# ID: svediakorp-gov502
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 148,828
# sentences: 5,077
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
ll os
Högloflige
Ridderskapet och Adelil,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1840 ock 1841.
Tjugondeandra Häftet.
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet, 1842.
Onsdagen den' 17 Mars 1841.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 1 prot.utdr. för den 12 och 1 för? den i3 och
10 dennes.
Justerades pleni-prot:n_ föröden 27 sisth Fehr. e. 111.
Öppnades Hrr^Electorers lista tilltvål af en ledamot i
Exped.Utsk. efter N:u io5. Gr. af Ugglas, Ludv.; oell hefanus
dertill hafva blifvit utsedd :
IV:o_83. Gr.;Cronstedt, Fredi'. Johan.
Hr Brummer, Carl Magnus, uppläste följande:
Att åtskilja sak och person är ej alltid lätt, är ofta omöjligt,
så hofsam maximen än af den mindre eftersinnande
må befinnas. Förmodligen var jag förut hos Hr Frih. o.
Landtm, som slormsint noterad, och detta föranledde troligen
till att, då jag under uppläsandet af min reservation
emot R. o. Ad:s bifall till Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsktns utlåt. N:o i38ianledn. af återremiss å Utsklns
betänk. N:o 14, angtde åtskilliga ön St. Barthelemy rörande
förhållanden, uppräknat colonialgratificationerna till Statsrådets
ledamöter och endast lösligen omnämnt Justitierådens,
Hr Frih. o. Landtm, ansåg sig böra med klubbslaget hejda
uppläsningens fortsättning. Hr Frih. o. Landtm, befann
sig troligen vid detta tillfälle i lika åskådning med skepparen,
hvilken, seende i den lägre borizonten en liten molntapp
stiga tipp, deraf befarar en annalkande storm. Förhållandet
var likväl här, att då man trodde stormen vara
i annalkande, var det nästan redan förbi. Den var således
egentligen en ringa bouvrasyne, en väderhvirfvel, om
annars en lugn recit af eli historiskt factum ens kan förtjena
en sådan benämning. A en annan sida har jag försport
något mot mig riktadt stickord för mildhet eller för stor
eftergifvenhet att ej fullfölja min uppläsningsrätt. Att göra
anspråk på att någon skall handla precist så, som man sjelf
skulle hafva handlat, är ensidighet. Liksom Hr Frih. o.
Landtm, med all erforderlig hofsamhet framställde sin hejd
-
4
Den 17 Mars f. m.
ningsåtgärd, vill jag ock hoppas att Hr Frih. o. Landtm,
funnit mig utan ringaste harm eller förtrytelse hafva afstått
från -uppläsningen och i stället endast tyst för mig
sjelf uppläst hvad jag kunde utesluta, och hvilket uteslutande
jag äfvenväl derföre sjelf fann så mycket lämpligare, som
denna period i sin slutmening utgjorde ettslags inledning
till en annan coionial-framställning, som jag ej ämnade den
dagen andraga. — Emedlertid finnas nu i slutmeningen af
mitt inprotocollerade anförande orden : ’’ursägta denna långa
liksom digressionoch för att göra skäl för benämningen
digression, kunde och borde detsamma väl varit några
ord längre. Till protocollet aflemnade jag mitt anförande
helt, sådant det var skrifvet, i afsigt alt Hr Frih. o.
Landtm, mätte kunna, om hans tid så medgaf, äga tillfälle
att sjelf se att det af mig tyst förbilästa ej innehöll
något stormsint. Skulle Hr Frih. o. Landtm, ej dertill haft
tid, vet jag att Ridd.Secrettn känner sådant förhållande.^På
dessa grunder torde det nu tillåtas mig få till protocollet
uppläsa det tyst af mig förbilästa, och här ställa detsammas
slutmening i sammanhang med ett anförande nu, hvartill
nämnda slutmening skulle tjena som slutmening. — De sista
orden i det lili prot. den i3 Februari upplästa voro: ”enen
derom har jag, ehuru ensam tjenstgörande protocollssecret.
den tiden , ingen kännedom.” — Derpå lydde fortsättningen
:
Jag säger icke att ju denna fördelning kunde åsyfta moderlandets
bästa, men hvarföre namnes icke ett ord derom
i riksdagsberättelsen? Och oaktadt denna frikostighet, var
väl ändå så mycket qvar, vill jag tro, som kunde utgöra
den ofvan etablerade besparingsfonden för Colonialdepartementet;
men hvart tog denna rest vägen? Derom harman
aldrig något inom Colonialdepartementet försport, och den
K. assensionen om Colonialdepartementets besparingsfond,
huru nu förslå den? Jag vet det icke.
I K. Mss nåd. skrifvelse år 1818 till R. St:s StalsUtsk.
om intraderna låter det redan klent med dem, och dåvar.
H. K. H. Kronprinsen säges hafva måst förskjuta af egna
medel det arets 2, 3 och 4 qvartal. — Men hvar var då
den i K. skrifvelsen 1816 framledda colonial-besparingsfonden?
Säge mig det den som kan.
Ett, åtminstone för mina ögon, ganska vackert drag af
Colonialstyrelsen, och hvilket troligen har den dåvar. directeuren
för de K. spektaklerna, Gr. Gust. Löwenhjelms välvilliga
humanitet och välkända verksamma nit för de fria
konsternas befrämjande inom fäderneslandet att lacka för
sin tillkomst, är anslaget för den K. theatern 3o,5oo r:dr
b:co, en gärd af tacksamhet åt den Konungs minne, fria
konsternas beskyddare, som i en lyckligare tid förvärfvade oss
den nu förtvinande besittningen.
Den ij Mars f, m.
5
Så långt det af mig lyst genomlästa.
Jag slutar med den önskan, att den alltför länge vanvårdade
colonien måtte, genom en sorgfälligare omvårdnad,
kunna återvinna det välstånd att moderlandet deraf kunde
hemta någon fördel. Och måtte då denna fördel så begagnas,
som den förste förvärfvaren skulle hafva begagnat den,
synnerligast till uppmuntran för de fria konsterna och vettenskaperna.
En vidtfräjdad Skandinavisk skald meddelar oss någorstädes
denna ovärderliga moralitet: I ett land, der grof sinnlighet
och tygellös sedeslöshet tagit öfverhanden, är det endast
genom konstens hand, som folket kan återbringas lill
sederna; vill säga: genom ädlare njutningars erbjudande ledas
ifrån de gröfre. Såmedelst kunde småningom höfvas
den samhällslifvet nedtryckande blytunga lekamlighelen.
.
Hr Brummer fortfor derefter sålunda:
Förvillelser hafva från början och sedermera alltjemnt,
liksom ett yrväder, undanskymt, insnärt och öfverhöljt Barthelemy-förvaltningen.
Min den i3 Februari sisth afgilna
reservation emot R. o. Ad:s gillande af Stats- samt Allm.
Besvärs- och Ekon.Utskms utlåt. N:o i38, i nnledn. afåterremiss
å Utsk:ns betänk. N:o i4, ang:de åtskilliga ön St.
Barthelemy rör:de förhållanden, innefattar uppgifter, som
kunde blifva rubricerade som angifvelse!’. Jag nödgas för
dessa uppgifters eller angifvelsers bevisande bana mig väg
derigenom att jag nu anhåller, att, till bepröfvande af deras
riktighet, R. Sl:s StatsUtsk. måtte anmodas företaga en revision
af Barthelemy-förvaltningen, sådan den blifvit framtedd
i de lill R. St:s StatsUtsk. vid hvarje riksdag från H.
M. Konungen afgångna nåd. skrifvelse!- derom.
A denna min anhållan, såsom af nuvar. omständigheter
föranledd motion, stående, såsom lätteligen inses kan, i något
sammanhang med frågan om cabinettscassabristen, får
jag utbedja mig Högv. Hr Frih. o. Landtnäs propos. om återremiss
till StalsUtskoltet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, [idet han icke kunnat
höra Hr Brummers sednare anförande så, att han uppfattat
meningen deraf, hvarföre Hr Landtm, nu ej heller derå kunde
framställa någon propos.; det förra hade Hr Landtm,
tyckt sig finna blott vara en reservation.
Frih. Cederström, Jacob: Då det, enligt Ridd.—
Ordn., åligger hvarje ledamot, som uppläser skriftliga anföranden,
att dem lill bordet aflemna, så får jag begära, alt
den värde ledamoten täcktes aflemna delta mern. till bordet,
och anhåller att det mätte der få hvila till nästa
plenum.
6
Den 17 Mars f. m.
Hr Brummer: Jag skall aflemna del sednare, som är
en motion; det öfriga är blott ämnadt att införas i protocollet.
Föredrogs ånyo Coust.Utskls den 10 oell i5 dennes på
Bordet lagda mern. N:o g5, med hemställan om afgörande i
förstärkt Const.Ulsk. af frågan om representationens fördelning
på en eller tvänne kamrar.
Frih. Boye, Ludv.: Den till R. o. Ad:s antagande här
framställda propos. innehåller mera än hvad sorn behöfves
för dess ändamål, och detta mera är, såsom jag tror, ej
blott öfverflödigt, utan skulle också möjligen i sina följder
kunna vara olyckligt, derföre att det skulle kunna binda
R. o. Ad. vid den pröfning, hvarom nu ej är fråga. P10-  postn innehåller nemi.: "Den som vill att Svenska representationen
skall fördelas på tvänne kamrar.” Der är allt hvad
som behöfves, men nu kommer ytterligare ett öfverflödigt
tillägg : ”efter de grunder, som R, St., i anledn. af Const.-  Utsk:s förslag i meni. N:o 85, komma alt bestämma/’ Hela
denna tirad anhåller jag måtte utgå derföre, att den kan
tydas såsom ett band på den pröfning, som R. o. Ad. ej
kan företaga förr än mern. N:o 85 förekommer till föredragning.
Jag begär således återremiss till Dtsk., med anhållan
att denna mening måtte uteslutas. Utsk:s mening kan ej
vara att sålunda på förhand binda oss hvarken vid grunderna
eller resultaten. När meni. N:o 85 förekommer, skall
jag söka bevisa att det är grundlagsvidrigt och aldrig kan
blifva föremål för propos. Att nu sålunda på förhand binda
oss vid utgången af en pröfning, som vi ännu ej företagit,
är oskäligt. Jag anhåller således hos Hr Landtm,
om propos. på återremiss af detta meni. och anhåller att
denna anmärka, mätte fä åtfölja återremissen.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: De betänkligheter,
som af Frih. Boye nu blifvit framställda emot Const.Utsk:s
förslag till voter:s-propos., hafva redan i PresleSt., i enahanda
syftning, blifvit anmärkta, oell har betänk, i följe deraf
återremitterats. Jag beklagar på det högsta, att denna
mellanmening kunnat gifva anledn. till dessa farhågor, men
bestrider Då intet vis återremissen och förmodar, att Utsk.
kommer att ställa sig de respective Ståndens gemensamma
tanke i detta hänseende lill efterrättelse. Jag ber likväl få
förklara, att ingen sådan mening legat till grund för Utsk:s
förslag i denna del, och att, hvad det oskäliga beträffar, så
har jag svårt att förklara den värde talarens mening dermed,
men vågar försäkra, att det åtminstone ej varit Utsk:s
mening att framlägga någonting oskäligt, och ådagalägger
betänk, ganska påtagligt och tydligt Utsk:s oskuld i detta
Den rj Ma rs f. m.
7
hänseende. Jag instämmer i Frih. Boyes begäran om fiterreniiss
af belänk., och har intet vidare att invända deremot.
Frih. Cederström, Jacob: I anledn. af hvad den
siste värde talaren yttrat, att anmärkningen skulle blifva
framställd såsom Ståndets gemensamma tanke, får jag erinra,
alt här ej är fråga om någon gemensam tanke, för att
ändra ett grundlagsförslag, utan här är frågan helt enkelt
om en återremiss, på grund af en oriktig voter:s-propos.;
någon propos. för förklarande af gemensam tanke vore i
formen grundlagsvidrig: voter-.s-propos. bör, enl. hvad rätteligen
anmärkt blifvit, endast innehålla, att den som vill,
att Svenska representationen skall fördelas på två kamrar,
röstar ja; den det ej vill, röstar nej; vinner nej, så skall representationen
sammanträda på en kammare. Jag anhåller
om propos. till återremiss.
Gr. Anckarsvärd: Jag erkänner fullkomligt mitt
misstag i afseende derpå att anmärkmn ej bör afgå såsom
Ståndets gemensamma tanke.
Const.Utsk:s mern. N:o g5 återremitterades.
Till pröfning företogs Bevilln.- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utskrns den 3 och i5 dennes på bordet lagda mern.
N:o 12, i anledn. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut, rör:de grunderna
och villkoren för brännvinsbränningens utöfning samt
afgifierna derför.
R. o. Ad. beslöt, att detta mål skulle punktvis föredragas.
2 fj:n.
Hr von Rosen, Georg: I en reservation, som åtföljer
detta betänk., har jag yttrat min tanke, deruti jag
ogillar Utsk:ns förfarande i denna fråga. Utsk:n hafva, efter
min åsigt, förqväft två Stånds yttrade mening örn brännvinsbränningen,
såsom husbehof betraktad. Inom Utsk:n
önskade ganska många, att ärendet skulle så behandlas, att
de frågor, som egentligen rörde sjelfva husbehofsbräriningen,
först borde framställas till R. o. Ad. och BorgareSt., på
det att man måtte få veta deras tankar i detta ämne, emedan
de ännu ej i detta afseende hafva fattat något beslut.
Genom votering undertrycktes likväl denna tanke, och
på grund deraf hafva Utsk:n afgifvit betänk, i den form,
hvari det nu blifvit framsläldt. Jag vidblifver den tanken,
alt detta förfarande är oriktigt, och skulle således tro,
att på de skäl, hvilka jag åberopat, detta betänk, borde
till TJtsk:n återremitteras, med föreskrift för desamma, alt
med ett mern. inkomma till de Stånd, som ännu ej yttrat
sig rörande husbehofsbränningen, för att deröfver inhemta
8
Den ly Mars f. m.
dess;1 Stånds tankar. Jag anhåller, att Hr Frih. o. Landtm,
ville till R. o. Ad. framställa propos. härpå.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Mig synes, att CJtskm i detta
hänseende hafva förfarit i öfverensstämmelse med Riksd.-  Ordn.; och då frågan otvifvelaktigt är af ekonomisk natur,
så har den också, sedan två Stånd stannat emot två, förfallit
och kan således ej utgöra föremål för någon ytterligare
åtgärd vid denna riksdag. På sådan grund, anser jag
Ulsktn hafva rätteligen förfarit, oell tillstyrker bifall till
deras förslag i detta afseende.
Frih. Cederström: De förenade Utsk:ns yttrande,
rörande 2:dra §:n i författningen, skulle vara riktigt, om två
Stånd verkligen i besluten hade stannat emot två; men
Utskm hafva sjelfva upplyst, att Preste- och BondeSlm hafva
antagit 2 §:n af Utskms vid utlåt. N:o 5 fogade förslag
till författning i ämnet. Deremot äro R. o. Ad:s och BorgareStrs
beslut endast i den frågan lika, att brännvinsbränningen
ej vidare borde utgöra något privilegium för jordbruket,
hvilken fråga ej hör till sjelfva §m. BorgareSt. har likväl
förbigått allt yttrande i afseende på andra §:n. Det vore
intressant att veta, genom hvilken beräkning Utskm här
kunnat komma till det resultat, att två Stånd stannat emot
två; och innan det blifvit upplyst att BorgareSt. har fullkomligen
förenat sig med R. o. Ad., så måste ovillkorligen
sammanjemkning af dessa beslut äga rum. Om nu i dessa
beslut förekommer en förändring af §m, hvaröfver PresteSt.
och BondeSt. ej blifvit hörda, så är det klart, att dessa
Stånd ej kunna betagas rättigheten att besluta deröfver.
Jag kan således, för min del, ej antaga den af Utsktn framställda
meningen, att, enligt 75 §:n Riksd.Ordn., den fråga,
som varit framställd i 2 §:n af Utsk:ns förslag, måste anses
för denna riksdag förfallen, utan anser det otvifvelaktigt
tillhöra Utskm att föreslå Preste- och BondeStm hvad som
bör göras i fråga om sammanjemkningen samt inför R. St.
redovisa för de grunder, på hvilka R. o. Ad. och BorgareSt.
hafva fattat sina beslut, och hemställa till de öfriga
Stånden, huruvida dessa vilja sig med dem förena; ty förr
än en sådan hemställan blifvit af Utskm gjord och af
de öfriga Stånden besvarad, kan man ej anse frågan vara
afgjord.
Hr von Rosen: Utskm antogo såsom grnndsats, alt i
en fråga, som kon förfalla, derföre att densamma är af ekonomisk
natur, der bör hon äfven förfalla, då två Stånd
stannat emot två. Detta var just förhållandet i förevarande
fråga. Två Stånd qvarblefvo vid den gamla grunden,
som var husbehofsbränningen, och två Stånd förkastade densamma
samt ville öfvergå lill hvad de kallade fri brännvinsbränning.
Just derföre ansågo Utskm, att denna fråga,
så
-
Den 17 Mars f. m.
9
såsom varande af ekonomisk beskaffenhet, borde förfalla, oell
att det boide blifva vid hvad som förut hade varit. Så
hafva Utslcn ansett det, och trott att de i sådant fall ej
hafva hehöft att sammanjemka Stundens olika tankar. För
min del deremot var jag af den tanken, att sedan det var
afgjordt, att husbehofsbränningen skulle qvarstå, så borde
de Stånd, hvilka ej yttrat sig om husbehofsbränningen, få
tillfälle alt nu framföra sina tankar derom. Det är härom
jag begär propos., så alt Ulskm må åläggas fullgöra deras
skyldighet i detta fall oeh inkomma med ett sammanjemkningsförslag
lill de Stånd, hvilka ej hafva yttrat sig om
husbehofsbränningen. Innan några voter:s-propos:r uppgöras,
måste väl Stånden förut hafva yttrat sig öfver denna
sak, men hittills hafva de ej yttrat sig om husbehofsbränningen.
utan blott ålagt beskattning, bestämt tiden för brännvinsbränningen,
o. s. v. Sålunda bör jemkningen i detta
fall ske, innan några voter:s-propos:r i detta ämne blifva
framställda.
Hr Westfelt, Nils: Då denna fråga första gången
inkom från Utsktn till R. St., antogo 2,:ne Stånd principen af fri
brännvinsbränning, och två Stånd vidhöllo den gamla. När
betänk., efter skedd återremiss, ånyo inkommit till R. St.
yttrade sig dessa sednare Stånd, alldeles icke om den fria
brännvinsbränningen, utan de tvänne Stånden, som förra
gången hade bestämt sig för densammo, vidhöllo den äfven
nu, likasom de två andra Stånden vidblefvo sitt beslut örn
husbehofsbränning. Då således två Stånd beslutat den fria
brännvinsbränningen, och de två öfriga Stånden vidhållit
husbehofsbränningen, så hafva ju två Stånd ovillkorligen
stannat emot två. Jag kan således ej inse annat, än att
Utskm på goda grunder hafva ansett, att frågan i enlighet
med 75 §:n Riksd.Ordn. bör förfalla, och anhåller om propos.
på bifall lill Utsktns betänk, i denna del.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Flere talare hafva
ansett Utskrns yttrande i frågan vara riktigt, derföre att,
sedan två Stånd yttrat sig öfver en grundsats, och två andra
Stånd öfver en annan, så skulle man, enär den, hvilken
öfverensstämmer med hvad hittills gällande varit, ej blifvit
i afseende på ordalagen underställd de Stånd, som åslunda
en annan grundsats, nu ej hafva någonting att rätta sig efter
förr, än ordalydelsen blifvit af de tvänne sistnämnda
Stånden pröfvad. R. o. Ad. lärer finna, att det ej förhåller
sig så, som en värd talare yttrat, nemi. alt två Stånd ej
hafva uttalat någon tanke i detta hänseende. Råde R. o.
Ad. samt BorgureSt. hafva förklarat sig för en brännvinsbränning,
sorn ej vöre inskränkt til! vissa fastighetsägare och
sålunda lemuat näringen fri. När dessa 2tne Stånd yttrat
sig sålunda, är det ju naturligt, alt de ej kunde ingni pröf22
Ii. 2
19
Den r y Mars f. m.
ning af den ordalydelse, som slödde sig på en annan grundsats.
Men sedan den fria brännvinsbränningen föi fallit, så
hafva med detsamma de dithörande redactionerna gjort likaledes.
Nar den gamla grundsatsen, rörande hitsbehofsbränningeii,
står qvar; så är det klart, alt äfven den tedaction,
som uttrycker samma grundsats, jemväl qvarstår. Fl varom
skola vi nu tvista? Jo, om uppställningen i tillstyrkandet,
och för detta ändamål försöka alt återremittera en sak,,sorn
redan två gånger förevarit, d. v. s. för att få samma sak
behandlad 3 särskilda gånger, eller rättare sagdt fyra, efter
vi nu förehafva det tredje betänk. Min grundsats i detta
fall har gått under. Jag torde således ej kunna anses partisk,
när jag yrkar, alt R. o. Ad. måtte antaga delta betänkande.
Jag gör det derföre, att grundlagen måste helighållas,
oansedt hvad mina egna och andras enskilda önskningar
kunna åsyfta. Jag hemställer således till R. o. Ad.
att gilla den framställning, som Utsktn i afseende på i §:n
här hafva gjort.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
Hr Landtm, yttrade, det R. o. Ad. behagade finna, att
Utsk:ns framställning här delade sig i tvänne särskilda frågor;
den ena , som innefattades i första meningen , vore
Ulsktns hemställan eller anmälan, att, jemlikt y5 §:n Riksd.-  Ordn., R. o. Ad:s samt RorgareShs beslut måtte anses hafva
förfallit, och den andra utgjordes af den sednare delen, eller
meningen, hvaruti uttrycktes Utsk-.ns åsigt att i §:n härigenom
skulle vara antagen på sätt Utsk:n den föreslagit.
Hvad förra delen anginge, så hade ingen af R. o. Ad:s ledamöter
yttrat sig deremot, och hemställde Hr Frih. o.
Landtm, alltså, om R. o. Ad. behagade gilla Ulsktns yttrande
i den delen.
Frih. Cederström: Jag har redan yttrat mig derom,
att, Utsktn oriktigt hafva ansett frågan vara förfallen. J ig
kan ej med Hr von Hartmansdorff instämma deruti, att, derföre
att Utsk:n inkomma med sarnmanjemkningsförslag, hvilka
ej innefatta hvad de borde innefatta, frågan bör anses
ej kunna få någon ny behandling. Det foijer af sig sjelft,
att om ett Utsk. underlåter att framställa besluten, sådana
som de verkligen blifvit fattade, och deraf draga riktiga resultater,
så är det oundvikligen nödvändigt att man förklarar,
huru betänk, rätteligen bör framställas, eller också skola
två Stånd i representationen nedlägga sin röst i lagstiftningen
oell låta Utskm jemte de två andra Stånden diclera
hvad sorn blifva skall. Delta är ej och kan ej blifva
den ordning, som grundlagarne halva bestämt för målets
behandling. Om två Stånd stannat emot två, så måste det
Den 17 Mars f. m.
11
förblifva vid det gamla, men alldeles icke kan del förblifva
vid något nytt, något ändradt eller något i ringaste män
jemkadt.
flr Frih. o. Landtm, afbrfit Frill. Gederström under
erinran, det R. o. Ad. redan förklarat öfverläggningen vara
fulländad.
Frih. Cederström: Då Hr Frih. o. Landtm, ansett
ingen hafva yttrat sig emot lista punkten af Ulsktns fratnslåilning
i sjelfva frågan om brännvinsbränningens skiljande
ilian jordbruket, nemi. att två Stånd skulle hafva stannat
emot två; så anhåller jag få erinra, att jag har bestridt
Utsk:ns utlåt, i denna del i mitt första yttrande, hvilket
jag således nödgas ånyo utveckla, för alt visa att jag då
yttrade mig deremot. Det är visserligen sanni, att två
Stånd hafva förklarat, alt brännvinsbränningen fortfarande
skall vara fästad vid jordbruket, och att de två öfriga Stånden
beslutat, att den bolde vara fri; men dermed är frågan
ej afslulad, ty det kan hända, all något af de två Stånd,
som sagt att denna näring skall vara uteslutande vid jordbruket
fästad, frångå detta beslut, när de erhålla ett nytt
jemknings-betänk., hvaruti villkoren och ändringarne i brännvinsbränningen
och dess utöfning blifvit framställda. Om
delta inträffar, så uppkommer derigenom ett R. Sl:s beslut
att brännvinsbränningen skall vara fri, och således bör denna
fråga ingalunda anses såsom redan förfallen. Jag anför
detta endast såsom en reservation lill prot. för den händelsen,
att R. o. Ad. skulle bifalla TJtskms betänkande.
Frih. Boye, Ludv.: Jag hörde väl Hr Frih. o.
Landtm, framställa propos. på, huruvida discussionen ansågs
slutad eller ej, men jag försäkrar, att jag ej hörde hvad
svar som derpå följde. Skulle discussionen ännu vara öppen,
så anhåller jag få förklara, alt jag anser Hr von Hartmansdorff
hafva så tydligt, så öfverlygande bevisat, alt, i
fråga 0111 grundsatsen, två Stånd stannat emot två och att
denna fråga således har förfallit, alt intet tvifvel derom
vidare kan äga ruin. Annat är frågan 0111 detaljerna, och i
det afseende! äro vi ännu oförhindrade att yttra oss.
Hr F rili. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. beha
gade
gilla förra delen af Ulsk:ns yttrande ronde 2 §:n, eller
till och med orden ”hafva förfallit.”
Ropades ja.
Uppå derefter framställd propos. förklarade R. o. Ad.,
det Ståndet ansåg den af Utsk:n föreslagna 1 §:n böra i för
fattningen
inlagas sådan Utsk:n den föreslagit.
1 §:n.
I sammanhang härmed föredrogs en från PresteSt. genom
prot.uldr. af den 3 dennes gjord inbjudning till in
-
12
Den 17 Mars f. ui
stämmande i Ståndets beslut att brännvinsbränningstiden
måtte inskränkas till 3:ne månader om året , nemi. Mars
och April om våren, samt November 0111 hösten.
Frill. Gederström: Har hafva vi åter ett exem
pel
på, huru man kan resonera sig till alt få frågor
att förfalla. Frågan bär är likväl den, att två RiksStåud,
BorgareSt. samt R. o. Ad., hafva beslutat att brännvinsbränningen
ej skall vara inskränkt till viss tid. Detta är två
Stånds sammanstämmande beslut. Två andra Stånd åter hafva
beslutat, att brännvinsbränningen skall vara inskränkt, men
hafva skiljt sig i afseende på tiden för inskränkningen emelian
sex och tre månader. På grund deraf har man likväl
förklarat, att frågan om oinskränkt bränningstid har förfallit,
emedan man håller sig till orden inskränkning i tid,
och orden ej inskränkning i tid, men glömmer bort, att de,
som beslutat inskränkning i tiden, hafva skiljt sig och således
ej aro i beslutet ense. Föremål för votering måste
således blifva, huruvida ingen inskränkning i tid skall äga
rum, eller alternativt, den inskränkning, som PresteSt.,
eller den, som BondeSt. beslutat. Hvad angår PresteSt:s
inbjudning, alt instämma i dess beslut om inskränkning
af tiden för brännvinsbränningen till tre månader, så
får jag för min del afstyrka R. o. Ad, alt bifalla denna
inbjudning.
Hr Gripenstedt, Joh. A u g.: Ingen torde kunna
försvara Ulskms framställning i denna §, alt frågan
skulle vara förfallen, derigenom att ett Stånd vidblifvit det
gamla. Delta beslut tillkom på ett sätt, som kan vara öfverflödigt
att här relatera, men det är påtagligen oriktigt, att
man ej har följt de tvänne Stånds beslut, som hafva varit ense
om en obegränsad brännvinsbränningstid. Det är temmeligen
klart, alt dessa beslut fattades i sammanhang med sjelfva ideen
af fri brännvinsbränning, och man ser här resultatet af sammanjémkningsförslag,
när besluten i alla delar äro stridiga.
Det återstod nu för Utsk:n ingenting annat, än att inbjuda
de öfriga Stånden att förena sig i något af de tvänne,
BondeStts eller PresteStts beslut. Man valde PresteSt s, såsom
liggande någorlunda midt emellan de öfriga Ståndens
beslut, och Utsk:n ansågo, att frågan ej borde gå till votering
i förstärkt Utsk., såsom Frill. Cederström påstått, af
det enkla skäl, att denna sak ansågs höra till sjelfva näringens
reglerande och således vara en ekonomisk fråga, då
deremot beskattningen endast vore af bevillningsnatur och
sålunda i sista instansen borde afgöras i förstärkt Utsk.
Örn man i det fallet borde laga Preste.St:s eller BorgareSt:s
beslut till grund, är en fråga, som beror på hvars och ens
öfvertygelse. Jag förklarar min tanke vara, att, då den fria
brännvinsbränningsrättigheten förfallit, jag öfvergår obetin
-
Dan I.Is rs f, ra.
gath på restriclionernas sida och kommer således altrösta för
brännvinsbränningens inskränkande till 3 månader af året.
Frih.. Hamilton, Hugo: För min del kan jag ej annat,
än i allo instämma i Frih. Cederslröms anförande.
Jag tror, att det är en temmeligen hårdragen tyd:.ing, att
två Stånd stannat emot två, då två Stånd vissel ligen hafva
tänkt lika, men de andra tvänne alldeles skiljt sig i sina beslut.
Jag tror äfven, i olikhet emot den sista värda talaren,
att man ej bör afstå ifrån den oinskränkta friheten,
hvad tiden beträffar, derföre att man ej kan komma öfverens
om oinskränkt frihet i öfrigt för denna näring ;-ty det
har visat sig, att brännvinsbränningen ej drefs med samma fas t
oell ansträngning, dåden var tillåten under längre tiderymder
af året, som nu, då den blifvit drifven under kortare tider.
Jag får derföre för min del beklaga, alt denna sednare
princip här blifvit föreslagen till R. St;s antagande. Jag
tror likväl ej, att R. o. Ad. derföre bör så handlöst, som Uisktn
i sitt förslag förfarit, öfvergå på förkastande af den andra
principen. Jag kan det åtminstone ej, utan förenar mig,
såsom jag redan haft äran anföra, med Frih. Cederström
i hans anhållan om propos. till R. o Ad., alt votering 0111
denna fråga må i förstärkt Ulsk. företagas.
Frill. Cederström: Hr Gripenstedt liar ganska rik
tigt
anfört, att det ålegat Uisk:n att inkomma med inbjudning
lill RiksStånden att sig förena, så alt ett R. St:s
beslut kunde blifva fatladt; men Hr Gripenstedt har fö t bisett
följden af en sådan inbjudning, nemligen all, i händelse
intet Stånd vill antaga en sådan inbjudning, så måste saken
ovillkorligen algöras genom votering i förstärkt Utsk.
Uti den slutsats, som Hr Gripenstedt framställt, nemi. att,
derföre att brännvinsbränningen ej blifvit fri att utöfvas både
i släder och på landet, af jordägare eller icke jordägare, så
skulle också tidens inskränkning deraf blifva en följd, och deruti
att man i denna fråga borde antaga PresteSt:s inbjudning,
kan jag för min del alldeles icke instämma, ty om frågan rör:de
tillämpning på brännvinsbränningen af den allmännare grundsats
för näringarnes utöfning i Riket, som står i öfverensstämmelse
med våra grundlagar och de riksdagsbeslut, hvilka
i sammanhang dermed blifvit (ältade, om, säger jag, denna
fråga måste förfalla, genom olika beslut inom RiksStånden,
så böra väl ej de, sorn hafva rättighet att idka denna
näring, derföre blifva inskränkta i afseende på liden för utöfningen
deraf, utan den frågan står väl icke dess mindre
öppen att besluta öfver, huruvida deri, sorn har lätlighet
alt bränna brännvin, må göra det hela året 0111, sex månader,
ellei- tre månader af året. Dessa äro de trenne frågor,
som nu skola afgöras, emedan de äro sins emellan skiljaktiga.
Om nu intet Stånd (örenar sig med PresteSt. eller
BondeSl., så (öijer af sig sjelft, att voterings-propos. skall
I
*4
Den 17 Mars f. m.
uppgöräs på det sätt, att i det ena alternativet står BorgareSt:s
samt R. o. Ad:.; beslut, om obegränsad tid, och contrapropos
blifver PresteSt:; eller BondeSl:s beslut.
Hr Gripenstedt: Mitt yttrande, att den obegränsa
de
lidens antagande skulle stå i strid med det beslut, R. o.
A l. förut fatlat i afseende på hushehofsbränningen, var en
s 11 b | o c t i v åsigt af mig, och då Frih. Gederström ej delar den,
så är derom intet vidare alt säga. Hvad åter vidkommer
Frih. Cederström; yttrande, att saken ovillkorligen skall hänskjuta;
till ett förstärkt TJtsk., om Stånden ej förena sigom
antagandet af en inbjudning, så torde detta påtagligen, vid
närmare påseende, ej vara så fullkomligen riktigt. Den värde
Frilen vet, kanske bättre ari någon annan, att det endast
är bevilluingsfrågor, Sorn hänskjuta; till förstärkt Bevilln.Ulsk.
Således återstår för Frihtn att bevisa, att detta är en hevillningsfråga,
och orri detta ej lyckas, så torde man få besluta,
att saken forblifver vid det gamla, intill dess någon bevisar,
alt frågan är af bevillningsnatur och således kan blifva
föremål för votering i förstärkt Utsk. Derförinnan kan
jag ej medgifva något annat resultat, an det, att antingen
ina Stånden förena sig om en mening, eller också forblifver
det vid hvad som hittills varit häfver.
Frih. Cederström: Den siste värde talaren har yttrat,
att endast hevilla.frågor aro af natur att böra genom
förstärkt Utsk. afgöras, då Stånden ej antaga Utskjns inbjudningar;
men den värde ledamoten har förbisett, att inbjudningen
här hade varit öfverflödig, och Utsk;n hade
haft rätt i hvad de sagt, om förhållandet varit sådant. E
medlertid
anhåller jag få fästa uppmärksamheten derpå,
att i frågor af denna beskaffenhet, der Stånden stannat i
olika beslut, så att icke två Stånd stannat emot Iva, eller
tre Stånds mening blifvit uttryckt, kan frågan ej förfalla
och måste således afgöras genom votering i förstärkt Utsk.,
detta må nu vara hvilket Utsk som helst; det är frågans
natur, och ej Utsk:s namn, som bestämmer den saken. Nu
är här således endast fråga om, huruvida i denna punkt
två Stånd stannat emot två. Dertill har den värde ledamoten
sjelf svarat 11 ej. Då man således är ense om, att icke
två Stånd stannat emot två, så måste naturligtvis Ulsk:n
genom inbjudningar söka att förena Riks.Stånden ; men om
icke dessa inbjudningar antagas, så alt lie Stånd blifva
ense 0111 ett beslut, eller två Stånd stanna emot. två, i hvil
ket
fall frågan enligt «:n Riksd.Ordn. vore förfallen, så
föijer solklarligen af sig sjelft, enligt våra grundlagar, all då
frågan nödvändigt måste afgöras, så tinnes dertill intet annat
sätt öfrigt, än votering i förstärkt Ut-k., hvarigenom
kommer att- u'rönas hvilket af de Irenne alterualiverna,
sorn skall blifva R. Si:s beslut.
D c ii 17 Ma rs f. m.
i5
Frih. Ridderstolpe, Fredr. Christopher: Jag
tlr förekommen nf Frih. Cederström vid besvarandet af IIr
Gripenstedt* nyss afgifna yttrande och afstår således fiån att
svara derpå; men efter jag har anmält mig, kan jag ej underlåta
all yttra min opinion i denna sak. Icke heller jag
kan finna, att två Stånd i denna fråga uti sina beslut stannat
emot två, ty efter de sammansatta Ulskms project skulle
ett Stånds beslut blifva lådande emot tre Stånds; men jag kan
ej fatta 75 §:n Riksd.Ordn. så som Utsk:n bär tillämpat densamma,
utan anser det oundgängligen nödvändigt att denna
fråga förekommer i förstärkt Utsk., så alt del derstädes genom
votering afgöres hvilkendera af de olika meningar,
hvari RiksStånden stannat i fråga om bränningst iden, nemi.
alt den skulle vara oinskränkt eller drifva* under 6 eiler 3
månader, skall blifva gällande såsom R. Sils beslut.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Frih. Cederström
erkände nyss, alt om R. o. Ad. ej skulle vilja, i detta hänseende,
instämma med Bon de.St., eller med PresleSt.; så komme
frågan att afgöra* genom votering i förstärkt Bevilln.-  Utsk. Följden deraf blefve således ett nytt val med all
dertill hörande tidsutdrägt, hvarigenom tiden skulle förödas.
Men hvad skulle vinnas genom en sådan behandling af frågan?
Efter all sannolikhet ingenting annat, än att antingen
BondeStts eller PresteSlts mening blefve antagen; ty alt
Bor gaieSirs samt R. o. Ad:s mening då skulle blifva gällande,
synes alldeles otroligt. Hvarföre skulle R. o. Ad.
vilja åstadkomma en sådan tidsutdrägt, utan annat ändamål,
än det, som genast kan vinnas derigenom, att R. o. Ad uttalar
sin mening för det ena eller andra af de beslut, hvilka
1111 äro Ståndets pröfning underställda? Jag får således
tillstyrka, att denna tvist, som endast leder till tidsspillan,
ej måtte längre fortsättas.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: För mig
svnes det något besynnerligt, att man nu fördjupar sig i
denna tvist, ehuru frågan möjligen skulle kunna afgöra*
genom Sevillu.tJlsk. Man har ännu ej försökt, huruvida
icke frågan inom detta Stånd ensamt kan afgöras, genom
antagande af BondeSt;s beslut, i hvilket fall två Stånd, godkännande
det gamla, skulle stanna emot två Stånd, hvilka
ogilla detsamma, och således frågan 0111 förändring komma
alt förfalla, utan någon slags votering. För min del röstar
jag för ett sådant handlingssätt. Jag gör det derföre, alt
jag, i olikhet emot Frih. Cederström, verkligen anser den
lill hela året utsträckta brännvinsbränningstiden stå i ovillkorligt
sammanhang med principen af fri brännvinsbränning i
allmänhet. Jag skulle naturligtvis hafva önskat en lill lid
oinskränkt brännvinsbränning, emedan jag ansett det såsom
ett nödvändigt villkor för fabriksbränningens uppkomst, att
medgifva rättighet att bränna hela året. Sedan likväl nu
i6
Dea 17 Mers f. m.
Hen fri i principen 5r undertryckt genom två Stånds beslut,
så återstår för mig intet annat, än att välja emellan sex och
tre månader. Jag antager i detta fall sex månader af det
skäl, att 0111 t. o. m. endast två månader örn året medgåfves,
så tror jag, att brännvinsbrännarena skulle anstränga sig
tillräckligt, för att under denna korta tid tillverka ett alltför
öfverflödigt qvantum brännvin, och att de deremot under
sex månader ej skulle tillverka mycket mera brännvin, än
under ire, men göia det med större fördel för sig sjelfva,
och jag tinner således inga tillräckliga skäl vara för handen
alt inskränka tiden till tre månader. Skulle R. o. Ad. godkänna
denna åsigt och antaga BondeStls beslut, så är frågan
derigenom afgjord, utan att någon votering derom i
förstärkt Utsk. behöfves. Då emedlertid frågan om formen
blifvit väckt, så får jag nu yttra den öfvertygelse, att denna
fråga hvarken kan gå till förstärkt StatsUlsk. eller förstärkt
Bevilln.Utsk. För att kunna gå tiil förs t ä i k t StatsUtsk
borde den vara en bevillningsfråga, hvilket den uppenbarligen
icke är. Grundlagen föreskrifver i y3 §:n Riksd.-  Ordn., om jag ej missminner mig, att det Utsk., af hvilket
frågan blifvit behandlad, skall förstärkas. Nu har frågan
blifvit behandlad af sammansatta Bevilln.- och Ekon.Utskotten.
Att ingen förstärkning af dessa begge Utsk. bör äga
runi, på sådant sätt, att dessa Utsk. kunna behandla saken
med B. St:s rätt, synes mig helt enkelt såsom en följd deraf,
att en tillökning med sex personer af hvarje Stånd i
sådant fall skulle gifva ett Utsk. rättighet alt besluta med
R. Sits ratt, då det förut endast ägt rättighet att framställa
sin lanke i ämnet. Jag tror således, att endast ett af
Utsktn borde förstärkas, men att, om en sådan förstärkning
skulle äga rum, det då måtte blifva Ekon.Utsk., som förstärkes,
emedan denna fråga ej är af bevillnfs- utan helt
och hållet af ekonomisk natur och emedan frågan måste behandlas
af det Utsk., hvartill densamma, enligt sin natur,
hör Jag anhåller emedlertid om Hr Frih. o. Landtm;*
propos. på antagande af BondeSlts beslut om sex månaders
bi nnningstid, oell i händelse detta af R. o. Ad. godkännes,
så är (rågan i alla händelser jemlikt y5 Jin Riksd.Ordn. förfallen,
huru de öfriga Stånden än må besluta.
Hr von Rosen: [ min reservation har jag redan
yttrat, huru Utskms behandlingssätt af denna frage förefallit
mig. Jag har ogillat detsamma. Jag hade ej nu
begärt ordet, ifall jag ej hade hört en talare yttra, att i
händelse målet skulle afgöras genom votering i förstärkt
Utsk., så borde del. behandlas af Bevilln.Utsk. Detta är ej
någon bevillaingsfråga, ulan en ekonomisk fråga, hvilken
således skall handlaggas af Ekon.Utsk.; men då jag befarar,
att vi på annat sätt aldrig få slut på detta ämne, så till
styi
ker
Hen 17 Mars f. o».
'7
styrker jag propos. på bifall till BondeSt:s inbjudning, ty
då förfaller frågan om den oinskränkta tiden, sedan två
Stund förenat sig 0111 sex månader, hvilket beslut, såsom öfverensstämmande
med hvad som hiltils ägt rum, då måste
blifva gällande.
Frih. Cederström: Jag bär begärt ordet i anledn. af
Hr von Hat tmansdorffs framställning i detta ämne, deruti
han inbjudit oss alt instämma i BondeStts beslut, hvarutinnan
Gr. Hamilton sedan sig med honom förenat. Dervid
hafva dock desse ledamöter förbisett, att grundlagen förbjuder
ledamöter inom RiksStm alt försöka upprifva redan
fattade beslut. På inbjudning af ett annat Stånd kan väl
ett RiksStånd jemka sig efter dess mening, men ali på uppmaning
af individer inom Ståndet frångå sitt beslut och
förena sig med ett annat RiksStånd, förbjuder grundlagen.
De sammansatta Utsktn hafva för biset t sin skyldighet
att inkomma med förslag till jemknings-proposrr för votering
i förstärkt Utsk. Gr. Hamilton har rätteligen förklarat,
att Bevilln.Utsk. ej kan komma att förstärkas, äfvensom
att tvänne sammansatta Utsk. ej kunna komma alt förstärkas,
ty derom talar icke grundlagen, utan grundlagen vill
att det Utsk., som med målet haft befattning, skall förstärkas.
Ar ett mål, dpruti två Stånd stannat emot två, af sådan
beskaffenhet, alt det ej kan förfalla, gånge då på satt
73 §:n stadgar och denna 7 5 § innehåller, att när jemkningsförsöket
fruktlöst aflöper, så bör det Utsk. förstärkas, till
hvars handläggning målet hört. Att nu tvänne Utsk. försökt
att sammanjemka frågan ändrar ej denna frågas natur,
och sorn jemkningsförsöket fruktlöst aflupit, så skall Ekon.-  Utsk. förstärkas för att votera öfver denna fråga. Della är
i afseende på formen; nu anhåller jag att fä fästa mig litet
vid saken. Gr. Hamilton har jemväl påstått och sedan instämde
med honom Hr von Rosen deruti, alt örn R. o.
Ad. instämmer med BondeSt., så hafva två Stånd stannat
emot två; men detta är ej förhållandet, ty BorgareSt. och
PresteSt. instämma ej, så att derigenom endast skulle uppkomma
eli inverteradt förhållande af hvad sorn nu äger
rum, hvarigenom det blefve två Stånd på den ma sidan, hvilka
fattat lika beslut, emot två Stånd på den andra sidan, hvilkas
beslut äro olika. För att då komma till något resultat,
så måste man nödvändigt votera, ty det är ej med R.
Sits beslut såsom med besluten i en domstol, att den mildare
meningen gäller. Om nu R. o. Ad. skulle antaga
PiesteStrs inbjudning, som är framställd lill afgörande, så
blir det två Stånd, PresteSt och R. o. Ad., som inskränkt
brännvinsbränningstiden till 3 månader, BondeSt., som inskränkt
den lill 6 månader, samt BorgareSt., som tilläfventyrs
står qvar vid sitt beslut att tiden skall vara obegränsad. Gr.
aa H. 3
i8 Den 17 Min f. m.
Hamilton liar framställt, att en fri och obegränsad tid inom året
för brännvinsbränningen stöde i ovillkorligt sammanhang med
hvarje Svensk medborgares rätt att bränna brännvin, och alt
sedan denna rättighet nu kommer att vara uteslutande fästad
vid jordbruket, så vore det olämpligt alt låta tiden vara obegränsad.
Detta har jag svårt att erkänna, emedan del är Iva alldeles
olika frågor, om hvem sorn får bränna, och om huru länge
den får bränna, som ar dertill berättigad. Delta ar två alldeles
olika frågor, och således hafva vi väl fullkomlig frihet att yttra
oss öfver deu ena, oberoende af hvad som kan vara besluladt i
den andra. Jag kan ej inse alt dessa frågor stå i något
sammanhang med hvarandra; mycket mindre anse dero vara
af oskiljaktigt sammanhang, och deraf komma till de resultat,
som Gr. Hamilton. Jag får för min del hemställa,
huruvida icke det enkla är, att i denna fråga besluta, huruvida
R. o. Ad. antager PresieSlts inbjudning eller ej, och i
händelse R. o. Ad. ej instämmer med PresteSt., R. o. Ad.
vidblifver sitt beslut och förklarar att omröstning i förstärkt
Ekon.Utsk. skall anställas, till afgörande huruvida brännvinsbränningen
skall vara tillåten för hela Aret, eller inskränkt
lill 6 månader efter BondeStrs, eller till 3 månader elter
PresteSt:s beslut. Jag anhåller om propos. härpå.
Gr. Hani i Iton: Jag erinrar mig ej huruvida någon
inbjudning från BondeSt. ankommit till detta Stånd, att instämma
i dess beslut rör.de denna fråga. Om en sådan inbjudning
ankommit, så förfaller hvad Frih. Gederström yttrat.
Om åter ingen sådan inbjudning ägt rum, så medgifver
jag visserligen, att Ståndet saknar fullständig rått att,
till följe af Utsktns tillgöranden, antaga ett beslut, hvarpå
hvarken det Stånd, som fattat detsamma, eller Utsk. inbjudit
R. o. Ad. att öfvergå; men härvid förekommer likväl,
att CJtsk;n förklarat frågan, såsom varande af ekonomisk natur,
böra hafva förfallit, och jag föreställer mig, att Ståndet
skulle kunna, med ogillande af Utskms motiver, likväl
godkänna det resultat, hvartill Ulsktn kommit, och således
de facto instämma med RondeStåndet. Frih. Cederström
har vidare yttrat, att om R. o. Ad. äfven skulle fatta ett
sådant beslut, så stöde frågan likväl på samma punkt, nemi.
att två Stånd, sorn förenat sig om samma beslut, stannat
emot två Stånd, hvilka ej förenat sig i något beslut. Skilnaden
är likväl här ganska betydlig; ty om R. o. Ad., eller
något annat Stånd, förenar sig med BondeSt., så äro två
Stånd i sina beslut ense 0111 att bibehålla hvad som i detta
afseende redan finnes stadgadt, och eril. de åsigter, hvilka
jag yttrat i min reservation, tror jag grundlagens mening
otvifvelaktig! vara, alt frågan, vid sådant förhållande, skulle
hafva förfallit, äfven ora de tvänne Stånd, sorn beslutat en
förändring, ej hade förenat sig i samma beslut; emedan i
annat fall dessa tvänne Stånd skulle hafva fått en större
Den 17 Mars f. m.
>9
rätt derigenom att deras beslut voro olika, än de haft, om
deras beslut varit öfverensstämmande, och något sådant kan
grundlagen visserligen aldrig åsyfta.
II r von TI o h e n h a 11 sen, Michael Silvius: Jag in*
stämmer uti hvad Gr. Hamilton anfört. Jag vill visserligen
icke påstå, att Utsk:ns förslag innefattar en inbjudning efter
det för inbjudningar vanliga ceremonielet, men det innefattar
dock en hemställan till R. o. Ad., äfvensom till de
öfriga Stånden, alt anse denna fråga vara förfallen, hvilket
med andra ord är i sak alldeles detsamma, som en formlig
inbjudning. Det är således på grund af hvad Utsk:n föreslagit,
som R. o. Ad, nu går alt (atta sitt beslut, och ej på
grund af livad enskild ledamot inom Ståndet kan föreslå
till upphäfvandc af hvad som förut i denna fråga blifvit
beslutadt. När nu i sak U t, k: n hafva föreslagit, att vi skulle
antaga den princip, som i 1835 års förordn. är fastställd,
och hvilken öfverens.tammer med BondeSt:s beslut, nemi.
biänningslidens bestämmande till 6 månader af året, så synes
mig, att R. o. Ad. har lull rättighet at t i denna sak besluta. Jag
instämmer så mycket mera i antagandet af det gamla stadgandet,
sorn derigenom skulle åstadkommas inindie rubbning i våra
ekonomiska författningar, och emedan förändringar uti dem
åstadkomma ständiga oredor och olägenheter. När nu dea princip
har förfallit, hvarigenom brännvinsbränningen skulle blifva
en fri näring, och brännvinsbränningen således kommer att förblifva
fastad vid jordbruket, så är det väl ej skbl, alt i mindre
betydliga saker åstadkomma en rubbning af nu gällande
ekonomiska förhållanden, som hvar och en nu rättar sig efter.
Jag anser således det lämpligaste vara, att vidblifva, på
sätt Utsk:n hemställt, hvad som i 1835 års förordn. är stadgadt
i denna §, hvilket Ulsktn hafva ansett redan vara afgjordt,
och att således frågan om förändring af det gamla
stadgandet förfallit. Lemnar man nu ordställningen i Utsk:ns
hemställan derhän, så innefattar den ju i sak detsamma, sorn
en inbjudning till R. o. Ad. och de öfriga Stånden att antaga
bränningstiden lill 6 månader af året, och det är delta,
som jag önskar alt R. o. Ad., i likhet med BondeSt., måtte
besluta.
Hr von Hartmansdorff: Första frågan är den, huruvida
R. o. Ad:s förra beslut har förfallit eller ej. Jag svarar
dertill ja, ty R. o. Ad. beslöt instämmande med BorgareSt. att
bränningstiden skulle vara oinskränkt. Deremot hafva Presteoch
BondeSl:n förklarat, att brännvinsbränninsgtiden skall
vara inskränkt, och som denna tid, enl. nu var. brännvinsbränningsförfaltning,
är inskränkt, så är det klart, att det nya
förslaget, som blott af två Stånd blifvit omfattadt, har förfallit.
Fastän det således är gifvet, alt brännvinsbränningstiden
skall vara inskränkt, så återstår likväl frågan: huru slör
skall denna inskränkning vara? PresleSt. har antagit 3 må
-
30
D e u 17 iVI a r s f. m.
nader ocb BondeSt. 6 månader. Nu är del R. o. Ad. öppet
ali förena si" med li v i I k et dera Slåndet som helst, äfvensom
det visserligen Sr Slåndet obetaget att antaga 4 siler
5 månader, om det så för godt unner. Men naturligtvis
är det mera skäl att förena sig med något af de Stånd,
som redan fattat deras beslut, så att man undviker en tredje
mening. Vill R. o. Ad. ej förena sig med PresleSt. eller
BondeSt., så uppstår ilen fråga, som Gr. Hamilton, jemte
flere andre talare, framkastat, nemi. om votering i förstärkt
Ulsk., emedan frågan ej kan förfalla ; ty när tiden en gång,
genom tvänne Slånds beslut, är inskränkt, så måste man
komma öfverens om inskränkningens belopp lill månader,
veckor eller dagar. Om det nu skall blifva Bcvilln Ulsk.,
som förstärkes och röstar häröfver med R. St:s rätt, eller
Ekon.Utsi;,, kan komma på ett ut. Det är visserligen rätt,
såsom Gr. Hamilton, och jag tror äfven flere andre talare
hafva yttrat, all då frågan är af ekonomisk natur, så borde
det vara Ekon.Ulsk., som förstärktes. Jag nämnde Bevilln.
Utsk., derföre att vanliga förhållandet tiar varit, att
när en fråga blifvit behandlad af två sammansatta Ulsk.,
sä har det varit det främsta Utsk., som blifvit förstärkt,
och att detta ej gör saken till en bevillningsfrfiga, derom
upplyser uttryckligen 2:dra mom. af 34 S:n Riksd.Ordn., som
säger: ”och bestämrne sjelfva ämnets beskaffenhet efter grundlagen,
om icke den hvarje särskildt Utsk. i allmänhet uppdra
gna befattning, huruledes ett mål, i enlighet med R. Stts
deröfver tillhöriga beslutanderätt, hör afgöras.”
Mig synes följaktligen, alt formfrågorna i delta hänseende
ej böra föranleda några tvister ibland R. o. Ad., ulan
att vi måtte få komma till sjelfva afgörande!, antingen R.
o. Ad. då vidblifver sin mening eller antager PresteSt:s eller
BondeSt;s. Först sedan d^tta ät' afgjordt, uppstår frågan
om förstärkt Utsk. be höfves eller ej.
Frih. lia milton: Jag kan, för min enskilda del, ej
anse mig öfverbevist i hvad jag förut anfört, af dem, som
finna, lika med Ulsk:n, att två Stånd stannat emot två. Två
Stånd hafva kommit öfverens, men två andra Stånd hafva
ej kommit öfverens. Detta är ganska säkert; skulle man
nu låta de tvänne Slånds mening, hvilka ej hafva kommit
öfverens, blifva gällande, så skulle ovillkorligen ett Stånds
beslut, stridande emot de tre öfriga Ståndens, blifva R. Sits,
oell detta kan väl aldrig vara det rätta. För mindel kan jag ej
finna, alt Utsk;usnu under öfverläggning varande förslag innehåller
någon inbjudning eller någon hemställan, hvarken till
form eller sak, såsom de framställt sitt utlåt. De hafva, efter
min och fleres tanke, oriktigt förklarat, att två Stånds beslut
förfallit. Detta erkänna vi ej, ocb lika litet kunna vi då erkänna
följden, som ej är en hemställan alt vi må förena oss
om iSlö års författning, utan blott en af Utsktn gjord anmälan,
att på grund af deras premiss, nemi. att två Stånds
Den 17 Mars f. m.
21
beslut slota hafva förfallit, måste i §:n af i835 års författning
blifva gällande. Ont nu premissen faller, sä faller
ovillkorligen conelusionen. För min del kan jag, såsom jag
förklarat, ej arne mig öfvertygad om annat, än att premissen
är oriktig, och vidhåller således min mening, alt det
bör blifva votering i förstärkt UlHs. om denna fråga, hvilken
jag ingalunda anser vara mindre betydlig, såsomen värd
ledamot bär liar sagt, utan troi den nu föreslagna principen
vora ledande lill mycket större hushållning an den gamla.
Jag anser derföre, att denna fråga fullt ut lönar mödan
all man gör sig litet besvär derför, och att densamma behandlas
med lika omsorg, som andra stora ekonomiska frågor.
Jag vet visserligen, att mången anser dessa vara af
mindre vigt än de politiska, men jag anser dem lika vigliga,
emedan de utöfva ett stort inflytande pä landels innevånare.
Frih. Boye: Jag beklagar lifligt, att formen så länge
upptagit R. o. Ad:s lid. Jag tror sannerligen det vara ganska
lätt att komma ifrån den, på samma gång som man
kommer ifrån bufvudsaken, om Hr Frih. o. Landtm, behagar
framställa propos. på bifall till hvad Ulsk:n föreslagit,
ty då blifva begge frågorna på en gång afgjorda. De, sorn
då votera ja, bifalla BondeSUs inbjudning, och dermed är
pluralileten också gifven. Jag anhåller vördsamt att få
propos. på Utsktns betänk., en propos., sorn i aila fall lärer
blifva den första.
Hr Westfelt, Nils: Jag är belt och hållet förekommen
af Frill. Hamilton, och ber att med honom få förena
mig. Jag vill endast tillägga, att örn en inbjudning ifrån
BondeSt., eller ifrån något annat Stånd, kunde leda till ett
resultat, så skulle jag måhända beqväma mig till att öfvergå
på en sådan, men vi skulle då stå precist i samma
förhållande som nu, inbjudningen må komma ifrån hvilket
Stånd som helst.
Frih. Cederström: Jag har af Hr von Hartmansdorff*
yttrande blifvit tvungen att ännu en gäng begära ordet.
Den tolkning, lian behagat göra af grundlagen, och det åberopande
lian gjort af 2 mom. i 34 §:n Riksd.Ordn., hvarigenom
han kommit lill sin slutledning, får jag endast, med
hänvisning till ordalydelsen i samma morn., vederlägga.
Den lyder sålunda:
’’ViIja R. St., hellre än att tillsätta flera Utsk., remittera
sådana mål, sorn till visst Utsk. icke höra, antingen till
Besvärs- och Ekon.Utsk., eller till något annat af de öfriga
förut tillsatta Ut'k;n, vare samma Utsk. pligtig! att med
dess utlåtande, i enlighet med erhållen remiss, inkomma"
&c.
N11 är hör ingen sådan fråga för handen, och således
kan dcductionen ej heller göras gällande. I afseende åter på
oa
Den 17 Mars f. m.
den värde ledamotens yttrade öfvertygelse, att, om två Stånd
förklarat sig för reslrictionerna, men de öfriga två Stånden
ogillat dem, deraf skulle följa att de tvänne Stånd skulle
hafva rätt, hvilka förklarat att restrictioner i tiden borde
äga rum, derföre att den gamla författningen är restrictiv i
afseende på tiden för bränvinsbränningens utöfning; så kan jag
ej derutinnan med honom instämma. Om 1111 t. ex. alla fyra
Stånden hade beslutat, att tiden för bränn vinsbi änningsrältighelens
utöfvande skulle vara inskränkt, men ett Stånd hade
bestämt den till en, ett annat till två, ett tredje till tre och
det fjerde till fyra månaders tid, så skulle någon af dessa olika
meningar, eller alla, enligt den värde talarens bevisningssätt,
hafva förfallit, utan att någon omröstning derom ägt rum för
alt utröna R. St:s tanke. Är det på detta sätt man skall
leda sig till, alt af de särskildta Ståndens beslut bilda R.
Sits? Jag skulle förmoda, alt hela denna bevisning måste
förfalla. Om vi skulle bifalla Utsktns förslag, så inträffade
det alldeles ieke, såsom Frih. Boye sagt, att vi derigenom
skulle instämma i hvad BondeSl. beslutat. Det blir ej följelen,
ty Utsktn hafva icke tillstyrkt R. o. Ad. att instämma
med något Stånd. Ålskiilige ledamöter bär hafva tillstyrkt
oss alt instämma med BondeSl., men detta tillstyrkande
är grundlagsvidrigt, emedan de ej äga rättighet att
föreslå Ståndet att upprifva redan fattade beslut. Vi hafva
således här PresteStts inbjudning, på hvilken R. o. Ad.
kan besluta bifall eller afslag, och hvarå jag för min del
tillstyrker afslag; men ehvad R. o. Ad. beslutar bifall eller
afslag dertill, så blir det nödvändigt att bestämma, huru det
förstärkta Utsk. skall votera, för den händelse, alt det Vallöf).
BorgareSt. och IJederv. BondeSt., eller någotdera af dem ej
skulle vilja med PresteSt. eller R. o. Ad. i sådant fall sig
förena, utan qvarstå vid det beslut, som de förut fattat.
Då kommer i alla fall votering i förstärkt Utsk. att äga
rum, och jag hemställer således, om det ej vore bättre, att
R. o. Ad. vidblefve sitt redan fattade beslut, och öfverlem.
nade åt Utsk. alt votera emellan de tre alternativ, som nit
finnas i denna fråga.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Det synes mig vara afgjordt,
att R. o. Ad. först bör bestämma, huruvida frågan om den
oinskränkta brännvinsbränningst iden är förfallen eller ej, genom
RiksStrns skiljaktiga beslut. T denna fråga är det mig
fullkomligen klart, att den är förfallen. Dernäst förekommer
naturligtvis frågan om huru ett beslut skulle kunna komma
att fattas rörtde tiden för brännvinsbränningen. I denna
fråga har jag hört flera ledamöter af R. o. Ad. vara af den
tanke, att BondeStcs mening ej kan göras gällande, derföre
att ingen inbjudning ifrån detta Stånd ankommit; men då
sjelfva betänk, är ett mern. i anledri. af Ståndens skiljaktiga
beslut, och således till sin natur är ett jemkuings-betänk.,
Den ij Mars f. m.
23
så synes mig, att R. o. Ad. äger att anlaga, vare sig BondeSl:s
eller PresteStrs beslut. Derigenom har frågan kommit
derhän, att, efter ali sannolikhet, ej någon votering i förstärkt
Utsk. kommer att behöfvas, då jag förutsätter, att
R. o. Ad. skulle förena sig i BondeStts beslut; men, i formelt
hänseende, är det lika mycket, hvilketdera R. o. Ad.
beslutar, antingen att förena sig med PresleSt. eller med
BondeSl., ty derigenom mäste i alla fall frågan oro den oinskränkta
bränniugstiden anses förfallen, och om R. o. Ad.
förenar sig med BondeSt. om 6 månader, så blir detta R.
Sits beslut, äfven om BorgareSt. skulle besluta ir månader,
ty den gamla författningen mäste, vid ett sådant förhållande,
i alla fall blifva gällande, emedan 6 månader af året
der äro antagna för brännvinsbränningens utöfning. Om således
R. o. Ad. förenar sig med BondeSt., så inser jag ingen
möjlighet alt någon förändring i brännvinsbränningsliden kan
komma att äga rum, hvad beslut de andra Stånden än kunna
komma att fatta. Således synes mig delta medföra den
verkan, alt frågan är afgjord. Skulle likväl de öfriga Stånden
yrka en sammanjemkning genom votering i förstärkt
Utsk., så kommer sådant ovillkorligen att ske, dock utan
att kunna verka någon ändring i hvad som är bestämdt gifvet,
nemi. att 6 månaders brännvinsbrännihgstid kommer alt
äga rum. Jag föreslår således, att R. o. Ad. mätte förena '
sig med BondeSt., hvarigenom frågan är afgjord, huru helst
de öfriga Stånden sedan fatta sina beslut.
Hr von Hohenhausen: Af Frih. Hamilton har blifvit
ytlradt och sedan af Frih. Cederström tydligen bevisadt,
alt hvad Ulsk:n hafva föreslagit innefattar, hvarken i form elier
sak, någon grund för R. o. Ad. att derpå stödja sitt beslut.
] form anse Utsk:n saken vara förfallen, och att det
således bör förblifva vid stadgandet i i835 års förorda.,
som bestämmer en bränningstid af 6 månader. Detta sednare
är således i sak. Vi hafva ju öppet här att kunna
ogilla Utslcns framställda förslag, deras yttrande öfver formen,
och likväl antaga hvad de i sjelfva saken föreslagit,
nemi. att bränningstiden skall hädanefter, såsom enl. nu
gällande författning, räcka 6 månader om året; och att den
så förhlifver anser jag af en stor fördel för hela landet, så
att icke ånyo alla förhållanden må rubbas, samt oreda och
villervalla åstadkommas, då i alla fall ingen större förändring
tillvägabringas. Jag får således till R. o. Ad. hemställa,
att R. o. Ad. må antaga hvad Utsk:n här i sak
hafva föreslagit, nemi. att, i afseende på bränningstiden, det
må förblifva vid hvad i835 års förordn. här föreskrifver,
och a fl) åller mig således ifrån allt yttrande om förstärkningen
af det ena eller andra Utskottet.
Frih. Boye: Frih. Cederström torde ej misstycka, att
jag ej kan godkänna den dementi, som han gifvit mig. Jag
D c n 17 Mars I. ni.
liar beviset för mig i min hand, och ber att få upplösa
det. Utsktn yttra i slutet af sin hemställan följande:
”Utsk:n få anmäla, att I §:n af Utsk:ns förslag i utlåt.
IV;o 5, som till alla delar öfverensstämma!' med 1 §:n af i8i5
års författning, mäste anses vara af Ii. St. anlagen ” Anses
den eller anses den icke antagen, så står del likväl evinnerligen
last, att 0111 R. o. Ad. bifaller denna mening, så äro lmfvudsaken
oell formen på en gång afgjorda, ty 1 §:n af 18 >5
års förordn., som bestämmer 6 månaders brämringstid, blir
derigenom antagen; men j 1 g har aldrig funnit Frill. Gederström
ladd för tidsutdrägt och omgång. Denna gång synes
det mig ej vara mycket skäl, att hvad vi i detta ögonblick
kunna afgöra, längre uppskjutes; men på det att Frill. Cederström
ej ina tro, alt jag vill på minsta sätt förnärma
hans öfvertygelse, utan lemna densamma all rätt att gälla
hvad den kan, föreslår jag, alt Hr Frill, och Landtm, läcktes
gifva oss propos. på bifall till detta betänk., då jag tager
för afgjordt, att votering kommer att begäras, ty Frill. Cederström
plägar sällan släppa oss med mindre, och då kan
Frih. Cederström få in sin mening i conlra-pruposrn.
Frih. Ridderstolpe: Jag anmälte mig endast för att
besvara ett yttrande af Hr von Hartmansdorff. Han bar
sagt, att vi här kunde besluta bränningstidens bestämmande
lill 3, 4, 5 eller 6 månader af året. Detta är likväl i
min tanke icke möjligt, emedan ifrågavar. betänk, är elt
jemkningsförslag, som är inkommet, sedan vi (vänne gånger
förut behandlat frågan, och således kunna vi i mili lanke
ej stanna i något beslut, som icke förut blifvit af något
ibland Riks.St;n fatladt. Jag anhåller således, att Hr von
Hartmansdorff ville upplysa mig, luiru detta skulle tillgå.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att första frågan, som
innehölles i Utsk:ns nu föredragna yttrande, vore, huruvida
R. o. Ad:s samt BorgareStjs beslut förfallit. Då, enl.
Hr Landtnäs öfvertygelse, detta, jemlikt y5 §: 11 Riksd.-  Ordn., vore förhållandet, lick Hr Landtm, nu hemställa, om
R. o. Ad. behagade anse sitt förut i detta afseende fattade
beslut vara förfallet.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna alt
ja öfverröslat nej, begärde
Frih. Cederström votering.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde till Frih. Cederström
hvilken mening han begärde till contra-proposition.
Frih. Cederström: Den conlra-propos., som jag
velat föreslå, skulle lyda sålunda: Vinner nej, beslu
tar
R. o. Ad., att, med ogillande af Utsk:ns framställning,
att, jemlikt y5 §:n Riksd.Ordn., den af R. o. Ad. samt
Bor
-
Dan ij Biar f. m.
gnreSt. väckta fråga örn oinskränkt bränningstid förfallit, frågan
må blifva föremål för votering i förstärkt Ekon.Utsk.,
så att det må blifva afgjordt hvilket alternativ, som bör
antagas, antingen R. o. Ad:s samt EorgareSl:s, eller PresteSt:s,
eller BondeSt:s beslut.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det han icke ansåg sig
kunna framställa den mening, Frih. Cederström uppgifvit,
till contra-propos., emedan Hr Landtm, ansåg den stridande
emot y5 §:ti Piiksd.Ordn., som bestämmer, att då 2 Stånd
stannat emot 2, förfalle frågan och förblifve vid det, som
tillförene stadgadt varit. Nu hade 2 Ständ, sora yrkat oinskränkt
bränningstid, stannat emot 2 andra, som vrkat att
bränningsliden, såsom hittills, skall vara inskränkt lill viss
tid; Hr Landtm, ansåg således att, enl. y5 §:n Riksd.Ordn.,
frågan om oinskränkt bränningstid förfallit, och ansåg sig
således icke kunna till R. o. Ad:s pröfning och antagande
framställa den contra-propos. Frih. Cederström begärt.
Frih. Cederström: Den af Hr Frih.o. Landtm, gjorda
framställning skulle vara fullkomligt riktig, i händelse
2 Stånd stannat i öfverensstämmande beslut emot 2, d. v. s.
om Preste- och BondeSlm förenat sig om samma tid. I sådan
händelse hade 2 Stånd stannat emot 2, men då sådant
ej är förhållandet och Hr Frih. o. Landtm, vägrar att framställa
den contra-propos, som jag begärt, anser jag mig tvungen,
i och för grundlagens efterlefnad, att yrka framställandet
af denna propos., och att Hr Frih. o. Landtm, ville
tillfråga Ståndet, huruvida Ståndet fordrar densammas framställande.
Hr von Hartmansdorff: Det förundrar mig alt Frih.
Cederström, vid detta tillfälle, ej skiljer emellan de olika
förhållanden, som så många andra ledamöter, jemte Hr Frih.
o. Landtm., riktigt åtskiljt, nemi. att yttra sig blott öfver
den allmänna frågan, om skilnaden emellan inskränkt och
oinskränkt bränningstid, och icke om frågan huru lång bränningsliden
skall blifva, sedan inskränkningen är bestämd.
Först då, när R. o. Ad. afgjort att bränningsliden skall
vara inskränkt, är del i sin ordning att besluta om den
skall bestämmas till 3 månader, såsom PresteSt. velat,
eller till 6 månader, såsom BondeSt. antagit. Då först
kommer det att visa sig , om någon votering i förstärkt
Utsk. behöfves eller ej. Skulle R. o. Ad. stanna i
ett tredje beslut, och t. ex. antaga 4, 5 eller 11 månaders
bränningstid, så blir del fråga om votering, men icke förr.
Således är Frih. Cederströms yrkande alldeles för tidigt.
Jag bör hoppas, alt han sjelf inser delta och i sådan händelse
afstår ifrån det yrkande han gjort.
Hr Lagerhjelm: Jag är förekommen afHr von Hartmansdorff,
och förenar mig med hopom i den anhållan, att
22 H. 4
26
Den ij Mars f. m.
Frih. Cederström täcktes afstå ifrån sitt yrkande om inhem—
tande af Ståndets tanke i detta hänseende, ty mig synes saken
vara fullkomligt klar och obestridlig.
Frih. Hamilton: Jag kan ej linna annat, lin att två
Stånd beslutat, alt bränningsliden skall vara 12 månader,
ett Stånd 6, och det fjerde 3 månader. Således kan jag, lika
med Frih. Cederström, för min del alldeles icke afstå ifrån
den votering, som Frih. Cederström begärt.
Hr von Hartmansdorff: När nian icke fäster sig vid
ett visst antal af månader, så är det klart, att det icke är
ett utan två Stånd, som beslutat inskränkning i bränningsliden,
ehuru dessa Stånd äro sig emellan af olika tankar om
månadernas antal. Är det nu så, att två Stånd säga, att tiden
skall vara inskränkt, och deremot två andra Stånd, att
den ej skall vara det; så är det ju också klart, att, då tiden
hittills varit inskränkt, deras mening, som nu önska inskränkningen,
har företräde framför de tvänne Stånds, som
säga att tiden skall vara oinskränkt. Detta är skälet hvarföre
de tvänne Stånds mening måste gälla, hvilka i det hela
vidhållit det gamla, om också med någon föl ändring i specialiteterna.
Frih. Cederström: Om någonting härvid med skäl
kan förundra, så är det väl, att, sedan man kommit så långt
att propos. är framställd, och vägran å en propos. är gjord,
äfvensom begäran det Hr Frih. o. Landtm, måtte tillfråga
Ståndet, huruvida Ståndet yrkar densamma, Hr von Hartmansdorff
uppträder, för alt i saken ånyo yttra sig. Jag vill
icke följa hans exempel, emedan jag anser mig af grundlagarna
dertill oberättigad, och anhåller, att Hr Frih. o. Landtm,
ville framställa propos., huruvida R. o. Ad. yrkar den af
mig begärda proposition.
Hr Ribbing, Bengt: Om PresteSt. hade fattat tvänne
beslut i denna fråga, det första huruvida bränningsliden
skall inskränkas eller ej, utan att utsätta något visst antal
månader för inskränkningen, och sedermera i ett annat beslut.
bestämt att tiden skall inskränkas lill tre månader, så
skulle jag biträda den meningen, att inskränkningen är genom
två Stånds beslut antagen; men då jag ej funnit att
PresteSt. fattat något ovillkorligt beslut om att inskränkning
skall äga ruin, så kan jag icke heller anse, att här är en
sådan fråga, som 75 §:n Riksd Ordn. förutsätter, då två
Stånd stannat emot tvä, och då frågan lill följe deraf skall
förfalla. Jag kan således ej annat än biträda det yrkande
af propos., som Frih. Cederström gjort, på det att vi
ej må löpa fara att stadfästa ett sådant praejudieat, som
detta.
Frih. Boye: Sedan Hr Landtm, förklarat, att han ej
kan gifva en sådan propos., som Frih. Cederström fordrar,
D e ii i j Murs f. m.
oell då Frill, Hamiltons och Hr Ribbing* yllranJen ej lämna
liafva för ändamål alt öfverbevisa Hr Landtm., alt han
har orätt, eller rubba honom i sitt beslut, så behöfves intet
vidare yttrande derom. Frih. Cederström har begärt
att propos. må framställas till R. o. Ad., huruvida R. o.
Ad. fordrar propos. eller ej. Pa denna punkt stå vi ännu,
och ju förr vi få denna propos., desto bä11 re är det.
Frih. Harn il ton: Jag får tacka den sista värda ledamoten,
för det han hyst den aktning för oss, alt han ej
trott oss vilja rubba Hr Frih. o. Landtm, i sitt beslut, hvilket
skulle hafva varit en ganska underlig ide'e af oss. Det
var likväl nu egentligen för alt svara Hr von Hartmansdorff,
som jag yttrade mig, emedan jag ansåg det vara en rättighet
å vår sida att besvara de framställningar, som å andra
sidan gjordes. Det var endast detta jag önskade få.
nämna.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. yrkade propos. derå, att lill conlra-propos. må antagas,
att Ståndet ogillar Bevilln.- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Ulskms yttrande, det frågan om oinskränkt bränningstid förfallit,
med förklarande, att voter:s-propos:r böra föreslås lill
votering i förstärkt Besvärs- och Ekon.Utsk., rörtde tiden för
brännvinsbränningens utöfning.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Då Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna alt
nej öfverrösta! ja, begärde
Frih. Cederström votering.
Upplästes till justering och godkändes följande volerisproposition:
Den
som yrkar propos. derå, att till contra-propos.
må antagas, att Ståndet ogillar Bevilln - samt Allm. Besvärs
och
Ekon.Utskms yttrande, det frågan om oinskränkt brän
ningstid
förfallit, med förklarande att voter:s-propos:r böra
föreslås, till votering i förstärkt Besvärs- och Ekon.Utsk.,
rörtde tiden för brännvinsbränningens utöfning, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej ;
Vinner nej, yrkar R. o. Ad. icke ofvanstående proposition.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 43.
Nej — 55.
Hr Ribbing, Bengt: Emot detta beslut, som jag
anser grundlagsvidrigt, anhåller jag, alt min reservation mål
-
a8
Den 17 Mars f. «n.
te blifva antecknad. Jag får trösta mig nu, såsom vid åtskilliga
föregående tillfällen under riksdagen, dermed, att jag
hoppas det utgången skall befordra en reform i representationen,
och det är denna fördel, som jag väntar mig äfven
af denna saks utgång.
Hr Dalman, Will). Fredr.: Då jag ej deltagit i
discussionen, så anhåller jag att få till prot. förklara, att
jag voterat ja och att jag på det Ifögsla reserverar mig emot
den princip, sorn blifvit stadgad genom den ifrågavar.
voteringen. För detta enskildla fall kunde det visserligen
vara af mindre vigt, men är så mycket vigtigare för framtiden.
Gr. Mörner, Carl Göran: Då icke heller jag deltagit
i discussionen och ej kan vara af Utsklns tanke i detta
fall, så får jag äfven reservera mig emot det beslut, som
nu blifvit fultadt.
Hr Westfelt, Nils: Jag ber att få förena mig med
dem, som reserverat sig, emot den, i min tanke, högst farliga
princip, hvilken nu gjort sig gällande genom Hr Frih. o.
Landlm:s nu vägrade proposition.
Frih. Ridderstolpe: Äfven jag får reservera mig emot
det nu fattade beslutet, såsom varande, enl. min öfvertygelse,
ett högst farligt prsejudicat.
Hr af Sillen, Wilh. Gideon, samt Frih. Hamilton
reserverade sig emot det nu fattade beslutet.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr., Hr Löwenström,
Joli. Jac., och Frih. Fleming, Herman Reinh., förenade
sig i Hr Ribbings reservation.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, då den af Frih.
Cederström begärda propos. icke af R. o. Ad. blifvit yrkad,
men Hr Frih:n begärt votering, hvad contra-propos. han nu
ansåg sig böra begära.
Frih. Cederström: Den af mig begärda contra-propos.
har blifvit af Hr Frih. o. Landtm, vägrad, och Ståndet
har ej fordrat denna propos:s framställande. Jag har
således naim liglvis ingen annan contra-propos. att begära.
Hr Landtm, hemställde lill R. o. Ad., om Ståndet behagade
finna, alt den begärda voteringen således icke mera
kunde komma i fråga.
Ropades ja.
Hr Landtm, yttrade, att derigenom vore godkändt
Utsktus yttrande, det Pi. o. Ad:s samt BorgareStls beslut om
en oinskränkt bränningstid förfallit; nu Aterstode alt bestämma
den tid, som för brännvinsbränningens utöfning bor
-
Den i j Mars f. ra.
29
de i författningen bestämmas; PreslekSl. bade inbjudit
R. o. Ad. till lidens bestämmande till 3 mannder, och under
discussionen hade blifvit yttradt, ntt, då R. o. Ad:s förra
beslut förfallit, R. o. Ad. nu borde fatta beslut i frågan
samt bestämma liden Lill G månader, i öfverensstämmelse med
livad BondeSt. beslutat.
Frih. Cederström: Att det beror på R. o. Ad. att
instämma i PresteSt.vs inbjudning att bestämma liden till 3
månader, derom kan intet tvifvel uppsta, men alt R. o. Ad.,
på grund af enskilde ledamöters inom Ståndet framställning,
skulle kunna falla beslut lill upprifvande af sitt eget förut
fattade beslut oell instämmande med BondeSt., hvarom hvarken
BondeSt. eller Utsk:n gjort någon framställning, det bestrider
jag, och anhåller om propos. till instämmande i PresteSl:s
beslut, och då får man se, om R. o. Ad. bifaller eller
afslår denna propos. Afslås den, så kommer Utskms förklaring
att galla såsom ett riksdagsbeslut, hvilket måste gå i
verkställighet.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Den tydning af grundlagarnes
stadgande i detta hänseende, sora Idr Frih. o. Landtm,
gjort, och hvilken blifvit af R. o. Ad:s majoritet biträdd,
måste, efter mitt förmenande, nu ålägga R. o. Ad. att qvarblifva
vid hvad som förut varit stadgadt, så framt icke R.
o. Ad:s beslut skall blifva alltför oformligt. Jag yrkar således,
på grund deraf, att R. o. Ad, måtte förena sig med
BondeSt. om antagande af 6 månaders bränningstid.
Hr von Hohenhausen: Jag förnyar det förslag, som
jag förut gjort, att R. o. Ad. måtte antaga hvad som utaf
Utsktn i sak blifvit framstäldt, nemi. att det må förblifva
vid hvad som hittills varit, enl. 1835 års förordn., så att
bränningstiden blifver bestämd till 6 månader, såsom BondeSt.
beslutat.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga PresteSt:s inbjudning om bränningslidens bestämmande
till 3 månader.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade antaga
Hr von Hohenhausens och Gr. Horns förslag, att bränningstiden
matte bestämmas till 6 månader.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
öfverröstat nej.
Frih. Cederström: Till prof. får jag anmäla min reservation
deremot, ntt propos. blifvit framställd till instämmande
med BondeSt., derom hvarken detta Stånd eller Utsk:n
gjort någon framställning, och hvarigenom R. o. Ad. säle
-
3o
Den ij Mars f. m.
des, på enskild ledamots förslag, upprifvit ett af Ståndet
förut fattadt beslut.
Gr. Mörner, Gr. Frölich, David, och Hr Ribbing,
Bengt, förenade sig i Frih. Cederströms reservation.
Hr Frih. o. Landtm, fästade, i anledn. af reservationerna,
uppmärksamheten deruppå, alt propos:n icke varit
framställd till instämmande i BondeSlts beslut, utan på bränningslidens
bestämmande till 6 månader, och alt således den
af Frill. Cederström anmärkta oformlighet icke vore af Hr
Landtm, begången.
Frih. Cederström: Det har undfallit mig, att framställningen
ej innehöll instämmande i BondeSus beslut, men
då Hr Frih. o. Landtm, förklarat, att R. o. Ad. beslutat 6
månaders bränningstid, hvilket innefattar precist detsamma,
eller upprifvandet af R. o. Ad:s förra beslut, som innehöll
12 månader; så måste jag deremot reservera mig, ej derföre
att R. o. Ad. utan inbjudning instämt i BondeSt:s beslut,
men på den grund, att R. o. Ad., på enskild ledamots framställning,
upprifvit ett redan fattadt beslut.
Hr von Hartmansdorff; Då Ståndet förut förklarat,
alt dess beslut i detta mål är förfallet, så måste det
väl vara R. o. Ad. förbehållet alt besluta hvilken annan
tid för brännvinsbränningens utöfning, änden förfallna, Ståndet
tinner lämplig att bestämma. Detta är hvad Ståndet
har gjort; jag tinner således Frih. Cederströms nu gjorda framställning
sakna all anledning.
Gr. Mörner: Efter min uppfattning har R. o. Ad:s beslut
ej förfallit på annan grund, än att det ansågs afgjordt,
att det skulle förblifva vid det gamla. Således behöfdes ej
något beslut för att förklara hvad Utsktn redan förklarat
vara afgjordt, och Ståndet, genom sitt bifall till Utsktns förslag,
godkänt.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Då det svårli
gen
genom någon tydning lärer vara möjligt att komma
till annat resultat, än som måste följa af den nyss slutade
voteringen, nemi. att R. o. Ad. medgifvit sitt förut fattade
beslut vara förfallet, enligt hvad Ulsktn i detta hänseende
framställt; så förenar jag mig i allo i den mening, att R. o. Ad.
ingalunda genom detta beslut må vara förhindradt att vidtaga
hvilken annan tids bestämmelse för brännvinsbränningens
utöfvande, sorn Pi. o. Ad. finner för godt. Derjemte
begagnar jag detta tillfälle, då jag har ordet, för att reservera
mig deremot, att icke PresteSt:s inbjudning i detta ämne
blifvit antagen. Jag har ej velat yrka votering derom, för
att icke upptaga R. o. Ad:s tid.
3 §: n , i m o m.
Den 17 Mars f. m.
3i
Den gjorda inbjudningen blef af R. o. Ad. antagen.
3 §:n, sednare m o m:t.
Frill. Hamilton: Då denna fråga förra gången var
under discussion hos R. o. Ad., tog jag mig friheten yrka
den lägre uppskattningen af afverkningsförmågan hos ångapparaterna
af tvänne skäl. Det ena var, att jag ansåg det
vara stridande emot det, åtminstone i allmänhet, verkliga
förhållandet. Jag har visserligen hört uppgifvas, under den
långvariga behandlingen af detta ämne, att det finnes verk
drifna med ånga, hvilka gå högre än de inrättningar af
denna art, hvarom jag ägt tillfälle alt taga kännedom; men
jag tror likväl, alt erfarenheten i allmänhet skall vitsorda
det vara tillräckligt att bestämma dessa apparaters afverkningsförmåga
till 5o proc. utöfver den för andra väl inrättade
bränningsapparater antagna. Det andra skälet var det, att
den product, som vinnes genom ånga; vanligen blir bättre
än den andra; icke derföre att ej den andra kan blifva
lika god, men man är säkrare att få en god product, när
man begagnar ångapparat. Då brännvinet nu är en skadlig
vara, så synes det mig vara allt skäl att uppmuntra ett lillverkningssätt,
hvarigenom varan blir minst skadlig. På
dessa grunder tillstyrker jag, att R. o. Ad., med frångående
af sitt förra beslut, behagade instämma med Presteoch
BondeSl:n i deras beslut om bestämmandet af ångapparaters
afverkningsförmåga till 5o proc. högre, än då annan
apparat begagnas, och anhåller om Hr Frih. o. Landtmis
propos. derå.
Hr Frih. o. Landtm, fästade Frih. Hamiltons uppmärksamhet
deruppå, att den fråga, divarom han talat, egentligen
tillhörde en annan §.
Frih. Hamilton: Jag trodde det vara 2 morn., som nu
utgjorde föremål för R. o. Ad:s öfverläggning.
Gr. Hamilton: Förhållandet med de nu ifrågavar,
momm är det, att R. o. Ad., likasom BorgareSt., deröfver ej
utlåtit sig, men BondeSt. och PresleSt. hafva bestämt, att
för begagnande af ångapparat erfordras L hvarje af förestående
classer 5o proc. högre taxeringsvärde på jorden, än då
sådan apparat ej begagnas. Detta grundar sig på dessa båda
Stånds beräkning af skatten, då ångapparat skulle draga
en 5o proc. högre skatt än annan redskap. I de tariffer,
hvilka utgöra R. o. Ad:s samt BorgareStis beslut i afseende
på beskattningen, finnas ångapparaterna uppskattade 100 proc.
högre än andra apparater af samma kannerymd och i samma
dass. För öfrigt, i full conseqvens dermed, hafva Utskm
hemställt, huruvida R. o. Ad. samt BorgareSt., i afseende på
besluten rörde beskattningen, skulle vidhålla deras önskan
0111 100 proc. högre taxeringsvärde i och för ångapparater;
men i händelse R. o. Ad. och BorgareSt. frångingo delta
3*
Dan ij Mars f. m.
yrkande i afseende på beskattningen, eller också denna mening
förlorade vid voteringen i förstärkt Utsk., så borde äfven
redactionen af ifrågavar. inom. blifva förändrad i öfverensstämmelse
med hvad sorn då blefve R. St:s beslut.
Det är på sådan grund, som Utsk:n bafva föreslagit, att beslutet
ronde detta mom. må uppskjutas, intilldess frågan
om ungapparaternas beskattning blifvit afgjord, och hemställ t,
att det då mätte tillåtas Utsktn att i conseqvens med den
princip för ångans beskattning, som då antages, föreslå en
annan redaction af detta mom.
R. o. Ad. biföll, på sätt CJtsk:n föreslagit, att den fråga,
som uti ifrågavar. mom. innefattas, måtte lills vidare få
uppskjutas.
4 §: n, i och 2 mom.
Utsktns yttrande godkändes.
4 §'• u, 3 mom.
Inbjudningen antogs, och den föreslagna voterts-propostn
ansågs böra förfalla.
4 §tn, 4 morn. samt 5 §:n.
Utsktns yttranden godkändes.
6 §:n.
Inbjudningen blef af R. o. Ad. antagen.
Hr von Hartmansdorff: Jag befarar, att Ståndet
begick ett misstag nyss, då det lät voter:s-propos:n i 4 § = n
3 mom. förfalla, utan afseende derpå, att BorgareSt. möjligen
icke instämmer med de trenne öfriga. Om frågan är
af bevillningsnatur, så måste den underkastas omröstning, ifall
något Stånd blir af olika mening. Jag hemställer derföre,
om icke för den händelse, att BorgareSt. ej skulle instämma
med de öfriga Stånden, det blifver nödvändigt, att R.
o. Ad., oaktadt inbjudningen blifvit antagen, dock godkänner
voter:s-propos:n. I händelse BorgareSt. redan skulle
bafva fattat beslut i denna fråga, och prot.utdr. derom ankommit,
anhåller jag alt Ridd.Secrelm måtte upplysa, huru
sig dermed förhåller.
Undert. R i d d. Se c r e t.: Det från BorgareSt. ankomna
prot.utdr. innehåller trenne punkter:
i) att Ståndet godkänt Utsk:ns yttrande, pag. 8 af mein.
N:o 12, angrde brännvinsbrännitigsredskapens förfärdigande af
hvad ämne som helst ; voter:s-propos. i afseende på författningens
35 §; samt det pag. ty omförmälda formulär till
mätnings- och slämplingsbevis, sådant det finnes derstädes
rättadl; äfvensom Ståndet låtit bero a) vid Utsk:ns hemställan
pag. 3, att, sedan R. St., i sammanhang med frågan om
beskattningen, fattat beslut rände afverkningsförmågan hos
ång
-
Den 17 Mar» f. m.
33
ångapparater, få afgifva förslag till redaction af författningens
3 §:s sednare mom. b) vid yttrandet pag. 6, ang:de 9
§:n c) vid förklarandet pag. 16, ang:de framdeles afgifvande
förslag till redaction af 35 §:n, oell d) vid
Utsk:ns yttrande, pag. 17., i afseende på R. o. Adis samt
Pieste- och BondeSCns bifall till Utsktns hemställan i utlåt.
EV:o 5, att R. St. böra vid författningsförslagets öfverlemnande
till K. M. uti und. skrifvelse anhålla, det K. M.
täcktes i den blifvande författningen föreskrifva luiru med
debiteringen och uppbörden af brännvinsbränningsafgiften
bör förfaras;
2) att yttrandet pag. 8, angtde författningens 12 § 3
morn., ansetts ej påkalla någon åtgärd, och yttrandet ang:de
12 §:n 5 mom. samt PresteStis ofvanberörde inbjudning blifvit
lagda till handlingarna; samt
3) alt utlåt. N:o [2 i dess öfriga delar blifvit äterremitteradt.
Frih. C e d ers t r örn: Jag kan icke fullkomligt instämma
i Ulsktns terminologi, att förklara frågan vara af bevillningsnatur,
ty den är ej af bevillningsnatur, oaktadt den
inverkar på bevillniogen så tillvida, att kannerymden, hvarför
bevillning erläggas skall, blir i det ena fallet något mindre,
än i det andra; men då frågan om huru stor del af
pannerymden, som skall taxeras, nu af tre Stånd blifvit afgjord,
sedan R. o. Ad. antagit Utsktns inbjudning, så följer
af sig sjelft, att denna fråga förfallit, och att om BorgareSt.
än vidblifver sitt beslut 0111 2 jungfrumåtts afräknande
på hvarje kanna, såsom kokrum, så ändrar det alldeles
icke beslutet om bevillningen, ty bevillningen skall
derefter jemkas. Jag tror således, att R. o. Ad:s propos.
öfver beslutet, att anse voterts-propos. vara förfallen, var
ganska riktig, och om den äfven vore oriktig, så lärer den
likväl ej kunna upprifvas, förr än Utsktn inkommit med
uppgift om hvad BorgareSt. beslutat, och bevisat, att nödvändigheten
fordrar votering.
Gr. Hamilton: Hvad först angår Frih. Cederströms
yttrande om, huruvida denna fråga är af bevillningsnatur
eller ej, torde jag få börja med att besvara densamma, emedan
det öfriga beror deraf. Det tyckes vara ganska klart
att, ehuru här ej är någon siffra bestämd, så blir väl frågan
otvifvelaktig! af bevillningsnatur, om jag säger, att en
4o kannors panna skall erlägga den skatt, som i tarilfen
blifvit bestämd för en 38-kannors panna, eller den summa,
som der finnes upptagen för en panna af något mindre pannerymd.
Jag finner derföre alldeles otvifvelaktigt, att frågan
är af bevillningsnatur och således måste underkastas
votering, i händelse BorgareSt. ej skulle instämma med de
andra trenne Stånden. Hvad åter angår sjelfva frågan om,
huruvida voter:s-propos. bör anses förfallen, så fästade jag
22 H. 5
34
Don 15 M ars f. m.
mig, i likhet med Hr von Hartmansdorff, vid ordalydelsen i
Hr Landtm:s propos., men jag tog för afgjordt, att Ståndet
ej kunde besluta annat än för sin del, att voter:s-propos:n
borde förfalla, och jag gjorde derföre ej genast någon anmärkn.
dervid.
Hr Ribbing, Bengt: Så mycket mindre tror jag, att
denna fråga hör anses vara af bevillningsnatur, som det är
troligt, att, då denna författning blir känd, hvar och en
brännvinsbrännare afser hvad denna författning bjuder, på
sådant sätt, att, om han t. ex. vill bränna med 4° kannors
panna, så beställer han den med kannors pannerymd, efter
han vet, att två kannor få afräknas på denna rymd och
sålunda rättar lian det alltid efter förordningen. Han förbiser
säkerligen ej detta, och således kommer bevillningen
att utgöra samma belopp. På sådan grund tror jag ej att
denna fråga kan anses vara af bevillningsnatur, utan att
den är rent ekonomisk, och att således R, o. Ad. har förfarit
ganska rätt, då voterings-propos. ansetts vara förfallen.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. skulle
finna lämpligt att uppskjuta hvad som i denna fråga vidare
kunde vara att yttra, intilldess Ståndet fått del af de
beslut BörgareSt. i denna fråga kunde fatta, då man blefve
närmare i tillfälle att bestämma hvad beslut som kunde
komma i fråga att tagas.
Frih. Cederström: Sedan Hr Frih. o. Landtm:s framställning,
såsom jag tyckt mig finna, blifvit af Ståndet med
ja besvarad, i öfverensstämmelse med hvad jag nyss yttrat,
liar jag nu intet vidare alt anföra i anledn. af Gr. Hamiltons
yttrande, hvilket jag i annan händelse skolat upptaga
till vederläggning, såsom i min tanke alldeles icke grundadt
på sakförhållande. Då jag likväl anser Hr Landtmts framställning
fullkomligt formenlig, så afstår jag för närvar, från
allt vidare yttrande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. således
behagade finna lämpligt att uppskjuta all vidare öfverläggning
härom tills Ståndet erhållit del af BorgareSt:s
beslut.
Ropades ja.
7 §:n.
Inbjudningen antogs, och Utsktns yttrande i öfrigt lades
till handlingarna.
8 §:n.
Frih. Cederström: För min del kan jag ej annat än
tillstyrka R. o. Ad. att vidblifva sitt förut fattade beslut i frågan;
men då Utsk:n här ej behagat, för den händelse att Ståndet
Don 17 Mars f. m.
35
sluille vidblifva sitt beslut, föreslå hvad utväg till sammanjemkning
och slutligt afgörande skall vidtagas, så anser jag
att Utsk:n i sådant afseende böra åläggas att inkomma med
de nödiga voler:s-propos:na.
Gr. Hamilton: t anledn. af den sisle värde talarens
yttrande, får jag visserligen erkänna, att det varit Ulsk:ns
åliggande att framkomma med voter:s-propos:r, och att detta
säkerligen skett, såvida Utsk:n ej varit af den åsigt, att
frågan om tidens bestämmande till 6 månader redan varit
afgjord. I sådant fall kunde icke 5 och 6 §§:ne qvarstå;
emedan det står i den förra, att ”en hvar till brännvins
bränning
berättigad vare obetaget att anmäla sig lill dess
ulöfvande under en eller flera månader.” Med flera månader
kan lika väl förstås 2 eller 7, som 6, och detta
stadgande skulle således stå i ovillkorlig strid emot beslu
tet,
i afseende på tiden. Derföre måste jag anhålla om
Ståndets bifall till Utsk:ns hemställan i den nu föredragna §:n.
Frih. Cederström: Det är i sanning en besynnerlig
tolkning af besluten rör:de tiden, som Gr. Hamilton tillåter
sig. Vi antaga med honom, att 6 månader är ett ultimatum
af R. St:s beslut, rör:de tiden för brännvinsbränningens
utöfning. Månne då icke tidens bestämmande till
en eller flera månader skulle vara en inskränkning i denna
tid af sex månader, eljer tror man sig äga rätt alt annihilera
R. St:s beslut derom? Om R. St. besluta 8, 10 eller 12
månader, d. v. s. alla månaderna, så bade rättigheten alt anmäla
sig för en eller flera månader i alla fall kunnat qvarstå,
och äfven om R. o. Ad. instämt med PresteSt. om tidens
bestämmande till 3 månader, så bade Svenska medborgare
bort äga rättighet att anmäla sig till en eller två eller
tre månader, på samma sätt som nu till en eller flera
eller alla sex. Jag skulle förmoda, att det ej lärer blifva
möjligt att advocera bort en så enkel sak, och ifall R.
o. Ad. vidhåller sitt beslut, så är det Utsk:ns ovillkorliga
skyldighet att inkomma med voter:s-propos:r.
Hr von Hohenhausen: R. o. Ad. har redan beslutat,
att tiden för brännvinsbränningens utöfvande skall blifva
6 månader af året. Nu är frågan, huruvida denna tid
skall få delas i terminer eller ej. Detta ar det som utgör
föremålet för öfverläggning, och hvarom beslut nu genast
skall fattas. BondeSt:s förslag är, att förblifva vid hvad
som hittills stadgadt varit. PresteSt. deremot har beslutat
tidens inskränkande till 3 månader. På de skäl, som jag
förut haft äran andraga, tillstyrker jag, lill undvikande af
ombytlighet i denna lagstiftning, att inga andra förändringar
måtte vidtagas i nu gällande 1835 års förordning, än de,
som af behofvet oundvikligen påkallas, och får derföre,
i denna punkt, instämma uti hvad BondeStåndel föreslagit.
36
Den 17 Mars f. ra.
Hr von Rosen: I och för sig sjelft, ar i denna fråga
PresteStls beslut hufvudsakligen öfverensstämmande med BondeShs.
PresteSt. har beslutal, att ingen får anmäla sig för
kortare tid än hela den tillåtna tiden, men derjemte föreskrifvit,
att den tillåtna tiden skall inskränka sig till
3 månader. BondeSt. har sagt, att tiden kan utsträckas till
6 månader, men derjemte tillåtit brännvinsbrännare!) att
anmäla sig för en kortare lid. I hufvudsaken hafva de förenat
sig med hvarandra i afseende på bestämmande af terminen
för minimitiden af skatlens utgående. Deremot hafva
R. o. Ad. oell BorgareSt. bestämt tiden till en eller flere,
t. o. m. tolf månader, så all här äro tvänne meningar,
nemi. R. o. Ad:s samt BorgareSt-.s, enl. hvilken
minimitiden skulle vara en månad, och de begge öfriga
Ståndens mening, enl. hvilken ingen skulle få anmäla sig
för kortare tid, än tre månader. Så står saken, och detta
ar anledningen, hvarför Utsk:n velat att tre Stånd skulle
förena sig. Då Iva Stånd å hvardera sidan yttrat sig lika,
tycktes det för Utskm vara mera skäl, att de, som ej beslutat
någon inskränkning i tiden, makade sig ihop med den),
som bestämt ett visst antal månader. Detta är min öfvertygelse,
och jag tror derjemte, att minimum bör blifva en
månad, ly jag anser del vara obilligt att tnan skall skatta
för tre månader, när man ej vill bränna mer än en. Nu
deremot tvingas man att skatta för tre månader, och följden
deraf blir, att man äfven nödgas bränna alla tre månaderna.
Jag anhåller derföre att R. o. Ad. ville vidblifva
sitt förra beslut, att man må äga rättighet att anmäla sig
för en månad.
Gr. Hamilton: Då Hr von Rosen upptagit Frih. Cederströms
sista yttrande, så torde det tillåtas mig att besvara
honom, efter Frih:n ej är närvarande. R. o. Ad. hade i
den af detta Stånd antagna redaclion sagt, att hvar och en
till brännvinsbränning berättigad skulle få anmäla sig lill
dess utöfvande under en eller flera månader. Detta förutsätter
att ingen tid för brännvinsbränningen vore bestämd,
utan att den kunde räcka hela året igenom. Sedan nu ett
visst antal månader är bestämdt, så kan ej heller R. o. Ad.
vidblifva sitt förra beslut, åtminstone ej utan den redaclionsförändringeh,
att det kommer att stå: '”till dess utöfvande
under en eller liera af de till brännvinsbränning tillåtna månader.
’’ Nyss har Frih. Cederström sjelf drifvit den satsen,
att Ståndet ej kunde andia något af sina förra beslut annorlunda,
än på grund af Utskrns eller något annat Stånds
inbjudning, och det skulle förundra mig om Frih:n nu genast
vore färdig att drifva en alldeles motsatt åsigt. Hvad för
öfrigt angår frågan, huruvida detta Ståndets beslut numera
är lämpligt eller ej, så får jag äran yttra, att så lämpligt
jag förut ansåg det, så litet vill jag nu antaga det. Bränn
-
Den 17 Mars f. m.
37
vinsbränningsrältigheten har blifvit inskränkt inom en viss
class medborgare; de hafva ansett det för en fördel för sig,
och sedande nu fått detta monopolium, så må de också tåla
alla inskränkningar och svårigheter, som de kunna komma
att underkastas. Det är visserligen möjligt, alt en och annan
derigenom kommer att brunna längre än eljest, d. v. s.
kommer att anmäla sig för tre månader, som eljest ej hade
anmält sig för mer än en, men hvar och en vet också huru
allmogen i allmänhet förfar, nemi. att de anmäla sig för
3 månader, men bränna blott en eller annan gång under
hvarje månad. Resultatet blir således icke mera brännvin,
utan endast större skatt, och det är just hvad jag önskar,
sedan nu den princip blifvit antagen, hvilken genom R. o.
Adis beslut ledan är afgjord. Det är på denna grund jag
ytterligare yrkar bifall till Utsktns utlåt, i betänk. N:o 12.
Frih. Boye: Jag håller visserligen Gr. Hamilton mycken
räkning för den redlighet, hvarmed han framställer sin
tanke, men sjelfva tanken kan jag ej gilla. Jag kan ej tro
att någon bör lida för det han har rätt, ty att han har ratt
ur en följd af foltadt beslut. Den lill brännvinsbränning berättigade
har rätt att ej skatta för den tid, då lian ej
bränner, och jag förenar mig således med Ilr von Rosen
uti den framställning han nyss gjorde.
Gr. Mörner: Det är endast i afseende på lämpligheten
af defta stadgande, som jag anhåller få yttra några ord.
Jag tror att en hvar skall inse svårigheten af alt hålla vederbörlig
conlroil öfver brännvinsbränningen , om den nu
skulle kunna få ulöfvas af somliga en månad, af andra två
månader, af andra 3, och kanske slutligen äfven endast 14
dagar. Jag tillstyrker derföre, att de till brännvinsbränning
berättigade måtte vara skyldige att skatta för 3 månader
, men äga rättighet alt dela denna tid i flera terminer.
Hr Gripenstedt: När författningen i detta afseende
bjuder, att man blott får anmäla sig för 3 månader och ej
mera, och dä delta beslut blifvit förklarad! såsom en börda
för dem, som egentligen sysselsätta sig med brännvinsbränning
, men detsamma likväl af dem blifvit godkändt, så
tror jag att man ej dervid bör fasta så mycket afseende, utan
snarare vidblifva hvad man förut beslutat. Jag tager
mig således friheten yrka, att R. o. Ad. ville vidblifva sitt
förra beslut.
Hr von Hohenhausen: Jag finner mig af Gr. Mörner
förekommen uti hvad jag hade ämnat yttra, och får på det
högsta tillstyrka, att vi måtte vidblifva vårt förra beslut.
Jag vill nu endast återföra i R. o. Adis minne huru det förhöll
sig vid sisla riksdagen, nemi. att när af Bevilln.Utsk.
skatten hade blifvit bestämd och beräknad för hela tiden,
38
Den 17 Ma r s f. m.
så beslöts inora tre Stånd att den endast skulle blifva bestämd
för 3 månader. BondeSt. ensamt beslöt att den skulle
gälla för hela liden. Detta blef således föremål för votering
i förstärkt Utsk., der det beslöts att den skulle gälla
för 6 månader. Så framt ej ett bestämdt stadgande i detta
hänseende finnes, så blifva controllerna nära nog omöjliga,
derest vi ej vilja betala rätt hederliga resekostnader åt kronofogdarne
och länsmännen för hvarje gång de skola resa
oell försegla brännvinspannorna, och i alla fall kan man ej
vara säker, då ej förseglingen kan ske på en gång, så att öfversigt
kan erhållas, hvarefter det skulle uppläsas ifrån predikstolen,
huru många som blott bränna en eller två månader.
Allt detta skulle fordras, om någon contioll skulle kunna
äga rum.
Frih. Cederström: Man lian omöjligt uppgifva någon
annan förnuftsgrund för att inskränka tiden för brännvinsbränningen
till sex månader af året, än den, att man vill
söka inskränka qvantileten af det brännvin, sorn tillverkas
inom landet. JNAväl! oin jag antager denna premiss för beslutet
att inskränka tiden, så må jag säga, att det bör förundra
att man icke vill tillåta den till brännvinsbränning berättigade
att anmäla sig för en kortare tid. Det vore i sanning
märkvärdigt, om, då B. St. ansett nyttigt för landet att
ej bränna mycket brännvin, och derföre beslutat tidens inskränkning
till sex månader, de skulle vilja hindra individer
att inskränka den till blott en månad. Man anför svfiiiglieten
af controll såsom ett hinder deremot. Det har varit
och måste allt framgent blifva brännvinsbrännarens skyldighet
att betala kostnaden för brännvinspannornas försegling,
och det med rätta, ty han vinner dock på att betala denna
försegling i stället för att betala brännvinsbränningsafgiften
för 5 månader, om han ej vill bränna mer än en. Han
kan således betala förseglingskostnaden och ändock derpå
hafva ett betydligt öfverskott. Lagstiftningens ändamål, att
få en minskad brännvinstillverkning, befrämjas deraf. Om
detta är nyttigt, det lemnar jag derhän, men de opinioner,
som härom beslutat, hafva ansett det nyttigt för samhället
att denna tillverkning skall vara inskränkt till det minsta
möjliga.
Hr von Rosen: Då nu här uppstått den ganska vig tiga
frågan rör:de controllerna, och då jag både inom Utsk:n
och på detta rum tillstyrkt att man borde få anmäla sig fölen
månad; så är jag skyldig förklara, att jag ej befarar större
vådor för controller i delta fall, än om det blir tillåtet
att bränna sex månader af året och man får anmäla sig för
tre. Den tjenstebefattning jag innehar, bör vara ett vitsord,
att jag ej önskar författningar, som ej kunna conlrolleras,
då detta drabbar mig i första hand; men jag finner ej alt
ett sådant stadgande, som det ifrågavar., skulle kunna med
-
Den 17 Mars f. m.
föra någon våda för conlrollerna. Frih. Cederström har
uppgifvit det skäl, som jag tycker vederlägger alla andra
motskäl, nemi. att förseglingen kostar mindre än skatten.
När vi komma till frågan om sättet för försegling, så torde
jag få söka göra gällande min tanke, att måhända andra
personer än kronobetjeningen äfven skulle kunna begagnas
alt verkställa förseglingen. I sådant fall tror jag att alla
vådor i detta fall vore försvunna; men det är gifvet, att nu
tvingas man att bränna, äfven om man blott önskat bränna
under en månad. Jag kan ej finna någon billighet deruti, och
skulle hellre önska att skatten ökades genom en förhöjning i
tarilfen än på detta sätt. Jag har af förra riksdagars pro
tocoll
sett huru det då tillgick. En ledamot af Bonde
St.
inom Utsk:n liar också ganska bestämdt upplyst derom,
att vid sista riksdagen kunde man ej komma ifrån brännvinet
för drankens skull; nu torde man komma ifrån det för
brödets skull, och jag hemställer om man betänkt huru
många ägare af småpannor, som nu måste betala skatt för
3 månader, skola bränna bort sitt bröd för skattens skull,
för att sedan få köpa sitt bröd. Så går det till.
Ilr Ribbing, Bengt: Skäl och motskäl finnas på ömse
sidor, men för min del tror jag det vara bäst att i och
för controllen låta det vara såsom det är. Författningen
kan i annat fall omöjligt controlleras; ty örn man flyttar
brännvinspannan från den ena stugan lil! den andra, så kan
det blifva en beständig brännvinsbränning. Jag tillstyrker
således bifall till hvad här förut blifvit beslutadt.
Gr. Hamilton: Lika med Hr von Rosen yrkade jag inom
Utsk:n, att hvar och en måtte få anmäla sig att bränna en
eller flera månader efter behag. Hr von Rosen är conseqvent
och yrkar det äfven nu, men deremot har jag frångått mitt
förra yrkande och måste således anföra skälet dertill. Delta
skäl är helt enkelt det, att om brännvinsbränningen, såsom
jag önskat, hade blifvit en fri näring, så hade brännvinspannornas
antal blifvit ganska inskränkt, och controllen således
blifvit möjlig, äfven med förutsättning, att det varit tillåtet
alt inskränka sin brännvinsbränning till en månad. Nu är
förhållandet helt annorlunda, såsom en värd talare redan
visat. Hvad åter angår det andra skälet, sora blifvit anfördt
emot min sats, särdeles af Frih. Cederström och nu äfven af
Hr von Rosen, att man å ena sidan bestämde tiden till endast
6 månader, för att få mindre brännvin och färre brännvinsbrännare,
under det man på den andra sidan, genom
tvånget att erlägga skatten för 3 månader, ökade denna tillverkning;
så får jag yttra den åsigt, att förhållandet ej blir
alldeles sådant. Det är ju ganska naturligt, att många personer,
som skulle bränna brännvin i händelse de finge betala
för endast en månad, nu skola låta bli att bränna, då de
måste betala skatt för 3 månader, och antalet af dem, som
4°
Den ij Marsf. m.
af detta stal icke bränna brännvin, kommer att belt och
hållet motväga antalet af dem, sorn i anledn. af detta förra
stadgandet möjligen utsträcka sin brännvinsbränning längre
än de eljest bade ämnat. Jag tror dessutom, att det icke
ligger mindre vigt på att inskränka antalet af brännvinspannorna,
än qvantiteten af brännvinet, emedan på hvarje ställe,
der det brännes brännvin, fortares det också sannolikt,
och jag önskar således att så mycket som möjligt inskränka
antalet af dessa ställen.
Den föreslagna inbjudningen bief af R. o. Ad. antagen.
Hr von Rosen: Det förefaller mig såsom hade Ulsk:n
förgätit alt framställa någon voterts-propos. i detta fall, för
den händelsen att de tvänne Stånden ej skulle ingå på
Utskms förslag; tv om vi skulle antaga BondeSt:s beslut,
men BorgareSt. vidblefve sitt, så skulle frågan afgöras genom
votering i förstärkt Utsk. , och för sådan händelse
borde väl voter:s-propos:r af Utskm varit framställda.
Hr von Hohenhausen: Då det genom uppläsning af
BorgareStts beslut ang:de detta betänk, blifvit upplyst, att
detsamma blifvit af detta Stånd återremitteradt i många delar,
så har man ifrån Utskar i detta afseende att vänta
Utskms sista utlåt. Den nyss afgjorda frågan är då en sak,
som hufvudsakligen kommer att blifva föremål för nämnda
utlåt., och jag inser ej att Utskm förut behöft framställa
något yttrande deröfver.
Gr. Hamilton: Utan afseende på hvad BorgareSt. i
detta fall kan komma att besluta, tror jag att vi ej behöfva
tvista om denna sak; ty sedan nu BondeSt. och R. o. Ad.
antagit (j:n i enlighet med den förra författningen, så lärer
dervid skola förblifva, ehvad också de andra Stånden besluta,
ty detta är ej någon bevillningsfråga, utan blott ett
reglerande af den ekonomiska delen af frågan.
9 §•''>•
Utskms hemställan bifölls.
10 §:n.
Inbjudningen antogs.
11 §:n.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. behagade
finna, att ehuru Utskm här föreslagit, att R. o. Ad, måtte
förena sig i Preste- och BondeStms beslut, så vore dock
icke PresteSt:s beslut i denna fråga så fullt öfverensstämmande
med BondeSt:s, att man på en gång kunde förena sig i
båda; utan hemställde Hr Landtm, alltså, om R. o. Ad. behagade
på så sätt antaga Utskms i denna punkt gjorda inbjud
-
Dea i; Mars t m.
bjudning, att R. o. Ad. instämde i BondeSlts beslut i
ämnet.
Ropades ja.
i a § : n, i m o m.
Utskms yttrande, att BorgareSt:s beslut måste anses hafva
förfallit, godkändes, och inbjudningen antogs.
12 §:n, 2 mom.
Inbjudningen antogs.
12 § : n, 3 mom.
Yttrandet lades till handlingarna.
12 § : n, 4 mom.
Inbjudningen antogs.
12 §:n, 5 mom.
Utskms yttrande lades till handlingarna.
12 § : n, 6 mom.
Inbjudningen antogs.
13 §: n.
Utskms yttrande i denna del gillades.
>4, i5, 16, 17, 18, 19 och 20 §§:ne samt 21 §:n.
Inbjudningarne antogos.
22 §:n.
R. o. Ad. ansåg, på sätt Utskm yttrat, att denna §
komme alt bibehålla den ordställning och ordalydelse, som
finnes i den hittills gällande författningen.
23, 24 och 25 §§:ne.
Inbjudningarne antogos.
26 §: n.
Inbjudningen 0111 godkännande af Utskms förslag till redaction
af denna § antogs, och Utskins yttrande i öfrigt
lades till handlingarna.
27 §:n.
Inbjudningen antogs.
28 §: n.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga Utskins inbjudning att förena sig med PresteSt.
i antagandet af den utaf nämnda Stånd beslutade beskattningstariff.
22 II. 6
/)3
Don ij Mars f. m.
Gr. flam! !ton: Jag ämnar ingalunda yrka alt R. o.
Ari. skall i sin helhet antaga inbjudningen och instämma i
PrestrSlts beslut, m<‘n jag vågar likväl hemställa till Ståndet,
humvida ej delta kunde ske i en enda punkt. Jag talar
nu i iiiol milt förra förslag, och jag gör del på den grund,
alt, såsom jag redan då erkände, mitt förslag endast grundade
sig på de uppgifter jag af andra personer kunnat erhålla,
men ej på egen erfarenhet oirj brännvinsbränning.
Dels har jag under discussionerna inom Ståndet fått någon
anleda, all förändra min öfvertygelse, och dels har jag äfven
af personer, som jag tror vara noga bekanta med denna
näring, hort min mening underkännas. Det är af dessa
atdedmr jag nu trott mig böra fästa uppmärksamheten derpå,
att då i fråga om beskattning af ångapparater R. o. Ad.
har antagil afverkningsförmågan till 100 proc. högre än för
annan redskap blifvit bestämdt, så har deremot PresteSt.
endast antagit den lill 5o proc. högre. Då jag nu verkligen
tror att den förra bestämmelsen är oriktig och att ångapparalerna
ej kunna gifva den fördel, som jag föreställt
mig; så anser jag likväl det enda sättet att ändra detta beslut
vara, att i denna del förkasta det beslut. R. o. Ad. förut
i denna punkt fattat, samt antaga PresteSks inbjudning.
Jag underställer detta deras pröfning, som närmare känna
förhållandet.
Hr W e £ t f e I t: Jag instämmer så mycket hellre i Gr.
Hamiltons förslag, som jag ej tror någon kunna bevisa, att
ångan ger en 100 proc. större afvel kningsförmåga. Det enda
jag anser böra antagas af PresteStts inbjudning är just
denna beräkning af afverkningsförmågan till 5o proc. Hvad
sjelfva taiiffen beträffar, så bekänner jag, att jag anser den
vara så orimlig, att den ej på något sätt öfvei ensstämmer
med verkliga förhållandet. Den enda tariff, som jag anser
vara riktig, är den nu gällande; men om jag skulle antaga
någon annan, så skulle jag gifva företräde åt R. o. Adis, ehuru
jag öppet bekänner, att jag ej skulle Önskat att R. o.
Åd. nedsatt de högre pannerymdi-rna så mycket, som här
skett. För de små pannorna hade jag önskat beskattningen
något nedsatt och för de stora pannorna något ökad, så att
förhållandet blefve öfverensstämmande med den gamla tåliden,
hvilken jag anser vara den rätta. Jag anhåller om
Hr Frih. o. Landtnäs propos. derpå, att afverkningsförmågan
för ångapparaten måtte bestämmas till 5o proc. högre
än för annan redskap.
Frih. Hamilton: I fråga om ångapparaternes afverknrngsdcirmåga
har jag redan yttrat mig, är nu förekommen
af de två sista värda ledamöterna och förenar mig helt och
hållet med dem uti deras tillstyrkande att R. o. Ad. behagade
i detta fall frångå sitt beslut om 100 procent, och
i dess ställe ingå på hvad de öfriga Stånden beslutat.
Den 17 Mars f. m.
45
Hvad inbjudningen i öfrigt angar, sa inslämnirr jag visserligen
med den sista välda talaren deruti, att PresteSlåndets
förslag verkligen är för högt be.räknadt; men jag skulle
i alla fall ej vilja ingå på en förnyad inbjudning af det skäl,
att R. o. Ad., soni genom votering fatlat sitt beslut i denna
fråga, redan bar i anledning af en inbjudning ifrån MedStåndeo
ändrat sitt beslut och bestämt skatten efter det belopp,
som de ansett vara det rätta, oell jag tror det vore att
gå något för långt i benägenbeten att gifva efter för MedStånden,
om vi nu ytterligare, på inbjudning ifrån ett annat
Stånd, ånyo skulle förändra vårt beslut.
Jag tager mig äfven friheten yttra (ehuru detta mera hör
till discussionen om hufvudsaken, hvilken redan en gång har
förevarit) att jag ej heller kan instämma med den sista välda
talaren deruti, att tariffen i i835 års författning är den
bästa, då det för en hvar, som närmare granskar saken, är
ganska synbart att den bestämmer afgifterna för de mindre
pannorna alltför låga, hvilket äfven visat sig ganska menligt
under loppet af de 5 år, som den varit gällande. På
dessa samfällda skäl anhåller jag om propos. derpå, att R.
o. Ad. behagade vidblifva sitt förra beslut.
Gr. Mörner, Joli. A u g.: Med några föregtde talare
instämmer jag deruti, att inbjudningen ifrån PresteSt. ej ian
antagas, emedan jag anser den af PresteSt. antagna tariff
innefatta ganska mycken ojemnhet, hvilket äfven vid dess
noggranna betraktande genast måste falla i ögonen. Man
har äfven sagt, att R. o. Ad. borde nedsätta beräkningen af
afverkningsförmågan för ångapparat ifrån 100 proc. till 5o
proc. utöfver den för vanlig apparat bestämda; men jag anhåller
få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på resultatet af beskattningen,
då man skall finna, atl, äfven enligt R. o. Ad:s
tariff, som är den högsta, afgiften för en go kannors panna
i 4:de classen, då pannan drifves med ånga, är 720 rtdr, och
att den högsta skatten, enligt samma tariff, är 1200 r:dr på
helt år. Jag tror således ej att man kan säga att R. o.
Ad. gått för hardt tillväga i sina beslut 0111 beskattningen
af konstapparater. Jag tillstyrker derföre att R. o. Ad.
matte vidblifva sitt beslut och gilla voter:s-propos;n.
Frih. Cederström: Med den sista talaren instämmer
jag i dess yrkande af afslag å inbjudningen, men jag kan ej
med honom instämma uti att godkänna voter:s-propos;r, hvilka
utgöra ett nytt slag af curiositel, som jag ej anser nödigt
alt införa. Här skall man börja med att votera sig till
en ja-propos. emellan åtskilliga alternativer, och derefter
en contra-propos. Om man börjar med att antaga
Utsktns tillstyrkande af PresleStts tariff till ja-propos. och
sedan later de öfriga ingå såsom alternativer i nej-propos.
och förekomma den ena efter den andra, så får nian den
som man vill hafva; men att först votera om ja-propos. och
44
Den 17 Mati f. m.
sedan otn alternnliver till nej-propos., det Sr ett nytt sätt
att gå tillväga vid voteringar, hvilket kanske skulle förbrylla
åtskilliga ibland de voterande, så att de få intet af
allt hvad de trott sig få votera örn. Jag tillstyrker således
den ordalydelsen af den första propos., att ja-propos. må
blifva: Den sorn bifaller PresteSt:s beskaltningstariff, voterar
ja; den det ej vill, voterar nej; vinner nej, så kommer antingen
BondeSt:s eller något af de öfriga alternaliverna att
ingå i conlra-proposm, och då blir det votering dem emellan
örn hvilketdera, som skall ingå i contra-propos:n.
Hr von Hartmansdorff: Det H. Ståndet behandlar,
på samma gång, två olika frågor, nemi. den om redskapens
afverkningsförmåga och den om beskattningen. Om R. o.
Ad. skulle, på sätt här har varit ifrågasatt, antaga PresteSt:s
tariff för beskattningen, så har Ståndet med detsamma
äfven afgjort frågan om alverkningsförmågan, eftersom tariffen
är beräknad på en viss afverkningsförmåga, nemi. af
5o proc. förhöjning för ångapparaters begagnande och i sådant
fall bundit sig. Jag anhåller derföre, att en fråga i
sender måtte framställas till afgörande; att R. o. Ad. först
måtte bifalla, på sätt jag tror Hr Westfelt hafva tillstyrkt,
att beräkningen af ångapparaters afverkningsförmåga må blifva
nedsatt ifrån 100 till 5o proc.; och att, sedan Ståndet
fattat beslut derom, vi först må komma till frågan om beskattningen,
emedan den naturligtvis bör rättas efter den afverkningsförmåga,
som man för ångapparaten beräknat.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då det blifvit hegardt
att frågorna måtte åtskiljas, R. o. Ad. torde finna att
nu först borde afgöras hvad R. o. Ad. ville antaga såsom
utgörande ångapparaters afverkningsförmåga.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill ej särskildt yttra
mig om afverkningsförmågan, emedan jag ej äger sakkännedom
derutinnan; det är först då, när R. o. Ad. har bestämt
densamma, som jag anhåller att få yttra mig om beskattningen.
Gr. Hamilton: Äfven jag afstår intilldess R. o. Ad.
bar afgjort den första frågan, men hemställer huruvida icke,
efter frågan om ångapparalernes afverkningsförmåga,
jemväl bör afgöras, huruvida Ståndet vidblifver sitt beslut
om 4 classen, eller antager de andra Ståndens beslut om 5
classer, emedan delta lika mycket eller lika litet, som det
andra, bör särskildt behandlas.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, öm R. o. Ad. behagade
antaga den del af Utsktns inbjudning, som angår instämmande
med Pi esteSt. i beräkningen af ångapparaters afverkningsförmåga.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Den 17 Mars f. m. 45
Då Hr^Landtm. förklarade, del lian Irol t sig finna att
ja öfverröstat nej, begärde
Frih. Cederström votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposition:
Den
sorn instämmer i PresteSt:s beslut angide beräkningen
af ångapparaters afverkningsförmåga, voterar
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, vidblifver R. o. Ad. sitt i ofvannämnda afseende
fattade beslut.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 24.
JVej — i3.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppsköts till eftermiddagen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J till 3 e. m.
lii fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 17 Mars 1841 -
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades i prot.utdr. för denna dag f. m.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utsk:s förslag
N:o 267 till R. St:s und. skrifvelse till K. M., angtde
bestämmande af dag för riksdagens slut.
Upplästes Exped.Ulsk:s mern. N:o 38, i anledn. af erhållna
återremisser af Exped.Ulskts skrifvelseförslag N:o 245.
Då nu härefter upplästes Exped.Utskts förslag N:o 268
till R; St:s und. skrifvelse till K. M. med förklaring i fråga
om den för de sex äldsta professorerna vid båda universiteten
beviljade lönetillökning, blef samma förslag af R. o.
Ad. godkändt.
Vidare upplästes Exped.TJtsk:s mern. N:o 39, i anledn.
af erhållna återremisser af Exped.Utsk-.s skrifvelsefprsiag
N:o 253.
46
Den 15 BI a r s e. m.
Det i öfverensstämmelse med det nu upplästa memorialet
upprättade förslaget N:o 269 till R. Sl:s und. skrifvelse
till K. M., i anledn. af R. St:s revisorers åren i835, 1837
och 183g afgifna berättelser 0111 samma år verkställd granskning
af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning åren i832,
1833, i834, 1835, 1836 och 1837, blef derefter af R. o.
Ad. godkändt.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskrs nedannämnda
förslag till R. St:s und. skrifveiser till K. M.,
nemi.:
N:o 270, i fråga om behof att öfverse och granska författningarna
angtde mynt- och controllverken;
N:o 271, om upphörande af Riddarhusets forum privilegiatum.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.- samt Allm. Besvärs-och
Ekon.Utsktns mern. N.’o 12, i anledn. af RiksSt:ns skiljaktiga
besitt ronde grunderna och villkoren för brännvinsbränningens
utöfning samt afgifterna derför.
28 §: n.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. på förmiddagen
stannade vid beslutet ang:de Utskins inbjudning
till R. o. Ad. att förena sig med PresteSt. i den ena delen
af frågan, nemi. den, huru stor afverkningsförmåga, som anses
åtfölja sådan brännvinsredskap, som är försedd med ångapparat
i förhållande till annan redskap. Nu återstode att
besluta om inbjudningen att förena sig med PresteSt. i sjelfva
tariffen samt den dertill hörande classificationen.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Sedan R. o. Ad.
denna förmiddag antagit den taxeringsberäkning, som finnes
i betänk. N:o 5, och då derigenom de större pannornes tillvaro
på sitt sätt är tillintetgjord; så synes rättast vara att
vidhålla den beskaltningsgrund, som Ståndet redan beslutat,
hvarigenom, åtminstone för de pannor som komma att qvarblifva,
afgiften blir högre. Jag afstyrker således inbjudningens
antagande.
Hr Westfelt, Nils: Med Hr von Hartmansdorff instämmer
jag till alla delar. Jag beklagar att på förmiddagen
taxeringstariffen antogs, och erkänner att jag icke kände
hvad betänk. N;o 5 innehöll; ty hade jag det gjort, så
hade jag motsatt mig det beslut, som fattades. Det är en
besynnerlighet att Utsk:n, från ett taxeringsvärde af i5,ooo
r:dr för begagnande af högsta parinerymnden, kunnat föreslå
ett taxeringsvärde af ända till 80,000 r:dr för begagnandet
af samma högsta qvantitet af pannerymd. Hvar och
en bär finna orimligheten häraf, och jag kan ej annat än
Den i j Mars e. m.
47
beklaga att jag varit så glömsk att jag ej observerade detta,
anhållandes jag alt i R.„o. AtJ:s protocoll få nedlägga min
protest emot beslutet. Men sedan detta beslut blifvit fattadt,
förenar jag mig visserligen med Hr von Hartmansdorff
i hans begäran; ty då högsta pannerymden är nedtryckt, så
är det icke svårt alt finna, alt en egendom, som har i5,ooo
r:drs taxeringsvärde och förut fått begagna en 90 kannors
panna, nu är nedsatt till begagnande af en i5 ä 20 kannors
panna. Således, då högsta pannerymden är nedtryckt, bör ock
den tariff, som R. o. Ad. antagit, vara den som bör blifva
normen för de pannor, som hädanefter komma att begagnas.
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.: Den siste talaren har
uttryckt sin förundran öfver alt Utsk:n kunnat framkomma
roed ett förslag så afvikande ifrån existerande förhållanden,
som den ifrågavar. tariffen. Jag får derpå svara, att R. o.
Ad. samt BorgareSt. icke fattat något beslut i detta fall,
ithy att dessa Stånd hade antagit fullkomlig frihet i afseende
på pannerymden, då deremot de andra Stånden härutinnan
fattat beslut och sammanstämmande antagit denna tariff.
Ulsk:n voro således pligtig» alt inbjuda de Stånd, som
ej fattat något beslut i detta hänseende, ätt förena sig med
de öfriga Stånden. Jag vill ej söka att taga sjelfva saken i
försvar, utan endast förklara att Utsk:n ej kunnat annorlunda
handla.
rir von Rosen, Georg: Att Hr Westfelt gör sig
sjelf förebråelser, det kan jag visserligen icke hafva något
emot; men att göra Utsk:n förebråelser, det anser jag innebära
en orättvisa emot Utsk;n. Dessa förebråelser synas
vara en följd deraf att IJtsk:n skulle hafva undertryckt 2:ne
Stånds lätt alt yttra sig i något som rörer husbehofshrännvinsbränningen.
Utsk:n hafva ej fallit på denna tanke, och
hafva ej kunnat göra annat än föreslå de taxeringstariffer,
som tili Ulskm ankommit, och dessa voro ifrån Preste- och
BondeSltn. IJtsktn hade icke annat att göra. R. o. Ad,
samt BorgareSt. hade icke yttrat sig öfver någon taxering,
och således kunde Utslcn icke föreslå något annat än hvad
de 2:ne Stånden gifvit tillkänna utgöra deras opinion. Utskm
hafva icke haft någon annan taxringstariff alt framställa än
den förstnämnda, i händelse de ej skulle hafva uppgjort en
tariff särskildt, men dertill lanns ingen anledning. Att jag
mot denna tariff reserverat mig, det synes af sjelfva betänkandet.
R. o. Ad. antog icke inbjudningen, utan vidblef sitt i
detta afseende förut fattade beslut.
Hr Frih. o. Landtm, yl trade, att nu uppstode frågan,
huruvida R. o. Ad. anloge och gillade de i afseende
på denna punkt föreslagna volerings-propositioner.
48
D é n 17 Msfs e. m.
Hr af Harmens, Hans Otto: Det är visserligen längesedan
Konungen aflat sin skrifvelse i afseende på brännvinsbränningen,
men jag vill påminna mig att den innehöll en
Konungens önskan alt Ständerne ville uppgöra eu tariff efter
det möjliga tillverkningsbeloppet af en viss redskap.
Denna önskan bör naturligtvis besvaras, och jag, som icke
liar kännedom om betänk. N:o 5, skulle önska att första
voler-.s-proposrn blefve den, huruvida Konungens åsigt uti
ifrågavar. fall gillas af Representationen, eller om Representationen
vidhåller den beskallningsgrund, sorn förut varit
gällande. Jag skulle således tro, alt första voter;s-propos:n
bör blifva, huruvida beskattningen skall ske efter tillverkningsbeloppet;
och om denna propos. bi fa lies, som jag förmodar,
så komme då närmast R. o. Ad;s eller BorgareSt:s
tariffer i fråga. Skulle åter den första propostn besvaras med
nej, så komme att voteras öfver Preste- och DondeSttns.
Jag tror detta vara rätta sättet att komma till beslut, och
att denna del af betänk, bör återremitteras samt R. o. Ad.
såmedelst gifva sin tanke tillkänna.
Hr Gripenstedt: Om jag rätt uppfattade den siste
talarens mening, så skulle den första voteringen blifva en
sorts princip-votering; men då Ulsk:n icke kunnat föreslå
någon sådan, utan måste hålla sig till de 4 olika alternativer,
som funnos genom 4 Stånds olika beslut, så hafva Utsk:n
icke trott sig kunna föreslå voteringar mellan något annat
än dessa 4 alternativer, hvarföre Utsk:n föreslagit en
preliminär-votering öfver ja-propos:n, och sedan en dylik
öfver nej-propos:n och slutligen votering mellan dessa ; ty de 4
olika tarifferne skilja sig i två något nära med hvarandra
likhet ägande å hvardera sidan, nemi. Preste-och BondeSl:ns,
Som närmast öfverensstämma sins emellan, under det att R.
o. Ad:ssamt BorgareSt:s öfverensstämma något sins emellan,
synnerligast derutinnan, att begge utgå från den princip,
att en kanna brännvin skall beskattas lika, antingen den tillverkas
i stor eller liten panna. Då man kunde sammanfatta
dessa fyra tarifferna under två cathegorier, så ansåg
man vätt vara att hvardera af dessa cathegoiier skulle få
en representant i den förestående voteringen, och derföre
beliöfde man i första voteringen bestämma hvilkendera meningen
som skulle få ja-propos:s-rummet och hvilken som
skulle få nej-propos:s-rummet för att sedan afgöra mellan
dessa. Jag kan således ej annat än gilla Utsk:ns förslag,
oell anhåller om R. o. Ad:s bifall dertill.
Frih. Gederström, Jacob: Ulsk:ns förslag, till börja
med, att framställa alternativer för ja-propos., innefattar
hvarken mer eller mindre än en bestämd vilja alt afvittra,
från möjligheten att komma i contra-proposln, det ena af
de alternativer, som blifvit omtvistade att sättas i ja-propos:n,
Don ij Mars e. m.
49
och att derigenom undertrycka en af Slåndens meningar,
sorn Utskjn icke velat befordra till omröstning i förstärkt
Ulsk. Eljest är det klart, att om Utsk:n antagit till japropos.
den tanke, för hvilken de haft förkärlek eller den
de ansåg vara rättast, så hade de lemnat det förstärkta Utsk.
alt välja mellan de 3 öfriga meningarna. Jag hemställer
till Hr Gripenstedt sjelf att förklara, huruvida det kan
anses rättsenlig! och billigt emot Stånden, alt Utskrn upphäfva
sig till att vilja undanskaffa en mening helt och hållet,
genom att votera öfver hvilken propos. som skall blifva
ja-proposin, hvarigenom man kan råka lill att få en sämre
contra-propos. antagen. Jag kan ej gilla ett sådant förfarande,
och tror att TJtskln nu, som fordom och alltid, hade
bort föreslå ja-propos:n directe efter sin åsigt, och derefter
lemna åt förstärkta Utsk. att votera om den propos., som
borde blifva contra-propos., det må hafva varit det 2:dra,
3:dje eller 4^de alternativet, det är alldeles indifferent. Japropos.
bör alltid föreslås af Utsk. sådan den anses vara
rättast, dd slipper man att tvista derom; så har det praktiserats
alltsedan grundlagen antogs, och jag finner intet skäl
till införande af ett mode, hvarigenom ett Stånd skall förlora
sin röst i en fråga genom en oriktig uppställning af
voter:s-propos:r. Jag anhåller att Utskrn måtte åläggas
att omskrifva dessa voterts-propositioner.
Hr Westfelt: Frih. Cederström har fullkomligen uttryckt
hvad jag ämnade anföra emot Hr Gripenstedt, och
har jag dervid ingenting att tillägga, men ber att få göra
den anmärkning vid Hr af Harmens’ yttrande, som åberopat
en K. skrifvelse, deruti Konungen yttrar sin önskan att Ständerne
skulle uppgifva tillverkningsbeloppet, att denna önskan
redan blifvit uppfylld, så att något svar icke behöfves.
Här står ju redan 8, 12, 16, 32 gånger pannerymden o. s.
v. Det är tillverkningsbeloppet, och Ulskrn hafva således i
min tanke uppfyllt Konungens önskan att uppgifva tillverkningsbeloppet.
Hr Gripenstedt: I aidedn. af hvad Frih. Cederström
yttrat, anhåller jag att något närmare få förklara förhållandet
med voter:s-propositionerna i denna punkt. Hr Frih:n
har ganska riktigt anmärkt att, på sätt som de nu äro uppställda,
blir det omöjligt att i hufvudvoteringen få BondeSt;s beslut,
såsom contra-propos., emot PresteSt:s beslut, såsom japropos.
, eller att få R. o. Ad:s beslut till ja-propos., och
BorgareSCs till nej-propos., eller tvertom, eller med ett ord,
att kunna få de propos:r emot hvarandra, emellan hvilka
preliminära voteringar efter Utsk:ns förslag skulle äga rum
till erhållande af propos:r i hufvudvoteringen; men häremot
får jag å andra sidan erinra, att om Frih. Cederströms förslag
antages, så all PresleSUs beslut på förhand bestämmes
22 H. 7
5o
Den 17 Mars e. m.
till jn-propos. i slutliga voteringen, så blir det naturligtvis
omöjligt att i hnfvudvoleringen få votera emellan 2:ne af
de öfriga 3:ue Ståndens beslut; man kan således icke komma
att votera emellan Bonde- och BorgareSltns beslut, elier
emellan BondeStts och R. o. Ad:s, eller emellan R, o.
Ad:s och BorgareStts. Efter Frill. Cederströms förslag gifves
det således 3:ne sammansättningar, som icke kunna blifva
föremål för den bufvudsakliga voteringen; enligt Utsk:ns
förslag äro dessa omöjligheter icke mer än a:ne. Jag hemställer
derföre, om icke Utskrns uppställning är rättsenligast,
äfven derföre att alla fyra meningarna komma under votering,
hvilket deremot möjligen icke skulle inträffa, i händelse
ett Stånds beslut utom votering antogs till ja-propos.
i slutliga voteringen; ty om uti första voteringen ang:de
contra-proposm, genom hvilken votering naturligtvis skulle
afgöras, huruvida till contra-propos. antogs eller icke antogs
ett af de öfriga Ståndens, t. ex. BondeStis beslut, den mening
segrade, som vill hafva nämnda Stånds beslut till contrapropos.
i hnfvudvoleringen, så Lomme de öfriga 3:ne Ståndens
beslut icke under votering, ehuru de icke varit från votering
uteslutna. Det kan likväl på det hela vara likgiltigt om voter:s-propos:na
uppställas elter Frih. Ced enströms såsigt, eller på
sätt Ulskm föreslagit, emedan i hegge fällen det Stånds beslut,
som har majoriteten för sig, får tillfälle alt göra sig gällande.
Hr af Harmens: Då jag läser detta betänk., kan jag
ej undgå finna, att man haft en viss förkärlek för PresteSt:s
beslut i denna fråga. Mig synes rättast vara, att först votera
om principen, emedan derigenom ingens mening utestänges.
Preste- och BondeStm utgå nemi. från samma grundsats, eller
bibehållande af en hittills gällande godtycklig beskattning,
och R. o. Ad. och BorgareSt. öfverensstämma i den
grundsats, som K. M. först framställt, nemi. alt bestämma
beskattningen efter afverkningsbeloppet. Jag anhåller, att
de ledamöter af Utskm, som yttrat sig, ville tillkännagifva,
om någons mening underlryckes deraf, alt man först voterar
om grundsatsen. Om uti den voteringen K. M:s åsigt
segrar, så kommer dernäst att voteras emellan R. o. Ad:s
samt BorgareSt:s mening, såsom närmast öfverensstämmande
med den i första voteringen segrande grundsatsen; om åter
uti princip-voteringen den motsatta åsigten skulle segra, så
lomme votering derefter att anställas emellan Preste- och
BondeSttns beslut. Jag hemställer, om icke detta vore lämpligaste
sättet att förfara i detta ämne.
Efter förnyade proposir, dels till godkännande af voter:s-propos:na
N:is 2, 3 och 4i dels återremiss af de
samma,
blefvo voterts-proposma slutligen af R. o. Ad. godkända.
29 §:n.
Inbjudningen antogs.
Den 17 Mars e. m.
3o och 3i §§:ne.
Dessa §§ antogos med den lydelse af desamma, som
Preste- och BondeSttn beslutat.
3 2 §: n.
R. o. Ad. godkände Utslcns yttrande att redactionen af
denna § får uppgöras när frågan om brännvinsbränningsafgiftens
erläggande förskottsvis blifvit afgjord.
3 3 §: n.
Utskrns yttrande befanns icke erfordra någon åtgärd af
R. o. Ad.
34 Sin.
Denna § antogs i öfverensstämmelse med Preste- och
BondeSt:ns beslut.
35 §:n.
Hr von Rosen: Det var genom votering inom Utsk:n,
som denna § fick sin bestämmelse, sedan olika opinioner
sökt göra sig gällande derom, huruvida brännvinsafgiftens
erläggande förskottsvis vore af bevillningsnatur eller icke.
Jag tillhörde den frnclion i Utsk:n, sorn ansåg denna fråga
icke vara af bevillningsnatur. Jag åberopar hvad jag yttrat i
min reservation, och tror alt förfarandet af Ulsk:ns majoritet
är oriktigt; ty att den frågan, huruvida bevillningen
skall utgå uti Februari eller November eller någon annan
månad af året, är af bevillningsnatur, kan jag icke inse.
När 3 Stånd afgjort den saken, kan den icke komma under
förstärkta SlatsUtskotlct.
Frih. Ridderstolpe, Fredr. Christopher: Icke
heller jag har tillhört den majoritet inom Utsk-.n, som dicterat
beslutet i denna fråga. Jag kan omöjligen inse, att
den inverkar på bevillningens större eller mindre belopp, ty
brännvinsbränningsafgiften blir ju lika stol1, ehvad den betalas
förskottsvis eller icke. Jag får således protestera mot
uppsättningen af dessa voter:s-propos:r, och anhåller att de
måtte ogillas, enär frågan, såsom af ekonomisk natur, redan
är afgjord genom 3:ne Stånds beslut.
Hr Westfelt: Jag kan icke förena mig med de 2:ne
sista värda lalarne deruti alt icke Utsk:n förfarit rätt. Här
var fråga örn beskattning, och det är således en bevillningsfråga.
Om R. St. besluta att afgiften skall utgå i en eller
2:ne terminer, så är det en bevillningsfråga. Den verkställande
makten äger icke bestämma i hvilka månader bevillningen
skall betalas, och Utsk:n hafva [således riktigt uppfattat
frågan.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller alt få fästa
Ståndets uppmärksamhet på den reservation, som Gr. Ilen
-
52
Den 17 Mars e. m.
ning Hamilton afgifvit och låtit åtfölja Utsk:ns betänk. Den
lyder sålunda: ”Mot den af Utsk:n vid § 35 föreslagna voter:spropoi.
till utrönande huruvida brännvinsbränningsafgiften
skall erläggas förskottsvis eller icke, och hvilken fråga jag
anser vara genom R. o. Ad:s samt Preste- och BorgareSt:ns
beslut redan afgjord, reserverar jag mig. y5 §:n Riksd.-  Ordn. stadgar: ”För beslut i alla öfriga ärenden, de mål undantagna,
hvarom i Reg.F;ns 66, 69, 70, 71 00672 $§ särskildt
förordnadt är, galle, jemte Konungens samtycke, tre
Stånds mening;” hvaraf naturligen följer, att i alla de fall,
sorn ej i någon af dessa §§ omnämnas, Konungens samtycke
skall begäras till den mening, som af trenne Stånd blifvit
godkänd. För att stadga sin Öfvertygelse i förevar, fall
behöfver man således endast genomläsa nämnda §§, då de befinnas
handla : § 66, om Riksg.conlorets styrelse ; § 6g, om
huru förfaras bör, då betänkligheter hos ett eller flera
RiksSt. uppstå, att antaga hvad .SlatsUtsk. tillstyrkt uti det,
som antingen rörer statens reglerande, eller bevillningens derefter
lämpade hela belopp, eller hvad till Riksg.cont:s utgifter
och inkomster hörer, eller grunderna för Riksg.contis styrelse
och förvaltning; § 70, 0111 Bevilln.Utskts åliggande att uppgifva
de allmänna grunderna för den blifvande bevillningens
fördelning; §:n 71, om huru förfaras skall, då skiljaktighet
yppar sig mellan flera af RiksSttn om dessa grunder, sätten
af deras tillämpning och bevillningens fördelning, till utgörande;
och slutligen § 72, om förvaltningen af R. St:s Rank.
Då följaktligen i dessa §§ icke ett ord förekommer rör:de
de ekonomiska stadganden, hvarå R. St. kunna begära K.
M:s sanctron, och (öreskriften om brännvinsbränningsafgiftens
erläggande förskottsvis visserligen innebären olägenhet,
och till följd af ränteförlusten, en utgift för brännvinsbrännaren,
men icke utöfvar något inflytande på bevillningens
hela belopp, eller dess fördelning mellan särsk ilda classen
af medborgare, vågar jag vördsamligen underställa R.
St:s pröfning min åsigt, att frågan derom, såsom varande
genom trenne RiksSt:s beslut afgjord, icke gro nd lagsen ligt
kan underkastas omröstning i förstärkt StatsUtsk." På de
skäl Gr. Hamilton utvecklat instämmer jag med Hr von
Rosen och Frih. Ridderstolpe i den mening, alt de uppgjorda
voter:s-propos:na böra ogillas. Mot Hr Westfelts yttrande
får jag anmärka, att när trenne Stånds beslut i saken
finnas; så beror frågan lika litet på den verkställande
makten, som när R. St. bevilja ett anslag af en eller flera
millioner, ty beslutet är tillkommet icke genom den verkställande
makten, utan genom R. Sl:s trenne Stånd. Denna
sak är icke af större vigt, än den huruvida uppbördsstämma
skall hållas i Februari eller November månad. Sådana
frågor hafva alltid blifvit afgjorda genom trenne Stånds
beslut.
D c u 17 Mars c. m.
53
Hi’ Gripenstedt: Jag skulle önska att kunna instämma
uti den åsigt, som Hr von Hartmansdorff och någre talare
före honom yttrat; ty efter min öfvertygelse vore det
väl, om skatten förskottsvis erlades; men min tanke är, alt
då BondeSt. vidblifver sitt beslut, så äger det Ståndet rättighet
att få saken sliten i förstärkt StatsTJtsk. Mitt skäl
härtill ligger uti en af de §§, som Gr. Hamilton åberopat,
nemi. 71 §:n Reg.F:n. Den kan visserligen sägas blott bandia
om allmänna bevillningen; men det har så ofta blifvit
ådagalagdt, att denna § nödvändigt äger tillämpning äfven
på andra under namn af bevillning förekommande skatter,
att jag icke vidare behöfver deducera denna tolkning.
Nämnda § stadgar nemi., alt om skiljaktighet yppar sig emellan
flera af RiksStm om bevilloingsgrunderna, sälten af deras
tillämpning och beviltningens fördelning till utgörande, eller
om något RiksSt. allena skulle söka undandraga sig det deltagande
uti den fastställda beviliningssumman, som Bevil lii.Utsk.
föreslagit; då skall, under förutsättning i öfrigt som §:n omförmäler,
saken hänskjutas lill afgörande i förstärkt StatsUtsk.
Man må säga hvad man vill, så är det dock obestridligt,
att om brännvinsskalten skall erläggas förskottsvis,
så utgör räntan å skatten för den lid, den blifvit i förskott
erlagd, 60 ä 70,000 r;dr, med hvilket belopp bevillningen
följaktligen blifvit ökad; och jag kan således icke bestrida,
att BondeSt. äger rättighet att få denna fråga i sista instansen
pröfvad och afgjord.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Den slutkonst, som den siste
värde talaren nyttjat, för att hänföra denna fråga lill
bevillningsgrunderna, kan jag icke fatta; ty deri frågan, huruvida
dessa afgifter skola erläggas förskottsvis eller icke,
måtte, efter Svenska språkbruket, icke kunna anses innefatta
någon grund för bevillningens utgörande, eller dess fördelning,
enär fråga icke är, huru brännvinsafgiften skall
drabba den ena eller andra folkclassen, eller 0111 sjelfva
skattens tillkomst, burn den skall debiteras, eller af hvilka
näringar den skall utgå. Då vore den händelse inne, sorn
den värde talaren åberopat; men då fråga blott är, huruvida
afgiften skall erläggas, något förr eller sednare på året, så
kan jag icke finna, att frågan rör bevillningsgrunderna; och
då hafva äfven Utsk:n företagit sig ett öfverflödigt arbete.
Jag anser således att 5:te punkten bör förfalla.
Hr Gripenstedt: Jag anhåller till den sista värda
talaren få framställa några frågor, hvarigenom jag hoppas,
att den åsigt, jag försvarar, tydligen skall finnas riktig. Har
K. M. rättighet att t. ex. uttaga bevillningen ett år i förskott?
Hafva 3 eller 2 Stand rättighet att besluta skattens
erläggande på så sätt i förskott? Om dessa frågor liesvaras
med nej, så lärer äfven ett Stånd, som icke vill medgifva,
ali bevillningen i allmänhet skall utgå förskottsvis, äga rät
-
54
Don 17 Mars c. m.
tighet att få den frågan pröfvad i förstärkt Utsk., hvilket
således ej heller kan bestridas i närvar, fall.
Hr Ribbing, Arvid: Då grundlagen i hvarje fall efter
ordalydelsen skall tolkas, och den siste värde talaren
syntes vilja härleda den slutsats, hvartill han kommit, från
grundlagens mening, så anhåller jag alt få citera början
utaf 71 §:ri Reg.Ftn, hvilken säger: ”Yppar sig skiljaktighet
ibland flera af RiksSt:n, om dessa grunder, sätten af deras
tillämpning och bevillningens fördelning, till utgörande” &c.
Intetdera af de här uppräknade fallen förekommer uti närvar.
fråga, och då lärer den omständigheten, att någon ränteförlust
kan uppkomma för dem, som skola erlägga be v i 11 —
ningen, om den förskottsvis erlägges, icke innefatta grundadt
skäl för sakens hänvisande till afgörande i förstärkta Utsk.
Jag är således af deras mening, som anse voter;s-propos:n
vara stridande mot grundlagen, och anhåller derföre om afslag
å densamma.
Frih. Cederström: Då fråga icke är om någon afgift,
som något enskildt Stånd vill sig undandraga, utan endast
om tiden, då en bestämd afgift skall erläggasj, och
bestämmandet af denna tid är en administrativ fråga, samt
3:ne Stånd afgjort den saken, hvarom vi således äga ett
R. St:s beslut, så lärer någon votering i förstärkt StatsUtsk.
i det hänseendet icke böla ifrågaställas. Till stöd
för denna åsigt, anhåller jag att få uppläsa utaf 695:11 Reg.-  F:n hvad som till detta fall äger tillämpning. Der står
nemi.: ”Uppstår antingen hos R. Sl:s plena gemensamt, eller
något uti RiksSttn, betänkligheter att antaga hvad SlatsUtsk.
tillstyrkt uti det, som rörer antingen Statens reglerande,
eller bevillningens derefter lämpade hela belopp,
eller hvad till Riksg.conl:s utgifter och inkomster hö
rer,
eller grunderna för Riksg.conhs styrelse och förvaltning,
då böra de skäl anföras, på hvilka sådana betänkligheter
sig stödja, samt meddelas StatsUtsk., som derefter
tage ärendet under ytterligare öfvervägande. Anser StatsUtsk.
sig icke kunna afvika ifrån dess redan afgifna yttrande,
eller instämma uti R. St:s, eller ett särskildt Stånds
tanke, utnämne då Utsk. deputerade, som i det eller de
Stånd, der betänkligheter uppkommit, företräda och närmare
upplysa förhållandet." Vidare heter det i samina §.:
’’Förblifver något Stånd ändock vid den mening, det förut
fattat, afgöres saken efter 3 Stånds beslut.” Nå väl! Här är
icke fråga att undandraga sig bevillningen, utan blott om
bestämmande af tiden, då en bevillningsafgift skall erläggas;
och der inträffar det förhållande, att saken afgöres efter
3 Stånds beslut. Deraf följer således, att, då 3 Stånd redan
afgjort, att denna bevillning skall förskottsvis erläggas,
fråga icke lärer kunna uppstå, att densamma icke skall för
skottsvis
utgöras; till följd hvaraf voter:s-propos:n måste
förfalla.
Den 17 Mars e. m.
55
Hr Lagerhjelm: För att bespara R o. Ad:s tid, får
jag, under åberopande af hvad Hr Ribbing och Frih. Cederström
anföit, blott anhålla onx propos. till afslag å voter.spropositionen.
Hvad angick Utskms hemställan, att BondeSt. måtte
förena sig i de öfriga Ståndens beslut, så fann R. o. Ad.
den icke erfordra någon åtgärd af R. o. Ad.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad.
behagade godkänna den af Utsk:n under N:o 5 föreslagna
vo ler:s-proposition.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade afslå
i fråga var. vo t er :s-pro position.
Ropades äfven ja och nej.
Sedan Hr Landtm, nu förnyat sin propos. till godkännande
af den föreslagna voterts-propostn, förklarade lian, i
anledn. af de derå algifna svar, det lian trott sig finna att
ja öfverröstat nej.
I anledn. häraf begärdes votering.
Upplästes till justering och godkändes följande volertsproposition:
Den
som gillar den af Bevilln.- samt Allm. Besvärsoeh
Ekon.Utskm under N:o 5 föreslagna voter:s-propos.,
voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnda voterts-propos.
N:o 5.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 19.
Nej — 37.
Ilr Westfelt: Jag ber att till protocollet få reservera
mig emot R. o. Ad:s beslut i denna fråga. Jag anser R. o.
Ad. alldeles icke hafva ägt grundlagsenlig rätt att votera
i saken; ty jag kan omöjligen förena mig derom, alt frågan
är af ekonomisk natur, utan anser jag den vara af be v i II—
ningsegensknp, hvarföre jag tior att Hr Frih. o. Landtm,
bort vägra propos. på den framställningen att saken ej
skulle få afgöras i förstärkta StatsUtskottet.
Gr. Mörner: Då denna fråga måste äga närmaste sammanhang
med beskattningen, så synes Svenska folkets rättighet
att sig sjelft beskatta vara förnärmad genom R. o.
Ad:s nu genom votering fattade beslut, mot hvilket jag derföre
härmedelst till prot. nedlägger min reservation.
56
Den 17 Mars e. m.
Frill. Fleming, Herrman Reinh., förenade sig med
Hr Westfelt.
U ts k : n s yttrande a ng: d e frågan huru med debiteringen
och uppbörden af b r ä n n v i n s b r ä lili
i n g s a f g i f t e n bör förfaras.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. borde
finna, att Utskm, på sätt de anfört, böra inkomma med förslag
i ämnet, och att denna fråga intilldess icke torde kunna
blifva föremål för R. o. Adis öfverläggning.
Ropades ja.
Utskms yttrande i afseende på formulären
för mätnings- och stamp lä ngsbevis.
Delta yttrande befanns icke erfordra någon åtgärd af
R. o. Ad.
Lades på bordet PresteSlis genom prot.utdr. af den 1
dennes meddelade inbjudning till instämmande i Ståndets den
20, 24 och 27 Febr. samt den 1 dennes fattade beslut i fråga
om allmänna stadganden och anslag till folkundervisningens
befrämjande.
Upplästes och lades på bordet StatsUtskts mern. N:o
470, i anledn. af återremiss å mein. Nio 4^3.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, då detta mern. anginge
en votens-propos. till afgörande i förstärkt StatsUtsk.
och nämnda Utsk. skulle sammanträda i öfvermorgon, om
R. o. Ad. behagade tillåta att inem. finge sältas främst på
listan lill morgondagens plenum.
Bifölls.
Lades på bordet nedannämnda från Stats- samt Allm.
Besvärs- och Ekon.Utskm inkomna utlåttn, nemi.:
Nio 155, i anledn. af erhållna återremisser af betänk.
N:o 108;
Nio i56, i anledn. af erhållna återremisser af utlåt.
Nio 99;
Nio 157, i anledn. af erhållna återremisser af betänk.
Nio 112;
Nio 158, i anledn. af väckt motion om behofvet af förändringar
uti K. M:s nåd. instruction för beklädnads-directionerna
vid de indelta infanteri-regilena m. m.;
Nio 159, i anledn. af K. Nits nåd. skrifvelse till R. St.,
angide förändring i Södra Skånska infanteri-regttets rotering
i följd af f. d. Adelsfane-boställenas befrielse från ordinarieroterings
utgörande;
Nio lfio, i anledn. af dels K. M: s nåd. skrifvelse till R.
St.,
D c n 17 Mars. c. m.
57
St., angrde den nya ordinarie soldat-roleringen i Riket, och
delsen i ämnet viiekt motion;
N:o 161, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse angtde dea
tillökade ordinarie båtsmans>rotei ingen inom en del Ian;
lV:o 162, i anledn. af åtel remiss å utlåt. N:o 8g.
Upplästes från de öfriga RiksSt-.n ankomna prot utdr.,
nemi. från PresteSt. af den 3, 6 och 10 dennes; från BorgareSt.
af den 6, 8 oell 10 dennes, saint från BondeSt. af
den 3, G och 10 dennes.
Lades till handlingarna.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till g om aftonen.
In fidem protocollf,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 18 Mars i84r.
Plenum kl. g f. m.
Justerades i prot.utdr. för förl. gårdag.
Justerades pleni-prot. för den 1 dennes.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s förl. gårdag på bordet lagda
meni. N:o 47°i i anledn. af återremiss å mern. N:o 423.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag har, då återremissen
gjordes, framställt anmärkt):!' emot den otydliga
uppställningen af Utskts förslag till voterrs-propos. i detta
ämne; men om jag ej hört orätt, så lära dessa propos:r vara
af fre Stånd godkända. I sådant fall Ur vid dem, för
oss, intet vidare att göra. Jag anhåller att Ridd.Seereltn
måtte få upplysa, 0111 icke det förhåller sig så, att voler:sproposma
äro af de tre öfriga Stånden godkända.
Underl. Ridd. Secret. upplyste att, enl. Utsk:s mern.,
i:sta voterls-proposm förfallit, och den andra blifvit af 3:ne
Stånd godkänd.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. behagade
finna, att hvad anginge första delen af mern., så erfordrade
den ingen åtgärd af R. o. Ad., sedan voterts-proposm, till
22 H. 8
58
Den 18 Mars.
följe af PresteSt:s beslut, förfallit; livad den sednare delen
anginge, sä vöre voler:s-propos:n godkänd af 3 Stånd, och
hemställde Hr Landtm., om äfven R. o. Ad. behagade godkänna
densamma.
Bifölls.
Till pröfning föredrogs SlalsUlsk:s den 3 och i5 dennes
pä bordet lagda utlåt. N:o 4A5, i anleda, af erhållna återremisser
af utlåt. K:o 354-
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då N:o 435 innehölle
ett sammandrag af de anslag, sorn StatsUtsk. föreslagit
R. St. att bevilja i de förslag, som Utsk. i bilagorna Litt.
A, B, C, D, E och F, framställt, finge Hr Landtm, hemställa,
om R. o. Ad., vid föredragningen af delta ärende,
skulle behaga uppskjuta pröfningen af detta första utlåt, intilldess
R. o. Ad. pröfvatlde särskildta förslag, som StatsUtsk.
afgifvit i ullåtma litt. A, B, C, O, E och F.
Gr. Frölich, David: Jag tillstår, att jag ej förmått
fullkomligt fatta meningen af Hr Frih. o, Landtuus framställning.
Jag hade för min del önskat få yttra mig generelement
öfver hela StatsUtsk;s förslag till extra-stalsreglering,
innan man kommer till detaljerna under de särskilda
litt. Jag anhåller vördsamt, att Hr Frih. o. Landtm, ville
förnya sin framställning, ty jag är nu, såsom jag haft äran
nämna, ej i stånd alt yttra mig deröfver, emedan jag ej rätt
fattat Hr Frih. o. Landtmts mening.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: I afseende på föredragningen,
tror jag mig visserligen hafva uppfattat Hr
Frih. o. Landtmts mening vara den, att, i en I i g lie l med det
sätt, hvarpå man förut plägat tillvägagå, föredraga detta betänk.
punktvis, och hörja med litt. A. Dervid har jag alldeles
intet alt anmärka, utan tror verkligen, alt det är den
rätta föredragningsmetoden; men jag tager mig friheten hemställa,
huruvida det icke borde, oaktadt ett sådant föredragningssätt,
vara tillätet för den, som det önskade, ätt yttra sig
generelt öfver hela betänk., och, utan att derigenom föranleda
någon discussion, framställa sin egen åsigt ang:de resultaterna
af det hela, och till hvilken grad man skulle finna
sig föranlåten att vilja bestrida de anslag, hvilka SlalsUtsk.
här föreslagit, och genom de deraf uppkommande besparingar
komma till allmännare resultater. Jag hemställer
således, huruvida icke det föredragningssätt, som Hr
Frih. o. Landtm, föreslagit, och som jag anser vara ändamålsenligt
och riktigt, skulle kunna medgifva en sådan generel
öfversigt af det hela, såsom en inledning för den,
som sedan kunde vilja göra några anmärkningar i detaljerna.
Hr Frih. o. Landtm, upprepade den framställning
Den 18 Mars.
39
lion nyss gjort, linder tillägg att emedlertid det visserligen,
enligt Hr Landtm:? lanke, icke vore något, som hindrade
deni of R. o. Ad:s ledamöter, hvilka hade för afsigt att yttra
sig olver del liela, att först ingå i discnssion deröfver
och att sedan företaga pröfningen af StatsUtskts särskildta
förslag i deras detaljer.
Gr. Frölich: Jag begagnar mig så mycket hellre af
IIr Landlnr.s förklaring, att det står hvar och en öppet alt
ingå i generel discnssion öfver ämnet, som jag hör det arrangement
vara vidtaget, att vi ej hafva plenum på e. m.
Jag anser' således denna förmiddag vara ämnad alt upptagas
af några slags prolegoinena öfver det hela, innan vi komma
till detaljerna. Jag får då till en början, i sammanhang
med de åsigter, hvilka jag vid höljan af denna riksdag hyllat,
ytlra mig något om de fonders natur, hvilka här äro i
fråga alt disponera. StatsUtsk. har, pag. 8, gifvil en öfversigt
af deni. Hvar och en kan deraf se, alt medlen hesla
ungefär lill §, eller 4 millioner r:dr , af besparingar pä
skattemedel. Den återstående tredjedelen är deremot en ifrän
banken till statsverkets disposition aflemnad bancovinst.
Hvad beträffar den förra delen, så får jag tillkännagifva min
tanke vara den, att dessa Öfverskott på skattemedlen egentligen
borde gå till sådana föremål, hvartill skatter af Svenska
folket beviljas, och att man ej borde begagna ett tillfälle,
då dessa skatter varit öfverflödiga, att derföre hushålla
med dem, såsom 0111 de vore nära nog till spillo gifna.
Det är sannt, att hvad som för det allmännas nytta af
R. St. användes, visst icke kan anses vara förspiIdt, men då
är det också så mycket nödvändigare att i hvarje punkt,
der det ej är fråga om föremål för statsreglering, utan måhända
till en stor del för ej nog mngna hugskott, med desto
större noggrannhet betrakta detaljerna vid dessa utgifter,
innan man beslutar sig dertill. Jag vill dock icke för min
del, åtminstone vid detta tillfälle, ingå i något vidlyftigt yttrande
om de anslag, hvilka StatsUtsk. under litt. A. (öreslagit
för försvarsverket till lands, derföre att jag allt fö r v ä I
inser, att man inom detta Stånd anser mig vara mindre capabel
att bedomina sådana saker. Jag väntar dessutom, att
andra ledamöter, med större sakkännedom , komma att
yttra sig deröfver. Blott i största korthet må jag till
kännagifva,
att mig förefaller det underligt, att för gevärsfabrikationen
skulle kunna behöfvas ett anslag af
a5o,ooo r:dr, då jag ej kan föreställa mig annat, än all,
under ett så långvarigt fredstillstånd, våra gevär ej kunnat
blifva till den grad dåliga och casserade, att vi skulle behöfva
ett så stort anslag; men, såsom jag redan nämnt,
jag vantar att andra ledamöter komma att yttra sig härom
med större sakkännedom, än jag kan äga. Ronde befästningen
af Waxholm, Carlsten och Carlskrona, vill jag äfven
i största korthet yttra, att, ehuru jag ej förstår bedomina
6o
Den 18 Mar s.
befästniagsförhå lianders teckniska cfe I, lilli ror ]ag mig likväl
det omdöme, a!t slutna fästningar i eli sådant land som detta,
hvilket ej lärer kunna anse sig slå fram ibland dt* mäktigaste
stater i Europa, måhända ej äro så nyttiga, sorn casteller,
egentligen ämnade att förekomma öfverruinplingnr.
Man liar sett, att äfven en större makt, Spanien, likväl
blifvit af med en af de starkaste fästningar, och aldrig kunnat
få den tillbaka. Jag önskar att de, sorn leda våra planer
i detta fall, ej måtte, genom dylika anläggningar, må
hända
just locka fienden att bemäktiga sig dem, med en öfvermakt,
som vi ej kunde motstå, då följden påtagligen är
ingen annan än att vi byggt åt våra fiender, hvilka derefter
äga desto större makt öfver oss.
I fråga om försvarsverket till sjöss, får jag pifva tillkänna
min ledsnad, att ej sådana förhållanden hafva visat sig för
StatsUtsk., att detsamma kunnat tilltro sig göra större anslag
än det har gjort. I min tanke, (hvilken må vara ganska
oriktig, efter jag i det afseendet naturligtvis icke har
några scientifik» och knappast några locala kunskaper) hade
Sveriges sjöförsvar företrädesvis förtjena! en större uppmärksamhet.
Jag är ej i tillfälle att bedomina huruvida dockbyggnaden
i Carlskrona kan vara så onyttig, som jag hört
åtskilige ledamöter påstå, och sorn jag under discussionen i
ett annat Stånd förmärkt att man ansett den, då man nedsatt
detta anslag. Efter mitt förmenande, och efter den erfarenhet,
jag under det praktiska lifvet kunnat förvärfva
angide tjenligasle sattet för fartygs bibehållande, tror jag
dock, att torra dockbyggnader äro ett föremål, som förtjena!*
större uppmärksamhet än R. St. deråt lemnat.
Hvad åter beträffar anslagen under litt. C., så vidröres
der ett amne, deri jag tilltror mig äga någon praktisk kunskap.
I fråga om vattencommunicationer, har min uppmärksamhet
länge varit fästad på hvad som föregått inom
Riket. Det liar likväl handl mig, såsom mångå andra, att
jag förfäktat grundsatser, som jag sedan måst förkasta. Jag
har nemi., med mångå andra, ansett såsom ett axiom, att
alla nya vattencommunicationer, äfven då statsmedel beviljas
till det hela eller någon del, borde bedrifvas, ej af Staten,
utan af enskildta bolag. Jag får nu äran förklara, att
jag är af alldeles motsatt tanke, nb. när det är fråga om
att statsmedel skola användas till större canaler, till större
genomskärningar af landet, der meningen är, att genom sådana
genomskärningar befordra en större allmän rörelse och
gifva tillfälle till stor varuproduetion. Då anser jag alldeles
oriktigt, att hafva lemnat dessa canaler lill enskildta bolag.
De enskilde personer, som iträda dylika bolag, hafva
till deras formation blott ett enda motiv, nemi. alt få
höga actie-utdelningar. Det är således gifvet, att de skola
hufvudsakligen arbeta på att erhålla höga canalafgifter.
Orsaken hvarföre man ansett det vara ett axiom, att enskild
-
Deli 18 Mars.
61
ta bolag lionie »iföra sådana förelag., bär vari! den förutsåtlning,
ali enskilde, hallre äu Sia leii, skulle kunna hushålla
med medlen. Delta liar således innefattat en slags kritik
ölven Statens förvaltning, och jag medgifver alt den må hafva
varit ganska riktig; men deraf föijer alldeles icke, alt
enskildt.! bolag, isynnerhet de stora, kunna hushålla hattre
an Stalén. Jag inedgifver att sådant kan äga ruin vid små
loenia cnualer, (0111 det lilläles mig att nyttja del In uttryck)
dervid de trafikerande egentligen beslå af bolagsmännen sjelfva,
och der desse, i oell för sin trafik, sluta sig tillsammans
till eli bolag. Der vill jag medgifva, att en bättre hushållning
möjligen kan äga linn, men också endast i dessa fall.
Jag har likväl haft tillfälle nit äfven der se ej föga hältie
hushållning, hvilket kommer deraf, att mani allmänhet nödgas
öfverlemna byggnaden åt den, sorn i officiel väg blifvit
lltsedd och icke efter fritt val. Dessa hafva icke ansett sig
Stå i särdeles ansvar åt bolaget, och det är del för latt förklarligt
alt misshushållning kunnat äga rum värre, än vanligen
kunnat ske, 0111 offenllige embetsman varit s'ällde i
spetsen för företaget, med ansvar inför förmän. Om mannil
mäste medgifva, alt icke något annat skäl blifvit framdraget
för att bevisa detta s. k. axiom, nemi. alt Staten ej bör
bygga canaler, utan öfverlemna sådana företag ät en-kihlta [iola”,
så tror jag, att det är temmeligen påtagligt, att satsen,
såsom oriktig, icke vidare bör tjena till efterlefnad. Vi hafva
i Götha-canal ett exempel på huru litet sådana bolagscontracter
kunna sammanhålla actieägarne, och huru ändamålslös
denna association är, då den visar alldeles motsatsen af
hvad meningen bör vara med hvarje association, nemi. att
framkalla enighet och kraft. Jag får derföre äran förklara
min opinion vara den, att stora, allmänna genomskärningar
af landet böra tillvägabringa* för Statens rakning, eller
också icke företagas. Böra de åter förrättas för Statens
räkning, hvilket kommer derpå an, om Slaten har medel
till sådana företag, så är det i sin ordning och äfven ganska
conseqvent hvad StatsUtsk. i denna del liar föreslagit,
att här bildas en ny styrelse, för att egentligen äga befattning
med och hafva det moraliska och juridiska ansvaret för
huru dessa medel användas. Deremot tyckes det ej- hafva
varit conseqvent af IJtsk. att, såsom del synes, utan all
plan föreslå medel lill både små och stora canaler, utan alt
egentligen tänka på hvad den der nya styrelsen skulle förrätta,
mer än att skaffa sujetter till arbetet o. s. v. I enlighet
med hvad nu blifvit framsläldt, får jag gifva tillkänna,
att jag för min del skulle anse nästan alla de förslag,
som StatsUtsk. linder litt. C. tillstyrkt till valtencommunicationer,
uppgående in summa till 6g4,°oo r:dr, antingen
böra helt och hållet afslås , eller också lill en annan riksdag
pröfningen deraf uppskjutas. Anledningen, hvarföre jag
tror alt pröfningen häraf borde uppskjutas, är den, alt jag
Den 18 BI a r s.
tydligen märkt, att
styrkande af dessa anslag på de upplysningar, sorn Utsk. erhållit
ifrån numera upplösta styrelsen öfver sådana saker,
eller den s. k. tredje afdelningen af Stor-ainirals-embetet.
Jag har följt denna tredje afdelning temmeligen nära på spären,
och jag märker nu på åtskilliga ställen samma slags
fotspår, som jag förut tagit mig friheten både offentligen och
enskildt med klandrade anrnnrkntr ådagalägga. 'Det skonjes
lätteligen alt enskild fördel bär vet att göra sig gällande,
likrfsåväl sorn den t. ex. förut visat sig kunna inverka
på dåvarande styrelse, att upprensa elfvar åt enskilda personer,
hvilka sedermera hafva satt sig i besittning af liela
fördelen utaf upprensningen. Derpå synes mig den beslutade
upprensningen af Ljunga eif här vara ett exempel, ty
nästan hela nyttan deraf skulle komma alt tillhöra några
enskilda. Bland hela denna dass af tillstyrkta anslag, linnas
likväl de för hamnrensning vid Aibrechtssund och hamnen
vid Höganäs, hvarom jag tror mig i dessa dagar hafva
fått tillförlitliga upplysningar, till följe af hvilka jag skulle
önska, att de af Utsk. i dessa afseenden tillstyrkta anslag
måtte beviljas, dels emedan upprensningen af Aibrechtssund
alser en åtgärd, som står i sammanhang med försvarsverket,
och dels emedan, hvad hamnen vid Höganäs beträffar, den
efter allt utseende och efter de upplysningar, hvilka jag
nämnt mig hafva enskildt erhållit, tyckes vara ett verkligen
storartadt och i allo af Svensk politik påkalladt föremål.
Vid sådana casus är det riktigt, att allmänna medel
användas. Att deremot använda mede! till upprensning
af åar åt enskilda personer, alt inom landet bygga
hamnar åt vissa städer och befordra små canaler, såsom
de vid Forshaga och Dejefors, Almarestäk och Ericsund
111. fl., är, efter min förmening, ett misstag. Man bör väl besinna
hvarifrån dessa medel äro tagna, ali de aro skattemedel,
ämnade uteslutande dertill. Att fortgå på denna bana
skulle således vara högst vådligt, och R. St. ej någonsin
komma att finna någon utgång derutur, utan allt mer och
mer såsom i en snara deri blifva insnärjda. Detta är att sätta
sig på en sådan punkt, att man vid en annan riksdag blir
öfverhopad af enskildes ansökningar om bidrog af allmänna
medel till deras företag, och del torde slutligen komma att
fordras extra riksdagar, för att pröfva dessa ansökningar.
Nära nog samma förhållande fruktar jag att det är med vägnnläggningarna.
Dessa ämnen hade åtminstone fordrat en
något närmare utredning, innan man i så stor scala för dem
tillstyrkt anslag. Redan vid riksdagens början, tog jag mig
friheten att genom en liten brochure varsna dem, som derå
velat fästa någon uppmärksamhet, på vådan att sålunda likasom
utbjuda allmänna medel till obestämda företag. Det
är otvifvelaktig! att nya vägar kunna behöfvas, althar kunna
vara åtskilliga föremål för en klok och fosterländsk reding,
hvilka behöfde att afses; men, mine herrar! vi haf
-
Den 18 Mars.
63
va i elen ordinarie statsreglertn en hel extra litel för sa (Jada
na föremål, och ali nu genom en extra-statsreglering ånyo
hjuda ut sådana medel, kan ej hafva någon annan påföljd,
än att det ena fötslaget, i afseende på deias användande,
skall komma alt korsa del andra, för alt hinna fram lill
Regeringen eller R. St. Den ene säger, att den canalen är
fördelaktigast, den andre deremot, att en annan är fördelaktigare;
en säger, att den ena vägen är fördelaktigast, under
det att en annan söker göra ett annat förslag gällande. Delia
vore att ställa till en sådan oreda eller en sudan splittring, som,
enl. hvad en värd talare varnande omnämnt,skulle hafva vållat
det fordna Carthagos fall. Jag vill ej upptaga R. o. Ad:s tid
med en närmare granskning i afseende på siffrorna, utan
blott vördsamt hemställa, om, i anseende till den politiska
ståndpunkt, hvarpå vi nu stå, — dock ulan att vilja vidröra
den ”stora politiska häfstången,” — man ej skulle vilja besinna
nyttan af alt vid ett annat tillfälle hafva medel besparda,
för att då, sedan man vunnit större sakkännedom,
hafva något att använda på de företag, hvilka man möjligen
på bättre grunder anser gagneliga. De medel, hvilka nu ä10
användbara, hafva, såsom jag nämnt, till större delen
tillkommit genom öfverflöd i en förfluten riksdags beskattning,
och genom tillgripandet af hela bancovinsten;- men vi
komma ej vid alla riksdagar alt hafva 6 millioner att på
det sättet disponera. Detta är likväl hvad Svenska folket
möjligen skall inbilla sig, om det linner, att vi så lättsinnigt
behandla denna sak, att vi, blott derföre alt denna summa
finnes under händer, ej draga i betänkande att utgifva den.
Det vore i min tanke nyttigare, alt bespara så mycket möjligt
är, att söka, på sätt StatsUlsk. i annan väg ganska rikligt
föreslagit, göra dessa medel fruktbara till en annan
gång, och att derföre minska allt hvad minskas kunde på
förevar, anslag. Jag får särskildt fästa herrarnes uppmärksamhet
derpå, att derest man skulle finna skäl alt sålunda
hafva en större summa reserverad, så bör man ej låta afskräcka
sig af deri opinion, som jag vet att mången hyser,
nemi. att det ej skulle finnas tillräckligt antal räntebärande
obligationer, för att användas till ett sådant uppköp. Om
detta icke finnes, om de ännu finnas begrafna eller skrinlagda,
såsom man säger, i enskilde personers schatuller; så kommer
det ofelbart deraf, att här är en stark fruktan hos våra
capitalister, för hvad allmän, merkantil och politisk säkerhet
väl kan blifva följden af all den hittills ovanliga kris,
hvari Regeringen befinner sig till folket och dess Representation.
Under sådana förhållanden gömma capitalisterne
vanligtvis på sina capita-ler. Blir det åter förtroende emellan
Styrelsen och folket, så släppa de förre åter ut sina
obligationer, och då komma penningarne åter i rörelse. Om
det blir bekant att Riksg.cont. vill uppköpa sådana papper,
så blir det tillfälle till en sådan anstalt, som man talat om,
D e ii 18 Mars.
nemi. en hypotheksinrältning i slort, för Svenska jordbrukaren.
Dea kim mahanda ej, såsom den Skånska, begagna utländska
capilaler, nian måsle söka inhemska. Om några
millioner lill en början användas i denna väg, så slär det ej
felt, alt en sådan inrättning skulle kunna bära sig. Jag liar
blott velat antyda della, såsom tecken till alt det finnes flera
oell bättre utvägar atl använda de medel, sorn på detta
sätt kommit under våra hander, än att utsprida deni åt canalbyggu
ider, hvilka i de flesta fall torde gifva lika litet
anleda, (ill ny eller ökad produetion, sorn om summorna
kaslades i hafvet. Det låter sig i alla fall ej göra, såsom jag
här hört af en värd talare yrkas, att rättvist utdela dem till
provinserna. Provinserna erkänna ej att det ligger någon
rättvisa i en sådan utdelning, som den vi bär möjligen kunna
eftersträfva. De skulle alltid finna, alt det varit godtycke
med i spelet, och godtycket är lika förhatligt, när
det kommer ifrån R. St., som ifrån den andra statsmakten.
Vi böra derföre akta oss för, alt det ej må se ut så, som vi
skulle vilja regera. Man har ofta sagt, att oppositionen vill
regera, men jag ber nu ait få förklara, atl jag ej önskar
hvarken att oppositionen må regera eller vräka ut penningar
på ett sätt, som i min tanke ej öfverensstämmer med
folkets sanna väl.
Gr. Anckarsvärd: Jag tror alt den rättvisa bör lemnäs
mig, att jag under discussionerna öfver så väl denna
ordinarie, som den extra-ordin. statsreglcrtn, ganska sparsamt
tagit R. o. Ad:s tid i anspråk. Jag hoppas således, att
det nu mätte tillåtas mig, att i största korthet lemna en
öfversigt af mina åsigler rörtde den nu under öfverläggning
varande statsregler:n, ingalunda för alt deröfver föranleda
någon discussion, förr än vi komma till sjelfva delaljbetänk.,
men för att i allmänhet inför Huset ådagalägga emot hvilka
punkter jag kommer att göra anmärkn:r, lör att derigenom
bereda hvar och en, som derutinnan har olika tankar
och åsigler emot mina, att vara färdig alt besvara dem.
R. o. Ad. torde hafva i minnet, att jag redan vid riksdagens
början begärde den lagstiftande maktens uppmärksamhet
på nödvändigheten att begagna någon del af de befintliga
stora tillgångarna till någon verkligen redbar skattenedsätlning.
Den ringa sympathi, som denna min åsigt rönte
inom detta Hus, verkade troligen, att den äfven inom SlatsUtsk.
har saknat det understöd, som jag hade hoppats. Man
måste, i min tanke, göra en betydlig skilnad emellan egenskapen
af de tillgångar, som nu äro för handen att disponera,
då en del deraf uppkommit genom öfverskott pä skattemedlen,
under det att det återstående utgöres af bancovinsten.
Hvad beträffar öfverskotten på skattemedlen, så är
det min innei liga öfvertygelse, att folket i första rummet
liar
D • n 18 M ■ r s.
65
har grundade och billiga anspråk på, att genom dessa öfverskott
få sina skatter lindrade, då det visar sig en så
stor möjlighet att genom dessa öfverskottsmedel åbanebringa
en sådan nedsättning. Dessa öfverskottsmedel, mine herrar!
äro tillkomna genom felaktiga beräkningsgrunder, eller
derigenom, alt beräkningsgrunderna ej blifvit tillämpade med
den noggrannhet, att icke folkets skatter blifvit större, än R.
St. vid våra riksdagar ansett dem böra vara, för att kunna
fylla de nödvändiga behofven. Jag hade önskat, att man fästat
mera afseende på milt förslag, rör:de möjligheten af
hemmantalsräntans borttagande och minskning i städernes
bevillning af borgerlig rörelse, såsom något motsvarande.
Hvarken den ordinarie statsregler:n, eller den extra-ordin.
kan i min tanke någonsin komma att lemna ett tillfredsställande
resultat, under de förhållanden, som för närvar, existera
emellan Representationen och Styrelsen. Jag bekänner,
att jag är i villrådighet, huru jag skall benämna detta
förhållande. Jag har höit det kallas Representationens misstroende,
eller bristande förtroende till Styrelsen. Jag vet
ej, om denna benämning är den fullt adoecjuata och rikliga;
men säkert är, att Representationen och Styrelsen på långt
när icke samverka med den enighet och kraft, som fordras
för frambringande af ett tillfredsställande resultat, hvilket
resultat, i min tanke, omöjligt kan frambringas annorlunda,
än genom gemensamma bemödanden till ett gemensamt
mål och nationalkrafternas och skattebesparingarnas användande
på sådant sätt, att vi arbeta efter en fullständig mognad
statsplan, hvilken jag måste bekänna mig ingalunda
hafva försport såsom tillvarande. Hvad folket likväl säkerligen
fordrar, och har anspråk på att fordra, är ovedersägligen
en skattenedsättning, och jag tror mig ej avancera
för mycket, då jag vågar säga, att jag aldrig, under
vårt trettioåriga nya Svenska statsskick, sett något allvarligare
bemödande å Regeringens sida att tillvägabringa något
sådant.
Jag har tyckt mig finna vid denna riksdag, äfvensom
vid alla de föreg:de, att inkomstbetänk. blifvit så lågt beräknad!,
att vi sannolikt vid nästa riksdag skola blifva belastade
med samma resultat, samma öfverskott som det, hvilket
nu tyckes förorsaka oss villrådighet, huru vi skola använda
det. Jag finner mycket väl, att StatsUtsk. befunnit
sig i en ganska svår belägenhet, emellan obehaget att ej
kunna visa Styrelsen förtroende genom bifall till alla dess
fordringar å ena sidan, och å andra sidan nödvändigheten
alt släppa ut medlen. För mig visar det sig, såsom ett i
consitutionella staters historia högst ovanligt och sällsamt
förhållande, all man har medel, men befinner sig i en obestridlig
villrådighet för deras användande. Man finner, att
11 H. 9
Den 18 Murs.
medlen måste ut, för alt förekomma stockning i den allmänna
rörelsen, men att här förefinnes någon genomgripande,
någon ordentligt genomförd plan för deras användande,
det kan jag för min del ej medgifva, och jag anser
det vara omö)ligt att tillvägabringa en sådan plan, utan en
sakkunnig medverkan af Styrelsen. Det är på dessa grunder,
som det för mig visar sig, att ganska många af dessa nu
föreslagna utgifter i min tanke bort kunna besparas, för att
genom resultatet af besparingarna nu kunna tillvägabringa
den förenämnda skattenedsättningen, hvilken ifrån början af
riksdagen, ända till dess slut, alltid kommer att utgöra mitt
hufvudsakliga yrkande. Jag utber mig att i korthet få genomgå
min åsigt i detta fall.
Gr. Anckarsvärd fortsatte derefter skriftligen:
Jag har nemi., efter en granskning af de särskilda rubrikerna,
ansett mig böra tillstyrka följande anslag:
Till försvarsverket till lands:
Rid-och anspannspersed
lar
för artilleriet r:dr 24,000. — —
Beklädnad åt ytterligare
5oo man beväring . . 3o,8i4: 22. 4-
Gevärsfabrikationen . . i5o,ooo. — —
Waxholms fästning . . 200,000. — —
Carlsborgs fästning . . 200,000. — —
Carlstens och Carlskrona 160,000. — — 764814' 22. 4.
Till försvarsverket till sjöss:
Allt hvad Utsk. tillstyrkt eller .... 3^ r ,3 3 3: 16. —
För lättade communicationer och allmänna
arbeten:
Till en directeur a 4°(>o
r:dr
16,000. — —
Skrif- och ritbiträde ä
i5oo r:dr . 6,000. — —
Va ttencommunica tioner:
Upprensningar af Råneå,
Luleå, Piteå, Umeå, Indals,
Ljunga och Ljusna
elfvar 4®>000> '— —
Upprensning af Albrektsund
24,000. — .—
Hamnen vid Linköping,
Wadstena, Åhus och
Cimbritshamn . . . 64,320. — —
Utdikningar och aftappningar: ■
I norra länen .... 100,000. — —
Transport 258,320. — — 1,106,147: 38. 4-
Den 18 Mar
Wåbeeksforsen
Transport 258,320. — — 1,106,147: 38. t\.
3,ooo. — —
Vaganläggningar:
Till vägars förbättrande i5o,ooo.
Till
)>
!>
»
•!
Allmänna byggnader:
Riksarchivel .
Vi t ter b et s-a cadem i en
Wrela kloster
Warnhems kloster .
Kyrka i Gunnarskogs
Finmark ....
5.000. —
1.000. —
5oo. —
i,5oo. —
4l 1,320. — —
6,000. l4 ooo __ _
För undervisningsverket m. m.:
Till Lunds academi
Academien för de
konsterna .
Folkundervisningen
fria
25.000. —
30.000. —
25o,ooo. —
3o5,ooo. — —
io,o36: 8. 8.
Ersättningar:
Till Landtbruksacademien
Låneunderstöd:
Alla de af Utsk. föreslagna lån lill upprensningar,
hamnanläggningar, utdikningar,
vattenaf tappningar genom utsatta
summor 3o2,4oo. — —
samt Malmö hamnbyggnad
5o,ooo. — —
Jag tror mig icke heller böra motsätta
mig det tillstyrkta anslaget för fängelsebyggnader
. .......... i,55o,ooo. — —
Summa r:dr 3,748,903: 47- —
Deremot anser jag mig böra bestrida alla
352,4oo. — —
de öfriga anslag, utgörande
2,410,949: 16.
Totalbelopp 6,159,853: i5. —
Härigenom skulle, enär, på sätt StatsUtsk. anmält, ännu
öfver de tillstyrkta 6,159,853: ^nnas atl *‘Hgå
136,512: 35. 8., en skatlenedsättning kunna
ske af
• ■ 2,5oo,ooo r:dr
och ändå omkring 100,000 „
vara odisponerade.
Jag anser att denna skatlenedsättning nu bör ske,
förbehåller mig att, sedan R. o. Ad. fattat
föreslå sättet för dess ti11vägabiångande.
Jag har 1111 blott åsyftat alt ådagalägga möjligheten deraf;
men för att kunna lemna en öfverblick af de anslag, jag
anser icke böra beviljas, torde jag, utan att trötta R- o.
och
sina beslut, få
68
Den 18 Mart.
Ad. med framställningen af mina motiver för hvarje fall,
hvilket bör tillhöra discnssionen öfver specialbetänkandena,
här endast nämna, att de aro:
Completteringen af förråden, som jag anser tills vidare kun
-
na inställas 3o,ooo: — —
af det ifrågasatta anslaget till gevärsfabrikationen,
intilldess Regeringen beslutar
sig angående percussionsgevär . 100,000. — —
af Waxholms fästningsbyggnads anslag
emedan jag anser all annan befästning,
än den, som afser hindrandet af en
flottas insegling, och således alla kostnader
för uthållandet af öfver 8 dagars
belägring, vara öfverflödiga kostnader
200,000. — —
All annan styrelse för allmänna arbeten,
än en skicklig direcleur, som på
eget ansvar antager biträden, såsom
öfverflödig, der medlens förvaltning kan
ske genom något embetsverk , 42>7^: —
Upprensning af Kodjupet 44>°°°- — —
Almare Stäk och Erikssund  8,000. — —
Gråda canal 5o,ooo. — —
Slussbyggnad vid Forshaga och Dejefors
75,000. — —
Canal emellan Wenern och Erren . . , 55,000. — —
Hamnen vid Höganäs och Svinebodan . . 267,000. — —
Försöket till chaussee emellan Fahlun och
Westerås l5,ooo. — —
Tillägg å 5 proc. å anslagen för vägars
förbättring  .... 48)316. — —
Landshövdingeresidenset i Wexiö . . . 25,000. — —
Ridaai holmskyrkan  4°>000, — —
Byggnadsanslag för Upsala universitet . 20,000. — —
Capitalafsättning för Strömsholms canal . i,25o,ooo. — —
Summa 2,440,949'- '6. —
De flesta af eder, mine herrar! torde redan, vid den hastiga
uppräkningen af dessa punkter, hafva kunnat göra sig
reda för den mer eller mindre sannolikheten af, huruvida mitt
Yrkande på dessa anslags afslående är val betänkt, och att
en skattenedsättning i närvar, stund vore lämpligare. Jag
öfverlemnar till eder att i anledn. deraf understödja bemödandet,
att vid den speciella granskningen afslå alla onödiga
eller för ögonblicket ej nog vigtiga anslag, samt att, om
möjligt, bereda uationeu fördelen af en nedsättning i skatte
-
Den 18 M a r s.
69
bördorna ; synnerligen af de ojemnast fördelade —■ och de
arbetande classerna hårdast — tryckande skatter. Det har
endast varit afsigten med min framställning, att i korthet
antyda möjligheten att kunna vinna detta ändamål; och jag
har ej åsyftat att derom inleda någon särskild discussion,
då förslagets verkliggörande i alla fall heror af resultatet
utaf de speciella anslagens pröfning, emedan endast hvad
som derefter finnes odisponeradt kan användas för skattenedsättningen.
Jag slutar derföre med den önskan, att R. o. Ad. ville
behjerta denna plan, och skall jag söka vidare ådagalägga
dess riktighet, i så vidt på mig ankomma kan, ifall öfverläggningarne
utvisa, att något hopp finnes, att inom detta
Hus den stora massans af folket behof och fördel i detta
afseende finna sig understödda.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag uppträder egentligen
för att understödja Hr Frih. o. Landtmts förslag, alt R.
o. Ad. må taga i öfvervägande delaljförslagen, innan R. o.
Ad. går alt definitivt yttra sig öfver det betänk., som endast
innehåller en resumé' af det efterföljande, och icke heller
förut ingår i någon pröfning af de tillstyrkanden, som
det första betänk, innehåller, emedan det helt och hållet
stödjer sig på de tillstyrkanden, som förefinnas i de efterföljande.
Tvänne ledamöter hafva här yttrat sig hufvudsakligen
rörande StatsUtsk:s åsigter i det hela, olver användandet
af de stora tillgångar, som nu finnas att disponera.
Jag instämmer i den förste värde talarens åsigt, att det titan
all fråga vore riktigt, om dessa medel endast kunde användas
i stor scala, lill sådana föremål, som endast afse hela
samhällets stora och vigtiga angelägenheter; alt det på
det hela aldrig kan vara rätt att med dessa medei komma
enskilda corporationer till hjelp; att det varit för Staten
gagneligt alt genom ett särskildt embetsverk ombesörja utförandet
af alla de större förelag till communicationernas lättande,
hvarom här kan vara fråga; att dessa medel således
egentligen bort till Regeringens fria disposition öfverlenmas,
för alt, efter Regeringens eget bepröfvande, på bästa sätt
användas, efter noggranna undersökningar af de allmänna
auetoriteterna i landet: men jag hemställer till R. o. Ad.,
om förhållandet i närvar, tidpunkt är sådant, alt man, med
någon sannolikhet af framgång, kan beträda den bana, som
Gr. Frölich anvisat oss. Jag tror ej, att det är förhållandet.
Gr. Frölich har för öfrigt ansett, att då icke så kunde
ske, så vore det bättre, att R. St. reserverade dessa tillgångar
för en kommande tid, då det kunde vara en möjlighet
för R,iksg.cont. att på ett fruktbart sätt använda
dessa medel, hvilka ej böra ligga skrinlagda i statscassan,
derigenom att de använda dem till inköp af publika pap
-
7°
Den 18 Mars.
per, ellei' till inrättande af en stor allmän hypotheksinrältning
i landet. Jag kan ej bestrida den värde Grefven, att det
ligger mycken sanning i dessa satser, och skulle för uiin
del också tro, att om det funnes utvägar för Piiksg.cont.
alt så använda dessa medel, som Hr Grefven förutsatt, så kunde
det måhända vara skäl att så förfara; men sådant är icke
händelsen, och det har ålegat SlatsUtsk. att nu genast bereda
utvägar för alla dessa medels utsläppande i allmänna
rörelsen. Då det nu ej varit möjligt för SlatsUtsk. att föreslå
R. St., att till Regeringens fria disposition aflemna
större summor, utan att lemna speciella föreskrifter för deras
användande, och då det icke heller varit möjligt, att
till Riksg.conl. öfverlemna dessa medel, för att utsläppa
dem i låneväg, genom uppköp af publika papper, eller såsom
understöd åt hypotheksföreningar; så tror jag icke heller,
att Utsk. haft något val eller kunnat äga något annat rättesnöre
för sina tillgöranden i detta afseende, än de enskilda
motionerna, och de förslag rörrde anslag, sorn af Regeringen
blifvit öfverlemnade. Jag har visserligen i många punkter
varit skiljaktig ifrån SlatsUtsk., ehuru ej någon reservation
af mig synes i betänk. Jag harle önskat, att det varit
möjligt för SlatsUtsk. att kunna tillstyrka anslag i en helt
annan riktning, än den, hvari anslagen nu blifvit lemnade;
men det ilar äfven af den värda talaren blifvit klandradt,
att man nog frikostigt velat understödja, ej allenast canaler,
utan äfven väganläggningar. Hvad de förra beträffar, så
får jag nämna, att om man med Gr. Frölich antager, alt de
stora communicationsliniernes öppnande i Riket är en statsangelägenhet,
så skulle jag visserligen nu önskat, alt man
hufvudsakligen kunnat lemna medel lill de stora canalsträckningarna,
framför de mindre; men äfven i afseende på de mindre
canalsträckningarna, har det varit en skyldighet för StatsUlsk.
nit afse just hvad den värde Grefven finner vara nödvändigt,
nemi. att hindra de enskildla bolagen att helt och hållet
kunna disponera dessa canaler såsom sin enskilda egendom
och derigenom göra trafiken på dem alltför kostsam. Rian
har trott, att om det allmänna lemnade understöd åt dessa canaler,
så skulle äfven dessa vigtiga communicationer kunna hållas
öppna till mindre tunga för allmänheten, än om de varit i enskildes
ägo. Hvad åter beträffar väganläggningar, måste vi besinna,
att vägars byggnad och underhåll egentligen tillhör communerna.
Detta är en tunga, som uteslutande faller på jordbruket,
och då det här i landet visserligen vore utväg att använda
många millioner för dessa communicationers förbättrande;
så tycker jag för min del, att StatsUlsk. till en början
visserligen icke gjort för mycket, utan snarare för litet, för
alt underhjelpa, eller åtminstone vända hågen åt dessa företag,
att förbättra våra landtcommunicationer, hvilket jag
anser fullt ut lika vigtigt, som att öppna sjöcommunicatio
-
Den 18 Mars.
71
ner. Jag är glad att med den värda talaren kunna instämma
i lians åsigt, rör:de beliofvet af större anslag lill sjöetablissementer
oell sjöförsvaret. Till de förra räknar jag
den stora frågan om hamnanläggningen vid Höganäs och
Svinebodan. Jag tror, att det allmännas intresse dervid är
vida större, än det enskildta intresset, och kommer således,
för min del, äfven att tillstyrka detta anslag. Jag hoppas
likväl nu, att R. o. Ad., ifrån dessa allmänna raisonneriaenter,
rör:de de allmänna grunderna, öfvérgår lill pröfningen
af de enskildta anslagen; ty om detta ej sker, så är det
svårt för R. o. Ad. alt ingå i en noggrann pröfning af de
aninärkn:r, som blifvit gjorda, eller som ännu komma att
göras, dä de omfatta det hela på en gång.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilh.: R. o. Ad.
torde behaga inse, alt, sedan StatsUtskrs första betänk, rörrde
den extra-statsregleringen, hvari Utsk. föreslog, alt endast
använda omkring 3 millioner af statsverkets behållningar
för de ändamål, som denna reglering omfattar, blifvit till
Utsk. återremitterad! af samtliga RiksStrn, hvilka samtidigt
härvid beslutade och disponerade något öfver 2,3oo,ooo
rtdr af bancovinslen för allmänt nyttiga föremål, StatsUtsk.
icke allenast varit förbundet ställa sig till efterrättelse ordalagen
i Ständernes föreskrift, utan äfven ägt skälig anledning
till den föreställning, att det öfverensstämde roed den
mening, sorn gillades af Representationens majoritet, att dessa
samlade tillgångar borde användas för sådana allmänna
arbeten och förelag, som voro af vigt för landet, penningarna
på detta sätt spridas, och derigenom nya krafter och
värden skapas, hvilka i sin mån ökade nationalrikedomen,
och i samma mån anvisade på möjligheten i framtiden, att
i ett för producenten och alla Rikets innebyggare gynnsammare
förhållande, än som nu äger rum, behöfva anlita deras
krafter för Statens allmänna behof.
Något förslag, som ens förvärfvat sig skenet af ett mera
allmänt bifall, eller' understöd, att använda bancovinsten
för en skattenedsättning, har icke kommit Utsk. tillhanda,
och hade svårligen kunnat vinna något afseende, äfven af
den anledning, alt ett sådant dispositionssätt icke gerna
kunde förblandas med or dalagen i R. St:s, och icke ens med
ordalagen i BondeSt:s särskildta beslut röride användandet af
denna vinst. Dessutom torde det förtjena att allvarligt begrunda,
huruvida det må anses vara politiskt och statsekonomiskt
rätt, att grunda skattenedsättningar på tillfälliga
behållningar; mig förefaller det åtminstone, såsom om många
förhoppningar, särdeles hos de mindre upplysta samhällsclasserna,
skulle finna sig på ett bekymmersamt sätt gäckade
vid det tillfälle, då den samlade sparpenningen tagit
slut, och beliofvet sålunda inlrädt att ånyo höja skatterna
J2
Den 18 Mars.
till det belopp, hvarvid de bort bibehållas, om icke den
upplagda behållningen blifvit lagen i beräkning lill fyllnad
i statsbristsiimman.
Något förslag att upplägga bancovinslen eller att afsätta
den för framtida behof var icke heller väckt, om icke
af en ledamot i BorgareSt., som föreslagit att afsätta omkring
2 millioner till en fond; men detta förslag ansåg
Utsk. förfallet genom Ständernes beslut. Om således StatsUtsk.
icke lyckats att träffa den allmänna meningen i sin
lätta ståndpunkt, genom sitt förslag, bör detta icke föras på
räkning af någon ombytlighet i tänkesätt hos Utsk., utan
torde, åtminstone till en stor del, få tillskrifvas de instructioner
och den ledning Utsk. fått emottaga af sina principaler.
Man har jemväl, icke blott inom detta Stånd, utan annorstädes,
förebrått Utsk., alt hafva gynnat enskildta intressen,
då Utsk. tillstyrkt anslag för en mängd spridda företag
och allmänna arbeten. Denna förebråelse är i sanning hård
och orättvis, om man dermed velat säga, att Utsk., under
uppfyllandet af sitt grannlaga uppdrag, förbisett sin pligt
och den allmänna fordran; men anmärkningen har en sida,
som, jag erkänner det, är mer än oskyldig, i så måtto, att
man synes hafva glömt, att det innebär en ren omöjlighet
att bevilja anslag för att bygga hamnar och befordra lättade
communicationer, utan att sådant skall i första rummet
medföra fördel för den ort, hvarest dessa anläggningar
göras. — Något annat sätt att undvika denna stötesten hade
sålunda icke funnits, än om Utsk., tvertemot Ständernes
anvisning, afstyrkt alla anslag till canaler, hamnar och
strömrensningar.
Man hade bort, säges det, använda anslagen för något
stort, hela nationen intresserande företag, såsom Svea canal.
Härvid torde i förbigående böra anmärkas, att denna
canal äfven skulle hafva det felet att befordra på ett märkligt
sätt industrien inom bergslagen. I öfrigt, mine herrar ! är
det ju ett stort nationell förelag att upplifva Sveriges sjöfart,
genom att öppna hamnar på dess kuster. Ej heller kan det
anses vara likgilltigt för hela Riket, om våra stora, aflägsna
fjälltrakters och ödemarkers rika skogsalster blifva eller icke
blifva tillgängliga för verldshandeln.
Gr. Frölich har uppställt den theorien, att Staten bör
bekosta de stora genomfartscanalerna, eller stamlederna för
canalsystemet, men deremot orterne allena bi-canalerna.
Jag frågar då — hvem har hindrat orterna e11er| enskilda
från att bygga canaler eller hamnar? Tvifvelsutan ingen;
om icke den omständigheten, att vi lefva i ett glest befolkadt
land, och att vi hafva ringa capitaltillgångar och hög
räntefot, och att allt detta i förening, i de flesta fall, förbjudit
den enskilde att, utan Statens mellankomst, inlåta
siS
D e ii 18 Ma rs.
sig i företag, sorn icke lofva ali lemna honom någon motsvarande
ersättning för sina uppoffringar; men hvad bör
man då göra i fråga om sådana canalanläggningar ? — torde det
frågas. Det naturliga svaret, såsom en följd af Hr Grefvens
princip, synes vara, att man bör vänta intilldess man blir
rikare; men om, för alt blifva rikare, de lättade communicationerne
erfordras, hvilken utväg är då att vidtaga? Jo,
mine herrar! att förkasta theorien, och efter hvad möjligt,
rätt och billigt vara kan, understödja sådana företag, som
kunna gagna Riket, dessa ma nu kallas stamleder eller bi
canaler,
dock alt vid allt detta det må tillses, att den enskilde
bidrager i ett förhållande, som motsvarar hans fördel och
förmåga.
Utsk. har för pröfningen af de särskildta företagens företräden
oell måttet af de enskildes bidrag, i hvarje fråga haft
ledning af vederbör, ernbetsmyndigheters och sakkunnige
ingeniörers yttrande. Intet enda företag hor af Utsk. blifvit
tillstyrkt, som icke till sin nytta och nödvändighet förut
varit hos K. M. på detta sätt anmäldt, och Utsk. befa
rar
så myckel mindre att hafva inledl R. St. i några vådliga
misstag, sorn Utsk. bundit skäliga villkor vid anslagens
användande, och äfven hemställt, att, om något anslag kunde
synas för högt tilltaget, Regeringen då måtte nedsätta
detsamma.
Af livad jag sålunda haft öran anföra behagade R. o.
Ad. finna, att Utsk. icke så alldeles planlöst behandlat sitt
ämne, sorn man velat antyda; den vidlyftiga utredningen vittnar
åtminstone derom, att Utsk. rådfrågat de källor, hvarifrån
upplysningar varit alt hemta. De summor, som äro tillstyrkta,
uro betydliga, det är sanni , men de närma sig likväl icke
beloppet af de uppoffringar, som Svenska folket gjort för
dylika, kanske någon gång mindre produetiva företag, under
mindre gynnsamma financiella förhållanden.
I ett ögonblick, då vi se hela den odlade menskligheten
betacka den jord, den trampar, med lättade communicationsanslalter,
kunna vi icke heller, utan äfventyr att se
våra tunga produeter uteslutna från verldsmarknaden, fortfarande
belasta dem med så höga transportkostnader, som
nu äger rum. Vi böra icke heller åsidosätta dessa angelägenheter
och derigenom försaka ett af de vigtigaste civiIi—
sationsmedel, som är vår tid eget.
Det oaktadt erkänner äfven jag, att en Representation
bör gå tillväga försigtigt och veta att lägga band på den så
naturliga böjelsen att inom sitt land uppresa minnen af dess
kraft och fosterlandssinne; men jag tror icke gränsen här
vara öfverträdd.
En Representation, som äger den lyckan att hafva nedsatt
sina medborgares skatter med omkring en tolftedel eller
en million, kan vara berättigad att använda deras samlade
22 H. 10
74
Don 18 Mars.
öfversko t Ismedel för sådana företag, som på en gång gagna
och hedra folkel och lidehvarfvet.
Gr. Frölich: Jag har funnit mig föranlåten att begära
ordet af följande anledningar. Först och främst, för
att på sätt och vis instämma med Gr. Anckarsvärd deruti,
att en skattenedsättning borde vara R. Sits förnämsta ändamål
vid denna riksdag. Jag har äfven i mitt föregående
yttrande antydt, att jag önskar den, då jag nemi. an-peglade
på, hvarifrån en stor del af dessa medel kommit. Orsaken,
hvarföre jag likväl ej, så mycket som Hr Grefven, härpå
detta rum trott mig böra framställa denna fråga, har varit
den förmodan jag hyst, att frågan, åtminstone icke här,
skulle kunna göra sig gällande lill del resultat, sorn Gr.
Anckarsvärd åsyftat. Dernäst får jag förklara Gr. Horn min
erkänsla, för det han instäint i de åsigler, jag tagit mig friheten
utveckla; men beklagligtvis finner jag, alt han äfven
nu har missförstått mitt yttrande i en högst väsendtlig punkt,
hvilket missförstånd nu egentligen har föranledt mig att
begära ordet. Han har utsagt följande af mig antecknade
ord : "att det skulle vara vådligt alt följa den bana, sorn
Gr. Frölich synes vilja hafva öppnad” och hvilken af Gr.
Horn beskrefs vara den, att öfverlemna några stora, runda
anslagssummor åt Regeringen; ty om något sådant skulle
kommit i fråga, skulle jag yttrat alldeles motsatsen.
Så väl Gr. Anckarsvärd, som Gr. Horn, hafva talat om
nödvändigheten att släppa ut medel i allmänna rörelsen.
StalsUtsk. har synbarligen äfven haft den öfverlygelsen, att
sådant vore nödvändigt. Jag får i detta fall erkänna, alt
jag under en stor del af riksdagen, och isynnerhet i höstas,
varit af den öfvertygelsen, att det vore högst angeläget, alt
på nära nog hvad sätt som helst bispringa den allmänna
rörelsen genom medlens utsläppande. Det var naturligt, alt
den accumulation i våra cassör, som jag hade tillfälle erfara
vara skedd, skulle bibringa mig en sådan tanke, oell jag
fann derföre nödvändigt, — såsom jag hoppas, alt de ledamöter
af R. o. Ad., som följt mina tillstyrkanden, skola erkänna
— alt bidraga till en sådan utsläppning af medlen.
Nu får jag bekänna, alt jag af de spanmålspriser, sorn i orterna
visat sig på alla betydligare platser vara gällande,
funnit, att det ej måtte vara något så stort behof, som man
föreställer sig, att i hast utkasta stora summor. En sådan
utkastning af stora summor i en hast tjenar till intet annat,
än att missleda dem, som befatta sig med rörelsen, och
inbilla dem , att en sådan utsläppning blir continuerlig och
förleder dem att derefter rälta sin rörelse. Det är en stor
otjenst man gör rörelsen, genom en sådan alltför hastig utkastning,
och jag tror det ej ens i närvarande stund vara
behöfiigt. Då jag förklarar detta, är det likväl ej för att
derigenom tillkännagifva något klander öfver de motiver,
Den iS Murs.
som ledt StatsUtsk.; och jag får, isynnerhet i anledn. af
den sUle välde talarens replik på hvad jag sagt, förklara,
att jag alldeles icke har haft för afsigt, och tror ej heller,
atl mina ordalag kunnat innefatta någon sådan afsigt alt instämma
med dem, som föt öfrigt under denna riksdag velat
illa tilltyga StatsUtsk. Jag hembär tvertoin SlatsUtskrs både
majoritet och minoritet min uppriktiga erkänsla och tacksamhet,
både för de grundsatser de erkänt och uttalat och
för det säll, hvai på de följt dessa grundsatser. I afseende
på denna fråga erkänner jag derjemte, att StatsUtsk. nära
nog varit försalt i nödvändighet ali handla så, sorn det i detta
betänk, handlat; men deraf följer väl ej, att R. St. nu, vid
pröfningen af Utskts förslag, skall anse de motiver, som hafva
ledi StatsUtsk, vara så evigt verkande, att vi ej i delta
moni. skulle få betrakta, om vi ej kunna handla annorlunda.
Vi erkänna, att StatsUtsk. handlat conseqvent, efter
sina åsigter, men deraf följer väl icke, att vi allt framgent
skola ledas af dessa åsigter.
Frih. Sprengtporten har, så vidt jag kunnat fatta, lagt
grunderna till en theori, som jag länge varsnat hafva både
uppslålt och utvecklat sig under denna riksdag. Han har
väl sagt om mitt försök alt etablera en theori i en viss
punkt, nemi. om fördelen att låta stora genomskärningar of
landet bedrifvas af Regeringen, i stället för af enskildta bolag,
att det vore en omöjlighet, men jag hoppas, alt det nu
mera åtminstone snarare skall blifva en omöjlighet för Frih.
Sprengtporten, eller någon annan, att etablera en sådan theori,
som den, hvilken synes mig legat lill grund för de flesta
af hans yttranden här. Om jag ej misstager mig i mitt
omdöme om hurudan denna theori är, så visar den sig
vara ungefärligen sådan, som skulle Regeringen jemka emellan
de olika provinsernas förmögenhet, d. v. s. taga en
andel af en större provins’ förmögenhet, för att genom allmänna
arbeten utsträcka den till en mindre förmögen provins,
eller att söka genom förordande af lättade contraunicationer,
såsom motiv till anslag af statsmedel, skaffa Regeringen
ett tillfälle att disponera sådana medel, likasom
Regeringen skulle vara den, hvilken oupphörligt borde drifva
nationens productiva kraft, och söka utveckla den på ett
annat sätt, än nationen sjelf kunde och borde göra. En
man i ett annat Stånd, som af många, och äfven af mig, i ett
visst afseende anses för en stor statsman, har i en motion
utvecklat en nära nog lika beskaffad theori. Han har fästat
vår uppmärksamhet på, att äfven detta Iilla land skulle
vara utsatt under en tilltagande civilisation för pauperism,
hvilken, såsom en skugga till sin kropp, skulle blifva dess oundvikliga
resultat och slutligen föra demoralisation med sig.
För att förekomma denna pauperism och denna demoralisation,
så bestode nu den moderna statskonsten hos Regeringarne
uti att söka med allmänna medel åstadkomma be
-
Den 18 Mars.
höflign allmänna arbeten, hvartill den fattiga skockens arbetare
skulle användas, och i den progression, sorn folkmängden
knnde gifva eM öfvers kott., i samina progression,
skulle statsmedel af Regeringen användas, för att sätta deni
i arbete, och detta öfverskott på Sveriges folkmängd beräknades
för närvarande lill a5,ooo man. För all uppman:»
till antagandet af en theori, som skulle hafva sådana följder,
mine herrar! har denne statsman pä samma sätt sorn Frih.
Sprengtporten, alluderat på hvad andia länder gjort i fråga
om canalers öppnande och andra större förelag. Lika
med Frih. Sprengtporten liar han ansett, att vi ej borde
stanna efter andra nationer, utan följa samma spår. Utan
att vidare ingå på detta gebit, hvilket naturligtvis är både för
vidlyftigt och för djupsinnigt alt af mig nu behandlas, torde det
tillåtas mig förklara, att då jag, såsom jag redan yttrat, varseblifva
denna theori, förmärkt att den griper omkring sig och inom
mig känt mig lifligt förfärad af deima theoris hastiga utspridande
oell de manga proselyter, den redan gjort, alt jag anser
mig vid detta tillfälle, då den framträder genom en så
aktningsvärd organ, som den siste värde talaren, böra fästa
R. o. Adis och hela Svenska folkets uppmärksamhet derpå.
Vid ett annat tillfälle torde det blifva mig tillåtet alt närmare
granska denna theori, och visa, att den hvarken är
riklig eller ens möjlig att utföra. Nu inskränker jag mig
blott till att säga, alt 0111 denna theori har legat till grund
för StatsTJIsk:s förfarande, så förundrar det mig ej, att StatsUlskis
betänk, blifvit sådant, som det är; men då innefattar
det för mig en förnyad anledning att söka i detaljerna
emotsätta mig detsamma allt hvad jag förmår.
Frih. Leijonhufvud, Abraham: Manbar framställt
den anmärkntn, att StatsUtsk. tagit miste om grundsatsen
för rätta sättet att ordna extra-statsregleringen i del afseende!
att, i stället för att restituera medel eller utdela
dem, — hvilket kanske torde vara ungefär detsamma, —
eller att derigenom bereda skattenedsättning, Utsk. anordnat
betydliga anslag, hufvudsakligen till enskildes fördel.
Det vore måhända ett åliggande alt ådagalägga hvilken mening
hos Utsk. varit den gällande, men Frih. Sprengtporten
har nyligen utvecklat grundsatser, hvilka äfven jag ber
att få taga till hufvudsaklig måtto, och jag skall derföre nu
icke dermed upptaga R. o. Ad:s tid. Jag vill blott hafva
äran nämna, att jag ej tror på möjligheten att genom nedsättning
eller restitution bereda skattenedsättning. Med skattenedsättning
bör man väl ej hafva afseende på allmänna
bevillningens minskning, ty dertill behöfvas inga restitulioner,
utan den göres af sig sjelf allteftersom Statens behofver
möjligen kunna minskas eller andra medel för deras
fyllande beredas. Man menar förmodligen med en nedsättning
af skattebördorna, att dekorlera deni på de allmänna ut
-
Den 18 Mars.
77
skylderna. Della är en grundsats, sorn jag icke tror ens
vara möjlig alt verkställa, tv jag anser statsreglcringen vara
sa beskaffad, att deli ovillkorligen måste påräkna rika
oell säkra tillgångar för a i t kunna fungera. Lindriogarne
måste ske i beviilningsväg. Det ar således omöjligt, ali i
sammanhang med en extra-4alsreglering befordra en skaltenedsallning
på annat sätt, än om man vill utdela penningar,
hvilket icke vore rimligt. Dessutom är det milt förmenande,
alt besparade medel ej kunde användas bättre än att
disponeras klokt lör Statens allmänna behof, d. v. s., för
nationalförsvaret och för Statens allmänna ekonomiska förelag,
hvilket ovillkorligen är, efter min tanke, vida nvlligare,
än att utdela penningarna, d. v. s., att hvarje stort
nationallöretag, som bekostas, icke är något enskildt företag,
äfven om enskilde derpå skulle vinna, ty de återfalla ovillkorligen
lill del allmänna. Jag tror alt Regeringen ej kan
välja något bättre satt, eller R. St. tillstyrka någon bättre
Utväg, än att samla besparade medel — della liar ej afseende
på bancovinstcn, ty den lior icke lill detta capilel —
i Riksg.cont., för alt dermed befrämja stora ekonomiska förelag,
hvarigenom allmänheten ovillkorligen får lika mycket
gagn, som hade tillfallit honom genom åtel bekommande
af dessa penningar. De lättade comrnunicationer , hvilka
inom kort tid borde utveckla näringsfliten, skulle uteblifva,
om man hade gömt på penningarna för att dida ut dem
med några sk i I lingni' eller riksdalrar på hvarje hemmantal.
Det är, såsom jag tror, redan theoretiskt riktigt besvaradt,
att sådant icke kunnat ske. Slutligen får jag nämna, alt
jag i mångå detaljer varit skiljaktig ifrån Utskrs beslut, och
förbehåller mig, att, när spridda redactioncr förekomma,
få tillkännagifva i hvilka delar jag skiljer mig ifrån Utskrs
majoritet.
Gr. Horn: Det vore visserligen ett betydligt misstag
af mig, om jag af Gr. Frölichs yttrande ansett honom yrka
på ett förtroende till Styrelsen, som vore vådligt för
Staten alt hysa. Jag kan ej minnas huru mina uttryck
fallit sig, men hvad jag bestämdt vet, är, alt jag velat uttrycka
den åsigt, alt en sådan grundsats, som Gr. Frölich
i allmänhet framställt, vore för närvarande alldeles omöjlig
att följa, och alt, om jag yttrat mig befara någon våda deraf,
så har anledningen förmodligen varit den, alt jag alltid
anser det vådligt att följa en hana, som, åtminstone för
närvarande, vore oriktig, nemi. att ulan betänkande öfverlemna
åt Regeringen att efter godtfinnande använda de stora
behållningar, som vi för närvar, äga, och jag tror verkligen,
alt den vådan måhända skulle kunna igenfinnas deruti,
att Regeringen för närvar., i dess nuvar. organisation,
i dess nuvar. ståndpunkt och förhållanden, skulle, måhända
nog obetänksamt, träda in på den väg, som Gr. Frölich lika
Den 18 Mar s.
•ned Gr. Anckarsvärd velat tillstyrka, nemi. att med de stora
hespai ingariia söka lin eila en skattenedsättning. Kanlinnda
skulle Regeringen vilja vidtaga denna utväg i brist på
någon annan, ulan att betänka hvilka följder del skulle medföra
i en ganska nära framtid. Det har redan a( Frih.
Sprengtporten blifvit utred!, hvartill en sådan åtgärd skulle
li da. J ig kan ej annat än på det högsta afstyrka den, och
finner denna grundits i intet fall vara tillämplig. Skulle
lin fråga om skatternas nedsättning äga runi, med afseende
på restitution af livad sorn redan blifvit utgifvet, så skulle
man bestämdt inkomma på den hana, som StatsTJtsk. verkligen
sökt förebygga, nemi. att utdela dessa behållningar af
fordna skatter till provinserna, i förhållande till deras folkmängd.
Skulle någon rättvisa i dessa restitulioner äga ruin,
så skulle de ej kunna tillfalla det nu var. folket, ulan den
del af folket, som bidragit till dessa öfverflödiga skatteinkomsten
Det skulle för närvar, för mig vara obehöfligl att
ingå i en ytterligare granskning af de theorier, hvilka Gr.
Frölich yttrat sig finna vara antagna inom StatsTJtsk. och
uttryckta i Ulskis särskildta tillstyrkanden. Måhända skulle
det äfven ej vara så alldeles oriktigt, om ej någon bestämd
theori deruti skulle kunna upptäckas, eller ligga till
grund för StatsUtskls tillstyrkande, emedan Utsk. har ansett
det nuvar. förhållandet leda dertill, att, med de felaktiga industriella
lagar, den felaktiga lagstift ning och felaktiga beskattningstheori,
som råda här i landet,det ej skulle vara så olämpligt
0111, under den tilltagande folkökningen, lagstiftande makten, intilldess
nöden genom ett större lif i den allmänna rörelsen kunde
varaktigt afhjelpas, åtminstone borde söka att förekomma
dess verkningar, och då man för en tilltagande fattigpopulation
verkligen berndt tilltagande tillfällen till arbetsförtjenst,
på samma gång som man sökt åstadkomma något godt för
rict allmänna, så trodde man sig derigenom hafva gjort allt
hvad man för närvar, kunnat göra. Jag vill blott i förbigående
hafva yttrat denna sals, emedan jag trott att äfven i
den kunde förefinnas någon grund, hvarpå StatsTJtsk. byggt
sina tillstyrkanden.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, i öfverensstämmelse
med hvad> han förut yttrat, om R. o. Ad. tillät, att föredragningen
nu finge börja med utlåt. N:o 4^5, litt. A.
Ropades ja.
T nnledn. häraf föredrogs nu StatsUlskts utlåt. N:o
435, litt. A, i anleda, af erhållna återremisser af utlåt. N:o
354, litt. A.
R. o. Ad. beslöt att föredragningen skulle ske punktvis,
i samma ordning, sora utlåt, innehåller.
lista punkte n.
lii f öl Is.
Den 18 Mars.
79
lidra punkten.
Gr. Anckarsvärd: Hvad beträffar första punkten,
rörande de 3o,ooo rldr till reservförrådets ökande, så har
jag icke rätt fattat behofvet deraf. Den skulle åsyfta en
ersättning, lill complettering af förråden, för livad sorn för
beväringsmanskapet är uttaget. Här visar sig att den sednare
summan af 3o,8i4 r;dr afser behofvet för 5oo man;
Sålunda skulle de 3o,ono r:dr, som nu nro afsedda att i ersältningsväg
lemnäs, ej afse mera än behofvet för 5no man;
men jag kan ej inse att della är någon nödvändighet. I
allmänhet vet jag ej om det är rätt ändamålsenligt att öfverlasta
förråden med klädespersedlar, hvilkas förstörelse är
ganska gifven inom en bestämd tid, då del snart sngdt är
beräkneligt inom huru manga år dessa persedlar blifva obrokbara.
Jag har ej kommit i erfarenhet af att våra förråders
behandling är sådan, som i andra länder, t. ex. i
Preussen, der den är ställd på en slags durchschnitt, så att
persedlar, sorn legat en viss tid, bortauctioneras för alt ersättas
genom nya. Jag finner ej delta vara förhållandet hos
oss. Jag vet ej, och kan ej bestämma på huru lång tid man
borde anse sig kunna förvara klädespersedlar såsom förråd
för armeens beklädnad. Dessutom är jag äfven öfvertygad
om, att det enda rätta sättet för beväringens beklädnad vore
det af Ulsk. äfven omnämnda, alt, genom någon omkostnad
å Statens sida, gå så tillväga, alt beväi ingsyoglingarne
sjelfve förse sig med beklädnad, och att derigenom hela landet
snart sagdt skulle kunna komma att genom sin beklädnad
bilda en massa af soldater allesamman. Det lärer ej
kunna förnekas af någon ledamot, som har insigler i denna
metier, alt soldaten börjar med klädseln. Hans första utgångspunkt
är att kläda sig. Om nu en så beskaffad enkel
soldatdrägt kunde införas och genom beväringssyslemet göras
så allmän, att den blefve hela Svenska allmogens drägt,
så att allmogen blott behöfile sälta geväret på axeln och kasta
remtygen på sig för alt hafva sin soldatdrägt i ordning;
så tror jag att detta, i ett land sådant som vårt, vore det
mest ändamålsenliga. Nu synes det mig likväl, i afseende på
det speciella fall, som bär är i fråga, att 3o,ooo r:dr lill beväringsförråderis
completterande är af så liten vigt och så
litet inflytande, att det alltför gerna kunde besparas för andra
fall. Hvad beträffar den sednare punkten eller de 3o,8i4
i-.dr 11 sk. 4 rist., som äro afsedda för en, på grund af folkökningen
beräknad, stigande beväringsnumerär af 5oo man,
så motsätter jag mig ej densamma.
Frih. Sprengtporten! Jag får endast, i anledn. af
den anmärka., sorn Gr. Anckarsvärd framställt emot Utskls
tillstyrkande af 3o,ooo rldr för att complettera beväringsförrådet,
nämna, alt skälet hvarföre Utsk. tillstyrkt detta
anslag är det, att R. St. vid 1835 års riksdag biföllo, att i
-
8o
Den 18 Mars.
nån <Jot allmänna förrådet, hvilket en!, den af K. M. uppgjorda
och af 11. St. antagna och gillade plan skulle innehålla
persedlar för i5,ooo beväringsynglingar, linge utlagas
persedlar för att användas för de tjenstgörande beväringsynglingarne.
Det ar denna brist i det complelta förrådet,
som TJtsk. nu, på grund af K. M:s framställning, föreslagit R.
St. att fylla genom beviljande af ett anslag af 3o,ooo i:dr.
Hr Lefrdn, Joli. Pehr: Jag begärde ordet för alt
lemna ungefär!, samma upplysning, som Frih. Sprengtpoi ten
nu meddelat. Jag får likväl dertill lägga, att R. St. vid förra
riksdagen ej allenast medgifvit, att Styrelsen fick af detta reservförråd
uttaga persedlar lill det dagliga behofvet, ulan äfven
uttryckligen i skrifvelsen till K. M. anhållit, att K. M. läcktes
till nästa riksdag uppgifva huru mycket, som blifvit taget
utur reservförrådet, pä det att R. Sl. då måtte blifva i tillfälle
att ånyo complettera förråden. Nu är det detta beslut af
R. St., sorn har föranledt K. M:s nåd. propos. och StatsTJtskts
tillstyrkande i detta fall.
Hvad åter angår den af Gr. Anckarsvärd framställda
åsigt, att nian borde göra hos oss på samma sätt, som man
t. ex. i Preussen gör och bortauctionera vissa slags persedler
, sedan de legat en bestämd tid; så har, så vidt mig är
bekant, en sådan princip aldrig i Sverige varit antagen. Med
den misstänksamhet, som här i allmänhet råder, vore del en
ganska vådlig grundsats att införa. Man skulle då säkerligen
få höra berättelser om, huru man försäljer goda persedlar
ur förråderna såsom gamla, för alt sedan åter inköpa dem
såsom nya. Man har sagt örn gamla försålda gevär, att de
åter såsom nva inkommit i förråden,!; hvad skulle man icke
då säga örn persedlar såldes, hvilka aldrig varit nyttjade?
Den grundsats, sorn i Sverige i detta afseende hittills varit
följd, synes mig vara mycket bättre. Man har nemi. för de
årliga behofven tagit ut ur reservförråden persedlar, som varit
äldre, och i stället i förråden inlagt nya persedlar, hvarigenom
en cireulalion uppkommit, som åstadkommer att förråden
alltid hållas i det skick, som vederbör. Det vore
önskligt att denna grundsats hos oss kunde utsträckas längre,
än hon hittills varit utsträckt. Det ar emedlertid denna
grundsats, som följes, och jag anser den vara den rätta.
2:dra punkten blef af R. o. Ad. bifallen.
3 : d j e punkten.
Hr Silfverstolpe, David Wilh.: Om man skulle
inskränka sig till hvad StatsUtsk. föreslagit, så skulle ej
kunna anskaffas mer än 3ooo gevär om året. Af den calcul,
som blifvit StatsUtsk. meddelad, visar sig, all omkring
3ooo gevär är det antal, som kan antagas årligen förslitas,
då man deruti inberäkna!' pistoler, studsare, sablar och andra
-
Den 18 Mars
-
öl
Jp-a dylika gevärspersedlar. Följaktligen, om man inskränker
anslaget (ill de 62,000 r;di' om året, sorn Utsk. föreslagit,
så kunna ej Heta gevär anskaffas än just jemnt så många,
sorn årligen åtgå, oell man får således naturligtvis ingenting
att upplägga i förråden. JN7är man då tager i beräkning
liela den stående armeen och lägger dertill 3 classen
beväring, så finnes ej i förråden tillräckligt antal gevär till
två per man. Delta är alldeles lör litet för händelsen åfelt
kiigs utbrott, emedan man ej kan medhinna att reparera gevären
och tillverka nya lika fort som de förslitas eller förstöras,
och det således ej blir möjligt att i hast complettera
dem. Det är derföre nödvändigt, alt man söker fylla sina
förråder, och om äfven det anslag skulle beviljas, som K.
M. begärt för anskaffande af nya gevär, så skulle det likväl
åtgå en ganska lång liderytnd innan föirådet blefve så fyldt,
att inan finge det antal gevär per man, som anses behöfligt.
Det är således vissei ligen icke skäl att inskränka det anslag,
som K. M. har begärt. Till ytterligare stöd för denna mening
får jag anföra följande, som inträffat sedan K. M. afgaf
sin nåd. propos. i ämnet. Under den 2 April sisth år
har K. RI fastställt en ny modell för studsare med slagkrut
santändning, och under den 21 påföljande December likaledes
en ny modell för infanlerigevär, äfven med slagkrut«anlä
ndning. Alla nya gevär komma att hafva denna slags
antändning, och de i förråden befintliga flintlåsgevär böra Ufven
med samma slags antändning förses. På grund af hvad
jag nu anfört, anser jag det ingalunda vara skäl att inskränka
det af K. M. äskade anslag af 126,000 ridt' för ifrågavar.
ändamål ; trien som det är bekant att PresteSt. beslutat alt
bestämma detta anslag till 84,000 r:dr, och då det är anleda.
förmoda, att man möjligen skulle kunna få delta anslag
beviljadt äfven inom ett annat Stånd, så skulle jag för
min del vilja inskränka mig till yrkande af att detta anslag
måtte beviljis. Att nedsätta det till hvad StatsUtsk. föreslagit,
eller Ö2,5oo ndr, vore i min tanke orätt, emedan denna
summa skulle vara alldeles otillräcklig för ändamålet.
Jag får derföre vördsamt hemställa, om icke R. o. Ad. skulle
vilja bifalla ett anslag af 84,000 r:dr att ställas till K.
M:s nåd. disposition, så att del kommer att bero på K. M:s
godtfinnande att låta antingen anskaffa nya gevär el ler förändra
de uti förråden redan varande infanterigevär till det nya
aotändningssättetj på sätt K. M. finner skäl att förordna.
Hr Lefre'n: Sedan StatsUtsk. till siffran har omständligt
uppgifvit beskaffenheten af våra nuvar. förråder i detta
fall, så är jag ej numera bunden, såsom vid föregrde tillfällen,
då jag yttrat mig i denna fråga, alt omsorgsfullt gå
förbi siffrorna och endast tala om förhållandena. Det ligger
nu klart för hvar man, alt emellan 70 och 80 tusen gevär
till krigsbruk finnas i våra förråder, ty de s. k. exer
22
H. 11
8a
££ Den 18 Mars.
cisgevären äro ej af beskaffenhet ali Rikets fiender med dem
kunna dödas. När ett sådant förhållande är utredt, så skulle
jag tro att StatsUtsk. deruti haft en bestämd anleda, att,
långt ifrån alt afstyrka bifall till K. M:s nåd. propus, i
detta fall, tillstyrka det äskade anslagets fördubblande; ty,
mine herrar! K. M:s propos. afsåg först fyllandet af den
brist, sorn i förrådet uppkmnrne genom 3ooo gevärs årliga
förslitning, på sätt Hr Silfverstolpe utredt, och för det andra
att successivt upplägga 2000 gevär årligen lill förstärkning
af förrådet. Nu vet man, alt man minst måste hafva
två gevär på man i förråd för händelsen af ett krigs utbrott.
Andra nationer hafva 3 ja till och med 5 gevär för
hvarje man. När vi således endast hafva 70 h 80 tusen gevär,
och Svenska armeen torde behöfva beväpnas till minst
detta antal af 70 eller 80 tusen man i händelse af ett allvarsamt
krig, så synes deraf, att vår amme blott har en
omgång af gevär, och om K. M:s nåd. propos. blefve bifallen,
så skulle detta förråd kunna fördubblas på 36 år.
Ar det då för mycket hegardt af en omtänksam Regering
att vilja hafva det complett på 36 år , sorn borde
vara färdigt i afton eller i morgon bittida; ty freden
brytes icke med en uppsägning af 36 år förut, utan kanske
får man på sig 36 timmar för att taga sitt parti. När förhållandet
är sådant och ligger för livar man klart, så finner
jag för min del orimligt, att icke R. St. skulle bevilja ett så
angeläget anslag som delta. Vi äro färdige på gammalt
Svenskt vis att tala ora vår benägenhet att försvara vårt fädernesland;
jag går längre — vi äro icke ännu så långt komna
att vi ej göra det, när det gäller; men, mine herrar! hitom
oss komma ihåg, att vi växt ifrån de tider, då man med
klubban i handen slog sina fiender ur fältet. Vi måste skaffa
oss en sådan beväpning, som liden klafver, men dertill
fordras vida betydligare medel än man numera vid denna
riksdag kan hoppas erhålla. Hvad återstår då att göra i
detta afseende, under sakens nu var. skick? — Att åtminstone
fatta samma beslut, som PresteSt. Då blifva åtminstone
för de medel, som derigenom beviljas, circa 1000 gevär årligen
upplagda i förråderna, och då hinna de, som lefva 80 år efter
oss, att se våra förråder så försedda, som de 1111 borde
vara. Jag til/styrker, med sorg, bifall till hvad PresteSt.
beslutat, emedan jag hellre skulle vilja göra en multiplication
med 2 eller 3 af det anslag, som K. M. begärt i detta
fall; men jag kan ej komma längre med mina förhoppningar,
än att möjligen något af de öfriga Stånden skulle förena sig
i R. o. Adis och PresteStis beslut, alt åtminstone öka det
af Utsk. föreslagna beloppet med 21,000 r;dr, för att icke
blottställa oss för den förebråelsen inför Europa, att vi tala
om att försvara oss och verkligen vilja försvara oss, men att
vi ej vilja fylla våra förråder med det hufvudvapen, hvarmed
vi skola möta våra fiender. Jag begär Hr Landtnäs
Den iS Mars. 53
propos. på bifall lill PresteStis beslut, oell detta gör jac af
nödfall, ty jag önskade hellre att bifalla K. M:s nåd. propos.
a- eller 3-dubbelt.
Gr. Anckarsvärd: En värd talare liar bär uttalat en
förkastelsedom öfver deni, sorn kunde befinna sig imer eller
mindre mån af olika tanke med honom i denna fråga. Hr
Lefre'11 bar sagt, alt det vore orimligt, att ifrågasätta någon
anmärkn., ej allenast vid StatsUtskrs förslag i dt nna del, titan
äfven vid den af andra talare begärda förhöjning af delta
anslag. Jag uther mig likväl lå fästa Husets uppmärksamhet
på sjelfva frågan. Lika nied Hr Lefren anser jag angeläget
och af hogsta vigt, att landet förses med nödiga vapen
till sitt försvar. Det blir ingalunda till bestridande af bans
åsigler i denna del, sorn jag vill anföra något ; men då fråga
är 0111 gevårsfabrikationen, mine herrar! om anslag för
densamma, så loide del äfven tillhöra representantens pligt,
alt gå in i sjelfva den materiella delen af frågan, och för
mig bar del alltid framställt sig såsom ett af krigsadministralionens
hufvudsak ligasle åligganden, att söka tillvägabringa
denna gevärsfährikation till ett pris, som åtminstone något
nära kunde stå i jemförelse med hvad förhållandet är i
andra länder. Jng tror således, att när gevärspriserna hos
oss äro ojemförligt mycket högre än i andia länder, så
lemnnr detta anledn. lill anmärkt)., lill återhåll för sjelfva
anslaget. Dertill kommer, mine herrar! ett tillkännagifvande,
som förefinnes i Utsk:s betänk., med vitsord af en väld
ledamot här, hvilken på grund af sitt embete har den närmaste
befattning med sjelfva frågan. Jag tager mig friheten
hemställa till herrarne, synnerligen lill dem som tillhöra
yrket, huru det kan göras begripligt och faltligt, att med
den tjenstgöring, hvilken för .Svenska armeen för närvar, äger
rum, en årlig förslitning eller eassation af 3ooo gevär
kail vara möjlig. Jag får öppet förklara, att jag omöjligen
kan lätta detta. Huru länge jag än varit aflägsnad ifrån
yrket, så torde det likväl tillåtas mig tro, att jag ej under
denna tidrymd har förlorat allt minne af den erfarenhet jag
vunnit under den tid jag tjenstgjort såsom militär, den längsta
tiden vid värfvndt reg:te, der gevären ofelbart slitas i 12
gånger så stark proportion, sorn vid den indelta ammen.
Hvad sjelfva prisförhållandet beträffar, så har jag här ett
meddelande ifrån en ganska tillförlitlig hand, sorn under en
förfluten tid mycket sysselsatt sig med allt hvad till gevärslillverkningen
hörer, nemi. General Hellvig, som haft godheten
uppgifva till mig, hvad priset för ett pär cavalleripistoler
är i Preussen, och det stiger lill 7 thaler 6 å 12
groschen courant, hvilket, då hvarje thaler utgör omkring 5
plåtar, skulle svara emot 35 eller 37 plåtar eller omkring
12 r:dr b:co för elt par pistoler, under det att vår nrmees
rusthållare här fa betala och helt nyligen hafva betalt sina
pistoler med emellan 20 och 29 r:dr b:co, såsom jag vill
84
Den 18 Mars.
minnas. Priserna på elt par Ryska pistoler är, efter den
uppgift jan kunnat förskaffa mig, 23 rubel, hvilket gör 12
eller i3 r:dr b:eo för paret. En uppgift på Franska beväringsartiklar,
som jag erhållit, är i anseende till priserna högre
än dessa, men på långt när icke så hög som hos oss.
TJn pistolet de cavallerie, 19 francs 0,4 centimer, således ungef.
18 å ig r:dr Svenskt bancomynt för elt par pistoler. Det
är således en högst betydlig skilnad emellan priset på ett
par Franska pistoler och ett par Svenska, och priset på de
Kyska är ej hälften så högt, som det på de Svenska. Jag
lager mig friheten erinra, att delta förhållande ej är så alldeles
likgiltigt för resultatet af det hela, och ber alt derjemte
få fästa vederbörandes uppmärksamhet på nödvändigheten
af alt för framtiden söka åstadkomma de förändrade
förhållanden i detta afseende, som kunna gifva mera tillfredsställande
resullater af sådana jemförelse!', som dem jag
nu anställt.
Härvid utber jag mig äfven få tillägga en anmärkn.,
som nu i ögonblicket framställer sig för mig, nemi. att gevär
af 1815 års modell redan befunnits i det tillstånd (j 1 g
kanner ej orsaken), att de blifvit casserade oell förbjudna
till försäljning med det förordnande att de skulle slopas,
d. v. s. förstöras.
Vid 1817 års riksdag yttrade K. M. lill R. St., ”.itt
beväringen för hela infanteriet blifvit ställd på passevolance
med regttena, hvarigenom vunnits betydlig besparing och
säkerhet, att de ständigt fortgående gevärstillverkningaine
kunna användas till beredande af ett förråd dugliga gevär,
som vid infallande krig kan utdelas;” och som, enl. hvad
jag hört uppgifvas, factorierna lemnade under dessa åren ifrån
3 till 4000 gevär årligen, borde redan år 1829 funnits
ett betydligt antal gevär i förråden.
Sistnämnda år beviljade R. St. icke mindre än 525,000
r:dr b:co ensamt till gevärs anskaffning, vid den då för första
gången ifrågasatta exlra-statsregler:n. Regeringen hade
yrkat ännu mera; men vid i834 års riksdag hade den, enligt
hvad Utsk. äfven upplyser, icke en gang kunnat använda
hvad den fått; 2i5,3i8 r:dr funnos då af anslaget obegagnade.
Regeringen beräknade i sitt förslag lill i8>4 års
riksdag en tillverkning af 5ooo gevär om året. Detta antyder,
att factorierna då måtte hafva lemnat något dertill
sig närmande belopp. R. St. ansågo en årlig tillverkning af
3ooo gevär tillfyllestgörande; och de anslogo derföre blott
180,000 r:dr. Utsk. säger, att Regeringen nu användt dessa
och de reserverande 2i5,3i8 r:dr. Vill jag nu af dessa
facta draga slutsatser, blifva de rätt besynnerliga. Först
skulle gevärs-passevolancen betrygga nationen, att gevärsförbrukningen
icke blefve betydlig. Det har likväl blifvit
påstådt, alt förslitningeD skulle uppgå till 3ooo gevär om året.
Detta är så öfverdrifvet, att val intet lands militär
-
Den 18 Mars.
85
administration lärer utvisa något sådant. Jag tror mig ej
mycket orätt beräkna, då jag påstår, att al de 2j,ooo gevår,
sorn lära vara i bruk för ständiga armeen oell i5,ooo för
beväringen, summa 38,ooo, dessa samtligen icke öfverhufvud
begagnas i mera än 24 dagar om året. Att nu TL:del eller
livart trettonde gevär skulle genom delta bruk årligen utslitas,
måste förutsatta, att ett gevär försiiles på något öfver
3oo dagar. Antagom ett helt år: och satsen skall inför
liela Europas ögon blifva en löjlighet. Och hvar är väl då
hela den i 1817 års throntal lofvade fördelen, att gevärspussevolancen
skulle lemna landet fulla förråder? Betänker
man nu att factorierna levererat, jag vill blott antaga, 3ooo
gevär årligen sedan i8i5, så borde på 26 år finnas minst
78.000 nya gevär anskaffade. Men sedan 182g har Regeringen
fått och enl. till Utsk. lemnade uppgifter begagnat
702.000 r:dr, som efter 20 r:dr pr gevär bort lemna 35,200
gevär på de sista 10 åren, alltså 5,200 mera, än efter delta
öfverslag. Det borde alltså nu finnas öfver 83,000 nya gevär
tillverkade sedan 1815, utom de hvilka förut funnos i
föi raden. Det är bekant, alt emellan 3o och 4o lusen Engelska
gevär emottogos i afräkning på subsidierna, att förråderna
af Svenska gevär 1815 a 11 sågos både stora ocldgoda. Jag
frågar då: huru är det möjligt, att nu, på sätt för Utsk. blifvit
uppgifvet, endast 74,520 brukbara och 5,245 reparabla skulle
finnas i förråden?
I de till Utsk. lemnade uppgifter förklaras, alt 8284
eevär af utländsk modell finnas brukbara i förråden oell
8297 reparabla, af samma sort och brukbara till exercis.
Det är gifvet att dessa äro Engelska, af de åren 1812 och
1813 erhållna, som jag tror omkring 36ooo st. (Nu påminner
jag mig äfven ganska väl, att äfven 1808 inkom ett betydligt
antal Engelska gevär.) Det finnes således qvar i6,5oo
Engelska gevär, 25 år efteråt, af de 36,000. Huru står detta
tillsammans med en förbrukning af 3ooo gevär årligen,
på det af arméen och beväringen under fred begagnade antal
af högst >8,000 gevär? De Engelska borde ju ej räckt
i mer an 12 år, i stället för i 25 till 27 år? N11 torde jag
böra nämna alt jag här har begått en frivillig försummelse;
ty uti dessa 38,000 gevär ingå äfven sådana, som ej bekostats
af Kronan, nemi. de afsuttna cavalleri-regttenas gevär,
som underhållas af rusthållarne sjelfve. Således är det ej
38.000 gevär, men jag har tagit summan så stor som möjligt,
på del att man ej skall säga, att jag tilltagit beräkningen
alldeles för låg, ty här afgår så mycket, att det egentligen
endast blir 35,000 gevär.
I sanning, det var en olycka för landet att ej R, Slss
begäran år 1810 och 1812 någonsin blifvit uppfylld, angtde
krigsförråders anordnande sockne- eller häradsvis. Jag är
säker, att, om Svenska nationen fått under sin egen vård emottuga
de 100,000 gevär, som då skola hafva funnits, ett
86
Den 18 Mars.
helt annat slitningsresultat visat sig, och Riket skulle ej, efter
en 3o-årig tillverkning af nära 100,000 gevär, neli en
lill nära hälften deraf uppgående anskaffning af utländska,
befinna sig i det betänkliga förhållandet, att nu icke äga
mera, än hvad för StatsUtsk. uppgifvits, eller blott 80,000
tjenliga till krigsbruk och 3o,ooo till exercisbruk.
Men äfven i ett annat afseende finner jag förhållandet
påkalla R. St:s uppmärksamhet. Man har väl i dessa dagar
lått offentligen veta, att Regeringen, utan att Ständerne
deraf fått del, bestämt sig för de alltmer i Europas arméer
antagna perenssionsgevären. I sådant fall vore det i första
banden nödvändigt, att anslå medel till skyndsam förändring
af nu befintliga 80,000 gevär, och denna förändring erfordrar
visserligen omkring i5o,ooo till 3oo,ooo r:dr b:co. Jag
underställer en livar under sådana omständigheter, om det
vore rätt att anslå medel lill ökadt antal gevär, under det
att de, sorn finnas, måhända icke äro så beskaffade alt de
sätta arméen i stånd att täfla i eldens hastighet med våra
grannars trupper.
Jag skulle således, såsom jag redan förut nämnt i mitt
generella yttrande, blott vilja anslå 100,000 r:dr för gevärs
fabrikationen; men då jag bär hört yrkas en förhöjning
uti livad StatsUtsk. har föreslagit, så anser jag det
vara ändamålslöst och fruktlöst, att begära något sådant och
inskränker mig således till att anhålla det den af StatsUtsk.
tillstyrkta summa måtte komma in uti ja-propos;n, då den
andra må göra sig gällande lill conIra-propos. Jag vidhåller
likväl alltid min öfvertygelse, att det hade varit önskligt
att anslaget för gevärsfabrikationen hade blifvit högst betydligt
nedsatt, intilldess R. St. hade kunnat komma i en
noggrann erfarenhet af först och främst en fabrikation för
lindrigare pris, och sedermera, en bättre hushållning med
dessa gevär i det dagliga bruket, ifall det vore möjligt, livad
jag ej kan föreställa mig, att 3ooq gevär årligen skulle kunna
afgå på 3o,ooo.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Det är lika svårt för en representant,
hvilken ej sjelf hör till det yrke, som här är i
fråga, som det är nödvändigt för honom, att göra sig ett begrepp
om, huruvida anslaget bör beviljas eller icke beviljas,
jag är skyldig 111ig sjelf och de personer, som bär yttrat
sig, att respectera deras åsigler, helst i en sak, der jag sjelf
ej haft tillfälle att göra mig underrättad. Jag har nu äfven
hört uppgifter här meddelas, hvilka ej lära varit Stats
Utsk.
delgifna. Hvad beträffar de åsigler, hvilka här nu
sökt göra sig gällande, en tillökning i Sta tsUtskrs förslag*
eller dess bibehållande, eller slutligen t. o. 111. en minskning
deraf; sä har jag, såsom enskild representant, blott en utväg
alt bestämma hvilken af dessa åsigler, jag anser vara
riktig eller oriktig, nemi. att efterse hvad följden skulle
Den iS Mars.
87
blifva af det ena eller andra beslutet. Låt oss antaga, att
bifall skulle lemnäs af R. o. Ad. till den begäran, som af
Hr Silfverstolpe oell Hr Le Iren blifvit gjord, och alt deraf
skulle följa, att Riket blefve forsed t nied ett stone antal
gevär, än som brhöfdes. Man bade då nedlagt e 11 capital
på förädlingen af eli råämne, som finues inom Riket, och
derjemte bade arbetare varit sysselsatte med ett arbete,
hvilket är ganska nyttigt, eller åtminstone i en framtid kan
blifva det. Jag vet knappt något land, som är naturligare
för gevärslillverkningeu, än Sverige. Sjelfva erfarenheten
vitsordar äfven delta, då det gifves en ort inom Riket, der
allmogen sjelf, såsom en binäring, sysselsätter sig med delta
yrke. Det är just naturen af näringarna, att de ii 10 starka
i samina mån, som de kunna idkas af allmogen, oell detta
är äfven naturen af ifrågavar. näring. Jag känner ej proportionen
af den tillverkning, som på delta säll åstadkommes,
och den öfriga gevärstillverkningen i Riket, men jag
tror, alt den förra utgör lialfparlen af liela tillverkningen.
Om det åter å andra sidan är en sanning, hvilket jag ej ifrågasätter
att betvifla, att det behöfves ett så stort antal
gevär, sorn Hr Silfverstolpe oell äfven Hr Lefren bär anfört,
örn Riket skall sättas i ställning alt använda dem, då vet
jag ingen siffra, intet värde, sorn kail motsvara den förlust,
hvilken Riket skulle vidkännas uti det ögonblick, då vapen
brhöfdes och ej fnnnos. Jag är, i delta fall, af samma å~
sigt, som Hr Lefren, men bär förefinnas tänkvärda omständigheter,
hvilka vid detta tillfälle förtjena R. o. Ad:s uppmärksamhet.
Jag indelar dessa omständigheter i tvänneslag.
Det ena slaget kastar 111ig tillbaka på det förflutna, det andra
hör till det tillkommande. I det förra kan jag ej ingå,
men i det sednare förekommer eli omständighet, som synes
inig böra uppmärksammas, nemi. den, att gevären här i
Sverige utfalla till ett högre tillverkningspris, än i andra länder.
Jag tror mig känna, att i Tyskland, Frankrike och
England användes ej samma slags beredningssätt, eiler samma
slags jern, lill alla slags gevär, och i England förekommer
den märkbara omständigheten, att en stor gevärslillverkuing
der drifves på det vanliga s. k. Engelska jernet.
Jag har haft tillfälle att se gevär af detta slag, hvilka
sprungit vid profskjutningarna, och dessa gevär hafva varit
gjorda af ett jern, som i Englund står 4 ä 5 P. St. lägre i
försäljningspris, än det Svenska. Vid sjelfva gevärsläbrikatinne
11 liar ett sådant jern företräde genom siri jemnhet, men
deremot olägenheten af svaghet. Denna omständighet måste
naturligtvis åstadkomma ett lägre föisäljningspris. Den
andra omständigheten, som äfven kan inverka på tillverk —
ningspriset, är det antal gevär, som kan tillverkas på hvarje
ställe. Om man jeni fö r tillverkningskostnaden vid ett gevärsfactori
i Sverige, I. ex. vid Eskilstuna, med den vid en
större utländsk fabrik, så är det naturligt, att skilnaden emel
-
88
Den 18 Mars.
Ian en tillverkning af 1000 gevär och kanske 100,000 gevär
måste göra en betydlig skilnad i tillverkningspriset. En stor
del af tillverkningskostnaden är äfven af den beskaffenhet, att
den är lika, om jag tillverkar 5o,ooo gevär eller 1000; men
denna omständighet hindrar mig ej att uttala den önskan,
alt gevärstillverkningen i Sverige må följas med ali omsor
emedan, så vidt jag har mig bekant, den förljenar det. Den
må nu likväl stå på hvilken punkt som helst, i jemförelse
med andra länders, (alt den ej är mycket sämre, skulle jag
tro, men jag är icke viss derom) så har jag likväl skäl att
förmoda, på grund af de upplysningar, sorn jag erhållit af
sakkunnige personer, att pröfningen och besigtningarne bos
oss veikslällas med eu ytterlig grad af stränghet, och det är
klart, att denna omständighet äfven förljenar att afses vid
bedömmandet af tillverkningskostnadens dyrhet; ty ju strängare
jag förlär vid pröfningen, destoinera måste afskiljas fiån
att vara fullgod!, och derigenom blir priset på den fullgoda
tillverkningen naturligtvis högre. Jag har, under ilen tid
jag följt delta ämne med större uppmärksamhet, vunnit den
öfverlygelsen, att pröfningen i Sverige är alldeles för sträng
och måhända skadlig i den ytterlighet, sorn densamma här
bedrifves. Detta är min enskilda öfvertygelse, och jag ber
ej att någon skall tro mig derpå; men jag måste uttala den,
emedan jag anser detta förhållande vara ett hufvudsakligt
skäl dertill, att gevärstillverkningen i Sverige är kostsammare
än i andra länder. Med anledn. af hvad jag nu helt
kort tagit mig friheten yttra, kan jag ej undgå lil Istyrka bifall
till hvad Hr Silfverstolpe och Hr Lefren begärt, hvilket,
erd. hvad jag hört berättas, lärer slämma öfverens med
hvad PresteSt. redan bifallit. Jag begär således propos. derpå,
och anser mig derigenom hafva gjort mitt fädernesland
den tjenst jag kan, såsom representant vid innevar. riksmöte.
Frih. Cederström, Jacob: I en fråga rörtde vapen
lill sjelfständighelens försvarande, bör man kunna finna en
särskild betydelse i de yttranden, som representanterne afgifva,
och i Ulsk-.s tillstyrkanden. Man kan der finna hvad
som ligger närmast vid hjertat, eller hvad som är mest aflägse
derifrån. Det är en gifven följd, att intet folkslag kan
bibehålla sin sjelfständighet, med mindre det har medel dertill,
så väl i armeer, som vapen för dessa armeer. Man vill
pruta på dessa vapen, och hvad ligger då i bakgrunden för
ett sådant prutande? Det må en hvars samvete bedomina.
För min del får jag förklara, att då det är en känd sak, att
gevär äro nödvändiga vapen för möjligheten af alt kunna
använda våra trupper i fält, så tror jag ej att någon afprutniug
af en samvetsgrann representant i delta fall kan medgifvas.
Det tillhör revisorerna att noga efterse, om de an
vi
-
Den 18 Mar s.
89
visade medlen blifvit ändamålsenligt använda och ej förskingrade,
om vapen blifvit i förråden väl upplagda och förvarade
; allt sådant hör ej till ämnet nu, då R. o. Ad. skall
besluta rörrde anslag. Anslagets nödvändighet kan cj jäfvas,
och det måste alltså ovillkorligen utgå. Här har blifvit y 11—
rädt, att man måste inskränka sig till hvad sorn vid denna
riksdag kan erhållas genom instämmande i PresteSlts beslut,
och man har ansett nödvändigt att inskränka sig dertill.
Jag kan icke neka, att på samma sätt äfven jag ser mig nödsakad
att inskränka mitt yrkande dertill, ehuru jag mer
än beklagar det, ty jag anser det vara omedborgerligt; jag
anser det vara ett förbiseende af representantens ovillkorliga
pligt, att tillstyrka hvad som nödvändigt erfordras för
Rikets försvar: men, mine herrar! jemväl detta PiesleStrs beslut
innefattar en glömska af hvad som är nödvändigt. PresteSt.
liar ingått på SlatsUtsk:s förslag, att anslaget skulle
beviljas för 4 år, och således glömt bort, alt äfven det år,
då R. St. samlas, contracten måste fullgöras, eller verkstäderna
stanna, att det således mäste finnas medel jemväl för
detta femte år, och det går ej an att inskränka anslagen till
endast fyra år, med mindre än att man vill tvinga Styrelsen
till en urtima riksdags sammankallande, emot grundlagens
tydliga afsigt; ty grundlagen afser ej urtima riksdagar
annat än för urtima behof, och det kan ej vara ett urtima
behof att anvisa medel för årliga utgifter. Jag anser olagligt,
att R. St., i frågor, som ovillkorligen skola regleras,
statsreglerat endast för fyra år och ej för fem år. Jag anhåller
således hos Hr Frih. o. Landtm., att, sedan propos.
på sjelfva anslagets belopp blifvit framställd, vi måtte erhålla
propos. på, att detta anslag skall årligen utgå i fem
år, i stället för fyra, såsom Utsk. föreslagit och PresteSt.
beslutat.
Efter jag har ordet, begär jag att få upptaga några af
de yttranden, som här blifvit framställda af Gr. Anckarsvärd.
Grefven har fått uppgifter om kostnaden af gevär
och åtskilliga vapen inom Preussen af en, tillförene inom Sverige
ganska aktad man, Hr General Hellvig; men han förbiser,
att det ej är enskilde personer, som der tillverka gevären,
och har ej upplyst oss om Hr Hellvig i sina uppgifter beräknat
folkets aflöning, hvilken, jemte hela embetsmannapersonalens,
utgår af statsverket, eller huruvida endast varan
är beräknad. Om beräkningen der, likasom i de uppgifter,
hvilka blifvit lemnäde om de Franska priserna, endast afser
sjelfva varan, så är det naturligt, att priset blir mindre, tyda
finnas inga fanx frais, utan endast hvad som för sjelfva
materialierna blifvit betaldt. Samma förhållande blir således
i alla dessa fall gällande.
Samme värde ledamot har sagt, alt år i8t5 hade armeen
fullt antal brukbara gevär. Det är sanni, att när ar22
H. 12
9°
Den 18 Mars.
rneen hemkom, så hade soldatet-ne hvar sitt gevär; men om
dessa gevär alla voro i brukhart skick, det torde afmönstringarne
bättre än den värde talaren kunna bestämma.
Sedermera uppstår jemväl den lilla frågan: huru manga voro
de gevär, som i8i5 kommo hem? Utgjordes det antal,
som utgick, af hela Svenska armeen och beväringens alla 5
classen? Denna fråga torde vid lägligt tillfälle benäget blifva
besvarad.
Samme värde ledamot har önskat, att anslaget borde användas,
ej till nya gevärs fabrikation, utan till förändring af
låsen på de nu i gevärsförråden befintliga några och 70,000
gevär. Jag anser mig deremot böra tillstyrka, alt dessa gevär
må förblifva i sitt nuvar. felaktiga skick, under det att
man tillverkar andra efter den nya modellen, och att, sedan
man fått fullt antal gevär af den nya modellen färdiga,
man må reparera de öfriga; eller vore det val klokt att
söndertaga livad man har, för att halva intet gevär i behåll
för händelsen af ett krig? Är detta meningen, så frågar
jag, om icke också meningen är att göra Sveriges försvar oinöjligt.
Under de förhållanden, som nu förefinnas, vill jag ej
begära utsträckning af anslaget vidare, än som af flere talare
före mig blifvit begärt, d. v. s. till 2i,5oo r:dr utöfver
hvad Utsk. föreslagit (ej 2 1,000 r:dr, såsom Hr Lefrehi begärt),
så att hela anslaget blir 84,000 r:dr årligen, och anhåller
derjemte oin propos. på, att delta anslag af 84,000 r:dr
måtte anvisas för fem år.
Hr Rosenblad, B e r n h.: Då jag anmälde mig, hade jag
ämnat begagna detta tillfälle för att i sin hela vidd upptaga
den stora frågan, som i dag är föremål för öfverläggning:
men då jag hört, i afseende på de speciella anmärkmr, som
i denna speciella fråga blifvit gjorda, män af yrket hafva
anmält sig, hvilka således kunna till de sakrika upplysningar,
som af Hr Lagerhjelm och Frih. Cederström redan blifvit
meddelade, lemna ytterligare bidrag, vill jag ej upptaga
tiden, utan endast inskränka rnig lill anförandet af några få
historiska data.
Gr. Anckarsvärd har omnämnt, dels huruledes år 1808
Engelska gevär blefvo lemnade åt oss, och dels huru, år
1813 ellei- 1814» 4°,000 Engelska gevär lemnades till Sverige
i afdrag på subsidier, hvilket allt han ansett böra ännu
finnas i våra förråder, äfvensom Gr. Anckarsvärd, under en
art af ogillande, omnämnt ett beslut att slopa casserade gevär,
i stället för att försälja dem. Till svar härå får jag
endast anföra några bekanta historiska data. Då Sverige år
1808 var inveckladt i ett krig, som hotade vårt sjelfbestånd
och beklagligen kostade oss en tredjedel af det gamla fäderneslandet,
så saknade den Svenska arsenalen nödiga tillgångar
att förse Sveriges söner med oumbärliga vapen. Man måste
Den 18 Mars.
9l
då anlita England, måste emottaga, utan urval, de måhända
till en del för sent ankomna gevären, och ehuru pojke den
liden, erinrar jag mig ganska väl, huru gamla erfarne officerare
heklagade, att de nödgades använda de utländska gevären
af de mest olika modeller, och i allmänhet af ganska
dålig beskaffenhet. Med denna erfarenhet frågar jag, mine
herrar! hvilket är lämpligast, hvilket är bäst, antingen att,
när vi äga öfverflödiga tillgångar, använda en del af dem
för att under freden skaffa oss de i behofvets stund erforderliga
försvarsmedel af den godhet och den ändamålsenlighet, sorn
sakkunnige män pröfva! lämpligast, eller att vänta lill dess
kriget utbrutit, för att då, när tillgångarne äro knappa, och
tiden icke medgifver urval, troligen dyrare köpa för del
vigtiga föremålet mindre ändamålsenliga vapen. Vidare
anhåller jag få erinra, i afseende på de 4°,000 gevär, som
skulle hafva ankommit år i 8 i 3, alt uti det krig, hvaruti Sverige
då dellog, sä togos Svenska vapenfört'åden i anspråk,
ej endast för Svenska armeens beväring, utan det lärer vara
en känd sak, alt af Svenska tillgångarna medtogs en betydlig
del för de nationaltrupper, hvilka i norra Tyskland uppsattes
och stridde under dåvar. Kronprinsens befäl; och vid
uppgörande af liqviderna emellan Sverige och flera af Tysklands
stater, ibland hvilka äfven var Preussen, skall, enligt
hvad mig nu meddelas af en man, som sjelf deltagit i uppgörande
af dessa liqvider, Sverige hafva tillgodonjutit en
ganska betydlig summa, såsom ersättning för de gevär, hvilka
Sverige kunnat för denna beväpning. — Hvad åter angar
det ogillande uttryck, som Gr. Anckarsvärd nyttjat derom,
att man ej sålt vapnen utan alt slopa dem, hvilka manafen
eller annan orsak funnit skäl att cassera, så får jag äfven erinra
om en annan historisk anekdot, hvilken är djupt inpreglad
i mitt minne, sedan unga år. I Sveaborgs fästning lågo
en hop pjecer, hvilka i början af 1800-talet försåldes och
lära inköpts genom 3:dje man för Kysk räkning, samt transporterats
till Kymenegårds fästning, och bland dem skola äfven
befunnits en del af de kanoner, hvilka år 1808 besköto
Sveaborg.
Jag förenar mig helt och hållet uti hvad Frih. Cederström
föreslagit, nemi. alt icke allenast ett anslag af84,000
r:dr årligen för ifrågavar. ändamål må beviljas under fyra
år, såsom StatsUtsk. föreslagit, utan att äfven detta anslag
mätte utsträckas till femte året, då vid R. St:s lagliga sammanträde,
deri i5 Januari 1845, tiden ej lärer medgifva att
för årets tillverkning genomgå de vanliga formerna för ett nytt
beviljande, dag förenar mig således i Frill. Cederslröms anhållan
0111 propus., i öfverensstämmelse härmed.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Med lifligt obehag,
finner jag mig dock af känslan manad att nu yttra några
ord. StatsUtsk. har i sitt betänk, rörtde extra-slatsreglei :n
9a
Den i8 Mars.
på för åtskilliga orter och städer enskildta företag af strömrensningar,
canal- och hamnbyggnader m. m., bortplåttrat
en betydlig del af de 6 millioner, hvilka varit att vid denna
riksdag använda för fäderneslandets fork ofi an. Dessa enskildta
företag hade måhända snarare genom allmänna lånebidrag
och bildade acliebolag bort befrämjas, samt endast
blifva af secondaire vigt i fråga om regler:n af dessa extra
statsutgifter och dispositionen af de betydliga tillgångar, sorn
Riket nu äger. Man hade på sådant sätt vida säkrare kommit
i erfarenhet af, hvilka ibland dessa företag varit för
Riket verkligen nyttiga, emedan dessa gått fram, under det
att de öfriga icke blifvit företagna. Jag är i öfrigt långt ifrån
att vilja klandra dessa företag, hvilka jag i alla fall
anser vara af betydlig nytta för Riket, i flerahanda afseenden;
men under del StatsUtsk. anslagit medel för dessa ändamål,
synes Ulsk. nästan antagit såsom grundsats, alt i Rikets
förråder ej bör finnas mer än en omgång gevär till fosterlandets
försvar. Jag bör tro och älskar att tro, att denna
StatsUtsk:s nu uttalade grundsats endast varit byggd på ett ifrigt
begrepp, och jag gör detta så mycket hellre, som jag
önskar att kunna respectera äfven en från min egen skiljaktig
opinion. Men om en nationens representant kunde finnas,
hvilken af parti-intresse och doldt uppsåt att tvinga Regeringen
lill ombyte af rådgifvarepersonal ville neka de till
Rikets försvar nödiga medlen, så skulle den omnteliga historien
icke underlåta att stämpla sådant såsom förräderi.
K. M. hade begärt 63o,ooo r:dr för gevärstillverkningen.
StatsUtsk. har till mer än hälften, eller till 2.5o,ooo rtdr,
nedsatt detta anslag. De inom detta Hus redan lemnade
upplysningar i ämnet hafva gifvit vid linndén, att den årliga
förslitningen utgör 3ooo gevär, eller just jemnt det antal,
som skulle kunna åstadkommas genom de medel, som Utsk.
velat anslå. Vi skulle således i denna punkt alltid stå på
samma ställe.
Gr. Anckarsvärd har förmodat, att en större varaktighet
af gevären borde kunna påräknas, och att således derigenom
nya tillgångar kunde vinnas. Harvid tager jag friheten
upplysa, att den nuvar. förbrukningen af 3ooo gevär är
byggd på passevolance-contracter med hela armeen, ställda
för de Svenska nya gevären på 3o års förbrukning, hvaraf
i5 år till krigsbruk och 5 år såsom exercisgevär. De äldre Engelska
gevären äro ställda på 20 års förbrukningstid, hvaraf i5
år till krigsbruk och 5 år såsom exercisgevär. För garnisonstrupper,
der slitningen är vida starkare, är denna passevolance.
beräknad på 10 år. Dessa kunna möjligen i en framlid förlängas,
men icke annorlunda, än i samma mån våra nya
Svenska gevär kunna ersätta de Engelska eller andra äldre
sorter, hvilka äro mindre varaktiga än de förra; då kan
visserligen förbrukningstiden förlängas, men delta kan likväl
ej taga sin början, förrän passevolance-conlracterna tillända
-
Den iS Mar
93
lupit. Således förfaller det skäl, Hr Grefven velat hemta
af den stora förbrukningen, enär denna har sin grund i gevärens
sämre beskaffenhet vid de nu ingångna contracterna.
Då denna fråga i alla fall kommer att gå till förstärkt
StatsUtsk., så torde det vara af mindre vigt hvad detta
RiksSt. beslutar, men jag tror mig likväl böra biträda hvad
af flera ledamöter här blifvit yrkadt, nemi. att bifalla hvad
PresteSt. i fråga om gevärsfabrikalionen beslutat, eller ett
anslag af 84,000 r:dr om året. Men då, under loppet af denna
riksdag, den omständigheten tillkommit, all K. M. funnit
andra rikens styrelsers åtgärder, att anskaffa slagkrutsgevär,
nödvändigt fordra, äfven för vårt försvar, tillegnande
af denna förbättring, och då förändringen af våra gamla
gevär lill denna construction visserligen äfven blir en
dryg kostnad, hvilken likväl ej bör hell och hållet eftersättas
och uppskjutas för nya gevärs tillverkning, ehuru
nödvändiga och otillräckliga anslagen dertill må blifva , så
tager jag friheten hemställa, om vi ej borde till K. M. öfverlemna
della anslag för tillverkning af nya gevär och förändring
af de förut varande, efter hvad K. M. sjelf del pröfvar
nödigt.
I öfrigt skulle jag äfven önska förändring i en annan
punkt af Utsk:s förslag i denna del, nemi. anslagets förlängning
till fem i stället för fyra år. Då gevärstillverkningen
är byggd på contrncter med enskildla factorier, och
då dessa conlracler böra fullgöras, äfven under det år, då
nästa riksmöte sammanträder, för hvilket ändamål en särskild
åtgärd då genast i annat fall skulle erfordras; så tol -  de det vara tjenligt att bevilja detta anslag på 5 år, med
84,000 rtdr b:co om året, hvarom jag äfven tager friheten
anhålla, att Hr Landtm, ville till Ståndet framställa propos.
Mitt yrkande består således af Irenne punkter: för det första,
bifall till det årliga belopp, som PresteSt. i fråga om
delta anslag beslutat; för det andra, den förändring i skrifve
Isen till K. M., att del må bero på K. M:s egen pröfning,
att använda detta anslag, dels till anskaffande af nya
gevär, dels till förändring af de gamla; och för det tredje,
detta anslags utgående under loppet af fem år, med 84,000
r;dr b:co om året.
Hr Silfverstolpe: Då här egentligen endast är fråga
om huru stort anslag, som för gevärstillverkningen skall
anvisas, så borde jag visserligen icke uppehålla tiden med att
genmäla några andra anmärknrr, som här blifvit gjorda; men
då jag likväl dertill blifvit uppmanad, så skall jag i korthet
besvara dem.
Här har blifvit sagdt, att priset på pistoler i Preussen
och andra länder är betydligt lägre än hos oss. Detta
är visserligen ganska möjligt, jag har ej haft tillfälle att
taga kännedom deraf. Hvad jag deremot bestämdt känner
Den i8 Mars.
är, alt uti England de gevär, som för armeen användas, kosta
2^ pund sterling, d. v. s., 3o r:dr h:co efter nu gällande
kurs. De Engelska gevären äro, på sätt här redan blifvit
upplyst, af en ganska dålig beskaffenhet. Deras enda
förtjenst består uti en utmärkt god låscqnstruction, men
för öfrigt äro de långt ifrån goda. När roan nu för Engelska
gevär får betala 2-J pund sterling, eller omkring 3o r:dr
b:co, så må del väl ej anses dyrt, om vi för Svenska gevär
betala 20 r:dr b:co, eller omkring 33 proc. mindre. Hvad
åter beträffar priset på pistoler, får jag anföra, att då för
några år sedan Lifregementets- och Smålands husareorpser
behöfde nya pistoler, och det, enligt gällande författningar,
ålåg regementscheferme att sjelfve med de enskildta factorierna
contrahera om priset; så tillfrågades disponenlerne af
Husqvarna factori, lill hvad pris de ville åtaga| sig denna
leverance, hvarpå de svarade, alt de ej kunde lenina pistolerna
för bättre pris än 28 r:dr b:co paret. Då detta anbud
var för högt, för att kunna antagas, men pistolerna
nödvändigt måste anskaffas, så beslöts att de skulle tillverkas
vid Carl Gustafs stads gevärsfactori. Tillverkningen
blef äfven derstädes fullgjord, hvarigenom pistolerna komino
att kosta omkring 24 r:dr b:co paret, således 4 i;dr b:co
mindre än vid Husqvarna. Man har sagt att pistolerna
skulle kosta mindre i Preussen än i Sverige, men man har
dervid förbisett, att constructionen af de Svenska pistolerna
måste göra dem dyrare. Dessa pistoler äro ämnade att kunna
användas till skjutning på långt håll, och deras construction
har blifvit uppgifven af en högst förtjenstfull person,
som förut varit nämnd under denna discussion, nemi. Hr
General Hellvig. Frih. Cederström har upplyst, att priset
på de Preussiska pistolerna blott upptager sjelfva maleriaiiernas
värde, oell att man icke dervid tagit i beräkning
kostnaderna för sjelfva arbetet samt fabrikens administration,
och närdetta är förhållandet, så kan det ej förefalla besynnerligt
att priserna för denna tillverkning äro mindre än
hos oss.
Med Hr Lagerheim instämmer jag uti hans yrkande
alt R. o. Ad måtte besluta, att till R. M. öfverlemna detta
anslag sålunda, att det må bero på K. M:s nåd. pröfning,
huruvida det skall komma att användas till förändring af
i förråden redan varande gevär eller tillverkning af nya.
För öfrigt kim jag ej föreställa mig, alt någon inom detta
Hus skulle vilja neka anslag till ett så nödvändigt ändamål,
som det ifrågavarande. Jag vill icke längre uppehålla R.
o. Ad:s tid genom besvarande af flera anmärkntr, än dem
jag redan upptagit, men anhåller vördsamt att få fästa R.
o. Ad:s uppmärksamhet på ett yttrande, som i böljan af
riksdagen här fälldes, då tredje hufvudtiteln var under öfverläggning.
Detta yttrande af Hr von Troil lydde sållin
-
Den 18 M ars.
95
da: ”Alt göra försvarsverket omöjligt, detta, — mine herrar!
vore intet mera eller mindre än förräderi.”
Gr. Frölich: Om icke redan tvänne civile ledamöter
inom delta Hus hade yttrat sig, och om icke Högv. PresteSt.
salt sig i spetsen för denna fråga, hvaraf jag således
bör förmoda, att det aldrig skall komma att gå skarpt till,
så skulle jag knappt våga att vidare yttra mig öfver frågan
om gevärsfabrikationen, men efter den, såsom mig synts,
fullständiga och alldeles tillräckliga redogörelsen för huru
denna fråga står, som Gr. Anckarsvärd har lemnat, och sedan
jag med mycken uppmärksamhet följt de svar, som derå
blifvit gifna, men deruti funnit de hufvudsakliga anrnärkmne
hafva blifvit förbigångna; så måste jag saga, alt jag ej kunnat
komma till någon annan slutsats, än den att something
is rollen in tlie fabrication af arms in ilie State af
Sveden. Här har blifvit förordad! det i mitt tycke högst
besynnerliga) arrangement, att man skulle kunna tvin
ga
oss att emottaga ett visst antal gevär, antingen de bchöfvas
eller ej. Uti den upplysning, som derom blifvit lemnad,
har saknats all uppgift om till hvad pris dessa gevär
skulle levereras. Jag förmodar att detta utgör en af de
punkter, som varit af beskaffenhet att icke böra omtalas,
ty det är möjligt alt dervid finnas sådana omständigheter,
som här skulle kunna uppväcka en alltför obehaglig discussion;
men nog af, när 3,000 gevär årligen tillverkas, så
bör det på 3o år kunna lemna en tillverkning af go,ooo
gevär, hvilket synes mig vara mera än som kan behöf
vas
, då Gr. Anckarsvärds beräkning åtminstone för: mig
gjort ganska sannolikt, att här borde finnas 2Ö0,000 gevär,
och ifall jag ej misstager mig deruti, så förefaller det mig
besynnerligt, alt man nu vill ställa gevärsfabrikationen på
ett så stort antal gevär. En värd talare, Hr Lefren, har ansett,
alt 5,ooo gevär, på sätt Regeringen begärt, borde årligen
tillverkas. Efter antagande af samma pris, som nu
gäller för våra Svenska gevär, skulle således på 36 år nedläggas
uti endast gevär en summa af 3,600,000 r:dr. Denna
calcul hvilar på en simpel multiplication af 5,000 med
20 och 36. Jag hemställer om icke detta redan innehåller
någonting förskräckande, hvartill de, sorn i detta fall hafva
bestyret med vårt försvarsverk, vilja leda oss.
En värd ledamot, Frih. Cederström, har erinrat, alt
här åtskilliga s. k. faux frais vidlåda denna frabrikation.
Ett sådant erkännande anser jag ej för olämpligt att nu re
levera,
och Frihtn har på sitt vanliga sätt med ett slags
moqueri yttrat sig öfver Gr. Anckarsvärds förslag att de gevär,
som vi nn hafva, först skulle förändras efter den nya
modellen, sägande, att Grefven trodde detta kunna ske på en
gång med alla 80,000 gevären. Om detta varit Grefvens mening,
så hade den visst varit orimlig, och Frih. Cederström
Den 18 Mars.
handlar visserligen försigtigt då lian vill förekomma flera
och alltför manga skrufvars lossande på en gång, då så många
redan finnas lösa. I sakens närvarande skick, och då här
af en ledamot, som en annan förklarat för en man af yrket,
nemi. Hr Lagerhjelm, liar blifvit uppgifvet, att man förfar
med en alltför ytterlig stränghet vid granskningen af
våra gevär, men det icke desto mindre å andra sidan befinnes,
alt, oaktadt en sådan stränghet vid emottagningen, afgången
likväl är 3,oco gevär 0111 året, hvilka mäste casseras;
så ser jag häruti ett så besynnerligt förhållande i denna
fråga, att jag tror det vara häst för lagstiftaren att gå tillväga
med någon varsamhet och afvakta något fullständigare
upplysningar i frågan vid en annan riksdag , innan han kastar
sig för vidt ut på gevärsfabrikationen.
Hr Lagerhjelm har vidrört den princip, hvarom jag yttrat
mig förut i dag, och jag instämmer visserligen med honom
deruti, att det är nyttigt sysselsätta arbetare, men nb.
om det sker i produetiv väg. Att det skulle låta göra sig
att tillverka gevär här af värt ypperliga jern och att sådant
äfven borde kunna ske till export, om ej till vår östra
granne, dock till andra, det vill jag gerna medgifva, och
jag tror att det kunde blifva en ganska betydlig exportartikel;
men bär är, roine herrar! icke fråga om annat än
att tillverka för att lägga i förrådet, och då kan jag ej
med Hr Lagerhjelm instämma deruti, att ett sådant sätt att
sysselsätta arbetare vore gagnelig!.
Ur en annan ledamots, Hr Lagerheims, luftiga tal vet
jag ej om jag rätt kunnat uppfatta, huruvida han i första
början deraf närmat sig till den grundsats, som jag förut i
dag tagit mig friheten yttra angide anslagen till cornmunicationernas
lättande; men för honom kunde jag och naturligtvis
alla de, som vågat tala emot hans åsigt i denna sak, befara
att komma i den cathegori, som han sagt i historien
skulle stämplas såsom förrädare. Detta Hr Lagerheims yttrande
är ett ibland dem, som jag tror att man utan afsaknad
kunde utesluta; likasom jag tror, att den historik Hr
Rosenblad velat framställa öfver den tid, då lian var pojke,
kan vara öfverflödig intilldess vi fått veta när Hr Rosenblad
sjelf anser den historiska perioden vara slutad. Emedlertid
får jag nu uppgifva de hufvudsakliga skäl, på grund
af hvilka jag instämmer uti de af Gr. Anckarsvärd gjorda
slutpåståenden. Dessa skäl gro, för det första, alt jag ansett
administrationen ej förtjena förtroende; för det.andra, att man
icke velat bestämdt förklara, hvarföre ej fulltalighet finnes
af de gevär, som vi ägde år i8<5; för det tredje, att det
löfte, som gjordes af Regeringen år 1817, blifvit ouppfyldt;
för det fjerde, att förråderna ej äro så completta, som de
efter en uppgjord probabililelscalcul borde vara, och för
det femte de höga priserna på gevären. På alla dessa skäl
Den 18 Mars.
97
kan jag, för min del, icke förena mig med dem, som önska
en sådan förhöjning, som PresteSt. tillstyrkt i afseende på
detta anslag Jag skulle snarare, såsom jag förut yttrat,
velat nedsätta delta anslag, men då nu Gr. Anckarsvärd liar
ansett alt man borde förblifva vid Ulsk:s förslag för den
votering, som jag förutser i denna fråga; så får jag förklara,
att det är med ledsnad — för att ej, lika med en annan
talare, säga med sorg, — som jag får beqväma mig till att
instämma uti hvad StatsUlsk. i detta hänseende tillstyrkt.
Hr Ri b biri g, bengt: Den sak, hvarom nu afhandlas,
är efter mitt förmenande af beskaffenhet att inga insinuationer
af mer eller mindre sårande beskaffenhet för erhållande
af hvad man önskar bora komma i fråga. Här hafva
blifvit begagnade temmeligen skarpa uttryck, hvarmed orden
förräderi, samvete och dylikt blifvit nämnda. Det yttrande,
som af Hr Silfverstolpe blifvit citeradt såsom afgifvet af en
nu frånvarande aktningsvärd man och ledamot af detta
Stånd, måste betraktas under hugkomst af denne mans enskilda
karakter. Hans uttryck torde ibland anses nog skarpa,
hvilket måhända äfven kan mig tillvitas. Jag tror således,
att man ej bör lägga mera vigt på detta uttryck, än
som höfves. I grunden tänker jag som han, men jag tror
ej, att det af honom begagnade uttrycket nu behöft citeras.
Jag skulle tro, att den sak och det ändamål, hvaröfver vi
här debattera, är af den beskaffenhet, att skiljaktiga meningar,
hvad sjelfva ändamålet angår, icke finnas inom detta Hus.
Ilar lärer nemi. ej finnas någon, som icke instämmer med
Hr Lefren deruti, att Riket måste med små eller stora uppoffringar
alltid försättas i det möjligen bästa försvarstillstånd.
Då härtill otvifvelaktig! fordras tillräckliga vapenförråd
för ej allenast den indelta armeen och beväringen,
utan äfven, så vidt möjligt är, för man ur huse, om jag så
får uttrycka mig, så instämmer jag fullkomligt med honom
uti den önskan, att förråderna måtte blifva så completta
som ske kan; men här är en annan fråga, nemi. huru man
skall gå tillväga för alt ernå detta allmänt önskade mål? Tager
man saken sådan den är, så behöfves ej att med skarpa
insinuationer eller skuggkastningar söka komma dertill, utan
vi måste upptaga skälen å ena och andra sidan, öfverväga
dem, och sedan besluta. Olyckligtvis torde, i fråga örn anslag,
i allmänhet den sinnesstämning, som för närvar, råder,
äfven hafva varit orsaken til! de afprutningar, som ägt rum
för ifrågavar. behof. Huruvida någon anledn. att pruta förefinnes,
blir en annan sak, men å andra sidan framställer
sig äfven för mig den frågan: hvarföre har man vid många
tillfällen begärt så mycket, att prutning på de begärda
anslagen kunnat få äga rum, utan alt Styrelsen funnit sig
förhindrad alt bedrifva ärendena, åtminstone till egen be
22
H. i3
98
Den 18 Mar
låtenhet? Det förefaller mig besynnerligt, att, då man framställer
ett anslag såsom oundgängligen nödvändigt lill upprätthållande
af Rikets sjelfständighet, men summan likväl
alldeles icke eller blott till en del erhålles, densamme, som
förutan erhållande af allt hvad han begärt ansett omöjligt
alt kunna upprätthålla denna sjelfständighet, ändock qvarblifver
på sin plats och försöker samt lyckas i hvad han
ansett omöjligt. När sådant kan ske, är det äfven förlåtligt,
om de personer, som ej sjelfve kunna intränga i djupare
statsmannaåsigter rörtde verkningarna af det ena eller det
andra beslutet, skulle vara tvehogsne då det begäres anslag
huruvida dessa böra hel t och hållet eller till en del bifallas
eller alldeles afslås. Man tycker sig väl kunna fordra alt,
då ett anslag begäres, orsakerna till behofvet böra vara noga
utvecklade för att kunna föra hvar och en representant till
ett riktigt omdöme och ledning vid beslutets fattande, synnerligen
under förhållanden, då man ej kan förlita sig derpå,
att hvad som begäres alltid verkligen är af nöden. Det är
dessa orsaker, mine herrar! sorn jag tror väsendtligen bidraga
till våra olika åsigter om hvad som behöfves eller
icke behöfves. Det är kanske icke värdt att tala om sina
egna önskningar, som kallas fromma, då deras fullbordan
synes aflägse; men jag kan sällan afhålla mig ifrån att yttra
denna förhoppning om framtida ljusare dagar, då den
med mindre djupa statsmannaåsigter begåfvade representanten
kan få hafva fullt förtroende till deni, som borde hafva
det, utan att så noga och misstänksamt behöfva utforska huruvida
det uppgifna behofvet finnes eller ej. Vöre förhållandet
sådant, så tror jag att bifall till hvad som begärdes
snarare lemnades, och att vi då ej skulle vara tvehogsne af
fruktan att misstaga oss, då vårt svar och våra penningar
äskades. Då likväl förhållandet nu är motsatt, och hvarken
fullständig redogörelse för behofvet finnes, ej heller det förtroende,
som jag önskade, då här är fråga om att bifalla
eller afslå det begärda anslaget; så är ej annat råd för den
representant, som sjelf icke är i tillfälle att undersöka hvad
som är det rätta, än att bifalla hvad han tror vara oundgängligen
nödvändigt, men ej mera, för att på sådant sätt
noggrannt kunna hushålla för folket och söka att nedsätta
deras dryga skattebördor. Hvad sjelfva saken särskildt angår,
så måste jag bekänna, lika med Gr. Anckarsvärd, att
jag ej kan inse huru det är möjligt, att 3,000 gevär årligen
skulle blifva obrukbara. E11 värd ledamot har väl i den frågan
upplyst, att grunden härför ligger deruti, att en viss
tid är antagen, hvarunder geväret anses vara dugligt till
krigsbruk, hvarefter det härtill anses otjenligt och endast
nyttjas till exercis. Jag skulle ej gerna vilja antaga att denna
princip så ovillkorligt tillämpas alt, ehuru geväret efter
den förmodade tiden kunde befinnas brukbart, detsamma
likväl casserades. Detta vore lika orimligt, som då en sjuk
Den 18 Mars.
99
person ansågs vara död, men han sjelf förklarade att han
Jefde, manda svarade honom: tig du, det måtte läkaren veta
bättre än du. Blefvo dessa 3,ooo gevär verkligen för
hvarje år obrukbara och behöfva de utgallras, så kan jag
ej undertrycka den lanken, alt alltför ringa vård örn gevären
äger rum, och då bör detta kunna hjelpas; men jag får
också öppet gifva tillkänna, att alltför liten anledn. till en
sådan förmodan finnes, ty efter hvad jag sett är vården om
gevären temmeligen god. Måhända är vid brukningen
någon gång mindre noggrannhet iakttagen, som gör att ett
och annat försl i tes, förrän det behöfdes. Jag anser i alla händelser
den principen vara oriktig, alt man skall helt och
hållet cassera ett gevär, för det att det är mindre godt.
Jag vet ej hvarföre man icke kunde hafva det qvar i förrådet.
Man har talat om, att med sådana gevär ”slår man
ej ihjäl någon fiende;” men jag hemställer likväl om ej ett
mindre godt gevär är bättre att hafva, än intet gevär. Iakttoge
man större noggrannhet, när man utgallrade gevären
och classificerade dem samt behölle dem, som ej vore alldeles
odugliga, så skulle säkerligen flera goda gevär finnas
än som nu är förhållandet. Uppgiften att 3,ooo gevär skulle
behöfva årligen utgallras gör att jag och många andra med
mig, kanske ännu mer än jag, måste misstänka, att behofvet
ej är så stort, som det af Regeringen blifvit uppgifvet
för att kunna complettera förråden. Den som omöjligen
kan inse, att 3,ooo gevär årligen behöfva utgallras, kan
icke heller fatta, alt, såsom Hr Lefre'n anfört, det skulle behöfvas
8o år för att, bringa gevären i våra förråder till det
antal som erfordras. Om man antager, att endast r,ooo
gevär om året behöfde casseras, så skulle visserligen ej dessa
8o år åtgå innan antalet blefve fyldt. Det är ledsamt
att behöfva på sådana grunder, som jag nu anfört, neka
ett hegardt anslag, som man verkligen anser behöfligt, ja
möjligen alltför litet lill vinnande af det goda ändamål,
som dermed bör åsyftas, men då man ej är öfvertygad om,
att penningarne verkligen behöfvas och blifva så använda,
alt den största möjliga frukt af dem erhålles, så är del också
ganska svårt för representanten, som måste ansvara för
huru han förvaltar folkets tillskott, att tillstyrka ett anslag,
synnerligen då det vid närvar, förhållanden är fråga om
ett större, än det Utsk., som bearhetat frågan och haft tillfälle
att om bebofvet taga den noggrannaste kännedom, ansett
sig kunna tillstyrka. När jag således ej tilltror mig alt
med mera insigt än Utsk. bedomina huruvida hehofvet är
större, än Utsk. uppgifvit, så anser jag mig också helt och
hållet obefogad alt biträda den mening, som en eller två
personer af detta Stånd velat göra gällande, nemi. att vi
skola bevilja mer än hvad StatsUtsk. har föreslagit; menför
alt i min man icke hindra vinnandet af det goda syftemä
-
100
Den 18 Mars.
let, så vill jag, oaktadt den betänklighet jag måste hysa i
afseende på gevärens vård, då 3,ooo uppgifvas till årlig cassation
eller den noggrannhet, sorn borde iakttagas vid cassationer,
bifalla hvad StatsUtsk. föreslagit, men kan ej gå derutöfver
förr än jag genom tillförlitliga upplysningar blir öfvertygad
om ett större behof. När detta blir fullständigt
utredt, så skall jag ej tveka att för min del bevilja huru
mycket som anses beliöfligt för detta ändamål, vore det äfven
4 eller 5 gånger så mycket.
Gr. Anckarsvärd: Jag har, på grund af min uppfattning
af representations kallets åligganden, sökt alt göra gällande
här den öfvertygelse, jag kunnat hysa, den erfarenhet, jag trott
mig äga, och den kännedom om sakförhållanden, hvilken jag ej
ansett mig sakna. Jag har, såsom jag vågar hoppas, gjort detta
under det fullkomligaste iakttagande af vederbörlig aktning för
andras meningar, och jag har, hvarken vid detta, eller vid något
annat tillfälle, såsom jag tror, tillåtit mig alt ifrågasätta
hvarken motiver eller samvetsförhållanden vid öfverläggningar
om allmänna angelägenheter. Frih. Cederström har
bär framställt sin mening, såsom om mitt samvete skulle
hafva stått i bakgrunden vid den tankeyltring, som jag vågat
framställa om gevärsfabrikalionen, såsom grund för milt
bifall eller afslag på de begärda summorna. Jag vill ingalunda
bemöta Fiihrns yttrande på annat sätt, än med den
förklaring, att jag är öfverlygad om alt Husets majoritet
tror mitt samvete vara fullt ut så rent i detta hänseende,
som Frih:ns, och att, om vi gå på olika vägar, så gå vi likväl
båda till samma mål och äga ingen annan syftning, än
vårt gemensamma fäderneslands bästa. Misstagen utgöra en
af mensklighetens största och oeflergifligaste rättigheter. Dessa
kunna vid detta, såsom vid många andra tillfällen, möjligen
läggas mig till last; men, mine herrar! ett elakt uppsåt
kommer aldrig att belasta mitt samvete.
Jag ämnar ingalunda, vid detta tillfälle, ingå i någon
vederläggning af hvad sorn blifvit yttradt emot mina åsigter.
Inom detta Hus skulle det vara ett temmeligen fruktlöst
företag, då så många af Husets medlemnar äro män af yrket
och följaktligen äga de insigter, som erfordras för bestämmande
af deras öfvertygelse till resultat af beslut i
denna del.
Hr Rosenblad har, såsom jag tror, oriktigt uppfattat
milt yttrande, säkerligen till följe af någon otydlighet i mitt
framställningssätt, då han nemi. trott det jag förklarat min
åsigt för nyttan af försäljning af gevär med slopning. Då
något missförstånd häruti har ägt rum, så ber jag blott att
få nämna, att jag ej kan göra mig begripligt, hvarföre någonsin
något enda gevär ur våra förråder bör säljas, och att
jag ännu mindre kan göra mig begripligt att dessa gevär böra
slopas, d, v, s., sönderhuggas och göras alldeles onyttiga,
Den 18 Mars.
sä att endast materialbitarne deraf kunna till ett så obetydligt
pris för statsverkets räkning försäljas, att icke i min
tanke en vida ändamålsenligare hushållning dermed vore att
förvara geväret, så cassabelt det också vore ; ty omöjligen kan
det blifva så bristfälligt, att det icke kan barnen bajonett, att
det ej kan tjena vid en landtstorm, då man måste beväpna allt,
som möjligen kan beväpnas, bela Svenska befolkningen. Då
loide allt ordande i scientifik! hänseende, allt tal om stor
fosterlandskänsla blifva lomma ord, när det en gång gäller
att handla, och när sjelfva effecten skall komma att visa sig.
Af Hr Lagerheims yttrande måste jag bekänna, att, då
han inlåtit sig i discussion öfver denna fråga, så hade
jag väntat ändra upplysningar, än dem han meddelat. Jag
har tjenat i många år vid samma värfvade regemente, som
han. Det är ifrån denna min tjenstetid, som jag isynnerhet
har i minnet min erfarenhet om gevärens möjliga slitning.
Jag har således ifrån delta håll snarare vunnit ett
understöd för min åsigt, att omöjligen, mine herrar! —
jag vågar bestämdt uttala detta ord — omöjligen 3,ooo
infanlerigevär kunna årligen förslitas, med den ringa tjenstgöring,
som af Svenska armeen årligen bestrides. Vid det
regemente, som Hr Lagerheim tillhör, af 800 man, med den
passevolance, som han sjelf antydt vara den för gevären bestämda,
skulle den årliga slitningen för dessa 800 gevär
belöpa sig till 80 gevär. Jag vill ej trötta R. o. Ad. med
sifferberäkningar, men denna gevärsslitning på 800 gevär för
en trupp med 12 månaders tjenstgöring och deraf minst 3
månaders exercis om året, torde, med biträde af en enkel
division, lätteligen kunna leda en hvar till resultatet af gevärsslilniogen
för hela Svenska armeen. Denna beräkning
måste visa en gevärsslitning af 21 dagar, som jag likväl i
min beräkning upptagit till en månads slitningstid, hvilken
visst icke öfver hufvud belöper sig på hela armeen; det veta
herrarne så väl som jag.
Hr Silfverstolpe liar ifrågasatt, huruvida uti de uppgifter,
som jag anfört i afseende på kostnaden för olika nationers gevär,
varit beräknad någon annan kostnad, än deri för sjelfva materialierna,
utan att kostnaden för arbetet och embelsmäns aflönande
med mera dylikt blifvit upptagen. Jag erkänner att jag ej
har några sådana speciella uppgifter, ty uti det bref ifrån General
von Hellwig, hvilket jag åberopat, namnes blott factoriets
pris. Jag skulle föreställa mig alt i alla väl anordnade
Kronans verkstäder, så väl materialierna, som allt öfrigt,
måste ingå uti beräkningen, samt alt med factoriets pris måste
menas hvad geväret kostar, när det är färdigt att utJemnas
ifrån facloriet, emedan jag ej föreställer mig att en
stat, vid beräkningen af sina utgifter, skulle kunna vara intresserad
af alt bedraga sig sjelf. Om således denna tillverkning
göres af soldater eller andra, så skulle jag tro att
beräkningen af kostnaden i alla fall måste omfatta det hela
102
Den 18 Mars.
och alt med factoriets pris bör förstås hvad gevären i sin
helhet kostat. Jag anser mig likväl skyldig att medgifva
Hr Silfverstolpe, att jag ej för något af de uppgifna fallen,
hvarken för Preussen, Ryssland eller Frankrike, känner hvilken
beräkningsgrund, sorn blifvit begagnad; jag har endast
meddelat uppgifterna sådana, som jag fått emottaga dem.
Jag anser Hr Silfverstolpe för en så redbar man, att jag ej
ifrågastäIler alt han icke svar ar mig på en fråga, lika öppet,
som jag tager mig friheten att framställa den till honora.
Hr Silfver stolpe har yttrat, att de sista pistolerna, som Lifreg:tets
och Smålands Husarer fått emottaga, och som blifvit
tillverkade vid Eskilstuna, kostade lr\ r:dr btco paret. Jag
tager mig friheten till Hr Silfverstolpe framställa en dylik
fråga, som lian gjort mig, nemi. huru han i detta afseende
liar ber äknat dessa 24 r:dr, och om det kan anses var a hvad
dessa pistoler verkligen kostat factoriet eller Staten. Jag
tager mig friheten fråga, om cassalionen på dessa pistoler
varit stor eller liten, och om denna cassation, efter vi kommit
på det capitiel, äfven är inbegripen i det uppgifna priset
af 24 r:dr, örn någon ränta på capitalvärdet för factoriet
är beräknad i dessa 24 r:dr, och huru sig dermed förhåller.
Jag yttrar i detta hänseende hvarken någon tro eller
någon tvifvel; men då ett tvifvel i afseende på mina uppgifter
blifvit framstäldt, så torde det ej finnas obehörigt örn
jag begär underrättelse i afseende på de förhållanden, som
emot mig blifvit anförda.
Jag vidblifver alltid min öfvertygelse om omöjligheten
af 3ooo gevärs förslitning om året. Jag ber herrarne observera,
att detta är den förslitning, som är uppgifven. Om
förhållandet varit sådant och örn hushållningen varit ändamålsenlig,
jag vill icke säga god, men ändamålsenlig, så skulle,
om pä de sista 20 åren 3ooo gevär årligen blifvit casserade
såsom förslitna, d. v. s. blifvit obrukbara, så borde genom
en förnuftig hushållning i förråden finnas 60,000 casserade
gevär, och jag skulle anse det vara en stor lycka för
Sver ige, en stor lycka för vårt försvar, 0111 dessa 60,000 gevär
funnes; ty min öfvertygelse är, att det skulle tarfva en
ganska lindrig kostnad att sätta dem i stånd, för att, ej såsom
Hr Lefrehi yttra!, icke kunna döda någon fiende, utan
tvertom för att kunna uti en icke obetydlig mån döda hvilken
fiende som helst.
Jag har intet vidare att yttra i denna fråga, utom att
jag vidblifver mitt förra påstående, väl förståendes att jag
der till ansett mig tvungen, emedan jag ej anser mig befogad
att här emot den allmänna meningen yrka en sådan nedsättning,
som jag ansett böra äga rum, på de grunder och
skäl, hvilka jag anfört. Jag fortfar således att yrka bifall
till Utsk:s betänk , men emotsätter mig livad som af flere
ledamöter blifvit yrkadt, nemi. att anslaget skulle blifva faststäldt
för 5 år i stället för 4 år. Jag skall utbedja mig
Den 18 Mars.
io3
att i största korthet få äfven dertill anföra några skäl. Dessa
skäl äro, att jag tror det vara en af de största olyckor
för vårt constitutionella samhälle att icke R. St. oftare sammankomma
för att undanrödja missförhållanden, hvilka troligen
icke skulle kunna till den grad äga rum, om Regeringen
och Representationen hade tillfälle att oftare arbeta
tillsammans med hvarandra. Jag anser det således vara ytterst
välbetänkt af StatsUlsk. att hafva bestämt dessa 4 år,
och anser på denna grund att ingen olägenhet kati uppkomma
genom bifall till denna del af StatsUtsk:s tillstyrkande.
Jag anhåller om propos. derpå.
Frih. Boye, Ludv.: Frågan om Sveriges försvar tillhör
hvarje Svensk man, utan afseende på hans yrke, så
framt han annars lifvas af Svensk känsla, och således icke
är liknöjd för den förskräckliga händelsen, den förskräckliga
tanken, att Sverige en dag skulle kunna falla, derföre
att R. St. ej tänkt på medel att anskaffa vapen lill
dess försvar. Jag erkänner intet uteslutande hinder för någon
ledamot att yttra sig derom. Tverlorn anser jag hvarje
ledamot inom detta Hus vara skyldig att visa den vördnad
för Sveriges sjelfständighet, som pä honom kan ankomma.
Jag ingår således i ämnet. Jag har hört tvänne ledamöter,
linder hvilkas vård våra gevärsförråder äro ställda,
här yttra sig; jag har hört dem framställa förhållandet sådant,
att om vi i dag eller i morgon finge krig, så har folket
väl armar, men icke gevär att försvara sig med. Jag
beklagar djupt, att en fråga af den natur, som den om Sveriges
försvar, kunnat förvandlas till en partifråga. Jag trodde
sannerligen, att ehuru skiljaktiga vi, rör:de vår inre politik,
äro i åsigter, så skulle vi likväl alla (och jag har äfven
från den andra sidan hört önskningar derom) vara ense
om bifall till de medel, hvilka äro nödvändiga för Sveriges
försvar. Man har, långt derifrån, velat neka hvad som
fordras för vårt försvar. Jag bekänner, att det svär emot
min Svenska känsla, att neka fäderneslandet hvad som nödvändigt
fordras till dess försvar, älven derföre, att om jag
flyttar mig i Sveriges fienders ställe, så frågar jag, hvad skulle
de votera, annat än afslag, om de hade rätt att votera
i denna fråga? Jag vill ej förnärma något uppsåt , något
samvete,— bevare Gud derifrån ! Personligen känner jag dem,
som talat för en annan mening, och jag känner dem personligen
så, att jag ej betviflar deras patriotism; men jag tror,
att de, i detta ögonblick, äro förvillade af sina partiåsigter.
Jag har här hört nämnas, att StatsUtsk. gjort väl uti
att blott bevilja anslaget för fyra år. Äfven jag är af den
tanken, att det är för långt emellan hvarje riksdag, och att
detta skadar det allmänna; men må denna reflexion leda oss
till att söka utverka en förändring i delta afseende af våra
Den 18 Mars.
grundlagar. Så länge de äro oförändrade, har Representationen
ingen rätt att, genom begagnande af olagliga medel, söka
tvinga K. M. till något annat, än hvad constitutionen bjuder.
Constitulionen bjuder riksdag hvart 5:te år. Nå väl! må det
i öfrigt ankomma på Regeringens ansvar inför historien och
dess eget samvete att sammankalla oss, då det är nödvändigt för
landels väl, men försökom ej för mycket, trädom ej öfver den
gräns, som grundlagarne för oss utstakat. Jag tror detta
tillstyrkande af StatsUtsk. innefatta en olaglighet, och alldeles
icke tror jag att någon, med uppmärksamhet på våra
grundlagar, kan neka, att icke delta är ett frånträdande ifrån
grundlagarnes uttryckliga bud. Jag förenar mig med
Frih. Cederström uti anhållan örn den propos., som han
begärt.
Hr Silfverstolpe: Jag får lemna den upplysning,
som har blifvit begärd rörtde förhållandet med den uppgifna
förslitningen af 3ooo gevär om året. Jag har ej sagt, alt
det är 3ooo gevär som förslitas, men att, om man tager i
betraktande värdet af alla de olika vapen, som förslitas, och
förvandlar dem lill infanterigevär för att erhålla en beräkningsgrund
för detta anslag till gevärstillverkningen, hvilken
beräkningsgrund ej bör anses för hög, då man betänker den
dåliga beskaffenheten af de Engelska gevär, som begagnas
till exercis och bajonettfäktning, och den betydligt större
förslitning som deraf är en följd; så kommer man derigenom
lill det resultat, som jag uppgifvit, nemi. en årlig förslitning,
af 3ooo gevär, d. v. s. efter en approximativ beräkning,
som ej i skarp siffra kan uppgifvas, emedan den är beroende
af passevolance-contracter, af hvilka en del äro afslutade
på längre, andra på kortare tid. Krigs-colI:m, som
har vården om dessa ärenden, söker på allt sätt att förlänga
passevolance-contracterna så mycket som möjligt; men då
passevolancetiden är ute, så inträder åter skyldigheten att
utlemna nya gevär i stället för de förra. När man då lemnar
ut Engelska gevär, så kommer nian verkligen, genom ofvennnämnda
beräkning, till det resultat, att omkring 3ooo
gevär om året förslitas, men jag får ytterligare fästa
uppmärksamheten derpå att denna beräkning omfattar alla
slags vapen.
I öfrigt får jag endast tillägga, att jag nödgas instämma
med Frih. Cederström uti hans yrkande, att detta anslag
måtte utsträckas till 5 år, emedan i annat fall år i8^5
skulle inträffa samma förhållande, som ägt rum vid denna
riksdag, nemi. att man måste begära särskildta anslag för det
sista året, innan den nya staten blifvit reglerad. Det är
alltså nödvändigt att fastställa anslaget för 5 år, i stället för
4 år, och äfven jag anhåller således om Hr Frih. o. Landtnäs
propos. derpå.
Frih.
Den 18 Mars.
io5
Frill. Cederström: Af Gr. Frölich liar blifvit framställd
en anmnrkn. emot mitt yttrande om de faux frais,
hvilka bidraga till elt högre pris på gevären i Sverige än i
andra länder. Jag hade ej väntat mig ett sådant yttrande
af en ledamot, som påstått sig vara skäligen kunnig i hvad
som vid andra länders tillverkningar och fabrikationer äger
ruin. Flan barde filina, att der Slaten bekostat byggnaderna
och anläggningen äro ej räntan på capitalet, likasom de
S. k. faux frais, och icke heller lönerne för de embets- och
tjenstemän, sorn der äro anställde, utan endast malerialierne
och arbetskostnaden för handtverkarne inberäknade i privet
på tillverkningen; men vid enskilda fabriker måste uti
priset äfven inberäknas intresset på sjelfva anläggningen. Gr.
Frölich har jemväl ansett, att gevärsfabrikationen skulle vara
en ganska nyttig sak för Sverige, om densamma vore
beräknad på export, men han finner den alldeles icke af
nytt.i för Sveriges försvar. Detta må vara honom förbehållet,
för min del påräknar jag ej någon annan nytta deraf,
än alt denna fabrikation må vara tillräcklig för fäderneslandets
försvar.
Här har blifvit framsläldt af Gr. Anckarsvärd, att menniska!)
kan misstaga sig, och att misstaget ej bör räknas till
afsigt. Jag har ej framställt något misstag såsom afsigt, men
det finnes saker, mine herrar! deruti misstag ej kunna äga
rum, der medborgare omöjligen kunna misstaga sig, såframt
de vilja förtjena rättigheten att anses såsom medborgare,
nemi. i fråga om bidrag till försvaret, vare sig genom sina
personer, eller med anslag och uppoffringar af egendom ;
deruti få och kunna ej misstag erkännas af någon verklig
medborgare.
Hr von Hartmansdorff, Aug.t Jag hade velat undvika
att yttra mig i detta ämne, der så många män af yrket
redan gjort det; men då en ledamot, hvilken börjat med
alt beklaga sig öfver de insinuationer, som Frans motståndare
gjort emot dem, Hvilkas mening lian tillhörde, likväl slutade
med yttranden om personligt förtroende, personlig redogörelse
m. m., så lära de svårligen kunna förklaras annorlunda,
än såsom framkastade förebråelser, hvilka fordra
svar. Jag viii icke nu, då tiden är så långt framskriden, och
då Ståndet torde vara otåligt att få sluta denna öfverläggning,
ingå i någon närmare utveckling af saken. Men då
Grefven här upprepat en ofta hörd sats, att en Konungens
rådgifvare, som ej får de anslag lian begär, borde afgå från
sitt embete, så får jag fästa uppmärksamheten derpå, att
åtminstone tvänne af Konungens rådgifvare under denna
riksdag redan vidtagit den utvägen, utan att deras förvaltningsgrenar
fått ett öre mera i anslag derföre att de afgålt.
Hvartill gagnar då liela åtgärden ? Jag vill nu ej yttra mig vid22
H. l4
io6
D e 11 18 Mars.
fyftigare härom, men jag förbehåller mig, attén annan gång
få upptaga detta ämne till särskild utredning, för alt visa
de för samhället vådliga följder, hvilka skulle uppkomma,
om RiksSttn skulle hylla ett sådant handlingssätt. I saken
instämmer jag med Frih. Cederströins förslag, att anslaget
matie höjas till del belopp, som PresteSt. beviljat, och att
det måtte gifvas för fem år. Jag förundrar mig öfver, att
en ibland grundlagens väktare vid denna riksdag kan tillstyrka
R. St. att ställa anslaget så, att riksdag skall framtvingas
förr än grundlagen det medgifver och att således
begagna de medel man äger lill att åstadkomma olagliga påföljder.
Jag är öfvertygad om att R. o. Ad. ej biträder honom
i dylika bemödanden.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph:
Frih. Cederström har yttrat, att det förhållande representanten
iakttager i denna fråga, skulle bevisa med huru stor
värma han omfattade fäderneslandets väl. Mine herrar! Frih.
Cederströins sats står fast, men låtom oss lemna åt bouoin
sjelf att bedomina, om de visa sig mest måna 0111 fäderneslandets
väl, hvilka lika med honom yrka ntt vi skola bevilja
detta anslag, eller de, hvilka yrka att vi ej skola bevilja
andra anslag, än dem, hvarom vi kunna vara öfvertygade att
de blifva använda till det ändamål, som dermed varit afsedt
och ej förspillas, såsom 0111 de vore använda för att uppbygga
ett Babels torn. Äfven utan Gr. Anckarsvärds intressanta
och på sakkännedom grundade framställning torde
det ej finnas många, jag vill ej säga inom Representationen,
utan inom hela nationen, som ej inse det oriktiga och äudamålslösa
uti det sätt, hvarpå man hittills gått tillväga, för
att förse fäderneslandet med försvarsvapen. Jag säger, det
torde ej finnas många inom nationen, som ej inse huru ändamålslöst
man i detta afseende gått tillväga, utom dem,
som fått sig detta bestyr uppdraget. Är nu allmänna öfvertygelsen
sådan, så torde det vara lätt atl finna, att Representationen
ej kan vara villig att bevilja några anslag, ulan
tvei tom anser, att ju mindre medel den lemnat, desto mindre
har den gifvit till spillo. Det förhållande, som hittills
ägt rum vid vår arsenals iståndsättande och förseende med
vapen, gifver icke blott skäl att förmoda, utan gifver älven
visshet derom, att de anslag, som för detta ändamål beviljas,
mäste anses helt och hållet förspillda. Må det således
ej förundra någon, om det är med smärta, sorn representanten
beviljar anslag, under det man beklagar att de vapen
blifvit slopade, som måhända äro de enda, hvilka vi en
gång i farans stund hafva till fäderneslandets försvar. Man
har sagt, att dessa vapen ej kunde slå ihjäl de fiender, som
vi hafva alt strida emot, men måhända äro de likväl
bättre än de vapen, med hvilka vi stridde i slaget vid Helsingborg.
Hr Rosenblad har ursägtat den slopning af va
-
D p ii 18 Mars.
peri, sorn ägt rum, med anförande af ett exempel, att man
tog beslyckningen ifrån Sveaborg och sålde den till Ryssarne,
samt att samma kanoner sedan begagnades mot Sveaborg;
men, mine herror! man skulle kunna säga, alt örn
delta skett en gång, så kunde det ju möjligen lyckas ännu
en gång, ifall man gjorde ett förnyadt försök. Särskildt står
jag i förbindelse Iros Hr Rosenblad, derföre att lian upplyst,
alt för de vapen, som från våra förråder lemnades till
den Nordlyska nationalarmden, fullkomlig ersättning blifvit
leornad; men jag tror, att man till honom skulle stå i en
ännu större förbindelse, om lian kunde upplysa, hvart dessa
medel tagit vägen.
Jag tager mig slutligen friheten göra Frih. Boye uppmärksam
på ett misstag, då hail sagt, alt ledamöter af Krigscollini
eller de, som hafva inseende öfver armeVns materiel,
skulle hafva yttrat., alt vi, i händelse detta anslag ej beviljades,
skulle befinna oss alldeles utan vapen. Jag vill förmoda
alt detta var ett misstag, ty i annat fall skulle Hr
Frihtn, under det lian velat öfverhopa Styrelsen med lagrar,
endast kastat på densamma mörka skuggor och sagt om Styrelsen
hvad som vore värre, än någon ledamot af Representationen
ännu yttrat.
Hr Lagerheim; Med den aktning jag alltid sjelf hyser
för mina motståndares meningar och motiver, förefaller
det mig i sanning svårt att upptaga det tillmäle, som här
blifvit mig gjordt, att hafva stämplat dem, sorn med mig
voro af motsatt lanke, såsom förrädare. Jag har börjat med
att säga, att jag älskar alt tro SlatsUtsk:s grundsatser hafva
varit byggda endast på ett irrigt begrepp, och att jag i
sådant afseende rcspecterar det. Jag har blott tillagt, att
oni en Nationalrepresentation möjligen kunde åsidosätta anslag
lill oundgängliga kostnader för försvarsverkets behof af
partiintresse och doldt uppsåt att tillvägabringa en förändring
af Styrelsens rådgifvareomgifning, så skulleden omutliga
historien icke tveka att stämpla detta såsom förräderi,
och denna mening vidblifver jag inför hvilken församling
som helst. Härtill vill jag äfven lägga, att uti intet annat
land, mig veterligl, nationens representanter pläga såsom cabinettsfrågor
behandla anslag lill sina rikens försvar; dessa
kunna ej blifva frågor på lif och död för ministeren, men
de kunna blifva det för samhället, om någon catastrof under
tiden oförberedt skulle inträffa. Hvad Gr. Anckarsvärd
trott sig finna i mitt yttrande, har icke af honom varit ett
misstag. Jag har verkligen delat hans åsigt, ali en minskning
af den nuvar. gevärsförbrukningen borde vara att för
framtiden motse. Jag har yttrat delta mera af ärlig öfvertygelse
än till fördel för den mening örn behofvet af ökadt
gevärsanslag, som jag yrkar, och anser, att en mindre förslitning
för framtiden bör kunna äga rum, men endast un
-
ioS
Den 18 Mar s
der tvänne förbehåll: det ena all Rikets förråder ina sältas
i tillfälle, att, i stället för de brukliga Engelska gevären, utlemna
nya Svenska gevär, och det andra, att de af Krigseotlrm
nu upprättade contraeter inom armeen må hinna löpa
till ända. Så vida har jag delat Hr Grefvens mening,
och jag gör det ännu.
Gr. Frölichs yttrade rent materialistiska åsigt, att det vore
mindre skäl att använda arbetare till gevärsfabrikation,
än till annat mera produetivt arbete, anhåller jag endast få
möta med den anmärka., att sjelfständighet och ära också
äro produeter, ehuru luftiga, alldenstund de äro ide'ella och
höra till högre regioner än materiens.
Gr. Horn: Jag uppträder visserligen icke för alt försvara
krigsadministrationen. Jag har tillförene på detta ruin
yttrat min öfvertygelse, allden aldrig kunnat vara förträfflig
eller ens god i Sverige, så splittrad inom särskilda auetoriteter,
som den hittills varit. Vi bade väl hopp, att genom
en sammanförd kraft, under en förändrad administrationsform,
något nyttigt i denna del skulle kunna åstadkommas,
men verkningarne deraf hafva ännu ej låtit skönja sig,
och dertill finnas många orsaker. Jag hoppas likväl för en
framtid mera kraft, enighet och förmåga inom en concentrerad
styrelse, än inom en splittrad. Då torde det också
blifva tillfälle alt tillse, huruvida man har anledn. att verkställa
alla de tillgöranden, som ifrån ett sådant departement
kunna komma att underställas R. Stts pröfning. Hvad jag
nu har att betrakta, är endast fäderneslande ts behof af försvar.
Det har bär blifvit yttradt, äfven af dem, som motsätta
sig beviljandet af detta anslag, att man skulle önska
försvaret så fullkomligt, som möjligt. Jag delar denna åsigt,
och tror det vara en oundviklig nödvändighet för detta försvar,
att åtminstone hafva gevär till fulla behofvel. Sa länge
således våra förråder ej äga ett sådant antal gevär, hvilket
jag uppskattar till minst 200,000, så finner jag all anledn.
att öka denna fabrikation, och vid detta tillfälle, då
oförutsedda tillgångar, då öfverskotter finnas för R. St. att
använda, anser jag det just vara till så stora fosterländska
ändamål, som man bör använda dessa medel. Det ar således
enl. mina åsigler nödvändigt, att i närvar, tidpunkt
understödja gevärsfahrikatiorien, utan afseende på hvilket politiskt
parti man för öfrigt kan tillböra. Jag tillstyrker således
det högre anslaget, som bär blifvit ifrågasatt, nemi.
84,000 r:dr örn året, för gevärsfabrikationen.
Jag delar visserligen den öfverlygelsen, alt en förslitning
af 3ooo gevär om året är alldeles för stor. En ledamot
of R. o. Ad., Sorn genom sitt yrke är i tillfälle att närmast
känna detta förhållande, som bar förråden under sin
vård, bar upplyst, att meningen med denna uppgift ej är,
att 3ooo muskötter årligen förslitas, utan alt detta är en
uppgjord calcul öfver förslitningen på vår artnees hela be
-
D c ii iS Mars.
valing, deruti inberäknade pistoler, sablar o. s. v. Men oansedt
dessa calculers mer eller mindre riktighet, anser jag
detta vara en fråga, som man nara nog kan sälta åsido.
Om jag antager, att genom en noggrannare vård endast
1000 gevär hädanefter komma att utgöra den årliga förslitningen,
så skulle, i händelse anslag beviljades för 3ooo gevärs
tillverkning om året, förråderna kunna ökas med 2000,
hvilket jag ingalunda anser öfverdrifvet. Jag slutar nu
belt enkelt med att tillstyrka 84,000 rtdr om året till ge—
värsfabrikalionen.
Hr af Uhr, Gustaf: Med anledn. så väl af de yttranden,
hvilka blifvit Ijudeligen afgiftta, som äfven af de lekande
sarcasmer, hvarmed mina grannar behagat roa sig,
under det vi andra med betryckt sinne öfver vagt huru delta
ärende borde behandlas, får jag förklara, särdeles till mina
grannars efterrättelse, att det närvar, befordrings-systemet
inom militären, vården om krigsmaterialier, det högre krigsbefälets
hållande vid riksdagarna, och flera andra sådana
omständigheter, hvilka jag icke nu kan bedomina, att det är
alltför möjligt att detta är ganska bra, men att dessa omständigheter
på mig och säkerligen på många flera med mig
hafva haft den verkan, att hoppet om landets försvar småningom
börjat att mindre och mindre fästas vid militären,
och att man allt mer och mer börjat öfvergå på den tanken,
alt det är på oss sjelfva vi måste lita, i fråga om landets
försvar. Deraf torde man kunna hemta någon förklaringsgrund
för det missnöje, som möter frågan om det ökade
anslaget, hvilket ej skulle hafva inträffat, om detta förhållande
varit annorlunda.
Gr. Anckarsvärd: Jag anser mig böra förklara, att
jag ej, under något hänseende, finner mig med den visshet,
som Frih. Cederström, kunna påstå alt ej något föremål för
mensklig forskning finnes af den natur, att jag ej vid behandlingen
deraf kan komma att begå något misstag.
Ilvad beträffar Hr von Hartmansdorffs anmärkning, att
del vore mindre lämpligt att en ledamot af Coust.Utsk. skulle
bär vilja befrämja en olaglighet, så lager jag mig friheten hemställa
lill den värde talaren, i hvilken grundlags-^ förhållandet
med någon extra-statsreglering finnes omnämnd, eller
någon inskränkning i R. St:s rättighet att bestämma tiden
för extra-slatsreglenn. Ifall Hr von Hartmansdorff kan
åstadkomma delta, antyda mig den grundlags-J, hvars tydliga
och klara bud jag i detta hänseende skulle hafva följt,
så måste jag underkasta mig hans anrnärkn.; men intilldess
får han förlåta, att jag tror rnig handla fullkomligt likstämmigt
med lag, då jag, i öfverensstämmelse med S t a t s U t s k: s
förslag och i motsats till Hr von Hartmansdorffs önskan,
yttrar bär miu innerliga önskan, att Huset 1 denna del måtte
bifalla hvad SlatsUlsk. tillstyrkt.
I IO
D«n i8 M a rs.
Hr Silfverstolpe har uti den förklaring, sorn jag tog mig
friheten af honom begära, ingalunda på ett för mig tillfredsställande
sätt förklarat förhållandet med förslitningen af
3ooo gevär om året. Hr Silfverstolpe har, om jag rätt
uppfattat haus mening, yttrat, att uti dessa 3ooo gevär voro
beräknade både pistoler och studsare, och om jag hörde ratt
afven sablar. Jag har äfven hört en ledamot af SlalsUtsk.
påstå, att han ansåg dessa persedlar vara inbegripna uti en sådan
slags summarisk beräkning, oell att denna uppgift af
3ooo gevärs förslitning således utgjorde en evalvation af värdet
på den årliga förslitningen al alla dylika persedlar. Jag
får lill en början förklara, att jag verkligen icke begriper
utgångspunkten för en sådan evalvation, när det är fråga oin
att brgäia ett anslag för ett visst, bestämdt, in summa uppgifvet
antal gevär. Att för delta behof antaga en viss årlig
förslitning af beväringspersedlarna och grunda densamma på
en si beskaffad beräkning, det vet jag ej hvartill det skall
tjena: men jag utber mig att ännu ytterligare få fästa herrarnes
uppmärksamhet i detta hänseende på det förhål lande,
sorn finnes omnämndt sid. tgi Utsk:s betänk., der Utsk. anför
till stöd för yrkadt bifall till K. M:s nåd. propos.: ”alt
den beräkning, hvarpå Utsk. grundat sin tillstyrkan, vore
oriktig i så måtto, att den årliga förslitningen af endast infanterigevär
(jag ber herrarne observera orden ”endast i nfa
n t e r i g e v ä r”) uppgick, enl. officiella calculer, till 3ooo
st.,” hvaruti behofvet af pistoler, studsare och sablar alldeles
icke inberuknats.”
Del är på dessa grunder, som jag ej kan antaga den
framställda bevisningen vara riklig, och fortfar således att
bestrida det förhöjda anslaget, utan att i detta hänseende
yrka något slags annat resultat af denna min framställning,
an det jag såsom representant har rättighet att hoppas, nemi.
en stegrad uppmärksamhet hos krigsadministrationen på dessa
förhållanden, på det att de åtminstone för framtiden
måtte komma att blifva rättade till en större tillfredsställelse
för dem, sorn framdeles komma att besluta om anslag till
gevärsfabrikalionen och öfver de möjliga behofven för arme'ens
tjenstbarhet och förrådernas fulltalighet. Jag vill ej
trötta R. o. Ad. längre, utan anhåller blott om den propos.,
som jag förut begärt.
Hr Ribbing: Jag skall icke längre uppehålla R. o.
Ad. Jag anser mig i anleda, af min grannes framställning
böra säga några ord. Det är visserligen sanni, att jag och
många andra med mig kunna begå fel, som man ser hos andra,
men ej hos sig sjelf. Jag vill ej derföre säga, att jag
också i del afseende, som här blifvit anmärkt, kan taga felt,
men jag kan ej taga åt mig hvad som här blifvit yttradt
örn insinuationer, ty det är ej min vana att kasta ut ord
för att låta hvem som vill taga dem åt sig, ulan jag talar
D c ii 18 Mar s.
111
rent språk. Att göra insinuationer är så emot min karakter,
att om det någon gång skulle hända mig, så skulle jag
genast vara färdig att återtaga ett sådant uttryck. I delta
afseende kan jag sålunda ej i ringaste måtto medgifva, att
jag felat lili hvad jag framslållt. Huruvida jag för öfrigt
har haft lätt eller orätt i hvad jag tänkt och sagt i afseende
på alt prilla o. s. v , det lemnar jag lill en hvar af Husets
ledamöter att bedomina, ty jag har talat efter min öfvertygelse
och kan ej frångå hvad jag sagt. Yrkar någon
ledamot en förklaring öfver mitt villande i ett eliel' annat
lianseende, så är jag genast färdig att gifva den. Jag har
intet vidare alt tillägga, utom att jag har gjort samma anmärkn.
, sora Gr. Anckarsvärd, och att jag hade ämnat framställa
den, om han ej deruti förekommit mig, nemi. att det
vore önskvärd!, att vid alla tillfällen hvarje sak klart framställdes.
Ilr R ose n l> 1 a d: För de ledamöter, hvilka ej haft tillgång
till i8i8 års förhandlingar, anser jag mig böra lemna
den upplysningen, såsom ett tillägg till mitt förra yttrande,
alt efter 1814 års krig hade Sveiige en mängd liqvider alt
uppgöra med de flesta af dess allierade för leverancer till
Svenska armeen; att vid dessa liqvider det vanligen hlef
Svenska slatscassan, som mäste betala skulder, i hvilka vi hade
råkat; att vid en sådan liqvid med Preussen ingick värdet
af de levererade gevären i afräkning på Sveriges skuld,
och alt således någon contant inkomst icke derigenom kunnat
till Svenska statsverket inflyta. Genomen klok hushållning
under kriget var Svenska armeen bättre hållen än deu
under något föregide krig varit, och detta krig, som fördes
activt i tvänne år med betydliga stridskrafter, kostade Svenska
statsverket ringa, jemförelsevis med hvad något krig förut
kostat Sverige.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. behagade
finna, att den punkt, som nu vore under öfverläggning,
innehöile flera särskildta tillstyrkanden, och att särskilda propus:!'
å dem borde framställas; det tillstyrkande, som först
förekomme, och hvarom diseussionen egentligen hvälft sig,
vore, att R. St. måtte för gevärsfabrikalionen bevilja ett
extra-statsanslag af 62,^00 r;dr årligen, att under 4 år utgå
med tillsammans aåo.ooo r:dr; hemställande Hr Landtm., 0111
R. o. Ad. behagade bifalla denna tillstyrkan.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Då Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna alt
nej öfver-röstat ja, begärde
Gr. Frölich votering.
Hr Frih. o. Landtm, föreslog, att ja-propos:n måtte
komma att innehålla Utsk:s förslag , samt nej-propostn
na Den 18 Mars.
anslagets bestämmande till 84,000 r:dr årligen, alt utgå i
5 år.
Hr Lagerheim: Jag tager friheten hemställa, att det
tillagg, som jag föreslagit, må blifva gjordt, nemi. att det
må vara K. M. obetaget , att använda delta gevärsanslag
till nya gevärs anskaffande, eller till förändringar å de
gamla.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
detta tillägg böra införas i nej-propos:n.
Ropades nej.
Hr Lagerheim: Jag får blott reservera mig emot det
beslut, som blifvit fattadt, emedan jag ansett K. M. böra
äga rättighet alt använda delta anslag, antingen till nya gevärs
anskaffande, eller till de gamlas förändring.
Upplästes till justering och godkändes följande volertsproposition:
Den
sorn, på sätt StatsUlsk. föreslagit, bifaller att för
gevärsfabrikalionen må beviljas ett extra-slatsanslag af
6?.,5oo r:dr årligen, att under 4 år utgå med 25o,ooo rldr,
voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. för gevärsfabrikalionen 84,000
rtdr årligen, alt utgå i 5 år med tillsammans 420»000 *:dr.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 36.
Nej — 111.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppsköts till nästa
plenum.
Justerades prot.utdr. för denna dag ang:de StatsUtsk:s
mern. N:o 47°-
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 4 0. m.
In fidem prolocolli,
F. O. Silfver stolpe.
Lör
-
Den 20 Mars f. m.
Lördagen den 20 Mars i84i.
Plenum kl. 9 f. m.
FJr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, uppläsle
följande:
Till följe och med anledn. af Ståndets uti sisth plenum
fattade heslut öfver den, anslaget till gevärsfabrikationen
ronde tredje punkten af nu under behandling varande StatsUtsk:s
utlåt. Nto 4^5, gör jag följande motion:
Alt R. H. St. tacktes ingå lill K. M. med en underd.
skrifvelse, hvaruti de yttra sitt bekymmer deröfver, att oaktadt
en snart trettioårig fred, och oaktadt R. St. vid hvarje
riksdag beviljat stora anslag till vapentillverkningar och
Riket vid sista krigets slut hade en val armerad här, så äro
likväl nu dess vapenförråder icke uti det skick, att de göra
ett kraftigt försvar möjligt; alldenstund R. St., så väl genom
uti officiel väg meddelade upplysningar, som oek af
hvad som af vederbörande embetsman blifvit yttradt under
discussionerna mi Stånden, vunnit en beklaglig visshet derom,
att, om till den slående armeen blott lades tierine års
beväring, vår arsenal icke på långt när lemnade tillgång till
tvänne gevär per man, då deremot, såsom samme värde ledamöter
af armeen och embetsman vid K. Krigs-colkm upplyst,
vid andra länders armeer beräknas för krigsbruk fern
eller minst tre gevär per man; förhållanden, hvilka R. St.
sakna allt skäl att sälta uti tvifvel, då upplysning derom
meddelats af män, hvilka, så uti ena sorn andra afseendet,
torde böra anses hafva sig desamma fullkomligt bekanta,
oell hvilka, då de intyga vår arsenals mindre goda skick, då
de vittna om våra vapenförråders oförsvarliga, eller tydligare
för vårt försvar menliga tillstånd, torde vara alldeles
ojäfviga. Att R. St. tillika tillkännagifva deri underd. önskan,
att nödiga åtgärder måtte vidtagas för alt med visshet
utröna och sedan kunna för kommande Ständer framlägga,
hvilka locala eller tillfälliga orsaker kunna vara vållande
dertill, att, ehuru så väl materien sorn arbetslönen i Sverige
torde vara mindre dyr än uti andra länder, såsom Preussen,
Ryssland, Frankrike, dock uti Sverige tillverkade gevär kosta
färdiga Svenska Staten nära dubbelt mot livad de uti
nyssnämnda länder tillverkade kosta densamma; att om detta
förhållande skulle hafva någon tillfällig grund, de
kraftigaste och verksammaste åtgärder måtte vidtagas för
att undanrödja densamma och göra vår gevärsfabrikation så
ändamålsenlig och litet kostsam som möjligt; samt att den
noggrannaste omsorg och uppmärksamhet mätte egnas ät de
22 H. i5
D c n 20 Mars f. m.
redan tillverkade gevärens vård och conserverande, hvilket
R. St. nödgas antaga icke hittills varit förhållandet; ty då
synes det R. St. omöjligt, att under så obetydlig tjenstgöring,
som äger rum inom Rikets nästan helt och hållet indelta
aimée, bland ungefär trettioferotusen uti bruk varande
gevär, det öfverdrifna antalet af tretusen årligen skulle kunna
undergå förstörelse. Slutligen, att R. Sl. uti underd.
anhålla, det K. M. läcktes i nåder förbjuda all slopning af
mindre brukbara gevär; åtminstone till dess så tillräckligt
antal finnes upplagdt uti förråderna, att vid ett inträffande
krig, så väl a i inden, som de eonsei iptionsskyldige och landets
vapenföra manskap, kunna med sitt behof deraf förses.
Ty R. St. kunna icke så helt och hållet frånkänna sig all
insigt uti denna fråga, att de icke skulle kunna inse det aldra
enklaste uti krigsväsendet och hvad som är klart för en
hvar; det nemi. ’’alt ett dåligt vapen alltid är bättre än intet
vapen;’’ och så väl andra landers som isynnerhet Rikets
egen historia har flerfalldiga gånger visat, att äfven med
mindre goda vapen kan ett tappert och för sin frihet och
sjelfständighet fäktande folk besegra sin fiende; men alldeles
vapenlös drog sällan någon till strids och säkerligen än
färre gånger derifrån med seger. Jag anhåller om remiss
till vederbörligt Utskott.
Jag förbehåller mig tillika, att uti nästa plenum väcka
motion om en ändamålsenligare vård om våra gevär och vapenförråder.
Begärdes på bordet of Frih. Cederström, Jacob.
Justerades pleni-prot. för den 3 dennes f. m.
Fiih. Leijonhufvud, Abraham: Sedan Hr Frih .o.
Landtm, i sista plenum behagat förklara, alt sammankomsten
borde upplösas genast efter voteringen, och R. o. Ad.
afven deruti instämt, ansåg jag mindre lämpligt att fördröja
skilsmässans minut genom den reservation, jag ansåg mig böra
nedlägga, i afseende på voteringens resultat. Jag anhåller
således nu att i korthet få yttra några ord i detta hänseende.
Jag deltog ej i början af discussionen om gevärsfabi
ikationen, derföre alt sådant endast skulle hafva tjenat
till att antyda min enskilda mening, hvilken för Huset kunde
vara ganska likgilltig. Jag hade ej några upplysningar
att meddela, och hade ej haft annat att säga, än att jag i
StatsUtsk., så väl som sedermera, ansett della anslag alltför
obetydligt, och att det bort förhöjas, ehuru icke fullt så mycket,
som PresteSt. gjort, eller till 84,000 r:dr; men sedan under
debattens fortgång fråga uppstått om en förlängd tid, utöfver
den, som inom StatsUtsk. gjort sig gällande, och man ifrån vissa
håll öfvergålt ifrån discussion till demonstrationer och vi här
blifvit uppskrämda genom ömtåliga hänsyftningar samt, med
Den ao Mars f, ra.
elford sa g dt, känslan blifvit så hardt uppskrämd, ville jag ej
yttra uiig, eftersom jag aldrig deltager i några partistrider,
derföre att jag ej tillhört något parti, och såsom jag hoppas
aldrig kornmer att tillhöra något annat parti än det, som jag,
efter en ren och klar öfvertygelse, finner vara rätt och sanning
tillgifvet, enl. förefallande omständigheter, utan afseende
på dagens opinioner ifrån höger eller venster eller huruvida
framställningen om R. St:s tillgörande kommer uppifrån eller
nerifrån. Om jag hade yttrat mig, så hade jag likväl protesterat
emot förhöjningen till fem år, men jag gjorde icke
ens detta, derföre att jag ej ville yttra mig uti en så vital
fråga, hvarpå hela statsreglertns princip hvilar, då, om denna
utsträckning blefve beslutad, anslagen derigenom skulle
höjas med Jag trodde ej att denna fråga här kunde peremtorisk!
afgöras, så mycket mindre som, efter hvad jag
hört, PiesteSt. ej fäst sig vid någon annan tidsbestämmelse,
än fyra år. Jag kunde således ej deltaga i den votering,
som ägde rum, efter den hade håde till sin ja-propos. oell
till nej-propos. en mening, sorn var oförenlig med min öfvertygelse
i denna sak, nemi. att man skulle bevilja detta
anslag för fyra år, men ej kunde bevilja det för 5
år, emedan detta skulle strida emot min grundsats i
denna fråga. Jag reserverar mig emot beslutet om detta
anslags utsträckande till fem år, enär jag anser deri
propos., som i detta afseende blifvit framställd, stridande einot
den stora grundsatsen om tidsbestämmelsen, hvilken i
Utskts preliminärbetänk. blifvit anlagen. Jag anhåller nu
endast att få tillkännagifva, det jag ej kunnat deltaga i voteringen,
och förbehåller mig att, när fråga framdeles förekommer
om bestämmelse af anslagens varaktighet för fern
ellei' fyra år, få utveckla grunderna för min öfvertygelse i
detta afseende. Den är i delta, såsom i de flesta andra fall,
grundad på det begrepp jag fattat om sakens skick, om förhållandet
af behof och tillgångar. Jag skall, såsom jag nyss
haft äran nämna, vidare utveckla denna grundsats, när fråga
derom förekommer, och anhåller att det Högh Ståndet
täcktes ursägta, att jag borttagit dess tid med ett efterspel.
Detta är icke min vana, men när, såsom här skett, deri
grundsats, som jag följt vid extra-stalsreglér;n, ej blifvit iakttagen,
så ar det min skyldighet att tillkännagifva, det jag ej
frångått den öfvertygelse jag för mig uppgjort och hvilken
aldrig kan af några debatter rubbas.
Gr. von Platen, Baltzar: Äfven jag anhåller få reservera
mig emot det beslut, som R. o. Ad. i sista plenum
fattade, rör:de frågan om anslag för gevärstillverkningen.
Jag gör det hufvudsakligen på de grunder, som den siste
värde talaren framställt, men jag gör det äfven på den grund,
alt det vai it mig omöjligt att deltaga i voteringen, då den
mening, hvilken jag ansåg vara den rätta, och hvilken valden,
som yttrades af de vid tillfället närvar, personer af
nu
Den 20 Mars f. m.
krigsadministrationen, ej inkommit i någondera af propositionerna.
Hvar och en torde påminna sig, alt Hr Lefi en och
Hr Silfverstolpe yrkade propos. på 84,000 r:dr under fyra
år, men denna propos. blef ej framställd. Af denna 'anleda,
var det för mig omöjligt att deltaga i voteringen, och jag
får derföre nu reservera mig emot det fattade beslutet. Jag
tror, att det rälta vore att fastställa denna statsreglering
på fyra år, efter jag förutser att, derigenom att man nu beslutat
detsamma för fem år, en splittring uppkommer i besluten,
emedan Preste- och BorgareSlcn redan antagit fyra
år, såsom den tid, hvarunder anslaget bör utgå, och detta
lian ej annat än ganska skadligt inverka på frågan i denna
del.
Frih. Cederström, Jacob: Elter det var jag, som
väckte fråga om alt anslaget borde utgå på fem år, så anser
jag mig pligtig att yttra några ord i anleda, af de
reservationer, som nn blifvit framställda. Hade det varit
riktigt och grundlagsenlig!, att i statsreglei :n bestämma
årsanslag, hvilka ej skulle räcka till och med det år,
ifrån hvilket den nya statsreglerrn fastställd varder, så
hade jag ej haft det ringaste att erinra vid den tidsbestämmelse,
som Utsk. föreslagit, men då, efter grundlagarnes
föreskrifter, hvarje anslag skall utgå till och med det
år, då den nya statsreglertn fastställd varder, så borde
siffran fyra, hvilken finnes i StatsUtsk:s betänk, för tidsbestämmelsen,
förändras till fem, efter Sveriges grundlag säger,
att It. St. skola hvart femte år sammanträda. Af denna
enkla, med grundlagarna öfverensstämmande, grund, måste
årsanslagen bestämmas för fem år, så länge grundlagen
säger, att B. St. skola hvart femte år sammankomma. Hv ad
särskildt beträffar anslagen för gevärsfabrikationen , så följer
också af sig sjelf, att man ej kan hafva conlracter uppgjorda,
som afstanna före riksdagsåret, utan då nästa R. St. skola
sammankomma den i5 Januari 1840, så måste contracterna
uppgöras till slutet af nämnda år. Detta är nödvändigt,
på det att de enskilda factorier, der gevären tillverkas,
måtte på förhand kunna veta huru stora beställningar de för
Kronans räkning erhålla, och på det att icke dessa faclorier
skola gå under af brist på arbete. Vore verkstäderna
Statens egendom, så kunde de komma att stanna. Staten
finge betala arbetarenas och embetsmännens löner, och då
kunde desse aflönade personer begagnas på annat sätt och
genom verkstäldt arbete godtgöra Statens förlust; men då
dessa verkstäder äro enskild egendom, så kan ej den! enskilde
ägaren åläggas att sålunda betala en mängd arbetare,
utan alt derföre få ersättning.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling: Jag anhåller
vördsamt, att min reservation måtte i prof. antecknas emot
det beslut, som B. o. Ad. i sista plenum fattade, i hanse
-
Don ao Mars f. ra.
ende lill anslagets beräknande för fem år. Frill. Cederström,
liar visserligen anfört hvarjehanda i detta ämne, men jag
finner mig deraf ingalunda öfvertygad om riktigheten of det
fattade beslutet. Jag reserverar mig således på de skäl, som
af föregående talare här blifvit anförda.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag deltog icke heller i
voteringen om anslag till gevärsfabrikoljonen, ehuru jag hade
yttrat mig för bifall till 84,000 r:dr i enlighet med
PresteStls beslut. Jag beklagar, alt R. o. Ad. ej förenat
sig i samina åsigt och således frångått en princip, som jag
anser hade varit lycklig och nyttig för lt. o. Ad. atl vidhålla,
nemi. statsregler.ns fastställande för fyra år. Frih.
Cederström har visserligen sagt, atl det egentliga hindret
för statsreglering bestämmande på fyra år vore grundlagens
stadgande. Jag bestrider likväl Friluns åsigt i denna del,
såvida det rör exlra-stalsregleringen. Grundlagen har ingenting
yttrat om en sådan extra-slatsreglering, och den
kan således i min tanke ställas på ett, Iva, tre eller fyra år,
huru helst man behagar. Det är på grund deraf, som jag
hoppas, alt R. o. Ad., med fästadt afseende på den begränsning
, som för exlra-statsreglerln blifvit fastställd, och
som blifvit iakttagen vid de redan beslutade extra-anslagen,
icke, genom en förändring ifrån fyra till fem år, alltför
mycket frånträder StatsUlskls förslag, hvarigenom skiljaktigbeter
skulle uppkomma emellan RiksStm, hvilka kunde blifva
ganska svåra alt reda och som måhända skulle komma
alt leda lill ett alldeles motsatt resultat emot hvad de herrar
afselt, som yrkat regleringens fastställande för fem år.
Det är i min tanke icke heller någon svårighet för Regeringen,
att af de för fyra år till gevärsfabrikationen anslagna
medel reservera medel äfven för det femte året, i händelse
Regeringen skulle anse sig föranlåten att vidtaga en sådan
åtgärd till följe af R. Sils fördröjda återkomst; men då jag
alldeles icke betvifla:-, att Regeringen kommer i behof af
R. Stis sammankallande inom fem år, så finner jag, äfven
för den händelsen att Regeringen ej skulle vilja reservera
medel för det femte året, intet hinder att bifalla hela regleringens
fastställande till fyra år. Likasom jag bade önskat
för detta fall, så anhåller jag äfven för alla efterföljande,
att StatsUtskis förslag i denna del af R. o. Ad. vidhålles.
Gr. von Platen. Det är gifvet, att en ledamot, så
litet bevandrad i dessa ämnen, sorn jag, bör med tacksamhet
emottaga de tillrättavisningar, de upplysningar, som kunna
erhållas af ledamöter, hvilka längre sysselsatt sig med
dessa ärenden; men jag skulle derföre stanna uti så mycket
större förbindelse bos Frih. Cederström, om han ville upplysa
mig, hvilken § i grundlagen, som talar om extra-statsregleringen.
Jag skulle vara så mycket nöjdare dermed,
Den io Mars f. m.
sorn della verkligen skulle blifva en högst nyttig upplysning
för mig, dä jag anser, att R, St. kunna på huru många
år sorn helst bevilja en exlra-statsreglering, och jag ber
den värde ledamoten vara öfverlygad, att jag ej, i trots af
grundlagen, sökt göra denna sats gällande, utan derföre,
alt jag verkligen hyser den öfverlygelsen, att densamma ej
strider emot grundlagen. För öfrigt kan jag ej neka, att
jag tycker det vara besynnerligt, att man framställer denna
önskan, denna åsigt, alt fastställa statsreglertn på fyra år,
— med det sätt att uttrycka sig, som nu på den ena sidan
ofta begagnas —snart sagdt såsom förräderi; då likväl Konung
och Ständer, så långt som grundlagen tillåter, fattat
ett beslut, som visar att båda dessa statsmakter anse det
vara oriktigt att hafva så lång lid emellan riksdagarna.
På dessa skäl och dem, sorn Gr. Horn förut anfört, anhåller
jag att R. o. Ad. måtte i sina blifvande beslut antaga
fyra år såsom den term, hvilken för detta anslag borde
bestämmas.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Då jag anhåller
att få förena mig uti den af Frih. Leijonhufvud och Gr.
von Platen fiamställda reservation, uti hvadden angår den
tidsbestämmelse, som i sista plenum blifvit beslutad för anslagen
till gevärsfahrikationen, så får jag äfven, lika med föregående
talare, förklara, att jag ej kan finna något hinder
i grundlagarna för R. St. att bevilja exlra-statsreglerin
på huru kott tid och huru många år de behaga, och kan
för öfrigt i denna del ej förstå grundlagen på samma sätt,
som Frih. Cederström här framställt.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskts utlåt. N:o 435 litt.
A i anledn. af erhållna återremisser af utlåt. JN:o 354
litt. A.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att R. o. Ad. i sista
plenum stannat vid 3:dje punkten och då deraf afgjort den
del, som angick anslaget för gevärsfahrikationen; den delaf
samma punkt, som nu vore närmast i fråga lill afgörande,
vore den, som anginge de medel, hvilka blifvit utgifna för
Carl Gustafs stads gevärsfactori.
På begäran af Hr von Hartmansdorff, Au g., upplästes
den del af punkten, som angick nyssnämnda medel.
Hr von Hartmansdorff: I detta sednare betänk,
har Utsk. förändrat sitt tillstyrkande ifrån hvad det framställde
i betänk. Nto 354 sid. io, der Utsk. hemställer, ”att,
i enlighet med hvad K. M. äfven för sådant fall ansett böra
aga rum, all fråga så väl om berörde förskotts återgående,
som ang:de försäljning af de till factoriet hörande lägenheter,
må förfalla.” Skilnaden mellan dessa begge tillstyrkanden
består deruti, att det första innehåller helt enkelt,
att frågan om så väl förskottets återgående, som för
-
Den n Min f. m.
1 '9
säljning af fnctoriet nied dertill hörande lagenheter, må förfalla.
Deremot innehåller Ulsk:s sednare betiink., att den
ifrågavar. summan af 32,<56 rtdr 43 sk. i lot. må till nästa
liksdag inom linien i räkenskaperna balaneeras. Facloriets
försäljning har Utsk. ansett icke vara af behofvet påkallad.
Jag får vördsamt tillstyrka, alt R. o. Ad. måtte bifalla
Utsk:s förslag i det första betänk., hvarigenom frågan
blir slutligen afgjord, och fö i kasta del sednare, hvarigenom
man onödigtvis skulle bokföra en summa, hvars återgång
likväl ej kan komma i fråga. Till skäl för det sednare förslaget,
har Utsk. åberopat, att frågan vore dragen under
Riksrätts pröfning. Konungens rådgifvare blifva, såsom
R. o. Ad. torde finna, icke mera brottslige eller mera oskyldige
derföre att ifrågavar. summa föres inom linien. Rättegången
mot dem verkar således ej på denna saken, hvadan
jag begär Hr Landtnäs propos. på bifall till Ulskis förra
förslag.
Hr Ribbing, Bengt: Då den egentliga grund för
tillstyrkandet, att bifalla Utsk;s förslag i det första betänk.,
hvilken här blifvit framställd, är en onödig bokföring, så
skulle jag tro, att delta bör anses såsom en småsak emot den
frågan, huruvida R. St. nödvändigt nu skola skynda med att
afskrifva en summa, hvars användande blifvit föremål för
åtal inför Riksrätt. Om man jemför dessa båda saker, en
onödig bok löi ing eller afskrifning i förtid, så tror jag alt
det rätta blir att bifalla det förändrade betänk., som StatsUtsk.
nu framställt och yrkar propos. derpå.
Hr von Hartmansdorff: Då någon ledamot tror att
denna småsak kari lända Riket till gagn, så vidhåller jag
ej mitt yrkande, ulan låter det föi falla.
Uppå derefter framställda propos:r blefvo så väl den
del af 3:dje punkten, som angick Carl Gustafs stads faclori,
som de, hvilka nngingo Husqvarna och Norrtelje faclorier,
af R. o. Ad. godkända.
4 : d e punkten.
Frih. Cederström, Jacob: Utsk. har här tillagt ett
år till de Irenne, som Utsk. i sitt förra betänk, tillstyrkte,
så att anslaget skulle komma ali utgå i fyra år. I händelse
man ej vill hafva hvarken tre, fyra eliel’ fem, med ett
ord ingen årsberäkning vid anslagssummor, så kunna, vid
exlra-slatsreg!er:n, R. St. visserligen, utan att nämna något
år, bestämma en rund summa, hvilken sedermera, under
loppet af tillen intill nästa riksdag, af K. M. användes;
men om årsberäkning är antagen, så är anslaget lör hvarje
år inskränkt inom en bestämd siffra, och mäste då utgå intill
dess nästa statsreglering blir bestämd, ty i annat fall
skulle de påböl jade arbetena det sista året afstanna. Jag
får del före alternativt tillstyrka, att här måtte tilläggas ett
lao
Den 20 Mars f. m.
femte år, eller ock atl summan 400>000 t:dr malte lemnäs
till K. M:s disposition för alt användas under tiden intill
nästa riksdag.
Frih. Leijonhufvud, Abraham: Min förmodan
inträffade snart, att jag åter skulle nödgas uppträda, när det
femte året skulle komma i fråga. Jag begagnar således nu
den rättighet, som jag förbehållit mig, alt få yttra mig deröfver.
Man kan ej bestrida den sats, sorn Frih. Cederström
nntvdt, nemi. att det lämpligaste suttet att gifva anslag vore,
att öfverlemna runda summor i mån af tillgångarna,
med åliggande för Regeringen att fritt använda dem efter sig
företeende omständigheter. Det är troligt, att, genom ett sådant
sätt för anslagens bestämmande, många besparingar kunde vinnas
och mycken fördel för arbetet beredas, men vi hafva ännu
icke kommit dit i statsregleringsväg; hela vår statsreglering
och vårt statsväsende är beräknadt på årliga anslag, förmodligen
derföre, att Representationen behöft se sig för uti hvad
den disponerat, och att för kommande lider reservera hvad
som måhända genom en mindre klok hushållning eljest kunnat
på en gång förstöras. Derföre ligger årsberäkningen
lill grund för all statsreglering, äfven uti den af Frih. Cederström,
så väl som af oss alla respeeterade grundlagen,
uti hvilken anslagen beräknas ifrån riksdag lill riksdag. Nu
har StatsUlsk. föreslagit 100,000 r:dr om året. Ville man
säga att denna summa är för liten, så skulle det visserligen
tåla alt tänka på, efter K. ål. begärt något utöfver hvad
Utsk. föreslagit. Nu har likväl ej, såsom jag hört, någon
anmärkn. blifvit framställd emot dessa 100,000 r:dr, och
jag måste gifva tillkänna, att det, i min lanke, skulle vara
mindre väl beräknadt, 0111 R. St. ville för hvarje särskildt
fall höja anslaget med -Jtdel, utan alt R. St. gjort sig mödan
att tillse hvilka inkomster vi hafva. Det kallar jag nästan
att slumpa med utgifterna, att sålunda blunda för inkomsterna,
då likväl hvarje försigtig och klok hushållare
måste beräkna huru stora inkomster han har. Man måste
naturligtvis tillse, att utgifterna ej komma att öfverstiga inkomsterna.
Om vi nu på hvarje nummer i betänk, öfverskrida
de föreslagna anslagssummorna, så måste de herrar,
hvilka derpå yrka, hafva uti reserv afsigleri att på något
sätt återtaga på litt. B, C, D, E eller F hvad man skänker
bort på litt. A. Jag tror att detta ej är det rätta, och
att vi noga måste betänka oss derpå. För öfrigt mäste jag
erinra, alt då anmärkmne framställdes emot Ulsk:s förra
betänk., så tillhörde jag alltid det parti, som yrkade fyra
år. Då hörde jag till minoriteten, nu hör jag till majoriteten,
men om vi fästa uppmärksamheten på de återremisser,
som ankommit ifrån RiksStm, så antyda de visserligen antingen
på fyra eller också på fem år; men då man hufvudsakligen
skall
Den 20 Mars f. m.
skall Ii afva afseende på tiderymden emellan detta riksmöte
oell det nästa, hvilket ovillkorligen inträffar år 1Ö45, sä
äro fyra år i min tanke här den lämpligaste tidsbestämmelsen.
Jag är sålunda af den öfvertygelse!!, alt det ligger en
riktig oell klok statsekonomisk princip till grund för delta
tillstyrkande af fyra år, eftersom extra-statsregleringen
verkligen är beroende af en tillfällighet, emedan det belt
och hållet ankommer på R. .St. alt densamma uppgöra eller
ej. Den extra-statsregler;n kan således, i min tanke,
uppgöras luiru roan behagar, ehuru billighet, rättvisa och
klokhet fordra att den ställes i öfverensstämmelse med den
öfriga slatsregler.n, och att den således går i paralel med
hvad inan kallar den ordinarie statsreglerin, enär man beräknar
alt fylla med extra-statsregler:n hvad som möjligen
behöfves utöfver den ordinarie. När nu så förhåller
sig, och dessutom dertill kommer, att man kan förmoda,
det nästkommande R. St. ej lura undandraga sig att gifva
medel till fulländande af de arbeten, hvilka nu komma att
företagas, i händelse 1845 års R. St. förnimma att de medel,
som vid denna riksdag blifvit gifna, under de fyra åren
ordentligen och sparsamt användas, så tvekar jag ej att begära
Hr Frih. o. Landtnäs propos. derpå, att, oberoende af
hvad som angående gevärsfabrikationen blifvit beslutadt,
StatsUlskis förslag om fyra år må i denna fråga antagas. I
fall denna fråga om tidsbestämmelsen, såsom jag tyckte mig
höra några ledamöter af Ståndet yrka på förhand , hade
blifvit en gång för alla afgjord; så hade den extra-statsreglerin
kunnat affärdas på vida kortare lid, än som nu kommer
att ske. Jag tror likväl ej att detta numera kan ifrågasättas,
efter vi äro ett godt stycke in uti betänk. Jag skall
ej vidale yttra mig om tidsbestämmelsen, men förklarar,
alt jag i delta fall kommer i samma obehagliga belägenhet
som förra gången, nemi. alt jag måste votera med Ståndets
minoritet, äfven der jag önskat ett högre anslag än Utsk.
föreslagit, och för att icke stöta för hufvudet en princip,
hvilken jag anser vara extra-statsreglerms lifselement, måste
jag således emotsätta mig de anslag, som jag i annat
fall gerna och med fullt förtroende hade gifvit.
Frih. Gederström: Med den sista värda talaren instämmer
jag till alla delar derutinnan, att en förståndig
hushållning, vare sig enskild eller allmän, för Staten, fordrar
alt man försl vet och bestämmer hvilka inkomster man
har att beräkna, och att man derefter reglerar utgifterna.
Att icke så skett viii denna riksdag, derföre få vi hembära
tacksägelse till vårt SlatsUtsk., som icke följt denna ordning
för statsreglenn, utan roat sig alt, oaktadt riksdager nu så
länge varat, ännu icke lemna oss uppgifter öfver Statens
vigtigaste inkomster till fullständigt bestämmande. Då emedlertid
fråga nu blifvit oss förelagd, att af så väl Bankens, sorn
22 H. 16
123
Den 20 Mars f. m.
Riksg.cont:s tillgångar bestämma en extra-statsreglering, sa
blir frågan: är inan belåten med att tå ett anslag pa en
gång, eller skall man reglera anslaget alt årligen utgå? Oin
anslagen skola årligen utgå, så måste de också årligen utgå,
intill dess nästa statsreglering fastställd blifvit och bevillningssumman
bestämd, såsom lagen bjuder. Vill man
åter anslå en viss summa för ett visst ändamål, då finnes ej
något binder för R. St. att anvisa 400!000 r:^1' Waxholms
och Stockholms stads befästning, att af K. M., intill
nästa riksdag, användas; och då år det en belt annan sak.
K. M. har då fullkomligt fria händer att använda dessa
4oo,ooo r:dr på ett enda år och afsluta arbetet, i händelse
tillgång på materialier gör det till en möjlighet, eller också
afdela arbetet så, att det fortfar till nästa R. St:s sammankomst.
Om K. M. sammankallar R. St. till en urtima
riksdag, och K. M. har användt detta anslag, så följer af
sig sjelft, att anslaget icke bör utgå, så framt icke Rikets
då församlade Ständer sådant medgifva, ulan det beror på
den statsreglering, som då kommer att uppgöras; men den
nuvarande silfran 4 och den föregående siflran 3 halva
tydligen varit ditsatta, för att framtvinga en urtima
riksdag, emot Styrelsens och emot landets sanna intresse,
ty onödiga sammankomster af R. St., mine herrar! kosta Staten
vida mer, än hvad som fordras för befästande af Stockholms
avenuer och de nu begärda anslagen till Carlsborg
och Carlsten, med ett ord, alla de i och för extra-statsregler:n
här föreslagna summor. Om man underrättar sig hvad den
riksdag, vi nu bevista, kommer att kosta statsverket, så skall
man finna, att vi nu sila myggor, i fråga om anslag lill vårt
försvarsverk, under det vi svälja stora kameler, derigenom
att vi kasta bort ansenliga summor, der de ej behöfvas.
Enligt Sveriges nuvar. statsskick, hafva Pi. St. ej ansetts
behöfva sammankomma oftare än hvart femte år, der icke
utomordentliga händelser föranleda deras sammankallande.
Hågen att deltaga uti statsbestyren må vara hurti kittlande
som helst, så måste den dock stå tillbaka för samhällets verkliga
intresse. Den beskattning, som utgår i och för riksdagarna, är
ej så obetydlig, att icke hvarje medborgare, som tänker på det
hela, innan han tillstyrker någon förändring i afseende på tiden
för våra riksdagars hållande, frågar sig sjelf: hvad vinnes genom
tätare riksdagar för samhället? Kunna lagförslag och lagförändringar
genom tätare riksdagar vinna i mognad? Kan
erfarenheten af en ekonomisk författning under loppet af
två eller tre år vara så säker, att de sammankommande
Sländerne ej misstaga sig, då de göra förändring deruti
Är det tänkbart, att man, vid regleringen af en stals finanser,
kan ombyta systeme livart tredje år, med hopp att derii
genom gagna Staten? Om deremot fem år förflutit, och man
derigenom fått se en serie af händelser, så kan man få följd
Den 20 Mars f. ra.
123
af den statsreglei ing, som då vidtages, om man icke då har
bätlre grund att hygga på.
Jag kan ej finna all Frih. Leijonhufvuds framställning
åsyftar annat, än han förut i sin reservation uttryckt, nemi.
att R. Sits tätare sammankomster ligga till grund för hans
yttrande, alt anslaget måtte beviljas endast för fyra år, i
stället för antingen intet år eller också fem år. Jag kan
för min del icke annat än förnya min begäran om propos.,
alternativt om anslagets beviljande på en gång med 400,000
r;dr, eller ock, om anslaget skall beviljas för vissa år, alt
det malte bestämmas till 100,000 r;dr i fem år, d. v. s.,
med uteslutande af allt årtal, 100,000 rtdr årligen.
Gr. Frölich, David: Redan under sista plenum hade
jag äran yttra mina grundsatser, sådana jag kunnat hafva tillfälle
att bilda mig dem, ang:de befästningarna. Jag vill nu
endast vördsamt åberopa dem i allmänhet, men får nu tillika
lästa Ståndets uppmärksamhet uppå deras tillämpning i
denna speciella fråga, deruti StalsUlsk. i sitt första utlåt.
JVjo 354 pag. 1 t yttrar sig röride detta anslag med följande
ord : ”Då angeläget är, att dessa befästningsarbeten, som
för Rikets och hufvudstadens försvar öro af den yttersta
vigt. blifva skyndsammeligen verkställda, får Utsk. tillstyrka,
att, för befästningsarbetena å Waxholmen och tili Stockholms
skärgård, må anvisas det af K. M. äskade årliga anslag af
100,000 r:dr, att för Irenne år utgå med 3oo,ooo r:dr”
Det kan icke annat än väcka min förundran, att icke
den yttersta viglen deraf, att detta företag må blifva skyndsammeligen
verksteldt, blifvit ens insedd förr än i sednare
tider. Den med sådana ärenden naturligtvis myckel bekanta
och såsom juge eompetenl mest capabla person, som ledt
våra discussioner i dessa ämnen, hade väl bort finna angelägenheten
af detta företag — om det verkligen är så angeläget
— något tidigare, än just på dessa sednare år, då vi
alla veta, alt början lill detta förelag, hvartill anslag nu
blifvit begärda, skett icke genom, på direct framställning
till R. St. erhållna anslag, utan genom lilla creditivets lyftande.
Ännu har icke StalsUlsk , i denna fråga, gifvit R.
St. alt veta, huruvida Utsk. delar öfvertygelsen om nödvändigheten
af detta företags skyndsamma verkställande, och
jag lager mig derföre friheten att hemställa till SlatsUtsk:s
tillsfådesvarande ledamöter, oro de hafva fått någon speciel
anledning dertill för sig uppgifven, hvilken de ej meddelat
R. St. 1 annat fall skulle jag tro, att möjligen denna fråga
ej är så brådskande, sorn man velat påstå, utan att dermed
kunde anstå intill dess Riket hade att hugna sig af någon
bätlre asped till enstämmighet i planerna för krigsförvaltningen,
hvilken synes mycket aflägsnad, redan af det förhållande,
att, under R. Stfs sammanträde, detta departement
Undergått temmeligen betydliga förändringar i afseende på den
D cn 20 Mars f. m.
personal, sora förestår detsamma. Jag torde framdeles få
ännu en gång begära ordet sedan de af mig åstundade upplysningarne
blifvit iemnade af någon StatsUtsk:s ledamot.
Hr von Hartmansdorff: Tvisten roed Gr. Frölich
om det ifrågavar. anslagets behöflighet och om nödvändigheten
att skyndsamt utföra företaget, öfverlemna»- jag åt
dem, som tillhöra yrket. Men jag anhåller att få hufvudsakligen
fästa mig vid frågan om det femte året, hvilken
är den, som hittills egentligen blifvit omtvistad. Första betraktelsen
i detta afseende synes mig vara, huruvida en
extra-statsreglerings upprättande, bredvid den ordinarie, är
behörig och riktig. En talare, hvars åsigt i dessa frågor jag
hufvudsakligen delat, tyckes hafva bestridt riktigheten deraf.
Jag deremot anser StatsUtsk. hafva riktigt förfarit i detta hänseende,
både vid denna och föregående riksdagar, då Utsk.
uppgifvit en extra-statsreglering jemte den ordinarie. Det
kommer sig nemi. deraf, att den ordinarie-statsreglertn, sådan
som vi hittills haft henne uppgjord, beror på tillgångar,
hvilka årligen inflyta, genom de årligen ingående skatterna.
Den extra-statsreglenn deremot har, pä sätt Frih. Leijonhufvud
rätteligen anmärkt, varit ansedd såsom en fyllnad
uti den ordinarie-statsregler:n, och härrörande från tillgångarna
genom tillfälliga besparingar, som under en förfluten tid
kunnat göras. Den har ock fördenskull väsendtligen varit afsedd
för tillfälliga behof. Jag vill ingalunda sägn, att försvarsverket
är ett tillfälligt behof, och det är måhända orätt,
att en del af dess förnödenheter hittills blifvit såsom tillfälliga
behandlad, men emedlertid är nu förhållandet, att
håde för försvarsverket och andra allmänt nyttiga anstalter
har K. M. vid hvarje riksdag uppgifvit särskildt behöflig*
anslag, hvilka genom extra-statsreglering borde anskaffas.
Utsk. har således nu uppgjort sina förslag i fullkomlig öfverensstämmelse
med K. M:s framställningar. Jag finner
således ingenting att dervid erinra, alldenstund man icke
kan, såsom Frih. Cederström föreslagit, anslå t. ex. 100,000
r:dr årligen, när lillgångarne, såsom jag nyss yttrat, ej äro
årliga, utan man måste rätta utgifterna efter de tillgångar
man har för en gång. Det synes också vara skäl, att, då
arbeten äro i fråga, hvilkas verkställighet fordrar en längre
tid, än den ovissa och således obestämda terminen intill
nästa riksdag, anslagen äfven beräknas för en viss längre tid,
på det alt de, som skola utföra sådana arbeten , må kunna
rätta verkställigheten efter gifna tillgångar. Del skulle eljest
möjligen kunna hända, att om, vid den ena riksdagen,
betydliga årliga anslag medgåfves för sådana ändamål, och
en riksdag inträffade, inom ett eller två år derefter, vid hvilken
dessa anslag, till en del eller alldeles borttoges •— så
hade man rubbat eller afbrutit arbetsplanen, och det dittills
verkställda vore lill mindre gagn. Den andra frågan
Den ao Mars f. m.
nr den, huruvida en extra-stalsreglering bör varn ställd på
lika lång tid, sorn den ordinarie, d. v. s. ifrån riksdag till
l iksdag. Denna fråga är af Frih. Leijonhufvud besvarad,
måhända emot hans vilja, på det sätt jag anser för riktigt.
Han har sagt, alt deri extra-statsreglertn l ör utgöra en fyllnad
för den ordinarie. Deraf är i min tanke klart, att lilia
länge som den ordinarie stalsregler:n väcker, lika lange
bör också fyllnaden foi tfara. t annan händelse skulle det
inträffa, på sätt som Frih. Cederström och andra talare redan
anmärkt, att arbetena måste, under nya anslags afvaktande,
för en lungre tid albrytas, hvarigenom skada vållas
både Riket och de arbetande. R. o. Ad. torde också erinra
sig huruledes det har gått under denna riksdag. Dels
har K. M., emedan anslagen ej varit beräknade för riksdagsåret,
nödgats genom särskilda proposir begära medel till påbörjade
arbetens fortsättande, dels liar chefen för Ingeniörcorpsen
varit föranlåten göra särskild motion i sådant afseende.
Jag tror ufven, alt pionniererne på Carlsborg under
ett par månaders tid befunnit sig ulan arbete och således
blifvit, utan något motsvarande gagn, födde af fångvården,
derföre alt militära anslag saknats till betalning för
deras arbete. En ledamot af detta Stånd har sagt mig enskildt,
att arbetare vid Husqvarna gevärsfnctori under ett
helt är eller kanske ännu längre tid saknat arbete. Hvaraf
härrörer det, mine herrar? Jo, endast af brist på anslag.
Om man ville taga praejudicater till efterrättelse för den
extra-stalsreglerins uppgörande under fem år, så torde det
tillåtas mig alt i detta hänseende åberopa beslutet inom
ett Riks,St., sorn är kändt för sin obenägenhet att bevilja
öfverdrifna anslag. Jag anhåller, att Ridd.Secretui ville uppläsa
BorgareStts beslut angrde anslag till Strömsholms canal
och att jag derefter mätte få yttra mig.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, alt underrättelse
ännu icke ankommit om det ifrågavarande beslutet.
Hr von Hartmansdorff: Under afvaktan af BorgareSt:s
prot.utdr., torde det tillåtas mig att upplysa hvad som
flere ledamöter af R. o. Ad., hvilka voro tillstädes vid öfverläggningen
inom BorgareSt., förmodligen kunna vistorda,
nemi. att detta Stånd beslutat ett exlra-anslag åt Strömsholms
canal af 5o,ooo r:dr årligen intill nästa riksdag, eller
för fem år tillsammans a5o,ooo r:dr. Om nuetl RiksSt. kan,
utan klander af StatsUtskrs medlemmar, besluta ett extraanslag
för fem år till canahmläggning, så synes äfven R. o.
Ad. böra kunni oklandradt besluta extra-anslag för feni
år, till Rikets försvar. En talare har här yttrat, att man
borde tillse, del man icke, genom det femte årets tilläggande,
ansloge så stora utgifter, att inkomsterna ej räckte lill.
Den värde ledamoten har deruti ganska rätt, men lian synes
hafva motsagt sig sjelf, då han yttrat, att R. St. borde
ja.6;
Den 20 Mars f. m.
besluta för hvarje särskildt fall, oberoende af hvad sorn följer.
Om fl. St. på det sältet ginge till väga, så skulle de
e-i tillse, huruvida til Igå.ngarne vöre öfverskridna, eller icke.
För nain del anser jag dem vara mer än tillräckliga, i thy
ali, om jag blott håller mig till Strömsholms canal, för
hvilken SlatsUtsk. föreslagit t,25o,ooo r:dr, så har BorgareSt,
derpå besparat till ytterligare disposition 1,000,000 rtdr,
och PresteSt,, sorn åt denna canal beviljat 600,000 r:dr, bar
besparat åtminstone 65o,ooo r:dr. Det är ej troligt, att BondeSt.
öfverträiFar PresteSt. i frikostighet emot detta arbete,
I sådant fall finnas tillräckliga tillgångar, åtminstone för
de militära arbetena, och jag har ej hort Frih. Cederström
yrka anslagens utsträckande till fern år för andra
än dessa. Men om så olyckligt skulle vara,, att de
65a,o >o r:dr ej b.lefve besparade på anslagen till Strömsholms
canal, så vågar jag tro, att anslagen till Haganäs och Svinebodan,
hvilka en värd ledamot ansett vara ibland de mest
fosterländska, likväl: böra stå tillbaka för anslagen till Rikets
försvar; och således, att 0111 man ser på följderna af hvad
man gör, så har man i alla fall tillfälle att bevilja hvad som
för detta ändamål kan vara af behofvet påkalladt.
Här bär blifvit sagdt, att ingen paragraf i grundlagarna
omtalar den extra-statsregleringen. Om så är, lärer det
väl vara mera skäl och äfven, såsom mig synes, lagligare,
alt behandla den extra-stalsregler.m i öfverensstämmelse
med den, ordinarie, än att göra t ver tom. Jag tager mig således
friheten vördsamt underställa R. o. Ad., om icke Ståndet
skulle täckas bifalla SlatsUtskrs betänk, i denna punkt,
med tillägg af 100,000 r;dr för det femte året. Då blir
äfven detta anslag i fullkomlig öfverensstämmelse med K.
M:s nåd. propos., som för ifrågavarande ändamål (sid. 5g)
upptager 5oo,ooo. r;dr.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag förkastar,
i sin princip, allt årligt utportionerande af anslag till arbeten
af denna beskaffenhet. Sålunda skapas ett för arbetets
behörigaste verkställande högst menligt tvång, l fråga
om befästningar är delta mig ännu tydligare. Jag fattar
nemi. icke huru man förutser precisa epoken, när befästningen
skall mot fiendtligt anfall på den eller den punkten
behöfvas. Det kan ju hända, att fienden icke vantar
tills man blifvit befästad; ja! att han koinmer tidigare just
derföre att han icke finner sig nyttigt att afvakta befästningens
fullbordande. Bristande tillgång ursägtar visserligen
all sparsamhet; ty ultra posse nemo obligatur; men detta
är ju icke nu vårt full, och då kan icke rationelt försvaras
den metod, hvarmedelst arbetas mindre väl och
mindre fort än ske kunde, J.ag sade också fort; ty ra lione
11 är alltid att söka äga med snaraste det man ansett
bra att äga; och ofta utgör skyndsamheten ett nöd
-
D cn 20 Mars f. m.
Vändigt villkor för arbetets bästa beskaffenhet oell för
bästa hushållningen dervid. Man Ian ju t. ex. lätteligen
tänka sig fall, der försäkrandet af det färdiggjorda emot
elementernas åverkan ei fordrar mera aibete under en arbets-campagne,
än årsanslaget medgifver, och att förbudet
att det öfverskrida vållar della färdiggjordas förslöielse. —
Synnerligast i fråga om befästningar måste skyndsammare
förfaras. Må man uppskjuta med utanverken och med sådant
som kunde kallas luxen af befästningen, men har man
beslutat denna, måste man skynda med omslutningen.
Skadan af att vara färdig länge före anfall, kan ju ingen vara.
Skad an af alt icke Vara färdig när anfallet sker, kan vara
omutlig. Del är dock med föga hopp om fram äng jag yrkar
denna min åsigt inför landsmän, som trifvas vid en fästningsbyggnad,
beräknad alt elter 60 år hafva alstrat fästningen.
Carlsborg begvntes för circa 20 år sedan. Kostnadsförslaget
å del återstående arbetet fordrar 2 millioner;
hvarå 5o,ooo r:dr årligen nu beviljas; facil 4° år, hvilka
med de 20 förflutna ju utgöra de nyssbemälta 60 åren; hvilken
tidrymd hildar gradmälaren af vårt i den öfriga vei 1-  den ohörda långmod i befästningsväg. Jag förenar mig med
Frih. Jacob Cederström derom, att antingen måste en rund
summa af 4oo,ooo r:dr voteras, eller också måste det årliga
anslaget af 100,000 r:dr ställas på 5 år.
Frih. Leijonhufvud: Det har alltid förefallit mig mindre
behöfligt och ej heller särdeles angenämt, att i discussionen
inblanda subjectiva motiver, och jag hade ej heller nu ämnat
göra det, och hade ej trott det vara af nöden att gissa sig
till en orsak, hvarföre jag velat hafva tiden bestämd till 4
år, då jag temmeligen tydligt uttalat min opinion; men efter
en värd talare ej velat förstå den, utan står fast vid g iss—
ningsmetoden, som är ganska vansklig, så måste jag säga, att
han har gissat både rätt och orätt. Han har gissat oiält
derutinnan, att jag genom biträdande af förslaget lill extrastatseeglertn
skulle hafva velat framtvinga någon riksdag.
Vi hafva ej behof deraf, ty statsreglerln är just uppgjord
efter den plan, som R. St. framställt för nästa riksdag. Unn
har gissat rätt deruti, att jag önskar täta sammankomster
af R. St.; d. v. s., jag önskar att R. St. ofta må komma
tillsammans, på det detde må slippa att hafva så långa sammankomster.
Med behofvet a( riksdagar förstår jag nemi.
behofvet för nationen att med Regeringen komma tillhopa,
för att i förtrolig samdrägt rådgöra om Rikets angelägenheter,
deröfver besluta och sedan resa hem. För närvar, är
det väl ej angeläget, alt vi så särdeles ifra för att uppskjuta
nästa riksdags sammankomst. Jag skulle tro, att detta
ämne icke passar nu för dagen, när vi som bäst synas göra
allt för att icke komma att åtskiljas.
Hvad Gr. Frölich framställt i spörjsmålsväg, får jag äran
128
Den 20 Mars f. ra.
gifva tillkänna, a't jag ej är i tillfälle att kunna besvara, så
vidt det rörer detaljerna. Jag får blott i anleda, deraf nämna,
alt StatsUtsk. har fått mottaga en K. propos., temmeligen
detaljerad, och en dervid fogad arbetsplan, att det varit
på grund deraf, som StatsUtsk. afgilvit sitt utlåt., och att
StatsUtsk. för öfrigt har haft den, såsom jag tror, riktiga åsigten,
att af alla behofver är intet större än det, alt ordna
Rikets försvar, och att de medel, sorn blifvit dertill anvisade,
må blifva tillräckliga för de nödvändiga behofven Det är
på sådan grund, som Ulsk. ansett sig böra tillstyrka dessa
anslag, oaktadt man möjligen i något fall baft skäl att önska,
att bättre ordnade tabeller öfver de begärda anslagen
hade inkommit. Det kan vara tvifvelaktigt, huruvida det
någonsin må vara R. St. tillständigt, eller med deras krafter
öfverensstämmande, att granska dessa detaljer eller att uppgöra
planer för Rikets försvar.
I afseende på den anmärkn. som blifvit gjord, att, oaktadt
jag yrkar att extra-statsreglerm må för 4 år fastställas,
jag likväl yttrat, att den borde gå i bredd med den ordin.,
så får jag nämna, att jag visserligen har nämnt detta, men
att jag icke derföre ansett den extra-statsreglerln böra bestämmas
för 5 år, emedan jag bar velat bespara möjligheten
deraf, att nästkommande R. St. skulle säga: vi behålla de
penningar sorn finnas, vi sanelinnera icke det beslut, sorn vid
sista riksdagen fattades rör.de deras disposition. Grundlagen
förpligta!' dem icke dertill; den ålägger dem att respeelera
den ordinarie statsreglertn, meri det finnes ingen
grundlags-^, som hindrar R. St. alt säga: vi gifva ej dessa
loo.ooo r:dr om året till Waxholms fästning, utan anvisa
dem nå ett annat håll. Erfarenheten har visat, att man ej
alltid kan räkna på, att kommande Ständer respeclera de
beslut, som vid föreg:de riksdagar blifvit fattade, och delta
kommer troligen äfven framdeles att inträffa.
I afseende på den framställning H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm
gjort, rör:de principvidrigheten af tidsbestämmelser,
får jag dian tillkännagifva, alt jag anser detta klander i
princip ej kunna hemfalla på R. St:s läkning. Jag skulle
önskat, alt Gr. Löwenhjelm vaiit i tillfälle alt gifva råd,
när den K. propos:n beslöts; ty förmodligen hade då R. Sl:s
uppmärksamhet blifvit fästad på nödvändigheten af en förändring
uti systemet af årsanslags bestämmande. Nu äro
likväl alla de K. proposma ställda på tidsbestämmelser för
vissa år, och ej på runda summor, ulan på ulportionering
af anslagen. Delta bör således icke läggas R. St. till last,
då de i detta afseende hörsammat hvad K. [M. framställt.
Jag skulle Iro, att man ej bör kasta om frågorna och sålunda
lagga R. St. till la»t, att de bifallit hvad som blifvit
. framstäldt. Det är således i min tanke ej något enda skäl
framsläldl, som kan gifva den ringaste anleda, att förändra
den
Den 20 Mars f. m.
129
den stående grundsatsen om exlra-anslagens fastställande för
fyra år , oell jag får derföre tillkännagifva alt jag vidhåller
min anhållan om bifall till Ulskls förslag i detla afseende.
Hr Anckarsvärd, Äng.: Gr. Frölich har till StatsUtsk:s
närvar, ledamöter ställt en fråga, som jag anser för
min skyldighet att besvara. Grefven har frågat, huruvida
Statsölsk. fått sig förelagda några motiver, några underrättelser,
sorn kunna synnerligen verka till påskyndande af fästningsarbete!
vid Waxholm. Dertill utber jag mig få svara,
att SlatsUtsk. fått del, först och främst af K. Mes nåd. prnpos.
i ämnet, och att sedermera utgiftsafdelningen inom Utsk.
har fått del af alla planerna lill dessa befästningsarbeten,
Utsk. förevisade af en ingeniör-officer, commenderad för
att lemna Utsk. alla de linder'rättelser, hvilka dervid kunde
vara af behofvet påkallade. Efter dessa underrättelser syntes
det åtminstone ledamöterne af utgiftsafdelningen att hela
befästningen var calculerad ]iå rikliga och goda grunder,
såvida det låg i vår förmåga att bedomina det. Efter dessa
underrättelser syntes d< t Utsk. ur lätt béräkneliga ekonomiska
grunder, att ju fortare delta arbete, sedan det en
gång var besluladt och påböijadt, samt betydliga summor
derpå nedlagda, kunde verkställas, med ju större arbetskraft
del kunde företagas, destomindre skulle det komma att kosta
Staten, och ju förr hunne man del mål man önskade, att
kunna försäkra sig emot en hastig ofverl umpling af hufvudstaden.
Det var också på d< lina grund, som ulgiftsafdelningen
inom SlatsUtsk., viri första behandlingen af frågan,
hellre än att tillstyrka hvad K. M:s nåd. propos. innehåller,
eller 100,000 r:dr om året, föreslog den summa, som chefen
för Ingeniör-corpsen hade uppgifvit såsom den, hvilken med
största fördel kunde användas, nemi. i5ö,ooo r:dr om året.
Detta underkändes likväl sedan af Utsk., der 100,000 räll' om
året blefvo beslutade. Detta är gången af ärendet inom
Utsk., och jag tror, att sedan man icke vill, eller kanske
numera kan lemna de 100,000 r:dr, så bör man åtminstone
gifva de 100,000 utan afkortning, men jag emotsätler mig
på det högsta att utsträcka anslaget lill 5 år. Det exempel,
som är uppgifvet rör.de Strömsholms canal, tror jag ej
att man kan här tillämpa. Jag tror alt PresleSt. i denria
del vidtagit det klokaste och riktigaste beslutet, och skulle
önska, att de andra Stånden instämde deruti. [Ivad beträffar
de olägenheter, som äro förespeglade deraf, att ej det 5
året här blifvit tillagdt, så får jag säga, alt det ej är mig
möjligt att fatta dem. Man har uppgifvit det exemplet, alt
pionniererne skulle i flera månader varit utan sysselsättning,
derigenom att icke anslag förefunnits vid årets början för
bekostande af deras sysselsättning. Delta nödgas jag beslri
22
H. 17
i3o
Den 30 Murs t. m.
da, ly tillgången dermed är hell enkelt den, att någon propos,
ifrån Regeringen i detta afseende aldrig liar emanerat.
Deremot har sedermera motion derom blifvit framställd af
chefen för pionniei erna, och denna motion besvarades Ii från
StatsL)tsk:s sida med den aldra största skyndsamhet. Emot
Utsk:s utlåt, öfver denna motion hafva anmärkntr blifvit
framställda ifrån ett par Stånd, hvilket visserligen vållat någon
tidsutdrägt, men det af Utsk. tillstyrkta anslaget är emedlertid
längesedan af R. o. Ad. bifallet. Sålunda har väl
ej i flera månader arbetsbrist ägt rum för dessa pionnierer,
och alltså tror jag, att samma förhållande, som nu ägt rum,
äfven kommer att inträda 4 år härefter, i händelse riksdag
ej dessförinnan inträffar; och Regeringen har alltid i sin
makt alt inom behörig tid aflåta propos. om förskott på
de nödvändiga behofven ; men om tilläggandet af ett 5:te århär
skulle beslutas, så skulle det, efter mitt förmenande, åstadkomma
en rubbning och förryckning af hela statsreglertn,
som skulle komma att menligt inverka både på sjelfva slutsummorna
af tillgångarna och på de slutliga voteringarna i förstärkt
StatsUtsk., och man skulle ej kunna beräkna hvart
detta skulle taga vägen. Jag yrkar derföre för min del bifall
till Utsk:s betänk, i denna del, så väl till summa, sora
till tid.
Gr. Horn: Frih. Cederström har, tinder försvaret för
sin åsigt om extra-statsreglerms bestämmande för 5 år, kommit
till ett resultat, som skulle göra den extra-slalsreglertn
alldeles enlig med den ordinarie. Denna åsigt har visserligen
redan förut af en värd talare blifvit honom bestridd,
men deremot har ej för R. o. Ad. blifvit framstäldt, hvilken
stor åtskilnad, som äger rum emellan dessa båda statsreglerrr.
Den ligger deruti, att den ordin, statsreglertn, hvilken i
grundlagen bestämmes såsom existerande, har den natur, att
i händelse R. St. vid påkommande riksdag ej hinna att
uppgör» denna statsreglering för de kommande åren, utan
åtskiljas innan densamma blifvit uppgjord; så blifver den
förra staten bestående och kommer alt till grund för den nya
bevillningen antagas, då R. St:s fullmäktige afgöra om det
belopp, som fordras för den ordin, statsreglerms fyllande.
Sådant är deremot icke förhållandet med den extra-statsregier:n.
Den upphör bestämdt så framt ej R. St. hafva
derom reglerat, och således kommer ingen ökad bevillning
att för framtiden understödja den existerande extra-ordin.-  statsreglerm. Det är denna stora åtskilnad, som jag trotatt
Svenska folkets fullmäktige alltid måste hafva för ögonen,
såvida R. St. vilja behålla initiativet i sådana frågor, hvilket
är åderas sida det naturliga sättet att inverka på statsmachinen.
När nu således den ordin, statsreglertn är bestämd,
och bestämd bör den vara efter bebofvet, alldeles icke efter
tillgångarna, såsom den värde talaren sig yttrat, — ly min
Den 20 Mars f. m.
öfvertygelse och min sats är den, att för den ordin, statsreg!er:n
alltid skall finnas tillgångar, utan afseende på inkomsternas
beräkning, — så uppstår nu likväl det förhållande,
att då R. St. hafva betydliga öfverskott att använda, så måste
den extra-statsregler:n vara begränsad inom de gifna
summorna. Det är alltför illa om den värde talaren, sorn
har påstått att dessa beräkningar ej äro uppgjorda och ej
framställda för R. St., helt och hållet uraktlåtit alt tillse
huru med denna beräkning sig förhåller. StatsUtsk. har
verkligen icke underlåtit att i denna del på siffran och runstycket
framställa förhållandet för R. St. Det är således
inom gränsen deraf, sorn den extra-statsreglerln måste fixeras.
Jag instämmer visserligen med Gr. Löwenhjelm deruti,
alt det vore väl och nyttigt, om man kunde bestämma en
rund summa för hvarldera af Regeringens departementer, men,
mine herrar! detta är en sak, som i närvar, tid väl kan
önskas, men som omöjligen nu kan verkställas. Jag tror
mig ej behöfva yttra något mera inom detta Hus om anledningarna
hvarföre jag anser det rent af omöjligt att nu
vidtaga en sådan princip, och jag tror det vara ganska obetänkt
alt vilja söka genomdrifva densamma. När vi nu hafva
fördelat den extra-slalsregler:n på vissa år eller viss tids
bestämmelse, så har iletta äfven sin grund i K. M:s egen
nåd. propos. Arsberäkningen för 4 år i stället för 5, kan
möjligen hos många hafva sin grund i den fisiglen, alt R.
St. böia sammankomma när dessa 4 år liliändagålt. Jag
anser denna åsigt så naturlig och så riktig, och delar densamma
så fullkomligt, alt jag ej finnér någon betänklighet
uti att här öppet förklara, att jag skulle förundra mig deröfver,
om icke i närvar, tidpunkt R. St. skulle finna behöfligt
att oftare sammanträda, för att med mera sakkännedom
och mera grundlighet kunna företaga de stora och vidt
omfattande arbeten, som här förestå. Mig tyckes verkligen,
att man vid denna riksdag haft en ganska talande erfarenhet
af hvad det vill säga att dröja 5 år med en riksdags
sammankallande. Huru ser det väl ut, mine herrar! under
denna riksdag? Hafva riksdagslörhandlingarne och arbetena
verkligen varit mera mogna och antagliga, derföre att de
haft de fern årens liggetid för att mogna. Jag tror det ej;
jag tror tvertom, att vi hafva betydligt kommit tillbaka på
den politiska banan, genom det långa uppskofvet emellan
riksdagarna. Det är således i min öfvertygelse både att
hoppas och önska, att R. St. måtte hädanefter oftare sammanträda.
Della är, såsom jag tror, K. M:s ledan framställda
åsigt, och R. St. hafva äfven i min tanke, genom sitt
beslut, yttrat sig i denna syftning. Således anser jag, att
StatsUtsk. ganska conseqvent förfarit, då Utsk. begränsat
stalsreglerm inom de 4 åren, Regeringen likväl ohetaget att,
i händelse medlen ej kunna i vissa fall med fördel använ
-
Den 20 Mars f. m.
das inom dessa 4 år, reservera medel äfven för det 5. Det
blir ett annat föi hållande i fråga om canaler, eller sådana
anläggningar, hvilka ej kunna slutas inom en viss tid, eller som
man bestämdt kan beräkna måste fortfara en viss tid utöfver
den för lagtima riksdags sammanträde. I sådant läll anser jag,
att R. St. både kunna och böra åtaga sig förbindelser för
kommande lider. Detta är vid föregtde riksdagar redan
gjordt, och jag finner således ej någon oformlighet deruti, att
nuvar. Ständer äfven binda sig till anslagsberäkning för flera
år, utöfver den tid, som kan komma att påräknas före nästa
i iksmöte.
Hvad nu specielt beträffar Waxholms befästning, så har
Gr. Frölich visserligen redan, af en talare tillhörande StatsUtsk.
, erhållit de upplysningar, som han önskat; men jag
skulle mycket misstaga mig om den värde Grefvens omdömesförmåga,
om tinn skulle ansett det vara riktigt af StalsUlsk.
, att här i detalj framlägga för R. St. alla de underrättelser,
som StatsUtsk. kunnat inhemta, rör.'de planen för
Waxholms befästning, för. alt genom en sådan fullständig
framställning af befäslningsplanen söka öfvertyga R. St. o tu
nödvändigheten af ett skyndsamt företagande af denna befästning.
Jag tror att Grefven i det fallet medgifver, att
StatsUtsk. bör äga något vitsord i sina uppgifter, då dessa
äro hemtade ifrån de underrättelser, hvilka Ctsk. erhållit ifrån
Krigs-depart., underrättelser, hvilka visserligen icke kunna eller
böra offentliggöras. Jag medgifver vissei ligen, att det
kan vara angeläget att numera sätta i fråga, huruvida StatsUtsk.
kan utgöra en sådan auctoritet, som kan ifrån regerings-deparltna
emottaga så beskaffade uppgifter, att de ej
i sin helhet kunno för R. St. framläggas; men, då jag ej
delar den åsigten, att StatsUtsk. ej bör med urskiljning behandla
de uppgifter, som Ulsk. erhåller, så kan jag ej heller
instämma i deras åsigler, hvilka lior måhända önska att
erhålla mera detaljerade upplysningar om planen för dessa
befästningar, i händelse de skola medgifva hvad som erfordras
till förelaget. Då K. M. äskat 5oo,ooo r:dr tiil Waxholms
fästningsbyggnader, eller 100,000 r:dr om året för 5
år, så skulle jag för min del vilja anslå 100,000 rtdr 0111 året
för 5 år, emedan detta skulle närmare öfverensstämma
med den arbetsplan, som blifvit för StatsUtsk, framlagd, men
jag vill ej särskildt yrka propos. derom, i händelse icke andra
ledamöter skulle sig derutinnan med mig förena, ty jag
anser att i dessa frågor bör man söka att så litet som möjligt
splittra sina åsigter.
Frih. Boye, Ludv.: Jag erkänner lika litet i dag, som
i förrgår, någon uteslutande consideration till fördel för de
s. k. män af yrket, att ensamt afgöra hvad Sveriges val fordrar
i något afseende, och aldraminst vill jag dem ensamt
anförtro några principfrågor, hvilka angå afvägniugur
Den ao Mars f. ra.
emellan de båda statsmakternas inflytande på hvarandra. Jag
skall ej yttra mig annorlunda, än i principfrågan, lör att vederlägga
den framställning man liar gjort om skilnaden eniellan
den ordin, oell extra-ordin. slatsreglerm, hvilken skilnad
i min tanke skulle kunna leda till den slutföljd, alt
dock i II. SI:s makt skulle ligga en förmåga- att tvinga Regeringen
ifrån den makt, sorn grundlagen lemnar densamma.
Till vederläggning deraf, her jag att få till Gr. [Jorn, som
egentligen drifvit denna sats, så val som till Gr. Fröliehs
eftersinnande hemställa, om icke hela den demarcationslinie,
som de synas vilja uppdraga emellan de håda statsmakterna,
skulle kunna vid hvarje riksdag ganska hilt, genom
en sinnrikt påhiltlig parti-mesure, rubbas. SlatsUtsk.
och R. St. behöfde i sådant afseende endast öfverflytta de
angelägnaste behofven ifrån den ordin, statsreglertn till den
extra-ordin., och efter den princip, som desse herrar ledamöter
nu drifva, skulle den makten ovillkorligen ligga i R.
Sits värjo, all befalla riksdagar när de behagade, genom
öfverflyIlande af de angelägnaste behofven till den extrastalsreglertn,
ty derigenom hade de ryckt åt sig denna makt.
Jag fråear: ar detta lätt? Nu har just detta inträffat. Jag
anser Waxholms fästning ingalunda vara en lapprisak, ulan
en ganska stor och vigtig sak, ej blott för hufvudstaden, titan
äfven för hela Sverige, oell tror, att 5oo,ooo r:dr för
detta ändamål ej böra kunna anses vara för mycket. 400!0°o
r:dr öro redan anslagne. Om nu Sveriges befrielse från faran
af en invasion fordrar den större summan, hvad annat
har man då gjort genom beviljandet af en mindre summa,
än att tvinga Regeringen att förändra tiderna för R. St:s
sammankomster. Till en sådan åtgärd kan jag ej gifva mitt
bifall, ehuru jag med all den värma, hvaraf jag varit mäktig,
talat för en förändring uti tiden för riksdagars hållande,
så att R. St. hädanefter skulle oftare sammankomma.
Jag skall vid hvarje sådan fråga alltid vidhålla min derutinnan
framställda tanke, men så länge grundlagen bibehåller
det nuvar. stadgandet, och fastän jag inom mig är fullt öfvertygad,
att lill följe af så väl den ordin., som extra-ordin.
statsreglerm, hvilken nu blifvit gjord, en ny riksdag snart
blir af nöden, och ehuru jag antager, att den verkligen
kommer att inträffa; så vill jag likväl, för principens skull,
ej medgifva den skilnad i påföljd, som man här påstått äga
rom emellan den ordin, och den extra-ordin. statsreglertn.
Jag förenar mig med Frih. Cederström och begär propos.
på anslagets beviljande för fem år.
Gr. Frölich: Till den sista värda talaren får jag i
korthet yttra, att han misstagit sig, då han ställt sin replik
till mig, ty jag har ej allenast icke talat om att tvinga Regeringen
att bestämma riksdagen tidigare än grundlagen föreskrifter,
utan icke ens på något sätt inlåtit ung i frågan
>34
Dan 20 Mars f. m.
otn tidsbestämmelsen af 4 eller 5 år. Orsaken, hvarföre jag
ej har gjort det, är den, att jag har lärt mig att låta Frih»
Cederströms grundlag vara för honom sjelf, utan att särdeles
befatta mig med att med honom försöka alt komma till lika
mening. Han läser, såsom bekant är, grundlagen på sitt
sätt, och jag på ett annat, och om möjligheten af likstämmighet
i våra åsigter derom, har jag längesedan uppgifvit
allt hopp. Till följe deraf hade jag ej ämnat yttra mig rörande
denna punkt; men efter jag nu händelsevis blifvit
uppmanad att göra det, får jag för mia del förklara, att jag
ej anser det vara hvarken förbjudet eller föreskrifvet, alt R.
St. skola sälta den exlra-statsreglertn på 4 eller 5 år, utan
tror, att R. St. kunna i det fallet belt och hållet följa sin
öfvertygelse. Jag skulle likväl tro, att då StatsUtsk:s calcul
här är beräknad för 4 år, så vore det välbetänkt af
dem, som vilja bestämma tiden till 5 år, alt dividera summan
på hvarje anslag med 5, i stället för 4> och således anslå
\ hvarje år i stället för -J. På sådant villkor kan jag
instämma med dem, som vilja bestämma anslaget till 5 år.
Hvad Hr von Hartmansdorff i denna fråga anfört reducerar
sig, så vidt jag kunnat förstå af hans eljest ganska fullständiga,
men i min tanke för detta ämne något vidlyftiga yttrande,
dertill, att vi borde följa ett praejudicat, och detta
praejudicat var ej något af R. St. faltadt beslut, utan endast
ett annat Stånds beslut uti en helt annan fråga, änden
förevar., nemi. i fråga om anslag till Strömsholms canal.
Hade den värde ledamoten begärt uppläsning af BorgareSt:s
beslut i frågan om Waxholms befästning, så skulle jag hafva
velat instämma med honom om det praejudicat, som på sådant
sätt ansetts hafva tillkommit genom BorgareStls beslut; men
då han anfört nämnda Stånds beslut i fråga om Strömsholms
canal, så vet jag ej ens, om jag kan våga att upphöja delta
beslut till rang och värdighet af något prsejudicat för denna
sak. Emot mig syntes han hafva riktat sin anraärkn. ora
det icke fosterländska i att gifva anslag till Höganäs och
Svinebodan. Jag får då äran upplysa, att jag ej tillstyrkt
något anslag för Svinebodan, men vä! för hamnen vid Höganäs.
I afseende på den fråga jag tog mig friheten ställa
till StatsUtsk:s här närvar, ledamöter, har jag af Hr Anckarsvärd
fått en ganska fullständig upplysning, för hvilken
jag för honom hyser den största erkänsla. Jag vill dertill
först i korthet svara, hvad som äfven synnerligen torde lända
en värd ledamot, Gr. Horn, till svar på hans emot mig
riktade framställning, att jag alldeles icke begärt del af någon
plan och af detaljerna af den tillämnade Waxholms befästning,
utan endast framställt den frågan, om någon upplysning
blifvit SlatsUtsk. lemnad, om anledningen hvarföre
nu först Waxholms befästning blifvit ansedd för så oundgängligen
nödvändig och brådskande. På denna fråga har
Hr Anckarsvärd, såsom mig synes, ej kunnat gifva något
Den 20 Mars f. m.
135
svar. Han liar endast upplyst, att den framlagda planen
ådagalägger nödvändigheten af att fortsätta det redan började
arbetet. Delta instämde också med den aning, som jag
bade rör:de denna sak, men jag vågade mig ej på djupet att
framställa en sådan aning. Nu har en StatsTJtsk-.s ledamot,
hvilken jag anser såsom en auclorilet i detta fall, upplyst,
alt orsaken hvarföre delta förelag anses vara så nödvändigt,
är den, att vi en gång börjat, och att denna början skett
emellan tvänne riksdagar, utan att R. St. fått någon underrättelse
om den stora vigten deraf. Detta är bevisningen
för den stora vigten och nödvändigheten af att lemna
anslag till detta företag. Jag får nämna, alt jag, för min
del, såsom representant, ej kan gilla denna orsak, utan jag
tror, att det nu ej kan vara ur vägen att tillse, huruvida
något skäl verkligen finnes för denna befästning. Jag liemtar
dertill ytterligare anledn. genom ett yttrande härstädes
af en värd ledamot, H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, som förmodligen
icke saknar kunskaper i dylika ämnen. Han har
sagt, alt det bästa onekligen vore, att hastigt tillvägagå vid
sådana företag, men han har likväl förklarat, alt han liar
föga hopp om framgång för siri mening. Jag anhåller vördsamt,
att han ej må försmå det lilla bidrag, sorn jag genom
mitt yttrande önskar alt få Jemna, till ett möjligen om
också (jag medgifver det) aflägse hopp om framgång för
denna hans mening. Jag får äran försäkra, att jag, oaktadt
den plan, som K. M. kan hafva för StotsUtsk. framlagt,
anser ingen våda vara, endast befästningen är färdig
inom tolf eller sju år, som K. M. i sin nåd. propos. afsett
för arbetets fullbordande. Således synes det mig ej vara
någon fara att uppskjuta anslagen för detta företag till nästa
riksdag, isynnerhet 0111 det skulle ske något hastigare
än Frih. Cederström framställt. Då kan det blifva tid alt
i enlighet med H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelms förslag gifva en
rund summa på en gång, och jag förpliglar mig till, 0111
jag då lefver och här yttrar mig, att dertill efter min förmåga
bidraga, derest nb. vissa förändringar i vår krigsadministration
dessförinnan inträffa. 1 sådan händelse skall
jag förena mig 0111 att gifva ett rundt anslag, på det att
delta befästningsarbete möjligen mätte kunna verkställas på
ett eller två år, med ett ord, gifva det anslag, sorn K. M. nu
uppgifvit vara det nödvändiga för arbetets bedrifvande.
Naturligtvis måste jag, efter hvad jag nu framställt, anse det
ej kunna vara någon tvifvel, att denna sak kan anstå, så
länge de sju åren ännu förestå, såsom en terminus ad quem.
Genom detta förklarande har jag icke mycket alt tillägga,
utom det, att det exempel Gr. Löwenhjelm anfört af fästningsbyggnaden
vid Carlsborg, såsom jag tror, ej lemnar någon
särdeles tillförlitlig illustration, emedan uppbyggandet
af Carlsborg omöjligen kunde afse någon befästning, utan
måste vara något Fabels torn, sona skall byggas, och Husets
i36
Der. ao Mars f. m.
ledamöter känna alltförväl ifrån den tid, då de läste sin bibel,
att derpå byggde Babylonierne i mångå år, utan alt det
någonsin blef färdigt. Jag yrkar, i likhet med hvad BorgareSt.
beslutat, att anslaget må blifva 200,000 r.vlr pä
4 år.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Den siste välde talaren har
ansett sj-Ifva hufvndsaken vara oafgjord, nemi. den, huruvida
något verkligt skäl förefinnes fördetta anslags beviljande.
I detta hänseende finner jag dels i SlatsUt-kts utlåt , dels i
StatsUtskrs ledamöters yttranden här i dag, vara klart och ostridigt
att anslaget är af den yttersta vigt, och dessa äro
just de ordalag, som SlutsUtsk. begagnat. Jag är således för
inia del, såsom representant, i den cnlhegori att nödgas bifalla
hvad som bör bifallas. Jag hyser icke heller något det
ringaste misstroende, hvarken till förvaltningen af dessa medel,
icke heller lill kommande R. St., och det sätt hvarpå
de komma att behandla delta ämne, emedan jag är fullkomligt
öfvertvgad att kommande Ständer skola se saken på samma
sätt, som nuvar. StatsUtsk. Äfven om nuvar. R. St. ej
skulle gå in på StatsUtskrs åsigt, så är jag likväl öfverlygad,
att kommande Ständer skola bifalla hvad de anse vara nödvändigt.
Således ser jag här ingen fara, äfven om man ville
anslå summan på 4 år, ehuru möjligen ingen riksdag inträffar
förr än om 5 år. Delta är likväl ett förhållande,
som jag ganska lifligt påminner mig, sedan den tid då anslagen
till Götlva-conal här beviljades, nemi. det förhållande,
att oaktadt det ovillkorligen kommer att fortsättas och man
derom äger den fullkomligaste moraliska öfvertygelse, så är
man likväl i den ställningen, att ej derpå kunna bygga ett
conlract med en leverantör. Jag har vid flera riksdagar, då
jag deltagit i StatsUtskrs öfverläggningar, på detta rum ho 11
just dessa inkast ifrån samma synpunkt göras af den Som
dref Götha canal, nemi. framlidne H. Ex. Hr Gr. von Platen.
Detta förhållande anser jag vara af mycken ekonomisk
vigt, ty kunna ej föreståndarne vid ett byggnadsföretag
i rättan tid uppgöra contracter för leverancer, så blifva
de dyrare. Jag vågar bestämdt hoppas, att kommande Ständer
skola anslå medel lill detta företag, och ser ingen fara
deruti, att anslaget beräknas för 4 eller 5 fi>; men, mine
herrar! den moraliska kraft, som visas af R. St., då de anslå
en tillräcklig rund summa för ett vigtig! företag, afven
den anser jag vara af mycken vigt. Jag skulle ej våga att
yttra mig så bestämdt, om jag ej nyss hört en af StatsUtskrs
ledamöter, hvilken sjelf förut tillhört krigsyrket, hafva anfört
hvad som inom Utskrs utgiflsafdelning i detta hänseende
blifvit framstäldt. Utgiftsafdelningen har tillslyikt en
ganska betydlig summa, hvilken på det sätt, som den beräknades,
måhända hade öfverstigit hvad K. M. begäi t.
Mig
Den ao Mars f. m.
Mig synes således alt bestämmandet, om detta anslag skall
utgå på 5 år eller ej, endast är behöfligt för sjelfva utbetalningens
skull. 1 afseende på sjelfva beloppet, så är jag,
ehuru endast på grund af de financiella skälen, böjd för det
större anslag af 5oo,ooo r:dr, som K. M. föreslagit, utan att
vilja bestämma på huru många år det bör utgå, ty det anser
jag vara af mindre vigt. Jag har bär hört yttras någon
fruktan, att om R. o. Ad. skulle frånträda StalsUtskrs förslag
i denna punkt, och lioja summan, så kunde någon svårighet
möjligen uppstå, dels i afseende på de disponibla
medlens tillräcklighet, och dels i afseende på de olika beslut
, hvilka inom de olika RiksSt-.n skulle uppkomma, ifall
man ökade summan; men hvad först angår medlens tillräcklighet,
så måste jag säga, att om de skulle behöfvas för att
bereda tillgångar till ett sådant företag, sorn detta, hvarom
StatsUtsk., hvilket granskat planer och handlingar, förklarat,
att det är af yttersta vigt, så ser jag intet hinder att
låta de punkter, som komma efteråt i StatsUtskts framställda
betänk., minskas eller försvinna. Således finner jag ingen
svårighet uti att bifalla denna förändring af StatsUtskts
förslag; men 0111 jag äfven skulle göra afseende på denna
invändning, och ej tilltro mig att, genom minskningar i de
efterföljande punkterna, bereda tillgång till den förhöjning,
som jag här önskar; hvad skulle väl då hindra mig att här
göra ett särskildt anslag, då denna tillökning af StatsUtsk.
skulle kunna anvisas på en odisponerad fond, som uppgår
till högre belopp än skilnaden är. T alla fall hafva R. St.
ännu att disponera om bancovinsten, ty med all säkerhet
komma R. St. att ifrån banken erhålla uppgift, som sätter
R. St. i tillstånd att göra denna disposition. Jag tror mig
med fullkomlig visshet veta, alt bokslut deröfver i banken
blifvit gjordt och att detta utan uppskof lärer komma till
R. St:s disposition. I afseende åter på den olikhet i RiksSttns
beslut, som skulle uppkomma genom denna förhöjning,
så får jag nämna, att om man anser saken vara af vigt, så
kan man ju genom inbjudning till de öfriga Stånden söka
att åstadkomma ett beslut, hvarigenom den moraliska kraft
skulle kunna tillvägabringas, hvilken jag anser böra stämpla
R. St:s beslut i detta stora och vigtiga mai. Jag tillstyrker
således, att R. o. Ad. måtte besluta ett anslag af 5oo,ooo
r:dr för detta ändamål, och om delta blifver beviljadf, så
är det mig för öfrigt fullkomligen likgilltigt, om anslaget fördelas
på 4 eller 5 år.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Då jag begärde
ordet, var det hufvudsakligen för att besvara en förfrågan,
som Gr. Frölich framställt till StatsUtsk:s närvar, ledamöter.
Ehuru jag visserligen uti denna min afsigt finner mig
förekommen af andra ledamöter inom Utsk., anhåller jag
likväl att, såsom ett mera bestämdt svar å Grefvens fram22
H. 18
j3S
Den ao Mars f. m.
ställning, få tillägga, att StatsUtsk. har, utom de planer och
kostnadsförslag, som afse Waxholms befästning, haft del af
ett till K. M. af Krigs-depart. afgifvet underd. betänk., som
utvisar det fortfarande slatsbehofvet och de strategiskt verkande
skälen, under alla tider, för alla de befästningsarbeten,
som StatsUtsk. bar tillstyrkt. Härtill inskränka sig de upplysningar,
som Utsk. haft att tillgå, för att derpå grunda sin
framställning till R. St.
Beträffande den omständigheten, huruvida de anslag,
som StatsUtsk. tillstyrkt i och för militära behof, böra utgå
på 4 eller 5 år, så finnér jag mig i detta afseende, till
besvarande af de anmärkn.v, sorn blifvit framställda emot
Utsk:s förslag, vara förekommen af andra ledamöter. Jag
är fullt förvissad derom, att ingen olägenhet kan komma att
uppstå för dessa arbeten genom anslagens bestämmande för
4 år, då R. St. komma att sammanträda i Januari månad
x845, så mycket mindre, som R. St., vid beviljande af anslaget,
ej hafva gjort något förbehåll, att hvad deraf möjligen
kan vara reserveradt vid nästa R. St:s sammanträde, då
skall ställas till deras disposition. Det synes mig ganska
klart, att, om K. M. låter förordna om arbetets bedrifvande
på sådant sätt, att äfven för de första månaderna afår i845
tillgångar finnas, K. M. i detta afseende är alldeles oförhindrad
att dem till arbetets fortsättande använda. Om anslagen
till de militära behofven skulle ställas på 5 år i stället
för 4 år, såsom Utsk. har föreslagit, så skulle derigenom
uppkomma en förhöjning i anslaget till 5oo,ooo r:dr i
stället för 400)000 r:dr. Det är visserligen sannt , att
genom en förändrad disposition af de anslag , hvilka
StatsUtsk. tillstyrkt för Strömsholms canal och som afser
besparandet af en för delta ändamål alldeles obehöflig summa,
tillgångar skulle kunna beredas för en sådan förhöjning
uti StatsUtsk:s förslag i afseende på de militära anslagen;
men om i alla fall ett tillräckligt anslag skulle afsättas, motsvarande
kostnaden för delta företag, under hela tiden af
dess verkställighet, och om det tages i betraktande, alt måhända
ej alla de besparingar, som finnas ända till den sista
skillingen, borde användas för extra-statsreglertn, alt det måhända
ej vore alldeles olämpligt att behålla något öfverskott
för Riksg.conCs disposition, hvilket ej har sig någon
fond anvisad för de creditiver, hvilka äro ställda på detta
conior, om R. o. Ad. vill åt sig sjelf bibehålla en tillräcklig
frihet vid pröfningen af de ännu återstående anslagsfrågorna,
hvaribland det torde finnas åtskilliga, sorn äro af ett
ganska stort nationelt intresse; så befarar jag att R. o. Ad.,
genom en förhöjning i det af Utsk. här föreslagna anslag,
lägger ett hinder i vägen för den fria pröfningen af de följande
punkterna. Jag biträder det tillstyrkande, som Utsk.
framställt, så väl i sjelfva hufvudsaken, som i fråga om tidsbestämmelsen,
och anhåller om bifall till Utsk:s betänk., ehuru
jag visserligen för min del skulle hafva önskat, att, i
Den ao Mars f. m.
öfverensstämmelse med de .”sigtor, som Hr Lagerhjelm framställt,
R. St. begagnat det tillfälle, som nu erbjuder sig, att
uttrycka en Representationen värdig opinion, hvilken tvifvelsutan
af hela allmänheten hyllas genom beviljande af
ett så nödvändigt anslag, som det för Waxholms befästning,
för alt trygga vår sjelfständighet och förvissa vårt fädernesland
om tillräcklig säkerhet emot alla oförmodade öfverfall.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Jag har blifvit af Frih.
Leijonhufvud missförstådd. Jag klandrar att anslag till allmänna
arbeten, och synnerligast till befästning, utportioneras
till årsanslag. Men jag har icke skyllt oriktigheten i
sådan åtgärd på något särskildt Ständ, Utsk. eller embetsverk.
Det jag klandrar är allmänna opinionens skefhet i
detta ämne. Hvad Regeringen beträffar, kan väl med ali
visshet antagas, att den lika gerna, ja vida hellre, skulle
emottaga totalsumman med behörig latitud, att den med
tjenlig skyndsamhet använda. Att K. proposme dock icke
så ställas härrörer uppenbarligen af velandet att så skulle
de icke erhållas, och att det möjligen alltid försvåras medelst
försökande af det omöjliga. Att denna regel nu måste
iakttagas, tillhör ett förhållande, som af Gr. Horn blifvit
på ett ganska parlamentariskt sätt antydt, och hvilket
jag lika med honom icke anser behöfva eller böra utvecklas.
Om epoken för de faror, emot hvilka dessa befästningsföretag
påkallas, har jag ej yttrat ett ord, som skulle
kunna tydas till ett anspråk alt befatta mig med sådana calendrars
uppsättande. Aldraminst företager jag mig sådana
beräkningar, utom de rum der de mig af pligten affordras,
eller äro mig tillsländiga.
Hr Nordensköld, Otto Gustaf: Frågan rörer nu
en sjöfästning. Vid en sådan frågas afgörande tror jag mig
kunna hafva något att anföra, under det jag tillstyrker
Utsk:s betänk, i denna punkt. Till en början bör jag besvara
den fråga , som Gr. Frölich framställt till StatsUtsk:s
ledamöter med förundran deröfver att Waxholms befästande
ej förut blifvit företaget och att det just nu ansetts vara
så nödvändigt att påbörja detta arbete. Jag tror ej, att hvarken
Hr Anckarsvärd eller Frih. Sprengtporten nöjaktigt (om
jag så får säga) besvarat denna fråga. Jag tror att före sista
riksdagen hade det väl kunnat vara önskvärdt, att Waxholms
befästande blifvit företaget, men efter den tiden har denna
önskan uppstigit till rang och värdighet af ren nödvändighet,
ty först sedan den tiden är det som ångbåtsväsendet
utvecklat sig i all sin stora och förfärliga kraft. Det försvar,
man förut trott sig kunna äga uti smärre batterier
och kanonjollar, är nu föga att räkna på, ty det är fråga
om så kraftiga ångbåtar, att de icke allenast släpa de stör
-
Den uo Mars f. in
-
slå skepp genom vara skärgårdar, ulan all de äfven kunna
inrymma i5oo å 2000 man eller snart sagdl en division oell
landsätta dem efter 1 å 3 dagars öfverfart. Det är således al
högsta vigt för Slockholm att försvara den enda punkt som
egentligen är rätt försvarbar men ock lättast kan anfallas.
Jag vill förmoda att StatsUtsk. , som vid denna frågas
behandling gått ganska berömvärdt tillväga, bar insett detta.
Måhända bar Utsk. tänkt sig att våra kuster böra på
några punkter, t. ex. Slockholm, Carlskrona och Marstrand
sa väl sättas i försvarsgilt skick, att de snart sagdt äro ointagliga,
och att bland dessa punkter stå Stockholm främst.
Kanske har Utsk. äfven derföre satt Stockholm i den första
cathegorien, att der finnes en stor handel och betydlig
enskild egendom samlad, samt att Kronan der haren af flottans
stationer och ansenliga upplag samt förråder af alla
slag. Dertill kommer äfven Stockholms belägenhet emellan
Saltsjön och Mälaren och dess communication genom canaler
med det inre af landet. Allt detta gör att denna fläck
måste anses vara af största värde. StatsUtsk. har måhända
dessutom insett, att under sådana förhållanden vore en dålig
fästning snart sagdt sämre än ingen. StatsUtsk. har troligen
äfven insett, att om en fästningsbyggnad varar länge,
så är den under denna tid också nästan sämre än ingen.
Derföre har StatsUtsk. troligtvis äfven funnit, att detta arbete
borde bedrifvas med den största möjliga hastighet, som
med våra medel kan åstadkommas. Man skulle dertill kunna
erhålla ett föruyadt skäl, om man tager i betraktande, huru i
Frankrike tillgår. Man finner då alt, sedan fråga uppstått
alt befästa Paris, så har dertill blifvit anslaget icke mindre
än 70 millioner francs, ehuru Paris är beläget närmare centern
af en stor och mäktig stat, hvadan vårt behof af alt
befästa hufvudstaden är vida större, och derföre all kraft
och tillräckliga medel böra användas till ändamålets ernående.
StatsUtsk. har måhända hemtat stöd för sin åsigt i frågan
deraf, att det möjligen skulle kunna inträffa en skiftning i
opinionen, och att man ej alltid ansåg riktigt att kasta ut en
betydlig summa på ett sjövapen, som endast kunde afse
Stockholms försvar, emedan det endast och egentligast hade
egenskap att agera i Stockholms skärgård; oell att om detta
vapen af krigshändelser skiljdes från farvattnen till hufvudstaden,
så vore vägen öppen och hufvudstaden leornad
åt hvarje kommande fiende. Man har velat anföra att ändamålet
var att bygga denna lill en fästning af första rangen;
men detta är ej händelsen. Den måste likväl blifva så
stark och flankerad, att den kunde i Europa få detta namn
af stark och icke efter några få limmars attack såsom S:t
Jean d’Aere falla i fiendens händer, ty annars kunde den sorgliga
händelsen inträda, att under det vi ännu nästan hörde
smällarna af attacken på Waxholm, kunde fiendens ångbåtar
Janda vid vår skeppsbro, landsätta trupper och först visa
Den 20 Mars f. lil.
sig liar på Riddarhustorget, samt sedan marschera lill våra
vannor på Riddarholmen och borttaga våra gamla segertecken,
under det vi ännu inom RiksShn öfverlade om att
anslå medel till fullbordandet af Waxholms befästning. Till
följe af hvad jag nu framställt får jag, i motsats till Gr.
Frölich, anhålla om bifall till StatsUtskrs betänk, i delta
fall. Väl bar jag här af några talare hört yrkas på anslagets
utsträckning till ett 5:le år, men ehuru önskelig! det
ock vore, kan jag icke med dem dela denna åsigt. Jag kan
ej inse att någon fara skulle kunna uppstå af anslagets bestämmande
för fyra år; ty om också någon riksdag skulle
inträffa före den lagtima, så kunde väl i alla fall i första
månaden af nästa riksdag, genom en särskild framställning,
anslag begäras för fortsättande af ett så vigtigt företag, som
detta, och jag är öfvertygad, att dessförinnan händelserna så
utvecklat sig, att man då skall blifva mycket angelägnare
än i närvar, ögonblick, all snart få denna befästning färdig,
och det är af denna anledn. jag tillstyrker bifall till
SlatsUlsk:s betänk., så mycket mera sorn en splittring af de
olika Ståndens beslut eljest kunde uppkomma, hvilket för
saken skulle vara skadligt.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Oaktadt tiden är långt
framliden, hoppas jag, att R. o. Ad. dock ursäktar, om afven
jag, då ämnet ligger mig skäligen nära, yttrar några
ord. Hvad som mest intresserar det allmänna i denna fråga
mäste naturligtvis äfven intressera mig, efter jag har äran föreslå
den del af krigsadministrationen, hvartill det anslag är
ämnadt att utgå, hvilket nu är under öfverläggning. Jag
mäste således, af flera än ett skäl, se frågan praktiskt, sådan
hon sig här framställer, utan afseende på den enes theorier
om grundlagens rätta förstånd, den andres theorier om, huruledes
man bör neka eller icke neka anslag i anledn. af
vissa combinalioner, som man har, röV.de ministerföiändringar
och dylikt, med ett ord, jag företager frågan helt enkelt
sådan den sig förhåller. Så väl StatsUtsk., som dess
afdelning, har behandlat befäslningsfrågorna med en särdeles
liberalitet. En ledamot af afdelningen har t. o. m. för
en kort stund sedan här upplyst R. o. Ad., att afdelningen
tanke var, att till det ändamål, som nu är i fråga, anslå
5o proc. utöfver hvad K. M. begärt, men att StatsUlsk:s
pluralitet ej ingick på denna åsigt. Om jag ej bedrager
mig, så fattades det likväl blott en enda röst. Jag kan således
ej för min enskilda del beklaga mig öfver någon bristande
liberalitet å StatsUtskrs sida i afseende på de anslagsfrågor,
som röra den befattning, hvarmed jag egentligen
har att skaffa. Olyckliga händelser hafva likväl inträffat
vid målets afgörande. BorgareSt. har, såsom bekant är,
nedsatt anslaget till hälften emot hvad StatsUtsk. tillstyrkt,
och en ledamot inom detta Stånd har i dag föreslagit en
Den ao Mars f. m.
likartad åtgärd af R. o. Ad. Jag skulle tro, att i en fråga,
som utan tvifvel af en hvar anses vara af högsta vigt,
det vore nödvändigt att man sammanhölie all den välvilja,
som i denna fråga finnes, och som redan har visat sig, i stället
för att splittra sig, och att man använde denna välvilja
för saken, för att om möjligt godtgöra hvad BorgareSt. tilläfventyrs
genom sitt beslut i målet har skadat; ty om de
tre Ståndens beslut skulle blifva gynnsammare än dess, så
vore StatsUtsk. i tillfälle att, vid den anmälan derom, som
måste äga rum, framställa inbjudning, för att möjligen förmå
BorgareSt. alt ändra sitt beslut och bifalla hvad StatsUtsk.
här framställt, och uti den instansen, nemi. förstärkt
StatsUtsk., dit målet i alla fall lärer komma att gå, vore
det mera sannolikt, att åtminstone denna fråga classificerades
ibland dem, der frikostigheten borde vara större än vanligt.
Åtminstone gör jag mig den förhoppning, alt om någon
fråga skulle i förstärkt StatsUtsk. slutligen vinna, så vore
det denna anslagsfråga. Jag älskar att så förstå saken,
ehuru försatt i en mindre fördelaktig ställning, än StatsUtsk.
densamma ifrån början framställt.
Frih. Cederström har sagt, att det vore nyttigt, om i
stället för att denna fråga af Utsk. blifvit framställd så, alt
anslaget skall med 4 för hvarje år utgå, summan hade blifvit
i sin helhet bifallen, så att 4o°>°oo r:dr för detta ändamål
utan någon årsbestämmelse blifvit anslagna. Jag är öfvertygad
om, att intet kan vara bättre för den administration,
som får sig ett anslag anförtrodt, än att sålunda få fria
händer, att ej vara bunden vid dispositionen deraf, utan kunna
depensera hela anslaget på ett enda år, ifall sådant finnes
gagnelig!; men jag vill fästa Frih. Cederströms uppmärksamhet
derpå, alt Utsk. ej har förbisett denna omständighet.
Utsk. har i betänk. N:o 4^5 sid. 14 i första punkten
nämnt följande:
”Att, der ej annorlunda finnes särskildt föreslåifvet, de
anvisade beloppen komma att utgå under åren 1841 — 1844
med en fjerdedel årligen, dock alt de medel, som ett år reserveras,
må kunna under ett följande år disponeras.’’
Således om denna punkt blir antagen, så finner R. o.
Ad., alt intet hinder finnes, för att kunna använda dessa
400.000 rtdr så, att man det ena året bedrifver arbetet med
50.000 och det andra året med r5o,ooo r:dr, ifall arbetet
skulle fordra en sådan anordning, så att man det ena året
spar sin kraft, för att så mycket mera concenlrera den för
det påföljande. Ett sådant sätt att gå tillväga är högst nödvändigt
vid arbeten af detta slag, der man t. ex. behöfver
det ena året bereda sig tillfälle att under det andra kunna
hvälfva en hel mängd cassemalter på en gång, på en enda
sommar; då måste man hafva en stor arbetsstyrka, och således
äfven tillräckliga medel för det året, då man deremot
ett annat år kan arbeta med en mindre summa.
Den ao Mars f, m.
*43
Gr. Frölich har haft åtskilligt' att anmärka emot denna
befästnings nödvändighet. Jag vill ej gå Grefvens omdöme
allt för nära, men jag tror mig ej göra det, då jag
säger, alt Grefvens syftning, vid denna frågas discuterande,
synes mig vara att göra densamma till en cabineltsfråga.
Vi vela alla hvad som menas i constitutionella länder med
cabineltsfrågor; men jag frågar, om det är skäl att taga hufvudstadens
enda hufvudsakliga befästningspunkt och göra
den till en cabinettsfiåga. Gör man så i andra constitutionella
länder? Låtom oss kasta ögonen på Frankrike, der
striden fortgår om de s. k. ny-Europeiska grundsatsernas
tillämpning, på ett eller annat sätt. Huru går man der till
väga? Jag beklagar den krigsadministration, han må hafva
hvilken färg som helst, för oppositionens pilar, i händelse
han skulle underlåta att för Frankrikes försvar begära alla
de summor, som finnas behöfliga. Äfven om samma minister
vore af rakt skiljaktiga tänkesätt med oppositionen, så
skulle dess ledamöter höja sin röst emot honom och förebrå
honom de åsigler, hvarigenom han underlåtit att begära
hvad fäderneslandets försvar och fäderneslandets ära fordrar.
Så resonerar man i delta land, der man känner vigten af
fäderneslandets försvar och ej gör försvaret af Paris till en
cabinettsfråga. Man täflar om att göra stora anslag för detta
ändamål, och oppositionen yrkar der, att på försvaret af
Paris skall påkostas 6g millioner francs, och detta allt gör
man blott för att kunna vara förvissad om att man gjort
allt hvad som fordras för Frankrikes ära och båtnad. Ur
denna synpunkt önskar jag äfven, att R. St., ehuru i mindre
senia, skola betrakta denna fråga. Jag tillstyrker bifall till
Utsk:s förslag, och med sorg har jag funnit, att BorgareSt.
har nedsatt detta anslag till hälften.
Hvad åter vidkommer Gr. Frölichs yttrande om Carlsborg,
så lärer vara bäst att uppskjuta svaromålet, lills vi
komma dit. Han har likväl tillåtit sig att kalla denna
fästningsbyggnad för ett Babels lorn, ehuru många af hans
politiska liktänkta försvarat denna anläggning, och jag skall
vid lägligt tillfälle ej underlåta att framdraga de skäl, som
visa dess nödvändighet, om densamma ytterligare skulle sättas
i fråga; men sannt är, att Babel kan blifva en anledn.
till liknelse här, ty det var tungomålet, som der förbistrades,
och jag ber Grefven spara oss en sådan förbistring här,
i fråga om fäderneslandets försvar.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Efter den discussion
ronde gevärsfabrikationen, som inom detta Hus föreföll, och
efter de ej så alldeles sparsamt utdelade tillmålen af bristande
fosterlandskänsla, af förrädiska afsigter och af mindre
rena samveten, hvilka vid det tillfället af majoriteten tilldelades
deras svaga motståndare, torde det måhända kunna
anses såsom en oefterrättlighet, att äfven nu, vid detta till
-
•44
Den ao Mars f. ra.
fälle, väga uppträda med några betänkligheter emot de opinioner,
som här varit yltrade. För mitt omdöme ligger det
klart, att vid behandlingen af alla statsanslag bör man i
främsta rummet göra sig reda för behofvet af, för ändamålet
med dessa anslag. Det torde ej böra förnekas, mine
herrar! att åsigterna ej allenast kunna vara delade, utan att
de äfven efter sjelfva naturordningen måste vara delade, t.
o. m. i sådana fall, som af flertalet anses alldeles obestridliga
och ingen tvifvel underkastade. Jag utber mig, mine
herrar! att först och främst få förklara min verkliga ledsnad,
att jag under den redan långa discussionen så litet bort
beröras sjelfva Waxholms befästande, utan i stället så mycket
mera tiden för anslagets bestämmande och sjelfva summornas
belopp. Jag kan ej vid detta tillfälle återhålla ett
uttryck af förundran deröfver, att Waxholms befästning under
dessa sednast förflutna 3o åren icke förr kommit i fråga.
Jag kan ej göra klart för min uppfattning, att Carlsborgs
fästning skulle företrädesvis anses såsom ett angeläget
företag och medtaga de medel, hvilkas användande på Waxholms
fästning troligen redan bade gjort denna punkt färdig för
sitt ändamål. Det måste således förlåtas mig, mine herrar! om
jag, äfven ifrån sjelfva utgångspunkten för denna fråga örn
Waxholms befästning, hem tar an led o. att i mitt omdöme
uppfatta den ifrån synpunkten af ett ibland dessa politiska
hugskott, hvilka ofta inträffa, utan någon föregången särdeles
beräkning; ty ett sådant hugskott förekommer det mig
vara, alt Waxholms befästning med den skyndsamhet kommit
under krigsadministrationens åtanka, alt lilla creditivet
derför behöft brytas, och att ingen fråga derom vid R.
St.-s sisla sammankomst blifvit framlagd, mycket mindre
några medel i sådant afseende begärda.
Beträffande åter sjelfva frågan, mine herrar! örn nödvändigheten
och behofvet af kostnaders nedläggande vid Waxholm,
så delar jag fullkomligt och till alla delar deras åsigt,
som anse behofvet vara för handen, och jag tillägger, att
detta behof långt före detta varit lika mycket för handen,
som nu, och jag tror ej, att någon ifrån de politiska tilldragelserna,
eller ifrån ångbåtsväsendets utveckling, bör kunna
hemta några skäl, som nu, mer än förr, tala för att ej
släppa ur ögonsigte denna för Stockholms försvar ganska angelägna
punkt. Men, mine herrar! oaktadt det sålunda torde
kunna anses och tolkas såsom en förmätenhet, att inom
detta Hus våga framkasta några åsigter, hvilka från män af
yrket bär ej blifvit vidrörda, så tror jag det likväl vara representantens
pligt att, äfven under äfventyret af stora misstag,
söka framställa de åsigter, hvilka hankan hysa i så maktpåliggande
frågor, som dessa. Den stora frågan här, mine herrar!
är den, huruvida det verkligen i vettenskapligt hänseende
och från politiska åsigter är riktigt sedt, att vilja göra Waxholm
-
D e n ao Mars f. m.
holm lill hvad jag här hört henämnas en sjöfäslning. Jag
måste öppet förklara, mine herrar! att den åsigten ingalunda
är min. Jag lior icke, att Waxholms inrättande till en
sjöfäslning är det rälta. Jag gör mig om en sjöfästning
större och mera omfaltande begrepp, än dem, som Waxholms
befästning för mig framställer. Jag tror ej, att föremålet
för Waxholms befästning någonsin, i strategiskt hänseende,
kan blifva något annat, än att hindra en flottas
framträngande genom detta pass. Efter mitt förmenande
fordras dertill ingalunda en sjöfästning, ingalunda ett fäste,
så inrälladl, att det kan uthålla ej allenast veckors och månaders,
ulan äfven årslånga belägringar. Sådant måtte här
aldrig kunna komma i fråga. Jag har intet anspråk på alt
känna befästningsplanerna, och känner deni icke heller. Jag
yttrar mig således alldeles icke öfver dessa planer, utan håller
mig endast vid summorna, och det är de för behofvet
afsedda summor, som gifva mig anledning till betänkligheter.
Det är dessa tvänne våningar af casematter, som fästat min
uppmärksamhet, och hvilka jag för ifrågavar. behof ej anser
nödvändiga. Jag anser således kostnaden ej till hela sitt
belopp i detta afseende varn behöflig. Jag tror t. o. m.,
att det vore mindre väl beräknadt, om Waxholmen skulle
göras lill en ordentlig sjöfästning, hvilken naturligtvis skulle
blifva föremål för fiendens aldra största ansträngningar, för
alt bemäktiga sig ett sådant fäste, och hvilken sålunda i den
mån den vore stark, i den mån den vore till en verklig
fästning inrättad, blefve af så mycket större begärlighet för
fienden, och så mycket svårare alt återtaga, i händelse den
föll. Jag ber herrarne observera, att jag derföre ingalunda
har underkänt behofvet att sätta denna försvarspunkt i
ett sådant skick, att den ej befarar någon öfverrumpling,
men något annat försvar för densamma, än sorn bör kunna
åstadkommas i förening med eli sjöförsvar, i förening med
flytande batterier, med bombkanoner, som äro förlagda vid
iidoppet, för alt förhindra en flottas inlöpande, något annat
kan jag omöjligen afse med denna befästning. Såsom
fästning betraktad, så finnes det, mine herrar! ingen möjlighet
att sätta Waxholm i combination med en armees rörelser.
Den kan aldrig komma att blifva en depot, för att
innesluta förråder för en opererande armee. Detta torde
knappas! kunna motsägas, att denna befästning sålunda ej
kan betraktas från någon annan synpunkt, än blott den enda
enkla, att hindra en flottas försök alt intränga genom
denna punkt, och dertill fordras, efter min öfvertygelse, ej
så stora kostnader, som här äro i fråga. Om jag ej alltför
mycket misstager mig, så har Waxholms befästning, alltsedan
Gustaf !:s tid, varit påtänkt. Den har sedermera vid
flera tillfällen varit företagen och åter afslutad, och lyckligtvis
har på de 3oo år, hvilka sedermera förflutit, Waxaa
H. 19
D ä 11 20 Mari f. m.
holms fäst ning ännu aldrig hehöfl lossa ett enda skott. Jag
tror, mine herrar ! att man vid fädningsat beten i allmänhet bor
gå försigtigt till väga, för att icke bortkasta medel, hvilka
under kommande tider blifva till föga eller intet gagn. Det
är ifrån det förflutna, som jag föreställer mig, att man på
grundade skäl bör hemia sina tankar i afseende på det närvarande.
Yi sakna ej exempel, mine herrar! inom vårt land,
på stora nedlagda kostnader i befästningsväg, hvilka ej medfört
den ringaste nytta för landet. Vi hafva exemplet af Calmar
fästning, mine herrar! Vi veta alla hvilka ofantliga kostnader
der blifvit nedlagda, och denna Calmar fästning har aldrig
lossat ett skott. Den har i sednare tider — helt och hållet
emot min öfvertygelse, det bör jag likväl tillägga, — blifvit
utdömd till rasering, ehuru efter mitt förmenande här
knappast finnes i Sverige någon vigtigare punkt, någon punkt,
der en fästning, efter närvar, förhållanden, hade varit
af större intresse, än Calmar fästning kunnat vara, men
deductionen deraf tillhör ej delta ämne. Jag ber herrarne
Jemna uppmärksamhet åt Carlssvärds öde på Gottland,
denna förträffliga fästning, med en förträfflig hamn, anlagd
med betydliga kostnader och uppförd af en forntid, hvars
eftertid sedan beslöt dess raserande. Jag lager mig friheten
att, synnerligen till män af yrket, ställa den fiågan,
huru stor röle fästningarne, under de sednare 4° 5o årens
krig, hafva spelt i de stora Europeiska tilldragelserna, och
härvid torde del ej vara otjenlig! att påminna sig Rovigos försvar,
denna fästning, som varit ett af de märkvärdigaste företag,
som tidehvarfvet haft att framvisa Jag måste återkalla
i herarnes minne, huru det har gått med den, med
dryga kostnader och stora uppoffringar, och på de bästa
beräkningar grundade anläggningen af Sveaborg, samt den
bedröfliga utgång, som detta företag har haft. Det torde
få förlåtas mig, mine herrar! om jag på dessa grunder, om
jag på dessa tvifvel delar deras mening, som anse det
ingalunda vara någon sådan brådska förhanden, att göra
Waxholm till en sjöfästning, all icke den af BorgareSt beslutade
nedsättningen af anslaget kan hafva skäl för sigj
Jag tror, mine herrar! att långt ifrån att inom detta Hus
med någon rättvisa ådraga mig klander för den af mig, emot
majoritetens tanke, yttrade åsigt, bör den destomera vara
herrarne behaglig, som det är genom den motsatta åsiglen,
som majoriteten gör sig så mycket mera utmärkt, sorn den
får tillfälle alt visa och ådagalägga sin grundlighet, och
det blir blott en eftertid förbehållet, mine herrar! att dämma
emellan våra åsigler. Det är representantens pligt, dess
åliggande, alt ingalunda rygga tillbaka för klandret, att ingalunda
sky bedöinmande af oförstånd och hvad kanske ännu
mera är, att söka hejda utgifter och förekomma öfverdrift
deruti, alt söka bespara det öfverflödig!! och endast
bifalla det högst nödvändiga. Skadan i ett sådant haust
-
Den uo Mars f. ni.
ende blir ingen, men kan deremot, genom ett motsatt förfarande,
blifva ganska stor.
J ig har bort en värd ledamot här, som säkerligen äger
de största anspråken alt i denna fråga, genom sina insigler,
konna verka på vår öfvertygelse och vårt handlingssätt, vitsorda
StalsTJIsk:s liberalitet vid denna frågas behandling. Jag
fugnnr mig åt hans yttrande i denna del , och det frikalla!-  mig helt och hållet ifrån alt i detta hänseende upptaga ett
yttrande af en annan värd ledamot, hvilken, i motsats dertill,
har ansett StatsUtsk. hafva förfarit oförståndigt och
oförväget, samt obetänksamt gått till väga i denna fråga,
hvilket ingalunda är min åsigt. Denna olikhet i åsigler grundal-
sig måhända derpå, att för mig ej varit tillgängliga
de källor, sorn StatsUtsk. ägt för bedömmandet af detta företags
utförande, och det är således alltför möjligt, att jag,
om jag fått del deraf, biträdt Utskts mening; men i saknad
al dessa underrättelser, nödgas jag vidhålla min egen, och
ansei-, alt arbetet kan företagas och befrämjas med en mindre
årlig summa, helst jag ej kunnat varseblifva några nu
inträffade, så beskaffade politiska förhållanden, som skulle
göra Waxholms befästande af mera trängande nödvändighet
nu, än den var på den tiden, då man drog medel till Carlsborgs
fästning, i stället för alt befästa Waxholm.
Här har blifvit en jemförelse anställd emellan oppositionens
handlingssätt i Paris, med afseende på Paris’ befästning,
samt vårt handlingssätt här. Jaa tror ingalunda att
dessa förhållanden äro adasquata. Hvad beträffar oppositionens
framställningar, så bidraga de blott till att öka majoritetens
seger, att gifva dess skäl och grunder så mycket
mera värde, d i de komma att jemföras med minoritetens,
hvilka man bör antaga ej vara lampliga, efter de möta motstånd
oell ej vinna något afseende.
Öfver ilen frågan, huruvida R. St. hafva lagenlig rättighet
alt utställa en exlra-statsreglering på vissa år, eller
på eli visst bestämdt antal år, inskränker jag helt och hållet
milt yttrande till den förklaring, att jag betviflar, att
ilen värde ledamot, som sökt göra denna mening gällande,
på fullt allvar i denna fråga skulle kunna vinna Husets majoritet
för sig, ty till denna grad tror jag ej, att Huset kan
misstaga sig, hvarken om grundlagens föreskrifter, eller om
fäderneslandets intresse och behof; men här har af en annan
värd talare, Gr. Horn, blifvit framstäldt, alt Grefven
ansåg ganska riktigt och lämpligt, att R. St. genom sina beslut
bunde efterkommande Ständer, och att Grefven således
ingalunda tvekade att utställa anslaget på huru lång tid
som helst, äfven utöfver den i lag bestämda tiden för riksdags
återkomst. Jag beklagar, att den värde ledamoten är
af denna mening. Jag lefver i den glada erinran, och tror
mig åtminstone icke fela i mitt minne, att delta icke var
Grefvens tanke, då R. St., utöfver den för riksdagarna i lag
Den 20 Mari f. ra.
bestämda tid, medgåfvo Svenska rusthållare en passevolance
för i5 år. Om detta vore ett önskligt förhållande, det letnnar
jag derhän, men tror det likväl ej för min del. Jag anhåller,
såsom contra-propos. , om anslagets nedsättande till
200,000 r;dr för Waxholms fästning i likhet med hvad
BorgareSt. beslutat.
Hr Frih. o. Landtm, tillkiinnagaf, att plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Hr Rosenblad, Bernh., uppläste följande:
Då det nu ifrågavar, special-anslagets mer eller mindre
anspråk på att böra beviljas, hänförer sig till den allmänna
frågan, för hvilka behof de för extra-statsregler:n af
StatsUtsk. anvista tillgångar företrädesvis böra användas,
så anser jag mig böra begagna delta tillfälle, för att
återtaga den granskning af de i afseende derå af en värd
ledamot i förra plenum yttrade satser, hvilken jag, för att
spara en långt framskriden tid, till boka höll.
En värd Grefve förklarade, i sin granskning af Utsk:s förslager
i deras helhet, sig vilja ,Jsöka tillvägabringa något mer
tillfredsställande resultat för folkets fordringar.” Om den ädle
Grefven, såsom jag förmodar, med uttrycket ”folkets fordringar,
” förstått Svenska folkets och Svenska fosterlandets
sanna intresses fordringar, så är äfven min önskan alldeles
enahanda, ehuru jag fruktar, alt våra sätt att tyda dessa
fordringar äro i hög grad skiljaktiga.
Till en början får jag förklara min tillfredsställelse öfver,
att den tillgång af mer än 6 millioner r:dr b:co, öfver
hvars användande vi nu öfverlägga, är en besparing, och
dock ej hela den besparing vi äga, under det att i länder,
i efterapningen af hvars förhållanden man vill söka vår
framtids lycka, ställningen är helt annorlunda. Sålunda om
man också i Frankrike samtidigt med oss öfverlägger om extrautgifter
för landets försvar eller förstora industriella förelag,
är den tillgång, man der äger att anvisa, endast nya
lån, i tillskott till de 2,000 millioner francs, man ledan under
to års fred förskottsvis förtärt för efterkommande; —
sålunda visar också England under samma liderymd en skuldförhöjning
af omkring 20 millioner pund sterb, om ock motsvarad
af den skönaste valuta, alla slafvars frihet inom Brilanniens
herradöme;—sålunda visa Förenade Staterna af Amerika
denna förmenta urtyp för all samhällslycka, en af Unionen,
oaktadt de summor, som influtit genom försäljningen tillden
mestbjudande af de vidsträckta och fruktbara landsträckor,
till hvilka Congressen ansett sig vara arftagare efter både
utdöda och qvarlefvande urslammar, inom 4 år åsamkad
statsbrist af några och 3o millioner dollars, under det att
de säl skilda Staterne hvar för sig äro nfverhopade af skulder,
hvarå en del af dem upphört att betala både capital och
ränta. Hvad som ökar min tillfredsställelse är, att vår be
-
Den 20 Mars f. m.
•49
späling vunnits, utan att under tiden någon ny skatt tillkommit
eller någon gammal blifvit ökad, med undantag för
några få artiklar i tulltaxan och i de andra extra-bevillningarna,
der dock ännu flere nedsältningar skett, då deremot
sedan 3o år tillbaka flera skatter blifvit dels upphäfna,
dels minskade, och myntets med bibehållna benämningar
betydligt nedsatta värde i hög grad nedsatt många af de
äldre drygare skatterna. I andia länder brukar ett sådant
förhållande anses såsom ett tecken till ett stigande välstånd
i allmänhet och antyda klokhet i statsförvaltningen. Jag
vet dock ej, 0111 man här af lika förhållande tillåter samma
slutsatser dragas, eller 0111 det skall vara ett af de många
tecken, man påstår sig öfverallt finna, af den vanvård,
hvarunder Sveriges statsförvaltning i 3o år suckat. I sådant
fall önskar jag mitt fädernesland att alltid lida af en
sådan vanvård.
Jag har redan yttrat, att jag delar den värde Grefvens
önskan, att vår besparade skatt mätte användas 1' öfverensstämmelse
med Svenska folkets sanna intresses fordringar,
men att mitt sätt att lyda dessa fordringar ej äro desamma
som bans. Han har delat den ifrågavar. behållningen i 2:ne
delar Den ena, anslaget af förra bancovinsten, vill han medgifva
att användas till 1111 förekommande behof, den andra, bespalingarne
å statsinkomsterna, betraktar han såsom frukten af en
missräkning af de erforderliga skattebördorna, och anser den
derföre böra återgifvas i form af skallenedsätlning, det vill nu
säga, användas till minskning af allmänna bevillningen, då
alla de öfrige inkomsttillarne äro redan bestämda. — Jag
för min del delar icke denna tanke; jag tror att denna tillgång,
med mera nytta för fäderneslandet och således för de
skattdragande, kan användas, i första rummet lill fäderneslandets
försvar, och i det andra för stora industriella företag
af allmännare nytta, och sålunda i högre mån befrämjande
den enskildes förmåga att vinna medlen till trefnad
och bergning. Jag skall först undersöka den värde Grefvtns
förslag, och sedan framställa skälen för mitt.
Jag erkänner, att skatt alltid är en lunga, ehuru under
våra samhällsförhållanden under en eller annan form oundviklig,
såsom utgörande villkoret för Statens förmåga att fullgöra
sitt uppdrag; jag anser derjemte, att förhöjning af
någon skatt vanligen är eli ondt, 0111 oek stundom oundgängligt,
emedan derigenom många industriella beräkningar
störas, oell rättmätigt väntad vinst ofta tillintclgöres. Men
0111 man vidtog den af Gr. Anckarsvärd föieslagna åtgärd,
alt använda nuvar. öfverskott å statsinkomsterna till bevillningens
nedsättning, så ifall denna riksdags beräkning af
dessa inkomster blefve mera riktig än den förras, uppkomma
inga öfverskott, och såsom då vid nästa riksdag inga öfverskott
blifva att använda, mäste man för de oförminskade Le
-
i5o
D« 11 20 Man f. m.
hofven ölin skatterna, på såtl jag nyss nämn!, alltid en olägenbet.
Men måhända är de skattdragandes ställning så betryckt,
att de oundgängligen behöfva denna lindring, äfven 0111 de
efter* några år skulle nödgas underkasta sig olägenheterna af
en återgång? När man bör de tryckande skattebördorna,
hvarunder Svenska folket skall digna, så ofta och med så
rörande uttryck omnämnas, skulle man vara frestad att tro
derpå, men undersökom dock först förhållandena. SA sorn
jag redan nämnt, äger i Sverige det i igtde århundradet
stil Is v n ta förhållande rum, att sedan do år de betydligaste
skatter blifvit i höggrad nedsatta, och en del upphfifna, och
vi hafva vid denna riksdag redan eftergifvit öfver 3oo,ooo
r:dr gamla statsbördor, och StatsUtsl:s betänkm N:is /ji5,
463 och 466 visa, att vi dessförutan kunna nedsätta allmänna
bevillningen, 700,000 r:dr, under hvad den 1111 utgör,
det vili säga en årlig skattenedsättning på det hela af omkring
en million r:dr b:co, utan att behöfva tillita ifrugavar.
fond, en i förhållande till vårt totala skattebelopp icke
obetydlig summa. — Behöfva — böra vi gå längre?
Bland våra skattdragande näringar är jordbruket den
förnämsta. Jemföra vi bevilln.längderna för 20 år tillbaka
och nu, finna vi visserligen föga förändring i dåvar. taxeringsvärden.
Man har i allmänhet förvexlat förordningens
stadgande af ett minimi- med ett maximivärde, men går man
till lagfartsprotocollen, så finner man, huru försäljningsvärdet,
särdeles under de sista 6 å 7 åren, varit i starkt och
oafbrutet stigande, och jetnför man förhållandet emellan värdet
af frivilligt och genom utmätning försåld egendom, så
finnei- man, huru del lyckligtvis redan förut låga procentförhållandet
af den sistnämnda til! den förra, under denna
lid, betydligen minskats till omkring hälften, nemi. från 4t
proc. år idit till lj-f proc. 18)8.
Såsom man vet, utgå de drygaste på Svenska jorden
hvilanda utsk-ylder till Staten af skatte- oell kronohemman,
till större delen utgörande villkor för förvärfvad ägande eller
besittningsrätt. Om någorstädes, så skulle väl följderna
af de tryckande skattebördorna visa sig, särdeles som
det är merendels der, jordegendomen är styckad i smärre
lotter. Nå väl, officiella handlingar för de sista to åren ådagalägga,
huru skatte- och kronoallmoge!! årligen och till
ett betydande belopp kunnat, genom köp fran andra samliällsclasser,
öka sina fastigheter. Månne detta, mine herrar!
tillkännagifva' ett under skattebördorna dignande jordbruk?
Gå vi till bergsbruket, erkänner jag visserligen, att utsigterne
för framtiden ej för mig visa sig i samma ljusa dager,
som föi- många andra ; men betrakta vi det närvarande,
månne man kan neka, att denna näring visar större framsteg
än någonsin — en mera allmän välmåga och äfven ri
-
D c n 20 M »is f. m.
Leilon), än under någon förutgående tid eller ibland andra
samliällsclasser i vårt l.mcl?
Fabrikerne hafva under sednare åren gjort relativt icke
obetydliga framsteg. Handel och sjöfart hafva tilltagit i
större grad, än hvarmed de flesta förutgående epoker låta
jemföra sig; oell då della skett under en tid, då inga särdeles
gynnande utländska förhållanden kunnat framkalla lysande,
men snart öfvergående, resultater, så visar det sig, att
de nu vunna framstegen hvila på den säkra grunden af ökade
källor inom landet för dessa näringar och ökad lättnad
för dessa källors begagnande.
O n
Men i alla fall äro de på alla s. k. statsmannanäringar
i vårt land hvilande utskylder lil! Stalén för obetydliga,
alt genom deras nedsättning vägen kan gå till dessa näringars
ytterligare framskridande.
Men äi då lopet på en tilltagande fattigdom alldeles
ogrundad!? Nej, mine bernir! beklagligen är det ej så. Om
än på det hela taget landels välstånd på de sista 3o a
åren gjort större framsteg än någonsin, och landels rikedom
hopsummerad, onekligen lågt räknad, under denna tid blifvit
mer än fördubblad, har dock delta lyckliga förhållande
icke sträckt sig till den talrika och meden stigande befolkning
ökade samhällsclass, som ulan egen jordegendom, utan
egen borgerlig eller annan rörelse eller egna capital-lillgångar,
närer sig och familj med frukten af dess arbete, eller
bokstafligen tahult i dess anletes svetl.
Men månne det är dryga skattebördor, sorn minskat
denna vigtiga medborgsclass’ trefnad, och inom den spridt
fattigdom, nöd — och i följd deraf brott? Dertill svarar jag
bestämdt nej. I Sverige äro icke sfutsinkomsterne lill sin
linfvudsakfiga del grundade på consumtionsalgifter såsom i
de flesta andra länder, de der fördyra, ofia mer än fördubbla
priset å den fattige arbetarens nödvändigaste behof Den
enda dylika beskattning, som här kan förås under denna
litel, är ilen fl brännvin, och om denna kunde minska förbrukningen,
manne ej della för arbetaren skulle vara en
förmän ?
Nej <1 et är den af vår beskattning alldeles oberoende
förändring i denna samhällsclass’ sociala förhållanden, hvilken
i sednare lider ägt ruin, som härtill är orsaken, och som,
•om deri icke i tid afhjelpes, skalf undergräfva Svenska samhällets
bestånd, till hvilka politiska reformer man än vill
taga sin tillflykt.— Jag vill ej nu vidröra förhållandena i
städerna, ehuru upphörandet af det fordna patriarchaliskt
förtroliga sambandet emellan köpmannen och hans bodbetjent,
handtverkaren och hans gesäller och lärgossar, otvifvelaktig!
äger sin rika andel iden nöd och fattigdom, hvaraf
våra städer, oaktadt den oförminskade välgörenheten, i så
rikt mått ei bjuda anblicken. Jag inskränker mig till landet
och till jordbiuket, som, då frågan ar om Sverige i all
-
Den 20 Mars f. m.
mänhet, i vigt öfverstiger alla andra näringar sammanräknade.
Fordom kände man icke der förhållandena af statdrängar
oell backstugusittare. Den icke sjeifägande allmogen
brukade annans jord, såsom landbo eller jordtorpare. Jag
vill visserligen icke bålla något loftal öfver det gamla liofverisystemet;
det ägde många brister, medgaf många förbättringar,
men det ägde åtminstone förtjensten att lemna
ett tillfälle för den flitiga, att genom eget arbete kunna
förbättra sin ställning, och vid sin död i kreatur, inventarier
o. s. v. lemna enka och barn någon tillgång, och om
mannen och fadren uppfört sig troget och väl, kunde lian
den tiden i allmänhet påräkna, alt husbonden skulle lemna
dem odrifna Meli hnrudnnt är förhållandet nu, särdeles
under de sednasle åren? Uti vissa provinser försvinn alandtbönder
och jordtorpare mer och mer. Vid sidan af några
små jordbesittningar af få tunnland, som kunnat inköpas af
de fordna landlbonde!', som ägt något att köpa för, ser man
uppstå stora jordbruk, stundom omfattande hela socknar,
der husbonden, helst ensam gift, omgifver sig med en skara
ogifta drängar, men, der delta ej låter sig göra, med gifta
stattorpare, för hvilka åsynen af Guds välsignelse öfver den
skörd, de sjelfve sålt, dock icke gifver trösten af lättade
bekvillmer för egen maka och egna barn, och som icke, vid
krafternes, försvinnande för sig sjelfva eller vid ett dödsfall
för efterlemnade äga annan tillflykt att hoppas än allmänna
fattigvården.
Hela den skatt, denna snmhälIsclass nu drager till Staten,
nemi. då den icke för fattigdom blifver alldeles befriad,
är 24 sk. återstående capitationsafgift och högst 12 sk. mantalspenningar.
Månne, 0111 äfven denna blefve eftergifven,
dess ställning i någon betydande mån skulle förbättras, eller
månne en skaltenedsätlning till förmån för andra samhällsclasser,
tilläfventyrs för just den, hvars välstånd mest oafbrutet
galt framåt, skulle gagna medlemmarne af den förstnämnda?
Tvertom skulle otvifveläktigt de nu föreslagna större
ai betsförelagen, särdeles i de missvext- eller eljest ogynnande
år, då vanliga efterfrågan å arbete minskas, för dessa
lätta fruktbargörandet af den enda egendom de besitta,
sin arbetsförmåga, likasom de nya lättnader, industrien genom
de stora företagen erliölle, sku le öka det varaktiga
behofvet af deras aibete.
Härvid kan jag icke undertrycka min förundran, att
från det håll, der man vid denna riksdag yrkat så många
reformer i vårt samhällsskick, och hvarifrån man för utöfvandetaf
politiska rättigheter framställt satser, som, slulenligt
fullföljda, skulle gifva ifrågavarande samhällsclass politisk
borgarerätt, ingen röst böjts för att förskaffa dem medlen
att lifnära sig, — att under öfverläggningarna om
dea
D en 20 Mars f. m.
i53
den villiga fattigvurdsfrågan , inom de Stånd, som påslås
uteslutande representera nationen, detta ämne ej förekom,
och att ulan motstånd lagstadganden der godkändes, som
för den gifta arbetaren skulle försvåra öfvergången från en
socken lill en annan, och det, oaktadt, under vederbörande
Utsk:s öfverläggningar, det factum blifvit framstäldt, alt i
en enda liten socken på en gång 47 familjer, genom uppsägning
från åboende hemman, blifvit kastade på fattighopen,
oell att då den som nu har äran yttra sig här tillät sig
föreslå ett — jag erkänner det — ofullständigt botemedel
för att, åtminstone viri de mest ömmande förhållanden, från
mensklighetens till lagstiftningens område öfverflytta ett bud,
detta från samma håll, som så ofta omtala de tryckande
skattebördorna, framställda såsom ett ingrepp i äganderätten.
Efter alt nu hafva visat, att den ytterligare skattenedsätlning,
hvartill man velat använda en större del af
våra besparade tillgångar, och sorn man efter en vanlig riksdags
intervall, under oförminskade statsbehof, skulle nödgas
återtaga, föga skulle gagna den samhällsclass, som mest är i
behof af lindring, öfvergår jag till det sätt för denna tillgångs
användande, jag förklarat mig anse folkets sanna intresse
fordra.
Jag tror nemi., alt en klok statshushållning, i många
hänseenden hvilande på samma grunder som den enskildes,
bjudit, alt man i den goda tiden bör aflägga
en sparpenning för den möjligen kommande onda, och
alt man så mycket mer, om man redan äger en sådan besparad
tillgång, bör akta sig för, att på sätt en värd
talare i förra plenum, i en annan mening, yttrade, ofruktbart
’’gifva den till spillo.” Beklagligen ligger det i naturlagarna
för staternes lefnad, att någon gång ett ondt,
l. ex. ett krig för fortfarande sjelfbestånd, måste uppkomma,
och då blefve det otvifvelaktigt hardt, om den lefvande
generationen till de tryckande bördor, som då i alla händelser
fordrades, äfven måste lägga dem, som skyldig omtanka
hos fadren utan känning för dem kunnat bespara.
Man har här — i samma land, der minnet af 1808 års
landtvärn ännu ej bör vara utslocknadt — talat och beslutit
förrådens förseende med nödiga beklädnadspersedlar för
beväringen. Men månne det icke varit bättre, äfven i ekonomiskt
hänseende, om, med någon liten ökad ansträngning
å de skattdragandes sida, våra förråder år 1808 varit försedda
med hvad som behöfts för att bekläda landtvärnet
— landets till dess försvar utskrifna söner, — i stället för att
man då nödgades, troligen dyrt, från England anskaffa det
erforderliga, som kom, sedan större delen af dem, som skulle
bruka det, voro döda och deras vanvård inom Riket och
öfriga armeen spridt peslartade sjukdomar? Månne det varit
skadligt, all på sätt man lillvägagår i andra väl ordna22
fl. ao
*54
Den 20 Mara f. ra.
de Europeiska länder, såsom t. ex. Preussen, oell i gokknnnande
hvaraf annorstädes alla opinioner sammanstämma,
man äfven hos oss sträckte en dylik omtanka till alla Svenska
armeens behof, så alt, i händelse af ett krig, full tillgång
för dess hela första utrustning alltid förefunnes?
Jag öfvergår nu till det speciella föremålet för vår öfverlägning,
Waxholms befästning, i afseende hvarå Gr. Anckarsvärd,
genom tillstyrkt nedprutning å det föreslagna anslaget,
velat tillämpa sin ofvananlydda sats alt bereda tillgång
för ytterligare skattenedsättningar.
Jag erkänner gerna, mine herrar! att jag saknar alla
anspråk på de strategiska insigter, som kunna afgöra om Rikets
försvarssysteme, lika som jag tror, alt hvilka anspråk,
enskilde medlemmar inom Representationen än kunna äga
eller tro sig äga, det är alltid i högsta grad olämpligt alt
göra detta ämne till föremål för voteringssedlarnes afgörande,
utan att detta, på sätt grundlagarne bjuda, endast bör
öfverlemnas åt konungamakten. Men historien äger läror
af den allmänna art, att hvar och en med någon uppmärksamhet
kan uppfatta dem, och det är dessa, jag skall tillåta
mig framställa för Ståndets erinring, utan alt. tillbakahållas
af den förklaring, en värd Grefve i förra plenum behagade
till mig ställa, alt det endast tillkom pojkar att erinra sig
historiens läror.
Hvad är del, mine herrar! som nu är i fråga? Jo, att
försvara inloppet till vår hufvudstad, der, utom alla Rikets
dyrbarheter och bankens skatter, förvaras våra förnämsta
militär-förråder, större delen af skärgårdsflottan o. s. v.
Hvad lär oss om behofvet häraf historien — vår egen sednaste
historia? Före sista kriget med Ryssland fauns till Savolax
och Carelens försvar på en öppen ort, kallad Varkhaus,
dels en skärgårdsflotta ämnad alt användas på den
stora insjö-linie, sorn genomskär dessa provinser, dels artilleri-
och andra förråder. Man hade uppgjort en plan för
Varkhaus’ befästande, beräknande en kostnad af 34.0,000 |;dr
silfver, men Statens tillgångar ansågos icke medgifva detta
anslag. Kriget bröt ut 1808, och man nödgades, vid fiendens
annalkande till det öppna Varkhaus, förbränna dervarande
skärgårdsfartygen samt förnagla de kanoner och förstöra
de förråder, man ej kunde undanföra. På samma säll
nödgades man, vid öfvergifvandet af det öppna Alio, derstädes
förnya samma scen af en hel escaders förbrännande,
kanoners förnagling och dylikt mera. Månne förekommandet
af dylika händelser icke är värdi några offer?
Den värde Grefven, som nyss före mig yttrade sig, omnämnde,
huru saknade propositioner å Regeringen sida, under
cn längre tid efter sista fredssluten, angtde bestämda
anslag för Waxholms befästning, gjorde den tro ursägllig,
att det nu visade nitet endast vore ett politiskt hugskott,
och att man ingenting äfventyrade, om arbetets fullbordan
Den 20 Mars f. m.
i55
loin nit draga några år längre lif. Om erfarenheten hos
Regeringen, att, huru lågt den än ställde sina anspråk på
Sländernes bidrag till Rikets försvarsanstalter, dock alltid
få sina fordringar afprntade, verkade, att den i möjligaste
målto rättade dein efter varande tillgångar, och sålunda
lemnade åt sido många, sorn bort komma ifråga, så hade
detta, af flera dess vänner icke gillade sätt att gå till väga,
varit ett ovillkorligt fel vid denna riksdag, dä, utan behof
af skatteförhöjningar, mer än tillräckliga tillgångar förefunnos;
— beträffande likgilltigheten, huruvida de föreslagna
försvarsanslalterne blifva fullbordade några år förr eller senare,
månne någon, manne den ädle Grefven, skulle våga
ntt taga på sitt ansvar, ali bestämma tidepunkten, hvartill,
utan våda för fäderneslandet, fullbordandet kunde uppskjutas?
Har man glömt, mine herrar! att då, efter Nystadska
freden, Riket fordrade nya försvarsanstalter, och man anlade
fästningarne Fredrikshamn och Willmanstrand, så voro
dessa efter 20 år så föga fortskridna, att man vid fiendens
annalkande måste förstöra dem och deri förvarade armeens
förråder, hvarpå 1743 års olyckliga fälttåg följde, och dock
ägde den tidens Stander, i landets utblottade och Statens
skuldsatta tillstånd efter Konung Carl XII:s krig, en ursägt
för sin förknappning, hvilken vi icke äga. Månne vidare
man kan kalla det ett politiskt hugskott, om landets Regering
nu med ökad ifver yrkar de ifråga var. försvarsanstalterna,
då ifrån de håll, der man anser beviljandet
af Statens nödvändigaste behof såsom förtroendeanslag,
och högt yrkar den sals, att göra all annan regering omöjlig,
än den som ledes af anhängare af egna politiska läror,
man med undanrödjande af den statsrätt, som grundar sig
på helgden af beståndande tractater, vill uppföra en annan,
grundad pä förmenta sympathier, hemtade dels från fordna
historiska tilldragelser, dels från olika statsformer? Månne
ej dessa sympathiers framdragande hos oss, såsom ledning
för våra utländska förhållanden, icke kunde föranleda andra
Stater att emot oss tillämpa deras sympathier?
Den värde Grefven har äfven, förskottsvis ingående på
nästa punkt, omnämnt Regeringens bemödanden för Carlsborgs
anläggning och det s. k. centralförsvaret, hvilka begge
han ogillat. Må det härvid tillåtas mig ånyo åberopa
en af de historiens läror, som ligga öppna för hvar och en,
som vill se dem. Under sednast förflutna världskrig, sago
alla Europas riken, Storbritannien och Sverige undantagna,
sina hufvudstäder besättas af fiendlliga trupper, och att Sverige
undgick delta öde, derföre hafva vi icke något menskligt
förutseende eller motstånd att tacka. Delta oaktadt hafva,
med få obetydliga undantag, de ifrågavar. staterne bevarat
sin sjelfständighet, en del med ökad makt. Månne §j
delta visat att en betydlig förändring i fordnd försvarsförhållanden
ägt rum, och alt gränsorter, huru stor enskild
i56
Den 20 Mars f. m.
vigt de kunna äga, kunna ögonblickligt blifva af en fiende
besatla, utan att man deiföre behöfver misströsta om
det fortfarande försvaret och om fiendens bortjagande från
de i besittning tagna punkter; men att härtill är nödigt, att
de för försvaret erforderliga förråder finnas i en eller Hera
säkra platser inom landet befäslade, icke för det att det är
der, man väntar fienden, men för att, om han till och
med korn dit, de dyrbara förråden dock alltid skulle vara i
säkerhet.
På grund af hvad jag nu anfört, tillstyrker jag bifall
till det af Utsk. föreslagna årliga anslag af 100,000 i:dr för
befästning af Waxholm och försvarsanstalter i Stockholms
skärgård, dock med den förändring, att det äfven beviljas
för 5:te året, då arbetets fortgång ej medgifver afvaktande
af i845 års Ständers förutgående beslut.
Gr. Frölich: Måste jag ej förmoda, att R. o. Ad. önskade
se i hvad mån den vackra uppmaning lill välvilja,
som en värd talare här framställt, verkat på oss, och synnerligen
på mig, så skulle jag ej för tredje gången hafva
uppträdt i denna fråga. Jag får likvisst förklara, att slutet
af den värde talarens, Hr Lefre'ns, yttrande, visat, att han alldeles
glömt det han förut uppmanat till välvilja. Han har
egentligen förebrått mig, alt jag sökt göra denna fråga till
en cabinettsfråga. Jag har dock ej annorlunda gjort det,
än att jag gjort R. o. Ad. så beskaffade frågor, alldeles icke
speciell, ulan för något hvar. Jag förklarar, att jag alldeles
icke kan förundra mig öfver, att Hr Lefre'n upptagit alla
anrnärknir i denna fråga något con amore, och om han
ansett min framställning såsom ett crimen lassoe, så förundrar
detta mig ej, men jag förundrar mig likväl något deröfver,
att han ej funnit, det alla mina yttranden i denna
fråga åtminstone sökt att ådagalägga en viss modesti i bedömmandet
af sjelfva befästningsarbetet. Lyckligtvis har
jag likväl genom Gr. Anckarsvärds sista yttrande funnit, alt
jag ej hade så alldeles orätt, då jag i sista plenum i allmänhet
afluderade på en i min tanke icke alldeles gifven
försigtighet uti att anlägga sådana fästningar, som möjligen
skulle kunna blifva ett eller annat Gibraltar för Sverige*
Jag vill icke vidare inlåta mig i denna sak, utan ber endast
få erinra derom, att min utgångspunkt i hela denna disclissi
o n egentligen varit frågan om den tid, då liela arbetet
borde vara fullbordadi. En värd ledamot, sorn jag nu ej
finner här tillstädes, har ganska sareastiskt velat förebrå mig,
att jag sk lifv il almanachor, och jag vill gerna taga åt mig
denna sarcasm, nb. då jag derigenom friar en annan person
ifrån densamma; ty det är egentligen K. M., som i sin nåd.
propos. till StalsUtsk. omtalat en lid af 12 år, inom hvilken
arbetet kunde vara fullbordadt, och jag har förklarat,
att jag för min del ansett denna tid kunna iakttagas, äfven
D o il 20 Mars f. m.
om vi uppskjuta saken tilt nästa riksdag, men ifall andra
omständigheter dessförinnan inträffade, hvilka jag önskade
skulle inträffa, för att försäkra nationen, det penningarne
verkligen blelvo till sitt ändamål använda, så förpfigtade jag
mig att instämma meri B» Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, uti nit
påyrka, att ett rundt anslag på en gång matte beviljas, för
att så mycket hastigare, eller inom den tid, som K. M. ledan
nngifvit såsom behöflig, få fästningsbvggnaderna vid
Waxholm fullbordade. Detta är likväl vid delta tillfälle
eli nytt prof på den grundlighet, hvarmed man bedöunuer
framställningar.
Här äro gjorda af Gr. Anckarsvärd åtskilliga anmärkmr,
som kunna förtjena att besvaras. Jag har väl ej vid detta
tillfälle, af anledntr som jag redan nämnt, gått in på sjelfva
hufvndsake», eller frågan om nödvändigheten af denna
befästning, men, för att betaga all förmodan deiom, att jag
här talar endast för alt motväga de värda ledamöterna på
andra sidan, endast för att förvandla frågan, lill en cabinettsfråga,
utan hänsigt lill det omdöme, jag tror mia berättigad
att både fatta och yttra i denna fråga', anhåller
jag, att det må tillåtas mig hemställa, om det icke äfven
må vara ett skäl, att när man vet huru den östra grannen
ser ut, när man vet, alt det finnes något, som heter Aland,
tiar man vet att Ålands liaf ofta är ishefagdt, när man vet
att på Aland finnes en ofantlig annee ifrån vår östra granne,
förlagd i en viss fästning derstädes; så är det tänkbart,
att icke ens Waxholms fästning vore något, som med full
visshet skulle kunna försvara Sverige. Den grundlighet,
mine herrar! hvarmed man här bedömmer våra framställningar,
liar isynnerhet blifvit ådagalagd af dea sisla värda
talaren i det vidlyftiga anförande han uppläst. Iian har
förklarat, att han finner sig frestad att tro, att icke Sverige
skall gå ut med de stora skatterna. Jag åtager mig till
nästa riksdag, icke allenast fresta Hr Rosenblad, ulan äfven
tvinga honom att tro det. Då Hr Rosenblad slutligen yttrat
sig om denna fråga, så har det endast varit historiskt,
och då har han bland annat talat om den förfärliga vådan
af att kanoner blifvit förnaglade. Jag får i anledn. deraf
yttra, att om våra fästningar anläggas på det sätt att kanonerna
förnaglas, så är det nära nog detsamma, som örn vissa
öppningar med alltför mycket löst krut blifvit onpphörgen
förnaglade, nemi. att clet ej kan halya någon verkan att
komma vårt omdöme närmare.
Hr Lefren har sagt, att han ej vili träda mitt omdöme
för nära. Jag önskar deremot, att han ville med sina
skäl (då han nb. säkert kommer att här yttra dem) söka att
träda mina grundsatser så nära, alt jag kan fatta en förändrad
öfvertygelse; då skall jag gerna votera med honom,
men,ej förr.
Den 20 Man f. ra.
Hr af Uhr, Gustaf: Jag hyser allt förtroende lill Hr
Lefrens sakkännedom, och är öfvertygad derom, att han ej
Järer underlåta att göra Waxholms fästning så stark, att den
är skyddad för alla öfve: rumplingar, men icke heller gör
den så stark, att den, i händelse af förräderi, eller några andra
sådana tilldragelser, efteråt skall komma oss att ångra,
alt vi gifvit den så mycken styrka. Jag lemnar detta ämne,
och förlitar mig i det afseendet på Hr Lefnfn. Denna dis—
cussion har det felet, att sväfva ifrån det ena ämnet till det
andra. Jag nödgas följa en särlan sväfning, och får understödja
en uppgift af Ur von Hartmansdorff, som har nämnt,
att det kommit till hans kunskap, att en gevärslillverkare
vid Husqvarna factori hegart sysselsättning, men ej fått, och
Hr von Hartmansdorff tiar deruti funnit ett bevis för anslagets
otillräcklighet. Jag får lemna honom den upplysningen,
att enligt hvad till min kunskap kommit, har icke Glott
en eller några få, utan ganska många af ortens innevånare
hegart sysselsättning vid gevärstillverkningen, men ej erhållit
den. Jag hemställer, i anledn. deraf, om icke R. St. skulle
nf Hr von Hartroansdorffs yttrande finna anledn., att i lind.
fästa K. M:s uppmärksamhet på följande vigtiga företräden,
som Husqvarna gevärsfactori har framför öfriga faclorier i
hela Riket.
Hr Frih. o. Landtm, afhröt Hr af Uhr samt hemställde
till honom, huruvida icke frågan oin Husqvarna hörde
till eit annat ämne än det, som nu vore föredraget och
föremål för R. o. Ad:s pröfning, nemi. befästningsarbetena
vid Waxholm och i Stockholms skärgård.
Hr af Uhr hemställde till Hr Landtm., om han finge
fortfara eller icke.
Hr Landtm, förklarade, att Hr af Uhr linde ordet, och
Hr Landtm, hemställde blott, att han måtte hålla sig till det
ämne, som nu vore för R. o. Ad. föredraget.
Hr af Uhr afstod fiån ordet.
Hr Nordensköld: Någon har sagt mig, att jag nämnt
ordet sjöfästning. Jag tror också att jag gjorde det, och i
anledn. deraf har Gr. Anckarsvärd gjort den framställningen,
som skulle jag möjligen hafva menat en sjöfästning af
den stora omfattning, alt den inom sig ägde alla försvarsmedel,
stora förråder o. s. v. och skulle kunna uthärda en
längre belägring. Delta var visserligen aldrig min mening.
Likväl mäste den blifva en sluten fästning med detacherade
flankerande verk, och således må jag väl anse den såsom en
sjöfästning, bakom hvilken hufvudstaden ligger med alla sina
förråder. Den är ämnad att sommartiden, när sjön är
öppen, försvara hufvudstaden. Den värde talaren nämnde
också, att det ej vore meningen, annat än att denna fästning
skulle kunna utstå en attack af flytande batterier; men
Den 20 Mars f. m.
för alt motstå en sådan n!!ac!<, hvilken kan göras af sådana
stora flytande batterier, sorn t. o. m. tredäckade linieskepp
med sin förfärliga kraft, och ångfartyg, så är det väl
nödvändigt, att den skall vara ganska stark och kunna motstå
en strid på flera dagar, och detta är allt hvad planen
för denna fästningsbyggnad afser. Att den skulle kunna
motstå en lång belägring kan ej vara frågan här, och om
det äfven skulle hända, alt den skulle falla i fiendlliga händer,
så skulle den dock snart återfalla i våra händer, när
vintern isbelägger alla sunden. Den måste vara stark, och
jag anser det vara mest öfverensstämmande med byggnadsplanen,
att R. o. Ad. bifaller de årliga 100,000 r;dr, som
StalsUtsk. föreslagit.
Hr von Hohenhausen, Michael S i 1 v i u s: Jag skall
icke länge uppehålla R. o. Adts tid. Jag har begärt ordet i
anledn. af några yttranden af Gr. Anckarsvärd. Hvad angår
bestämmande af angelägenheten af Stockholms försvar, genom
Waxholms befästning, och den förflutna lid af 3oo år,
som denna befästning varit påtänkt, så får jag i anledn.
deraf återkalla i edert minne, mine hervar! elen skilnad,
som nu äger rum emot fordom, då våra hmdtkrig fördes
vid Kymenäclf och våra sjökrig vid Finska viken.
En sednare talare, Gr. Frölich, har nyss nämnt om
Åland och de fästningsverk, som der byggas. De oro af oss
alla kända, och jag för min del erkänner, att det smärtar
mig djupt, att Regeringen, vid denna riksdag, funnit förhållandena
sådana, att den ej förnyar den propos., som förIidet
år afslogs, när fråga var örn befästande af Stockholms
avenuer. Stockholm har ännu samma vigt för Sveriges
försvar i det hela, sorn Slockholm hade i Birger Jarls lid,
nemi. så till vida, att den stänger ingången till Mälaren och
att man kan lasta förråder i främmande hamnar, och urlasta
dem i Arboga och Örebro. Nu är Stockholm dessutom
Sveriges hufvudstad; manga flera vig tiga omständigheter göra
nu dess försvar a'ngeläget. Stockholm kan ej mera blifva
en fästning, innesluten på den holme, på hvilken vi nu
befinna oss; befäst ni riga ine måste sträckås utom densamma,
för alt gifva hufvudstaden säkerhet emot ett fiendtligt bombardement.
Fästningsverken måste således anläggas på sådant
afstånd, att man inom hufvudstaden kan vara säker.
Man har, i denna fråga om Waxholm, nämnt Gibraltar,
och anspeglal derpå, att Waxholm för oss skulle kunna
blifva ett Gibraltar; men jag beklagar, alt Waxholms läge
ej är sådant, och för min del hyser jag ingen farhåga för
att en fästning, lagd i Stockholms grannskap, i och för sin
styrka skulle kunna blifva farlig genom förräderi. Det är
beklagligt alt den ej är nog stark, och jag anser för min del
alt dubbla casernatler alllförväl behöfvas.
Hr Nordensköld har redan nämnt hvad en fästning otu
i6o
Den 20 Mars f. ra.
vintern är, neli luiru svårt det är ali då försvara den. Isen
är stark alla år, och fästningen kan således då npproetieras.
Alt Waxholms fäs'ning aldrig kan för oss blifva ett
Gibraltar, är klart för hvar och en, som gjort sig besvär att
taga kännedom om dess belägenhet.
Hufvudstadens försvar är en helt annan fråga, än landets
försvar. För hufvudstadens försvar böra vi väl ej förglömma
arme'en lill lands och flottan lill sjöss. Inlet försvar
kan vara säkeit, om det ej är aclivt, och det blir ej
activt, då det blott skall skydda hufvudstaden och inloppet
till Mälaren. Alltså lärer det väl vara gifvet, att ju större
styrka vi genom befästningar kunna gifva åt landels och
hufvudstadens försvar, dess mindre styrka behöfver man
qvarhålla här, och har så mycket större styrka att disponera.
Jag kan derföre ej annat än högligen tillstyrka, att
R. o. Ad. mätte bifalla hvad K. M. föreslagit.
Hr Lefren: Jag anhåller det R. o. Ad. täcktes ur
sugta,
alt jag ännu en gång tager R. o Ad:s tålamod i anspråk.
Jag anser mig dertill uppmanad af åtskilliga anföranden,
dels och hufvudsakligast af Gr. Anckarsvärd, dels
äfven af Gr. Frölich och Hr af Uhr. Jag önskar undvika
att inkomma på det egentligen teckniska området af frågan,
och ur öfvertygad alt R. o. Ad. i sådant fall med mig tänker
lika; men jag nödgas till en viss grad upptaga beskaffenheten
af den art af befästning, som här hufvudsakligen är
i fråga, emedan mina motståndare ingått i de teckniska frågorna,
med en slags uppmaning lill mig alt derpå svara.
Till en början vill jag likväl upplaga en generel anmärkn.,
som Gr. Anckarsvärd gjort. Han har nemi. sagt, att han
förundrar sig öfver, att icke Waxholms befästning förr blifvit
ifrågasatt, att ingeri fiåga om Waxholms befästning blifvit
vid sista riksdagen väckt, eller några medel dertill då
blifvit begärda. Hvad beträffar frågan, huruvida medel för
detta ändamål blifvit begärda, så upplyses det af K. M:s nåd.
propos. till R. St- vid sisth riksdag, deruti under rubriken: ”För
försvarsverket till lands å extra-statsreglertn, begäres’’
för Stockholms avenuer till lands och sjöss 3oo,ooo r:dr.
Stockholms avenuer lill lands och sjöss hafva alltid varit
betraktade i förening, och äfven i detta ögonblick är
andaget så till vida gemensamt, att det aldrig användes, titan
att ihan (äster afseende på så väl säkerheten till lands
som säkerheten till -sjöss, emedan man mäste arbeta i ett systeme,
som, ehuru det beklagligen icke kan fulländas så
fort som önskligt vore, så måste de efterföljande, sorn komma
att derpå arbeta, se att deras företrädare tänkt sig saken
i dess helhet, så att del, som är gjordt, passar tillsammans
med hvad som framdeles kommer att efter hand tilläggas.
Således innebär K. M:s nåd. propos. vid sisth riksdag,
om anslag till Stockholms avenuer till lands och sjöss,
äf
-
Den 20 Mars f. m.
afven Waxholms befästning, oell detta så mycket mera, som
af det ordin, anslaget, jost onder samma riksdag, då det
extra anslaget begärdes, donjonerne Niis 3 och 4 blefvo påbörjade
och till hälften uppförde, ehuru della beklagligen
sedan under många år stod, såsom ett spektakel, för främmande
anlöpande fartyg, då man frågade: bygger Sverige
sina fästningar så långsamt, att den der arma donjonen ej
kan blifva färdig på 8 å ro år. R. St:s und. svar, af den
ii Jan. 1835, på K. M;s nåd. propos. vid sisth riksdag innehöll,
att R. St. ej funnit skäl att för Stockholms avenuer
lill lands och sjöss bevilja de 3oo,ooo ridr, som blifvit begärda.
Sålunda är denna anmärkn , såsom jag tror, vederbörligen
och diplomatiskt besvarad. Gr. Anckarsvärd yttrade
vidare, alt han ej ansåg fråga vara om att göra Waxholm
lill en sjöfästning af den omfattning, alt den skulle vara beräknad
på att uthålla årslånga belägringar, att tvänne våningar
casematter ej vore lämpliga, och slutligen alt fästningen,
om den starkt befästades, skulle vara svår återtaga,
i händelse den föll i fiendens händer. Hvad först beträffar
frågan, huruvida Waxholmen bör göras till en sjöfästning
ellei- ej, så måste jag ingå så långt i det techniska af frågan,
alt jag hemställer, huruvida Gr. Anckarsvärd någonsin
haft ögat fästat på den local, som är i fråga alt befästa,
nemi. Waxholmen i Svenska skärgården, och huruvida hail
i sådant fall kan anse det tänkbart, att någon vill der etablera
en, i tecknisk mening, s. k. sjöfäslning; ty såvida
Grefven med ordet sjöfästning åsyftar hvad som i allmänhet
dermed förstås, så egnar sig icke Waxholms läge till en
sjöfäslning, ty en sådan fästning måste äga en god, rymlig
och från sjösidan lätt tillgänglig hamn, der örlogsflottan
kan, dels ankra under fästningens skydd, och dels vid stormigt
väder inlöpa, och en sådan fästning bör äfven innefatta
etablissement för en hel örlogsflotta, om läget är sådant.
Detta är begreppet 0111 hvad man kallar en sjöfäslning, och
om Grefven finge se localen vid Waxholm, så skulle Grefven
under den för mig ganska påtagliga förutsättningen, alt
Grefven förstår saken, finna, att någon fråga örn en sjöfästnings
anläggande vid Waxholm omöjligt kan uppstå. Hvad
som hufvudsakligen här kommer att göras, är ett tillstängande
af ett vi g t ig t pass, för att förhindra våldsamma inseglingar
af en fiendtlig flotta. Detta är hela den röle, som
Waxholms befästning är ämnad alt spela, och om den blir så
befästad, som planen afser, så vågar jag påstå, att den flotta,
sorn ämnar sig in, större eller mindre, med den skall
det gå, såsom cn viss Svensk diplomat, då en Rysk minister
sade, att detta ej skulle kosta Kejsarinnan mycket, svarade,
nemi. det skulle ej kosta mycket, blott Hennes Majits välde.
Om dessa befästningar blott skulle kunna förliknas vid kustbatterier,
byggda under fredlig tid för möjliga krig, så är
21 H. n
Dt n 20 Mari f. m.
denna fästning, lindrigast sagd, onödig; ty då göras dessalie*
fästningar, dessa batterier overksamma genom Iva eller lie
jägarebataljoner, som landstiga oell med sina skott skjuta
ned servicerna. Dessa befästningar måste nödvändigt vara
sådana att de skydda livad de skola skydda genom sill försvar,
nemi. förråder och ammunition. Dessa befästningar måste
dessutom göras så, att de äro icke allenast fredade ifrån
hvad man kallar insulter af ögonblickliga stormningar, utan
äfven så, att fienden är tvungen att göra en ordentlig belägring
på många månader, för att kunna taga dessa skansar,
ehuru de ej så kallas, och ej äro ämnade att blifva livad
man egentligen benämner en fästning. Jag beklagar mitt fädernesland,
0111 vi skulle under sådana åsigter bygga en
fästning, alt man måste undvika alt göra deni så starka.
Hvad beträffar den vidsträck thel och omfattning, sorn
Grefven trott böra fordras af en sjöfästning, så får jag fästa
uppmärksamheten på, att det ej är en fästnings storlek, som
egentligen bestämmer dess öde, ulan det är dess hållbarhet
och styrka, och sådana böra dessa befästningar äfven vara;
vi få ej leka med saken. Det är icke korthus, sorn skola
byggas, utan sådana hus, som kunna försvaras emot långa
belägringar, då det gäller.
Grefven bar vidare citerat att Carlssvärds befästning
och Calmar fästning m. fl. blifvit utdömda. Ja! vi hafva
ännu qvar lemningar af våra äldre befästningar, vi hafva ifvebro
slott, som var en betydande fästning i Sverige, under
de tider, då man slogs med klubbor och pikar och knappast
visste hvad skjutvapen ville, säga. Det ligger i sakens
natur, att hvarje tidehvarf måste vidtaga de förbättringar af
denna beskaffenhet, som motsvara det tidehvarfs krigssätt,
för hvilket man bygger, och man mäste bygga, så framt
man ej vill ligga långt efter sin tid. Jag vill ej ingå i
något direct omdöme om Carlssvärds befästning. Den är här
benämnd såsom utmärkt stark; jag vågar säga: hon var utmärkt
svag, för alt vara én fästning efter vår tids begrepp.
Det hade ej behöfts mer än att en rask besättning på ett
par fregatter hade landstigit för alt eröfra dessa befästningar.
De voro blotta lekverk i jemförelse med vår tids fordringar
af eli fästning, och i afseende derå, anhåller jag alt
få citera ett yttrande af en auctoritet, som måste vara trodd,
nemi. Hertigen af Wellington. En fästning, hvars vallor
ej äro minst 4° f°f boga, gillar jag ej, säger han, endast de
kunna med någon säkerhet skydda emot stormning. Detta
är maximum af hehofvet, och dit bör man sträfva, så alt
fästningen ej må stormas, såsom en leksak, och det är vår
tids esprit att göra med allvar hvad man gör i krig, då
man nödvändigt måste vara beredd dertill. Man får icke
leka med den saken, utan man måste förbereda sig, under
fredens tid, för alt kunna göra front emot fienden.
Grefven har ytterligare hemställt, huru stor röle fäst
-
Den jo Mars f. m.
»6J
ningarne spelat i de sednasle krigen. Grefven har rätt under
en åsigt, men efter mitt förmenande lika så orätt d ett
annat afseende. Om Grefven tänker sig en sådan stor period,
sorn vi gemensamt hafva öfverlefva!, då en verldseröfrare
håller ut med sina företag och är på höjden af all
lycka, då försvinna så beskaffade försvarsanstalter, som fästningar,
i bakgrunden, då slår endast segraren Napoleon ejvar
i spetsen för sina segrande armeer, som flyttat sig på några
månader emellan den ena Inifvudsladen och den andra, användande
dem såsom lämpliga gäslgifvaregårdar; men man
lefver icke alltid i sådana perioder. Der nationen vaknat
tdl känsla af sjelfständighet och ordnat sitt försvar för ett
krig, ford t efter systeme, der inträda åter dessa vanliga medel,
hland hvilka fäslningarne äfven äro och blifva verksamma.
Om Grefven behagar gå ned till särskilda delar
af samme store mans falltåg, t. ex. hans första utländska
falltåg, då han inlade stor ära, 1796, så Iåtom oss se, luiru
förhöll det sig vid Mantina? det var en tillfällighet, som
gjorde, att icke Manina blef grafven för Napoleons ära, i
stället för att del blef sjelfva den vagga, i hvilken hans ära
fostrades, och 0111 icke slumpen här hade kommit honom till
hjelp, så hade man, efter mitt förmenande, aldrig längre än
lill slutet af år 1796 hört Napoleon omtalas.
Grefven önskar, vid en sidoblick på Carlsborg, der vi
ännu icke befinna oss, att dess försvar aldrig må komma i
fråga. Det önskar jag äfven, men derigenom kommer jag ej
till den slutsatsen, alt en sådan fästnings anläggning är onödig.
Det är just derföre, att fästningar finnas på de orter,
der de böra finnas, och der de verkligen ingå såsom ett
stort och nödvändigt element i landets försvar, det är just
derföre, ali de finnas, sorn de ej blifva belägrade. Det vill
säga, alt befäst ningskonsten har i allmänhet den fördelen,
(att jag så må säga) att just de hästa fästningarne sällan
komma att blifva jirölvade, emedan fienden ej vågar sig på
dem, och då göra de visserligen den tjenst, som de äro ämnade
alt göra, nemi. alt skydda hvad man lägger inom dem,
och alt för öfrigt stödja de operationer, för hvilka de äro
amnade alt utgöra ett stöd. Om deremot fästningarne byggas
så, att fienden kan taga dem, så blifva de aldrig farliga
i egna händer, och till föga gagn för den försvarslös slående
armeen. Att Grefven delar min åsigt om nödvändigheten af
Carlsborgs fästning, det vet jag förut, men jag vill blott i
Grefvens minne återföra hvad han yttrade den 6 Mars år
1823, då Grefven sade, att centralförsvaret är det enda, som
med fördel kan begagnas, och straxt derefter: vi böra således
i min tanke afse centralförsvaret och ej något annat.
Grefven understöddes då af den dåvar. ledamoten af detta
Stånd, Hr Gustaf Hjerta, som yttrade, att lian förenade sig
med Grefven 0111 nödvändigheten af ett centralförsvar, och
gjorde det, såsom orden föllo sig, så mycket hellre, som
• 64
Den 20 Mar» f. nr.
Carl Johans idde i detta falt synes för hvarje Svensk i de
murar, som höja sig på Wanås,
Gr. Horns Jag äger att beklaga mig ganska mycket
deröfver, att Gr. Anckarsvärd sökt bevisa, det jag i något
fall frångått mina politiska grundsatser, derföre att jag ej i
allo kan motsvara de fordringar, hvilka Grefven tyckes äga
på sina s. k. politiska vänner, d. v, s. en fullkomlig abnegation
af egen öfvertygelse i frågor, då deras öfvertygelse
kan vara stridande emot den, sorn lian äger. Grefven har
i dag, emot mig, framkastat den förebråelsen, att jag, tvertemot
hvad jag förut yrkat inom detta rum, nu skulte vilja
tillstyrka att R. St. åtaga sig en bevillning utöfver tiden
för nästa riksdag. Jag tror mig ej hafva gifvit anledn. till
en sådan misstanke, rakt emot mitt begrepp om det tillbörliga
och rälta, som mig tillkommer såsom representant inom
detta Hus. Att tillstyrka en sådan sak, vore att göra ett
brott emot grundlagarna. Hvad jag här har yttrat är, det
jag anser, att då R. St. besluta företag, och jag nämnde
specielt canalbyggnader, hvilka ej kunna göras färdiga inom
perioden för R. St:s nästa sammankomst, så kunna, så
böra R. St. draga förbindelse derpå på kommande Ständer.
Jag anser detta vara ganska formenligt och det enda naturliga
sättet att åstadkomma sådana för det hela nyttiga företag,
då de ej äro dagens verk. Det tillkommer då en sjelfmyndig
och klokt dömmande representant, att handla för
framtiden i detta fall, och jag tror fullt och fast, att Representationen
kan, med grundlagsenlig rätt, ålägga eftertiden
sådana förbindelser. Detta har äfven vår grundlag förutsett
i åtskilliga fall. Nu har Gr. Anckarsvärd velat framställa
denna tanke, jemte den att jag här mången gång yttrat
mig emot de olagligheter, som blifvit begångna vid passevolancens
införande i detta land. Jag erkänner, att jag
jemte Gr. Anckarsvärd i detta fall stridt för hvad jag tror
vara det rätta i denna del. Jag påminner mig alt jag fortsatt
denna strid, äfven sedan Gr. Anckarsvärd öfvergifvit
densamma. Jag har äfven vid denna riksdag kämpat derför;
och skulle »let behöfvas, så skulle jag ännu förnya denna
kamp. Den tyckes likväl nu vara utkämpad, och jag
trodde, att vi skulle slippa att återkomma till densamma.
Denna kamp åsyftade att förekomma den grundlagsvidrigbeten,
att för en längre tid, än R. St. ägde rättighet, ålägga
enskilde innevånare i landet ett tvångscontract, samt utskrifva
contractet utan att höra contrahenterna, der sfldane funnos.
Detta var händelsen med passevolancen. Jag vet icke
huru den ens kan ställas i bredd med denna fråga, sorn afser
att anordna ett anslag för sådana behof, hvilka ovillkorligen
måste sträcka sig utom tiden till nästa riksdag, behof,
hvilka äga sin grund i sådana beslut, sorn R. St,
grundlagsenligen kunna fatta, så vidt R. St. kunna sätta Ri
-
D e n ao Mais f. in.
i65
Il-I i skuld oell så vidt denna skuld kaij utsträckas vida utöfver
den lid, då någon af de lagstiftare, som densamma beslutat,
ännu lefver.
Hvad beträffar sjelfva frågan om Waxholms befästning,
så har den visserligen, efter mitt förmenande, i militäriskt
afseende blifvit tillräckligt a/handlad, och jag hoppas, att
R. o. Ad;s lanke derom numera måtte vara fullt afgjord;
men om också någon ännu skulle betvifla, alt den har en
politisk orsak, såsom jag hort här framställas, så tager jag
mig friheten hemställa, huruvida det ej sk lille kunna vara
en möjlighet, alt de storå makterna i Europa, för medgifvande
af att Sverige må bibehålla neutralitet, skulle vilja
tillse, huruvida vi kunde vara beredda alt försvara oss emot
sådana angrepp, hvarigenom denna neutralitet kunde blifva
tillintetgjord. Det är på grund deraf, som jag tror, alt
Waxholms befästning måhända kan hafva ett af de aldra
vigligaste
föremål för vår sjelfständighet i politiskt afseende
till utgångspunkt, äfven om den ej kan hafva det i militäriskt.
Den är i min tanke i begge dessa afseende!) lika vigtig,
och jag har förut yttrat alt jag tillstyrker anslaget, ej
allenast efter StalsUlskis förslag, utan äfven i öfverensstämmelse
med Hr Lagerhjehns förslag till 5oo,ooo rsdr att på
4 ur utgå.
Hr Hjerta, Lars: Sedan jag anmälte mig, har jag blifvit
intagen af en viss farhåga i anleda, af det bruk Hr
Landtm, nyligen emot Hr af Uhr gjorde af klubban. Hr
Frih. o. Landtm, tillät cn talare nyss förut alt uppläsa hår
ett långt anförande, hvaruti afhandlades de rebus variis et
nonnullis aliis, som icke syntes höra till ämnet, samt ibland
annat 0111 ogifta drängar. Hr af Uhr afbröts deremot, då
Iian talade om gevärsl illverkningen vid Hu qvarna. Jag vill
ej ingå i något bedömmande af huruvida detta stod i mindre
sammanhang med förevar, ämne, än det nyssnämnda yttrandet
af Hr Rosenblad; men jag stannar i någon tvekan,
huruvida jag, efter ett sådant afbrott, må hafva rättighet
att vidare yttra mig, emedan min afsigt var alt göra en anmärka,
emot ett Yttrande, som en värd talare, Hr Lefren,
bade, med anledn. af befästningsarbetena i Paris, som utan
tvifvel ligger ännu längre ifrån Washolmen, än Husqvarna
gevärsfactori. Jag skall i alla fall försöka derpå löst, om
det tillåtes mig. Hr Lefren yttrade, att i fråga 0111 befästningen
af Paris, har hela oppositionen varit ense, och tilläde
alt oppositionen skall hafva påstått ett vida högre anslag
än Regeringen sjelf proponera!. Jag befinner mig uti en
ledsam och olycklig ställning vis å vis den värde ledamoten,
då jag nödgas här för andra gången påslå, ali detta är ett
misstag. Atskillige af R. o. Ad;s ledamöter, som utan tvifvel
hafva följt med den Franska deputerade kammarens debatter
i delina sak, torde ganska väl känna, alt iner än en
i6G
Den 20 Mais f. m.
ledamot af oppositionen och kanske af de utmärktnsle deribland,
hvilka ingalunda kunna citeras såsom de der äga brist
på fosterlandssinne, talat emot anslaget till denna befästning,
och att en stor minoritet varit emot densamma vid omröstningen.
Äfven skulle jag kunna för den vårda talaren citera,
att flera tidningar, som också tillhöra den Franska oppositionen,
stridt ifrigt emot denna befästning. I alla fall tror
jag ej att den värde talaren bör kunna anse detta exempel
fullt adaequat med det här omtalade ämnet, nemi. i så
matto, som den Franska ministeren, när den framlade förslaget
lill anslag för belastandet af Paris, på samma gång
framlade hela planen för detta arbete: om denna plan debatterades
ganska mycket, och de olika åsigter, som i detta
afseende tillkännagåfvos, bestämde sedan mången ledamot tili
bifall eller afslag af sjelfva anslaget till befästningarna. Jag
hemställer till den värda talaren sjelf, huruvida R. St. här
hafva fått en så fullständig öfversigt af hvad som kan vara
erforderligt för Waxholms befästning, eller 0111 icke tilläfventyrs
hvad som här är föreslaget endast utgör början till
en vida större utgift, som komma skall. Hvad beträffar hufvudsaken,
så är jag ingalunda nog förmäten alt, i åsyn af
så manga män af yrket, våga mig in på något slags omdöme.
Dessutom, som jag är Stockholmsbo, så är det ju enligt
med mitt, likasom hvarje annan Stockholmsbos enskildla
intresse, att hufvudstadens avenuer starkt befastas; och när
man lian vara patriot för så godt köp, alt det endast beliöfves
votera anslag till ändamål, som tillika äro fördelak liga
för det enskildta intresset, så kunde man tyckas handla
mvcket illa emot sin egen personlighet genom att säga nej
till en sak, hvartill ingenting är lättare an att säga ja, helst
så som frågan bär har blifvit behandlad. Men det är just
i delta afseende, som jag vördsamt utber mig att få nedlägga
min reservation inför Ståndet. Jag vill ej vttra något
vidare i anledn. af den hustofta, sorn en värd ledamot, Hr
Rosenblad, bär har uppläst, och hvaraf jag haft samma uppbyggelse,
som troligen Husets öfrige ledamöter. Jag får endast
på det högtidligaste reservera mig emot det medel den
värde talaren begagnat för att fä förkättra dem, som vågat
någon slags anmärkn. vid den förevar, punkten. Hela Huset
bar bort, att de ledamöter på andra sidan, som talat emot
detta anslag, alldeles icke hafva sagt, att icke Stockholm
bör befästas; de hafva endast sökt alt något litet stäf—
ja den i deras tanke alltför häftiga ifver, sora räder i denna
sak, och vågat framställa såsom sin åsigt, att något litet
dröjsmål dermed ej kunde skada. Detta har den värde ledamoten
nu upptagit såsom om man alldeles icke skulle vil.
ja befästa Stockholm. Jag hemställer, mine herrar! om det
är lämpligt, om det är parlementariskt, att på det sältet besvara
anmärkmr med att emot sina motståndare uttala ana—
ihemer. Jag tror ej att ruan derigenom kan komma till nå
-
Den 20 Mars f. m.
got klart och tillfredsställande resultat. Jag anser föröfrigt
icke nödigt att göra något vidare tilliigg till hvad desse varde
ledamöter yttrat, mer än att dä jag tror att hela vår
förflutna politiska ställning och vunna erfarenhet måste säga
oss, all det icke kan vara äfventyrligt att något nedsätta
delta anslag, så mäste det val ej heller vara så farligt alt
uttala denna mening. Af de särdeles intima förhållanden,
som äro rådande emellan vårt flof och det Ryska, den innerga
hängifvenhet (eller kanske borde jag rättare yttra en annan
preposition), som ägt rum å vår sida, efter alla de bevis
vi sett på denna hängifvenhet , kanske någon gång
i strid med Svenska folkets sympathier, torde man kunna di aga
den slutsatsen, att en Regering, som otvifvelaktig! måste
anses vara mån att handla i enlighet med dessa sympathier,
måste haft några högre syften framför sig, då den, till och
med stundom med uppoffring af dem, gjort allt för alt behaga
den östra grannen. Detta syfte kan då, efter mitt förmenande,
icke hafva varit något annat, än det lofliga och
berömvärda, att i utbyte mot hängifvenhet tillbaka förvärfva
sig en sådan erkänsla af denna granne, att Regeringen
deruti kunde äga en säker pant att få sjelf vara neutral och
förblifva fri ifrån alla anfall från den sidan, i händelse af
ett fredsbrott mellan andra makter. En sådan förklaring
anser jag ock så mycket vissare bekräftas deraf, att Regeringen
ej förr än nu ansett detta företag nödvändigt, oell
att det icke nämndes ett ord derom ännu för icke många år
sedan, då man deremot ansåg Sveriges hela vällärd ligga uti
centralförsvaret, men kuslförsvaret lemnades åt sitt öde, ehuru
oppositionen då yrkade alt i stället för centraIförsvaret,
kustförsvaret borde vidtagas. Då man betraktar aila
dessa förhållanden, så tror jag att man deraf kan draga dea
slutsatsen, att det ej är så utomordentligen nödvändigt, att
nu, för att nyttja ett gammalt Svenskt ordstäfve, vara så het
på gröten, som munga nu tyckas vara.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Då
jag begärde ordet, så var det blott för alt af Ridd.Secretui
begära upplysning, huruvida frågan om ett anslags beviljande
lill Waxholms befästning vore det föredragna öfverläggningsämnet,
eller 0111 öfverlaggningsämnet vore något annat,
emedan flere talare på andra sidan, och synnerligen
den, sorn hade ordet när jag anmälte mig, utbredde sig ganska
vidlyftigt öfver föremålen för snart sagdt allt menskligt
velande, utom frågan om Waxholms befästning, så alt jag
derigenom stannade i villrådighet om hvad som var det c—
gentliga föredragningsäinnet. Sedan discussionen nu återgått
lill hvad jag trodde vara öfverlaggningsämnet elter anslagets
beviljande för Waxholms befästning, så bar jag för
mili del ingen upplysning att i detta fall begära. Hr Rosenblad
utbredde sig så mycket öfver det af honom före
-
Den 20 Mars f. m.
dragna öfverläggningsämuet, att lian säkerligen så uttömt sitt
ordförråd, ali lian nu ej liar någonting vidare att tillägga
öfver det egentliga ämnet. Skulle Iian dock, sedan lian
hunnit n t li v lin efter digressionerna, hafva något vidare alt
vttra, så anhåller jag att få vela, hvad det kan vara.
Gr. Anckarsvärd: Det kan ingalunda vara min afsigt
att så tvista om sälle! för behandlingen af denna fråga,
att jag skulle anse inig pligtig, att, såsom vid en aca
demisk
disputal ionsact, upptaga alla de inkast, sorn göras e
mot
mina åsigter, och alt här söka göra gällande de molsatla
meningar emot mina motståndares, hvartill jag af discussionen
kunde finna skäl. Hr Lefre'11 har yt Irat sig och v I Ira t sig
så väl i vetlenskapligt hänseende, som uti diplomatiskt, då han
söl. I vederlägga mina åsigter. Det är helt naturligt, mine
herrar! alt jag hvarken kan eller bör eller vågar sträcka
mig så långt i förmätenhet, att tilltro mig en skymt af de
djupa insigter, som naturligtvis, i afseende på denna vettenskap,
böra tillkomma Hr Lefren, företrädesvis framför mig,
och hvad beträffar det diplomatiska, så erkänner jag villigt
och gerna, att jag säkerligen i sådant hänseende är ännu vida
mera underlägsen. Jag bör här öppet erkänna, alt jag
lålil undfalla mig, huru denna fråga vid sista riksdagen
blifvit behandlad, och medgifver gerna mitt misstag derutinnan.
Den citation, som af Hr Le fre n emot mig har blifvit
åberopad, sedan 1823 års riksdag, är ej nu första gången
sålunda använd; Iv den användes redan vid 1823 års riksdag
af en värd talare i ett anförande mot ett yttrande af mig.
Jag immar derhän, huruvida det åberopade yltrandet kan
vara adasqvat och fullt tillämpligt, för alt emot mig bevisa
någon inconseqvens. Jag tror det ej, ty vid frågan om central
försvaret, och vid den förevar, frågan om Waxholms befästning,
så tror jag mig i intetdera fallet hafva begått någon
motsägelse i dessa hänseenden. Om jag möjligen år
1823 har begått ett misstag, i afseende på min dåvar. åsigt
om Carlsborg, så ligger mig sådant dock icke lill last, emedan
jäg ingalunda vai' någon medlem af krigsadministrationen,
och emellan då, likasom nu, mina åsigter föga elier lättare
sagdl alldeles intet inveikat på de beslut, hvilka af R.
o. Ad, eller af riksdagsmajoi ileterna, blifvit fattade. Jag
kan således vara fullkomligt lugn, mine herrar! men sedan
det blifvit emot mig åberopadt, alt jag förglömt behandlingen
af denna sak, af de sökta anslagen vid förra riksdagen,
så bör jag ej heller ti11bakahåIla, att åtskilliga anledmr till
tvifvel i afseende på planerna och sjelfva betästningsanläggningarna
möjligen kunnat leda sitt ursprung ifrån de fragmenter
till Stockholms befästning på landssidan, hvilka, jag
erkänner det, utan att kunna uppfatta det minsta af deras
ändamålsenlighet jag haft tillfälle att skåda, såsom ruiner i
.Norr backatrakten.
Hvad
Det) ao Mars f. 111.
Hvad Gr. Horns yttrande beträffar, så (inner jag alltför
val, alt Grefven i intellectuelt afseende tyckes hafva intagit
en högre ståndpunkt ernot sina motståndare, vid bedöinmandel
nf deras åsigter, deras handlingssätt, och deras misstag.
Jag vill ingalunda bestrida möjligheten af att Grefven kan
hafva rätt; men hvad jag vågar öppet förklara är, att jag,
åtminstone vid denna riksdag, aldrig tagit Grefvens åsigter i
det aldraringasle anspråk, alt jag ej förslår hvarifrån Grefven
heinlar anlcdn. till en sådan förklaring, som han afgifvil,
och jag begär å min sida, att derifrån få hemta anleda,
ail underkänna Grefvens åsigter, derföre all de nu skulle
hafva skiljt sig så himmelsvid! ifrån mina. Hvad beträffar
den speciella fråga, som gifvit Grefven anledn. att annu ytterligare
emot mig göra gällande den högre ståndpunkt,
hvarifrån han numera kan betrakta både oppositionens handlingssätt
och andras handlingssätt, så vill jag ej nu så noga ingå
uti sjelfva ordalydelsen af hans yttrande. Att R. St. ägo
den utväg, som Grefven omnämnt, för att göra sådana
anslag, sorn äfven sträckte sig utom den i lag bestämda perioden,
eller tiden emellan (vänne riksdagar, och att
R. Sl:s beslut i detta afseende således kunde äga bindande
kraft, det var äfven mig bekant, så väl som Gr. Horn,
men jag trodde ej att sådant kunde ske genom en extra-statsreglering.
Det är blott detta jag trott mig böra svara på
Grefvens yttrande, och fortfar i min begäran, att propos.
måtte göras på anslagets nedsättande till 200,000 r:dr.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: Sedan de spörjsmål,
hvilka liär blifvit ställda lill StatsUtsk., af andra ntsk:s-!edamöter
äro besvarade, och sedan discussionen om Waxholms
befästning blifvit temmeligen utsträckt, så vill jag ej
länge upptaga R. o. Adis tid, utan anhåller endast att få
yttra några få ord. En värd talare har här upplyst, att då
Irågan örn Waxholms befästning första gången förekom inom
Utsk., så föreslog utgiflsafdelningen ett anslag dertill af
150.000 r:dr om året, i stället för de af K. M. begärda
100.000 r:dr. Jag ber dervid få fästa herrarnes uppmärksamhet
på den omständigheten, att extra-statsreglertn då endast
beräknades för 3 år, och alt således det anslag, sorn afdelningen
för dessa 3:ne år tillstyrkte, till dess sammanräknade
belopp 4^0,000 r:dr blott öfversköt Ulskts nuvar. förslag
med 5o,ooo rtdr. Jag biträdde då det högre anslaget, sorn
dock inom Utsk. blef undet kändt. Jag gjorde detta, emedan
jag ansåg, alt R. St, nied kraft borde understödja befästandet
af inloppet till den vigtigaste punkt i Riket, der
icke allenast en betydlig enskild förmögenhet, utan äfven
nationens dyrbaraste documentsnmling jemte hela metalliska
fonden för den utelöpande sedelstocken finnes förvarad; men
oaktadt jag då biträdde del högre anslaget, tror jag det nu vara
22 1J. 22
ryo
D rn 20 Mars f. m.
klokast alt icke spänna bågen för högt, förmedelst yrkande
af en högre summa lin den SlalsUlsk. föreslagit, livai igenom
Ståndens beslut skulle blifva alltför skiljaktiga, och på sAdaut
sätt svårt att beräkna livad slutligen lör detta ändamål kan
komma att anslås. Man hav här klandrat det Regeringen
icke förr begärt anslag tili Waxholms fästning, utan i det 'tället
uppfört en fästning inuti landet. Jag gillar fullkomligt detta
klander, men resultatet deraf blir för mig, att jag önskar det
Waxholms befästande malte så fort som möjligt tilivägabringas,
och på detina giund biträder jag det anslag, sorn
Utsk. i detta afseende til Ist y 1 k t.
Hr Hjerta: Sedan jag sist hade ordet, har jag ob.revera
t en sak i Utsk:s betänk., som ger mig ■anledn. att begära
en upplysning af Hr Lefren. Hr Lefren förklarade
nemi., att efter de nyaste och säkraste vettenskapliga undersökningar,
samt Hertigens af Wellington uppgifter, skulle
en fästning ej kunna fullständigt motsvara sitt ändamål (åtminstone
en sjöfäs tu i 11 g), såvida den ej äger vallar af minst
4o fots höjd. I Ulskts förevar, betänk, finnes äfven ibland
annat omtalad en tornbyggnad å tallholmen, hvilken skulle
komma att kosta 210,000 i:dr. Om nu denna tornbyggnad
skulle komma att stå ensam på ifrågavar. holme, utan några
omgifVande vallar, så skulle den, efter lii Lefrens egen slutsats,
och Hertigens af Wellington auctoritet, icke vara något
pålitligt värn, och då synes som de, hvilka uppgjort planen
härtill, icke så mycket hafva följt den nyare befästningskonsten
och Hertigens af Wellington theorin-, utan endast
i allmänhet hvad som fordomdags gjordes af våra förfäder,
såsom det står i visan, att de byggde vallar, skansar och
torn, och att vi således ännu i dag ha samma lag. O111 man
nu borttager denna tornbyggnad med 25o,ooo r:dr, så kan
man, ulan något hinder i öfrigt, komma till ungefär), samma
resultat, som BorgareSt»
För öfrigt glömde jag sisla gången en anmärkt!., sorn
jag hade ämnat taga mig friheten att framställa, nemi. att
då detta befästningsarbete anses så angeläget, så synes det
mig, att man härtill kunde använda anslaget för Carlsborgs
fästning, och låta arbetet der i stället helt piano bedrifvas
så mycket sorn fordrades för underhållet. Delta synes ej
kunna möta någon särdeles svårighet, isynnerhet som vederbörande
sjelfve (efter hvad man kari sluta af den värde talarens
yttrande) tyckas helt och hållet hafva öfvergifvit ideen
om den absoluta nödvändigheten af en centralfäslning
för landels försvar, enär man numera endast här omtalar att
denna fästning bör utgöra en depot. Om nu Waxholms
fästning verkligen är så angelägen, hvarföre kan man icke
då inskränka anslagen för Carlsborg till hvad sorn hehöfvrs
för underhållet af det redan befintliga, och i stället använda
de för densamma afsedda anslagen till Waxholms be fä
-
Don ao Mars f. m.
staude tills det är full hord ad t. På detta sätt skulle de patriotiska
önskningarne å ena sidan, och den nödvändiga sparsimheten
å den andra sidan förenas.
Gr. Horn: Dm siste värde talaren har framkastat den
lanken, att man borde öfverflytta anslaget lill Carlsborg, lill
förökande af det för Washolmen. Jag tror att denna ordning
i discnssionen ej är den rätta. Jag vet icke hvarföre
vi skulle öfvergå till discnssionen öfver frågan om Carlsborg,
då vi nu för-t hafva att afgöra den om Waxholms
befästning, och tror att man hör uppskjuta den andra frågan,
tili dess vi komma till förslaget rör.de Carlsborg. Eljest
befarar jag, att vi aldrig skulle komma till något slut
med denria discussion.
Jag begagnar detta tillfälle att förklara, att jag icke
rätt lättar, hvarföre Gr, Anckarsvärd nödvändigt vill ställa
mig på en så hög ståndpunkt, den jag ej på något vis kan
ernå. Måhända är det derföre, att andra söka ställa mig på
en så låg politisk ståndpunkt, sorn möjligt. Jag vet mig ej
till någondera delen hafva gifvit anledn., men det är mig
ganska väl bekant, att vissa colporteurer hafva försökt att
stalla denna min iinga personliga politiska existens så lågt
som möjligt, alldeles ali niveau med deras egna begrepp om
det politiska Iifvet.
fl. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Hr Lefren yttrade, alt
Franska oppositionen ingått på befästningen af Paris. Det
blef anmärkt af Hr Hjerta, att flere oppositionstalare uppstodo
och talade dels emot och dels för befästningen, ungefär
såsom här i dag tillgått. Men Hr Lefre'n får häri rätt,
i thy att omsider blef denna befästning af Deputeradekammaren
med qo rösters pluralitet voterad.
Jag protesterar ånyo emot inblandandet af alla yttre
politiska betraktelser i den enkla frågan om att befästa Rikets
gränser, hvilket hvarje stat i alla fall och utan afseende
på politiken för dagen väl alltid måste. Hr Hjerta har
talat om en ”hängifvenhet hos vår Regering till någon annan
makt, synbarligen emot nationens sympalhier.” Ett är
nationen, ett annat en del af tidningspubliken. Undersökning
af politiska sympalhier eller antipalhiers riktighet och
af Regeringens förhållanden lill utländska makter vore på
detta rum lika omöjlig som obehörig. Men sedan nyssnämnda
mening blifvit framställd, anser jag mig förpliglad att
förklara det Regeringen skulle smädas, genom hvarje beskyllning
för en hängifvenhet, hvilken borde fråntaga Regeringen
nationens sympathier.
Gr. Frölich: Det kan ej förhålla sig annorlunda än
att ilen värde talaren, som sist yttrade sig, ej varit närvar,
ifrån början af denna discussion; ty då hade han åtminstone
icke nu upplrädl för att förebrå den sidan, till hvilken
Deo 20 Mars f. m.
jag räknar för en ära alt höra, alt vi i nied t denna fråga ur
någon politisk synpunkt. Elan har icke hört huruledes man
i förIidet plenum, när ruan vågade yttra sig i sak, blefhelsad
af flera talare här nied förkunnande af att historien
skulle stämpla såsom förrädare deni, sorn vågade tala emot
anslag till försvarsverket. Han har ej hört i dag en ledamot,
som andra gången yttrade sig i sak, (och jag vill tacka Hr
Lefre'n för det han nu lemnat upplysningar i sak) tala om
Frankrikes politik och Frankrikes ära och dylika saker, sorn
med förlof endast äro tomma declamationer. Skulle vi nu
å vår sida upptaga sådana politiska hänsigter till besvarande,
så får jag bekänna, att jag ej anser det vara värdt att
öfverlägga om saken med de värde herrarne på andra si
dan.
Icke destomindre får jag förklara, alt jag skaili denna
fråga lika så väl, som uti andra frågor, icke glömma att
här verkligen gäller fäderneslandet och fäderneslandets försvar.
Då nu Hr Hjerta i sitt sista yttrande talat om att
anslagen till Carlsborg kunde användas här, så gissar jag att
hans mening varit att, när den frågan förekommer, yrka att
nämnde anslag afslås för att i stället användas hit. Kan någon
här, eller kunna några ledamöter ansvara för att vi,
när vi komma lill frågan om Carlsborgs fästning, förklara
att det anslaget icke behöfves, så är jag färdig att nu till
Waxholms fästning votera samma summa, som der blifvit
tillstyrkt. Vare delta mitt slutliga yttrande i saken.
Hr Le fren: Jag har af den sista värda talaren fått
emottaga en recension. Mitt första yttrande ansåg Grefven
ej höra till saken, utan endast vara declamationer; andra
gången deremot fann Grefven motsatsen, oell jag har derföre
fått uppbära tacksägelser. jag får lill Grefven hemställa,
om det icke bör vara hvarje talares rätt att stundom hålla
sig till det allmänna i saken och stundom till det mera speciella,
efter discussionens föranledande. I öfrigt hemställer
jag, särdeles lill Gr. Frölich, huruvida Grefven skulle behaga
att cn gång för alla afsäga sig rättigheten att sålunda
discutera. 1 sådant fall skulle vi säkerligen hädanefter
mindre ofta än hittills få den äran alt höra Grefven y 11—
ra sig.
Frih. Boye: Jag hade önskat att aldrig inom detta Hus
få höra talas om nationens sympathier, utan att det tillika
bestämdes hvaruti de bestode. Här hafva tvänne ledamöter
förra gången och en af dem nu ånyo upprepat detta ord.
Jag älskar nationens verkliga sympathier, men jag älskar icke
sympathier, som revolutionära och incendiära dagbladsskrifvare
gifva ut för nationens, ty de äro icke nationens.
Hr Ribbing, Bengt: Då en ledamot af Ståndet behagat
anföra, att den upplysning, jag haft äran lemna, skulle,
sådan den blifvit leornad, gifva styrka åt eli praejudicat,
Den 20 Mars f. ra.
sorn blifvit statueradt, nemi, alt bristande ansin” för gevärstillverkningen
skulle hafva förorsakat arbetslöshet för de
arbetare, sorn dermed varit sysselsatte, så måste jag gifva
II. o. Ad. fullständig upplysning örn hvad jag i detta ämne
länner. Efter de underrättelser jag vid Husqvarna haft tillfälle
alt sjelf inhemta, så är det ej sfi myckel blist på penningar,
som brist på fastställd modell, som förorsakar alt
intet arbete kan företagas, och det är detta som föranledt,
alt nära 200 arbetare i flera månader varit utan arbete.
För öfrigt anser jag detta ämne vara så utredt, alt jag ej
vidare vill upptaga 11. o. Adis tid, men kan likväl ej underlåta
att säga det jag hade hoppats och önskat att få höra
vår Krigsminister yttra sig i detta maktpåliggande ämne.
Då det icke så har skett, så lager jag för afgjordt, alt han
genom sin tystnad velat förklara sig nöjd med det resultat,
som StatsUisk. framställt; så mycket mera som min vis ä
vis, Hr Nordensköld, förklarat, att han bifaller StatsTJlskts
betänk. Då jag lika med alla andra önskar, att de maktpåliggande
befästningarne målte, så snart som möjligt, verkställas
till landets gagn och säkerhet, så vågar jag hemställa
till R. o. Ad., om det ej vore bäst att vi förenade oss med
Hr Nordensköld uti bifall till StatsUtskrs betänkande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utskis förslag i 4tde punkten.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Frill. o. Land Ira. förklarade det han trott sig
finna att ja öfverröstat nej.
Hr von Hartmansdorff: Jag är visserligen ense om
bifall till SlatsUtsk:s hemställan alt anslaget må bifallas för
de fyra åren, men jag anhåller om del tillägg jag förut
begärt.
Frih. Cederström begärde votering.
Upplästes till justering följande voterts-proposiiion:
Den som bifaller StatsUtskis förslag angide anslag för befästningsarbetena
å Waxholm och uti Stockholms skärgård,
voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, bifalles ofvannämnda förslag, med det tillägg, att
derutöfver anslås*100,000 r:dr för ett femte år.
Hr Ribbing, Arvid: Utan alt veta hvem den ledamot
Ur, som begärt votering, ty det enda jag vet är att det
icke är Hr von Hartmansdorff, vågar jag hemställa lill honom,
hvem han må vara, 0111 icke han lika med mig skulle
finna, att ett enhälligt beslut af R. o. Ad., när det är fråga
Den ao Mars f. m.
om Rikets försvar, — en enhällighet hvartill vi sällan under
denna riksdag kommit, — har mer alt betyda än 100,000
r:dr, synnerligen när det icke blir för sent vid en kommande
riksdag alt begära förlängning af anslaget, 0111 så fordras.
Jag anhåller således hos den, sorn begärt votering, att han
»natte förskona oss derifrån.
Frih. Cederström: Jag anser mig, sedan votering är
begärd, och voter:s-propos. framställd, ej kunna ingå i något
Svaromål på den värde ledamotens anförande.
Den upplasta voterts-propostn blef derefter af R. o.
Ad. godkänd.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 90.
Nej — 5g.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppsköts till e. m,
plenum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 4 e- m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 20 Mars 184 * ♦
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för den 3 dennes e. m.
Hr Frih. o. Landtm, underrättade R. o. Ad., alt II.
Ex. Hr Riksmarskalken tillkännagifva, det Riddarholinskyrkan
och Konungagrafvarna derstädes Lomme att hållas öppna
i morgon Söndag emellan kl. 12 och 4 dagen för de
riksdagsman med deras familjer, som önska att bese dem.
Frih. Cederström, Jacob: Jag får till prot. anmäla
min reservation emot R. o. Ad:s på f. 111, fat tade beslut.
Man har derigenom etablerat en grundsats för anslag under
extra-statsregler;n, hvarigenom man, i frågor om arbeten,
tillställer så att på femte året, då R. St. skola sammanträda,
anslag saknas till fortsättande af påbörjade arbeten, då antingen
dessa måste inhiberas eller också, på illegal väg, me
-
Den 20 Mars. e. m.
del förskjutas af vederbörande verks linder liander hafvande
medel, med äfventyr, att brist i cassan uppkommer , i händelse
R. St. icke bevilja medel lill fyllande af hvad sorn
på nämnde säll, till arbetets fortsättning, må hafva blifvit
forsk ju teU
Fortsattes pvöfningen af St.itsUtsk:s utlåt. N:o 435 litt.
A., i anleda. af erhållna åtel remisser af utlåt. Wto 354
lill. A
5
: t e punkten.
Gr. Frölich, David: Ehuru litet uppmuntrande det
är alt bär yttra sig för någon nedsättning uti de begärda
anslagen, isynnerhet för detta ändamål, kan jag dock icke
undgå, på grund af de skäl jag förut anfört, att önska det
R. o. Ad. ville nedsätta ifiågavar. anslag lill Carlsborgs fästningsbyggnad
från 5o till 20,000 i, dr årligen; och anhåller
jag om propos. derå.
Hr Lefrdn, Joli. Pehr: Det anslag, som är hegardt
för detta ändamål, är beräknadt såsom ett minimum af årliga
behofvet, såvida de arbetslrupper, som vid fästningsbyggnadsarbetel
sysselsättas, verkligen skola dermed blifva
sysselsatte. Dyrast blifva alltid de ai beten, som verkställas
med för små anslag, emedan fanx fraierne medtaga i proportion
större del af medlen, hvarmed arbetet ullöres, då
anslaget är litet än då det är stort. Jag hoppas alt R. o.
Ad. icke delar den siste värde talarens åsigt, utan lemnar
bifall lill Utsk:s betänk, i denna punkt.
Frih. Cederström: Jacob: Gr. Fröfichs förslag leder
lill bestämd misshushållning för samhället, i tily att en
annan hufvudlitel, nemi. den 8:de, för fångars vård och underhåll,
blefve mera belastad om pionniererne blifva sysslolöse,
i stället för att såsom arbetsmanskap användas; och
blott derföre torde R. o. Ad. finna nödigt att bifalla hvad
Utsk, i denna punkt tillstyrkt. Jag vill nu icke söka göra
gällande den grundsatsen, att anslaget bör beviljas för feni
i stället för fyra år, emedan R. o. Ad. på f. tn., uti likartad
fråga, stannat vid den sednare meningen; men den händelsen
kommer tvifvelsutan alt inträffa vid nästa riksdag,
att, i brist af anslag under löpande riksdagsåret, arbetet
måste afstanna, och folket, sorn vid ifi ågavar. byggnadsföretag
skall arbeta, kommer att sakna sysselsättning.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Med delta anslag
förhåller det sig alldeles på samma sätt, som med det, hvilket
på förmiddagen afhandlades. K. M. har för 5 år begärt
25o,ooo i:dr. StatsUtsk. har endast tillstyrkt detsamma
för 4 år, med 5o,ooo r:dr om året, och således på det
liela med 5o,ooo r:dr mindre än Konungen begärt. Jag gör,
Dea 30 Mais e. ra.
i afseende på delta ämne, samma anmärkning som jag framställde
i fråga om anslaget lill Waxholms fästning. Men då
E. o. Ad., på förmiddagen, förmodligen af fruktan alt blifva
allena om sitt beslut, och att i det bela få mindre, afslålt
från vidhållandet af en sådan grundsats; så vill jag
nu icke yrka votering, utan blott hafva härigenom uttryckt
min egen mening i detta hänseende.
Gr. Frölich: Då jag icke vinner något understöd fou
mitt förslag, så faller det af sig sjelfl, att detsamma icke kan gå
igenom. Jag får då draga mig tillbaka med blott den anmärkning,
att den summa, som R. o. Ad. nu går att bevilja,
och hvilken, såsom vi på förmiddagen hörde, lärer
komma att utgå i 60 år, är motsvarande ränta af 3 millioner
r:dr. Jag letnnar åt efterverlden att bedomina, huruvida
de kunna anses klokt använda, våra statsinkomster, då
vi på det sättet ändamålslöst nedgräfva dem. Jag har sagt
min tanke till protocollet. Jag kan icke hjelpa det. Det
får blifva som det kan.
5:te punkten blef af R. o. Ad. bifallen.
6: t e punkten.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att BorgareSt., i
anledn. af denna 6 punkt, lill de öfriga RiksSCn afgifvit
en inbjudning, hvilken dels rörde denna punkt, dels några af
de punkter, som redan varit under R. o. Adis ömpröfning.
Upplästes den del af BorgareSCs prot.utdr. af den i5
dennes, hvilken angår Ståndets, vid pröfningen af 6 punkten
i utlåt. Nio 435 litt. A, fattade beslut och hvaraf iuhemtades
alt Ståndet beslutat, att gemensamt för Carlstens
fästning och Marstrands hamnförsvar, samt för befästningsarbeten
vid inloppet lill Carlskrona, anvises en summa af
160,000 r:dr, med 4°)°oo r:dr årligen under 4 år, att af K.
M. i mån af behofvet och för beredande af sysselsättning
åt de å nämnda ställen förvarade arbetsfångar emellan begge
dessa fästningsarbete!! fördelas; äfvensom Ståndet bifallit
TJtsk:s tillstyrkan, att R. St. malte medgifva, det de kostnader,
hvilka erfordras för vid ifrågavar. arbeten använde
fångars vård och underhåll 111. 111., må fortfarande utgå af det
för sådant ändamål å riksstatens åttonde hufvudtitel anvisade
förslagsanslag ; och slutligen alt i sammanhang härmed Ståndet
inbjudit MedStånden att förena sig uti de beslut, som BorgareSt.
, vid bestämmandet af anslagen för befäslnings-arbetena
å Waxholm och uti Stockholms skärgård, för Carlsborgs
fästningsbyggnad, till Carlstens fästning ocb Marstrands
hamnförsvar, samt till befästningsarbeten vid inloppen till
Carlskrona, den i3 och i5 i innevar. månad fattat i afseende
på correclionisters, arbetsfångars och arbetslöse personers
sysselsättande.
Gr.
Den 20 Mart e. m.
177
Gr. Frölich: Det 5r icke ovanligt, att af BorgareSt.
få emottaga inbjudningar, stundom äfven något i otid ; men
denna gången skall jag anhålla att få veta, när denna inbjudning
ankommit, emedan det förefaller mig besynnerligt,
att Ståndet, som redan på förmiddagen beslutat i åtskilligt,
som inbjudningen synes angå, nu först erhåller del af inbjudningen.
Undert. Ridd.Secret. lillkännagaf, att han val icke
kunde så noga uppgifva när det ifrågavar. prot.utdr. ankommit,
dock kunde han upplysa, att det redan denna morgon
var anländt. flan hade för hvarje punkt, i mån af dess
föredragning hos R. o. Ad., genomsett prot.utdrtn från de
Öfriga Stånden, och nu, då han, vid 6 punktens föredragning,
genomsett besluten derom, bade han funnit den ifrågavar.
inbjudningen från BorgareStåndet.
Gr. Frölich: Efter den~upplysning Hr Ridd.Secret:n
behagat meddela, har jag ingen anmärkning att göra, enär
inbjudningen icke angick frågan om anslag till Waxholms
fästning, som på förmiddagen afgjordes.
Hr von Hartmansdorff: För Carlstens fästning,
samt befästningen af inloppet till Carlskrona, som här äro
sammanförda under en punkt, har K. M. för hvardera begärt
175,000 r:dr eller tillsammans 35o,ooo r:dr under 5 år.
Utsk. har tillstyrkt 160,000 för 4 år. Jag anser dessa byggnads-föremål
vara af beskaffenhet att anslaget bort beviljas
för 5 år ; men på samma grunder, som jag vid föregående
punkt icke yrkat votering, vill jag ej heller göra
det nu.
Hr Lefre'n: Jag anhåller, att Hr Ridd.Secret:n täcktes
en gång till uppläsa BorgareSt:? inbjudning, emedan jag icke
bestämdt fattade hvaruti BorgareSt:s beslut skiljer sig från
Utsk:s förslag.
BorgareSt:s beslut blef, i anledn. häraf, ånyo uppläst.
Hr Lefre'n: Jag är ändock icke i stånd att fatta hvad
BorgareSt. beslutat om arbetsfångarnes sysselsättning. Är
det icke någon annan sysselsättning BorgareSt. beslutat, än
den som Utsk. omtalat, så synes mig alt inbjudningen icke
bort äga rum.
Hr Frih. o. Landtm, fästade uppmärksamheten deruppå,
att BorgareSt:s inbjudning icke anginge anslaget för
dessa befästningsarbeten, utan blott den meningen, alt till
dessa arbeten höra användas correctionister, arbetsfångar och
arbetslöse personel’.
Hr Landtm, lät derefter uppläsa BorgareStis prot.-  utdr. i hvad det rörde dess beslut angide 4:de punkten, och
hvaraf inhemlades, att Ståndet, i sammanhang med bevil22
H. 23
ij8
Den ao Mars e. m.
jandet af anslaget för befästningsarbetena å Waxholm och
uti Stockholms skärgård, beslutat, att R. St. må hos K. M.
i underd. anhålla, det K. M täckes i nåder förordna, att
correctionister och arbetsfångar samt arbetslöse personer skola
företrädesvis användas till ifrågavar. arbeten.
Hr Lefre'n: Sedan jag nu ser, att BorgareSt., vid 6
punktens afgörande, beslutat en inbjudning till instämmande
uti det beslut, vid 3 punktens afgörande, som nu blifvit
uppläst, så får jag tillstyrka Ståndet att med BorgareSt. instämma
deruti, att en sådan önskan mätte till K. M. framställas,
om correctionisters och dylika fångars användande
företrädesvis till dessa arbeten. Det blir visserligen icke behagligt
att nyttja sådant folk; men det är en pligt fördem,
som hafva allmänna arbeten om händer, att, så vidt möjligt
är, bereda sysselsättning åt dem, och bidraga till det
ändamål, som sökes, nemi. dessa fångars förbättring genom
att hålla dem till arbete.
Gr. Frölich: Sedan jag numera vunnit fullständig
kännedom om BorgareSt:s inbjudning, får jag med Hr Lefrén
förena mig uti den anhållan, att densamma måtte af
R. o. Ad. antagas.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla 6:te punkten i Utskrs utlåtande.
Ropades ja.
Uppå derefter framställd propos. fann R. o. Ad. äfven
för godt alt antaga BorgareStts ofvannämnda inbjudning.
7: d e punkten.
Frih. Gederström: Det är den olyckliga vanan, att
på obestämda öfverskott anvisa bestämda utgifter till föremål,
sorn äro främmande för det, hvarpå öfverskottet beräknas,
som ligger till grund för Utsk:s utlåt, i denna punkt.
Hvad har postverkets inkomst och öfverskollen derpå att skaffa
med behofvet af telegrafinrättningar, ehvad desses föremål
är att lemna underrättelse om inkommande fartyg, eller att
hafva uppsigt på kusterna, i hänseende till vårt försvar.
När Utsk. erkänt behofvet och nyttan af dessa telegrafinrättniogar,
hvarföre har då icke Utsk. uppfört på stat de af
K. M. dertill begärda i5,coo r:dr, väl vetande, att de öfverskott,
som på postverkets inkomster kunna uppstå, i sin
ordning komma statsverket till godo? Hvarföre skall man
blanda tillsammans föremål, som för hvarandra äro helt och
hållet främmande? Jag tillstyrker, att, med afslag på Utsk;s
betänk, i denna punkt, R. o. Ad. måtte på stat uppföra
det af K. M. i förevar, hänseende äskade anslaget.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilh.: Jag utber
mig att i första rummet få fästa den siste värde talarens
uppmärksamhet derpå, att om något amnarkningsvärdt skulle
Den ao Mars e. ra.
>79
finnas i det dispositionsrätt, som StatsUtsk. föreslagit i afseende
på utvägen att bereda tillgång lill anskaffning af nödiga
telegrafpersedlar, och lill koslnadens bestridande i allmänhet
för telegrafinrättningarna, det icke är StatsUtsk., som
infört detta dispositionssätt, hvilket grundar sig på åtgärder
af Konungens regering, som icke föreslagit R. St., att på
någon annan stat, än postverkets öfverskottsmedel, uppföra
det anslag, som af K. M. blifvit beviIjadt till telegrafinrättningarnes
underhåll. Så länge detta förhållande fortfar med
sjelfva hufvudfrågan, att nemi. telegrafinrältningarne anses
såsom ett appendix till postverket, och att afgifter äro enl.
K. M:s nåd. propos. anvisade på postverkets öfverskottsmedel,
till telegrafinrättningarnes underhåll, har Ulsk. trott,
att man i detta hänseende borde förfara conseqvent, och
följaktligen på samma sätt tillvägagå, äfven med den utvidning
af telegrafinrätlningen, som skulle komma att äga rum, eller anses
behöflig intill nästa riksdag, då den reda och ordning, som
Frih. Cederström åsyftar, och som äfven jag anser vara behöflig,
lämpligen torde kunna iakttagas, i händelse K. M. skulle
finna för godt atti Sin nåd. propos. till Rikets nästa gång församlade
Ständer föreslå ett annat sätt att bestrida dessa utgifter,
än som hittills ägt rum; men intill dess sådant skett,
anser jag rättast vara, att låta förblifva vid det förslag, sorn
StatsUtsk. tillstyrkt. Då postverkets inkomster kunnat lemna
tillgång till byggande af ångfartyg, så torde, utan tvifvel,
tillgång icke komma att saknas för det ifrågavar. vida
mindre behofvet. Jag tror mig nu hafva redogjort för de
skäl , som ligga till grund för [Jtskts tillstyrkan i denna
punkt, och anhåller om propos. till bifall.
Frih. Cederström: Den utaf Frih. Sprengtporten afgifna
redogörelse för nu var. obetydliga telegrafinrättnings
uppkomst, nemi. genom K. M:s försorg, förmedelst anvisning
dertill utaf de till K. M:s disposition ställda öfverskott
af postverkets inkomster, ådagalägger ingalunda någon nödvändighet
för StatsUtsk., att, på sidan om allt sysleme för
statsreglering, hemta tillgångarna till en bestämd utgift från
en inkomstkälla, som är eventuel och med utgiftsföremålet
icke äger den ringaste gemenskap. Telegrafinrättningen kan
nemi. snarare anses äga gemenskap med tullverket, emedan
uppsigten öfver inkommande fartyg kan i hög grad befrämjas
genom telegrafernes medverkan, men postverket har utaf
telegraferna ingen fördel alt vänta, emedan posten går telegraferna
förbi, utan alt blifva af dem iakttagen. Här oldock
mindre fråga om sak, än om form; ty såsom Frih.
Sprengtporten redan nämnt, äger man ingen anledn. att förmoda,
det icke öfverskotten på postverkets inkomster skola
blifva hädanefter, som hittills, nog tillräckliga för ifrågavar.
utgift; frågan är om form, om ordning i statsreglerm,
och ordningen fordrar, alt man icke anvisar en bestämd
i8o
Dea 20 Mars e. m.
statsutgift på en eventuel inkomst eller på ett verks möjliga
öfverskottsmedel. Jag förnyar derföre min anhållan om
afslag på Utsk.'s betänk. i denna punkt, samt begär alt anslaget
måtte på stat uppföras.
Hr Grundelstjerna, Axel Wilh.: Då jag vid början
af denna riksdag väckte fråga om anslagets till telegrafinrättningen
förflyttning på en annan hufvudtitel, än den
2:dra, gjorde jag det i den öfvertygelsen, att det vore öfverensstämmande
med fullkomlig ordning; emedan postverket
lyder under en helt annan förvaltning, än telegrafinrättningen.
Sedermera har K. M. utfärdat en förordning
ang:de organisation af statsdepartementena, och enligt denna
förordning lyder telegrafinrättningen under militär-departementen,
men postverket under finance-departementet. Då
frågar jag, när StatsUlsk. haft för princip, att hvarje departement
skall hafva sin särskilda fond, så att några medel
icke må disponeras på andra departementers fonder,
liuru conseqvenl det kunnat vara, att låta telegrafinrättningen
stå qvar på andra hufvudtiteln, när denna inrättning
lyder, dels under Lands, och dels under Sjöförsvars-departementet?
Hvad sedermera beträffar postverkets ägande tillgångar
från föregående åren till bestridande af ifrågavar.
i5,ooo r:dr, så har K. M. aldrig proponerat något sådant,
emedan frågan har blifvit väckt af enskild motionär; och
då StatsUtsk. uppgifvit, att postverket från föregående åren
skulle äga en odisponerad tillgång af 4>>754 >:dr 7 sk. 4
r:st b:co, så får jag äran upplysa, att utaf dessa 41)000 *':dr
icke finnas 2,000 r:dr, emedan beloppet, under den 16 Mars,
blifvit disponeradt af K. M.; och då frågas med skäl, hvartill
det tjenar att anvisa en utgift på en behållning, som
icke finnes. Om dessa medel funnos, då StatsUtsk. handlade
frågan, så finnas de åtminstone icke nu, utan äro disponerade
för postverkets behof.
Frih. Sprengtporten: Jag begärde ordet, för att, i
anledn. af Hr Grundelstjernas yttrande, meddela den upplysning,
att det förhållande, som StatsUtsk. uppgifvit, verkligen
var för handen, när Utsk. gaf sitt betänk., hvilket
grundade sig på uppgifter frän poststyrelsen. Den af K.
M. vidtagna åtgärden , att disponera större eller mindre del
af behållningen, är något som inträffat efter den tiden. För
öfrigt får jag tillkännagifva, alt postverket, från lång tid tillbaka,
haft på sin stat anslagna medel till telegrafinrättningen;
och då ordinarie statsreglerln är uppgjord i denna
punkt, i öfverensstämmelse med K. M:s egen nåd. propos.,
så inser jag svårligen, huruledes R. St. skola nu kunna i
någon mån förändra den, och jag anser dessutom lämpligt, att
samma grund i afseende på telegrafinrättningen, som följes
vid afseende på ordinarie statsregler:n, äfven bör följas
i fråga om de särskildta tillskott, som kunna behöfvas för
Den ao Mara c. ro.
181
ytterligare anskaffande af telegrafpersedlar. Behofvet må
vara ganska nyttigt; men något så vigtigt tror jag det icke
kunna vara att anskaffa förråd af telegrafpersedlar, att
icke, om postverkets öfverskottsmedei dertill skulle blifva
otillräckliga, med anskaffningen af dessa persedlar skulle
kunna tills vidare anstå; men sannolikt är, att öfverskottet
blir tillräckligt, om äfven de medel, som funnits, blifvit för
ögonblicket disponerade för behof, som voro för StatsUtsk.
främmande då betänk, afgafs.
Frih. Cederström: Den siste värde talaren har, såsom
skäl för bifall till Utsk:s tillstyrkande i denna punkt,
anfört, att statsreglerrn vore i afseende på hufvudlitlarna
fullbordad, och att således, vid extra-slatsregler:n, någon förändring
deruti icke borde ifrågakomma. Jag beklagar, att
icke vid ordinarie statsreglerm alla dessa föremål blifvit inclusive
behandlade enligt grundlagen; men det mätte icke
hindia, att dessa i5,ooo r:dr, istället för att anvisas på postverkets
öfverskott, anvisas på Riksg.contoret. Det måtte
vara ordningen, som StatsUtsk. skall följa, vid medlens anvisning.
Hr von Hartmansdorff: Det H. Ståndet lärer förmodligen
finna obehörigheten deraf, att uti extra-statsregler:n
göra hänvisningar på den ordinarie. Sådant är likväl förhållandet
här. Postverkets inkomster hafva blifvit beräknade i ordinarie
statsreglertn ; men det oaktadt vill man nu använda dess
inkomster äfven för extra-statsregferingen. Detta är Utsk-.s ena
fel. Det andra är det, som Hr Grundelstjerna anmärkt, nemi.
alt StatsUtsk., som ganska riktigt föreslagit R. St., att hvarje
departeroents-chef skulle hafva sin särskildta hufvudtitel,
på hvilken han allena finge contrasignera anvisningar, nu afvikit
från denna grundsats och uppgjort ett förslag, enligt
hvilket en militär-departements-chef skulle få disponera
tillgångar från Finance-departemenlets hufvudtitel. Jag anser,
lika med Frih. Cederström, ett särskildt anslag bör för
ifrågavar. behof anvisas på de tillgångar, som finnas för
extra-statsregleringen. Skulle til Ig ängarne icke förslå, så återslår
alltid den af Frihm omnämnda utvägen, att anvisa
på Riksg.cont., som emottager _ statsverkets öfverskott och
således får medel dertill.
Gr. Frölich: Så vidt jag af discussionen kunnat fatta,
— ty of StatsUtsk:s framställning har jag icke erhållit fullständig
upplysning derom, — har från början så tillgått, att
K. M. til) tclegrafini ättningen lemnat anslag af postverkets
medel, och att K. M., vid framställande af sin nåd. propos.
om statsverkets tillstånd och behof, sjelf icke ansett nödigt
att summan skulle uppföras på ordinarie stat. Då anslaget
en gång blifvit af K. M. uppfördt på postverkets inkomster,
och då det icke lär kunna bestridas, alt telegrafinrättningen
står i närmare sammanhang med postverket, än någonsin
182
Den 20 Mars e. m.
ångbåtars byggande, så skulle jag tro, att ångbåtsbyggnaden
måste vika för telegrafinrättningar. Huru mycket man
ordar om oformligbeten i detta hänseende, så bärleder den
sig likväl icke från R. St. eller deras StatsTJtsk. Den är
dessutom icke af svårare beskaffenhet, än alt den gerna kan
fortfara intill nästa riksdag, då man får se, om K. M. begär
anslag dertill på ordinarie stat. Till extra-statsregler:n hör
icke delta anslag, då lelegrafinrättningen skall blifva ett
ständigt verk. Jag får således tillstyrka R, o. Ad. alt antaga
SlatsUtsk:s förslag, såsom i min tanke väl grundadt.
Medan jng har ordet, anhåller jag få veta pä hvad sätt de
öfriga Stånden yttrat sig i detta ämne.
Underl. Ridd.Secret. upplyste, att Preste- och BorgareSttn
bifallit Utskrs tillstyrkande i y-de punkten.
Gr. Frölich: Under sådana omständigheter, torde R.
o. Ad. finna, att det icke är stort värdi att äflas mera med
den här saken. Jag förmodar att Frih. Cederström afstår
från sitt första yrkande, och later förblifva vid StatsUtsk:s
tillstyrkande.
Frih. Sprengtporten: Gr. Frölich har fullständigt
vägledt R. o. Adis omdöme, för att inse, att StatsUtsk:s
hela åtgärd icke innebär någonting annat än en fortsättning
af samma princip, efter hvilken K. M. i detta hänseende
handlat, då K. M. fann för godt, att sedan sista riksdagen
anvisa på postverkets öfverskottsmedel hvad som erfordrades
för bildande af en ny telegrafinrättning. Denna åtgärd
var visserligen nyttig, och StatsUtsk. har derföre äfven
tillstyrkt R. St. att godkänna densamma, samt att medgifva,
det dispositionen äfven hädanefter finge fortfara; men
den naturliga tankledningen tyckes vara den, att då K. M.
kunde finna den utvägen, efter förra riksdagen, utan R. St:s
anvisning, så måtte det vara lika lätt att fortfarande begagna
samma utväg till anskaffande af de nödiga telegrafpersedlarna.
Hvad det angår, att telegrafinrättningen, enligt
K. M:s förordnande, är ställd under krigs-departementen, så
kan jag icke föreställa mig annat, än att det är i disciplinärt
hänseende, som den är ställd derunder; men så länge
K. M. icke sjelf begärt, och R. St. icke kunnat anvisa några
medel på tredje hufvudtiteln, eller för militär-departementen,
lill telegrafinrättningens underhåll, så länge mål te det.
icke kunna komma att fela, att allt hvad som rör föredragning
af den financiella delen kommer alt äga rum af Finance-ministern
; och det torde icke vara något nytt förhållande
inom vår statsreglering, att en inrättning kan vara
af den egenskap, att den äger sammanhang med tvänre olika
departement. Jag hoppas det R. o. Ad. behagar inse,
att det är en fortsät tning af Regeringens egna åtgärder, som
StatsUtsk. i detta hänseende tillstyrkt, och att Ståndet derföre
bör lemna bifall dertill, aldi ahelst, som telegrafinrätt
-
Den ao Mars e. m.
183
ningen, i annat fall, torde blifva utan allt anslag för sina
behof.
Frih. Cederström: Jag begärde ordet i anledn. af
Gr. Frölichs yttrande, alt vi icke borde äflas om att vinna
rättelse uti hvad StatsUtsk. oriktigt föreslagit, sedan denna
oriktighet utaf tvänne Stånd blifvit bifallen. För min del
är jag icke af den tanken, att man icke bör äflas för att få
lättelse uti hvad som rättas bör. Hvad Frih. Sprengtporten
anfört såsom skäl för SlatsUtsk:s tillgörande i detta hänseende,
nemi. att K. M. utaf postverkets öfverskott anvisat medel till
telegrafinrättningen, bevisar ingenting annat, än att, då någon
statsreglering icke kan uppgöras emellan riksdagarna,
och K. M. således lill föremål, som för landet äro nyttiga,
måste använda de tillgångar Han äger att disponera, så har
K. M., till inrättande af telegraferna, hvilkas nytta och nödvändighet
så väl StatsUtsk., som RikstSttn erkänt, anvisat medel
på tillgångarna af postverkets öfverskott; men annat är det, och
annat är frågan om samma ordning äfven framgent skall äga
rum, hvilket.då rätteligen bör benämnas oordning. Telegrafväsendet
hör till Landtförsvars-departementet, så väl i afseende
på personalen, som kostnaden dertill. Jag inser icke något
hinder för R. o. Ad. att besluta ändamålsenligt i detta ämne,
oberoende af hvad de öfriga Stånden kunna hafva tillgjort,
med förbiseende af hvad som rätteligen bort ske.
Om trenne Stånd bifallit StatsUtsk:s betänk., hindrar dock
ingenting R. o. Ad. att besluta, att det begärda anslaget
skall af Riksg.cont. ställas till K. M:s disposition, och att
medlen komma att redovisas på Försvars-departementet.
II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: I flera Stånd
har yrkats föregående undersökningar till utrönande af tjenliga
telegrafstationer. — Är meningen att Ständerne sedan
vilja undersöka undersökningarna och stationerna? Om icke:
hvad menas då med detta, i fråga om allmänna arbeten,
ofta förekommande begärande af undersökning? —
Vilja Ständerne, eller vilja de icke bestå Sverige telegraflinier?
Delta är ju hela frågan, i hvad den ligger inom Ståndens
competence: och innan denna quaestio an är besvarad,
vore ju alldeles oriktigt om Regeringen bekostade undersökningar;
och efteråt ämna ju Ständerne icke anställa
med valen af telegrafstationer en granskning, till hvilken de
hvarken techniskt eller constitutionelt äro qvalificerade. —
Beviljom således, eller vägrom anslag till telegrafer; men
ordom icke om stationerna och om undersökningar- rörande
dessa.
En ledamot af BorgareSt. har yrkat, att StatsUtsk.
måtte uppmuntra Öfverpost-directeurs-embetet att förklara,
det allt understöd af postmedlen till deligencebolaget snart
skall upphöra. Om jag icke ansåg mig och hvarje annan
riksdagsman obefogad att till något uppmuntra detta gan
-
184
Den 20 Ma ri e. ra.
ska upplysta embetsverk, skulle jag tvertom uppmuntra det
att i möjligaste måtto understödja diligence-inrätlningen,
som bildar ett gagn, hvarpå landet allt för länge hade måst
vänta och i civilisationsväg är landets prydnad. — Medan
framsteg så ifrigt yrkas, är sällsamt att någon kan yrka ett
steg så baklänges som diligence-inrättningens icke-underslödjande.
Anmärkt har blifvit emot användande af postverkets
inkomster, till byggande af dyrbara ångfartyg. Ja!
ångfartyg äro till sinnatur kostsamma; men postverket gör
dubbelt lätt, ty ångfartyg gagna ypperligen posttjensten
och äro till sjöförsvaret oundgängliga; utan ångskepp kaningen
marin numera mäta sig på håfven mot den som sådana
äger; och det oss i örlog nödiga antal deraf förmår den
så knappt tilltagna 4tde hufvudtiteln icke att anskaffa. Sådant
biträde af postmedel är icke obehörigt, enär postföringen
dermed i främsta rummet gagnas; högst obehörigt deremot
är att anvisa telegratkostnad på postmcdlen, enär dessa
2ine inrättningar ingen gemenskap med hvarannan äga.
Det är alldeles principvidrigt att i något fall anvisa den
eller den statsutgiften på den eller den statsinkomsten. All
inkomst bör directe ingå till statskammarens centralverk,
oell all utgift lika directe, och utan något beroende af eller
beröring med någon speciel inkomstkälla, derifrån utgå.
— Jag känner blott ett land, der annorlunda tillgår;
men det landet lyser icke heller med något rätt afundsvärdt
finance-systeme. Det är Spanien. Der, t. ex., äro alla
utgifterna till artilleri-inrättningen i Segovia anvisade på
tullinkomster i Cadix. Sinar denna, så afstannar artilleriarbetet
i Segovia. Sådan financiel barnslighet är visst icke
att härma. Likväl, och enär jag förnimmer, att tvänne Stånd
bifallit Utsk:s förslag, och enär jag icke vill att telegrafinrättningen
blifver utan anslag, röstar jag för bifall till
Utsk:s betänk, i denna punkt, dock endast för denna gång.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Ehuru jag icke uppträd.er
för att yrka något förändradt beslut mot hvad StatsUtsk.
tillstyrkt, anser jag mig dock böra tillkännagifva, att jag icke
gillar hvad StatsUtsk. föreslagit. Flere talare hafva redan
sagt, hvad äfven jag anser vara rätt, nemi. att man icke,
vid uppgörandet af extra-statsreglerm, hade bort hänvisa
några utgifter på den redan uppgjorda ordinära regleringen.
Så har likväl skett, och det är denna åtgärd, som
jag icke anser vara ändamålsenlig, aldraminst sedan StatsUtsk.
, i följd af K. M:s nåd. propos., tillstyrkt, och R. St.
äfven bifallit, att statsverkets inkomster skola ökas med
5o,ooo r:dr från postverkets öfverskott. Delta R. St:s beslut
fattades utan afseende på de ökade behof, som postverket
kan och bör äga, i följd af R. St:s sedermera fatta
-
Den lo Mars c. m.
i85
de beslut, röride postskjutslegan. Jag förmodar alt dessa
begge beslut komma att stå i strid med hvarandra, och att
Regeringen, i följd deraf, svårligen kan efterkomma begge
dessa R. Sl:s önskningar.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Efter min uppfattning
af ämnet, är fråga nu om tillökning i det anslag,
som hittills varit användt för lelegrafinrättning, och icke om
någon öfverflyttning af hvad som hittills utaf postverkets
öfverskottsmedel till telegi afinrältningen utgått. Jag skulle
tro, att, tili en ändamålsenligt ordnad statsförvaltning, böra
anslag till samma ändamål utgå från samma verk, och
jag finner således deruti ett skäl, att den beviljade tillökningen
utgår från postverkets öfverskottsmedel, enär det
primitiva beloppet på dessa medel varit anvisadt. Hr von
Hartmansdorff har anmärkt, att SlatsUtsk. begått ett fel
derutinnan, att Utsk. anvisat utgifter under extra-stalsregleringen
på tillgångarna under den ordin, regleringen; men
härvid får jag erinra, att denna anvisning icke skett ovillkorligen,
d. v. s. att anvisning har skett på postverkets öfverskott,
såvida något öfverskott uppkommer. Så har åtminstone
jag uppfattat Ulskts tillstyrkande. Då postverkets
öfverskott kunnat lemna tillgång lill byggande af ångfartyg,
hvilkas användande t. o. m. af Poststyrelsen torde varit okändt,
så torde det äfven kunna räcka till hvad som fordras
för lelegrafinrältningen. När deitill kommer att 2:ne Stånd
bifallit Utskrs förslag, så hemställer jag, om icke det vore
ändamålslöst att göra någon förändring i delta hänseende.
Jag tror icke all R. o. Ad. har mycket i detta fall att hoppas
af PresteSt., genom hvars beslut frågan kunde komma
till förstärkt Statsutskott. Jag tillstyrker således bifall till
hvad Utsk. föreslagit.
Hr Grundelstjerna: Jag är förekommen af Frih.
Cederström, uti den anmärkn. han gjort mot StatsUtsk:s
förfarande, all låta anslaget till telegrafinrättningen qvarstå
på postverkets inkomster. Jag får tillägga, att då K. M.
afgaf sin nåd. propos. om statsverkets tillstånd och behof,
så hade ännu icke den förändring med statsdepartementen
inträffat, som sedermera beslöts, men hvars antagande K.
M. naturligtvis icke kunde förutse. Hvad åter angår de
betydliga öfverskott man anser postverket äga, så får jag erinra,
att postverket från och med innevar. år kommer att
lemna 5o,ooo r:dr mera än hittills till statsverket; och då
frågas med skäl, om öfverskotlen skola blifva så stora, att
anvisningar, sådana som den ifrågavar., böra ske på dessa
medel.
Hr von Hartmansdorff: StatsUtsk:s nu förevar,
betänk. N:o 435 upplyser på 28 sid., att utaf BondeSt:s be
22
H. 24
i86
Den 20 Mai s e. m.
slut i förevar, hänseende ingenting är att hoppas. Der står
nemi.: ’’Utsk;s utlåt., i hvad drt angår ej mindre det af K.
M. äskade anslag af i5,ooo r:dr till anskaffning'af telegrafpersedlar,
för användande under krigstid, jemte de i ett sådant
afseende erforderliga undersökningar, än ock Hrr Grundelstjernas
och Brincks motioner, om anslags anvisande för
de nu redan befintliga telegrafsinrättningars underhåll, har
af BondeSt. blifvit bifallet;” när nu Hr Ridd.Secretm upplyst,
att både Preste- och BorgareSltn bifallit StatsUtsk:s
sednare betänk., hvaruti Ulsk. till alla delar vid blifvit hvad
det i förra betänk, framställt, så är saken genom trenne
Stånds beslut redan afgjord. Det Höglofl. Ståndet är således
oförhindradt, alt genom afslag å detta betänk., för sin
del, undvika den oordning, som brukas i Spanien, och som
vi borde vara glade alt se slut på, äfven i vårt land. Jag
hoppas, att de värde ledamöter, som gilla Utsk:s åsigt, skola
finna sig tillfredsställda dermed, att betänk, går i verkställighet,
och unna oss, som ogilla betänk., den tillfredsställelsen,
att få det underkändi, åtminstone på delta rum.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: De anmärkmr, som
förekommit mot uppställningen af ingressen lill Utsk:s betänk.
, sakna visserligen icke allt skäl i det hänseende, alt
preludierna låta så, som hade Utsk. varit betänkt på att
vilja bifalla anslaget; men jag skulle likväl icke tro, altman
bör så mycket fästa sig vid inledningen till ett betänk., att
man förbiser finalen. Fråga är icke, på sätt andre ledamöter,
och särdeles Frih. Tersmeden, upplyst, om någon öfverflyttning
af anslaget; utan fråganär helt enkelt, huruvida på
extra stat bör uppföras ytterligare i5,ooo r:dr för telegrafinrättningens
behof. Utsk. har visserligen ansett telegrafinrättningen
nyttig och behöflig, men Utsk. har likväl icke ansett
den så angelägen, att besparingarne dertill borde användas.
Om vi således blott hålla oss till saken, sådan den förekommer,
så komma vi till ett af de utaf Hr von Hartmansdorff
framställda alternativ, nemi. alt bifalla eller alsia
betänk. Jag tror, alt Utsk. uti de tvänne rader, som innehålla
dess tillstyrkande i denna punkt, sagt hvad Utsk. menat,
och om man dertill lemnar bilall, tror jag alt hvarken
någon Spansk eller Svensk oformlighet inträffar.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Då trenne Stånd
redan fattat samma beslut i denna fråga, kan jag icke inse
hvad särdeles stor fördel det skulle vara för R. o. Ad.
att stanna i ett motsatt beslut. Af hvad som blifvit anfördt,
har jag icke kunnat inhemta, att någon den ringaste
skada kan uppstå af hvad StatsUtsk. på ganska goda grunder
föreslagit. Jag yrkar således bifall lill betänk., och finner
mig dertill så mycket mera föranledd, som jag tili detta
yrkande vinner understöd af fl. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm.
Hvad det utaf Hr Grundelstjerna uppgifna förhållande an
-
Den ao Man e. m.
187
går, alt postverket skulle befinna sig uti en sådan belagenhet,
alt något öfverskott hädanefter icke skulle vara alt påräkna;
så vågar jag hoppas det motsätta fallet, när postverket
upphör alt bygga ångfartyg, för hvars användande
postverket tyckes hafva varit i största villrådighet, sedan
fartyget hunnit blifva väl färdigt; och hvad det beträffar,
att dessa fartyg byggas med afseende på sjöförsvaret, så
skulle jag våga tilltro mig det påstående, att utaf alla de
hittills af postverket byggda fartyg icke ett enda är så beskaffiidt,
att det utaf män af vapnet kan eller bör erkännas
såsom lämpligt att användas till sjöförsvar. Om derföre en
sådan hushållning med postverkets öfverskottsmedel upphör,
så torde hvad som förut åtgått till byggande af onödiga
ångfartyg blifva mer än tillräckligt lill anskaffande af ifrågavar.
telegrafpersedlar. Jag instämmer således med de värda
ledamöter, hvilka tillstyrkt bifall till Utsk:s betänk, i
denna del.
Frih. Sprengtporten: Till de skäl jag förut anfört
med afseende på lämpligheten deraf, alt telegrafinrättningen
fortfarande står under Poststyrelsens administration, får jag
blott tillägga en omständighet, nemi. den, att postverket uppbär
ett slags postporto al telegrafinrättningen, nemi. en afgift
för de underrättelser, som genom telegrafinrätlningen
för handelns räkning expedieras. Denna inkomst är visserligen
icke så betydlig, men den kan komma att ökas i samma
mån inrättningen blir mera begagnad.1 Jag tror att den
dock uppgår till omkring 9.000 r:dr om året. Hvad åter
angår Hr von HartmansdorlFs tillstyrkande att afslå detta
betänk., så får jag tillkännagifva, att det icke lyckats mig
att riktigt uppfatta den andemening, som R. o. Ad. derigenom
skulle uttrycka; ty alt derigenom ingenting åsyftas i
sak, dämmer jag deraf, alt Hr von Hartmansdorff sjelf fäster
Ståndets uppmärksamhet derå, att frågan redan är afgjord
genom 3:ne Stånds beslut ; men då betänk, innehåller i sin
helhet rättighet för K. M. att disponera postverkets öfverskott,
hvilken rättighet förut af R. St. aldrig varit medgifven
lill aflöning och underhåll af redan befintliga telegrafinrättningar,
äfvensom till anskaffande af de telegrafpersedlar,
som ytterligare kunna behöfvas, så finner jag, att aaslag
å betänk, innebär en slags vägran för K. M. att få på
det sättet disponera postveikets öfverskott, och således en
slags anmärkn. mot den disposition i detta fall, som K. M.
sedan sista riksdagen vidtagit; men då jag icke kan föreställa
mig, att den värde talareas mening varit sådan, så
hemställer jag till honom, om han icke skulle finna lämpligt
att förena sig med oss och de 3 Stånd, som antagit betänk.
; väl inseende att det är särdeles svårt, när StatsUtsk.
följt samma tankeledning som Regeringen, att uppställa beslutet
så, att man ogillar StatsUtskts åtgärd, men gillar Regeringens.
Den 20 Mars e. m.
Frih. Cederström: Ja" anhåller få tillägga några ord
till hvad jag förut yttrat. Med afslag på betänk., som jag
yrkat, och hvarom Hr von Hartmansdorff förenat sig, följer
jemväl, alt, i stället för hvad StatsUtsk. föreslagil, ifrågavar.
15.000 r:dr skola utgå från Riksg.cont., och alt medlen skola
ställas tili K. M:s disposition efter föredragning af Landtförsvars-depart.
chefen.
7tde punkten blef af R» o. Ad. bifallen.
8: d e punkten.
Hr Lefre'n begärde uppläsning af de öfriga Ståndens
beslut i denna punkt.
Af de nu upplästa prot.utdragen inhemtades,att PresteSt.
, med ogillande af hvad Utsk. tillstyrkt, beviljat för instruetionscompagnier
vid indeldta infanteriet hvad K. M. äskat,
3i,ooo r:dr för året, uppgående således för 4 år till
124.000 rtdr; BorgareSt., hade i denna del godkänt Utskts
yttrande; af så väl Preste- sorn BorgareSUn var yttrandet
öfver Hr Stjerngranat» motion godkändt.
Hr Lefre'n: Ibland de angelägnaste saker för vårt försvar
är utan tvifvel denna fråga. Vi känna redan af gammal
erfarenhet värdet af exercis-sqvadroner för Svenska cavalleriet.
Den som påminner sig huru Svenska cavalleriet
såg ut vid början af detta århundrade, innan exercis-sqvadroner
ägde rum, och ser hurudant detta cavallen nu är,
efter denna inrättnings införande^ som ser den fulländning det
hunnit, måste erkänna, att ingenstädes med så ringa kostnad
så stor verkan åstadkommits. Svenska cavalleriet då
och nu, före och efter inrättandet af exercis-sqvadroner,
är alldeles icke att jemföra med hvartannat. Förut var detta
cavallen, nemi. det indelta, näppeligen att anse för något
annat än en rekrythop; nu för tiden är indelta cavalleriet,
i följd af exercis-sqvadronernes införande och det stadigvarande
bemödande , som ägt rum för detta vapens utbildning,
kommet derhän, att utländningar ofta förundra
sig öfver att ett sådant förhållande kan existera. Det är
således för mig mycket sorgligt att förnimma , att Irenne
Stånd redan hafva helt och hållet afslagit frågan om exercis-sqvadroner,
och jag vill således ej påyrka annat beslut
af R. o. Ad., såsom till intet båtande; men PresteSt. har,
i afseende på instructionscompagnier för infanteriet, en inrättning
af likartadt värde för detta vapen, som exercissqvadroner
för cavalleriet, beslutat bifall till K. M:s nåd.
propos. i detta ämne, nemi. 3t,ooo rtdr i 4 år. Jag får således
begära det R. o. Ad. behagade instämma i PresteStts
beslut i denna punkt, ehuru jag ingalunda gör mig förvissad,
att, när frågan på så sätt kommer lill förstärkt StatsUtsk.
, den der skall vinna framgång, men jag gör mig ej
heller den föreställningen, att icke möjligtvis denna fråga
Den ao Mars e. m.
skulle kunna vinna bifall inom nämnda Ulsk., keist jag af
efelia betänk, ser alt Ulsk.. yttrat sig sålunda: ”oaktadt nyttan
oell behöffigheten af instructionscompanier för den indelta
armeen, särdeles med afseende å angelägenbeten att
för beväringsmanskapet påräkna en tillräckligt bildad neli öfvad
stam, icke blifvit ifrågasatt.” Efter della riktiga oell
klara tillstyrkande af principen, sorn Ulsk, framställI,- sk olle
jag föreställa mig, att, då fiågan kommer lill förstärkt
StatsUtsk., den icke bör möta särdeles stort motstånd. Skulle
den dock röna ett sådant motstånd hos Ulsk., bar jag
dock, efter livad jag känner inom mig, fullgjort en pligt,då
jag yrkat instämmande i PresteStrs beslut i denna verkligen
vigtiga punkt. Mine berra»! bär är ingen luxfråga å ira ne ,
fastän denna sak stundom så blifvit framställd af personer,
som icke gjort sig reda för frågans egentliga beskaffenhet.
Svenska infanteriet skall, ifall dessa instriictionscompagnier
komma till stånd, stiga i verkligt inre värde, jag vågar säga
till 100 proc. 20,000 man Svenskt infanteri, som några
år fått begagna dessa instriictionscompagnier, skulle otvifvelaktig!
bilda en så pålitlig stain för beväringen, att man
skulle kunna trygga sig till den i farans stund. Jag uttalar
den öfvertygelse, att oaktadt infanteriet är godt i oell för
sig sjelf, och mera godt än man bar rätt att vanta sig med
afseende på den ringa öfningsliden, så är det dock icke tillräckligt
stadgadt alt utgöra stam för beväringen, såvida på
denna rekrytexercis icke (astes det afseende som vederbör;
ty en trupp kan vara god för sig, men nispädes den så
mycket med ungt manskap, som förhållandet blir bos oss,
så alt 4 man beväring räknas på en soldat af gamla stammen.
då måste också denne soldat af gamla stammen vara
utmärkt väl dresserad, om lian skall kunna inympa sin skicklighet
på den oerfarne beväringsynglingen. Af dessa skäl
tillstyrker jag bifall till delta anslag, innerligen och hjertligen
öfvertygad alt afgörande! af denmUfråga djupt verkar
på arméens tjenstbarhet i framtiden.
Frih. Cederström: Med den sista talaren instämmer
jag deruti, att R. o. Ad. måtte fatta enahanda beslut med
PresteSt. Jag gör det så mycket hellre, som jag önskar
alt R. o. Ad., i hvarje fall, der StatsUtsk. förbisett nationens
fordringar för att kunna bereda sig till etl dugligt försvar,
målte visa sig icke dela Utskrs inskränkta åsigter ani
hvad samhället klafver.
Frih. Leijonhufvud: Efter de upplysningar ' vi erhållit
om de öfriga .Ståndens åtgärder, lärer denna fråga va.
l-a på det sätt afgjord, alt betänk, är bifallet af Ivaline
Stånd, ali PresteSt deremot bifallit K. M:s nåd. propos. om
elt årligt anslag i 4 år af 3i,ooo r:dr årligen, och alt det
sålunda beror af detta Hus att gifva denna fråga den form,
alt den kan komma under förstärkta SlatsUtsk:s pröfning.
11JO
D e» 20 Murs e. m.
Della är visserligen en utväg, sorn ofia blifvit begagnad,
fastän ofta fruktlöst, meli jag anser denna fråga vara af den
vigt, att man bör ännu en gång våga hazardspelet.
Då denna fråga första gången behandlades inom Utsk.,
framställdes ett alternativ emot ilen K. proposm, och man resolverade
eit anslag af i5,5oo r:dr lill de s. k. instruclionseorapngnierna.
Orsaken hvarföre icke bela det begärda anslaget
kunde beviljas, var förmodligen den, att man ansåg sig Lora
hushålla, samt derföre alt utsiglerne icke visade sig så
goda, sorn de sedermera blifvit, för medels anskaffande.
Emedlertid utföll voteringen häiom så, alt mellan alternativen
af i5,5oo rldr och ingenting det sednare blef segrande.
Jag tillhörde minoriteten. I följd deraf tager jag m g
friheten anhålla att få förena mig med Hr Lefren i de allmänna
scimlilika åsigter, som lian framställt i afseende på
behofvet af en sådan organisation, icke derföre, som skulle
jag vilja tillvälla mig räll ig lie ten att med sakkännedom bedomina
denna sak: men den erfarenhet, jag har i allmänna
förhållanden om hvad instruction vill saga, torde likväl berättiga
mig att fälla eli generell omdöme härom, och då utfaller
detta omdöme till förmån för hvad Hr Le fren sagt,
och för det yttrande af Utsk. på sidan 32, som Hr Lefren
uppläste; vi äro således öfverens om att anslaget är af behofvet
pä kalladt. Deremot har jag icke kunnat dela den åsigt,
sorn inom StatsUtsk. gjort sig gällande, alt del goda
ändamålet skal! uppskjutas i anleda, deraf ali Stånden vid
denna riksdag begärt, att Konungen läcktes för nästa Ständer
framlägga en omfattande plan till försvarsverkets organisation
i dess helhet, innan särskildta anslag till detta och
likartade behof anvisas. Det är denna sats jag ofta bekämpat,
derföre att jag ej tror på del antagligt statsekonomiska
1 att uppskjuta hvad man anser vara nyttigt, derföre att
man vill se planen för del hela. Det kan ju Ilända, sedan
man väl fått denna plan , att man säger, att den icke passar
in på förhållandena, all den är för stor eller för inskränkt,
m. e. o. att man ej gillar den, och emedlerlid kommer
det sorn man är ense om alt vara nyttigt alt än vidare
uppskjutas till skada för fäderneslandet. Jag tillstyrker
således anslaget, oell det är derföre rätt att R. o. Ad.
ställer sitt beslut i conformitet med PresteStls, hvarigenom
2 Stånd vore ense om alt 3i,ooo r.dr skulle utgå i 4 år;
men då jag betänker att denna summa för 4 år tillsammans
utgör 124,000 r:dr ytterligare tillökning i statsutgifterna, så
är jag rädd att en så stor summa skall afskräcka ifrån bifall,
och att man genom försöket alt få allt hazarderar att
få intet, derföre att man begär för mycket. Derföre torde
det rättaste vara att gå en medelväg oell tillstyrka hälften
af hvad Konungen hegart, hvilket likväl för de löpande liren
gör en summa af 62,000 r:dr. Jag tror alt, för så litet
splendidä inrättningar, som inslruclions-compagnier böra
Den 20 Mars e. m.
vara, skulle man äfven ined denna sednare summa kunna uträtta
ganska mycket, och hemställer till Hr Lefre'n, om han
ej ville härom förena sig med mig, samt att PresteSt. inbjöds
att i ett sådant beslut deltaga. jag skulle ej göra denna
framställning, om jag trodde alt den högre summan skulle
bifallas i förstärkt StatsUtsk.
Hr von Rosen, Georg: Såvida man önskar alt det
egentliga bufvudvapnel inom vår annee skall sättas i tillräckligen
tjenstbail tillstånd, jag vill ej säga fullkomligen
men tillräckligen, så mycket som möjligt relativt till
våra tillgångar och öfriga förhållanden, så skulle jag tro
alt få anslag kunde nyttigare och bättre användas än det
hvarom nu är båga. Den som blott några år tjenslgjorl
vid Svenska infanteriet och med någon uppmärksamhet följt
vapnet, torde finna huru den öfning är otillräcklig, som nu
äger rum för vapnets utbildande. Vi böra icke betrakta
infanteriet enstaka, utan i sammanhang med beväringssystetnel.
Det tyckes vid denna riksdag, som den åsigt skulle
hafva gjort sig gällande, att detta systeme borde en gång
fulländas oell utvecklas lill all den kraft, sorn deråt kan
gifvas. Huru är detta möjligt, om man icke bildar stammen
för beväringen sådan alt den kan upptaga beväringsmanskapet
bredvid och omkring sig? Med 17 dygns öfning
om året, med en rekrytskola, som ej räcker mer än i3
dygn, hemställer jag, huruvida nationen kan begära af arme
ens befäl att det skall kunna bilda denna stam till hvad
den bort vara. Hr Lebon har rätteligen nämnt hvad en
ökad öfning för cavalleriet kunnat åstadkomma genom exercis-sqvadroners
inrättande. Äfven jag har tjent vid cavalleriet
då exercis-sqvadroner icke voro inrättade, och fortsatte
denna tjenstgöring efter införandet af dessa anstalter,
och kan således tryggt instämma i allt hvad som blifvit yttrad
t örn den nytta och högst förmånliga verkan för Svenska
cavalleriet, sorn de medfört, och man skall väl förmoda, alt
då en motsvarande inrättning göres för infanteriet, så skall
den för detta vapen medföra samma nytta sorn exercisscjvadronerna
för cavallerivapnet. Då Konungen icke begär
mer än 31,000 r:dr, och man kan med denna summa köpa
sig detta vapen sådant sorn man det rimligtvis kun önska
sig för denna summa, då frågar jag, 0111 ej det lönar mödan
att för detta ändamål använda denna kostnad. Vi böra icke
befara, med den erfarenhet vi äga om armeens befals outtiöllliga
nit, att ej detta befäl skall verka till det mål,
som med anslaget afses. Mig synes, att om Ständerne afslå
denna summa, vore det otacksamt emot detta befäl; man
vet hvilka svårigheter det har att strida -ernod, för att göra
hvad de böra göra, och man skall kanske en dag bittert
ångra ett sådant beslut. Jag tillstyrker att R. o. Ad. ville
instämma i PresteStts beslut.
Den 20 Mari e. ra.
II. Ex. Hr Gr. Lciw en h je 1 m : Frågan om 3i,ooor:dr
b:co till exercis-compagnier är i penningeväg ovigtig för ett
statsverk, så bemedladt som vårt nu är. Men denna fråga
är af stor vigt för vårt sjelfförsvar. Vår indelta arme'e,
för hvilken vi hafva att tacka en af våra störste Konungar,
är en skön, vis och fosterländsk inrättning, af hvilkens make
intet annat land kati berömma sig. För att vara en ibland
de yppersta i Europa, fattas denna aimee endast
det, hvars ägande ieke beror af henne, nemi. tillräcklig öfningstid.
Medelst beväringslagen har denna annee äfven
blifvit manstark. Men sifferstyrkan förslog aldrig. Ingenstädes,
der beväring förefinnes, är denna sanning så alldeles
förbisedd som hos oss. För den som vet huru svaga obildade
massor äro i fält, är vår beväring en pur militärisk illusion,
så länge den icke fått en tillräcklig och öfvad infattning;
ty att åt denna massa gifva den bildning,som gördén
fullständiga soldaten, dertill förslå aldrig vårt statsverks tillgångar.
Således är denna frågan om exercis-compagnier
äfven en fråga huruvida vår beväring skall upphöra att vara
en illusion. Men äfven för dem, som icke betrakta saken
militäriskt, — för dem nemi., hvilka organisera armeer
för fredstiden , mäste exercis-companiers bekostande äga
ett värde. Det handlar örn 3o,ooo r:dr, Svenska medborgares
uppfostran och elementar-undervisning, — ty icke
blott som knekt blir soldaten uti denna skola utbildad, han
erhåller der en allmännelig medborgerlig bildning, den han
sedan sprider omkring sig i sin socken, — ty sådan välgörande
spridning ligger i naturen af all befordrad upplysning.
beredandet af dessa stora fördelar kostar Staten
3i,ooo r:dr; att bekosta underhållet på stående fot af 3o,ooo
knektar och att inhushålla på hvarje den ena riksdaler, medelst
hvilken han skulle bildas till sannfärdig soldat och blifva
en nyttigare medborgare, — se der en af dessa hushållsaktigheter,
för hvilka närvar, riksdags fallenhet så ofta yppat sig.
Men later sämre misshushållning tänka sig?
Hr Stjerngranat, Gustaf: Då jag tog mig friheten
väcka motion 0111 ett extra-statsanslag till exercis-sqvadroner,
skedde det derföre, att jag föreställde mig att med den
hitshållsanda, som råder inom SlatsUtsk., det tili befintliga
ordin, anslaget till förenämnda ändamål skulle tillstyrkas till
försvinnande, såvida Utsk. ej skulle hafva funnit att exercissqvadroner
medförde nytta. Jag yttrade äfven, att 0111 en
sådan inrättning befunnits nyttig för det regemente, som ägde
en sådan, så skulle sådana inrättningar äfven blifva nyttiga
för alla andra cavallerireg-.ten, som hade samma organisation.
Då jag i StalsUtsk:s betänk. N:o 44) der ordin, anslaget
första gången var i fråga, icke fann något skäl till
afstyrkande af det af Konungen begärda tillskott, utan blott
en
Den ao Mir< e. m.
en hänvisning till en annan åsigt, uttryckt i några bilagor,
för hvilka jag icke hyser förtroende, trodde jag det möjligen
kunde finnas elt annat skäl till Utsk:s afstyrkande, nemi.
att nisk i 11 ige af Ulsk:s ledamöter vore i okunnighet 0111 det
förhållande, att det ordin, anslaget endast var afsedt för de
Skånska och Småländska cavalleri-reg:tena.
Jag trodde att uppmärksamheten, härpå fästad, skulle
hafva till följd en rättelse i hvad jag anser att Utsk. begått
ett misstag, men finner att jag bedragit mig i denna beräkning.
Då nu min motion skall lemnäs utan afseende, hade
jag likväl hoppats att Utsk. skulle hafva vederlagt mina
skäl, i stället för att som skäl till afslaget anföra just hvad
som gifvit mig aniedn. att väcka motionen. Att verka någon
förändring är, efter hvad jag hört, numera för sent,
men jag vill blott i R. o. Adis minne återkalla, att då frågan
första gången förevar om tiliskott i ordin, anslaget, blef
densamma af R. o. Ad. bifallen.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Med den riktning
till en större utvidgning i allt hvad till krigsyrket hörer,
som inom de sednare io åren vid alla reg:ten sökt göra sig
gällande, dels genom inrättning af cörporalskolor, dels genom
andra undervisningsanstalter, skulle det snarare synas
såsom en Representationens pligt att välvilligt gå en sådan
syftning till mötes, hellre än att lägga hinder i vägen, som
gjorde den vidare utvidgningen deraf omöjlig. Det är både
för befäl och trupp icke utan mycken möda och uppoffring,
som dessa sysselsättningar äga rum, och vore här någon personel
fördel för armeens befäl i fråga, så skulle min röst
visst icke låta höra sig; men här är frågan om ökade åligganden,
ökade ansträngningar och alt för sådana ändamål
lemna nödiga anslag. Då StatsUtsk. haft att disponera 6
millioner 200,000 r:dr, och då till delta för Rikets försvarsverk
angelägna ärende icke af Konungen äskats mer än
124,000 r:dr för 4 år, så synes något annat, än brist på tillgångar,
hafva legat som motiv för Utsk:s afslående af detta
anslag. Som skäl härför anför Utsk. afvaktan på den omfattande
plan för försvarsverket, som R. St. begärt att Konungen
täcktes lill nästa riksdag framlägga; men nog tyckes
det, att EJ. StatsUtsk. lätt kunnat inse, att i denna plan,
den tnå nu blifva hvilken som helst, alltid skall ingå den
största möjliga skicklighet så hos befäl som manskap. Uttrycket
i Utsk:s afslag låter som skulle R, St. böra bifalla
detta anslag, så framt vi finge en sådan plan, men eljest icke,
och anser jag detta vara ännu ett skäl, hvarföre jag tillstyrker
instämmande i PresleStts beslut.
Gr. Frölich: Jag anmälde mig, då EJ. Ex. EJr Gr.
Löwenhjelm hade fått ordet, och bekänner att jag, som
varm vän tiil uppfostringsanstalter, höll på att förena mig
2 2 H. 2Ö
Dea ao Mart e. m.
med dem som vilja Lafva denna fråga under förstärkt StalsUtsk.
; men jag Lar under afliörnndet af H. Ex.’s poetiska
utgjutelser kommit till en närmare besinning af saken och
finner, att om sådana hör exercis-sqvadroner och instructions-compagnier
skola äga rum, så komma armeens gevär
att slitas och åtminstone sablarne att sitta emellan. Jag förenar
mig således med dem, som yrka att R. o. Ad. vidblifver
sitt förra beslut.
Hr af Uhr, Gustaf: Jag har ett skäl, hvarföre jag
ville att man i detta fall skulle vara frikostig, och det är,
alt den liflighet och det begär till verksamhet, som man
måste förutsätta hos det yngre befälet, just i följe deraf alt
delta befäl är ungt, denna liflighet skulle förkolna i den
man som detta befäl Liefve urslåndsatt att utöfva någon
verksamhet i den riktning, hvaråt det egnat sig. Deremot,
och i samma mån detta befäl ser sig kunna verka i en viss
riktning, i samma mån kan man hoppas att den liflighet och
moraliska kraft, som hos detsamma innebor, skall utbildas. Utom
alla andra directa fördelar, som exercis-sqvadroner och
instructions-compagnier kunna hafva, tror jag äfven altman
bör fusta afseende på den moraliska kraft, som vid tillsynen
af dessa inrättningar utbildas hos det yngre befälet; och
är det med afseende härpå, som jag önskar alt R. o. Ad.
mätte bevilja så mycket som möjligt.
Gr. Horn: Det har länge varit min öfvertygelse, att
Svenska armeen, efter en lång fredsperiod, skall med dess
nuvar. organisation blifva en mindre lämplig stam för beväringen.
Jag grundar denna öfvertygelse hufvudsakligen på
den ringa öfning, som kan bibringas denna trupp, med bibehållande
af indelningsverkets ursprungliga ide'e. När man
emedlertid änser den indelta armeen som ett palladium för
vår sjelfständighet och begreppen fästat sig vid dess organisation,
så anser jag också som ett oeftergifligt villkor att
denna indelta arme'e lemnäs all den öfning, som kan tarfvas.
Jag vill dermed icke hafva sagt, att jag anser indelta
arme ens idee förenlig med conscriptions-systemet; långt derifrån,
men då jag, med qväfvande af min egen åsigt, mäste
underkasta mig den större delen af nationens tanke i detta
fall, som är att denna indelta annee bör bibehållas som
Stam för beväringen, mäste jag deremot å min sida yrka den
största möjliga utsträckning af armeens vapenöfningar, ty
eljest inträffade alt Sverige underhöll den aldradyraste hop
af gamla rekryter, hvilket måtte vara det sämsta af alla
försvar. Det har i sanning fägnat mig att höra af en ledamot,
som icke tillhör männen af yrket den idee framställas,
att med instructions-compagnier skulle äfven kunna afses
att underhålla befälets militäriska dsprit. Jag fäster mig
synnerligen vid denna ide'e, och tror alt instruclions-compagnier
kunna hafva för afsigt lika myckel alt bilda armeens
befäl, som den obetydOga delen af stammen, som för
Den ao Mars e. m.
195
den obetydliga summan af 3i,ooo r:dr om året han erhålla
bildning.
Af dessa stal, ocb då ej fråga är om mer än nämnda
belopp, förenar jag mig med dem som tillstyrka instämmande
i PresteSt:s beslut.
Frill. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Enär det visat
sig att Regeringen beträdt en riktig bana och conseqvent
följt den, så anser jag det vara Representationens pligt att
understödja Styrelsens så beskaffade bemödanden. Styrelsen
bar visat sig vara mån att skaffa så väl befäl som trupp
nödig instruction. Konungen har, för att vidare utveckla den
började planen, föreslagit Ständerna att anslå medel till inslructions-compagnier:
jag anser det vara Ständernes pligt att
bevilja detta anslag. Utom de många andra fördelar, som
medelst sådana instructions-compagniers inrättande kunna
vinnas, föreställer ]ag mig äfven att ifrån dessa compagnie!-  kunde utgå personer, hvilka skulle kunna förestå skolmästarebefattningar
i orterna. Jag tillstyrker således instämmande
i hvad PiesteSt. beslutat, eller att 3i,ooo r:dr måtte till
detta ändamål i 4 år utgå.
Hr F r i b. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla 8:de punkten.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att
instämma i PresteSt:s beslut, att för iastruelions-compagnier
viii indelta infanteriet beviljas 3i,ooo r:dr att utgå i 4 år,
med tillsammans ia4j°00 r:dr.
9: d e p u 11 k t e n.
Frih. Cederström: Att verka någon ändring uti ifrågavar.
beslut är icke min afsigt, sedan frågan redan är
afgjord af 3:oe Stånds öfverensstämmande mening att låta
härvid bero; meri för min del skulle jag önska att detta
Stånd, bos hvilket visserligen, mera än hos de öfriga Stånden,
begreppet är klart om hvad som fordras för att en ai mee
skall vara öfvad, ville med mig instämma i afslag å denna
puukt, då man belt ocb hållet förbisett villkoret för aromens
tjenstbarhet i fält, nemi. att under fredstid kunna
sammandraga större öfuingsläger.
g:de punkten blef af R. o. Ad. bifallen.
Hr von Hohenhausen, Carl, uppläste följande:
Då Höglofl. StatsUtsli., förmedelst afgifna utlåt. N:o
435, litt. A., bör anses hafva i det närmaste afslutat sina
bestyr med landtförsvaret, och då det är troligt, att förstärkta
StatsUtsk:s oföränderliga vilja kommer att afslå hvad
R. o. Ad. nu beviljat utöfver StatsUtskis förslag, så anhåller
jag vördsamt, alt på förhand och i ett sammanhang
få reservera mig emot de politiska, statsekonomiska och mi
-
D o n ao Mars c, m.
Jitäriska åsigter, hvilka, att (lomma efter de kända förhandlingarna,
synas inom Uuk. hafva föranled t besluten i afseende
på anvisade anslag åt Sveriges landtförsvar.
I politiskt hänseende kan jag ej gilla, att just i
samma ögonblick dä bela det öfriga Europa rustar och, så
till sägandes, ligger på geväret, skall Sverige ensamt nedsätta
sin gamla ingalunda öfverdrifna fredsfot till en ännu
fredligare. Utomlands skulle detta förfarande möjligen betraktas,
antingen såsom ett öfvermodigt trots, eller ock såsom
en tyst eftergift på all rösträtt i det Europeiska statsförbundet
— Utmaningen vore en Don Quixolliad, oell eftergifterne
—första steget på förödmjukelsernas bana, hvilken,
då sjelfvillig! beträdd, är utan återgång, likasom utan
bestämbar gräns i fortskridandet.
I s t a t s e k o n o m i s k t afseende förstår jag icke skälet,
hvarföre man, när tillgångarna som mest öfverflöda,, å
ena sidan ej allenast uppskjuter fyllandet af de angelägnaste
beliofven, utan äfven i flera fall förminskar de för dem
otillräckliga anslag, hvilka dock under knappare omständigheter
blifvit beviljade; samt att man å andra sidan för vissa
favoritide'er skulle gifva mera än som begäres, behöfves
eller ens kan användas. -— Ar ej detta på en gång deri giriges
och slösarens handlingssätt, mera än den omtänksamme
oell förståndige liushållarens?
Militäriskt sedt, bade jag alltid trott, att väl underhållna,
beklädda, beväpnade, disciplinerade och öfvade trupper
utgjorde ett villkor sine qua non för anspråket på att
äga en duglig annee, och att man, för väckandet bos denna
annee af' en högsint lill all slags sjelfuppoffring beredd
anda, i samma mån borde visa densamma förtroende, aktning
och välvilja. — Huru skall jag då förstå, att man af
slätt beväpnade, vid krigstukt och vapenöfning ovana och i
Bergskolt-costume utrustade beväringsynglingar kan, för
Rikets sjelfständighet och krigsära, vänta mera trygghet, än
af vår indelta armee, åt hvilken dessa kära föremål så länge
varit öfverlemnade med ett förtroende, som aldrig svikits?
Månne man vantar sig mera lysande resultater af den nya
sammansättningen, derföre att den ökade och strängare tillsyn
kräfvande infanleristyi kan erhåller en minskad befälspersonal,
och att, hvad hjelpväpnen beträffar, man nedsätter
den redan för svaga cavallerinummern och lemnar artilleriet
utan full kraft genom bristande utredning?
Ofia lini jag bort belåtenheten angifvas såsom det
säkraste palladium för Sveriges sjelfständighet. — Men dels
tror jag att någonting mera materiell erfordras för att möta
med framgång fiendens ganska materiella stridskrafter —
dels förstår jag icke huru man kan vänta sig en skörd af
belåtenhet der, hvarest man med fulla händer utsår missnö|t:ts
obelåtenhet. Nog inser jag väl att lust- och rotehållare,
som af B.. St. erhållit till skänks circa millioner capitalvärde,
deröfver torde känna en viss belåtenhet, ehuru
Den ao Mars e. £D»
•97
— (Ie5 veto vi nog — deras önskningar oell fordringar ej
häi igenom blifvit tillfredsställda; men dessutom förstår jag
icke fullt lika väl, huru militären kan erfara något annat
än obelålenhet, då han ser nfslagna alla proposir om förbättring
i sina usla lönevillkor, under det att hans utgifter
i Ijenslen betydligen ökas, t. ex. genom förhöjd skjutslega
och ökade afgifter för utmärkelser, oell då hans utsigten till
befordran och bättre utkomst stängas genom föreslagna indragningar.
Sannt är, alt om han, i farans stund, skulle
komma ihåg att dessa rust- och rotehållare, hvars hus och
jord han går att försvara, hafva under fredstid satt honom
på knapp diet, men deremot en och annan gång undfägnat
honom med tillmålen, lika oförskylda, som främmande för
hyfsade menniskors språk, så glömmer han ändå icke sin heligare
och kärare pligt, att strida för sin Konung, för
sitt fädernesland och för sin egen heder;— men detta lyckliga
förhållande, icke gör det sjelfva behandlingen mera öfverensstämmande,
hvarken med klokhetens eller med billighetens
fordringar.
Rent utaf vidrig för min känsla, och säkerligen äfven
för mången annans, har behandlingen af frågan rörtde gardesregementena
varit. — Europa skall knappt kunna Lro,
att den fordne Franska Marskalken, den vid Leipzig segrande
Svenska Kronprinsen och den nu snart åttatioåriga Monarken
ej unnats af de under och genom Hans regeringsåtgärder
rikare blefna Ständer att på eif. ändamålsenligt
sätt få organisera sitt 2,000 man starka garde — och detta
lör besparing skull af lumpna 18,000 r:dr!
Mot den underd. anhållan, att K. M. täcktes nästa riksdag
lill Ständernes granskning framlägga en fullständig
plan för försvarsverkets organisation, har jag vid ett föregående
tillfälle mig reserverat och tillägger således här blott
en önskan, att, i händelse denna anhållan villfares, de oförsökta
nya och invecklade tlieorierna då ej måtte i alltför
stor scala uttränga de gamla enkla oell bepröfvade grundsatserna,
hvilka förhjelpt Svenska ammen till ett ännu bibehållet
fräjdadt namn i krigshistorien.
Mine herrar! jag tillhör, genom min uppfostran, mina
vanor och mina böjelser, mindre den närvar, tiden än en
förfluten; det är således möjligt och troligt, att jag icke rätt
uppfattar den närvarandes betydelse; men att sådant ej ensamt
härrör från ett egensinnigt hugskott, derföre må det
tillåtas mig alt anföra några skäl. — För 32 år sedan infann
jag mig första gången på detta rum såsom representant.
R. St. sammanträdde då, på kallelsen af en ännu ej
lagligen erkänd Regering, för att sammanhålla och åter upprätta
den, utur öppna sår blödande, sönderfallna och lill undergång
lutande Staten. De emottogo ett Sverige med decimerad
folkmängd, förstörda financer, armeer och flottor,
hysande inom sina Jandamären en fiendtlig annee och med
Den ao Mars cs m.
hufvudstaden hotad af :n annan, utan någon enda bundsförvandt
, och af Napoleon, hvilken såsom sista räddningsankaret
blifvit anlitad, afvisadt med den hånfulla uppmaningen
att anropa segervinnarens mildhet. — Desse Stånder
togo under armarna sin nödställda Regering, och gåfvo
derigenom både den oell sig sjelfva anseende och förtroende
inom och utom landet; de upphäfde inga jemmerrop öfver
en nöd, som då var verklig, öfver faror och svårigheter,
sorn då syntes oöfvervinnerliga; de underkastade sig uppoffringar,
sora ej kunde undvikas; med manligt allvar, kraft
och beslutsamhet g re po de verket an, och Sverige var räddndt
och pånyttfödt genom en statsförfattning, hvartill
grundideen väl icke hemtals ur Platos republik, men så
mycket mera ur Svenska historien oell ur Svenska folkets
lynne, seder och vanor. Sådant var det skådespel, sorn då
framställde sig för min beundran; och, med minnet uppfy
1 d t af dessa tider, som nu kallas menlösa, —- är det väl
underligt, om jag anser de närvar, såsom barnsliga genom
sin pjunkig» ömtålighet, genom sina ombyiliga opinioner
och tycken, sin ömsom framrusande gå-på-msrseh i de
vigtigaste och ömtåligaste samhällsangelägenheter, sina ömsom
gravitetiska tuppfjät i de minsta formfrågor, genom sin
patriotism, så lågande varm i declamalion, så iskallt beräknande
sjelfförsakelse, genom sina sliskiga ömhetsbetygelser åt
folket, under casuistiskt förbehåll att derifrån utesluta alla
sina politiska motståndare, och synnerligast genom fsin
sjelflagna förnäma öfverlägsenhet framför en förfluten i många
afseenden mera storartad tid. Det är egentligen denna
sista slags barnslighet och deraf följande anspråk och begär
att mästra och ändra alla bestående inrättningar, mot hvilken
jag här uppträdt, då jag nu reserverar mig emot de ofvan
antydda åtgärderna och deras betänkliga följder.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Ehuru
det kunde vara mycket att yttra emot den upplästa reservationen,
vill jag ej inlåta mig i svaromål derpå, alldenstund
den är sådan, att densammas fullständiga besvarande
skulle upptaga mycken tid. Derföre må den värde talarens
gå-på-marsch mot den nuvar. tiden, hans tuppfjät och sliskiga
ömhetsbetygelser för den framfarna, menlösa, stå för
hans egen räkning.
Vidare föredrogs StatsUlsk:s den 3 och i5 dennes på
hordet lagda utlåt. N:o 435 litt. B., i anledn. af erhållna
ålerremisser al utlåt. N:o 354 bil. B.
lista och std ra punkterna.
Hr Nordensköld, Otto Gustaf: StatsUtsk. har
uti i och 2 punkterna vidblifvit sin första åsigt alt neka de
anslag Konungen begärt af 100,000 ruir tili complelterande
Den 18 Mare e. tn.
>99
af ett under byggnad varande ångfartyg och 278,000 ndr
för ett annat ångfartyg oin 3oo hästars kraft. Jag får, då
så mycket redan i detta ämne är discuteradl, blott tillägga,
att framgången af ångbålsväsendet i sednare tider oändligen
stigit. England bygger förfärligt stora ångbåtar, Ryska Regeringen
later i Amerika med en otrolig kostnad bygga en
som är större än vanliga 8o-kanonfartvg, Nord-Amerikanarne
hafva byggt en ångfregatt utan sidoIrjnl, men med den s. k.
Archimedis skruf, och Fransmännen bygga äfvenledes. Jag,
som ser huru nödvändigt det är för oss alt något så när
följa med andra nationers framsteg äfven i denna väg, vill
icke gå så långt att begära de 278,000 rtdr till den omtalta
nya ångbåten; men då jag vet att Högv. PresteSt. bifallit
det förstnämnda beloppet eller 100,000 r:dr, anhåller jag
alt R. o. Ad. täcktes bifalla uppförandet af en sådan summa,
på det alt 2 Stånd må hafva fattat enahanda beslut och
frågan således komma till förstärkt StatsUtsk., som då vidare
får öfver denna punkt besluta. Denna summa, om dea
slutligen bifalles, kan antingen användas lill uppsättande på
stapeln af ett eller tvänne stora ångfartyg, då man får vänta
med machineriernas anskaffning till en annan riksdag,
helst det kan gå fortare alt skaffa maehineriel än fartygen:
eller ock om arehimediska skrufvars begagnande säkrare utvecklar
sig, kan summan användas lill ett sådant muchineri
för något af våra nuvar. linieskepp.
Hr af Uhr, Gustaf: Jag skulle bedja att Hr Nordensköld
täcktes hugna oss med att complettera sin uppgift om
den Amerikanska ångbåten, medelst uppgift om den personens
namn, sorn bygger densamma, emedan, 0111 jag ej bedrager
mig, byggmästaren är en af våra landsmän.
Hr Nordensköld: Det förhåller sig så, som Hr af
Uhr säger; den som bygger denna ångbåt är vår landsman
Ericsson. I stället för sidohjul har han anbragt den s. k.
arehimediska skrufven. Ritningen af fartyget är lika med
den till fregatten af Chapman, ehuru i vida större scala
machineriet och skrufven äro under vattengången och kunna
således icke ålkommas af fiendtliga skott, hvilken omständighet
kan göra delta fartyg så farligt i krig.
Hr von Hartmansdorff, Au g., begärde att prot.-  utdrtn från de öfriga Stånden mätte uppläsas i hvad sorn
anginge de nu föredragna punkterna.
Af de härefter upplästa prot.utdr:n inhemtades, att, i
afseende på första punkten, PresteSt. beviljat den af K. M.
äskade summa 100,000 r:dr, och i afseende på den 2:dra bifallit
Utskts tillstyrkande; BorgareSt. hade gillat Utsk:s yttranden
i afseende på båda punkterna.
Hr von Hartmansdorff: Som PresteSt:s beslut innehåller,
att den äskade summan 100,000 r:dr är bifallen, så, i
aoo
D«n 20 Mars e. m.
händelse R. o. Ad. fattar enahanda beslut med det Högv.
Ståndet, synes mig att Hr Nordensköld vinner hvad lian önskar.
Jag tillstyrker således instämmande i PresteStis
beslut.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om H. O. Ad. behagade
bifalla Utskls förslag i Usta punkten.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad., på
sätt Hr Nordensköld föreslagit, 100,000 r:dr för ångfartyg.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utskls yttrande i 2:dra punkten.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. Q. Ld. att
låta bero vid Utsk:s yttrande i aldra punkte».
3 : d j e punkten.
På begäran af Hr Nordensköld upplystes att PrcsteSt.
beviljat den af Utsk. tillstyrkta summa 4°>°°o r:dr att till
bombkanoners anskaffande användas; Borgare.ii. hade
gillat tillstyrkandet att endast för fregatters och kanonslupars
armering med bombkanoner anvisas ett anslag af
4o,ooo r:dr att disponeras i den mån behofvet det fordrar.
Hr Nordensköld: Jag skulle anhålla att R. o. Ad.
fattade enahanda beslut med det Högv. PresteSt., hvarigenom
den period kunde utgå, deri StatsUtsk. yttrar sig att
detta slags pjecer icke skola användas till linieskepp. Jag
önskar visserligen icke att sådana pjecer skyndsatnmeligen
skola begagnas på linieskepp, men det tillhörer Konungen
och Regeringen att i detta fall anordna. Förhållandet är,
att det är ganska troligt alt dylika pjecer ej komma att
fortfarande användas på Engelska linieskepp för att dermed
skjuta sprängskott, ty man vet af exempel från England att
olyckor genom desamma inträffat. Så creverade t. ex. en
granat ombord på ångfartyget Medea och gjorde betydlig
skada; en annan olycka träffade skeppet Excellent, hvarombord
äfven en granat sprang utan att man vet hvad som
orsakade antändningen och således sprängningen, och till
följd af dessa händelser har fråga uppstått om någonsin dessa
slags kanoner komma att begagnas på linieskepp, utan endast
på ångfartyg. Min önskan är i detta fall, att Regeringen
må äga att göra och låta efter behag och efter hvad
omständigheterna kunna föranleda.
R. o. Ad. instämde i PresteStis beslut att bevilja en
summa af 4°>ooo '"dr till bombkanoners anskaffande.
4- - d e punkten.
Hr
Den 20 Mars e. m.
aol
Hr Rosenblad, Bernil.: Jag anhåller att det i
från
BorgareSt. i denna fråga ankomna prot.utdr. malle
uppläsas.
BorgareStis beslut upplästes af innehåll, all Ståndet bifallit
Utsk:s yttranden i denna punkt samt anlagil ett så
lydande tillägg vid beslutet om anslaget till bak- oell fyl
ingsväsendet : ”Härförutan anhålla R. St. i tind., att hvad
utöfver den bestämda summan kunde erfordras till fyrars,
bakars och sjömärkens inrättande och förbättring mål le, framföre
alla andra ifrån handels- och sjöfartsfonden utgående
kostnader, bestridas af denna fonds tillgångar.”
Hr R osen blad: Det torde för della Ständ vara öf
verflödigt
att anföra vigten af delta utaf StatsUtsk. afgifna
förslag. Jag inskränker mig sålunda alt, jemte det jag anhåller
om propos. till bifall å Utsk:s förslag, begära del Hr
Frih. o. Landtm, täcktes, sedan detta bifall är vunnet, föreslå
R. o. Ad. att instämma i drt tillägg, som BorgareSt. fästat
vid sitt godkännande af förslaget.
Hr Nordensköld: StatsUtsk. liar i denna punkt varit
ganska liberalt; ändamålet är också stort och godt. Jag
kan ej annat än i detta afseende hembära Ulsk. min gärd
af tacksamhet, under förklarande, det jag anser den föreslagna
summan blifva tillräcklig intill nästa riksdag, i följd
hvaraf jag äfven anhåller om bifall till StatsUtskis betänk,
i denna del.
Jag kan deremot icke finna, att BorgareStts beslut är
öfverensstämmande nied det rätta; då detta Stånd önskade
alt blott 6 proc. af lull med len skulle gå till handels- och
sjöfartsfonden, tyckes mig alt BorgareSt. genom en sådan
användning af handels- och sjöfartsfonden, eller lill fyrar,
håkar, märken och prickar, ville på en omväg komma till
samma resultat, eller att fråntaga Regeringen rättigheten att
besluta 0111 användandet. Proposm synes mig således vara
ett sätt att förstöra fonden.
Det är äfven orätt att använda denna fonds medel till
förskaffande och utsättande af märken och prickar af den
orsak, att då skulle de handlande kunna fordra så många
märken och prickar, att de slutligen skulle kunna säga att
deras fartyg icke behöfde lotsar, hvarigenom åter lotsverket
skulle gå under. Jag skulle helst önska, att handels- och
sjöfartsfonden finge vara sådan som den är, ty 0111 den har
några öfverskott, hinna de nog i sinom tid att emplojeras.
Möjligen kunna förändrade förhållanden af krig eller oro
kräfva att flera örlogsfartyg måste utskickas lill vår handels
beskyddande, och då är det godt att hafva några medel
i behåll. För min del vill jag således tillstyrka R. o. Ad.
att afslå BorgareStis tillägg.
32 H. 26
202
Den 20 Mars e. m.
Hr Rosenblad: Jag ser icke de vådor af ett bifall
till BorgareStrs beslut, som den siste talaren, ulan ser deruti
endast ett supplementär-ansjag för ytterligare behofs bestridande
lill ett vigtigt föremål, ulan att derföre detta anslag
nödvändigt skall utgå eller att derigenom medel skola
borttagas för andra ändamål, ty anslaget på handels- och
sjöfartsfonden i och för utrustningar till handelns försvar,
det är bestämdt till 4^,000 årligen, och hvad deraf kan besparas
får icke till andra saker användas. Jag skulle således
visserligen förblifva vid den tanke jag yttrat, alt nemi.
instämma med RorgareSt. i dess tillägg; men då chefen för
det verk, som äger att verkställa delta beslut, anser sig befälen
med anslaget utan något tillägg, så vill jag icke ensam
yrka en propos., som af andra icke gillas och understödes.
4:de punkten bl ef af R. o. Ad. bifallen.
5: t e punkten.
Hr von Hartmansdorff: Förhållandet med detta anslag
och med Utsk:s förslag dertill är alldeles enahanda med
det till Waxholms fästning, som i förmiddags afhandlades.
Konungen hade hegart anslagets utgående under 5 år med
tillsammans 166,666 rtdr 02 sk.; Utsk. har föreslagit den af
Konungen äskade summan att utgå endast för 4 år, hvilket
PresteSt. bifallit.
Jag anser bär, likasom vid den föregående frågan, anslaget,
såsom amnadt till ett byggnadsföretag, äfven hafva
hort beviljas för det 5:te året, i hvilken händelse den
af Konungen fiskade summan hade kommit alt oförminskad
utgå. Jag skulle också vilja yrka detta nu, örn jag ej befarade
att sjelfva chefen för den förvaltningsgren, som är i fråga,
vore deremot och ansåge sig höra åtnöjas med en mindre
summa.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Just derföre att
R. o. Ad. icke beviljat anslaget till Waxholms befästande
för längre tid än 4 år, förmodar jag alt R. o. Ad. fattar
enahanda beslut i denna punkt.
IJr Hjerta, Lars: Uti en sak af så speciel natursom
denna, för hvars rätta bedömmande fordras lecliniska kunskaper,
skulle jag visserligen ej begärt ordet, örn ej en talare,
som i detta ämne kan förstå ungefär!, lika mycket
som jag, yttrat sig deröfver. Jag tror alt byggnaden af
dockor är en af de saker, som haft den allmänna rösten
mest för sig i mångå år, och tillika en af de saker, som
blifvit minst omfattad af Styrelsen under den förflutna tiden,
förmodligen emedan Styrelsen ansett andra behof j afseende
på skeppsbyggeri m. m. böra föregå dockbyggnader.
Men jag anhåller nu att af männen af yrket få upplysning
om en omständighet, som jag sett relateras i utländska tid
-
De 11 ao Mars e. in.
ao3
tiingar, och hvilken möjligen torde kunna förorsaka, att, då
man så långe uppskjutit med dessa i min lanke vigliga dockbyggnader,
det vore skäl att ännu inhemta någon liten tids
erfarenhet, innan man med dern går vidare än sorn skett.
Det berättas nemi. i utländska tidningar, att man i Norra
Amerika skall hafva kommit till den utomordentliga fulländning
i konsten att upphala skepp på stranden, att man
t. o. m. lyckats häruti med en fregatt och alt fråga nu är
väckt att likaledes kunna upphala linieskepp, hvarigenom
sådana fartyg kunde repareras eller conserveras med vida
mindre kostnader än som erfordras att införa dem i dockor,
isynnerhet på sådana orter, der man ej för fartygens ut- och
införande i dockorna kan hafva hjelp af tidvattnet. Härtill
tager jag mig friheten lägga en hemställan för egen del ,
dock utan allt anspråk, men grundad på hvad jag hört sägas,
nemi. att arbeten inne i dockor skall consumera mycket
manskap i anseende till den fuktiga luft, som efter det
utpumpade vattnet qvarstannar i dockorna. Jag hemställer
vördsamt om icke det vore skäl, ifall något nytt systeme i
detta hänseende är upptäckt, som kunde leda till besparing,
att afvakta än vidare erfarenheten, medelst alt biträda BorgareStrs
beslut.
Hr Nordensköld: I anledn. af Hr Hjertås yttrande,
anser jag mig böra nämna, att det är ganska sannt att man
i Amerika hittat på, om icke ett nytt, åtminstone ett bättre
sätt alt upphala fartyg för undergående af reparation; men här
är ej fråga om fartygs reparation, utan om deras conservation.
För öfrigt fruktar jag, att om vi skulle bygga så
många upphalningsbäddar, som vi hafva stora fartyg, skulle
dessa bäddar komma att kosta vida mer än hvad som erfordras
för fullbordandet af de redan påbörjade dockorna.
För reparation af fartyg hafva vi en särskild docka,
hvarföre icke heller oss göres behof af någon upphalningsbädd
; och hvad beträffar den sjuklighet, som skulle inrita
sig hos det manskap, sorn arbetar i dessa dockor, så har jag
åtminstone aldrig kommit underfund dermed. Några dagar
efter sedan ett fartyg blifvit insatt i dockan och vattnet är
utpumpadt, blir dockan och skeppet torrt, då der är frisk
luft, någon gång kanske för frisk. Jag anser mig slutligen
böra yttra, att ehuru jag visserligen hade önskat att StatsUlsk.
anslagit medel till ifrågavar. ändamål för 5 år, fäster
jag dock ej synnerligt afseende på att så icke skett, utan
gifver StatsUlsk. min tacksamhet för hvad Utsk. föreslagit,
det är en hyllning åt principen. Det är redan en vacker
början, och jag är öfvertygad att när arbetet väl kommit i
gång, skall det ej heller afstanna förrän det nått sin fullbordan,
och att hvad som nu väcker utländniugens admiration
som en början, skall väcka den i ännu högre grad såsom
fullbordadt.
Den 20 Mars e. m.
Uppå derefter framställd propo*’, Idef 5 punkten af R.
o. Ad. bifallen.
Hr R osen blad: Med ledning af de skäl, soin StatsUtsk.
anfört för sitt beslut, får jag mig deremot reservera,
jag anser alt, då bär uppgifvas att det fordras 16 år för att
fullborda ifrågavar. arbete, och då under denna lid stora
kostnader skola komma att användas för reparation å skepp
som angripas af röta, del hade varit stor besparing att bevilja
hela anslaget på en gång.
6 : l e punkten.
Hr Nordensköld: Då denna fråga förra gången förevar,
hade StatsUtsk. fästat sådana villkor vid anslagets
medgifvande, att jag ansåg bättre alt della anslag tills vidadare
liek och hållet återtogs, oell att Utsk. nu förändrat
sitt förra tillsl yrkande, deremot kan jag ej halva något att
invända; men deremot bar StatsUtsk. icke hvarken handlat rätt
eller conseqvent, då Utsk. tillstyrker ”anställande al en ny
undersökning till ntiönande af vattenledningens ulföi hal het,
och den dertill erforderliga kostnad:” lietta är redan gjordt;
utförbarhelen är gifven och kostnaden likaledes bestämd,
hvilken troligen ej skulle komma att öfverskrida hvad uppgifvet
är. Vidare: ”alt höra Carlskrona slads innevånare i
afseende på det bidrag, som för vattenledningens framtida
underhåll kan af staden påräknas/'’ Staden bar redan en
gång medgifvit alt bevilja en viss summa i och för ändamålet
att få vatten från de s. k. slampkällorna, som ligga ofvanför
Lyckeby och Augerums qvarnar, men sedan ansåg man
att denna vattenledning blt-fve för dyr och valtenqvantileten
otillräcklig för stadens behof, hvarföre vattnet ansågs
böra ledas ifrån Lyckeby å, ofvanför fallet, då det under
passagen genom mils långa jernrör skulle blifva lika godt,
som om det komme ifrån sjelfva källan. Detta är dock endast
undanflykter från stadens sida, för att komma ifrån
kostnaden, hvilket ej kan gillas, helst stadens innevånare en
gång medgifvit ett bidrag till vattenledningens underhåll.
Utsk. fortfar: ”samt att K. M., derest arbetet skulle anses
böra öfvergifvas, då täcktes förordna om de till vattenledningen
redan uppköpta jérnrörs och andra materialiers
försäljning och medlens ingående till Riksg.cont. :” detta
synes vara något förhastadt; man bör väl först vara öfvertygad
om outförbarheten af företaget i det ena eller andra
afseende!, innan man skrider till en sådan försäljning och
medlens inlevererande i Riksg.cont.; ty hvad Utsk. sedermera
säger, inbillar jag mig aldrig kunna blifva utaf, nemi.
att för framtiden kunna tagas i beräkning i och föranläggning
af en vattencistern af ofvaituppgifna beskaffenhet, (nemi.
som på Sveaborg) så framt en sådan inrättning skulle anses
kunna vid Carlskrona ändamålsenligt tillvägabringas och
Den ao Mars c. m.
205
de ifrågavar. medlen lemna tillgäng lill kostnadens bestridande.
Om man nu säljer bort rören oell sedan finnér att
man ej kan göra en sådan cistern, hvaruppå jag storligen
tviflar, så liar man plottrat bort livad man bade lill en
vattenledning, sorn säkerligen skall lyckas. Jag hemställer
således, att man kunde utesluta liela detta StalsTJlskrs raisonuement
oell helt simpelt bifalla alt inga medel för närvar.
anslås till vattenledningen; ty det ligger en stor motsägelse
uti att vilja bortsälja de redan befintliga oell ganska
dyra jernrören och med detsamma tala om att bygga en
cistern, hvars duglighet först kan utrönas långt efter det att
den är fullbordad. Jag tillstyrker således, att Ii. o. Ad.,
med uteslutande af allt annat, endast bifaller att inga medel
nu beviljas för den ifrågavar. vattenledningen.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få instämma
med Hr Nordensköld. Jag har sett de ifrågavar. rören
till den föreslagna vattenledningen, de tillverkades på ett
bruk i Calmar län med stor kostnad. Man har ej väl fått
dem färdiga, än mindre aobrngla, förrän man vill försälja
dem. Ett sådant vankelmod kan ej annat än borttaga förtroendet
till dem som liro så vankelmodige, nemi. till Ständerna.
Jag hemställer således, att R. o. Adis beslut måtte
stanna vid ordet ”påräknas,” och att således tillägget —
”samt att Konungen täcktes förordna om de till vattenledningen
redan uppköpta jernrörs och andra malerialiers försäljning
etc.” måtte utgå.
Hr Nordensköld förenade sig med Hr von Hartmansdorff.
Uppå derefter frnmställd propos. biföll R. o. Ad. första
delen af StatsUlsk:s yttrande, eller t. o. m. orden ”få
påräknas,’’ och ansåg det öfriga böra uteslutas.
7 : d e punkten.
Hr Nordensköld: Hå denna punkt förra gången behandlades
inom detta Hus, yttrade jag min åsigt derom vara,
att utgiften vore en af de mest onyttiga, dels emedan
jag trodde och fortfarande är af den öfvertygelse, alt någon
brist i ekvirkesförråden icke förefinnes, ulan snarare öfverskott,
dels alt, om någon brist funnes, intet uppbördsmannaansvar
finnes för ekvirke, och den ej kan vara större än att
man rundligen kunde inköpa för dessa 8000 r:dr hvad som
möjligen kunde felas. Likväl kan nyfikenheten tillfredsställas,
och äfven jag skulle önska vela förhållandet härmed om
det vore mindre dyrt. Kanske bör jag tillägga, att, då Ständerne
härvid fästat så mycken vigt, det också är lämpligt
alt bifalla anslaget. Jag bestrider således icke detsammas
beviljande, utan öfverlemna!' åt R. o. Ad. ali göra livad
lämpligast synes.
2oS
Den ao Mars c. m.
Gr. Horn: Det lärer ej mera bero af It. o. Ad. alf
fatta beslut, som skulle kunna upphäfva det beslut, hvilket
de öfriga Stånden redan fattat. Det förhåller sig som Stats.
Ulsk. uppgifvit, att Ständerne redan beslutat att en sådan
inventering skall äga rum och att medel dertill blifvit anvisade,
i följd hvaraf icke heller fråga kan uppstå att inga
medel dertill skulle anvisas, utan endast huruvida någon
förändring skall äga rum i afseende på summan. Enär den
härtill erforderliga summan af en person med full sakkännedom
blifvit uppgifven, förmodar jag att R. o. Ad. dervid
icke heller har något att tillgöra.
Hr von Hartmansdorff: Jag inser ganska väl det
riktiga uti Gr. Horns anmärkn. att sedan Ständerne beslutat
att en inventering skall förrättas och eu sakkunnig man
uppgifvit att den ej kan verkställas för ringare kostnad, så
måste den ock beviljas. Men jag måste beklaga, alt, i stället
för s. k. för t r o e n d e -anslag ansetts nödigare att göra
misstroende-anslag och bortkasta penningar på hvad man
förutser blifva onyttigt. Kan likväl detta misstroende, hvad
flottan beträffar, bortköpas med 8000 r:dr, så alt hon framdeles
blifver bättre behandlad, så böra medlen ej anses vara
bortkastade; ehuru jag finnér utgiften i sig sjelf onödig
och onyttig.
Hr Rosenblad: Det kan visserligen icke uppstå någon
tvekan att bevilja den föreslagna summan, då beviljandet
af sjelfva saken redan föregått och ingen bestrid t alt
beloppet för det afsedda ändamålet är erforderligt; men,
jemte det jag förenar mig om hvad Hr von Hartmarsdorff
anfört, anhåller jag derjemte få till prot. yttra: att, då detta
troligtvis är det sista ämne rör:de anslag till flottan eller
dess organisation, hvarmed StatsUtsk. sig vid denna riksdag
sysselsatt, så är det och blir i våra riksdagshäfder en vacker
slutsten till den slags omtanka, som StatsUtsk. för fäderneslandet
visat, då, på samma gång som StatsUtsk. med den
aldra knappaste hand tillskurit hvad som oundgängligen för
de mest nyttiga föremål tarfvas, föreslagit utgåendet af en
summa af 8000 r:dr till ett alldeles onödigt ändamål.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Det
torde lika litet hafva bort undfalla Hr von Hartmansdorff,
som någon annan, att misstroende kan vara nyttigt någon
gång, för att controllera, om ej förtroendet understundom
varit för stort.
7tde punkten blef af R. o. Ad. bifallen.
Hr Rå fe It, Anton: Jag anhåller att i prot. få nedlägga
min reservation emot beslutet om ekvirkesförrådets i
Carlskrona inventering samt emot det dertill beviljade anslag,
hvilket jag anser vara ett sätt att bortplottra Statens
medel.
D cn jo Mari e. m.
Bättre hade varit att bevilja den förutnämnda summan
för byggandet af skjul öfver det virke, som på Carlskrona
varf ligger under bar himmel oell går sin förvandling till
mötes.
Lades på bordet nedannämnda från Utsk:n inkomna
ullåtrn, mern. och betänk:», nemi. från
StatsUtskottet:
N:o 454, ang:de de i Reg.Frns 63 § föreskrifna credilivsummors
belopp;
Nro 455, i anledn. af anmärknrr vid Ulsk:s betänk. Nro
410, angrde ett föreslaget låneundersöd för stadsförsamlingarna
i Carlkrona;
Nro 456, ang-.de föreslagna åtgärder till minskning i
Carlskrona stads utgifter för presterskapets aflöning, m. m.;
N:o 4^7? ang:de arfvode för emottagningen och utdelningen
af de vid riksdagens slut öfverblifna exemplar utaf
RiksSlrns prolocoll, samt hillänget dertill, m. m.;
IST:o 458, i anledn. af BondeShs återremiss å Utskts
mern. N:o 38g, med förfrågan om RiksStrns beslut, ang:de
byggnadslånet till staden Wenersborg;
Nro 469, i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtsk:s
utlåt. Nro a35;
N:o 460, i anledn. af väckta motioner, angrde förhöjning
i anslaget för tullverket och tullbevakningens förstärkning
;
N:o 461 j angrde tiden för nästa revision af stafs-,
banco- och riksgäldsverkens förvaltning och räkenskaper;
Nro 462, i anledn. af K. Mrs nåd. skrifvelse, i fråga om
mötespassevolancens upphörande och de deraf bestridda kostnaders
öfverflyttande på statsverket samt i ämnet väckt
motion ;
Stats- samt Allm. Besvärs- och EkonomiUtskotten:
Nro
iG3, i anledn. af K- M:s nåd. skrifvelse angrde
jemkning i provinsen Skånes ordinarie rotering, m. m.;
Nro i64, i anledn. af väckt fråga om dels skyndsam
verkställighet af rotejemkningen i Westerbottens och Norrbottens
län, och dels rättighet för vederbörande rotehållare
vid Westerbottens reg:te att erhålla utdelning af de rolefrihelsmedel,
hvilka af vacante, rotar inom nämnda län till
statsverket influtit;
Nro |65, i anledn. af väckt motion om upphörande af
en del quarantaines-afgifter;
N:o 166, i anledn. af väckt fråga om åtgärders vidtagande
för hofveriets afskaffande;
Nro 167, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 42;
Nro 168, i anledn. af återremiss å utlåt. Nro 46;
Nro 16g, i anledn. af återremiss å utlåt. Nro 495 2
Den ao Mars e. ra.
N:o 170, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 5g;
N:o 171, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 64;
N:o 172, i anleda, af återremiss å utlåt. N:o 73;
N:o 173, i anledn. af erhållen återremiss af utlåt. N;o
106;
N:o 174» i anledn. af erhållen återremiss af utlåt. N:o
109;
N:o 175, i anledn. af erhållen återremiss af utlåt. N:o
110;
N:o 176, i anledn. af återremiss af betänk. N:o tit;
N:o 177, i anledn. af erhållen återremiss af betänk. N:o
124;
Bevil IningsUtskottet:
N:o 4r, i anledn. af RiksSt:ns olika beslut ang:de tull—
hevillningen;
BancoUts kottet;
N:o 153, i anleda, af väckt fråga om skyndsam verkställighet
af R. St:s beslut ang:de förhöjning af Manufacturdiscontens
creditiv på R. Sits Bank ;
N:o 154, till svar å ett RiksStts återremiss af Utskrs
under N:o r41 afgifna utlåtande;
N:o 155, i anledn. af väckta frågor om förändring och
förtydligande af de för Handels- och Närings-disconlernes
lånerörelse, uti 4> 5 och 6 mom. af 2Ö2 §:n i bancoregletnentet
af den 26 Maj i835, lemnade föreskrifter, angtde dels
antalet af namn, sorn erfordras såsom hypothek för lån utöfver
10,000 r:dr, dels belåningen af vexlar, dels högsta tillåtna
skuldsältningsbeloppet, och dels förbudet mot låns omsättning
;
N:o 156, i anledn. af väckt fråga, ang;de stadgande i
bancoreglementet, att kamereraren vid Bancodisconlverket
skall ställa borgen eller annan godkänd säkerhet för den
uppbörd honom anförtros;
j»:o i5y, i anledn. af direclionens öfver Malmö lånecontor
hemställan 0:11 ändring af § 88 mora. 8 uti nu gällande
hancoreglemente;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskotten:
N:o 54) i anledn. af väckta motioner rörtde Judereglementet
;
N:o 55, i anledn. af väckt motion, rör:de tillämpningen
å de utskiftade kronoparkerna på Öland af K. förordningen
om jordafsöndring.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 11 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silverstolpe.
Manda
-
D en a2 Mars f. m.
Måndagen den 22 Mars 184 r.
Plenum lil. g f. m.
Justerades 2:ne prot.utdr. för den 20 dennes.
Gr. von Platen, Baltzar: Skyldig aktning för an*
dras öfvertygelse har afhållit mig ifrån att söka strida emot beviljandet
af det anslag, som numera lemnats till dockbyggnaden i
Carlskrona, så mycket mera som denna öfvertygelse varit allmän,
så väl inom StatsUtsk., som inom de särskildta RiksStånden.
Denna grannlagenhet torde likväl nu kunna gifva vika och mig
tillåtas att i prot. nedlägga min reservation i afseende å
nämnda beslut, af det skäl att jag anser de flestes öfvertygelse
i denna fråga snarare grunda sig på en önskan att bevara
denna del af vårt försvarsvapen, hvarpå landet användt
så stora penningesummor, än på en noggrann kännedom om
härmed i sammanhang stående förhållanden. Jag reserverar
mig på den grund, att det varit rättare att först bestämma
beskaffenheten och mängden af de fartyg, som skola förvaras
i dockorna, innan man gör något anslag för dessas byggande.
Jag vet ganska väl, att man härtill svarar, att dockor
behöfvas så väl för den ena som för den andra sortens fartyg;
men jag tror likväl att hvarje sjöman skall erkänna,
att dockorna böra vara af olika art för olika fartyg. Jag
anser likaledes den plan, som är uppgjord, alt, till besparande
af medel, kunna lägga flera fartyg i en enda bassin,
vara oriktig, då den afviker ifrån grundläggarens till de nu
i Carlskrona befintliga dockor plan, och då den medför den
olägenhet, att om en eldsvåda skulle utbryta, så skulle alla
de fartyg, som voro i en och samma bassin förlagda, sannolikt
gå förlorade.
Ilr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Gr. Hamilton,
Jacob, ledamot i BancoUtsk., anmält sig af andra göromål
vara hindrad att längre såsom ledamot i nämnda Utsk. fortfara
, men anhållit att det oaktadt blifva vid sin riksdagsmannarätt
bibehållen, och hemställde Hr Landtm., om R. o.
Ad. behagade bifalla denna hans begäran.
Ropades ja.
Hr Landtm, anmodade Hrr Electoror att innan nästa
plenum utse en ledamot i BancoUtsk, efter Gr. Hamilton.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskts den 3 och i5 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 435 med tillhörande bilagor,
22 H. 27
310
Den 32 Mars f. ra.
och börjades nu föredragningen med ullåt. N:o 435 litt. C, i
anledn. af erhållna återremisser af ullåt. N:o 354 bit. C.
Utsk:s yttrande ang:de anslag till aflöning
för den nya Styrelsen för allmänna arbeten med
derunder lydande d i s l r i c t c h e f e r.
Hr af Ekenstam, Israel: Redan innan denna fråga
väcktes inom detta Stånd, angtde en särskild styrelse för allmänna
arbeten, har jag delat den öfvertygelse, attén sådan särskild
styrelse behöfdes; men det var derföreicke min mening, att bästa
suttet att få densamma vore att inrätta ett särskildt embetsverk.
Jag har trott att elementer härtill funnes i tillräcklig grad inom
den redan befintliga administrationen, för att medelst dessa
elementers begagnande kunna skapa en sådan styrelse, som
vore ändamålsenlig. Denna åsigt hyllar jag ännu: Utsk.
synes icke heller velat ingå i den speciellare organisationen
af denna styrelse, då Utsk.(sid. 5) säger sig icke hafva ansett
lämpligt att nu ingå i en speciel granskning af K. M:s
förslag till organisation af denna styrelse, utan egentligen
yttrat sig (raden 3i pu samma sida) beträffande aflöningsbeloppet
och icke i afseende å den speciella organisationen.
Jag röstar för bifall till det i betänk, föreslagna aflöningsbelopp,
men hyser den^öfvertygelse, att besparingar till icke
så ringa belopp kunna äga rum, om den nya styrelsen inpassas
i den redan befintliga Ingeniör-corpsen, hvilka besparingar
kunde komma sjelfva arbetena till godo. Likväl vill
jag icke föreslå en sådan speciel organisation, utan hemställer,
att det måtte öfvei lemnäs till K. M. ali göra den,
sådan Konungen lämpligast finner med afseende på möjligheten
att kunna införlifva denna nya styrelse med Ingeniörcorpsen.
Jag skulle kunna nämna åtskilliga fördelar, som
af ett sådant inpassande, som jag föreslagit, skulle uppstå,
men jag inskränker mig att endast vidröra den mest
verkande, nemi. den ekonomiska. Uti det egentligen s. k. Ingeniör-contoret
finnas för särskildta ärendens behandling,
kamererare-befattning, secreterare-befattning, o. s. v. At innehafvarne
af dessa tjenster kunde naturligtvis anförtros äfven
den sysselsättning, som skulle föranledas genom den nya
styrelsens behof af tjenstemän i detta afseende, och de skulle
säkerligen, som ersättning härföre, åtnöjas med ganska ringa
arfvoden. Sjelfva chefsbefattningen för denna afdelning behöfde
ej förses med någon särskild aflöning, derigenom alt chefen
för Ingeniör-corpsen skulle finna det vara sig ålagdt, till följe af
detta införlifvande, att utau något arfvode besörja detta öfverinseende
å den nya styrelsen, med anledn. af sitt förut innehafvande
chefskap öfver förenämnda corps. Min mening
vore äfven, att de arbeten, som genom den nya styrelsen
verkställdes, i afseende på undersökning och jemväl verkställighet
af företagen skulle inpassas på Ingeniör-corpsen,
men subordinera under, och hafva sitt sammanlopp i Civil
-
Den aa Mar s f. m.
an
departementet. Mången torde anse underligt, att en sådan
tjenstgöring i afseende på undersökning och verkställighet
blir satt inom militär-administrationen och skulle
sedan få sitt förmanskap inom Civil-departementel; men sådant
har skett i alla tider och sker ännu i dag, att
vissa framställningar, hörande till militär-administrationen,
föredragas genom Finance-minislern. Emot mitt förslag
i detta afseende möter således intet hinder, ifall
man vill saken. Det ligger äfven i dessa ärendens särskilda
art, alt vissa personer skola befatta sig med sjöcommunicationer,
och andra med dylika lill lands. Jag tror icke
att vi kunna förete någon mera nitisk och verksam fosterlandsvän
än frami. Gr. von Platen ; han organiserade en afdelning,
ett slags embetsverk för valtencouimunicationer,
och uti instructionen för detsamma finnes äfven intagen vägärendens
administration. Det oaktadt kommo ärenden af
denna art icke i fråga mera än till en viss del under hans
tid, och det stora behofvet af vattencommuniealioner har
vållat att alla medel till det mesta åtgått till detta ändamål,
emedan man ej, utan stor förlust, kunde låta arbeten
blifva stående sedan de voro påbörjade. Jag anhåller, att
man ej måtte skapa ett nytt embetsverk, ulan att personalen
inom Ingeniör-corpsen så mycket som möjligt måtte användas
äfven till de med den nya styrelsen afsedda ändamål.
Hr v o 11 Hohenhausen, Michael Silvius: Jag
skulle anhålla att blifva upplyst huruvida R. o. Ad. genom
något prot.utdr. erhållit underrättelse huru Preste- och
BorgareStm afgjort denna fråga, hvarefter jag torde återfå
ordet.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att PresteSt. till
styrelsen för allmänna arbeten beviljat ett anslag, intill nästa
riksdag, af 8,000 r:dr om året, eller för 4 år 3t2,ooo t-Äir,
dock ulan*att i samma summa ingå de i,2Öo r:dl-, hvilka
blifvit föreslagna att dels från riksslatens fade hufvudtitel
(1,000 r;dr) dels från gtde hufvudliteln (2Öo r:dr) för detta
ändamål användas; kommande dessa i,25o r:dr sålunda att
på sagda hufvudtitlar fortfarande qvarstå; BorgareSt. hade
uppskjutit pröfningen af denna fråga.
Hr von Hohenhausen: Sedan det numera blifvit
upplyst, att PresteSt., endast med en högst obetydlig förändring,
bifallit Ulsk:s betänk, i denna punkt, så, på det att
2tne Stånd må hafva kommit till enahanda beslut, tillstyrker
jag att R. o. Ad. måtte förena sig i PresteStis åsigt.
Till ilen sista talaren hemställer jag, huruvida det nu kan
vara lämpligt, närUtsk:n öfverlemnat organisationen af denna
styrelse till Konungen, och Ständerne äro fördelade på
4 rum, der de hvar för sig skola besluta, att nu väcka fråga
om särskildta förslag i den delen, eller om fördelning
på Ingeniör-corpsen af den nya styrelsen. Jag bestrider ic
-
312
Den 22 Ma rs f. m.
ke den besparing, icke eller den nytta, som en sådan anstalt
kunde åstadkomma, men då bör förslaget utgå ifrån Styrelsen.
Om man nu på förhand vill framkomma dermed, anser
jag ej vara rätt, utan må ett sådant förfogande komma
att utgöra en cura postelion
Jag anhåller, alt R. o. Ad. ville förena sig med PresteSt.
, hvarigenom 2 Stånd blefve ense om ett och samma
beslut.
Frih. Cederström, Jacob: Så högst nyttigt det är
att anvisa medel på sätt Utsk. föreslagit eller enligt med
PresteSlts beslut, 8,000 r:dr årligen i 4 år, med tillsammans
32,000 r;dr efter afdrag af den utaf Utsk. äfven föreslagna
summan af 5i6 ridr 12 sk., för att användas till undersökningar
och planers uppgörande, för så väl väganläggningar,
som vattencommunicationer och broars byggande m. m., så
högst skadligt och menligt inverkande på ordningen inom
Riket skulle det blifva, om en särskild styrelse organiserades,
som med alla dessa särskilda befattningar skulle få något
att skaffa. Vi måste erinra oss, att i afseende på väganläggningar,
brobyggnader och mera dylikt, måste man i Sverige
förfara efter allmän lag; att således häradet, inom hvilket
sådana arbeten kunna komma i fråga att verkställas,
skall inför häradsrätten höras öfver en slik fråga, och att
det af häradet beror om t. ex. en väganläggning skall ske,
så framt denna anläggning skall af häradet bekostas, och
att det således icke går an att skapa styrelser, som möjligen
kunde pålägga häradena andra skyldigheter, än de förut
i lagen hafva sig ålagda. Nåväl! jag kan således icke annat
än för min del afstyrka organisationen afen ny styrelse
för dessa slags ändamål. Vi äga, mine herrar! styrelse nog hos
Konungen, och behöfva inga collegiala anstalter under Honom
för så speciella fall som dessa; jag tillstyrker likväl
R. o. Ad. alt bifalla anslaget och öfverlemna detsamma till
Konungen för att användas till arfvoden åt de personer af
Jngeniör-corpsens båda afdelningar, som kunna anförtros att
hvar i sitt fach verkställa de förberedande undersökningarna
för alt sedan göra för Konungen klart, huruledes och i
hvilken ordning arbetena kunna blifva nyttigast utförda,
hvarefter, och sedan i vanlig väg, genom vederbör, landsliöfdingar,
raenigheterne inför häradsrätt, i de fall der desse
skola deltaga i kostnaderna, blifvit hörde, samt landshöfdingarnes
utlåtanden deröfver inkommit och blifvit antingen
godkände eller förkastade, Konungen blir i tillfälle att
sitt nådiga beslut i ämnet fatta. All annan åtgärd skulle
inveckla oss i onödiga svårigheter. Dessutom vore det af
stor vigt för samhället att den allmänna Ingeniör-corpsens
personal fick tillfälle till activ tjenstgöring, nyttig
icke allenast för freden, utan äfven för ett kommande
krig, i det att desse tjenstemän fingo handlägga ar
-
Den 22 Mers f. m.
beten, visserligen af enkel beskaffenhet, men dock af
den art, att, oaktadt all theoretisk kunskap, praktisk skicklighet
dock erfordras och är af yttersta vigt, ty derförutan
äges ingen verklig skicklighet i dessa ämnen, och arbetena
blifva då sådana, att den annee, som deraf skulle hafva
nytta, ej blefve med desamma belåten.
Det är således af stor vigt att bifalla detta anslag, men
lika nödigt är det också att icke tillstädja inrättandet åfelt
nytt embetsverk med särskilda tjenstemän.
Hr von Rosen, Georg: Jag är till största delen förekommen
af Hr von Hohenhausen, men vill dock yttra några
ord i anledn. af hvad Frih. Cederström anfört. Det är
gifvet att hvilken administrationsform, som än kan uppkomma
för allmänna arbeten, kan denna form aldrig komma
att ställas så, att den blefve satt i contradiction mot allmän
lag; men allmänna lagen har varit otillräcklig för att i ett systeme
uppfatta communicationer medelst vägar och broar. Jag
betviflar, att hvarken landscancellier eller Kammar-colflm hatkunnat
nog fullständigt utreda de förhållanden, som i delta
hänseende kunna komma i fråga. Då dessa embetsverk
skola i sådana mål fälla utslag, förefaller det mig, att de
dämma ungefär som den blinde om färgen; de måste följa
lagen, det är klart, men lagen är icke tillräcklig alt utreda
dessa förhållanden. Jag skulle således tro, alt en centralstyrelse
med topografiska kunskaper och med de statistiska
uppgifter, som kunna concentreras inom ett embetsverk i sådana
mål, borde liöras, på det att vi en gång skulle kunna
komma derhän, alt t. ex. ej den ena vägen må korsa den
andra och allt systenie göras omöjligt. I alla de civiliserade
länder, som jag känner, finnes en sådan styrelse, och jag
vet ej hvarföre vi längre skola stå efter andra nationer, derföre
all vi hittills kunnat slarfva oss fram. Om anslaget
gifves i enlighet med hvad PresleSt. beslutat, tror jag vi böra
stanna dervid, icke ingå i några detaljbestämmelser, hvarken
om det ena eller andra, utan öfverlåta åt Konungen
atti detta hänseende styra och ställa. Hr af Ekenstam har
yttrat sig i detta hänseende en de ta i lie: jag tror att det var
öfverflödigt, och vill blott säga ett ord i anledn. deraf. Att
ställa denna här föreslagna nya styrelse inuti Ingeniör-corpsen,
om jag så får säga, skulle föranleda en svårighet vid
ärendenas föredragning hos Konungen, derigenom att denna
corps står under krigsadminislrationen och den andra bör slå
under civil-adminislrationen. Detta kan göra villervalla.
Jag vill ej vidare yttra mig härom, öfvertygad alt Konungen
bäst kan förordna i delta afseende, utan inskränker
mig att yrka bifall lill hvad PresteSt. beslutat.
Frih. Hamilton, Hugo: Hufvudsakligen förekommen
af den sista talaren, instämmer jag med Hr von Hohenhausen
i det af honom gjorda tillstyrkande att R. o. Ad. mål
-
2l4
Den 22 Mars f. m.
te förena sig i PresteStts beslut att anslå 8,000 r:dr, icke
så mycket med afseende på den dymedelst uppkommande
besparingen af 5i6 r:dr 32 sk, utan derföre att 2:ne Stånd
då vore af samma tanke. Med hänseende till Hr af Ekenstams
yttrande, deruti han vidrört organisationen af den föreslagna
nya styrelsen, får jag för min enskilda del tillkännagifva
min öfvertygelse vara, att Sländerne göra bäst att
öfverlemna allt sådant till Konungen, ty jag tilltror åtminstone
icke Ständerna någon stor administrations- och organisationsförmåga,
när fråga är 0111 embetsverks utbildande. Att
ett sådant verk, som det ifrågavar., är behöfligt, skulle jag
tro, på det val beräknade planer till allmänna arbeten må
kunna erhållas, särdeles med afseende på den anda, som nu
vaknat för sådana arbeten, hvilka hittills icke kunnat sättas
i verket i brist på tillgångar. Ku finnas deremot tillgångar;
stora arbeten, hoppas jag, skola småningom komma att
utföras, och då är del af vigt, alt beräkningarne för desammas
verkställande uppgöras med all möjlig sakkännedom.
Huruvida en sådan sakkännedom, som härtill erfordras, kan
finnas bos Ingeniör-corpsen, är något som jag naturligtvis ej
kan tilltro mig att bedomina, men omöjligt är det icke att
denna corps knöde komma att anse så beskaffade föremål
vara af en secondaire vigt emot denna corps’s egentliga sysselsättningar.
Med Frih. Cederström kan jag ej hysa någon
farhåga derföre, att, om ett administrativt verk inrättatades,
som ägde att utarbeta planer för bär afsedda ändamål
och tillse dessas systematiska verkställighet, ingrepp
skulle ske i häradenas lagliga rättigheter; ty det kan aldrig
komma i fråga att delta embetsverk skulle få befalla
att så och så skall det ske, utan att vederbör, förut skulle
höras och alla lagliga former iakttagas. Jag tillstyrker
32,ooo r;dr för hela den uppgifna tiden.
Hr Nordensköld, Otto Gustaf: Konungen har
äskat 9,766 r:dr 32 sk. för det nya embetsverk, som skulle
inrättas, men StatsUtsk. har begått ett misstag deruti att,
efter alt till ändamålet hafva anslagit 8,516 r:dr 3a sk.,
säga att fyllnaden, eller r,25o, skall utgå af andra hufvudtitlar,
nemi. 1,000 r:dr gf 4tde och 2.5o r:dr af g:de hufvudtiteln.
Hvad 4tde hufvudtiteln angår, så är den långt före
detta af StatsUtsk. uppgjord, utan alt någon sådan summa
blifvit uppförd till något för titeln främmande föremål; Sländerne
hafva bifallit densamma, Konungen fått del deraf,
staten är i anleda, af allt detta för året uppgjord, och likväl
har StatsUtsk. från den ordinarie staten öfverflyttat
t,ooo r:dr ifrån 4;de och 25o från g:de hufvudtiteln till den
extraordinarie slaten, oaktadt StatsUtsk. säger: ”Hvad vidkommer
frågan om öfverflytlning å Civil-departementet af
nyssberörde från riksstatens nuvar. 4;de och gide hufvudlitlar
i beräkning tagne i,25o r:dr, så enär, utom det nämn
-
Den 32 Mars f. m.
215
da medel icke utgöra särskilta u berörde titlar uppförda anslag,
hvadan deras utbrytning derifrån numera, sedan dessa
titlar blifvit reglerade och anmälan derom bos K. M. gjord,
ej gerna låter sig göra, det icke vore lämpligt att, om anslaget
till aflöning m. fl. utgifter för ifrågavar. styrelse endast
kommer att anvisas till nästa riksdag och uppföras å
exlra-statsreglerrn, å ordinarie stat, såsom anslag till berörde
styrelse, uppföra nyssnämnde i,25o r:dr, tordeR. St. finna
annan åtgärd i afseende härå icke böra vidtagas'eller erfordras,
än att berörde i,25o r:dr, så länge de böra af oftaberörde
styrelse disponeras, ifrån vederbör, auctoriteter
till densamma levereras,” d. v. s. att ifrån 4;de hufvudtitelo
skall 1,000 r:dr levereras till den aucloritet, som får med canalbyggnader
och sådant att skaffa. Sjelfva saken förhåller sig
sä, att år 1826 inrättades Storamirals-embetets 3:dje afdelning,
som skulle hafva att göra med canaler, hamnbyggnader
m. m., eller med allt som nu skall åligga den nya styrelsen.
I spetsen för denna nya del af Storamirals-embetet
skulle en flaggman stå; frami. Gr. von Platen uppdrogs att
vara chef för denna afdelning, och då han blef dertill utsedd,
hade han ock rätt att iå flaggmans lön, som säkerligen
äfven blifvit honom tillagd, ifall någon hade. varit ledig;
men som någon lön ej var tillgänglig, skulle den dock
skapas, och detta skedde på det sätt, att det arfvode, som
Amiral Cederström haft på flottans staf, stort 1,600 r:dr,
först användes, hvartill ifrån annat håll lades 1,400 r:dr,
tillsammans 3,ooo r:dr, eller det belopp som Gr. von Platen
i ofvannämnde egenskap till sin död uppbar. Derefter
uppdrogs chefsbefattningen för denna afdelning åt Gr. Cronstedt,
som ej i arfvode uppbär mer än 1,000 r:dr, och efter
honom åt Amiral Klint. Häraf synes skäligen klart, att
medel blifvit ifrån flottan dragne till för henne främmande
föremål; och anhåller jag att PresteSt:s i denna punkt fattade
beslut äfven måtte blifva R. o. Ad:s, hvarigenom flottan
komme alt få behålla hvad henne tillkommer. Det är
sannt att den nya styrelsen då får mindre än äskadt är, men
den får väl hjelpa sig fram lill nästa riksdag, då troligtvis
ny reglering kommer att ske. Enligt PresteSt;s beslut skulle
flottan få behålla sina 1,000 r:dr, likasom 9 hufvudtiteln
sina 25o rtclr, och genom bifall härtill undvek man att ifrån
den redan bestämda ordinarie staten förrycka något
till extraordinarie behof.
Hr af Ekenstam: Då jag förra gången hade ordet,
framställde jag visserligen åtskilliga detaljer, icke i mening
att de skulle komma att utgöra någon andel i R. o.
Ad:s beslut, utan endast för att motivera ett tillägg till det
beslut, som kommer att fattas i enlighet med Utskjs förslag.
Jag är således alldeles af samma lanke, som Hrr von Hohenhausen,
von Prosén och Frih. Hamilton, att vi ej kunna ställa oss
2l6
Dan 22 Mars f. m.
på den punkt alt kunna organisera den nya styrelsen; min
mening är densamma, som förbemälte herrars, alt nemi. åt
Konungen skall öfverlemnas organisationsbestyret, men att
tillika någon anvisning skulle hemställas till Konungen, huruvida
ej Högstdensamme skulle täckas verkställa organisationen
så, som de motiv kunde föranleda, hvilka jag hade
äran nämna. På det alt min framställning ej må befinnas
tvetydig, anhåller jag få uppläsa det lilla tillägg, som jag
önskade att R. o. Ad. ville fästa vid sitt blifvande beslut,
i händelse det blifver öfverensstämmande med hvad Utsk.
föreslagit. Käst efter summan, som utgör det belopp, som
till den nya styrelsen anslås, eller 34,066 ltdr 32 sk., skulle
följande införas :
Dessa medel, till organiserande af styrelse för allmänna
arbeten, beviljas med tillägg af den underd. önskan, det
K. M., med bibehållande af öfv er s t y r els e n hos Dess
Civil-departement, på sätt den nåd. proposm innehåller,
dock täcktes, innan något fullständigt nytt embetsverk i
detta afseende inrättas, taga i nådigt öfvervägande, huruvida
icke samma ändamål, med större besparing, skulle
kunna vinnas, genom att förena den tillämnade personalen
för sådan styrelse med redan befintliga Ingeniör-corpser, i
hvad egentligen rörer undersökningar och verkställighet,
samt att sedermera, i hvad den derigenom uppkommande
besparingen beträffar, låta lägga den till anslaget för allmänna
vägars förbättring.
Detta lilla tillägg visar, att min mening icke varit
att ingå i någon organisation, med uteslutande af
Konungens rätt alt dermed sig befatta, utan endast en
önskan att H. M. ville taga i öfvervägande, huruvida
ej större besparingar skulle kunna åstadkommas genom
införlifvande af den tillämnade personalen för en sådan
styrelse med den redan befintliga Ingeniör-corpsen, än att
inrätta ett särskildt embetsverk med sina tjenstemän, då vissa
sådana, hvilka jag förut nämnt, t. ex. kamererare och
secreterare redan funnos vid Ingeniör-corpsen anställde, som
mot ringa arfvoden kunde åtaga sig den tillökning i göromål,
som genom milt förslags antagande kunde blifva en
följd. Således skiljer jag mig icke ifrån de herrar, som vilja
undvika alla detaljer i afseende på organisationen, utan
förenar jag mig fast hellre med dem och vill öfverlemna åt
Konungen att taga i öfvervägande hvad Han anser böra göras.
Hvad angår Hr Nordenskölds observation, så är den ganska
riktig; Utsk. föreslår att utöfver den summa af 8,5t6
r:dr 32 sk., eller enligt Pi'esleSt:s beslut, 8,000 r:dr, som
Utsk. anslagit, skulle äfven för ändamålet utgå i,25o r:dr,
hvilken sednare summa är tagen ifrån särskilda hufvudtillar
eller t,000 r:dr från den 4:de och 2Öo rtdr ifrån den gtde
hufvudtiteln. Jag är af samma tanke som Hr Nordensköld,
all
Den 22 Mars f. ra.
217
alt denna -summa af i,?5o r:dr icke bör dragas ifrån dessa
hufvudtitlar, utan alt ett särskildt anslag, motsvarande denna
summa, matte göras, och snmmorne derefter rättas. O111
Utskis uttryck begagnas, så skulle det blifva utöfver dessa
8,000 r;dr, hvilket visserligen uttrycker att en högre summa
skall utgå, men icke hvarifrån deri skall tagas.
Frih. Boye, Ludv.: Det är egentligen i anledn. af
Frih. Cederström* yttrande, sorn jag begärt ordet. Jag önskade
alt till honom få ställa den erinran, att hvarken Konungens
propos. eller PresteSl:s beslut afse någon den aldra
ringaste rubbning i hvad allmänna lagen i Byggn.-balken
stadgar. Då allmänna lagen fastställdes, var ännu icke industrien
i sitt nuvar. skick, och de vidsträcktare företag, sorn
nu kunna komma i fr-äga, voro då visserligen ännu icke afsedda.
Det kan omöjligen slå felt, att ju ej vederbör, embetsmy
tidig heter varda hörde i frågor, som på dem ankomma,
och Frih. Cederström torde således böra vara tryggad
mot sina farhågor i detta afseende, äfvensom jag hemställer
till honom, om ej häst vore, att, på sätt PresteSt, förklarat,
öfverlemna åt Konungen organisationen af denna nya
styrelse, då man kunde vara säker på, att de arbeten, sorn
tillhöra Ingeniör-corpsen, varda åt densamma uppdragna,
och företag åter af hydraulisk egenskap -öfver)ålna åt andra,
m. e. o. om det ej vöre bättre att åt Konungen öfverlemna
att, efter sin 'höga pröfning och efter v ed er hör:s
hörande, fatta sitt beslut.
Hr af Ekenstam har försäkrat oss, ätt han är alldeles
af samma tanke med Hr von Hohenhausen: jag
hemställer dock lill deri varda ledamoten, nemi, till Hr
af Ekenstam sjelf, om han ej bäst skulle bevisa detta,
•om ej delta hans påslående blef mera klart, ifall han
behagade borttaga sitt tillägg, emedan Dr von Hohenhausen
alldeles icke framställt något -sådant, och Hr af Ekenstam,
just genom framställandet deraf, skiljer sig ifrån Hr
von Hohenhausen. Detta tillägg anser jag öfverflödigt, och
anhåller helt enkelt örn propos. till bifall å PresteShs beslut.
Hr a f D a 1 s t r ö m, "Gustaf Jacob: Då jag nyss afhörde
Frih. Cederströms anförande, förundrade det mig att
finna del Presidenten i Kammar-colhm skulle vara den,
som motsatte sig organisationen af en särskild styrelse för
valten- och vägcomtnunieationer. Jag hade velat påminna
Hr Presidenten, i händelse lian ej behagat gå sin väg härifrån,
att sådana företag äro ej gagneliga endast för stunden,
dagen -eller året, ulan för sekler, och att de ej äro af vigt
endast för enskilda corporationer, utan för hela landet, som
deraf skall tipphemta fördel. Jag anser således, att det icke
matte komma alt bero af enskilda my ndigheter och corporationer
att besluta öfver sådana angelägenheter, utan att
22 H. 28
Den aa M ar s f. rii.
Slaten i sådana fall uppdrages elt otnbudsmannnskap lill
besörjandet häraf. Vi sakna ej exempel alt i Westergöthland
varit fråga om upptagande af en väg, som skulle hafva
varit af stor nytta tor det allmänna, tilen att företaget
afstanna!, emedan alltför många tvister uppkommit emellan
de enskildta intressena, och de personer, som önskat arbetets
fortgång, icke haft något Statens embetsverk att vända
sig till, som, oberoende af alla enskilda fördelar, kunde bedomina
denna' anläggning. J ig finner alltså det vara af stor
vigt, att den af Konungen föreslagna nya styrelsen för vattenbyggnader
och väganläggningar varder af II. St. bifallen,
och tillstyrker derföre, att det anslag, som PresteSt. för detta
ändamål beviljat, äfven måtte af R. o. Ad. medgifvas.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Det är med
anledn. af en värd talares anmärkn., att det skulle innebära
ett misstag, begånget af StatsTJtsk., då Utsk., för aflöningen
åt den styrelse, som ansetts nödig för administrerandet
af allt hvad som rörer vatten- och vägcommunicationers
tillvägabringande och ordnande inom vårt
land, tagit i beräkning den summa af 1,000 r:dr, som ifrån
4:de hufvudtiteln utgått till Storamirals-embetets 3:dje afdelning,
hvilken haft bestyret med de arbeten, som hädanefter
skola af den nya styrelsen besörjas. Jag ber att, i anledn.
af detta den värde talarens, Hr Nordenskölds, påståenende
om det förmenta misstaget å StatsUtskrs sida, få fästa
hans uppmärksamhet derpå, att i Konungens, vid början af
denna riksdag, till Ständerna aflåtna nåd. propos. angnle statsverkets
tillstånd och behof, Konungen icke har föreslagit någon
slags förändring i dispositionen af det anslag, som varit anvisadt
till flottans personal, och att det således varit en ganska
naturlig tankeledning hos Utsk. att anse det icke något be
slut
blifvit fattadt, i följd hvaraf dessa 1,000 r:dr blifvit disponerade
för något annat föremål, och att denna summa således
vore på titeln tillgänglig för samma föremål, hvarföre
den var uppförd vid den tidpunkt, då Konungen afgaf sin
förberörde nåd. propos. Således är, i min tanke, alldeles
icke något misstag begånget; men jag bär anmärka, att om
R. o. Ad. skulle instämma i PresteSt;s beslut, att, med förbigående
af denna omständighet, bevilja en rund summa af
8,000 r:dr, denna måhända ej blefve så alldeles tillräcklig,
och att man, genom detta instämmande, uteslutit denna summa
af 1,000 r:dr på 4;de hufvudtiteln bland de tillgångar,
som blifvit beräknade för den nya styrelsen. x
För öfrigt utber jag mig att få fästa H. R. o. Ad:s
uppmärksamhet derpå, att StatsUtsk. visserligen icke föreslagit
inrättandet af något egentligen nytt embetsverk, i stallet
för det som förut funnits i Storamirals-embetets 3:dje
afdelning, bestående af en chef, som dessutom sysselsatt Hera
embetsman, hvaribland 5 districtchefer, hvilka haft allo
-
Den 12 i\I.i rs f. tu.
ning; men Ulsk. tiar ej kunnat förbise, att för utförandet
af de tecliniska detaljerna, för vakandet öfver controllers
verkställighet samt för möjligheten att kunna uppgöra
säkra och noggranna kostnadsförslag och planer, hvarefter
sådana angelägenheter för framtiden kunna bedrifvas, det
vore omöjligt alt undvika någon administration, och Stals—
TJt>k. har derföre tillstyrkt Ständerne att bevilja en summa
till Konungens disposition, för att användas till förvaltningskostnader
i delta hänseende, på sätt Konungen lämpligast funne,
hvilket icke hindrar Konungen alt, i afseende på organisationen
af denna administration, vidtaga hvilka åtgärder
som Konungen behagar. Den summa, som lill detta ändamål
hittills årligen åtgått, har bestigit sig till circa 8000 a
tjooo r:dr, undersökningskostnader deruti inbegripne, hvilken
summa anvisats af de 25o,ooo r:dr, som Ständerne vid förra
riksdagen anslogo till strömrensningar. Då StatsUtsk. för
allmänna arbeten ansett sig böra tillstyrka en summa, som
5 å 6 gånger öfverstiger sistnämnda belopp, så har man föreställt
sig, synnerligast när man beräknar undersökningskoslnaden,
alt det ej skulle synas öfverdrifvet om man med
5o proc. ökade administrationskostnaden för ett verk, som
skulle få så mycken utsträckning och kan blifva så nyttigt.
Detta är hufvudsakliga skälet till Utsk:s tillstyrkande, och
vill jag nu resumera mig lill att, lika med flere talare, tillstyrka
R. o. Ad., på det alt alne Stånd må blifva likstämrniga,
alt biträda det beslut, som PresteSt. fattat.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag anser det ifra—
gavar. anslaget vara ett ibland de nyttigaste, som under
denna riksdag blifvit understäldt R. St:s pröfning. Om det
icke af Ständerna bi fa11es, så varda anslagen för canaler,
strömrensningar och vägar vida mindre nyttiga än de eljest
skulle hafva blifvit, ty med de s. k. vattenledningarna är
delta anslag oskiljaktigt förenadt. Saken är sålunda i sig
sjelf alldeles riktig. Landshöfdingarne böra icke Lysa någon
farhåga för obehörigt intrång af denna styrelse. Tvertom
har jag såsom t. f. Landshöfding fått förnimma svårigheten
alt hafva saknat en sådan styrelse, som nu föreslås; ty den
som då fanns och det antal personer, som vid densamma
voro anställde, voro till den grad otillräckliga, alt jag, emedan
det var förgäfves att vända sig till denna styrelse, sjelf
måste anhålla, än hos den ena, än den andra personen, och
slutligen anse för en gunst att någon ville hafva den benägenheten
och befatta sig med undersökningen om tvänne
åars upprensning inom länet. Man har yttrat farhågor i afseende
på vägarna: jag får deremot säga, att jag anser det
nästan vara ogörligt för någon landshöfding att få vägarna
bättre omlagda, utan tillgång på sådana personer, hvilka i
denna styrelse skulle anställas, och hvilka skulle visa huru
förbättringen rätteligen bör verkställas. Allmogen är i så
-
220,
De n 22 M a r s f. i».
dona fall icke obenägen lill biträde. Mig bar handl, att en
förmögne bonde sjelfmant koni till mig och frågade, om ej;
en viss backe skulle kunna undvikas antingen genom en, omväg
eller genom gräfningen af en sandås. Om en person dä
funnits, sorn kunnat uppgifva luiru delta bort verkställas,
så bade följden blifvit, ifall man genomgräft sandåsen, alt
vägen blifvit kortare, oell att man, sluppit backen. Jag
anser således invändningarna mot inrättningen icke förtjena
något afseende. Dernäst förekommer frågan omorganisationen,
om beskaffenheten, hvaraf jag anser orätt af Ständerna
att vilja gifva Konungen någon anvisning. Om Ständerna
anslå de medel, som Konungen ansett erforderliga, så lärer
Han utan tvifvel välja personer, som är o villige och skicklige
till uppdraget, oell för öfrigt tillse att organisationen
göres med den största besparing. I: detta hänseende tillstyrker
jag att man blifver vid Utskts förslag. Kommer så frågan
om beloppet af den summa, sorn borde beviljas. PresteSt.
har derå gjort en afprutning, sorn jag icke kan tillstyrka.
Det anslag Konungen begärt är visserligen icke öfverdrifvet.
Om Ständerne nedsätta detsamma, så skall förknappning
en ofelbart göra anslagen till de särskildta arbetena
mindre fruktbärande än de eljest skulle blifvit, samt
vålla menigheterna dröjsmål och olägenheter, sorn uttrötta
dem, hvarigenom nitet afsvalnar just hos dem, hvilkas biträde
man måste påräkna för det helas framgång. Ehuru
jag således tillstyrker att den begärda summan må oförminskad
utgå, kan jag dock icke annat än instämma med
Hr Nordensköld ronde oriktigheten att till denna exlrastatsregfering
taga bidrag från arne ordin, hufvudtitlar.
Uti ett föregrde plenum hafva redan flere af R. o. Adrs
ledamöter anmärkt denna sammanblandning. Jag mäste erinra
härom, och att hon är så mycket oriktigare här, som
de i fråga var. titiarne redan äro af Ständerna bestämde samt
af Konungen emottagne och fastställde. Att, när Konungen
gjorde sin nåd. propos. om denna styrelse, meningen aldrig
varit det några medel dertill skulle gå ifrån den 4 eller q;
hufvudtitelii, synes, till yttermera visso, af ordalagen i Konungens
propos. N:o 8t (sid. 8) der det heter: ''hvaremot
ofvanberörde från 4 hufvudtiteln utgångna arfvode till chefen
för Storamirals-embetets 3 afdelning, 1000 r:dr, likasom
ock det aflöningsansfag af 2Öo r:dr, som hittills utgått till
corn i teen för norra väganläggningarna, då denna comité
blefve i följd af den nya organisationen indragen, lomme
att för andra behof besparas.” — Min vördsamma anhållan
ar således, att, då vi komma till propos., Hr Frih. o. Landtm,
först täcktes afskilja frågan om anslagen ifrån 4 ocb 9 liofvudlillarna
såsom redan disponerade, i händelse nemi. att
Hr Frih. o. Landtm, skulle finna med sin ed förenligt att göra
propos. på en sak, hvaröfver voteringen kunde leda till upphäfvande
af ett redan af R. St. fattadt beslut. Sedan den
Den 22 M a r s f. tu.
221
saken vare afgjord, (Inge man bestämma beloppet af den summa.
sorn R. o. Ad. till förevar, ändamål beviljar. J.ng har
visserligen mera att i detta hänseende tillägga; mea sora löredi
ngningen, efter hvad jag tyckt mig finna, icke gall längre
än. till sid. 6 i betänk. N:o 435, så torde jag få tillfälle
alt vidare yttra mig tuir de öfriga punkterna förekomma.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Sedan jag tog mig
friheten begära ordet, för att yttra några ord, bar Frill.
Sprengtporten fullständigt upplyst frii .båtlandet med det
misstag, som någre talare trott alt StatsUlsk. begått i afseende
på sammanblandningen af denna fråga med 4 och 9
hufvudtitlarn». Jag får således förena mig med Frih.
Sprengtporten och för egen del tillägga, att jag betviflar
alt det vill skicka sig val att numera vidröra några titlar,
sorn tillböra den ordin, statsreglerjn. Den bar fått sina förnatt
lärer, den gäller både till princip oell siffra derefter.
Jag tror icke alt vi, på siitt PresleSt. gjort, kunna göra några
tillsatser och föreskrifva burn den 4 bnfvudtiteln skall
till större eller mindre belopp fyllas, ty det är en fråga,
som särskildt torde böra begrundas. I afseende å behofvet
af ifrågavar. styrelsevet k, bar jag icke heller något att tillägga,
sedan jag bort Hr von Hartmansdorff utreda förhållandet,
och StalsUtskis betänk, innehåller dessutom så goda
skäl, att de böra galla bättre än de motsatta, som någon bär
framställt, beträffande summans belopp, så vore det kanske
lämpligt att deruti göra förhöjning; men det är troligt
att numera ej så kan ske, och jag kan vid sådant förhållande
ej annat än beklaga att PresteSt. t. o. m. derå afpruta!
5i6 r:dr 32 sk. Om denna afprutning, äfvensom frågan om
hänvisningar på 4 bnfvudtiteln uteblifvit, och Utskts betänk,
i stället bifallits, så bade, åtminstone under loppet af dessa
4 åren, ett så stort tillskott varit lemoadt, att, såvida icke i
hast alltför många uudersökningar på en gång skolat verkställas,
bristen ej kunnat blifva mer än 5oo ä 6bo r:dr årligen.
Det är motbjudande för mig, att, då frågor behandlas med
det eftersinnande och det allvar, som bär skett, man skalf
komma till det resultat , att, emedan ett Stånd bestämt
8ooo r:dr, vi måste besluta detsamma, på det alt a Stånd
måtte vara likslämmiga, ty jag vill handla efter princip, och
en princip ligger verkligen i StatsUtskts tillstyrkande. Jag
får derföre förklara, att jag helst önskat att PresleSt. bifallit
Utsk:s förslag med S5i6 r:dr, som Konungen begärt,
utom de ia5o r:dr, sorn skulle utgå af den 4 och 9 hufvudtiteln,
ty ovillkorligen måste nu en brist af 5i6 ridr 32
sk. uppstå. Jag vili emedlertid icke envisas emot hvad
PresteSt. bifallit, utan förenar mig derom alt Booo r:dr
måtte beviljas, emedan det vore skada om denna summa
för ändamålet ginge förlorad, derföre alt man ville förhöja
den med 5i6 i:dr 32 sk.
322
D c 11 aa M a r s t', ut.
Hr Printzensköld, Carl: Det äger visserligen sin
riktighet, på sålt Frill. Sprengtporten nämnt, alt något misstag
icke blifvit af SlatsUlsk. begånget i omföl malandet att
de i2Öo r:dr, som utgått ifrån 4 och 9 hufviullitlarna, användts
till den fordna styrelsen öfver vatlencommunicationer;
men genom den af Hr von Hartmansdorff gjorda upplysning
af K. M:s nåd. propos. är likväl ådagalagdt, alt Konungen
icke tagit dessa i a5o rtdr i beräkning vid äskandet
af det anslag, sorn nämnde propos. innehåller, utan
i stället förklarat, att de i 2Öq rulr, som tillförene utgått af
4 och q liufvudtitlarna, skulle, genom det nya anslagets beviljande,
komma att till andra ändamål besparas. Således
liar StatsDtsk. begålt en oriktighet deruti, att Utsk. förklarat,
att desse i2Öo r:dr, ehuru uppförde på 4 och 9 hufvudtitlama,
likväl skulle ifrån desamma förryckas och användas
till fyllnad ide 85i6 r:dr 32 sk., sorn skulle ställas lill
K. M;s nåd. disposition. PresteSt. liar likväl, med inskränkning
i denna summa, förklarat att de 125o r:dr skulle qvarstå
på de titlar, till hvilka de hörde; men jag tror att ordalagen
ej äro nog (villiga i PresteSlis beslut, emedan de ej
innebära huruvida Ståndet bifallit Utsk:s tillstyrkande att
dessa medel skola utgå till det ändamål, hvartill de hittills
varit använda, eller om Ståndet afslagil detsamma.
Således blir det nödvändigt att R. o. Ad. går mera
ty .Iligt och categoriskt tillväga för att vinna det ändamål,'att
hvarje hnfvudtitel må bibehållas vid hvad till densamma
blifvit be v i I jael t. Jag skulle tillstyrka, att R. o. Ad. täcktes
göra ett tillägg i PresteStts beslut, bestående deruti, alt
medlen skola qvarstå på den titel, dil de höra, och användas
till det ändamål, hvartill titeln är anvisad, eller också
att R. o. Ad. afslår StatsTJtskts betänk., hvaraf följden blifver
att just det stadgande blir gällande, som tillägget eljest
skulle innehålla.
H. Ex., Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag röstar eniot
all förening af det föreslagna embetsverket med någon
militärisk inrättning. Civila arbetena hafva alldeles icke något
sammanhang med de militäriska. Det handlas nu om
en civil Ingeniör-corps för icke militäriska arbeten, ,och
denna corps, likasom de arbeten, hvilka blifva föremål för
dess verksamhet, höra uppenbarligen under inrikes departementet.
Jag skall aldrig deltaga i beslut, sorn gå ut på att,
i anseende till transitoriska förhållanden, vidtaga permanenta
organisationer; så har likväl skett åtskilliga gånger hos
oss, stundom i högst vigtiga organisationer, och detta tror
jag vara ganska skadligt. Hvad summan beträffar, så tror
jag att den uppgifna siffran 8516 r:dr 32 sk. just genom
sin udda beskaffenhet förtjena!' mycket förtroende; ty när
Regeringen icke tagit till 8000 r:dr och icke heller gooo
v.dr ulan 85i6 r.dr 32 sk., så tyckes det utvisa, att det lie
-
D c n » Mari f. m.
höfliga är på det aldra nogasle uträknad t. Det är bekant,
att medelst några riksdalers afprutning kan skadligaste misshushållning
begås, ty sålunda vållas ofta alt ändamålet förfelas,
och då är hela anslaget bortkastadt. Det är icke jag
sorn hittat på detta; Kellgren i verlden talte om att någorlunda
bli gift med den man friar till, och någorlunda råka
den man söker. Så går det när man vill saken, men anslår
otillräckliga medel — helst således skulle jag rösta för85i6
r:dr, men när nu, oaktadt allt det glädjande vi trott oss veta
om vårt statsverks yppiga tillstånd, del likväl befinnes, att
en besparing af 5)6 r:dr 32 sk. är för detsamma så väsendtlig,
vill jag icke medverka till en financiel våda. Jag
instämmer med PresteSt., på det att något mätte blifva utaf,
och röstar för anslåendet af 8000 rtdr.
Frih. Sprengtporten: Jag får i anledn. af Hr Printzensköld*
aomärkn. endast upplysa, att K. M:s propos. om
inrättningen af ett embetsverk för vatleneommunicationer
och likartade byggnadsföretag icke kom Ständerna tillhanda
förrän sedan riksdagen långt framskridit och ordin, statsreglerrti
redan var beslutad, hvilket hindrade StatsUtsk. att
i sammanhang med denna statsreglering vt Ira något i afseende
å ifrågavar. inrättning. Jag betvifla!' huruvida Slnnderne
kunna göra ett sådant förklarande, att ett anslag, sorn
förut, enl. ordin, statsreglertn, funnits uppfördt på stat, nu
väl skulle utgå till det dermed afsé.ibia ändamålet, men att
under extra-statsregler:n skulle ett särskildt anslag beviljas,
för att ersätta den eller de titlar, hvarifrån anslaget utgår.
StatsUtsk. förmodade icke annat, än att Konungen begärt
för aflöningen åt ett nytt embetsverk och för undersökningars
anställande en summa af 17,000 r-.dr; men som i den
af Ständerna beslutade ordin, statsreglerin, hvaruti Konungen
icke äskat någon ändring, en tillgång härtill redan befanns
af i'25o r:dr, så har Konungen ansett att dessa medel
kunde disponeras till andra ändamål; likväl och som Ständerne
beslutat den ordin. statsregler:n, så fann StatsUtsk.
sig icke böra tillstyrka någon förändring i detta afseende eller
alt något behof vore för handen att bevilja hela
summan. Detta är den enkla tankeledning , som StatsUtsk.
följt.
Hr af Ekenstam: Då jag tror mig finna, alt jag ej
underslödes i antagandet af det tillägg, jag föreslagit, så vill
jag visserligen icke förlänga discussionen, utan afstår ifrån
allt yrkande i afseende derå.
Beträffande summan har H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm
fästat sig vid dess belopp af 85i6 r.dr 32 sk. såsom bevis
pä huru nogräknad man varit, då man ej begärt en ruud
summa, ulan just 85i6, och att della siffertal vore ett bevis
på alt den vore afsedd för vissa ändamål: jag har der
emot
fattat saken så, att Konungen äskat 9766 r:dr 32 sk.
22$
Den 22 Mars f. m.
såsom deri bestämda suni man, oell det är den jag anbåller
alt R. o. Ad. ville anslå till det belopp, sorn Utsk. gjort, ty
Ulsk. bar verkligen tillstyrkt densamma, då ia5o r:dr skulle
tagas ifrån de ofta åberopade atile hufvudtitlarna, samt 85i6
rtdr derutöfver.
Om man nu endast fäster sig vid det anslag, som PiesteSt.
bifallit, eller 8000 rtdr, och icke nämner att dessa
12.10 r:dr skola dertill läggas, så blefve ju anslaget för den
ifrågavar. anstalten -otilliacls.ligt ocb visserligen icke detsamma,
som Konungen begärt. Jag förenar mig alltså med Hr
Printzensköld om nödvändigbeten af ett förtydligande, så alt
det må bestämmas, huruvida någon summa kominer att läggas
till de af PresteSt. beslutade 8000 rtdr, ty bär står:
”111 ö f v e r.”
Jag anhåller att R. o. Åd. må lemna jdeu summa, som
Regeringen begärt.
Hr Nordensköld: Jag bar kommit till den öfverlygelsen,
uti StatsUtsk. i detta fall verkligen begått eli misstag,
men tillika ett ganska förlåtligt misstag; ty ibland den
mängd af mål, som StatsUtsk. har att handlägga, är ingenting
lättare och ursägl ligare än al t missförstå en skrifvelse.
Hr von Hartmansdorff uppläste Konungens propus, och deraf
förnams klarligen, alt Konungen afsell att 4 hufvudtiteln
skulle få behålla sina nino rtdr lill andra ändamål, sorn
med denna titel bade gemenskap, helst 4 hufvudtiteln icke
hade att göra med organisationen af ett embetsverk af den
ari, som det ifrågavar., och lika litet den 9 hufvudtiteln.
Orsaken hvarföre Konungen icke äskat 8516 rtdr 32 sk. lita
11 9766 rtdr 32 sk. ar den, att \ hufvudtiteln skulle få
behålla sina rooo rtdr, och 9 hufvudtiteln sina i5o rtdr, då
återstoden blir 8516 rtdr 32 sk.
I öfrigt lier jag blott alt få förena mig med Hr voti
Hartmansdorff i lians begäran om proposition.
Gr. Frölich, David: Jag får tillkännagifva, att jag
gerna skulle se alt Konungen fått sig beviljad liela den summa,
Han ansett behöflig-, och orsaken dertill är den, att som
den gamla organisationen, hvilken med sjöcomtnunicationer
haft befallning, varit ofullkomlig och i allmänhet åt klena
händer anförtrodd, så vill jag ej att något skäl skall mot
St a 11 der na kunna anföras, att de i för liten ^grad anslagit
hvad sorn varit erforderligt, och att man ej på dem må kunna
skjuta skulden, ifall den nya inrättningen vore behäftad
med enahanda fel, som den gamla. Frågan är likväl den,
om det later sig göra att anslaget må blifva så stort sorn
Konungen begärt.
Hade PresteSt, icke redan fattat sitt beslut, så hade
jag velat förena mig med Hr von Hartmansdorff, men 1111 deremot
tror jag icke att det leder till ändamålet att afvika från
Pi-e
-
Don 11 Mars f. ra.
213
PresteStts beslut. Det må vara sannt, att man ej nu kan
taga i anspråk de medel, som äro beviljade på de ordin,
hufvudlitlarna, ehuru det å andra sidan förekommer som om
det icke skulle vara något hinder, mera nu än vid andra
tillfällen, att på så sätt och i detta speciella afseende begagna
dessa medel, hvilka tydligen finnas afsalte för andra
icke specificerade behof och icke behöfva qvarstå utan allt
användande på tillärna; men då jag väl vet alt grundlagen i
det fallet lägger hinder i vägen, så ser jag likväl en möjlighet
för Konungen, ifall så anses nödigt, att på de särskildt
anvisade medlen i och för undersökningar jemka den saken,
om så behöfves. I öfrigt, och det största skäl, som föranleder
mig att förblifva vid PresteStJs beslut, ur alt den nya
styrelsen svårligen kan komma alt genast fungera, som StatsTJtsk.
synes hafva föreställt sig, då man afsett föremål, ‘om
kvilka man haft föga annan upplysning, än den som blifvit
lemnad af f. d. Storamirals-embetets 3:dje afdelning* Hrr
functionärer, och med min kännedom om dessa functionärer,
måste jag betvifla grundligheten och ordentligheten af deras
undersökningar och uppgifter. Jag anser således, att
dea nya styrelsen lill en början kommer att befatta sig med
alt ånyo granska de förslag, som den gamla Styrelsen aflemnat;
de tåla, min själ! vid en sådan granskning. Under
sådan förutsättning, och då man besinnar alt det är något
för mycket hegardt, att den nya styrelsen skall använda medel
på grund af förslag uppställda af en annan styrelse och
underkasta sig de förebråelser, som skola uppkomma om den
så gjorde, så tror jag att anslagssumman för den nya styrelsen
möjligen kan vara tillräcklig, helst jag icke tror att
den kommer att så vidsträckt tagas i anspråk, som om frågan
vore att genast anställa nya arbeten. Jag instämmer
således med deuij som yrkat antagande af PresteSlts
beslut.
Ilr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att det blifvit begärdt,
att de 2tne frågor, som i det nu föredragna förslaget förekomma,
måtte åtskiljas. Den ena frågan vore anslaget till
styrelsen för allmänna arbeten, den andra huruvida några af
de på andra titlar uppförda medel skulle användas för detta
föremål. Hr Landtm, finge nu framställa propos. i afseende
på det ena förslaget, eller att åt styrelsen för allmänna
arbeten mätte anslås en summa af 85i6 r:dr 32 sk.;
i öfrigt vore yrkad!, dels att anslaget skulle bestämmas till
8000 r:dr, dels till 9766 r:dr 32 sk.
Hr von Hartmansdorff: Jag vågar underställa Hr
22 H. 29
Den 3a Mars f. nj.
Frih. o. Landtm, om ej den första propos:n kunde blifva
den, huruvida R. o. Ad., utan att bestiitnma hvarifrån medlen
skola tagas, måtte bevilja för det ifrågavar. embelsverket
9766 r:dr 32 sk-, på sätt Konungen äskat och Stats*
Utsk. tillstyrkt.
Hi- Le frön, Jo b. Pehr: Jag instämmer alldeles med
den föreg-.de talaren, men jag tror att lian begått ett misstag,
då lian sagt: ”på sätt Konungen åskat och StatsUlsk. tillstyrkt.
” Han menade förmodligen endast summan, som är
lika enl. Konungens propos. oell StatsUtsk.s förslag. Vi få
nu ej inblanda sättet, utan endast taga summan.
Hr von Hartmansdorff: Hr Lefre'ns anrnärkn. är
riktig; jag hade ej bort yttra mig om annat än summan.
Hr von Hohenhausen: Den första propos. torde, på
sätt Hr Frih. o. Landtm, nämnt, blifva på hvad Utsk. föreslagit,
och den andra, emedan begäran derom först gjordes,
på instämmande i PresteShs beslut; hvarefter det af Hr von
Hartmansdorff begärda tillägg torde i 3:dje rummet förekomma.
Hr von Hartmansdorff: Utskis förslag i afseende på
summan uppgår till 9766 r:dr 32 sk.; och som detta är
Utsk:s förslag, torde Hr von Hohenhausen finna, att det är
på denna summa, som propos. först bör göras. Om hon
sedan skall anskaffas, så. alt 85i6 ridt- 32 sk. utgå på den
extra-statsregler:n och i2Öo på dea ordin., är en sak, som
sedermera må afgöras.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, på sätt Hr Landtm,
förut framställt, R. o. Ad. behagade linna, det här vore fråga
om 3 olika summor för den af K. M. äskade styrelse för
allmänna arbeten. Den ena innefattades i StatsTJtskis förslag,
innehållande att Utsk. anser sig böra tillstyrka att till
aflöning för den nya styrelsen för allmänna arbeten, med
derunder lydande districtchefer, intill nästa riksdag hevi jas
ett anslag af 85i6 r:dr 32 sk.> eller för 4 år 34,066 r:dr
32 sk. utöfver de i2Öo r:dr, hvilka, på sätt K. M:s nåd,
propos. upplyser, blifva alt tillgå dels på 4 hufvudtileln, dels
genom indragning af de till comite'en för de norra väganläggningarna
på 9 hufvudtiteln anslagna 2Öo rsdr; men
då likväl denna sista af Hr Landtm, upplästa del af StnIs—
Utsk:s tillstyrkande vore bestämdt skiljd från den öfriga delen,
och man begärt frågornas skiljande, torde R. o. Ad.
finna att första proposm icke kunde innefatta annat än Utskis
förslag om ett anslag af 8516 r:dr 32 sk. Blefve den icke
bifallen, förekomme frågan om instämmande i bestämmandet
af 8000 r:dr, såsom PresleSt. beslutat, eller 0111 anslagets
bestämmande till 9766 ndr 32 sk., såsom några ledamöter
yrkat.
Den 22 Mars f. m.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.; Hvad sorn här i
min tanke forst hör utrönas, är, luiru stor summa, som
R, o. Ad. vill bevilja, och sedermera huru den beviljade
summan skall utså. Skulle vi gå så tillväga, sorn Hr Frih.
o. Landtm, föreslagit, så skulle det kunna hända, att om
StalsUtskis förslag ang:de de 85i6 r:dr bifölls, men sedan
frågan om de 1200 blef afslagen, icke derför att nya embetsverket
ej skulle vara i behof af sistnämnda summa, men
derför att den skulle komma alt utgå på ett sätt som R.
o. Ad, icke gillade, så kunde det hända, säger jag, att summan
Liefve nedsatt, oaktadt man verkligen önskade att bevilja
den -amma i sin helhet. Af denna orsak ber jag att få instämma
med Hr von Hartmansdorff.
Gr. Frölich: För min del kan jag ej instämma med
Frih. Tersmeden i detta fall, ulan får i stället förena mig
med hvad Hr Frih. o. Landtm, föreslagit. Jag kan ej undgå
(inna, att om det hörer till ordningen att först alltid
framställa propos. på Utskts förslag, så bör man också tillse
hvad ett CJuk. tillstyrker, och då, hvad förevar, punkt
angår, befinnes det, att Utsk. icke tillstyrkt mer än 85i6
r:dr 32 sk. nytt anslag, emedan det öfriga är gammalt, sorn
förut utgått. För att således följa ordningen, måste propos
först framställas på Utsk:s förslag i sin helhet, och 0111 det
ej anlages, mäste man låta sig nöja att taga saken, som den
kan ske, nemi. lika med PresteSt,
Hr von Hartmansdorff: I händelse den propos.
skulle göras, sorn Hr Frih. o. Landtm, förklarade sig sinnad
att framställa, vill jag blott hafva varnat dem af Husets
ledamöter, som lika med mig ranse att hela summan
9766 r:dr 32 sk. bör gifvas, alt ej till propos. svara ja. De
böra tvertom svara nej, för att sedermera kunna komma till
den summa, som behöfves.
Frih. Sprengtporten: Jag anhåller alt få förena
mig med Frih. Tersmeden deruti att summans belopp först
måste bestämmas och att, när R. o. Ad. väl afgjort den frågan,
fördelningen, huru anslaget skall utgå, må blifva föremål
för särskild propos.
Hr Frih, o Landtm, yttrade, i anledn. af den fråga,
som uppstått angide den propos,, hvilken först borde framställas,
att antingen mäste propos. å Utskss förslag i sin helhet
framställas, eller måste den fördelas i 2!ne delar. Fördelades
den, mäste i alla fall den siffra, som StatsUtsk. bestämt
för anslaget, utgöra föremålet för propos., och den
andra siffran lomme derefter att utgöra föremål för en annan
propos.; Hr Landtm, ansåg sig likväl först böra hemställa,
om R. o. Ad. ansåg alt propos, borde delas i 2 delar
vid lie-lutets fattande.
Ropades starka nej, blandade med ja.
338
Den 32 Mars f. m.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, del han trott sig
finna att nej öfverröstat ja.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag i sin helhet.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att nej
öfverröstat ja.
Hr Landtm, yttrade, att det förslag, som dernäst blifvit
framstäldt, vore, att R. o. Ad. måtte instämma uti PresteSt-.
s i ämnet fattade beslut, oell lät Hr Landtm, nu först
uppläsa detsamma.
Sedan detta skett, yttrade Hr Landtm., alt det blifvit
anmärkt hurusom detta PresteSt:s beslut icke vore uppfattadt
i så tydliga uttryck, att, ifall det blefve R. o. Ad:s beslut,
man med säkerhet kunde veta meningen af detsamma.
Hr Landtm, hemställde alltså, om R. o. Ad. ansåg att frågan
om instämmande i PresteStts beslut borde delas i 2tne
särskilda framställningar.
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad., på
sätt flere ledamöter af Ståndet yrkat, behagade instämma
i det af PresteSt. i denna fråga fattade beslut.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, yttrade, att, då denna propos. blifvit med
både ja och nej besvarad, R. o. Ad. torde finna att Hr
Landtm, borde framställa propos. till bifall å K. M:s förslag
i denna del.
Gr. Frölich: Jag hemställer, huruvida ej Hr Frih. o.
Landtm, skulle läckas gifva sin uppfattning af svaret på den
framställda propos:n tillkänna, ehuru ropen visserligen varit
både jakande och nekande.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det han i sådant fall
som nu icke kunde tillåta sig något omdöme om hvilken
mening, som varit den öfvervägande, men R. o. Ad. behagade
finna, att ett omdöme derom blefve lättare om någon annan
propos. äfven framställdes oell man deraf finner R. o.
Ad:s majoritets mening, men visserligen kunde äfven den
först framställda propostn ånyo göras, för att utröna om
svaren derå blefve bestämdare än första gången.
Hr von Hohenhausen: Jag vet ej hvad som hindrar
att propos. framställes på det tillägg, sorn blifvit föreslaget,
äfven om man antager PresteSlts beslut, och önskade
jag att förnyad propos. måtte framställas om instämmande i
nämnda PresteSt:s beslut.
Hr Frih. o. Landtm, fästade, i anledn. af Hr von
Den 11 Mars f. m.
229
Hohenhausen.? yttrande, uppmärksamheten deruppå, alt om
It. o. Ad. hifölle samma förslag som PresleSt., så ansåg han
icke att något tillägg i summan sedan kunde äga rum, enär
en summa, som blifvit bestämd, icke kunde på detta sätt
ökas, utan måste det, om det skall kunna äga rum, ske i
följd af inbjudning från något annat Stånd; men sedan frågan
här varit under öfverläggning och beslut derom blifvit
faltadt, kunde summan icke i sådant fall hvarken ökas eliel-
minskas. För öfrigt, i afseende på ordningen för propositionernas
framställande, kunde Hr Landtm, icke annat
lin finna det vara temmeligen klart, alt alla som vilja bifalla
den ena propostn, om den icke framställes först, kunna
svara nej och således få fram sin mening, vare sig alt den
framställes först eller sist; ordningen, i hvilken propos:na
framställas, torde Lt. o. Ad. finna icke kunna i denna fråga
någonting inverka på del beslut, Ståndet kunde komma
att fatta.
Gr. Frölich: Jag önskar alt Hr Frih. o. Landtm, icke
måtte komma att anse som ett klander hvad jag går att
säga i anleda, af hvad som skett eller som kommer att ske,
utan endast som ett uttryck af min enskilda tanke och den
erfarenhet jag under föregtde riksdagar vunnit. Alt det i
alla full lärer blifva för Hr Frih. o. Landtm, omöjligt att
bestämdt säga, genom svaren på gjorda propostr, hvilket rop
som varit majoritetens eller minoritetens, äfven om propos.
göres 2, 3, 4 eller huru många gånger sorn helst, det är
temmeligen säkert; detta torde utvisa alt det rälta är, dä
propos. blifvit framställd en gång samt med ja och nej besvarad,
att Hr Landtm,, utan vidare upprepande af samma
propos., gifver sin uppfattning af svaret tillkänna. Det är
alldeles likgiltigt huru Hr Landtm, förklarar sig hafva
Uppfattat det afgifna svaret, antingen ja eller nej varit öfvervägande;
ty den sidan, som ej är ense om Hr Landtnäs
uppfattning, har sig öppet att begära votering. Nu är propos.
gjord af Hr Frih. o. Landtm.: jag vill icke inlåta mig
att upplaga till besvarande och således ingå i förnyad disen
ssion om hvilken följden skulle blifva, i händelse propos:n
blifvit bifallen eller icke bifallen, emedan jag anser diseussionen
slutad för alla andra åtminstone än Hr Frih. o.
Landtm. , men jag får endast anhålla att få veta Hr
Landlm:s opinion om antingen ja eller nej var öfvervägande
i det svar, som R. o. Ad. afgifvit, då jag ämnar, ifall min
mening ej är den gällande, begära votering, hvilket likaledes
står dem öppet, som äro af annan tanke.
Jag tror ej det låter sig göra att förena våra åsigter
eller att kunna utröna majoriteten genom ett idkeligt
förnyande af propostr eller genom ett öfvergflende ifrån den
ena propos. till den andra, ty då skall det ej linnas någon
gräns hvarken för propostr eller rop.
D c n aa Mars f. ra.
Gr. von Platen: Då grundlagen utstakar på hvatt
sfi 11 propos;r skola framställas, eller med ledning af de ämnen
som under discussionen blifvit framställda, kan jag ej
med den sista talaren finna, att icke någon gräns skulle gifvas
för proposrr, och jag tror att Hr Frih. o. Landtm, yttrat
all en sadan gräns finnes äfven i delta fall. Just med
hänseende lill den omständigheten, att propos:r skola framställas
i den ordning, hvartill discussionen gifver anledn., ber
jag fa fästa uppmärksamheten derpå, att här voro åtskillig©
talare, som syntes fallne för att ingå på PresteStis beslut,
undantagandes hvad anginge tillägget i slutmeningen, d. v,
s. man ville bifalla de 8000 r:dr, men tyckte att beslutet
var alfattadt i mindre passande ordalag. Detta har vållat,
att när Hr Frih. o. Landtm, bade framställt proposm, blef
det svårt att uppfatta hvad Ståndets tanke i det fallet vare,
ty mingen, som velat gifva sitt Lii fal f till PresteSt:s beshit i
afseende på summan, ville ej instämma i PresteStis slutmening,
och tror jag derföre, att om denna mening ginge ut,
skulle ett bestämdt bifall sedan följa på proposCn, om den
ånyo framställes.
Hr Lefren: Då Hr Frih. o. Landtm, förklarat sig vilja
ånyo framställa propos. rör:de PresteSCs beslut, så tycker
jag att Gr. Frölich kunde dermed vara nöjd, emedan
det icke är förenligt med liberala tänkesätt att vilja tvinga
Hr Landtm, att uttrycka en opinion, dä Hr Landtm, sagt
sig icke hafva kunnat fatta någon sådan anglde R. o. Adis
svar på Hr Landtm:s framställning. Jag hemställer till Gr,
Frölichs kända liberalism, huruvida det ej vore illiberal! att
vilja neka Hr Landtm, att hafva sin opinion för sig i en fråga,
som honom tillhör.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad., på
sätt under discussionen blifvit yrkadt, behagade bifalla ett
anslag till styrelsen för allmänna arbeten af Booo r:dr på 4
år, eller tillsammans 82,000 ridr.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna alt nej
öfverrösta! ja.
Gr. Frölich: Då Hr Frih. o. Landtm, redan yttrat
sig öfver R. o. Ad:s svar, innan jag fick ordet, så får jag reservera
mig så väl mot den framställda proposm som det
beslut, hvilket kan anses vara fattadt. Proposm framställdes
med de ordalagen; ”på sätt under discussionen blifvit vrkadt.
1' Discussionen har varit så brokig, alt det just lyster
mig att se huru den skall framstå i prut. under formen af
beslut.
Frih. Kan t zou, Joli. Albert, förenade sig med Gr.
Frölich.
Ö c n 11 Mars f. m.
Hr Frill. o. Landtm, yttrade, att nn förekomme lill
pVopos., huruvida R. o. Ad., i öfverensstämmelse med K.
Riis nåd. propos., behagade bifalla en summa af 9766 r.dr
3a sli.; inell då under discilssionen icke blifvit omlaladt för
luiru många år denna summa skulle anslås, borde R. o. Åd.
finna alt detta, för fullständigheleos skull, borde bestämmas.
Utsk. bade föreslagit 4 år, och ville Hr Landtm, hemställa,
om icke samma tid borde antagas.
Hr Von Hartmansdorff* Jag anser visserligen delta
Vara ett anslag af beskaffenhet att hafva bort bestämmas
för 5 år; ty då arbeten aro beräknade för 4 år, mäste man
förutsätta att de möjligen kunna räcka längre. Då är det
äfven klart, alt styrelsen behöfves för tini' än 4 år. Del är
ock gifvet att räkenskaperna för r844 års arbeten icke kunna
afslutas förrän 1845, och-att således anslag äfven i det
hänseendet behöfvas. Men för att i denna hufvudfråga icke
inblanda en bifråga, som förut blifvit alslagen, vill jag
ej begära propos. derpå, ulan endast förklara luiru jag ser
saken, öfvertygad att när nästa Ständer sammankomma, kunna
de ej underlåta att genast bevilja anslag för det löpande
året, såvida de vilja se frukterna mogna af de anslag, som
ledan lemnats.
Gr. Frölich: Jag får blott säga, att det Förundrar mig
alt här nu göres propos. om tiden huru länge anslaget skalf
utgå, såsom vöre derom ingenting sagdt, då Utsk. likväl tydligen
och klart tillstyrkt: ”att intill nästa riksdag mätte beviljas”
eif.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg,
alt i den propos., sorn nu komme att framställas, en tid
af fyra år borde intagas.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
bifalla den af K. M. äskade summan af 9766 r:dr 32
sk. för 4 år.
Hr von Hartmansdorff begärde att ordet årligen
måtte tilläggas.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla den af K. M. äskade summan af 9766 r:dr
32 sk. årligen för 4 år.
Hr Ribbing: Jag hemställer, om ej det vore bättre
alt följa samma formulär, som StatsUtsk., och säga, intill
nästa riksdag, eller för 4 år.
Hr Lagerhjelm: Jag anser det icke vara nödvändigt
att vi göra det sista tillägget. PresteSt, liar antagit för
4 år;1’ det är angeläget att anslaget må räcka de fyra åren,
och då ser jag ej hvad man skall göra med de der orden
23'2
Den 22 Mars f. m.
”till nästa riksdag;” hvarföre jag önskar att den af den sista
talaren yrkade bestämmelse icke mätte bifallas.
[Jr Lefra'»: Ur Frih. o. Landtm, läcktes nyss framställa
propo-. om ej R. o. Ad. ville instämma deruti, alt 4
år skulle blifva terminus, hvartill jag tyckte mig finna, att
R. o. Ad. svarade ja, hvadan beslut derom lärer vara fattadt,
och någon öfverläggning vidare icke kunna äga runi;
anhållandes jag att summan nu måtte komma före.
Sedan [Jr Frih. o. L a n d t in. anbefallt Undert. R i d d.-  Secret. att skriftligen uppsätta den propos., som nu skulle
komma att framställas, blef den uppläst, så lydande :
Bifaller R. o. Ad. att till aflöning för den nya styrelsen
för allmänna arbeten, med derunder lydande dist rict—
chefer, beviljas ett anslag af 9766 r:dr 32 sk. årligen att
utgå i 4 år.
Da nu ingen anmärkn. gjordes vid denna propos , framställde
Hr Frill. o. Landtm, den lill R. o. Ad:s antagande.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna, att
nej öfverröstat ja, begärde
Ur von Hartmansdorff votering.
Gr. von Platen: Sedan votering är begärd, anhåller
jag, alt den af Hr Frih. o. Landtm, förut framställda propos:n,
men öfver hvars besvarande Hr Landtm, icke gifvit
sin tanke tillkänna, nemi. instämmande i PrcsteStts beslut,
måtte blifva conlra-proposln.
[Jr Ribbing: Jag anhåller att hvad jag föreslog må
blifva contra-proposition.
[Jr Frih. o. Landtm, yttrade, att tvänne contraproposu-
kommit i fråga; han ville nu framställa propos. å
den, som först blifvit yrkad, hemställande Hr Landtm, alltså,
om R. o. Ad. behagade till conlra-propos. antaga samma
beslut, som PresteSt, i ämnet fattat.
Ropades starka ja, blandade med nej.
[Jr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
öfverröstat nej.
I anledn. häraf uppsattes, upplästes till justering och
godkändes följande voleris-proposition:
Den som bifaller, alt till aflöning för den nva styrelsen
för allmänna arbeten, med derunder lydande districtchefer,
J»eviIjas ett anslag af 9766 r:dr 32 sk. årligen, att utgå i 4
år, voterar
ia;
den
Den Mars f. m.
233
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, instämmer R. o. Ad. i PresteSt:s beslut, att för
styrelsen för allmänna arbeten bevilja ett anslag intill nästa
riksdag af 8000 r:dr för äret, eller för 4 år 3?.,000 r:dr,
dock ulan att i samina stimma ingå de 1 i5o r:dr, hvilka
blifvit föreslagna alt dels från riksstatens 4 lin fv lid ti le I (1000
r:dr,) dels från 9 hufvudtiteln (i5o ndr) för detta ändamål
användas; kommande dessa r2Öo ridt' sålunda alt på sagde
hufvudtitlar fortfarande qvarstå.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 4g.
Nej — 46.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum korn me
att fortsättas på e. m. kl. 6.
Hr von Hartmansdorff: Jag får fråga, huruvida, ge
nom det beslut R. o. Ad. nu fattat, det anses afgjordt, att
de ia5o ndr, hvilka blifva att tillgå, dels på 4 hufvudtiteln
och dels genom indragning af de lill comileen för de norra
väganläggningarna anslagna 2Öo r:dr, äro inbegripna uti ifra—
gavar. 97Ö6 r:dr 32 sk.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då hvarken under
discussionen, af dem som yrkat samma anslag, som K. M. i
Dess framställda nåd. propos. ansett nödigt, eller af den
propos., som nu af R. o. Ad:s pluralitet blifvit antagen, någon
fråga uppstått angrde de i2Öo r:dr, som StatsUlsk. under
andra förhållanden föreslagit kunna till det ifrågavar.
behofvet användas, kunde Hr Landtm, icke inse det R. o.
Ad. på något sätt funnit behofvet af dessa i2Öo r:dr för
ändamålet, utan ansåg således den fråga, som StatsUtsk. i
detta afseende framställt, hafva förfallit.
Gr. Frölich: Jag instämmer äfven uti den åsigt, sorn
Hr Frih. o. Landtm, nu tillkännagifva; men jag måste protestera
mot den form Hr von Hartmansdorff söker gifva
denna sak, så väl som mot Hr Frih. o. Landtm:* på Hr
von Hartmansdorff] fråga ämnade svar. Om det varit Hr
von Hartmansdorff* mening att föranleda discussion öfver
den nya åsigt, hvarmed han framkommit, så hade han derpå
bort begära Hr Frih. o. Landtnäs propos., och icke utaf
Ilr Landtm, begära förklaring öfver det af R. o. Ad. genom
votering fattade beslut, emedan det icke är Landtm., utan
Ståndet, som skall meddela en sådan förklaring. Jag upprepar,
att jag i sjelfva saken är af samma tanke, som Hr
Frih. o. Landtm., men jag hoppas, att formen hädanefter
icke måtte blifva den, ätt den förklaring Hr Frih. o. Landtm.,
22 H. 3o j
234
Den 22 Mars f. ra.
på en ledamots förfrågan, kan afgifva om livad som genom
en votering må finnas vara besluladt, skall anses såsom Ståndets
beslut.
Ulskts yttrande an g: de väckt fråga om en taxas
bestämmande för de biträden, sorn enskilde
kunna påkalla af ingeniörer, anställde vid den
nya styrelsen för allmänna arbeten.
Hr von Hartmansdorff: En sådan framställning
till K. i\l., som bär ifrågasattes, nemi. alt en taxa måtte utfärdas
för de personer, soto användas af enskilda i afseende
på byggnadsföretags utförande, anser j.ig böra äga rum.
En hvar, som haft med dylika ärenden att skaffa, lärer äfven
hafva förnummit, huru svårt det är att bestamma afgiften
för de personer, som till dylika undersökningar begagnas,
då ingen allmän föreskrift derom finnes. Menigheterne,
sorn bekosta dessa företag, önska att få dem verkställda
för så liten kostnad, sorn möjligt. A andra sidan önska
de, som få dylika uppdrag, all hafva sitt besvär och sin
resekostnad väl betalta. Landshöfdingen saknar bestämda
grunder för sitt tillgörande och kan icke sammankalla menigheterna
för att höra dem deröfver, utan måste vanligtvis
på egel bevåg uppgöra öfvei enskommelsen. Till undvikande
af dessa obehag och äfven för att undanrödja svårigheten
för Konungens Bef:h:de, underställer jag Ståndet, om det
icke skulle vilja besluta en und. anhållan hos K. M., att en
taxa för dylika förrättningar måtte varda utfärdad.
Gr. Frölich: Jag anser visserligen de motiv, solliden
siste värde talaren anfort, vara ganska vackra och i sig sjelfva
riktiga, och skulle icke motsätta mig haus förslag, om
jag icke trodde, att ett sådant beslut, sorn han önskar åstadkomma,
skulle motverka ändamålet. Vid de undersökningar,
hvarom jag haft tillfälle inhemta kunskap, har jag funnit
föi hållandet vara sådant, att ingen på förhand uppgjord
taxa möjligtvis kunde vara lämplig för att derefter lemna
en billig ersättning. Jag skulle tro, att då fråga är om ett
större företag, bör det vara menigheten eller dess landshöfding
inom orten, sorn skall försöka att med vedel börande
uppgöra om ersättningen för resan till localen, så väl sorn
om arfvode! för sjelfva undersökningen. Om, på sätt Hr
von Hartmansdorff föreslagit, en taxa skulle bestämmas, efter
hvilken ersättningen borde utgå, så vore det nödvändigt
att arfvodet upptoges så tillräckligt, att icke den embetsman,
sorn erhölle uppdrag att förrätta dylik undersökning, mätte
anse sig ej erhålla mot besväret svarande ersättning ; men
då blefve taxan så hög, som vi veta att den varit för landtmätare,
äfven för sådana förrättningar, dervid endast några
helt enkla uträkningar ifrågakomma. Jag kan således icke
inse på hvilka billiga grunder en sådan taxa skulle kunna
Den 22 Mars f. ra.
a35
uppgöras, för att icke i vissa fall vara för lag oell i andra
föi- liög. Deiemot låter del sig ganska väl gora, alt uti
hvarje särskildt fall åstadkomma godvillig öfverenskommelse.
På dessa skäl måste jag afstyrka R. o. Ad. alt förena sig
uti IIr von Hartmansdorffs förslag.
Ur von Hartmansdorff: Gr. Frölich har trott, att
uppgörandet af dylik godvillig öfverenskommelse icke skulle
vara svårt. Om Grefven någonsin hade haft den pligten att
uppgöra dem, så torde han hafva blifvit öfvertygad om
motsatsen. Grefven säger, att om en taxa skall upprättas,
så hör den vara tillräcklig. Det följer af sig sjelft. Denna
tillräcklighet har han antydt böra beräknas på salt som sker
för landtmätare. Men jag betviflar att en landtmälaretaxa
skulle kunna vara lämplig för dessa förhållanden. Den taxa,
som kiär lomme i fråga, vore förmodligen ett bestämmande
af daglractumente och resekoslnadsersättning, — m.
e. o. ett slags resereglemente ; ty den person, som begagnas till
sådana förrättningar, har naturligtvis andra personer under
sig, hvilka äfven måste betalas. De dagsverken, som användas,
ingå deremot under en annan kostnadsberäkning.
Jag ar visserligen för min del befriad från dylika omsorger;
men jag har haft dem tillräckligt, för alt önska alt andre
måtte slippa dem. Om tillstädesvar. landshöfdingar likväl
finna saken vara så likgilllig, att ingen af dem anser henrie
förtjena någon omvårdnad, så skall jag icke besvära R. o.
Ad. med någon vidare framställning i ämnet, utan låta hvar
och en hädanefter slå sitt kast, det bästa han kan, såsom
jag redan fått göra.
Hr von Rosen, Georg: Lika litet, som Hr von Hartmansdorff,
är jag likgilllig för denna sak. Jag skulle önska
att en sådan taxa, som den värde talaren ansett behöflig,
kunde uppgöras; men jag erkänner, att jag åtminstone icke
i detta ögonblick kan gifva någon norm för en sådan. Ur
von Hartmansdorff har trott, att ersättningen kunde bestämmas
uti ett visst dagtraclamente. Det later sig visserligen
göra, ehuru dock flere skrupler dervid uppstå. Så l. ex.
skulle man behöfva i taxan bestämma, huru mycket arbete
på dagen borde kunna medhinnas, emedan i annat fall taxan
kunde eluderas och arbetet blifva dyrköptare, än om
det förrättades efter öfverenskommet arfvode. För öfrigt
bör man ihågkomma, alt förberedande och efterföljande åtgärder,
som erfordra mer och mindre sysselsättning, äro förenade
med dylika undersökningar, och att det 'är svårt att
eontrollera huru många dagars sysselsättning, dessa åtgärder
medtaga, i händelse godlgörelsen derför skulle beräknas
dagvis. Jag befarar derföre, att det blefve ganska svårt alt
uppgöra en sådan taxa; och innan jag uppgör en sådan, måste
jag hafva redogjort för mig sjelf, huru den möjligen skall
kunna uppgöras; efter hvilka grunder ersättningen skall be
-
u36
D c n 2i Mars f. m.
stämmas för ritningar, uträkningar och annat kammarnrbete.
Jag har för min del ingenting emot att ersättningen beräknas
efter taxa, men af skäl, som jag nämnt, tinner jag mig
icke kunna uppgöra grunderna för densamma, och d^t är
således icke af likgiltighet, som jag icke blandat mig i denna
saken.
Hr von Hohenhausen: Hufvudsakligen förekommen
af Hr von Hosén, får jag blott tillägga, att då vi ännu icke
äga en sådan personal af ingeniörer, att den när sorn Helst
kan vara tillgänglig, så anser jag det vara för tidigt att nu
inga till K. M. med und. anhållan om en taxas utfärdande
i förevar, hänseende. Dess upprättande skall alltid komma
alt möta stora svårigheter.
Gr. Frölich: Jag finner, att det var nära nog öfverflödigt
af mig alt ytterligare begära ordet; men jag gjorde
det i den förmodan, att de värde talare, hvilka sednast yttrat
sig, skulle hafva understödt Hr von Hartmansdorffs förslag.
Efter jag har ordet, får jag fästa uppmärksamheten
derå, att Hr von Hartmansdorff betydligen modifierat sin
första framställning, då han uti det sednare yttrandet förklarat
sig vilja hafva ett resereglemente istället för en taxa,
som han uti det förra yttrandet tillstyrkte Ståndet att hos
I\. M. i underd. begära. Om man antager Hr von Hartmansdorffs
sednare förslag, så, och då det är gifvet, att de
skickligare personerne inom corpsen skulle tillgodonjuta högre
rese- och traclamentsersättning efter reglementet, än de
som voro mindre skicklige, skulle det kunna handa, att menigheterna
utaf den höga resekostnaden luto afskräcka sig
från anlitande af de skickligare personerna, samt vände sig
till dem, som erhöllo mindre rese- och tractamentsersältning,
men af hvilka undersökningarne blefvo sämre verkställde.
Ehuru jag lika så litet som Hr von Hartmansdorff kan
hafva någon enskild afsigt förenad med mitt yttrande, anser
jag mig dock, med den kännedom jag äger om dylika undersökningar,
och det sätt hvarpå man hittills lämpligast bestämt
reseersättningen, så viii som arfvodet, böra uttrycka
och vidhålla den önskan, alt det mätte vara menigheterna
öppet lemnadt , all antingen genom landshöfdingen eller
sjelfve öfverenskomma med dem, som bäst förstode att verkställa
undersökningen, omiese- och Iractamentskoslnaden till
localen för all taga den i ögonsigte, och derefter, i förhållande
till undersökningens beskaffenhet, öfverenskomma om
hela aifvodet för ett sådant företag; jag får således afstycka
antagande af Hr von Hartmansdorffs förslag.
Hr Ribbing, Arvid: Jag finner för min ringa del det
vara af stor vigt, alt något visst vore bestämdt, hvarefter
ersällningen skulle beräknas för personers biträde vid dylika
företag; men jag tror äfven, att då man låter erfaren
-
Dc n aa Ma rs f. m.
lieten tala, så s"ka11 man finna, alt de personer, som hittills
verkställt dylika undersökningar, såsom t, ex. en Stephens,
en Johnsson m. fh, låtit betala sig på det sätt, att de, jemte
godtgörelse för sjelfva resan, beräknat visst för dagen,
som, om jag icke misstager mig, vanligtvis utgjort 3 r:dr.
När man sålunda sett, att man för en ringa afgift kunnat
få dyrbara råd i vigtiga företag, så har man med mera
dristighet och säkerhet vågat på att dem begära. Då nu
fråga är att lemna dessa personer betydliga löneunderstöd
från Statens sida, så vet jag icke hvarföre man ej skall vid
samma tillfälle begagna den rättighet Staten mätte äga, att
för ett visst måttligt pi is få den nytta af dem, som man
påräknar. De herrar landshöfdingen, hvilka yttrat sig i ämnet,
hafva fallat Hr von Hartmansdoffs yttrande så, som vore
hans mening, att de skulle uppgöra taxan. Det var icke
meningen. Jag tror att hans mening var, att förhållandet
skulle blifva hädanefter, som hittills, med dem, som tillhandagå
med biträde i fråga om aftappning af någon mark o.
s. v. Jag får således, för min del fullkomligen öfvertygad
om nyttan och gagneligheten af Hr von Hartmansdorffs förslag,
tillstyrka att detsamma mätte antagas; ty om det öfverlemnas
åt K. M. att bestämma afgifterna och sättet huru
de skola beräknas och utgå, så blir det troligen det
mest lämpliga, och vi behöfva icke bekymra oss med att
uppgöra något förslag lill dessa bestämmelser.
Gr. Posse, Fredr. Salomon! Jag skulle fullkomligen
instämma med Hr von Hartmansdorff i frågan om nyttan
af företaget, om jag kunde redogöra för mig sjelf, huru
normen för en sådan taxa skall vinnas. Att utsätta ett
visst dagtractamente är alltför obestämdt. Jag har icke fattat
Hr von Hartmansdorffs mening så, som skulle det åläggas
Inndshöfdingarne att uppgöra taxan. För min del tror
jag, att de, som behöfva vettenskapsmännens biträde för ifråga
v a r. undersökningar, sjelfve äro i tillfälle att bedomina
hvad arfvodet skäligen bör utgöra, och lättast kunna om
beloppet med vedel bör. träffa öfverenskommelse. Jag tillstyrker
derföre, att godtgörelsen för dylikt biträde må få
bero på enskildt godvillig Öfverenskommelse.
Hr Edenhjelm, Gillis: Som mili föresats är, att så
litet som möjligt yttra mig i saker, om hvilka jag icke äger
desto fullständigare kännedom, och jag icke tänkt på Hr
von HarlmansdorlFs ifråga var. förslag, så vågar jag hvarken
till- eller afstyrka detsamma, och det så mycket mindre, som
jag vid många tillfällen haft skäl att vara missnöjd med
Jandlmäterilaxan, och fruktar för alt jag kunde få skäl att
blifva missnöjd med en taxa, som jag sjelf hade tillstyrkt.
Frih. Sprengtporten: liwan R. St. på ordinarie stat
uppföra anslaget för det ifrågavar. elnbetsverket, hvarförinnan
iuriUtandet af en sådan styrelse kan anses såsom pro
-
238
Den 23 Mars f. m.
visionel, och då dess framtida organisation lian komma att
bero på den erfarenhet, som kan inhemtas intill nästa riksdag,
då K. M. blir i tillfälle att aflåta förnyad propos. i ämnet, skulle
jag tro, att R, St. icke äga anleda, att hos K. M. särskildt framställa
en underd. önskan, att någon taxa måtte bestämmas,
hvarefter de embetsman skola godtgöras, hvilka af allmänheten
anlitas. Skulle K. M. finna en sådan åtgärd nödig
provisionel! intilldess embetsverket kan erhålla sin l ätta form,
så lärer K. M. icke underlåta att vidtaga de åtgärder, som
kunna leda lill ändamålet. I anledn. af hvad man yttrat,
rör:de resereglemente för dessa embetsman, får jag äran upplysa,
alt StalsUtsk. icke kunnat länka sig annat, än alt samma
resereglemente, som gäller för andra embetsman, äfven
skulle tillämpas på dessa personer. Jag kan således, hvarken
i ena eller andra omständigheten, biträda Hr von Hartmansdorffs
förslag.
Hr von Hohenhausen: Jag förenar mig helt och
hållet uti hvad Frih. Sprengtporten nu anfört. Jag anser
nemi. icke nödigt att en taxa bestämmes för personer, uppförde
på en provisionel stat. De arbeten, lill hvilka R. St.
nu gå att lemna anslag, torde tillfyllest komma att kräfva
desse personers uppmärksamhet, så att det vore för mycket
hegardt att fordra tiel denna på extra-stat varande personal
skulle vara tillgänglig för hela landet. R. St. hafva
beslutat en särskild läroanstalt vid Marieberg, för att der
bilda privata ingeniörer, som man äger i andra länder. Ännu
torde det äfven vara för tidigt att länka på den taxa,
efter hvilken de höra komma alt lemna biträde. Frågan
är således annu uti ganska outredt skick. På Gottland hafva
2;ne gånger ingeniörer blifvit förordnade, hvilkas underhåll
af landets medel blifvit bekostadt. Vid hegge dessa
tillfällen har det lyckats mig alt med dessa personer träffa
öfverenskommelse om ersättningen för arbetet, ehuru jag
icke halt någon taxa att gå efter. Af de skäl, som jag och
andre talare före mig anföit, anser jag det vara för tidigt
all om taxans utfärdande göra någon und. anhållan.
Hr von Hartmansdorff: Någre afde värda ledamöter,
som yttrat sig, hafva bestridt sakens riktighet i sig sjelft.
Andre hafva hänfört sig blott till tiden för taxans utfärdande.
Hvad sjelfva saken beträffar, så anser jag landsliöfdingens
åtgärd lämpligen höra inskränka sig dertill, att hos
Styrelsen begära det biträde, som för något tillfälle kan behöfvas,
så att betalningen derför må vara bestämd, landshöfdingen
förutan. En värd talare har sagt, att han icke
förstod, huru en sådan taxa skulle uppgöras, och att menigheterne
icke heller förstode det. Men han kom icke till
den förmodade slutsatsen, att någon annan, som begrepe det,
skulle bestämma betalningen. F stället korn han till den
slutsatsen, alt som ingen af de förenämnde i länet förstode
Den 22 Mars f. m.
a3g
salen, så sluille ingen taxa bestämmas. Jag är af motsatt
mening, oell tror, att om man, elen tiden då Storamiralsembetets
3:dje afdelning verkställde i fråga var. förrättningar,
hade ägt en taxa derför, så bade det varit ganska väl. Då
berörde myndighet hittills ombesörjt dylika förrättningar,
och då behofvet deraf fortfar, så måtte hennes efterträdare
lika litet som andra embetsverk kunnat anses provisionella,—
hvarföre den i detta hänseende gjorda anmärkntn torde förfalla.
Betalningen blir för hvarje tillfälle oundgänglig, och
då är någon regel för beloppet äfven behöflig. Jag har anfört
detta, för att visa befogenheten af min framställning,
och är öfvertygad att sakens eget kraf skall leda till det
mål jag åsyftar, då vederbör, hunnit tillräckligen erfara olägenheterna
af att sakna en sådan taxa.
Uppå derefter framställd propos. blef Utskrs yttrande
af R. o. Ad. godkändt.
U t sk : s yttrande ang: de anslag till rese- och
undersökn ingskost n ader sa rn t expenser vid den
nya styrelsen för allmänna arbeten.
Gr Frölich: Icke för det jag tror, att min framställning
kan verka i detta Stånd, eller i denna fråga kan hafva
någon påföljd, men emedan jag, vid behandlingen af detta
ämne, utgått från hvad jag ansett vara principenligt, tillstyrker
jag R. o. Ad. att öka förevar, summa aldraminst
till 10,000 r:dr. Efter min förmodan vore det vigtigaste
föremålet, hvarmed den nya styrelsen, under första året,
borde sysselsätta sig, alt icke blott verkställa ny undersökning
rör:de de gamla, utan äfven undersöka sådana nya föi
etag, hvartill stiftelsen af den nya styrelsen kunde föranleda;
och då anser jag hvad Utsk. i denna punkt föresla
git
vara något för knappt. Om någon annan ledamot omfattar
och understödjer denna idee, skall jag söka utveckla
motiverna för den; men intill dess får jag blott i korthet
tillkännagifva, att allmänheten utan tvifvel skulle vara mycket
belåten med en sådan förnyad undersökning, såvida
jag får förutsätta, att de försiggångne undersökningarne äro
lika osäkra, som de, om hvilka jag haft tillfälle att personligen
inhemta kännedom.
Hr Lagerhjelm: Jag instämmer med den sista värda
talaren uti anhållan om anslagets förhöjning till 10,000 rd:r,
och får till de skäl lian anfört endast lägga, alt de norra
orterne erfordra en förbättrad anläggning af vägarna, som
icke kan företagas ulan föregående undersökningar, hvartill
det af StatsUtsk. tillstyrkta anslaget blir otillräckligt, såsom
egentligen beräknndt för andra undersökuingsförrättningar.
Frih. Sprengtporten: Ehuru jag visserligen är af
den tanke, alt något hinder icke bör möta för R. St., att
D e ii 22 M a r s f 111.
för allmänna ändamål bevilja högre anslag än K. M. begärt*
skulle jag dock tro, att R. Sf., innan en sådan utväg vidtagits,
böra för sig sjelfve, på säkra grunder, hafva stadgat
sin öfvertygelse derom, ait det anslag, sorn K. M. begärt,
blir för ändamålet otillräckligt. I detta fall måste jag bekänna,
att jag icke, för mig åtminstone, kunnat göra det
tillräckligen klart, alt icke 6,663 r:dr, som K. M. begärt
för att fortsätta undersö'kningarna rör:de communicationsnnstalterna
i Riket, blifva tillräckliga. Jag tror det så mycket
snarare, sorn jag vet alt undersökningarna rörtde de
vigtiga communicalioner, som gå ut på alt förbinda Siljan
med Mälaren samt Wenern med Hjelmaren, komma att
verkställas på enskildla bolags bekostnad. På dessa skäl tillstyrker
jag bifall till Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få instämma
med Gr. Frölich. Summan är alldeles för liten, om
någonting dermed skall kunna uträttas. För en sådan undersökning
i Calmar län behöfdes på ett ställe, för en sommar,
något öfver 2,000 r:dr. För en annan undersökning,
hvilken redan är gjord, men i anseende till den långa tid ,
sorn förflutit, sedan hon verkställdes, måste göras om, behöfdes
i,5oo r:dr. Således för ett enda län 3,5oo r:dr eller
hälften af det anslag, sorn är i fråga. Om då undersökningarne
skulle sträcka sig öfver Riket i allmänhet, så blefve
anslagssumman alltför otillräcklig.
Hr af Ekenstam: Jag skall äfven anhålla att få instämma
med Gr. Frölich. Frih. Sprengtporten har yrkat
vidhållande af hvad K. M. begärt eller Utsk. föreslagit, af
den anfedn., att K. M. väl förutsett hvartill anslaget skulle
användas och hvad som dertill kunde behöfvas; men sedan
K. M. afgaf sin nåd. propos., har inträffat den omständighet,
som K. M. icke kunnat förutse vid proposms angifvande,
nemi. alt StatsUtsk. tillstyrkt ett anslag af i5o,ooo r:dr till
omläggning af allmänna landsvägarna. Dessa undersökningar,
nemi. huru landsvägarne skola kunna omläggas, blifva
ganska vidlyftiga och sträcka sig utöfver det behof, sorn
K. M. har afselt. Af delta skäl anser jag mig icke kunna
vidblifva Utsk:s tillstyrkande, utan instämmer i Gr. Frölichs
förslag.
Gr. Posse: Jag anhåller få instämma med dem, som
talat för förhöjt!t anslag i delta ämne. De skäl, som verka
på mig i detta hänseende, äro af Hr af Ekenstam utvecklade;
och då jag har för maxim alt icke omsäga hvad
andre talare redan yttrat, får jag blott, under åberopande
af de utaf honom anförda skäl, anhålla om bifall till Gr.
Frölichs förslag.
Frih. Sprengtporten: Mitt syftemål är blott, att vi
icke
Den 13 Mars f. m.
icke måtte använda så mycket penningar på undersökningar,
hvar canaler skola anläggas, att vi sedan icke hafva något
öfver, hvarmed canalerne kunna byggas; ty om vi hafva
de aldra vackraste ritningar öfver canalanläggningar under
glas och ram, så blir dock landets fördel deraf ringa,
oin dessa canaler, i brist af medel, icke kunna åstadkommas.
En summa af nära4,ooo r:dr för undersökningar blott inom
ett enda län synes mig vara alltför betydlig. Kostnaden är icke
så stor, som man i allmänhet föreställer sig, synnerligast der
undersökningen verkslälles utaf aflönte personer, och man
derjemte tager i betraktande, att det både är billigt och äfven
öfverensstämmande med hvad som hittills ägt rum, att de
orter, som vinna närmaste fördelen af dessa nya communicationer,
i någon mån måste bidraga till desammas åstadkommande;
Åtminstone har det varit förhållandet i flera
delar af Riket, och jag har sjelf nyligen haft tillfälle alt
lemna bidrag till undersökning af en canal i Södermanland,
för hvilken undersökningskostnaden uppgår till 14 a i5oo
r:dr. Jag skulle således tro, att den uppgifna kostnaden för
undersökningarne i Calmar län är öfverdrifven, synnerligast
som jag kan meddela den upplysning, att kostnaden för undersökning
af hela Svea canal blott utgjorde 6000 r:dr.
Jag befarar att R. o. Ad. på det hela mera motverkar än
gagnar syftemålet, genom att sträcka anslagssumman alltför
högt.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Jag erkänner, alt
jag med mycken förundran hört, att ökadt anslag begäres
i en fråga, der StatsUtsk. med mycken beredvillighet och
eftertänksamhet frångått sitt förra utlåt, och tillstyrkt hvad
K. M. begärt; men jag kan likväl icke annat än finna, att
då frågan om förbättrade väganläggningar blifvit med så
mycken välvilja omfattad, att man dertill beviljat ett anslag
af i5o,ooo r:dr, hvilket förhållande K. M. icke kunnat
förutse, det af Utsk. tillstyrkta anslag till bestridande af undersökningskostnader,
vid det sålunda, genom R. St:s frikostighet
i afseende på väganläggningarna, förändrade förhållande,
möjligen kan blifva otillräckligt. Likväl får jag
anhålla, att upplysning måtte blifva meddelad, om och på
hvad sätt de öfriga Stånden afgjort denna fråga, i händelse
prot.utdr. derom är ankommet.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att PresteSt. bifallit
Utsk:s förslag i denna del, och att BorgareSt. uppskjutit
pröfningen af frågan.
Hr Lagerheim: Då man således för detta nyttiga
ändamål kan hoppas ett ökadt anslag, så skall jag icke sätta
mig deremot, ulan instämmer med Gr. Frölich och de
öfriga välda ledamöter, som talat för tillökningen.
11 H. 3i
Den aa Mars f. tn.
Ilr Aminoff, Joli. Fredr.: Jag är fullkomligen öfverlygad
derom, att, då K. M. till II. St. afgaf sin nåd.
propos. om anslag af 6,666 r:dr 32 sk. till ifrågavar. ändamål,
K. M. uppgjort sin calcul på goda och säkra grunder.
Vi böla ihågkomma att här är fråga om anslag för 4 år,
med nyssnämnde summa för hvarje år, utgörande tillsammans
för den beräknade tiden 26,666 r:dr 32 sk. b:co, eller
4o,ooo r:dr r:gs. Jag skulle önska att vi ägde så många
skickliga ingeniörer, att vi på en gång kunde använda hela
denna summa; men då förhållandet icke lärer vara sådaöt ,
och det likväl är nödigt, alt dessa undersökningar verkställas
af skickliga personer och med noggrannhet, så följer
deraf, att icke så många undersökningar kunna ske hvarje
år, att icke det tillstyrkta årliga anslaget dertill blir tillräckligt.
Ehuru detta ändamål visserligen är vigtig t, böra
vi likväl hushålla med våra tillgångar, så att vi äga något öfver
för andra lika angelägna, om icke ännu vigtigare föremål.
Af dessa skäl, och pä grund af hvad Utsk. anfört i
anledn. af anmärkn:na vid ålerremissen, tillstyrker jag bifall
till det af Utsk., i öfverensstämmelse med K. M:s uti
Dess nåd. propos. uttryckta begäran, föreslagna anslagsbelopp,
såsom i min tanke till en början fullkomligen tillräckligt.
Dessutom får jag erinra, att då StatsUtsk. naturligtvis,
vid stalsregler;ns uppgörande, lämpat de särskildta
anslagsbeloppen efter de påräknande tillgångarna, så böra vi
deruti göra så litet som möjligt afbrott, för att icke för
mycket rubba den marsch, som StatsUtsk. följt.
Gr. Frölich: Det vore väl besynnerligt om, på sätt
den siste värde ledamoten yttrat, det skulle vara ett brott,
att önska tillägg i hvad StatsUtsk. föreslagit; men om orsaken
till en sådan tanke härleder sig derifrån, alt tillökningen
blifvit föreslagen af en person, som vanligtvis söker
nedsätta anslagen, så lemnar jag det derhän; men jag handlar
i den öfvertygelsen, att jag icke begår något brött genom
hvad jag yrkat. Jag anser mig dock skyldig att något
närmare redogöra för grunderna till min framställning, hvilka
icke äro precist desamma, som af flera ledamöter blifvit
anförda. Jag har föreställt mig, alt då en sådan ny styrelse,
i enlighet med K. M:s derom i nåder framställda
önskan, blifvit af R. St. tillstyrkt, så skulle det förhålla sig
ungefär så, alt åtskillige i landsorterna, som få höra talas om
denna nya styrelse, samt att allmänna medel äro anslagna till
undersökningars verkställande af densamma, skulle vara angelägne
att få vissa localer undersökte. Jag kan icke föreställa
mig, att desse komma alt adressera sig till chefen för
styrelsen, med begäran att han skall resa ner och se på localen,
emedan collision otvifvelaktig! skulle inträffa emellan för många
ansökningar, hvilka icke af chefen eller hans underordnade
kunna bifallas; utan jag förutsätter, alt de personer, om öuska
sådana undersökningar, måste adressera sig lill K.M. med und.
Den aa Mars f. ra.
343
anhållan, atl K. M. täcktes anbefalla styrelsen att i sinom ti>1
förrätta undersökningen. Till så beskaffade resekostnaders
bestridande måste en något så när rund summa finnas tillgänglig.
Denna resekostnad skall således utgå till en del
af detta anslag; men en annan del af anslaget skall användas
till undersökningar rör:de allmänna företag. Orsaken
hvarföre Frih. Sprengtporten är af olika tanke med mig i
afseende på de företag, som med allmänna medel skola utföras,
är helt simpelt den, att han, såsom ordförande i utgiftsafdeloingen
i SlatsUtsk., har byggt sin tro på de gamla
undersökningarna, som varit gjorda af den förra styrelsen.
Jag deremot, såsom jag redan tillkännagifvit, hyser
föga eller intet förtroende lill större delen af de redan verkställda
undersökningarna, och kan således icke lika med Hr
Frih:n tillstyrka anslag till fullbordande af företag, grundade
på de verkställda undersökningarna, utan anser nya
undersökningar böra föregå verkställigheten af dessa arbetsförelag,
dervid jag tror mig bättre vårda fäderneslandets intresse,
än om jag tillstyrkte anslag till utförande af dylika
allmänt nyttiga arbeten, grundade på ganska ofullständiga
och felaktiga undersökningar. Att domina efter hvad jag
sjelf haft tillfälle att kunna observera, hafva, i många fall,
undersökningarne mera berott på vederbörts önskningar, än
på orlernes anhållan derom, och äger jag deruti anledn. till
dylika små jobs, som jag förut omtalat, och sora, derest man
för mycket vidhåller sin mening, jag torde blifva tvungen
att något närmare påpeka. Det är således, emedan jag anser
det vida fördelaktigare att genom nya undersökningar få
utredt, huruvida anslag lill vissa förelag kunna med fördel
användas, än att använda summor till förelag, om hvilkas fördel
man saknar utredning och kännedom, som jag yrkat förhöjning
uti förevar, anslag, men deremot kommer, emot hvad
Frih. Sprengtporten och StatsUtsk. tillstyrkt, att, så vidt
jag förmår, strida för afslag å de större summor, som ära
tillstyrkta till direct begagnande, d. v. s. till sjelfva verkställandet
af företagen, innan någon vet om resultaten kunna
blifva så fördelaktiga, som de synts SlatsUtsk:s utgiftsafdelning.
Hr Ribbing, Bengt: Dåäfvenjagaf delta StatsUtskts
betänk, finner, alt i och för de föreslagna företagen nya undersökningar
verkligen äro af nöden, vill jag icke sträcka
bushålningen för långt, då fråga är att verkställa sådana mera
planmessigt, än de hittills blifvit förrättade. Jag tror
således, att, då man kommit öfverens om att inrätta en styrelse
i och för verkställandet af dessa undersökningar, och
man således intill nästa riksdag kan få hoppas ett fullständigare
och grundligare förslag för angelägna och nyttiga
allmänna arbeten, man äfven bör ställa så till, att icke medel
fattas för denna styrelse att med kraft fortgå intill den
a44 Den 22 Mars f. ra.
lommande riksdagen. Jag anser mig dock ej i ständ alt
härtill föreslå någon viss summa, men vill hellre göra mig
skyldig till det felet att härtill hafva anslagit för mycket,
an för litet. Gr. Frölich har förekommit mig uti hvad han
yttrat om dessa ofullständiga undersökningar, och jag instämmer
fullkomligen uti hans derom yttrade åsigter, äfvensom
uti anhållan, att anslagssumman måste förhöjas till minst
10,000 r:dr, om icke ännu högre.
Hr Aminoff: Om jag icke yttrat mig oriktigt, har
Gr. Frölich missförstått mina ord; jag hade ingalunda för
afsigt alt tala om brott eller förbrytelse, som skulle ådagaläggas
genom att föreslå förhöjning af hvad StatsUtsk. föreslagit;
utan jag nyttjade ordet afbrott i den mening,
att jag trodde det man icke borde afbryta den marsch, sorn
StatsUtsk. följt för att icke lemna någon lucka uti det anslag
man beviljade, som med tillgångarna icke kunde fyllas.
Efter hvad Grefven sednast yttrat, finner jag visserligen att
de undersökningar, som blifvit verkställda, icke äro fuIlständiga
och tillfyllestgörande; men det bevisar att vi ännu icke
måtte hafva tillräckligt antal dertill skicklige embetsmän,
och intilldess denna brist blifvit afhulpen, torde den i
StatsUtsk. tillstyrkta anslagssumman vara tillräcklig, hvarföre
jag för mindel anhåller om bifall till StatsUtsk:s utlåt,
i denna del.
Frih. Sprengtporten: Jag vill hemställa till Gr.
Frölich, huruvida den anmärkn., som han har ansett sig
böra framställa mot StatsUtsk., att i sitt förslag hafva fästat
för mycken tillit till den numera upplösta Storamiralsembetets
3:dje afdelning, huruvida icke denna förebråelse,
säger jag, grundar sig på oriktig uppfattning af StatsUtsk:s
förslag; ty Utsk. har visserligen icke tillstyrkt att något enda
anslag skulle utgå annorlunda, än efter en ny pröfning
hos Regeringen innan Regeringen beviljade anslag till de föremål,
för hvilka R. St. anvisat medel. För öfrigt skulle
jag dock tro, att om också denna styrelse icke varit ändamålsenligt
organiserad, kommer, vid bedömmande af de arbeten,
som till verkställighet underställas K. M:s pröfning,
utlåtande att inhemtas af samina ingeniörer, som hittills deröfver
yttrat sig, och att följaktligen lar någon väsendtlig
förändring i omdömet icke vara att påräkna, i följd af den
nya styrelsens organisation. Dessutom får jag upplysa, att
StatsUtsk., tili hvad på Utsk. ankommit, äfven sökt göra
sig underrättad om tankarna i ämnet hos den person, som
af K. M. blifvit utsedd att förvalta dessa angelägenheter,
och att Utsk. har confererat med chefen för närvar, styrelse
röride alla dessa arbeten.
Frih. Roye, Fredr.: Äfven jag anhåller att få yttra
mig i denna sak, dervid jag dock endast anser mig böra
tillkännagifva, att jag instämmer uti den åsigt, som utaf >
D e u aa Mars f. m.
a45
Frill. Sprengtporten blifvit försvarad, och att jag således
icke kan förena mig uti Gr. Frölichs anhållan, att den af
K. M. begärda och af StatsUtsk. tillstyrkta anslagssumma
för ifrågavar. ändamål skulle ökas till det af Hr Grefven
föreslagna belopp. Till de skäl, som för denna åsigt blifvit
anförda, anhåller jag få tillägga, att då denna sak blifvit
understödd från en sida, som aldrig kan få nog , så finner
jag deruti en anledn. alt motsätta mig den praxis, att
besluta ett större anslag, än K. M. begärt, och skäligen kan
anses behöfligt.
Hr von Rosen: När man fixerar en summa, bör man
redogöra för sig sjelf, på hvilka grunder den bör fixeras.
Jag vill visserligen medgifva, att ett anslag af 10,000 r:dr,
så väl som af 6,666 r:dr, endast grundar sig på ett hugskott;
ty vi kunna icke veta, om dessa 10,000 r:dr blifva
för ändamålet tillräckliga; men hvad vi veta, är det, alt
10,000 är mer än 6,000, och att man följaktligen kan verka
mera med det förra än det sednare beloppet. Jag skulle
tro, att när man omfattar denna fråga i sin helhet, det vill
säga allmänna arbeten, så bör man äfven afse, att omständigheter
kunna göra, att dessa arbeten kunna vara nyttiga,
dels i och för sig sjelfva betraktade, och dels med hänseende
till de arbetskrafter, som derpå behöfva användas. Så
har åtminstone jag fattat ide'en om allmänna arbeten; och
således lägger jag mycken vigt derpå, att dessa arbetsföretag
äro förberedda, d. v. s. undersökta; men jag är öfvertygad,
att så många ansökningar skola inkomma om undersökningars
företagande, att hvarken 6 eller 10,000 r:dr dertill
skola blifva tillräckliga. Att StatsUtsk. bestämt den
summa, som K. M. begärt, finner jag visserligen äga skäl
för sig, men sedan den nåd. proposCn afgafs, har en tanke
alstrats att anslå större summor till sådana arbeten, än man
anade, då den K. propos;n aflemnades, och deruti finner jag
ett vigligt skäl att öka summan, öfvertygad att, om den
riktigt användes, deruti ligger en skatt för framtiden förvarad;
ty då undersökningarne äro verkställde, är Regeringen
i tillfälle alt, i följd af omständigheternas kraf, bestämma
hvilka arbeten, som i första rummet böra verkställas. Jag
förutser, att vi alltid komma i behof att använda sysslolöst
folk. Jag har fattat den ide'e, som jag icke kan frångå,
att det är en hufvudsak, att, i fråga om allmänna arbeten,
beräkna huru derpå arbetskrafter skola användas, som i annat
fall blefvo obegagnade. De undersökningar, som ske i
och för arbetsföretag, till hvilkas utförande tillgångar äro
att påräkna, kunna således aldrig anses hafva skett förgäfves,
och jag drager således icke i betänkande alt med Gr.
Frölich tillstyrka detta anslags förhöjning till 10,000 rtdr.
Uppå derefter framställd propos. bief Utsk:s förslag af
R. o. Ad. bifallet.
i
a46
Den aa Mars f. m.
Likaledes biföll R. o. Ad. Utskrs yttrande om aflöning
tili en lärare vid Mariebergs läroverk i
de kunskapsämnen, som speciell tillhöra ingeniörer
för allmänna arbeten.
Gr. Frölich: Rörande de nu efterföljande punkterna
under mom. litt. a. uti StatsUtskts utlåt. litt. C., anhåller
jag att något vidlyftigare få yttra mig. På de grunder jag
tagit mig friheten vid andra tillfällen framställa, har jag ansett,
att alla de utaf SlatsUtsk. här tillstyrkta anslag, med
undantag af anslagen till upprensningen af Albrechlssund,
till anläggning af en hamn vid Höganäs, och till en chausse'e-anläggning
emellan Westerås och Fahlun, borde af R. o.
Ad. anses så beskaffade, att de icke kunde hänföras under
cathegorien af allmänt nyttiga företag, hvartill skattemedel
skola användas, eller ock förklaras ännu vara till sina föremål
till den grad outredda, att till en kommande tid borde
uppskjutas de hufvudsakliga beslut, som, efter föregångna
nya undersökningar, kunna finnas lämpliga; ty att, på sätt
StatsUtsk. nu gjort, blott för att distribuera medlen, blott
för alt efterkomma det beslut R. St. fattat i afseende på
bancovinsten, på detta sätt plottra bort betydliga summor,
kan jag icke tillstyrka. Det är likväl ^obehagligt att särskildt
genomgå hvarje punkt och liksom tvista med de enskilda,
hvilkas intresse möjligtvis, i en eller annan sak, härvid
kan söka göra sig gällande; och det är obehagligt att
lemna sådana upplysningar öfver vissa canalföretag, som man
icke bör undertrycka då man äger dem, men hvarmed man
kan synas vilja gifva den färg åt motståndet, som om man
ville förhindra någon viss person eller viss Corporation från
hvad den kan anse vara för sig nyttigt. Då jag i detta fall
kan fritaga mig från all sådan hänsyftning, och vet att åtminstone
en framtid mäste erkänna, att jag sökt förfäkta
den allmänna grundsatsen, att R. St. icke böra företaga sig
att här på fyra kamrar debattera lämpligheten af anslag
till dessa locala behof, om hvilka största delen äga ingen,
och i bästa fall, endast en högst ofullständig kunskap, och
då framställningar om dylika anslag, vid kommande riksdagar,
skulle blifva tiofalldigt flera, men tillgångarna till fyllande
af dessa behof kunde vara otillräckliga; så skulle R.
St. ådraga sig förebråelsen att på en gång hafva gjort af
med penningar, som bort besparas, och att hafva begått orällvisa
emot dem, som icke erhållit anslag, då de så lättsinnigt
meddelat anslag åt dem, som kanske minst bort erhålla
sådant. Frih. Sprengtporten har väl redan tillkunnagifvit
uti en föreg:de fråga, att det är på grund icke blott
af StatsUtsk. meddelade ritningar och förslag, ulan äfven i
anledn. af särskildta meddelanden, som han för sin del, såsom
ledamot af samma Utsk., tillstyrkt anslagen. Jag (einnar
i sitt värde de upplysningar, som i dessa fall kunnat er
-
Den aa Mars f. m.
hållas, men som icke kommit RiksSt:n tillhanda. Jag är
fullkomligen öfvertygad att Frih. Sprengtporten icke förordat
något anslag, der han icke finner grundad anledn. alt
göra det; men efter detta medgifvande hoppas jag alt hail
icke upptager det illa af mig, att jag, med speciel kännedom i
ett eller annat fall, der jag tror att Hr Frilen, lika med StatsUtsk:s
öfrige ledamöter, blifvit missledd, kan förmoda händelsen
möjligtvis varit densamma uti andra hänseenden;
men om jag äfven häruti i allmänhet skulle hafva orätt, kan
jag likväl icke frångå, att den större grundsatsen förnämligast
hör hållas för ögonen, att icke använda allmänna medel
till så beskaffade enskildta förelag, som, derest de vore
berättigade till sådana allmänna medel, vid en kommande
riksdag skulle framstå till en sådan mängd, att allmänna
medel nödvändigt måste blifva otillräckliga dertill. Jag har
nu redogjort för min åsigt. Jag har velat undantaga anslaget
till Albrechtssund, äfvensom det till Höganäs hamn, emedan
jag anser denna hamnbyggnad förenad med utsigter
för framliden, hvilka otvifvelaktigt äro af nationel beskaffenhet,
och emedan densamma troligen icke blott skall gifva
stora materiella och merkantila fördelar för Sverige, utan
äfven innefatta ett medel att undertrycka det omoraliska
förhållande, som på den kusten och på alla kuster måste
äga rum, der skeppsbrott är en följd af brist på hamnar.
Jag har äfven undantagit anslaget för chausse'en emellan
Fahlun och Westerås, icke derföre att jag icke anser, att
den på sitt sätt är ett mera enskildt förelag, men derföre att
det är ett nytt försök inom landet, och ett sådant nytt försök,
på hvars lyckande eller misslyckande kan bero huruvida
flera sådana försök böra göras eller icke. Alt till vägarnes
förbättring anslå i5o,ooo r:dr anser jag vara för tidigt,
emedan undersökning bör föregå, sorn dock icke kan
fullständigt medhinnas förr än till kommande riksdag. Då nu
en ny styrelse för undersökningar blifvit lilldanad, så måste
denna styrelse, om den riktigt uppfattar sitt kall, tillse icke
blott att vattencommunicationerne äga ett visst sammanhang
med hvarandra, utan äfven att väganläggningarne bringas i
systeme med vattencommunicationerna ; med ettord, att något
helt, något allmänt nyttigt, något systeme blir inrättadl;
det är omöjligt för den nya styrelsen att nu kunna hafva
afgifvit till StatsUtsk. några upplysande framställningar i
detta fall, emedan den behöfver tid all derpå bereda sig.
När jag vet att den i mångå fall måste afgifva yttranden
öfver föregtde auetoriteters förslag, hvaruti den antingen
icke velat eller icke kunnat visa fel, och att man" derföre
ansett sig hellre böra lemnå till- än afstyrkande, för alt
icke loedera något intresse, så anser jag de erhållna upplysningarna
icke vara af den fullständiga beskaffenhet, att de
kunna eller böra ligga till grund för beviljandet af de anslag,
hvarigenom man kastar sig in på en för framtiden så
248
Den 22 M a r s f. m.
vidt utseende utgiftsbana, som den, att på detta sätt disponera
anslag, hvilkas beviljande kommer att innefatta en orättvisa,
då sådana i framtiden måste, af brist på tillgångar,
vägras dem, som till erhållande deraf kunna finnas lika berättigade.
Jag anhåller derföre, att Hr Frih. o. Landtm,
täcktes till R. o. Ad. framställa den propus., huruvida icke
R. o. Ad., med undantag af de utaf mig omnämnda anslagen,
till upprensning af Albrechtssund, till byggande af
hamn vid Höganäs, och till försök af chaussee-anläggning
emellan Fahlun och Westerås, behagade afslå alla öfriga under
littds a, b och c uti betänkandet litt. C. upptagna anslagsposter.
Hr Rosenblad: Såvida är jag af samma tanke, som
den siste värde ledamoten, att jag, med undantag af de större
företagen, till hvilkas utförande en hel eller åtminstone
en half million kan erfordras, anser de öfriga, eller de smärre
arbetena icke böra, i afseende på företrädet dem emellan,
blifva föremål för pröfning uti en riksförsamling, der
de enskildta intressena så lätt kunna göra sig gällande på det
allmänna intressets bekostnad; men så tillvida är jag af olika
tanke med talaren, att jag, i stället för att öfverlemna
afgöranderätten åt Gr. David Frölich, med all aktning för
Ilr Grefvens sakkännedom och derpå grundade förmåga att
gifva de ändamålsenligaste förslag, anser det vara bättre att
öfverlemna denna beslutande- och afgöranderätt åt landets
Regering, emedan den otvifvelaktig! mäste äga tillgång på
flera upplysningar och vidsträcktare sakkännedom än jag,
med den största gärd af aktning för en enskild ledamots
kännedom derom, kan tillerkänna honom. Om således frågan
varit in statu quo, skulle jag tillstyrkt R. o. Ad. att
blott bestämma de summor, som för ifrågavar. ändamål finge
intill nästa riksdag disponeras, men öfverlemna åt Regeringen
att afgöra till hvilka af sådana, i allmänhet uppgifna,
föremål anslagssummorna företrädesvis borde användas;
men vi befinna oss icke in statu quo, ty två Stånd, och jag
tror t. o. m. att alla 3 de öfriga Stånden, hafva i vissa frågor
lemnat afgörande beslut, och för oss återstår således
blott att särskildt företaga hvarje punkt till pröfning i den
ordning StatsUtsk:s betänk, föranleder, då, i den händelse
pluraliteten inom R. o. Ad. skulle dela Gr. Frölichs tanke,
alla de öfriga punkterna afslås, med undantag af dem,
till hvilka Hr Grefven velat lemna bifall, så att vi då i alla
fall komma till det resultat, som Hr Grefven åsyftat.
Jag får således anhålla, att Hr Frih. o. Landtm, täcktes i
den ordning, som Utsk:s betänk, föranleder, framställa propros.
specielt på hvarje punkt i detta betänkande.
Frih. Sprengtporten: Då jag en gång förut varit i
tillfälle att upptaga och besvara de satser Gr. Frölich framställt,
Den 22 Mars f. m.
ställt, har jag icke föreställt mig, att det mera lian lyckas
mig att öfverbevisa den varda talaren, än det lyckats honom
alt öfverbevisa mig, hvarföre jag äfven vill inskränka
mig till att blott i korthet, i anledn. utaf deu af honom
framställda grundsats, att R. St., i stället för att sjelfve
pröfva beböflighelen utaf hvartdera företaget och dertill använda
medel, borde till K. M:s disposition ställa runda summor,
för att efter K. M:s pröfning till sådana företag användas,
hafva äran anmärka, att canalanläggningar och hamnbyggnader
äro ganska kostsamma förelag, sorn sällan kunna
bringas till verkställighet med de anslagssummor, Regeringen
må hafva alt disponera från riksdag lill riksdag, hvarföre
man i flera sådana fall tänker sig behofvet af dessa
anslags fortsättning utöfver tiden för kommande Ständers
sammanträden. Deraf inses nödvändigheten , att åtminstone
alla större företag utaf Representationen octrnjera* eliel-
godkännas, såvida tillräcklig säkerhet skall vinnas för anslagets
fortsatta beviljande, särdeles då enskilde personer äro
lili förelaget intresserade. Del är egentligen endast i afseende
på formen för dessa anslags beviljande, som Gr. Frölichs
åsigt skiljer sig från min, och denna skilnad består
deruti, att då tillgångarne varit så lillräcklige att intet utaf
de af Hr Grefven afsedda mindre företag blifvit af StatsTJIsk.
tillstyrkt på annat sätt, än att medel till desammas
fullbordande finnas inom de uppgifna tillgångarna, så liar jag
önskat bifall till verkställandet af dessa företag, och derföre
ansett mig böra föreslå en sådan form, hvarigenom den kunde
af R. St. bifallas; dä deremot Gr. Frölich skänker företräde
åt en sådan form, hvarigenom dessa företag möjligen
kunna blifva verkställda, men hvarigenom äfven motsatsen
kan inträffa, i händelse nemi. K. M. skulle pröfva medlen
lämpligare böra användas lill andra företag af enahanda beskaffenhet.
För öfrigt får jag protestera mot den af Gr.
Frölich framställda sats, att det icke skulle vara ett föremål
af nationel egenskap, eller som intresserade hela Svenska
folket, att upplifva Sveriges sjöfart genom alt Öppna
hamnar på Rikets kuster, eller alt det kunde vara likgiltigt
för Svenska nationen, om våra ödemarker, i brist af communieationsanslalter
, för alltid förblifva otillgänglige för
kommande slagten. Del må vara Hr Grefven förbehållet alt
tro det Ulsk. blott ifrat för särskilda orter; men nr en så
inskränkt synpunkt har StatsTJtsk. icke kunnat betrakta frågan.
Föremålen äro icke stora eller små, derföre att de
larfva en större eller mindre anslagssumma; utan föremålets
storhet eller vigt beror af detsammas egen natur. De små
föremålen, som sinsemellan bilda ett sammanhängande helt,
som verka till Statens gagn och nytta, kunna vara mycket
gagneligare, än ett stort företag, som kostar millioner, såvida
man deraf icke kan ernå samma directa fördel.
22 H. 32
D e ii aa Mar» f. m.
Härmed liar jag icke för afsigt att klandra de canalföretag,
som hittills ägt rum; jag har hlolt velat fästa uppmärksamhet
på den allmänna opinionen, som vid många lillfällen
uttryckt sig, att man måhända hade framkallat en
större productionsför måga, om de anslag, sorn blifvit bekostade
på större och mera genomgripande canalanläggningar,
i stället hade blifvit använda uti spridda delar af Riket, för
att der framkalla en ny produclionsförmåga och nya krafter.
Det är denna åsigt, från hvilken Utsk. har utgått.
Den må varn oriktig uti Hr Grefvens uppfattning; men så
oriktig är den icke, att den berättigar någon att mot Utsk.
framställa anmärka:!' af den beskaffenhet, som här blifvit
gjorde. Jag inskränker mig till detta yttrande, intilldess ämnet
uti dess detaljer förekommer.
Hr von Hohenhausen: Sedan R. o. Ad. beslutat att
företaga betänk, punktvis, oell på sådant sätt redan länge
fortskridit, så synes det mig vara mindre lämpligt att nu
ånyo uppväcka en preliminär discussion angtde ett sådant
föredragningssätt löride någon större del af betänk. En discussion
öfver hela betänk, föregick första punktens föredragning.
Till Gr. Frölich, så väl som till R. o. Adis öfriga
ledamöter, hemställer jag, huru discussion öfver betänk,
blefve möjlig, om någre andre ledamöter, som hyste olika åsigter
med Hr Grefven, fästade sig vid några andra punkter
angtde hamnanläggningar eller strömrenSningar, eller hvad
det vara må, enär vi derigenom kunna komma ali öfverlägga
om alla punkterna på en gång, och då ser jag icke till
hvad resultat öfverläggningen skulle leda. Företages deremot
hvarje punkt särskildt, så äger hvar och en sin frihet
att yttra sig om lämpligheten af hvarje särskildt föremål,
och kan afstyrka hvad han icke vill hafva antaget samt tillstyrka
hvad han bifaller. Jag tror således det vara lämpligast
att fortgå på sätt som vi börjat. Hade Gr. Frölich
velat afslå alltsammans, då medgifver jag alt det varit skäl
alt ingå uti en allmän discussion öfver dessa frågor; men då
han det icke önskar, ser jag ingen anledn., hvarföre han skall
fortsätta en allmän discussion på sätt som han öppnat densamma,
och får jag derför tillstyrka R. o. Ad. att fortsätta
betänkis afgörande, på sätt som hittills skett, så all vi nemi.
öfverlägga och besluta öfver hvarje punkt särskildt.
Hr Nordensköld: Sedan R. o. Ad. nu nfgjorl littiis A
och B, såkomma vi nu till litt. C, som afhandlar större mål, i
afseende hvarå jag anhåller att få nedlägga min extrastatsreglerings
ekonomiska och politiska tro. Jag tror att en
extra-statsreglering kan omfatta 4 särskildta hufvudföremål,
nemi. hvad som angår det rent militära och det militärtekonomiska,
det rent civila och det civilt-ekonomiska. I
första rummet slå fästningsbyggnader och kanoners anskaffande
för armeen och flottan. Till andra slaget hör byg
-
D e n 22 Mars f. m.
gande af caserner och skjul till förvarande af Kronans effecler.
Till det tredje slaget kan man hänföra kyrkor och
skolbyggnader, och lill det fjerde canalanläggningar och
hamnbyggnader. Men för all räll ordna emellan dessa 4 casus,
är det nödigt alt framställningen derom kommer från en
makt, som äger en allmän öfversigt af det hela,, på det man
icke må bygga för manga hamnar eller upptaga för många
canaler, under det man å andra sidan försummar att tänka
på försvaret, eller tvertom. Konungen är den, som kan bedomina
delta från den högsta synpunkten, och Han har
Statsrådet, som kan lemna Honom upplysningar, och när
Han har fattat sitt beslut, sker framställning derom till
Ständerna, som discutera saken och i vissa full lemna afslag,
i andra bifall, allt mycket lagligt och lätt. Mili tanke
är således, att i fråga om hvarje utgift bör propos, derom
komma från Konungen, och min anhållan är derföre,
alt, då vi punktvis afgöra detta betänk., de herrar, som deltaga
i discussionen, ville lemna uppmärksamhet deråt, om
K. M. begärt liela den summa, som StatsUtsk. föreslagit, eller
någon del deraf, eller ingen del deraf. I första fallet
voterar jag ja, men i det sista ovillkorligen nej. Jag har
velat säga detta på förhand, på det discussionen må taga
den vändning, alt jag må få plats för mitt sätt alt votera.
Gr. Frölich: Den. värde talaren, Hr von Hohenhausen,
liar erinrat Ståndet om dess fattade beslut att afgöra
detta betänk, punktvis. Detta beslut minnes jag ganska väl:
men jag har omöjligen kunnat förstå det annorlunda, än att
man derigenom bestämt, alt man icke skulle kasta om frågorna,
utan. afgöra dem i den ordning, som uppställningen
föranleder. Gm man nu möjligtvis kan företaga flera punkter
på en gång, så vet jag icke, att något hinder derför möter
i det fattade beslutet. Då jag undantager 3:ne speciella
anslag inom de punkter jag ansett böra afslås, så har min
mening icke kunnat vara, att R. o. Ad. skulle på en gäng
godkänna dessa 3:ne speciella anslagsfrågor. Jag har förutsatt,
alt sedan R. o. Ad. på en gång
punkterna, skulle dessa 3:-ne anslagsfrågor kunna hvar för
sig blifva föremål för R. o. Adis afgörande. Jag har utpekat
dessa 3:ne punk ter, icke af någon förkärlek för dem, annorlunda
än att jag ansett dem hafva inkommit i helt annan
cathegori, än den hvartill de höra. De höra lill sådana föremål
af allmänt nyttig beskaffenhet, till hvilka allmänna
medel böra anslås, då deremot de öfriga punkterna cäro af
mera enskild beskaffenhet. Delta, torde äfven till någon del
lända till svar på hvad Frih. Sprengtporten anfört emot
mitt sista yttrande; men jag finnér beklagligen, att, då jag
omtalade de ofullständiga undersökningarna, och de iner eller
mindre oriktiga motiver, sora legat till grund för undersök
ningarnes anställande, Hr Frilen trott, alt min anmärka.
Dea 11 Mai s f. m.
i det fallet kunnat på något sätt sträcka sig till StatsUtskrs
ledamöter, eller till Hr Frihrn personligen; ty annars hade
lian icke kunnat svara mig på sätt som han gjorde, såvida
jag icke skall förutsätta en annan omständighet, nemi. alt
jag råkat vidröra något s. k. chateau en Espagne, som kommer
att lysa litel för mycket för Hr Frihms ögon. Jag erkänner
således icke, att jag gjort mig förtjent af den tillrättavisning
jag erhållit. Jag har dessutom icke, såsom Hr
Frihrn förmodat, yttrat någon likgiltighet för sådana hamnar,
som jag ansett vara af beskaffenhet att påkalla allmänt
intresse. Derföre har jag tvertom jemväl undantagit hamnen
vid Höganäs; men jag har icke kunnat betrakta ett föremål
såsom varande af allmän beskaffenhet, derför att en
eller annan ledamot af BorgareSt., uppskickad såsom riksdagsman
från den ena eller andra staden, helt ödmjukt anser
ett förslag om anslag till den staden vara ett allmänt
föremål. Man måste nemi. skilja emellan absolut och relativt
allmänt nyttiga föremål Jag kan således icke tro mig
böra vara ett mål för så beskaffade förebråelser för 1 i k —
gillligliet för det allmänna bästa, som jag fått uppbära. Hvad
specieit angår odlingsföretag inom Riket, så har jag tyvärr
sjelf alltför mycket fått pligta för hågen att odla och aftappa
vatten, i hopp att derigenom bereda mig sjelf och
det allmänna några fördelar. Det är vanligtvis händelsen
med dylika företag, att man alltför mycket låter dåra sig
af det värde man anser jorden i sig sjelf innefatta, och glömmer
den stora statsekonomiska grundsats, att det blott är de
capitaler, som nedläggas, eller som finnas nedlagda på jorden
eller naturämnena, som åt desamma gifva värde. Jag
känner icke huru vidt Frih. Sprengtporten sträckt sina forskningar
uti sådana detaljer af statsekonomien; men jag är
öfvertygad, att vi en annan gång skola blifva af samma
tanke i denna fråga. Emedlertid får jag förklara, att om
en sådan allmän opinion varit utbildad, som Hr Frihin
nämnt, rörtde nödvändigheten att bevilja anslag i smått till
en mängd särskilda localer och personer, så har jag aldrig
erkänt denna opinion och kommer aldrig att erkänna densamma.
Jag fortfar således att, utan afseende på den speciella
fråga, som nu af Hr Nordensköld blifvit inledd, nemi.
att blott betrakta hvad K. M. i sin propos. framställt, begära
den propos., hvarom jag redan anhållit. Hvad Hr
Nordensköld sagt, kan, det medgifver jag, vara riktigt; och
vida bättre vore det, om anslag beviljades på grund af K.
M:s nåd. propos., äfven om de icke vore fullt ändamålsenliga,
än om de beviljas i följd af något s. k. hugskott inom
IliksStm, som företrädesvis ådragit sig RiksStms och StnlsUtskts
uppmärksamhet. Det är icke alldeles utan anledn.
man fruktar sådant, då man vid denna riksdag sett, huruledes
deputationer anlända, och huruledes StalsUtsk. uti
sednare betänk, tillstyrkt canalanläggtiingar, som det uti
Den a2 Mars. f. m.
253
första betänk, afstyrkt. Det är icke för det att StatsUtsk:s
ledamöter hafva beviljat ett anslag, och icke för det jag
misstänker, att det dervid frångått sin öfvertygelse, utan emedan
jag anser denna väg alt erhålla anslag vara alldeles
oriktig och alltför vådlig, icke blott för närvar. Ständer, u~
tan äfven för kommande, enär man dermed icke handlat efter
hvad man kallar grundsats, som jag motsatt mig dessa
anslags beviljande.
Hr von Hartmansdorff: Lika med Gr. Frölich anser
jag det visserligen bättre hafva varit, om K. M. hade
kunnat framlägga en allmän plan för de vägbyggnader och
andra dylika arbeten, som kunna komma i fråga. Men skälet
hvarför så icke skett kan icke vara något annat, än just
brist på det anslag, som R. St. nu förmodligen komma att
bevilja lill en styrelse i och för undersökningar rör:de allmänna
arbeten. Om medel dertill funnits, och undersökningarne
följaktligen kunnat göras, så hade K. M. också kunnat
för R. St. framlägga en omfattande plan lill sådana arbeten
intill nästa riksdag. Men när nu sådant icke kunnat
äga rum, och R. St. äga tillgångar vida utöfver dem, som
tillförene funnits; så måste jag anse riktigt, nyttigt och för
landet lyckligt, att man genom enskilda motioner uppgifvit
sådana behof, hvilka genast blifvit föremål för R. Sits pröfning.
Det är möjligt att R. St., likasom deras StalsUtsk.,
kunna misstaga sig uti bedörnmande af det ena eller andra
föremålets större eller mindre vigt. Men sådana misstag hade
likaväl kunnat äga rum, om K. M., utan förberedande,
omfattande undersökningar, uppgifvit föremålen. Vanligtvis
hafva de propos:r, K. M. vid denna riksdag framställt, varit
underkastade mera klander än enskilda motioner. Det hade
således kunnat hända, att R. St. satt i främsta rummet hvad
K. M. satt i det sista o. s. v. Man mäste derföre taga omständigheterna
sådana de uro. När man icke har andra propos:r
eller uppgifter, än dem, som framkommit från enskilda
motionärer, och öfver hvilka SlatsUtsk. yttrat sig, så
bör man besluta öfver dem. Frih. Sprengtporten har håde
i dag och tillförene nogsamt ådagalagt riktigheten att särskildt
pröfva hvart och ett föremål, som StalsUtsk. underställt R.
St:s afgörande. Jag instämmer med honom uti anhållan hos
Hr Frih. o. Landtm, att få komma till den speciella pröfningen,
på det att tiden nu icke må förloras, emedan vi vid
hvarje punkts särskildta afgörande förmodligen få höra omsägas
hvad som nu yttrats om frågorna i allmänhet.
Hr Lagerhjelm: Förekommen af Hr von Hartmansdorff,
anser äfven jag det vara nödigt att granska frågorna
i den ordning SlatsUtsk. framstäilt desamma; ty' huru skall
man eljest kunna stadga sitt omdöme deröfver? På den vägen
kan man dessutom komma till det af-Gr. Frölich åsyftade
resultat, nemi. afslag på alla öfriga punkter, med un
-
254
Den 22 M ii r s f. ra;.
danlag af (fern lian velat bifalla.. Jag skulle önskat alt Hr
Grefven icke ingått i någon pröfning om sattet huru riksdagsmän
i andra Stånd utöfva sitt riksdagsmannakall,, äfvensom
jäg förklarar, att, i händelse jag kommer att tala för
ett eller annat anslag, jag derunder icke har någon enskild
afsigt, eller talar som ombud för någon Corporation. Jag
förutsätter, att något sådant icke koni,mer i fråga inom
R. o. A l , utan att en hvar föreslår hvad han anser vara
nyttigt för Riket i det hela, ulan afseende på någon särskild
orts eoskildta intresse; men hvad som är nyttigt för
en ort, mäste på sätt och vis vara nyttigt för samhället på
det liela taget.
Frih. Sprengtporten: Det skulle vara mig ok ärt,
om Gr. Frölich uti milt yl frände kunnat hemta anleda, för
den förmodan, att jag velat afhandla någonting annat, än
hvad sorn angår sjelfva saken. Om jag med någon värme
sökt försvara StatsUlskts åsigt, så har det skett af ameskä'.
Det ena, att bär är fråga om en verkligt vigtig nationalangelägenhet,
och det andra, att denna åsigt blifvit bestridd af
Gr. Frölich. Jag har dock icke funnit anledn. att icke ännu
ytterligare söka försvara de åsigter, som inom SlatsUtsk..
gjort sig gällande.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att den af Gr. Frölich
begärda propus, hade följande lydelse: ”Att, med undantag
af anslagen till Albreehtssund aZji000 r:dr, lill hamnen vid
Höganäs iqi.ooo r.dr, samt till försök med chaussee emellan
Fahlun och Westerås 15,ooo f:dr, om hvilka anslag särskildta
beslut sedermera fattas, alla öfriga anslag, ifrån och med
upprensning af Råneå eif till och med anslaget till oförutsedda
kostnader, måtte af R. o. Ad. afstå*.” Innan en sådan
propos. för R. o. Ad. kunde framställas, måste först R,
o. Ad. besluta att förändra den föredrngningsordning, som
hittills varit vid föredragningen af detta utskotts-utlåt. om
extra-statsreglertn iakttagen, och frångå det beslut Ståndet
fattade vid början af föredragningen utaf dessa betanktn.
Då det beslut, sorn R. o. Ad. då fattade, i Hr Landtm:* lanke
icke var af den beskaffenhet, att det icke, ifall Ståndet
nu funne en annan föredragningsordning lämpligare, kunde
förändras, ansåg Hr Landtm, sig böra hemställa till R. o.
Ad., om Ståndet, i anledn, af Gr. Frölichs förslag, ville frångå
det föredragningssätt punktvis, som hittills varit iakttaget.
Gr. Frölich: Det förefaller mig visserligen icke oväntadl
då jag ihågkommer hvad sorn redin skett, att Hr
Frih. o. Landtm, framställer en propos., på grund af sin egen
deduetion i ämnet, och icke i öfverensstämmelse med
hvad ledamöter inom Ståndet yttrat; men jag skulle tro,
att en sådan framställning icke bort äga rum, då min mening
icke kunnat vara, att Ståndet skulle frångå hvad det
DeD « Mars f. ta.
beslutat om ämnets föredragning punktvis. Del Hr likväl
sanni, och jag skall derföre icke underlåta att medgifva en
anmärkn., sorn kan genas, nemi. alt de särskildta anslagen,
sorn komma efter punkten N:o 2 5 ang:de Alin editslund,
kunde sägas hafva blifvit afslagna framför discussionen om
Albreclilssund. Om det derföre tillätes mig att så förändra
min propos,, att alla anslagen, från och med det första
om upprensning af Råneå eif, t. o. lii, det sorn afser canalledning
emellan Wenern och Eiven, må förekomma tillsammans
i en propos., så hoppas jag, att ingen anmärkn. kan
göras i det hänseende, sorn skulle jag hafva afvikit från
ordningen, eller att Hr Frih. o. Landtm, skall finna någon
slags ens skenbar .inleda, att påstå, det försök blifvit gjordt
att rubba det vidtagna beslutet att gå i ordning med frågorna;
ty samtliga de uppgifna punkterna anser jag kunna i
massa afslås.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det han, i anleda, af
Gr. Frölichs sista anförande, ansåg sig böra på förhand förklara,
det han icke ansåg propos. kunna framställas till beslut,
utan att de frågor, hvarom beslut skola fattas, först
blifvit för Ståndet föredragna, och alt föredragning således
först måste ske, ehvad frågan ang inge flera eller färre punkter.
Således borde, i Hr Landlnus lanke, såvida den hittills
i afseende på detta utlåt, iakttagna föredragningsordning icke
vidare skulle äga rum, beslut om ett annat föredragningssätt
först fattas.
Hr Le f ren: Sedan Hr Frih. o. Landtm., genom sitt
nu afgifna yttrande, sagt hvad jag önskade få säga Gr. Frölich,
så har jag ingenting annat alt tillägga, än att jag önskar
det Gr. Frölich ville lemna R. o. Ad. ostörd frihet alt
besluta sedan man öfverlag!, oell att man mätte besluta i
den ordning föredragningen sker.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., i
anledn. af Gr. Frölichs framställning, ansåg alt någon förändring
i hittills iakttagna föredragningsordning punktvis
borde i detta ämne äga rum.
Ropades nej.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppsköts till e. m.
plenum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 3 e. m.
In fidem prolocolli,
F. O. Silfverstolpe.
256
Den 22 Mars c. m.
Måndagen den 22 Mars i84i.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskts utlåt. N:o 435 litt.
C., i anledu. af erhållna återremisser af utlåt. N;o 354
litt. C.
a) Vattencommunicationer.
Norra districtet.
i, 2, 3, 4t 5 och 6 punkterna.
Dessa 6 punkter biföilos.
7 : d e punkten.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Af Utsk:s första utlåt.
i ämnet inhemtas, alt hela upprensningskoslnaden stiger
till 25,000 r:dr, och Utsk. har nu föreslagit ett bidrag af
Staten med 16,000 r:dr, således icke fullt tvåtredjedelar af
det helas belopp. Strandägarne borde således komma att
bidraga med något öfver en tredjedel, så framt ändamålet
skall vinnas. I allmänhet och så snart det är fråga om företag
i mera befolkade orter än de aldra nordligaste och
mest gleslbebodda, såsom vid Råneå eif m. fl., hvarom nyss
var fråga, anser jag visst bestämdt bidrag af ortens innevånare
böra vara ett villkor för anslags erhållande, emedan ett
dylikt bidrag är den enda säkra borgen man äger för företagets
nytta. Det är oss alla bekant, att betydliga summor
blifvit i de norra länen af Statens medel använda, ulan att
man just vet det en motsvarande nytta deraf följt. Jag hemställer
derföre till R. o. Ad., att ilrågavar. summa måtte
beviljas , endast med villkor att ortens innebyggare sjelfve
bestrida ålerstoden af den kostnad 25,ooo r.dr, som här
skulle erfordras.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
oförändradt bifalla Ulsk:s förslag i 7 punkten.
Ropades ja och nej.
Då Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att
ja öfverröslat nej, begärde
Hr von Hartmansdorff votering.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag får utbedja mig
få veta, hvaruti egentliga skilnaden emellan Hr von Hartmansdorffs
och Utsk:s förslag består.
Hr von Hartmansdorff: Skilnaden ar, att om
StatsUtsk:s betänk, bifalles, så hafva 16,000 i:dr beviljats
utan
D c ri 11 Mars e* m.
utan förbehåll; men om de beviljas på sätt jag föreslagit,
så sker det med villköl’, alt ortens innevånare gifva de qooo
r:dr, som fattas, för alt fullborda della företag, hvilket i det
liela skulle kosta 25,000 r:dr.
Gr. Anckarsvärd: Jag hemställer, huruvida det går
an alt inleda discussion öfver denna fråga, hvilket jag befarar
vara för sent.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att hvad discussionen
om hufvudsaken anginge, så hade R. o. Ad. redan förklarat
den vara fulländad, men hvad anginge contra-propos:ns lydelse,
vore den fullt öppen.
Gr. Anckarsvärd: I det fallet har jag försummat
mig, ly jag hade visserligen haft åtskilliga aumärkn:r att göra
i afseende på Hr von HartmansdorfFs förslag, men jag
tror mig icke tillsländigt att göra det nu, sedan öfverläggningen
avancerat så långt, utan måste åtnöja mig med att
votera för Utsk:s betänk, utan förbehåll, emedan det icke
för mig är utredt, huruvida orien verkligen är i belägenhet
att kunna bidraga med denna kostnad af qooo ndr. Oin jag
ej misstager mig, har orten erbjudit sig alt af hvarje rök
lemna 3 dagsverken, och delta synes mig för den orten vara
allt hvad den kan åstadkomma, ly i saknad af penningar
kan der blott bidrag med arbete lemnäs.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Jag täger mig
friheten hemställa, huruvida Hr Frih. o. Landtm, tillåter
mig meddela en upplysning 0111 hvad som tilläfventyrs undfallit
Hr von Hartmansdorff, då han framställde sitt förslag,
nemi. att StatsTJtsk. tillstyrkt R. St. att hos K. M. i 11 nd^
anhålla, att för hvarje sådant arbetsföretag, der det icke är
bestämdt att ortens innevånare böra lemna något bestämdt
bidrag, K. M. i alla fall täcktes bestämma det efter sig företeende
omständigheter. Således, i händelse orten kan billiglvis
komma att gifva mera än Sloramirals-embetets 3:dje
afdelning vitsordat, så lärer, enl. R. St:s rind. hemställan,
K. M. icke underlåta att bestämma det.
Hr von Hartmansdorff: Om det tillåles mig besvara
hvad sorn anföres emot min mening, så får jag för R. o.
Ad. förklara, det jag befarar, att derest icke R. St. antaga
något minimum såsom det yttersta villkoret, hvarunder sådana
bidrag beviljas; så kan det komma derhän, att hvarje
ort förklarar sig så fa t tig och eländig, att hon ingalunda
kan något lill företaget bidraga, om icke kanske med några
dagsverken på röken, såsom här är uppgifvet.
Efter någon jemkning i conlra-propos:us lydelse, förenade
R. o. Ad. sig om att godkänna följande voter:s-proposition:
12
II. 33
a58
Den aa Mars c. ro.
Den som oförändradt l>iFaIler StatsUlskts förslag i ^;de
punkten af afdelningen ang:de vattencommunicalioner uti
StalsUtskts utlåt. N:o 435 lit!. C., voterar
)a;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, bifalles detta förslag, med villkor, att ortens innevånare,
till fullbordande af ifrågavar. upprensningsarbete,
bidraga med en tredjedel af kostnaden, vare sig genom arbete
eller i penningar.
Efter voteringens slut, befunnos röslerne Lafva utfallit,
som följer:
Ja — 2^.
Nej — 36.
8:de punkten.
Denna punkt Lief af R. o. Ad. bifallen.
9: d e punkten.
Hr von Hartmansdorff: Ulskrs förra betänk, visar,
att här blott är tillstyrkt, alt Slaten skall lemna en tredjedel
af kostnaden och ortens innebyggare det öfriga. Men
som detta villkor väl står i contexten omtaladl, men icke i
sjelfva beslutet, så hemställer jag vördsamt till Hr Frih. o.
Landtm, samt R. o. Ad., att vid beviljandet af ifrågavar.
summa mätte fogas förenämnda villkor, så att det finge heta,
att det äskade anslaget 6000 r:dr beviljas, med villkor
att ortens innevånare bekosta återstoden af hvad som behöfves»
Hr
Frih. o. Landtm, hemställde, om R, o. Ad.behagade
oförändradt antaga Utsk:s förslug.
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bevilja
det föreslagna anslaget af 6000 r:dr, med det villkor,
att ortens innevånare bekosta det öfriga, som erfordras till
fulländande af ifrågavar. arbete.
Gr. Frölich, David: Jag hemställer om här icke borde
införas samma tillägg, som vid den nyss genom votering
afgjorda punkten, nemi. att ortens bidrag må lemnäs genom
arbete eller contant, på det alt icke alltför mycken olikhet i
besluten må uppkomma. Jag tror att delta också varit Hr
von Hartmansdorffs mening.
Hr von Hartmansdorff yttrade att det vore hans
mening.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
för det ifrågavar. ändamålet bevilja ett anslag al 6000 i:dr,
med villkor alt ortens innevånare sjelfve genom arbete eller
Den aa Mars c. ra.
bidrag i penningar bekosta det öfriga, sora erfordras för ifrågavar,
strömrensning.
io:de punkten.
Denna punkt bifölls.
ii:te punkten.
Frih. Rålamb, Claes: Jag anser mig skyldig att vid
detta tillfälle fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på förevar,
fråga. Den är visserligen obetydlig relativt till de andra
stora frågor, som bär afhandlas, men är dock af vigt för
den ort, hvilken den angår. Norrtelje stad, belägen vid en
vik af Östersjön, är den enda stad emellan Stockholm och
Gefle, der några handtverkerier finnas, och som verkligen
också är af vigt för den kringliggande landsorten, äfvensom
för den dervar. högst betydliga skärgården. Der har fordom
idkats sjöfart, men till följe af en under längre tid
fortgående uppgrundning, har hamnen på länge ej kunnat
begagnas, nian blifvit alldeles oduglig. Staden har insett de
många svårigheter, som deraf uppkommit, då trafiken blifvit
minskad särdeles från sjösidan, och i anleda, deraf genom
egna medel sökt afhjelpa denna olägenhet. Arbetet
har fortsalls under 2:ne somrar, men med det knappa tillskott
ett sådant litet samhälle kunnat lemna, liar det icke
lyckats att fullborda det, hvarföre staden nu anhållit att
genom Statens bidrag kunna ernå delta ändamål. Det torde
äfven tillåtas mig att vid detta lidkälle erinra, alt Norrtelje,
genom sin belägenhet vid saltsjön, kunde vid tillfälle af
ett krig vara af ganska mycken nytta och gagn. Statsverket
äger inom denna lilla stad icke obetydliga magasinet’
och byggnader, som vid el t fredsbrott kunde vara ganska
nyttiga och användbara samt kunde behöfva anlitas; men
om man icke sjövägen kunde komma dit, vore det alldeles
omöjligt att deraf påräkna någon nytta. Jag tager mig derföre
friheten hos R. o. Ad. anhålla att, i likhet med hvad
som skett inom Preste- och BorgareSt., till detta ändamål
måtte beviljas ett anslag af 6000 r:dr, och vågar hysa den
förhoppning, alt R. o. Ad, förenar sig i detta af 2:ne Stånd
fattade beslut.
Hr af Ekenstam, Israel: Också jag får förena mig
i den åsigt af denna sak, som Frih. Rålamb yttrat, och önskar
i detta hänseende tillägga, att äfven i Doctor Björkmans
vid förevar, betänk, fogade reservation de förhåilanden äro
relaterade, som utgöra bevekande skäl alt förena sig i PresteStts
beslut om ett statsbidrag af 6000 r;dr, hvilken summa,
enl. hvad Frih. Rålamb nämnde, likaledes blifvit af
BorgareSt. anslagen. Denna reservation är något lång, så
all jag ej vill besvära R. o. Ad. med att begära dess uppläsande,
men deraf befinnes, all Norrtelje stad redan år 1826
fått K. M:s nåd. löfte om allmänt understöd tili denna upp
-
a6o
Den 22 Mars e. tn.
rensning» så vidt möjligt vore, och borgarskapet har också
redan något påkostat den saken. Ef ter de räkningar, sorn
blifvit förde öfver arbetet, har staden redan lemnat öfver 2000
dagsverken, utom contanta penningar, och det nu till en del
gjorda arbetet skulle vara alldeles förgäfves, 0111 icke ifråga var.
bidrag af Staten blefve lemnadt, på det arbetet må kunna
fullbordas. Det har varit föreskrifvel att staden borde bekosta
en tredjedel af arbetet, och om nu 6000 r:dr lemnäs
af Staten, blir stadens kostnad mycket olver en tredjedel; ty
enl. hvad jag förut nämnt, har af densamma redan blifvit
lemnade 2i65 dagsverken, oell koslnadsförslaget går till mera
än 9000 r:dr. Således anhåller jag vördsamt, att, då här
förekommer samma princip, som förut varit iakttagen vid
dylika anslag, och då arbetet är börjadt samt man kunde
säga att staden dervid alldeles förlitat sig på det slags löfte,
som förut var gifvet, R. o. Ad. måtte finna skäl att anslå
denna lilla summa af 6000 r:dr till upprensning af Norrtelje
å.
Gr. Anckarsvärd: Jag tager mig friheten begära Husets
uppmärksamhet på hvarthän det skulle leda, om, oansedt
det digra förslag till anslag, hvilket här blifvit
oss gjordt af StalsTJtsk., och oansedt de tillökningar, som
R. o. Ad. i åtskilliga afseenden beslutat, vi nu. äfven emot
StatsUtsk:s tillstyrkande, ehuru Utsk. naturligtvis bör
af Ståndet anses hafva med mera grundlighet behandlat frågorna,
än den enskilde ledamoten möjligen kan göra det,
skulle bevilja anslag samt etablera en sådan princip, att vi,
af mer eller mindre förkärlek för ett eller annat arbete, fölen
eller annan ort, hade att här gå förbi och på sidan om
Utskts förslag, hvarpå slutliga resultatet måste grunda sig
vid beräkningen af utgifterna. Om vi gå att besluta emot
StatsUtsk:s afstyrkande, oell således komma att grundlägga
en brist i tillgångarna, så skall troligen mycken villrådighet
uppkomma i fråga om dess fyllande, sedan på detta sätt
principen blifvit bruten, och hvar och en af oss skulle framställa
förslag till anslag, som af StalsUtsk. blifvit afslagna.
För min del yrkar jag bifall till Utsk:s betänk, i denna
del.
Ilr von Hartmansdorff: Sedan Frih. Rålambs förslag
i detta hänseende blifvit bestridt, så anhåller jag, att de
reservationer, hvilka tala för samma mening, som Frih. Rålamb
yttrat, måtte blifva upplästa, och att jag sedan må få
ordet. De finnas i bilagan , sid. 1, af Hr Moberg, och sid.
i4 af Doctor Björkman.
I anledn. häraf upplästes Hr Mobergs och Doctor Björkmans
reservationer.
Hr von Hartmansdorff: Af de upplästa reservationerna
har det II. Ståndet inhemtat, ali hela kostnaden upp
-
Den 22 Mars e. m.
går lill någnt öfver gooo rtdr, oell att staden åtagit sig att
verkställa hela arbetet, oitj den finge ett understöd af 6000
r:dr, d. v. s. icke fullt tvåtredjedelar af det hela. Om nu
Pi. o. Ad. skulle med detta villkor bevilja 6000 r:dr, så hade
Ståndet vidhållit den grundsats, som nyss i en dylik fråga
blifvit af Ståndet iakttagen. För riktigheten att bifalla anslaget,
torde jag icke behöfva anföra flera skäl, än dem som
Frih. Rålamb redan andrngit. I anledn. af Gr. Anckarsvärd!
fråga hvarthän det skulle leda, oni RiksSttn, mot StalsUlskts
tillstyrkande och förbi detsamma, medgåfve större anslag,
och då Grefven befarat att i sådan händelse någon brist
skulle uppkomma, hvilken man icke hade mede! att fylla,
får jag erinra hvad jag vid ett föregående tillfälle omnämnt,
att af de i,25o,ooo r:dr, som StatsUtsk. afsatt för Strömsholms
canal, har PresteSt. beviljat endast 600,000 r:dr och
BorgareSt. endast 225,000 rtdr. Om vi antaga att R. o. Ad.
beviljar^den högsta af sistnämnda summor eller 600,000 r:dr,
så finnas likväl 625,000 r:dr qvar. Jag vet dessutom, att åtskilliga
andra anslag till vattencommunicationer äro afslagna,
och att tillgångar således finnas utöfver behofvet. f delta
hänseende är följaktligen ingen betänklighet för mig, hvadan
jag anhåller, att Ridd.Secrettn behagade upplysa, huru frågan
blifvit behandlad af de 2:ne Stånd, som redan öfver
ämnet beslutat.
Underl. Ridd.Secret. upplyste, att PresteSt. beviljat
6000 rtdr för en gång, lill upprensning af Norrtelje å, under
vilkor att arbetet dermed varder fullbordad!; BorgareSt.
hade beviljat till upprensning af Norrtelje å ett statsanslag
af 6000 rtdr.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller vördsamt, att
R. o. Ad. mätte instämma med de 2tne Stånd, som redan
beviljat 6,000 rtdr, men med det tillägg, som PresteSt. gjort,
att arbetet dermed varder fullbordadt.
Hr Ribbing, Bengt: Ehuru jag ingalunda betvifla!-,
att StatsUtsk. noggrannt öfvervägt de upplysningar, som
kunnat erhållas före förordnandet af de redan bifallna anslag,
vågar jag dock' tro, att i allmänhet meia försigtighet
bort iakttagas innan detta förordnade skett. Jag har nemi.
icke funnit mig tillfredsställd af de motiver, som i allmänhet
i betänk, blifvit antagne. Jag har trott mig finna, att för
de flesta fall en vidare undersökning varit af nöden. Jag
har dock icke velat sätta mig emot de anslag, som hittills
blifvit beviljade, derföre att i allmänhet uti de orter, der
dessa penningar skola användas, fattigdom råder. Men då
vi nu skrida från dem och få närma oss till litet mera välmående
orter, tror jag mig vara skyldig att uttala den princip,
som jag önskat hade blifvit följd vid öfvervägande af
anslagen i allmänhet, den nemi,, att man, utan att vara fullt
och fast öfvertygad alt alla de upplysningar, som möjligen
aGa
Den aa Mars e. m«
slå alt få, äro erliåline, ville låta bli att vara alltför gene
ros
med bifall till flera extra-anslag. I anleda, af hvad jag
nu yttrat, och då jag härtill lägger, att, hvad denna sak angår,
StatsUtsk. har alldeles afslagit, på den i betänk, N:o
354 anförda grund att: "sorn Utsk. anser att denna bör närmare
utredas och bestämmas, innan anslag kan beviljas,
hemställer Utsk., att förslaget för närvar, må lemnäs utan
afseende;” hvaraf synes, att TJtsk;s majoritet icke ansett sådana
upplysningar vara inhemtade, att anslaget kunnat tillstyrkas;
så kan jag icke på någon grund biträda en annan
utgång än hvad Utsk. uti N:o 354 föreslagit. Jag skulle
önska, att man i allmänhet hädanefter ville mera begrunda
hvad man gör, innan man bifaller anslag. Vi hafva beviljat
anslag åt en styrelse, som skall undersöka förhållandet i
allmänhet. Jag tror också derföre, att vi böra afbida denna
styrelses verksamhet, innan vi skynda alt använda de
hopsparade statsmedlen. Dessa medel äro icke så stora och
så många, som man i allmänhet tyckes inbilla sig, och man
synes vara särdeles angelägen och alldeles för mycket bekymrad
om att göra rent hus innan man slutar. Jag tror
deremot, alt det vore långt nyttigare att nu bespara dem
och under tiden göra dem fruktbärande, hvarigenom, sedan
undersökningarne blifvit verkställde, man kunde hafva större
summor alt disponera och med mera kraft fullborda företagen.
Jag anhåller derföre, att Ståndet måtte instämma
i hvad Utsk. i detta afseende föreslagit, och icke bifalla deras
mening, sorn önska ett anslag för Norrtelje stad.
Hr Hjerta, Lars: Jag kan för min del icke helt och
hållet instämma i den grundsats, som Gr. Anckarsvärd vid
delta tillfälle sökt göra gällande, att man borde i det närmaste
rätta sig efter den gång StatsUtsk. haft för sina åsigter,
emedan den synes mig vid ett annat tillfälle icke hafva
varit så motiverad, sorn man kunnat hafva skäl att önska,
och man bör äfven göra rättvisa åt moliverna hos Frih.
Rålamb, hvilken talat för ett samhälle, hörande till det län,
som står under Frih.ms styrelse. Vidare kan ilian ej heller
annat än erkänna, att den ifrågavar. summan är ganska
obetydlig i jemförelse med deni, som komma i fråga, när
vi hinna till capitlet canaler. Det blir i allmänhet, efter
min tanke, alltid mera skäl alt bevilja en liten summa för
upprensning af ett naturligt vattendrag, än en stor summa
för att öppna ett konstlad!, om icke fördelarne för det sednare
äro så mycket öfvervägande att man bör kasta sig in
på ett sådant företag. Men detta oaktadt synes mig, i likhet
med hvad Hr Ribbing har yttrat, ännu åtskilligt återstå,
innan man bör bifalla det ifrågavar. anslaget för upprensning
af Norrtelje å. Det är nemi. icke fullt styrkt, huru
stort det ändamål är, sorn dermed skulle vinnas. Frih.
Rålamb har visserligen andragit, att Norrtelje är den enda
D c 11 22 M a r s c. m.
stod emellan Stockholm och Gefle, som äger någon handel
och handtverkerier, oven emot denna framställning tillåter
jag mig i så måtto en erinran, sorn jag skulle vilja räkna äfven
Öregrund och Östhammar såsom städer. Jag skulle för
öfrigt tro, alt om Norrtelje, såsom Frilen nämnde, förr haft
en sjöfart, hvars särdeles betydliga beskaffenhet icke är
mig bekant, och om der genom nu ifrågavar. upprensning
kunde vinnas någon verklig sjöfart, så är en summa af
9000 r:dr verkligen icke så betydlig, alt den ej inom en
hel stad, den må vara så liten sorn helst, borde kunna t i 11 —
vägabringas. Men, mine herrar! vi hafva flera andra städer,
såsom de hvilka jag nyss nämnde, Öregrund och Östhammar,
sorn verkligen kunna idka sjöfart, och ändå icke
a'ro i stort mera blomstrande tillstånd än Norrtelje, och orsaken
dertill måste således sökas uti något annat än sjelfva
belägenheten. Nu kommer det an på, huruvida det skulle
kunna visas, att, genom sjöledens öppnande ända fram till
Norrtelje, denna stad skulle kunna mera förkofra sig än Öregrund
och Östhammar, ty i annat fall synts det mig icke
löna mödan att derpå bekosta några särskildta anslag. Orsaken
hvarföre en sådan förkofran icke synes kunna komma
alt äga rum, är, enligt min förmening, dels ali ingen elter
högst obetydlig skeppnitig kan komma att gå öfver Norrtelje,
och dels att delina stad ligger så midt emellan 2tue
större städer Stockholm och Gefle, alt rörelsen af sig sjelf
drager sig till dessa stora stapelplatser. På dessa grunder
kan jag icke annat än yrka vidhållande af Ulskjs tillstyrkande,
ehuru det visserligen alltid är behagligare alt kunna
gifva an att tala för återhåll.
Hr af Ekenstam: Hr Ribbing liar, såsom skäl att icke
förunna Norrtelje delta lilla anslag af booo r:dr, anfört,
att Utsk. skulle hafva val besinnat sig och tagit i beräkning
alla de förhållanden, som härvid yppat sig. Utsk.
har just nämnt sitt skäl, hvarföre det afslagil anslaget, och
detta skäl är endast och allenast att Utik. tyckt, att de Sto
dagsverken, som staden erbjudit sig att utgöra, utom de
2000 och några hundrade, hvilka staden förut lemnnt, skulle
vara för litet. Nu har ett annat förhållande sedermera yppat
sig. De anslag, som blifvit beviljade af Preste- och
RorgareSt;n, hafva icke sträckt sig längre än till -ftdelar af
kostnaden för arbetet. Således är det skäl, sorn Utsk. anfört
för sitt afstyrkande, försvunnet; ty det förhållande,
hvarpå Utsk. grundat sitt beslut, äger numera icke rum.
Sålunda lärer den anmärka. , Hr Ribbing anfört, kunna anses
förfallen. Hvad beträffar den begäran om upplysning
rörtde locaien, som Hr Hjerta nyss framställt, så vill jag
hafva äran nämna, att Norrtelje ligger 3 mil ifrån sjön, vid
en vik, som der går in och är segelbar ända mot åens mynning,
så att uppläggningen af inkommande varor sker i bodar
utanför mynningeu af åen. Genom denna belägenhet,
a 64
D c n 22 M a r s e. m.
3 miI inne i landet, inträffar, att landet på ömse sidor om
viken är väl befolkad!, hvarföre det för orten skulle blifva
af stor nytta, oin Norrtelje å blefve upprensad så alt fartyg
kunde gå iinda till staden. Det är denria särskilda belägenhet,
som icke är förhållandet vid Öregrund och Östhammar,
hvilken gör att Norrtelje är af större betydenhet för orten,
och det är af delta skäl jag ber att få förena mig med
dem, som yrkat bifall till ifrågavar. anslag.
Hr Ribbing: I anledn. af hvad den siste värde talaren
anfört, får jag anhålla att Hr Frih. o. Landtm, täcktes
låta uppläsa hvad Utsk. i denna fråga yttrat i betänk. N:o
354, deraf Hr af Ekenstam torde finna, att andra skäl blifvit
framställda, hvilka jag äfven åberopade, då jag uppläste
en del af Utsk:s yttrande i nyssnämnda betänkande.
irsta punkten i utlåt. N:o 354 litt. C upplästes.
Hr Ribbing: Den siste talaren torde således häraf
finna, att Utsk,, vid detta betänk:s afgifvandp, funnit frågan
böra närmare utredas och bestämmas. Detta har Utsk. i
sitt sista betänk, icke återtagit, utan der endast, såsom ett
ytterligare skäl, tillagt, att Utsk. ansett det erbjudna biträdet
af dagsverken vara alltför ringa Således qvarstår det
i förra betänk, anförda skal oförminskad!, hvarföre jag yrkar
bifall till Utsk:s betänkande.
Hr af Ekenstam: Jag anhåller om ursägt för det jag
ännu en gång uppträder i denna sak, men jag kan ej underlåta
anmärka, att Utskts sednare betänk, måste anses såsom
resultatet af ett noggrannare öfvervägande af saken,
och det är dertill jag vill hålla mig i fråga derom att här
icke förekommer något annat skäl, än att 5oo dagsverken
skulle utgöra ett för litet bidrag; hvilket skäl försvinner,
då anslaget lemnäs med villkor alt staden dermed fullbordar
arbetet. Således kan jag ej anse CJtsk. hafva framställt nagra
andra skäl, än hvad det yttrat i sitt sednare betänk.,
sedan saken varit under närmare öfvervägande.
Frih. Rålamb: Det är egentligen för alt besvara hvad
Gr. Anckarsvärd för en stund sedan behagade yttra om det
betänkliga uti att besluta något anslag, hvilket StatsUtsk.
hade afstyrkt, som jag begärt ordet. För min del vågar
jag tro, att detta icke kan vara så betänkligt, och alt det
kanske icke en gång vore lämpligt att etablera den princip,
Gr. Anckarsvärd yrkat; ty i samma stund man det gjorde,
skulle man anse att StatsTJtsk:s betänk, helt och hållet hindrar
RiksSttn att fatta ett annat beslut. Äfvenledes skulle jag, i öfverensstämmelse
med livad Hr von Hartmansdorff yttrat, tro,
alt tillgångarne till denna lilla summa ej skulle sätta StatsUtsk.
i något bekymmer. Det har äfven blifvit yttradt,
att jag skulle hafva förbisett att nämna, det äfven 2:ne an
-
Den 11 Mars c, m.
aG5
rlin städer ligga emellan Stockholm och Gefle, samt att de
jemväl ligga vid hafvet och idka sjöfart. Jag får då blott
i korthet aran upplysa, att släderne Öregrund och Östhammar
firo af en högst ringa betydenhet. Deras isolerade läge,
alldeles vid hafvet, skiljdt från den mera bördiga orten,
gör alt de äga föga eller ingen landthandel. Öregrund
har visserligen i fordna tider haft en betydlig sjöfart, men
den är efter sisla branden så minskad, att staden äger blott
en jakt, och Östhammar likaledes, llrågnvar. arbetsföretag
liar icke för ändamål alt någon stor sjöfart skall komma
att äga rum från Norrtelje, utan afser endast den inrikes,
hvilken idkas af den verkligen mycket betydliga skärgården
i trakten deromkring, som hem tar från Norrtelje en mängd
af producler, särdeles salt för fiskei ierna, och nu nödgas
bära dessa förnödenheter en lång väg, i stället för alt
kunna lägga till vid bryggan. Det är äfven ett eller annat
bruk, sorn har sin skeppning från den trakten, oell i följd
af den mycket fruktbara orten kring staden Norrtelje, som
ligger djupt inne i landet, är det icke utan alt en temmeligen
god spanmålshandel der etablerat sig. Det är med afseende
på dessa skäl, jag hos R. o. Ad. vågar förnya min
anhållan om dess instämmande i Preste- och BorgareSttns
beslut i denna fråga.
Gr. Frölich: Jag hade föresalt mig, alt, då jag på
förmiddagen yttrat mig generelt, icke nu mycket deltaga i
denna discussion specielt och i detaljer. Jag ämnar ej heller
tala egentligen hvarken för eller emot detta anslag, utan
begagnar blott denna fråga såsom ett exempel för alt visa
hvarthän Ståndet kommer genom detta slags beviljande eller
icke beviljande af anslag. Här har man nu en summa,
som man vill dela sins emellan. Somlige anse att den bör
blifva till slöra företag, andre att den bör användas till de
små. Hr Hjerta har i dag framställt den grundsatsen, att
det sista skulle vara det rätta. Jag tror icke att, vid en
kommande eller flera kommande riksdagar, det blir tillfälle
att sålunda använda allmänna medel, hvarken lill de
stora eller de små företagen. Frågan är således nti, att man
möjligen må kunna iakttaga någon rättvisa vid utdelningen
af den summa, som är för handen. Huru låter nu detta sig
göra i afseende på den metod, som SlatsTJtsk. här följt?
Utsk. har ansett vissa undersökningar tillfredsställande för
att kunna tillstyrka anslag, andra har det ansett icke fullt
utredda och derföre afstyrkt anslag. Det är således den lilla
skilnad, att det kan fattas en liten uppgift ifrån ett håll,
hvilken finnes från ett annat, som gör att den ene får anslag
nu då tillgångar finnas, och den andre ingenting får
vid en annan riksdag, då icke tillgångar finnas. Är det detta
man vill kalla rättvisa. Det är det jag anhåller Ståndet
22 H. 34
266
Deli 22 Mars é. m.
malle anse att det icke är, oell derföre afslå alltsammans.
Gr. Anckarsvärd liar väckt Husets uppmärksamhet på en
sak, som är af en helt annan natur, men derföre icke upphör
att vara vigtig, den nerol., att om man, när summan ar
inskränkt lill ett visst belopp, sorn SlalsUtsk. tillstyrkt må
i sin helhet utgå, anslår medel derutöfver, så lärer statsverket
få låna upp penningar för att utbetala dessa anslag.
Det vore roligt att på förhand få veta hvilka anslag de,
sorn yrka af StatsUtsk. afstyrkta anslag, ämna framdeles afkorta.
Mig förefaller det, sorn vi af de herrarne åtminstone
icke hafva att vänta annat än ytterligare påökningar, och
det är detta som Gr. Anckarsvärd fästat uppmärksamhet på.
Också synes mig delta vara temmeligen vig tigt att betrakta
innan man går på med att anslå medel äfven utöfver
livad StatsUtsk. här, såsom jag nämnt, på temmeligen lösa
grunder tillstyrkt.
Gr. Anckarsvärd: Hvad den emot 111ig gjorda anroärkn.
vidkommer, alt det vore mindre lämpligt alt stadga
såsom grundsats, att icke öfverskrida StatsUlsk:s tillstyrkande
eller att icke bifalla hvad StatsUtsk. afstyrkt, eller
alt i allmänhet taga Utskrs förslag till något rättesnöre,
utber jag mig att få svara, det jag visserligen icke vill
förbinda mig att lemna mitt bifall till alla de tillstyrkanden,
sorn StatsUtsk. kunnat för RiksSttn framlägga, men att
jag deremot anser mig, vid sådana tillfällen, der Utsk. afslagit
och der för min uppfattning icke framställa sig tillräckliga
grunder för att bedomina någon obillighet i ett sådant
afslag, böra företrädesvis rätta mig derefter och ställa
mitt yrkande i öfverensstämmelse med hvad Utsk., enligt
min öfvertygelse, framställt, såsom följd af grundligare öfvervägande
och mera tillfälle till granskning, än hvad jag
såsom enskild representant kan åstadkomma. Det torde icke
kunna af Huset motsägas, att det ingalunda är b e v i s I i g t
här, alt den ifrågavar. upprensningen vid Norrtelje intager
ett sådant rum, att den företrädesvis bör erhålla anslag
framför många andra, som kanske icke blifvit nämnda och
som säkert ej kunna göra sig gällande vid denna riksdag.
Men hvarthän det skulle leda, det kan icke visas oss, ehuru
jag icke tror att man i längden kan hålla ut med ett sådant
sysleme, att efter hugskott bevilja anslag. Det är icke
för mig klargjordt, att denna upprensning af Norrteljes farvatten
kati inbringa någon den ringaste fördel för det allmänna.
Om det sades mig, alt genom denria upprensning
tulluppbörden i Norrtelje kommer att stiga lill ett sådant
belopp, att sjöfarten derigenom kommer att stiga så betydligt,
att det allmänna obestridligen deraf kommer alt hemta
en direct vinst, då skulle jag alldeles icke tveka att härtill
lenina min röst, ehuru jag då skulle komma att finna,
det StatsUtsk. med mindre grundlighet gått till vä^a vid
förslagets uppgörande, hvilket jag har ingalunda tror hafva
Den 22 Mars e. m.
varit fallet. Men då det är otvifvelaktig!, att det är högst
angenämt för hvarje ort, för hvarje fläck af Riket, sorn kan
få sig tilldelndt något af R. St:s nådegåfvor på detta sätt,
så, i samma mån de utdelas, blir del äfven ovedersägligt att
många anspråk komma att blifva ganska missbelåtna ined alt
icke finna sig ihågkomna och tillfredsställda. Det är på dessa
grunder, som jag icke vid detta tillfälle afser anslagets
obetydlighet, utan principen, och då jag icke här kan blifva
öfvertygad om att något väsendtligt, något betydligt föremål
skall kunna för det allmänna vinnas, så mäste det
ursägtas mig, om jag finner betänkligt all, tvertemot StatsUtsk;s
förslag, lemna min röst till en ökad beskattning på
bela Svenska folket, laget i sin allmännelighet, till fördel
för en liten fläck, för ett ställe, för ett företag, hvars inverkan
lill förmån för det allmänna icke blifvit ådagalagd
eller för mig bevisad. På dessa grunder vidhåller jag mitt
yrkande, att Ståndet måtte förena sig i min åsigt och bifalla
SlatsUlskts förslag i denna del eller afslag till det ifrågavor.
anslaget.
Nr von Hartmansdorff: Man har yttrat att denna
stad ej skulle kunna förkofra sig så alt det lönade mödan
gifva den något anslag. Bästa beviset på motsatsen synes
mig just bestå deruti, alt staden sjelf, ehuru obetydlig hon
må vara, erbjudit sig att bidraga med mera än -jade! af ar
betskostnaden.
Vi hafva förut denna afton sett exempel
på förelag, för hvilka Gr. Anckarsvärd sjelf talat, ehuru innevånarne
icke erbjudit sig att lemna ett sådant bidrag.
Att staden är liten bör icke vara något skäl att vägra anslaget.
Ville man med Gr. Anckarsvärd icke gifva understöd
åt andra än dem, som intaga ett betydligt rum, så
skulle förmodligen fråga endast blifva om sådana, som ej
borde få något understöd. Grefven har ock sagt, att statsanslag
ej borde lemnäs åt en så liten fläck. Jag inser icke
huru en liten fläck skall kunna blifva stor, med mindre än
att de der hafva medel hjelpa den som är liten att blifva
större. Sådant malte vara ändamålet med alla dylika
bidrag. Här har blifvit sagdt, altman nu ej borde vara alltför
frikostig utan behålla medlen för framtiden och emedlertid
förränta dem i Statens cassör, så att menigbeter framdeles
finge godt deraf. Men en annan talare har redan
yttrat hvarföre han befarade att vid en kommande riksdag
hvarken stora eller små torde få några bidrag af Staten.
Just på det att en så fruktansvärd spådom ej rnåtte gå i fullbordan,
synes det vara skäl att nu, medan man äger något,
gifva åt dem som behöfva. Man säger äfven, att om Norrtelje
eller några vissa orter få anslag, så skola andra blifva
missnöjda. Det är omöjligt att göra alla till viljes, ty sorn
icke alla kunna få, så blifva ej heller alla nöjda. Skulle
man taga någras obelåtenhet till förevändning, så borde in
-
Dc-n 22 Ma rs c. m.
gon få något. Jag hoppas således, att de skäl, som emot
detta bidrag äro framställda, icke skola anses vara af den
beskaffenhet, att R. o. Ad. vägrar det ifrågaställa bidraget.
Visserligen liar .StatsUtsk;s vägran blifvit åberopad häremot;
roen då torde det tillåtas mig åberopa en annan myndighet,
som i statshushållning torde öfverträffa sjelfva StatsUtsk.,
och det är BorgareStåhdet. När detta beviljat 6,000 ruhlin
förevar, ändamål, så synes också R. o. Ad. hafva skäl
att göra det, hvarigenom 3 Stånds sammanstämmande beslut
vunnes.
Frih. Sprengtporten: Det har hittills allmänt antagits,
alt vederbör, embetsverks utlåtanden borde vara eliel'
anses såsom sådana källor, hvilka skulle äga tillräckligt
vitsord, äfven för R. Sirs Ulsk., att derpå grunda sina omdömen.
Oin icke denna sats får gälla, så blir det i sanning
ett ganska svårt uppdrag för hvarje kommande StatsUtsk.
att pröfva och med någon sakkännedom framställa sina åsigi
afseende på de frågor, hvilka underställas detsainmas pröfning;
ty någon intuitiv kunskap i ämnet kan man icke begära
att ett R. St:s Utsk. skall äga, ulan det måste söka sin
kilning af offentliga embetsverks betänkande!!. Då nu dertill
kommer, att StatsUtsk. liar, med begagnande af den rättighet
Riksd.Ordn. lemnar, i alla dessa frågor äskat ett särskildt
sammanträde med chefen för det förvaltningsverk,
på hvars administration dessa frågor bero, och att samma
Utsk. i vissa speciella frågor, såsom t. ex. den 0111 hamnbyggnaden
vid Höganäs, för att vara ännu mera öfvertygad
om riktigheten af den framställning Utsk. gjort, har,
utöfver hvad som förut skett, sträckt noggrannheten af plöjningen
så långt, att inan till och med anmodat personer af
yrket, så väl handlande sorn skeppare, att inför Utsk. aflemna
de upplysningar, som skulle kunna vägleda Utskrs
omdöme; så skulle jag verkligen föreställa inig det R. o.
Ad. täcktes inse, att 0111 Utskis omdömen varit ofullständiga,
så måste det till någon del tillskrifvas omöjligheten för
StatsUtsk. att sträcka sin pröfning längre än som verkligen
skett. Uti den nu förevar, speciella frågan får jag blott
lägga ett skäl till hvad Utsk. redan anfört såsom orsak hvarföre
man afstyrkt anslag till Norrtelje hamn, nemi. att man trott
det alla anslag, som beviljades, borde, med afseende på företagens
relativa företräde, uppföras, och att detta anslag är af den
beskaffenhet, att Storamirals-embelets 3:dje afdelning, som deröfver
haft att yttra sig, har, visserligen under vitsordande af
anslagets relativa nytta, likvisst uttryckt den åsigten, att detta
företag ej kunde anses såsom ett af dem, hvilka afdelningen
trott sig böra företrädesvis förorda. Det är klart, att
då man ej ansett sig kunna på listan uppföra alla de anslag,
sorn äro begärda, har roan nödgats inskränka sig tili de vigtigasle,
och detta har vållat det missöde för Norrtelje, att
D c n 22 Mars e. m.
anslag ej af StatsTJtsk. kunnat t i 1 Istyrkas, hvilket jag nu endast
får för R. o. Ad. äran framställa.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Välgerningar
äro förtroende-frågor och kunna, då de rätt begagnas,
bidraga till ett lands välstånd, men då uppoffringar
dervid skola göras af det allmänna, torde man först höra
taga i betraktande, om det allmänna deraf kan tillskyndas
en motsvarande nytta, då det naturligtvis är Statens vinst
att göra dessa uppoffringar, eller om de endast kunna medföra
en fördel för enskilda corporationer, då Staten icke
hör göra dem. Det sednare skulle vara förhållandet i afseende
på Norrtelje å, och jag skulle således utan all tvekan
afstyrka allt anslag för upprensning af denna å, synnerligen
som SlatsUtsk. sagt sig sakna alla nödiga upplysningar i
detta afseende, särdeles hvad angår frågan om der skulle
finnas tillräcklig tillgång på vallen; men jag tycker mig vilja
minnas, alt i ett annat Stånd blifvit upplyst, ali någon
vattenbrist i denna å icke vore att befara, ty den skall erhålla
sitt valten från Östersjön. Skulle förhållandet vara
sådant, så anser jag att 6,000 r:dr vore en obetydlig uppoffring
om de hlefvo använda för att bibehålla detta naturfenomen.
Den enda tvekan, som uppstår hos mig, och hvarföre
jag icke kan tillstyrka anslaget, är, alt jag icke undersökt
detta naturfenomens verklighet och befarar, att man måhända,
sedan anslaget blifvit beviljadt, kunde få den upplysning,
alt Norrtelje å, likasom alla andra åar, hemtur
sitt vatten från sin källa och utfaller i hafvet.
Gr. Frölich: Hr von Hartmansdorff måtte icke hafva
förstått min mening, då han bemött mitt förra yttrande
på sätt som skett, elier också har han dermed velat drifva
litet abends spiglerei. Det är möjligt att mitt yttrande var
så ofullständigt, alt j ig gifvit anleda, dertill, men jag skall
nu söka fylla bristen. Hr von Hartmansdorff torde icke hafva
glömt, att jag i förmiddags sökte förorda den allmänna
grundsats, att hvad som skall gifvas af R, St. till allmänna
communicalioner, och efter man beslutat att en del afbancovinsten
t. ex. ovillkorligen skall utdelas, alt, säger jag,
dessa summor böra reserveras så mycket som möjligt till
nästa riksdag, pä det att den nya styrelse, sorn vi i dag
gjort anslag lill, måtte komma i tillfälle alt tillse, luiru rättvisa
i möjligaste måtto må kunna tilldelas alla, och huruvida
de stora företagen, eller de som kunde anses vara af
allmännare beskaffenhet, böra komma i fråga framför de
mindre. På detta sätt tror jag att Hr von Hartmansdorff
bade bort förstå mitt yttrande, och att jag, när jag sist
yttrade mig, egentligen ville hänvisa till den bristande rättvisa,
som måste uppkomma, då man, på satt StalsUtsk. nödgats
göra, sk jaber ifrån sig ett anslag t. ex. på grund af nu
saknade upplysningar. Ilade Utsk. t. ex. sagt i stallet: Vi
270
Den 22 M a r s e. m.
finna här undersökning vara gjord af embetsman, vi finna
således att det kan vara någon grund för anslag, efter vi
tilltro dessa embetsman att hafva riktigt undersökt saken o.
s. v., vi föreslå att en summa skall afsättas för den bär localen,
med villkor att, på sätt Hr von Hartmansdorff sjelf i
afton föreslagit, ortens innevånare utgöra hälften af kostnaden
o. s. v.; då hade någon rättvisa varit följd. Vi komma
snart lill punkten N:o 29. Der bar också Storamirals-embetels
tredje afdelning hållit en undersökning och funnit att
en hamn borde byggas med 88,000 r:drs kostnad. Men emedan
orten icke inkommit med något yttrande, huruvida
den vill deltaga i kostnaden, så har StatsUtsk. icke funnit
lämpligt att tillstyrka något anslag. Nu kan sådant endast
hafva berott derpå, att ortens landshöfding (jag talar nu
blott i allmänhet och exempelvis) icke har funnit för godt
att sammankalla ortens innevånare för att höras öfver den
saken, eller derpå att t. ex. några större handlande i den
stad, der fråga är om hamnanläggningen, ej velat tillåta så
många concurrenter att komma dit till marknaderna då spanmål
säljes på torget af allmogen, utan hellre velat sjelfve
göra inköpen ensamne, för att med sina egna fartyg utföra
spanmålen, samt derföre gjort tillställningar till förhindrande
af både sammankallandet och anslaget till hamnbyggnaden.
Jag säger, alt sådant är möjligt, och del lärer ingen
kunna bestrida. Jag vill för resten icke ingå i något påstående
om verkligheten af ett sådant förhållande, ty jag
måste för mycket misstro de enskilda uppgifter jag fått, för
att kunna på detta runi våga någon sådan tillvitelse. Jag
har endast sökt bevisa, att det ej är på det sätt StatsUtsk.
antagit, som raan kan vara försäkrad att rättvisa skall blifva
iakttagen vid anslagens beviljande. Edvad Frih. Sprengtporten
nu återigen anfört, hafva vi redan en om icke 2:ne
gånger hört såsom ett försvar för StatsUtsk.; men jag har
för min del ansett mig berättigad alt tillstyrka ett annat
beslut, än StatsUtsk., utan att derföre ingå i något direct
klander emot StatsUtsk., och jag hoppas att Frihm mätte
tillåta mig att nu och för alltid reservera mig emot hvarje
sådan tydning, som skulle milt motstånd vid ett och annat
af de tillstyrkta anslagen härröra af något begär att kri—
ticera StatsUtsk. Jag har för min del icke haft något sådant
begär, utan tvertom trott att StalsUtskts ledamöter ej
kunnat göra något annat än de gjort, eller att de följt sin
bästa öfvertygelse; men icke destomindre må det tillåtas mig,
att nu, om jag kan det, bevisa att R. St. borde följa andra
grunder.
Hr Lagerhjelm, Pehr: En värd talare tyckes hafva
önskat uppskof med beslutet i delta ämne o eli medels reserverande
lill en annan riksdag, för alt den styrelse, för
hvilken Ständerne anslagit medel, må hafva tillfälle att gif
-
Den 22 Mars e. m.
va sitt utlåtande härom. Det är likväl förhållandet, att styrelsen
öfver dylika ai beten redan utlåtit sig och lärer, efter
hvad handlingarne gifva vid handen, ansett detta arbete
vara förtjent af ett anslag. Men i denna speciella fråga
förekommer dessutom den uppgift, att orten, staden eller
menigheten fått af K. M. löfte om understöd. Detta löfte
meddelades för många år sedan, men då det meddelades, så
ägde K. M. att disponera öfver de medel, som voro anslagna
till strömrensningar. Jag förmodar, att det var af denna
fond, som K. M. ämnade meddela delta anslag. Det synes
derföre, då det är utan all fråga al t menigheten vill till arbetet
bidraga med en tredjedel af kostnaden för att bringa
arbetet lill verkställighet, vara all anledn. att nu bifalla anslaget,
hvarföre jag också för min del tillstyrker beviljandet
af 6'ooo r:dr för Norrtelje ås upprensning, på sätt som af
Hr von Hartmansdorff blifvit föreslaget.
Hr Printzensköld, Carl: Om man beviljar det anslag,
hvarom nu är fråga, så synes det mig som man dock
icke borde alldeles instämma i det beslut, som Preste- och
BorgareStm faltat. Mig synes det vara alldeles nödvändigt att,
för beviljandet af detta anslag, R. o. Ad. utsätter det villkor,
att det icke blott sker för en gång, utan äfven alt företaget
skall medföra den nytta, som dermed åsyftas. Jag skulle
icke tro, att delta sker derigenom att, man så till sägandes
skänker Norrtelje stad dessa 6000 r:dr, utan att dervid fästa
det villkor att, arbetet fullständigt skall verkställas. För miu
del tillstyrker jag således, alt om R. o. Ad. instämmer i
Borgare- och PresleStms beslut, det åtminstone må ske med
det villkor, att dessa 6000 r:dr öfverlemnas till K. M., att
efter sig företeende omständighet besluta 0111 och under hvad
villkor delta anslag må till Norrtelje stad öfverlemnas.
Hr von Hartmansdorff: Hr Printzensköld har det
förmodligen undfallit, att PresleSt. infört det villkor, som
han önskat mätte utsättas för dessa penningars beviljande;
PresteSt. har förbehållit sig att arbetet skall blifva af staden
ut förd t emot erhållande af det allmänna bidrag, som nu
är ifrågastäidt.
Frih. Sprengtporten: Jemte det jag instämmer i den
siste värde talarens mening, att, i händelse något anslag beviljas,
ett sådant bestämdt villkor dervid må utsättas, skulle
jag för min del vilja dervid gå ännu något längre, så att
staden tillförbinder sig, på ett tillfredsställande sätt, att allt
framgent hålla denna farled öppen, hvilket jag tror är så
mycket nödvändigare, som det måhända är tvifvelaktigt, just
med afseende på åns grunda vatten, hvilket lärer vara ultoikadt
en viss tid af året, om icke, äfven sedan upprensningen
ägt rum, ytterligare kostnader för statsverket skulle
komma att uppstå för alt ånyo efter några års förlopp verkställa
en upprensning.
Den 22 Mars e. m.
Gr. Anckarsvärd: Jag kan ingalunda för mig göra
klart, hvartill och till hvad grad det af PresteSt. bestämda
villkor kan komma att binda; ty om R. St. besluta alt här
lemna dessa 6000 r:dr med förbehåll alt arbetet dermed
skall fullbordas; så anhåller jag att få veta, huru förhållas
skall, när det sedermera blir bevisligt att penningarne sirö
använda, men arbetet ej kunnat fullbordas med dessa medel.
Jag tror således icke någon garanti ligga i dessa tomma ord,
alt ai betet skall fullbordas; ty det lärer föga slå i någon
mensklig makt att bestämma hvad som i detta fall skall
komma att ske eller icke, med mindre än att R. St. vilja, i
händelse arbetet ej kan fullbordas med denna summa, låta
en ny fråga väckas om ytterligare anslag i sådan väg, eller
också att man på vinst och förlust låter dessa 6000 r:dr
tesa, utan någon visshet om derigenom någonsin detta arbete
kan komma att blifva fullbordadt. Hvad åter en annan
ledamots, Hr Printzenskölds framställning vidkommer, så
vet jag icke om jag rätt uppfattat den, men såsom orden
förefallit mig, skulle hans förslag innebära, alt medlen ställas
till R. Sl:s disposition, att, örn och på sätt K. M. finner
för godt, lemna dem till Norrtelje stad för detta behof;
och jag lager mig friheten hemställa, om det ej ligger någon
oklarhet i ett sådant bestämmande, ty om K. M. ej
skulle (inna lämpligt att använda dessa medel för Norrtelje,
hvartill skulle då medlen användas och huru skulle de af
Konungen disponeras? Det är möjligt alt jag misstagit mig
om meningen, men jag vidhåller i alla fall mitt yrkande om
bifall till Utsk:s betänk., man må göra hvad slags tillägg
som helst vid anslaget, emedan jag är öfvertygad om olämpligheten
att på detta sätt bevilja anslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer till Hr
Printzensköld, om han icke skulle behaga, efter afhörande
af PresteShs beslut, instämma deruti. Derigenom vunnes
2:ne Stånds sammanstämmande beslut om villkoret och 3
Stånds beslut om sjelfva summan. Jag anhåller att det förra
må få uppläsas och jag sedan yttra mig.
I anledn. häraf blef PresteSCs beslut ånyo uppläst.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Anckarsvärd har befarat,
att om också ett sådant villkor utsattes vid anslaget,
skulle detta blott komma att innehålla tomma ord. Om
denna anmärkn. vore riktig, så skulle ett dylikt villkor vid
alla dessa frågor hafva varit fåfängt. Jag tror det icke.
Det är möjligt för Styrelsen att bevaka verkställigheten så
väl i detta hänseende som i andra. Det är t. ex. en möjlighet
att bestämma, att staden icke utbekommer det allmänna
anslaget med mindre en viss del af arbetet förut vore
gjordt. Då det är bestämdt alt staden skall bidraga med
en tredjedel, så är ock proportionen eller beräkningen lätt
upp
-
Dea 22 Mars e. m.
uppgjord. I afseende på andra förelag, som vara längre tid,
är det läll alt tillse det ett sådant villkor uppfylles år från
år oell derigenom förvissa sig om verkställigheten. Skulle
vid delta eller andra dylika företag sådana naturhinder förekomma,
som icke varit al vederbör, embetsman förutsedda,
eller sådana olyckshändelser inträffa, som förderfva hvad
som blifvit gjordt; så måste det höra till den osäkerhet i
inenskliga beräkningar, hvilken alla våra företag äro underkastade.
Hr P r i n t z e n sk ö 1 d : Då StatsUtsk:s utlåt., som jag
förmodar vara grundad! på de factiska upplysningar, hvilka
CJtsk. sig förskaffat, alldeles icke innehåller någon så beskaffad
tillfredsställande upplysning, hvarpå ett beslut om
anslags beviljande med skäl kan grundas, så anser jag det
vara min pligt att icke så ovillkorligt, som de båda Stånd,
hvilka redan fattat sina beslut, bifalla det ifrågaställa anslaget.
Det är visserligen sanni, på sätt Hr von Hartmansdorff
yttrat, alt PresteSt. bifallit anslaget med det villkor,
att detsamma skall vara tillräckligt för upprensningen af
Norrtelje å, och att en sådan upprensning skall ske, men
jag tror alt PresteSt. dervid har glömt bort en vigtig sak,
och det är att utsätta det garantier höra ställas å den corporalions
sida, som får mottaga anslaget för fullgörandet af
det villkor, som PresteSt. utsatt. Det går visserligen an alt
utsätta hvad villkor som helst, men går jag icke att bereda
mig garantier derför, att den, mot hvilken jag utsätter villkoret,
skall fullgöra det, så synes det för mig klart, på sätt
Gr. Anckarsvärd anmärkt, att det blir tomma ord, som intet
betyda. Således kan jag för min del icke frånträda den
öfvertygelse jag yttrat derom, alt icke PresteStis beslut är
tillfredsställande. Men då jag deremot icke vill bestrida anslagets
beviljande, emedan det är till ett allmänt nyttigt ändamål,
och jag å andra sidan icke kan bedömma de villkor,
som böra härvid fästas, har jag trott att man borde äga förtroende
till Styrelsen i det fall, att den icke utbetalar Statens
medel på annat sätt, än att den tillser att de varda på
ett nyttigt och ändamålsenligt sätt använda, och det är derför
som jag tog mig friheten hemställa, alt anslaget skulle
ställas till K. M:s disposition, på det alt K. M. mätte sättas
i tillfälle att tillse om och med hvad villkor det må för ändamålet,
d. v. s. för upprensningen af Norrtelje å, användas.
Om ett sådant villkor vid anslagets beviljande ulsättes,
så skulle jag åtminstone, för min del, hysa den förhoppning,
att Styrelsen alldeles icke ullemnar dessa medel
till Norrtelje stad innan Styrelsen gjort sig förvissad om att sådana
garantier af staden ställas, att ändamålet måste varda
uppfyldt. Jag tillstyrker således icke bifall till anslaget, på
sätt Preste- och BorgareStm beslutat, utan tvertom att
22 H. 35
4 ?2
Den aa Mars e, m.
det må ställas till K. M:s disposition, på sätt jag haft äran
föreslå.
Hr Hjerta, Lars: Efter en så vidlyftig discussion,
anhåller jag om ursägt för det jag ännu med några ord
förlänger densamma, men denna fråga om Norrtelje synes likasom
utgöra början af en serie af anslagsfrågor af en art
för sig, hvarföre jag tror det vara vigtigt, att de åsigter, som
ligga till grund för de olika omdömena å ömse sidor, utvecklas
så mycket som möjligt i principen. För min det
får jag säga, att orsaken, hvarföre jag skulle vilja bestrida
det ifrågavar. anslaget, icke ligger deruti, att jag skulle anse
af någon våda att tillstyrka den lilla summa aföooo r:dr,
om den äfven kunde bidraga till ett aldrig så litet ändamål,
men egentligen i det förhållande, sorn Frih. Rålamb
omnämnde, att denna stad har tillförene haft en sjöfart,
men genom åens successiva uppgrundning förlorat densamma,
d. v. s. att den nu har längre till sin lastageplats. Då
lärer det väl hända hvad en gång förr händt, att om också
R. St. nu utsätta det villkor vid anslaget, att Norrteljeboerne
skola i öfrigt förrätta arbetet på deras egen bekostnad,
sfi blir trafiken ändå så svag och staden fortfar att vara
så klen till sina krafter, att den icke äger förmåga att
sjelf underhålla hvad som en gäng på Statens bekostnad
blifvit gjordt. Då återkommer för andra gången denna stad
och begär ett nytt statsbidrag till upprensning, och det kan
jag för min del icke anse vara riktigt eller ändamålsenligt.
När i allmänhet en commun icke kan sfi förkofra sig, att
den kan underhålla de communicationsanstaller, hvartill Staten
bidragit, så lönar det ej heller mödan för ändamålets
skull att derför göra uppoffringar.
Hr af Uhr, Gustaf: Att bifalla anslaget med ett sådant
villkor, som Hr Printzensköld föreslagit, vore att sätta
Regeringen i den aldra obehagligaste belägenhet, emedan det
icke står i mensklig makt att garantera, det ett arbete skall
blifva fullbordadt för denna summa. Det vore likväl endast
mot erhållande af sådana garantier, som Regeringen
skulle utlemna medlen. Man skulle således sätta Regeringen
i den obehagliga ställning att absolut icke kunna utlemna
medlen, emedan det icke står i mensklig makt att
lemna de garantier, som man skulle fordra. Alltså mäste
man antingen icke föreskrifva villkoret, eller också göra det
på det sätt, att Regeringen må kunna utlemna medlen emot
stadens förbindelse att återställa dem, i den händelse att arbetet
ej skulle kunna med dessa penningar fullbordas. Detta
vore då en garanti, som det vore möjligt för Regeringen
att erhålla, i händelse arbetet ej blefve fullbordadt, men att
erhälla garanti för att arbetet med denna summaskall fullbordas,
är icke möjligt.
Frih. Sprengtporten: Då jag förmodar att discussio
-
Den aa Mars c. m.
a;5
nen nu snart är slutad, har jag endast alt begära hos Hr
Frih. o. Landtm., alt en särskild propos. ma framställas på
det tillägg jag begärt, och hvari en annan talare instämt,
nemi. att detta anslag icke må utgå under annat villkor,
än alt staden har bildat sig en hamncassa med så tillräckliga
inkomster att man må vara förvissad att den kan för
framliden underhålla den ifrågavar. farleden. Detta är så
mycket angelägnare, som det synes att staden icke har några
hamnpenningar eller några dylika inkomster, ty i annat
fall hade staden visserligen kunnat lemna något annat bidrag
till detta arbete än de dagsverken, som varit i fråga,
och det synes mig i alla fall temmeligen klart att efter en
upprensning af sådan beskaffenhet, som den ifrågavar., der
banker komma att uppkastas på sidorna, hvilka icke synas
hafva varit afsedda, då man, för att vinna bifall till anslagét,
uppgifvit den minsta möjliga kostnad, densamma icke kan äga
bestånd, utan att fortfarande underhållas; hvarföre det synes
mig alldeles nödvändigt, så framt Ständerne vilja undvika
att snart sagdt vid hvarje riksdag återkomma till denna fråga,
att göra ett sådant villkor, som jag föreslagit. Jag skulle
icke ansett detta nödigt, om det rört en stad, som haft
stor sjöfart och säkra hamnpenningar; då hade det kunnat
underlåtas, men bär torde det verkligen vara nödvändigt att
iakttaga.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner riktigheten
af den framställning Frih. Sprengtporten gjort; men jag befarar,
att om It. o. Ad. i denna fråga skiljer sig från PresteSt:s
beslut, torde det hela komma att förfalla. Genom
instämmande med PresteSt., tror jag likväl icke alt den
nytta, som Frih. Sprengtporten åsyftat, skall gå förlorad;
ty utan tvifvel lärer länets höfding, som har varit tillstädes
och förnummit hvilka svårigheter som mött anslagets beviljande,
ej underlåta, om saken lyckas, att, för stadens bästa,
sjelf tillse del sådana försigtighetsmått för framtiden iakttagasc
Stadens innevånare sjelfve lära icke heller blifva
i okunnighet om denna svårighet samt således, både för deras
egen skull och för att icke framdeles behöfva anlita
Statens cassa, utan hopp om framgång, föranstalta om hvad
till upprensningens fullbordan och underhåll erfordras.
Hr Ribbing: Ju längre denna discussion räcker och
ju mera saken utvecklas, desto mindre tyckes ett anslag för
detta företag kunna beviljas. Ju flera upplysningar, desto
flera svårigheter. Jag vet icke hvarföre man skall vara så
angelägen alt just för denna sak genomdrifva eli anslag, då
man allt mer och mer finner att StatsUtsk. har på goda
skäl grundat sitt afslag. Det torde väl vara bättre att dröja
några år, då man är så osäker på om detta anslag kan
vara af någon nytta eller icke. Det kan äfven hända, att,
om man envisas alt göra detta anslag och flera sådana, pen
-
Den aa Mars e. m.
ningar komma ali felas för antila arbeten, hvilkas större
nytta möjligen kommer att ligga klar för livar och en.
Jag önskar att R. o. Ad. måtte bifalla StalsUtsk:s betänkande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtskts förslag i den nu föredragna i i:te
punkten.
Ropades starka ja och nej.
Då Hr Landtm, förklarade, del han trott sig finna att
nej öfverröstal ja, begärdes votering.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att nu uppstode såle
des
fråga om conlra-propos:ns innehåll. De anmärkn:r, som
emot StatsUtskis utlåt, blifvit gjorda, utginge samtlige derpå,
att ett anslag af 6000 r:dr måtte beviljas för upprensning
af Norrtelje å, men i fråga om villkoren vore meningarne delade.
Dels hade blifvit yrkadt, alt, i öfverensstämmelse med
PresteSt:s beslut, skulle bestämmas det villkor, att arbetet
dermed varder fullbordadt , dels att arbetet dermed
skulle fullbordas och en hainncassa bildas, hvarigenom
farleden sedermera af staden kunde hållas vid nödigt
djup; dels ock att anslaget skulle beviljas på det sätt att
det Jemnades till K. M:s disposition, som ägde alt pröfva
om och på hvad villkor medlen kunna öfverlemnas lill
staden, på det att ändamålet med visshet må varda uppfyldt.
Frill. Boye, Fredr.: Jag tager mig friheten gifva tillkänna,
att ännu ett ytterligare förslag blifvit gjordt, nemi.
att staden borde förbinda sig att återbetala dessa 6000 r:dr,
örn icke arbetet dermed blefve fullbordadt. Det kunde således
blifva 3 voteringar vi skulle få roa oss med i denna
sak, om icke Hrr Printzensköld och af Uhr samt Frih.
Sprengtporten vilja beqväma sig till bifall å hvad PresteSt.
beslutat. Annars förutser jag tre voteringar nu på
aftonen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt om lian rätt fattat
Hr af Ulirs anförande, bade det icke innehållit något
förslag, utan blott ett yttrande om det enda sätt, hvarpå
lian ansåg säkerhet kunna vinnas för medlens rikliga användande,
dock utan att han derå begärt någon proposition.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag tror mig så mycket
hellre kunna instämma i samma önskan som Frih. Boye,
som, om jag ej fattat orätt, 2:ne af de ledamöter, hvilka
yrkat contra-propos., nemi. till bildande af en hamncassa
o. s. v., likväl egentligen yrkat bifall till Utsk:s förslag. Då
återstå endast Hr von HartmansdorfFs och Hr Printzenskölds
förslag, och jag hemställer om ej Hr Printzensköld ville medgifva
att contra-propos. må innehålla instämmande i PresteSi:s
beslut.
Den 22 Mars e. m.
Fril). Sprengtporten: Jag liar visserligen icke egentligen
talat för afslag i denna fråga, men för att göra Hr
Rosenblad ett nöje, skall jag afstå från min begäran om propos.
, och votera för afslag.
Hr Printzensköld: Jag skulle visserligen gå Hr Rosenblads
önskan lill mötes, om jag kunde finna alt ändamålet
med anslaget derigenom vunnes. Men då ett villkor af
den obestämda beskaffenhet lill sina följder, som PresteSt.
fästat vid sitt bifall, ej synes mig ändamålsenligt, så anser
jag det å min sida vara en pligt att bos It. o. Ad. tillstyrka
ett sådant villkors utsättande, att dessa medel ej må
blifva förgäfves bortskänkta. Jag har på min embetsmannabana
baft tillfälle att se, huruledes man utsatt villkor vid
penningars utlemnande utan att fordra garantier för dessa
villkors uppfyllande,. i följd hvaraf dessa penningar varit så
godt som förlorade, emedan, sedan man fått penningarna,
det icke varit fråga om villkorens iakttagande. Deremot
skulle jag tro, att R. o. Ad. finner min åsigt vara den mest
liberala, då jag hemställt alt anslaget må ställas till K. M:s
nåd. disposition och såsom följd deraf förutsatt, alt K. M.
må pröfva om och med hvad villkor detsamma må användas
för det åsyftade ändamålet.
Frih. Rålamb: Sedan Fril). Sprengtporten nu återkallat
sitt förslag till tillägg vid den blifvande contra-propostn,
så kan jag för min del intet dervid erinra; men inseende
nyttan af detta förslag, anser jag mig skyldig och pligtig
inför R. o. Ad. förklara, alt, så vidt i min förmåga står
och med öfvertygelse om att äfven innevånarne i staden
Norrtelje inse nyttan af all för framtiden bilda en hamncassa,
jag genom detta förslags genomdrifvande skall söka
undvika alt Norrtelje skall erhålla den förebråelse att falla
Staten vidare besvärlig med någon ansökning i detta fall.
Jag är öfvertygad att stadens innevånare sjelfve inse nyttan
häraf, och alt, om de nu kunna blifva så lycklige att erhålla
bidrag till sin hamns upprensande, de äfven söka att för
framtiden underhålla den.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. behagade till conlra-propos. antaga, att ett anslag af
6000 rtdr beviljas, för en gång, lill upprensning af Norrtelje
å , under villkor att arbetet dermed varder fullbordadt.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
öfverröslat nej.
I anledn. häraf uppsattes, upplästes till justering och
godkändes följande voterts-proposition:
Den som bifaller inte punkten i afdelningen ''Vatten
-
Den 22 Mars e. m.
communicationer” uti StatsUtsk:s utlåt. N:o 435 lill. C.,
voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, beviljas för Norrtelje stad ett anslag af 6000
r:dr, för en gång, till upprensning af Norrtelje å, under villkor
alt arbetet dermed varder fullbordadt.
Hr Rosenblad: Jag vågar vördsamt underställa Hr
Frih. o. Landtm, och Ståndet, om icke, i anseende lill den
långt framskridna tiden, vi efter slutad votering finge åtskiljas.
Gr. Anckarsvärd: Jag får taga mig friheten hemställa,
om det ej vore lämpligast alt åt Hr Landtm, öfverlåta
att i della afseende förklara huru han finner
för godt.
Hr von Hartmansdorff: Alldeles instämmande med
Gr. Anckarsvärd i hans mening i detta hänseende, önskade
jag likväl att på förhand få veta hvad Hr Landtrms afsigt
är, emedan jag tror, att, ifall vi komma att åtskiljas efter
slutad votering, åtskillige af oss önska alt under densamma,
genast efter röstgifningen, gå härifrån.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt då idag öfverläggningarne
icke tycktes vilja mycket framskrida, och mycket ännu
återstode af betänk., finge han till Ståndet hemställa, om
det, efter slutad votering, behagade åtskiljas och uppskjuta
det återstående af målet till nästa plenum.
Bifölls.
Härefter företogs voteringen, efter hvars slut rösterne
befunnos hafva utfallit, som följer:
Ja — 32.
Nej -— 2.5.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppsköts till nästa
plenum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den Mars f. m.
Onsdagen den 24 Mars 1841 •
Plenum kl. 9 f. ni.
Justerades pleni-prot. för den 6 dennes.
Öppnades Hrr Eleclorers lista till val af en ledamot i
BancoUlsk. efter N:o 113. Gr. Ehrensvärd, fullm. Gr. Hamilton,
Jacob; och befanns dertill hafva blifvit utsedd :
N:o 1960. B. Hr Montgommery, Carl Hampus.
Fortsattes pröfningen af StatsUlsk:s utlåt. N:o 4^5
litt. C., i anleda, af erhållna återremisser af utlåt. N:o
354 litt, C.
12, i3 och 14 punkterna.
Dessa tre punkter bifölls.
M e d 1 e r s t a districtet.
l5 punkten.
Gr. Frölich, David: I sammanhang med mina förut
afgifna yttranden, i afseende på de grundsatser, som jag
trott Ståndet böra följa för sådana anslag, kan jag, ehuru
med föga hopp om framgång, icke underlåta att äfven nu
söka utveckla, hvarföre R. St. icke borde på sådant sätt,
som StatsUtsk. föreslagit, inlåta sig vidare med bolag, när
det är fråga om de större canalanläggningarna. Här har ett
bolag framkommit, som efter all anledn. haft stora inkomster
under en längre tid. Jag är icke nog kunnig i canalverkets
historia, för alt veta huruvida canalbolaget ursprungligen
åtagit sig att med förut erhållna allmänna anslag
hålla canalen i ständigt farbart stånd; emedlertid visar
sig nu, att canalen icke vidare är brukbar, och bolaget
förklarar helt simpelt, att det icke har medel att ombygga
densamma; men bolaget erbjuder Staten att köpa canalen,
hvarefter bolaget föreskrifver Staten huru Slaten skall bygga,
oell slutligen, ifall erbjudandet icke skulle antagas, förklarar
bolaget, att det inskränker sitt anspråk på det af Staten
erforderliga bidraget till 5o,ooo r;dr. Här hafva vi således
den mest klara tafla öfver det förhållande, hvartill det
leder, att Staten med enskildta bolag ingår uti sådana contraclsförhållanden.
Händer det att bolaget gör en betydlig
vinst på sådana affärer med Staten, så håller bolaget, densamma
tillgodo; men derest bolaget efter någon tids förlopp,
sedan det njutit stora inkomster, icke kan stå vid contractet,
så kommer det med nya anspråk på Staten och for
-
Den 24 Mars f. m
drar mera penningar. Dä en canal, sådan som denna, på hvilken
trafiken, i följd af kringliggande bruk och bergverk, alltid,
så långt jag kan minnas, varit ganska betydlig, icke kunnat
lemna bättre resultat, än som nu visat sig, så tycker jag
att R. St. borde varseblifva, att det är på en oriktig bana
man framgår, när man entrerar med bolag i sådana större
affärer. Jag kan derföre icke underlåta ali, i fortsättning
af hvad jag förut yrkat, anhålla om propos. till canalens
öfvertagande af R. St., på sätt som canalverket densamma
åt Staten erbjudit. Jag skulle önskat att kunna modifiera
villkoren dervid; men man skall invända, att canalen är bolagets
egendom, och att, om man icke vill öfvertaga den på
de villkor, som bolaget erbjudit, så har man ingen anledn.
att hoppas, att bolaget vill ingå på andra villkor. Jag skulle
eljest vara färdig alt öka inköpssumman, som bolaget
begärt för canalen, om det hade fått stått Staten öppet att
bygga när den kan göra det, och icke, med ett ord sagdt, nödgas
hafva en öfverinspector öfver sina arbeten uti fordna
bolaget, äfven sedan det till Staten sålt sin canal. Jag har
anfört detta för att visa en af följderna, som jag förut icke
omnämnt, men som temmeligen öppet framlyser. Det skulle
nu kunna invändas häremot, alt om Staten inköper canalen
för dessa 187,000 r:dr, så måste Staten i alla fall bygga
och kommer då att utgifva ett större capital. Jag vill
då hoppas, att detta capital icke behöfde blifva större än
det som nu är i fråga att afsätta; men fördelarne blefve icke
blott bolagets ulan äfven Statens. Bolaget vunne den
fördelen att få canalen öppnad, och Staten vunne den, alt
för samma summa få canalen så beskaffad , att fördelarne
deraf icke blott tillfalla de trafikerande på gamla canalen,
utan äfven dem, som deraf kunna hemta nytta med afseende
på ofvanföre befintliga vattendrag och tillfällen till bicanaler.
Huruvida det contract, som, enl. StatsUtsk:s tillstyrkande,
emellan Staten och bolaget uppgöres, kommer att
taga dessa fördelar för det allmänna i anspråk, kan jag icke
veta. Jag måste förklara, att uti de contract, jag hittills sett
upprättade emellan Staten och enskilda, har jag funnit, att
man mera afsett enskild än allmän fördel. Det är icke klart
för mig, alt vid sådana contracts afslutande emellan Kronan
och bolag det allmänna dervid får sin fördel iakttagen.
I alla fall skulle jag tro, att, 0111 R. St. anse grundsatsen,
som jag nu haft äran ånyo förfäkta, tåla att tänka på, innan
man hals öfver hufvud kastar sig in i stora anslag till
en sådan canal, det vore bättre alt anslå en mindre summa
på en kortare lid, för att låta frågan stå in slatu quo till
en annan riksdag. Jag kan icke nog söka utreda, huru
jag anser det vara vigtigt, att icke vid denna riksdag taga
sådana steg, som sedan icke kunna återtagas. Här är ännu
icke något tecken till, att man ens gjort sig reda för de
all
-
Den 24 Mars f. m.
allmänna grundsatser, hvarefter den årliga bancovinslen
och besparade allmänna medel skola användas. Dessförinnan
borde man finna, att opinionen om sådana företag, som
dessa, behöfde alt litet sätta sig, och alt företaget borde
något närmare begrundas. Jag liar icke hört, alt Strömsholms
canal är så alldeles oduglig, att den icke kunde undergå
en reparation och begagnas intill nästa riksdag, hvaremedlertid
man hunnit närmare tänka på saken. Jag förutser
att discussion härom blir vidlyftig, men jag skall icke
besvära R. o. Ad. oftare, än jag dertill finner anledn., då
jag, på det icke hvad jag nu sagt må blifva såsom sådden
på hälleberget, skall söka att ytterligare ingå i ämnet.
Frih. Leijonhufvud, Abraham, begärde att PresteSt:s
i denna del fattade beslut måtte uppläsas.
I anledn. häraf upplästes PresteStts genom prot.utdr. af
den 18 dennes fattade beslut af innehåll, att Ståndet, i likhet
med hvad af afdelningen inom Utsk. blifvit tillstyrkt,
beslutat, det må 600,000 r:dr b:co i Riksg.cont. afsättas,
för att under i5 års tid, med upplöpande räntor , användas
med 5o,oo’o rtdrs årlig utbetalning till ombyggnad af Strömsholms
canal och slussverk; sami att de af Utsk. föreslagna
grunder för medlens förräntande, äfvensom de uppgifna villkoren
för erhållandet af desamma, hvarom å pag. 25—27
förmäles under 1:0—8:0, blifvit godkände, med följande tillägg:
9:0 att en af fullmäktige i R. St:s Riksg.cont. utsedd person
kommer att såsom ledamot deltaga i bolagets direction, från
och med dagen för utbetalandet af det allmänna anslaget,
och intill dess att canal-och slussverket blifvit färdig—
bygdt, saint att ett, på enahanda sätt ulsedt, ombud deltager
i den årliga revisionen af canalverkets räkenskaper,
börande berättelse om arbetets fortgång m. m. hvarje år
af directionen till K. M. i und. ingifvas och derefter med
officiella tidningen allmänheten meddelas.
Frih. Leijonhufvud: Jag får vördsamt tillkännagifva,
alt jag i denna fråga, eller örn Strömsholms canal, varit
reservant, afven i den stränga betydelsen, att jag icke kunnat
deltaga i någon af voteringarna inom Utsk, Denna sak
har fått en särdeles egen karakter. När StatsTJtsk. första
gången behandlade densamma, blef al It biträde afslaget. Vid
detta afstyrkande gjordes åtskilliga kraftiga anmärkn:r, afseende
hufvudsakligen bestämdt årligt bidrag. När frågan åter
förekom, hade Utsk., på sätt PresteSt. äntydt, föreslagit
ett årligt bidrag af 5o,ooo r:dr; men genom ett vindkast inom
opinionerna blef icke fråga om ett sådant tillstyrkande,
utan saken ställdes på den punkt, hvars resultat är gifvet,
nemi, att öfver en million disponerades för ändamålet, att
lemna 5o,ooo r:dr årligen, under i5 år, till canalens ombyggnad.
För att komma lill detta resultat, har Ulskrs ma22
H. 36
282
D c ii 24 M ars f. m.
joritet mast till och med öfverskrida de anspråk, som bolaget
framställt. Det var egentligen på grund af bolagets
uppträdande såsom meliankommande part, emellan Representationen
och Utsk., sorn detta sista betänk, tillkom. Jag
protesterade så långt jag kunde deremot, egentligen derföre,
att jag icke trodde det varn lämpligt, att StatsUlsk.
skulle frångå den allmänna grundsats, som uttalar sig i hela
betänk. Jag tror nerol, icke att StatsUlsk. bort, i sammanhang
med sitt beslut öfver besparda medel, uppträda
såsom conlrahent, å Statens vägnar, med enskildta bolag. Gr.
Frölich har redan uttryckt de farhågor, lian hyser dervid
att inleda Staten uti transactioner, hvilkas resultat under en
lång tid ligga förborgade, men hvaraf följden blir deri, att
när man en gång contraherat, så kommer man icke ifrån
conlractet. Jag delar denna farhåga, och tror att den borde
afskrämma från ingående af sådana conlract, hvarigenom
å ena sidan Staten ikläder sig skyldigheter, och å deti andra
sidan föreskrifver bolaget vissa villkor utan att veta huru
de efterkommas. Dessutom bör man icke åt framtiden hänskjuta
ett så stort capital, som detta. Jag vill icke bestrida
att Strömsholms cana! är af stort nationelt intresse, och
att R. St. böra mellankomma, för att hjelpa industrien, men
denna hjelp bör icke lemnäs såsom fullgörandet af ett villkor
emellan 2:ne contraherande parter. Då jag icke vill
vidhålla den ide'e, som inom Utsk. var minoritetens, nemi.
att blott lemna 5o,ooo r:dr årligen i 4 år, och jag icke vill
genom prut-systeme förstöra en stor plan, anser jag försigtigast
vara att foga sig efter PresleSt:s beslut. Äfven det
skrider in på contractsförhållanden, men gränserna äro
närmare bestämda; och med tillsats af den gtde punkten,
som PresteSt. antagit, anser jag de controller bestämda, som
kunna vara nödiga. Jag anser mig förp 1 ig ta d att frångå
min enskilda opinion om ett årligt bidrag af 5o,ooo rtdr,
enär jag ser, att den saken icke kan gå igenom, efter de förändrade
förhållanden, sorn förefinnas; och tror då att det
ar lämpligast, alt R. o. Ad. går en medelväg, för alt fl ena
sidan freda R. St. från inblandning uti andras angelägenheter,
utöfver hvad behofvet fordrar, och å den andra sidan
bereda canalen tillfälle att reda sig sjelf. Jag lemnar derhän,
huruvida canalen bort komma i det trångmål , hvaruti
den befinner sig, enär den icke saknar tillgångar, eller
om sjelfva ide'en af canalen icke varit motsvarande sitt
ändamål. Det existerande förhållandet är emedlertid ett
skäl att vara försigtig. Jag inskränker mig till alt anhålla
om propos. derpå, att H. R. o. Ad. ville förena sig uti
PresteStts beslut och afslå betänk, uti de delar, deruti
detsamma, i öfverensstämmelse med nämnda beslut, bör
afslås.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Vid frågan
Den 24 Mars f. m.
a83
om allmänna arbelsföretag, torde 2:ne hufvudsakliga omständigheter
böra eonsidereras. Den ena, huruvida förelaget
är nyttigt, och den andra, på hvad sätt det bör verkställas.
Att Strömsholms canal är nyttig och oundgänglig för den
ort, hvars industri den befordrar, äfven med hänsigt till
Siljans framtida förening nied Mälaren, lär ingen kunna eller
vilja bestrida, och jag hehöfver således icke i delta hänseende
ingå i någon bevisning. Hvad åter angår frågan om
företagets verkställighet, sa liar visserligen blifvit sagdt, att
det vore vida bättre för Slaten, örn Staten rent af byggde
canalen. Jag får likväl fästa uppmärksamhet dervid, att då
fråga blott är om ett statsbidrag af 760,000 rtdr b:eo, och
man beräknar, när canalen blir färdig, att bolaget endast får
uppbära i5,ooo r:dr i utdelning på sina aclier, och sistnämnda
summa motsvarar räntan på ett capital af 3oo,ooo r:dr,
så uppkommer, när dessa 3oo,ooo rtdr läggas till förenämnda
700,000, en afgift lör Staten af i,o5o,ooo r:dr, hvarmed
canalen för Statens räkning kan inlösas. Jag tror således
alt Utsk. rikligt förfarit, då det tillstyrkt att öfverlemna
verkställigheten utaf canalarbelet åt eli enskildt bolag, som
är intresseradt för företaget, och icke inleder Staten uti afgilter,
för hvilka gränsen icke kan på förhand bestämmas.
Det har blifvit sagdt, att enskilde personer kunde komma
att skörda större fördelar af företaget, än man afsetl. Då
det är upplyst att bolaget icke betingar sig att uppbära
mer iin i5,ooo r:dr om året, såsom ränta och utdelning
på acliecapitalet, så vet jag icke hvarifrån de öfrige fördelarne
kunna härledas. Vidare kan jag icke fatta, huruledes
bolaget, under de för statsverket fördelaktiga villkor,
som anbudet innehåller, kan komma till stånd med företaget
och deraf hemta några fördelar, då man besinnar, att
kostnaden är beräknad till i,25o,ooo r:dr, hvartill bolaget
af Staten skulle erhålla 760,000 och resten af bolaget tillskjutas.
Då bolaget derjemte skulle bekosta den gamla
eanalens underhåll, så vet jag icke hvaruti de stora fördelarne
skulle bestå. Hufvudsakliga skälet, hvarföre jag, i
likhet med StatsUtsk:s majoritet, tillstyrkt hvad som uti betänk.
blifvit föreslaget, är det, att jag anser anbudet vara
gjordt statsverket på så fördelaktiga villkor, att jag befarar, att,
om det icke nu antages, något sådant anbud icke mera göres
Slaten. Hvad angår den summa, som StatsUlsk. föreslagit
utt afsättas, för beredande af tillgång till de 5o,ooo r:dr årligen,
hvarmed arbetet skulle utföras, så har jag icke delat
den meningen, att ett sä stort belopp, som i,25o,ooq rtdr,
borde för delta ändamål anvisas. StatsUtsk:s ntgiftsafdelnings
förslag innehåller blott, att 600,000 rtdr skulle afsättas,
emedan årliga räntan derå komme att fylla skilnaden
emellan denna summa och 760,000 rtdr, hvarmed Staten
skulle lemna biträde till detta företag. I öfverensstämmelse
a84
Den 24 Mars f. m.
nied denna åsigt får jag anhålla om propos. till instämmande
uli PresteSt:s beslut.
Hr Ribbing, Bengt: De förslag, som förut i delta
betänk, äro framställda, hafva blifvit till största delen bifallna.
Orsaken dertill tior jag varade considerationer, som
dervid gjort sig gällande i afseende på innevånarnes uti norra
delen af Riket nödställda belägenhet, och de sammanskott,
som i öfriga delarna af Riket till dessa innevånare
blifvit gjorda. Man har nemi. trott, att man på det sättet
skulle kunna lindra deras nöd och undvika framtida understöd,
åtminstone till det belopp, som hittills varit vanligt;
äfven hafva dessa anslag, som blifvit beviljade, till en del
angått Rikets försvar; och det har således varit gilltiga orsaker,
hvarföre man icke gjort motstånd uti de föregående
punkterna; men nu hafva vi kommit till ett helt annat slag
af arbeten. De äro att anse såsom rent ekonomiska, hvarvid
de considerationer, jag nämnde, icke mera komma ifråga,
åtminstone hvad Strömsholms canal angår. Innan man
går in på den bana, som man håller på att beträda, höiman
göra sig reda för den princip, efter hvilken man sedan
oafbrutet bör fortgå, sedan den blifvit erkänd såsom riktig.
Jag kan icke förena med billighet och rättvisa, att, utan afseende
på landets öfrige innebyggares fördel, göra större eller
mindre anslag till föremål för en viss del af Riket. Det
är väl sannt, att 0111 välmåga och lifligare industri befrämjas
i den ena delen af Riket, så medför det goda verkningar
på det hela; men i samma mån, som den orten är aflägsen,
för hvilken ett anslag till befordrande af något nyttigt
ändamål beviljas, i samma mån blifva verkningarne
derstädes mer eller mindre välgörande, eller, med andra ord,
den ort, som är närmast belägen ett sådant företag, som t.
ex. en canalanläggning, njuter äfven största fördelarna deraf.
Huruvida man nu kan anse rättvist, att af en summa
penningar, hvaruti alla landets innebyggare hafva del, emedan
alla dertill bidragit, utan afseende på allas rättmätiga
fordran, disponeras endast till vissa orters fördel, det öfverJemnar
jag till hvars och ens eget bedömmande. För min
del kan jag icke erkänna, att detta är en riktig princip.
Min mening är dock icke att motarbeta sådana företag, som
nu äro i fråga. Tvertom vill jag gerna efter all förmåga
understödja dem; men jag önskar, att man icke må
lemna åsido rättvisan, såvidt den kail iakttagas. Jag vill medgifva,
alt företag af sådan beskaffenhet, som det ifrågavar.,
nemi. en redan färdig men förfallen canal, som befunnits
vara nyttig för det allmänna, icke bör lemnäs så hjelplös,
att den helt och hållet blir ofarbar. Jag önskar att så icke
må ske, ulan att medel må anslås till förekommande af ca
nalens
förfall; men på hvad sätt och med hvad villkor
medlen skola användas, är den fråga jag häl- vill framställa
Den 34 Mars f. m.
385
till R. o. Ad:s begrundande, både specielt livad denna saken
angår, ocb i allmänhet, för att sedan kunna conseqvent behandla
både denna och andra frågor i samma riktning. Vid
denna riksdag har man upptäckt att Slaten äger öfverskott
af medel; man har då tänkt — huru skola dessa bäst och
nyttigast användas? I det fallet äro visserligen åtskilliga förslag
framställda; men örn hela landet varit underrälladt
derom, samt haft tid på sig, och rättighet alt inkomma med
förslag om den ena eller andra väganläggningen eller canalledningen,
och mera dylikt, så skulle ett mångdubbelt större
antal sådana förslag hafva inkommit, än sorn nu varit föremål
för pröfning. Disponera vi nu alla de medel vi aga
till de canalanläggningar och dylika företag, som nu äro föreslagna,
så blir ingenting öfver för andra sådana arbeten,
som kunna vara lika nyttiga och behöfliga, och hvarvid
samma rättighet äger ruin i afseende på anslag. Jag känner
t. ex., att uti flera orter finnes tillfälle till större odlingar,
som enskilde icke förmå ensamme bekosta. Månne
'icke lill sådanes verkställande samma rättighet att bekomma
någon andel uti de hopsparda medlen förefinnes, sorn
till de företag, hvilka nu äro föreslagna? Är det rätt att
de förra, hvilka äro i samma behof som de sednare, icke
skola få ringaste andel uti de medel, till hvilkas samlande
de dock bidragit? Sådant kan icke nekas, och då ligger äfven
en stor orättvisa deruti, att ensidigt disponera cossan.
Min önskan vore derföre, såsom jag förut yttrat, att man
uppsköt beviljandet af alla sådana anslag, som icke nödvändigt
behöfvas, för att underhålla redan färdiga canalbyggnader
och dylikt, intilldess tillfälle blifvit Jemnadt Rikets
samtliga provinser att inkomma med ansökningar om
anslag ur den gemensamma cassan till industriens och näringarnes
förbättring på hvarje ort. Då först, och när man
blir i tillfälle att inhemta hvad som behöfts i hela Riket,
kan rättvisa vederfaras alla dem, som äga del uti den besparade
summan. Skulle man finna, att ett eller annat föletag
icke kan uppskjutas, så anser jag det böra företagas,
blott man vill betrakta Staten såsom förlags- eller bolagsman.
— Staten bör antingen utlåna penningar mot en
viss ränta, eller utan ränta anslå summor, mot villkor att
med bolaget få dela nettovinsten. Alt bortskänka en summa,
sammanskjuten af ett helt samhälle till en viss orts
fördel, för att aldrig mera återfå densamma, kan icke blifva
rätt. Utsk. har väl tillstyrkt, hvad ifrågavar. canal angår,
att sedan bolaget erhållit i5,ooo r:dr i årlig utdelning
på sina adier, skulle den öfriga vinsten tillfalla Staten ; men
hvem garanterar, att behållningen blir mer än i5,ooo r:dr ;
och hvarföre då icke hellre stadga, att Stalén med bolaget
skall dela inkomsten, då Staten åtminstone med säkerhet
kan få något för hvad den ulgifvit? Här har icke blifvit
upplyst, huruvida Strömsholms canalbolag från början åt
-
286
Den 2iJ Mars f. m.
njutit något understöd af allmänna medel, och huruvida bolaget
förbundit sig att vidmakthålla canalen utan biträde
af Staten. Man synes nu vilja etablera en sådan princip,
att sedan man anslagit en viss summa åt canalen, skall det
åligga bolaget alt underhålla densamma; men hvem svarar
för, att R. St., då canalen återigen hunnit förfalla, och
bolaget säger sig icke kunna iståndsätta densamma, ånvo bevilja
en summa till denna canal, och så i evighet? Jag
tror således att förhållandet beliöft bättre utredas. Måhända
gifves det någon sådan förbindelse, som jag nämnt, å
bolagets sida, oansedt hvilken bolaget låtit canalen förfalla
till den grad, som nu är händelsen. Jag vill icke ingå uti
några specialiteter; det är icke min mening. Jag har icke
baft tillfälle att skaffa mig annat, än tillfälliga underrättelser,
och måhända äger jag icke förmåga att bedomina förhållandet
i allmänhet i dylika fall som detta; men min önskan
är, att R. o. Ad. ville utgå från en rättvis princip,
och icke, genom förhastade beslut, förfördela landels öfriga
innevånare, hvilka äfven äga rättmätiga anspråk på understöd.
Man talar om att aciieägarne till de större företagen företrädesvis
böra understödjas, emedan de blott hafva en
obetydlig inkomst; men jag räknar mindre den contanla utdelningen
på actierna, än den stora förmån som tillskyndas
orten genom den lättade communicalion, som canaleu åstadkommer.
Jag får derföre föreslå R. o. Ad., att icke bevilja
något anslag i denna väg, annorlunda än såsom lån emot
måttlig ränta, eller och med villkor att Slaten måtte anses
som en annan bolagsman och få i proportion af sitt tillskott
dela nettobehållningen. Att på annat sätt gå tillväga kan
jag icke ined min röst biträda , emedan den största orättvisa
då blefve begången emot landets öfriga innebyggare.
Frih. Boye, Ludv.: Den allmänna princip, Hr Ribbing
framställt, nemi. att, lill bevarande ai' rättvisa i anslagen
, ingenting borde göras förr än hela Rikets samtliga
provinsers behof kunde komma i öfvervägande, vill jag besvara
blott med den erinran, att det vore ett behandlingssätt,
enligt hvilket man vid 1841 års riksdag, som företrädesvis
framför andra riksdagar haft tillgångar att disponera,
gjorde ingenting för provinserna, för industrien och näringarna.
Månne allas behof kan utrönas pia annat sätt än genom
en undersökning, hvilken dock icke medhinnes under
riksdagen? Jag kan icke förena mig i den åsigt, alt det vore
rättvisa att nu göra ingenting; icke heller kan jag betrakta
ombyggnaden af Strömsholms canal såsom en blott
provins-angelägenhet. I min tanke är denna canal en angelägenhet
för samhället; men om den skulle förfalla, hvilket,
om jag fattat Hr Ribbings mening rätt, icke är hans
syfte, så skulle förlusten först träffa provinsen, men par
Den 24 Mars f. m.
vecoclielle liela samhälle!. Jag forenar mig med Frih.
Sprengtporten, och anhåller om den propos. han begärt.
Gr. von Platen, Baltzar: Den siste värde talaren
har visserligen till någon del besvarat den föregående talarens
påstående, att rättvisa åsidosattes, örn Staten lemnade
bidrag till de uti detta betänk, omnämnda företag, innan
Rikets samtlige innevånare ägt tillfälle att begära anslag till
de inrättningar och förelag, som livar och en kunde ifrågaställa.
Frih. Boye visar nemi., att följden af Hr Ribbings
åsigt, i händelse den vunne bifall, blefve ingen annan än
den, alt ingenting, uti förevarande hänseende, vid, denna
liksdag blifvit tillgjordt; men härtill kan läggas ett annat
vigtigt skäl emot Hr Ribbings åsigt; ty då Hr Ribbing säger,
att hela landet sammanskjutit de tillgångar, hvaraf StatsUtsk.
tillstyrkt någon dels användande för Strömsholms canal,
så hafva ju äfven delägarne uti samma canalbolag lemont
bidrag till de medel, som finnas, och då mäste ju äfven
detta bolag vara berättigad! till någon del af de besparade
medlen. Alt canalen icke erhåller hela den summa, som
till ombyggnaden erfordras, är ganska rikligt, derför attcanalbolaget
har mera nytta af förelaget än den öfriga delen
af landet; och alt bolaget verkligen tillskjuter mera, än
landets öfrige innevånare, synes deraf, att bolagets medlemmar
ensamt skulle bekosta omkring 600,000 r:dr, då deremot
landets öfrige innevånare tillsammans blott lemnade
750,000 r:dr, ehuru hvar och en utan svårighet torde finna,
att företaget ingalunda ar af enskild beskaffenhet, destomindre,
som andra provinser, än de, der canalen framlöper, begagna
densamma för att på den framskaffa sitt tackjern.
Det förundrar mig icke, att talare önska det rättvisa måtte
vederfaras hela landet, ty deruti instämmer äfven jag, men
jag. tror, att det skulle lända till landets och följaktligen
till dess innevånares skada, om man uppsköt nyttiga och
nödiga befunna arbeten, till dess att intet möjligt företag
vore oundersökt; ty hvad särskildt Strömsholms canal beträffar,
så skulle den otvifvelaktig! hafva ramlat igen, innan
en sådan undersökning hunnit blifva fullbordad, och
öfver en viss grad går det således icke an att uppskjuta
en del förslag. Slutligen har den värde talaren sagt, att anslagen
uti de föregående punkterna blifvit beviljade till följd
af considerationer, hvilkas riktighet lalaTen medgaf, men
hvilka icke finnas i afseende på förevarande anslagsfråga.
Detta är just ett skäl, hvarföre jag önskar, att R. o. Ad.
ville bifalla delta anslag, på sätt som utgiftsafdelningen i
StatsUtsk. tillstyrkt, och hvarmed PresteStls beslut öfverensstämmer.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Det är otvifvelaktig!,
att det under öfverläggning varande ämnet företer ganska
vigtiga principfrågor i afseende på anslagets användan
-
a88
Den 24 M a r s f. m.
de, hvilket synes mig bäst vara ådagalagdt genom de olika
åsigter, som bär i sådant afseende varit yttrade. Då äfven
för mig åtskilliga betänkligheter uppstå, anser jag det vara
min ovillkorliga pligt, såsom representant och ledamot af
detta Hus, att desamma inför Ståndet öppet framlägga.
Utan alt på minsta vis vilja ingå i något fruktlöst försök
att, med hänsigt till denna fråga, åstadkomma någon afvägning
af rättvisan på den ena, eller orättvisan på den andra
sidan, de särskilda provinserna emellan, torde det likväl tillåtas
mig få framställa min förundran öfver canalernes så
högt beprisade verkningar, då Strömsholms canal, som redan
en längre lid bort inom provinsen utveckla industri, likväl
icke ens mäktat åstadkomma de erforderliga reparationerna,
ännu mindre, sedan den, i brist af underhåll, numera kommit
till förfall, verkställa densammas ombyggnad, utan ett
så betydligt statsbidrag, som det, hvilket blifvit yrkadt. Det
förefaller mig besynnerligt, att resultaterne af våra canajer,
som vid anläggningen uppgåfvos blifva så högst verkande
till industriens utveckling, och således äfven till ökad förmåga,
visat sig uti en motsatt riktning. På samma sätt förhöll
sig med Hjelmare canal, hvilken med betydliga tillskott
af Staten anlades, men Staten det oaktadt måste ombygga,
sedan canalen råkat i förfall. På sätt som ganska väl kändt
är, har jag aldrig varit någon särdeles stor anhängare af canalanläggningar
inom vårt land. Jag erkänner detta under
äfventyret att kunna anses hafva haft orätt och kunna få
orätt; men då detta är min öfvertygelse, har jag trott mig,
äfven vid detta tillfälle, icke böra undertrycka den. I afseende
på sjelfva frågans detaljer, anser jag mig böra anmärka,
det jag tror, att, då Staten tillsläpper ett så högst
betydligt belopp, det är väl mycket medgifvet åt actieägarne,
att för sina tillskott få beräkna 5 proc. innan någon afgift
till Staten skall äga rum. Jag tror nerol, att under de
bemödanden, sorn på ganska goda grunder visat sig att i
möjligaste måtto nedsätta räntefoten, är det för mycket
medgifvet åt ett bolag, att få beräkna 5 proc. på sina tillskjutna
medel och att bolaget borde vara fullkomligen belåtet
med 3 proc., då man besinnar att bolagets fördel utaf
canalen består, icke blott uti den inkomst bolaget äger i de
trafikerandes afgift för canalens begagnande, utan äfven uti
det tillfälle, bolagsdelägarne genom canalen erhållit till lättad
rörelse, hvarigenom kostnaden för deras egna effecter
betydligen minskas. Det är således ett sammansatt intresse
för bolaget, som bör afses. Slutligen ber jag få förklara,
att ehuru jag är mycket tveksam, huruvida PiesteStts beslut
kan"vara lämpligast, vill jag dock icke sätta mig emot,
att R. o. Ad. deruti instämmer, hvarvid jag dock anhåller,
att något afseende måtte fästas på den anmärkn., jag har
haft
Den a4 Mars f. m.
haft äran framställa, rör:de den proc., jag ansett bolaget böra
tillkomma af eanalens netto-inkomst.
Hr Lefrdn, Job. Pehr: Jag skulle icke hafva besvärat
R. o. Ad. med något yttrande i detta ämne, om icke en
grundsats blifvit framställd, som jag för min del icke kan
gilla, och som jag derföre anser mig böra besvara. Jag menar
den, som Hr Ribbing uttalat. Jag kan icke betrakta
Staten såsom en utdelare till hvarje provins, efter någon viss
bestämd norm, af Statens besparda medel, utan jag tror, att
R. St., såsom disponent af dessa medel, böra handla efter
en helt annan åsigt, nemi. den, huruvida landet i allmänhet
gagnas genom dessa föreslagna anslag. Det synes mig
vara gifvet, att 0111 de resurser, som finnas, skola utdelas
uti samma portion, efter den värde talarens åsigt, så skulle
resultatet blifva föga eller intet gagnande. Det är naturligt,
att hvarje land, och synnerligast af den beskaffenheten
som Sverige, är i den ställning, att vissa ekonomiska förelag,
som för det helas utveckling kunde vara högst gagneliga,
öfverstiga den enskilda förmågan och äfven kunna öfverstiga
möjliga assosiationers förmåga. Vid sådana tillfällen
är Staten skyldig att komma emellan, under förutsättning
att företaget är nödigt och nyttigt. I detta fall är fråga
om en gammal canalväg, hvars nytta är otvifvelaktig;
och om den för ett enda år skulle upphöra att vara farbar,
och göra det gagn, som den i långliga tider gjort, så
skulle man snart erfara, att liksom en slags sjukdom inkommit
i statskroppen. Om Götha canal skulle upphöra att vara
farbar, så skulle vi tvifvelsutan deraf känna sådana verkningar
på industrien, som skulle uppväcka ett allmänt begär
att få densamma iståndsatt. Med communicationsmedlen
i ett land förhåller det sig såsom med pulsådrorna i
kroppen. De kunna icke finnas i alla delar af kroppen, utan
blott i vissa delar deraf; men efter Hr Ribbings åsigt,
skulle man icke considerera denna vigtiga omständighet.
Jag tror, att hvad sorn kommer Staten lill gagn på det hela,
kommer äfven i sin mån individerna lill gagn. Det förhåller
sig med dessa ekonomiska fall, som med ett lands Regering.
Så länge Regeringen fortgår i jemn och stadgad
ordning, så länge mår Staten väl; alla känna belåtenhet; men
om man lyckas att sälta ett land i oro, i missaktning för
sin Styrelse, så skall man känna en viss obelåtenhet i hela
landet. Jag tillstyrker bifall till hvad PresteSt. beslutat och
tror att fäderneslandets väl är dermed förenadt.
Hr Ribbing: Trenne värde talare, nemi. Frih. Roye,
Gr. von Platen och Hr Lefre'n, tyckas icke hafva fattat min
mening, ty eljest hade de icke kunnat yttra sig såsom de gjort.
Jag har aldrig motsatt mig hjelp från Statens sida till nyttiga
företag. Mycket mindre har jag motsatt mig att Sta22
H. 37
D c n a4 M a r s f ra
-
ten måtte komma sådana företag lill hjelp, som redan äro
färdiga, men sorn hålla på att förfalla, och som erfarenheten
visat vara ändamålsenliga och nyttiga. Tvertom har jag
tydligt och klart uttryckt, att jag vill gifva min röst till sådana
företag; men jag har talat om villkoren, på hviika
sådana understöd skulle lemnäs, och som förenämnde talare
icke vidrört. Jag tror nemi , att det är rätt att Staten mellankommer,
då enskildla bolag icke kunna hjelpa sig sjelfva;
men jag vill först och med säkerhet veta alt så är. I alla
händelser anser jag hjelpen icke böra lemnäs på det sätt, alt
man helt simpelt skänker bort penningar, utan önskar deremot,
att Staten skall hafva någon inkomst, antingen genom
ränta på sina penningar, eller ock genom rättighet att efter
sitt tillskott få till större eller mindre del med bolaget dela
vinsten af företaget, och del för att åstadkomma rättvisa
mot landets öfriga innevånare. Om Staten har någon inkomst
af sina penningar, så blir hon i tillfälle att dermed
biträda andra provinsers innevånare,’ som äga lika mycket
anspråk på understöd. Om de värde talarena hade besinnat
detta, så hade de icke kunnat påstå, att jag satt mig emot
näringarnes understödjande; ty min mening är, att näringarne
mätte kunna consecutivt uppmuntras, hvilket icke kan
ske, om man på en gång bortkastar de besparade penningarna,
utan all deraf beräkna någon inkomst för framtiden.
Kastar jag bort alltsammans, så bar jag ju ingenting qvar
att hjelpa andra med framdeles; men använder jag medlen
så, att de lemna inkomst , så kan jag dermed understödja
både mig sjelf och andra. Jag har icke heller velat etablera
den princip, alt de tillgångar, vi äga, skulle utdelas i
små portioner; men jag har påstått, alt innan medlen utdelas,
borde hvarje ort i Riket lemnäs tillfälle att inkomma
med förslag till de företag, som kunna anses nyttiga och
behöfliga på hvarje ställe, så att både den enes och den andres
rättighet måtte kunna komma i öfvervägande. Jag är
icke af deras mening, som yrka att den besparade vinsten
med viss summa skall utdelas på hvarje individo; men om
man tillvägagfir på sätt man synes hafva för afsigt, så synes
det mig som man ville skynda sig alt borttaga de penningar,
på hvilka man vet att flere hafva rättmätiga anspråk,
hvilka otvifvelaktig! skulle göras gällande, om någonting vore
att få. Om några personer sammanskjuta en summa för
att dermed åstadkomma flera nyttiga företag, hvars utförande
tillika med penningarnes förvaltande uppdrages åt en
direction, och densamma företog sig alt utdela alla dessa
penningar endast till några af bolagets medlemmar, för
det att desse hafva tillfälle att använda dem på ett nyttigt
sätt,— kunna då de öfrige, som få ingenting, vara dermed
nöjde? Jag tror, såsom jag redan nämnt, att hvad nu
särskildt beträffar anslaget till Strömsholms canal, rättvisa
dervid icke kan iakttagas, med mindre Slaten antingen till
-
Den 24 Mars f. m.
kommer lingon viss del af inkomsten utaf canalen, eller ock
ränta på sina tillskjutna medel.
Frih. Gederström, Jacob: Jag saknar i detta betänk.
den allmänna öfversigt af ämnet och dess följder, sorn
jag trott böra föregå frågan om utdelning af anslag. Denna
canals nytta för bergshandleringen är obestridlig; men är den
lika nyttig för Dalprovinsens allmoge, som genom sina
transporter förvärfvar medel, för hvilka den i Westmanland
uppköper spanmål? Svaret på denna fråga måste alltid utfalla
nekande, ty det faller af sig sjelft, altoni brukshandteringen
kan få alla sina effecter transporterade på canalen,
så upphör möjligheten för Dalallmogen att förtjena något
på dessa foror med jern till Westerås och spanmål tillbaka,
som till så betydlig del verkat lill Dalallmogens bestånd.
Jag hade troll, alt detta anslag bade bort gå i bredd
med en förbättrad väganldggning genom Dalarne, så att
Dalallmogen lättare kunde verkställa forsling; men man
må icke tro, att jag derföre kommer att afstyrka detta anslag.
Jag har yttrat mig för att bevisa, huruledes Ulsk.
skadar på den ena sidan, då det velat gagna på den andra,
i stället alt det bort bereda allsidigt gagn; ty det är gifvet,
att om denna canal skall sträcka sig ända till Siljan, utan
att Dalallmoge!) beredes tillfälle att utvidga sin förmåga
att föda sig utaf jordbruket, så kommer denna af missvext
och hungersnöd så ofta hemsökta provins alt försättas uti
ytterligare armod. Emedlertid kan jag icke neka, att jag,
oansedt hvad Frih. Sprengtporten derom anfört, anser bolaget
äga större intresse att behålla, än att till Staten öfverlåta
canalen.
Hr Lagerhjelm, Pehr: R. St. hafva redan beslutat
att ett belopp utaf 2,311,000 r:dr skall anslås till allmänt
nyttiga arbeten, och StatsUtsk. har ansett ombyggnaden
af Strömsholms canal böra utgöra ett af dessa arbeten.
För min del instämmer jag i denna åsigt. Det är likväl
klart, att man vid disposition af dessa medel önskar alt
hafva afseende på hvad rättvisan fordrar, på sätt en värd
ledamot utaf Ståndet icke utan skäl anmärkt; men huru är
det möjligt, att, såsom han tillstyrkt, uppskjuta foretag af
den art, som del ifrågavar., intill dess Rikets samtlige innevånare
blifvit hörde och fått tillfälle att framlemna förslag
till arbetsförelag, utan att derigenom begå en orättvisa emot
dem, hvilkas fördel beror derpå att icke nödiga befunna nya
arbeten eller förbättringar å redan verkställda företag till
framtiden uppskjutas. R. St. äro ju Svenska folkets representanter.
Hvad representanterne besluta måste således anses
för Svenska folkets beslut, och med Svenska folket är
således ingen orättvisa' begången genom hvad desse representanter
besluta. Att förvandla hela Riket lill ett StatsUtsk.
voreen för vår grundlag alldeles främmande nyhet,
Den 24 Mars f. m.
hvars verkställighet till sin möjlighet jag dessutom icke tilltror
mig att kunna inse. Att Strömsholms canal är af vigt,
lärer ingen kunna bestrida; men jag har icke hört någon
talare omnämna den omständigheten, som gör denna canal af
stort intresse för Staten, nemi. att den gör de vid denna canal
befintliga malmtillgångarna tillgängliga äfven för andra
delar af Riket, hvilka malmtillgångar, så väl i anseende till
qvantitet som godhet, äro af den beskaffenhet, att endast
Norbergs- och Geilivari-malmen med densamma kunna jemföras.
Jag säger att deruti ligger ett stigande statsintresse,
och jag anhåller alt fä redogöra för detta uttryck. Då jernhandteringen
började utvecklas inom Sverige, trodde man att
malmtillgången var mera utbredd. Man visste icke hvar
den största eller minsta rikedomen fanns. Följden deraf har
varit, att de mindre malmtillgångarne blifvit så anlitade, att
de på många ställen äro uttömde, och på andra ställen fruktar
man, att de snart skola blifva det. Närmaste följden
häraf har varit bergsrörelsens upphörande i flera orter. Det
är då naturligt, att om Rikets jernhandtering skall äga bestånd
till samma grad som hittills, så måste man kasta sig
pa de större malmtillgångarna; men dertill fordras, alt malmen
blir flyttbar genom vattencommunicationer. Under sådana
förhållanden, och då Rikets jernhandtering, från den tid
densamma kan sägas vara stadgad i Sverige, till alkastningen
växt ända till dubbla beloppet, och då följden deraf varit,
alt de svagare malmtillgångarne, dels blifvit uttömde
och dels blifvit så medtagne, att man förutser deras snara
uttömning, så skulle följden deraf blifva, antingen att en
del af Rikets jernhandtering komme att upphöra, eller ock
att utvägar måste vidtagas, hvarigenom malmen blir flyttbar,
så att de skogar må kunna användas för tackjernshlåsningen
, hvilka hittills uteslutande blifvit begagnade
för stångjernssmidet. Om det förhållande, jag nu skildrat,
icke kan till riktigheten bestridas, så hemställer jag, om icke
den tidpunkt, uti hvilken vi nu befinna oss, påkallar en ytterligare
grad af uppmärksamhet, då vi besinnna, att del är
prohibitiv-systemet, som beredt jernhandteringens uppkomst i
Sverige, i förening med kronoskogars upplåtande för jerntillverkningen.
Det är nemligen hufvudsakligen förbudet emot
export af tackjern, som befordrat stångjernssmidet, äfven
uti aflägsnare delar af Riket; men då detta systeme är
i fråga att försvinna, bör naturligtvis något annat sättas i stället,
såvida jernhandteringen skall vidmakthållas,och hvad annat haiman
att sätta i stället än communicationssystemet; ty om man
vill att Sverige skall exportera tackjern, så måste man först bereda
lättade communicationer för tackjernets transport till afskeppningsorterna.
Man behöfver blott läsa Bergs-collegii till
K. M. afgifna und, berättelse, för att finna, att Norbergsmalmen
är af intresse ända ner i Calmar län, oaktadt transporten
deraf varit svår oell dyr, i brist af tillgång på sådan
Den a4 Bl a r s f. m
-
293
communicationsanstalt, som, derest ifrågavar. canal kommer
att ombyggas, skall göra denna malm ännu begärligare uti
flera delar af Riket. Det är denna allmänna åsigt af jern»
handteringen och dess inverkan på Rikets inkomster, som jag
anser innebära ett reelt intresse för Riket, hvilket jag kallar
ett statsintresse. Det är lätt att calculera huru detta
statsintresse gifver reel valuta genom hammarskaften, tiondeskatten
och exporttullen för stångjernet, oberäknad! alt en
mängd personer finna sitt underhåll genom denna handtering.
På dessa grunder anser jag Strömsholms canal äga ett
stort intresse för landet. Hvad derefter beträffar frågan,
huruvida anslaget till denna canal är för stort eller för litet,
så förtror jag mig i detta fall lill StatsTJtsk. och tviflan
icke på, att det är skäl uti hvad StatsUtsk. tillstyrkt,
nemi. att 5o,ooo r;dr årligen böra användas tili canalens ombyggnad
; men i afseende på sättet, huru detta anslag skall
utgå, anser jag, lika med åtskillige talare, som yttrat sig, alt
PresteSt:s beslut är rikligast, och förenar mig deruti. Man
hor begärt, att Staten skulle betraktas lika med hvarje annan
bolagsman i detta fall, så att Staten skulle äga att de
la
mark mot mark med bolagsmännen; men om så skedde,
hlefve det enl. de upplysningar, som jag anser vara riktiga,
efter de blifvit meddelade inom StatsUtsk., en omöjlighet
att bilda bolaget. Det finnes actieägare, hvilka vore mera
belåtne med att R. St. afslogo, än b i fö I lo anslaget, ty derigenom
finge de till sin disposition hvad som finnes i eanalcassan.
Deraf följer, att om man vill sakens framgång, så
måste man gå in på hvad som är nödigt för ändamålet,
hvarföre jag, såsom jag redan nämnt, tillstyrker bifall till
hvad PresteSt. beslutat.
Hr Anckarsvärd, Au g.: Den siste värde talaren har
så fullständigt utredt behofvet och nyttan af Strömsholms
canalledning, att ingenting derom är att tillägga, utan förenar
jag mig med honom i den åsigt lian yttrat, och då flere
föreg-de talare, eller rättare sagdt de fleste som yttrat sig,
talat för bifall lill PresteStts beslut, så instämmer äfven jag
deruti, såsom, efter mia förmening, det bästa sättet alt i
denna fråga gå tillväga; ty att, såsom BorgareSt. gjort, anslå
5o,ooo r:dr i fem år, förutsätter, ifall ett bolag skulle
våga bilda sig på sådana villkor, i alla fall, att frågan vid
hvarje riksdag skulle blifva föremål för Representationens öfverläggning,
hvilket dock är obehöflig!, då vi äro i den lyckliga
belägenhet alt nu äga tillgångar, tillräckliga för att på
en gång anvisa hvad som för behofvet erfordras. Hvad åter
angår rättvisan deraf, att åt en ort anslå ifrågavar. belopp,
utan alt lemna lika stora summor åt alla andra orter,
su anser jag, som håller rättvisan lika helig, som någon annan,
alt just genom det förfarande, som blifvit föreslaget,
rättvisa varder iakttagen. R. St. hafva tillförene beviljat
anslag lill Götha canal. Westergöthland och Östergöthland
294
Den 24 Mars f. m.
hafva derföre vid detta tillfälle icke blifvit med anslag ihägkomne,
och således är rättvisa mot dessa provinser iakttagen.
Enahanda är förhållandet med Hjelmare slussverksbyggnad,
hvilken äfven till största delen verkställdes med
statsmedel. Nerike och Södermanland hafva icke erhållit
det ringaste anslag vid detta tillfälle. Det är omöjligt att
iakttaga rättvisa mot alla provinser på en gång öfver hela
det vidsträckta Sverige; inen då hvar oell en ort i sin tur
kommer i åtnjutande af anslag lill nödiga och nyttiga föremål,
så sker dem alla, efter min fullkomliga öfvertygelse,
all den rättvisa, som man äger skal att fordra. Att dröja
med anslags beviljande för sådana företag, som t. ex. det
ifrågavar., intilldess liela Riket hunnit inkomma med petitioner
oin medel till särskilda anläggningar, tror jag att den,
som äger någon vana vid riksdagsärendens behandling, skall
finna olämpligt och ingalunda ledande till målet. Första
månaden af riksdagen gifver nemi. ett tillräckligen fullständigt
begrepp om beskaffenheten af de otaliga hvarandra
korsande motioner, som då vankas, oell som under femton
å sexton månader utgjort föremål för Utsk:ns öfverläggning,
så att jag tror, att i den vägen ingenting vidare är att önska.
Att Staten skulle öfvertaga liela canalbyggnaden, anser
jag vara illa betänkt, emedan företaget då otvifvelaktig!
skulle blifva mycket dyrare, än om det verkställes genom ett
bolag, bestående af personer, intresserade uti företaget,
och hvilkas direction fungerade utan betalning, på sätt sorn
förhåller sig med Hjelmare canalbolag, der directionen utöfvar
sin befattning utan tunga för Staten. Jag tror äfven,
att genom bildande af byggnadscassor, som klokt handhafvas,
skall Staten kunna återbekomma hvad den förskjuter.
Att Strömsholms canal är förfallen , likasom Hjelmare slussverk
varit det, hafva talare redan anmärkt. Orsaken till
canalens förfall var den tidens, då den blef byggd, bristande
kännedom uti canalbyggnadsarbeten. Man saknade den
tiden riktigt begrepp om sättet, huru grunden för en sluss
skulle anläggas, huru murbruket skulle tillverkas m. m.
Allt detta anser jag påkalla en kraftigare mellankomst af R.
St. För min del är jag öfvertygad, att den summa, som
kommer alt anslås,; icke till hälften blir tillräcklig, för att
fullborda företaget; men då villkoret för anslagets beviljande
är, att bolaget skall fullborda arbetet, så kan det vara
Staten detsamma. Förlusten, äfvensom vinsten, blir bolagets,
utaf denna cana lied, som för hela orten, och jag vågar säga
för hela Mälaredalen, är i så hög grad af behofvet påkallad.
Jag instämmer uti anhållan om den propos., som Frih.
Sprengtporten föreslagit.
Frih. Boye: Hr Ribbing har rätt deruti, att, då jag uti
mitt förra yttrande upptog till besvarande en del af lians
framställning, jag förbisåg hans åsigter i afseende på vili
-
Den 24 Mars f. m.
295
koren. Jag är skyldig honom redogörelse derför, och jag
skall loyalt gifva den, genom den förklaring, att efter min
uppfattning, framställde han dessa villkor i så litet bestämda
ordalag, att jag icke kunnat fatta någon annan mening än
den, att han fordrade uppskof med verkställigheten af företaget,
längre än som vore med ändamålet förenligt. Preste»
St:s beslut ålföljes äfven af villkor, hvilka jag ansett vara
tillfyllestgörande, och förnyar derföre min anhållan om propos.
till bifall fl hvad PresteSt. beslutat.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: När statsbidrag
tagas i anspråk för sådana företag som den föreslagna ombyggnaden
af Strömsholms canal, sä torde man i första rummet
böra afse huruvida företaget är af den allmänt nyttiga
beskaffenhet, alt del förtjena!' ett sådant biträde. Denna
del af frågan hafva föreg:de talare så tillräckligen utredl, alt
jag endast anser mig böra fästa herrarnes uppmärksamhet
derpå, att denna canalled går igenom Westmanlands och
Dalarnes rikaste bergslager, och att förmedelst densamma,
så väl Norbergs , som Grängesbergs rika malmtillgångar
blifva tillgängliga för ganska aflägsna orter. Oansedt det
förfallna skick, hvaruti canalen för närvar, befinnes, transporteras
likväl på densamma årligen en cjvantitet varor af
omkring 100,000 skepp:d; men såsom jag nyss tog mig friheten
nämna, anser jag canalens allmänt nyttiga beskaffenhet
redan vara af andra talare bevisad. För mig återstår
således blott att tillse, på hvad sätt och linder hvad villkor
Staten bör lemna bidrag till canalens ombyggnad. En värd
talare, Gr, Frölich, har föreslagit, att hela canalen skulle, i
enlighet med bolagets erbjudande, öfvertagas af Slaten. Jag
gillar i allmänhet denna princip, och tror alt i ett så capilalfaltigt
land, sorn vält, alla sådana större förelag böra af
Staten allena bekostas, derföre att de öfverstiga den enskilda
förmågan, så all Staten i alla fall dertill får till stor del
bidraga, om de skola komma upp, samt äfven derföre, att
om icke afgifterna på dessa canaler kunna blifva låga, hvilket
naturligtvis lättare låter sig göra när Staten är ensam
ägare af canalen, än när den lill större eller mindre del äges
af enskilda, så förfelas till stor del ändamålet med hela
företaget; men jag tror icke, att denna åsigt ännu gjort sig
gällande här i landet. Tvänne Stånd, som redan fattat deras
beslut, hafva icke antagit denna princip. Jag fruktar
derföre, att om R. o. Ad. skulle antaga den, så blefve måhända
ingenting af. Jag tror derföre alt man gör bäst, om
man öfvergår till den åsigten, att till någon del lemna bolaget
biträde. Bolaget har, jag vågar försäkra herrarne det, åtagit
sig vida mer, än hvad man rimligtvis kunnat fordra.
Kostnadsförslaget till canalens ombyggnad upptager öfver
1,Boo,000 r:dr. En hvar torde finna, att detta är vida mer
än hvad som af enskildta bolag i detta land kan åstadkom
-
296
Den 24 Mars f. m.
mas. Bolaget har förbundit sig, att örn Staten vill biträda
med 5o,ooo r:dr om året i femton år, eller med tillsammans
y5o,ooo r:dr, fullborda canalens ombyggnad efter Öfverstelieutenant
Edströms plan, hvarjemte bolaget förbinder si O?
alt, sedan canalen är färdig, icke tillgodonjuta mer än femtontusen
r;dr årligen af inkomsten, utan låta öfverskottet
tillfalla Staten. När man tager i betraktande alt canalinkomslen
utgjort omkring 23,000 1 :dr; att taxan är ojemn
och illa bestämd; att en stor del af de varor, som nu, i
följd af canalens förfallna skick, transporteras landvågen,
komme, i händelse af ombyggnad, att gå på canalen; att
jernhandteringen är i ständigt tilltagande, och att trafiken på
Strömsholms canal än ytterligare kommer att ökas förmedelst
combinationen med de canaler, till hvilka anslag vid
denna riksdag äro beviljade, och som komma alt förenas
med öfversta ändan af Strömsholms canal, då nemi. alla
de varor, som skola transporteras på nämnda canaler, äfven
komma att passera Strömsholms canal; så torde man deraf
finna, att canalinkomsterna i framliden ovillkorligen skola
ökas, och att Staten således deruti har en gifven inkomst
för framtiden att påräkna, ifall man går in på bolagets förslag.
Jag kan försäkra herrarne, att detta förslag är så
beskaffadt, att någon prutmån derpå icke finnes. Skulle
nu deremot R. o. Ad. stanna i samma beslut, som t. ex.
BorgareSt., och detta beslut blifva R. St:s, sfi blir deraf en
ovillkorlig följd, att ombyggnaden icke kan företagas, utan
får då det gamla slussverket underhållas sfi godt det kan.
Då är en tid af fem år förlorad; de penningar, som blifvit
nedlagde på det gamla slussverket, äro bortkastade, och slutet
blir likväl, att Staten får biträda sfi mycket, att canalens
ombyggnad kan komma i gång. Jag skulle således tro,
att det med en riktig hushållning öfverensstämmer att ingå
på det beslut, som PresteSt. fattat, hvilket leder till det resultat,
som jag åsyftar. StatsUtsk:s förslag leder äfven till
samma mål, så att det för bolaget kunde vara likgiltigt,
hvilket beslut som fattas; men då StatsTJtsk;s tillstyrkande
icke synes vinna sympathier inom detta Hus, anhåller jag
att Ståndet ville instämma uti PresteStts beslut. Frih.
Sprengtporten har visserligen yttrat några betänkligheter vid
det af PresteSt. beslutade tillägg; men då detsamma endast
afser garanti för medlens riktiga användande, tillstyrker jag
att tillägget mätte äga rum, eller m. e. o. att PresteSt-.s beslut
måtte i sin helhet antagas.
Gr. von Platen: Ämnet har redan blifvit så fullständigt
utveckladt af flera talare, bland hvilka jag isynnerhet
får nämna Hr Lagerhjelm, att jag icke skulle hafva mycket
att tillägga, om icke en aktningsvärd ledamot af detta Hus
hade förebrått mig och 2:ne andra talare, att icke vilja förstå
-
Den a4 Mars f. m.
397
stå den mening, lian framställde. Jag ber honom vara öfver
lygad om, att lika visst, som jag vill vara förstådd af andre,
lika visst bjuder jag till att förstå hvad andre talare
yttra. Oin jag icke varit nog lycklig att fatta den värde talarens
mening, så härrör sådant icke från brist på vilja, utan från
brist på förmåga. Jag medgifver visserligen, att jag uti mitt
yttrande icke vidrörde villkoren, men sådant skedde af samma
orsak, som Frih. Boye redan omnämnt, nemi. att jag förklarade
mig önska bifall till PresleSlts beslut, och således äfven
till de villkor, som deri finnas upptagna. Jag' har likväl
märkt, att talaren uti sitt sednaste yttrande icke omnämnt
hvad jag yttrade mig emot, nemi. den mening han
tycktes hysa, att företaget vore af enskild beskaffenhet. Detta
nämner jag dock blott för att visa, att jag följt med hvad sora
yttrades. Medan jag har ordet, torde mig likväl tillåtas att
till besvarande få upptaga åtskilliga anmärknlr. Den värde
talaren sade, att understödet borde lemnäs såsom lån och
icke såsom anslag, emedan penningarne i sednare händelsen
bortskänktes. Härvid får jag erinra, att jag icke kan inse
annat än att ett lån, som lemnäs mot nedsatt ränta, till en
del innebär en skänk. För att hafva saken på redig fot,
anser jag bättre vara att lemna anslag än lån. Bortkastade
kunna penningarne icke anses, då Staten genom contract
med bolaget tillerkännes hvad som öfverskjuler i5,ooo r:dr
af canalinkomsten, och då, såsom Frih. Tersmeden nyss upplyste,
inkomsten hittills icke varit obetydlig, och under de
förändrade förhållanden i industriel hänseende, och den lifligare
trafik, som måste blifva en följd af canalens ombyggnad,
utan tvifvel skall blifva mycket betydligare. Derigenom
erhåller Staten således ersättning för de summor, hvarmed
hon kan bispringa detta nyttiga företag. Den värde talaren
yttrade äfven, att de tillgångar vi äga till disposition
för sådana anläggningar och företag, som i detta betänk,
finnas afhandlade, härleda sig från landets besparade skatter;
men sådant är ingalunda förhållandet, ty dessa medel
utgöra den vinst, som Staten genom penningerörelsen förvärfvat
på näringarnes bekostnad, och vid ett sådant förhållande
synes billigheten ostridigt fordra, att dessa, från
näringarna sig härledande öfverskottsmedel äfven användas
för näringarnes behof. Man skulla måhända tro, att StalsUtsk.
förbisett andra företag, såsom odlingar och dylikt;
men det är ingalunda fallet, ty man har äfven tänkt derpå,
ehuru anslagen i den vägen måhända torde böra vara frikostigare
än StatsUtsk. tillstyrkt, hvilket dock andre ledamöter,
bättre än jag, torde vara i tillfälle att bedomina.
För min del önskar jag dock, att äfven det ämnet måtte tagas
i noga betraktande. Man har äfven ansett den ränta,
bolaget betingat sig, vara för hög. Jag skulle äfven instämma
i denna åsigt, om icke fölhållandet vore sådant, att bo22
H. 38
a<jS
Den 24 Mars f. ra.
laget sjelft slia11 tillskjuta minst 600,000 r:dr och sannolikt
lika mycket, som fråga är att Staten skall bekosta. Slutligen
bar en värd talare trott att StatsUtsk. icke tagit i betraktande,
huruvida det vore nödigt och nyttigt, att äga
denna canal, med afseende på den förlust i forlön, som talaren
trodde att allmogen skulle komma ått lida. Om, å ena
sidan, någon indirect förlust blir en följd af mindre förtjenst
på foror, så måtte å andra sidan denna förlust fullkomligen
ersättas derigenom, att effecter, varor och spanmål
för bättre pris kunna blifva transporterade på canalen un
landvågen. Jag vill icke längre uppehålla R. o. Ad:s tid,
utan förnyar blott min anhållan 0111 den propos. jag vedan
haft äran begära.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag liar uti föregtde plenum
instämt med Gr. Frölich i den princip, att Statens
besparade medel borde i första rummet användas till allmänt
nyttiga stora företag ; men jag instämmer icke med honom
i den tanke, att ifrågavar. Strömsholms canal icke
hör till denna cathegori. Flere talare före mig hafva redan
så fullständigt ådagalagt den åsigt, till hvilken jag bekänner
mig, att nemi. denna canal utgör ett stort och allmänt
fosterländskt föremål, att det torde vara öfverflödigt
för mig att ingå i någon ytterligare bevisning deraf. Jag
skulle äfven vilja hafva instämt uti den af Gr. Frölich yttrade
åsigt, alt Staten borde directe taga befattning med byggande
af dylika ca tia ler; men mot realiserande af denna ide'e
uppstå flera hinder, bland hvilka i första rummet visar sig
ett, som redan blifvit åberopadt, nemi att Staten visserligen
icke skulle kunna uppträda med samma fördel, som då den
öfverlåler verkställigheten åt ett bolag, på de fördelaktiga
villköl-, som blifvit af detta bolag erbjudne. Sakkunnige
personer hafva om detta förhållande yttrat sig. Deras vitsord
bör icke af R. o. Ad. betviflas. En af dessa ledamöter
bar sjelf med stora uppoffringar ådagalagt hvad man har
att vänta af bolagsmän, som äga ett enskilt intresse vid alt
bevaka framgången af dylika företag. Jag nämnde enskilda
uppoffringar. Jag mente dermed uppoffring af tid och
möda, som icke besparas, och som man äger skäl att vänta
utaf de bolagsmän, hvilka erbjudit sig att handhafva ifrågavar.
canalbyggnadsföretag. Det är på grund af det intresse,
som är förbundet med dessa bolagsmäns enskilda rörelse, som
jag anser det vara möjligt för Staten att med fördel få canalarbelét
fullbordadt. Man har klandrat alt StatsUtsk. icke
gjort afseende på den verkan denna canalsträckning äger
på Dalallmogens industri. Om den värde ledamoten, som
yttrade delta klander mot StatsUtsk., varit ledamot af samma
Utsk., så skulle han hafva funnit att samma åsigt yttrades
utaf en riksdagsman från Dalarne; men lika liten vigt
StatsUtsk. kunde lägga på denna ledamots yttrade tanke i
Den 24 Mars f. m.
2S'J
i denna fråga, lika lilen vigt förmodar jag alt R. o. Ad.
för dess del skall fästa vid den värde ledamotens yttrade
tanke i detta fall, hvilken på detta rinn hyst samma mening.
Det tyckes nemi. vara klart, att den större och mera
vigtiga näringen, nemi. jernhandteringen, för hvars skull denna
canal egentligen öppnas, icke kan betjena sig af den forsling, som
erbjudes af Dalallmogen; ly ehvad värde än de stora malmfält
ma äga, hvilka finnas i trakten af Strömsholms canal, torde
det likväl vara förgäfves att vänta det dessa malmfält någonsin
skola blifva på axel flyttade till andra delar af Riket; men
om äfven utsträckningen af Strömsholms canal skulle kunna
äga ett så menligt inflytande på forslingsförtjensten inom
Dalarne, som den värde ledamoten trott sig kunna förutse,
så bör man likväl å andra sidan besinna, att det utvidgade
canal-systemel skall föranleda ökad produclion oell uppväcka
nya industrikällor, och jag be'vif]ar icke, att i samma
mån, som genom canalers öppnande rörelse sprider sig bland
Dalallmogen, den större industri, sorn derigenom uppkommer,
afven skall sprida sina välgörande verkningar lill andra
delar af Riket, som med dessa malmfält icke stå i direct
beröring. Jag kan således icke för min del öfvertygas derom,
alt den lättade communicationen i något fall kan hafva
ett menligt inflytande på landet, utan hyser jag en fullkomlig
motsatt öfvertygelse. På del att det stora ändamål, sorn
innefattas uti denna fråga, icke måtte gå förloradt, anser jag
försigtigast vara, att R. o. Ad., med alslag å StatsUlskts tillstyrkan
i denna del, behagade instämma i det beslut, hvaruti
PresteSl. stannat; derom jag anhåller att Hr Frih. o.
Landtm, täcktes lill Ståndet framställa proposition.
Ili' Ribbing: Det är märkvärdigt nog, alt ju längre
discussionen fortgår, dess mer skäl får man att tvifla, huruvida
det är rätt att börja delta företag. Ur Lagerhjelm har
nämnt, att det skulle kunna hända, att actieägare, som icke
sjelfva kunde draga fördel af canalen, emedan de ej vore i
tillfälle att på densamma transportera sina effecter, gerna
skulle se att icke något anslag beviljades, på det ali de skulle
kumm komma ifrån sina förbindelser, emedan de hafva
sä ringa inkomst af sina adier. Då man jern för detta med
den stora summan af i,3oo,ooo r:dr, som företaget skall kostn,
och jemför den ränta, som för denna summa kunde erhållas,
ifall detta capital användes på annat sätt, med den
ränta sorn förslagsvis är beräknad att uppkomma, nemi.
23,000 r:dr,— då, säger jag, man sammanlägger allt detta, så
ser det tvifvelaktigt ut, huruvida det kan vara nyttigt att
börja ett sådant företag, då det gifvet' så ringa inkomst, att
personer, som borde vara intresserade för detsamma, lika gerna
skulle önska alt vara derifrån.
Detta bevisar, att man bör ganska noga tänka sig före
innan man börjar sådana företag, dem man, vare sig alt de
3oo
Den 24 Mars f. m.
äro lönande eller icke lönande, sedan de en gång kommit i
gång, vanligtvis liar svårt att slippa ifrån för hederns skull.
Vi hafva exempel för ossi Götha canal; måhända, 0111 företaget
ännu vore ogjordt, skulle vi icke derpå vilja uppoffra
de millioner, som dertill åtgått. Jas; säger att kanske största
delen af nationen skulle så betrakta saken. Ungefär ett
sådant förhållande visar sig i afseende på de upplysningar,
som äro meddelade i detta ämne; jag vill derföre icke nu
med ett bestämdt ogillande hafva motsatt mig underhållet af
denna canal, öfverlemnande detta åt de personer, som i ämnet
äro mera hemmastadde, men att hos mig mycket tvifvel
om det rälta uppstått, derpå må man ej undra.
Man har framställt en af mig yttrad tanke så, som
skulle jag anse , att alla Sveriges innevånare borde sammankallas,
på det de hvar för sig skulle kunna gifva sitt votum
tillkänna öfver medels användande till ifrågavar. föremål,
emedan de behållningar, som uppstått på skattebidragen, tillhörde
Svenska folket, hvar och en i gemen och alla i allmänhet.
Så har jag likvisst icke kunnat yttra mig och anser
mig icke härå behöfva afgifva något särskildt svar; ty
hvar och en, som litet tänker på saken, inser nog att hvarje
bevisning deremot är obehöflig. Att likväl någre talare
förstått mig, derom är jag säker. Jag vill ej nu längre uppehålla
tiden, ehurn myckel som ännu kunde vara att erinia
vid hvad en och annan talare anfört, utan inskränker
mig till hvad jag förut yrkat, nemi. att, om medel anslås
för Strömsholms canalbyggnad, man dervid må fästa sådana
villkor, att Staten må vara försäkrad att få någonting för
sina penningar och ej förlora både capital och ränta. Jag vågar
tro, att om man bestämmer, att det capital, som kommer att
lemnäs, skall löpa med 3 proc. ränta och återbetalas inom
en viss bestämd tid, så handlade man rättast.
Hr Rosenblad, Bernh.: Af de allmänna arbeten, i
afseende å hvilka det är fråga om att alt använda en del
af våra besparade tillgångar, är otvifvelaktig!, efter mitt
sätt att se, icke något, med undantag af de arbeten som angå
Rikets försvar, som står framför Strömsholms canalbyggnad.
Jag kan icke finna det vara hvarken nyttigt för Riket eller rättvist
mot dess medlemmar, att man oundgängligen skall söndersplittra
de tillgångar man äger till flera små företag, ty
derigenom blir ingen ort rätt väl belåten, utan tror jag
tvertom, att i första rummet våra tillgångar böra användas
på de stora företag, som af behofvet äro mest påkallade och
hvilkas utförande, genom sjelfva storheten i företaget, öfverstiga
den enskildes krafter, och i detta fall står den ifrågavar.
Strömsholmscanalen framför alla andra. Här har visserligen
varit fråga om andra canalförbindelser af ännu
större omfattning än denna; men den, hvarom nu afhandlas,
skulle till största delen komma ali gå vid sidan af den re
-
