# ID: svediakorp-gov505
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 62,151
# sentences: 2,421
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 6 April e. m.
3oi
statsverket, så skulle grundlagens författare Lafva i 3o §:n
Riksd.Ordn. begått en missägning, hvilken synes fast otrolig.
Der står nemi.: ”StalsUtsk., som skall bestå af trettiosex
personer, bör granska, utreda och till R. St. uppgifva
stals- och riksg.verkens tillstånd , förvaltning och behof.”
Hvad den i 64 §:n Reg F:n omnämnda disposition vill säga,
derom kan man måhända genom ett exempel göra sig en
närmare föreställning. Riksg.cont. är väl ålagdt att betala
de s. k. äldre fordringarna lios Kronan. Men om Kronan,
i närvar, ögonblick, varder dömd att betala en ny gäld, t.
ex. någon dylik med den, hvilken tillerkändes Dykericompagniet,
och man vänder sig lill Riksg.cont. , för att utbekomma
sina penningar, så svara herrar fullmäktige utan
tvifvel nej, emedan de ej betala några oförutsedda utgifter,
utan endast det, som R. St. vid en föregrde riksdag bestämdt
utsatt. Följden blifver således, att Stats-cont. måste, på sätt
jemväl skett, utbetala medlen intilldess R. St. nästa gång
sammankomma. Om nu alla statsmedel hade ingått till
Riksg.cont., så hade vederbör, fordringsägare blifvit utan
betalning intill nästa riksdag. Detta bevisar bäst, att de medel,
som ingå till Riksg.cont., ej äro under K. M:s disposition,
och att man följaktligen öfverläder grundlagen, om
man röstar öfver ett sådant förslag , som det, hvilket Utsk.
har framställt. Frih. Sprengtporten har ansett det vara lika
riktigt, om medlen inginge till Riksg.cont. och derifrån anordnades
till Stats-cont. ; men 64 §:n nämner uttryckligen
extra-ordin. utlagor eller bevillningar och ej crediliver, som
anvisas på Riksg.contoret. En annan värd talare har anmärkt,
att de s. k. crediliven äro anvisade på Riksg.cont.,
och att sådant nogsamt bevisade detta verks egenskap att
vara en allmän besparingscassa. Jag vill deremot blott anmärka,
att det först är i sednare tider, som dessa creditiv
blifvit ställda på Riksg.cont,, och all de förut varit ställda
på banken. Slutligen, och då jag för andra gången hört
Gr. Frölich i denna fråga yrka, att Hr Frih. o. Landtm,
ville genast gifva sin mening tillkänna, på det att R. o. Ad:s
öfverläggning måtte förr taga slut; så får jag anmärka, att
om jag kunnat taga för gifvet, det R. o. Ad:s medlemmar
i allmänhet delade den mening jag yttrat, skulle jag visserligen
icke hafva uppehållit Ståndet med någon framställning
deraf. För öfrigt vet jag icke , att jag vid denna riksdag,
emot Hr Frih. o. Landtnäs mening, yrkat någon propos.,
men deremot vet jag, att Gr. Frölich gjort det flera gånger;
och jag skulle undra, om han icke gör det äfven nu, i händelse
Hr Frih. o. Landtm, gifver sin mening tillkänna. Då
tyckes det ej vara billigt att vilja förhindra andra att dessförinnan
säga deras mening, och aldraminst alt Grefven sjelf
söker göra det.
Gr. Frölich-' Jag anhåller först alt ingen af R. o. Ad.
Soli
Den 6 April e. m.
måtte tro, att jag begärt ordet ånyo för tredje gången, endast
för att bemöta Frih. Cederströms och Hr Rosenblads
försök att göra gyckel med hvad jag förut sagt. Hvad
den förstnämndes cilationer och raisonnenienter beträffar, så
tror jag att resultatet deraf för hvarje uppmärksam åhörare
utfaller snarare till contrapartens fördel, än till Frih:ns egen.
Hvad åter beträffar Hr Rosenblad, så finner jag visserligen,
att sedan sista liqviden oss emellan tror han sig hafva ett
betydligt öfverskott , och dertill lyckönskar jag honom. Jag
vill ej längre sysselsätta mig med honom under denna discussion,
som dertill är något för allvarlig.
Jag tror mig nu lill en början böra förklara, i anledn.
af Hr von Hartmansdorffs sednaste yttrande, att jag nu, sedan
discussionen fortgått så långt, börjar finna att min förmodan
om Hr Frih. o. Landtnäs tanke i detta fall, som jag
förut yttrat, bestämdt måste hafva varit alldeles oriktig,
och alt jag nu har godt hopp om att en propos. gifves af
den beskaffenhet, att begge meningarne få göra sig gällande.
Det skulle icke annorlunda kunna förklaras, hvarföre
icke något svar förut blifvit lemnadt på min vördsamma
framställning.
Jag har vid föregående tillfälle uraktlåtit att närmare
betrakta hvad grundlagarna, i min tanke, stadga i afseende
på denna fräga, och endast hållit mig vid att analysera den
argumentation, som Hr Lefren gjort; men det torde vara
nödigt att betrakta helt enkelt den frågan, hvad man i allmänhet
kan förstå med statsverket. I min tanke menas med
statsverket de verk och inrättningar, som äro lill, för att i
ett eller annat afseende dels låta skattemedlen utskrifvas,
dels draga försorg om att de inkomma och slutligen öfverlemnas
till K. M:s disposition. Man har åberopat 64
Reg.Fm, som skulle den ovillkorligen föreskrifva, att så väl
Rikets ordin, statsmedel och inkomster, som hvad, på sätt
omförmäldt är, under namn af extra-ordin. utlagor och beviliningar
till statsverket ingår, nödvändigt måste disponeras.
Så står det icke, mine herrar! utan det står: ”Hvad, på sätt
omförmäldt är, under namn af extra-ordin. utlagor eller bevillningar
till statsverket af R. St. anslås, vare under Konungens
disposition;” och delta måtte väl vara någon skilnad.
Här är således frågan: när inträffar denna period, då
R. St. hafva gifvit anslagen lill K. M.? Inträffar den, när
medlen influtit, eller inträffar den förut? Har nu grundlagen
sagt, att ovillkorligen alla sådana medel skulle ingå direct
till K. M. och ej till Riksg.cont., så vore ingen fråga om
den saken. Då vore det ganska behörigt att åberopa grundlagen
emot ett sådant tillstyrkande, som jag vid denna fråga
gjort; men jag kan för min del alldeles icke finna, att
någonstädes finnes en redaction, hvarpå man kunde bygga
en sådan föreställning. Man talar om Riksg.cont. och dess
egentliga ändamål. Ett egentligt ändamål kan vara mång
-
Den 6 April e. m.
3o3
Falldigt och vara foreskrifvet i mångfalldiga §§; men om det
medgifves, på sätt Frih. Sprengtporten säger, hvilket jag
likväl ej vill medgifva, att det egentliga ändamålet är att
sköta Rikets gäld, så utesluter detta ändamål ej alla andra
ändamål, hvartill detta veik , såsom utgörande en del af
statsverket, kan och bör begagnas. Det vore verkligen besynnerligt,
om meningen skulle vara sådan, att alla medel,
äfven om de vore öfverflödiga, skulle ingå till K. Stats-cont.,
att alla öfverskott skulle ingå till K. M., antingen de voro
af R. St. anvisade eller ej, men alt deremot alla brister, som
uppkomme, skulle af Riksg.conl, betalas. Detta vore i sanning
en besynnerlig lanke af lagstiftaren, då han förklarade,
att K. M. endast skulle disponera de medel, som R. St.
anslagit, och ej talar om någon disposition annorlunda , än
till de ändamål, hvartill R. St. anslagit medlen. Då skulle
naturligtvis alla öfverskott, som uppkommo genom tullens
stigande, eller hvilka möjligen kunde erhållas af skattemedel,
blifva af K. M. använda, fastän de icke voro anvisade
eller behöfde anvisas till något Statens behof. Detta förmenande
har man velat grunda derpå , att Riksg.cont. har
fått en särskild function, som jag hört en annan värd talare,
H. Ev. Hr Gr. Löwenhjelm , anse alldeles öfverflödig
numera, sedan vi ej hafva någon riksskuld, och alt således
den i särskilda §§ dt Riksg.cont. uppdragna förvaltningen
skulle utgöra dess enda befattning; men detta är ej min tanke,
emedan jag icke kan dela deras mening, hvilka säga, att
en partiel hänvisning innefattar den generella. Jag skulle
tro, att en generel sats måste innefatta dess delar , men att
vända om saken och säga att delen är detsamma som det
hela, öfverenstämmer ej med mitt sätt att resonera.
Hr von Hartmansdorff har yttrat till bevis för sin sats,
att det i Riksd.Ordn. står, att StatsUtsk. bör uppgifva
stals- och r i k s g. v e r k e n s tillstånd; men ipke annat
än jag kan begripa, så är denna strof just till fördel för
den sats jag drifver, emedan, genom denna sammanställning
af orden stats- och riksg.verken, just bevisas att grundlagsstiftaren
eller den, som skrifvit Riksd.Ordn., ansett dessa
verk vara just detsamma. Han har äfven sagt, att om fordringar
utaf K. M. och Kronan blifva af laga domstol fastställda,
så är det icke Riksg.cont., som kommer att betala
dem, samt att detta förhållande redan inträffat, då Kronan
måst till dykericotnpagniet betala en henne ådömd gäld.
Jag deremot är ganska säker, att i hvarje sådant fall är det
just Riksg.cont., som har utbetalt dessa fordringar, och det
förundrar mig, alt Hr von Hartmansdorff har velat sätta sin
sannfärdighet i sticket genom en uppgift, hvars oriktighet
är sä lätt att ådagalägga.
Man har frågat livad nyttan kan vara af den förändring,
som nu blifvit föreslagen. Kyttan är helt enkelt den,
att R. St. knnna hafva en lättare öfversigt öfver skatte
-
3o4
Den 6 April e. ra.
medlen och deras användande, när de äro på förhand förvissade
att icke andra medel ingå till K. M:s disposition,
än R. St. anvisat. Anser man denna nytta vara ingen, så
tycker jag, att mine värde motståndare likväl kunde tillåta
R. St. att få anse det nyttigt ; men förhållandet lärer vara,
att man på andra sidan anser nyttigt att få in mera skattemedel,
än som verkligen behöfvas, och derom är det som
man kan säga : hine ilise lacrimae. Bekymren uppstå just deraf,
att man ser, att R. St. omsider kommit derhän, att de vilja
hafva Riksg.cont. till sin cassakista, hvarutur ej får betalas
annat, än hvad som af dem blifvit anvisadt. Det kan
väl hända, att de herrar, som bilda majoriteten, tillintetgöra
denna önskan hos R. St. , att få ställa denna sak i en
naturlig och riktig ordning; men må det tillåtas mig att säga
hvad som då kan hända på andra sidan, nemi. att villkoren
vid anslags beviljande komma att utgöra en hufvudpunkt
för hvarje anslag eller för anslagen i det hela; att
deremot, om man finner att den andra statsmakten och de,
hvilka jag tror oförsigtigt ifra för K. M:s prerogativ i denna
fråga, ej vilja lemna R. St. deras rättighet att disponera
om medel, hvilka ej behöfvas till statsregler:n, så inträffar
hvad som ligger i sakens natur och som måhända ej öfverensstämmer
med desse herrars önskan. Jag har nu ingenting
vidare att tillägga, utom att jag hoppas, att icke denna
discussion må vara till den grad förgäfves, att icke vi åtminstone
genom en framställd propos. få veta resultatet annorlunda,
än att vi fåfängt få vädja till Coust.Utsk. , i den
händelse vi ej skulle få propos. både till ja och nej.
Frih. Tersmeden, Fredr. Wilh.:' Mig synes att i
denna fråga, likasom uti flera föregtde af likartad beskaffenhet,
vissa talare inom Ståndet låtit leda sig mera af den öfvertygelse
de hafva om sjelfva saken, än den öfvertygelsen,
som enl. lagen borde göra sig gällande. R. o. Ad. har under
denna riksdag flera gånger förut afslagit af StatsUtsk.
framställda voter:s-propos:r. Min öfvertygelse i allmänhet i
sådana frågor är hufvudsakligen den, att Stånden böla tillse,
huruvida de af dem yttrade meningar i voter:s-propos:na
fått göra sig gallande. Inom detta Stånd har likväl en annan
åsigt ronde behandling af sådana frågor gjort sig gällande.
Det förundrar mig således icke, att, äfven i denna
sak, man söker tillvägabringa samma behandlingssätt. Hvad
denna fråga beträffar, synes mig 69 §:n Reg.F:n vara ganska
tydlig. Den säger, att sådana frågor, hvilka röra Riksg.-  cont-.s utgifter och inkomster eller Riksg.cont:s förvaltning,
skola hänskjutas till förstärkt StatsUtsk., när två Stånd stannat
emot två. Således anser jag, i enlighet med 6g §:n Reg.-  F:n, tydligt, att denna fråga, hvaruti två Stånd stannat emot
två, bör hänskjutas till förstärkt StatsUtskoit. Här hafva
af
Den 6 April e. m.
3o5
af talare på den motsatta sidan blifvit framställda mångfalldiga
vådor deraf, alt dessa medel skulle ingå till Riksg.-  cont., och förnämligast den, att 64 §:n Reg.F:n säger, att
dessa medel skola ställas till K. M:s disposition, hvilket
man ansåg ej kunna ske, när de insqttes i Riksg.cont. Allmänna
bevillnm har likväl, ända sedan 1809, ingått lill
Riksg.cont, och ingen har bestridt, att icke de anslag af dessa
medel, som utgått till statsverket, varit ställda till K.
M:s disposition. På samma sätt måste det nu kunna tillgå
med de här ifrågavar. bevillningarna. Dessutom hafva R.
St. redan år 180g beslutat, att lidningsstämpelafgiften skulle
ingå till Riksg.cont. Allt detta tyckes bevisa, att medlen
likaväl stå till K. M:s disposition, om de finnas i Riksg.-  cont eller éj. Jag vill ej nu ingå uti något bedömmande
af huruvida det vore klokast och nyttigast, om dessa medel
skulle ingå till Stnts-cont. eller ej, emedan jag tror, att detta
icke hör till denna öfverläggning; men jag befarar ingalunda
någon våda deraf, att dessa medel ingå till Riksg.-  cont., och då två Stånd stannat mot två rör:de denna fråga,
bör den, i min tanke, blifva föremål för votering i förstärkt
StatsUtsk-, hvarföre jag anhåller 0111 bifall till SlalsUtsk:s,
rörtde detta ämne, afgifna betänkande.
Frih. Rehbinder, Fred. Wilh.: Denna fråga har
blifvit af flera talare, som ogillat betänk., i min tanke så
fullständigt utredd, att dervid är föga eller intet att tillägga.
Jag anhåller endast att få förklara, det jag, ehuru i
högsta grad gillande den syftning, ur hvilken Hr Lagerheim
utgått, dock i motsats emot honom anser mig kunna samvetsenlig!
säga, att denna fråga alldeles icke är alt betrakta
så, att den skulle kunna vid denna riksdag afgöras. Då
Reg.F:n tydligen upptager de functioner, som Riksg.cont.
har att fullgöra, så går det alldeles icke an alt, utan att i
grundlagsenlig väg derom besluta, gifva Riksg.cont. några
ytterligare functioner. Skall detta ske, så måste fråga derom
väckas i Const.Utsk., hvilken fråga ej förr än vid nästa
riksdag definitivt kan afgöras.
Frih. Tersmeden har ansett, att R. o. Ad., på sätt redan
vid flera förutgående tillfällen under denna riksdag ägt
rum, icke borde afslå de voter;s-propos:r från StatsUtsk.,
som icke innefatta eller upptaga Ståndets i frågan yttrade
mening, utan deremot för rättelse härutinnan slika voter:sproposir
alltid till StatsUtsk. återremittera. Emot denna
Hr Frihrns åsigt tager jag mig friheten hemställa, hvad
följden skulle blifva, om ett Stånd, efter en slik återremiss,
ändock funne att StatsUtsk. det oaktadt icke gjort afseende
på Ståndets yttrade mening. I händelse, på sätt Frih:n
synes önska, det då ånyo skulle beslutas återremiss, så kunde
det in infinitum blifva återremisser, ty det vore möjligt
23 H. 3u
3o6
Dea 6 April e. m.
att StatsUtsk., vid uppgörande af voter:s-propos:r, aldrig
rätt ville uppfatta ett Stånds mening, och då Liefve återremiss
på återremiss, såvida icke afslag kunde få äga rum.
Jag har likväl hufvudsakligen begärt ordet för att få förklara
mitt bestämda ogillande af den bild, som Gr. Frölich
behagat uppställa, i det han liknat R. St. vid en brukspatron
och Regeringen vid dess inspector. Delta yttrande
var, i min tanke, både opassande och oklokt, ty det synes
deraf nästan för tydligt livart den ädle Grefven pekar. I
öfrigt får jag lika med Frih. Cederström anhålla, att Hr
Frih. o. Landtm, täcktes gifva propos. derpå, att Ståndet,
med ogillande af StatsUlsk:s utlåt., ville lägga detsamma
till handlingarna.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Denna discussion
tyckes hafva tagit en sådan utsträckning, att det nära nog
blir ett åliggande för en hvar, som hyser en bestämd öfvertygelse,
att yttra den. För min del är jag, i afseende
på nyttan af den ifrågavar. nnstalten, af en alldeles motsatt
tanke, emot den, som Gr. Horn framställt. Jag tror deremot,
att det vore den mest ändamålsenliga åtgärd, en åtgärd,
som borde komma att äga det aldra fördelaktigaste inflytande
på det allmänna, derigenom alt alla slags misstankar
i afseende på allmänna medels förvaltning på en gång
Liefve undanröjda, att allt behof af motioner om räntekammarens
inventering komrae att förfalla, att alla slutsatser,
till följe af vägradt bifall lill sådana motioner, äfven komrae
att uteblifva, för att icke omnämna den oändligt mycket
större nytta, som skulle uppstå af ett sådant förhållande.
Jag kan icke göra för mig begripligt , huru det kan vara
för det allmänna nyttigt, att betydliga summor, utöfver de
anslag, som af R. St. till Stålens behof blifvit anslagne,
ligga obegagnade i Statens cassör, då jag ej kan föreställa
mig, att de kunna begagnas utan något R. St:s gifna samtycke.
Jag finner således, alt det vore i högsta måtto ändamålsenligt,
oin de allmänna medlen inginge till de
verk, som kunde göra dessa medel fruktbara, och alt
deraf skulle kunna uppstå en ganska stor nytta; men det
lärer för närvar, mindre vara fråga om att utveckla sina
åsigler, i afseende på det mer eller mindre nyttiga uti förslaget,
än om sjelfva formen. Oaktadt den förkastelsedom,
en värd talare å andra sidan liar uttalat öfver dem, som
under loppet af 3i år icke mäktat lara sigott förslå grundlagen
på samma vis sorn han, anser jag mig förbunden att
förklara, att jag ej kommit lill samma slutsatser som han,
i afseende på 64 §:n Reg.F:n. Jag kan icke se att, igenom
den ifrågavar. åtgärden alt ställa vissa bevillningsmedel under
Riksg.coiitis förvaltning, K. M:s disposition af ds medel,
hvilka 11. St. föreslagit alt af Honom användas, i enlighet
med de fastställda staterna, på minsta vis rubbas, och ej
Den 6 April e. ra.
heller derigenom, att inga andra medel insättas i Statscont.
, än de, som äro anslagna till K. M:s disposition. Jag
beklagar, ali jag ej kunnat lära mig att draga samina slutsats
af denna §, som en annan värd talare och erfaren, elfer
åtminstone mycket öfvad, grundlagstolkare inom delta
Hus har gjort. Likaså har jag ej kunnat komma till samma
slutsats i afseende på 66 och 68 §§:na Reg.F:n. Jag
finner ingenting som förhindrar R. St. att fatta ett sådant
beslut, som nu är i fråga, och det måste likväl tillåtas mig
att anse såsom ett slags auctoritet, alt två Stånd varit af
alldeles enahanda tanke. Detta mäste gälla något, åtminstone
såsom ursägt för dem, som ej kunna fatta grundlagens
ordaförstånd i enlighet med den förklaring, som Frih. Cederström
deråt gifvit. Sedan saken i öfrigt blifvit så fullständigt
utredd af Frih. -Sprengtporten , skulle jag anse såsom
en tidspillan att länge vilja upptaga R. o. Ad:s tid
med att försöka tillvägabringa en bevisning, som vid fler
falldiga
tillfällen inom detta Hus blifvit framställd, och likaså
anser jag alldeles Öfverflödigt alt ens försöka alt rubba
någons öfvertygelse, då hvar och en säkerligen förut
har bestämt densamma. Jag önskar blott, alt man kunde
komma till ett slutligt resultat, då min önskan är, att R.
o. Ad. behagade godkänna de föreslagna voter:s-propos:na,
såsom i min tanke den enda grundlagsenliga utvägen alt
sluta denna tvist, såsom utgörande den sista och yttersta
länken uti vårt parlementariska machineri, hvarförutan jag
alldeles icke kunnat fatta denna fråga annorlunda, än att
den är, och måste vara af natur alt icke kunna förfalla.
Jag föreställer mig möjligheten, mine herrar! af ett sådant
förhållande, att vid någon blifvande riksdag R. St. skulle
fastställa Statens inkomster till ett så ringa belopp, all de
ej lemnade några öfverskott, och alt R. St. icke belastade
folket med högre skattebidrag, än som vore nödvändiga för
utgifternas bestridande i enlighet med den fastställda staten.
Jag föreställer mig möjligheten af, att man skulle kunna
komma alt tilltaga dessa afgifter så knappt, att brist komme
att uppstå, och då blefve det ovädersägligen ett Riksg.-  contls åliggande att tillhandahålla statsverket de erforderliga
medlen. När det nu ej kan bestridas, att R. St. hafva
anslagit kortstämpelafgiften, tidningsstämpelafgiften och
skaltelöseskillingsmedlen till Riksg.cont., och R. St. således
kunnat anslå någon del af bevillningen till detta verk, så är
jag af den öfvertygelsen, att R St. äfven kunna anslå allt
hyad medel heter till Riksg.cont., alltid under förbehåll,
att de anslagna medlen der förblifva till K. M:s disposition,
emedan jag ej kan fatta och göra mig begripligt, hvartill
det skulle tjena att öfverlemna till statsverket medel, öfver
hvilka statsverket ej får någon dispositionsrätt och öfver
hvilka K. M. således icke får disponera. Detta kan jag ej
3oS
Den 6 April e. ra.
göra för mig faltligt och finner på denna grund, att det är
vida ändamålsenligare, att dessa medel insätlas i Riksg.cont.
Jag ur ufven öfvertygad om, att detta en gång måste komma
att blifva resultatet, om det också nu ej kan blifva det.
Jag anhåller således om Husets biträde till bifall å de voterispropostr,
hvilka redan blifvit af två Stånd i grundlagsenlig
ordning godkända och ansetts vara öfverensstämmande med
grundlagarnes föreskrifter.
Frih. Hamilton, Hugo: Då så erfarne ledamöter på
båda sidor redan yttrat sig i detta ämne, kan det synas öfverflödigt,
måhända orätt, att jag med några ord upptager
tiden: men då frågan, som af flera talare redan blifvit utredd,
nu mera icke gäller saken, icke nyttan utan formen,
och då denna folin blifvit så mycket förbisedd af StatsUtsk.
i den framställda voter:s-propos:n, att R. o. Ad. af
grundlagens tydliga bud och klara föreskrift kan anse sig
föranledt alt förklara två Stånds beslut vara olagligt, så är
frågan af den vigt, att jag tror det hvar och en är skyldig
att söka göra sig reda för densamma, och att uttala sin öfvertygelse.
Jag får öppet bekänna, att jag icke ser annat
än en sofism i den uttydning af frågan, som här blifvit
gjord af Frih. Sprengtporten och Gr. Frölich, med flere
talare. Jag tror alt de grundlags-§§, hvilka här blifvit anförda
till stöd för den satsen, att ett sådant beslut af R.
St. skulle vara grundlagsstridig!, icke äro fullt adaequate, med
hvad de skulle bevisa. Jag tror att en sådan öfverflyttning
på Riksg.cont. kan ske utan att rubba K. M:s disposition.
Skälen derför äro af den sista värda talaren, i min tanke,
på ett så öfvertygande sätt anförda, att jag dertill ej liar
något alt tillägga. Om K. M. får medlen till deras fulla
belopp, vid den tid, då Han påräknat dem, utan något hinder
af de åtgärder, som R. St. i detta afseende vidtagit;
så måste, efter milt begrepp, meningen med denna grundlags^
vara uppfylld. Gr. Frölich har utvecklat, att hvad
66 §:n Reg.F:n innehåller om Riksg.cont. blott omfattade
en del af dess verksamhet, men på den liden då grundlagen
skrefs, var detta en så hufvudsaklig del deraf, att deråt egnades
en särskild § i grundlagen. Det är likväl i min tanke
icke klart, att, sedan denna del af Riksg.cont:s verksamhet
upphört, icke Riksg.cont. derefter skulle kunna befatta
sig med andra föremål, då sådana t. o. m. äro i grundlagen
föreskrifna, och då äfven särskildt af R. St. blifvit beslutadt
och aldrig bestridt, att vissa delar af bevillningen
skola till Pviksg.cont. ingå samt af detta verk K. M. tillhandahållas;
och då detta obestridligen ägt rum i åtskilliga fall,
så måste det lagligen (jag vill ej tala om nyttan,) kunna äga
rum äfven i en större utsträckning. Sålunda kan jag icke
heller finna annat, än hvad de fleste talare på den ena sidan
af Huset hafva yttrat, då här var fråga om Riksg.-
Den 6 April e. m.
3og
cont:s inkomster, nemi. att Riksg.cont. i detla fall endast
skulle vara en depositionscassa. Jag kan ej tänka mig annat,
än att hvad som dit ingår är denna cassas inkomster
och hvad som derifrån utgår är dess utgifter, och tror derföre,
alt dessa propos:r äro grundlagseniiga, hvarföre jag
vördsamt anhåller om propos. till bifall på desamma.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag ämnar ej vidröra det ändamålsenliga
af det ena eller andra sättet, som här är i fråga,
ty det vore att ingå på ett gebit, i hvilket R. o. Ad.
redan beslutat, ulan endast behandla det rent formella af
frågan. Det är då till en början klart, att denna fråga
kan förfalla; ty 0111 icke den ändring, som här är i fråga,
kommer att vidtagas, så komma medlen uppenbart att hädanefter
förvaltas på samma sätt som hittills. Man kan
alltså icke deraf finna någon grund för bestämmandet af frågans
beskaffenhet. En sådan grund torde snarare finnas i
75 §:n Riksd.Ordn., hvilken hänvisar på 6g §:n Reg.F:u.
Denna § innehåller, såsom bekant är, fyra särskilda cathegorier,
under hvilka de mål, som skola behandlas inom förstärkt
StatsUtsk. , blifvit anförda. Ibland dem förekomma
äfven frågor om Riksg.cont:s utgifter och inkomster. Huru
man resonerar eller betraktar dessa medel, såsom hörande
till Riksg.cont. eller icke, så är det likväl obestridligt, att
lBng års Ständer, som skrefvo grundlagen, ej ansågo dessa
medel höra till Riksg.cont:s inkomster och utgifter; ty om
de det hade gjort, så hade de säkert ställt dem i samma
cathegoii med de medel, hvilka äro föremål för votering i
förstärkt StatsUtsk. Således hade 180g års Ständer dessa
medel till sin disposition. Då bestämdes, att frågan om
Riksg.cont:s inkomster och utgifter skulle behandlas af förstärkt
StatsUtsk.; men alt dessa medel ieke räknades till
Riksg.cont:s inkomster och utgifter, kan man tydligen finna
deraf, att då hade medlen visserligen blifvit dit öfverflyttade
och af detta verk förvaltade. Om andra Stånd varit af
annan tanke än R. o. Ad., så äger man ej derföre någon
rätt att förklara, att dessa Stånd förfarit olagligt. Då för
öfrigt två Stånd stå emot två, och frågan är af beskaffenhet
att kunna förfalla samt ej hör till någon af de cathegorier,
som finnas bestämda i 6g §:n Reg.Ftn, och då man
slutligen till vägledning i detla afseende har att stödja sig
på en sådan auctoritet som 180g års Ständer; så ledes jag
deraf till den slutsatsen, att icke denna fråga utgör föremål
för votering i förstärkt StatsUtsk. Jag får således för min
del tillstyrka afslag på de nu framställda voter:s-propos:na.
Hr L agerheiro: Oaktadt R. o. Ad:s tid redan varit
nog länge upplagen i denna fråga, anser jag mig dock skyldig
att i största korthet fästa Frih. RehbinderS uppmärksamhet
på, att jag så mycket mindre kunnat anse frågan
vid denna riksdag grundlugsenligen kunna afgöras, som jag
3io
D e n 6 April c. m.
uttryckligen antydt min mening vara, att enligt y5 §:n
Riksd.Ordn. frågan borde förfalla, och att ingen votering i
förstärkt StatsUlsk. derom nu kunde äga rum. Men jag är
väsendtligen af olika tankar med Hr Frilun derutinnan, att
jag anser 64 §:n Reg.Fm ej lägga något hinder i vägen för
denna frågas afgörande vid en annan riksdag, då tre Stånd
sammanstämma i beslutet derom, och sedan frågan blifvit
bearbetad af Stats- och Ekon.Utsk:n gemensamt, samt K.
M:s sanction derå blifvit begärd och erhållen. Jag anser
äfven, att medlen äro lika mycket till K. M:s disposition i
Riksg.cont. som de äro det i Stats-cont., hvilket tydligen
bevisas deraf, att vissa medel redan till Riksg.cont. ingått
och likafullt varit till K. M:s disposition.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle icke besvära
Ståndet med att för tredje gången åhöra mig, om icke Gr.
Frölich bestridt riktigheten af den uppgift, som jag gjort,
ang:de utbetalningen af en Kronan ådömd gäld lill Dykericompagniet.
Då ingen af StatsUtsk:s närvar, ledamöter vitsordat
sanningen af min framställning, så vill jag till morgondagens
plenum söka skaffa mig bekräftelse på uppgilten
om denna utbetalning.
Frih. Sprengtporten: Jag anhåller blott att få til
lägga
två ord till mitt förra yttrande. Man har anfört, alt
tullbevillningsmedlen ej kunna betraktas såsom Riksg.cont:s
medel. Det är för mig oförklarligt, huru R. St. kunna anvisa
bevillningar till Banken och ej till Riksg.cont., hvilket
likväl skett vid i83o års riksdag, då bevillningen för creditivet
ingick till Banken i stället för att ingå till Riksg.cont.
Huru R. St. nu skulle kunna utöfva samma dispositionsrätt
i afseende på dessa medel, som i83o års Ständer i afseende
på Riksg.cont., det blir för mig oförklarligt.
Frih. Åkerhjelm, G u s t a f Fr ed r.: Jag skall blott
med några få ord yttra mig i denna sak. Hr von Hartmansdorff
har, såsom jag nu hört, i sitt sista yttrande
anmärkt, att tvifvel uppstått, huruvida Stats-cont:s
utbetalning till dykeribolaget, för detta bolags fordran
hos Kronan, verkligen ägt rum eller ej. Då jag deltagit
såsom Statsråd i de beslut , K. M. fattat i detta
ämne, anser jag del vara min skyldighet att medelst några
upplysningar i ämnet ytterligare vitsorda hvad Hr von
Hartmansdorff uppgifvit. I följd af ett conlract mellan Kronan
och dykeribolaget hade tvist uppstått. Saken genomgick
alla instanser, och Kronan dömdes skyldig att till dykeriet
erlägga ett icke obetydligt capitalbelopp med ränta.
Sedan detta blifvit hos K. M. anmäldt och i Statsrådet föredraget,
anbefalltes Stats-cont. att af under händer hafvande
medel utbetala ifrågavar. skuld och dymedelst fullgöra
ett lagakraftvunnet utslag. K, M. beslöt då äfven, altan
-
Den 6 April e. m.
malan liilrom skulle till R. St. vid nästblifvande riksdag
göras. Hr von Hartmansdorffs uppgift är således grundad
på ett verkligt factum, och jag betviflar ej, att Stats-cont. redan
betalt dessa medel lill både capital och ränta. I sjelfva
saken vill jag endast yttra, att efter den discussion, som
jag här afhört, och i följd af mitt begrepp om grundlagen,
måste jag helt och hållet instämma uti hvad Hr Lefren, Hr
von Hartmansdorff och Frih. Cederström yttrat i afseende
på frågans natur att kunna och böra förfalla.
Hr Rosenblad: Jag har endast begärt ordet, för att
litet närmare upplysa ett historiskt factum, som Frih. Sprengtporten
nu sednast anfört. Han anförde, att R. St. en gång
förut,, under det nuvar. samhällsskicket, anvisat dessa medel
att ingå till Riksg.cont. Förhållandet var, att år 1810 anvisade
R. St., enligt K. M:s propos., tullmedel till liqviderande
af bankens förskotter för krigen, men ingalunda lill
förvaltningen af R. St:s Bank. Det har äfven vid flera andra
tillfällen, likasom det nu nämnda, handt, att R. St.
sålunda anvisat medel lill liqviderande af Svenska statsverkets
skuld, men ej till förvaltning af R. St:s verk.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Såsom tjensteman i Riksg -  cont. hade jag ej velat yttra mig i denna fråga; men då jag
ur i tillfälle att kunna meddela en upplysning, så anser jag
mig ej böra undandraga R. o. Ad. densamma. Under min
tjenstemannabana i Riksg.cont. har detta verk utbetalt
kronofordringar, utan någon annan auctoritet än reglementet
för detta verk. Derjemte anser jag mig likaledes böra
upplysa, att vid 183o års riksdag beslöto R. St., att, i afseende
på beloppet af den summa, som kunde komma att i R.
St:s Bank å stora creditivet anvisas, Piiksg.cont. skulle berättigas
att, samma dag lyftning sker, utfärda förbindelse
lill R. St:s Bank, löpande med 5 proc. årlig ränta och med
rättighet för Banken att, emot enahanda ränta, taga betalning
af nästinflytande tullmedel, på det sätt, att dessa medel
då genast skulle i Banken insättas och skulden afskrifvas.
R. St. hafva således, vid föregående riksdagar ansett
sig oförhindrade att bestämma livart dessa medel skulle gå.
Vid 18 s 3 års riksdag beslöto samtliga RiksSt:n, att tull be—
villningen skulle ingå till Riksg.cont., men K. M. vägrade
då sitt bifall dertill. Denna K. M:s vägran föranledde likväl
en erinran vid 182g och i83oårs riksdag, att den var stridande
emot den princip, sorn grundlagen innehåller. Jag nämner
delta i anleda, af Hr Rosenblads yttrande, att här endast
är fråga om, huruvida tullbevillningen af tullstyrelsen skall
insättas i Banken för Riksg.cont:s i stället för Räntekammarens
räkning. Om tillfälle 1111 vore att yttra sig öfver sjelfva
saken, så skulle jag anse mig böra meddela åtskilliga
upplysningar, för att ådagalägga så väl grundlagsenligheten
som verkställbarheten af Utsk:s förslag; men då här endast
3ia
Den 6 April e. m.
är fråga om, huruvida den voterrs-propos., som blifvit framställd,
ur riktig eller ej, så anser jag mig endast böra åberopa,
att här obestridligen är fråga om Riksg.cont:s inkomster,
och alt frågor om Riksg.cont:s inkomster, enligt grundlagens
oförtydliga mening, tillhöra förstärkt StatsUtsk:s afgörande.
Hr Rosenblad: Vid de upplysningar, dem en värd
ledamot, som förklarat sig vara embetsmau i Riksg.cont.,
nu meddelat, underlät han likväl alt omnämna en ganska
vigtig sak, nemi. att de skuldfordringar, som Riksg.cont. betalt,
hafva tillhört den s. k. gamla riksskulden, hvartill
Riksg.cont:s rättighet grundar sig på uttryckligt stadgande
i reglementet. Jag uppmanar den värda talaren, likasom de
fullmäktige, hvilka bär kunna vara närvar., alt anföra en
enda casus, då Riksg.cont har liqviderat någon annan skuldpost
än en sådan. Hvad som för öfrigt här blifvit upplyst
om creditiverna, står i alldeles samma cathegori med hvad
jag förut upplyst i anledn. af Frih. Sprengtporten yttrande,
nemi. att detta är att betrakta såsom en utbetalning, på
grund af en eventuel anvisning, och helt annat än en öfverflyttning
af de medel, som blifvit dertill använda.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det han ansåg sig böra
hemställa, om den sista delen af discussionen verkligen
kunde anses höra till ämnet, som egentligen vore huruvida
den af StatsUtsk. föreslagna voter:s-propos. borde godkännas
eller icke.
Hr Stuart: I största korthet anser jag mig, i anledn.
af Hr Rosenblads yttrande, böra nämna, att äfven Upsala
barnhus’ kronofordran af Riksg.cont. har blifvit betald.
Hr Landtm, yttrade, att den propos., som vanligen
framställdes på ett Utsk:s förslag eller utlåt., vore till bifall
eller gillande af detsamma, och denna propos. vore
äfven under discussionen begärd; men Hr Landtm, ansåg
sig af 75 §:n Riksd.Ordn. vara förhindrad att vid detta tillfälle
framställa den. R. o. Ad. torde måhända fordra, att
Hr Landtm, äfven framställde de skäl, som vore orsaken dertill,
att han funne sig af nämnda § förhindrad att framställa
denna proposition. Vid hvarje tillfälle, då en fråga före»
komme, hvars grundlagsenlighet kunde vara tvetydig, och
då det kunde åligga Hr Landtm, att framställa sin tanke
derom, hade han försökt att från sig skilja ali tanke på
följderna af frågan, huruvida de kunde vara nyttiga eller
skadliga, ändamålsenliga eller onödiga, och att fästa sig dervid,
huruvida frågan, enligt grundlagens ordalydelse, kunde
för R. o. Ad. till bifall eller afslag framställas. Så hade
Hr Landtm, äfven vid detta tillfälle sökt göra sig reda för,
huruvida de af StatsUtsk. föreslagna ifrågavar. voter.-s
pro
-
Den 6 April e. m.
3(3
propostr vöre med grundlagens bud förenliga. 75 §:n Riksd.-  Ordn. beslämde i allmänhet, att tre Stånds mening gällde
såsom R. Sits beslul i en fråga, endast med undantag af
de frågor, hvarom 66, 69, 70, 71 och 72 §§:ne Reg.F:n handla,
eller då målen äro af beskaffenhet att icke kunna förfalla.
Hvad den sednare omständigheten anginge, eller huruvida
målet vore af sådan natur, att det icke kunde förfalla, så
torde hvar och en af R. o. Ad:s ledamöter linna, att den ifråga
v a i-. saken kunde förfalla, om grundlagen i öfrigt medgåfve
alt ett sådant mål finge förfalla. StatsUtsk. linde ansett,
att 6g §:ns Reg.Ftn föreskrift skulle bestämma att detta
mål borde blifva föremål för omröstning i förstärkt StatsUtsk.
, och hade yttrat, att Utsk. ansåge denna fråga obestridligen
röra Riksg.contts inkomster och således böra genom
omröstning i förstärkt StatsUtsk. afgöras. Frågan rörde
visserligen Riksg.cont., men ordalydelsen af 6g §:n Reg.-  F:n vöre ''hvad till Riksg conl;s utgifter och inkomster hörer,
” och hade Hr Landtm, svårt för alt finna, att ifrågavar.
medel ännu liÖrde lill Riksg.conlts utgifter eller inkomster.
Dessutom fick Hr Landtm, fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
deruppå, att genom voter;s-propos:ns innehåll i ja-proposln
icke allenast i förstärkt StatsUlsk. förekomtne votering om
Utsk:s framställda förslag alt lull-, saluaccis- och brännvinsbevilln.
medlen samt den bland statsverkets behållna inkomster
beräknade andelen af postmedlen skola till Riksg.-  cont. inlevereras, utan ock alla de villkor och iakttaganden,
som Utsk. i ullål. N:o 355 derom föreslagit; bland dessa
villkor och iaktlaganden vore, ’’atl Bevilln.Ulsk. må få sig
uppdraget att (öreslå föreskrifter ang:de Stats-cont:s åligganden,
att R. St. hos K. M. må anhålla alt författningarna
måtte varda föreskrifna och kungjorda, att K. M. läcktes
i nåder meddela de stadganden och föreskrifter, som af fullmäktige
i Riksg.cont. kunna anses ändamålsenliga och nödvändiga
för ifrågavar. statsinkomsters redovisande och conti
ollerande.” Det torde vara tydligt och obestridligt för
hvar och en, alt sådana villkor och iakttaganden icke kunde
blifva föremål för votering i förstärkt StatsUstk. och icke
hörde till sådana mål, som i 66, 6g, 70, 71 och 72 §§:na
Reg.Ftn äro omnämnda, utan vore af beskaffenhet att böra
förfalla. Hr Landtm, ansåg sig således af 76 §:ns Riksd.Ordn.
bestämda föreskrift vara förhindrad alt framställa propos.
till gillande af Ulskis förslag till vo!er;s-propos. i den omfattande
form, som den för det närvar, ägde.
Gr. Frölich: Det lärer då ingenting vidare återstå,
än att anhålla, att Hr Frih. o. Landtm, hemställer till
Ståndet, huruvida det ändock icke yrkar den propos., som
af Gr. Anckarsvärd med flere talare jemte mig blifvit
begärd.
23 H. 4°
3i4
Dea 6 A pr i I e. ra.
Gr. Horn: Då grundlagen stadgar, att, der sådana anmärkn:r
blifvit gjorda emot Utsk:s betänk., sorn hindra dess
antagande, betänk, bör till Utsk. återremitteras, så anser
jag det riktigaste vara, alt dessa antnärkn:r, riktade emot
Utsk:s sätt att uppfatta RiksSt:ns olika beslut, till StatsUtsk.
remitteras*
Frih. Sprengtporten: Då under discussionen ingen
framställning blifvit gjord om återremiss af detta betänk.,
så skulle jag ej föreställa mig, att nu, sedan Hr Frih. o.
Landtm, gjort sin förklaring, någon fråga om återremiss
skulle kunna uppkomma, utan endast den propos., som af
Gr. Frölich blifvit begärd.
Gr. Frölich: Lika med Frih. Sprengtporten anser jag,
att anmärkmr blifvit gjorda, som möjligen skulle kunna föranleda
till återremiss, men att ej någon propos. derpå numera kan
framställas, efter den framställning, som Hr Frih. o. Landtm,
gjort. Jag kan således icke finna lika med Gr. florn, att
något sådant beslut kan komma i fråga, utan anhåller om
den propos., som jag förut yrkat.
Gr. Horn: Det har undfallit Frih. Sprengtporlens uppmärksamhet,
att jag för en stund sedan nämnde, att det enda
rälta sältet att klandra StatsUtskrs betänk, i delta läll
vöre att återremittera detsamma, på det att StatsUtsk. måtte
ytterligare pröfva, huruvida det riktigt eller oriktigt uppfattat
Ståndets beslut. När jag nu finner, att Hr Frih. o.
Landtm, förklarat, att betänk, i dess nuvar. skick ej kan
framställas till bifall, så ansåg jag dermed alldeles icke sagdt,
att icke propos. till återremiss af betänk, kunde framställas.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer till Gr. Horn,
hvartill det skulle tjena att återremittera detta betänk. R.
o. Ad. har nu redan i tre särskilda omgångar, och temme
ligen
vidlyftigt hvarje gång, öfverlagt om denna fråga. Jag
förmodar, att dessa öfverläggningar både uttömt ämnet och
uttröttat Ståndet. Genom en återremiss vore således intet
att vinna, hvadan jag önskade, att Grefven måtte afstå ifrån
sin begäran, så alt vi finge slut på denna sak. Vi hafva
ändock nog många mål att afgöra, innan riksdagen tager
en ända.
Gr. Horn: Då jag begärde återremiss af detta betänk.,
så var det på grund deraf, att jag ej anser R. o. Ad. hafva
makt att tillintetgöra andra Stånds beslut. Det är likväl
ganska möjligt, alt StatsUtsk. oriktigt uppfattat dessa
Stånds beslut, och att R. o. Ad. för sin del åtminstone
kan ogilla StatsUtsk:s betänk, i detta fall; men i sådan
händelse anser jag Ståndet icke grundlagsenligen hafva annan
makt, än alt göra StatsUtsk. uppmärksamt på sitt misstag.
Detta sker genom en återremiss, hvilken innebär ett
Den G April e. m.
315
bestämdt förkastande af StatsTJtskis sätt att gå tillväga. Jag
tror att detla vore det grundlagsenligasle sättet alt här procedera,
men jag vet ganska val, att R. o. Ad. behandlat
dylika frågor i alldeles motsatt riktning emot hvad jag anser
vara rutt, och jag vill alldeles icke för min enskilda del
påstå, att nu ett annat behandlingssätt skall äga rum, aldralielst
som jag finner, att ledamöter af Statslltsk. aro i denna
fråga numera af olika tankar med mig.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att ehuru visserligen
det blifvit hegardt, alt Hr Landtm, skulle först framställa
propos., huruvida R. o. Ad. yrkade den af Hr Landtm, vägrade
propos., fick Hr Landtm, hemställa, huruvida R. o.
Ad. icke ansåge att propos. först kunde framställas å ogillande;
skulle då majoriteten uttrycka sig så, att Hr Landtm,
funne propostn med ja besvarad, och den motsatta sidan
hegärde votering och framställande af sin tanke till contrapropos.
, så kunde saken vara afgjord med en enda votering;
men skulle Gr. Frölich vidare yrka den af Hr Landtm, vägrade
propostns framställande genast, så ville Hr Landtm,
visserligen icke undandraga sig att först till Ståndet hemställa,
om den af Ståndet yrkades.
Gr. Frölich: Jag har väl varit närvarande en och
annan gång, då Hr Landtm, och Ståndet funnit lämpligt
att på sådant sätt sammanslå tvänne frågor, som ej hafva
gemenskap med hvarandra, nemi. frågan om propos. af Ståndet
yrkas eller ej och sjelfva hufvudfrågan, som likväl här
utgöres af en formfråga; men jag anser ett sådant förfarande
vara oriktigt, och anhåller att nu få propos. på huruvida
den af mig begärda propos. af Ståndet yrkas eller
ej, då contra-propos:n naturligtvis endast kan blifva den, att
Ståndet icke yrkar en sådan proposition.
Hr von Hartmansdorff: Då Gr. Frölich får sin
mening uttryckt i ja-propos:n, så hemställer jag till honom,
om det icke anstår hans liberalitet att låta sina motståndare
få deras mening i contra-proposin, hvarigenom vi
sluppe med en votering.
Gr. Frölich: Då får jag erkänna att jag misstagit
mig, och till svar på Hr von HartmansdorfTs yttrande får
jag nämna, att på hans framställning om min liberalitet skall
jag enskildt yttra mig, men offentligen har jag redan uttryckt
min mening i den saken, och hoppas att slippa några
vidare uppmaningar i detta afseende.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att den propos., han
icke ansett sig kunna framställa, vore, om R. o. Ad. gillade
de af StalsUtsk. uti nu föredragna mern, N.-o 447 föreslag
-
316
Den 6 April c. ro.
na voter:s-propos:r; hemställande Hr Landtm, nu, om R. o.
Ad. yrkade framställande af denna proposition.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna alt
nej öfverröslat ja,
Gr. Frölich begärde votering.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. an
sige
att contra-propos:n borde innehålla, alt den som röstar
nej icke yrkar framställande af den ifrågavar. propos;n.
Hr von Hartmansdorff; Jag hemställer till Hr Frih.
o. Landtm., om ej contra-proposm kunde få följande lydelse:
vinner nej, ogillar R. o. Ad. Utsk:s betänkande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
contra-propos:n böra blifva sådan, som Hr Landtm,
den föreslagit,
Ropades ja.
Upplästes till justering följande voterts-proposition :
Den som yrkar propos. till gillande af de i StatsUtsk;s
mern. N;o 4^7 föreslagna voter:s-propos:r, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, yrkar R. o. Ad. icke ofvannämnda proposition.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser Gr. Frölich oherätligad
att på en gång dictera både ja- och nej-propos:n.
När han fått sin mening uttryckt i ja-propos:n, så måtte
det vara hans motståndares rätt att få deras mening i contra-propos:n.
Frih, Gederström: Jag ber den sista värda talaren
om ursägt, att jag nu alldeles icke kan begripa annat, än
att han misstager sig. Grundlagen är tydlig, att då Talmannen
vägrar propos., finnas inga andra propos-.r än den,
huruvida Ståndet yrkar en sådan propos. Nu har Gr. Frölich
yrkat en propos., som Hr Frih. o. Landtm, vägrat att
framställa. Hr Landtm, har hemställt, om Ståndet yrkar
denna propos:s framställande och uppfattat Ståndets svar
roed nej, Derpå är votering begärd, och då blir contra
propos:n naturligtvis, alt Ståndet ej yrkar den propos.,
som Gr. Frölich begärt, och dermed är frågan slut.
Frih. Sprengtporten: Med den sista värda talaren
kan jag ej förena mig. Här äro tvänne meningar framställda
under discussionen. Båda dessa meningar böra i min
tanke ingå i voter:s-propos;n, och jag tror således, att den
contra-propos., sora Hr von Hartmansdorff begärt, verkligen
är den rätta,
Den 6 April e. ra.
Uppå derefter framställd propos. Lief den nyss upplästa
voter:s-propos:n af R. o. Ad. godkänd.
Hr L a g e r h j e I m , Pehr: Jag utber mig att få fråga,
i hvad skick ärendet kommer, i den händelsen att R. o. Ad
icke skulle yrka proposition. För den händelsen kommer
det väl att återstå för R, o. Ad. att besluta i hufvudsnken.
Då skulle det kunna Ilända, att R. o. Ad. gillar StatsUtsk:s
mern.; men genom en ändamålsenlig contra-propos. vid denna
votering synes mig, att man skulle kunna undvika att
ännu en gång få votera i denna fråga.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, sedan votertsproposln
blifvit uppläst till justering och af R. o. Ad. godkänd,
R. o. Ad. torde finna, att voteringen borde äga rum,
och att ingen vidare discussion kunde komma emellan.
Voteringen företogs nu, och befunnos efter dess slut
jösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 33.
Nej — 68.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att,
med ogillande af den i StatsUtsk:s mern. N:o 447 föreslagna
voter:s-propos., nämnda mera. icke erfordrade annan åtgärd
än att läggas till handlingarna.
Lades på bordet Const.Utsk;s memorialer:
N:o ioi, i anledn. af BorgareSt:s yttrande rörtde Utsk:s
menia1 N:is 83 och 84;
N:o io?., med förslag till voter;s-propos;r i förstärkt
Const.Utsk. för sammanjemkning af RiksStms skiljaktiga meningar
rörtde de uti Utsk;s mem;r N:is 5g och 82 föreslagna
grundlagsändringar.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe,
Onsdagen den 7 April i84r.
Plenum kl. 9 f, m.
Justerades t prot.utdr. för förliden gårdag e. m.
318
Den 7 April.
Föredrogs ånyo BorgareSt:s den 5 dennes på bordet
lagda inbjudning till instämmande i Ståndets beslut i anleda,
af 4 punkten uti StatsUtskis utlåt. N:o 435 litt. B, i anledn.
af ifrågaställa extra-stalsanslag för försvarsverket till sjöss.
Denna inbjudning blef af B., o Ad. antagen.
Likaledes antog R. o. Ad. BorgareStts den 5 dennes på
bordet lagda inbjudning till instämmande i Ståndets beslut
ang:de ett anslag af 10,000 r:dr till nödiga byggnaders och
verkstäders uppförande för en arbetsinrättning i Eskilstuna
fristad.
Ånyo föredrogs BondeStts den 5 dennes på bordet lagda
inbjudning till instämmande i Ståndets fattade beslut, i anledn.
af i punkten under hufvudrubriken Utdikningar och
Aftappningar m. m., i StatsUtsk:s utlåt. N:o 435 litt. C, i
anledn. af ifrågasatta extra-statsanslag för lättade communicationer
och andra allmänna arbeten.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., begärde först detta
mål ånyo på bordet, men afstod sedan derifrån och yttrade:
Orsaken, hvarför jag begärde denna inbjudning på
bordet, var den, att här icke var fråga om någonting mindre
än en tillökning af 200,000 r:dr emot hvad R. o. Ad.
beslutat, och att detta var en nog vigtig sak för att på så
få man hand afgöras. Jag önskar nu deremot afslng å inbjudningen,
frångår min begäran om densammas bordläggande,
under yrkande, som sagdt är, på afslag å denna inbjudning.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Mig synes
att mycken fråga kunde vara om hvilketdera förslaget
som vore det bästa, antingen hvad BondeSt. gjort eller hvad
sorn förut blifvit antaget; men då 3 Stånd redan fattat definitiva
beslut, så befarar jag , att det vore ett upprifvande
af ett förut fattadt beslut, om R. o. Ad. frånträdde sitt. Jag
får således för denna orsak skull förena mig med Frih. Tersmeden
i anhållan om afslag å den föredragna inbjudningen.
R. o. Ad. ansåg inbjudningen icke erfordra annan åtgärd
än att läggas till handlingarna.
Till pröfning företogs BondeSt:s förliden gårdag på bordet
lagda inbjudning till instämmande i Ståndets fattade beslut
i anledn. af Stats- samt Allm. Besvärs- o. Ekon.Utsk:ns
utlåt. N:o 162, ang:de anstalter för en förbättrad fångvård,
genom ombyggnad eller förändrad inredning af fängelserna,
samt i detta afseende ifrågaställda statsanslag.
Hr von Hartmansdorff, A11 g.: Såvida mitt minne
icke felar, finnas redan 3 Stånds beslut om beviljandet af
Den 7 April.
319
större summor lin den BondeSt. ifrågaställt. Jag tror således,
att ii. o. Ad. ej kan inlåta sig i någon befattning med
en inbjudning, hvarigenom 3 Stånds redan fattade beslut
skulle rubbas. Så vidt jag vet, hafva B. o. Ad. samt PresleSt.
beviljat i,55o,ooo och BorgareSt. t,35o,ooo l-.dr. Jag
anhåller att Ilr Bidd.Secret:n ville upplysa huru härmed förhåller
sig. Om min förmodan är riktig, så hafva i,35ö,'ooo
r:dr redan blifvit af 3 Stånd beviljade, och detta beslut lärer
ej kunna rubbas.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att förhållandet
vore sådant som Hr von Hartmansdorff uppgifvit, med det
undantag, att den af BorgareSt. beviljade summa icke utgjorde
mera än i,3oo,ooo r:dr. StatsUtsk. hade nemi. inalles
för fängelserna tillstyrkt en summa af i,55o,ooo r:dr;
men BorgareSt. hade afslagit den del deraf, som varit afsedd
till uppbyggande af ett fängelse efter Amerikanska metoden,
utgörande 25o,ooo r:dr.
Frih. Boye, Ludv.: Jag vet sannerligen icke hvartill
det ena Ståndets inbjudning hos det andra skall tjena, om
icke, på sätt hittills öfligt varit, att en sådan skall kunna
bifallas. Jag tror icke att det låg i formen något hinder i
vägen för R. o. Ad. att bifalla hvad Utsk:n föreslagit. Med
antagande häraf skulle jag begå en besynnerlig inconseqvens,
om jag, som vid sjelfva anslagets bestämmande förklarade,
att jag ansåg den summan, som StatsUtsk. föreslog, rent af
orimlig, derföre att den icke kunde användas, ty intill nästa
riksdag kan ej ett byggnadsföretag af denna omfattning
verkställas; det vore alltså, säger jag, en besynnerlig inconseqvens
hos mig, om jag ej skulle tillstyrka bifall till
BondeSl:s inbjudning. Jag anhåller om propos. till bifall å
denna inbjudning och tror att det ändamål , som R. o. Ad.
med anslaget afsell, derigenom blir tillräckligen uppfyldt.
Frih. Cederström, Jacob: Jag ber att få fästa uppmärksamheten
deruppå, alt ett instämmande med BondeSt.
skulle hafva till följd icke ett anslag till nästa riksdag, ulan
tyertom ett afslag af allt anslag lill nästa riksdag; och sådan,
vill jag förmoda, lärer ej meningen vara. Då i alla
fall Ståndens beslut uro olika, då nemi. R. o. Ad. samt
PresteSt. bestämt sig för en summa, BorgareSt. för en annan
och BondeSt. för en tredje, måste frågan hänskjutas till
förstärkt StatsUtsk., och votering der anställas öfver de olika
alternativen. Det går ej an, att med de särskildta Ståndens
beslut förfara som med utrönande af de flesta rösterna
i en domstol, utan hvarje särskild röst af Rikets 4 Stånd
skall göras gällande inom ett förstärkt Utsk., och då kunna
Ständerne genom detta Utsk. bestämma om hvad de vilja
gifva nu eller uppskjuta till nästa riksdag. Jag afstyrker
allt instämmande i inbjudningen.
320
Den 7 April.
Hr von Hartmansdorff: Jng instämmer med Frih.
Cederström i anhållan om afslag å inbjudningen; men jag
bestrider de skilI han anfört. Jag anser oss oberättigade att
nedsätta ett anslag, som 3 Stånd beviljat.
Frih. Boye: Då jag närmare uppfattat ordalagen i
BondeStis inbjudning, tror jag väl icke alt här tydligen är
sagdt det icke något skall anslås; men som orden —”alt en
summa af 900,000 r:dr skola reserveras och under tiden göras
fruktbara,” synas föranleda till den tanken, att Ståndet
icke velat anslå någonting vid denria riksdag, så frångår jag
min förut gjorda begäran om bifall och tillstyrker i stället
afslag å inbjudningen. Jag anhåller derjemte, att Hr Frih.
o. Landtm, samt R. o. Ad. ville tillåta att min första framställning
finge ur prot. utgå, såsom härledande sig ifrån en
otydlighet i sjelfva uppfattningen.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
medgifva att Frih. Boyes första yttrande finge utgå.
Ropades i allmänhet ja, men af en röst ropades nej.
Hr Landtm, yttrade, det R. o. Ad. torde finna, att
då någon af Ståndets ledamöter besvarat en sådan framställning,
sorn den, hvilken Hr Landtm, sednast gjort, med
nej, vtlrandet borde i prot. qvarstå.
Uppå derefter framställd propos. fann R. o. Ad. BondeStis
gjorda inbjudning icke erfordra annan åtgärd än att
läggas lill handlingarna.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 1 1 sisth Mars och den
3 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 4^5, i anledn. af Hr
Kjellbergs motion, ang:de anslag till uppmuddring af inloppet
till Götheborgs riviere, m. m.
Hr Edenhjelm, Gillis: Som Ständerne, vid handläggning
af extra-slatsregler:n, gifvit sin opinion temmeligen
tillkänna, att de icke anse någon djupare hamn i Götheborg
vara behöflig, än den staden sjelf mäktar underhålla, så afslår
jag ifrån vidare yrkande i denna del.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 465 blef af R. o. Ad. godkändt.
Företogs till pröfning LagUtsk:s den 11 sisth Mars och
den 3 dennes på bordet lagda utlåt. J\:o 179, öfver gjorda
anmärkn:r vid Utskis betänk. N:o 127, i anledn. af väckta
motioner om ändringar i ansvarighetslagen för Statsrådets
ledamöter.
R. o. Ad. ansåg förslaget böra punktvis pröfvas.
Ingressen och 1 §:n
Biföllos.
a §•
Den j April.
321
2 §:n.
Gr. Spens, Carl Gustaf: Skilnaden mellan denna §
i det nu föredragna förslaget och i den gyllande ansvarighetslagen
är endast den, att i denna sednare heter det — ”U nderlåter
Statsrådet”, då deremot i förslaget det heter:
"Underlåter Statsrådsledamot.” Nu är det likväl icke enl.
grundlagen Statsrådsledamot, som i dessa fall kallar
Ständerna tillsammans, utan det är Statsrådet collectivt;
hvarföre jag tror att den gamla redactionen hör bibehållas.
Hr von Hartmansdorff, Aug., instämde med Gr.
Spens.
Förslaget till 2 §:n hlef af R. o. Ad. bifallet med den
förändring, att ordet Statsrådsledamot på första raden
borde utbytas mot ordet Statsrådet.
3 §:n.
Gr. Spens: Jag anhåller att, innan jag vidare yttrar
mig i detta ämne, få veta huru MedStånden i denna § beslutat.
Undert. Ridd.Secret. yttrade, det PresteSt. bifallit
3 §:n, och BondeSt. hade beslutat, att derutur skulle utgå
följande mening: dock härunder icke begripne sådan
e i denna 6o § ej omnämnde a f g i f t e r, hvilkas
föremål äro inrättningar till enskildes gemensamma
n y 11 a o c h beqvämlighet, såsom b å k-, bro-,
farj- och andra afgifter af dylik beskaffenhet.
Gr. Spens: Uti det skick, hvaruti frågan sig befinner,
alt nemi. ett Stånd antagit denna §, att ett annat Stånd
deremot afslagit Utsk:s redactionsförslag lill samma §, och
alt ifrån det 3 Ståndet ingen underrättelse ankommit om
dess beslut, äro vi visserligen oförhindrade af så väl form
som considerationer alt fatta det beslut, som synes oss det
rättaste; men det torde dock, då man betänker svårigheterna
och vådorna af ett jemkningsförslag samt af de voteringar
i förstärkt Utsk., som kunna förekomma, om Stånden
stanna i 4 olika beslut, aldrig böra försummas att, om
möjligt är, instämma åtminstone uti ett af de Stånds beslut,
som blifvit lättade. Det är på denna grund jag skulle vara
höjd att instämma i BondeSt:s beslut, hellre än att, genom
instämmande i Utsk:s förslag, bibehålla den nuvar. lydelsen.
Skulle icke någon härutinnan sig med mig förena, anhåller
jag att få förnya det förslag till redaction, som i min första
motion innefattas, så lydande: "dock härunder icke begripne
båk-, bro- och färjafgifter samt andra, som af enskilda uppbäras,
och hvilkas fastställande är oundgängligt för anläggningen
eller vidmakthållandet af anstalter till rörelsens befordrande
inom landet."
Jag skulle tro att denna redaction utgör en medelväg
23 H. 4t
D e ii 7 April.
mellan de särskilda tankarna i detta afseende. Jag liar alltid,
lika med den grundlag, som 1809 antogs, ansett att man
icke borde binda Konungen och hans rådgifvare i frågan
om administrativa åtgärder, men deremot vara mycket noggrann
i afseende på bibehållandet af beskattningsrätten åt
folket. Den nuvar. §:o skulle kunna tydas så, som om ett
undantag vore gjordt ifrån Reg.F:ns 60 §, ett undantag, sorn
berättigade Konungens rådgifvare att tillstyrka, och följaktligen
äfven Konungen att besluta afgifter af hvilket slag
som helst, så snart deras föremål vore inrättningar till enskildes
gemensamma nytta och beqvämlighet. Dessa ord
åter ”enskildes gemensamma nytta och beqvämlighet’’
äro farligt vidsträckta ord; dermed skulle man
kunna påstås hafva menat, att t. ex. tolagen kunde förhöjas,
på det alt större tillgångar skulle åt en stadscommun
beredas genom afgifter på en hel kringliggande oit till reparation
af en kyrka, anslag till en skolinrättning o. s. v.,
eller m. e. o. för ändamål, hvaraf stadens innevånare hade
nytta, men icke de personer som drogo skatten. Detta blir
deremot icke händelsen, så snart det fall, för hvilket den
vidsträckta rättigheten får äga rum, är utsatt, och måste
röra trafiken i landet, rörelsens utvidgande, anläggning af
nya eller vidmakthållande af gamla communieationsmedel;
då har man också satt uttrycket i harmoni med de nu efterföljande
orden: båk-, bro- färj-och andra dy lika afgifter.
Ty med delta sistnämnda tior jag menas dylika afgifter i
sak som båk,- bro- och färjafgifter, icke afgifter, som i
form äro lika roed båk-, bro- etc. afgifter, nemi. i den
form, alt de icke äro af Ständer påbjudne. Genom denna
sednare tolkning erkänner man ål Regeringen en nästan oinskränkt
beskattningsrätt.
Hvad angår den omständigheten, alt en § i ansvarighetslagen
icke kan göra undantag ifrån 60 §:n Reg.Ftn, så
erkänner jag den helt och hållet: men just delta leder till
alt fråga: hvarföre skall denna § stå här, hvarföre skall en
sådan existera ?
Jag får slutligen tillägga, att det är på denna grund jag
vid riksdagens början inom Const.IJtsk., samtidigt med denna
motion, väckte fråga om förändring af 60 §:n Reg.F;n;
denna fråga b le f af en annan utsk. ledamot begärd på bordet,
till dess en annan ännu på bordet hvilande fråga blifvit
afgjord.
Frih. Cederström, Jacob: Det förbud, som 60 §;n
Reg.F:n innefattar, rör:de förhöjning af allmänna afgifter,
lyder sålunda: ”Ej må några allmänna afgifter, af hvad
namn och beskaffenhet som helst, utan R. St:s samtycke,
kunna förhöjas, stora sjötullen å inkommande och utgående
spaninå! allena undantagen." Detta stadgande kan ej missförstås,
då det jemföres bredvid frågan om hamn-, bro- och
färjpenningar samt andra för enskildes gemensamma nytta
Den 7 A p r i I.
3a3
neli beqvämlighet gjord» inrättningar. Dessa sednare afgifter
iiro icke sådana, sorn åläggas Svenska folket i gemen, ilian
endast den del af folket, d. v. s. de personer, sorn af
dessa håkar, broar, färjor, eller livad det vara må, vilja sig
begagna. Det kan alltså icke blifva fråga om beviljandet af
förhöjd tolag, sorn utgår till helt andra föremål än sådana,
som för den enskilda beqvämligheten eller gemensamma nyttan
kunna vara användbara; ty en stad kan ej beskatta
landtbo'n annorlunda, än att den från landet kommande personen
måste betala för en direct sak, hvars nytta ban åtnjutit
vid ankomsten till staden. Att det är vigtigt nog till
undvikande af onyttiga och onödiga anmärkn.anledmr från
Const.Utsk. att denna mening qvarstår, visades redan vid
i Hoq års riksdag, just af det skäl, att man ansåg fråga kunna
blifva om rätta förståndet af 60 §:n Reg F:n, ehuru denna
§ af den kalla, lugna läsaren icke kan missförstås vid jemförelsen
af sådana afgifter som båk-, bro- och färjpenningar
m. m.
Jag kan således icke lika med Gr. Spens tillstyrka instämmande
i BondeStis beslut och bestrider jemväl den
grundsats, att det, i fråga om lagar, är af vigt att åtminstone
2 Stånd förena sig om en opinion, äfven om den skulle
vara mindre fullständig. Jag tror det vara af vigt i lagstiftningsväg,
att hvarje Stånd gör sin röst gällande, till vinnande
af det, efter hvarje Stånds öfvertygelse, fullständigaste
lagförslag. Det beror sedermera af samtliga Stånden att
pröfva det jemkningsförslag, som från TJisk. till Ständerna
inkommer, då jag förmodar, att. om ett Stånd finner ett annat
Stånds redactionsförslag vara bättre än alla andra förslag,
det bästa också skall blifva antaget; och skulle så ej
ske, kommer dock Konungen i tillfälle att, sedan Hanemottagit
förslaget, genom en contra-propos. till Ständerna, rätta
hvad af dem kan vara förbisedt. Jag tillstyrker antagandet
af denna §.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag får
äfven tillstyrka ifrågavar. §:s antagande med dess nuvar. lydelse.
Det förefaller mig också något besynnerligt, att Gr.
Spens, som inser sakens nvtta, ja, dess nödvändighet, hellre
skall vilja frångå den praktiska nyttan och den praktiska
nödvändigheten af att den qvarstår, endast derföre att §:n
ej fått den stylisering. som han velat gifva åt densamma.
För det närvar, är lagen sådan sorn den är, och jag tror,
alt Gr. Spens, lika med andra, bör komma ihåg, att i vårt
conslitutionella skick är ansvarigheten vida längre sträckt än
i något annat land, derigenom nemi. att Statsrådsprol:ne
vid hvarje riksdag genomläsas och i hvarje fall kunna tagas
i öfvervägande, en sak, som i intet annat land äger runi, då
tillfälle är öppet alt se huruvida Rikets nvtta blifvit afsedd,
eller 0111 öfverträdelse!' deremot skett. Historiens erfarenhet
324
Den j April.
vittnar derom, att ju längre ett constitutionelt systeme varar,
desto starkare blir det, men att detsamma deremot försvagas
genom täta förändringar. Jag yrkar alltså bibehållande
af §:n sådan den ar, och hvad angår det af Gr. Spens
inom Const.Utsk. väckta förslaget om förändring i 60 §:n
Reg.Fjn, torde tid blifva att tala derom, nar Ulsk. deröfver
afgifvit sitt utlåtande.
Hr von R.osen, Georg: Jag kan icke inse att afgifter,
sådana som de ifrågavar. , hvilka Regeringen skulle hafva
rätt att påbjuda, någonsin kunna få namn af att vara allmänna,
kan således ej förena mig med BondeSt., och förlindrar
mig öfver att just BondeSt. velat taga bort denna
rättighet, hvilket har den största nyttan af alt densamma
qvarstår, derföre att när en bro eller en väg skall byggas,
så är skyldigheten dertill indelad på häradet eller vissa districter,
och om den händelsen inträffar, som ofta timat, att
en sådan bro förstöres på en gång, så skall den ensamt af
en sådan Corporation byggas, då svårigheter städse möta alt
få den byggd, om ej Regeringen skulle äga lätt att påbjuda
någon afgifts erläggande af den resande, som passerar denna
bro. Jag linner ej att någon farhåga för en vidsträcktare
makt att beskatta allmänheten kan uppstå, genom att bifalla
§:n sådan den är. Hittills hafva vi haft nytta af detta stadgande.
Inom Christianstads län finnas icke sådana här afgifter,
men jag förutser, alt när de stora broar, som der äro,
förstöras, så förmå ej häraderne bekosta nyas uppbvggande,
om ej afgifter för deras begagnande få åsättas. Jag tillstyrker
alltså Utskis förslag och kan ej förena mig med
BondeSt. i detta fall.
Gr. Spens: Ingen af dem, som yttrat sig, har delat den
tanken, att det tillägg, hvarom nu är fråga, skulle uteslutas,
det nemi. som börjar med ordet dock ocb slutar med beskaffenhet.
Jag åberopar således nu endast hvad jag i
mitt förra yttrande nämnde, då jag nu afstår från milt första
då gjorda yrkande om instämmande i BondeSt:s beslut.
Deremot anhåller jag att få fortsätta min begäran om Hr
Frih. o. Landtm:s propos. till bifall å deri förändring i redactionen,
som jag föreslagit och hvarom LagUtskrs betänk.
JNT:o 127 (pag. 18) lenman upplysning. Jag bade nemi. föreslagit,
att det skulle beta: J’dock härunder icke begripne
bak-, bio- och färjafgifter samt andra dylika, som af enskilda
uppbäras och hvilkas fastställande är oundgängligt för
anläggning eller vidmakthållande af anstalter till rörelsens
befordrande inom landet.” R. o. Ad. torde finna att egentliga
meningen med denna förändring är, att icke ordalydelsen
skall kunna missbrukas tiil en vidsträcktare tolkning lin
just den, som nu här tyckes vara gemensamt ansedd sorn
den rätta oell tillbörliga. Denna tanke är äfven mili, men
jag fruktar missbruk af tolkningen, Jag tror att man i flera
Den 7 April.
Const.Utsk:s proh, vid granskning af Stätsrådsprot:n för förflutna
perioder, skall igenfinna spår af sådana. Jag vill önska
alt det måtte blifva en sen framtid förbehållet att vittna
om möjligheten af att en riksrätt kan misstaga sig vid tolkningen
af denna §:s närvar, lydelse. Dess ena olikhet med
den af mig föreslagna ligger deruti, att'det nu heter: "avgifter,
hvilkas föremål iiro inrättningar lill enskildes gemensamma
nytta och beqvämlighet.” Jag hemställer ännu en
gång, om ej det är ett vida större antal nfgifter, än dem
som tillhöra rörelsen i landet, som kunna sägas vara ålagda
till enskildes gemensamma nytta och beqvämlighet. Då man
icke utsatt huru många enskilda som här räknas, torde detta
stadgande t. o. m. kunna tolkas så, alt de flesta skatterna i
Staten kunde anses derunder inbegripna, ehuru det visserligen
förefaller mig som vore denna tolkning en carricatur på
begreppet om stat. Den andra olikheten är, att i den gamla
redactionen, hvilken Utsk. föreslagit att bibehållas, står utan
förklaring oiden: "af dylik beskaffenhet.” Den tolkningen
är här trolig, ehuru jag visserligen anser den högst advocatorisk,
men då fråga är att försvara sådana intressen
som dem, hvarom här är fråga, är här den tolkningen möjlig,
att med ordet dylik menas dylik beskaffenhet i
formel t hänseende, Metias detta dermed, så måste ordet
dylika bestridas af hvar och en, som icke vill godkänna
rättigheten till verkliga skatters påläggande, dem Ständerne
icke beviljat. Det är på denna grund jag trott, att
man i denna § af ansvarighetslagen, då den skall qvarstå
som en slags förklaring, eller hvad man behagar kalla den,
till 60 §:n Reg.F:n. (ty att den icke är något annat, torde
hvar och en som läser den finna) borde göra ett tillägg,
som ytterligare förklarade ordet dylik. Derföre liar jag
föreslagit tillägget: ”samt andra dylika, sorn af enskilda uppbäras,
oell hvilkas fastställande är oundgängligt för anläggning
eller vidmakthållande af anstalter til', rörelsens befordrande
inm landet.” Med detta tillägg tror jag icke alt något
af de ändamål, för hvilka detta iagstadgonde är afsedt,
vore förbigånget.
Frih. Cederström: Sedan Gr. Spens afstått ifrån sin
första framställning om uteslutande af den mening i §:n,
som börjas med ordet dock och slutas med ordet beskaffenhet,
och i stället föreslagit en förändring uti den befintliga
redactionen, anhåller jag att få upptaga Hr Grefvens
förslag. Han har begärt att den bestämmelsen borde inflyta:
”sorn af enskilda uppbäras:” jag ber att få fästa
Hr Grefvens och Husets uppmärksamhet derpå, att denna
bestämmelse är ganska oegentlig, ty det finnes icke någon
afgift inom samhället, som ej af enskild man uppbäres, för
alt sedan gå lill någop allmän eller enskild cassa. O111 ett
förtydligande, sådant som Gr. Spens åsyftar, skall i §:n införas,
då skulle jag deråt vilja gifva följande redaction: ”sorn
3 26
Den 7 April.
för enskilda inrättningar uppbäras af dem som
inrättningarna begagna;” ty derigenom blir det klart,
att det är för begagnandet af en enskild inrättning sorn afgiften
skall erläggas, och att denna afgift ej får uppbäras af
andra än dem, som sig af samma inrättning begagna. Om
Gr. Spens medgifver denna förändring, bär jag ingenting emot,
att hvad han föreslagit i §:q inforef, men skall hans förslag
stanna rid orden:— "sorn af enskilde uppbäras,” —
dä blir det oegentligt och vida farligare än det förut varit,
emedan det icke finnes någon afgift i Sverige, som ej af enskild
person uppbäres.
Hr Nordensköld, Otto Gust.: Jag tycker att den
förändring, sorn Gr. Spens föreslagit, icke bidrager till förtydligande
af hvad redan stadgadt finnes; tv deraf synes, att
t. ex. bakpenningar, som nu betalas af handlande, är en af*
gift, som kan af Konungen höjas om så påfordras, likaväl
som den kan minskas om sådant låter sig göra, men denna
rättighet vore afskuren genom Grefvens förslag, der förbudet
genom orden dock icke begrip ne refererar sig till
de båkafgifter, som af enskilda erläggas. Jag vet ej att några
enskilda bakar finnas, om jag undantager båken vid Gefle,
hvarför icke någon afgift utgår till Staten; men genom Grefvens
förslag skulle det kunna hända i framtiden, att frågan
om båkafgifters likasom lotsafgifters erläggande skulle dragas
under Ständernes skärskådande, hvilket ej lärer vara meningen.
Gr. Spens: Jag har hegart ordet, egentligen för att
förena mig uti den af Frih. Cederström framställda förändring
i mitt förslag. Det vöre blott ett ord deruti, hvilket
jag hemställer till Frihm, om han ej skulle behaga lätta,
nemi. ordet af. Det kunde nemi. se ut som om orden af
dem hade afseende på dem som uppbära, men icke på dem
som erlägga afgiften.
Frih. Cederström: Anmärkm är riktig: mellnnmeningen
bör blifva: ”sorn för enskilda inrättningar uppbäras
och erläggas af dem, som inrättningarna begagna.”
Gr. Spens instämde med Frih. Cederström.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: Sedan
Frih. Cederström numera ändrat sitt förslag så, att ingen
otydlighet deri vidare förefinnes, förenar jag mig äfven derom
till alla delar; men då jag ej höll någon ledamot fästa
uppmärksamheten på en annan otydlighet som i denna § förekommer/är
det egentligen derföre som jag nu begärt ordet.
Del heter nemi. på esta raden: ”Skulle Statsi ådsledamot
tillstyrka Konungen att vigtaga etc.; deraf skulle
man kunna draga den slutsats, att, då Statsrådet sjelf förer
regeringen, det vore dem obetaget all vidtaga sådana lagstridigheter,
hvilkas begående i §:n förbjudes, men hvilket
De n 7 April.
naturligtvis icke kan vara meningen. Sorn hvarje lag holvard
tydlig, tillstyrker jag att ordet ”Konungen’! ilar på i:a
raden bor utgå, och §;n erhålla följande lydelse: ”Skulle
Slatsrådsledamot tillstyrka vidtagandet af sådant steg’’ etc.
Äfvenledes önskade jag att orden ”uppsålligl och bevislig
t,” framför ordet ”fördöljande,” måtte utgå, emedan
det år naturligt, att hvarje fördöljande är uppsåtligl, och att
livad sorn icke är bevisligt, derå kan ej heller något ansvar
löija. Dessa ordens utgående utur (j:ri lärer likväl numera
ej kunna äga rum, sedan, efter hvad jag hört sägas, R.
o. Ad. lärer hafva bifallit den t §:u der samma ord förekomma,
hvarföre jag också nu begagnar tillfället att reser
vera
mig emot beslutet i afseende å nyssnämnda §, hvilken
efter mitt omdöme är så oriktig och felaktig, att den ingalunda
bort bifallas. Då fråga första gången förevar om
antagandet af ifrågavar. förslag, fästade så väl jag som Ur
von Hartmansdorff uppmärksamheten derpå, att i i §:n stadgades
ansvar för Statsrådsledamot, då han söker öfverändakasta
regeringssättet, endast i det fall då det sker våldsain
ligen,
men icke genom list, äfvensom att ansvaret drabbade,
endast då Statsrådet förde regeringen, men icke då Konungen
förde den. Jag får alltså, som jag förut haft äran namna,
anmäla min reservation emot R. o. Ad:s beslut i afseende
på förenämnda i §, under tillkännagifvande det min önskan
hade varit, att i mom. deraf fått följande lydelse:
”Försöker någon Statsrådsledamot att lagstridigt ändra
regeringssättet eller någon Rikets grundlag, eller underlåter
han deremot göra föreställningar, när han finner sådant å
birde vara, eller fördöljer någon omständighet, som kunnat
sådant steg förekomma; straffes som Rikets förrädare och
miste lif, ära och gods.” Om en sådan redaction antagits,
så tror jag att tydlighet varit åstadkommen, och intet missförstånd
kunnat äga runi.
Gr. Spens: Hr Cederschjöld har vidrört en fråga, som
är vidsträcktare än den blifvit af honom behandlad. Den
är helt och hållet skiljd ifrån detta ämne, och jag skulle
derföre helst önska, att den, oaktadt väckt i sammanhang
med den 3 §:n, finge särskildt föredragas. För min del
skulle jag tro att det rätta vore, alt som en särskild § i ansvarighetslagen
emot slutet deraf införa, att hvad som för
Statsrådsledamots tillstyrkande inför Konungen i föregående
§§ är stadgadt galle äfven, när Slatsrådsledamot, enligt
vissa §§ i Reg.F:n, beslutar. Jag tror alt om man inför
ett sådant tillägg särskildt i 3 §:n och sedermera beflnnes
hafva försummat den i någon efterföljande, är det mera farligt,
än om man icke hade ett sådant stadgande på något
stalie; ty i det sednare fället kommer det hädanefter som
hittills att tagas för afgjordt, att det skall så vara. För att
ej glömma bolt stadgandet på något ställe, ifall man skall
3aS
Den 7 April.
sätta dit detsamma pä ett, anhåller jag att det mätte blifva
ett gemensamt tillägg.
Hr Cederschjöld: Jag får fästa Gr. Spens’ uppmärksamhet
derpå, att i nästpåföljande § eller den 4 nyttjas samma
uttryck som det jag framställde, då det nemi. der heter:
”Statsrådslednmot, hvilken tillstyrker emot verkställigheten
af den af Konung och Ständer fastställda Tryckfrihetslag”
etc. Der står således: ”hvilken tillstyrker;” men
jag vill gerna förena mig med Hr Grefven i dess anhållan
att det må blifva en särskild §, ty derigenom vinnes mera
tydlighet, då det uttryckes alt det skall tillämpas i alla möjliga
fall.
Ilr von Hartmansdorff, Aug.: Frågan torde böra vara
om vid detta tillfälle vi vilje sysselsätta oss med innehållet
eller med ordalydelsen. Om vi skolat uppehålla oss vid ordalydelsen,
så hade jag haft anmärkn:r alt göra både vid
inledningen och vid de 2 §§, sorn blifvit genomgångna. Men
då jag gjort mina anmärkn:r vid återremissen, och Utsk.
derå icke fästat afseende, utan bibehållit sina förra ordalag;
så lemnar jag dem hellre i sitt värde oförändrade, än att
nu tvista derom och derigenom möjligen föranleda olika beslut
med de öfriga Stundens. PresteSt. har lemnat ordalydelsen
oförändrad, men fästat sig vid vissa delar af innehållet.
Jag ville tillstyrka It. o. Ad. att göra detsamma,
så väl i hänseende till denna §, som till de efterföljande.
Hvad §:ns innehåll angår, torde jag få fästa uppmärksamheten
derpå, alt någon bestridt riktigheten af Konungens bibehållande
vid den rättighet, som Honom i denna § är til
lagd.
Någon har sagt, att 60 §:n Reg.F:n och denna 3 § i
ansvarighetslagen stöde i strid med hvarandra. Jag finner
icke att någon sådan äger rum. Uti 60 §:n Reg.F:n heter
det: ”Ej må några allmänna afgifter, af hvad beskaffenhet
som helst,” etc. Dessa allmänna afgifter lära väl betyda
de allmännaste, de som utgå af nationen öfver hela Riket.
Deremot står det i hela 3 §:n ansvarighetslagen: ”dock icke
inbegripna sådana i denna 60 § ej omnämnda afgifter.” Således
uttryckligen andra afgifter än de, som nämnas i 60
§:n Reg.F:n , nemi. de i ansvarighetslagens 3 § afsedda,
eller inrättningar lill enskildes gemensamma nytta och beqvämlighet;
följaktligen andra än dem, som omförmälas i
den förutnämnda 60 §:n. Denna enskilda gemensamma nytta
och beqvämlighet måste hafva afseende på menigheter
eller sådana enskilda, sorn till större eller mindre del begagna
en gemensam inrättning. Nu återstår frågan om den
ordalydelse, som Utsk. bibehållit ifrån ansvarighetslagen,
ar så felaktig, att ändringar deruti böra göras. Gr. Spens
liar föreslagit en sådan, hvilken han sedan förändrat lill likhet
med en annan, som Frih. Cederström framställt; Hr Norden
-
Den 7 April.
densköld har anmärkt, att den tvetydighet, som genom detta
förslag uppkomme, borde undvikas. Nu lyder Frih. Cederströrns
förslag så här: Dock härunder icke begripna sådana
i 60 §:n Reg.F:n icke omnämnda afgifter, hvilkas föremål
äro inrättningar till enskildes gemensamma nytta oell
beqvämlighet, såsom båk-, bro-, farj- och andra afgifter af
dylik beskaffenhet, hvilka för enskilda inrättningar uppbäras
och erläggas af dem, som sig af de enskilda inrättningarna
begagna. Sålunda dessa enskilda inrättningar
tvänne gånger onödigtvis upprepade. Jag inser ej att man
med denna förändring vinner någonting annat, än att stanna
i olika beslut med PresteSt., hvarigenom förstärkt LagUtsk.
föranledes, eller ock blifver ingenting af alltihop.
Vid sådant förhållande synes mig bäst vara att bibehålla
den ordalydelse, som öfverensstämmer med den gällande lagen
och PresteStts beslut. Blir 60 §:n Reg.F:n förändrad,
då är tid uog att tänka på en annan redaction af denna 3
§; men intilldess tillstyrker jag att R. o. Ad. måtte lemna
den oförändrad.
Gr. Spens: Jag saknar vid detta tillfälle Frih. Cederström,
och det är således möjligt att Hr von Hartmansdorffs
åsigt af det förslag, Frih. Cederström afgaf, är den rätta
och icke min; men då jag förenade mig med Frih. Cederström,
så var det i den tanken, att han icke åsyftade bibehållandet
af de ord, sorn nuvar. 3 § i ansvarighetslagen och
Utsk:s förslag innehålla, nemi. "till ensk i Ides gemensamma
nytta och beqvämlighet.” Dessa ords borttagande
har jag föreslagit, äfvensom att orden ”af dylik beskaffenhet”
må få stå qvar, men med efteråt tillagd förklaring.
Icke annat än jag förmodar, var det i den sednare mellanmeningen
af mitt förslag, som Frih. Cederström föreslog ändring,
och deruti instämde jag. Är detta Frih. Cederströms
mening, så förfaller den anmärkn., som Hr von Hartmansdorff
gjort, att orden enskilda inrättningar i Frih.
Cederströms förslag skulle förekomma på tvänne ställen.
Frih. Cederström: Jag gjorde anmärkn. vid Gr.
Spens’ redaction, och Grefven instämde i min framställning.
Jag var ifrån början och är ännu af samma öfvertygelse,
att ändring i §:n icke behöfves, men skall den ändras, då
anser jag det vara af vigt alt den blir klar och tydlig, och
har ingenting emot att den mellanmening, hvarom Gr. Spens
talat, utgår.
Frih. Cederström, Anders: Då detta ämne första
gången förevar i LagUlsk., och jag som ledamot af detta
Utsk. hade med saken att göra, var jag af den öfvertygelsen,
att ifrågavar. mellanmening icke blott var öfverflödig
utan äfven skadlig. Öfverflödig derföre, alt då här är fju
a3
H. 42
33o
Den j April.
ga om sådana afgifter, livilka äro uttryckeligen foreskrifna
alt ingå till förökande af Kronans inkomster; ty det heter
i §:n — ”allt sådant till förökande af Kronans inkomster,”—
men då sådana enskilda afgifter, hvilka af Konungen raedgifvas
alt uppbära, icke kunna vara till förökande af Kronans
inkomster utan som understöd för enskilta företag, så
är ock hela meningen ett non sens. Skadlig är meningen
derföre, att man tolkat den på det sätt, som skulle Konungen
äga rätt att på den ena menighetens bekostnad beskatta
den andra, och detta har aldrig kunnat åsyftas med densamma.
Icke heller kan en sådan slutsats dragas af 60 §:n
Reg.F.-n, ty enligt den äger Konungen icke rätt att beskatta
någon medborgare på den andras bekostnad, ehuru de
afgifter, som af allmogen betalas för begagnandet af quaier
och broar här i Stockholm, och hvilka afgifter till en del
gå till aflöning åt magistratens tjenstemän, nogsamt visa huruledes
man hittills tolkat nämnda §. Jag anhåller alltså
alt bela den meningen måtte utgå såsom obehöflig.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Det är naturligt, att då
grundlagen icke ålägger Ständerna vid samlad riksdag att
bestämma sådana afgifter, som dem, hvilka nu äro i fråga,
nemi. båk-, bro- och färjafgifter, och då lika naturligt är,
att dessa afgifter af någon måste bestämmas; så följer ju
deraf klart, att sannolikt ingen annan myndighet lärer i Sverige
finnas utom R. St., som en sådan afgift kan bestämma,
än Konungen. När nu dessa afgifter icke äro allmänna,
hvarom 60 §:n Reg.F:n handlar, så står ju det stadgande,
som är i fråga alt bibehållas här i ansvarighetslagen, icke i
strid med grundlagen, utan blott som en ledning och förtydligande,
för den händelse, att något åtal, i fråga om åläggande
af sådana afgifter, som i 60 §:n omtalas, skulle äga
rum. Jag för min del anser, att den slylisation, som finnes
i ansvarighetslagen, är tillräcklig och nödvändig, samt tillstyrker
att vi måtte bibehålla denna 3 § oförändrad, sådan
den nu befinnes. Det synes mig icke vara klokt handladt,
att af några möjligtvis inträffade eller inträffande förhållanden,
som enligt lag böra beifras, hemta anledning att jemka
på lagar i allmänhet, hvilka böra, så vidt möjligt är, vara
orubbade, om de skola kunna äga bestånd och verksamhet
för framtiden. En ledamot har omnämnt, alt hvad beträffar
sådana afgifter som bro-, båk- och färjpenningar ni. in.,
skulle Konungen icke äga rättighet att ålägga den ena medborgaren
all betala sådana till den andra. Om dessa båkoch
bropenningar skola erläggas för broars och båkars unde
1 håll, så måste de väl också betalas af någon; denna någon
är icke någon annan än den, som begagnar bron eller
färjan, efter bron eller färjan skall underhållas genom de
medel, som för hron eller färjan betalas. Således om en
bro finnes i Halland, och jag reser igenom Halland, passe
-
Den 7 April.
rande denna bro, så måste jag också betala bropenningar
och kan ej säga att jag derföre blifvit orättvist belagd med
en skatt till provinsen Halland, utan tvertom, just derföre
alt bion måste finnas der den är och underhållas genom
bropenningar, så mäste jag också vara sä god och betala
bropenningar, likasom alla andra, innan jag far öfver besagde
bro.
Frih. Boye: Föremålet för R. o. Ad:s öfverläggning
nu är icke någon ändring i grundlagen; föremålet är det
förslag, som är oss af LagUtsk. gifvet angrde ansvarighetslagen.
Då nu mitt sunda förnuft säger mig, att ansvarighetslagen
har för ändamål att göra grundlagen gällande, så
säger det mig också att ansvarighetslagen vore i högsta måtto
bristfällig, om den, vare sig genom tillägg eller uteslutande,
förändrade något af hvad denna grundlag bjuder,
hvars verkställighet är i fråga, eller för verkställigheten hvaraf
ansvarighetslagen har att gifva lagbud. Jag kan icke föreställa
mig de farhågor, som en värd talare Gr. Spens
framställt; de äro för mig, snart sagdl, ofattliga och skola
troligen aldrig inträffa. Hvad åter beträffar det förslag, som
Frih. Cederström, Anders, framställt, så ber jag alt i anleda.
deraf få erinra, att om den mellanmeningen skulle
borttagas, så stöde icke denna § mera i öfverensstämmelse
med den § i grundlagen, hvarutur denna mellanmening är
liemtad, och ansvarighetslagen hade då en ansenlig blist.
Jag anhåller om bifall till §:n sådan den är.
Frih. Cederström, Anders: Detär för att besvara Hr
Lefre'11 som jag begärt ordet, och får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att jag yttrat, det Konungen icke, enligt 60 §:n
Reg.Fm, äger rättighet att beskatta den ena menigheten på
den andras bekostnad. Jag vill derföre icke neka, att den,
som begagnar en bro eller färja, äfven bör betala bro- eller
färjpenningar, och kallar ej det för någon beskattning; men
deremot är det en beskattning, om en menighet, hvilken
alldeles icke far öfver en viss bro eller färja, blir ålagd att
deltaga i underhållskostnaden deraf. Så liar likväl denna §
i sednare tider blifvit tolkad, då en allmoge, som ej har det
ringaste med Stockholms stads drätselverk att skaffa, fått
bidraga till aflöning åt stadens tjenstemän.
Gr. Spens: Sedan jag sist hade ordet, har min uppmärksamhet
enskildt blifvit fästad på den omständigheten,
att ordalydelsen af den redaelion, jag föreslagit i första början
af discussionen, skulle kunna missförstås på grund af
det deri förekommande ordet oundgängligt, då det i
nämnda förslag heter: ”hvilkas fastställande är oundgängligt
för anläggning eller vidmakthållande af anstalter till rörelsens
befordrande inom landet.’’ Man har nemi. fästat
min uppmärksamhet på, alt tvist vid domstol skulle kunna
33a
Den 7 A p r il.
uppstå, huruvida en vidtagen anstalt vore så oundgängligt
nödvändig eller icke, och att det alltså vore olämpligt att
nyttja detta ord. Af denna anledn. får jag föreslå den förändring
i detta förslag, alt det skulle komma att lyda sålunda:
''och hvilka fastställas för anläggning eller vidmakthållande”
etc. Det blefve då endast nödvändigt att dessa
afgifter vore sådana, att vid förordnandet om dem i Statsrådets
prot. kunde åberopas som skäl en anläggning eller
ett vidmakthållande af någon anstalt för rörelsens befordrande
inom landet; men man undvek i allt fall sådana afgifters
utgående, för hvilka som skäl i prot. skulle vara
åberopadt, alt en magistrat behöfde förhöja sina tjenstemäns
löner, eller en kyrka byggas o. s. v.; man undveke att för ett
sådant ändamål en hel landsort, som icke hade med magistraten
eller kyrkan något att skaffa, kunde blifva beskattad.
Jag anhåller att få uppläsa förslaget till redaction, sådant
jag anser detsamma böra lyda: ”dock icke härunder begripne
båk-, bro- och färjafgifter samt andra dylika, hvilka
för enskilda inrättningar uppbäras och erläggas af dem, som
inrättningarna begagna, och hvilka fastställas för anläggning
eller vidmakthållande af anstalter till röselsens befordrande.”
Hr von Hartmansdorff: Öfverläggningen visar, särdeles
genom de siste talarnes yttranden, att man här vill
stifta en lag af beskaffenhet alt hindra Konungen höja tolagsafgiften.
Vid öfverläggningen om denna fråga förra gången,
då man också påstod all tolagsafgiften blifvit ålagd för
att skaffa löneförhöjning åt Stockholms magistrats tjenstemän,
anmärkte Ur Möllerhjelm, att staden hade äfven andra
utgifter, än dem till magistratens underhåll, och att
man sålunda borde göra en egen uträkning, för alt visa det
de afgifter, som influtit för begagnandet af stadens hamnar,
utginge till förenämnda ändamål' och ej till något annat.
Man kunde eljest likaväl säga, att aflöningen till magistraten
utginge ifrån andra tillgångar, än just ifrån tolagen. Om
något misstag härutinnan blifvit begånget, så lärer saken ej
kunna ändras, ehuru Konungens rådgifvare kunna dragas
för riksrätt. Gr. Spens har anmärkt, att ordet oundgängligt
borde ur förslaget borttagas, på det man ej
skulle utsätta sig för de misstydningar, som deraf kunde
följa : månne icke denna Hr Grefvens erinran mot sitt eget förslag
bevisar svårigheten att förlika detsamma med det allmänna
bästa? Jag hemställer derföre till R. o. Ad., om icke
motionärens egna tvifvelsmål just böra vara en anledning
för Ståndet alt bibehålla den ordalydelse, som förut
finnes i ansvarighetslagen, och hvilken Utsk. ej velat förändra.
Hr Westfelt, Nils: Jag har blott begärt ordet för
att göra en anmärkn. emot den sista värda talaren. Jag
tror att den värde talaren misstagit sig. Då denna fråga
Den "j April.
S35
eller ansvarighetslagen förevar förra gången, uppstod ingen
fråga om tolagen. De ifrågavar. hamn- och quai-afgifterna
hafva tillkommit långt sednare än tolagen, särdeles hvad angår
tolagen här i Stockholm. I öfrigt förenar jag mig med
Gr. Spens.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt emot början af§:n
vore gjord den anmärkn., att orden ”tillstyrka Konungen
att vidtaga sådant steg” borde utbytas emot ”til 1-  styrka vidtagandet af sådant ste g.’’
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, om icke
Hr Frih. o. Landtm, skulle täckas göra pjopos. på antagandet
af §:n i sin helhet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att längre fram i §:n
vore anmärkt att den mening, som börjar med ”dock härunder”
och slutar med ”dylik beskaffenhet,” borde utbytas
emot följande mening: dock härunder icke begripne
b åk-, bro- och f ä r j a f g i f t e r, samt andra dylika,
hvilka för enskilda inrättningar uppbäras
och erläggas af dem, som inrättningarna begagna,
och hvilka fastställas för anläggning eller
vidmakthållande af anstalter till rörelsens befordrande
inom landet. Äfven vore anmärkt att endast
orden ”hvilkas föremål är o inrättningar till enskildes
gemensamma nytta oell b e q v ä m I i g h e t” borde
utgå, hvaremot efter ordet ”beskaffenhet” borde tilläggas
orden: hvilka för enskilda inrättningar uppbäras
oell erläggas af dera, sorn inrättningarna begagna.
Äfven vore yrkadt, att den mening, som börjar med
”dock li ä r u n d er” och slutar med ”d y I i k beskaffenhet,”
skulle utgå utan att något annat insattes i dess ställe. Emot
slutet af §:n vore äfven anmärkt, att orden ”uppsåtligt
och bevislig t” borde utgå; dock hade Hr Landtm, tyckt
sig finna, att den ledamot, som framställt denna anmärkn.,
afstått från densamma, i följd af R. o. Ad:s redan lemnade
bifall till i §:n. Hr Landtm, ansåg sig likväl nu först
böra framställa propos. på Utsk:s förslag, hemställande alltså,
om R. o. Ad. behagade bifalla den af Utsk. föreslagna
3:dje §.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
Då Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att
ja öfverröstat nej, begärdes votering.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att sedan votering blifvit
begärd, förekomme nu frågan om bestämmande af innehållet
utaf contra-propositionen.
Frih. Boye: Till de pligter, som åligga representanten,
anser jag den, att af rättskänslan finna sig uppkallad, då
han af en händelse begått ett misstag, att sjelf antyda och
334
Den 7 April.
rätta detsamma, emedan detta misstag möjligtvis kan inverka
på och förvilla någon, som går att aflemna sin voteringssedel.
Jag får då förklara, att när jag yttrade behofvet af
öfverensstämmelse mellan ansvarighetslagen och grundlagen,
så hade jag visserligen deruti rätt; men jag irrade mig, då
jag trodde, att de ord, som äro i fråga, verkligen stodo i
grundlagen. Dessa ord finnas der icke, och jag har ansett
mig skyldig tillkännagifva detta mitt misstag.
Hr Fri h. o. L a n d t m. yttrade, att första frågan nu blefve,
huruvida Hr Cederschjölds förslag, att orden ''tillstyrka
Konungen att vidtaga sådant steg,” måtte utbytas
emot orden ”tillstyrka vidtagandet af sådant steg,”
borde i voter:s-propositionen inflyta.
Hr Cederschjöld: På det att icke tvänne voteringar
må komma i fråga, vill jag medgifva att den fråga jag väckt
om en särskild § må förekomma sedan ansvarighetslagen
blifvit discuterad, och förenar mig nu med Gr. Spens.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då nu Hr Cederschjöld
afstålt från sin menings intagande i contra-propos:n, återstode
de olika meningar, som blifvit yttrade ang:de den mening,
som börjar med ”dock h ä ru nd er” och slutar med ”dylik
beskaffenhet.” Dessa vore Frih. Cederströms, Anders,
hvilken yrkat denna menings uteslutande utan dess ersättande
af någon annan, samt Gr. Spens’s och Frih. Cederströms,
Jacob, hvilka yrkat förändrade redactioner af densamma.
Frih. Cederström, Anders: Jag förenar mig äfven
om Gr. Spens’ förslag och anhåller att det måtte blifva
contra-proposition.
Sedan äfven Frih. Cederström, Jacob, afstått från sin
menings intagande i contra-proposin, uppsattes och upplästes
till justering följande voterings-proposilion:
Den som bifaller 3 §:n i LagUtsk:s förslag till ansvarighetslag
för Statsrådet, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
"ei;
Vinner nej, antager fL o. Ad. ofvannämnda förslag till
3 §, med den förändring, att den mellanmening, som börjar
med orden ”dock härunder” och slutas med orden
”dylik beskaffenhet,” utgår, och i stället införes följande
mening: dock härunder icke begripne b åk-, brooch
fä r ja f g i fler, samt andra dylika, hvilka fölen
s k i I d a inrättningar uppbäras och erläggas af
dem, som inrättningarna begagna, och hvilka
fastställas för anläggning eller vidmakthållande
af anstalter till rörelsens befordrande inom
landet.
Den ; April.
335
Frih. Cederström, Anders: Jag hemställer, om ej
den ändring i Gr. Spens’ förslag måtte ske, alt orden ”inom
landet," som skulle kunna tydas såsom afseende cominunicationer
endast till lands, måtte utbytas emot orden ”inom
Riket,” således landet förändras till Riket.
Gr. Spens: Jag har för min del ingenting att anmärka
emot rättelsen, ty orden ”r ö r e I s e n inom I a n d e t’’skulle
kunna anses utesluta ”rörelsen till sjöss.”
Voter:s-propos:n blef derefter godkänd med den ändring,
att i stället för "i nom 1 a n d e t” sattes” i n o m Riket."
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 5g.
JMej — 37.
4 §:n.
På begäran af Hr von Hartmansdorff upplästes Gr.
Mörners reservation i anledn. af denna §.
Hr von Hartmansdorff anhöll att PresteSt:s beslut
i ämnet måtte uppläsas.
PresteStts beslut upplästes, af innehåll, att Ståndet bifallit
4 §‘n nied den förändring, att de i slutet af §:n förekommande
orden ”och varde ej vidare i Rikets tjenst
nyttjad” skulle utgå.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få instämma
i PresteSt:s mening, och tillstyrker att R. o. Ad.
mätte densamma godkänna. Skälen dertill äro följande:
Den vanliga anmärka, som göres mot Hofcancelleren, i afseende
på tryckfriheten, är den, som i sednare tider icke
haft något föremål, men tillförene så mycket oftare var ämne
för klander, nemi. indragning af tidningar. 8 mom. af
4 §:n tryckfrihetslagen lyder sålunda: ”Anser Hofcancelleren
ett dagblad eller periodisk skrift vådlig för allmän säkerhet,
eller utan skäl och bevis förnärmande personlig rätt,
eller af en fortfarande smädlig egenskap, må han äga att i
Stockholm genom Öfverståthållare-embetet, och i landsorterna
genom Konungens Bef:h:de, genast låta inställa dagbladets
eller periodiska skriftens vidare utgifvande, intilldess,
efter underd. anmälan hos K. M., hvilken sist inom åtta dagar
bör äga rum, sedan Hofcancelleren om qvnrsladens verkställande
blifvit underrättad, och sedan Justitiecancelleren
äfven blifvit hörd, K. M. i Statsrådet förordnat huruvida
den inställda skriftens fortsättning må vidare tillåtas, och
ankommer det på K. M:s nådiga förordnande, huruvida utgifvaren
af ett sålunda indraget dagblad eller periodisk
skrift må något annat dagblad eller periodisk skrift framdeles
kunna utgifva.” Det är således 2 handlingar, som före
-
336 Den 7 Ap r il.
gå: den ena alt Hofcancelleren, såsom maktens innehafvare
fordom hette, nödgas först på eget bevåg bedömma de särskilda
tidningarna; och den andra, att denna hans embetsförrättning
varder underställd Konungens pröfning så till vida,
att Konungen afgör om skriften får fortfarande utgifvas
eller icke. Således kommer den sednare handlingen till
Statsrådets prot., men den förra icke. För den handling,
som sker utom Statsrådet, kan Hofcancelleren icke dragas inför
riksrätt. I den sednare, eller yttrandet inom Statsrådet,
deltager han icke. Han kan icke der inträda och anhålla,
att Konungen måtte godkänna hans åtgärder, utan deröfver
yttra sig de öfrige Statsrådets medlemmar. Om nu desse
skulle instämma i Hofcancellerens mening, den han naturligtvis
i sin framställning motiverat, så skulle följden blifva,
efter denna §, att desse Statsrådsledamöter icke allenast förlorade
sina embeten, utan äfven att de icke vidare kunde i
Rikets tjenst nyttjas. Jag hemställer örn en sådan lagstiftning
är riktig, om den är billig. Den egentligen brottslige,
eller Hofcancelleren, blefve utan ansvar; deremot skulle
Statsrådets ledamöter, som möjligen förlitade sig på honom,
ej blott förlora deras innehafvande embeten, utan derjemte
förklaras obehörige att i Rikets tjenst begagnas. Jag anhåller
att R. o. Ad. måtte fatta enahanda beslut som PresteStåndet.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer med Hr
von Hartmansdorff i begäran att R. o. Ad. ville godkänna
PresteSt:s beslut att utesluta tillägget: ”och varde ej vidare
i Rikets tjenst nyttjad;” så mycket hellre, som
det förefaller besynnerligt, att, då ett Statsråd, i en fråga af
opinions-natur, och då han finnér en artikel vara för Riket
vådlig och en tidning af smädlig beskaffenhet, tillstyrker
att den ej vidare må utgifvas och Hofcancelleren redan
i förväg verkställt indragningen, samme Statsrådsledamot,
för det alt han öppet och ärligt uttalat sin åsigt, den må
nu äfven vara oriktig, icke allenast skall mista embetet utan
äfven förklaras ej vidare kunna i Rikets tjenst användas.
Jag tillstyrker instämmande i PresteStrs beslut.
Hr Lefren, Joh. Pehr: Jag ber att få fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet på, att förslaget här är af LagUtsk.
skärpt emot hvad förut stadgadt är i samma full. Nu gällande
lag bjuder icke annat än embetets förlust, men har
icke stadgandet: ”varde ej vidare i Rikets tjenst nyttjad.
” På de skäl, som redan tvänne talare före mig anfört,
tillstyrker jag, att R. o. Ad. icke måtte bifalla §:n sådan
den nu är, utan utesluta, på sätt PresteSt. gjort, de sista
af mig nyss anförda orden; ty den lagstiftning, som i detta
fall hittills gällt, är icke för mycket sträng och icke heller
för litet.
Frih.
Den 7 April.
33?
Frih. Cederström, Anders: Ehuru jag visserligen
ej skall motsätta mig att det anmärkta tillägget må utgå,
vill jag blott anmärka, att då en Stalsiådsledamot till den
grad comprometterat sig, att han måste dömmas af med
tjensten, så vore det kanske ej så väl att använda en sådan
person i andra, lians innehafda embete motsvarande, be
fattningar.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Jag instämmer så
mycket hellre i begäran om tilläggets borttagande, som eljest
farhågan för en sträng straffbestämmelses påföljd skulle
kunna afhålla Statsrådets ledamöter ifrån ett så riksnvltigt
företag, som alt söka sätta en gräns och en tillräckligt stark
dom mot den störtflod af tryckfrihetsmissbruk, hvaraf vi,
den sednare tiden, varit öfversköljde.
Frih. Boye: Må det ursägtas mig, alt jag anser sorn
ett ganska olyckligt tidens tecken, att man gör ingenting
för att hämma tryckfrihetens missbruk, men visar sig aldrig
kunna vara nog sträng mot den, sorn i mer eller mindre
mån söker att verka till stöd för det skydd, som äfven
tryckfrihetslagen bar för ändamål att gifva, icke blott åt
den ena sidan utan äfven åt den andra. Jag begär propos.
lill bifall å hvad PresteSt. gjort, nemi. att utesluta de sista
orden: ”och varde ej vidare i Rikets tjenst nyttjad.
” Om Ständerne vid denna riksdag kunna göra ingenting
till lindring i det beklagliga våld, som tryckfrihetens
missbrukande utöfvar, så må de åtminstone icke visa den
efterlåtenhet att stadga oskäliga straff för dem, som möjligen
af misstag kunna vilja gå för långt i hämmandet af dessa
missbruk.
R. o. Ad. biföll 4 §:n) med den förändring, att de sista
orden — ’’och varde ej vidare i Rikets tjenst nyttjad”
— skulle utur §:n utgå.
5 §:n.
På begäran af Hr von Hartmansdorff upplästes Hr
Lagergrens vid betänk. N:o 127 och utlåt. N:o 17g i anledn.
af denna § afgifna reservationer.
På samme ledamots begäran upplästes äfven PresteSl:s
beslut röride denna §, innehållande att §:n blifvit bifallen
med följande förändringar: 1:0 att de i 1 mom. i slutet förekommande
orden— ”utan att kunna deruti åter insättas
eller lill annat embete inom Statsrådet
förordnas” — skulle utgå; 2:0 att 2 morn., hvilket börjar
med orden — ”S l a t s råd s I ed a m o l, som i a n d r a” e t c. och
slutar med "1 cap. 12 §:n R ä 11 e g.ba 1 k e n,” helt och hållet
skulle borttagas.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att R. o.
a3 II. 43
338
Den 5 April.
Ad. äfven här mätte instämma i samma beslut, som PresteSt.
fattat. Detta består nemi. deruti, att ur i mom. utesluta
det tillägg, som LagUtsk. gjort, oell hvarigenom det jemväl
i förevar, morn. höjt ansvaret för Statsrådsledamöter, på
samma sätt som i den föreg:de §:n, der denna förhöjning ogillades.
Den skyldige skulle icke blott mista embetet, utan
dessutom ej heller kunna till något annat embete inom Statsrådet
förordnas. Förhållandet med lagstadgandena i denna
§ är af den beskaffenhet, att misstag om meningen lätteligen
kan begås. Ännu värre är det, att Ständerne, och särdeles
deras Stats-samt Const.Utsk., hafva i detta hänseende olika
och stridande meningar. Sålunda hörde R. o. Ad. för några
plenidagar sedan, när Ståndet afgjorde frågan om anslag
lill K. Stats-cont., en utmärkt ledamot af detta Stånd
och R. St:s StatsUtsk. förklara, att det afslag, som då
tillstyrktes, betydde ingenting, emedan Konungen kunde af
besparingarna gifva åt Stats-cont.-s tjenstemän de löneförhöjningar,
som behöfdes. Detta liar jag också trott vara det
rätta; men Const.Utsk. är af helt annan mening, till bevis hvarpå
jag kan åberopa, det jag just fördenskull har den olyckan att vara
ställd inför riksrätt. Huru än denna § må bestämmas, så
verkar det icke på min sak; ty som §:n icke får någon återverkande
kraft, så finner R. o. Ad., att beslutet, hvad mig beträffar,
är likgilltigt. Jag är följaktligen ojäfvig att yttra
mig oell har velat visa huru vanskligt det är att stadga så
högt ansvar i en fråga, der misstag så lätt kunna aga runi.
2 mom. innehåller: ''Statsrådsledamot, som i andra, än de
i denna lag särskildt uppräknade fall, uppenbarligen handlar
emot grundlagarnes tydliga föreskrift, eller tillstyrker eller
annorledes befrämjar någon öfverträdelse deraf eller af andra
Rikets gällande lagar, eller underlåter att göra föreställningar
emot sådana öfverträdelse!-, eller dem vållar och befrämjar
genom uppsåt ligt fördöljande af någon upplysning, straffes
såsom för orätt dom, enligt allmänna lagens föreskrifter
i i cap. 12 §:n Rälteg.bm.’’ Jag tror att ansvarighetslagen
bör vara sä inrättad, att antingen är en rådgifvare brottslig
efter densamma, eller ock fri för annat ansvar, än att man
begär hans entledigande efter 107 §:n. Någon gräns för ansvar
inför riksrätt mäste finnas, och denna synes väl lämpligen
böra ligga inom ansvarighetslagen sjelf. Hr von Hohenhausen
har redan anmärkt, att Sverige är det enda land,
hvarest en så sträng ansvarighet åligger rådgifvande, som
den vår ansvarighetslag bestämmer. När nu förhållandet är
sådant, bör man väl tillse att man ej går längre; ty om så
sker, lärer det icke blifva Konungens rådgifvare allena, ulan
Riket i allmänhet, sorn derpå lider. Det är för Rikets skull,
eller på det att värdige rådgifvare mätte kunna fås, men
icke för embetsmännens skull, som man ej bör vara för
sträng. Kljest halla sig de kloka tillbaka oell Riket får
endast sådane, sorn äfventyra att göra sig lill sjelfspilling.1!!'.
Den 7 April.
339
Jag tillstyrker alltså, att äfven öfver detta morn, PresleSt:s
beslut måtte antagas.
R. o. Ad. fattade enahanda beslut som PresteSt.
fattat.
6, 7, 8, 9 och 10 SS: ne.
Biföllos.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få veta
huru PresteSt. beslutat rör:de den ur ansvarighetslagen uteslutna
11 §:n.
Underl. Ridd.Secret. upplyste, det PresteSt. beslutat
att 1 1 §:n i nu gällande ansvarighetslag skall bibehållas med
(oljande tillägg: g ii I I a n d e härvid hvad 76 §:n Riksd.-  Ordn. i detta fall stadgar.
Hr von Hartmansdorff: ir §:n af nu var. ansva
righetslag
bestämmer priescriptionstiden för åtal emot Konungens
rådgifvare. Der står nemi.: "Hvad emot Statsråds
protocoll,
intill den dag, då riksdagen börjas, under då påstående
riksdag, icke anmärkt blifver, derå må sedan, vid
påföljande riksdagar, åtal icke äga rum.” Och i 76 §:n
Riksd.Ordn. heter det: "Allt hvad R. St. efter granskning
godkänt eller lemna t oanmärkt, bör anses hafva vunnit decharge
i afseende på det granskade, och ingen ny, till ansvarighet
förbindande granskning af nya Ständer i samina
mål vara tillåten; dock bör, oaktadt den af R. Sirs Utsk.
eller revisorer förrättade generella öfversigt af statsmedlens
utdelning, det åligga vederbörande erobetsmän att verkställa
den speciella revision, som dem, i kraft af deras embelsbefattning,
tillkommer.” LagUtsk. har utan tvifvel ansett
den 11 §:n ansvarighetslagen öfverflödig derföre, att den
76 §:n Riksd.Ordn. afhandlar samma ämne och att den ensam
alltså vore tillräcklig. Jag tror likväl, att förenämnde 11 §
bör bibehållas för sin bestämdhets skull, emedan der står:
”hvad emot Stats råds-p rot. intill den dag då
riksdag börjas” etc. Denna bestämdhet och tydlighet
innefattas icke i den 76 §:n Riksd.Ordn., och det skulle vara
skada, oin ej en sådan tydlighet funnes. Det har inträffat,
att man under sjelfva riksdagens lopp infordrat Statsråds-prof.
och velat granska dem. Hvartill en sådan
granskning för ögonblicket, under det att tänkesätten äro
upprörda, ofta uppretade, möjligtvis kan leda, del torde en
hvar af R. o. Ad:s ledamöter inse. När granskning af Statsrådets
åtgärder ar medgifven och skall ske, så är det väl skäl
alt den först äger rum sedan ögonblickets hella svalnat,
och att man ej dagen efter sedan en sak förevarit hos Konungen
och blifvit bekant för Ständerna, tager densamma
under skärskådande hos de sednare. Jag anhåller således-,
att R. o. Ad. matte instämma i PresteShs beslut att bibe
-
D c ti 7 A piil.
hålla ii §:n i nu gällande ansvarighetslag, med det tillägg,
som nämnda RiksSt. dervid fogat.
Gr. Spens: Hr von Hartmansdorff har önskat bibehållande
af den i i §:n i nuvar. ansvarighetslag, i anseende
till den bestämdhet den innebure, och begärt att vi skulle
förena oss med PresteSt. i afseende på ett tillägg, sorn åberopar
76 §:n Riksd.Ordn. Den motion, på grund hvaraf
LagUtsk. föreslagit borttagandet af nämnda ii § och hvartill
skälen i Utskts första betänk, blifvit framställda och
godkända, denna min motion åberopar den skiljaktiga redactionen
mellan dessa begge §§, nemi. den 11 i ansvarighetslagen
och den 76 i Riksd.Qrdn. För dem, som vid en
conflict mellan tvänne sådana lagrum som dessa taga för
afgjordt att det alltid skall var Riksd.Ordn., som bör följas,
(till hvilkas antal jag hörer,) fördem måste jag erkänna, att
det ungefär är detsamma om man borttager den 1 1 §:n eller
icke, ty man utgår då ifrån den princip, att denna 1 [
§ i ansvarighetslagen alldeles icke gäller någonting, om den
ar i strid med den 76 i Riksd.Ordn,; men fördem, som icke
anse det vara orätt att ihågkomma vådan af en lag, som
i ett så vigtigt ärende nyttjar väsendtligen andra ord än
grundlagen, för dem tror jag, att det alltid skall blifva af
stor vigt att få en sådan § borttagen, och derigenom den
collision omöjlig, som nu kan äga rum. Den ena §:n säger:
"att hvad som icke blifvit anmärkt emot ett Stutsrådsprot.
intill den dag då riksdag börjas, under då påstående
riksdag, derå må sedan vid nästa riksdag intet åtal ske;”
den andra §:n : ”hvad Ständerne, efter granskning, godkänt
eller lemnat oanmärkt.” Jag ber herrarne anmärka dessa
ord: efter granskning godkänt eller lemnat oanmärkt.
I det ena fallet skulle, om en föredragande Statsrådsledamot,
eller, som det förut hette, Statssecieterare befunnes
hafva brutit emot 8 §:n ansvarighetslagen och utfärdat
en expedition, som vore i strid med Statsrådets prot.;
så att expeditionens ordalydelse, sådan den emanerat, icke
syntes i detta Statsråds-prot., Const.Utsk. ganska lätt kunna
förbise hela denna sak, och då ingen anmärkn., under
den påstående riksdagen blifvit gjord, skulle heller aldrig
något åtal emot den fe I ak lige Statsrådsledarnoten sedan
kunna äga rum. Det är likväl sådana fall, som äro tydligen
förbjudna genom 76 §;n Riksd.Ordn., der det heter:
”efter granskning godkänt eller lemnat oanmärkt.” Hvad
Ständerne icke granskat eller ej kunnat anmärka något emot,
del är och bör vara icke de'chargeradt derföre att
Ständerne åtskiljas. Det tyckes ligga en så klar lagprincip
häruti, att det är orätt att göra stadgandet mera bestämdt,
när man derigenom kan råka att förbise en sådan princip
sorn denna. För min del anser jag det vara farligt att genom
en subordinerad lag göra ett grundlagsbud mera be
-
Den 7 April.
34i
stiimdt än det utan den subordinerade lagbestämmelsen vore.
Jag yrkar således godkännande af Ulskis förslag att
borttaga den ifråga var. t i §:n. Preste.St:s förslag att bibehålla
den »avar. redactionen, med ett tillägg af något ifrån
den 76 §:n Riksd.Ordn., är en amphibie af beslut och leder
blott till värre olägenheter, än hvartill ett bifall till Utskis
förslag någonsin skulle kunna föranleda.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har begärt ordet i anledn.
af de tvänne siste talarnes afgifna yttranden, emedan jag
funnit att begge desse värde ledamöter förblandat stadgandena
i ansvarighetslagen och grundlagen, utan att hafva
skiljt mellan deras olika ändamål och beskaffenhet. 1 1 §:n
ansvarighetslagen rubbar icke den76§:n Riksd.Ordn., helst
deri angar helt andra saker. 1 1 §:n ansvarighetslagen talar
0111 att hvad mot Stalsrådsprotm, intill den dag då riksdag
börjar, under pågående riksdag icke blifvit anmärkt , derom
må åtal sedermera icke äga runi. Jag ber herrarne komma
ihåg, att det icke är Ständerne, som hafva rätt att göra anmärknlr
emot Stalsi ådsprol:na, ty dessa prof. komma aldrig
till Ständerna, utan till Const.Ulsk. ensamt; och hvad detta
Utsk. leuinat oanmärkt intill den dag, då riksdag börjar, får
icke vidare komma till ett nytt Const.Utsk. vid en annan
riksdag. Deremot innehåller 76 §:n Riksd.Ordn. bestämmelser
för allt hvad Ständerne efter granskning godkänt,
d. v. s. på grund af hvad revisorerne kunnat anmärka emot
särskilda räkenskaper, hvarpå de fästatStändernes uppmärksamhet,
sedan hvad StatsUtsk., i den revision, som under
loppet af en riksdag verkställes, men som vårt nuvar. StatsUtsk.
behagat underlåta, kunnat anmärka, blifvit afgjordt.
Om sådant allt handlar den 76 §:n. Skilja vi nu dessa helt
enkla saker ifrån hvarandra, torde det vara klart, att it
§:n i ansvarighetslagen, sådan den är, bör bibehållas, men
alt PresteSt:s tillägg dertill är odugligt och otjenligt. 76
§:n blir icke bättre genom att införa den i 1 1 §:n ansvarighetslagen,
utan den står i Riksd.Ordn. till fullt gällande
kraft för Ständernes tillgöranden. Den andra lagen, eller
ansvarighetslagen och dess 11 §, den är hell enkelt för Const.-  Utsk:s tillgöranden och för ingenting annat. När man således
skiljer Const.Utskis tillgöranden ifrån R. St:s tillgöranden
, grundade på revisorers genom StatsUtsk. anmälda anmärkntr,
så lärer man icke med Gr. Spens kunna säga, att
det finnes stridigheter mellan dessa lagstadganden, som hafva
afseende på alldeles olika saker. Jag tillstyrker R. o.
Ad. att bibehålla 11 §:n i nuvar. ansvarighetslag, sådan den
är, och utesluta hvad PresleSt. tillagt.
Hr Lefre'n: Den som öfverlefvat den tid, då den grundlag
stiftades, som nu är gällande, kan ej undgå att beundra
det lugn, den hofsamhet och de djupa åsigter om hvad stat
klafver, som då rådde inom den lagstiftande församlingen, onk
-
34 3
D e n 7 April,
tadt tiden var föga egnad till lugn efter en skedd revolution
och lidna krigsolyckor af manga slag. Det är tillfredsställande
att påminna sig , huru desse lagstiftare icke förbisågo nödvändigheten
af att ej taga intryck af ögonblickets förhastande
vid lagstiftning, utan höja sig öfver den nuvar. tiden till
tider i allmänhet och till hvad det rätta begreppet om stat
klafver och fordrar.
En Konung hade kort förut, 20 år förut, infört en
förändring i Svenska regeringssättet, som utvidgade konungamakten;
detta blef ej med välbehag upptaget af nationen.
Yi känna alla effecten af den s. k. förenings- och
säkerhetsacten, men likväl hade 1809 års lagstiftare det lugn
och den klokhet att införa i den nya grundlagen allt hvad
som var godt och bra ur säkerhetsacten, samt utesluta allt
som deruti var orätt och skadligt. Så skedde det också i
allmänhet med de bestämmelser, som vid denna riksdag uppgjordes,
och ibland åsigter, som der gjorde sig gällande, var
äfven den, att den granskning, sorn åligger Const.Utsk. att
verkställa, icke skulle urarta till att blifva ett medel lill
förtryck och ett medel att hämma Styrelsens verksamhet
under riksdagstiderna, genom att inmänga sjelfva den granskning
, sorn bort äga ruin för en förfluten tid , med de ärenden,
som under riksdagens gång af Regeringen afgjordes. Det
var derföre man i ansvarighetslagen, på sätt redan blifvit
upplyst, stadgade, alt hvad som var skedt intill en riksdags
början, det skulle utgöra föremål för granskning, men icke
mera. Ännu en orsak härtill var den, som visst icke på den
tiden utgjorde någon hemlighet , nemi. att man kom ihåg
hvad det ville säga att hafva styrande Ständer. Det var
minnet af den gamla s. k. frihetstiden, då Ständerne växte
konungamakten öfver hufvudet , sorn var orsaken dertill, att
man ej ville likasom inbjuda Ständerna att tillrycka sig en
del af regeringsmakten, genom att medgifva granskning af
konungaåtgärder eller rådgifvareåtgärder under den tid sorn
ägde rum då riksdag var samlad. Vill man undvika maktägande
Ständer såsom styrande Riket, hvilket jag, så länge
jag lefver, skall med min röst bjuda till att motverka, så
bör man också bibehålla sådana lagar, som förhindra granskning
af ärenden, hvilka under riksdagarna förefalla, emedan
man eljest i tidernas längd inbjuder Ständerna att inträda
på ett område , der de som lagstiftare icke böra sig befinna.
Jag tillstyrker bibehållandet af den 1 1 §:n i vår nu gällande
ansvarighetslag, emedan jag älskar maktägande Ständer i lagstiftningsväg,
men ej i regeringsärenden, emedan jag älskar
Ständers makt, icke uti att regera, men väl uti att regeringen
controjlera.
Hr von Hartmansdorff: Jag medgifver alt PresteSt:s
tillägg vid 11 §:n är onyttigt, och instämmer således i
deras mening, som vilja att 1 1 §:n i ansvarighetslagen helt
enkelt bibehålies.
Den 7 April.
Gr. Spens: Man liar sagt, att en conflict af den art,
som jag för en stund sedan omnämnde, mellan grundlagen
och ansvarighetslagen icke skulle kunna aga rum. Ett sådant
påstående tvingar mig att inträda på suppositionernes
område. Man kan supponera, då Statsrådsprot.-na öfverlemnas
till Const.Utsk., alt något enstaka prot. ej skulle vara
upptaget på den förteckning å prot:n , som lill Const.Utsk.
afgifves, och man kan supponera, att sådant icke upptäcktes
af Utsk. Då skulle, efter grundlagens tydliga oid, genom
tillsatsen af orden ”efter granskning,” det vara
precaveradt, att när en gång bristen af ett sådant prot.
upptäcktes, skulle vid en efterföljande riksdag ansvar kunna
äga ruin. Deremot vore genom den andra lagen precaveradt,
att ansvarslöshet vore gifven på den grund, att anmärkn.
icke i rättan tid vore framställd, oaktadt det vore
tydligt, attanmärkn. ej kunnat framställas, emedan man ej
haft idde om att ett prot. saknades. Men jag vill gå ifrån
suppositionernas område och vända mig till det som ej kan
nekas att grundlagen föranleder. Deri nuvar. Reg F:n talar
om ministeriella prot:r, hvilka ej öfverlemnas till Const.-  XJtsk., såvida de icke i uppgifna fall begäras. Nu torde det
ej kunna nekas, att ministeriella prot. kunna finnas och hållas
uti sådana frågor, om hvilka allmänheten icke förr än
framdeles får underrättelse; och då torde det vara omöjligt
för Const.Utsk. att kunna uppgifva det fallet och begära
det prot., som handlar derom. Ansvarslöshet skulle således
i sådant fall kunna äga rum, såvida Riksrätten skulle domina
efter den 11 §:n i ansvarighetslagen, och skall den det
icke, önskar jag alt §:n icke heller må finnas. Det är delta,
som i min tanke mer än något annat bevisar nödvändigheten
af att borttaga denna t i §.
Hr Lager lie i m : Jag önskar bibehållandet of den i r
§:n i ansvarighetslagen, sådan den förut befinnes, utan det
lill densamma af PresteSt. fogade tillägg, ty antingen är
denna it § öfverensstämmande med 76 §:n Riksd.Ordn. ,
och då är tillägget öfverflödigt, eller ock finnes emellan dem
någon stridighet, och då skulle möjligtvis i en framtid portärne
kunna öppnas till en tummelplats för Ständerna och deras
Const.Utsk., der stridiga partier skulle med hvarandra kämpa,
till föga båtnad för fäderneslandet.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Spens har trott innehållet
af 76 §:n Riksd.Ordn. vara så vidsträckt, att, 0111 ett
Const.Utsk. läst protm, men förbisett något begånget fel, så
skulle Utsk. en annan riksdag kunna upptaga samma ämne
till granskning, urskuldande sina företrädare med ärendets
förbiseende. Om så vore, finner jag intet hinder för Const.-  Utsk. att förklara hvilket ämne som helst, vid hvilket ett
föregrde Const.Utsk. ingen anmärkn. gjort, vara förbisedt.
Skulle det således stå öppet att göra unmärkn:r vid allt
344
Den 7 April.
livad e!t föregfde Const.Utsk. med stillatigande förbigått, så
skulle de aldrig taga någon ända. Derföre är nödigt, att
hvad soin en gång är till granskning öfverlemriadt måste anses
vara godkändt, när aiunärknrr icke blifvit inom viss
tid gjorda deremot. Jag tror icke att 76 §:n Riksd.Ordn.
i detta fall bör gifva Uuk. någon vidsträcktare rättighet än
den i 1 §:n i ansvarighetslagen. Grefvens anmärkn. i afseende
på de ministeriella och commandomålen, liar jag måhända
ej rätt förstått; men om den innebär, att, som 2g
§:» 2 moni. Riksd.Ordn. säger— ”Consl.Utsk. åligge alt äska
de uti Statsrådet förda prot. , utom dem , som angå ministeriella
ärenden oell commandomål, hvilka endast i hvad
som rörer allmänt kända och af Utsk. uppgifna händelser
må kunna fordras,” — ville Grefven af ordalydelsen sluta att
Consl.Utsk., i afseende på dessa mål, skall hafva en längre
tid för deras än för de öfriga prot:ns infordrande; då måste
jag det bestrida. Hvarken för det ena slaget af mål eller
för det andra- står i denna § någon viss tid utsatt, icke heller
i den 76 §:n. Fördelen af den 1 1 §.'n ansvarighetslagen
är just den, att en bestämd tid är utsatt, efter hvilken anmärka:!'
ej få göras. Men då i samma § står — ”Statsrådsprot.
intill den dag”; så lärer Grefven deraf vilja sluta, att
som de ministeriella- och commandomåls-prottn icke äro desamma
som de egentliga Statsrådsprotjn; så skulle Const.-  Utsk. iiga en vidsträcktare rätt i afseende på de förra än
på de sednare. Jag skulle deremot tro, att samma prsescriptionslid
så mycket mera bör gälla för de ministeriella protm,
som den största skada kunde drabba Riket, om man , genom
deras framdragande, comprometterade Regeringen i förhållande
till utländska makter. Man ser att då, inom parlamentet
i England, eller inom hamrarne i Frankrike, en minister
uppmanas alt yttra sig öfver det ena eller andra förhållandet
till utländska makter, så svarar han nekande, just
för det alt saken är under afhandling. På samma sätt ungefär
lärer det böra förhållas med commandomålen. De
aro af den grannlaga beskaffenhet, alt, derest det icke stöde
i Konungens makt att beordra trupper, utan alt sådant kunde
blifva föremål för tvist under sjelfva commenderingen,
så skulle måhända en verkan, alldeles motsatt den man med
commenderingen åsyftade, kunna uppstå. Jag tillstyrker på
dessa skäl, att R. o. Ad. mätte bibehålla den 11 §:n oförändrad.
Frih. Cederström, Jacob: Jag är egentligen icke i
behof af att utlåta mig öfver mer än ett yttrande af Gr.
Spens, som förklarat, att om Const.Utsk., då det emottog
Statsrådets prot., skulle blifva för I listig t af något eller några
deraf, deri lagöfvei trädelser tilläfventyrs förekomme; så
skulle allt ansvar derå uteblifva derföre, alt Consl.Utsk. ej
fått sig tillhandasända meranämnda protocoll. Om det skulle
hän
-
Den 7 April.
hända, alt på den förteckning, sorn åtföljer till Utsk. å de
dagar, då prot. blifvit hållna, något prot. för en eller flera
dagar saknades, så blir det Utsk:s fel , om ej sådant genast
nnmärkes och de felande prol:n infordras, och kominer det
att ligga della Utsk. till last, sorn ej håltre eftersett alt alla
prot. äro behörigen tillstädes. Detta är Utsk:s ensak och
Sländerne hafva dermed ingenting att skaffa; det är Utslcs
enskildta tillgörande. Const.Utsk är en grnndlagsenligeri tillsatt
myndighet, som på sidan om Ständerna beslutar laga åtal
inför riksrätt, som på sidan af dessa samma Ständer beslutar,
huruvida anmälan i afseende på Konungens rådgifvare
skall göras efter 107 §:n, och då först inträder Ständernes
rättighet att pröfva huruvida Rikets väl klöfver att begära
de anmälde rådgifvarnes entledigande. Om Const.Utsk. icke
följer sin pligt, icke granskar Statsrådsprotm, lemnar oanmäikta
och opälnlda veikliga lagöfverträdelser, stridande så
väl mot grundlag som allmän lag, så är sådant ganska illa
handladt af Const.Utsk., men kail ej hjelpas; ty lagen har
en gång gjort detta Const.Utsk. till en alldeles enskildt beslutande
myndighet, från hvars beslut ingen appell äger rum.
Ständeroe få då, sedan de erfarit att ett sådant förhållande,
som jag nu nämnt, inträffat, tillse att förnuftigare ledamöter
till detta Utsk. väljas för en annan gång , och dermed
är processen slut. Att borttaga denna 11 § skulle medföra
ingenting mer och ingenting mindre, än att Const.Utsk. skulle
få rättighet att i evighet granska StatsrådsproCn allt ifrån
införandet af vårt nya statsskick och framgent. Jag frågar
ödmjukligen huru detta skulle komma att se ut? Frågor
skulle kunna väckas om redan långt för detta afslulade mål,
frågor skulle kunna väckas 0111 rådgifvare, om Konungar,
som längesedan voro döda och begrafna. Jag frågar, hvad
detta är för historier. Jag ber att Gr. Spens ville betänka
denna sak litet närmare, och han skall säkert finna allden
i 1 §:n bör stå qvar. Denna § är oförlydlig, att hvad emot
Statsrådsprot. intill den dag då riksdagen börjas, under då
påstående riksdag, icke anmärkt blifver, derå må sedan vid
påföljande riksdagar åtal icke äga rum, och således får ej
ett Const.Utsk. fuska med några försök att rätta hvad ett
föregtde Utsk. genom fusk möjligen förbisett, utan detta måste
vara och förblifva som det är; må Ständerne till en annan
gång se bättre upp med sina val, så att de få förståndiga
och ordentliga personer i sitt Const.Utsk. , hvilka icke
förbise alt skalla sig underrättelse om de dagar, då prot. i
Statsrådet blifvit hållna, så att de må erhålla ett deremot
svarande antal Statsrådsprot., och ej något vara borlsmussladt.
Detta är Utsk:s eget tillgörande efter grundlagen.
Jag förnyar min begäran om propos. till bibehållande af
den 11 §:n i ansvarighetslagen, sådan den nu befinnes, utan
att antaga det tillägg, som PresteSt. dervid fästat.
23 fl. 44
346
D c ii 7 April.
Frill. Boye: Jag bekänner, att af de talares framställningar
jag här bort till besvarande af livad Gr. Spens anfört,
bar jag ej funnit alt han blifvit i allo vederlagd, nemi. icke
i det fall, alt en expedition möjligen vore olika eller helt
annan än hvad Statsrådsprot. derom innehåller, och alt i
anledn. deraf således brottsligheten hos er> minister icke
kunde af Utsk. upptäckas, derföre att sjelfva brottsligheten
icke fanns i protocollet. Jag medgifver att detta skäl står
ovederlagdt; men jag utber mig att få fästa uppmärksamheten
vid den afvägning af skälen för och emot, sorn här ovillkorligen
erbjuder sig. A en» sidan, hvad äfventyra!' man
med borttagandet af denna 1 1 §? Ingenting mer eller mindre,
än hela statsskickets förryckande, ingenting mindre, än
att öppna dörren för framtida passioner; att rycka under
Ständernes välde sjelfva konungamakten. Mig synas dessa
farhågor så grundade, att jag icke kan annat än upplaga
dem på den ena sidan; och hvad har jag då att i afvägning
upptaga på den andra, äfven då jag gör rättvisa åt
alla de skäl, som Gr. Spens framställt? Hvad annat har jag
väl att upptaga anett fel, som blefve ostraffadt? Nåväl!
Är det någon jemförelse mellan äfventyret, att en rådgifvare
blir ostraffad, och de farhågor dem jag nyss nämnde?
Bör jag väl, för alt undvika äfventyret alt se en rådgifvare
gå fri från ett möjligen rättvist straff, kasta fäderneslandets
framtid, kasta sjelfva statsskicket i äfventyr att
förryckas? Jag tror det icke och förmodar att de fleste skola
dela min tanke. Jag tror icke, äfven då jag antager Gr.
Spens’ skäl, att jag derföre bör låta hänföra mig ända derhän
att inträda på en så vådlig bana som den , att sätta i
äfventyr det regeringssätt, som jag besvurit, och hvilket jag
är lika villig som skyldig att vidmakthålla. Jag förnyar
min anhållan om propos. till godkännande deraf, att 1 1 §:n
måtte qvarstå, men utan del af PresteSt. dervid gjorda tillägg,
hvilket jag anser obehörigt.
Gr. Spens: Discussionen i delta ämne har visserligen
så långt framskridit, att jag måhända tröttar R. o. Ad. med
att vidare yttra mig, och att jag derföre borde inskränka
mig till att, när fråga om bifall på Utsk:s betänk, förekommer,
äfvensom på den motsatta propos:n om bibehållande
af det gamla eller att 1 1 §:n måtte qvarstå, göra min
tanke gällande, såvidt den kan delas af R. o. Ad., genom
begäran om votering. Detta skall jag icke heller underlåta,
men innan dess och medan denna discussion fortfar, anhåller
jag att få anföra några ord i anledn. af Hr von Hartmansdorffs
yttrande. Han fästade sig vid det af mig framställda
fall, ang-.de ett ministerielt protocoll. Det äger sin
riktighet med Hr von Hartmansdorffs citation af 29 §:n 2
mom. Riksd.Ordn., men det är io5 §:n afReg.F:n, som jag
afsett, der det heter: ”R. St:s Const.Utsk. äge att äska de
Den 7 April.
prot., som uti Stalsiild-et blifvit förda, ulom deni som angå
lili ii isterie I la ärenden och comrnandomål, hvilka endast i det
sorn rörer allmänt kända och af Utsk. uppgifna händelser
må kunna fordras.” Nu är det väl temmeligen klart, att
en granskning af prot:n ej kan inträffa, innan de äro infordrade,
och att man lika litet kan bedomina allmänt kända
och uppgifna ämnen, då de ännu äro fullkomligen okända.
Det måtte väl äfven uiedgifvasatt ministeriejla prot. kunna
finnas, om hvilkas tillvaro aningar först erhållas långt efter
sedan den riksdag är slutad, inom hvars utgång anmärkn.
bort vara gjord. Om t. ex. Sveriges Rike skuldsattes genom
beslut, fattadt uti ett ministeriel! prot., och underrättelse
om en sadan skuldsättning ej erhölls förr, än när fråga vore
alt betala denna skuld; då skulle vid ett sådant tillfälle
kunna åberopas, att här hafva 2 eller 3 riksdagar förbigått
sedan skulden gjordes , oell derföre är icke vidare 76 §:n
Reg.Fln i cas att kunna medföra ansvar på den statsminister
för utrikes ärendena, som icke afstyrkt skuldsättningen.
Jag hemställer, om ej dessa och dylika anomalier visa faran
utaf att nyttja en ordalydelse i den ena lagen och en annan
i den andra. Det var på denna grund jag föreslog, i
den motion som gilvit anledn. till detta LagUtskts betänk.,
att i 1 §:n af ansvarighetslagen antingen skulle borttagas eller
också erhålla följande ordalydelse: ”Öm gränserna för R. St:s
granskning af Statsrådets prot., stadgas för öfrigt i Rikets
grundlagar.” — Jag förnyar min förut gjorda anhållan om
propos. till bifall å Utsk:s betänkande.
Hr Cederschjöld: Ehuru borttagandet af 11 §:n ansvarighetslagen,
efter mitt omdöme, icke kan medföra någon
af de vådor, som Frih. Boye förespeglat, så länge 76 §:n
Riksd.Ordn. finnes qvar; anser jag likväl att förenämnde 1 1
§ bör finnas, af det skäl, att jag anser, att samma lag, som
innehåller straffbestämmelser för Konungens rådgifvare elfer
det dem åliggande ansvar, äfven bör innehålla något
stadgande om tiden, efter hvilken de äro ansvarsfrie; men
då den 1 1 §:n i nuvar. ansvarighetslag ej står i öfverensstämmelse
med 76 §:n Riksd.Ordn., hvilket den likväl bör göra,
så får jag föreslå alt i samma 11 § må intagas alldeles enahanda
stadgande, som finnes i den nyssnämnda 76 §:n, hvarigenom
ändamålet vinnes och all tvetydighet undvikes.
Ilr Frih. o. Landtm, yttrade, alt det under discussionen
blifvit föreslaget, att den hittills i ansvarighetslagen
för Statsrådet varande 11 §:n måtte införas såsom 11 § i
det lagförslag, sorn nu varit under R. o. Ad:s behandling.
§:n lydde sålunda: ”Hvad emot Stalsrådsprot. intill den dag,
då riksdagen börjas, under då påstående riksdag icke anmärkt
blifver, derå må sedan vid påföljande riksdagar åtal
icke äga rum;” hemställande Hr Landtm., om R. o. Ad. an
-
348
Den 7 April.
såg alt en så lydande § borde såsom i i § i förslaget
inforas. /
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. ansåg
att den ifrågavar. ii §:n icke borde i föi singel införas.
Ropades äfven ja och nej.
Hr Landtm, framställde ånyo den först gjorda propos:n
till intagande i del nya förslaget af en t i §, lika lydande
med den nu gällande i i §:n.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, det lian trott sig finna, att
ja öfverröslat nej.
Gr. Spens: Jag anhåller om votering.
/
Hr Ced erschjöld: Då jag tagit mig friheten görn dit
förslag, alt 76 §:n Riksd.Ordn. måtte intagas som 1 1 § i
ansvarighetslagen, anhåller jag att äfven detta förslag må i
coutra-proposm uttryckas. Rifalles ej denna min begäran, finner
jag mig föranlåten alt först begära votering 0111 contraproposition.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då Gr. Spens förut
yrkat , att hela 1 1 §:n icke skulle i det nya förslaget
införas, och han begäit votering, så uppkomme 1111 flaga
all bestämma hvilkendera meningen, Gr. Spens’s eller Hr
Cedersehjölds, borde blifva contra-proposition.
Hr von Hartmansdorff: Jag nödgas bestrida lagliglieten
af den contra-propos.; som Hr Cederschjöld begärt.
Om i ansvarighetslagen, hvilken stiftas af Konung och J:ne
Stånd, skall införas en § ur Riksd.Ordn., hvilken åter såsom
grundlag stiftas af Konung och fyra Stånd, så skulle
följden blifva, att det funnes en § i ansvarighetslagen, hvilken
mäste behandlas på annat sätt, än alla andra deruti befintliga
§§. Denna enda § skulle nemi. behandlas sorn grundlag
och de öfriga såsom brottmålslag. Det är således klait,
alt om Hr Cederschjöld vidhåller sitt förslag , så kan Ur
Frih. o. Landtm, ej framställa propos. dera, utan torde llr
Cederschjöld behaga förändra det så, alt lian blott begär
ett åberopande af 76 §:n.
Hr von Qvanten, Carl Gust.: Jag hemställer, om
icke, för att få frågan utredd, Hr Frih. o. Landtm, skulle
täckas göra propos. först på antagande af Utsk:s förslag i
sin helhet, och att, om denna propos. besvaras med nej,
contra-propos:n matte blifva, att i det nya förslaget lill ansvarighetslag
1 1 §:n i den nuvar. ansvarighetslagen bör inryckas.
Frih. Cederström, Anders: Jag tillstår, alt jag icke
De ii 7 April.
lii 11 Ht t tu t Ilr von Harlmansdorffs set! n.iste framställning.
Icke liirer det blifva något äfventyr under kastad t, att man
i en annan lag inför ordagrannt en § ifrån grundlagen; ly
derigenom förundras viii icke grundlagen; och skulle denna
§ i ansvarighetslagen förundras på still Ilr Cederschjöld hegart,
så blefve ju ingen annan förändring i den §:n gjord,
ii 11 sorn vore förenlig med grundlag. Jag kan omöjligen se
huru propus, kan vägras på ett oföriindradt införande af
en grundlugs-§ uti en annan lag; icke har derigenom någon
olaglighet skett : tverlom mäste det väl vara höjden af laglighet
alt införa endast hvad grundlagen bjuder.
Frih. Cederström, Jacob: Det lärer väl vara otvifvelaktig!,
att grundlagssladganden icke kunna införas i andra
civil-lagar, så framt man icke vill medgifva, att de kunna
komma alt antagas med förändringar på del ena stället
och stå oförändrade på det andra. För öfrigt får jag blott
ytterligare påminna, alt i i §:n ansvarighetslagen alls icke
angår Sländernes granskningsrält, hvarom åter 76 §m Riksd.-  Ordn. handlar, utan förstnämnde § rörer deremot Coust.-  Ulskts granskningsrält allena, och det är två särskilda saker,
sorn man ej får förblanda.
Hr Cederschjöld: Enl. hvad jag af Frih. Cederströms,
Anders, yttrande förnummit , lärer Hr von Hartmansdorff
ifrågasatt Hr Frih. o. Landtinrs rättighet att framställa propos.
på min begäran. Jag får med anleda, deraf återkalla
i Hr von Hartmansdorffs minne, alt grundlagen endast tillåter
Landtm, eller talman att vägra propos., då den begäran,
som derom framställe?, är emot grundlagen stridande; och
någon begäran enligare med grundlag lärer väl ej grina
kunna framställas än att äska propos. just på hvad sjelfva
grundlagen innehåller. Något hinder möter alldeles icke att
j civillag intaga ett stadgande , öfverensstämmande med grundlagens
ordalydelse, och deraf följer icke att man ej derföre
skall kunna förändra samma civillags stadgande. Grundlagen
blir oförändrad, ty pä samma sätt som i civillagen intages
ett med grundlag lika lydande stadgande, kan äfven förändring
häruti ske. Om nu nödvändigt en olikhet skall finnas
mellan den 1 1 §:n ansvarighetslagen och stadgandet i 76
§:n Riksd.Ordn., så begär jag propos. på en så lydande redaction
å den blifvande 11 jj:n i nya ansvarighetslagen: ”Allt
hvad R. St. efter granskning godkänt eller lemnat oanmärkt,
bör anses hafva vunnit decharge i afseende på det granskade
och ingen ny, Statsrådet till ansvarighet förbindande
granskning af nya Ständer i samma mål vara tillåten.’’ Dermed
kan §:n vara slut. Jag har tillagt Statsrådet, emedan
denna lag angar Statsrådets ansvarighet.
Hr Lagerheim: Jag skulle tro, att, utom det missförhållande,
som redan är anmärkt och som möjligen kan uppstå
om eu gruudlags-§ ordagrannt inflyttas i en annan lag,
35o
Den 7 April;
den omständigheten äfven dervid möter, att 76 §:n Riksd.-  Ordn., som afser revisorernes granskning, omtalar allt hvad
som efter granskning blifvit godkändt eller lemnadt oanmärkt.
11 §:n ansvarighetslagen angår Stalsråds-prot., dem icke
Sliinderne utan Const.Utsk. äger att granska. Om således
möjligtvis lill contra-propos. skulle kunna antagas hvad Hr
Cederschjöld i sådant ändamål föreslagit, borde densamma
lyda så: att allt hvad Const.Utsk. godkänt eller lemnat oanmärkt
etc. etc. Med denna ändring torde Hr Cederschjölds
förslag kunna antagas, ifall R. o. Ad. skulle så linna för
godt.
Frih. Boye: Då Hr Cederschjöld nu nogsamt lärer
hafva erfarit, att tvifvel uppstår derom, huruvida den framställda
af honom begärda conlra-propos:n verkligen innefattar
ett inträdande på grundlagslagstiftning eller icke; så
skulle jag tro att han ej kan misstycka, att vi skilja frågorna
åt, och först afgöra den ena samt sedan, i Guds narnn,
öfvergå till discuterandet af den andra. Jag anhåller således,
att Hr Frih. o. Landtm, ville gifva oss propos. på bifall
eller afslag till bibehållande af den nuvar. 1 1 §:n i gällande
ansvarighetslag. Må sedan Hr Cederschjölds förslag
blifva föremål för öfverläggning, alltför gerna, men vi hafva
då åtminstone afgjort den ena frågan.
Ilr Cederschjöld: Jag har icke begärt ordet; men
då jag blifvit uppropad, begagnar jag tillfället alt förklara,
det jag vidblifver mitt förra yttrande.
Frih. Cederström, Jacob: Hr Cederschjöld har föreslagit
en förändring i 76 §:n Riksd.Ordn., den han vill
hafva införd i ansvarighetslagen, att nernl. den till ansvarighet
förbindande granskningen skulle angå Statsrådet. Hr
Cederschjöld har då alldeles förbisett, att det icke är Ständerne
sorn döinma om Statsrådens ansvarighet, att det är
Const.Utsk. som granskar dessa prot., och att oftanämnda
Stalsråds-prot. aldrig komma till Ständerna. 1 i §:n
innefattar endast ett Const.Utsk:s tillgörande och ej ett R.
St:s. Jag hoppas att Hr Cederschjöld måtte finna den propos.
vara riklig, huruvida 1 1 §:n i ansvarighetslagen bör
bibehållas eller borttagas.
Gr. Spens: Jag kan visserligen icke bestrida Hr Cederschjölds
rättighet att få en särskild votering om contra-propos:ns
lydelse; men vid detta tillfälle kommer min röst att
skilja sig ifrån hans, af den orsak, att jag fruktar för uppställningar
under en plenidebatt af en så vidlyftig §, som
denna, efter hans förslag, skulle blifva. Här är redan en
svårighet framställd, på den grund deraf, att man trott alt
R. St. borde utbytas emot Const.Utsk. Jag erkänner, att
jag fruktar för dessa och dylika svårigheter och derföre
helst önskar borttagandet af hela §:n, i hvilket yrkande jag
D c i) 7 April.
351
fortfar. Hela anomalien uppkommer deraf egentligen, att
den propos., på hvilken votering är begärd, blifvit framställd
innan propos. blifvit gjord på bifall tili Utsk:s betänk.
i den delen, oaktadt det just är detta bifall jag yrkat.
Om propos. på Utsk:s betänk, således ej kan få sin plats
annorstädes än i contra-proposm, så anhåller jag att den
måtte komma att lyda: ”Vinner nej, bifaller R. o. Ad.
Utsk:s betänk, i denna del." Skulle Hr Cederschjöld vilja
hafva fram sin contra-propos,, så förefaller det mig bäst att
vi först votera derom.
Hr Cederschjöld: Jag vill påminna mig, att Hr
von Hartmansdorff yttrat, att mitt förslag vore grundlagsvidrigt
och alt hittills ej funnes någon civil lag, som imreh
öl le samma stadgande som grundlagen. I afseende derå
får jag hänvisa Hr von Hartmansdorff alt göra en jemförelse
emellan 4 §:n i nu gällande insinuation för R. St:s Justitieombudsman
och ioi §:i» Reg.F:n, hvaraf lian torde
blifva upplyst om, all han haft orätt. För öfrigt anhåller
jag att ännu en gång få uppläsa mitt förslag lill redaction
"Allt hvad R. St. efter granskning godkänt eller lemnat oanmärkt,
hör anses hafva vunnit decharge i afseende på det
granskade, och ingen ny, Statsrådet till ansvarighet förbindande
granskning af nya Ständer i samma mål vara tillåten.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke sagt att exempel
på sådant saknades, men väl att det vore olämpligt alt
vidhålla förslaget. Och dervid blifver jag äfven, om än
flera exempel, än det som Hr Cederschjöld sednast framställde,
kunde anföras. Man bör ej med nya misstag öka dem,
som redan kunna vara begångna.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det Hr Cederschjölds
förslag vore, att en ny i t § borde i ansvarighetslagen för
Statsrådet införas af följande lydelse: "Allt hvad R. St. efter
granskning godkänt eller lemnat oanmärkt, bör anses
hafva vunnit decharge i afseende på det granskade, och ingen
ny, till ansvarighet för Statsrådet förbindande granskning,
af nya Ständer i samma mål, vara tillåten,” hemställande
Hr Landtm., om R. o. Ad. till contra-propos. behagade
antaga detta förslag.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Då Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att
nej öfverrösta! ja, begärde
Kr Cederschjöld votering.
Gr. Spens: Hr Cederschjölds propos. synes mig väsendtligen
skiljaktig från den jag föreslagit. Jag önskar att
R. o. Ad. måtte gilla Utskts betänk., och då har R. o. Ad.
i och med detsamma verkligen antagit att 11 §:n bör bort
-
35a
Den 7 April.
tillas, eller rit 1 Inre, ingenting i det nya förslaget lill ansvarighetslag
sättas i stället för den ri §:n i nu gällande ansvarighetslag.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde till Gr. Spens, om
hans mening kunde erhålla den lydelse, han sednast nämnt,
dä Utsk., ehuru det icke intagit i sitt förslag någon i i §,
likväl i öfrigt derom icke afgifvit något bestämdt tillstyrkande,
hvarföre ock Hr Landtm, icke ansett sig kunna framställa
propos. å något förslag af Utsk. i denna del. Hr
Landtm, hemställde derefter, om Ii. o. Ad. vid preliminärvoteringen
behagade till contra-propos. antaga uteslutande af
den hittills varande § i ansvarighetslagen.
Gr. Spens: Jag förglömde i mitt förra yttrande att
uppläsa de ord i Utskts förra betänk. N:o 127, som bevisa
alt det just är hvad Utsk. föreslagit, som jag begärt. Utsk.
säger: ”Hvad slutligen angar 11 §:n, som innehåller stadgandena
om gränserna för K. St:s granskning af Statsrådets
prot.; så enär föreskrifter i detta ämne finnas i 76 §:n
Riksd.Ordn, och deras upptagande i ansvarighetslagen följaktligen
är helt och hållet ändamålslöst, synes denna §
kunna utgå.
Frih. Boye: Må det ursägtas mig, att jag ännu en
gång till Hr Frih. o. Landtnäs samt Ståndets uppmärksamhet
vågar framställa skiljaktigheten af de frågor, hvilkas
sammanblandande nu pågår, då man vill alt vi skola votera
om contra-propos. Gr. Spens begär att 1 1 §:n skall uteslutas:
på denna begäran hafva vi fått den propos.: vill R. o.
Ad. behålla eller icke behålla §:n? Svaret på denna propos.
har Hr Frih. o. Landtm, förklarat sig hafva uppfattat
så, att beslutet vore det §:n skulle qvarstå. Nå väl! derpå
begärde Gr. Spens votering, och det är denna fråga som
först skall afgöras, innan den af Hr Cederschjöld väckta
kan komma under pröfning. Och hvad vill väl Hr Cederschjöld?
Jo, detsamma som jag och troligen de fleste; han
vill att §:n skall stå qvar, men med en viss föreslagen förändring.
Vi böra således först afgöra om vi vilja hafva §:n
qvar eller icke, och först derefter, om vi vilja i densamma
göra någon förändring eller icke.
Hr Frih. o. Landtm, afbröt Frih. Boye och fästade
hans uppmärksamhet deruppå, alt nu icke annat än innehållet
af den blifvande contra-propos:n borde vara föremål för
öfverläggningen.
Frih. Boye: Jag ber vördsamt att Hr Frih. o. Landtm,
ej ville sammanblanda frågorna. Den första or den, huruvida
R. o. Ad. vill bibehålla §:n eller icke; den andra, och
den som ej kan komma under öfverläggning förrän den första
blifvit afgjord, är åter den, om R. o. Ad. vill göra nä
gon
-
Den 7 April.
353
gon förändring i ii §:n. Beslutar R. o. Ad. alt behålla 11
§:n, då först kan fråga uppstå otn någon ändring deruti
skall göras eller icke göras; det är ju så klart som Guds
ljusa dag!
Upplästes till justering följande förslag till voter:s-proposition:
Den
sorn till contra-propos. antager, att en ny § bör i
ansvarighetslagen för Statsrådet införas, af följande lydelse:
''Allt hvad R. St. efter granskning godkänt eller lemnat oaninärkt,
bör anses hafva vunnit decharge i afseende på
det granskade, och ingen ny till ansvarighet för Statsrådet
förbindande granskning, af nya Ständer i samma mål, vara
tillåten;” voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. till contra-propos., att, på
sätt LagUtsk:s förslag utvisar, hittills varande i t § i ansvarighetslagen
derutur uteslutes.
Frih. Boye: Jag skall icke göra ett fåfängt försök att
upprifva propostn; jag skall blott reservera mig emot densamma,
såsom omfattande tvänne olika frågor, hvilka hafva
rätt till hvar sin votering.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
måste jemväl reservera mig emot voter:S-propos:ns uppställning.
Jag tror att Hr Frih. o. Landtm, först bort framställa
propos. till godkännande af LagUtsk:s förslag i afseende
på den ii §:n och om derpå votering begärts, och
sedan antingen på ett oförändradt bibehållande af denna it
§ eller på densammas qvarstående med den förändring deruti,
som Hr Cederschjöld föreslagit.
Den upplästa voter:s-propos:n blef derefter godkänd.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 43.
Nej — 44.
I anledn. häraf uppsattes, upplästes till justering och
godkändes följande votens-proposition.
Den som bifaller att 11 §:n i nu gällande ansvarighetslag
för Statsrådets ledamöter, så lydande: ”Hvad emot Statsråds-prot.
intill den dag, då riksdagen börjas, under då påstående
riksdag icke anmärkt blifver, derå må sedan vid påföljande
riksdagar åtal icke äga rum,”— skall bibehållas och
blifva 11 § i det nya förslaget, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
23 H. 43
354
D e 11 j April.
Vinner nej, beslutar R. o. Ad., att, på sätt LagUtsk:s förslag
utvisar, hittills varande 11 § i ansvarighetslagen derut
ur
uteslutes.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 73.
Nej — 26.
Gr. Spens: Hr Cederschjöld behagade instämma i min
framställning, att först efter pröfningen af bela det närvar,
förslaget till ansvarighetslag företaga frågan om det stadgande,
han i samma lag önskade få infördt i afseende på
Statsrådets ledamöter i ett visst fall; och är det derföre jag
nu anser mig skyldig begära det Hr Cederschjöld ville uppläsa
ett förslag till redaction af en sådan §.
Hr C eder schjöld: Delta förslag skulle lå följande lydelse:
Hvad i denna lag stadgadt är, gälle äfven i de (all,
då Regeringen föres af Statsrådet. Jag anhåller om Hr Frih.
o. Landtnäs propos. derå.
Frih. Cederström, Jacob: Jag hemställer till Hr
Cederschjöld, 0111 han kan tycka, allden nakna uppställning,
hvarå han begärt propos., kan vara tjenlig. Meningen måtte
väl vara dm, att Statsrådets ledamöter, då de med konungslig
makt styrelsen föra, skola för sina beslut ansvara,
likasom för sina rådslag inför Konungen; och detta blir något
annat än Hr Cederschjölds nakna framställning, ehuru
meningen kan vara densamma.
[Jr Cederschjöld: Jag kan ej förstå anledningen hvarföre
Frih. Cederström satt sig emot mitt förslag, ty om jag
ej missförstått honom, så uttryckte han äfven samma grundsats
som jag, eller att Statsrådets ledamöter, då de föra Regeringen,
skulle vara underkastade enahanda ansvar, som då
Regeringen föres af Konungen; och någon motsatt åsigt lärer
ej kunna af någon hysas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det Hr Cederschjölds
förslag vore, att i förslaget skulle införas en ny § under
ordningsnummern 12 af följande lydelse: ”Hvad i denna
lag stadgadt är, gälle äfven i de fall, då Regeringen
föres af Statsrådet.
Frih. Cederström, Jacob: Hvad i denna lag är
stadgadt, angår Statsrådets rådslag då Konungen styrer; —
när Statsrådet styrer, så finnas inga rådgifvare, som kunna
till eller afstyrka något, ulan de sjelfve rösta då, och flesta
rösterna bestämma beslutet. Det är således då de med
konungslig makt styra, som de äro underkastade samma ansvar
för deras beslut, som för rådslagen , när Konungen
styrer. Delta förstås redan med ansvarighetslag, ehuru det
ej espressis veibis är uttryckt, men skall det uttryckas, då
Den 7 April.
355
är det gifvet att det bör heta för besluten, men ej för
rådslagen ansvarige, då de nemi. sjelfve styra och ej hafva
några rådgifvare.
Hr von Hartmansdorff: Jag liar varit föredragande
och tillstyrkande af rådslag, under tider, då Statsrådet fört
Regeringen. En sådan kan inträffa hädanefter såsom hittills,
emedan de §§ äro bibehållna eller andra föreslagna i
deras ställe, hvilka föreskrifva huru en regering kan af Konungen
förordnas; och sorn den icke utgöres af alla Statsråden,
så är det klart, att de Slatsrådsledamöter, hvilka ej förocd,-  nas alt föra regeringen, äro rådgifvare åt de öfriga. Jagtror
visserligen, att Hr Cederschjölds förslag är öfverflödigt,
men det ar ej heller skadligt om det inlöres.
R. o. Ad. beslöt, att en ny § med ordningsnummern 12
skulle i förslaget införas af den lydelse Hr Landtm, nyss
uppläst.
Hr Munck af Rosen schjöld: Jag reserverar mig emot
R. o. Adis beslut i 3, 4 och 5 §§:na i detta lagförslag.
H.. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 4 tilI 4 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den i4 April i84i.
Plenum kl. 9 f. ra.
Justerades t prot.utdr. för den 5, och 6 prot.utdr. för
den 7 dennes.
Justerades pleni-prot. för den 10 sisth Mars f. m.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Prytz,
Lars Adolph, ledamot i Bevilln.Utsk., erhållit 3.ne veckors
ledighet, och anmodade Hr Landtm. Hrr Electorer att någon
dag i denna vecka sammanträda, för att utse en ledamot
alt under den sålunda beviljade ledigheten inträda i
Bevilln.Utsk.; vid hvilket .tillfälle en ledamot i Ridd.Utsk.
äfven holde inväljas efter Hr Coyet, hvilken, enl. hvad i ett
föreg:de plenum redan blifvit tillkännagifvet, från riksdagen
a frest.
356
Den (4 April f. ni.
Lades på bordet StatsUtsk:s mein. N:o 49°) med förslag
till sammanjemkning eller votering i anledn. af RiksSt:ns
skiljaktiga beslut ang:de extra-slatsregleringen.
Gr. von Platen, Baltzar: Jag tror mig gå R. o.
Ad:s önskan till mötes, om jag hos Hr Fril), o. Landtm, anhåller,
att detta mern. mätte ställas först på föredraga.listan
till nästa plenum. Naturligtvis äga alla dessa frågor inflytande
på det slutliga afgörandet af statsregleringen och
hafva redan derigenom sin vigt; men en möjligen ännu större
vigt äga de derigenom, alt beslut om hvad som skall göras
med den öfverblifna bancovinsten icke kan fattas, innan
dessa frågor äro afgjorda.
Frih. Hamilton, Hugo, och Frih. Sprengtporten,
Jac. Wilh., instämde med Gr. von Platen.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., alt
StatsUtsk:s mern. N:o 4qo skall ställas främst på föredragningslistan
till nästa plenum.
Gr. Cronstedt, Fred)'. Joli.: På R. o. Ad:s bord
livilar för närvar, ett mern. från Exped.Utsk., som blifvit
afgifvet af den anledn., att då Exped.Utsk. företog sig att
uppsätta en § i riksdagsbeslutet, hvilken borde innehålla R.
St:s beslut i fråga om afskrifning af undsättningsskulder, så
förekom alt R. St. aflåtit till K. M. en und. skrifvelse
under den 22 Äng. förlidet år derom, att R. St. beslutat
det undsättningsskuhlerne i Ofvan- och Nedan Siljans fögderier
af Dalarne skulle erhålla l\ års betalningstid, d. v. s.
alt de skulle betalas med i om året. Deni t i förklarade R.
St. att de ej kunde medgifva någon afskrifning för sådana
undsättningsskulder, för hvilka cautioner funnos. Sedermera
hafva R. St. i Januari månad detta år aflåtit en und.
skrifvelse, sorn i afskrift åtföljer mern., och deri R. St. i allmänhet
anhålla hos K. ftl., att K. M. ville anmoda dess Befallningshafvande,
att på sockenstämmor låta pröfva afskrifningsfrågor
och afgöra deni utan afseende på om cautioner
finnas eller icke. Deri är bestämdt uttryckt, alt R. St. förklara,
det cautionister ej böra antastas för sådana skulder.
Nu har Exped.Utsk. bort sammanföra detta i en §, och R.
o. Ad. torde finna, att dessa beslut stå i strid med hvarandra.
Af en ledamot i PresteSt. har jag erhållit den underrättelse,
att åtgärder redan lära vara vidtagne att indrifva
dessa undsättningsskulder i Dalarne i Ofvan och Nedan Siljans
fögderier. Ståndet loide derföre finna, att det är angeläget,
att ju förr dess hellre af R. St. afgöres, huru dess
olika beslut skola tolkas, på det att icke cautionisterne i Dalarne
må efterhållas, och cautionisterne i de öfriga länen
slippa helskinnade. Det är på denna grund jag får hos Hr
Frih. o Landtm, anhålla, alt, då nu detta mål står nast det
sista på föredragningslistan, och således icke kanske på några
Den i\ April f. ra.
357
veckor kan med bibehållande af en sådan ordning företagas,
Hr Landtm, täcktes till R. o. Ad. framställa propos., att
detta Exped.Ulsk:s mern. måtte på föredragningslistan få
ställas näst efter det mein., som R. o. Ad. nu förklarat böra
komma främst pä listan till nästa plenum.
R. o. Ad. beslöt att Exped.Utskrs mern. N:o 42 skulle
ställas på föredragningslistan till nästa plenum näst efter
StatsUtsk:s nyss främst på listan uppförda mern. N.-o 490>
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s und. skrifvelser till
K. JV1., nemi.:
N:o 286, om upphörande af de s. k. portpenningarna
vid Christianstad;
N:o 287, i anledn. af K. M:s nådiga remiss uppå ledamöternes
i Rikets Allmänna Ärenders f. d. Beredning und. ansökning
att få såsom pension bibehålla de af dem, i berörde
egenskap, innehafda arfvoden;
N:o 288, om sammanslående af de bancoräkningar,
hvarå det Manufacturdisconlen beviljade understöd i banken
är anvisadt.
Likaledes upplästes till justering nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till §§ i riksdagsbeslutet, nemi.:
JN':o 20, ang:de s'äderna Öregrund, Borås och Wenersborg
förunnad lindring i afbetalningsvillkoren för erhållna
byggnadslån;
N:o 21, ang:de kurhusafgiften ;
W:o 22, ang:de creditivet för belåning af Svensk ull.
Ilr Frih. o. Landtm, yttrade, att vid den förliden
gårdag hållna Talmansöfverläggning blifvit öfverenskommet,
alt samtlige Talmännen skulle föreslå sine respeclive Stånd
att Lördagen i denna vecka företaga pröfningen af Const.-  Utskis mern. N:is 85 och 68; hemställande Hr Landtm, alltså
nu, om R. o. Ad. behagade bestämma, att nyssnämnda
båda mem:r skola ställas främst på föredragningslistan till
det plenum, som inträffar nästinstundande Lördag.
Ropades ja.
Ånyo föredrogs StatsUtskts den i3 sistl. Mars och den
3 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 4^7) * anledn. af Hr
Halling,s motion om användande af de å R. St:s Banks vinst
för ur i835 och de följande åren i behåll varande öfverskott.
Gr Frölich, David: Jag har ingenting vidare att,
med anledn. af det nu förevarande utlåt., tillkännagifva,
än blott för enskild del såsom ordförande i BancoUtsk., att
358
Den 14 April f. m.
denna fråga kom till StatsUtsk:s ensamma handläggning vid
den tid jag fick plats i BancoUtsk. och att således, i den
mån någon skulle vara missnöjd med att denna motion af
Hr Halling icke blifvit behandiad förr an så sent, att den
först nu till B. St. inkommit, jag vill hafva till prot. anmärkt
att jag deruti icke haft någon del.
StatsUtskts utlåt. JNr:o 467 blef af It. o. Ad. bifallet.
Företogs till pröfning LngUtskts den i3 sisth Mars och
den 3 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 182, öfver gjorda
anmärkntr vid Utskottets betänk. N:o 123, i anledn. af så väl
K. M:s nådiga propos. med förslag till förordning emot olofliga
folksamlingar, som ock särskilda i delta ämne väckta
motioner.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att
Ridd.Secretm mätte få upplysa, huru de öfriga Stånden L
detta hänseende beslutat.
lindert. Ridd. Secret. tillkännagaf, att PresteSt. bifallit
utlåt. N:o 182; BorgareSt. hade bifallit N:o 12.3 med
de förändringar, som i N:o 182 blifvit gjorda, och BondeSt.
hade bifallit JNT:o 182, med den förändring att i 7 §:n skulle,
i stället för orden — "eller ock de, som dessa embeten företräda,
”— sättas orden: "sorn till förrättande af deras embeten
behörigen förordnade äro.”
Frih. Boye, Ludv.: Till Hr Frih. o. Landtmis samt
det Högt. Ståndets ompröfvande hemställer jag, om icke
föredragningen må ske punktvis, och sålunda öfver hvarje
puukt särskildt beslutas.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller få
fästa den siste talarens och Högh Ståndets uppmärksamhet
derpå, att betänk, är, med en mycket ringa redactionsförändring,
redan bifallet af 3 Stånd, och att således de anmärkn:r,
som R. o. Ad:s ledamöter kunna komma att vid betänk göra,
icke leda till någon annan påföljd, än att visa det Ståndet
icke öfversett de många fel, som i denna författning, efter
mitt förmenande, äga rum. Jag hemställer derföre till Frih.
Boye och öfriga ledamöter, om det icke bäst vore, att en
hvar gjorde alla sina anmärkn:r på en gång, för att både
för det närvarande och för framliden visa huru man tänkt
i detta fall, dock utan att uppehålla öfriga sakers gång genom
den omständlighet, som en föredragning punktvis troligen
skulle medföra.
Frih. Boye: Emot det föredragnings-eller behandlingssätt,
som den siste värde talaren föreslår, har jag intet att erinra;
men jag anser icke likgiltigt, om Ståndet låter qvarstå eller hämmar
de brister, som författningen framställer. Lika med den
värda talaren anser jag visserligen, att 3 Stånds pröfning
gäller; men jag tror likväl, att vid det öfverlemnande till
Den 14 April f. m.
35g
K. M:s pröfning, sora måste äga rum, blifva våra anmärkn:r
måhända icke lemnade utan allt afseende, oell jag anser derföre
nyttigt och äfven min pligt vara att göra några anmärker,
dem jag nu, ifall jag i detta afseende har ordet,
skall framställa.
I första gra står: ''Samlar sig menighet eller annan folkmängd
offentligen tillhopa och lägger det uppsåt å daga’’ etc.
Det ordet offentligen är sannerligen, efter min tanke,
högst olämpligt. Ordet offentligen är motsatsen af enskildt,
och jag förstår icke huru ett upplopp skall kunna enskildt
anställas. Det upphör att vara upplopp när handlingen
verkställes af någon enskildt. Ordet offentligen är således
här alldeles olämpligt, och jag önskar dess borttagande. Här
står älven, att den civila myndigheten å stället skall uppmana
menigheten eller folkmängden att åtskiljas. Detta är
ganska riktigt; men manne icke denna myndighet också bör
vara öfverlemnad åt militärbefälhafvare, åt befälhafvare af
vakt eller patrull innan civil myndighet kommer tillstädes.
Jag hade således önskat att orden blifvit följande: "uppmane
då den civila myndigheten å stället menigheten eller folkmängden
att åtskiljas och underrätte densamma om den påföljd,
som för upprorsmän, enl. 2, 3 och 4 §§raa äger rum
och derefter skulle tilläggas följande: ”är civil myndighet
icke tillstädes, äge befälhafvare af vakt eller patrull att denna
åtvarning meddela.’’
Uti 7 §:n stå följande ord: ”dock äge det ej å upprorsmän
vapen förr bruka, än den civila myndigheten låtit höja
ett åtvarningstecken, och efter det ljud, genom trumma eller
trumpet, blifvit äskadt.” Dessa ord genom trumma eller
trumpet, önskade jag få utbytta emot det allmännare uttrycket
— ”pä 1 jenligt sätt blifvit äskadt,” emedan det oftast
lärer inträffa, alt hvarken trumma eller trumpet finnes till
hands.
I 9 §:n äro ordalagen sådana: ”Lag samma vare, om,
vid sådant tillfälle, militärbefälhafvare, genom vapens brukande,
antingen innan han af civil myndighet derom anlitad
blifvit, eller eljest i oträngdt mål sig förgår.’’ Dessa ord —
”antingen innan han af civil myndighet derom anlitad
blifvit, eller eljest,”—synas mig böra borttagas,
då orden blifva dessa : ”Lag samma vare, om, vid sådant tillfälle,
mililärbefälhafvare genom vapens brukande i olrängt
mål sig förgår." Han har i oträngt mål gjort det, då han
ännu icke blifvit tillsagd.
1 12 §ra står: ”Hvar, som i ondt uppsåt diktar eller
sprider kring landet ut lögner och falska rykten, de der röra
Rikets säkerhet, eller kommer dermed allmänt buller och
oväsende åstad." Detta ord "eller” bör, efter min tanke, utbytas
emot ordet och, ty annars är försatsen ett stadgande,
som tillhör Tryckfrihetslagen och icke upprorslagen.
Det kan icke inflyta i upprorslagen för annan händelse, än
36o
Den 14 April f. m.
att man dermed kommer allmänt buller och oväsende åstad.
Jag begär således att ordet eller utbytes emot och. Jag
hade visserligen flera andra anmärkntr att göra, men jag
anser dem icke så hufvudsakliga eller så nödvändiga, som
de, hvilka jag nu haft äran framställa.
Hr von Heyne,- Georg: Jag ber att få göra en anmärkn.
emot hvad Frih. Boye yttrat, att militärbefälhafvare
skulle äfven kunna lemna varningen, sedan en föregående
skett af civil auctoritet. Jag tror, att hvarje uppmaning, som
bör ske för att skingra folksamlingar, bör göras af civil auctoritet.
Skälet är det, att jag fruktar, att det, då en militärbefälhafvare
kommer för att hämma oordningen, är för
sent för honom att yttra något, så mycket mera som, ifall
folkmängden icke skingrar sig på civilauctoritetens tillsägelse,
den snarare retas än den lugnas, då den ser de vapen, med
hvilka den hotas, och det kan blifva en möjlighet att sådant
verkar till att försöka styrkan. Jag tror att det är bättre
att icke använda den militära styrkan, innan det är nödvändigt,
och att då använda den allvarsamt i handling, utan
att hålla några tal förut; ty hjelper icke varningen af civil
myndigheten, så hjelper den icke af militärbefälhafvaren.
Jag anser mycket vigtigt att en upprorslag finnes och att
den uppläses af civil auctoritet, men jag anser högst olämpligt
att den militära styrkan användes, innan det af nödvändigheten
påkallas. Det är denna anmärkn. jag trott mig
böra göra, att det icke är nödvändigt att en militärbefälhafvare
håller tal till folket. Han bör icke handla förr, än
han har bestämda order att handla, och då utan att gifva
någon varning; ty upprorsmännen veta hvad deras frid tillhörer,
då vakten ankommer.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: För att
bringa ifrågavar. discussion till något bestämdt resultat, får
jag, enär Hr Frih. o. Landtm, icke hittills gjort någou annan
propos. till R. o. Ad., än den, huruvida betänk, behöfde
uppläsas, hvilken propos. besvarades med nej, vördsamt
föreslå att likväl propos. må komma att göras punktvis
på §§:na i detta betänk., och det af det skäl, att i annat
fall skulle R. o. Ad. antingen helt och hållet bifalla eller
helt och hållet afstå betänk., och om blott enskilde ledamöter
göra anmärkn:r dervid, så betyda de ingenting, derest
förslaget blir bifallet. Jag tror således, att det är en
nödvändighet, då vi nu skola antingen bifalla eller afslå
eller också med förändringar antaga betänk., och då det
lärer vara, såsom jag skulle förmoda, efter hvad som förut
varit discuteradt i denna fråga, pluralitetens åsigt att en upprorslag
behöfves, jag tror, säger jag, det vara en nödvändighet,
att hvarje § särskildt blir föremål för beslut jemte de
anmärkn:r, som deremot göras. Jag tror det vara svårt, ehuru
-
Den 14 April f. m.
ru livar och en lärer bemöda sig att göra disctissionen
mycket kort, att afgöra frågan på annat sätt, än genom någon
discussion vid hvarje punkt. Jag har derföre trott mig
böra härom till Ur Landtm, oell herrarne göra framställning
och anhåller 0111 propos. härpå till Ståndet.
R. o. Ad. beslöt, att detta mål skulle punktvis föredragas.
Ingressen och rubriken.
Liföllos.
i §:n.
Frih. Boye: Då nu således i ordningen förekommer
granskningen af i §:n, förnyar jag min vördsamma anhållan
att ordet ’’of fe n 11 i g e n’’ måtte uteslutas, såsom lindrigast
sagd t öfverflödigt, och vidhåller jag äfven den hemställan jag
gjorde, alt visserligen den civila myndigheten må varda bibehållen
vid den l ätt, sorn här stadgas, men att likviil denna
samma rätt må vara öfverlemnad åt den militära befälhafvaren
på stället, i det fall och hvarje gång den civila
myndigheten icke till stället framkommer. Till bemötande
al den anmärkn. deremot, somen värd ledamot Hr von Heyne
gjort, ber jag honom alt blott få framställa ett enda exempel,
hvars möjlighet är ganska påtaglig. En anställare af
uppror eller upplopp behöfde då icke mera än arrestera
borgmästaren och fiscalen, så funnes i staden ingen civil
myndighet, och då skulle befälhnfvaren af vakt eller patrull
slå vanmäktig och ej kunna göra något; kan det vara rätt?
Må den värde ledamoten emottaga min erinran derom, att
det icke är i annat fall jag vill hafva denna rätt åt befälhafvaren
bevarad, än i det fall, då den civila myndigheten
ännu icke infunnit sig på stället. Exempel att upplopp kunna
äga rum, der den civila myndigheten icke förr än flera timmar
derefter infinner sig på stället, exempel deraf linna vi
lätt. Vi behöfva icke gå långt tillbaka. När vi nu alla
påminna oss att det inträffat, skola vi nu lägga en sådan
brist i författningen, alt hvad vi sjelfve erfarit skall hafva
ingen motvigt, skall gälla för ingenting? Jag förnyar min
anhållan all denna förändring må bifallas på det sätt, att
näst efter orden ”äger rum” må införas följande ord: ”är
civil myndighet icke tillstädes, äge befälhafvare af vakt eller
patrull att denna åtvarning meddela.” Om vidtagande
af dessa rättelser anhåller jag vördsamt alt Ilr Frih. o.
Landtm, måtte framställa proposition.
Frih. Cederström, Jacob: Innan jag går att yttra
mig öfver i §:n i det här lagförslaget, anhåller jag att få
uppläsa 2 §:n i 6 cap. Missg.-b:n; den innehåller nemi.:
”Samla sig män tillhopa, och sätta sig upp emot Konungens
eller thes befallningsliafvaudes bud; tå straffes upphofsraan2
3 II. 46
Den 14 April f. ta.
nen som förr är sagdt (d, v. s. miste fif sitt) octi af the
andra, efter lott, livar tionde man lif sitt, och plichle the
öfrige hvartdera med fyratio par spö eller en månads hiiehle
vid valn och bröd. Är någon mindre delachlig i then gerning;
straffes efter omständigheterna.” Så lyder den nttvar,
Missg.-b:n för män, som samla sig tillhopa för alt sätta sig
upp emot Konungens eller Dess Befallningshafvandes luid.
Det lagförslag, som nu är under öfverläggning, har borttagit
alla dessa lifsstraff och spöstraff, och i stället lagt fängelse
och arbete å fästning. Jag skulle egentligen ingenting
hafva emot den lindrigare lagstiftningen i detta fall; men att
vilja sträcka den dertill, att man kan genom småaktiga omständigheter
inleda strafflöshet för upplopp och uppror, anser
jag dock mer än betänkligt. De vådor och faror man
synes frukta deraf, att personer bland en menighet, sorn
sammanrotat sig, skulle kunna vara blottställde att mista Iif—
vet genom det att militär myndighet emot dem använder vapen,
måste vara ganska obetydliga i jemförelse med dea
mängd af lifH som skulle spillas efter nu gällande lag, om
menigheten icke genast åtlydde befallningen att skiljas; ty
livar tionde man blir förmodligen icke ett offer, örn också
några salfvor komma att på en samlad menighet lossas.
Med Frih. Boye instämmer jag deri, alt det alldeles otjenliga
ordet offentligen må borttagas ur §:n. Jag yrkar
jemväl, att om menighet samlas i åsyn af vakt, som utställd
är för att ordning och polis vidmakthålla, och icke
skingrar sig på befälhafvarens tillsägelse, så mäste lagen tillämpas
af honom likasom af civila myndigheten, som, derest
dess befallning icke åtlydes, äger vända sig till militärbefälhafvaren
för att verkställa arrestering af dem, som sig sammanrotat
hafva. Efter nit gällande lag bud i 2 §:n 6 cap.
Missg.-b:n, följer ju af sig sjelft, att en menighet, som sålunda
samlad är och icke åtskiljer sig vid första tillsägelse, utan
alla åtvarningstecken och dylika omgångar, och som säkerligen
med största skyndsamhet skulle göra det om sagde § i
Missg.-b:n helt enkelt upplästes, för att visa hvad ansvar de
utsätta sig för, som icke lyda, genast bör af den civila myndigheten,
med biträde af militärstyrka, instängas och sedermera
en för en afföras till häktet för att i laga ordning
dömmas och straffas. Det behöfves icke att köra bort dem
med bajonetter och salvor, utan man stänger vägarna och
utgångarna från den plats, der de finnas, och tager dem sedermera
den ena efter den andra. Jag vill icke uppehålla
R. o. Ad. med framställning om de vådliga följderna af en
felaktig lagstiftning i denna väg, och jag beklagar att obekantskapen
med 6 cap. Missg.-b:n gifvit anledn. till så väl
frågan 0111 en sådan lag, sorn den, hvilken nu är under öfverläggning,
som tilldel af Utsk. framställda projectet. Jag
instämmer i öfrigt i afseende på redaclionen med de anmärkn:r,
som Frih. Boye vid 1 §:n gjort, hvilkas iakttagande
De n 14 April f. ui.
363
jag anser nödvändigt, om den skall kunna af Konung oell
Ständer lill lag befordras.
Hr Edenhjelm, Gillis: Då detta förslag redan lärer
vara bifallet i de andra Stånden , så tyckes det icke vara
mycket värdt att bär discutera derom, ocb jag anhåller blott
alt få förklara, det jag beklagar att icke K. M.-s propos.
blifvit antagen, emedan den är icke allenast kortare utan äfven
vida mer bestämd än CJtsk:s förslag.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gust.: Reservationsvis
vill jag hafva anmärkt, att principen af lag mot uppror är,
jemte sådan lags ändamål, alldeles misstagen , när sådan lag
befattar sig med straffbestämmelser emot de upproriska och
emot de embets- och tjenstemän, som vid sådana tillfallen
gjort för mycket eller för litet. Detta är icke hvad i allmänhet
och i det öfriga Europa menas med martial- eller
upprorslagar. De äro att anse såsom speciella reglementen
för sältet att vid tillfällen af uppror eljer upplopp tillvägagå.
Deras ändamål är att bilda rättesnöre och trygghet
emot ansvar åt de myndigheter, hvilka ordningens återställande
åligger. De öka beslutsamheten, der den finnes,
och bilda den der den annars skulle saknas. Dertill äro de
nyttiga och dertill äro de nödvändiga. Allmänna lagen tillhörer
att om allt det öfriga stadga. 6 cap. Missg.-b:n har
till fullo stadgat ansvarighet fördem, som stifta uppror eller
deltaga deruti. Yi hafva andi a lagar och författningar, som
fullständigt stadga ansvaret för embets- och tjenstemän, som
missbruka sin makt eller försumma sina pli»ter. Den nu
projeclerade mai tial-lagen, eller lagen emot ololiiga folksamlingar,
såsom den ganska oegentligt blifvit kallad, anser jag
derföre stadga i sådant, som sådan lag alls icke angår, men
ganska ofullkomligen stadga i det, som utgör dess speciella
föremål. Alt jag ändå röstar för delta förslag sker endast
derföre, att det icke numera kan emot 3 Stånds bifall ändras,
och alt något är bättre äti intet.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser mig böla instämma
med Frih. boye deruti, att ordet offentligen i i §:n
ilia borttagas. Det stod icke i K. M:s propos., och det kan
föranleda den misstydning, alt om man, för att anställa ett
upplopp, finner för godt att samla sig på enskild mans rymliga
gårdstomt, så skulle icke en sådan folksamling få åtskiljas
eller uppmanas alt skingras, ehuru den ådagalade sitt uppsåt
att åstadkomma upplopp. Jag instämmer äfven med
Frih. Boye deri, alt ordet civila framför myndighet må
borttagas. Det stod icke heller i K. M:s propos.; der stod
i stället offentliga. Jag tillstyrker att orden ”offentliga
myndigheten å stället” äfven nu må begagnas. Det kan
inträffa, på sätt redan är anmärkt, alt en civil myndighet
icke finnes på stället. Då bör väl den militära vara den,
som uppmanar menigheten till ordning. Det kan hända,
364
Den i4 April f. ni.
att upploppet icke utbryter i stad utan på landet, såsom
t. ex. vid en campementsplats , der ingen civil myndighet,
hvarken kronofogde, länsman eller någon annan, linnes på
stället. Kunde då icke niilitärbefälhafvaren genast verkställa
uppmaningen, så skulle man befinna sig i en förlägenhet,
hvilken möjligen föranledde den olycka man vill förekomma.
Jag hemställer derföre alt, på sätt jag har haft äran anföra,
ordet offentligen på r:a raden må borttagas, och att på
den öde raden ordet civila må utbytas mot offentliga.
Frih. Cederström, Anders: Ehuru jag visserligen
icke heller godkänt den redaction, som i denna § nu anträffas,
anser jag dock icke skäl vara att nu göra anmärknrr deremot,
sedan 3 Stånd redan bifallit den. Men jag tror att den förnämsta
anmärkntn, som af Frih. Boye är gjord, grundar sig på ett
misstag om sjelfva §:n, emedan det är i 7 §:n, der det egentligen
kommer i fråga, hvilken myndighet skall äga att stilla ett upplopp
eller uppror. Här är blott fråga om hvilken eller hvilka
det tillkommer att bedomina huruvida en samlad folkmängd
lägger det uppsåt å daga, att med förenadt våld sälta sig
upp emot den offentliga myndigheten; och hvar och en finner,
att det fordras mycken urskiljning för att bedömma när
det stadium är inne, dä man bör låta den ena eller andra
myndigheten ingripa med våldsamma åtgärder. Att öfverlemna
detta lill hvilken myndighet som helst, torde vara
vådligt, helst det blir domaremakten, som kommer att bedömma
sjelfva saken, ifall någon rättegång uppstår. Här är
således icke fråga om alt stilla ett uppror eller upplopp eller
något dylikt, utan här är blott fråga om bedömmandet
af huruvida en folksamling kan vara farlig eller icke och
om att befalla den att åtskiljas. Skulle nu hvilken myndighet
som helst äga att befalla en sådan folksamling att åtskiljas,
så kunde det inträffa , att genom befallningen denna
samling snarare retades än den blefve lugnad, och att följden
deraf blefve ett uppror. För öfrigt är det visserligen
sannt, att i den K. proposin var utsatt offentliga i stället
för civila myndigheten; men offentlig myndighet är naturligtvis
hvilken myndighet som helst; dertill hörer så väl
den ecclesiastika som den civila och militära myndigheten.
Således skulle en så obestämd benämning på de personer,
hvilka skulle äga att befalla menighetens åtskiljande , gifva
aniedn. till en alltför stor utsträckning åt denna maktutöfning,
hvilket också efter milt begrepp vore farligt. Civil
myndighet tror jag på detta ställe vara de enda ord , som
äro lämpliga. Jag vill icke nu ingå i någon discussion om
7 §:n, ty då den förekommer, blir rätta tillfället att försvara
den; men i detta fall vill jag förmoda, att icke i allmänhet
någon annan än den civila myndigheten kan anses vara den,
som, med afseende å dess tjenstebefattning, klokt och rikligt
kan komma alt bedömma förhållandet. Jag tillstyrker således
bifall å denna § utan någon förändring.
Den April f. m.
365
fl. Ex. TT i- Gr. Löwenhjelm: Här liar blifvit ganska
riktigt anmärkt , att ifall af civil myndighets frånvaro, bör
militär myndighet äga att handla. Jag går längre. Om civil
myndighet lilIstädeskommer och icke gör sin pligt, bör äfven
då den militära myndigheten öga att handla, och må
sedan confliclen emellan båda makterna lagligen slitas. Men
icke må oordningen få fritt lopp derföre, alt god vilja eller
beslutsamhet eller mod brustit hos den civila myndighetenIcke
må lagens redaclion föranleda dertill , att vapnens användande
på egen hand alltid och ipso facto blifver hos
den icke uppmanade militärbefälhafvaren eli brott. Della
bör hvarje gång blifva skärskådadt, innan det af lagen fördömmes.
Hafva menniskolif blifvit genom upproret spillda,
liar samhällsordningen tagit obotlig skada , då gagnar det
föga att man sedan öfverensskonuner derom, att den civila
myndigheten stannat hitom pligten.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Cederström, Anders,
liar trott att här borde uttryckligen slå den civila myndigheten
å stället, dels emedan den militära, ehuru han icke
bestämdt uttalat det, kunde vara mera obetänksam än den
civila, dels derföre, att del kunde hända, att hvilken närvar,
embetsman som helst toge sig en sådan myndighet. Han har
förmodligen tänkt sig resande eller andra , som tillfälligtvis
vore på stället. För min del har jag, vid sådana tillfällen,
lika mycket förtroende till de militära , som till de civila
myndigheterna, och, om jag får uttala det, utan alt förnärma
öfriga civilister, nästan mera förtroende till de militära,
emedan de äro beslutsammare och veta bättre att urskilja
när någon fara är å förde. Jag tror icke att man
behöfver befara, det resande skulle blanda sig i saken , då
bär uttryckligen nämnes myndigheten å stället. Om det nu
står den offentliga myndigheten å stället, så skall det nödvändigt
vara den, som är antingen militär eller civil embetsman
å stället. Jag går till och med så långt, som Frih.
Cederström icke velat gå, i det jag anser lätt väl vara , om
presten på stället äfven ville yttra sig, 0111 det skulle bcliöfvas.
Jag har sett ett ganska betydligt upplopp, för att
icke säga ett bestämdt uppror, i Norrige. Der hände det
sig, att allmogen från Öfra delen af den stora dalen Valders
blef hämmad af en behjertad prest, hvars prestgård skulle
förbigås. Ilan föreliöll folkel dess ofog och förmådde det
med sina föreställningar att vända om. Den offentliga
myndigheten på stället var ingen annan än presten,
och han utförde sin sak så väl, all hvarken militärer eller
civilister behöfdes. Jag anhåller följaktligen, såsom jag förut
yttrat, om de båda förändringarna.
Frih. Boye: Jag tror mig vara skyldig Frih. Cederström
en särskild uppmärksamhet åt den jemförelse lian framställde
emellan 2 §:u i 6 cap. Missg.-b:ii af 17J4 års lag och
3 66
Don >4 April f. m.
det förslag, sorn här göres. Det är en gifven sale, alt sedan
är 1734 haren större medlidsamhet inträngt i allmänna begreppet
och tagit ut sin rätt hos lagstiftaren. Det hårda,
det snart sagdt orimliga i den bestraffning, som 6 cap. Missg.-  b:n sladgar ovillkorligen, utan att göra nödiga nuancer och
derefter rättade gradationer i straffet, sjelfva denna orimlighet
ligger till grund för deri förändring, som nu uppgöres.
Dessutom äro vi nu vid första §:n , och denna § upptager
icke värre fel, än att menighet samlar sig tillhopa och lägger
det uppsåt ådaga, alt med förenadt våld sätta sig upp
emot offentlig myndighet; och här utsattes att låta de församlade
sig genast skingras och till lydnad bringas, då
straffes anförare med arbete å fästning från 6 månader till
2 år, men de öfrige vare från straff frie. Det är denna lindring,
som jag anser mensklighet och förnuft påkalla, och
jag tror mig böra tillstyrka många förändringar i redaction,
men icke i sjelfva saken. Men i stället för införandet af
den mening jag framställde, har nu Hr von Hartmansdorff
föreslagit att ordet civila skulle utbytas emot offentliga.
Jag har ingenting deremot, och skulle det bifallas, så afstår
jag från min begäran 0111 propos., emedan genom en sådan
förändring äfven mitt ändamål uppfylles.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
får blott fästa Hr von Hartmansdorffs uppmärksamhet derpå,
alt jag tror, att då Utsk. föreslagit att den i denna §
omtalade varning skall meddelas af.civila myndigheten och
icke af den militära, så har afseende icke blifvit fästad t på
de egenskaper, som den ena af dessa myndigheter kan hafva
framför den andra, utan Utsk. har gjort afseende på det
olika intryck, som en uppmaning från den ena eller andra
myndigheten kan göra. Det är allmänt kändt, att en sådan
uppretad folkmassa snarare låter leda sig till rätta af de civila
auctoritelerna, men deremot ofta mera uppretas genom
tillrättavisningar från de militära.
Frih. Gederström, Anders: Ehuru otydligt jag än
må hafva uttryckt mig, tror jag mig likväl icke hafva gil —
vit anledn. lill en sådan misstydning, som Hr von Hartmansdorff
gjort. Jag har icke yttrat mig hvarken om ankommande
resande eller om något annat dylikt. Jag har blott
sagt, att jag tror att uttrycket offentliga myndigheten
är mycket sämre att intaga här än orden civila myndigheten,
dels derföre att orden offentliga myndigheten
äro så oegentliga och obestämda , samt att hvilken myndighet
sorn helst är en offentlig myndighet, hvilket deremot ej
är förhållandet med uttrycket civila m y n d ig h e te n, hvarmed
mäste menas vederbörande civil tjensteman; hvaremot
hvarje myndighet i Staten är en offentlig myndighet; hvar
och en tull-, post- eller militär-tjensteman o. s. v., med
ett ord hvilken tjensteman inom samhället som helst är eu
D c 11 14 April f. m.
offentlig myndighet. Således om ett så oegentlig! u 11 ryck
skulle antagas, så skulle hvilken sådan tjensteman som helst
anse sig äga lii11 att stilla ett uppror eller åtskilja en folksamling.
Jag hemställer nu, huruvida det är troligt alt en
till oroligheter höjd folksamling skall kunna skingras af en
sådan myndighet, och om det ej vore troligt att snarare
folksamlingen kunde öfvergå till ett verkligt uppror, i händelse
en för densamma obekant eller obetydlig person skulle
framträda och söka imponera på densamma. Jag har alldeles
icke, såsom Hr von Hartmansdorff framställt, yttrat
mig om huruvida den ena eller andra myndigheten skulle
Vara bättre eller sämre qvalificerad i delta fall Jag tror
blott och bart, att den myndighet härtill måste anses bäst
qvalificerad, som, med anledn. af dess embete eller det af
K. M. densamma lemnade förtroende, är skyldig att styra
menigheterna och bland dem föra ordet. Jag tviflar icke på,
att K. M. ju tillsätter äfven sådana militära tjenstemän, som
skulle kunna hafva sådana egenskaper, men det ligger icke
i beskaffenheten af deras tjenst att med polis- och dylika
ärenden sig befatta, och således tror jag , att man alldeles
icke skulle förnärma dem, om man ansåg de civila tjenstemännen
hafva mera urskiljning i dylika fall.
Frih. Cederstöm, Jacob: Olden ”offentlig myndighet”
hafva blifvit använda af tllsk. i §:n och synas vara
rätteligen använda af det enkla skäl, alt en specificatiou öfver
den eller de embetsman och embetsmyndigheter, som
kunna komma i fråga att handla, icke skulle vara tjenlig,
emedan det möjligen skulle kunna hända, att det register,
som sålunda i lagen skulle införas, ej vore passande för tillfället.
Deremot innefattar uttrycket ”offentlig myndighet”
tydligen, alt det skall vara en sådan myndighet, sorn
har rättighet att afgifva bud och befallningar. För verkställigheten
af en sådan myndighets bud begagnas ofta en
underordnad tjensteman, som alltså äger offentlig myndighet.
Han inträder der såsom verkställare af Konungens
Bef:h:des bud samt af K. domar och beslut. Allt sådant
faller då i händerna på t. ex. en kronofogde eller en länsman.
Om en menighet uppsätter sig emot verkställighet af
offentlig myndighets bud eller vill den till någon embelsätgärd
tvinga, — den närvar, naturligtvis, ty den frånvar. kan
icke tvingas,— så har våldet oftast afseende på de underordnade
tjenstemännen. De fall måste vara få , då Konungen
sjelf är i närvaro af en sådan menighet eller också Dess
13ef:h:de är tillstädes vid sådant tillfälle; men den underordnade
myndigheten, som har den högre myndighetens hud
att verkställa, den inträffar, den uppmanar den på stället
samlade menigheten att åtskiljas, och den må vara antingen
vakthafvande befälhafvare, som, efter sina order och de
bestämda förordningarna för dess verkningskrets, har att
3GS
Den 14 April f. m.
handin, eller en patrullcommendering för verkställighet af
offentlig myndighets bud , som inträffar der menighet sätter
sig upp emot dessa bud, så skall på denna befälhafvare? eller
patrulls tillsägelse örn menighetens skingrande samma följd
vara, sorn om den civila myndigheten är tillstädes eller kommer
tillstädes och befaller menigheten att åtskiljas. Jag tror
på dessa skäl, att här rätteligen blifvit begagnadt uttrycket
offentlig myndighet, oell att det äfven är nödvändigt
att på det andra stället i denna §, der nu är infördt civila
myndigheten, borde utsättas offentliga myndigheten.
Frih. Roye: Jag är förekommen af den sisla värda talaren,
men om jag icke för mycket frestar Ståndets tålamod,
ville jag bedja den värde Frih:n Anders Cederström försöka
att sätta den 3:dje raden i denna § i öfverensstämmelse med
den 5:te raden, utan alt medgifva att denna öfverensstämmelse
icke är möjlig. Ty då det står på 3:dje raden offentlig
myndighet och sedan på den 5:le nämnes civila myndigheten,
så är ju i och med detsamma den militära myndigheten
utesluten från cathegorien af offentlig myndighet. Jag
tior således att det är nödigt att ändring häruti sker, och
jag begär propos. derpå samt kan för min del alldeles icke
tvifla derpå, att likaså mycken uppfattning och godt omdöme
kan finnas äfven hos den subalterna officeraren som hos
en borgmästare eller stadsfiscal.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Om det icke hade inträffat
att 3 Stånd redan i det närmaste ordagrannt bifallit delta
betänk., skulle äfven jag hafva några anmärkntr att göra,
men jag är glad att denna lag kommer till stadga. Den är
visserligen icke fullständig, men den finnes dock såsom el t
frö till en fullständigare lagstiftning framdeles. Hvad vi i
detta fall saknat i vårt land, har varit en lag, som bestämmer
huru det skall blifva ådagalagdt att upplopp eller uppror
verkligen äger rum. Hittills har man sväfvat i osäkerhet
derom, och alla myndigheter hafva derigenom varit försatta
i den ställning, som vi nogsamt känna, att icke hafva
i lagen bestämdt ultaladt, när uppror eller upplopp skall
anses hafva verkligen inträffat, och när följaktligen de stadganden
bort träda i verkställighet, som lagen hittills gifvit
rättighet att för dylika händelser tillämpa. Hvad denna §
angar, så önskade jag att R. o. Ad. ville uteslut^ ordet "offentligen,
” der det nämnes att folkmängd samlar sig offentligen
tillhopa. De största företag, som ske i detta afseende,
ske icke offentligen, och någon rättighet skulle ej finnas att
åtskilja dylika folksamlingar, då de ske i enslighet. Man
skulle således tro, att de voro tillåtna, blott man vid det
offentliga framträdandet hade så tagit sina mått och steg,
alt man sannolikt lyckades. Hvad åter den civila myndighetens
mellankomst vidkommer, så vore det visserligen skäl,
så
-
D c 11 i \ April f. m.
36g
såsom har är an förd t, alt uppdraga samma rättighet åt den
militära myndigheten, då den civila ej kominer tillstädes;
men jag tror att delta allvarsamma stadgande för de civila
myndigheterna, alt hålla sig framme då upplopp är i fråga,
gör att de tvifvelsutan hädanefter skola framträda i rättan
lid, emedan både pligt oell heder sådant af dem påkallar,
och jag sätter icke i fråga, att vi ej skulle finna det de civila
myndigheterna ställa sig främst, då det galler alt förekomma
oordningar inom Staten. Dä 7 §:n förekommer, anhåller
jag att om den få yttra några ord.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga 1 §:n oförändrad.
Ropades starka nej, blandade med ett eller annat ja.
Hr Landtm, förklarade, det lian trott sig finna att nej
öfverröstat ja.
Hr Landtm, yttrade, att den anmärkn. , som blifvit
gjord emot 1 §:n, vore, alt ordet offentligen på irsta raden
skulle utgå, och att på 5;te raden ordet civila skulle
utbytas emot ordet offentliga.
Hr Palmcrantz: Jag tager mig friheten anhålla, att
Hr Frih. o. Landtm, behagade framställa 2:ne särskilda proposrr,
emedan det är 2:ne särskilda frågor. Huruvida ordet
”offentligen" bör gå ut, är den ena frågan, och den andra
är, huruvida orden "civila myndigheten" skola utbytas emot
"offentliga myndigheten.”
Uppå derefter framställda särskilda propos:r, beslöt R.
o. Ad., alt ordet offentligen på i:sta raden skulle utgå,
och att i öfrigt 1 §:n skulle bifallas, med den förändring, att
på 5:te raden ordet civila skulle utbytas emot ordet offentliga.
2 §:n.
Bifölls.
3 §:n.
Hr von Hartmansdorff: Utsk. har i denna § uteslutit
hvad som stod i den K. propos.-n, nemi. : "sönderslå
eller uppbryta dörrar eller fönster.” Här står blott: ’’bryta
eller rifva de hus, eller plundra eller förstöra de annan
egendom.” Nu torde någon af ledamöterna i LagUtsk. påstå,
att med dessa ord också förstås sönderslagning af fönster
eller uppbrytande af dörrar. Det torde dock vara temmeligen
osäkert. Jag hemställer derföre, 0111 icke §:n kunde
få följande lydelse: "Göra upprorsmän våld å person, eller
sönderslå eller uppbryta dörrar eller fönster, eller bryta
eller vifva de hus, eller plundra,” etc.
Frih. Boye: För min del hyser jag mycken betänklig2a
H. 47
Den i4 April f. m.
liet vid alt i vår brottmålslag lill catliegorien af uppror hänföra
en sådan handling , som den att sönderslå en fönsterruta.
Jag Lan icke förena mig med Ur von Hartmansdorff
i fråga om denna ändring, utan begär bifall lill belänk. sådant
som det är. Jag medger likväl, att det skäl, som blifvit
i detta afseende af Utsk. uti motiverna uppgifvet , är
alldeles olämpligt, nemi. alt under nu förevar, ö skulle förstås
samma straff för den som slår sönder ett fönster. Jag
skulle åtminstone, om jag voie domare, aldrig kunna tillåta
mig att åberopa 3 §:n i upprorslagen för en sådan handling,
som den att en pojke af kilsligln t emot ett fönster kastar
en slant som knäcker en ruta. Det går icke an, mine
herrar! att inför lagen sammanblanda lätlsinnighetens förseelser
med ett öfverlagd! brott emot den allmänna ordningen.
En rutas sönderslående är dock icke annat än en förlust för
den enskilda mannen. Jag vet alt deraf kan följa större faror
än blott rutans förstörande, men då står också gränslinien
för påföljden utstakad i .Svensk lag; men att här inlaga
rutors sönderslående, det kan jag för min del icke på
något sätt medgifva. Jag begär propos. på bifall till §:n,
sådan den är.
Frih. Gederström, Anders: Denna § inbegriper icke
allenast rutors sönderslående utan äfven all annan åverkan
på hus eller annan egendom, som kan tänkas; här är likväl
blott fråga oin sådana gerningar, som begås af personer,
hvilka äro cjvalilicerade såsom upprorsmän , d. v. s. sådana
som samlat sig och ådagalagt uppsåt alt sätta sig emot den
offentliga myndigheten. Alla de gerningar, som då begås,
qvalificeras såsom npprorshandlingar, och det är sådana, som
denna 3 § omförmäler. Att här i denna § nämna alla de
gerningar, som då kunna blifva begångna, såsom sönderslående
af fönster, af möbler, stängsel, fruktträd m. m. d., det
tror jag hvar och en skall finna olämpligt, då ett dylikt uppräknande
i alla fall ej kan blifva fullständigt. Här står ju
tydligen ”eller förstöra de annan egendom,” och till
egendom måste ovillkorligen äfven höra fönster. Jag
vet således icke hvad Hr von Hartmansdorff kunde vinna
med att dessa ord utsattes. Tvertom skulle derigenom blott
uppkomma en onödig vidlyftighet i §:n. Jag tillstyrker således,
att denna § måtte godkännas.
Frih. Rehbinder: Frih. Boye synes mig hafva förbisett,
att §:n börjas med orden: ”Göra upprorsmän våld.” Det
är således blott fråga om när upprorsmän göra sådant våld,
och alldeles icke om andra personer, som slå sönder ett fönster
eller en dörr. Jag tycker icke att det kunde skada, om
man litet närmare bestämde straffet för sådana upprorsmän,
som t. ex. sönderslå dörrar och fönster och göra betydlig
skada på andras egendom. Detta tyckes icke vara uttryck
-
Den 4 April f. m.
3;i
Sigt bestämdt i §:n. Jag får således förena mig med Ur von
Hartmansdorff.
Frih. Cederström, Jacob: Lika med Frih. Boye
anser jag alt sönderslagning af fönster icke kan komma under
catliegorien af hvad sorn i upprorslagen bör upptagas,
och alt hvad §:n här innehåller, nemi. ”bryta eller rifva de
lius, eller plundra eller förstöra de annan egendom,” innefattar
så vä! fönsters som dörrars förstöring m. m. d.; men
hvad jag saknar i denna § är, att, utom det straff, sorn §:n
ålägger, nemi. för anförare arbete å fiistning från 6 lill 12
år, och andra deltagare sådant arbete från 6 månader lill
6 år, de icke genom denna lag-§ iiro förbundne att ersätta
skadan, så långt deras egendom räcker. Det måste dock
vara en nödvändighet-, att om man förstör eller förskingrar
andras egendom, skall densamma ersättas. Jag anhåller derföre
om det tillägg: ”upprätte ock allan skada."
Hr Edenhjelm: För min del tillstyrker jag 3 §:ns antagande,
med det tillägg, att deri omnämncs sönderslående af
fönster och dörrar.
Frih. Boye: Det är i anledn. af en värd talares anmärka.
, som jag får försäkra, att jag alldeles icke förbisett
orden: ”göra upprorsmän våld å person, bryta eller rifva
de hus, eller plundra eller förstöra de annan egendom.”
Jag kan icke finna att sjelfva brottet ligger i fönsterrutans
utslående. Detta är ett accessorium, men icke af den natur,
att det bör finnas i upprorslagen. Jag förblifver således vid
den tanken, att sådant ej bör intagas, och i anledn. af hvad
Frih. Cederström, Jacob, yttrat, ber jag att få upplysa R.
o. Ad. derom, att hufvudgrunden till detta förslag är tagen
ur 10 cap. Slraff-b:n i nya förslaget till brottmålslag. Den
bar ett särskildt stadgande, som kommer efter alla straffbestämmelser,
generelt för hela balken, nemi. det att all skada,
som tillfogas under förenämnda brott, skall af den brottslige,
så långt hans egendom räcker, godtgöras. När nu meningen
bär är, att 6 cap. Missg.-b:n framdeles skall få den lydelse,
som bär är föreslagen, skulle dessa stadganden inflyttas i
nya brottmålslagen, och följaktligen, om den bestämmelse,
som Frih. Cederström yrkat, här skulle intagas, komme
detta att innefatta en verklig tavtologi. Det säger sig sjelft
både i gamla och nya lagen, att all skada, som är följd af
en våldsamhet, skall våldsverkare!) med sin egendom godtgöra,
så långt den räcker, Jag tror således icke alt något
särskildt stadgande derom här behöfves.
Frih. Ce d ers t rö m , J a cob: Vöre nu frågan att antaga
det nya lagförslaget ronde Missg.-b:n , så skulle deruti
förekomma den §, som Frih. Boye omtalar, och då vore
naturligtvis icke fråga om att i särskilda §§ intaga skyldigheten
att upprätta skadan, som man vållat; men då denna
Den 14 April f. m.
lag nu är i fråga alt stiftas, och antagandet af det nya brottmålslagförslaget
kan komma att länge dröja , så loide det
vara påtagligt och naturligt, att under tiden den ändring
i 6 cap. Missg.-b:n, som nu skulle införas, kommer att blifva
ofullständig, intilldess nya brottmålslagen blefve anlagen;
och det torde vara klart, att om ett lagförslag anloges, der
denna skyldighet att ersätta skadan ej vore stadgad , skulle
naturligtvis domaren anse alt skade-ersättningen vore inbegripen
i det fästningsarbete , hvartill våldsverkaren skulle
dömmas, och att denne således vore fri från all annan ersättning;
men sådant skulle störande inverka på äganderätten
inom samhället, och derföre tror jag det vara nödvändigt
att vid slutet af §:n tillägga de orden: ”upprätte ock allan
skada.”
Hr Palmcrantz: Grunden för det afFrih. Cederström
gjorda yrkande om tillägget — ”upprätte skadan,” vid denna
§, måste efter min tanke vara det förmenande, att delta lagförslag
skulle vara isoleradt för sig och icke hafva något
sammanhang med den lag, som för öfrigt är gällande, nemi.
den af år 1734* Jag kan icke finna annat, än att del tillägg,
sorn Frih. Cederström begärt, är alldeles öfverflödigt,
emedan det faller af sig sjelft, att skadan skall upprättas,
och anser jag detsamma således icke böra onödigtvis öfverlasta
denna §.
3 §:n blef af R. o. Ad. bifallen.
4 §:n.
Frih. Cederström, Jacob: Den här föreslagna 4
svarar emot den 3 i nuvar. 6 cap. af Missg.-b:n, hvilken 3
§ lyder så här: ”Nu varder then dräpen , som Konungens
befallning hade, eller then, som ville upproret stilla; miste
dråparen högra hand, och varde halshuggen och steglad;
så ock alle the, som burit hugg och slag å then döda. Varder
upprorsman dräpen; ligge ogild.” Här deremot står:
”Varder den dräpen, som vill uppror stilla; då skola dråparen
och alla de, som burit hugg och stag å den döde, lif
mista. För annan gerning, derå särskildt straff i lagen utsatt
är, skall å den, som gerningen föröfvat, ulom det straff,
som för uppror drabba bör, ock det särskildta straffet tillämpas,
efter thy derom i lag stadgas. — Varder upprorsman
dräpen, ligge ogild.” Jag har velat fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet på den lindrigare straffbestämmelse, som här
är införd. Jag har visserligen intet emot alt slrafflagarne
införa en lindrigare påföljd för brott, men likväl är detta
betänkligt nog i frågor, som röra uppror, emedan dervid
förekomma sådana cathegorier, der det är ganska obestämdt,
om icke mångfalldiga lif kunna spillas genom den lindring i
straffbestämmelser, som för upprorsmän stadgas. Detta har
jag velat till prot. hafva anfört i afseende på denna <j.
Den 14 April f. ra.
3,3
Hr von Hartmansdorff: Sedan anmärkn. blifvit
gjord vid denna §, vill jag också tillägga en, nemi. attLagUtsk.
har förvexlat ordet och ined eller. Det har nemi.
sagt hugg oell slag. Om en person får ett hugg allena, så
att han deraf dör, så måtte det väl vara tillräckligt för att
göra dråparen skyldig till straff, äfven om han skulle underlåta
att derjemte gifva sitt offer ett onödigt slag. Likaså
om någon dör af ett slag, är det onödigt för gerningsmannen
ali derjemte gifva ett hugg, för att blifva skyldig lill dråp. Jag
hemställer således, att ordet och måtte förändras lill eller.
Hr Pal in crantz: Jag vill endast taga mig friheten upplysa,
att den redaction, som finnes i denna §, är till sin anda
och mening helt och hållet öfverensstämmande med 3 §:n
6 cap. Missg.-b:n. Der står också— "hugg och slag," men
ieke — ’’hugg eller slag.”
4 §:n blef af II. o. Ad bifallen.
5 §:n.
Bifölls.
6 §:n.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill icke uppehålla mig
vid den felaktiga ordalydelsen, dels emedan det numera ej
till något hjelper, dels derföre att H. Ståndet icke torde fästa
afseende derpå. Men här förekommer en mening, sorn
står i strid med det beslut R. o. Ad. fattade ang:de i §:n.
Der uteslöts neni I. ordet offentligen på i:a raden. Härstår
nu: "Samlar sig folkmängd å torg, gata eller annan offentlig
plats.” Antingen skall man borttaga orden — ”å torg,
gata eller annan offentlig plats,” såsom jag tror vara
rikligast, då det kominer att heta: ”Samlar sig folkmängd
ulan att” etc.; eller också, om man älskar vidlyftighet, kan
man få den temmeligen bibehållen, om man blott tager bort
ordet offentlig och låter det öfriga qvarstå. Men jag anser
det först af mig framställda förslaget vara riktigast och
anhåller derföre att det måtte blifva R. o. Ad:s beslut.
Hr Edenhjelm: Äfven jag anhåller, all orden—J’å torg,
gata eller annan offentlig plats,” måtte borttagas, ty jag har
sjelf haft erfarenhet af ett upplopp, som skedde i Götheborg
för mångfalldiga år sedan, då folket icke samlade sig på någon
gata eller annan offentlig plats, ulan på heden utanför
staden. Det är icke sällan sådana händelser inträffa. Jag
tror äfven, att det kunde vara godt tillfälle att samlas på
varf och dylika ställen , som ej kunna anses såsom offentliga
platser, utan äro enskildes egendomar. Jag yrkar således
att dessa ord måtte utgå.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga 6 §;ti oförändrad.
Ropades nej.
374
Den 14 April f. m.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. 6§:n,
med den förändring, att orden ”å torg, gata eller annan
offentlig plats” uteslötos.
7 §:«•
På begäran af Hr Lefre'n uppläste undert. Ridd.-  Secret. ånyo BondeSt:s beslut rör.’de denna §.
Hr Lefre'n: Jag anhåller att R. o. Ad. täcktes bifalla
ledactionen i detta fall, såsom Utsk. föreslagit den, på det
att 3 Stånds sammanstämmande beslut må varda fattadt, och
icke den af BondeSt. gjorda förändring må komma att föranleda
någon olägenhet härvid, ty jag anser denna förändring
vara alldeles oriktig. Det är nyss anmärkt, att den civila
myndigheten skulle kunna vara hindrad, eller alt den egentligen
tillförordnade civila myndigheten kunde på ett eller
annat sätt vara hindrad att infinna sig, och då är det angeläget,
att den person af den civila myndigheten, som finnes
tillstädes, må kunna uppträda och utöfva den makt, som
lagen lemnar, utan att behöfva särskildt skriftligt förordnande
, under anskaffandet hvaraf upproret skulle hafva
full gång.
Frih. Boye: Jag förnyar min vördsamma framställning
derom, att orden ”genom trumma eller trumpet,” uti
meningen ”efter det ljud genom trumma eller trumpet
blifvit äskadt,” måtte ulga, emedan det finnes mångfalldiga
andra sätt att äska ljud än genom trumma eller trumpet,
och dessa båda Ijudinstrumenter möjligen kunna saknas, då
de behöfvas. Om befälhafvaren går upp på en trappa och
hviftar med sin näsduk , måtte allmänheten veta att han
äskar ljud; och ifall den nu föreslagna §:n antages, såskall,
då ingen trumpet eller trumma finnes, verkställigheten af
hvad här står anbefaldt alldeles förfalla. Jag begär propos.
på uttagande af dessa ord ”genom trumma eller trumpet,
” och att istället må inflyta orden pä tjenligt sätt, d.
v. s. att meningen blefve ”efter det ljud på tjenligt sätt blifvit
äskadt;” och i något närmare bestämmande tror jag icke
att man med säkerhet för ändamålets vinnande kan ingå.
Hr von Hartmansdorff: Jag ville göra den anmärkn.,
som Frih. Boye gjort, och skulle, sedan häri talat, icke hafva
yttrat mig nu, om icke en ledamot af LagUtsk. anmält
sig, och jag sålunda förmodade att han ämnar tala emot
Frih. Boye. Jag vill då lägga några skäl till dem han anfört.
Utsk. tyckes hafva i allmänhet antagit att upplopp ej
gerna skola äga rum annorstädes än i stad , eller måhända
äfven i en köping, efter som kronofogde nämnes, d. v. s.
på ett ställe, hvarest tillgång möjligen vore på en trumma
eller trumpet. Men jag förutser att, om tryckfrihetens missbruk
få fortgå lika ohejdade hädanefter, som hittills; såkomma
icke blotl embetsmäunen i städerna, utan älven herre
-
Dea 14 April f. m.
3;5
männen pä landet, att varda stenade i deras lius. Då beliöfves
det att stilla upploppet äfven på landet; men på en
herregård finnes vanligen hvarken trumma eller trumpet.
Der torde beböfvas alt begagna mältidsklockan, eller atl på
något annat lämpligt sätt äska ljud. Då är det oek olämpligt
att nämna vissa instrumenter. Här synes ej behöfva
slä annat än: ”myndigheten lålil boja ett åtvarningstecken
och, efter det ljud blifvit äskadt.” I det ögonblick, som elt
åtvarningstecken böjes, är ju med detsamma ljud äskadt.
Jag tror således, att orden ”genom trumma eller trumpet”
borde utgå.
Frih. Cederström, Anders: Ehuru jag icke deltagit
i den sista redactionen af detta förslag, emedan jag numera
icke är ledamot af LagUtsk., så deitog jag likväl i utarbetandet
af förra betänk., och då ansåg LagUtsk., att, der
någon beväpnad trupp fanns, der kunde ej heller saknas
tillgång på trumma eller trumpet. Här är nu icke fråga om
annat, än att beväpnad! manskap ej må få användas förr,
än åtvarningslecknet blifvit höjdt och efter det ljud genom
trumma eller trumpet blifvit äskadt. Således, om en sådan
trupp finnes, så tinnes också trumma eller trumpet att tillgå.
Finnes åter icke denna trupp, så kommer det icke i fråga
att använda beväpnadt manskap, och således kan jag icke se
någon fara deraf, att dessa ord stå qvar. Deremot skulle
jag tro det icke vara så lätt att t. ex. i mörker höja ett sådant
åtvarningstecken, som af menigheten skönjes, och att
derföre något ljudinstrument bör begagnas, och på denna
grund tror jag det vara bäst att behålla redactionen sådan
den är, enär man ej kan förutsätta att någon beväpnad trupp,
den må vara hvilken som helst, kan finnas, som icke har
trumma eller trumpet, isynnerhet då det är fråga om att
stilla uppror.
Frih. Cederström, Jacob: Det här föreslagna tecknet
för ljuds äskande, genom trumma eller trumpet, är i
hög grad olämpligt. Intet annat erfordras och bör aldrig
få användas, än att man 1 judel igen uppläser eller yttrar den
varning, som nedanföre stadgas. §:n skulle således komma
att ändras så, att den komme att innehålla: ”dock äge det
ej å upprorsmän vapen förr bruka, än den civila myndigheten
låtit höja ett åtvarningstecken och efter det nedanstående
varning ljudeligen afkunnad är;” och då må sådant ej
behöfva ske 3 gånger; ty, mine herrar! del är icke troligt
att man vid sådana tillfällen får tid att upprepa varningen
3 gånger. Men om den offentliga myndigheten är tillstädes
och ljudeligen afkunnar den varning, sorn här är fastställd,
så må det vara tillräckligt för att sedan använda vapen, der
den icke åtlydes. Jag tillstyrker derföre att man må borttaga
orden ”efter det ljud, genom trumma eller trumpet,
blifvit äskadt, 3 gånger kungjort nedanstående varning,’’
3^6
Den 14 April f. m.
och i stället införa: ”efter det nedanstående varning Ijudeligen
kungjord blifvit.’’
Hr Ed en hjelm: Som man ganska väl kan föreställa
sig att upplopp lika vä! kunna existera i en aflägsen folkrik
förstad sorn i sjelfva staden, och en civil eller militär myndighets
ovillkorliga pligt är att genast begifva sig dit , så
hemställer jag, huru denna myndighet skall få en trumpetare
eller trumslagare med sig. Om militärpatrull reqvireras,
så skickar vakten hvarken trumslagare eller trumpetare,
emedan det vanligen endast tillkommer officerare att hafva
ett sådant distinctionstecken med sig. Jag yrkar således, att
K. M:s propos. måtte antagas, såsom den enda tjenliga.
Hr Hjerta, Lars: Jag tager mig vördsamt friheten
fästa de herrars uppmärksamhet, som önskat att den ifrågavar.
mellanmeningen om inslrumenterna trumma och trumpet
måtte utgå, derpå, att Utsk. i nästpåföljande conima föreslagit
följande ord: ”der icke upprorsmän så hastigt till våld
öfvergå, att det förr med väpnad hand afvärjas mäste."”
Det förslag, som Utsk. gjort om ljuds äskande genom trumma
eller trumpet, måste således i sig sjelft kunna anses såsom
conditionelt, så att der upprorsmän så hastigt till våld
öfvergå, att det förr med väpnad hand afvärjas måste; der
äro de offentliga auetoriteterna de facto ursägtade , om de
icke nyttjat trumma eller trumpet. Derföre skulle jag tro,
alt antagandet af Utsk:s här gjorda förslag icke kan lända
till något melin, och då det sannolikt skulle bidraga till att
göra R. o. Ad:s beslut mera öfverensstämmande med de öfriga
Ståndens, så önskar jag, för min del, att det mätte
bifallas.
Frih. Rehbinder: Det är egentligen emot det af Frih.
Cederström, Anders, afgifna yttrande, som jag anhåller få
anmärka, alt om nian, i händelse uppror sker på landet,
skulle kunna få tillsammans någon liten obetydlig militär—
styrka, så är det likväl mycket troligt alt den icke kommer
med musik och spel. För ett sådant tillfälle vore det således
mycket lämpligare, att uttrycket — "efter äskadl ljud,”
begagnas, och det behöfves alldeles ieke något vidare.
Frih. Boye: En värd ledamot, Hr Hjerta, har ansett
något mehn ej kunna uppkomma derigenom, att dessa ord
qvarstå. Jag ber honom eftersinna, om icke, genom qvarståendet
en undanflykt, en ursägt kan gifvas åt de brottsliges
qvarblifvande på stället, derföre att de ej hört någon
trumma eller trumpet. Jag förenar mig i den åsigt, att för
detta förebärande bör ej kunna hemtas något stöd af §:n,
och då jag icke ser att dessa ord kunna vara af någon nytta,
så begär jag deras uteslutande, på det man ej må kunna
missleda omdömet; och ehuru jag ur mycket benägen alt
fin
-
Den 14 April f. ra.
3?7
finna det af Frih. Cederström begärda längre utsträckta
borttagandet hafva mycket skäl för sig, skall jag likväl nöja
mig med att dessa ord ”genom trumma eller trumpet” utgå,
och i stället införes ’’på tjenligt sätt” eller blott; ”ljud
blifvit äskadt.”
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få instämma
i den framställning, som jag tror Frih. Cederström redan
gjort, att orden ”tre gånger,” i afseende på kungörandet
af varningen, måtte borttagas. Dessa tre gånger innebära
ett slags motsägelse mot orden ”g en ast hörsammas”
i den varning, hvilken 8 §:n upptager. Är det gifvet alt
uppmaningen skall uppläsas tre gånger, så kan ju folkhopen
svara, då den första gången uppläses, att genast betyder
icke nu straxt, utan det betyder när herren har läst
upp den der varningen två gånger lill. De två första uppläsningarne
kunna således vändas till ett gyckel, och hvad
sådant verkar på en trotsig folkhop, kan en hvar lätteligen
inse. Således, med instämmande i Frih. Cederströms framställning,
anhåller jag, alt det måtte få heta ”och efter det
ljud blifvit äskadt samt nedanstående varning kungjord.”
Om man gör denna förändring, så kan det öfriga qvarstå.
Hr Hjerta har åberopat stadgandet ”der ej upprorsmän så
hastigt till våld öfvergå, att det förr med väpnad hand afvärjas
måste,’’ samt velat hänföra delta till varningen genom
trumma eller trumpet. Det kan hända att Utsk. så menat.
För min del trodde jag dock att dermed afsåges kungörandet
tre gånger. Till undvikande af all otydlighet torde det
vara bäst att borttaga både trumman, trumpeten och de 3
gångerna.
Hr Cederschjöld: Jag har endast begärt ordet, för
att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, alt det sista
förslaget, som Hr von Hartmansdorff framställde, nemi. att
varningen endast skulle ske en gång, vore i högsta grad
vådligt. Det är nemi. icke ens tänkbart, alt en varning,
som framställes till en större folkmassa endast en gång, skall
liöras af alla. Det blir således alldeles icke något gyckel,
såsom Hr von Hartmansdorff behagat säga, alt varningen
sker tre gånger. Tvertom fordras det ovillkorligen, såvida
man med varningen afser att den skall kunna förnimmas af
folkmassan.
Hr Hjerta; Jag tager mig friheten fästa Hr von Hartmansdorffs
och öfrige värde ledamöters uppmärksamhet på
början af 7 §:n, som säger att militärmakt till upprors stillande
blott må användas, ”på anfordran af Konungens
Bef:h:de, eller, 0111 han ej är tillstädes, af den, som på stället
innehar högsta civila myndighet.” När en sådan anfordran
har skett, så är det äfven troligt, alt den militärmakt,
23 11. 4^
3j8
Den 14 A p r i T f. m.
sora tillstädeskornmer, kan vara försedd med något ljudande
instrument, och jag kan följaktligen icke se, att i det förslag,
som Utsk. afgifvit, ligger något overkställbar!. Likväl,
om man skulle anse dessa ord, trumma eller trumpet, vara
för mycket exclusiva och inskränkande uttryck, tager jag
mig friheten hemställa, att här måtte utsättas: ”genom trumma
eller trumpet, eller på annat hörbart salt blifvit äskadt,’*
Hvad frågan om kungörandet tre gånger beträffar, så
har Hr Cederschjöld redan förekommit mig. Jag tager mig
friheten hemställa lill det Höglofi. Huset, alt man må vara
intagen af huru mycken förskräckelse som helst för ett uppror,
och hvarje fredIig medborgare är det naturligtvis, så
mäste man dock å andi a sidan lika lifligt önska, att
icke menniskolif spillas i onödan. Det är emedlertid gifvet,
att man icke alltid vid sådana tillfällen kan antaga att befälet
ligger i fullkomligt lugna, kloka och sansade mäns
händer. Det är således nödigt att genom lagen föreskrifva
vissa formaliteter, innan man får gå tillväga med det yttersta
räddningsmedlet emot folkets öfvermod, nemi. det som
angriper menniskolif. Följaktligen då Utsk., såsom jag förra
gången bade äran nämna, infört ett så omfattande undantag,
som det ”der ej upprorsmän så hastigt lill våld öfvergå,
att det föir med väpnad hand afvärjas måste;’1 så
är det icke för mig möjligt inse, att något binder för upprorets
verksamma qväfvande kan inträffa genom det af Utsk,
föreslagna stadgande.
Frih. 15oye: Jag har begärt ordet för att göra de
tvänne sista talarne, Hrr Cederschjöld och Hjerta, uppmärksamma
på den vederläggning de äga i §:ns ordalydelse, del*
orden äro sådana ''dock äge det ej å upprorsmän vapen föl l*
bruka, än den civila myndigheten låtit höja ett åtvarningstecken,
och, efter det ljud’’ etc. Varningen består då icke
blott i de lie uppläsningarna. Den består, och det märkbarast,
i flaggan, som skall höjas. Jag frågar: hvartill behöfves
den långa omgången af lie uppläsningar, då flaggan är
höjd? Då mätte väl en uppläsning vara tillräcklig, och
om den icke är nog, så måste flera sådana ej tjena till något.
Känner allmänheten ali den flaggan aldrig höjes oftare,
än vid uppror, och att nar den höjes, så inträder det
förhållande, hvarom lagen nu underrättar allmänheten; så är i
del ögonblick, då flaggan höjes, all vidare varning alldeles
öfverflödig. Likväl står bär att varningen skall tre gånger
uppläsas. Jag förenar mig med Frih. Cederström och Hr
von Hartmansdorff derom, att den ena uppläsningen är alldeles
tillräcklig.
Frih. Cederström, Jacob: Man borde förvänta, alt
inom samhället man borde för den offentliga makten hafva
den aktning, att, då den uppträder och vill hafva ljud,
den äfven fick ljud och blef hörd. Blir den det icke, så
Den 14 April f. m.
3?9
iir det I ili g i 111 i s t om det är trummor eller trumpeter som
äska det, ty den höres icke bättre för det. Har offentliga
makten förlorat den aktning hos allmänheten, att hon
af den icke höres då lion yttrar sig, så må man fåfängt
vänta någon verkan af musikaliska instrumenter. Jag skulle
dessutom förmoda, alt här icke kan blifva fråga om en
lagstiftning, som skulle leda från det mål man söker, nemi.
att kunna skingra upprorsmän innan våldet tager öfverhand.
Hr Hjerta har Vttrat, att det vore till förekommande af att
menniskolif spillas i onödan. Spilla menniskolif i onödan är
att låta upprorsmän få tillfälle att spilla medborgares lif.
Deremot, om upprorsmäns lif spillas, så ligga de, efter Svenska
och alla andra borgerliga lagar, og i llda. De äro således
icke i onödan spillda utan rättvisligen. Den frågan, sorn
här varit föremål för öfverläggningen, nemi. om uteslutande
af åtvarningstecknet genom trumma eller trumpet, torde
naturligtvis af R. o. Ad. blifva medgifven, äfvensom R.
o. Ad. lärer finna att den s. k. nedanstående varningen endast
en gång behöfver Ijudeligen kungöras. Om den icke
blir afliörd och åtlydd, så är lagen gifven för att bestämma
de åtgärder, som skola vidtagas, för alt genom vapnen
åstadkomma den följd, sorn åsyftas,
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Genom att alltför noga
reglementera lagstadganden af denna beskaffenhet förlamar
man dem. Utsk. reglementerar nu, att tecknen det vapnen
blifva brukade skolä gifvas med trumpet eller trumma;
mendet har förbisett, i>o att vi hafva stora landsträckor, på
hvilka ingen trumma eller trumpet finnes; i:o att jägare
hafva intetdera, ty de bruka horn, hvilkas tecken icke blefve
lagliga, sedanlagen uttryckligen sagt trumma eller trumpet;
och 3:o att om trumslagaren eller trumpetaren blifvit
qväst, så finnes i compagniet eller i sqvadronen ingen musicus,
som kan bruka hans instrument, hvilket också kan få
skavank; i hvilka båda fall befälhafvaren blifver urståndsatt
att låta gifva lagliga tecken. Vill man så noga reglementera
lagen, hvi då icke föreskrifva också hvilka trumslag
och trumpetmelodier skola såsom laga tecken anses?
— Samma gäller om den vigt jag här hort fästas vid ordställningarna
i den varningsformel, som skall uppläsas, innan
vapnen få brukas — liksom vid den i alla fall bullersamma
naturen af sådana uppträden, och vid ansliflarnes omsorg
att förekomma all verkan af myndigheternas lugnande
bemödanden, de varnande någonsin hörde ett enda ord af
varningens prosa. Allt sådant utvisar den lyckliga okunnighet,
i hvilken vi ännu lefva i hvad angår det verkliga
sättet huru vid upplopp och uppror tillgår. Det sanna i saken
är,att sådana lumultuariska menigheter alltid skönja varningen.
De se den i myndigheternes annalkande och försök att göra
sig hörda. De se den i truppernes ankomst och demonstra
-
38o
Den 14 April f. m.
tioner. Än bättre är det visserligen om de derjemte tydligen
skönja varningsformler, varningsljud och höjda varningstecken.
Men varnade äro de alltid ändå, hvadan varningsmedlen
icke böra så stricte reglementeras som i förslaget
skett. Sålunda skulle laglig varning oftast blifva omöjlig,
och lika ofta ankomma på en actor att en emot olagliga
folksamlingar ämnad lag blefve en lag emot de myndigheter,
som skingrat dessa folksamlingar.
Frih. Cederström, Anders: Jag skulle sannerligen
icke förspilla manga ord på försvaret för denna §, om icke
händelsen vore, alt BondeSt. stannat i ett skiljaktigt beslut
om redactionen af densamma, hvarföre, ifall också R. o.
Ad. skulle fatta ett olika beslut, följden deraf skulle blifva,
att denna lag Lomme att återgå till LagUtsk., för alt der
sammanjemkas och blifva föremål för votering i förstärkt
Utsk. Derigenom kunde hända, att denna lag ej skulle inkomma
till K. M. förr än så sent, alt det blefve omöjligt
för Piegeringen att inom loppet af riksdagen godkänna den,
efter Högsta Domstolens hörande. Det är derföre jag vill
försöka att, så vidt möjligt är, med några ord försvara den
redaction, som här är framställd. Det har blifvit anfördt,
att det finnes stora landsträckor, på hvilka icke finnes hvarken
trumma eller trumpet. Det kan visserligen vara möjligt
och jag betvifla!' det icke, men då lärer också på dessa
landsträckor icke någon militärcorps vara förlagd och således
ej kunna komma i fråga att med krigsmanskap skingra
uppror. Sker uppror i en stad eller der manskap är förlagdt,
så lärer der icke saknas tillgång på trummor eller
trumpeter, och så länge icke någon större ändring af reglementet
hunnit äga rum, lärer icke nugot compagni eller
någon sqvadron kunna vara utan trumma eller trumpet.
Den civila myndighet, som skickar efter manskap tilt stillande
af upplopp, lärer väl icke underlåta att med detsamma
reqvirera en trumslagare eller en trumpetare, och jag
kan således ej inse att den ringaste våda kan uppkomma
genom detta stadgande, eller att, i följd deraf, upplopp ej
skulle kunna stillas. Skulle händelsen vara sådan, att några
man voro samlade på landet på något ställe, der icke
hvarken trumma eller trumpet funnes, så lärer icke med en
så ringa styrka något verkligt uppror eller upplopp kunna
dämpas. Snarare skulle man endast leta folkhopen, om
man ville använda dem. Jag kan således icke finna något
skäl hvarföre man endast för dessa ord skulle vilja ändra
§:n; nemi. såvida man vill alt en sådan författning skall
komma att i sjelfva verket existera; ty skall redactionen
ater blifva föremål för LagUlsk:s behandling, kan troligen
lagen vid denna riksdag icke hinna blifva sanctionerad.
Hr Hjerta: Jag instämmer fullkomligen med H. Ex.
I!r Gr. Löwenhjelm deruti, ali der ett verkligen organise
-
Den 14 April f. m.
rädt uppror äger rum, betyder det ganska litet om varningar
uppläsas och trummor eller trumpeter låta höra sig
eller icke, emedan det ur gifvet att hela planen då är grundad
derpå, att upprorsmännen föresatt sig att trotsa det yttersta.
Men förra gången detta ämne förevar, hade jag,
jemte flere talare här i Huset, haft äran framställa den åsigt,
att noggrannheten eller nödvändigheten af noggrannhet
i denna lags bestämmelser egentligen grundar sig på och
härrör från den obestämda öfvergång, som ofta äger rum
emellan ett tillfälligt upplopp och hvad deraf vidare kan
komma, nemi. uppror. Det är just för sådana tillfällen, der
det blir svårt för myndigheten att noga skilja emellan den gräns,
som lagstiftningen synes i flera länder hafva antagit såsom
den, vid hvilken några formaliteter äro nödvändiga innan
beväpnadl manskap må nyttjas; ty hade man icke den öfvertygelse,
att genom passionernas inverkan och tillfälliga
omständigheter dessa upplopp eller folksamlingar kunna oförberedt
och ulan någon uppgjord plan förefalla, så hade
troligen icke heller lagstiftningen i något Iand brytt sig om
sådana formaliteter; emedan hvar och en är öfvertygad, att
ett uppror, som går ut på att tillintetgöra samhällets grundvalar
eller sätta sig upp emot styrelsemakten, måste med
väpnad hand qväsas. 1 hvad jag nu haft äran nämna ligger
äfven ett svar på hvad Frih. Cederström framställt, alt
der upprorsmän eller upploppsmän icke hafva tiog aktning
för offentliga makten för att utan trumslag åtskiljas, skall
denna aktning ej heller ingifvas genom trumslag; detta tror
jag utvisar en föga riktig föreställning om hurudan sinnesstämningen
kan vara vid sådana tillfällen. Ilade hvar och
en af deni, som deltaga i sådana folksamlingar, tillräcklig
aktning för den lagliga myndigheten, så hade de också tillräcklig
aktning för ordningen att frivilligt åtskiljas; men
uppkomsten af sådana oordningar tyckes egentligen utgå
derifrån, att det är något som sätter passionerna hos den
stora massan i rörelse, hvarunder den icke så noga öfverväger
det lagliga eller olagliga af ett sådant företag; men då
kan ett sådant lystringstecken, som gifves af ett ljudande instrument,
vara tjenligt att återkalla folkmassan till uppmärksamhet.
Då nu delta endast står såsom en regel, hvilken
hör iakttagas, men hvilken icke bestämdt gör anfallet med
vapen olagligt, då den ej kan iakttagas; så kan jag för min
del icke finna, att det är något ondt uti att bibehålla denna
föreskrift. Jag är öfvertygad, att hvar och en skall inse,
alt om ett tillfälle kan inträffa, hvarvid den militära myndigheten
icke kunnat förse sig med en trumma eller något
annat ljudande instrument, och då nöden påkallar vapnens
användande, så finnes icke någon domstol, som skulle fälla
hefälhafvaren lill ansvar för underlåtenheten af ett sådant
iakttagande, och icke heller skulle allmänna omdömet derföre
förklara honom felaktig. Såsom en regel likväl, på
38a
Den i4 April f. m.
sätt jag haft äran nämna, kan jag ej annat än anse förslaget
högst nyttigt, just för alt fästa den offentliga myndighetens
uppmärksamhet på den varsamhet, som hör äga ruin
vid sådana tillfällen före det förslå angreppet.
Hr Lefr e'n: Äfven jag delar den åsigt, att orden trumma
eller trumpet äro nästan för uteslutande, men det kan
dock icke skada att de stå här, ty hela svårigheten kan hjelpas
derigenom att ordet helst tillägges framför ordet genom,
så att meningen skulle innehålla ”efter det ljud, helst
genom trumma eller trumpet, blifvit äskadt.” Hvad åter
den tre gånger förnyade uppläsningen vidkommer, så känna
vi, att afven i England ett sådant bruk äger rum. Vi känna
äfven, att, vid de första uppläsningarna, upprorsmännen
göra allt hvad de kunna för att hindra de sednare uppläsningarna.
Långt ifrån att något särdeles allvarsamt derigenom
uppkommer, uppstår snarare ett spektakel, under det
man söker hindra de förnyade uppläsningarna. Men dermed
må vara huru som helst; öfverflödigt synes det mig
vara att uppläsningen sker tre gånger; men deremot anser
jag icke öfverflödigt alt varningen uppläses en gång. Icke
derföre att jag tror, att de, som äro i oro, särdeles höra på
hvad som uppläses; men det är angeläget att åtminstone den
embetsman, som låter uppläsa varningen, må kunna genom
tvänne eller flera tillstädesvarande vittnen styrka, att han
låtit denna uppläsning äga rum; ty då är han inför domstolen
fredad, och kan ingen säga, att han, utan iakttagande
af vederbörliga formaliteter, skridit till de åtgärder, som
hans pligt bjudit honom alt vidtaga. Det är således, efter
min förmening, icke för att verka på menigheten, som denna
uppläsning sker, ty den vet nogsamt hvad upprorsteeknels
höjande betyder och afhör iclie uppläsningen, men det
är för att ingen embetsman må kunna förevilas att icke
hafva iakttagit de formaliteter, som nödvändigt böra vid ett
sådant tillfälle äga rum, och jag yrkar bestämdt alt denna
uppläsning må qvarstå, åtminstone för en gång, derföre alt
just då inträffar det ögonblick, då våld skall begagnas, hvarföre
man tillkännager; nu är fred brulen och nu måste
våld nyttjas, för att återställa fred och lugn.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: Då jag
för någon stund sedan motsatte mig Hr von Hartmansdorff,
begäran derom, alt föreskriften om den tre gånger förnyade
uppläsningen måtte ur §:n utgå, så var det alldeles icke för
att laga deltagare i uppror uti försvar; ty de, som äro
delaktige i upproret, må skylla sig sjelfva för följderna, och
jag tior äfven, att ifall det endast skulle komma i fråga
att vapen skulle brukas emot dem, så vore det icke så särdeles
farligt alt endast e n varning ägde ruin; ty jag är öfvertygad,
att alla de, som deltaga i upproret, hafva sin uppmärksamhet
så noga spänd på hvad som passerar, alt de
D c n 14 April f. m.
383
kunna varseblifva de varningstecken som begagnas. Men
man tyckes helt och hållet förbise, att det mycket lätt kan
inträffa, att personer, sorn gå förbi, inträffa på platsen för
upproret i okunnighet om hvad som förefaller. Del kan
hända, att personer, som bo i grannskapet, skola gå ut eller
in till sig utan ali åtminstone kunna så noga veta huru
långt upproret avancerat. För dem måste det vara af yttersta
vigt, att icke varning sker blott en gång, utan att den
Uppläses tre gånger, på det alt de må hinna aflägsna sig.
Dessutom torde jag få erinra, all ifall varningen icke verkligen
skall anses såsom ett gyckel, utan det är meningen att
den skall kunna efterkommas, så torde det vara nödvändigt
att den verkställes mera än en gårig; ty om en enda varning
vore tillräcklig för att genast kunna bruka vapen, så
vore det ju rakt af omöjligt Tor upprorsmännen alt hinna
Undan, innan våld emot dem lagligen kunde utöfvas. Jag
Tår slutligen fästa uppmärksamhet derpå, alt, åtminstone efter
hvad jag tror, i alla andra Riken, der upprorslagar finnas,
det är föreskrifvet, att varningen skall tre gånger äga
rum, och om jag icke mycket missminner mig, sä innehåller
också K. M:s propus, i ämnet ett så beskaffad! förslag.
Jag anhåller att K. M:s propos. i denna elei måtte blifva
uppläst, ty det är möjligt att jag misstagit mig,
Hr von Hartmansdorff: En talare har fruktat, alt
om R. o. Ad. skulle göra någon förändring i denna §, i
hvilken BondeSt. gjort en redactionsförändring, skulle derigenom
liela lagförslaget gå under. Jag får vördsamt erinra,
att Hr Lefren, såsom jag tror, från början föreslog, att
R. o. Ad., i sådan händelse, icke skulle besluta den förändring,
sorn BondeSt. gjort, hvarigenom §:n förmedelst 3
Stånds beslut Lilefve i den delen lika med Utskts förslag.
Men som denna redactionsförändring ej angår något af de
Fel, sorn här nu blifvit anmärkta, så bör ali farhåga i sådant
hänseende vara undanröjd. Föremålet för BondeSt:s
Förändring vore orden: ”eller ock de, som desses embeten
Företräda.” Dessa ords bibehållande harman här tillstyrkt.
Deremot har BondeSt. beslutat — ”eller ock de, som behörigen
förordnade äro alt desses embeten förrätta,” eller något
dylikt, ty jag minnes icke säkert ordalagen.
Hvad nu angår förändringarna i afseende på trumma
eller trumpet och uppläsningen tre gånger, så, ifall meningen
vore att i möjligaste målto skydda upploppet och i
möjligaste måtto blottställa militären eller de myndigheter,
som skola vidmakthålla ordningen, så skulle jag tillstyrka
antagandet af Utsk:s förslag. Men jag kan ej göra det, då
meningen med denna lagstiftning mätte vara, att det icke
skall gå hädanefter sorn Hittills, nemi. att alla andra slippa
ansvar, utom militären och ordningens öfrige vidmakthållare,
hvilka blifva sak fa 1 Ide, då deremot de, som stört ordnin
-
384
Den i4 April f. m.
gen, frikännas. Då man vill göra slut på detta missförhållande,
så bör man väl göra lagen sådan, att ändamålet kan
vinnas. Om något misstag i detta hänseende ägt rum inom
de öfriga Stånden, så bör det åtminstone icke förnyas
inom ett Stånd, der så många krigsmän finnas, som här,
och der så många ledamöter följaktligen kunde derigenom
blifva blottställde. Jag torde, då det talats om tillgång på
militära musik-instrumenter, få erinra, att det lärer vara
icke mindre än 4 län i norra delen af Riket, hvarest blott
jägare till häst och fot samt båtsmän finnas, men inga trummor,
om icke för skall efter vargarna, äro att tillgå. Det kunde
dock möjligen hända, alt äfven der upplopp inträffade.
Fastän det föreslås i den K. propos:n att kungörandet
skulle ske 3 gånger, anser jag den likväl icke för ofelbar
och följer derutinnan Lagötskls föresyn, af hvilket Frih.
Cederström, Anders, varit ledamot. Det har så mycket
mindre ansett redactionen ofelbar, som det, tyvärr, uppgjort
ett annat förslag, hvilket måhända har flera fel. Jag
anhåller ytterligare om den afkortning, som flere ledamöter
begärt, dock utan uteslutande af den ena varningen, hvars
borttagande jag ej heller begärt.
Den nyss begärda uppläsningen af 7 §:n verkställdes.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Det är högst beklagligt,
att en detaljfråga, sådan som denna, skall kunna
öda en så betydlig del af Ståndets tid. När nu likväl frågan
kommit å bane, så måste den utageras. Må jag upprepa
den principsanning, att man förlamar sådana lagar, då
man till denna grad vill specificera alla föreskrifter. Må
jag exempelvis framtaga den varningsformel, som skall uppläsas.
Vet då Utsk. så visst, att den upproriska skaran lemnar
tid till t ren ne uppläsningar? — Denna formel kan ju
trenne resor uppläsas på mindre tid än jag nu talat. Men
månne den handlande myndigheten ärligt förfore, genom
sådant uppfyllande af lagbokstafven? Men hvi försummar
då Utsk. alt föreskrifva det minimum minuter, som bör
emellan hvarje uppläsning förflyta. Men om, medan myndigheten,
med uret i handen, räknar dessa minuter; om,
säger jag, hus antändas och menniskor dödas, så vore ju
sådan föreskrift ej heller helsosam. Vare allt delta sagdt
till styrkande af min text, nemi. deraf, att en upprorslag
icke bör skrifvas så omständligt som programmet för en
ceremoni.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har ånyo begärt ordet
i anledn. af Hr Cederschjölds erinran om fredliga, nära
intill upprorsplatsen boende personers våda, i händelse icke
den här varningen komme att uppläsas lie gånger. Mig
skulle synas, att personer, som icke deltaga i ett uppror och
SOU!
Den 14 April f. m.
385
som äro der nära boende samt komma för att gå hem eiler
gå bort oell se Folksamlingen, ty de aro icke blinda, eller
äro de blinda så hafva de ledsagare, som kunna underrätta
dem. om folksamlingen; de kunna antingen blifva hemma,
om de ämnat sig ut, eller vända om, ifall de ämnat gå hem;
då de finna att folkmassan der är samlad och att man möjligen
redan har uppläst eller ljudeiigen kungjort denna varning.
Således må de akta sig för att begifva sig in i folkhopen,
der de icke hafva någon större rätt till skydd än
verkliga upprorsmän. Jag skall för öfrigt icke upprepa något
af hvad som redan är sagdt, emedan det tjenar till intet,
och anhåller endast att redactionen måtte blifva efter
ordet åtvarningstecken — ’’och nedanstående varning kungjort;”
och dermed slut.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Jag skall icke uppehålla
R. o. Ad. länge med detta ämne, hvilket redan är vidlyftigt
omtaladt, men jag får lof att tillägga, att om det skall
stå qvar såsom Utsk. föreslagit — ”efter det ljud, genom trumma
eller trumpet blifvit äskad t,” så skall det också stå, att
signalen bör tre gånger gifvas med trumma eller trumpet
innan lagen uppläses; ty det skall väl icke bero på den civila
embetsmannens godtycke, utan lian bör i sådant fall
alltid låta en appell eller en hvirfvel föregå hvarje uppläsning.
Således anser jag detta vara ett skäl till att taga bort
dessa ord, utom de många förut anförda. Men möjligen
kan det hända, att R. o. Ad. bifaller det ena som här är
fråga om, nemi. att upprorslagen skall uppläsas 3 gånger,
och icke bifaller att trumma eller trumpet skall erfordras
såsom signal. Jag skulle derföre till Hr Frih. o. Landtm,
vilja hemställa, att propos. må göras, först, om orden trumma
eller trumpet skola utgå, och sedan derom, huruvida
upprorslagen skall tre gånger uppläsas. Annars komma vi
att besluta om det hela på en gång, hvarigenom de, som
vilja bifalla den ena men afslå den andra förändringen, icke
få sin mening gällande och följaktligen nödgas afslå alltsammans.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga 7 §:n oförändrad.
Ropades starka nej, blandade med mångå ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då flera förslag till
ändringar blifvit gjorda, och del till en del vid olika stycken
af §:n, ansåg han sig vid propos:nas framställande böra
skilja de olika delarna; hemställande nu först, om R. o.
Ad. behagade bifalla första delen af §:n l. o. 111. ordet ”a nvändas,
” vid hvilken del ingen anmärkn. blifvit gjord.
Ropades ja.
»3 H. 49
386
U«n April f. m.
Likaledes bi föl i R. o. Ad. den nästföljande delen till
oell med ordet ”åt var ni ngs tecken.”
Hr Landtm, hemställde, om Ståndet behagade bifalla
nästpåföljande ord: ”och efter det ljud genom trumma
eller trumpet blifvit ask ad t.”
Ropades starka nej, blandade med ett eller annat ja.
Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att
nej öfverröstat ja.
Hr Hjerta: Jag anhåller om propos. på det tillägg,
som Hr Lefre'n föreslog, nemi. att sätta ordet helst framför
trumma eller trumpet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att åtskilliga förslag
voro framställda till andra redactioner af de sednast föredragna
orden; enligt en skulle lydelsen blifva följande : ”och
efter det ljud, helst genom trumma eller trumpet,
blifvit äskadt;” och enligt en annan: ”och efter
det ljud på tjenligt sätt blifvit äskadt;” en tredje
mening hade yrkat, att orden "efter det ljud genom
trumma eller trumpet blifvit askad t” skulle utgå.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller blott att få
erinra, det min mening var, att det blott skulle heta — ”och
efter det ljud blifvit äskadt,” utan att tala om tjenligt sätt
eller om instrumenter.
Hr Palmcrantz: Jag tager mig friheten hemställa,
att Hr Frih. o. Landtm, läcktes först framställa propos.
på det af Hr Lefre'n gjorda förslag till ändring af §:n, e
medan
jag anser det förena allas meningar.
Frih. Boye: Vanligen brukar Hr Frih. o. Landtm,
följa ordningen af framställningar, och Hr von Hartmansdorff
gjorde sin framställning långt innan Hr Lefren gjorde
sin. Jag får således hemställa, om icke Hr von Hartmansdorffs
förslag kunde först erhålla propos., emedan, om det
bifalles, det öfriga förfaller.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att det första förslag till
förändring af de ifrågavar. orden , som blifvit gjordt, vore
att lydelsen skulle blifva följande: ”och efter det ljud
på tjenligt sätt b 1 i f v i t äsk a d t.”
Frih. Boye: Jag erkänner alldeles att så var, ty det
var jag sorn framställde det; men jag jag beger mig mycket
gerna ifrån detta förslag och begär propos. på Hr von
Hartmansdorffs, såsom fullkomligen uppfyllande samma ändamål.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt då den ledamot,
som först framställt förslag till ändring af de ifrågavar.
orden, afstått från sill förslag, komme då i ordningen det
Den )4 April f. ra.
387
andra förslaget i detta afseende, sorn varit af Hr von Hartmansdorff,
ehuru visserligen Frih. Cederströms förslag varit
förut framstäldt, hvilket yrkat uteslutande af alltsammans;
men som denna Frih. Cederströms mening vore än mera
utsträckt än någondera af de öfriga meningar, som vore i
fråga, torde R. o. Ad. finna, alt det alltid stöde öppet alt
komma till Frih. Cederströms mening på det sätt, att alla
öfriga meningar, som blifvit föreslagna till ändring af ordalydelsen
i den föredragna delen af §:n, Liefve af R. o. Ad.
afslagna. Hr von Hartmansdorffs förslag vore, att denna del
af §-'0 skulle få följande lydelse: ”och efter det ljud
blifvit äskadt;” hemställande Hr Landtm., om R. o. Ad.
behagade antaga denna redaclion.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, förnyade samma proposition.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att nej
öfverrösta! ja.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
antaga den redaction Hr Lefren föreslagit, enligt hvilken
redactionen skulle blifva följande: ”och efter det
ljud, helst genom trumma eller trumpet, blifvit
äskad t.”
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverrösta! nej, begärde
Frih. Cederström, Jacob, votering.
Hr Le frön: För den händelse, att mitt förslag skulle
blifva bifallet, anhåller jag att inbjudning måtte äga rum
till de öfriga Stånden alt antaga detta tillägg, emedan jag
inser möjligheten af att tillägget kan äga rum, då det icke
afser att ändra lagen, utan endast att göra dess ordaförstånd
tydligare i ett obestämdt fall.
Hr Frih. o. Landtm, föreslog, att voter:s-propos:n
måtte komma att innehålla, i ja-propos:n bifall till Hr Lefre'ns
förslag, och i nej-propos:n att nämnda förslag icke antoges.
Hr von Hartmansdorff: Jag vet ej om det finnes
mera än ett annat förslag alt välja på. Det kunde blifva
contra-propos. Jag har ej begärt votering öfver milt förslag,
emedan jag ansåg utan ändamål alt votera, sedan tre
Stånd bestämt saken. Men om vi skola votera, så är det
bäst att göra det så, att vi slippa med en gång.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Frih. Cederströms
förslag, efter Hr Landtnäs tanke, ej kunde blifva contra
-
38S
Den 14 April f. ra.
propos. vid denna votering, enär det ufven innefattade frågan
ora huru många gånger varningen skall kungöras eller
uppläsas, och trodde Hr Landtm, att saken Liefve klarast
och redigast, om voter:s-propos:n så uppställdes, sorn han
nyss föreslagit.
Frih. Cederström, Jacob: Lika med Hr Frih. o.
Landtm, anser jag klart, att icke den förändrade redaction,
sorn jag föreslagit, kan blifva föremål för contra-propos.
nu, emedan ja-propos. icke sträcker sig så långt uti Utsk:s
redaction. Men å andra sidan anser jag för tydlighetens
skull i conlra-proposm böra införas: "vinner nej, kommer att
förfalla det ljud skall äskås;” ly det faller af sig sjelft, att
då allmänna myndigheten, efter den af mig föreslagna redaction,
höjer åtvarningstecknet och sedan skall uppläsa den
i 8 §:n intagna varning, så är redan derigenom ljud äskadt,
och är allt annat ljud-äskande en onyttig och skadlig anstalt;
hvadan jag anhåller att contra-propos-.n må blifva :
”vinner nej, kommer all fråga om ljuds äskande alt förfalla.
’'
Hr Hjerta: Sedan en värd ledamot afstått från sin
förra propos. att ljud skulle äskas på tjenligt sätt, så tror
jag att Frih. Cederström har rätt i sitt förslag, emedan då
skal! det i alla fall komma att på visst sätt ske genom
frammumlande af den varning, som står i 8 §:n, ifall man
anser detta tillräckligt. Jag tror således det vara tjenligt
att antaga den contra-propos., sorn Frill, Cederström föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Då jag anmälte mig före
Hr Hjerta, så trodde jag verkligen förhållandet vara sådant,
som Hr Hjerta yttrat, att vi få intet qvar, eller att vi ej
hafva något att sätta emot Frih. Cederströms förslag. Om
det är tillåtet att, i stället för tomheten, sätta något annat,
får jag hos Hr Landtm, hemställa, om icke mitt förslag
kunde blifva satt deremot.
Frill. Cederström, Anders: Då Hr von Hartmansdorfjfs
propos. en gång blifvit af Hr Landtm, ansedd vara
.besvarad med nej, och ingen votering derom blifvit begärd,
så måtte den hafva förfallit. Kunde den nu antagas lill
contra-propos., så skulle man lika gerna kunna yrka att
Ulsk;s förslag borde blifya contra-propos. Det är samma
förhållande med dem begge, men jag tror dem ingendera
kunna numera antagas.
Hr Fr i h. o. La n d t m. hemställde derefter, om R. o.
Ad., ansåg att, på sätt Frill. Cederström föreslagit, contraproposm
borde innehålla, att allt stadgande om äskandet af
ljud komme alt förfalla.
Bifölls.
Den 14 April f. ra. 38g
Uppliistes till justering och godkändes följande voter:sproposition
:
Den som bifaller alt i stället för de i 7 §:n befintliga orden
”och efter det ljud, genom trumma eller trumpet,
blifvit äskadt,” insättas orden "och efter det
ljud, helst genom trumma eller trumpet, blifvit
a skad t, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer allt stadgande om äskande af ljud att
förfalla.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
sota föijer:
Ja — 99.
Nej — 21.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att dernäst förekomme
Utsk:s förslag ang:de gångerna af varningens framställande;
Utsk. hade föreslagit följande mening — ”tre gånger
kungjort nedanstående varning; Frih. Cederström
hade föreslagit följande redaclion — ”och nedanstående
varning ljudeligen kungjord.”
Hr Palmcrantz: Jag förmodar att Hr Frih. o. Landin,
täcktes först framställa propos. på Utskts förslag, som jag
helst önskade blefve antaget, i hvilket afseende jag åberopar
de skäl, som under discussionen blifvit anförda.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk.s förslag i denna del.
Ropade ja. och nej.
Hr Landtm, framställde derefter propos. å Frih. Cederströms
förslag.
Ropades äfven ja och nej.
Uppå derefter förnyad propos. biel Utsk:s förslag bifallet.
Likaledes biföll R. o. Ad. äfven den återstående delen
af 7 §:n.
8 §:n.
Hr von Hartmansdorff: Jag anmärker vid denna
§ olämpligheten af alt vilja föreskrifva de bestämda ordalag,
genom hvilka varningen skall göras till den församlade menigheten;
ty huru skola vederbörande kunna utantill bestämdt
ihågkomma dessa ordalag? Om man icke kan dem
utantill, så fordras det all man har författningen med sig.
Vanliga förhållandet är likväl, att man, till förekommande
af författningars skingring, har dem inbundna för året. Så
-
3go
Den 14 April f. m.
ledes skulle man medföra ett helt författningsband, för att
kunna uppläsa dessa ordalag, eller utrycka författningen ur
bandet, för att kunna medtaga den i fickan, hvartill den
stora qvartboken är för stor; eller ock skulle, om författningen
ej vore till hands, och upploppet ej hade den hofr
ligheten att vänta tills den hunnit tillrättaskaffa?, embetsmannen
nödgas göra varningen med äfventyr, att antingen
den församlade folkhopen, hvaribland advocater ej torde
saknas, förklarade, att som ordalagen ej vore de riktiga, vore
den ej heller skyldig att åtskiljas, eller ock kunde, då
ansvarslagen skulle tillämpas, upprorsmännens sakförare
vid domstolen förklara, att embetsmannen, som icke uppläst
varningen riktigt, vore till straff skyldig, men ingalunda de,
som fått en oriktig varning. Jag anmärker detta, för att
visa olämpligheten och obetänksamheten af det iagbud, som
här är intaget. Jag vet alltför väl, att ingen rättelse nu
kan vinnas; men jag erinrar härom, förutseende att, om
författningen olyckligtvis beböfver tillämpas, erfarenheten
skall bekräfta hvad jag nu förutsagt.
Frih. Boye: Jag kan för min del icke dela den siste
talarens åsigt. Formuläret är så kort, att det icke är särdeles
svårt att minnas det; men nödvändigheten af detsamma
ligger deruti, att icke ett otydligt uttryck i varningen
må tjena till undanflykt och försvar för de tilltalade. Åtminstone
kan det icke vara svårare att verkställa varningen;
och jag bör hafva äran upplysa att, då K. M. behagade anbefalla
nuvar. Lagcomite' att inkomma med förslag af denna
art, så behagade K. M. också till comiteen öfverlemna
de genom Svenska ministrarne i Berlin, Paris och London
hitsända lika beskaffade lagar, och i alla dessa länder finnas
formulär i korta ord för denna varning. Jag för min del
tror, att den är alldeles sådan den hör vara, och väntar
mycket mera af detta, än om det blefve lemnadt åt hvarje
befallningshafvande eller hvarje offentlig myndighet att sjelf
i ögonblicket uppgöra sitt formulär. Derigenom kunde anleda.
gifvas till undanflykter, som ej så lätt skulle undanrödjas,
men som äro de facto undanröjda genom detta formulär.
Jag tillstyrker således fastställelse.
Frih. Cederström, Jacob: Jag vill endast, efter det
beslut It. o. Ad. nyss fattade vid 7 §:n, bvarenligt varningen
skall tre gånger uppläsas eller kungöras, hafva till prot.
anmärkt, att då denna varning lyder sålunda: ”1 Konungens
och lagens namn uppmanar och anbefaller jag de här församlade
personer att åtskiljas. Denna uppmaning bör genast
hörsammas” etc.; så kan detta tillkännagifvande om att uppmaningen
skall genast hörsammas icke ske förr, än vid tredje
uppläsningen; ty eljest är lagen brulen, då verkställighet
först bör följa efter tredje uppläsningen. Denna con
-
Den 14 April f. m.
3gi
tradiction ina vara för de lagstiftares räkning, som bifallit
7 §:n sådan den nu är.
8 §:n Lief af R. o. Ad. bifallen.
9 §:n
Hr
von Hartmansdorff: Öfverskriften på den lag,
som nu af R. o. Ad. pröfvas, lyder sålunda: ”Om uppror
och olofliga folksamlingar.” Nu finnes en föreskrift i 9 §:n,
som icke angår upprorsmän, utan deremot civila och militära
myndigheter. Det ser således ut, som man räknat dem,
icke till ordningens vidmakthållare, utan till dess förstörare.
Jag anser alldeles olämpligt att i denna författning införa
en särskild straffbalk eller ett särskildt capitel med straffbestämmelser
för civila och militära tjenstemän. De hafva
sina egna föreskrifter, och det är efter dem de skola dömmas,
ehuru de icke böra här införas. Jag hemställer således,
att R. o. Ad. måtte ur denna författning utesluta den
9 <):"•
Frih. Boye: Jag hade sannerligen trott, att i denna
lag, som hade till föremål att gifva åt samhället skydd mot
folkförsamlingar, mot folkmaktens utöfning, skulle vara lika
nödvändigt att gifva skydd åt andra sidan, icke blott emot
folket, ulan äfven för folket, och jag för min del tillstyrker
derföre bibehållande af delta stadgande. En tredje mening
gifves, — jag har sett det i reservationerna, — den nemi.,
att en sådan författning äfven skulle gifvas, men särskildt
för sig sjelf, och att den på samma gång skulle till K. M:s
nådiga sanction öfverlemnas. Denna mellanväg vill jag icke
bestrida, men då blir det också nödvändigt, att den ena
författningen uppläses och kungöres på samma gång, som
den andra. Jag tror icke att det är fullkomligen rätt, att
den som blir förolämpad, måhånda orättvist förolämpad af
en offentlig myndighet, skall behöfva söka i krigsartiklarna
efter det ställe, der han äger ett skydd. Jag tror icke att
detta är att tillräckligt fullgöra folkets billiga väntan. Jag
får äfven hemställa, när man går till denna lag, — hurudan
är den? Jo! den är till finnandes i krigsartiklar, utgifna af
Generaladjutanten på K. M:s nådiga befallning, eller, — jag
försäger mig, — den står i reglementet för tjenstgöringen
i garnison. Der finner man den; men denna lag, hurudan
är den? Den är icke tillkommen på det sätt, som vår grundlag
bjuder, ty den ger icke någon Generaladjutant eller någon
militärbefälhafvare rättighet att contrasignera eller utfärda
straff för Svenska folket. Det är äfven detta skäl,
som jag tror hafva varit mest gällande, mest verkande till
att man velat gifva en sådan lag. Vill man nu ändra den,
och vill man icke deruti göra större ändring än att man
lägger stadgandet i en särskild författning för sig, så skall
jag icke sätta mig deremot; men då fordras också att begge
Den 14 April f. m.
författningarne på samma gång öfverlemnas till K. M:s sanction
och begge kungöras på samma gång. Jag tillstyrker
att stadgandet här måtte få qvarstå sådant det är.
Frih. Cederström, Jacob: Då denna speciella lag
innefattar militära och civila myndigheters rättigheter emot
folk, hvilket såsom upprorsmän blifvit qvalificeradt, så
finner jag för min del visserligen icke något särdeles ondt
uti att äfven 9 §:n finnes för embetsmyndigheter, i händelse
de missbruka den makt, som i deras händer lagd är; men i
afseende på a mom. af denna 9 §:n, anser jag alldeles oundgängligt
att ett tillägg sker. Det lyder så: ”Lag samma
vare, om, vid sådant tillfälle, militärbefälhafvare, genom
vapens brukande, nntingen innan han af civil myndighet
derom anlitad blifvit, eller eljest i oträngdt mål sig förgår.
” Det kan mången gång hända, att civil myndighet
icke finnes tillstädes. Då kan en befälhafvare för vakt icke
afvakta civil myndighets ankomst, utan kan han vara nödsakad
att efter tillämpning af 8 §:n, att i Konungens och lagens
namn anmoda de församlade att åtskiljas, bruka vapen.
Jag skulle derföre tillstyrka, att 2 mom. finge följande lydelse:
”Lag samma vare, om, vid sådant tillfälle, der civilmyndighet
tillstädes är, militärbefälhafvare” etc.
Hr von Rosen, Georg: Jag är uppmanad att besvara
Frih. Boye. Frih:n har trott, att äfven i denna författning
borde stå ansvar för embets- och tjenstemän, och icke
endast för dem , som göra upplopp eller uppror. Det
skulle jag också tro, om vi icke hade ett sådant ansvar förut
bestämdt, och således denna §, efter mitt begrepp, blott
vöre ett upprepande af allmänna lagen, såvida stadgandet
öfverensstämmer med allmänna lagen, hvilket jag icke så
noga kan minnas. Det är således antingen ett upprepande
af allmänna lagen eller en förändring af allmänna lagen,
och i sednare fallet tror jag, att denna förändring snarare
borde inflyta der allmänna lagen redan har bestämt detta
ansvar. Ty om civila embetsmän eller myndigheter kränka
enskild eller allmän rätt eller säkerhet, tror jag vi hafva
tillräckliga straffbestämmelser, utan att behöfva göra en
särskild för upplopps och upprors stillande. Det är på
denna grund jag förenar mig med Hr von Hartmansdorff,
och tror denna § alldeles öfverflödig samt aldrig hafva bort
här inflyta, hvilken mening jag anhåller få till prot. antecknad.
Frih. Boye: Då jag sist hade äran yttra mig, trodde
jag att granskningen ännu blott afsåg 9 §:ns 1 mom. Jag
gick således ej längre. En värd ledamot, Frih. Cederström,
har nu äfven gjort anmärkn. vid 2 mom. Jag får i anledn.
deraf vördsamt förnya den anhållan, att olden — ”antingen
innan
D c n 14 April f. m.
innan lian af civil myndighet derom anlitad blifvit, eller
eljest,” mätte utgå, då ordalagen Liefve följande: ”Lag samma
vare, om, vid sådant lillfälle, militärbelalhafvare, genom
vapens brukande, i olrängdt mål sig förgår.’’ En värd ledamot,
Hr von Rosen, har trott, att i allmänna lagen skulle
linnas särskildt ansvar för den myndighet, som förgår
sig. Jag vet sannerligen icke hvilket cap. eller hvilken 5
Ilr von Rosen afser. Skulle det t. ex. vara i cap. 11 §:n
Rätteg.-b:n, som talar om civilas vårdslöshet och oförstånd,
så tror jag detta lagstadgande icke vara här tillämpligt.
Här ger man mig i detta ögonblick en annan lag, nemi.
krigsarliklarnes 33 §, som visserligen innefattar ett allmänt
stadgande om ansvar för den officerare eller underofficerare,
som missbrukar sin makt; men jag vågar fråga: är det
billigt, att de, som förnärmas af officeraren, af befälhafvaren
för en vakt, af polisens personal, äga ett sådant skydd,
att de emot de förbrytelser som föröfvas å den offentliga
maktens sida, skola söka sitt beskydd i krigsartiklarna ?
Hvarföre icke i samma lag, som ger beskydd emot honom,
gifva eli beskydd för honom? Jag skall likväl, såsom jag
nyss hade uran nämna, icke envisas derom. Hos Hr Frih.
o. Landtm, anhåller jag dock vördnadsfullt om särskild propos.
å första morn., hvarom å min sida icke yrkas annat,
än att det må qvarstå, och särskild propos. på andra inom.,
dervid min framställning om uttagande afdeord jag nämnt,
torde få komma under pröfning.
Frih. L e i jo n h u f v u d, Ab r a h a ni: Vi äro förmodligen
derom öfverens, att om det å ena sidan är visst och
klart, att icke en lag må öfverlastas genom onödiga tillsatser,
de må slå i särskilda §§ eller inflickade i några lagstadganden;
så är det deremot å andra sidan nödigt, att, om ett
stadgande behöfves, det må igenfinnas på ett ställe, utan
afseende på rubriken å en författning, och utan afseende på
om det har en alldeles motsatt riktning mot hvad som är
egentliga grunden för författningen. I afseende på denna
straffbestämmelse, så är det icke något nytt, att sådane för
embetsmäns tillgöranden igenfinnas i särskilda författningar
uti hela den ekonomiska lagstiftningen, orri jag icke misslager
mig; och äfven i den egentligen judicielia finnas ofta förhållanden
utsatta, då en embetsman, som har alt tillämpa
en särskild författning, sig förgriper. Sålunda tror jag , alt
det icke ligger någon oformlighet häruti. Del ligger deremot
en billig uppmärksamhet för allmänhetens fordran, för
hvilken man beklagligtvis måste stifta en lag af en annan
tendens, deri, att äfven å undra sidan visar sig att embetsmänneu
stå lill ansvar och alt gränsen är uppdragen för
deras verksamhet. Detta är en anmärkn. i afseende på
sjelfva rednclionen. Deremot har 9 §:n icke något motsva
23
fl. 5o
3y4
Den i4 April f. m.
rande i nti gällande författningar. Kär vi icke hittills haft
någon lag, som kallas marliallag eller upprorslag, huru man
vill benämna den, så är det en gifven följd deraf; att egentligen
icke något lagrum i 1704 års lag, och förmodligen icke
heller i krigsartiklarna finnes, som passar in på den händelse,
när en embetsman, vare sig civil eller militär, sig orätt
förhåller vid ifrågavar. tillfällen. Det bör således finnas
ett stadgande härom, eftersom man, på sätt Frih. Boye
i min tanke rätteligen utvecklat, icke kan i de allmänna författningarna
finna rätt på någon straffbestämmelse, som motsvarar
hvad man velat uttrycka i denna 9 §. Derföre tror
jag, att det är behöfligt att den står der, och när icke någon
anmärkn. emot sjelfva straffbestämmelsen blifvit framställd,
har jag intet vidare att erinra. Jag önskar för öfrigt,
att, i afseende på det andra morn., som jag äfven tror
böra igenfinnas här, eftersom förbrytelser af civila och militära
myndigheter måste betraktas lika i afseende på ansvarets
rubricerande, den tillsats må inflyta, som Frih. Cederström
föreslagit vid 2 mom.
Hr von Hartmansdorff: Då vår öfvertygelse 0111
denna lag blir titan annan påföljd, än den, att man ser, det
II. o. Ad. fastat uppmärksamhet på felen, så får jag, efter
att hafva gjort min anmärkn. vid detta stadgande, lemna
derhän, 0111 R. o.j Ad., i öfverensstämmelse rned de 2
juristernes önskan, låta §:n qvarstå. Jag bör likväl fästa
Ståndets uppmärksamhet på en oriktighet i ordalydelsen,
hvilken jag förmodar att de begge lagfarne ledainöterne ej
vilja bibehålla. Det står nemi. på de 3 sista raderna: ’’antingen
innan han af civil myndighet derom anlitad blifvit,
eller eljest i oträngdt mål sig förgår.” Hr Lefrén har redan
en gång förut anmärkt, att enl. denna redaction är det tillåtet
att förgå sig i trängdt mål. Följaktligen innebär detta
något, som är att skratta åt, men icke att införa i lag. Jag
hemställer om det icke bör ändras.
Frih. Cederström, Jacob: Jag begärde ordet i anleda.
af Frih. Boyes förslag lill ändring af 2 inom.: mea
vill uppskjuta min framställning, tills vi, såsom han begärt,
först fått propos. på första morn., och då R. o. Ad. deröfver
beslutat, torde jag få yttra mig öfver det andra.
Frih. Boye: Jag följer gerna det föredöme, den siste
talaren gifvit mig, och dröjer med besvarande af Hr von
Hartmansdorflfs sista yttrande om 2 morn., tills propos. blifvit
oss gifven på det första, hvarefter jag torde få ordet.
Uppå derefter framställd propos. blef 1 mom. af g §:n
af R. o. Ad. bifallet.
Frih. Cederström, Jacob: Frih. Boye har velat,
att orden ronde den civila myndigheten i det andra mom.
malte borttagas; men för min del kan jag ej instämma der
-
Den 14 A p ri 1 f. ra.
lili. Det är, efter min öfvertygelse, tydligt och alldeles bestämdt
nödvändigt, att, der civil myndighet finnes tillstädes,
den militära myndigheten ej bör handla förr, än på anmodan
af den civila, hvarföre mom. borde komma att lyda:
”Lag samma vare, om, vid sådant tillfälle, der civil myndighet
tillstädes är, militärbefälhafvare, genom vapens brukande,
antingen innan han af civila myndigheten derom anlitad
lilifvit eller eljest i oträngdt mål sig förgår;” ty eljest skulle,
ehvad den civila myndigheten än tillstädes eller icke och äfven
emot dess bud, den militära myndigheten kunna använda
vapen.
Frih. P>oye: Den siste värde talarens anmärka, har
sannerligen förefallit mig besynnerlig. När i 7 §:n uttryckligen
är sagdt, att militärbefälhafvaren icke får förr bruka
vapen, än den civila myndigheten dertill gifvit tillstånd eller
begärt hans biträde, så är det ju de facto ett afvikatide fran
denna föreskrift, om han handlar annorlunda. Han har ju
då i oträngdt mål förgått sig. Den anmärkn. , som herrarne
Lefre'n och von Hartmansdorff framställt, bevisar blott att
för dem är främmande vårt gamla Svenska lagspråk ; ännu
har man aldrig fallit på den ide'en, att uttrycket "att man ej
må förgå sig i oträngdt mål” innefattar att man får förgå
sig i trängdt mål. Delta är ett missförstånd. Sveriges lag
af år 1734 brukar alldeles samma ordalag, oell det har ännu
aldrig blifvit missförstådt. Jag förblifver vid den tanken,
att Frih. Cederströms anmärkn. är alldeles utan grund,
har ingen tillämplighet, ty den hörer till frågor, som vedan
förekommit i 7 §:n, står således här till öfverflöd, utgör en
tavtologi, och intet annat. Jag fortfar derföre i begäran att
orden — ”antingen innan han af civil myndighet derom anlitad
blifvit, eller eljest”, böra utgå, och att redaclionen må blifva:
"Lag samma vare, om, vid sådant tillfälle, militär'befälhafvare,
genom vapens brukande, i oträngdt mål sig förgår.
Frih. Cederström: Man skulle, efter den siste talarens
nu afgifna yttrande, förmoda, att han anser militärbefälhafvare
af vakt eller eljest vid sådant tillfälle icke kunna,
roed mindre än att civila myndigheten är tillstädes, komma att
använda vapen till skingrande af menighet, och det vill han
härleda derifrån, att man i 7 §:n intagit ett stadgande, som
säger, att vapen icke få brukas förr, än den civila myndigheten
låtit höja ett åtvarningstecken. Der den civila myndigheten
är närvarande, ja wöhl! der är det rätt, och derföre
vill jag icke hafva ett dermed icke öfverensstämmande stadgande
här. Men der civila myndigheten icke är närvarande,
der följer det af sig sjelft, att det är den militära
myndigheten, som är tillstädes, hvilken måste handla,
och ckei före bör bär ändring ske, på det att icke den militära
myndigheten sedan i oträngdt mål må komma i ansvar,
ty delta blefve verkligen ansvar i oträngdt mål. Delta
D e ii 14 April f. m.
skulle förekommas, om den redaclion, som jag föreslagit,
blefve antagen.
Frill. Boye: Min pligt är att icke uppehålla R. o. Ad:s
tid med fåfänga disputer, men lill Frih. Cederström och hvar
och en, som vill följa ämnet med någon uppmärksamhet,
ställer jag nu artigt den frågan, om icke det ändamål, som
Frih. Cederström söker, är uppfyldt förut i 7 §:n, der det
står: "der icke upprorsmän så hastigt till våld öfvergå, att
det förr med väpnad hand afvärjas måste?" Nåväl! ligger
icke deruti det ändamål, Frih. Cederström söker? Jagskall
icke för öfrigt säga ett ord i denna sak.
Hr Lefren: Jag kan icke annat än medgifva, alt Frih.
Boye har ett stort företräde i fråga om auctoritet, relativt
till mig, då del talas om lagstil', men jag tviflar på att i
den gamla Svenska lagen man skall någorstädes få läsa orden,
alt i oträngdt mål sig förgå. Väl att i oträngdt mål
handla, men icke alt i oträngdt mål sig förgå. Jag har icke
lagen till hands nu, men jag skall taga den med mig en annan
gång. Jag anser delta uttryck vara osvenskt.
Hr von Hohenhausen: Jag vill visserligen icke tala
lill försvar af redacliouen, såsom den i 2 mom. förekommer
och såsom den på vanlig Svenska är affattad, ulan å
andra sidan och när det är hellöf]igt att komma ifrån denna
sak, tror jag alt ingen olägenhet uppstå kan för domstol
och ej heller för den militära myndighet, sorn skall sig vid
stället infinna, eller för den ordningsvakt, som särskildt Blifvit
utställd och fått uppdrag att försvara hus eller personer.
Om delta morn. får den lydelse, som Frih. Boye föreslagit
genom borttagande af mel lanmeiiingen, så att stadgandet
kommer alt lyda: "Lag samma vare, 0111, vid sådant tillfälle,
militärbefälhafvare, genom vapens brukande i oträngdt mål,
sig förgår;’’ sfi har det kan ingen fara med sig alt det kommer
att missförstås, ehuru jag icke vill föi svara Svenska språkets
begagnande dervid.
Frih. Boye: Jag är förekommen af den sista värda
talaren. Drn anmälkn., som Hr Lefren gjorde, lemnnde en
lapsus, som §:ns andra mom. icke framställer. Der står uttryckligen:
genom vapens brukande i oträngdt mål, sig förgår.
’’ Här skall vara conima etter mål, och om man behagar
läsa det som det står, så har det intet stötande utan
tvertom är ganska lättfattligt. Hr von Hohenhausen liar
•fattat det, oell jag är öfvertygnd, att 0111 Hr Lefre'n haft den
godheten se litel närmare på §:ns redaclion, skulle han ej
hafva gjort denna anmärkning.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla 2 morn. i g §:n.
Ropades ja och nej.
Den 14 April f. m.
397
Uppå derefter framställd propos. beslöt II. o. Ad., att
a morn. i 9 §:n skulle erhålla följande lydelse: Lag sam
ul
a vare, om, vid sådant tillfälle, m i 1 i t ä r b e fä I -  hafvare, genom vapnens brukande i oträngt mål,
sig förgå r.
10 §:n.
Bifölls.
11 §:n.
Hr von Rosen: Kanske att jag missförstår §:n, men
efter min uppfattning skulle icke något uppror kunna stillas
i provinserna, utan alt kurir uppgick lill Stockholm och begärde
Konungens tillstånd att uppbåda krigsfolk. Så bar jag
förstått stadgandet, och är det meningen, så begär jag propos.
på afslag, och att vi må få rätta oss efter de författ
ningar,
som vi i sådant fall redan äga.
Frih. Cederström, Anders: Jag vill endast upplysa
den sista talaren derom, att denna § är ordagrannt lika lydande
med den nuvar. 4 §:n i 6 cap. Missg.b:n, som handlar
örn myteri och uppror.
i i §:n blef af R. o. Ad. bifallen.
12 §:n.
Frill. Boye: Jag föreslåi^ vördsamt en ändring, som jag
anser vara den aldra angelägnaste att vidtaga, den nemi., alt
ordet ’’e 11 e r” här må utbytas emot ordet ”och.” Här står
nemi. ”Hvar sorn i ondt uppsåt diktar eller sprider kring
landet ut lögner och falska rykten, de der röra Rikets säkerhet.
” Denna del, mine herrar! hörer till Tryckfr.lagen.
Sedan står. ”eller kominer dermed allmänt buller och oväsende
åstad.” Om vi liar i stället utsätta och, så hörer
försatsen hit, men får ordet eller stå qvar, så är det, efter
mitt förmenande, ett ganska stort fel. Jag anhåller om
propos. på att eller må utbytasemot och; ty kommer nian
åstad genom lögner och falska rykten allmänt buller och oväsende,
då bör man straffas efter denna lag, men sprider
man ut lögner och falska rykten, ulan sådan påföljd, så hörer
det till tryckfr.lagen.
Hr von Hartmansdorff; Utspridande af lögner och
falska rykten lärer kunna göras på annat sätt än genom
tryckning. Det finnes något som kallas sqvaller, och som
vanligen utöfvas muntligen. Jag skulle således tro, alt denna
första del af §:n icke, såsom Frih. Boye tror, hör under
Tryckfr.lagen. Jag tror det så mycket mera, som denna
§, om mitt minne icke felar, ar alldeles lika med en, som
står i Missg.b:n, och som slätt der förr än någonsin vår
Tryckfr.lag stiftades.
Hr Palmcrantz: Lika med Frih. Boye anser jag, att
ordet: "eller” bör utbytas emot ordet ”och”, emedan meningen
naturligtvis är, alt man ej kan straffas, utan att brot
-
39S
Den 14 A pr! 1 f. m.
tel är fulibordadt; och om §:n således får den lydelse, att
efter orden ”Rikets säkerhet" införes — ”och kommer
dermed allmänt buller och oväsende åstad,” så blir meningen
fullständig.
Frih. Cederström, Anders: Denna § är ordagrannt
lika med 5 §:n 6 cap. Missg.b:n, och jag kan således ej finna
just något skäl att förändra denna §, som så länge fått oförändrad
qvarstå, och om hvilken man icke hört att något särdeles
misstag sig härled!. Jag anhåller således om bifall härtill.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla 12 §:n.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig finna
att ja öfverröstat nej.
Frih. Boye: Jag skall icke falla R. o. Ad. besvärlig
med någon votering, men jag anhåller att få till prot. reservera
mig emot det beslut, som nu är fattadt.
U t s k : s slutmening a n g : d e årligt uppläsande
af författningen från predikstolarna och från häradstingen.
Hr von Hohenhausen: Det är en sådan mängd förordningar,
i hvilka det påbjudes att de skola årligen uppläsas
från predikstolarna och äfvenväl vid tingen, att det vore
rätt illa, om man nu onödigtvis skulle öka deras antal,
och jag hoppas att ingen författning mera onödigtvis än
denna skulle årligen uppläsas. Komma tider, då sådant olyckligtvis
kunde vara behöfligt, så må man då utgifva en
befallning om dess uppläsande, men för min del finner jag
i hög grad till och med olämpligt, att ständigt och jemnt
denna uppläsning nu årligen skulle ske.
Utsk:s tillstyrkande blef af R. o. Ad. afslaget.
Hr Cederschjöld: Som jag icke varit närvarande då
6 §:n af förevarande lagförslag diseuterades, så anhåller jag
att till prot. få anföra min reservation emot densammas antagande,
emedan den skall leda dertill, att i hvarje vecka
eller åtminstone i hvarje månad skall åta! för upplopp kunna
äga rum i de flesta provinser. Den är så vårdslöst eller
otydligt uppgjord, att, derest åklagaremakten skulle ställa sig
densamma till efterrättelse, följden måste blifva den jag nämnt.
Äfvenledes reserverar jag mig emot R. o. Ad:s nu sednast
fattade beslut derom, att icke författningen skakl årligen från
predikstolarna uppläsas, hvilket icke lärer vara af behofvet
sä mycket påkalladt för någon författning som för denna,
hvilken skall emot menige man i allmänhet gälla.
Hr Munck af Rosenschöld: Flera delar af Utsk:s
nu afgjordt» lagförslag liar jag ej kunnat godkänna, men jag
Den 14 April f. m.
399
reserverar mig hufvudsak ligen deremot, alt Utsk. icke uttryckt
skilnaden emellan upplopp och uppror, ehuru skilnaden emellan
dessa torde vara tydlig och stor. För det sednare
eller uppror torde erfordras öfverlagd plan. En folkyra kan
således såsom sådant först efter skedd undersökning af domaren
qvalificeras, och såsom sådant eller uppror bör ej
kunna qvalificeras en upprörd folkmassas tillfälliga och ögonblickliga
skri, äfven om dervid våld skulle begås emot personer
eller egendom, lif spillas eller trots visas emot offentliga
myndigheten; ty allt sådant kan inträffa, om några druckna
personer komma i delo med en polisbetjent. För sådana
fall finnes särskild lag, och derför behöfvas icke sådana lagbestämmelser,
som, i denna lag förekomma. Jag reserverar
mig äfven emot Ståndets beslut, hvarigenom hvilken offentlig
myndighet som helst blifvit berättigad att antyda en folksamling
att åtskiljas. Jag vill derföre icke jäfva Hr von
Hartmansdorffs erfarenhet att till och med prester kunna
vara passande att stilla uppror; men jag förundrar mig öfver,
att icke han begagnat sig af denna erfarenhet och såsom
Chef för ecclesiastikverket satt sig i spetsen för stadens
andlige för att skingra folksamlingen vid Stadshuset år
i838. Måhända hade icke då några vidare åtgärder varit af
nöden.
Frih. Boye: Det gifves en hel mängd författningar,
som åtföljas af förordnande, att de skola, dels 2:ne gånger,
dels en gång om året, uppläsas från predikstolarna , och af
alla känner jag sannerligen ingen , som är mera angelägen
för den allmänhet, för den kast, som finnes i städer, der
garnison är förlagd, att blifva kungjord, eller mera angelägen
för hopen att erinras om, än denna. Jag anhåller således
att få reservera mig emot det beslut, som R. o. Ad. sednast
tog derom, att densammas kungörande från predikstolarna
en gång om året skulle vara fåfängt.
Hr Lefre'n: Grundlagen föreskrifver, att den sig reservera
vill, skall göra det i skickliga termer. Jag hemställer
om Hr Munck af Rosenschöld har i skickliga termer författat
sitt anförande såsom reservant, och begär för öfrigt icke
någon vidare åtgärd.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag anhåller kortligen
att få instämma i Hr Cederschjölds reservation.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Utsk. näst före
sitt förslag hemställt, att K. M:s nåd. propos. i detta ämne
ej måtte bifallas; då R. o. Ad. nu med några förändringar
antagit det förslag Utsk. framställt, torde R. o Ad. finna, att
något särskildt yttrande öfver denna hemställan icke erfordrades.
Yid förnyad föredragning biföll R. o._ Ad. StatsUtsk:s
den i5 sistl. Mars och den 3 dennes på bordet lagda utlåt.
f
400 Den 14 Aprilf. m.
N:o 45o, i anledn. af dels väckt motion om lönebidrag för
inlösen af landshöfdingeaccorden , dels K. M:s i detta ämne
aflåtna nåd. skrifvelse.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den i5 sistI. Mars och den
3 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 4^2, * anledn. af K.
M:s nåd. skrifvelse, ang:de ett särskildt anslag för K. theatern,
motsvarande de för denna inrättning i stat uppförda
summor, hvilka R. St. förklarat böra med 1840 års slut
upphöra.
På begäran af Hr von Hartmansdorff, Aug., upplyste
lindert. R i d d. S e c re t., att detta utlåt, blifvit af alla
tre de öfriga Stånden bifallet.
Hr von Hartmansdorff: Det är således, oberoende
af R. o. Ad., redan afgjordt. Jag får då blott förklara,
att jag nu såsom tillförene anser delta anslag vara ett ibland
dem, som bort beviljas, utan afseende derpå, att det icke
blifvit i den ordin. statsregler:n upptaget.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Ehuru det numera
är alldeles förgäfves att åtgöra något i denna fråga,
sedan betänk, redan är af 3 Stånd bifallet, kan jag dock
icke undgå att yttra, att det bade varit så mycket mera
skäl att denna gång ingå på bifall till K. M:s nåd. propos.,
som bifall lill anslag redan en gång hade emanerat från 3
Stånd, nemi. från R. o. Ad. samt PresteSt. utan villkor och
från BorgareSt. med villkor. Sedermera, och till följe af
en inbjudning, afstod BorgareSt. från sitt beslut och instämde
med BondeSt., hvarefter anslaget blef genom förstärkt
StatsUtsk. afslaget. Således inträffar den märkvärdiga händelsen,
att sedan ett anslag blifvit beviljadt af 3 Stånd, har
det ändock nu blifvit afslaget. Jag anhåller att Hr Frih.
o. Landtm, täcktes framställa propos. lill afslag å betänk. ,
på det åtminstone en opinionsyttring från R. o. Ad., i motsatt
syftning med de öfriga Stånden, härutinnan måtte äga
rum.
Hr Rosenblad, Bernil.: R. o. Ad:s beslut kan icke
inflyta på ärendets definitiva afgörande ; men jag tror det
skulle vara lämpligt för R. o. Ad. att uttrycka samma opinion,
som R. o. Ad. vid ett föregide tillfälle uttryckt, och
får derföre vördsamt anhålla om propos. på afslag å utlåtandet.
Frih. Cederström, Jacob: Äfven jag anhåller om
propos. till afslag på detta betänkande. Hela frågan har
från början lill slut vid riksdagen blifvit förd på sidan 0111
de former, som våra grundlagar bestämma, och delta sista
betänk, afstyrker anslag, endast derföre, att det blifvit genom
förstärkt StatsUtsk. borlvoteradl, hvilket icke är något
Don 14 April f. m.
i grundlagen bestämdt skäl, ty en K. propos. skall besvaras.
Jag begär propos. till alsing.
Frill. Lei j o n b u fv 11 d , Abrah.: Jag skall icke besvära
R. o. Ad. med alt afhöra en deduction i denna fråga. Den
är en gengångare of ämnen, som redan varit bär debatterade
och sorn genom majoritetens beslut blifvit afgjorda. Jag
anhåller om propos. till bifall å betänk., hvilket, efter min
öfvertygelse, är fullkomligen i conseqvens med livad som bör
ske och som i andra frågor blifvit af Ståndet godkändt,
nemi. alt man icke får undra beslut, som blifvit en gång
fattade.
Hr M u n c k af Rosenschöld, N i I s R u d o I p h; Jag in -  stämmer fullkomligt med Hr Rosenblad deri, att R. o. Ad.
ville handla i conseqvens med ett föregående beslut uti en
likadan fråga, nemi. det beslut, sorn fattades för några
plenidagar sedan, i anledn. af Konungens propos. om ett
anslag för Stats-cont., då Utskts betänk, blef bifallet. Jag
anhåller således om bifall till Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Om raan vill söka likheter,
så bör man väl egentligen göra det inom det mål, som
är förbanden. R. o. Ad. har beslutat anslag till theatern,
då det var fråga om alt uppföra det på ordinarie statsreglering.
I öfverensstämmelse dermed lärer väl R. o. Ad.
äfven vilja bifalla anslaget, då fråga är om dess uppförande
på extra-statsregleringen. Nu, då StatsUtsk. tillstyrkt alt
intet sådant anslag på extra-slalsregleringen må uppföras,
så lärer väl öfverensstämmelse!! i R. o. Ad:s beslut fordra
alt Ståndet afslår Utsk:s betänkande.
StalsUlskts utlåt. N:o 4^2 blef af R. o. Ad. bifallet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ lill 3 e. rn.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den i4 April 184* •
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2 prot.utdr. för denna dag f. m.
Upplästes lill justering och godkändes nedanuämnda
23 H. 5i
Den 14 April c. ni.
från Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s underd. skrifvelse)'
till K. M., nemi.:
Nro 289, med öfverlemnande af förnyad instrnction för
R. Sirs revisorer, i hvad som rörer deras befattning med
statsverket; varande detta förslag å t följd l af en bilaga tinder
samma nummer, innefattande sjelfva jnstruclionen;
N:o 290, angrde ett särskildt anslag till befrämjande af
göromålens behöriga gång inom Stalscontorel;
N:o 291, ang:de tiden för nästa revision af stals-, banco-
och riksg. verkens räkenskaper och förvaltning;
N:o 292, angrde handlingars aflemnande från Statsexpeditionerna
till Riksarchivet:
Nro 293, ang:de understöd till de brandskadade i staden
Falkenberg;
Nro 294, ang:de tillämpningen af föreskrifterna 0111 kronobrefbäringen;
N:o
991), om postförfattningarnes öfverseende, sammanförande
oell utgifvande på trycket;
N:o 296, i anleda, af vackt fråga om förhöjd skjutslega
vintertiden emellan Grisslehamn och Eckerön , samt ang:de
befrielse från skyldigheten för Wäddö sockens innevånare att
underhålla vissa byggnader vid Grisslehamn;
N:o 297, a 11 g:de ersättning till rotehållarne för slitning
af sohlaternes klädespersedlar, 111. in. under arbetscominenderingar
för enskildta bolags eller corporationers räkning;
N:o 299, angrde stadgande!) för förliknings-comiteer;
N:o 3oo, ang:de framtida indragning af Bergs-collegium;
Nro
3oi, angrde ågärder i afseende på den afgift, som
under namn af bro- och quai-afgift uppbäres för till Stockholm
sjöledes inkommande målbara varor.
Upplästes eli från BorgareSt. ankommet prot.utdr. af
den 6 dennes, af innehåll, att Ståndet, vid föredragning af
StatsUtskrs utlåt. N:o 455, i anledn. af anmärknrr vid betänk.
Nro 4'° ang:de ett föreslaget låneunderstöd för stadsförsamlingen
i Carlskrona, med afslag å hvad Etsk. i denna
Båga yttrat, till Carlskrona pastorat af statsmedel beviljat
ett lån af 12,000 rrdr, med villkor att det återbetalas med
5 proc. årligen å det primitiva capitalet, kommande af denna
årliga inbetalning tre proc. atl beräknas såsom ränta och
återstoden alt afgå på capitalet; och hade Ståndet inbjudit
MedStånden alt sig i detta beslut med BorgareSt. förena.
Frih. Nauckhoff, Joli. Otto: Det är upplyst att
för bestiidande af ecciesiastik-utgifterna inom Carlskrona
pastorat ei fordras en summa afvid pass 4i900 rrdr; uti hvilken
summa, sedan församlingsboernes förmögenhet blifvit
tagen i anspråk, uppstår en brist af 4 ä 5oo r:dr. Oförmågan
att fylla bristen är afgjord och af consistorium och
Den 14 April c. m.
4o3
kronoombud lieviltnnd, och denna oförmåga verkar menligt
i åtskilliga riktningar. Den hindrar en högst nödig befunnen
reparation å de tvenne kyrkorna, af hvilka den ena redan
är kommen långt i förfall. Om detta förhållande får
fortgå, så inser man lätt, att reparationskostnaden skall blifva
i betydlig uiån större, än om reparationen snart verkslalles.
Den andra riktningen, lili hvilken denna oförmåga
menligt verkar, är den, att den hindrar att kalla pastor
till pastoratet. Stadsförsamlingen i Carlskrona har alltsedan
l83i varit i saknad af ordinarie pastor. De ecclesiastik»
ärendena hafva blifvit bestridda af vicarier till föga båtnad
för församlingen. Till afhjelpande af dessa olägenheter,
och då man förutser att någon sökande utaf synnerlig
förtjenst icke skall finnas till ett pastorat, der lönen blott
uppgår till några hundra r:dr, och således är sämre än i
det klenaste pastorat på landet, oberäknad! att lefnadskostnaden
i staden är större än på landet, har PresteSt. beviljat
20,000 r:dr, att för delta ändamål såsom lån upptagas
af Carlskrona stadsförsamling. fiorgareSt. har deremot inbjudit
de öfriga Stånden att förena sig liti dess beslut om
12,000 r;dr för detta ändamål. Jag tillåter mig tro, att
Ståndet icke skall vara mera kargt, då fråga är alt undsätta
Carlskrona, än det vai it vid andra tillfällen, då allmänna
anslag till lån ansetts nödiga. Jag anhåller derföre att R.
o. Ad. behagade antaga inbjudningen.
Hr von Hartmansdorff, A u g. : I följd af den befallning
jag, såsom statssecreterare, haft med Carlskrona pastoral,
kan jag bekräfta de af Frih. Nauckhoff omnämnda svårigheterna
lör reglering af detta pastorats ecclesiastikväsende.
Jag instämmer derföre med honom i anhållan, alt R.
o. Ad. mätte bifalla IiorgareStis inbjudning, desto hellre,
som PiesleSt. har sträckt sin välvilja för denna stads ecclesiaslikverk
ännu längre, i det att Ståndet beviljat 20000
r:dr, då RorgareStis inbjudning blott angår 12,000 r:dr.
Hr Råfel t, Anton: Då jag speciell har mig bekant
den nödställda belägenhet, hvaruti Carlskrona stadsförsamling
sig befinner, så får jag vitsorda Frih. Nauckholfs uppgifter
och anhålla 0111 bifall till inbjudningen.
Frih Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag känner visserligen
icke förhållandet med den nödställda belägenhet, hvaruti
Carlskrona stad kan befinna sig i afseende på dess ecclesiastik»
angelägenheter; men det förefaller mig något besynnerligt,
om eli lån af 12,000 r:dr skulle beviljas, för att
skalla Carlskrona stad en pastor, särdeles som löneförhöjningen,
i händelse lånet för sådant ändamål är påräknadt, icke
kunde komma alt räcka längre än lånet linge innehafvas.
För min del kan jag icke biträda den meningen, att
R. St. för sådana ändamål skulle lemna låneunderstöd åt enskilda
communen. Jag har icke kunnat af prot.utdr. in
-
4°4
Den 14 April c. m.
hemta något bestämdt ändamål, hvartill länet skulle användas.
Frih. Nauckhoff: För alt icke upptaga R. o. Ad:s
lid har jag undvikit att ingå uti detaljer. Jag trodde mig
icke hafva sagt, alt detta lån utaf 12,000 r:dr behöfdes för
att köpa Carlskrona stad en prest; men jag har sagt, att den
behöfdes för åtskilliga ecclesiastika behof, hvaribland jag vill
nämna presterskapets aflöning, kyrkobetjeningens aflöning
och kyrkornas reparation. Jag behöfver blott bålla mig lill
den sistnämnda artikeln, ty kyrkorna äro så förfallna, att
deras iståndsältande utan tvifvel medtager bela summan.
Om reparationen icke snart företages, är det fara värdi att
dessa byggnader sönderfalla. Jag har trott att dessa omständigheter
skulle innefatta tillräckligt skäl för R. o. Ad.
att bifalla inbjudningen.
Hr von Hartmansdorff; Egentliga skälet hvarför
detta låneunderstöd bör beviljas, är att kyrkorna eller kyrkan
behöfver repareras. För sådant ändamål hafva R. St.
vid föreg:de riksdagar beviljat fieifalldiga lån. Församlingsboerne
hafva flera andra utgifter att bestrida än till kyrkornas
underhåll. Alen i den mån lättnad vinnes derutinnan,
äro innevånarne i stånd att bättre aflöna preste». Det
är på sådant sätt, som delta låneunderstöd indirect kan verka
till anskaffande af en skicklig kyrkoherde inom pastoratet.
När nu, såvida jag riktigt fattat inbjudningen, fem proc.
ränta på länet erbjudes; sä kan jag icke finna hvarföre man
ej skall bevilja detsamma, särdeles i en tid då R. St. hafva
penningar till öfverflöd.
Uppå derefter framställd propus, blef den gjorda inbjudningen
af R. o. Ad. antagen.
Föredrogs ånyo StatsUtskrs den i5 sisth Mars och den
3 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 4^3, i auledu. al K.
M:s nåd. propos., ang:de anslag till arfvode» för adjungerade
ledamöter i Svea och Götha Hofrätten.
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz: Sedan det af K.M.
äskade anslag till ordinarie ledamotsplatser inom K. M:s och Rikets
Svea och Götha Hofrätten olyckligtvis blifvit, genom votering
i förstärkt StatsUtsk., afslaget, och K. M, i anican, deraf,
uti särskild nådig propos. af den 15 sisth Fehr., begärt ett årligt
extraanslag af 3,y5o r:dr för adjungerade ledamöter inom samma
Hofrätter; så har Högh StatsUtsk. uti dess, medelst delta
betänk., derå afgifna svar förklarat, det Utsk. ansåg frågan
om adjunctionsmedel vara alldeles densamma, som den genom
förstärkta StatsUtskts beslut afslagna frågan 0111 ordinarie
löner, och på sådan grund afstyrkt anslagets beviljande.
Jag för min del kan icke lika med StatsUtsk. anse
frågan om förökande af ordinarie hofrätlsledamölernes antal
vara densamma eller ens lika med den nu förevar., som en
-
D e ii 14 April e. in.
dast afser anslag lills vidare för ett beliöfligl antal adjungerade
ledamöter. Visserligen är i båda fallen fråga om
penningar, men dessa gifvas under helt olika villkor. l)e
ordinarie ledamöterne kunna nemi. icke, utan alt på indragningsstat
få behålla sina löner, entledigas, äfven om
behofvet af större arbetsbiträde upphör; då deremot så val
de adjungerade ledamöterncs som deras löners tillvaro endast
är tillfällig och blott räcker så länge behofvet deraf
ännu förefinnes, och R. St. dertill vilja lemna anslag. — Att
för öfrigt ett trängande behof af större arbetsbiträde inom
ifrågavar. Hofrätten för närvar, verkligen i hög grad är för
banden, torde ingen, som behagat taga notis om de handlingar,
som i delta hänseende kommit StatsUtsk. tillhanda,
kunna bestrida. Då jag nu tror mig hafva visat, all frågan
0111 adjunctionsmedel ingalunda är densamma, som förstärkta
StatsUtsk. en gång förut redan afgjort, och det utaf Utsk.
anförda skäl, hvarför Utsk. ansett sig icke kunna upptaga
saken, således förfaller, anhåller jag att betänk, måtte blifva
till StatsUtsk. återremitterad!, och alt Utsk., efter närmare
öfvervägande af de omständigheter, som ådagalägga alt anslaget
är af behofvet oundgängligen påkalladt, behagade tillstyrka
detsamma.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: I likhet med den
sista väl da talaren, anser jag, att StatsUtsk. utaf den anförda
omständigheten icke hade bort finna sig förhindradt alt
bevilja det af K. M. i förevar, hänseende äskade anslag.
Otvifvelaktigl är, att Hofrätternes göromål, som årligen tillväxa
, numera äro i hög grad betungande. R. St. hafva
under riksdagen ingått lill K. M. med anhållan 0111 upphäfvande
af lagmansrällernn och, 0111 jag icke missmiimer mig,
äfven af åtskilliga fora pr i vi I eg i u t a, hvarigenom Hofrätternes
göromål komma att ökas minst med 5o proc., ehuru de hittills
varit öfver höfvan tryckande. Uti Hofrätlerna öro merendels
alltid några personer adjungerade, på det alt göromålen
må någorlunda medhinnas. I Svea Hofrätt händer
ofta, all en adjungerad ledamot icke erhåller mera än q h
10 r:dr i qvartalet, och han bekommer således emellan 3o
ä 4° '"dr lör ett vigtig! och mödosamt arbete under ett
belt år. Huru vill man begära, ali domarecorpsen på sådant
sätt skall upprätthållas. Jag förenar mig i anhållan
0111 ålerremiss och hoppas att StatsUtsk. icke förbiser de
grundade och vigliga skäl, sorn tala för anslagets beviljande.
Hr. A uek arsvärd, Au g.: Förevar, ämne synes mig
sönderfalla uti 2:ne särskilda frågor. Den ena rör behofvet
af adjungerade ledamöter inom Götha Hofrätt. Denna fråga
vill jag icke bestrida. Jag vill fast mera sälta fullkomlig
tro lill de upplysningar, sorn blifvit meddelade; men
den 2:dra frågan är den, huruvida, under sakernas nu var.
ställning, anslag kau af StatsUtsk. dertill beviljas. Mig förer
Dau i4 April e. m.
faller åtminstone, i likhet med hvad StatsUtskts majoritet
yttrat, att vi genom voteringen i förstärkta StatsUtsk. redan
hafva erhållit ett R. St:s beslut i saken; ty om del nu heter
adjungerade ledamöter, till hvilka anslag begäres, då de
förut kallades ordinarie ledamöter, så är dock personalen
i begge fallen densamma, och således vet jag icke, huruledes
man skall kunna anse denna såsom en annan fråga än den,
som först framställdes och genom förstärkta StatsUtsk. blifvit
afgjord; hvarföre jag lör min del, som deltagit i StatsTJtskrs
beslut, får yrka bifall lill hvad StatsUtsk. föreslagit,
desto hellre, som det står i ren conseqvens med de beslut,
som i likartade fall af StatsUtsk. blifvit fattade.
Frih. Rehbinder: Förhållandet med adjungerade ledamöter
är helt olika än med ordin, ledamöter. De förre kunna
tillfälligtvis behöfvas t. ex. under riksdagar. De ordin,
ledamölerne, sorn tillgodonjuta tjenstledighet, för att bevista
riksdagen, afstå icke sina löneinkomster. Hvarifrån skall då
den, som förrättar tjernsten, bekomma ersättning derför? Folden
tid en ledamot af sjukdom kan vara hindrad alt förrätta
sin tjenst, afstår han icke heller något af sin lön. Bär
uppstår således samma förhållande. R. St. hafva icke visat
någon slags generositet mot de juridiska verken. Lönerna
äro i sanning så obetydliga, att ledamöterne icke kunna afstå
något, och tjensterna måste således i ofvan anförda fall
af undra personer förrättas för intet, ty jag kan icke beräkna
den obetydliga skilnaden emellan talg- och vaxljus.
Då en tjensteman i Hofrätten adjungeras, erhåller han nemi.
vaxljus i stället för talgljus, som han förut bekommit.
Hr Palmcrantz: Man har såsom skäl till bifall på
detta betänk, här åberopat det förut i förstärkta StatsUtsk.
fattade beslutet i fråga om anslag till förökadt antal ordin,
ledamöter. Jag får i anleda, deraf erinra hvad jag till vederläggning
af detta skäl nyss anfört; och skulle för min
del tro, att anlednln till beslutet inom förstärkta StatsUtsk.
varit den, att man icke ansett sig böra tillstyrka eller bevilja
anslag lill flera ständiga ledamöter inom dessa Hofrätler,
enär det länge varit fråga om att uppgöra en annan
arbetsordning inom desamma, hvarigenom ärendenas skyndsammare
behandling skulle kunna befordras. Om, såsom
jag förmodar, detta varit egentliga skälet till förstärkta StatsUiskrs
åtgärd, så lär val hinder i allt fall icke möta, att åtminstone
tills vidare bevilja anslag för tillförordnade ledamöter,
intilldess en sådan arbetsordning hinner blifva uppgjord
och fastställd.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Utaf de 2:ne stridiga
meningarna synes den ena åsyfta , att målen på något,
och den andra, alt de på intet sätt måtte blifva afgjorda.
K. o. Ad. har således att välja emellan den ena och den
andra åsiglen. StatsUtsk. röstar för, att ärendena på intet
Dg n 14 April e. in.
sätt matte nfgöras, ehuru en nf dess ledamöter förklarat,
alt lian erkänner beliofvet af flera hofrällsledamötir för
malens afgörande. Han vill likväl icke medgifva medel dertill,
emedan frågan skall en gång förut hafva varit underställd
RiksStms ompröfning och då blifvit afslogen. För
min del tror jag lika med reservanten, Hr Prosten Stenhammar
och de värda ledamöter, sorn här yttrat sig i samma
syftning, att det är skilnad emellan ordin, löneanslag åt ständiga
ledamöter, och tillfälliga arfvoden åt adjungerade. Jag
vill dock icke trötta R. o. Ad. med att upprepa skälen för denna
åsigt. Den, sorn äger någon kännedom både om embetsinannaförhållanden
och om anslag, lär utan tvifvel afven inse
luiru dermed sig förhåller. Men äfven om det vore samma
sak, är jag beredd att rösta för anslagets beviljande ; ty
om man skulle säga, att emedan R. St. vid en riksdag afslagit
ett anslag, skulle det icke kunna vid densamma beviljas,
om ny propos. af Konungen gjordes; så skulle man hafva
orätt. Man ville då nemi. förklara, att emedan ett misstag
kunnat äga rum uti ett Stånd elier ett förstärkt StatsUtsk.,
eller i hvilken votering som liebst, der möjligtvis utgången
berott derpå, att en ledamot, som velat säga nej, varit tillstädes,
men andre, som velat säga ja, varit frånvarande; sa
finge någon rättelse icke äga rum, ebvad påföljd misstaget
iin kunde för det allmänna bästa medföra. Om vi på det
siittet förfara, så erkänna vi med detsamma, alt det icke inför
Rikets bästa som vi här komma tillsammans och rådpläga,
ulan för alt göra våra egna meningar gällande, de
må vara för Riket huru ofördelaktiga som helst. Ett så
envist handlingssätt kan jag icke gilla, och jag förmodar att
R. o. Ad:s fleste ledamöter icke heller göra det, utan lika med
PresteSt. bevilja återremiss. Om den icke beviljades, om
inga medel ansloges, hvad blefve följden? Jo! om jag rätt
minnes, alt fyra ledamöter komma alt fattas i Götha Hofrätt,
och en i Svea Hofrätt; att således 5 rotlar komma att
ligga nere. Huru skall det då gå med målens afgörande?
Troligen så att brottmålen, som icke få uppskjutas, blifva
föredragna , men att de civila målen förblifva oafgjorda.
Man lottar vanligtvis om hvilka mål, som skola mottagas af
den eller den ledamoten. Då finge man lotta om hvilka
mål, som skulle falla på de döda rotlarna, på R. St:s eller
StatsUtskis, eller huru man ville kalla dem. De rättsökande
linge då förnimma, på hvad sätt deras angelägenheter
blifvit vårdade vid denna riksdag, då penningai ne öfverflödat.
Det vore väl säkraste sättet att få rättelse vid ett
kommande riksmöte; men jag beklagar de rättsökande, hvilka
komma alt under tiden vänta på afgörande af deras mål
fem år längre, än de eljest behöft göra.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Vid en uppmärksam
genomläsning af detta betänk., har jag, lika med hvad
4«3
Den it\ April e. ni.
reservanten Prosten Stenhammar anfört, trott mig finna, att
någon sådan likhet emellan de båda anslagsfrågor, som i betänk.
omnämnas, icke förefinnes, som skulle kunna lägga
grundlagsenlig! hinder i vägen för bifall lill K. M:s nåd.
framställning om anslag af medel lill aflöning åt ett redan
länge befintligt och ytterst behöfligt antal adjungerade ledamöter
uti Svea och Götha Hofrätter, oaktadt K. M:s nåd.
propos. om anslag lill löner åt ett ökadt antal ordin, ledamöter
i dessa Hofrätter blifvit af R. St., förmedelst votering
i dess förstärkta StatsUtsk., afslngen. Jag fin ner nemi.
en stor skilnad emellan den första K. proposm om ett ökadt
antal ordin, ledamöter och K. M:s sednare nåd. skrifvelse ,
att den fond eller det anslag, som är lemnadt till adjunclers
aflöning , måtte ökas till det i samma K. skrifvelse utsatta
belopp. Grunderna härför visa sig uti sjelfva betänk., hvaraf
inhemtas, alt K. M., uti sin nåd. skrifvelse, meddelat Hofrätterues
egna framlagda upplysningar öfver förhållandet,
det nemi., att nu existerande adjuncler upphöra med tjenslgöringen,
såvida de icke till sin utkomst erhålla så mycket,
alt de möjligen kunna fortfara med deras vigtiga befattning.
Om nu således detta anslag afslås , kommer utan tvifvel , i
bredd med det afslag , sorn redan är gifvet, lagskipningens
gång att förlamas i begge de vigtiga instanserna Svea och
Götha Hofrätter. EfFecten deraf på rättsfrågornas afgörande
och folkets billiga anspråk att få sina angelägenheter vid
domstolarna utan för mycken tidsutdrägt besörjda, kan vara
ganska skadlig, och jag finner således frågan vara af beskaffenhet,
att den fordrar det högsta behjertande af StatsUtsk.,
som icke torde finna någon svårighet att bevilja hvad sorn
behöfves, då tillgångar, såsom nu är förhållandet, dertill icke
saknas. Jag tror derföre lämpligast vara, att betänk, återremitteras
till StatsUtsk., hvilket, vid närmare efterseende,
troligen lärer finna, att, ehuru de begärda anslagen äga samma
syfte, nemi. befrämjande af lagskipningens gång, olikheten
i öfrigt dem emellan är tillräcklig, för att ej af det förra
skapa ett hinder att tillstyrka R. St. alt lemna bifall till
hvad K. M. uti sin sednare nåd. propos. så rättvisligen
begärt.
Hr Westfelt, Nils: Sedan en ledamot af StatsUtsk.,
nemi. Hr Anckarsvärd, redan yttrat sig, har jag ingenting
annat alt tillägga, än alt jag fullkomligen förenar mig med
honom; men jag vill blott härigenom en gång för alla hafva
förklarat, att jag aldrig med min röst skall bidraga till
upprifvande af ett under riksdagen fattadt beslut, ehuru jag
beklagar, att behofvet af anslag för ifrågavar. ändamål kan
vara för linndén.
Hr Cederschjöld, Rober t Th e oph ron : Ehuru jag
fullkomligen känner behofvet af det ifrågavar. anslaget, skulle
ES
Den i4 April e. m.
4°9
jag likväl med min röst biträda StatsUtsk:s förevar, betänk ,
och således vägra det begärda anslaget, derest jag ansåg frågan
vara densamma, sorn af förstärkta StatsUtsk. blifvit afgjord;
men så är icke förhållandet. K. M:s förra propos,
innehöll nemi., på sätt flere talare redan yttrat, en begäran
derom, att löner för ifrågavar. ledamöter måtte anvisas på
ordin. stat. Denna framställning hafva R. St. afslagit, förmodligen
derföre, att de hoppades att rättegångarne framdeles
skulle så aftaga, att desse ledamöter icke komme att
fortfarande för alltid behöfvas. Men då det icke kan bestridas,
att göromålen för det närvar, äro till den grad öfverhopande,
att de omöjligen hvarken i Svea eller Götha Hofrätter
kunna medhinnas, om den nu tjenstgörande ledamotspersonalen
förminskas, så har K. M., sedan R. St. vägrat
det begärda anslagets uppförande på ordin, stat, uppfyllt sin
pligt genom den gjorda framställningen om anvisande af ett
mindre anslag såsom arfvoden under en bestämd tid; och
det skulle efter mitt omdöme verkligen vara orimligt, att icke
bevilja anslag till arfvoden åt de personer, som anlitas
att biträda med målens handläggning; helst, om detta anslag
vägras, göromålen till en del komma att ligga nere, hvilket
icke kan lända till båtnad för Riket i allmänhet, eller för dem,
hvilkas välfärd beror på rättegångars snara afgörande. På
dessa och de skäl, som andre talare anfört, förenar jag mig
uti begäran om återreroiss af betänk, och anhållan till
StatsUtsk., att uti förnyadt utlåt, tillstyrka bifall till hvad
K. M. i nåder föreslagit.
Gr. Gronstedt, Fredr. Joli.: Jag tillhör visserligen
antalet af dem, som önska att rättegångar så skyndsamt som
möjligt måtte blifva afgjorda, och att följaktligen medel till
arfvoden åt adjungerade Hofrättsledamöter måtte beviljas;
men jag hemställer till en hvar, hvad man i detta hänseende
kan vinna genom ålerremiss af betänk., då detsamma
redan är af 2:ne Stånd bifallet.
Ilr Lefren: Joli. Pehr: Jag förenar mig uti anhållan
om återremiss, på de grunder, som uti reservationen af
Prosten Stenhammar finnas anförda. Jag finner för min del
bestämdt, alt frågan icke är densamma , som redan genom
R. Sits förstärkta StatsUtsk. blifvit afgjord; ty annat är alt
bevilja stadigvarande löner på stat, och annat alt lemna medel
till arfvoden åt dem, som måste lemna handräckning och
inträda i tjenstgöring, när göromålen thy förutan omöjligen
kunna medhinnas. Dessutom erfar jag för min del en obehaglig
känsla utaf att man på det sältet tillvägagåi- med
afvoghet mot en domarecorps , så allmänt aktad som den
Svenska. Det måste vara påkostande för en sådan corps ,
att se sig blottställd för det omdöme inom allmänheten,
att den icke arbetar tillräckligt, ehuru alla, som känna föra3
H. 5a
Den 14 April e. ra.
hållandet, måste medgifva, att de ordin, ledamöterne, oaktadt
all god vilja, icke kunna ensamme medhinna allt, enär
tiden icke framskrider långsammare, i samma mån som görornålen
dagligen ökas och menskliga krafterna snarare af- än
tilltaga genom för mycken ansträngning. Jag tillstyrker att
Utsk. måtte bifalla denna ringa sak , i fråga om medlens
qvantitet, men vigtiga sak i fråga om den grundsats, som ligger
deruti, att man icke låter domarevärf ligga nere för
småaktighet, i fråga om några hundra rtdrs anslag.
Frill. Rehbinder: Mot Gr. Cronstedt måste jag anmärka,
del den omständighet, att alne Stånd bifallit betänk.,
icke hindrar ändamålets vinnande, enär SlatsUtsk., på grund
af de 2:ne öfriga Ståndens återremiss, är oförhindrad! att
inkomma med ett förnyadt utlåt, i ämnet. Utaf hvad Hr
Anckarsvärd yttrat, kan man tydligen finna, att Utsk:s afslag
endast varit grundadt derpå, att Utsk. anser frågan redan
vara afgjord genom det afslag R. St. meddelat på K.
M:s nåd. propos. om anslag till några ordin, ledamotsplatser;
men då Utsk. härutinnan uppenbarligen misstagit sig,
så hoppas jag, att Utsk., som förmodligen icke äger något
annat motiv för att afstyrka anslaget, godtgör detta misstag
vid besvarandet af återremissen, och uti sitt förnyade utlåt,
tillstyrker bifall till K. M:s i förevar, hänseende afgifna nåd.
proposition.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Om jag icke kunde
göra mig den förhoppning att inom detta Hus vara känd
såsom den der icke handlar efter nyck eller partiåsigter, så
skulle det vara med verklig tvekan, som jag nu uppträder,
emedan jag nödgas erkänna, att jag i denna fråga måste
vara skiljaktig från SlatsUtsk-, uti hvars beslut jag icke deltagit.
Såsom jag förut tillkännagifvit , är jag en ifrig förfäktare
af den grundsats, att ett en gång fattadt beslut icke
må rubbas, äfven om man deråt gifver en annan form. Jag
måste äfven, under farhåga att visa mig partisk i denna sak,
enär den rör ett embetsverk, till hvilket jag hört, förklara,
att jag icke kan dela den opinion, som i Utsk:s betänk, är
uttryckt. Jag har nemi. icke kunnat finna, att denna fråga
afser samma förhållande som det, hvarom förstärkta StatsUtsk.
voterat. Då var fråga om ordin, anslag, eller att på
stat uppföra vissa löner inom Hofrälterna. Ku åter är fråga
alt, genom ersättning för tillfälligt adjunctionsbiträde ,
bereda ökad verksamhet inom dessa Hofrätter. Jag skulle
tro, att denna fråga äger fullkomlig likhet med den , som
af R. St. blifvit behandlad till följd af K. M:s nåd. skrifvelse
om ett extra-ansiag till befrämjande af göromålens
gång i K. Kammar-colhm. f det hänseendet hade äfven
någon fråga om löneförhöjning eller om något villkor för
pensioneringen blifvit afslagen i förstärkta StatsUtsk. ; men
på grund af K. M:s sedermera derom aflåtna nåd. propos.
Den 14 April e. m.
liar StatsUtsk. tillstyrkt för 2:ne adjungerade ledamöter ett
årligt arfvode, svarande inot en kammarrådslön. Här är äfven
fråga om anslag till adjungerade ledamöter. Jag inskränker
mig blott till att tillkännagifva, det, med den förmodan,
att nu lika litet, sorn i frågan om Kammar-colhm,
något binder möter uti förstärkta SlatsUtsk:s beslut för bifall
till K. M:s begäran, jag likväl reserverar mig, alt vid
ett annat tillfälle få yttra mig derom, huruvida jag anser
det sökta arfvodet rätteligen böra beviljas; ty härvid möter
den stora omständigheten, att saken icke är hjelpt med ett
eller 2:ne arfvoden, emedan ärendena måhända kunna komma
att gå långsammare, om 6 i stället för 5 ledamöter skola
öfvervara målen. Det gifves mångfalfdiga andra utvägar
att påskynda ärendenas gång för den som känner mekanismen
i hofrätlsarbetet; men detta hör till ett annat capitel.
Jag har blott velat antyda detta förhållande, under
förklarande, att jag icke motsätter mig den önskade återremissen
, utan alt jag likväl derigenom förbinder mig hvarken
att bevilja eller icke bevilja det äskade anslaget. Det
blir en sednare tillgörelse, beroende på förhållandet, sådant
det, efter närmare utredning deraf, kan komma att visa sig.
Nu har jag endast velat tillkännagifva, att jag uti det förra
beslutet icke finner hinder för beviljande af detta anslag.
Jag har hellre velat äfventyra att misstänkas för partiskhet,
än att jag vill sticka under stolen med min öfvertygelse.
StatsUtskts utlåt. N:o 453 blef af It. o. Ad. återremitteradt.
Vid förnyad föredragning af Lag- samt Allm. Besvärsoch
Ekon.Utsk:ns den i5 sisth Mars och d. 3 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 47) ' anledn. af väckta frågor om tillägg
vid 27 §:n 2 cap. af krigsartiklarna , blef samma betänk.
af R. o. Ad. bifallet.
Företogs till pröfning Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.TJtsk:ns den i5 sisth Mars och den 3 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 48, i anledn. af väckt fråga om prygelstralfets
afskaffande, m. m.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Mig synes,
att på en tid, då, såsom man vet, en comité' är nedsatt
för att granska nu gällande krigsartiklar och afgifva förslag
till ny krigslag, det vore för tidigt af R. St. att ingå med
särskildt förslag i denna del. Frågan är att kunna stadga
vissa straff, som vid alla tillfällen kunna tillämpas. Så är
icke förhållandet med arrest. Det arreststralf, uppgående
ända till i5 dygn, som gäller för Gottlands nationalbeväring,
låter icke verkställa sig annorstädes än på Gottland, emedan
ingen torde vara skyldig att emottaga en hemkommen
dräng med den bevakning, som om honom skall hålla vakt.
I\11
Den 14 April e. ra.
Äfven på Gottland, hvarest uti hvarje socken finnes underbefäl
så väl af underofficerare som corporaler, och der det
af ålder gällande bruket, som är införlifvadt med Gottlands
organisation, således låter sig göra, sker det dock icke utan
svårighet; och det vore således oförsigtigt af R. St. handladt,
om de nu inginge till K. M. med underd. anhållan att
samma bruk måtte införas för liela armeen. Jag kan derföre
icke annat än tillstyrka R. o. Ad. att afslå hela betänk.,
på den grund att en comité' är nedsatt för att öfverse krigsartiklarna
och föreslå en krigslag, lämpad efter närvar, tids
förhållanden. Uti Frankrike, hvarest, såsom man vet, corporella
straff icke finnas, existera deremot tyst medgifna dueller,
hvilka förefalla så väl emellan militära personer inbördes,
som emellan militära och civila personer. Soldaterne
slåss icke med näfvarna utan med bajonetterna. Så går
det till i Paris. Uti England väcktes i Underhuset fråga
om de corporella straffens afskaffande; men de blefvo bibehållna.
Uti Engelska så väl som Amerikanska marinen
iakttages mycken stränghet vid de corporella bestraffningarna.
Af historien känna vi, att de äfven användes i forntiden.
Romerska almoerna medförde alltid sin vinranka, hvarmed
dylika bestraffningar genast verkställdes. Jag nämner
detta blott för att visa huru olika begrepp gjort sig gällande
fordom och nu. Såsom jag redan sagt, tillstyrker jag
afslag å detta betänk., hufvudsakligen på den grund, att
krigslagarna redan äro under revision.
H. Ex. Ilr Gr. L owen hjelm, Gust.: Under trettio
års oafbruten tjenstgöring vid värfvad trupp, har jag handlagt
disciplinen och hunnit förvärfva erfarenhet. Att jag
dock icke dervid förhärdat mig och icke i blind sorglöshet
gått med lidens slentrian, bevises deraf, att då jag för fyratio
år sedan erhöll tjenstebref att commendera Lifgardet till
häst, förbjöd jag genast allt pryglande på offentliga ställen
eller i enrum, eller i vakter, och excercisprygel med allt
det mera dylika, som då var i armeen öflig t. Jag inhiberade
sqvadronsbefälets rätt att bruka käppen; majorsförhör
och rapport till mig måste föregå allt prygelstraff; och detta
alltid framför uppställd sqvadron, efter formligt tiilkännagifvande
af felet och domen, således utan hetta och öfverilning,
men under iakttagande af militäriskt allvarliga former,
verkställas, en mängd andra reformer i ämnet alt förtiga,
och hvilkas förträffliga verkan motiverat mitt systems
efter hand inträffade reglementerande för hela armeen. Bör
reformen gå längre och pryglet absolut afskaffas ? Undersökom
vära lagar och seder, Uti intet land Ur stryk så gängse
som i Sverige. I det stora mertalet af familjerna uppfostras
barnen med stryk. Hos mästaren få gesällerne och lärlingarne
stryk. Svenska lagen (ensam i Europa) stadgar husagan:
detta lagliga stryk inomhus. Lagen medgifver att missfir
-
Den i4 April e. uj.
413
meisel' med hugg och slag försonas med böter, och de äro
alla taxerade, med undantag blott för dem, som stå under
duellsplacatet; och det kostar bara några plåtar att medelst
en kindpust skymfa hvilken annan medborgare som helst.
Icke längesedan kunde Svensk medborgare spöas extrajudicialiler,
nemi. otidiga hållkarlar och härndsproforser , som
med flathet verkställt spöbestraffningen. Ännu 18I7 stadgade
StrafF-b:n, (1 cap. 8 §:n) att om bonde icke utan hemmanets
ödesmål eller egen svält mäktar erlägga ådömda böter,
umgälle lian brott sitt ”med kroppen.” Ingenstädes
är slagsmålet, detta vädjande till näfven , så gängse som i
Sverige. I min ungdom brukade vi unga officerare flitigt
slåss på gäslgifvaregärdarna, och det ansågs som elegant.
Nu är det våra drängar, som slå sk julsbönderna eller få stryk
af dem, således — ändå stryk! På den tiden hade vi ock
slagsmål i Upsala och Lund med studenterna, och desse
hade än flitigare näfvefejder med gesällerna och bönderna,
hvilket sednare icke ännu torde vara alldeles aflagdt. Således
stryk öfverallt; stryk i uppfostran; stryk inom och
utom husen; stryk i lagen och bredvid lagen. Och — uti
ett Iand, der lagstiftning och seder så ända igenom hålla sig
till kroppen, vill man bilda undantag just för den dass i
samhället, som i följd af den dristighet, hvilken utgör dess
nödvändigaste egenskap, måste vara mest fallen för sjelfsvåld;
för den dass, inom hvilken derjemte sjelfsvåld.et är för samhället
vådligast; för den dass , hvars hela bestämmelse är
rakt förfelad i den stund ofelbaraste ögonblickliga lydnad
upphörer att inom densamma vara att påräkna. Man åberopar
hederskänslan. Men i detta fall är denna subjectiv;
den är nemi. conventionel och vexlande, enl. sederna och
på dessa grundade olika åsigter i olika land. I Frankrike
förhåller det sig verkligen så som Hr von Hohenhausen
nämnt. När krigsministern Gr. St. Germain för 60 år sedan
försökte införa fuktel (hvilket icke lyckades), och en generalinspecleur
vid en mönstring föreställde en gammal grenadier,
att sabeln vore ett militäriskt instrument, erhöll han till svar,
att ”endast eggen är militärisk.” Men i Frankrike fredar
ingen ståndsskilnad ifrån ansvar på duellplatsen, när man
brukat näfven. Jag afvet en capitaine, som i sådan envig blef
ihjelstucken af en hyrkusk ; och ifall af stämning för örfilen
hade han blifvit ådömd fängelse. Men Themistocles
säde: ”slå, men hör.’'’ Romerska soldater, som eröfrade verlden,
de stodo under prygel. Centurionernes commnndoslaf var
en vinranka, den han flitigt brukade. Fredrik den Stores
soldater pryglades strängt, och Engelska matroserna daggas.
Vill någon påstå att alla dessa under kroppsaga stående krigsmän,
så länge, så ofta och så ärorikt kunnat segra, om denna
aga hos dem utplånat hederskänslan? Var det om denna
det handlade för de bönder, som 1812 petitionerade till Kronprinsen
om prygelstraffets aflysande för beväringsmanskapet?
4*4
Den .4 April c. m.
Jag samtalade med dem och fann alt det handlade om kroppsskadan,
och utur det jag anfört om allmogens uppfostran,
inbördes umgänge och husaga , framstår för öfrigt tydligt
nog, att desse petitionärer icke sago vanheder i stryk.
Det sorn under discussionen synts vara förbisedt, och
hittills åtminstone icke tagits i betraktande, är tjenstens behof
af det bestraffningssätt man vill afskaffa. Prygelslraffen
skulle ju ersättas med arreststraff. Dessa äro verksamma
i de cliraater, der lifligare blod kräfver rörelse och sysselsättning,
och der tvunget stillasittande sålunda blifver ett
verkligt lidande. Men våra officerare skola alla intyga, att
bland vårt manskap äro många, som vida hellre sofva i arresten,
än de excercera, gå på vakt eller göra handräckning.
Jag säger att 3:ne fel, de mest gängse hos unga soldater,
nemi. osnygghet, dryckenskap och näsvishet, utrotas icke
utan prygelstraff. Skadom särskildt bestraffningen i fält.
Sträng disciplin i hvad angår soldaters uppförande bland
fiendtlig befolkning är dubbelt vigtig; vigtig för armeens
rykte om sig, vigtig för deras subsistens, ty odisciplinerade
trupper svälta i brist af tillförsel. Men det blifver omöjligt
att med veckors arrest straffa alla mindre sjelfsvåld,
och omöjligt att under en liflig campagne släpa efter sig de
många till trossen försända arrestanter; omöjligt att bilda
correctionsarrester bakom armeen. Hvad sker i de armeer, der
prygelstraff icke användas? Jo, dödsstraff blifva de enda användbara
disciplinstraffen. Men hvilken befälhafvare förmår
sig att låta arquebusera hvarje soldat, som tagit bondens gris
eller höna eller umgåtts alltför fritt med det fiendtliga täcka
könet? De mindre vålden blifva förlegade af underbefälet
eller öfversedda af det högre, ända tills sjelfsvåldet tagit öfverhanden
och armeen deraf lider. Då måste förskräckande
exempel statueras; då skjutas många, som brutit vida
mindre än de kamrater de nyss sågo strafflöst råna; då flyter
mycket blod, som pryglet hade sparat. Må nu också våra
sjöofficerare tillfrågas, huruvida de, utan rättighet att bruka
daggen, skulle förmå manövrera skepp och hålla disciplin
ombord. Men om detta är lika omöjligt för dem , som det
i alla flottor är, (ty den Franska daggen går rätt bra bredvid
lagen, när det gäller brådtom), huru vill man lemna
vårt sjömanskap under en kroppsaga, hvilken man, såsom
vanhedrande, afskalfat i landtarme'en. När den sednast aflidne
Konung Fredrik Wilhelm den 3:dje för några och 20
år sedan ville humanisera strafflagarna i sin armee, och åt
en comité af erfarne generaler uppdragit författandet af reformförslaget,
befanns bland dessa en gammal, utmärkt och
tapper krigare, som upptjent sig från musköten och nu var
generalguvernör i Schlesien. Då turen kom till honom att
i Konungens närvaro definitivt rösta, sade han: ”Prygel! Eders
Majit! deraf har jag först mycket erhållit, sedan mycket utdelt.
Det har alltid förträffligen bekommit.” Härmedelst
Den 14 April e. m.
4x5
liar jag velat bevisa, att vanhedern i prygelstraffet beror af
ideen, och jag har redan sagt huru ideen i denna punkt kan
anses vara bland vår befolkning beskaffad. På samtliga dessa
skäl och grunder tillstyrker jag, att betänk, malte afslås, frågan
öfverleninas till K. M:s afgörande, som redan föranstaltat om
krigsartiklarnas granskning och öfverseende. Jag anser det
ganska humana cirkuläret till armeen år 1812 motsvara allt
hvad i ämnet kan för närvar, önskas; och enär härtill kommer
att Konungen anbefallt krigsarliklarnes öfverseende, röstar
jag på det bestämdaste för afslag å Utskms betänkande.
Ilr von Rosen, Georg: Jag har begärt ordet, egentligen
för att till prot. anföra en rättelse i afseende på reservationerna
i Ulskins betänk., der jag är nämnd såsom
den der i alla delar förenat sig med reservanterna. Jag har
aldrig kunnat med min åsigt förena, att ett straffskall upphöra
för en del af armeen och stå qvar för en annan del
deraf. Jag har lifligt önskat, att detta straff kunde upphöra
för hela armeen; men jag tror, hvad beväringen angår, att
så länge lega får existera, kan icke straffet upphöra, autan
att något annat sättes i stället. Sådan var min mening med
reservationen och således icke den, sorn finnes i betänk- upptagen.
Hvad hufvudsaken beträffar, skulle jag tro, att ett
misstag ägt rum uti redactionen af Utskms belänkande. Jag
föreställer mig nemi., att med laga domstol, såsom Ulsk:n
uttryckt sig, menats hvarje sådan, som finnes inom armeen,
och att saken blott behöfde afgöras vid majorsförhör. Om
derföre betänk, återremitteras och Utsk:n fästa sin uppmärksamhet
på den redaction, som nu är uppgifven, så torde
ändamålet snarare vinnas, än derigenom att prygelstraffet
upphör, utan alt något annat sättes i stället.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Icke heller jag finner
mig nöjd med LagUtsk:s förevar, betänk., men ej på
det sätt och på de grunder, som å t sk i11ige talare före mig
yttrat. Mina åsigter äro motsatsen till deras. Jag tror alt
LagUtsk. gjort bäst att inskränka sig till att tillstyrka bifall
till Hr Cederschjölds motion, att nemi. Ständerne hos Konungen
matte anhålla 0111 prygelstraffets alskaffande inom
hela Svenska armeen, för att utbytas mot en lämpligare bestraffning.
Ett sådant enkelt tillstyrkande från Ständernes
sida anser jag hafva varit bättre, än att på delta sätt inkomma
till Konungen med ett utarbetadt förslag, emedan
då Ständerne framställt en sådan underd. anhållan, så hade
det blifvit en ganska kraftig anmaning till den comité', som
lärer vara sysselsatt med krigslagarnes förbättrande, alt taga
denna sak i öfvervägande. Det är naturligt, att när prygelstraff
så länge existerat, som hos oss; när armeen är så
sammansatt, som den för närvar, är; så kan det ej heller
komma i fråga att på en enda dag afskaffa detta straff; men
då Ständerne uttryckt den tanken, att det må komma att
4i6
Den i4 April e. m.
upphöra; då skall deraf följa, att raan skall vidtaga åtgärder,
hvarigenom det inom kort tid blir möjligt att afskaffa
detta straff, och många öfvergångsåtgärder kunna dertill föreslås,
och man har ledning af andra länders exempel härutinnan.
Man har för prygelstrnlfets bibehållande citerat
exempel ända ifrån Romarnes tid samt anfört förhållandet
på Engelska och Amerikanska flottorna; men jag måste anmärka,
att dessa flottors besättningar bestå af ländernes afskum,
som understundom behöfver prygel, och det är ingenting
underligt deruti. Deremot i de länder, der armeerne
ej äro sammansatte af sådana varelser, utan utaf blomman
af landets ungdom, der har man ej bibehållit prygelstraffet
utan under ytterst stränga controllör att ej blifva missbrukadt.
Den arme'e, som Preussen ägde före 1806 och 1807,
var visserligen så disciplinerad medelst prygel som möjligt,
men kunde ej emotstå den Fransyska armeen, som var sammansatt
på annat sätt än den Preussiska, som blott bestod
af legda, eländiga varelser, sammanrafsade ifrån alla håll.
Det första, som Preussens Konung gjorde, efter de stora olyckor
som öfvergått detta rike, var att reorganisera sin armee,
och att införa nya författningar i alla riktningar. Bland
de väsendtligaste var tillförsäkrandet, att ingen soldat, som
ej vore dertill dömd af en domstol, hvaruti hans kamrater
deltogo, skulle kunna erhålla prygel, innan han förut blifvit
nedflyttad i en särskild dass. Denna domstol utgjordes af
officerare, underofficerare och soldater, och med särskilda
formaliteter sattes domen i verkställighet. Domslutet afkunnades
framför fronten vid paraden, och först sedan denna
offentliga ceremoni föregått, var karlen nedflyttad. Detta
är något helt annat än att prygels utdelande skall bero endast
af ett raajorsförhör; oell fordrar jag alltså, att en sådan
classbestämmelse eller nedflyttning bör ske efter laga
dom inför krigs- eller ståndrätt. Det är visserligen sannt,
att det ej så står uttryckt i Utsk:ns förslag, men då Konunden
kommer att pröfva omständigheterna, och comiteen
att taga detta i betraktande, så behöfver Ständernes förslag
ej följas ordagrannt. Blott det uttryckes att prygelslraff
endast efter dom kan äga rum, så anser jag det jag kan
förena mig i det förslag, som LagUlsk. framställt. H. Ex.
Hr Gr. Löwenhjelm har citerat exempel på Svenskens vana
vid stryk: jag tror ej att lians yttrande härom öfverens
stämraer
med nuvar. förhållande, utan att denna vana på
sednare decennier allt mer och mer aftagit. Jag tror att inom
de flesta familjer stryk numera ej brukas, och att ej det
går an numera att färdas fram på landsvägarna och slåss
på gästgifvaregårdarna, som fordom. Således äro vi nu
komne i en annan tid. Om det hittills gått an att bruka
prygel, så är förhållandet numera ej detsamma, sedan conscriptionen
till så hufvudsaklig del ingår i armeen, ålan
har
Den 14 April c. m.
4i7
liar sagt, alt bonden ej faster något afseende på om hans
son får lida kroppsstraff: jag skulle tro att han är lika känslig
för en skymflig behandling sorn någon annan; men vi skola
komma ihåg, att icke blott bönder skola träda in i armeens
leder, utan äfven söner af den bildade classen, och att
alla äro underkastade samma straff. Jag tror således det
vore att höja armeens moraliska anseende och göra folket
villigt att släppa till sina söner i farans stund, om ett stadgande
gjordes, hvarigenom manskapet sattes i skydd mot en
godtycklig behandling. Man talar om att det är svårt att
åstadkomma, men jag kan ej föreställa mig att det är svårare
att åstadkomma detta här, än i Frankrike, hvars armeer
vunnit så många segrar och så mycken ära.
Ju mindre man behandlar menniska» som machin, som
ett djur, hvilket skall drifvas fram med piskan, desto mer
lärer hon känna sitt värde, känna sig fri, älska det land
hon tillhör, vörda dess lagar, och för dess försvar med enthusiasm
gå farorna till mötes. Mycket vore ännu att tillägga,
men jag ber alt få sluta.
Hr Munck af Rosenschöld, Ni Is Rudolph: Det
hufvudsakliga skäl, hvarför Hr von Hohenhausen önskade
afslag å detta betänk., har varit, att en comité' vore nedsatt
till omarbetning af krigslagarna; men denna omständighet
anser jag vara ett skäl, hvarför R. o. Ad. bör bifalla
ifrågavar. förslag och ingå till Konungen med den i betänk,
föreslagna anhållan, för att gifva comiteen sina tankar tillkänna
i detta fall. Det förhållande, hvarom samme talare
nämnde i afseende på dueller i Frankrike, torde numera vara
något förändradt, alldenstund för kort tid sedan en lag
stiftades, hvarigenom dueller, äfven då mord ej inträffar,
beläggas med fästningsstraff. Gr. Löwenhjelm har anfört
vår barbariska lagstiftning och våra omilda seder som ett
skäl hvarför vi icke borde afskaffa den barbariska behandling
inom armeen, som ligger i prygelstraffet. Jag beklagar
visserligen, att samma barbari till en del skall vidlåda
oss, som Grefven påstår hafva ägt rum den tid han tjente;
men detta skall icke för mig blifva en orsak, hvarför jag skulle
afstyrka det vi ju småningom må söka att frigöra oss ifrån
detta barbari, så mycket som möjligt. Jag tillstyrker bifall
till betänkandet.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Då detta mål förevar
inom Ulsk;n, var der en ganska lång och vidlyftig debatt.
Alla voro ense om att prygelstraffet borde afskaffas,
emedan ett corporelt straff är det hårdaste man kan ålägga.
Men att införa nya straffbestämmelser, som helt och hållet
skiljde sig ifrån samtliga nu gällande krigslagars innehåll,
derom voro icke alla anse. Största delen af Utsk:ns ledamöter
voro af den tanke, att man borde ingå till Konungen
23 H. 53
4»8
D c 11 14 April e. m.
med anhållan att prygelstraffet måtte afskaffas och något
annat lämpligt sättas i stället. Detta förslag kom likväl
icke till något bestämdt beslut, utan man stannade vid hvad
dessa 3:ne mom. innehålla. Då bekant är, att en comité'
[innes nedsatt för krigslagarnes omarbetning, så tror jag rättast
vore att hafva anstånd med alla förslagers framställande
i detta afseende och endast önskningsvis yttra sig till Konungen
i ämnet, hvarföre jag i Utsk:n äfven reserverat mig
emot beslutet. Jag var visserligen icke af den tanke, Som
reservationen synes gifva tillkänna, att jag till alla delar förenade
mig med Frih. von Kraemer, utan jag reserverade mig
emot hela förslaget, hvilket jag ansåg vara för tidigt. Gerna
skall jag lemna min röst till prygelstraffets afskaffande, när
detta afskaffande sker i sammanhang med den öfriga krigslagstiftningen,
men må prygelstraffet intilldess stå qvar, helst
derigenom inga missbruk inträffat, enär vi veta att detta
straff kommer allt mer och mer ur bruk och endast i yttersta
nödfall användes. Jag tillstyrker afslag å betänkandet.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag har öfverlefvat den tid,
när prygelslraff godtyckligt utdelades: jag har med glädje
genomgått en annan, när delta blifvit inskränkt, och jag har
äfvenledes vunnit den erfarenhet, att Svenska armeens befäl
i allmänhet, och jag vågar säga, den aldrastörsta pluraliteten
deraf, önskar lifligt att prygelstraffet må kunna, om ej afskaffas,
åtminstone så reglementeras, att dess användande må
komma att mindre bero af godtycke än hittills. Men, mine
herrar! då jag bestämdt säger, att detta är armeens tänkesätt
och dess lifliga tänkesätt, så är det en annan sak, hvarmed
man måste dragas, nemi. sparsamhet på medel, som för
ändamålet fordras. Man vill att hammaren skall gå till förbättringar,
men man vill icke hålla i skaftet. Hvad skall
sättas i stället för prygelstraffet? Jo, tvänne saker: det ena
är arrest med sina modificationer, och det andra är dödsstraff,
arquebusering, och i begge fallen qvarstår behofvet af
arrester. Med den organisation, som Svenska armeen har,
att till sin minsta del vara garnisonerad och till sin största
del utspridd i vidsträckta cantoner, så blir det omöjligt att
kunna exeqvera dessa arreslstraff, med annat villkor, än att
vederbörligen inrättade arrester finnas inom hvarje regementes
stånd. Vissa regementen uro likväl förlagda inom en
så inskränkt krets, att de skulle kunna åtnöjas med en eller
två arrestplatser, men för de flesta regementen behöfves en
arrest för hvarje compagni. Detta förutsätter en utgift;
Konungen har infordrat uppgift å dessa kostnader, och om
Ständerne vilja till Konungen ingå med framställningar i
den syftning, som detta betänk, innehåller; så följer och
bör följa som ett bestämdt corollarium, att Ständerne anslå
medel till uppförande af dessa arrester, som skola i stället
för prygelstraff användas. Jag försäkrar på armeens befäls
Den 14 April e. m.
4'9
viignar, att det icke önskar något högre, än att blifva satt
i tillfälle att kunna mildra allt hvad mildras kan. Utsk:n
hafva, märkvärdigt nog, å ena sidan gillat principen af de
krigsartiklar, som finnas stadgade för Gottlands nationalbeväring,
der prygelstraff icke alls användes; men deremot
hafva Utsk:n vändt sig emot den, enskildt för Gottlands beväring
gällande omständighet, alt arquebusering är införd i
stallet för prygelstraff, hvilket straff gäller för andra delar
af Svenska armeen; och just den dilemma, hvaruti Utsk:n
sig befunnit, har vållat, att Utskm å ena sidan följt den
mildare åsigten att afskaffa prygelstraff, men å den andra
fruktat för fucillade. Jag är öfverlygad om, att Svenska
armeen har alt förvänta en krigslagstiftning, ungefärligen
fotad på samma grundsatser som dem Utskm framställt. Jag
säger ungefärligen, emedan Utskm begått åtskilliga misstag,
sorn göra det omöjligt att utlära hvad Utskm föreslagit.
Utskm hafva t. ex. förbigått den hufvudsakliga önskan,
som borde göras om införandet hos oss af den classification,
som inom Preussiska armeen finnes införd, och hvilken
vigtiga omständighet jag, vid remissen af motionen, tog
mig friheten alt påpeka. Denna sak har icke väckt Utskrns
uppmärksamhet till det ringaste afseende, ehuru den likväl
utgör kärnan och grunden, på hvilka modificationer kunna
byggas i den anda, sorn Utsk:n sjelfva söka att tillvägabringa.
Jag har den äran att vara ledamot af den förutnämnda
comiteen; jag kan försäkra R. o. Ad., att inom densamma
råda sådana grundsatser, som äro förenliga med de önskningar,
som Utskm vilja att Ständerne skola framställa till
Konungen, men att man der tillika går praktiskt tillväga och
ser på hvad som är möjligt att verkställa i de förhållanden,
hvaruti vi befinna oss. Jag anser det vara alldeles likgilltigt
om detta förslag går fram eller icke. LagUtsk, har icke behandlat
ärendet ensamt, utan i förening med Ekon.Utsk.,
hvilket är rätt; målet har derigenom fått sin karakter af att
vara ett önskningsmål, och del hvarken skadar eller gagnar,
0111 denna önskan framställes. Man behöfver icke påminna
Regeringen, att de grundsatser, som Utskm uttryckt, må göras
gällande, ty de ligga redan uttalade i de befallningar,
som äro gifna till comiterade för krigslagarnes utarbetande,
och de ligga än ytterligare uttalade i den promemoria,
sorn comiterade fått emottaga ifrån en hög hand, som
önskar verka allt det goda, som göras kan. Jag hvarken
till- eller afslyrker detta betänk, och anser det vara alldeles
likgilltigt, hvad beslut som dermed lages.
H.^Ex, Hr Gr. L ö w en h jelm: Emot de argumenter, som
hemtats utur Preussiska armeens segrar åren idia, 13, i4
och 15, ställer jag sjuåriga kriget, då prygelkäppen som högst
florerade i de Preussiska lederna, och synnerligast den oför
-
4io
Den 14 A pr il e. m.
gätliga bataljen vid Rossbacli, hvilken af de under denna
disciplin stående Preussarne vunno öfver en armee, i hvilken
icke en enda käpp förefanns, nemi. den Franska. — Att
Englands och Förenta Staternas sjöfolk utgöres af deras befolkningars
"afskuni” är hvad jag rakt best rider. Sådant är
ingalunda att sluta af den i England öfliga pressning, hvilken
i krigstid drabbar alla, som i krigshamnarna fördröja
sig sent på källare och krogar. Det är notoriskt, alt Englands
och Amerikas sjömanskap fastmera må anses som kärnan
af befolkningen.
Hvad beträffar vår allmoges åsigt, må jag ju antaga, att
om vår bonde fästade vanheder vid kroppsaga, sågs han icke
sålunda aga sina drängar, ja sina söner.
Beväringens tillkomst bildade visserligen en gill tig anleda.
att närmare betrakta ämnet. Vid första påseende tyckes
utan tvifvel framstå, att den, som lagen ställer i ledet,
äger anspråk på annan disciplinär behandling än den, som
frivilligt tagit värfning eller lega. Men denna åsigt måste
vika för omöjligheten af olika disciplin för soldater, som
tjena under gemensamma fanor. Befälets urskiljning bildar
fullständigt correctiv. Bland befälhafvares första pligter är
att i bestraffningsväg skåda den felaktiges moraliska värde
och antecedentia.
Sålunda är och har alltid varit en pligt att från käppen
förskona soldaten af ringaste härkomst, men som ådagalagt
det väsende, hvilket rättvisar förskoningen, och deremot
skoningslöst aga den förnäma men lågsinta beväringsynglingen.
Att alla soldater anse prygel såsom det värsta disciplinstraffet,
bestrider jag ånyo. Lynnenas olikheter äro otaliga.
Jag minnes en garnisonskamrat, som hade företagit
sig att icke prygla men moralisera. Nu var min kamrats
ulförsgåfva af den långtrådiga arten; och en dog, då han i
25 eller 3o minuter läst för en soldat, utbrast denne: ”Ack!
nådig herr capitaine ! låt mig få mina fem och tjugu, och låt
det dermed vara slut.” Må prygelstraffets afskaffande inom
armeen vara en framtidssak, som en dag måste ske! MA
lagar och seder och uppfostran först hafva uppå hvarannan öf~
vat sin kända vexelverkan! Dessförinnan vore den föreslagna
reformen sannerligen för tidig.
Hr af Dalström, Gust. Jac.: Då jag nu har den äran
att tala uti ifrågavar. ämne, är det icke för att försvara
ett ständigt fortfarande af prygelstraffen inom armeen. Jag
hyser den öfvertygelse och önskan, att den dag snart måtte
randas, då prygelstraffet afskaffas; men jag anser likväl nödvändigt
vara, att, intilldess en annan straffbestämmelse äger
rum, bibehålla detta sätt för disciplinens bibehållande inom
armeen. Jag vill i korthet upptaga ett yttrande af en värd
talare, som yrkat afskaffande af all kroppslig bestraffning.
Jag delar visserigen lill en viss grad hans åsigter, men jag
Don 14 April c. m.
hemställer till honom, om det öfverensstämmer med våra
förmer och nuvar. krigslagsliftriing, att för förescelser ålägga
godtycklig behandling. Det är nogsamt bekant, att våra
krigslagar bestämma en viss rättegångsordning, äfven i afseende
på extrajudiciel^ bestraffningar. 1812 års cirkulär
föreskrifver, att för första och andra gradens förseelser ingen
corporel bestraffning får äga rum, och prygelstraff utdelas
först efter föregången anklagelse och undersökning vid majorsförhör,
hvarefter saken öfverlemnas till chefens åtgärd,
och ingen annan inom regementet än chefen, eller vid detacherad
corps befälhafvaren har rättighet alt besluta prygelstraff,
hvilket åter är inskränkt till de förhållanden, som
krigslagarne bestämma. Hvad ifrågavar. betänk, vidkommer,
afstyrker jag att Ständerne mätte framkomma till Konungen
med detta förslag, emedan jag anser detsamma både
otjenligt och obehöfligt: otjenligt, emedan Utskm lösligt behandlat
frågan,, då de föreslagit prygelstraffets afskaffande,
utan att sätta något annat i stället; och obehöfligt icke allenast
derföre, att en comité' är nedsatt för att uppgöra
nya krigslagar, utan äfven af den orsak, alt Konungen för
ungefär i-i år sedan, just för att, om icke alldeles borttaga,
åtminstone minska prygelstraffets begagnande, gifvit order
till samtlige regementschefer att inkomma med uppgifter öfver
möjligheten att tillvägabringa arrester. Dessa uppgifter
hafva blifvit afgifna, och resultaten skola snart visa sig och
kanske snarare än man tror. Jag tillstyrker afslag å CJtsk:ns
förslag.
Hr Cederschjöld, Rober t Theophron: Då jag
väckte ifrågavar. motion om prygelstraffets afskaffande, så
var det visserligen icke min mening att detta straff på ögonblicket
skulle försvinna, utan endast att förberedande åtgärder
mätte vidtagas för sådant ändamål. Jag känner visserligen
alt en comité varit sammansatt för utarbetandet af
förändringar i krigslagarna, men jag trodde att denna comité'
upphört att vara i verksamhet. Man har anmärkt, att disciplinen
inom arméen ej kunde bibehållas utan prygel: om
så är, finnér jag detta visserligen vara beklagansvärd!; men
efter mitt omdöme skulle en bättre disciplin råda inom arméen,
om, i stället för prygel, ett annat straff, som mindre
sårar ambitionen, kunde utfinnas och införas. Man har invändt,
att upphörandet af oftanämnda prygelstraff skulle förorsaka
behofvet af ett större antal arrester: delta är visserligen
sannt, men jag tror också att kostnaden för dessa arvester
snart skulle ersättas, då jag beräknar, att utaf det antal
fångar, som för närvar, befolkar Rikets fängelser, utgöres
af personer, som förut tillhört militärståndet; och till
denna disproportion i numerären mellan fångar , som tillförene
Ijent vid militären, och fångar af andra medborgareclasser,
kan jag ej utfinna att orsaken är någon annan, än
Den 14 April c. m.
alt prygelstraffet blifvit i tid och otid begngnadt. — Redan
då min motion remitterades, instämde jag uti Hr Lefre'ns
förslag, att en lägre dass borde finnas, i hvilken soldaten
först skulle nedflyttas, innan prygel på honom användes; om
delta antoge, tror jag att första steget vore gjordt, så att
man ej kunde sägas för hastigt afbryta det existerande förhållandet,
och efter en sådan öfvergång blef ett totalt afskalfande
af prygelstraffet desto lättare. Delta rörer armeen
i allmänhet.
Hvad beväringsmanskapet angår, anser jag mig skyldig
påyrka, att prygelstraffet ej på detta manskap må användas,
derföre att då beväringssystemet infördes, skedde det under
förbehåll å Representationens sida, att beväringen aldrig
skulle med kroppslig aga bestraffas. — Då Utskms förslag
för närvar, ej får annorlunda behandlas, än att antingen i
sin helhet antagas eller förkastas, så ser jag mig nödsakad
alt yrka återremiss å detta betänkande.
Hr Munck af Rosenschöld: Gr. Löwenhjelm har
anfört den Preussiska armeens seger vid Rossbach som ett bevis
på hvad prygel kan uträtta. Utgången af slaget vid Rossbach
lärer väl ej härflutit derifrån, att prygel vankades vid
Preussiska armeen, men icke vid den Franska, utan hade den
säkerligen andra orsaker. Fredriks annee var hållen uti ett
krigiskt skick och härdad, då deremot vid den Fransyska
icke samma förhållande ägde rum, hvilket bäst bevisas af de
trofeer, som eröfrades, hvaribland funnos sminkburkar och dylikt.
Icke lärer prygel bilda någon till duglig krigare emot
fienden; den som darrat för käppen lär nog äfven darra
då han möter Rikets flender.
Hr Nordensköld, Otto Gust.: Jag anser mig skyldig
upplysa, att under kriget 1808 var ett stort antal af det
s. k. landtvärnet, som motsvarar beväringen nu, ombord på
flottan, och ingen af dem fick prygel. På Engelska, Fransyska
och Amerikanska flottorna vankas kroppsstraff och är
verkligen behöfligt på alla flottor; ty ingen, som ej är gammal
och van sjöman, skulle hafva lust att t. ex. under storm
gå upp i toppen för att refva ett segel eller kasta loss en
ända, om han ej visste att han hade prygel eller, som det
om skeppsbord heter, dagg att vänta i akterhand.
Hvad angår den saken, att prygel ej brukas inom Fransyska
armeen, så får jag nämna, att straff der användas,
som äro vida grymmare; ibland andra det, att den felaktige
införes i en liten kammare, hvars golf består af jernstänger
med de skarpa kanterna vända uppåt i sned riktning
emot hvarandra, och der delinqventen hålles ända till
8 dagar. Man kan lätt föreställa sig huru grymt detta straff
är, ty menniskan kan ju ej njuta någon hvila, om hon försöker
att lägga sig på dessa livassa jernstänger. Dessutom
användes äfven det straffet, som vi bruka emot arrestanterne
Den >4 April c. m.
i ankarsmedjan, alt om benen bära kulor, förenade genom
en kedja. Man har sagt, att om prygel borttoges, så skulle
ett färre antal komma att befolka fängelserna och correctionshusen:
jag tror motsatsen, ty i samma stund man borttager
detta straff, sättes befälet i nödvändighet att afskeda
personer, som de förut hållit i styr under den tid, då karlen
visste att han kunde få prygel, om han visade ohörsamhet,
men som, i trygghet emot detta straff, ej kan hållas
i tukt och derföre måste afskedas och till följd deraf icke
har sitt bestämda underhåll, utan begår brott och ökar personalen
inom fängelsemurarna.
På sista Medelhafsexpeditionen funnos ombord 600 å
700 man, och af dessa fingo ej mer än 5 eller 6 kroppsligt
straff. Blotta tanken att ett sådant straff kan utdelas är
nog i de flesta fall att utgöra ett band och hålla folket i
ordning.
Hr Mannerskantz: Jag yttrade visserligen min önskan
vara, alt prygelstrafifet inom armeen måtte totalt afskaffas,
men derföre var ej min mening att sådant ovillkorligen genast
skulle ske, utan att, i händelse ,det sorn extrajudiciel
bestraffning hädanefter skulle kunna öfvergå manskapet, sådant
endast måtte låta sig göra till följd af i vederbörlig
ordning föregången dom. Det är således icke å min sida
fråga om något totalt afskafifande af detta straff, utan vill jag
endast att den bestämda tanke måtte uttryckas, att kroppsstraff
endast kunna åläggas efter förutgången dom. Detta
tror jag ganska lätt låter sig göra; och om dertill fordras
särskilda anstalter och Ständérue inkomma med ett sådant
förslag, så gifva de ju derigenom likasom på hand , att de
äro beredvillige att lemna hvad behofvet påkallar. Jag är
säker, att den comité', som är nedsatt att behandla detta ämne,
handlar ungefär i öfverensstämmelse med hvad jag yttrar,
och jag har med yttersta fägnad genomläst den promemoria
, hvarom Hr Lefre'n nämnde, såsom innehållande tankar,
fullt öfverensstämmande med mina egna. Jag tillstyrker
bifall å Utsk:ns betänk., endast för att uttrycka en opinion,
huru Ständerne önska att se denna sak behandlad.
Hr af Dalström: Jag har endast begärt ordet i afseende
å Hr Cederschjölds yttrande, ronde proportionen af personer,
som tillhört militära ståndet, till personer af andra
samhällsclasser, som nu befolka våra fängelser. Jag betviflar
ej Hr Cederschjölds kännedom, såsom varande tjensteman
i Fångstyrelsen; men jag skulle önska, att Hr Cederschjöld
ville upplysa, huruvida denna fängelsebefolkning af
militärståndet utgöres af personer ifrån den indelta eller viirfvade
armeen, äfvensom huruvida sådane personer, vid ankomsten
till fängelserna, anses som militärer, hvilka väl varit anvärfvade
inen aldrig inträdt i tjenstgöring. Det är bekant, att
personer anvärfvas, hvilka sedermera, i brist på goda be
-
4^4
Den 14 April e. m.
lyg, ej anlagas lill soldater. Måhända räknas äfven dessa
att hafva tillhört militärståndet. Jag hoppas likväl, att, hvad
indelta armen angår, förhållandet ej måtte vara sådant, som
Hr Cederschjöld uppgifvit. För öfrigt fortfar jag att yrka
afslag å betänkandet.
Hr Sandels, Lars August: Det är i anledn. af ett
yttrande af Hr Mannerskantz, som jag begärt ordet. Han
har begärt prygelstraffets borttagande, synnerligast med afseende
derå alt beväringsmanskapet vore införlifvadt med den
öfriga Svenska armeen. Jag har i nära 20 år tjent vid Lrf—
beväringsregementet, som utgöres af både Stockholms stads
och läns beväring, och under denna tid hafva icke mer än
högst 5 man af den verkliga beväringen erhållit prygel, och
detta för subordinationsbrott, hvilka, om de blifvit dömde
efter krigslagarna, skolat mista lifvet. Jag är öfvertygad,
att inom hela Svenska armen förfares med beväringsmanskapet
på det sätt, alt prygel ej användes förrän efter verkstäldt
majorsförhör och sedan regementschefen dertill lemnat
sitt gillande. Jag är äfven öfvertygad om, att detta yttrande
af Hr Mannerskantz varit ett misstag, lika visst som
det var ett stort misstag, då Hr Mannerskantz yttrade att
prygelstraffel blifvit bibehållet vid Engelska marinen, derföre
alt den utgöres af landets utskum, då Engelsmännen
sjelfve anse sin marin som landets stolthet och ära. Jag
tror dessutom, att om prygelstraffet hastigt borttages, skall
det förhållande inträffa, att just särdeles beväringsynglingen,
som lättare än den gamle soldaten genom öfverilning förgår
sig emot sina förmän, skall ställas inför krigsdomstol och
blifva mycket hårdare straffad, än om hans fel försonas med
några prygel. Jag anser det lättaste vara att öfverlemna
omsorgen om allt detta till den comité, som är nedsatt till
krigslagarnes förändring.
Hr Munck af Rosenschöld: Hr Nordensköld har
ansett att prygel vore ett medel, hvarigenom befälet kunde
hålla sitt folk i ordning. Jag har gifvit akt på detta förhållande,
och tror mig hafva funnit, att ju oftare en karl
blifvit pryglad, desto mer har han förlorat ambitionen.
Hvad bestraffningen å flottan angår, så kan jag väl ej så
noga bedömma behöfligheten deraf; men hvad jag vet, det
är, att på flottan finnas bestraffningar, som af våra grannar
Danskarne ansetts barbariska, hvarpå jag som exempel får
anföra tilldragelsen i Kiel för några år sedan, då båtsmän
fastbundos i vanten.
Hr Munck, Bror Gustaf Reinh.: Jag anhåller alt
få förena mig i det yttrande, som Hr Lefre'n afgifvit. Lika
med honom tänker jag hvarken att till- eller afstyrka
betänk., emedan jag hoppas, att i alla händelser saken blir
af Konungen afgjord till arme'ens bästa. Men förhåller det
sig
Den i4 April e. m.
4a5
sig så sorn Hr Lefren säger, och jag hoppas, att största delen
och kanske hela Svensta armeens befäl önskar, att prygelstralFets
utdelande måtte inskränkas så mycket som möjligt,
ja, alldeles bortläggas skyndsammeligen; då kan jag icke
undertrycka den öfvertygelsen, att det måtte vara hvarje
befalhafvares skyldighet att söka hos soldaten inplanta den
tanke, att prygelstraffet är vanhedrande, ty detta är enda
sättet att kunna göra detta straff obehöfligt. Jag sjelf anser
äfven detta straff vara vanhedrande.
Hr Mannerskantz: Jag vill blott yttra några ord
för att närmare förklara min mening, som blifvit missförstådd.
Min mening med domstol, sorn skulle dömraa en
soldat, var den, att om en classfördelning antages, sådan
som finnes införd i Preussiska armeen, så skulle en soldat ej
kunna nedflyttas i en annan lägre dass, förrän han dertill
blifvit dömd, på sätt som jag förut nämnt att det tillgår i
Preussen; men dömd att nedflyttas i en lägre dass, vore
karlen underkastad extrajudiciel bestraffning. Således är det
icke min mening alt borttaga extrajudiciel bestraffning vid
alla tillfällen.
Frih. Boye, Fredrik: Jag vill visserligen ogerna förlänga
denna discussion, men måste säga att under de 3o år,
som jag tjent i Svenska armen, har jag mången gång innerligen
önskat att prygelstraffet måtte afskaffas. Af alla
befattningar jag haft har den förefallit mig svårast och mest
smärtande, ifrån den stund jag blef lieutenant och fick befallning
att låta kalla den och den soldaten till undergående
af prygel och till dess jag blef major, då jag måste öfvervara
dessa executioner. Mången gång påminte jag mig
Norrbys ord i pjecen Gustaf Wasa: "Ers Maj:t, jag är soldat
och kan ej bödel vara.” Jag önskar afskaffandet af
detta straff och skulle förebrå mig om jag ej gifvit denna
tanke tillkänna. Jag anser straffet vanhederligt och tror ej
att det verkar till förbättring hos den bestraffade.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns betänk.
N:o 48'
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
nej öfverröstat ja, begärdes af flera ledamöter votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition:
Den
som bifaller Lag- samt Allm. Besvärs- och EkonUtskins
betänk. N:o 485 voterar
ia;
den det ej vill, voterar
426 Den 14 April e. m.
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnda betänk. N:o 48.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som foijer:
Ja — 22.
Nej — 75.
Frih. Fleming, Herinan Reinhold: Jag anhåller
all få anmäla min reservation emot det nu fattade beslutet.
Hr Munck af Rosenschöld: Äfven jag reserverar
mig emot det fattade beslutet och beklagar, att, då inom
detta Hus befinnes ett så stort antal af arraeens befäl, detsamma
visat så ringa sympathier emot gemenskapen.
Lades på bordet nedannämnda från Utsk:n inkomna
mern., betänk:n och utlåt:n, nemi. från
Consti tutionsU tskottet:
N:o io3, med utlåt, rörtde K. M:s nåd. propos. om ändring
i Riksactens 7 §;
N:o io4, angule förloppet af voteringar inom förstärkta
Gonst,Utskottet ;
S ta tsU tsk otte t:
N:o 483, med förslag till sammanjemkning och voter:spropos:r,
i anledn. af RiksStrns skiljaktiga beslut öfver utlåtandena
N:is 337 och 4>8;
N:o 484, ang:de ytterligare föreskrifter i afseende på
den, till säkerhet för Hjelmare canal och slussverks framtida
underhållande, afsatta fond;
N:o 485, ang:de ett årligt understöd för förre Secreteraren
hos fullmäktige i Riksg.cont. C. Sylvans enka;
N:o 486, i anledn. af PresteSt:s återremiss å Utskrs,
ang:de ifrågaställd tryckning af RiksSttns förhandlingar i representationsfrågan,
under N:o 4'5 afgifna memorial;
N:o 4871 i anledn. af återremiss å mern. N:o 428;
N:o 488, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt.
N:o 347;
Bevillnings- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utskotten:
N:o 14, i anledn. af återremiss samt R. St:s i vissa delar
fattade beslut, rörtde Utsk:ns uti mern. N:o 12 framställda
förslag till sammanjemkning af RiksSt:ns skiljaktiga meningar,
ang:de grunderna och villkoren för brännvinsbränningens
utöfning samt afgifterna derför;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskotten:
N:o 5g, i anledn. af väckt motion om eftergift i vissa
fall af Kronans rätt till skatt å sockenallmänningar;
N:o 6o, i anledn. af väckt motion, om rättighet att
Den 14 April e. ra. /jay
under vissa villkor hos andra än målsmän insätta barn lill
uppfostran;
N:o 61, i anledn. af väckta motioner, rör;de förändringar
i expeditionstaxan;
N:o 62, i anledn. af väckta motioner,
tioner om presterskapets löneinkomster m. m;
N:o 63, i anledn. af väckt motion, ang:de prestgårdsbyggnaderna
å Gottland;
N:o 66, i anledn. af åtskilliga inom de respective RiksStånden
väckta motioner, ronde en förbättrad fångvård
samt disciplinen inom fängelser och correctionsinrättningar,
, m. m.
H. 11. o. Ad. åtskiljdes kl. J till 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe,
t. li l ii. ..
» ii
o i'10'j ’i‘j
*»: i .
.
. i; ." • > o
ii!oco!o'iiT - i -: > I: ii lil
/>, i". V ■ '• ■
L_
