# ID: svediakorp-gov503
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 147,274
# sentences: 5,138
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den a4 Mars f. m.
5oi
dan färdiga; liar är icke fråga om förbindelser, bär finnes
ej någon annan communicalion motsvarande denna, tvertom,
den redan befintliga gamla canalen skall upphöra, ty det
är omöjligt att kunna fortsätta det nya canalarbetet, om
man icke beviljar hvad som behöfves för att sätta den i farbart
skick. Vidare ar meningen att utsträcka arbetet för
att sammanbinda åtskilliga insjöar och deribland Siljan, hvarigenom
tillfälle skulle beredas för Rikets mest vanlottade
provinser alt kunna med lätthet tillegna sig de producler,
som ej finnas inom deras eget sköte, afsätta sina egna i stället,
lifva industrien och m. e. o. sprida trefnad och välstånd
till de mest aflägsna byggden af landet. Ytterligare
har detta foretag rätt lill företräde framför alla andra i det
afseendet , att upprättade contraclsvillkor redan finnas,
hvarigenom bolaget förpligtat sig, att, om ett så och så stort
bidrag på de oell de villkoren lemnäs, fullborda canalen,
arbetet må nu komma att kosta mer eller mindre än hvad
man calculerat. Man anser likväl ej detta vara nog; man säger,
dels att bolaget kan få för hög afkastning, dels att det
anslag, som är i fråga, borde lemnäs i egenskap af lån; ty
örn det ej lemnades såsom sådant, så skulle Staten icke kunna
beräkna någon valuta för sina penningar. Jag ber likväl
att få fästa uppmärksamheten derpå, att ett företag, sådant
som detta, är någonting belt annat än ett odlingsföretag,
hvartill lån beviljas. Af det förra har icke en enskild
person ensamt fördelen, utan i afseende på detta speciella,
eller Strömsholms slussverk, komma 2tne samliällsciasser att
deraf draga fördel, nemi. den ena de stora bruks- eller andra
industriägarne, i och för deras näringar, och desse personer
hafva ansträngt sig så mycket som möjligt, då de underkastat
sig både att sammanskjuta ett capital och att fylla
bristen för alt fullborda canalen. Begär man blott 3
proc. ränta på det lån, som Staten lemnar, jemte capitalafbelalning
i en aflägsen framtid, så skall detta öfverstiga
den nytta de kunna påräkna af canalen; de måste då saga
nej (ill företaget, och detsamma afstanna!-. Men den andra
classen, mine herrar! den classen, som ej kan göra några
sammanskott, den utgöres af Dalallmogen, som af företaget
kommer att draga den största nyttan, ty den lättade transport,
som derigenom uppstår, verkar, genom den hastigare
afsätlningen, till ökad bearbetning af bergen inom Dalprovinsen
lill grufvebrytniogar, nya masugnars anläggande, förhöjd
t slångjernssmide, större kolafsättning o. s. v.
Man har sagt, att om denna canal fullbordades, skulle
Dalallmogen komma i mistning af sin hittills åtnjutna förtjenst
genom foror, som då aldrig komme i fråga: jag tror, af
skäl jag förut nämnt, att den ökade lifligheten utefter hela
canallinicn och hvad till denna liflighet gåfve anledn., skulle
i mångfalldig måtto ersätta den förtjenst Dalallmogen uppbemtar
genom da har omlalta fororna.
3oa
Den 24 Mars f. m.
Hvad afsättningen af en viss summa beträffar, hvaraf
räntan skulle användas för detta arbete, så tror jag visserligen
att en sådan afsättning vore öfverflödig; ty om Ständerne
åtaga sig en förbindelse i detta fall, så lära ej kommande
Ständer, efter hvad jag hoppas, upprifva vårt beslut,
utan torde detsamma vara bindande så väl för dem som för
oss; men då en sådan åtgärd är vidtagen af 2:ne Stånd, äfvensom
att en af Riksg.eonCs Hrr fullmägtige skall hafva
controll öfver medlens rätta användande, så anser jag det
vara bäst ali i dessa beslut instämma, hvarom jag anhåller
om proposition.
Hr Frill. o. Landtm, tillkä nnagaf, att plenum lomme
att fortsättas på e. m. kl. 6.
Gr. Frölich, David: Om den värde ledamoten nu
vore här tillstädes, sorn för några veckor sedan befarade att
samma splittring vore ibland oss för handen, som splittrade
det fordna Carthago, så skulle han (inna, att sådana frågor,
som dessa, just äro af den art att, de åstadkomma splittring,
då det nu visar sig att personer, sorn eljest närmast förena
sig med hvarandra, isynnerhet då fråga är örn anslag af allmänna
medel, nu skiljas i sina åsigter. Emedlertid är det
icke utan en hög grad af tillfredsställelse, som jag erinrar mig
att 2tne ledamöter, åtminstone in abstracto, hyllat den af mig
framställda grundsatsens riktighet, att stora canaler böra
byggas för Statens räkning, men ej af enskildta bolag. Jag
vill nu icke i allmänhet tala om denna princip längre, jag
finnér la force des choses vara den, att man mäste lemna
principer och endast söka huruvida man kan få något att
vidhålla i den riktning, som tyckes komma att utgöra majoritetens
beslut. Jag tycker mig finna, att It. o. Ad. har
mycken penchant för PresteSt:s beslut, och jag vill, med
anledn. af denna min förmodan, tillse om icke i detta beslut
skulle kunna inläggas ett och annat villkor, som öfverensstämde
med min princip. Frih. Sprengtporten har utvecklat,
att bolaget, sedan det färdigbyggt canalen, endast
skulle erhålla en ränta af 5 proc. på eli capital af 3oo,ooo
r:dr: förhållandet är verkligen så, om R. o. Ad. behagar
erinra sig, att i 4 punkten af de villkor, som StatsUtsk. föreslagit,
föreskrifves att bolaget aldrig skall uppbära mera
än i5,ooo r:dr årligen. En värd ledamot, Gr. Anckarsvärd,
har yrkat att bolaget icke borde få tillgodonjuta mer än 3
proc.: jag tager mig friheten att framställa ett medlande
förslag i detta fall, och skulle önska att bolaget ville åtnöja
sig med 10,000 r:dr i stället för i5,ooo r:dr, utgörande
något mer än 3 proc., som vore gnoo r:dr. Jag tror att
detta project knöde antagas och ville önska att Frih. Tersmeden,
som ofelbart bäst känner förhållandet, ville upptaga
denna framställning och deröfver lemna sitt utlåtande. Be
-
D c ii 24 Mars f. m.
3o3
malde Friherre har yttrat, att denna cana! gar igenom
Westmanlands oell Dalarnes rikaste bergslageri jag skulle tro
alt detta är förhållandet, och det är bekant att Konung Gustaf
ill lemnade allmänna medel, på det att denna canal
ständigt skulle hållas öppen, ett villkor, som man kan säga
var personelt för dem, som emottogo dessa medel, och hvilket
villkor ej kan binda detta bolag; men ehuru personelt
detta villkor var, och hvilket just är orsaken, hvarföre
jag ej tycker om systemet att ålägga villkor, som ej
kunna eller blifva uppfyllda, just derföre, säger jag, alt ett
sådant villkor ålegat de herrar patroner, som hafva stora
palatser i dessa trakter och äro de rikaste bruksägare i
Sveriges Rike, tror jag det ej vara så alldeles orätt att lemna
sin hyllning åt den grundsats, alt allmänna medel böra med
moderation medgifvas och bolaget nedsätta sina pretentioner
ifrån i5,ooo till 10,000 ridr. Jag har dessutom en annan
önskan, den nemi. att få se en möjlighet för den princips
trädande i verksamhet, som tvänne talare sagt sig hylla.
Frih. Tersmeden har sagt, att han erkände grundsatsen, men
att om den skulle följas, fruktade han att det skulle blifva ingenting
utaf med hela canalen : för detta skäl, och hufvudsakligast
för detta skäl, har jag icke velat inskränka grundsatsen
längre än jag gjort, men då hoppas jag också, att så
väl Frih:n som alla andra måste finna, alt ett tillägg till
villkoren i denna anda icke är orimligt, nemi. att efter 5 år,
sedan canalen blifvit färdig, det skall stå Staten fritt att
tillösa sig hela cänalverket för en summa af 3oo,ooo r:dr,
om Staten så vill. Jag får tillika hänvisa derpå, att det är
egentligen derföre, sorn jag yrkar nedsältningeri ifrån i5,ooo
till 10,000 r:dr i den af bolaget beräknade inkomsten afcanalen,
på det att bolaget måtte inse fördelen utaf att få ett
capital motsvarande 10,000 ridrs ränta, i stället för en ränta,
endast uppgående till 10,000 r:dr. Gr. Anckarsvärd har
sagt, att då man söker åstadkomma räntenedsättning, motarbetar
man detta syftemål genom att tillåta bolag på sina
ägande stora Capilaler draga en så dryg ränta, som 5 proc.
D etta är ganska riktigt, och just detta har jag beräknat för
den händelse, som visserligen icke kan inträffa förrän om 10
år eller derefter, att då möjligtvis Sländerne och 'Regeringen
erkände den grundsats jag yttrat, och som Frih. Tersmeden
sjelf ansett vara den rätta, om den kunde verkställas.
Godkännes den ej då, så är den helt visst felaktig, och
då behåller bolaget sin canal och inkomsterna af densamma,
men det vore ett sätt att få denna princip tagen i begrundande,
om Ständerne förbehålla sig ett sådant villkor.
Jag anhåller alltså hos Hr Frih. o. Landtm., attnär vi
en gång komma till propos., vi måtte erhålla den i följande
ordning:
1:0 bifall till anslag i likhet med PresteStts beslut i af
-
3o4
D e n it\ Mars f. m.
seende på summan 600,000 r:drs afsättning för Strömsholms
canalbolags räkning;
2:0 antagande af de i StatsUtsk:s betänk, å pag. 25 —
27 stipulerade villkor, med den ändring, att det högsta belopp
bolaget, eill. 4-de punkten, skulle åtnjuta efter canalens
färdigblifvande, nedsättes ifrån i5,ooo till 10,000 r:dr
årligen;
3:o att, i likhet med PresteSt:s beslut, en 9 punkt tillägges
i afseende på controll af någon Riksg.cont-.s fullmäktig
eller utsedt ombud;
4:o att ett ytterligare villkor i en 10 punkt föreskrifves,
hvarigenom förbehåll göres'*för Staten, att, inom 5 år
efter det canalen blifvit färdig, få till sig lösa hela canalverket
för en summa af 3oo,ooo r:dr b:co; och
5:o inbjudning till Preste- och BorgareStm att förena sig
med R. o. Ad. i förestående tillägg.
Frih. Sprengtporten: Frih. Cederström har onekligen
rätt i den observation han framställt, att öfverallt, hvarest
lättade communicationsmedel, genom canaler, jernvägar,
ångbåtar och dylikt, blifvit tillvägabragte, missbelåtenhet
uppstått hos de samhällsclasser, som haft fördel af varutransporter
på axel. Detta är en erfarenhet, som säkerligen
mången, likaväl som den värde Frih:n, haft tillfälle att inhemta;
men deremot föreställer jag mig äfven, alt Frihtn, under
sin mångskiftande och verksamma bana, funnit att fördelarne
af lätta communicationsmedel i statsekonomiskt afseende
äro så fullständigt utredda för många decennier sedan,
jag vill ej säga ett sekel, alt Utsk. tvifvelsutan skulle
hafva ådragit sig förebråelser, om Utsk. velat bevisa någonting
så axiomaliskt sannt och allmänt erkändt, att del är
civilisationens vanliga gång, att så beskaffade anspråk, sorn
det hvarå Frih.m behagat fästa uppmärksamheten, icke kunna
tagas i beräkning, när fråga är ali grunda sådana förelag
som det ifrågavarande. Troligen skulle Frih. Cederström,
likaväl som jag, ifall han närmare ville betänka saken, kunna
ana, att den transportersättning och den fördel, som tillskyndas
Dalallmogen genom forsling af jern, möjligtvis ifrån
Smedjebacken till Westerås, i händelse Strömsholms canal
icke blefve farbar, komme att fullt ut motsvaras, ifall nämnda
canal göres färdig, af den lifligare transport emellan
bruken af malm och kol , samt från bruken till lastageplatserna
vid canalen af dessa bruks tillverkningar,
alldeles på samma sätt som i England , der diligencerne
blifvit förflyttade från de orter, der jernvägar blifvit
anlagde, till bivägar, och der samma diligencer finna så
mycken mera förtjenst. Den anmärkt!., som Hr Ribbing emot
detta förslag framställt, eller att man borde vänta med
anslags meddelande till allmänna företag, intill dess man
kunde fördela den summa, som Staten kan använda, på alla
skatt
-
Den 24 Mars f. ra.
3o5
skatlskyIdige, har redan af flera föregående talare blifvit
bestridd;) och får jag för min del endast dervid göra den
observation, att om denna grundsats skall göras gällande i
afseende på ifrågavär. statsbidrag, så gör den sig äfven sedan
gällandé i fråga om skattejemkning och skatlenedsättning,
hvarmed likaledes borde anstå till dess man blefve i tillfälle
att kunna verkställa en sådan jemkning och nedsättning
så jemnt, att hvarje skattskyldig finge deraf fördel.
Detta är dock overkställbar!, och jag måste således äfven
bestrida den sats Hr Ribbing framställt.
Man bar anmärkt, att bolaget beräknat sig 5 proc.
ränta på det tillskjutna capitalet; jag ber då få fästa uppmärksamheten
derpå, att bolagets tillskott är caleuleradt
till 600,000 r:dr, och att, då bolaget ej beräknat sig inkomsten
af canalen till högre belopp än i5,ooo r:dr, och denna summa
utgör endast ränta till 2^ proc. å förenämnde belopp,
det klarligen skönjes att man blott räknat 2^ och icke 5
proc. ränta; vid hvilket förhållande jag icke kan biträda Gr.
Frölichs mening örn en ytterligare nedsättning i bolagets
beräknade fördel, helst jag tror att följden deraf blefve att
bolaget ej kunde träda i verksamhet. Jag instämmer deremot
med Frih. Tersmeden i haus anhållan om propos. till
bifall å PresteShs beslut.
Hr Hjerta: Nyttan och nödvändigheten af den eom
munication,
som finnes öppen genom .Strömsholms canal,
synes mig vara så fullständigt utredd, att nästan ingenting
dervid kan tilläggas. Isynnerhet har jag och troligen många
af R. o. Ad:s ledamöter fästat uppmärksamheten vid de
omständigheter, som Hr Lagerhjelm anfört angående den inkomst,
som Staten kan draga tillbaka på andra vägar för de
uppoffringar den för ifrågavar. ändamål får vidkännas. Jag
kan således icke hysa någon betänklighet, hvad sjelfva företagets
ändamålsenlighet angår, att instämma i det som derom
blifvit y t träd t, ens derföre att någon af de talare, som
yttrat sig öfver saken, deraf skulle hafva sin enskilda fördel.
Vidare måste jag finna, att de villkor för verkställigheten
af arbetet, som det nya bolaget erbjudit åt Staten,
äro i det hela, och med få modificationer, så billiga, att
deremot icke kan finnas något betydligt att anmärka. Under
sådana förhållanden mäste det vara med ett dubbelt obehag,
sorn jag uppslår, att det oaktadt nödgas utbedja mig
att få framställa några tvifvelsmål, om det kan vara så rätt
alt bifalla företaget så, som StatsUtsk. detsamma framställt,
eller ens så sorn PresteSt. beslutat. Della tvifvel består
deruti, att jag icke linner i detta SlalsUtskts belänk. något
enda ord, som omnämner i hvad mån ej denna canal kunde
med en vida mindre kostnad fullbordas i eller invid den
gamla farleden i stället för alt bilda elt nytt verk. Jag
22 H. 39
3o6
Den 24 Bl n rs f. m.
gissar, ali mången afR.o. Ad. skall runka på liufvudet härvid
och tänka, att jag ej lagit tillräcklig kännedom om förhållandet,
men jag anhåller att ej blifva för tidigt bedömd.
Det står visserligen i de handlingar, sorn blifvit lemnade
till R. St:s kännedom, att den gamla canalen svårligen, eller
alls icke, kari underhållas, men dermed menas ett sådant
underhåll, som vanligen kommer i fråga med en canal under
det den befares, hvaremot icke finnes utsatt livad denna
canal skulle kosta i ombyggnad i den led, der den nu befinner
sig. Något syses mig dock hafva varit erforderligt i
detta fall. Man invänder visserligen, att den gamla canalen
är mycket orätt anlagd, emedan den till en del anbragtes i
strömfårorna. Det är ostridigt att bolaget förutsett, alt
det skulle nödgas, för ombyggnaden af en del af den gamla
canalleden, vidkännas 2 å Boo,000 r:dr och derföre bellie! ville
draga en något ökad kostnad för en annan eller ny canalled, icke
besvärad af strömsättningar eller andra binder. När dertill
kommer alt canalholaget i sednare händelsen, eller för en ny
canalanläggning skulle erhålla en skänk af circa 700,000 r:dr,
så måste äfven denna omständighet i sin mån verka på saken.
Jag tror att denna summa skulle vara mer än tillräcklig för
ombyggandet af den gamla canalen på de ställen der sådant
erfordras, ty icke beböfves ett slikt arbete utefter bela
canalvägen. Orsaken hvarföre ej något sådant förslag
blifvit ifrågasatt känner jag icke; men man matte kunna
antaga som en möjlighet, att om bolaget haft förhoppning
att af Ständerna erhålla ett betydligt anslag för en ny och
beqväm canalled, så skulle det ligga i bolagets intresse att
noga akta sig för att till Ständerna uppgifva huru mycket
en genomförd reparation af den gamla canalen skulle kosta,
ifall denna kostnad uppginge till mindre belopp än en
ny canals byggande skulle erfordra, alldenstund bolaget väl
känner, att det är Ständernes åliggande att fara varsamt fram
vid disponerandet af folkets penningar, och del således möjligen
haft att förvänta afslag på en större summa, ifall den
gamla canalen kunde göras brukbar för en betydligt mindre.
Nu vet jag väl, och har af många personer hört omtalas
samt äfven sjelf åsett de svårigheter, som uppkomma vårtiden
för fartygen, då de skola halas uppföre canalen, och
jag medgifver t. o. m. att de under svårt vårflöde måste
ligga stilla; men det är ej derföre sagdt, att icke äfven en
sådan farled är af stor och väsendtlig nytta, emedan den dock
medför den förmånen, att de kringliggande bergslagernas produeter
kunna transporteras med jemförelsevis ringa kostnad
emot om de fördes på axel. Det finnes många orter i Riket,
der man ej kan undvika strömdrag, men der det likväl
skulle anses som en stor fördel att äga en sådan comniunicalion,
som denna. Det torde således icke vara så oäfvet
att tillse, om ej det ändamål, som man söker, skulle kunna
D e n 24 Mai s f. m.
med mindre kostnad vinnas, och får jag tillägga, alt jag ieke
stödjer denna förmodan på ett tillfälligt hugskott, utan
derpå, att jag hört personer, sorn bo helt nära intill Strömsholms
canal, försäkra, att en ombyggnad deraf, som följde
den gamla canalleden, skulle kunna ske för ett betydligt
buttre pris än om en ny canal skall byggas. Jag erkänner
visserligen, att den nya canalen möjligen skulle gifva
anledn. till transporter i något större fartyg än den
gamla, men vattnets djup i den nya blifver ej större än
i den gamla, nemi. 5 fot, och då är det gifvet att omlastning
ändå mäste ske vid Strömsholm. Fartyg, som endast
äro 5 fot djupgående, kunna ej göra resor, hvarken till Stockholm
än mindre till utrikes orter, med jernlaster; och således
blir hela den nya canalen i alla fall ej att betrakta annorlunda
än som en båtled. En sådan båtled kan likväl vara
af mycken nytta, derom vittna canaler i Amerika, sorn
ej äro mera än 4 f°l djupa, t. ex. den stora Eriecanalen, —
och ändock, hvilka ofantliga massor af varor föras ej på
dessa canaler! På grund af allt detta skulle jag tro, att innan
Sländerne bifalla medel till en ny canals anläggande,
borde de till Konungen ingå med und. anhållan, att, förrän
bolaget kan erhålla några medel till företagande af
Strömsholms canals nybyggnad, undersökning borde vidtagas
till utrönande af den blifvande kostnaden för en genomförd
reparation af den gamla canalen, och att, i händelse detta
skulle visa sig leda till betydlig besparing i jemförelse med
alt bygga en ny canal, Ständerne då uppdroge åt Konungen
alt afhandla med bolaget om sådana villkor i afseende
å Statens biträde, som relativt till summan motsvara det
anbud, som bolaget nu gjort i och för den nya canalbyggnaden.
Hr Lefre'n: Jag har blott begärt ordet, för att få afstå
derifrån, önskandes alt andre gjorde på samma sätt.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: Hr Lagerhjelm hatredan
så fullständigt visat nyttan och vigten af Strömsholms
canal lör det allmänna, att jag har dervid litet eller intet
att tillägga, hvarföre ock jag mig med honom till alla delar
får förena; men för de medlemmar af Huset, som äga
ingen eller blott ofullständig localkännedom om denna canal,
vill jng försöka att visa i hvad mån denna canal är
nyttig för jernhandteringen i de trakter, som angränsa densamma.
Utur Bei gs-collegii berättelse för år i83g har jag
gjort ett utdrag, som visar att i orterna kring Strömsholms
canal brötos förenämnda år i Vesterbergslagets och Korbergs
grufvefält 3g5,2i5 skepp, malm, sorn utgör nära -J- af hvad
som öfver hela Riket för samma år blifvit uppbrutet; alt i
Stora Kopparbergs och Westmanlands län tackjern blåstes
till ett belopp af 171,830 skepp., likaledes nära \ af tillverkningen
öfver hela Riket, och att stångjernssmidet i sis.berörde
3o8
Den jij Mars f. m.
län utgjorde 1^7,997 skepp, eller omkring % af liela Rikets
tillverkning. Vill man erkänna att stångjernstillverkningen,
såsom vår förnämsta exportartikel, är nyttig för Riket, så
måste man väl också medgifva, art den canal, sorn i betydlig
mån befordrar denna tillverkning genom varans lätta
transponerande, är af stor nytta. Visserligen kan invändas,
att ägarne till alla dessa effecter icke kunna draga fördel af
Strömsholms canal: detta medgifves, men jag vågar påslå,
att största delen gör det antingen directe eller indirecte,
nemi. directe de, som föra sina effecter på canalen, och indirecte
de, som till följd af canalens medtäflan få betala
lägre forlöner för sina tillverkningar, ehuru de forslas landvågen.
Skulle canalen upphöra, hvilket ovillkorligen inträffar,
om ej Ständerne mellankomma, emedan den nu är i
ett så förfallet skick att den ej kan stå ett år utan fara att
till vissa delar ramla, så skola forsellönerne komma att stegras
till den grad, att jag betvifla!- det jernhandter ingen skall
kunna med fördel hedrifvas. Man har satt i fråga, huruvida
canalen skulle kunna repareras eller om den hör ombyggas:
derpå ber jag endast att få anföra hvad Hr Öfverstelieutenant
Edström, såsom fullkomlig sakkunnig i afseende
härå, anfört, — — ”men som alla provisionella åtgärder,
hvilka äfven af den skickligaste kunde hädanefter vidtagas
för att hindra canalen från förfall, dock nu synas blifva
otillräckliga på många punkter deraf, torde ock derföre
tiden nu vara inne att allvarligen tänka på denna segelleds
ombyggnad och att dermed göra skyndsam början på de
ställen, som af behofvet äro mest påkallade/’ Det synes således
vara obestridligt, att canalen bör ombyggas, och att den
ej numera kan repareras. Man har talat om de allmänna
medel, som bolaget i och för canalens byggnad emottagit,
samt om alla de villkor, som dervid varit fastade, bland hvilka
man förmodat skulle höra bolagets skyldighet att allt
framgent underhålla canalen. Jag får då upplysa, att bolaget,
till gräfvande och byggande af Strömsholms canal,
af allmänna medel endast fått åtnjuta den obetydliga summan
af 40,000 r:dr; samt att alla de villkor, som dervid
voro fästade, uppgifvas i directionens berättelse till K. M, ,
hvaraf inhemtas, att sedan Konung Gustaf lil besökt canalverket
år 1787 och dertill anslagit 4°>00° r:dr, deraf i3,ooo
r:dr genast ulföllo, gjordes vid utbetalningen af återstoden
det förbehåll, att en bro af huggen granit skulle byggas
öfver canalen vid Strömsholm, samt på sidan deraf en väg
planeras. Delta förbehåll har bolaget längesedan uppfyllt,
hvarigenom frågan om villkoren torde vara tillräckligt besvarad.
Jag slutar med att begära det R. o. Ad. ville instämma
i PresteSlrs beslut.
Frih. Cederström: Då jag förra gången yttrade mig,
kände jag icke alt inom StalsUtsk. funnits en ledamot från
Den 34 M a r s f. m.
309
Slöra Kopparbergs län, som vindicerat innevånarnes i nämnda
provins intresse i förutnämnda afseende. SlatsUtsk:s Hr
ordförande har behagat lemna denna upplysning, oell sedermera
hafva så väl bemälde ordförande som Frih. Sprengtporten
yttrat, att de icke kunnat fästa afseende på detta allmogens
intresse. Det visar sig således, att desse tvänne ledamöter,
Gr. Horn och Frih. Sprengtporten, icke uppfattat
hvilka särskilda egenheter, som förete sig i provinsen Dalarne
af Konungariket Sverige emot landskapers i det öfriga
Europa. Innevånarne i denna provins, som är af beskaffenhet
att populationen derinom nu ej kan finna sin brödföda,
utvandra årligen och få, på sidan oin författningarna,
stryka omkring i landet för att skalfä sig arbetsförtjenst.
Nå väl! desse ledamöter af SlatsUtsk., som tro att på grund
af civilisationens framsteg alla möjliga communicationsanstalter
böra vidtagas, de behaga ej fästa något det ringaste
afseende på särskildta förhål landeri eller att sådana anstalter
ensamt i öfverensstämmelse med locala förhållanden
böra ordnas. Det hade varit StatsUtskrs pligt, då en dess
ledamot fästade uppmärksamheten på Dalprovinsens ställning,
att-söka vederlägga samme ledamots framställning;
men det hörer till StatsUlsk:s vid denna riksdag sätt alt gå
tillväga och behandla förekommande frågor, att allt som
möter hvad delta Utsk. har för afsigt att till eller- afstyrka,
mäste gifva vika, som vore fråga derom aldrig väckt.
Vare detta icke sagdt för att söka hindra den sak, som är
å bane, men jag har ansett min pligt vara, att anmärka det
alldeles oriktiga i SlatsUtsk:s förfarande, alt icke noggrannare
hafva genomgått ämnet och för Ständerna framlagt så
väl broksinlresset som hela Dalallmogens dermed i strid
stående fördelar.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag lemnar Frih.
Cederströms sats i sill värde, alt man ej bör gräfva canaler äfven
om de finnas nyttiga, derföre att arbetsförtjenst skulle möjligen
betagas allmogen genom brist på foror. Härom kunde vara skäl
att debattera möjligtvis ifall fråga vore att anlägga en ny
canal; men vitala ju nu endast örn ombyggnad på ett bättre
sätt af en canal, som redan finnes. — Hr Hjerta har önskat
veta, hvarföre ej för Ständerna blifvit framlagdt ett förslag
att bygga om slussarna och för öfrigt bibehålla den gamla
canalleden, förmenandes Hr Hjerta , som jag kunde tycka,
att under uraktlåtenheten af en sådan framställning lage en
hund begvafven, eller att bolaget endast ville inleda Ständerna
til! ett vidtomfattande företag. Orsaken till uleblifvandet
af en sådan framställning, som Hr Hjerta önskat, är
eljest helt enkelt den, att när undersökningen verkställdes
om bästa sättet att ombygga ifrågavar. canal, så kom man
till del bestämda resultat, att det vore lili en stor del bortkastade
penningar, om roan skulle bygga om alla slussarna
3io
Den 24 Mars f. m.
— sorn blefve behöfligt inom kort tid — och bibehålla rännan
för öfrigt, emedan canalen ligger så till, alt sedan man
gått igenom slussarna, kommer man genast in i vattudragen,
hvarigenom händer alt om våren canalen ej kan befaras,
förrän vårflödet är förbi, ofta icke förr än omkring midsommarstiden,
hvarefter det händer, att under Juli och Augusti
månader fartygen ej kunna passera canalen med mera
än half last i anseende till det grunda vattnet. Planen är
alltså i min tanke ganska riktig, och har ej bort framställas
på annat sätt än som skett, och hade bolaget framkommit
med förslag att ombygga canalen i den gamla rännan,
så hade ett sådant förslag ej bort bifallas, såsom ändamålslöst.
— Gr. Frölich har föreslagit tvänne tillägg lill PresteSt:s
beslut, det ena om nedsättning ifrån i5,ooo r:dr, som
bolaget förbehållit sig såsom maximum af inkomst för sitt
tillskott, till 10,000 r:dr, stödjande sig Hr Grefven på Gr.
Anckarsvärds yttrande att bolaget ej borde beräkna sig till
godo mer än 3 proc. å sitt tillskjutna capital. Det äskade
anslaget är dock icke högre än y5o,ooo r:dr, men kostnadsförslag^
uppgår till 1 million 3oo,000 r:dr; således är 55o,000
r:dr den summa, som bolaget på ett eller annat sätt måste
anskaffa, antingen genom nya tillskott eller medelst afsättning
af canaiinkomsterna under byggnadstiden. Nu hemställer
jag, om i5,ooo rtdr, som ej fullt motsvarar 3 proc.
ränta å 55o,ooo r:dr, kan vara en för hög bolagets inkomst
af canalen. Jag tror det ingalunda, och kan också icke
heller tillstyrka nedsättning häri, på sätt Gr. Frölich föreslagit.
Samme värde Grefve har, som el t ytterligare skäl
för denna nedsättning, åberopat mitt yttrande att denna canal
genomskar de rikaste bergslagerna inom Sverige: jag får
då närmare förklara delta uttryck och säga, att då jag begagnade
ordet rikaste, menade jag dermed de malmrikaste
trakterna, likasom man kan säga att Götha canal löper
mellan våra sädesrikaste provinser. — Beträffande Gr.
Frölichs andra tillägg lill PresteSt:s beslut, eller att Staten
skulle äga rätt att, efter 5 år sedan canalen blifvit färdig,
tillösa sig hela canalverket emot en summa af 3oo,ooo
r:dr, så, oaktadt jag visserligen anser att så stora företag
som detta böra ske på Statens bekostnad, vill jag dock icke
tillstyrka R. o. Ad. att nu fatta ett definitivt beslut i detta fall;
ty örn Ständerne 5 år efter det canalen blifvit färdig vilja
inlösa densamma mot den här omnämnda summan, ser jag
visserligen icke att något hinder å bolagets sida skall uppstå
för canalens afträdande, men anser, som sagdt är, det
vara onödigt att nu härom fatta ett beslut.
Frih. Boye: I besvarandet af Gr. Frölichs framställning
är jag förekommen af Frih. Tersmeden, förenar mig
med honom och begär att endast få tillägga några ord.
Efter den uppfattning, jag gjort mig af delta ämne, så
Den 34 Mars f. m.
utgör föremålet för Ständernes och följaktligen detta Stånds
öfverläggning den frågan: har bolaget uppgifvit sådana villkor,
att vi möjligen kunna ingå derpå? Vårt åliggande är
således att yttra oss, huruvida Staten bör på dessa villkor
biträda med hjelp eller icke. Att förändra vilkoren och göra
dem sådana, som Gr. Frölich föreslagit, är efter min
tanke ett indirect sätt att nfslå frågan; detta torde likväl
ej vara den ädle Grefvens afsigt, men nog blir conclusionen
sådan. Jag får alltså förnya min förut gjorda anhållan
om propos. till bifall å PresleSt:s beslut, och hoppas,
att R. o. Ad. icke skall, då propos. göres på Gr. Frölichs
framställning, vilja sätta sjelfva ändamålet i äfventyr för ett
villkor, som synes mig åtminstone, och måhända de flesta af
Husets ledamöter, allt för strängt.
Hr Rosenblad: Sedan så mycket blifvit ordadt i detta
ämne, vill jag ej upptaga tiden med alt vidare yttra
mig i sak, utan anhåller endast att fä tillkännagifva, det
jag ej kan ingå på Gr. Frölichs föreslagna tillägg, under
förnyande af min begäran om instämmande i PresteSt:s
beslut.
Atski 11ige hördes yrka proposition.
Hr af Uhr, Guslaf: En talare har sagt, att en genomförd
reparation af Strömsholms canal, som Hr Hjerta
föreslagit, skulle medföra nödvändigheten af en total ombyggnad
af alla canalens slussar; oell att så komme att ske,
derpå lemnar oss Götha canal ett afgörande bevis, emedan
alla dess slussar uro byggde efter den nya Engelska metoden,
undantagandes en enda, nemi. Forssviks-slussen, som
byggdes innan nämnda metod ännu var känd. Det gamla
byggnadssättet af slussen är numera icke användbart, de
gamla slussarne vid Strömsholm mäste förändras efter sednare
tiders uppfinning. Man behöfver ej vara sakkunnig för
att vittna att förstnämnde Forssviks sluss är ojemförligt sämre
än hvilken som helst af de öfriga, och att den redan tagit
sådan skada, som gör den inom kort tid obrukbar.
Kunde detta hända redan i vår tid och under Gr. von
Plåtens uppseende, huru mycket mindre skall man då kunna
förmoda, alt de slussar, som byggdes vid Strömsholm för
så lång tid tillhaka, skola kunna repat eras så, att en genomförd
reparation skulle kunna verkställas utan en total
ombyggnad. En undersökning i detta afseende vore alldeles
icke nyttig, ty hvar och en, som förtjenade förtroendet
att företaga en sådan undersökning, kunde genast sätta sig
ner och på fri hand skrifva sitt betänk, om olämpligheten af
en så beskaffad reparation, ty saken är klar i detta fall för
den i sådana ämnen erfarne. I afseende å hvad yttradt blifvit
om behofvet alt bibehålla landttransporler, på det att allmogen
må deraf hafva förtjenst, så är min tanke den, att
af alla transportmedel finnes intet, som för landet är mera
3i2
i) c n 24 Mars f. m.
dyrbart och tryckande, än varutransport med hästar; ty allmogen
föranledes att derigenom hålla ett större antal hästar,
än eljest, och detta på åkerbrukets och ängsskötselns
bekostnad. Blott det alt föda många hästar skadar landtbruket,
helst då de ej användas till åkerbruket, ty under
forslandet går den spillning förlorad, som så väl behöfves
för jordens ans oell skötsel.
Hr Hjerta; Hr Tersmeden, Carl Reinhold, har visserligen
uppläst, lill vederläggning af hvad jag anfört, ett yttrande
af Öfverstelieutenanten Edström, men jag tager mig
friheten anmärka, att deruti endast talas om en provisorisk
reparation af den gamla canalen. Min mening har
ej varit att företaga någon provisorisk reparation, utan alt få
veta huru mycket det skulle kosta att ombygga den gamla
canalen. Härvid måste förekomma tvänne omständighe-,
ter, som falla äfven den profane i ögonen: den ena, altman
redan dertill äger de mest behöfliga materialierna, såsom
ställningar, murbruk och en betydlig del af den huggna
sten som behöfves, och att det således förnämligast vore
kostnaden för den nya inurningen, sorn komme i fråga. Den
andra omständigheten består deruti, att byggandet af en ny
canal af 6 fjerdedels vägs längd, på ett betydligt afstånd
ifrån den gamla, erfordrar en ganska betydlig gräfningskostnad,
som skulle besparas helt och hållet, om den gamla
canallinien följdes. Jag kan således icke annat än fortfara
i mitt tvifvelsmål, huruvida all tillräcklig noggrannhet blifvit
iakttagen i afseende å undersökningen. Det är sannt att
svårigheter existera i och för transporten på denna gamla
canal, dels under sommartiden genom torka, dels under vårarne,
till följd af stark strömsättning; men deremot vill jag
framställa det argumentet, att det, oaktadt dessa svårigheter,
gått bra för sig, på sätt vi sett, att begagna canalen ,
oell att den uppfyllt sitt ändamål i så målto, att ellecter
på densamma blifvit förde och att ingen betjent sig af landttransporter
för sina varor. Jag kan således ej finna annat,
ari att det vore en Sländernes skyldighet att först underrätta
sig om huruvida ej halfva den kostnad, sorn nu är i
fråga, kunde besparas genom att ombygga canalen, icke endast
göra en provisorisk reparation å densamma, utan, säger
jag, ombygga den i den gamla canal leden. Jag medgifver,
att jag framkommer nog sent med denna sak, men
till min ursagt får jag anföra, alt min uppmärksamhet först
för några dagar derpå blifvit fästad af personer, hvilka bo
helt nära intill Strömsholms canal, hvilka sagt sig hafva
hört försäkras, att denna canal på delta sätt kunde ombyggas
för halfva kostnaden. Detta tyckes alltså vara en sak,
som kunde tåla att tagas i betraktande för alt ej gilva stöd
åt den beskyllning, som ofta nog framställes, alt Ständerne
äro
D c n 24 M i rs f. m.
313
äro mycket njugga när fråga ur att anslå småsummor, hvilka
för de dermed afsedda ändamål kunna vara ganska behöfliga,
men deremot icke så nogräknade, när fråga är om
summor, som hafva några nollor efter sig.
Med anledn. af hvad jag sålunda, så väl förra gången
jag hade ordet, som nu, anfört, vågar jag föreslå: att R. St.,
erkännande vigten af Strömsholms canalarbete för en stor
del af Rikets bergslager, likväl anse, alt, innan något statsbidrag
till denna canal kan medgifvas, undersökning bör föregå,
huruvida icke canalens ombyggnad kan ske med vida
mindre kostnad, ifall den gamla canalieden följes, hvilken redan
i många år varit begagnad, och att R. St., i anseende
till ämnets vigt och på det att nästkommande Ständer må
blifva i tillfälle alt närmare utlåta sig deröfver, hos K.
M. anhålla,* att e„ sådan undersökning må ske på Statens
bekostnad.
Gr. Frölich: Jag nödgas att ännu en gång begära ordet,
och skall söka att vara så kort som möjligt. Se
dan
Hr Hjerta förklarat att hans uppmärksamhet först för
några dagar sedan blifvit fästad härpå, så förfaller den anmärkn.
jag eljest ämnade göra, att hans förslag kommer nog
sent; gien jag tror att Hr Hjelta förbise!t en omständighet,
som vid ombyggnad af gamla canaler bör considereras, att
man ej får afstänga all den rörelse, som under ombyggnadstiden
kan äga rum. Detta måste ske, om man skall ombygga denna
gamla canal, men inträffar icke under byggnaden af den
nya, emedan den gamla canalen likväl är farbar och man
betjenar sig deraf så godt man kan.
Visserligen har man sagt, att bolaget troligen skulle blifva
ganska belåtet att emottaga 3oo,ooo r:dr i afträde för canalen,
men man har ej kunnat borga för bolagets vilja i detta
fall, om Ständerne om 10 å 12 års förlopp t. ex. skulle
vilja canalen till sig lösa. Det är derföre jag önskar , att
något positivt stadgande måtte utsättas, att Ständerne äga
denna rätt utan att Ständerne derföre borde fatta ett definitivt
beslut att så skall ske. Jag vill ingalunda förbinda
Ständerna att inlösa denna canal; jag vill blott förbehålla
Ständerna lösningsrätten, om de vilja sig deraf begagna, och
för att ytterligare bevisa att jag vill främja och gå bolagets
fördel till mötes, får jag, med afseende å framställningen örn
nedsättning ifrån i5,ooo till 10,000 r:dr, föreslå, att, i händelse
bolaget vill underkasta sig villkoret om Statens lösningsrätt,
och Staten skulle vilja sig deraf begagna, bolaget
må erhålla 5ooo r.dr ytterligare tillskott årligen för de sist—
förflutna 5 år bolaget varit ägare af canalen, till de 10,000
r:dr, som bolaget enl. mitt förslag äger att hvarje år af
canalen uppbära med 25,000 r:dr. Jag anhåller alltså, att
i deri af mig föreslagna 4 punkt, efter summan 3oo,ooo r:dr
22 H. 4°
3i4
Den 34 Mars f. ra.
b:co, få göra följande tillägg: ”i hvilket fall bolaget äfven
erhåller restitution af den under de sista 5 åren förminskade
inkomsten med särskilda ?.5,ooo r:dr.
Flr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Som
jag fruktar att Hr Hjertås förslag icke kommer att medföra
någon ändring i det beslut, som här troligen fattas, vill jag
lill prot. hafva antecknadt, det jag anser Hr Hjerta till
complett evidens hafva bevisat förmånen af alt ombygga
den gamla canalen, i stället för att hygga en ny.
Gr. von Platen: Jag hade icke ämnat alt ytterligare
upptaga R. o. Ad:s tid, om ej framställning blifvit gjord
derom, alt Staten skulle kunna för en viss summa tillösa
sig den ifrågavar. canalen sedan den blifvit färdig; men då
jag anser denna princip fullt oriktig, äfven med hänseende
på bruket i andra länder, der det stundom gått så långt alt
Staten byggt canaler och skänkt dem till enskilda, endast med
bibehållande å Statens sida af en viss controllerande 1 ii It ig—
het öfver underhållet m. m., har jag ej kunnat låta förutnämnda
framställning komma lill prot. utan att reservera
mig emot en sådan åsigt.
Hr Ribbing: Jag instämmer med Gr. Frölich i afseende
å den föreslagna nedsättningen ifrån i5,ooo till to,000
r:dr uti den inkomst, som bolaget skulle äga att af canalen
årligen uppbära. Beträffande den rättighet, som Gr. Frölich
velat förbehålla Slaten att för 3oo,ooo r:dr kunna lösa
till sig canalen, så instämmer jag äfven i denna punkt
med Grefven, emedan jag i ett sådant förbehåll finner en
garanti för Staten att få ersättning för bidraget till canalens
byggande, och för allmänna rörelsen, att varor, som föras
på denna canal, kunna blifva fraktade för det bästa möjliga
pris.
Hr af Uhr: Ehuru alla föremål för industrien böra
lemnäs åt den enskilda omtankan, så är det likväl eli annat
förhållande med de företag, hvilka icke bestridas på den enskildes
bekostnad, utan på del allmännas. Då det allmänna
bestrider kostnaden, sker det derföre att det allmänna deraf
skall äga gagn; men det allmännas intresse är icke alltid
förenligt med det enskildtas, som skulle äga en inrättning
sådan som den ifrågavarande. Det enskildta intresset skall äga
billiga anspråk att få deltaga i bestämmandet af slu«safgifter,
canalafgifter o. m. d. Det enskildta intresset är, alt
dessa afgifter må blifva så höga sorn möjligt, det allmännas
deremot alldeles motsatsen; ty Staten bör laga så, att dessa
afgifter blifva så små som möjligt, på det att transportmedlet
må blifva så allmänt nyttigt och allmänt begagnadt
som möjligt.
Det vore således angeläget att samhället komme att inlösa
canalen, just derföre alt Staten då blefve i tillfälle alt
Den 24 Mars f. m.
315
så lågt som möjligt nedsätta canalafgiflerna, emedan någon
annan vinst ej blefve behöflig, än som erfordrades till canalens
underhåll, hvilket ej kan ske, om den enskilde har en
röst med i laget.
Gr. Anckarsvärd: Då jag icke kan ifrån någon synpunkt
dela Gr. FrÖlichs åsigt i afseende på Statens fördel
alt göra sig till ägare af den nya canalen, kan jag icke heller
förena mig uti det af Hr Grefven föreslagna tillägg.
Det synes som detsamma endast för Staten medförer en
ovillkorlig rättighet; men en sådan rättighet kan snart inleda
till anspråk ifrån den andra sidan, och jag befarar sådana.
Jag skall i allt öfrigt gerna biträda Grefvi ns förslag,
men i delta tillägg kan jag ej förena mig på samma grund
sorn Gr. von Platen anfört.
Hr Ribbing: Jag anhåller alt Gr. Frölichs förslag
måtte punktvis företagas.
Gr. Frölich: Jag vill uppskjuta till en annan tid,
nemi. till framtiden, att vindicera min princip emot Gr.ne
von Platen och Anckarsvärd. Det tjenar ej till att vidare
tala härom, splittringen ar gifven, och det kan jag ej hjelpa.
Med anledn. af den siste talarens begäran, får jag
nämna, att propos. verkligen kunde göras delvis, nemi. först
propus på PresteSt:s beslut i afseende på sjelfva summan
och sältet för densammas användande, och sedan de öfriga
proposme hvarför sig, på sätt min skriftliga, till bordet aflemnade
promemoria innehåller, med undantag af den 5
punkten eller frågan om inbjudningen, emedan BondeSt, ännu
ej fattat beslut i ämnet, och jag anser det vara orätt alt
springa i förväg med inbjudningar.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R._o. Ad. behagade
oförändradt antaga Utsk:s förslag.
Ropades nej.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att det blifvit yrkadt,
det R. o. Ad. måtte i denna punkt fatta sitt beslut i öfverensstämmelse
med PresteSbs; likväl hade äfven blifvit
föreslaget, alt några tillägg och förändringar dervid skulle
göras, och jemväl, med frångående helt och hållet från Prest
eSt:s och Utsk:s förslag, att R. St, borde ingå till K. M.
med en und. skrifvelse i ämnet. Då frågorna dels om antagande
af PresteSt:s beslut, och dels om ändringar deruti,
föist blifvit framställda, torde R. o. Ad. finna, att de äfven
först borde blifva föremål för afgörande och att PresteStrs
beslut borde punktvis föredragas, beroende det likväl
på R. o. Ad:s beslut, om Ståndet funne tjenligast att behandla
det i sin helhet.
Hr von Hartmansdorff: Då de fleste yrkat att PresteSt:s
beslut skulle oförändradt antagas, så anhåller jag att
Den Mars f. ni.
Hr Frih. o. Landin), malle gifva oss propos. på elt oförandradt
antagande af samina beslut. De ledamöter, som för
jemkningars erhållande önska andra beslut, hafva sig öppet
att uppgifva de contra-propos:r, som de åslunda.
Gr. Frölich: Den sisle talarens förslag var ganska
knapphändigt, ty genom ordet oför ändrad t, skulle det
blifva omöjligt att få något tillägg till PresteSl:s beslut, d.
v. s. skulle mitt förslag icke kunna komma under pröfning.
Jag är nöjel med hvad Hr von Hartmansdorff begärt, blott
jag får bort ordet oförändra dt, ty eljest är jag säker på
att detta ord skall ligga lill hinders för möjligheten alt få
något tillägg. Jag anhåller alltså, alt vi må få företaga
punkterna i enlighet med discussionens fortgång och efter
StatsUtsk:s betänk. Jag tror det lätta vara att få propos.
på hvarje särskild punkt, och att man ej bör binda sig genom
ett så snärjande förslag, som Hr von Hartmansdorff
framställt.
Hr Frih. o. Landtm, fästade uppmärksamheten deruppå,
att PresteSt:s beslut blott innehölle tvänne punkter,
ehuru den första kunde sönderdelas i många flera. Den
första bestämde anslagssumman till 600,000 r:dr och godkände
de af Utsk. föreslagna villkor; den andra gjorde ett
tillägg till dessa villkor; således om förslaget att instämma
med PresteSt. skulle punktvis föredragas, så borde, enl. Hr
Landtmrs tanke, tvänne proposrr derom framställas; den första
proposm kunde anses innefatta sjelfva hufvudsaken, och
vid dess framställande hade de olika meningarne tillfälle att
såsom contra-propos:r göra sig gällande, hvilket äfven vore
förhållandet om PresteStrs beslut framställdes i sin helhet;
enl. Hr Laodtm:s tanke inverkade det således alldeles icke
på beslutet, om målet till afgörande framställdes på det ena
eller andra sättet, då R, o. Adis majoritet i hvarje fall hade
tillfälle att uttrycka sin mening.
Hr Lagerhjelm: Om jag ej orätt uppfattat innehållet
af discussionen, så hafva de fleste talarne bestämt sig för
önskan att få propos. på PresteStrs beslut, och då en sådan
framställning, som den ja-propos:n innehåller, icke utesluter
Gr. Frölichs förslag i contra-proposm, eller någon annans,
enär contra-props:rs antal kan vara obegränsadt, så föreslår
jag, att propos. bör göras på det ämne, som de fleste yrkat,
nemi. bifall till PresteStls beslut, hvarföre jag hoppas att
Hr Frih. o. Landtm, villfar den önskan, som blifvit framställd,
och lemnar oss propos. på nämnda Stånds beslut titan
att sönderstycka detsamma, emedan det är probabelt att
R. o. Ad. antager detsamma i sin helhet.
Frih. Boye: Efter allt hvad jag kan begripa om riksdagsordning
och praxis, så är den propos., som Hr von Hartmansdorff
begärt, den enda rätta, ty pluraliteten har ön
-
Den 24 Mars f. m.
skat godkännande af PresteSt:s beslut i sin helhet, d. v. s.
olörändradt, och genom framställande af propos. derpå, har
man icke i något afseende t rädt för nära hvarken Gr. Frölich*
eller Hr Hjertås meningar, hvilka i contra-propos:n
kunna få all den rätt de kunna begära.
Hr von Hartmansdorff: Lika med de 2tne sista talarne
anser jag det vara min och deras rätt, som dela mening.
med mig, att få PresteSCs heslut i sin helhet understäldt
R. o. Ad:s pröfning. Jag anser icke thin rätt vara
bättre än någon annans, men lika så god. Om Gr. Frölich
vill hafva ti eller 9 särskilda propos:r, och åter delar deni
sönder i 18 eller huru många som helst, så är det visserligen
bans rättighet att försöka huru långt R. o. Adis tålamod räcker
till. Mig synes dock alt meningarne under denna öfverläggning
varit så eniga, att hon för två timmar sedan kunnat
vara slut. Skola vi likväl få 18 propostr och votering
öfver hvar enda af dem, så kan detta enda mål räcka
oss veckan ut, och möjligen ett slycke in på den nästa.
Hr Lefren: Discussionen har klarligen gifvit tillkänna
att här äro 2tne särskilda opinioner, den ena, som vrkat odeladl
bifall till PresteStts beslut, och den andra, som yrkat
åtskilliga andra bestämmelser, mer eller mindre afvikande
från PresteStts beslut, och den som hufvudsakligen fört denna
sednare opinionstalan har varit Gr. Frölich. Om den
ädle Grefven tillåter, att de som ej tänka lika med honom
få propos. å hvad de önska, så får ju Hr Grefven tillfälle
alt i conlra-propostn söka göra sin och siria vänners tanke
gällande. Jag anhåller att få den propos., som Hr von Hartmansdorff
begärt, och att man ej här må förspilla tiden
med onödigt prat.
Hr Hjerta: Jag tager mig friheten fästa R. o. Ad:s samt
HivFrih. o. Landtnäs uppmärksamhet derpå, att såvida allas
meningar skola göra sig gällande, så måste här ovillkorligen
voteras öfver contra-propostn; men då jag icke bort
något allmännare understöd lemnäs åt den sats, som jag drifvit,
så ehuru jag ej kan annat än vara lifvad af den innerligaste
öfvertygelse alt hvad jag vågat föreslå vore det
enda rätta, anser jag det dock vara ändamålslöst att upptaga
liden med yrkandet af en sak, sorn ej funnit understöd,
och för att ej föranleda något afsteg ifrån formerna, skall
jag ej yrka någon propos. på mitt förslag, utan förena mig
med Gr. Frölich.
Gr. Frölich: Hr von Hartmansdorff har genom sitt
sista yttrande ådagalagt ett ganska vackert prof derpå, an
tingen
alt han alldeles icke följt discussionen, eller också att
lian icke erkänner att min rätt att få propos. är lika god
som hans. Jag vill ej upptaga det försök han gjort att
missleda Ståndet till resultäler, sorn aldrig kunnat äga rum,
3.8
Den a'i Mara f. ra.
nm min anhållan blifvit efterföljd. Hr Frih. o. Landtm.
ilar föi U,.i al, att PresleStis beslut egentligen blott innefattade
Iva punkter: detta kan vara rätt, om man nb. anser
att i första punkten ufven innefattas den, hvarigenom PresteSt.
godkänt alla de 8 villkor, som finnas i SlalsUtskts förslag.
Jag liar tagit mig friheten att i ett af dessaB villkor
göra ett tillägg, nemi. i det 4 villkoret. Deremot är jag
ense med PresteSt. i r morn. af i punk ten, som endast handlar
om de 600,000 rtdrna. Jag hemställer, om icke det är lika
lätt och lika liten tids förlust förorsakande att först fä
propus, pä denna summa, som ä någon annan punkt, isynnerhet
sedan Hr Hjerta afslutt ifrån yrkandet af propus, på
sio framställning, då svaret ang:de bifall lill de 600,000 rtdrna ej
kati troligen blifva något annat än jakande, och om ej då hasen
är lagd för alla, som vilja instämma i PresleStts beslut.
Skulle det då tillåtas alt fa propos. på den 2 punkten i mi11
förslag, så gufve sådant icke anledn. till några 18 propos;r,
sool Hr von Hartmansdorff' behagat yttra, utan helt enkelt
alt i en euda propos. få bestämdt, antingen alt lika med
PresteSt. gilla alla de 8 punkterna, eller också att i 4;t^e
punkten få den nedsättning ifrån i5,ooo till 10,000 r:dr,
suni jag föreslagit. Således ligger liela skiljaktigheten mellan
PresteStis beslut och milt förslag i denna enstaka punkten.
Likaledes är jag ense med PresteSt. ronde den 9 punkten
, hvadan ingenting 0111 densamma behöfver inflyta i votertspropostn.
Hela frågan är således endast den, huruvida jag
kan få någon propos. och vinna något understöd för den af
111ig föreslagna förändringen i 4 punkten.
Gr. von Platen: Jag är visserligen ibland dem, som
önska bifall till PresleStts beslut, och kan ej förbise de fördelar
i fråga om beqvämligiieten, som skulle blifva en följd
0111 bela saken afgjordes i en klump, hvarigenom vi aldra
skyndsammast förhjelptes hvar till sitt för att få äta middag,
och skulle derföre ej yttrat mig, om jag endast toge
denna omständighet i betraktande; men då i 54 §:n Riksd.-  Ordn. står, att om under discurserna ett mål skulle skiljas
i flera delar, hvaröfver särskilda anmärkn:r göras, då skall,
enär sådant äskas, propos. äfven å hvardera delen särskildt
framställas, kan jag ej finna annat, än att Gr. Frölich har rätt
att saken punktvis bör föredragas.
Frih. Sprengtporten: Så vidt jag kunnat uppfatta,
finnes ej här mer än arne meningar; den ena, att fullständigt
instämma med PresteSt., och den andra, ali fullständigt
i alla dess delar, och således jemväl i de modificalioner,
som blifvit föreslagna, äfvensom i del tillägg, som Gr.
Fiölieh äskat, instämma med bemälde Hr Grefve. Någon
slags anleda, alt dela dessa frågor, som bilda ett helt för
sig i sina liesläoimelseformer, i flera proposir, för att derigenom
förlora tiden, kan jag ej inse. Då Gr. Frölich får
Den u j Mars f. m.
liela sin mening fullständigt uttryckt i conlra-propostn, följaktligen
ufven den åsyftade jemkningen i PresteSl:s beslut,
neli vi på andra sidan få fullständig propos. att instämma i
PresteScs beslut, så måste all möjlig rätt vara bevarad på
ömse sidor. Jag kan således icke instämma i Gr. von Plåtens
åsigt, utan anhåller alt i ja-propos:n måtte införas bifall
lill PresteScs beslut neli i contra-propostn samina Siånds
beslut, med de ändringar deruti, som Gr. Frölich begärt.
Gr. Frölich: Efter det förord jag fått af Frih.
Sprengtporten, torde det lyckas mig att erhålla den propos.
jag askal, och då är jag mycket belåten.
Hr Rosen lilad: Frih. Sprengtporten har så fullstän
digt
utredl frågans beskaffenhet, alt jag dervid icke har något
alt tillägga, utan lorenar mig i den begäran om propos.,
som Frihm hemställt måtte R. o. Ad. meddelas.
Hr Ribbing: Lika med Gr. von Platen tinner jag, att,
om någon af Ståndets ledamöter bestämdt begär punktvis föredragning
af ett ämne, sådant icke kan förvägras; men hvad
detta ämne beträffar, finner jag lika med de Heste att sådant
icke är behöflig!. Jag tror att man kan sälta den delen af
Gr. Frölichs förslag, som afser modificalion i PresteScs beslut,
uti contra-propostn, men att den delen åter, som åsyftar
alt dertill göra tillagg, må särskildt behandlas. Ett sådant
föredragningsssält tyckes vara det rättaste.
Gr. Frölich: Jag får förklara ett missförstånd, ehuru
välmenande, att uppställa proposm annorlunda än jag redan
velat medgifva; hvarföre jag ej heller kan deruti tillåta någon
vidare förändring.
Hr Ribbing: Jag vill visserligen icke tvista med Gr.
Frölich härom, men tror att han ganska väl kunnat ingå
på hvad jag nyss föreslog.
Hr Frih. o. Landtm. lät nu uppläsa så väl PresleSt:s
beslut, som Gr. Frölichs förslag, och hemställde derefter,
om R. o. Ad. behagade instämma i det beslut, PresleSt.
rör:de i5 punkten fattat.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att
ja öfverröstat nej, begärde
Gr. Frölich votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition:
Den
som instämmer i PresteSt:s beslut ronde anslag för
Strömsholms canal och slussverk, voterar
den det ej vill, voterar
nej;
Den 24 Mars f. m.
Vinner nej, antager P». o. Ad. Gr. Fröliclis förslag, innehållande:
1:0
Infall till anslag, i likhet med PresteShs beslut, i
afseende på summan 600,000 rtdrs afsättning för Strömsholms
canalbolags räkning;
2:0 antagande af de i SlatsUtsk:s betänk, å pag. 25—27
stipulerade villkor, med den ändring, att det högsta belopp
bolaget, enl. 4 punkten, skulle åtnjuta efter canalens färdighlifvande,
nedsatt, s från i5,ooo till 10,000 r:dr h:co ärlige»
;
3:o att, i likhet med PresteShs beslut, en 9 punkt tillägges
i afseende på controll af någon Riksg.conl-.s fullmäktig
eller iitsedt ombud;
4:o att ett ytterligare villkor i en 10 punkt föreskrifves,
hvarigenom förbehåll göres för Slaten att inom 5 år
efter det canalen blifvit färdig få till sig lösa hela canalverket
för en summa af 3oo,ooo r:dr b:co, i hvilket fall bolaget
äfven erhåller restitution af den under sista 5 åren förminskade
inkomsten med särskilda 25,000 r:dr.
Efter voteringens slut, befunnos löslerne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 83.
Nej— ii."
Fortsättningen af detta måls pröfning uppsköts lill e. m.
plenum.
H. R, o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
OllS
-
Den a4 Mars e. m.
321
Onsdagen den 24 Mars 1841.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för den 8 dennes.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskts utlåt. N:o 435 litt.
C., i anledii. af erhållna återremisser af utlåt. N:o 354
litt. C.
Hr Lagerhjelm, Pehr: f anseende till det vigtiga
ämne, som förevar under f. m., får jag vördsamt hemställa,
om icke R. o. Ad. skulle finna det förtjena att genom en
inbjudning till Borgare- och BondeStm söka vinna RiksStms
gemensamma beslut i detta afseende.
Gr. Frölich, David: Jag vill icke motsätta mig en
inbjudning till BorgareSt., men jag anser det deremot alldeles
olämpligt att göra någon inbjudning till BondeSt., som
ännu icke har pröfvat saken. Jag anser det icke vara rätt
att göra någon inbjudning, förrän man sett hvad Ståndet
utan inbjudning beslutat, och först derefter tyckes det mig
kunna vara skäl för en inbjudning.
Hr af Si Ilen, Georg Axel, uppläste följande:
Sedan R. o. Ad. nu kommit långt in på litt. C. i StatsUtskts
utlåt. N:o 435 ang:de den s. k. extra-statsreglerm,
tager jag mig friheten vördsamt anhålla alt, då fråga härefter
förekommer om större summors användande för locala intressen,
fästa uppmärksamhet på angelägenheten deraf, att
så mycket möjligt är inskränka frikostigheten med Statens
medel, och, om jag så får uttrycka mig, icke alltför handlöst
nedkasta dem i hamnar, canaler och diken, kärr och
måssar.
Komma de väl dit en gång ; de resa sig aldrig derur;
de ligga der och ropa efter mer: och en Svea canal t. ex.
skulle måhända föda af sig ett nytt Sveaborg.
Otvifvelaktig! bör, då fråga är om klokt användande af
Statens tillgångar, det allmännas intresse äga företräde framför
enskildes samt större eller mindre districts fördelar. Huru
svårt dessutom är det icke för representanten, att rättvist
pröfva och afgöra hvilketdera af de uppgifna anspråken
äger mera skäl för sig, än det andra? Det allmännas
nytta deremot ligger för honom mera klart och öppet.
Jag fruktar att den som vet att förgylla sin sak bäst och
vinna anhängare, som förstå alt gifva hvarje mörk sida en
ljus färg, skall vinna gehör åt sitt anspråk, men alt den
sora föraktar alla sidovägar måste stå tillbaka, om än hans
aa H. 4l
322
Den 24 Mars e. m.
anspråk vore på billighetens vågskål mycket uppvägande de
förra. Och huru skola icke Regering och Ständer hädanefter
blifva bestormade med anspråk på anslag af Statens
medel för upprensning af den minsta å, för aftappning och
odling af snart sagdt hvarje måsse och kärr, för byggande af
hamn vid hvarje stad, som liar sitt läge vid ett större vatten,
vid hvarje strand, der ett bolag kan hafva utgångspunkten
för sin afsättning?
Slöseriet med Statens tillgångar på denna bana är dock,
efter min öfvertygelse, verkande mera ondt i moraliskt, . än
för närvar, i pekuniärl afseende. Det skall ej mera blifva
fråga om för en menighet, för en stad, för en socken, för
ett härad ensamt eller flera samfäldt, att af egen kraft utföra
ett gagneligt företag. All sjelfverksamhet skall domna
för Statens mellankomst i allt, i aila nyttiga företag, der någon
kostnad erfordras.
Jag anser derföre väl, om man, med mindre frikostighet
för de locala intressena, som hafva förespråkare, vänder uppmärksamheten
något åt det håll, der intresset, fastän allmännelig!,
har få försvarare.
Det är icke utan grundad anledn. jag gör mig del hopp,
att de af StatsUtsk. i förevar, statsregleringsförslag tillstyrkta
anslag och lånesummor kunna mycket inskränkas, och att
således omkring tre millioner r:dr blifva öfrige att af R. St.
ytterligare disponeras.
Ibland de angelägnare föremål för R. St:s verksamhet
är onekligen skattebördornas lättande och deras jemnare fördelning
på jorden. Det är för R. o. Ad. alltför väl bekant,
luiru åtskillige af dessa bördor tid efter annan tillkommit
och fått en slags häfd. För mig har det synts icke vara
omöjligt att återföra till mera jemnhet hvad som sålunda
blifvit ryckt ur sitt rälta förhållande. Vid 182.8 års riksdag
väcktes af mig motion om inlösen till Staten af säteriocli
frälsefriheten. Man lärer icke kunna neka mig riktigheten
af min logik, att sedan berörde frihet år 1809 upphörde
att vara en ståndsrättighet, som var dess ändar
mål; så borde den också försvinna, och följaktligen den jord,
som drog fördel af denna frihet, återgå till sin fordna bestämmelse,
att draga lika skatt och tunga med den öfriga
jordegendomen. Men jag vill nu ej mera vidröra denna
sträng, blott erinra om hvad sota tycktes äga allmänna rösten
för sig redan år 180g.
Det gifves dock sätt, alt utan bryderi och utan någon
mannamån gagna det allmänna med det öfverskott, som, efter
det extra-stulregleringssumman blifver bestämd, kail vara
att disponera.
En värd ledamot af BorgareSt. har föreslagit, att detta
öfverskott skulle användas till upphörande af hela personella
bevillningen. Mitt skäl emot detta förslag är, att som
hvar och en person fordrar skydd af Staten; så bör han
Den 24 Mars c. m.
323
ock i siii mån bidraga till delta skydd; oell då detta bidrag
af den, som icke bar synbar förmögenhet, rörelse, lön till
ett belopp af 200 r:dr, samt sådant näringsfång, hvarför
inkomslbevillning erlägges, icke utgör mer än 12 sk. mantalspenningar,
och, sedan numera personella bevillningen blifvit
nedsatt, 24 sk. af mans- oell 12 sk. af qvinnsperson, ellea
tillsammans 36 sk. af karl och 24 sk. af qvinna ; så synes
mig intet skäl att på den vägen använda omförmälda öfverskott.
Deremot, och då 2 art. i bevillningsförordn. nr tryckande
för all synlig förmögenhet, så i stad som på landet,
för alla löntagare, all borgerlig och industriel rörelse; så föreslår
jag, att det blifvande öfverskottet öfverlemnas till Riksg,-  cont., saint alt 2 art. bevillning nedsättes till det belopp, som
på fem år kan godtgöras genom nämnda öfverskott. Någon
omarbetning af bevilln.förordn. erfordras icke för en sådan åtgärd.
Det behöfves endast alt bestämma huru många proc.
berörde artikels bevillning skall nedsättas.
Jag hemställer vördsamt, att denna motion måtte till
Stats- och Bevilln.Utsktn remitteras, samt att densamma
dessförinnan må hvila på R. o. Adis bord, på det att de af
Stånds-ledamöteme, som kunde önska af den taga närmare
kännedom, dertill kunna öga tillfälle.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Då Hr Lagerhjelm nyss gjorde
förslag 0111 inbjudning till instämmande i R. o. Ad:s beslut
rör:de Strömsholms canal, anförde Gr. Frölich, alt det
syntes lämpligast ali uppskjuta dermed, tills man linge kännedom
0111 huru BondeSt. utan inbjudning fattat sitt beslut.
För mia del föreställer jag mig alt både det skickligaste och
lämpligaste ligger just deruti, alt man skyndar gifva BondeSt.
tillkänna hvad man beslutat innan BondeSt. fattat sitt
beslut; ty att sedermera gifva det tillkänna och inbjuda Ståndet
all frångå sitt beslut, synes mig mindre lämpligt än att
dessförinnan tillkännagifva livad beslut R. o. Ad. önskar
mätte fattas.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: I anseende till
den stora vigten af det ifrågavar. arbetet, yrkar jag på det
högsta att Hr Lagerhjelm^ förslag må antagas.
Gr. Frölich: Jag har begärt ordet, tillen början, för
alt rälta den uppfattning, en värd talare, Hr Lefren, gjort
of mitt förra yttrande. Jag hor alldeles icke föreslagit, att
någon inbjudning (ill BondeSt. skulle uppskjutas. Jag har förklarat,
att jag icke vill motsätta mig inbjudning lill BorgareSt.
, men att jag deremot försöker att motsätta mig ali inbjudning
lill BondeSt., som ännu icke fattat något bifall i
frågan. R. o. Ad. torde erinra sig först och främst, att inbjudning
är en sak, som står helt och hållet på sidan om grundlagen.
Alt likväl inbjudning må ske, der beslut äro fatta
-
3 A
Den 24 Mars e. m.
de, sorn hänvisa på möjligheten alt icke RiksStm förena sig
om beslutet, del ar något, sorn vi alla lära medgifva såsom
en praxis, hvilken icke har oskäl med sig ; men att nu vilja
införa den praxis, att Stånden, som genom prot.utdrtn aro i
tillfälle att veta livad andra Stånd beslutat, skola, innan de
gå att fatta sina beslut, få en inbjudning och likasom en förestafning
om hvad de skola besluta, anser jag åsyfta en ny
praxis, som jag högligen får afstyrka och som möjligen skulle
compromettera det Stånd, som ville försöka en sådan inbjudning.
Det tyckes också vara att gå ett annat Stånds
beslutanderätt i förväg, då inbjudning göres innan det yttrat
sig. De andra Stånden hafva, likasom vi, fått StatsUtskts
utlåt, i tryck sig tilldeladt och äro berättigade att fatta sina
beslut utan afseende på en sådan inbjudning. Inbjudningar
böra således icke komma i fråga förrän beslut äro fattade,
och man finner alt en inbjudning tarfvas för att åstadkomma
en enhet, sorn icke eljest kunnat tillvägabringas.
Hr Ribbing, Bengt: Inbjudningar från RiksSt. till
RiksSt. äro, såsom nyss nämndes, endast genom praxis tillåtna.
De äro visserligen icke förbjudna, och jag vill derföre
icke heller bestämdt sätta mig emot den gamla seden. Jag
skulle dock tro, att det bör vara någon viss grund för en
sådan åtgärd. Alt föreslå en inbjudning i en sak, deri votering
har försiggå 11, finner jag för min del alltid olämpligt.
En annan sak är det, om ett Stånd har gemensamt
fattat ett beslut, att då göra en inbjudning; men då det är
en minoritet, som bestämdt har satt sig emot beslutet, och det
sålunda alt den begärt votering för alt söka slippa ett sådant,
så tycker jag att det är mindre lämpligt att föreslå
det minoriteten skulle tillika med majoriteten inbjuda MedStånden
att instämma uti ett beslut, som en del af Ståndet
sålunda motsatt sig. Jag tycker, om jag så får säga, att
detta är mindre delicat handladt emot minoriteten. För
min del måste jag här motsätta mig förslaget till inbjudning,
det må vara till hvilket Stånd som helst. Jag förenar mig
äfven i det olämpliga af att icke afvakta ett annat Stånds
beslut, innan man skickar sin inbjudning. Det förefaller mig
verkligen, och kanske skall det äfven förefalla det Stånd,
hvilket ännu icke beslutat i saken, såsom man ville imponera
på dess beslut. Det kan dessutom hända, att BondeSt.
fattar ett alldeles likadant beslut med oss, ulan att få inbjudning,
och då blir det litet ridicult att komma med en
inbjudning till Ståndet att förena sig i ett beslut, som det
kanske sjelft fattat.
IJ. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Jag förändrar nu min
hemställan och mitt åt Hr Lagerhjelm lemnade medhåll till
den vördsamma anhållan, att det måtte synas detta Stånd
lämpligt, att ju förr dess hellre meddela BondeSt. sitt be
-
Den 24 Mars e. ra.
3a5
slut genom en deputation, af hvilken jag skall göra mig en
ära att vara en medlem.
Hr Le frön: Efter proejudicater bruka anföras till styrka
för hvad man påstår, så får jag i Gr. Frölichs minne
återkalla, att BondeSt. har genom en deputation hos oss anmält
sin önskan att vi ville med Ståndet instämma i frågan
om passevolance-afgiftens uppförande på statsverket, och
att det skedde icke ens kort förrän vi fattade vårt beslut,
utan måhända flera veckor dessförinnan. Jag fortfar bestämdt
att yttra den tanken, att det är vida mera öfverensstämmande
med vanliga höflighetsformer, att man på förhand
tillkännager sin tanke, än nit man kommer efteråt
med en önskan att ett annat Stånd måtte ändra sin mening
i ett mål, der Ståndet fattat sitt beslut. Oro vi se efter hvad
grundlagen i detta fall innehåller, så finna vi alt dessa inbjudningar
tvifvelsutan från början afsett just sådana fall
som detta, då ett annat Stånd ännu icke fatlat sitt beslut.
Dessutom har man haft tillfälle att af de öfriga RiksSt:ns
öfverläggningar finna, att discussioner der ägt rum just öfver
denna fråga, och att de strängaste motslåndarne till
dessa inbjudningar gemenligen yrkat, att de voro mindre
lämpliga då de komma sedan de respeclive Stånden fattat
sina beslut, och att de egentligen borde komma före denna
tidpunkt. Jag fortfar att understödja hvad Hr Lagerhjelm
från början föreslagit.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Den Babels förbistring,
som är en nödvändig följd af vår represenlations fördelning
på 4 kamrar, har utan tvifvel varit den orsak, som
oundvikligen föranledt uppkomsten af inbjudningar emellan
RiksSttn, sådana som den ifrågavar., oaktadt grundlagen endast
omnämner rättighet för Stånden att genom prot.utdr.
och deputalioner gifva hvarandra sina beslut tillkänna. Att
man genom en sådan deputation eller prot.utdr. kan tillkännagifva
ett beslut i en viss fråga och äfven begagna detta
tillfälle för att begära ett instämmande deruti, när frågan
förekommer, lider intet tvifvel. Sådana inbjudningar
äro derföre icke grundlagsstridiga, men de skulle kunna
blifva det, om man dröjde tills beslut redan blifvit fattadt
i det Stånd, dit man ville skicka inbjudningen, och detta
Stånd, af beredvillighet och önskan att hastigt antaga inbjudningen,
ej fästade nog uppmärksamhet vid att först utreda
huruvida 3 Stånd redan afgjort frågan. Eljest kunde
den casus inträffa, att 3 Stånds sammanstämmande beslut
derigenom kunde blifva rubbadt, hvilket vore grundlagsstridig!.
I öfrigt förekommer, utom farhågan för en sådan
collision med 3 Stånds beslut, att, såsom Hr Lefie'n nämnde,
det synes vara en viss skyldig grannlagenhet och efter
min öfvertygelse en mycket större uppmärksamhet, att man,
innan MedStln fattat sina beslut, tillkännager dem hvad R.
3nG
Den a4 Mars e. m.
o. Ad. i frågan beslutat, med anhållan att de ville sig deruti
förena. Jag får således förena mig med Hr Lagerhjelm
i den motion han gjort om inbjudning till så väl BondeSt.,
som till BorgareStåndet.
Hr Lagerhjelm: Visserligen fordras den öfverty
gelse
att ämnet är af vigt, för att man skall finna lämpligt
alt besluta en inbjudning till andra Stånd alt instämma
i den tanke, hvaruti R. o. Ad. stannat. Jag har
likväl tyckt mig finna, alt det ämne, som nu nyligen varit
före, och hvaruti beslut blifvit fattadt, är af en sådan vigt.
Mig tyckes, att det tillkännagafs här under discussionen, då
ingen i hufvudsaken var af skiljaktig mening från det beslut,
som fattades. De båda opinionerne instämde ganska
nära med hvarandra. I öfrigt har sjelfva voteringens resultat
gifvit tillkänna, att R. o. Ad:s beslut är temmeligen enhälligt.
Om det skälet skulle vara antagligt, att ett beslut,
som tillkommit genom votering, ej vore föremål för inbjudning,
— huru kunde då någonsin något beslut blifva det, ty
hvem kunde hindra en ledamot af Ståndet att begära votering,
hvarigenom således all den verkan, som kunde erhållas
genom inbjudning, skulle tillintetgöras? Del måste dock
medgifvas, alt inbjudningar blifvit begagnade vid många
tillfällen, och de måtte således hafva sina goda skäl för sig.
Naturligtvis ligger orsaken, hvarföre delta sätt att meddela
sig kan vara lämpligt, deruti att RiksSltn aro fyra och således
hvarje bidrag till ett lättare sätt att afgöra ärendena
är önskvärd!. Det skälet åter att BondeSt. ännu icke fattat
något beslut i detta ämne, så vidt man känner, förfaller
alldeles; ty jag påminner mig mångå tillfällen, då inbjudningar
från andra Stånd ankommit, ofta genom depulalioner
och merendels innan R. o. Ad. fattat sitt beslut. Jag tror
således icke att deraf något hinder finnes. Visserligen kan
det vara en möjlighet att R. o. Ad. skulle inbjuda BondeSt.
att med sig deltaga i ett beslut , som BondeSt. redan
fattat, men i sådant fall synes det mig, att intet annat ägt
rum, än att inbjudningen varit öfverflödig, ehuru R. o. Ad.
ej kunnat veta det. Jag ser således icke att någon bristande
delicatesse ligger i en sådan inbjudning. Ej heller inser
jag, huru en ringa majoritet kan begära, alt Ståndet skall
låta binda sig genom en åtgärd, som ger tillkänna en viss
energie i det fattade beslutet, då den utvisar attén minoritet
verkligen existerar och blifvit så ådagalagd att votering
skett. Hvar och en måste finna sig dervid att, sedan han
gifvit sin lanke tillkänna, åtnöja sig med pluraliletens beslut,
och jag ser icke att minoriteten blifvit det minsta för
nära trädd, om Ståndet vill gifva en större vigt åt sitt beslut,
än minoriteten skulle hafva önskat; hvarföre jag icke
finner något skäl alt frångå, utan vidhåller min begäran om
bifall till den framställning, jag tagit mig friheten göra tili
R. o. Ad.
Don a4 Mars e. m.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Till undvikande
deiaf att denna öfverläggning i en redan afgjord fråga
och rö’r:de ett ämne, hvars slutliga decision man per
analogiam efter den stora majoritet, som visat sig i hufvudsaken,
alltför val kan förutse, icke måtte taga hort alltför
mycken tid för behandlingen af andra ärenden, som i massa
presentera sig för R. o. Ad. vid afgörande! af detta betänk.
, tager jag mig friheten vördsamt hemställa sä väl till
Gr. Frölich som Gr. Löwenhjelm och de öfriga ledamöter,
sorn talat dels för och dels emot inbjudningen, om de icke
skulle behaga förena sig i deri mening, att nu endast inbjudningen
må gå till BorgnreSt., och att den egentliga tvisten
huruvida den äfven skall gå till BondeSt. må uppskjutas intilldess
man erhållit prot.utdr. 0111 beslutet från BondeSt.
På delta sätt tror jag att kanhända ett par timmars onödig
discussion kunde undvikas, och det är i detta afseende jag
tagit mig friheten göra denna framställning.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: 1 Riksd.Ordn.
sista morn. loses: ”dock bör prot.utdr. derom,” — nemi. om
Ståndets beslut — ”eller, i händelse sakens vigt fordrar en
sådan skyndsamhet, att det ej medhinnes, en af Ståndets Secreterare
behörigen påtecknad afskrift af den propos., som
beslutet grundat, alltid tillika åtfölja, och af ordföranden
för deputalionen i de andra Stånden högt uppläsas.” Huruvida
Ståndet anser att sakens vigt det fordrar, det kommer
an på Ståndets pröfning. Jag vill tillika anföra, att under
de första riksdagarna efter denna grundlags tillkomst
voro dessa åtgärder, nemi. deputationer, ganska öfliga. Jag
tror, att den tidens sed bildar presumption. Jag säger alldeles
icke så derföre alt den sidan, hvilken jag tillhör, oftare
då än nu vann voteringarna, ty jag sammanblandar
icke hvad ej tillsammans hörer. Men jag tior alt ju närmare
vi äro grundlagens stiftelse och den tiden då grundlagens
stiftare lefde bland oss, förstodo och verkställde vi denna
grundlag mera enligt dess anda än vi nu göra. I alla
fall hafva vi proejudicater för oss i den tiden; vi hafva grundlagens
bokstaf för utvägen af deputationer, och jag förnyar
mitt vördsamma yrkande af deputation, om det vore denna
afton.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag afstår, på grund
af Frih. Sprengtportens yttrande, och ber blott att få anmäla
min protest för närvar, både emot deputation och inbjudning
lill BondeStåndet.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Frågan
synes mig vara i detta fall så enkel, att efter den discussion,
som redan ägt runi, hvar och en af Husets ledamöter
torde kunna fatta sitt beslut, utan den alltför långa öfverläggning,
som Frih. Sprengtporten befarat. Jag hemställer
derföre, att frågan, då praxis tillåter inbjudningar utan de
-
3 2 8
Den q4 Mars e. m.
putation, må komma till afgörande, så att, om vi också slutligen
skulle komma till votering i denna sak, den må blifva
slut, oell vi åter må komma tillbaka till hvad som utgör
föremålet för egentliga föredragningen, ulan att alltför lång
tid går bort.
Hr Lagerheim: Endast med några ord vill jag hafva
äran nämna, alt min mening, då jag yttrade mig om grundlagens
betydelse, icke var alt nu, såsom jag äfven i slutet af
mitt anförande yttrade, yrka en deputation, hvilket jag
tvertom icke skulle anse ämnets vigt fordra, utan jag nämnde
blott deputation, derföre att den åberopade 5^ §:n nämner
både deputationer och prot.utdr. för communication af
beslut med de öfriga RiksStånden. Båda delarne kunna blifva
föremål för öfverläggning och äro alldeles icke grundlagsstridiga,
men jag anhåller om bifall till Hr Lagerbjelms
framställning om inbjudning genom prot.utdrag.
Gr. Frölich: Jag säger alldeles icke mera än hvad
jag menar, utan precist detsamma jag förut sagt, alt jag alldeles
icke motsätter mig inbjudningen till BorgareStandet.
Detta torde kunna lända till svar på Frih. Srengtportens
framställning. För öfrigt om inbjudningen äfven skall utsträckas
till BondeSt., så har jag nu till prot. uttalat min
tanke, och det må för resten gå på de herrars risk , hvilka
gjort förslag derom.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att
inbjuda Borgare- samt BondeSUn till instämmande i R. o.
Ad:s på förmiddagen fattade beslut i afseende på anslag för
Strömsholms canal och slussverk.
Gr. Anckarsvärd: Jag anhåller få reservera mig emot
beslutet, såsom innefattande en stor oformlighet.
Hr Ribbing: Jag anhåller äfven att få reservera mig
emot beslutet, samt att denna reservation må få åtfölja inbjudningen.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Instämmande
i de redan afgifna reservationerna, anhåller jag
att äfven min reservation må blifva antecknad i det prot.-  utdr. om inbjudningen, som till de öfriga Stånden skall
afgå.
Gr. Frölich: För den händelse att det verkligen
skulle vara de värde ledamöternes allvar, att deras reservationer
skola åföl ja inbjudningen, så skulle väl också mitt
namn böra upptagas bland reservanterne; men jag anhåller
hos dem, att de icke måtte yrka på en sådan sak, ty det
innefattar verkligen nog mycket gyckel, efter min tanke,
emedan, då Ståndets majoritet har beslutat en inbjudning,
så bör icke i det fallet tillkännagifvas en splittring till den
D e ii 24 Mars c. ra.
grad åtminstone, sorn dessa särskilda reservationer skulle
utvisa.
i6:de, lyide, 18: de oell 19: de punkterna.
Dessa 4 punkter biföllos.
2 o: d e punkte 11.
Hr Lagerhjelm: Då StatsUtsk. första gången hade
behandlat detta ämne i sitt utlåt. N:o 354, så tog jag mig
friheten att uppehålla R. o. Ad. med mina åsigler, ronde
Svea canal. Ulsk. hade nemi. i delta betänk, förklarat och
insett förelaget vara högst vigligt och allmänt nationell, men
likväl ieke dervid föreslagit annan åtgärd än undersökningar,
hvilka redan äro gjorda. I Utskrs sednare betänk, har
TJlsk. delat sina beslut eller sina framställningar i 2‘.ne slag.
Först ronde fullbordandet af undersökningarna. 1 det fallet
har Utsk. funnit, att som undersökningarne redan blifvit
bekostade af en enskild man, hvilket af Utsk. mycket
brrnmmes, så behöfdes icke något statsanslag. Hvad åter
det sednare beträffar, nemi. 0111 sjelfva canalarbetets företagande,
så tyckes Utsk., under upprepande af företagets vigt,
likväl icke finna skäl att föreslå någon annan åtgärd än ett
uppskof. Det är således icke i afseende på företagets vigt,
som jag är af olika tanke med Utsk., utan i afseende på
följden eller hvad bör göras i fråga om ett förelag af denna
vigt, och jag utber mig R. o. Adis tålamod alt få för
en enda af de näringar, som Sverige äger, genomgå detta
ämne, hvarvid jag hoppas att min framställning ej skal!
blifva vidlyftig. Det är klart att hvad som förer en näring
skall äfven verka på de andra, dels derigenom att denna näring
— jag ménar jernhandteringen — vinner mera lif, ocl}
dels derigenom att den slår i samband med många andra.
Derföre har jag trott, att genomgåendet af förhållandet med
denna enda näring skulle vara talande bevis för hvad sora
kunde vinnas för flera.
I delta hänseende är det 5.’ne omständigheter, hvarpå
jag ville fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet, dels sjelfva intresset
för denna näring och näringarna i allmänhet, dels den
tidpunkt, hvaruti dessa näringar befinna sig, ty näringarne
hafva under olika tidpunkter olika behof af communicationer.
Jernhandteringen företer i närvar, stund en epok, som
kanske förtjena!’ en stor uppmärksamhet, och mer än man
vid första anblicken föreställer sig. Om man jemför jernhandteringen,
sådan den nu befinner sig, och sådan den var
för 5o år sedan, så är det kändt, att den är till sin qvantitet
i det närmaste fördubblad. Deraf följer, att äfven malmbrytningen
är fördubblad. Under denna tid har naturligtvis,
då jernhandteringen varit utbredd på en så stor yta som
i Sverige, och då äfven malmerne, så väl de svagare som
22 H. 42
33o
Den a/| Mars e. m.
de starkare, blifvit brutne pä en ganska stor yta, inträffat, genom
en ökad drift vid malmbrytningen, alt malmerne gilvit
vika. Deraf följer den skilnad vid denna tidsperiods början
och dess slut, att der malmerne börjat gifva vika eller alldeles
upphört, och således ej kunna underhålla tackjernsblåsningen,
der måste detta ämne bernias från längre håll. Antingen
har tackjernsblåsningen upphört, och då måste taekjernet
hemtas på längre håll, eller också, der blåsningen fortfår,
måste malmen hemtas på lungre håll. Totalverkan deraf
är en ökad trausportkostnad, så väl vid leckjernets, som
stångjernets tillverkande. De bruk, som vid början af denna
period hade tackjern vid bruken, måste nu hemta det
från aflägsna orter, hvarigenom kostnaden ökas. Således utmärker
sig denna period i delta hänseende derigenom, att i
Sverige transportkostnaden i allmänhet stigit. Motsatsen har
ägt rum i alla andra länder, och det är ett resultat af Europas
större civilisation, att man, genom förbättrade comrannicationer
och mycket minskade frakter, gjort afstånden kortare,
som man säger. Likväl äger Svenska jernhandteringen
samma marknad, som hvarje annat lands jernhandtering.
Således arbetar Svenska jernhandteringen nu ofördelaktigare
på verldsmarknaden, än samma handtering arbetade för 5o
år sedan, allt i proportion; ty afstånden hafva ökat sig i
Sverige, under det de minskat sig i andra jernproducerande
länder. Detta är den första omständigheten, hvarpå jag anhåller
få fästa uppmärksamheten i afseende på Rikets jernhandtering.
Likväl är halfva Rikets slångjernstillverkning
grundad på köpetackjern, på hvilken hälft delta förhållande
således verkar ganska ofördelaktigt, och under det att denna
omständighet inträffar i Sverige, så vet man att i andra
lauder ej allenast nya malmtillgångar och äfven tillgångar
på bränsle vunnits i enorma qvantiteter, utan jemväl, genom
förbättrad behandling, jernet tillverkas för betydligt lägre
pris och således jern försäljes, som vid början af denna period
icke var af den godhet att det kunde utbjudas på verldsmarknaden.
Följaktligen blir resultatet af jerntillverkningen
i Sverige, jemförd med andra länders, att den nu är ofördelaktigare.
Detta återigen kan förekommas endast och
allenast genom samma utvägar, sorn blifvit begagnade i andra
länder, nemi. ökade communicationer, och under det att
under loppet af de sednare åren, genom ett större anlitande
af malmerna, blifvit kändt alt de på vissa punkter i Sverige
finnas till öfverflöd, så har man likväl på andra punkter
fått den erfarenhet, att de äro i bestämdt aflagande och försvinnande.
Under allt detta är likväl allmänt kändt, att
Sverige har vattenkraft, bränsle och malmer till öfverflöd i
många trakter, men jernhandteringen är här i ett beroende
af communicationerna, som förr eller sednare kommer att
inverka ytterst ofördelaktigt på denna näring, om man
icke söker att förekomma det skadliga inflytandet deraf.
Den 24 Mars c. ra.
Då. jag i förmiddags vågade yttra mig i detta ämne för en
annan canal-ledning än denna, så vidrörde jag blott en af
de väsendtliga trakter i Sverige, som äro rika på malm. Nu
åter är föremålet för denna fråga de malmtillgångar, som
finnas i en annan trakt eller Nora bergslag. För alt gifva
ett enda exempel på beskaffenheten af olikbeternaaf malmtillgångarna
i den ena orten oell den andra, utber jag mig
att få nämna, att i en bergslagsort, som gränsar till Nora,
nemi. Lindes, finnes en grufva, benämnd Stridgrufvan, hvarest
arbetas på en jernmalmslräckning, hvars bredd är 4°
famnar, der den är störst, och hvars längd är 3oo famnar,
utom fortsättningen af samma malmledning söder ut, der
många malmledningar äro öppnade. Om man jemför en sådan
malmtillgång med förhållandet i andra delar af Riket i
Söderm inland, Östergöthland, Småland, Wermland, och man
undantager Persberget; så skall man finna en så betydlig
skilnad, att man i första ögonblicket inser att ingen jemförelse
kan äga rum. Inom Nora bergslag, som delas i 4
delar, är det egentligen |:delar som hafva så stora malmtillgångar,
alt bruksidkarne inom orten äro derom ense, att
icke något annat hindrar malmutförseln derifrån än begäran
efter malm och möjligheten att få frakter. Under det att
detta äger rum i Nora, äro skogarne i vanvärde uti stora
trakter af Wermland. Jag vill t. ex. åberopa en del af
Fryksdalen. I dessa trakter betalas för bränsle föga mera’än
arbetets värde. Om man jemför skogsvärdet i dessa orter
med skogsvärdet i bergslagerna, så finnes den skilnad jag
förut vid något tillfälle haft äran omnämna, nemi. i samma
förhållande som 1 till 4, hvilket åter bevisar en onaturlighet;
ty huru kunde en sådan skilnad finnas, om icke en tröghet
i communicationerna ägde rum, som gjorde det omöjligt
att förbruka skogen på annat sätt än det hittills vanliga,
nemi. genom slångjernssmidet? Dessa malmtillgångar i
Nora bergslag blifva tillgängliga genom Svea canal på a:ne
sätt, dels i sydvest riktning åt Wermland, dels i sydostlig
riktning åt Örebro. I båda dessa riktningar saknas nu undersökning,
hvarföre jag för min del vördsamt föreslår, att
det beslut, hvaruti PresteSt. stannat rörede undersökningarna,
mätte af R. o. Ad. biträdas, nemi. om ett anslag särskildt
för undersökningarna. Det är mig icke bekant, om
PresteSt. dermed afsett undersökning om Svea canal eller
om utgreningarna, förmodligen dock de sednare, ty de äro
icke undersökta, och således fordra de en undersökning.
Efter nu uppgjord beräkning på de fraktkostnader, som för
närvar, äga rum från Nora bergslag för malm och tackjern,
uppgå dessa kostnader till 120,000 r:dr b:co hvarje år. Det
är ingen småsak. De vägar, som leda derifrån, gå, såsom
hvar och en känner, tvertöfver vattendragen, måste således
vara besvärliga och förenade med många svårigheter. Om
detta är en sann målning af jernhandteringen för en de! af Sve
-
33i
Den 24 M a r s e. m.
lige, nemi. den del, sorn här nr i (Väga, så vore det, såsom mig
synes, elt stort drag af rättvisa från Statens sida, alt den gjorde
något för jernliandteringens vidmakthållande. Man bör besinna,
att jernliandteringens utsträckning i Sverige liar berott
på ett prohibitiv-systeme. Det liar förhindrat anläggningar
inom de orter, som äro närmast malmerna, och för att förekomma
en stark förbrukning af skogarna, hafva de skett i
de mest aflägsna orter. Då nu åter ett sådant prohihitivsysteme
inom sig sjelft innebär frö lill sin egen upplösning,
genom den omöjlighet och den orättvisa, hvartill det leder,
och således måste upphäfvas, så är den tidpunkt också för
handen, då det är ett statsintresse att sätta något asinat i
stället för detta prohibiliv-sysleme, hvarigenom Sverige må
vinna samma fördel hädanefter som hittills, att få sin jernhandlering
utbredd på stora vlor. Denna fördel består icke
allenast deruti, att flere orter derigenom sysselsätta sig med
jernhandteringen, utan också deruti, alt folket kommer i åtnjutande
af arbetsförtjenst genom kolning och körslor. Sedan
man kommit till den åsigten, att denna canal äger ett
värde och ett stort värde för Riket, så följer naturligtvis i
ordningen, huru den skall tillkomma. Skall det ske genom
Statens åtgärd ensamt, eller skall det öfverlemnas till enskildt
acliebolag? I fråga derom har en värd ledamot af
detta Stånd i sin motion kommit till det resultat, att Sla
ten
borde bygga denna canal. Jag åberopar hans förslag
och de skäl han förebragt, för att i största korthet förena
mig med honom. Frågan åter, när denna canal bör byggas,
synes här vara den egentliga hufvudsaken; tv såsom
jag omnämnt tyckes StatsUtsk. intressera sig för saken, och
denna fråga tyckes åter bero dels på tidpunkten för näringarnes
behof, dels derpå att, i händelse man icke vill företaga
arbetet i den ordning och med den skyndsamhet som
vederbör, så förlorar man de förmåner, som bero af vunnet]
arbetsskicklighet. Det är bekant att, Trollhätte-canalbyggnad
kommer att sluta om 2a 3 år. När den slutar, blir
således rälta tiden att på annat ställe använda den arbetspersonal,
som der förvärfvat arbetsskicklighet. Om då Svea
canalbyggnad icke är så förberedd att desse arbetare der
kunna användas, så sprida de sig kring hela Riket, och det
skall blifva svårt att sedan få dem tillsammans. Hvad som
är säkert är, att om man sedan vill arbeta, kommer arbetet
att ske med mindre fördel, än om det blifvit stäldt i
continuitet med det arbete, som redan äger rum. På grund
af dessa mina betraktelser, hvilka jag endast framställt med
afseende på jernhandteringen, ehuru jag är lifligt öfvertygad
derom, att äfven alla andra näringar inom dessa orter och
inom Riket i det hela skulle komma alt af detta företag åtnjuta
de största fördelar, hvarom jag dock, för att bespara
R. o. Ad:s tid, icke ansett mig böra ingå i en närmare fram
ställning,
synes mig att tiden är inne för Svenska jernhand
-
Den q4 Mars e. ni.
333
Irringen, (13 den behöfver elt communications-sysleme i ställel
för del Hilvar. pi'ö!i i lii t i v-sy sl elilel, oell al t således det löding,
som härtill af Stalén erfordras, är af beliofvet påkalladl.
De fördelar, hvilka Slaten sjelf komitier att vinna genom
detta företag, 8ro så i ögonen fallande, att jag ej lie—
hofver sysselsätta mig med dem. Jag föreslår derföre vördsamt,
att R. o. Ad. mätte anslå en summa, i öfverensstämmelse
med del af Hr OfverstelieulPnanten Edström upppjorda
kostnadsförslag, af 23o,ooo r:dr b:eo, att ställas till
K. M:s disposition, för att, sedan förslaget lill canalbvggnoden
blifvit pröfvadt och godkändt, dertill användas under
åren 1841 > 1842, 184 3 och i844i och får jag derpå utbedja
mig Hr Frih. o. Landtm:s proposition.
Frih. Åkerhjelm, Joli. Carl, uppläste följande:
Den nti ifrågavar. Svea canal torde med skäl kunna anses
vara den vigtigaste af alla nu tinder öfverläggning förevarande
canalisations- och vägganläggnings-föi singer. Jag
hyser den öfvertygelsen, Svea canal kommer att blifva så
i politiskt som industriell hänseende af oberäkneliga fördelar
för fäderneslandet, och att denna fråga således hör
med värma omfattas af livar och en af fosterlandets sanna
vänner.
Uti politiskt hänseende torde det lemnäs obestridligt,
all del blefve både nyttigt oell måhända alldeles nödvändigt,
att genom hjerta! af Riket hafva en öppen communicalionslinie
emellan Rikets tvänne förnämsta städer, och hvilken
ej kan så lätt sorn Götha canal göras obrukbar genom
en fiendtlig flottas bloquerande af inloppet till Söderköping.
Uti industriell afseende blefve deuna«cannl för de till densamma
angränsande provinser utaf oberäkneliga fördelar;
bland dessa är måhända den vigtigaste, alt denna canal
skulle bereda möjligheten att lill ömsesidiga fördelar tillgodogöra
de öfverflödiga naturalster, som 1111, i anseende till
svåra och i följd deraf alltför dyrbara transporter, måste
lemnäs obegagnade. Nora och Lindes bergslager äga, efter
menniskoberäkning, nästan outtömliga malmtillgångar,
hvilkas bearbetande för närvar, inskränkes till det qvantum,
hvartill kol för dess nedsmältande lill tackjern kan uti närmaste
trakter deromkring anskaffas. O111 genom den lillatnnade
Svea canal dessa malmer, genom en ringa transportkostnad
på canalen, kunde förås till Wermlands och
Dahlsland? stora och outtömliga skogar, så skulle säkerligen
mänga masugnar der kunna bediifvas med stor fördel, och
härigenom den uti Wermland länge kända bristen pä malmer
ersattas genom dem, som kunde ifrån de lill Svea canal
angränsande rikare grufvefälten för en ringa kostnad afhemtas.
Äfven skulle, med ringa kostnad, de sädesproducerande
provinsernes spanmåls-öfverdöd med lätthet försändas
33}
Den jj Mars e. m.
lill d('in som nu måste köpa denna spanmål till höga priser,
i anseende till den dryga landltransporten.
Med anledn. af allt detta, oell hysande den innerliga
öfvertygelse, att Svea canal kommer att lil i f va af största
nytta för fosterlandet, yrkar jag, i likhet med Hr Lagerhjelm,
att H. R. o. Ad. malte anslå erforderliga medel till
så väl nödiga undersökningar för arbetets utförbarhet, som
äfven till dess utförande.
11. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm anförde skriftligen.
Det techniska förordandet af allmänna arbetsföretag har
inom detta Stånd bättre organer än jag. Mitt åtagande blifver
derföre allenast att, i hvad jag förmår, undanrödja de
objecliva hinder, som motiga viljor uppställa.
Bland desssa anträffas främst de politiska, som inräkna
anslag till ifrågavar. företag bland dem, hvilka böra voteras
eller afslås i enlighet med parleinentär belåtenhet eller missnöje.
— Emot denna åsigt anför jag den öfriga representativa
verldens, sorn staller dylika materiella ämnen för parlementära
debatter och vota utom den politiska tummelplats,
på hvilken, likmätigt denna statsforms väsende, frid
aldrig blifva kan — och sorn anser att frågor om allmännyttiga
arbetens företagande enkannerligen tillhöra dem,-  hvilka böra på fridlyst gebit afhandlas. -— Aldraminst användes
i dessa parlament benämneisen förtroende-vota
på anslag, hvilkas föremål blifva i sjelfva beslutet orubbligen
bestämda och hvilkas belopp oftast, icke ens af Regeringen,
men af arbetenas speciella styrelser blifva disponerade.
— Ar nu sådan åsigt häfdvunnen inom representationer,
der, i anseende till deras enklare mekanism, majoriteter
framstå i den arithmetiska evidens, och i det compacta
opinionsskick, hvarmedelst de mäkta att inom påstående session
ofelbart framgå till sitt mål; oell der, för öfrigt, ett i
passion begånget statsekonomiskt misstag, endast för den korta
mellantiden till nästa session, är beslutet, — huru mycket
riktigare må ej sådan lära åkallas hos oss, der ingen
beräkningsförmåga förslår att tillförlitligen spå 0111 och när
en opposition når sitt syfte, och der lika många år, som annorstädes
månader, förflyta innan närmsta påräkneliga sammanträde
af Representationen. — Item må ju antagas alt
icke något, till sitt ursprung fosterländskt, misslynne,
huru välgrundad! det än förmenar sig vara, skulle vid lugn
samvelspröfning vilja gå ända derhän att i harmen låta Sverige
i åratal sakna ett ända till påtaglighet demonstreradt
gagn — ja, kanske sakna det alltid; ty — mine herrar! —
con jun c tur är något, som ingen förmår commendera eller
i förväg beräkna; och mycket annat än ett statsverks ti11—
fälliga habel är med och bildar det der, som kallas coujunctur.
— t alla fall förblifver caleuiativt sannt, ja obe
-
D c n a4 Mars c. ra.
335
stridligt, alt en affär, när elen göres, blifvit mindre gotl med
hvarje nr man egen villigt fördröjt tilltaget och profiten.
Näst nu /afliandlade motstånd, möta förslagen till allmänna
arbetsföretag den ovilja, som härrör af faihågor för
intrång, hvilka skulle ske aldre likartade anläggningar eller andra
localileler. — Men ofta saknar sådan oro all grund;
eller bildar intrångets verklighet ett ytterligare stöd ät den
projecterade anläggningens anspråk på företräde. — Dock
skulle lika obehörigt som fåfängt klandras, alt representanten
med förkärlek förordar den ort lian tillhör. Så gör
jag när det gäller Wermland. Men — hvem skulle vilja
vidkännas fortsättandet af sådant ensidigt förfarande, sedan
utrönt blifvit alt dermed motstås Rikets fördel på det hela;
tv dennas representanter och advocaler måstfe vi ju,
framför hvarje annans, vara.
Mig återstår bemödandet att återföra dem, som i allt
dylikt anlitande af statsverkets tillgångar (hvilka de ganska
egentligen benämna skatteprodueter) se idel mannamån och
orättrådighet. — Allmängjorda anföranden i andra Stånd
vittna om sådan uppfattning hos flera riksdagsmän, bland
hvilka jag dock räknar politiska vänner, hvars fosterländska
redlighet skulle hafva att påräkna mitt lifligasle försvar, om
ilen kunde betviflas. — Sådan åsigt hafva de med värma, ja
med bitterhet, uttalat. —Men jag må ju antaga, att i sådan
villomening kunna uppriktiga sinnen icke framhärda. Helt
visst låta de öfvertyga sig, alt hvarje local, eller enskildt,
välfången fördel eller förkofran omsider, men ofelbart,
varder Rikets. — Hvarje påstående bör ju leda till en förståndig
slutsats; eller var det icke sjelft förståndigt. Men
nu är ett företag, som icke främst, ja mest gagnar närmaste
ort och dess befolkning, ju alldeles icke tänkbart. Solen,
som i morse öppnade denna dag i Stockholm, belyste
ju sednare Götheborg. Men, enär således förkastandet af
hvarje företag, som icke liktidigt och genast gagnar i alla
landsändar, leder rakt till den slutföljd alt i Sverige må
alldeles icke några allmänna arbeten företagas, — framstår
ju ett på sådan grund bygdt förkastande såsom up
penbarligen
oförståndigt.
De, hvilka jag mottalar, ropa på sk a t te ned sä 11 n i n g
och vilja att statsverkets närvar, besparingar dertill användas.
— En doctrinär sade en dag i Franska tribunen, att
eontributionen är bästa placeringen af ett capital. Andra
ekonomister påstå alt penningen är produclivast då den rjvarlemnas
i den skattskyldiges ficka. Jag rider icke för någondera
af dessa ytterlighelssatser. Skattenedsältningen är
en välsignelse, nemi. när denna operation uppfyller villkoren
för sin redbarhet; det är när lindringen blifver i :o
kännbar och 2:0 fortfarande. — Efter sednaste continentalkriget
begynte Engelska Regeringen en skaltenedsättning,
som snart eqvivalerade mer än -ftdelar af hela skatlebelop
-
33G
Den lt\ M a rs e. m.
pel, och dermed fortfares ännu; och sådant Ian hallas förslå.
— Men, när hela den tillgång, hvarmed skatlelindring
tm skulle i Sverige företagas, utgör circa hälften af ett års
i contant utgående skattebelopp, — när något så abderitiskt
patriarkalt som utdelning capitaliter af denna tillgång väl
icke kan vara det som menas, — när det således handlar om
räntans användande och följaktligen blott om en eftergift
af i å 3 proc. å hvarje contributionssedels facit, —
huru overksam då sådan homoeopatisk lindring, — och luiru
vansklig, enär den måste upphöra om behof att använda
capitalet inträffar? — Huru mycket kännbarare, varaktigare,
på idogheten och productionen helsosammare verkande,
med ett ord för enskilda och för det allmänna väsendtligare
förkofrande, användes icke en sådan tillgång på allmänna
arbetsföretag, hvars ofelbara och dubbelt välgörande product
blifver sådan förbättring i den skattdragande.? villkor,
att han lättare utgör skatt, och sådan förbättring i statsverkets
villkor, att det mindre behöfver infordra skatt?
H. Ex. fortfor derefter muntligen;
Jag har afsagt mig det techniska förordandet af Svea
canal : — detta stortänkta företag, till hvilket ju Svea Rikes
landskaper äga lika anspråk med Götha Rikes lill den
canal det fått, och hvarom blotta föreställningen synes mig
böra verka åtrå. — Må jag dock framhålla en vigtig, båticke
anförd fördel. — I krigstid, och medan vår sjömakt
opererar fjerran 'offensivt’ter, skulle några lå fiendtllga fregatter
eller ångbåtar, placerade emellan Dalarö och Landsort,
förslå att slänga Stockholm och Mälaretrakterna ifrån
Götha canals östra inlopp och såmedelst ifrån denna canals
commerciella och militäriska fördelar. — Svea canal,
säger jag, skulle, emot alla krigsförhinder i Östersjön, betrygga
Mälare-rörelsens och försvarsverkens communicalioner
med Rikets vestra landskaper.
Må jag sluta med anförandet af en bland den eftertänksamme
fosterlandsvännens djupa bedröfvelser. — I Sverige
yrkas häftigt framsteg och förkofran — och det åtrått,
och jag tränger mig fram bland de yrkandes främsta
leder. Samhället danades icke att, som vissa pendelur på
observatorierna, stoppas för att sedan visa hvad tiden d å
var. Men det af ålder fräjdade Svenska mannavettet måste
vilja medlen, när ändamålet är veladt. — Jag formulerar
icke min framstegsdrift till lag för andra. Visst skulle
jag med bedröfvelse och svår otrefnad se vårt motto blifva:
”medan andra högt braska, vill jag gå och fnaska.’’ Dock
nödgades jag då erkänna conseqvensen i de åsigter, emot
hvilka jag i dag uppstigit. — Må, säger jag, om rätta stråten
stridas; men — ett står fast, nemi. att förståndigt vis
må roan icke sky Hornskroken då man vill till Fittja, eller
Kungs
-
Den 24 Mars c. ra.
33 j
Kungsbacken ifall af ärende till Rotebro. — Vilja vi, sora
andra Stater florera, må vi ej försmå deras bepröfvade vägar
till välstånd.
Gr. Anckarsvärd: Jag föreställer mig, och vill lill
och med tro, att den vidt utförda oell djupt gående deduction,
som af en värd talare nyss blifvit inför Huset framställd,
måtte varit ganska grundlig; men mig bar det icke
lyckats att förslå hvilka de motståndare varit, sora han i
åtskilliga classen fördelat, emedan jag ännu icke i denna fråga
erfarit eller förnummit något motstånd. Det har lika
litet lyckats mig alt uppfatta, hvilken bäst den ädle Grefven
egentligen vill rida, och hvilken opinion han i detta hänseende
velat uttala, ty jag tror att helt och hållet utom föremålet
för denna öfverläggning ligger den mer eller mind.
e viljan, olika nitet, fosterlandskänslan, med ett ord, alla
de i dictionärerna befintliga ord af dylik beskaffenhet, hvilka
blifvit så frikostigt begagnade i afseende på vår mer eller
mindre benägenhet lill de, efter Grefvens åsigt, allmänt
nyttiga företag. Hvad beträffar den af Grefven citerade sentens,
som han med bedröfvelse skulle se kunna tillämpas på
oss, så hänvisar jag till fortsättningen, hvilken jag tror börjas
med orden: "högt med benen klifva.” Hvad derefter
följer, kommer jag ej ihåg, men något rimslut förekommer
väl äfven derpå.
Jag hade hoppats ännu en längre stund under det anförande,
hvarmed Hr Lagerhjelm började denna discussion,
att han ej skulle åsyfta annat än att begära anslag till en
fortsatt undersökning, och jag kan ej undertrycka min förvåning
deröfver, att lian resumerade sig till att helt enkelt
på detta sätt föreslå Huset att låta inleda sig till att ingå
på ett anslag af 23o,ooo r:dr, för att börja ett arbete af
denna vidd, utan några ytterligare förberedelser. Den värde
talaren får ursägta mig att, med all aktning för hans insigter
i afseende på det scientifika af den industrigren, som
han härvid förordat, jag likväl icke kan förstå huru han
skulle ens kunna föreställa sig möjligheten att ett Hus, att
ett Stånd, på den ståndpunkt som vårt, mine herrar! skulle
på ett sådant sätt vilja behandla en sak af den omfattning,
som denna. Jag tager mig friheten hemställa till Huset,
0111 här är någon af Eder, mine herrar! som inhemta! en
kännedom om alla utgreningar af denna plan, i afseende på
dess ekonomiska detaljer. Herrarne torde observera att den
ifragavar. canalen kommer att gå öfver landtliöjder, och alt
afven de sjöar samt vattendrag, som påräknas för denna canal,
böra betraktas från andra synpunkter, innan man lättsinnigt
framlöper på ett sådant företag. Jag har för mig
åtminstone icke ulredt hvilka inverkningar på landet dessa
sjöuttappningar i allmänhet skola komma alt hafva, hvilka
22 II. 4*
338
Den 34 Mars e. m.
inverkningar på våra klimatförhållanden skulle komma att
tillvägabringas genom ett systematiskt uttappande af våra
sjöar, kärr och måssar. Jag har mig icke 11 tred t, mine herrar!
huruvida dessa företags möjlighet skulle blifva stängd
genom en canalledriing, då de icke blifvit tagna i betraktande
i sammanhang med densamma.
Hvad beträffar den politiska delen af frågan, så beklagar
jag innerligen, att Gr. Löwenhjelm, som, vid det tillfälle,
då Götila canal först bragtes å bane och beslöts, redan
innehade en ståndpunkt inom samhället, till hvilken den politiska
synpunkten säkert hort göra sig gällande och hade
kommit att, från hans sida uttalad, äga myckel inflytande,
icke ledan då uttalade sin mening om äfventyret för Götha
canal att blott genom ett par kryssare i Östersjön göras otillgänglig.
Jag skulle anse mig misshushålla med R. o. Adis lid,
om jag skulle fördjupa mig i detta ämne, och inskränker
mig derföre blott till alt bedja Huset hafva den godheten
att fästa uppmärksamhet vid sakförhållandet och de vigliga
omständigheter, som förekomma i afseende på eli beslut af
den beskaffenhet, som man här föreslagit. Jag tror att det
vore högst betänkligt. Emot alla de yttringar af patriotism
och emot alla de hjertrörande framställningar, som i detta
afseende blifvit gjorda för den motsatta meningen, vågar jag
föreställa mig att härvid fordras ett vida större besinnande
och närmare bepröfvande, än hvari R. St. nu, efter min
tanke, kunna ingå, då StatsUtsk., deras förberedande Utsk.
i dylika frågor, har afstyrkt anslaget i sakens närvar, stadium,
och på denna grund får jag förklara, att jag för ingen
del kan med min röst bidraga till något annat än beviljande
af ett anslag lill fortsatt undersökning, till framtida
utveckling, till beredande af en fullständig kännedom i
detta afseende, och en kännedom, som måste sträcka sig till
alla de detaljer och alla de inverkningar, som kunna komma
att blifva en följd af en så beskaffad canalanläggning
öfver Sveriges landthöjder, som den ifrågavarande. Men jag
utber mig, efter här är fråga örn att så rundligen gå lill
väga med anslag, att få fästa Husets uppmärksamhet på,
att, vid ett så beskaffadt beslut om anslag till undersökningar,
jag skulle tro det vara Representationen värdigt, alt
deruti låta ingå ersättning till den privata man, som på egen
bekostnad har tillvägabragt den undersökning, som i detta
hänseende är gjord, och som har bragt sjelfva saken under
discussiou inom RiksStflnden. I samina stund, som Representationen
anser saken vara af den vigt, att den förtjena!*
ytterligare anslag för sådant ändamål, anser jag, för min
del, det icke vara Representationen värdigt att begagna en
enskild mans visade patriotiska uppoffring för ett sådant företag.
Således ber jag att få fästa Husets uppmärksamhet
derpå, alt vid ett sådant anslag, sorn af Huset kan komma
Dea Mars c. m.
33g
alt beviljas, (och jag hoppas att icke något annat anslag än
för undersökning kan vid detta tillfälle komma att ägo runi)
en sådan ersättning borde beräknas i den summa som anslås.
Jag kan icke föreställa mig möjligheten att Huset skulle vilja
ingå på Hr Lagerhjelm* förslag, utan någon vidare beräkning
ens på hvad canalen möjligen kan komma att kosta;
ty det får jag förklara, att på de ingeniör-bei åkningar, som
göras, vågar jag åtminstone, när jag för det allmännas räkning
beslutar ett företag, alldeles icke obetingadt ingå, utan
alt redan från första stunden vara viss om en förhöjning i
den beräknade kostnaden, emedan det nära nog gränsar till
det omöjliga att komma saken så nära, att man på förhand
kan beräkna alla de naturhinder, sorn kunna komma ali möta
vid anläggningen af några och 5o särskilda slussar ; oell
i delta förslag hafva ännu icke blifvit vidrörda alla de jordersättningar,
som kunna komma i fråga. Med ett ord, här
är ännu ingenting gjordt för att man skulle kunna ingå uppå
och inlåta sig i ett förelag af denna natur, oell ehvad som
emot mig må kunna komma att anföras och yttras, kan jag
aldrig, med bibehållande af mitt samvetes vittnesbörd att
hafva uppfyllt min pligt såsom representant, låta förleda
mig att bifalla behandlingen of ett sådant företag på
det sätt, som här inom Huset blifvit af en talare föreslaget.
Hr Ribbing, Bengt: Icke länge skall jag uppehålla
R. o. Ad., då den föregtde talaren i det mesta har förekommit
mig. Jag skulle ej lieIler begärt ordet endast och allenast
i anledn. af hvad Hr Lagerhjelm föreslagit, emedan jag
icke trodde att hans sednare förslag i afseende på de a3o,ooo
rolina skulle vinna något understöd; men sedan jag hört en
annan talare understödja detta förslag, har jag anmält mig
för att protestera deremot. Del är förunderligt, att man
ännu icke här i landet inhemtal så mycken erfarenhet, att
man ens vill tillräckligt tänka sig för, innan man försöker
att vilja inleda nationen i företag, hvaraf den ännu icke känner
följderna. Jag erkänner visserligen, att förslaget alt
hörja och fullborda denna canal förtjenar den största uppmärksamhet,
ja! kanske större än man vid första påseendet
tror, men ju större uppmärksamhet den fäster, desto grundligare
undersökningar böra också ske. Jag tror icke att
deri undersökning, som hittills skett, är tillräcklig för alt
genast besluta företagets anställande och fullbordande; men
man synes, i följd af den medgång, som canalerne hittills i
dag haft, vilja begagna sig af det gamla ordspråket, som
bjuder att smida medan jernet är varmt. Jag skulle dock
önska, alt detta jern matte kallna för en tid, på det att
nian under tiden måtte hinna besinna sig. Man tänker icke
en gång på, huruvida de tillgångar, som finnas, kunna förslå,
utan man går på och anslår summor, utan att så noga
Den a4 Mars c. ni.
besinna livar de skola tagas. Hade man, innan detta betänk.
företogs, eller hade StalsUtsk. förut delat dessa öfverskottsmedel,
t. ex. en viss summa till vattencommunicationer,
en viss till communicationer till lands, en viss till uppmuntrande
af jernhandteringen, en viss till uppmuntrande af jordbruket
och likaledes för de andra näringarna , och sedan
hållit sig till hvarje summa särskildt för utförande af nyttiga
företag, så hade det ändå icke varit så oförståndigt och
obetänkt att använda hvarenda styfver vid denna riksdag,
som jag nu finner det vara, då man så ensidigt vill gå till
väga och använda för ett enda ändamål nära alltsammans.
Jag skall icke vidare orda i detta hänseende, då R. o. Ad.
ändå lärer taga i betraktande hvad jag nu har yttrat; för
öfrigt förenar jag mig i hvad Gr. Anckarsvärd har yttrat, samt
önskar att R. o. Ad. måtte stanna vid att bevilja en viss
summa till fullständiga och pålitliga undersökningar i afseende
på denna canal, för att föreläggas R. St. vid nästa
riksdag. Ett eller annat tusendetal af r:dr mer eller mindre
skall jag för min del visserligen icke pruta på, då jag
anser en säker och grundlig undersökning af nöden.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: Då onekligen Svea
canal, eller öppnandet af en canalfart emellan Wenern och
Hjelmaren är den häst uttänkta och af alla våra canaler den,
hvaraf landet kan draga de största fördelar, emedan, alla
Jocalintressen oberäknade, den förmån skulle vinnas, alt våra
exportartiklar, oberoende af större eller mindre säkerhet på
Östersjön, kunde proesteras på verld.*,marknaden, så bade jag
önskat att denna canalbyggnad snart blefve företagen och
fullbordad. Jag hade äfven trott att den utväg borde vidtagas,
som jag anser vara den enda möjliga för att snart
tillvägabringa större företag, den nemi. att elt lån, stäldt på
ränta och amortissement, dertill upplages. Men då jag förutser
omöjligheten att för närvar, realisera allt delta, så inskränker
jag mig till alt biträda Hr Lagerhjelm uti yrkandet
af del anslag han föreslagit, till preliminära åtgärders
vidtagande, under förhoppning att nästkommande Ständer
skola med klarare statsekonomiska åsigter än de, som nu göra
sig gällande, behandla och afgöra denna vigliga fråga.
Frih. boye, Ludv.: Jag anhåller vördsamt al t få gifva
mig sjelf den tillfredsställelsen alt hafva vid slutet af min
riksdagsmannabana gifvit min röst för del för fäderneslandet
största, nyttigaste och mest hedrande företag. Min fullkomligt
orubbliga öfvertygelse är, att Svea canals värde
vida öfverträffa!- allt hvad hittills blifvit gjordt eller hädanefter
skall göras. Då jag har mod att icke låta hindra mig,
hvarken genom Gr. Anckarsvards framställning emot Hr Lagerhjelm,
eller genom Hr Ribbings protest, så anser jag mig
skyldig att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på det bristfälliga
i de anmärkn:r, som af Gr. Anckarsvärd blifvit fram
-
D c n n!\ Mars e. m.
34*
slälkla. SlatsUfsk. åberopar frågans närvar, slick, och det
är detta skick, som Gr. Anckarsvärd egentligen stödjer sig
vid, under förklarande, att iian anser frågan icke vara nog
utredd. Må det vara mig tillåtet att framställa min åsigt i
öfverensstämmelse med den uppfattning jag gjort af Hr Lagerhjelms
framställning. Ämnet innefattar 2:ne delar af företaget,
den ena sjelfva canafen, den andra sidocanalérne.
Sjelfva hufvudcannlen emellan Wennin och Hjelmaron är undersökt.
Jag beklagar alt Gr. Anckarsvärd icke behagat kasta
en blick på en charta, som blifvit mig i dag tillställd,
och som jag sett finnes hos flera of Ståndets ledamöter. Undersökning
har försiggått. Grefven behagar förklara, att
han icke anser den tillräcklig. Nå väl! detta förklarande
kan gifvas vid hvilken undersökning som också må anställas.
Men en sanning är, alt sidocanalerne icke äro tillräckligen
undersökte för verkställigheten deraf. Jag förmodar
också, att det egentligen varit i anseende lill dem, som PresteSt.
anslagit en viss summa för beredande af undersökning.
Men då, efter min öfvertygelse, all den undersökning,
som kan väntas eller som för ändamålet är tillfyllestgörande,
redan ägt rum i afseende på den raka, den stora canaJen
emellan Hjelmaren och Wenern, då jag tror den vara
fullkomnad, så vet jag icke hvarföre jag skulle uppehålla,
eller hvarföre det vackraste af alla företag skulle stå tillhaka,
för att undersökningen om sidocanalerna ännu icke är
fulländad. Jag anhåller hos Hr Frih. o. Landtm, om propos.
till bifall å den framställning Hr Lagerhjelm gjort, och då
jag, mine herrar! anser detta ämne vara det mest högsinta
af alla och för en framtid vittnande om i8/jo års riksdag,
så må det förlåtas mig, om jag kastar en blick på framtiden
och då med bedröfvelse ser den medömkan, hvarmed efterverlden
skall bedömma en riksdags anda, som anvisar i|
millioner till fängelser, af hvilken summa icke en tredjedel,
efter hvad mitt sunda förnuft säger mig, kan användas till
nästa riksdag, men nekar anslag till det vackraste, det största
af alla nationalförelag.
H. Ex. Hr|:Gr. Löwenhjelm: Gr. Anckarsvärd har
anmärkt att jag varit i tillfälle att tala om Götha canals
fördelar och brister, när Götha canal på delta rum förehades.
Jag äger icke anspråk att mina ståndsbröder ihågkomma
hvad jag så längesedan ordade. Men de, hvilka tilläfventyrs
göra det, minnas, att jag ifrigt och alltid förordade
Götha canal. Jag aktade mig noga alt då anmärka anläggningens
brister. ”Jaså,’’ hade man sagt, ”kan Götha canal
blifva onyttig i krig, i händelse vi icke hafva någon vattencommunication
i norra Sverige, då skola vi icke göra Götha
canal;” oell jag ville att Götha canal skulle blifva gjord
först, efter den då var å bane, likasom jag nu vill att Svea
canal må blifva gjord, och om jag nu visste något, som kun
-
342
Den 24 Ma r s e. m.
de fullkomna nyttan af Svea canal, men icke stod att erhållas
nu, så sparade jag till en annan riksdag att derom
göra framställning, ty jag utgår från den grund alt canaler
emellan ett rikes förnämsta provinser, de som äga mesta
rörelse och mesta behof af communicalioner, hvilket bestämdt
bär är fallet, alltid och under alla förhållanden, och
oaktadt alla möjliga invändningar, äro såsom högst nyttiga
företag att anse. Sålunda kan jag ganska conseqvent och
samvetsenlig! hafva vid äldre riksdagar och med all värma förordat
Götha canal, äfven om jag då redan ägt den nu yttrade
insigt. Af detta förutseende vill jag dock icke berömma
mig. I alla fall lärer datum af denna min insigt ingalunda
kunna åverka frågan om landets ofantliga fördel af
Svea canals företagande ju förr dess hellre.
Jag tackar Gr. Anckarsvärd, som gifvit mig tillfälle att
offentligen framställa Commercerådet Bröms’ anspråk på det
allmännas tacksamhet, i thy att han på egen bekostnad beredt
de skedda undersökningarna. Men just detta bevisar
ogrunden af det som blifvit anfördt om bristande undersökningar.
I Ståndets cancelli ligger ett präktigt chnrleverk öfver
del tillärnnade företaget, samt ett det fullständigaste
kostnadsförslag deröfver. Hr Öfverslelieutenant Edström,
sorn är författare till detta ofantliga och många flera fosterländska
arbeten, han är anspråkslös och modest och berömmer
sig icke deraf, men mig tillkommer att berömma honom,
och de af Ståndet, hvilka behaga kasta ögonen på
dessa ingeniörarbeten, skola så mycket hellre instämma i
detta beröm, som dessa hydrauliska arbeten icke kunnat
verkställas utan ett betydligt antal ingeniör-elever, hvilka
denne man med intet eller högst ringa understöd bildat.
Vill man nu gå längre i undersökningar, så lärer ingen
stämma böja sig deremot, eller vill man hafva Engelska ingeniörer
hit för mera säkerhets skull och ytterligare undersökningars
anställande, så må det gerna ske. lngeniörerne
i Polhems, Thunbergs och Nordvalls Sverige befara icke
utländska ingenjörers inspection, och skulle desse, enligt den
gamla regeln att 4 ögon se mera än 2, se mera än våra ingeniörer,
så skall det otvifvelaktig! vara dessa ganska kärt.
Emedlertid och intilldess de Engelska ingeniörerne komma,
skulle jag anse att sådane som en Sydow och en Ericsson
kunde rådfrågas, hvilka kamrater Öfverslelieutenant Edström
säkerligen gerna låter rådfråga.
Gr. Anckarsvärd sade någonting om hjertrörande framställningar.
När jag var ung och ville röra ett litet hjerta,
så förtröt det mig också när andra kommo fram med hjertrörande
framställningar, men jag var så rättvis, att jag fann
lika lillåtligt för dem att röra hjerlan, som för mig, och
jag tror icke att mina försök att på detta rum röra hjeltan
varit märkligare eller ömmare än den värde talarens; —
och hvem har rätt i denna täflan på slutet? Jo! det är den,
Den 34 Mars e. ni.
343
som råkat alt röra det lilla hjertat, och jag vet icke om jag
låter hänföra mig af egenkärlek, men jag tror att i Ståndet
liar jag rört flera hjeltan än Gr. Anckarsvärd.
Frih. Cederstr örn: Jacob: Det är ett factum att
allmänna arbeten äro nyttiga, då nb. man icke har full
sysselsättning för arbetande liander i landet. De medgifva
åt den arbetande classen tillfälle att förvärfva egendom och
förkofran. De befordra uti samhället nytta, i den mån som
arbetet är af nyttiga följder för framtiden. Att således alla
sådana icke kunna annat än gagna är en erkänd sak, som
icke beböfver vitsordas. De farhågor, som Gr. Anckarsvärd
framställde i afseende på Sveriges klimatiska förhållanden,
genom uttappningar af sjöar till canalledning, torde man föga
behöfva låta skrämma sig af; ty det följer of sig sjelft
att canalen icke tager mera vatten, än som fordras för sjelfva
farleden, hvilket äfven i alla fall skulle afledas från sjön,
emedan det icke der, såsom i döda hafvet, är instängt utan
bar ett utlopp. Det är således icke fråga 0111 alt kärr-uttappningar
och sådane sjö-aftappningar, som här komma i
fråga för anläggandet af canalen, kunna vara skadliga, utan
de blifva tvertom nyttiga för klimatet der de äga rum. Det
finnes således, efter min öfvertygelse, i det fallet icke något,
som bör verka mot förelaget, om nb. företaget, riktigt fullständigt
undersökt, visar sig vara fullkomligen utförbart och
dc nödiga medlen för utförandet icke saknas. Jag instämmer
derföre fullkomligen i det beslut, som PresteSt. fattat,
alt anslå 20,000 r:dr till fortsatta undersökningar. Jag skulle
vilja tillägga jemväl ett anslag, förökadt lill det belopp, som
Ur Lagerhjelm föreslagit, dock icke så alt arbetet börjas directe
innan undersökningarne äro fulländade, utan undersökningarne
mäste vara fulländade och kostnadsförslaget uppgjord
t i sina detaljer innan arbetet får börjas, och derefter
måste jemväl, genom enskildt bolags uppträdande, en visshet
vara vunnen om företagets möjliga fullbordan. Da må
gerna det af Hr Lagerhjelm föreslagna anslag till K. M:s disposition
finnas, för alt genast kunna öfverlemnas lill ett sådant
bolag för arbetets begynnelse, i händelse sådant skulle inträffa
före en blifvande riksdag. Skulle åter Sländerne
dessförinnan komma tillsammans, så blefve naturligtvis bela
kostnadsbeloppet, tillika med den serie af bidrag från statsverket,
som kan fordras för att fullborda arbetet, på en gång
föremål för R. St:s beslut. Emedlertid är det angeläget,
att R. o. Ad., om Ståndet vill instämma med Hr Lagerhjelm
i fråga om det större anslaget, skiljer detsamma från
det anslag af 20,000 r:dr för undersökningar, som PresteSt.
beviljat, och som jag hoppas att R. o. Ad. jemväl bifaller,
då det större anslaget måste komma att stå till K. M:s
disposition för att tilldelas det bolag, som utför saken. Att
Staten skulle sjelf och genom egna ingeniörer utföra arbetet
344
Den 24 Mars e. m.
tror jag icke bör til Istyrkas, emedan enskilda omlanken ii r
bältre för eftersynen vid sådana företag, än någonsin kan
påräknas, när de ske på statsverkets bekostnad, helst då arbetets
fullbordande skulle vara i strid roed det enskildta intresset,
som ville vinna på Statens bekostnad, i stället fo’r
att befordra företaget till ett lyckligt slut.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då frågans utgång bär kan
anses afgjord genom dels de beslut, som 2:ne Stånd fattat,
och dels den discussion, sorn uti ett 3:dje Stånd förevarit, så
skulle jag icke ämnat yttra mig i dag, om jag icke här,
troligen af misstag, hört ord undfalla en värd talare, hvilka
icke af någon annan blifvit upptagna och hvilka möjligen
skulle lala tro att ett stort misstag blifvit begånget, att ett stort
förbiseende ägt rum vid framställningen och företagandet af
det största arbete i denna väg, som inom Sverige ägt rum;
— ett misstag, som i det fallet skulle svårligen falla ett af
våra ädlaste och dyrbaraste minnen till last. Ingen kan mera
varmt än jag känna hvad namnet Svea canal belyder,
och mina varmaste politiska vänner samt äfven deni sorn
äro mina motståndare, och nu synas mera intressera sig för
detta företag än jag, ber jag likväl vara öfvertygade 0111, att
de känslor, sorn dictera mitt yttrande i detta fall, äro lika
så varma, som de, hvilka dictera deras. Jag tror eller hoppas
åtminstone, att om samma försyn, som så ofta bevarat
Sverige under de svåraste skiften, ännu uppehåller sin vårdande
hand öfver Sverige och bevarar vårt dyrbara fädernesland
för de följder, hvilka möjligen i en framtid kunde
hota genom de stormar och kräftsår, som då skola kännas
inom landet; så skall visserligen den tid icke vara aflägsen,
då detta företag i sin hela vidd kan och bör utföras. För
det närvar, är dock min tanke, att denna tidpunkt ännu icke
har kommit. Denna Svea canal delar sig i 2:ne ganska
betydligt olika afdelningar. Den ena är sträckan emellan
Wenern ända till sjön Möckeln; den andra sträcker sig derifrån
till Örebro. Den första lärer vara den minst dyra delen,
likasom den är den minst vidsträckta. Genom dess
fullbordande vinnes det syftemål, som Hr Lagerhjelm omtalat,
nerol, att närma en del af våra dyrbara jernmalms- och
tackjernslillgångar lill de trakter, som äro i saknad deraf,
och således underlätta den ena oi lens tillfälle att lemna sitt
öfverflöd, för att fylla den andra ortens behof. Den andra
och dyrbarare delen af canalen är deremot den emellan
Lit-elfven och Örebro. Den skulle afse alt öppna en ny
cornmunicationsväg emellan det inre af landet, ifrån Östertill
Vesterhafvet. Under fortfarande af nuvar. förhållanden
skulle denna nya vägs öppnande emellan de båda utgångspunkterna
Götheborg och Stockholm, för att icke tala om
den mindre betydliga del, som egentligen afsåge den enskilda
rörelsen emellan Örebro och Götheborg, endast hafva
-
Den 24 Mars e. ra.
345
va lill föremal en communication, sorn redan äger rum. DA
skulle det förhållande uppkomma, ali, enär nu Götha canal
knappast bär sig tillräckligt för att gifva den minsta möjliga
utdelning åt det actiebolag, som rår om dennacanal, jemte
kostnaderna för dess underhåll, så skulle, om rörelsen delades
på begge canalerna, möjligen till en början, innan industrien
tagit större verksamhet, tillgångar komma att saknas
för hvardera canalens underhåll. På sätt sorn redan i förmiddags
anför des, har under förra året Götha canals behållning,
sedan alla utgifter blifvit afdragne, icke utgjort mera
än 18,000 r:dr.
Man har talat om den politiska vigten i detta fall,
och det är i afseende derpå, jag anhåller att få fästa mig
vid det misstag, som en värd talare begått. Jag vill först
erinra, ty i politiskt afseende kan det äga ett värde, att det
skulle varit af iovedersägligt större vinst, om Götha canal
kunnat gifvas denna riktning. Men oberäknadi att de då
gjorda undersökningarne icke ens med de dimensioner, som
nu äro i fråga, visade någon möjlighet för denna canalledning,
så skulle dock aldrig, efter nu antagna beräkningar, ifrågavar.
nya canal kunna komma alt ersätta Götha canal. Den nya canalen
är beräknad på endast 7 fots djup, då deremot Götha canal
har 10 fots djup, och hvad denna skilnad af tre fot betyder i
afseende på kostnaden, samt hvad detta olika djup skall verka,
då det är fråga om att suppleera en annan canal, torde
icke behöfva ådagaläggas har, der icke endast båtfärd är i
fråga. Men utom att man känner i hvilken ofantligt Ökad
proportion kostnaden skulle stiga, lärer det icke vara möjligt
alt öfver landthöjderna bereda större dimensioner för
denna canal, och om det äfven vore möjligt, så saknar den
del af communicationslinien, som utgöres af Hjelmare slussväg,
ett större djup än 7 fot, ja! sjelfva Hjelmaren lärer icke
hafva mera än 7 fots djup, så att kostnader, som kanske
mångdubbelt skulle öfverstiga de beräknade, skulle erfordras
för alt sätta denna Svea canal i stånd alt suppleera
Götha canal. Men här anhåller jag att få relevera det
misstag, som af en värd talare blifvit begånget, då han ytt
rat,
att några fregatter, placerade emellan Dalarö och Landsort,
då vår flotta vore sysselsatt på ett annat ställe, skulle
kunna tillintetgöra den inre färden, som emellan begge håfven
vinnes genom Götha canal. Så är verkligen icke förhållandet.
Communicationen emellan Götha canal och Stockholm
passerar icke Dalarön eller Landsort ; den går till
större delen genom skärgården. Det är den lilla obetydliga
vägen öfver Bråviken, som är öppen, och det skulle otvifvelaktig!
icke vara svårt att, ehuru med en liten omväg,
undvika den öppna sjön genom att hålla sig till de bå
da
stränderna af Bråviken. Vägen blefve något längre,
men communicationen lika säker. Om en fiende skulle kunna
förhindra elen, så nödgades lian bemäktiga sig någon
22 H. 44
346
Den 24 Mars e. m.
punkt på vägen och befästa sig der för att derigenom afbryta
communicationen. Kan man länka sig delta, så kan
man också tänka sig möjligheten att en fiende kunde bemäktiga
sig vid Mälaren någon punkt, som af bröt communicationen
och befästade sig der.
Det afgifna kostnadsförslaget lärer uppgå till 4 millioner
r:dr. Man liar ansett att med den erfarenhet, som nu
är vunnen, så bör detta kostnadsförslag kunna anses tillförlitligt.
Uti detta hänseende vill jag medgifva, att, efter erfarenheten
vid Götha canalbyggnad, bar för de efterföljande
Ströms och Trollhätte canalerna kostnaden relativt blifvit
mycket säkrare beräknad än för Götha canal, d. v. s. med'
afseende på hvarje slags arbetes relativa kostnad, under förutsättning
af dess beskaffenhet enligt uppgjord beräkning.
Men det är ännu ett annat slag af kostnader, som man med
yttersta grad af skicklighet ej kan vänta sig med säkerhet
beräknad, såsom beroende af en fullständig kännedom af localen.
Den är icke möjlig att utreda, förrän arbetet är
fullandadt. Med all den aktning man kan hysa och ingen
kan äga i högre grad än jag för Hr Öfverstelieutenanten
Edström, så torde man ej kunna undgå att medgifva,
att man ej kan tillerkänna mera säkerhet åt hans
beräkning öfver den linie han en gång undersökt, än man
år 1809 kunde tillerkänna den uppgjorda beräkningen af
Gr. von Platen, som då i 19 år egnat största delen af sin
kraftfulla, snillrika själs verksamhet åt Götha canal i den
led, som åt den var anvisad, och då man här begärde hans
förklaring, huruvida han kunde garantera att beräkningen
skulle slå in, så förklarade han, med den öppenhet, som
utmärkte hans ädla och och manliga karakter, att ehuru
stort förtroende han kunde hafva för det upprättade förslaget
och ehuru mycket nit och omtanka dervid ägt rum, så
stod det icke i hans förmåga, emedan det öfversteg menskliga
insigter, alt kunna ikläda sig en garanti för att förslaget
skulle ovillkorligen vara alldeles fullständigt, och då var
det ett arbete, som i 19 år varit under hans ögon på alla
håll företaget och fortsatt. Kan man då begära att efter
en enda undersökning, om den också skett af alla verldens
största ingeniörer, man skulle kunna garantera att icke dessa
4 millioner möjligen skulle kunna komma att öfverskridas
med ännu en eller annan million. Men låt äfven vara
att dessa 4 millioner vore tillräckliga, hvar finnas de eller
hvar är här förslaget att skaffa medel för denna kostnad ?
Här är föreslaget att anvisa 23o,ooo r:dr för detta arbete.
Är del meningen att anvisa dessa 23o,ooo r:dr till arbetets
företagande, så får jag underställa, såvida icke något bolag
finnes eller man kan få något bolag, som tillskjuter de återstående
3,700,000 rtdrne, till hvad nytta dessa 23o,ooo r:dr skulle
vara. Skulle det vara för att inleda stiftandet af ett bolag,
likasom år 1809, och inleda det i den tanken, att när Ständerne
beviljat 23o,ooo r:dr och kändt är alt det fordras 4 mil
-
Den 2/J Mars e. m.
lioner, så måste deras afsigt vara att äfven gifva det återstående
koslnadsbeloppet: hade man då icke tagit på hand
att man vill gifva 3,700,000 r:dr lill. Vill man det, så aidel
bättre att nu rakt och öppet åtaga sig en sådan förbindelse,
om den också ej skulle kunna uppfyllas förrän i en
framtid. Men att nu lenina 23o,ooo r:dr till ett arbete som
fordrar minst 20 gånger denna summa, det tror jag verkligen
vara att kasta dem i hafvet, och anser jag vara ett beslut,
som skulle vara mindre passande för R. St. Men deremot,
då frågan i hela sin vidd är af största värde, äfven
om det måste öfverlemnas åt våra barn att fullborda den
till större delen, och den mindre delen icke är större än att
jag hoppas att i vår närmaste framtid, d. v. s. vid nästa
riksdag, tillgångar dertill skola kunna beredas; så instämmer
jag med PresteSt. att man icke bör vara nidsk med de
anslag, som lemnäs lill undersökningar. PresteSt. har dertill
beviljat 20,000 »':dr. Detta är en temmeligen vacker
summa, men vill man gå till 40,000 r:dr för undersökningar,
så alltför gerna. Men alt bevilja 280,000 r:dr för ett
arbete, som minst fordrar 4 millioner, det anser jag, på sätt
jag nyss haft äran yttra, vara till intet ledande. °Jag anhåller
om propos. till instämmande i H. PresteSl:s beslut.
Ilr Lagergren, Anders: Mången kunde kanske nog
mycket förundra sig öfver att jag yttrar mig i detta ämne°,
som säkerligen äger kanske den minsta kunskap deruti af
alla hittills sig yttrande ledamöter; men född och uppfostrad
i dessa trakter, tror jag mig dock hafva tagit den närmaste
kännedom om sjelfva localen, äfvensom i allmänhet
genom mina studier hafva förvärfvat ett slags insigt om de
åtgärder, som i afseende på ett lands ekonomiska välstånd
böra iakttagas. Just för dessa orsakers skull utber jag mig
R. o. Adis tålamod med en kort framställning om mina åsigter
i detta vigliga ämne. Här har blifvit anmärkt, att
detta förelag skulle kunna till och med bereda klimatiska
faror. Några sådana kan jag icke inse. Man vet, att alla
vattenaftappningar snarare bereda fördel än skada för Jandet,
och så tror jag, ifall de skulle äga rum, äfven här böra
blifva händelsen. En annan talare har hedt, att R. o.
Ad. skulle vara varsamt med sina anslag och fruktade för
att man smidde medan jernet var varmt, så att det kunde
gå till någon öfverdrift. Men, ehuru jag äfven hyser den
åsigt, alt man bör vara varsam i sina anslag, kan jag dock
icke, då frågan är om ett sådant företag som detta, i allo
dela den talarens åsigt, utan tror att man bör smida medan
jernet är varmt, d. v. s. göra företaget möjligt genom
de första genomgripande åtgärderna. Man har sagt, altman
skulle lättsinnigt inkasta sig i detta företag. Jag kan ingalunda
dela den åsigten, då en af fäderneslandets förnämsta
canal byggare har uppgett ett i alla möjliga detaljer nog
-
348
Den a4 Mars e. m.
grannt beräknadt kostnadsförslag, deruti, sedan, med lians
vid Götha- och Hjelmare-canaler förvärfvade erfarenhet, alla
dessa detaljer blifvit beräknade, äro tillagde 38 procent af
liela den calculerade summan. Det är visserligen sannt, att
i dessa kostnadsförslag, hvilka jag äfven haft tillfälle att taga
i betraktande, finnes intet vidröYdt om jordersättningar,
men jag tillåter mig här nämna, att canalen till största delen
går genom ouppodlad mark, till en mindre del genom
ängsmark, och till minsta delen genom odlad jord. En värd
talare har bär sagt, att kostnadsförslagel skulle gå till 4
millioner. Jag vågar underställa honom, om det går till
mer än 3,6go,ooo r:dr. Således finnes der redan en tillgång
lill några jordersättningar, och troligen blifva de icke alltför
dryga. För att lemna R. o. Ad. den upplysning, att
det icke är så handlöst förfaret härmed, vill jag nämna, att
i koslnadsförslaget upptages ersättning för det enda vattenverks
förflyttning, sora kan komma i fråga. Sedermera har
man velat föreställa oss, att det icke skulle vara af någon
vigt, hvad beslut vi i delta hänseende taga. Men, mine
herrar! jag tillåter mig göra eder uppmärksamma derpå, att
PresteSt. afslagit de bär begärda 230,000 rtdrna med endast
en rösts pluralitet. Således måste inom PresteSt. för denna
sak finnas en ganska stor opinion, och ingen kan veta
om derstädes, ifall flere ledamöter, som händelsevis voro
frånvar., hade varit tillstädes, den knappa pluraliteten för
afslaget icke hade lemnat rum för ett tillstyrkande. Men
om det också icke vore händelsen, att några flere af PresteSt.
skulle vara benägne för anslaget, så skulle jag dock
tro att R. o. Ad. hade här uttryckt en ganska vacker opinion
genom bifall till anslaget, och hvilken kunde leda till mera
ändamålsenliga åtgärder vid en kommande riksdag, så framt
icke företaget nu redan kunde till en början komma till
verkställighet.
Den af Hr Rosenblad omnämnda faran för Götha canal,
deraf att canalinkomsterne skulle delas, kan jag också, ehuru
jag måste medgifva att så i framtiden kan blifva fallet,
icke anse så afskräckande, som han densamma utmålat, ty
Svea canal skulle icke fulländas förrän inom 14 år, och således
skulle åtminstone under den tiden Götha canal få oförändradt
bibehålla sina inkomster. Hade industrien, som
i allmänhet går temmeligen fort i våra tider, icke hunnit då
utveckla sig så mycket, att Götha canal bure sig i bredd
med Svea canal, så vore det kanske också fåfängt att vänta
att den någon gång skulle bära sig. Aldraminst borde afundsjukan
öfver en ny canals uppkomst vara ett hinder
för en dyliks tillvägabringande. Man har också sagt, att
roan ej kunde finna någon tillförlitlighet i det uppgjorda
koslnadsförslaget, och ehuru sådant visserligen kan vara till
någon del sannt, samt kostnaden kunde komma att i något
fall öfverskjuta förslaget, så, utom att jag får hänvisa till
Den a/j Mars e. ra.
349
de förut omnämnda 38 proc., anhåller jag få tillkännagifva,
att Hjelmare canals kostnad har ungefär qvadrerat med det
uppgjorda förslaget, och att man således i detta afseende
kan hafva en temmeligen god tillit till hvad Hr Öfverstelieutenanten
Edström i sitt förslag framställt.
Efter allt hvad jag nu anfört, och då Hr Lagerhjelm,
såsom mig synes, tydligen ådagalagt att canalen är af behofvet
skyndsamt påkallad, såvida icke våra skogfattigare bergslager
skola alldeles urståndsättas att bedrifva jernhandte
lingen,
får jag tillstyrka bifall till det afHr Lagerhjelm föreslagna
anslag af 2'3o,ooo r:dr; då det i allo öfverensstämmer
med det af Hr Öfverstelieulenanten Edström framställda
project, äfvensom jag tillstyrker det af PresteSt. beviljade
anslag af 20,000 r:dr till undersökningars anställande.
Hr Hjerta, Lars: Det är efter det sätt, hvarpå några
talare här hafva börjat och fört denna discussion, något
ganska ofördelaktigt att uppträda med anmärknlr emot
det förslag, som Hr Lagerhjelm framställt. Det är naturligt
att det finnes en viss riktning äfven af Statens materiella
krafter, som har, om jag så får säga, sin poetiska sida, hvilken
lätt verkar en viss värma i sinnet och framställer frestande
föremål för inbillningskraflen. Af sådan natur är
det slags användande af dessa krafter, som sker på commu
nicationsanstalter
af alla slag, isynnerhet på canaler och jern
vägar.
Det är klart, att redan menniskosinnets stolthet i allmänhet
känner sig väckt och lifvad vid tanken att kunna
besegra stora naturhinder; det finnes en viss drift hos menniskan
att herrska öfver naturen och elementerna, och denna
känner sig stegrad i samma mån som de hinder äro stora,
hvilka man har att öfvervinna. Det är klart att nationen
måste hafva en viss böjelse alt ingå på sådana förelag,
derföre att de äro ett föremål för nationalstoltheten, och
Regenterne å sin sida måste känna sig benägne att gynna
dem, om ej för annat, dock derföre att man framdeles må
kunna säga att det och det företaget har under den eller
den Regentens tid blifvit gjordt, hvilket häfderne en
gång komma att beskrifva. Det är förmodligen af dessa
anledu.'r, som man här hört åtskillige talare, icke blott anföra
de skäl, som kunna bernias från sjelfva sakens, om jag
så får säga, prosaiska nytta för landet, utan äfven låta sina
tankar och ord taga en högre flygt, och mana hvar och en,
som hade ett fosterländskt sinne, att genast ingå på företaget.
Under ett sådant förhållande kan jag visserligen icke
finna, att det (ordras, såsom en värd talare nyligen uttryckt
sig, något särdeles mod för att tala för förslaget och bestrida
de gjorda anmärkn:na. Det fordras snarare något mod för
att göra sådana anmärknlr; men jag vågar dock taga mig
friheten hemställa till R. o. Adis bedömmande några sådana,
ehuru jag är så mycket mera obenägen dertill i allmänhet,
I
35o
Den 24 Mars e. m.
som jag vågar räkna mig till en af de varmaste vänner af
sådana företag, när de låta förena sig med en klok beräkning
af frukterna.
Jag var icke sjelf vuxen vid den tid då Götha canals
anläggning böljades, men, mine herrar! jag har hort mångå
personer, som redan den tiden deltogo i de allmänna öfverläggningarna,
säga, att när frågan 0111 denna canal först väcktes
år 1809, så gick man till väga ungefär på samma sätt
som nu. Saken togs i betraktande, icke så mycket från den
kalla beräknande synpunkten, utan såsom en nationalsak, emot
hvilken man korn ingen väg med aritlimetiska calculer.
Man ansågs icke såsom patriot, örn man ej ville teckna sig
för Götha canal. Denna canal är nu färdig, men jag tager
mig friheten fråga huruvida, om man då hade velat hvad
den skulle komma att kosta, om man vidare hade vetat eller
gjort sig tid att förut undersöka om icke en annan canalled
kunde öppnas, som bade sammanbundit hufvudstaden
Stockholm med Götheborg, eller Hjelmared med Wenern ;
jag hemställer till hvar och en af R. o. Adis ledamöter, örn
icke, derest man funnit sig i denna belägenhet, och haft någon
siareförmåga för framtiden, ett stort antal af dem, som
då röstade för den dåvarande planen för Götha canal, troligen
hade tillstyrkt, icke att ingenting skulle göras, men åtminstone
något litet dröjsmål för alt öfverväga, huruvida
icke något ännu kunnat vara att betänka, för alt bespara
några utgifter, som nyttigare kunde användas på andia håll.
Alan har visserligen här nämnt en considei ation, hvilken
sätter, om jag så får sägn, ämnet utom all fråga om beräkning,
och det är den politiska synpunkten. Jag har redan
vid föreg:de tillfällen fått mycket påskrifvet för hvad jag härom
vågat yttra, men jag kan dock icke underlåta att äfven
nu taga mig friheten erinra, att det, enl. min öfvertygelse,
icke kan vara möjligt att ej vår Regering skulle hafva sett
sig så väl före i sitt politiska systcme, alt ju den mångåriga
vänskap, som förenat denna Regering med vår östra granne,
likasom med våra öfriga grannar, skulle hafva lill påföljd
en trygghet i det yttersta möjliga örn neutralitet och
fred för Sverige, och ett ytterligare insegel på en sådan
närmare förening och vänskap mätte vara numera gifvet,
sedan vårt nuvar. Regenlhus är så nära beslägtadt med den
östra grannens Regenlhus. Från denna omständighet bär
man väl då kunna draga den slutsats, att ifrån den sidan
något stort äfventyr icke kan uppstå, antingen den ifrågavar.
canalen påbörjas 4 är förr eller sednare.
Om det nu tillåtes mig att ecartera den politiska synpunkten,
som icke ligger inom beräkningens område, utan helt
och hållet inom det individuella tyckets, och som således,
0111 den skall tagas till grund, måste bestämma frågans utgång
efter helt andra lagar än de vanliga; så får jag fråga:
skulle icke möjligen samma händelser kunna inlrälfa med
Den 24 Mars e. m.
35i
Svea canal, som de, hvilka inträffat med Götha canal, nemi.
på ena sidan, såsom några talare redan anmärkt, att kostnadsförslaget,
ehuru uppgjordt af en högst aktningsvärd och
kunnig man, likväl kunde fela i några omständigheter, och
således Staten finge göra vida större uppoffringar än den nu
beräknade, om den genast skulle ingå på företaget, och på
andra sidan att, äfven om man ville fästa sig vid den vackra
ide'e af materielt mouvement, som ligger häruti, denna ide'e
kunde vinnas vida verksammare och mera fruktbärande under
de ifrågaställa i4 åren, på andra vägar och med mindre
uppoffring. Jag tager mig friheten hemställa till It. o. Ad.,
om Sländerne, utan att skänka bort capilalet, ville använda
endast räntan af dessa 4 millioner efter 5 proc., d. v. s.,
200,000 r:dr b:co om året under 14 år, t. ex. till anslag
för inrättande af techniska realskolor i landet, af samma art
som technologiska institutet; till landtbruksinstitut^-, till andra
praktiska undervisningsanstalter för folknäringarna i
landsorterna, till understöd för sådana machineriers införande,
som möjligen kunde användas i de orter, der man ser
att eljest husfliten måste småningom undanträngas i följd af
machineriernas naturnödvändighet, om jag så får säga ; till
utomlands redan utbildade nya industrigrenars coloniserande
här i landet genom uppmuntring till inflyttningar m. m.;
om man sökte att på detta sätt följa med menniskosnillets,
veltenskapens, arbetsfärdighetens, m. e. o. tidens oupphörliga
gång framåt, till utveckling af de obestridliga anlag, som
det Svenska folket, ej mindre än andra, äger att kunna utveckla
i denna riktning; om man för sådana ändamål ej
försummade något, som med dessa 200,000 r:dr örn året
kunde uträttas; — jag vågar, säger jag, fråga en hvar af
eder, mine herrar! om J icke tron, att efter 14 år afkastningen
af det intellecluella mouvement, som härigenom skulle
åstadkommas, skulle blifva vida större än den afkastning,
som en blifvande generation kunde hemta af Svea canal.
Det är visserligen sannt, att genom Götha canal har för 2:ne
provinser, och isynnerhet för en provins, en högst betydlig
förkofran uppkommit. Sådant kan af ingen bestridas; men
det är lika sannt och ostridigt, att många finnas, som anse
alt den ena linien af denna canal, eller Östgötha linien, aldrig
hade blifvit af, om Ständerne då kunnat förutse hvad
som då troddes omöjligt, men nu förespeglas såsom en ganska
lätt sak, nemi. öppnandet af en annan communicalion emellan
hufvudstaden och de vestra orterna.
Man har här talat derom, att en efterverld ej skall kunna
annat än med medömkan se på de personer, som nu våga
göra några anmärkntr emot Svea canal. Mine herrar!
vi befinna oss redan i det fallet i en tidpunkt, då vi kunna
anse oss såsom en efterverld i fråga om Götha canal. Vi
hafva här ibland oss en ledamot, som ofta bestämmer besluten
och har ett stort inflytande hos II. 0. Ad,, nemi. Hr von
35a
Den 24 Murs e. m.
Hartmansdorff. Jag påminner mig en lid, då denne ledamot
med mycken ifver bestridde ytterligare anslag till Götha
canal, men jag har likväl icke förmärkt, att Hr von Hartmansdorff
inom R. o. Ad. betraktas med medömkan för
denna orsak skull, oell jag ser då icke mera anledn. , hvarföre
de, som nu göra anmärkn:r emot beviljande af anslag
till Svea canal, skulle af en efterverld betraktas med medömkan.
Det är möjligt att denna canal kan blifva af stor
nytta, men derföre behöfva de icke erhålla medömkan för
det de söka utverka den största möjliga grundlighet i undersökningen
och pröfning af förekommande förhållanden.
Jag har ännu en enda omständighet att vidröra i detta
fall, såsom skäl emot det ifrågavar. förslaget att genast börja
med arbetet. R. o. Ad. har redan i dag och de andra
Stånden hafva under flera dagar beviljat anslag till åtskilliga
canal-communicationer inom fäderneslandet. Dessa bifallna
canal-communicationer äro redan af en så vidsträckt
omfattning, alt det måste vara alldeles obestridligt, att de
skola under 5 följande år gifva en fullkomlig sysselsättning
åt alla de ingeniörer, som vi hafva här i landet, nemi. de,
som äro fullkomligt skickliga att kunna åtaga sig utförandet
af ett sådant värf. En af dessa ingeniörer, Hr Major
Ericsson, är redan sysselsatt med Trollhätte canal och kommer
jemväl otvifvelaktigt att dermed blifva upptagen så länge
att han under nästföljande 5 år ej kan laga någon befattning
med Svea canal. Dessutom har R. o. Ad. samt
PresteSt. beslutat ett stort anslag till Strömsholms canal,
och kommer nu detta anslag att äfven beviljas inom ett 3:dje
Stånd , så att det blifver R. St:s beslut, så kommer en annan
af våra 3 eller 4 utmärkt skickliga ingeniörer att fästas
der. Vidare har anslag blifvit gjordt för Gråda canal, och
ännu komma utan tvifvel flere canaler och hamnanläggningar
att erhålla dylika. Jag kan således icke se någon möjlighet,
huru någon af dessa herrar kunde använda sin tid
för Svea canal under nästföljande 5 år, utan att de öfriga
redan bifallna canalanläggningarne skulle komma att lida intrång,
och icke lärer det vara meningen att någon mera oerfaren
skall göra detta canalarbete till sitt lärospån. Jag
får på dessa grunder förena mig med dem, som tillstyrkt
instämmande i PresteSt:s beslut, och anhåller om
propos. derpå.
Frih. Sprengtporten: Ehuruväl R. o. Ad., och jag
tror äfven ett annat Stånd, redan bifallit ett anslag för verkställande
af undersökningar till utredande af behofvet af
framtida canalanläggningar, så vill jag visserligen icke bestrida,
att, med afseende å Svea canals stora vigt, ett särskildt
anslag må lemnäs för detta ändamål; men jag kan ej undgå
att yttra den mening, att den summa af 20,000 r:dr, som
här
-
Den 24 Mars e. ra.
353
härstädes blifvit nämnd, oell hvilken hufvudsakligen skulla
behöfva användas för alt fortsätta undersökningen rör:de de
särskilda bicanaier, som skulle förenas med hufvudcanalen,
synes mig vara nog högt tilltagen, i följd hvaraf jag icke kan
sträcka mitt tillstyrkande i detta afseende längre än till hvad
ett annat Stand, nemi. BorgareSt., såvida jag ej misstager
mig, redan beviljat, eller en summa af 6,666 r:dr 32 sk.;
hvilken summa jag förmodar bör blifva tillräcklig för ändamålet,
helst jag får underställa Gr. Anckarsvärd huruvida,
då icke någon motion blifvit väckt och ej helter mig är bekant
att den person, som med ett patriotiskt nit, som för tjenar
allas vår största högaktning, utmärkt sig för befrämjande
af denna canal, gjort något slags anspråk att få en ersättning
för den summa, han för den verkställda undersökning
utgifvit, något erbjudande i delta afseende under sådana
förhållanden å R. St:s sida kan äga rum, och om icke
den frågan bör hvila, tills det blir utredt, till hvad belopp
denna undersökningskostnad uppgått, oell under hvad
villkor summan af Handlanden Broms blifvit anslagen till
ändamålet. Hvad sjelfva Inifvudfrfigan angår, så vidhåller
jag deras mening, som förklarat sin öfvertygelse angående
den nationella vigten af Svea canal så väl i commercielt och
industrielt som i militäriskt afseende. Då det emedlertid
blifvit anmärkt, att StatsUtsk. icke på goda skäl skall hafva
afslagit denna fråga och inskränkt sitt tillstyrkande, åtminstone
i det första betänk., ehuru det sedermera blifvit
något modilieradt, till und. anhållan hos K. M. om fortsatt
undersökning till frågans ytterligare utredning, så anhåller
jag att blott i största korthet få omnämna de moliver,
som legat lill grund för StatsTJtsk:s beslut, och hvilka
tilläfventyrs ej finnas i betänk, intagna. Det första, sorn
fästat StatsUtsk:s uppmärksamhet, har varit, att det är fråga
om ett så kostsamt företag, som detta visar sig vara, eller
om ett anslag af 4 millioner: och då man äger erfarenhet
0111, hvad som dessutom ligger i sakens natur, alt så
beskaffade kostnadsförslag måste ytterst noga pröfvas, och
att deras tillförlitlighet i alla fall icke med full visshet alltid
kan antagas; så har StatsUtsk. trott, att i en sådan fråga
Representationen borde vara något tveksam alt utan någon
bestämd opinion från Regeringens sida, och utan att
Regeringen bundit något slags moraliskt ansvar vid sig, inleda
i de betydliga kostnader, som uppstå i följd af ett sådant
arbete. Det andra skälet har varit det, att, ehuru vigtigt
delta förelag är, och ehuru förvissadt StatsUtsk. gjort
sig att det förr eller sednare kommer till utförande, man
dock icke kan förbise, att det finnes ganska stora intressen
i landet, som komma att i mer elier mindre mån lida
genom denna canalanläggning, och deribland en annan
canalledning, på hvilken Staten och enskilde användt
ganska betydlig kostnad. Utsk. har visserligen ansett att
22 (I. 45
354
Den 24 Mars e. m
dessa intressen, om de äro underordnade Statens allmänna
nytta, böra vika, men man har likväl trott, att del icke vore
alldeles billigt oell ej heller sä alldeles försigtigt att låta
dem vika, utan att ens lemna dem tillfälle att uttala sig
och göra sina möjliga anspråk gällande, innan ett beslut å
jVational-representationens sida i denna fråga blir vidtaget.
Utsk. har dessutom trott, alt när det handlar om så stora
summor som här, då förslagen visa en summa af 4 millioner,
måste vid utförandet af arbetet, med allt förtroende,
som den kunnige ingeniör förtjenar, hvilken uppgjort förslaget,
likväl vara i sin ordning och lämpligt att förslaget
underkastas andra ingeniörers pröfning samt deras omdömen
och yttranden, innan man derpå grundar några definitiva
åtgärder. Vi sakna icke i vårt Iand ingeniörer med praktiska
insigter och som tilläfventyrs kunna ställa sig i bredd
med den, som uppgjort förslaget, och del torde ej mindre
för bans egen tillfredsställelse, än för Statens intresse, vara
nödigt, alt det förslag, han uppgjort, äfven vinner dessa personers
intyg om tillförlitligheten och säkerheten af de beräkningar,
som på företaget kunna inverka. Det har äfven
blifvit anmärkt, att hela frågan om jordersättningar alldeles
blifvit förbigången i det förslag, som här blifvit inlemnadt,
och hvarom R. o. Ad. nu går att besluta. Denna omständighet
har Statslltsk. ansett vara af så mycket större vigt,
då, för att kunna utföra denna canalanläggning öfver landthöjden,
det fordras på ganska betydliga ytor, kanske <jvadratmils
ytor, uppdämning af en mängd sjöar för att bereda
tillräcklig vattentillgång; i följd hvaraf, och då man ej
kunnat beräkna den inverkan, som dessa uppdämningar komma
att utöfva på den kringliggande nejden, man måste antaga
eller åtminstone presumera att jordersätlningarne kunna uppgå
till större belopp än man nu möjligen anar. Dessa hafva
hufvudsakligen varit skälen, och icke någon obenägenhet mot
företaget, hvarföre StatsUtsk. icke ansett sig pligtmessigt kunna
sträcka sitt inflytande längre än som ägt rum. Det oaktadt
anhåller jag att få betyga min tacksamhet för den ledamot
af detta Stånd, sora med så mycken värma omfattat
detta företag, och som lemnat R. o. Ad. samt MedStånden
vigtiga upplysningar, för att sätta oss i tillfälle alt stadga
vår öfvertygelse om företagets vigt för framtiden. Jag erkänner,
alt hvad mig enskildt angår, så, oaktadt alla dessa
mina scrupler och dubier, som jag här uttalat, gjorde dessa
upplysningar för ett ögonblick mig villrådig, visserligen
icke i afseende på huruvida jag borde lemna min röst för
hela detta företag, men jag har tänkt mig att det kanske
kunde öfverensstämma med en mera noggrann pröfning af
flugan, att bevilja ett anslag för åtminstone en del af denna
farled; jag menar den del, som sammanbinder Wenern
med Letelfven tillika med den utgrening derifrån, som går
till sjön Möckelö, hvilket skulle komma att kosta i,doo,ooo
Den 24 Mars e. m.
355
r:dr, oell hvarigenom det hufvudsaklign syftemålet, som Hr
Lagerhjelm afsett, nemi. en la!10d försäljning och transport
af Nora-malmerna, kunde erhållas. Men å andra sidan mäste
det tagas i betraktande, att det är just den delen af canalen,
som skall gifva den största afkastningen, att det således
är företrädesvis denna del af canalen, som bör kunna
med ett betydligt bidrag af enskilda understödjas, och alt
det i detta ögonblick är alldeles omöjligt att på denna beräkning
grunda något anslag, då ännu icke något bolag bildat
sig för utförande af detta företag. Af dessa skäl nödgas
jag, vid el t närmare besinnande af frågan, afstå från en
sådan inskränktare åtgärd i detta ämne. Jag tager mig
deremot friheten fästa uppmärksamheten derpå, alt om också
ett sådant byggnadsföretag som detta börjas 3 eller 4 år
sednare, hvilket vi kunna beräkna till nästa riksdag, så följer
deraf ingalunda, att det måste fullbordas lika många år
sednare, ty anslagen kunna lämpas efter tiden, och den lilla
obetydliga summa, som nu skulle lemnäs för ett sådant företag,
kunde icke föra saken långt fram i verkställigheten.
Min öfvertygelse är i öfrigt, att hvad man kan hoppas alt
vinna för denna canalanläggning i framtiden, det har man
redan vunnit. Inom 3:ne Stånd har redan en benägenhet
uttalat sig för detta stora företag, då man icke allenast lärer
velat begära, att K. M. ville till nästa Ständer framlägga
sin tanke i ämnet, utan äfven anslå den summa, som fordras
för att utsträcka undersökningarna så långt som är nödvändigt
för att bedomina företagets vigt och nytta i sin helhet.
Att gå längre för det närvar., utan en fullkomlig visshet
om alla de omständigheter, som böra komma i betraktande
hos en Representation uti en så vigtig fråga som denna,
på det att beslutet ej under någon synpunkt må kunna
klandras såsom förhastadt eller för tidigt, skulle efter min
tanke mera skada än gynna saken. Tvifvelsutan skulle det
kunna inträffa, att de intressen och den obenägenhet, sorn
från ett eller annat håll kunde uppstå och tilläfventyrs finnas
emot förelaget, skulle genom en sådan behandling af frågan
finna en ny anledn. att lägga hinder i vägen för detsamma.
På dessa skäl måste jag för min del inskränka mig dertill
att hos Hr Frih. o. Landtm, anhålla om propos. på bifall
till StatsUtskrs första betänk, i denna punkt, hvarvid jag äfven
tillägger den anhållan, att R. o. Ad. ville, i afseende
på undersökningskostnaden och anslaget dertill, förena sig i
den mening, som inom BorgareSt. blifvit antagen.
Gr. Anckarsvärd: Jag anhåller få börja med ett förklarande,
att jag gerna och villigt frånträder det förslag jag
lösligt framställde örn någon ersättning för verkställda undersökningar
till den person, som på egen bekostnad så patriotiskt
låtit anställa dem, och att således mitt yrkande i
denna del må alldeles förfalla och ingalunda komma att för
-
356
D c n ir\ Mars c. ra.
svåra någon propos, i fråga hvarom jag lill alla delar fö renar
mig i Frih. Sprenglportens åsigt.
Jag utber mig dernäst få förklara elt yttrande af mig,
som måtte blifvit illa utsagdt, emedan det blifvit oriktigt
uppfattadt. Det har ingalunda varit min mening alt yttra,
det canalen kunde komma att menligt inverka på klimatiska
förhållanden; men min mening har varit den, som Frih. Sprengtporten
sedan yttrat, alt innan en förutgående undersökning,
kunde man icke känna, om icke de fördelar i afseende på
de klimatiska förhållandena, som kunde komma alt äga
rum särdeles genom sjöars och kärrs uttappning, konmie att
förebyggas genom canalcns behof af detta valten. Något
annat har icke varit min mening.
Ilvad sedermera sjelfva saken ytterligare vidkommer, så
skall jag utbedja mig att helt och hållet få förbigå den politiska
delen deraf, emedan politiken i dessa hänseenden har
synts mig i alla mina dagar med mycken fördel kunna låna sig
till allt, när man önskar ett resultat. Hvad den militäriska
delen beträffar, så önskar jag komma till samma resultat.
Jag har, mine herrar! ända till trötthet hört och till trötthet
stridt emot den åsigt, som under alla våra långvariga
strider i afseende på Götha canal har blifvit anförd om canalens
obestridliga nytta i militäriskt hänseende, och nu hör
jag till min stora förvåning, alt denna? militäriska nytta är
på en gång förstörd och tillintetgjord blott genom ett par
fregatter, sorn segla utanför farvattnet vid Söderköping, och
att således ett nytt militäriskt behof uppstår, som nu påkallar
den s. k. Svea canalen. Det förekommer mig nästan,
och måhända bör det förlåtas mig, såsom hade en sjukdom,
som kunde kallas canal-feber, inkommit bland oss, och jag
får högt bekänna, det jag med ledsnad ser, att vi ej i' vår
Styrelse hafva en öfverläkare, som kunde bibringa några
•calmerande medel för dessa paroxysmer. Alt dessa för fäderneslandet
inleda mycket svåra plågor, är min innerliga
och uppriktiga mening cm saken. Det förekommer mig,
och måste förekomma mig ytterst besynnerligt, att i en fråga,
sora icke upptager mer eller mindre än att använda 6
å 7 millioner af folkets skattemedel, den sidan af Huset, som
eljest är så angelägen om Regeringens inverkan i snart sagdt
den minsta småsak, bär tilltror sig att kunna inleda landet
i en sådan kostnad, ulan alt Regeringen ännu yttrat sig i
saken med dess förordande. Jag kan icke räkna såsom ett
förordande af en Styrelse, af en ansvarig Regeringspersonal,
att blott missivera till Ständerna några petitioner afåtskiiliga
personer, sorn äro enskildt intresserade för saken.
Sedan Hr Rosenblad yttrat sig, så medger jag alt det snart
sagdt är alldeles öfverflödigt att här försöka alt tillägga något,
som kunde bibringa en baltie öfvertygelse; ty han har,
efter min öfvertygelse, så väl och så fullständigt utredt ämnet,
att jag på långt när icke tilltror mig alt kunna öka
Den i\ Mars e. m.
3äy
kraften af hans vederläggning emot dem, sorn öro af den
motsatta meningen. Men, mine herrar! jag utber mig all få
i största korthet resumera mig. Jag säger, att jag icke vet
hvar de 6 eller 7 millioner finnas, som kunna vara fördetta
(öretag behöfliga. Jag liar icke sett någon arbetsplan.
Jag har icke hört något förslag vara uppgjordt i afseende
på medlens anskaffande eller i afseende på erhållande af tillgångar
för canalarhetets fortsättande, ifall man nu skulle
låta inleda sig i hvad Hr Lagerhjelm föreslagit. Jag kan
icke bestrida den mening, som här blifvit yttrad af en värd
talare, om jag eljest rätt förstått honom, och jag bör hafva
rätt förstått honom, då han haft den godheten alt repetera
sig (leia gånger. Han sade, alt han aktade sig väl, då fråga
var om Götha canal, att anföra, hvilka binder och hvilka
skäl, som talade emot anläggningen, emedan då ingen
anläggning hade blifvit af. Jag hyllar icke dessa läror.
Jag vill deremot framdraga alla möjliga skäl, sora kunna
framställa sig för mig, för alt förekomma ett företag, hvilket
jag skulle anse inleda landet snarare i en mindre fördelaktig
än i en fördelaktigare ställning. Efter min öfvertygelse,
mine herrar! måtte det ursagtas inig, om jag ännu icke
alldeles har förlorat ur minnet det stridsäple, som Götha
canal hos oss så länge bar framställt. Jag bar icke lust alt
under den ringa utveckling, vår industri tagit, och under
det stora och obestridliga behof för vårt försvarsverk ännu
äro förhanden, låta inleda mig i att tillstyrka ett förelag af
denna natur. Af allt som har blifvit sagdt 0111 de skogslösa
trakterna kring canalen kan jag icke komma till någon
sådan slutsats, som att skogarne skulle komma att förökas
till följe af canalens anläggning, utan snarare tror jag, att
derigenom skogsbristen skulle komma att förökas, än den
kunde komma alt minskas. Således (irines i detta afseende
intet skal. Här har blifvit framstäldt af en värd talare, såsom
ett ytterligare bevis på behofvet och nödvändigheten
att nu låta inleda sig til! alt handlöst kasta sig in uti ett
sådant företag, att forslingskostnaden på malm uppginge till
120,000 r:dr årligen. Jag ber herrarne betrakta, om det
väl lönar mödan för landet alt uppoffra sina krafter, 0111
det väl kan blifva statsekonomiskt riktigt att använda folkets
skattebidrag på ett företag, sora skulle afse en lindring
i en forslingskoslnad af 120,000 r:dr, hvilka forsellöner jag
alldeles icke kan anse såsom någon olycka. Jag ber herrarne
taga i betraktande vårt lands ställning, vårt lands geografiska
läge och beskaffenhet. Jag ber herrarne taga i betraktande,
huru förhållandet är med våra vägar, våra färjställen,
våra bryggor. Jag tror att det vore vida ändamålsenligare,
och jag hoppas att det en gång må komma under
en klok och vis Regerings pröfning, att mera vigt bör läggas
derpå. Då först, mine herrar! sedan vi kommit från
den väg, som klöfven utstakat, som våra sjöar och kärr for
-
358
Den i\ Mars e. ra.
dom gjort nödvändig, men som i följd af landets cullin’ numera
är skadlig och bör förändras, böra sådane förelag
sorn delta utföras, men det vore att börja i en alldeles oriktig
ända alt kasta bort sina krafter och sina penningar på
canalanläggningar, innan de vägar, som borde föra till dessa
canaler, blifvit öppnade. Det loide ej heller vara så alldeles
utom ämnet att vid delta tillfälle föra till besinnande,
att uti ett land, sorn, särdeles i de orter, der canalen nu är
föreslagen, har sina 5 å 6 månaders vinter, med frusna sjöar,
med sina af naturen danade då lättade transportulvägar,
körslor äro fördelaktiga under den tid då jordbruksarbetei är
afstannadt och intet annat arbete (innes, på sätt en annan talare
i förmiddags efter min tanke riktigt oell välgrundadt uttryckt
sig i afseende på Dalallmogens förhållanden och dess
forslingslransporter samt ekonomiska ställning. Det låter
alltför vackert alt säga, att det vore väl om bonden holle
sig hemma och skötte sitt, men det är icke praktiskt. Ett
sådant yttrande visar att man saknar kännedom om det verkliga
praktiska förhållandet i landet, ty han har icke något
annat att göra. Han har ingen annan förtjenst, om denna
förtjenst fråntages honom. Vare dock långt från min mening,
alt ända till ytterlighet utsträcka detta och påstå att
på denna grund canalerne icke skulle vara nyttiga under
något förhållande; men här stödjer jag mig hufvudsakligen
på den grund, att saken icke är utredd. Jag bekänner, att
jag saknar de erforderliga kunskaper, på hvilka representantens
omdöme efter min tanke bör vara fotadt innan han
går att lemna sitt biträde till ett beslut af denna beskaffenhet
och inleder fäderneslandet i en så dryg kostnad, ehuru
jag, mine herrar! är ifrån de orter, der denna canal skulle
framlöpa, så att jag torde hafva närmare kännedom om förhållandet
än ganska många af Huset åtminstone, och när
jag saknar dessa kunskaper, torde det vara mig tillåtet att
tro, det samma brist på upplysningar förekommer hos en
stor del af Husets ledamöter. Jag skall utbedja mig att äfven
få nämna, att liar är det mycket lätt att decretera ett
allmänt nyttigt företag, alt uppfatta det, alt framställa det
under högsinta åsigter och att dermed förena all den poesi,
som är möjlig; men jag ber herrarne besinna hvad följder
det har på landets ekonomiska ställning, från en annan
praktisk synpunkt, nemi. att soldaterne af vår indelta armee
dragas lill dessa canalarbeten. Denna arbetskraft be1’öfvas
oss i landsorterna, hvilken arbetskraft för oss är
oundgängligen behöflig och är beräknad för bedrifvande af
vårt jordbruksyrke, samt utan hvilken vi alltid måste få vidkännas
förluster. Äfven detta bör ingå i beräkningen, och
när man framställer kostnaden efter del uppgjorda förslaget,
så bör man icke glömma det inflytande eller den indirecta
kostnad , som drabbar landet genom den indelta soldatens
användande till dessa s. k. högst patriotiska företag. På
D e 11 24 Mars e. m.
35g
olla dessa grunder, men isynnerhet på grund af hvad Hr
Rosenblad och Frih. Sprengtporten yttrat, anhåller jag örn
propos. i öfverensstämmelse med Frih. Sprengtportens förslag,
så att conlra-propos. må inskränka sig lill ett anslag af
6,ji66 r:dr 32 sk. för undersökningars anställande före nästa
riksdag.
M. Ex. Hr Gr. L owen hjelm: Fiendtliga fregatter,
sades nyss, förmå icke afskära Stockholms communication
i no en skärs med Söderköping. — Nej, visserligen, men jag
nämnde också ångbåtar, och mitt vetande om dessas — för
öfrigt nogsamt kända — förmåga inomskärs, uttalade jag, då
vi i förlidne Maj månad debatterade 4-öe hufvud titeln.
Jag har icke förnekat det militäriska värdet af Gotha
canal. Ehuru det är längesedan, minnes jag ganska väl, när
jag, ändå mindre understödd än nu, ja minst från det håll
der jag väntade understöd, på dessa bänkar förordade Götha
canal. Hvad jag då anförde, äfven om dess militäriska
nytta, del tänker jag äfven nu. Jag har endast anfört ett
fall, hvari denna nytta skulle förringas, och för hvilket den
bör complelteras genom Svea canal, och hvad jag nu säger
i militäriskt hänseende, gäller likaså väl i afseende på Rikets
handelsrörelse.
Del dryga kostnadsbeloppet — nära 4 millioner — anföres
såsom ett afgörande hinder mot företagandet af Svea
canalbyggnad. — Jag svarar icke: ”vi äga dem ju” — ty
jag skulle anse såsom i allt afseende oriktigt alt för slika
större företag tömma contanta tillgångar. — Jag svarar,
att emot Riksg.contts obligationer erhållas dessa millioner
skyndsammare än de behöfvas; och att credit-systemels anlitande
bildar den enda rätta metoden lill allmänna arbetens
företagande på stor scala, och i enlighet med rättsgrunden,
sorn bjuder, att blifvande generationer må vidkännas
del i bördan som del i gagnet. — Men, det är utan hopp
om närvar, framgång jag så svarar, ty hos oss, jag vet det,
har opinionen i ämnet icke mognat. En tröst och ett hopp
må dock ses deri, att vi, om ej alltid, dock stundom befinnas
hafva vuxit från den financiella menlöshet, i hvilken vi
byggde Götha canal, om detta arbete nu företogs. Icke
skulle vi nu, så barnsligen som då, inskränka byggmästaren
till byggande hvarje år för årets anslag blott; icke skulle
vi nu så förderfligen som då (och 180g) förvirra våra finanser,
— medelst pappersbrukens brutala anlitande, — icke
skulle vi nu, som då, vilja i hela i5 år sakna gagnet af
ett allmänt företag och statsinkomsten deraf. — Nu skulle
vi vilja bygga Svea canal färdig inom 5 år, enär vi nu veta
att sålunda byggde vi den ojemförligen bättre, att sålunda
kommo vi 10 år tidigare till njutande af profiten.
Jag hvarken kan eller vill här besvara frågan om hvilka
fiendtliga flaggor skulle i nästa krig sannolikast hota corn
-
3Go
Den 24 Mars erm,
municationen emellan Stockholm och Söderköping. De kunna
bli vestra lika visst som östra. I discussion med mig alluderas
fåfängt på närvar, politiska förhållanden. Jag befattar
mig alldeles icke med färgen på blifvande fienötliga
flaggor. Jag talar objectivt, och för riktigheten af min framställning
är alldeles nog med den obestridliga vissheten, att
ingen fiendtlig blifven flagga lemnar Östersjön obesökt.
Jag har verkligen sagt att allmänna arbelsföretag här
möta politiskt motstånd, och detta bestrides. Gerna ville
jag kunna antaga, att jag uti idiosomnambulistiskt tillstånd
på detta rum hört yttras, af oppositionen, och i dess tidningsblad,
då de referat de andra Ståndens debatter, har
hist, att förtroendet till Regeringen icke är sådant att stora
summor må genom förtroende-vota ställas till dess disposition.
Jag har hört anmärkas såsom en olägenhet af canalbyggnader,
att soldater af indelta armeen kallas dertill.
Jag vill tvertom bland landets fördelar af ifrågavar. stora
arbetsföretag räkna del väsendtliga gagnet af den mängd
teckniska capäciteter i mångfalldiga materiella yr ken, hvilka
dervid utbildas, så väl inom indelta armeen sorn öfriga classer,
och sedan utgå till Rikets alla landskaper att der utsprida
likartad insigt och förmåga. — Äfven i detta afseende
står Sverige i hög förbindelse till den store fosterlandsmannen,
som utförde Götha canal. Men — gångne äro nu
månge af hans verkmästare och flinka arbetare. — Måtte
vi arbeta ånyo, innan de öfrige hunnit föråldras. — Trollhätte
nya canal stiftar visserligen nu ett dylikt gagn; mea
scalan är otillräcklig.
Hvad beträffar den påstådda frånvaron af all propos.
från Regeringen i detta ämne, är det verkliga förhållandet
att förb år upptager Svea canal, och t. o. m., om jag ej
missminnes, upptager den främst bland de företag Regeringen
deri recommenderar till Ständers behjertande.
Här slutar jag, och ehvad resultaterne af våra debatter
i dessa dagars plena annars blifva må, skall dock hafva
alstrats ett, till hvilket jag lyckönskar oss. —Våra för allmänna
arbetsföretag gynsamma beslut skola nemi. hafva
omisskänneligen ådagalagt att detta såsom väsendtligen tärande
ofta signalerade Stånd med fosterländsk värma, upplyst
och redbart, nitälskat för det allmänt nyttiga och för
medlen till alla landsmäns förkofran.
Hr af Uhr Gustaf: Efterverlden skal! förmodligen
finna, att det varit önskligt om 1841 års Ständer hade angripit
ifrågavar. arbete med större krafter, än nu kan ske.
Efterverlden skall likväl finna en förklaringsgrund till vår
tvekan deruti, att detta arbete, som sannolikt är ganska vigtigt,
likväl blifvit med så mycken likgilltighet ansedt af Re
gerin
-
D c n i\ M a r s e. m.
361
geriogen, att vi icke Lade haft någon undersökning derom,
såvida icke den enskilda omtanken gått Regeringens i förväg.
Men hvad eftelverlden aldrig skulle förlåta oss, det
vore, att, när den skulle skåda tillbaka på våra nuvar.
förhållanden, på vårt näringstvång, på våra barbariska strafflagar
och de bedröfliga följderna af dessa båda omständigheter,
nemi. det förvånande tilltagandet af brottslingnrnes antal,
efterverlden skulle finna, att vi använda våra förnämsta
krafter på canalarbeten och andra för industrien gagnande
företag, men lemnade den arma mensklighetens sak å sido,
utan att derföre göra något. Vöre det tänkbart att efterverlden
skulle dömma oss såsom Frih. Boye förespegla!, då
skulle det besynnerliga förhållandet inträffa, att det vore
vår pligt att likgilltigt, om icke med förakt, motse efterverldens
dom.
Säkerligen har intet allmänt arbete hos oss varit föregånget
af så grundliga undersökningar som det, icke heller
har det varit möjligt förr att åstadkomma detta, emedan
man icke haft hvarken den techniska kunskap eller den erfarenhet,
som nu vunnits; men lika säkert är det äfven, alt
man kan anse såsom ett bevis på huru låg vår ståndpunkt
är på civilisationens väg, att vi icke äga några undersökningar
om sambandet öfver hela Riket emellan sjöar, kärr
och vattendrag samt deras beroende af hvarandra, hvarföre
man nu möjligen kunde äfventyra sådana vådor, som här
halva va rit omtalade. Alt likväl i fråga om detta enskildta
företag någon sådan våda icke är å bane, derom är jag öfvertygad,
emedan just bristen på en generel öfversigt af landets
vattendrag gjort det nödvändigt alt uppoffra så mångåriga
mödor och undersökningar på detta företag. Hvad
utländska ingeniörer beträffar, så leranar jag derhän, om der
skulle finnas några mera skickliga än hos oss, men i ett afseende
skulle de utländske vara ganska mycket underlägsne,
nemi. deruti att de voro fullkomligen obekante med de för
oss egna förhållanden. De känna icke, såsom våra ingeniörer,
hvad arbete man kan beräkna af ett dagsverke, huru
man skulle kunna bedrifva bergssprängningar o. s. v. Deruti
vore de, så att säga, bet, ehuru säkra de annars kunde
vara på sin sak. I afseende på arbetscommenderingarna torde
böra erinras nu, att vid de föregående canalarbelena har
man haft arbetsförmågan till det enda syftemålet. Här förekommer
deremot flera andra ändamål, som åsyftas, netrd.
att skaffa sysselsättning åt den mängd så kallade proletärer,
som uppkommit genom vårt näringstvång och våra barbariska
strafflagar. Det vore således måhända vigtigt att, i
händelse af anslags beviljande, fästa Regeringens uppmärksamhet
derpå, att, på det att dessa biändamål ej måtte förfelas,
det Liefve föreskrifvet, att lemna de privata tillfälle
till förtjenst, likväl på det sätt att någon liten arbetscom22
II. 46
36a
Den 24 Mars c m.
mendering vid hvarje ställe vore tillålen, emedan det derförutan
vöre omöjligt alt åstadkomma något betydande med de
enskilda arbetarne; men finnes det en commendering, arbetande
med de enskilde, så blir det möjligt för ingeniörerne
att visa de enskilde, att det och det arbetet kan uträttas
för det och det priset, hvarigenom de lättare kunna komma
till rätta med de enskilda arbetarne. Med afseende på den
öfvertygelse jag har om tillförlitligheten af de mångåriga
undersökningar, som i afseende på denna local blifvit anställde,
skulle jag önska realiserandet af det förslag, som Hr
Tersmeden, och jag tror äfven Gr. Löwenhjelm, framställt,
nemi att företaget kunde verkställas genom en amortering;
men kan delta icke ske, så får jag deremot, ehuru många
anledningar kunna synas till betänklighet i delta fall, likväl
förena mig med Hr Lagerhjelm i hans förslag.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Frågan delar sig'ji
2;ne punkter. Den första, om anslag till, undersökning. Derom
äro alla, som här yttrat sig, öfverens. Man har blott
gjort den anmärkntn, att det vore Regeringens fel att en sådan
undersökning icke redan blifvit verkställd. Derpå svarar
jag, att det är R. St:s fel, som icke gifvit några sådana anslag,
att Regeringen dermed kunnat låta verkställa de undersökningar,
som varit behöfliga. Nu, sedan R. St. gifvit anslag
i detta hänseende, få vi väl se, om icke, till en kommande
riksdag, göres hvad som i delta afseende kan uträttas. Dernäst
förekommer frågan om verkställigheten. I afseende
derpå hafva åtskillige talare velat att verkställigheten skulle
inskränka sig till undersökningar. Jag deremot instämmer
med Frih. Cederström deruti, att R. o. Ad. först måtte
bevilja lill undersökning samma stimma, som PresteSt. beviljat,
och dernäst den summa af i3o,ooo r:dr, som Hr Lagerhjelm
föreslagit, likväl för att användas på det sätt som
Frih. Cederström uppgifvit, nemi. att, sedan hela undersökningen
blifvit fullbordad, det må bildas en styrelse, eller ett
bolag, huru man vill kalla det, under hvars vård dessa medel,
jemväl med tillsyn å Regeringens sida, skola användas
för det ändamål, som tjenligast finnes. Detta är utan tvifvel
del sorn Frih. Sprengtporten uppgifvit, nemi. att först
öppna canalleden emellan Wenern och Möckelö. Vidare
har fråga uppstått, om tiden vore inne för ifrågavar. arbete.
Man har gjort åtskilliga invändningar deremot. Jag åter
finner, att då man har fred och penningar, synes icke något
tjenligare tillfälle kunna begagnas än just det närvarande.
Någon har salt i fråga, att icke penningar skulle finnas.
Detta måtte icke vara på allvar gjordt; ty först är det troligt
att några af de öfriga Stånden icke bevilja lika stora
anslag, som R. o. Ad. till andra föremål. I den händelsen
komma medel utan tvifvel att finnas inom den af StatsUisk.
såsom tillgänglig uppgifna summan af 6 millioner. I annat
D c n 24 Mars e. m.
3G3
full liafva vi en tillgång i sistl. års bancovinst, hvaröfver
hokslulet är färdigt, utgörande minst 800,000 r:dr. Då nu
alla dessa svårigheter äro undanröjda, så kommer man till
den vanliga, vid denna riksdag, nemi. misstroendet. Nu kan
i detta hänseende misstroendet icke vändas emot Piegeringen,
eftersom det icke är hon, utan enskilde motionärer,
som gjort propos. i ämnet. Men då har man hittat på att
vara misstrogen emot ingeniörerne och deras beräkningar
öfver hvad saken skulle kosta. När man icke har förtroende
till de ingeniörer, som vi hafva i landet, så återstår
icke annat än att importera dem utifrån, såsom andra talare
föreslagit. Får man framdeles dem, som äro de bästa i
verlden, om de kunna fås för penningar, så torde misstroendet
åtminstone då kunna häfvas. En talare har yttrat
farhågor angtde Svea canal, af beskaffenhet att de synas tala
för nyttan af densamma. Han bar likväl velat lemna deu
för undersökningar en icke obetydlig summa, liksom för all
det skulle se något liberalt ut, nemi. 4°>00° *:dr. Han har
ansett de öfriga 200,000 r:dr:na såsom kastade i sjön elfer i
hafvet. Månne icke dessa 4°;00° vöre kastade dit, om
icke andra kostnader ytterligare skulle göras, för att fullfölja
företaget? Någon har fruktat, att under delta företag
läge den fåfängan, att under samma Regerings tid skulle ej
allenast fullbordas Götha canal, utan äfven Svea canal byggas
eller åtminstone påbörjas. Om hos flera af oss finnes
den nationalstolthel, som skulle fägna sig åt att hofva bidragit
till 2uic så stora företags utförande; så finnes måhända
också i vårt land den fåfänga, som skulle glädja sig åt
att hafva undergräft en canal, i stället för alt gräfva den,
och alt på delta sätt hafva nedrifvit hvad andra söka att
uppbygga. Således torde äfven genom undergräfvandet någon
fåfänga kunna tillfredsställas. Man har i afseende på
det politiska förhållandet sagt, att vårt fredstillstånd med vår
östra granne vore så besegladt äfven genom blodsband mellan
de regerande Husen, att vi icke borde hafva något att
befara för sjöfållen på Östersjön och Götha canal. Men jag
erinrar eder, mine herrar! om det bekanta uttrycket från
Österrikes krig emot Napoleon, att fäderneslandet har
ingen må g. Det kommer att gälla i alla tider. Om freden
skall vara beståndande, så lära tänkesätten ej blott inom
Regentliusen utan äfven hos folken böra tagas i betraktande.
Om det nu finnes skriftställare, som påstå sig vara just
budbärare för folkets tänkesätt, och om desse beständigt utgjuta
hat och bitterhet emot grannarna, månne icke desse
slutligen kunde öfvertygas att Svenska folket vore så ilsket
emot dem, att de, för att icke förekommas, möjligen ville
förekomma oss med ett fiendtligt anfall? Månne vi ej behöfva
betrygga oss just i följd af tänkesälts-organernes eller
tidningsskrifvarnes skrik emot grannarne? Det torde således
364
Den il\ Mars e. m.
vara de, som förnämligast vålla att Götha canal ej kan med
säkerhet begagnas, samt att vi följaktligen måste, äfven för
deras skull, påkosta oss Svea canal. Man har ansett bättre
att på ett s. k. intelleeluelt mouveroent använda de summor,
sorn jag ville använda på det materiella, eller på Svea canal.
Jag kan icke inse, alt följden af ett intellectuelt mouvement
skulle blifva annan än gräl, hat och missnöje; på
hvilka vi ej böra uppoffra större summor, an de vid denna
riksdag redan kostat. Om mig är sagdt, alt jng bestridt
Götha canals fullbordan under en föregtde riksdag. Jag kan
icke påminna mig, huruvida jag deltog i öfverläggningen derom
vid 1823 års riksdag, men vid 1829 års riksdag, då Gr.
von Platen började med att begära understöd åt Götha canal,
innan statsreglertn för Rikets behof var beviljad, beslridde
jag en så förvänd ordning, först inom de sammansatta
Stats-och BancoUlskm och sedan på detta rum med yrkande,
att det icke skulle heta— Götha canal försl och
fäderneslandet sedan, utan tvertom. Denna min mening
lyckades ock att göra sig gällande både inom Utskm
och inom RiksSttn. Följden blef, att sedan statsreglertn förevarit,
så förekomrno de begärda anslagen för Götha canal.
Det var vid slutet af riksdagstiden. Då befann jag
mig bland StatsUtskts medlemmar. De sotn voro det tillilika
med mig, veta, likasom den tidens riksdagsförhandlingar
visa, om jag icke var en biand dem, som bidrogo till
det utslag saken fick, eller canalens fullbordan. Efter samma
åsigter, nemi. att söka först skaffa fäderneslandet hvad
det behöfver, liar jng handlat vid denna riksdag. Mina bemödanden
hafva varit förgäfves, och Staten har icke lått
hvad den bort hafva. När den ej kunnat erhålla sina behof,
ehuru penningar ligga obegagnade, så anser jag det nu
företrädesvis varu min pligt alt förskaffa medel åt stora nationella
företag, hellre än att kasta bort dem på Svinebodarr.
e och hvad alla dessa små hamnar må heta. Man har
sagt, att folkets medel användas till att minska forsellönerna,
då det vore bättre att undanrödja backar och förbättra
vägarne. Jag frågar, om icke backar undanrödjas äfven derigenom
att canaler anläggas, och alt man sedermera ej behöfver
köra öfver backarna. Jag har visserligen några andra
mindre anmärkn:r alt göra; men jag vill ej längre uppehålla
R. o. Ad. dermed. Jag anhåller vördsamt cm den
propos. Hr Lagerhjelm begärt.
Frih. Boye: Det var i anledn. af Hr Rosenblads yttrande
jag begärde ordet. Den värde ledamoten delar med
oss en stor värma för Svea canal. Han erkänner dess storartade
beskaffenhet. Han önskar, såsom vi, dess framgång i
framtiden. Han skiljer sig blott från oss i en liten fråga, den
nemi. om verkställigheten, hvilken han helst ser skulle uppskjutas
till vära efterkommandes lid, d. v. s. till den lid, då
Den 24 Mart e. ra.
365
det ieke mera står i hans makt att hvarken uppehålla eller
hindra den. Vid allt delta har jag intet att anmärka. Jag
respccterar lians mening, såsom alia andras ; men vid det
ena af hans skäl ber jag all få fästa mig med någon uppmärksamhet.
Jag klandrar visserligen icke, att Hr Rosenblad,
såsom ledamot i Götha canaldirection, yttrar den farhåga
han hyser för att utdelningen till Götha canalholags
actieägare kunde blifva mindre, om Svea canal går i verkställighet;
men jag ber honom örn tillstånd att få uppriktigt
förklara, att då jag ser Götha canalholags intressenters utdelning
ställd i bredd med fäderneslandets stora nytta af
Svea canal, så bryr jag mig platt intet om hvad större eller
mindre utdelning Götha (kanalbolags delägare få, och önskar
vinna den stora nyttan för fäderneslandet. — En annan värd
ledamot, Hr Hjerta, har citerat en del af mitt yttrande,
men så oriktigt, så skeft, att det endast har någon jemförlighet
med den ovilja emot min person, som man ser i Aftonbladet
hvarje gång dess redaction får tillfälle att nämna
mitt namn; en ovilja, som jag icke kan föreställa mig härleda
sig från annan grund, än den oförlåtliga sjelfständighet
jag har att icke böja mig under den opinions tyranni, som
den fria pressen arbetar för. Jag har icke sagt — jag åberopar
det protocoll, som snabbskrifvare här förra — jag liar icke
sagt, att efterverlden skall känna medömkan med de personer,
som talat emot canalen. Jag har sagt, att jag befarade
att efterverlden skall anse med medömkan andan af den
riksdag, som vill anslå 1^ million till fängelserna, till ett
företag, för hvilket sunda förnuftet säger mig att icke en
half kan användas lill nästa riksdag, men nekar en summa af
200,000 rtdr till det största företag, som Sverige någonsin
haft. Detta har jag sagt. Jag har icke angripit några personer.
Också har jag med skyldig aktning hört, att de talare
från andra sidan, på hvilka detta yttrande af Hr Hjerta
måhända åsyftat att inverka, ehuru framstäldt med den
färdighet, som denne ledamot aldrig eftersätter, icke låtit
förleda sig till ett anfall emot mig för ett yttrande, som jag
icke haft. Jag slutar med att vördnadsfullt anhålla om propos.
på bifall till den framställning, som Hr Lagerhjelm
gjort; likväl begär jag, all den må rättas på sätt som Frih.
Cederström och Hr von Hartmansdorff framställt.
Hr Lagerhjelm: Jag utber mig att i största korthet
få genomgå de anmärkmr emot mitt förslag, som icke redan
blifvit vederlagda. De första anmärktr.ne, som gjordes, innehöllo
egentligen att detta förslag af mig vore med lättsinnighet
fiamkastadt. Jag önskar på det högsta att kunna
rättfärdiga mig emot denna anmärkn., både inför det Höglofl.
Huset och äfven inför de värda ledamöter, som gjort denna
anmärkning. Jag önskar på det högsta att äfven vinna deras
bifall tili hvad jag gjort, och att de icke måtte finna
366
Deu a'| Mars e. m.
skäl atl anse hvad jag lieinsta!11 vara med lättsinnighet behandladt.
Jag hemställer då till dem och till hvar och en,
om, sedan detta arbete utgjort ett mångårigt föremål för
den ingeniörs undersökningar, som uppgjort förslaget, och
detta förslag blifvit ingifvet till H. M. samt K. M. öfverlemna!
det till StatsUtsk. jemte propos. i andra ämnen, deribland
detta blifvit intaget, och sedermera för StatsUtsk. och
Representationen handlingarne varit tillgänglige öfver ett
halft års tid; jag hemställer, säger jag, om man då kan säga,
att ämnet blifvit lättsinnigt behandladt, och dessutom
månne man kan säga det, då särskilda ansökningar från Götheborg,
Wenersborg, Mariestad, Örebro län och Stora Kopparbergs
län, alla i samma syftning, ingått lill K. M. med
anhållan om detta företags utförande, och slutligen har äfven
pressen, — må man icke lemna den ulan allt vitsord,
— icke gjort några verkliga inkast emot detta företag, hvaremot
flere af dess organer talat för företaget och sökt att
befrämja detsamma. Alla dessa omständigheter tyckas bevisa,
att ämnet varit behandladt med allvar, och då en så stor
del af Riket och af pressen ansett detta företag vara af vigt,
så synes äfven detta innebära ett rättfärdigande mot de personer,
som anse förslaget vara lättsinnigt behandladt. 1 öfrigt
var sjelfva företaget påtänkt redan i Gr. von Flåtens
tid, och med största glädje emottog han underrättelsen om
möjligheten af en communication emellan Wenern och Hjelmaren.
Då denna underrättelse meddelades honom, så ville
han i början knappast tro möjligheten deraf. Det är också
en egen naturhändelse, som gör denna möjlighet, nemi. en
öppning i bergsryggen. 1 öfrigl har det visserligen icke varit
min mening, att ett ofullkomligt arbete skulle företagas,
derföre att Ständerne fattade deras beslut. Jag har hemställt,
att den och den summan, nemi. i full öfverensstämmelse
med del arbetsförslag, som blifvit uppgjordt, måtte
öfverlemnas lill K. M., för att, sedan vederbörande blifvit
hörde och all den pröfning föregått, som finnes nödig, användas.
Således skulle en lättsinnighet i det fallet äfven
drabba K. M., och det skulle jag icke anse vara med skäl,
då egentligen icke någon propos. härom blifvit framställd
lill R. St. Man frågar, huruvida charleverket med alla
dess detaljer är kändt af alla ledamöter, inom detta Stånd.
Det kan jag naturligtvis icke besvara, men hvad som intresserar
mig, det har jag tagit kännedom om, och jag tror det
varit öppet lemnadt för hvilken ledamot af R. o. Ad. och
Representationen som helst, att taga en fullständig kännedom
af detta verk, då det varit i Representationens händer
öfver ett halft år och är försedt med de fullständiga detaljer,
som erfordras. Att deremot anmärkotr kunna göras emot
sjelfva förslaget är visserligen en möjlighet. Det äger naturligtvis
samma villkor, som alla andra menniskoförslag;
Den 24 Mars e. m.
men jag föreställer mig, att om R. St. bevilja anslaget, som
öfverlemnas till K. M:s disposition, så lärer väl forslaget
komma under den pröfning som vederbör, innan arbetet företages.
I afseende på jordersättningar, har man gjort den
anmärkn., alt de icke äro beräknade; men deremot förekommer
i detta hänseende, att devid denna canalsträck ning äro af
vida mindre vigt eller dyrhet, än vid de öfriga canalerna,
som varit i fråga, emedan, på sätt en värd talare redan har
yttrat, en stor del af de trakter, sorn canalen passerar, icke
är ett odladt land. En talare liar fästat sig vid att man
nu icke ägde större säkerhet vid sina beräkningar, än då
Götha canal gjordes. Detta strider likväl emot verkliga förhållandet,
ty då ägde nian ännu icke den erfarenhet, som
Götha canal gifvit, och vid dess uppbyggande var man angelägen
om att så inrätta räkenskaperna, att de skulle kunna
leda till verkliga arithmetiska calculer. Sedan liar det
varit möjligt för ingeniören att derpå grunda sitt förslag
ronde Hjelmare canalverk, vid hvars byggnad resultatet
blifvit öfverensstämmande med ealeulerna och kostnadsförslaget
i det närmaste räckt till för företaget. Det måste då
vara i en olika ställning, sorn denne ingeniör liar uppgjort
nu ifrågavar. förslag, och denna ställning måste vara så
mycket bättre, som det för en mängd arbeten måste vara
nödvändigt alt känna sjelfva landets egen beskaffenhet, och
man ej kan stödja sig på andra länders erfarenhet, utan på
den erfarenhet, sorn vunnits inom landet. Den har han vunnit
genom Götha canal. Huru kan man då säga, alt roan
nu är i samma ställning, som då Götha canal gjordes?
Hvar finnas medel? frågar man. En annan talare har
redan svarat derpå. Hafva Ständerne icke medel vid en
kommande riksdag, hvart skall då bancovinsten användas?
Visserligen kunna föremål finnas af större vigt än detta, det
medger jag, och framför dem ville jag icke yrka, att detta
företag skulle ihågkommas med anslag; men för närvar, tror
jag likväl, att, om man jemför detta företag med en mängd
andra, som redan fått anslag, det med skäl kunde sägas,
att det vore inconseqvent att anslå medel till mindre vigtiga
företag och intet till ett så stort företag som detta.
Hvilken tidpunkt kan vara bättre vald, än just denna, då
man liar medel till den grad öfverflödiga, att man måhända
icke fullkomligen väl kan använda deni till annat?
En annan värd talare, Hr Hjerta, har dragit upp en parnlel
emellan nyttan att använda 4 millioner till delta företag,
och nyttan att använda årliga räntan derå, derigenom
att man införskref maehinerier, inrättade techniska realskolor
och ombesörjde andra dylika hjelpmedel för industriens
utveckling i landet. Det är svårt att uppgöra sådana paraleler.
Den ene uppgör dem på det ena sättet, och den andre
på ett annat. De äro för mycket föremål för fantasien.
Jag tror det vara bättre att hålla sig Vill ett säkert resul
-
368
D e n 2^ M a r s e. m.
tad, än alt fasta sig vid ett fantasispel, sorn icke liar tillräcklig
grund i erfarenheten. Samme talare har fäslat sig
vid den omständighet, att genom de anslag, som i öfrigt af
Ständerna blifvit eller blifva gjorda, skulle det i Sverige befintliga
antal af ingeniöner blifva fullt sysselsatta. Det är
klart, alt om ingeniörer fattas, så bör arbetet icke företagas.
Deruti är jag af alldeles samma tanke med den värda talaren,
och kan han visa en sådan blist, så medger jag fullkomligt
att arbetet bör anstå.
Frih. Sprengtporten har ansett, ali den summa af 20,000
r:dr, som PresteSt. beviljat för anställande af en vidsträcktare
undersökning, vore öfverdrifven, och att den kunde inskränkas
till en summa af 6,666 r:dr 32 sk. Jag hemställer likväl lill den
värda talaren, örn icke, derest undersökningen utsträckes icke
endast till den canallinie, som hittills varit föremål för undersökning,
utan äfven till utgreningarna, samt till bedömmande
af jordersättningarna, en vida större summa är behöflig,
och om det icke då vore skäl att tillstyrka hela det
anslag, som PresteSt. beviljat. Stora intressen, säger Frih:n,
finnas emot delfa företag; de borde höras. Jag är fullkomligt
ense med Frih-.n deruti. Jag anser det vara en afgjord
sak, att innan K. M. beviljar det anslag, som skulle ställas
till Dess disposition, borde dessa meningar höras. Detta är
så mycket nödvändigare, som Hjelmare canal säkert kommer
att erfara ett stort inflytande af denna anläggning. Dess
bolag måste höras i afseende på nödvändigheten alt afgifterne
för genomfarten regleras. Detsamma skulle säkert
också blifva nödigt för Trollhätte bolag, möjligen äfven för
Götheborg i afseende på farleden derstädes. Jag tror således,
att dessa intressen skola bevakas, men jag bar antagit
såsom en nödvändighet, att, innan företaget går i verkställighet,
K. M. kommer alt höra dem. En talare liar funnit
nödvändigt att andra ingeniörer pröfva detta arbetsförslag.
Jag har intet emot all detina pröfning må äga rum. Ja!
må man göra en undersökning, för att förvissa sig om att
vinna all den säkerhet, som i mensklig förmåga står i afseende
på riktigheten af förslaget och företagets framgång.
Likväl måste jag säga, att då Götha canal företogs, ansågs
det icke nödvändigt att begagna utländska ingeniörer, och
jag hoppas att de icke nu skola anses mera behöfliga. Samme
talare har också nämnt, alt de ingeniörer, som finnas
inom Riket, borde höras? Det torde ligga i sakens natur.
Hvar finnas de 6 ä 7 millionerne, frågar man, som skulle
användas till detta företag. Hade den värde talaren frågat
mig hvar 70 millioner finnas, så hade jag lika litet behöft
svara derpå; men för 4 millioner tror jag tillgångar blifvit
uppgifna, och för några andra millioner än de, som äro i
fråga, kan jag ej förpligta mig att redogöra. livar finnes
arbetsplanen? frågar man. Mitt svar är här. (Talaren fram
-
Den Mars e. m.
3 69
läckte en pappersrulle.) Den har funnits öfver ett halft år.
Inga skogar, säger inan, växa genom denna canalanläggning.
Det är en sanning; men om de sora finnas icke blifva användbara,
utan skola ruttna ned, om icke communicationer
finnas, så måste det vara en stor statsekonomisk vinst, om
de göras tillgängliga. Våra backar, våra oländiga vägstraekningar
göra canaler nödvändiga. En värd talare har redan
sagt, och jag instämmer deruti, att när man har canaler, sä
behöfver man icke bry sig om backarna. Indelta armeen,
säger man, skulle komma att härtill användas. Deraf inser
jag icke nödvändigheten. Blott en del af arbetsstyrkan kan
behöfva bestå af soldater, men den öfriga delen kunde tagas
bland sådana personer, som sakna arbete, och om det
också blefve en uppoffring för Staten att antaga sådana arbetare,
så måste det äfven blifva en Statens vinst å andra
sidan att desse personer få arbete och sedan sprida arbetsskicklighet
inom landet. Detta har Götha canal verkat, och
det måste vara en stor vinst att erfarenhet vinnes i sådana
arbetsföretag, som vid canalbyggnad förekomma; att hafva
insigt i sådana arbeten, är icke att förakta för folket.
Jag slutar med att för min del gerna öfvergå till den
modification, som af Frih. Cederström blifvit föreslagen.
Jag anser mig icke hafva rätt att envisas för något förslag.
Den framställning, jag afgifvit, har jag gjort för att följa
min öfvertygelse, och jag öfverlemna!' den till R. o. Ad:s
bepröfvande; utbedjande mig likväl, att Hr Frih. o. Landtm,
täcktes skilja proposma, så att de framställas efter den ordning,
som Utsk. följt, eller uti 2 propos:r; deu första om
ett anslag till undersökning, och den andra om anslag till
sjelfva canalen.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Vid början af denna discussion
gjordes en anmärkn. emot StatsUtsk:s sätt alt behandla
ifrågavar. ämne, hvilken anmärkn. jag visserligen ger
allt skäl, emedan jag icke kan neka, att StatsUisk., då det så
ampelt förklarat vigten och värdet af detta arbete, hade
kunnat måhända komma till annat resultat, än att tvertaf
afstyrka allt understöd intill nästa riksdag för detta det ifrågavar.
arbetet. Men jag vill likväl förmoda, att den värde
ledamot, som gjorde denna anmärkn. emot StatsUtsk., efter
att hafva afhört Frih. Sprengtportens anförande i ämnet,
skall finna, att StatsUtsk. ej saknat alla skäl för sitt afstyrkande.
Det har visserligen för StatsUtsk. varit af högsta
vigt, att i denna maktpåliggande fråga få en säkrare ledning
för sitt omdöme, än endast en enskild persons anmälan
om arbetets utförande och planerna derför. Jag kan
likväl icke annat än med Hr Lagerhjelm och dem, som med
honom instämt, förena mig deruti, alt såvida K. M. blir i
tillfälle att pröfva riktigheten af de uppgjorda förslagen, att
22 H. 4?
3^o
Den Mars e. ni.
granska de jordersättningsfrågor, sorn kunna förekomma, K.
M. då må äga att börja detta vigtiga arbete. Till den ändan
tror jag, att det anslag, som af Hr Lagerhjelm blifvit föreslaget,
äfven borde kunna bifallas; ankommande sedermera
på blifvande Ständer att på en riktigare väg för framtiden
bedrifva det stora arbetet. Jag döljer icke, att jag om
detta arbetes framgång har samma åsigt, som af en värd ledamot
bär liar blifvit uttalad, och hvarom man visserligen
med skäl kan säga, att om den också innebär en sanning, alden
af de sanningar, som icke alltid blir en fördel att hafva
uttalat. Men en sanning är dock alltid god att hafva
yttrad. Den är en grund, på hvilken man tryggare kan bygga
än på något annat. En värd ledamot har omtalat det
mod, som kunde fordras för att uttala sin öfvertygelse i
denna del. Jag bekänner öppet, att jag icke fattar hvilket
mod, som behöfves för att uttala sin öfvertygelse. Snarare
skulle jag tro, att det fordrades mod för att tala emot sin
öfvertygelse. Jag vill dermed icke hafva sagt, att den värde
ledamot, sorn har framställt en protesterande åsigt emot
planen för Svea canal, har haft behof af detta mod. Jag
tror tvertom, att han talat efter sin öfvertygelse, emedan
den öfverensstämmer med den ton öfver fäderneslandets angelägenheter,
som man i sednare lider från det hållet funnit
uttalad. Det är äfven sagdt, att Svea canal i politiskt
afseende ej hade någon vigt, derföre att några flottor från
vår östra granne skulle vara i tillfälle att imponera på Svelige.
Jag får uppriktigt säga, att denna jemna fruktan folden
östra grannens inverkan på Sverige, och framställningarna
om dess inverkan på oss i vänskapligt afseende, är någonting
för mig ganska motbjudande. Dessutom anser jag
att den östra vännen kan likaså väl verka i vester, som den
vestra måhända i öster, och att det icke är med afseende
på en eller annan politisk relation, som Sverige nu kan äga
eller kan få i framtiden, som man bör afgöra vigten af detta
företag, utan att det säkra är att för samina åsigt, som
vill framställa Sveriges försvar bygdt på upphäfvande al ett
sjöförsvar och inskränkning deraf till ett kuslförsvar, måtte
Svea canai vara af ändå högre vigt vid föisvaret, än för
dem som antaga sjöförsvaret såsom grunden för Sveriges
verkliga försvar. Jag slutar med att förena mig i Hr Lagerhjelms
framställning, men anhåller tillika alt propos.
måtte framställas först på anslag till undersökning och sedan
på anslag till byggnadsföretag.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Jag uppträder ingalunda
för att med några ytterligare skäl söka stödja den
sats, som jag i detta afseende hyllar. Men då delta är en
fråga, hvars afgörande kommer alt inverka långt på framtiden
och hvars utgång måhända blir historisk, så önskar
jag öppet förklara hvad jag dervid har tänkt. En värd ta
-
Dea i\ Mars e. m.
lare, Hr von Hartmansdorff, har emot elen mening jag hyllar
anfört åtskilliga skäl, som torde förtjena att upptagas;
men jag vill inskränka mig lill några få, för att icke falla i
samma fel, som denne talare begått, då han frånvändt uppmärksamheten
från saken till biomständigheter, som dermed
icke äga nog sammanhang, för alt hafva inflytande på frågans
afgörande. Han har sagt, att de, som yrka endast ett
undersokningsanslag, skulle begå det felet, alt detta undersökningsanslag
vore så godt som bortkastadt. Så fö Ilo
orden. Är det varkligen meningen att någon canal i framtiden
skall blifva af, så kan man väl icke säga, att en sådan
undersökning är utan något ändamål. Om återigen icke någon
canal skall blifva af, så är del väl en sanning, att undersökningskostnaden
blir förgäfves använd; men då är det
väl bättre att så hafva användt 4o,ooo r:dr, än a3o,ooo, såsom
den värde talaren yrkat* Han har vidare nämnt, att
det skulle ligga en fåfänga deruti att hellre undergräfva canaler
än att gräfva dem, d. v. s. alt den värde talaren sjelf
dock anser en större ära ligga uti att grälva dem. Det är
en sanning, men det är icke detsamma som att med ett vidt
och bredt tal tillstyrka att några millioner bortkastas. Vidare
har en combinalion blifvit gjord emellan tidningarna
och nyttan af Svea canals anläggning. Der äro 2 saker,
som naturligtvis fordra mycken talang för alt kunna sammanbindas,
och jag kan icke fatta framställningen annorlunda
än såsom ironisk, fastän talarens mening icke tycktes vara
sådan. Ytterligare har här åtskilligt blifvit sagdt, som v
jag icke tror tiden nu tillåta att upplaga till vederläggning,
utan vill jag inskränka mig till att endast förklara, att de
öfvertygande skäl, som af Gr. Anckarsvärd, Hr Rosenblad,
Frih. Sprengtporten m. fl. blifvit anförda för att icke nu
inkasta sig på ett företag, som nationen icke fästat uppmärksamhet
på mera än några månader, fullkomligen måste
bevisa, att sådant måtte vara för tidigt, utom det att icke
medel dertill finnas; hvadan jag blott förenar mig med dem,
och kommer alt i detta fall endast rösta för ett undersökningsanslag,
till kommande tiders upplysning, då det torde
blifva mera skäl att taga delta företag i närmare öfvervägande.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Om
ennaler har blifvit så mycket vltradt, att jag egentligen icke
har något att säga derom, om icke alt ifall, H. Ex. Hr
Gr. Löwenhjelm verkligen nu är och såsom han åtskilliga
gånger sökt ådagalägga, då fråga var 0111 Götha canals öppnande,
var fullkomligt öfvertygad derom, all några kryssare
eller ångfartyg skulle helt och hållet kunna afbrvta den
communicatiou, som denna canal är afsedd att ondei hålla,
och således göra delta dyrbara verk till stor del onyttigt, så,
ehuru fosterländskt det var af Hr Grefven att här intyga
denna betänklighet, på det att en annan canal skulle kom
-
Den 24 Mars e. m.
ma till stånd, hade det måhända varit ännu mera fosterländskt,
om han förut yppat en sådan öfvertygelse och gjort
den gällande; ty då hade säkerligen canalen fått en annan
riktning, eller den, som Svea canal nu skulle få, hvilken
riktning säkerligen varit den rätta. Jag begärde egentligen
ordet, då jag hörde Hr von Hartmansdorff yttra, att om vi icke
för något annat behöfde betrygga oss mot våra grannar, så
borde vi göra det för tidningsskrifvarnes skull. Derpå anser
jag mig med skäl kunna svara, att jag är öfvertygad, att vår
östra granne eller, såsom jag tror jag hörde Gr. Horn säga,
den östra vännen icke, så länge han inom landet har en så
god bundsförvandt som Hr von Hartmansdorff mot tidningsskrifvarne,
lärer akta nödigt att på dem göra något afseende.
Hr Lagerheim: Delande med fosterländskt sin
ne
och hänförd af det storartade uti Svea canals anläggning,
är det mig i sanning påkostande att icke genast
och obetingadt med min röst kunna tillstyrka beviljande
af huru stort anslag som helst att användas för
framgången af ett så stort nationelt företag; men 3:ne omständigheter
göra det för mig nödvändigt att icke nu följa
min böjelse i delta hänseende, under hopp att företaget
dock icke derföre må vara tillintetgjordt för en kommande
riksdag. Den första omständigheten är den, att icke ännu
något enskildt bolag är DiIdadt eller förbundit sig lill något
bidrag, icke så, alt den obetydliga summa, som derigenom
skulle kunna vinnas lill minskning af Statens utgift, vore af
stort värde, men derföre att i en framtid Statens intresse
alltid häst bevakas, ju närmare det är förbundet med de enskildes.
Jag skulle anse det icke rådligt, alt Slaten företog
en så betydande anläggning, som skulle kosta 4 millioner,
oell sedermera hade så väl underhållet som alla möjliga dertill
hörande förhållanden att ensam ombesörja. Således om
det enskildta bidraget också blott vore ^ million eller t. o.
rn. mindre, skulle det dock, efter min förmening, vara i
högsta grad angeläget för Staten. De vådor, som Hr Nordenanckar
i sin motion anfört, om ett bolag skulle vid ettså
stort företag uppträda såsom ägare af anläggningen, nemi.
att taxeafgiflerna skulle kunna stegras öfver höfvan, äfvensom
öfriga betänkligheter, torde kunna förekommas mycket lätt, om
det stipuleras såsom ett villkor för Statens bidrag, dels att Regeringen
fastställer taxorna, dels också att icke utöfver en
viss procent af årliga vinsten må kunna tillfalla actieägarne.
Det andra skälet är det verkligen alldeles outredda af
jordersältningarna. Det må vara en sanning, som bär blifvit
framställd, att för det mesta denna canal skulle gå genom
ouppodlade trakter, men jordersättningarne kunna derföre
likafullt blifva orimliga. När Fredrik den store i Potsdam
ville uppbygga ett slolt, var det en handtverkare, som
Den 24 Mars e. tn.
373
icke lill honom ville sälja sin koja, utan för eli så orimligt
belopp alt Kungen icke ansåg sig med skäl böra betala det,
och denna koja står ännu qvar. Om ägarne af de obetydliga
jordlapparna få vela, att Staten måste betala hvad som
begäres, så kan delta äfven gå långt. Det tredje skälet är,
att med all aktning och tacksamhet för det arbete, som af
kunnige ingeniörer är nedlagdt på undersökningen och förslaget,
så skulle jag ändock icke anse otjenlig!, om ytterligare
undersökningar och controller blefvo vidtagna. På alla
dessa grunder och med uppriktigt samt innerligt hopp, alt
icke detta uppskof må verka på minsta sätt lill mehn för
den sinnesstämning, som är fägnesamt att finna vara rådande
för framgången af detta stora företag inom R. o. Ad.,
hvilket kommer att likasom utgöra kronan på Götha canal,
tillstyrker jag bifall till hvad PresteSt. beslutat, nemi. 20,000
rtdr till undersökningens fulländande, jemte en und. anhållan
från R. St., att K. M., efter fulländad undersökning, så
väl i fiåga om sjelfva kostnadsförslaget, som rör:de jordersätlningarna,
täcktes till Rakets nästkommande Ständer med
propos. i ämnet inkomma. Hvad angår det af Frih. Sprengtporten
tillstyrkta mindre undersökningsanslaget af 6666 r:dr
32 sk., vågar jag för min del anse detsamma alldeles olämpligt
och otillräckligt. Det skulle vara till ingenting ledande,
då man afser ett så stort ändamål. Hvad i öfrigt här
är sagdt om förfelandet af ändamålet med Götha canal, genom
det ådagalagda behofvet af nu ifrågavar. Svea canal ,
så är detta, efter min tanke, alldeles oriktigt; ty någon comrnunication
emellan båda håfven, som var hufvudändamålet
med Götha canal, kan aldrig vinnas genom Svea canal, då
det är gifvet att djupleken aldrig kan blifva nog stor, för
att fartyg på denna canal, utan att urlastas, skulle kunna gå
emellan Stockholm och Götheborg, hvilket nu kanske utan
hinder, sedan Götha canal öppnat färden från det ena hafvet
till det andra. Slutligen och då här nu för andra
gången anspegling blifvit gjord, ehuru denna sista gången
blott med förtäckta ord och med ironi, på Regeringens
sympalhier för utrikes makter, såsom varande i strid med
nationens, så ålägger mig både representantens pligt och
kärleken för min Konung, att yttra den fasta öfvertygelse,
att en sådan hängifvenhet å Regeringens sida för någon
främmande makt, i strid mot nationens sympalhier, är omöjlig,
och alt de symptoraer, som deraf kunnat tyckas sig framställa,
måste ägt sin grund lili för tiden tjenliga politiska
beräkningar. Jag nedlägger således vid detta tillfälle min
reservation till prot. emot dessa ömtåliga ämnens, grundlagsvidriga
sinnesoro och jäsning väckande, för tid och rum
icke lämpliga behandling inom Representationen och af tidningspressens
canalutgjulelser. Historien visar, alt sådana
mäktigt ingripande nationella sinnesstämningar kunnat under
århundruden, likt Etnas gnistor, ligga djupt förborgade i na
-
3,4
Den i!\ Mars e, m.
tionens bröst, utan alt deraf förlora uti intensitet, men med
volcaniska ämnen må man ej ovarsamt umgås. Dessa känslor,
en helig relik från våra fäders bragder och våra fäders
lik, äga sin rätta, fridlysta plats uti det innersta sanclum
sanctorum af Svenska hjertans tempel.
Hr Rosenblad: Då jag begärde ordet, var det egentligen
i anledn. af en af mina vänners förmodan, att jag af
någon annan anledn., an den enda som här gifver mig rätt
att tala, skulle framställt min mening. Jag tänkte besvara
detta yttrande, men har sedermera funnit det vara öfverflödigt,
och vill endast inför R. o. Ad. vördsamt anföra, att
om jag någon gång skulle finnas lemna obesvarade anmärkntr
eller anfall emot mina motiver eller mina satser, sedan jag
försökt att efter måttet af min förmåga framställa saken, sådan
den visar sig efter mitt förstånd, så sker det endast
derföre, att jag anser vara öfverflödigt och onödigt att alltid
söka att få sista ordet och tror att ett af de första bruk,
sorn vi äga alt inhemta från andra parlementariska församlingar,
är att så sällan som möjligt yttra sig flera gånger öfver
samma ämne. Då ägde man att hoppas det de öfrige
ledamölerne, som höra hvad en annan yttrar,' icke skola finna
tiden upptagen med de misstydningar, som göras af hvad
talare af motsatta åsigter anföra. Särskildt vill jag här nu
endast tillägga, i afseende på saken, en liten ytterligare upplysning.
Det är ett misstag, hvad 2:ne värde talare hafva
anfört derom alt Hjelmare canal skulle haft den särskilda
lyckan att kunna fulländas utan behof af något tillskott utöfver
det först uppgjorda förslaget. Det är ett fullkomligt
misstag. Vid 1820 års riksdag blefvo R. St. nödsakade att
bevilja åtminstone 5o proc., om icke 100 procent derutöfver,
— jag har nu icke siffrorna till hands — för att fullborda
canalanläggningen.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Som liden nu är
så långt framskriden och här blifvit taladt så mycket om
denna fråga, så vill jag endast helt kort framställa, att jag
ansel’ denna Svea canal vara ett så stort nationell förelag
och af en så allmän nytta för landet, alt jag instämmer i
Hr Lagerhjelms förslag, så väl hvad beträffar anslag för undersökningars
fulländande, som äfven i frågan om sjelfva hufvudanslaget
af 23o,ooo r:dr. Jag tillstyrker detta sednare,
icke i förhoppning, att, äfven om R. o. Ad. ville bifalla detsamma,
något R. Sirs beslut derom vid denna riksdag kan
vinnas , sedan redan 2.‘ne Stånd hafva afslagit den frågan;
men jag skulle anse, alt i en fråga, sådan som denna,
del i aila fall vore R. o. Ad. värdigt att visa sig finna detta
företag af den vigt att det vore förtjent af R. St:s uppmärksamhet.
Jag anser mig äfven vid detta tillfälle icke
böra låta afhålla mig från att uttala min öfvertygelse om
huru jag anser att detta företag böra af nationen verkstol
-
Den 2/j Mars e. m.
3y5
las, nemi. genom elt väl ordnadt fondsystöme. Jag skulle
icke tro, att sådana företag som detta böra i allmänhet af
Staten direet bekostas med förskrifningar på statsverkets inkomster
annorlunda än i form af amortissement och räntebetalning.
Jag hoppas, att nästa Ständer, ifall detta ämne
då blir taget af dem i moget öfvervägande, måtte inse detta.
Nu vet jag det vara alltför tidigt att vilja föreslå något sådant.
Frih. Sprengtporten: Jag bar icke att beklaga mig
öfver det sätt, hvarpå Hr Lagerhjelm behagat upptaga och
besvara mina anmärkmr, då han hufvudsakligen instämt deruti
och erkänt deras riktighet. Men — säger den värde talaren
— K. M. bör sjelf ingå i alla dessa omständigheters
pröfning, innan företaget börjas. Det är således meningen
atL denna summa af 23o,ooo ridr, som utgör en så ringa del
af de 4 millioner, som fordras för arbetets fullbordande,
skall öfverlemnas till K. M., jemte R. Sl:s uppdrag att ordna
verkställigheten, på sätt som K. M. finner lämpligast, och
äfven, i händelse enskildt bolag skulle komma att bildas, bestämma
alla de contractsvillkor, som i afseende på utförandet
horde af detta bolag iakttagas. Då jag häri lifligt minne
alla de bekymmer, sora Styrelsen ådragit sig vid uppfyl
landet
af ett dylikt obestämdt uppdrag, som förra Ständer
lemnade, så måste jag för min del säga, alt jag icke velat
biträda den tanken att nu ånyo öppna ett tillfälle till dylika
arimärknir, som i sådant afseende blifvit framställda emot
Regeringens åtgärder sedan sista riksdagen. Ehuru naturligt
jag linner det vara, att en styrelse skulle uppträda i
detta afseende, kan jag likväl icke undertrycka den fullkomliga
öfvertygelse, alt det vore endast att inleda Regeringen
i nya bekymmer, och jag måste antaga för gifvet, att,
om också ett sådant uppdrag skulle gifvas, detsamma icke
kommer att leda till någon slutlig verkställighet. Att någon
opinion för detta företag , som skulle i framtiden
verka nyttigt för detsamma, skulle uppstå derigenom
att R. o. Ad. nu måhända ensamt beviljade ett anslag sådant
som detta, är en mening, som jag bar svårt att öfvertyga
mig om, utan måste jag i detta hänseende vidblifva
den mening, jag förut framställt, att alla åtgärder, som för
närvar, vidtagas i denna fråga, ulan en tillräcklig förberedande
kännedom af ämnet, måhända snarare verka emot saken
än för densamma. Hvad företagets vigt angår, så har
jag derom förut yttrat mig, och må detta icke anses såsom
uppfattade jag det med mindre värma eller tillgifvenhet, än
som finnes hos dem, hvilka yttrat sig för anslaget; men jag
tror icke, alt del sätt, som man här vill inleda, verkligen
kan gagna företaget.
Hr Hjerta: Jag anser mig nödsakad att upptaga till
besvarande en eller ett par af de anmärkntr, som blifvit
gjorda vid mitt förra yttrande. H. Ex. Hr Gr. Löwen
-
Den 24 M ars e. ra.
hjelm har dervid anmärkt, i afseende på hvad jag yttrade
om den politiska synpunkten, att H. Ex. icke hade, i afseende
på de vådor han framställt för Sveriges farled genom
Götha canal, i händelse af ett fredsbrott, menat någon viss
flagga, såsom jag tycktes hafva tagit för afgjordt. Jag hade
verkligen tagit för afgjordt, att det icke kunde menas någon
annan än den östra grannens flagga, som då skulle ofreda
vår handel, och orsaken hvarföre jag det gjorde, vill jag
nu hafva äran nämna, emedan det har etl inflytande på frågan,
då man velat betrakta den från en politisk synpunkt.
Det är nemi. klart, att 0111 ett fredsbrott skulle komma från
någon makt på andra sidan Öresund, så vore Svea canal icke
af någon större nytta för trafiken än Götha canal,
emedan den ifrågavar. makten då lika lätt och närmare
kunde blockera utloppet från Götheborg, och på den sidan
afskala den communication med utländningen för våra
exportvaror, för hvilken man vill se en tillflykt i Svea canals
utförande. Delta anser jag vara åtminstone en liten
anmärkn., som tål vid att betänkas, emot den som Gr. Löwenhjelm
framställde. I öfrigt, hvad hetraffar frågans militära
beskaffenhet, så hemställer jag till de herrar, som talat
så ifrigt för saken och äfven vidrört denna punkt, huruvida
icke de, i samma grad de anse den nu föreslagna Svea
canal obestridligen nödvändig alt nu genast företagas, jemväl
anklaga Regeringen för en försummelse, då det icke är
den, som vid denna riksdag ansett sig behöfva inför R. St.
framställa denna canal såsom en oundviklig del af vårt försvarsverk.
Hvad beträffar den omständighet, som Hr Lagerhjelm
och Gr. Horn tillstyrkt, att öfverlemna den föreslagna
anslagssumman lill K. M:s disposition för anordnandet
af arbetet, så förundrar detta mig visserligen icke i afseende
på Hr Lagerhjelm, ty det instämmer med hans förut
vid denna riksdag tiilkännagifna politiska åsigter. Gr.
Horn åter yttrade vid början af riksdagen, att han för sin
del ansåg nödvändigt alt så ställa till med statsanslagen, alt
en Regering tills vidare gjordes omöjlig, och jag kan således
icke antaga den åsigt Grefven i motsats dermed i denna
punkt tillkännagifvit, annorlunda än såsom ett nytt bevis
på den splittring Grefven funnit af den häfstång han för
någon tid sedan tilikännagaf sig jemväl hafva hållit uti vid
riksdagens början. Hvad angår Hr von Hartmansdorffs anmärkn.
i afseende på combinationen emellan tidningsskrifvare
och svårigheten att hålla Götila canal farbar, så kan jag icke
annat än beundra den djupa insigt och statsklokhet, som
i delta afseende tillkommer den värda talaren, och jag anhåller
blott att få tillägga, alt man deri igenkänner ett echo
af samma vishet, hvaraf någon del uppenbarades för R. o.
Ad. då Const.Utskis decharge-betänk. bär förevar under sisth
sommar. Hvad beträffar, att jag skulle misstagit mig omatt
den
Den 24 Mars c. na.
3;7
elen värde talaren y It ra t sig emot Götha canal vid en föregående
riksdag, så vet jag ganska väl, på sätt linn äfven framställt,
att iian vid samma riksdag sedermera yttrade sig för
samina canal, men delta utgjorde också sjelfva vändpunkten
i den värde talarens politiska historia, hvilken är, såsom ganska
märkvärdig, förvarad åt eflerverlden. Jag för min del
fortfar alt yrka dén propos., hvilken jag förut begärt.
Gr. [Jorn: Jag finner nu verkligen att jag i dag misstagit
mig i ett fall rörule den siste värde talarens mod alt
yttra sig. Nu finner jag, att han här framträder med en
sådan anklagelse emot mig, som jag förut funnit hos flera af
pressens coryfeer, hvilka behagat framställa ett alldeles förvridet
anförande af mina yttrade tankar inom detta Hus.
Jag påminner mig mycket väl, att jag i början af detta
riksmöte, vid försvaret af den grundsats, som StatsUtsk.
nedlagt i sitt första betänk, om statsreglerin, der StatsUtsk.
tydligt hänvisade på en blifvande förändring till departemenlal-styrelse,
hvaruti StatsUtsk. trodde sig finna garantier
för en helt annan statshushållning, yttrade, att jag instämde
i SlatsUlskts åsigt alt göra det gamla statsskicket omöjligt.
Jag förklarade ytterligare hvad jag menade med
detta statsskick, att det var den gamla styrelseformen, och
alt jag ville bidraga, efter min förmåga, alt göra densamma
omöjlig. Men att jag någonsin yttrat, att jag velat göra all
eller en Regering omöjlig, det är en ren osanning, och om
det yttras här eller utom detta rum, så blir jag vid hvad
jag nu säger, att det är en osanning.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Till utförande af Hjelmare
canal uppgjordes alne gånger kostnadsförslag. Det sednare,
nemi. Hr Öfverstelieutenant Edströms, uppgick till circa
900,000 r:dr b:co och antogs af 1828 års Ständer, och nyssbemälde
ingeniör verkställde canalen inom sitt kostnadsförslag.
Några ex t ra-arbeten, hvilka sedan af bolaget beslölos,
bekostades af canalinkomsten. Ar 1829 anlitades Ständer
alldeles icke örn tillskott.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
oförändradt antaga Ulskts tillstyrkande i 2o:de
punkten.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att nej
öfverröstat ja.
Efter upptagande af de olika förslag, som i motsats emot
Utskis blifvit framställda, hemställde Hr Landtm» nu,
om R. o. Ad. behagade anslå 20,000 r:dr b:co att till R.
M:s disposition ställas, för att användas till undersökningar
22 II.
48
3j8 D c n 24 M a r » e. m.
rör-.de jordersättningar för canalledningen emellan Hjelmaren
och Wenern samt nödiga utgreningar till bergslagerna.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg den ifråga
var. summan böra bestämmas till 6666 r:dr 02 sk.
Ropades äfven ja och nej.
Hr Landtm, förnyade sin nyss förut framställda propos.
om summans bestämmande till 20,000 r-.dr.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverrösta! nej, begärde
Gr. Anckarsvärd votering.
Hr Rosenblad: Jag får vördsamt hemställa till de
herrar, som begärt votering, om de icke k unde behaga afstå
derifrån, ty om dessa 20,000 r:dr skulle vara för mycket,
så kunde det öfverflödiga besparas, och då hetyder saken
ringa, utom det att vi hafva ännu en stor strid, som förestår
oss och som det val vore bäst att få afgöra i afton
innan vi skiljas åt.
Gr. Anckarsvärd: Då den af Hr Rosenblad framställda
propos. egentligen rörer mig, så bör Jag förklara,
att jag alldeles icke anser summan obetydlig, men alt jag
afstår från den begärda voteringen på den grund, att det
blir verkligen högst likgilltigt hvilkendera beslutet, sorn nu
fattas, emedan jag hoppas på de öfriga Stånden att icke
detta anslag må komma att blifva beviljadt, såsom redan af
ett Stånd blifvit beslutadt. På denna grund afstår jag ifrån
denna votering och vill ej vidale motsätta mig bifall till
detta anslag af 20,000 r:dr, ehuru under reservation att jag
anser anslaget vara vida för högt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då Gr. Anckarsvärd
nu afstått från sin begäran om votering, och ingen
annan begärt en sådan, R. o. Ad. torde finna, alt den af
Hr Landtm, framställda sista propos. blifvit af R. o. Ad.
bifallen.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
bifalla, att till K. M:s disposition ställes ett anslag af23o,ooo
r:dr att användas till början af arbetet vid canalen emellan
Hjelmaren och Wenern, i händelse innan nästa riksdag undersökningarna
hinna fullbordas och ett bolag bildas, som
på antagliga villkor åtager sig canalanläggningens fullbordande.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Don 24 Mars e. m.
370
Då Hr Landtm, förklarade, det Iian (rott sig finna att
nej öfverröstat ja, begärde
Frill. Tersmeden, Wilh. Fredr., votering.
Upplästes lill justering och godkändes följande voter:sproposition:
Den
sorn bifaller att till K. M:s disposition ställes ett
anslag af 23o,ooo r:dr att användas till början af arbetet
vid canalen emellan Hjelmaren och Wenern, i händelse innan
nasta riksdag undersökningarne hinna fullbordas och ett
bolag bildas, som på antagliga villkor ålager sig canalanliiggningens
fullbordande, voterar
Ja’
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad., det R. St. hos K. M. böra
i und. anhålla, det K. M. täcktes i nåder anbefalla en undersökning
i afseende på lämpligaste beräkningen af den nu
föreslagna canalens dimensioner, de villkor, hvarunder arbetets
verkställande antingen må kunna af Staten öfvertagas
eller uppdragas åt något bolag, och öfriga omständigheter,
hvilka på bestämmandet af Statens bidrag kunna inverka,
samt derefter nåd. propos. i ämnet till Rikets nästsamrnanträdande
Ständer aflåta.
Efter voteringens slut, befunnos löslerne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 14.
Nej — 3o.
Under voteringen hade Hr Frih. o. Landtm, bortgått
och lemnat klubban åt äldsta närvar. Grefven H. Ex. Hr Gr.
Löwenhjelm, Gustaf.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppsköts till nästa
plenum.
Lades på bordet nedannämnda från Utsktn inkomna
nietntr och utlåttn, nemi. från
ConstitutionsUlskottet:
N:o 100, i anledn. af ålerreraiss på Const.Ulsk:s mern.
N:o <j5;
StatsUtskottet:
N:o 468, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å und. ansökningar,
angide utförandet af en föreslagen caualledning
emellan Hjelmaren och Wenern;
N:o 489, i anledn. af motion om låneunderstöd för
Göll a canal;
N:o 47G * anledn. af återremiss å utlåt. N:o 413»
N:o 472j ' anledn. af M:s nåd. skrifvelse ang:de den
38o
Den 24 Mars e. m
under namn af Westerbottens regtles häsljägaresqvadronsfond,
bildade cassa;
N.‘o 47^> ' anledn. af Hr Petreus motion, i fråga om rättighet
för K. Stats-conl:s tjenstemän alt innehafva befattningar
utom nämnda embetsverk ro. m. ;
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekon.Utskotten:
N:o
178, i anleda, af väckta frågor om förändring af
och lindring uti beskattningen å qvarnar m. 111.;
N:o 179, i anledn. af R. Mts nåd. prnpos. angtde åtgärder
till beböfvandes undsättning i missvextår;
N:o 180, i anledn. af väckt fråga om inrättandet af sockenmagaziner
m. tu ;
N:o 181, i anleda, af väckta förslag, ang:de åtgärder tilt
afhjelpande af nöden i Dalarne;
N:o 182, i fråga om aflöning för den person, som hos de
sammansatta Utsk:n besörjt secreterare!jensi;
N:o 133, i anledn. af väckta frågor 0111 förändring i sattet
för fångars skjuts ocb transporterande.
&r. Anckarsvärd, Carl Henr., begärde, att Const.-  Utsk:s nu bordlagda meni. N:o 100 finge ställas främst
på föredragndistan till nästa plenum, framför den återstående
delen af extra-statsreglerrn ; örn den uti nämnda meni.
föreslagna voterrs-propos. skyndsamt godkändes, kunde votering
deröfver i förstärkt Const.Utsk. anställas medan .Stånden
pröfvade extra-statsregl:n, och Const.Utsk:s förslag angående
Nationalrepresentationens ombildning kunde då vara
fullständigt beredt till Ståndens pröfning efter nämnda statsreglerings
slut.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., alt
Const.Utskrs mern. N:o 100 skulle ställas främst på föredragningslistan
till nästa plenum , på sätt Gr. Anckarsvärd
begärt.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ■§ till 1 om morgonen den
Mars.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Dea 2» Mars f nr.
38r
Lördagen den 27 Mars 1841 -
Plenum II. g f. m.
Justerades i prot.utdr. för den 24 dennes e. m.
Upplästes till justering och godk$ntte& Exped.Utsk:s
nedannäinnda förslag till Ii, St:s und. skrifvelse!' till K. JV1-,
nemligen:
N:o 272, ang:de mötes- och trosspassevolance-fondernes
framtida disposition samt de 3:ne mötespassevolance-fondernes
sammanförande lill en enda fond;
N:o 273, angtde eftergift af en vid arbets- och correctionsinrättningen
i Norrköping yppad balanee;
N:o 274, angtde upphäfvande af nu gällande stadgande,
att 3:dje uppbudet icke må meddelas å i banken pantsatt
fastighet, förrän lånet blifvit slutbetaldt eller omsatt;
N:o 275, angrde utfärdande af en byggnadsordning för
kronohemman , som öro till boställen åt civilstaten anslagna
;
N:o 276, angtde förändring af 14 cap, 96 §:n i krigsårtiklarna,
rörde fördelning af böter.
Upplästes ett från Exped.Ulsk. inkommet mern. N:o 4o>
med öfverlemnande af nytt skrifvelseförslag från Exped.Utsk.
ang-.de allmänna indragningsstatens reglering.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt, då alla andra punkter
än den 3:dje förut blifvit godkände, R. o. Ad. torde
finna att endast nämnda punkt nu behöfde uppläsas.
Sedan denna 3:dje punkt nu blifvit uppläst, godkäudes
förslaget i sin helhet af R. o. Ad.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Med anledn. af R. o. Ad:s i
sista plenum utan votering fattade beslut, att en summa af
20,000 r:dr skulle nfsättas intill nästa riksdag till fortsättande
af undersökningar rör:de Svea canal, densammas inverkan
på bergslagsorten, äfvensom för bedömmandet af jordersättningar,
får jag fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå,
ali delta beslut, som i afseende på summan är öfverensstämmande
med hvad PresteSt. beslutat, likväl skiljer sig deruti,
att anslaget är- afsedt till flera ändamål, dem jag nyss hade
äran nämna, då deremot PresteStrs heslut endast omfattar
undersökning om sjelfva canalen. Jag föreställer mig, att,
ifall R. o. Ad. ville inbjuda det Högv. Ståndet, ingen svårighet
skulle möta, alt ju ej detta Stånd förenade sig i R.
33!
Den aj M ars f. m.
o. Arl:s beslut, hvilket jag förmodar äfven BorgareSt. skulle
görn, sorn beslutat en något mindre stimma än R. o. Ad.
Jag tror, säger jag, att,om en inbjudning skulle afgå till dessa
begge Stånd, den skulle af dem godkännas. Det är icke
nödvändigt att inbjudningen skall ske nu; då R. o. Ad. redan
beslutat inbjudning i afseende å dess beslut röride
Strömsholms canal och måhända en eller annan inbjudning
ännu kan komma i fråga, har jag blott velat fästa uppmärksamheten
derpå, alt en inbjudning i det ämne, som jag nu
afsett, kunde ske på samma gång.
Uppå derefter framställd propus, beslöt R. o. Ad., att
PresteSt. skulle inbjudas att förena sig uti R. o. Adis beslut
i afseende på frågan om canalanläggningen emellan Hjelmaren
och 'Wenern.
Ånyo föredrogs Const.TJtskrs den 9-4 dennes e. m. på bordet
lagda mern. N:o 100, i anleda, af återremiss på Const.-  TJtsk:s mern. ]M:o 95.
Frih. Cederström, Jacob: Då i förra plenum beslut
fattades, att R. o. Ad. skulle åtskiljas genast efter det
den då begärda voteringen blifvit fulländad, samt rubrikerna
ä några från Utsk:n inkomna betänkm, mern:r och ut!åt:n
blifvit upplästa, kan jag ej annat än protestera emot
föredragningen af detta mål innan vi afgjort extra-statsregleringen.
Ståndet har genom det, efter lörenämndä voterings
afslutande, fattade beslutet att företaga della Consl.-  TJtsk:s mern. N:o 100, npprifvit sitt några minuter förut, eller
före voteringens början, vidtagna beslutet att åtskiljas omedelbarligen
sedan endast rubriker å några betänktn blifvit
till bordläggning upplästa.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag kan ej inse ändamålet
med Frih. Cederslröms anmärkning. Jag tror att
en naturlig följd af deri bordläggning, som af Hr Frih. o.
Landtm, anmäldes, måtte vara, att de ledamöter, som vid det
tillfället bevistade plenum, kunde göra en sådan framställning,
som då af mig gjordes i afseende på ifrågavar. mern.,
som dessutom blott innefattar svar på återremiss af en förut
afgifven votens-propos., samt således är af en så enkel
natur, att 5 minuter ej kunna erfordras för dess afgörande,
ifall man ej absolut sätter sig för alt förhindra detsamma
alt gå igenom. Jag kan ej inse någon olaglighet vara
begången, utan anhåller, till följd af det beslut, som i
förra plenum fattades, att mern. malte föredragas.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: I händelse den
ordförande, som företrädde Hr Frih. o. Landtnäs ställe vid
de! tillfälle då Gr. Anckarsvärd begärde omflyttning i föredragningen
af detta mål, bade funnit denna Gr. Anckarsvärds
framställning stridande emot ett af R. o. Ad. förut
Den 27 Mars f. m.
383
fattadt beslut, sä bade tvifvelsulan ingen propos. blifvit framställd
på en sådan föredragning; men då nu en propos. i
detta hänseende blifvit framställd, och beslut faltadt, så
lärer detsamma icke kunna undgå att sättas i verkställighet.
T • o
Jag kan ej påminna mig att beslutet att företaga och pröfva
betänk, röride exlra-statsregler:n varit bestämdt sådant,
att ej R. o. Ad. under liden skulle kunna besluta omflyttning
af ett eller annat mål på listan. Saken är dessutom
för obetydlig, försatt man'derom bör upptaga liden med någon
discussion ; och tror jag, att Frih. Cederslröms förslag,
att icke företaga något annat mål förrän extra-stalsreglerm
blifvit nfslutad, mycket bättre vinnes genom att låta R. o.
Ad:s beslut rör:de Const.Utslus ifrågavar. mern. gå i verkställighet,
än att tiden upptages med en discussion, som måtte
vara alldeles öfverflödig.
Frih. Cederström: Det kan visserligen hända, att det
förefaller Frih. Sprengtporten öfverflödigt att tillse del formerna
enl. grundlagen iakttagas, — det må så vara; men
ett factum är, att Hr Frih. o. Landtm., efter sedan votering
var begärd samt voter:s-propos:n blifvit uppsatt och justerad,
hemställde, om ej Ståndet, med afbrytände af föredragningen
af betänk, rörtde extra-statsreglertn, ville skiljas
åt efter slutad votering, dock alt dessförinnan endast några
inkomna utsk.betänk:n skulle till sina rubriker uppläsas
för att läggas på bordet. Ahl frågar jag: om en ledamot
uppstår och begär förändring i eli sådant beslut, och den
person, som vid tillfället företräder Landtnäs ställe, som
denna gång var fallet, icke erinrar sig beslutet, ulan gör
framställning till följd af den begäran, som blifvit gjord, sedan
de fleste Husets ledamöter redan gått sina färde, hvem,
frågar jag, kan yrka, att ett sådant beslut är lagligt?
För att ej borttaga tiden med en öfverflödig discussion,
begär jag nu helt simpelt frågan ånyo på bordet, och hoppas
alt någon ledamot sig med mig i detta häuseeude
förenar.
Frih. Boye, Ludv., förenade sig i målets begärande
på bordet.
Frih. Sprengtporten: Jag är lika nitisk för formernas
iakttagande som Frih. Cederström, men tror att alla
former böra iakttagas i rällan tid och att del nu är för
sent att återställa formen genom att begå en ny oformlighet.
Jag kun således icke förena mig i Frih. Cederslröms åsigt
ronde bordläggning af detta meni., såvida det varit mer
an en gång bordlagdi, i hvilken händelse naturligtvis ytterligare
bordläggning ej kan förvägras.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att det nu föredragna
målet, på tvänne ledamöters begäran, komme alt ytterligare
hvila på bordet lill nästa föredragning.
3ö4
Den 27 Mars f. m.
Gr. Anckarsvärd: Hvad angår den äskade bordläggningen,
sa kan jag ej bestrida densamma, men får dock
dervid anmärka, att jag ej deraf kan finna någon annan nytta,
än att förlänga riksdagen allt hvad den förlängas kan och
hindia göromålens afslutande. Emedlertid, och för att, i
hvad på mig beror, söka motverka ett sådant fördröjande,
tager jag mig friheten anhålla, att detta Cons!.Utsk:s mern.
måtte sältas främst på listan till nästa plenum att inför R.
o. Ad. föredragas, innan fortsättningen af betänk, örn extrastatsreglerm
företages.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Då i sista plenum Hr Frih.
o. Landtm, framställde propos. att Ståndet efter slutad votering
skulle åtskiljas, under tillkännagifvande att endast
uppläsning af rubrikerna å några utsk .betänk:n, som skulle
bordläggas, kornme att efter voteringens slut äga rum, aflägsnade
jag mig ifrån Riddarhuset och bar ej kommit alt få
taga kännedom om detta Const.Utskis mern., hvarföre jag
förenar mig med Frih. Cederström i dess begäran att samma
betänk, måtte ytterligare hvila på bordet. I afseende
på detsammas föredragning i nästa plenum, har jag ingenting
att erinra.
Frih. Cederström: Gr. Anckarsvärd lärer förmodliicke
erinra sig, hvad lian sjelf yttrat för några plenidagar
sedan, då Hr von Hartmansdorff begärde att få fram ett
mål på listan, utan afseende på alla andra före detsamma
stående mål. Hr Grefven bestred då en sådan begäran, under
påstående om det grundlagsvidriga deruti, och denna
slags conseqvens i handlingssätt må alltför gerna stå för
hans räkning. Jag bestrider att föredragningen af betänk,
ronde extra-statsreglerm må kunna afbrytas af något annat
mål, ty eljest skall man öppna vägen att kunna åstadkomma
surpriser och få mål afgjorda, utan alt någon ens kunde ana
att målet kunde förekomma.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Då för 4 eHel' 5 plenidagar
sedan en allvarsam öfverläggning här ägde rum om sättet
att förkorta riksdagen, och Hr von Hartmansdorff föreslog att
R. o. Ad. skulle fatta det beslut, att man skulle kunna komma
emellan med ärenden af beskaffenhet, som detta ifrågavar,
och afbryta den ögonblickliga föredragningen af betänktn,
som voro vidlyftigare och upptogo flera dagar innan
man hunnit ventilera till slut, då upptogs ett sådant förslag
med mycket ogillande ifrån den andra sidan, och R. o. Ad.
beslöt att ej så skulle ske som Hr von Hartmansdorff begärde.
Nu åter föreslås bestämdt motsatsen till hvad som
då beslöts, och detta sätt att gå tillväga finner jag ej vara öfverensstämmande
med conseqvensens fordringar.
Frih. Tersmeden, Wilh, Fredr.: Jag utber mig
få
Dea 27 M» r 1 f. m.
385
få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på den betydliga skilnad,
som förefinnes emellan den propos., som Gr. Anckarsvärd
hegart, oell den, som Hr von Hartmansdorff för några
plenidagar sedan äskade. Gr. Anckarsvärd liar begärt franifiyltning
af ett visst bestämdt, redan på bordet bvilande mål,
då deremot Hr von Hartmansdorff begärde, att för bela den
återstående tiden af riksdagen alla statsreglerings-, bevilltiings-
och bancomål skulle sättas främst på föredragningslistan.
Nu är frågan blott om en voterts-propos., och jag
hemställer, om Gr. Anckarsvärds och Hr voti Hartmansdorff*
framställningar äro af enahanda art.
Frih. Boye: Jag anhåller få betyga Gr. Anckarsvärd
min tacksamhet för det nit han synes visa för riksdagens
snara af'slutande, och dermed förena den önskan, alt Const.-  Utsk., bättre hädanefter än hittills, måtte i sitt arbetssätt
visa, att Utsk. verkligen vill hafva slut på riksdagen.
Hr F rih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg,
alt, pa säll Gr. Anckarsvärd föreslagit, Const.Utskts, mern.
N:o 100 borde ställas främst på förediagn.listan lill nästa
plenum, för att förekomma, innan öfvei läggningen om andra
mål begynte.
Ropades slarka ja, blandade med några nej.
Frih. Cederström: Ehuru obehagligt det än är att i
en fråga som delina begära votering, nödgas jag dock anhålla
derom, emedan jag icke anser det vara tillsländigt att
afbryta ett mål för alt företaga ett annat.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att hvad det tillständiga
äng inge, så finge han i R. o. Ad:s minne återkalla, att
under sisth December månad, då öfverläggningarne forlgingo
aug:de tulltaxan, flere gånger handt, att mål, som angingo
slatsreglenn, blifvit föredragna vid början af plenum, innan
R. o. Ad. slutat sina öfvei läggningar 0111 tulltaxan, hvilket
R. o. Ad. då ansåg vara nyttigt och nödvändigt, på det
att statsreglerm skulle kunna afslutas och hos K. M. anmälas,
innan året gått till ända; således linde R. o. Ad. under
denna riksdag, då något vigligt ändamål dermed varit afsedt,
beslutat att handla på samina sätt, som den propos.
irmehölle, hvilken Hr Landtm, nu framställt. Hr Landtm,
kunde för sin del icke inse något olagligt deruti eller stridande
emot grundlagen, hvarföre Hr Landtm, också framställt
propositionen. Hr Landtm, kunde likväl icke inlåta
sig i någon vidare discussion härom, beroende det af R. o.
Ad:s ledamöter att göra de anmärkntr oell erinringar dervid,
sorn de finna lämpliga och tjenliga, men vid föregide
tillfallen, då sådana beslut af R. o. Ad. blifvit lättade, hade
Hr Landtm, icke fonuit alt några sådana meningar om
olaglighcten af enahanda beslut blifvit framställde.
22 11. 49
386
Den a; Mars f. m.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: T salen, den neni!.,
att ett ärende må kunna vid föredragningen alin ytas för ett
annat mål, är jag ense rued Gr. Anckarsvärd. Jag Lur dertill
fullkomligen utvecklat skälen vid det tillfälle, som blifvit
åberopadt. Men i afseende på formen kan jag ej undgå
att göra några anmärkrur. Att sedan Hr Frih. o. Landtm,
inhemtat Ståndets beslut alt åtskiljas efter det en votering
Lunne blifva afslutad, utan att något annat skulle förekomma
än bordläggning af några ankomna ulsk.belänkm samt
Ståndets fleste ledamöter på god tro gått sin väg (hvaribland
jag äfven var en, emot min vana, emedan jag ej brukar
gå bort innan klubban fallit) likväl framställa cn framflyttningsfråga
och låta Ståndet deröfver besluta, anser jag
vara orätt och olagligt. Det är att öfverraska Ståndet med
oförmodade åtgärder, f afseende på sjelfva soken, hvartill
jag nu återkommer, fägnar det mig alt mine värde motståndare,
Gr. Anckarsvärd, samt Frihme Sprengtporten och Tersmeden,
som funno en stor synd vara emot grundlagen begången,
då Hr von Hartmansdorff för några dagar sedan
framställde ett dylikt förslag, nu deremot finna det vara
ganska riktigt, när de sjelfve framställa detsamma. Skilnaden
mellan mitt och desse herrars förslag besticker sig uti
ingenting annat, än att mitt omfattade 3;ne slags mål och
deras blott ett ärende. Jag kan vid sådant förhållande ej
underlåta att påminna dem om visan i Kronofogdarne:
”JM är jag dricker, är det rät t.”
Frih. Cederström: Det exempel, som Hr Frih. o.
Landtm, behagat anföra i afseende å andra måls föredragning
under det att tulltaxan var före, bevisar ingenting annat
än ett förbiseende af grundlagen, ty denna lag föreskrifver
att målen skola föredragas i den ordning de inkomma,
såvida ej Stånden annorlunda besluta, men dermed kan ej
menas, att ett mål under föredragningen kan afbrytas för
alt något annat skall företagas. Jag hemställer, om ej oordning
häraf skall blifva en följd, om man någonsin kan vara
säker när ett mål skall förekomma, och om ej surpriser ofta
skola uppslå om, sedan Ståndet t. ex. beslutat, som nu
är händelsen, alt efter en votering åtskiljas, man skall kunna
väcka fråga om och kunna besluta om afbrytanda af
fortsättningen i ärendets föredragning och företaga andra mål
af de på föredragningslistan varande, och detta allt stdan
Husets fleste ledamöter aflägsnat sig. Det går tj an att så
förfara, och jag har begärt votering för att utröna om Ståndet
vill tillstädja olagligheter.
Frih. Boye: Ehuru fåfängt det än matvara, tager jag
mig dock friheten alt ^hemställa till Frih. Cede!ström, om
Lan ej skulle behaga afstå ifrån sin begäran om voteiing, ty
troligen får Lan ej mer än sin egen löst med sig.
Frih. Sprengtporten: Då jag tager för gifvet att
D c ii in Mars f. m.
387
Frih. Cederström icke efterkommer Frill. Boyes uppmaning,
skulle jag blott vördsamt hemställa, om ej den begärda voteringen
kunde få, ju förr dess hellre för sig ga. Hr von
Hartmansdorff får jag lemna den upplysning, i afseende på
lians yttrande det jag skulle funnit honom hafva syndat
mot grundlagen i afseende på en af honom gjord framställning,
att jag ej var närvar, i det plenum, då den förmenta
synden skulle varit begången, och följaktligen icke heller deltagit
i den discussion, hvarpå han aiiuderar.
Hr Lefren: Jag liar begärt ordet för att bernin värde
vän, Frih. Cederström, afstå ifrån sin begäran om votering,
helst jag tror alt han derigenom mera skulle gagna den sak
han förfäktar.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag begagnar den rätt, sorn
Kiksd.Ordn. lemnar, alt yttra mig öfver hvad jag anser vara
rätt eller orätt i afseende å denna fråga. Jag får då tillkännagifva,
alt jag ej kan deltaga i voteringen och derigenom bidraga
att åstadkomma det ändamål, som Frih. Cederström åsyftar
med denna votering, eller att se majoritetens tanke
i detta fall. Jag aflägsna!' mig således ifrån voteringen, icke
derföre, som innebure det någon olaglighet att .Ståndet
beslutar en omflyttning i föredragningsämnena, ty deremot
vill jag ej protestera, men väl emot ordförandens upptagande
af frågan om framflyIlning af ett eller annat mål, tvertemot
Hr Frih. o. Laudtmts framställning och Ståndets i föl
je deraf fattade beslut att, efter då slutad votering och sedan
några inkomna utsk.betänkin blifvit upplästa, åtskiljas.
Jag motsätter mig ett sådant förfarande, och vill derföre
icke genom deltagande i denna votering gifva något slags
stöd åt denna olaglighet, lika litet som jag vill gifva Frih.
Cederström något stöd för sin åsigt, att R. o. Ad. ej skulle
äga fullmyndig rätt att besluta öfver föredragningssättet
bäst Ståndet behagar. Jag skulle emedlertid tro, att Frih.
Cederström ej kan få majoriteten på sin sida, och att han
alltså gerna kunde afstå från sin begäran om votering.
Frih. Cederström: Gr. Horn har synbarligen icke
uppfattat frågan sådan den är för handen. Jag har icke best
rid t Ståndets rättighet att besluta öfver ordningen i föredragningen
af de mål som inkomma; jag har endast bestridt
rättigheten, alt, midt under föredragningen af ett ärende,
afbryta densamma och företaga andra mål, ett eller flera.
Det är i afseende derå, att Gr. Anckarsvärd föreslagit att iflågavar.
Const.Utsk:s betänk, skulle företagas utan afseende
på om discussionen öfver extra-statsreglerm vore slutad, tom
jag icke kan eftergifva min begäran om votering.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om K. o. Ad. ansåg
att contra-propostn borde innehålla afslag å den begärda
framfly ttningen.
388
Den 27 Mari f. ra.
Frih. Cederström: Jag anhåller att contra-propns:n
måtte komma lyda sä: ”Vinner nej, kominer ifrågavar,
Const.Utsk:s betänk, att uppföras främst på listan att företagas
sedan extra-statsreg!er:n blifvit af R. o. Ad. , beslutad.
Frih. Roye: Jag tror att Frih. Cederström har rällatt
få den contra-propos. han begärt, och jag understödjer hans
begäran.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att
till contra-propos. antaga Frih. Cederslröms nu uppgifna
förslag.
Upplästes till justering följande volerts-proposition:
Den som anser, att Coust.Utsk:s meni. N:o 100 hör ställas
främst på föredraga.listan till nästa plenum, för att framför
andra mål då afgöras, voterar
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer ofvannämnda mein. N:o 100 att få sin
plats på föredragningslistan näst efter StatsUtsk:s utlåt. N:o
435 angrde extra-statsregleringen.
Frih. Cederström: På föredraga.listan lärer väl icke
vidare uppföras ett mål, som är under föredragning, utan
detta kommer väl att upptagas sedan R. o. Ad. beslutat öfver
det under öfverläggning varande extra-slatsregler:sbe
tänkandet.
lindert. Ridd.Sccret. tillkännagaf, att den praxis alltid
varit rådande, att de mål, som icke hunnit att afslutas i
ett plenum, blifvit satte främst på listan till nästa plenum,
så snart icke särskildt beslut blifvit fattadt att ett nytt mål
skulle afbryta föredragningen; således stöde nu t. ex. främst
på listan, näst efter Const.Utskts mern. N:o 100, StatsUtsk:s
utlåt. N:o 435.
Frih. Cederström: Utan att vilja tvista om det rättsenliga
i Hr Ridd.Secret:ns uppgift, begär jag blott att det i
contra-propos:n må komma att heta: näst efter det under
öfverläggning varande betänk. , sorn nu står främst på
listan.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det han icke kunde
anse en sådan ordalydelse vara öfverensstämmande med hvad
Frih. Cederström förut begärt, emedan det nu under öfverläggning
varande utlåt, vore N:o 435 litt. C,, men af extrastatsregfer:n
återstode så väl utlåDna tittås D, E och F, som
sjelfva hufvudutlåt. N:o 435, och Frih. Cederslröms mening
bade varit att hela extra-statsregler:n först skulle pröfvas.
Frih. Cederström: Det är naturligt, att min mening
Den 37 Mar» f. m.
38g
icke varit någon annan, än a 11 liela SlnlsUlslcs betänk. N:o
435 med alla sina litt. sU lille vara afslntadt innan något
annat mål skulle föredragas.
Förslaget lill voterts-propostn upplästes ånyo, så förändradt,
att contra-propos:n skulle erhålla följande lydelse:
Vinner nej, kommer ofvannämnda mein. Nio 100 all få
sin plats på föredragningslistan näst ekler StalsUlskts tillåt.
N:n 4 ^5, anglde den nu under öfverläggning val ande extrastatsreglei
:n.
Hr Westfelt, Nils: Jag skulle hemställa, huruvida
det lian vara Frih. Cederström tillåtet alt göra några ändringar,
sedan R. o. Ad. en gång antagit den eonlra-propos.,
som Hr Frih. o. Landtm, föreslagit. För min del får jag
åtminstone deremot protestera.
Voler:s-propos:n godkändes derefter, sådan den sednast
blifvit uppläst.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 38.
Nej — 12.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskls ullal. N:o 435 lill.
C., i anleda, af erhållna återreniisser af utlåt. N:o 354
lill. C.
21 punkten.
Amnälles och emottogs Statsrådet m. m. Frih. Stael von
Holstein, hvilken å K. M:s höga vägnar aflemnade dess nåd.
propos. till R. St. ang:de ändring af 7 §:n uli den emellan
Sverige och Norrige afslulade riksact; gifven .Stockholms
slott den 17 Mars 184'•
Hi- Lagerhjelm, Pehr: Utsk. har lemnat så mycken
uppmärksamhet åt de framställningar, som blifvit gjorde,
och jag är skyldig tillkännagifva, det Utsk. fästat sigvid förhållandena,
men det är likväl i 2:ne omständigheter, som jag
tror ali Utsk. misstagit sig, nemi. först då Utsk. (i betänk.
N:n 354 pag. 3i) förmenar, alt de associationer, som blifvit
bildade för arbetets verkställande, må linnas villige att åtaga
sig utförandet deraf, om Stalén uti kostnaden bidrager
med ett belopp af tillsammans 75,000 r:dr, ty sådant är icke
förhållandet och kan ej vara sådant; och sedan deruti,
att Utsk. (i betänk. N:o 4^5 litt. C. pag. 35) vidblifvit sitt
i det förra betänk, afgifna yttrande, alt de, nemi. de ifrågavar.
slussanläggningarne, hufvudsakligen skulle komma att gagna
enskilda bruksägare, af hvilka ett så stort bidrag, som Utsk.
ansett dem böra erlägga, skäligen börtie kunna förväntas,
och derföre icke ansett sig kunna tillstyrka högre anslag.
Den 2~ Mars f. m.
De! nr i båda dessa hänseenden, som jag »iII>er mig att få
fasin R. o. Adis uppmärksamhet på fölhållandet i den ort,
som ligger ofvan om de stallen, der slussarne skulle anläggas.
Det är bekant, att ofvanom Munk forssen Clarelfven
är segelbar omkring 9 mil, och att i hela den kringliggande
trakten finnas betydliga skogar, hvilka dock blifvit ansenligen
förminskade lill följd af en starkt uppdrifven timmerliandel,
hvaraf bandt att medgifna bruksprivilegier ej
blifvit begagnade. Det är likaledes bekant, att i dessa trakter
åkerbruket ej kan vara den näring, hvaraf populationen
skall lefva, dels i anseende till den ringa för sädesodling
gagneliga jordmånen och ib is till de här olla inträffande
nattfroster, hvarföre man väntar der, som på andra ställen,
alt jernhandteringen måtte bryta ut. Likväl är förhållandet,
att allmogen i dessa trakter hufvudsakligen lefver af timmerhandel,
och alt den nödgas betala sina förnödenheter
ganska dyrt, emedan den spanmål, som till dessa trakter afsändes,
betydligen fördyras, lill följd af de många omlastningar,
som under vägen måste äga rum, hvaraf också händer,
alt spanmalen ofta föres landvågen. Man har då tänkt
på att förena vestra Dalefven med Clarelfven, och frami.
Gr. von Platen var den som tog uti med detta ärende, ehuru
försöket ej ansågs lyckadl. Man intresserade sig mycket
för detta företag, på det att allmogen skulle skörda vinst
deraf och Staten erhålla ersättning för sina kostnader. I
händelse af slussinrättningar vid Dejefors och Forshaga,
skulle Westgötharne, i stället för att föra sin säd lill Carlstad,
gå med sina båtar 6 mil längre in i landet, hvarigenom
spanmålsafsättningen komme att ske i midten af Wermland.
De svårigheter, som motverka spanmålens förande
på båt under nuvar. förhållanden, och som vålla att spanmålen
föres på axel, samma svårigheter äga rum både för t i m —
merhandel och landthandel. Man bar funnit att det icke
låter sig göra att frakta bräder och mindre plankor, emedan
de ej bära transportkostnaden, enär, ibland annat, dessa
varor lida af mycken omlastning, då de skadas och blifva
vrak, hvarigenom allt inkomsterne förminskas, hvilket åter
trycker tillbaka på den förtjenst, som allmogen skulle kunna
skörda. Den qvantitet plank, som sisla året passerade
Dejefors och Forshaga, uppgick till 26,000 tolfter; det är
klart, att då smidesanläggningar blifvit privilegierade i öfra
Elfdalen och icke blott ifrågaställde, så skulle, i händelse
dessa slussanläggningar komma till stånd, lackjernet kunna
förås derpå med mycken minskning i kostnaden, samt flere
anläggningar till bergsrörelses bedrifvande komma att ske.
Hvad slångjernet beträffar, så lider detsamma mindre af
omlastningen, men spiken lider deraf desto mera, hvarföre
den ock fores på axel bredvid elfven. Alla dessa omständigheter
verka derhän, att jag anser, att det vore af stor
vinst för hela denna ort, om anslaget, sådant det är hegardt,
Den 27 Murs f. m.
bifölles, hvartill fordras en tillökning i den of Ulsk. föreslagna
summan af 70,000, stor 35,000, för att utgöra det behöliiga
beloppet af 110,000 r:dr, hvilken summa jag tillstyrker
måtte utgå, hufvudsakligen på grund af de stora
fördelar, sorn allmogen i öfre Elfdalen skulle komma att
åtnjuta, och den utvidgning i jernhandleringen, som skulle
inträffa.
Jag vågar således föreslå, att R. o. Ad. täcktes bevilja
till detta företag livad Konungen begärt.
På begäran af Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.,
blef hans reservation, i anleda, af den nu föredragna punkten,
uppläst.
Gr. Frölich, David: Jag hade föresatt mig alt ej
yttra 111ig olver della ärende, emedan hvad jag skulle kommu
att säga, i anleda, af min kännedom örn förhållandena,
möjligtvis kunde anses som dicteradt af personliga förhållanden;
men då jag förnummit, att en ledamot uppträdt,
hvilken, 0111 jag ej bedrager mig, är, eller åtminstone vaiit
delägare i Uddeholms bolag, samt har lemnat upplysningar,
hvilka i mångfalldig måtto icke äro enliga med förhållandet,
så har jag ansett sakrti fordra att något svar derpå
lemnäs.
Den värde ledamoten har förklarat, att hufvudmotivet
för beviljandet af anslag lili slussbyggnaderna vid Dejefors
och Forshaga vore alt skalla en lätiare åtkomst af spanrnål
för öfre Elfdalens allmoge. Mine herrar! i hvad mån detta
ändamål någonsin kunnat vinnas för 5 å 10 år tillbaka,
blir en annan sak, hvarom vi sedan skola ingå i en liten
undersökning; men nu vågar jag förklara, att för det närvar.,
och sedan Uddeholms bolag fått ett inflytande eller öfverherrskap
till sin påföljd nästan så godt sorn äganderätt till
liela den bebodda delen af öfre Elfdalen, d. ä. till den som
har skogar, tjenliga lill timmerdrift och bruksanläggningar;
så lärer det blifva temmeligen uppenbart, att det ock blir
Uddeholms bolag, men ej allmogen i öfre Elfdalen, som kommer
alt draga största fördelen af den trafik slussanläggning
skulle medföra. Men i alla fall, låtom oss icke tro att dessa
begge slussbyggnader skulle föranleda dertill, att Weslgölharnes
spanmålsbåtar skulle kunna gå uppför Clarelfven.
Westgötharne segla med stora skutor till Carlstad, men på
canallinien kunna ej annat än helt platta bålar om högst 3
fots djup komma fram, och t. o. m. händer det ofta under
torra år att dessa bålar ej kunna komma fram med mer än
halfva lasten, ja, stundom blott med en fjerdedel deraf; och
således torde man finna, att det är ett stort misstag alt förmoda,
det Westgötharne frampå sommaren skulle med sina
skulor kunna gå uppföre Clarelfven. Dessutom, förutan lallen
vid Forshaga och Dejefors, hvilka ligga närmast intill
Carlstad, finnas straxt ofvanför Munkfors och på en sträcka
Den 37 Mar» f. m.
af halfannan mil 5 eller 6 särskildta fall, der inga slussbyggnader
kunna lillvagabriiigas. Det vore alltså omöjligt,
alven med slussbyggnader vid Dejefors och Forshaga, att
komma längre än till Munkfors. Der börjar Uddeholms
possession, och der ofvanför utbreda sig de gamla Uddeholms
verken, med en tillverkning af 1 ?,000 skepptd, och sedan
de nya anluggningarne, som bildades på 3.4 fl„va härdar
oell 4 särskildta vattendrag utfallande i Clarelfven. Nu är
förhållandet med Uddeholms bolag, alt intressenterne deruti
höijat med att köpa vattenfallen, det ena elter det andra,
med en liten trakt deromkring, sedan gått i förlag för
den fattiga al Imogen, och i samma mån, sorn allmogen kommit
i skuld för uttagna varor, har bolaget kommit i tillfälle alt
inteckna sina fordringar och småningom blifva ägare till
jorden. På detta sätt har Uddeholms bolag i mer än sekel
idkeligen arronderal sig, och jag, tillika med öfver 200 af
den aktningsvärdaste delen af öfre Elfdalens innevånare, hafva
hos K. M. protesterat emot dessa anläggningar, fastän
förgäfves. De bruksanläggningar, som blifvit tillåtna, tyckas
väl icke stå i sammanhang hvarken med I immen örelsen,
eller vara skadliga för allmogen, men förhållandet blir in
praxi något annorlunda; ty då ett bruk anlägges vid nedersta
falle', så uppstår alltid tillfälle för bruksägaren, 0111 han
så vill, att förhindra eller tillintetgöra hvarje handels bemödande
att få timmer nedfloltudt på samma vattndrag.
Uddeholms bolag har icke lilo! t afsett bruksanläggningar,
utan äfven att kunna omsluta alla skogstillgångar för sina
sågverk, som ligga vid Munkfors, och delta förklarar hvarföre
jag kunnat yttra att hela orten kan anses sora underlagd
Uddeholms bolag. Folket deromkring stannar i skuld
till bolaget för utlemnade förskotter, och når bolaget så vill,
gör det sig först till ägare af skogen och sedan till hemmanen,
och orri bolaget följer samma systeme sorn hittills, kommer
dess egendom att utsträckas ifrån Muncklorp till Norrska
gränsen. Delta vare sagdt för att upplysa hvad allmogen
kan hafva för nytta af denna slussanläggning, och detta
galler så väl dea vid Forshaga, som Dejefors, ty alla Uddeholms
bolags elB-eter skola passera genom dessa begge
slussar, och således är det vigtigt för bolaget alt fä cana!
öppnad. Hvad slussen vid Forshaga särskildt beträtfui, sa
tillstöter en serie af bruksegendomar såsom Östanås, Fösked,
Mullbacka, 111. II., hvilkas vattendrag stöter till Clarelfven
nedanom Dejefors fall och således hufva löga nytta af slussöppningen
vid Dejefors. Efter mångå stridigheter biktade
sig dock ändlligen ett bolag 182’j för delta arbete, och sedan
detsamma vidtagit åtskilliga tillgöranden, inträffade att
Gr. von Platen blef chef för Sloiamirals-embetets 3 afdelning
och personligen höll en undersökning i detta afseende,
då hau fann den förut uppgifna ideell till canal byggnaden
Olik
-
Den 27 Mais f. m.
3g3
oriktig. Med tillhjelp af llrr Edström och Lagerheim verkställdes
en ny undersökning, till följd af hvilken kostnaden
beräknades uppgå till 5 a boo,000 r:dr, hvaraf hände att det
gamla bolaget upplöste sig, då det ej kunde få medel till
(öretaget. Så stod förhållandet då, efter Gr. von Plåtens
död, en ny chef tillsattes för nyssnämnda 3:dje afdelning,
nemi. Gr. Cronstedt, som, utan någon föregången anmälan
till Konungen från det förra bolagets sida, förklarade sig
önska, att man åter skulle gripa lili verket. Ny undersökning
hölls, och man trodde att företaget skulle kunna bedrifvas
med mindre kostnad, hvarjemte fråga uppstod, huruvida
(öretaget skulle ske gemensamt eller enskildt; men
ett tredje intresse hade uppstått, nemi. i fråga 0111 en canalanläggning
vid Carlstad, och sedan en särskild comité' utarbetat
utlåtande i ämnet, tillstyrktes så väl af comiterade,
som Konungens Befi Inde i länet, ali liela förelaget skulle
behandlas gemensamt. Framställningen härom till K. M.
korn aldrig fram, och hila ärendet rönte dock den besynnerliga
påföljd alt canalen vid Carlstad erhöll det största
understödet och återstoden blef otillräcklig för det öfriga
af företaget. Icke deitomindre gjordes ånyo ett försök alt
få slussbyggnaden i gång, intressena splittrades ånyo, och
Iråga uppstod om särskilda slussar vid Forshaga och Dejefors.
En ledamot af StalsUtsk. vid sistförflutne riksdag,
som vid den liden var disponent af Uddeholms bolag, ansåg
olämpligt att några allmänna medel skulle användas till begge
dessa företag, och trodde att de enskildes krafter borde
vara tillräcklig». Ett särskildt contract på 5 år var då uppgjordt
för Uddeholmska bolagets elfecler om transporten
vid Forshaga på den af ägarne då anlagda railväg — en
anläggning, som torde haft största andelen i förändringen af
de åsigter comiterade yttrat om sammanhanget alla förslagen
emellan. — Denna tid har nu tilländalupit, Uddeholmska
bolagets operationer i öfre Elfdalen äro fulländade, och
numera har canalfrågan således undergått den förändring att
allmogens i olie Elfdalen intresse kan nytt jas såsom ett godt
skäl för att få anslag till slussanläggningar! Något sådant
intresse linnes likväl icke, örn ej att göra tjenstbarheler åt
Uddeholms bolag, och på detta bolags godtycke beror, om
det behagar att höja prisen på dagsverken och kol, hvartill
ingen anledning är, då bolaget gjort sig fritt från alla medtäflare
genom sagda operationer.
I afseende å livad Frih. Sprengtporten isin reservation
anfört rör:de anslag till jordersältningar, får jag nämna, att
en sådan ersättning af 4000 rtdr icke möjligen eller lagligen,
såvida man ej vill göra en speciel gunst åt en enskild person,
nemi. handelshuset Dickson & comp. i Götheborg, kan
komma i fråga hvarken vid Forshaga eller Dejefors, emedan
dels denna ersättning är redan af nuvar. ägarne be22
H. 5o
394
Den 27 Mars f. tn.
kommen och af det gamla bolaget utbetald, och dels emedan
en jordersättning vid Forshaga ej skulle kunna afse annat
än ersättning för tillintetgörandet af den omfönnälda railvägsanläggningen.
Men dä ra i I vägen tillkommit efter sedan planen
till canalen var utstakad och uppenbarligen gjord för att hindra
slussarna, kan jag ej begripa att ersättning lagligen kan komma
i fråga. Jag vill för öfrigt icke föreslå någonting, utan
har endast anfört detta som ett svar på hvad Hr Lager
hjelm
yttrade.
Hr Edenhjel-m, Gillis: Jag har för liten localkännedom
för att kunna yttra mig öfver sjelfva ämnet, men
jag vet att vid Forshaga är en railväg anlagd med ganska
dryg kostnad, och att de trafikerande med obetydlig kostnad
få sina saker på densamma transporterade. Jag vågar hvarken
till- eller afstyrka detta anslag, men ber att få erinra,
att så väl i England som Skottland och Amerika numera
icke canaler utan railvägar anläggas, så alt man t. o. rn.
sett mindre fartyg föras på dessa vägar. Jag tror det vore
skäl alt undersökning gjordes om railvägars anläggande
på ifrågavar. ställen, och önskar att R. o. Ad. malte bifalla
anslaget med tillägg af den anhållan hos Konungen, att en
undersökning i nämnde hänseende måtte ske, så att man ej
till en början förstör den railväg, som finnes, och sedan kanske
kommer under fund med att en sådan väg bör anläggas.
Hr Westfelt, Nils: Gr. Frölich har så fullständigt
utredt denna fråga, att för mig intet återstår att tillägga,
hvarföre jag blott anhåller att få förena mig i Hr Grefvens
nyss afgifna anförande; men jag ber att få fasta den siste
talarens uppmärksamhet derpå, att de motiver för bolagets
begäran om anslag, som kommit till StatsUtskrs kunskap,
äro just motsatsen lill dem, den föregående talaren Hr Edenhjelm
framställt, eller att den omtalta railvägen lägger hinder
i vägen för Uddeholms bolag att få sina effeeter transporterade
för billigt pris. Ägaren af railvägen taxerar nemi.
bolaget huru som helst, och det är derföre som bolaget önskar
att få canalen anlagd. Jag har inom TJtsk. deltagit i
handläggningen af detta mål och tillstyrkt ett bidrag af
75,000 r:dr.
Hr Lagerhjelm: Gr. Frölich har förmodat, att jag talat
såsom delägare i Uddeholms bolag; jag får upplysa, att jag
icke är delägare i detta bolag och kan gå Hr Grefven tillhanda
med en ytterligare upplysning, den nemi., att ingen delägare
i detta bolag bedt eller uppmanat mig att tala för detsainmas
intresse. I öfrigt ber jag blott få fästa uppmärksamheten
derpå, att såsom denna fråga blifvit behandlad af numera
aflidne Gr. von Platen m. fl., så rörer den icke allenast
Elfsdalens innevånare för det närvar., emedan befolkningen
der är obetydlig, utan den rörer mera uppkomsten
Den ay Mars f. m.
för befolkningen på kringliggande trakter, der rika skogstillgångar
finnas, men sorn ej nu till sitt fulla värde kunna användas,
så länge elfven ej medgifver möjligheten till transport.
Det är således klart, att örn den svårighet, som hittills lågt
hinder i vägen för flottning i elfven, undanrödjes, så skall
dea ymnigare afsätlningen af skogspi oducter verka till allmogens
förkofran och uppkomst. Jag framhärdar i min anhållan
om propos. till bifall å hvad Konungen begärt för
slussanläggningarna vid Dejefors och Forshaga.
Frih. Sprengtporten: Jag behöfver icke nämna, att,
om hos mig eller StatsUtsk. kunnat uppstå den öfvertygelsen
att Uddeholms bolag skulle hafva den största fördelen
of ifrågavar. canalanläggning, som ägde förmåga att bekosta
och verkställa detta företag utan allt statsbidrag, under sådana
förhållanden icke något tillstyrkande kunnat äga rum
med afseende å den aldraminsta summa för detta ändamål;
men hvad som hos mig åtminstone verkat emot en sådan
öfvertygelse, eller alt bolaget skulle äga en sådan förmåga,
liar varit den omständigheten, att det under 3 å 4 ®r stått
detta bolag öppet att kunna realisera sin föresats, emedan Konungen
långt före detta, med de tillgångar sorn Sländerne ställt
till Konungens disposition, oclrojernt företaget. Då bolaget
icke, när medel varit anvisade, fullföljt sin föresats, så befarar
jag att detta än mindre kommer att ske, då medel icke
anvisas. De upplysningar, som Gr. Frölich meddelat,
hafva varit ganska intressanta, visserligen förtjenande allt afseende
såsom framställda af en ledamot, som äger en gänga
noga kännedom om förhållandet i Wermland; men jag
får endast nämna, att StatsUtsk. icke kunnat ingå i någon
slags pröfning deraf, emedan under de discussioner, sorn i
delta ämne inom StatsUtsk. ägt rum, icke någon slags upplysning,
åsyftande de förhållanden, som Hr Grefven vidrört,
blifvit Utsk. meddelad, hvarföre också Utsk., vid bedömmaiidet
af denna fråga, dels måst grunda sin öfvertygelse
på aiictoritelers afgifna utlåtanden, dels ock på Konungens i
frågan redan fattade beslut, ty så mäste saken anses, och således
har Utsk. enfalldeligen föreställt sig, att en canalanläggning,
hvarigenom 6 mils sjötransport uppstode, eller hvarigenom
Clarelfven blefve segelbar 6 mil upp i landet, måste
medföra nytta för alla industrigrenar. Det är möjligt
alt häri ligger ett misstag, men det är åtminstone ganska
ursägtligt på grund af hvad jag anfört.
Hvad angår anslaget till jordersättningar, så är förhållandet
härmed på samma sätt som med det andra anslaget,
nit det icke blifvit begärdt; men deremot kan Utsk., till
stöd för sin mening, åberopa, att sådana ersättningar redan
blifvit af Konungen beviljade, i följd hvaraf Utsk. skulle hafva
gjort sig skyldigt till förebråelsen att i sina framställningar
hafva förbisett hvad som redan skett. Skulle likväl, vid
Deli 27 Mars f. ni.
en framdeles föinyad profning af ärendei, Konungen finna,
att i elt eller annai fall dessa jordersätlningar kunna nedsättas,
och således anslagssumman rättvisligen höra minskas,
så liar Konungen full makt dertill, likasom Sliinderne å sin
sida fulla anspråk att se sådant iakttagas. Jag liar' hört
tvifvel framställas om anläggningens vid Forshaga bestånd:
jag kan ej hysa elt sådant tvifvel; jag måste antaga, alt
planen blifvit pröfvad af Styrelsen, och att Konungen framställt
sin propus, såsom riktig. Skulle likväl förhållandet
vara motsatt, får jag fästa uppmärksamheten derpå, ali medlens
utbetalande icke annorlunda blifvit tillstyrkt, än alt
bolaget skall förbinda sig till verkställighet. Deruti ligger
således en garanti för Ständerna att bolaget icke ingår i företaget
utan alt hafva förvissat sig oin planens riktighet, och
om företaget skulle mötas af naturhinder, som gjorde dess
utförande overkställbar, så iuträifade ingenting värre, än
att medlen blefve reserverade oell förräntade till nästa Ständers
disposition. Dessa upplysningar bar jag ansett mig böra
meddela, och får för öfrigt endast anhålla om Hr Frih.
o. Landtnäs propos. i öfverensstämmelse med den reservation
jag afgifvit.
Frih. Boye, Ludv.: Med all den uppmärksamhet,
hvaraf jag är mäktig, har jag sökt följa denna discussion,
och beklagligen tyckt mig finna, att den allmänna frågan
lätteligen kan förryckas af 2:ne enskildta intressen, hvilka söka
motverka hvarandra; det ena nemi. Uddeholms bolag,
och det andra Dicksons railväg, af hvilka det ena åsyftar
alt tillintetgöra det andra. Gr. Frölichs framställning har
synts mig förtjena mycken uppmärksamhet, och så mycket,
som en man utan localkännedom kan tillåta sig att dömma
derom, skulle jag säga att hans framställning har rätt till
mycken verkan på vår öfvertygelse; men i saknad af denna
kännedom, och på det att icke den allmänna frågan må
falla för någotdera af de förutnämnda intressena, får jag
förena mig i Hr Edenhjelms anförande, nemi. att R. o. Ad.
väl ville bifalla Ulsk:s betänk., men tillika framställa en
underd. anhållan, det Konungen ville anbefalla vederbör,
embelsmyndigheter — hvilka man ju ej bör misstänka för
någon benägenhet hvarken för den ena eller andra sidan —
att anställa undersökning om verkställigheten af det företag
som föreslås, äfvensom den nytta, som derigenom kan tillskyndas
det allmänna, afskiljd så ifrån bolagets som railvägsinnehafvarens
intresse.
Jag anhåller vördsamt om propos. till bifall fi detta
tillägg.
Gr. Frölich: Det torde benäget tillåtas mig, då man
ej ansett milt förra yttrande vara utan all vigt, att ännu få
tillägga några ord. Jag ber då få fästa uppmärksamheten
derpå, att jag ej sagt att Uddeholms bolag ensamt har in
-
O e ii 27 M a r s f. m.
Nesse af denna canalanluggning, ulan endast all det liar elt
slorl oell öfvervägande intresse. Egentligen liar
varit min afsigt att vederlägga Hr Lagerhjelm; upjigift, alt
öfre Elfdalens allmoge skulle kunna deraf hemta fördel.
Upplysningsvis får jag nämna, att Uddeholms bolags jernlillvei
kning uppgår årligen till i5,ooo skeppld, och att vid dess
ägande sågverk likaledes årligen beredas circa rone tolften
plank, hvilka alla effecter mäste passera strömfallen vid
Dejefors och Forshaga i ilen mån de icke vintertiden forslas
med dragare. Vid det sistnämnda stället passera ock
de öfrige lirukens tillverkningar, men de utgöra ej alla tillsammans
så mycket sorn Uddeholms bolags; alltså har detta
bolag största intresset al dessa slussanläggningar. I afseende
å hvad Ur Lagerhjelm yttrat 0111 befolkningen och fördelen
af företaget för densamma, så anser jag mig böra gifva
tillkänna, att denna befolkning, artificiel som den är ,
— om jag så må säga, — verkligen är så stor, som dea gerna
kan blifva. Denna befolkning har slagit sig ned der
den nu befinnes, till följd af en, för ett par århundraden sedan,
inträffad naturhändelse, alt en fordom varande sjö från
Edsforsen lill Norrska gränsen, sjunkit bort genom utvidgning
af mynningen vid sistnämnda fors, hvarigenom sjöbotten
blifvit odlingsbar, och det är på denna sjöbotten ensamt,
som någon egentlig bosättning kan bibehålla sig. På denna
sjöbotten, endast bestående af sand, heuitas en mager skörd
af hafre, korn och något potates. Uppe i fjellen finnes
elt och annat svedjeland, der litet råg kansas, men för öfrigt
lefver denna befolkning blott på den spanmål, som föres
ifrén andra sydliga trakter. Denna allmoges tillvaro har
hittills berott af timmel handel; nu, iden mån skogarne försvinna,
skall dess existens blifva beroede af bruksrörelsen.
Om denna sednare rörelse hade blifvit delad på många liander,
då hade allmogen kunnat stiga i välstånd och förkofran,
men icke synnerligen i antal; ty antalet är verkligen
så stort, som det skäligen kan beliöfvas, derest icke nya
tillgångar till förvärfvande af förmögenhet uppstå. Denna
allmoges arbete hade kunnat få ett skäligt värde genom tillfälle
att kunna utbjuda det åt den mest betalande; men då elt
enda bolag lillegnat sig alla de vattenfall, der jernbruk rimligen
kunna anläggas, så beror det ock af detta bolag att sätta
pris så väl på alla allmogens produeter, som dess bandkraft.
Detta till svar å denna befolknings framtida aspecter.
Frih. Sprengtporten synes hafva uppträdt egentligen
för att ursägta StatsUtskts tillstyrkande; i sådant fall har
jag ingenting alt säga. lofligt, och då jag icke fordrat att
någon skulle finna mera böjelse att förlita sig på mina uppgifter,
än på dem andre talare lemnat, hänvisar jag blott
till den omständigheten, att jag yttrat mig i närvaro af numera
Hr Statsrådet, f. d. Landshöfdingen Johart af Win
-
D e u a; Mars f. m.
gSid, hvilken i detta amne kan meddela erforderliga upplysningar
och, om lian så linner anledning, motsäga min
utsago.
Hr Lagerhjelm: Samme värde ledamot, som behagat
göra mig till delägare i Uddeholms bolag, neli hvarföre jag
mycket skulle tacka honom örn han sådant skulle åstadkomma,
har påstått emot mig , att befolkningen i öfre Elfdalen
ej kunde lefva af åkerbruk. Jag har icke sagt något sådant,
utan tvertom, på kolbränning och bruksrörelse, oell
derföre yrkat att bruksrörelse i stor scala der matte införas.
Att för sådant ändamål lättade communicationer böra öppnas,
inser hvar och en.
Hr af Wingård, Johan: Jag är uppkalladj att yttra
mig i detta amne, och kan göra det då jag länge varit landshöfding
i Wermland. Jag får då säga, hvilket hvar och
en borde inse, att en canal, som gör en flod segelbar 6 mil
in i landet, icke kan vara nyttig endast för ett enda bolag.
Må vara att ett bolag skulle komma alt deraf draga den
största vinsten, så lomme dock andre innebyggare af provinsen
och andra bolag att äfven deraf draga fördel. Då
Gr. Frölich bodde i Wermland, var han en ifrig förfäktare
of denna slussanläggning, och jag kan ej undgå alt påminna
honom om, huru ofta vi debatterat om den saken oss emellan.
Jag kan derföre ej lätta, hvarföre han nu är så emot
densamma. Hvad jordmånen i Elfdalen beträffar, så är den
visserligen dålig, men kan förbättras, och trakter finnas äfven
der, sorn äro goda. Jag kommer ihåg ali jag lät undersöka
54 måssar i en enda socken, således saknar icke denna
ort tillfälle till odlingsföretag. Jag tillstyrker, att R. o.
Ad. måtte bevilja hvad Konungen begärt.
Hr Rosenblad, Bernh.: Det enda, sorn jag varit
nog lycklig att kunna uppfatta utaf Gr. Frölichs anförande
emot detta StatsUlsk;s förslag, har gifvit mig eilgod anledning
att tillstyrka R. o. Ad. att bifalla samma förslag.
Gr. Frölich: Jag hade väl, 0111 man så behagar säga,
uppmanat Hr af Wingård att yttra sig; men icke att
yttra sig 0111 hvad min afsigt, eller motiv att hindra dessa slussanläggningar,
kunnat vara eller icke vara, utan att upplysa
om jag misstagit mig uti något af de foctiska förhållanden,
jag uppgifvit. Jag vet icke om jag får anse Hr af Wingårds
tystlåtenhet rör:de dessa uppgifters riktighet, dem han
icke ens försökt att vederlägga, eller hans underlåtenhet
alt uppgifva ett annat förhållande, än det jag anfört, för
alt möjligen vara oell erkännas för bevis, att hvad jag sagt är
öfverensstämmande med verkliga förhållandet; men det vet jag,
att jag i dag icke känt något annat motiv för mina yttranden
än endast alt lemna upplysningar om facta. Om .jag
icke alltid följt allmänt riktiga grundsatser, då jag med Hr
Den i-j Mars f. m.
399
Stafsrådet enskild t, eller på detta rum, förfäktat canalanläggningen
vid Forshaga, så torde det likväl icke betydligen
träffa hvarken min karakter eller mitt handlingssätt såsom
liksdngsman. Då anslag af R. St. fordom voro beviljade
alt of K. M. användas till canalföretag, hvilka sorn
helst, så hemställer jag, om det var någonting omoraliskt,
eller någonting förunderligt deruti, att jag försökte att få
någon del deraf använd för ifrågavar. före tag; och jag vädjar
lill den värda talaren sjelf, om han icke vid en viss tidpunkt
hyste enahanda åstundan. Hvad som gjort förändringen
uti hans åsigt, då det blef fråga om canafen vid Carlstad,
derom vill jag icke vidare, än som redan skett i allmänt
tryck, yttra mig; om hvad jag nu sagt icke förmått
borttaga den recrimination mot mig, som finnes lili Hr af
Wingårds yttrande, så får jag underkasta mig allmänna omdömet.
Hvad för resten de undersökta mässarne angår, så
Sr det icke nog att hafva undersökt dem; man måste äfven
hafva funnit dem dugliga till odling. Inom öfre Elfdalen
tror jag icke finnes någon annan mark, sorn kunde komma
ifråga att odlas, än den gamla sjöbotten. Alt stora måssar
finnas i trakten af Uddeholm och på dess ägor, vet jag
ganska väl, och jag tror att de blifvit undersökta, men högst
obetydliga delar deraf lära blifvit befunne till odling duglige.
Jag har icke yttrat mig emot företaget, utan endast
ansett mig uppmanad och skyldig att lemna upplysningar.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Vid frågor af så
allmän beskaffenhet, som denna, torde det vara en omöjlighet
för den enskilde representanten, att äga fullständig sakkännedom
i alla detaljer, hvarpå oindömet naturligtvis bör
grunda sig, när det gäller att fatta ett beslut i fråga om
skattemedels användande. Jag befinner mig uti denna belägenhet
i afseende på denna fråga, då jag nemi. icke har den
ringaste bekantskap med locaiförhållandena, och följaktligen
måste sluta mig till de åsigter, som af andra blifvit yttrade,
i hvilket hänseende det förekommit mig, att Gr. Frölich
uppgifvit så fullständiga skäl och anledningar för sin
åsigt, att jag derpå kan grunda mitt omdöme och milt beslut
att begära afslag på det tillstyrkta anslaget i förevar,
hänseende. Jag har gjort mig den föreställningen, alt den
allmänna principen, eller sjelfva grundsatsen för beviljande
af allmänna bidrag lill så beskaffade företag, som delta, vore,
att man i första rummet borde noga öfverväga del a11 —
männeliga, det mer eller mindre vigtiga inflytande, som statsmedlens
användande för ett ifrågastäldt företag hör komma
alt äga. Denna regel synes mig dock vid detta tillfälle icke
hafva blifvit iakttagen. En af de förnämsta häfstängerna
för industriens befrämjande är utan tvifvel den enskilda
assosiationsandan; men den måste i betydlig mån undergräfvas
genom de förhoppningar, som lemnäs, att äfven
(joo
Den 27 Mars f, m.
för de mest enskildt» företag erhålla statsbidrag, och jag tror
att vi komina till en ganska grundad erfarenhet om sanningen
häraf, genom de mångfalldiga förslag, som i denna del,
vid denna riksdag, framkommit. Jag kan icke föreställa mig,
alt Uddeholms bolag, hvilket, så vidt jag tror mig vela, utgör
en af de största assosialioner i Riket, icke skulle vara i
stånd alt sjelft åstadkomma den ifrågavar. farledens försättande
i sådant tillstånd, att bolaget deraf kunde draga all
erforderlig och behöflig nytta. Det förekommer mig, mine
herrar! åtminstone något läukvärdt, att ett bolag, sorn nyligen
begärt och fått privilegium på öfver 20 nya härdars
anläggning, och som således har utvägar dertill, deremot
skulle sakna utväg alt lör befrämjande af så beskaffade stora
företag, åstadkomma en summa afcirca 100- eller i5o,ooo
r:dr, sorn nu är i fråga. Man har sagt alt bolaget ådagalagt
denna sin oförmåga; men alt ett bolag kan sägas hafva
ådagalagt en oförmåga, genom blotta förklarandet att icke
vilja åstadkomma företaget, blir åtminstone för mig alltid oförklarligt.
Jag är dock för litet bekant med locala förhållanden,
för alt kunna afgifva något bestämdt påstående i afseende
på sakens beskaffenhet; men det vill förekomma mig, afl det
tills dato icke legat i Uddeholms bolags intresse, att få denna
farled så fullständigt öppnad, emedan det förekommer mig,
att de ofvanföre liggande skogome kunde hafva stigit i varde,
sedan en lattad transport för skogseffeeler blifvit åstadkommen.
Om Uddeholms bolag inköpt större delen af dessa
skogar, och derpå bygges ett nytt intresse för bolaget,
så undrar jag ej derpå. Jag skulle, såsom medlem af detta
bolag, säkerligen söka att tillvinna bolaget och mig alla de
fördelar, som jag kunde se mig i stånd alt uppnå. Manbar
talat om enskildt» intressen, i strid med hvarandra, inom denna
discussion. Må det tillåtas mig fasta uppmärksamhet derpå,
att så vidt jag kunnat finna, har icke något, i och för
sak, enskildt intresse gjort sig gällande; ty Hr Lagerhjelm
förklarade sig icke äga enskildt intresse uti saken, och att
Gr. Frölich icke äger något enskildt intresse deruti, veta
vi ganska väl, äfvensom det icke torde vara obekant, alt
denna fråga är främmande jemväl för mitt enskildt» intresse.
Manbar, såsom skäl för bifall till detta anslag, anfört, allden
ringa befolkningen i Elfdalen derigenom kunde vinna förökning.
Det förekommer mig något besynnerligt, att när fråga
är 0111 jordafsöndring, 0111 hemmansklyfning till de befintliga
folkclassernas bästa, för att lemna dem tillfälle att få tak öfver
hufvudet och en tolfva att bruka, för alt icke behöfva
tigga 0111 försvar hos sina likar, utan kunna blifva sjelfständig»
menniskor i samhället, då är folkökningen skadlig,
då bör man förebygga tillkomsten af en potatesbefolIsning,
jemförlig med den Irländska; men då det kommer an på att
Staten skall lemna större bidrag, då talas om folkökningen,
såsom
Den 27 Ma r s f. m.
såsom hvilket bör befrämjas, i en ort, om hvilken vi känna
förhållandet vara sådant, att folkökningen der är mindre inskränkt,
än på något annat ställe. Hvad de undersökta måssarne
angår, så hafva talare uppgifvit deras antal till 54 st.,
men man liar icke ådagalagt, huruvida undersökningarne
gifvit anledn. att förmoda något fördelaktigt resultat, i händelse
odlingen företages, eller huru det ens skulle blifva
möjligt att företaga sådana odlingar uti en ort, som antydes
vara så folkfattig, att der snart sagdt icke skulle finnasmenniskor
tillräckligt, för att sköta den redan odlade jorden.
Med ett ord, jag har i denna fråga icke hört något enda
skäl, som kunnat rubba min öfvertygelse om riktigheten och
grundligheten af hvad Gr. Frölich i detta hänseende anfört,
och är det på Hr Grefvens yttrande, som jag grundar
mitt yrkande ora afslag helt och hållet å ifrågavar. anslag,
till det föremål, som nu utgör ämne för öfverläggningen.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Frih. Cederström, Jacob: Den egentliga discussionen
hvälfver sig derom, huruvida Uddeholms bolag sjelft
hör bekosta ifrågavar. företag, såsom mindre behöfligt för
provinsen i allmänhet; men förhållandet är icke sådant.
Clarelfvens vattendrag nedför skogsproducler, icke blott
från stränderna af denna eif, utan äfven från Westerdalarne,
äfvensom skogselfeeter från Norrige, hvilka i betydliga
qvantiteter tili elfven föras öfver riksgränsen. Allt detta är
främmande för Uddeholms intresse. Nu frågar jag, är det
af allmänt eller enskildt intresse, att bekosta en canal, på
hvilka dessa effecter kunna framskaffas? Jag anser företaget
af allmän nytta, då det medför den vigtiga fördelen, alt
Westerdalarnes fattiga allmoge kan till större qvantitet afsätta
sina skogsprodueter, då flottningen deraf förbi en svår
trakt genom canalen lättas. Man har sagt, att det icke skulle
finnas odlingslillfällen i norra Elfdalen. Det är längesedan
jag såg denna trakt, ty det var 1808; men jag har sett
icke blott sjelfva elfven, utan äfven trakten deromkring, och
der finnes en massa af trakter, som, när de blifva ultappade
och fria från vatten, med fördel kunna odlas. Alfallet
för denna ultappning är icke förenad med någon svårighet,
emedan elfven ligger tillräckligt lågt under dessa trakter för
att befordra afioppet. Medgifvas måste, att stränderne utaf
elfven i allmänhet äro sandiga, men på längre afstånd derifrån
består jordmånen af mylla på lerbotten. Om det nu
omnämnda förhållandet i orten gör, alt åkerbruket icke på
längre tid kan blifva hufvudsak liga föremålet för folkets
näring, ulan skogshushållningen ännu måste äga företräde,
så fordras äfven, att skogsproducterne må kunna med säkerhet
och lätthet transporteras lill den ort, der de vinna af
22
H. 5i
402
Den 37 Mars f. m.
sättning. Jng tillstyrker det af PresteSt. fattade beslut,
nemi. beviljande af 5o,ooo r:dr för Forshaga och 60,000
r:dr för Dejefors.
Hr Hjerta, Lars: Jag har, under discussionen om
extra-statsregler:n, flera gånger kommit att fråga mig
sjelf, och jag gissar alt det är en känsla, som flere af R. o.
Ad:s ledamöter erfarit, hvarföre man så svårligen kan motstå
begäret att finna sig uppkallad alt tala mot anslag, hvilka
likväl äro ämnade lill föremål, som ingå i de vackraste
och käraste föreställningar man äger om landets materiella
och industriella förkofran. Jag har tyckt mig upptäcka,
att detta begär, som man ej kan motstå, ligger uti en inre
känsla af den orättvisa man skulle begå, 0111 man icke på
det mest grannlaga sätt vid dessa tillfällen hushållade med
folkets penningar. Det förefaller mig otvifvelaktig!, att de
öfverskott, som finnas i statscassan, äro af föregående Ständer
anvisade medel, och följaktligen en folkets egendom, som
folket borde hafva rättighet alt reservera för sådana ändamål,
att antingen hela folket, eller så stor del deraf, att det kunde
anses för nationen, tog dem i anspråk; ty enhvar lärer finna,
att det icke existerar något fall, der ulöfningen af representantens
yttranderätt, och begagnandet af lians voteringssedel,
är mera grannlaga, än i fråga om denna statsreglering.
R. St. befinna sig i detta fall uti den belägenhet,
alt för de flesta tillfällen, då ansökningar inkomma om anslag
till enskildta företag, gifva presenter. Det finnes icke något fall,
der frestelsen att göra gracer mera är för handen än i fråga
om dessa anslag. Jag tror att det är en sak, som R. St.
böra akta sig för, icke mindre an de hafva rättighet (örebrå
landets styrelse, om den faller in i samma fel. Om jag
vill tillämpa denna grundsats på detta ämne, så tager jag
mig friheten fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att,
för att kunna bedömma lämpligheten af detta anslag, så måste
man undersöka i hvad mån landets allmänna nytta är
förenad dermed. Då måste jag först betrakta, om jorden
omkring den trakt af Clarelfven, som blir tillgänglig genom
det nya slussverket, äges blott af en enda, eller några få
bruksägare, som komma att draga fördel deraf att den nya
vattenledningen kommer att öka värdet af deras egendomar,
utan alt lemna tillfälle till någon ny odling för den sjelfägande
allmogen. Om så förhåller sig, så synes mig påtagligt,
att dessa bolag äro förpligtade att enskildt bekosta företaget.
Äro de icke mäktige dertill, så har Slaten ingen
förbindelse att bidraga dertill, såvida de äro i belägenhet
att deras rörelse kan fortgå, utan sådant bidrag, och uteblifvandet
deraf icke sätter någon större menighet i sämre
belägenhet än den förut befunnit sig. Har man åter den tanken
, att tillfälle lill landets större odling och landets industriella
förkofran beredes genom dylika förelag, så medgif
-
Den 27 Mar» f. m.
ver jag, att det är Statens pligt att bidraga till ändamålet.
Från dessa allmänna reflexioner öfvergår jag lill den nu
föredragna punkten af betänkandet. För att bedomina möjligheten
af företaget, hade det uti proposjn, som kommit
till Ständerna uti detta ämne, bort framläggas en undersökning,
uppvisande huru mycket förelaget kommer att kosta,
äfvensom en uppgift öfver traktens beskaffenhet, af hvilka
personer den äges, m. e. o. en fullständig statistik, hvaraf
hvarje representant kunnat hemta någon ledning, för att fullständigt
bestämma sin öfvertygelse. Har det inträffat, mine
herrar? Det är denna fråga jag anser mig med skäl kunna
göra, då en ledamot stigit upp oell på grund af sin enskilda
localkännedom förklarat, attdenna communicafionsanstalt
icke kan komma någon större allmoge till godo, och en annan
ledamot, som mångfalldiga år varit landshöfding i länet,
förklarat alt uti en enda socken finnas. 5o mossar, som kunna
odlas; men ingen har uppgifvit, huru nära dessa massor
ligga intill den segelled, som genom detta anslag skulle befrämjas.
Icke heller har man uppgifvit, hvilka personer
dessa mossar tillhöra, om de tillhöra bruksägarne eller allmogen;
icke heller har man omnämnt dessa mässars storlek;
m. e. o. ingenting, hvarigenom den mest ytliga sififerkännedom
kunde komma R. o. Ad. tillhanda. En annan värd ledamot
har tillstyrkt anslaget derföre, att, då han för omkring
3o år sedan såsom officer genomvandrat dessa trakter,
haivmed uppmärksamhet skall hafva betraktat de tillfällen
till odlingar, som der skola finnas. Jag hemställer till en
hvar, huru fullständigt man på en sådan resa kan få reda
på sådant, som beror på noggranna detaljerade undersökningar
om markens beskaffenhet och loenia förhållanden. Emedlertid
är del på sådana data ensamt, som R. o. Ad. har
att grunda resultatet af sin blifvande votering. Det är på
sådana data, man är i begrepp att bortskänka öfver 100,000
r:dr af den befintliga behållningen, då det är ostridigt, alt
samma summa, använd i låneväg eller på annat sätt, skill le
afkasta den i landet gängse räntan, och således lända till nedsättning
i skatterna. Af dessa skill kan jag icke tillstyrka
något högre anslag än StatsUtsk. föreslagit.
Frih. Roye: Jag delar fullkomligen med Gr. Anckarsvärd
den öfvertygelse, alt utaf de flera ledamöter af delta
lius, hvilka talat dels för dels emot anslaget, har visserligen
ingen enda talat i egenskap af representant för något
enskildt intresse; men deremot vågar jag tro, att om den ädle
Grefven lemnat uppmärksamhet åt mera, än blott Gr.
Frölii hs framställning, så hade det icke kunnat undfalla honom,
att den allmänna frågan vidlåder 2tne enskilda med
den allmänna, snart sagdt, sammanflätade. Den allmänna
frågan må vara den; förbättras den stora allmänhetens belägenhet
genom del ifrågavar. canalarbetet? Vinner allmänna
4°4
Den 27 Mars f. ni.
industrien något derpå? så lyder den allmänna frågan. Den
enskilda frågan, som, man må säga hvad man vill, man icke
kunnat undgå att framställa, den är å ena sidan: hvilka ofantliga
fördelar skall icke Uddeholms bolag vinna, derigenom
att Staten åstadkommer hvad bolaget måhända sjelft
kunde tillvägabringa? Detta bolag, som jag visserligen icke
anser förnärma det allmänna intresset, bör man icke förtänka,
att det utsträcker sitt eget, och ulan att hafva mycken
enskild kännedom om locala förhållanden, har jag dock för
mycket hört, för att alldeles kunna betvifla möjligheten,
alt uti sjelfva den styrka, som bolaget redan äger, ligger någonting
hotande för allmogens sjelfständighet. Detta är den
enskilda frågan på ena sidan. På den andra är frågan följande:
hvem kan neka, att den railväg, som Hr Dickson
anlagt, skulle gå under om canalen komme att äga rum?
Jag har icke omnämnt dessa särskildta intressen i annan afsigt,
un för att erinra den ädle Grefven, att i den allmänna
frågan ingå tvänne enskilda, hvarandra alldeles motsatta.
Jag lyckönskar Gr. Anckarsvärd till hans öfvertygelse, om
han är nöjd att hemta den från Gr. Frölichs yttrande. Jag
har redan sagt, att jag funnit mycket af hvad Gr. Frölich
framställt förtjena uppmärksamhet, och hafva, om jag så
får yttra mig, mycken trovärdighet för sig; men af det skäl,
som verkar på mig, nemi. saknad af localkännedom, hvaraf Gr.
Anckersvärd äfven sagt sig vara i saknad, afgör jag icke
hvad som här är rätt eller icke. Jag vågar icke på egen
liand göra det urskiljande, som är nödigt af dessa enskildta
intressens inflytande på det allmänna. Det är derföre, som
jag vördsamt förnyar min anhållan, att Hr Frih. o. Landtm,
läcktes gifva oss propos. till bifall på Utskts tillstyrkan i
denua punkt, likväl med det tillägg, som Hr Edenhjelm begärt,
nemi. att en behörig och tillförlitlig undersökning måtte
äga rum, som icke befattar sig med Uddeholmska intresset,
eller med Dicksonska intresset, utan med det allmänna
intresset, huruvida nemi. orten, genom denna canal,
betydligen gagnas eller icke.
Hr von Hartmansdorff: Mig synes, som de talare,
hvilka hittills yttrat sig, hafva oriktigt sammanblandat 2:ne
frågor, af hvilka den ena handlar om nyttan af företaget,
och den andra, om ägarne till de trakter af landet, som skulle
hafva gagn af företaget. Hvad nyttan beträffar, tror jag,
som icke äger någon speciel localkännedom, att då Clarelfven
är ett af våra största vattendrag, och då hon utgör, så
att säga, sjelfva pulsådern för de landsträckor af Wermland,
hvilka äro belägna ofvanför Munkforsen, så torde en hvar
lätteligen finna, att en canalanläggning, hvarigenom farleden
blifver oafbruten, är för den ofvanliggande landsträckan af
största vigt. Den nästa frågan, nemi. hvem som är ägare
till dessa landsträckor, har ansetts så vigtig, att en talare
önskat att deröfver erhålla en fullständig statistik, på det
Den 37 Mars f.^m.
4o5
att lian matie förnimma, huruvida någon ny sjelfständig allmoge
kunde der uppkomma, eller om den funnes der förut.
Efter min förmodan, hör denna undersökning icke hit. Man
yrkar i konstens verld, att rättvisan skall förestallas blind.
Hvarföre? Jo, på det att vid hennes utöfning icke måtte ses
till personen, utan blott på saken. Om så är, torde statistiken
öfver nuvar. ägare till ifrågavar. landsträckor vara onödig.
Jag kan icke anse en sjelfständig allmoge vara för
Sveriges Rike af större värde, än annat sjelfständigt folk,
äfven örn det annorlunda benämndes. Skilnaden emellan
den sjelfständiga allmogen och de sjelfständiga herremännen
lär icke bestå uti något annat, än att de sednare äga något
mera kunskaper och icke arbeta med sina händer. Då man
ser, att den varualstring, som åstadkommes genom en förståndig
beräkning, vanligtvis är större än den, som thy förutan
kan åstadkommas, så bör man ock kunna vänta, att
om en landsträcka äges af odlade personel', så gifver hon
större afkastning, än om hon äges af okunnige. I afseende
på frågan om man i delta fall gifver för mycket eller för
litet, torde det vara skäl att mera öfverväga hvad sakkunnige
personer derom yttrat, än hvad som blott hänförer sig
till ägarnes personlighet. Utsk. har ansett 75,000 r:dr vara
rätta summan. K. M. deremot har funnit 60,000 r:dr behof!
ign för det ena, och 5o,ooo rtdr för det andra företaget.
Jag anhåller att Hr Ridd.Secreltn behagade uppläsa de
beslut, som inom Preste- och BorgareStm äro fattade, och
att mig måtte tillåtas att sedermera fortfara. R. o. Ad. torde
af nämnda beslut finna någon ledning för sitt omdöme,
huruvida det är rättast alt gifva intet, eller hvad Utsk. tillstyrkt,
eller hvad K. M. äskat.
Undert. Ridd. Se erel. uppläste Preste- och BorgareSt:ns
under den 20 dennes fattade beslut rörtde denna punkt,
innehållande: PresteSt:s, att Ståndet, i stället för den för
ändamålet otillräckliga summan of 75,000 r:dr, hvilken Utsk.
anvisat för slussanläggningarna vid Forshaga och Dejefors,
beviljat ett anslag af 60,000 r.dr, oberäknad! 4,000 till jordersättningar,
hvilket komme att tillfalla det af nyssnämnda
förelag, som först kunde komma till stånd och af K. M.
pröfvas nyttigast och nödvändigast; dock att delta anslag
icke må utgå lill högre belopp än 60,000 r:dr för Dejefors
och 5o,ooo r:dr för Forshaga, jordersättningssumman deri
icke inberäknad; blifvande sålunda 10,000 r:dr statsverket
reserverade för den händelse att slussanläggningen vid Forshaga
komme i åtnjutande af anslaget; och Borga reStts,
a) bifall till Utsk:s förslag; b) det R. St., å deras sida, förklara,
att något vidare bidrag af Staten till förutnämnda
företag, än det nu beviljade, icke äger rum; c) att i den
underd. skrifvelsen härom borde uttryckas den önskan, att
arbetscommenderingar ej må lill arbetet begagnas, men väl,
4o6
Den 37 Mars f. m.
att tillfälle må beredas för permitterade soldater att vid ifrågavar.
arbete söka förtjenst, och d) att Ståndet, såsom tillägg
till beslutet, antagit stadganden, lika med 4 och 7 mom.
af de utaf StatsUtsk. föreslagna villkor för anslag till Strömsholms
canal- och slussverk, endast med den förändring, att
uti 4 morn. utbytas orden ’’högsl i5,ooo r:dr om året’’emot
dessa: ”högst 8 proc. om året å det af bolaget tillskjutna
capital.”
Hr von Hartmansdorff: Det H. Ståndet torde finna,
att BorgareSt. beviljat samma summa, som Utsk. föreslagit,
men att PresteSt. gifvit den K. M. äskat, likväl med
begagnande af sådana ordalag, hvilka synas mig närmast öfverensstämma
med Frih. Sprengtporten reservation. PresteSt.
har nästan yttrat detsamma, som jag förut under öfverläggningen
yttrat, nemi. att 75,000 r:dr vore för ändamålet
otillräckliga. Jag anser mig således böra tillstyrka R.
o. Ad. att instämma uti PresteSt:s beslut. Jag tror mig visserligen
icke behöfva åberopa hvad andre talare för deras
del gjort, nemi. att jag icke äger något enskildt intresse i
orten. Men efter sådant kommit till tåls, vill jag blott hafva
sagt, det jag, utan att äga någon sådan statistik öfver
ägarne till ifrågavar. trakter, som den Hr Hjerta önskat sig,
likväl tror mig veta, att desse ägare just äro mina politiska
motståndare. Det är följaktligen icke för vänskaps skull,
som jag yttrat mig till förmån för detta företag.
Hr af Wingård: Man har talat om det fördelaktiga
inflytande ifrågavar. canalled skulle hafva för Uddeholms
bolag. Man har dock icke besinnat, att öfrige brukspatroner
i orten jemväl kunna ingå bo lags fören i agar, och alt sådant
alltid är förmånligt; tyden enskilde brukspatronen, som
ätit upp sin spanmål och vid fastings marknad måste bortsluta
sitt jern till lägre pris än han calculerat, nödgas skuldsätta
sig för skilnaden emellan den summa han för jernet
erhållit, och den som han påräknat; men så är icke förhållandet
med ett bolag, lili hvilket den ene bolagsmannen kan
understödja den andra, så att varan icke behöfver afyttras
till underpris. Det är således en förvillelse alt tro, det icke
bolagsrörelsen, äfven hvad brukshandteiingen angår, är vida
bättre, än den separerade bruksskötseln.
Frih. Sprengtporten: Med Hr Hjerta instämmer jag
i den åsigt, att det tillhör en hvar att med varsamhet tillvägagå
vid beviljande af anslag, som hafva landels industriella
utveckling till föremål; men det torde tillåtas mig att
fästa uppmärksamhet derpå, att varsamhet eller grannlagenhet
endast är ett relativt begrepp, och att hufvndsaken ankommer
derpå, huruvida företaget, hvartill medlen beviljas,
är nyttigt för det allmänna till den grad, att det allmännas
uppoffring uppväges af företagets vidsträcktare gagn och
Den ay Mars f. m.
nytta. Jag hemställer till en hvar, hvad det är, som kunnat
sälta Svenska Slaten i tillfälle att under en föreg:de lid,
och jag hoppas ännu framgent, förkofra sig och förbättra
sina institutioner; hvad som vid denna riksdag kunnat sälta
den i tillfälle att nedsätta skatterna med circa en million;
om det icke är industriens tillvext, hvilken i sin man beredt
statscassan större inkomster; ty utan dessa ökade inkomster
för statsverket, vore man icke i tillfälle att göra
hvarken det ena eller andra. Deraf följer, att då allmänna
medel användas för att befordra större industriella företag,
som sprida och utveckla nya krafter inom Statens industriella
lif, så sker sådant till gagn och nytta för hela samhället.
För att göra detta åskådligare, vill jag framställa en supposition.
Föreställom oss, att, genom beviljande af anslag för
denna canal, det blefve möjligt, att t. ex. i Wermland befordra
uppkomsten af nya jernverk, med en produetionsförmäga
af så stor qvantitet stångjern, att exporttullen derå
öfversteg räntan å det till ifrågavar. canalled beviljade statsanslag,
så kan man af denna calcul lätt finna, att det är en
fördel för Staten, alt biträda sådana produetiva företag,
hvilka från jordens alster hemta inkomster för den enskilde,
hvilken dessa alster tillböra, för arbetaren, som derifrån
liemtar sin utkomst, och för Staten, som för utskeppningen
af dessa produeter erhåller en ökad inkomst, hvilken ånyo
kan på samma sätt användas, till statskraflernas ytterligare
materiella utveckling, och följaktligen till Statens inre styrka
och välmåga. Eri värd talare bar medgifvit, att ifrågavar.
canalled kunde blifva nyttig äfven för allmogen i Wermland,
derigenom att jernverksägarne kommo i tillfälle alt
betala arbetet högre; men samme värde talare har trott,
alt den ökade arbelsbetalningen skulle bero blott på bruksägarnes
generositet. Jag tror det icke, emedan jag anser
det ligga uti bruksägarnes intresse att aflöna sitt arbetsfolk
med en efter arbetet någorlunda lämplig arbetspenning, emedan
bruksägarne i annat fall icke Kunna påräkna den arbetskraft,
som fordras för att drifva bruket. Att denna
åsigt äfven äger motsvarighet i verkligheten, synes af
det förhållande, som jag vill exempelvis omnämna, all bruksintressenter
inom stora Kopparbergs län efterskänkt öfver
100,000 r:dr, hvarför den bruksai betande allmogen häftade
i skuld vid bruken. 3o ä 4° mantal blefvo derigenom från
inteckningar befriade; och detta skedde af det skäl, att uti
en fattig ort är clet bättre alt hafva en sjelfständig, med
vilja och förmåga att arbeta begåfvad allmoge, än en population,
sorn tili sin utkomst lie11 och hållet heroi’ af dem,
hos hvilka den ai betar. Jag kan således icke tro, att det
blott kommer att bero utaf Uddeholms bolagets generositet,
huruvida allmogen kommer i åtnjutande af en högre arbetspenning,
i följd af den ökade produclion och deraf följande
ökade behof af arbetskrafter, som canalledningen kun fram
-
4oS
Den 27 Mars f. m.
kalla. Man liar under en tid utaf 20 år ansett dessa företag
nyttiga för industrien inom Wermland. Jag har svårt
att öfvertyga mig, alt förhållandet skulle hafva helt och hållet
förändrat sig, endast derigenom, att Uddeholm inköpt
Munckforsens bruk. Jag får fästa uppmärksamhet derå, att
min reservation icke tillstyrker fullständigt hvad K. M. uti
Dess nåd. propos. begärt, ulan blott att en summa, i5,ooo
r:dr mindre än BorgareSt. beviljat, skulle ställas till K. M:s
disposition, för att användas till det utaf dessa företag,
som först kunde komma till stånd och af K. M. kunde pröfvas
nyttigast och nödvändigast.
Hr Hjerta: Jag instämmer uti den grundsats, som Hr
von Hartmansdorff framställt, att rättvisan bör vara blind;
men jag tager mig friheten erinra honom derom, att jag uti
början af mitt förra yttrande utgick från denna grundsats.
Jag sade nemi., det jag tror att sådana behållna medel, sorn
vi nu hålla på alt i anslagsväg utdela, tillhöra nationen, och
alt om man endast skulle blindt följa rättvisan, så skulle
man icke gifva deraf, hvarken åt den ena eller andra corporationen.
Jag sade, att allt hvad som anslås lill särskildta
föremål, och således icke directe afser statsmachinens oafbrutna
gång, blir beroende af considerationer. Dessa considerationer
kunna då vara, antingen billiga och välgörande
till sina följder, eller tvertom. Jag inlåter mig dock icke uti
att afgöra, hvilkendera händelsen nu är förhållandet. Jag
vill blott fästa uppmärksamheten derpå, alt jag anser B. o.
Ad. sakna så fullständiga upplysningar, som erfordras för att
kunna fälla ett moget omdöme i sådana fall, der fråga är
att gifva presenter till särskilda orter eller corporationer, och
då Ståndet icke äger en så alldeles fullständig kunskap, böra
considerationerna vika för den blinda rättvisan, som jag
anser bestå deri, att de besparade medlen reserveras för nationen.
Frih. Sprengtporten har uppdragit en ganska vacker
tafla, utvisande industriens tillvext, och huru Staten
skall återtaga de medel, som Staten för ändamålet anslår;
men jag skulle önska, att Hr Frihm hade constaterat hvad
Hr Lagerhjelm i delta hänseende suppositionsvis calculerat;
ty om det kunde ådagaläggas, att följderna utaf anslagets
beviljande kunde blifva så fördelaktiga, som Hr Frihm behagat
föreställa sig, så är det min öfvertygelse, att R. o.
Ad. icke ett ögonblick borde draga i betänk, att bevilja
anslaget; men så länge någon undersökning eller statistisk probabilitets-beräkning
icke föregått, som approximativt utvisar
hvad som är att påräkna, i förhållande till hvad som bekostas,
torde framställningen få anses ligga helt och hållet
inom suppositionens område. Men om äfven en undersökning
ägt rum, hemställer jag dock i hvad mån densamma
kunde anses fullt tillförlitlig, då man vet huru sådana under
-
De n 37 Mars f. m.
409
dersökningar förrättas. Embelsmännen, som i följd af sin
melier ar intresserad tili företaget, emottages på stället med
en förekommande välvilja, oell saken framställes för honom
ur alla möjliga ljuspunkter, hvartill kommer den vigtigaste
omständigheten, att desse embetsman sjelfve icke skola tillsläppa
penningarna. De tillstyrka företaget och kunna hafva
sitt samvete fredad!, då de veta att det i alla fall beror
på R. St. att bevilja eller afslå det erforderliga anslaget, och
då alltid någon nytta mäste uppkomma af det arbete, sorn
Staten på så sätt bekostat. Deraf slutar jag, att vid alla
sådana tillfällen måste man snarare tro något för litet än något
för mycket af hvad en sådan undersökning innehåller.
Detta har jag endast tvelat nämna , såsom en
ytterligare utveckling af hvad |ag redan haft äran anföra.
Hvad angår Hr af Wingårds yttrande rörtde nyttan
af större bolag, så kunde jag visserligen inlåta mig uti
svar derå; men dä en vidare utveckling af den frågan skulle
föra oss förlängt utom gränsen af ämnet, så afstår jag derifrån,
under förklarande, att jag i visst hänseende erkänner
riktigheten af hvad den värde talaren yttrat, men på det
liela skulle hafva åtskilligt att deremot invända.
Gr. Frö,! i ch; För fullsländighetens skull anser jag mig
böra tillägga något till mitt förra yttrande. De fleste värde
ledamöter inom detta Hus, som talat för bifall till anslaget,
hafva sjelfve tillkännagifvit deras obekantskap med
localen. Det är endast Hr af Wingård och undertecknad,
för hvilka ett sådant evasivt yttrande icke får gälla, ty det
bör icke betviflas, att han och jag äga en viss grad af localkännedora,
för att kunna fälla elt omdöme i saken. Hr
af Wingård har tillstyrkt och jag har icke afstyrkt anslaget,
men jag har lemnat upplysningar. Jng finner mig likväl
nu uppkallad att afstyrka anslaget, och får derföre ytterligare
redogöra. Hr af Wingård har visat nyttan af företaget
för de i orten befintliga brukspatronerna , och jag
instämmer fullkomligen i delta yttrande. Det är otvifvelaktig!,
att icke blott Uddeholms bolag, utan äfven flera i orten
befintliga bruk, till omkring 3o,ooo skeppid smide, hafva
fördel af slussinrättningarna. Orsaken , hvarför jag ingått
i någon upplysning och bevisning i fråga om den sjelfständigt
allmogens intresse uti företaget, är den, att den
värde ledamoten, som öppnade denna discussion, nemi. Hr
Lagerhjelm, hufvudsakligen byggde sin tillstyrkan af anslaget
på den blifvande fördelen deraf för allmogen i orten.
Detta har jag vågat bestrida. Jag har sagt, att ett sådant
intresse kunnat möjligen uppstå, innan Uddeholms-bolaget
tillegnat sig nära nog hela trakten; men att det numera
svårligen kan uppslå, är min öfvertygelse. En värd ledamot,
som säger sig hafva för längre tider tillbaka marscherat genom
dessa trakter, har talat om Westerdalarnes intresse uti
L »2 H. 5a
Den 27 Mars f. in.
företaget. Westerdalarnes intresse lärer icke annorhinda
kunna beräknas i canalöppningen, än alt innevåname skulle
vintertiden (lenita erforderlig spanmål vid Munkfors i stället
för Carlstad, såsom det nu sker. Blifva slussarne öppnade
vid Forshaga och Dejefors, så blir Munckforsen, sorn
nu äges af Uddeholms bolag, troligtvis en nederlagsplals, nh. för
ingen annan än Uddeholms bolag, af större spanmålspartier,
hvarmed handel kan drifvas med Westerdalarne. Hvem sorn
kommer att draga fördel af denna handel, lemnar jag åt en
hvar att sjelf förstå, då jag sagt att Munckforsen äges af
Uddeholm. Det är således sannolikt, att Westerdalarnes
intresse blir ganska obetydligt, då det icke gerna låter tänka
sig, att Uddeholms-bolaget, såsom spanmålsförsäljare vid
Munckforsen, skall underlåta att s.ig tillgodo beräkna fraktkostnaden
för spanmålens transport från Carlstad lill Munckforsen.
Försåldes spanmålen vid Munckforsen lill samina
pris, som i Carlstad, så vore det åtminstone en besynnerlig
afvikelse från den inverkan af eget intresse, som vid dylika
tillfällen vanligtvis äger rum. Frih. Sprengtporten har förklarat
sig hafva svårt att fatta, hvarföre förhållandet under
de sednare åren skulle hafva så betydligen förändrat sig, att
dessa slussinrättningar nu icke skulle vara lika fördelaktiga
för orten, som de fordom varit det, och han har dervid anfört
exempel på ett onämndt bolag i Dalarne, som anset t tillvaron
af en sjelfständig allmoge fördelaktigare, än af en icke
sjelfständig. Jag är icke i tillfälle att kunna bedomina hvad
som utgjort motivet för det okända bolagets handlingssätt;
men så mycket har jag haft tillfälle att betrakta handlingssättet
hos Uddeholmska bolaget, att jag bet v i fia r, att det någonsin
kommer att önska sjelfständighet hos sina underhafvande.
Då således det icke är den sjelfständiga allmogens
uppkomst, utan brukspatronernes intresse, som genom företaget
skulle befrämjas, så synes frågan helt simpelt reducera
sig till denna: är det nyttigt att dessa allmänna medel öfverlemnas
åt dessa personer? Då får jag förklara, och jag
gör det nu för första gången, att jag vet icke mer än ett enda
skäl, som kunde föranleda R. St. alt öfverlemna allmänna
medel åt så förmögna och rika brukspatroner, hvilkas
intresse nära nog ensamt derigenom skulle befordras, och
detta enda skäl vore, att K. M. redan en gång, d. v. s. för
15 år sedan, beviljat 100,000 rtdr till dessa företag; men,
mine herrar! en så sen rättvisa, sorn nu skulle påkalla uppfyllandet
af ett då gifvet, men sedermera återkaliadt löfte,
Liefve endast chimerik. Det bolag, som då fick och ansåg
sig äga rättighet att begagna dessa medel, är nu helt och
hållet skingradt. De ledamöter, som då fingo tillsläppa sina
5 proc., kunna icke ens göra anspråk på att återfå sina tillkost.
Det intresse, som då utgjorde Uddeholms-bolagets
andel uti företaget, har nu fått en sådan öfvervigt, att frågan
numera icke är att bereda ett vanligt existerande bo
-
Den 27 Mars f. m.
lags fördel, utan finga är om alt tillvägabringa bolag, som
extentkra sig i oändlighet och till livad nian kallar status
in slnlii. Är (let sådana bolag, Hr af Wingård vili åstadkomma,
så får jag beklaga det inflytande, lian vid deras
bildande nu ytterligare fått, emedan de med skäl kunna kallas
nntinationella bolag. På dessa skal kan jag icke annat
än afstyrka allt anslag till ifrflgavar. (örelag. Frih. Boye
har fästat mycken vigt vid railvägs-anläggningen vid Forshaga.
Detta ämne anser jag dock vara en så obetydlig sak
för det allmänna, ehuru frågan är af stor vigt för ett visst
handelsbolag i Götheborg, att det synes mig icke förtjena alt
tagas i öfvervägande af R. o. Ad. Hr von Hartmansdorff bar
yrkat att R. o. Ad. skulle förena sig i PresteStis beslut.
Jag tror mig mycket väl förstå andemeningen häruti. Då man
nemi. finner, att summan icke kan räcka till för hegge slussarna,
så kommer den ena att erhålla hela summan. Om R.
o. Ad. instämmer med PresteSt., så blir resultatet troligen sådant,
alt en större summa varder beviljad, än som behöfs för
den ena slussens ombyggnad; man får då sedel mera se hvad
som blifver effecten deraf. Detta har jag ansett mig höra
antyda, på det R. o. Ad. må veta hvad det gör, i händelse
Ståndet instämmer med Hr von Hartmansdorff.
Hr von Hartmansdorff: Sedan jag nu tagit nogare
kännedom 0111 PresteStts prot.utdr., finner jag mig förra
gången hafva begått ett misstag om PresteStts beslut, itliy
alt jag ansåg Ståndet hafva beviljat 60,000 r:dr för den ena
och 5o,ooo r:dr för den andra slussbyggnaden; men förhållandet
är, att PresteSt. anvisat för slussanläggningarna vid
Forshaga och Dejefors ett anslag af 60,000 rtdr, oberäknad!
4000 r;dr till jordersättningar, hvilket anslag kommer
att tillfalla det utaf dessa företag, som först kan komma till
stånd och af K. M. pröfvas nyttigast och nödvändigast,
dock att dessa anslag icke må utgå till högre belopp än
5o,ooo r:dr för Forshaga, men till fulla summan för Dejefors,
så att, ifall slussanläggningen vid Forshaga kommer
i åtnjutande af anslaget, blifva 10,000 r.tdr statsverket besparade.
Förhållandet är således, att den högsta summan,
som lomme alt beviljas, i händelse PresteSt.-s beslut äfven
bär antoges, vore 64,000 rtdr i stället för y5,ooo rtdr, som
Utsk, föreslagil, och således 11,000 rtdr, mindre, än Ulsk.
tillstyrkt. Det kan blifva 21,000 rtdr derunder, i händelse
K. M, gifver företräde åt Forshaga, för hvilken slussanläggning
endast 5o,ooo rtdr äro förbehållna, jemte 4°°° ridr till
jordersättningar. Skälet, hvarför jag tillstyrker R. o. Ad.
alt hellre bevilja den mindre summan, är det, att då K. M.
får använda denna summa odelad till ettdera företaget, så
kan den ena slussen blifva fullbordad, hvaremot, om Utskis
betänk, antages, enligt hvilket 75,000 rtdr skulle delas emellan
hegge slussanläggningarna, lära de begge blifva ofullbor
-
Den 2? IVfa r s f. m.
(Inde, enär summan otvifvelaktig! blefve otillräcklig för bada,
Det är väl mera skäl att bevilja en mindre summa,
med säkerhet att något varder fullbordndt, an alt bevilja
mera penningar, med ovisshet om någondera slussen varder
fulländad. Jag tillstyrker derföre, alt R. o. Ad. malte biträda
PrcsteSUs beslut, hvilket afven öTverensstämmer med
den reservation Frih. Sprengtporten afgifvit.
Frih. Boye: I anledn. af Gr. Fröfichs yttrande är det
mig angeläget, att erinra R. o. Ad. derom, att jag alldeles
icke talat om railvägs-intresset. Jag hnr; blott framställt
den sanningen, att eli sådant finnes, men jag har så mycket
mindre kunnat hafva för afsigt alt talu derför, som jag aldrig
kant detsamma förr, än jag nyss förut hörde det af
Hr Edenhjelm omnämnas. Jag är färdig alt tro hvad Gr.
Frölich säger, nemi. alt detta intresse är af intet värde;
men jag ber om ursägt att jag icke på något vis går öfver
till ett särdeles stort intresse för Uddeholms bolag. Jag talar
för intetdera intresset. Jag trodde mig blott uppfylla
min pligt såsom representant, då jag önskar, att, genom en
af Regeringen föranstaltad åtgärd, de enskildta intressena må
undanfalla från det allmänna intresset. I öfrigt får jag förklara,
alt jag för ingen del kan instämma uti Gr. Frölichs
yttrade klander mot den assosiationsanda lill bolags formerande,
som Hr af Wingård ansåg gagnelig och böra
befrämjas. Jag anser det vara en axiomatisk sanning, att
uti alla stora statsekonomiska företag medför flere enskildes
förenade förmåga hastigare och kraftigare resultat, än
om desse enskilde handla hvar för sig. Jag tror, alt der ligger
mycket berömvärdt, i åstadkommandet af sådana bolag,
som Hr af Wingård önskar mätte äga rum; och, icke annat
jag kunnat förstå, har den tanken äfven blifvit delad å
andra sidan, då man yrkat, alt Uddeholms-bolaget och orten,
som skall draga fördel af dessa slussanläggningar, alltför
väl kunde sjelfva åstadkomma densamma. Jag har icke
något enskildt intresse uti saken. Jag anhåller blott, att de
enskilda frågorna malte skiljas från de allmänna, och jag
slutar med den vördsamma anhållan, att då Hr Frih. o.
Landtm, behagar gifva oss propos. till instämmande uti
PresteStts beslut, dervid måtte utsättas villkoret af föregående
undersökning, som utreder hvad det allmänna kan eller icke
kan vinna af företaget.
Hr Lagerhjelm: Jag anhåller alt till besvarande
få upptaga några punkter utaf den argumentation, som blifvit
använd utaf en värd talare, hvilken i detta ämne mycket
vidlyftigt yttrat sig. Till en början drefs den satsen,
alt det icke kunde blifva af intresse för allmogen i öfra
Elfdalen, om dessa slussanläggningar ägde rum, emedan någon
sjelfständig allmoge der icke skulle finnas. Talaren måste
dock medgifva, alt denna allmoge finnes, och då måste
Den 27 Mars f. ni.
4.3
det vara en fördel för denna allmogp, att liafva något alt
sälja, och att få sin vara så väl betald sorn möjligt. Hvad
allmogen egentligen bär att afsalia är kol; priset derå stiger
naturligtvis i samina män, som bebofvet deraf ökas, och
bebofvet ökas i samma mån, som bruken blifva flera; och
bruksanläggningen tilltager, såsom redan af talare är visadt,
i den mån jernets afsättning underlättas, hvilket åter beror
på ett lättare och beqvämare transporIsätt, som slutligen
befordras genom canaler och slussanläggningar. Deraf följer
således, ali, då kolprisets stegring är beroende af ett lättare
eommunicationssätt, _allmogens fördel är förenad med
anslag till befordrande af en lättare transport. Jag får fästa
B. o. Ad;s uppmärksamhet på den omständighet, alt, då kolpriset
är så lågt, som 2^ r:dr stigen, en sådan betalning icke
innefattar ersättning lör sjelfva kolen, utan blott för arbetskostnaden;
och då måste det vara för Staten ett stort intresse,
alt concurrens kan äga rum i dessa orter, lill uppdrifvande
af kolpriset, emedan man dessförinnan icke kan påräkna någon
skogshushållning. Det måste således vara förenadt med
ett verkligt stalsekonomiskt intresse att befrämja bruksanläggningen
i de orter, der kolpriset är så lågt, som man hört
det vara uti öfre Elfdalen.
Gr. Anckarsvärd: Jag har icke kunnat uppfatta
Prest<Sl:s beslut på samma sätt som Hr von Hartmansdorff,
nemi. att resultatet deraf skulle blifva eli anslag af 64,000
r:dr. Jag kan nemi. icke finna annat, än att der måste tilläggas
5o,ooo r:dr för den andra slussen, emedan beslutet
ingalunda förbjuder begge slussarbetenas företaganda på en
gång, och att icke begge kunna pröfvas vara lika nödiga att
på en gång blifva företagna. För mig kan det likväl vara
likgiltigt, huru PresteSCs beslut bör förslås, emedan jag, på
de grunder, som utaf Gr. Frölich blifvit anförda, och hvilka
för mig varit så bevisande, att jag till alla delar biträder
dem, anhåller alt få instämma i Hr Grefvens begäran om
afslag så val i ena som andra afseendet. Jag hemställer till
Husets ledamöter i allmänhet, och livar och isynnerhet,
om man med godt samvete kan säga, att Gr. Frölich blifvit
vederlagd uti en enda punkt af hvad han anfört uti sin
utförliga argumentation, till bevis för olämpligbeten att
utaf allmänna medel anslå de ifrågaställa summorna till
företag af sådan beskaffenhet, som de, hvilka nu utgöra föremål
för öfverläggningen. En annan värd talare bar sökt
skildra till hvilken hög grad Statens inkomster skulle blifva
förökade genom denna utväg för en lättad communication.
Jag kan icke fatta detta förhållande. Jag kan icke
förstå, att Uddeholms bolag skulle på R. St:s ädelmod att
bygga slussar och rensa upp deras farvatten hafva grundat
utvidgningen af dess bruksrörelse med flera ioco:de skepp:d
smide, utan annan beräkning af möjligheten för transport
4.1
Deri a; Mars f. m.
af denna produetion till skeppningsorten, iin R. Sirs beredvillighet
alt bevilja ifråg.ivar. anslag. Jag liar redan tinder
discussionen tillkännagifvit, att jag i delta fall icke äger
den sakkännedom, att jag derpå kan grunda mitt omdöme.
Jag mäste således fästa mig vid de upplysningar och underrättelser,
som under discussionen blifvit af sakkunnige män
meddelta. Hvad jag har bestämdt gifvet för mig, är, alt frågan
afser användande af folkets skattemedel. Detta är det
vissa, det bestämda af saken. Om då tvifvel uppkommer bos
mig i afseende på lämpligheten, nyttan och nödvändigheten
af anslaget, så hemställer jag, örn jag bör tveka på hvilkendera
sidan jag bör ställa mig, eller 0111 jag bör draga i betänkande
alt afstyrka allmänna medels användande till ett
sådant företag, som jag på intet vis finner vara af den egenskap,
som fordras för att påkalla det allmännas bidrag. Jag
hemställer till Frih. Boye, om icke uti hans eget yttrande ligger
ett ganska bestämdt uttaladt tvifvel i afseende på sjelfva sakens
förhållande, då Hr Frilitn uttryckte den önskan, att
såsom villkor för anslagets beviljande borde bestämmas nödvändigheten
af en fullständig utredning och undersökning, i
hvad mån företaget kan lända det allmänna till gagn. Jag
är alldeles af samma tanke som Frilirn, att en fullständig
kännedom 0111 förhållandet saknas, och denna brist anför
jag såsom ett ytterligare skäl, hvarföre jag för min del icke
kan annat än afstyrka anslaget. Jag kan icke, i likhet med
Frih. Boye, bevilja anslag under förbehåll att undersökning
måtte äga rum, emedan jag anser det vara R. St:s ovillkorliga
.rättighet att sjelfve pröfva i hvad mån resultatet af
undersökningen föranleder anslagets beviljande.
Frih. Boye: Den siste värde talaren har mycket rätt
deruti, att det är just af den orsak, lian uppgifvit, nemi.
att jag icke vågar fullkomligen lemna mitt förlitande hvarken
åt den ena eller andra sidan, sorn jag tillstyrkt undersökningen;
men deremot kan jag icke instämma i slutet af
hans yttrande. Jag tror nemi., att R. St. skulle kunna, med
bifall till anslaget, dervid fasta del villkor, att, ifall undersökningen
skulle utfalla till öfvertygelse derom, att anslaget
rätteligen blefve lemnadt till fördel för landet, det då må
kunna af K. M. för ändamålet disponeras, synnerligast som
vi, i annat fall, förlorade tiden intill nästa riksdag; men jag
anhåller att få meddela en upplysning, som jag nästan i
delta ögonblick inhemtar, då jag fått tillfälle närmare läsa
PresteSt:S prot.utdr. Det är icke fasligen tydligt förfaltadt;
men såsom jag förstår det, har PresteSt. anslagit 60,000 r;dr
till det ena och 5o,ooo r:dr till det andra företaget, eller
tillsammans 110,000 r:dr. Deruti kan jag icke instämma.
Jag nödgas förklara, att då jag verkligen är af den lanke,
som från andra sidan är framställd, att Uddeholms bolag
och öfrige ortens bruksägare, som draga största fördelen af
D c n 27 Mars f. m.
4 >5
förelaget, alltför väl kunna bidraga dertill, sa vill jag icke
gå längre än Utsk. gjort. Jag begär derföre propos. lill bifall
å Utsk:s tillstyrkan i denna punkt, med det villkor, alt
undersökning kommer all föregå verkställigheten af slussanläggningen.
Hr von Hartmansdorff; Jag beklagar, att Frih.
Boye misstagit sig om innehållet af PresteSt:s beslut, och
anhåller att prot.uldr. måtte ånyo blifva uppläst, på det R.
o. Ad. må kunna öfvertyga sig derom, att det af PresteSt.
beviljade anslaget verkligen är alternativt.
PresteSlrs beslut blef ånyo för R. o. Ad. uppläst.
Gr. Frölich: Hr von Hartmansdorff har ovillkorligen
rätt deruti, att enligt PresteShs åsigt, är det icke mer än
64,000 r.dr, som skulle komma ifråga; meri det är lika uppenbart,
att ganska snart derefter, och aldrasist vid nästa
riksdag, det andra företaget skulle få åtminstone det belopp,
sorn StatsUtsk. tillstyrkt. Så fattade jag äfven Gr.
Anckarsvärds mening, ehuru han måhända icke framställde
sin åsigt så, att densamma på det sättet uppfattades af de
vårda ledamöterna. Det är på grund af denna uppfattning,
som jag icke kan ingå på PresteSt:s beslut, emedan det i
sjelfva verket ovillkorligen leder lill större anslag för i fråga
var. företag, än StatsUtsk. ansett sig böra tillstyrka.
Efter upptagande af de olika förslag, som i ämnet blifvit
afgifna, hemställde Hr Frih. o. Landtm, nu först, om
R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s förslag i 2i:sta punkten.
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad., för
det i 2t;sta punkten upptagna ändamål, behagade besluta
ett anslag af t 10,000 rtdr.
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
för ändamålet anslå 64,000 rtdr, på sätt PresteSt.
beslutat.
Ropades ja och nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverrösta! nej, begärde
Gr. Anckarsvärd votering.
Upplästes lill justering och godkändes följande volertsproposition:
Den
som, i afseende på 2i:sta punkten under hufvudrnbriken
”Vattencommunicalioner” i StatsUtskrs utlåt. N:o
4J5 litt. G fattar enahanda beslut som PresteSt., voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
416 Den 27 Mars f. ra.
Vinner nej, afslår R. o. Ad. allt anslag för det uti ofvannämnda
21 punkt omtalade föremål.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 4r.
Nej — 43.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppsköts till eftermiddagen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
lii fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 27 Mars 18/J r
Plenum
kl. 6 e. m.
H. Ex. Ilr Gr. De la Gardie, Jacob: Af samina anleda.
, som jag för ett år sedan bär höjde min röst och anhöll
om R. o. Ad:s uppmärksamhet, får jag nu göra det för
att anhålla om tillstånd att Riddarhussalen mätte få begagnas
vid den concert, som Långfredagen kommer att som vanligt
uppföras för Frimurarebarnhusets räkning. Sedan 1774
har detta varit vanligt, och jag tror mig således kunna hoppas,
att R. o. Ad. äfven nu täckes bevilja denna förmån fölen
välgörenhets-stiftelse.
Uppå derefter framsläIld”propos. blef denna begäran af
R. o. Ad. bifallen.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att K. Academien
för de fria konsterna inbjudit R. o. Ad. att med början af
nästa vecka och intill Påsk, under nu inträffande ledighet
för studierna, taga academi-elevernes detta år uppvisade
och till en del prisbelönade arbeten i skärskådande uti Academiens
hus N:o 32 vid Fredsgatan, från kl. 11 till 2.
Äfven tillkännagaf Hr Frih. o. Landtm., att K. Wettenskaps-academien
alleinnat ett antal biljetter för dem af
Ståndets ledamöter, som åstunda bevista firandet af Academiens
högtidsdag den 3i dennes, och kunde dessa biljetter
erhållas af Riddarhusfiscalen.
Upp
-
Den 27 Mars e. m.
4*7
Upplästes oell remitterades till Const.Ulsk. K. M:s denna
dag på förmiddagen ankomna nåd. propos. till R. St.
angtde ändring af 7 §:n uti den emellan Sverige och Norrige
afslutade Riksact. Gifven Stockholms slott den 17 Mars
1841.
Fortsattes pröfningen af StaIsTJtsk:s utlåt. N;o 435 litt.
C, i anledn. af erhållna ålerremisser af utlåt. N:o 354 litt. C.
2 2 : d r a punkten.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag saknar visserligen
den localkännedom, som skulle fordras för att grundligen
afhandla moliverna för mitt afstyrknnde af detta anslag;
men jag tror mig likväl veta tillräckligt för att begära
R. o. Ad:s uppmärksamhet på huruvida det kan vara
fullt ändamålsenligt att bifalla ett anslag till den föreslag
na
canalsträckningen. Efter hvad jag tror mig veta — det
är möjligt att jag misstagit mig, men jag tror dock förhållandet
vara sådant — har under denna riksdag genom en
deputation från orten blifvit hegardt, att, ifall något sådant
anslag för att förena dessa sjöar skulle komma i fråga, det
ingalunda måtte ske i den sträckning, som här blifvit föreslagen,
utan tvertom att riktningen för en sådan canal måtte
tagas åt Åmåls sidan. Under så beskaffad! förhållande,
skulle jag, intilldess jag genom discussionen kan blifva upplyst
om ett misstag härutinnan, anse lämpligt att afslå
detta anslag, åtminstone tills det kan blifva bättre utredt,
huruvida det kan vara fullt ändamålsenligt eller icke. På
denna grund tager jag mig friheten begära Hr Frih. o.
Landtmls propos. till afslag å Utsk:s förslag i detta hänseende.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: T det nyss upplästa
betänk, står, sid. 36: ”hvaremot, genom anläggandet af en
landsväg från Erren till det vattendrag, som redan står i
förbindelse med sjön Lee, skulle komma att beredas fördelen
af communication med nämnda sjö, utan större transportkostnad,
än som troddes komma att äga rum för begagnandet
afen canalled, omedelbart förenande sjöarne Wenern
och Stora Lee, hvilken skulle erfordra ett stort antal
slussar.” I fall det skulle vara denna canal ledning, sorn Gr.
Anckarsvärd omnämnt, så synes Utsk:s betänk, redan hafva
vederlagt den anmärkn. han framställde, hvarföre jag för
min del tillstyrker bifall å Utskrs förslag.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Förhållandet
är verkligen, att man tänkt sig olika sätt att åstadkomma förbindelse
emellan de vidsträckta vattendrag, som finnas i
Dahlsland och sträcka sig ända inom Norrska gränsen; det
ena genom den s. k. Errens canal, jemte en landsväg, och
22 H. 53
4i8
Den 27 Mars e. m.
det andra genom beredande af direct sjöcommunication
emellan Wenern och Stora Lee. Det förra företaget upptogs
i Storarnirals-embetets 3:dje afdelning tillen kostnad af
70.000 r:dr och ansågs så nyttigt att det tillstyrktes hos K.
M. att utföras, oaktadt ortens innevånare icke erbjudit sig
att dertill bidraga med mera än något öfveV -Jtdel af kostnaden.
Utsk. har således ansett sig böra tillstyrka nu i fråga
v a r. anslag, under förutsättning att orten borde bidraga
med halfva kostnaden. Kostnaden för det andra företaget
kan jag icke nu bestämdt påminna mig, men jag tror mig
icke misstaga mig, då jag säger att det uppgick till omkring
200.000 r:dr. Skälet, hvarför Storarnirals-embetets 3:dje
afdelning tillstyrkt det företag, sorn äfven Utsk. nu ansett
sig böra företrädesvis tillstyrka, var hufvudsakligen den stora
skilnaden i kostnaden, och alt ändamålet, örn också icke
så fullständigt, som genom en direct sjöcommunication, likväl
på ett för orten tillfredsställande sätt skulle vinnas derigenom
att företaget utfördes så som detta förslag innehålJer.
Här förekom icke blott den omständigheten, att fördeJarne
icke ansågos motvägde af den större kostnaden, ulan
äfven den, att det ansågs alldeles omöjligt att åstadkomma
en privat association, som ville utföra det större och kostsammare
företaget, då deremot en privat association var bildad
för det mindre kostsamma företaget, ehuru icke så stora
enskildta bidrag blifvit utfästade, som ansetts böra leranäs.
Det är med ledning af dessa upplysningar, som Utsk.
liar föreslagitR. St. att bifalla denna summa af 35,000 r:di\,
hvilken endast skiljer sig i så måtto frän Regeringens förslag,
på sätt jag redan haft äran nämna, att då Storarniralsembetets
3:dje afdelning upptagit ortens bidrag till emellan
^tdel och ^:del, har Utsk. föreslagit detta bidrag till
£ af kostnaden. För öfrigt skulle jag visserligen tro, att
jemförelsevis kanske detta företag må anses mindre v i g tigt,
än det som R. o. Ad. i förmiddags afslog, och öfverlemnar
jag således till Ståndet att sjelft iakttaga den consecjvens,
som kan finnas böra iakttagas.
Hr af Wingård, Johan: Jag förenar mig till alla
delar med Hr von Hartmansdorff och Frih. Sprengtporten.
Detta företag är visserligen icke så vigtigt som det, hvilket
bär i dag blef afslaget, men det är dock ett ganska vigtigt
arbete för en fattig ort, som hädanefter får mycket flera
transaetioner på Wenern, än den förut haft. Nu går en stor
del af ortens bruks- och skogseffecter till Norrige, hvaremot
de genom denna canal kunde med mera fördel afsättas inom
Sverige, och när kostnaden erlägges af ortens innevånare,
så är den ifrågavar. summan icke särdeles stor för att vinna
ett sådant ändamål. Men hvad beträffar den fråga, som
Gr. Anckarsvärd omnämnde, alt här varit en deputation från
Åmål, så känner jag den ganska val. Det är en omöjlighet,
Den 2j Mar» c. m, 4*9
efter min öfvertygelse, att komma till Stora Lee från Åmål.
Man skulle då öfver tvenne landthöjden, der man skulle
slussa sig upp och ner, och der erforderlig vattentillgång ej
finnes. Det är en idee, som fallit stadsboerne in i Amål.
De äro rädde om sin stads fördelar, emedan rörelsen skulle
komma att gå åt ett helt annat håll. Detta är orsaken,
hvarföre de önskat en sådan canalledning. Den nu afUtsk.
föreslagna canalen är visserligen icke så fullkomlig, att den
icke kunde vara bättre om den gick genom Billingsforsen,
men detta arbete skulle ej kunna fullbordas under en kostnad
af flera hundratusen rrdr, och man kunde ej bilda någon
association af enskilde, som ville deltaga i tillvögabrin—
gandel af detta företag. Den nu föreslagna canalen erfordrar
deremot blott en enda sluss, ocb om sedan en macadamiserad
väg anlägges upp till de vestra sjöarna, hvilken
väg skulle utgöra en eller en och en half mil, så erhålles
en ganska förmånlig transport af ortens varor. Jag
förenar mig med Ulsk., och önskar att dess förslag måtte
bifallas.
Gr. Frölich, David: Jag börjar med att gifva tillkänna,
att jag icke sjelf har någon localkännedom i detta
fall, men jag har varit i tillfälle att under riksdagen samtala
härom ej allenast med personer, som hafva en ganska
noga localkännedom, utan äfven med dem, som rest hit till
Stockholm endast för att utverka beviljande af anslag för
denna canal. Hvad jag af dem erfarit är, i korthet sagdt,
att denna canalsträckning hufvudsakligen kommer att gynna
några bruksägare, deribland somlige innehafva helt nyss anlagda
bruk ; att för resten kring dessa vattendrag icke finnes
tillfälle till någon odling eller bosättning; att de stränder,
som omgifva dessa sjöar, äro till största delen sterila backar
med obetydlig skogvext; att äganderätten till dessa skogar
tillhör en allmoge, som bor på andra sidan om höjderna,
långt derifrån; att således icke canalöppningcn kan i någon
måtto för denna allmoge eller för någon förkofran i sjelfva
jordbruket vara af gagn, och alt för öfrigt den der landsvägen,
som skulle sättas i samband med canalöppningen, är
blott ett project lill en sådan slags communication, som vi
hittills åtminstone icke sett vara verkställd i vårt land.
Detta anser jag mig skyldig att upplysa, och att, sedan jag
erhållit dessa upplysningar och frågade den i saken intresserade
personen, om de voro riktiga, så fann han sig såsom hederlig
man nödsakad att erkänna det. Nu hemställer jag till R;
o. Ad., — och 2:ne ledamöter, Frih. Sprengtporten och Statsrådet
af Wingård, hafva redan sjelfve häntydt derpå, •—hvad
slags conseqvens det skulle vara att i detta fall lemna bifall
till ett anslag, när R. o. Ad. på f. m. afslagit ett anslag af
en, åtminstone relativt taget, vida större allmän nytta. Jag
för min del kan och bör icke tala emot delta anslag, men
4ao
Den 27 Mars e. m.
sedan jag lemnat dessa upplysningar, får jag gifva tillkänna,
att då redan en annan ledamot yrkat afslag, så kan jag icke
undgå att votera nej.
Hr von Hartmansdorff: Den siste talaren bar förklarat,
att han ingen localkännedom ägde, men att lian grundade
sina uppgifter på de muntliga uppgifter han hört.
Då man icke äger localkännedom i detta hänseende på någondera
sidan, så synes det vara skäl att mera lita på Utsk.,
som haft handlingarna 0111 hander och allt möjligt rådrum
att granska förhållandet, än att tro på muntliga uppgifter.
För min del åtminstone sätter jag mera tro till Utskottet.
Att denna farled skulle bestå af sjöar, omgifna af oländiga
stränder, må val vara möjligt; men det bevisar icke att företaget
är utan den påräknade nyttan; ty när ortens innevånare
sjelfve vilja bidraga med hälften af kostnaden, så är
detta, efter min förmening, det bästa beviset på nyttan af
företaget. Talaren har yttrat, att i conseqvens roed R. o.
Ad:s beslut på f. m., borde äfven detta betänk, afslås.
Nämnde beslut fattades med den knappa pluraliteten af 2
röster. Visserligen är det conseqvent af Gr. Frölich och
andra, som satte sig emot det förra anslaget, att äfven afstyrka
detta; men för mig och dem, som röstade för det
förra, hoppas jag det vara obetaget att äfven rösta för detta,
äfvensom för Ståndets nu närvar. ledamöter att afgöra hvad
som är de flestes mening. I afseende på conseqvensen får
jag erinra, att Ståndet förut beviljat anslag till upprensning
af elfvar i Norr- och Westerbotten utan något villkor, för
en eif i Medelpad mot bidrag af en tredjedel, samt t. o. m.
i sjelfva Upland med villkor alt orten skulle bidraga med
en tredjedel af kostnaden. Det synes följaktligen vara fullt
conseqvent att då bevilja anslag i Dahlsland mot bidrag af
hälften från ortens innebyggare. Jag röstar för bifall till
Utsk:s förslag.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Oaktadt jag i
allmänhet ifrar för bidrag lill lättade communicationer, kan
jag icke nekn till att jag finner betänkligt att bifalla detta
anslag, såsom StatsUtsk. detsamma tillstyrkt. Det är upplyst,
att med en ungefär!, fördubblad kostnad, skulle direct
vattencommunication vinnas emellan Wenern och stora Lee
samt hela den mängd af stora sjöar, som ligga derofvanföre
och sträcka sig ända till Norrige. Deremot vinnes genom
det nu föreslagna anslaget icke annat, än alt man kommer
på 5 å 6 fjerdingsväg nära Wenern för att sedan köra landvägen.
Om nu R. St. skulle bifalla della anslag och således
denna comrnunication uppkomma, så skulle det möjligen
3 framtiden blifva ett hinder för den större och efter min
öfvertygelse vigtigare samt för orten i det hela nyttigare
communicalionens uppkomst, nemi. valtencommunicatiorien
emellan Wenern och stora Lee. På denna grund kan jag
Den 27 BI ar s e. m.
421
icke tillstyrka detta anslag, såsom det nu ar föreslaget.
Skulle deremot R. o. Ad. vilja ställa en summa, motsvarande
den som Utsk. nu föreslagit, till K. B'I:s disposition, för
att användas till öppnande af communication emellan Wenern
och de här nämnda sjöarna, och för att, efter närmare
anställd undersökning, användas på det sätt, som då finnes
lämpligast, så skall jag icke sätta mig deremot, roen
på nu ifrågaställa sätt kan jag ej instämma i anslagets
beviljande.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag instämmer i den framställning
Frih. Tersmeden gjort. Det synes mig äfven som
förhållandet ej vore fullständigt utredt, och då en fattigdel
äf Wermland ligger ofvanföre ifrågavar. vattendrag, samt
canalledningen skulle medföra ovillkorlig fördel äfven för
den orten, så önskar jag och tror det vara rättast att ställa
dessa medel, såsom Frih. Tersmeden föreslagit, till K. M:s
disposition för öppnande af en sådan communication, som
skulle sträcka sig ända till Wermland. Jag får således
för min del begära propos. på hvad Frih. Tersmeden föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller alt Ridd.-  Secret:n måtte upplysa hvad Frih. Tersmeden föreslagit,
hvilket jag ej kunde höra.
Undert. Ridd.Secret. upprepade i anledn. häraf ungefärliga
innehållet af Frih. Tersmedens yrkande.
Hr von H a r t ra a n s d o r f f begärde få veta, huru stor
den summa var, som Frih. Tersmeden föreslagit.
Frih. Tersmeden: Den summa jag föreslagit är densamma,
som StatsUlsk. tillstyrkt.
Hr von Hartmansdorff: Jag befarar alt vid detta
tillfälle torde sannas det Fransyska ordspråket : ”Le m i en x
est l’ennemi du bien.” Derföre att man icke finner företaget
lill Erren vara godt nog, torde man gå miste om alltsammans.
Bien då 2:ne bruksägare och en Wermländning
deribland velat tillstyrka denna förändring, torde det vara
fåfängt för mig att strida deremot. Blott landskapet erhåller
något, är det bättre än intet. Jag får således underkasta
mig. Förhållandet är likväl, att BorgareSt. vägrat och
PresteSt. beviljat detta anslag. Kommer nu ett 3:dje beslut,
på sätt Hr Lagerhjelm och Frih. Tersmeden föreslagit,
så torde af alltsammans blifva intet.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf, förenade sig
med Frih. Tersmeden.
Gr. Anckarsvärd: Tngen skulle hellre än jag vilja
förena sig i Frill. Tersmedens åsigt i detta hänseende, men
jag anser mig verkligen ej kunna göra det. Förtroendet,
Den 27 Mars e. m>
mine herrar! är något sorn icke later anbefalla sig hvarken
genom grundlag eller genom beslut eller genom något annat,
och jag måste helt öppet förklara, att jag ännu icke
funnit någon anledn. att till de pröfvande myndigheterna i
dessa delar hafva ett så beskaffadt förtroende, att jag på
grund deraf ville afstänga It. St. från deras slutliga pröfningsrätt,
och att jag således anser det vara vida mera ändamålsenligt,
att Ståndet, under full öfvertygelse om nyttan,
bifaller det föreslagna anslaget rent af eller rent af afslår
det, hvilket sednare jag fortfarande yrkar.
Frih. Sprengtporten: Jag har haft äran för R. o.
Ad. redogöra för StatsUtskts skäl i denna fråga. Hvad angår
det amendement, som här blifvit föreslaget af åtskilliga
ledamöter, och äfven med afseende på sjelfva hulvudsaken,
bör jag likvisst erinra, att jag anser det beslut, som R. o.
Ad. kan komma att fatta, antingen på grund af StatsUtsk:s
framställning eller i anledn. af här ifrågaställa modification,
måhända vara mindre vigtigt i denna fråga, än i många
andra; ty efter den utgång saken fått inom BorgareSt.,
befarar jag att troligen intet egentligt resultat kan blifva af
något anslag i denna väg. Dessutom har jag, sedan StatsUtsk.
redan gjort sin framställning, erhållit den upplysning,
att StatsUtsk., som ansetts hafva gått nog frikostigt tillväga,
likväl tilltagit summan så knappt, att efter de upplysningar,
som af enskilda personer blifvit lemnade, och hvilka jag ej
kan framställa såsom officiel t tillförlitliga, det är att befara
att icke något bolag kommer att åtaga sig företaget, sedan
anslagssumman blifvit nedsatt från 5o,ooo til! 35,000 r:dr.
Jag tror således, att hela provinsen Dahlsland skulle måhända
mera gagnas derigenom, att R. o. Ad. eller R. St., i frågans
icke alldeles tillräckligt utredda skick, icke ännu vid
denna riksdag beviljade något anslag, men deremot i und.
hemställde, att K. M. täcktes anbefalla en förnyad undersökning
i detta afseende samt till nästa riksdag framställa ett
fullständigt förslag huru och på hvad sätt lämpligast och
bäst en communication kunde tillvägabringas emellan dessa
vidsträckta sjöar och vattendrag, som sträcka sig ända inom
Norrska gränsen. Frih. Tersmedens förslag kan jag ej biträda,
ty då kostnaden förmodligen uppgår till 2 å 3oo,ooo
r:dr, vore det ej särdeles ändamålsenligt att anvisa 35,000
r:dr, utan att ens vela på hvad sätt de kunde komma att
användas. Jag tror således att provinsen verkligen är mest
belåten dermed, att i stället för ett anslag, man begär hos
K. M. alternativt uppgjorda förslag för detta canalarbete,
samt nådig propos. derom till R. St. vid nästa riksdag.
Gr. Frölich: Jag är i det väsendtligaste förekommen
af de sisla värda talarne. Jag hade ej kunnat förena mig
om det amendement, som Frih. Tersmeden gjort, då jag anser
det vara ett afsteg från den grundsats, sorn StatsUtsk.
Den jj Mars c. m,
4^3
nedlagt i sitt betänk., och som synes inom alla Stånden hafva
blifvit gillad, nemi. att RiksSltn sjelfva vilja pröfva de
anslag, som komma att äga rum. Vare föröfrigt långtifrån
mig, ifall denna grundsats i allmänhet gör sig gällande och
bibehåller sig till nästa riksdag, att jag skulle vilja votera
mot något, som skulle föranleda till att provinsen Dahlsland
finge äfven sin anpart i de summor, som R. St. vilja bevilja;
men vid det förhållande, som bär ägt rum, att en lands,
ort kommer in med en deputation för alt få en annan canalsträckning,
än den som Utsk. föreslår, och då de upplysningar
om localen, hvilka jag tagit mig friheten uppgifva,
icke kunnat annorlunda än mycket indirect vederläggas,
samt när på det hela det af StatsUtsk. föreslagna belopp
torde vara alltför litet för att uträtta något verkligt godt
eller någon comrnunication emellan det inre af provinsen och
Wenern; så tror jag att deruti finnas ganska gill liga skäl att
för närvar, afstå allt anslag, men jag instämmer i en sådan
framställning, som Frih. Sprengtporten föreslagit, om en ytterligare
undersökning.
Hr Lagerhjelm: Ifall R. o, Ad. skulle stanna i den
öfvertygelse, som Frih. Sprengtporten utvecklat, och således
en und. hemställan komme att göras om undersökning af
den trakt, som är i fråga, och en propos. till R. St. vid nästa
riksdag, så måste likväl något anslag göras till verkställande
af en sådan undersökning, och får jag derföre vördsamt
anhålla, att R. o. Ad. ej måtte förbise denna omständighet,
förutan hvilken undersökningen måhända ej kunde
komma att äga rum. Om således ett anslag skulle beviljas,
måhända mindre än de 35,000 r:dr, som här äro i fråga, så
hade åtminstone R. St., om de öfriga Stånden förenade sig
i ett sådant beslut, tillkännagifvil en allvarlig vilja att underlätta
industrien i denna del af landet med goda communicationsanstalter.
Frih. Sprengtporten: De hufvudsakliga alternativa
förslagen lära redan vara uppgjorda och till K. M. framställda;
och då dessutom R. St. beviljat en summa af 6666
r:dr 32 sk. årligen till undersökningar, så skulle jag icke tro
att kostnaderne för denna undersökning kunna blifva så betydliga,
isynnerhet då det icke är fråga om någon längre
canalledning utan möjligen om 2 eller 3 slussar eller något
dylikt, och att behofvet bär erfordrar något särskildt undersökningsanslag.
Jag får underställa Ståndet, om icke, då R.
St. ställt till K. M:s disposition en rund summa för undersökningar,
och dessutom en särskild summa för undersökning af
en canalledning, nemi. Svea canal, man bör kunna vänta
sig, alt den nu ifrågavar. undersökningen kunde försiggå utan
särskild kostnad. Jag skulle för min del icke tro något särskildt
anslag dertill vara behöfligt.
4*4
Den 27 Mars e. m.
Hr Frill. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag i 22 punkten.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade afslå
detsamma.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
öfverröstat nej.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., det
R. St. Iios K. M. må anhålla om verkställande af förnyad
undersökning ang:de lämpligaste sättet för åstadkommande
af en canalled från Wenern till Stora Lee och dermed sammanhängande
vattendrag uti det inre af Dahlsland, samt att
K. M. täcktes lill nästinstundande R. St. afgifva nåd. propos.
i ämnet.
23 punkten.
R. o. Ad. biföll denna punkt.
24 punkten.
Denna punkt ansågs icke erfordra annan åtgärd än att
läggas till handlingarna.
25 punkten.
Hr Edenhjelm, Gillis: StatsUtsk. har icke tillstyrkt
något anslag till quai- och hamnbyggnaden i Götheborg.
Det förundrar mig så mycket mer som Utsk. bort finna alt
denna hamn är nödig, icke allenast för Götheborg, utan
snart sagdt för hela verldshandel. Innan jag går att yttra
mig derom, får jag afgifva en beskrifning på hvad som menas
med denna hamn, ty jag tror att Utsk. oriktigt fattat
meningen dermed. Sjelfva elfven underhålles, från och med
Trollhättan ända ned lill 3oo alnar nedanför Ströms slussar,
af canalbolaget. Hamnen derifrån underhålles af elfstyrelsen
ända till s. k. S:t Eriksholm. Från S:t Eriksholm och
till elfvens mynning bekostas underhållet af Götheborgs stad.
Detta utgör en sträcka af nära ^ mil, och fordrar continuerliga
uppmuddringar. Jag vågar äfven nämna, att delta i
ekonomiskt hänseende är högst angeläget, ty om de djupt
gående fartygen skulle kunna gå upp till hamnen, så tror
jag att en mycket bättre tullcontroll skulle kunna erhållas,
och att blott den förökade tullinkomsten skulle uppgå till
mera än man har beräknat till hamnbyggnaden. Planen till
denna hamn är alldeles icke uppgjord i någon speculation
på att få del i de besparingar, som nu äro användbara. Den
är uppgjord långt för della, och jag medger ganska väl att
förslaget är dyrt, då det uppgår till 5o6,i2g r:dr, men menia
-
Den a; Mar» e. in.
4a5
ningen nr att Staten icke deraf skulle bekosta mera än hälften
och alt årligen blott skulle utgå 34,ooo r:dr, eller lika
mycket sorn Götheborgs stad sjelf årligen skulle erlägga af sina
tolagsinkomster och andra medel. Till de besparade statsmedel,
sorn R. St. nu som bäst hålla på att utdela, skulle
jag tro att Götheborgs stad bidragit ganska mycket. Denna
stad erlägger årligen ungefär 60,000 r:dr i bevillning,
lulltnedlen derstädes uppgå årligen till omkring 1,000,000
r:dr, och dess låneconlor lemnar en årlig räntevinst af circa
100,000 r:dr. Oin då något litet till delta angelägna
arbete af Staten lemnäs, tyckes det mig icke vara för mycket,
isynnerhet sorn Utsk. föreslagit anslag för en hop ställen,
som mig veterligen aldrig lemnat några bidrag till
statscassan, och hvad nytta de kunna göra, derom vill jag
alldeles icke tala. Hvad åter beträffar de här ifrågavar.
79,899 r.dr 3 sk. 8 i1:st., så tror jag det vore ett riktigt
våld om Ständerne icke ersatte dem, ty de hafva utgått af
stadens medel för att användas till för staden alldeles främmande
ändamål. Man har visserligen yttrat, alt de kunna
återvinnas vid laga domstol, men jag hemställer till hvar
och en hvad en domstol skall tjena till, om icke Ständerne
sjelfve vilja visa någon rättvisa. Jag har bland reservationerna
på det nogaste eftersökt hvad Götheborgs representant
yttrat i detta ärende, men jag har ej funnit något yttrande
al honom, hvarföre jag förmodar att han antingen icke
varit närvar, då detta mål förekom, eller också, såsom
en betydande possessionat, boende 12 mil fran Götheborg,
icke liar så noga kännedom om behofvel härvid. Jag anhåller
således vördsamt, att Hr Frih. o. Landtm, täcktes
tillåta, alt en annan värd representants, Hr Mobergs, reservation
målto uppläsas; den igenfinnes å pag. 1 bland reservationerna,
och utber jag mig att sedan ånyo blifva uppropad.
Ilr Mobergs reservation upplästes.
Hr Ed en hjelm: Jag förenar mig fullkomligen i hvad
reservanten yttrat, med deri skilnad, att han säger det bevillningsmedlen
uppgå lill 4° ® 5o,ooo r:dr, hvaremot jag
tror dem uppgå lill 5o ä 60,000 r:dr. Medan jag nu har
ordet, får jag äran nämna, att jag tror detta företag skulle
i ekonomiskt hänseende vara af stor nytta. Nu måste vamme
föras emellan fartygen och jernvägen på pråmar, och
när östliga vindar länge fortfarit, händer det icke sällan att
dessa pråmar stöta på grund, hvilket äfven händt med ångfartyg,
och ofta få stå der tills högt vatten inträffar. Djupet
skulle nu blifva för 10 fot djupgående fartyg vid lågt vatten,
och jag hemställer till en hvar, 0111 det ej vore en stor
vinst om fartygen kunde komma iijip anda till jernvägen, i
stället för ali omlasta varorna och sedan tiansportera dem
22 H. 54
4?6
Den 27 Mars e.'m,
en half mils väg. Om hamnen hlefve lofot djup, kumle de
flesta fartyg lasta genast på stället. Jag yrkar derföre först
propos. på beviljande af ersätlningssumman 79,899 r:dr 3
sk. 8 r:st. och derefter propos. lili bifall af ett årligt anslag
af 34,ooo r:dr.
Gr. Frölich: Jag hegärde egentligen ordet, då jag
hörde den siste värde talarens argument för anslag lill Götheborgs
hamn på grund af de stora statsinkomster, som
tillskyndas Riket från denna stad. Jag får vid delta argument
göra den uppgift, alt om icke Wermlands elfecler
skulle få passera ned till Götheborg, så tror jag att Götheborg
skulle stå sig ganska svagt vid utgörandet af så stora
utgifter lill Staten. Skulle man således gå vidare med detta
argument, så borde Wermland otvifvelaktig! också få någon
ersättning i denna väg, men Wermland har varit särdeles
olyckligt i det fallet. Jag tror således att detta argument
tills vidare kan lemnäs alldeles å sido, och att man
bör betrakta saken ur helt andra synpunkter. Jag tror mig
i det fallet äga åtminstone lika mycken localkännedom, sorn
den värde reservanten, Hr Moberg (rån Westervik, oell
jag får förklara, att jag icke en utan flera gånger sett ganska
svåra Amerikanska skepp ligga på det afstånd fiån jernvägen
i Götheborg, som jag sett Amerikanare har ligga
från jernvägen i Slockholm. Att utskeppningen till fartygen
sker med pråmar från vågen är sålunda något, som val
icke bör anses vara ett så särdeles bevekande skäl till anslag
i delta fall. Det är väl möjligt, att de svåraste skeppen
ej kunna gå så långt in, men jag får förklara, alt jag, under
de 20 år jag åtminstone en gång hvarje år varit i
Götheborg och haft intresse att skaffa mig underrättelse om
skeppningen, funnit alt Amerikanarnes inlöpande till Götheborg
icke varit betydligt minskadt för den orsakens skull,
utan att det varit dem temmeligen fritt alt directe afhemta
det Svenska jernet. Egentliga orsaken till bebofvet i detta
fall har uppstått genom den under en längre tid försummade
upprensningen af elfven intill staden. Jag tror att denna
eif har under en längre tid fått temmeligen oförsvarligt
uppgrundas, isynnerhet genom sågspån från Hrr Götheborgares
sågar vid Edet och Trollhättan. Att begära det Staten
skall bidraga till att nu åter upprensa denna hamn, derom
kan man naturligtvis hafva sin tanke något olika med
den siste värde talaren; likväl, 0111 frågan vore 0111 en mindre
summa, skulle jag för min del visst icke afstyrka
den; men då summan är så stor, som den nu ifrågaställa,
och det, efter den siste talarens uppgift, befinnes vara temmeligen
osäkert efter hvad plan hamnanläggningen skulle
kunna fördelaktigt utföras, då nu ingen bestämd demnrcationslinie
finnes emellan stadens territorium, som deri är skyldig
att upprensa, och den s. k. elfslyrelsens; så tror jag det
Den 37 Mar» c. ra.
4^7
vara väl tidigt alt nu gifva anslag, och jag får således på
dessa grunder förklara, ali jag finner StatsUtsk:s afstyrkande
åtminstone för det närvar, vara välbetänkt. Jag vill dermed
icke hafva sagt, alt del icke må stå öppet för representanterne
för sjelfva staden inom BorgareSt. att lill en annan
riksdag bättre ådagalägga behofvet, än de hittills lemnade
upplysningarne utvisat. Det förefaller mig nästan, som
de värde represenlanterne nu fruktat alt ställa sina personligheter
fram för alt på deras ord bygga något anslag af
B. St., efter de synas hafva nästan helt och hållet undandragit
sig alt upplysa förhållandet.
Frih. Sprengtporten: Det hufvudsakliga skälet,
hvarför StatsUtsk. ej kunnat fästa mera uppmärksamhet,
än som skett, vid frågan om ett anslag till Götheborgs
hamn, har varit den verkliga kallsinnighet, om jag så får
uttrycka mig, som inom Götheborgs stad visat sig för detta
förslag, oell hvilken föranledt, att när å Regeringens vägnar
fråga blifvit framställd om en ombyggnad af hamnen
efter en ganska kostsam plan, hvilken, såsom Hr Edenhjelm
nämnt, skulle erfordra något öfver 5oo,ooo rtdr, hafva stadens
auetoriteter å stadens vägnar erbjudit ett så obetydligt
bidrag, att Storamiialsembelets 3:dje afdelning ansett sig
böra bos K. M. afstyrka allt bidrag under sådana omständigheter
å K. M:s och Kronans vägnar. Delta var, såsom
jag haft äran nämna, det hufvudsakliga skälet. Dessutom
torde förhållandet vara, såsom Gr. Frölich nyss nämnde, alt
man inom Götheborgs stad ännu är ganska oviss och hyser
ganska olika tankar om sältet för utförandet af detta företag.
Någon plan, något kostnadsförslag, någon arbetsordning
för en byggnad, som fordrade 5oo,ooo r:drs kostnad,
har ej heller blifvit för StatsUtsk. framställd. Icke heller
liar detta företag, af nyss anförda skäl, vunnit något understöd
från Regeringens sida. Det har blifvit yttradt, att
Götheborg hade samma anspråk, som öfriga delar af Riket,
att komma i åtnjutande af de bidrag, som skulle kunna
lemnäs till uppmuntrande af landets industri. Jag tror att
Götheborgs stad är ett af de samhällen, som hafva minsta
skälet att beklaga sig öfver att icke åtgärder blifvit vidtagna
consecutivt inom en längre tidföljd, som bort hafva en
sådan verkan. För närvar, kan jag visserligen icke påminna
mig att af Statens medel användas anslag mera än till 2tne
föremål, som äro of beskaffenhet att vara af mycket intresse
för Götheborg, nemi. den påbörjade ombyggnaden af
Trollhättan, och den ytterligare ifrågaställa upprensningen
af Götha eif; men skulle man äfven vilja härtill lägga utförandet
af Götha canal, sorn' bor sin utfart till Götheborg,
så torde det synas af allt detta, att statsverket visserligen på
siri sida icke har negligerat denna högst intressanta punkt
för vår handel och vår industri.
428
Den 27 Mars e. m.
Hvad åter angår den stimma af 79,899 r:dr 3 sk. 8
rist., hvarpå Götheborg nti gör ett anspråk, sedan den redan
blifvit, såsom jag tror, alldeles frivilligt disponerad till
ett föremål, som har mycket nära sammanhang med Götheborgs
hamn och handel, nemi. tili upprensning af Götha eif,
så tror jag icke att något slags juridiskt skäl för delta anspråk
finnes, och alt bevilja ett sådant anslag blott såsom en
förstärkning af Götheborgs hamncassa, utan att hafva förvissat
sig om att medlen på något sätt komma att användas
för uppnåendet af det ändamålet, som visserligen är angeläget,
det erkännes, att efter en viss begränsad tid, efter
en viss plan, erhålla en hamn i Götheborg, sådan man önskar
den — dertill har, efter min öfvertygelse, icke funnits
skäl. Jag har blott velat nämna detta för att sätta R. o.
Ad. i tillfälle att bedomina de motiver, på grund hvaraf
StatsUtsk. icke ansett sig kunna tillstyrka del ifrågavarande
anslaget, hvarken under den ena eller den andra
formen.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: För
mig synes det vara en stor billighet deri, att Götheborgs
stad återfår det anslag af 79,899 r:dr, sorn åtgått lill uppmuddring
af Götha eif. Här har med skäl blifvit anfördt
af Gr. Frölich, först att den stora tullinkomst, som vid
Götheborg ti 11 fly ter Staten, ingalunda kan anses såsom uppkommen
af staden sjelf, utan är en följd af de producter
från andra orter, som derifrån utgå, och de producter, som
ingå och till de inre orterna skola transporteras. SA varock
förhållandet i Amerika, när man der påstod att för den yttre
handeln icke några tullar borde läggas, emedan man stod
sig bäst om inga tullar funnes. Der var man besvärad af
de stora förskotterna; men man fann i Amerika, med dess
praktiska erfarenhet, (jag ber om ursägt för denna digression)
att näringarne der behöfde skydd, och tullarne bibeliöl
1 os och de stora inkomsterna uppkommo. Dessa skulle
nu delas icke på NewYork, Roston och andra större städer,
utan på staterna i mån af den tullprocent, som ansågs dem
tillkomma. Jag har velat säga detta för att visa, att jag
erkänner riktigheten af hvad Gr. Frölich nämnt. Hvad åter
angår det som Frih. Sprengtporten sagt om de 79,899
r:dr, hvilka blifvit använda till uppmuddring af Götha eif,
att detta varit ett företag till Götheborgs fördel, så ber jag
R. o. Ad. betänka huru det förhåller sig med borgerskapet
i diverse städer. StatsUtskts eget utlåt., som vi nu förehafva,
gifvet' oss tillfälle att bedomina huru man i sådant fall
tänker t. ex. i Lidköping. Der tyckes man vara rädd fölen
hamn, ehuru orten önskar den, emedan stadens borgare
frukta att spanmålshandeln kan gå dem ifrån, om der billen
beqväm ort för skeppnitigen. Götheborg har en stor fördel
af en båtfart, som kommer från det inre af landet
Den 37 Mars e. m.
4^9
lill Götheborg, men liar ingen fördel of fartyg, som gå Götheborg
förbi oell gå till det inre of landel. Della liar jag
velot nämna, och torde deri finnas någon förklaring på de
mångå hundrade tolfter bräder, som utkastades i Götheborg
oell förstörde Polheims arbete, och något snarlikt i grannskapet
af Södertelje gamla sluss torde man äfven hafva.
Alltså må man icke för högt sträcka begreppet 0111 huru
Götheborgs borgerskap bedömmer fördelen af canalfarten
och passagen der. Deremot är icke blott för Götheborgs
handlande, utan äfven för alla de handlande, hvilkas fartyg
besöka Götheborg, en stor fördel att de kunna inlöpa i hamnen
vid en quai, och då slippa de dryga kostnader och det
uppehåll i tid, som ofta är värre än kostnaden, som genom
in- och urlastningen på pråmar dem förorsakas. Alltså anser
jag det vara af stor vigt att en hamn kommer all finnas
i Götheborg. Der är vår förnämsta handelsplats vid Nordsjön,
ehuru mer och mer i aftagande. Jag påminner mig,
under en resa jag gjorde, huru man i Antverpen och på flera
ställen beklagade sig deröfver, alt man icke i Götheborg
hade nederlag af sorleradt jern. Amerikanare försäkrade
111ig, alt nu gå de alldeles icke dit. De säde: ”Vi äro här
för att taga Svenskt jern, vi kunna icke taga hela lasten,
kunde vi der få ett sortement, så beställde vi icke här det
Svenska jernet för dubbelt, utan vi skulle gå in på alt taga
båda delarna.’’ Med ett ord, allt hvad vi kunna göra för
all uppmuntra denna handelsstads rörelse, måste lända till
hela Sveriges Rikes gagn. Nu är en liten enkel fråga örn
de 79,000 r:dr, som Frih. Sprengtporten tror hafva blifvit
frivilligt lemnade, men som, efter hvad andra sagt, och såsom
vi höra af landshöfdingen i länet och här läsa i StatsTJlskts
betänk., blifvit på K. M:s befallning af directionen
för segelfarten emellan Wenern och hafvet disponerade emot
borgerskapets bestridande. När nu sig så förhåller, så tror
jag det vara en stor billighet och äfven med statsklokheten
öfverensstämmande, att medgifva stadens anspråk, på det att
en framtida hamntaxa må kunna mera afse allas fördel än
den enskilda nyttan. Jag tror således, att lill det minsta
böra dessa 79,000 r:dr återställas till staden Götheborg, under
det villkor att de få lyftas när planen blifvit bestämd
för hamnen, ifallj den gamla skulle förkastas, och arbetet
tagit sin början. Det är derpå jag nu vördsamt hos Ilr
Frih. o. Landtm, får begära proposition.
Hr Ed enh jelin: Jag har hört mycket talas om fri
handel och fria näringar i landet. Jag hemställer till eri
hvar, sorn har någon kännedom om Götheborg, huruvida
det finnes något ställe, der handeln är så fri sorn i Götheborg.
Under hela den tid jag varit der, har jag aldrig sett
någon Götheborgs-handlande satta sig emot att någon, vare
sig utländsk eller inländsk man, der salt sig ned såsom liand
-
43o
Deli 27 Mais e. m.
lande. När jag nll talar för Göllieliorg, så gör jag det alldeles
icke för dess innevånare, det kan jag heligt försäkra, utan
derföre att Sverige ej äger någon annan lika fördelaktig debouche
för sin handel som Götheborg, och den bör begagnas
så mycket som möjligt. Jag tror också alt vi i framtiden
hinna dit, att Slockholmarne hafva sina conior der,
så väl som här, samt alt äfven andra städers handlande komma
att etablera sig der, fastän de fortsätta sin rörelse i egna
städer. Jag tror detta vara mycket bruk ligt i andra länder,
och då är det icke blott för Götheborgs innevånare,
ulan för Sverige jag talar. Hvad uppgrtmdningen beträffar,
som Gr. Frölich omtalat, så ar den en sanning, men jag vet
icke huru det skall kunna hjelpas, då man icke har nödiga
medel. Der muddras alla år från tidigt på våren till långt
fram på hösten, men när staden ej kan tillskjuta mera än
35,000 rldr, så kan det ej hjelpas. Det förundrar mig verkligen
att höra, huru R. o. Ad. samt äfven de andra Stånden
ifrat för canalers anläggande på många andra ställen
och communicationernes förbättrande, men att RiksSttn, just
på samma gång de hålla på dermed, låta uppgrunda Götha
eif. Jag önskade att herrarne ville vara i Götheborg någon
tid och se huru der går till, huru fartygen stanna på
grund vid östliga vindar. Här är äfven toladt om afgilterna,
men af alla briggar, kuttrar, smackar eller båtar, som lägga
till i Götheborg, har jag aldrig hört alt någon enda skilling
blifvit erlagd i afgift till staden. Jag tror att der råder
ett vida friare systeme, än på andra ställen. Hvad statsbidrag
till Götheborg beträffar, så hemställer jag till hvar
och en rättänkande, om det är obilligt att Staten en gång
lemnar något till Götheborg, hvilken stad har uppoffrat så
mycket för Staten, hvaremot jag icke vet att Staten någonsin
lagt två strån i kors för staden. På Götha och Trollhätte
canalerna har staden tippo Ifra t mycket af sin förmögenhet,
och likaså vid andra tillfällen.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag anser
ett sådant tillstånd, som det, hvaruti Rikets andra handelsplats
sig befinner, vara en skada för Riket eller med andra
ord en frånvaro af gagn, ett försummadt gagn. Jag tror
derjemte, att canalisationen, den stora canalisationen, öfver
hvilken vi med skäl äro så stolte, icke är completterad, så
länge Götheborgs hamn befinner sig i detta tillstånd. När
statsverket liar råd att afhjelpa detta, skulle jag finna likasom
något förödmjukande deruti, att det icke skedde. De
afslag, som mött andra allmänna arbeten, synas mig icke
böra blifva skäl till ytterligare afslag. Om så vore, så blefvo
dessa första afslag nu ändå många resor mera alt beklaga,
och jag anser så mycket mindre att så bör anses, som
liera af dessa föremål ännu icke äro urbota. Jag förenar
mig med Hr Edenhjelm i dess förslag.
Den 27 Mati e. m.
43'
Gr. Horn, Claes Fredr.: Frill. Sprengtporten liar
redan för R. o. Ad. redogjort för de skal, sorn förmått StatsUlsk.
atl afstyrka anslag lill Götheborgs hamnbyggnad. Jag
vill dervid likväl hafva äran erinra, alt det icke förhåller
sig så, som Hr Edenhjelm trott, att SlatsUtsk. varit i saknad
af de upplysningar, som Götheborgs lepresentant och
ledamot af' StatsUtsk. varit i tillfälle att aflemna. Nämnde
representant har der sökt göra gällande de slöra skäl, sorn
tala för ifrågavar. hamnbyggnad. Jag delar med honom och
med de ledamöter, som här yttrat sig, öfvertygelse!! derom,
att en hamnbyggnad i Götheborgs stad måste vara af behofvet
påkallad, men visserligen måste det vara i första banden
Götheborgs stad, sorn bör taga initiativet vid della vigtiga
företag. Del torde vara möjligt, att ett särskildt skrå
inom denna stad, hvilket har för afsigt att transportera effecterna
emellan redden och staden, kan vara orsaken dertill,
att Götheborg visar den kallsinnighet för delta företag,
som icke borde äga rinn. Emedleilidär delta en angelägenhet,
sorn jag verkligen anser vara Rikets, lika mycket som
Götheborgs stads enskildt. Jag skulle således för min del lifligt
önska, alt Götheborgs stad måtte bringas i tillfälle alt
med verksamhet företaga detta hamnarbete, med understöd
af de bidrag, som Staten dertill kommer alt lemna. Sorn
1111 likväl, efter min öfvertygelse, saken i sill närvarande
skick är riktigt uppfattad af StatsUtsk., så vill jag i denna
del icke heller yrka någon ändring, men skulle dock tro,
att den ersättning af 79,899 r:dr oell några skillingar borde
medgifvas, som StoramiraUembetets 3:dje afdelning föreslagit,
emedan det är de största anledningar, åtminstone för
mig, alt dessa medel blifvit ryckta från deras egentliga ändamål,
då de blifvit använda för dragvägar isynnerhet och
för andra arbeten uppe i Götlin eif, arbeten som synas vara
temmeligen främmande för hamnbyggnaden i Götheborg.
Om nu dessa 79,899 r:dr återgäldades till Götheborgs stad,
för att der reserveras lill denna hamnbyggnad, så tror jag
alt åtminstone R. St. för deras del vidtagit ett värdigt beslut
i denna punkt. Det är utan tvifvel af lika myckel intresse
lör hela landet eller för den handlande verlden, kan
man säga, som trafikerar på Götheborg, att der få eu hamn,
som för Götheborg sjelf, fastän det kan vara mindre fördelaktigt
för stadens bålförarebolag eller skrå. Emedlertid
lärer det Ilända ganska ofta vid vissa vindar, att fartyg,
sorn der ligga för ankar, blifva drifna derifrån och göra hafveri
långt uppe i elfven. Att ett sådant tillstånd kan fortfara
länge, det tror jag icke, oell på grund deraf lillslyrker
jag ytterligare, att dessa 79,899 r:dr måtte, såsom ett
bidrag lill den blifvande hamnbyggnaden, till Götheborgs
stad återställas.
Gr. Anckarsvärd: Försl och främst nödgas jag för
-
432
Den 37 Mars e. m.
klara, att jag, af livad här blifvit yttradt utaf åtskilliga värda
talare, icke funnit någon den ringaste rättsgrund, på hvilken
en sådan återbäring af dessa 79,000 r:dr till Götheborgs
stad skulle grunda sig. Jag kan icke inse hvad det vill säga,
att nian skulle hafva ryckt från Götheborgs stad 79,000
r:dr till helt och hållet främmande föremål, och hvilken den
makt kunde vara, som på ett olagligt sätt ryckt dessa medel
från staden. Då det af ingen talare blifvit här påstådf,
att rältsenligt något sådant anspråk för Götheborgs stad
ager rum, så kan jag också frän min sida ingalunda ingå
derpå, att R. St. böra biträda en sådan åsigt. För öfrigt,
och hvad sjelfva hamnen beträffar, så förekommer det mig
nog besynnerligt, alt för ett af de rikaste samhällen vi äga,
alt för kanske den enda stad vi äga, med undantag af Stockholm,
oell jag lemnar derhän om ens detta undantag är riktigt, med en
vidsträckt handel, med några samlade capitaler, alt äfven dertill
skola de allmänna skattebidragen, de arma skalldragandes
medel användas för att tillvägabringa något nyttigt för
staden, Örn en så stor handelsstad, som Götheborg, icke
kail åstadkomma medel att sjelf upprensa sin hamn, så är
det rätt beklagligt; men det har här af sakkunnige personer
blifvit anmärkt, att en stor del af missförhållandet torde
hafva uppkommit genom den allmänna liknöjdheten, sorn
råder hos oss att aldrig besörja någon uppmuddring i tid,
att låta allt gro igen, i hopp på Statens biträde för att göra
uppmuddringarna, och man anser snart sagdt R. St. såsom
ett slags general-uppmtiddringsbolag, som måste anskaffa
en riksuppmuddrings-machin, sorn går omkring öfverallt,
med anmälan och efterfrågan i hvarje hamn, hvar någon
uppmuddring kan komma i fråga och begäran att få biträda
dermed, utan att de respective samhällena sjelfva behöfva
laga någon slags omsorg örn deras eget bästa, om deras
egen fördel, allt i förlitande på R. Sirs frikostighet. Jag tror,
mine herrar! att det icke vore försigtigt att lill eli samhälle,
sådant som Götheborgs stad, anslå så betydliga bidrag,! då
ännu sådana förhållanden vänta oss, der mindre samhällen,
der fattiga släder utan hamnar kunna komma i behof af R.
St:s åtanke, mender det möjligen kunde blifva satt i fråga,
huruvida något bidrag dertill vore att tillgå, om hundra
tusentals r:dr skulle i första rummet blifva lemnade till
Götheborg. Jag har visst här hört åberopas, att Götheborgs
stad betalar en betydlig bevillning af 60,000 rtdr. Om så
ur, mine herrar! så intygar detta betydliga bevillningsbidiag
otvifvelaktig! en stor rikedom, och det är utan all fråga
att bevillningen från städerna bevisar vida större rikedom
proportionaliter, än bevillningen från landet, emedan städernes
taxering icke på långt när är så uttryckt af den verkliga
förmögenheten, som landlmannens och jordegendomar
nes
-
Den 27 Mars c. m.
433
nes beskattning och bevillning äro det. Här har ytterligare
blifvit sagclt, såsom ett bevis på de stora fördelar Staten erhåller
från Götheborg, att öfver en million r:dr i tullmedel
ingå derifrån. Jag är icke af den tron att Götheborgs
stad har någon synnerlig förtjenst af dessa tullmedel,
ty de äro en indirect skatt på oss alla, mine herrar! Men
bredvid dessa tullmedel, i sammanhang med dessa stora afgifter,
utgår, under namn af tolag, en ganska betydlig bevillning,
sorn staden Götheborg gör sig till godo, och min
öfvertygelse är, att för Götheborg, likasom pg,. våra andra
större städer, om de använde sina betydliga inkomster och
betydliga medel till så beskaffade ändamål, som detta, företrädesvis
före deras kostsamma stadsstyrelser och dermed
sammanhängande utgifter, borde medlen räcka till; och i
alla fall finner jag ingen anledning vara för handen alt vid
detta tillfälle, tvertemot StatsUtsk:s tillstyrkande, anslå några
medel till Götheborgs hamns uppmuddring, och jag yrkar
således bifall till hvad StatsUtsk. föreslagit.
Hr Edenhjelm: Jag har endast begärt ordet för att
lemna Gr. Anckarsvärd upplysning huru dessa penningar
blifvit Götheborgs stad frånryckte. Det skedde redan för
många, många år sedan, då det befanns att icke fartygen
kunde komma upp hvarken nedanför Ström eller ofvanför
Trollhättan, ulan der måste anläggas ganska dyrbara dragvägar.
Hamnstyrelsen och elfstyrelsen tillhörde då samma
styrelse, så att medlens användande ej kunde controlleras,
utan penningar logos lill hvad som var angelägnast.
Hr von Hohenhausen: Jag har redan haft äran nämna,
hvad som i Utsk:s betänk, är anfördt i afseende på medlens
användande, nemi. att de blifvit disponerade på K. M:s
befallning af directionen för segelfarten emellan Wenern och
hafvet. Detta har äfven Hr Edenhjelm upplyst. Den uppmuddring,
som här sedan långliga tider tillhaka har skett,
har nu fallit på staden alt afhjelpa. Det är 34,000 r:dr
om året, efter StatsUtsk:s förslag, som staden derpå vill använda,
hvaraf 10,000 r:dr särskildt af stadscassan. Det öfriga
utgöres af tolags-, riviers- och slussarrende-medel. För
min del kan jag omöjligen annat än se, att en hamnbyggnad i
Götheborg, der fartygen kunna lägga till vid quaien och lasta,
är af lika stor fördel för alla andra, som besöka Götheborgs
hamn från andra städer i Riket, som någonsin för
Götheborg, och äfven af en stor fördel för statscassan. Då
man känner den svårighet, som råder vid att bevaka fartygen
under det de ligga på en rivier, för att hindra smuggling
och tullförsnillning, så kan man lätt finna huru stor fördel
det vore om denna svårighet undanröjdes, och det lider
intet tvifvel, att derest uti statscassan skulle inflyta alla de
tullmedel, som nu försnillas inom hela Riket, så skulle den
22 II. 55
434
Der. 27 Mars e. ro.
icke behöfva en enda skilling af den öfriga bevillningen.
Jag tror att saken är af den vigt att något bör göras, så
alt, då det är uppenbart, att bär hafva medel blifvit tagna från
hvad som hört till stadens hamn, kan jag icke undertrycka
min öfvertygelse, det må än af hvem som helst anses vara
ett fel, ali R. St. böra göra något för att bispringa denna
angelägna och för Rikets handel vigtiga stad, och jag tror
alt det sker bäst och lättast derigenom att man återlemnar dessa
79,000 rtdr, som gått från sitt ändamål, för all göra dragvagar
långs elfven, af hvilka alla de städer, som ligga ofvanför
elfven, draga en stor fördel för båtfärden till Götheborg.
Alltså tror jag, att det vore skäl och billigt att återgälda
dessa 79,000 r:dr, under det villköl-, att de afsättas i
Iliksgcont. för att af Götheborgs stad få lyftas, när planen
blifvit fastställd och arbetet företaget och gilladt för hamnens
byggande i Götheborgs stad, och det är från denna
propos., hvarom jag förut anhållit, som jag icke anser mig
böra afstå.
Hr von Hartmansdorff: Jag lan icke annat än beklaga
den vändning, som öfverläggningen om de särskildta
anslagen synes hafva tagit. Man börjar med att först reta
missundsamheten emot ett bolag och säger att ingenting bör
gifvas, emedan det är bolaget, som skall hafva gagn af företaget.
Detta sker, då fråga är om den öfre delen af ett
stort vattendrag. JNär man nu kommer längre ned efter detsamma,
så åberopar man det förra afslnget, för att icke heller
meddela några andra anslag. Sålunda fortgår man från
den ena egenheten till den andra, och den enas förtrytelse
öfver alt hafva blifvit utan, begagnar man för att beröfva
andra hvad de borde erhålla. Om man möjligen haft rätt
uti att neka anslag åt deni, som bo långt ifrån en elfs utlopp
i hafvet, så bör det icke vara skäl alt vägra anslag åt
den del af elfven, som ligger nära utloppet, eller för bildande
eller förvarande af den hamn, som der finnes, ty dit komma
utländningarne från hafvet och infödingarne med alla de
inhemska varor, som skola till utlandningen afsättas. Efter
all sund statshushållning skulle det väl vara denna punkt,
som hufvudsakligen borde vara föremål för R. Sl:s omsorg,
emedan alla de candid-, som man vill öppna inne i landet,
hänföra sig dock slutligen och hufvudsakligen till de 2:ne
punkterna Stockholm och Götheborg. För upprensningen
af farleden till Slockholm har R. o. Ad. redan beviljat en
betydlig summa. Nu återstår frågan om Götheborg, der behofvet
af sådana anslag är vida större än det varit för Stockholm.
Jag anser således, lika med andra talare, att hufvudsak
ligt afseende bör fästas på tillfredsställandet af staden
Götheborgs behof alt få sin hamn upprensad. Man har
iuvändt, att dertill icke funnes någon uppgjord plan. Jag
kan icke controllera förhållandet, men min graune, lands
-
Ben 27 Mars e. m.
435
höfdingen på stället, [inslår alt en sådan är uppgjord. För
ett nppmuddringsai bele, som nn egentligen lärer vara i finga,
lärer också planen vara temmeligen enkel, och derföre
tror jag R. o. Ad. sakna skäl alt vägra anslaget. Man säger
väl att staden gifver icke nog bidrag. Staden gifver årligen
34,ooo r:dr, eller lika mycket som staden önskar erhålla af Staten.
Götheborg gör således lika mycket som någon annan menighet
af dem som hittills varit i fråga, såvidt jag kan erinra mig.
Då vet jag icke, alt i sjelfva saken något egentligt hinder
ligger. Nyttan för det allmänna är tillräckligt omlalad och
lärer icke kunna bestridas. Jag önskar således, alt R. o.
Ad. ville, vid detta tillfälle, bifalla den reservation, som Hr
Moberg afgifvit, och hvilken på sidan 3 slutar med följande
förslag: att R. St. bifalla ett årligt anslag af 34,000 r:dr
b:co, lills hamnen, enligt uppgjord plan, blifvit fullbordad,
dock med det förbehåll, att, om arbetet öfverstiger den calculerade
summan, en sådan tillökad kostnad af staden ensamt
besil ides, ulan att för della ändamål vidare tillskott
från Statens sida må komma i fråga. Om R. o. Ad tillägger
detta villkor, så synes mig också all önsklig säkerhet
för framtiden vara vunnen. Hvad de 79,000 r:drna beträffar,
så lära dessa redan vara af ett Stånd bifallna. Stadens
anspråk på dem synas ock vara så gilltiga, att de visserligen
icke lära af R. o. Ad. vägras.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag vill endast i
största korthet taga mig friheten fästa Husets uppmärksamhet
derpå, alt hvad det nu ifrågavar. företaget beträffar, så
har K. M. icke begäit något anslag dertill. Tredje afdelningen
af Storamiralsembetet har afstyrkt anslaget; StatsUtsk.
har afstyrkt detsamma; oell Götheborgs representanter
hafva icke mycket ifrigt yrkat derpå, samt icke inom
deras egel Stånd förmått tillvägabringa bifall dertill. Jag
hemställer således, om det kan vara skäl för R. o. Ad. att
bevilja detta anslag.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla (Jlsk:s förslag i 2Ö:te punkten.
Ropades starka ja blandade med många nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
öfverrösta t nej.
Hr Eden hjelm begärde votering.
Hr Frill. o. Landtm, yttrade, att, sedan votering
blifvit begärd, fråga nu uppstode om innehållet af contrapropos:n;
af de emot Utsk:s förslag stridande meningar, som
sökt att göra sig gällande, vore den ena, alt R. St. skulle
bevilja 34,000 rMr åi ligen på sätt flr Moberg föreslagit,
samt 711,899 roll- 3 sk. 8 rist b:co för en gång till ersättning för
de medel, som från hanSnbyggnadsfonden blifvit disponerade;
436
Den 27 Mars c. m.
och elen andra, att R. St. skulle inskränka sig till sistnämnda
summa af 79,899 r:dr3 sk. 8 r:st., för att ersätta staden den i frågavar.
ulbetalta summan, men att icke något vidare anslog
vid detta tillfälle skulle äga rum. Den mening, Hr Edenhjelm
yrkat, hade varit ett årligt anslag af 34,000 r:dr och
ersättning af de 79,899 r:dr 3 sk. 8 r:st., och hemställde
Hr Landtm., 0111 It. o. Ad. behagade antaga denna mening
till contra-propos. vid den blifvande voteringen.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, yttrade, att det andra förslaget varit, det
R. St. endast skulle bifalla 79,899 r:dr 3 sk. 8 r:st. såsom
ersättning till Götheborgs stad för de medel, hvilka af staden
förut blifvit utbetalade; och hemställde Hr Landtm.,
om R. o. Ad. behagade antaga detta förslag till contraproposition.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att nej
öfverrösta t ja.
Hr Lagerheim, Lars Magnus, begärde votering.
Hr von Hohenhausen: Jag anmälde mig egentligen
för att göra en erinran vid den propos., som Hr Frih. o.
Landtm, framställde om beviljande af dessa 79,000 r:dr,
nemi. den, att denna summä skulle afsättas i Riksg.cont.,
såsom jag förut under discussionen anfört, för att hållas
Götheborgs stad tillhanda, när planen blifvit fastställd och
staden ville gå i författning om hamnbyggnadsarbetet.
Hr Lagerheim: Jag anmälde mig, blott för att, i den
händelse att den propos., som sednast var i fråga, skulle
anses af Hr Frih. o. Landtm, såsom afslagen, anhålla om
votering, och af det skäl, att jag, ehuru jag icke yttrat mig
under discussionen, likväl fullkomligt instämmer i hvad Hr
von Hohenhausen föreslog, hvilken propos. jag också tager
mig friheten yrka måtte blifva contra-proposition.
Hr von Hartmansdorff: Sedan Hr Landtm, förklarat
att Hr Edenhjeims förslag till contra-propos. vore afslaget,
och ingen votering derom blifvit begärd ....
Hr Frih o. Landtm, afbröt Hr von Hartmansdorff,
för att erinra, det han icke förklarat Hr Edenhjeims förslag
till contra-propos. vara af R. o. Ad. afslaget.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller alt Ridd.-  Secretm finge uppläsa PresteSt:s beslut angtde Götheborgs
hamn, och att jag derefter må få yttra mig.
PresteSi:s beslut upplästes, af innehåll, att Ståndet,
med ogillande nf hvad Utsk. i denna del hemställt, beslutat,
alt den summa stor 79,899 r.dr 3 sk. 8 r:st., som blifvit
Den 37 Mars e. m.
437
från hamnbyggnadsfonden disponerad till dragvägars anlägg,
ning uppefter Götha eif m. in., må af statsmedel varda Götheborgs
hamncassa ersatt, med villkor att användas till
hamnbyggnaden.
Hr von Hartmansdorff: Jag tager mig friheten hemställa
till Hr von Hohenhausen, om han icke ville instämma
i det beslut, som PresteSt. fattat, på det att öfverensstämmelse
i beslutet måtte komma att äga rum.
Hr von Hohenhausen: Som PresteStrs beslutar alldeles
enahanda till sin syftning med det förslag jag framställt,
ehuru detta mera uttryckte huru dermed skulle förhållas,
så har jag icke något skäl alt yrka särskild propos.
på mitt förslag, utan skall jag gerna förena mig deruti, att
propos. må komma att ske på sätt PresteSt. beslutat.
Hr Eden hjelm: Sedan jag ser att den ena frågan ej
tyckes hafva hopp att vinna bifall, så förenar jag mig med
Hr von Hartmansdorff och begär att nej-proposln må blifva
lika med PresteStts beslut.
Gr. Frölich: Jag hemställer lill Hr Frih. o. Landtm.,
äfvensom till R. o. Ad., om det nu går an att antaga den
propos., som Hr Landtm, en gång har förklarat icke vara af
Ståndet antagen till contra-proposition.
Hr von Hohenhausen: Jag tog mig nyss friheten
göra en erinran vid den propos., som Hr Landtm, hade
framställt, derföre att vid dess framställande var icke ordalydelsen
sådan, som jag under discussionen anhållit att den
måtte blifva. Denna min framställning skedde då Hr Landtm,
gjorde sin propos., och sedan har Hr Lagerheim begärt votering
örn den saken. Alltså torde Gr. Frölich finna, att
här är i den juridiska vägen, om jag så må yttra mig, allting
bevaradt för att i den frågan hafva rätt och talan.
För min del har jag nu, för att icke göra skiljaktighet och
för att bespara R. o. Ad. en votering, gerna instämt i de
ordalag, som af PresteSt. blifvit bestämda, och när nu äfven
Hr Edenhjelm sig deruti förenat, så är det icke mera
än en propos., som kan komma i fråga, eller m. e. o., nejproposm
har derigenom blifvit bestämd.
Gr. Frölich: Jag medger alltför väl, att de ledamöter,
som ej vilja bifalla Ulsk:s förslag, äro de som nu böra äga
rätt att bestämma contra-proposm; men här är egentligen,
såsom den siste talaren yttrade sig, frågan om att hålla sig
till den juridiska frågan i detta fall, och då får jag säga,
att sedan Hr Lagerheim begärt votering, just derföre att
den föreg:de propostn förklarades vara afslagen, så är det
väl Hr Lagerheim obetaget alt afstå från den propos., som
förklarades afslagen, men alldeles icke öppet, att ulan vote
-
433
Den 27 Mars e. m.
ring få fram den propos., som Hr Landtm, förklarat R. o.
Ad. icke hafva velat antaga.
Hr von Hohen Ii ausen: Jag är rätt ledsen att nödgas
med en sådan här discussion på något sätt upptaga R. o.
Ad:s tid; men Gr. Frölich mätte väl medgifva, att jag äger
en grundad rättighet att få en propos., hvarom jag anhållit,
sådan jag begärt den. När jag då, under det Hr Landtm,
framställde propos., hegärde ordet för alt deremot göra annnirkn.
, samt hade skäl och rätt i min framställning, att
det villkor jag begärt hade undfallit Hr Landtmrs uppmärksamhet,
så måste min rätt vara öppen, och jag kan då icke
se huru hvarken Hr Grefven eller någon annan kan eller ens
vill bestrida alt proposm må blifva sådan jag begärt den.
Hr Lagerheim yttrade sig sedan, alt han för bevaran
de
af rättigheten begärde votering, men icke för något
annat.
Hr Lagerheim: Saken förefaller mig af den största
enkelhet oell klarhet. Den af mig begärda voteringen har
ägt sin natin liga grund deruti, att jag instämt med hvad Hr
von Hohenhausen begärt till propos., och nu sedermera förändrat
till likhet med PresteSt:s beslut, hvaruti jag äfven
instämmer, hvarföre jag önskade detta till propos. och uttryckligen
begärde votering, för den händelse, hvarom jag ej
var rätt säker, att Hr Landtm, skulle ansett den framställda
propostn lill contra-propos. hafva blifvit af Ståndet afslagen;
och afstår jag således från votering i samma ögonblick
den nu enhälligt begärda contra-propos, blir af Ståndet
anlagen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att den propos., han
för en stund sedan för R. o. Ad. framställt, och hvilken
han funnit vara med nej besvarad, varit af följande lydelse,
nemi.: om R. o. Ad. ansåg, att 79,899 r:d.r 3 sk. 8 r:st.
skulle betalas såsom ersättning till Götheborgs stad för de
medel, hvilka af staden förut blifvit utbetalade. Denna propos.
hade Hr Landtm, ansett vara med nej besvarad. Hr
Lagerheim hade nu förklarat sig ej vilja hafva denna propos.
, ulan den, som Hr von Hohenhausen yrkat, i öfverensstämmelse
med PresteStrs beslut; R. o. Ad. behagade således
finna, alt det icke mötte något hinder för Ståndet att,
utan votering, till contra-propos. antaga denna med PresleSt:s
beslut öfverenstämrnande mening; skilnaden emellan den
af Hr Landtm, framställda propos. och den ifrågavar., vore,
att den af Hr Landtm, fiamslällda innehölte, att de 79,899
r:dr 3 sk. 8 r:st. skulle lemnäs till staden till ersättning för
utbetalade medel, då den af Hrr von Hohenhausen, von
Hartmansdorff och Lagerheim nu begärda propos. innehöfle,
att de 79,899 r:dr 3 sk. 8 rist. skulle återlemna* med villkor
att användas till hamnbyggnaden, hvilket villkor icke
Dea 27 Mars c. m.
439
funnits i den af Hr Landtm, framställda propos. Då Hr
Edenhjelm äfven afstått från den propos. lian begärt oell
nu öfverensslämt i Hrr von Holienliausens, von HartmansdorlFs
och Lagerlieims mening, hemställde Hr Landtm., om
Ståndet behagade till conlra-propos. antaga samma mening,
som innefattades uti PresteSl:s beslut i denna fråga.
Ropades ja.
Upplästes till justering och godkändes följande voterrsproposition:
Den
sorn hifaller 25 punkten linder hufvudrubriken
”Vattencommunicationer” i StatsUtskts utlåt. N:o 435 litt. C.,
voterar
j»;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad., med ogillande af hvad StalsUtsk.
i ofvannämnda punkt hemställt, att den summa stor
79,Ögg r:dr 3 sk. 8 rtsl., som blifvit från hamnbyggnadsfonden
disponerad lill dragvägars anläggning uppefter Götha
eif 111. 111., må af statsmedel varda Götheborgs hamncassa ersatt,
med villkor att användas till hamnbyggnaden.
Efter voteringens slut, och sedan, i anseende till lika
röstetal, den förseglade sedeln blifvit öppnad, befunnos 10-  slerne hafva utfallit, som följer:
Ja — 3g.
Nej — 40.
26 punkten.
Denna punkt blef af R. o. Ad. bifallen.
27 punkten.
Hr von Hohenhausen: Jag thar egentligen fästat
mig vid den sednare delen af SlatsUlskis förslag, nemi. ang:-  de det beviljade lånet. Der har StatsUtsk. bestämt 6 proc.,
hvaraf 4 proc. såsom ränta och 2 såsom capitalafbetalning.
Vid alla öfriga lån har det varit bestämdt 5 proc., hvaraf
3 såsom ränta och 2 såsom afbetalning. Jag vet icke något
skäl, hvarför här blifvit gjordt ett särskildt undantag, och
skulle anhålla att någon ledamot af StatsUtsk. derom ville
lemna upplysning. Skulle det vara en händelse, som så fogat,
så synes mig billigheten fordra, att Linköpings stad får
lån på samma villkor, som för alla andra blifvit bestämda,
nemi. 5 procents ränta, hvaraf 3 utgöra ränta och 2 afbetalning.
Hr Westfelt, Nils: Den siste värde talaren har vissei
ligen ganska riktigt uppfattat frågan, eller den princip,
sorn StatsUtsk. i allmänhet antagit; men hvad denna fråga
beträffar, så förhåller det sig alldeles icke så, som han har
44°
D en 27 Ma r s c. tn.
förmodat. Linköpings stad har sjelf erbjudit sig att betala
6 procent. Således kunde väl icke SlatsUlsk. medgifva lägre
ränta, än staden sjelf velat erlägga. Jag vidblifver alltså
Utsk:s förslag, och begär propos. derpå.
Hr von Hartmansdorff: I afseende på räntebeloppet,
står sid. 3g: ”att Linköpings stad måtte, emot samtliga
borgerskapets afgifvande förbindelse, äfven med pantförskrifning
af alla blifvande hamnintägter och all den möjliga säkerhet,
som kunde presteras, af allmänna medel erhålla ett
lån stort 20,000 r:dr b:co, med 6 proc. årlig afbetalning,
hvaraf lill intresse 3 eller ock, om så fordras, 4 p>'oc. och
det öfriga till capitalets amortering.” Det är förmodligen
derpå, som Hr Westfelt stödjer sin uppgift om det gjorda
erbjudandet. Sladen har troligtvis funnit sig i den nödställda
belägenhet, att han, hellre än att befara ett afslag, förklarat
sig vilja gifva mera än StatsUtsk. äskat af någon annan
menighet. Om någon befinner sig i en så svår belägenhet,
så är det väl icke skäl för R. St. att begagna sig
deraf för att af den ena fordra mera än af den andra. Sådant
kunde möjligen betraktas såsom ett procenteri, då man
tager hvad man kan få, med afseende på lånsökandens behof,
och icke med afseende hvarken på ens egna tillgångar
eller den rättvisa man är skyldig alt iakttaga emot dem,
hvilka man lemnar bidrag. Jag instämmer med Hr von
Hohenhausen deruti, att man icke bör af Linköping fordra
hårdare villkor än af någon annan stad, och jag anhåller
vördsamt, alt Hr Landtm, mätte låta uppläsa det beslut, sorn
PresteSt. i detta hänseende har fattat, emedan jag tror mig
veta att detta Stånd bifallit hvad Hr von Hohenhausen här
yrkar.
PresleSt-.s beslut upplästes, af innehåll, alt Ståndet, med
bifall i öfrigt till Utsk:s förslag i afseende på återgäldande
af de ifrågavar. lånemedlen, beslutat den förändring, att från
deri tid medlen lyftas, årligen kommer att erläggas 5 proc.
af det primitiva capitalet, hvaraf 3 proc. beräknas såsom ränta
å det vid hvarje liqvid återstående capital, och de öfriga 2
proc. såsom afbetalning, till dess hela summan sålunda blifvit
återgulden, under åberopande af hvad Utsk. i denna del
tillstyrkt å pag. 61 morn. 3.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att det H. Ståndet
måtte instämma i det beslut, som PresteSt. redan fattat
och som nu blifvit uppläst.
Hr af Ekenstam, Israel: Jag är förekommen afHrr
von Hohenhausen och von Hartmansdorff i afseende derpå,
att lika ränta bör för detta lån äga rum, som för de andra
lånen blifvit äskad. Det är så mycket mera skäl, i, min Ian -  ke, alt medgifva delta, i likhet med PresteSt., som detta
samhälle, hvilket, såsom borgerskap betraktad!, är ett litet
Den 27 Mars e. m.
441
och icke särdeles förmöget samhälle, har blifvit salt i stor
förlägenhet genom det kostnadsförslag, som är uppgjordt,
och den förökning i summan, som vid utförandet uppkommit.
JKostnadsförslaget, såsom R. o. Ad. läcktes finna af handlingarna,
har uppgått endast till 24,000 r:dr, och vid utförandet
går det till nära 10,000 r:dr derutöfver, hvilket på
denna lilla summa synes vara en vä! skarp tillökning. Borgerskapet
har också endast såsom lån sökt skaffa sig de medel,
Staten skulle lemna och sorn Staten genom amortissement
skulle få ersatt. Staden skulle på detta sätt äfven
ersätta den överskjutande kostnad, som förslagssnmmans otillräcklighet
föranledt. På dessa skäl får jag instämma
i hvad som förut är yrkadt, att samma låga ränta ,
som för öfriga lån blifvit bestämd, äfven må stadgas för
detta lån.
Hr Westfelt: Till en början tager jag mig friheten
erinra Hr von Hartmansdorff, att när länet till hamnbyggnaden
i Malmö här förevar, hade Malmö stad erbjudit sig
att betala 6 procent. Jag hemställer lill den värda talaren,
huruvida det varit förenligt med en behörig hushållning
med Statens medel, då ett samhälle erbjudit 6 proc., huruvida
det varit rätt att då säga: nej, vi taga icke 6, utan vi
vilja hafva blott 5 procent. Sådant är förhållandet här.
Inom StatsUtsk. voro 2:ne representanter från Linköping,
nemi. Biskop Hedren och stadens representant i BorgareSt.
Begge två påyrkade alldeles icke den af StatsUtsk. antagna
principen för lån, nemi. 3 proc. ränta och 2 proc. amortissement.
De förklarade sig begge belåtne med det förslag,
StatsUtsk. här afgifvit. Den enda skilnad, som likväl af representanten
i BorgareSt. under början af discussionen påyrkades,
var, att staden skulle utfå hela capitalet på en gång,
nemi. dessa 16,700 r:dr, hvilket af Utsk. afslogs. Jag tror
icke att det är rätt, att man här nedsätter en ränta, som
2:ne representanter från orten förklarat sig fullt nöjde med
sådan den är föreslagen, och det är på deras egen begäran,
som Utsk. föreslagit hvad betänk, innehåller. Jag anhåller
således örn bifall lill Utsk:s betänkande.
Hr Rosenblad, Bernh.: I afseende på hvad den siste
värde talaren anförde om huru riksdagsmännen från
Linköping yttrat sig, att de voro nöjde med hvad StatsUtsk.
hade föreslagit, får jag fästa Ståndets uppmärksamhet derpå,
att den förmån, som riksdagsfullmäktigen från Linköping, på
sätt Hr Westfelt sjelf upplyst och i StatsUtskts betänk', reservationen
å pag. 18 antyder, hade begärt, den förmån
nemi. alt utfå årliga summan af 1080 r:dr på en gång, denna
förmån hade mångfalldiga gånger öfverstigit den lilla
förmån, som PresteSt. beviljat för alt bringa Linköpings
stad i öfverensstämmelse med andra släde)', som fått låneun22
H. 56
44*
Den 2; Mars e. m.
derstöd; likasom jag får erinra derom, att för del fall att
man ej ville bifalla livad samma reprentant yrkat, innefattar
bans reservation äfven ett annat förslag, som varit särskildt
af Hr von Troil väckt inom Utsk., angtde capitalisering
af dessa 1080 rtdr, hvilket äfven, om det blifvit antaget,
varit fördelaktigare än del nu ifrågaställa. Då lärer
nian icke kunna säga, att det varit représentanternes från
Linköping mening, att de varit nöjde med hvad Ulsk. här
föreslagit. Det är ganska naturligt, alt vid förra riksdagen,
då 4 proc. var en låg räntefot för de lån, solli utgingo från
Riksg.cont , nödgades Linköpings stad underkasta sig det och
afven erbjuda en sådan ränta för att kunna få detta lån;
men nu, då begge de verk, som slutligen kunde komma att
upptaga lånet, icke behöfva betala en så hög ranta, oell då
det ej är fråga om högre ränta än 3 proc., så bör det icke
komma i fråga, att de, som förut kommit att ingå i transactioner,
ej böra få åtnjuta samma fördelar, som de hvilka
anmält sig efteråt. Jag förenar mig med Hr von Hartmansdorff
uti att yrka instämmande med PresteStåndel.
Hr Lagerheim: Då conseqvens är ett bland de angelägnaste
villkor för en nationalförsamlings beslut, och detta
gäller i en ännu högre grad när det angår billighelsfrågor,
samt då StatsUlsk. synes hafva tagit för princip, att i alla
andra fal), der lån kommit i fråga, utsätta räntan till 3
proc., oberäknad! 2 proc. afbetalning, finnes efter min förmening
icke något skäl, att just här, der synnerligen billighet
och välvilja erfordras, hafva utsatt räntan lill 4 P1'0-  cent. Att StatsUlsk. icke, enl. hvad en ledamot af detta
Utsk. här yttrat, saknat all anledn. lill en sådan conseqvens,
synes tydligen deraf, att i SlatsUlskis eget betänk, är åberopad
en af Biskop Hedre'11 gjord framställning, att tilläfventyrs
måtte tagas ”3 proc., eller ock, om så fordras, 4 procent;”
således blott såsom ett nödfall, hvilket nödfall äfven
är R. St. tillkännagifvet i den förbindelse, som Linköpings
borgerskap afgifvit. Således, långt ifrån att hafva saknat
anledn. dertill, har SlatsTJtsL, efter min förmening, saknat
all anledn. ali frångå den conseqvens och den rättvisa, som
i detta fall hade bort tillfalla Linköpings borgerskap. Jag
förenar mig således på allt sätt i den propos., som här
blifvit framställd lill årliga afbetalningens nedsättande till 5
proc., deraf 3 till ränta och 2 till amortissement.
Gr. Horn: Del äger visserligen sin riktighet, såsom Hr
Westfelt här uppgifvit, att 2:ne ledamöter af StatsUtsk., representanter
från Linköping, hafva begge ansett sig för sin
del kunna medgifva 6 proc. ränta för delta bidrag; men jag
ber äfven Hr Westfelt ihågkomma, att det varit till följe af
TJtsk;s åsigt, stridande emot dessa representanters, för beviljande
af detta bidrag till Linköpings hamnbyggnad; alt del
var med svårighet, som StatsUtsk. ingick på denna åsigt,
Den 2; Mars e. m
-
44*
och att det var för att få något, som desse representanter
ansågo sig böra bevilja den högre räntan. Jag får för min
del uppriktigt erkänna, all jag anser conseqvensen fordra,
att, då man beviljar detta lån till Linköpings hamnbyggnad,
man icke derföre tager högre ränta än för öfriga lån, oell
jag tillstyrker derföre att 5 proc. ränta äfven har må blifva
bestämd.
Hr Westfelt: Gr. Horn liar visserligen till en del
rätt, men jag ber Hr Grefven ihågkomma, att första gången,
då saken inom Utsk. förevar, var det icke fråga om något
lån, utan endast om dessa 1080 r:dr. Representanten från
Linköping, äfvensom Biskop Hedrén, önskade då, att staden
skulle utbekomma ett capital, svarande emot dessa 1080
r:dr. Det var detta, som bestreds af Utsk. och ganska rättvist.
Biskop Hedrén och representanten från Linköping
afstodo från begäran om capitalets utfående, och förklarade
den förre sig vara nöjd med ett lån af 20,000 r:dr b:co,
med erbjudande af 6 proc., hvaraf 4 såsom ränta och 2 såsom
amortering, och dermed förenade sig äfven stadens representant
inom BorgareSt. Då hemställer jag, huruvida
Utsk. kunnat göra något annat än hvad det gjort. Jag har
inom Utsk. försvarat den princip, att 3 proc. ränta och 2
proc. amortering borde för allmänna lån bestämmas, men
jag kunde dock icke emot det erbjudande, som desse representanter
gjorde, så misshushålla med Statens medel, att
jag velat bortskänka den högre räntan. Jag anser det vara
hvarje representants pligt, sorn talar för landets väl, alt icke
bortskänka hvad sorn erbjudes, och jag skall aldrig tillåta
mig att bortskänka af Statens medel, 0111 det ej vore mera
än en half skilling, när den för Staten kari besparas. Jag
yrkar propos. på Utsk-.s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Den siste talaren har ånyo
yrkat, att StatsUtsk. bör antaga hvad sorn erbjudes. Om det
nu skulle handt, att staden varit i den nödställda belägenhet,
att dess ombud erbjudit 7 proc. ränta och en proc. afbetalning,
månne afven StatsUtsk. kunnat antaga delta anbud
utan alt efter lag hafva gjort sig skyldigt till procenteri
?
Hr af Uhr, Gustaf: Det är egentligen emot det besynnerliga
begreppet om conseqvens hos StatsUtsk., som jag
vill protestera. Enl. den här yttrade meningen skulle conseqvensen
fordra, alt StatsUtsk. utlemnnde penningar för en
viss ränta under alla möjliga förhållanden, då Iverlom conseqvensen
hos StatsUtsk. måste fordra, att i vissa fall helt
och hållet uppoffra capitalet, i andra lemna det emot alldeles
ingen eller en ganska låg pioe., och vid andra tillfallen
åter taga den lagliga räntan, när det ändamål, som sökes,
derigenom vinnes, för att kunna vara i tillfälle att taga ingen
ränta der så behöfves.
444
Den aj Mars e. in.
Hr Rosenblad: Jag anser mig böra återkalla i R.
o. Ad:s minne, att det bär är fråga om R. o. Ad:s conseqvens
och numera icke om StatsUtsk:s, som ådagalagt sin större
eller mindre conseqvens i det arbete det afgifvit; men att
R. o. Ad. vid denna riksdag medgifvit städerna Wenersborg
och Borås att erlägga en lägre ränta än som varit bestämd
för erhållna lån under föreg:de riksdagar, ehuru de
frivilligt då underkastat sig villkoren. Delta har R. o. Ad.
nu medgifvit, sedan R. o. Ad. funnit sig kunna i likartade
fall bevilja lån emot bättre villkor. Då det nu är fråga om
R. o. Ad:s conseqvens, har jag ansett det icke vara olämpligt
att återkalla delta i dess minne.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. behagade
finna, att denna punkt innehölle 2:ne förslag; Hr Landtm,
finge nu först framställa propos. å det första af dem, hemställande
alltså, om R. o. Ad. behagade bifalla hvad Ulsk.
tillstyrkt om ett anslag af 1080 r:dr årligen i 4 är, eller
tillsammans 4>2o r:dr.
Ropades ja.
Hr Landtm, yttrade, att den andra frågan anginge
lånet af 20,000 r:dr; hemställande han, om R. o. Ad. behagade
bifalla hvad Utsk. i denna del föreslagit.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, lät derefter ånyo uppläsa PresteSt:s beslut
rör:de denna del af frågan.
Hr Westfelt begärde få veta, huru BorgareSt. beslutat
i denna del af ämnet.
Undert. Ridd.Secret. upplyste, att BorgareSt. återremitterat
den ifrågavar. delen af 27 punkten.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad., på
sätt PresleSt. beslutat, det ifrågavar. lånet med den nedsättning
i räntan, som i nämnda Stånd blifvit beslutad.
Hr Westfelt: Jag vill icke besvära R. o. Ad. med
någon votering, roen anhåller att emot beslutet få till prol.
nedlägga min reservation.
28 punkten.
Hr Westfelt: Inom Utsk. bar jag varit af en annan
tanke än Ulsk:s pluralitet, och har emot dess beslut mig reserverat.
Jag anser mig derföre skyldig alt här inför R.
o. Ad. redogöra för skälen till min reservation. Hvar och
en, sorn varit i Wadstena och kanner stranden utmed denna
stad, torde finna, all det här af Wadstena begärda anslag
till en hamnbyggnad är alldeles förfeladt. Det skäl, hvarpå
man slödt sig, nemi. ensior spanmåls-och vedhandel, tror
jag icke här bör komma i fråga. Man känner ganska väl,
Den 27 Mars e. m.
445
alt det ej finnes mera än 2 handlande i hela Wadstena, som
drifva en sadan handel. Om desse 2 liandlande~efter naturens
ordning snart bortgå, efter de äro ålderstigne, så hemställer
jag lill hvar och en, som känner Wadstena, om der
finnes någon enda, som lian köpa 100 tunnor säd eller bygga
en båt, som förer 3o tunnor spanmål. Således är det
endast till fördel för dessa tvänne handlande, som man skulle
bygga en dyrbar hamn, hvilken skulle kosta Staten
3o,ooo r:dr och hvartill de skulle bidraga med 18,000 r:dr.
Men härvid förekommer ett ännu hufvtidsakligare skäl. Om
det verkligen är förhållandet att der finnes en så betydlig
spanmålshandel, och jag vet ganska väl att den för närvar,
är ganska betydlig, så bar dock Wadstena på ömse sidor
om sig 2:ne hamnar. Staten har nedlagt vid Motala och
på Götha canal mångå millioner, och jag hemställer till
herrarne, huruvida det är skäl alt anlägga en hamn vid
Wadstena, der det är långgrundt, der sjön indrifver sand och
hamnen aldrig kan hållas öppen eller ren annorlunda änge.
nom en mudderpråm, som skulle kosta ganska betydligt, då
man har Motala hamn på ena sidan och Borgholms på den
andra. Det torde för en hvar vara lätt att finna, att om
trafiken är så stor, och desse handlande icke finna sin fördel
vid att hafva sina magaziner antingen i Motala eller
Borgholm, så bör också Staten alldeles icke komma dessa
2tne handlande till hjelp och åt dem bygga en dyrbar
hamn, som Wadstena i ingen händelse kan underhålla. Det
ur sannt, att hvad den inre hamnen beträffar, nemi. grafvarna
vid slottet, så erbjuder sig der den bästa hamn, som
kanske finnes, men för att inkomma möter stor svårighet;
der ligger öppna sjön, som är långgrund, och det är omöjligt
att inkomma utan att hafva en mudderpråm, som årligen
måste rensa inloppet för fartygen. Af dessa skäl anhåller
jag om afslag på Utsk:s betänkande.
Hr Rosenblad: Ehuru jag icke har haft lyckan alt
dermed göra bekantskap, vill jag visserligen icke betvifla
den siste talarens techniska förmåga och techniska insigt, då
han bestridt värdet af hamnanläggningen vid Wadstena,
R. o. Ad. torde dock tillåta mig att emot denna auetoritet
få sälta en annan auetoritet, som väl icke gäller mycket,
men i fråga om hamnanläggningar i Sverige är likväl namnet
Guslaf Lagerheim en auetoiritet. Jag vill visserligen
icke sätta den i jemförelse med den auetoritet, som nyss
yttrade sig, men han har uppgjort planen för denna hamn
och förklarat hamnen vara icke allenast nyttig utan äfven
god och fullkomligt uppfylla sitt ändamål, och del måste
förlåtas mig, om jag tror på den mannens ord, som har
byggt två tredjedelar af Götha canal och de många hamnar,
som finnas vid denna canal. Vidare har den värde talaren
sagt, att det icke lönar mödan att bygga en hamn,
446
Den 27 Mars e. m.
der det ej finnes mera än 1 handlande; när desse 2:ne handlande
upphörde med sin handel, så upphörde nyttan af
hamnen. För det första är det ett misstag af Hr Westfelt,
då han trott, att det finnes blott 2:ne handlande i Wadstena.
Om den värde ledamoten behagade gå till Landsh.-  embetels femårsberättelse, så skulle han finna ett helt annat
antal. Men ehvad der må finnas flere eller färre, större
eller mindre handlande, och de må lefva eller dö, så är
handeln oberoende af dem, ty det är ortens rikedom, sorn
bildar handeln der. I en ort, mine herrar! sorn är omgifven
af den mest seminanta trakt i Sverige, om man kanske
undantager den som omgifver Malmo och Lund, der bildas
spanmålshandel» af sig sjelf; och om en dör, kommer en
annan i stället. Dahls härad och de öfriga trakter, som öster
om staden omgifva Wadstena, samt Skenningeslätter äro af
de mest spanmålsrika orter i Sverige, och de föra sin säd
till Wettern för att i stället taga Westergöthlands producter.
För dem är hamnen vid det aflägsna Motala, som ligger
vid yttersta ändan af denna fruktbara slätt, ingalunda
tillräcklig, och hvad Borgholms hamn beträffar, så är den
så liten att den icke kan rymma mera än kalkskutorna och
de skutor, sora föra sten från skifferbrotten. Den är för
liten, och när den anlades för Götha cnnals räkning, afsågs
dermed endast transporten af sten, skiffer och kalk för Götha
canals behof. Vidare och hvad sist beträffar huru mycket
Staten skulle göra för denna hamn, så äro 48j°oo rtdr i
kostnadsförslaget beräknade, och deraf har orten åtagit sig
18,000 r:dr jemte förbindelse, (jag tror icke att det skall
vara många af de uppgjorda förslagen, som innehålla detsamma)
jemte förbindelse, säger jag, att erlägga den öfverskjutande
kostnaden för företaget. Men detta understöd, detta
bidrag är ingalunda bortkastade penningar för Staten.
Staten äger der på stället något, hvaraf inkomsten motsvarar
och öfverskjuter hela denna kostnad. Det är Wadstena
gamla slott, som för närvar, står alldeles obrukbart och onyttigt
till annat än några få delar, som användas till spanmålsupplag,
och några rum till förråder för Lifgrenadierregttena.
Resten står obegagnad, men genom denna hamnanläggning
och i sammanhang med den, hafva också deltagarne
i hamnanlaggningsförelaget förbundit sig att i sådant
fall sätta i ordning flera magazinsrum för spanmålsupplag,
som då i så mycket rikare mått skulle komma att äga ruin
i staden, och de hyror, som man då kunde hafva af Wadstena
slolt, skulle säkerligen gifva en afkastning, som motsvarade
räntan på 3o,ooo r:dr, och lemna ganska betydligt
derutöfver. Direct är det kanske icke något af anslagen,
som så bestämdt gåfve räntan tillbaka åt Staten jemte
den säkerhet för arbetets fullbordande, som detta, och detta
synes äfven vara ett ganska talande skäl för ifrågavar. anslag.
Om man skulle anse Motala, hvars hamn likväl icke
Den »7 Bl a r s c, m.
447
Sr mera än tillräcklig för livad som fordras såsom hvilo- och
upplagsplats för trafiken på Götha canal, ty för ortens sidorörelse
är hamnen otillräcklig; men om man skulle anse att det vore
annorlunda, så skulle, bara för uppbyggande af sådana magaziner,
som redan finnas i Wadstena, kostnaden gå till mera
än dessa 3o,ooo r:dr. Dessa 3o,ooo r:dr för detta företag
äro hvarken motsvarande den directa fördel, som Staten
vinner derpå, eller ännu mindre den mångfalldiga förmån ,
som en af Sveriges rikaste spanmålsorter får genom en brukbar
hamn just i kretsen eller midteln, der denna rika slätt
är belägen. Jag anhåller om bifall till Utskrs välgrundade
betänkande.
Hr Anckarsvärd, Au g.: Sedan en ledamot af StatsUtsk.
, Hr Westfelt, ansett sig böra redogöra för sina åtgärder
i denna sak inom StatsUtsk., då han tillhört minoriteten
inom detsamma, så anser jag äfven för min pligt att vid
detta tillfälle redogöra för mina, då jag tillhört majoriteten
i denna fråga. Jag har tillstyrkt delta anslag. Jag har trott
mig kunna göra det med godt samvete och med full öfvertygelse
om både den närvar, och framtida nyttan deraf, om
B. St. dertill lemna sitt bifall. Jag har icke mycket att tillägga
hvad af den sednaste talaren yttrades, hvaruti jag lill
alla delar instämmer. Jag ber blott få tillägga, alt inrättandet
af en hamn vid Wadstena erbjuder en i Sverige alldeles
sällsam och särdeles lycklig local, derigenom att vi
här åtminstone på ett ställe kunde få en ordentlig handelsdocka
inrättad, som i andra länder utgör egentliga villkoret
för handeln, för ut- och inlastningen af inkommande
och utgående fartyg. Belägenheten här är ovanligt fördelaktig,
och hvad verkställigheten samt möjligheten af hamnens
bibehållande i behörigt skick beträffar, så nödgas jag
åtminstone och tror jag mig hafva skäl att hysa förtroende
till de ingeniörer, som undersökt förhållandet, uppgjort planen
samt tillstyrkt den. Inom StatsUtsk. hafva vi äfven
haft tillfälle att rådgöra med Capitainen Sydow, som tagit
kännedom om hela denna hamnanläggning, och han har äfven
ansett den både verkställbar och nyttig. Jag har jemväl
såsom allmän grundsats för mig sjelf antagit, att ju mera
man kunde bereda beqväma afsättningsort»’ för landtmannaproducter,
hvilka prodncler i allmänhet icke tåla någon
långväga transport, utan att helt och hållet äta upp
deras eget värde, desto bättre vore det för landet. Det är
för landtmannen ulan all nytta att producera mycket, att
fördubbla sin prodnction, såvida han icke har beqväma och
lätta afsältningstillfällen för sina producter, ty i vidrigt fall
tjenar icke produclionen till någon ting. Skall han sjelf äta
upp sina producter, så kommer han snart till tiggarestafven,
då ingen ersättning lemnäs för odlingen och productionskostnaden.
Således på alla så väl statsekonomiska skäl, som
448
Den Mars e. m.
locala skäl, anser jag mig vid detta tillfälle böra yrka och
fästa R, o. Ad:s uppmärksamhet på den allmänna nyttan af
detta företag, samt anhåller att hvad Utsk. i detta afseende
föreslagit måtte af R. o Ad. benäget bifallas.
Hr Westfelt: En värd talare har jemfört Hr Öfverste
Lagerheim såsom auctoritet med mig. Det är rätt smickrande
för mig, att den värde talaren behagat jemföra oss
båda, men jag får förklara, att jag på inga villkor vill mäta
mig med Öfverste Lagerheim. Jag känner honom lika väl
som den värde talaren, och känner tillräckligt de förslag
han uppgjort. Jag har också icke bestridt, att en hamn
kan anläggas, och att äfven der är godt läge, men jag bar
bestridt att den är behöflig, då det finnes två andra hamnar
på ömse sidor om Wadstena. Här låter det verkligen,
som om hela Östergöthland ej hade mera än denna hamn
att begagna. Jag lier herrarne likväl komma ihåg, att Östergöthland
är genomskuret af Götha canal och har en mängd
hämnar. Der finnes hamnen i Linköping, hamnen vid utloppet
af Götha canal, och för det tredje hamnen vid Örnberget.
Man har sagt, att den spanmål, som kommer från
andra delar af östergöthland, icke har någon annan afsättningsort
än Wadstena. Jag tror icke att så förhåller sig.
Hvad är det för spanmål, som skulle gå till Wadstena? Jo!
det är den, som skall gå åt Småland. Den spanmål, som
skall gå till Wermland, har naturligtvis närmare väg genom
Motala. Den spanmål, sorn kommer från Dals härad och
går genom Skenninge, har icke stort längre till Motala än
till Wadstena. När man nedlagt millioner på Götha canal,
så vill man bygga en hamn, på det att Motala icke skall
blifva begagnadt. Den värde talaren bar sagt, att hamnen
vid Motala skulle vara mycket för liten. Jag tager mig friheten
fråga den värda talaren — huru stor är Wadstena stads
handelsflotta? Den lärer ganska väl rymmas i Borgholm,
ehuru liten hamnen der är, och ännu bättre i Motala. Jag
har ické sagt, att det endast finnes två handlande i Wadstena,
utan två som handla med spanmål, och det vidhåller
jag. Hufvudsakligen är det blott en, nemi. Hr Lallerstedt.
Han har varit här i dessa dagar, då jag talat med
honom i detta ämne, och han har erkänt, att det är en sanning
att på båda sidor finnas tillräckliga hamnar för Wadstenas
handel. Han har jemväl erkänt, att i samma stund
han icke finnes i Wadstena, så är denna spanmålshandel om
intet. Der finnes ingen mera än han och en hemmansbrukare,
boende på landet, som handlar med spanmål, och då
de äro borta, så är jag öfvertygad att der icke finnes någon,
som koper 100 tunnor. När man bar Götha canal och
Motala på ena, samt Borgholm på andra sidan, så tror jag
att Staten för denna provins har gjort mera än den bort
göra,
Den 27 Mars e. m.
449
göra, så att jag ej lian annat jin vidblifva ruin begäran om
propos. till afslag å Ulsk:s betänkande.
Hr Eden b jelin: Som jag temmeligen väl känner localen
kring Wadstena och vet huru nyttigt det är för den
orten att der blifva af med sin spanmSI, och jag äfven känner
localen midt emot nämnda stad och huru nödigt det ur
att derifrån få afsätta sina skogsefifecter i Wadstena, så vet
jag icke huru Hr Westfelt kan säga, att dessa varor kunna
töras lill Motala eller Borgholm. Vid dessa båda ställen
finnes icke någon omsättning på dessa producter, och dessutom
kostar det från Lysings härad 24 sk. mera i frakt på
en tunna att köra till Motala än till Wadstena. Då måste
det vara vida förmånligare att erhålla sin afsättning på Wadstena.
Hvad de handlande der beträffar, så vet jag icke
huru många de uro; men hvad jag vet är, att det finnes
manga ganska betydliga handlande i Askersund. Alla dessa
komma till Wadstena och uppköpa samt lasta der sin spanmål
och gå ej till Motala. Jag förenar mig i hvad Hrr;ne
Rosenblad och Anckarsvärd yttrat, och begär bifall till
Utskts betänkande.
Hr von Heyne, Georg: Äfven jag känner belägenheten
omkring Wadstena och den sädesrika provins, som
omgifver staden, samt anser, att om en fördelaktig hamn
der anlägges, så skall just denna bidraga till en fördelaktig
handel och vara nyttig för spanmålsafsättningen i Wadstena,
just derföre att de handlande kunna låta sina fartyg då
ligga i en säker hamn för alt intaga last, hvilket de nu folden
öppna sjön ej kunna göra. För resten äro här så många
skäl för bifall till betänk, framlagda, att jag anser alldeles
öfverflödigt att derom orda något mera, utan förenar
jag mig med de herrar, som hafva önskat bifall å StatsUtskrs
betänkande.
Hr Rosenblad: En värd talare har anfört enskildta
namn och enskilda conversationer med en person, som hade
det namnet. Jag vill lemna derhän lämpligheten deraf, men
efter det blifvit bragdt å bane, så måste otvifvelakligt i de
conversationerna hafva blifvit omtaladt, alt en betydlig del
af Wadstena spanmålshandel, och särdeles den här nämnde
handlandens spanmål, går just på Wermland i vanliga år.
Jag får upprepa min förut yttrade tanke, att äfven om det
skulle lyckas att göra ortens rörelse så obetydlig som möjligt
och hindra alla dess medel till uppkomst, så tror jag
dock att orten har så mycken naturlig förmån, att om en
handlande upphör med sin rörelse, så träder der en annan
upp. För det rika Dals härad, för Lysings och Lystrings
härader och hvad mera de må beta, har naturen haft välvillig
omsorg; men jag tror, alt om man gör hvad Utsk. nu
föreslagit, så skall ytterligare beredas tillfälle för Öster22
H. 57
45°
Den 37 Wais e. m.
göthland och särdeles för denna orl att begagna de rike»
domskällor, som der finnas. Vi veta t. ex., att i ingen del
af Sverige odlingen af hvete så väl lyckas, sorn i Östergöthland,
men som hvetet i Sverige icke i allmänhet har mycken
ålgång, så är det vanligen icke någon kurant vara. När,
under nuvar. spanmålslagar i England, tullen, då skörden
slagit felt, sänkes till intet, så göra de, som komma dil med
de största lasterna, den bästa förtunen; då ligger ingen hamn
så väl till som Götheborg, och då är det förmånligt att hafva
en hamn vid Wadstena, derifrån man utan omgång ifrån
Norrköping, hela Östersjövägen, kunde direele föra hvete till
England, och efter det nu en gång är tillåtet att tiar nämna
personer, hvilket jag trott vara mindre lämpligt, så torde
jag få nämna, att just den man, hvars namn har blifvit
uppgifvet, gjort sin betydliga fortuné derigenom alt han år
1827 kunde begagna en sådan conjunclnr. Den önskar jag
måtte af liela Östergöthland kunna begagnas, och jag förnyar
således min anhållan om propos. till bifall å Ulsk:s
förslag.
Frih. Tersmeden: Det kan visserligen synas djerft af
mig att yttra mig emot en sådan auetoritet som Hr Bernhard
Rosenblad, som så väl vet alt åberopa andra anctoriteter för
alt nedslå sina motståndare, men jag anser detta anslag böra
af R. o. Ad. afslås. Jag känner visserligen icke localen
vid Wadstena så noga, att jag skulle kunna bedomina 0111 en
hamn der vore nyttig eller icke; men hvad jag vet är, att det
finnes kanske ingen provins inom Sverige, på hvilken Staten
uppoffrat så mycket som på Östergöthland. Största delen
af Götha canal går genom denna provins. Dessutom har
denna provins del lyckliga läge, att den har Östersjön på
den ena sidan och Wettern på den andra samt communicalion
med Vesterhafvet genom Götha canal. Den är en af
de rikaste trakter i Sverige, och om denna hanni är så nyttig
för orten, så må den också af orten anläggas. Jag anser
icke hamnanläggningar inom landet vara af den beskaffenhet,
alt de böra af statsmedel bekostas. Helt annat är
förhållandet med andra hamnar, som anläggas på våra kuster
i och för den utrikes handeln, hvartill ortens innevånare
ej kunna ensamt bidraga. Jag instämmer således i Hr
Weslfells anhållan om afslag å Utskts betänk, i denna del.
Hr von Hartmansdorff: Om Östergöthland är ett
landskap, på hvilket Staten har användl betydliga summor,
så är det också ett landskap, sorn synes vara förtjent deraf;
ty då man jemför jordbruket i Östergöthland med jordbruket
i andra landskap, så ser man skilnaden. Om man t.
ex. gör jemförelse med jordbruket i Westergöthland, hvarigenom
Götha canal också går, så finner man hvar jorden
skötes bäst. Det förefaller eljest besynnerligt, ali icke Staten
skulle använda sina medel fördelaktigast just då hon au
-
Den 17 Mars e. m.
451
vänder dem på de orter, som kunna gifva den största afkomsten.
Efter min förmening vore det lättast att begagna
dem just der landet vinner mest, i stället från att använda
penningar der, hvarest afkastningen är ringa. Östergöthland
är, såsom så ofta är sagdt, ett sädesodlande land. Manne,
då R. o. Ad. i flera dagar varit sysselsatt med anslag åt
jernhandteringen, det icke vore skäl att också jordbruket i
sin ordning toges i betraktande? För jordbrukets bästa arden
ifrågavar. hamnen föreslagen. Mig synes således sjelfva
billigheten påkalla, att de summor, sorn sammanflutit för näringarna
i hela Riket, också må utdelas till deras förkofran,
så att en hvar får sin andel. Jag tillstyrker, lika med flere
andra talare, att R. o. Ad. måtte i detta hänseende bifalla
Ulskts betänkande. I afseende på Borgholm vill jag,
efter här omtalas enskilda berättelser, nämna, alt den lilla
hamnen skyddar blott emot tvänne sidor, men är eljest så
öppen, att vågen stänker upp på husen, som ligga nära vid
stranden.
Hr Anckarsvärd: En värd talare bar anfört såsom
skäl, hvarför detta anslag borde afslås, att Östergöthland är en
rik provins, och en provins för hvilken redan mycket är gjordt.
Jag tror att just derför att det är en rik provins, så innebär
detta, att denna rika provins äfven hemburit på fäderneslandets
altare en stor del af de skatter, som tillfallit
Riket, och att således, då StatsUtsk. haft sig uppdraget att
till allmänt nyttiga företag använda så beskaffade statsmedel,
som tillkommit genom bancovinst och öfvérskolter, verkligen
få tillfällen hafva företett sig, som åtminstone efter min
förmening hafva kunnat lemna StatsUtsk. anledn. att så kunna
afse en allmän vinst och allmän fördel som detta, der
billigheten synes fordra, att en provins, sorn i så rikt mått
bidragit till dessa öfverskott, äfven får något tillhaka. StatsUtsk.
har i möjligaste måtto sökt, der det kunnat låta sig
göra, att fördela medlen, så att hvarje provins skulle få fägna
sig af att återfå något af sina tillskott. Här har verkligen
visat sig det högst intressanta phenomen, om jag må nyttja
det uttrycket, ali ett så litet samhälle, som Wadstena, erbjudit
ett bidrag af 18,000 r:dr. Del är icke litet. En stor
brist är att släderne ej äro i jemn framgång med landet.
Det är just deröfver, som landtmannen klagar, och deraf är
det han lider. Det vore väl för oss, om vi hade stora och
folkrika studer med en vidsträckt handel. Jag anser såleh-des
hvarje uppmuntran, hvarje litet steg dertill, alt kunna
upphjelpa städerna, vara ett steg att såsom en naturlig följd
deraf upphjelpa landet. Det är afsätlningsorter och handel
vi behöfva. För productionen skall landtmannen svara sjelf.
J sådant afseende tyckes en ny anda hafva gjort sig gällande
i landet. Det är numera ingen skam att vara landtjunkare.
Det är en heder att sköta sin jord och att sköta den
45a
Den aj Mars e. m.
väl. Det har blifvit en täflan emellan jordägarne, och den
bär goda frukter samt skulle komma att bära dem i högsta
grad, om vi blott hade städer och afsättning. Jag yrkar
således för min del fortfarande på bifall till detta anslag;
ty ehuru litet och obetydligt det synes vara, tror jag dock
att det skall kunna inverka såsom en anledn. lill flera hamnar,
vare sig genom enskild anläggning eller genom Statens
bidrag. Hela denna trakt kring sjön Tokern är verkligen af
den mest sällsamma beskaffenhet. Den är den mest fruktbara
jord, som tilläfventyrs finnes i hela Sverige, och som
skall uppbringas till en förvånande production, och redan
uppbringat den, hvarvid den ej bör hejdas i sin gång, utan
på allt sätt uppmuntras, så att den kan framstå såsom ett
experimentalfält och ett föredöme förandra provinser. Detta
är åtminstone min förhoppning om denna trakt, ehuru
jag sjelf bor långt, derifrån och icke har någon fördel deraf.
Jag förnyar således mitt yrkande om bifall till Utsk:s
förslag.
Hr af Uhr: Hr Rosenblad hade mycket rätt, då han
för en stund sedan anmärkte den skilnad, som förefanns i
eonseqvens hos StatsUtsk. och conseqvens hos R. o. Ad.,
emedan den skilnaden vid många tillfallen blifvit manifesterad.
Han har äfven rätt deruti, att Östergötland är en
af de rikaste provinser i Sverige. Men deraf synes mig, äfvensom
många andra, att man gjorde väl, om man ville hjelpa
de fattigare provinserna forst och sedan understödja de
l ika. Om Hr von Harlmansdorffs sals tillämpades här, nemi.
den att Statens medel böra någorlunda jemnt fördelas emellan
Rikets provinser, så lärer det väl komma ali gå åt århundraden
innan Östergöthland kan komma i fråga, emedan
denna provins långt före detta tagit mera är brodersdelen
af de andra provinserna.
Frih. Sprengtporten: Jag finner mig förekommen af
Hr Anckarsvärd i hvad jag ämnade yttra, och instämmer
med honom.
28 punkten blef derefter af R. o. Ad. bifallen.
Hr Westfelt: Jag anhåller att fä till prot. reservera
mig emot R. o. Ad:s beslut.
29 punkten.
Hr Westfelt: Mot Utsk:s betänk, i denna del har jag
visserligen ingenting hufvudsakligt att erinra. Jag tager mig
blott friheten att vända mig lill de värda talare, som yttrat
sig om nödvändigheten för jordbruket, att hamnar i allmänhet
böra i städerna anläggas, och ställa till de värda talarne
en båga, huruvida de inse en skilnad emellan Wadstena
och Lidköping. Vid den ena staden, nemi. Wadstena,
skeppas möjligen i5 å 20,000 tunnor, den begär och får
Den 37 Mara e. m.
453
anslag, hvarförutan den förklaras icke kunna drifva sin handel.
Den andra åter har 80 å 100 tusen tunnor, som skeppas
från dess hamn. Den är belåten och begär intet. Då
tyckes, oaktadt den jemförelse en talare behagade göra emellan
Öster- och Westergöthland, det blifva någon skilnad
emellan Wadstena och Lidköping. Jag talar dock icke för
något anslag till hamnanläggning vid Lidköping, då staden
ej begärt det; men det är min öfvertygelse, att kanske ingen
stad är så mycket i behof af en hamnanläggning som Lidköping.
Hr Rosenblad: Jag hade visserligen icke ämnat tala
i denna fråga, men då directe till mig och dem, som talade
för det sednast beslutade anslaget, en uppmaning blifvit
stalld, vill jag först till den sista talaren lemna den förklaring,
att det är den stora skilnaden emellan hamnanläggningen
i Wadstena och Lidköping, att här har icke samhället
begärt någon hamn, icke gjort någon ansökning och ännu
mindre gjort något anbud att bekosta någon del af en sådan
anläggning. Här är således icke det ringaste i detta afseende
undangjordt, hvilket torde vara en ganska stor skilnad.
Jag vill icke här ingå i någon undersökning, huruvida
talarens sifferjemförelse emellan en skeppniog af i5,ooo tunnor
från Wadstena och 100,000 tunnor från Lidköping är
riktig eller icke. Ser man de begge orterna, så skulle man
lätt tro att snarare motsatsen äger rum. Jag skulle dock tro,
att om man slog begge summorna tillsammans och delade
hälften på hvardera orten, skulle man komma närmare sanna
förhållandet.
Hr Anckarsvärd: Jag begärde ordet egentligen för
att besvara Hr Westfelts fråga. Den har redan blifvit besvarad
dels af honom sjelf och dels af Hr Rosenblad. Hr Westfelt
har nemi. sjelf medgifvit, att icke Lidköpings innevånare
begärt någon hamn. Jag får tillägga, att de ej allenast
icke begärt någon, utan de hafva satt sig deremot. De hafva
af Storamiralsembetets 3 afdelning varit erbjudne en
hamn, varit rådfrågade och hörde öfver hamnanläggningen
saint hufva förklarat, att de icke vilja hafva någon, icke behöfde
någon. Att således från StatsUlsk:s sida tillstyrka ett
trugande till hamnanläggning för ett samhälle, som ej velat
hafva någon, tror jag icke kunnat anstå StatsUtsk. och skulle
säkerligen hafva ådragit oss en mängd af anmärkningar.
Således är ingen inconseqvens begången derigenom att man
tillstyrkt anslag för ett samhälle, som begärt hamn och dertill
sjelf erbjudit betydliga medel, och att man icke föreslagit
några medel för ett samhälle, sorn protesterat emot all
hamnanläggning, såsom icke för detsamma behöflig. Jag får
således, såsom jag tror i full eonseqvens, tillstyrka bifall äfvenledes
till hvad StatsUtsk. här föreslagit, eller att icke nugot
anslag må komma i fråga för Lidköping.
454
Dcu 37 Mari e. m.
Hr Westfelt: Jag skall blott hafva äran alt med några
ord svara Hr Rosenblad. De siffertal, som jag log mig
friheten uppgifva för utskeppningen af tunnor spanmål från
Lidköping och Wadstena, torde den värde talaren ursägta,
ty köpmän från Wadstena och de, som känna förhållandet,
hafva uppgifvit, att omkring i5 ä 20,000 tunnor är den
vanliga skeppningen derstädes, och hvad Lidköping beträffar,
torde den värde talaren ursägta, att jag, sorn bott i trakten
sedan jag var to år^ känner den saken bättre än han, och
att skeppningen der utgör omkring 80,000 och kanske 100,000
tunnor.
Utsk:s yttrande i 29 punkten blef af R. o. Ad. bifallet.
30 punkte n.
R. o. Ad. biföll denna punkt.
31 punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få vela
huru de öfriga RiksSttn i detta fall beslutat.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att så väl Prestesom
BorgareSi:n godkänt hvad Utsk. i denna punkt t i 11—
sty rkt.
Uppå derefter framställd propos. blef denna punkt äfven
af R. o. Ad. bifallen.
3a punkten.
R. o. Ad. biföll denna punkt.
33 p u n k t e n.
Frih. Sprengtporten: För hvar och en, som behagar
reflectera pä förhållandet, bör det, såsom mig synes,
vara lättfattligt, att det icke kan vara utan en särdeles vigt
för Sverige, som icke äger någon annan hamn för djupgående
fartyg emellan Warberg och Carlskrona, än möjligen
Landskrona, hvilken dock icke är nog djup, att äga en
hamn för djuptgående fartyg, ända till 20 fot, rymlig och
stor, belägen vid sjelfva gränsen emellan Kattegat och Sundet,
der en betydlig gren af verldshandel!) passerar våra kuster,
bedrifven med 8000 fartyg årligen och med laster,
hvilkas välde, att bedömma efter den Öresundska tullen,
är så högst betydligt. Under sådana förhållanden har jag,
åtminstone för min del, föreställt mig, alt om vi hade en
sådan hamn vid Sundet, så skulle den vid manga tillfällen,
dels såsom exportort, dels vid hafverier, dels under krigstid
samt i allmänhet för handelns beskydd vara af största vigt.
Detta är en öfvertygelse, som jag haft långt före detta, då
jag varit i dessa orter, innan propos. härom framställdes af
K. M. till R. St. Denna min tanke har jag funnit fullkorn
-
Den 25 Mars e. nt.
455
ligen bekräftad, icke allenast af K. M:s propos., sora framställer
detta företag såsom ett af de vigtigaste i afseende på
hamnanläggningar. Jag har äfven haft tillfälle finna denna
öfvertygelse bekräftad af nuvaa, chefen för valtenverksarbetcn
, Capitainen Sydow, med hvilken Utsk. confererat. Emedlertid
synes det, som denna tanke icke allmänt delades
af Representationen, då, efter hvad jag förnummit, både Borgare-
och PresteStin afslagit Utskts tillstyrkande betänk, i
denna del. Deremot lärer PresteSt. hafva anslagit den summa
af 76,000 r:dr, sora StalsUtsk. i öfverensstämmelse med
K. M:s propos. tillstyrkt i och för uppförande af en vågbrytare
vid Svinebodan. Jag vill visserligen tro, att detta
sednare föietag äfven i och för sig är ganska nyttigt; men
jag troi- dock icke att det kan tåla någon jemförelse,
med afseende å de allmänna och mångsidiga fördelarna, med
en hamn vid Höganäs. StatsUtsk. har, för alt öfvertyga sig
om rätta förhållandet i det ena och andra afseende!, äfven
anmodat personer af yrket, handlande och skeppscapilainer,
att lemna Utsk. upplysningar, och Utsk. har äfven deraf
förvärfva! den öfvertygelse, att af båda dessa företag, jemförda
sinsemellan, hamnen vid Höganäs, om endast det ena
skulle utföras, vore det ojemförligt vigtigaste. För att nu
kunna åstadkomma något i denna fråga, tager jag mig friheten
hemställa lill B. o. Ad., om icke Ståndet skulle finna
lämpligt att bifalla Utskts förslag med den modification, att
ett anslag af 76,000 rtdr beviljas conjnnctim eller gemensamt
för båda dessa företag vid Svinebodan och Höganäs,
och att till K. M. öfverlemnas att använda anslaget för det
af dessa företag, som K. M. pröfvar nyttigast. I händelse
R. o. Ad. skulle bifalla denna modification, tager jag mig
derjemte friheten hemställa, huruvida icke en inbjudning
kunde ske till PresteSt. att på samma sätt modifiera sitt beslut.
Det är derom jag vågar anhålla om Hr Frih. o.
Landtmts propos., i händelse mitt förslag skulle under discussionen
vinna något understöd af de ledamöter af Ståndet,
som komma att yttra sig.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Jag får till en början
anhålla att erhålla upplysning, huruvida prot.utdr. från Preste-
och BorgareStm ankommit om hvad de i denna fråga
beslutat, och anhåller att sedan få ordet.
Underl. Ridd. Se c re t. uppläste Preste- och BorgareSt
:ns beslut i ämnet, hvaraf inhemtades, att PresteSt. , som
afslagit det af Utsk. för en hamnanläggning vid Höganäs erforderliga
och tillstyrkta anslag 191,000 rtdr, deremot beviljat
det för anläggande af en vågbrytare vid Svinebodan i tillåt.
N:o 435 tillstyrkta anslag 76,000 rtdr; BorgareSt. hade
afslagit Utskts tillstyrkande i utlåt. Nto 4-35 litt. C i afseende
på denna punkt.
456
Den 17 Mars c. m.
Gr. Posse: Sedan jag hört dessa begge beslut, äger jag
visserligen föga hopp att lyckas i den önskan, jag länge hyst,
att se en hamn anlagd vid Höganäs. Jag vågar derföre icke
numera yrka alt här erhålla bifall till Ulsk:s betänk.,
som tillstyrker detsamma; men jag vill ändock, efter jag har
ordet, förklara, det jag har anledn. tro, att kanske mången
gjort sig den föreställning, att denna hamn egentligen skulle
medföra nytta endast för det bolag, som är stiftadl vid Höganäs
och der har med stenkolsverket att göra. Jag får förklara,
att det icke är såsom bolagsman der, och icke såsom
landshöfding der i länet, som jag talar för detta företag. Jag
anser detta knappast vara ett Svenskt, utan eli Europeiskt
företag, och den som erfarit de sjöskador, som lill följe af
bristen på en hamn vid delta ställe årligen inträffa, och sett
huru ofta, i anseende till denna brist, menniskors både lif
och välfärd förloras, kan icke utan glädje hafva läst det betänk.
, som StatsUtsk. afgifvit, deri det föreslagit en hamns
anläggande vid detta ställe. Jag började med att säga, att
numera jag icke tror att detta kan genomdrifvas, och får
derföre nu förena mig i det project, som af Frih. Sprengtporten
blifvit afgifvet, alt R. o. Ad. täcktes förena sig med
PresteSt. och bifalla de 76,000 r:dr, som af nämnda Stånd
äro beviljade för en vågbrytare vid Svinebodau, men dock
med det villkor att anslaget öfverlemnas till K. M:s disposition,
enligt hvad Frih. Sprengtporten föreslagit, för att alternativt
användas vid Svinebodan eller Höganäs, såsom K.
M., efter skedd undersökning, finner nyttigast. De personer,
som gjort undersökningarna vid dessa ställen, på deras auctoritet
tror jag man kan lita, och de hafva tillstyrkt Höganäs
framför det andra stället, och jag tror att med en alternativ
tillåtelse alt använda dessa 76,000 r:dr, kunde dock
något vid Höganäs göras. Jag är icke man af yrket, jag
känner det icke och borde således icke tala i fråga derom,
men jag anser mig dock äga rätt att yttra min föreställning
om hvad en vågbrytare vill säga. Der en vågbrytare skall
ställas, måste det vara för att hindra vågen att bryta emot
något nytt föremål, som skall uppföras. Då ingen hamn
kommer att finnas bakom, så vet jag icke hvad en sådan
vågbrytare skall tjena lill, och jag får deremot säga, att om
icke en fullkomlig hamnanläggning nu kan ske vid Höganäs,
så kan åtminstone så mycket göras der, att en ganska stor
och betydlig nytta uppkommer, hvilken i framtiden skall
vara undangjord för de åtgärder, som säkerligen i kommande
tider der skola företagas. Jag förenar mig med Frih.
Sprengtporten , och anhåller om Hr Frih. o. Landtm:s
propos. på det tillägg han föreslagit i PresteStrs beslut.
Hr Prytz, Lars Adolph: Då Utsk. i detta sednare
betänk, helt och hållet ändrat sin åsigt i afseende på nyttan
och
Den 27 Mars e. in.
457
och nödvändigheten af en hamnanläggning vid Höganäs, så
linner man, att de skäl, som talat för en sådan hamnanläggning,
hafva gjort sig gällande inom StatsUlsk. Dessa
skäl äro utvecklade i StatsUtsk:s ullåt., och hafva ytterligare
af Frih. Sprengtporten blifvit omnämnda. Tyvärr hafva
de icke gjort sig gällande inom de Stånd, som redan behandlat
detta ärende; men jag, för min del, tror icke att
dessa Stånds beslut böra lägga något binder i vägen för R.
o. Ad. att efter sin öfvertygelse om detta arbetes vigt, nytta
och nödvändighet fatta sitt beslut, oberoende af de andras.
Förutsatt äfven att ingen apparence vore att det 4;de Ståndet,
RondeSt., skulle vilja förena sig med R- °’ Ad. ; dess
beslut, anser jag likväl, att R. o. Ad., om Ståndet inser de
politiska, militäriska och commerciella fördelar, som anläggningen
af en hamn vid Höganäs kan medföra, borde, allt
detta oaktadt, besluta bifall till TJtskis förslag om ett anslag
af 191,000 r:dr till hamnen vid Höganäs. Alt BorgareSt.
icke beviljat dessa anslag, så väl till Höganäs som Svinebodan,
tror jag vara ett bevis på gilltigheten af alla de
skäl, sorti varit anförda för anläggningen isynnerhet vid Höganäs,
ty Ståndet har förmodligen insett på förhand, att Höganäs
i framtiden skulle blifva en ganska vigtig handelsstad
och har deruti sett ett hinder för bifall till ett anslag, som
skulle möjligen i framtiden bereda undergång för eller
minskning i flera andra handelsstäders rörelse. Att återigen
PrestcSt. afslngit anslaget för Höganäs, men deremot
bifallit det för Svinebodan, hvars syftemål är af mindre och
secundär art, tillskrifver jag brist på localkännedom, ty nalman
vet att Svinebodan är ett utskjutande sand- och stenref,
en half mil söder om Höganäs och utan allt samband
med Höganäs, och att der, genom anläggande af en vågbrytare,
kan blifva endast en nödhamn, så kan ett anslag dertill
vara godt och väl, om man har medel i öfverflöd; men
då man inser de ojemförligt större fördelarne af en hamnanläggning
vid Höganäs, så borde likväl Svinebodan aldrig
hafva kommit i betraktande. Då likväl ett Stånd beviljat
detta anslag, så instämmer jag äfven i hvad Frih. Sprengtporten
och Gr. Posse redan föreslagit, så att, jemte det jag
begär att R. o. Ad. måtte bifalla ett anslag af 191,000 r:dr för
Höganäs, jag anhåller att H. Ståndet tillika mätte bifalla anslag
till Svinebodan, men så villkorligt, att det må bero af
K. M., alt, derest detta anslag blir det enda af de 2:ne nu
ifrågavar., som af R. St. beviljas, K. M. då må få använda
dessa medel antingen till vågbrytaren vid Svinebodan eller
till hamnanläggningen vid Höganäs, på sådant sätt som K.
M. finnér nyttigast och bäst vara. Jag instämmer alltså i de
förre värde talarnes förslag i denna del, men begär tillika, att
R. o. Ad. ville för dess del bevilja till hamnen vid Höganäs
ett anslag af 191,000 r.dr.
22 H. 58
458
D e n aj M a r s e. m.
Hr Rosenblad: Här vore visserligen mycket att tillägga
0111 nyttan af Höganäs och hamnen der, men då ingen
bes t rid t det, så vill jag icke vidare derom yttra mig. Men
jag anhåller, med anleda, af hvad den siste värde talaren
yttrade, att få fästa uppmärksamheten derpå, att nu är här
icke håga om att göra det basta man borde och ville, nemi.
alt företrädesvis bevilja anslag för Höganäs och derjemte äfven
för Svinebodan, utan här är frågan, hvilket beslut af R. o. Ad.
kan blifva under närvar, förhållande mest gynnande för det
af oss alla erkända nyttigaste ändamålet. Då står förhållandet
nu så, att BondeSt. har, genom bifall till Utskts första
betänk., redan afslagit anslag för begge dessa hamnarbeten.
Borgare.*?!, har, genom afslaget å hela denna punkt, afslagit
anslaget både för Höganäs och Svinebodan. PresteSt. liar
afslagit anslaget för Höganäs, men bifallit det för Svinebodan.
Skulle vi nu antaga det förslag, sorn Hr Prytz afgifvit,
hvilket jag, om saken stått in stata qvo, mycket gerna skalle
medgifvit, så hade det den påföljd, att då vore anslag för
tJöganäs af ett Stånd bifallet och af 3 Stånd afslaget. Det
skalle således helt och hållet förfalla. K. M:s dispositionsrätt,
i händelse de 2 Ståndens beslut om det andra anslaget
sedan blef gällande, vore inskränkt endast till Svinebodan.
Då är del enda sättet att komma till ett resultat det,
hvarpå jag hemställer att Hr Prytz måtte ingå, nemi. att
antaga Frih. Spreng! portens förslag. Derigenom att vi bifalla
ett anslag för begge företagen, äro båda punkterna på
sitt sätt sammanbundne, och genom en inbjudning till PresteSt.
skall det måhända förena sig med oss. Gör det icke det,
så måste likväl begge besluten komma under förstärkta
StatsUtsk:s decision. Derföre hemställer jag lill Hr Prytz,
om han icke ville medgifva hvad Frih. Sprengtporten föreslagit,
likasom jag hemställer att Ståndet matte förena sig
om della förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag har uästan intet att
tillägga, sedan Hr Rosenblad yttrat sig. Tre Stånd hafva
afslagit allt anslag till Höganäs. Således är det förbi. Ett
Stånd har beviljat anslag lill Svinebodan, ett anslag som Hr
Prytz ansett vara illa användt. Då återstår icke något annat
för oss, än att, så framt någon nytta skall vara med
detta anslag, bevilja det på sätt Frih. Sprengtporten uppgifvit.
Eljest vore det alldeles bortkastade penningar.
Frih. Sprengtporten: Jag utber mig få fästa Hr
Ptytz’ uppmärksamhet derpå, att jag tror det icke formligen
låta sig görn, att ft. o. Ad. skulle på 2tne olika sätt bevilja
anslag för samma sak, först directe för Höganäs, och sedan
indirecle antingen till Höganäs eller Svinebodan. Jag tror
icke att Ståndet kan fatta ett sådant beslut, utan det måste
decidera sig för det ena eller det andra, och skälen hvarför
man bör här förena sig i den propos., som afser ett altenia
-
De n 27 Mars e. ra.
4r>9
t i v t anslag, uro redan af andra talare så tillräckligt utvecklade,
alt jag icke behöfver i delta fall längre uppehålla R.
o. Ad.
Hr Prytz: Då jag nyss hade äran yttra mig och hegärde
Ståndets bifall lill begge dessa anslag, så gick jag ut
från den synpunkt, att. tre Stånd förut icke hafva afslagit
anslag till Höganäs. Det är endast Preste* och BorgareSltn,
som hafva yttrat sig öfver StatsUtskts nu förevar, betänkande.
BondeSt. har bifallit StatsUtskts första betänk., men
detta första betänk, innehåller alldeles icke något anslag för
Höganäs. Då nu StalsUtsk. frångått sitt första yttrande, så
är det deraf, att BondeSt. afslagit det förra betänk., icke
någon följd att BondeSt. nu skall afslå ett anslag, som då
icke var tillstyrkt. Men jag känner tillika, hvilket jag redan
har gjort någon anspegling uppå i mitt förra yttrande,
att appaiencerne uro ringa och troligen inga för att BondeSt.
skulle i detta afseende förena sig med R. o. Ad., och
om det alternativa förslag, som jag androg, skulle lägga hinder
i vägen för alt få det mindre anslaget användt lill det
luifvudsakliga ändamålet, sorn är Höganäs hamn; så vill jag
visserligen icke ensam blifva qvar vid den mening jag yttrat,
utan, för att undanrödja all tvist i det fallet, vill jag
förena mig helt och hållet i förslaget om att ett anslag må
beviljas af 76,000 r:dr till en vågbry lare vid Svinebodan, likväl
så, att det må kunna af K. M. disponeras för hamnanläggningen
vid Höganäs, d. v. s. på sådant sätt som Frih. Sprengtporten
har i sitt första yttrande framställt.
Gr. Posse: Sedan Hr Prytz återtagit sitt förslag, har
jag föga att tillägga. Jag får blott säga, att då jag förra
gången hade ordet, nämnde jag icke min önskan, att, i öfverensstämmelse
med hvad Frih. Sprengtporten projecterat,
R. o. Ad. måtte ej, allenast anslå 76,000 r:dr till Höganäs
eller Svinebodan alternativt, utan äfven inbjuda PresteSt.
att sig med oss i delta beslut förena.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om B. o. Ad. behagade
bifalla Ulsk:s förslag i 33 punkten.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
76,000 r:dr för hamnbyggnad vid Höganäs och Svinebodan
öfverlemnas till K. M. att användas för det af dessa företag,
K. M. pröfvar angelägnast.
R. o. Ad. beslöt derefter inbjuda PresteSt. att uti detta
beslut sig med R. o. Ad. förena.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppsköts till nästa
plenum.
D e il 27 Mars c. m.
Lades på bordet nedannämnda från Utsk:n inkomna
memir och utlåt:», nemi. från
ConstitutionsUtskottet:
N:o 86, med förslag till ändring af Reg.F:ns 56 § och
Riksd.Ordnts 4g §;
N:o 87, med förslag till ändring i Riksrättens organisation
;
]\T:o 88, med förslag till ändring af Riksd.Ordnts i5 §
I morn.;
W:o 8g, med förslag om ändring i Riksd.Ordnrs 17 §;
N:o go, till BondeSt., i anledn. af dess yttrande ronde
Utsk-.s mein. N:o 63;
N:o gi, i anledn. af återremiss på mern. N:o 73;
N:o g2, i anledn. af tre Stånds återremiss på mern.
K:o 275;
N:o g3, i följd af återremisser på mern. N:o 78;
Wto g4, i anledn. af återremisser på mern. N:o 7g;
N:o 96, i anledn. af tre Stånds emot Utsk:s mern. N:o
6j gjorda och till Utsk. hänvisade anmärkn:r;
N:o g7, med förslag till upphäfvande eller ändring af
Tryckfr.förordntns 5 § i3 morn.;
N:o g8, med förslag till ändring af Riksd.Ordn. § 5g
och Tryckfr.förordn. § 2 mom. 4?
ISr:o gg, med utlåt, öfver K. M:s nåd. propos. om ändring
i 87 §;n Reg.Fm;
StatsUtskottet:
N:o 474) ■ anledn. af återremiss å utlåt. N:o 4-31 ;
N:o 47^; roed anmälan om K. M:s nåd. remiss å 4 P&'
titioner ang:de Svea canal;
JV:o 476, ang:de verkställd omröstning i fråga om pension
för aflidne Bancofullmäkligen Anders Danielssons enka
och barn;
N:o 477) ang:de verkställd omröstning i fråga om eftergift
af Landskamererare», Kammarrättsrådet Lindbergs
ersättningsskyldighet i och för Kronofogden Hoflings bala
nce;
N:o 476, ang:de verkställd omröstning öfver en med
grunderna för allm. bevillningen sammanhang ägande fråga;
N:o 47g» ang:de anställd omröstning i följd af skiljaktiga
beslut öfver en punkt uti utlåtandena N:is g2
och 221;
N:o 480, i anledn. af Hr Kjellbergs motion om anslag
till upprensning af Ångermannaelfven ;
Banco Utskottet:
AT:o 158, i anledn. af Hr JNordenanckars, F. W., motion,
innefattande förslag till reglering af Bankens lånerörelse i
åtskilliga delar;
N:o i5g, i fråga om belåningen af adier och publika
papper;
Den 27 Mars e. m.
4G1
N:o 160, öfver Capitainen C. F. von Hennigs ansökning
om eftergift af öfverränta å discontlån;
N:o 161, i anledn. af väckt motion om nedläggande af
all vidare ersättningstalan emot förre directeurerne vid
Malmö lånecontor, Contractsprosten Doctor Gullander samt
Borgmästaren Kjellander, för den genom Kamereraren
Lindstedts bedrägliga förfarande i tjensten lånecontoret tillskyndade
förlust;
Banco- och LagUtsk otten:
N:o 8, med förslag till sammanjemkning af de inom
RiksStm fattade skiljaktiga beslut, vid förehafvande af Utsktns
i utlät. N:o 5 afgifna förnyade förslag till lag för enskilda
banker;
Lagutskottet;
N:o 183, i anledn. af vackt fråga om ändringar i kyrkolagen.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. Hermelin,
August Söderling, ledamot i Const.Utsk., erhållit 3:ne
veckors tjenstledighet, samt att Hr Ribbing, Arvid, ledamot
i Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk., afsagt sig sin befattning i
nämnda Utsk., under anhållan att blifva vid sin riksdagsmannarätt
bibehållen, och hemställde Hr Landtm., om R.
o. Ad. behagade bifalla denna Hr Ribbings begäran.
Ropades ja.
Hr Landtm, anmodade Hrr Electorer att en af de
första dagarna i nästa vecka sammanträda, för att utse en
ledamot i Const.Utsk. under den ål Frih. Hermelin beviljade
ledighet, samt en ledamot i Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk.
efter Hr Ribbing.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 12 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
462
Den 29 Mars f. ra.
Måndagen den 29 Mars 1841 •
Plenum kl. g f. m.
Justerades 2 prot.utdr. för den 27 dennes e. m.
Upplästes Exped.Utsk:s mern. N:o 41» * anledn. af
erhållna återremisser af Exped.Utsk:s skrilvelseförslag N:o
241.
Derjemte upplästes Utskts förslag N:o 278 till R. St:s
und. skrifvelse till K. M., ang:de dels rättighet för enskilde
att anlägga thealrar i hufvudstaden, dels ock granskning
af skådespel, hvilka å sådana theatrar uppföras.
Äfven upplästes ett utdrag af Exped.Utsk:s prot. af den
20 dennes, innehållande åtskilliga reservationer i anledn. af
ofvannämnda förslag N:o 278.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: De omständigheter,
hvilka äro förenade med denna fråga, hafva gifvit densamma
en större vigt än jag anser densamma förtjena; men
såsom saken nu förhåller sig, har jag begärt ordet för att
yttra mig härom. Hvad som nu har blifvit uppläst är först
ett mern., hvilket här åtföljt skrifvelse!!. Emot detta mern.
finnas några reservationer, hvilka jag tror ej hafva blifvit
upplästa. Jag är en ibland reservanterna. Det är likväl
på det att R. o. Ad. derigenom måtte erhålla kännedom
derom, att Utsk. icke enhälligt godkänt det nu afgifna
mern., sorn jag anhåller att ifrågavar. reservationer måtte
uppläsas och att jag derefter får yttra några ord.
I anledn. häraf upplästes ifrågavar. reservationer, som
blifvit afgifna i anledn. af ofvannämnda mern. N:o 41-
Hr Liljenstolpe: Hvad mern. beträffar, så tager jag
mig endast friheten åberopa den nu upplästa reservationen.
I afseende åter på sjelfva skrifvelsen, får jag åberopa min
emot densamma afgifna reservation. Den är nog vidlyftig,
så att jag kanske icke borde vidare yttra mig derom. Jag
borde egentligen hafva begärt frågan på bordel; men för att
förekomma en vidlyftig discussion, så anhåller jag att Hr
Frih. o. Landtm, läcktes framställa propos. på afslag af
Ulsk:s nu afgifna förslag till und. skrifvelse och deremot
framställa propos. till bifall ä Frih. Rehbinders förslag med
de förändi ingar derutinnan, som jag tagit mig fi iheten göra.
Jag anser att vid utlålm, som blifvit återremitterade från
samtliga RiksStånden, Utsk. bör fästa afseende på de skäl,
som föranledt återremissen. Derföre har jag icke nu kunnat
hell och hållet instämma i Frill. Rehbinders förslag,
Den 29 Ma r s f. m.
463
hvilket jag förut hade gjort, innan dessa framställningar af
R. St, blifvit gjorda. Jag yrkar således propos. på afslag å
Utsk:s mein. och bifall till det förslag, sorn i min reservation
finnes framsläldt.
Gr. Cronstedt, Fredr. Joli.: Då jag ej kunnat instämma
i Utsk:s förslag till lind. skrifvelse, hvilket äfven min
reservation antyder, så anhåller jag, att förslaget vtterligare
mätte få hvila på bordet, så att de resp. ledamöterne kunna
få jemföra det med det förslag, som Hr Liljenstolpe afgifvil,
och hvilket jag förordar.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., förenade sig i
begäran om detta måls hvilande på bordet.
I följe häraf blefvo Exped.Utsk:s meni. N:o 4( saint
förslag N:o 278 hvilande på bordel.
Ånyo föredrogs Con$t.Utsk:s den 24 och 27 dennes på
bordet lagda mein. N:o 100, i anleda, af återremiss på
Const.Utskrs mern. N:o 95.
Frih. Boye, Ludv., uppläste följande:
Jag var icke tillstädes på detta ruin, då här föredrogs Coust.-  Utskis mern.,hvari förslag uppgafs till första voteringen i representationsfrågan,
nemi. den angtde antagande af ståndsval eller
allmänna val. Jag var således icke i tillfälle att deremot då
protestera; och jag nödgas derföre nu anhålla att få i denna
dagens protocoll nedlägga en gemensam protest, så väl
emot det bifall, som R. o. Ad. då ^>af till berörde voter:s-propos.
, sorn emot allt bifall till den nu ifrågavar.,
ang:de antagande af ett tvåkammar- eller en kamma r-sy sterne.
Jag grundar denna protest på den orubbliga öfvertygelse,
att i privilegiifrågor äro alla voteringar af förstärkt Const.-  Utsk. rent af constitutionsvidriga, såsom uppenbarligen ledande
till kränkning af den säkerhet, sorn 114 §:n i Reg.F:n
tillerkänner RiksSt:ns ägande privilegier.
Då man ställer 81 §:n i Reg.F:n samt 73 och 70 §§:na i Riksd.-  Ordn. till jemförelse med 1 14 §:n > Reg.F:n, af hvilka
lie förstnämnda föreskrifva sättet huru ändring i grundlagen
»kalråstadkommas, men den sistnämnda likväl gifver en ovillkorlig
helgd åt RiksSUns privilegier; så ligger motsägelsen
deremellan i öppen dag. Man kan nemi. icke tänka sig en
större motsägelse än den, alt samma privilegiifråga, der uppoffringen
ensamt ankommer på vårt Stånd, att, med eller utan
villkor,gifvas eller vägras, skulle ändock och tillika ankomma på
votering af de andra Stånden, och dem sålunda tillkomma
en rättighet att ändra eller borttaga del villkor, sorn af oss
var fästadtvid uppoffringen: oell då man icke får antaga att
grundlagshuden motsäga hvarandra, så följer också deraf, att
del behandlingssätt, sorn förstnämnde §§ föreskrifva, icke rimligen
kan angå privilegiifrågor, emedan behandlingssättet skut
-
464
Den 29 Mars f. m.
le lunna tillintetgöra ali säkerhet i det veto, som likväl
ovillkorligen tillhör hvarje RiksSt. att för sig utöfva. Då
man betraktar detta förhållande, visar sig oförnekligen, att
stiftarne af våra grundlagar antingen icke föreställt sig det
fall, sorn nu inträffat, nemi. att man vill begagna behandlingssättet,
för att tverteraot andan af 114 §:n genom
pluralitetens makt tvinga sig fram till det ändamål, som påannat
sätt icke kan vinnas; eller också ansett förbudet deremot
ligga tillräckligt i den ovillkorliga helgd, som sistnämnda
bud meddelar.
Lyckligtvis ligger ett starkare försvar deremot i hvarje
ärlig menniskas rättskänsla, ja, i sjelfva begreppet om den
ära och tro, som icke tillåter att en uppoffring göres annorlunda
gällande, än i öfverensstämmelse med det villkor,
som dermed varit fäsladt. Yi veta alla, och vårt prot. bevittnar
jemväl, att R. o. Ad. icke annorlunda afträdt sin
sjelfskrifna representationsrätt, än i sammanhang med det
på samma gång fattade beslut, att Ståndsrepresentationen
skulle, ehuru på annat sätt, fortfara, samt att representationen
skulle bildas på alne kamrar. Må alltså 1840 års Const.-  Utsk., örn det kan, inför samtid och efterverld försvara försöket
alt qvarhålla uppoffringen, utan att respectera villkoret;
och må det förstärkta Utsk. roa sig med att besluta hvad
det behagar; men förvissad gör jag mig, att ingen förkärlek
för republikanska läror skall förmå qväfva allmänna rättskänslan;
och att följaktligen hvarje så kalladt jemkningsförslag,
som vidhåller uppoffringen, men förnekar villkoret,
skall af R. o. Ad. förkastas; samt att, om också genom
det snärjande i behandlingssättet, ett så beskaffadt förslag
skulle kunna blifva hvilande till nästa riksdag, R. o. Ad.
skall då, om icke nu, rädda fäderneslandet från den afgrund,
hvari det skulle störtas om ett så ultra-demokratiskt statsskick
infördes, som det nuvarande Const.TJtsk. synes åsyfta,
och hvars första påföljd skulle blifva, att åstadkomma en
splittring i allmänna sinnesstämningen, tillräcklig att förlama
all håg tild yttre försvar.
Den förlust R. o. Ad. skulle göra af sin ärfda representationsrätt,
är en obetydlighet i jemförelse med det äfventyr,
hvari allmänna säkerheten och Svenska folkets frihet snart
skulle sväfva, då inga garantier mera funnos, till återhåll
emot den råa massans kraft: och det är också derföre jag,
icke ensamt i egenskap af adelsman, utan ändå mera såsom
ännu varande ombud för Svenska folket, i dag höjer den
löst till motstånd, som troligen innan nästa riksdag för alltid
tystnat.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Ehuru jag varit af olika tankar
med den sista värda talaren i fråga om representationsförändringen,
så delar jag med honom helt och hållet den
obehagliga känslan af det förfarande, som Const.Utsk. har
iakt
-
Den 59 Mari f. m.
465
iakttagit, sedan RiksSttns beslut rörande denna vigliga angelägenhet
kommit Utsk. tillhanda; men R. o. Ad. har genom
elt förbiseende, såsom mig synes, gifvil anledning dertill,
och jag förebrår mig sjelf, att jag varit med om att
godkänna den första propos. till votering, som liar satt frågan i
den ställning, hvaruti densamma sig nu befinner. Jag hade
bort lyssna till Frih. Tersmeden? reservation, som då medföljde,
och som innehöll, att Const.Utsk. bort inkomma med
sammanjemkningstörslag, i anledn. af de fyra Ståndens beslut i
denna fråga, i stället för att, såsom Utsk. gjort, inkomma
nied en naken voterts-propos., Ii vi I k en uti förstärkt Const.Utsk.
fått den utgång, som vi alla känna; men jag förbisåg då vigten
af den erinran, som Frih. Tersmeden i denna reservation
bade nedlagt, oell sedan vi nu en gäng försummat alt drifva
den sats lill verkställighet, hvilken Frih. boye, såsom mig
synes, rätteligen har yrkat, så hafva vi ty värr tagit på hand,
och lära väl ej kunna undgå, att godkänna detta för andia
gången nu inkomna förslag till voter.s-propos. i förstärkt
Const.Utsk. Jag får således för min del lillslyrka bifall till
denna reservation, delande i allo Frih. Boyes åsigt, att i i4
§:n är, så väl denna gången, som förra gången, förbisedd, och
att man synes drifva det spel, alt hålla till godo de beslut,
sorn här äro fattade, så vidt de röra uppoffringen, men förbise
de villkor, hvarunder dessa beslut togos. Uti dessa beslut
tillhörde jag majoriteten och Frih. Boye minoriteten,
men det hindrar mig ej att i den formfråga, som nu är under
öfverläggning, med honom dela fullkomligt lika åsigter
och lika missnöje.
Hr L i I j e n s t o I pe, A xe 1 Fredr.: Fullkomligen instämmande
i hvad Frih. Boye nu yttrat, får jag förklara, det jag
bar så mycket större anledn. att göra det, som jag ej finner
mig vara bunden att öppet och bestämdt tillkännagifva
min lanke uti detta vigtiga ämne genom de band, hvaraf
en representant, som äger fullmakt för en annan, möjligen
skulle kunna anse sig återhållen. Jag tror mig således kunna
helt och hållet löija min öfvertygelse, och instämmer alltså
med Frih. Boye. Jag afser härmed ingalunda den uppoffring
jag skulle göra genom afsägande af min ärfda representationsrätt.
Ansåg jag någon nytta deraf kunna uppstå
för milt fädernesland, vore denna uppoffring ljuf; men då
jag befarar ett helt och hållet motsatt förhållande, finner
jag det vara en k*r skyldighet att offentligen gifva tillkänna,
det jag fullkomligen instämmer uti hvad Frih. Boye
nu yttrat.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag delar visserligen
de åsigter, som Frih. Boye och Hr Lefre'n nyss uttalat,
i afseende på lämpligheten af alt framlägga voter:s-propos.
i principfrågor, sådana som dessa, ehuru på något olisa
H. 5g
466
Dtn 09 M.i n f. m.
ka grunder mot dem, som Frih. Boye framställt, men
sedan en sådan föregående principvotering har blifvit af alla
fyra RiksSCn godkänd oell inom förstärkt Consl.Utsk. verkställd,
har jag ansett del vara olämpligt och för mig otillständigt
att fortsätta en sådan protest inom Utsk. emot denna princip.
Hvad nu delta memorial beträffar, så är det ett svar- på
en åtei remiss från 3:ne Stånd å det förut framlagda förslaget
till volcr:s-propos:r. T della meni. äro de anmärkntr iakttagna,
som vid återremissen gjordes, och votei :s-propo*:n derefter
rättad, så att jag förmodar att Pi o. Ad. ej kan hafva
något emot att godkanna deli nu af Coust.Disk. framställda
volerts-propos., hvarföre jag anhåller om bifall dertill.
Uppå derefter framställd propps, blef den föreslagna voter:s-propos:n
af R, o. Ad. godkänd.
Frih. Boye: Jag anser temmeligen likgillligt, hurudan
proposm och hurudant beslutet blir, men i kraft af min öfvertygelse
i principfrågan, anser jag mig skyldig att reservera
mig emot delta beslut.
Hr L i I j e n s t o I p e : På enahanda grunder, som Frih.
Boye sednast tillkännagifva, tager jag mig friheten att emot
det nu fattade beslutet äfven anmäla min reservation.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s utlåt. N.'o 435, i ani.
af erhållna återremisser å utlåt. JN:o 354-
34t d e punkten.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: StatsUtsk. harvid delta
tillfälle anfört ett skäl, som jag ej kan ogilla, eller deremot
framställa någon anmärkning, men Ulsk. har alslagit
den propos. på 25,000 r:dr, som af Sloramiralsembelets
tredje afdelning har blifvit tillstyrkt. Grunderna dertill
äro, att Utsk. ansett en och annan undersökning böra ske,
eller rattare sagdt en större plan böra verkställas. Jag medgifver
fullkomligt det rikliga i denna åsigt, men jag får tillika
tillkännagifva, det jag anser alt StatsUtsk. liar vid delta
tillfälle ej känt de förhållanden, som localkännedom kan gifva
vid handen, nemi. att uppgrundningen 1111 oupphörligt
fortgår, och alt den uppgrundning, sorn nu dagligen sker vid
hamnen, skall blifva allt kostsammare att afhjelpa, ju längre
man dröjer att företaga den stora planens verkställande.
Det är af detta skäl, som jag anser alt man bör söka bibehålla
hvad sorn finnes i det skick som det nu är, och då icke
den blifvande planen på något sätt hindras genom utfö
randet
af det nu framställda projectet, så tror jag att det
vore skäl att nu bifalla det af Storamiralsembelets tredje
afdelning framställda förslag om ett anslag af 25,000 r:dr.
Jag anhåller att få för R. o. Ad. uppläsa en liten beiätlelse
om förhållandet i delta afseende.
Gr. Posse anförde derefter skriftligen:
Den 39 Mar» f. m.
467
Redan vid 1818 års riksdag hafva, i anleda, af Landskrona
borgerskaps då framställda begäran, R. St. rör:de della ämne
sig yttrat: att R. St. ansågo Landskrona hamn
berättigad till erhållande af statsbidrag, hvarför
staden h ii n v isa des ali hos K. M. i 1111 derd. göra
sig i sådant ändamål påmind.
Sedan under tiden flera undersökningar, förslag och calculer
blifvit uppgjorda, alla afseende en större plan, dels för
hamnens utvidgande, dels ock för öppnande af södra inloppet
till hamnen, så har f. d. Storamiralsemhetets tredje afdelning
i dess tind. betänk, den 4 Lee. 1833, med godkännande
af Chefens för södra canaldistrietet den 29 September i83o
afgilna betänk, förklarat, alt ett stort och omfattande arbete
visserligen syntes blifva det bästa och lämpligaste vid Landskrona,
och att planen dertill borde uppgöras i samråd med
Fortificationsdeparteinentet; men till förekommande af den
successiva uppgrundning, hvarför hamnen är blottställd, borde,
medelst uppförande af en jetee eller peer utmed norra
sidan af inloppet, förekommas indrifvande utaf sand, tång
och andra nppgrundningsämnen i den egentliga hamnen. Den
kostnad, som härtill calculerades, uppförde f. d. afdelningen
uti föl-berörde betänk. 1833 till 25,ooo rtdr. Under loppet
af 18 34 hafva derefter magistraten och borgerskapet
i Landskrona hos K M. sökt anslag af allmänna medel till
anskaffande af en ändamålsenlig muddermachin för alt undei
hålla hamnen, som dagligen botås med förstöring, under
ei bjudande att till en tredjedel i kostnaden deltaga på det
sätt, att staden årligen skulle betala 5oo r:dr intilldess besagde
tredjedel blifvit ersatt. Storamiralsembelets tredje afdelning
har, den 29 Maj 1835, öfver denna ansökning afgifvit
infordradt utlåt., och, med vidhållande af hvad afdelningen
förut yttrat, föreslagit att, då 'från vallencominunicationsfonden,
i anseende till dess inskränkta belopp, för tillfallet
icke kunde meddelas bidrag, sådant inålle ske från
ytde linfvndtiteln till utförande af en peeivbyggnad, hvilken
afdelningen ansåg bättre komma att motsvara ändamålet,
nemi. hamnens framlida vidmakthållande, än ett muddringsrnachineri.
Då emedlertid tillgångarne på ytde hufvudtileln
icke eller medgifvit att lill Landskrona hamns underhåll
något bidrag kunnat anordnas, så har K. M. den 24 April
18 3ij anbefallt afdelningen att upptaga förenämnde arbete i
det und. betänk, rörtde vatlencommunications-anläggningar, som
före riksdagen borde till K. M. aflemnas, och har afdelningen,
i anledn. deraf, än ytterligare föreslagit, att de calculerade
2Ö,ooo r:dr, till uppförande af en peei-hyggnad, finge
utgå til Landskrona hamn, under villkor att staden, enligt dess
förutnämnda erbjudande, genom årlig återbetalning ersätter
J af koslnadssumman.
Så stodo sakerna då representanten inom BorgareSt. för
Landskrona vid denna riksdag — med fört-speglande af de
4<?8
Den ag M a r s f. m.
stora vådor, sorn voro förenade med underlåtenheten att underhålla
denna den enda på kusten från Warberg till Carlshamn
befintliga krigsliamn,- samt med ådagaläggande att det
vöre mindre af vigt för det enskildta samhället, att hamnen
underhålles, emedan den alltid blir tillräcklig för den handel,
som i Landskrona bedrifves, än för det allmänna, som
på hamnens anläggande bekostat millioner och i en framtid
icke utan högst betydliga kostnader kunde iståndsätta hamnen,
om dess fullkomliga igenfyllande icke i tid förekommes, —
föreslog, att åtminstone 25,ooo r:dr måtte, till uppförande af
den utaf 3:dje afdelningen föreslagna peer-byggnad, för att
hindra hamnens vidare uppgrundning, varda af R. St. anslagna,
under de villkor från communens sida, sora här förut äro
nämnde.
StalsUtsk. har likväl i begge belänktna röride extra-statsreglertn,
Niis 354 och 435, afstyrkt det sökta anslaget på den
grund, att frågan om denna hamnanläggning ännu icke är
tillfyllest utredd, eller kostnaden för det hela bestämd. Då
här icke är fråga om vidtagande af hamnarbetet efter den
större plan, som kommit å bane, men kostnaden för den
ifrågasatta stenbyggnaden icke vid ett utan flera tillfällen är
efter calculer uppgjord till 9.5,000 ridr, synas dessa skäl så
mycket mindre antagliga, som 3:dje afdelningen i dess betänk.
i833 tydligen utmärker att peer-byggnaden kan anläggas,
utan att hinder derigenom uppkomma för hamnarbetet i
större scala, samt det i allt fall är påtagligt, att, hvilka större
arbeten än i en framtid må komma i fråga, denna peerbyggnad
blir oundgänglig för precist samma ändamål, sorn
dermed för närvarande afses, eller förekommande af hamnens
totala förstöring genom uppgrundningar.
Gr. Posse anhöll om uppläsning af de öfriga Ståndens
beslut röride SlatsUtskis utlåt. N:o 435, och att derefter återfå
ordet. '
Upplästes Preste- och BorgareSttns beslut i denna flaga,
innehållande: PresteStrs —att Ståndet, med ogillande
af hvad Utsk. yttrat i afseende å Landskrona hamn, beslutat
att för samma hamns iståndsättande anvisa 25,000 r:dr,
hvaraf eller 16,666 r:dr 32 sk., af det allmänna bekostas,
och ^ eller 8,333 R:dr >6 sk. af staden, sorn sistnämnda
summa återgäldar med 5oo r:dr b:co för året; och BorgareStts
—att Ståndet beslutat ett statsanslag, till Landskrona
hamns iståndsättande, af 25,000 r:dr med villkor, att
nämnde stad deraf återgäldar till statsverket 8,333 r:dr 16
sk. genom en årlig inbetalning af 5oo r:dr.
Gr. Posse: Betänk, är således i denna punkt of två
Stånd bifallet. Jag tror mig ej behöfva ytterligare utveckla
de skäl, hvilka jag anser tala för nödvändigheten of denna
harnns bibehållande. Den är, såsom jag i den upplästa berättelsen
haft äran nämna, den enda hamn, der krigsfartyg
\
Den ap Mars f. m.
möjligen kunna inlöpa, sedan nu anslaget till Höganäs är afslagel.
För den lilla obetydliga handel (jag nödgas medgifva
del), som Landskrona sjelf drifver, är hamnen visserligen
tillräcklig. Det är således ej för della samhälle, som jag begär
ifrågavarande anslag, utan derföre, att jag anser denna
hamn vara högst nödvändig för Staten. Det är äfven ur
denna synpunkt, som jag tillstyrker antagandet af samma
beslut, som de två andra Stånden fattat, nemi. ett anslag af
25,ooo r:dr till utbetalning af statsverket med 6,5oo r:dr 0111
året i 4 år. Det är äfven ur denna synpunkt jag anser, att
då man har något, som är i sig sjelf verkligen brukbart och
godt, så bör man ej genom underlätet underhållande deraf
låta det förderfvas. Hvar och en, som är något bekant med
ifrågavar. kust, känner alltför väl, alt hvarje år en mängd
lippgrundningar ske, och att således denna hamn med hvarje
år blifver svårare att iståndsätta. Det är således, för att
förekomma ett framtida behof af ett större anslag för detta
ändamål, som jag tillstyrkt, att ett föregående arbete till
vidare uppgrundningars förekommande borde göras. Jag
tillstyrker således, alt R. o. Ad. ville förena sig lili hvad
Preste- och BorgareSlm hafva beslutat.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Med Gr. Posse
instämmer jag visserligen deiuli, att det ej blott för Landskrona
handel, utan äfven för Staten i allmänhet, synnerligen
med afseende på att hafva en djup örlogshamn på södra
kusten, är af vigt, att Landskrona hamn bibehålies vid
det djup, som den förut har haft, då man vet att de mest
djupgående krigsfartyg kunnat löpa in i denna hamn, hvilken
är den enda för närvarande tillgängliga på en ganska
stor sträcka af Sveriges södra kust; men jag kan deremot icke
i sjelfva lmfvudsaken instämma i beviljandet af något anslag,
sådant som här är föreslaget, för uppförandet af en
peer eller jete'e, till förekommande af hamnens uppgrundning
af sand. Det är visserligen sannt, alt Storamiralsembelets
tredje afdelning lärer hafva tillstyrkt detta anslag, men jag
Ilar mycken anledning till den förmodan, hvilken jag fattat
under den conference, som ulgiftsafdelningen haft med Capitaine
Sydow i egenskap af chef för dessa arbeten, att det
lärer vara ganska osäkert, om ändamålet att förekomma
hamnens uppgrundning på detta sätt vinnes, och om den
ifrågavarande jeteen är nödvändig, såvida en annan plan för
Landskrona hamn företages, nemi. att upprensa det södra
utloppet. Denna plau skulle (jag erkänner del) vara betydligt
kostsammare, men endast derigenom lärer hamnens uppgrundning
på ett varaktigt sätt kunna förekomma.?. Det är
äfven en annan consideralion, som jag ej kan undgå att taga
i betraktande, nemi. att Landskrona stad verkligen lärer
vara en ibland dem, som äro minst betungade af municipala
afgifter. Jag skulle nästan vara böjd för att tro, och Gr.
4:o
D c n 3g Mar) f. m.
Posse torde vara i tillfälle att kunna upplysa derom, att det
ej finnes någon enda municipalafgift i Landskrona. Borgeiskåpet
liar ifiöjligen någon liandcassa till bestridande al nödvändiga
förekommande utgifter; men om så är, så lära afgifterna
till densamma vara högst obetydliga, oell om den
uppgift, jag tror mig hafva af trovärdiga personer erhållit,
är riktig, så skulle nian visserligen kunna vänta från borgerskapets
sida något kraftigare bidrag, för att underhålla
denna hamn vid dess nuvar. djup, än som synes vara beräknadt,
då det endast är fråga om, att staden skall bidraga
med en tredjedel. Förhållandet lärer vara, att staden
verkligen liar betydliga domäner, och att dessa förvaltas
mycket väl, hvarigenom staden har så ansenliga inkomster,
att den nästan helt och hållet, 0111 ej fullkomligt, är befriad
ifrån alla stadsutgifter. Under sådana förhållanden saknas
måhända icke tillfälle för staden att sjelf göra något i denna
del, likasom det icke saknas rättighet för nuetoriteterna,
sorn äga att vaka öfver alt städerna använda sina inkomster
på ett sätt, sorn motsvarar ändamålet, att tillse, om staden
möjligen kunde gå det allmännas billiga anspråk till mötes
för deras eget intresse på ett sätt, som mera länder till ändamålet,
än hvad som hittills skett. Dessa uppgifter äro
mig meddelade af personer, sorn jag enskildt anser vara trovärdiga,
men skulle deruti något misstag äga rum, så ber
jag Gr. Posse rätta detsamma.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Denna hamn är ej ensamt
för staden, den är tillika den enda lämpliga örlogshamn i
Sundet. Det vore önskligt alt anlednme till de skedda successiva
uppgrundningarna hade varit långt för della undanröjda.
Dessa anledn:r äro hufvudsakligen ett eller par nedsjunkna
skeppsskrof, hvilka förorsaka att den anlöpande sanden
samlas oell uppgrundar hamnen i en verkligen förfärande
scala; men der finnes en annan lika besynnerlig och
måhända hufvudsaklig anledn. lill denna uppgrundning, som
är det södra inloppets grunda tillstånd, hvarigenom den
fordna starka strömningen, som gick denna väg, har försvunnit,
och således äfven den rensningsåtgärd, som naturen sjelf
hade inrättat för denna krökta hamn, som är smal och lång.
Det är upptagningen af det södra inloppet, som nu åsyftas,
mindre med afseende på dess begagnande, såsom ut- och
inlopp — ehuru det äfven såsom sådant kan blifva nyttigt,
— än fiir att gifva den gamla slrömsältningen sitt rätta
Topp. Frih. Sprengtporten har således, efter mitt förmenande,
ganska riktigt uppfattat frågan, men det hindrar ej, att
icke det anslag af 25,000 r:dr, som nu är i fråga att bifallas,
och som tvänne Stånd redan bifallit, vore ett högst nyttigt
och nödigt anslag till förekommande af hamnens vidare
förstöring, under den tid som förlöper innan man hinner
vidtaga det vidsträcktare arbete, som måste komma i fråga,
Den 29 Mars f. ra.
47»
såvida icke liela denna goda hamn skall förstöras. Om ej
della föregående arbete företages, så skulle måhända det
sednare, det egentligen stola arbetet blifva dubbelt dyrare
och gå lill vida större kostnader, an dessa 25,000 r;dr, sorn
nu yrkas. Jag är likväl af den tanken, att nian ej borde
bifalla det begärda anslaget för det ändamål, som dessa
Ivaline Stånd egntligeu afsell, nemi. den s. k. peer-byggnadeu;
ej derföre att icke någon peer-byggnad möjligen bör
k nunna i fråga, hvarom jag ej vill fälla något omdöme, emedan
jag ej ar van vid sådana arbeten, men derföre att jag
tror, att en del af dessa 25,000 r!dr skulle lämpligare kunna
användas till åtskilliga andra åtgärder, hvilka nu borde
vidtagas, för att förekomma hamnens fortgående försämrande,
och för att således underhålla hamnen i sitt nuvar. skick
neli någorlunda förbättra den, intilldess det stora arbetet
kunde blifva påbörjadt. Jag vågar således tillstyrka, att
R. o. Ad. täcktes bifalla det af Preste- och BorgareSltn bifallna
anslag af 25,000 rtdr, men icke bestämdt stadga, att
det skall användas endast till vien s. k. peer-byggnaden,
som möjligen kan blifva mer eller mindre angelägen, såsom
Frih. Sprengtporten antydt. Äfven jag delar den öfvertygelsen,
att R. o. Ad. bör bifalla anslaget, all utgå till -J
af communen och § af Staten, under följande villkor, nemi.
ali dessa medel skola användas till de arbeten, sorn äro nödvändiga
till förekommande afbamnens ytterligare uppgrundning,
intilldess den stora hamnanläggningen kan komma i fråga. Då
hade R. o. Ad. försäkrat sig om att anslaget ej blir onödigtvis
anvandt till en peer-byggnad, eller alldeles icke disponerad!
i händelse hamnupprensningen ej skulle fordra denna summa,
och peer-byggnaden af deni, som hafva alt göra nied
hamnbyggnaderna, skulle anses obehöflig. Jag tror ej, att
de öfriga Stånden, hvilka bifallit anslaget i sin helhet, skola
göra några svårigheter vid att instämma med R, o. Ad.
ronde det tillägg, som jag nu föreslagit. Jag får vördsamt
anhålla om ilr Frih. o. Landtnäs propos. härå.
Hr Frih. o. Landtm, lät, för att förekomma det misstag,
som möjligen kunde äga rum ronde innehållet af Presteoch
BorgareSLns beslut, ånyo uppläsa desamma.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: För
min del finner jag det vara högst angeläget, att Slaten bidrager
till alt försäkra den enda of naturen danade goda
hamn, som finnes på Skånska kusten, emot framlida förstörelse.
Jag skulle förmoda, alt anledriin, hvarför SlotsUlsk.
ej mera omfattat denna vigtiga sak, var de stora anslag, sorn
Ulsk. funnit skäl alt bevilja lill andra hamnar, belägna på
den Skånska kusten i grannskapet af den ifrågavarande.
När nu det förändrade förhållandet inliäffat, genom R.
St:s beslut, alt tre Stånd alslagit anslaget för hamnen
vid Höganäs, så har derigenom en betydlig besparing å det
-
4; a
Den 29 Mars f. ra.
ta anslag uppstått, nemi. icke mindre än ig3,ooo r:dr. Då
synes det vara allt skäl, att R. St. genom anslag befrämja
underhållet af en verkligen god hamn, såsom PresteSt. beslutat,
enligt det för R. o. Ad. nyss upplästa prot.utdr.,
hvaraf tydligen synes, att det ej fastat sig vid peer-byggnaden
eller någon annan viss del af det arbete, som göras
skall, ulan att således livad som kommer att göras bör
blifva öfverlemnadt åt styrelsen att efter noggranna undersökningar
bestämma. Jag skulle således tro, att intet binder
möter för R. o. Ad. att bifalla hvad PresteSt. bar beslutat,
och att man derigenom ej på något vis bar blifvit
förhindrad att afse hvad som af Hr Lefreåi blifvit föreslaget.
Jag för min del tillstyrker det ifrågavar. anslaget, och
ber alt särskildt få nämna en sak i afseende på hamnens
skyddande emot sand, som jag lärt känna vid Ystad. Dess
hamn är ännu mycket besvärad af uppgrundning genom
drifsand. Detta härrör myeket deraf, att en naturlig peerhyggtiad,
som fanns på en utskjutande udde, nemi. ett stenref,
blifvit borttaget, för att derigenom trygga hamnen vid
Ystad. Sedan dessa stenar blifvit borltagne, så har sanden
blifvit drifven inåt hamnen. Jag nämner detta förhållande,
endast för att visa att en peer-byggnad, för förhindrandet
af hamnens uppgrundning genom sand, här är af största
vigt. Då emedlertid genom PresteStis beslut fria bänder
äro lerrinade åt Styrelsen att använda medlen på det sätt,
sorn t jenligast är, för bevarande af denna goda hamn, som under
alla våra krig, åren 1808, 180g, 1S10, 1812 och i8i3,
alltid var och förmodligen vid sådana tillfällen alltid kommer
att förblifva en god station för vår flotta, så synes mig
lämpligast att R. o. Ad. deruti instämmer.
Gr. Posse: Jag får för det första besvara den anmaning,
som Frih. Sprengtporten till mig gjort. Jag medgifver
belt och hållet, att de municipala algifter, hvilka utgå
af Landskrona, äro ganska obetydliga, ehuru de verkligen
finnas. Det skulle således synas, sorn man borde af Staten
kunna fordra mera för detta ändamål, men då man betraktar,
alt Landskrona stad består af ett ganska litet antal handlande,
att deremot den personal , som i Landskrona finnes,
utgöres af andra personer, som af hamnen hafva alldeles ingen
fördel så torde det vara ganska svårt att genomdrifva deras
ingående på användandet af den afkastning Landskrona af
sin jord åtnjuter, för att iståndsätta hamnen. Jag tror att
då denna lilla stad, som endast har 171 1 innevånare, erbjuder
sig att till ^ deltaga i kostnaden, så är detta allt hvad
man af densamma kan fordra. Det är ej allenast för staden
särskildt, som denna hamn behöfves, hvilket Frih. Sprengtporten
äfven redan har medgifvit, utan dess nytta vid inträdande
krig skulle äfven blifva ganska stor. JDenna hamn är
säle
»I
Den 2y Mars f. m.
4;3
således äfven för Staten af högsta nödvändighet. Den siola
skada, sorn under tiden kan inträffa genom uppgrundningar,
gör delta statsanslag högligen af behofvet påkalladt.
Jag är visserligen icke nian af yrket, och förstår icke rätt,
huru della skall verkställas, men jag instämmer helt och
hållet i llr Letrons yttrande om de 25,ooo ltdr, hvilka jag anhåller
på de villkor, som han nämnt, må slällas lill K. M:s
nådiga disposition, för att, efter undersökningar på stället,
användas på sätt tjenIigast befinnes till förekommande af
hamnens uppgrundning. Detta är hvad PresteSt. redan beslutat,
och jag får således endast anhålla, ali R. o. Ad. ville
med delta Stånd sig förena.
Hr Lefren: Det hade visserligen icke undfallit mig,
alt så val PresteSt., som BorgareSt., hade i allmännare termer
gifvit sitt bifall lill detla anslag; men då Gr. Posse,
sorn öppade discussionen, särskildt yrkade den peer-ardäggning,
som af tredje afdelningen blifvit föreslagen, så'fruktade
jag, alt, om R. o. Ad. skulle på grund deraf motivera
sitt beslut, Exped.Utsk. möjligen kunde deraf och af betänk,
i allmänhet taga sig ariledn. alt, i den underd. skrifvelsen
till K. M., motivera anslagets bifallande i och för peerbyggnaden.
Derföre yrkade jag, att R. o. Ad. skulle antaga
de allmännare grunderna, och sedan Gr. Posse nu äfven
har yttrat, att han ej heller har yrkat, att delta anslag
skall bestämmas specielt för peer-byggnaden, utan att det,
såsom Preste- och BorgareSttn beslutat, blott bör i allmänna
termer uttryckas, alt anslaget skall användas till förekommande
af hamnens vidare uppgrundning, så önskar jag,
att anslaget måtte i sådana termer beviljas, och hoppas att
Exped.Utsk. aktar sig för alt i skrifvelsen till K. M. inlaga
termen peer-byggnad.
Gr. Posse: Jag instämmer fullkomligt uti hvad Hr
Lefren yttrat, men får tillkännagifva, att då jag anhöll om
anslag till en peer-byggnad, så var det, såsom jag nyss nämnde,
till följe af tredje afdelningens förslag, men att jag i och med
detsamma slutade med den anhållan, att R. o. Ad. måtte
förena sig med PresteSt,, hvars beslut innehållet' det project,
som nu blifvit tillstyrkt af dem bland Ståndets ledamöter,
hvilka yttrat sig i denna fråga. Jag anser mig äfven
skyldig att rälla en uppgift, hvilken ej synes öfverensstämma
med det verkliga förhållandet, nemi. den uppgiften,
alt Landskrona personal utgör 1700 personer. De skattdragande
äro 1700, men personalen uppgår ända lill 3ooo
personer.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StalsUlskts förslag i 34 punkten.
Ropades nej.
22 H. Go
474
Den 29 Mars f. m,
Hr Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad. behagade bifalla
Gr. Posses förslag, att till iståndsätlande af Landskrona
hamn skall beviljas 25,000 r:dr, hvaraf staden återbetalar
en tredjedel med 5oo r;dr btco om året.
Ropades ja och nej.
Hr La gerhjelm, Pehr: Jag är ej fullkomligt säker
om Gr. Posses förslag iir alldeles öfverensstämmande med
Preste- och BorgareSttns beslut, men om så är, så lemnar
jag min röst dertill. Jag har läst Preste- och BorgareStrns
beslut, och med det tillägg, som Hr Lefren nu föreslagit,
tvekar jag ej att lemna mitt bifall dertill.
Hr Lefre'n: Jag skulle önska, att propos. blefve bifall
till PresteSt:s beslut, så att man icke inom Utsk. kunde
möjligen föranledas att tro, att någon olikhet ägde rum
emellan vårt beslut och PresteStåndets.
Gr. Posse instämde med Hr Lefren.
Hr Westfelt, Nils: Jag har visserligen intet emot
detta förslag, ehuru jag bekänner, att det tillägg, som Hr
Lefre'n i sitt första yttrande framställde, i min tanke bör inflyta
i beslutet, hvarom jag således hos Hr Frih. o. Landtm,
vördsamligen anhåller.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att
instämma i PresteSt:s beslut: att, med ogillande af hvad
Utsk. yttrat i afseende å Landskrona hamn, för densammas
iståndsätlande anvisas 25,000 r:dr, hvaraf §, eller t6,666
r:dr 32 sk., af det allmänna bekostas och eller 8333 r:dr
16 sk. af staden, som sistnämnda summa återgäldar med 5oo
r:dr b:co för året.
3 5 punkten.
Denna punkt befanns icke erfordra annan åtgärd, än
att läggas till handlingarna.
36, 37 och 38 punkterna.
Dessa tre punkter biföllos.
39 punkten.
Frih. Nauckhoff, Joh. Otto: Såsom H. R. o. Ad.
har hört, så har Utsk. i sitt sednare betänk, åberopat det
förra, som tillstyrker ett lån af 10,000 r:dr, att till Ronneby
köping utgå. Det hade varit väl, om Utsk., vid handläggningen
af denna fråga, fäst sig litet mera vid företagets
nytta och förmågan hos den folkmängd, på hvilket lånets
återbetalande kommer att falla. Jag får i delta afseende
äran för Ståndet upplysa, att kostnaden, som i betänk. N:o
354 uppgifves att utgöra 27,534 r:dr, kommer att drabba
köpingen Ronneby, hvilken, ehuru den visserligen så tillvida
står på en lycklig punkt, alt man bestämdt kan säga,
Den 29 Mar* f. m.
alt den nr 1' tilltagande, likväl ännu saknar den styrka, som
erfordras att på egen liand verkställa della förelag. I afseende
på ifrlgavar. afgift, får jag upplysa att Ronneby köpings
innevånare icke allenast komma alt draga fördel utaf företaget,
ulan en slör del af den kringliggande ortens innevånare,
dels inom lane!, och dels ifrån Kronobergs län, hvilka alla
hafva direct fördel af hamnens uppniuddring och förseende
med nödiga anläggningar lill förekommande af fortfarande
nppgrundningar. Detta är således ingalunda ett företag,
som endast intresserar köpingens innevånare, utan på goda
skäl kan anses varn af allmän nytta, och jag anhåller,
alt det H. Ståndet, vid fattandet af silt beslut i
denna del, täcktes laga dessa i korthet framställda upplysningar
i öfvervägande, på grund af hvilka jag föreslår, att
den af Utsk. tillstyrkta summa af 10,000 rtdr måtte beviljas,
dock icke på det sätt, som Utsk. tillstyrkt, ulan så att 5ooo
rtdr måtte anvisas såsom anslag, och de öfriga 5ooo rtdr erhållas
såsom läntefritt lån med 3 procts årlig afbetalning.
Skulle likväl äfven denna fördel af R. o. Ad. anses alltför
stor, så anhåller jag, att åtminstone lånet malte blifva rantefrilt,
och att den årliga nfbetalningen malte inskränkas till
2 procent. Endast på detta vis torde det blifva möjligt
att bringa delta företag till verkställighet; men jag förutser,
att 0111 lånet skulle erhållas på så tryckande villkor, som
man tyckes åsyfta, så lärer det kunna sättas i bredd med
ett fullkomligt afslag. Jag anhåller att Hr Frih. o. Landtm,
täcktes framställa propos. på den begäran, som jag tagit mig
friheten alternativt göra.
På begäran af Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., upplästes
de beslut i ämnet, som från de öfriga Stånden ankommit,
innehållande: PresteSt:s, alt 39:de punkten blifvit bifallen,
och BorgareStjs, att Ståndet för det i denna punkt
omtalade ändamål bifallit en summa af 10,000 rtdr, hvaraf
5ooo rtdr utgå såsom statsanslag och 5ooo rtdr beviljas såsom
lån, hvars återbetalning ifrån dess lyftning beräknas
sålunda, att 5 proc. å det primitiva beloppet årligen erlägges,
hvaraf 3 proc. utgöra ränta och återstoden afgår på
capilalet.
Hr Westfelt: Jag ber att få yttra några ord lill vederläggning
af hvad Frih. Nauckhoff nu behagat anföra.
Jag har visserligen, inom Utsk., deltagit i beslutet om ett
lån af 10,000 r;dr till Ronneby köping; men jag vill gå den
värde talarens önskan lill mötes deruti, att vi må förändra
beslutet, så att hälften af denna summa kommer att
utgå såsom lån, och den andra hälften såsom anslag. Deremot
kan jag alldeles icke med den värda talaren förena
mig deruti, alt ifrågavar. samhälle skulle hafva fördelar
framför andra att få detla lån ränlefrilt och med 3 proc:s
afbetalning. Den allmänna princip, som af Utsk. blifvit följd,
4?g
D e n 29 Mars f. ra.
ocii som ja» tror att 11. o. Ad. förut gillat, nemi. 3 procrs ränta
oell ?. proc:s afbetalning, bör också vid detta tillfälle vidhållas,
så att proc;n kommer alt sålunda af delta samhälle erläggas,
och att intet undantag i detta afseende må komma alt ske.
Jag får derföre hos Hr Frih. och Landtm, anhålla om propus.
å BorgareSUs beslut.
Frih. Nanckhoff: Ehuruväl den siste värde talarens
yttrande, äfvensom det beslut, hvilket inom ett annat Ständ
kan vara fattadt, tyckas böra inverka på min åsigt, så bindel
mig likväl icke möjligt att densamma frånträda. Då
jag likväl biträder den siste värde talarens yttrande, alt R.
o. Ad. borde bifalla BorgareSlis beslut, sedan propos. derå
blifvit gjord, så är delta endast för att icke åstadkomma någon
splittring i beslutet. Jag får således förändra min anhållan
i delta afseende, och instämmer i Hr Weslfelts begäran
om propos, på hvad BorgareSt. i denna fråga beslutat.
Sedan propos. å Utsk:s förslag först blifvit framställd
men icke anlagen, instämde R. o. Ad. i samma beslut som
BorgareSt. ronde ågtde punkten fattat.
4o och 4 1 punk terne.
Dessa båda punkter biföllos.
b) Utdikningar och aflappningar af sanka
trakter och sjöar, för beredande af odling sföretag.
1 : s t a p 1111 k l e n.
Hr von Hohenhausen: PresteSt. har i denna del
faltat elt gemensamt beslut ronde de norra lanen, till hvilka
de lagt den norra delen af Wermland eller Elfdalens
och Finnbygdens härader, samt fattat ett dylikt beslut i ett
sammanhang för de södra länen. Det synes också vara mycket
skäl, ali, uti sådana orter i de södra länen, der arhetsföretag
af större vigt förefinnas, men kostnaderna skulle öfverstiga
dervar. communers förmåga, de må erhålla understöd
dervid af allmänna anslag. I anledn. häraf, får jag
vördsamt anhålla, alt frågorna om anslag för dessa län måtte
blifva generelt företagna, och att PresteSt:s beslut i dess
helhet må uppläsas.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om det var Hr von
Hohenhausens mening, alt hela afdelningen, betecknad med
litt. b) och innehållande 7 punkter, lill skulle på en gång
lill öfverläggning företagas.
Hr von Hohenhausen: PresteSt. har beslutat så väl
100,000 r:dr såsom ett anslag till de norra orterna, sorn en
lika stor summa för de södra länen. Likaledes hafva de
upptagit i sill beslut anslag till några andra orter, så lill
Den ag Mars f. m.
477
villa atl dessa, i händelse af öfverskott, skulle klifva ihågkomna.
Jag får hos Nr Frih. o. Landtm, således anhålla,
att PiesleStts beslut i denna del måtte uppläsas, på det alt
Ståndet må komma i bättre tillfälle alt bedomina frågan.
Nr Frih. o. Landtm, yttrade, att hans hemställan
endast vaiit en förfrågan till Hr von Hohenhausen hvilka
punkter han ansåg böra föredragas tillsammans, 0111 det var
alla punkter, som under litt. b) finnas upptagne, eller om
det blott var en del af dem.
Hr von Hohenhausen: Min önskan är, att gemensam
föredragning må äga rum af samma punkter, som i
PresteSt:s beslut äro upptagne, och jag kan icke närmare
bestämma denna önskan. s
PresteSks beslut upplästes, af innehåll att Ståndet vid
i;sla punkten stannat i följande beslut:
a) att en summa af 100,000 r:dr b:co ställes till K. M:s
disposition för Norrbottens, Westerbottens, Westernorrlands,
Jemtlands, Gefleborgs och Stora Kopparbergs län;
b) att en summa af 20,000 r:dr anvises för norra delarne
af Wermlands län, eller öfre och nedre Elfdals, öfre
och nedre Fryksdais samt Jösse härader;
c) alt en summa af 100,000 r:dr anvises till dtn återstående
delen af Wermlands samt öfriga Rikets län, för att
användas till vallenaftappningar eller dammbyggnader, för
motverkande af frost och till förberedande af sådana större odJingsföretag,
som öfverstiga menigheternas förmåga, samt alt
till K. M:s nåd. pröfning mätte öfverlemnas, att för hvarje särskildt
föremål, i mån af den nylla, som deraf kan påräknas,
bestämma om statsbidraget skall utgå såsom anslag eller lån,
och i denna sednare händelse, huru med återbetalningen skall
förhållas, samt 0111 ränta bör erhållas eller ej;
d) alt de för Emmåns och Stångångs samt Hunble och
Tolleruds åars upprensning och för uttappning af myror på
Gottland beviljade understöd, hvilka likväl, af en eller annan
orsak, kunna komma atl icke utgå, må på enahanda
villkor af K. M. disponeras till andra odlingslöretag inom
sistnämnda län af Riket.
Derjemte hade PresteSt. förbehållit sig att, såvida medel
ännu skulle vara öfriga att disponera, sedan extra-stalsreglertn
blifvit difinitivt afgjord, kunna större anslag för beredande
af odlingsföretag bevilja.
2, 3 och 4 punkterna hade blifvit af PresteSt. bifallna.
Hr Westfelt: Jag ber blott att få fästa Hr von Hohenhatisens
uppmärksamhet derpå, att han misstagit sig,
enär, efter hvad jag tror, litt. b, som nu är i fråga, alldeles
icke har någonting alt skaffa med de af PiesteSt. omtalade
summor, nemi. 100,000 r:dr för de norra länen, och
D«n 29 Mars f. m.
100,000 r:dr för de södra. Della är en alldeles särskild
fråga.
Frih. Boye, Ludv.: Må den sisle värde lalaren ej
misslycka, alt det förefaller mig som misstaget skulle ligga
på lians sida, och ej på på Hr von Hohenhausens. Jag skulle
likväl tro, ait formen fordrar, att man punktvis behandlar
ämnet, och jag hemställer således till Hr Frih. o. Landtm.,
0111 icke Hr Landtm, skulle tillåta, att Utskis betänk, må
ligga till grund för föredragningssätlet, d. v. s. alt det må
blifva punktvis föredraget, då det alltid blir Hr von Holienhausen,
äfvensom andra varda ledamöter öppet, att sluta sig
tili det beslut, som Högy. PresleSt. bar fattat.
Frih. Nauckhoff: Om föredragningssätlet skulle blifva
sådant, som Frih. Boye begärt, så fruktar jag, alt det
ändamål, som bär åsyftas, skulle gå alldeles förloradt; ty
0111 man föredrager hvarje punkt särskildt och beslutar derom,
så kan det Ilända, alt när man kommer till den sista
punkten, har man 1 vissa punkter beslutat lika med PresleSt.
, men i andra punkter deremot beslutat en viss summa,
och då man således i afseende på dessa punkter bundit sig
genom ett föregående beslut, så blir det omöjligt att förena
sig med Pi esteStåndet. Jag skulle derföre tro, att, med bibehållande
af den form, sorn Frih. Boye önskat, vi ej kunna
tätta ett sådant beslut, som [Jr von Hohenhausen åsyftar,
utan anser bäst alt discussionen omfattar alla dessa
punkter i ett sammanhang, och att man sedermera må öfver
dem gemensamt besluta.
Hr Lagerhjelm: Börande föredragningssätlet hemställer
jag vördsamt, om icke, sedan discussionen har vidrört
det hela af de punkter, som under denna litt. förekomma,
det sedan är det riktigaste att afgöra huruvida beslutet
må blifva öfverensstämmande med det, som PresleSt.
fattat. Jag tror, att man derigenom skulle lättare komma
till målet, än örn föredragningen gjordes punktvis.
Frih. Boye: De svårigheter, som en värd ledamot,
Frih. Nauckhoff, framställt, kan jag icke fatta. Jag kan ej
inse annat, än alt den fördel, man vill draga af PresteSt:s
beslut, kan lika väl vinnas, om man punktvis företager betänk.
, som om man gör det summariskt. Jag öfverlemna!1
likväl helt och hållet åt Hr Frih, o. Landtm, att vidtaga
det föredragningssätt, som Hr Landtm, finner vara lämpligast.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt då i den första
punkt eller i det första förslag, hvarom 1111 vore fråga, afhandlades
så väl särskilda anslagssummor, som särskildta villkor,
dels gemensamma för alla dessa summor, dels olika för
hvar och en af dem, trodde Hr Landtm, för sin del, alt det riktigaste
och lämpligaste sättet för R. o. Ad. att fatta sina Le
-
Den 29 Mars f. m.
slut i della afseende vore, om Ståndet behagade tillåta, på sätt
sotu hittills skett, att i.vsta punkten föredroges. Om då R.
o. Ad. vid pröfningen af de förslag, sorn förekomma i irsta
punkten, funne för godt att fastställa villkoren eller att dem
alslå, och R. o. Ad. sedermera vid pröfningen af de flera
anslag, som i följande punkter förekomma, funne skal ali
samma villkor, som vid den föregrde blifvit stadgade, äfven
för de sednare skola tillämpas, så torde Ståndet finna, alt
del då berodde af Ståndet alt hänvisa lill samma beslut, som
ronde usta punkten blifvit beslutade, hvarigenom intet hinder
kunde möta för de särskilda bankarna alt göra sig gällande,
hvaremot, ora R. o. Ad. öfverlade på en gång om
alla punkterna, Hr Landtm, fruktade att det kunde föranleda
till missförstånd och till stora svårigheter alt slutligen
reda sig från de särskildta meningar, som blifvit framställda,
enär de kunde vara af mycket olika beskaffenhet, då
inånga punkter på en gång framställas, hvarigenom man
ock mindre lätt koinme till de propos:r, som kunde komma
alt göras, och besluten, i stället för att förenklas, komme alt
betydligen försvåras.
Hr von Hohenhausen! Med afseende å de betänkligheter,
hvilka så väl af Ur Frih. o. Landtm, sorn åtskilliga ledamöter
blifvit framställda emot det föredragningssätt, jag
tagit mig friheten föreslå, och då jag tror, att det äfven låter
sig göra på det andra sättet; så skall jag icke uppehålla
discussioneu genom påyrkande af en generel föredragning,
utan afstår ifrån mitt förra yrkande.
Hr von Hartmansdorff; Jag ämnade anföra hvad
Hr Frih. o. Landtm, redan sagt. Sedan Hr von Hohenhausen
afstått ifrån sitt yrkande af vissa punkters samfällda föredragning,
och då jag ej förmärkt att någon annan ledamot
varit af hans mening, så torde vi nu få öfvergå till betänkts
föredragande punktvis.
R. o. Ad. beslöt att äfven denna afdelning skulle punktvis
föredragas.
1 punkten blef nu föredragen.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att PresleStts
beslut i den 1 punkten måtte ånyo få uppläsas.
I anledn. häraf upplästes ånyo den motsvarande 1 punkten
af PresteStts beslut.
Hr von Hartmansdorff: Skilnaden mellan StatsUtskts
förslag och PresteStcs beslut, såvida jag rikligt uppfattat
det sednare, består deruti, att då Utsk. velat lemna 100,0110
r:dr åt norra delen af Riket, antingen såsom anslag eller
lan, och 100,000 ndr åt den södra delen blott såsom län,
så har PresteSt. ansett samma villkor böra utsättas äfven
för den södra delen, samt alt vissa harad af Wermland bor
-
4So
D e ri 29 Mars f. m.
de räknas till den norra delen af Riket, likväl utan att förminska
anslagen för denna del, ulan tillägga 20,000 r:dr för
berörde härader. För min del instämmer jag uti PresteStis
mening, emedan jag befarar, att på få stallen torde understödsgifvunde
såsom lån vara möjligt att begagna, derest delägarne
i den jord, som skall okas, icke äro så få, alt låneafhandlingar
med dem kunna uppgöras. Men då valet öfverlämnäs
till K. M:s pröfning, så synes den rätta åtgärden vara
vidtagen. Inom den södra delen af Riket finnas trakter, t.
ex. i Småland, hvilka äro lika vilda oell fattiga, som åtskilliga
orter i Wonland. Det vore då ej skäl alt behandla de
förra mindre väl än de sednare. Jag anhåller således, att
Hr Landtm, först täcktes gifva oss propos. blott på 1 punkten
af PresteSt:s förslag, sedan på den andra, och slutligen
på den tredje.
Frih. Boye: Med den fullkomliga kännedom jag tror mig
äga om belägenheten och den ekonomiska ställningen i de orter
af Småland, som nu äro i fråga, anser jag det för min skyldighet
att understödja den af Hr von Hartmansdorff framställda tanke,
att Liehofvet i de södra provinserna måtte vinna samma afseende,
som behofvet i de norra. Genom de anslag, sorn
blifvit begärda för Emmåns och Stångåns upprensning,
skulle otvifvelaktig! framträda ej mindre än 12,000 tunnland
odlingsbar mark, sora nu ligger fördränkt under vatten.
Jag kan olyckligtvis icke här åberopa något sammanhang
med jernbruksintresset, i hvilket fall min mening visserligen
skulle få understöd af mera belydelserika talare,
än jag; men jag hemställer vördnadsfullt, om icke äfven
jordbrukets behof kunde någon gäng tillfälligtvis få göra
sig gällande. Jag anhåller således om propos. till bifall på
PresteStis beslut i denna del.
Hr von Hohenhausen: Sedan R. o. Ad. beslutat
att punktvis föredraga och afgöra Utsk:s betänk., så lärer
den enda punkt, som nu utgör föremålet för discussionen,
vara den om ett anslag af 10,000 r:dr för de norra länen,
rnot hvilken jag förmodar, att ingen har något alt erinra,
dock med förändring af hvad Utsk. föreslagit, att skilnad
skall göras för de södra länen. Sedan beslut blifvit fattadt
ang:de de norra länen, torde fråga förekomma om de vissa
härader inom Wermlands län, hvilka ej genom Forshaga och
Dejefors bruks anläggningar hafva fått någon förmån. Jag
får således anhålla om propos. på Utsk:s första punkt, dock
med reservation deraf, att skilnaden skall iakttagas för anslagen
till de öfriga delarna af Riket.
Hr Lagerhjelm: Jag finner icke någon hufvudsaklig
skilnad emellan StatsUtsk:s förslag i 1 punkten och hvad
som sedan i afseende på de södra länen finnes föreslaget,
emedan det äfven för de södra delarna af Riket skulle komina
-
Den 39 Mars f. ~m;
48i
ma alt bero på K. M. att öfverlemna dessa bidrag, som
bär äro i fråga, utan någon återbetalningsskyldighet. Det
synes mig på de skäl, som af en värd talare Frih. Boye
blifvit framställda, att det ej är anledn. att göra den inskränkning
för vissa orter, som Utskis förslag likväl synes
åsyfta. Då deremot de öfriga orterna, i södra delen af Riket,
kunna gifva skäl till återbetalning, så lärer det väl ej
kunna komma att försummas, då detta anslag ställes lill K.
M:s disposition, hvarföre jag nu ej tvekar att instämma i
PresteStts förslag. Att deremot antaga 1 punkten af Utskrs
förslag, utan att dervid reservera för R. o. Ad. rättigheten
att besluta om det tillägg, som PresteSt. gjort, anser jag ej
lämpligt, då det synes mig, som öfre delen af Wermland
har fullt ut samma skäl att behandlas lika med de norra
orterna, som de norra orterna sjelfva. Jag tror således, att
bifall till 1 punkten endast bör lemnäs, med den reservation,
att R. o. Ad. sedermera kommer att beslula om det tillägg,
som PresteSt:s beslut i detta ämne innefattar. Då jag föröfrigt
tycker, alt det beslut, hvaruti PresteSt. har stannat,
kan ganska väl af R. o. Ad. antagas, så mycket mer, som
det är kortare och enklare, än Utsk:s förslag, så får jag vördsamt
hemställa, ifall icke någon af Ståndets ledamöter talar
deremot, om icke propos. kunde framställas på nämnda
Stånds beslut, såsom obetydligt afvikande ifrån lavad StatsUtsk.
föreslagit, med undantag deraf, att för norra delen
af Wermland tillägges 20,000 r:dr. Jag hemställer således,
om icke R. o. Ad. ville instämma med PresteSt., hvarigenom
frågan skulle komma att behandlas lika af två Stånd,
hvilket alltid är en fördel vid behandlingen af alla ärenden.
Frih. Sprengtporten: Så vidt jag fattat R. o. Ad:s
beslut i afseende på föredragningssättet, lärer det nu endast
vara fråga om 1 punkten litt. a), och jag får i anledn.
deraf yttra, att jag ej ämnar bestrida den tillökning af anslaget
med 20,000 r:dr, som åtskillige ledamöter inom Huset
hafva yrkat för de norra orterna, då till dessa orter läggas vissa
härader i Wermland; men jag tager mig friheten hemställa, om
icke detta anslag af 120,000 r:dr bör gifvas gemensamt för de
norra orterna och ifrågavar. härader i Wermland, och således
ej särskildt 20,000 r:dr bestämmas för dessa orter i
Wermland, emedan ett sådant anslag förutsätter en pröfning,
som ej kunnat äga rum. Mig är det åtminstone obekant,
huruvida der finnas några lägenheter af den vinstgifvande
egenskap, den förmånliga beskaffenhet, att något anslag specielt
för dessa företag borde utsättas. Hvad jag i detta fall
kan upplysa är, att K. M:s nåd. propos., ang:de inrättande
af ett särskildt embetsverk för vattenbyggnader, äfven
omfattar sådana odlingsföretag, som här omnämnda ganska
betydliga, hvilka nu äro i fråga i andra provinser, så22
H. 61
48a
Den ag Mars f. m.
sorn i Halland och Westergöthland med flera andra ställen,
men jag kan ej påminna mig, att K. M:s nåd.
propos. omnämner några odlingsförelag af denna beskaffenhet
inom de ifrågavar. trakterna af Wermland. Det kan
likväl visserligen vara möjligt, och jag anser det äfven sannolikt,
att der finnas sådana odlingslägenheter, ehuru dalarna
i dessa trakter i allmänhet äro ganska trånga, och det kan
vara ganska tvifvelaktigt, huruvida vid de betydligare bruksanläggningar,
som finnas på de öfre platåerna, några så beskaffade
odlingsförelag kunna ske; men jag tror i alla fall,
alt detta ämne icke ännu är så utredt, alt någon särskild
summa bör dertill bestämmas, utan anser, att hela summan
120,000 r:dr må i ett för allt utsättas för de norra provinserna,
som äro nämnda i StatsUlsk:s förslag, samt de ifrågavar.
provinserna i Wermland.
Hr Lefren instämde med Frih. Sprengtporten.
Hr af Wingård, J oha n : Jag känner ganska väl ifrågavar.
härader af Wermland, och kan försäkra att der visserligen
kan användas vida mer än dessa 20,000 r:dr på sådana
företag, sora här är fråga om. Forshaga och Dejeforsbolaget
tillhöra just denna trakt, och jag tror det vore
lämpligast att bevilja 20,000 r:dr särskildt för denna trakt
och bestämma 100,000 r:dr särskildt för de norra orterna,
i stället för att anslå 120,000 rtdr gemensamt för denna
trakt och de norra orterna, ty detta skulle endast föranleda
tvister och oredor. I den ifrågavar. delen af Wermland
är det icke blott dalarna, som kunna odlas, utan på höjderna
ligga äfven vidsträckta slätter, der bosättningar kunde
äga rum. Jag anhåller således ödmjukast, alt denna trakt
af Wermland måtte få de 20,000 r:dr, som blifvit begärda.
De norra orterna må gerna få sina 100,000 r:dr, men jag
tror det vara förmånligast att dessa anslag icke sammanblandas.
Hr Westfelt: Jag förenar mig med Frih. Sprengtporten
derom, att 120,000 r:dr för detta ändamål må bestämmas
gemensamt för de norra länen samt dessa härader
af Wermland, men jag anhåller, att emot den siste värde
talarens framställning få göra en anmärka, eller lemna en
upplysning i anledn. deraf. Det fagnar mig, att nu för andia
gången de upplysningar, som den värde talaren i sista
plenum meddelat, kommit å bane. Jag uppmanar en värd
ledamot af detta Stånd, Hr Öfverstelieutenant Cedercrona,
hvilken bott i den ifrågavar. orten i 27 år, och således bäst
torde vara i tillfälle att gifva R. o. Ad. de upplysningar,
som för detta tillfälle erfordras, att yttra sig härom.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag liar ej ifrån de
upplysningar, som Hr af Wingård bär afgifvit, kunnat hemta
någon anledn. att frånträda de åsigter, som Frih. Sprengt
-
Den 19 M i r a f. m.
483
porten har utvecklat, och på dessa grunder tillstyrker jag,
att propos. måtte blifva ställd i enlighet med Frih. Sprengtporten?
förslag.
Hr Frih. o. Land t an. yttrade, att R. o. Ad. af det
upplästa utlåt, samt PresteSp.s prot.utdr. säkert funnit att
PresteS(:s beslut ang:de 1 punkten mom. a) är, då man sammanlägger
PresteSt:s beslut om summan med de villköl-, som
sedermera gemensamt för mom. a) b) och c) bestämmas,
fullkomligt öfverensstämmande med Utsk:s beslut i mom. a),
men att PresteSt. tillagt ett mom. b), hvilket bestämmer en
summa af 20,000 r:dr för norra delarna af Wermlands län,
eller öfre och nedre Elfdals, öfre och nedre Fryksdals samt
Jösse härader.
Hr Cedercrona, Joli. Ulrik: Med anledning af den
uppmaning, jag här fått emottaga af en väld ledamot att
meddela upplysningar rörtde Elfdalen och den trakt af norra
Wermland, som är föremål för discussionen, anser jag mig böra
nämna, att i Elfdalen finnes ett hemman benämndt Höljes,
som har 96,000 geometr. tunni, skog affattad på charta, och
dessutom dubbelt så mycket skog, som ej är affattad på charta.
Detta är anfördt i femårsberättelsen år i8iö af dåvar.
landshöfding. I femårsberättelsen för åren 1826—i83o är
upptaget, alt der finnas tillgångar af ett större antal måssar,
om mitt minne ej bedrager mig, uppgående till några och
femtio stycken. Då dessa måssar äro af stor nytta om de
blifva odlade, så hafva de blifvit undersökta afagronomerne
Hrr Steffens och Johnsson, samt förslag öfver kostnaden för
deras uppodling gjordt af landshöfdingen. I den sist åberopande
femårsberättelsen upplyses, att Uddeholms bolag varit
det enda, som på sednare tider kunnat göra några uppodlingar,
emedan orten är fattig, och delta arbete har blifvit
verkstäldt särdeles med Fryksdalsboer, hvaraf desse dragit
mycken fördel genom den stora arbetsförtjenst, som derigenom
blifvit dem beredd. Jag öfverlemna!- till R. o. Ad.
att bestämma, huruvida orten kan vara i behof af anslag;
delta är en sak, sorn jag ej vill yttra mig om; men att der
finnas stora och vidsträckta lägenheter lill odlingsföretag, är
ett förhållande, hvarom jag nu ansett mig böra lemna upplysning.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utskrs förslag i mom a).
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad., på sätt Frih.
Sprengtporten föreslagit och flere ledamöter jemväl understöd!,
ansåg att det af StatsUtsk. i det föredragna mom. a)
föreslagna anslag af 100,000 rtdr borde ökas till 120,000
r:dr, och att deri trakt, hvaruti detta anslag finge användas,
såsom Utsk. föreslagit, skulle blifva Norrbottens, Wester
-
Den 29 Mars f. ra.
bottens, Westernorrlands, Jemtlands, Gefleborgs och Stora
Kopparbergs samt norra delarna af Wermlands län, eller
öfre och nedre Elfdals, öfre och nedre Fryksdals samt Jösse
härader.
Hopades ja.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
bifalla mom. b) i Utskts förslag.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att nej
öfverrösta! ja.
Hr Landtm, yttrade, att den mening, som afvikande
från Utsk:s blifvit yttrad, bade, om Hr Landtm, rikligt fattat
den, varit, att den af Ulsk. föreslagna summa af 100,000
r:dr skulle användas för den återstående delen af Wermlands
samt öfriga Rikets södra län, emot samma villkor som
under mom. a) blifvit bestämda för de norra; hemställande
Hr Landtm, om R. o Ad. behagade bifalla denna mening.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att 2, 3 och 4 punkterna
voro af Ulsk. sammanförda i ett yttrande.
Hr Lagerhjelm: Sedan R. o. Ad. har antagit PresteStåndets
beslut i litt. c men deremot afslagit StatsUtskis
förslag i litt. b, så återstår likväl ännu en punkt att besluta
öfver, nemi. PresteSl:s beslut i litt. d. , hvilket jag
vördsamt anhåller att Hr Frih. o. Landtm, täcktes för R. o.
Ad. föredraga.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag skulle tro, att
del ej är lämpligt att företaga denna punkt till afgörande,
förrän R. o. Ad. beslutat, huruvida några anslag skola lemnäs
till de i nämnda punkt uppräknade föremål.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att de föremål, som omtalas
i mom. d) af PiesleSt:s prot.utdr., voro Eramåns och
Stångåns samt Himble och Tolleruds åars upprensning, samt
aftappning af myror på Gottland; då R. o. Ad. ännu icke
bestämt några anslag för dessa ändamål, torde Ståndet finna
alt icke några villkor för användandet af de odisponerade
delarne deraf kunna bestämmas förr än Ståndet bestämt
sjelfva anslagen och villkoren för desamma.
Ropades ja.
Hr Landtm, yttrade, att PresleStts beslut äfven inneliölle
ett slutligt förbehåll att, såvida medel ännu skulle
vara öfriga att disponera sedan extra-statsregleringen blifvit
definitivt afgjord, kunna använda större anslag för beredande
af odlingsföretag; Hr Landtm, hemställde, om icke R. o.
Ad, ansåg alt denna del af PresleSt. prot.utdr., hvarå un
-
Den 39 Mars f. m.
485
der discussionen propos. af några ledamöter blifvit begärd,
kunde blifva föremål för Öfverläggning sedan R. o. Ad. fattat
sina beslut i afseende på de återstående delarna af utlåt,
litt. G.
Ropades ja.
2, 3 och 4 punkterna.
Ehuru dessa 3 punkter af Utsk.idet sednare utlåt, blifvit
sammanförde under ett yttrande, ansåg R. o. Ad. likväl
hvar och en af dem böra blifva föremål för särskild propos.
2 punkten.
Hr von Hartmansdorff: Här hafva ortens innevånare
förklarat sig endast vilja lemna 1000 r:dr af de 6000,
som till företaget behöfvas, således icke det belopp, som jag
vid ett föregående tillfälle önskat måtte blifva minimum, såsom
en borgen alt företagen verkligen vore af så allmän
nytta, alt de med statsmedel borde understödjas. Jag yrkade
nemi., då det var fråga om Indalselfven, att innevånarne
sjelfve borde bidraga med ^ af kostnaden. Jag anser mig
böra vid detta tillfälle förnya samma yrkande, och tillstyrker
således, att anslaget endast under detta villkor må
beviljas.
Frih. Sprengtporten: Jag kan icke fullt instämma med
den sista värda talaren, att detta anslag till det belopp han
yrkat, skulle utgöras af denna fattiga ort. JCfter de upplysningar,
som varit tillgängliga, lära ortens bidrag ej kunna
sträckas längre, än här är föreslaget. Att orterna, om
de äga förmåga dertill, böra något bidraga, finner jag mycket
billigt och lämpligt, då derutinnan äfven ligger en borgen
för ett sådant företags nytta; men alt man skulle hafva
träffat något absolut riktigt derigenom att man utsatt .1, kan
jag ej finna mera säkert, än om man hade ditsatt tt^ eller
någon annan sådan fraclion. Jag tror, alt då man grundar
sitt tillstyrkande i detta afseende på aucloriteters vitsord, så
träffar man säkrare det rätta, än då man ditsätter en arbiträr
siffra, för hvars riktighet inga skäl kunna framställas.
Här är fråga om en fattig provins, Dalorten, och jag kan således
ej instämma i Hr von flartmansdorffs yrkande.
Utsk:s yttrande bifölls.
3 punkten.
Frih. Tersmeden: När R. o. Ad. beslutat att ställa
till K. M:s disposition den betydliga summan af 100,000 r:dr
för de norra orterna, så hemställer jag, huruvida det vore
skäl att besluta ett visst särskildt anslag för ett bestämdt
odlingsföretag inom samma län.
Frih. Sprengtporten: Detta lån är afsedt att utgå
för ett företag, som på ett ganska berömligt sätt blifvit på
-
48ö
Den 29 Mars f. tn.
börjadt af allmogen inom en viss trakt, och som redan är,
visserligen icke till det hela, men till en stor del, fullbordad
t. Under sådana förhållanden har roan ej ansett
sig böra tillstyrka något anslag, men väl uppmuntra denna
allmoge, som på ett så nyttigt salt användt kostnader
och arbetskraft genom det ifrågavarande lånet, hvarigenom
de erhölle förskott förarbetets fortsättande. Visserligen kunde
denna lilla summa inbegripas under den summa af 120,000
r:dr, sorn R. o. Ad. för de norra länen beviljat; men jag
hemställer likväl, om icke, med afseende på denna frågas
särdeles speciella beskaffenhet, det derom afgifna tillstyrkande
kunde bifallas.
Frih. Boye: Det är sannerligen så sällsynt, att allmogen
förenar sig om sådana företag af allmän nytta, som det
ifrågavarande, att mig synes i högsta målto lämpligt ali, på
sätt den siste talaren yttrat, här gifva en utmärkelse deråt.
3 punkten blef af R. o. Ad. bifallen.
4 punkten.
Bifölls.
5 punkten.
På begäran af Hr von Hartmansdorff, upplästes
PresteSt:s beslut rör:de denna punkt, innehållande alt Ståndet,
med ogillande af hvad Utsk. tillstyrkt, beviljat ett anslag
af 45,ooo r:dr lill understöd för Eramåns upprensning,
äfvensom 10,266 r:dr 32 sk. till Stångåns upprensning,
med villkor alt slraudägarne ansvara för fullbordandet af
nu nämnda företag.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, alt R. o.
Ad. måtte i detta fall instämma i Högv. PresteSt:s beslut,
och anhåller att få uppgifva skälen dertill. För Emman är
fråga örn 6800 tunni, jord, som skulle, genom den ifrågavar.
sänkningen af åns vattenyta, komma att förbättras. An genomlöper
3:ne härader. Om den ifrågavar. summan, hvilken
är beräknad till halfva kostnaden, skulle af R. St. beviljas
såsom lån, så vore det ungefärligen detsamma som ett
afslag ; ty då skulle säkerhetshandlingar erfordras ifrån jordägare,
hvilka bo inom tvänne olika domsagor och äro innehafvare
af en mängd små heminanslotter. Dylika handlingar
skulle äfven behöfvas från innehafvare af presleboställen,
hvilka höra till två särskildta stift, Linköpings och Calmar,
från innehafvare af militieboställen, hörande till tvänne
regtlen, både Smålands husarer och Calmar reg:le. Svårigheten
att under sådana förhållanden anskaffa fullständiga
säkerhetshandligar är så stor, att den nästan icke kan undanrödjas.
I samma ögonblick man begärde säkerhetshandlingar
eller inteckningar af en stor del ibland slrandägarne,
så skulle de blifva modfällde att företaga arbetet. Icke heller
kan man påräkna, att någon viss strandägare skulle äf
-
Den 29 Mars f. m.
437
venlyra att på sitt namn allena, om han vore nng förmögen
dertill, utlaga hela lånel, för att derefter hos sina grannar
utkräfva hvad de borde bidraga. Olägenheterna och ollehagen
dervid blefve så stora, att en hvar utan tvifvel skulle
afskräckas derifrån. Jag tillstyrker derföre, alt R. o. Ad.
måtte bevilja den föreslagna summan af 4^,000 r:dr såsom
anslag. Alt hon icke är för hög, kan slutas deraf, att strandägarne
sjelfva erbjudit sig bidraga med en lika stor summa,
eller med hälften af hela kostnaden. När nu R. o. Ad. beviljat
anslag till å- och strömrensningar i Norrland, utan
något bidrag å strandägarnes sida, i Medelpad och Jemtland,
med villkor att de bidraga och i Dalarne, såsom vi nyss
hört, emot bidrag med -J, i det sädesrika Upland, t. ex. för
Allmare stäk, emot bidrag; så hemställer jag vördsamt, om
det ej vore skal, alt för en ort, som ar mindre väl lottad än
Upland, bevilja anslag emot villkor af strandägarnes bidrag
till hälften. Det bör äfven ihågkommas, att Småland är hårdare
roteradt, än de flesta andra landskap, alt det underhåller
fyra landtregtten och en del af ett femte, som ligger
inom Calmar län, hvarest dessutom 5 båtsmans-compagnier
underhållas. När dertill kommer, att Calmar län, mig veterligen,
af R. St. aldrig erhållit några bidrag till dylika företag,
under det andra orter varit i detta hänseende mycket
bättre lottade; så synes tiden nu vara inne att äfven åt detta
län bevilja en sådan uppmuntran. Detta om Emman.
För anslaget till Slångan förefinnas i allmänhet samma skäl,
som tala för Emman; men dertill kommer ytterligare, att
anslaget åt Stångån skall delas mellan alne härader inom
olika län, och alt ibland strandägarne inom Calmar län äfven
befinnas innevånarne uti en fattig stad, nemi. Wimmerby,
hvarigenom fullständiga säkerhetshandlingars anskaffande bIif—
ver ännu svårare. Den jord, som igenom delta arbete skulle
komma alt förbättras, utgör 5ioo tunni., och strandägarne
erbjuda sig alt betala, icke blott hälften af kostnaden,
utan -§. För dem tala således ännu flera skäl. Jag
hemställer derföre vördsamt, att R. o. Ad., i stället för
den summa, som Utsk. uppgifvit, nemi. i5,4oo r:dr såsom
lån, malte bevilja 10,266 r:dr 32 sk. såsom anslag, hvarigenom
en mindre summa påfordrades att af tillgångarna ulga,
än den, som StatsUtsk. beräknat. Jag anhåller således om Hr
Frih. o. Landtm:s propos., alt H. R. o. Ad. matie instämma
i PresteSt:s beslut.
Gr. Anckarsvärd: Jag kan på intet \ is emotsäga de
uppgifter, som Hr von Hartmansdorff meddelat i afseende
på sjelfva sakförhållandet samt nyttan och behofvet af Etntnåns
upprensning. Jag både känner ganska speciell och erkänner
förhållandet, alt Emman är i behof deraf; men hvad
beträffar sjelf va anslaget af medlen, så förekommer det mig
likväl något betänkligt, all till en fruktbar ort, såsom den
-
483
Den ag Mars f. m.
na verkligen är, lemna dessa statsbidrag utan något förbehåll
af återgäldande lill Slaten. Det måste vara ganska gifvet,
att om Emmåns upprensning uppfyller sitt ändamål, så
skall denna trakt ovedersägligen blifva betydligt mera fruktbärande
un förut, och en mängd jordlotter blifva ojemförligt
förbättrade, på bekostnad af andra skattskyldiges jord, sorn
ej skulle komma i något slags förbätlradt tillstånd. Mig
förekommer detta betänkligt, och jag har velat yttra denna
betänklighet, för att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på huruvida
tillräckliga skäl verkligen kunna anses vara anförda,
för att underkänna StatsUtskts betänk, i detta hänseende.
Frih. Boye: Så framt ej andra orter redan bade erhållit
dessa villkor, så skulle det måhända synas besynnerligt
att begära dem lör Småland, men då verkliga förhållandet
är sådant, att productions underhjelpande, då fråga
varit om andra orter, utgjort ett föremål för understöd, så
vet jag ej, hvarför detsamma här skulle förtjena mindre afseende
än då fiåga varit om andra orter. Hr von Hartmansdorff
har framställt en sanning, som jag begär att få
vitsorda, nemi. den, att om ett villkor bestämmes sådant
som det, hvilket Utsk. här föreslagit, nemi. att ifrågavar.
summa skulle anses såsom ett lån, d. v. s., att hemmansägarne
för dessa lån skulle gifva inteckning i sina fastigheter,
så gå de aldrig in deruppå, och hela ändamålet kommer
sålunda att förfelas. Frågan är således verkligen den:
skola dessa orter uteslutas ifrån den omvårdnad och det productionsunderstöd,
som andra orter fått? Jag anhåller om
instämmande i PresteStts beslut i denna punkt, och är ganska
förvissad, att om R. o. Ad. skulle fastställa Utsk:s betänk.
, så vore frågan derigenom så afgjord, att intet lån skulle
komma att äga rum, emedan den begärda säkerheten ej
kan ställas.
Frih. Sprengtporten: Sedan II. R. o. Ad., uti ett
föregående inom., antagit den grundsatsen, att de bidrag,
som Staten lemnar, för att befordra odlingsföretag och aftappning
af sanka trakter, enligt de beslut, som K. M.
vid hvarje särskildt tillfälle äger att fatta, må kunna utgå,
antingen i form af lån eller i form af anslag; så biträder
jag visserligen i så måtto den mening, hvilken Hr von Hartmansdorff
framställt, att jag tror det skäl förefinnas att öfverlemna
åt K. M. det ifrågavar. anslaget till Emmåns och
Stångåns upprensning, att af K. M. kunna efter omständigheterna
på enahanda sätt disponeras, och således antingen
till det hela, eller till större eller mindre del, i egenskap af
anslag, eller ock till större eller mindre del i egenskap af
län. Att deremot nu bestämdt förklara, att liela denna summa
ovillkorligen skall utgå i form af anslag, är en åsigt,
hvaruti jag ingalunda kan förena mig. Det synes visserligen
-
Den 29 Mars f. m.
4s9
gen möjligt, att, vid närmare pröfning af saken, verkställighet
af företaget äfven skulle kunna äga ruin, äfven om en
del af anslagssumman utgick i form af lån, och jag skulle
tro, att det vore mest conseqvent handladt, om R. o. Ad.
ej visade någon större förkärlek för dessa företag, än för de
återstående ännu onämnda, för hvilka anslag blifvit tillstyrkta,
och lemna denna summa under alldeles enahanda villkor,
nemi. att pröfningen kommer att bero af K. M. Det
har visserligen blifvit sagdt af Hr von Hartmansdorff, och
jag erkänner, att det kan möta svårigheter att hilda bolag,
hvilka måste sjelfva försäkra sig genom inteckningar, då det
är fråga om att förbinda en mängd särskilda hemmanslottsägare
af allmogen till afbetalning af lån, hvilka sålunda kunna
lemnäs; men jag tager mig friheten fästa den värde talarens
uppmärksamhet derpå, att då sådana lån, som dessa,
af Staten ulgifvas eller tillförskrifvas något bolag eller enskild
person, så böra de lemna Staten behörig säkerhet, för
alt det villkor, hvarmed de af Staten blifvit lemnade, uppfylles,
att således den garanti, som måste lemnäs, i alla fall
förutsätter nödvändigheten att hilda ett bolag eller en Corporation,
hvilken lemnar Staten den säkerhet och den garanti,
som i detta afseende erfordras, och att följaktligen,
om också förhållandet skulle visa mindre svårigheter att lö
,
o .
sa, derigenom att man frångår principen af lån, så återstår
i alla fall stora svårigheter att undanrödja, för erhållande af
den ifrågavar. garantien. Jag hemställer till Hr Frih. o.
Landtm., om icke propos. kunde framställas så modifierad,
att det öfverlemnas lill K. M. alt, efter omständigheterna,
kunna bevilja större eller mindre delar af det anslag, som
blifvit föreslaget till Stångåns och Ernmåns upprensning —
Stångåns anslag likväl nedsatt till 10,266 r:dr 32 sk. —antingen
i form af lån, eller i form af anslag.
Hr Westfelt: Frih. Sprengtporten har till alla delar
förekommit mig uti sitt yttrande rörtde Hr von Hartmansdorlfs
framställning, men jag kan likväl ej med honom instämma
deruti, att det skulle få bero på K. M. att lemna
medlen lill Stångåns och Emraflns upprensning antingen såsom
lån eiler såsom anslag. Jag tror att StalsUtsk. har
ganska riktigt uppfattat denna fråga. Om icke detta vore
ett odlingsföretag, hvaraf jordagarne kanske inom 5:te elier
6:te året erhålla dubbel ersättning för sina nedlagda kostnader,
så skulle äfven jag tillstyrka, att delta bidrag å Statens
sida bordp vara ett anslag och ej blott ett lån, men
jag känner ganska väl, huru med sådana odlingar tillgår.
Den sorn företager en sådan odling beräknar ej, alt hans
capital skall vara förloradt, utan om odlingen är förmånlig,
så är det gifvet, att han inom kort tid, kanske 5 eller 6 år, har
sitt capital åter. Samma förhållande lärer här komma att
uppstå vid upprensningen af dessa båda åar, och jag före22
H. 62
49°
De n 29 Ma rs f. m.
ställer mig, att setian denna rensning blifvit verkställd, sä
skola dessa trakter af 6000 tunnb, som bär äro omtalade,
blifva ganska fruktbara och gifva åtminstone sjufaldt emot
hvad de förut gifvit. Föröfrigt frågar jag hvad 6000 tunni,
vill säga i Sverige. Här finnas troligen inom oss flere, som
företagit odlingar af 2 till 3ooo tunni, med egna medel. Då
enskilde personer kunna uträtta så mycket, så synes mig
delta företag ej böra öfverstiga så många delägares förenade
krafter, och jag inser föröfrigt ej, hvarföre icke 'sådana enskilde
personer borde hafva lika rätt till statsbidrag, som dessa
tvänne härader, hvilka här äro i fråga. Jag vill på intet vis
bestrida dem, att icke de böra få bidrag genom lån, men
tror alt sådant understöd alldeles icke bör lemnäs genom
anslag. Jag anhåller derföre bos Hr Frih. o. Landtm, om
propos. på Ulsk:s betänk., nemi. ett lån af i5,4oo r:dr för
Stångåns upprensning. Den svårighet, som en värd talare
ansett aga rum för vår allmoge att bilda bolag, har af Frih.
Sprengtporten ganska riktigt blifvit besvarad dermed, att
denna säkerhet i alla fall måste lemnäs åt Staten; ty äfven
om det blott skulle medgifvas ett lån, så mäste i alla fall
en sådan säkerhet anskaffas.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Anckarsvärd, som först
talade emot dessa anslag, yttrade att de skedde på andras
bekostnad, nemi. på deras, som tillsköte medlen. Detta är
naturligtvis förhållandet med alla möjliga statsbidrag, men
det är just ändamålet med ett samhälle, att, såsom ordspråket
lyder, mångå må kunna hjelpa en. Hvarifiån dessa medel
härflyta, är så svårt att utröna, att 0111 man ville återställa
penningarna till en livar som utgifvit dem, så skulle
man svårligen hitta på de rätta personerna, alldenstund medlen
komma, dels ifrån skatter, dels ifrån bancovinsten, d. v.
s. från räntor af lån. Om Gr. Anckarsvärds mening skulle
af R. o. Ad. godkännas, så borde alla anslag hafva blifvit
vägrade och de tillgängliga medlen återställda. När nu likväl
andre medborgare i Riket blifvit understödde, så vet jag
ej hvarföre icke Småländningarne äfven skulle blifva det.
Mig synes, att de borde blifva det mera, i samma mån som
de draga större bördor än andra ; eli förhållande, hvilket Gr.
Anckarsvärd sjelf vitsordat. Frih. Sprengtporten säger, att
sedan R. o. Ad. förklarat det anslagen till vattenaftappningar
i allmänhet borde utgå i form af lån eller anslag, alltefter
K. M:s pröfning, så borde väl samma förhållande iakttagas
med anslagen till dessa begge åars upprensning, och alt man
ej borde visa någon förkärlek för dervarande strandägare
framför andra. Jag hemställer likväl till Hr Frihtn samt R. o.
Ad., om icke beslutet rörtde anslag till vattenaftappningar
var fatladt innan Ståndet beslöt, att Dalkarlarne skulle
få understöd emot utgörande af ett eget bidrag till af
kostnaden. Nu vill Frih:n deremot bestrida Småländningarne
att vinna en dylik förmån, emot bidrag af hälften till
Den 29 Murs f. m.
celi med af kostnaden. Månne detta är billigt, så framt
raan anser den ene medborgaren hafva samma anspråk, som
den andre, på rättvisa vid fördelningen of Statens understöd?
En talare — jag tror att det var Frih. Sprengtporten,
men beder om ursägt, i händelse jag misstager mig —
har ansett det vara nödvändigt alt bilda bolag, för att drifva
strötnrensningarna. Jag får i anledn. deraf säga, hvad
jag trodde mig redan hafva förmält, nemi. att innan besluten
af slrandägarne, både vid Emman och Stångån, fattades,
var hela kostnaden fördelad på all den jord, som skulle genom
företaget förbättras. Derigenom fick hvarje hemmansägare
veta huru många r:dr på honom skulle belöpa. Då
det fanns någon, som icke ville ingå på företaget, så uppträdde
vanligen grannar, hvilka förklarade, alt de ville arbeta
för den gensträfvige, mot villkor att få taga deras ersättning
derför af hans förbättrade jord, på sätt 1835 års
författning stadgar. Kostnaden utgöres väsendtligen af dagsverken,
hvilka hemmansägarne sjelfve kunna lemna in natura.
Hade förhållandet ej varit sådant, är det ganska säkert, att
de ej vågat erbjuda hälften, ännu mindre af kostnaden.
Vid verkställigheten kommer det följaktligen att tillgå på
det sättet, alt de bidrag, som Staten lemnar, användas, för
att betala arbetschefen, och sådana dagsverken, som allmogen
ej sjelf kan utgöra, äfvensom machiner m. m. d. som
måste köpas. I afseende på dagsverkena in natura, blifver
väl arbetschefens förnämsta åtgärd alt fördela dem efter
den fördelning af kostnaden, som redan blifvit verkställd.
Det är visserligen godt, om bolag finnes; men det torde
kunna umbäras, om landshöfdingen tager sig saken an.
Man har sagt att 6000 tunni, förbättring vid Emmin
är, emot den kostnad, som derpå'skulle användas, en alltför
ringa vinst, i jemförelse med enskildta företag, hvilka med
detta kunna mätas. Jag får i detta hänseende för R. o. Ad.
tillkännagifva, att dessa 6800 tunni, utgöra den ängsmark,
som dels kommer att vinnas och dels förbättras, men innefatta
ej den jord, som redan är åker, och sorn ofta nog öfversvämmas
af Emmin. I denna beräkning kunna ej heller
intagas de stora förluster, som Emmåns strandägare lida derigenom,
att deras gärdesgårdar flyta bort vid vattenflödena,
hvadan de, för att skydda sina åkrar, om våren måste på
ny stängsels uppförande använda dagsverken, som de behöfde
för såningen och andra brådskande sysslor. För dem, som
hafva långt lill skogs eller behöfva köpa gärdsel, är förlusten
ännu kännbarare. Jag beklagar alt ingen ifrån orten
är närvarande, som kunde vitsorda delta förhållande, men
Gr. Anckarsvärd, som åtminstone har vistats icke långt derifrån,
bör känna och kunna vitsorda det. Jag måste följaktligen
vidhålla mitt första förslag och yrkar således instämmande
i PresteSl-.s beslut, såsom det enda sättet att vin
-
4oa
Den 29 Mars f. m.
na ändamålet, nemi. åstadkommande af det gagn, som för
orten åsyftas.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum Lomme
att fortsättas på e. m. kl. 6.
Hr Landtm, hemställde, om R, o. Ad. behagade bifalla
Utsk:s förslag i 5 punkten.
Ropades ja oph nej.
Hr Landtm, yttrade, att, då propos. blifvit med ja
och nej besvarad, R. o. Ad. torde tinna det särskilda propos:r
borde framställas för de tvänne olika föremål, som i
denna 5 punkt innefattas.
Ropades ja.
Hr Landtm, uppläste Utsk:s tillstyrkande i afseende
på anslaget för Emmaus upprensning.
Hr vo 11 Hartmansdorff: Som Ståndet har uppskjutit
frågan örn villkoren, för att på en gång afgöra dem för
det hela, så anhåller jag vördsamt, att Hr Landtm, nu täcktes
gifva oss propos. på instämmande i PresteStcs beslut,
rörtde anslaget till Emmåns upprensning.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla IJtskrs förslag i afseende på Emmån.
Ropades ja och nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna alt
ja öfverröstat nej, begärde
Hr von Hartmansdorff votering.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
såsom contra-propos. antaga beviljandet af 4^,000 r:dr
såsom anslag till Emmåns upprensning.
Frih. Sprengtporten: Jag anhåller, att äfven min
mening måtte blifva R. o. Ad:s pröfning underställd.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då Hr von Hartmansdorff
begärt votering och hans förslag först blifvit framstäldt,
Hr Landtm, först ansåg sig böra göra propos. derå;
blefve det icke antaget till contra-propos., skulle han framställa
propos. å Frih. Sprengtportens förslag; Hr Landtm,
hemställde nu, om R. o. Ad. behagade till contra-propos. antaga
Hr von Hartmansdorffs förslag.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att nej
öfverröstat ja.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
till contra-propos. antaga Frih. Sprengtportens förslag,
ait 45,ooo r:dr måtte beviljas för Emmåns upprensning, med
Den 39 Mari f. ra.
493
öfverlemnande åt K. M. att bestämma huruvida ofvannämnda
summa bör i sin helhet eller till större eller mindre del
utgå såsom lån eller som anslag, utan återbetalningsskyldighet.
Ropades ja.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposition.
Den som bifaller att 45,000 r:dr beviljas såsom lån till
Emmåns upprensning, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Åd. alt 45,000 r:dr beviljas för
Emmåns upprensning, med öfverlemnande åt K. M. alt bestämma
huruvida ofvannämnda summa bör i sin helhet eller
lill större eller mindre del utgå såsom lån eller som anslag
utan återbetalningssky Idighet.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 32.
Nej — 48.
Gr. Mörner, Carl Göran: Att för upprensning af en
å, hvarför liela kostnaden blifvit beräknad till 57,000 r:dr,
ställa lill K. M:s disposition 45,000 r:dr eller £ af den påräknade
kostnaden, kan jag för min del ej annat än anse för
högst olämpligt, och anhåller att emot beslutet få mig reservera.
Hr Westfelt reserverade sig emot del fattade beslutet.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser mig blott upplysningsvis
böra nämna för Gr. Mörner, att hela kostnaden är
beräknad till 90,000 r:dr, hvaraf hälften utgör 45,000 r:dr,
och att, om arbetet skall kunna företagas, så måste åtskilliga
vattenverk rifvas, hvilket skulle föranleda till denna kostnad
af 90,000 r:dr, som Utsk. föreslagit.
Hr Palmcrantz, Johan Mauritz: Oaktadt de upplysningar,
som den siste värde talaren lemnat, anhåller jag
likväl att få förena mig i den reservation, som Gr. Mörner
afgifvit.
Gr. Mörner: Summan 90,000 r:dr finnes visserligen
nämnd i StatsUtsk:s betänk., men deruti inbegripas, jemte arbetskostnaden,
äfven jordersättningar, hvilka böra komma att
betydligen nedprutas, och sjelfva arbetskostnaden är, enligt
Stora mira Isenibete t s tredje utdelnings förslag, beräknad till
57,000 r:dr, såsom jag nyss hade äran nämna.
Hr von Hartmansdorff: Om man ville fordra att
den person, som får gagn af företaget, skall på en gång bå
-
494
Den ag Mars f. m.
de uppoffra den egendom lian har förut och derjemte lika
ined andra deltaga i sjelfva odlingsföretaget, så skulle han
komma alt förlora flera gånger mera än iian vunne, och sådana
stipulationer lära åtminstone icke för Småland vara
lämpliga.
Hr Frih o. Landtm, yttrade, att den återstående delen
af punkten anginge Stångån.
Hr von Hartmansdorff: Om R. o. Ad., såsom jag
förmodar, skulle afgöra denna fråga i öfverensstämmelse med
hvad Ståndet gjort i hänseende till den förra, så torde propos.
böra blifva alternativ, nemi., i händelse af lån, dea summa,
som StatsUtsk. föreslagit, men för händelsen af anslag,
den mindre summa af 10,766 r:dr 32 sk., som jag förut
omnämnt, och som utgör y af hela kostnaden. Det är i öfverensstämmelse
dermed, som jag anhåller om Hr Frih. o.
Landtims propos. Jag her dessutom få fästa Ståndets uppmärksamhet
derpå, att understödet för Stångån borde företrädesvis
beviljas, emedan strandägarne derstädes erbjudit att
sjelfve bidraga med -J af kostnaden.
Frih. Sprengtporten: Jag tager mig friheten anhålla
oin den propos., som jag förut begärt, om ett anslag af
10.266 r:dr 32 sk. för Stångåns upprensning, under föröfrigt
enahanda villkor, som R. o. Ad. fästade vid sitt bifall till
det alternativa anslaget för Emmåns upprensning.
Frih. Boye: Under den förutsättning, att det Höglofl.
Ståndet ej torde vilja uti två frågor af alldeles enahanda
beskaffenhet, af hvilka den nu under öfverläggning varande
liar ändå mera skäl för sig än den förra, fatta olika beslut,
utber jag mig att få understödja den framställning, som nu
blifvit af Frih. Sprengtporten gjord, och anhåller om propos.
i öfverensstämmelse dermed.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om lian rätt fattat
Hr von Hartmansdorffs mening, hade den varit, att 10,266
r:dr 32 sk. skulle anslås till Stångåns upprensning såsom
rent anslag; hvaremot Frih. Sprengtporten förslag varit, att
denna summa skulle beviljas under samma villkor som blifvit
bestämda i afseende på Emman.
Hr von Hartmansdorff: Min önskan var, alt, i händelse
ett rent anslag beviljades, det mätte bestämmas till
10.266 r:dr 32 sk-, men att, i händelse understöd lemnäs
blott såsom lån, den summa, Utsk. föreslagit, mätte blifva
bifallen. Jag ser ej något skäl, hvarför Frih. Sprengtporten
nu vill nedsätta lånet för denna å under det belopp,
Frih:n i StatsUtsk. medgifvit.
Frih. Boye: Jag ber den sisla värda talaren besinna, att
emellan den propos., som lian begärt, och den, som Frih.
Sprengtporten yrkat, är icke någon skilnad i summan, och
Den 29 Mars f. m.
495
ej heller någon annan skilnad, än den, att Frih. Sprengtporten
föreslår alt besluta alldeles i likstämmighet med del beslut,
' sora i frågan om Emman antogs. Mig synes, att Hr
von Hartmansdorff icke borde -— må han ej taga detta illa
•— begära, att R. o. Ad. skulle i en alldeles likartad fråga
med den förra gå längre, än de der gjort. Jag understödjer
den propos., som Frih. Sprengtporten begärt.
Frih. Sprengtporten: Jag har ej kunnat tillstyrka
en summa af i5,ooo r:dr, på sätt som StatsUtsk. här föreslagit,
under förutsättning af att denna summa skulle utgå
såsom lån, vid det förhållande att det blifvit öfverlemnadt
till K. M. alt alternativt eller efter K. M:s eget beiiag kunna
låta summan utgå såsom anslag, eller såsom lån; ty vid
detta förhållande skulle det verkligen kunna inträffa, att
för detta företag anvisades i5,ooo r:dr såsom anslag, då likväl
intressenlerne i företaget aldrig begärt mer än 10,266 rtdr
3a sk., och jag anser det på intet sätt lämpligt, att Representationen
bifaller mer, än intressenterne sjelfve förklarat sig
behöfva, för att kunna detsamma verkställa. Om deremot
vid ny pröfning det befinnes, att företaget ej kan verkställas
på annat villköl-, än att den större summan utgår såsom
lån, så är K. M. i alla fall oförhindrad, att bevilja såsom sådant
hela det belopp, som Utsk. föreslagit.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Då jag försummat mig
under discussionen ronde detta ämne, så bar jag ej rättighet
alt nu derom yttra mig, men här är fråga om tväntie
saker: att antaga det af Utsk. tillstyrkta lånet af i5,4oo
i,:<Jr, eller att antaga 10,266 r:dr 32 sk., hvilken summa, enligt
Hr von Hartmansdorffs yrkande, borde utgå såsom anslag;
jag anser således, att dessa begge frågor måste, i händelse
af en votering, vid propostnas uppställande iakttagas,
så att, i händelse ett lån skulle beslutas, i5,/joo r:dr antages
och deremot, om R. o. Ad. beslutar ett anslag, den
mindre summan eller 10,266 r:dr 32 sk. må dertill bestämmas,
så framt man icke vill, såsom Frih. Sprengtporten i
den förra frågan hemställde och R. o. Ad. då antog, besluta,
att det må komma alt bero på K. M. att bestämma,
huruvida summan bör utgå såsom lån eller såsom anslag,
för hvilken händelse äfven jag, lika med Hr von Hartmansdorff,
anhåller om propos. på 15,400 rtdr.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad. behagade
bifalla Hr von Hartmansdorffs förslag, alt 10,266 r:dr
32 sk. mätte beviljas såsom rent anslag för Stångåns upprensning.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna alt nej
öfverrösta! ja.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att
4ö6
Den 39 Mars f. m.
för Stångån bevilja 10,266 r:dr 82 sk. på samma villkor,
som blifvit bestämda för de beviljade 45,°°° r.'dr till Eraraåns
upprensning.
6 punkten.
Frih. Sprengtporten: Jag tager mig friheten hemställa,
huruvida icke ft. o. Ad. skulle (inna lämpligt, att
för bibehållande af samma princip i denna fråga, som i den
föregående, förändra Utsk:s, tillstyrkande i så måtto, alt det
må bero af K. M. att bestämma, huruvida större eller
mindre del af ifrågavar. anslag, eller dess hela belopp, bör
utgå såsom låneansiag, oell att dervid må iakttagas samma
ordalydelse, som vid förra punkten begagnades.
Gr. Mörner: Så vidt jag kan finna, uttrycker Ulsk:s
förslag redan denna åsigt fullständigare och efter min tanke
bättre än det förut fattade beslutet, ty Utsk. har här
vidhållit principen af lån, såsom grund, och endast undantagsvis
tillåtit, att det kunde förvandlas till anslag. För min
del får jag således anhålla om bifall till Utskrs förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller alt PresteStrs
beslut måtte blifva uppläst, och att jag derefter får yttra
mig.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att både Presteoch
BorgareSttn i afseende på denna punkt godkänt Utsk:s
yttrande.
Uppå derefter framställd propos. blef 6 punkten af R.
o. Ad. bifallen.
7 punkten.
Hr von Hohenhausen: Jag får till R. o. Ad. hemställa,
huruvida det ej må vara skäl, alt för Gottland samma
förmåner må beviljas, hvilka nu blifvit lagda till grund
för dessa anslag til! strömrensningar och vattenaftappningar
i öfriga delar af Riket, nemi. att det må på K. M. bero
att undantagsvis för något fall bevilja, att en summa såsom
anslag må utgå. På Gottland finnes t. ex. en myra med den
mest förträffliga jord, hvartill 4 hemman stöta, hvilka om
våren alltid äro såsom ett litet Venedig, ty innevånarne måste
da ro emelian sina gårdar, och delta vattendränkta skick
gör odlingen af ifrågavar. myra alldeles omöjlig, på annat
sätt, än att ett utlopp af nära -J- mil spränges igenom ett
berg, hvarigenom man kunde blifva i tillfälle att afleda det
vatten, som S3mlas vid vårflödet, roen detta företog öfversegel'
naturligtvis betydligt hemrnansägarnes egna krafter.
Jag har blott velat citera detta exempel; det finnes flera på
andra ställen af ön. När nu R. St. särskildt beslutat, alt
det må på K. M. bero att af dessa låneansiag låta någon
del utgå såsom verkliga anslag ulan återbetalningsskyldig
het,
Den 29 Mars f. m.
497
lief, så hemställer jag, alt, då Gottland hör till södra delen
af Riket, samma fördel måtte för detta landskap beviljas.
PresteSt. har i denna punkt fattat det beslut, hvarom jag
erhållit ett prot.utdr., af följande lydelse: ”Låneanslaget af
5o,ooo r:dr till myrors ultappning på Gottland beviljades,
med villkor, som här näst ofvan anfördes, att K. M. må äga,
derest omständigheterna så skulle påkalla, anvisa en del af
beloppet såsom anslag.” Om ett sådant beslut jemväl nu
of R. o. Ad. fattas, så kommer det att bero på särskild undersökning
i hvarje fall, huruvida något anslag blifver beviljadt
eller ej. Vid flera mossar kan sådant ej komma i
fråga, men vid andra deremot är det, såsom jag nyss nämnt,
oundgängligt, om denna jord skall kunna göras fruktbar.
Hr Westfelt: Vi hafva nu ett ganska färskt exempel
på hvartill den princip, som förut blifvit antagen, kan
leda. Den har af den sista värda talaren blifvit utsträckt
ända till enskildta hemman. Det synes mig, som enskilde
possessionater af samma skäl äfven böra hafva rätt alt erhålla
anslag. Nu se vi ganska väl att den siste värde talaren
begagnat sig af det prasjudicat, hvilket genom de föregående
beslulen blifvit faststäldt. Jag kan ej med honom förena
mig derutinnan, att hvarje hemman eller hvarje by skulle kunna,
för att verkställa odlingar och göra sin jord fruktbar,
erhålla ett anslag af statsmedlen. Detta bestrider jag helt och
hållet, men deremot anser jag förhållandet vara alldeles
olika, om ett låneunderstöd begäres, och jag går deruti så
långt, att jag alltför gerna vill lemna hvarje possessionat,
som hav stora odlingsföretag, något låneunderstöd. För öfrigt
torde ingen provins inom Sverige hafva varit så väl
ihågkommet med understöd, som Gottland. Gottland hav
fått till sin hamn något öfver yg.ooo v;dr, och det tyckes
således vara ganska billigt, alt när man nu lemnar 5o,ooo
rtdr såsom låneunderstöd, så hör det dervid förblifva. Jag
får förklara, att jag för Hr Landshöfding Hohenhausen bär
den största aktning, och det förundrar mig ej, att han talat
för sitt län, och det vore till och med, i min tanke, ganska
orätt, om han ej gjorde det, men för min del kan jag
ej i detta fall gå så långt som han.
Hr von Hartmansdorff: Om man skulle vidtaga
det sätt att behandla frågan, som Hr Westfelt uppgifvit, så
skulle följden blifva, att sådana odlingsföretag, sorn redan
äro märkvärdiga nog för alt fästa allmänhetens uppmärksamhet,
skulle befinna sig i sämre villkor, äo sådana, hvilka
äro af den ringare ari, alt de icke fästat någons synnerliga
uppmärksamhet. Till de förra höra myrorna på Gottland.
Jag finner ej någonting, som ålägger R. o. Ad. eller
andra Stånd att vara hårdare i sina villkor emot större odlingsföretag,
än emot de mindre och obetydligare. Jag lillaa
H. 63
498
Den 29 Mars f. m.
styrker således bifall till den framställning, Hr von Hohenhausen
gjort.
Hr von Hohenhausen: Med afseende på hvad en
värd talare anfört derom, att Gottland vid denna riksdag
vunnit en stor fördel genom det anslag, som blifvit beviljadt
för Wisby hamn, så får jag dervid göra den amnärknm,
att detta är första gången, som något anslag af allmänna
medel till Gottlands fördel blifvit beviljadt; att Gottland
under loppet af i5o år har låtit sin skatt gå in till Sveriges
statscassa, utan att deraf snart sagdt någonting på Gottland
qvarstannat ; att detta likväl kunde bära sig under den
tid, då kalkhandeln var fördelaktig, derigenom att Preussen
ej hade lagt stor lull derpå och inrättat egna kalkugnar,
hvarigenom nu all införsel af nämnda vara till delta land
upphört för Gottland. Gottland utgör likväl ännu sin skatt
till samma belopp till Sverige, under del att deras omständigheter
i afseende på utskeppningen äro måhgfalldigt sämre
än fordom, då äfven timmervarorna stodo i högre pris
och hade stone afsättning. Hvad nu specielt beträffar denna
fråga, så ser jag icke hvarför, då ett förelag är sådant,
att det öfverstigér deras förmåga, som skulle bekosta det,
ett anslag ej för ett sådant undantagstillfälle skulle kunna
beviljas. Jag tror det vara allt skäl deruti, när man betraktar,
att på Gottland nästan icke finnes annat än presterskapet,
som bar boställen, och bönder, som hafva sina
hemman delade i mångfalldiga små delar. Hvar och en,
som vet huru det är när jorden är sönderdelad i små delar,
känner äfven huru omöjligt det arali för dylika företag anskaffa
stora summor. När jag 1111 i detta afseende ej anhållit 0111 något
annat, än hvad som R. o. Ad:s så väl som PresteSUs förra
beslut, liviIket jag uppläst, innehåller, och hvad sorn gäller för
hela den öfriga delen af Riket, så kan det icke annat än förekomma
mig vaia ganska billigt alt göra Gottland denna
slags rättvisa. Gottlands hemman och den lilla staden bekosta
40,000 r:dr, som komma att med en ganska tryckande
taxering utgå, och dessutom komma under loppet af
delta år några och 4°jOOO ndr a,t användas till bryggors
uppbyggande vid Gottlands landthamnar, hvilka medel till
en stor del af hemmansägare sammanskjulas. Dertill kommer
äfven kostnaden för postgången, hvilken äfven bekostas
af hemmansägarne, under det att Öland, utan något landsliöfdingeresidens
och utan stiftsstad, har på Statens bekostnad
dubbel postgång. Jag ber om ursägt, att jag yttrar
delta; men jag nämner det blott, på det man ej må tro, att
Gottland af Staten uppburit några medel för ekonomiska
företag och inrättningar, hvilket ingalunda varit händelsen,
och delta landskap har ej heller anlitat statscassan om understöd
i missvexlår mer än en enda gång, då detsamma
inom ett halft år blef återbetaldt. Jag får således anhålla
Den 29 Mars f. m.
499
om propos. i öfverensstämmelse med PresteSt:* beslut, hvilket
innefattar samma princip, snm Frih. Sprengtporten bär
vrkat för öfriga understöd till sådana företag som detta, eller
vattendränkt jords bringande i odlingsbart skick genom
strömrensningar, och anhåller om Ståndets benägna bifall
härtill.
Hr La gerhjelm: Sedan II o. Ad. vid flera dylika
fall följt den grundsats, som af Frih. Sprengtporten nu
blifvit föreslagen, nemi. att öfverlemna lill K. M., huruvida
bidraget bör utgå såsom lån eller såsom anslag, antingen i
sin helhet eller till någon del, så synes det mig som conseqvensen
fordrar att använda samma grundsats äfven på
det ifrågavar. lånebidraget. I öfrigt kan jag ej annat än instämma
uli den framställning, som af landshöfdingen på
Gottland blifvit gjord, att ehuru man än må betrakta de
fördelar, som Gottländningarne åtnjuta, så lära de väl ej
komma i jemförelse med de bidrag af allmänna medel, som
blifvit lemnade åt flera andra provinser inom Riket, hvarföre
Gottland synes mig hafva skäl att vänta sig ifrågavar,
bidrag, såsom ett anslag, då Gottland så sällan kunnat komma
i åt njutande af en fördel af sådan beskaffenhet; så mycket mera,
som vid innevar. riksmöte, enligt R. St:s beslut, en ganska
betydlig del af baneovinsten skall användas till underlättande
af allmänna arbeten. Således synas mig både billighet
och conseqvens fordra bifall till den framställning,
som af landshöfdingen på Gottland blifvit gjord, hvarföre
jag derutinnan mig förenar.
Hr Lagerheim, Lars Magnlis: J11 större omfånget
af ett enskildt näringsföretag må vara, desto betydligare blir
äfven dess inverkan på en sådan närings allmänna förkofran.
Det synes mig således vara vida mindre anledn. att
för sådana stora företag, hvilka öfverstiga den enskildes förmåga,
afslå hvad som af StatsUtsk., under andra förhållanden,
lill mindre enskildta företag blifvit beviljadt, nemi. att
K M. må kunna, efter pröfning af behofvet, förvandla någon
del af låneunderstödet till anslag. Då dessutom en betydlig
del af de medel, som här äro alt disponera, bär sitt
ursprung ifrån baneovinsten, hufvudsakligen ämnad till Svenska
näringnrnes förkofran och uppmuntran, och då jordbruket
hos oss är den modernäring, som framför andra bör tagas
noder armarna; så synes all anledn. vara att vid detta
tillfälle ej frångå den allmänna grundsats, hvilken ganska
visligen tyckes hafva ledi StatsUtsk. vid flera andra tillfällen,
alt lemna öppet för K. M. att kunna, efter sig företeende
omständigheter, förvandla en del af låneunderstödet
lill anslag, när detta för ändamålets befrämjande kunde
anses vara nödigt. Jag tillstyrker således förändring af
R. o. Ad:s beslut till likhet med hvad PresteSt. i denna del
beslutat.
5oo
Den 29 Mars f. m.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: Då K. M., i sin nåd.
propos., endast föreslagit R. St. att bevilja anslag till låneunderstöd
för utlappning af myrorna på Gottland, hvilket äfven
StntsUlsk. i betänk. N:o 354 tillstyrkt, och då R. o. Ad.
lemnat denna punkt i samma betänk, utan anmärkn., d. v. s.
godkant densamma, så skulle jag tro det vara vida conseqventare
af Ståndet att vidblifva detta och bifalla hvad
StatsUtsk. föreslagit, än att förändra villkoren på sådant
sätt, att det skulle bero på K. M. alt lemna ifrågavar. understöd,
antingen såsom lån, eller såsom anslag.
Hr Printzensköld, Carl: Om det är en obestridlig
sanning, alt sparsamhet både hos den enskilde och bos
nationalrepresentationen är en dygd, och ganska berömlig,
då den på ett riktigt sätt användes: så måste deremot, hvad
erfarenheten ej sällan har bevittnat, denna sparsamhetsanda,
oriktigt tillämpad, leda till alldeles motsatta följder mot
dem man åsyftat. Till det sednare slaget räknar jag Hr Westfelt!
uppmaningar alt bestrida bifall till Hr voti Hohenhausens
framställning i förevar, fall. Det måste väl vara ganska
tydligt och klart, att fastän enskilde jordägare genom
anslaget, i händelse understödet skulle komma att utgå såsom
sådant, finge åtnjuta nyttan deraf i första hand, så är det
likväl Staten i det hela taget, som skördar frukterna ; ty hvem
kan väl bestrida, alt om ett hemmans ägor genom vattenaftnppning
blifvit förökade, eller tili deras beskaffenhet verkligen
förbättrade, så måste Staten deraf skörda nytta i samma
mån, som dessa enskilde medborgare, genom dessa företag,
komma i välstånd. Är den enskilde ej mäktig att vidkännas
de kostnader, som sådana företag medföra, så synes
det ntig äfven billigt att Staten träder emellan och underlättar
den enskilde medborgarens bemödanden, att försätta
sig i bättre belägenhet, än han tillförene varit, då Statens
tillgångar sådant medgifva. Jag tillstyrker således bifall till
Hr von Hohenhausens yrkande, att det belopp, som StatsUtsk.
tillstyrkt alt såsom lån utgå, må till K. M. öfverlemnas,
med rättighet att, efter sig företeende omständigheter,
deraf anordna större eller mindre del, såsom anslag, och ej
såsom lån.
Hr von Hohenhausen: Det är egentligen med afseende
på hvad som af Hr Tersmeden blifvit anfördt i afseende
på conseqvens, som jag anser mig skyldig att fästa hans
uppmärksamhet derpå, att R. St. hafva redan i några fall,
der K. M. begärt anslag, öfverskridit den af K. M. begärda
summa med ett vida större belopp, än vid detta tillfälle.
Det är nu, som saken skall afgöras. Såsom jag redan haft
äran upplysa, genom uppläsning af PresteStts prot.utdr., så
har inom detta Stånd anslaget blifvit på det sättet bestämdt,
att, i händelse omständigheterna sådant fordra, någon del
af det beviljade låneunderstödet må förvandlas till anslag,
Den 29 Mars f. m.
5oi
ocli jng fäster lierrarnes uppmärksamhet vid det speciella
förhållandet på Gol liand, att jorden ar afsöndrad i små hemmansdelar,
som ägas af allmogen och endast äro i dess händer,
hvarföre det vid sådana tillfällen blir en omöjlighet
att utan allmänt understöd kunna tillvägabringa bergsprängningar
af större vidd, eller ersättningar för vattenverk, sorn
måste ulrifvas. När nu allmänna understöd blifvit beviljade
för dylika företag i öfriga delar af Riket, så tror jng
det vara billigt, alt detta äfven sker för Gottland, och det
är denna billighets vedertagande här, som jag anhåller att
R. o. Ad. måtte ådagalägga igenom instämmande uti hvad
PresteSt. beslutat i frågan.
Hr Westfelt: Af de flera talare, som yttrat sig sedan
jag förra gången hade ordet, har jag alldeles icke kunnat
blifva öfvertygad om oriktigheten af hvad jag då framställde.
Jag kan ingalunda antaga den princip, som en värd
talare [Ir Printzensköld här framställt, nemi. att den enskilde,
när han ej förmår att företaga ett större arbete, äfven
borde få anslag af .Staten; men i öfverensstämmelse med
livad jag förut yttrat, skulle jag alltför gerna till sådana
enskildta företag vilja medgifva låneunderstöd. Jag beklagar
högligen, att Hr von Hohenhausen fästat vid detta anslag
det villkor han gjort, och befarar alt just detta villkor
i förstärkt StatsUtsk. måhända kommer alt förhindra detta
anslags beviljande. Jag inser ganska väl, att så vä! denna,
som många andra frågor, komma till förstärkt StatsUtsk.,
och jag hade då velat med min röst bidraga dertill, att detta
understöd måtte komma att utgå såsom lån och ej såsom
anslag; men jng befarar, alt delta ej blir för mig möjligt,
om ifrågavar. villkor blefve dervid fästadt; tv jag bekänner
öppet, att jag i förstärkt StatsUtsk. i sådan händelse mäste
rösta emot detta anslag.
Hr von Hartmansdorff: 1 händelse R. o. Ad. skulle
fatta det beslut, som Hr Westfelt yrkat, så borde man äfven
uttala att det skedde för den orsaks skull, hvilken Hr
Westfelt uppgifvit. I annat fall skulle beslutet förmodligen
anses vara nog mycket afvikande ifrån dem R. o. Ad. förandra
orter, men under lika förhållanden, fattat. R. o. Ad.
har nyss medgifvit Halland samma villkor, som nu begäras
för Gottland. Begge landskapen äro eröfrade. Vanligen är
det förhållandet, att de eröfrade landskapens innevånare anse
sig ej vara tillräckligt satta i jemlikhet roed de öfriga.
Till en sådan tanke böra väl icke R. St. sjelfve gifva anledn.
genom mindre förmånliga villkor för det ena landskapet,
än för det andra. Gottland är, genom sitt ifrån fasta
landet afskiljda läge, nog rnycket vanlottadt i öfrigt, på
sätt Hr von Hohenhausen redan uppgifvit. Det synes då ej
vara skäl, att R. St. skulle genom ofördelaktigare villkor
emot detta landskap, än emot de öfriga, öka dess ölägen
-
503
Den ag Mars f. tn.
heter. Man liar jemväl ett annat skäl för delta understöds
beviljande. De jordägare på Gottland, sorn skulle få gagn
deraf, äro för det mesta, om icke samt och synnerligen, bönder.
Hvad skulle man väl länka, om R. o. Ad., i händelse
detta Stånd, som beviljat lindrigare villkor för de valtenaftappningar,
af hvilka både herremän och bönder hafva
gagn, skulle göra villkoren hårdare, då allmogen ensam hade
nytta af förelaget. Jag kan ej tillstyrka, att en sådan
skilnad göres, ulan anhåller fortfarande om bifall lill det
beslut, PresteSt. fattat.
Frih. Sprengtporten: Jag vill visserligen icke bestrida,
alt den åsigt, som Hr Tersmeden framställt, att när
provinsen ej begärt något annat, än ett lånehidrag, och K.
ÅI. ej heller framställt något annat behof än detta, svnes
mig innebära ett grundadt skäl att ej bevilja detta understöd
i form af anslag; men om man närmare granskar K.
M:s nåd. propus, till R. St. i detta afseende, så innehåller
den likväl, att K. M. anser Gottlands innevånare vara i hellof
af statsbidrag för att kunna åstadkomma aftappning och
odling af de myror, som der finnas, och i sjelfva saken,
ehuru formen visserligen tyckes vara förmånligare för Staten,
när lån beviljas, än när anslag beviljas, så är det likväl
möjligt, att lån kunna beviljas på så förmånliga villkor, att
i sjelfva verket förlusten för Staten skulle vara mindre, om
ett mindre anslag gjordes. För öfrigt tror jag, att R. o. Ad.
bör pröfva och afgöra denna fråga efter alldeles samma grundsatser,
som R. o. Ad. iakttagit, i fråga om disposition af
ett anslag af 100,000 r:dr för bestridande af sådana företag
i Norrland. I sig sjelft är beslutet om ett anslag lill Gottlands
myror ej annat än en utbrytning ifrån det föregående
beslutet, så att, i stället för att säga, att R. St. bevilja en
summa af 100,000 r:dr för sådana företag, beslutet eljest
bade bort lyda sålunda: R. St. bevilja en summa af i5o,000
r:dr för sådana företag öfver hela Riket, men få dervid hos
K. M. anmäla, att detta förelag på Gotlland företrädesvis
borde komma i åtnjutande af understöd, på de villkor, som
R. St. dervid hafva fästat, och att R. St. öfverlemna till
K. M. rättigheten alt i särskildta fall kunna anordna några
mindre delar af summan i form af anslag. Jag tror således
ej, atf, med bibehållande af princip i besluten, man
kan undandraga Gottlands innevånare rättigheten att komma
i åtnjutande af alldeles samma förmåner, som under enahanda
förhållanden blifvit medgifna för andra trakler i Riket.
Af dessa skäl anser jag Hr von Hohenhansens framställning
väl grundad, och tror, att alldeles samma ordalag
böra här begagnas, som de, hvilka blifvit använda i R. o.
Ad:s beslut rörtde fråga om beviljandet af roo,ooo r:drs
anslag för dylika förelag, som det här ifrågavarande.
Frih, Cederström, Jacob: Jag har visserligen intet
D c ii ag Mars f. m.
5o3
emot, om R. o. Ad., utöfver livad ifrån provinsen blifvit hegardt,
vill, lill vinnande af likhet med hvad för öfriga provinser
redan är beslutadt, bestämma alt en del af de för
Gottland afsedda lånehidragen af K. M. må kunna förvandlas
till anslag. Jag hade likväl önskat, att vid alla sådana
tillfällen R. St. måtte bestämt, huru stor del af dessa summor
kunde såsom anslag användas, och huru stor del deraf
ovillkorligen borde såsom länebidrag utgå, på det att icke
Styrelsen må komma i tvist med kommande Ständer,
huruvida man rätteligen förfarit genom att anvisa större delen
af dessa summor såsom anslag. Detta hade i min tanke
varit det rättvisaste och lämpligaste. Dervid torde landshöfdingen
på Gottland för detta fall kunna uppgifva hvilken
proportion emellan lånebidraget och anslaget, som han
anser vara lämpligast, då kostnaden för vattenverks rifning
i främsta rummet torde höra ihågkommas. Skulle detta vara
alldeles obestämdt här, såsom i de föregående punk terna,
så låter jag det visserligen dervid bero, men reserverar mig
till prot. emot ett sådant förfarande, hvarigenom R, St. till
Regeringen lemna medel att i låneväg användas, men som
till en del kunna blifva anslag, utan att R. St. bestämt,
huru stor del af det hela sålunda får till anslag förvandlas.
Hr von Hohenhausen: Frih. Cederström har gjort
anmärkn. emot det beslut, som blifvit fattadt, alt af de anslag,
som blifvit beviljade att utgå, dels i låneväg, och dels
såsom rena anslag, icke en särskild summa blifvit bestämd,
hvilken skulle få såsom anslag utgå, hvarigenom för framtiden
kunde förekommas möjliga anmärkmr emot Piegeringens
disposition af dessa medel, och har äfven dervid ansett, alt
jag här skulle kunna uppgifva en viss andel af det anslag, som
nu för Gottland blifvit hegardt och af StatsUlsk. beviljadt,
hvilket borde såsom anslag utgå. Detta får jag högtidligen
förklara är mig alldeles omöjligt, likasom jag äfven får säga,
att jag på intet ställe kan komma alt tillstyrka bidragets
lemnande i form af anslag, derest icke oförmåga visar
sig hos jordägarne att i annan händelse kunna fullborda företaget,
och der detta är mera vidtomfattande, såsom vid de
stora myrorna, der några hundra delägare hafva hvar sin
anpart med några tunnland jord. Endast vid sådana tillfällen
kan detta komma i fråga, och då beror det på undersökning
hvad som i detta fall bör ske. Alt bidragets utgående
i form af anslag i alla fall ej kan äga rum, annorlunda
än såsom undanlag, och då företaget öfverstiger den
enskilda förmågan, det hör vara gifvet; ty om hemmansägaren
skall skörda fördelen af en odling, så hör lian också
bekosta den, så vidt hans förmåga medgifver. Jag mäste
således afsäga mig att bär för Gottlands räkning kunna bestämma,
huru stor del af summan, sorn bör utgå i form af
anslag. När nu icke heller någon sådan bestämmelse ägt
5c>4
Den 2g Mars f. m.
ram i afseende på anslagen för de öfriga delarna af Tlikef,
hvarken för de 120,000 r:dr, hvilka blifvit anslagna till de
norra länen, eller för de 100,000 rtdr, hvilka skola utgå lill
de södra lånen, så tror jag, att man äfven bär kan afsk!
derifrån. Jag yrkar endast bifall till hvad PresteSt.
beslutal.
Med afseende på hvad Hr Westfelt, såsom jag tror af
välvilja för mig, yttrat om hvad som möjligen i förstärkt
StatsUtsk. skulle kunna inträffa, så är det mig omöjligt att veta
hvad som der kan ske, men jag har svårt att tro, att fråga
kan uppstå om en sak, som StatsUtsk. en gång tillstyrkt,
nemi. sjelfva summan, då här nu endast är fråga om summan
skall utgå i låneväg, eller såsom anslag. Det synes mig,
som det vore ett misstroende till det förstärkta CJtsk., örn
jag skulle säga, att jag tror Utsk. om att par de'pit i en
fråga besluta annorlunda, än det i andra likartade frågor
förut gjort.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: Då Gottland är afsedt
ibland de öfriga södra länen, för hvilka R. St. beslutat
ett anslag af 100,000 r:dr, alt af K. M. anordnas antingen
såsom låneunderstöd eller såsom direct anslag, så lärer väl
icke något hinder kunna möta för K. M., att af dessa medel
göra direct anslag äfven för Gottland, och af detta skäl
finner jag för min del ökad anleda, atti detta speciella fall
yrka, att denna summa af 5o,ooo r:dr må användas i låneväg
och ej såsom direct anslag.
Hr von Hohenhausen: Jag är ledsen, alt jag så
mycket nödgas upplaga R. o. Ad:s lid. Jag skall nu vara
ganska kort. För den händelse, alt Gottland af det andra
anslaget möjligen kunde få påräkna något direct anslag, så
har jag visserligen icke skäl att fortsätta milt yrkande i
detta afseende, men jag har ej ansett mig tillständig! att
tro, att möjligen någon del deraf skulle kunna komma Gottland
till godo, Skulle detta likväl, enligt hvad här blifvit
yttrndt, vara StatsUlskts mening, så har jag visst icke något
emot, att ifrågavar. 5o,ooo r:dr må beslutas att utgå såsom
lån och ej såsom anslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror ej, att man kan
taga StatsUtskrs utlåt, i annan mening, än ordalagen utvisa,
och hvilka äro föremål för R. St:s beslut. Om nu de öfriga
Stånden och äfven R. o. Ad. anslå 5o,ooo r:dr lill aftappning
af myrorna på Gottland, vare sig såsom lån eller såsom anslag,
så tror jag visserligen alt medlen dertill försloge. Men det
kan finnas andra odlingsföretag på Gottland, hvilka med aftappningar
sammanhänga, och för dem anser jag visserligen
någon del af de 100,000 r:drna böra kunna påräknas. Att
deremot för samma ändamål använda tvänne för olika be
6nS
-
Den 29 Mars f. m.
5o5
gagnande afsedda anslag bör ej kunna lala sig göra utan
anniärkn. af ett kommande Const.Utskott.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Ulskrs förslag i 7 punkten.
Hopades ja och nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna alt
nej öfverröstat ja. >
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade in
stämma
i det beslut PresteSt. i detta afseende fattat.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade antaga
Frih. Sprengtporten förslag i afseende på denna punkt,
att nemi. 5o,ooo rtdr skulle beviljas under lika villkor, sorn
i afseende på vattenaftappningar blifvit föreskrifna i 1 punkten
momtn litt. a) och b).
Ropades ja och nej.
Då Hr Frih. o. Landtm, förklarade det han trott
sig finna att ja öfverröstat nej, begärde
Gr. Mörner votering emellan PresteStrs och Frih.
Sprengtporlens förslag.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då votering blifvit
begärd, lomme den att äga rum; Hr Landtm, finge likväl
fästa Gr. Mörners uppmärksamhet deruppå, att PresteSt:s
beslut och Frih. Sprengtporlens förslag vore så fullkomligt
lika, att det blott vore i några ordalag de skiljde sig.
Gr. Mörner afstod från sin begäran om votering.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. i sådant
fall torde finna att Frih. Sprengtporten förslag vore
bifallet.
Hr Hjerta, Lars, begärde votering med Ulskrs förslag
till contra-proposition.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att, då propos. framställdes
till bifall å Ulskrs förslag, den blifvit med nej besvarad
och att votering då icke blifvit begärd.
Hr Hjertar Jag kan ej tro, att, när fråga är om proposrna,
man ej skulle äga rättighet att begära en föregående
propos. till contra-propos. emot en sedermera framställd,
så länge icke alla propostna ännu blifvit framställda och Hr
Frih. o. Landtm, uttalat sin tanke i afseende på dem alla,
huru de blifvit besvarade. Detta är en procedur, som icke
förr vid denna riksdag eller vid någon föregående blifvit
begagnad. I sådant fall får jag likväl underställa Ståndet, huruvida
Hr Frih. o. Landtnäs tanke nu kunde anses vara så definitivt
af Ståndet stadfästad, att ingen votering kunde begäras.
22 H. 6*
5oG
Den 39 M a r s f. ra.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att hvad votering anginge,
så trodde lian icke att någon ledamot af R. o. Ad.
kunde påstå det han förklarat att icke votering kunde anställas;
men det hvarom Hr Landtm, trott sig böra erinra,
var, att den propos., som Hr Hjerta begärt lill contra-propos.
vid voteringen, numera icke kunde till conlra-propos.
antagas, emedan den redan blifvit af R. o. Ad. afslagen utan
att votering då begärdes.
Hr von Hartmansdorff: Sedan Hr Landtm, yttrat
sig, har jag intet annat att tillägga, än att, 0111 det tillätes,
åter upptaga en propos., öfver hvilken, då hon förevar, ingen
votering begärdes; så skulle likaväl 10 eller i5 andra
propos:r kunna komma emellan, som vid detta tillfälle två.
Då hade man aldrig någon visshet om, att ett beslut verkligen
vore fattadt, med mindre man derom voterat. Jag anser
således frågan icke nu kunna åter upptagas, utan att
man ginge baklänges.
Hr Lagerhjelm: Om man skulle, på sätt Hr Hjerta
föreslagit, kunna upptaga till contra-propos. i en votering
en propos., som Ståndet redan'har afslagit, så skulle ej någon
säkerhet kunna vinnas emot upprifvande af hvilket
beslut som helst, som Ståndet fattat, hvarföre jag för mia
del anser, att en sådan propos., som af Hr Hjerta blifvit begärd,
ej kan bifallas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det han icke rätt fattat
om Hr Hjerta begärt votering eller om det varit blott
villkorligt, som lian begärt den föreslagna propostns framställande.
Hr Hjerta: Då pluraliteten af R. o. Ad., här tyckes
vara ense med Hr Frih. o. Landtm., att Hr Landtm:s för
klaring
är riktig, och då ingen deremot gjort någon demonstration,
så vore det visserligen ändamålslöst af mig att begära
votering, emedan jag ganska väl vet, alt ett beslut, som
redan är stadfästadt, ej får åter upprifvas. Det återstår således
för mig endast att anmäla min reservation, emedan
jag trott, att R. o. Ad:s beslut ännu ej vore stadfästadt, utan
alt bifall till Utsk:s förslag skulle få ingå såsom alternativ
titi den blifvande voteringen.
Frih. Tersmeden: Jag får anmäla min reservation
emot det beslut, som R. o. Ad. nyss fattat, äfvensom emot
de föregående beslut, hvarigenom R. o. Ad. med anslag understöd!
vattenaftappningar och odlingsföretag, enär jag anser
att sådana företag ej böra understödjas på annat sätt,
än genom lån.
Hr Tersmeden: Jag instämmer helt och hållet i den
reservation, som af Frih. Tersmeden blifvit afgifven.
Gr. Anckarsvärd, Garl Henr.: Jag ber äfven att
Den 29 Mars f. m.
5oy
blifva antecknad såsom reservant, och förenar mig i delta
afseende med Frill. Tersmeden.
Hr Westfelt: Äfven jag reserverar mig, och förklarar,
att jag ej kan deltaga i voteringen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att under discussioncn
öfver 1 punkten af nu förevar, hufvudafdelning flere ledamöter
af R. o. Ad. yrkat, det Ståndet måtte instämma i
PresteSt:s beslut i sin helhet i afseende på dessa anslag, och
Ståndet hade då beslutat att sista delen af PresteSlrs beslut
icke skulle pröfvas, förrän R. o. Ad. pröfvat alla punkter
under denna hufvudafdelning om vattenaflappningar, m. m.
Hr Landtm, ville nu föredraga denna uppskjutna del af PresleSt:s
beslut.
Hr von Hartmansdorff: Jag får, till min upplysning,
fråga, huruvida icke PresteSt:s beslut omfattar äfven
anslagen till väganläggningar. Om så är, skulle jag tro
att, för erhållande af fullkomlig öfverensstämmelse mellan
PresteS(:s och vårt beslut, denna fråga borde uppskjutas till
slutet af betänk, litt. B.
Hr Frih. o. Landtm, lät till upplysande häraf uppläsa
PresteSl:s prot.utdr. i hvad det rörde den fråga, hvarom
Hr von Hartmansdorff talat.
Hr von Hartmansdorff: Jag finner det jag misstagit
mig, och att saken kan genast företagas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att första beslutet i
den uppskjutna delen af PresteSCs beslut vore, att de för
Emmåns och Stångåns samt Himble och Tolleruds åars upprensning
och för ultappning af myror på Gottland beviljade
understöd, hvilka af en eller annan orsak kunna komma
att icke utgå, må på enahanda villkor af K. M. disponeras
till andra odlingsföretag inom sistnämnda län af Riket, det
villsägaden södra delen, förhvilken ioo,ooor:dr hlifvitanslagna.
Gr. Mörner: Såvida det är hufvudsaken att blifva af
med dessa penningar, så finner jag ganska ändamålsenligt att
bifalla PresteSt:s förslag; men om man ej anser detta
nödvändigt, så torde det vara tillräckligt att tillåta, alt dessa
öfverblifvande medel i låneväg utlemnas i de län, dit de
blifvit anslagna.
Hr Lagerhjelm: Då det är ganska sannolikt, eftersom
R. St. nu äro i tillfälle att understödja sådana företag som
de ifrågavarande, att de medel — ehuru ganska betydliga
— som nu äro anslagna, likväl ej kunna vara fullkomligt
tillräckliga för alla de företag inom Riket, som kunna med
nytta påkalla sådana anslag, så ser jag ej något skadligt i
det förslag, som PresteSt. gjort, nemi. att dessa öfverblifvande
medel må af K. M. användas till sådana företag, sora bär
blifvit nämnda, eller till andia företag inom samma län. Jag
5o8
Den 29 Mars f. m.
tillslvrker således bifall till PresteShs förslag i denna del,
men hvad det sednare mom. angår, utber jag mig vördsamt
få hemställa, huruvida icke beslutet derom kunde uppskjutas,
intilldess R. o. Ad. genomgått hela detta betänk. N:o ^'S5.
Frih. Sprengtporten: Jag tror att PresteSt. fattat
ett särskildt beslut i afseende på K. M:s rättighet att af en
eller annan anledning, i händelse de föreslagna företagen,
nemi. Emmaus och Slångåns Samt Himhle- och Tolleruds
åars upprensning, skulle komma till stånd, kunna disponera
de öfverskott, sorn på de för ifrågavarande ändamål anslagna
medel kunde uppkomma till dylika företag inom andra
delar af Riket. Jag tager mig friheten fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet derpå, att detta är precist detsamma som
Utsk. tillstyrker i mom. litt. b) af den 1 punkten, och hvilket
jag förmodar måste vara af R. o. Ad. redan bifallet —
så framt det ej är uppskjutet —; men om det ej ligger något
företräde i PresteSlts redaction, hvilket jag ej kunnat
uppfatta, så hemställer jag, om icke Utsk:s förslag, som innehåller
precist detsamma, kunde framställas till R. o. Ad:s bifall.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att den del af Utsk:s
förslag, som Frih. Sprengtporten omnämnt och som innefattas
i 1 punkten mom. b), icke blifvit för R. o. Ad. framställd
hvarken till bifall eller afslag, derför alt R. o. Ad.
bifallit de af StatsUfsk. i detta afseende föreslagna 100,000
r:dr på samma villkor, som Ståndet beviljat de i mom. ä)
omförmälda af Ståndet till 120,000 r:dr bestämda medel,
hvarigenom alla de villkor, som StatsUtsk. i mom. b) föreslagit,
komma att förfalla. Piedaclionen af PresteShs beslut
i den del, som nu vore föredragen och föremål för R.
o. Ad:s pröfning, vore i Hr Landtmts tanke alldeles öfverensstämmande
med StatsUtsk:s förslag i sisla delen af mom.
litt. b). Således vore i Hr Landtnäs tanke visserligen ingenting
som kunde hindra R. o. Ad. alt bifalla antingen StatsUtsk:s
förslag eller PresteSlts beslut, enär de helt och hållet i
denna del öfverensstämma.
Gr. Mörner: Jag tager mig endast friheten att fästa
R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att ett bifall till SlatsUlskrs
redaction i denna punkt kommer att, efter det beslut
sorn R. o. Ad. nu fattat i afseende på Emmåns och
Stångåns upprensning, samt aftappning af myrorna på Gottland,
att medföra ett helt annat resultat, än det som StatsUtsk.
har åsyftat. StatsUtsk. har föreslagit, att dessa anslag
skola under enahanda villkor, som för nyssnämnda odlingsförelag
blifvit af Utsk. bestämda, användas till andra
odlingsföretag inom länet. StatsUtsk. vill således lemna dessa
understöd såsom lån, men nu skulle de äfven kunna anvisassåsom
anslag, i öfverensstämmelse med de beslut, som blifvit fattade
i de föregrde punkterna, nemi. att de möjligen uppkommande
öfverskotten skulle få för andra odlingsföretag inom
D c n ag Mars f. m.
5og
samma län äfven blifva till en del såsom directa anslag använda,
i händelse K. M. finner sådant lämpligt, och det är
denna åsigt, som jag för min del icke vill biträda.
Frill. Sprengtporten: Huruvida förhållandet må vara
så förändradt genom de beslut, som blifvit fattade, alt R.
o. Ad. numera icke skulle kunna bifalla detta tillstyrkande
af StatsUtsk., det må bero på R. o. Ad:s pröfning. Föröfrigt
är det alldeles likgiltigt, antingen det blir StatsUtskts
redaction, som bär föreslås, eller PresteStts förslag, sedan det
är upplyst, att de äro alldeles lika lydande; men jag har
velat fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att detta tillägg
alldeles icke tillkommit i StatsUtsk,, utan har blifvit
insatt på grund af en anmärkning från PresteSt., gjord vid
återremissen af betänk. N:o 354.
Frih. T e r s m e d e n: Frih. Sprengtporten har rätt deruti,
att det är likgiltigt om StatsUlskts förslag eller PresteSt:s
beslut antages; men såsom jag fattat Gr. Mörners mening,
så innebar den, att detta anslag endast såsom lån skulle
tunna användas, och jag anhåller att derutinnan få förena
mig med Gr. Mörner.
Ilr von Hartmansdorff: I händelse R. o. Ad. hade
godkänt StatsUtskts förslag, att endast i egenskap af lån medgifva
ifrågavar. anslag, så hade det varit conseqvent att på
samma sätt förordna om hvad som möjligen blifver Öfver.
Men då nu Ståndet förklarat, att ifrågavar. medel må utgå,
antingen såsom lån eller såsom anslag, så synes det också
vara conseqvent, att om de summor, som möjligen öfverblifva
på det ena eller andra anslaget, förordna på samma sätt,
som angtde sjelfva htifvudsumman. Jag tillstyrker följaktligen
antagande af Utskrs eller PresteSt:s ordalag, allt
efter den ordning, hvari det behagar Hr Frih. o. Landtm,
att framställa proposition.
Gr. Mörner: Frih. Tersmeden har ganska riktigt uppfattat
den tanke jag ville framställa, nemi. alt de öfverskott,
hvilka kunde uppkomma, ej annorlunda än i låneväg måtte
till understöd för odlingsföretag användas. Skulle sedan för
sådana företag finnas lämpligt att bevilja ett dy likt understöd
i anslagsväg, så kan ju K. M. vid nästa riksdag göra framställning
om att afskrifning måtte meddelas, hvilket flera
gånger förut skett.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag tillstyrker så myc
ket
mera bifall till instämmande i PresteSt:s beslut i detta
fall, som det till ordalydelsen, ehuru icke till afsigten, är
detsamma som StatsUtsk:s förslag. Jag tillstyrker så mycket
hellre bifall dertill, emedan derigenom mildras till någon
del det olämpliga uti det sätt, hvarpå man gått tillväga vid
denna riksdag, nemi. att R. St. särskildt företagit dessa speciella
smärre punkter till afgörande, i stället för att de borde
5io
D e 11 29 Mars f. m.
öfverlemna detta till regeringsmakten, och endast anslå summorna,
samt bestämma villkoren. Nu mildras detta till någon
del, ly för det fall att af en eller annan anledning ett
nu bestämdt företag ej blir verkstäldt, så vore det åtminstone
då öppet lemnadt för K. M. att kunna låta lika ratt vederfaras
äfven andra trakter. Jag anhåller om propos. på
instämmande i PresteSl:s beslut.
Hr Printzensköld, Garl: Vid jemförelse emellan litt.
a) och b), förekommer den väsendlliga skilnaden, att litt. a)
innefattar en framställning af SlatsUtsk., att till K. M:s nåd.
pröfning öfverlemna alt för hvarje särskildt företag undersöka
huruvida de i detta mom. omförmälda 100,000 r:dr
skulle kunna i mån af företagets beskaffenhet utgå, antingen
såsom anslag, eller såsom lån. Slutet af mom. litt. b) innefattar
en hemställan, att de låneunderstöd, som af Utsk. blifvit
tillstyrkta ”för Emmåns och Stångåns samt Himble och
Tollerud.? åars upprensning, och för uttappning af myror på
Gottland, mätte, för den händelse medlen af en eller annan
orsak icke skulle komma att utgå, få på enahanda villkor
af K. M. disponeras till andra odlingsföretag inom nu
ifrågavarande Rikets län.” Nu har R. o. Ad., i fråga om
Emmån och Stångån, äfvensom myrorna på Gottland, beslutat,
att dessa anslag skulle, på sätt PresteSt. äfven för sin
del beslutat, komma att utgå, och om jag ej alltför mycket
misstager mig, så innefattar delta beslut, att någon del af
ifrågavarande summor skulle kunna utgå såsom anslag; det
blir således för conseqvensens skull nödvändigt att fatta samma
beslut rörande de medel, hvarom nu är fråga, som angide
dem, hvilka StatsUtsk. i litt. a) har omförmält, d. v. s. att
dessa medel till K. M. öfverlämnäs, för att användas i mån
af den nytta, som af odlingsföretaget kan påräknas, antingen
såsom anslag eller såsom lån, hvilket beslut jag således
för min del tillstyrker.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Emot den af Gr.
Mörner uttalade principen får jag på det högsta protestera.
Att R. St. sjelfve i sina beslut skulle förutsätta möjligheten
deraf, att K. M. för ändamålets befrämjande skulle finna sig
nödsakad atl använda anslaget annorlunda än R. St. derom
förordnat, och sedan vid följande riksdag begära afskrifning,
vore i min tanke ett högst vådligt prsejudicat. Att vid en
kommande riksdag, om sådana händelser inträffade, Const.-  Utsk. med skäl icke skulle underlåta alt göra anmärkning
emot anslagets användande på annat sätt, än R. St. föreskrifva!,
synes mig naturligt. Om således R. St. bestämdt
besluta att med fullt förtroende till K. M:s pröfning öfverlemna
huruvida större eller mindre delar af dessa summor
skola såsom anslag eller såsom lån utgå, så tror jag att ändamålet
derigenom sakrast vinnes.
Gr. Mörner: På eli högst märkvärdigt sätt har jag af
Den 29 Mars f. m.
den sista värda talaren blifvit missförstådd. Jag liar alldeles
icke yrkat eller ens ifrågasatt, att K. M. skulle använda
medlen på annat sätt, eller under andra villkor, än R, St.
föreslagit; men jag har föreställt mig möjligheten af, att, om
K. M. utlemnade medlen såsom lån, K. M. likväl skulle kunna
finna skäl för särskildta fall att hos R. St. hemställa, att ett
sådant lån må efterskänkas. Sådana låneunderstöd hafva i
många fall redan blifvit efterskänkta, och detta är något helt
annat, än att vilja föreslå, alt K. M., i tiots af R. St:s beslut,
skulle utdela medlen. Det har aldrig kunnat vara min
lanke, och blir det aldrig heller. Jag föreslår blott, att dessa
öfverskott ej må af Regeringen kunna utlemnas annorlunda
än i låneväg, ty jag kan ej instämma i deras tanke, som
anse så nödvändigt att sopa rent hus, utan anser ganska nyttigt,
att man har något i behåll.
Hr Lagerheim: Endast med några ord får jag äran
nämna, att ordet afskrifning, hvilket af Gr. Mörner, uti dess
med låg röst uttalade och svårligen hörbara yttrande, begagnades,
gaf anledning till det misstag å min sida att förmoda
honom åsyfta hvad jag nyss i mitt yttrande framställt,
och hvilket jag, uti hvad det rörer saken, till fullo vidblifver,
jemte det jag med nöje återkallar den oriktiga förmodan
jag råkat fatta om denne talares mening uti förevarande
fråga.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att under discussionen
blifvit framställd den mening, att R. 0. Ad. borde instämma
i PresteStts beslut, äfvensom dén mening blifvit framställd,
att R. o. Ad. borde instämma i Utsk:s förslag i den del
af moni. b), som motsvarar den fråga, hvilken nu blifvit föredragen.
R. o. Ad. behagade finna, att PresteSt:s beslut
blifvit afifaltadt i ordalag, som hafva ett fullständigt sammanhang
med redactionen af Ståndets öfriga beslut, och att
Utskrs ordalag äfven äro afpassade till öfverensstämmelse
med de ordalag, som Utsk. i mom. ofvanföre denna mening
antagit, men att ingendera ordalagen fullkomligt passa att
begagna eller förena med de beslut R. o. Ad. fattat, ehuru
visserligen meningen helt och hållet kunde dermed instämma.
Hr Landtm, finge nu uppläsa en redaclion, som innefattade
meningen i så väl PresteStis som Utsk:s förslag, men
stöde i en, som Hr Landtm, trodde, fullständig öfverensstämmelse
med de beslut R. o. Ad. förut fattat. Denna redaction
lydde som följer: ”att de för Emmåns och Stångåns
samt Himble och Tolleruds åars upprensning och för aftappning
af myror på Gottland beviljade understöd, hvilka
af en eller annan orsak kunna komma att icke utgå, må på
enahanda villkor, som för anslagen under litt. a) och b) i
allmänhet äro bestämda, af K. M. disponeras till andra odlingsföretag
inom länen i södra delen af Riket”; hemställande
Hr Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla detta förslag.
5l3
D e 11 29 Mars f. m.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade afstå
detta förslag.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, förnyade sin propos. till bifall å förslaget.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna alt ja
öfverrösta! nej.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att sista delen af PresteStts
ifrågovar. beslut innehölle: ”att Ståndet der
jemte
förbehöll sig att, såvida medel ännu skulle vara öfriga
att disponera, sedan extra-statsregleringen blifvit definitivt
afgjord, kunna större anslag för beredande af odlings
förelag
bevilja.” Hr Lagerhjelm hade ansett, att afgöran
de
af denna del af PresleStts beslut borde uppskjutas intilldess
R. o. Ad. fullbordat pröfningen af utlåt. N;o 435
till alla dess delar; hemställande Hr Landtm, nu, om R. o.
Ad. ansåg att denna del af frågan borde uppskjutas intilldess
R. o. Ad. slutat denna pröfning.
Frih. Sprengtporten: Sedan R. o. Ad. nu bestämt
beloppet å de summor, som böra användas för ifrågavarande
ändamål, så tager jag mig friheten hemställa, huruvida
det ej skulle vara lämpligt att nu besluta, att en tillökning
af dessa summor må kunna äga rum, till följe af andra
Stånds eller Utsk:s inbjudningar, hvilka möjligen kunna va
ra
att motse; ty jag tror mig känna, men måhända misstager
jag mig deruti, att ett RiksSt. beslutat en betydligt högre
summa för detta ändamål, än R. o. Ad. Frågan kan visserligen
i anledn. af en sådan inbjudning ånyo komma under
öfverläggning, men att först besluta ett anslag, och derefter
väcka fråga om möjligheten af att man skulle gifva mera,
det tror jag ej skulle vara lämpligt.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle nästan tro, att
Frih. Sprengtporten missförstått Hr Frill. o. Landtnäs framställning,
emedan den blott angick uppskof med beslutets
fattande.
Frih. Sprengtporten: Jag lager mig friheten hemställa
till Hr Frih. o. Landtm., huruvida Ståndet, sedan det
fattat sitt beslut, redan i sammanhang dermed må kunna
besluta att uppskjuta till en annan lid hvad som här återstår.
Detta är något så ovanligt i formen, alt jag för min
del ej kan anse ett sådant uppskof lämpligt, och det synes
mig, som det skulle förutsätta, att man kunde ändra livad
man redan beslutat. Om hela frågan hade bIif\it uppskjuten
-
Den 29 Mars f. m.
513
ien intilldess Men extra-statsregleringen varit afgjord, så
skulle jag visserligen icke haft någonting deremot, uien sedan
saken nu är företagen till pröfning och afgjord, så vore
det väl högst ovanligt, om man dervid ville förbehålla sig
att möjligen gifva mer än man beslutat. Jag anhåller att
denna punkt af PresteSt:s förslag måtte helt och hållet
förfalla.
Hr von Hartmansdorff: Detta yrkande måste jag
deremot bestrida. Om R. o. Ad. har af tillfälliga besparingar
anslagit en viss summa för ett visst ändamål, så ser
jag ej, huru det kan betagas R. o. Ad. att ytterligare för
samma ändamål anslå andra besparingar, ifall de skulle förefinnas.
Något annat har icke heller Hr Frih. o. Landtm,
föreslagit oss.
Gr. Mörner: Det torde vara tids nog att yttra sig om
användande af öfverskotten, när man får veta om några öfverskott
finnas, och som R. o. Ad. ej torde vara i tillfälle
att känna detta förr, än SlatsUtsk. deröfver afgifvit utredning,
så anhåller jag att få förena mig med dem, hvilka yrka,
att denna fråga må för närvarande förfalla.
Hr Lagerhjelm: På alldeles enahanda premisser, som
den siste värde talaren anfört, kommer jag till den conclusion,
att R. o. Ad. borde uppskjuta med sitt beslut i denna
fråga intilldess att extra-statsregleringen är genomgången,
hvarföre jag får vördsamt hemställa, att Hr Frih. o. Landtm,
ville framställa propos. på PresteSlts beslut i denna del.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att 0111 frågan om alt
instämma med PresleSt. i det gjorda föl behållet vid beslutet
om beredande af större tillgångar för odlingsföretag, icke hade
blifvit framställd under början af discussionen, innan R. o.
Ad. fattat något beslut i denna fråga, så skulle Hr Landtm,
visserligen för sin del hafva ansett att något instämmande i
delta beslut numera icke borde ifrågakomma, sedan R. o.
Ad. fattat sina beslut om anslagen; men då vid discussionens
början, innan något anslag blifvit beviljadt, detta förbehåll
var inbegripet i de yrkanden, som flere ledamöter af
R. o. Ad. då gjorde om instämmande uti PresteSl:s beslut i
sin helhet, och då R. o. Ad. beslutat att uppskjuta med pröfningen
deraf i denna del, intilldess alla frågor, som inbegripas
i StatsUtsk:s förslag röride odlingsföretag, blifvit of R.
o. Ad. pröfvade, så hade Hr Landtm, trott att föredragning
deraf nu borde ske, och att icke deruti bo: de kunna ligga
något stridande emot de beslut Ståndet förut fallat. Nu vore
frågan om, huruvida pröfningen eller R. o. Ad:s beslut i
denna del af frågan borde än vidare uppskjutas, eller, på sätt
Frih. Sprengtporten föreslagit, all fråga derom för det närvarande
förfalla.
22 H. 65 j
Den ag Mars f. m.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller vördsamt, att
frågan må uppskjutas, och alt Ståndet ej må fatta något beslut
om frågans förfallande; ty derigenom kunde vi få en
ny tvist, när fråga slutligen förekommer om det sätt, hvarpå
medlen skola disponeras.
Hr Frill, o Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
alt denna del af frågan Loide tills vidare uppskjutas.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om Ståndet ansåg denna del
af frågan för det närvarande böra fö ilalia.
Ropades ja och nej.
DA Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverröstat nej, begärde Hr von Hartmansdorff votering.
Hr Printzensköld: Det vill synas sorn vi här skulle
komma alt votera om ingenting. Ett beslut, som endast innefattar
att en fråga skall för närvarande förfalla, innehåller
intet annat än ett uppskofsbeslut och innebär således en
rättighet för delta Stånd, eller den myndighet, som detsamma
fått, alt åter, när tiden inträffar, upptaga ärendet till afgörande.
Jag hemställer således lill den värda ledamot, sorn
begärt votering, om han ej skulle finna lämpligt alt derifrån
afstå, enär det ändamål, som han afsell att genom voteringen
vinna, lika val utan votering kan ernås.
Frih. Nanckhoff, Joli. Otto: Jag instämmer visserligen
i den siste värde talarens åsigt i denna fråga, men
anhåller, alt Hr Fiih. o. Landtm, täcktes låta uppläsa det
förslag, sorn Hr Lagerhjelm afgifvit. Det synes mig förena
både den ena och den andra åsiglen.
Hr von Hartmansdorff: I den händelse begge de
propos:r, sorn Hr Landtm, framställt, innehölle samma mening,
så skulle jag tro, att Hr Landtm, ej hade framställt
dem lill Ståndet. Men 0111 de, såsom jag förmodar, innehålla
olika meningar, och den ena går derpå ut att få saken
förfallen, så är det visserligen något annat, än att uppskjuta
den. Jag har intet emot att låta min propos. förfalla, i händelse
Hr Frih. o. Landtm, icke anser oss derigenom vara på
något sätt bundne i våra beslut, rör:de användningen af de
medel, hvilka möjligen äro i behåll, sedan extra-stalsreglerm
blifvit afslutad.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då Hr von Hartmansdorff
villkorligen utstå 11 från votering, fordrade R. o.
Ad. måhända, att Hr Landtnäs förklaring skulle uppfylla del
villkor Hr von Hartmansdorff dervid fästat. Hr Landtm,
finge således tillkännagifva sin mening vara den, att nar fråga
kunde uppstå örn att använda andra eller flera medel än
Den 2g Mars f. m.
5 ■ 5
tlem, hvilka StatsUtsk. nu förklarat vara fria till användande
och således större tillgångars användande komma i fråga,
iin deni hvilkas användande R.o.Ad. för det närvarande
pröfvat, ansåg Hr Landtm, icke att de beslut, R. o. Ad. nu
fattat, kunde lägga något hinder i vägen för fattande af de
beslut R. o. Ad. då kunde (inna lämpliga att fatta.
Hr von Hartmansdorff: Det torde tillåtas mig blott
göra den erinran, att min mening ej har åsyftat andra medel,
än besparingarna på dem som här äro i fråga. Om Hr
Landtm, täckes förklara, alt intet hinder är för oss ali framdeles
besluta om dessa besparingar, har jag intet vidare att
erinra.
Hr IM unc k af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
kan icke finna Hr Landtm, hafva någon skyldighet att afgifva
en sådan förklaring, som Hr von Hartmansdorff begärt,
huru våra beslut skola komma alt förstås. Jag tror, att det
må bero på Hr von Hartmansdorff alt förstå dem hur han
vill, och för öfrigt ställa sig grundlagen till efterrättelse.
Frill. Sprengtporten: Om jag icke mycket misstager
mig, så framställde Hr Landtm, till ja-propos., att Lågan
skulle för närvarande förfalla, och till nej-propos., att
den för närvarande skulle uppskjutas. Då ordet för närvarande
inflyter så väl i ja-propos. som i nej-propos., så gifver
det verkligen anledning till hvad en talare här yttrat, nemi.
att det ej skulle vara någon skilnad emellan ja-propos. och
nej-propos. Delta föranleder mig att hemställa till Hr von
Hartmansdorff, om han ej skulle vilja afstå ifrån den votering
lian begärt. I annat fall förutser jag, att nu på middagsstunden
det timligen skulle inträffa, att ingen vill qvarstanna
för alt votera, du begge propos:na leda lill enahanda
resultat.
Gr. Mörner: Den enda skilnad jag kan upptäcka emellan
de begge propos-.nu är den, att om den propos., som nu
är nej-propos., nemi. att frågan skall uppskjutas, vinner, så
står det en hvar fritt att taga på hand, alt vi skola återkomma
till denna fråga.
Frill. Nauckhoff: Jag tager mig friheten förnya min
begäran om uppläsning af Hr Lagerlijelius förslag; jag tror,
att det skulle förena begge sidornas önskningar.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Hr Lagerhjelm icke,
så vidt Hr Landtm, fattat, framstäjlt något skriftligt förslag;
dessutom finge Hr Landtm, erinra, alt propos. blifvit
framställd och att Hr Landtm, förklarat sig hafva funnit den
med öfvervägande ja besvarad; fråga kunde således endast
vara om conlra-propos:ns innehåll, ifall någon skulle i detta
afseende vara af annan öfvertygelse än Hr Landtm.
Hr Lagerhjelm: Efter min uppfattning af detta ätli
-
5i6
Den ag Mars f. m.
nes närvarande skick, anser jag mig oförhindrad att, sedan
exlra-statsregleringen blifvit genomgången, framdeles göra en
framställning af enahanda beskaffenhet, som den jag nu velat
göra, och på sådan grund afstår jag ifrån mitt yrkande
af någon annan propos,, än den som af Hr Frih. o. Landtm,
blifvit framställd och ansedd vara af Ståndet bifallen.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer till alia delar
med Hr Lagerhjelm.
Hr Lefren: Det är väl, alt vi kommit ifrån denna svåra
sak, och derför hafva vi alt tacka Hr Frih. o. Landltms
benägenhet alt, såsom sig vederbort, upplysa sakens förhållande,
och således följa den grundlag, som för oss alla är
gällande, hvilket må tjena till svar på Hr Munck af Rosensehölds
framställning.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 4 till 4 e- *»•
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 29 Mars i84u
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 1 prot.utdr. för denna dag f. rn.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s utlåt. N:o 435 litt.
C, i anledn. af erhållna åtcrremisser af utlåt. N:o 354 htt. C.
c) V ä g a n 1 ä g g n i n g a r.
1 —6 punkte r n a.
Upplästes en från BorgareSt. ankommen inbjudning till
MedSlånden att, i afseende på anslag till anläggning af en väg
emellan Öfver- och Neder-Culix socknar i Norrbottens län,
förena sig i BorgnreStts beslut, det R. St. må medgifva, att
K. M., sedan vederbörande ånyo blifvit hörde och fått sig
yttra, huruvida de, för den händelse Staten till vägens uppbrytande
lemnar bidrag, vilja för dess framtida underhåll
ansvara, må äga att disponera ett statsanslag af 7000 r:dr
till understöd för anläggning af den emellan Öfver- och Neder-Calix
socknar föreslagna väg.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Innan öfverläggingen
0111 denna punkt inledes, anhåller jag att få erinra om ett tryckfel,
som förekommer uti första punkten, der det heter: ’’böra
tillstyrka, utt för anläggning eller förbättring af bac
-
Den ig Mars e. m.
517
liga vägar” etc. Meningen måtte vara, alt för omläggning
af backiga vägar anslå ett visst belopp.
Hr af Ekenstam, Israel: Det omnämnda tryckfelet
anser jag böra rättas, på sätt Hr von Hartmansdorff uppgifvit.
Den punkt, hvaruti detta tryckfel förekommer, handlar
egentligen om anslag till omläggning af allmänna vägar,
och den frågan torde böra föregå beslutet om Calixvägen, i
anseende dertill, alt Utsk. tillstyrkt att hvad som erfordras
lill understöd för anläggning af Calixvägen skulle utgå
af anslaget tili vägars anläggning och förbättring i allmänhet.
Jag anhåller, att BorgareShs beslut i denna del måtte
blifva antaget.
BorgareSt:s beslut angtde c) väganläggningar m. m. upplästes,
så lydande: ”Ståndet beviljade ett statsanslag för vägars
omläggning och förbättring af 5o,ooo r:dr årligen, alt
utgå under 4 år med sammanlagda 200,000 f:dr, hvilket
anslag ställes till K. M:s disposition; äfvensom Ståndet antog
Utskts tillstyrkande, all B. St. må till K. M. i tind.
öfverlemna att, för hvarje särskildt fall, förordna i hvad
mån vederbörande menigheter, som åstunda omläggning
och förbättring af vägar, må vara pligtige alt till företagets
utförande med arbete bidraga; dock så att de menig
lieler,
hvilka erbjuda sig att med arbete eller tjenslbarheter
lill företagets utförande bidraga, skola företrädesvis vara
berättigade alt af anslag komma i åtnjutande.”
Hr af Ekenstam: Sedan R. o. Ad. nu afhört BorgareSlts
beslut, anhåller jag att Ståndet täcktes förena sig om
detsammas antagande, enligt hvilket 5o,ooo r:dr om året i
4 år, eller tillsammans 200,000 r:dr, äro för behofvet all påräkna,
samt att de vägomläggnings- eller förbätlringsföretag
företrädesvis skola blifva delaktiga uti anslaget, hvartill vederbörande
communen, corporationer eller enskilde personer
erbjuda sig att lemna ai betsbili äde.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Det är egentligen ett
yttrande i betänk., i anledn. hvaraf jag bär begärt ordet;
här slår nemi. på 56 sidan: ”äfvensom Utsk. hyser den åsigt,
alt, då härads-eller sockenvägar, med få tind antag, mera äro
afsedde för hvarje särskild orts enskildla behof, än för det
allmännas, de statsbidrag, som för landsvägars förbättrande
kunna komma i fråga, icke lämpligen böra i allmänhet utsträckas
äfven lill de förstnämnda, hvilket åter, genom begagnande of
det föreslagna uttrycket, alla dåliga vägar, skulle inträffa.
” Min öfvertygelse är den, att då härads- och sockenvägar
ganska ofta äro föreningsvägar emellan landsvägarna,
och således mången gång för det allmänna äro af lika stor
nytta, som sistnämnda vägar, så vet jag icke, hvarför ej
härads- och sockenvägarne böra komma i åtnjutande af den
ifrågavar. förmånen, helst desamma, i händelse de komma i
5i8
Den 29 Mars e. m.
åtnjtifande af den ifrägayar. lijelpen, skola bidraga till ökande
af communicationssättet. Jag får således tillstyrka, att
äfven sådane vägar måtte tillerkännas rättighet att tillgodonjuta
anslaget, så ofta K. M. finner för godt alt dertill bevilja
medel. I öfrigt instämmer jag uti hvad som blifvit
yttradt af Hr af Ekenstam.
Gr. Anckarsvärd, Garl Henr.: Om jag icke för
mycket misstagit mig, så bar bär blifvit föredragen en
inbjudning från BorgareSt., att R. o. Ad. skulle deltaga i
dess beslut; men om jag icke oriktigt fattat denna inbjudning,
så afsåg den endast anläggning af en ny väg emellan
Öfver- och Neder-Calix socknar, men icke det af BorgareSt.
förökade anslaget af 5o,ooo r:dr. Jag är lika så intresserad
i frågan om vägarnes förbättring, som någon kan vara det,
emedan jag erkänner behofvet deraf, och understödjer derföre
anslaget dertill så mycket som möjligt; men jag tror
icke att det kan vara öfverensstämmande med ett ändamålsenligt
handlingssätt, att vid afgörande utafstutsregler:n höja
anslagen utöfver hvad Statslltsk. tillstyrkt. Jag troi-således,
att R. o. Ad. i detta fall förfar ändamålsenligast och bäst,
0111 R. o. Ad. stannar inom det anslag af i5o,ooo r:dr, som
StalsUtsk. tillstyrkt, under de villkor i öfrigt, som Ulsk.
föreslagit R. St. att antaga. Hvad angår dessa medels användande
äfven för härads- och sockenvägar, såsom en värd
talare önskat, så vore det visserligen önskansvärdt att så
kunde ske; men jag fruktar att anslaget blefve alltför otillräckligt,
0111 det finge en sådan utsträckning, och jag tror
alt besörjandet af allmänt nyttiga företag bör i första rummet
afses, och att således omläggning af de backigaste landsvägarna
i första rummet bör ifrågakomma. Min enskilda
erfarenhet har gifvit mig vid handen, att örn communerne
sjelfve vilja gå i författning om härads- och socken vägars
omläggning, sä kunna de göra det med egna krafter. Jag
tillstyrker derföre, att R. o. Ad. måtte bifalla StatsUtskts
förslag i denna punkt.
Frih. Gederström, Jacob: Jag tillstyrker jemväl bifall
till det anslag, som SlatsUtsk. föreslagit i denna punkt.
Jag tror alt det är tillräckligt under loppet af de år, som förflyta
intill nästa riksdag. Men jag får fästa uppmärksamhet derpå,
att del blir nödigt att göra några tillägg till hvad Utsk.
föreslagit. Utsk. har tillstyrkt, alt sådana trakter, der allmänheten
ville bidraga till företagets utförande, skulle företrädesvis
vara berättigade till erhållande af anslag. Det
är icke nog alt bidraga till företagets verkställande. Allmänheten
måste också, efter i laga ordning verkställd undersökning
och faltadt beslut, vara öfverens derom att, efter
vägoinläggningen, ny vägdelning skall äga rum och vägarne
underhållas; ty eljest skulle det hända, att sedan vägen,
som förut gått öfver en backe, blifvit lagd omkring
Den 29 Mars c. in.
5‘9
densamma, hvarigenom vägstycket blifvit några hundra
eller 1000 alnar längre än förut, men den, som till underhåll
haft vägen öfver Lacken , icke vore förbunden att underhålla
längre vägstycke än före vägomläggningen, man
linge åtskilliga vägbitar, som ingen vore skyldig att underhålla.
Det är följaktligen nödigt, att på alla de ställen, der
vägar omläggas, ny vägdelning sker. Hvad åter angår frågan
om understöd för anläggning af den emellan Öfver- och
Neder-Calix socknar föreslagna väg, så hafva dessa socknar
varit i ämnet hörde, men vägrat att verkställa väganläggningen,
naturligtvis icke så mycket för den kostnad, som
det forsta arbetet skulle medföra, som icke fast mera med
hänseende till underhållskostnaden efteråt, i jemförelse med
det obetydliga gagn de kunde hafva af vägen, enär den vintertiden
voro likgilltig för dem, då man kör öfver marken
hvar som helst, och innevånarne sommartiden hafva högst
få föror att verkställa. Jag vill icke bestrida, att Öfveroch
Neder-Calix socknar böra uppmuntras genom anslag att
verkställa väganläggningen, men under villkor alt dervid
fästes det högst nödiga förbehållet af framtida underhållsskyldighet,
efter verkställd vägindelning, och då tviflar jag
på, att dessa socknar gå in på företaget. Jag tillstyiker
derföre, att det tillägg må äga rum, alt öfverallt, hvarest
omläggning af vägar ifrågakomma-, allmogen bör vara öfverens
om, att efter vägomläggningen densamma bör i laga
ordning indelas.
Hr Lefre'n, J o h. Pehr: För det första instämmer
jag med Frih. Cederström i den åsigt, att någon vägomlögg
ning
icke må äga rum, med mindre menigheterna åtaga sig
vägens underhåll; men jag tillstyrker icke att, jemte detta
tillägg, antaga hvad StatsUlsk. föreslagit, utan jag tillstyrker
R. o. Ad. att, med det af Hr Frih;u nämnda tillägg, an
taga
RorgareSt:s inbjudning.
Hr Eden h je 1 m, Gillis: Då della mål förra gången
förevar och återremitterades, yrkade jag, att den minsta summa,
som lill ilrågavar. föremål borde anslås, voie 200,000
r:dr. Jag yrkar det ånyo af samma skäl, som jag då anförde,
nemi. att då Utsk. varit så frikostigt vid så många andra
tillfällen, hvarvid jag icke alltid kunnat inse nyttan af föi emålet,
så borde del också hafva någon consideralion med
sådana företag, som bestämdt leda lill allmännytta; ty finnes
väl någon, som icke har nytta deraf, att vägarne förbättras
och blifva sådane att de kunna begagnas 12 månader af året,
i stallet för 5 å 6, såsom händelsen är på många ställen?
Hvad härads- och sockenvägar angår, så delar jag öfvertygelse
med Gr. Posse derom, att deras förbättring afven bör
blifva föremål för allmänna anslag; men jag skulle tro, alt
iståndsättandet och omläggningen af de större landsvägarna
emellan residensstäderna företrädesvis bör afses, såvidt be
-
5ao
Den 39 Mars e. tn.
hofvet det påkallar, eller iden nian att man åtminstone må
slippa att nied lifsfara resa öfver backar och berg. Jag tillstyrker
således bifall till hvad BorgareSl. beslutat.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Med Frih. Cederström
instämmer jag deruti, att, i händelse anslag beviljas
för anläggning af en väg emellan Ofver- och NederCalix
socknar, sockenboerne böra förbinda sig att underhålla
denna väg; men något tillagg derom behöfs icke, emedan
SlatsUtsk. redan har föreslagit detta villkor. Hvad angår
summan, som man ansett bör ökas med 5o,ooo r:dr, så erkänner
jag, att denna tillökning kan blifva nö'dig, emedan
det visserligen är af stort behof alt få våra vägar förbättrade;
men då K. M. sjelf insett nödvändigheten af en förbättrad
ordning med väganläggningen i Riket, och förklarat sig
inse behofvet att öfverlemna denna administralionsdetalj åt en
särskild förvaltning, så skulle jag tro, att, innan R. St. anvisa
alltför stora anslag för detta ändamål, det vore nödigt att en
sådan styrelse fått träda i verksamhet, och att ett förslag för
detta ändamål kunde utarbetas, som, af Regeringen pröfvadt
och granskadt, kunde framläggas för Representationen vid
en kommande riksdag. Jag kan derföre icke biträda den
tanken, att anslaget borde höjas med 5o,ooo r:dr. Något
särskildt villkor derom, att, der vägen omlägges eller ny väg
upptages, densamma skall indelas, när den gamla casseras, har
Utsk. icke ansett behöfligt. Man har nemi. föreställt sig att
det låg i sakens natur, att en landsväg icke finge casseras
och en annan tagas upp, utan att någon skulle underhålla
den nya vägen, samt alt de administrerande auctoriteterna
skulle finna detta förhållande så enligt med sakens beskaffenhet,
att någon föreskrift af R. St. derom icke behöfdes.
Jag har delat denna tanke, och tror såleles att Frih. Cederström^
tillägg icke behöfves.
Hr af Ekenstam; Hvad beloppet af anslaget beträffar,
så synas 200,000 r:dr icke kunna anses vara alltför
mycket, drå det blott utgör So.ooo r;dr 0111 året, och man
besinnar, att det angår hela Riket eller 24 län. Beträffande
Gr. Posses yttrande, att vägar, som icke benämnas allmänna
vägar, nemi. härads- och sockenvägar, äfven borde
komma i åtnjutande af något biträde, så delar jag så väl
Ulskts, som Hr Edenhjelms åsigt, att det icke ar uteslutande
de allmänna vägarna, som böra iståndsättas, emedan Utsk.
pag. 56 sagt, att med få undantag, äro härads- eller sockenvägar
mera afsedda för hvarje särskild orts enskildta behof,
an för det allmänna. För dessa fa undantag ville jag anhålla,
att R. o. Ad. matte bestämma en möjlighet att få biträde
utaf anslagssumman. Det gifves nemi. postvägar och
andra vägar, försedda med gästgifvaregårdar, hvilka äro lika
vigtiga och hafva samma egenskaper, som allmänna vägar;
-
D« n ag Mars e. m.
gar; oell är det förmodligen sådana, som Utsk. afsell med
undantagen, ehuru i sjelfva resultatet icke förmärkes, att
Utsk. velat [göra något afseende på dessa få undantag.
Jag anhåller derföre alt härvid få göra eli så lydande tillägg:
”Att på K. M:s nåd. ombepröfvande må bero, huruvida
härads-eller sockenvägar äro af den natur, att de i förenämnde
afseende böra åtnjuta samma rätt, som allmänna
landsvägar.” Jag anhåller att, sedan beslut blifvit fattadt i
afseende på summan, få göra det tillägg, som jag nu begärt,
jemte det som Frih. Cederström yrkat.
Gr. Posse: Då jag anmälte mig, hade ännu icke Hr
af Ekenstam yttrat sig. Det var egentligen för att säga hvad
den värde talaren yttrat, som jag begärde ordet. Jag skulle
likväl önska det af RorgareSt. beslutade tillägg, nemi. att
förmånsrätt mätte beviljas dem, hvilka vilja biträda vid vägförbällringen.
I afseende på hvad Frih. Cederström yttrat
ang:de vägdelning, får jag erinra, att det är något sorn af
de nuctorileter, hvilka med dessa ärenden hafva alt skada,
lätteligen kan åstadkommas innan något anslag lemnäs till
de vägh ållningsskyldige; och jag skulle derföre tro, alt tillägget
icke är behöflig!.
Frih. Cederström: Det synes mig råda någon förbistring
i kunskapen om våra vägar, deras anläggning, och
sättet att fördela underhållsskyldigheten i landet. Hr af
Ekenstam har yrkat, att del skulle öfverlemnas åt K. M. att
pröfva härads- och sockenvägars natur, för alt derefter bestämma
huruvida de kunde få del af anslaget. Dessa vägars
natur är igenom lagen bestämd. Härads- och allmänna
vägar skilja sig ifrån hvar andra i hänseende lill bredden.
Den förra är 6’ och den sednare 10 ä 12 alnar bred; men
annat är frågan 0111 vägarna emellan socknarna. Om socknarne
gemensamt komma öfverens om att en väg behöfves till
ett eller annat ställe i en socken, så är naturen af denna
väg bestämd genom lag, och kan icke ändras, såvida lagen
skall följas, så ock vägar till lastageplatsen, hamnar och
qvar nar', hvilka alla skulle blifva föremål för samma anslag;
men jag skulle förmoda, att då fråga är om anslag af R.
St., måste föremålet vara de allmänna vägarna, som äro indelta
till underhåll af häraderna. En värd talare, Frih,
Sprengtporten, har ansett någon bestämmelse ang:de vägindelningen
vara öfverflödig, emedan omläggning af de gamla
vägarna icke skulle fordra annat arrangement, än alt de,
som varit förbundne att underhålla vägar, fortfarande skulle
göra det; men då hvarje hemman tillkommer en viss våglängd
att underhålla på ett visst ställe, så frågar jag, om
det vore lämpligt, att den, hvars vägstycke t. ex. utgjort 200
alnar, men, genom omläggning omkring en backe, blifvit
600 alnar, skulle kunna åläggas alt underhålla det tillöka22
H. 66
Den sj Mars c. m.
de vägstycket af icke mindre än 400 alna*’} oel» om lian icke
kunde åläggas en sådan underhållsskyIdighet, så blefve dessa
4°° elnar icke underliållna, derest icke desamma Iilefve
fördelia på samtliga vägbållningsskyldiga hemmansägare.
Följaktligen måste, på de ställen der vägen omlägges, meniglielerne
vara ense om ny vägindelning sedan omläggningen
försiggått, såvida ej orättvisa skall befordras, föranledande
till vidlyftiga rättegångar. Frill. Sprengtporten har
yttrat, att i afseende på Calixvägen Ulsk. föreslagit, att sockenboerne
skola förbinda sig att underhålla vägen. Deruti
har han rätt, ty de orden finnas i betänk.; men en sådan
förbindelse inträder icke med mindre vägen är indelt; ty
hvarken landshöfdingen eller kronobe!jeningen kan säga till
Pohl eller Per, alt lian skall underhålla vägen, förrän densamma
är indelt. Jag förnyar derföre min anhållan om det
tillägg, att öfverallt, hvarest vägomläggning kan komma i
fråga, skall allmänheten hafva förklarat sig villig att ingå
på ny vägdelning, innan anslag till vögomläggningen kan
komma i fråga,
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Ehuru jag hittills iakttagit
tystnad under debatten angående extra-stalsreglei :n,
och äfven hädanefter kommer att bibehålla den, anser jag
mig likväl äga ett slags skyldighet att yttra mig i della ämne,
då jag sjelf deri är motionär. Den motion jag redan
vid förra riksdagen väckte, och som jag vid den innevar.
åter upptog, åsyftade egentligen ingenting annat, än alt fästa
Regeringens uppmärksamhet på nödvändigheten alt undersöka
beskaffenheten af vägarna i landet, och att genom ett
mindre anslag sälta Regeringen i tillfälle att fullända dessa
undersökningar, och att derefter för R. St. framställa icke
blott en plan för de större communicalions-liniernas till
lands förbättring, utan ock det förslag till expropriations-lag,
hvarförutan en dylik förbättring ej kan äga rum. Denna
motion vann vid förra riksdagen icke ens det afseende, alt
den föranledde till någon tind. önskan i ämnet, ehuru den
hade lyckan att vara understödd af flera sakkunniga män,
och ibland dem af Öfverdirecteuren vid landtmäteriet. Men
sådant oaktadt, och ehuru man bör förmoda att bemälde
embetsman icke underlåtit alt fästa vederbörandes uppmärksamhet
på det vigtiga ämnet, har man dock icke försport,
att någon den ringaste åtgärd blifvit al Regeringen vidtagen
till föranstaltande af den ifi ågaställda undersökningen eljer
frågans förberedning i något afseende. R. St. sakna äfven
uti Regeringens propostr om statsverket, sä ordinarie soia
extra-ordinarie behof, ali framställning 0111 anslag till ifrågavar.
ändamål. Vid sådant förhållande synes, som om Regeringen
alldeles icke hafL ens tanke på något företag i denna
riktning, och att det följaktligen torde vara för Regeringen
särdeles olägligt att från R. St. få mottaga en erinran 0111
behofvet deraf. Då jag städse utgår från den synpunkten,
D t 11 29 Mars e. ra.
5a3
att det Sr politiskt orätt, alt till en Regering, för livilken
man icke har lyckan att äga förtroende, öfverlemna betydliga
summor lill disposition, och dä inconsecjve nsen häraf
är större, i samma man som Regeringen visat större likgiltighet
för det ändamål, hvarom är fråga, och alla specialhestämmelser
saknas för an vä ndandet; sä kan jag, oaktadt min
förbindelse till StatsUtsk. för dess benägenhet att tillstyrka
min motion, dock icke lenina min röst för det ifrågavar. betydliga
anslaget af i5o,coo r;dr, utan begär endast en måttlig
summa af t. ex. 10,000 r:dr för förberedande undersökningar
nied afseende å ett för häl t rad t vngsysteme. Jag har visst icke
någon anledn. förmoda, att detta mitt yttrande kommer
alt hafva inflytande, hvarken på R. o. Adts, eller de öfriga
Ståndens beslut, men jag har ansett det vara min pligt såsom
representant, att öppet yttra min mening och min rätt
att få densamma i prof. förvarad.
Hr Printzensköld, Carl: Med den erfarenhet, vi
äga om den höga grad af sparsamhet, sorn BorgareSt, iakttag,
t vid beviljande af alla anslag i och för allmänt nyttiga
ändamål och för Statens behof, är del en verklig tillfredsställelse,
åtminstone för mig, alt erfara, att BorgareSt.
vid delta tillfälle afvikil från denna princip, i det att Ståndet,
mod öfverskridande af StalsUlskts förslag, beviljat till
det allmänna nyttiga ändamål, hvarom fråga är, ett anslag
af icke mindre än 200,000 r:dr. Jag kan icke annat än på
tiel högsta tillstyrka, att R. o. Åd. måtte i detta beslut instämma
och öfverlemna delta anslag till K. M:s disposition,
lör att efter sig företeende omständigheter användas der det
pröfvas nyttigast. Det klander, sorn Hr Dalman tillåter sig
mot Regeringen, derföre att den icke till R. St. aflåtit propus.
i timnet och icke låtit verkställa undersökning lill utrönande
hvarest behofvet vore störst, är så mycket mera
(‘förtjent, som Hr Dalman icke torde vara obekant, att R.
St. vid föregående riksdagar icke anslagit några medel till
Regeringens disposition, för alt användas till sådana undersökningar,
som han ansett nödvändiga. Då jag tillstyrker
bifall till det högre anslag BorgareSt. beslutat, kanjig likväl
icke undgå instämma med Frih. Cederström i fråga om
nödvändigheten att fusta sådan! villkor vid anslags beviljande
för ifrågavar. ändamål, hvarigenom säkerhet vinnes, alt
bela den omlagda vägen äfven blir underhållen. Hvad särskildt
angår frågan om anslag till Calixvägen, så lärer väl
ingen kunna bestrida, att det är Statens skyldighet alt, så
vidt på densamma beror, söka tillvägabringa och underlätta
coinmiinicationen i landet, för alt derigenom framkalla
industri och välmåga bland landels innebyggare. Efter de
upplysningar SlulsUtsk. erhållit, och som äfven ligga lill
grund för Borgai eSt:s beslut, skulle Calixvägen olvifvelaktigt
medföra gagn lör de norra orterna, och måhända äf
-
5*4
Den 29 Mars e. m.
ven bidraga till det resultat, att malmen från Gellivare grufvor
kunde på densamma transporteras. Om således Staten
uppoffrar 7000 r:dr för denna väganläggriing, under förbehåll
att ortens innebyggare skola underhålla vägen, så hade
Staten derigenom beredt det allmänna en slör nytta. Jag
tillstyrker derföre antagande af BorgareSt:s inbjudning.
Hr af Dalström, Gustaf Jacob: Jag förenar mig
med Hr af Ekenstam uti anhållan, att R. o. Ad. ville biträda
BorgareShs beslut och anslå en summa af 200,000
r:dr till omläggning af vägar i allmänhet; men jag kan icke
förena mig med Gr. Posse, som yrkat att anslaget skulle
utsträckas till härads- och sockenvägar. Del vore lyckligt
nog örn anslaget vore tillräckligt för att omlägga de större
landsvägarna inom landet. Icke heller kan jag förena mig
med Frih. Cederström om det af honom yrkade tillägg uti
skrifvelsen till K. M., nemi. alt menigheterna först skola
höras, innan vägarne blifva indelle till underhåll af menigheterna.
Det är en åtgärd, som alla tider ägt rum, och
som är grundad icke allenast i sjelfva saken, utan äfven i
gällande författningar. Jag finner derföre mindre lämpligt,
att, när summan öfverlämnäs lill K. M:s disposition, man
sätter i fråga, huruvida man i påföljande åtgärder skall
förfara enligt lag och författningar. Jag anhåller om bifall
till BorgareSl:s beslut.
Frih. Sprengtporten: Jag har ingenting vidare alt
anmärka emot Frih. Cederström; bevisning mot min mening,
än att Hr Frih:n icke upptagit hvad jag sagt, utan någonting
annat. Jag liar aldrig sagt, att den som har ett kortare
vägstycke, t. ex. en backe, att underhålla, kan förbindas
att underhålla det längre vägstycke, sorn uppkommer
deraf att vägen omlägges; mea jag har sagt, alt bifalla Regeringens
sida till en väggomläggning förutsätter pröfning
af alla omständigheter samt menigheternas hörande, så alt
det faller af sig sjelft, alt frågan 0111 underhållandet af den
nya vägen måste ovillkorligen af auctoritelerna vara prof -  vad och afgjord, innan K. M. kan lemna anslag dertill, och
att detta är så enkelt att StalsUtsk. icke beböft framställa
något derom. På samma sätt förhåller det sig med Calixvägen.
Hr Frih:n tyckes vara af den tanken, att anslaget
dertill icke borde utgå under annat villkor, an att orten åtager
sig vägens indelning; men nu hemställer jag: kan man indela
en väg, som icke är anlagd ? Deraf torde finnas, att Frih.
Cederströras tillägg i ena fallet är obehöflig! och i det andra
overkställbar!.
Hr Lefren: Förevar, fråga är tvifvelsutan af en betydlig
vigt. Vi hafva att lacka Hr Dalman för det han
under 2:ne riksdagar har fästat sin uppmärksamhet och derefter
R. Sl:s uppmärksamhet på denna vigtiga angelägenhet.
Det har gått Hr Dalman vid förra riksdagen, som det
D c n 39 Mari c. m.
i vårt land alllid brukar att gå, nemi. ali, när första gången
en vigtig (råga uppstår, så vinner den icke allt det afseende
den förtjena!'. Hr Dalman har således, såsom lian
sjelf nämnt, haft den oturen vid förra riksdagen, att, oaktadt
han fick understöd af Öfverdirecteuren vid landtmäteriet,
icke se sin motion så omfattad, alt den föranledde en
underd. skrifvelse till K. M.; deruti har Hr Dalman räll;
men kan han deraf draga den slutsats, att Regeringen icke
fästat tillbörlig uppmärksamhet vid denna omständighet, när
R. St. ingen skrifvelse derom afiäto; ty del är väl för mycket
begärt, att Regeringen skall så omsorgsfullt betrakta
hvarje sak, att Regeringen icke slulle få förbise de motionärers
framställningar, hvilka misslyckats i sina bemödanden.
Jag är visserligen icke den, som har att göra med denna
sak, betraktad från Regeringens sida; men jag finner det besynnerligt,
att man beklagar sig deröfver, att Regeringen icke
kommer med begäran om anslag i vissa fall; och när
Regeringen begär anslag, så blir klandret ändock icke ute.
IIr Dalman har vid denna riksdag haft framgång för sin motion
; och jag lyckönskar icke blott Hr Dalman, ulan äfven
det allmänna, som är på vägen att få uppbära frukterna af
Ilr Dalmans fosterländska bemödanden i detta fall. Det enda
sorgliga, som här företer sig, är att Hr Dalman, som gemenligen
är conseqvent, icke synes önska, att hans motion
måtte vinna egentlig framgång. StatsUtsk. synes mig hafva
tagit i noggrannt^fvervägande vigten af Hr Dalmans motion,
och BorgareSt., som vid denna riksdag icke kan beskyllas
för öfverflödighet uti beviljande af anslag, har till och
med ökat med 33-i- proc. det af Utsk. tillstyrkta anslagsbeloppet.
Jag måste, oaktadt motionären icke synes vårda sig
mycket 0111 sitt eget barn, upptaga detsamma för min enskilda
del, till all den vård, jag med min röst kan detsamma
egna. Jag önskar derföre, alt, oaktadt motionären lernnar
motionen åt sitt öde, detta öde måtte blifva fördelaktigt för
motionen, och alt R. o. Ad. måtte instämma i BorgareSt:*
beslut.
Hr von Hartmansdorff: Det är blott en ledamot,
som bestrid t allt anslag till vägars omläggning, men han har
dock velat bevilja anslag till undersökning om sättet och orterna
för sådana omläggningar. Det är nemi. samme värde
talare, som väckt motionen. Antingen har han med denna
motion blott åsyftat ett slags skåderätt, eiler och tycker han,
att för mycken medgång är fa ilig, och vill derföre hålla
igen, då BorgareSt. gifver mer än StatsUtsk. föreslagit. Men
en hvar som vet hvad väganläggningar kosta, och som tillika
känner, att backiga och illa anlagda vägar i Riket aro så
många, för alt icke säga alla, känner ock att behofvet i detta
hänseende fordrar myckel. — När nu BorgareSt., som aidel,
hvilket företrädesvis bör vara angeläget om lättad 10-
Den 29 Mars c. m.
reise inom landet, inbjudit R. o. Ad. all förena si" om
5o,ooo r:dr högre anslag iin StalsUtsk. föreslagit; sa kan jag
icke annat än vördsamt tillstyrka, det R. o. Ad. måtte bevilja
denna summa. Men på det att icke rösterne måtte söndra
sig derigenom att en yrkar ett villkor, och en annan ett
annat, så anhåller jag ali 11r Frih. o. Landtm, täcktes först
göra propus, på beloppet af den summa R, o. Ad. behagar
anslå, och all villkoren derefter måtte få komma under
öfverläggning.
Frih. Cederström: Frih. Sprengtporten har yttrat,
alt jag skulle hafva begärt, att menigheterna skulle dela en
ännu icke anlagd väg, men som vore i fråga alt omläggas.
Något sådant har jag icke yrkat. Det må vara Hr Frilen
föi behållet att på det sältet upptaga andras yttranden. Jag
liar förklarat, alt medel icke böra beviljas till vägomläggningar
eller anläggning af vägar, med mindre menigheterna
förklara sig nöjde att, efter vägens anläggning, företaga ny
vägdelning. Man kan icke dela vägen förr än den finnes,
emedan det beror på vägens beskaffenhet och öfriga omständigheter
i hvad mån det ena vägstycket bör blifva längre
än det andra ; men om icke menigheterna i förväg förklara
sig villiga alt underkasta sig ny vägdelning, så kunde
de sedermera bestrida en sådan delning, hvaraf följden blefve
att vägen icke komme att delas och icke heller blefve
underhållen; men om deremot i lag bestämmes, alt den omlagda
vägen skall emellan väghållningsskyIdige delas, så är
del klart, alt om man vill ändamålet, måste man äfven vilja
de i lag bestämda villkoren derför.
Hr Dalman: Ehuru smickrande det är för mig att någon
min ringa åtgärd af Hr Lefren ställes under rubrik af fosterländska
bemödanden, så befarar jag likväl, att jag vid detta
tillfälle icke kan vara nog lycklig förtjena detta loford,
så vidt det förmodligen hufvudsakligen åsyftar, att Regeringen,
i följd af min motion, skulle erhålla ett betydligt anslag.
Jag har nemi. icke yrkat, att något större anslag nu
genast skulle ställas lill Regeringens disposition. Jag har
icke yrkat annat, än hvad som synes af StalsUtsk:s betänk.
JN':o 354 pag. 45. Af den der upptagna resumé utaf motionen
synes tydligt, att den åsyftat en skrifvelse till Regeringen,
hvarigenom Regeringens uppmärksamhet blefve fästad
på nödvändigheten ali ordna denna del af communicationsiinierna
i landet, och att, förr än en sådan proposition af
Regeringen blefve framställd, det icke fallit motionären in,
att något större anslag en bloc skulle ställas lill Regeringens
disposition.
Gr. Anckarsvärd: Jag har utan tvifvel mycket illa
uppfattat sjelfva afsiglen med delta anslag, om jag kunnat
föreställa mig att hvarken med i5o,ooo r:dr eller 200,000
något sådant ändamål varit afsedt, alt dermed i någon be
-
Den Jg Mars e. ra.
tydligare man de backiga ocb eländiga vägarne lunna omläggas.
Jag tror nemligen, att kostnaden kommer alt uppgå
till mångå millioner, om fråga Liefve att bekosta dessa
vä gom läggningar. Jag skulle derföre tro, att det utaf SlatsTJtsk.
föreslagna anslagsbeloppet bör på så sätt komma att
uppfylla sitt, ocb således ett betydligt ändamål för landet,
att länestyrelserna derigenom komme i tillfälle att meddela
alla tillgängliga upplysningar för att understödja dylika företag,
ocb att man således möjligtvis kan komma att göra
några framställningar inom länen lill menigbeterna att sjelfve
företaga så beskaffade vagomläggningar, då de kunna af
dessa allmänna medel få åtskilliga smärre kostnadsbe lopp ersatta.
De väsendlligaste svårigheterna ocb betydligaste tvisterna
yppa sig i afseende på jordersältningarna, hvarom allmogen
är till den grad angelägen, att jag i en dylik händelse
måste tvista med en jordägare om en jordlapp, som icke
belöpte sig till en rtdrs värde ocb hvarför jag erbjöd
honom flerdubbel ersättning. Hufvudföi emålet för anslaget
synes mig vunnet derigenom, att om anslaget beviljas, hafva
R. .St. hannat till Styrelsens disposition en summa, hvarigenom
sjelfva den allmänna andan för sådana företag inom
provinserna kunde komma att uppmuntras och befrämjas;
och i sådant afseende ar det min öfvertygelse, att 15o,ooo
rtdr, som StalsUlsk. föreslagit, är en lämplig summa och
fullkomligen tillfyllestgörande, åtminstone lill en början ; oell
är det på denna grund jag icke kunnat öfveilyga mig om
lämpligheten att ingå på BorgareSlis tillägg, aldraminst innan
R. St. fått erfara hvad nytta sorn härf] u t i t af denna summa,
och på livad sätt den blifvit använd och fördelt, samt lill
hvilka resultat den kunnat leda; ty 0111 dessa i5o,ooo ndr
komma att uppoffras företrädesvis för en enda väg, som kan
synas mera inflytelserik, så är, efter milt begrepp, hela anslaget
förfeladt, då vi veta huru litet det skulle förslå för
vägomläggningar i allmänhet. Således tror jag, alt man bör
fästa afseende i första rummet på den möjliga nytta, som
med anslaget kan vara förenad, ocb derföre yrkar jag bifall
till Utskis förslag; men då BorgareSt. särskildt gjort en inbjudning,
att R. o. Ad ville förena sigom ett anslag a f 7,000
r:dr till nya Calixvägen, så tror jag man gerna kan biträda
denna inbjudning, derföre alt den omfattar ett helt nytt föremål,
nemi. en ny väganläggning; då deremot det förra anslaget
är afsedt för omläggning af sådana vägar, hvilka genom
en sådan åtgärd kunna göras mera farbara oell följaktligen
befordra en lättare communication. Jag anhåller således
hos Hr Frih. o. Landtm, om propos. till bifall å Utskts
betänk, i delta hänseende, jemte bifall till BorgareSl:s inbjudning,
så vidt den afser anslag till den piojecterade nya
vägen emellan öfre och nedre Calix socknar.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Utaf de flera motioner, som
5i3
Den 29 Ma rs e. m.
varit väckta i della hänseende, sä väl vid denna, som föregående
riksdagar, synes allmänna opinionen vara stämd för
detta ämne. Vill man företaga vägarnts förbättring, så torde
det höra medgifva*, att den summa, som BorgareSt. Beviljat,
visserligen är behöflig. Jag inser icke något skäl alt
nedsätta denna summa, då man är öfverlygad att nytta dermed
skall åstadkommas. Jag äger ingen nnledn. förmoda,
att missbruk uti dispositionen af dessa medel skulle komma
alt äga rum, såsom ett skäl att ångra anslagets beviljande.
Om man kunde föreställa sig, att dessa medel skulle komma
alt användas blott på en enda väg, eller för ett localt intresse,
då medgifver jag alt man gjorde försigtigast att ej anslå
några medel ; men om man hyser denna öfvertygelse, vet jag
icke hvarföre man skall anslå i5o,ooo r:dr och icke snarare
afslå alltsammans. Jag är icke så lycklig att kunna förutse
ett sådant förhållande, och mäste tillstå, att på samma
grunder, som StatsUlsk. sjelft uppgifvit, och som tyckas hafva
legat lill grund för de motionärers åsigt, hvilka intresserat
sig för ämnet, och då ett så stort anslag som i5o,ooo
r:dr blifvit tillstyrkt af StatsUlsk., men BorgareSt., som bäst
bör känna communicationernas beskaffenhet i landet och
nödvändigheten af deras förbättrande, ökat detta anslag; så
vet jag icke hvarföre man ej kan instämma uti BorgareSt:s
beslut. Jag instämmer med de värda talare, som ansett summan
försl böi a bestämmas, och alt de villkor sedermera böra
utsättas, som för rättighet att kunna erhålla del af anslaget
må anses af nöden.
Frih. Sprengtporten: Jag skulle varit mycket böjd
föi- alt tro, att Frih. Cederström icke fästat nog uppmärksamhet
vid den omständigheten, att här icke är fråga örn alt
lemna anslag till nya vägars anläggning, utan i fråga 0111
Calixvägen, i afseende hvarpå StatsUlsk. förklarat det villkor
böra bestämmas, att icke något anslag dertill skulle utgå,
med mindre ortens innevånare åtaga sig vagens underhåll.
llr von llartmansdoi-ff: Till någon del förekommen
af Hr Lagerhjelm, vill jag hemställa till Gr. Anckarsvärd,
om han icke fastat sig vid en bisak och förbisett, hufvudfrågan,
då han tillstyrkt antagande af BorgareSt:s inbjudning
i afseende på Calixvägen, men deremot afstyrker hennes
antagande i afseende på den större summan af 5o,ooo
r:dr till vägars omläggning. Efter min förmening borde ett
anslag, sådant som delta, helst användas på sådana vägar,
der det gjorde mesta nytta, d. v. s. på dem, som mest befaras;
ty då komme det till nytta för den största delen af
Sveriges innebyggare. Hr Grefven har ansett summan otillräcklig,
äfven 0111 hon höjdes till 200,000 rtdr. Det må vara,
men säkert är, att fyra gånger 5o,ooo rtdr räcka bättre
till
D e n 2g M a r s e. m.
till än fre gånger 5o,ooo r:dr. Det är således i öfverensstämmelse
med Hr Grefvens egen åsigt, som jag vidblifver
min anhållan om instämmande uti BorgareSt:s beslut.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Till en början tager
jag mig friheten fästa II. o. Ad:s uppmärksamhet vid
en i sig sjelf ganska obetydlig ovarsamhet i redactionen, då
det heter anläggning af backiga vägar, i stället för o inläggning
af desamma. Hvad sedermera angår Gr. Anckarsvärds
yttrande om anslagets otillräcklighet, och hvilket
yttrande egentligen föranledde min anhållan om ordet, så
torde jag dervid få äran erinra, att om 200,000 r:dr är en
för ändamålet otillräcklig summa, hvilket jag visserligen anser
den vara, så måste ett anslag af i5o,ooo r:dr vara ännu
mera otillräckligt; och om något till nytta för landet ledande
resultat skall vinnas uti en så vidtomfattande fråga,
som denna, och med hänseende jemväl till vårt lands bergiga
beskaffenhet och öfriga locala svårigheter för ett beqvämare
communicationssätt till lands, så bör man väl hellre
anslå, lika med BorgareSt., 200,000 r:dr, än, lika med Utsk.,
endast bevilja i5o,ooo. Hvad åter angår den reflexion af
Gr. Anckarsvärd, att anslaget borde fördelas någorlunda jemnt
öfver hela landet, så att icke vissa orter uteslutande komme
i åtnjutande deraf, så får jag blott erinra derom, att som
icke backar och berg äro jemnt fördelte öfver hela landet, så
är det äfven naturligt, att några provinser komma att erhålla
vida större del utaf anslaget, än andra, och alt några
måhända alldeles icke blifva delaktiga deraf. Att sådana
ställen, som äro mest befarna, först böra blifva föremål för
Regeringens omsorg och för användandet af detta anslag,
synes äfven vara naturligt. Jag tillstyrker således antagande
af BorgareSlts inbjudning — nemi. att 200,000 r:dr för
ifrågavarande ändamål måtte ställas till K. M:s disposition;
hvarjemte jag instämmer uti BorgareSt:s inbjudning i fråga
om det obetydliga anslaget till anläggning af den ifrågaställa
nya vägen emellan öfre och nedre Calix socknar.
Gr. Anckarsvärd: Hr von Hartmansdorff täcktes benäget
ursägta mig, om jag icke kan antaga en så beskaffad
bevisning, som han mot mig användl; ty han har haft godheten
att i det närmaste uppräkna mina egna åsigter i afseende
på sjelfva vägomläggningen och sättet att dervid förfara.
Utun att äga något särdeles stort anspråk på anseende för
arithmetiska kunskaper, torde likväl Hr von Hartmansdorff
behaga tillerkänna mig förmågan att kunna räkna så långt,
som förutsattes för att veta, att 200,000 är mera än
i5o,ooo, och att jag således icke af den anledning, som Hr
von Hartmansdorff tyckes hafva förmodat, inlåtit mig uti
denna strid: men jag har yttrat, och fortfar uti delta yttrande,
att 200,000 r.dr är en högst obetydlig summa för
22 II. 67
53o
Den 29 Mars e. ui.
vägomläggningar i allmänhet, och alt jag derföre icke kan
betrakta ett anslag af 200,000 r:dr eller i5o,ooo r:dr annorlunda,
än såsom en utväg att uppmuntra menigheterna att
sjelfve företaga sådana arbeten; ty om de skola af Staten bekostas,
så räcker så den ena som andra summan snart sagdt
till ingenting. En hvar vet, och jag bättre än alla andra,
att jag icke tagit magistergraden, och att jag således icke
på disputationsbanan kan äga samma anspråk, som åtskillige
andre ledamöter; men jag ber Hr Lagerheim vara öfvertygad,
att jag känner lika väl sorn han, att lika så ojenint som vår
Herres gåfvor äro utdelade oss emellan, lika ojemnt äro naturhindren
fördelade öfver jordytan; och att det således icke
kunnat ingå i min åsigt, att dessa 200,000 eller i5o,ooo
r:dr skulle på skillingen eller rtdrn blifva lika utdelade öfver
alla Sveriges vägar. Hvad således Hr Lagerheims bevisning
har åsyftat, lemnar jag derhän. En annan värd talare,
Hr von Hartmansdorff, har äfven anmärkt mot mig, alt
jag tillstyrkt 7000 rtdrs användande för Calixvägen, och att
det vore inconseqvent, att tillstyrka det mmdre, och afstyrka
det högre beloppet ; men det må tillåtas mig, att med
arithmetikens tillhjelp, såsom bevis för min sats, anföra att
7000 r:dr är mindre än 5o,ooo r:dr, att jag vill anslå det
mindre beloppet, och ali det är på denna grund jag icke
ansett ändamålsenligt eller riktigt att bitiäda BorgareSt:s
inbjudning till högre belopp än 7000 r:dr.
Gr. Posse: Det är icke första gången jag nu har äran
förklara, alt regleringar i för stark scala för ett land, sådant
som Sverige, aro svåra att åstadkomma. Jag tror att
vid hvarje särskildt tillfälle bör öfvervägas, huruvida vägen,
som skall omläggas, är backig, eller sank, eller djup, eller
sandig; och jag tror derföre, att då R. St. besluta att till
Regeringens disposition ställa ett anslag af i5o,ooo r:dr eller
200,000 r:dr, så må det vara åt Regeringen öfverlemnadt att
bedomina, vid hvilka tillfällen biträden till vägomläggningar
må äga rum. Jag instämmer uti den önskan, att anslaget
måtte blifva fördelt så myckel som möjligt. En värd ledamot
har sagt, att backar icke finnas öfverallt. Detta yttrande
föranleder den förmodan, som trodde den värde ledamoten,
att detta anslag endast afsåge backars borttagande;
men så är ingalunda förhållandet, ty det afser vägars omläggning
och förbättring, påkallade af hvad orsak som helst.
Uti det mig nådigst anförtrodda län finnas visserligen icke
många särdeles besvärliga backar, men vägarne larfva icke
destomindre på flera ställen omläggning af andra orsaker,
som jag icke skall underlåta att anföra, derest jag kommer
att ingå till Regeringen med tind. anhållan 0111 biträde tilt
vägarnes förbättrande, och hvilka skäl utan tvifvel skola vara
lika talande, som det, att vägen går öfver eu backe.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag är egentligen före
-
Den Qg Mars e. m>
bommen utaf Gr. Posse, men får blott tillägga, att XJIs!<.
icke talat blott om backiga väga r, ty bär slår uti ryck lisen:
’’a 11 för anläggning oell förbättring af backiga eller eljest
”för communicationen mindre tjenliga delar af de allmänna
”landsvägarna i Riket, matie lill K. M:s disposition etc.” Man
hehöfver icke äga mycken kännedom af de södra delarna af
Sverige, för att finna, att der äro vägar, som, utan att vara
backiga, behöfva vida mera understöd än de backiga vägarna
i de norra orterna. Jag instämmer i det beslut, som BorgareSt.
fattat, nemi. att för ifrågavarande ändamål ställa
200,000 r:dr till K. M:s disposition. Jag förutsätter, alt på
de ställen, der förhållandet så medgifver, skola menighelerna
bidraga till arbetets utförande; men föreskrifterna derom
anser jag höra till sådana reglementariska bestämmelser, som
icke behöfva blifva föremål för något beslut af R. St.
Hr Westfelt, Nils: Det är blott för att få den äran
svara Gr. Posse några ord, som jag anmält mig. Hr Grefven
ansåg ordet backar icke böra bibehållas uti betänkandet, utan
att man borde öfverlemna åt K. M. att bedomina och afgöra
vid hvilka tillfällen anslag lill vägomläggningar niå beviljas.
Jag faster mig hufvudsakligen vid backar, hvilkas
kringgående Utsk. egentligen haft för ändamål med tillstyrkande
af anslaget. Jag anser det vara af stor vigt, alt denna
fråga en gång blifvit bragt å harie, och att den blifvit
med så mycken välvilja af R. St. omfattad. Jag kan dock
ej tillstyrka högre anslagsbelopp än StatsUtsk. föreslagit,
nemi. i5o,ooo, ehuru jag bekänner, att denna summa är otillräcklig,
om alla vägar, som behöfva det, skola omläggas;
men jag anser summan tillräcklig att börja med, för alt se
hvad nytta dermed kan åstadkommas och för alt animera
communerna alt sjelfve något mera, än som hittills skett, söka
förbättra vägarna.
Gr. Posse: Jag får blott, i anledn. af Hr Weslfelts
yttrande, tillkännagifva, att jag tror mig icke hafva yttrat
någon önskan, att ordet backar skulle borttagas. Jag har
tvertom önskat, att de termer, som StatsUtsk. begagnat, måtte
bibehållas, såsom lämpligast.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att den punkt, som nu
för R. o. Ad. blifvit föredragen, vore *af StatsUtsk. delad i
tvänne delar, den ena om anslag i allmänhet till vägars omläggning
och förbättring, och den andra i afseende på en ny
vägs anläggande i Norrbotten. R. o. Ad. behagade måhända
finna, då flera förslag emot StatsUtskis tillstyrkande här blifvit
framställda, äfvensom en inbjudning från BorgareSt., som
också icke instämde med StatsUtsk:s tillstyrkande, blifvit R.
o. Ad. meddelad, att särskild propos. mäste framställas på
första delen af StalsUtskts förslag, och särskild propos. å
det andra; äfvensom flere ledamöter begärt att i denna frå
-
532
Den ag BT a r s e. m.
ga, deruti flera meningar blifvit yttrade, särskildt [borde ifrfigakomma
propos. på summan, och särskildt på de villkor,
som med summans anslående kunde vara förenade, äfvensom
å de särskildta ändamålen för summans användande.
Hvad beloppet anginge, så hade StatsTJtsk. tillstyrkt för vägars
omläggning och förbättring i5o,ooo l-.dr, att under 4
år utgå med 37,5oo r:dr årligen; under discussionen hade
här blifvit yrkadt, att R. o. Ad. skulle, i öfverensstämmelse
med BorgareSt., bevilja en summa af 200,000 r:dr, att under
4 år med 5o,ooo r:dr årligen utgå. Dernäst hade under
discussionen blifvit yttradt, att, förutan det ändamål, som
StatsUtsk. afsett med detta anslag, nemi. omläggning och
förbättring af landsvägar, anslaget skulle få användas lill
härads- och sockenvägar, och att i öfrigt de villkor, som
StatsUtsk. förenat med anslaget, skulle förökas med några
flera, såsom t. ex. framtida underhåll af de vägdelar, som
blifvit nya och omlagda. R. o. Ad. behagade då måhända
finna, att särskilda propostr måste framställas på summan,
och särskilda på villkoren, och att sedermera, sedan R. o.
Ad. i dessa afseenden fattat sina beslut, dessa borde sammanföras
i en redactioD, hvilken då underställdes Ståndet,
ifall besluten blefve afvikande från Utsk:s förslag; Hr Landtm,
ville nu först framställa propos. å summan, hemställande alltså,
om R. o. Ad. behagade, i öfverensstämmelse med Utskts förslag,
för ändamålet bestämma en summa af i5o,ooo r:dr, alt
med 37,5oo r:dr årligen utgå i 4 år.
Ropades ja och nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
nej öfverröstat ja, begärde
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., votering.
Upplästes til justering och godkändes följande voterrsproposition:
Den
som anser, att för omläggning och förbättring af
vägarna beviljas i5o,ooo r:dr, som med 37,5oo r:dr årligen
i' 4 år utgå, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, beviljas för ofvannämnda ändamål 200,000 r:dr,
alt med 5o,ooo r:dr årligen i 4 år utgå.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer :
Ja — 32.
Nej — 35.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, sedan R. o. Ad. nu
fattat sitt beslut i afseende på beloppet af anslaget för vägars
omläggning och förbättring, R. o. Ad. torde finna alt
nu först bland villkoren borde bestämmas för hvilka vägar
Den 19 Mari e. m.
533
detta anslag måtte användas; Utsk. hade föreslagit de allmänna
landsvägarna i Riket; under discussionen hade yttrats,
dels att R. o. Ad. Loide inskränka sig till de allmänna
landsvägarna, dels ock den mening, alt härads- och socknevägar
äfven borde blifva föremål för användandet af detta
anslag.
Hr af Ekenstam: Då jag hade äran göra framställning
i detta afseende, var det visserligen icke min mening,
att härads- och sockenvägar skulle i allmänhet blifva föremål
för detta bidrag, ulan endast att för de enstaka fall,
der det kunde finnas of nöden, Konungen skulle äga att äfven
för dessa slags vägar kunna använda dessa medel. Det
är blott derom jag velat erinra. Som propos. nu lyder, så
skulle den, som icke bort discussionen, kunna taga sig anledn.
att tro, att frågan anginge härads- och sockenvägar i
allmänhet, hvarföre jag anhåller att min propos., sådan jag
haft äran densamma skriftligen aflemna, måtte framställas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Hr af Ekenstams
förslag vore, att på K. M:s nåd. ompröfvande måtte bero att
bestämma, huruvida härads- eller sockenväg vore af sådan
natur, alt den i förenämnda afseende borde åtnjuta samma
rätt som allmän landsväg.
Gr. Posse: Jag ber blott att få instämma i Hr af Ekenstams
sista yttrande. Han har icke föreslagit, att häradsoch
sockenvägar böra i allmänhet blifva delaklige af detta
anslag, lika med allmänna landsvägar, utan endast alt en sådan
delaktighet må blifva möjlig i ett och annat enstaka fall.
Hr Lagerheim: Discussionen öfver ämnet är slutad,
och således lärer ej någon ytterligare öfverläggning derom
kunna äga rum, eljest skulle jag svara något på hvad de siste
Hrr talare behagat anföra.
Hr Westfelt: Jag skulle alltför gerna biträda Hr af
Ekenstams förslag, om jag trodde att något dermed kunde
vinnas; ty i första rummet böra landsvägarne komma i fråga,
och med landsvägar menar jag sådana vägar, vid hvilka
gästgifvaregårdar äro anlagda. Jag anhåller, alt Hr Frih. o.
Landtm, ville framställa propos. på Utsk:s betänk., och tror
att, om något bidrag för något enda enstaka fall behöfves,
det står vederbörande öppet att sådant lemna.
Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. till antagande
af Utsk:s förslag i denna del.
Bifölls.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att nu följde de af
Utsk. föreslagna villkor för användandet af anslaget, så lydande:
att R. St. måtte till K. M. i underd. öfverlemna att för
hvarje särskildt fall förordna i hvad mån vederbörande me
-
534
Den iq Mars c. ra.
nigheter, som åstunda omläggning och förbättring af sådana
vägstycken, må vara pligtige att till företagets utförande
med arbete bidraga.
Hr Rosenblad: Jag hemställer om ej StatsUtskts förslag
kunde bifallas, blott med den förändring i redactionen,
alt ordet arbete borttages, då orden skulle lyda: —
må vara pligtige att till företagets utförande bidraga; ty
derigenom ålägges menigheter att bidraga äfven med annat
än arbete.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill påminna mig, att
BorgareSt. i detta fall beslutat, alt sådana menigheter, som
sjelfve vilja bidraga, skola få understöd. Jag anhåller att ordalagen
i detta hänseende måtte uppläsas.
BorgareSt:s beslut i denna del upplästes.
Hr von fl a r t m a n sd o r f f: Jag anser BorgareSt:s tillägg
vara ganska rikligt, och anhåller att R. o. Ad. måtte
deruti instämma.
Hr Piosenblad: Jag instämmer så mvcket helhe med
Hr von Hartmansdorff i anhållan att R. o. Ad måtte antaga
BorgareSt:s redaction, som jag förebrår mig, att, oaktadt jag
hade på tungan ett förslag lika med BorgareShs beslut, jag
likväl ej uttalade detsamma, ty den redactionen var vida bättre
än den StatsUlsk. föreslagit.
Hr Frih. o. Landtm, fästade uppmärksamheten deruppå,
att BorgareSt. bibehållit orden med arbete, hvilka,
0111 Hr Landtm, rätt fattat Hr Rosenblads första yrkande,
lian ansett böra utgå.
Hr Rosenblad: Mitt syftemål med förslaget, alt borttaga
ordet arbete, är vunnet genom det tillägg, som BorgareSt.
beslutat. Hvad jag nämnde om ett redactionsförslag,
som jag ämnat framställa, angick första afdelningen af Utsk:s
hemställan, som jag anser mindre tjenlig. BorgareSlts beslut
har den förtjensten att icke utesluta anläggning äfven af nya
vägar.
R. o. Ad. fattade derefter enahanda beslut, som BorgareSt.
i denna del fattat.
Hr Landtm, yttrade, alt 1111 följde det tillägg, som
Frih. Cedei ström ansett nödigt, i afseende på underhållet af
de vägsträckor, som tillkomma genom omläggning; om Hr
Landtm, icke fattat hans yttrande oriktigt, hade lian föreslagit,
att åt K. M. skulle uppdragas alt vidtaga de mått
och steg, som erfordras att förvissa 0111 de omlagda eller förbättrade
vägarnes framtida underhåll af vederbörande menigheter;
hemställande Hr Landtm., 0111 R. o. Ad. ansåg att
detta villkor borde tilläggas den mening, som nyss blifvit
antagen.
D e n 29 M a r s e. m.
535
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att nej
öfven östat ja.
Derefter upplästes och godkändes redaetionen af beslutet,
så lydande: att för omläggning och förbättring af backi
ga eller eljest för communicationen mindre tjenliga delar af
de allmänna landsvägarna i Riket lill K. M:s disposition
ställes en summa af 200,000 r:dr, att under 4 år utgå med
5o,ooo r:dr årligen, samt alt till K. M. i underd. öfverlemnas
att, för hvarje särskildt fall, förordna i hvad mån vederbörande
menigheter, som åslunda omläggning och förbättring
af vägar, må vara pliglige alt till förelagets utförande
med arbete bidraga; dock så, att de menigheter, hvilka erbjuda
sig att med arbete eller tjenstbarhet^- till företagets
utförande bidraga, skola företrädesvis vara berättigade att
af anslag komma i åtnjutande.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att nu förekomme
Utsk:s sednare tillstyrkande rör:de understöd för anläggning
afen föreslagen väg emellan Öfver- och NederCalix socknar.
BorgareSt:s förut upplästa inbjudning i detta afseende
blef nu ånyo uppläst.
Frih. Sprengtporten: Då något tillförlitligt kostnadsförslag,
som bestämmer kostnaden för ifrågavarande väg till
7000 r:dr, måhända icke finnes att tillgå, hemställer jag, om
ej den modificalion skulle kunna äga rum i BorgareStrs beslut,
alt ordet högst må deri inflyta, eller högst 7000 r:dr,
så att hela summan icke måtte komma i fråga att utgå, ifall
kostnadsförslaget ej uppgår till detta belopp.
Ilr von Hartmansdorff: Då R. o. Ad. höjt anslaget
till 200,000 r:dr, och sålunda gifvit 5o,ooo r:dr mera än
StatsUtsk. föreslagit, men StatsUtsk. icke upptagit något särskildt
anslag åt Calixvägen, utan velat att behofvet dertill
skulle innefattas i anslaget af i5o,ooo r:dr, hemställer jag,
örn ej det vore rättast att blott införa 200,000 r:dr i stället
för i5o,ooo och ej tala om någon bestämd summa för denna
väg. Jag tillstår, att jag anser en ny väg i dessa bygder
vara af föga allmän nytta.
Hr Rosenblad: Om jag ej orätt uppfattat Frill.
Sprengtporten mening, så ville Frilitn, alt i beslutet skulle
inflyta, att anslaget för Calixvägen ej fick öfverstiga 7000
r:dr, hvaruti jag fullkomligen instämmer; ty fastän vi förhöjt
lotalanslaget till 200,000 r:dr, så är likväl ej lämpligt,
i händelse ifrågavarande väg skulle komma att kosta öo.ooo,
alt der kasta bort en så stor summa af det hela. Jag skulle
således tro, alt, jemte det man gör den numera sjelfskrifna
förändringen i Utsk:s tillstyrkan af 200,000 i stället för
536
Den 25 Mars e. m.
i5o,ooo, det äfven deruti borde bestämdt inflyta, att för
Calixvägen på sin böjd anslogs 7000 r:dr.
Frih. Sprengtporten instämde med Hr Rosenblad.
Hr von Hohenhausen: Jag instämmer deruti, att
beloppet för Calixvägen bör utsättas till 7000 rtdr; men
med Hr von Hartmansdorff kan jag ej förena mig deruti, att
denna väganläggning icke vore af allmän nytta. Jag tror
tvertom. Så väl i Norrbotten som Vesterbotten har folkökningen
stigit i en betydligare grad än i någon annan del af
Riket, och skall ej denna folkökning falla samhället till last,
så fordras i första rummet att folket får communicationsmedel,
som det för närvarande ej annorlunda äger, än med
lifsfara på floderna, för att afsätta sina producter och få säd
tillbaka. Således får jag tillstyrka, att Utsk:s förslag bifa
lies.
Hr Lagerhjelm: Jag måtte säga, alt jag anser intresset
af denna väganläggning vara ganska stort för den orten
och dess framtid. Ett anslag för delta ändamål är något
annat, än det som nyss beviljades. Nu är fråga om att bryta
en ny väg, icke att förbättra redan existerande gamla,
och derföre måste äfven för nämnda ändamål särskildt anslag
beviljas, emedan det innebure en inconseqvens att anslå
200,000 r:dr tili vägars förbättrande, och säga att af
denna summa skulle ett visst belopp användas för brytandet
af en ny väg. Derföre hemställer jag, att för detta sistnämnda
ändamål 7000 rtdr måtte särskildt anordnas.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det synes tydligt,
alt orsaken, hvarför BorgareSt. bifallit ett särskildt anslag
för vägs anläggning emellan Öfver- och NederCalix, är den, att
förslaget derom är af helt annan beskaffenhet än det, för
hvilket den större summan af 200,000 r:dr blifvit beviljad.
Denna summa är gifven för vägars omläggning och förbättring;
nu åter angår det uppbrytning af en spritt ny väg.
Sedan R. o. Ad. ökat anslaget ifrån 15o,000 r:dr till 200,000
r:dr, så vill jag visserligen icke motsätta mig, att deraf må
tagas hvad som erfordras för den ifrågakomna nya vägen;
men då skulle jag också önska, att StatsUtsk:s förslag, sådant
det nu befinner sig, blefve bifallet, blott med ändring
af siffran i5o,ooo lill 200,000, och att icke någon särskild
summa utsattes för Calixvägen. Instämmer åter R. o. Ad.
icke i denna min åsigt, då anser jag också lämpligt att en
särskild summa för nämnda väganläggning anslås. Hvad vigten
af detta företag beträffar, så får jag säga, att ÖfverCalix
är en betydande socken, som ej sommartiden har annan
väg än den oroliga Calixelfven utföre, på hvilken transporten
af innevånarnes producter kan gå lätt nog; men deremot
är passagen tillbaka med spanmål och lifsförnödenheter
desto
Den 29 Mars e. m.
537
desto svårare. Dessutom ligga ofvanföre Öfver-Calix Gellivare
malmstreck, dit transporten ar ytterst svår och derföre
bör lättas allt hvad möjligt ar. Socknens innebyggare
äro föröfrigt fattige och kunna omöjligen sjelfve mäkla att
uppbryta denna väg, hvarför jag tillstyrker att bidrag måtte
lemnäs, dock med det oeftergifliga villkor, alt underhållsskyldigheten
komme att åligga socknen, så mycket mera
sorn Kårbölevägen är ett varnande exempel att icke anlägga
vägar innan man bestämt hvem som skall desamma underhålla.
Hr af Ekenstam: Af tvänne skäl utber jag mig att
få instämma med Frih. Tersmeden. Det ena skälet är, alt
det första anslaget är ovillkorligen bestämdt lill omläggning
af vägar, men ej till anläggningar, och det andra
skälet är, att derest vi ej hålla oss vid BorgareSt:s beslut,
så uppstå alltför många nuanceringar af besluten inom förstärkta
StatsUtsk. Om vi förena oss med BorgareSt.,så blifva
ej mer än två meningar emot andra två, och då undvikas
de många nuanceringarne. Jag anhåller på grund af
delta skäl, att R. o. Ad. täcktes förena sig med BorgareSt.
om ett särskildt anslag af 7000 r:dr.
Hr Rosenblad: Som jag finner BorgareSlts redaction
till dess beslut i allo riktig, och i öfrigt för alt, som sagdt
är, undvika nuanceringar, instämmer jag i samma anhållan
som Hr af Ekenstam.
Sedan Hr Frih. o. Landtm, först framställt propos.
å Utsk-.s förslag, och derefter på de olika meningar, sorn under
discussionen blifvit framställda, antog R. o. Ad. slutligen
BorgareSt:s nu föredragna inbjudning.
Frih. Cederström: Emot R. o. Adis beslut att utesluta
det tillägg jag föreslog, nemi. att alla menigheter, som
önska del af ifrågavarande anslag, vare sig för omläggning
och förbättring af gamla, eller anläggning af nya vägar,
skola förbinda sig att, efter skedd indelning af den sålunda
ändrade eller nyanlagda vägen, densamma för framtiden underhålla,
begär jag att få min reservation i prot. nedlägga,
på skäl jag förut anfört.
Hr Lefre'n: Jag anhåller likaledes att få min reservation
i prot. antecknad, instämmande i livad Frih. Cederström
yttrat i sjelfva saken.
7 punkten.
Enligt ankommet prot.utdr. af den 24 dennes, som upplästes,
hade BorgareSt. inbjudit MedSlåriden alt förena sig i
BorgareSt:s i detta afseende fattade beslut att bevilja ett
statsanslag af i5,ooo r:dr, att ställas till K. M:s disposition
för förbättring af vägen emellan Westerås och Fahlun, och
22 H. 68
538
Den 39 Mars c. m.
till lika fördelning emellan Westerås och Stora Kopparbergs
län; hvarvid blifvit tillagdt, att nämnda tvänne län
för ifrågavarande väg, till hvars förbättring berörde anslag
beviljats, icke skola vara berättigade till andel uti det af
Ståndet den 22 dennes beslutade anslag för omläggning och
förbättrande af vägar i allmänhet.
Utsk:s förslag blef derefter af R. o. Ad. bifallet.
S punkten.
XJlsk:s yttrande bifölls.
q punkten.
Hr Edenhjelm: Innan jag yttrar mig, anhåller jagalt
blifva upplyst örn hvilket beslut Preste- och BorgareSttn
fatlat.
Underl. Ridd.Secret. upplyste, att så väl Preste-sora
BorgareSttn bifallit denna punkt.
Uppå derefter framställd propos., blef den äfven af R.
o. Ad. bifallen.
d) Föreskrifter för utbetalningen och användandet
af de summor, som till de i utlåt. N:o 4^5
litt. C omförmalda föremål anvisas.
Hr Rosenblad: Jag får anhålla att dessa punkter varda
hvar för sig föredragna, och alt Hr Ridd.Secrettn ville för
hvarje särskild puukt lemna underrättelse huru de öfriga
resp. Stånden öfver hvarje af dessa punkter beslutat.
R. o. Ad. fann äfven denna hufvudrubrik böra punktvis
pröfvas.
1, 2, 3 och 4 punkterna.
Dessa 4 punkter, hvilka af Preste- och BorgareSf.n blifvit
godkända, blefvo äfven af R. o. Ad. bifallna.
5 punkten.
Denna punkt hade blifvit godkänd af PresleSt.; BorgareSt.
hade antagit ett nytt 5 morn., så lydande: att vid
alla arbeten, till hvilkas utförande Staten i större eller mindre
mån bidrager, må företrädesvis, och der sig så göra låter,
användas försvars- och sysslolösa personer; hvarjemte, i fråga
om utdikningar och vattenaftappningar, eller vägars omanläggning
eller förbättring, vederbörande menigheter, före arbetets
begynnande, måtte blifva hörde, för att ang:de företagens
lämplighet sig utlåta. Dessutom hade det af Ulsk.
föreslagna 5 morn., sorn Ståndet ansett böra med N:o 6 betecknas,
blifvit antaget, så lydande: att, då arbetets utförande
öfverlemnas till menigheter, bolag, eller enskilde, dessa
alltid böra, enligt contract, förbinda sig all, efter fastställd
plan, fullborda arbetet, ulan alt kunna af Staten påräkna
Den 39 M ars e. m.
något ytterligare bidra", samt all ptt sådant vederbörligen
afslnladt coptraet. i öfverensstämmelse med de af R, St.
meddelade föreskrifter, bör bos fullmäktige i Riksg.cont.
företes, innan medel må af fullmäktige anordnas.
Hr R osenblad: Skilnaden emellan BnrgareSf;s beslut
i afseende på bufvudsaken, och Utskrs tillstyrkande sorn
PresleSt. antagit, är, alt Utskrs tillstyrkan lemnar en möilighet
att ersättning för arbeten, hvilka genom directa anslag
och ieke medelst lån af Staten understödjas, må kunna
äga rum för oförvållade betydligare olyckshändelser eller
sådana hinder för företaget, som ej kunnat förutses neli beräknas.
Jag tror alt en ersättning vid sådana tillfällen är
af behofvet påkallad, och anhåller om propos. lill bifall å
Utskrs förslag.
Frih. Sp rpngtportenr Sedan R. o. Ad. beslutat den
förändring i formen för det anslag, som utgår till odlingsföretng,
att nemi. helt enkelt öfverlemna detsamma till K. M. att alternativt
bestämma om sömntörne böra utgå i form af lån eller
anslag, så torde något förtydligande i afseende å denna punkt
böra inflvta. Utskrs mening bar visserligen icke varit att för
sådana summor, som anslås till odlingsföretag, någon ersättning
skulle komma 1' fråga alt meddelas för inträffande oförvållade
olyckshändelser. Jag hemställer derföre, om ej här
borde tilläggas, att endast för sådana till sitt belopp af Ständerna
bestämda directa anslag, som på arbeten användas, må
ersättning för oförvållade olyckshändelser äga rum, men
icke för sådana anslag, som äro öfverlemnade till K. M. att
alternativt utgå antingen i form af lån eller anslag. Jag
tror att det borde bestämdt uttrvckas, att ersättning för så
beskaffade olyckshändelser endast skulle komma i fråga för
sådana företag, för hvilka Sländerne fastställt till beloppet
bestämda anslag. I öfrigt, och ehuru jag visserligen lill sin
grund billigar att det vöre nyttigt och viii ali sysslolöse
personer kunde användas vid sådana företag, kan jag dock
ej instämma i RorgnreSlrs mening i detta fall, emedan jag
befarar alt ett sådant stadgande skulle blifva ett band på
corporationer och menigheter att icke fritt få använda den
arbetskraft de anse vara tjenligast, synnerligast som anslagen
blifvit så lågt beräknade sorn möjligt, oell att ett sådant
tvång skulle lägga hinder i vägen för företagets fullbordande.
Hr Rosenblad: Jag har ingenting emot det tillägg,
Frih. Sprengtporten föreslagit, utan instämmer i den af honom
begärda proposition.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om han icke orätt
fattat Frih. Sprengtportens mening, hade den varit, att på
5 inden skulle utgå orden ”för arbeten, hvilka genom
directa anslag och icke medelst lån af Staten
54o
Den ag Mars c. ra.
understödjas,” och i stället införas följande: till sådana
arbetsföretag, för hvilka R. St. bevilja ett
till beloppet bestämdt anslag.
Hr Lagerheim: Jag kari ej finna att vinsten vore särdeles
stor af den förändring, som Frih. Sprengtporten föreslagit
i Utskrs rednction, ty der står redan förut skiljdt mellan
directa anslag och lån. Jag tillstyrker således antagande
oförändradt af Utsk:s förslag.
Frih. Sprengtporten: Jag ber alt blott med ett exempel
få illustrera min åsigt. StatsUtsk. bar t. ex. tillstyrkt
ett låneunderstöd af 45,ooo r:dr för en uppmuddring af något
vattudrag; nu beror det på Konungen att bevilja, i
stället för ett låneunderstöd, ett anslag, stort nämnda summa;
skulle dertill komma alt för oförvållade händelser samma
summa kunde än ytterligare ökas, befarar jag att på sådant
sätt alltför stora fördelar skulle kunna tillskyndas
intressen terne i ett sådant förelag, hvilket måhända principenligast
bort understödjas genom lån, ehuru jag visserligen
äfven biträder den mening, till följe af R. o. Ad:s
fattade beslut, att äfven anslag kunna komma i fråga i ett
eller annat fall. Delta är hufvudskälet, hvarför jag önskade
att den föreslagna förändringen skulle få inflyta i R. o.
Ad:s beslut. Dessutom, och då anslagssummor icke kunna
beräknas på förhand, så kan icke heller något nnslagsbelopp
utsättas, ty då skulle anslagssummor utsättas för eventuella
fall, i händelse större eller mindre delar af ett arbete komme
att genom lån bestridas.
Hr Lagerheim: Jag medgifver, att då StatsUtsk. utgått
ifrån den förutsättning, att undantaga alla sådana arbeten,
som medelst lån af Staten understödjas, så skulle måhända
hela beloppet 48,16 r:dr, som är beräknadt för oförvållade
händelser, blifva otillräckligt, om användandet deraf
utöfver denna förutsättning medgafs; men då dessa 48,216
r:dr öfverlemnas åt Konungen, så kan icke heller beloppet
öfverskridas, äfvensom jag är öfvertygad att någon del deraf
icke utan trängande behof användes eller beviljas. Sålunda
skulle jag tro, alt enahanda stadgande bör gälla för
de fall, då det ål Konungen är öfverlemnadt att bestämma
anslaget, sorn då beloppet af Ständerna blifvit stadgadt.
Jag skall likväl icke vara envis härutinnan.
Frih. Tersmeden: Jag skulle tro, alt ur den 5 punkten
borde utgå hela mellanmeningen, som handlar om när
ersättning för oförvållade olyckshändelser kan påräknas och
hvarför en särskild summa är anvisad. När Ständerne en
gang beviljat begärda anslag till vissa företag, skulle jag
tro att något stadgande, hvarigenom en möjlighet öppnas
att under tiden öka samma anslag, icke bör utsättas. Skulle
verkliga olyckshändelser inträffa, så hafva ju i alla fall näst
-
Den 29 Mars e. m.
tömmande Ständer tillfälle of komma till hjelp. Jag tillstyrker
alltså, att §:n helt enkelt måtte erhålla följande lydelse:
”Att då arbetets utförande öfverlemnas till menigheter,
bolag eller enskilde, desse alltid bö'ra, enligt contract,
förbinda sig alt efter fastställd plan fullborda arbetet, samt
alt ett sådant vederbörligen afslutadt contract &c. &c.”
Frih. S p r e n g t p o r t en : Jag skulle visserligen icke
hafva någonting emot att biträda den mening, som Frih.
Tersmeden framställt, om jag icke fruktade att lägga hinder
i vägen för möjligheten att enskilda corporationer skulle
kunna ingå så beskaffade contract med Staten, såvida ej ett
remedium funnes, d. v. s. möjlighet till ersättning af Staten
för oförvållade olyckshändelse!-, som ej i planen för ett
företag kunna beräknas. Jag vill endast gifva tillkänna, att
i främmande länder, der man har stor erfarenhet af sättet
att utföra publika arbeten genom entreprenader, iakttages
alltid, då enskild person förbinder sig att utföra ett arbete
mot en viss summa, att undantag göres för olycks- eller
andra händelser, som varit af egenskap att icke i kostnadsförslaget
kunna beräknas. Jag tror, alt, i samma mån sorn
man later ett sådant billigt villkor slå qvar i ett contract,
hvilket tvifvelsutan hvarje enskild i sina transactioner söker
att se iakttaget, Staten å sin sida har så mycket större anspråk
på att icke ersättningsanspråk må väckas i fråga om
sådana missräkningar, som bort kunna vara förutsedda.
När man vill vara sträng i afseende på villkors och contracters
uppfyllande, så måste man också vara billig. Jag
tror således, att, långt ifrån att detta villkors borttagande
skulle medföra mer eller mindre säkerhet för statsverket,
det just i dess bibehållande ligger ett slags garanti att Ständerne
icke i oträngdt mål skola besväras med ersättningsanspråk
af en mängd corporationer, som fått anslag sig beviljade.
Det är ett vigtigt moment i sanning, att, då man
contrahernr om allmänna företags fullbordande, beslutet må
anses definitivt, och kommande Sländer icke besväras med
ersättningsfrågor. På dessa skäl anser jag lämpligt vara att
detta villkor qvarstår.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Frih.
Sprengtporten, men vill tillägga, att om man skulle vänta
på kommande Ständers beslut, kunde det hända, att fördelarne
af ett företag, som inom en eller tvänne år kunnat
vara fullbordadt, ginge förlorade, och att, om man yäntade
tilldess kommande Ständer hunnit sammanträda, det alltid
vore osäkert, huruvida de ville lemna ens något till samma
förelag.
Utsk:s förslag till 5 punkt blef derefler bifallet med
den förändring, alt emellan ordet di recin och ordet anslag
skulle införas orden: af R. St. till beloppet b es4
amda.
De n 29 Mars e. m.
6 punkten.
Hr Lefre'n: Denna punkt lyder sålunda: ”Menigheter,
bolag eller enskilde, till hvilka statsmedel anvisas, böra ställa
af’ K. M. pröfvad och godkänd säkerhet, så val för återbetalning
af låneunderstöd, med derå stadgad ränta, som för
fullgörandet af de contract, hvilka i afseende på arbetets
verkställighet upprättas;” jag vill tro att häruti ligger ett
misstag. Meningen kan väl icke vara, att Konungen och
Dess rådgifvare skola personelt sitta och pröfva säkerhetshandlingar
och dem godkänna; utan tolde mom. böra förändras
så, att i stället för Konungen, införes vederbörande
embetsmyndighet, så att ordalydelsen skulle blifva: af
vederbörande embetsmyndighet pröfvad och godkänd säkerhet.
Jag anhåller om propos. härå. /
lindert. Ridd. Secret. upplyste, att Preste- och BorgareSlrn
antagit denna punkt.
Hr Printzensköld, Carl: Ehuru jag blifvit upplyst
att 2:ne Stånd redan bifallit denna punkt,' kan jag ej annat
än instämma i Hr Lefrens anmärkn., då jag anser alldeles
olämpligt och oriktigt att sätta Konungen, som den högsta
makt i Staten, i nödvändighet att ingå i pröfning af saker
sådana sorn den ifrågavar. Konungen kan naturligtvis icke
så noga känna de förhållanden, som kunna och böra inverka
på en säkerhets antaglighet eller förkastande, som den
embetsmyndighet, hvilken är i den ort, der bolaget eller den
enskilde finnes, som vill komma i åtnjutande af dessa statsmedel.
Jag tillstyrker således samma förändring som Hr
Lefre'n.
Frih. Sprengtporten: Då det i alla fall blir Konungen,
som i sista instansen, och i hvarje särskildt fall
då anslag är i fråga att beviljas, skall upptaga och pröfva,
huruvida för ett företags fullbordande alla förberedande åtgärder
äro vidtagna och alla förhållanden utredda sa att
ett anslag må beviljas, kan jag ej se huru Konungen kan
undgå alt pröfva, om den säkerhet, man vill ställa för medels
erhållande, är sådan som Konungen anser böra äga
rum. Alt tolka detta mom. så ordagrannt, som att Konungen
skulle sätta sig ner enkom för att granska alla vederhäftighetsbetyg
ocb se till all de vore alla i vederbörlig ordning
rn. m., bar visserligen icke varit min eller StatsUtsk:s
afsigt, utan endast att, innan Konungen beslutar ett anslags
utgående, Konungen bör känna att alla villkor äro iakttagna
sorn böra iakttagas. Jag vill dock medgifva, alt det må
endast hela — godkänd och pröfvad säkerhet, i stället för af
Konungen godkänd och pröfvad säkerhet. Utsk. har ej
tänkt sig något annat, än att Regeringen skulle äga i hvarje
fall att pröfva säkerheten, sorn kan vara af mångfalldig beskaffenhet,
såsom t. ex. den som kan erfordras då en stad
Den 29 Mars e. ra.
543
begär elt Ian för en hamnbyggnad, eller dä fråga är 0111
elt odlingslån &c.
Hr Lefren: Nog tnedgifver jag, ali Frih. Sprengtporten
har rätt deruti, alt Konungen slutligen skall afgöra saken,
då alla omständigheter, som vid målets afgörande måste
vara utredda, tagas i betraktande som grunder för beslutet;
men då komma också tvifvelsutan just dessa af vederbörande
myndigheter pröfvade säkerheter att öfvervägas.
Som punkten nu är iedigerad, kunna Konungens
rådgifvare ställas inför riksrätt och dömmas till ansvar för
^itt hafva godkänt en säkerhet, sorn sedermera icke befunnits
innebära någon säkeihet. Jag fortfar i min begäran
om utbyte af ordet Konungen emot vederbörande myndighet.
Hr Printzensköld: För att komma ifrån saken utan
att på något sätt binda ansvaret vid högsta makten, föreslår
jag att i morn. skulle inflyta — behörigen pröfvad och
godkänd, i stället för af K. M. pröfvad (Stc.
Hr Lefre'n instämde med Hr Printzensköld.
Hr Rosenblad: På de skäl, som af Hr Lefre'n blifvit
anförda, instämmer jag i yrkande af en redactionsförändring
och anhåller om propos. på, alt ordet vederbörligen
må införas i stället för af Konungen.
Frih. Sprengtporten: Denna dhcussion kan visserligen
förkortas, då jag förklarar att, såvidt jag tänkt mig
saken, och likaledes Utsk., har meningen icke varit att Konungen
skulle ingå i någon detaljerad pröfning af sådana
säkerhelshandlingar, som kunna erbjudas, utan blott att
Konungen skulle bestämma säkeiheiens beskaffenhet i hvarje
fall. Föi' öfrigt instämmer jag i Hr Rosenblads redactionsförslag.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt om han rätt fattat
meningen, vore den, att orden "af K. M.’ skulle utbytas
emot ordet vederbörligen.
Hr P r i n t ze n s k ö I d: Jag vill visserligen icke strida om
ord, ty behörig och vederbörligen kunna svara mot
Vivallannat, men jag tror alt i lagspråk är det förra ordet
bättre än det sednare, hvarföre jag hemställer, att R. o.
Ad. må besluta: behörigen pröfvad säkerhet.
Frih. Sprengtporten: För min del måste jag anse,
att det egentliga ordet är vederbörligen, efter det afser vederbörande,
som pröfval säkerheten.
R. o. Ad. biföll dei efter 6 punkten med den förändring,
att orden ”af K. M.” skulle utbytas mot ordet vederbörligen.
7, 8, 9 och 10 punkterna.
544
D e 11 29 Mars c. m
Dessa 4 punkter, som blifvit af Preste- oell BorgareSt:n
godkände, blefvo äfven af R. o. Ad. bifallne.
11 punkten.
Denna punkt hade blifvit bifallen af PresteSt., men afslagen
af BorgareSt.
Hr von Hartmansdorff: Jag tillstyrker bifall på
punkten, endast summan, som blir förändrad, borttages.
Gr. Anckarsvärd: Om summan borttages — hvad
kommer då alt stå qvar?
Hr von Hartmansdorff: Vissa procent.
Gr. Anckarsvärd: Jag föreställer mig, att då man
så rundeligen förfarit vid sjelfva anslagen, så skulle dessa
5 proc. kunna afkortas och punkten utgå, på sätt BorgareSt.
beslutat.
Hr von Hartmansdorff: Enär R. o. Ad. icke funnit
för godt att, enligt Frih. Tersmedens förslag, borttaga mellanmeningen
i 5 punkten, utan den qvarstår; så måste också
denna 11 punkt antagas för de medels skull, hvilka lemnäs
såsom ersättning vid inträffande oförutsedda olyckshändelser.
Frih. Tersmeden: Någon ovillkorlig följd, hvarför
denna 1 i punkt bör bibehållas derföre att mellanmeningen
i 5 punkten qvarstår, kan jag just ej inse, ty det
heter i denna punkt: ”utan att kunna afStaten påräkna något
ytterligare bidrag, utom den ersättning, som för arbeten,
hvilka genom directa anslag och icke medelst lån af
Staten undel stöd jas, må kunna äga rum för oförvållade betydligare
olyckshändelser, eller sådana hinder för företaget,
som ej kunnat förutses och beräknas.’’ Der står således,
att en ersättning skall lemnäs, men tiden är icke nämnd
och således icke heller att en sådan ersättning skall lemnäs
innan nästa riksdag. Alltså är det icke heller nödvändigt,
att något ytterligare bestämmande göres, ty säkerheten alt
ersättning fås är förut gifven. Jag tillstyrker derföre afslag
å denna punkt.
Frih. Sprengtporten: Jag instämmer visserligen med
Frih. Tersmeden, i så måtto gillande riktigheten af hans
anmärkn., att det knappast är anledn. förmoda, att sådana
företag, hvarom fråga är, blifva så hastigt fullbordade, att
icke genom de tillgångar, som finnas, utvägar äro för handen
att fortsätta dem till nästa riksdag, och att, om något
bolag eller Corporation hade på grund af contract fullkomliga
anspråk på ersättning, en sådan kunde lemnäs vid nästa
riksdag. Jag skulle således vilja föreslå alternativt, antingen
att punkten ginge ut, eller också att summan kunde
ned
-
Den 29 Mars e. m.
5'45
nedsättas till en rund summa, betydligt understigande
den föreslagna. Här är det en dividend af liela anslagssumman,
men det är ej sagdt att denna sednare utgår lill
sitt fulla belopp, icke heller att oförutsedda olyckshändelser
i alla fall skola inträffa. Om en bestämd procentsumma
utsattes, så innebär det en slags uppmaning att länka sig
olyckshändelser i alla fall, hvarföre jag tror alt det lämpligaste
vore att endast i och för de fall, som i 5 punkten
äro förutsatta, nu bestämma en rund summa af t. ex. 10
eller 15,000 r:dr, såvida man icke vill biträda den tanken
alt liela denna 1 1 punkt bör utgå.
Hr Rosenblad: Det sätt för utgåendet af de i 5 punkten
fullkomligt beviljade tillskott, sorn Frih. Sprengtporten
sednast föreslagit, återkallar i minnet hos mig hvad jag
flera gånger hört vid denna riksdag, då fråga varit om utbetalning
af anslag, till hvilka man ej gerna velat bevilja
medel, nemi. att de borde bestridas af under händer
hafvande medel, sedan man dock på förhand försigtigt vis
afskurit att några under hand hafvande medel kunde användas.
När nu för bestämda föremål äro anvisade vissa summor,
så kan ej på deraf möjligen uppstående besparingar
eller öfverskott anvisas anslag till andra ändamål, ty det kan
ju hända, att inga öfverskott finnas att tillgripa. Et! sådant
sätt att gå tillväga vore detsamma, som alt afbryta ett arbete
helt och hållet till en kommande riksdag och att tillintetgöra
hvad vi beslutat i den 5 punkten, och vi kommo
då till resultatet af ett afslag, ty det berodde på kommande
Ständer att bestämma huruvida någon ersättning borde
lemnäs. Jag anser att man bör bifalla denna punkt, men
sluta den med orden allmänna arbeten, så att alltsammans
från och med orden ''utgörande efter beräkning,” till
punktens slut, må utgå.
Hr Westfelt, Nils: Då StatsUtsk. tillstyrkte denna
summa af 48,216 r:dr b:co, trodde icke Utsk. att de Öfriga
Stånden, icke ens R. o. Ad., skulle visa sig så frikostiga
som besluten vitsorda, och detta förhållande föranleder mig
alt begära afslag å denna punkt. Jag tror icke att dessa
48,216 r:dr äro behöfliga sedan så stora anslag äro gjorda,
och skulle så vara, kan ersättning vid en blifvande riksdag
komma i fråga. Hvad jag är öfvertygad om, det är, att
dessa anslag icke ens till sitt halfva belopp komma att intill
nästa riksdag utgå, ty innan så stora bolag, förslag och
conlract blifvit ingångna och uppgjorda, som företag, hvartill
dessa anslag skulle användas, påkalla, så hafva så väl
detta som nästa år lupit till ända.
Hr von Hartmansdorff: Jag beklagar att Frih.
Sprengtporten, i detta fall, gått ifrån den mening, som han
yttrat vid 5 punkten, då jag instämde med honom. Om
22 H. 69
546
Den sg Ma r s c. m.
R. o. Ad. i vissa fall höjt anslagen öfver hvad Utsk. föreslagit,
så hafva ock i andra fall de föreslagna anslagen
blifvit alldeles bortprutade, såsom t. ex då 600,000 r:dr gmgo
förlorade för Strömsholms canal. Jag instämmer för öfrigt
med Hr Rosenblad, anhåljandes att R. o. Ad. ville bibehålla
punkten ända till och med orden ”allmänna arbeten,
” hvarigenom man tillika bestämt procentförhållandet.
Frih. Sprengtporten: Jag har visserligen icke frångått
min mening om den 5 punkten, i hvilken Hr von Hartmansdorff
behagade instämma. Denna punkt innehåller ingenting
annat, än godkännande af ett rättsanspråk hos de
corporationer, som åtaga sig allmänna arbeten, i motsats
hvartill Ständerne hafva det rättsanspråket att se de åtagna
förbindelserna fullgjorda och hvarföre äfven medel för
arbetenas bedrifvande äro anvisade. Om jag biträdt Frih.
Tersmedens mening, så har det skett derföre, att jag ej kan
förutse att ersättningsfrågor skola uppstå i alla händelser,
och att följaktligen icke helier den dertill här föreslagna
summan vöre behöflig, samt dernäst, att jag icke ansåg sannolikt
att arbeten skulle hinna så skyndsamt företagas, att
icke, med godkännande af rättsanspråken, med dessas motsvariga
fyllande skulle kunna anstå till nästa riksdag, då
dessa stodo lika klara och obestridliga som förut. Af dessa
skäl har jag velat fästa uppmärksamheten deruppå, att
beviljandet af hela detta anslag icke synes vara nödvändigt;
likvisst och då erkändt är, att en sådan ersättning kan komma
i fråga, och del ej heller ligger utom möjlighetens gräns
att ett sådant behof kan uppstå innan nästa riksdag, vill
jag förena inig i den åsigt, att något må beviljas, och hemställer
att för sådant ändamål måtte anslås eu rund summa
af 20,000 r:dr.
Hr Lagerhjelm: Jag anser mig hafva samma skäl,
som Hr Westfelt, att förmoda att icke dessa anslag komma
att utgå; men i händelse vid något enda af dem det rättsanspråk
skulle komma att äga rum, som i 5 punkten är
förutsatt, så skulle Konungen vara förhindrad att låta det
åtnjuta full rättvisa ifall penningar icke funnes, ty om äfven
icke det största anslaget utgått, lärer det ej vara Konungen
öppet lemnadt att deraf anvisa något för annat ändamål,
än hvartill det blifvit ämnadt. Sålunda synes nöd
vändigt
att någon summa afsätles, helst den stränga conseqvensen
sådant fordrar; och tror jag att 20,000 r:dr kunde
vara tillräckligt.
Gr. Anckarsvärd: Utan att inse behofvet af detta
anslag, afstår jag ifrån att yttra något i afseende härpå,
under förhoppning att Frih. Sprengtportens mening måtte
blifva den rådande.
Hr von Hartmansdorff: Som meningarne synas för
-
Den 29 Mars e. m.
ena sig med Frill. Sprengtporten, skall jag afven biträda
densamma, då det kunde komma att liela:—  —"som
icke kunnat förutses och beräknas, ställes en summa af
20,000 r:dr.
Efter några jemkningar i redaclionen förenade It. o.
Ad. sig derom, att 11 punkten skulle erhålla följande lydelse:
"att till K. M;s disposition, för bestridandet af sådana
ersättningar, sorn, enligt hvad Utsk. här ofvan hemställt,
ina utgå för oförvällade olyckshändelser eller sådana hinder
för företaget, som ej kunna förutses och beräknas, skall ställas
en summa af 20,000 r:dr.”
Hr von Hohenhausen: Då R. o. Ad. otvifvelaktigt
önskar att någon verkan skall följa på den reda ctionsförändring,
som R. o. Ad. beslutat i 5 punkten, och vi redan
erfarit att 2.-ne Stånd antagit densamma oförändrad och
möjligtvis äfven ett 3:dje Stånd, torde det vara angeläget att
en inbjudning måtte göras till de öfriga Stånden att instämma
i R. o. Ad:s beslut i denna del; och får jag härå begära
Hr Frih. o. Landtnäs proposition.
Frih. Tersmeden: Jag vill icke motsätta mig den begärda
inbjudningen, men hemställer, om ej den skedda förändringen
i den omnämnda §:n är så obetydlig, att man
alltför gerna kan öfverlemna åt Utsk. att inbjuda de öfriga
Stånden att öfvergå på R. o. Adis mening.
Hr von Hohenhausen: Jag tror visserligen alt Utsk.
skulle så kunna göra, derest icke en majoritet af 3 Stånds
beslut linnes. Här är fråga om förändring i sak och icke
blott i form, och det torde vara skäl att inbjudning går
ifrån Ståndet.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att
inbjuda de öfriga RiksStm till instämmande i R. o. Adis beslut
att uti 6 punkten af föreskrifterna för utbetalningen
och användandet af de summor, som till de i utlåt. N:o 435
litt. C omförmälda föremål anvisas, orden ”af K. M.” skola
utbytas emot ordet vederbörligen.
Hr von Hartmansdorff: Jag får äfven för min del
anhålla, att R. o. Ad. måtte inbjuda de öfriga Stånden att
sig med R. o. Ad. förena i dess beslut ang:de anslag till
Emman och Stångån.
R. o. Ad. beslöt, uppå derefter framställd propos., att
inbjudning skulle till de öfriga RiksStm afgå till instämmande
i Ståndets, rör:de medels anvisande för Stångåns och
Emmåns upprensning, fattade beslut.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
vill blott hafva i prof. antecknadt, att jag icke har hört ett
enda ja vid besvarandet af den sist framställda propositionen.
Den 29 Mars e. ra.
c). Utsk:s yttrande i afseende å det belopp,
som vid i84o års slut kunde finnas odisponera dt
af det extra statsanslag, sorn af R. St. vid sistförflutna
riksdag beviljades till vätte n corn m unicalioner
och allmänna arbeten.
B i fells.
Fri'.:. Sprengtporten: Sedan R. o. Ad. nu fullbordat
pröfningen af litt. C. i detta StatsUtskrs betänk., anhåller
jag alt få i prot. antecknadt, att jag icke deltagit i
R. o. Ad:s beslut i fråga om afslag å medels anvisande till
slussbyggnaden vid Forshaga, och icke heller kunnat biträda
hvad R. o. Ad. beslutat till förmån för hamnarne vid Götheborg
och Landskrona, emedan jag ej ansett dessa frågor
vara så utredda, att något beslut i afseende derå bort fattas.
Icke heller har jag kunnat biträda R. o. Ad:s mening
att bevilja ett lån till Linköpings stad på andra villkor än
dem StatsUtsk. föreslagit, emedan det är angeläget, att anslag,
som vid denna riksdag beviljas, icke vid en kommande
gifva anledning till anspråk å den corporations sida, till
hvars förmån lånet blifvit beviljadt.
Lades på bordet nedannämnda från Allra. Besvärs- och
Ekon.Utsk. ankomna utlåtanden:
N:o i38, i anledn. af väckta motioner cm presterskapets
aflöning;
N:o 139, i anledn. af väckta motioner om förändring
af lönevillkoren för presteadjuncler i allmänhet, samt ora
inrättande af sacellanier i Lunds stift;
N:o i4o, ang:de slångjernssmidet och den gröfre jernhandteringen
samt kolhandeln i Riket;
N:o r41» i anledn. af återremiss å betänk. N:o 116;
N:o 142, i anledn. af erhållna återremisser å betänk.
JV:o 119, ang:de stapelstadsrätt för köpingen Döderhultsvik;
Nio i43, i anledn. af motion, att en del göromål, som
nu tillhöra Kammar-coII:m, må åt K. M:s Bef:h:de öfverlåtas.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 11 om aftonen.
In (idera protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den 3i Mars.
549
Onsdagen den 3i Mars i84i.
Plenum kl. g f. m.
Justerades 1 prot.utdr. för den 22, 2.4, 27 oell 2g dennes,
innefattande Ii. o. Ad;s i anledn. af SiatsXJtsk:s utlåt.
N:o 435. litt. C. faltade beslut.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af en ledamot uti
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk. efter N:o 1768. Hr Schmitterlöw,
fullm. Hr Ribbing, Arvid, och befanns dertill hafva
blifvit utsedd:
N:o 1774. Hr Berck, fullm. Hr Tornerhjelm, Elik.
Likaledes öppnades Hrr Electorers lista till val af en
ledamot att inträda i Const.Utsk. under den ledighet, som
blifvit beviljad N:o 107. Hr Ulfsax, fullm. Frih. Hermelin,
August Söderling, och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1226. Hr Gripenstedt, Johan August.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., uppläste följande.
Af K. M:s skrifvelse till R. St. af den 16 sisth November
— införd under N:o g3 i 1 sami. af hillänget — synes
det tydligen, att rotehållarne vid indelta armeen, enligt
den af K. M. och R. St. år 1818 dem gifna försäkran,
skulle allt framgent varda befriade ifrån all annan afgift
för soldatens beklädnad, än den bestämda andel af soldatmunderingens
värde efter riksmarkegång, som de då åtogo
sig alt i contant till regementets beklädnadsdirection erlägga;
af samma nåd. skrifvelse synes det äfven, att rotehållarne
vid Uplands regemente, det oaktadt, fortfarande till
och med år 1840 utbetalt en årlig afgift af 26 sk. 8 r:st.
b:co per rote, under namn af klädespenningar, hvilken afgift
dock förklaras hädanefter skola upphöra. Att Uplands
regementes rotehållare blifvit befriade för framtiden ifrån
erläggandet af en afgift, som de med rätta för 21 år sedan
borde hafva sluppit att betala, är visserligen ej mer än billigt;
men lika öfverensstämmande med billighet och rättvisa
är det, att Svenska medborgare, som i 21 år utbetalt en
dem oriktigt påförd skatt, återfå det belopp, som denna afgift
utgjort. — R. St., vid innevar. riksdag, hafva i frågor,
likartade med denna, visat huru de anse att sådana frågor
böra behandlas, genom det bifall de lemnat till StatsUtsk:s
i betänktna N:is 3oo—356 tillstyrkta restitution af för vissa
städer oriktigt erlagd rotefrihets-bevillning; och är det i
full tillit till R. H. St:s rättvisa och billighet, som jag, med
stöd af 56 §:n Riksd.Grdn., härmed får föreslå, det R. St.
55o
Dea 3i Mars.
måtte besluta, att Uplands regrles rotebållare må af statsverket
återfå hvad dem under namn af kladespenningar
blifvit oriktigt affordradt, utgörande för ai år, ifrån och
med år 1820 till oell med år 1840, efter 26 sk. 8 r.-st. b:co
årligen per nummer, för 1200 nummer, en summa af 14,000
r:dr b:co. — Såsom ytterligare stöd för denna min motion,
tager jag mig friheten upplysa, att Uplands regemente bör
vara det enda regemente inom hela den indelta arméen,
hvars rotehållare erlagt ofvannämnda afgift sedan år 181g.
Frih. von Kraemer, Robert, anförde skriftligen:
Frill. Tersmeden* motion får jag i alla afseenden understödja,
såsom grundad på billighet och rättvisa. Enligt
linektecontractet ined rotbållarne vid Uplands regemente,
ägde desse årligen att till statsverket inbetala 26 sk. 8 r:st.
b:co per rote, eller för 1200 nummer tillsammans 666 r:dr 32
sk. b:co, som beklädnadsbidrng, hvilket af vacante rotar äfven
blifvit erlagdt. Då år 1819 en beklädnadsdirection stiftades,
föreskrefs i dess reglemente, att alla, utom de i detsamma
bestämda, bekiädnadsbidrag skulle upphöra. Det
oaktadt hafva Uplands regementes rotehållare oafbrutet utbetalt
årligen de ifrågavar. 26 sk. 8 r:st., hvilka ingått till
Stats-cont., och således kommit statsverket tillgodo, ehuru
på ol ik tigt sätt. Häröfver har ingen rotehållare, hvarken
inom Upsala eller Stockholms län, mig veterligen, anfört
klagan, förrän vid denna riksdag, med anledn. hvaraf äfven
K. M. nådigst pröfvat skäligt, på vederbör, auetorite
ters
tillstyrkan, att bifalla den gjorda underd. framställningen,
nemi. alt afgiften från och med 18.41 måtte komma
att upphöra. Men samma skäl, som tala för upphörandet
af denna orätt a/fordrade utgift, synas mig äfven fullt gälla
för en restitution från och med 1820, då bevisligt är, alt
Staten icke dertill haft minsta rättighet. — Summan är ej
heller af den betydenhet, att den kan inverka på stalsreglertn,
då den tillsammans för dessa 21 år utgör endast 14.000
r:dr b:co. Jag har äfven anledn. tro, att rotehållarne icke
äro obenägne att anslå denna summa till beklädnadsfondens
förstärkning, sorn väl är deraf i behof, hvarigenom äfven
statsverket, som betalar halfva beklädnadsbidraget, tillskyndas
en fördel. — Dock beror detta på en framställning till
rotehållarne, sedan, som jag hoppas, R. St. beviljat den sökta
billiga och rättvisa ersättningen. — Jag förenar mig om
remiss af denna motion till StatsUtskottet.
Gr. Mörner, Carl Göran: Det billiga uti det nu
väckta förslaget vill jag visserligen icke bestrida, men jag
vill endast fästa uppmärksamheten derpå, att hvad som nu
möjligen kan komma att återbära; till roteinnehafvarne, kan
ej komma någon lill godo för flera år än han sjelf under
denna tid ifrån år 1820 innehaft roten. Denna ersättning
är nemi. ej att betrakta såsom eu förmån, hvilken åtföljer
Den Si Mars.
55i
roten, utan blott såsom ett återställande af en afgift till
roleinnehafvare, som förut fått densamma vidkännas. De
sorn genom köp blifvit ägare af ett sådant roteradt hemman,
hafva ej derigenom förvärfvat rättighet till ersättning för
hvad den förre innelinfvarén utgifvit.
Hvad beträffar sjelfva grunden för delta anspråk, så anser
jag, att då hvar och en, som tror sig vara obehörigt
uppförd till utskylder, har rättighet att klaga och yrka återbäring
deraf, och då en viss tid för en sådan återbäring är bestämd,
så må hvar och en passa på sin tid. Att nu restituera dessa
afgifter, vore att uppmuntra vederbör, betalningsskyIdige
att ej se upp med ögonen, på det att R. St. sedan skola bevilja
dem afskrifning för hvad de genom sin försumlighet förlorat.
Hr P rintzensköld, Carl: Jemte det jag förenar mig
med Gr. Mörner i de anmärkn:r, han framställt, får jag ytterligare
tillägga några ord, för att visa det motiven sakna
all grund för sig. Hvad sjelfva saken angår, så faller det
sig klart, åtminstone för mitt begrepp, alt, i händelse den
vinner framgång, derigenom skulle bildas ett praejudicnt af
en ganska vådlig beskaffenhet, emedan det innebure ett erkännande
af rättighet till restitution utur Statens cassa af
dit influtna afgifter för huru lång tid tillbaka som helst, om
det ock vore i oo år sedan medlen blifvit erlagda ; ty då ingen
prasscriptionslid respecteras, kunna anspråken sträckas
lika gerna ett eller två sekler, som 21 år tillbaka. För den
värde motionären bör det likväl icke vara obekant, alt i våra
lagar en viss tid finnes stadgad, så väl för K. M. och Kronan
att utkräfva sin rätt hos skattskyldige, som för denna
sednare alt återfordra livad han, på grund af oriktig debitering,
för mycket till Kronan inbetalt. Vore denna prtescriptionstid
för Kronan utsträckt ända till 21 år, så må det
icke förnekas, att enahanda rättighet borde den skatlskyldige
tillkomma; men då nu icke så är förhållandet, utan
Kronans rättighet till kraf mot den skattskyldige af ålder
varit inskränkt till endast 3:ne år från det utskylderne bort
erläggas, så ligger det också i sakens natur alt reciprocitet
bär bör äga rum. Och denna grundsats har lagstiftaren äfven
gjort gällande, då det i K. Kammar-collegii circulärbref
den i4 Mars 179a uttryckligen föreskrifves, att orätt i
Statens cässa influtne utskylder skola, vid förlust af vidare
talan, inom tvenne år från betalningsdagen återsökas. Hvad
åter beträffar det skäl, som Frih. Tersmeden velat hemta
för sin motion, af den omständigheten att II. St. beviljat
restitution af rotevacanceafgift för vissa städer, så förhåller
det sig dermed helt annorlunda, än med nu förevar, fråga.
Om jag icke irrar mig, hafva nemi. tvister om skyldigheten
för dessa städers jord alt draga ordinarie rotering varit anhängige
allt sedan år i8i5. Dessa tvister hafva derefter
fortgått och först för ett eller två år sedan blifvit af K.
M. definitivt pröfvade och afgjorda med det resultat, att
55a
Den 31 Mars.
städernes jord ej bort med ordinarie rotering beiliggns. De
linder liden inbetaide rotevacanceafgifter hafva också icke i
de flesla fall blifvit debiterade annorlunda än i följd af anmärkn:r
från K. Kammarrättens öfverrevisions-departement
saint K. Kammarrättens i anledn. deraf faltade beslut; men
dessa hafva vederbör, i underd. öfverklaga!, och rättigheten
att återbekomma den afgift, som under tvisternas fortgång
är vorden af städerna erlagd, har sålunda å de skattskyldiges
sida blifvit förvarad utan afseende på den längre eller
kortare tidrymd, som erfordrats för frågornas slutliga pröfning.
— R. St:s härutinnan vidtagna åtgärd äger alltså icke
någon slags tillämplighet å det ämne, som utgör motionens
föremål, och då jag anser densamma olaglig, icke blott i
sjelfva saken, ulan jemväl i det afseende, alt den icke blifvit
väckt inom den tid eller föranledd af sådana under riksdagen
inträffade händelser, som berättiga till dess upptagande, så anhåller
jag hos Hr Landtm. attingen propos. till remiss af motionen
må äga rum.
Frih. Tersmeden: Uti en fråga sådan som denna torde
det vara förmätet att vilja tvista med Kammarrättens
advocatfiseal, och jag undrar ej på, att han, sin pligt likmätigt,
gör anmärkn;r i dylika mål, då de komma tili Kammarrätten;
men det är icke till K. Kammarrätten, som jag
har vädjat, utan del är till R. St;s billighetskänsla. Det är
visserligen sanni, att lagligen kunna ej rotehållarne fordra
att återfå sina utbetalade bekladnadspenningar, längre
än för 3 år tillbaka, och det hade ej heller behöft väckas
någon fråga härom hos R. St., ifall man vid domstol skulle
kunnat återfordra dessa afgifter; men jag hemställer till
herrarne, huruvida det icke är med billighet öfverensstämmande,
att de, som under 21 år utbetalt denna afgift, som
så orättvisligen blifvit dem affordrad, må erhålla restitution
deraf. Det är visserligen hvars och ens fel, som ej klagar
öfver att han blifvit orätt debiterad, då sådant skett, men
det är likväl äfven ett fel att Staten oriktigt debiterat. När
nu en sådan oriktig debitering har skett för ett helt regementes
rotar, så hemställer jag, om det ej är billigt, att
de återfå hvad de sålunda orätt utgifvit.
Gr. Mörner har visserligen rätt deruti, att dessa restitutioner
icke öfverallt skulle komma dem till godo, som betalt afgifterna;
men då jag skulle föreställa mig och till och med
är fullt öfvertygad derom, att dessa medel, ifall de återbekommas,
blifva använda till beklädnads-directionerna, så
kommer på detta sätt äfven en del deraf statsverket åter till
godo. Jag förnyar min anhållan om remiss till StatsUtsk. af
den af mig väckta motion.
Hr af Dalström, Gustaf Jacob: Det är med en
sorglig känsla jag erfar de förhållanden, som Frih. Tersmeden
i sin motion uppgifvit, emedan jag i dessa förhållanden
ser
Den 31 Mars.
ser anledningar (ill dagliga klagomål öfver öfverskridna knektecontracter
inom indelta armen; och da jag vet att man
inom indelta armen söker alt på alli salt stride hålla sig
lill knektecontracterna, så måste jag derföre så mycket mera
understödja Frih. Tersinedens motion, och begär remiss
af densamma.
Frih. Boye, Ludv.: Efter min uppfattning af frågan,
gäller den ej lagligheten af rotehållarnes pretentioner, och
motionären har ej heller sålunda framslällt saken. Han har
hemställt till R. St , om en af Staten orättvisligen åtkommen
penning hör behållas eller ej. Det är visst, att i min
lanke kan det fel, som här är begån»et, icke ensamt tilläggas
den enfalldiga allmogen, ty felet hade ej kunnat aga rum,
om Statens embetsman på sin sida gjort deras skyldighet.
Mig synes, att om man besinnar det förhållande, som ager
rum emellan embelsmännen och en hop enfalldiga bönder,
så vore det sannerligen högst obilligt att vilja behålla en
sålunda lill statsverket influten penning. Jag understödjer
Frih. Tersmedens motion och begär remiss derpå, samt hoppas
att StatsUlsk. skall, rätts- och billighetskänsla!) likmätigt,
tillstyrka återbetalning af hvad Staten sålunda orätt bekommit.
Hr Printzensköld: Sedan Frih. Tersmeden erkänt,
att ingen laglig rätt finnes för återhekommande af de utgifna
medlen, så lönar det ej mödan alt vidare derom orda. Det
återstår för mig således endast att tillägga några anmärkt):)'
rör:de den billighet, som man omtalat. När man talar om
billighet, så bör man väl åtminstone låta billighetskänsla))
så mycket gälla, att denna billighet kommer båda parterna
till godo, och jag betraktar i detta fall Kronan såsom part
emot den skattskyldiga. Om det nu skulle befinnas, hvilket
ofta inträffat och hvilket äfven hädanefter kommer att blifva
fallet, att K. M. och Kronan i några och 20 år skullé
hafva, genom or iktiga uppgifter af den skattskyldige och genom
hvarjehanda malversationer, gått i mistning af sin lagliga
rätt; månne då samme motionär, som nu på grund af
hillighetslagarna yrkar restitution af en utaf de skattskyldige
för lång tid tillbaka erlagd afgift, skulle uppträda och
säga, att det vore billigt att K. M. och Kronan borde få
hemsöka den skattskyldige med en efterräkning för några
och 20 år tillbaka. Jag betvifla)- att billighetskänslan då
skulle tolkas af den välde motionären på samma sätt som
nu. Då skulle det säkerligen heta: Kronan må skylla sig
sjelf derför, att hon ej inom den stadgade praescriptionsliden
uttagit sin lagliga rätt, och att det är orimligt och obilligt
alt hemsöka den skattskylldige med dylika kraf, vore också
rättvisan deraf å Kronans sida aldrig så uppenbar. När man
ej kan eller vill låta billighetskänslan gälla för båda, så bör
22 H. 70
554
Den 3i Mari.
det icke eller ske för den ena på den andras bekostnad, och
dä blir också det svar, sorn bär på de skattskyldiges pietention
bör äga rum, ej något annat, än alt skadan må stå
för deras egen räkning, då de försummat att sin rätt i behörig
tid bevaka. Den der enfalldiga allmogen, sorn en värd
talare har omnämnt, är sannerligen icke så enfalldig, som man
har velat förespegla, och dessutom finnes det väl ibland uno
rotar, som utgöra Uplands reg:te, säkerligen många personer,
som ej kunna räkna sig till allmogen. Om jag ej bedrager
mig, så är måhända den värde motionären sjelf en
ibland de roteringsskyldige derstädes.
Frih. Gederström, Jacob: Med motionären kan jag
ej instämma deruti, att rotebållarne skulle komma i åtnjutande
af ifrågavar. restitution, så framt icke en hvar af dem
kan visa sig hafva utgifvit den afgift, som skulle restituera*;
men sedan frågan nu verkligen blifvit utredd, och det
är erkändt alt rotebållarne äro berättigade till restitution
inom den prsescriptionstid, som författningarne bjuda, så finnes
det väl ej något annat hinder för R. St. alt medgifva
en sådan restitution ända ifrån det datum, då den oriktiga
uppbörden skedde, än åsidosättande af författningarne om
praescriptionstlid in casn, men om det sker, måste det blifva
med det villkor, att för utbekommande häraf skall en hvar
genom behörig debetsedel styrka sig hafva erlaat denna afgift,
ehvad han för närvarande är rotehållare eller ej, d. v.
S., styrka att han är den Svenske medborgare, som har denna
afgift betalt, ty det är ej säkert att det är den nuvarande
rotedelägaren. Jag öfverlemna!' för öfrigt till R. o. Ad alt
pröfva, huruvida, med bibehållande af praescriptionsförfattningarnes
gällande verkan, ifrågavar. motion är af beskaffenhet
att kunna handläggas.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Frih. Tersmeden
har grundat sin motion på billighet. Detta är en mycket
vacker känsla, men jag tror, alt densamma ej här är tillämplig.
Om man nu, mot slutet af riksdagen, finge väcka motioner
endast grundade på billighet, så kunde vi blifva öfverlupna
af motioner, och riksdagen komma att räcka ännu
ett år, eller något derutöfver. Delta skäl är således i min
tanke icke tillräckligt. Frågan är egentligen att utreda, huruvida
Frih:n haft någon verklig rättighet att nu framkomma
med denna motion. Jag skulle ej tro det, enär den ej
blifvit väckt inom den lagliga motionstiden, och då den anleda.
, som Frih. Tersmeden nu derför uppgifvit, i min lanke
ej gör tillfyllest. Jag röstar således för afslag å den begärda
remissen.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag förmodar att tvisten,
huruvida motionen kan remitteras eller ej, härrör deraf,
att den ännu icke är rätt känd af R. o. Ad. Den synes
Den 31 Mars.
555
också nog vigtig för alt hvila på hordet, och jag anhåller
derom, på det alt vi nu måtte komma till andra inål.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att motionen, uppå
derom g jord begäran, Lomme att hvila på boidet till nästa
föredragning.
Frih. von Kraemer: Jag har redan yttrat, att jag biträder
Frih. Tersinedens åsigler i denna af honom väckta
motion, men anser mig blott böra tillägga, att Uplands roteliållares
anspråk icke endast, som här blifvit yttrat, gi unda
sig på billighet, utan äfven på rättvisa. Detta besvärsmål
har nemi. af K. M., på tillslvikan af alla deröfver hörda
auctoriteler, nådigst sålunda nyligen blifvit afgjordt, att
nämnde rotehållare komma att från och med 1841 befrias
från erläggande af- denna beklädnadsafgift, emedan densamma
oriktigt blifvit dem alfordrad. Det är således påtagligt,
att restitution måste äga ruin för de 3 sisla åren, sedan nu
anspråk derom blifvit väckt. Men äfven billigheten bjuder,
efter min åsigt, alt desse rotehållare återfå oriktigt till slatsvei
kel inhetalta beklädnadsbidrag från deri tid bekladnadsdireclionens
reglemente blifvit tiilämpadt; ty Staten bör väl
lika litet begagna sig af ett missförstånd eiler försummelse,
som j.ig förmodar hvarje enskild man gör det, i afseende på
ett försommadt iakttagande af att t. ex. förnya inom io år
en i öfrigt godkänd skuldsedel. Det torde blott i concurser
ifrågakomma att strängt (öija lagens bokstaf i detta fall.
Hvad åter beträffar Frih. Boyes yttrande, alt afseende
borde fastas derpå, att den enfalldige bonden icke förstår bevaka
sin rätt, så torde det ej vara Hr Frihtn obekant, att
icke alla rotehållare vid Uplands regrte äio bönder, och att
många upplvsta personer finnas bland dessa rotehållare, hvilka
visserligen bort kunna bevaka deras rätt. Detta har
dock ej skett, mig veterligen, hvaiken inom Upsala eller
Stockholms liin — och då inga besvär blifvit anförda, har
denna afgift, enligt knektecontratets ordalydelse, blifvit fortgående
uppburen och till statsverket levererad. Egentliga
uppmärksamheten hade härpå bort blifva fästad år 181g,
dä eli förändradt lieklädnadssätt infördes.
Sedan nu motionen blifvit begärd på bordet, återstår
blott för mig att yrka remiss till StatsUtsk., då densamma
ånyo kommer ali här föredragas.
Frih. Boye: Jag skulle i allo instämma i det yttrande,
sorn Fiih. Cederström afgifvit, om han ej fästat vid restitu
tionen
en förbindelse, som är rent al omöjlig alt uppfylla,
nemi. den, alt förete debetsedlar. Man känner huru vanligen
tillgår dermed: sedan man väl har betalt debetsedeln, så
bryr man sig ej om att gömma den. Man kan taga för afgjordt
att mängden ej kan förete sina debetsedlar, men upp
bördsboken
utvisar att de betalt dem, och om de ej hafva
debetsedlarna qvar, så minskas ej derigenom deras rätt alt
556
Den 3i Mars.
återfå hvad af deni olagligen blifvit utkräft. Felet ligger
hos de embetsman, hvilka oriktigt debiterat rotehållarne för
dessa afgifter, men jag inser ej, att Frih. von Kraemer behöfver
taga dem i försvar, ty vi veta alla, att detta skedde
långt förr än Frih. von Kraemer tillträdde länet.
Hr af Uhr, Gustaf: Det är egentligen emot Hr Printzenskölds
här yttrade begrepp om billighet, som jag begär
att få anmäi ka något. Efter hans begrepp om billighet, sä
skulle, derföre nit jag kan förlora på några händer, det vara
billigt, att jag behåller hvad jag på andra händer möjligen
oriktigt har bekommit; men det är egentligen i ett annat afseende
sorn jag vill fästa uppmärksamheten på de förluster,
hvilka Kronan skall hafva gjort genom att icke hafva utbekommit
skattemedlen till fullo. Jag öfverlemna!- till en hvar
att bedömma, om Kronan någonsin verkligen kan förlora annorlunda
än till utseendet, ty om ej skatterna kunna fullständigt
indrifvas, så blir följden icke den, att Kronan derpå
förlorar, utan endast att statsbristsumman vid nästa riksdag
blir större, hvilket då ökar den blifvande bevillningens
belopp. Kronans förlust härvid blir således endast skenbar,
och jag anser således det argument, som deraf blifvit hemladt,
böra helt och hållet förfalla. Besynnerligt vore det
väl äfven, om Kronan på ena handen skulle behålla hvad
hon orätt har fått, för att sedan på andra händer skänka
bort hvad hon sålunda med orätt har behållit. Delta vore
väl den största contradiction i veriden.
Ånyo föredrogs Exped.Utsk:S den 29 dennes på hordet
lagda, ej mindre mein. N:o 41) > anledu. af erhållna återrernisser
af Utskts skifvelseförslag N:o 241, än ock förslag lill
underd. skrifvelse N:o 278, ang:de dels rättighet för enskilde
att anlägga theatrar i hufvudstaden, dels ock granskning af
skådespel, hvilka å sådana theatrar uppföras.
Gr. Gronstedt, Fredr. Joli.: Jag har ej kunnat biträda
det förslag till underd. skrifvelse, sorn nu är under
discussion. Utsk. hade redan fattat sitt beslut om redaclionen,
då jag böljade deltaga i dess öfverläggningar, hvarföre
jag ej ansåg det vara lämpligt eller ens formligt alt då afgifva
någon motiverad reservation, men jag tror mig nu inför
R. o. Ad. böra framlägga skälen för mitt ogillande af
förslaget. Dessa skäl äro förnämligast Ivänne. Det första
är, att i motiverna till den underd. skrifvelsen förekomma
en mängd omsägningar, som göra skrifvelsen så till sägandes
släpig. Det andra skälet är det, att Utsk. undangömt ett af
de förnämsta motiverna för den nnd. skrifvelsen. En motionär
inom PresteSt. har nemi. åberopat 60 f§:n Reg.F:n.
Ekon.Utsk. har bortblandat denna § på det sätt, att Utsk. åberopat
60 §:n grundlagen. Ytterligare har Exped. Utsk. undangömt
denna § sålunda, att Utsk. åberopat hela grundlagen. Ekon.-
Den 31 Man.
537
Ulsk. liar alldeles icke molsagt den kraft oell verkan, som
motioniiren ansell 60 §:n lteg.Fm äga, vid bedömmandet af
denna fråga, oell Ekon.Utsk. liar dessutom motiverat sitt tillstyrkande
på (oljande sätt: ’’Af sådana skäl, och då den rättighet,
som K. Theatern 1111 åtnjuter alt, med andras uteslutande,
i liufvudstaden gifva offentliga skådespel, icke tyckes
vara förenlig med våra samhällsinstitutioner, hvilka icke
lägga några andra1 hinder i vägen för en fri utöfning af hvilken
skön konstsom helst, än de sorn påkallas af omsorger för
ordningens och sedlighetens bevarande.” Då nu R. St. gillat
detta Utsk-.s tillstyrkande, grundadt på dessa skäl, så
tror jag, att det hade varit Exped.Utskrs pligt, om icke att
genast nedskrifva 60 §:n Riksd.Ordn., åtminstone hem
ställa
lill R. St., huruvida deras heslut är att 60 §:n Reg.-  F:n eller att 60 §:n Riksd.Ordn. må åberopas. Det kan
icke vara annat än oformligt, att åberopa 60 §:n grundlagen,
när vi äga 2:ne grundlags-§§ med denna nummer, nemi.
60 §:n Reg.Fm och 60 §m Riksd.Ordn. Jag biträder Hr
Liljenstolpes förslag, på det skäl, alt jag anser detta förslag
fritt ifrån de felaktigheter, hvilka jag nu sökt visa förefinnas
i Exped.Utsk:s förslag, oell jag anhåller således om Hr
Frih. o. Land t nits propos. på bifall till den redaction, som
Hr Liljenstolpe föreslagit.
Frih. Cederström, Jacob: För min del anser jag
ifrugavar. förslag till expeditioner mer och mindre felaktiga
alla tre, så väl TJtskrs betänk., som de af Frih. Rehbinder
och Hr Liljenstolpe afgifna förslag. Hr Liljenstolpes har det
företräde framför de öfriga, att vara kortare, men har det
felet, att han har på sidan af R. St:s beslut insatt en § ur
Reg.Fm, nemi. den 60, hvilken i saken icke är rätteligen
tillämpad; ty det är icke något monopolium, hvarken till
Kronans eller enskild persons fördel, som den K. Theatern
åtnjuter, och det är svårt att vetaj hvarifrån man velat sluta
att 60 §:n Riksd.Ordn., såsom vida mera tillämplig, ej
bort blifva använd. Men i sådant skick, som saken nu är,
och då frågan är ganska obetydlig, och på det alt man må
undvika den svårigheten, att tilläfventyrs olika beslut i alla
Stånden fattas, och slutligen förstärkt Exped.Utsk. får afgöra,
huruvida det skall stå 60 §:n Reg.Fm eller 60 §:n Riksd.-  Ordn. i en nnderd. skrifvelse till K. M. ang:de lheatrarna,
så får jag tillstyrka R. o. Ad. att antaga Utsk:s visserligen
felaktiga förslag med den termen, att R. o. Ad. låter dervid
bero.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Jag hade önskat
och hoppats, att denna gång ej behöfva upptaga R. o. Ad:s
tid i en fråga af så ringa politisk och slatsekonomisk vigt,
som denna; men behandlingen af en fråga kan stundom göra
den mera vigtig, än densamma eljest är, och jag nödgas
således nu yttra några ord derom. Då delta Exped.Utskrs
558
Den 3i Mars.
skrifvelseförslag återremitterades ifrån RiksSt:n, skedde detta
ifrån ett Stånd med åberopande oell godkännande af det
af mig afgifnn contraförslag. Af ledamöter i de öfriga Stånden
var mitt förslag föroidadt från flera håll. Deremot var
Ulskts förslag underkandt af samtliga RiksSlrn. Då således
frågan återkom till Exped.Utsk , hade det, enligt min tanke,
varit Ulskts skyldighet att helt och hållet frångå sitt
förra förslag. Detta har Utsk. likväl icke gjort, utan nämnde
förslag är åter för R. St. framlagdt, endast med förändring
af ett par ord i slutet deraf, och dessutom en annan
mera vigtig förändring, sorn jag förmådde Ulsk. att göra
och som jag sedermera skall komma till. Uti detta förslag
finnas likväl flere oi iktigheter. Den första i sjelfva höl jan,
der man åberopar något som passerat vid fordna riksdagar,
oell som ej ledt till något beslut. Delta är formvidrig! och
oriktigt, och sådant hafva vi i allmänhet inom Ulsk. sökt
undvika. Det är ej ens rätt tillständig!, att för K. ML omtala
hvad sorn ej föranledt till något beslut, oell skulle man
sålunda vilja i underd. skrifvelse!- omnämna allt hvad som
ett eller annat Stånd vid föregående riksdagar i åtskilliga
amilen beslutat, så komme man dymedelst att omtala tusentals
onödiga saker för K. M. Dernäst förekommer en fraseologi
om borgerlig säkerhet m. ro. d., som är alldeles
olämplig, då »fet är fråga om theatrar. Uti det först afgifna
förslaget åberopades 60 §:n Rrg.Ftn, hvilket var alldeles
oriktigt, dels derföre, ali denna § icke är of sådant innehåll,
alt den här kan anses tillämplig, och dels derföre, att Ekon.-  Utsk. alldeles icke hade åberopat denna §, utan sagt 60 §:n
grundlagen, och, enligt hvad en värd talare, Hr Bråkenhjelm,
yttrade när frågan förra gången förevar, så är det mycket
mera troligt, att Utsk. menat 60 §:n Riksd.Ordn. Hr Liljenstolpe
har dock i sin nu afgifua reservation bibehållit dessa
uttryck. Deremot har Utsk. gått min önskan lill mötes
och borttagit allt omnämnande af denna §, men i dess ställe
infört en annan vacker fras 0111 grundlagens stadgande!)
eller något sådant, som torde vara alldeles obehöflig, då det
förut står tahult om våra samhällsinstitutioner. Sedermera
förekommer i slutet af skiifvelsen, att ehuru Utsk. har
frångått sitt förra beslut alt ingå till R. .St. med ett förslag,
deruti R. St. skulle anhålla 0111 utfärdande af en författning,
sorn redan år i8)5 hiel' utfärdad, så har dock Utsk lyckt
det vara skada att borttaga de motiver, hvilka Utsk , i okunnighet
om en sådan författning, användt i den skrifvelse till
R. St., hvari Utsk. föreslagit R. St. att anhålla om en sådan
författnings utfärdande. Då man begär, att K. M. måtte
utsträcka en författning, sorn gäller för hela Riket utom
Slockholm, endast till denna stad, nemi. författningen om
tillstånd till emkilda theatrars anläggande härstädes, så är
det olämpligt alt komma med långa motiver för en sådan
begäran, ty det är gifvet och klart, all om K. M. tillåter
Deli 3i Mart.
55g
sitt en sådan lliealer inrättas i Slockholm, så lärer lian väl
icke underlåta att förordna om behörig utsträckning af denna
författning. Derefter förekommer i Ulskis förslag ännu
en gång en fraseologi 0111 borgerlig säkerhet. Denna hade
ej hort stå någon, än mindre Hne gånger. Jag får således
hos Hr Frih. o. Landtm, anhålla otti propus, på alsing å
Utsk:s skrifvelseförslag och bifall till det af mig afgifna, eller
också till llr Liljenslolpes, som i det närmaste grundar
sig på mitt, dock med den förändring, att Hr Liljenslolpes
åberopande of 60 §:n Reg.F:n skulle alldeles utgå; ty detta
är en oriktighet, som jag ej kan biträda, utan tvei tom på
det högsta motsätter mig. Hvad beti alfar Frih. Cederströms
framställning om förslaget, så vill jag endast besvara den dermed,
alt örn Frihtn är god räknar orden i Hr Liljenslolpes
och mitt förslag, så är mitt litet kortare än Hr Liljenslolpes,
och alldeles icke tvertoin, såsom Hr Frihtn behagat
uppgifva.
Hr L i I j e n s t o I p e, Axel Fredr.: Med åberopande så
väl af min reservation, som af hvad jag tagit mig friheten
att i Ståndets plenum förut i denna fråga yttra, anser jag
mig dock nödsakad att upplaga några anmärkningar till besvarande.
Jag får likväl härvid nämna, att jag af ännu flera
skäl än Frill. Rehbinder hade önskat ej behöfva yttra
111 i g vidare i detta ämne. Ett af skälen är att hemta ifrån
min — jag medgifver det — alltför vidlyftiga reservation.
Jag vill söka att i största korthet besvara några anmärkningar.
Frih. Cederströms anmärkning, att jag i mitt förslag intagit
60 §:n Feg.Ftn, tror jag mig kunna afvärja dermed, att
motionären, Prosten Lindmark, derpå stödt sin motion, samt
denna §:s intagande synts vara R. St:s mening, då de återremitterade
det förra skrifvelseförslaget; ehuru jag, för min
enskilda del, anser det vara fullkomligt öfverflödigt, hvilket
jag äfven i min reservation tillkännagifva. Hvad som finnes
anfördt om våra samhällsinstitutioner, borde äfven i min
tanke utgå.
Frih. Cederströms anmärkning, att här bort stå 60 §:n
Riksd.Ordn., i stället för 60 §:n Reg.Fui, tyckes mig ej förtjena
synnerligt afseende. Att 60 §:n Riksd.Ordn. ej vore
den rätta, synes 111ig högst påtagligt. I denna 5 står: ”Vilja
R. St. till Konungen framföra någon deras allmänna önskan
i hvilket ämne sorn helst, förhålles dermed på del sätt
Reg.Fms 89 § utstakar.” 89 §:n Reg.F:n säger deremot: ’’Uti
R. St:s plena må frågor väckas 0111 förändring, förklaring
och upphäfvande af lagar och författningar, som Rikets allmänna
hushållning röra, 0111 sådana nya lagars stiftande” elc.
Allt detta har af Prosten Lindmark samt de öfriga motionärerna
blifvit iakttaget, och således vet jag ej, hvarföre R. St.
skulle i en skrifvelse till K. M. införa en sådan §. Jag tager
56o
Den 31 Ma rt.
mig friheten yttra, att jag ej vet på hvad grund denna §
på detta ställe skulle kunna åberopas, och all jag helst önskar,
alt hvarken 60 §:n Reg.Ftn, eller 60 $:n Riksd.Ordn.
hlefve införd, emedan det är alldeles obehöflig!, då med olden
våra samhällsinstitutioner utlryckes detsamma.
Jag yrkar således afslag på Utskts förslag till underd. skrifvelse
och bifall lill det af mig afgifna, med uteslutande alltför
gerna af orden 60 §tn Reg.Ftn, såsom alldeles öfverflödiga.
Gr. Cronstedt: Sedan Hr Liljenstolpe medgifvit uteslutande
af orden 60 §tn Reg.Ftn ur sitt förslag, skulle jag,
för att jemka åsigternn, vilja projectera att införa begge §§tna,
både 60 §tn Reg.Ftn och 60 §tn Riksd.Ordn. Man skulle
då t. ex. kunna säga: med åberopande af 60 §tn Reg.Frn
och i enlighet med 60 §:n Riksd.Ordn. Då hade också R.
o. Ad. strängt vidhållit sitt beslut, hvarigenom Utskts tillstyrkande
att åberopa 60 §tn grundlagen gillades. Jag anhåller
om Hr Landtmts propos. på denna förändring, så framt
icke Hr Liljenstolpes första förslag blifver godkiindt.
Frih. Boye, Ludv.: Då Exped.Utskts härvarande ledamöter
sjelfve, genom deras skiljaktighet sins emellan, bragt
å bane en fråga, som sannerligen synes innefatta omdömet
om deras särskildta arbetens stilistiska värde, så böra de ej
misstycka, 0111 detta framkallade omdöme ej blir dem behagligt.
För min del måste jag bekänna, att jag, hela riksdagen
igenom, funnit Exped.Utskts betänkta vara temmeligen
ömkeliga i stilistiskt afseende. Jag förenar mig med Frih,
Cederström, och begär — efter ingendera meningen är särdeles
antaglig — bifall på Utskts betänk., egentligen på den
grund, att jag icke kan förena mig med Frih. Rehbinder
derutinnan, att det ej skulle vara R. St. tillständigt alt hos
K. M. anhålla, alt den författning, som är gifven för provinsen,
må utsträckas äfven till Slockholm. Jag förmodar
att Utsk. ej må tillåta sig att framkomma med andra motiver
än dem, som synas i ett eller annat of R. Sits beslut,
ty Exped.Kisk. har ingen rättighet att besluta för R. St.,
det har blott rättighet att skrifva ned, att i en expedition
uppsätta R. Sits beslut. Jag förmodar således, att Utsk.
hemtat ur något R. Stts beslut följande frast ”hvarigenom
hos K. M. anhålles, att den författning, som är ang:de theararne
utgifven för provinserna, äfven måtte få gälla i Stockholm.
” Jag finner det ej allenast vara tillständigt att begära
detta, utan jag förenar mig äfven i denna önskan, emedan
jag finner mycket obilligt, alt den K. theatern skall hafva
ett monopolium, ty man må kalla det hvad man vill, så
blir det till sin natur likväl ett monopolium, när ingen annan
får stiga upp, för att vid sidan af denna theater inrätta
en dylik. För mig är detta ganska besynnerligt. Jag minnes
-
Den 31 Mars.
nes mycket val, när i Stockholm 4 theatrar- funnos på en och
samma gång, af hvilka tvänne gåfvo speklakler hvarje dag,
och hade likväl alltid fullt hus. Alt nu föreskrifva, att ej
mer än en enda skall finnas, kan jag ej anse billigt, och i
alla fall äro R. St. berättigade att vidhålla sin önskan, K.
M. förbehållet att derå göra det afseende, som Han för godt
finner.
Frih. Rehbinder: Då Hr Liljenstolpe frångått det
åberopande af 6o §:n Reg:F:n, som förelinnes i hans förslag,
så förenar jag mig i öfrigt helt och hållet med honom, enär
detsamma verkligen i hufvudsaken öfverensslämmer med det
af mig afgifna.
Frih. Boye har behagat yttra, alt Exped.Utsk:s förmåga
i stilistiskt afseende är högst ömkelig, men derjemte, att
Exped.Utsk. endast får nedskrifva hvad de andra Utsk:n hafva
skrifvit. Mig synes detta vara en inconseqvens, ty då Exped.
Utsk. måste nedskrifva hvad som är skrifve! förut, så är
det gifvet att Ulsk. måste komma att skrifva ömkligt, och
detta har ofta varit fallet, just derföre, att många ledamöter,
både här och i andra Stånd, yrkat ett sådant arbetssätt. Jag
har aldrig varit för det der nedskrifvandet, ulan jag har velat
att Exped.Utsk. skulle äga rättighet att taga ur de andra
Utsk:ns betänk:n hvad sorn kunde finnas lämpligt, ty annars
behöfdes ej något Exped.Utsk., utan endast en secreterare
för beslutens nedskiifvande.
Frih. Boye har dessutom misstagit sig, då han yttrat
alt jag sagt, att det ej skulle vara R. St. tillständigt att hos
K. M. anhålla, att den författning, sorn är gifven för provinserna,
äfven måtte utsträckas till Stockholm, så att enskilda
theatrar äfven der skulle få anläggas. Hade Frih.
Boye tagit notis om mitt förslag, så hade lian ej yttrat sig
så, och till förekommande af ali tvetydighet om min mening
i detta afseende, tror jag mig endast behöfva anföra, alt jag
ej ansett R. St. böra motivera sin anhållan hos K. M. i detta
ämne; ty det är gifvet och klart, att när K. M. har utfärdat
en sådan författning för hela Riket i öfrigt, så be
höfves
ej någon motivering för denna R. Sits anhållan om
utsträckning äfven lill Stockholm af tillåtelsen att inrätta
enskilda theatrar. Jag anhåller om propos. på bifall till
Hr Liljenstolpes förslag, med den förändring han deruti nu
gjort, nemi. uteslutande af del införda åberopandet af 6o §:n
Reg.Ftn.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser Frih. Boye hafva
begått tvänne misstag i sitt yttrande. Det ena är, att
han inblandat sak i frågan om huruvida Exped U(sk:s skrifvelse
är uppsatt i enlighet med R. Sl:s redan fattade beslut.
Det andra består deruti, att han gjort tillmälen emot Exped.
Utsk., hvilka varit oförljenta. Mig veterligen har man
22 H. 71
562
Den 3i Mars.
ej haft anledn. att emot detta Utsk. göra anmärkn:r af annan
beskaffenhet, än att Utsk. måhända alltför noga följt de
öfriga Utsktns ullåttn och derigenom koinmit att införa åtskilliga
bevekelsegrunder och yttranden, hvilka R. St. med
skäl ansett böra uteslutas, emedan det ej anstår dem att till
K. M. framföra vissa betraktelser, som Utskrn stundom tillåtit
sig utom redactionerna af de beslut, som blifvit tillstyrkta
och sedermera af R. St. bifallna. Det händer ock,
alt motioner äro af den beskaffenhet, att de ej böra i den
underd. skrifvelsen intagas och såmedelst till K M. framföras.
Meningen är blott, att skrifvelsen skall innehålla en framställning
af R. St:s syftemål, och af det beslut, som blifvit
fattadt. Sådant har Utsk. äfven vid de flesta tillfällen riktigt
fullgjort, och då anmärka' blifvit anförda, hafva de
merendels åsyftat uteslutning af något, som Utsktn onödigtvis
anfört.
Hvad denna särskilda fråga beträffar, så instämmer jag
med Gr. Cronstedt deruti, att det förslag, som Hr Liljenstolpe
afgifvit, är det riktigaste, emedan det är kortast och närmast
på saken gående; citationen af 60 §:n Reg.Fm är i min
tanke äfven riktig. Jag hemställer således till Frih. Cederström,
om, när man har flera förslag att välja på, det år
skäl att då just taga det, som Frihrn sjelf förklarat vara det
minst antagliga. Jag anhåller fördenskull, att R. o. Ad.
måtte antaga Hr Liljenstolpes förslag.
Frill. Sprengtporten, Jac. Willi.: Till förekommande
deraf, att den utomordentliga theatraliska representation,
som nu uppföres, såsom jag tror för tredje eller fjerde
gången, ej måtte komma att medföra ett alltför stort arbete
för boktryckerierna, tager jag mig friheten hemställa, om
icke Hr Frih. o. Landtm, ville framställa propos. på Utskrs
förslag, hvilket synes mig hafva största anledning för sig att
kunna förena de olika meningarna.
Frih. Hamilton, Hugo, förenade sig med Frih.
Sprengtporten.
Hr Liljenstolpe: Jag begärde ordet, då Frih. Boye
gjorde sin anmärkning emot den förändring, som af mig blifvit
biträdd, nemligen om censur för enskilda theatrar. Jag
trodde, att Frih. Rehbinder skulle till besvarande upptaga
denna anmärkning, men när jag lätt eftersinna!1, finner jag
att det är helt naturligt, alt Frihtn ej gjort det, emedan det ej
är enligt med hans förslag. Hvad i afseende på censuren
finnes intaget uti så väl Utsk:s, som mitt förslag, liar inkommit
på den grund, att Exped.Utskis majoritet äfvensom
jag i min reservation helt och hållet har följt det beslut,
som legat till grund för återremissen ifrån PresteSt.; ty det
är just på den anledning, som återremiss hos PresteSt. blifvit
yrkad. Jag har föröfrigt intet vidare att tillägga, utan
anhåller blott om bifall till mitt förslag, med den förän
-
Den 3i Mais.
563
ti lin", alt orden ”60 §:n Reg.F:n” må ulga, hvarom jag förut
i min reservation raisonnementsvis anhållit.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
godkänna TJtsk:s förslag till underd. skrifvelse N:o 278.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Ilr Landtm, förklarade det han trott sig finna, att ja
öfverröstat nej.
Hr Liljenstolpe: Jag begärde ordet, när Hr Frill. o.
Landtm, genom klubbslag befästade R. o. Ad:s beslut i denna
fråga. Det var egentligen för att göra mig förvissad,
huruvida Hr Frih. o. Landtm, ansåg R. o. Ad. hafva bifallit
Utskts förslag eller icke.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, såsom lian redan
haft äran förklara, hade han funnit den sista proposm vara
af R. o. Ad. bifallen.
Hr Liljenstolpe begärde votering.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag tilltror visserligen icke
mig alt kunna öfvertala någon att afstå ifrån en fattad föresats,
men då tiden är så dyrbar, och vi hafva ganska vigtiga
mål på listan, så tager jag mig vördsamt friheten hemställa
till den värda ledamoten, som bär begärt votering, om
han icke behagade, af misskund för R. o. Ad. och för landets
så dyrbara tid, förskona oss ifrån denna votering i en
sak af så föga vigt. Jag får vördsamt anhålla om elt svar
på denna min hemställan.
Frih. Rehbinder: Jag anhåller att få förena mig med
Frih. HamiIton. Ehuru jag ej i allo gillat den skrifvelse, som
Exped.Utsk., rör:de detta mål, till R. St. framställt, så tror
jag likväl icke saken vara af så stor vigt, alt det vore skäl
upptaga liden med en votering derom, helst som Utsk. gjort
afseende på min önskan, alt i stället för 60 §:n Reg.Frn endast
nyttja en allmän fras om grundlagens stadganden, hvilket
jag anser vara den viglisaste och nödvändigaste förändringen
uti förra förslaget. Således får äfven jag uppmana
Hr Liljenstolpe att afstå ifrån sin begäran om votering.
Hr Liljenstolpe: Oändligen gerna skulle jag vilja ingå
på hvad Frilune Hamilton och Rehbinder begärt; men
som jag tyckt mig finna att knappast någon förordat TJtsk:s
förslag, förefaller det mig högst besynnerligt, om R. o. Ad.
skulle, till följe af denna discussion, antaga Utsk:s förslag.
Jag kan således icke afstå ifrån den votering, som jag begärt,
under tillkännagifvande af min stora förundran öfver
det svar, som af Slåndet meddelats uppå den propos., Hr Frill,
o. Landtm, behagat framställa.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition:
-
564
Der. 3i Mars.
Den som godkänner Exped.Utsk:s förslag lill underd,
skrifvelse N:0 278, voterar
ia>
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anlager R. o. Ad. det förslag lill underd. skrifvelse,
sora Hr Liljenstolpe i sin reservation framställt, med
uteslutande derutur af orden: med åberopande af sista
mora. uti Reg.F:ns 60 §.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 3l.
Nej — 20,
Hr Liljenstolpe: Ehuru jag anser denna fråga i sig
sjelf ej vara af särdeles mycken vigt, kan jag likväl icke underlåta
att begära att få i prot. nedlägga min reservation
mot det nu fattade beslutet, samt derjemte uttrycka min förundran
deröfver, att R. o. Ad. kunnat stanna i ett beslut,
så litet motsvarande den discussion, som föregått voteringen.
Till pröfning företogs StatsUtsk:s den 3 och t5 dennes
på bordet lagda utlåt. N;o 435 litt. D., i anledn. af erhållna
återremisser å utlåt. N:o 354 litt. D.
R. o. Ad. fann detta utlåt, böra punktvis pröfvas och
att, då första punkten innehölle flera morn., hvarje af dessa
mom. äfven särskildt föredragas.
1 punkten, mom. a).
Delta mom. blef af R. o. Ad. bifallet.
1 punkten, mom. b).
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag vidhåller allt
hvad jag förut haft äran anföra, ang:de behofvet af den
summa, StatsUtsk. här afstyrkt. Men som det är mig bekant,
att både Preste- och BorgareSt:n gillat Utsk:s betänk,
i denna punkt, samt jag befarar, att det går lika illa i BondeSt,
, och då, om sådant ej skulle inträffa, det likväl är fruktansvärdt,
att, när saken kommer till förstärkt StatsUtsk.,
det oförstärkta Utsk:s mening varder gällande; så har jag
nu blott velat erinra om denna min åsigt, utan att äska det
R. o. Ad. skulle i detta fall skilja sig från de öfriga Stånden,
emedan sådant, af de skäl jag nu anfört, ej skulle medföra
någon påföljd. Det må således bero på en kommande
riksdag att erkänna det förevar, behofvet af embetsrum.
Om hushållsrum för landshöfdingen har jag deremot alldeles
icke yttrat mig.
Mom. b) i 1 punkten blef af R. 0. Ad. bifgllet.
D c n 31 M a r s.
565
i punkten, morn. c).
Hr Printzensköld, Carl: Af Utsk:s ifrågavarande
betänk, vill det synas, som Utsk. ej skulle hafva med den
noggrannhet, som vederbort, tagit kännedom af de förhållanden,
som med denna fråga äga gemenskap. Utsk. hav
nemi. antagit, all i den qvarvarande residensbyggnaden, skulle
finnas tillräckliga localer för inrymmande af de särskildta
departementer, hvaraf residenset består. Hvar och en, som
tagit närmare kännedom af förhållandet, måste likväl medgifva,
att Utsk-.s förslag alldeles icke låter sig verkställa. Jag
har visserligen icke varit på stället, och kan sålunda ej, med
den localkännedom jag derigenom kunde hafva förskaffat
mig, upplysa förhållandet, men jag har samtalat med ledamöter
ifrån den orten, och under discussionen i BorgareSt.
bort en dess ledamot ifrån Venersborg lemna upplysningar
derom. Jag har deraf inhemtat, alt det är alldeles omöjligt
att verkställa hvad Utsk. föreslagit. Det är visserligen sann t,
alt den qvarstående landshöfdingeresidensbyggnaden innehåller
ett större antal rum, men det bör dervid märkas, att
dessa rum äro så små, att de alldeles icke kunna vara lämpliga
för det ändamål, hvartill nybyggnaden nu skulle komma
i fråga. Det är således en klar följd, att örn landshöfdingen
äfven har en mängd rum, så äro de likväl ej till sin
beskaffenhet sådana, att han der kan vara någorlunda logerad
och dessutom hafva utrymme för de till länsstyrelsen
hörande departementet-. En promemoria, som jag erhållit
ifrån Venersborg, ådagalägger närmare detta förhållande.
Den upplyser, att i den qvarvarande residensbyggnaden finnas
20 rum; och nu fingar jag eder, mine herrar, huru detta
antal rum skall kunna gifva utrymme för embetsrummens
behof. Jag skulle tro, alt för att kunna få tillräckligt antal
rum för länsstyrelsens departementet-, skulle landshöfdingen
blifva nödsakad att flytta ur huset och skaffa sig andra
rum. Nu är likväl landshöfdingen ovillkorligen berättigad,
på grund af både sitt embete och den värdighet, han derigenom
bekläder, att bibehålla de boningsrum, som honom
derigenom tillhöra, och då måste det naturligtvis vara Statens
pligt, att sedan, genom en olycklig händelse, en länsstyrelse
gått förlustig de rum och lägenheter, somför densamma
och dess departementer varit afsedda, anslå nödiga
medel lill behöfliga embetsrnms anskaffande. Måhända torde
det finnas någon, sora anser det antal af embetsrum, som
här blifvit i frågas t äl d t, vara alltför stort, men om man närmare
granskar förhållandet, oin man besinnar att Elfsborgs
län ar ett af de folkrikaste som finnas i Riket, om man derjemte
besinnar, att just till följe af dess folkl ikhet mängden
af ärenden måste vara större der, än måhända på något annat
ställe, om man derjemte besinnar, att detta län betalar
betydliga skatter till Slaten; så tror jag visst icke, att det
566
Den 31 Mars.
lian finnas någon, som ej inser nödvändigheten raf den tillbyggnad,
hvilken här blifvit föreslagen. Det kan måhända
vara riktigt anmärkt, att byggnadskostnaden är något för
högt upptagen, i ändamål alt ^åstadkomma en prydligare
byggnad, särdeles som byggnaden skulle komma att uppföras
vid torget och der utgöra en facade, men vid sådant
förhållande tror jag att några tusen r:dr ej böra tagas i
betraktande. På dessa grunder vågar jag vördsamt tillstyrka,
alt den K. proposm om anslag til landshöfdingeresidenshuset
i Venersborg måtte bifallas. Skulle likväl ett sådant
bifall ej äga rum, så anhåller jag, att R. o. Ad. måtte antaga
hvad PresteSt. för detta ändamål föreslagit, hvilket,
såsom jag tror, utgör i5,ooo r:dr b:co.
Hr af Dalström, Gustaf Jacob: Jag anhåller vördsamt
om R. o. Ad:s uppmärksamhet uti förevarande ämne,
såsom en angelägenhet, hvilken rör den folkrikaste delen af
Sverige. År i834 öfvergick en svår eldsvåda Venersborgs
stad, vid hvilket tillfälle de 2:ne flyglarne till residenshuset,
hvarest landshöfdingen embetsrum voro förlagde, uppbrunno.
Vid detta tillfälle var det den tvingande nödvändigheten,
sorn föranledde landshöfdingen alt inrymma Landshöfdingeembete!
i sitt hus, och att dertill lemna de nödvändiga
rummen, emedan inga andra funnos i staden att tillgå.
Sedan den tiden har Landshöfdingeembete! haft embetsrummen
i öfre våningen af nu varande landshöfdingens boställe,
men localen är ganska trång, och dess obeqvämlighet
försvårar mycket bestridandet af ärendenas gång. Jag vill
citera, att dessa rum, hvilka för det närvarande begagnas
till länsstyrelsens embetsrum, ej äro mer än aln. höga, och
fönsterna hafva endast i rutors höjd. Dessa rum äro äfven
så små för denna styrelse öfver det folkrikaste län i Sverige,
att, då ärenden förehafvas, en stor del af rättsökande parter
måste stanna i förstugan. Jag hemställer, huruvida ärendena
under sådana förhållanden kunna skötas med behörig
drift. Utrymmet är så litet, att embetsmännen måste hemta
en mängd handlingar hem till sina qvarter i staden, emedan
de ej på embelsrummet äga tillräckligt utrymme att
handlägga dem, hvilket ej kan vara förmånligt utan tvertom
ganska äfventyrligt. Förlidet år utgjorde målen ej
mindre än nära ig,ooo. Embetsmännen vid länsstyrelsen hafva
hittills fått nöja sig med denna trånga local, emedan man
ej lyckats samla medel till uppförande af byggnaden; men
jag hemställer til! eder, mine herrar! om ett embetsverk, hvilket
är så nödvändigt för en hel landsort, skall fortfara att
vara hopträngt inom en så trång local, då så betydliga summor
blifvit fördelade på de öfriga länen. Jag önskar derföre
att K. M:s nåd. propos. må vinna R. o. Ad:s bifall.
Jag anser visserligen, att det kostnadsförslag, som blifvit uppgjordt,
är något för drygt beräknadt, hvilket kommer deraf,
Den 3i Mars. 667
att lietta kostnadsförslag uppgjordes året efter hranden, då
alla varupriser, således äfven priserna på kalk och bräder,
och jemväl sjelfva arbetet var mycket dyrare, och skulle
derföre tro, att sjelfva kostnaden, efter ett nyl t förslag, sk olle
blifva betydligt nedsatt; men jag kan likväl ej afstå
ifrån att yrka bifall till K. M:s nåd. propos. I händelse R.
o. Ad. likväl ej skulle vilja bifalla detta anslag, så nödgas
jag inskränka min anhållan derhän, att R. o. Ad. måtte biträda
PresleSt:s beslut, på det att .åtminstone någon utväg
till en början måtte vinnas, för att bereda de nödvändiga
rummen för embetsmännens beqvämlighet och nytta. Jag
skulle tro, att då Elfsborgs län, det folkrikaste i Sverige,
begär denna ringa summa af några och trettio tusen rtdr,
eller kanske mindre i mån af huru kostnaden kan minskas,
så bör man ej finna någon obillighet deruti, då så stora summor
för andra län blifvit anslagna lill ändamål, hvilka ej
äro så angelägna som detta. Jag vågar hoppas, alt R. o.
Ad. beviljar denna summa, då ifrågavarande län väl bör
anses äga rättighet att komma i åtnjutande af dessa smulor
af de stora anslag, hvilka nu så rundligen blifvit fördelade
på de öfriga länen. Jag anhåller till en början om propos.
å bifall till K. M:s nåd. propos. i detta hänseende.
Frih. Boye, Ludv.: Jag är förekommen af Hr Printzensköld
och Hr af Dalström, men jag ber likväl få förklara,
att jag för min del anser löga möjligt att af de begärda
anslagen nämna något mera angeläget än detta, ty det är
nödvändigt att åt Elfsborgs Landshöfdingeembete gifva tillbaka
dess rum, hvilka genom eldsvåda blifvit förstörda. Jag
skulle nästan anse det vara en scandal, att ett embetsverk
är så logeradt, som detta numera är, dertill tvingadt genom
eldsvådan; men ovillkorligen är landshöfdingen berättigad
att slippa denna inqvartering i sina boställsrum, hvilken visserligen
af nödvändigheten är åstadkommen, men denna nödvändighet
kan upphöra genom ifrågavarande anslag. Jag anhåller
om propos. på bifall till det beslut, som PresleSt.
fattat.
Frih. Cederström, Jacob: Frånvarande då R. o.
Ad. beslöt bifall till punkterna a) oell b), anhåller jag att
få till prot. nedlägga min reservation emot R. o. Ad:s bifall
till dessa alldeles icke ändamålsenliga anslag, då Ståndet deremot
hade bort bifalla hvad K. M:s nåd. propos., grundad
på kostnadsförslag, i ämnet innehåller.
I afseende på punkten litt. c), som nu utgör föremål
för R. o. Adts öfverläggning, så ber jag att få fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet derpå, att det icke är för landshöfdingens
beqvämlighet, som här är fråga att tillbygga residenshuset,
ulan det är för provinsens förhållanden och behof,
som det är alldeles oundgängligt, alt en byggnad blifver
uppförd med tillräckligt utrymme för archiverna och embe
-
568
Den 3i M a r s.
tel, samt jemväl för rärileriet oell landtmätericontoret. Den
summa, sorn härtill är af K. M. begärd, utgör 35,921 r:dr
27 sk. 8 rst., och denna summa blir, när den nedsättes med
de materialier, som kunde vara användbara efter branden,
31,924 r:dr 4° s^- ^ ,st* Det horde ej vara föremål för
någon öfverläggning inom RiksSlm, att anvisa en så nödvändig
och alldeles oundgänglig utgift, som denna. Det alternativa
förslaget, att upprätta flygelbyggnader, hvilka skulle
komma alt kosta några lusen r:dr mindre, medför stora
förluster för framtiden, emedan underhållskostnaden blifver
större i och med detsamma man får flera tak att underhålla.
Dessutom höra R. Sl. icke heller alldeles åsidosätta, att
vid stadens ombyggnad har det ingått i planen, alt detta hus
skulle förlängas med lika längd som det nuvarande, hvilket
jemväl genom den, för staden fastställda byggnadsplanen, är
bestämdt. I annat fall kommer residenshuset att på denna
stora plats blifva ett fristående ting, halffärdig! och för framtiden
vanställande platsen. Jag kan ej inskränka mig, lika
med de siste värde talarne, dertill att yrka instämmande i
PresteSlis beslut om i5,ooo r:dr, hvilket är alldeles otillräckligt.
Denna summa skulle endast förslå till förberedelserna
och grunden, men alldeles icke till sjelfva byggnaden,
ty dessa i5,ooo r:dr äro redan uppätna, innan man kommer
öfver jorden. Derföre skulle jag tro, alt de öfriga 17,000
r:dr måste komma att anvisas, emedan huset behöfver komma
öfver jorden. Jag begär derföre Hr Frih. o. Landtrms
propus, på bifall till del anslag af 35,921 r:dr 27 sk. 8 rist,
som K. M. i sin nåd. propus föreslagit att användas för tillbyggnad
af residenshuset i Venersborg samt för inredning
af Landshöfdingeembetets rum, lill landscancelli, landscontor,
landtränteri- och landtmäteiicontor.
Hr Anckarsvärd, A u g.: I händelse StatsUlsk. haft
att yttra sig öfver hvad som för den nu ifrågavarande byggnaden
varit nödvändigt och erforderligt, så är jag öfverlygad,
att resultatet för StatsUlsk. blifvit annorlunda. Då det
är ett obestridligt factum, att eldsvåda öfvermått staden Venersborg,
hvarvid landscancelliet och öfriga till Landshöfdingeembete!
hörande hus gått förlorade, men deremot landshöfdingens
eget boställshus blifvit frälsadt ifrån elsvådan och
ännu qvarstår i denna stund; så vill det synas, att det egentliga
behofvet ej skulle sträcka sig längre, än till att skaffa
embetsrum för Landshöfdingeembete!. Deremot har det blifvit
föreslaget, att för ifrågavarande ändamål bygga ett alldeles
nytt lius, om jag ej missminner mig, med 8 fönsters tillökad
facade och tre våningars höjd. Detta har åtminstone
synts mig vara mer än behofvet påkallar, och såsom den
siste värde talaren riktigt upplyst, Idler delta härröra ifrån
stadens omtänksamhet för dess förskönande genom qvarte
1
ens
Den 31 Mars.
rens regelbundna indelning, hvaremot jag visserligen icke
har någonting att invända, utan gillar naturligtvis en så beskaffad
åtgärd efter den öfvergångna olyckan; men att deraf
skulle ovillkorligen följa, att Staten skall bygga upp de
hus, som erfordras, med en drygare kostnad, endast för alt
åt byggnaden gifva en vackrare fafade vid deras torg, derpå
kan jag ej ingå, och jag kan ej undgå att finna, alt staden
sjelf må fylla hvad som behöfves, om den, för att undvika
snedheten vid ett torg, skulle vilja uppföra den nya
byggnaden under samma taklist med del nuvar. läneresidenset.
Dessutom får jag upplysa, att den ritning, som StatsTJtsk.
fått sig förelagd, är till den grad ful och svärande
emot alla architectoniska reglor och begrepp om ett vackert
hus, att, åtminstone efter mittbegrepp om skönhetssinne,
det alldeles icke vore lämpligt att gifva anslag för att
upprätta ett så beskaffad! monument af denna tidens bristande
smak och dess sätt alt anordna publika byggnader. Det
tillhör ingalunda StatsUtsk. att låta uppgöra nya ritningar,
således hafva vi ej kunnat befatta oss dermed; men att anslå
medel till något så fult och vanprydande, som denna
byggnad efter den förevisade ritningen skulle blifva, kan
åtminstone jag ej tillstyrka, utan reserverar mig deremot.
Skulle ett annat förslag, med en bättre ritning, framgifvas,
så skall jag visserligen med min röst biträda förslaget, ty
jag erkänner behofvet af ett betydligen ökadt utrymme för
detta landscancelli. Deremot tror jag ej, att man i allmänhet
gör herrar landshöfdingar någon tjenst med dessa stora
paradvåningar, dessa dubbla våningar, som äro föreslagna på
många ställen, en för landshöfdingen att bo uti, och en för
hans representation. Jag tror att kostnaderna för deras ameublement,
så välsom kostnaderna för representationen, äfven
höra tagas i betraktande, så att landshöfdingen ej behöfver
ruinera sig, hvarken med deras möblerande, eller med det
lefnadssätt, som deraf borde blifva en följd. På alla dessa
skäl yrkar jag för min del bifall till Ulsk-.s förslag.
Frih. Cederström: Emot den siste värde talarens
anförande har jag några anmärkn:r att framställa. Det är
icke några praktvåningar, som här är fråga om, vid nybyggnaden
i Wenersborg. Denna tillbyggnad är ensamt
och uteslutande ämnad för landscancelliets, landscontorets,
landtmätericontorets och landtränteriets behof samt bostad
för en vaktmästare, som skall hafva vården om rummen.
Jag har icke trott, att den, som sett Wenersborgs residenshus,
kan anse dess våning vara så ovanligt praktfull, att den
ger tillfälle lill särdeles stora sammankomster; den kan näppeligen
rymma en större samling af länets innevånare, saminankomne
vare sig i hushållssällskapet, eller för att med
landshöfdingen samråda. Der blifva icke heller, efter den
11 FL 72
äjo
Den 31 Mart.
nya byggningsplanen, några slöra rum apterade, ulan det
blir endast embetsrum, så stora, som de behöfvas. I elt så
folkrikt län är del klart, att handlingarnas mängd hastigt
förökas, och de äro redan så ökade, att då branden inträffade,
förvarades en del af denr på vindar. Det är alldeles
nödvändigt, att inom enrhetsrurnmen finnes plats för dessa
handlingar, så att man med lätthet kan gå till dem i förefallande
mål, och det skulle göra mycken omgång, om man
vid hvarje tillfälle, då dessa handlingar skulle rådfrågas,
nödgades gå tipp på vindar, der handlingarne för öfrigt
skulle förmultna och blifva af råttor uppätna. Man har här
ansett de af K. M. föreslagna 35,ooo r:dr vara en alltför stor
summa för uppbyggandet af ett hus, med tillräckligt utrymme
för de särskildta deparleinenlena af Landshöfdingeembete!;
frågas då: om man vill använda denna summa
för att köpa ett hus i Stockholm eller annorstädes, får man
val för densamma något hus, som kan vara tjenlig! för ändamålet?
Mine herrar! man silar, vid denna riksdag, myggor
i fråga om angelägna anslag, under det man sväljer stora
kameler och kastar bort millioner- till förelag af mycket
mindre vigt för det allmänna. Betänker man olägenheterna
of att rättsökande ej kunna få sinn saker afgjorda, derföre
att icke handlingar äro åtkomliga, enredan det ej finnes
tjenliga rum att förvar a dem i, och jemför dermed den uppoffring,
som statsverket vidkännes genom detta anslag af
35,ooo r:dr, så får man se, att man handlar mer än illa, då
man dertill vägrar anslag af Statens medel. Jag förnyar urin
begäran om bifall till K. M:s nåd. propos. att 35,921 r:dr
27 sk. 8 r:st. dertill måtte blifva anslagne.
Hr Printzensköld: Jag måste bekänna, att jag ej i
Hr Anckarsvärds anförande, hvilket slutade med alt tillstyrka
bifall till Ulskrs betänk., funnit den couseqvens, som
jag hade trott mig böra af den vörda talaren förvänta.
Han har nemi. erkänt behofvet af embetsrums anskaffande
för länsstyrelsen inom Elfsborgs län; men han har å den
andra sidan förklar at sig ej kunna tillstyrka anslag till detta
behof, derföre att ritningen till denna tillbyggnad händelsevis
varit af den beskaffenhet, att den icke efter hans skönhetssinne
varit vacker eller ändamålsenlig. Jag skulle tro, att
skönhetssinne! i detta fall ej hort verka på öfverlygelsen örn
behofvet, utan alt detta bort ligga lill grund för ett afstyrkande
eller tillstyrkande. Det må blifva en cura posterior
att anskaffa en vackrare och 'prydligare ritning, än
den som här är i fråga. Här är endast fråga om anskaffande
af nödiga medel till uppnåendet af det ändamål, hvarom
vi alla äro ense. Hr Anckarsvärd har vidare inblandat en
sak, som alldeles icke hör hit, när han utbredt sig emot det
öfverflöd, som vid åtskilliga länsresidenset- ager tum. Här
Ur alldeles icke meningen att uppföra någon byggnad, som
Den 3i Mars.
skulle innefatta paradvåningar, eller ens något enda rum för
landshöfdingens eget behof, utan förslaget inskränker sig endast
till att byggnaden skall innefatta derom, som nödvändigt
erfordras för Landshöfdinge-embetets departemenler.
Det är upplyst af personer, som varit på stället, äfvensom
uti den af mig citerade promemoria, att den byggnad, som
förut varit åt landshöfdingen upplåten, ej innehöll mer än
i G rum och kök. skafferi och bryggstuga. Således, om hela
denna byggnad skulle begagnas till länsstyrelsens behof,
så hlefve följden den, att intet rum blefve öfrigt till landsliöfdingens
disposition, och rummens antal blefve ändock
otillräckligt för länsstyrelsen, enär det, såsom jag förut uppgifvit,
erfordras åtminstone 20 rum, hvilket jag för min del
alldeles icke anser vara öfverflödigt tilltaget. Lika med
Frih. Cederström, förnyar jag mitt tillstyrkande af bifall
till K. M:s propos., emedan delta anslag otvifvelaktig! är
ett ibland de vigtigaste, som vid denna riksdag blifvit gifna.
Hr L agerhjelm, Pehr: Efter de upplysningar, hvilka
å ömse sidor blifvit meddelade afflera värda talare, måste
jag säga, att jag ej kan bifalla hvad K. M. begärt; men
å andra sidan skall jag icke heller afstyrka allt anslag, emedan
en byggnad verkligen behöfs, för att bereda angelägna
rum för länsstyrelsens behof. Man kan icke säga att det
är alldeles likgiltigt, om landshöfdingen kommer alt få tillräckligt
stora embetsrum eller ej, men med bifall till PresteSi:s
förslag förmodar jag att behofvet kan varda afhjelpt,
hvarföre jag för min del röstar för bifall dertill och anhåller,
att det matte komma att innehållas i den propos., som
Ilr Landtm, framställer.
Hr Westfelt, Nils: Hr Anckarsvärd har så tillräckligt
vederlagt de värda talare, som här ordat till förmån för det
begärda anslaget, att jag har föga att tillägga; men jag ber
att få rätta ett misstag af Hr Printzensköld , sorn har uppgifvit,
att der finnes endast 16 rum. På ritningen af det
nuvar. landshöfdingeresidenset befinnas 24 rum. Således
skulle jag tro, att landshöfdingen kan vara mycket väl belåten
med det nuvar. residenset. Om vi jemföra landshöfdingeresidenset
i Stockholm med de öfriga, så tror jag ej, att det
finnes något, som har så få runi som detta, och ehuru folkrikt
Elfsborgs län är, så tror jag likväl ej, att landshöfdingeresidenset
i Elfsborgs län kan vara så öfverhopadt af folk,
sorn det i Slockholm. DA likväl Stockholms landshöfding
kan vara belåten med detta residens, så tror jag att det,
som för närvar, disponeras af landshöfdingen i Wenersborg,
äfven bör anses tillräckligt, och att han med 16 rum borde
kunna vara mycket väl belåten. Lika med Hr Anckarsvärd,
tror jag, att ingen landshöfding kan vara belåten med alt
få en våning of a4 runi, emedan de skulle vara allt för kostsamma
att möblera. Uti de norra länen torde residenset'-
5 ;3
Den 3i Mars.
na vara mindre, än i något af de öfriga länen, oell jag har
likväl ej hort, att innehafvarne deraf någonsin varit missnöjde
med sina bostäder. Jag kan således ej biträda den meningen,
alt det ar behöfligt att uppföra så stora byggnader,
som man föreslagit. Om den ritning, som blifvit StatsUtsk.
förelagd, skulle blifva verkställd, så skulle det komma att
blifva 2tne öfvervåningar, af hvilka den ena skulle utgöra
landshöfdingen? våning och hela den andra blifva upplåten till
embetsrum. Jag erkänner mycket väl, att landshöfdingen
för de nu upplåtna rummen bör hafva ersättning. Är den
ersättning för liten, som blifvit föreslagen, så må det då öfverlemnas
till K. M. att gifva honom en lämplig förhöjning.
Ehuru jag anser uppgifterna riktiga, så skall jag likväl, i
händelse det blir votering, ej motsätta mig ett bifall till hvad
PresleSt. bär yrkat, men deltager ej i denna votering.
Hr Printzensköld: Det är visserligen möjligt, att, på
säll den siste värde talaren yttrat, den ritning han haft tillfälle
att åse, föreställande den qvarvarande residensbyggnaden
i Wenersborg, utvisar 24 rum; men annat är, att en
filning möjligen upptager afdeluingar, hvilka se ut såsom
rum, och annat är, om de verkligen aro rum. Delta är 2
särskilda saker. Den uppgift, som jag meddelat, hvilken är
grundad på de underrättelser, jag dels personligen erhållit
af dem, sorn varit på stället, och dels finner i den omtalade
promemorian, innehåller, alt der finnas 16 rum, samt
dessutom tambur, kök och bryggstuga med mera dylikt.
Dessa äro naturligtvis på ritningen afskiljda, så att de på
densamma hafva utseende af vanliga boningsrum. För öfrigt
anser jag den siste värde talarens uppgift derom, att
landshöfdingen skulle komma att bebo någon del af den i fråga
vnr. byggningen, vederlägga sig sjelf, emedan de rum, som
i densamma komma att finnas, ej äro flera, än som behöfvas
för länsstyrelsens behof; ty 0111 jag antager att huset blir
tre våningar högt, med 8 rum i hvarje våning, så blir det
tillsammans 24 rum. När nu dessa rum åtgå till embetsrum
för länsstyrelsens departementer, så vet jag sannerligen ej
hvar landshöfdingen i den nya byggnaden skall få några rum
ätt bebo. Jag tillstyrker således vördsamt bifall till K.
M:s propos. i detta afseende, oaktadt hvad som här blifvit
anfördt deremot. Skulle Ståndet åter besluta att endast
anslå 15,ooo r;dr för detta ändamål, så tror jag, alt man
möjligen kommer alt stanna vid murarna till det hus, som
är i fråga att uppföras, och ej har något öfver till inredningen
deraf.
Hr von Hartmansdorff: Första frågan är visserligen
den, om nybyggnad af landshöfd.residenset behöfves,
för all erhålla nödiga embetsrum. En värd ledamot af StalsUtsk.
har förklarat, att behofvet förefinnes, men att ritningen
voie ful, och att han fördenskull ej velat medgifva
Den 31 Mars.
573
något anslag. Felet i ritningen kan undvikas, om R. o. Ad.,
till yttermera visso, vill mot densamma göra ett förbehåll i
sitt beslut.
En annan vard ledamot af SlatsUtsk. bar deremot, så vidt
jag hörde, icke talat om ritningens fulhet, utan ansett byggnaden
vara obehöflig. Det torde tillåtas mig, att deremot tro på
K. M:s nåd. propos. i detta hänseende, och alt på grund af det
deri antagna behofvet söka vederlägga de anmärknir, som
blitvit gjorda. Man har här framställt saken så, sorn \ore
det fråga om en fördel åt landshöfdingen; men sådant är ej
förhållandet, ty saken angår hans embetsrum. Drabbade
skadan endast embctsmannen, så förutser jag nogsamt, alt
ingen misskundsamhet skulle medgifvas. Men äfven den enskilde
mannen finner för sin egen nytta lämpligt att för sina
tjenare göra arbetets verkställighet så lätt sorn möjligt, af
den enkla grund, all han eljest sjelf förlorar på den tid,
som de nödgas förspilla. För .Staten måste det vara ännu
angelägnare, att lians tjenare må kunna förrätta deras ai beten
med den största möjliga lätthet, på det att så mycket
mera arbete må kunna ulan deras förökande åstadkommas.
Det är gifvet, att länets innevånare egentligen och mest lida,
0111 arbetet i länestyielsen går långsamt, för brist af tillräckliga
och beqvämliga rum. Denna skada verkar alla år
på en stor folkmängd och kan ingalunda motvägas genom
den ringa penning, som för en gång skulle kunna besparas.
Det är likväl icke blott länets innevånare, som derpå förlora,
utan äfven Kronan, om t. ex. trängseln vid arrendeauctioner
är så stor, alt speculanterne ej rymmas. Jag har
i Calmar sett en del af folket nödgas vid sådana tillfällen
stå i föistugan för brist på utrymme i det trånga landscontoret.
Huru skall det då icke vara i Wenersborg, om,
såsom här uppgifves, embetsi ummen befinnas en trappa upp
i en låg våning. Om på ett sådant ställe en upphandlingsauclion
hålles för Kronans räkning, och en mängd speculanter
af trängseln hindras att komma in; huru skall den
skada ersättas, som genom den förhindrade täflan tillskyndas
Kronan förnämligast och dernäst enskilda speculanter? Då
man gjort jemförelse!' med förhållandet i de norra länen,
hade man äfven bort taga i betraktande förhållandet med folkmängden
och med antalet af målen der och i Wenersborg.
Skulle vi likväl blott hålla oss till byggnaderna, sä
äro de i Gefleborgs län, hvilket väl måste räknas till de
norra länen, ej allenast tillräckliga, utan äfven ganska prydliga.
Likaså äro de i Hernösand. Jag skulle visserligen
vilja, lika med Frih. Cederström, tillstyrka, att R. o. Ad.
måtte bevilja den summa af 35,ooo r:dr, sorn K. M. äskat,
emedan jag är öfvertygad att hon verkligen behöfves. Men
då blott ett Stånd, så vidt 111ig är bekant, hittills bifallit
något anslag, och endast lemnal i5,ooo r:dr, så vågar jag ej
5,4
Den 3i Mais.
tillstyrka mer än denna summa. Ehuru jag förutser att det
blir en bestämd förlust för Staten, om endast dessa i5,ooo
r:dr tnedgifvas, och änskönt den derefter inskränkta byggnaden
blifver en vanprydnad för staden; så måste jag dock
tillstyrka den, emedan något är bättre än intet. Den tid
kommer dock utan tvifvel, då en förnyad framställning i
detta hänseende göres, och R. St. nödsakas att för samma
ändamål göra ett större anslag. Dä sannas den gamla regeln,
att girigheten bedrager visheten.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Jag vill ej förlänga elis—
missionen med att upptaga skälen, hvarför embetsrum beliöfvas.
Det lärer ej finnas någon, som sätter detta behof i
fråga, oell att embetsrum här saknas är äfven allmänt erkändt.
Frågan är blott den, om man bör bifalla eller icke
bifalla hvad som nödvändigt erfordras, för att göra denna
tillbyggnad. löka med Hr Anckarsvärd anser jag sorgligt
att bygga efter fula ritningar, men jag tror mig vara förvissad
om, att den ritning, som har blifvit framlagd för StatsTJtsk.
— som bättre är, — ännu icke är af K. M. fastställd.
Den lärer blott vara uppgjord såsom en förslagsritning, för
att visa huru stor kostnad murarnes uppförande och inredningen
m. m. erfordra, och det är mer än troligt, jag vågar
säga, bestämdt gifvet, att, om medel beviljas, K. M. icke
lärer vilja att något vanprydligt hus här uppföres, lika litet
som vid andra tillfällen. Om således denna svårighet
skulle få anses såsom undanröjd, så synes mig att R. o. Ad.
äfven borde finna skäligt att lemna det anslag, sorn erfordras,
synnerligen då man ej lärer kunna undgå att på den
plats, som är Kronan tillhörig, uppföra denna byggnad, erne*
dan det skulle kosta mycket mera att skaffa en annan tomt;
men att på denna tomt bygga vanprydligt, och ej draga upp
huset under samma taklist, som det andra huset, vore väl
ej lämpligt, och det skulle äfven blifva ett fult monument
af denna lidens architectoniska sinne, sorn Hr Anckarsvärd
skulle finna lika mycket skäl att öfverklaga, som den facaderitning,
hvilken nu varit för Utsk. framlagd. När man tillika
vet, att detta ställe fordrar för byggnader en temmeligen
allvarsam grundläggning, så kan man lätt förutse, att, sedan
grunden nr lagd, af i5,ooo r:dr ej mycket lärer komma att
återstå för att uppföra hvad som skulle stiga öfver jorden.
Jag tror således för min del, att R. o. Ad. skulle göra bäst
lili att bifalla livad sorn K. M. i sin nåd. prnpos. har begärt.
Skulle något öfverskott uppkomma, så kommer det
ju Staten till gagn, och att sparsamhet äger rum vid detta,
såsom vid andra tillfällen, sätter jag ej i fråga. Jag anhåller
om propos. på bifall till det anslag, som K. M. i sin
nåd. propos. begärt.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: K. M. hade i sin
nåd. propos. begärt i5,ooo r:dr, för att uppföra ett landscontor
Den 3i Mars.
oell öfriga byggnader för länsstyrelsen i Wexio, oell 35,ooo r;dr
för samma ändamål i Wenersborg. Vid jetnförelsen emellan
dessa olika summor, som af K. M. blifvit begärda för
samma ändamål vid två särskildta Landshöfdingeembete!], har
det ej kunnat undfalla StalsUtsk., att ingen särdeles anledn.
förefunnes till den uppgifna skilnaden uti kostnaden. Visserligen
är det sanni, alt Wenersborgs län är vidsträcktare
an Kronobergs, och alt följaktligen derstädes möjligen kun.
na förekomma flera embetsgöromål, men att detta skulle
hafva ett så afgörande inflytande på behofvet af ett större
utrymme för embetsverken, att de kunde åstadkomma en
kostnad af något nära allerum tantum, har Ulsk. haft svårt
att föreställa sig. Deremot har man trott, att byggnadskoslnaderna
böra vara större i Wexiö, som ej ligger vid
strand, och der följaktligen transporter af alla materialier
måste blifva dyrare. Dessutom är det kändt, alt kalk alldeles
icke finnes i trakten af Wexiö, hvilket naturligtvis
måste öka kostnaden. Utsk. har således ansett den plan,
sora blifvit uppgjord, vara vidsträcktare, än för ändamålet
erfordras. Detta är hufvudsakligen grunden för afslaget,
och jag gör mig förvissad om, att StatsXJtsk., om framställningen
varit mera efter ändamålet lämpad, hade bifallit den,
enär Utsk. visserligen funnit billigheten af att återställa
byggnader, som genom branden blifvit förstörda. Jag instämmer
fullkomligt i deras mening, som ansett lämpligt
och rätt, att embelsrummen vid Landshöfdingeembetet må vara|tillräckligl
rymliga, tjenliga och ändamålsenliga på allt sått.
Jag anser det äfven fullkomligen riktigt, alt landshöfdingen
har en anständig och lämplig bostad^ meri jag tror i allmänhet,
alt man ej gör landshöfdingarne en tjenst dermed att
man för dem uppför byggnader, som 8ro vidsträcktare än
behofvet verkligen påkallar. Af dessa skäl har jag bifallit
Ulsk:s förslag, men vill dock ej, om så yrkas, motsätta mig
beviljandet af ett mindre anslag. Deremot kan jag för min
del ej tillstyrka ett fullständigt bifall till K. M:s nåd. propos.
, emedan de anslag, som denna propos. föreslår, efter
min tanke äro alltför vidsträckta och kostsamma.
Hr af Dalström: Då den mening här synes göra
sig gällande, att den ifrågavar. tillbyggnaden vid landshöfdingeresidenset
i Wenersborg vore obehöflig, och alt de rum,
som derstädes för närvar, finnas, vore tillräckliga, får jag
äran upplysa, alt förhållandet med rummen i landshöfdingeresidensel
är sådant, att den nedersta våningen egentligen är
att anse endast såsom ett slags källarerum, emedan de äro
otjenliga till allt annat ändamål, än att begagnas såsom källare;
att deremot öfra våningen, der länsstyrelsen nu har
sina embetsrum, är afsedd till domestikrum och är ganska
inskränkt till sin local. Jag skulle således tro, alt ingen,
som har närmare kännedom af det nuvar. förhållandet, kan
5?6
Den 3i Mars.
anse den nu begagnade byggnaden för länsstyrelsen i Wenersborg
lämplig. Dessutom vet jag ej, hvarför icke landshöfdingen
bör hädanefter få åtnjuta samma förmåner, med
hvilka han emoltagit sin tjenst, och hvarföre han skulle förlora
någon del deraf genom att afstå sitt boningshus till
embetsrum. För de herrar, som anse alt residenshuset är
tillräckligt för länsstyrelsen, får jag upplysa, att nuvar. embetsman
ej på sina embetsrum hafva tillräckligt utrymme
för sina angelägnaste böcker och handlingar, och då landshöfdingen
har någon direction hos sig samlad, så har han
ej utrymme derför i länsstyrelsens rum, utan måste för sådana
ändamål upplåta sina egna. Jag kan, vid sådant förhållande,
ej annat än yrka bifall till K. M:s nåd. propos.,
under förmodan att, i händelse deri af Ståndet blifver bifallen,
nytt kostnadsförslag och nya ritningar blifva uppgjorda
öfver de erforderliga embetsrummen. Företaget kommer troligen
ej all verkställas efter den ritning, som för närvar, finnes
och som ej lärer vara afK.M. gillad, utan förmodligen
efter en mera lämplig och med archilecturens fordringar
mera öfverensstämmande.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet i anleda,
nf Frih. Sprengtporten yttrande om skadligheten att bygga
landshöfdingeresidenset alltför rymligt. Här är alldeles
icke fråga om alt hygga ett land-diöfdingeresidens, utan här är
endast fråga om alt bygga ett hus till inrymmande af landscanCt-lii,
landscoutor, ränteri och provinslandtmätericonlor, med
ruin för deras archiver. Landshöfdingen får deruti icke eli
enda kammare, och bär ej heller behof deraf, men länsstyrelsens
departementer hafva behof af rum, och det är
för deras räkning, som denna byggnad skall företagas. Man
har ansett kostnadsförslaget vara för högt; man har anfört
såsom grund, att K. M:s propos. upptager för Wexiö en
betydligt mindre summa, än för Wenersborg, och att detta
vore oriktigt. Deruti finner jag likväl något litet förbiseende
af hvad man vid granskning af förslag fordrar.
StatsUlsk. är sammansatt nf ledamöter, hvilka säkerligen
sjelfve byggt och således veta hvad till byggnader måste
åtgå. De hafva likväl troligen ej med tillräcklig noggrannhet
beräknat hvad den för ifrågavar. hus erforderliga grund
samt sjelfva inredningen kostar, då de kunna påstå, att
35,921 r:dr och några skil lingar är för mycket tilltaget.
Det har varit vanligt vid Kronans byggnader, att man uppgjort
kostnadsförslagen så knappa sorn möjligt, och när
man sedan kommit till verkställigheten, så har byggnaden
ej kunnat göras färdig i blist på tillräckliga medel. Då måste
man åter söka att skaffa sig något mera, och byggnaden
får vänta i några år, intilldess att man kan anskaffa nya
anslag. Skulle deremot anslaget verkligen vara för högt,
Sel
D e ii 31 Mars.
5/7
så att en behållning derå nppstode, sedan huset blifvit färdigt,
så är denna summa besparad och kan ej stoppas i fickan,
hvarken af den ena eller den andra; det är således ingen
fråga att här söka någon otillständig vinst.
Frih. Boye: Det är visserligen mer än 3o år sedan jag
var i Venersborg och såg inredningen af landshöfdingens
residenshus. Jag infördes då naturligtvis icke i andra rum,
än der landshöfdingen emottog besökande gäster, men da
jag nu hör, att Landshöfdingeembete! är inflyttadt ej i de rum,
som landshöfdingen bebodde, utan i dem, som intogos af
hans domestiker, så kan jag ej föreställa mig annat, än att
landshöfdingens embetsrum för cancelliet är i de rum, sorn
då voro betjentkammare, och landscontoret i pigkammaren.
Ett fortfarande af ett sådant tillstånd kan jag ej finna annat,
än vara rent af en skandal. Men derföre har jag ej begärt
en trevånings-byggnad. Det måste vara skilnad emellan
att gifva alldeles intet och att gifva hvad som öfversegel-
behofvet. Jag skulle derföre önska, att då man här har
att välja emellan alt gifva alldeles intet, eller det anslag, som
man föregifver vara alldeles för stort, hvilket man ej kan
bedomina, jag skulle önska, säger jag, att R. o. Ad. under
sådana förhållanden, för att ej inskränka sig till hvad
som ej förslår för ändamålet, ville bifalla K. M:s nåd.
proposition.
Hr Westfelt: Det synes verkligen såsom den siste värde
talaren alldeles icke hade genomläst TJlskis betänk. Om
han behagar göra det, så torde han deraf finna hvilka rum
landshöfdingen disponerar, och hvilka som begagnas af hans
cancelli; han torde då äfven finna, att dertill icke disponeras
de rum, som landshöfdingen sjelf bebor, och icke heller
drängkamrar och pigkamrar, som han behagat, nämna.
Frih. Cederström har visserligen ganska rätt, då lian
säger: alt här ej är fråga om att uppbygga ett Landshöfdingeresidens;
ty här är fråga om att tillbygga detta lius,
och jag tror, om jag ej missminner mig, att det var samme
värde talare, som påstod, att det erfordras till ett cancelli 24
rum, och när man härtill lägger de 20 rum, hvilka blifvit
uppgifna såsom behöfliga för landshöfdingens egen räkning,
så skulle till ett landshöfdingeresidens, mine ber rår! erfordras
44 euin. Att det nu finnes 24 rum, står att läsa i Utsk:s
betänk., och enligt den upplysning, som Utsk har fått, äro
dessa 24 bebodda rum. Jag hemställer, huruvida det kan
vara med landshöfdingens eller Statens förmån förenligt,
att underhålla så dyrbara byggnader.
Jag sätter mig ej emot det lägre anslag, som PrestcSt.
beviljat, men kan ej bifalla det högre al K. M. begärda.
Frih. Boye: Jag anhåller att den siste värde talaren
ville tillåta mig erinra, all jag alldeles icke talat för en
22 H. 73
5?8
Den 31 Mars.
byggnad af 44 ruin. Jag har Iverlom erinrat om den himmelsvida
skilnaden emellan att göra för mycket och att göra
alldeles intet. Utsk. har gjort alldeles intet, och det linner
jag ej vara rätt.
Hr von Hartmansdorff: Jag har ej haft att skaffa
med Landshöfdingeembete! i Stockholms län, men jag har
vid åtskilliga tillfällen sett, att en del af folket stått ute på
gatan, och en del på gården eller i förstugan, i stället för
att vara inne i rummen, hvilket de förmodligen hellre hade
velat, om de kunnat. Om länets innevånare önska att detta
förhållande fortfar, så behölves der ingen ändring. Men
om andra läns innevånare ej vilja stå på gatan, så torde R.
St. visserligen böra göra något, för att låta deni komma under
tak.
Hr Printzensköld: Uti det yttrande jag ämnat afgifva,
finner jag mig förekommen af Hr von Hartmansdorff,
och förenar mig således lill alla delar med honom, men får
dervid dock tillägga, att Stockholms län alldeles icke behöfver
mer än ett enda rum för landlränteriet, alldenstund någon
räntericassa ej derstädes finnes, och något så heskalfadt
rum således der icke kan vara af nöden, ty alla medel, som
inflyta till Stockholms landtränteri, skola genast insättas i
R. St. Dank.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUlsk:s utlåt, i det nu föredragna morn.
litt. c).
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
nej öfverröstat ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., på
sätt yrkadt blifvit, behagade bifalla ett anslag af 3i,g?.4 ‘ :dr
4o sk. B rst. för tillbyggnaden vid landshöfdingeresidensluiset
i Venersborg.
Ropades ja och nej.
t)å Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverröstat nej, begärde
Hr Löwenström, Joh. Jac., votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voterrsproposition:
Den
som bifaller ett anslag af 31,994 '':dr 40 sk. 8 rst.
för tillbyggnaden vid landshöfdingeresidenshuset i Venersborg,
voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, instämmer R. o. Ad. i PresleShs beslut, hvarige
-
Den 31 Mars.
579
unni, till uppförande af en slenhusbyggnad i Venersborg,
för inrymmandet af dervarande landseancelli, landscontor,
landtränteri- och landtmälericontor, anslås en summa af
15,ooo r:dr.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 34.
Nej — 81.
1 punkten, mom. d).
Hr von Hedenberg, Carl Aug., upplåste följande:
II. StatsUlsk:s motiv att uppskjuta frågan rör:de residens
åt landshöfdingen i Norrbottens lån till nåsta riksdag,
grundar sig derpå, att Ulsk. ej anser frågan behörigt utredd,
hvilket jag val ej kan motsäga; men delar man frågan, som
torde vara det rätta, den ena rör.de nybyggnad af stenhus,
uppgående till en kostnad af såkert öfver 3o,ooo r:dr b:co;
och den andra, lill svar och pröfning af riksdagsmannen
Lundbergs motion vid återremissen, om inköp af den ifrågavarande
gården, sådan den sig nu befinner, så är den fullt
utredd för att kunna tagas till pröfning, och var det redan
år i834, då först frågan om inlösandet ägde rum.
Pröfningen består helt kort deri: om i3 rum med förstuga
och tambur, jemte kök, bryggstuga och nödiga uthus,
är tillräckligt logis för en landshöfding, och om mera än 7
rum, utom tambur och förstuga, eller r sessionsrum, 2 rum
till cancelli, 2 dito lill conior, 1 till ränteri och [ till
proyinscontor, behöfves till embetsrum åt ett Landshöfdingeembete.
Svaret härå kan ligga inom hvars och ens omdöme,
men synes utom närlagda bevis litt. a) *) bevisa sig sjelf derigenom,
att fyra landshöfdingar efter hvarandra under loppet af 22 år
belåtne bebodt den ifrågavarande egendomen, och hvilken för
närvarande bebos af mig med talrik familj i tillräckligt utrymme;
och hvad embetsrummen beträffar, är det utom ali
fråga att de icke allenast oro tillräckliga, intygadt af hosföljande
Landshöfdingeembetets betyg — litt. b) — utan till
och med beqväma och ändamålsenliga.
Då nu dessutom styrkt är af så väl hosföljande syne-
och värderirigsinstrument, lill. c), att egendomen är i
fullkomligt godt stånd, som af särskildt magistratens betyg,
litt. d), att corps de logis är nybygdt år 1806 och cancellibyggningen
år 1817, samt synad och värderad till 656o r:dr
b:co, och brandförsäkrad till 4600 r:dr, litt. e), så torde R.
o. Ad. ej böra obehörigt anse, att jag nu vördsamt anhåller
om bifall å riksdagsmannen inom BondeSt. J. Lundbergs motion,
eller att anslag af 6000 lldr b:co må beviljas till förenämnda
egendoms inköpande till landshöfdingeresidens i
Norrbottens län.
Denna och öfriga i detta anförande Alie ropade bilagor hafva
blifvit till talaren återlemnade.
5So
Den 31 Mai' s.
Denna min vördsamma anhållan stödjer sig dessutom på
flera skäl, särdeles på den omständigheten, att man omöjligt
inom Piteå stad kan få hyra ens 2 0 3 rum, än mindre nödig
local för landshöfdingen och embelet, hvilket kan intygas
af hvar och en, som varit inom stadens område, troligen
en bland de minst välbyggda stader inom Riket, der
små fortuner byggt efter råd och lagenhet till eget berg ligt
beliof, men ingen haft råd att bygga åt andra, utan der man
måste, för att få tak öfver hufvudel, köpa sig eget hus. Vid sådant
förhållande får jag fråga, hvem sorn företrädesvis bör vaia
pligtig köpa, om ej ut landshöfdingen personell, så åtminstone
åt Statens provinciala embete nödiga embetsrum; bör
ej Staten ensamt vara skyldig dertill? Så är likväl ej händelsen;
mig är ålagdt att mot 100 rtdr inqvnrteringsmedel köpa
hus åt embelet, eller skaifa rum. För min person likaså
emot 200 r:dr inqvarleringspenningar.
Denna tyngd har ensamt varit ålagd landshöfdingen i
Norrbotten och åstadkommit ett tacite-accord, som alla andra
landshöfdingar i Riket undsluppit, hvilka varit och äro
försedde med residenser, och hvilken är så mycket svårare,
som, innehafvande ett ambulaloriskt embete på illimiterad lid,
man icke äger någon säkerhet för hvad ersättning man erhåller,
helst om död eller annan olycka skulle mellankomma.
Betraktar man åter saken sålunda, att då gården kan
köpas för 6ooo rtdr btco, hvaremot svara å 5 proc. ränta
3oo r:dr eller lika mycket sorn nu beslås i inqvarterings
medel,
och hvilka medel, om egendomen inköpes, indragas
lill statsverket, sä förloras intet på detta lån, utan vinner
Staten tverlom att dels förränta sina pengar och dels få nö
diga
embets- och residensrum å stället, så lill sägandes för
intet.
Af alla dessa och äri flera skäl, med hvilkas upprepande
jag ej bör upptaga R. o. Adrs dyr bara tid, vågar jag förnya
min ödmjuka anhållan om propos. å ett statsanslag af
6ooo r:dr b:co till inköp af Landshöfdingeembelels residens i
Piteå.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utskts förslag.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd proposition beslöt R. o. Ad.
ali bevilja 6ooo rtdr till inköp af landshöfdingeresidensluis i
Piteå.
1 punkten, m o m. e).
Detta morn. blef of R. o. Ad. bifallet.
2 punkten.
lii' von Hartmansdorff: Jag anhåller att få fästa
Den 3i M a rs.
581
Ståndets uppmärksamhet pä ordalagen uti del första tillstyrIlandet.
Här står nemi.: ”Ulsk. får, med vidhållande i allt
öfrigt af sitt förra yttrande, hemställa, alt II. St. måtte besluta
att Nummerlotteriets hus måtte få användas till inrymmande
af K. Sundhetscolhro med Fältlnkarecontoret, men att
deremot frågan om försäljning af nämnda hus och dispositionen
af den derför inflytande köpeskillingen ma förfalla.”
Emot sjelfva saken har jag intet att invända, men jag anser
frågan vara af den beskaffenhet, alt det heror på K. M:s
beslut, huruvida eli hus, som för närvar, är Kronans, må
kunna annorlunda disponeras. Jag anhåller således, att R.
o. Ad. måtte framför ordet besluta införa orden för deras
del, så att det kommer att hela: att R. St. måtte
för deras del besluta, att Nummerlotteriets
hus etc.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. i punkten
med den af Hr von Hartmansdorff föreslagna förändring,
att emellan orden måtte och besluta skulle införas orden:
för sin del.
3 punkten.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus: StatsUtsk. har i sitt
afgifna utlåt, medgifvit, alt Ulsk. inser den ovillkorliga nödvändigheten
af att den ifrågavarande reparationen måste förr
eller sednare verkställas. StatsUtsk. medgifver äfven, attingen
annan än Staten kan åläggas att lemna de medel som
erfordras, då kyrkan numera ej har någon församling oell
således icke kan hafva några inkomster. StatsUtsk. anser
äfven det vara tillbörligt, att den ifrågavarande reparationen
sker på samma gång som murarne och taket iståndsättas,
men StatsUtsk. tror, att, om noggrann hushållning iaktlages,
de 4o,ooo r:dr, som StatsUtsk. tillstyrkt, vore tillräckliga,
icke allenast för taktäckningen och grafchorens island—
sättande, men afven för allt annat, sorn erfordras för kyrkans
yttre reparation. 1 detta tillstyrkande af StatsUtsk.
kan jag ej förena mig, så mycket mindre, som jag äger en
ganska noggrann kännedom af, att de afgifna förslagen verkligen
äro så lågt beräknade, sorn möjligt. Sedan dessa förslag
voro uppgjorda, blefvo de granskade af en comité, hvilken
af H. M. nedsaltes i afseende å kyrkans iståndsättande,
och på det att man måtte hålla sig inom det minsta möjliga
anslag, hvarigenom ändamålet kunde vinnas. Om således
R. o. Ad. och R. St. ej skulle bevilja hela den begärda anslagssumman,
nemi. 5i,ooo r:dr, så blir deraf en ovillkorlig
följd, att reparationen af de yttre murarna ej blir verkställd.
Jag hade redan, då denna fråga förra gången förevar,
äran tillkännagifva, att murarne vid branden, synnerligen
till följe af den ofantliga mängd af valten, som då på
dem blef öst, äro i ett ganska svagt tillstånd, och att de
58»
D e 11 31 Mars.
hittills endast kunnat blifva livad raan kallar lappade, för
att icke totalt förfalla till ruiner.
Ulsk. har trott, att en tillgång skulle vara att erhålla,
om en grafransakning ytterligare agde rum, och att de personer,
sorn äga grafchor, skulle kunna åluggas all gifva det
tillskott, som de för grafehorens underhåll kunde anses skyldige
alt erlägga. Jag får i anleda, deraf äran upplysa, att
den sista grafransakning, sora ägde rum, verkställdes i Maj
månad år 1817. Den förrättades icke ensamt af kyrkorådet,
utan äfven af den comité', som K. M. då hade anbefallt att
genomgå allt hvad som rörde denna kyrka, hvilken då skulle
frånskiljas församlingen, och hvilken hädanefter skulle anses
och underhållas såsom ett slags pantheon. Då denna
grafransakning ägde rum, bestämdes en viss dag, nemi. den
1 Oct. samma år, inom hvilken alla de, som hade grafvar i
Itiddarholmskyrkan, skulle anmäla sig, i händelse de ville
anse grafven för sin tillhörighet. Ordalagen uti det meddelade
nåd. förordnandet voro följande: ”Att inom den utsatta
tiden ägarne skulle tillkännagifva, om de ville bibehålla
sin rätt till grafvarna, eller till kyrkan dem afstå, kommandes
de, som sitt anspråk inom nämnda tid och i föreskrifven
ordning icke anmält och bevakat, att i stöd af K.
förordningen af den 12 Sept. 178» förklaras all rätt dertill
förlustige.’’ När denna prsescriptionstid var tilländalupen,
anmälte sig endast 7 familjer, och bland dem var ingen af
dem, hvilka ägde de grafvar, som ligga omkring kyrkan,
utan det var 7 af dem, som hafva grafvar under kyrkan,
hvilkas antal är otaligt. De grafchor, som ligga omkring
kyrkan, äro sådana, som visserligen till en del tillhöra ännu
existerande familjer, ehuru dessa ej vidare anse sig skyldiga
att underhålla deni. Ingen af dessa familjer anmälte sig.
På venstra sidan om tornet är först Wasaborgska grafven,
och denna familj är, som man vet, utdöd. Sedermera kommer
den BaneTska grafven. Denna familj anser sig numera
icke hafva sin graf här, utan den har 3:ne andra grafvar,
en i Upsala och 2tne i Danderyd. På andra sidan af kyrkan
kommer först den Torstensonska grafven. Denna familj
är äfven utdöd. Riksrådet Grefve Thure Bjelke lät 1761
iståndsätta den Torstensonska grafven, och sedan delta af
honom var gjordt, nedsatte han till underhållet af denna
graf en summa af 133 r:dr 16 sk. btco. Detta capital nedsattes
i banken, och föreskref gifvaren, att det skulle qvarstå
der emot 4 proc. ränta, och att capilalet aldrig skulle få
lyftas, rubbas eller pantsättas. År 1816 den 12 Mars anbefalltes
genom eli Kongl, bref, alt räntorne för ofvansagde capital,
som förut hade intagits i kyrkans allmänna cassa, då
skulle afsättas och öfverlämnäs lill Riksmarskaiksernbetet, och
alt dessa årliga räntor skulle uppläggas. De hafva sedermera
blifvit i Hofconlorels cassa förvarade, och uppgingo
vid förra årets slut till en summa af 122 r:dr 32 sk. b:co.
D e u 31 M a r s.
583
R. o. Ad. torde således finna, luiru otillräcklig denna summa
är lor iståndsältande af grafchoret. Älven om capitalet
dertill kunde användas, så vore dessi medel likväl ejtilliäckliga,
och, såsom jag redan nämnt, så kan ej, enligt testalors
föreskrift, delta capital rubbas. Närmast detta grafchor kommer
den Wachtmeisterska grafven. Den nu begagnade
AVacbtmeisterska familjegrafven är, såsom jag tror, belägen
vid Johannishus, och har ej någon af denna familj på sednare
lider blifvit i detta grafchor nedsatt. Sedan kommer
Fersiska och Lewenhauptska grafven. Fersiska familjegrafven
är vid Ljung. Ingen af denna familj, som i sednare åren
med döden afgålt, liar blifvit nedsatt här, utan alla förts till
sistnämnda ställe. Den Lewenhauptska familjen begagnar sig
ej heller af detta grafchor, utan har, såsom jag tror, åtskilliga
andra grafvar i de församlingar, der denna familjs spridda
egendomar befinnas. Det säkra är, att äfven ingen af
denna familj ej heller i sednare tider blifvit här nedsatt.
Häraf inser R. o. Ad. tydligt, alt intet reparationsbidrag
kan påräknas af någon ibland dem, sorn skulle anses såsom
ägare till sagde grafvar, och att ingen af dem kan åläggas
att underhålla desamma. I alla fall är, såsom jag redan
uppgifvit, prasscriptionstiden tilländalupen, så att de, som varit
ägare af dessa grafvar, förlorat rättigheten att begagna
deni, och derigenom blifvit befriade ifrån att bidraga till
deras underhåll. Jag skall ej uppehålla R. o. Ad. med någon
slags appell till dess känsla och dess minnen i denna fråga;
ty i ett ämne, som så mycket talar för sig sjelft, som är
så nationell, som understödjes af så stora och heliga minnen,
sorn det ifrågavarande, skulle det vara helt och hållet
olämpligt att till R. o. Ad. framställa densamma. Jag får
således endast hos Hr Frih. o. Landtm, vördsamt anhålla
om propos, och hos R. o. Ad. om bifall till de 52,ooo r:dr,
som K. M. i nåder begärt lill kyrkans iståndsättande.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Det vore tvifvelsutan,
på sätt redan blifvit framstäldt, mindre lämpligt att inom
detta Hus uppträda för att föiorda anslag till Riddarholmskyrkans
iståqdsättande. Denna kyrka är, såsom jag tror,
Svenska nationens pantheon. Den förvarar stoftet af Sveriges
hädangångna Konungar och fräjdade medborgare. Det
ar således ingen tvifvel, alt ju inom Riddarhuset den känslan
gäller, alt Svenska folket bör vidmakthålla och pryda
ett så beskafifadt nationell monument. Jag har egentligen begärt
ordet, för att kunna kasta ifrån mig den möjliga misstanken,
alt jag kunnat deltaga i Utskts betänk. Jag har ej
i en sådan fråga som denna alskat forknappningssystemet.
Det har i allmänhet icke varit mitt, och åtminstone för ingen
del i denna fråga. Jag har således ej tillåtit mig att
eftertänka, huruvida dessa Ö2,ooo r:dr skulle kunna möjligen
nedsättas med 12,000 r:dr. Jag har tillhört den minoritet,
584
Den 31 Mars.
som yrkade bifall till K. M:s nåd. propos. om 52,ooo ndr,
väl vetande att denna summa var grundad pcå noggranna beräkningar,
och ej på någon förhoppning alt derigenom vinna
en besparing. Jag tager mig således blott friheten, att,
jemte tillkännagifvande af min reservation, hvilken ej finnes
i betänk, införd, likasom mångfalldiga andra af dylik beskaffenhet,
hos Hr Frih. o. Landtm, anhålla om propos. på bifall
till K. M:s nåd. propos., så att R. Sl. anslå 52,ooo r.'dr
för ifrågavarande ändamål.
Gr. Lewen ha ti pt, Ma ur i tz : Jag anser för minskyldighet
att upplysa hvad som rörer de tvanne Lewenhauptska
grafvar, hvilka bär finnas. De byggdes pä 1600-lalet
och inköptes sedermera af tvänne Lewenhauptar, af hvilka
den ene dog barnlös och den andre efterlemnade descendence.
Denna slutade med Garl den XlLs General, Adam
Ludvig Lewenhaupt, hvilken efterlemnade tre döttrar, men
icke hade någon son. Han sjelf är, mig veterligen, den siste
af denna branche, och således är den blanche af familjen
utdöd, till hvilken grafven förut har hört.
Hvad sjefva saken angår, så vill jag lika litet som nå
gon
annan tala till känslan. De grafchor, som finnas i Riddarholmskvrkan,
tillhöra, såsom upplyst blifvit, icke mer
några enskilda familjer, men de fanor, som pryda domerna,
tillhöra Svenska folket.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Om Styrelsen hade
velat systematiskt ställa Representationen uti en högst besynnerlig
ställning, så kunde den aldrig mera ändamålsenligt
hafva förfil rit, än den gjort vid behandlingen af denna
fråga. K. M:s nåd. kungörelse om upptagande, dels igenom
subscription, dels igenom collecter, af medel lill Riddarholmskyrkans
islåndsättande, var otvifvelaktig! en appell till hela
Svenska folket, säkerligen beräknad på de syrnpathier, hvilka
Styrelseu trodde sig äga inom detta folk, för att blott
genom en uppmaning vinna de erforderliga medlen, hvilka,
om jag icke missminner mig, ansågos uppgå till en kostnad
af 144,000 r:dr. Då på ett sådant sätt hela nationen, på
sätt kungörelsen innehåller, har blifvit satt i tillfälle att yttra
sig i denna fråga, så måste det medgifvas, att Representationen
numera är uti en högst besynnerlig ställning, då
lion blir uppkallad alt besluta en tvångsbeskattning på det
folk, sora redan genom sina frivilliga bidrag lemnat allt
hvad det ansett billigt att lenina. Dessa collectmedel hafva
uppgått till en summa af 2600 r:dr, således högst obetydligt
svarande emot behofvet. Jag tager mig friheten att
hemställa, huruvida, under så beskaffade förhållanden, och
när man, oaktadt detta ganska ringa, detta obetydliga, men
dock uttrycksfulla bidrag, likväl har haft till sin disposition
en summa af 86,000 r:dr, huruvida man ändamålsenlig t och
lätt
Den 3i Mars.
585
rätt förfarit, då man lemnat bvggnadeti, då man lernnat de
omtalade grafvarna ulan tak och väggarna utan reparation,
för att uppföra ett, troligen i deras tanke, som detsamma uppfört,
praktfullt lorn, för att sedan komma till R. St. och
begära medel för tillvägabringande af det oundgängliga och
nödvändiga. Man borde väl vid detta, såsom vid alla andra
tillfällen, hafva börjat i rätter ända, ty näppeligen lärer väl
hafva funnits någon enskild man, som under dylika förhållanden
ej hade börjat med att förse byggnaden med tak, och
alt så iståndsätta murarna alt de kunde bestå, innan den invändiga
reparationen och orgelverkets lagning företogs. Olyckan
vill nu härtill, att man äfven i sjelfva utförandet, i min
tanke, varit mindre lycklig i afseende på tornbyggnaden.
Jag har åtminstone icke sett någon sednare tids pro du c t af
så misslyckade proportioner, af någonting för ögat så stötande,
som hela denna stenmassa, på hvilken det kostbara jerntornet
blifvit uppfördt, och det torde ej af någon, med det
ringaste sinne för archilectoniska proportioner, kunna nekas,
att det massiva, besynnerliga tornet illa står tillsammans med
det lilla obetydliga Fransiskanerklostr.et. Jag kan således för
min del ingalunda undertrycka de anmärkningar, jag har att
göra vid hela sättet att förfara med Riddarholmskvrkans
iståndsättande. Jag kan ej inse grunderna eller anledningarna,
hvarför man så obetänkt galt tillväga, då man bortkastat
de tillgängliga medlen på detta torn, innan man lågt taket,
och innan man reparerat murarna. Jag har för fyratio
år sedan i Öslerrikes hufvudstad sett St. Stephanskyrkan
ännu ulan torn, sedan delta blifvit nedbrändi, neli jag
kan icke göra mig begripligt, hvarför tornet här skulle blifva
en hufvudsak, hvarför, under så beskaffade förhållanden,
och då Styrelsen, genom en direct appell till Svenska folket,
fått detta bidrag, Regeringen skulle vilja sätta Representationen
i en sådan ställning, ali, tvertemot folkets direct uttalade
åsigt och vilja i afseende på det ifrågavarande skattebidragets
behöflighet, affordra R. St. detsamma, under det
att man med de under händer hafda medlen hade kunnat
tillvägabringa och åstadkomma allt hvad man i delta afseende
hade hellöff, och i min tanke kunnat åstadkomma en
vida prydligare och ändamålsenligare påbyggnad af sjelfva
tornet, äfven med den summa, som nu, efter mitt förmenande,
är ändamålslöst bortkastad. Under sådana förhållanden,
mine herrar! skulle det måhända kunnat ganska väl försvaras
af representanten, som tror sig vid sina tillgöranden böra i
första rummet afse sina committenters bästa och deras önskningar,
det skulle måhända, säger jag, kunna ursägtas mig,
om jag på denna grund trodde mig för p I ig la d att tillstyrka
afslag på en så beskaffad utgift som denna, när icke Svenska
folket sjelft velat lenina mer än de medel, hvilka genom
subsci iptioner och coilectcr hafva blifvit insamlade; men jag
22 fl. y4 ,
586
Den 31 Mars.
tror också, på andra sidan, att, när kyrkan befinner sig i
detta skick, när vederbörande hafva så föranstaltat, att de
erhållna medlen blifvit disponerade till tornbyggnaden, jag
kan, ulan att tiäda folkets rätt för nära, vid uppfyllandet af
min pligt såsom representant, bär af nödvändigheten låta
tvinga mig att biträda något anslag. Jag vill således ej einotsätta
mig detta, då jag är öfvertygad om, att, under sakernas
nuvarande förhållande, det näppeligen kunde vinna något
understöd, otn man nekade att betacka dessa gamla konungagrufvar
med erforderligt tak, och att förse choren med
hvad sorn behöfves för deras bestånd. Jag tror äfven, att
det under förevarande förhållande vore mindre lämpligt att
här pruta på summan, och då det är för detta ändamål hegardt
52,ooo r:dr, sä anser jag mig böra tillstyrka bifall till
denna summa, emedan de to å 12,000 i:dr, som här kunde
afprulas, vore af mindre väsendtlig vigt, och för min del
tillstyrker jag således bifall till K. Alts nåd. proposition.
Frih. Hamilton, Hugo: Utsk. har fotat sitt afstyrkande
att bifalla den af K. M. äskade summan på det skäl,
alt Utsk. trott sig kunna antaga, att, om nödig hushållning
vid ai betets utförande skulle iakttagas, den mindre summan
af 40,000 r:dr vore tillräcklig. Det torde tillåtas mig att
undra på huru Utsk. kunnat beräkna någon summa i detta
fäll, då Utsk. icke gerna kunnat, såsom jag tror, uppgöra
några verkliga calender öfver kostnadeina af denna reparation,
utan blott stödt sig på den allmänna åsigten, att dessa
4o,ooo r:dr vore en tillräcklig summa. På samma säll kunde
möjligen en ännu mindre summa anses svarande emot behofvet.
Jag tror, att man i delta fall bör kunna meia förlita
sig på det kostnadsförslag, som är uppgjordt af sakkunniga
personer, och hvilket förslag finnes bi fogad t K. M:s
nåd. propos. i denna del. Ytterligare har jag för denna
mening liemtat styrka af det anförande, som en värd ledamot
bär baft, oell som åsyftat att bevisa det man med yttersta
sparsamhet vid dessa medels användande hittills gått
tillväga, samt alt man af en ny grafiansökning ej kan förvänta
några bidrag lill grafvarnes reparation, emedan de familjer,
hvilka dessa grafvar tillhört, ej vidare ansåge sig vara
ägare deraf. Hvad det sednare betrnffar, så får jag för
min del förklara, ali det för min känsla är ganska tillfredsställande,
att dessa gi alvar icke vidare anses såsom familjegrafvar,
utan såsom Statens tillhörighet, såsom grafvar, endast
löi behållna de utmärkta och stora män, som hvila der.
Man är då säker, att deras, för hvarje Svensk man, heliga
stolt ej kan komina all blandas med obetydlighetens. Jag
finner äfven deruti en ökad trygghet, ali detta tempel skall
framgent förblifva hvad det redan äi 01 b bör vara, och hvad
hvarje nation har sökt skaffa sig, nemligen ett verkligt pantheon
för landets store män. — På dessa sammanförda skäl,
Den 31 Mar s. 58y
oell då jag anser nödvändigt, att, med iakttagande af sträng
hushållning, söka återställa den qvarvarande delen af k vi -  kan uti ett skick, svarande emot livad som är påbörjadt oell
svarande emot den smak, som nu är rådande, kan jag ej tillstyrka
någon nedsättning uti den summa, som K.M. begärt;
sa mycket mer, sorn jag tror, att denna summa ej kan anses
stor, då den lemnäs af Representationen till ett verkligen
så heligt ändamål, som detta monument öfver Sveriges framfarna
Konungar och store män. Jag voterar för det högre
anslag, som i K. M:s nåd. propos. finnes föreslaget.
Hr Lagergren, Anders: Då detta ämne förra gången
förevar vid behandlingen af exlra-statsregleringen, så tog
jag mig friheten att fästa uppmärksamheten på otillräckligheten
af det tillstyrkta anslaget, 4°j000 r:dr. Sedermera har
jag varit i tillfälle att taga kännedom af alla till detta mål
hörande handlingar, och har af dessa handlingar vunnit den
fullkomliga öfvertvgelsen, att, utom dessa af StatsUtsk. tillstyrkta
40 000 rtdr, äfven 12,000 r:dr gro af behofvet oundgängligen
påkallade. Gr. Brahe har upplyst, att flera kostnadsförslag
blifvit afgifna, och det sednast antagna understigit
de öfriga med icke mindre än 10,000 rtdr. Häraf kan
bäst finnas hvilken omsorg blifvit använd vid beräkningen af
summorna. Icke mindre har sedan blifvit använd vid sjelfva
utförandet. Detta har ej heller af någon blifvit bestridt.
Så mycket besynnerligare är, att, då man, viri afdraget af de
tillgängliga medlen från den för hela byggnaden beräknade
kostnaden, verkligen erhåller den summa af 52,000 rtdr, som
K. Mts nåd. propos. upptager, man dock vill minska densamma
med 12,000 rtdr, och likväl påstå, att de så otillräckligen
blifna medlen må förslå till samma arbete, hvars kostnadsförslag
man ej kunnat klandra. Den afprutade summan
var också båda gångerna tillstyrkt af Utskts ulgiftsafdelning.
Men då ärendet första gången förevar hos Ständerna, hade
Utsk. såvida ändrat afdelningens förslag, att TJtsk. föreslog,
det endast åtgärder borde vidtagas för takets påläggande,
och dertill hade 4°,000 rtdr möjligen räckt. Sedan likväl
anmäi kntr gjordes inom RiksSltn, att man ej borde stanna vid
takets betäckande, utan att grafchoren och ytlermurarne äfven
borde iståndsättas, så fann utgiftsafdelningen nödigt att
åter tillstyrka 52,000 rtdr. Frågan tappade likväl ånvo inom
Utsk. på en enda röst, och derigenom uppkom Utsk:s förnyade
tillstyrkande af 4o,ooo rtdr, hvilket, om jag så får säga,
är en ren orimlighet, ilhy att det vore detsamma som
att säga, att del otillräckliga dock genom StatsUtskts
blotta ord kunde blifva tillräckligt. På dessa och de af
föregående talare framställda grunder, får äfven jag tillstyrka,
att 52,ooo rtdr måtte beviljas
1 afseende på livad här blifvit yltradl, alt man vädjat
till nationens sympathier vid det tillfälle, då subscriptionen
Den 31 M a r s.
skedde, anser jag mig verkligen af pligten uppfordrad a!t säga,
alt det fanns andra menniskor, sorn också vädjat till
nationens sympathier och utsändt skriftliga uppmaningar, för
alt beveka nalionen alt ej gifva något till denna subscriplion.
Sådant var förhållandet, och man vet, ali menniskan
ofta är svag och fäster sig vid det mindre goda. Jag vill
ej här säga hvilka desse personer voro, men hvar och en af
oss känner, att hvad jag yUrat verkligen förefallit, och ej
blifvit utun verkan.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag tager mig friheten lill
R. o. Ad. öppet förklara, det jag ej äger någon del i den
motsägelse, som den siste värde talaren trott sig finna emellan
StalsUtsk:s premisser och dess conclusion, emedan jag tillhörde
dem, som ansågo det nödvändigt för StatsUtsk. att
mera sälta tro till uppgifna förslag och kostnadsberäkningar,
än till eli godtyckligt bestämmande inom Ulsk. af de summor,
hvilka borde lemnäs. Det blef också, såsom den siste
värde (alaren yttrat, inom Utsk. genom votering afgjordt, att
den ston e summan ej borde lemnäs, men att den summa, som
bort anses otillräcklig, likväl skulle såsom tillfyllestgörande
föreslås. Jag tror det vara öfverflödigt att inom detta rum
tala för antagandet af K. M:s nåd. propos., som har för ändamål
att åstadkomma något helt och ej stanna vid halfva
arbetet. Dervid tillåter jag mig ej att göra någon anmärkning
emot det mer eller mindre archileetoniska i det redan
uppförda. Måhända har jag också i della afseende ett tycke,
skiljaktigt ifrån byggmästarens; men jag tror, alt ehvad
man börjar med ett tak, eller börjar med eli torn, så måste
i alla fall dessa begge delar af byggnaden ställas i harmoni
med hvarandra. Hade det således varit byggmästarens afsigt,
då han började arbetet, alt ett torn skulle byggas sådant
som det gamla var, så tror jag att taket äfven bort rättas
derefter, likasom jag tror, att det numera är nödvändigt att
bygga eli tak, som svarar emot den redan uppförda tornbyggnaden.
I anledning af den mindre framgången afsubscriplionen,
hvilket skulle häntyda på nationens tänkesätt, som representanten
borde respectera, så lager jag mig friheten äfven nämna,
att jag varit bland dem, som ansett dessa subscriptioner
öfverflödiga och emot ändamålet stridande, då jag från
första®början, sedan denna olycka inträffade, ansåg det vara
nationens ensak, alt, utan några gfifvor eller subscriberade
medel, bestrida kostnaden för denna kyrkas återställande i
sitt fordna skick. Måhända hafva flere med mig delat denna
åsigt, och derför till dessa subscriptionsmedel ganska litet
bidragit. Min skärf dervid var ganska ringa, och hade
blifvit ingen, om jag ej hade trott, att jag eljest skolat ti Ilva
g a “ A med ett mindre godt exempel. Deremot ansåg jag,
alt de stora besparingar, som ovillkorligea mäste vara stals
-
Den 31 M ar s.
589
verket behållna, borde dertill utgå. Det är på grund deraf
jag, lika med flera andra, och måhända mängden, har ansett
det öfverflödigt att med några medel bidraga lill dennn subscription,
då medel funnos lill öfverflöd i Statens cassa. På
grund af hvad jag nu framställt, tillstyrker jag bifall till den
summa, som K. M. i sin nåd. propos. föreslagit.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då jag anmälte mig under
början af Gr. Anckarsvärd? anförande, förmodade jag visserligen
icke alt han skulle komma till det resultat, hvaruti
lian slutligen stannade. I sådan händelse hade jag kanhända
ej anmält mig, men efter jag nu har ordet, så, ehuru jag
i slutsatsen alldeles förenar mig med honom om den
begärda proposm, så anser jag mig likväl för min del böra
begagna tillfället att ytterligare protestera emot den sats,
som lian drifvit. Då han ansett, alt det skulle vara alt handla
emot nationens uttalade vilja och åsigt, om representanten
här beviljade de medel, hvilka ej genom frivilliga tillskott
kunnat samlas, och då han ville anse det förhållande,
att igenom collecterna endast 2600 r:dr kunnat samlas, såsom
en nationens bestämdt uttryckta vilja att ej bry sig om
detta tempel ; så får jag för del första anhålla att få fästa
hans uppmärksamhet på, att då han kom till detta resultat,
så förgat han, att de enskildta bidrag, som blifvit insamlade
för kyrkans återbringande i sitt fordna skick, ej inskränkt
sig till collectmedel. Hade den värde talaren läst raden ofvanför,
så bade han funnit, att, utom K. Familjens bidrag, andra större
medel äfven influtit, nemi. de enskildta subscriptionsmedlen, som
gjorde 36,706 r:dr 23 sk. 11 rst. Om man hade ansett, att detta
var ett vädjande till sympathierna, och att roan af dessa
subscriptionsmedels belopp skulle kunna draga någon slutsats
till hvad grad sympathier verkligen ägde rum, vare sig
för saken eller för organerna för dess bedrifvande, så tror
jag, att dessa 36,000 r:dr betyda mera, än Hr Grefven tyckes
vilja medgifva, och att denna summa var vida större än
den, som man har lyckats att tillvägabringa vid andra dylika
tillfällen, då man har vädjat till sympathier. Jag hemställer
t. ex. till dem, som erinra sig när det vädjades till
sympathierna, och här understödda af den känsla af barmhertighet,
hvilken finnes i hvarje ädelt tänkande inenniskas
bröst, för att tillvägabringa en subscription, t. ex. för de
Julisårade, eller för en olycklig familj, hvars chef af lagarna
blifvit dömd för tryckfrihetsbrott, om dessa subscriptioner
gåfvo resultater, som i den ringaste mån visade lika, än
mindre'större sympathier, än man här finner hafva yttral sig.
När man då derjemte besinnar hvilka medel blifvit använda
för att afleda dessa sympalhiers hela kraft, så tror jag att
ifrågavarande 36,000 r:dr betyda ganska mycket. Jag tror att
R.. St. skulle illa disponera öfver Rikets allmänna medel, om
de lemnade i ett förslördt skick en så helig vård ifrån våra
5g0
Den 31 M a r s.
fäder, som dessa grafvar, hvilka förvara våra gamla stora
Konungars stoft, och de hjeltars, hvilka i lifstiden omgåfvo
dem. Oin de på ett så mesquint sätt sökte bespara några
tusen r:dr vid en sådan fråga sorn denna, så är jag öfvertygad,
att deras handlingssätt skulle af Svenska folket ogillas.
Jag förenar mig uti anhållan om propos. på afslag till
Utsk:s tillstyrkande i denna punkt, och bifall till hvad K.
Bl. föreslagit.
Frih. Rehbinder, Fredr. Willi.! Det vore nu visserligen
icke ur vägen att orda om fäderneslandets ära och
dälerna af de män, hvilkas stoft finnes förvaradt inom Riddarholmskyrkans
murar; men detta ämne har redan blifvit
vidrördt af andra talare, skickligare än jag kunnat göra det,
och då jag förutser, alt detta skall vältaligt omordas af ännu
flera inom detta ruin, så inskränker jag mig till alt endast
yttra några ord om beloppet af det anslag, som bör
beviljas. K. M. har begärt 02,00a rulr härtill. Detta är
verkligen så måttligt och billigt, att det förundrar mig, att
något mindre anslag ens kunnat ifrågakomma. StatsUtsk.
har likväl afprulat denna summa till 4°>ono r:dr. I händelse
anslaget endast till detta låga belopp skulle blifva bevil—
jadt, så är min öfvertygelse, att ett lämpligt tak på Riddariiolmskyrkau
ej kan uppläggas. Härvid förefinnas tvärme
alternativer, nemi. det ena, att man begagnar ett sa dyrbart
tak, sorn denna minnesvård visserligen förtjena!', i hvilket lall
arbetet, af brist på erforderliga medel, förr eller sednare måste
afstanna och således lemnäs ofulländadt, och det andra,
alt pålägga ett tak af så simpel beskaffenhet som de, hvilka
begagnas på nästan hvarje bondstuga, nemi. ett tegrdtak ;
intetdera anser jag Svenska folket värdigt.
Jag hade visserligen ernat till vederläggning upptaga
några af Gr. Anckarsvärds yttranden, men då Hr Grefven
slutligen stannat uti en conclusion, som jag i högsta grad
gillar, är dervid icke något att tillägga. Jag vill endast anmärka,
att hvad de enskildta bidragen beträffar, så ansåg
man i flera orter, att detta föietag borde bekostas af hela
nationen. Så var åtminstone fallet i min hemort. Deraf orsaken
till dessa bidrags otillräcklighet. Jag yrkar bifall lill
K. M:s nåd. propos. i detta ämne.
Hr von Heyne, Georg: Det är blott med några ord,
som jag ber att få upptaga R. o. Adis tid. Visserligen hade
jag trott, att taket, i händelse det är så illa lagt, att de
dyrbarheter, som finnas derunder, förfaras, hade bort föregå
tornbyggnaden. Jag skulle dock aldrabelst hafva önskat
att båda delarne hade gått i jemnbredd med hvarandra, om
medel dertill funnits. Nu står likväl tornet der med sina
proportioner eller disproportioner, och jag önskar att det
matte få stå der, efter det en gång är der. Tak böra vi
vä! hafva på kyrkan, ty det der provisionella brad takel tor
-
Den 31 Mars.
de vill icke ändå i längden bevara de dyra minnena. På de
skäl, sorn bär blifvit framställda, tillstyrker jag äfven för min
del det af K. M. begärda anslaget af 52,ooo r-.dr, i stället
för de af StatsUlsk. föreslagna 40,000 r:dr.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag har
ej ett enda ögonblick Letviflat, att det erforderliga anslag,
sorn K. M. äskat, på grund af gjorda kostnadsförslag, skulle
af R. o. Ad. utan afprutning bifallas, oell trodde afven innan
discussionen börjades, att någon fråga derom inom R. o.
Ad. ej kunde uppslå. Delta kan ännu mindre äga ruin, sedan
frågan blifvit utredd af Hr Grefven och Riksmarskalken.
Den fråga jag nu vill fästa mig vid, är den, huruvida
den subscription och de colleclmedel, som blifvit insamlade,
skulle kunna utmärka någon mindre sympathi hos nationen
för bibehållandet åfelt så ä 1 orikt monument, sorn Riddnrholmskyrkan.
Jag anser alldeles icke med förhållandet öfverensstämmande,
alt hos Svenska nationen förmoda något
sådant. Jag får derföre nämna, att icke endast det förhållande
ägt rum, som af Gr. Horn och Frih. Rehbinder blifvit
anfördt, att många ansett kostnaden böra genom ett statsanslag
utgå, hvilket betydligen bidragit till ringheten af
nämnda summa, utan dertill kom äfven en annan orsak, hvilken
jag anse/ mig böra uttala, emedan jag vet, att en hvarifrån
den landsort, hvarifrån jag är, känner detta förhållandet,
nemi. att folket ansåg R. o. Ad. vara ägare af Riddarholmskvrkan
och derföre böra densamma underhålla. Sådant
var tänkesättet inom en stor del af landet, oell man hade
ganska svårt att bibringa en annan mening. Man ansåg
att kyrkan tillhörde Riddarhuset, och namnet bidrog kanske
äfven till denna förvillelse. Man trodde således alt R. o.
Ad. nu skulle uppbygga kyrkan, likasom man ansåg alt R.
o. Ad. alltid densamma underhållit.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Med stöd af maktspråket,
sic volo, sic jubeo, har StatsUlsk. kommit till
det resultat, att 4°i000 r:dr mäste vara tillräckligt för iståndsättande
af Riddarholmskyrkan, ehuru i strid med det af sakkunniga
män uppgjorda kostnadsförslaget.
Gr. Anckarsvärd har skarpt klandrat Regeringen för användandet
af siibscriplions- och colleclmedlen i första rummet
till tornbyggnaden och orgelverket, i stället för att använda
dem lill lali och mutar. Jag anser tvertom Representationen
vara skyldig Regeringen erkänsla för den grannlagenhelen
att derigenom hafva satt sig i tillfälle att af R.
St. ej begära anslag lill annat än tak och murar, och att
de, som tecknat sig till Subsct iptionen, varit böjda för att
della nationalmonumenl skulle erhålla alla erforderliga pryd
nader,
torde vida säkrare kunna tagas för gifvet, än att subscriptionens
ringa belopp skulle utmärka en folkets opinion
emot förelaget, Instämmande i öfrigt uti den slutmening,
5ga Den3i Mars. T,
hvartill Gr. Anckarsvärd, genom en labyrint af bi t Ira anfall,
sig ledt, inskränker jag mig alt dervid blott yttra den förhoppning,
att på våra stora Svenska Konungars och fältherrars
grafvar icke mätte växa malört, utan tacksamma
minnesblommor.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Jag anhåller att i korthet få
besvara några af de anmärkningar, som af Gr. Anckarsvärd
blifvit framställda. Hr Grefven förmodade, att Regeringen
räknade på att finna sympalhier för sig, och att derföre den
behöfliga summan genom subscriptioner skulle kunnat ti 11—
vägnbringas. Jag hemställer, huruvida Regeringen kunde
påräkna i sagda fråga sympathi för sig, och om denna sympathi
för Regeringen kunde i denna del hafva haft någon
slags vigt. Jag förmodar, att Regeringen calculerat på den
sympathi, som nationen skulle hafva för bibehållande af de
mest ärorika minnen den äger. I händelse delta var förhållandet,
hvarom jag är öfvertygad, så hemställer jag, om det
icke vore bäst att ej mycket vidröra dessa sympalhier, ty det
kunde i min tanke kasta mera skugga på dem, till hvilka
denna appell då gjordes, än på dem som gjorde appellen.
Hvad beträffar Hr Grefven? klander emot Styrelsens åtgärd
att börja med tornets islåndsältande framför den öfriga
delen af byggnaden, så torde jag få fästa uppmärksamheten
derpå, att det just var tornet, som blef värst skadadt
af hela byggnaden, emedan det var der, som elden mest
grasserade, och vid nedfallandet af tornspetsen och klockorna,
hade murarne och hvalfvén blifvit så illa skadade,
att om icke en hastig hjelp lemnats tornet, så hade detsamma
ovillkorligen nedramlat. Om detta inträffat och man
börjat med taket, så hade kanske Regeringen blifvit lika bittert
klandrad derföre att man användt de medel man ägde
lill att upplägga ett tak, i stället för att iståndsätta tornet.
Det torde vara i denna fråga, såsom i många andra, att det
som Regeringen beslutar, och det som sker, är just det som
derför väcker och erhåller de minst fördelaktiga omdömen.
Gr. Anckarsvärd: Då denna fråga, i afseende på
sjelfva resultatet, ej har rönt något särdeles motstånd inom
Huset, så skulle det måhända kunna anses, alt jag borde åsidosätta
besvarandet af de anmärkningar, som i afseende å
mina åsigter här blifvit gjorda. Det var hufvudsakligast då
Gr. Horn yttrade sig, som jag ansåg mig uppkallad och
snart sagdt tvungen att ännu en gång besvära R. o. Ad.
roed ett yttrande. Då Gr. Horn ansåg såsom oundvikligt
och såsom lämpligt, att här redovisa för sitt enskildta förhållande
vid frågan om subscriptionen, under förklarande,
alt lian för exemplets skull har ogillat sjelfva anmärkningen
och med sin skärf bidragit, så anser jag mig deraf uppmanad
att äfven här tillkännagifva, att jag med ingen skärf
D e n 31 Mars.
593
har bidragit till denna subscriplion, och icke ens med en
slant ökat någon collect för ifrågavarande ändamål, och detta
på den grund, som jag haft äran anföra, nemi. att jag
i högsta måtto ogillade det sätt, hvarpå Regeringen lilIvä—
gagått, då Regeringen, efter mitt förmenande, och emot hvad
en värd talare har yttrat, ej kunde äga någon annan afsigt,
än den, att framkalla ett uttryck af sympathi för sig, och
ingalunda för sjelfva saken; ty i afseende på medels förskaffande
till detta föremål, hvilket i den K. kungörelsen antydes,
såsom en, liela Svenska folkets gemensamma, tillhörighet,
stod det alltid öppet att göra anmälan hos R. St., såsom den
rätta auctoriteten, genom hvilken Svenska folket hör beskattas.
Hr Rosenblad har äfven emot mig anmärkt någon mindre
färdighet i innanläsningen, då jag ej skulle hafva varseblifva
de 36,ooo r:dr, hvilka, efter hans åsigt, utgöra ett så
stort bevis emot milt yttrande. Fallet har ingalunda varit
sådant, men jag fortfar i den meningen, att dessa 36,ooo
r:dr bevisa just jemnt ingenting i fråga om sympathierna.
Vi känna alltför väl, att en stor del af dessa 36,ooo
i :dr äro utgångna ifrån några få händer, och dessutom ifrån
den samhällsclass, hvilken på ganska naturliga och goda skäl
kan äga och känna sympathier, och verkligen har sympathier,
der Svenska folket måhända på ganska goda grunder
saknar dem. Jag finner mig således ingalunda öfvertygnd
af hvad som emot min åsigt blifvit anfördt, och del är i öfrigt
för mig högst likgiltigt, huru man anser mina åsigler i
denna del, ehuru jag, i afseende på resultatet, är ense med
öfriga talare, som här yttrat sig.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Då jag inom
StatsUtsk. har tillhört den minoritet, som i denna fråga rö
stat
för K. M:s nåd. propos., så är jag ej i tillfälle ali kunna
upptaga och besvara de anmärkningar, sorn blifvit gjorda
emot Utsk:s tillstyrkande, hvilka jag anser hafva varit
väl grundade, och tror att den nedsättning i summan, som
Utsk. har föreslagit, ej låter förena sig med hvad som är
behöfligt för kyrkans fullständiga reparation. Då för öfrigt
ingen bestrid t anslaget, så får jag blott anföra, att jag förenar
mig i den allmänna mening, sora i delta fall blifvit
yttrad.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag hade ej ämnat yttra
mig i denna fråga, helst jag ifrån början var öfvertygad,
att det anslag, sorn här är i fråga, ej skulle möta motstånd
inom Riddarhuset, och det var med särdeles glädje, som jag
hörde, alt äfven Gr. Anckarsvärd, som i denna fråga varit
sträng, tillstyrkte det högre anslaget; men jag kan icke undertrycka
känslan af behofvet att uttala mina tänkesätt
rörtde de alltför ofta nämnda sympathierna. Det finnes i
ii H. 75
5oi
Den 3i Ma rs.
hvarje lid ett våld, som vill göra sig gällande; detta hop
lill mensilighetens natur. Detta våldsamhetsbegär yttrar
sig från olika hålt, i olika tider, och är till sin art inqvisitorisk!.
Ett sådant våldsamhetsbegär gjorde sig äfven gällande,
då denna fråga framställdes för Svenska folket. Detta
inqvisiloriska våld korn ifrån en skamlös press, hvilken
ej underlät något för att stämma Svenska folkets tänkesätt
ål ett båll, dit de ej voro böjda att gå. Jag anser mig pligtig
alt uttala detta, emedan jag har gjort mig till en helig
pligt att alltid iakttaga tillfället alt uttrycka mitt enskildta
missnöje med ett sådant sätt att förfara, hvilket i vår tid
viii göra sig gällande i det gamla, fria Sverige, der vi från
hedenhös äro vane att hata ali despotism, den må komma
uppifrån eller nedifrån.
Ilr Rosenblad: Sedan vi nu hafva hört att Gr.
Anckarsvärds sympathier inom detta Stånd ej vinna bifall, så
tror jag, att ingenting vidare behöfver yttras i denna sak.
Hr von Hartmansdorff: Gr Anckarsvärd har klandrat
den s.k. K. kungörelsen, eller det K. brefvet, ang:de frågan
om frivilliga bidrag till Riddarholmskyrkans iståndsättande.
Som jag, i egenskap af Statssecret., föredragit detta
bref och skrifvit det, så bör jag åtminstone lemna något
svar på klandret. Den värde laiaren säger, att man genom
detta bref sökt sympathier för Regeringen. Detta främmande
uttryck lärer väl betyda: sökt gunst. Jag får dertill
svara, att jag, i egenskap af embetsman, lika litet har
sökt gunst eller tillstyrkt någon annan att göra det, som
jag gjort det i egenskap af riksdagsman. De deremot, hvilka
hafva gjort det till sitt yrke att söka gunst, skola, utan
intrång af mig, få behålla denna rörelse för sig sjelfva.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Det
är fråga om ett tak öfver Riddarholmskyrkan. Gudstjeusten
uti denna kyrka har längesedan upphört; den har ingen
församling mer; den är således endast de dödas graf^
en påminnelse för de lefvande om hvad det förgångna
varit.
Det kan vara fromt att pryda grafvarna; men hvad
som än mera anstår en stor nation, och är mera värdigt de
mäns minne, hvilka för densamma lefvat och stridt, det är
att hyfla de ideel', hvilka utgjort dessa mäns politiska lif,
alt icke mot dem begå ett historiskt mord. Hur håfve vi
delta gjort? Guslaf Adolphs idee alt förskaffa oss politiskt
anseende uti Europa, hvilken han med så- mycken ära utförde
och beseglade med sitt blod, mine herrar! Hur fullföljde
vi den? Man sålde Pommern, sista minnet af hans
bedrifter, jag tror, för att betala krigsomkostnader — eller
något annat — för ett krig, förelaget i förbund med
Kejsaren, Preussen oell Ryssland; 1812 års politik bor ika
-
Den 31 Mars.
stade, ända till minnet, all den Hila politiska vigt, vi af den,
som trettioårakriget gaf oss, än kunde hafva uti Europa;
man bortskänkte dä, men alls icke, såsom det hette, uti compositionen
af gåpåmarschen, i tuppfjät mot den närvarande
tiden, genom några åtgärder nu, vår rösträtt uti Europa.
Då vai- tid för oss att gå ett sekel fram, att vinna allt. sorn
sedan 170g förlorats; man förde oss tre århundraden tillbaka,
och denna 1812 års statskonst har åter kastat oss lill
samma politiska obetydlighet, hvarunder vi lågo på den tid, då
borgmästare och råd uti Lubeck voro våra politiska förmyndare.
Denna kyrka gömmer ju äfven den hjeltes stoft, hvars
historia äro tvänne ord — ”Narva och Pultava”? Ett lemnade
lian oss att beundra, ett annat alt hämna, båda att ej glömma
— så hafva vi gjort! Vi hafva skickat våra sändebud
att öfvervara aftäckandet af stoden af Alexander, Finlands
eröfrare; vi hafva satt kronan på 1812 års politik; vi hafva
tillbedit Ryska maktens beläte. Man bjuder oss: låtom
oss lägga tak på Carl den tolftes graf, att han ej må sevar
vanära, eller för alt visa, att der ännu rinner Svenskt blod
i vårt hjerta. Vi skola täcka till grafven öfver Carl den
tolfte; ja! låtom oss skynda, mine herrar! täckoin den till!
tron J icke der är oro dernere, att det rasslar bland vapenrustningarna
hvarje gång vår politik ligger på knä för Moskoviter!
Må der blifva tyst! Jag vill icke neka ett tak öfver
den kyrka, sorn är de framfarne Carlarnes graf; men
icke der, utan på andra sidan östersjön är grafven för vår
ära, och der kunna vi (inna den igen; der, när stafven uppgräfver
våra jernklädda hjeltan, lefver den än, när vi hafva
glömt den, när den ej finnér mer hägn hos oss.
Bäst pryda vi de framfarne Sveakonungarnes graf, mest
hedra vi deras minne, då vi följa, då vi hylla deras nationella
ide'er och hägna deras rike; men jag skulle genast rösta
för ett nytt tak öfver den kyrka, som gömmer deras graf,
om jag ej vore öfvertygad, att det, som nu finnes, utan skada
står till nästa riksdag. Då skall jag, om jag lefver och
här har rösträtt, vilja rösta för ett nytt. Nu vet jag icke
hvaraf det skulle kunna blifva, af hvilket passande ämne det
skulle kunna göras; men då förmodar jag, att så många gevär
kunna hinna att vara slopade, alt vi af jernplåtar, valsade
utaf sådana, kunna lägga ett tak deröfver, såsom en skyldig
gärd åt framfarne regeringars ära, och en passande sinnebild
af närvarandes och det sätt, hvarpå den framfarit.
Jag skulle dock önska, alt choret Liefve täckt med plåtar
af de gevär, som begagnades vid stadshuset 1838, hvilka
säkerligen redan blifvit så mycket begagnade, att de äro slopfärdiga,
och att man toge kulorna ur Mariae kyrka och deraf
gjöt tålamodets sinnebild, alt sätta deröfver. Men framförallt
önskar jag och beder: Låtom oss först vårda oss om
de lefvande; äfven utan oss multna, nå de sin bestämmelse,
de dödas ben.
5S8
Den 31 Mar s.
Hr Lefren: 11. o. Ad. liar nu hort, huru en riddersman
porentcrar öfver Sveriges Konungar och Sveriges hjeltar.
Jag vill ej inträda på hanan för att besvara honom.
Hr von Hohenhausen, Garl: Då Hr Munck af
Rosenschöld, uti sitt nyligen afgifna yttrande, gjort en allusion
på en reservation af mig, emot hvilken han äfven yttrat
sig, och då hans yttrande inöjligen kunde gifva anledning
att förmoda, att jag i denna reservation, der jag, efter
min åsigt, målat tiden, kunde hafva haft honom till något
slags mönster, efter han tagit den åt sig, så ber jag R.
o. Ad. vara öfvertygadt, att ehuru stora mina fördomar kunnat
varn, så hafva de likväl ej sträckt sig dit.
Hr Rosenblad: Jag vill blott fästa uppmärksamheten
på ett misstag i Hr Lefrens yttrande. Jag har ej hört
någon riddersman här parentera öfver Sveriges Konungar
och Sveriges hjeltan.
Hr Munck af Rosenschöld: På hvad Hr von Hohenhausen
yttrat till mig, kan jag ej annat svara, än att han
kan vara lika öfvertygad, att jag ej vill taga honom till mönster,
sorn han hedt mig vara öfvertygad, att han ej vill taga
mig.
Hvad beträffar Hr Rosenblads yttrande, så vill jag visserligen
tro, att det uttrycker hans tänkesätt om mig, men
huruvida han sjelf kan vilja anses såsom en riddersman,
det lemnar jag derhän.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag i den nu föredragna 3 punkten.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., alt,
på sätt K. M. föreslagit, en summa af 52,ooo r:dr anslås lill
fulländande af Riddarholmskyrkans reparation.
4, 5 och 6 punkterna.
Dessa tre punkter biföllos.
Lades på hordet nedannämnda från Utsk:n inkomna utlåttn,
mern. och betänkm, nemi. från
BevillriingsUtskottet.
N:o 1 anleda, af anmärkningar emot Utsk:s meni.
N:o 3g, ang:de RiksSttns i vissa delar fattade beslut öfver
Utskts uti mern, JV:o 34 afgifna förslag till sammanjemkning
af de skiljaktiga besluten, ronde grunderna för
den blifvande allmänna bevillningen, samt föreskrifterna för
tillämpningen deraf;
jN’:o 4J> i anledn. af Riksdagsfullm. Didrik Weströms
Den 3x Ma rs. 597
från Kopparbergs län motion örn befrielse från bevillning
för Lima sockens innevånare;
N:o 44, i anledn. af RiksSttns olika beslut, i afseende å
stämplade pappersafgiften;
Bevillnings- och LagUtskotten.
N:o 13, i anledn. af, dels Hr Stuarts, Fr., motion
om controller emot missbruk vid fribrefsrättighetens utöfvande,
dels Lars Rasmussons motion om fribrefsrätt för
länsmän.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 4 e> m
In
fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
