubbliga öfvertygelse,
att det för vårt land och våra förhållanden ingalunda
är lämpligt. Denna lilla digression torde mig förlåtas;
mina åsigter hafva ej kunnat göra sig gällande, men
detta har ej hindrat mig att använda alla mina krafter att så
ändamålsenligt som möjligt befrämja ett tvåkammar-systeme,
och ingen skall vara lyckligare än jag, om detta sysleme
kunde tillvinna sig ett allmänt bifall och blifva af den allmänna
båtnad , som jag önskar lika ifrigt som mine motståndare.
I afseende på alla invectiver, som blifvit framkastade,
så vore det i sanning fruktlöst att söka till besvarande
upptaga och vederlägga dem; det vore ändamålslöst,
det vore ett misshushållande med R. o. Adis lid, helst så
föga i sak blifvit anfördt, men destomera mot personligheterne
en bloc och mot betänkts oanlaglighet en bloc,
ni. e. o. då man endast uppradat alla de lyten, hvarmed ett
men niskoarbete kan stämplas; men, mine herrar! här kommer
dock i betraktande att jag ej kan utfinna den § i grundlagen,
på hvilken herrarne stödja sina anspråk att Const.-  Utsk. skall gissa till edia önskningar och åsigter. Jag hänvisar
till de anmärknir, som blifvit Utsk. meddelade såsom
R. o. Adis gemensamma tanke vid föredragningen af mern.
,N:o 38; jag tror alt de voro så litet utförda, att Utsk. deruti
måste finna en fullkomlig ursägt, om det ej kunnat fullgöra
sitt arbete bättre. Utsk. har gjort hvad det kunnat;
Utsk. har, genom anmälan af oförenliga sk i I jn k tig h eler, utverkat
de voteringar, som ägt rum i förstärkt Utsk., och slutligen
har Utsk. framställt detta betänk., hvilket Utsk. ingalunda
föreställt sig skulle enhälligt antagas. Jag ber herrarne
observera, att här matte vara ett åliggande för de klandrande
ledamöterne att ur egna fataburar lemna medel till
förbättrande af betänk, i den riktning, sorn desse ledamöter
sjelfva åsyfta. Jag har hört många, som yrkat ett helt enkelt
afslag å delta betänk. Herrarne torde dervid taga i betraktande,
att om, som man sagt, betänk, är antaget af ett
D e ii 17 April e. m.
117
Stånd, lärer det blifva omöjligt, med stöd af grundlag, att
framställa ett afslag som contra-propos. Jag tror således, att,
vid närmare besinnande hos de värda talare, som yttrat sig
emot betänk., del kommer att visa sig vara en nödvändighet
för dem, både sorn juridisk pligt efter grundlagen oell
som moralisk pligt inför deras samveten, att genom deras
högre bildning, deras kunskaper samt lättheten att kriticera,
jemte sitt ogillande framlägga de åsigter, som de anse utgöra
sin gemensamma tanke, till ledning för framställandet af
en contra-propos. emot detta förslag, hvilket, om det är antaget
af ett Stånd, måste ligga till grond för ja-propos:n.
Gr. Spens har på ett förtjenstfull t sätt ådagalagt, huru ett så
beskatfadt betänk, som delta borde behandlas; han har visat
möjligheten af att §:vis kullkasta betänk, och sätta annat i
stället och sålunda förändra §§ma till ett önskligt resultat.
Jag har visserligen hört en talare tillkännagifva och sedan
fått samma underrättelse ifrån andra håll, att BorgareSt.
skulle hafva afslagit detta betänk. Jag beklagar att så är,
under önskan att R. o. Ad. icke ville följa exemplet, emedan
jag tror alt det icke skulle vara öfverensstämmande med
lagstiftarekallets värdighet alt så förfara. Det är fidagalagdt
alt det medtager ovillkorligen mera tid och påkallar en
djupare tankegång, att förfara så, som Gr. Spens förfarit i
afseende på förslaget: men det oaktadt tror jag dock alt det
sättet måste följas, ty jag tror ej att en lagstiftning försvarar
sig med att så hastigt afspisa ett betänk, af denna art
med ett belt enkelt afslag derå. Jag inser att det är mycket
vigt för en majoritet, som tior sig kunna göra allt, att kasta
all skuld på Const.Utsk:? enorma oskicklighet att ej hafva kunnat
ana ej kunnat gissa till alla de önskningar, som i afseende
på ämnet kunna finnas inom detta Hus, m. e. o. alt Utsk.
ej kunnat utöfva trolldom, ty der'förutan vet jag i sanning
icke huru Utsk. skulle kunnat göra alla lill nöjes. Jag
förnyar således min anhållan, särdeles hos de värda ledamöter
som klandrat förslaget, att de behagade sätta något annat
i stället. Det blir åtminstone icke mitt fel att ej hafva
fästat uppmärksamheten på att frågan örn valbarhet ståndsvis
ännu är öppen, endast herrarne behaga derom gifva sina
tankar tillkänna, Jag tror visserligen icke att det kommer
att blifva tillfredsställande, alt ståndsvolbarheten bibelnilles
under allmän valrätt; jag inser att detta ej kommer
att vinna Husets bifall; jag beklagar detta och anser det vara
omöjligt att i tidernas tider kunna komma till slåndsval
och att kunna fota en representationsförändring på slåndsval;
ty utan att besitta någon siare-förmåga vågar jag påstå, alt
detta aldrig kommer att af BondeSt:s representanter medgifvas.
Man har under f. m:s debatt framkastat hvilka menligt
inverkande följder ståndsprincipens upphäfvande skulle
komma att hafva på regeringssättet. Jag beklagar att jag
äfven härutinnan är af olika tanke; jag tror, alt om behof
-
Den 17 April e. m.
vet ur stort af en representationsförändring för nationens bästa,
sä är denna förändring i en ännu högre grad behöflig
för Regeringen: och kan ej vår riksdagshisloria öfvertyga
herrarne derom, så lärer det vara omöjligt att bibringa denna
öfvertygelse, intill dess att tiden förmår verka densamma;
ty emot tidens kraft stå icke enstaka opinioner; dessa måste
vika för det sanna, det oeftergifliga af folkets behof, och
hvad den så mycket omtalta återhållande kraften beträffar,
så beklagar jag, om det är R. St., sorn skola ådagalägga en
sådan återhållande kraft i fråga örn förbättringar i den bristfälliga
samhällsorganism, som råder hela vårt statsskick igenom,
och om detta skall utgöra det fideicomiss af ära, sorn
en talare på f. m. ansett vara åt oss öfverlåtet att förvalta.
En värd talare, Hr Lefre'n, har ibland annat christnat Const.-  Utsk. till representationsreformens dödgräfvare: jag kan icke
erkänna att denna framställning är adajqvat i detta fall. Om
han sagt att vårt syfte varit att utgöra ståndsfördélningens
dödgräfvare, så skulle jag för min enskilda del alldeles icke
bestridt tillmålet, utan erkändt alt uppsåtet ifrån min sida
varit sådant, utan att jag likväl skulle tillåtit mig, sorn
en kand författare säger, att vilja insvepa cadavret i några
trasor af glitterguld. Jag lemnar åt Hr Lefren och
riem, som tänka lika med honom, att sjelfve en gång erfara
om det blir lians och hans politiske vänners opinion,
eller det nuvar. Const. [Jtsk., som kan komma att med
rättvisa och fog kallas reformernas och representationsförändringens
dödgräfvare. Jag tror ej att denna beskyllning
skall drabba Const.Utsk. Jag tror alt den skall drabba
dem, som motsätta sig alla reformer, dem, som, under
anspråken på ett djupt vetande, dock ej lemna några bidrag
till förbättringars införande sorn följd af detta högre vetande,
utan endast framställa klander; det är motståndsmännen,
sorn blifva dödgräfvärne, som få påtaga sig ansvaret inför
nationen, inför samtiden och efterverlden, och min öfvertygelse
är, att man, genom ett sådant förfarande, ingalunda
tjenar den Regering, som man säger sig vilja tjena.
Jag tager mig friheten återkomma till förslaget att förkasta
detta betänk., och jag ber herrarne tänka på resultatet
deraf. Delta resultat kan ej blifva annat efter min förmening,
än att herrarne till en början visa sig hafva ådagalagt
alltför liten vilja, jag vågar ej säga förmåga, ty den finnes
troligen i öfvermått, men alltför liten vilja att åstadkomma
något bättre förslag, än det Utsk. framställt och hvaröfver
endast förkastelsens dom blifvit uttalad. Det är således min
önskan, alt herrarne ville procedera som Gr. Spens och
lemna ett contraförslag, på det att det må blifva möjligt för
Const.Utsk, att, på grund af någon gemensam tanke, bygga
de förändringar i förslaget, hvarigenom slutligen en contrapropos.
må kunna tillvägabringas. När i annat fall prot.-  utdrm komma Const.Utsk. tillhanda öfver de beslut, som
V
Den 17 April e. m.
>'9
här och i de öfriga Slånden blifvit fattade, att förslaget blifvit
förkastadt, så lärer Const.Utsk. icke hafva annat att göra,
än att inkomma med voter:s-propos:r att afgöras i förstärkt
Const.Utsk., innehållande, att, som BondeSt. antagit
betänk., detta Stånds beslut blifver ja-propos., och nej-propos:n,
att, i händelse den anlages, Const.Utsk. kommer att
utarbeta ett nytt förslag på grund af de utaf förstärkta
Const.Utsk. med R. St:s rätt redan afgjorda grunder af allmänna
val och representationens fördelning på 2:ne kamrar,
och på detta sätt lärer komma alt fortgå till dess trumpeten
skallar, och då får man se om man på Const.Utsk. kan
hvälfva skulden att delta för Styrelsen och hela samhället
inaktpålliggande förslag gått öfver ända och icke vunnit
framgång, eller på det motstånd detta förslag rönt, oaktadt
alla de förklaringar om sjelfförsakelse i afseende på sjelfskrifvenheten,
som visat sig vara utan mening, då man icke velat
att de skulle föranleda till något resultat.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag hade ämnat
yttra mig håde om formen och om innehållet af Const.Utsk:s
ifrågavar. förslag; men flere talare hafva redan gjortdet,
dock särdeles i afseende på innehållet. Jag befarar således
att Ståndet redan tröttnat vid att höra anmärkntr emot Utsk:s
förslag. Jag vill fördenskull desto hellre hålla mig till
de minst vidrörda frågorna, nemi. om behandlingssättet, som
innehållet ingalunda öfverensstämmer med de tänkesätt R.
o. Ad. yttrade, då denna fråga förlidet år förevar. Den
första fråga, som man i formelt hänseende ömsom förfäktat
och bestridt, ar den, huruvida saken i sin helhet
kan behandlas, eller om den bör punktvis föredragas. Att
icke hela betänk, skulle kunna bifallas, det har jng icke hört
någon bestrida. Const.Utsk:s medlemmar söka bevisa att så
ske kan. Hvarföre? Jo, derföre, att hvar § för sig kan särskildt
bifallas. Slår man nu alla 144 §§: na, eller huru
många de äro, tillsammans i ett beslut, så kommer man genast
till samma utgång. Om pluraliteten af R. o. Ad. vöre
för bifall till alla i44 §§:na, så blefve betänk, på en gång
bifallet. Detta bestrides icke ens af Const.Utsk:s ledamöter.
Den andi a frågan är: kan Utsk:s förslag i sin helhet ogillas?
Det tror jag lika visst, emedan Ståndet kan ogilla hvar och
en af de 144- §§’na särskildt, och följaktligen äfven göra det
samfäldt. INej, säga Utsk:s ledamöter, det må icke ske, emedan
Utsk:s förslag är bygdt på tvänne grundsatser, hvilka
redan blifvit af förstärkta Const.Utsk. godkända och således
afgjorda med R. St:s rätt. Men dessa grundsatser äro likväl
icke antagna för något annat, än att tjena, på sätt Ulsk:s
ordförande medgifvit, till en ledning och grund för ämnets
behandling. De äro således helt enkelt nakna satser. Om
de icke kunna undanrödjas utan skola ligga qvar till nästa
riksdag, så har jag icke det ringaste deremot. Den ena in
-
120
D c n 17 April e. m.
/
/
nehåller blott följande ord: ”Valrättens utöfning bör bestämmas
i enlighet med grunderna för samfällda val”. Den andra
lyder sålunda: ”Svenska representationen skall fördelas
på tvänne kamrar.” Om dessa ord skola ligga på bordet
till nästa riksdag, så frågar jag hvar de skola inflickas, i
hvilken § af grundlagen de skola stå, — eller skola de onuinererade
införas efter grundlagen. Svårigheten att besvara
dessa frågor torde bevisa att grundsatser utan tillämpning
icke kunna Irda till någon påföljd. Skulle deras bordläggning
vid denna riksdag och antagning vid en nästkommande
leda derhän, att ingenting annat af grundlagen, så
vidt den rörer valbarhet och representation, stöde qvar; så
blefve våra stadganden derom inskränktare och obestämdare
än de Franska grundlags-§§:ne under revolutionen. Om R.
o. Ad. särskildt eller Ständerne samfäldt antagit samma grunder
för nationalrepresentationens oinbildning, nemi. samfällda
val, så följer deraf alldeles icke att just det sätt för deras
verkställighet, som Const.Utsk. föreslagit, vore det bästa.
Det kan gifvas i5 och hvarföre icke i5o andra sätt dertill
utom det Const.Utsk. uppgifvit. Hvarföre skulle det vara
Ständerne förmenadt alt antaga något annat? Hvarje särskildt
samhälle, som har en vallag, har den uppgjord på
annat sätt än vår. Det är således möjligt att bestämma helt
andra föreskrifter än dem Utsk. framställt. Vi veta t. ex.
att det funnits medlemmar af Const.Utsk., som ansett qvinnor
böra äga valrätt, jag tror t. o. m. valbarhet. Om Utsk.
, vid tillämpningen af den allmänna grundsatsen af samfällda
val, hade föreslagit att vi skulle få valqvinnor och
riksdagsqvinnor, månne då Ständerne skulle vara förbundne
att antaga detta förslag, derföre att de antagit grundsatsen
af samfällda val? Hvad jag nu anfört om vallagen, gäller
äfven i afseende på kamrarnes bildande. Visserligen finnes
icke något land med representation på 2 kamrar, hvarest dessa
bildas så, som Utsk. föreslagit. Skulle det då icke vara
Ständerna tillåtet, fastän de förklarat sig för 2:ne kamrar,
att, i olikhet med Utsk., bilda dem efter hvad som sker i
Frankrike eller i England, eller i hvilken annan stat det
vara må, hellre än att antaga Utsk:s förslag, som aldrig
varit på något annat ställe begagnadt? Förött nu återkomma
till riksdagsqvinnorna, ifall qvinnor skola blifva valbara; så
kunde ju Utsk. hafva föreslagit att den ena kammaren skulle
utgöras af karlar och den andra af qvinnor, hvarigenom
skilnaden emellan husen lättast kunnat slitas. Månne vi
varit skyldige alt antaga detta, derföre att vi gillat grundsatsen
af 2:ne kamrar.
Utskts medlemmar, och äfven Frih. Hamilton, säga ytterligare,
att vi icke få ogilla det förslag, som är framlagdt,
emedan det innehåller jemkning af förslag, som förut
varit underställda Ständernes pröfning, och öfver hvilka de
yttrat
Den 17 April c. m.
yttrat sig. Jag bestrider att någon jemkning ägt rum i afseende
på vallagen, ehuru Gr. Spens erkänt alt jemkning
beliöfves. Ovisst är dock om någon sådan är möjlig mellan
en som talat, nemi. BondeSt., oell trenne som tegat, d.
ä. de tre öfriga Stånden, emedan det blott är BondeSt., som
yttrat sig för samfällda val, under det de öfiiga beslutat
ståndsval. I afseende på frågan om kammarbildningen liar
någon jemkning så mycket mindre ägt rum, som denna fråga
aldrig varit Stånden af Const.Utsk. underställd, förrän
i delta ögonblick. Frågan örn riksförsamlingens bildande
upptogs i betänk. N:o 68, hvilket nu är omgjordt i betänk.
N:o 85, och begge dessa äro första gången under öfverläggning.
Sålunda icke heller der någon jemkning. B. o. Ad.
torde följaktligen finna, alt de skäl mot ogillandet, hvilka
hemtas från jemkningsförhullandet, förfalla.
Men vi få icke ogilla, säga vissa ledamöter, derföre, att
förslaget är första gången frainlagdt. Gr. Anckarsvärd har
yttrat att detta varit hans mening, men att den blifvit underkänd
i Const.Utskottet. Denna mening, hvars förfäktare
Frih. Gederström plägar vara, innehåller, att ett förslag,
som vid första riksdagen är framlagdt al Const.Utsk., må
icke ogillas, utan skall, antingen det anses för riktigt eller
ej, ligga öfver till nästa riksdag, för att först då komma
under pröfning. Derföre skola vi ej heller nu få ogilla
livad Const.Utsk. föreslagit. En grundlagstolkare på detta
rum, som i del hänseendet är lika gammal som Frih. Cederström,
nemi. Hr Cederschjöld, hvilken deltagit i de flesta
riksdagar sedan 1809 och merendels varit ledamot af Const.-  Utsk. , förfäktar motsatsen, eller att det fordras Ivänne riksdagars
sammanstämmande beslut, för att få ett grundlagsändringsförslag
antaget. Const.Utsk. har också, på sätt Gr.
Anckarsvärd sagt, gjort denna grundsats gällande vid innevar.
riksdag, och samtliga Stånden hafva godkänt delta sätt
att förfara. De hafva gjort det, icke allenast derigenom,
alt de handlat i öfverensstämmelse dermed i sina beslut,
utan det förstärkta Cojist.Utsk. har, till följd af de propostr,
som det oförstärkta framställt och Stånden gillat, i enlighet
dermed voterat. Uti 6 sådana omröstningar har jag deltagit
och skall nu, till yttermera visso, nämna dem. Den första
propostn, hvaröfver så röstades, lydde sålunda: Den som
vill att Const.Utsk:s förslag, om uteslutande af ordet ”allena”
1 4 §:n Reg.Ftn, skall hvila till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag, röste ja; den det ej vill, röste nej; vinner
nej, kommer berörde förslag icke att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag. Den andra propostn var
af följande lydelse; den som vill att Const.Utskis förslag,
det orden frii Ise och ofrälse skola utgå ur 4 §:n Reg.Frn,
skall hvila lill nästa riksdag till grundlagsenlig behandling,
röste ja; den det ej vill, röste nej; vinner nej, kommer för
a4
H. 16
Den 17 April e. ra.
slaget icke att hvila. Det torde kanske trötta R. o. Ad.
att 6 gånger höra samma sak upprepas, och då jag uppläst
2tne propos:r, torde man tro att förhållandet är enahanda
med de öfriga fyra. I alla fall äro de här till hands, ifall
någon önskar se dem. Jag vill blott tillägga, att vid en af
dessa omröstningar, som angick tillåtelse för Konungens rådr
gifvare att vara tillstädes vid Ståndens öfverläggningar, äfven
om de förre ej vore riksdagsmän, utföllo 42 nt'j emot
37 ja. Följaktligen är delta af Const.Utsk. vid denna riksdag
framställda förslag af förstärkta Const.Utsk. med R. St:s
rätt afsiaget. Hvad som lagligen och utan erinran kunnat
göras med andra grundlagsfrågor, det lärer väl ock kunna
göras med den ifrågavarande.
Derefter säga värde ledamöter! Om Ständerne ogilla det
förslag, som Const.Utsk. nu framlagt, så måste Utsk. inkomma
med ett nytt, hvarigenom riksdagen skulle förlängas endast
för detta ärendes skull, och de öfriga Utskln få sitta
sysslolösa och vänta på del förslag, som ifrån Const.Utsk.
skulle inkomma. Om Ständerne skulle hafva den oförsigtigheten
att icke heller godkänna detta, så skulle man få
vänta ännu några månader på ett tredje förslag, och så vidare
fortfara, till dess man af ledsnad och hemsjuka slutligen
antagit något. Jag tror ej, lika med en ledamot af
Const.Utsk., att det äger in infinitum inkomma med nya
förslag, emedan detta Utsk., likasom alla andra, är under
lagen. Enligt densamma kan ett Utsk., vare sig i lagstiftnings-,
beskattnings- eller önskningsfrågor, blott ivänne gånger
inkomma med nya förslag i samma sak. När de äro
gjorda, så återstår för ett Utsk. ingenting annat, än att afgifva
förslag till sarnmanjemkning af Ståndens olika beslut
eller till omröstningar deröfver. Const.Utsk. har, i afseende
på vallagen, ingifvit tvänne betänkm; det ena N:o 38 och
det andra N:o 85, förra delen. Huru skulle nu Utsk. kunna,
rörrde vallagen, ingifva något annat förslag, än till
voter:s-propos:r, ifall Ståndens beslut blifva skiljaktiga? 1 hänseende
till kamrarnes bildande har Utsk. likaledes inkommit
med tvänne förslag. Det ena är betänk. N:o 68, det andra
N:o 85, sednare delen, så att äfven i delta fall återstår ej
för Utsk., efter min förmening, någon annan laglig rätt, än
den, att äfven härutinnan inkomma med förslag till voler:spropos.
mellan olika beslut. Begge frågorna stå således på
samma punkt, utan att Utsk. kan komma längre än jag nu
visat. Const.Utsk. må i alla fall, för sin del, göra hvad det
för godt finner; men för R. o. Ad. tror jag icke det vara
skäl att låta ett förslag, som Ståndet ansåge oriktigt, antagas
endast af fruktan att få andra, som möjligen vore än
värre, eller mindre lagligt tillkomna. Om vi således kunna
ogilla förslaget, så återkomma vi till frågan, om vi skola
göra det i dess helhet, eller om vi skola behandla detsamma
punktvis. D detta hänseende finnas trenne vägar att begagna
Den 17 April e. m.
Vi veta att ett Stånd gillat betänk, i dess helhet, och att
ett annat ogillat det jemväl i dess helhet. Vi kunna välja
hvilkendera vi vilja af dessa ?.:ne utvägar, eller ock taga
den 3:dje, att afgöra frågorna punktvis. Men för hvilkendera
vi besluta oss, så, emedan intet Stånds mening får förtryckas,
är det oundgängligt att saken kommer till förstärkt
Const.Ulskott. Skola vi nu göra, såsom man säger, processen
kort, eller så lång som möjligt? Vilja vi det sednare,
sfi böra vi fusta oss icke blott vid hvarje fel i den formella
behandlingen, hvilka jag tror vara ganska många, och derefter,
i likhet med Gr. Spens, företaga oss att genomgå
hvarje särskild § i afseende på innehållets brister. Till detta
allt, med åtföljande voteringar, torde väl åtgå en månad
eller kanske något mera. Nu veta vi att ömsom är delta
Hus talrikt, såsom nu, ömsom består det af 20 eller 3o ledamöter.
Det kunde då hända att t. ex. på e. m. fattades
af en annan pluralitet, än den, som på f. m. varit tillstädes,
beslut, stridande icke blott emot de öfriga Ståndens utan
afven emot dem, som detta Stånd på f. m. fattat. Följden
deraf hlefve naturligtvis den, att sedan detta arbete med stor
vedermöda lilländabragts, så saknade det inre sammanhang.
När det derefter jemfördes med de öfriga Ståndens beslut,
hvilka stannat i olika meningar, och om PresteSt. skulle gå
lika vidlyftigt tillväga som vi; så kunde det hända, att öfver
hvarje särskild § måste voteras flera gånger, förutan alla
inbjudningar och tvister derom. Finge man omsider, såsom
i tullbetänk,, slå 85 punkter tillsammans i en, så kunde afgörandet
slutligen taga fart; men då kan man lika gerna
begynna med det summariska behandlingssättet. Det kunde
eljest inträffa, att omröstningarne inom det förstärkta Const.-  Utsk. komme, till följd af ledsnad och otålighet öfver det
myckna voterandet, att få stridiga utslag, emedan uppmärksamheten
icke vore spänd på hvarje voler:s*propos., och att
sålunda, när arbetet vore tillhopavoteradt, så hängde det
icke ihop, utan vore sämre än det som Utsk. uppställt, oaktadt
alla dess fel och brister. — En jemkning i den detaljerade
grankningen vore den, att skänka efter alla formella
brister och endast hålla sig till felen i innehållet. Då sluppe
man väl ifrån tvisterna och voteringarna om återremissen,
men man hade qvar hela den öfriga vidlyftigheten jemte
den bedröfliga utsigten att ändock få ett sämre förslag
än det Utsk. afgifvit. Företager man saken i sin helhet och
gillar eller ogillar, såsom Bonde- och BorgareSl:n gjort,
hvilket lika så väl kan ske på delta rum som hos nyssnämnda
Stånd, så aflöper alltsammans med en eller två voteringar.
Om nu PresteSt. skulle göra på samma sätt, (grannarne
här på bänkarna säga att det redan är gjordt), så
blir voteringen här ingen annan än gillande på ena sidan
och ogillande på den andra. Det värsta vore att genom den
slutliga omröstningen i förstärkt Coust.Utsk. möjligen få det
Den i1) A J> r ! 1 e. m.'
oförställd fas förslag liggande på bordet till nästa riksdag;
men då ligger det der på samma sätt, som förslaget om
samfällda val, nemi. med 3:ne Stånds uttryckta ogillande.
Begge förslagen blifva då hvilande derigenom, att minoriteten
kan genom det förstärkta Utsk. göra sig gällande emot
Ståndens pluralitet. Emedlertid hafva vi redan sett hvilken
verkan på allmänna tänkesättet de 3 Ståndens ogillande af
de samfällda valen haft. Samma verkan på tänkesätten i
Sverige och annorstädes, hvarest man ser efter huru vi förhålla
oss, bör icke försakas. Man har hittills anfört Svenska
folkel, såsom ett bevis huru vidsträckta rättigheter kunna
med hofsamhet begagnas- Jag har befarat att blotta
framställningen af detta förslag skulle gifva regenter och
folk en annan mening, och att de, till skada för det constitutionella
statsskicket i det hela, skulle komma att tanka
och säga eller måhända redan hafva sagt, att Svenskarne,
som så lange bevarat deras frihet under omvexlande skiften,
ej förmådde bära deras lycka, när medgången blef för
långvarig. Dock, jag hoppas att, om man än kunnat säga
sådant vid riksdagens början, så skall man ej hafva skäl att
säga det vid dess slut. En Const.Utskrs medlem bar, i sin
förtrytelse öfver den utgång han förutser öfverhänga Utsk:«
förslag, sagt hårda ord om vår sländsfördelning. Jag hade
ämnat honom ett förtjent svar, roen jag vill skona den, som
har de flesta rösterna emot sig, och blott anhålla alt R. o-.
Ad. måtte instämma i Hr Lagerhjelius begäran, det R. o>.
Ad. ville förklara sig finna Utskrs förslag i sin helhet vara
oantagligt.
Frih. Boye, Ludv.: Jag äfventyrar måhända ett o
gillande,
derföre att jag begärt ordet, emedan discussionen
kanske medtagit Ståndets tålamod. Jag skall också vara kort
och blott upptaga några få af de yttranden, hvilka jag egentligen
trott vara riktade emot mig. En värd ledamot,
som med ungdomens värma ådagalägger vackra anlag sorn
talare, och hvilken jag verkligen hellre vill uppmuntra än
motsäga, har likväl tvungit mig att svara på en fråga, som
han framställt. Sedan han hade förespeglat oss det öde, att
oilivi ock ogillade Utsk:s betänk., så skulle det dock af förstärkta
Const.Utsk. blifva oss pålagd t, så frågar han oss och
måhända särskildt mig, som begärt förkastande af detta förslag,
hvad man hade vunnit dermed? Jag vill svara honom
och säga, att man vunnit mycket, nästan allt hvad man kan
önska. Bindeln har fallit, en moralisk kraft har uppstått,
när i afton tre Stånd, och hvilka Stånd? jo, just de, hos
hvilka upplysningen ©tvifvelaktigt måste praesumeras vara
störst, — när, säger jag, tre Stånd ogillat detta förslag. Man
säge hvad man vill om revolutioner m. m., en moralisk kraft
har uppstått, som, 0111 den ingenting verkar på Coust.Utskrs
ledamöter, skall verka på Europa och Svenska folket. Detta,
Den 17 April e. m.
ia5
mine herrar! hafva vi vunnit. Jag har också en skyldighet
att besvara Gr. Anckarsvärd. Af den der klagan han framställt
öfver utfall emot Coust.Utskts* ledamöters personlighet,
behnfver jag ej taga något åt mig; ty väl har jag klandrat
arbetet, men orri personerna liar jag ej tillåtit mig något yttrande;
men Hr Grefven har ställt en begäran fram, som han
kanske kan anses berättigad att få besvarad. Han begär
nemi., att de, som kriticerat Utsk:s förslag, ville framställa
ett annat i stället. Jag har kriticerat, men icke annorlunda
förfarit än, begagnande min rätt som representant, bevisat
med skäl, sorn ännu slå ovederlagda, att förslaget är oförenligt
med vårt regeringssätt; men jag har icke föreslagit
något annat i stället, och Grefven har rätt att begära explication,
hvarför jag det icke gjort. Nåväl; jag skall svara,
men begär på förhand alt svaret ej må anses som en förnärmelse
emot Const.Utskcs personal. Jag har rältall doronia
lill Const.Ulsk:s anda och förmåga efter detta arbete,
sorn vi nu hafva under öfverläggning : efter detta har jag
kommit till det omdöme inom mig, som jag skulle finna betänkligt
att yttra, om ej flere ledamöter af Coust.Utsk. många
gånger yttrat detsamma mot Regeringen. Går det an
att säga, att representationen icke har förtroende till Regeringen,
så må det också vara mig tillåtet förklara, att orsaken,
hvarför jag aldrig gör detta Const.Utsk. något förslag,
kommer sig helt: enkelt derutaf, att jag ej har förtroende
till Const.Utsk. Jag tror att denna riksdagens Const.-  Utsk. ledes af en anda, sorn icke är förenlig med de politiska
grundsatser, till hvilka jag bekänner mig. Detta är orsaken.
Jag skall likväl icke gå så långt som desse ledamöter
gjort emot Konungens rådgifvare, att erinra dem att afträda
från sina platser. Riksdagen är- redan så långt framliden,
att herrar ledamöter af Const.Utsk. alltför gerna derstädes
må sitta qvar; meri jag kunde säga åt dem, sorn Napoleon
sade åt regenterne, som lian afsatte : "vous avez cesse
de regner.”
Gr. Horn, Claris Fredr.: Jag har begärt ordet, egentligen
i anledn. af ett här bredvid mig under loppet af
f. m:s plenum afgifvet yttrande, som sedan föranledde Grafvarne
Spens och Anckarsvärd att emot mig rikta anmärLotr
öfver mina åsigier rörtde förstärkta Const.Utsk:s voteringar.
Jag ber nu alt få närmare förklara mina åsigter i detta fäll,
på det att ingen må tro att jag instämt i den talarens åsigt,
som klandrat den lagbestämmelse, sorn verkligen staller Ständerna
under förstärkta StatsUtskrs förmynderskap i många
fall och i alla de händelser, der detta Utsk. handlar med
R. Sirs rätt. Jag ar likväl i det hela förekommen af Hr
von Hartmansdorff, som efter' min tanke tydligen ådagalagt,
att förstärkta Const.Utsk. icke vid detla tillfälle annat gjort,
än beslutat öfver några grundsatser för Coust.Utsk:s bear
-
Den 17 April t. m.
betning af ämnet. Dessa grundsatser, naket framställda,
kunna ej inrymmas i några.§§ af grundlagen, kunna ej utgöra
förslag till ändringar i grundlagen, men det är likväl
endast ett sådant förslag, som kan, af förstärkta Const.Utsk.
genom votering antaget, blifva bindande för R. St. Lyckas
det icke Gonst.Ulsk. eller Ständerna alt på dessa grunder
uppföra en byggnad, som är naturlig, så förfaller hela verkan
af förstärkta Gonst.Utskts votering. De qvarstå dock
alltid med full kraft, så länge ännu något förslag finnes,
hvaröfver Sländerne hafva att besluta. Det kan icke falla
mig in alt jäfva dessa förstärkta Const.Utsk:s beslut; men
annat är att underkasta sig beslut rör:de grundsatser, och
annat är att tillse huru de tillämpas, huru de utvecklas lill
ett antagligt lagförslag. Hr von Hartmansdorff har sagt, att
i5 och i5o sådana förslag kunna uppställas och blifva föremål
för särskildta beslut. Jag önskar icke att sådana slöra
oformligheter måtte uppstå, och tror att Gunst.Utskls tillgörande
är slut, då Ulsk, inkommit med jemkningsförslag
eller förslag till voter;s-propos:r. Då nu R. o. Ad. har sig
öppet att afgöra, huruvida Gonst.Utsk:s nu till Ständerna afgifna
förslag kan anses behöfligt eller nyttigt och således
böra antagas, eller som obehöfligt afslås, så är det naturligt,
att, då detta förslag helt och hållet strider mot de grundsatser
jag yttrat pä detta rum, jag delar deras åsigter, som
önska förslagets underkännande. Jag ber att få i minnet
återföra, att då R. o. Ad. som sin gemensamma tanke godkände
Frih. Sprengtporten förslag, så yrkade jag, alt Ståndet
borde stanna vid grundsatserna af ståndsvai och en kammare,
bildad af särskilda slånds-cathegorier, samt att Const.-  Utsk. på denna basis borde utarbeta ett antagligt förslag,
och det var under känslan af ett stort offer, som jag biträdde
R. o. Ad;s beslut att afsäga oss vår sjelfskrifoa representationsrätt,
emedan jag ansåg detta steg vara innationelt,
såsom upphäfvande till stor del den statsförfattning,
som genom seklers häfd har någon vigt. Man har, som skäl
för antagandet af samfällda val, hänvisat på den omständigheten,
att man derigenom skulle komma i ett närmare förhållande
till Norrska storthinget. Jag vågar betvifla detta
och tror att om Sveriges Rikes Ständer skulle vidtaga ett
sådant innationelt steg och så skaka sin statsförfattning i sina
grundvalar, så skulle Norrmännen med mycket mera betänklighet
och allvar bibehålla sina bruk för sig och rädas
för en arnalgamation med en nation, som vidtog en så beskaffad
förändring, då den Norrska statsförfattningen kanske
har sitt enda stöd i det republikanska Norrige förenadt med
det monarkiska Sverige, och alt detta stöd skulle försvinna,
samt den arnalgamation, raan anser så lycklig, utbilda sig till
en ren militär-despotism. Jag tror att det är förgäfves
att tänka, det republikanska grundsatser kunna göra sig gällande
inom Sverige, sådana som de äro i Norrige, och att
Den 17 April e. m.
sålunda kunna föra båda Rikena utom det Europeiska statsförbundet.
Jag tror att denna tanke ar för djerf för Scandinaviens
folk, och att den kan föra oss till vådor. Det är
derföre jag förkastat ide'en af samfällda val, oaktadt förespeglingen
att kunna närma oss del Norrska storlhinget, och
hvarföre jag sökt alt för principen af allmänna val fordra
en hög valcensus. Nu anser jag det vara omöjligt alt inom
vårt samhälle åstadkomma en sådan valcensus, der ingen finnes
och är obehöflig i anseende till stånds-cathegorierna.
Detta är en fördel för vårt land, hvarigenom tvister ronde
valcensus blifva öfverflödiga hos oss. En sådan fördel har
jag trott att man icke borde försaka, och detta är ett af
de stora skäl, hvarför jag vidhåller stånds- eller classfördelningen
inom valcollegierna. Den andra frågan rörer
kamrarnes fördelning: man har redan ådagalagt oformligheten
deraf, att andra kammaren skulle utgå nr den första
och således utgöra ett och samma element, hvarigenom
hela ändamålet med tvåkammar-systemet i grunden förfelas.
Hufvudändamålet med en reform tänker jag mig åtminstone
vara den vigtiga continuiteten i lagstiftning, äfven utan att
det monarkiska systemet, sådant det måste äga rum inom
Europa, deruti har sitt enda stöd, ty ställes konungamakten
blottad utan allt försvar för dagens opinioner, så skall denna
makt duka under. Ändamålet med den andra kammaren
är således att begagna det K. veto, eller åtminstone att göra
detta veto så litet behöfligt som möjligt. Min öfvertygelse
är, att om denna kammare så ej formas, skall den verka lill
despotism eller democrali, likasom jag tror alt ingendera af
dessa statsförfattningar kunna äga bestånd, eller kunna med
Europas nuvar. statsförfattning tillåtas. Vi skulle, utom det
att vi ställa oss rent emot den Europeiska civilisationen, inom
oss få att strida emot våra historiska minnen och mot de
bestämdt särskilda kast- och classfördelningar, som Sverige
äger ifrån urminnes tider, och det vore i min tanke förgäfves
att i Europas nuvar. ställning vilja uppföra en statsbyggnad
på democratiska läror, ty derigenom skulle man
endast bereda samhällets ruin och kasta det in i en cirkelgång
af revolutioner och usurpationer. I öfrigt har Hr von
Hartmansdorff så utförligt yttrat sig, att jag nu blott får,
instämmande med honom, begära det R. o. Ad. mätte biträda
Hr Lagerhjelms förslag att anse förslaget oantagligt.
H. Ex. Ilr Gr. Löwenhjelm, Gust.: Sedan det för
stärkta
Const.Utsk. utan möjlig appell stadgat principen af
samfällda val, kan fråga icke blifva om val, delade mellan
stad och land.
Beträffande Const.Utskts hela förslag till representationsreform
skulle jag hafva önskat att det blifver till nästa riksdag
öfverliggande. Mitt bestämdaste ogillande af detta förslag
har jag tillförene uttryckt, och jag begagnar detta till
-
ia8
Den 17 A p r i 1 e. m.
fälle att det ånyo uttrycka. Men såsom jag fattar 56 Jtn
Reg.F:n måste ett förslag blifva öfverliggande. Må så vara
att icke alltid sålunda skett med förslag till grundlagsändring
i ringhaltigare mål. Mig skulle icke synas rationel!, alt
alldeles ingenting qvarblifver efter Ståndens långa mödor i
ett så vigligt mål sorn detta. Ja, jag anser vidare att klokbeten
påkallar Ståndets bifall till qvarliggandet. Förslaget
till samfällda val bör icke vinna martyrdödens fördelar.
Dermed blefve den fiendtliga principen endast skendöd; den
kan icke vissare oell fullständigare tillintetgöras, lin derigenom
att den, efter ytterligare granskning oell ett under de
nästa åren fortsatt klander, blifver af nästa Ständer formelt
oell pragmatiskt förkastad.
Ilar bar ansetts såsom stridande mot conserjvens, ocb
uppriktighet att rösta för öfverliggandet till nästa riksdag af
ett förslag, som man ämnar då förkasta. Men om 56 §:n
Riksd.Ordn. så bjuder, är detta intet annat än det som sker
när en tappande part vädjar till öfverdomstol, ocb under
vädjomålsliden bemödar sig alt ådagalägga ogrunden i underrättens
dom. Likväl ocb enär jag dels under discussionen
bort skäl, som gjort mig tveksam, dels förmärkt alt jag
föga understödjes, afstår jag ifrån allt yrkande af min menings
upptagande uti blifvande propos. eller contra-proposition.
Const.Utsk:s betänk. N:o 68 behandlar de grundlagsförändringar,
hvilka Utsk. ansett såsom nödvändiga corollarier
af en blifvande representationsreform.
begagnande tillfället, anmäler jag flera:
1:0 Vädjande till nämnd, när 3:ne Stånd stannat mot
ett, kan jag icke som rationelt antaga. Må icke alltid vår
grundlag bereda möjlighet att (som nu i anseende lill i fråga
var. reformförslag blindt) en majoritet af några röster i
i ett förstärkt Utsk. förtrycker majoriteten i representationen.
Nämnd var i alla tider ocb i alla land instiklad för
de fall af paria vota, der ett nödvändigt resultat icke kan
annorlunda åstadkommas — icke för att lemna comite
rade
makt att besluta emot committenters majoritet. Så
dant
löper rakt emot andan oell sjelfva väsendet af det
representativa statsskicket, hvars bela idee ligger i majoritetsväldet.
En grundlagsmekanism, hvarmedelst minoriteten kan
påtruga majoriteten sin vilja, är således en uppenbar och oiörsvarlig
anomali. Må, i full som t. ex. detta, tre Stånd
icke anses böra få kufva det 4;de. Redan detta är en ex
ception
eller principvidrighet, som endast af vår fyrdelning
kan rättfärdigas. Men att ett Stånd i något fall kan kufva
3:ne, är något som måste eu gång upphöra.
2:0 Const.Utsk. äger en dictatur, hvilkens afskaffande
jag anser högligen af behofvet påkailadt. Utsk. låter utan
Ständers hörande enligt 106 §;n inför riksrätt tilltala Ko
ll
un
-
Den i j April e. m.
nuhgens rådgifvare. Att Utsk. allena äger initiativet synes
lii ig ganska rikligt. Men luiru läll later icke tänka sig, att
opinionen i Stånden modifierat sig Sedan tillsättandet af
Ulsk., men detta ändå har förhlifvit vid sin: och hvad kati
Vala mera stridande emot den ofvan anförda representativa
ideen, än att rådgifvare, sorn återvunnit opinionen inom re»
presentationen, ändå blifva lagförde?
3:o Samma 'Utsk. äger en annan, i min tanke, lika obe»
horig dictatur, bestående deri, att riksdagsmäns förslag till
grundlagsförändring icke meddelas Stånden, söm icke ens få
pröfva sådana förslag, med mindre Utsk. för godt funnit att
dertill lemna deni tillfälle-.
4:0 Grundlagen bestämmer icke något öm det mini»
muni af näivaV. ledamöter, sorn fordras till Voteringsgildt
Stand eller Utsk. Sådan bestämmelse sakhar icke något an»
nät mig bekant representativt statsskick, 'och är uppenbar»
ligen ganska maktpåliggande, — ja, är det titan tvifvel än
meia, än den fulltalighet, om hvilken grundlagen sorgfälligt
förordnat i andra (bankmän, förstärkta Utsk. til. fl.) Och om
hvilken mångå anse den hafva förordnat i fråga Om Konungens
Conselj.
5:o Af närvar. Utskrs sysleme finner jag bibehållet mera
än hvad mig lämpligt synes. Äfven nu, under slåndsrepre*
Sentation, borde, efter min lanke, det permanenta Stais*
tJlskis competence sträcka sig endast till ordinarie likssta»
ten, och för extra anslagen tillsättas fåtaligare Utsk. af män,
Sorn äga speciel kunskap om de Speciella föremålen; och be*
träffande allmänna ekonomi- och besvärsmålen skulle jag rösta
för afskaffande af det permanenta Utsk., Och för tillsät*
tande likaså af speciella Utsk., valda allt efter målens Specialitet,
Dessa båda Utskins närvar. attribOtioner förutsätta
en icke tänkbar Och icke möjlig allvetenhet. Ifall åter af en
blifvande tvåkammar*i epresentation, fattar jag icke Utskis
sysleme annorlunda än att hvardera kammaren sätter sini
egna Utskott.
6:0 Riksd.Ordnts 27 § 2 morn. föreskrifver, att ”'jemtö
alla proposlr från Konungen till R. St. eller deras Ulsk.
böra Statsrådets deröfver hnlnade yttranden tillika medde*
las.” — Rådgifvaren, som motlalat afgifvahdet af eh Konungens
pröpös. i conseljen, skall äfven mottala den I ti För representationen,
och således inför nationen! Hvad är detta an*
nät än att mottala sjelfva proposin och tillstyrka Ständerna
att deli afslå? Detta förhållande i ett monarkiskt statsskick!
— Ingen republikansk giUndlagsstiftare har någonsin
ansett det behörigt. Mätte denna föreskrift blifva reviderad!
Att den afskaffas är min lifliga önskan.
I anseende lill det myckna besvär jag redan förorsakat
det Högh Const.Utsk. med mina många mera., och den rict*
24 *7
Den ij April c. m.
ga framgång de rönt, vill jag endast på detta sätt hafva underställt
Utsk. dessa mina oförgripliga åsigter.
Hr Lagergren, Anders: Då här egentligen är fråga
om formen för ämnets behandling, vill jag så litet som möjligt
inlåta mig i hufvudsaken. Några ord synas dock nödvändiga.
Statsförfattningar kunna ej uppgöras efter en allmän
theori, de få ofta lof alt vara olika efter olika länder,
ja, någongång för samma land under olika tiller. Ingenting
allmängilltigt finnes sålunda i detta hänseende. Härmed har
jag ock uttalat den tanke, ett en tid kan komma, då ståndsbildningen
bör ur vår statsförfattning helt och hållet afskiljas.
Men att denna tid ej ännu är inne, synes mig äfvenledes
klart. Väl haren värd talare sagt, att ståndsbildningen i
våra häfder tecknat så många blodiga och sorgliga drag, alt den
derföre skulle vara mogen för fall. Men sådana enstaka
exempel bevisa föga eller intet; ty det kunde vara lika lätt
att framdraga facta, som bevisade att vårt fädernesland genom
ståndsbildningen framgått i ära och anseende. Allt har
i båda hänseenden ankommit på de agerande personerna, ej
på Ständerna. När denna ståndsförfattning deremot ej mera
har någon rot i allmänna öfvertygelsen; då är dess tid kommen,
och — då faller den äfven af sig sjelf. Att denna tid var
kommen, trodde förmodligen Utsk,, åtminstone vid dess första
förslag, och med öfvertygelse om de goda afsigter, som
ledde Utsk. vid utarbetandet -deraf, var man då skyldig det
tacksamhet för dess osparda möda och ihärdiga nit. Men
vid den utgång, som förslaget fick hos Ständerna, borde Utsk.
funnit, att det misstagit sig om allmänna tänkesättet och ej
längre envist vidhållit sitt förra förslag. Det är sannt, man
kan säga, att Utsk:s grundprincip segrade i förstärkta Const.-  Utsk., och att TJlsk. derigenom beröfvades möjligheten att
göra ståndsideen fullt gällande. Men både klokheten, såvida
man åt ett nytt förslag ville bereda verkställighet, och rättvisan,
såvida man i grundlagsenlig väg ville framgå, hade
fordrat, att, om också samfällda valen lades till grund för
det nya förslaget, man hade inskränkt valbarheten och bundit
den inom de 5 Stånden i enlighet t. ex. med det af Hr
Prosten Ödmann uppgifna förslag. Då hade RiksSttn sett, att
Utsk. verkligen haft någon mening med sitt tal om saminanjemkning,
hvilket nu förekommer, lindrigast sagdt, rätt underligt,
och synes Utsk. snarare aldrig haft blicken riktad
på 56 §:n af Reg.Ftn, än alltid, som Utsk. i sitt mern.
påstår. Till råga härpå har Utsk., sedan det nu ånyo ganska
opraktiskt och ganska olagligt sagt, att all lanke på
ståndside'ens bibehållande bör försvinna, medgifvit åt städerna
en egen representationsrätt och sålunda gått från sin
egen princip, endast härigenom uppoffrande all tanke på R.
o. Ad:s samt PresteSt:s fördel. Till ett så både oklokt, orättvist
och grundlagsstridig! förslag kan jag för min del ej
Den 17 April e. m.
gifva mitt bifall, dock alltid respccterande de grunder, sorn
en gång blifvit i förstärkta Const.Utsk. erkända, äfvensom
det eller de förslag, som i enlighet dermed kunna upprättade
blifva, hvarför jag hos Hr Frih, o. Landtm, anhåller om
propos. på den gemensamma tanke, att detta förslag må
varda ansedt oantagligt.
Frih. Leijonhufvud, Abraham: Jag skall strängt
bålla mig vid frågan, som är formen, och icke tillåta mig
utflygter derifrån. Kär frågan förra gången förevar, så bekände
jag mig tillhöra dem, som yrka reformer, naturligtvis
efter Svenska folkets vanor, anspråk och lynne. Jag hallinder
loppet af denna riksdag, och genom den behandling
denna fråga erhållit, blifvit ytterligare befästad i min förmodan
om ett sådant behof, men jag bekänner mig icke till
de läror, som blifvit i Const.Utsk:s betänk, framställda i afseende
på representationens oinbildning. Detta förklarande
kunde visserligen, efter den åsigt jag äger om mina yttranden,
vara tillfyllest, såvida jag icke ansåg det vara min
pligt att motsätta mig ett försök, som, efter hvad jag förmenar,
vill göra sig gällande, att nemi. tillintetgöra ett ordentligt
tillkommet beslut och att begagna ett sådant tillfälle,
som af slumpen crbjudes, att motarbeta representationsförändringen.
j
Då voter-.s-propostne här behandlades, var jag af, sjukr
dom hindrad att deltaga i öfverläggningen derom. Jag har
således icke kunnat protestera emot hvad som skett och får
nu begagna tillfället att uttrycka min ledsnad att saken ,i
förstärkta Const.Utsk. fick en så oförväntad och olikartad
utgång. Jag hör icke till dem, som hylla samfällda val i
absolut bemärkelse; men genom förstärkta Const.Utsk:s voteringar
hafva likväl tvänne stora principer i fråga om representationsförändring
blifvit godkända, nemi. den ena om
samfällda val och den andra ang:de tvåkammar-systemet.
Dessa öro, efter mitt förmenande, R. St:s beslut, hvilka böra
hvila till nästa riksdag till grundlagsenlig behandling och
hvilka mäste respecleras. Det var en naturlig följd af dessa
voteringar, att två så beskaffade propos:r icke kunde framkastas
till nästa Ständer isolerade. Afsigten måtte väl hafva
varit, alt Const.Utsk. skulle, till följd af de meningar, som
inom representationen gjort sig gällande, utarbeta förslag till
de reglementariska stadganden och beslut, som skulle blifva
hvilande till nästa riksdag, för att med ja eller nej förekomma
till afgörande. Const.Utsk. har också nu inkommit
med så beskaffade förslag. Jag beklagar visserligen, att
Const.Utsk. af sin ifver för reformer låtit hänföra sig att
öfverskrida sitt ämne, alt väcka nya förslag och att ej hafva
framställt dessa sednare i särskilda bilagor, hvarigenom
de kunnat antagas. Jag vill ej antaga dem; men deraf följer
icke, att det låter sig göra att genom afslag af delta be
-
i5a
Ben ij April e. ra.
tank. förtrycka verkan och betydelsen af hvad som medelst
föregående voteringar blifvit vidgjordt. Det är tvei tom ett
åliggande att så förfara, alt dessa beslut få kraft af lag vid
en kommande riksdag. Del är bestämdt, alt den som vill
gilla detta betänk., också kan göra det, men det blir der-,
emot svårt att ogilla detsamma eftersom flere talare äro
obelåtne med åtskilliga tillsatser deruti, och jag tillhör de
sednares antal. Det lärer således icke kunna undvikas att
på vanlig väg behandla denna fråga och punktvis förklara
hvad sorn är Ståndets gemensamma tanke och sedan återsända
dessa gemensamma tankar till Const.Utsk. för att uppgöra
ett nytt förslag. Detta betänk. N;o 85 är det första
som inkommit, är en följd af voteringar och kan icke anses
sorn ett jemkningsförslag, utan är ett allegat. Man har sagt,
att det går an att förqväfva ConstUtskts betänk., alt Ståndet
kan förklara detsamma oantagligt: vore det isoleradt, så
skulle jag dela denna tanke, men det är icke så Det är en
ovillkorlig bilaga till ett beslut och kan icke förqväfvas.
Det må förkastas, men skall komma fram i formen af en
eontra-propos.; ty hvad skulle väl annars blifva följden? Jo,
att man bade ja-propos. men icke någon eontra-propos., emedan
om detta betänk, blefve afslaget, så hade vi icke
något alt sätta för tillämpningen af redan fattade beslut. En
talare har fästat uppmärksamheten derpå, att Ståndet 6 särskilda
omgångar förkastat Coust.Utskts förslag såsom icke
nyttiga och icke behöriga: nämnda förhållande passar, efter
min tanke, icke in på detta betänk., som är af beskaffenhet
att fordra en annan behandling, ty detta betänk, är en fortsättning
af redan fattade beslut, hvarföre jag ej tror att detta
skulle kunna vederfaras samma öde. Med förslaget att förqväfva
hela representationsförändi ingsfrågan i sin födsel,
tror jag icke att något vore vunnet; ty då vi hållit på med
en sak i 16 månader, så må riksdagen gerna ytterligare förlängas
någon tid, på det att vi må komma lill något resultat
och icke förkasta hela saken, derföre att det är mest med
beqvämlighelen öfverensstämmande. Bättre är, medan vi äro
varma i kläderna, att arbeta vidare och försöka att få något
bättre än det vi hafva. Lika med Gr. Spens tror jag
således att detta betänk, ej kan på detta sätt affärdas, utan
att vi böra gifva oss till tåls och förklara en gemensam tanke,
der Utsk:s förslag ej kan antagas. Man tyckes vara radd
för den princip, som vill göra sig gällande med införande af
samfällda val; jag tillstår alt om man ej kan tänka sig dessa
val annorlunda än Const.Utsk. tänkt sig, så skulle jag kanske
vara färdig att kullslå betänk. Men jag skulle tro att
äfven i afseende å dessa val correctiver kunna framställas,
t. ex. en hög val-census. Jag inskränker mig till dessa anmärkn:r
och ber endast att få tillägga att det är lätt att
vara crilicus, men kanske ej lika lätt att uppgifva förslag i
Den 17 April c. m.
stället för hvad man klandrar, och att således hofsamhet är
nyttig och nödig att iakttaga.
Hr Hjerta, Lars: När jag nit för andra gången be
svärar
R, o. Ad. tord ett yttrande i denna fråga, ber jag att
få tillkännagifva, del jag ingalunda är intagen af någon illusion
i afseende på framgången för de åsigter, sorn jag hyllar,
eller det ovanliga nit man här visat alt få detta Coust.Utskts
betänk, lefvande begrafvet; ty åtminstone om man skulle
domina elter de korstecken, som af några ledamöter blifvit
ritade, och de besvärjelseformler, sorn blifvit lästa deröfver,
så vore det visst att anse redan så djupt nedmylladt i afgrunden,
alt det omöjligen vidare kunde komma lill lifs.
Jag kan dock ej föreställa mig annat, än att äfven ibland
R. o. Ad;s medlemmar ännu finnas många, sorn hysa den
öfvertygelse!!, att en representationsförändring, hufvudsakligen
eller åtminstone till någon del enl. de grunder, som af
Gonst.Utsk. blifvit lagda, måste en gång komma till stånd.
Jag slutar härtill, icke blott af R, o. Ad.-s förut fattade beslut
och af den allmänna ifver för reform i denna syftning,
som Stiinderne vid riksdagens början visade, utan äfven af hvad
man hört ifrån andia håll öfver denna angelägenhet yttras.
Under sådana förhållanden kunna vissa af de invändningar,
man anfört, eller de epilheter, man tillagt Gonst.Utsk.,
t. ex. ”representationsreformens dödgräfvare,” ”det gamla
»Svenska vettets motarbetare,” ”huruledes bindeln 1111 fallit
ifrån ögonen” etc. etc,, allt delta kram, säger jag, kon då
icke räknas lör annat än yttringar af subjectiva åsigter, eller
såsom Hamlet ^säger; ord, ord, ord, som ingenting betyda,
såvida icke några gilltiga skäl kunna lemnäs lill deras understöd.
Några försök hafva dock äfven skett i sådant afseende,
och det är emot några af dessa skäl jag anhåller att
(å framställa åtskilliga anmärkn.T, till följd deraf alt en talare
förebrått mig att jag ej mäktat visa skäl för min yttrade
öfvertygelse att någre talare varit inconseqvente. Jag
ber då alt först få uppvakta en värd ledamot, Hr Lagerhjelm,
som sagt, alt det vore en rådande opinion inom »Svenska
folket, att icke vilja hafva valrätten så långt utsträckt,
som Coust,Ulsk, föreslagit. Jag frågar nu den vårda talaren,
som uppgifvit detta, 0111 ej hans omdöme är hemtadt
från hans enskilda lycke, sorn han behagat öfverflytta på
Svenska folket, och hvilken grund han har för den lanken
att få detsamma accepteradt. Jag vili försöka ingå med honom
i en undersökning derom. Säkerligen mäste lian bygga
omdömet, om det icke iir blott och bart hans enskilda,
på yttranden af några bland sina bekanta, och då medgifver
jag, att dessa bekanta, såsom troligen i allmänhet likasinnade
med honom, sannolikt älven i denna punkt hafva
yttrat en åsigt lika med hans; men den värde talarens närmaste
vänners opinion kan ändå ej sägas vara hela Svenska
Den April e. m.
folkets. Yl måste då ovillkorligen söka en annan oell mera
allmiingilltig grund, och vi hafva härvid ingenting som ligger
oss närmare att rådfråga, än de som lagligen föreställa
folket, d. v. s. den nu församlade representationen. Jag
hoppas att den värde talaren, som icke precist vill hafva
denna representation förändrad, icke jäfvar denna måttstock,
äfvensom att, då han talat om Svenska folkets opinion, så
får man äfven anse vigten af opinionen inom lika fördelningar
af representationen såsom större i samma mån, som de
föreställa en större eller mera maktpåliggande del af folket.
Hvad blir då resultatet af en sådan undersökning? Komma
vi till BondeSt., så finna vi att i detta Stånd har först och
främst en pluralitet af 66 ledamöter antagit Const.Utskts förevar.
betänk.; det kan således icke vara Ståndet, som anser
valrätten vara för långt utsträckt, när den minoritet,
som talat deremot, nästan endast består af sådana personer,
som opponerat sig emot betänk. N:o 38, just på den grund
att valrätten, enl. detta betänk., icke vore nog långt utsträckt.
Gå vi till BorgareSt., så finna vi att åtskillige af
dem, som talat emot betänk., gjort det på den grund, att
städernas valrätt vore för m v c k e t inskränkt.
Här hafva vi således i de båda Stånd, sorn representera de
närande classerna, hvilka man i allmänhet anser tillhöra och
till en hufvudsaklig del utgöra folket, den erfarenheten,
att de, som talat emot betänk., ansett valrätten för litet utsträckt,
och de som bifallit betänk, hafva naturligtvis icke
ansett den för vidsträckt. Längre kunna vi icke gå, ty det
är ännu ej bekant hvad PresteSt. yttrat; men jag utber mig
att med ett exempel få visa, huru lätt man stundom i sådana
punkter som denna hazarderar och vågar utgifva sina
åsigter såsom Svenska folkets utan att hafva objectiva skäl
dertill. En ledamot af BondeSt., som är starkt emot Const.-  Utsk:s betänk., har nemi. under de föregående dagarna för
sina bekanta försäkrat, att han ifrån åtskilliga landsorter
fått öfver 100 bref, i hvilka alla han blifvit ombedd att
förklara, att folket i dessa landsorter ogillat grunden för
Const.Utsk:s betänkande. Många af denne ledamots bekanta
hafva då bett honom upplaga dessa bref i sitt Stånd, för att
der uppläsa ett och annat af dem, men en sådan uppläsning
liar beklagligen uteblifvil och man känner följaktligen icke
innehållet af omförmälda bref, ja icke ens om några sådana
finnas till; hvadan man således torde hafva rätt att antaga
hans försäkran, likasom den värde talarens yttrande torde
vara ungefär af samma halt, eller endast subjeclivt; och af
detta slag äro näston alla de skäl, som anförts emot grunden
för Utskis betänk, i allmänhet.
En värd talare har yttrat sig om nödvändigheten att i
en stat hafva elementer, som tillhöra statsförvaltningen; en
annan åter, som säger sig känna varmt och djupt och vara
näva fästad vid fädernejorden, förebrår Const.Utsk. att i den
Den 17 April e. ni.
i 35
nya vallagen hafva gifvit allmogen för mycken öfvervigt:
jag frågar då,— hvem kan vara mera fastad vid fädernesland
oell fosterjord än denna allmoge, som tillsläpper sina armar
och frukterna af sina trägna mödor för sitt fädernesland, och
som i farans stund utsänder sina söner till sitt och vårt försvar?
Man har talat om att bevara del historiska i samhället:
Nåväl, jag har väl icke något nytt att säga i anledn.
deraf, men kan ej underlåta att repetera något, som jag vid
ett annat tillfälle under denna riksdag tagit mig friheten att
yttra. Gå vi, för att uppsöka de historiska grunderna, tillbaka
till början af vårt nuvar. statsskick, huru yttrade sig
då Konung Carl XIII i slutet af sin adress till Sveriges BondeSt.
? Jo, att han vid alla förändringar, hvartill BondeSt.
medverkat, frågat sig sjelf: ”tlvad har Sveriges allmoge
derpå vunnit?” ”Ifrån denria synpunkt,” säger Konungen,
”har jag alltid betraktat nyttan eller skadan af de förän”dringar,
som skola införa^ i vål t statsskick.” Gå vi åter
tillbaka till en annan del af vår historia, till Gustaf I, så finna
vi att han tog allmogen till hjelp för att återställa Sveriges
ära och sjelfständighet och hade äfven lill valspråk:
”Gud och Sveriges allmoge.” Med ett ord, allmogen har i
de vigligaste epoker af Sveriges historia haft en röle, sorn
man förgäfves söker hos andra lunders allmoge. Detta vår
allmoges kraftiga ingripande i samhällets angelägenheter utgör
en väsendtlig del af vårt historiska lif; och ändå åberopar
man historien emot dessa vittnesbörd! Det är i sanning
någonting besynnerligt, desse herrars handlingssätt, som
så ofta föra loftal pä tungan öfver lyckan af Sveriges representation
och af dess företräde framför andra länders,
om ej för något annat, åtminstone för det sköna skådespelet,
att allmogen har deruti en sjelfständig röst, lika med
de andra Stånden, och att Sveriges allmoge är den enda,
som lefver i ett lands representation o. s. v. Och likväl göra
de allt för att motarbeta, alt denna sjelfständiga röst skall
blifva till någon verklighet. Hvad betyda väl då nyssnämnda
och flera dylika fraser? De betyda ingenting annat, mine
herrar! än att man vill smeka denna allmoge med tomma
ord, under det att man nekar den att komma till verklig
betydenhet, under det man sätter sig mot all sådan riktning,
som kan gifva den Svenska bonden, ”den frie mannen,” en
andel i valen till Svenska folkets representanter, som på något
sätt motsvarar den majoritet, som han representerar. Ty
när man utlåter sig om ”det Svenska BondeStis lugna förstånd,
” om detta Stånds ”olikhet mot andra länders BondeSt.
, på hvilka feodalsystemet tryckt sin stämpel;” huru står
väl detta tillsammans dermed, att man ej vill tillåta denna
allmoge att visa sig i sin fulla kialt? Det är på de grunder
jag nu anfört, mine herrar! jag tagit mig friheten våga
det yttrandet, att discussionen i denna sak hittills rört sig i
alltför obestämda rymder. Någre, ibland dem Frih. Boye,
i36
Den i-j April e. m.
hafva talat om huruledes detta representationsförslag skulle
sätta representationen i öppen strid mot konungamaktens
veto: jag frågar tillbaka, hnrudant förhållandet nu är, och
örn ej samma slags stridighet äfven nu äger ruin vid ailä
sådana tillfällen, då R. St. fatta beslut, som Konungen icke
vill antaga. Man har talat om den nödiga conservatism,
som ligger hos Iväntie Stånd, nemi. hos R. o. Ad. samt PresteSt.
, och i den omständigheten, att Ståndens talmän tillsättas
af Konungen; meri jag tror, att man lätt skall finna,
det den tid innan kort kommer att inträffa, då detta förhållande
skall blifva mera besvärligt föl1 Regeringen, än för
någon annan. Eller hvilket skådespel erbjudet' val ett samhällsskick
, under hvilket tvänne Stånds talmän oupphörligt
slå i st l id med de öfriga Ståndens inom samma representation,
i fråga om grundlagens tolkning? Det synes svårt att
fatta huru någon inför det sunda förnuftet och med kärlek
till rättvisa kunde önska något annat, än att ett så vådligt
förhållande måtte upphöra, Olika meningar måste alltid
finnas inom rådslående församlingar; men fortsättningen af
ett förhållande, i hvilket den ena hälften af lagstiftande
makten, som hufvudsakligen omsluter embetsmannahielarkiert
ocii hofvet, befinner sig i en tilltagande spänning emot den
andra hälften, som egentligen representerar de skattdragande
classerna, är så vådlig, att jag befarar, att den, långt ifrån
att conservera, endast kommer alt fortskynda en upplösning.
Frih. Boye bar ordat om partisinnet vid 1738 års riksdag,
om rnångväldet som skulle införas m. ffl. Delta bevisar blott
att talaren förblandat olika begrepp, ty nämnda mångvälde,
eller rättare, fåvälde, härledde sig ifrån bestämmelser, hvilka
nu icke äro i fråga att införa, och hvarigenom en del af
sjelfva förvaltningen kastades i representationens händer,
FÖi' öfrigt saknar det icke sin märkvärdighet, att detta yttrande
redan blifvit vederlagdt af en talare, sorn annars är af
enahanda åsigt med Friherren. Gr. Horn bar nemi, yttrat,
att lian icke fruktar att republikanska principer skola vinilä
framgång i Sverige: jag tycker då att desse värde ledamöter,
Frih, Boye och Gr. Horn, kunde taga hvarandra i hand
och tranquilisera hvarandra; ty då den ene icke hyser denna
farhåga, så bör han lätt kunna Undanrödja den hos den
andra. Frågan om mångvälde inom en representation mäste
Väl hänföra sig till begreppen olli de functioner, som representationen
utöfvar. Inskränkas dessa härvid till sådana, sorn
nuvar, Reg.F. innehåller, så ligger lu la förändringen deruti,
att man anser styrelsesystemet böra hvila mera på förtroende
hos den representation, som kommer att skapas. Derefter
uppstår åter den frågan , om en sådan representationens
sammansättning kan anses förstörande för samhällets bestånd;
Och då kommer jag derhän, att en representation, som hufvudsakligen
utgöres af och väljes af personer, sorn äga jord
fastig
-
Den 17 April e. ni.
li-,
fastighet, kan ej önska att verka förstörande på sig sjelf oell
mäste äfven förutsättas äga det stinda förståndet att förekomma
sådant lios andra. Man talar otn vådan för Regeringens
bestånd. Det förundrar mig ej att personer, sorn
hemta exemplen för sin erfarenhet härom ända ifrån 1600»
talet, tala om sådant. De hafva ej särdeles följt med sin
tid, äfven om de påstå sig blifva klokare med hvarje dag;,
de gifva åtminstone icke prof på någon skörd af klokhet.
Vi måste länka oss att, sä framt icke pluraliteten af sjelfständige
besnttne innevånare i vårt land blifva samtlige grip.
ne af en fullkomlig yrsel, måste det Ingna förståndet säga
dem, alt Sverige, både genom sitt läge och sin ställning till
öfriga makter, icke kan lösslita sig ensidigt från de grunder,
hvarpå regeringssättet i Europas stater hvilar, och att, 0111
man än är aldrig så tillgifven del republikanska regeringssättet,
och jag erkänner det öppet, att jag i theorien anser
detta regeringssätt för det rättaste; så vore det en vansinnighet
att ej begripa, att det är omöjligt att införa ett republikanskt
statsskick i Sverige under närvar, tidpunkt. Det
sunda, enkla förståndet, för hvilket icke behöfves några långväga
uträkningar, anser jag vara så allmänt spridt bos en
hvar som kan tänka litet längre än till morgondagen, att det
måste motväga alla försök, som en uppskrämd inbillning anser
slå i sammanhang med hvad som kallas demagogi och
vissa förskräckliga uppmaningar. Från delta håll kan således
ingen farhåga uppstå. Jag ber nu att få vända mig till
en talare, som yttrat något mera specielt emot Const.Ulskts
betänkande. Han har sagt ali constructionen af tvåkammarsyslemet
vore för mycket hämmande och likväl för mycket
rörligt; men jag har icke kunnat fatta beviset för förenligheten
mellan dessa båda motsatta egenskaper. Samme talare
bar hemtat några exempel ifrån Norrska grundlagen,
för att visa huru åtskilliga förhållanden äro egnade att lättare
fördraga det democratiska statsskick, som finnes i Norrige;
men jag måste äfven motsäga gillligheten af dessa
exempel. Han yttrar, att Konungen utnämner i Norrige alla
embetsman; sådant är också föi hållandet i Sverige med alla
embetsmän som Konungen vill utnämna. Vi vela, att efter
grundlagen förordnar Konungen om alla publika inrättningar
och organisationer i afseende å embetsverken; dertill
måste också höra att Konungen kan utnämna embetsmin,
och vi hafva också sett, ali under de sednare 3o åren har
Regeringen dragit till sig utnämningen af embetsmän, sorn
tillförene nämnts af collegierna Något hinder, som i detta
fall skiljer förhållandet i Sverige ilrån förhållandet i Norrige,
existerar således icke. Den omtalade ansvarighetslagen
för Storthingels medlemmar tillstår jag alt jag icke nu erin»
Var mig; men ber att få fasta uppmärksamheten på, alt en
sådan ansvarighetslag icke lärer kunna gälla den beslutande
i( H. 1S
x 38
D c n 17 April t. ra.
auctoritéten, Norriges Rikes Storlliing, utan blolt enskilde
Storthings-ledamöter, sorn förgå sig inom riksförsamlingen,
och följaktligen har icke hans invändning någon tillämpning
till frågan om representationsreformen härstädes. Han har
sagt, att statsanslag till alla behof bestämmas af JNorriges Rikes
Storthing på det sätt, alt någon statsbrist der ej kan
uppkomma. 75 §:n i Norriges grundlag säger, att Storthinget
äger att pålägga skatter, men tillägger: ”sorn dog ei
gjelde längere end till 1 Juli det aar, da et nyt ordentligt
Storthing är samlet.” Alla de betänkligheter, som den värde
ledamoten liemtat ifrån förhållandena i Norrige, bortfalla
således helt och hållet.
Gr. Horn har sagt, att en allmän vallag fordrar en mycket
hög val-censusj det förhåller sig med detta yttrande sorn
med det jag i början af mitt anförande citerat ang:de opinionen
0111 de directa valen, att det nemi. är en subjectiv
åsigt hos den varde Grefven, som han icke styrkt med några
bevis, och den kan således icke gälla med mera kraft
och verkan än ett annat enskildt tycke. Jag skulle deremot
kunna citera flera länder, som berga sig mycket väl utan en
hög census, och yttrandet må således stå för hans egen räkning.
Han har sagt att genom ett sådant förslag, som det
Coust.Utsk. gifvit R. St., skulle vi komma i en cirkelgång af
ren despotism och democrati: det är likväl öfver hundrade
gånger upprepadt och bevisadt, att just en sådan cirkelgång
varit en gifven följd af vårt nuvar. representationssätt. Detta
är så utförligt utveckladt i Gr. Björnsljernas förslag till ny
representation, alt jag blolt behöfver hänvisa till detta arbete,
för att vederlägga Gr. Horn.
För att leda sig till det resultat, alt R. o. Ad. skulle
kunna afslå betänk, en bine, har Hr von Hartmansdorff
ulgått ifrån den punkt, att man skulle kunna bifalla detsamma
en bloc: delta är visserligen sannt så tillvida, att
om ingen af R. o. Ad. hade gjort någon invändning emot
betänk., så hade det kunnat bifallas; men i samma ögonblick
någon ledamot gör en sådan och begär propos. å
huruvida R. o. Ad. anser en sådan invändning böra utgöra
Ståndets gemensamma tanke, i samma stund hade också rättigheten
alt bifalla betänk, i sin helhet upphört, intilldess
anmärknm blifvit ogillad. Hr von Hartmansdorff har äfven
anfört, till stöd för sin förmening att man kan afslå det,
åtskilliga andra uppräknade beslut, t. ex. om borttagandet
af ordet allena i 4 §m Reg F:n; men jag hemställer till
den vörda talaren, om han ej behagade fiuna, att anförandet
af detta exempel och de öfriga, soni han åsyftade, innefattar
en alltför påtaglig sofism. Dessa exempel kunna ej
sättas i full paritet med nu förevar, betänk, eller med R. o.
Ad:s beslut, då betänk. N:o 38 förevar; ty örn R. o. Ad. då
sagt, all Ståndet ansåg all förändring onödig oell onvltig,
så hade Coust.Utsk. varit nödsakadt alt lägga detta till
Den 17 April e. m.
grund för det ena allernativet i sin votering; men sedan
denna votering är verkställd, så finner jag icke annat, än
att, efter grundlagens både anda oell bokstaf, Ståndet måste
jemka med sig i så måtto, att örn någon ledamot går igenom
betänk, med anmärkntr oell begär propos. huruvida R. o.
Ad. vili antaga desamma såsom sin gemensamma tanke, så
ager lian ratt att få denna propos. framställd. När man hörer
sådana besynnerliga skäl framställas, sorn att bär blanda
in något om riksdagsqvinnor och dylikt, så skulle man tro
att det verkligen vore någon bedagad riksdagsqvinna i manscostume
bär som yttrade sig. Jag vill ej vidare upptaga tiden
utan anhåller om propos. att Gr. Spens’anmärkntr malte
antagas som R. o. Ad:s gemensamma tanke.
llr Lagerhjelm, Pehr: I anseende lill den långt
framskridna discussionen, och då de flesta anmärkntr, sorn
framställts, blifvit vederlagda, uther jag mig endast att i
största korthet få upptaga några ögonblick af R. o. Ad:s tid.
Man har sagt, alt om man beslutar sig att förklara
Ulsk:s förslag oantagligt, så borde man uppställa ett annat
i stället; men huru kan man föreställa sig att sådant skulle
kunna låta sig göra inom en så talrik församling att utarbeta
ett förslag med hopp om någon framgång? Jag vidhåller
den propos. jag förut framställt.
Hr Lefren, Joh. Pehr: Jag ber om ursägt att jag
ännu en gång i denna fråga begärt ordet, men jag skall ej
vara mångordig. Hr Hjelta har icke varit belåten med åtskilligt
al hvad jag anfört i f. m. plenum; han har betecknat
hvad jag sagt endast vara, som Hamlet säger, ord och
blott oid utan grund, och han har mycket talat örn Svenska
allmogen och dess tänkesätt. Jag vördar lika mycket som
Hr Hjerta den Svenska allmogen; jag är sonson till en Svensk
bonde och är således närmare rolen än Hr Hjerta; men jag
tager icke riktning i fråga om omdömen i saker, hvarken
ifrån den ena classen eller den andra i massa, utan, så vidt
jag förstår, ifrån det allmänna förnuftet, den allmänna culturen,
som visar sig i fäderneslandet. Den hörer icke uteslutande
BondeSl. till, icke R. o. Ad., icke heller något annat
Stånd. Den sorn vill tillägga ett visst Stånd dietatur,
lian går i demagogiens fotspår. Hr Bjerta beklagar sig öfver
att tvänne Stånds talmän tilltrott sig rättigheten alt neka
propos. vid vissa tillfällen: visserligen liar detta kunnat
falla sig genant för åtskilliga; men jag å min sida vördar
desse talmäns mod, att i en despotisk tid våga fullgöra sin
pligt och följa sitt samvete, sin ed och sin öfvertygelse. Hr
Hjerta säger sig vara theoretiskt republikan, men erkänner
att- det vore vansinnigt alt vilja införa republikanska författningar
i Europas stater: jag delar hans åsigt, nemi. att det
vore vansinnigt, och ber Hr Hjerta lägga på sitt hjerta, att,
om hail är theoretiskt republikan och linner det vara van
-
Den 17 April c. m.
vettigt att försöka att införa republikanism i Europas stater,
oeb synnerligast vanvettigt i ett land, sorn från hedenhös varit
en så fri monarkisk stal som Sverige, lian ville blifva praktisk
i afseende på att visa det verkligen vanvettiga härutinnan
och vanvettigast i vårt Sverige, hvars innevånare, Gudi Inf! hafva
mera sans, mera lugn och mera eftertanka än några parisiska
pöbel massor. Det kan ej nekas att tryckfriheten missbrukas, oell
detta mäste man beklaga. Tryckfriheten är gjord förntt lysa oell
värma, icke att mana till uppror. Att sådant sker och sker
ofta samt lätt n\ligen, — d t lärer ej vara Hr Hjerta obekant.
Det är ej många timmar, kanske ej ett halft dygn sedan
i Sverige utspriddes en uppmaning, som lyder så: att
den sorn ej respeclerar ett visst RiksStånds tänkesätt i representationsfrågan,
han bör ihågkomma att detta Stånd är
beslägtadt med största delen af Rikets krigsman. En sådan
framställning dagen törni innan en sak kommer före, kallar
jag för deposition, för ett försök att verka på vår moraliska
frihet. Delta är icke ord, flr Hjerta! ulan verklighet, som jag
lier honom lägga på minnet, sedan lian bekant, att det vore vanvettigt
att vilja göra en republik af Konungariket Sverige.
Åtskillige ledamöter yttrade sitt bifall lill detta anförande.
Frill. Gederström, Jacob: Jag har afhört discus
sioneti
i delta mål och tillstår, att jag af den mängd af talare,
sorn uppträdt, den ene efter den andra, beklagligen ej
funnit mer än en enda som talat i sak, nemi. Gr. Spens.
Alla öfrige herrar talaie hafva uppehållit sig och tiden med
ordande om former och fraser samt yttrat sin större eller
mindre missbelåtenhet öfver hvad detta betänk, innefattar,
slutande med den oformligheten att begära afslag derå.
Äfven jag är ibland dem, som anse Cnnst.Olsk:s betänk,
för ett missfoster, emedan det i sig innefattar sådana saker,
sorn icke R. o. Ad. och icke något Stånd äger rätt att låta
qvarstå, och hvilka icke äro af beskaffenhet att fordra några
gemensamma tankar, ulan tverlom böra, såsom dit inkommet
lurendrejadt gods, contiseerade varda. Af sådan art
är den i vallagen införda skilnaden i valdistricter mellan
städer och land; genom förstärkta Const.Utsk. hafva visserligen
samfällda val med R. St:s rätt blifvit bestämda; men
ingenstädes har Const.Utsk. blifvit berättigadt att skilja i
dessa val städer för sig och land för sig. Detta tilltag af
det Högh Utsk. att inkasta någonting slikt i sitt förslag, på
sidan af R. St:s beslut, kan således ingalunda komma under
calhegorien af ett vanligt grundlagsförslag, utan bör derföre
helt och hållet utgå; hvarefter Const.Utsk. har att uppgöra
sitt förslag till vallag efter hvad inom förstärkta Const.-  Utsk. beslutadt är, och ett sådant förslag, så uppstäldt, skall
hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag. Uti
betänk. N:o 85 linnes en massa af frågor, sorn icke förut
varit föremål för fl. o. Adts öfverläggning och hvilka före
-
D c ii i n A p r i I e. in.
komma i åtskilliga §§. Vid alla sådana kunna, i afseende
pä redaetionen, föreslås jemkningar och rättelser, hvilka k nnna
med gemensamma t.nikar återremitteras för att hlifva
jemkade, oell kunna äfven slutligen hlifva föremål för förstärkta
Coust.Utskts tillgörande, i händelse Stånden skulle
sig derom förena; men innan man kan komma lill frågan
derom, så, och ehuru jag icke skulle med Gr. Spens instämma
i de flesta fall, begär jag dock att till prut. få protestera
emot hvad Ur von Hartmansdoi ff yttrade, äfvensom emot
Hr Cederschjöld, i afseende på grundlagsfrågors tillämpning.
Jag har i alla dessa frågor hållit mig till grundlagens bokstaf.
Hr Cederschjöld har trott sig kunna tolka grundlagen
på ett sätt, som är alldeles på sidan af denna lag och hvilket
sätt jag således icke erkänner. Det finnes ingendädes i
grundlagen sagdt, att Stnnderne skola vid aine på hvarandra
följande riksdagar hafva bifallit ett Gunst.Ulskis förslag för
att detta skulle kunna öfvergå till lag; något sådant existerar
alldeles icke i våra grundlagar. Man har yttrat att
li. o. Ad. borde genom ett afslag å detta betänk, vi,a att
vi utgöra en representation, som icke tillåter ett slikt förslag
att hvila. Jag mäste säga, att detta förslag, sådant det
nu befinnes, icke kan komma att blifva hvilande, emedan
der finnas saker, sorn kommit dit pä sidan om all grundlag
oell hvilka i näs e dädan; men varder derifrån borttaget hvad
dit icke rätteligen hörer, då anser jag grundlagen bjuda att
förslaget bör hvila, och dä få vi anse det som ett ilödfödt
missfoster, med hvars begrafning mäste anstå. Vi kunna bisätta
det och omgifva detsamma med alla de orationer, som
af de särskilda lalarne blifvit hållna, för att vid nästa riksdag
begå lik begängelsen Frih. Boye har talat 0111 uteslutandet
af I 14 §:i> Pieg.F.-n, och Gr. Anckarsvärd har derpå
svarat all Ulskts rättighet att föreslå ändringar i grundlagen
är obestridlig. Svaret är riktigt, så till vida, att Ulskts
rättighet att föreslå grundlagsförändringar ar odisputabel,
men Ulsk. mäste då motivera sitt förslag, ty en §:s uteslutande
ur grundlagen ihop med ett framstaldt förslag till representationsförändring,
utan något särskildt motiverande i
afseende på grundlags-§:s boi ttagnnde, det blir ett försök att
smyga hort en §, sorn icke eljest kan komma hort annorlunda,
än på grund af särskildt derom väckt förslag, hvarföre
TJtsk. måtte åläggas alt, på samma gång det framställer sitt
förnyade förslag, efter borttagandet af hvad förut blifvit anmärkt
om skilnaden i valdis ricten mellan stad och land,
då äfven framställa motiver för borttagandet af berörde
, 14 §, på det Ståndet deraf må kunna domina, huruvida
anledn. är att bifalla ett sådant förslag eller icke.
Talaren, afbruten af starka rop på propus., yttrade sedermera
i anledn. deraf:
Jag skall med de herrar, som önska propos., snart
ns lamma. Sedan jag slutat, få vi väl se huruvida ej
Den 17 April e. m.
så inånga ledamöter anmält sig att få ordet, att nödigt
blir ali uppskjuta öfverläggningen till nästa plenum, och
att kanske då först propos. kan af Hr Landtm, fram
ställas.
Medan jag liar ordet ber jag att få något yttra mig
i afseende å de statistiska uppgifter, som Gr. Anckarsvärd
v a 1 it så alltför god alt meddela oss rörtde förhållandet mellan
tjo,ooo, sorn uro emot, och 3,000,000, som öro för förslaget
till representationsförändring. Med den statistiska kännedom
jag har, så vet jag, alt i landet finnas något öfver 65,000
hemman, och kan ej begripa hvarifrån de 3 millionerne skola
komma, 0111 ej deribland skola inräknas samtliga pigor och
drängar, eljest ser jag ej huru Hr Grefven skall kunna (å i
hop
sina 3 millioner. Samme ledamot har sagt att i tider
nes
tider blefve ståndsvaibarheten omöjlig; jag tror i motsats
dertill att aldrig i tidernes tider den allmänna valrätten
skall komma att införas, d. v. s. tilöfvas utan afseende på
villkor, eller huruvida man har rätt alt öfver sitt och sig
råda, ty då är den allmänna valrätten ett oförnuft i tanke
och en omöjlighet i tillämpningen. Frih. Boye har yttrat,
att genom afslag å betänk, skulle en moralisk kraft vara ådagalagd,
sorn den värde ledamoten anser nyttig; för min del
får jag förklara, alt om någon moralisk kraft ådagalägges
genom ett grundlagsvidiigt förhållande, så vill jag icke deltaga
i en sådan kraftulöfning; ty den står helt och hållet
på sidan 0111 lagen, och sätter man sig öfver Ingen, då äro i
och med detsamma de band brustna, på hvilka samhällets
^ lögn, trefnad och bestånd hvila. Villkoret för styrka inom
representationen är att strängt hålin sig vid lagligheten; i
samina stund som härutinnan ådagalägges svaghet och man
afviker derifrån, då kan äfven Styrelsen tillåta sig afsteg under
förebärande af Ständernes egna exempel. Hr Hjerta har
fastat uppmärksamheten på vår historia, på den Svenska allmogens
lugn oell på hvad den uträttat för fäderneslandet.
Hr Hjerta borde icke hafva glömt nit allmogen aldrig varit
ensam, då dess kraft blifvit uppfordrad, utan att med Sveriges
allmoge har Sveriges 1\. o. Ad. städse varit förenadt vid
de tillfällen, då denna allmoge utmärkt sig för stora handlingar.
Sveriges R. o. Ad. kan tryggt ställa sig i bredd med
hvilket annat Stand, då fråga varit att tillskynda fäderneslandet
nytta och gagn, vare sig i lagstiftning eiler handling i
striden. Jag begär deli propos., att R. o. Ad. måtte förklara det
Const.Utsk. grundlagsvidrigt förfarit i afseende på de särskildta
valdistriclen för städer och land, hvilket Ståndet ej
kan nu till pröfning upptaga, och hvarföre äfven i den delen
återremiss beslutas, hvarefter och sedan ändring härutinnan
skett, R. o. Ad. vill taga lagförslaget i sin helhet lill
pröfning; ty att nu ingå i en pröfning §-vis låter sig icke
göra utan att åstadkomma ytterligare svårigheter vid nästa
föredragning, och jag kan ej förmoda annat, än att man må
vilia hafva förslaget sådant, att det ej blir åtlöje yäckande
Den 17 April e. m.
så väl inom Sverige som andra länder, att ett sådant förslag
vid i84o års riksdag kunnat emanera.
Hr F rih. o. Landtm, hemställde, då ännu 10 ledamöter
anmält sig att tala i della ämne, och än flere torde
anmäla sig, och då åtskilliga voteringar derom torde förestå
samt tiden redan vore långt liden på aftonen, om R. o.
Ad. behagade uppskjuta fortsättningen af delta måls pröfning
till nästa plenum och nu åtskiljas.
llopades ja.
II. 1\. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 19 April 184 1 •
Plenum kl. 9 f. 111.
Justerades pleni-prot. för den i5 sisth Mars f. m.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskts förslag
jN:o 298 till R. Sits und. skrifvelse till K. M., ang:de
rättighet för postiljon att medhafva förbudssedlar.
Vidare upplästes till justering Exped.Utskts förslag N:o
3o2 till R. St:s und. skrifvelse lill K. M., angide några med
statsregleringen gemenskap ägande allmänna frågor.
Begärdes på bordet af Frih. Gederström, Jacob.
Upplästes ej mindre Exped.Utskts mern. JNTto 43, i fråga
om und. framställning lill K. M. angtde iakttagande lill förekommande
af vissa i Bihanget till RiksStins prot. tillhörande
handlingars orotryckning, än ock samma Utskts
förslag N:o 3o3 till und. skrifvelse lill K. M. i samma ämne.
R. o. Ad. biföll att en sådan und. skrifvelse, som den nu
upplästa, skulle få expedieras.
Vidare upplästes lil! justering och godkändes nedannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag lill R. St;s und. skrifvelser
till K. M., nemi.:
Nto 3o4, i anledn. af K. M:s nåd. framställning i fråga
Den 19 April f. m.
om mötespassevolancens upphörande och de deraf bestridda
kostnaders öfverflyttande på statsverket;
N:o 3o5, ang:de anslag för utvidgande af en läroanstalt
i staden Strömstad;
N:o 3oö, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om utbyte af
den s. k. (öringen till hemkommande fartygs besättningar
emot ett årligt anslag of tullrnedlen;
N:o 3i>7, angtde förändring i södra Skånska infanteriregrtets
rotering, i följd af f. d. adelsfahne-boslällenas befrielse
från ordin, noterings utgörande;
IV:o 3o8, angtde iakttagelser vid lagars och författningars
tillämpning, i händelse ett utaf R. St. i und. föreslaget
förändradt myntsysteme vinner K. M:s nåd. bifall;
N:o dog, om öfverseende af nu gällande instruclion och
taxa lör justering af mått, mål och vigt;
N:o 310, aogtde erläggande af lotspenningar i vissa full
på en gång för flera stationer.
Gr. Hamilton, flenning Ludv. Hugo: Som Be
villn.
Utskls betänk. N:o 44' innehållande voter:s-propos:r
rörrde stämplade pappersafgiften, samt lie vill t».— och Ekon.-  Ulsk:ns betänk. N:o 14, med voter:s-propos:r rör:de brännvinsbränningen,
redan öro bifallna i de öfriga Stånden; anhåller
jag alt R. o. Ad. ville tillåta deras framflittande på
listan näst efter Coust.Ulskis betänk. N:o 68, på det alt voteringen
ju förr desto hellre må kunna äga rum i förstärkta
StatsUlskol tet.
Denna hemställan blef af R. O. Ad. bifallen.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz, a Lade sig den plats
i Ridd.Utsk., som genom Eleclorernes förtroende blifvit honom
leornad.
Fortsattes pröfningen af ej mindre Const.Ulsk:s meni.
N:o 85, med förslag till samman jeni k ning af RiksSl:ns i anledn.
af Coust,Utskts meni. Nio 38 såsom gemensamma tankar
hänvisade anmarktr, än oek samma LJtskis mein. N:o 68
med fortsatt förslag i afseende på nationalrepresentationens
ombildning och de i sammanhag dermed nödiga grundlagsändringar
Hr
L i I je n s t oi pe, Axel Fredr.; Det var egentligen
en uppgift af Gr. Anckarsvärd uti sistl. plenum, som föranledde
mig att begära ordet. Hr Grefven tillät sig nemi , förmodligen
för alt gifva så mycket större vigt åt llederv.
BondeSt:s åtgörande uti representationsfrågan, uppgifva, att
den dass af Svenska folket detta Stånd representerar, utgjorde,
på grond af statistiska tabeller, dem Hr Grefven
medhade, omkring 3,000,000. Summans storlek förvånade
mig
D c ii 19 April f. ra.
mig genast; ty jag ville minnas, att densamma utgjorde Sveriges
hela befolkning, och, utan att vara försedd med de
statistiska tabeller, jag nu förskaffat mig, begärde jag då ordet,
för att söka rätta den af Hr Grefven missledande uppgiften.
Hänvisande till Tabellcommissionens sednast afgifna berättelse,
eller den för år 1838, vill jag ej fördjupa mig uti
några vidlyftiga siffer-calculer; jag anser det vara tillfyllest
att derifrån endast bemta totalsumman på Sveriges allmoge
2,23g,gi8, deribland inbegripna qvinnor och barn, till ett
antal af 1,553,38g, då man lätteligen finner den stora summan
3,ooo,ooo, som, enl. Gr. Anckarsvärds uppgift, BondeSt.
utgjorde, reducerad till 686,52g, hvartill den samhällsclass
alltså uppgår, som representeras af Hederv. BondeSt.
Att, jemförelsevis till siffran, R. o. Ad. betydligt understiger
denna summa, vela vi alltför väl; men vi veta äfven
att detta räknesätt ej är tillämpligt i afseende på representalionsberäkningen.
R. o. Ad., så väl som BondeSt., utgör
derutinnan hvardera -Jidel; och såsom sådan måste R. o.
Ad. anses, intilldess massornas välde inträder, hvilken tidpunkt,
för allas vårt väl, vi må önska vara långt aflägsen.
Förutan denna misscalcul, skulle jag tro Gr. Anckarsvärd
äfven uti ett annat afseende hafva icke så alldeles riktigt
uppgjort sina beräkningar. Hr Grefven förklarar nemi.
T9g:delar utaf Svenska folket önska, ja nära nog fordra det
ifrågavar. representationsförslaget, enär förslaget blifvit godkändt
af Hederv. BondeSt. Låtom oss närmare skärskåda
detta; och man skall finna denna uppgift ej mindre osäker
än den förra. Vid inom BondeSt. anställd votering, hafva
rösterne utfallit med 66 för och 3r emot ifrågavar. förslag.
Med känsla för lätt och sanning må man väl antaga, att,
derest de, hvilka afgifvit sina röster för förslaget, uttalat
deras committenters opinion, äfvenledes motsidan gjort det.
Utslaget blir derigenom betydligen förändradt. 1 alla fall
skulle jag tro, att denna si f fe r be r ä k n in g ingalunda är
tillämplig på utrönandet af nationens opinion, vare sig uti
detta eller likartade fall.
Jag kan härvid icke underlåta att gå tillbaka till ett
ämne, som väl ej rörer det, hvarom vi nu öfverlägga, men
hvilket likväl utgör ett af de utaf mig antydda likartade
fall, i afseende på det skefva uti sättet att vilja, såsom af
vissa talare ej sällan är brukligt, beräkna nationens opinion
och sympathier.
Vid frågan om anslag till reparation af Riddarholmskyrkan,
påminna vi oss, hurusom Gr. Anckarsvärd äfven då
tillät sig framställa snarlika beräkningar. De angingo då
Svenska folkets sympathier, uppskattade efter de, genom
collecter, slamböcker och dylikt, till kyrkans reparation
insamlade bidrag.
24 11. '9
Den i g A p r i 1 f. ni.
Att insamlingai nes otillräcklighet för kyrkans fullkomliga
iståndsätlande (de uppgingo likväl till något öfver 4g,ooo
r:dr) torde hufvudsakligen böra härledas derifrån, att man
ansåg Riddarholmskyrkan sorn en Statens tillhörighet och
såsom sådan höra på dess bekostnad åteVställas, — ja, för min
känsla var det, — jag tvekar icke att öppet uttala det, —
nära nog motbjudande, att detta Sveriges Pantheon,
med de dyra, heliga minnen, hvilka der innebo, skulle, genom
på detta sätt insamlade medel, återuppresas.
Att ifrån den otillräckliga insamlingen sluta till nationens
sympathier för de lefvande, förefaller mig vara en,
lindrigast sagdt, högst egen deduetion. Skulle några sympathier
härvid tagas i anspråk, rörde de väl snarare, ja uteslutande,
de st "a, de höga andar, hvilkas förgängliga men
dyrbara stoft uti denna helgedom finnes förvaradt, sedan de
för Sveriges väl, ära och sjelfständighet verkat och stridt
samt, efter ärorika bragder, stupat för vår heliga tro och
vårt politiska sjelfbestånd; och jag vädjar till eder, mine
herrar! och till nationen, om någonsin våra Svenska hjeltan
kunna kallna för eller med likgilltighet och otack erinra sig
dessa stora minnen och dem, hvilka just uti folkets kärlek
afsett och endast deruti funnit belöningen för hvad de för
delta folk och dess’ väl sökt verka och uträtta. Den ringaste
tvetydighet uti detta hänseende är för min känsla djupt
kränkande; och det är detta, som fört mig längre utom ämnet,
än jag beräknat, då jag åter upptog en redan afgjord
fråga. Ungdomsblodet strömmar lifligt; men jag vill hejda
dess lopp med att gå tillbaka till Gr. Anckarsvärds kalla beräkningar,
de der för mig synas, uti begge fallen, äga enahanda
värde och betydelse.
Med den föresats, alt så litet som möjligt upptaga H.
R. o. Ad:s dyrbara tid, hvarföre jag ock egentligen endast
yttrat mig vid tillfällen, då jag i egenskap af ledamot utaf
Högh Exped.LJtsk. dertill funnit mig uppmanad, ansåg jag
vid förra tillfället Gr. Anckarsvärds nu anmärkta, och af
andra talare dessutom då upptagna yttrande ej böra af mig
bemötas, ehuru detta, jemte mycket annat af premisserna uti
Hr Grefvens ifrågaställa anförande, djupt upprörde min
känsla. Att jag nu icke kunnat följa samma föresats må
mig ursägtas, äfvensom att jag, då den nu är bruten, anhåller
att få ytterligare till besvarande upptaga några anmärknlr
och yttranden.
Gr. Anckarsvärd har vidare, under det Hr Grefven sökte
ådagalägga motiverna, dels för Hederv. I3ondeSt:s antagande
af ifråga var. betänk., dels för det motsatta resultatet
inom Vällofliga BorgareSt., låtit, hvad det sednare beträffar,
undfalla sig ett yttrande, hvilket jag anser mig böra upptaga.
Hr Grefven förklarade nemi. i afseende på det af mig
vid sista plenum tillkännagifna förhållande, att Const.Utskts
nu discuterade betänk, af sistnämnda Stånd blifvit afslaget,
Den 19 April f. m.
'47
ali della ingalunda borde af H. R. o. Ad. betraktas såsom
något exempel alt eflerfölja. Detta förklarande tyckes förutsätta,
det min mening med berörde lillkännagifvande skulle
liafva åsyftat något dylikt. Jag önskar så myckel bellie
söka skingra denna villfarelse, som jag tvertemot anser, hvilket
jag ock tillförene tagit mig friheten öppet förklara, att
ett Stånd, då det går att uttala sin opinion, särdeles uti ett
så vigtigt ämne sorn det ifrågavar., ej för någon del må låta
de beslut, hvilka inom ett eller flera RiksStånd blifvit
fattade, dervid på sig inverka. Häraf torde man nogsamt
finna, att jag icke kunnat förutsätta något sådant med detta
mitt tillkännagivande.
Mycket af hvad Hr Hjerta derefter sent på aftonen uti
samma plenum yttrade, skulle jag hafva velat till besvarande
upptaga, om jag icke fruktade, att H. Ståndets tålamod
redan blifvit alltför mycket taget i anspråk, och dethufvudsakligaste
dessutom af Hr Lefre'n, på ett så värdigt och honom
eget hänförande sätt, redan blifvit upptaget och besvaladt.
Blott en sak kan jag ej stillatigande förbigå, nemi.
att förklara mitt ogillande öfver sättet att hemta Devis ifrån
anonyma biljetter och dylikt, hvilket Hr Hjerta tyckts afse
nied den af honom gjorda uppgift angtde de 100-tals bref,
hvilka, såsom opinionsyttringar uti representationsfrågan, skola
hafva kommit en ledamot af Hederv. BondeSt. tillhanda.
J)en af Hr Hjerta så lösligen gjorda uppgift skulle kunna
gifva mig anledn. till en förmodan, en slutsats, den grannlagenheten
förbjuder mig att till och med endast antyda,
och det anonyma uti sjelfva framställningen torde få tjena
till min ursägt för hvad jag redan tagit mig friheten i detta
hänseende yttra.
Frih. Cederström, Jacob, har liknat Const.Utskis förslag
uti representationsfrågan vid ett ”dödfödt missfoster.” Jag
instämmer så till vida deruti, som jag anser detta förslag
vara ett foster af en, minst sagdt, missledd tro om hvad
för nationen uti detta fall skulle vara gagneligt; och, på sådant
sätt framkommet, må man ej undra öfver detsammas
manga lyten.
Man hemtar så gerna exempel ifrån forntiden; må mig
tillåtas afven derifrån söka ett stöd för mitt yrkande af förslagets
förkastande, I Sparta utkastades de barn, hvilka
föddes med något lyte; ty Spartanerne ville hafva dugliga
och kraftfulla medborgare. Följom detta exempel och låtom
oss i födseln tillintetgöra detta foster af 1840 och 184*
årens Const.Utsk., såsom varande ett förslag med alltför svåra
lyten besväradt, och genom hvars antagande, i stället att
bilda ett kraftigt stöd samt bereda trefnad åt de medborgare,
hvilka skola detsamma efterlefva, ovillkorligen de beklagligaste
anledn:r till söndring och oreda skulle åstadkommas
och oberäkneliga olyckor för landet uppkomma. Jag
fortfar alltså alt yrka afslag å förslaget, men önskar der
-
Den 19 April f. m.
jemte, att förkastelsedomen må dicteras uti de mest grundjagsenliga
ordalag.
Om, på sätt Frih. Cederström föreslagit, såvida jag rätt
uppfattat hans mening, jemte förkastandet af ifrågavar. förslag
till nationalrepresentationens ombildning, åt Const.Utsk.
skulle kunna uppdragas att inkomma med ett förslag, mera
öfverensstämmande med nationens icke imaginära utan verkliga
sympathier och utgörande en sann och opartisk sammanjemkning
af de meningar och principer, hvilka, så väl inom
som utom representationen, blifvit uttalade; vore det i sanning
ett slut, hvartill jag på det lifligaste skulle önska det frågan
för närvar, kunde bringas; äfvensom jag, i sådant fall, högligen
önskade, att Const.Utsk. med särdeles uppmärksamhet
fästade sig vid att åt 56 och 81 §§:na Reg.Ftn gifva mera
likstämmighet.
Slutligen, och utan att vilja inlåta mig uti någon undersökning
af vårt nuvar. representationssätts så strängt öfverklagade
Bristfälligheter, eller våga på något vis framkomma
med förslag till ett möjligt afhjelpande deraf, må det likväl
tillåtas mig, medan jag nu har ordet, att öfver detta
för hvarje medborgare vigtiga ämne yttra några ord, särdeles
för att kunna öppet tillkännagifva det jag för ingen del
fast vidhänger det närvar., uti åtskilliga delar förbättringar
kräfvande representationssättet, utan tvertom varmt och innerligt
nitälskar för nyttiga och helsosamma reformer.
Ifrån andra länder hafva vi en bedröflig erfarenhet utaf
allmänna val; hvarföre äflas så mycket att införa denna
princip hos oss? Mig synes som skulle förbättringar ingalunda
vara omöjliga, äfven med bibehållande af de fyra
Stånden, med hvilka jag likväl önskade att de flere ännu
orepresenterade medborgareclasser måtte införlifvas, utan
tillskapande af ett 5:te. Med denna hufvndsakliga förbättring
samt ett mera förenkladt och ändamålsenligt arbetssätt,
så väl inom Stånden som Utsktn, och möjligen någon förändring
uti den sjelfskrifna representationsrätten, tror jag vi
ännu någon tid kunna anse oss nöjda. Att kullkasta det
närvar, för ett så osäkert blifvande, kan jag aldrig gilla.
Det öfverensstämmer icke heller med Svenskens lynne; han
vill pröfva och moget eftertanka, innan han godkänner hvad
oförsökt är. Och bevare oss Gud ifrån allt nyhetskrämeri
och detsammas predikanter; ifrån alla förändringar, som icke
äro fullt erkända förbättringar, samt således äfven ifrån det
af Const.Utsk. nu framlagda förslag till national-representationens
ombildning!
Frih. Hamilton, Hugo: Det har visserligen någon
svårighet med sig att två dagar sednare besvara anmärfen.-r,
som blifvit gjorda i ett föregående plenum; ty dels äro icke
de tillstädes, hvilka gjort anmärkntna, och dels hafva icke
alla de svaromål, som afgåfvos på föregående anföranden,
Den 19 April f. in.
stannat i R. o. Ad:s minne; men jag måste underkasta mig
detta, och anhålla att med några ord få bemöta de inkast,
som blifvit gjorda mot det förslag jag framställde i början
af föregående plenum. Flere värde talare fästade sig hufvudsakligen
vid sjelfva grunden, hvarpå jag stödde min öfvertygelse,
nemi. att 56 §:n Reg.Ftn mäste äga gällande kraft.
Deremot anfördes emot dess betydelse i allmänhet, rörtde
Const.Utskts förslag, sådana som de vanligen inkomma, att R.
St. hafva genom praxis af föreg:de riksdagar och genom Const.-  Utsk:s dertill gifna bifall afgjort den frågan, att R. St. kunna,
bredvid och med förbigående af ordalagen i 56 §:n Reg.F:n,
förkasta frågan vid första riksdagen. Jag vill icke ånyo upprifva
den många gånger genomförda striden. Jag vill blott
hafva äran nämna, att för min öfvertygelse kan ingen praxis
blifva gällande emot hvad grundlagen bestämmer.
Jag tror att hela vårt samhällsskick beror derpå, att
grundlagens bud orubbligen efterlefvas, så länge grundlagen
finnes qvar; så att icke någon af partiers öfverlägsenhet åstadkommen
praxis bredvid grundlagen må göra sig gällande,
emedan sådant småningom kunde leda derhän, att vi ägde
en grundlag på papperet, som vore af ingen betydelse, och
en annan i praxis, tolkad efter partiåsigter och opinionens
vindkast för dagen. Till stöd för deras åsigt, som hyste olika
tanke rörtde betydelsen af 56 §:n Reg.Ftn, anförde Hr
von Hartmansdorff flera exempel för att bevisa till hvilka
absurditeter det skulle leda, om R. St. vore tvungneatt, sedan
det i Const.Utsk. var antaget, bordlägga ett betänk., som
innehöll de största orimligheter. Jag anhåller att få fästa
Ståndets uppmärksamhet derpå, att frågan nu är annorlunda;
ty här är en casus, som af ingen praxis varit bestämd, nemi.
att R. St. velat tillvälla sig makten att vid första riksdagen
förkasta äfven hvad som af förstärkta Const.Utsk. blifvit bifallet
och antaget. Det kan icke nekas, att förstärkta Const.-  Utsk. antagit tvänne hufvudgrunder för betänk., och att dessa
hufvudgrunder således äga kraft af R. St:s beslut. Gr.
Horn anförde visserligen, att det endast var ad notitiam eller
för att slita frågorna preliminariter, som dessa hufvudgrunder
afgjordes. Jag anhåller blott att få veta hvar det står
skrifvet. Uti en så vigtig sak som denna, borde väl Stånden
hafva förbehållit sig rättighet att förkasta de principer,
om hvilka förstärkta Const.Utsk. kunde förena sig, derest
samtliga Stånden icke kunde blifva ense om de särskilda
detaljbestämmelser, hvilka erfordras för principernas tillämpning,
såvida icke dessa principer skulle anses som R. St.‘s
orubbliga beslut. Jag medgifver att, om jag har orätt i denna
åsigt, så har jag orätt i hela mitt anförande. Jag har
haft den godtrogenheten och varit nog en fa 1 Id ig att tro det
formen måste äga samma kraft, antingen den behagar en
viss majoritet eller icke. Om formerna äro att beti akta såsom
vaxet i konstnärens hand , eller såsom ormen, hvilken
D c n i y A [) r i 1 f. in.
slingrar sig kring alla föremål, så har jag orätt; men är <iet
icke så, beror liela sambälhts lugn derpå, att den af oss besvurna
grundlagen skall till punkt och pricka följas, sådan
den i bokstafven lyder; så bar jag rätt, oell ännu är jag icke
öfvertygad om motsatsen. Hr von Hartmansdorff bar
sagt, att Coust.Utsk:s ledamöter af delta Stånd, och äfven
jag, skulle hafva förklarat, att Stånden äro förbundne att
antaga detta betänk, sådant det är, äfven i sina detaljer,
derföre alt grunderna äro af förstärkta Coust.Utsk. fastställda.
Deri värde ledamoten torde tillåta mig få erinra, att
jag icke hört någon påstå sådant, äfvensom jag icke heller
sjelf sagt det; ty jag sade, att när hufvudgrunderna äro okullkastliga,
ehuru de icke af mig personligen gillas, så ville
jag antaga så gerna delta som något annat förslag lill grundlagsenlig
behandling vid nasta riksdag, efter jag olyckligtvis
nu icke kunde få förkasta någotdera i sin helhet. Det är
visserligen ganska vigt och beqvämt, alt på det sättet låta
talare till bevis för sina åsigter hafva anfört skäl, sorn de
aldrig yttrat, och derefter uppställa de anmärkmr man anser
lampliga; men det är svårt för deni, som icke yttrat sig i
sådan anda, att ingå uti motbevisning och vederläggning af
skäl, som icke stå i något förhållande till de verkliga grunder,
hvarpå man byggt sin bevisning.
Slutligen anhåller jag att för milt eget rättfärdigande få
bemöta ett yttrande af en värd ledamot, på hvars omdöme
jag sätter den högsta vigt. Gr. Spens anmärkte nemi.,
all det förslag, som jag afgifvit att i sin helhet bordlägga
Coust.CJtsk.-s betänk, på de af mig afgifna skäl, vore något
för lättsinnigt uti en så vigtig fråga som denna. Dertill lager
jag mig friheten svara, att, när det sker med det öppna
tillkännagifvande, som jag gjort, alt bordläggningen skedde
endast för att iakttaga grundlagens helgd, emedan jag finner
mig bunden vid de antagna grunderna för detta betänk.,
hvilka jag dock för min del icke kan godkänna ; så tror jag
att det vore mera lättsinnigt att gå in uti en vidlyftig conversation
om saken, alt deröfver utlåta sig i ett rikt ordsvall
än att uppfylla formen, samt öppet och ärligt säga:
jag kan icke antaga betänk., men jag nödgas dock för formernas
skull bordlägga detsamma. Detta sätt att tillvägagå
är åtminstone icke förenadt med den lättsinnigheten att utan
allt gagn upptaga en dyrbar tid. Jag har velat säga detta
blott för att visa alt jag icke sett saken så lättsinnigt, sorn
det måhända kan synas. Att förnya min anhållan om den
propos. jag första gången begärt, nemi. till bifall på detta
betänk., torde vara alldeles öfverflödigt eller åtminstone utan
gagn, sedan inom tvänne Stånd grundlagen blifvit så förklarad
som majoriteten anser sig äga rättighet alt förstå densamma.
De äro visserligen auetoriteter, som jag borde erkänna
vara öfvervägande min enskilda öfvertygelse; men uti
en så vigtig fråga som denna, kan jag så mycket mindre
Den i g April f. m.
frångå min åsigt, som den vunnit understöd af erfarne män
inom detta Hus; och nödgas jag derföre, på de af mig anförda
skäl, ånyo anhålla om propos. till antagande af detta
betänk., att hvila lill grundlagsenlig behandling vid nästa
riksdag.
Frih. Boye, Ludv.: Jag erkänner vigten deraf att
icke förspilla Ståndets tid, och jag bestrider icke någons rättighet
alt såsom tidsspillande bedomina djerfheten of mig
att åter uppträda; men detta förelag grundar sig i den enkla
öfvertygelse!), alt yttranden blifvit fällda, tjetiliga att förvilla,
oell alt förlusten af några ögonblick är vida mindre än
förlusten skulle blifva, om denna förvillelse finge göra sig
gällande. Jag anhåller således vördnadsfullt alt ännu en
gång få yttra något. Då jag begärde ordet, var mitt ändamål
att tora Gr. Anckarsvärd till erkännande af otillbörligheten
alt så lill sägandes smyga bort en § i grundlagen,
hvilken omfattar mångfalldiga andra ämnen än representationsförändringen,
och hvilka alla ämnen skulle så der lyst
och stilla försvinna. Jag ber honom icke taga illa upp, alt
jag, på de skäl Frih. Cederström anfört, ännu qvarstår vid
den tanken, att det sannerligen ligger mycken djerfhet uti
sältet att gå till väga, om också icke i sjelfva saken. En
annan ledamot har sagt, att det vore afvita att förvandla
Sverige lill republik. Jag skulle önska alt han hade tillagt
några ord; all hans yttrande hade varit afifatladt i följande
ordalag: det är afvita att förvandla Sverige till republik på
annat än det sätt, som nu dagligen sker. Mine herrar! Revolutioner,
som göras af folket, måste fördelas i tvänne slag.
Ingen revolution kan äga rum af folket förr, än folket ar
öfvertygadt att revolutionen är nödig, att det närvar, statsskicket
icke duger, och förrän folket blifvit öfvertygadt örn
den himmelska sällheten af den gränslösa republikanska friheten.
Nå väl, mine herrar! arbetar man icke hvarje dag
på att bibi inga folket den öfvertygelse)!, alt allt annat är
bättre än vi hafva, och alt vi således böra förändra oss.
Jag lior mig icke bedomina orätt, då jag betraktar Hr Hjertås
framställning i detta fall hafva annat ändamål än det:
mine herrar, sitten slilla medan jag republikanisera)' tänkesättet;
rören eder icke; tagen icke förskräckelse lill eder af
följderna, förrän de inträffa; men då är det för sent alt hejda
dem. Jag kan icke förstå Hr Hjertås flanista Ilning på
annat sätt. Jag ställer till Frih. Cederström och Frih. Hamilton
den anhållan , att de ville förunna Riddarhusets
större pluralitet samma rättighet som pluraliteten icke skall
göra dem stridig, nemi. att, vid begreppens uppfattning i fråga
om förståndet af våra grundlagar, lå följa värt eget förnuft.
Jag menai' härmed, alt de ville tillåta oss, sedan de
uppgifvit sina motiver, hvarför de förslå RegF:s föreskrifter
på ett sätt, att de då ville tillåta oss, säde jag, få hysa
15a
Den 19 April f. ra.
en annan tanke oell framför allt icke lägga hinder i vägen
för fullbordandet af emancipationen undan det autocratiska
välde, som Const.Utsk. gifvit sig. Jag är skyldig förklara
Frill. Hamilton, då jag angifven lians framställning, att om
lians grunder äro falska, så är äfven hans conclusion falsk.
Nå väl! Jag anser hans grunder falska; men jag är skyldig
att redogöra, hvarföre jag anser deni sådana. Jag kan icke
misstaga mig derom, att hvarje ledamot af detta Hus skall,
vid granskning, vid den nogaste afvägning af grundlagens
ord, finna att grundlagsstiftaren aldrig föreställt sig det fall,
som nu inträffat, nemi. fråga om nationalrepresentationens
totala ombildning, och att i fråga om en så genomgripande
förändring alla fyra Stånden skulle vara bundna af hvad en
obetydlig delegation utaf representationen uti några principfrågor
beslutat emot ett eller annat Stånds åsigt, så att pluraliteten
af dessa få delegerade skulle kunna anses uttrycka
hela folkets vilja ända derhän alt, derföre att några principer
blifvit af denna pluralitet godkända uti ett vidt omfattande
förslag, hela representationen, och således äfven de
Stånd, som icke godkänt dessa principer, skulle vara förplig—
tade alt antaga ett förslag, som livart Stånd för sig i vissa
delar kunde godkänna men i de öfriga förkastade. Jag anhåller
att vi snart måtte komma till voteringslapparna, för
alt genom dem slita de olika meningarna.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Ehuru långvarig discussionen
i detta ämne varit, har R. o. Ad. likväl icke kommit tilt
något bestämdt beslut, huruvida Utsk:s förslag skall behandlas
i sin helhet eller punktvis föredragas; men jag torde icke
misstaga mig deruti, att pluraliteten är höjd för att behandla
saken i sin helhet. T detta fall gifves det 3:ne förslag till
beslut, efter den uppfattning jag gjort af discussionen. Det
ena, att förklara förslaget oantagligt; det andra, att förklara,
att detsamma, sådant det är, måste, i följd af grundlagens
föreskrift, hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag;
och det 3:dje, att återremittera detsamma till Utsk.,
på det att flera sådana stadganden, som man nu anser icke
vara lagliga, måtte borttagas. Hvad angår första frågan, huruvida
grundlagen bestämdt föreskrifver att Const.Utsk:s förslag
skola hvila till kommande riksdagen, så torde det vara
nödigt att erinra oss, att 1809 års grundlag innehöll ett alldeles
bestämdt stadgande i detta afseende. RiksSt:n kunde
icke på något sätt förändra ett förslag från Const.Utsk. till
grundlagsförändring, utan sådant det var af Utsk. framlagdt
skulle detsamma ovillkorligen hvila till den kommande riksdagen.
Landtm, och talmän kunde då icke göra annan framställning,
än att förslaget, i följd af grundlagens föreskrift,
skulle blifva hvilande. Detta stadgande var conseqvent och
riktigt och förekom de svårigheter och olika tankar, som
nu
Den 19 A p r i 1 f. m.
153
nu uppstått i detta ämne; men man tänkte sig äfven alt det
kunde vara möjligt alt man vid ett förslag al Coust. CJtsk. ,
då i allmänhet framställningen kunde innefatta åtskilliga krister,
kunde vilja jemka ord eller vidtaga några förändringar
deruti, och man ansåg derföre nyttigt att vid första riksdagen
sådana jemkningar mätte kunna få göras. Det var på
denna grund som man 1812 föreslog och i8i5 antog det tillägg
i grundlagen, att Const.Utskts förslag vid första riksdagen
kunde undergå förändringar derigenom, att RiksSltn
hvart för sig såsom gemensamma tankar framställde anmärkare
vid dylika förslag. Men genom denna tillsats i
grundlagens ursprungliga stadgande har en verklig inconseqvens
i lagen uppstått; ty då 81 §:n Reg.Frn innehåller, att
R. St. icke må vid första riksdagen besluta öfver Const.-  Utsk-.s förslag, så har man likväl, genom tillägget uti 56 §:n
af samma grundlag, att gemensamma tankar kunna afgifva*,
medgifvit att R. St. kunna fatta beslut i frågan; ty den sorn
beslutar anmärknrr och gemensamma tankar, fattar verkligen
beslut i frågan; och det är denna inconseqvens, som (innes
i sjelfva grundlagen, sorn gifvit anledn. till de olika tankar,
hvilka i detta ämne uppstått. Jag tycker mig således deruti
finna en grund, huru man, med fullkomlig öfvertygelse om
stöd af grundlagen, kan hysa olika åsigter i saken. Såsom
följd af det medgifvande, att anmärkn:r i form af Ståndens
gemensamma tanke kunna göras vid Coust.Utsk:s förslag, har
tillämpningen blifvit sådan både vid denna och föregående
riksdagar, att Const.Utsk:s förslag förfallit och icke blifvit
livilande till kommande riksdag. Likväl måste jag medgifva,
att efter ordalydelsen skulle sådant icke äga rum. I detta
fall kan jag således icke annat än instämma med Frih. Cederström
och Frih. Hamilton; men det är en annan omständighet,
som måste tagas i betraktande. När Ulskts förslag,
i följd af gjorda anmärkntr, återkommit till Stånden, så måste
första frågan vara den: är Utskts förslag lagenligt tillkommet?
Denna fråga måste man göra och bestämma sig
uti, innan man kommer till slutliga pröfningen omförslaget
skall förkastas eller antagas. Nu frågar jag: tillkommer den
preliminära pröfningen om förslaget är lagligt eller icke den
första riksdagens Ständer, eller är det den andra riksdagen,
som derom skall besluta? Anser man denna pröfning icke
tillkbmina första riksdagen, så böra Ständerne vid första
riksdagen icke ingå i den frågan; men jag skulle tro att
pröfningen bör tillkomma första riksdagens Ständer, hvilka,
derest de finna förslaget olagligt, icke böra låta detsamma
hvila; emedan den kommande riksdagens Ständer böra kunna
vänta, alt det förslag, som hvilan, ur lagenligt tillkommet.
Ingår man i denna pröfning af förslaget, så tror jag att de
anmärkir.r, som af flera talare blifvit gjorda, verkligen äro
grundade. Ty då förstarkta Coust.Utsk. antagit allmän val24
11. 20
Den ig April f. m.
princip, men Const.Utsk., sådant oansedt, sedermera gjort
skilnad emellan städerna och landet, så är denna sednare
åtgärden stridande emot det förut fattade beslutet och följaktligen
i denna del icke lagligen tillkommet. Äfvenså torde
den anmärkn:n icke sakna, grund, att när tre Stånd antagit
classval, hvarigenom all fråga om valcensus förföll, och
det 4‘de Ståndet, som antagit allmänna val, äfven vidtagit
ett beslut, i följd hvaraf fråga om valcensus skulle förfalla,
och följaktligen alla fyra Ståndens beslut instämma deruti,
att fråga om valcensus icke skall äga rum; så måtte Const.-  Utsk. icke hafva ägt rättighet att framkomma med ett förslag,
som innehåller valcensus. Jag har hört någon påstå,
alt Const.Utskts rättighet att framställa nya förslag sträcker
sig derhän, att Utsk. skulle äga föreslå stadganden, sorn vore
i strid med de af RiksShn såsom deras gemensamma tanke
afgifna anmärkntr. Om förhållandet är sådant att förslaget
icke är i fullkomlig laglig väg tillkommet, så måste deraf
följa att detsamma icke bör godkännas lill grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag. Man är således i den besynnerliga
ställningen, alt hvilketdera man beslutar, så blir
det icke fullkomligen grundlagsenlig!, utan man måste på
ett eller annat sätt stöta emot det lagliga. Att återremittera
förslaget till Utsk. kunde visserligen gå an, ifall Ståndet
kunde taga bestämdt beslut dérom, att Utsk. skall förändra
sitt förslag; men jag har aldrig kunnat föreställa mig
möjligheten deraf eller lagligheten deruti, att Stånden föreskrifva
Utsk:n huru de skola ställa sina förslag. Utsk. äger
nemi. rättighet att afgifva förslaget, sådant Utsk. anser detsamma
böra vara. Kär nu förhållandet är sådant, så skulle,
derest förslaget blefve till Utsk. återsändt och Utsk. qvarblefve
vid sin mening, saken befinna sig i samma skick som
den nu är, och genom återremissen således ingenting vara
vunnet. Nu återstår således endast att emellan 2:ne onda
ting välja det minst onda, och det minst onda är att förklara
förslaget oantagligt. Derigenom har man icke uttryckt
något bestämdt förkastande deraf, utan blott förklarat att
detsamma, i anseende till de orsaker, som jag nu haft äran
utveckla, icke kunnat antagas; och då är äfven Const.Utsk.
obetaget att, om det så lämpligt finner, utarbeta och inkomma
med ett nytt förslag. Man säger, att om Stånden
icke till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag godkänna
något förslag, så skulle de i förstärkta Const.Utsk.
med RiksSt:ns afgörande-rätt fattande beslut blifva tillintetgjorda.
Det kan jag icke föreställa mig; ty om resultatet
blir alt intet förslag kommer att hvila, skulle jag dock tro,
att i riksdagsbeslutet kommer att inflyta en § af innehåll,
att vid denna riksdag fråga om nationalrepresentationens ombildning
förevarit; att genom beslut i förstärkta Const.Utsk.
2:ne hufvudgrunder i sådant ändamål blifvit antagna, men
att RiksStm icke kunnat föiena sig om något på dessa huf
-
Den i g April f. m.
155
vudgrtinder utarbetadt fullständigt förslag till antagande eller
förkastande vid nästa riksdag. Ingenting hindrar kommande
Ständer att då upptaga dessa liufvudgrunder och, om de
så för godt finna, godkänna desamma samt framställa dem
till Konungens sanction. Det är dock föga tänkbart, att vid
en kommande riksdag så skall tillgå, enär pluraliteten inom
a:ne RiksStånd antagit annan grund för valsättet än Const.-  Utsk. föreslagit. Man kan nemi. icke gerna vänta sig, att
pluraliteten inom dessa Stånd skall kunna undergå sådan
förändring i tänkesätt, att annat beslut skulle kunna fattas
då än nu; men om jag antager möjligheten deraf att frågan
om dessa principer blef af kommande Ständer godkänd och
af Konungen sanctionerad, så ägde man ett i grundlagsenlig
väg tillkommet beslut om de grunder, på hvilka representationsförändringen
skulle byggas, och då återstod således endast
att på dessa grunder uppgöra förslaget till representationens
ombildning, hvilket förslag, i händelse det af samtliga
Stånden antoges, blefve hvilande lill grundlagsenlig behandling
vid derpåföljande riksdag. Innan samtliga Stånden
jemte Konungen beslutat om principerna, kan jag således
icke anse absolut nödvändigt, att Const.Utsk. skall uppgöra
ett detaljeradt förslag i ämnet. Först sedan Konung
och Ständer beslutat om principerna, är det Coust.Utskts
åliggande att uppgöra ett sådant förslag för att i grundlagsenlig
väg behandlas; men intilldess så skett, skulle jag tro
att man, ulan att bryta mot grundlagens bud, kan låta dessa
2tne principer hvila lill den vederbörliga behandling, som
vid kommande riksdagen öfverensstäromer med plurnlitetens
åsigt. Derigenom bar man iakttagit grundlagens föreskrift
och tillika förekommit att icke ett definitivt och detaljeradt
förslag, på olaglig väg tillkommet, blefve hvilande till antagande
eller förkastande vid kommande riksdagen. På denna
grund bar jag bestämt min öfvertygelse, enl. hvilken jag röstar
för den åsigt, att förklara förslaget oantagligt.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Af en långvarig
sjuklighet har jag varit hindrad att deltaga uti R. o. Ad:s
öfverläggningar ang:de icke blott denna vigtiga fråga utan
äfven nästan alla öfriga ärenden. I början af sisth Augusti
månad nödgades jag taga afsked från Const.Utsk., och kort
derpå nästan alldeles upphöra med alla riksdagsgöromål. Att
deltaga i öfverläggningarna har jag särskildt hindrats af en
långvarig heshet, hvarifrån jag ännu icke är tillräckligen
återställd för att ens nu kunna anföra allt hvad jag gerna
skulle vilja. Jag tog dessutom, då jag vid förra riksdagen
sökt försvara vår nuvar. representation och bevisa, alt den
icke var så dålig, som man påstod, det beslut, alt vid denna
riksdagen, sedan jag i Const.Utsk. fått tillfälle att yttra
min mening, öfverlemna åt dem, som baltie förstodo det,
att pröfva och afgöra frågan. Jag ville icke taga på milt
156
Den 19 April f. m.
samvete att på något sätt verka på öfvertygelse!), hvarken
för eller emot; men då opinionerna nu synas hafva stadgat
sig i motsats mot den majoritets, som i Const.Utsk. dicterat
besluten, så har jag icke kunnat underlåta att nu uppträda,
för att, om jag så får säga, taga afsked af det förslag, som
Const.Utsk. framlagt. Jag har visserligen icke förmått i hela
dess omfattning följa Const.Utskts förhandlingar i detta
vigliga ämne. Jag har derföre inskränkt mig blott till vallagen,
och äfven den har jag endast flygtfgt genomgått.
Men dervid har jag tyckt mig firma hela förslaget bygdt på
en felaktig princip, såsom varande alltför democratisk, eller
med andra ord, jag har tyckt mig finna för mycken rörelse
inlagd i hela systemet. Jag tror nemi. att det vore betänkligt
att ställa en stat på så rörlig fot; och såsom bevis för
denna min åsigt anhåller jag att blott exempelvis få göra
några få anmärknrr. Enl. Utsk:s förslag skulle den, som
ägde en ioo:dels röst, kunna blifva elector eller, såsom Utsk.
kallar det, valman. Men jag hemställer till en hvar, om
icke detta skulle öppna en alltför lätt möjlighet till intriger.
Och månne icke möjligheten att intrigera ännu mera skulle
befrämjas genom föreskriften att electorsvalet skulle ske
muntligen, så att livar och en, som skaffat sig löfte om
röster, kunde controllera att dessa löften uppfylldes? Då
man i England länge arbetat på att få representantvalen
hemliga för att förekomma dylika oordningar, så skulle vi,
efter en lång erfarenhet om nyttan i allmänhet af slutna
val, öppna vägen för intriger och oordningar genom ett annat
valsätt. Vidare stadgas strängt ansvar för den tjensteman,
som söker verka på valen, nemi. tjenstens förlust;
men hvar är garantien mot alla andras olagliga inverkan
på valen? Jo, endast böter från 5o till 5oo r:dr.
Ytterligare äro innehafvare af förlroendeembelen uteslutne
från valrätt. Jag kan icke se hvarföre de icke äfven kunna
få välja, eller hvarföre Regeringens förmodade vänner icke
äfven skola få anses tillhöra fäderneslandet. Eller skall hela
inrättningen blott åsyfta möjligheten eller snart sagdt säkerheten
att bilda en riksförsamling, som alltid skall vara
i opposition mot Regeringen? Ytterligare har man betagit
Konungen den maktpåliggande rättighet, som jag tror att
monarken i alla andia länder äger, utom i Norrige, nemi.
den att kunna vädja till en annan representantförsamling.
Häi- har man bibehållit den Norrska ideén, som jag anser
vara ytterst oriktig, nemi. alt de redan valda riksdagsmännen
ånyo skola sammanträda till urtima riksdag. Såsom ett
allmänt omdöme-får jag för öfrigt beklaga, att hela redactionen
är rnisslvckad. På många ställen fruktar jag att ingen
skulle med säkerhet kunna förstå meningen. Och om
man också nu kan gissa dertill, i anledn. af allt hvad man
derom hört ordas, så vågar jag dock påstå, alt det icke
skulle dröja länge, innan kanhända ingen ville förstå de
D c ii 19 April f. tn.
i5j
mörka orden på samma sätt, och man skulle snart få långa
strider blott om tillämpningen af vissa §§. Om jag derföre
också ville medgifva, hvartill jag är ganska benägen, alt
'vårt nuvar. representationssätt tarfvar väsendtliga förbättringar
eller t. o. m. en mer genomgripande förändring; så
kan jag för min del likväl icke gilla det förslag, som Const.-  Utsk. nu uppgifvit, oell vet ingen lämpligare åtgärd alt dermed
vidtaga, än att förklara detsamma oantagligt. Nu torde
likväl någon säga : "alt ett förslag af Const.Utsk. icke får
förkastas vid den riksdagen, då det afgifves, utan nödvändigt
måste, 0111 än modilieradt, hvila till grundlagsenlig behandling
vid kommande riksdagen.” Detta är en fråga, öfver
hvilken man tvistat, 0111 ]ag rätt minnes, alltsedan 1828
års riksdag, då jag började bevisa, att ett Const.Utskts förslag,
i öfverensstämmelse med grundlagens bokstaf och mening,
äfven kunde förkastas vid första riksdagen. Uti livad
jag nu i delta hänseende haft för afsigt att yttra är jag
hufvudsakligen förekommen af hvad en värd talare Hr von
Hartmansdorff anmärkt under förlidet Lördagsplenum. Men
det torde tillåtas mig derutöfver få äran erinra, alt i den
ursprungliga Reg.F:n af 180g stadgades uti 81 §:n, alt Const.-  Utsk:s förslag icke kunde förkastas vid samma riksdag, sorn
förslaget framkommit. R. St. funno sig dock icke länge belåtne
med detta stadgande, utan derföre tillkom redan vid
l8i5 års riksdag det nya mom. i 56 §:n R.eg.F:n, som medgifver
RåksSttn rättighet att kunna göra anmärkntr vid
Const.Utskts förslag, och derefter votera deröfver i förstärkt
Const.Utsk.; och under cathegorien af sådana anmärkntr hör
naturligtvis äfven den, att hela förslaget är oantagligt. Under
sednare hälften af sista riksdagen var en ordförande i
Const.Utsk., som icke hyllade denna åsigt. Han var nog
lycklig alt få medhåll af majoriteten inom Utskottet. Jag
var då ledamot af samma Utsk. och föreslog, reservationsvis,
propostr till votering i förstärkt Utsk., hvilka af RiksSt:n
godkändes. Vid denna riksdag har kronan blifvit satt
på min åsigt derigenom, att icke blott Const.Utsk., utan äfven
talmännen varit af den mening, att ett Const.Utsk:s förslag
vid första riksdagen kunde förfalla, hvilken mening äfven
RiksSt:n hyllat och beslutat votering i förstärkt Utsk.,
som till och med en gång utfallit emot Ulskts första förslag.
Jag vill derföre icke nu vidare trötta R. o. Ad. med anförande
af några ytterligare bevis för denna mening, särdeles
som jag så ofta upprepat dem. Men, torde någon säga:
”förstärkta Const.Utsk. har redan med R. St:s rätt afgjort,
att valen skola vara gemensamma, och representationen fördelas
på 2:11c kamrar, och således kunna dessa frågor icke
förfalla.” Harvid får jag likväl erinra, att dessa principer
icke kunna subsumeras under den calhegori, som innehålles
uti 56 §:n Reg.Ftn. Orden lyda nemi. som följer: ”blifva
åter något Stånds tankar i någon eller några delar skiljak
-
i58
D e n 19 A p r i 1 f. tn.
tiga från de öfrigas, och samma Stånd sig icke efter de öfriga
fogar; varde Coust.Utsk. genom val af l\iksSt:ns plena
till slutlig jemkning förstärkt till ett antal af 20 personer af
hvarje Stånd, hvilka genom samfälld omröstning skiljaktigheterna
förena, och det dymedelst fullständigt beredda
utlåt, hvile sedan till R. St:s afgörande, som ofvan sagdt
äi'.” Nu vill jag fråga: är något sådant utlåt, genom dessa
voteringar beredt? Är genom dessa voteringar något redactionsförslag
vunnet, sorn möjligen kunde hvila till antagande
vid nästa riksdag? Nej! Endast tvänne principfrågor äro
prseliminariter afgjorde, likväl naturligtvis utan att i ringaste
mån hindra RiksSt:n att förkasta Utsk:s nu gjorda försök
till deras tillämpning. Med tillämpningen mäste alltså
principerna stå eller falla. Det var egentligen ett misstag,
att dessa principer någonsin underkastades votering i förstärkt
Utsk.; och de måste naturligtvis förfalla, i händelse
R. St. skulle ogilla hvarje försök att i detalj tillämpa dem.
Och för att visa huru litet R. St. äro bundne af deras genom
förstärkta Const.Utsk. rör:de principerna fattade beslut,
vill jag såsom ett exempel blott nämna, att sjelfva Const.-  Utsk. har icke blott vid en föregående riksdag, jag tror år
1823, utan äfven vid denna, funnit sig nödsakadt att låta sitt
eget genom votering fattade beslut alldeles förfalla, i anseende
till omöjligheten att verkställa det. Händelsen var
nemi. den, att votering först anställdes öfver den preliminära
frågan, om anmärka, skulle äga rum emot den eller
den K. rådgifvaren. Sedan denna fråga blifvit med ja besvarad,
företogs votering om anmärkntn skulle göras efter
106 eller 107 §:n, hvilka båda frågor besvarades med nej.
Det först fattade preliminära beslutet måste alltså förfalla.
Jag kan således icke finna något hinder för Ståndet att förkasta
det nu ifrågavar. förslaget, och jag tror t. o. m. att
1809 års lagstiftare icke hafva redigerat hvarken 8t eller
56 §§:na Reg.F:n i den akt och mening, att en alldeles ny
grundlag skulle på der föreskrifna sätt kunna tillskapas.
Jag tror icke, att någon riksdagstid skulle räcka till att enl.
de nu gällande former behandla alla detaljfrågorna, så alt
man deraf kunde erhålla en sammanhängande grundlag.
Men, torde någon säga: ”skall då ingenting hvila till nästa
riksdag, utan allt det nu gjorda arbetet vara förgäfves?”
”Och är det ej bättre,” såsom Frih. Hamilton sagt, ”att något,
som han likväl sjelf ogillar, hvilar till nästa riksdag, än
att ingenting bordlägges?” Jag måste tillstå, att jag anser
ingenting annat böra bifallas för att hvila till nästa riksdag,
än det som man anser vara sådant, att det då bör antagas:
ty i annat fall skulle man blott gäckas med lagbudet. Om
man finner förslaget vara sådant, alt det icke bör antagas,
så vore det föga värdigt R. St. att låta detsamma hvila.
Någon torde anmärka, ”alt Utsk. icke hinner uppgöra något
nytt förslag på de preliminärt antagna principerna.” För
Den ig April f. m.
min del får jag förklara, att jag vill trösta mig, om jag
icke skulle hinna upplefva den tid, då vi kunna få gemensamma
val, och dermed kanhända förenad samma partiifver,
som i det gamla England och det unga Amerika ej
sällan lär dervid göra sig gällande, icke blott på afstånd
medelst projectiler af ruttna potäler och sura ägg, utan äfven
på närmare håll med knytnäfvarna. Dessutom kan jag
icke underlåta att ännu en gång förklara, att jag uti allt
hvad som hittills blifvit declameradt om nödvändigheten af
ett ända ned i grunden förändradt representationssätt, ännu
icke hunnit blifva fullkomligt öfvertygad om det närvarandes
ohjelpliga oduglighet. Det ligger i min karakter att
vara belåten med hvad jag har, och det tillhör min fram
skridna
ålder att kanhända för mycket frukta alla stora förändringar:
men icke kan jag medverka till nedrifningen af
vår nuvar. representationsbyggnad förr, än jag åtminstone
sett en fullständig plan till en bättre. Och då jag jemför
vårt tillstånd med andra länders, samt besinnar att ingenting
fullkomligt finnes i menskligheten; så kommer jag till den
slutsats, alt sjelfva vår nuvar. representation icke måtte vara
så dålig, som man nu så allmänt bör utropas. Jag anser
nemi. den representation för god, som icke allenast kan
bestämma Statens utgifter och dertill efter eget godtfinnande
bevilja medlen, utan äfven controllera deras användande.
Att våra Ständer bafva denna makt lär väl ingen vilja bestrida,
och denna riksdags erfarenhet visar tillräckligt, att
de äfven förstå begagna den. Af en god representation fordrar
jag vidare, att den skall kunna stifta rättvisa och nyttiga
lagar. Dertill anser jag fordras kunskaper, verldserfarenhet
och menniskokännedom. Om detta icke kan nekas,
så vågar jag påstå att nioliondedelar af folkmassan helt visst
icke skulle på egen hand vara goda lagstiftare, utan visserligen
behöfva biträde af den upplysta) e tiondedelen, på
samma sätt som de fyra lingrarne på handen föga skulle
förmå uträtta, om de icke hade biträde af den kortare och
rörligare tummen. — Vidare anser jag tillståndet i ett land
vara desto bättre, ju lättare det är för hvar och en att utveckla
sina medfödda krafter och anlag. Och jag vill flaga,
i hvilket land det är lättare, än just hos oss, för kojans
barn att förvärfva rikedom och uppstiga till de högsta värdigheter.
Jag vill visserligen undantaga Frankrike under
sjelfva revolutionstiden. Men förmånen var för dyrköpt, för
att kunna på dylika villkor önskas af någon rättsinnig menniska.
— Jag fordrar ytterligare af en god representation, att
den skall genom lagarna i möjligaste måtto lika skydda allas
person och egendom. Och jag vill fråga, hvar detta skydd
är större än i Sverige, och hvar det erhålles för bättre pris.
Man talar så ofta om England och anför det såsom mönster.
Men just der är lagens skydd, åtminstone för egendom,
så ofantligt dyrt, att det derigenom synes vara gjordt snart
160 Den ig April f. ra.
sagdt till ett prerogativ Mott för den rike. Kortliden: jag
skulle gerna vilja vela, hvad man egentligen har emot vår
representation. Det har blifvit en sed att hacka på våra
Stånd och isynnerhet detta Hus. Men jag har
sett mig något om i förhandlingarna hos andra länders rådslående
församlingar: och knappt någorstädes har jag funnit
en allmännare upplysning, en allmännare rättskänsla och en
mer allmän beredvillighet att försaka egna fördelar för det
allmännas väl och det rätta, än just här. Man klagar, att
riksdagarne äro så långa. Nå väl! Hvarföre vidtager man
icke åtgärder till deras förkortande? Jag har sjelf yrkat
derpå och antydt medlen dertill, samt anser mycket kunna
i detta afseende vinnas blott genom ett noggrannare iakttagande
af våra redan befintliga grundlagsstadganden. En af
de omständigheter, som hufvudsakligen verka till riksdagarnas
förlängning, är nemi, de många voteringarne i förstärkta
StatsUtskoltet. Men hvarifrån härleda dé sig? Jo!
från ett missförstånd af 69 §:n Reg.Fm och dess alltför ensidiga
tillämpning. Ty man har ej velat förstå, att de deruti
lemnade föreskrifterna lyda under det allmänna stadgandet
i 75 §.‘n Riksd.Qrdn. att, ”då två Stånd stanna emot
två, skall saken förfalla, om den blott är af beskaffenhet att
kunna förfalla.” Oin t. ex. fråga är om en lönetillökning
för ett gammalt embete, och två Stånd stanna emot två
i afseende pä summan, så bör frågan förfalla och den gamla
lönen förblifva oförhöjd. Men om lie eller alla fyra
Stånden beslutat ett nytt embete, t. ex. en extra provincialläkare,
men icke kunnat förena sig om lönens belopp, så är
sistnämnda fråga af den beskaffenhet, att den icke kan förfalla,
utan derom måste slutligen voteras i förstärkt Utskott.
Mycken tid har hittills äfven blifvit spilld blott på tvister
om våra lagars tillämpning. Och jag har svårt att tro, det
den nya, vida mindre klart uttryckta grundlagen, skulle
blifva lättare att tillämpa, än den gamla, om hvilken vi redan
vunnit mer än 3o års erfarenhet. — Jag har nu kortJigen
uttalat min åsigt, och hoppas, att den milda Försyn,
som hittills vakat öfver fäderneslandets väl, icke heller hädanefter
skall öfvergifva detsamma.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: En värd tala
re
yttrade i sista plenum sin synnerliga tillfredsställelse med
det beslut, som ett annat Stånd hade fattat i denna fråga,
och hvilket sedermera äfven lärer blifvit bittädt af PresteSt.
Den värde talaren, som syntes ana att R. o. Ad äfven
skulle behandla ämnet på samma sätt, trodde alt della beslut
skulle inom Europa väcka samma sensation, sorn det synes
hafva verkat på talaren sjelf. Jag kan icke dela denna
mening, af det mycket enkla skäl, alt jag icke föreställer mig
att Europa ens kan begripa, huru det är möjligt alt en repre
-
Den
ifii
presentation, som liar besluti t en förändring i sin samhällsordning
och hvilket heslut redan vunnit en ytterligare bekräftelse
vid samma riksdag, att denna representation, sade
jag, slutligen skulle komma att vidtaga åtgärder, i följd hvaraf
alltsammans förfölle till ingenting; men det kan vara mer
eller mindre likgilltigt hvad Europa derom kan komma att
tänka.
Yigtigare är, att när man öppnat för Svenska folket en
utsigt att få se sitt samhällsskick fö 1 bil 11 rad t och sina institutioner
förenklade, att detta Svenska folk må blifva i tillfälle
att kunna uppfatta den öfvertygelse, att, om denna utväg
leder till intet, sådant kommit att äga rum till följd af
en klar och enkel tolkning af värr grundlagar och icke på
någon slags omväg. Jag mäste bekänna, att jag instämmer
uti den af Hr Stråle yttrade meningen, att det ursprungligen
måtte hafva varit grundlagsstiftarens mening, att ett förslag
från Const.Utsk. visserligen må kunna modifieras och jetnkas
men icke helt och hållet afslås vid första riksdagen. Å ena
sidan har grundlagsstiftaren velat förekomma alltför hastiga
och stora förändringar i grundlagen och har derföre föreskrifva
att densamma icke vid en riksdag må kunna förändras;
men å andra sidan synes han hafva förutsett brhofvet
af förbättringar och har derföre velat nedlägga ett rörelseelement
hos Const.Utsk. att kunna föreslå förändringar i
grundlagen för att af en kommande riksdags representation
pröfvas och afgöras. Det synes för mig hafva varit den ursprungliga
afsigten. Emedlertid har vid föregående riksdagar,
och äfven vid denna, 56 §:n Reg F:n icke blifvit så tolkad,
och jag anser derföre förgäfves att nu yrka en sådan
tolkning; men deremot måste jag säga, att sedan denna fråga
har blifvit behandlad i förstärkt Const.Utsk., anser jag
densamma icke kunna komma att förfalla. En värd talare
har visserligen sagt, att RiksSt:n skulle kunna förklara förslaget
vara oantagligt; men jag frågar: hvartill leder ett sådant
förklarande? Att Const.Utsk. skall ingå uti en förnyad
pröfning och utan all slags ledning af RiksSttns opinioner
framställa ett nytt förslag, ledande till vidare pröfning inom
Stånden, hvaraf resultatet kunde blifva enahanda. Det måtte
icke vara fullt grundlagsenlig! att tänka sig en sådan behandling
af saken; likasom jag tror, att, om man icke öppet
kan uttala ett afslag i frågan, man icke bör införa ett behandlingssätt,
som på en omväg leder till samma mål.
Uti en fråga af den vigt som denna, är det angeläget
att behandlingen blir fullkomligen klar och ren, så att man
icke må kunna säga alt densamma genom något maktspråk
blifvit förqväfd. Man har sagt att Const.Utsk. sjelft har afvikit
ifrån de beslut, som blifvit fattade genom votering i
förstärkta Const.Utsk., nemi. derigenom, att städerne blifvit
indelade uti särskildta valdistrict; men detta beslut, hvad
24 H. 21
Den 19 April f. m.
innefattade det? Jo! det innefattade, att valen skulle vara
gemensamma. Hvad äro gemensamma val i motsats mot
hvad som finnes? Jo, att icke ståndsval skall äga rum; men
jag hemställer om man kan säga, att man infört ståndsval
derigenom, att städerna indelades uti särskildta valdistrict.
Jag kan icke linna det, och kan således icke heller medgifva
att Const.Utsk. i detta hänseende frånvikit det förstärkta
Const.Utskts fattade beslut, och följaktligen kan jag icke heller
medgifva, att det uppgifna förhållandet innefattar någon
giIItig orsak, hvarför Const.Utskis förslag bör förklaras oantagligt.
Vid denna riksdag hafva vi öfverlefvat många ovanliga
sätt att tolka våra grundlagar, synnerligast 69 §:n Reg.Ftnj
och det är med synnerlig förundran jag hört den sista värda
talaren hysa den mening, att ett förslag, som rör statsregleringen,
kan förfalla. Jag betraktar icke saken på sådant
sätt. Jag måste deremot antaga, att det utgör sjelfva
väsendet af våra grundlagar, sjelfva sammanhållningen deraf,
alt när Stånden stanna i olika meningar uti sådana frågor,
som icke kunna förfalla, att man då icke afklipper det
enda föreningsbandet dem emellan, nemi. votering i förstärkt
Utskott. Yi hafva funnit vid denna riksdag en benägenhet
hos representationen att i dessa frågor tillegna sig en rättighet
att uppträda med deras sjelftagna veto. Om jag ville
uttrycka mig genom en bild, så skulle jag säga, att vi synas
utan alla slags grundlagsformer vilja bilda former, som likna
dem af ett öfverhus och ett underhus, och man vet hvilka
rättigheter underhuset tillegnan sig i beskattningsmål.
Detta veto kan begagnas till förhindrande af grundlagsförändringar
och slutligen leda till sådan brytning uti samhällsförhållandena,
hvars följder icke på förhand kunna beräknas.
Jag skulle derföre önska, att denna fråga behandlades
helt enkelt.
Någon våda deruti, att förslaget kommer att hvila, kan
jag icke inse. E11 värd talare har uti detsamma trott sig
finna republikanska ideel'. Jag vill äfven för min del erkänna,
att detta förslag innehåller många ide'er af sådan halt;
men de böra icke undertryckas eller förqväfvas; det är på
den öppna öfvertygelsens gebit som de skola vederläggas, och
först derigenom kan man hoppas, att det sunda begreppet
inom landet blir så starkt, att det af ingenting kan förqväfvas.
Deremot är jag öfvertygad, att, om detta förslag kommer
att hvila, synnerligast genom R. o. Ad:s beslut, hvilket
tvifvelsutan är af stor vigt i vågskålen, denna åtgärd å representationens
sida uttrycker en vördnadsfull petition, hvilken
icke på annat sätt kan af representationen framställas
till timonen, att Regeringen måtte vid kommande riksdag begagna
sin rättighet, för att i denna vigtiga fråga uttala en
mening, hvilken säkerligen kommer att omfattas med så myc
-
Den ig A p r i 1 f. m.
x63
l>et mera värma, i samma mån opinionerna äro splittrade.
Någon propos. från Hr Frih. o. Landtm, att förslaget skall
hvila, kan jag icke finna behöflig; ty det följer af sig sjelft att
förslaget måste hvila, ifall R. o. Ad- förkastar de anmärkmr,
som deremot blifvit framställda.
Efter min öfvertygelse kommer således Hr Frih. o.
Landtm, endast att gifva Ståndet tillkänna, alt sorn Ståndet
icke förenat sig om några anmärkntr, som förhindra förslagets
antagande, så kommer detsamma, på grund af 56 §tn
Reg.F:n, att hvila till nästa riksdag.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: De ledare inom
detta Hus, som den största majoriteten vanligen är så villig
att följa, hafva yttrat sig i den mening, att de nu föredragna
Const.Utsk:? betänktn böra i sin helhet af R. o. Ad. förkastas.
Det är således lätt att förutse det öde som dem
väntar. Men jag vill då åtminstone, så kraftigt jag det kunnat,
hafva protesterat emot en i min tanke så högst oformlig
och förkastlig behandling af det mer än alla andra vigtiga
ämne, som i dessa betänkt!] innehålles.
Begagnande det initiativ, som gällande grundlagar har
lagt i dess hand, inkom Const.Utsk. till RiksSt:n med ett
förslag till förändring i Svenska folkets närvar, representationssätt.
T vissa delai' af det afgifna förslaget, att fyrdelningen
och likaså s j e I fs k r i f v e n h e t e n skulle upphöra,
samt att åt de hittills orepresenterade en plats inom representationen
skulle varda inrvrod, deri instämde samtliga RiksSt;n.
Vid andia delar deremot gjordes flera högst väsendtliga
anmärkntr. Den hufvudsakligaste bland dessa angick
visserligen valsättet, i afseende på hvilket R. o. Ad., och
jemte detta Stånd både Prester och Borgare förklarade, att
valrättens utöfning borde ske stånds- eller classvis, och icke,
såsom Const.Utsk. det föreslog och BondeSt. det antog, med
tillämpning af grundsatsen om samfällda val. Men andra
också ganska maktpåliggande anmärkn:r gjordes på samma
gång: om valbarhetens begränsning så väl inom stånd som
inom valkrets; om en högre ålders- och en lägre fastighetscensus,
såsom grund för valrätt; om representationens fördelning
på tvänne kamrar, i stället för den föreslagna enkammaren;
och ännu flera. Dessa de särskildta Ståndens
mer eller mindre emot hvarandra stridiga gemensamma tankar
ålåg det Const.Utsk. att, grundlagens tydliga föreskrift
likmätigt, till ett helt utlåt, i möjligaste måtto sammanjemka,
och om oförenliga skiljaktigheter förefunnos, skulle de samtidigt
till RiksStlns behandlande anmälas. Detta försummade
Const.Utsk., såsom dess segrande majoritet det uppgaf, på
den grund att de båda principerna om samfällda val och
om ståndsval ansågos vara båda tvänne så skarpa motsatser,
att de fullkomligt uteslöto hvarandra, och tillika tvänne så
bestämda hufvudsatser, att de under sig ordnade nästan alla
|64
Den ig A p r i I f. m.
andra i representationsförändringsförslaget innehållna prinei
per. Var denna åsigt riktig, blef en klar följd, att alla försök
till jemkning skulle fruktlöst utfalla, innan anställd omröstning
hade fällt utslaget till fördel för den ena eller andra
af de håda hufvudprinciperna. Men min innerliga öfvertygelse
är, att emellan de s. k. motsatserna jemkning visserligen
var möjlig; om ett Stånd fordrar endast samfällda
val, ett annat Stånd åter endast classval, erbjuder sig ju genast
den högst enkla utvägen att medla, att man föreslår
lill hälften samfällda val och till hälften classval; goda förslag
till sådan jemkning voro redan uppgjorda på förhand,
och många andra hade kunnat framställas. Allt annat, som
i de gemensamma tankarna innefattades, var det ännu mera
lätt att till något starkt och harmoniskt helt sammangjuta.
Omröstning öfver nakna isolerade principer kan i alla fall i
alla händelser aldrig leda till något bestämdt resultat; aldraminst
lill något godt. Också ligga följderna framför våra
ögon; alltsammans hotar att så falla sönder, att intet lärer
blifva utaf hela det under så vackra utsigter började reformföretaget.
Men Const.Utsk. har fått sin frikännelse uttalad,
då RiksStln godkände betänk. Wto 67 och deri innehållna
voterts-propostr. Då var rätta tillfället för den, som,
utan för stor tanke om egna ideers absoluta ofelbarhet, och
derföre beredd till jemkande uppoffringar, med allvar och
värma önskade reformsakens framgång, att protestera mot en
åtgärd, som, om den icke gjorde all sansad reform omöjlig,
dock åtminstone betydligt försvårade densamma. De särskildta
Stånden underläto detta väl derföre, att af de båda
opinionsextremer, som, med de mera moderatas uteslutande
ifrån all talan, inom dem herrska, hoppades hvar och en
att saken skulle till fördel för dess åsigt utfalla. Mig sjelf
har jag intet att förebrå i detta hänseende; då godkännandet
försiggick, stod jag färdig att från denna samma plats
emot detsamma afgifva min ensamma röst. Men öfvertygelsen
att den blott förgäfves skulle hafva höjt sig, förmådde
mig att bi belia lia tystnaden. Här vill jag ock anmärka,
att om, som Frih. Boye förmenat, R. o. Ad. endast villkorligt
bade afsagt sig sin sjelfskrifna representationsrätt, så hade,
när betänk. W:o 67 föredrogs, R. o. Ad. hort, under påminnande
af detta villkor, förkasta de föreslagna voterlsproposlna;
R. o. Ad. skulle då hafva yttrat den tanken, alt
om i den framställda proposin det af R. o. Ad. gjorda villkor
ej funnes intaget, så kunde R. o. Ad. ej densamma godkänna
eller öfver densamma låta votera ; R. o. Adis rätt
hade dermed varit behörigen bevakad, men äfven detta blef
försummadt. Voteringen försiggick alltså, och domen utföll
till de samfällda valens fördel. Med det i förstärkta Const.-  Utsk. sålunda fattade beslutet till ledning, gick derpå det
ordin. Const.Utsk. att företaga den ytterligare jemkning af
de särskildta Ståndens meningar, af hvilken närvar, betänk.
D e ii 19 April f. ra.
i65
N:o 85 blifvit resultatet. Jag måste här öppet bekänna, att
jag anser Const.Utsk. icke i detta betänk, hafva så jemkat
emellan Ståndens stridiga åsigter, som i min tanke det hade
varit dess pligt att göra. Denna min öfvertygelse grundar sig
dock endast och allenast på min egen subjectiva uppfattning
af hvad med en sådan jemkning borde förstås; det kan då
naturligtvis icke falla mig in att klandra Utskts ledamöter,
blott derföre, att de haft en olika tanke emot mig om rätta
sättet att uppfylla det medlarekall, dem ålåg; och någon förebråelse
lill dem skall visst icke komma ifrån mig, som äger
så full visshet om deras redliga och allvarliga afsigt att elter
hästa förmåga gagna den sköna sak, hvars målsmän de blifvit.
Emedlertid har nu delta betänk, till oss inkommit; och jag
förklarar genast, att jag dermed angule många vigtiga punkter
är af ganska skiljaktig mening. Men 56 §:ns Reg.Ftn
uttryckliga bud medgifver oss också rätt att nu detsamma
till alla dess delar granska och att dervid göra de anmärkntr,
som kunna finnas befogade. Der föreskrifves, att om ett RiksStånds
tankar i någon eller några delar fortfarande befinnas
skiljaktiga ifrån de öfrigas, och samma Stånd sig icke efter de
öfriga fogar, då skall emellan dessa tankar genom votering i
förstärkt Const.Utsk. tvisten slitas, på det att derigenom
ett fullständigt beredt utlåt, må till kommande riksdag
blifva hvilande. Häraf tyckes nu klart följa, att det åligger
hvarje Stånd antingen, om det icke har något vid Ulskts förslag
att särskildt anmärka, att låta vid detsamma bero, eller
ock att bestämdt och uttryckligen uppgifva i hvilken eller
hvilka delar det är af skiljaktig tanke. Utan att så förfares,
blir ju ingen votering möjlig, emedan man väl alltid måste
veta hvarom man votera skall. Väl invänder man, att man
ju kan antaga till contra-propos. vid en sådan votering, att
det hela af ett Const.Utskrs betänk, kan förkastas eller oantagligt
förklaras. Då möter likväl genast den frågan, om
ett Const.Utsk:s förslag, vid samma riksdag det göres, kan förkastas?
Svaret derpå in abslracto lemnar jag åt mera grundlags-förfarne,
än jag är, att afgöra. Men hvad närvar, speciella
fråga angår, så har den vid denna riksdag redan fått
en sådan behandling, att den, enligt min tanke, numera åtminstone
icke kan förfalla. Om nemi. ett eller flera eller
alla Stånden från början hade förklarat, att Const.Utskis förslag,
att det närvar, representationssättet skulle förändras,
vore både onyttigt, onödigt och omöjligt att verkställa; om
icke alla fyra Stånden redan hade beslutat att både fyrdelning,
sjelfskrifvenhet och de hittills orepresenterades uteslutande
böra upphöra; och synnerligast om icke votering i förstärkt
Utsk. hade försiggått, och derur, genom beslut roed R. Sl:s
rätt faltadt, erkännandet af samfällda valens och tvåkammarsyslemets
principer segrande hade framträdt; — då skulle
möjligen nu om grundlags-§:ns rätta tolkning och tillämpning
strid med något slags sken af skäl hafva kunnat uppstå. Men
i6S
Den 19 April f. m.
nu hafva ju alla RiksSi:n gatt in på sjelfva saken och fråga
är numera blott ora sättet; och när man hunnit så långt,
då åtminstone tyckes grundlagens tydliga mening vara den ,
att ett förslag skall blifva hvilande. Må hvar och en genomläsa
slutet af 56 §:n Reg.F:n och säga, hvad dess bokslafliga
ordalydelse annars skall hafva att betyda. Dessutom,
huru man än vill tolka ofia citerade grundlags-§, så kan
det dock icke jäfvas alt deri är bestämdt uttryckt rättigheten
för hvarje RiksStånd, alt få hvarje dess skiljaktiga tanke
under votering i förstärkt Coust.Utsk. Men örn man nu
ej skulle vilja uttrycka någon annan gemensam tanke än den
att Const.Utskts betänk:n i sin helhet afslås, då skulle nu antingen
denna rättighet blifva BondeSt. förnekad, eller ock
skulle man försöka tvinga Const.Ulsk. att inkomma till RiksSt:n
med sådana voterts-propostr, som det efter min åsigt
ovillkorligen ej får afgifva. Emot BondeSlts redan gifna
bifall till Const.Utskts betänk, i sin helhet får ej afslag
uppställas såsom contra-propos,, om äfven alla tre de öfriga
RiksSttn skulle sig i ett sådant förena. Ty afslag å allt hvad
dessa betänk:n innehålla kan ej numera äga rum, då deraf
skulle blifva följden, att tvänne med R. St:s rätt fattade beslut
sålunda antingen upphäfdes eller ock lemnades utan afseende;
och att tillåta något sådant, genom af dem beroende
åtgärder, det kunna ej Const.Utskts ledamöter, utan ett alltför
uppenbart förbiseende af deras pligt, såsom af andra talare
redan blifvit anmärkt. Const.Utsk. måste derföre så förstå
ett förkastande af dess förslag N:o 85, att det anser detsamma
blott innehålla en uppmaning att med ett nytt antagligare
förslag till RiksSttn inkomma. Men om R. o. Ad.
afven så tyder meningen med den förkastelsedom, den R. o.
Ad. nu tyckes vara på väg alt vilja uttala, hvarföre då icke
öppet och såsom grundlagen det bjuder uttryckligen förklara,
på grund af hvilka anmärkntr emot detsamma, och i hvilken
eller hvilka delar R. o. Ad. icke godkänner närvar, betänk.
? Icke kan det förnekas, att ju R. o. Ad. äger rättighet
att icke antaga närvar, förslag sådant som det är; hvad
som yrkas är blott, att, när R. o. Ad. denna rättighet begagnar,
R. o. Ad. då måtte bestämdt, i form af gemensamma
tankar, uttala i hvilka delar och på hvad sätt R. o. Ad.
är af skiljaktig mening emot Utsk. Sker detta, förklarar R.
o. Ad. uttryckligen hvad R. o. Ad. vill och önskar; då får
ämnet den grundlagsenliga behandling, sota det tvifvelsutan
i motsatt fall kommer att sakna. Till detta sednare resultat
vill jag åtminstone ej med min röst hafva bidragit.
Till följe af hvad jag nu yttrat, har jag ådagalagt min
öfvertygelse vara att det i frågans närvar, stadium ålegat
hvarje för reformen nitälskande representant, som ej i allo
kan gilla Const.Utskrs närvar, betänk., att dervid göra alla
de anmärknrr, hvartill olika åsigter om ämnets särskilda delar
kunna föranleda. Jag hade för min del förmodat att lill
-
D e ii ig April f. in.
i65
N:o 85 blifvit resultatet. Jag måste här öppet bekänna, att
jag anser Const.Utsk. icke i detta betänk, hafva så jemkut
emellan Ståndens stridiga åsigter, som i min tanke det hade
varit dess pligt att göra. Denna min öfvertygelse grundar sig
dock endast och allenast på min egen subjectiva uppfattning
af hvad med en sådan jemkning borde förstås; det kan då
naturligtvis icke falla mig in att klandra Utskts ledamöter,
blott derföre, att de haft en olika tanke emot mig om rätta
sättet att uppfylla det medlarekall, dem ålåg; och någon förebråelse
till dem skall visst icke komma ifrån mig, som äger
så full visshet om deras redliga och allvarliga afsigt att efter
bästa förmåga gagna den sköna sak, hvars målsmän de blifvit.
Emedlertid har nu detta betänk, till oss inkommit; och jag
förklarar genast, att jag dermed ang:de många vigtiga punkter
är af ganska skiljaktig mening. Men 56 §:ns Reg.Fm
uttryckliga bud medgifver oss också rätt att nu detsamma
till alla dess delar granska och att dervid göra de amnärkntr,
som kunna finnas befogade. Der föreskrifves, att om ett RiksStånds
tankar i någon eller några delar fortfarande befinnas
skiljaktiga ifrån de öfrigas, och samma Stånd sig icke efter de
öfriga fogar, då skall emellan dessa tankar genom votering i
förstärkt Const.Utsk. tvisten slitas, på det alt derigenom
ett fullständigt beredt utlåt, må till kommande riksdag
blifva hvilande. Häraf tyckes nu klart följa, att det åligger
hvarje Stånd antingen, om det icke har något vid Utskts förslag
att särskildt anmärka, att låta vid detsamma bero, eller
ock alt bestämdt och uttryckligen uppgifva i hvilken eller
hvilka delar det är af skiljaktig tanke. Utan att så förfares,
blir ju ingen votering möjlig, emedan man väl alltid måste
veta hvarom man votera skall. Val invänder man, att man
ju kan antaga till contra-propos. vid en sådan votering, alt
det hela af ett Const.Ulskts betänk, kan förkastas eller oantagligt
förklaras. Då möter likväl genast den frågan, örn
ett Const.Utsk:s förslag, vid samma riksdag det göres, kan förkastas?
Svaret derpå in abslracto lemnar jag ät mera grundlags-förfarne,
än jag är, att afgöra. Men hvad närvar, speciella
fråga angår, så liar den vid denna riksdag redan fått
en sådan behandling, att den, enligt min tanke, numera åtminstone
icke kan förfalla. Om nemi. ett eller flera eller
alla Stånden från början hade förklarat, att Const.Utskis förslag,
att det närvar, representationssättet skulle förändras,
vore både onyttigt, onödigt och omöjligt att verkställa; om
icke alla fyra Stånden redan hade beslutat att både fyrdelning,
sjelfskrifvenhet och de hittills orepresenterades uteslutande
böra upphöra; och synnerligast om icke votering i förstärkt
Utsk. hade försiggått, och derur, genom beslut med R. St;s
rätt faltadt, erkännandet af samfällda valens och tvåkammarsyslemets
principer segrande hade framträdt; —• dä skulle
möjligen nu om grundlags-§:ns rätta tolkning och tillämpning
strid med något slags sken af skal hafva kunnat uppslå, Men
J
165
Den ig April f. m.
nu hafva ju alla RiksSt:n gatt in på sjelfva saken och fråga
är numera blott om sältet; och när man hunnit så långt,
då åtminstone tyckes grundlagens tydliga mening vara den ,
alt ett förslag skall blifva hvilande. Må hvar och en genomläsa
slutet af 56 §:n Reg.Ftn och säga, livad dess bokslafliga
ordalydelse annars skall hafva alt betyda. Dessutom,
huru man än vill tolka ofta citerade grundlags-§, så kan
det dock icke jäfvas att deri är bestämdt uttryckt rättigheten
för hvarje RiksStånd, alt få hvarje dess skiljaktiga tanke
under votering i förstärkt Const.Utsk. Men örn man nu
ej skulle vilja uttrycka någon annan gemensam tanke än den
att Const.Utskts betänk.-n i sin helhet afslås, då skulle nu antingen
denna rättighet blifva BondeSt. förnekad, eller ock
skulle man försöka tvinga Const.Utsk. att inkomma till RiksSt:n
med sådana voterts-proposrr, som det efter min åsigt
ovillkorligen ej får afgifva. Emot BondeSlts redan gifna
bifall till Const.Utskts betänk, i sin helhet får ej afslag
uppställas såsom contra-propos,, om äfven alla tre de öfriga
RiksSttn skulle sig i ett sådant förena. Ty afslag å allt hvad
dessa betänkin innehålla kan ej numera äga rum, då deraf
skulle blifva följden, att tvänne med R. St:s rätt fattade beslut
sålunda antingen npphäfdes eller ock lemnades utan afseende;
och att tillåta något sådant, genom af dem beroende
åtgärder, det kunna ej Const.Utskts ledamöter, utan ett alltför
uppenbart förbiseende af deras pligt, såsom af andra talare
redan blifvit anmärkt. Const.Utsk. måste derföre så förstå
ett förkastande af dess förslag N:o 85, att det anser detsamma
blott innehålla en uppmaning att med ett nytt antagligare
förslag till RiksSttn inkomma. Men om R. o. Ad.
äfven så tyder meningen med den förkastelsedom, den R. o.
Ad. nu tyckes vara på väg alt vilja uttala, hvarföre då icke
öppet och såsom grundlagen det bjuder uttryckligen förklara,
på grund af hvilka anmärkntr emot detsamma, och i hvilken
eller hvilka delar R. o. Ad. icke godkänner närvar, betänk.
? Icke kan det förnekas, att ju R. o. Ad. äger rättighet
att icke antaga närvar, förslag sådant som det är; hvad
som yrkas är blott, att, när R. o. Ad. denna rättighet begagnar,
R. o. Ad. då måtte bestämdt, i form af gemensamma
tankar, uttala i hvilka delar och på hvad sätt R. o. Ad.
är af skiljaktig mening emot Utsk. Sker detta, förklarar R.
o. Ad. uttryckligen hvad R. o. Ad. vill och önskar; då får
ämnet den grundlagsenliga behandling, sora det tvifvelsutan
i motsatt fall kommer att sakna. Till detta sednare resultat
vill jag åtminstone ej med min röst hafva bidragit.
Till följe af hvad jag nu yttrat, har jag ådagalagt min
öfvertygelse vara att det i frågans närvar, stadium ålegat
hvarje för reformen nitälskande representant, sorn ej i allo
kan gilla Const.Utskis närvar, betänk., att dervid göra alla
de anmärka:!', hvartill olika åsigter om ämnets särskilda delar
kunna föranleda. Jag hade för min del förmodat att till
-
Den 19 A p r i I f. ro.
fälle skulle mig gifvits alt punkt för punkt framställa de flera
särskilda anmärkn:r, jag liar atl göra; men då jag här så
ifrigt hört yrkas, att nu föredragna betänk, skall i sin helhet
lill pröfning företagas, så har jag ansett mig äga så föga
förhoppning att få se det i min tanke lämpligare föredragningssättet
blifva följdt, alt jag måst besluta mig till att
på en gäng framkomma med allt hvad jag vid Utskts betänk.
har att erinra. Jag liar alltså till ett helt sammanfattat
alla mina emot Ulsk. olika åsigter, jag har uppgjort ett
fullständigt contraförslag lill Ulsk:s vallag; och detta förslag
önskar jag att nu för R. o. Ad. få framställa. Dock måste
jag här förut erinra, alt ingalunda allt, som jag i detta förslag
yrkar, må så förstås, som skulle det vara ett uttryck af
min egen uppfattning om huru, efter verkställd omhildning,
det Svenska representationssättet horde vara beskaffadt; jag
reserverar mig uttryckligen emot den tanken, att det förslag,
jag nu afgifver, af mig skulle anses vara det absolut rättaste
och bästa, som kunde och borde uppgöras. Jag har gifvit
det sitt närvar, utseende blott derföre, alt jag städse haft
framför mig den tanken, alt den största förtjenst ett nu angifvet
förslag kunde innehålla, vore att en fullständig jemkning
emellan stridiga meningar deri skulle vara åstadkommen;
och jag har till och med gått ännu längre än hvad detta
fordrade; och det emedan, när jag i sednaste plenum lyssnade
lill de, efter min mening, än riktiga än oriktiga skarpa
anmärkntr, som af åtskilliga talare, Frih. Boye, Hrr Lagerhjelm,
Rosenblad m. fl. här gjordes, alla under conclusion på
afslag eller förkastande af betänk, i sin helhet, så uppstod
hos mig den tanken, om man icke, genom att göra dessa
herrar till viljes i deras stränga fordringar, skulle kunna förmå
dem att afstå från en enligt min öfvertygelse så förderflig
utväg, som att göra det hela lill intet, derföre att delar deraf
ej behaga. Den vallag, som jag sålunda utarbetat, må nu
emedlertid tjena som ett kraftigt bevis derpå, att man, ehuru
antagande principen om allmänna val, som så envist påstås
vara så helt och hållet anarkisk, likväl kan på sådan grund
uppföra ett förslag, som, hvad än annars må sägas om detsamma,
dock åtminstone icke skall befinnas vara för litet conservativt.
]Nu hunnen till specialiteterna anmärker jag till en början,
att jag ej lika med Utsk. kan anse l ik tigt vara, att bilda
andra kammaren genom val ur den första; men deremot
vill jag, såsom straxt närmare af mig skall föreslås, låta välja
densamma directe af vissa efter en något högre census valberättigade;
men då måste i den vallag jag föreslår, olika
emot hvad Ulsk:s innehåller i afseende på både valrätt,
valbarhet och valsätt, tvänne särskildta förslag förekomma;
det ena alhandlande om första och det andra om andra
kammarens sammansättning. Rätta ordningen att här
följa torde vara att först tala om huru första kammaren skaII
bildas. I afseende på rösträtten lill denna kammare har jag
iG8
Den 19 April f. m.
inga särdeles vigtiga anmärkmr atl göra emot hvad Utsk. i
betank. N:o 85, §§:ne 1, a, 5, föreslagit. Några skall jag
dock framställa. Deri första rör Utsk:s förslag att bedamina
samma mycket låga taxeringsvärde både till census för
rösträtt på grund af ägande fastighet i stad, och till census
för rösträtt på grund af ägande fastighet å landet. Genom
den arbetsförtjenst, som för jordägare gifves af jordbruk,
som han å sin lilla egendom drifver, kan en sådan ägare af
jordfastighet af ganska obetydligt värde dock deraf för sig
och sin familj hafva åtminstone en knapp bergning. Absolut
omöjligt är deremot för ägare af stadsfastighet af alltför
ringa värde, att ensamt deraf kunna lefva; denne behöfver
derutöfver annan inkomst, förvärfvad, vare sig genom innehafvande
tjenst, genom idkadt lofligt yrke eller på något annat
sätt. Och om mannu, efter denna korta antydning, tillika
erinrar sig, både att enligt mom. 3 §:n 1 betänk. JN:o 85,
för inkomst af idkadt jordbruk ingen särskild rösträtt får beräknas,
oell att, enligt gällande lag för hemmansklyfning, en
bestämd gräns är salt för jords styckning, hvarigenom lägre
taxeringsvärde å landet, än som medför besuttenhet, ej kan
under stadgad kronoåborätt ägas, sä kommer man till den
slutsats, att census för fastighet å landet både kan och bör
bestämmas lägre än census för fastighet i stad. Härförutan
anser jag, att census för inkomst af lön eller pension äfven
borde i bestämd siffra uttryckas; jag föreslår 200 r:dr b:co.
Förgäfves invänder man, att det är alltför svart att utfinna
hvilken siffra i detta fall vore den rätta; ty om man
ock endast approximativt skulle kunna träffa denna, så bIef—
ve dä i alla fäll problemet bättre löst än när man, 30m Utsk.
det gör, blott nyttjar termer, mycket för allmänna och
tvetydiga. Deremot ogillar jag att Utsk. ifrån den rösträtt,
som beräknas på grund af ägande boställe eller lön eller pension,
utesluter så väl innehafvare af förtroende-embeten som
kronobetjente. Mig tyckes ett sådant förfarande vara föga
öfverensstämmande med hvad en sann och fördomsfri liberalitet
fordrar, nemi. att så få sjelfmyndige medborgare som
möjligt måtte rösträtt förnekas. Hvad som särskildt vare sig
berättigar eller uppmanar atl afkunna ett så strängt domslut
öfver dem, som genom den höga plats de bekläda måste hafva
förvärfvat framför mängden större bildning och mognare
erfarenhet i allmänna värf, det är för mig oförklarligt. Förment
alltför beroende ställning antager jag ej som ett gällande
skäl; ty begreppet derom är något för mycket relativt att åtminstone
här böra tjena till grund för någon bestämmelse.
Fruktar man deremot för stor inflytelse på valen af de personer
man sålunda vill utesluta; då måste det ej kunna vara
de jemförelsevis så få röster desse hafva att afgifva, som man
dervid afser; det måste vara den moraliska inflytelse de anses
kunna utöfva, som man då tager i betraktande; men naimo
-
Den ig April f. m.
molivet är sådant, dä tyckes vata vida conseqventare att, i
stället för att förneka dessa personer att vid valen tösta, blott
förbjuda dem alt der närvara. Vidare tror jag icke någon
skilnad böra göras, i afseende på den rösträtt, som derföre
skall erhållas, emellan inkomst af lön eller pension och inkomst
af lofligt yrke. I båda fallen utgör den högre inkomsten
i allmänhet det säkra kännemärket på en utvidgad verksamhelssfer;
och det är ju denna, som hör få högre rösträtt,
säger Utsk. sjelft; och äfven jag instämmer deri. Jag gör
detta så mycket hellre, som i allmänna lifvets vanliga förhållanden
embetsmannens verksamhets-sfer åtminstone icke
tynger mindre på vågen än näringsidkarens; men bland hufvudfordringarna
af hvarje representation, som skall uppfylla
sitt ändamål, bör väl beräknas att den återger verkligheten
så nära som möjligt. De elementer, som ute i samhället drifva
sitt fria spel, böra derföre alla uppfångas, för alt, sådana
de äro, blott mera concentrerade eller potentierade, om ettdera
uttrycket tillätes mig, inom representationen inrymmas;
endast så skall en folkombudsförsarnling såsom sig bör föreställa
en folkförsamling. Man ser väl stundom med ett
visst förakt ned på försöken att genom sifferuppställningar
åstadkomma ett sådant resultat; men man borde dock betänka,
alt siffran endast är det medel, som begagnas, för att
kunna med hvarandra mäta olikartade storheter och alt uttrycka
både börds, förmögenhets, bildnings och personlighets
m. fl. förhållanden, allesammans i vissa nummertal; det är
blott att lätta den jemförelse man måste anställa dem emellan,
när man, vid uppgörande af grunderna för en representations
lämpligaste sammansättning, är tvungen att taga deni
alla med in i räkningen. Den största svårigheten, som diden
att med rättvisa bestämma det relativa grundvärdet folden
enkla storheten af hvarje särskild art, återstår väl i alla
fall, men man har dock, genom alt komma öfverens om gemensamma
tecken eller så alt säga ett gemensamt språk, åtminstone
för sig lättat utvägarna alt en gång kunna komma
till något bestämdt mål. Ännu en slutlig anmärkt), har jag
alt göra i afseende på rösträtten till första kammaren. Den
öfverensstämmer med hvad Gr. Spens i dess reservation på
anförda välgrundade motiver yrkar, och innefattar att åt
den större förmögenheten måtte tillerkännas den fördelen,
att valberättigad må kunna uppträda att rösta med högst 6
röster inom hvarje voldistrict, der något, som rösträtt medför,
af honom innehafves. Man bör icke sky att sålunda på
röst tori flen inskrifva temmeligen höga nummer, ty just derigenom
kan man i densamma teckna äfven ganska låga, och på
det sältet icke behöfva onödigt och orättvist någon ifrån
rösträtt utestänga.
Angtde villkoren för valbarhet till första kammaren skulle
jag, såvida jag blott toge i betraktande mina egna ide'er
2.4 H. 22
Den 19 April f. m.
specielt om det ämnet, hafva föga att tillägga vid hvad Utsk.
j afseende derpå föreslagit; — men fullkomligt öfvertygad
om det gamla representationssättets ohjelpliga oduglighet,
önskar jag framför allt annat reformens ofördröjliga företagande.
Och för att vinna detta, dit närmare och angelägnare
ändamålet uppskjuter jag gerna försöken alt tillämpa
mycket af hvad jag sjelf anser rätt och rikligt vara, ända
till dess att en framtid, som jag hoppas, mognar andras ideer
till större likstämmighet med mina egna; och om blott nu
ett eller annat steg framåt kunde tagas, skulle jag för min
del linna mig fullt tillfredsställd. Efter sådan uppfattning af
förevar, vigtiga ärendes ändamålsenligaste behandling är lätt
förklarligt, huru jag kommer till den slutsatsen, att när, genom
fyrdelningens afskalfande och tvåkammar-reformens införande
i stället samt bortlyftande af alltför invecklade formers
hämmande tvång, man kan komma till större enkelhet
och, genom ståndsvalens utbytande emot samfällda val, förminskande
de enskildta! intressenas alltför uteslutande inflytelse,
man kan komma lill större enhet i vår representalionssammansättning;
så borde man sig dermed för det närvar,
nöja; och detta så mycket mer, som mig tyckes skäl vara,
att icke af sina motståndare på en gång göra alltför stränga
fordringar; aldraminst då desse ännu alltjemnt innehafva
en så stark ställning, som den försvararne af vår gamla ståndsrepresentation
sedan långt för detta intagit. Enligt min förmening
borde man alltså nu, just för att rädda det redan
lyckligt skedda antagandet af tvänne så vigliga principer,
sorn den om samfällda val och den om tvåkammar-form under
en reaction, under hvilken de båda blott alltför lätt åter
kunde blifva underkända, och äfven så för att icke nödgas
att till en ganska aflägsen framtid uppskjuta den så ytterst
nödvändiga reformens verkställighet, nu göra åt mera conservativa
opinioner alla de concessioner, som med något sken
af billighet kunna begäras. En af dessa concessioner borde
vara, att åtminstone till en del medgifva valbarhetens inskränkning
inom Stånd. Visserligen läte man derigenom ännu
alltid inom representationen qvarblifva de emot hvarandra
fiendtligt organiserade elementer, som under den inbördes
strid de så länge fört genom att hämma det hastigare
framskridande på civilisationens bana, hvartill detta ganska
säkert annars hade varit kalladt, gjort fäderneslandet
den mest kännbara skada. Men utgångna ur samfällda val,
skulle dessa Ståndselementer, som, för att Jätta öfvergången
och hindra denna att blifva alltför våldsam och förstörande
för något intresse, man sålunda till en början nödgades
qvarlemna, blifva omflyttade i en ny bättre och
helsosammare jordmån; de rötter skulle blifvit afsknrne,
genom hvars tor slåndsegoismens gill insugits; ädlare
och skönare frukter boide derföre snart vara alt förvänta.
Lång tid skulle dessutom nog icke förflyta, innan amalga
-
D e ii ig A j> r i I f. m.
mationen blefve fullkomlig. Med dessa åsigter till stöd oell
att försöka deras tillämpning ännu mera styrkt genom de
fordringar jag här sednast ånyo hört upprepas, liar jag i
mitt förslag antagit valbarhetens delvisa begränsning inom
Stånd. Jag har nemi. föreski ifvit, att halfva antalet af folkombud
i riksförsamlingens första kammare skall utgöras af
borgare och bönder, då andra hälften deremot kan fä utses
utan afseende på stånd. För att åstadkomma detta, har jag,
bestämmande ledamöternes antal i första kammaren till 180,
delat hela landet i 90 första kammarens valdistrict och gifvit
hvardera bland dessa rätt att sända tvänne ombud, men
med föreskrift att den ena af dessa ombud ovillkorligen skall
vara borgare eller bonde; borgare när stadsrätt och bonde
när häradsrätt är valförrättare inom districtet. Som stadsrätt
skall vara valförrättare, när stad af 1 , 2, 3, 4 ordningen,
eller enligt el t alternativförslag med minst i5oo
innevånare, inom dislriclet är belägen, blifva åtminstone närmare
5o folkombud i första kammaren ledamöter af nuvar.
BorgareSt., och omkring 4° sådana ombud skola komma
att utses bland personer tillhörande nuvar. BondeSt.
Föreskriften om när stadsrätt skall vara valförrättare, och
alt då en af det districtets ombud ovillkorligen skall vara
borgare, har ej blott på måfå inkommit i förslaget; meningen
dermed var dels att någorlunda bestämma förhållandet
emellan de här nyss ofvan gifna båda tal, men hufvudsakligen
atl, när borgare böra väljas, det då må ske å ställen,
der både största tillgång på dugliga valbare och säkraste
kännedom om deras egenskappr kan förutsättas förefinnes.
Den anmärkntn bör ock nu göras, att om ock det tal, sorn
utvisar huru många borgare ovillkorligen böra till riksförsamlingens
förste kammare sändas, blifvit större än det tal, sorn
tillkännager huru många bönder också ovillkorligen der böra
inkomma, så nr detta förhållande endast skenbart till det
sednare nämnda Ståndets nachdel; ty man bör betänka, att,
med antagande af de grunder, som för rösträttens beräkning
blifvit föreslagna, nuvar. BondeSt., genom den numeriska
öfvervigten af den större massa af röster, dem det får alt
afgifva, framför öfriga medlemmar af det Svenska samhället
kommer alt erhålla det vida öfvervägande inflytandet på
utgången af valen till första kammaren; och således Lil ifve
r nedlagd i dess egna "händer den makten, att af de 90
ledamöter i första kammaren, som böra utses utan afseende
på Stånd, efter behag öka antalet af bönder i denna kammare,
såvida icke, enl. hvad som är att förmoda, det sjelft
skall finna med dess sanna fördel öfverensstämmande, att till
dess ombud utse personer ur mera bildade samhällsclasser.
Något som ganska väsendtligt inverkar på första kammarens
sammansättning, men som hittills icke af mig blifvit
vidrördt, är fråga om vid val till denna kammare rösträttens
ulöfvande bör ske antingen dirccte eller indirecte.
Den 19 April f. m.
Jug hyllar i allmänhet de directa valens företräde; och mig
tyckes Gr. Spens fullständigt hafva bevisat i sina reservationer,
att de äfven i vårt land visst icke äro omöjliga att verkställa,
blott man anordnar allt som sig hör. Jag har dock i
mitt förslag gått den medelväg, att jag föreskrifvit, att alla,
som ej äga lätt att inom valdistrictet rösta med minst en
hel röst, böra medelbart deras rösträtt utöfva, men att alla,
som hafva fullt en röst och derutöfver att afgifva, må, efter
eget godtfinnande, antingen medelbart eller omedelbart sin
rösträtt utöfva. Med sådant antagande kommer man vid
riksdagsmannavalen naturligtvis ej att, såsom Utsk. det föreslagit,
rösta per capita, utan hvar och en med eget och committenters
sammanlagda röstetal. Närmare bestämmelser om
huru härmed skulle tillgå vore för vidlyftigt att nu anföra;
jag tror dessa dessutom icke böra i grundlag inkomma, utan
rättare hafva sin plats i den valstadga, som jag anser böra
särskildt utfärdas, och om hvilken jag längre fram skall
nämna några ord. Blott en anmärkn. till, och jag skall derefter
i det närmaste hafva afslutat hvad jag skiljaktigt emot
Utsk. haft att anmäla. Denna anmärkn. rör den indelning
af länen i valdistricter, som det skall åligga Pröfningscomitd
att uppgöra. Utsk. föreslår denna indelning böra ske på
grund af folkmängden; jag åter har ansett vida riktigare vara
att allt som utgör grund för rösträtt dervid kommer i betraktande.
Och någon svårighet att så gå till väga bör väl
ej förefinnas, emedan mantals- och skattskrifvare nog dertill
ganska lätt kunna lemna alla nödiga upplysningar. Att annorlunda
förfara vore en orättvisa emot städerna, såvida
man ej, såsom Utsk. föreslår, af dessa vill bilda egna valdistricter
och antaga särskild grund för den indelning af
dem, som företages; ty man kan utan betänkande som allmän
regel antaga att, relativt till folknummern, all slags förmögenhet,
både fast och rörlig, både beräknad efter taxeradt
grundvärde och efter taxerad inkomst, skall finnas mera
eoneentrerad i städerna än på landsbygden, hvaraf åter följa
hör att det collectiva medeltal af röster för ett visst antal
personer i stad blir högre än ett dylikt medeltal för samma
antal personer å landet. I sammanhang härmed loide jag
nu äfven få nämna, att jag ingalunda vill godkänna Utskts
förslag alt bilda särskildta districtcr för städerna och särskildta
för landet. Men af detta mitt förkastande af Utskts
förslag i denna del följer dock på intet sätt att jag instämmer
i deras påstående, som förmena nämnda förslag, genom
att upprifva eller förtyda ett med R. Sits rätt faltadt beslut
om samfällda val, vara i strid med grundlagens bud.
Just på grund af de skarpa anmärkn:!' jag hade höi t göras
mot Utsk., i afseende på dess behandlingssätt af denna speciella
fråga, föranläts jag att företaga en efter min blista förmåga
allvarlig och fördomsfri pröfning af förhållandet härmed;
och sannerligen jag då, — särdeles efter eu jemförelse
Den 19 April f. m. ij3
emellan ja-propos:n i betänk. N:o 67, sorn innehöll: ”att
den, som anser valrättens utöfning böra besia inni
as i enlighet med den i Cons t. Utsk:s mem. N:o
38 framställda, af BondeSt. godkända grundsats
af samfällda val”, röste elc. och den i nämnde ja-propos.
citerade grundsatsen i betänk. N:o 38, som sid. 25 igenfinnes,
nemi. "a 11 riksdagsmannavalenmå ske samfäldt
af alla val berättigade inom de valdistrict,
som komma att bestämmas, — kunnat komma till någon
annan slutsats, än att bokslafven i den bifallna ja-propos:n
visserligen icke blifvit af Utsk. öfverträdd, derigenom
att Utsk. nu föreslagit: "att riksdags mannavalen må
ske samfäldt af alla valberättigade inom de valdistrict,
som komma att bestämmas," så, att städerna
och landet särskildta district erhålla. Att en så stor
mängd personer gifvit de i betänk. N:o 67 innehållna voterrsproposir
en vidsträcktare omfattning än den deras bestämda
ordalydelse verkligen innehar; att Const.Utsk. i sitt betänk.
N:o 85 föreslagit en districtindelning, hvarigenom BorgareSt.
, de antagna samfällda valen till trots, kan komma att
såsom förr skicka sina särskildta ombud till riksförsamlingens
första kammare; alt man, utan att träda beslutet för nära,
nu skulle kunna gifva åt t. ex. B. o. Ad:s ledamöter en så
vidsträckt rösträtt, alt R. o. Ad. de facto ensamt skulle utse
alla ombuden i riksförsamlingen, och mycket annat sorn här
i samma anda skulle kunna anföras; allt detta bevisar icke,
all Const.Utsk. grundlagsvidrigt förfarit; det bevisar blott
ännu ytterligare det på en gång förvillande, ändamålslösa
och orimliga, att votera om en isolerad princip; endast
0111 man hade uppställt de särskillda principerna om
valcensus i röstberäkning, valbarhet, valrätt, districtsindelning,
m. 11. i en hel och fullständig combination, hade man
kunnat äga hopp att vinna något positivt resultat. De skäl,
på grund af hvilka jag ogillar särskildta stadsvaldistrict, hafva
alltså med grundlagens bud ingen gemenskap; de öfverensstämma
snarare med hvad Gr. Spens i detta ämne yttrat
och hvarvid jag blott skulle hafva ännu ett och annat alt
tillägga, om jag ej för korthetens skull ville undvika att så
göra; af nämnda orsak sammanfattar jag derföre hvad jag
härom haft att säga i den enda förklaringen, att jag anser
det vara hvarken nödigt, nyttigt eller möjligt att i vårt land
tillskapa särskildta valdistrict för städerna; efter hvilken åsigt
det af mig uppgjorda förslag till vallag blifvit rättadt.
Om ej fruktan att blifva alltför mångordig afhölle mig,
skulle, sedan jag nu slutat mina erinringar aqg:de sammansättningen,
här rätta stället vara alt kasta åtminstone en
flygtig öfverfarande blick på denna första kammare, som, af
Utsk. till forma d, af mig blott arbetats till något närmare öfverensstämmelse
med den karakter jag hade vela t åt densamma
skola gifvas. Men då jag alltså anser all närmare ut
-
>74
D‘e 11 ig A |> r i I f. ut
-
veckling ora verkliga beskaffenheten af den första kammare
jag föreslår vara mig förbjuden, så hoppas jag
dock, att hvar oell en, som öfvertänker mitt förslag i
dess helhet, ändå sjelf skall finna detsamma åtminstone
någorlunda motsvara den hufvudidee, som af mig önskats
att dermed få realiserad, nemi. att i riksförsamlingens
första kammare ät samhällets allaj materiella intressen, de
större sorn de smärre, de högre som de lägre, måste inrymmas
ett inflytande, icke så stort att dessa intressen inom
denna kammare alltid enväldigt skola herrska, men så fullt
tillräckligt, att vid hvarje för dem yppad allvarsam fara ett
denna besegrande veto må kunna afgifvas. Samma skydd,
som jag i den första kammarens organisation söker lemna åt
samhällets materiella intressen, detsamma önskar jag att genom
den andra kammaren åt samhällets ideella intressen få
tillförsäkra. Alt för dessa ideella intressen på en gång vara
en vältalig organ och ett hägnande värn, det anser jag vara
hvarje andra eller öfre kammarens hufvudbestämmelse. Att
denna må uppfyllas, det tror jag vara af den mest väsendtliga
vigt; i detta fall delar jag helt och hållet den af Frih.
Boye i Lördagens plenum uttalade öfvertygelse; och äfvenså
instämmer jag med Frih. Boye, då han påstår att med
den andra kammaren, som Utsk. föreslår, detta hufvudändamål,
som så väl han som jag med en sådan, kammares organisation
har i sigte, ingalunda kan vinnas; men jag följer
icke med Frih. Boye så långt, som lill den slutsats, hvari
han vill förkasta Utskts hela förslag derföre, att dess andra
kammare liar brister, ja ganska stora brister, men som ju
både kunna och böra afhjelpas. Det afgjordaste fel, som vidlåder
Ulskrs andra kammare, är att nära nog vara helt och
hållet identiskt till väsende och egenskaper med den första;
hvarigenom de håda kamrarne alldeles icke, såsom de borde,
kunna tjena till någon verklig motvigt emot hvarandra. Valda
af den vid riksdagens slut lill den mest bestämda karakter
stadgade majoriteten i den första kammaren, skola nemi.
ombuden i den andra kammaren ganska säkert utsökas just
ibland de mest ifriga och ihärdiga representanterna för de
elementer, som i den första kammaren innehafva makten;
båda kainrarne skola således sammansättas af alldeles samma
beståndsdelar; dessa blott ännu mera sublimerade i den andra
än i den första. De principer, som herrska i den första
kammaren, skola alltså äfven göra det i den andra, och
dermed vissa elementers oinskränkta herravälde inom representationen
vara stadgadt, hvaraf åter den största fara för
samhället lätt kan blifva en följd; ty, t. ex., gif åt ordningens
princip, som i sig sjelf dock är så god, en absolut makt,
och under det tyranni denna då skall utöfva, skall liela samhällsförfattningen
lätt förstelna i den hårdaste despotism;
frihetens princip är derföre deremot ställd lill motvigt, och
u:öfvar sålunda det mest helsosamuia inflytande. Men slapp
Den 19 A p r i 1 f. ra.
äfven denna blott lös att ensam herrska, och allt skall snart
förflygtigas i den vildaste anarki. Att förebygga sådana olyckor,
just dertill är en fördelning på tvänne kamrar så
högst lämplig, t. o. m. oundgänglig; men det skall vara en
fördelning, icke blott till namnet, utan hvardera kammaren,
utgången ur skiljda elementer, skall då ock hafva företrädesvis
rådande inom sig andra principer än dem, som i den
motställda kammaren oftast pläga dietera besluten. Men att
åstadkomma detta, det tror jag att Utskts förslag uraktlåtit.
Utsk:s kammare saknar derförutan det fasta yttre stöd, utan
hvilket hvarje representativ församling liksom utgör en själ
utan kropp; ingen samhällsclass är nemi. derigenom, att
denna kammare ur dess eget sköte utgål.t, directe hvarken
uppmanad eller förpligtad till dess understöd, då fara påkommer;
sålunda, ulan all materiel kraft till sitt försvar,
skall den för sitt sjelfbestånd ständigt nödgas följa med, i
stället för att, som den borde, emotstå opinionens oupphörligt
föränderliga vindkast. Båda nu angifna hufvudsakliga
brister i Utsk:s andra kammare har jag sökt afhjelpa i det
förslag jag afgifver, och på det i min tanke naturliga sätt,
alt jag låter den andra kammare, jag föreslår, directe bildas
just ur de elementer i samhället, hvilkas intressen dess bestämmelse
är alt företrädesvis representera och beskydda. Utsk.
har visserligen, då det första gången yttrade sig i denna
fråga, ingått i en bevisning, som af Utsk. förmenats leda lill
den slutsats, att inom vårt Svenska samhälle helt och hållet
saknas elementer att deraf bilda en öfre kammare. Men
jag nödgas bestrida den åstadkomna bevisningens fullständighet
; ty väl har Utsk. hvart efter annat förkastat först bördselementet,
så bildningselementet och sist förmögenhetseleirientet;
och afven jag har, lika med Utsk., den fullkomliga
öfvertygelse, att ur intetdera af dessa elemenler, när de tagas
särskildt, en öfre kammare hos oss kan bildas; men deraf
följer dock ingalunda, att denna kammare icke på en
gång ur alla tre dessa nämnda elementer skall kunna bildas.
Dessa tre elementer, fordom gemensamt concentrerade på
jemförelsevis ganska få händer, formerade då det arislocratiska
elementet i samhället, och de facto åtminstone hade
detta länge ett öfvervägande inflytande inom vår Svenska
representation, motvägdt endast utifrån af den än svaga än
starka konungamakten. Men redan sedan lång lid tillbaka
har concentreringen upphört; de tre elementerne spridda,
hafva blifvit fördelade på eli vida talrikare antal samhällsmedlemmar;
och med detta inträffade fö 1 hållande fick ock
småningom medelclassens clement den öfvervigt inom representationen,
som det ännu innehar ; emedan Adel, Prester
och Borgare blott äro delar af delta element, som de i
riksförsamlingen representera. BondeSt. deremot är nu ensamt
representant för det democratiska elementet. At delta
sednare element tror jag nu tiden vara inne att lemna ett
Den 19 April f. ra.
större inflytande, Un det på seller ibland oss ägt; och jag
väntar mig deraf ganska helsobringande frukter för mitt fädernesland.
Dock kan jag härvid för ingen del gå så långt
soin Const.Utsk., sorn, under en alltför våldsam och plötslig
öfvergång, nu genast vill gifva hela makten åt detta element;
detta anser jag vara en icke mindre ytterlighet, än
den, som begås af de Ståndsmajoiiteter, som, genom att
vilja införa fem Stånd i stället för fyra, ännu mera söka att
inskränka detta elements verkningsförmåga. Jag tror alt här,
såsom oftast, det rätta ligger i midteln, och alt man följaktligen
bör gifva lika makt åt båda de nu om öfvertaget stridande
elementerna; och om, såsom jag anser med fullt skäl
kunna antagas, de materiella intressena äro med det democratiska
elementet närmast identifierade, likasom de ideella
intressena uro det med medelclassens element, så blir detta
så mycket mera rationell; ty aldrig någonsin må hvarken de
materiella intressena kunna undertrycka de ideella ej eller
dessa dem. Men denna jemna fördelning af makten kan icke
bättre vinnas, Un om man låter det democratiska elementets
princip få största inflytandet i den ena kammaren, och medelclasselementets
princip i den andra. Och när man bar
sådant syftemål, hvad är naturligare än att låta hvardera
kammaren directe väljas just af det element, som inom densamma
skall herrska! Enl. Coust.Ulskts af mig modifierade
förslag till första kammare, har det democratiska elementet
för denna kammares bildande fått den afgörande rösten;
samma rättighet bör då tillkomma medelclassen i afseende på
den andra kammaren; detta är hvad milt förslag till andra
kammare åtminstone åsyftat. Vid detta förslags uppgörande
har jag icke kunnat, om jag det ock hade velat, lägga några
slåndsval till grund för kammarens bildande, emedan
den försiggångna voteringen i förstärkt Utsk. förbjudit det;
men jag har dock ej varit förhindrad att åt adelsmannen
skänka den ersättning för uppoffrandet af rättigheten att
vara sjelfskrifven representant, att, när lian leninar några garantier
för bildning och oberoende ställning, han då åtminstone
må vara sjelfskrifven valberättigad vid val till andia
kammaren. Börden, det genom förfadrens förljenster förvärfvade
i arf öfvergångna immateriella capitalet får derigenom
ett bestämdt inflytande vid andra kammarens bildande
sig tillerkändt. Min tanke ar väl, att det visserligen
icke är det af K. nåd förlänia än mer än mindre förtjenla
adelsdiplomet, som constiluerar det sanna bördsföreträdet,
utan detta innefattas i del högre medborgerliga anseende,
som ärfda ärofulla släglminnen af sig sjelfva skänka alla dem,
som icke genom sitt eget uppförande deras glans fördunkla ;
och detta sjelfskrifna anseende gör sig nog gällande allt
hvad det bör, utan några särskilda i lag beskrifna rättigheter;
hvarförutan det, såsom varande af väsendtligen imma
le
-
Den 19 April f. m.
'77
Jeriel art, förnekar sin natur och blir något helt’annai, när
det iklädes materiel form; men jag har mäst fästa afseende
på bestående förhållanden och skänka adelskapet något igen
för det myckna som det afstår. Vidare har jag kallat bildningen,
det sjellFörvärfvade immateriella capitalet, att taga
en verksam del vid den andra kammarens väljande; och har
jag dervid velat taga i betraktande alla arter af bildning:
statsinannaerfarenhet, embetsmannaduglighet, lärdom, talanger,
högre materiel förmåga m. m.; hvarföre jag föreskrifvit
att den, som minst en gång varit riksdagsman, eller som
tagit högsta lärdomsgraden, eller tillhör vissa lärda t Iler
vittra samfund eller innehar embete med viss högre lön,
eller står i spetsen för större industriel rörelse, skall vara
valberättigad vid val till andra kammaren; att dervid
ingen nu till val inom det högvördiga .Ståndet berättigad
bör blifva utesluten, det anmärker jag i förbigående.
Slutligen har jag åt den jemförelsevis större förmögenheten,
det ärfda eller förvärfda materiella capitalet,
skänkt rösträtt till andra kammarens bildande; likväl endast
åt den synliga förmögenheten, framträdande såsom innehafvare
af till visst högre belopp taxerad antingen fastighet eller
årlig inkomst; det beror ju på den dolda förmögenheten sjelf
att framträda i dagen och dermed tillvinna sig rösträtt.
Den siffercensus, som jag härvid bestämt, har Irenne glader:
rösträtt minst med en, eller två, eller tre röster vid val till
första kammaren. Börd och högsta bildning behöfva första,
högre bildning andra och större förmögenhet tredje censtisgraden
för att få valrätt till andra kammaren. Men rösträtten
anser jag böra beräknas lika för alla valberättigade
till andra kammaren; så hög qvalification och så säkra garantier
äro redan nedlagda i den fastställda valcensus, att
om någonsin alla samhällsmedlemmar kunna höja sig upp
till denna census, då är i sanning tiden inne alt införa verkligen
allmänna val, med lika rösträtt för alla. Jag har äfven
antagit att för andra kammaren rösträtt endast omedelbart
bör få utöfvas; och lika så endast på ett ställe inom
det district, der den röstande är skattskrifves I afseende åter
pä valbarhetsvillkoren för andra kammaren, antager jag
väl i allmänhet, att hvarje valberättigad bör vara valbar,
men med den inskränkning likväl, att när, som jag föreslår,
hvarje andra kammarens valdistrict får rätt att sända Irenne
ombud, hvaraf, i anseende dertill att valen skola gälla för
trenne riksdagar, dock blott en för hvarje gång skall nises,
så skall alternativt en adelsman, en prest och en utan afseende
på stånd dertill väljas. Som jag föreslår tjugufem andra
kammarens valdistrict för hela Riket, sä komma då att
bland andra kammarens ledamöter tjugufem vara adelsmän,
tjugufem prester och tjugufem utan afseende på stånd valde.
Hvarföre jag antager denna valbarhetens begränsning inom
tånd har jag redan för en stund sedan tillkäunagifvit. Det
i\ H. 2 3
Den 19 A p r i 1 f. m.
har skett af dels en sann nitälskan om den för mitt fäderneslands
trefnad oundgängliga reformens snara företagande,
och dels af en liflig önskan, att en endast småningom skeende
öfvergång ifrån det gamla till det nya må förhindra
alla farliga och våldsamma brytningar, och icke af någon
min egen förkärlek för ståndselementernes bibehållande inom
vår representation; och minst tänker jag på någon fördel
för mitt eget stånds medlemmar, ty så god tanke har
jag i sanning om dem, att, när Sveriges bildade och förmögna
medelclass får fritt välja, medlemmar af Sveriges adel då
skola åtminstone till en tredjedel blifva bland de valdes antal.
Att adel och prester fått två tredjedelar af platserna i
andra kammaren, då borgare och bönder fått blott hälften
i den andia, må icke förefalla såsom någon orättvis jemkning;
ty roan bör komma ihåg att borgare och bönder tillsammans
i sjelfva verket tillsätta den första kammaren ; men adelsmäo
och prester få deremot vid valen till den andra
kammaren ett jemförelsevis blott linga inflytande, alitsa på
ena stället större valrätt, på det andra större valbarhet.
Angtde tiden för valen till andra kammaren öfverensslämmer
jag i det närmaste med Utsk. Jag föreslår dem
böra företagas icke kort före, utan kort efter lagtima riksdag,
till en del derföre att, då valen gälla för trenne lagtima
riksdagar, lämpligast tyckes vara, att genast efter det
den tredje slutat nytt val för ledigheternas fyllande må försiggå,
men till en del på den grund, alt derigenom valen till
den första kammaren och de till den andra komma att ske
på olika tider, hvilket är en lättnad för dem, som i båda
valen äga rätt att deltaga. Jag hoppas att ingen måtte sLöta
sig vid denna rättighet att välja både till första och tili andra
kammaren, som jag föreslår; jag har dels dertill varit
bunden genom voteringen i förstärkt Utsk., som förhindrar
alla classval, och dels anser jag det vara fullkomligen riktigt
att äfven vid valen till första kammaren både den högre
bildningen och den högre förmögenheten må närvara;
den förres moraliska inflytande behöfves till ledning, och
den sednare bar sjelf så många äfven materiella intressen att
bevaka, bådas rösträtt blir ju i alla fall så jemförelsevis
obetydlig. Och tycker man den ändå för någon individ
eller någon dass blifva väl stor, så tinnes ju genast den
ganska lätta utvägen, att på rösltariffen till första kammaren
göra de nummer lägre, som bestämma denna rösträtt för
hög. Const.Utsk:s förslag har, bland andra stora förtjenster,
tlen obestridliga i afseende på dess uppställning, att det utgör
ett klart och fullständigt uppgjordt schema, hvari man
blott behöfver tillskjuta här ett tal, der ett annat, än en
kort mening, an en annan, för att lätt, och utan att rubba
det hela, dock åstadkomma en den mest genomgripande förändi
ing.
Med det att jag nu slutar att tala om andra kamma
-
D e n 19 A p r i l f. ra.
•79
rens organisation, önskar jag att få fästa uppmärksamheten
derpå, att det tvåkammar-systeme jag föreslår, viii synes
hafva mycken likhet med närvar, representationsform i så
måtto, att äfven, enligt milt systeme, adel och prester
å ena sidan, och borgare och bönder å den andra, komma
att utgöra tvlinne emot hvarandra uppställda stridande elementer.
Men i sjelfva striden finner jag intet ondt; ty att
strid är lif, gäller lika sannt, om ock satsen] omvändes med
tillämpning å de menskliga samhällena; ty ju häftigare kamp
inom dem, ju starkare och flerfalldigare krafter, ju friskare
lif; kampen måste blott icke vara fiendtlig; och sådan bölden
sällan förekomma, emedan mekaniken lär, att endast i
det enda fall, när krafter som stöta tillsammans stöta rakt
emot hvarandra, den ena söker tillintetgöra den andra; i
alla andra händelser åter samverka de i en medelriktning
emot ett gemensamt mål; och den väsendtligaste skilnad påstår
jag att man, vid ett nogare öfvervägande af håda förslagens
innehåll, skall finna vara emellan den representationsform,
som nu består, och den jag föreslår, att icke i den
förra men väl i den sednare de stridande krafterne kunna
samverka; ty, för att fortsätta med den redan förut af mig
använda liknelsen, jag tror mig hafva omflyttat de båda
gamla stammarna i en vida bättre och helsosamroare jordmån,
hafva afhuggit deras mest skadliga rötter, hafva i dem
ingjutit en friskare kärna och å dem inympat många nya
och mera fruktbringande qvistar. Och förväntar jag mig af
allt detta, att det nya förslaget mera än det gamla skall
förmå att bereda vårt Svenska fosterlands lycka och trefnad;
ett mål, mot hvilket, •—-jag är säker derom, — vi alla,
fast på skiljda vägar, sträfva.
Jag har ännu en ganska väsendtlig anmärkn. att göra
i afseende på Ulsk:s förslag till vallag; jag anser nemi. detta
förslag innehålla alltför mycket detaljbestämmelser. Med
sådana äro våra nu gällande grundlagar alltför mycket öfverlastade;
och dock vill man än mer öka deras antal. Efter
min åsigt borde i grundlag alltid blott sjelfva de vigliga
principerna innefattas, men deras närmare tillämpning
ske genom en lag, som utan alltför mycken svårighet, omgång
och tidsutdrägt kunde ändras. Alla dessa noggranna
fastän alltid ofullständiga föreskrifter om de minsta småsaker,
som vid röstlängdernas upprättande, valförrättningar,
kallelse till och om riksdagsmannaval, böra iakttagas, tror
jag vara icke allenast öfverflödiga och olämpliga, utan äfven
skadliga att i grundlag införa. Ty dels gör man dermed
alltför mycket formen till hufvudsak, dels förminskar man
grundlagarnes helgd genom att tillskapa alltför många grundlagsnfverträdelser,
och dels hindrar man alldeles onödigtvis
högst nödiga förändringars vidtagande i rätter lid. Jag nekar
icke att lag bär noga bestämma allt som angår riksdagsmannaval;
och jag tillerkänner Coust.Etsk. den fölljeusten
i8o
Den 19 April f. nr.
sitt hafva velat afhjelpa nu befintlig brist i detta hänseende;
men jag mäste tro det vara misstag, att vilja göra grundlag
af de relativt dock mindre vigtiga stadgande!), som beböfvas.
Så liar jag uppfattat saken, och på den grund i
mitt förslag till vallag, uteslutande allt hvad jag ansett för
detalj, velat bibehålla blott hufvudsak. Men deremot har
j.ig föreslagit attén särskild valstadga borde utfärdas, såsom
tillämpning af de i valgrundlagen fastställda grundsatser;
hvilken stadga borde stiftas af Konung och Biksförsamlingen
gemensamt, enligt de grunder 87 §:n af nu gällande
Reg.F. föreskrifver. Dermed förkortas ock betydligt sjelfva
reformförslagets längd; hvilken skenbart obetydliga omständighet
dock torde vara vigligare än mången tror för
sjelfva reformens slutliga genomdrifvande.
Då jag önskat att R. o. Ad:s pröfning underställa det
förslag lill vallag, hvars motiver och innehåll jag nu sökt
att föi- R. o. Ad. utveckla, är det visserligen med den afsigt,
att detsamma måtte såsom R. o. Ad:s gemensamma tanke
förklaras. Dock bekänner jag mig härvid hysa blott linga
förhoppning om framgång; och skall förslaget i sin helhet
föredragas, och så antagas eller förkastas, då anser jag nästan
all möjlighet vara mig beröfvad att derför vinna R.
o. Ad:s bifall. Ty jag är ej förmäten nog att tio mig till
full antaglighet hafva kunnat utarbeta de särdeles många
och högst vigtiga detaljerna af detsamma. Men huru än utgången
häraf må blifva, så skall det dock icke kunna förhindras
mig att vinna åtminstone (vänne af de hufvudsvften
som jag med mitt förslags uppgörande och afgifvande afsell.
Det första att bevisa att de samfällda valens princip
visserligen icke är så absolut förkastlig, att, såsom många
förmena, helo samhällets upplösning af densammas antagande
nödvändigt skall blifva en omedelbar följd, utan att den
tvertom kan så tillämpas, att dermed de aldra starkaste garantier
erbjudas emot fölkvrans fruktade alltför ohejdade
framfart; hvarmed ifrån oss, anhängare af denna princip,
skall vältras bördan af förebråelser af att vara antingen
blinda eller villiga redskap till vårt fosterlands undergång.
Vidare tror jag, att det förslag jag afgifver skall bevittna
att jag tillhör deras antal, som med den ifrigaste önskan folden
stora oundgängliga reformens snara fullbordan förena
den allvarligaste afsigt ali af alla krafter lill densammas
utförande vilja medverka. Jag har velat att R. o. Ad;s prot.
skall intyga, ali jag icke räknar mig till dem, som just nu,
då det skulle gälla att som häst handla, kasta allt ifrån
sig, antingen emedan de redan tröttnat vid arbetet, eller af
någon annan för mig fördold orsak. Jag har ej kunnat annat
än ogilla, alt man nu, och på ett förstörande sätt, vill
afbryta det nvss med sådan ifver och framgång påhegvnla
verket. Min fasta öfvertygelse ar, att dermed förnekas åtminstone
audans af grundlagen tydliga föreskrift, och hvad
Den 19 April f. ra.
1S1
än värre är, jag ser i ett sådant förfaringssätt ett hotande
olycksbud för mitt fäderneslands framtid ; ty det är blott
alltför lätt att finna, att, om af tvänne motsatta skarpt bestämda
meningar den ena icke en gång vill lyssna till den
andras röst, all förlikning dem emellan är alldeles omöjlig;
men, utan förlikning ingen reform, och, utan reform för mitt
fädernesland ingen lycka; det blir dag ifrån dag allt mera
min orubbliga tro. Jag tror att man nu går att handla både
orätt och oklokt, och jag önskar att den tid icke måtte
inträffa, då man skall ångra hvad man nu gör. Men jag
fruktar alt den kommer; och då vill jag åtminstone vara
skuldfri, hvarför jag ock velat på förhand protestera så
offentligt och så kraftigt jag det kunnat.
Förslag till vallag.
1. Om val till riksdagens första kammare.
s
Betänk.
N:o 85 § 1. Ratt att välja riksdagsman till riksförsamlingens
första kammare tillkommer — — — — bosatt
samt
1) å landet äger — — — — lägenhet af minst uSo r-drs
uppskalladl värde; eller
2) medelst contract — — — — innehafver ; eller
3) annat lofligt yrke — — idkar; eller
4) i ordinarie embete njuter ständig lön, af minst 200
r.-dr eller
5) från embete — — — — afsked antingen med sådan
pensionsrätt, till minst 200 r;dr — — — — som icke
■ — — bibehålla lön eller löneandel till belopp
sorn nu nämdt är.
§•
Betänk. N:o 85 § 2. Den på grund af § 1 gifna rösträtt
beräknas sålunda;
1) enl. 1 5 mom. 1 — — — — en hundradedels röst.
2) enl. 1 § mom. 2 — — — — en tiondedels röst.
3) enl. 1 § moni. 3 — — — — sex. röster.
4) enl. 1 § mom. /j. och 5 för en uppskattad inkomst af
tjenst eller pension, hvilken understiger 600 r.-dr, en röst;
från och med 600 r.-dr till 2000 r-clr tvä röster, samt
för fulla 2000 r.-dr och derutöfver tre röster; afkastning
af boställe eller annan fast egendom i alla dessa
händelser oräknad.
Grunderne — — — — riksförsamlingen allena.
Ej må — — — — actiebolag.
§•
Betänk. N:o 85 § 3. Rösträtt efter 1 § 1, 2, 3 mom.
skall lillgodonjutas inom det valdistrict, der det som utgör
grund för rösträtten ar befintligt. Rösträtt elter ■ § 4> $
Den 19 April f. m.
morn. beräknas inom det valdistriet, der den röstande för
sin person är skattskrifves
Ej må rösträtt af någon för samma riksdag på mer än
ett ställe inom samma valdistriet utöfvas. Ej eller må någon
vid samma val beräkna flera röster än sex.
§•
Valbar — hvarje enl. t § valberättigad
— — gifvet är; dock skall för de förste kammarens valdistrict,
der stadsrätt är valförrättare, åtminstone en af de
riksdagsmän, districtet utser, vara borgare, och i de district
af nämnda ort, der häradsrätt är valförrättare, åtminstone
en vara bonde.
§•
Betänk. N:o 85 § 7. Ingen förfall bäfver.
Betänk. N:o 38 § 9. Riksdagsmännens antal i riksförsamlingens
första kammare utgör för bela Riket etlhundradeättalio.
A hvar femte lagtima riksdag bestämmes, på
grund af folkmängden, huru stor del af detta antal hvarje
Jan må äga välja. — Länets pröfningscomite' bör året efter
det, då lagtima riksdag öppnad blifvit, med hufvudsakligt
afseende /'åstadt dels å taxeringsvärdet af fast egendom dels
ä uppskattad inkomst, vare sig af idkadt yrke, eller af innehafvande
tjenst eller pension, sä bestämma länets indelning
i valdistriet, att hvarje di strid väljer tvä riksdagsmän.
Riksdagsbeslut — -—• — — sammanträde.
Stockholm — — — — ett län.
Skulle  öfvertaga.
§.
Betänk. N:o 85 § 10. Riksdagmannaval lill riksförsamlingens
första kammare skall ske:
1 :o i sednare -— — — — omförmäles.
2:0 då urtima — — •— — utfärdad.
3:o då redan — — — — lydde.
§•
Ny §. Den i § 2 nämnda rösträtt skall medelbart utöfvas
af alla deni, sorn ej äga rätt att inom valdistrictet
rösta med minst en hel röst. Alla öfriga efter nämnda §
röstberättigade mä antingen medelbart eller omedelbart deras
rösträtt utöfva.
2. Om val lill riksförsamlingens andra kammare.
§•
Ny §. Rätt att välja rikdagsman i riksförsamlingens
andra kammare tillkommer hvarje Svensk man, som bekänner
sig till Christna läran, fyllt 25 är, och S är vant i
Riket bosatt; samt
Den ig April f. ra.
iS3
i) när han an.ingen är adelsman, eller minst en gäng
•varit lill riksdagsman i riksförsamlingens första, kammare
vald, eller vid något af Rikets universiteter tagit
högsta lärdomsgraden, eller tillhör något af de af Konungen
sanctionerade lärda eller vittra samfund. Riksförsamlingen
bestämmes efter nägotdera af 2 §-ns mom.
beräknar minst en Itel röst, eller
a) efter 2 § 4 'nom. beräknar två röster,-
3) efter någotdera af 2 § 1, 2,3 mom. beräknar minst
tre röster.
s
Ny
§. Rösträtt på grund af § g beräknas sålunda.- alt
hvarje valberättigad äger en röst. Den tillgå don jules inom
det valdistriel för andra kammaren, der den röstande för
sin person är skattskrif ven, och skall alltid omedelbart
ulöfvas.
§•
Ny §. Valbar till riksförsamlingens andra kammare är
hvarje, enl. § g valberättigad, som bekänner sig till Protestantisk
lära och sorn antingen fyllt trettiofem år eller ock
minst tvänne riksdagar bevistat. Dock skall från hvarje
andra kammarens valdistrict vexelvis en adelsman, en prest
och en utan afseende på Stånd till riksdagsman varda utsedd.
s*
Ny §. Den, som till riksdagsman i riksförsamlingens
andra kammare vald blifvit, staude det fritt att valet sig afsäga,
' dock sedan kallelsen blifvit antagen, icke under påstående
riksdag, yfsägclsen sker inför den, som Jör districts
valförrättare är.
s
Ny
§. Riksdagsmännens antal i riksförsamlingens andre
kammare är för hela Riket sjuttiofem. Till deras väljande
indelas Riket i tjugufem valdistrict. Till grund för
denna indelning, som af riksförsamlingen å hvar femte lagtima
riksdag bestämmes, skall antagas dét antal efter g §
valberältigadc, som inom livat idera länet skattskrif vet är.
§•
Ny §. 1) Hvarje andra kammares valdistrict väljer efter
trettionde och inom sextionde dagen efter den, å hvilken
lagtima riksdag af blåst blifvit, en riksdagsman till riksförsamlingens
andra kammare. Sådant val gäller intill slutet
af tredje derefter följande lagtima riksdag.
2) Yppar sig ledighet ibland de riksdagsmän ett andra
kammarens valdistrict ägt att till riksförsamlingen utse, då
skall val så fort ske kan till ledighetens fyllande företagas.
184
Den 19 April f. m.
Salunda, företaget val galle för den tid, hvarå den afgångnes
fullmagt lydde.
3. Gemensamma stadganden.
s
Ingen
valrätt får utöfvas af den, sorn
a) står — förmyndare; eller
b) sedan — — — — fri; eller
c) för — — — — lemnäs; eller
d) utur — — — — afvikit; eller
e) förvärfvat — — — — land; eller
f) gått — — — — tjenst; eller
De — — — — skattskrifne.
§•
All valrätt — — — — falskhet.
s.
Riksdagsmannavalen skola förrättas inför den sladseller
häradsrätt inom valdistrictet, som för första kammaren,
länets pröfningscomite', och för andra kammaren, riksförsamlingen
förordnar. Der stad af r, a, 3, 4 ordningen eller
med minst i,5oo innevånare är belägen, skall dess stadsrätt
ovillkorligen till valförrättare förordnas.
s
För
den, som till riksdagsman vald blifvit, uppsattes
en fullmagt:
Undertecknade — — den tid, sorn vallagens 7
§ 1 (2) (3 mom.) (13).
utsätter — — fullmagt.
N. N. d.
s
Alla
riksdagsmannaval skola ske för öppna dörrar, med
enkla, slutna, omärkta sedlar — — — —
s.
Söker — i5 § utsätter.
. .
Såsom tillämpning af de i denna grundlag uttryckta
grundsatser skall särskild valstadga utfärdas. Denna valstadga
skall innehålla nödiga föreskrifter:
1) Om röstlängders upprättande, granskning och pröfning;
2) Om kallelse lill riksdagsmannaval;
3) Om huru, i anleda, af hvadS § stadgar, förhållas skall;
4) Om hvad i allmänhet vid valförrättningarna iakttagas
bör;
samt i öfrigt aliade närmare bestämmelser, som tillverk
stal
-
Den 19 A p r i I f. m.
185
stä/lighet af hvad i denna grundlag föreskrifves nödvändige
åro.
§•
I föregående § omnämnde valstadga skall af Konung
och riksförsamling gemensamt stiftas i den ordning och på
det sätt Sy § Rrg.F.-n för stiftande af allmän civil-, criminal-
och kyrkolag bestämmer.
$• _
Pröfningen af alla vid valförrättningarna skeende anmärkn:r
tillkomme de valberättigad? sjelfva; besvär öfver af
dem fattade beslut mä dock, när de röra val af riksdagsmän,
riksförsamlingens pröfning underställas. Öfver val af
riksdagsmän må ock besvär till riksförsamlingen ingifvas,
att der pröfvas.
Gr. Frölich, David: En pinsam hufvudvärk hindrade
mig under Lördagens plenum att öfvervara R. o. Ad:s
öfverläggning längre än på f. m. Jag hade likväl då redan
hört yttranden af hufvudsaklig syftning att förkasta hela
förslaget, men till deras beskaffenhet ännu märkvärdigare.
Att sådana yttranden skulle komma från ledamöterne Frih.
Rehbinder, ITr Ehrenhoff, Nr Liljenstolpe, och Frih. Boye,
Ludvig, det förundrar mig föga. Jag har icke funnit alt
desse ledamöter förut under riksdagen ät denna fråga egnat
all den uppmärksamhet densammas stora vigt förtjena!-; och
man kunde derföre helt enkelt allöra dessa yttranden bland
individuella bogskott; men all älven Gr. Horn, som allvarligt
och, om jag icke misstager tnig, äfven före riksdagen
skriftligen tillkännngifvit sina tankar om nödvändigheten af
en representationsförändring, och Hr Lefre'n, en af ledarön
i alia våra öfverläggning»!-, yttrat sig isamma anda, nemi. att
ulan krus alsia det ifrågavar. betänk, och förklara detsamma
o intagligt, utan ali begagna tillfäl let till amendement; då jag
dertill sedermera bort alt på e. m. åtskillige ledamöter, och
ibland dem Hr von Hartmansdorff, instämt i samma tanke; så
kan jag icke annat än förmoda, att vi oundvikligen nalkas den
utgång, att inom detta Ständ en sådan mening blifver af majoriteten
antagen, och jag måste alltså, för att hafva städat
för min egen port, som man säger, under protest mot en sådan
utgång, söka visa hvilka vådor ett sådant förslag innebär.
I motsatt syftning har väl Gr. Spens yttrat sig och på
ett sätt, icke blott i formfrågan ulan äfven i detaljerna, som
bort lästa uppmärksamheten och hänvisa en hvar till möjliga
sältet all i många vigtiga delar förbättra förslaget.
Härutinnan hafva flere instämt. Hr Gripenstedt, Frih.
Sprengtporten och Hr Mannerskantz samt, ifall jag icke fattat
hans mening oriktigt, äfven Hr Stråle, — alla hafva
yttrat sig i den syftning, att gifva åt förslaget sådana au
24
H. 24
Den 19 April f. m.
märknrr, som kunde leda till dess fullkomnande: men formfrågan,
eller frågan om förslaget kan förkastas, hotar
alt tillintetgöra allt amendement oell Loide försl blifva afgjord.
För min enskilda del anser jag det icke vara lämpligt
att nu och dessförinnan ingå lili delaljpi öfning. Förhållandet
var olika, då Gr. Spens i början af förra plenum hade
ordet. Om jag icke alltför myckel misstager mig, var det
i en slags förtviflan om alt erhålla något tillfälle alt grundlagsenlig!
yttra sig örn detaljerna i denna fråga, som Gr.
Spens dermed grep sig an, då ropen om afslag i början af
sista plenum syntes vara så högljudda, — och med förlof
sagdt — fanatiska, alt det tycktes sannolikt, det man utan
■vidare omsvep genast med afslag skulle öfvergå till ordningen
för dagen. Jag tillstår derföre, alt, ehuru med ringa
hopp om en fortgående sansad öfverläggning, — derifrån
jag nödgades aflägsna mig, — jag dock var ganska glad att
sådana anmärkn:r blifvit afgifna äfven i sak, då någon annan
på grund deraf kunde begära en återremiss, med anhållan
alt E. o. Ad. ville förklara samma nnmärkmr innefatta
Ståndets gemensamma tanke. Ett sådant yrkande kunde
då tjena till contra-propos. emot den, som gick ut på alt få
förslaget afslaget. Att likväl nu i dag, innan formfrågan
blifvit afgjord, ytterligare ingå lili granskning af detaljerna,
anser jag vara olämpligt och icke tjena till annat än att
förlora tiden.
I afseende på denna formfråga anser jag nödvändigt alt
först relevera hvad 2:ne värde ledamöter, nemi. Hr Stråle
och Hr Cederschjöld, i dag yttrat rörtde 1809 års grundlagsstiftares
afsigter med föreskrifterna i vår Iteg.F., som angå
sättet att behandla Coust.Ulsk:s förslag till förändringar uti
grundlagarna.
Begge desse ledamöter hafva upplyst oss derom, alt
1809 års lagstiftare hade stadgat, att ett ifrån Coust.Utsk.
afgifvet förslag till förändring i våra grundlagar vid första
riksdagen icke skulle kunna undertryckas eller förklaras oantagligt;
men att, då It. St. insågo olämpligheten af denna
princip, den tillsats ägt rum uti 56 §:n Iteg.F:n, eill. hvilken
RiksSttn fingo rättighet att framställa anmärkmr i forin
af hvarje Stånds gemensamma tanke, på grund hvaraf Const.-  TJlsk. tillkom att ånyo handlägga ämnet, äfvensom alt under
förhållanden, som det gjorda tillägget i nämnda § förutsätter,
afgöra saken i förstärkt Const.Utsk., då det sålunda fullständigt
beredda förslaget skulle blifva på R. St:s bord hvilande
till antagande eller förkastande vid påföljande riksdag.
Den sistnämnde ledamoten, nemi. Hr Cederschjöld, trodde
sig likväl kunna försäkra, att det varit 180g års grundlagssliftares
egentliga mening, att Svenska folket aldrig skulle
kunna genom sinn representanter helt och hållet tillintetgöra
eller utplåna grunddragen i de besvurna formerna för
Den 19 April f. .ra.
187
vårt conslilutionella statsskick, sådana som de då till efterlefnad
an logos. Om nu törst oell främst detta förhållande
af den värde ledamoten kunnat utrönas, och 0111 för det andra
det hefunnes vara i sig sjelft verkligt, så hemställer jag
likväl lill eder, mine herrar! om man kan anse detsamma
i någon mån inverkande på den nu 3o år sednare varande
generationens och ännu mera på blifvande generationers
skyldighet att respectera en sådan afsigt.
Denna afsigt, klargjord för Hr Cederschjöld, efter hvad
han påstår, och för dem, som se saken så conservativt som
lian, kan på sin höjd vara ett motiv till att conservera, men
n.h. endast för dessa, som föresatt sig conservera allt gammalt
och deribland äfven det afgjordt odugliga; roen icke
kan det påstås med fog, att våra förfäder, och ännu mindre
stiftarne af 1809 års statsskick, eller de s. k. 1809 års män,
kunnat hafva rättighet att på förhand bestämma huru det
Svenska folkets representation eller dess constilution i allmänhet
för everdeliga tider skall vara beskaffad. Den som
föreställer sig möjligheten af något sådant, nemi. att en närvar.
generation för en oberäknelig framtid kan afgöra och
bestämma formerna för folkets representationssätt och lagstiflningsrätlighet,
den tror jag begår ett stort misstag; och
den har i min öfvertvgelse förgäfves studerat historien, ifall
han icke studerat den blott såsom en ehrönika. Han har vi
sat
att han icke anser det sunda förståndet, hvarmed Skaparen
begåfvat oss alla och som han gjort till en skyldighet
för oss alt efter förmåga söka utveckla, hafva något att
säga för den tid, i hvilken vi lefva, då del icke skulle behöfvas
annat än att taga råd och befallningar från en förgången
tid. Äfven 0111 1809 års män icke medgifvit, att
förändringar finge ske i våra grundlagar, hemställer jag likväl,
om det vore skäl att tala om att evärdeligen bibehålla
dessa grundlagar, derföre att 1809 års män icke tänkt sig
behofvet af deras förändring; men 1809 års grundlagsstiftare
hafva icke varit så ensidiga. Om de än misstagit sig i den
generella uppställningen af ett rationelt rätt statsskick, så
hafva de dock gifvit oss en grundlag, som i det fallet är
nära nog ensam i sitt slag bland alla skrifna grundlagar, att
den har uppgjort en bestämd form, för den händelse att
kommande generationer skulle vilja förändra densamma. De
föreskrifter, som äro nedlagda uti 56 och 81 §§:na Reg.F.n,
torde alltså böra betraktas såsom en alldeles afskiljd del från
den öfriga grundlagen, hvilken bar för ändamål att beskrifva
de former, hvarunder vi skola afgöra alla öfriga riksdagsärender),
och att man framför allt måste akta sig för att,
jemte dessa formföreskrifter, åberopa andra, som i grundlagen
väl finnas, men beräknade för helt andra mål eller de
vanliga riksdagsärendena. Ja! uti dessa §§ ensamt ligger
formen för förändring af våra grundlagar.
Antaga vi icke detta medel, nyttja vi det icke, erkänna
i88
Den 19 April f. ni.
vi icke dess behörighet, söka vi att motarbeta dess tillämpning;
hvad göra vi då annat än afhända oss det enda medel
vi äga till en lugn och stilla förändring i laglig väg,
och vädja således till en annan kraft, som icke kan blifva
någon annan än våldet och öfvenuakten?
Det är ur denna synpunkt, som jag anser det vara det
vådligaste, som någonsin kan försökas hos en riksförsamling,
alt, då den fått en sådan form, vårdslösa densamma, eller
att, genom något slags tecken till missnöje med denna form,
åsidosätta den och dermed hafva förklarat att det icke är
på det sättet vi kunna få representationsförändring, och alt
man följaktligen måste tänka sig en annan, då den vi äga
icke duger eller kan leda till målet.
Grundlagsstiftarne hafva dessutom, jemte denna form,
stadgat en grundsats, som jag hoppas herrarne icke vilja
förneka, nemi. att man i rådslående församlingar måste erkanna
majoritetens makt.
Det skulle vara besynnerligt, mine herrar! om icke J,
här församlade, erkänden makten af majoriteten uti debatter,
J, som så många gånger, för att icke säga nästan alltid,
håfven varit segrande vid voteringarna, då jag och mina politiska
vänner hafva yrkat satser och förslag, hvilka icke
behagat eder, och hvilka J med eder öfverlägsenhet förkastat.
— Då erkänden J alltid majoritetens makt, och utan
tvifvel ägden J rätt att erkänna den.
Jag hoppas att ingen bland eder, tillhörande en sådan
majoritet, skall kunna förebrå mig, att jag har vägrat lyda
den. Jag har kunnat och jag har bort protestera mot den
na
majoritets beslut, då den i min tanke handlat orätt; men
jag har aldrig tillåtit mig det yttrande, att jag icke skulle
vilja respectera dess beslut såsom ägande gällande kraft.
Nu uppmanar jag eder, mine herrar! att följa samma princip,
som bjuder aktning för majoritetens makt, och det återstår
blott för mig att visa om denna aktning för majoriteten
är en grundsats, som kan här vinna tillämpning.
Då representationen är på 4 turn fördelad, böra vi komma
ihåg att hvartdera Ståndets gemensamma tankar blott
äro en ingrediens till R. St:s beslut, men ingenting vidare.
Grundlagen har bestämt de villkor, under hvilka dessa gemensamma
tankar kunna blifva det väsendlliga, eller då
R. St:S beslut vinnes. Det är således alldeles emot allt fog
att tala örn någonting i verkligheten beslutadt, förrän formerna,
så långt de gå, blifvit använda. Grundlagen har i
detta afseende föreskrifvit ett alldeles eget machineri, dertill
på kalladt af representationens fyrdelning, nemi. att, då icke
Stånden äro ense, då de särskildta Ståndens meningar innefatta
olika tankar, Ulsk., som behandlat målet, (ifall detsamma
icke är af natur att kunna förfalla) skall sammanjemka
de olika tankarna och söka bringa dem till ett helt samt,
om de icke låta sammanjemka sig eller om RiksSltu icke
Den 19 April f. m.
vilja jemka sig efter hvarandra, votering emellan skiljaklighelerna
skall försiggå i förstärkt Utskott. Denna form, som
gäller för vår statsreglering och för alla andra frågor, der
väl grundsatsen, men icke sältet för dess tillämpning ar bestämd,
denna samma form har fått sin fulla utveckling för
behandling af grundlags-förändringsfrågor.
Man har sagt, att om detta betänk. afslås, sker derigenom
ingenting annat, än hvad som vid föregående riksdagar
ägt rum, och man har exempelvis anfört förra riksdagens
sätt att behandla dåvarande Coust.Ulsk:s förslag. Härigenom
tror man sig hafva bevisat en rätt atl afslå, under
alla förhållanden, den jag icke kan medgifva, ehuru
jag ej vill gå så långt som en värd ledamot, Frih. Jac. Cederström,
hvilken ännu höres alltjemnt förfäkta en annan ytterlighet:
att nemi. allt afslående vid första riksdagen utaf
ett från Const.Utsk. afgifvet förslag lill förändring i grundlagen
i intet fall lagligen skulle kunna äga rum. Man
finner sig verkligen frestad förmoda, då man nu erinrar sig
hvad Hr Cederschjöld omtalat 0111 första förslaget vid 1809
års riksdag, att det var Hr Frih:n, som så envist försvarade
berörde ursprungliga förslag, att han vidhåller det ännu, äfven
sedan tillägget till 56 §:n Reg.F:n skett, som modifierat
detsamma. Vare detta nog sagdt såsom skäl, hvarför
jag aldrig kunnat förena mig med Frih. Cederströms åsigt.
Jag har alltid trott, att, när ett förslag till förändring i
grundlagen från Const.Utsk. till RiksSttn ankommit, det alltid
berott på Stånden (innan de bundit sig genom någon
anmärkn., som kunde påkalla ämnets ytterligare pröfning
af Utsk.,) att förklara det framlagda förslaget vara oantagligt
eller, såsom det heter i 81 §:n Reg.F:n, icke vara nyttigt
eller nödvändigt.
Det var i öfverensstämmelse med denna åsigt, som sisth
riksdags Ständer kunde, då de ej voro bundne af förutgående
stadfästad yttring, förkasta det då framlagda förslaget
till representationsförändring. Deruti bade de ptvifvelaktigt
då rätt, ty det var detsamma som alt förklara, att de ansågo
grundlagen i dess dåvarande skick vara för dem tillfredsställande,
eller att de deruti icke ville göra den föreslagna
förändringen; men, mine herrar! nu har ett annat
förhållande inträdl. Nu hafva R.iksSt:n icke allenast hvart
för sig, genom de anmärkn:!' i sak, hvaruti de inlåtit sig,
när Const.Utskrs utlåt. N:o 38 förevar, temmeligen tydligt, för
att icke säga uppenbarligen, förklarat, att de voro missnöjda
med den gamla grundlagen eller med det gamla representationssättet.
Detta hafva de offentligen för hela Svenska
folket förklarat, och de hafva ytterligare befästat denna förklaring,
när de sammanträdt i förstärkta Const.Utsk., för
alt genom votering formligen fatta ett beslut, derigenom
de bestämde de grundsatser, hvarpå eli nytt representatioussätt
skulle byggas.
lyo
Den 19 April f. m.
Detla förstärkta Utsk:s volum är således just det, sorn
åstadkommer ett skiljaktigt förhållande emot hvad som ägde
ruin vid förra riksdagen, eller vid alla de vanliga tillfällen,
när Const.Utskts förslag kunna genast afslås. Ett steg är
taget, som icke kan återtagas, och som derjemte förbinder
att gå ännu längre i öfverensstämmelse med formerna. De
vidtogo detta steg, när de fyra Ståndens olika meningar
skulle sammantvingas uti en enda mening; ty lill en enda
mening måste de öfverläggande Stunden komma, derest någon
lagförändring skulle bli af, och de mäste då erkänna
skyldigheten att vika för majoriteten, emedan i annat fall,
och 0111 man ånyo skulle gå tillbaka till Ståndens primitiva
s. k. beslut, all öfverläggning äfvensom all votering i förstärkt
Utsk. till meningarnes sammanjemkande varit obehöflig.
Erkänner man således icke det förstärkta Utsk:s beslut
såsom absorberande alla andra föregående, erkänner man icke
den conseqvens i handlingssätt, att, sedan man instämt i den
åsigt: ”att det bestående är odugligt,” och derföre
antagit åtskilliga grunder, hvarpå något mera dugligt kan
byggas, man numera måste fullfölja banan, för att leda sig
till gemensamma beslut; så upphäfver man icke blott ali
aktning för den majoritets rättighet att besluta, som jag fölen
stund sedan omtalade, utan, jag går längre, man tillintetgör
all rimlig förmodan alt sådana Riksförsamlingar som
dessa, på fyra kamrar, någonsin vidare vilja bekymra sig om
alt yttra sig för eller emot representationsförslag, då de aldrig
kunna komma lill något resultat. Jag liar hört sägas,
att det skulle kunna gå an att den ena gången efter den
andra afslå de förnyade förslag, hvarmed Coust.Utsk. kunde
framkomma, utan att man dock behöfde sätta något annat i
förm af gemensam tanke istället, samt att, i händelse Const.-  Utsk. flera gånger framkom med ett och samma förslag, så
skulle ett eller flera Stånd oupphörligen kunna afslå det.
Jag förmodar att det var under sist!. Lördags eftermiddagsplenum
som detta yttrades, och om jag icke misstager
mig, så var det Hr von Hartmansdorff, som dertill var upphofsmannen.
Om del på allvar ifrågasattes att på så sätt
oupphörligen afslå Coust.Utskrs förslag, så skulle fa reen med
representationsförändring i grundlagsenlig väg vara eomplett.
Jag tillåter mig öppet förklara, att de, hvilka på sådana skäl,
som Hr von Hartmansdorff lärer hafva framställt, vilja afslå
betänk., göra det icke derföre, att uti detaljerna af detta
förslag finnas sådana incongruiteter, med hvilka de icke kunna
förena sig; ty i alla dessa detaljer kunna de nu göra
anmärkmr och erhålla rättelse, — nej! de göra det: emedan
de icke vilja erkänna beslutet 0111 samfällda
val i stället för ståndsin rättningen.
E11 värd ledamot har ganska uppenbart gifvit detta tillkänna.
Det var min värde vän Gr. Horn; och jag måste
tillstå alt hans yttrande i förra plenum derföre icke blott
Den 19 April f. m.
förundra de, ulan ufven djupt bedröfvade mig. Gr. florn
företog sig att belt öppet förklara, att du lian numera insåg
af hvilken verklig vigt det varit alt votera i förstärkta
Const.Utsk., — något som Hr Grefven sade sig icke hafva insett
förut, då denna fråga förevar, — så fann han sig riu
berättigad, emedan lian var missnöjd med utgången af denna
votering, förklara att han ville afslå delta betänkande.
Då jag i så få ord sammanfattat tendensen af den adle Grelvetis
yttrande, så kan jag väl sänta mig nu, på samma sätt
som sista gången, då vi mot hvarandra yttrade olika meningar
uti ett annat ämne, att Hr Grefven skall säga det
jag missförstått honom; men jag skulle tro att en hvar, sorn
vill uppfatta qvintessencen af hans yttrande, icke kan förstå
meningen annorlunda. Hvad är nu delta likväl annat, än alt
förklara, deiman icke vill efterkomma ett likasom uti en högre
instans, eller ytterligare formutveeklingsgrad fatladl beslut,
derföre att det gått emot ens åsigt? Jag frågar eder alla,
som viljen afslå detta betänk., och Gr. Horn särskildt: haden
J velat afslå det, äfven om det varit grundndt på principen
om Ståndens bibehållande? Haden J då, som nu, utan att
granska detaljerna, sagt: vi afslå det, vi vilja icke höra mera
talas derom, emedan vi icke fått de oell de detaljer, som vi
önskat. Jag tror det icke. Jag tror att J, ihågkommande den
aktning J kräfven för majoriteten, n.b. eder egen, hade talat
0111 nödvändigheten alt iakttaga conseqvens, och alt man
således på den basis, som blifvit lagd igenom voteringen i
det förstärkta Utsk., borde vidare framgå, för att få representationsförslaget
lill nästa riksdag hvilande på bordet. Då
jag säger alt jag tror detta, bör jag tillika förklara, att jag
grundar min öfvertygelse derpå, att jag icke blott höll flere
af eder här ofta upprepa hvilka svårigheter närvar, representationssätt
medför, utan äfven nästan en hvar, med hvilken
jag enskildt talat, yttra sig om den långsamhet och den
odrägliga tyngd, som ligger i det nuvar. representationsmnchineriet,
och som vållar att inga beslut, inga åtgärder, sådana
som J skulten önska åstadkomma, kunna tillvägabi ingas
utan alltför stora uppoffringar af tid och enighet. Då
jag hö. t allt delta, och sålunda har skäl att tro, all icke
blott Svenska folket, 0111 hvars collectiva mening man naturligtvis
har svårt att kunna skaffa sig begrepp, men hvars
valde representanter så yttrat sig, är missnöjdt med det
gamla eller åtminstone med dess former, då ansåg jag mig
icke kunna tveka i den förmodan, att J önskaden något annat
blott J fått det efter eder egen mening. Om J nu afslån
detta betänk., uti hvars detaljer J kunnen erhålla rättelser,
så är det uppenbarligen detsamma, som att säga : vi
afslå det, emedan vi vilja tillintetgöra de principer, hvilka
likväl r%dan äro fastställda, hoc est, en reaction, för att få
det nu gjorda försöket misslyckadt. — J ägen dock rättighet
alt afslå detta förslag; men af skäl, som jag ofvanför ut
-
iga
Den jg April f. m.
vecklat, iigen J icke sådan rättighet vid denna riksdag.
Låten blolt formerna få deras gång och verka allt livad de
kunna! Eller frukta herrarne, att vid kommande riksdag,
då fråga blir att besluta i saken, alla Ståndens majoritet skall
utfalla annorlunda än den nu visar sig hos eder sjelfva och
det Högv. Ståndet? Eljest agen J ju då rättighet alt afslå
förslaget, och då hafva vi ju det gamla förti äflliga systemet
rjvar. — Det ur denna väg jag anser hvar och en böra gå,
såvida man skall kunna hoppas att omsider få något förslag
antaget. Det är angeläget ali icke försvara sjelfva de former,
hvarunder ett sådant förslag grundlagsenlig! kan framkomma.
Att nu sönderbryta dessa former genom afslag, ali
nu medelst förkrossande af dessa former såra händerna på
dem, som utarbetat detta förslag och hvilka i femton månader
varit sysselsatte dermed, det är detsamma, må J besinna det,
som att blankt afskära edia egna händer, om J viljen framdeles
hafva ett nytt förslag; ty tron J väl att Coust.Utsk.
vid en kommande riksdag kan äga lust och håg att utarbeta
eli annat förslag till nationalrepresentationens ombildning,
då det finnér att RiksSlm icke iakttaga så mycken
aktning för de beslut, till hvilka de sjelfva conlribueral i
förstärkt Const.Utsk., att de söka med formernas bibehållande
fullfölja dessa beslut till det nyttigaste resultat, sorn
möjligen kan åstadkommas? Delta behandlingssätt synes förutsätta,
att de herrar, som vilja afslå betänk, och som i detta
fall hafva exemplet för sig af arne andra Stånd, som redan
gjort det, förmoda att så kan tillgå i tidernas längd. —-  De förmoda att alla försök alt förändra våra grundlagar,
ända till dess de få sin mening gällande, skola kunna motarbetas
äfven genom formernas åsidosättande; men jag ber
eder besinna, alt 0111 J fortsätten ett sådant handlingssätt en
och annan gång till, om J icke viljen afvakta den tid, när
beslutet definitivt kan fattas, som inträffar vid nästa riksdag
— ty vid första riksdagen blott beredes frågan,— om J på
förhand ideligen viljen förkasta; så lärer, jag upprepar det,
hvarken något kommande Const.Utsk. vilja försöka att utarbeta
nytt förslag, icke eller den stora Svenska folkets majoritet
komma att förhålla sig så, som om den väntade att
någonsin utaf representationen, i dess närvar, sammansättning,
erhålla någon förbättring.
Under föregående plenum lärer fråga varit att beräkna
huru stor del af Svenska folket de 3 privilegierade Stånden
utgöra och hvad vigt deras opinion kan anses äga i längden
på liela Rikets befolkning. Det är I i k g i 111 i g t alt härvid
nämna några siffror. En värd talare har dock i dag uppgifvit
de, som han tror, mera bestämda siffrorna. Med
antagande af dem, som jag tror vara hemtade ifrån sjelfva
tabellverket, finnér man alt de 3:ne privilegierade Stånden
tillsammans utgöra knappt fe af Svenska folket. Är det
lim
-
Den i ej April f m.
rimligt att tro, att af Svenska folket skall kunna emot
de öfriges tanke, förutsatt alt den vore eller blifver annorlunda,
i längden hålla tillbaka det, som de anse vara deras
rätt alt förändra. Jag skulle önska att någon kunde visa
mig huru det skulle vara möjligt ; ly nian kan lätt förutsätta
att de öfrige delarne af Svenska folket eller de
•|£ skulle yrka förslag, sorn icke vore nyttiga hvarken för
dein sjelfva eller för samhället på det hela. Vid öfvervägande
häraf har jag kommit till det resultat, att det alltid
är nyttigt alt i tid medgifva billiga fordringar, för alt
icke utsätta sig för vida värre, derest man vill bringa folkel
till desperation; och detta inIläflar lätt, om man tvärt
ger afslag och derjemte sönderbryter de enda former, hvarmed
man på den lugna vägen kan komma till något baltie.
Härmed vill jag ingalunda hafva sagl, att detla förslag är
så beskaffadt, att det molsvarar våra skäliga fordringar, un
mindre att det i allo uppfyller ändamålet. Det är blott formernas
helgd jag nu förfäktar, då jag påstår alt förslaget, efter
hvad som förutgått, vid denna riksdag icke kan förfalla
utan hör i utveckling af de de antagna principerna lill sina
detaljer uppgöras i största möjliga öfverensstämmelse med
hvad majoriteten inom representationen finner lämpligast och
närmast ledande till det mål vi alla söka; och är det i öfverensstämmelse
med denna åsigt jag ännu en gång öppet
och oförstäldt förklarar det jag ingalunda skall hafva något
alt erinra deremot, om J, mine herrar! efter att vid denna
riksdag hafva egnat det nu uppgjorda förslaget den grundlagsenliga
behandling våra former bjuda, å den tid då eder
rätt dertill inträder, d. v. s. vid nästa riksdag, återtagen
förslaget såsom välgrundad! och icke ledande till förbätt
ring.
Förstån likväl icke min mening så, som önskade jag
att detta förslag, ehuru i sina principer icke öfverensstämmande
med livad jag anser lämpligast och bäst, vid kommande
riksdagen måtte blifva förkastadt.
Jag hyser tvertom den önskan, att om tillfälle under
fortgången af den återstående delen af denna riksdag lemnades
mig och mina politiska vänner af närvar, representationsförsamling
att uti detaljerna af detta förslag erhålla de
ändringar, rättelser och förbättringar, som jag för min del,
och tvifvelsutan mången med mig, anser af behofvet påkallade,
och i hvilka delar pröfning nödvändigt bör föregå, såvida
förslaget vid en kommande riksdag skall kunna antagas,
— jag skulle då hysa den önskan, säger jag, att med
iakttagande af sådana rättelser, som likväl icke utan långvariga
öfverliisgningar och vidlyftig pröfning, i anseende till
detaljernes större omfattning, torde kunna vinnas, hellre detta
än något vid en kommande riksdag uppgjordt förslag blifver
den fastställda formen för Svenska folkets framtida representationssätt.
Del är icke så kort tid af min tillrygga24
H. 25
D c n ig A p r il f. m.
lagda lefnad jag med min uppmärksamhet följt huru opinionen
utbildat sig i detta ämne.
Jag har sjelf vid föregående riksdagar uttalat och sökt
försvara min opinion mot allmänna val. Jag leddes dervid
endast af min fullkomliga öfvertygelse. En ledamot af nuvar.
Const.Utsk. hyste då äfven samma tanke, nemi. att man
horda bibehålla ständsinrättningen vid bildandet af den nya
representationen. Denne ledamot, som är Gr. Spens, har
nu frånträdt denna öfvertygelse, och han har till prot. förklarat
hvarföre. Må det äfven tillåtas mig att tillkännagifva
orsaken, hvarför jag i detta hänseende frånträdt en åsigt,
till hvilken jag fordom bekant mig; i händelse eljest,
efter den inledning jag nu gjort, eli sådant förklarande skulle
beliöfvas. Orsaken är ingen annan än den, att allting numera
öfvertyga! mig derom, att ju längre vi dröja att anlaga
hvad som bjudes af folkets stora majoritet, ju sämre blir det
förslag, som vi omsider blifva tvungne att antaga. Häråt
må man le. De må le, som i alla sina dagar icke betraktat
samhället annorlunda än i de kretsar, inom hvilka de i
följd af födseln eller andra omständigheter såsom embetsman
hafva lefvat. De må tro, att de privilegierade classerna
och att embetsmannaclassen äro detsamma som folket, och
att folket icke tillkommer något omdöme eller någon rättighet
i sådana saker. Jag vill medgifva att länder gifvas, der
denna observation kan vara riktig; jag må ytterligare lemna
det medgifvande, alt ganska få stater finnas, der rösten hos
den stora massan af folket på sekler kan göra sig giillande
eller äger någon säker basis för sina förhoppningar uti förmågan
att någonsin blifva hörd. Men jag kan icke erkänna
att förhållandet är sådant i Sverige, hvarest -J. af jorden
äges af allmogen. Uti England, der landets hela jord
äges af blott r'z utaf hela landets population, der kan
det gå an att i sekler tillbakahålla en sådan rättighet; ty
det lärer icke kunna bestridas, att ägandet af landets jord
lägger en betydlig vigt i vågskålen, när fråga är om fäderneslandet,
en vigt, som icke till den grad kan göras lätt,
att det helt och hållet kan sväfva i luften. Hos oss äger
allmogen derjemte riktigt begrepp om hvad andel de äga
i landet, och att de i följd deraf äga politiska rättigheter.
Må nu en hvar bedomina om min förmodan är att le åt,
då jag grundar den icke allenast på nummerisk öfvervigt,
utan på det här i landet egna förhållande, att vår allmoge
med vetskap och kännedom om sina politiska rättigheter,
äfven börjat allvarligen visa att de fordra deras tillämpning
eller med andra ord att de fordra politiska rättigheter, dera
vi förr eller sednare blifva tvungne att bevilja.
Då jag likväl betraktar, hvilket jag efter detta yttrande
anser mig skyldig att göra — hvad det är som denna Sveriges
allmoge egentligen vill, så kan jag icke förstå att den
eftertraktar något som upphäfver samhällets väl och erkän
-
Den 19 April f. m.
da grundvalar. Allt hvad jag i denna syftning hört declamera*
har icke verkat på mia öfvertygelse, då jag sett det
handlingssätt, sorn BondeSt. ådagalagt specielt i denna fråga,
der detta Stånd, i afseende på gjorda anmärkntr ronde
valrättens utsträckning, har erkänt en annan grundsats än
ensidighetens eller befordrandet af den enskilda fördelen,
nemi. rättvisans princip. Jag hörde väl Under Lördagens
plenum klander yttras deröfver, att Utsk. har fogat sig efter
BondeStrs anmärkntr mot den inskränkthet i valrätten, sona
Utsk:s första betänk, innehöll. Man har föreställt sig att
BondeSt-s anmärkntr i detta fall härleda sig från någon afsigt
att bereda BondeSt. större rättigheter och mera inflytande
på representationen i allmänhet, än det förut ägt.
För min del har jag icke kunnat fatta alt någon sådan
afsigt legat till grund för BondeStis åsigt i ämnet. Jag har
så mycket lefvat på landet och så mycket lefvat tillsammans
med allmogen, att jag haft tillfälle att tillräckligt betrakta
densamma; och jag får då förklara eder, mine herrar! alt
ibland denna Svenska allmoge finnes äfven en stor mängd
aristocrater. Det kan omöjligen vara förenligt med den besuttna
allmogens intresse att tillåta de obesuttna, eller hvad
man kallar proletärerne att få någon andel i beslutanderätten
ang:de skattebidragen. Det är omöjligt, då man känner
allmogen, att kunna tro den derom. Derom förvissas
man lätt, då man följer allmogen i dess förhandlingar. Man
finner då t. ex. huruledes den besuttna allmogen icke vill
tillerkänna tiggaren, dagsverkaren, stattorparen, eller med ett
ord hvad man kallar löst folk i allmänhet någon rättighet
att blanda sig uti öfverläggningarna vid socknestärnmor om
socknens angelägenheter. Det är således icke för att med
dessa öka Ståndets styrka sorn anmärkntne inom BondeSt.
i afseende på valrättens utsträckning blifvit framställda,
utan de hafva skett derföre, att Ståndet erkänt rättvisan af
den grundsats, att ingen Svensk medborgare borde, på papperet
åtminstone, beröfvas dess rätt att äga politiska rättigheter.
Hvar och en bland denna kloka allmoge finner ganska
lätt att sådana personer, som genom beslutet om allmänna
val fått rösträtt, icke lära kunna komma att, när
rösträtten skall ifrågasättas, betydligen inverka på valen;
och det är afven min tanke, att, så länge bildningen står så
lågt som den gör i allmänhet hos vår allmoge, erkännandet
af allmän valrätt icke skall hafva sådant inflytande som J
fruktaden, då J motsatten eder allmänna valrätten. Det är
omöjligt för den, som icke äger en viss politisk bildning, att
kunna göra sitt inflytande gällande. Jag tror mig någorlunda
kunna förstå hvarifrån denna farhåga för allmän valrätt
härleder sig. Man hemtar den nemi. derifrån, alt inom Norrige
representanterne för det mesta bestå af bönder; men
om man så löst fäster sig vid ett ord, och tror, att dessa
Norrska bönder, hvaraf riksförsamlingen hufvudsakligen skall
Den ig April f. m.
beslå, äro sådane bönder, sorn, med de märkvärdiga undantag
vi äga, ulgöra vår Svenska allmoge i allmänhet, och som
äio berättigade att blifva riksdagsmän, så begår man ett
groft misstag. I Norrige finnes icke, med få undantag, annan
jordegendom, än sådan som innehafves af dessa bönder. De
äga temmeligen stora possessioner, åtminstone något större
an vår allmoges i allmänhet, som icke utesluter en viss grad
af välmåga, utan som tillåter dessa bönder att hålla lärare
åt sina barn och förskaffa dem bildning, som gör dem capable
att sedermera kunna fungera såsom riksdagsmän. Yi
liafva i öfrigt sett huruledes BondeSt. vid flera tillfällen icke
blott visat en moderation, som redan finnes hos Brödrafolket,
titan äfven den klokhet, som snart nog hos dem vidare skall
utbilda sig, då de nu börjat inse hvad det betyder att vara
folkombud. Yi hafva nemi. under de öfverläggningar, som
i förevar, ämne inom alla 4 Stånden gemensamt ägde rum
under denna riksdag, hört en ledamot af BondeSt. förklara,
att, om rättighet att få välja på någon annan än en bonde
existerat, det aldrig inom hans district kunnat falla hans
committenter in att välja på honom, då de visste att derinom
äfven fanns en domare, för hvilken de ägde ett obegränsadt
förtroende. Jag är öfvertygad att ett sådant exempel, som
den värde ledamoten påstod inom hans district skulle hafva
blifvit följden af allmän valrätt, snart öfverallt skulle göra
sig gällande. Om herrarne tro motsattsen, så är det med
bevis och skäl, ådagaläggande dess våda eller orättvisa, som
herrarne böra bestrida de allmänna valen. Det är med sådana
bevis som herrarne då böra öfvertyga Svenska folket
och Svenska allmogen, att de icke böra vidröra den förträffliga
ståndsindelningen. Lyckas sådant, då har jag visserligen
för min del ingenting emot att begagna den rättighet,
som födseln gifvit mig, att vara sjelfskrifven representant;
men jag förklarar derjemte, att innan jag hos de privilegierade
Stånden och deras representanter förmärker både håg
och förmåga att derom kunna öfvertyga Svenska folket, så
måste jag för min del vara glad att tillfallet står mig öppet
att kunna få antaga ett sådant förslag, som Svenska BondeSt:s
fullmäktige godkänt. Helst önskade jag, att R. o. Ad.,
för att visa nödig aktning för formerna, måtte, efter betänka
föredragning punktvis, ingå i deta) janmärkn.T och
såmedelst bereda de rättelser uti förslaget, som Ståndet
kan anse nödvändiga.
Vi veta alla, att det nu är endast en förberedelse till
beslut vid nästa riksdag man har att vidtaga, och denna förberedelse
bör hvar och en låta fortgå så långt som möjligt.
Att den dock har en gräns, det veten J alle, ty örn riksdagstrumpeten
skallar före dess fullbordan, så är tillfället afskuret
för denna gång. Vi behöfva således icke befara, såsom
Frih. Hamilton synes tro, att om vi ingå uti pröfning om
detaljerna, så skulle vi komma till oändligheter, som aldrig
D c ii 19 April f. in.
■97
skulle slutas. Hr von Hartmansdorff lärer hafva yttrat ungefär
detsamma. Jag ber eder besinna, all det dock hetor
på Konungen att göra en sådan orimlighet om inlet gvuoiu
en så enkel actus som att framkalla rikshärolden och låta
honom förklara riksdagen vara slutad. Då uro dessa åtgärder
af sig sjelfva, men på grundlagsenlig väg, förfallna.
Om vi återigen, på sätt Frih. Hamilton tillstyrkt, bifalla
betänk, en bloc, så hafva vi derigenom blott tillkännagifvit
att vi icke äro sinnade alt, såsom grundlagen föreskrifter,
lillvägagå för att bereda ett förslag att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag. Det skulle väl ingenting
kunna göra för en gång; icke heller skulle det betyda något
om alla ledamöternes tanke vore känd vara sådan, som
Frih. Hamiltons; ty då skulle Svenska folket hysa den förhoppning,
alt ledamöter med den tendens, som Frih. Hamilton
äger, en gång skulle öfvertyga sig om nödvändigheten
att gå i foa n ståndsvalen och öfvergå till allmänna val;
men då icke allas tänkesätt och tendens blir på det sätt t i 11 —
kännagifne som Frih. Hamiltons, så fruktar jag för alt delta
sätt att lillvägagå är lika försåtligt, som det ifrån en amian
sida är våldsamt att nu afslå förslaget, emedan delta behandlingssätt
i sig sjelft icke äger någon annan grund än
ovilja mot ett förslag, grundadt på allmänna val. Ett sådant
förklarande anser jag vådligt, helst då det gifves af
eli helt Stånd.
Man har sagt, att de, som voro verklige vänner af valrätten
och representationsförändringen, skulle akta sig för
splittringar, genom att ingå i detaljförslag. Detaljerna äro
ju dock endast nnancer af samma sak; men hvad vill det
säga att förekomma splittring? Splittring finnes till den
grad, alt om man kunde ransaka hvats och ens innersta tanke
i representationsfrågan, så skulle man finna att, liksom
under solen ingenting finnes fullkomligen likt något annat,
så finnes icke eller den enes tanke i denna fråga lik en annans.
Således borde ej fråga uppstå om alt komma öfverens
om annat än ett sådant behandlingssätt, som leder till
lagenligt beslut, och hvilket, när det är lagenligt fatladt,
bjuder splittringen tystnad. Jag anser derföre vådligt att
ens framställa såsom contra-propos., då fråga blir att afgöra
sättet för målets behandling, huruvida detsamma bör
bifallas en bloc. För min del har jag många och ganska
väsendlliga anmärkmr att göra mot Ulsk:s förslag i dess detaljer;
men såsom sakerna nu slå, inskränker jag mig till
att förena mig uti de anmärkntr, sorn af Gr. Spens blifvit
framställda, samt, på grund deraf, anhålla att R. o. Ad.
täcktes såsom dess gemensamma tanke förklara dessa anmärkir.
r; öfvertygad, sorn jag är, att, så länge R. St. få vara
tillsammans, Coust.Ulsk. icke skall underlåta att på dessa
arinärkntr fiisla allt det afseende de förtjena, oansedt •2:ne
Stånd haft den oklukhelen alt afslå betänkandet. Det ar
Den i g April f. m.
med berådt mod jag bällar dessa 2;ne Stånds förhållande
oklokt; ty jag kan icke anse det vara klokt liandladt, att
dessa 2.‘ne Stånd nedlagt deras beslutande rätt i detaljerna.
Jag skulle förmoda att Const.Ulsk., äfven om detta Stånd
afslår betänk, och icke afgifver någon gemensam tanke såsom
anmärkn. dervid, icke kan annat än anse sig lagligen
tvunget, antingen att framställa ett nytt förslag, eller oek
uppställa voter:s-propos:r emellan BondeSt:s åsigt, hvilket
Stånd godkänt betänk., samt de andra Ståndens, hvilka sålunda
velat afslå detsamma. Intilldess riksdagen afslutas,
är det nödvändigt att detta måls behandling fortsattes, till
dess man hinner till något bestämdt resultat. Detta har
sednast Hr Mannerskantz och förut Frih. Sprengtporten ådagalagt,
på ett sätt, att jag icke behöfver tillägga något annat,
än att det är min innerliga öfvertygelse, att ett sådant
behandlingssätt mäste vara det rätta, samt att jag hyser
den förhoppning, att Coust.Utsk. skall dela denna åsigt
och icke låta sig förbryllas eller afskrämmas af 3:ne Stånds
förklaring, hvarigenom betänk, förkastades, emedan en sådan
förklaring är afgifven på sidan om grundlagen och icke
kan tagas i beräkning annorlunda, än såsom ett nedläggande
af dessa Stånds rösträttighet.
Skulle mot all förmodan hvad jag sagt anses förtjena
något afseende, i bredd med allt det öfriga, som af andra
ledamöter, i afseende på formen, blifvit yttradt; så tror
jag icke att det vore en illa använd tid att egna några dagar
åt detaljerna, för att låta Svenska folket erfara alt R.
o. Ad. haft allvar med sin mening, då det förlidet år förklarade
sig vilja nedlägga sin sjelfskrifna representationsrätt,
och att det var på allvar som Ståndet ingick i förstärkta
Utsk:s votering, och att det således verkligen önskat att, ora
icke denna, åtminstone en annan gång, med de former vi äga,
bereda ett hvilande förslag till förändring af vår nationalrepresentation.
Frih. Åkerhjelm, Gustaf Fredr.; Då det vigtiga
ämne, som nu är under pröfning, sedan lång tid tillbaka
varit föremål för mitt begrundande och min lifliga önskan
att få se det i Sverige utfördt på ett tillfredställande sätt;
har jag ansett mig vid detta tillfälle hvarken böra förtiga
mina åsigter deröfver, eller min hufvudsakliga mening öfver
Const.Utsk;s i detta afseende uppgjorda förslag.
Jag har länge ansett en lämplig och verkställbar förändring
af vår nationalrepresentation vara af behofvet påkallad,
men har dervid ej förbisett de svårigheter för dess bildande
och utförande, sorn skola möta, isynnerhet i en Stat
som i Sverige, der en existerande representationsform räknar
seklers häfd. Svårighet är dock icke omöjlighet, och
dess öfvervinnande för ett stort och allmänt gagnande ändamål
är en af menniskoförnuftels och viljans dyrbarare seg
-
Den ig April f. m.
*99
rar. Del hade emedlertid varit önskligtott denna förändring
i våra statsförhållanden kunnat lillvägabringas då vår slatsförfatlning
sednast omskapades, jag menar 1809. Opinionerna
i politisk väg voro da höjde, och så lill sägande beredde
för mera ingripande förändringar i statsskicket, utan alt
derföre vilja se dein utsträckta till en ytterlig gräns. Denna
opinionernes på en gång benägenhet för ändringar och
sans i afseende på deras omfång, var i begge fallen frukten
af de tider, som närmast föregingo statslfvälfningen 1809;
dessa tider voro då i friskt minne, ty inga framgångar hade
utplånat det. Men man hade vid den tidpunkten tillfyllest
att göra med uppförandet af den nya statsbyggnaden,
och måste således lemna en del af dess inredande åt den
kommande tidens omsorger. Af dessa omsorger stå onekligen
de, som kräfvas för en förbättrad nationalrepresentations
tillskapande, främst bland våra pligter som lagstiftare.
Att totalt nedrifva det gamla och uppföra ett alldeles
nytt, ökar, som redan är antyd!, svårigheten att lyckas i
det sednare; ty huru många förut existerande anspråk och
fördelar uppträda icke då, för att i detta nya begära åtminstone
någon ersättning för del förlorade, och huru svårt att
förneka dem en viss grad af billighet, enär ingen gerna lärer
vilja blifva husvill? I de flesta, så före som under riksdagen
synliga förslag lill representationsförändring hos oss
liar man också sett afseende härå fästas; i det under pröfning
nuvar. tror jag likväl knappt någon skall finna spår af
ett sådant afseende eller af någon frukt, hemtad från de öfriga
förslagen. Att ett slikt förhållande ingalunda underlättar
delta sednares utförande, torde vara otvifvelaktig!.
Oansedt discussionen häröfver egentligen åsyftat att behandla
Const.Utskts förslag i det hela, hafva likväl många
upplysande och vigliga anmäi kn;r blifvit gjorda vid flera af
dess delar. Bland dessa anmarkntr synas mig Hr Cederschjölds
påkalla särskild uppmärksamhet, såsom närmast utmärkande
karakteren af Utsk:s förslag. Att nu öka dessa speciella aninärkntr
med ännu flera, anser jag ej lämpligt, sedan discussionerna
öfver frågan redan blifvit så långa. Jag inskränker
mig således dertill, att öfver det hela anföra mitt omdöme.
Const.Utskrs ifrågavar. förslag äger den förtjensten
att innefatta systemet af 2:ne kamrar. För erfarenheten och
det rena begreppet om en conslilutionel monarkis framgång
i bredd med en representativ makt, är utan tvifvel
detta systeme det enda tillfredsställande. Flere kamrar än
två verka menligt på göromålens gång och på tidens tillräcklighet,
utan alt derföre i någon mån bättre uppfylla
de representerades förväntan af mogna och gagneliga resultater;
och en kammare tror jag för alla monarkiska stater
vara opassande, och för Sver ige derjemte i hög grad betänklig.
Genom ett föregående beslut befriades Consl.Utsk. från
denna sednare representativa skepnad, Men om Utskts för
-
200
D c n ig. April f. lil.
slag således saknar detta lyte, saknar det äfven de clemenfer,
sorn äro högst nödiga, för att icke utsätta Staten för
de största vådor, genom naturen af dess egen nation al representation,
Leder denna till mångvälde, — och derom draga
valgrunderne för den ifrågavar. försorg, — så urartar
den snart till förtryck af likar mot likar, till sinnenas söndring,
till Styrelsens vanmakt; ett anarkiskt tillstånd haida
inträdt, sora ej lärer undgå att efterträdas af den vanliga
frälsningsutvägen derifrån — enväldet. Elernenlerne i
en väl organiserad nationalrepresentation böra derföre uppväga
hvarandra, och intet af deras naturliga anlag att inkräkta
på det andra äga fritt spelrum. I ingen grund, i
intet stadgande, finner jag ifrågavar. förslag innebära någon
frukt af dessa länge erkända sanningar, oell jag tillägger,
att med de val- och röstegrunder, på hvilka detta förslag
är uppstäldt, synes det mig omöjligt att bilda en nationalrepresentation,
sora förmår tillfredsställa en upplyst civilisations
fordringar och bereda en nations lycka och trefnad.
På dessa skäl, i förening med det, som härflyter från den
lika vigtiga sora, efter mili tanke, rättvisa anraärkn. flere reservanter
emot Utskts förs lag anfört, att nemi. detsamma
1) vi lar på andra grunder än den R. St., genom sitt förstärkta
Gonst.Utsk., i detta afseende föreskrifvit, instämmer jag
med dem sool ogillat förslaget.
Ofver formen för dess behandling af närvar. Ständer
hafva tankarne varit olika. A ena sidan har raan ganska
förnnftsenligl påstått, att ett förslag, sorn af plnraliteten anses
i alla afseenden oanvändbart, icke bör öfverlemnas till
Ständer, sorn icke äga rätt att deri göra förändringar, och
man har derjemte velat grunda rättigheten att afslå det på
flera nyare och äldre praejudicater. A den andra sidan åberopas
med skäl 56 och 8i §§:na Reg.Frn samt agjui Riksd.-  Ordn., hvilka bjuda, alt ett beredt förslag skall, i fall som
detta, öfverlemnas till nästkommande R. St. Utan alt anticipera
med något omdöme öfver utsigterna för sakens prseliminära
slutbehandling vid denna riksdag, anser jag likväl det
ifrågavar. förslaget, såsom innehållande i sjelfva grunden forsin
tillvaro en bestämd afvikelse från ett R. St:s formenliga
och lagliga beslut, äfven härigenom sakna en för dess antaglighet
alldeles nödvändig egenskap. För att afhjelpa detta,
har Frih. Cederström, Jacob, i ett föregående plenum
framställt deli utvägen, att äska förslagets återbringande i
föreskrifvet skick, innan derom något vidare bestämmes;
och ehuru denna förändring väl icke gör detsamma i hufvudsaken
antagligare, — ty samfällda val hafva intet företräde
för de partiella, dem Ulsk. antagit lill grund för sin
vallag, — instämmer jag dock i denna Frill. Cedei ströms
framställning, emedan den innebär åtminstone en möjlighet
att gifva förslaget en lagenlig beskaffenhet.
Hr
Den ig April f, in.
201
Hr Munch a f R o s e n s c li ö 1 d, Nils Rudolpi): Lita
med Hr Liljenstolpe, i anledn. af hvars yttrande jag hegart
ordet, anser jag det innefatta föga bevis om tankesättet
i landsorterna, i afseende på representationsförändringen,
all en ledamot uti det omnämnda RiksSt. angifvit sig hafva
fran landsorten bekommit en mängd bref i detta ämne; men
jag anser mig böra upplysa, att då Hr Hjerta anförde delta
factum, nämnde han tillika, alt den ledamoten, sorn tillgrep
denna utväg för att vinna gehör, var Strindlund. Hans opinion
i detta, såsom i andra fall, torde vara så tillräckligen
känd, att jag icke behöfver nämna något derom: och den
skugga, som Hr Liljenstolpe, för ett sådant försök att verka
på Ståndet, velat kasta på några af ledamöterna bland
BondeSt:s pluralitet i detta ämne, faller således endast på
den värde ledamoten Strindlund. Att BondeS(:s Talman och
Secreterare, vid föredragning af Const.Utsk:s betänk. N:o
85, förklarat, att propos. icke kunde framställas till afslag
å betänk., sedan alla 4 Stånden beslutat att representationsförändring
skall äga rum, samt förstärkta Coust.Utsk. med
R, St:s rätt afgjort, att den nya representationen skall grundas
på samfällda val och enkammar-syslemet; har jag, sedan
en värd ledamot här omnämnt Talmännens förhållande
såsom auetoritet icke ansett det vara ur vägen att låta sådant
komma till MedStåndens kännedom, såsom ett bevis på dessa
mäns månhet om grundlagens helgd.
Hr Gripenstedt, Joh. A u g.: Discussionen är redan
så långt framskriden, att jag vill afstå från större delen af
de anmärk n:r, jag ämnat framställa, men några anser jag mig
likväl icke kunna förbigå. I första rummel ber jag att få
upptaga något som yttrades af Hr von Hartmansdorff i förra
plenum. Han gjorde då sjelf en resumé' öfver den framlida
utgången af frågan, sådan den skulle bli, ifall hans och
hans vänners mening segrade på delta rum. Ilan sade nemi ,
att om det förevarande representationsförslaget förkastades,
utan att något annat sattes i stället, så skall ett af två inträffa:
antingen att de utaf förstärkta Consl.Utsk. redan oåterkalleligen
fattade besluten om Svenska nationalrepresentationens
bildande genom samfällda val och dess indelning på
tvänne kamrar komma att förfalla, eller ock att dessa beslutade
principer ensamma qvarstodo såsom ett förslag, hvilanda
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag. Att
sådana, uti R. S t: s högsta instans afgjorda mål förföl le, medgifver
han också icke vara grundlagsenlig!, utan säger, såsom
billigt är, att desamma böra qvarstå. Men huru? Icke
sorn en ny särskild § i nu gällande Reg.F.; icke heller såsom
förändring af någon annan, deruti befintlig. De måste
då qvarstå såsom helt och hållet suppleerande allt hvad
derutinnan förefinnes ang:de närvar, representation. Alt en
?4 II. 26
aoo
Den 19 April f. m.
sådan författning, beslående af blott två enstaka principer,
vore en orimlighet, medgaf den värde talaren äfven, men
deraf drog han deci slutsats, att bela saken skulle förfalla
och icke leda till något resultat. Jag drager deraf en
motsatt.
Redan ur forst a boken af Enclides fann jag att det gifves
ett bevisr.ingssätt, som kallas det indirecta, då man nemi.,
genom att visa orimligheten af en antagen sats, ådagalägger
riktigheten af dess motsats.
Jag vill nu nyttja en sådan bevisning. Den värde talaren
medgaf, att det af bonera yrkade förfarande skulle,
i båda da omnämnda fallen, leda tili en orimlighet Nåväl!
Jag drager då den slutsats af den erkända orimligheten, att
hela förfarandet är oriktigt — d. v. s. att Coust.Ulskts förslag
icke får förkastas i sin helhet, utan att i dess ställe
uppgifva något annat.
Den värde talaren omnämnde vidare prejudicater, enligt
hvilka Ståndet skulle vara oförhindradt att afslå förslaget;
inen han har förbisett , att dessa prejudicater, eller de sex
voler:s-propos:na, icke äro att förlikna med denna fråga, ty
der stod det alltid Stånden fritt att såsom gemensam tanke
förklara, att de vidblefvo hvad som nu är gällande. Här
åter kunna icke Stånden, såsom gemensam tanke, afgifva en
sådan förklaring, ty den skulle stå i strid med redan fattade
beslut. Samme talare har äfven sagt, att jag och andra
här skulle förnekat R. o. Ad:s rättighet att ogilla detta förslag.
Delta är att tillägga sina motståndare yttranden, som
de aldrig fällt, Tvertom! Jag är för min del benägen att
med min röst biträda de herrar, som ogilla betänk., men
något måste vi då uppgifva i stället, och detta något kan
vara allt, utom det som upphäfver ett förut afgjordt beslut.
Hr von Hartmansdorff har tillika anmärkt såsom oriktig den
förklaring af en ledamot i Const.Ulsk., att ett rent afslag
fl det förevarande betänk, endast skulle tvinga Ulsk. alt inkomma
med nya förslag, och han har förmenat sådant vara
lagstridigt. Jag var den utsk;sledamot, som framställde satsen,
och frågar derföre nu, i min ordning, hvar den § finnes
i grundlagen, som skulle betaga Const.Utsk. rättigheten
att afgifva huru många förslag till grundlagsändringar
som helst, och jag vidblifver min mening, att efter de
oftanämnda, redan fattade besluten, har denna rättighet blifvit
Utsk:s ovillkorliga skyldighet. Han har vidare sarkastiskt
yttrat sig om ett sådant Utskts försök atl jemka
mellan ett Stånd som talar och tre Stånd som tiga. Såsom
en medelväg måste väl Utsk. då, uti hviskningens ödmjuka
ton, söka föreslå hvad det kan förmoda dessa tre tigande
Stånd hafva önskat men ej sagt, och på dem ankommer
sedan alt förklara, huruvida man lyckats alt gissa rätt eller
icke.
Frih. Boye har önskat sig tre Stånds ogillande af för
-
Den 19 April f. m.
ao3
slaget, såsom elt moraliskt intyg öfver dess oduglighet, äfven
olss det, genom förstärkta Const.Utsk:s dom, blifver hvilande
lill grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag. Detta
kan så vara; men otvunget ledes man till den anmärkn.,
ali dä dessa trenne Stand ägt rättighet att yttra sin mening
och yrka sina satser, men ej gjort det, så hafva de derigenom
icke blolt förklarat sig mot det speciella förslaget, utan
tillika uttryckt en protest mot sjelfva reformen; ty då man
icke föreslår något annat i stället för det som ogillas, så
måste deraf följa, alt man icke vill hafva någon förändring.
Deremot kan invändas, att man väl ville något bättre, men
att man hindras derifrån genom de principer, som redan
äro upptagna.
Låtom oss då se till, huruvida dessa principer om samfälld
valrätt och tvåkammarsysteme verkligen utesluta hvad
man säger sig önska. Man begär t. ex. en större andel i
valen, förbehållen ät rikedomen: godt! så höj då valcensus
ända derhän, orri man så vill, att endast de, som skatta
1,000 r:dr och derutöfver, blifva berättigade.
Anser man vidare nödigt att försäkra sig om en högre
giad af bildning inom representationen, så går det ju an att
inskränka valbarheten blott till de graduerades antal, och
fäster man synnerligt afseende på börden, — nå väl! så gör
då äfven högvälborenhet till villkor för valbarheten. Hvar
och en finner, att jag nämnt dessa öfverdrifter, blott för att
visa hurusom fältet ännu är fritt för nästan hvilken representationsbyggnad
som helst, utan hinder af de tvänne isolerade
principer, hvartill man är bunden Men man svarar
mig kanhända, att någon slags reform uti denna del verkligen
icke är behöflig. Utan att söka visa huru mycket
denna mening strider emot den gemensamma tanke, R. o.
Ad. ledan afgifvit, så tager jag mig äfven friheten att för R.
o. Ad. uppläsa hvad några män, hvilkas opinion torde förtjena
något afseende, fordom yttrat i denna sak. En af dem
har utlåtit sig sålunda :
”Opinionen om felaktigheten af närvar, representationssätt
och om nödvändigheten att antaga ett annat, är så allmän,
så stadgad, att jag visserligen ej behöfver ens bevisa
huru fullkomligen den också är grundad. Måtte likväl den
tillfredsställelsen förunnas mig, all förklara, del jag anser
omöjligt att i Sverige någonsin kan äga rum en verklig och
alltid lika nationalanda eller någon stor och enhällig kraft
till förbättring i nationens öde, förr än alla de många särskildta
intressen, sorn tillhöra närvarande representationssätt,
sammansmälta till elt helt, genom förändringen deri från
4 partiella hufvudinstanser, åtföljda af hundradelals individuella,
lill ett enda stort nalionalintresse. Närvar, representationssätt
visar ' för forskarens och menniskokännarens
öga blott fyra nationdelar, men sällan något helt; och patrioten
synes då berättigad att önska den lid, då allt hvad
Den 19 April f. ra.
nationens välfärd rörer, icke mera mötes af delade åsigter.
”
”Jag tror icke det är menniskan tillåtet att genast fordra
för sina nya företag mognad och fullkomlighet, egenskaper
som blott kunna väntas af tiden och erfarenheten, men af
hvilka den förtida saknaden, om den skulle här såsom skäl
antagas, också då skulle evärdeligen hindra alla företag och
således qvarhålla verlden vid alla dess ägande bristfälligheter.
Yi hafva sett att våra bröder Norrmännen, hvilka på
3oo år icke ägt någon representation, icke behöft mer än
några veckor för att uppgöra en sådan, hvilken kanhända
icke är fullkomlig, men dock visserligen är bättre än vår.
Vi hafva sett att Tyska stater, som länge saknat representation,
likaledes inom kort tid uppgjort och antagit sådana
representationssätt, som äfven äga förtroende framför vårt;
och det måste då förefalla smärtsamt att erfara, det svårigheterna
till en blott förändring skulle för oss medtaga en
tid, om hvars slut man icke ens kan göra sig något bestämdt
hopp.”
Detta är efter mitt omdöme väl taladt, och det yttrades
af Frih. Ludv. Johtson Boye. Mer än i5 år äro sedan
den tiden förflutna, roen jag hemställer till en hvar, 0111
dessa så verkat på opinionen, att en förändring nu skulle
vara mindre behöflig och mindre efterlängtad än dä. Det
torde äfven tillåtas mig få nämna hvad en annan ansedd
talare vid en sednare period (t835) sagt härom. Han yttrade
sig som följer:
”Om man kunde tänka sig en nog förvillad energi hos
denna representation, att ännu fortfarande qvarstanna inom
förmer, uti hvilka hela nationen fordrar förändring, är det
i sanning fara värdt att dessa råa plumpa organisationer,
hvilkas följder den värde talaren redan velat framställa i
jemförelse med resultaterna af några oskyldiga conferenser,
att dessa onekligen skola framträda och tvinga representationen
alt vidtaga de så högt påkallade reformerna. Jag
ber den värde talaren noga betänka, om icke den i en lätt
välmening framkastade liknelsen snart nog skulle kunna tänkas
såsom härledd från en verklig grund, om man fortfarande
aflägsnar de oberoende representanterna från detta
Hus. Må man hemta en varning från det högst betänkliga
förhållandet, att vid ett tillfälle, så vigtigt som det närvar.,
roan här knappast kan räkna 4 eller 5 ledamöter, hvilka i
och för utöfningen af sitt representantkall uppehålla sig på
riksdogsorten."
”Eller hvad bevisar väl denna likgiltighet annat, än att
personer, hvilka eljest i sannt medborgerligt afseende följa
roed sin tid, likväl anse det förgäfves att försöka sin verksamhet
här, fastän det är det enda fält desamma kunde äga
i en allmännare riktning.”
"Mea snart kommer den tid, då det icke längre går an
Den 19 A p r i 1 f. in.
alt slumra; ja, jag vågar säga det, då folket skal! fordra
alt man icke längre qvartvingar nationen i ett fullkomligt
domningstillstånd. Jag skulle våga framställa den bestämda
öfvertygelse, att det snart nog blott fordrades, det
en enda djerf person framstege, för alt denne skulle samla
omkring sig missnöjda massor, sådana att man icke längre
beliöfde mer än blotta ögonen för att sluta till hvar pluraI
i le ten vore. Jag uppmanar derföre hvarje vän af sitt fosterland
till uppmärksamhet för den sanning—-ja, sanning,
mine herrar! — att om man icke snart inträder på reformernas
bana, så betinna vi oss innan kort ur tillfälle att få
följa dea. Revolutionen är då inne, impulsen må komma
utifrån eller inifrån; men dess verkningar ligga för min öfvertygelse
i klar dag.”
"Vår oformliga representation är, mine herrar, föremål
för folkets missaktning, ja, för dess hat! Det är hardt att
uttala ett så smältande förhållande, men det är min innerliga
öfvertygelse att detta förhållande är sanni, och hvad
mera är, måhända rättvist, och denna min öfvertygelse utgår
från hvad jag sjelf sett, från hvad jag slutat af de mest
ädla, dygdiga och upplysta personers yttranden. För min
räkning må protocollet förvara uttrycket deraf.”
Detta är mycket sagdt, vida mer än jag tänker och
skulle vilja säga, men hvar och en svarar för sina ord, och
talaren var Gr. Horn. Jag har icke uppläst detta yttrande
för att vilja insinuera den förmodan alt Hr Grefven skulle
hafva frångått sina principer härutinnan. Tvertom, jag är
öfvertygad att Hr Grefven, nu såsom då, inser hvad det allmännas
väl fordrar och verkar derför. Men det har varit
nödigt, som stöd för min mening 0111 behofvet af en reform,
att äfven visa huru man fordom vid olika tider tänkt och
talat i detta ämne.
Slutligen invänder man nu, att det just är Utsk. och
dess vänner, sorn hindra reformer, genom sina öfverdrifter.
Men varén rättvisa! Utsk. har arbetat och utred t frågan
och valt det bästa efter sin åsigt; det har framställt ett förslag,
som visserligen är behäftadt med fel, ja! fel i legio om
man så vill; men är icke tillfället för handen, och hvarför
då ej rätta felen? Nej, en slum förkastelse är dagens lösen.
Jag hemställer dä till hvem som helst; jag frågar Hr von
Hartmansdorff midt i zenith af sitt parlemenlära rykte; jag
frågar Frih. Boye, öfvad och pröfvad i femtio års riksdagsstrider;
jag frågar en hvar af eder alla om detta förhållande
är rätt och örn del kan förtydas. Förvissad är jag åtminstone
att både samtid och efterverld nogsamt skall inse
hvilken sida det var sorn ville väl med reformerna och gjorde
hvad den kunde, och hvilken som nyttjade de stora orden,
men svigtade när handlingens stund kom. Och huru
undandraga sig att handla nu? Jo, genom uppenbar öfverträdelse
al grundlagen, enligt hvad jag kan läsa Reg.F:ns
D e ii 19 April f. na.
56 §. Drita är äfven medgifvet af talare å andra sidan, såsom
Hrr Lagerhjelm och Stråle; men de säga att Ulsk. icke
heller iakttagit grundlagen. Dessa påståenden hafva blifvit
upptagna af Gr. Spens, och hans erinringar äro ovederlagda,
troligen emedan de ej kunnat vederläggas. Mine herrar! så
länge allt gick den gamla, breda, vanliga vägen, så länge
voro alla former goda nog, men liksom ”striden pröfvar
klingan och nöden vännen,” så är det också politiska brytningar
som fresta samhallsband och grundlagar, och sådana
eonflicter som denna skaka dem i deras fogn ingar. När man
försl uttänjer dessa elastiska lagbud så långt som möjligt och
sedan afsliter ett stycke örn så behöfves, då är ej allt väl
och blir det ej heller. Det är sannt, alt majoriteten rår för
dagen, men, mine herrar! örn man en gång inlär den satsen,
att den sorn har makt, han har rätt, och sjelf ger häfd deråt,
då rädes jag alt man planterar ett frö, som kan gro och
vexa fruktansvärd! för framliden.
Jag har talat hårda ord, m'en jag har icke sagt dem i
hänförelse eller öfverilning, utan med lugn och innerlig öfvertygelse.
Man må anse det oklokt af mig att så göra,
och vare det äfven så; men för mig gäller en högre lag än
klokhetens, och den är del rättas —dess väg vill jag gå,
efter bästa förstånd, hvartill Ist den leder.
Ålskil lige yttrade härtill deras bifall.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Vid början af denna
öfverläggning tog jag mig friheten att yttra mig öfver
formen. Under öfverläggningens fortgång, då jag fick ordet,
yttrade jag mig i sak, genom upptagande, så godt jag förmådde,
af mina motståndares ådgter, och jag hade icke ämnat
ytterligare upptaga R. o. Ad:s tid, om sådana tal som
Gr. Frölichs, Frih. Sprenglportens, Fiih. Hamiltons och Hr
Gripensledts icke förmådde å bane bringa någon förändrad
öfvertygelse emot den, som å motsatta sidan varit yrkad,
emedan det då verkligen vore ett vanmäktigt försök af mig
att i den delen vilja åstadkomma något. Jag ämnar således
icke yttra mig i sak. Förskottsvis får jag anhålla om Ståndets
öfverseende, då jag anser mig tvungen att upptaga yttranden,
ingående på personlighetens område.
Det är beklagligt, mine herrar! att man på detta rum
aldrig skall uppnå det pal lementariska lugn, att man kan
skilja sak från personlighet; och det är ändå beklagligare,
mine herrar! att den gråhårige mannen, som genom sin långt
framsktidna ålder framställer en öfverflödig anledning till
aktning, skall, genom så litel afseende derå i afseende på
andra, framkalla protester mot sina yttranden.
Frih. Ludv. Boye har tillåtit sig inför eder yttra, att
Const.Utsk. har försökt att smyga fram borttagande af 1 14-  §:n Reg.F:n. Jag tog mig redan i ett föregående plenum
friheten erinra den värde Frihln, att den djerfhet, som lian
D e ii 19 April f. m.
da nöjde sig med att tillägga Utsk., icke funnes, emedan
rättigheten att föreslå föi andi ingar i grundlagarna tillkommer
Const.Utsk., och emedan det är på grund af denna
lagliga rättighet, som Utsk. förfarit.
Att smyga sig fram, vare sig såsom personlighet eller
uti bemödandet att göra sina åsigter gällande, innebär någonting
lågt, något dåligt, någonting gement; och om detta
icke kan nekas, så måste det medgifvas, att Frih. Boye mot
Const.Utsk. har tillåtit sig yttranden, hvartill lian ingalunda
varit berättigad. Såsom bevis mot livad Hr Frih:n yttrat,
tager jag mig den friheten att uppläsa några rader på sidan 3
i Const.Ulskrs betänk. N:o 68, der det heter: ”Vida) e anser
Const.Utsk. sig till grundlagsenlig behandling böra föreslå,
att följande §§ må utur Reg.Ftn uteslutas; nemi. den 44 —
— —; den 112, såsom af vallagens 33 § ersatt, samt den
1 14, hvilken, om nationali epresentationens ståndsdelning upphör,
måste utgå, och för hvilken Utsk. icke trott sig böra
föreslå någon ersättning, då §:n nu snarare utgör ett minne
af fordna ståndstvister, än ett skydd för en gång rättmätigt
förvärfvade rättigheter, hvilka synas lika tryggade under
skydd af allmän lag, ehvad de tillhöra alla medlemmar af
ett Stånd, såsom sådana, eller utan afseende på ståndsföi—
hållanden tillkomma sina innehafvare.” Jag tager mig friheten
vädja till eder rättskänsla, mine herrar! om delta kan
kallas alt smyga sig fram, att vilja påsmyga repi esentalionen
någon förändring, när man i sådana motiver tydligt och
klart framställer saken. En annan sak är den, huruvida
detta förslag varit välgrundad!; deröfver äger Frih. Boye, så
väl sorn hvarje annan ledamot, att lemna sitt omdöme; men
alt tillvita en delegation af representationen att hafva handlat
i smyg, dertill säger jag alt den värde Frihtn saknat
allt fog. Al mig är i sanning förvaradi ett ganska sällsamt
öde. Mitt första uppträdande såsom offentlig talare inom
detta Hus hade till föremål atl emot orättvisa, personliga
anfall försvara Frih. Ludv. Joh:son Boye. Del är då verkligen
ett sällsamt öde alt ett ibland mina sista yttranden
skall hafva lill föremål mitt eget och mina collegers försvar
emot ogrundade och orättvisa lill (nälen, som HrFrih:n tillåter
sig. Jag skulle dock icke hafva brytt mig om att upptaga
detta tillmäle, om det varit personligen stäldt lill 111ig; men
såsom ledamot uti den delegation, hvaraf | icke öro närvar,
här, anser jag det vara mitt åliggande att å de öfrige ledamölernes
vägnar eiinra om detta oparlementariska förhållande.
Frih. Boye har uti ett föregående plenum, genom
en, jag medgifver det, alltför vacker theatralisk föreställning,
företagit sig att spela den kejserliga Napoleonska dictatorsrolen,
då Hr Frilun yttrade åt Const.Utsk.: ”Vdus avez
cessc de regner.” Jag tillåter mig icke en så beskaffad örnens
flygt, ulan, hållande mig vid jorden, får jag uti en tje
-
2oS
Don 19 April f. m.
nares skepelse blott säga: 1’imposture n’a jamais persuadee
et ne persuadera pas dans nne assemblee telle que la notre.
Vare det sagdt till Frit). Boye.
Medan jag har ordet, utbeder jag mig att få hembära
min tacksägelse till en f. d. ledamot af Coust.Ulsk., Hr Cederschjöld,
för dess ädelmodiga framdragande af ett utaf
Utskis ordförande begånget ofrivilligt misstag vid framställning
af en propos. inom Utskottet. Jag är honom förbunden
för denna framställning. Den har redan med begärlighet
blifvit upptagen inom publicitetens område, men vanställd
så, att man icke fått veta att tilldragelsen helt och
hållet var en följd af oerfarenhet eller förbiseende af Utsk:s
ordförande, som icke betänkt de möjliga följderna af den
propos. lian framställde. Händelsen är emedlertid grundad,
men flera än den enda gången kan ett sådant förhållande
icke komma att inträffa med samme ordförande. Följden
var emedlertid ingen annan än den, att anmärkningspåföljden
ulebief, och någon skada har således icke skett. Jag
vill icke längre uppehålla II. o. Adis tid, utan förnyar min
anhållan 0111 tillgift för de få minuter jag upptagit med
delta lilla intermezzo, som R. o. Ad. ganska val kunde behöfva,
för att hvila sina tankar efter den allvarsamma och
grundliga öfverläggningen i ämnet.
Hr Tersmeden, Carl Reinhoid: Vid behandlingen
af en så vigtig fråga som denna, uti hvilken nationens röst
så högt gifvit sig tillkänna för en representationsreform, anser
jag mig pligtig uttala mina äsigler. Jag skall göra detta
kolt och dervid hufvudsakligen yttra mig om behandlingen
af Coust.Utskrs mein. N:o 85 i sin helhet, utan alt ingå i
detaljer. — Den glada förhoppning har jag aldrig hyst, att
nu församlade Ständer skulle kunna framlägga ett förslag
till representationens ombildning, så helgjutet, så fullkomligt
och så förenligt med mängdens intressen, att det af Konung
och Ständer vid nästa riksdag skulle blifva antaget.
Jag förutser således dettas öde, alt förkastas, men anser ändock
af högsta vigt, på skäl sorn jag ber att få framställa,
att det blifver hvilande till grundlagsenlig behandling. Äfven
jag skulle hafva åtskilligt att anmärka vid förslaget,
om jag icke ansåg, att dessa mina individuella äsigler böra
vika för den allmänna fördel, som förslagets hvilande ©tvifvelaktigt
kommer att medföra, hvilken omintetgöres, i den
händelse Coust.Utsk., till följe af alltför många anmärkntr, ej
skulle medhinna förslagets omarbetande, innan trumpeten
skallar för riksdagens afslutande.
Jag anser R. .St. pligtige, innan de åtskiljas, alt genom
handling visa det deras uppsåt alt tillvägabringa en representationsreform
varit allvarligt, och dertill finnes intet annat
medel än att lemna ett hvilande förslag. Om så sker,—
hvil
-
De n 19 April f. m.
209
hvilket, enl. 56 §:n Reg.Fin, icke lagligen kan hindras — så
skall nationens uppmärksamhet mera riktas åt della håll,
opinionerne derom mera utvecklas och stadgas, samt de splittrade
Asigterna måhända mera sammanjemkas. Ett hvilande
förslag hör äfven, hvarvid jag faster ett stort afseende för
ett godt resultats vinnande, från den andra statsmakten framkalla
ett contraförslag, som, i förening med en stadgad opinion
hos nationen, otvifvelaktig! för nästkommande Ständers
Const.Utsk. skall blifva en god ledning vid utarbetandet af
ett mera antagligt förslag till representationens ombildning,
än det, hvarom vi nu öfverlägga; och skola vi sålunda komma
det önskade målet ett steg närmare. — På dessa skäl förenar
jag mig med dem, som önska Coust.Utsk:s förslag livilande
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag. Vårt
nuvar. Const.Utsk. har, vid detta ärendes behandling, icke
ägt någon ledning genom kännedom af Regeringens å si g t er,
ehuru frågan utan motsägelse är den vigtigaste, som under
riksdagen blifvit handlagd. Jag inser således de stora svårigheter,
som Utsk. haft att bekämpa, äfvensom den osparda
möda, som på förslaget blifvit nedlagd; och med anledn.
deraf måste jag på .det högsta ogilla den bitterhet, hvarmed
några talare anfallit detsamma. Man har t.- o. m. dervid
användt skämt och gyckel, som ingalunda kan vara värdigt
och passande vid behandlingen af en så maktpåliggande nalionalangelägenhet
som denna. Sjelf utsk.ledamot har jag
erfarit de svårigheter och de obehag, som åtfölja detta kall,
samt allt det klander den får uppbära, som icke blindvis
följer en viss fractions, att icke säga majoritets fana, inom
detta Hus, utan med blicken fästad på fäderneslandets väl
handlar efter bästa förmåga och öfvertygelse. Slutligen får
jag, i motsats af andra sidans talare, för Const.Ulskls ledamöter,
såväl inom detta som de öfriga RiksSt:n, hembära
min tacksamhet derföre, att Utsk., i frågan om representationsreformen,
med allvar och kraft brutit isen, samt derför
att Utsk. icke för Ständerna framlagt ett lappverk, ulan ett
förslag, som, hvad helst man derom må säga, hvad helst
man deruti i afseende å detaljerna må klandra, likväl i principen
af allmän valrätt på ett tillfredsställande sätt ingriper
i den murkna ståndsbyggnadens innersta grundvalar.
Gr Horn, Claes Fredr.: Jag skulle icke ytterligare
hafva besvärat R. o. Ad. med något yttrande, hvarken i form
eller sak, om jag icke blifvit uppkallad af åtskillige talares
anföranden emot hvad jag tagit mig friheten yttra i ett föregående
plenum. Jag anser att man egentligen riktat sitt
klander emot den constilulionella åsigt jag uttalat om frågans
behandling, då jag nemi. förklarade alt Const.Utsk.,
långt ifrån alt ställa sig ordalydelsen i 56 oell 81 §§:na Reg.-  F:n till efterrättelse, aflägsnat sig derifrån och dymedelst
ställt denna ytterst vigtiga fråga på den punkt af oreda, der
24 H. * 27
3 10
Den 19 April f. m.
den sig nu befinner. Den 56, likasom den 81 §:n Reg.Ftn berättigar
ingalunda Const.Utsk. alt framkasta enskilda grundsatser
till afgörande af förstärkt Const.Utsk. Grundlagen stadgar uttryckligen
i 56 §:n, att det skall vora ett fullständigt berndt
förslag, som bör komma ifrån förstärkta .Const.Utsk., oell
icke någonting annat; men något sådant har icke åstadkommits
af de voter:s-propos;r, som blifvit framställda. Det är
på grund deraf jag sagt att voteringen i första 1 k t Const.-  Utsk. rörde en preliminärfråga. Denna fråga är likväl på
ett bindande sätt afgjord. Jag har först tagit mig fi iheten
förklara, att allt hvad i denna fråga kan framläggas till
kommande Ständers beslut, måste ovillkorligen vara grundadt
på förstärkta Const.Utskts votering. Jag beklagar oändJigen
att Const.Utsk. vidtagit dessa unesurer, och det är i
känslan af denna olycka, sorn jag yttrat, att jag förgätit att
protestera, då jag förbisåg viglen af de framställda vnterispropostna,
nemi. den vigt, att det skulle blifva möjligt för förstärkta
Utsk. att uppträda som en segrande minoritet emot
3:ne Stånds beslut. Det var mig icke möjligt att förutse en
sådan utgång, och jag hoppas att mig vederfares rättvisa,
då jag öppet vidgår att hafva begått ett stort misstag, Emedlerlid
är frågan kommen lill den punkt, att vi måste yttra
oss öfver ett Const.Utskts förslag, som har en oriktig
grund för sin existens. Utsk. har icke lill ett helt sökt
sammanjemka de olika tankarna inom Utsk., och jag medgifver
att det varit nära nog omöjligt inom Utsk.; beklagande
att Utsk. valt en utgångspunkt, hvarifrån det ej skall blifva
möjligt alt komma till något mål. Jag anser det vara omöjligt
för ett Const.Utsk., för vår representation eller för hvilken
representation som helst, alt arbeta i en rent revolutionär
anda, ty sådan är den som omkullkastar hela statsbyggnaden.
' Det har aldrig varit meningen med grundlagsförändringar,
som arn lagligen medgifne, att på del viset kullkasta
hela representationsbyggnaden, och det later ej tänka sig alt
representationen derpå skulle ingå, äfvensom att, då man förkastar
liela den nitvar. representationen, man bör hafva grundvalen
lagd till en annan, för att komma till ett lyckligt resultat.
Del är 111ig nödvändigt vid detta tillfälle att, i anledn.
af det yttrande af mig ifrån en föregtde riksdag, som Ilr
Gripenstedt behagat uppläsa, förklara, alt om delta yttrande
än ilia anses något öfverdrifvet, innebär det likväl den sanning,
som jag i denna stund uttalar, alt vår representation,
i den form, hvaruti deri nu rör sig och agerar, är förstörande
för landet och Regeringen; att den ej kan göra Regeringen
stark eller åstadkomma en god lagstiftning eller conlroller på
Regeringen, eller hos nationen ingifva den aktning, som representationen
bör hos henne äga, för att något för fäderneslandet
verkligt godt må kunna åbanebi ingas. Men dermed
är del ingalunda sagdt, ali de 4 Stånden utgöra representationens
olycka, att dessa icke kunna uppfylla sina än
-
D c n ig Ap ril f. ra.
21 t
d iinAI som folkets representanter; detta har jag ingalunda
påstått: tvertom, jag har ytirat och älven i en liten skrift,
som dock ej bär mitt naimi, förklarat, att jag ej anser det
vara möjligt alt göra en representationsförändring på annan
grund, än med bibehållande af de 4 Stånden, hvilka 4 Stånd
jag dock önskade skulle inom sig sluta hvad man bör önska
matie upptagas, nemi. hvad sorn finnes utom dessa Stånd af
högt värde. Min fullkomliga öfvertygelse är, tit om man
vill komma till något resultat i afseende på en representationsförändring,
så måste man taga till grund vår nuvar.
representatinnsform, såvida man ej vill taga impulsen utom
oss. Det är. ungefär detta som jag yttrat i det anförande,
som blifvit uppläst,
Frihlne Sprengtporten och Hamilton hafva begge ansett
mig begå ett stort misstag deruti, att nu vilja förkasta ifråga
v a r. betänk.; men jag ber att få erinra dem om hvad som
är i fråga att förkastas, nemi. ingenting annat än den orätta
formen, den olagliga grunden, som tillskapat ifrågavar. betänk.
Det är ett betänk., fotadt på en så falsk och olaglig
grund, som jag ej tror vara behörigt att antaga. En talare
har emot mitt förslag riktat den anmärkn,, alt det Lunde
innebära något annat än hvad jag yttrat. Måhända bärleder
sig en sådan förmodan derifrån, att den värde talaren
icke var bär närvar., då jag förklarade, hvarföre jag omöjligen
kunde erkänna de allmänna valens princip, äfven om
det vore tänkbart att de 4 Ståuden skulle erkänna densamma.
Jag sade att detta var en falsk grund att bygga på i
Sverige, derföre att man nödvändigt måste, med antagandet
af de allmänna valen, fastställa en ganska hög valcensus,
och att sådant vore lika omöjligt att få erkändt af det 4
Ståndet, som det skulle blifva omöjligt att få de allmänna
valen erkända af de Öfriga 3:ne Stånden. Detta är för mig
ett skäl att afstyrka ett sådant förslag. Visserligen bar en
talare sagt, att det endast vore en lös sate, framkastad af
mig, utan att af bevis vara beledsagad, att någon hög valcensus
behöfdes; men det synes mig, som hade den värde
talaren gifvit styrka åt min sats, då lian talat om vigten af
att få representanter fästade vid Svenska jorden, cb. om
han ej åsyftar detta på samma basis som Const.Utsk., ty då
får man se af hvad verklig vigt det är, då io r:dr skatt för
jord medför rättighet att välja och väljas. Hvilken statskunskap,
hvilken statsmannavishet eller förmåga att skilja
sig ifrån de dagliga bekymren, för alt med någou lust kulina
egna några stunder till inhemtandet af hvad som är oundgängligt
för representanlkallets utöfning, kan man väl
hafva nit förvänta hos den blifvande representationen, då
man utgår ifrån en så låg valcensus. Jag har visserligen
hört ålskillige ledamöter, hvilka lika med mig anse detta
förslag oantagligt, likväl yrka att det borde hvila, emedan
del skulle vara vådligt, om E. o. Ad. för sin del med ett
2 1 2
Den 19 April f. m.
maktspråk ville undanrödja anlednm lill den kritik, som detta
förslag förtjenar och bör undergå till nästa riksdag. Vådan
deraf inser jag icke; jag är ej fallen för att hafva några
skräckbilder omkring mig, ehuru man påstår att min
politiska karakter skall bestå deruti, att jag söker sprida förskräckelse
omkring mig. Jag finner mera våda i att för en
betänksam representation framlägga ett förslag, som kan
klandras, och vill ej att R. o. Ad., med bifall till ett sådant
betänk., skall låta det öfvergå till efterverlden. Om någon
våda skall vara för handen, så anser jag den snarare röra
Ståndets anseende och önskar derföre, att R. o. Ad. ville
vidtaga den åtgärd, som tillförene vid grundlagsfrågor blifvit
begagnad, att förklara detta betänk, icke antagligt, icke
behöflig t, icke möjligt ens att antaga, sedan det utgår ifrån
grundsatser, dem R. o. Ad. för sin del omöjligen kan godkänna.
Skall åter detta betänk, nödvändigt hvila, välan då!
men med det förklarande, att detsamma redan vid denna
riksdag är af R. o. Ad. underkändt, — och jag hemställer
till Frih. Hamilton, om ej det ligger något mera ridderligt
i att nu genast göra ett sådant förklarande, än att, då man
dertill är sinnad i alla fall, uppskjuta med samma förklarande
i 5 år.
Hr Rosenblad, Bernhard: Jag hade visserligen
mycket att tillägga i anledn. af här afgifna yttranden; men
då jag förmodar att R. o. Ad. redan är temmeligen u t tröttad
t af den långa discussionen, vill jag endast förklara, att
de- förnyade försök jag hört, att tala till en känsla, som ej
bör och säkerligen ej finner genljud ibland Sveriges Ridderskap
och Adel, nemi. känslan af fruktan, dessa försök, säger
jag, hafva varit och skola blifva lika fruktlösa hos öfriga
medlemmar af detta Stånd, som de varit hos mig.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Om representationsförändringens
ifrigaste vedersakare erhållit uppdrag att dertill
framställa ett förslag, skulle de svårligen på ett verksammare
sätt kunnat gifva kraft åt sin motvilja, än genom ordagrannt
upptagande af det Const.Utsk:s förslag, som nu utgör
föremålet för vår öfverläggning.
För dem som, lika med mig, ej blott i nationens utan
äfven i konungamaktens välförstådda intresse, af uppriktig
öfvertygelse och fosterländskt sinne, insett nödvändigheten
och af själ och hjerta önskat verkställigheten, icke af en
lannstöpareomstörtning, utan af en varsam och sansad representationsförbättring,
är detta i sanning ett af de bedröfligaste
fenomener bland de hvarjehanda abnormala förhållanden,
som sig under denna riksdag företett. Det oförklarligaste
af allt är, att Utsk., hvars nit för den goda saken icke bör
betviflas, och åt hvars ihärdighet oell frimod jag i öfrigt
icke tvekar att i detta afseende hembära en tacksamhetsgärd,
kunnat äga nog sjelfförtroende, att, emot 3:ne Riks
-
Den ig April f. m,
ai3
Stånds sammanstämmande beslut i en af de väsendtlignste
hufvudfrågorna, och efter att hafva tvingat dessa RiksStånd
att, i trots af de sönderrifna bitarna af deras beslut, till
grundlagsenlig behandling antaga ett rakt deremot stridande,
och likväl förmoda möjligheten, att vid en kommande riksdag
slutligen genomdrifva sin egen stridiga mening. I stället
att vårdande omhägna det nationella representalionsträdet,
som, utveckladt ur vårt lands egen jordmån och införlifvadt
med dess minnen, under skakande, både yttre och
inre stormar lemnat säkert stöd och fredande skygd åt detta
gamla Sverige, i stället att med försigtig och noga afvägande
hand endast afskära de qvistar och utväxter, som föryngrade
tidsförhållanden visat vara till mehn för trädets friska
lifssaft och till hinder för dem, som ägde att der
söka skugga, har Const.Utsk. uppryckt detta urgamla träd
med rötterna, och på dess plats utsått frön till för oss främmande
växter, hvars frukters nytta, i de länder, der de redan
förut linnas, ännu är problematisk och opröfvad, och
som hos oss blott framställer den ' ödsliga utsigten af en okänd
och oberäknelig framtid. Hade Utsk. deremot, med
bibehållande af den gamla, fasta grundmurningen, endast
sökt kasta en brygga mellan en förfluten och en kommande
tid, genom sammanföringen på alne rum i stället för 4>
samma represenlationselementer, som nu förefinnas, med tillägg
af de orepresenterade, hvilkas rätt visserligen bort vara
helig, samt genom förkortning och förenkling af det utomordentligt
tunga riksdagsmachineriet, skulle allt, hvad som för
närvar, kunnat och behöft vinnas, blifvit uppfyldt, och man
möjligen i en framtid ägt skälig auledn. att emotse företagets
framgång.
Skulle åter meningen varit, att det förmenta stödet af
de, i vissa riksdagstal och i dermed sympatiserande tidningsartiklar,
så ofta omordade T^:delar, såsom ett ilbondocani
mäktigt borde inverka på nationens ombuds förut efter samvete
och pligt fattade öfvertygelse, så har detta åtminstone
hos mig helt och hållet förfelats; ty med den största aktning
och välvilja för den sjelftänkande, omissledda och redbara
Svenska allmogen, tror jag dock ej, alt råd och ledning
företrädesvis från dem böra hemtas uti sådana invecklade
och grannlaga grundlagsfrågor, om hvilka de mest djuplänkande
politici och de erfarnaste statsmän i alla länder och
alla tider ännu knappt hunnit blifva ense. Genom de talare
och de skriftställare, som, ständigt smekande, begagna
folket på sina läppar och i sina pennor, erinras man ofrivilligt
om det gamla Piomerska yttrandet: Flectere si
nequeo superos, Acheronta movebo; bättre är dock.
alt hylla folket i silt hjerta, än på tungan. Sveriges rättsinta
allmoge skall också, jag är viss derpå, icke misskänna,
ulan lätt igenkänna redlighetens och den fosterländska välviljans
uttryck, äfven om de vore stridande mot deras egna
Den 19 April f. m.
tänkesätt, dä de liöras frän dem, som äga ett fast sjelfmedvetande
att aldrig åsyfta annat än del gemensamma fäderneslandets
sanna nytta. Den upplystare delen af nationen
mätte val ej lieller, just genom denna egenskap, Lafva förverkat
rättigheten att äfven utgöra en andel af Sveriges folk,
och deras meningar må väl gälla något uti vigtiga riksvårdande
ärenden.
Ehuru jag visserligen icke fullkomligt hyllar den forntida
Fransyska statsmaximen — Tont poitr le peuple,
rien par le peuple — skulle dock dess motsats, tont par
le peuple, rien pour le peuple, vara af en vida eftertänkligare
och för det allmänna förderfligare art, och att
detta sednare skulle blifva en trolig följd af det representationsförslag,
som Utsk. framlagt, bevittnas af flera Littra erfarenheter
i andra länder; ty folktribuner och hjertlösa skriftställare
underlåta icke alt öfvertaga ledningen af läitrogna
massor, och Graccher och Mirabeau’er skulle lika litet saknas
här, som i Rom och Frankrike. Sådana politiska dagsländor,
hvilkas hela verksainhetslif icke är en secund på
tidsuret, hafva alltid, med ytterst få undantag, endast arbetat
för egna enskilda biafsigter och vid slutet af sina stormiga
inflytelsebanor lemnat folket utarmadt och decimersdt.
En Konung deremot, som för sin egen och sin dyoa-stis ära
och kraft icke äger något annat stöd, än landels välstånd,
lemnar just genom perpeluiteten af dessa innerligt sammanbundna
intressen, den säkraste borgen för ett Rikes framtid,
och bör således äga den ojemförligt inflytelserikaste vården
om Statens alla vigtiga angelägenheter. Uti den af Frih.
Sprengtporten yttrade betänklighet vid att förklara förslaget
oantagligt kan jag så mycket mindre instämma, som den deraf
följande svårigheten för ärendets ytterligare behandling
inom Utsk. lätteligen höfves, ifall Utsk. verkligen, såsom
vederborde, utgör ett sannt uttryck af majoriteterna inom
RiksSttn. Utsk. skall då utan tvifvel hasta att återkomma
med ett nytt förslag, bygdt på sådana grunder, som icke äro
stridande mot pluralitetens af RiksSttn beslut. Är åter förhållandet
motsatt, nemi. att Utsk. icke uttrycker Ståndsroajoriteternes
tänkesätt; så är det i sanning lyckligt att äga
denna utväg för att möjligen blifva qvitt ett förslag, som
man anser för Riket förderfligt.
Då Const.Utsk. uti detta förslag, der principen af samfällda
val grundlagsenlig!, ehuru icke ändamålsenligt, blifvit
antagen, uraktlåtit att nedlägga sådana motvigter, som tillfyllest
kunde trygga monarkien och statsmachinen mot vindkasten
från dagens allrådande parti-opinioner, nödgas jag således
anse detta förslag, i sin helhet och utan att behöfva
ingå i särskild granskning af dess detalj-bestämmelser, oanlagligt
och vådligt, saint anhåller till följe häraf om Hr
Frih. o. Landtmis propos., att detta Const.Utsk:? förslag till
nationalrepresentationens ömbildning, såsom onyttigt och o
-
Den 19 April f. m.
lämpligt, måtte af R. o. Ad. förklaras vara af egenskap alt
icke kunna antagas.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har varit tvungen
att begära ordet i anleda, af åtskilliga yttranden, dels directe
ställda till mig, dels i saken af beskaffenhet alt möjligen
kunna förvilla. Af sådan egenskap är Frih. Boyes
yttrande, att pluraliteten borde emancipera sig ifrån Coust.-  Utsk:s autocratiska händer. I afseende på grundlagsfrågors
behandling, dr grundlagen den enda måttstock, som får gälla,
och denna grundlag har Const.Utsk. inflickat i dessa frågor
till den grad, att Slåndet ej kan komma någon hvart,
hvarken med unanimité i röster, eller med spridda röster,
emot samma Ulsk:s vilja. Frih. Boye och andra ledamöter
kunna således icke emancipera sig ifrån detta Utskrs autocratiska
hand i detta ämne, med mindre än att sjelf ställa
sig på revolutionsbanan, bryta mot grundlagen och dei före
blifva förtjent alt ställas utom lagen. Hr Cederschjöld har
förklarat och med exempel styrkt, att honom, under förra
riksdagen tillåtits med ett Const.Utsk:s betänk, sända särskilda
voler:s-propos:r, att dessa blifvit godkända, och alt
deröfver voterats. Han har rätt alt så skedde, men icke under
den tid jag var ledamot af Const.Utsk., ulan dessförinnan;
ty efter mitt inträde som ledamot i nämnda Utsk. funno
dess ledamöter rättsenlig! vara, i öfverensstämmelse med
84 §:n Reg.F:n, att enskilde riksdagsmäns förslag till grundlagsförändringar,
de der ej af Const.Utsk. blifvit godkända,
icke skulle kunna komma till Ståndens pröfning, ulan alt
de ledamöter af de respeclive RiksSlIn, som lill Const.Utsk.
ingifvit sådana förslag, skulle erhålla ett utdrag af Ulsk:s
prol., hvaruti lillkännngåfves orsaken, hvarför det ingifna
förslaget underkändi blifvit, med tillstånd all detsamma jemte
förslaget lill trycket befordra , under skyldighet att för
förslagets innehåll sjelf i egenskap af författare lagligen ansvara.
Sådana 1 eserva tioner, sorn Hr Cederschjöld nämnt,
upphörde då att utgå ifrån Ulsk., och det i följd af gi linding.
Samme ledamot har förklarat, alt han, på grund af
56 §:n samma grundlag, vid 1815 och 1823 årens riksdagar
bedrifvit, all Sländerne skulle, vid samma riksdag som ett
Coust.Ulsk:s grundlagsförändringsförslag framställts, lunna
afslå detsamma. Den värde ledamoten har ock, i ett nibete
kalladt ”Grundlagarne i systeme,” försökt framkasta den opinion,
att det fordras tvänne riksdagars bifall till ett Coust.-  Ulskts förslag, för att det som lag må gallande blifva. Likväl
finnes ej ett ord derom i grundlagen. Reg.Fln medgifver
väl i 56 §:n, att vid Const.Utskls förslag anmärkir kunna
göras i Ståndens plena, hvilka som gemensamma tankar lill
Utsk. öfverlemnas, för att samman jern kas. — Nå väl! samma
§ slutar med att denna jemkning skall lemna efter sig ett
fullständigt beredt utlåt, alt hvila till nästa riksdag. Huru
aiö
Den 19 April f. m.
kan Hi* Cederschjöld då, sammanställande detta grundlagsbud
med 83 §:n Reg.Ftn, som säger, att grundlagen skall
efter ordalydelsen tillämpas, med hopp om utsigt att ej slå
såsom den der, hvilken vill ingenting mer och ingenting
mindre än förtyda och förvränga lag, yrka, att ett af Coust.-  Utsk. anmäldt förslag kan annihileras vid samma riksdag soin
det blifvit väckt? Hr Cederschjöld har åberopat att så skett,
och det till och med genom votering i förstärkt Const.Utsk. An
sedan? Lag kan öfverträdas! Civillagen förbjuder att stjäla;
men sådant hindrar dock ej att tjufnader begås. Uppträder
ingen åklagare emot tjufven, så går han fri ; men förbrytelsen
står icke dess mindre qvar, och är förbrytelsen af urbota
beskaffenhet, kan derå under 10 år käras. JVu hafva
Ståndens ledamöter visserligen det särskildta praerogativ, att
icke kunna under laga tilltal ställas för deras grundlagsförbrytelser,
med mindre än det Stånd, hvartill den felande ledamoten
höier, sådant medgifver genom beslut, hvaruti minst
£:delär af Ståndets personal instämt. Men må man icke tro
att detta antal, derföre alt det är stort, är så svårt att finna;
ty det skall erhållas, jag är viss derpå, om det visar sig
alt man försöker bryta grundlagen, och man skall finna nödvändigheten
af att ställa riksdagsmän under tilltal, då de
emot bättre vetande bryta mot grundlagen, sökande alt annullera
en gång fattade beslut. Man har framställt nnmärkn.
deremot, att såväl 84 sorn 1 14 §§me Reg.Ftn blifvit
uteslutna ur förslaget, utan alt något annat blifvit satt i
stället; och Gr. Anckarsvärd har i detta afseende besvarat
anmärkaren, Frih. Boye. Utan att här ingå i frågan om
termerna för denna anmärkn., hvarom desse herrar tvistat,
får jag, i afseende på dessa §§:s utgående, förklara
att jag ej anser desamma stå i något sammanhang med represenlationsförändringsfrågan.
Den ena angår st Andsprivilegiernas
tillämpning, och om, genom representationsförändring,
Stånd icke mera komma att finnas, så följer deraf äfven
att Utsk. skall föreslå den ändring i §:n, som kan erfordras,
eller bevisa nödvändigheten af densammas uteslutande
helt och hållet, och det är i sanning icke gjordt uti de (å
rader, som Gr. Anckarsvärd uppläst ifrån pag. 3 af Utskts
betänk. Hvad den andra, eller den 84 §’n angår, skulle jng
tro, ehvad representationen kommer att förändras eller icke,
att nämnde § bär qvarstå oförändrad; ty icke böra ändringar
i grundlagarna blifva föremål för Ståndens öfverläggningar
in plenis, utan frågor derom torde böra öfveilemnas
åt ett fåtaligt Utsk., som, efter lugn öfverläggning och mogen
pröfning, kan besluta, då äfven ögonblickliga hänförelser
bäst undvikas, till följd af hvilka eljest beslut skulle kunna
fattas, dem man sedermera i sekler finge ångra. I anledn.
af hvad jag nu anfört, får jag förnya min i förra plenum
yrkade propos., för alt komma till möjlighet ali öfverlägga
om
Den 19 A p r i 1 f. m.
om delta betänk., att derifrån mätte skiljas livad som förut
icke varit i fråga, men som detta betänk, innehåller, d. v.
s. delning i vallagen mellan städer och landsorter, efter samfällda
val skola aga rum. Detta måste först uteslutas, innan
vi kunna öfverlägga om sjelfva saken; ty skulle man
företaga en särskild granskning öfver §§:na innan en sådan
rättelse blifvit gjord, så skulle följden blifva, att den ena
§:n rättades i öfverensstämmelse med det beslut, som fattades,
och att den andra blefve qvarstående i strid mot samma
beslut, och att det hela således blefve ett mischmasch. Det
är dessutom klart, att Const.Utsk:* tillägg i afseende å valen,
särskildt för städer och särskildt för landet, icke är af
beskaffenhet att behandlas som en grundlagsfråga, utan som
ett förbiseende af hvad Ständerne beslutat genom sitt förstärkta
Const.Utsk., och att Ständerne först då böra öfver
sjelfva förslaget besluta, sedan man uteslutit allt hvad dit
ej rätteligen hörer. Dessutom förekommer också, alt Utsk.
icke yttrat sig öfver valbarheten af dem, som skola ingå i
den blifvande representationen, på det bestämda sätt, som
vederborde. Utsk:s ordförande har begärt upplysning, huru
man önskade att stadgandet i denna del borde vara. Då
3:ne Slånd beslutat att valen till representationens bildande
skola ske ståndsvis, halva dessa sin rättighet qvarstående,
och det finnes ingenting sorn hindrar Const.Utsk. att bestämma,
på grund af samfällda val, skyldigheten för de väljande
att taga ur en viss dass inom samhället ett så och så
stort antal representanter, och då hafva samtliga Stånden
fått sina rättigheter iakttagna. Äfven detta är ingenting
annat än hvad Ständerne beslutat, oell bör således föregå
föredragningen af betänk, punktvis.
Jag undandrager 111ig helt och hullet att ingå i någon
punktvis skeende granskning häraf, förrän de ändringar jag
som nödvändiga antydl, blifvit inom Utsk. iakttagna och
Utskts till Ständerna återkomna förslag blifvit uppstäldt i
fullkomlig öfverensstämmelse med hvad Ständerne beslutat.
Derom anhåller jag att propos. först må förekomma, och
att inga beslut må fattas i anledn. af Gr. Spens’ och några
andra ledamöters speciella anmärkntr emot vissa detaljer
i Ulskts förslag, och att således ingen propos. till gemensam
tanke måtte gifvas, förrän vi, efter återförvisandet
af detta betänk., återfått detsamma uppstäldt i öfverensstämmelse
med hvad beslutadt blifvit.
Då ännu många ledamöter anmält sig alt tala, och det
var att förmoda att ännu flere skulle anmäla sig, samt dessutom
voteringar i detta ämne säkerligen förestode, beslöt
11. o. Ad., då tiden redan var långt framliden, att uppskju
-
28
2iS Den 19 April f. m.
ta fortsättningen af detta måls pröfning till nästa plenum
och nu åtskiljas.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 19 April 184 * *
Plenum kl. 6 e. m.
Företogs val af 12 suppleanter till förstärkta StatsTJtsk.
; och befunnos, vid valförrättningens slut, och sedan
lottning om ordningen blifvit anställd emellan dem, som erhållit
lika röster, nedannämnde ledamöter dertill hafva blifvit
utsedde, nemi.:
V:o
23 I I.
Hr
Rabenius, fulhn. Hr von Hohenh
ausen,
Mi-
chael Silvius ....
i3i röster.
99
l6l2.
n
Grundelstjerna, Axel Wilh.,
i3o
li
99
9-
11
Ulfsparre, Georg, .
129
11
99
IQoS.
»
von Rosen, Georg Ludv., .
129
u
99
i5o5.
11
von Seth, fullm. Hr Aminoff, Joli.
Fredr., .....
129
1»
99
21 i8.B.„
Lagerheim, Lars Magnus, .
128
11
99
91,
11
Mörner, Carl Stellan,
127
n
99
21 32.
»
af Klercker, Fredr., . . .
1 26
i»
99
478.
»
Printzensköld, Carl, . . .
126
ii
99
117.
Gr.
von Stedingk, Ludv. Ernst, .
124
11
99
263.
Hr
Planting Gyllenbåga, fullm. Hr
Kuylenstjerna, Erik Magnus .
122
ii
99
77.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.,
122
i>
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 9 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den 21 April f. m.
Onsdagen den 21 April 1841 •
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades pIeni-prol;n för den t.5 sistl. Mars e. m. och
den 17 sistl. Mars f. 111.
Ånyo föredrogs Exped.Utsk:s den 19 dennes på bordet
Jagda förslag N:o do2 till R. St:s und. skrifvelse lill K. M.,
ang:de några med statsregleringen gemenskap ägande allmänna
frågor.
Hr von Hartmansdorff, A ug.: Jag har genom
gått
detta förslag, och för min del icke funnit några andra
olikheter emellan IJtsktns betänktn, än dem jag nu får anmärka.
De torde måhända anses likgillliga; men då della
beslut är ett ibland dem under denna riksdag fattade, hvilka
måhända komma att föranleda åtskilliga öfverläggningar
och tvister vid kommande riksdagar, så torde det vara nödigt
att i möjligaste måtto vara nogräknad örn ordalagen.
IJär står först: "Utan att inblandas med skeende anordningar
å de besparingar, som uppkomma ifrån den tidpunkt då den nya
statsregleringen tagit sin början, godtgöras af under händer
hafvande medel, eller statsverkets reservfond, samt i räkenskaperna
särskildt balanceras intill nasta riksdag, då R. St.
komma i tillfälle att, efter det slutliga beloppet blifvit tillför
I i 11 igen kändt, derom vidare förordna.” 1 StatsUökrs
för denna punkt bifallna betänk. JN:o 92 heter det i
stallet för sistnämnda ord — ”vidtaga de åtgärder, som
omständigheterna föranleda.” Dessa ord ä ro införda
j de rader, som äro tryckta med indragen stil, och utgöra
således sjelfva beslutet. Dernäst förekommer uti följande
mening : ’’Att sålunda besparingarne i intet fall må komma
i fråga att begagnas till bestridande af årliga löner och arfvoden,
hvilka böra rätta sig efter den statsreglering, som af
R. St. blifvit godkänd, och måste betraktas såsom gällande
intilldess densamma i stadgad ordning förundras.” I stäl -  let för stadgad slår vederbörlig i Utsk:s belänk. ]N:o
221. Slutligen förekommer följande: ”Hafva R. St., för att
förekomma all sammanblandning al sådana besparingar med
andra inom titlarna uppkommande verkliga och disponibla,
godtfunnit förordna, att till begrafningshjelp efter en afliden
tjensteman må, ifrån och med innevar. år, användas
lönen för de efter dödsfallet nästföljande sex månader.” etc.
] stället för hemställa, som begagnas i StatsUtsk:s betänk.
, har Exped.Utsk., som måste välja något annat, användt
förordna. Men då fråga är om en åtgärd, hvars
verkställighet icke beror af R. St. allena, emedan dertill
fordras Konungens medverkan, så kunna R. St. icke heller
220
Den 21 April f. m.
sägns derom förordna, emedan deri jemväl innebäres den
slutliga föreskriften om verkställigheten. Derföre anser jag
riktigare alt säga, "hafva R. St. godlfunnit besluta," einedan
ordet besluta ieke innefattar begreppet om någon
slutlig verkställighelsåtgärd, utan endast ett tillgörande,
som gäller så mycket grundlagen medgifver. Vill man
vara ännu tydligare, så kunde man säga: "Hafva R. St.
godtfunnil lör deras del besluta” etc. Jag underställer R.
o. Ad., om icke detta förslag till tind. skrifvelse bör återremitteras
för att undergå rättelse i öfverensstämmelse med
livad jag nu haft äran anmärka.
Gr. Cronstedt, Fredr. Joli.: Som jag visserligen
icke tror mig kunna nöjaktigt bevisa, att ordet förordna
på detta ställe ur lämpligare lin ordet besluta, så vill jag
icke heller motsätta mig denna förändring, ehuru jag för
min enskilda del icke kan anse denna förändring behöflig,
för att lörsta skrifvelsen, såsom den bör förstås. Hvad åter
angår frågan om utbyte af ordet vederbörlig mot ordet
stadgad, så skulle jag tro alt meningen är fullkomligen densamma,
antingen det ena eller andra af dessa ord begagnas;
ty med vederbörlig äfvensom med stadgad ordning kan naturligtvis
icke förstås arnum än i grundlag stadgad ordning.
Gr. Frölich, David: Det fägnar mig alt höra, att
lii von Hartmansdorff, åtminstone i denna frågan, anser det
vara nödigt att uti R. St:s skrifvelse begagna de ordalag,
om hvilka R. St. vid beslutens fattande sig förenat. Jag
anhåller derföre att få förena mig med den värda talaren
hvad angår de tvänne första anmärknma, men icke i afseende
på den tredje, der Hr von Hartmansdorff ansett ordet
besluta vara lämpligare än ordet förordna. Hr von
Hartmansdorff har likväl sjelf på sätt och vis medgifvit, att
Exped Ulsk. i detta hänseende ägt skäl att ändra det ord,
sorn uti betänk, blifvit begagnadt, enär han tillstyrkt, att det
utaf F-xped.Utsk. nyttjade ordet skulle utbytas, icke till det,
som betänk, innehåller, utan till ett annat, som talaren uppgå
f, nemi. ordet besluta. Uti betänk, förekommer ordet
hemställa; men det afsåg Ulsk:s hemställan hos R. St.
och icke Ståndens hemställan hos K. JV1. Jag instämmer
såsom jag nämnde uti Hr von Hartmansdorffs tvänne första
anmärkn:r, egentligen derföre, att de afse ordalagens förändring
till öfverensstämmelse med de termer, som blifvit begagnade
uti R. Sl:s beslut.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Det är egentligen i
afseende ,på förändringen af ordet förordna till det af
Hr von Hartmansdorff föreslagna ordet besluta, som jag
begärt ordet. Ja" skulle tro, att, om återremiss af R. o. Ad.
varder beslutad till följd af hvad Hr von Hartmansdorff anmärkt,
Exped. Utsk. borde uti, det af mig nu omnämnda
hänseende vidtaga den förändring uti förevar, förslag tili
D e d 21 April f. m.
221
nnderd. skrifvelse, atl ordet förordna utbytes mot orden:
”för deras del besluta”.
Gr. Frölich: Jag tager mig friheten vid detta till
fälle
hemställa, om icke Exped.Utsk:s svar på återrcmissen
skulle kunna något fortare än sorn hittills ägt rum inkomma
lill Stånden. Jag kan icke begripa, hvarföre detta förslag
till underdånig skrifvelse så sent inkommit till RiksStånden.
Gr. Cronstedt: Orsaken hvarför denna skrifvelse så
sent inkommit till Stånden är den, att densamma på flere
ledamöters begäran blifvit 2:ne gånger bordlagd i Utskottet.
Hr Dalman, Willi. Fredr.: Då man så mycket na
gelfar
med ord, torde det äfven tillåtas mig att få göra en
anmärkn. i afseende på ordalagen. Jag kan nemi. icke finna
hvarföre det skall heta, att R. St. för deras del besluta,
då li. St. icke lära kunna besluta å dea andra statsmak
tens vägnar, eller för någon annans än deras egen del.
Hr Liljenstolpe: Jag tror mig kunna försvara min
önskan att orden för deras del mätte inflyta, med det lill —
kännagifvande, att uti de flesta föregående skrifvelse!-, uti
hvilka R. St. nyttjat ordet besluta, blifvit tillagdt för deras
del. Jag vidblifver således min anhållan, att äfven i denna
skrifvelse ordalagen måtte blifva sådana.
Exped.Ulsk:s förslag N:o 002 blef af R. o. Ad. återremitteradt.
Gr. Horn, Claes Fredi-.: Innan Ståndet återtager
discussinuen öfver Coust.Utsk:s förslag rör:de förändringar af
representationen, tager jag mig friheten att vördsamt för Ilr
Frili. o. Landtm, samt Ståndet tillkännagifva ett förhållande,
som möjligtvis skulle kunna hafva ett ledsamt inflytande
på riksdagens gång och snart sagdt till oändlighet kunna
förlänga densamma. Förhållandet är nemi. det alt de särskildta
Ståndens ledamöter uti förstärkta SlatsUtsk. icke såsom
vederbör infinna sig i delta Utsk. Det hände nemi.
föll. gårdag, att, oaktadt jag på lömiidd. tillkännagaf att
Utsk. komme att fortsättas kl. (> e. m. och dervid erinrade
all upprop icke skulle ske, samt anmodade samtliga suppleanterne
att sig infinna, R. o. Ad:s ledamöter likväl icke voro
öfver 3o till antalet, och alt af BondeSt. lättades en ledamot.
Jag trodde mig på grund af 69 §:n Reg.Ftn, der det
beter, att vid omröstningen skall, till undvikande af paria vota,
förr än sedlarne uppräknas, en ibland dem uttagas och förseglad
alläggas, och att, derest vid de ölrigas uppsummerande
rösterna befinnas lika delade, den förseglade sedeln skall
brytas för att gifva utslaget, hvilket stadgande tydligen visar
ätt lagstil talen förutsatt att votering kail och bör lå
äga rum, äfven 0111 icke 120 ledamöter arn tillstädes; ty »let
är ju endast i denna händelse eller om det iörstärkla Utsk.
322
Den 3i April f. m.
icke är fulltaligt, eller om alla voteringssedlarne icke beräknas,
sorn paria vota kunna uppkomma, då en voteringssedel
ar undantagen, — jag ansåg mig, säger jag, på grund häraf
berättigad att, sedan Utsk. blifvit i vederbörlig ordning
församladt med 120 ledamöter, kunna fortsätta voteringen
med ett mindre antal.
Det skedde äfven, men häremot anmälte? af många ledamöter
protest. Jag borde således icke fortsätta voteringen,
men anmodade den främste ledamoten af BondeSt. att
inom Ståndets plenum tillkännagifva förhållandet med den
erinran, att de ledamöter, sorn 3:ne gånger försummade att
deltaga i Utsk:s öfverläggningar, bol de enligt grundlagens bestämda
föreskrift blifva deras riksdagsmannarätt förlustige.
Jag bär ansett mig pligtig att anmäla detta förhållande med
den vördsamma anhållan, att flr Frih. o Landtm., såsom R.
o. Ad:s chef, täcktes vidtaga sådana åtgärder att, så vidt på
detta Stånd ankommer, förstärkta SlatsUtsk. icke må sättas
ur tillfälle att fortsätta sitt mödosamma och långvariga arbete.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag vill blott fä
sta
Gr. Horns uppmärksamhet på den orättvisa beskyllning
lian gjort sitt eget Stånd, då han på samma gång erkänt att
utaf R. o. Ad. ett tillräckligt antal ledamöter varit tillstädes
och tillika anmält att icke alla suppleanterne voro tillstädes.
Jag var ibland dem som icke infunnit sig; men det
må ankomma på mig alt gå dit, då jag blott är suppleant,
så framt jag ansvarar för att 3o ledamöter äro på stället;
och jag kan således icke påtaga mig någon uraktlåtenhet
derföre att jag icke infann mig i går i Utsk.
Gr. Frölich, David: Jag har begärt ordet blott för
att yttra min opinion derom att jag icke finner någon föreskrift
i grundlagen, som förhindrar de i Utsk. närvar, ledamöterna
af det förstarkta SlatsUtsk. att fortsätta voteringen,
änskönt en eller flere af det valda antalet icke infinna sig.
Valet utaf suppleanter lill sådana förstärkta Utsk. är, såsom
man behagade erinra sig, en innovation, en tillsats utöfver
hvad grundlagen stadgar. Det är naturligtvis en ganska oskyldig
tillsats och har derföre blifvit prakticerad samt må
gerna hädanefter prakticeras; men denna tillsats kan efter
min förmodan icke hafva den effect i sjelfva saken, att förstärkta
StatsUlsk:s voteringar skulle tillintetgöras eller afstanna,
derest en eller flere, vare sig ordin, ledamöter eller
suppleanter, uteblifva. Om grundlagsstif'tärne hade tänkt sig
ett sådant förhållande vid voteringarna i förstärkta Utsk.,
så skulle de äfven hafva insett att följden icke kunde blifva
någon annan, än att det skulle bero på en eller flere ledamöter
inom ett eller flera Stånd att göra hela machineriet
0111 intet, hvarigenom en enhet i besluten skulle uppstå på
det enda sätt sorn ar möjligt, när man beslutar på 4 karn
-
D e 11 .ii April f. m
rar. Jag får derföre förklara, det jag tror att Gr. Horn
varit fullkomligen oförhindrad utaf de gjorda protesterna att
fortsätta voteringen så länge någre ledamöter velat qvar stanna.
Jag anser ett sådant uteblifvande från voteringarna innefatta
afsigtmässiga försök att tillintetgöra hvad sorn icke får
tillintetgöras. Den som är ordförande i ett förstärkt Ulsk.
har rättighet att fortfara med voteringen på samma sätt
som det tillgår i andra Utsk., utan hinder deraf att en eller
annan ledamot är frånvarande. Då valet till ett förstärkt
Utsk. försiggått, har Ståndet gjort hvad på detsamma berott
för att få frågan underkastad det förstärkta Utskts pröfning;
men att sedermera låta frågans afgörande bero derpå huruvida
en eller annan ledamot vill deltaga i voteringen eller
icke, vore en orimlighet, och något tecken till en sådan orimlighet
finnes icke i våra grundlagar.
Gr. Horn: I anledn. af den anmärka., som blifvit gjord
af Hr Bråkenhjelm emot den anmälan jag ansåg mig pligtig
att afgifva till R. o. Ad:s prot., hör jag ytterligare tillkännagifva,
att det verkligen icke var så mycken brist på de sist
valde suppleanterne inom R. o. Ad., sorn fastmera på de
sednast valde ordin, ledamöterne, äfvensom på de äldre förstärkta
ledamöterne inom Utsk.; men om der icke funnes
en enda suppleant, så vore det naturligt, att så snart någon
utaf de 3o ledamöterne af R. o. Ad. aflägsnade sig, komme
voteringen att afstanna, icke derföre att jag ej ansåg mig
äga rättighet alt låta voteringen fortgå, utan derföre att de
många protesterna vid tillfället tillkännagåfvo, att om jag
fortsatte en votering på så sätt öfver ett antal af icke mindre
än några och fyratio voler:s-propos.'r, så kunde möjligtvis
dessa voteringar blifva casserade inom Stånden, hvarigenom
ytterligare tid kunde förspillas. Nu har likväl en sadan
votering i förstärkta StatsUtsk. blifvit genomgången, och
det beror på RiksSCn att godkänna denna åtgärd såsom prejudicat,
i hvilken händelse jag icke af någon protest låter
afhålla mig från fullföljd af voteringarna.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: För min del anser jag
Ståndet böra hålla Gr. Horn räkning för den grannlagenhet
han iakttagit. Jag kan under intet villkor förena mig i den
sats, som Gr. Frölich framställt, att förstärkta StatsUtsk.
skulle kunna handla med R. Sirs rätt utan att ledamöternes
antal vore fulltaligt. Det är väl sannt att grundlagen icke
uttryckligen derom stadgat; men det är ett fel, en ofullständighet
i grundlagen, som R. St. alltsedan 180g sjelfmant rättat,
och skulle jag för min del anse det vara vådligt om en
annan princip stadgades. Det af Gr. florn omnämnda correctivet,
innefattande förlust af riksdagsmannarätt för den
sora 3 gånger å rad försummar att inställa sig i Utsk. är
så kraftigt, att man icke behöfver befara, att förstärkta StatsUtsk.
icke skall blifva fulltaligt. Att i går ett messfall in
-
224
Den 21 April f. m.
träffade var helt och hållet tillfälligt och derifrån lärer man
således icke kunna draga slutlöljder för framtiden. Jag kan
icke förena mig i den åsigt, att det skulle bero på ordföranden
i förstärkta SlatsUtsk. att handla mot en maxim, som
erhållit vigt af grundlag under de 3o år den varit följd.
Hr von Hohenhausen, Carl: Jag anser det vara
orätt, alt en enda ledamots egensinnighet skulle kunna omintetgöra
en föreslagen voter.s-propos. Med Hr Bråkenhjelm
förenar jag mig deremot i den anmärkningen, alt jag icke
tror att alla ledamöterne förtjent den slags tillrättavisning,
som deras ordförande gifvit dem; ty tydligt måste vara att
det vore en orimlighet att alla suppleanterna onödigtvis skulle
sitta och vänta hela dagen, för den händelse att de behöfde
inträda efter någon afgången ledamot.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Jag anser mig böra
upplysa att Gr. Horn icke gjort sin framställning såsom
någon tillvitelse mot någon eller några af R. o. Ad:s ledamöter,
utan derföre att påminnelse måtte äga rum för ledamöterne
och suppleanterne i förstärkta StatsUtsk., att, så vidt
möjligt är, vara tillstädes. — l afseende på sjelfva principfrågan
anhåller jag att få tillkännagifva huru jag ser saken.
Min mening var stridande mot ordförandens och jag hörer
således till massan af protestanterna. Gg §:n Reg.F:n innehåller:
”Då skall StatsUtsk. förökas med så många ledamöter
af RiksSttn, i vanlig ordning valde, att de blifva 3o af
hvarje Stånd. Detta särskildta Utsk:s ledamöter röste sedermera
samfäldt med slutna sedlar till ovillkorligt antagande
eller förkastande af hvad StatsUtsk. tillstyrkt” etc. Jag har
icke föreställt mig, att grundlagssliftaren kunnat bestämma
ett lagbud, enligt hvilket en viss delegation af representationen
skulle besluta i vissa angelägenheter, utan alt de beslutande
eller voterande ovillkorligen måste finnas på stället.
Huruvida de röstande samvetsenlig! fullgöra sitt åliggande,
är något som ligger utom lagstiftningens område och hvarpå
densamma icke kan inverka. Jag anhåller att få förklara
att jag icke kan instämma i Gr. Frölichs åsigter. Grundlagsstiftaren
har icke velat stifta lagar för ohörsamma och
nyckfulla ledamöter. Correctivet ligger i 79 §:n Riksd.-  Ordningen. Jag tror att det ar vådligt att etablera den
principen, att något minimiantal icke finnes för de röstande.
Kan voteringen anses laglig örn tig ledamöter deruti
deltagit, så bör den äfven vara laglig om 3 elier 4 ledamö
ter
verkställt densamma. Voteringarne i förstärkta StatsUtsk.
kunna icke jemföras med voteringar i andra Utsk.,
emedan saken definitivt afgöres genom den förra, men endast
preliminariter genom den sednare voteringen. Med
hvad jag nu haft äran anföra har jag blott velat redo
visa
för olin enskilda öfvertygelse, då jag trott mig hafva
hand
-
Den si April f. m.
handlat i enlighet med grundlagens bokstaf och andemening.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Måhända kan jag meddela
en upplysning, som reder ämnet. 1 går f. m. anmälte jag
för ordföranden i förstärkta StalsCJlsk., alt jag hade skäl att
aflägsna mig derifrån för e. tn. Jag förklarade tillika att
en utaf suppleanterna hade låfvat qvarstanna i mitt ställe.
Jag får tillägga att orsaken hvarför jag ville aflägsna mig
var den, alt en votering skulle förekomma, uti hvilken jag
ansåg mig jäfvig att deltaga. Ordföranden förklarade att
jag väl kunde vara borta, sedan jag likväl vid voteringens
början tillsett alt R. o. Ad. var fulltaligt. Jag inställde mig
derföre på e. m. äfvensom min suppleant tillstädeskom ; men
som det oaktadt af R. o. Ad. endast 29 personer voro tillstädes
, så trädde jag fram och deltog i voteringen, Det
var således genom min dubbla närvaro, sorn ledamöterne af
R. o. Ad. blefvo 3o till antalet, och följaktligen hade, derest
jag ut.eblifvit då min suppleant inställde sig, R. o. Ad. icke
varit fulltaligt. Detta har jag ansett mig böra upplysa, under
hemställan i sammanhang dermed, om icke de ledamöter
af R. o. Ad., hvilka äro valde till suppleanter, skulle täckas,
i anseende till deras större antal, inom sig träffa någon öfverenskommelse,
enligt hvilken icke alla på en gång behöfde
vara tillstädes för den händelse någon af de ordinarie ledamölerne
skulle uteblifva. Om jag icke oriktigt fattat Gr.
Horns framställning, så är hans mening icke alt nu göra till
öfverläggningsämne huruvida en votering i förstärkta StatsUlsk.
skall anses äga bindande kraft om en eller annan ledamot
saknades, ulan har jag trott mig finna Hr Grefvens
anmälan endast hafva haft till föremål, att, jemte underrättelse
om förhållandet, med anleda, deraf nödiga åtgärder
måtte vidtagas till förekommande deraf att tillräckligt antal
af R. o. Ad:s ledamöter framdeles icke mätte saknas. Jag
föreställer mig derföre att det är hvars och ens önskan att
vi utan dröjsmål må komma till ordningen för dagen; men
ifall R. o. Ad. skulle vilja ingå i den hufvudsakliga pröfningen,
anhåller jag att derom särskildt få yttra mig.
Hr von Rosen, Georg: Jag har begärt ordet i an
ledn.
af Hr Bråkenhjehns yttrande, att han tillsagt en suppleant
alt i sitt ställe infinna sig i går e. m. Jag vet att så
brukas; men jag tror att denna mesu re icke är riktig, emedan
hvar och en ledamot icke har sin suppleant. Sålunda
uppropades jag i egenskap af suppleant ömsom för en och
ömsom för en annan ordinarie ledamot. Jag tror derföre,
att det är nödvändigt att alla suppleanterne äro tillstädes,
enär deras inträde i ordinarie ledamöternes' ställe beror derpå
huruvida det närvar, antalet af desse är tillräckligt, utan
afseende på hvilka de äro, som icke infunnit sig. Hvad
24 H. 29
Den 21 April f. ro.
i öfrigt sjelfva saten angar, så vill jag, såsom vid denna riksdag
första gången varande representant, icke tvista derom,
huruvida det är rätt eller orätt att verkställa voteringen,
oansedt antalet icke är fullt; ulen dtt correcliv, som Gr.
Horn omnämnt, anser jag vara otillräckligt, emedan hvar
och en utaf desse 120 ledamöter kunde blifva borta blott
2:ne gånger å rad, i hvilken händelse riksdagsmannarätten
icke förlorades, men i Utsk. aldrig någon votering kunde
tillvägabringas.
Gr. Frölich: Då Hr Lagerhjelm fick ordet, lofvade
han oss att nämna något som skulle sprida ljus öfver frågan.
Jag trodde att han skulle upplysa något i afseende på
grundsatsen; men det befanns att hans yttrande blott gick
ut på att tillkännagifva huru lian fick reda på sin suppleant
och huru han sjelf jemte denne deltog i voteringen. Alla
dessa upplysningar, hvad Hr Lagerhjelms person beträffar,
kunna visserligen äga intresse för en och annan; men jag
tycker att det icke är skäl att fortsätta discussionen på detta
sätt. Deremot anser jag väsendtligt, att på grund utaf
den framställning Gr. Horn gjort R. o. Adis ledamöter och
isynnerhet de som tillhöra förstärkta StatsUtsk. få en opinion
stadgad om sjelfva principfrågan. Frih. Leijonhufvud
och Hr Dalman hafva ogillat den framställning jag gjort,
Hr Frilun hufvudsakligen på den grund, sorn skulle min
opinion innefatta en amplilication af 69 §:n Reg.Fm. Jag
är icke i stånd alt finna alt en sådan amplilication af mig
är gjord, ty jag har blott hållit mig vid §:ns lydelse, hvilken
stadgar alt i vanlig ordning skola väljas så många ledamöter,
att de blifva 3o utaf hvartdera Ståndet. Nu torde
herrarne erinra sig, att för val i allmänhet lagen stadgar
correcliv för den händelse valen icke äga rum. De särskilda
ståndscorporationerna kunna genom vitén tillhållas
att välja sina ombud; men i afseende på utsk.ledamöters
skyldighet alt inställa sig i Utsk. finnes, så vidt jag kan förstå,
icke annat correcliv än det som Gr. Horn omnämnde, hvilket
likväl är detsamma som intet; ty så enfalldig lärer ingen
ledamot vara, om han vill krångla med förstärkta StatsTJtsk.
, alt han uteblifver 3:ne gånger å rad. Orsaken hvarför
grundlagsstiftaren icke bestämt något correcliv i detta
fall synes mig uppenbar. Ilan har nemi. icke kunnat bestämma
något, och detta är en ganska god ratio legis; ty
när man icke finner sig kunna etablera något correcliv, som
kan verkställas, så är det så godt alt afstå från försöket.
Men det gifves en annan orsak hvarför något correcliv i
detta full icke blifvit nedlagdt, beslående deruti, att del ligger
i sakens natur, att i alla andra fall, än vid utomordentliga
tillfällen, det måste vara hvar och en riksdagsmans önskan,
att med sin röst få inverka på beslulen i förstärkta
StatsUtsk., emedan en enskild persons röst vid intet annat
Den ai April f. m.
tillfälle liat- sådan vigt med sig. Hr Dalmans påstående att
det vore farligt att erkänna den grundsats som jag framställde,
torde tåla alt något närmare undersökas. Jag kan
väl också finna, att vissa personer för vissa ändamål anse det
vara farligt, om en större eller mindre del utaf ledamöterne
aflägsna sig ifrån en votering i förstärkt Utskott. Jag får
äfven medgifva att det i allmänhet är ö risk ligt, att de valde
ledamöterne infinna sig vid omröstningarna. Derom är
således icke fråga; men jag kan förutse att många sådana
full kunna inträffa, då det kan ligga inom ledamöters öfvertygelse
ett hinder att deltaga i en sådan votering, t. ex. om
voter:s-propos:na äro olagligt uppställda; om genom olaglig
behandling af de former, som grundlagsstiftaren föreskrifvit
för detta machineri, det vore fråga om att votera öfver
olagliga propostr. För min del får jag i delta hänseende
förklara, att om det skulle hända alt jag blefve ledamot af
det förstärkta SlatsUtsk., så voterade jag aldrig öfver propos:r,
sorn jag ansåg olagliga. Ingen makt kunde tvinga
mig dertill. För att sammanhålla machineriet är det nödigt
alt gå lagligen tillväga från början lill slut. Ingen kan vara
genom någon moralisk kraft förbunden att såsom lagligt
erkänna hvad som är olagligt. Jag kan föreställa mig det
fall, då hela RiksStånd icke vilja deltaga uti en sådan votering,
och de handla deruti rätt; ty de handla rätt ifrån
början till slut, hvilket är nödigt om machineriet skall hålla.
Skall det sönderbrytas, så kan del ske vid början lika väl
som vid slutet.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Jag har visserligen
afven funnit anmärkningsvärd!, att, oansedt R. o. Ad.
utsett ett så stort antal suppleanter i förstärkta SlatsUtsk.,
det likväl skulle inträffa, att vid detta Utsk:s sammanträde
icke flere än jemnt do ledamöter af R. o. Ad. sig infunno;
men då emedlertid Gr. Horn anmält att detta antal fanns
tillstädes, och således från R. o. Ad:S sida något hinder icke
uppkommit för voteringens fortsättande, så föreställer jag
mig att Hr Grefvens anmälan för närvar, så mycket mindre
från Ståndets sida kan föranleda någon åtgärd, som en sådan
åtgärd förmodligen förutsattes först sedan, på grund af ett
földt protocoll, det blifvit för Ståndet anmäldt, alt en ledamot
3:ne gånger försummat att infinna sig.
Hvad angår frågan huruvida förstärkta SlatsUtsk. bör
votera fastän det icke är fulltaligt, så, emedan delta ämne
innebär en grundlagstolkning, får jag hemställa till R. o. Ad.,
huruvida denna fråga egentligen kan anses utgöra ett föremål,
hvaröfver R. o. Ad., på sätt denna fråga nu är inledd,
må anse sig berättigadt att besluta. Jag får derföre hemställa
lill Hr Frih. o. Landtm., om vi icke skulle kunna få
öfvergå till det ämne, som Hr Landtm, redan förklarat utgöra
föremålet för dagens öfverläggning.
Den 21 April f. m.
Hr Nordensköld, Otto Gustaf: Jag har hittills
hyst den öfvertygelse, alt grundlagen fordrar att alla ledamöter
skulle vara närvarande vid voteringar i förstärkt StatsUtsk.
; men då jag närmare betraktat grundlagens stadgande,
så finnér jag ganska riktigt grundlagens ordställning vara
sådan, att votering skall försiggå oansedt hela antalet icke är
tillstädes. Jag anhåller att få uppläsa sista perioden af 69
§:n Reg.F:n: ”Detta särskildta Ulsk:s ledamöter röste sedermera
samfäldt med slutna sedlar lill ovillkorligt antagande
eller förkastande af hvad StatsUtsk. tillstyrkt blott i de frågor,
hvarom RiksSt:n varit af skiljaktiga tankar; kommande
de fleste sålunda röstandes mening att gälla såsom R. St:s
beslut. Till undvikande af paria vota skall vid omröstningen,
förrän sedlarne uppräknas, en ibland dem uttagas och
förseglad a flaggas.” Örn 120 rösta, så kunna paria vota
uppstå, hvilket åter icke kan blifva händelsen örn de röstandes
antal är 119, ty 119 kan icke divideras med 2. Vidare
heter det: ”Befinnas vid de öfrigas uppsnmmerande rösterna
lika delade, må denna sedel öppnas och gifva utslaget.
Är pluraliteten redan vunnen, bör den affagda sedeln
ouppbruten genast förstöras.” Nu är det gifvet, att utaf
119 kunna paria vota icke uppstå. Grundlagsstiftaren har
således förutsatt ett tillfälle då de närvarandes antal vore
mindre än 120, och således ar det med grundlagens ord och
mening förenligt, att votering skall äga ruin i förstärkta
StatsUtsk., äfven då någon ledamot går bort.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Hvarje Ståndets ledamot
lärer i denna såsom i hvarje annan sak sjelf göra sig
den frågan: hvartill skall öfverläggningen tjena? till hvad
mål skall man komma? Icke måtte det vara alt nu afgöra
huru man skall sig förhålla, dä antalet af röstande ledamöter
i förstärkta StatsUtsk. är mindre än 120. Det torde
vara tids nog att upptaga frågan, om en sådan votering är
gällande, när anmälan inkommer till RiksStm om utgången
af den votering, som ägt rum. I närvar, ögonblick hafva
vi blott af enskild ståndsledamot, hvilken är ordförande i
StatsUtsk., en anmälan om hvad sig der tilldragit; men hvad
som förefallit angår egentligen icke R. o. Ad. utan ett annat
Stånd, nemi. BondeSt., från hvilket en ledamot fattades.
Detsamma har äfven med delta Slånds ledamöter vid
andra riksdagar tillförene inträffat och har icke haft annan
påföljd, än en erinran genom Landlm. till Ståndets medlemmar
af förstärkta StatsUtsk. att sig derstädes noggrannare
infinna. Förmodligen kommer äfven i dag någon sådan
erinran att göras i BondeSt., hvaraf följden torde blifva,
att ingen ledamot hädanefter saknas. Vid sådant förhållande
synes all öfverläggning på förhand vara onödig och
onyttig. Jag anhåller derföre, all vi ej vidare må förspilla
tiden dermed utan öfvergå till ordningen för dagen.
Den ai April f. m.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det lian, underrättad
om livad sorn i går förfallit vid voteringarna i förstäikt
SiatsUtsk., hade anmodat samtlige R. o. Ad:s ledamöter i
nämnda Utsk., sä viii de ordinarie som suppleanlerne, alt i
morgon, en qvart före samlingen, vara Hr Landtm, till mötes
för att öfverlägga om sättet alt förekomma en sådan händelse
för R. o. Ad., som i går inträffat för ett annat Stånd.
J)ä det vid en föregående riksdag inträffat, alt R. o. Ad:s
ledamöter i förstärkta SiatsUtsk. saknats till fullt antal, och
det förliden gårdag handt med ett annat Stånd, samt måhända
för en annan dag under de många vidlyftiga och besvärliga
voteringar, som återstå, kunde Ilända med R. o. Ai,
så hade Hr Landtm, trott sig uppfylla en skyIdighet, då han
anmodat samtlige fedainöterne och suppleanlerne att vära
honom till mötes för att särskildt öfverlägga om de förhållanden,
som kunde under sådana omständigheter inträffa.
Hr Landtm, ansåg icke att något beslut för det närvar, derom
kunde hos R. o. Ad. fattas, ehuru det visserligen varit
R. o. Ad:s ledamöters rätt att nu sig deröfver yttra, men
Hr Landtm, hemställde likväl, om en vidare utsträckning af
discussionen derom kumle leda till något ändamål.
Atskillige ledamöter, som begärt ordet, afstodo från detsamma.
Gr. Frölich: Som jag redan vidlyftigt yttrat mig,
inskränker jag mig till del förklarande, att jag icke begärt
något beslut, utan blott yttrat mig om laglighelen af den
anmälda tilldragelsen.
Uppå derefter framställd propos. förklarade R. o. Ad.
denna öfverläggning fulländad.
Fortsattes pröfningen af ej mindre Const Utsk:s mern.
N:o 85, med förslag till samman jemkning af RiksSl:ns, i anledn.
af Const.Utsk:s meni. A:o 38 såsom gemensamma tankar
hänvisade, anmärkn:r, än oek samma Utsk:s mern. N:o
68, med fbrlfatt förslag i afseende på nationalrepresentationens
ombildning, och de i sammanhang dermed nödiga
grundlagsändringar.
Gr. Cronstedt, Fredr. Joli., uppläste följande:
En ursägt för mitt uppträdande skulle endast blifva en
variation af alla slika klåpares thema, som börja med fosterlandskänsla
och oförmåga, och sluta med — ingenting.
Jag anser mig böra skona R. o. Ad. för ett försök i denna
väg; men jag har dock trott mig på detta satt böra anty
da,
att äfven jag ej förbisett skyldigheten att så börja. —
Det är icke talträngdhet, som hos mig upphöjt till pligt hågen
att yttra min opinion i denna fråga, det är, vid Gud,
intresset för en reform, stegradt af en må vara kort men
dock för mig öfvertygande erfarenhet af bristerna i vårt
a3o
Den ai April f. m.
nu var. representationssätt — och då jag kanske snart går
att lägga min löst för eller emot det förslag, som nu är under
öfverläggning, anser jag icke för mig likgiltigt, huruvida
Ståndet tror eller icke tror alt jag väljer min voteringssedel
på grund af en hos mig förut stadgad eller en tillfälligtvis
bibringad opinion. — Jag har sökt göra mig reda
för denna stora fråga så vidt mina inskränkta insigter gjort
det möjligt — må man äfven infalla, då man hört mig till
slut, alt mina åsigter äro af samma halt. Jag skall ej blifva
vidlyftig — se här min trosbekännelse.
Hvad är det Svenska nationalförsamlingen bör representera?
— Är det de till större delen af okunnighet ensidiga
viljorna hos 3 millioner individer, af hvilka mängden,
utan begrepp om samhällets högre ändamål, endast dyrkar
det enskildta, tillfälliga intresset? — eller är det de samfällda
viljorna hos medborgare, hvilka, antingen af en erfarenhet,
vunnen genom verksamhet, utvecklad under vissa
samhällsförhållanden eller af en omdömesförmåga, förutsättJig
på grund af en relativt lill mängden af individer inhemtad
högre bildning, eller af besittningen af en viss del af den
samhällsförmögenhet, hvars skydd och förkofran just utgör
samhällets ändamål, hemta anspråk på rättigheten att blifva
hörde der samhällets angelägenheter discuteras.
Jag tror det sednare — jag tror att det mest rationella
sätt att få den sunda allmänna viljan representerad, är
att sammanföra valda folkombud inom dessa cathegorier.
Jag tror vidare att sä länge det för samhällets existens
och förkofran är oundvikligt att dess medlemmar utbyta
produeter af kraft, använd i olika riktningar, äga de ock
rättighet att för den fria utvecklingen af denna kraft fordra
skydd af samhällslagarna, hvarföre jag tror alt dessa medlemmars
särskildta intressen böra vara representerade i den
nationalförsamling der dessa lagar stiftas — emedan, om något
af dessa intressen der förblefve obevakad!, det lätteligen
kunde undertryckas, till mehn åter för det stora allmänna
intresset. — Jag tror således att bildningsintresset, landtmannanäringsintresset,
stadsmannanäringsintresset o. s. v., alia
böra vara särskildt representerade; ty jag vantar icke att i
vår tid få motse det ideal af representativ församling, som
kan förete en sammansättning af individer, ehuru enskildt
fästade vid någoldera af de gängse intressena, ändock lika
nöjaktigt bevakande alla. — Jag leder mig häraf till den öfvertygelse,
att representantvafeu böra vara så organiserade,
att den ma jontet, soin hyllar det ena intresset, ej dervid
kan undertrycka den minoritet, som lefver för ett annat —
hoc est — jag anser classval för närvarande vara de mest
förnuftiga, ty jag lager verlden sådan den är — icke sådan
den kunde vara. — Lika ärligt som jag vill att vid dessa
representantval alla intressen skola vara bevakade , lika ärligt
vill jag ock alt hvar och en, som kan räknas till den
Den ai April f. m.
bildnings- eller förmögenhelscathegori, sorn bör gifva honom
anspråk på alt blifva hörd, må iiga rutt så väl alt välja,
sorn att blifva vald lill representant.
Vår nu gällande vallag uppfyller icke dessa fordringar,
ithy att alla individer inom lörenämnda cathegorier icke
äro tillerkända enahanda politiska rättigheter.—Jag önskar
derföre en förändring, som jemkar delta förhållande; men
just derföre alt jag önkar en förändring, vill jag en sådan,
som jag anser möjlig att genomföra.
Sverige äger en adel, innehafvare af J:del af samhällets
politiska rättigheter endast på villkor af födseln, —
Sverige äger ett BondeSt., i allmänhet utan anspråk på politisk
bildning, dock äfven innehafvare af ^:del af samhällets
politiska rättigheter. — Jag tror alt dessa en gång vunna
rättigheter böra respecteras till den grad de kunna af
sunda förnuftet tolereras, så framt man skall kunna genomföra
något annat, något bättre än det som är. — Jag
har deraf ledt mig till den öfvertygelse, att en för närvar,
möjlig ombildning af representationen bör vara stödd på val
inom de nuvar. 4 Stånden samt dertill ett 5:te, hittills för
sig orepresenteradt.
Jag bekänner uppriktigt min oförmåga alt rätt fatta
bildandet för närvar, här i landet af ett stående så kalladt
återhållande element i representationen. — Föreslås måhända
ett öfverhus, bestående af personer utsedde på lifstid eller
vissa år, antingen af folket ensamt eller till en del af
konungamakten, så tror jag mig redan hafva gjort klart för
mitt begrepp, alt konungamakten vid sådana förhållanden,
som i vårt lund aga rum, blandar sig i bildandet af representationen,
hvilken bör utgå ensamt från den sunda folkviljan;
äfvensom ali regeringsmakten bör äga sitt stöd i representationen,
icke tilltvinga sig ett parti inom densamma.
— Jag tror deremot att, så framt en nationalförsamling,
vald på sätt jag nu antydt, verkligen bör anses representera
den sunda folkviljan, så bör tills vidare en organisation
af denna församling, sådan den i Norrige äger rum, tillfredsställa
nationens väntan — jag kunde till och med vara färdig
alt, om så fordras, medgifva den modifieation härutinnan.
att t. ex. hälften af den mindre eller andra kammaren
må blifva utsedd genom val inom riksförsamlingen och
hälften genom lottning. —Jag tror dessutom, att ett öfverhus
på lifstid eller vissa år, tillsatt under en period då opinionerna
på ett eller annat sätt möjligen kunde vara för
ögonblicket vilseförda, skulle just genom sin stabilitet blifva
för landet mindre välgörande och så anses då tiden en
gång justerat dessa opinioner; men jag tror deremot att ett
förhastande vid de representantval, hvilka hvarje riksdag
förnvas, är mera oskadligt, helst vådan är förr öfvergående
och dessutom regeringsmakten alltid bör äga rätt att
Den ii April f. m.
upplösa po sådan församling celi genom förordnandet af nya
val vädj-i lill folkets då möjligen mera sansade öfvertygelse.
Jag frågar: livar finnes i vår nuvarande representation
ett comparativt element? — Man liar på detta rum svarat:
inom Adela oell PresleSl. — Är det derföre att, till följe af
dessa Stånds sammansättning, legeringsmaklen alltid derbör
påräkna ett mäktigt parti. Ehvad systeme den än må följa,
sä hänvisar jag till hvad jag förut yttrat om oformligheten
deraf. Påstår man åter att det är derföre alt inom dessa Stand
gör sig upplysning och moderation företrädesvis gällande;
så invänder jagt hvad hinder möler att samma upplysning
och moderation kan fortfarande göra sig gällande bland represenlanlerne'
af simma Stånd äfven efter den bär ifrågasatta
ombildningen, då detta conservativa element bör blifva
lika starkt inom den sålunda ornbildade, som inom den Hilvar,
representationen? Än mera! Den förutsättning har varit
gängse, alt el t 5:te Stånd, såsom del tilläfventyrs lomme alt
beslå till större delen af embetsman, skulle forell ädesvis sluta
sig lill conservalismen. — Nå väl! är nu denna förutsättning
grundad , så blifver ju just genom delta 5:te Ståndets
inrymmande i representationen del conservativa elementet
förstärkt utöfver hvad hittills ansetts behöflig).
Sådan är min tro, och jag liar slutit mig till denna idre
för representationens ombildning äfven till stor del af det
skäl, alt den synes hafva sannolikhet för sig att kunna genomdrifvas.
Af hvad jag nu haft äran anföra torde inses, all jag önskar
representalionsbyggnadeii uppförd på helt annan grund
än den, som af förstärkta Const.Ulsk. blifvit lagd, och då
jag vid valsättet faster den aldra största vigt, kan jag icke
lemna min röst lill bifall af del förslag Coust.Utsk. afgifvil.
— Jag ber likväl att få instämma med de talare, sorn med
tacksamhet erkänt Utskrs oförtrutna bemödanden alt gå nationens
önskningar till mötes. — jag förenar mig äfven med
de talare, som ådagalagt grundlagsvidi igheten deraf att nu
lätt och slätt afslå Ulsk;s betänk. — Vore ämnet nu för första
gången till pröfning upptaget, bör jag tro, på grund af
kända och äfven af dr von Hartmansdorff här åberopade prejudicater,
alt betänk, möjligen kunde, som någre talare uttryckt
sig, redan vid denna riksdag begrafvas, ehuru grundlagen
äfven synes sådant förbjuda vid jemförelse af 81 §tn i moni.
Beg.F.-n med 29 §:n 1 mom. Riksd.Ordn.; men då den
grund, på hvilken Utsk. byggt, är uppförd af förstärkta
Const.Ulsk. eller, som är det samina, af R. St. sjelfva, så
måste ovillkorligen denna grund, intilldess vidare beslut
derom vid nästa riksdag fattas, äga bestånd och R. o. Ad.,
med helgd åt beslutet, derom förklara en gemensam tanke,
hvilken ännu en gång måste komma under Coust Utsk:s handläggning,
— Jag anhåller alt få biträda Frih. Crderströins
föl slag
Den ai April f. m.
a33
förslag att Ståndet måtte förklara det Utsk., som i betänk.
N:o 85 i sjelfva verket gått på sidan om Ständernes
beslut ang:de samfällda val, bör i den delen omarbeta
betänk.; men, såvida det är Frih. Cederströms mening
— och den är icke heller någon annans — alt betänk.
, då det derefter hit återkommer, bör i detalj discuteras,
så hemställer jag om det icke vore för tidens vinnande
så godt att nu genast företaga den speciella granskningen
af förslaget, n.b. i de punkter, som icke stå uti ett
oskiljaktigt sammanhang med Utsk:s mycket klandrade, äfven
i min tanke mindre välbetänkta förtydning af hvad en
gång varit beslutadt. — Grunden kan ju icke nedrifvas: på
grunden måste något byggas sedan R. o. Ad. så väl som de
öfriga RiksSttn beslutat att en byggnad skall blifva. Detta
beslut att en byggnad skall blifva är ju ovillkorligen fättadt
i och med detsamma som Ståndet, första gången frågan
förevar, långt ifrån att lörklara förslaget att förändra nationalrepresentionen
onödigt och onyttigt, tvertom förklarade
sin gemensamma tanke vara alt reformen borde äga rum
och försiggå på det och det sättet. —De grundlags-§§, som
stödja min åsigt, gro redan till öfverflöd citerade af flera talare
i förra plenum, bland andra sednast af Frihtne Åkerhjelm
och Cederström samt Hr Gripenstedt. Jag väntar och
önskar visst icke något annat resultat af hvad i denna stora
fråga är tillgjordt, än det som redan visat sig, nemi. att banan
är öppnad för reform i denna riktning; och ehuru jag
betviflar att detta första steg på denna bana för framtiden
gynnsamt inverkar på framgången af ett nyttigt och fosterländskt
förslag lill representationsförändring, är jag dock
alltför samvetsgrann om helgden af besvuren grundlag för
att vilja ställa mig på deras sida, som mindre ifrigt lyssna
till dess bokstaf, då den för tillfället ickegynnar deras sympathier;
och för mig är, alt nyttja en värd talares uttryck,
klarare än Guds klara dag, att propos. till afslag, eller rätt
och slätt betänkts ogillande, icke nu bör grundlagsenligen
kunna framställas.
Ilr Nordensköld, Otto Gustaf: Genom votering
i förstärkta Const.Utsk. hafva RiksStm adopterat 2:ne stora
principer i representationsfrågan, nemi. tvåkammar-systcmet
och allmänna val, grundade pä det förslag Const.Utsk. i betänk.
N:o 38 framlagt. Talare hafva yttrat, att då dessa
principer äro antagna, kan Const.TJtsk:s förslag till representationens
ombildning icke förklaras oantagligt. Genom votering
här har blifvit antaget såsom en maxim, att R. St.
kunna vid första riksdagen förkasta Const.Utskis grundlagsändringsförslag,
och det anser jag per analogiam vara rätt. Då
nemi. K. M:s förslag till grundlagsförändringar, af Const.-  Utsk. antagna, kunna af R. St. förkastas, så synes också R.
24 H. 3o
334
Den 31 April f. m.
St. kunna förkasta ett af Const.Utsk. framstäldt förslag.
Men vare härmed huru som helst; det besynnerliga förhållande
har emedlertid inträffat, att huru R. o. Ad. må behandla
frågan, antingen förslaget förklaras antagligt eller
oantagligt, så har R. o. Ad. undertryckt endera af de maximer
Ståndet tillegnat sig; ty om R. o. Ad. lika roed BondeSt.
antager förslaget, så icke blott undertrycker R. o. Ad.
allmänna valprincipen sådan den blifvit antagen, utan antager
derjemte något diametralt motsatt eller bibehållande af
classval; och följa vi den stråt, som Preste-och BorgareSl:il
gått, så undertrycka vi principen af tvåkammar-systemet.
Huru vi göra, förfare vi galet. Man har sagt, att förstärkta
Const.Utsk. handlar såsom en instans olver R. St. I anledn.
deraf anhåller jag att få uppläsa några strofer uti betänk.
N:o 85, der det heter: ”men fullkomligen kunde deras större
rikdom icke beröfvas sin omedelbara verkan på valen annorlunda
än genom en sådan regel, soro den äfvenledes i
mern. N:o 38 antagna, att valmännens antal skulle bestämmas
efter folkmängden.’’ Har ser R. o. Ad. alt R. St. antagit
folkmängden såsom grund för valen. .Nästa rad derefter
säger Ulsk.: ”Om denna regel, såsom TJtsk. här nedan
föreslår, frånträdes, skulle staderna i följd af denna ändring,
ifall deras förening med landet bibehölles, återvinna
en betydlig del af den större inflytelse, hvartill deras öfvervägande
förmögenhet naturligen föranleder.” Således sedan
RiksSt:n antagit en princip, talar Const.Utsk. om alt frånträda
samma princip. Alla reservanterne hafva ansett Const.-  Utsk. hafva handlat orätt. Gr. Spens säger: ”De praktiska
svårigheter, som uppstått vid sjelfva lagredactionen genom
Utsk:s beslut om alla städer och större köpingar,
äro så synbara, att jag ej anser mig behöfva utpeka dero.
De skola visa sig än tydligare på den riksdag, då detta förslag
kan vara hvilande till antagande eller förkastande, och
då man ej kan undgå att sorgfälligt betänka, huru mångå
detalj-anomalier särskilda paragrafer medföra; — jag kan ej
undertrycka ruin hjert liga önskan: måtte ej den principlöshet,
sorn här liar kommit att vidlåda Utsk:s vallag, blifva
en anledn. till det helas förkastande.”
Jag har således icke orätt, då jag tror att Const.Utsk. i
detta läll lörfarit ringast sagdt grundlagsvidrigt. Örn vi nu
skulle följa samma stråt som BondeSt., så skulle vi liksom
lägga hyende under Const.Utsk:s grundlagsvidriga förfarande,
och vi skulle taga skulden på oss sjelfva för de bedröfliga
följderna, som deraf i kommande tider kunde uppstå;
ty R. o. Ad. torde icke hafva glömt att vi ofta hört talare
af alla färger beklaga sig deröfver, att våra Utsk. hafva en
särdeles tendens att accaparera makt öfver hvarandra och
öfver sina principaler R. St. Const.Utsk. har här visat huru
man skall gå tillväga, för att, sedan R. St. för st beslutat
en sak, sedermera inkomma med ett annat förslag, livaröf
-
Den ai April f. in.
a 35
ver man discuterar och slutligen voterar, så att man måhända
voterar bort det första beslutet. Jag vet icke om jag
har orätt i stor scala, då jag tror att det är den första gången,
som i verkligheten ett Svenskt Const.Utsk. jemte makten,
sorn det tagit sig öfver sina principaler, antagit namn,
heder och värdighet af VälfärdsUtsk. Jag tror att R. o.
Ad. bör noga observera förhållandet och anse förslaget vara
oantagligt. Om vi gå den väg, som BondeSt. utpekat, så hafva
vi lika n-ied det Slåndet tagit Const.Utskis felaktiga förfarande
på våra skuldror. I händelse R. o. Ad. förenar sig med BondeSt.,
så kommer votering att anställas i förstärkt Const.Utsk., emellan
R. o. Ad:s samt BondeSt:s beslut å ena, samt Preste-och
BorgareStts beslut å andra sidan öfver följande voter;s-propostr:
”Den som i enlighet med R. o. Ad:s och BondeSt:s beslut
vill att Const.Utskrs förslag till representationsförändring skall
hvila till grundlagsenlig behandling till nästa riksdag, voterar
ja; den det ej vill, voterar nej. Vinner nej, kommer förslaget
i öfverensstämmelse med Preste- och BurgareSt:ns beslut att
förfalla. Meilda hemställer jag, om icke i och med detsamma,
sorn ja-propos:n segrar, vi hafva undertryckt beslutet om allmänna
valprincipen och antagit motsatsen eller bibehållande af
classval. Skulle vi följa samma stråt sorn Preste-och BorgareSt:n
och anse betänk, vara oantagligt, så skulle likväl votering
försiggå, emedan ett Stånd fattat ett annat beslut; men
då står R. o. Ad. på rätta sidan om frågan. Voteringen
må sedan utfalla huru den vill. Om den utfaller så, att förslaget
skall hvila, så kommer det, såsom Hr von Hartmansdorff
redan anmärkt, alt hvila med 3 Stånds deciderade ogillande
och har således icke något hopp för sig att upplefva
vid nästa riksdag. Olli R. o. Ad. skall synda mot endera
af dessa principer, så är det bäst alt hålla sig på den sidan,
der synden är minst, der vi icke adoptera något, som är
helt olika med hvad vi tillegnade oss i förstärkta Const.-  Utsk. Man kan visserligen säga, att de, som anse förslaget
oantagligt, vilja att detsamma skall återremitteras för att
lappas och sedermera återkomma; men fruktansvärd! är att
derigenom ingenting vinnes. Jag skall söka alt utreda den
saken efter mitt sätt att seden. BorgareSt. har afslagit betänk.
, ehuru Const.Utsk., tvertemot förstärkta Const.Utskis
beslut, förbehållit detta Stånd och Ständerna särskildt representationsrätt;
men oin nu allmänna valprincipen antoges
sådan den borde vara, så skulle den utfalla för städerna på
följande sätt. Efter 1835 års femårstabeller utgjorde Rikets
folkmängd något öfver 3,o25,4oo personer. Om jag delar
denna summa med iy5, så får jag 17,288 själar, hvilka
skulle välja en representant, och då jag jemför delta förhållande
med samtlige slädernes sammanräknade folkmängd, så
finnér jag, alt sfäderne skulle välja 16 representanter. Det
är således icke troligt att BorgareSt. skulle gå in på ett sådant
förslag. Icke heller är det troligt, alt PresteSt. går
s36
Den ai April f. m.
ifrån dess idee. R. o. Ad. kan dessutom icke få något förslag,
som det kan antaga. Vi skola komma illåg, att då vi
voterade bort vår sjelfskrifna representationsrätt, så skedde
det under förutsättning att R. o. Ad. skulle såsom dass ingå
uti den nya representationen. Jag skulle tro, att R. o.
Ad. icke har förverkat sina anspråk på fäderneslandets aktning
till den grad, att det icke alltid borde bibehålla representationsrätt
för dess dass. Man har val sagt både utom och
inom representationen, att R. o. Ad. velat i alla tider bemäktiga
sig makt. Jag kan icke påstå att sådant var lofvärdt
den tid det verkligen ägde rum ; men nu för tiden
vilja alla corporationer bemäktiga sig makt; och man skulle
således i detta fall kunna gifva samma svar, som en Amerikanare
gaf mig, då han säde: ”1 Amerika kan ingen bli
Konung, ty der vilja alla blifva Konungar;” men det är
dessutom icke så lätt för ett Stånd alt tillvälla sig makt på
de andras bekostnad; ty hvarje Stånd har för mycken uppmärksamhet
för att medgifva det. Innan jag slutar, anhåller
jag att, i anledn. af hvad Gr. Anckarsvärd uti ett föregående
plenum yttrat angtde allmänna valens förträfflighet,
få till stöd för min åsigt om classvalens företräde åberopa
en af Frankrikes största democraters, den berömde Aragos
yttrande, nemi. att Svenskarne, om de ville sitt lands väl, aldrig
borde gå ifrån ståndsvalen, emedan Sverige deruti ägde
en förmån, som andra nationer sakna. På grund af hvad
jag nu haft äran yttra, anhåller jag att få instämma med
Frih. Hamilton.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Då jag är ledamot af
delta Stånd, anser jag det vara min skyldighet att i prot.
förvara mina tankar i afseende på behandlingen af denna
vigliga fråga, utan att likväl äga anspråk att genom mitt
yttrande på något sätt kunna rubba den åsigt, som gjort sig
gällande.
Till en början får jag beklaga, att Const.Utsk. sjelft bär
en ganska stor del i den ställning, hvaruti denna fråga råkat.
Både offentligen och enskildt har jag i detta fall framställt
mina tankar efter återremissen till Const.Utsk. af de gemensamma
anmärknCna från Stånden. Det var nemi. min öfvertygelse
då, likasom det är det nu, att den enda grundlagsenliga
vägen att behandla frågan hade varit att Const.-  Ulsk. sökt, så vidt möjligt varit, sammanjemka de särskildta
Ståndens olika meningar, och, derest oförenliga skiljaktigheter
förefunnos, till RiksStånden framställt alternativa förslag till
votering i förstärkt Const.Utsk. Men, mine herrar! Const.-  Utsk. är numera utan skuld i denna sak; ty då alla 4
RiksSt:n sanctionerat den begångna grundlagsvidrigheten, sä
kunna de numera icke klaga deröfver; de få numera skylla
sig sjelfva, då de förbisett hvad 56 §:n Reg.F:n fpreskrifver.
Man räknade miste, då man i 3 Stånd hoppades att ge
-
Den 3i April f. m.
nom votering i förstärkta Const.Utsk. slippa alt vidare höra
talas om samfällda val. Man räknade rätt, då man i BondeSt.
hoppades att blifva af med slåndsvalen. Begge parterne
hafva således sig sjelfva alt skylla för behandlingen. De
hafva fatlat beslut och måste ställa sig dem till efterrättelse,
så framt lagen skall hafva någon aktning och så framt Ståndens
fattade beslut icke kunna af Stånden sjelfva upphäfvas.
Det är af aktning för denna grundsats, sorn jag anser det vara
hvarken lagligt, lämpligt eller nyttigt, att R. o. Ad. afslår
Const.Utskts förslag. Hvad sjelfva detta förslag angår, så
har jag visserligen äfven ganska vigtiga anmärkn:r att framställa
mot den tillämpning Const.Utsk. gifvit åt de genom
votering i förstärkta Const.Utsk. fastställda grundsatserna;
men jag förutser likväl icke någon möjlighet att vid denna
riksdag få dessa anmäkntr prölvade, få dem så afgjorda, att
jag skulle kunna hafva något hopp derom, att alla 4 Stånden
vid nästa riksdag godkände det blifvande grundlagsförslaget.
När jag då icke äger detta hopp, så är det tydligt
att jag gerna skall undvika alt till Utsk. återremittera förslaget
och deremot åtnöja mig dermed, alt R. o. Ad. hvarken
bifaller eller afslår detsamma, utan låter det hvila på
bordet till nästa rikdag, lemnande anmärkningsrätten öppen
för kommande Ständer. Jag kan nemi. icke öfvertyga mig
om att det ifrågavar. förslaget, ehuru det i tillämpningen
af grundsatserna icke är till alla delar riktigt, i något afseende
frångått dessa grundsatser. Man har väl påstått, att då
Const.Ulsk. velat tillerkänna städerna en särskild valrätt,
skulle det hafva öfverträdt den princip för samfällda val, som
genom förstärkta Const.Utsk. blifvit stadgad; men jag åtminstone
förmår icke fatta den logiska riktigheten uti detta raisonnement.
Om stadgandet i Const.Utsk:s förslag innefattade
alt endast borgare i städerna skulle få välja, då ägde påståendet
sin riktighet; men då städernes alla innevånare, så väl
borgare som adelsmän, prester och bönder, om de skulle
hafva egendom i staden, få välja, så kan jag icke linna, att
icke de val, som ske i städerna, äro lika samfällda som de
hvilka ske på Jandet, och att det således icke är fråga om
något annat, än att städerna fått sig tillerkänd särskild valrätt.
Skulle dock R. o. Ad. linna att någon afvikelse af
Utsk. blifvit begången, så står den utvägen öppen, som Frih.
Cederström föreslagit, att hänvisa betänk, till Utsk. med den
anmärkn. såsom Ståndets gemensamma tanke, att detta stadgande
bör från Utsk:s förslag afskiljas.
Uti sista plenum har af en ledamot blifvit yttradt, att
3809 års grundlagsstiftare icke förutsatt möjligheten af något
större eller mera vidlyftigt grundlagsändringsförslag, utan
att man blott förutsåg att grundlagen behöfde ändras i vissa
smärre detaljer och att det var anledningen tillden redaction,
som 56 §:n Reg.F.-n erhöll. I detta fall tager jag mig friheten fästa
uppmärksamheten på det historiska factum, att R. St, just vid
Den 3i April f. n.
iSoqnrs riksdag beslutade att ett Coust.Utsk:s betänk, skulle
hvila intill nästa riksdag, hvilket betänk, angick hvarken
iner eller mindre än nalional-representationens ombildning.
Detta måtte innefatta tillräckligt bevis derpå, att 180g års
grundlagsstiftare förutsett möjligheten af en sådan reform,
och att de, oaktadt åtskilliga aninärkn:r voro att göra emot
betänk., icke ville genast afgöra ett så vigtigt ämne utan låta
nationens tänkesätt deröfver utbilda sig. Man har bland
annat emot detta betänk, och i allmänhet mot åtskilliga af
de utaf Const.Utsk. föreslagna reformer anmärkt, att de
skulle innefatta en härmning af utländska exempel; att man
ville införa ett statsskick, sådant som finues i Frankrike,
England eller Arnei ika.
Jag befarar likväl, alt de herrarne, som tala så mycket
om härmning af utländningen, äro de, som hemta sina begrepp
och sitt föreställningssätt jost från utländska och icke
från Svenska förhållanden. På annat sätt kan jag icke förklara
huru man, med kännedom af Svenska historien och
Svenska folkets lynne, kan den ena gången efter den andra
förespegla oss revolutioner, mord, plundring, egendoms förstörelse
och mera dylikt. Jag kan på annat sätt icke begripa
luiru man kan jemföra Sveriges kraftiga, frisinnade
och frihetsälskande allmoge med pöbeln i Paris och London,
med de af aristocralerne beroende torparne uti England,
eller med fabriksbefolkningen i Frankrike och England.
Jag ti or icke att någon jemförelse emellan dessa menniskoclasser
kan aga rum, och jag vill hoppas att den aldrig
skall kunna äga ruin- Om vi genomgå vår historia, hvad
finna vi då? Jo! att Svenska allmogen blott vid sådana
tillfallen rest sig, då fråga varit att rädda fäderneslandet.
Vi minnas ännu hvad vi läst om Engelbrecht och Gustaf
I. De revolutioner, som under de sednare i5o åren ägt
rum, hafva icke varit föranledda af Sveriges allmo.ge. De
hafva också föga eller intet gagnat fäderneslandet med undantag
af 180g års revolution; och hvarföre gagnade den
fäderneslandet, om icke till större delen derföre att Svenska
allmogen visste hvad dess frid tillhörde; och jag tror icke
att fäderneslandet skulle hafva rönt annat än välgörande
frukter, om de öfriga Stånden gått något närmare till mötes
de önskningar och anspråk, som framställdes af representanterne
utaf Svenska allmogen. När man då talar om den råa
massan, dess böjelse för revolutioner och plundring, så glömmer
man vår historia och frukterna af revolutioner, som
blifvit verkställda af den raffinerade massan. Vi minnas den
så kallade pöbelregeringen under frihetstiden; men hvem stod
i spetsen för den? Man fann väl ett eller annat bondenamn
bland aristocraternes, men de som buro dessa namn voro
ledde af de sistnämnda. Jag vill icke vidare uppehålla R.
o. Ad:s lid med utvecklingen af detta ämne, hvilket redan
från sä mångå sidor blifvit skärskådadt. Jag vill blott slut
-
Den ai April f. m.
ligen förklara, att, i händelse R. o. Ad. icke skulle anse delta
betänk, vara sådant att det kan blifva hvilande intill nästa
riksdag, R. o. Ad. då måtte såsom dess gemensamma tanke
förena sig uti de af Gr. Spens mot betänk, framställda anmärkntr,
uti hvilka jag till största delen instämmer.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Det var nogsamt kändt långt
före riksdagen, då denna fråga utgjorde föremål för discussion,
så väl enskildt, som offentligen i allmänna papper, att
2:ne åsigter sökte framställa sig hvar för sig såsom de enda rälta.
Den ena hufvudsakliga grundsatsen för national-represenfationens
ombildning var den, att man skulle omforma det nuvarande
representationssättet med bibehållande af dess grundelementer.
Efter deras förmening, hvilka hörde till den sidan
till hvilken jag räknar mig, skulle bibehållandet af våra grundelemenler
medgifva en längre sträckt frihet för valen inom
hvarje class, än som vore möjligt, om en valcensus i stället
skulle inträda; ty då vore man nödsakad alt vara mern restrictiv
och således mindre gynnsam för den sanna friheten,
som ligger i vår närvarande representations valsätt.
Den andra åsigten förklarade sig för de så kallade allmänna
valen. Samfällda val voro då ännu icke en uppfunnen
term. FÖrsvararne af denna åsigt läto klart påskina,
att de väl voro öfvertygade, att en så djupt ingripande
reform icke ägde den praktiska egenskap, som gjorde det
troligt att densamma kunde verkligen blifva införd genom
den närvarande och kommande riksdagens åtgärder; hvaremot
de å andra sidan erkände, alt den slags representationsförändring,
som ville byggas på de gamla ståndselementerna,
hade mycken sannolikhet för sig att kunna gå igenom och
blifva Sveriges rikes lag. Men, sade desse försvarare af de
allmänna valens grundsats, vi bry oss icke om att transigera
med den gamla tiden, med de historiska minnena, med leniningarna
af Ståndens gamla representation; ty om vi skulle
låna oss till att antaga ett förbättradt representationssätt på
grund af de gamla elementernas bibehållande, så skulle vi
kunna få en representation, som kunde hafva bestånd i femtio
år eller ett sekel, eller måhända ännu längre; och det
vore således blott ett sätt alt uppskjuta den nya, efter deras
åsigt, lycksalighet medförande iöeen af allmänna val och den
representation, sorn derpå skulle grundas. Så, mine herrar!
stod denna fråga före riksdagen. Den som följt densamma
tror jag skall hafva rönt att så och icke på annat sätt voro
tänkesätten delade. Riksdagen inträffar. Vi få ett förslag
från Const.Utsk. till förändring af representationssättet. På
hvilkendera af dessa åsigter är det förslag bygdl, sorn förekommer
uti betänk. N:o 38? Jo, det är grundad! pä de sä
kallade allmänna valen och förkastande al slåndselementei na.
Etsk. börjar, efter en ingress, afl särskildt deducera olämplig-,
heten deraf att R. o. Ad. bibehåller en för sig särskild representationsrätt.
Utsk. öfvergår derefter till all bevisa,
Den 21 April f. m.
i sin anda, att det vore lika orätt om PresteSt. skulle
bibehålla en särskild representationsrätt för sig. Utsk. går
vidare till BorgareSt. och sägfer pag. 29 i betänk. Wto
38: "Borgerskapet sjelft, ett barn af den frigjorda idogheten,
kan icke utan alt förneka sitt eget ursprung protestera
mot gemensamheten i nationens politiska, mera än emot samma
gemensamhet i dess industriella lif. En särskild stadsrepresentation
i ett land, der städerne icke äga tiondedelen
af befolkningen, kunde försvaras så länge man trodde sig
kunna vid städerna fjettra all annan idoghet än jordbruket.
Redan, då försöket att inom deras krets inmana det ännu i
sin linda liggande bergsbruket misslyckades, var signalen
gifven till en ny sakernas ordning. Stad och land måste
bär som annorstädes utveckla sig ined de krafter de hvar
för sig äga och med det ömsesidiga bistånd, hvaraf båda äro
i lika stort behof; båda hafva redan derpå vunnit och skola
ännu mera vinna. Men för detta ändamål behöfver borgerskapet
icke någon särskild valrätt. De vidsträckta förbindelser
och den mängfalldiga sakkunskap, som äro oskiljaktiga
från stadsinannaidoghet, äro mäktiga nog att i national-representationen
skaffa rum åt ett tillräckligt antal af städernes
med nationalrikedomens förökning och omsättning sysselsatta
innebyggare.” Derefter fortsätter Utsk. och deducerar
äfven om BondeSt., att det icke borde utgöra ett särskildt
helt. Hvad har Utsk. genom dessa särskilda fyra
deductioner, en för hvartdera Ståndet, bevisat? Utsk. liar
bevisat bland annat, hvad BorgareSt. särskildt vidkommer,
att Utskis grundsats, att ståndselementet skulle upphöra och
icke ingå såsom element i den nya representationen, icke
medgaf eller afsåg att någon skilnad i representationssättet
skulle äga rum emellan städerna oell landet, utan skulle
Sveriges Räke indelas i vissa valkretsar, hvilkas storlek och
beskaffenhet skulle vara beroende af det antal valberättigade
personer, som enligt de af Utsk. uppgifna grunder i hvarje
local fanns mer eller mindre tunnsådt och således mer eller
mindre bidragande till dess storlek. Sådant är Utskis förslag,
och så fattades det af alla som läste betänk, första gången.
Vi hafva i 3:ne dagar samfäldt med de öfriga Stånden
discuterat det vigtiga betänk. N:o 38, och jag hemställer till
något hvar, sora dervid var tillstädes, om der fanns någon
enda person bland alla dem, hvilka deltogo i öfver'läggningen,
sorn ens med en halfdragen anda satt i fråga att Utsk.
i detta förslag hade ämnat att städerna skulle få en särskild
representationsrätt, och att den öfriga representationen
skulle bildas genom samfällda val utan afseende på stånd
och villkor. JNej! det fanns ingen, som yttrade ett ord derom.
Den frågan har aldrig varit disculerad, att städerne
skulle få en särskild representation, ifall Utskts betänk. JV:o
38 skulle läggas lill grund för den nya representationen.
Jag
Den 21 April f. ni.
Jag uppmanar en livar att tillkännagifva om någon enda
ledamot i något af de öfriga Stånden ansett meningen Lafva
varit, att, oaktadt den allmänna valprincipens införande, släderne
skulle Lafva särskild representation. Inom detta Stånd
Lar något sådant icke blifvit yttradt, och jag är viss på att
inom de öfriga Stånden har icke Leiler den frågan varit föremål
för öfverläggning, ännu mindre för någons tillstyrkande.
Jag kan således antaga att förslaget att på en gång införa
principen af samfällda val samt tillika låta Rikets städer
välja ett särskildt antal representanter icke Lar varit någons
tanke, då Const.Utsk. inkom med sitt förslag uti betänk.
N:o 67, der Utsk. på femte sidan yttrar: ”För händelsen
af ett sådant bifall tror Const.Utsk. sig ock böra hemställa
att lill votering i förstärkt Const.Utsk. må framställas
propos;r, hvilka icke längre, än det närvar, ändamålet att
bereda möjligheten af ett jemkningsförslag fordrar, må ingå
i frågans detaljer; RiksSt:n naturligtvis deras rätt öppen
lemnad att vid granskningen af det jemkningsförslag, sorn
på den nu sökta grunden af Const.Utsk. kan uppgöras, göra
alla de fordringar gällande, hvilka icke genom den nu föreslagna
voteringen blifvit uttryckligen förkastade.” Utsk. Lar
således Lär begärt af Stånden alt få genom votering i förstärkt
Const.Utsk. afgjord en grund för sitt blifvande sammanjemkningsförslag.
Utsk. Lar fått bifall till detta sitt
förslag, och det förstärkta Const.Utsk. har afgjort, alt den
sidans grundsats skall gälla, som hyllar de allmänna valen
eller samfällda valen; och i och med detsamma Lar Utsk.
uttryckligen stadgat alt en särskild representation för städerna
icke skall äga rum, hvilket äfven öfverensstämmer med
Utsk:s primitiva förslag. Detta tillåter jag mig anse vara
på rena facta deduceradt och oemotsägligen ådagalagdt. Det
är således tvänne saker jag bemödar mig om att bevisa.
Den ena, att Utsk. uti första förslaget icke ansett samfällda
valprincipen vara förenlig med särskild representation för
städerna, och den andra, att förstärkta Const.Utsk. har bifallit
denna dess primitiva åsigt, och att det följaktligen är
genom förstärkta Const.Utsk. med R. St:s rätt afgjordt, att
en särskild representation för städerna icke får äga runi.
Ytterligare har jag sökt visa, att Utsk. i betänk. N:o 67 icke
framlagt något jemkningsförslag, utan uppgjort grunder för
delta jemkningsförslag, samt reserverat åt RiksSl:n rättighet
att vid det blifvande jemkningsförslaget göra sina fordringar
gällande oell således att bedomina sjelfva den byggnad,
som Utsk. utfört på de grunder, sorn genom votering i förstärkta
Utsk. blifvit antagna. Det är således, mine herrar!
efter mitt förmenande, skäligen klart ådagalagdt, alt Utsk.
Lar, då det framkommit med jemkningsförslag, som innehåller,
alt städerna skola få särskild representation, företagit
sig något bestämdt lag vidrigt och stridande mot de grund24
H. 3i
t) c li 21 April f. m.
salser, solli med R. St:s ratt äro stadgade i förstärkt Gonsl.Ulsk.,
oell detta tilltag tager jag mig friheten att lägga Coust.-  Ulsk. lill last såsom ett öfverskridande af dess rättighet alt
tillvägagå vid denna sammanjemkning. Lika med Hr Dalman
tror jag att Stånden hafva i betydlig mån försvårat ävendels
ställning genom att icke vara uppmärksamma på
betänk. JNT:o 67, der man föreslår oss dessa voteringar i stället
för att enl. 56 §:n Reg.Fln gifva oss elt sammanjemkningsförslag,
och jag tillvitar mig sjelf personligen så myckel
mera ouppmärksamhet, som Frih. Tersmeden, hvilken vid
föredragandet af betänk. ]V:o 38 förklarade sig hylla allmänna
valprincipen, likväl med ädelt riddersmannasinne uti
reservation vid betänk. JN':o 67 varnat sina motståndare att icke
råka i den fälla, tili hvilken vi hafva fallit och der vi hafva
svårt alt reda oss. Frih. Tersmeden säger nemi. uti sin reservation:
”Sorn 56 §:n Reg.Fm ålägger Coust.U tsk. att samtliga
RiksStms lanke lill ett helt utlåt, i möjligaste målto
sammanjemka och, om oförenliga sk i I ja k tig li eler linnas, dem
derjemte lill samtliga RiksSltns behandlande anmäla, så anser
jag alt Utsk. ej hort, som nu skett, ensamt anmäla dessa
oförenliga sk i I ja k t ig he ter och framställa dem till votering
i förstärkt Utsk., utan att IJtskts pligt varit att på samma
gång uppgöra ett jemkningsförslag, och det är emot denna
underlåtenhet u IJtsk.s sida, som jag får anmäla min reservation.
” Då Utsk:s förfärande likväl varit gynnande för den
åsigt i sjelfva saken, till hvilken Frih. Tersmeden bekänner
sig, nemi. allmänna valprincipen, men Hr Frihm ansett sin
egen åsigt och dess framgång böra stå tillbaka för formernas
iakttagande, och dervid gått så långt, att Hr Frih:n uti
en reservation varnat sina motståndare i strid med sitt eget
intresse, så har Hr Frihtn dervid förfarit som en riddersman
egnar och anstår; men vi hafva icke lyssnat till denna
varning, och orsaken dertill är den, alt vi voro fullt öfverlygade,
att de 3 Ståndens ledamöter, hvilka förkastade principen
af allmänna val och sfi varmt yttrade sig för den
gamla ståndsprincipens bibehållande, äfven skulle segra i
förstärkta Coust.Utsk. Man har bedragit sig, och der är
fröet lill den obehagliga ställning, uti hvilken saken i delta
ögonblick befinnes.
Det tillhör hvarje representant, som önskar deltaga uti
stora frågors genomförande, att öfverskåda den lid i hvilken
ärendet skall handläggas. Det kan väl hända, all de, som
yrka förträffligheten af allmänna valen, och den slags representation,
som derpå vill byggas, hafva rätt. Jag kan likväl
icke öfvertyga mig derom; men jag är kanske för gammal
för att se så ljust. Jag har kanske sett för mycket
bakom mig i historien för att kunna hafva så varma förhoppningar,
då jag kastar min blick in i framtiden. Historien
har upplyst mig, allett folk icke kan afskudda de grundsatser,
på hvilka det växt upp, och som snart sngdt outplån
-
Den 21 April f. ni.
ligen äro förenade med dess inre väsende och karakter, ulan
alt upphöra all vara eli folk. Vi hafva uppväxt från hedenhös
med de grundsatser, sorn vi nu vilja störta med ens.
Jag vill icke vara vidlyftig. Jag vill vara kort och säga,
alt om det gifves ett bemödande i någon tid inom en representation
att vilja tvärbrant införa förbättringar, skulle
det äfven hos mängden af de upplysta inom nationen vara
eonstateradt att förändringen vöre en förbättring, så mäste
det dock misslyckas, om icke förändringen äger samband
med sjelfva den lifsprincip, som måste vara egen för hvarje
stat, sorn äger en forntid. Man måste gifva vika för natio
naliteten,
äfven om förändringen af nationen allmänt betraktades
såsom förbättring. Utgående från denna regel, lager
jag mig friheten, utan alt derföre behöfva taxeras för brist
i aktning mot Coost.Utsk., påstå, att Utslu, som trott sig
kunna se ljusare än vi andra, likväl gått både ohistoriskt
och opraktiskt lill väga, då det velat, alt jag så ina säga,
hufvudstupa göra nationen lyckligare; förutsatt likväl att
det sätt,- hvarpå sådant skulle ske, verkligen kunde göra fäderneslandet
lyckligare, hvilket jag för min enskilda del vågar
förneka. Jag kan ock derföre samvetsgrant yrka, att
11. o. Ad. icke måtte till grundlagsenlig behandling, hvilanda
till nästa riksdag, antaga, utan deremot ogilla betänk.,
såsom på en gång opraktiskt och icke bygdt på nationella grunder,
hvilket oundgängligen erfordras, såvida en representationsförändring
skall hyllas af nationen och äga bestånd i
framtiden. Detta i allmänhet.
Särskildt ber jag att lill besvarande få upptaga några
utaf Gr. Frölich och Hr Gripenstedt under sistlidet plenum
framställda anmärkntr. Gr. Frölich frågade om man kunde
foresta tfa sig möjligheten deraf, alt en fy raliondedel, de 3
privilegierade Stånden, kunde tillbakahålla de Jj^tdelarna.
Må det tillåtas mig erinra, alt så länge BorgareSt. vid början
af riksdagen uti de vigtigare frågorna gjorde gemensam
sak med BondeSt., hörde jag aldrig omtalas inom Svea Rikes
representation flera än tvänne privilegierade Stånd, nemi.
R. o. Ad. och PresteSt. Jag gratulerar oss, sorn nu hafva
erhållit det 3:dje. BorgareSt., som nu haft den oförsigliglieten
att dela åsigt med PresteSt., hvilken åsigt förmodligen
äfven blifver 1\. o. Ad:s tanke, har derföre fått det
straffet att vara ett privilegieradt Stånd. Skulle det någon
gång hända att BondeSt. uti någon vigtig fråga komme att
stämma öfverens med R. o. Ad. och PresteSt. emot BorgareSt.
, så hade vi 3 privilegierade Stånd, men på ett annat sätt;
och detta är icke underligt, ty Sveriges Rike har verkligen
/( privilegierade Stånd. R. o. Ad. t. ex. dömmes af Hofrätten
såsom första instans, och BondeSt., som visserligen icke
äger privilegieradt forum, har deremot privilegium all vava
domare i första instansen på landet; ty om nämnden förenar
sig emot häradshöfdingen, så afgör nämnden målen och
*44
Den ai April f. m.
BondeSt. liar således ett litet nätt privilegium, då det som
sagdt är kan utgöra första domstolen på landet. Jag nämner
delta icke såsom någonting att afundas, ty jag anser det
vara ett ganska vackert med Svenska jorden förenadt privilegium
från den tid Svenska odalbonden dömde sina likar,
och det är ingenting annat än motsvarande R. o. Adts privilegierade
forum i Hofrätten. Men vare detta nog sagdt
om de privilegierade Stånden. Tankarne derom variera,
som man ser, allt efter som tänkesätten i vigtiga frågor mer
eller mindre öfverensstämma med vissa grundåsigter, som
vilja göra sig gällande.
Samme ädle Grefve yttrade, att man borde gå igenom
detta förslag; ty, sade han, man borde åtminstone på papperet
icke Leröfvas rättigheten att deltaga i valen. Åtminstone
på papperet! När jag tänker mig såsom delaktig i lagstiftningen,
så föreställer jag mig såsom en pligt att så
godt jag förstår söka medverka lill beredande af reella fördelar,
men tillåter mig icke alt åtnöjas med att blott skaffa
fördelar på papperet.
Ytterligare sades det att farhågan för allmänna valen
kom från Norrige. Jag tror icke alt de, som hafva mindre
benägenhet för allmänna val, äro nog inskränkta i sina insigter
i allmänhet, att de behöfva från en liten vrå i norden,
för öfrigt berättigad till ali aktning, hemta skäl för
deras sats, då verldshistorien öfverflödar af bevis derför.
Vidare sade Hr Grefven, att det vore försåtligt af den
motsatta sidan att nu förklara förslaget oantagligt. Försåtligt!
nej, min Grefve! motstånd kan Hr Grefven få i sina
politiska åsigter, och äfven i detta ämne skajl det icke uteblifva;
men försåtlighet, det finnes icke bos riddersmannen
och ordet bör derföre bannlysas från Riddarhuset. Det passar
ingenstädes, icke ens hos dem, som hafva rännstenen allena
till sitt herberge.
Hr Gripenstedt, hvars växande talang jag så mycket
mera aktar, som jag i hans ynglingaår haft honom under
min enskilda vård, har likväl tillåtit sig*uli sista plenum det
uttryck, att då man förkastar della förslag, så har man bestämdt
förklarat att man är emot all reform. Dessa ord äro
ordagrannt tecknade. Jag ansvarar för att icke ett enda ord
är oriktigt upptaget. Jag respecterar hvars och ens omdöme
i sak. Jag respecterar Hr Gripenstedts så mycket hellre,
som jag känner hans förmåga och lifvas af något större
hopp om hvad deni framtiden skall blifva; men jag tillåter
mig på grund af gammal vänskap och på grund af min enskilda
rätt såsom representant att tillbakavisa ett sådant bedömmande
och det dictatoriska sätt, hvarpå talaren velat
företaga sig att dömma öfver sina motståndare. Jag förklarar
att bland de 90, som voterade för en representationsförändring,
fanns äfven jag. Jag har yttrat det offentligen och
jag får gifva min värde vän Ur Gripenstedt tillkänna, ifall
Den 21 April f. in.
han icke förr vetat det, att falskhet icke hor i mitt sinne
eller hos dem, som gemensamt med mig voterade för reform.
Jag tillåter mig icke säga att Hr Gripensledts grundsatser i
representationsfrågan uteslutande äro sämre än mina; inen
icke heller tillåter jag mig den utlåtelsen, att de, som icke
vilja underskrifva hvad Const.Utsk. nu framlagt och som
Hr Gripenstedt godkänner, icke hylla den sak, för hvilken
de offentligen tala och ifra.
Frih. Boye, Ludv., anförde skriftligen:
Närvar, i sista pleno, åhörde jag den förskräckligt uppsvällda
tydning, som det behagade Gr. Carl Henr. Anckarsvärd
alt gifva åt ett ord, som jag under debattens värma
hade nyttjat, då jag klandrade Const.Utsk:s företag, att uti
ett betänk., som angick endast representationsförändringen,
inblanda och omotiveradt föreslå borttagande af Reg.F:ns
i i4 §, innefattande beskydd åt RiksSltns privilegier, hvilka
innehålla äfven andra rättigheter, än blott representationsrätten,
men hvilka rättigheter skulle med §:n försvinna.
För att nu icke genom tystnad gifva sannolikhet åt en så
orimlig tydning, nödgas jag ännu upptaga några ögonblick af
Ståndets tid.
Under erinran om hvarje talares lagliga rätt att sjelf
förklara sina ord; och trygg af eget medvetande, att icke
hafva tänkt, ännu mindre uttalat någon beskyllning af den
svåra art, hvartill Gr. Anckarsvärd vill förvandla mina ord,
får jag förklara, att orden ”smyga bort” komma att qvarstå
i prot. för min räkning, såsom synonyma med orden ”oförmäikt
borttaga,” och beledsagade af min protest emot all
tydning derutöfver.
Men ifrån ord till sak. Gr. Anckarsvärd uppläste de
rader i mern. N:o 68, der borttagandet af §:n antydes; men
jag frågar: kunna de väl anses såsom motiver till borttagande
äfven af de rättigheter, som icke hafva ringaste sammanhang
med representationsfrågan? Gifva de väl ens minsta
erinran om de rättigheters beskaffenhet, som skulle så knapphändigt
upphöra! Och om Ständerne icke sjelfve hade påmint
sig dem, utan af förtroende till Utsk:s pligt att urskilja
de ämnen, som föreslås; men icke genom sammanblandning
af främmande ämnen, hvarom Ständerne icke ana att någon
fråga är, inleda dem i beslut derom, — om, säger jag, Ständerne
hade på sådant sätt kommit alt bifalla mern. N:o 68 i
sin helhet, hvad annat omdöme hade tilldragelsen väl kunnat
få, än att rätligheterne voro oförmärkt borttagne, eller,
om man så vill, bovtsmogne? Visserligen hade allmänna
rättskänslan ogillat Utsk:s förfarande och troligen hade alla
de, hvilka för sent kommit i erfarenhet om förlusten, varit
dermed missbelåtne; men, hvad mig angår, bade jag säkerligen
icke gått till hårdare omdöme, än att Ståndens lagliga
rättigheter fallit för en parti-manöver, lånad från den ford
-
?4G
Den 21 April f. m.
na sa kallade frihetstidens stralegie, hvartill också hörde alt,
då sådant kunde låta sig göra, genom öfverruiwpting vinna fältet.
Men om äfven jag ifrån handlingens natur ansett mig
berättigad att sluta till partiandans välde öfver Utsk., så
skulle jag dock aldrig derifrån hafva tillagt Utskrs ledamöter
några moraliska lyten. Det var Girondisterne, som, hänförde
af abstracta theorier, i Frankrike nedrefvo konungamakten;
men äfven sedan de med deras lif gäldat deras misstag, ansågos
de för att hafva, såsom enskilde medborgare, varit
klanderfrie. Att granska Coust.Utskis arbeten, dertill har
jag laglig rätt, och derifrån skall ingen terrorism afhålla mig;
men säkre kunna ledumöterne vara, alt aldrig personligen
of mig förnärmas.
Af Hr Gripenstedts annilirkn:r hörde jag icke ett ord;
men man säger mig, att han skall hafva mycket sysselsatt
sig med min person och min förmenta ombytlighet i tänkesätt.
Jag kunde visserligen befria mig ifrån att besvara honom;
men det gör mig ondt att den unge mannen antagit
ett sådant stridssätt, och jag vill derföre erbjuda honom en
vishetsregel, som väl förljenar att iakttagas, den nemi., att
af alla sätt att strida gifves intet dåligare, intet som mera
bevisar att man förfäktar en sjuk sak, än att i strid om
principer anfalla personer, emedan personen må hafva hvilka
fel som helst, så blir principen icke derföre hvarken
bättre eller sämre, men man röjer antingen att man vill
rycka uppmärksamheten ifrån ämnet på personen, eller alt
man harmas öfver att ej äga skäl att anföra i ämnet. Ganska
trygg är jag, att af allt hvad jag för 26 år sedan talade
eller skref, skall ingen rad kunna citeras, bevisande att
jag någonsin tillhört de ultra-democratiska begrepp, emot
hvilka jag nu strider. Den förmenta ombytligheten tillhör alltså
icke mig, utan tiden, som öfvergått till en ytterlighet, som
man då icke#nade. Dessutom, hvilken orimlighet ligger det
icke i påståendet, att, om man sjelf finner att man fordom tänkt
oriktigt, rättigheten att tänka riktigare skulle vara betagen !
hvilken despotism ligger det icke i ett sådant påstående?
Så sannt det är, att Hr Gripenstedt för 26 är sedan var
ett barn, så säkert kan han antaga, att om han och hans
medhållare nu lyckas att democratiskt ombilda Sverige, så
skola inga 26 år förlöpa innan både han och de komma att
tinna det oriktiga i de begrepp, för hvilka de nu strida, och
följaktligen att ändra tänkesätt.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komrne
att fortsättas på e. m. kl. 6.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Det misstag, hvil
ket
en ledamot i sista plenum påstått mig hafva begått, i
hvad angår den af Hr Hjerta gjorda och af mig anmärkta
uppgift, kan jag för ingen del erkänna. Jag har alldeles
icke lagt felet hos den ledamot af BondeSt., hvilkens namn
Den ai April f. ra.
mig förut varit obekant, som emotlagit de ifragavar. biljetterna,
ulan jag bar ansett felet ligga bos den ledamot inom
delta Ständ, som reproducerat förhållandet.
I öfrigt fortfar jag att önska det Ståndet måtte förkasta
förslaget i så måtto, att det förklaras i sitt ottvar, skick icke
kunna i sin helhet antagas, ulan att likväl derigenom afskala
möjligheten för Gonst.Ulsk., om sådant låter sig göra,
att till Rikets nu församlade Ständer framlägga eli nytt
förslag, i grundlagsenlig vug lillskapadt och sålunda i fullkomlig
öfverensstämmelse med förstärkta Coust.Utskts beslut
och RiksSltns sammanjemkade åsigter.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Då jag redan haft äran yttra
mig i delta ämne, torde måhända något hvar vänta sig att
jag ej vidare skulle upptaga R. o. Ad:s tid. Några anmärkn:r
hafva likväl under discussionen blifvit gjorda af beskaffenhet,
all jag ber det R. o. Ad. täcktes förunna mig några
stunder för deras besvarande. Det synes mig då, som de
värde ledamöter, hvilka i öfrigt med mjg dela lika tänkesätt,
hade åtskilliga scrupler i formell hänseende för alt kunna
biträda min hemställan alt förklara, det ifragavar. Coust.-  Utsk:s betänk, vore oantagligt.
En värd talare har anfört, att ett afslog å detta betänk.
ej vore förenligt med grundlag. Jag vill ej ingå på
detta ämne. Olika åsigter hafva blifvit framställda af Frih.
Cederström och Hr Cederschjöld; men vill man förkasta ali
praxis i detta fall, äfvensom all consecjvens, då vet jag ej
livart man skall taga vägen. En series af Const.Ulsk:s beslut
hafva vunnit häfd af lag. Dessa beslut hafva blifvit
grundade på voter:s-propos:r, hvilka vunnit sä väl R. o.
Adis som de öfriga Ståndens bifall. Jag kan icke betaga dem
denna kraft af häfd, kari ej borttaga häfdens inflytelse i sådana
fall, dä icke tydlig lag stadgar hvad som skall ske,
ulan man mäste sluta sig till hvad som vore grundlagens
mening. Flere talare på andra sidan hafva debiterat mig
att ej hafva förklarat huru Coust.Utskts betänk, skulle kunna
afslås: jag liar för min del icke tillåtit mig ett enda ord,
som skulle jag vilja afslå förslaget; ty min framställning innehåller
blott den ordalydelsen, att R. o. Ad. mätte förklara
samma förslag oantagligt, och derigenom har R. o. Ad.
icke bundit sig hvarken till det ena eller andra. Det synes
mig också vara i sin ordning, att R. o. Adis beslut icke
binder händerna på ett Coust.Utsk., som sjelft icke anser sig
vara bundet af Ständerna, hvilket synes deraf, att ehuru R.
o. Ad. jemte arne andra Stånd förklarat alt valen till r iksdagsman
till den blifvande representationen skulle ske ståndsvis,
har Const.Utsk. dock afvikit derifrån, oaktadt förstärkta
Const.Ulsk:s beslut icke derför lagt hinder i vägen. Det
synes således icke vara ur vägen, att Const.Utsk. ändrar sitt
förslag, och derföre har jag ej gått längre än att begära det
R. o. Ad. måtte förklara det af Const.Utsk. oss gifna förslag
a48
Den 21 April f. m.
vara oantagligt, utan att vidare bestämma huru och på hvad
sätt Const.Utsk. varder proeederandes, när prot.uldr. så väl
ifrån R. o. Ad. som från de öfriga Stånden kommit Const.-  Utsk. tillhanda, ty då, mine herrar! kan ingen säga allman
med maktspråk tillintetgjort Utskts förslag.
Ibland de yttranden, som förekommit, utber jag mig att
få upptaga ett och annat. Min värde motståndare Gr. Spens
bar fästat sig vid den art af continuitet, som jag trott vara
nödvändig, och bar deruti trott sig finna att jag i representationen
nedlagt ett aristocratiskt element, eller så beskaffade
politiska institutioner, hvilka i framtiden skulle verka genom
deras egen inre beskaffenhet. Jag får upplysa att detta aldrig
varit min afsigt, emedan jag icke kan anse de aristocraliska
elementer, som finnas i Sverige, vara tillräckliga för
framtiden eller äga det bestånd, som vore nödigt för alt bilda
en andra kammare. Slutligen anhåller jag att få yttra
några ord i anledn. af någre talares framställning. Då R.
o. Ad. sisth höst fattade beslut rörtde concession af sill sjelfskrifna
representationsrätt, så skedde det med följande tenn :
”att Svenska representationen, fördelad på 4 rum, skall upphöra
och att representationen bör sammanträda på 2:ne, genom
val, stånds- eller classvis, vid hvilkas bildande den skilnad
iakttages” etc. Man säger att den gjorda concessionen
blott innehåller stora och skrytsamma ord. Detta kan jag
ej finna och tror ej att någon kan se något skrytsamt i hvad
jag uppläst. Hvem är det, frågar talaren, som nyttjar stora
ord? Jag vet ingen annan än talaren sjelf.
Hr af Sillen, Georg Axel, uppläste följande skriftliga
anförande:
Efter den långvariga debatt, som redan ägt rum rör:de
Coust.Utsk:s utlåt. N:o 85, borde det visserligen vara den
utmärkta förmågan endast förbehållet att nu uppträda för
att vidare orda i ämnet; men om en fosterländsk välvilja
kan ersätta det bristande i förmågan, så torde försöket alt
yttia sig i ett ämne af den vigt, som det ifrågavar. innebär,
på något sätt ursägta förmätenheten.
Med mycken förtröstan på framgång tyckas flere talare
hafva uppträdt, för att, om jag så får uttrycka mig, gifva
dödsknäcken ål det foster de önskade aldrig hafva Sett dagsljuset.
Mig har det dock från början af ärendets behandling
förekommit förvånande, huruledes man skulle kunna, utan
tillintetgörande af de flera bud, som ligga uti 56 §:n Reg.-  F:n, rent af nu förkasta Const.Ulskts förslag till representationsförändring.
Det tillkommer ingalunda Rikets nu församlade
Ständer. Först de nästsammanträdande äga dertill
ovillkorlig rätt, och det med sitt enstaka nej. Men oss tillhör,
såsom jag förslår de oförtydbara orden uti nyssnämnda
§ af Reg.F:n, att lägga målet på bordet hvilande lill nästa
liks
-
Den 21 April f. ra.
249
riksdag, antingen i det skick det nu är, eller ock, sedan det
till RiksSttn återkommit, efter återremiss lill Const.Utsk.,
med de anmärknir Stånden dervid göra och, efter det bemälle
Utsk. ytterligare belmndlat dessa anmärkntr, i den ordning
merberörde lagbud föreskrifver.
Man bar trott sig få ett skäl lill belt och hållet dödande
af TJlsk:s arbete deri, att 3:ne Stånd vid ärendets första
föredragning i Stånden ansett, att valen skulle ske slåndseller
classvis, då deremot Utsk:s förslag nu innehåller, alt
de skola ske samfäldt; meri huru vill man att ett sådant
förmenande skall kunna bäfva det verkliga skäl, som ligger
deruti, alt frågan är i lagenlig form så afgjord, att valen
skola ske samfäldt?
Man bar jemväl yrkat förkastande af Utskrs förevarande
förslag på den grund, alt man anser det icke vara högst
nödigt och nyttigt. Man tror sig säkert benita stöd för
detta yrkande af 81 §:n i Reg.Fm; men jag bestrider en sådan
tillämpning af denna §. Denna § tillägger Const.Utsk.
rättighet, att bos R. St. föreslå de ändringar uti grundlagarna,
som det (Const.Utsk.) anser högst nödiga eller
nyttiga och möjliga att verkställa. Men att af
denna Utsk:s rättighet vilja draga den slutsats, att Ständer*
ne äga rättighet att afstå ett Const.Utskts förslag såsom
onödigt eller onyttigt, vid den riksdag det framträder
i ljuset, det är en uppenbar orimlighet och synes endast
ådagalägga en fruktan att det ljus, som deröfver kan spridas
lill den påföljande riksdagen, skall ställa det i en fördelaktigare
dager, än den närvar, stunden deråt gifver.
Jag liar hitintills hållit mig vid formen för behandlingen
af Ulskts utlåt., hvilken, efter min öfvertygelse, är
egentliga föremålet för öfverläggningen; men då här en talare
uppträdt för att söka försvara såsom godt vårt närvar,
representationssätt; så ber jag att få erinra denne värde talare,
huru, att ej tala 0111 vårt trögt gående riksdagsmacliineri,
denna representation visade sig då den ådrog oss säkerhetsacten
och iudragningsinaklen. Är det sannolikt, att detta
skulle hafva ägt 111111 med det representationssätt, sorn nu
är i fråga? Jag tror det icke.
Man befarar ingrepp i konungamakten. Huru är det
möjligt då alla §§ i Reg.Ftn, sorn försäkra denna makt, qvarstå
orubbade och kunna icke förändras, ulan Konungens
samtycke? Man fruktar demagogi, democrati och annat ondt;
hvilken spökrädsla! Man känner dä icke menniskan! Man
vet då ej, att när man arbetar för sanning och rätt, för ett
Ingni framgående på förhättringarnes bana, för en sann upplysning,
slår sjelfva det råa sinnet stumt af förtjusning och
glädje oell Iifvås af sanningens ljus, till förädling och dygd.
Med allt iletta har jag icke velat säga, att IJtskts förslag
är fullkomligt efter uiin åsigt, isynnerhet hvad angur
24 11. 3a
2f)0
Den 21 April f. m.
rednelionen. Men den som skall byggn lius efler allas råd,
får aldrig något lius färdigt; oell dä våra grundlagar medgifva
i laglig ordning skeende förändringar uti desamma;
alltså neli då deu lid snart inträffar, att riksdagarnes mellantid
blir kortare, finner jag för min del det vara bättre
att få ett representationsförslag, fastän vidlådande mindre
brister, än att få intet; ty vill man aldrig börja, så blir ingenting
utaf, celi alltid skola åsigterna i något blifva skiljaktiga.
Jag röstar för bifall till Const.Utskis förslag N:o 85.
Gr. Hamilton, flenning Ludv. Hugo: Då repre
sentationsfrågan
tili sin princip bär behandlades, yttrade jag
mig endast tillfälligtvis och af en särskild anledn. öfver en
punkt deruti. Jag bade äfven nu tänkt iakttaga tystnad,
men då ulskillige mine yngre ståndsbröder tillkännngifvit
sina åsigler till en del skiljaktiga från mina, och då jag visserligen
icke hvarken betviflar eller bestrider deras högre
insigter och skarpsinnighet, men likheten i ålder torde berättiga
mig att jemföra min erfarenhet med deras, så anhåller
jag att i korthet få gifva mina åsigter tillkänna öfver
representationsförändringen i allmänhet och sedan lika kort
öfver delta betänkandes behandling. Som princip godkänner
jag för min del riktigheten af allmänna val; ly den
grund, hvarpå de hvila, är rättvisans. Jag hoppas således
att de allmänna valen äfven i vårt land skola göra sig gällande,
emedan rättvisan omsider öfverallt gör sin rätt gällande.
Deremot saknas här den grund, sorn är lika nödvändig
som den theoretiska, nemi. den praktiska. Jag tror att
införandet af dessa allmänna val bör föregås af mera utvecklade
communalförhållanden samt en större och allmännare
intellectuel och moralisk bildning, än som hos oss finnas,
och jag fruktar att om man uppför byggnaden före grunden,
så skall den förra, om icke ramla, åtminstone innan
kort komma att visa betydliga sprickor i murarna. Dessutom
hafva de allmänna valen att strida mot en betydlig
makt, icke mot en statsmakt blott, ty den skulle väl kunna
besegras, utan mot en farligare makt, en universal makt,
som sträcker sitt välde lika mycket öfver det himmelska riket
som öfver Norra Amerikas frista ler. Denna makt, mine
lierrar! är fördomarnes, sorn måste respecteras i den mån den
är stark, i den mån den historiska grund, på hvilken den hvilar,
är djup oell framför allt i den män dessa fördomar förmått inom
ett land bereda kraft och lycka, sådan man då föreställde sig
den sistnämnda. Det är på dessa skäl jag önskat, att ståndsrepresentationen
icke hade blifvit underkänd i det förstärkta
Const.Utskottet. Emedlertid har så skett; majoriteten, ehuru
ringa, har ansett att allmänna val böra blifva gällande
för en ny representation hos oss, och ehuru litet denna majoritet
må hafva uttryckt den allmänna opinionen i landet,
Don ai April f. ra. a5i
lill och med pluralitetens inom representationen, så måste
elen respecteras, emedan det är den majoritet, som grundlagen
berättigar att afgöra dvlika frågor. Vi hafva således
vid denna riksdag icke annat alt förvänta än eli representationsförslag,
bygdt på principen af allmänna val, och det återstår
för oss intet annat att göra, än att åt nästa Ständer
öfverlemna delta förslag, så godt vi förmå detsamma frambringa.
Jag förutser således och efter hvad jag yttrat, torde
jag få säga, att jag önskar, alt delta förslag icke af nästkommande
Ständer må antagas; men della hindrar icke mig
alt önska, det ett sådant förslag må så godt sorn möjligt öfverlemnns
och att alla bristfälligheter så mycket möjligt är
derifrån mätte afskiljas, så att man ej må anse de deruti befintliga
felaktigheter ligga i sjelfva grunden utan i detaljerna.
Skulle dessutom den förkastelsedom , som man bär velat uttala
öfver ifrugavar. förslag, komma att äga rum, så förutser
jag, att samina oro och samma ovisshet öfver ämnet i lo år
skall fortfara sorn nu visat sig. Ganska få äga förmåga att
för sig uppställa ett fullständigt representationsförslag, grundad
t vare sig på stånds- eller allmänna val; men bor man
eli sådant lörslag gifvet, så lärer en livar, sorn närmare intresserar
sig för denna fråga särskildt, och i allmänhet för
nyttiga reformer inom fäderneslandet, använda något af den
tid, som förflyter till R. St:s nästa sammanträde, för all granska
detta föislag och öfvertyga sig om dess fördelar och brister.
liefinnes det då att ett representationsförslag, grundadt
på principen af allmänna val, och så väl uppgjord', sorn representationen
kunnat detsamma tillvägabringa, likväl icke
motsvarar behofvet, icke uppfyller de fordringar man gör
derpå, eller Ständernes förhoppningar i allmänhet, då har
man ytterligare anledningar att hoppas, alt kommande Ständers
Coust.Utsk. skall söka att på andra grunder bygga ett
antagligt förslag. Det är således äfven öfvertygelsen om nyttan
af att ett sådant förslag blir hvilande, som nu bestämmer
min röst. Jag måste dertill lägga min öfvertygelse om
grundlagens rätta tolkning. Det må vara att häfd kan göra
sig gällande, som den siste talaren anförde, der man saknar
tydlig lag; men så är icke förhållandet bär. Vi hafva
för oss 56 och 81 §§:n Reg.Ftn, hvilka, efter min förmening,
innehålla alla de föreskrifter som behöfvas. I dessa
§§ omtalas icke att Ständerne kunna afslå ett Const.Utsk:s
betänk., då det första gången till Stånden inkommer; men
väl att hvarje Stånd äger rätt att förklara hvad som utgör
dess gemensamma tanke och få densamma hänvisad till Const.-  Utskottet. Man må säga att det är hardt alt antaga ett
förslag, som man ogillar, för att detsamma till kommande
Ständer öfverlemna. Det är sanni; men då man ogillar
grunden af allmänna val, så hemställer jag huru Const.Utsk.
skall kunna uppgöra ett betänk, vid denna riksdag, sorn roan
någonsin kan antaga; utan samma skäl, lill följd af hvilka
a5a
Den 21 April f. m.
nian afslår delta betänk., skola ovillkorligen slå qvar för
alla andra förslag, Const.Utk. må få hvilken ledning som
helst för sina förundrade förslag. Då jag icke allenast anser
det vara mot grundlagen stridande, utan äfven onyttigt
att afslå detta betänk., så återstår mig endast att förklara,
del jag skulle önskat, att R. o. Ad. förklarat de af Gr. Spens
gjorda anmärkn:r mot ifrågavar. betänk, utgöra Ståndets gemensamma
tanke samt återremitterat betänk., beledsagadt af
berörde anmärkn:r. För denna mening kommer jag att rösta,
och skulle den undertryckas, så, oaktadt jag icke gillar
oflanämnda betänk., kommer jag vid sådant förhållande att
rösta för dess antagande.
Hr von Hohenhausen, Carl: Jag har begärt ordet
endast för att i allmänhet tillkännagifva min opinion i detta
ämne, oell anser mig så mycket mera skyldig dertill, som
ina har den hedern att vara ledamot af förstärkta Const.-
ID
Utsk., dit möjligen denna sak blir hänvisad, och det måhända
icke är ur vägen att på lörliand underrätta hvad min voteringssedel
kommer att innehålla. För att i korthet uttrycka
min opinion, anhåller jag att få använda en liknelse.
Jag föreställer mig att fyra bröder, som bott åtskiljde, kommo
öfverens att bo tillsammans och för sådant ändamål uppdrogo
åt en byggmästare att uppgöra ritning till ett hus, der
alla de fyra bröderne kunde inrymmas. Om nu byggmästaren
framlade en ritning, hvarigenom åt den yngste af
bröderne skulle inrymmas hela den öfversta våningen, samt
af den understa, och den andre brodern i ordningen erhöll
den återstående ^ af det hela, men de öfrige bröderne
endast erhöllo förhoppning att få göra besök i detta hus,
så anser jag att de vanlottade bröderne hade skäl att förkasta
ett sådant förslag och afvakta tillfället att få en mera
opartisk byggmästare. I denna liknelse har jag uttalat min
opinion och det sätt hvarpå jag anser saken böra behandlas.
Hr Gripenstedt, Joli. A u g.: Jag har redan en gång
förut tagit R. o. Adis uppmärksamhet i anspråk och yttrat
mig öfver frågan i allmänhet; jag skall ej göra det mera;
men det är en sak, hvarpå mina motståndare fästat särdeles
vigt, och det är med anledn. deraf jag begärt ordet. Denna
sak är att Utsk., efter deras åsigt, förfarit grundlagsvidrigt
att inrymma särskildta districler åt städerna Jag ber
dervid att få anmärka hvad en talare, ja flere före mig,
sagt, men som icke blifvit vederlagdt, att nemi. det ingalunda
står i strid med antagandet af principen om allmän
valrätt att dela distrieten huru man vill, så fort valet inom
districtet sker samfäldt och icke med afseende på olika classen.
Man har åberopat som inconseqvent Utsk:s förfarande
i dess förslager i mein. N:o 38 och meni. N:o 85. Man har
uppläst vissa strofer och äfven jag anhåller alt få uppläsa
desamma för alt deraf draga helt andra slutsatser. Utsk. sä
-
Den 21 April f. m.
a53
ger: ”men fullkomligen kunde deras större rikedom icke beröfvas
sin omedelbara verkan på valen annorlunda, än genom
en sådan regel, som den äfvenledes i mein. N:o 38
antagna, alt valmännens antal skulle bestämmas efter folkmängden
Om denna regel, såsom Utsk. bär nedan föreslår,
frånlrädes” etc. I dissa ord skulle då ligga ett frånträdande
af den princip, Utsk. förut hyllat oell sorn i förstärkt
Coust.Utsk. blifvit bifallen; men jag ber att man mätte besinna,
att bär gäller fl anträdandet icke den allmänna valprincipen,
utan rösträttens bestämmande efter folkmängden,
sorn först föreslogs, men som i sednare mein. förändrades
till folkmängdens förmögenhet och skattebelopp. Det är härutinnan
Utsk. förändrat sin mening, men icke i någonting
annat. Vidare liar man uppläst Ut-k:s förklarande i N:o 38,
hvarföre Utsk. då icke föreslagit särskildta valdislrict för städerna.
Utsk. har i sitt sednare mein. sagt, alt Utsk. nu som
di vidhöll den mening, alt BorgareSl. och städerna icke
till fördel för det allmänna bibeliölle särskild valrätt och
sin särskilda rätt alt skicka representant; men för att gå ett
Stånds önskningar till mötes i afseende på införandet af d irect
valrätt, så bar man låtit den förra åsigten vika för
att vinna denna fördel, och det måtte nu vara alldeles subjectivt
att bedomina huruledes Utsk. härutinnan bandlat rätt
eller orätt. För min del tillhör jag dem, som tro att Utsk.
bandlat orätt, betraktadt ifrån nyttans synpunkt, men emot
lagligheten bar Utrk. icke brutit. Jag talar i detta afseende
icke tili egen sak, ty då detta beslut fattades, var jag
ännu ej ledamot af Consl.Utsk.; men jag bar ej kunnat
åhöra den allmänna utgångspunkt, som henderne till detta
förslag begagnat, att nemi. det vore olagligt, utan alt inlåta
mig i svaromål deröfver, ty jag kan ej öfvertygas derom,
då Utsk. aldrig sagt att inom valdistricten skall väljas
stånds- eller classvis. Jag medgifver alt majoriteten inom
stadsdistricten är gifven af borgerskapet, och att resultatet
blefve det, att BoigareStts ledamöter kunna bestämma valen;
men det oaktadt bar Utsk. ej upphäft det i förstärkta Utsk.
fattade beslutet, tolkadt efter orden, och således ej heller
galt utöfver sina rättigheter. Man har vidare sagt, all i
mein. N:o 67, deri voter:s-propns:ne föreslogos, bade Utsk,
raisonnementsvis anfört, att ändamålet vore att förenkla utarbetningen
af representationsförslaget. Detta är en sanning;
men jag jäfvar den slutsats man deraf drager, som skulle
icke dessa voter:s-propos:r vara bindande i hufvudsaken,
emedan hvad Utsk. resonerar icke leder till bestämdt beslut,
utan såvida det finnes intaget i sjelfva voteris-propostn.
Och 0111 man blott håller sig till de voterts-propostr, sorn i
förstärkta Const.Utsk. äro bifallne, så synes af dem alt deri
ej omtalas ett enda ord rörtde något visst ändamål, utan
bar man således ingenting annat alt göra än alf stride hålla
sig lill ordalydelsen. Samme talare har öppet förklarat
a54
Den ai April f. m.
att ilet var ett förbiseende af honora, att dessa voter.’s-propos:r
blifvit bifallna: detta må vara, men det återstår då ej
annat för den värde talaren, un att sörja deröfver, — jag
gör det icke.
Det återstår mig nu blott att upptaga några anmärkntr,
riktade emot mig personligen i anledn. af hvad jag yttrade
i förra plenum. Hr Lefren har citerat ett uttryck af mig,
deruti jag cuthegoriskt skulle hafva påstått, att den som
vill förkasta detta Utskts förslag, han vill icke någon representationsreform.
Jag medgifver att detta uttryck varit för
bestämdt; men jag hänvisar till milt yttrande i förra plenum,
utan att nu upprepa hvad jag då sade; och med
föranledande af det sätt, hvarpå jag ansåg denna sak nu af
majoriteten behandlas, var det som jag fällde det anmärkta
uttrycket. Jag tillstår att jag hade bort säga: det vill
synas som etc., och denna modification i uttrycket vill jag
gerna göra, men ej heller något mera.— Frih. Boye har anmärkt,
att jag sökt indraga honom personligen på debattens
fält och det i sårande afsigt. Frih:n säger sig sjelf icke
hafva hört mitt anförande och detta förklarar hans misstag,
ty jag har aldrig, hvarken directe eller indirecle, angripit honom.
Jag har blott citerat Frihms för 26 år sedan afgifna
yttrande som bevis på mitt påstående, att redan då funnos
röster, som kraftfullt uttalade behofvet afen representationsförändring.
Det är sannt som Frihtn säger, att jag då blott
var ett litet barn; men destomindre har det någonsin kunnat
vara min mening att nu såra en gammal man, och
destomindre borde Hr Frilen äfven hafva antagit en sådan
afsigt.
Gr. Frölich, David: Sedan Gr. Hamilton idag yttrat
sig i likstämmighet med de åsigler jag förfäktat i förra
plenum, på ett, i min tanke, så tillfredsställande oell klokt
sätt, alt jag hoppas att det verkat på öfvertygelsen hos flera
och hos mången som icke funnit sig öfvertygad af hvad
jag sade, så kunde jag gerna inskränka mitt yttrande till
några ganska få ord. Ja, mine herrar! jag borde måhända
också i en så allvarsam sak som denna, hvaröfver debatten
fortgår på 3:dje dagen, icke bry mig om de personliga anfall,
som mot mig blifvit gjorda; men jag har så många gånger,
isynnerhet vid denna riksdag, erfarit, att flere personer
inora detta Hus, stundom utan särdeles uppmärksamhet på
sjelfva frågan, låta sitt omdöme vid den slutliga voteringen
bero på, huruvida de anse de talare, söm förfäktat den ena
eller andra saken, hafva kunnat till slut stå bi, eller huruvida
de blifvit under argumentationen knäckta, med ett ord,
att om en ledamot ansetts knäckt i argumentationen, så har
han ock ansetts hafva orätt i den sak han förfäktat. Det
är derföre, och emedan jag tycker mig förmärka, att hvarje
minut, sorn denna discussion fortgått, förvärfvat åt den åsigt
Den □! April {. m.
jng i frågan hyser en och annan ny ledamot, det är derföre,
säger jag, sorn det icke loide vara så onyttigt att svara
IIr Lefren en liten smula så väl på hvad lian yttrat i sak,
som på hvad han riktat till 2:ne härvarande personer. Den
ene af dessa har redan besvarat Hr Lefréns anmärka, och
jag har för öfrigt med Hr Gripenstedt, sorn nyss svarat Hr
Lefrén, ingenting annat gemensamt i detta fall, än att, sora
vi äro af samma tanke så i sak sorn form, så hafva vi begge
fått smaka af Hr Lefre'ns skolpinne. Hr Lefre'n har, som
bekant är, mycket sysselsatt sig med ynglingars uppfostran,
och det är således ganska naturligt att han med en viss ömhet
följer tillgöranden och yttranden af dem, hvilkas uppfostran
varit honom uppdragen. Vi hafva hört honom i dag
yttra sig på ett sätt, som synes gifva anledn. förmoda, att
den talent, som Hr Gripenstedt ådagalagt, till en del hade
sitt ursprung ifrån den undervisning han af en sådan mästare
i talekonsten, som Hr Lefrén, fått. Jag beklagar blott,
hvad mig sjelf angår, att jag numera är så gammal vorden,
att om jag också hade tillfälle att slå under samma förträffliga
inspeelion, hvilket jag likvisst icke har, så är nu åtminstone
den tiden förfluten för mig, att kunna göra mig den
lill godo och fromma. Jag får afven säga, att om det ingått
i undervisningen i afseende på huru man skall yttra
sig, att dervid så gå tillväga som Hr Lefrén i dag exempelvis
ådagalagt, så bade jag icke, äfven om jag varit hans discipel,
kunnat taga efterdöme deraf. Det må val vara ganska
oratoriskt, att med den ena handen peka på hedenhös
och med den andra på lännstenarna vid Riddarhustorget,
men för min del anser jag en sådan oratorisk form icke för
mången vara öfvertygande. Det må äfven höra till del rätta
sättet att behandla frågor, att lösrycka vissa ord uren talares
dictamen och deremot göra anmärkmr; så har Hr Lefrén behagat
förfara emot mig. Han har ur ett mitt yttrande uttagit
ordet försåtligt, under förklarande att ett sådant uttryck,
ej borde begagnas ens af den, som har rännstenen till sin lägerstad,
och ännu mycket mindre af någon ledamot af detta
Hus och inom detta Hus. Jag bekänner att jag icke minnes att
jag nyttjat detta ord; jag har derom frågat åtskillige personer,
som sitta här omkring mig; jag har frågat Hr Ridd.Secreltn,
men alla dem, jag tillsport härom, hafva förklarat att de ej
kunna sig sådant erinra. Det är således förlåtligt, 0111 jag
ej heller kommer ihåg att jag fullt detta ord; men hvad jng
säkert minnes, är, alt jag icke sade det så, eller i den mening,
alt jag {gjort mig förtjent af dylika kraftyttringar, sorn
dem hvarpå Hr Lefren gifvit R. o. Ad. ett så eclatant prof.
Har jag begagnat detta ord, så var det säkerligen på det
sätt, att, då jag i förra plenum sökte vederlägga Frih. Hamilton,
hvilken önskade att Ståndet vid denna riksdag ville
låta represenlationsföi ändringsförslaget blifva hvilanda till
nästa riksdag för att då afsläs, jag lill honom hemställde,
25G
Dtn 11 A p r i 1 f. m.
om ej, ehuruväl jag hände Frili:ns renn afsigter, det likväl
skulle kunna anses försåtligt att så behandla saken.
Möjligtvis Ilar jag sålunda nyttjat delta ord oell anhåller alt
få veta om det är ett ibland det», sorn böra utstrykas utur
Svenska språkets ordbok, eller ur den ordbok, sorn man måste
rätta sig efter på Riddarhuset. Jag anhåller att de ledamöter,
hvilka aro så noga på ord, ville uppgöra en ordbok,
som bär (inge följas; men intilldess att denar gifven,
anser jag mig berättigad att nyttja de ord, sorn finnas i vårt
språk. Hr Lefren har insinuerat (jag säger ined llit insinuerat;
har jag orätt, det må Ståndet bedomina;) att jag nu
först velat gifva BorgareSt. rättigheten att anses såsom ett
privilegieradt Stånd, sedan jag funnit detta Stånds yttrande
i denna fråga vara emot min önskan. Härvid äro likväl
(vänne stora misstag begångna, nemi. först deruti, som skulle
jag önskat att detta betänk, bifölles. Jag yttrade likvisst,
icke blott då representationsfrågan första gången var före,
utan gaf äfven i sisla plenum tillkänna, att, ehuru jag gillar
principen af allmänna val, jag dock högligen för resten ogillade
just del ta Utsk:s betänk. Det kan således icke vara ifrån
någon förkärlek för detta betänk., hvarvid jag icke lagt någon
band, som jag skulle hafva lust att skänka BorgareSt. några
privilegier. Jag har blott sagt att jag trott BorgareSt. vara
ett af de privilegierade Stånden, hvartill jag ber att få
förklara orsaken. Jag tror att BorgareSt. kan sägas vara
ett privilegieradt Stånd, emedan städernes natur hvilar på
privilegier, och det är endast på denna natur af privilegier
som städernes innevånare och egentligen dess borgare hafva
representationsrätt. Jag har för resten ej talat om några
privilegier. Hr Lefre'n har riktigt försökt, af livad orsak
känner jag icke, måhända för att afleda uppmärksamheten
ifrån ämnet, ehuru jag visserligen icke vill påstå något sådant,
han har, säger jag, riktigt sökt inleda oss alt tala 0111
privilegier, då han velat kalla BondeSt. privilegieradt derföre
att nämndemännen vid häradsrätterna äro bönder, och
I]r Lefre'n har sagt, alt om hus honom någonsin en känsla
af afund kunde uppstå, så skulle lian afundas ett sådant
Bonde.Slts privilegium. Detta allt bevisar huru nödigt det
är, men tillika huru svårt, 0111 ej alldeles omöjligt, att följa
en man, Ilvars talareföl måga är så stor och sorn vill utbilda
andras talarefönnågor, som ena stunden förklarar nödvändigheten
af att med lugn och sans gå till väga och den
andra omtalar sitt eget behof att yttra sig med värma, denna
vexlande temperatur af lugn och värma, som lemnar en
latitud åt hans egen oratoriska förmåga, icke mindre vidsträckt
än den mellan himlahvalfvet och Riddarhustorgets
rännstenar; herrarne torde (inna, säger jag, huru svårt det
är att nödgas taga reda på det ämne, hvarom han talar.
Då Hr Lefren första gången yttrade sig i denna fråga, begärde
-
Den 21 April f. m.
25j
gärde han bestämdt afslag å detta betänk.; föremålet för mitt
dictamen i förra plenum var åter endast att bedja alla andra
ledamöter af detta Hus besinna hvart det skulle leda
att på sådant sätt tillintetgöra den allmänna valprincipen.
Jag har ingalunda instämt med dem som begärt bifall till
detta betänk., utan med dem, sorn ansett det vara rätt att
rälta hvad man kunde medelst anmärkn;r och dessas försändande
till Const.Utsk. Jag förklarade att jag instämde
nied Gr. Spens, äfvensom i hvad Hr Lefre'11 yttrat om det
orätta att låta städerne välja för sig sjelfva. Jag harsåledes
gifvit tillkänna, att It. o. Ad., i sin ifver att afslå detta förslag,
borde besinna följden deraf, som blefve ingen annan än ett sönderbrytande
af det machineri, hvarmed vi kunna arbeta på en
representationsreform, och jag har gått så långt, att jag ansett att
ruan borde så handla, åtminstone för att salivera apparencerna,
äfven örn detta icke skedde med afsigt att bifalla hvad i
oförbätlradt skick kotmne ifrån Const.Utsk. tillbaka. I detta
ligger väl ej någon hotelse, skulle jag tro. — En ledamot,
sorn fick ordet efter mig i förra plenum, begagnade den
latinska sentensen: ’JJle,clere si nequeo superos acherontn
movebo.JJ Må det tillåtas mig säga, att jag tagit upp dm
lyran, som han sandt mig, och att jag vid ett annat tilllälle helt
amicalt kan gifva honom den tillbaka, dä vi kunna fortsätta
discussionen äfven på latin örn han så behagar, ty jag
liar ännu något qvar af den fordna vänskapen, då vi talade
latin tillsammans.
N11 anhåller jag att få fästa uppmärksamheten å hvad
Ilr Lagerhjelm anfört. Ilan öppnade discussionen öfver denna
fråga, under yrkande att R. o. Ad. måtte förklara betänk.
oantagligt, oell har nu förklarat att i den ordställningen
såsom gemensam tanke, efter hans förmenande,
icke låg något hinder för Const.Utsk. att vidare, på de skäl,
som förekomma, utarbeta ett nytt förslag. Det måste likväl
då vara klart, ntt han också genom sitt tillstyrkande till en
sådan gemensam tanke anser alt hans ståndsbröder icke
böra bidraga till alt få Const.Utsk. att göra några ändringar
i sjelfva saken, utan m. e. o. att han och hans ståndsbröder
böra nedlägga sin talan. Jag yttrade vid förra tillfället,
att jag ansåg detta vara oklokt af atile skäl, förstemedan
det är svårt att veta hvad man vid eu kommande riksdag
vill göra —
Af en röst i salen ropades: proposition.
Gr. Frölich hemställde till Hr Landtm., om HrGrefven
hade ordet, oaktadt Hr Rosenblad ropade på propos.;
efter en kort stunds tystnad fortfor derefter
Gr. Frölich; Jag tior dernäst att det ej vore klokt
34 H. 33
258
D c n 21 April f. m.
all nedlägga sin talan derföre att det komme möjligen att
anses sorn ett lättsinnigt handlingssätt, och det vådligaste af
allt anser jag det vara, att ett Stand visar sig handla af
lättsinne. Jag ber alt herrarne icke ville illa upptaga delta
uttryck; jag har ej förebrått herrarne någon lättsinnighet,
utan endast varnat för begåendet af en handling, sorn kan
stämplas som lättsinnighet. Att afslå ett betänk, då nian
har tillfälle att deruti få rättelser, det mätte jag säga
utvisar lättsinnighet eller likgiltighet — hvilket man behagar—
för sjelfva saken. Skall den af Hr Lagerhjelm nyttjade
termen oantagligt betyda detsamma som att återförvisa
betänk, lill Coust.TJtsk., sa vet jag ej hvarföre just Hr
Lagerhjelm valt en sådan term. Jag kan ej förmoda alt
lian med sin väl kända rättframhet velat begagna denna term,
om ej för att närma sig de beslut, sorn i aine andra Stånd
äro fattade. Jag ber tillika alt lå lemna en upplysning, för hvars
riktighet jag likväl icke vill ansvara, att nemi. BorgareSl;s
beslut vore ungefär sådant, att nämnde Stånd väl förklarat
förslaget oantagligt, men med det lilla tillägget: för närvarande;
d. v. s. att i morgon eller öfvermorgon kan det
blifva antagligt, ifall det då förekommer, med ett ord, att
delta beslut innefattar ett uppskof, ett läggande på bordet,
och då tvcker jag att man borde göra hvad göras kan för
att bereda något antagligt i framtiden, ty nu kunna vi ej
besluta: att tala om hvad vi skola göra en kommande riksdag,
derom har jag ej velat yttra något, ihägkommande ett
Engelskt ordspråk, som i Svensk öfversättning lyder: attingen
klok man talar om hvad han ämnar göra framdeles,
utan handlar när tider blir, Det är denna grundsats jag
sökt att följa, så vidt jag kunnat, och som jag i denna vigtiga
fråga ansett vara den rätta regeln för att handla såsom
grundlagen föreskrifver, för atti möjligaste måtto raffinera
det förslag, som är under utarbetning, för att sedan
lenina derhän hvilken utgången må blifva. Jag ålerförnyar,
sedan en värd ledamot, Gr. Hamilton, förenat sig i mina åsigter,
min anhållan att få propus, på äterremiss af detta förslag
med den gemensamma tanke, att R. o. Ad. instämmer
i de anmärkn;r, som Gr. Spens deremot gjort.
Gr. Spens, Carl Gustaf: Det är blott ang:de ett
af de sakförhållanden, hvilka idag här blifvit vidrörda, som
jag anhåller att få upptaga R. o. Ad;s tid. Sedan skall jag
sysselsätta mig nied formfrågorna. Man har omtalat Utsk:s
åtgärd i afseende på i i/j §!n, och det är i anledn. deraf jag
uppträder. Möjligtvis skulle, till följd af hvad Frih. Boye
omförmält, åtskillige kunna fatta det begrepp, att Const.-  Utsk. föreslagit borttagandet af privilegier. För min del
bar jag aldrig erfarit något sådant, och dtn reservation
jag jemte flera andra emot Const.Utsk. afgifvit, hade i detta
fall blifvit helt annorlunda. Det har varit fråga derom inom
Den a i April f. ra.
Cnnst.Ulsk., och delta Utsk. liar förslagit Ständerna, att borttaga
114 §:n Reg.F:n, som angår sättet luiru privilegier
skola i vart land andras. Så vidt jag vet funnos alla privilegierna
innan ii4 §m tillkom, och efter borttagande deraf
skulle de stå orubbade qvar såsom lag till dess de möjligen
sjelfve blefvo borttagna. Den fråga, som nu ar före,
rörer sältet huru en sådan lagförändring skall ske, när dess
tid en gång kommer.
Jag öfvergår nu till frågan om hvilket resultat efter
denna långvariga debatt möjligtvis skall kunna uppstå. Egentligen
Ö slags frågor synas mig hafva varit yrkade, nemi.
först Dr Lagerhjelius m. fl;s framställning att betänk, vore
oantagligt; derefter Frih. Cederströms, att betänk, hade
några af honom uppgifna sådana fel, att innan de vörö afliulpna,
kunde R. o. Ad. sig dermed icke vidare befatta,
hvarföre betänk, i och för detta afhjelpande borde till Utsk.
återförvisas, — sådan har jag åtminstone uppfattat Frih.
Cederströms mening hafva varit, — oell sist de många anmärka:!',
som af flera talare jemte mig blifvit gjorda mot
särskilda delar of betänk. Anmärknir af den sistnämnda
ai ten kunna ej godkännas utan debatt öfver §§, och just
denna tyckes Hr Lagerhjelm m. fl. vilja undvika. Frågan
om huruvida propos. kan göras eller icke göras ä det af
Hr Lagerhjelm tn. fl. gjorda förslag, förmodar jag att vi få
af Hr Frih. o. Landtm, besvarad, och jag anser mig således
icke böra gå detta yttrande i förväg. Jag har inom Const.-  Ulsk. i allmänhet delat den tanken, att ett Stånd kan förklara
ett Const.Utskts förslag lill grundlagsändring vara oantagligt.
En hel annan fråga är huruvida något ändamål
härmed kan vinnas, sedan förstärkta Const.Utsk. yttrat sig
i ämnet, och derigenom ett betänk, är oundvikligt. Const.-  Utsk. kan här icke betagas hvarken rättighet eller skyldighet
alt inkomma med nytt förslag på den grund, som af förstärkta
Const.Utsk. blifvit lagd. jVu vill Hr Lagerhjelm att Utsk:s
förslag skall förklaras oantagligt, utan att i R. o. Ad:s
gemensamma tanke upptaga hvad Ståndet deri ogillat. Sedan
R. o. Ad. genom votering yttrat en sådan gemensam
tanke, vore discussionen alldeles icke slutad, utan lika väl
öppet för en hvar, som gjorde anmärkn:r i sak, att sedan få
dem pröfvade och begära att de såsom gemensam tanke
skulle följa med. Således, tvertemot livad man skulle tro,
komme man just genom detta förfarande till en ^-debatt.
Detta skulle dock kunna medföra den besynnerliga verkan,
att om sedermera anmärknlna mot §jj‘na hvar för sig afslogos,
hade R. o. Ad. fattat ett beslut en hloc, som genom
detaljbesluten blefve vederlagdt.
Dernäst förekommer Frih. Cederströms förslag. Jag delar
ej den tanken, att Ulsk:s ledamöter hafva förfarit grundlagsvidrigt;
men jag linner icke något orätt i, om R. o. Ad.
Den 21 April f. m.
framställer den gemensamma tanken, som Hr Frihrn äskat,
sä väl sorn någon annan; ty derigenom liar R. o. Ad. åtminstone
bragt saken en smula närmare sitt mål än dea varit
förut. Ståndet har derigenom satt Utsk. i tillfälle att
vid den blifvande omarbetningen något mera känna R. o.
Ad:s tanke; men om vi afgifva ett fullkomligt naket yttrande,
blir Utsk. tvunget att gissa sig till meningen, och det
måtte vara opolitiskt, så framt man vill att frågan skall
slutas på annat sätt än genom riksdagslrumpeten. Det är
på denna grund jag anhåller att Frih. Cederströms förslag
må först framställas, på det att, om detsamma antages, sjelfva
frågan 0111 §-debatten niå vara afskuren. Afslås Frih.
Cederstiöms förslag, så hemställer jag att vi må företaga,
ju förr desto hellre, sjelfva §-debatten.
Frill. Cederström, Jacob: Jag liar begärt ordet i
anledn. af några bär fal Ida yttranden. Hr Lagerhjelm har
sagt, att uttrycket, det betänk, vore oantagligt, icke skulle
innefatta någon bestämmelse. .Naturligtvis, och då ett Stånd
förklarat betänk, antagligt samt lågt detsamma på bordet,
men ett annat Stånd utlåtit sig att det vore onnlagligt, måste
dessa beslut innefatta bestämmelser, som komma alt blifva
föremål för omröstning i förstärkt Const.Utsk. Om man
antoge som sannt, att beslutet om betänkts oantaglighet icke
innefattade någon bestämmelse, hvad biefve väl följden
om betänk, antoges i förstärkta Utsk,? Jo, alt detta Stånd
beslutat något, som ej innefattade en bestämmelse. Det måtte
väl ej vara den värde ledamotens tanke att så förfara med
en fråga, som angår en grundlagsförändring. Gr. Hamilton
liar yttrat att fördomarna borde respecteras: de måste efter
min öfvertygelse icke mera respecteras än hvarje annat
missförstånd om hvad rätt är, ty fördomarna måtte helt säkert
vara någonting på sidan om sanningen, eljest äro de
icke fördomar. De kunna ej hafva anspråk på respect eller
aktning i högre mån än de hyllas af svagheten; ty förståndet
uttager sin rätt, att sätta det sanna i stället för del falska.
I afseende på frågans behandling är åtskilligt ytlradt,
som är vigtigt att på förhand utreda, så framt man skall
komma till något resultat vid frågans afgörande. Hvarken
Hr Gripenstedt eller Gr. Spens hafva ansett att Coust.Ulsk:s
fördelning af valdislricten, särskildt för stad och särskildt
lör land, vöre stridande emot beslutet om samfällda val, som
i förstärkta Const.Utsk. blifvit fattadt. Häruti måste ligga
en förvillelse; ett af två: antingen är icke Svenska folket
detsamma i städer och köpingar som på landet, eller äro
icke samfällda val lika verkliga, örn de skola skiljas mellan
städer och köpingar å ena sidan, och folk på landet å den
andra; ty Utsk. har verkligen tillåtit sig 2:ne distinctiva
åtskiluader, i stället för att enligt voteringen i förstärkta
Const.Utsk. det beslöts att valen skola ske samfäldt. Ordet
Den ai April f. ra.'
2G1
samfäldt måste icke innefatta delar inom sig. Att icke
Svenska folket i massa, både släder och land, kan sammanträda
för att förrätta val, det faller af sig sjelf!; men att districten
skola vara helheter för sig, innefattande så väl städer,
soin land, det föijer också af begreppet om samfällda val.
Jag vidhåller således hvad jag yttrat om den frågan och ansel'
att densamma, såsom stående i strid emot Ständernes
beslut, måtte ifrån betänk, afskiljas, innan R. o. Ad. öfvergår
alt tala och besluta öfver detaljerna; instämmande alltså
med Gr. Spens att den frågan först mätte afgöras. Skulle
emot förmodan R. o. Ad. vilja bibehålla fördelningen emellan
districter lör städer och köpingar och districter för landel,
ehuruväl dessa komma att något korsa hvarandra, i
thv att köpingar, alltid mer eller mindre atliigsne ifrån städerna,
dock skola höra till desses valdislrict, samt land
och köpingar tillhöra särskildta distiict, hvilka icke kunna
med hvarandra förenas; så följer af sig sjelft, alt den frågan
uppstår: huru bör sjelfva betänk, i så besynnerligt fall
komma att uppställas? Jag skulle då tro, att ehvad fråga
väckes om bibehållande af Utsk:s uppställning eller mitt
förslag 0111 alskiljande af hvad dit, i min tanke, icke hör,
så borde man ingå i frågan om valbarheten och huru distrieten
skulle komma att välja, samt hvilka som kunde
komma att blifva representanter för Svenska folket; hvarvid
jag skulle tro, att 0111 R. o. Ad. vill komma till något
resultat och bereda framgång för ämnet, så borde i detta
läll som gemensam tanke beslutas, att valen skulle bestämmas
till ^:del af R. o. Ad., -J-:de 1 af Preste- och -jldel af
BorgareSi:n, -jtdel af besuten allmoge, samt den sista eller
femte femtedelen af besuttne ståndspersoner. Då har man
bibehållit dussenia, och då kan ej heller uppslå någon fråga
att tjenstehjon eller stattorpare skulle kunna blifva representanter;
ty ingen annan bör kunna föra andras talan,
än den som äger alt öfver sig sjelf och sitt råda.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Sällan torde någon
fråga hafva förekommit, som blifvit mera invecklad, och
ur hvilken man har mera svårt att reda sig, än denna. Man
har sagt att det icke ginge an alt förkasta detta betänk,
en bloc, emedan tvänne principer deri förefunnos, som blifvit
bifallne af förstärkta Const.Ulsk. Men jag ber att få förnya
min eriuran att det var ett verkligt misstag att dessa
principer bänskötos till nämnda Utsk., emedan endast redactionsförslag
till ändringar i grundlagen kunna så behandlas.
Och af ett begånget misstag kan man ingalunda blifva
bunden att begå än flera. Om man enligt 56 §:ns föreskrift
ville göra anmärkn:r vid hvarje särskild § inom de 4
RiksStm, för att sedermera hänskjuta desamma till förstärkt
Disk., så skulle mun, just af mångfalldighelen af dessa anniarkmr
och »sammanhanget af' desamma, fä eli praktiskt
D c 11 21 A p r i 1 f. m.
bevis på rik I ig heten af hvad jag yttrat, att l8og års lagstiftare
icke synas hafva tänkt sig möjligheten af en alldeles
ny grundlags stiftande, — ty jag vågar påstå, alt ingen
ny grundlag kan tillskapas efter de former, som finnas föreskrifna.
— Man har velat att saken skulle öfverlemnas till
nästkommande Ständer, emedan man tycker det vore synd
att den frågan skulle för fa I la , och emedan man vill hafva
henne öppen för att då åter kunna behandlas. Men de, som
yrkat detta, förutse sjelfve att lion då kommer att förfalla,
och hafva äfven tillkännagifvit att de med sina röster dertill
vilja bidraga; och jag hemställer om ej just detta vore
rätta sättet att få frågan att för lång tid förfalla? Deremot,
om hon afsloges nu, kunde Standerup hos K. M. i
lind. anhålla om nedsättandet af en comité för att inarbeta
ett sammanhängande och fullständigt förslag att nästa Ständers
pröfning underställas, icke nödvändigt bygd t på förstärkta
Const.Utsk:s beslutade grunder, utan fastmera på
de opinioner, som inom Stånden blifvit yttrade. Men om
detta förslag icke nu förkastas, så kan ingen comité' nedsättas,
emedan det vore orimligt att begära utarbetandet af
en K, propus., så länge Ständernes eget förslag ligger på
bordet oafgjord t, och jag dessutom förmodar, att icke någon
Konungens rådgifvare skulle våga tillstyrka Konungen
att under ett sådant förhållande sjelfmant afgifva en nåd.
propus., emedan flan derigenom helt visst skulle blottställa ,
sig för anmärknir af ett kommande Const.Utsk. De fleste
anse ifrågavar. förslag oantagligt, och ingen enda ur dermed
fullt nöjd och belåten. Men icke deslomindre vill man att
detsamma må hvila, kanhända för möjligheten af en förändring
i allmänna opinionen. Men 180g års Const.Utsk.
förklarade i det mern., sorn beledsagade Reg.F;n, att det velat
försvåra möjligheten till grundlagsförändringars införande,
på det alt sådane ej genom vindkast i opinionerna skulle
kunna lillvägabringas. Olden lyda: **CJtsk.  har
velat öppna en möjlighet alt förbättra den”(grundlagen)”när ett
mer än tillfälligt allmänt tänkesätt derom hunnit stadgas.”
Men om förslaget, som nu så allmänt ogillas, kunde vid
nästa riksdag vinna allmänna tänkesättet för sig, så skulle det
ju endast ske tillfälligtvis. — Vidare säger samma Utsk.:
”Och på det icke under något tillstånd af våld eller folkyrsla
en statsförändring må kunna med sken af laglighet
genomdrifvas, har Utsk. fastställt den grundsats, att hvarje
sådan föreslagen förändring icke förr än å den nästföljande
riksdagen skall kunna antagas.” Deraf kan man alltså
tydligen finna, att meningen varit, det förslaget skall
godkännas af 2 på hvarandra följande riksdagar.
Nu har en talare helt nyligen förklarat, alt man ej bör
på förhand tillkännagifva huru man i framtiden tänker att
handla, och i anledn. deraf vill jag hemställa, om vi, genom alt
låta detta förslag blifva hvilande, böra blottställa oss för möj
-
Deli 21 A (i r i I f. m.
263
Jiglieten att, till följe af en utbruten folkyrsla, tvingas att
antaga hvad man i allmänhet nu ogillar. Låtom oss allisa,
medan allt är Ingni oell stilla, begagna vår lagliga rätt och
förkasta hvad vårt förnuft ogillar. För min del är jag irke
emot att jetnkningar ske i våra grundlagar; men de höra
ske med varsamhet. Lossa vi alla hand på en gång, är det
omöjligt alt förutse statskroppens framtida rörelser. Emedlertid
kan mati trösta sig med den öfvertygelse!!, att det arbete
i alla fall icke är förloradt, sorn nu blifvit nedlagdt på
representationsfrågan. — Slutligen vill jag blott återkomma
till den förklaring, att jag anser ingen böra samtycka till
bordläggning af förändringar i grundlagen, dem han ogillar,
och vill endast tillägga, att om man skulle ingå i detaljerad
granskning af detta förslag, så skulle ännu ett år icke förslå
för målets behandling.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Milt tal skall ej
blifva långvarigt; men jag anser mig nödsakad yttra några
ord om den punkt, vid hvilken Gr. Hamilton fästat sig. Han
har trott, alt Ståndet vore i sitt handlingssätt rörande della
förslag bundet af de voteringar, sorn ägt ruin i förstärk t Coust.-  Ulsk. En talare har förut uppläst bevekelsegrunderua för
den omröstning, som i förstärkta Consl.TJtsk. ägt rum. Jag
anhåller att få återkalla dessa i Ståndets minne, för att deraf
erfara hvilken deras åsyftning var och huru man ville att
saken skulle af Ständerna behandlas. Del heter nemi : ’’För
händelsen af ett sådant bifall tror Const.Ulsk. sig ock böra
hemställa, alt till volering i förstärkt Const.Ulsk. må framställas
propostr, hvilka icke längre, un det närvar, ändamålet
att bereda möjligheten af ett jemkmngsföi slag fordrar,
ina ingå i frågans detaljer; RiksSttn naturligtvis deras rätt
öppen lemnud, att vid granskningen af det jernkningsförslag,
som på den nu sökta grunden af Coust.Utsk. kan uppgöras,
göra alla de fordringar gällande, hvilka icke genom den nu
föreslagna voteringen blifvit uttryckligen förkastade.” Om
Ulsk., då det afgaf sitt betänk., hade tillagt: ”Denna hemställan
är så att förslå, alt 0111 grundsatsen af allmänna val
antages, så är det Ständerna lörmenadt att kunna vid denna
riksdag ogilla de förslag, som Utsk. på den Ingda grunden
uppbygger;” om, säger jag, Utsk. tillagt denna mening,
så skulle utan tvifvel ett smålöje och ett ogillande beslut
blifvit följden. Nu likväl, sedan denna votering är gjord
och man kommer till pröfningen af den byggnad, sorn på
grunden är uppförd, då, säger man, äro Ständerne bundne
vid ett visst förslag till byggnadens beskaffenhet. Men jag
anhåller att få fästa uppmärksamheten på elt förhållande,
som jag ej hört någon härstädes omtala. Om alla 4 Stånden
varit sig emellan ense att gilla grundsatsen af samfällda
val, så hade frågan utan omröstning i förstärkt Coust.Utsk.
stålt i samma skick, hvari hon nu kommit genom densamma.
aG4
Den ii A p r i 1 f. m.
Men fastän sjelfva grundsatsen varit af alla 4 Stånden antagen,
så kunde de likväl hafva tillämpat den på 4 olika
sätt. När Utsk. återkommit med sitt jemkningsförslag, månne
Ständerne varit förhindrade att förena sig om hvilkendera
som helst af de 4 olikheterna, eller att ogilla Utsk:s
förslag att sammanjemka dem alla till ett helt? — Ingalunda!
Ständerne hade då, lika väl som i andra frågor, kunnat
förklara jemkningen vara oantaglig. Nu är genom den anställda
voteringen ingenting annat gjordt, än alt grundsatsen
af samfällda val är antagen. Sättet huru de skola verkställas
är oafg jordt, och Stånden följaktligen icke bundna vid
något visst förslag af dem, som TJtsk. möjligen kan uppgifva.
Hr Cederschjöld har omförmält huru otänkbart det är
att uppgöra ett grundlagsändringsförslag, som icke hänför
sig till någon viss gifven § i den lag, hvilken derigenom skulle
förändras. Deri har talaren rätt; men sådan måste följden
blifva, när man begår den oförsigtighelen alt rösta öfver
grundsatser, som ej äro i bestämda lagparagrafer uttryckta.
Det kan då hända, att änskönt man antagit grundsatsen,
blifver man ej ense om något visst förslags godkännande.
Följer dernäst att afgöra, om Ståndet kan, vid den första
r iksdagen då ett grundlagsförslag är afgifvet, detsamma ogilla.
Frih. Cederström säger dertill nej såsom vi veta, och
han är en man, hvilken icke låter sin öfvertygelse förändras,
såsom vi äfven veta. Men vi känna jemväl af 6 särskilda
händelser, dem jag i förra plenum uppräknade, att
Const.Utsk. sjelft samt alla 4 Stånden hafva vid denna riksdag
varit af motsatt mening, eller alt ett sådant förslag kan
genast ogillas. 1 öfverensstämmelse dermed har förstärkta
Const.Utsk. jemväl röstat. Den som nu säger alt detta ogillande
vid första riksdagen är Ständerna förmenadl, han förklarar
följaktligen för olagligt hvad de 4 Stånden hvart för
sig beslutat, hvad Const.Utsk. oförstärkt framställt och hvad
det förstärkta Const.Utsk. genom omröstning afgjort. Återstår
nu den frågan: skall man, fastän man ogillar förslaget,
likväl lägga det på bordet till en annan riksdag? Sjelfmotsägelsen
i ett sådant handlingssätt är redan anförd, farorna
deraf likaledes. Men då talare omförmäla hvad de vilja göra
vid nästa riksdag, borde de ihågkomma, att det är någon,
nemi. döden, som kan göra alla tilltänkta tal vid en
koramande riksdag om intet. Det är då kanske mera skäl
att tänka efter hvad vi böra göra medan vi lefva, och det
niålte vara att icke gilla hvad vi anse för orätt. Ännu ett
skäl finnes härtill, och det är, alt man ej otydligt hotat oss,
i händelse vi skulle förkasta detta förslag. För min del
finner jag just häruti elt skäl till förkastelse. Jag låter icke
afskräcka mig derifrån; ty jag söker ej gunst och jag
hoppas att samma tänkesätt finnes hos pluraliteten af detta
Hus. Det är klart att vid förslagets pröfning mäste första
fiå
-
Den 21 April f. ra.
a65
fingar) blifva om förslaget i sin helhet skall förelagas eller
icke. Sker det förra och varder förslaget i sin helhet fcrklaradt
oantagligt, så inträffar icke den händelse man omförmält,
att vi skulle komma till alt rösla öfver hvarje särskild
punkt, på salt Gr. Spens förmodat, ty alla punkterne
äro då på en gång afgjorda. Skulle Ater den motsatta meningen
vinna, eller att förslaget skall föredragas punktvi',
så sker det visserligen icke naket, ly Gr. Spens har sjelf
gjort åtskilliga anmärknir, Hr Mannerskantz likaså. Jag har
gjort så manga anteckningar, att jag med deras anförande
skulle kunna underhålla R. o. Ad. i runda 7 fjerdedel
timme, utom det att Hr Cederschjöld föi klarat del lian
trodde ett år skola åtgå, innan han hunnit uttömma det
förråd af anmärkntr, hvartill delta förslag gåfve honom anledning.
Hvilken skulle väl följden af denna delaljeiade
granskning blifva? Jo! hvad jag redan sagt, voteringar både
öfver proposrr och contra-propostr, samt slutligen eli mera
osammanhängande förslag, än det Coust.Utsk. redan framlagt.
Jag hemställer till en hvar, om det är klokt alt förfaia på
ett säll, sorn tydligen skall leda till en sådan utgång. Jag
tycker att Utsk:s vänner och fländel' skulle efter denna 3
dagars långvariga träffning kunna säga, alt de blifvit öfvermannade
men icke öfvei vunne, med ett ord säga allt hvad
de vilja till deras egen och förslagets heder, innan det jordas,
men tillåta oss andia alt omsider komma till detsammas
begrafning.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag hade
ämnat afhålla mig ifrån deltagande i nu pågående långvariga
discussion öfver Coust.Ulsk:s förslag lill representationens
ombildning derföre, att jag icke hade liar intagit
säte och stämma när Const.Utsk:s betänk. N:o 38 (öiedrogs
och således hvarken delar med eder, mine herrar! förljensten
af alt då hafva afstålt R. o. Adis sjelfskrifna representationsrätt
eller förebråelsen för det då begångna felet att göra
detsamma, ulan alt dervid fästa ett bindande uttryckligt
förbehåll, att nemi. valen lill representanter skulle ske ståndsoch
classvis, inom RiksSl:n, i och för valen till riksdagsmän,
förökta med ett 5:te Stånd, uppfattande den orepresenterade
medborgareclass, som man allmänligt och med mycket skäf
anser böra representationsrätt ei hålla. Underlåtenheten af
att fästa ett sådant förbehåll förundrade ganska mycket mig,
sorn på afstånd följde riksdagens gång, helst jag derförut hos
detta och ett annat RiksSt. hade tyckt mig varseblifva symptomer
af misstroende mot Const.Utsk. uti dessa RiksSt:s åtskilliga
gånger gjorda vägran att åt detsamma öfverlåta afgörandet
af grundlagsenligheten utaf åtskilliga frågor, å hvilka
talmännen vägrat propos; men jag afstod från min föresats
och har begärt ordet, då denna långvariga discussion,
24 H. 34
Den 21 April f. m.
eTter Irvars snara slut jag med så mångå delar längtan, tycktes
vilja aflägsna sig från ämnet och urarta till personliga
tvister. Jag har äfven på visst sätt, då jag här så ofta yttrat
mig i andra ämnen, funnit mig förbunden att bryta tystnaden,
sedan en talare förklarat, "att lian tyckte sig förmärka
att hvarje minut, sorn denna discussion fortgått, förvärfva!
åt den åsigt, han i frågan hyser, en och annan ny ledamot."
Jag vill ej att någon skall misstaga sig 0111 den åsigt af
frågan jag hyser, än mindre alt man skall tro mig vilja undandölja
den. Min fasta öfvertygelse ar, alt den coristitotionella
monarkien är utaf all regeringsform den bästa, då
monarken i densamma ar tillagd erforderlig makt att bevaka
och skydda allas rätt. Denna regelingsform allena kan
gifva samhällets moraliska princip en öfvei vägande vigt oell
upprätthålla minoritetens lagliga rätt mot majoritetens öfvervälde.
Mätte den eonstilutionella monarkien aldrig aflägsna
sig ifrån eller lemna ur sigte denna dess höga bestämmelse,
med hvilken den ensamt och ensam förmur göra
folken ädla och lyckliga!
I republiken deremot finnas blott 2:ne makter eller partier,
nemi. del herrskande, som förtrycker, och det svagare,
som förtryckes, intilldess detsamma i sin tur kan blifva det
starkare, då det alltid later del förra erfara vedergällningsrätten,
stundom känna tyngden af sin hämnd. I republiken
utgör den politiska striden om makten, att medlens beskaffenhet
alt ernå densamma blir likgilltig blott de leda till
målet, hvarföre ock folklynnet der oftast blifver hardt och
slutet, samt öppenhet och förtrolighet, om ej bannlysta, dock
sällsynta. All tids historia bevittnar delta, äfven vår egen
under den s. k. frihetstiden, då monarkien endast fanns lill'
namnet, ty i verkligheten var väldet oinskränkt och ensamt
lios regerande och administrerande Ständer.
Del förslag lill nationalrepresentationens ombildning,
Const.Ulsk. nu oss gifvit, betryggar i intet afseende emot
vådan af, att representationen kunde öfverskrida sin bestämmelse
och jemte att vara en lagstiftande tillika blifva en regerande,
ja en allenastvrande makt i Staten; tvertom, då
ingen garanti är gifven derför alt nationens stora moraliska
och särskildta materiella intressen blifva vederbörligen representerade,
skall vid 1 iksdagsmannavalen en strid och slitning
dem emellan uppstå, sorn nödvändigt måste inleda, ja
tvinga till partier och factioner; ty den genom de allmänna
valen oafvägda makt i Slaten, som ensam beslutar öfver
budgeten och tillägger sig rätt att efter behag minska eller
öka löner och anslag, bestämmer nära, synnerligen uti ett
en k am in ar-sy steine för representationen sådan som i verkligheten
Utsktsär, nationens särskildta intressen, och skulle derföre
tvingas att uppbjuda all sin förmåga att vinna inflytande
vid valen, väl vetande att när inga stora yttre eller
inre politiska spänningar förefinnas, aggar egennytta och
Den 21 April f. m.
afund lill strid dem emellan. Genom de allmänna eller
samfällda valen påförer man oss ett ond!, hvaraf så mångå
andra conslitutionella slater lida, nemi. behofvel af en valcensus,
hvilken, då elen är hög, vållar den ständiga aldrig
hvilande striden om dess nedsättande, och nar ilen nr låg
föranleder till alt valen allmänneligen blifva köpin, en lycka
för det land, sorn endast inom sig finner köpslagare.
Icke ett enda af de beslut R. o. Ad. hade fat lat och
för sin gemensamma tanke förklarat, såsom grundvalar för
den nya representationens byggnad, har af Consl.[Jtsk. blifvit
akladt och afsedt, ly jag kan icke ditrakna Ulsk:s naiva
förslag alt bilda represenlationen på 2 kamrar, när dervid
icke blifvit följdt R. o. Ad:s uttryckliga beslut alt båda dessa
kamrar skulle blifva af lika styrka. Det lärer således af
allt della vara påtagligt, att R. o. Ad. icke kan antaga
Const.Utskts förslag till representationsförändring.
Då j ig nu, såsom jag tror, med mycket skäl klandrat
elelia representationsförslag, bör jag alven erkänna alt jag
icke tror möjligheten af, att en så talrik personal, till intressen
och bildning så olika sammansatt som den, hvaraf
Consl.Utsk. består, äger förmåga alt i ett amne af sådan
omfattning som detta kunna åstadkomma och i detalj utföra
ett representationsförslag, bygdi på en stor och djuptänkt
idde och sammanhängande i alla dess delar. Jag anser det
omöjligt oell tror att, om äfven grunden eller hufvudidei-11
för förslaget varit annan än den nu är och verkligen god,
så hade förslaget likväl på manga ställen fått brutna länkar,
och det således af yttre tillfälligt sammanhållande omständigheter
skolat berott, om det hela, sall i verkställighet,
kunnat sammanhänga. Det hade åtminstone ovillkorligen
fordrats för rimligheten af att kunna lyckas, alt Consl.Ulsk.,
för utförandet af ett sådant arbete, vid denna riksdag af
R. St., såsom fallet var år 1809, ensamt och allenast med
hänsyftning härpå blifvit sammansatt, och det anser jag icke,
med all personlig aktning för dess ledamöter, förhållandet
hafva varit.
Är det nu, såsom jag tror, hardt nära omöjligt för ett
Const.Utsk., så sammansatt som vår grundlag bjuder, att
uppgöra elt godt och fullständigt förslag till representationens
ombildning, så är det klart, att ännu omöjligare blifver
det för elt så talrikt RiksSt. som delta, alt, med förkastande
af Coust.Utskrs nu föredragna förslag, här i dess slälle inprovisera
elt annat som vore antagligt. Så väl för Const.-  Utsk., som för de 4 RiksSltn, hvilka samtliga ganska väl
egna sig till att granska men icke att författa något stort
och noga sammanhängande verk, lärer det vara ett oeftergiflig!
behof deraf, att förslaget till en ny representation
uppgöres af en eller några få utmärkta män. RiksSltn äga
sedan öppet, efter skedd granskning och hvarandra korsande
förslag lill förändringar deraf, samt efter remisser och
Den a i April f. ra.
återremisser till Ulsk., att i sista instansen antaga antingen
det af Utsk. troligen på mångfalldigt sätt modifierade förslaget
eller det primitiva i sin helhet.
Men nu äro vi icke uti en sådan lycklig belägenhet,
ty vi hafva icke något grundligt och helgjutet primitivt
förslag, utan äro tvungne, efter min uppfattning af grundlagens
stadgande, alt å bordet till nästa riksdag låta hvila
ett oantagligt förslag till representationsförändring, försedt
med ett sådant videtur af R. o. Ad. vid denna riksdag. För
närvarande och intilldess Const.Utsk, inkommer till Ständerna
med sitt jemkningsförslag i anleda, af RiksSt.-ns olika
beslut i frågan, påfordras dock icke någon annan åtgärd af
R. o. Ad., än alt nu förklara Coust.Utsk:s förslog vara oanlagligt;
till fattande af hvilket beslut jag, med fullkomlig
öfvertygelse om dess nödvändighet, får tillstyrka bifall.
I anleda, af ett yttrande af en mig föregående talare,
alt en sådan åtgärd, som jag nu har tillstyrkt, skulle
anses såsom ett lättsinnigt handlingssätt, torde jag endast behöfva
anmärka, att härtill saknas allt fog, enär omöjligheten
af att här uppgöra ett fullständigt nytt representationsförslag,
innefattande R. o. Ad:s gemensamma tanke, är foten
hvar ända lill påfallande begripligt. Ingen beskyllning
för lättsinnighet har gjorts BondeSt., som utan all förändring
antagit förslaget, oaktadt dess många uppenbara fel i redactionen,
och att äfven sådana fel i lagar äro betydliga, hafva
vi nu och ofta erfarenhet utaf genom det stridiga sätt, på
hvilket särskilde ledamöter tolka våra grundlagar.
Åtskillige röster i salen hördes yrka proposition.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det är en lycklig tillfäl
lighet,
som befriar mig ifrån att besvära R. o. Ad. med något
yttrande, då jag blifvit förekommen af en talare, hvilken
grundligen ådagalagt de åsigter jag hyser. Jag delar i
allo allt hvad Hr von Hartmansdorff yttrat, yrkande med
honom att della betänk, må förklaras oantagligt.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Då jag, mine
herrar! efter en så långvarig debatt ånyo tillåtit mig att begära
ordet, har min afsigt egentligen varit att förklara, att jag (inner
mig böra instämma med de talare, som förenat sig örn de
anmärkn.-r, sorn Gr. Spens framställt, och det hufvudsakligen
i den öfvertygelse, att ett godkännande af desamma skulle
undanrödja beslutet om detta betänkts afslående. Jag utber
111ig äfven att i sjelfva saken få yttra några ord. Hufvudfrågan,
mine herrar! är icke ensamt hvad som må vara k I o k t,
utan hvad sorn är rätt; frågan är nemi. den, huruvida Const.-  Utsk:s betänk, kan afslås. Må det tillåtas mig, för att ännu
en gång söka öfvertyga om motsatsen, att framställa en
liten dilemma, sådan som stundom uppkommer till följd af
Öfvei läggningar. Antingen betyder det förstärkta Const.Utsk:s
beslut alldeles ingenting, utan är att jemföra med ett
Den 21 April f. m.
tä'rningskast eller en vindflögel, som Ian visa det förstärkta
Coust.Utsk. den väg det bort vandra för att träffa opinionen i
denna fråga, och i sådant fall hol de vi vara oförhindrade ali anse
förstärkta Utskts beslut såsom icke tillkommet, och att deremot
framställa hvilka anmärkntr som helst, äIven sådana, som vore
utom den gräns, hvilken innefattas i berörde Utskis beslut,
eller också måste detta beslut betyda något, och då är det
ett R. Sits beslut, som ej kan undertryckas. Huru kunna vi
då i sjelfva hufvudsaken undertrycka den mening, som det
icke är oss tillåtet att under frågans förberedande behandling
förbise? Representationen har vid denna riksdag påtagit
sig förbindelsen att utarbeta ett grundlagsändringsförslag
lill representationens utbildning för att blifva hvilande till
nästa riksdag; denna förbindelse är ntmätningsgild, oell antingen
vi vilja undandraga oss betalningsskyldigheten, derigenom
att vi vägra betalning, eller derigenom att vi uppskjuta
densamma på så lång tid att ingen betalning kan följa,
så blir den dock i ena eller andra fallet stride lagenlig,
lin värd talare har uppmanat R. o. Ad. alt i denna fråga
icke taga ledning af yttre impulser: jag tror att en slik uppmaning
varit alldeles obehöflig, och jag går ännu längre.
Jag hyser det förtroende, icke blott till delta Riddarhus,
utan äfven till det som om 3 eller t\ år kommer efter oss,
att det i sina beslut i fosterländska angelägenheter icke skall
följa någon annan ledning, än den sanna öfvertygelse!! om
dit rätta. Om, emot all rimlig förmodan, sådana faror skulle
hota vårt land som talaren omnämnde, är jag förvissad om
att man skall kunna värja sig deremot, och att den enda
fruktan, som kan vara helsosam att hysa, är den, alt någonsin
träda lagligheten för nära.
Gr. Frölich: Lika med Gr. Horn, som förklarat allt
yttrande fl hans sida vara öfverflödigt, sedan han fått tillfälle
att förena sig med Hr von Hartmansdorff, kan jag äfven
förklara allt yttrande å min sida vara öfverflödigt, då
jag fått tillfälle förena mig med Frih. Sprengtporten. Jag
vill blott tillägga, alt Frih. Cederslröms första anmärka., den
nemi. om Utsk:s oriktiga förfarande att hafva frånvikit det
beslut, som innefattas i förstärkta Coust.Utsk:s beslut i afseende
på de samfällda valen, som borde sträckas äfven lill
städernes innevånare, kan, på sätt Gr. Spens tillkännagifva,
blifva den första i ordningen som kommer att pröfvas, emedan
den är af den vidsträcktaste naturen, och vidsträcktare än
de anmärkntr, som Gr. Spens för öfrigt gjort, hvilka eljest
borde blifva de första, som skulle komma under pröfning;
men efter den grundsats jag vid andra tillfällen haft äran
förfäkta, eller alt, vid frågors behandling sorn denna, den
vidsträcktaste amnärkntn först bör förekomma till afgörande,
tillstyrker jag, ali Hr Frilans nämnde uninärku. bör först
komma under omröstning. Hvad åter beträffar den sednare
aja
Den 21 April f. m.
anmärkntn, sora i dag yttrats, att Utsk. skulle upptaga en
5:te ståndsclass, (ifall jag rätt fattade meningen,) så får jag
i korthet förklara, att jag icke blott ogillar den i sak, utan
tror äfven att den ej bör komina i fråga att discuteras, såsom
stridande emot hvad föistärkta Gonst.Utsk. yttrat.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
öfve! läggningen om frågans behandling vara fulländad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. under de
långvariga discussionerna torde hafva funnit, att de särskilda
meningar, sorn liar blifvit framställda, egentligen varit
i afseende på behandlingssättet skiljaktiga deruti, huruvida
Utskts föredragna förslag skola behandlas i deras
helhet, eller skola pröfvas tili hvarje af dess delar, i den
ordning sorn ämnena förekomma. De sorn varit af den första
meningen hade derjemte ansett, dels att förslaget vore oantagligt
och således ieke borde antagas att hvila till nästa
riksdag, dels hade en ledamot, med hvilken några förenat
sii”, trott att förslagen borde oförändrade anlagas alt hvila
till nasta riksdag, sådana de från Ulsk:n inkommit. De ledamöter
åter, sorn ansett att pröfningen af förslagets särskilda
delar borde förekomma, hade skiljt sig i andra af
seende!!.
Den särskilda mening, som mest afvikit från Utsk:s
förslag och från de öfriga, hade varit, alt några delar
af Ut Als förslag icke tillkommit i den ordning våra grundlagar
föreskrifva, och alt förslaget derföre borde med denna
anmärka, till Utsk. återleinnas, på det att dessa delar derifrån
malte blifva skitjde. En annan mening hade varit,
att åtskilliga särskilda delar borde pröfvas och genomgås,
och all de anmärkntr, som vid många §§ och delar blifvit
framställda, men hvilka likväl från hvarandra voro skiljda i
flerlalldtga afseende», borde meddelas Utsk., och rättelse i
dess förslag på grund deraf komma att ä'ga rum. Äfvenledes
hade den anmärkn. blifvit gjord, att Utsk. upptagit eller föreslagit
åtskilliga, dels betvdliga, dels mindre betydliga förändringar
af våra grundlagar, hvilka förändringar icke skulle
aga sammanhang eller gemenskap med representationens
ombildning. R. o. Ad. behagade måhända finna, att de
flesta af dessa meningar skulle kunna af R. o. Adts majoritet
underkännas eller förkastas, då, om alla de här af särskilda
ledamöter emot Utskts förslag framställda förslag blefve förkastade,
följden blefve, all Utskts förslag komme alt hvila
oförändradi, och att således den mening, som innefattades
uti Frih. Hamiltons första yttrande, hvaruti några andra ledamöter
instämt, att förslaget borde antagas lill grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag, icke kunde till R. o. Ad.
framställas till antagande eller förkastande, utan blefve detta
antagande eller förkastande en följd af de beslut, som R. o.
Ad. komme att fatta i afseende på de andra meningar, som
nu blifvit af Hr Landtm, för R. o. Ad. upprepade till de
-
Den 21 April Fm.
ras luifvudsakliga innehåll, oell sorn under discussionen bär
blifvit framställda; att således frågan om Const.Utskrs förslags
bvilande oförändradt lill nästa riksdag förekomme i sisla
rummet. Ilr Landtm, för sin del trodde, alt den fråga, sorn
först borde för R o. Ad. förekomma och som äfven vore
den första, hvilken under discussionen i föregående plena för
R. o. Ad. blifvit framställd, vore, huruvida förslagen borde
i sin helhet behandlas eller framställas till pröfning i hvarje
af deras delar, i den ordning ämnena förekomma. R. o. Ad.
behagade måhända finna, alt denna fråga vore den första,
som borde afgöras, och att den icke undertryckte någon af
de öfriga meningarna, så vidt som dessa kunde stå i öfverensstämmelse
med de beslut, hvilka i dessa första preliminära
meningar inbegripas; att alla meningar kunde på en gång
framställas, eller att propos. här kunde framställas på ett
sätt att ingen mening genom pluraliletens beslut Liefve undertryckt,
behagade R. o. Ad. finna icke vara möjligt, och
att således, genom det beslut, som R. o. Ad. försl fattar, en
eller annan mening af dem, som här under discussionen blifvit
framställda, icke sedan kunde komma under R. o. Ad:s
pröfning eller vidare afgörande. Hr Landtm, för sin del
trodde, alt den fråga, han först borde framställa för R. o.
Ad., vore, huruvida förslaget borde behandlas i sin helhet
eller i dess särskilda delar, och denna propos. vore den,
hvarigenom man minst äfventyrade att de olika meningarna
skulle blifva undertryckta genom de beslut Ståndet kornme
att fatta.
Frih. Cederström: För min del mäste jag erkänna,
att jag ej kan ingå uppå att besluta öfver betänk, i sin helhet,
så länge detsamma i dess nuvar. skick innefattar en fråga,
som jag anser på eli lagstridigt sätt hafva dit inkommit,
hvarföre jag äfven begärt att densamma borde derifrån skiljas.
Först sedan detta skett, är betänk, satt i det skick, att
deiöfver kan antingen i sin helhet eller punktvis beslutas.
Hr Frih. o. Landtm, fästade, i anledn. af Frih. Cederströms
yttrande, uppmärksamheten deruppå, att den af
Frih Cederström gjorda anmärkn. egentligen vore en anmärka.
emot Utskis förslag i dess helhet. Den del Frih.
Cederström ansåge derifrån böra skiljas, såsom icke tillkommen
i den ordning grundlagen föreskrifver, inverkade på
åtskilliga andra delar af detta förslag och på flera §§; således
kunde en behandling af de öfriga delarna af förslaget,
i Hr Landtnäs tanke, icke äga rum förr :in Utsk. gjorde afseende
på de anmärkntr Frih. Cederström ansett böra äga
rum, frånsk i I j t denna del af förslaget och derefter rättat
samt förändrat de andra delar, hvilka dermed stöde i sammanhang,
och således någon granskning här af de öfriga delarna
af förslaget icke ugn runi, förrän förslaget blifvit till
XJtsk. åtel remitterudt och derifrån återkommit, hvarföre ock
Den ai April f. m.
Hr Landtm, icke kunde finna, att den första propos., sorn
Hr Landtm, trott böra äga rum, hindrade Frih. Cederströms
mening att gå i fullbordan, om R. o. Ad. beslutade att Utskls
förslag skulle i sin helhet komma att behandlas.
Gr. Frölich: Jag får förklara att jag finner mig
fullkomligt tillfredsställd af det sätt, hvarpå Hr Frih. o.
Landtm, uppfattat formfrågans ståndpunkt, samt att jag deruti
ser en samvetsgrannhet att icke vilja förbise den första
frågan, huruvida R. o. Ad. vill pröfva förslaget i detalj eller
i dess helhet; men jag tror, såvida jag uppfattat Frih. Cederströms
mening rätt, att Frihtn vore nöjd, om iian finge
sin anmärkn. framställd såsom en anmärkn. i detalj, och då
Gr. Spens framställt emot förslaget en mängd anmärkntr, i
hvilka jag och flere ledamöter med mig sig förenat för att
i form af gemensam tanke till Utsk. afgå, att den propos,
som Hr Frih. o. Landtm, ansett höra vara den första, och som
stride taget verkligen också är den första, kunde vara öfverflödig,
ifall ej någon bestämdt påyrkar densamma. Jag
har ej hört att någon numera yrkat pröfning af betänk, i
detalj.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då under första
dagens discussion så väl af Hr Lagerhjelm, som af Frih. Hamilton
med flere talare, blifvit yrkadt, att förslaget skulle i
sin helhet behandlas, hade Hr Landtm, trott sig icke kunna
undgå alt först framställa denna fråga för R. ö. Ad. till afgörande;
och då Gr. Spens, Hr Mannerskantz och Frih. Cederström
m. fl. yrkat, att de särskilda delarna af förslaget
skulle företagas till pröfning i den ordning de förekomma,
torde lt. o. Ad. finna, att det äfven varit en skyldighet för
Hr Landtm., att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att
saken icke borde kunna afgöras i annan ordning än Hr
Landtm, framställt.
Hr von Hartmansdorff: Jag är genom Hr Frih.
o. Landtnäs förklaring förekommen och vill blott tillägga,
att om an andra ledamöter af R. o. Ad. skulle afstå ifrån
deras anhållan om propos., det betänk, skall i sin helhet företagas,
så vidhåller jag dock min begäran derom.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag vill blott näm
na,
att jag icke har någonting emot betänkts företagande i
dess helhet, emedan jag anmält ett helt förslag till vallag,
som i sig innefattar alla anmärkn:r, som jag af särskilda talare
hört framställas, så att milt förslag kan förekomma
ganska väl, fastän betänk, företages till afgörande i sin
helhet.
Hr Lagerhjelm: Då jag förutsatt frågans behand
ling
i sin helhet, så får jag gifva tillkänna att detta också
är mitt yrkande; men jag skall ej hafva något emot, om
den
Den 21 April f. m.
den frågan förenas med den framställning jag gjort, att Ståndet
måtte förklara som sin gemensamma tanke, alt ifrågavar.
Const.Utsk:s förslag är oantagligt, hvarigenom också en votering
skulle kunna undvikas.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
öfverläggningen i denna del fulländad.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. ansåg
Const.Utskts nu föredragna förslag böra föredragas i sin
helhet.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Frih. Ced erström hegärde votering och yttrade:
Jag föreslår följande contra-propos.: Vinner nej, förklarar
R. o. Ad. att Const.Utsk. bör skilja hvad i förslaget
finnes intaget om särskildta valdistrict för städer och köpingar
och särskildta för landet, hvarefter R. o. Ad. vill taga
förslaget till slutlig pröfning.
Gr. Frölich: Det synes väl vara en bra liten anti
thes
emellan ja-propos:n och Frih. Cederströms nu upplästa
förslag till contra-propos.; men för min del skall jag
ej hafva något emot, om R. o. Ad. samtycker till antagande
af nämnda contra-propos. ; ty derigenom är jag säker på att
vi komma att slippa Frihrns proposition.
Hr Lefre'n: Sedan Hr Frih. o. Landtm., som mig synes,
till allas tillfredsställelse utredt ämnet, så har Frih. Cederström
nu åter kommit in på en annan fråga. Jag delar
med Frihtn den åsigt som han yrkar, men jag önskar att
förslaget måtte behandlas i sin helhet. Huru skall jag då
votera? Får jag votera med en lapp ja och med en lapp
nej, då bär det sig. Frih:n får ju, efter hvad förklaradt
blifvit, sin mening fram likväl, äfven om förslaget i sin helhet
nu behandlas. Jag hemställer till min värde vän Frih.
Cederström, om han ej ville uppskjuta med sin begäran, ty
eljest tvingar han oss till 2:ne voteringar, emedan jag ej
kan undgå alt begära votering om contra-proposition.
Frih. Cederström: Väl har man sagt, att genom beslutet
att företaga betänk, i sin helhet hade man ej afskurit
pröfningen af den fråga jag väckt; men förhållandet blir
dock helt olika, om R. o. Ad:s majoritet förklarar att betänk.
skall i sin helhet företagas, ty då kunna ej detaljerna
deraf komma under pröfning.
Hr Frih. o. Land tm. afbröt Frih. Cederström, under
erinran att Ståndet förklarat öfverläggningen fulländad; frågan
vore nu blott om innehållet af contra-propos:n.
Frih. Cederström: Jag ville blott svara på hvad Hr
*4 H. 35
Den ai April f. ra.
Lefren anfört och får förklara alt jag ej kan efterkomma
Ilr Lefréns uppmaning.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt då ingenting i
grundlagarna berättigade honom att vägra propos. till antagande
af den contra-propos. Frih. Cederström begärt, finge
lian nu låta uppläsa den.
Frih. Cederströms förslag till contra-propos. upplästes
derefter, så lydande: Vinner nej, förklarar R. o. Ad. att
Const.Utsk. bör skilja hvad i förslaget finnes inlaget om särskildta
valdistrict för städer och köpingar och särskildta
för landet, hvarefter R. o. Ad. vill taga förslaget till slutlig
pröfning.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade till
contra-propos. antaga det nu upplästa förslaget.
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer alt R. o.
Ad:s medlemmar måtte gilla den contra-propos., som är föreslagen,
på det att vi en gång måtte komma till slut med
ämnet. Jag anser alldeles förgäfves att tvista med Frih. Cederström
och således bättre alt genast skrida till votering,
hvarigenom vi bespara tid.
Hr Frih. o. Landtm, förnyade sin sednast framställda
proposition.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
öfverröstat nej.
Hr Lefren: Jag vill ej besvära R. o. Ad, med en votering
härom, ehuru jag är säker om att vinna densamma,
utan skall jag endast anmäla min reservation.
Hr Mannerskantz begärde votering.
Hr Frih. o. Landtm, anmodade Hr Mannerskantz att
uppgifva hvilken mening han önskade till contra-proposition.
Hr Mannerskantz yttrade, det han till motsats yrkade
att Frih. Cederströms förslag icke måtte antagas till
contra-proposition.
Gr. Frölich: Det torde vara orätt att ytlra något
vidare i denna sak; men kanhända alt Frih. Cederström
skulle vilja göra en modification i sitt förslag. Månne man
ej i conlra-propos:n kunde insätta: Guds fred — yxeskaft?
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det Hr Mannerskantz
torde finna, att vid hufvudvoteringen någon contra-propos.
måste äga rum. Hr Landtm, hemställde, om icke till contrapropos.
borde antagas, att contra-propos:n bör innehålla att
R. o. Ad. vill pröfva Utsk:s förslag i hvarje af deras delar,
i den ordning ämnena förekomma.
Den 11 April f. m.
i75
Hr Lefren, Frih. Hamilton, Hugo, och Hr Mannerskantz
förenade sig i denna mening.
Upplästes till justering följande votens-proposition:
Den som till contra-propos. vid den blifvande voteringen
ang:de formen för behandlingssättet af Const.Utskrs mera.
Kris 85, 38 och 68 antager, att R. o. Ad. förklarar det Const.-  Utsk. bör skilja hvad i förslaget finnes inlaget om särskildta
valdistrict för städer och köpingar och särskildta för landet,
hvarefter R. o. Ad. vill taga förslaget till slutlig pröfning,
voterar
ia;
den det ej vill, vcterar
nej;
Vinner nej, kommer contra-proposin att innehålla, att R. o.
Ad. vill pröfva Utskrs förslag i hvarje af deras delar, i den
ordning ämnena förekomma.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: I ja-propos:n förekommer
uttrycket: ”Const.Utsk. bör skilja.” Månne ej det
borde utsättas, hvarifrån det skulle skiljas?
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då den del af voter:s-propos:n,
vid hvilken anmärkn. nu blifvit gjord, vore
ordagrannt densamma sorn för Ståndet blifvit uppläst, eller
Frih. Cederströms förslag, och hvarom just voteringen blifvit
begärd, ansåg Hr Landtm, icke att i denna del någon
ändring kunde äga rum.
Uppå derefter framställd propos., blef ofvanstående yoter:s-propos.
af R. o. Ad. godkänd.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja —- 24.
Nej — 10a.
I anledn. häraf upplästes till justering och godkändes
följande voter:s-proposition:
Den, som anser att Const.Utskts i mem:n N:is 85, 38
och 68 framställda förslag böra i deras helhet af R. o. Ad.
behandlas, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, vill R. o. Ad. pröfva Utskrs ofvannämnda förslag
i hvarje af deras delar, i den ordning ämnens förekomma.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 121.
Nej — i5.
276 Den 21 April f. m.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppsköts till eftermiddagen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 5 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 21 April i84i.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 1 prot.utdr. för denna dag f. m.
Justerades pleni-prot. för den 17 sisth Mars e. m.
Fortsattes pröfningen af ej mindre Const.Utskrs mern.
N:o 85, med förslag till sammanjemkning af RiksSt:ns, i anledn.
af Const.Utskts mern. N:o 38 såsom gemensamma tankar
hänvisade, anmärkt):!’, un ock samma Utsk:s mern. N.‘o
68, med fortsatt förslag i afseende på nationalrepresentationens
ombildning och de i sammanhang dermed nödiga grundlagsändringar.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att sedan R. o. Ad. på
förmiddagen beslutat att dessa memorialer skulle behandlas
i deras helhet, återstode för R. o. Ad. alt nu fatta de beslut,
som i anledn. deraf och till följe af den discussion, som
ägt rum, kunde vara för R. o. Ad. att vidtaga. Af de förslag,
som under discussionen blifvit framlagda, vore det folsta
det som Hr Lagerhjelm afgifvit, oell afven det som mest
afveke från Utskts egna förslag, hvarföre Hr Landtm, för
sin del trodde det rättaste vara, att detta förslag blefvedet,
sorn först framställdes till R. o. Ad:s afgörande. Hr Lagerhjelms
förslag vore, att R. o. Ad. skulle förklara för dess
enda gemensamma tanke, att de af Gonst.Utsk. i dess beta
nk:n Nlis 68 och 85 framställda förslag vore oantagliga.
Gr. Spens, Carl Gustaf: Jag hemställer, om det ordet
”enda” bör intagas uti propostn. Jag tror icke att det
varit Hr Lagerhjelms mening, att det borde der inflyta.
Skulle så vara, kan jag icke annat än deremot reservera mig,
emedan det låter, såvidt jag förstår, kuriöst att säga: delta
är R. o. Ad:s enda tanke.
I anledn. häraf upplästes slutmeningen i Hr Lagerhjelms
den 17 dennes upplästa skriftliga yttrande, så lydande: ”På
Dea 2i April e. m.
277
alla dessa förenade skäl får jag vördsamt tillstyrka B. R. o.
Ad. att fatta den enda gemensamma lanken, att de lili Ulsk:s
belänk:n Nlis 68 och 85 gjorda förslag uro oantagiiga; hvarpå
jag utber mig Hr Frih. o. Landtnäs proposition.”
Gr. Frölich, David: Jag har nu af Hr Frih. o.
Landtmis framställning till propos. på Hr Lagerbjelms förslag
funnit, att i samma ögonblick Ståndet beslöt att frågaa
skulle i sin helhet behandlas, så var afven det beslut stadgadt,
att så fort som möjligt göra ett fullkomligt slut derpå;
och jag kan icke heller säga något derom, då vi nu i
3 dagar varit sysselsatte med densammas debatterande; men
jag hemställer, om icke Hr Lagerhjelm, för vinnande af detta
syftemål, skulle sjelf finna anledning att amendera sitt
förslag så, att det beslämdare lomme att uttrycka den mening,
som han declarerat; ty jag tror, att, om Hr Lagerbjelms
förslag, i dess närvar, skick, antages såsom Ståndets gemensamma
tanke, och såsom sådan remitteras till Const.TJlsk.,
berörde Utsk. i alla fall anser sig oförhindradt att inkomma
med ett nytt förslag. Jag hemställer derföre til! försiagsgifvaren
sjelf, huruvida han icke skulle vilja amende,:» förslaget
så, att det uttryckte ett bestämdt förkastande af Const.-  Utskts betänkm, och jag förmodar att äfven R. o. Ad. inser
conseqvensen af ett sådant amendement.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag vill visst
icke bestrida den ordning för föredragningen, som Hr Frih.
o. Landtm, har framställt, då jag på det hela kan ense det
alldeles likgiltigt, huruvida de särskildta förslagen blifva afslagna
eller afskinna; men jag kan likväl icke underlåta att
uttrycka den tanke, det jag icke anser fullkomligen riktigt,
att det skall vara förstfödslorätten som bestämmer hvilket—
dera förslaget först bör företagas till pröfning. Jag föreställer
mig, att man alltid måste utgå från den presumtion,
att Utsk., som kan anses hafva noggrannast begrundat saken,
bör äfven hafva kommit det rätta närmast, och att man
således icke får börja med det förslag, som alldeles tillintetgör
Utsk:s mening. Det förslag, som närmast öfverensstämmer
med Utsk:s förslag, är det som först bör framställas,
och sedan de öfriga i den ordning som de aflägsna sig från
Utsk:s. Detta tyckes vara det logiskt riktiga sättet att bedömma
frågan. Jag anhåller att denna min anmärkn. måtte
anses endast såsom en reservation å minsida, då det troligen
icke kan medföra något resultat, sedan Hr Frih. o. Landtm,
framställt en annan ordning för föredragningen, hvilken tvifvelsutan
öfverensstämmer med hans öfvertygelse, men som
icke öfverensstämmer med min.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Jag hade ämnat fram.
ställa några anmärkmr emot Hr Lagerbjelms förslag, hvilket
jag anser icke vara antagligt; men då frågan nu egentligen
är att bestämma den ordning, i hvilken förslagen skola före
-
37S
Den 21 April e. m.
komma till propos., så vill jag inskränka mig till den förklaring,
att jag icke kan annat än motsätta mig, attHrLagerhjelms
förslag "kulle först förekomma, emedan derigenom
de öfriga separata anmärkningarna emot Const.Utskrs betänk,
skulle förqväfvas.
Or Lagerhjelm, Pehr: Det är i anledn, af en värd
talares framställning till mig om ett amendement till min
propos., som jag nu har begärt ordet. Han har hemställt,
om jag icke, till följd af de yttranden, som jag haft angående
detta ämnes möjliga behandling, borde amendera mitt
förslag till fullkomlig öfverensstämmelse med dessa yttranden.
Jag har icke trott mig höra föreslå, att R. o. Ad. borde
sträcka sitt beslut längre, än till hvad som egentligen
tillkommer R. o. Ad. att besluta ecb som nödvändigt fordras
för att göra ett slut på saken, ecb jag kan således icke ingå
på det förslag, som Gr. Frölich behagat göra mig. I afseende
på sjelfva ordningen för propostna, så, ehuru jag visserligen
icke äger någon rätt alt få mitt förslag först framstäldt,
emedan ordningen helt och hållet beror på hvad R. o. Ad.
behagar besluta, skulle jag likväl vördsamt hemställa, om
icke, i likhet med hvad förut alltid varit vanligt, det från
TJtsk:s mening mest skiljaktiga förslag bör företagas först
och de öfriga i den ordning de närma sig Utsk:s. Jag kan
icke se att någon mening blifver förqväfd eller afskuren genom
mitt förslag; ty det går an att säga nej dertill, och då
återstår pröfningen af alla de öfriga förslagen. Ett annat
sätt att gå till väga leder endast till en onödig tidsförlust.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag har alltid funnit stadgandet
i 56 §:n Reg.F:n mycket oegentligt, hvilket föreskrifver
att Stånden skola afgifva sin gemensamma tanke; men
det är dock ett grundlagsbud att så skall ske, när nemi. ett
betänk, från Const.Utsk. för första gången debatteras inom
Stånden och anmärkn:r deremot göras; men när ett sådant
betänk, återkommer, så finnes ingen föreskrift i grundlagen,
att Stånden ånyo skola uttrycka en gemensam tanke. Jag
skulle således tro, att ordet ”gemensamma” lika väl kunde
utgå ur Hr Lagerhjelms förslag till propos. som ordet
”enda,” hvilket en annan talare velat hafva derifrån uteslutet,
och att proposm endast lomme att innehålla, att R.
o. Ad. förklarar för sin lanke, att betänk, vore oantagligt;
ty att icke någon gemensam tanke i detta fall existerar, vet
Hr Lagerhjelm lika så väl som jag; och då anser jag icke
skäl att begagna ett sådant uttryck, isynnerhet som det är
alldeles öfverflödigt. Hvad ordningen för propos:na beträffar,
så vågar jag vara af en annan tanke än den Frih.
Sprengtporten yttrat. Jag tror att Hr Frih. o. Landtm, har
mycket rätt i sin åsigt, att det förslag, som mest afviker
frän Utsk:s mening, är det som först bör framställas, och
jag önskar derföre, alt vi ju förr desto hellre måtte få pro
-
Den o» April o. m.
pos. på Hr Lagerhjelms förslag, hvarutur, på sätt jag nyss
anfört, jag likväl önskar att ordet ''gemens a a ma” bär
borttagas.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag har intet enda
ögonhlick vågat hysa den oförmodade förhoppning, att
det nu föredragna Const.Utsk:s betänk, skulle i sin helhet
kunna vinna R. o. Ad:s bifall, enär R. o. Ad. icke godkänt
den princip, hvarpå detsamma blifvit bygd t; likväl har jag
icke förr än under loppet af dessa dagar kunnat ana, att
R. o. Ad. skulle vilja drifva saken derhän, att icke tillåta
någon granskning i detalj af Const.Utskts förslag, utan qväfva
det i sin födsel. Detta skulle ske genom bifall till Hr
Lagerhjelms förslag. Jag har derföre begärt ordet, för att
protestera mot framställandet af propos. på detta förslag,
och för att anhålla, alt, om en sådan propos. skall framställas,
den åtminstone måtte blifva den sisla af alla, emedan
Hr Lagerhjelms förslag är af den beskaffenhet, att dess godkännande
skulle förqväfva alla de särskildta förslag till gemensam
tanke, som här blifvit framställda.
Gr. Frölich: Jag finner icke något underligt deruti,
att hvar och en, som yrkar en mening, äfven begagnar aila
de medel han kan, för att vinna framgång deråt; och då Hr
Lagerhjelm tror sig lättare kunna genomdrifva sitt förslag i
det skick det nu äger, än med det amendement jag begärt,
så finner jag det ganska naturligt att han icke vill göra någon
förändring deruti, och jag vill derföre för min del låta
den saken förfalla. Deremot kan jag icke nu, då jag har
ordet, underlåta att i likhet med Frilnne Tersmeden och
Sprengtporten protestera mot en sådan propos., som den Hr
Lagerhjelm begärt, emedan den skulle hafva tili resultat,
att helt och hållet tillintetgöra Utsk:s betänk, samt i och
med detsamma, ifall den Liefve den första, alla de andra
särskildta förslag, som här blifvit framställda. Jag tror att
under denna riksdag den princip roed Hr Frih. o. Landm:s
godkännande gjort sig gällande, att vid föredragningen af
dylika frågor alltid propos. först framställts på det förslag
till gemensam tanke, som varit minst inkräktande på de andra.
—* Det är sannt att Gr. Horn framställt den åsigt, att
då ett Const.Utsk:s betänk, för andra gången förekommer,
så skulle Ståndet icke behöfva uttrycka någon gemensam
tanke, utan helt enkelt kunna förkasta detsamma. Detta
kominer sig deraf, att Gr. Horn icke nu vill erinra sig den
särskilda behandling, som äger rum i afseende på grundlagsfrågor
emot alla andra riksdagsfrågor. Grundlagens föreskrifter
i detta fall äro så tydliga, att de icke gerna kunna
missförstås. Det är nu icke värdi att ingå i några vidare
detaljer; frågan är endast: huruvida vi skola få lefva
efter grundlag eller icke? och det är derföre som jag tager
mig friheten anhålla, att Hr Frih. o. Landtm., i följd af
Den 21 April e. m.
Frihtne Tersmedens och Sprengtportens framställning, icke
malte först framställa propos. på Hr Lagerhjelms förslag, så
att åtminstone något afslag på betänk, icke måtte äga rum,
förrän alla de andra förslagen till gemensam tanke genom
votering blifvit förkastade.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: En talare bar ön
skat,
att Hr Lagerhjelm måtte ur sitt förslag till gemensam
tanke utesluta ordet ”gemensam.’’ Jag tror deremot icke,
alt detta ord kan bortlagas; ty om man läser 56 §:n Freg -  F:n, så ser man tydligt, att orden ”gemensam tanke” utgöra
motsatsen till det förhållande, som äger rum vid andra
frågor, då nemi. hvarje ståndsledamot kan göra sina enskilda
anraärkntr, hvilka skola, i händelse återremiss beviljas, åtfölja
till Utsk., äfven om ingen annan ledamot, än den som
yttrat anmärkningen, biträder hennes innehåll. Då fråga
deremot är om en återremiss till Const.Utsk., så måste hvarje
anmärkn., som framställes, delas af Ståndets flesta ledamöter,
såvida hon skall få till Utsk. afgå. När nu i sednare
puokten af denna § står — ”blifva åter något Stånds
tankar i någon eller några delar skiljaktiga från de öfrigas,”
d. v. s. de öfriga Ståndens, — så innebär ju detta alldeles
detsamma, som ofvanföre i §:n är uttryckt med orden ”gemensam
tanke.” Nu förekommer dessutom genom den
ovanliga behandling, som denna fråga erhållit, att hela betänk.
N:o 68 och sednare delen af betänk. N:o 85 äro första
gången föredragna för R. o. Ad., ty sednare delen af
betänk. N:o 85 innehåller detsamma som fanns uti betänk.
N:o 38, hvaröfver Ståndet icke ingick uti någon pröfning,
emedan det genast skiljde sig från den grund, som var lagd
uti detta betänkande. Huru man således må se saken, så
måste Ståndet nu uttrycka sin gemensamma tanke i afseende
pä dessa betänkanden.
Man har äfven yrkat, att Hr Lagerhjelm skulle afstå
från rättigheten att få sin propos. först framställd till R. o.
Ad:s bepröfvande. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, såsom jag
tyckte, att denna propos. skäligen borde vara den första,
emedan hon är mest aflägsen från Ulsk:s förslag. Så vidt
jag vet, har R. o. Ad. hittills alltid behandlat sådana frågor
i öfverensstämmelse med detta Hr Landtm.-s yttrande. Gr.
Horn har understödt samma åsigt, och jag får förklara, att
om, emot förmodan, Hr Lagerhjelm skulle vilja afstå från
att få sin propos. först framställd, eller medgifva någon förändring
i hennes ordalydelse; så anhåller jag att få upptaga
Hr Lagerhjelms förslag såsom mitt eget. Från bemödandet
att få det först framstäldt skall jag icke afstå, förrän R. o.
Adts pluralitet förklarat sig emot mig; men denna pluralitet
vill jag likväl först hafva med säkerhet gifven.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Föga statsmanna
skarp
-
D e 11 11 April e. m.
281
skarpsinnighet synes i sanning vara erforderlig för att blifva
förvissad derom* att Consl.Utskrs nu förevarande förslag slutligen
pS elt eller annat sätt vid den ena eller andra riksdagen
skall stranda och tillintetgöras, och det tyckes hu egentligen
endast vara fråga om att gifva det en anständig begrafning,
Det är af sådan anledning, sorn icke allenast Hr
Lagerhjelm Utan äfven flere andre talare yrkat, och som jag
likaledes täger mig friheten till Hr Frih. o. Landtm, samt
till H. R. o. Ad. hemställa, att vi nu genast måtte få framställd
en sådan propus,, att R. o. Ad. förklarar såsom sin
gemensamma tanke att Coust.Utsk:s Förslag är af den egenskap
att icke kunna antagas. Jemte det jag således helt och
hållet instämmer i Hr Lagerhjelm!) framställning, får jag tillika
förklara, att det var min afsigt, då jag begärde ordet,
att, i händelse Hr Lagerhjelm för sin del velat afstå från
att få sin propos. först framställd, för min egen räkning
fortsatta eli sådant yrkande, hvaruti jag nu blifvit förekommen
af Hr von Hartmansdorff.
Frih. Sprengtporten: Det torde finnas meningar, så
Viii inom som utom detta ruin, hvilka måhända icke så utan
all anledning anse, att det är redan ganska raskt, om ett
Coust. Utsk.s betänk, vid första riksdagen skulle komma att
helt och hållet afslås; men 0111 äfven elt sådant beslut komma
att göra sig gällande, synes det dock vara billigt och
skäligt, att låta minoriteten, till hvilken jag vid detta tillfälle
hör — icke derföre att jag gillar hetank:s principer,
men emedan jag icke kan godkänna olagligheler vid behandlingen
deraf, — att, säger jag, låta minoriteten få tillgodonjuta
alla beheficia juris, och dertill hör att den må få
Uttrycka sina tankar, få dem pröfvade och få erfara huru
mångå anhängare den kan påräkna för hvartdera af de särskildt
framställda förslagen. Jag tviflan icke på att alla
dessa förslag slutligen blifva afslagna, och då kommer man
ju i alla fall till samma resultat, meri man har åtminstone
då handlat mera liberalt emot sina motståndare. Det är af
sådan anledning jag begärt, att icke Hr Lagerhjelms förslag
till propos. må blifva det första som framställes. Jag har
begärt det, icke såsom en rättighet, emedan jag vet, att det
icke hade varit att befordra min anhållan, men jag begär
det såsom en gunst af R. o. Ad.
Frih. Cederström: Det är med atdedn. af Hr von
Hartmansdorff^ yttrande, som jag har begärt ordet, och anhåller
att till svar på hans framställning få uppläsa 54 §:n
Riksd.Ordm Den lyder: ”Då propos. till fattande af ett definitivt
beslut öfver en Konungens framslällan eller ett betänk.
eller en af enskild riksdagsman väckt fråga är med ja
och nej besvarad, och anmärknH’ i saken under discurserna
gjorda, bör proposm inrättas i enlighet med dem; och skulle
24 H. 36
Den ai April e. m.
målet under discurserna skiljas tili flera delar, hvaröfver särskilda
anmärkmr göras, då skall, enär sådant askas, propos.
öfver hvardera delen särskildt anställas.” Detta må äfven
gälla i afseende på livad Frih. Sprengtporten sednast anfört,
der han icke fordrar såsom rättighet att propos;ne skola
efter discussionen inrättas.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolphi Föga
riksdagsmannaskarpsinnighet synes vara erforderlig för alt
inse olämpligheten af, att först framställa den propos., som
innebär ett undertryckande af hela det närvar, grundlagsförslaget;
ly om så skulle ske, är det klart som solen, att
de, som icke önska att bifalla förslaget oförändrad!, men
som vilja antaga det med de förändringar, som deruti af
åtskilliga ledamöter här blifvit föreslagna, icke äga någon
utväg att göra sin tanke gällande. Jag anhåller derföre alt
Hr Frih. o.Landtm., genom framställd propos., ville utröna
den ordning, uti hvilken Ståndet önskar alt proposme böra
förekomma.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det han trodde sig redan
förut verkligen hafva gjort den af Hr Munck af Rosenschöld
begärda framställning, i det han för R. o. Ad.
yttrat sin tanke i afseende på ordningen, hvaruti propostna
borde göras, icke likväl såsom en ordning, hvilken skulle
komma att iakttagas, oaktadt hvad Ståndets ledamöter deremot
kunde hafva att erinra, utan såsom en framställning,
hvars ändamålsenlighet borde af R. o. Ad. pröfvas. Hr
Landtm, ansåg sig, då flere ledamöter klandrat denna ordning
för framställandet af propos:f, böra äfven förklara orsaken
hvarför hans mening varit den, att den af Hr Lagerhjelm
begärda propos. borde vara den första som af R»
o. Ad. pröfvades. Hr Landtm, hade anfört två skäl, det
ena, att Hr Lagerhjelms mening vore den, som först blifvit
framställd, och det andra, att den vore den mest afvikande
från Utskts förslag. Hr Landtm, tog sig den friheten erinra
R. o. Ad., att då, för flera månader sedan, Const.Utsk:9
mern. N:o 38 för R. o. Ad. blifvit föredraget, med de förslag
som deruti finnas framställda, hade den ordning vid framställningen
af propos:na blifvit följd, att den, som mest afvek
från Utsk:s förslag, varit den första, som blifvit till R,
o. Ad:s pröfning föredragen; den andra, som blifvit till
Ståndets pröfning framställd, hade varit å ett förslag af en
af Ståndets ledamöter. Hr Landtm, erinrade sig icke rätt
hvilken, men trodde att det varit Frih. Hamilton; detta,
likasom de öfriga, som för R. o. Ad. framställdes, var i ordningen
det hvilket var närmast intill det, som blifvit förkastadt
o. s. v. med öfriga förslagen till dess några till vissa
delar blifvit antagna och andra förfallit, till följe af förut
fattade beslut, hvilket då blifvit följden, ju närmare de lågo
Utsk-.s förslag. Enär R. o. Ad. då beslutat, att de sär
-
Den ai April e. m.
aS3
skildta förslagen skulle i denna ordning för R. o. Ad. föredragas,
hade det väl icke varit fullt i enlighet med den
framställning af saken Hr Landtm, då gjort, men sedan
Ståndet då fattat nämnda beslut om ordningen för föredragningen,
hade Hr Landtm, trott sig vid detta tillfälle böra
följa samma ordning för föredragningen, som R. o. Ad. då
funnit vara den riktigaste och tjenligaste. .Något skäl alt
derifrån afvika denna gången kunde Hr Landtm, icke finna
deruti, att antagandet af Hr Lagerhjelms förslag skulle medföra
förkastande af öfriga meningar, som blifvit framställda,
enär R. o. Åd. torde finna, att, hvilkendera af dessa meningar,
som till R. o. Ad:s antagande såsom propos. nu framställdes,
och af R, o. Ad. här blefve antagen, påföljden blefve
densamma, att nemi. tillvägabringa ett förkastande af alla
de öfriga, R. o. Ad. torde erinra sig den framställning Gr.
Spens gjort och de anmärkmr han ansett böra göras vid
Utsk;s förslag. Om hans förslag först för R. o. Ad. framställdes
och antoges såsom Ståndets gemensamma tanke, så
vore derigenom så väl Hr Lagerhjelms, som Frih. Cederströms
och Hr Mannerskantz’förslag förfallna, utan att kunna
vidare för R. o. Ad. framställas. Ett dylikt förhållande
uppkomrae, om Hr Lagerhjelms, eller om Frih. Cederströms
eller om Hr Mannerskantz' förslag framställdes först; hvarföre
Hr Landtm, af dessa skäl, hvilka R. o. Ad. torde finna
icke kunna härleda sig från förkärlek särskildt för det ena
förslaget eller för det andra, utan endast derifrån att Hr
Landtm, ansett sig böra följa samma ordning, som R. o.
Ad. vid föredragningen af mern. N:o 38 ansett vara den
rätta, och emedan han trott det Öfverensstämma med grundlagens
åsigt, att enahanda frågor borde på enahanda sätt
behandlas i afseende på deras föredragning i allmänhet, äfvensom
derföre att Hr Landtm, funnit, att, hvilkendera propos:
n som först framställdes, utgången af dess afgörande skulle
hafva på de öfriga samma följder, hade trott sig böra för
R. o. Ad. föreslå, att den propos., som Hr Lagerhjelm redan
i början af discussionen begärt, måtte blifva den första som
komme alt framställas.
Gr. Frölich: Den nu af Hr Frih. o. Landtm, gjor
da
framställning var icke någon propos., som behöfde med
ja eller nej besvaras, utan det var en declaration af Hr
Landtm:s tanke i saken. Jag får först förklara Hr Frih.
och Landtm, min tacksamhet för en sådan utveckling. Jag
finner den för min del alldeles tillfyllestgörande, nb. deruti,
alt Hr Frih. o. Landtm, öfverlemnat till Ståndet att besluta
hvilken propos. som skulle blifva den första. Hr Landtm,
har äfven förklarat orsaken hvarför han vid ett annat tillfälle
ansåg sig först böra taga den anmärka, till propos.,
sorn mest aflägsnade sig från Utsk:s förslag. Ett sådant sätt
att gå till väga var då ganska riktigt, emedan med den ge
-
a84
Denai April e. tn.
mensamma lanke man då hade, att få något helt, så skulle
man naturligtvis sjelf önska att aflägsna allt snm skulle slöra
enigheten; men nu finnes ingen så beskaffad gemensam
tanke, och jag kan icke föreställa mig, hvarföre man skulle
välja samma satt nu. Hr von Hartmansdorff har val för»
sökt att i sitt sisla yttrande visa oss, att om vi nu stannade
vid Hr Lagerhjelms förslag och antogo det genom votering,
så skulle vi på en gång hafva gjort slut på så väl Ulskts
förslag, som alla de öfriga här framställda meningarna, Detta
anser jag föga mindre naivt än den talares yttrande, som
hade ordet näst efter honom, nemi. Hr Lagerheim, som påstod,
att vi skulle gifva denna fråga en anständig begrafning.
Jag tror icke att denna begrafning då blefve anständig;
och det är för att göra den åtminstone någorlunda
anständig som jag förenar mig i Frih. Sprengtportens anhållan,
eller bön, om man så behagar, att R. o. Ad. måtte
låta propos:na gå i den ordning som han föreslagit. Jag
tager för afgjordt, mine herrar! att Hr Lagerhjelms förslag
slutligen segrar, isynnerhet nu, då Hr von Hartmansdorff tagit
affär på detsamma; och då Hr von Hartmansdorff förklarat,
att om också Hr Lagerhjelm skulle samtycka till en
sådan bön, så ville Hr von Hartmansdorff söka tillegna sig
Hr Lagerhjelms förstfödslorätt och att han icke skulle afstå
derifrån utan votering, så återstår det icke annat än att
ödmjukt anhålla, det R. o. Ad. ville bistå oss i denna votering,
så att vi åtminstone måtte slippa att få Hr Lagerhjelms
förslag förr än till slut.
Frih, Boye, Ludv.: Under åberopande af de full
komligen
tillfyllestgörande skäl, som Hr Frih. o. Landtm,
i sin förklaring framställt, anhåller jag vördsamligen, att
Hr Frih. o. Landtm, ville förvandla denna sin declaration
till propos.; och jag tror att detta är Hr Landtnäs rätt så
mycket iner som det just är hans kall att leda öfverläggningarna,
Då det nu är oemotsägligt att billigheten blifver
densamma, hvilketdera förslaget som kommer först, emedan
det som liar majoriteten för sig alltid kommer att göra sig
gällande, men praxis hittills alltid varit den att den från
Const.Utskts förslag mest aflägsna tanke först blifvit framställd
till propos., så frågar jag, om det finnes det ringaste
skäl alt gå ifrån den ordning, som Hr Frih, o. Landtm, föreslagit.
Till Gr. Frölich och mina andra värda motståndare
ber jag alt få hemställa, — hvad rätt har väl minoriteten
att få sin tanke uttryckt framför majoriteten? Jag förnyar
min anhållan till Hr Frih. o, Landtm., att vi nu genast
måtte få propos. på Hr Lagerhjelms förslag, och om icke på
annat sätt, att vi genom en votering måtte få komma ifrån
saken.
Hr Lagerhjelm; Sedan jag sist hade ordet, har en
talare önskat, att jag ur milt förslag till propos. måtte bort
-
D c n 3i April c. m.
taga ordel gemensam. Förut har en ledamot yrkat, alt
jag derifrån måtte utesluta ordet enda. Om man så der
skulle borttaga ett ord hår och ett ord der, så vet jag verk-,
ligen icke hvad sorn till slut kunde blifva qvar af förslaget,
Det kunde då blifva någonting helt annat än hvad jag der»
med åsyftat. En annan talare har anhållit all man skulle
låta minoriteten komma i åtnjutande af alla bendicia juris
i denna sak. Jag vet icke huru man kan tala 0111 majoritet
eller minoritet i denna fråga, då R. o. Ad:s tanke i della ämne
ännu icke är utredd, Jag kan dessutom icke inse att mitt för t
slag gör intrång på någons rättigheter, ty de som icke gilla
detsamma hafva öppet för sig att säga nej dertill, och då
kunna deras meningar göra sig gällande som contra-propos.
En tredje talare har uppläst en § ur grundlagen, lör att
dermed visa alt propos: na höra vara inrättade i enlighet med
discurserna. Jag tror alt det sätt, hvarpå Hr Frih. o. Landtm,
behandlat detta ämne, just år i enlighet med discurserna.
Jag får derföre förklara, alt jag icke kan göra någon
förändring uti milt förslag och icke heller afstå från min
begäran att få det först framstäldt till propos., då alla skäl
tyckas tala för en sådan ordning, äfven oberäknad! den omständighet,
att jag hade den äran att vara den förste, som j
denna sak framställde ett förslag till gemensam tanke.
Åtskillige hördes yrka proposition.
Frih. Hamilton, Hugo: Antingen har jag helt och
hållet misstagit mig om den behandling, sorn grundlagsfrågor
här undergått, eller också måtte den siste värde talaren
hafva begått ett misstag, hvilket jag alldeles icke skulle haf»
va väntat af en så erfaren riksdagsman som han, då han
yttrade, att han ansåg det hvar och en af de här framställ»
da meningarne kunde göra sig gällande såsom contra-propos.
emot hans förslag, Icke annat än jag kan påminna mig,
så har, i sådana frågor soln denna, aldrig någon con tra-pro»
pos. blifvit uppställd, utan man har alltid ansett Utsk:s för»
slag utgöra contra-propos., hvilket, sedan alla de andra för»
slagen blifvit underkända, alltså kommit att qvarstå såsom
Ståndets gemensamma tanke. För alt emedlertid göra sig
ett riktigt klart omdöme öfver den ordning, som man anser
böra följas vid föredragningen, är det nödigt, att man vet
hvad de särskildta förslagen innehålla, och det är derföre jag
nödgas' ånyo begära af den värde talaren, som framställt
den nu ifrågavar. proposm, en upplysning om hvad han
egentligen menar med sin anhållan alt R. o. Ad. måtte
förklara Const.Utskts betänk, oantagligt, huruvida den vars
de talaren dermed velat hafva detsamma förkastadt in totum
et tantum eller om detta uttryck endast innebure, att, sådant
förslaget nu är beskaffadt, det icke kan antagas. I det sed»
nare fallet så skulle, efter mitt sätt att se, äfven ett bifall
till Hr Lagerhjelm* förslag ingalunda utesluta de a:ne a*
Den 21 A p r i I e. m.
mendemcnter, som blifvit begärda af Gr. Spens och Frih.
Gederström; ty det är ju möjligt, att om Const.TJtsk. finge
del af dessa anniärkn:r, så skulle det kunna omarbeta sitt
förslag så att det blefve antagligt. Om delta har varit Hr
Lagerhjelms mening, så har jag naturligtvis ingenting emot
att hans propos. blifver den lörsta. Som det nu tvckes att
vi skola komma att votera om saken, så är det af högsta
vigt uti denna angelägna fråga, att vi riktigt veta hvaröfver
vi votera, och det är derföre som jag tagit mig friheten
anhålla att derom vinna upplysning af den värda talaren.
Hr Munck af Rosenschöld: I likhet med Gr,
Frölich får jag nämna, att jag väl hörde Hr Frih. o. Landtm,
förklara i hvilken ordning lian ansåg att propos-ne borde förekomma,
men att jag icke hört att Hr Landtm., genom
framställande af någon propos, till Ståndet i afseende på
föredragningen, tillvägabragt något beslut i detta afseende.
Jag förnyar derföre min anhållan, att Hr Frih. o. Landtm,
måtte inhemta Ståndets beslut öfver den ordning, som Ståndet
anser böra följas vid propostnas framställande; oell skulle
jag tro, att Gr. Spens’ förslag, såsom det der mest närmar
sig till Utsk;s, är det som först bör företagas till afgörande.
Gr. Horn: Det är med anledn. afdet egna förhållan
de,
som ägt rum med de nu föredragna betänk:na, nemi.
att de till en del innefatta frågor, hvilka redan förut förevarit
hos R. o. Ad., som jag föreställt mig möjligt att öfver
dem besluta utan att iakttaga den form, som 56 §:n
grundlagen föreskrifver, d. v. s. utan att afsända någon gemensam
tanke till Const.Utsk., men endast förklara förslaget
för oantagligt. Då likväl Hr Lagerhjelm icke vill
medgifva en sådan förändring i sin propos., så vill jag visserligen
icke vidare yrka derpå, utan underkasta mig det
beslut, sorn R. o. Ad. går att fatta i afseende på en gemensam
tanke.
Det har af en värd talare blifvit ifrågasatt, huruvida
icke Const.Utsk., i händelse R. o. Ad. förklarade såsom
sin gemensamma tanke att förslaget vore oantagligt, skulle
anse sig förpligtadt att omarbeta sitt förslag och ånyo dermed
inkomma, samt huruvida det derföre icke vore mera
egentligt att förklara det förkastligt; men jag tror att det
är alldeles likgiiltigt hvilkendera ordalydelsen blifver begagnad
och att båda uttrycken skola medföra samina resultat i
afseende på frågans ytterligare behandling. Det förefaller
mig besynnerligt hvarföre Frih. Sprengtporten och åtskilliga
andre personer, som med honom dela åsigter i detta ämne,
pro så angelägne att icke den af Hr Lagerhjelm begärda
propos. måtte blifva först framställd, då de i alla fall hafva
gjg öppet lemnadt att rösta deremot och, ifall de segra i den
Den 21 April c. m.
voteringen, fä framställda alla de opinioner, som de konna
önska; jag kan icke se alt de kunna hafva den ringaste förhoppning
att snarare få sina meningar igenom, om Hr Lagerhjelms
förslag frarnställes sist un om det kommer först,
isynnerhet som Frih. Sprengtporten sjelf förklarat att lian
vore uti minoriteten. I afseende på utgången af sjelfva saken
tror jag det derföre vara fullkomligen likgiltigt, hvilkendera
propos. som försl förekommer, men anser emedlertid,
på sätt Hr Frill. o. Landtm, förklarat, att det är en pä
goda grunder antagen praxis att, vid behandlingen af sådana
frågor som den nu förevar., alltid först börja med framställandet
af den propos., som mest afviken från Coust.Utskts
förslag, och sedan fortgå med de öfriga i den män de närma
sig delta förslag, och jag tror icke att det nu vore skäl
att tillåta ett afvikande från denna grundsats, helst ett annat
förfarande endast skulle leda till eli onödigt förspillande
af R. o, Ad:s tid, då man redan med temmelig visshet
kan förutse det resultat, hvartill vi i denna fråga skola komma.
Jag kan således icke undgå att tillstyrka den ordning
för föredragningen, som Hr Frih. o. Landtm, föreslagit, och
jag hoppas att mina motståndare göra mig den rättvisan att
tro, det jag i detta fall handlar efter öfvertygelse om det
sorn nyttigast och rättast är.
Frih. Sprengtporten: Då jag redan förut haft till
fälle
yttra mig i denna fråga, vill jag vara så kort som
möjligt. Jag hav endast begärt ordet för att besvara den
anmärka. Ur Lagerhjelm framställt, nemi, alt det varit oriktigt
af mig att tala om majoritet och minoritet i detta
ämne, då någon sådan ännu icke vore känd. Jag medgifver
att det kan hafva varit orätt att så bestämdt yttra sig
om hvad man endast kunde förutse skola inträffa; och som
jag hört flera ledamöter dela mina åsigter i sjelfva frågan,
förmodar jag att jag misstagit mig om R. o. Ad:s mening,
samt hoppas att min tanke vid en blifvande omröstning vinner
majoritet.
Gr. Frölich f Sedan Gr. Horn i första delen af sitt
anförande, genom återkallande af sin begäran att ordet ”gemensam”
borde borttagas utur Hr Lagerhjelms förslag, sökt
förekomma splittring å den sida, hvartill Hr Grefven nu
hör, så har han i den sednare delen af sitt anförande haft
den godheten att söka Öfvertyga oss på den andra sidan,
att vi icke hafva någon olägenhet utaf, om Hr Lagerhjelms
förslag frarnställes först, emedan utgången i alla fall skulle
blifva densamma, ehvad det konnie först eller sist. Men
jag beder alt få hemställa till den värde Grefven och de
som med honom tänka lika, om icke, då de äro så säkra på
framgången af sin sak i alla händelser, om icke, säger jag,
de då skulle kunna tillåta oss alt få de andra förslagen
först föredragna, då vi föreställa oss att det skulle vara
a38
Den 21 April e. m.
bättre för oss. Hvad nu vidkommer min önskan att utur
detta förslag ordet enda malte borttagas, så finner jag alltför
väl, alt då Hr Lagerhjelm, sorn är förslagets fader, och
Hr von Hartmansdorff, som förklarat sig vilja stå fadder åt
detsamma, icke vilja medgifva någon stympning deraf, utan
Önska att conservera barnets all i lemmar, så kan ingen förändring
deruti vara att hoppas, hvarföre jag afstår från yrkandet
derpå. Frill. Hamilton har upplyst Hr Lagerhjelm,
att det icke kilade gå an att Uppställa Gr. Spens’ förslag sorn
contra-propos. på Hr Lagerhjelm*. .lag kan således icke
undgå alt fortfara i min önskan det icke Hr Lagerhjelm*
förslag mätte komma först, ulan alt pfoposfhe matte så uppställas,
att vi, som önska att bifalla Gr. Spens’ föislag, åtminstone
måtte få tillfälle att uttrycka vår mening. Det är
ännu icke TU:del af Ii. o. Adis här närvar, medlemmar, sorn
yttrat sig i frågan. Det kunde således vara icke allenast
ganska intressant utan äfven af ganska mycken vigt att veta
livad alla de öfriga -jäjidelarne tänka Oin saken, och det är
derföre som jag, icke pockande utan suppficando, anhållit
tini en annan propos. Då man 1111 tyckes anse att vi äro
sysselsatte endast med firandet af en begrafningsaCt, så vore
det väl åtminstone skäl att låta den tillgå med all möjlig
solennitet.
Sedan Hr Frih. o. Landtm, förklarat alt det berodde
på Ståndet att besluta, huruvida det ville hafva någon annan
propos. än den på Hr Lagerhjelm* förslag, så får jag
instämma med Hr Munck af Rosenschöld uti hans begäran,
att Hr Frih. o. Landtm, ville genom en särskild propos»
inhemta Ståndets tanke i detta fall, och jag skall icke underlåta
att då begära votering, ty detta är en preliminärfråga,
och det är af Vigt att begagna sig af alla sina beneficia
juris.
Hr von Hartmansdorff: Den siste talaren har ön
skat,
att en sådan propos. måtte framställas, att de ledamöter,
hvilka lika med honom ville bifalla Gr, Spens’ förslag,
måtte få tillfälle att Uttrycka deras mening. Jag tror att
detta sker aldra bäst derigenom, att Hr Lagerhjelms förslag
framställe* först, ty, i händelse så skef, skola icke allenast
de som gilla Gr, Spens’ förslag, utan äfven anhängarne af
alla de öfriga säga dej till Hr Lagerhjelms, och alla dessa
nej möjligen räknas Gr. Spens’ förslag till godo. Det är
lätt att inse, att den färsta framställningen just är den o
fördelaktigaste,
emedan hon får alla de olika meningarna
emot sig. Det kan följaktligen hända, att det nu får flera
nej emot sig, än 0111 det framställdes efter nila de andra.
Orsaken hvarför jag likväl yrkar att det måtte komma först
är min önskan, alt vi snart måtte få ett slut på saken. Om
vi först skulle utsträcka öfverläggningarna till alla bi-pro
postna,
Den 21 April e. m.
postnn, så skulle vi icke komma att votera i hufvudsaken
förr iin efter midnatt, då de fleste af Husets ledamöter gått
hem och lagt sig, eller ock skulle Hr Frih. o. Landtm,
nödgas uppskjuta öfverläggningen till en annan dag.
Gr. Frölich har önskat, att hegrafningen af Const.Utskts
förslag måtte ske med all möjlig solennitet. Parenlationer
hafva vi redan hört, och några andra solennileter vet jag
just icke lämpligen kunna äga runi på delta ställe.
För alt komma till heslut i fråga 0111 ordningen för
föredragningen, anser jag bäst vara att få votera derom. Sådant
går mycket fortare, än om en hvar af Husets ledamöter
skall uppstå och utveckla sina skäl för eller emot. Dertill skulle
väl åtgå ännu en eller ett par timmar, men en omröstning
är öfverstånden åtminstone på jjedels timme.
Hopen på propos. förnyades.
Hr Lagerhjelm: Det är nu tredje gången jag är
uppkallad på bänken för att yttra mig öfver beskaffenheten
af min propos. och angående ett amendement till densamma.
Jag anser mig icke äga rätt att ingå i discussion med enskilda
ledamöter härom, utan det skulle då vara för R. o.
Ad:s egen skull sorn sådant skulle ske, men jag har redan
yttrat angtde mitt förslag allt hvnd jag ansett vara nödigt, och
jag tror att den, som vill förstå mig, kan också förslå mig.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag är förekom
men
af Hr von Hartmansdorff i hvad jag velat säga. Yi
hafva nemi. nu så länge sysselsatt oss med att discutera endast
öfver den ordning, i hvilken propostne skola företagas,
att jag föreställer mig att det skulle vara bäst att nu skrida
lill votering derom; men jag vill blott fästa uppmärksamheten
derpå, huru olika hopp om framgång man har efter
den olika ordning, uti hvilken föredragningen sker. Om
nemi. Hr Lagerhjelms förslag framställes först, så får detta
emot sig alla dem som gilla Frih. Tersmedens, Gr. Spens’
och Hr Mannerskantz’ förslag, äfvensom alla, hvilka skulle
vilja att Const.Ulsk:s betänk, blefve hvilande oförändradt till
nästa riksdag. Börjar man åter med något af de andra förslagen,
så får detta emot sig anhängarne, så väl af Hr Lagerhjelms,
som af alla de öfriga förslagen, och kan då icke
hafva stort medhåll att förvänta; hvaremot då alla dessa
förslag blifvit genomgångna och man slutligen kommer till
Hr Lagerhjelms, så får detta medhåll icke allenast af alla
sina egna anhängare, utan ock af andra, hvilka möjligen
förut skulle velat votera emot detsamma, men som, då valet
endast återstår emellan Ilr Lagerhjelms och Const.Utskts
förslag, hellre vilja bifalla det förra än det sednare.
När ordningen kommer till Hr Lagerhjelms förslag, ville
jag föreslå honom att utbyta ordet oan tag ligt till rent af
förkastligt, på det att man icke måtte gifva någon yt24
H. 37
390
i
Den ai A p r i I'e. m.
terligare anledn. til! förklaringar öfver huru det bör förslås.
— För öfrigt öfverlemna!' jag helt oeh hållet åt Ståndet
att välja den ordning, i hvilken det villvoteia, men önskar
att vi snart måtte få skrida dertill.
Frih. Boye: Jag får endast förklara, att enligt min öfvertygelse
ulgör det ett bland Landtnäs prerogaliver att
feda våra discussioner och förhandlingar. Jag tror derföre,
att Hr Frih. o. Landtm., utan någon förutgående hemställan
till Ståndet, bort giha oss propos. först på Hr Lngerhjelms
förslag; men då nu Hr Frih. o. Landtm, öfverlemnat
till Ståndet att besluta ang:de ordningen för föredragningen,
så anhåller jag alt (å förena mig uti Hr Munck af
Rosenschölds begäran alt vi mätte få votera derom.
Hr Hjerta, Lars: Då frågan nu endast tyckes vara om
en iner eller mindre anständig begrafning af Coust.Ulsk:s förslag,
så vill jag visserligen icke, sedan så många liktal blifvit
hållna, förhindra majoriteten att så fort som möjligt få slut, för
alt sedan få komma till grafölet ; men jag liar dock icke kunnat
undgå att begära ordet, i nnledn. af Hrr von Ilai tmansdoi (Fs och
Cederschjölds sista yttranden. Desse herrar hafva nemi. sagt, att
det vore en fördel för dem, sorn ogillade Hr Lagerhjelms förslag,
om propos. derå framställdes frii st, emedan isådan händelse
alla de, sorn kunde vilja instämma med Gr. Spens, Frih.
Tersmeden och Hr Mannerskantz, skulle votera nej till denna
proposition. Deruti hafva desse herrar helt och hållet
misstagit sig. Det finnes inom detta Hus, såsom vi under
tre dagars discussion haft tillfälle alt inhemta, nästan icke
en enda ledamot, sorn icke har några anmärkiur att göra
emot Consl.Utsk:s betänk. Om nu en sådan propos. framslälles
som Hr Lagerhjelms, eller att Const.Utskis förslag i
dess närvarande skick må förklaras oantagligt, så måste hvar
och en af dessa ledamöter instämma uti en sådan propos.;
åtminstone skulle jag af milt samvete anse mig förpligtad
dertill, såvida jag delade en eller annan af de anmärkntr,
som mot betänk, blifvit gjorda. Jag kan således icke betrakta
Hr von Hartmansdorff* framställning annorlunda än
såsom en ganska fin taktisk mesure, för alt ju förr dess hellre
komma till grafölet. Jag får likväl till Hr Frih. o.
Landtm, hemställa, huruvida framställandet af en sådan propos.
. sorn den Hr Lagerhjelm begärt, är förenligt med grundlagen,
då 56 §:n Reg.F:n tydligen stadgar, att öfver Const.-  Utsk:s betänkm må icke, vid samma riksdag som de afgifvas,
kunna beslutas. Vidare stårdet uti denna §: ''Göras i RiksSt:ns
plena emot Utsk:s yttrande amnärkn:r, blifve de, hvilka
hvarje RiksSt. särskildt förklarar utgöia dess gemensamma
tankar, till Const.Utsk. hänvisade.” Det måtte då ovillkorligen
vara klart, att de som göra anmärknfr i sak,
hafva rättighet att få dessa anmärkn:r pröfvade. Skulle
nu en sådan propos. sorn Hr Lagerhjelms framställas först,
D c ii ai April e. m.
*9'
sä skulle ett bifall till densamma förkrossa eller förqväfva
alla de öfriga, och jag kan derföre icke annat än högligen
protestera emot elt sådan! förfarande, såsom en af de mest
grundlagsstridiga åtgärder, som någonsin blifvit vidtagna.
Hvad beträffar Frih. Boyes påstående, att det skulle vara
Landtmts rättighet och förbindelse att sjelf bestämma
hvilken propos. först borde förekomma, så får jag förklara,
att jag icke anser Hr Frih, o. Landtm, äga en sådan makt,
utan att det är Ståndet, som äger att antaga de voter:spropostr,
hvilka det önskar. Så har också alltid tillgått, då
vid hvarenda votering Hr Frih, o. Landtm, tillfrågat Ståndet,
huruvida det godkände den af honom föreslagna propos.
, och om Ståndet deruti önskat någon ändring, så bär
sådant aldrig blifvit nekadt. Detta måtte innebära ett praktiskt
erkännande deraf, alt det ur Ståndet sorn bestämmer
voter:s-pro positionerna.
Frih. II amilton: För det första nödgas jag bedja Hr
La gei hjelm om ursägt för det jag generade honom med den
sista hagan; ly att denna generade honom, det hördes mai kbarl;
och för det andra anhåller jag att få förena mig med
de varda ledamöter, som bär algil vit protest mot propos.
på lii- Lagerhjelms förslag.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag är till största delen
förekommen af Hr Hjerta i hvad jag ämnade säga, och ber
nu blott all få anmärka, att de herrar, som önskat att få
Hr Lagerhjelms förslag först, för alt derigenom så mycket
förr fä ett slut på saken, skulle mycket snarare hafva kommit
till detta resultat, om de låtit föredragningen gå sin naturliga
gång, emedan de genom sitt bestridande deraf uppehållit
oss så länge, alt vi mycket väl kunnat på denna tid
votera om både Gr, Spens’, Frih. Tersmedens, Hr Mannerskantz.
^ och Hr Lagerhjelms förslag.
Hr Cederschjöld bär önskat alt Hr Lagerhjelm mätte
ändra sin propos. så, alt den komme att innehålla ett bestämdt
förkastande af Coust.Utskts förslag; men sedan dis—
missionen blifvit förklarad slutad, tror jag icke att Hr Lagerhjelm
äger rätt att göra någon ändring uti sitt förslag.
Hr Lagerheim: Jag uppträder endast för att till
detta Hus hemställa, huruvida vi icke allesammans skulle
vara bäst belåtne med att genast få votera örn den ordning,
uti hvilken Hr Lagerhjelms förslag bör förekomma.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
alt den propos., sorn först borde framställas, borde blifva
lill antagande af Hr Lagerhjelms förslag.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Frih. Boye begärde votering,
Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att ja
öfverrösta! nej.
Den 21 April e. m.
Hr Hjerta erinrade alt Frill. Boye begärt voteringi
Frib. Boye afstod från sin begäran om votering, efter
den förklaring Hr Landtm, afgifvit huru han uppfattat svaren
å propositionen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att som lian icke hört
någon annan än Frih. Boye begära votering, och han derifrån
afstått, så — —
Flere röster yttrade att de begärde votering.
Hr Landtm, yttrade, alt i sådant fall förekornme att
bestämma conlra-propos.; frågan blefve då, Iivilketdera, antingen
Gr. Spens’, Frih. Cederströms eller Hr Mannerskantz’
förslag borde blifva det som först pröfvades, hemställande
Hr Landtm , om It. o. Ad. skulle finna att Gr. Spens’s förslag
borde blifva det som i contra-propos:n infördes såsom
det Ii vilket först borde pröfvas.
Gr. Spens: I händelse mitt förslag kommer att ytterligare
pröfvas, förbehåller jag mig rättighet att få uppläsa
en .ytterligare utveckling af detta mitt förslag i afseende på
de i betänk. ]ST:o 85 förekommande ändringar i Reg.F:n; ty när
jag i plenum den 17 dennes gjorde mina anmärkn.w, rörde de
endast vallagen, och jag hade ämnat framställa de öfriga vid
den detaljerade pröfningen afUtsk:s förslag, som jag väntade
skulle inträffa. Jag kunde då icke föreställa mig att II. o.
Ad. skulle vilja afslå eller antaga en bloc; men sedan R.
o. Ad. nu beslutat alt förslaget endast i sin helhet skall
förekomma, är det alldeles nödvändigt att äfven mitt förslag
blifver ett fullständigt helt; hvarföre jag således måste framställa
de förändringar jag anser böra ske uti Reg.Ftn.
Gr. Horn: Om det vore mig möjligt att fatta en öfvertygelse
om, att något förslag skulle kunna framställas här
på de grunder Coust.Utsk. lagt, som skulle kunna blifva antagligt,
så ville jag visserligen instämma i Gr. Spens’ yrkande,
ehuru jag fruktar för, att Gr. Spens kommer för sent
med sin begäran att få framställa ett nytt förslag eller ett
mera utveckladt, då discussionen redan är förklarad vara
slutad; men jag begärde egentligen ordet för alt ödmjukt
anhålla, alt 0111 Gr. Spens’ förslag skulle blifva det första, så
måste Hr Lagerhjelms förslag åtminstone blifva det andra.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om icke det skulle
möta stora svårigheter att bestämma i hvilken ordning det
ena förslaget skulle komma att pröfvas efter det andra, såvida
man icke ville i conti a-propos;n införa hela denna
ordning, och 0111 icke R. o. Ad. skulle finna lämpligast att
conlra-propos;n helt enkelt komme att innehålla del förslag,
sorn kunde anses böra pröfvas framför Hr Lagerhjelms.
Frill. Cederström: Mig synes att contra-propos:n naturligen
icke bör kunna blifva någon annan än den, att
Den ai A p r il c. m.
293
’’vinner nej, kommer särskildt att pvöfvas de vid betänk, i
sin helhet gjorda eller tillgörande anmärkningar.”
Frih. Ha mil ton förenade sig med Frih. Cederström.
Frih. Boye: Vid alla voleringar malte det vara angeläget
alt man vet hvarom man voterar; men då Gr. Spens
förbehållit sig att utveckla sill förslag och vi omöjligen kunna
veta hvilka anmärknrr linn ämnar göra, så motsätter jag
mig att hans förslag må insättas i contra-proposm. Det skulle
annars kunna hända, att när vi väl hade antagit Gr. Spens’
förslag och Grefven sedermera utvecklat detta förslag, så
skulle det komma att innehålla någonting helt annat än vi
väntat oss. Om Gr. Spens vill borttaga delta förbehåll, så
har jag ingenting emot alt hans förslag kommer i contrapropos.
; men den rättaste contra-propos. tror jag i alla fall
vara den, alt, ”vinner nej, antager B. o. Ad. icke Hr Lagerlijelms
förslag.”
Hr Frih. o. Landtm, fästade i anledn. af Frih. Boyes
yttrande uppmärksamheten deruppå, alt frågan nu först endast
vore alt bestämma hvilken af de olika framställda meningarna
först borde komma till Ståndets pröfning. Bestämde
R. o. Ad. sig för att först pröfva Hr Lagerhjelms förslag, så
kunde sedan derom discuteras; på samma sätt, 0111 Ståndet
bestämde alt någon af de andra förslagen af Gr. Spens,
Frill. Cederström eller Hr Mannerskantz, skulle först lill
pröfning förekomma, blefve tillfälle att då deröfver yttra sig.
R. o. Ad. torde således finna, att den första nu ifiågavar.
voteringen endast afsåge att bestämma hvilkendera meningen
som först borde komma under Ståndets hufvudsakliga
pröfning.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag får helt och
hållet förena mig med Frih. Cederström i hans anhållan
om contra-propos., och vågar vördsamt hemställa till herrarne,
om det icke vore skäl att, innan man sysselsätter sig
med anstalterna lill begrafningen, använda alla de medel,
som stå till buds, för att få patienten till lifs.
Gr. Spens: Jag har hegart ordet endast för alt få förena
mig med Frih. Cederström i afseende på den contrapropos.
han föreslagit. Orsaken hvarför jag gjorde mitt
förbehåll var den, att fråga var om att satta mitt förslag
först eller såsom contra-propos.; men örn nu den contrapropos.
, som Frih. Cederström framställt, blifver antagen, afstår
jag från mitt förbehåll tills vidare.
Frih. Hamilton: Jag begärde ordet för alt få förena
mig uti Frih. Cederströms begäran om contra-propos., som
är fullständigare än någon annan.
Hr Frih. o. Landtm, lät nu uppläsa Frih. Cederslröms
förslag till contra-propos., så lydande: Vinner nej,
Den 11 April e. ni.
föredragas först de gjorda eller tillgörande anmärkmna vid
belänk;iKi i sin helhet.
Hr Frill. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
till contra-propos. antaga detta förslag.
Ropades ja och nej.
Frih. Sprengtporten: Jag tror mig förbunden alt
hemställa till Frih. Cederström, huruvida icke Hr Frihtn insitt
förslag till contra-propos. skulle behaga borttaga ordet
”tillgörande.” Detta tomtsätter nemi., att nya anmärkna*
skulle kunna framställas mot Consl.Utskts betank.; men en
sådan åsigt kan jag icke dela. Jag tror visserligen att del
kun vara tillätet för en ledamot att jemka den anmärkn, han
framställt, men att framställa någon ny är för sent, då discussionen
redan är slutad.
Frih. Cederström: I anledn. af den siste talarens framställning,
anhåller jag att fä fästa Ståndets uppmärksamhet
derpå, alt ännu är intet annat afgjordt än formen för föredragningen,
nemi. huruvida alla 3 betänktne Niis 38, 68
oeh 85 hofde i siri helhet eller punktvis föredragas; och vi
besluta pä I. ili. att de skulle förekomma i sin hellie!, icke
sä likväl, sorn skulle derigenom de anmärknrr, sorn kunde göras
emot dessa hrtänktn, vara afskurne; de måste allenast i ett sammanhang
blifva framställde. Jag för min enskilda del har, om
frågan för ekorn ner att få discutera dessa hetänkm, åtskilliga
a irmark n: r att göra, men har icke kunnat framställa dem
hittills, emedan forin n hindrat mig.
Uppå derefter framställd propos., blef det af Frih. Cederström
algi fou förslag anlaget såsom contra-proposition.
Derefter upplästes till justering och godkändes följande
voler :s-proposition:
Den sorn anser, att Hr Lagd hjelms förslag till gemensam
lanke hör blifva det som först pröfvas, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, föredragas först de gjorda eller tillgörande aninärkntna
vid betänkjiia i sin helhet.
Elter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 16/j,
Nej — 63.
Gr. von Platen, Baltzar: Den större förmåga, som
jag ansett erfordras, för alt yttra sig i ett så vigtig! ämne
som detta, har gjort, att jag hittills afhållil mig derifrån, i
den förhoppning, att jag åtminstone genom min voteringssedel
molte få ett tillfälle alt uttrycka min åsigt i saken;
men då jag inser, alt genom den nu antagna propos:n äfven
denna utväg blifvit mig afskuren, anhåller jag att till prut.
fä anteckna min tanke, att jag fullkomligen ogillar det be
-
Den ai April c. m.
tank. som från Const.Ulsk. inkommit; men nit jag Ilka fullkomligen
ogillar och anser såsom stridande mot både grundlag
och praxis att vid denna riksdag afslå detsamma.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag anhåller att få antecknadt
uti prof., det jag anser R. o. Ad:s beslut, ali först
företaga Hr Lagerhjelms förslag till pröfning, icke vara öfverensstämmande
med grundlagens föreskrift eller antagen
ordning. Jag anser alt först hade propos. bort framställas
på de förslag till gemensam tanke, som blifvit afgifna af
Gr. Spens, Hr Mannerskantz och Frih. Cederström, och derefter
på andra förslag, som sedan kunde blifvit begärda och
som innefattat modificalioner i Ulsk;s förslag. Hvad Hr Lägel
hjelms förslag beträffar, är det af den beskaffenhet att det
aldrig bort blifva föremål för proposition.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Hr Lagenhjelms förslag, det R. o. Ad. måtte
förklara för dess enda gemensamma tanke, alt de af Const.-  Utsk. i dess betänkin JST:is 68 och 85 framställda förslag äro
oanlagliga.
Ropades starka ja, blandade nied nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverrösta! nej, begärde
Gr. Frölich votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voterrsproposition:
Den
som antager Hr Lagerhjelms förslag, att R. o. Ad.
förklarar för dess enda gemensamma tanke, att de af Coust.-  Utsk. i dess betänktn N:is 68 och 85 framställda förslag äro
oantagliga, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. Hr Lagerhjelms ofvannämnda
förslag.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — .55.
Nej — 62.
Frih. Leijonhufvud, Abraham: Jag anhåller vördsamt
alt i prot. få nedskrifva min reservation mot det beslut,
som nu blifvit fattadt. Härigenom bar jag blifvit förhindrad
från att framställa de ganska betydliga anmärkn:r,
som jag haft att göra mot Consl.Utsk:s förslag. Jag kan
icke gilla detta förslag hvarken till form eller grundsatser;
men jag tror icke att Ståndet nu haft rät t att göra något annat
än att, genom framställande af anmäikntr deremot och remitterande
af dessa till Const.Utsk. såsom Ståndets gemen
-
Den a t April e. ra.
samma tanke, gifva ITtsk. en ledning till omarbetning af de
reglementariska detaljerna af dess förslag, och icke att sträcka
sitt beslut ända derhän att upphäfva en princip, sorn redan
af R. St. blifvit fastställd.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Majoriteten inom detta
rum har nu med den makt den äger förkastat den stora
frågan. Det stod i denna majoritets makt att, med förkastande
af Utsk:s förslag, likväl icke bryta slafven öfver reformen
i sin helhet; men så har den icke gjort, och så stor
var dess ifver, att om en eller annan grundlags-^ dervid öfversågs,
så var det icke heller så noga. Det må då vara
mig tillåtet att bedomina dess tankar efter dess gerningar —
och jag önskar majoriteten för detta handlingssätt all den
heder eller allt det klander den förljenar; men jag vill åtminstone
fritaga mig från delaktighet i det ena, så väl som
i det andra, genom den reservation som jag nu tager mig
friheten att nedlägga mot det beslut, som af R. o. Ad. blifvit
faltadt.
Hr von Heyne, Georg: Det är mot ordalagen i det
nu fattade beslutet, som jag ber att få till prot. nedlägga
min reservation. Man kan visserligen enskildt säga, och jag
har äfven från min plats yttrat, alt jag ansåg förslaget oantagligt;
men det är dock icke annat än ett halft beslut, och
som högst oegentligt uttrycker R. o. Adis mening. Jag
skulle anse att ärligast och rättast hade varit, att beslutet
inneburit ett bestämdt förkastande af Utskts förslag.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Jag har icke deltagit i de
långvariga discussioner, som under de förflutna dagarna ägt
runi. Jag anser det således nu för en skyldighet att i prot.
reservationsvis nedlägga min tanke, att det beslut, R. o. Ad.
nu fattat, öfverensstämmer hvarken med grundlagens föreskrifter
eller med den skyldighet att bevaka landets väl, som
man haft rätt att vänta af ett folks representanter.
Frih. Cederström, Anders: Äfven jag anhåller att
få reservera mig emot det nu fattade beslutet. Jag har afliållit
mig från allt yttrande öfver representationsförslaget,
icke derföre att jag godkant de principer, på hvilka det hvilade,
utan emedan jag ansåg att framställandet af mina åsigter
löga kunde inverka på R. o. Ad:s beslut; men då detta
beslut står i fullkomlig strid med 56 och 81 §§:na Reg.Fm,
så kan jag icke annat an deremot nedlägga min reservation.
Hr Hallenborg, Carl Joli.: Jag anhåller alt till
prot. få anmäla min reservation emot det nu fattade beslutet.
Jag anser att det sätt, som begagnats att tillintetgöra
Utskis förslag, varit fullkomligen grundlagsvidrigt.
Hr af Sillen, Wilh. Gideon: Jag anhåller att till
prot. få nedlägga min högtidliga protest mot R. o. Ad:s förfarande
-
Den 2i April e. m.,
farande i denna fråga. Tillika ber jag att få uttrycka min
förundran deröfver att icke Hr Frih. o. Landtm, af 56 §:n
Reg.Fln funnit sig förhindrad all framställa en sådan propos.,
sorn den majoriteten begärt.
Hr Westfelt, Nils: Under hela den discussion, sorn
nu förevarit, har jag iakttagit tystnad, emedan jag icke ansett
mig äga nog skicklighet för att deltaga i en sådan debatt,
som denna. Jag kan dock icke till ba k b lia 1 la min bedröfvelse,
alt denna flaga blifvit så behandlad inom detta
Hus, der man med rälta kunnat förvänta alt i första rummet
Svenska folkets billiga önskan skulle mötas att erhålla
en förbättrad nationalrepresentation. Det kan väl icke vara
någons mening, alt det representationssätt, som vi nu aga,
är tjenligt, och jag beklagar derföre, att R. o. Ad., som ofta
plägat laga första sleget, då fråga varit om införande aF
förhult! ingar, genom en votering i afton, för denna gäng
betraktat saken annorledes och kanske för många år tillbakavisat
all förändring i berörde bristfälliga nationalrepresentation.
Jag får dessutom förklara, alt R. o. Ad., genom att
nu alsia Coust.Utsk:s förslag, begått den mest grundlagsvidriga
handling som någonsin blifvit föröfvad.
Hr Dalman: Äfven jag anhåller att lill de anförda
protesterna få nedlägga min. Jag protesterar i:o deremot,
att Const.Utskts betänk, blifvit så behandladt, som om det
första gången varit föredraget för R. o. Ad.; jag protesterar
2:0 deremot att Hr Frih, o. Landtm, medgifvit propos. på
förkastande af detta betänk., och jag protesterar 3:o deremot,
alt R. o. Ad. emot 56 §;n Reg.F:n beslutat, att det
afgifna förslaget icke skulle föranleda till någon åtgärd.
Hr af Uhr, Gustaf, förenade sig med reservan terne.
Gr. Spens: Utom det att jag reserverar mig i sak
emot det beslut, sorn är fattadt, anhåller jag äfven att få
reservera mig emot sjelfva den ordalydelse, som proposm innehåller,
nemi. att det vore R. o. Ad:s enda gemensamma
tanke. Det är ett uttryck af aldra besynnerligaste
beskaffenhet, och jag begriper icke huru majoriteten kunnat
vela alt icke R. o. Ad. tiar någon annan tanke.
Hr Tersmeden, Garl Reinh., Frih. Rantzou,
Joli. Albert, Gr. von .Selli, Bror, och Hr Löwenström,
Joli. Jac., förenade sig med Gr. Spens.
Gr. Taube, Gustaf Joli.: Då jag icke förut deltagit
uti discussionen öfver förevar, fråga, så vill jag icke heller
nu trötta R. o. Adis tålamod med något längre anförande.
Jag anhåller endast alt få instämma i de af Gr. Spens och
Hr Dalman afgifna reservationer.
Hr Palmcrantz, Joln Mauritz, förenade sig med
Gr. Spens.
24 H. 38
Dan ai April e, ra.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag reserverar mig så
väl emot formen för denna frågas behandling, som emot det
beslut som blifvit fattadt, hvarigenom den vigtiga representationsreformen
blifvit uppskjuten till en kommande tidpunkt.
Hr Mon tgommerie, Carl Hampus, anmälde lill
prot. att han förenade sig med Gr. Spens.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. torde
finna, att genom Ståndets nu fattade beslut någon vidare åtgärd
icke nu erfordrades vid memorialen N:is 85, 68 och 38.
Ropades ja.
Lades på bordet nedannämnda från Bevilln.Utsk. inkomna
memorialer, nemi.:
N:o 4^, roed förslag till förändrade formulärer, hörande
till den blifvande nya bevilln.stadgan;
N:o 46» • anledn. af RiksSt:ns fattade olika beslut ang:de
stämmoböters upphörande eller förminskning;
N:o 47> ang:de eventuella tullafgifter å förbjudna varor.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O, Silfver stolpe.
Lördagen den 24 Ajiril 1841.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 1 prot.utdr. för den 21 dennes e. m.
Frih. Boye, Fredr.: Da jag ej hade tillfälle att vara
närvar, i sisla plenum, får jag nu aflägga min protest emot
det beslut, som då fattades och hvaröfver prot.utdr. nu blifvit
justeradt. Jag är fullt öfvertygad att den tid ej ur
långt borta, då en annan majoritet kommer att göra sig gällande
i denna vigtiga fråga och vill för öfrigt blott säga:
salvavi animam meam.
Frih. Fleming, Herm. Reinh.: Som jag ej deltagit
uti sjelfva discussionen rör:de Const.TJtskls betänk:n N:is 68
och 85 angrde representationsförändringens sammanjerakande,
men väl uti voteringarna, ehuru jag af illamående nödsakades
att aflägsna mig, och ej förmådde afvakta den sista voteringens
slut, — anser jag det nu vara min pligt, att till
prot. vördsamt anmäla min reservation emot H. R. o. Ad:s
beslut, som fattades genom voteringen sisth Onsdags afton
