# ID: svediakorp-gov501
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 136,393
# sentences: 4,929
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den io Mari e. ra.
3oi
gen med ordförandeskapet i sockennämnden under sådana
förhållanden, om presten dertill vore sjelfskrifven? Jag röstar
för bifall till §:n sådan den ur föreslagen.
Hr Nordensköld: I anledn. af Gr. af Ugglas’ sista
yttrande utber jag mig att få säga några ord. Grefven tror
att jag skulle hafva sagt, att nämnden sviker församlingens
förtroende: något sådant har jag så mycket mindre kunnat
säga, som vi ännu icke hafva några sockennämnder, och tiden
således ännu icke kunnat visa något resultat af deras
tillvaro. Men jag sade deremot, åtminstone menade jag så,
ifall jag icke haft den lyckan att blifva förstådd, att församlingarnes
ledamöter förmodligen skulle veta att sälta vid
pastors sida nitiske och redlige män, som skulle kunna, icke
allenast hjelpa honom att uträtta det goda, utan äfven
kunna förhindra honom att vidtaga något som vore skadligt
för det lilla samhället, ifall så skulle hända att han
möjligen mera tänkte på den enskilda än den allmänna fördelen
och således skulle svika det förtroende, som man bör
hafva för kyrkoherden. Om man nu skulle befara alt pastor
skulle svika det förtroende man för honom bör hysa,
bör likväl all farhåga derföre försvinna, då man betänker
att församlingarne kunna välja från 4 ända lill g ledamöter,
som jemte pastor skola i nämnden sitta, då pastor ju är så
entourerad, att han ej kan göra något på egen hand, som
kan undgå uppmärksamheten. Dessa sockennämnder äga
dessutom att fordra och besluta hela sockenstämmans sammankallande,
hvilket utgör en säker motvigt.
Frih. Nauckhoff: En talare har yttrat farhågor i afseende
på ordförandeskapets i sockennämnd läggande i pastors
hand, under anförande af ett exempel, hemtadt från
den tid då choleran härjade, att presternes tid då var fullt
upptagen med att resa i sockenbud, och att vid sådana tillfällen
det komme att stå illa till med ordförandeskapet i
sockennämnden. Jag får påminna talaren, alt vice-ordförande
äfven skall väljas, som i pastors frånvaro skall företräda
hans ställe, och dermed är den sorgen släckt.
Hr Ribbing, Bengt, Jag förstår ej hvarföre Hr
Nordensköld nödvändigt vill förutsätta fractioner inom nämnden,
då det är hela nämnden, som skall besluta, och icke
blott en del. Hvad Frih. Nauckhoff anfört om ordinarie
och vice ordför., så är det visserligen sannt; men jag supponerar
att när man väljer ordför. och vice ordför., så gör
man den bäste till ordförande. När nu denne är borta, så
slår således den mindre duglige qvar. Förmånligast lärer
dock vara att hafva den bäste, om möjligt, alltid.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, på det att den anmärkn.
, som Hr Mannerskantz gjort, icke måtte föranleda
till någon särskild contra-propos., i händelse votering skul
-
3oi
Den 10 Mari o, tn.
le komma att äga rum, R. o. Ad. torde finna lämpligt att
först och främst bestämma, huruvida den ändring, som Hr
Mannerskantz föreslagit i den nu föredragna §:n, skall komma
att äga rum, enär de anmärkntr, som i öfrigt vid §:n
äro gjorda, ej stå i något bestämdt sammanhang med denna.
Hr Mannerskantz’s anmärkn. innehöll nemi., att i stället
för de på 8 raden af 27 sidan befintliga orden "f r å n hvarje
af dem,” skulle införas orden "af de röstägande inom
hvarje af dem;’’ Hr Landtm, ansåg sig likväl först böra
framställa propos. å Utsk:ns förslag, hemställande alltså, om
R. o. Ad. behagade bifalla hvad Utsk:n i denna del tillstyrkt.
Ropades nej.
Gr. Mörner, Joli. Au g.: Jag lager mig friheten att
fästa uppmärksamheten derpå, alt här synes vara fråga om
att sammanblanda tvänne meningar. Huru med val skall
tillgå, förekommer i nästa 17 §.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Hr Mannerskantz’s nyssnämnda förslag.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, framställde derefter propos. å Ulsk:ns förslag
i denna del.
Ropades äfven ja och nej.
Hr von Hartmansdorff; Jag får fästa Gr. Mörners
uppmärksamhet derpå, att i 17 §:n, som omförmäler
val, omtalas egentligen huru ledamöternes antal skall omsättas
för vissa år, men icke den särskilda omständighet,
hvarpå Hr Mannerskantz fästat uppmärksamheten. Jag tror
alltså, att hans förslag är rikligt.
Gr. Mörner: Detta vederlägges bäst genom uppläsning
af ordalydelsen af den 17 §:n. Der står: ”Ordför.
och vice ordför. väljas å sockenstämma för 2 år. På enahanda
sätt, d. v. s. på sockenstämma,” etc.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt om han rätt fattat
meningen af hvad Hr von Hartmansdorff och Gr. Mörner
yttrat, hade den varit, att Hr Mannerskantz’s förslag skulle
så förändras, att det komme att heta: "bland de röstägande
inom li varje af dem” etc.
Hr Mannerskantz: Naturligtvis är det min mening
att så väl af de röstägande som ibland de röstägande denne
ledamot må kunna utses.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade oförändradt
antaga CJtsk:ns förslag i den del, som nu vore i
fråga.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Den 10 Mart t. m.
3o3
Uppå derefter framställd propos. Lief Hr Mannerskantz^
förslag af R. o. Ad. bifallet.
Hr Frill. o. Landtm, ytlrade, att föröfrigt den anmärka.
af Hr von Hohenhausen blifvit gjord vid den nu
föredragna §:n, att början skulle få följande förändrade lydelse
: ”Sockennämnd skall bestå af kyrkoherden, eller den
hans embete förestår, såsom ordförande, en vice ordförande
och fyra eller lieie, högst nio ledamöter. Desses antal må
för öfrigt bero af bestämmelse vid sockenstämma/’ o. s. v.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill minnas, att Hr
Lefren föreslog, att det skulle beta ”de sednare: antal’’ i
stället för ”ledamöternes.” Jag tror det vara så mycket
nödvändigare att säga ”de sednares,” som ”desses” kommer
att innefatta äfven kyrkoherden. •
Hr Frill. o. Landtm, yttrade, att ehuru lian icke
kunde instämma i det begrepp om ordet ”d esses,” att det i
alla fall bär kunde misstydas, funnes likväl än mindre anleda.
dertill sedan R. o. Ad. bestämdt utsatt att kyrkoherden
skulle vara ordförande.
Hr von Hohenhausen: Efter den upplysning, sorn
Hr Frih. o. Landtm, nyss lemnat, tror jag att ordet ”desse
s’’ kan vara lika godt som det föreslagna : De sednares.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:ns förslag till 16 §:n, endast med den
förändring deruti, som R. o. Ad. redan här ofvanföre beslutat.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
Hr von Hohenhausens förslag till förändring af 16 §:n.
Ropades äfven ja och nej.
Hr Landtm, förnyade sin här ofvan framställda propos.
till antagande af Utsk:ns förslag, med endast den förändring
R. o. Ad. här ofvan beslutat.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att
ja öfverröstat nej, begärde
Frih. Nauckhoff votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voterings-proposition
:
Den som bifaller 16 §:n af Utsk:ns förslag till lag för
sockenstämma, med den redan beslutade förändring af orden
”från hvarje af dem” till ”af de röstägande inom
hvarje af dem,” voterar
ia;
3o4
Den 10 Marte. m.
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. Hr von IJohenhausens förslag
till ofvannämnda §, så lydande: ”Sockeonämnd skall
bestå af kyrkoherden, eller den, hans embete förestår, såsom
ordförande, en vice ordförande, och 4 eller flere, högst nio
ledamöter. Desses antal må för öfrigt” o. s, v. enligt
Utsk:ns förslag, med i ja-propos:n upptagna, förut beslutade
förändring.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 18.
Nej — i3.
17 $:n.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då R. o. Ad. beslutat
alt förändra ordalydelsen af föreg:de §, torde Ståndet
finna det blifva nödvändigt att derefter rätta början af andra
meningen i 17 §:n, så att derutur utgå orden: ”På enahanda
sätt väljas,” hvarefter ordalagen något böra
rättas i denna sistnämnda mening.
Hr Mannerskantz: Man skulle här kunna sätta: ”på
i 16 §:n föreskrifvet sätt väljas,” emedan desse här uppräknade
ledamöter och suppleanter äfven väljas för 2 år.
Det gör dock ingenting, jag kan gerna vara nöjd med det
förslag, som Hr Frih. o. Landtm, framställt.
Frih. Raab, Adam Christian: Det hufvudsakliga
skälet hvarföre jag biträdt den mening, att pastor borde
vara sjelfskrifven ordförande, var det, att oftast inträffar
vid val i sockenstämmor, att ej det sanna förtroendet uttalar
sig, utan att den person väljes, som först påpekas, vare
sig af pastor eller någon annan. Jag tror alltså, att något
stadgande borde utsättas, som föreskrefve att församlingens
röstägande ledamöter, som vore vid sockenstämma närvar.
, verkligen skulle afgifva sina röster lill ordför. och
vice ordför. Jag vågar alltså föreslå följande redaction:
Ordför. och vice ordför. väljas för 2 år å sockenstämma,
der hvarje valberättigad äger att efter upprop afgifva sin
röst muntligen, hvarefter §:n i öfrigt blelve oförändrad.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det Frih. Raabs förslag
var, att i 1 punkten af 1 mom. skulle efter ordet ”å r”
införas orden: ’’å sockenstämma, der hvarje röstberättigad
äger vid upprop efter val-listan muntligen afgifva sin röst”;
och Hr Mannerskantz’s att 2 meningen skulle börja med
"På i 16 §:n föreskrifvet sätt väljas ledamöter och suppleanter”
o. s. v.
Gr. Taube: Jag tager mig friheten hos Hr Frih. o.
Landtm.
D « n io M • r s e. ra.
3o5
Landtm, göra den förfrågan, huruvida propos. kommer att
framställas på hela §:n eller om propos. framställes särskildt
för hvarje mom. Framställes propos. momentvis, så har
jag ingenting att säga emot det första, hvaremot jag uther
mig att få ordet vid det nästföljande.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. i anledn.
af Gr. Taubes anmärkn. torde finna, att särskilda
propostr borde framställas å de olika momenten i 17 §:n.
Hr Ribbing: Jag hemställer till Frih. Raab, om han
ej tillåter att ordet ”äger” finge utbytas emot ordet ”bör.”
Att hvar och en äger kan vara godt och väl; men ordet
”bör” uttrycker litet mera kraft att så och så tillgå skall.
Frih. Raab: Jag instämmer med Hr Ribbing och förändrar
mitt förslag så som han det önskat.
Uppå derefter framställda särskilda propostr beslöt R.
o. Ad. att bifalla 1 mom. i 17 §:n med den förändring,
att början deraf skulle erhålla följande lydelse: ”Ordförande
och vice ordförande väljas för tvänne år å sockenstämma
der hvarje valberättigad bör vid upprop efter val-listan
muntligen afgifva sin röst. På i 16 §:n föreskrifna sätt väljas
ledamöter och suppleanter jemväl” o. s. v.
2 mom. i 17 §:n.
Gr. Taube: Sedan R. o. Ad. beslutat det stadgande i
1 §:n af detta förslag, att sockenstämma skall hållas årligen
i Maj och November månader, så ber jag att få fästa uppmärksamheten
derpå, att den redaction, som 2 mom. innehåller,
att valen skola hållas i Maj eller Juni månader, icke
numera torde vara så lämplig, utan att blott en månad
bör bestämmas, och att Maj månad dertill vore tjenligast,
emedan det gamla kyrkoåret slutar, och det nya börjar med
hvarje 1 Maj.
2 mom. blef af R. o. Ad. antaget med den förändring,
att orden ”Maj eller Juni månader’’ skulle ulbytasemot
orden: Maj månad.
3 mom. i 17 §:n.
Detta mom. bifölls.
4 mom. i 17 §:n.
Hr Ribbing, Arvid: För den händelse att en till
ordför. i sockenstämma vald kyrkoherde ville, på grund af
den rättighet som detta 4 morn. lemnar, afsäga sig sin befattning
efter förflutna 2 år, och i hela socknen icke funnes
någon enda person, som kunde en sådan befattning sig åtaga,
hvarigenom således socknen komme alt sakna ordförande
i sin nämnd, föreslår jag, till förekommande af en sådan
händelse, följande tillägg till detta morn.: kyrkoherde må
icke, äfven efter ett innehaft tvåårigt ordförandeskap, denna
21 H. 39
3o6
Den 10 Mars c. m.
befattning sig afsäga, derest inora socknen icke en annan,
för detta ordförandeskaps öfvertagande tjenlig person finnes
att tillgå. Jag anhåller om propos. på detta förslag.
Hr Lefren: Hr Ribbing tyckes nu börja på att finna
luiru olägligt det kan vara , att pastor i församlingen icke
är sjelfskrifven ordför. i sockennämnden, efter han kommit
fram med det project han nyss framställde; men när nu så
en gång blifvit stadgadl, att han ej är sjelfskrifven, utan att
val skall äga rum, så måste väl en pastor vara i samma cathegori
att kunna få afsäga sig delta förtroende likasaväl
som andre, hvilka äga denna rätt. Alt Hr Ribbing i den
föreg:de frågan yttrat tänkesätt, bestämdt stridande emot
det praktiska behofvet, det har han sjelf nu gifvit tillkänna.
Frih. Raab: Jag bestrider Hr Ribbings förslag och anser
det vara i högsta måtto obilligt att, då pastor ej är
sjelfskrifven ordför., vilja tvinga honom alt vara det, när
församlingen är i saknad af någon annan person, som kan
väljas härtill.
Frih. Cederström: Efter det att R. o. Ad. genom
votering fattat det beslut, hvarigenom kyrkoherde ovillkorligen
är ordför. inom sockennämnden i vissa frågor, finner
jag det vara mer än besynnerligt, att numera, sedan man
uteslutit honom ifrån ordförnndeskapet i alla öfriga mål,
vilja tvinga honom att just i dessa mål vara ordför. emot
sin vilja. Jag skulle förmoda, att då man en gång förmenat
honom denna rättighet som skyldighet, så må man väl
ej vilja på samma gång pålägga honom samma rättighet som
skyldighet. Jag afstyrker Hr Ribbings tillägg.
Hr Ribbing, Arvid: Ingalunda döljer sig för mina
blickar (såvida jag kan se rätt) den högfärdsanda, som ligger
under de förmodanden man framställt. Det vore i sanning
att förutsätta en bra egoistisk och högmodig kyrkoherde,
som, om han finge församlingens förtroende och kunde
motsvara detsamma, just för det han såg församlingen vara i
förlägenhet hvar den skulle kunna få en annan ordför., skulle
svara sin församling, som önskade att han fortfore med ordförandeskapet,
— nej! jag gör det icke, emedan författningen
lemnar mig rättighet att kunna afsäga mig denna befattning.
Jag kan ej finna, att sådana förmodanden kunna
sägas vara grundade på en sann christlig ödmjukhet,
icke heller skall någon kunna öfvertyga mig att jag ångrar
det beslut jag för min del fattat i ämnet, eller att jag beträder
någon slags kräftgång i min öfvertygelse.
Hr Gripenstedt: Som jag föreställer mig hvad här
står stadgadt, att den som tjent 2 år i sockennämnd skall
hafva rätt att frånsäga sig sin befattning, så menas härmed
endast de 2 sistförflutna åren, och att således stadgandet ej
må så förstås, att den som tjent 2 år för alltid äger rätt att
De 11 10 Mais e. m.
afsäga sig förtroendet att vara sockennämnds ledamot, i händelse
det erbjudes. Början af morn. torde således komma
alt lyda så här: ”rättighet att den som efter de
i sistförflutna årens tjenstgöring i nämnden,” etc.
Gr. Taube: Jag förenar mig helt och hållet i det nu
föreslagna tillägget. Deremot kan jag för ingen del ingå på
Ilr Ribbings förslag, enär jag anser att rättigheter och skyldigheter
böra slå i bestämdt förhållande lill hvarandra.]
4 mom. blef af R. o. Ad. bifallet med den förändring,
att orden ”efter 2 års” skulle utbytas emot orden ”ef
ter
2 sistförflutna åren s/’
18 §:n.
Denna § blef af R. o. Ad. bifallen.
'9 §:n>
Frih. Nauckhoff: Det uppslår hos mig en liten betänklighet
att obelingadt kunna bifalla denna §. Der står
att nämnden icke äger att påbjuda några afgifter, utan skall
sockenstämman efter nämndens förslag derom besluta.
Frih. Cederström: Efter det beslut, som före delta
blifvit faltadt, är ingen våda vid att antaga ig §:n; ty det
beslut, som sockenstämman fattar i fråga om fatligafgifter
och sådant mera, blir icke gällande för andra än dem, som
sådana afgifters erläggande frivilligt sig åtagit.
Hr Gripenstedt yttrade sigvara förekommen af Frih.
Cederström.
ig §:n blef af R. o. Ad. bifallen.
20 §: n.
Frih. Nauckhoff: Jag anhåller att denna § måtte
momentvis föredragas.
1 mom. af 20 §:n blef derefter of R. o. Ad. bifallen.
2 moni. i 20 §:n.
Frih. Nauckhoff: Här står: ”För uttagande af oguldet
tillskott, hvarom i föreskrifven ordning är i sockenstämma
beslutadt, skall genast på nämndens anmälan lemnäs
handräckning af kronofogde i orten.” Jag bestrider detta,
och anser att kronofogde icke må ställas under annan embetsmyndighet
an öfverexecutor. Jag tillstyrker alltså, att
detta morn. måtte erhålla följande lydelse: ”För uttagande
af beslutadt, skall anmälan göras hos Konungens
Bef:h:de, som sitt beslut deröfver fattar, på sätt lag förmår.”
Frih. Cederström: Lika med Frih. Nauckhoff får
jag göra den anmärkn. emot 2 morn., alt det icke kan tilläggas
nämnden rättighet att utskrifva restlängd och skicka
den hell simpelt lill fogden, ulan landshöfdingen bör der
-
3o8
Den io Mars e. m.
cm först besluta. Det är alldeles nödvändigt för uttagandet
af oguldna tillskott, att en restlängd uppgöres öfver alla
dem som brustit i betalningen af dem åliggande tillskott,
samt att den restlängden öfverlemnas till landsh.embelet till
vinnande af executorial, som af fogden sedan må sättas i
verkställighet. Jag tillstyrker således att början af mom.
må komma att lyda sålunda: ”För uttagande af oguldet tillskott,
hvarom i föreskrifven ordning beslut, som vunnit laga
kraft, blifvit fattadt, åligger nämnden att restlängd till
Konungens Bef:h:de insända.”
Hr Råfelt: Jag anhåller att få uppläsa motiverna till
Utsktns förslag i denna §: de lyda sålunda: ”Det är anmärkt,
att oguldet bidrag för communala behof icke må kunna uttagas
annorlunda än efter sökt handräckning hos Konungens
Bef.-h:de; men denna omgång skulle väsendtligen förlama
soskennämndens verksamhet, och då kronofogde äger att uttaga
kronoutskylder utan särskild föreskrift, inse Utsk:n icke
något hinder, att samma ordning må äga rum i afseende
på de likartade comrnunal-bidragen; dock medgifva Utsktn,
på sätt som tillika blifvit anmärkt, alt denna executionsrätt
icke må utsträckas till länsman, då osäkerhet och oreda vid
förvaltningen och redovisningen af allmänna medel derigenom
möjligen kunde föranledas. Jag anhåller om bifall till
TJtsk:ns förslag.
Gr. Taube: Hr Råfelt har till det mesta förekommit
mig, men jag ber dock att få tillägga några ord. Då sista
punkten af io §:n i 1817 års förordn. säger: ”börandes kronobetjeningen,
när det erfordras, på pastors begäran lemna
handräckning till beslutens verkställande;” så synes mig, att
när pastor kan directe vända sig till kronobetjeningen i utsökningsmål,
så bör äfven nämnden kunna göra det. I händelse
2 morn. skulle antagas, ville jag hafva fästat uppmärksamheten
på ett litet redaclionsfel: der står: ”å kronofogde.”
Det lärer böra heta af i stället för å.
Frih. Nauckhoff: Så länge Utsökn.bln finnes, torde
Utsk:ns motiver för densamma få gifva vika. Jag får dessutom
upplysa, att kronofogde icke på eget bevåg får utlaga
några innestående afgifter utom landshöfdingens order.
Frih. Cederström: Stadgandet i nu gällande 1S1 7 års
författning, om handräckning på pastors begäran, innefattar
icke rättighet att uttaga penningar utan att dertill hafva
erhållit Konungens Bef:h:des tillåtelse. Det är ingenting
ondt uti om mom. qvarstår, blott det litet jemkas på det
sätt, att oguldna tillskott fordra utmätning, hvaraf följeratt
restlängd skall insändas till Konungens Bef:h:de, på det att
man af honom måtte få resolution på restantiernes indrifvande
af fogden. Det faller af sig sjelft, att om denna
restlängd förut är allmänneligen uppläst och af sockenstäm
-
Den 10 Mars e. m.
man känd och erkänd, så behöfver ingen föregående förklaring
deröfver infordras ifrån de skyldiga. Är samina restlängd
deremot icke verilieerad, på sätt jag nämnt, så är det
lika klart att den måste utställas till socknen för att verificeras.
Jag förnyar således milt förut gjorda förslag om
restlängds insändande till Konungens Bef:li:de.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med de ledamöter,
som anse det uppgifna stadgandet vara stridande både
mot Utsökn.b:n oell mot den säkerhet, som allmänheten fordrar,
nemi. ali utmätningar icke äga rum utan efter Konungens
Bef:h:des beslut. Men jag nödgas bestrida allt stadgande,
som skulle inrymma onödiga ingrepp i sjelfva sättet för
dessa fordringars utsökning.
Jag önskade också, att det främmande talesätt, som Frih.
Cederström begagnat, icke måtte införas, utan att redactionen
af mora., med uteslutande af allt omförmälande af ordet
”restlängd,” belt enkelt måtte blifva: ’’För uttagande af
oguldet tillskott, hvarom i föreskrifven ordning är å sockenstämma
beslutadt, äger nämnden hos Konungens Bef:h:de
begära utsökning."
Hr von Hohenhausen: om den redaction, som Hr
von Hartmansdorff föreslagit, skulle antagas, så förlorar sockennämnden
den förmånen att kunna på en restlängd uppföra
alla dem, hvilka stannat för bristande betalning, utan
hvar och en gäldenär måste sökas särskildt, hvilket naturligtvis
skall försvåra möjligheten alt snart indrifva medlen
och medtaga större utgifter i och för expeditionslösen. Här
är således att välja mellan ett af två, antingen att skyndsammare
och emot billigare afgifter eller långsammare och
med större kostnad kunna utfå sina fordringar.
Frih. Cederström: Jag har egentligen ingenting att
invända emot Hr von HartmansdorfFs begäran, annat än hvad
Hr von Hohenhausen nyss nämnt; ty en sådan utsökning,
som den Hr von Hartmansdorff föreslagit, fordrar särskild
utsökning hos hvarje gäldenär. T sådana mål hafva socknarne
den förmånen, vare sig i fråga om sockenmagaziners
eller andra inrättningars fordringar, att efter upprättad restlängd,
som blifvit vederbörligen uppläst och erkänd samt
till Konungens Bef:h:de insänd, vinna resolution till utmätning
genast, hvilken resolution gäller för alla gäldenärerne,
hvarigenom således ingen lösen för mer än denna resolution
kommer i fråga, men eljest kommer resolution att meddelas
för hvarje til Isko liss ky Idig särskildt. För öfrigt får jag göra
den anmärkningen emot Hr von Hartmansdorffs redactionsförslag,
att det deri förekommande ordet ”u t sök n i n g’’ bör
förändras till ”utmätning;” ty utsökning, det är detsamma
som sjelfva anmälan hos Konungens Bef:h:de, men det är
”u tm ä t n i n gsåtga rd ,” som sökes på grund af restlängd.
3io
Den io Mars e. m.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror ingalunda, att de
ordalag, jag föreslog, kunna hindra restlängds upprättande.
Det är ej sagdt huru framställningen skall vara beskaffad,
blott att man skall söka Konungens Bef:h:des handräckning.
Hvad särskildt det anmärkta ordet, "utsökning” beträffar,
så skulle jag tro, att ”utmätning” icke kommer i fråga,
innan den person, som sökes, tredskar att betala, och således
att utmätning först då kan komma i fråga. Jag vill
likväl icke tvista härom. Uttrycket kan vara likgilltigl; men
då man vill stadga något, synes det vara skäl att iakttaga
författningsspråket och ej införa något annat.
Hr Rå fe It: 3 §:n i i cap. Utsökn.b:n lyder sålunda:
”ingen betjent, som under Konungens Bef:h:de lyder, driste
sig ätt göra någon utsökning, der han ej häfver sin förmans
befallning; men å dom, som vunnit laga kraft, der värdet
ej stiger öfver femtio daler, måge borgmästare och råd utmätning
göra, så ock kronofogde å landet, ther värdet
ej går öfver tjugu daler.”
Hr Ribbing: Utom det lagrum, som nu blifvit åbe
ropadt,
finnes äfven ett annat, hvarigenom kronofogde icke
allenast berättigas, utan äfven ålägges att för communens
räkning göra uppbörd af oguldet tillskott, nemi. då del är
fråga om ploglag, då författningen medgifvit dem, som verkställa
snöskottning eller snöplogning, den förmånen att directe
genom kronofogden utfå sina fordringar. Om den
förmånen kunnat beviljas ett så litet samhälle eller en så
liten Corporation af personer, som den hvilken förrättat en
snöplogning, att nemi. kunna begära och vara berättigad
att få utmätning för utbekommande af sin betalning för
detta arbete, så vore det väl bra besynnerligt, om icke en
hel församlings beslut om en slik begäran skulle äga lika
mycken kraft. Jag ser i sanning icke hvad som egentligen
vinnes genom presentation af den omtalade restlängden hos
Konungens Bef:h:de. Den blefve troligen skickad ifrån Konungens
Bef:h:de till kronofogden i samma skick som den
till förenämnda auctoritet inkom, och hela proceduren dermed
skulle endast föranleda till omgång och långsamhet,
hvilket allt man ju bör, så vidt möjligt är, söka att undvika.
Jag tillstyrker således, på grund af hvad Hr Råfelt så
väl förra gången han hade ordet, som nu sednast, anfört,
bifall till den nu förevar. §:n, äfven af det skäl, att de,
som af sockenstämman åläggas afgifler, hafva sig öppet att
deröfver klaga; men sedan de också låtit beslutet vinna laga
kraft emot sig, böra icke heller några stadgande:) finnas,
som förlama kraften för verkställigheten af samma beslut.
Frih. Cederström: Jag hade i sanning icke väntat
det af Hr Ribbing framställda exemplet som motiv för det
beslut, sora nu här begäres» Han kan icke vara okunnig
derom, alt sådana frågor, sorn angå legning till biträde vid
Den io Mars e. m.
3n
snöplogning, uppkomma af det kända förhållandet, att någon
eller någre af ploglaget varit fränvar., och att man således
varit nödsakad alt lega andra personer för ögonblicket, som
verkställt detta arbete, hvilka legde personer måste betalas,
och att betalningen måste uttagas hos de försumlige på
grund af långt f. d. stadgad ordning. Samma förhållande
äger rum t. ex. vid kronoskjuts, dervid den bådade försummar
att inställa sig. Men något helt annat måtte det vara,
då fråga är om fullgörandet af ett beslut om afgifter, hvilket
måste vara erkändt innan krafvel kan fastställas och
utmätas, och således måste den restlängd, sora utsökes, vara
erkänd, ty i annat fall kan icke något execulorial meddelas.
Personen, eller personerne, som saken angår, måste höras
deröfver; ty man kan, Gudi lof! ännu icke i Sverige
dömma någon ohördan.
Frih. Raab: Det torde tillåtas mig att få besvara Frih.
Cederströms anmärkn. i afseende å det af Hr Ribbing anförda
exemplet om snöplogning. Han kunde icke mena sådan
betalning, som skall erläggas för uraktlåten snöskottning, titan
den sorn skall erläggas af ploglagen för vägarnes hållande i
ordentligt och farbart skick, hvadan Frih:ns anmärkn. i det
fallet torde böra förfalla. Jag ber att få fästa uppmärksamheten
på de svårigheter och det motstånd, som införandet
af en communal-författning hos oss, troligen till en början ,
skall i allmänhet röna, aldraförst deruti att kunna få skickliga
och för den goda saken nitiske män, som vilja blifva
ledamöter i sockennämnderna; om nu desse män, som åtaga
sig detta visserligen mången gång onerösa bestyr, tillika skola
åläggas det dryga besväret att först söka att med godo utfå
af sina sockenboer de för communens åligganden erforderliga
tillskotten, men när detta icke lyckas, de derutöfver blifva
nödsakade att föra rättegångar derom hos Konungens
Bef:h:de, då befarar jag att hela författningen snart skall
ramla; ty man kan ej fordra, att personer, för att sköta alldeles
lönlösa befattningar, skola öfverhopas med bestyr och
försumma egen hushållning. Jag tillstyrker således bifall
lill §:n.
Hr Ribbing, Arvid: Den siste värde talaren har befriat
mig från besväret att ådagalägga den förblandning af
ämnen, hvarpå Frih. Cederström visat prof i sitt sista yttrande,
då han talat om en sak, som jag icke nämnt. Detta
hindrar likväl icke att det af Frih:n anförda exemplet ganska
mycket talar för min åsigt och kan tjena mig som bevisning
för befogenheten hos en sockenstämma och dess
nämnd att, efter verkställd granskning, uttaga resterande
afgifter hos ledamöter, som blifvit dem ålagda. Denna
granskning måtte vara fullt ut så god som den en länsman,
att jag så må säga, till en del åtminstone, i egen sak gör
och beslutar vid uttagandet af medel för försummad väg
-
Den 10 Mars e. ra.
lagning. Jag skulle tror, alt församlingens och sockennämndens
auctoritet fullkomligen kan jemföras med länsmannens,
och kan denna ringa tjenstemannen utan vidare omgångar
uttaga afgifter, belöpande sig till mindre penningebelopp,
så måtte afgifter äfven kunna uttagas af förenämnda auctoritet.
Frih. Cederström: Det är icke ifrån nu som Sverige
fått communala bestyr; det är således icke ifrån nu som
socknar skola få institutioner, hvilka angå enskilde personers
betalningsskyldighet. Jag vill erinra 0111 att vi hafva inrättade
sockenmagaziner, att dessa utlåna spanmål, som på bestämd
dag skall återbetalas, men att, då den utlånta spanmålen
icke inbetalas, nödgas magazinsdirectionen upprätta
restlängder på de skyldige, hvilka längder böra vara verificerade
och erkända i sockenstämma, innan landshöfdingens
handräckning för fordringars indrifvande meddelas; i annat
fall varda dessa längder till communication utställda, för att
vederbör, deröfver må afgifva sina förklaringar , ty landshöfdingen
kan ej å någon ohördan meddela executorial. Nu
frågar jag, om sockennämnden har större rätt att utan någon,
hvad man behagar kalla, omgång fa resolution till indrifvande
af sina fordringar, än socknarnes magazinsdirectioner.
Jag frågar: är väl exemplet af försummad snöplogning
och uttagande bos de försumlige utaf ersättning derför lämpligt
här. Det sednare är ett gifvet factum, som ej kan bestridas
att vissa personer verkställt en snöskottning , sorn
bort af andra fullgöras ; men herrarne i sockennämnden
skulle ju möjligen en vacker dag kunna hafva fallit på det
orådet att vilja utkräfva en afgift, som man ej velat åtaga
sig, eller som möjligen t. o. m. vore betald. Man måtte väl
hafva rätt att blifva hörd innan man dömmes, vill jag hoppas.
Restlängden skall alltså vara verificerad och erkänd ,
innan landshöfding derå kan meddela resolution.
Hr Ribbing, Arvid: Jag får blott erinra, att t. o.
m. då Konungens Bef:h:de gifva order till fogden att uttaga
en fordran hos någon, så händer icke sällan, att sådana
omständigheter uppstå i och vid uttagandet af den summa,
hvarom ordern handlar, att fogden finnér sig föranlåten alt
icke ställa den i verket förr, än han först hunnit att litet
mera höra sig före. Jag tror således, icke att det vore så
särdeles farligt, att, med förbigående af Konungens Bef:h:de,
låta kronofogdarne uttaga de fordringar, som sockennämnderne
uppgifva sig äga på tillskott för de communala åliggandernes
fullgörande, helst summan, som belöper sig på hvarje
med betalningen deraf resterande , icke lärer vara särdeles
stor, och ingen fogde är nog oklok att i sådana mål uraktlåta
nödig varsamhet, och att dessutom, om någon gång
det inträffade, att en summa uttages för andra gången, åter
vin
-
D en 10 Mari c. m.
3)3
vinning elfi kumle sökas. Jag anhåller om bifall lill §:n och
alt man ej måtte vara så njugg på medel, på det att en så
nyttig institution som denna måtte kunna komma sig före.
Man tyekes vara mycket frikostig på ord, man talar mycket
om huru gerna man vill se den ifrågavar. institutionens
fortkomst, men man är desto mera sparsam att lemna medel
till vinnande af det ändamål som åsyftas.
Hr von Hohenhausen: Jag tror det vara särdeles
angeläget, vid stiftandet af nya institutioner och då man måste
besinna alt sådana personer komma att med dessa institutioner
taga befattning, af hvilka man ej kan begära att de
skola vara så särdeles kunnige, kanske oftast äro alldeles
okunnige om lagar och författningar, att man är njugg på
den makt, hvarmed desse personer skola beklädas , emedan
denna makt så lätt kan missbrukas, utan att ens detta varit
afsigten vid densammas utöfvande; och att skapa sig ett
tyranni på nära håll , det är i sanning det odrägligaste af
allt. Hela frågan reducerar sig helt enkelt till att insända
en restlängd till Konungens Bef:h;de på dem , sorn
skola betala, och detta vill man motsätta sig! Det är väl
skäl alt genom en så enkel åtgärd sorn denna söka förskansa
sig emot missbruk. Jag tillstyrker på det högsta, att roan
måtte gå med varsamhet tillväga, samt att Frih. Cederströms
förslag måtte antagas.
Gr. Taube: Adjectivet ”oguldet" synes mig uttrycka
detsamma som tillskott, hvilka skolat gäldas, d. v.
s. att ett lagakraftvunnet beslut föregått. Nåväl! När
det således ar gifvet alt dessa tillskott skolat gäldas, men
sådant icke skett, då hemställer jag, huruvida det icke är
bättre att undvika en omgång än att vidtaga en sådan, och
att det således är bättre att antaga hvad Utsktn föreslagit,
helst kronofogde , efter hvad kändt är, vid många tillfällen
får utan Konungens Bef:h:des order uttaga afgifter.
Hr von Hartmansdorff: Sedan delta H. Stånd beslutat
att kyrkoherdarne ej skola vara sjelfskrifne ordför. ,
och det således kan hända att till en sockennämnds ordför.
och vice-ordför. väljas personer, som kanske knappt kunna
skrifva en ansökning; så torde det vara äfventyrligt
att åt dem öfverlåta en så vidsträckt orättvisa som den, att
omedelbart hos fogden få utmätning hos dem, som icke betalt
sådana afgifter, hvilka sockenstämman ålagt. Jag befarar,
att om R. o. Ad. skulle fatta ett sådant beslut, som
det Utsktn föreslagit , så vore det säkraste sättet att få författningen
i detta hänseende af Konungen ogillad, och att
således genom bemödandet att befrämja skyndsamhet i den
sak man ville gynna , lomme man just till motsatsen. Jag
anhåller derföre att R. o. Ad. måtte gilla det förslag Frih.
21 H. 4°
3i4
Den 10 Mars e. m.
Cederström uppgifvit i sak. Hvad ordalagen beträffar, så
vill jag icke med honom derom tvista.
Hr-Ribbing, Arvid: Hvad Frih. Cederström egentligen
ansåg skulle kunna vinnas genom omgången att söka
Landsfr.enrbetet, var, att Konungens Befthtde skulle tillse ,
om restlängden vore uppläst och erkänd. Är det icke fråga
om något annat, så ser jag icke hvad som hindrar att kronofogden
lika väl skulle kunna tillse att härmed sig riktigt
förhölle; ty icke ligger något konstigt i delta tillseende. Jag
vågar alltså, med afseende på denna ifrågasatta omständighet,
föreslå ett tillägg i detta morn., så att början deraf
skulle få följande lydelse: ’’För uttagande af oguldet tillskott,
hvarom i föreskrifven ordning är å sockenstämma
beslutadt, samt sedan restlängd blifvit uppläst och erkänd ,
skall genast” etc. ; hemställande till Frih. Cederstr öm, om
han ej skulle finna skäl att vi i denna fråga möttes och
förliktes.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. torde
finna, att ordet J'k” på 3:dje raden i mom. vore ett tryckfel,
i stället för ordet ’’af”, och att, om mom. antoges, det
komme att ske med iakttagande deraf, att ordet ”å” borde
utbytas emot ordet ”af.”
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. 0. Ad. i öfrigt bifölle
Utsktns förslag till 2 morn.
Ropades ja och nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg,
att, på sätt Frih. Cederström och Hr von Hartmansdorff
yrkat, 2 mom. borde erhålla följande lydelse: ”För uttagande
af oguldet tillskott, hvarom i föreskrifven ordning är å sockenstämma
lagakraftvunnet beslut fattadt, åligger nämnden att
genom till K, M:s Bef:h:de insänd restlängd beloppet utsöka.”
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
Utsk:ns förslag till 2 mom. i 20 §:n, med den förändring,
att mom. skulle börjas sålunda: ”För uttagande af
oguldet tillskott, hvarom i föreskrifven ordning är å sockenstämma
beslutadt, samt restlängd i sockenstämma uppläst
och erkänd, skall genast” o. s. v. enl. Utskms förslag.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverrösta! nej , begärde
Frih. Nauckhoff votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposition.
Den io M a r s c. m.
315
Den som bifaller Utsk:ns förslag lill 2 mom. i 20 §:n
med den förändring, att mom. börjar med följande ord:
”För uttagande af oguldet tillskott, hvarom i föreskrifven
ordning är i sockenstämma beslutadt, samt restlängd i sockenstämma
uppläst och erkänd, skall genast’’ o. s. v. enl.
Utskms[Jförslag, voterar
)a;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer ofvannämnda mom. att erhålla följande
lydelse: ”För uttagande af oguldet tillskott, hvarom i föreskrifven
ordning är å sockenstämma lagakraftvunnet beslut
fattndt, åligge nämnden att genom till Konungens Bef:h:de
insänd restlängd beloppet utsöka.”
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 9.
Nej — 3.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppsköts till
nästa plenum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 12 om nättén.
In fidem protocolli,
F. 0. Silfverstolpe.
Thorsdagen den 11 Mars 1841 •
Plenum kl. 6 e. in.
Justerades pleni-prot. för den 20 sisth Febr. f. m.
Fortsattes pröfningen af Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utskms ytterligare betänk. N:o 29, ang:de ändring af
författningarna om sockenstämma, samt om bildande af communalstyrelser.
21 §:n.
Denna § blef af R. o. Ad. bifallen.
22 §:n.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag
anser att ibland de hufvudsakliga förbättringar, som genom
detta förslag till sockennätnnder och förändrade sladganden
3if>
Den 11 Mar s.
för sockenstämmorna här hafva blifvit föreslagna, är den alt
införa revision. Man kan således icke nog fästa sig vid den
saken, så all denna revsion verkligen kommer att inrättas,
och att, på grund af dess berättelse , den allmänna sockenstämman
kommer att pröfva handlingarna. Det är fördenskull,
och på det att en sådan revision ej ma uteblifva, utan
att den verkligen må gå i verkställighet , sorn jag önskade
detta tillägg i midten af denna §: ”utses revisorer, som gl anska
redogörelsen oell inom en månad om denna granskning
afgifva berättelse, hvarefter det ankommer på sockenstämma,
som inom i4 dagar derefter hållas skall, att godkänna redogörelsen
eller besluta om klander.” Om detta tillägg nu i
§:n blifver intaget, så är det min öfvertygelse, att man ganska
betydligt har försäkrat sig derom , att revisionerne ej
komma att blifva uppskjutna och saken helt och hållet
glömd, i ett och annat samhälle. Räkenskaperne äro af den
enkla beskatfenhet, att revisorerne ej behöfva en månads tid
för att granska dem , utan kanske endast ett par eller tre
dagar; men på det att man ej må tilltaga för kort tid, får
jag föreslå att det må vara inom en månad, som denna granskning
skall vara verkställd af revisorerne, och att sedan inom
i4 dagar derefter sookenstämma blifver hållen derom. Jag
anhåller om Hr Frih. o. Landtm:s propos. härå till R. o. Ad.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att få
instämma med Hr von Hohenhausen. Jag vet exempel på
ställen, der en sådan granskning varit, till följe af bristande
föreskrifter i detta hänseende , i flerfalldiga år underlåten.
Uppå derefter framställd propos. bIef 22 §:n af R. o.
Ad. bifallen, med den förändring, att slutet af första meningen
skulle erhålla följande lydelse: ”Sockenstämman utser revisorer,
som granska redogörelsen och inom 1 månad om
denna granskning afgifva berättelse; hvarefter del ankommer
på sockenstämma, som inom 14 dagar derefter hållas skall,
att godkänna redogörelsen eller besluta om klander i laga
ordning.”
2> §:n.
R. o. Ad. biföll denna §.
?4 §tn.
Hr von Hartmansdorff: T den upplästa §:n finnes
ett tryckfel, som synes påtagligt ,' då der står eflerlernnade
i stället för e f te r I e f v a n d e. Jag hemställer lill Hr
Landtm, samt R. o. Ad., 0111 det är skäl alt för domsrätt
kalla rättigheten att i detta hänseende ålägga vitén. Lika
väl, som kyrkorådet förut haft rätt att ålägga vilen, utan alt
sådant blifvit kalladt domsrätt, så kunde ock blir tillåtas åläggandet
af ”böter och vitén,” utan att det uiå kallas doms
-
Den 11 Mars.
3i7
rält. Sista punkten i denna § kunde fä följande lydelse:
”1 sådana fall galle om j ii f emot ord för. och leda*
ni oter li v a d 1 3 c a p. Rätteg. b: n o 111 j ä f e m o t d o m are
stadgar," i stället för de nnvar. 01 dalagen: ”Der nämnden
sålunda utöfvar domsrätt, galle om jäf emot ordför. och
ledamöter hvad i3 cap. Ralteg.b:n om jäf emot domare
stadgar.”
Hr Frih. o. Landtm, fastade uppmärksamheten deruppå,
att i denna § omtalas vitén, som genom sockenstämmoheslut
äro påbudne; R. o. Ad. hade i en föregtde § förändrat
Utskrns förslag att sockenstämma skulle kunna påbjuda
vilen oell hade beslutat, att det skulle tillhöra vederbör.
embetsmyndighet att förelägga vitén och sockenstämma
endast ali; begära deni, hvarföre Hr Landtm, trodde alt stadgandet
i ^4 §:n e) riktigt kunde slå tillsammans med R. o.
Ad:s förut fattade beslut.
Hr von Hartmansdorff: Denna erinran af HrFrih.
o. Landtm, är ganska riktig. Jag hemställer derföre, om
det ej kunde få heta: ”genom författningar eller
vederbör, em bets myndigheter är påbjuden.”
Hr von Rosen, Georg: Jag hemställer till Hr von
Hartmansdorff, om han icke medgifver, alt äfven dessa orden
”eller fastsläldt sockenstämmobeslut,” få qvarstå; ty
socknen kan väl ändock gå in och begära vissa vitén, hvilka
sedermera blifvit fastställda af vederbör, myndighet. En
sådan myndighet fastställer väl ej dylika vitén annorlunda,
än på sockenstämmas begäran , eller då de grunda sig på
allmän författning. Så är det t. ex. vid häradsrätterna, der
det pålägges vitén för underlåten väglagning o. s. v. Om
en sockenstämma begär vitén, men desamma blifva af vederbör.
embetsmyndighet afslagna , så är det ju ej oförenligt
med hvad CJtsk:n föreslagit. Jag tveker att det vore
redigast och bäst, om den nuvar. ordalydelsen i förslaget
bibehå lies.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att Ridd.-  Seciet:n måtte (å uppläsa de ordalag, som godkändes, och att
jag sedermera måtte få yttra mig.
Undei t. R id d. Secr e t. uppläste utur 10 §:n, sådan
den af R. o. Ad. blifvit antagen , följande mening :
”i hvilka afseenden sockenstämma jemväl äger att meddela
föreskrifter örn de hvar och en tillhörande göromål , med
iakttagande af hvad för särskildta fall genom denna förorda,
eller annars gällande lagbud finnes stadgadt, samt till noggrann
efterlefnad häraf, der så nödigt finnes, hos vedel bör.
embetsmyndighet begära föreläggande af vitén efter dess bepröfvande”
o. s. v.
Hr von Hartmansdorff: Efter denna uppläsning lärer
R. o. Ad. finna, att den redacliou , som jag föreslagit, i
318
Den 11 Mar s.
det aldra närmaste öfverensstämmer med det beslut, R. o.
Ad. fattat. Oin Ståndet skulle finna lämpligt att i stället
för ”.i ro påbudne,” som bär står, det må heta ’’a f veil
e r b ö r. e rn b e t s m y n d i g h e t e r äro ålagda så blifva
ordalagen nästan desamma.
fl r Frih. o. Landtm, yttrade, alt om lian rikligt
fattat Hr von Hartin a n-dorffs förslag, så bade det varit att
§:n skulle från orden ”men nämnden äge dock,” få följande
lydelse: ”att för uppenbara förseelser ådömma de böter och
vilen, sorn, genom författningar eller vederbör, embetsmyndighet,
äro ålagda för öfverträdelse af sådana ordningsstadgar,
ofver hvilkas efterlefnad det tillhör nämnden att vaka.
I dylika fall galle om jnf emot ordför. och ledamöter hvad
i3 cap. Rätteg.b:n om jäf emot domare stadgar.”
Hr von Hartmansdorff: Det är ganska riktigt; jag
tror aU i stället för ”ådömma” det borde bela ”ålägga böter
och vitén,” och i det fallet finge man måhända bibehålla
ordet ”påbudne,” som står på 3o:de sidan.
Hr Landtm, hemställde, 0111 icke ordet ”ålägga”kunde
förstås som ”förelägga" och således kunde föranleda
tvetydighet.
Hr von Hartmansdorff förklarade, att han afstod
från sin sista anmärkning.
Uppå derefter framställd propus, blef 24 §:n godkänd
med den redactionsförändring Hr Landtm, nu sednast
uppläst.
2Ö §:n.
Denna § blef af R. o. Ad. bifallen.
26 §:n.
Hr von Piosen: Jag skulle önska, att efter de orden
”och är deremot berättigad alt”, få införa orden ”i laga
ordning.” Jag tror att det derigenom blir tydligare på
hvad sätt det biträde skall begäras , som sockennämnderna
behöfva af embetsmyndigheterna, d. v. s. att örn en sockennämnd
skulle roa sig med att af underordnade embetsman
begära biträde, så har embetsmannen i dessa ord en ledning
för sitt omdöme, huruvida han bör anse sig sky Idig att
Jemna ett sådant biträde eller ej. Jag önskar således, att
det må komma att heta: ”och är deremot berättigad att ”i
Jaga ordning” af embetsman och myndigheter inom länet
eller i stiftet erhålla biträde och upplysningar i allt hvad
berörde ärenden angår,” och anhåller örn Hr Landtmts
propos. på det af mig föreslagna tillägget.
26 §:n antogs med det af Hr von Rosen föreslagna tiI—
Jägg, att efter orden ”berättigad att,” skulle tilläggas: ’’i
laga ordning.”
Den 1 I Ma ra.
319
27 och 28 §§:ne.
Dessa buda §§ blefvo af R. o. Ad. bifallna.
29 §:n.
Hr von Hartmansdorff: Ordet ”fastställd” vore
riktigt, om det bär nyttjades örn en plikt, som förut af någon
annan blifvit bestämd och borde af en högre embetsmyndighet
godkännas, men på detta ställe tror jag del vore
riktigare att säga utsatt plikt.
29 §:n bifölls med den föreslagna förändringen, att ordet
”fastställd” skulle utbytas emot ordet ”utsatt.”
3 o §:n.
Hr von Hohenhausen: Den sak, jag nu ämnar framställa,
kan möjligen förstås inunder i den redaction, sorn nu
finnes; men då den är af högsta vigt, så anhåller jag, att den här
måtte blifva intagen , nemi. att omröstningen skall ske till
prot., så att en hvar i fi åmliden vet huru ledamöterne inom
nämnden hafva röstat. Delta är så myckel mera angeläget,
som, när fråga framdeles förekommer om ansvar, de, hvilka
blifvit öfverröstade, äro fritagne ifrån allt ansvar för de i
prot. intagna stadganden. Till följe af denna framställning
torde efter ordet ”tillstädes", få insättas följande tillägg:
”omröstning sker till protocollet,” hvarefter slutet
af §:n antages så som Utsk:n föreslagit.
Uppå derefter framställd propos. hlef 3o §:n bifallen
med det tillägg, att efter ordet ”tillstädes”, skulle införas en
ny mening, så lydande: ”Omröstning sker till protocollet.”
3r, 3 1 och 3 1 §§:ne.
R. o. Ari. biföll dessa 3 §§.
34 §:n.
Hr von Pvosen: Jag skulle likväl tro, att något tillägg
borde göras i denna §, som uttryckte, att ansvarsbestämmelsen
för förolämpningar emot ordföranden och vice ordföranden
endast bar afseende på sådana förgripelse!-, sorn
blifva begångna emot dem, i deras egenskap af fungerande
ordförande och vice ordförande i nämnden; ty i öfrigt hafva
de ej större privilegier, än nämndens öfrige ledamöter.
Jag tillstyrker således, att orden ”i och för deras åliggande”
måtte tilläggas.
Hr Ribbing, Arvid: Så vidt jag förstår, så vore väl
denna omsorg öfverflödig, då det just står i den åberopade
lag-§;n: "i och för deras embeles skull.” Således kan detta
väl ej tillämpas annorlunda , än i öfverensstämmelse med
denna ordalydelse.
Utsk:ns förslag till 34 § hlef af R. o. Ad. bifallet.
Den 11 Mars.
35 §: n,
lii' von Rosen: Följande mening i denna §: ”Till sitt
biträde äger han, då behofvet för särskildt tillfälle det fordrar
, alt kalla en livar inom roten boende person, som är
valbar till ålderman,” skulle jag önska blefve utesluten. Jag
befarar, alt, om denna mening qvarstode, åldermannen kunde
blifva besvärlig lör sina grannar, och jag vet ej heller
hvad biträde han skulle behöfva, så framt han ej ville spara
sitt eget besvär. Då jag likväl tror , att detta ej kan
blifva särdeles stort, så anhåller jag att denna mening mätte
uteslutas.
Hr von Hohenhausen: Det var just på dessa af Hr
von Rosen upplästa rader, som äfven jag önskade fästa R.
o. Ad:« uppmärksamhet. Jag tror visserligen , att vid flera
tillfällen, då åldermannen äger att bevaka ordning och stillhet
inom sin ort, han kan behöfva andras biträde lill ordningens
upprätthållande, att det således äfven bör vara hans
rättighet att påkalla ett sådant biträde, och detta förhållande
äger rum inom städer och öfverallt. Äfven i de lägsta
corporationer afarbetsclasserna äger åldermannen rättighet
att tillkalla biträde till ordningens upprätthållande; men
det är i afseende på hvem han skall kalla och huru han
skall göra det, som jag har önskat få anföra några ord.
Besvärade han ofta onödigtvis mångå, då kan man vara ganska
säker om att han ej länge blefve ålderman, utan snart
nog blefve ombytt. Ägde han rättighet att till sitt biträde
kalla hvem han ville, utan att denne fick skicka någon annan
i sitt ställe, då kunde han emot en och annan person,
som ej vore särdeles ense ined de andra , begagna den utvägen
att kalla honom till sitt biträde, oaktadt han kunde
hafva starka och pålitliga tjenare att sticka i sitt ställe, och
denne måste komma, emedan åldermannen har rättighet att
kalla honom och är road af att kalla honom, och kommer
han ej , så kan han fällas till ansvar. Det händer ofta, att
dylika personer i socknarna vilja visa deras myndighet i
olid och vidtaga åtgärder, ej för sakens skull , utan för att
visa sin makt. Jag föreslår derföre, att ifrågavar. mening
förändras till följande ordalydelse: ”Då behofvet för särskildta
tillfallen det Jordrar, tiger httn ifrån hvarje rök
inom rolen kalla nödigt biträde." Då har han rätt att få biträde
till ordningens upprätthållande, och den han kallar,
skall anskaffa det; men man har derjemte förebyggt en anleda.
till missnöje inom rolen, hvilket är högst angeläget att
afse, så framt ej författningen skall blifva förhatlig. — I
slutet af samma §, der det talas om tillsyningsman, tror jag
äfven, att ett tillägg fordras, så framt han ej emot sin vilja
skall kunna förordnas för hela sin lifstid, utan äga samma
rättighet sorn åldermannen, att afsäga sig sin befattning.
Jag
Den 11 M art.
321
Jag tills-lyrter derföre, att vid slutet af §:n följande tillägg
göres, nemi.: ”Tillsyningsman äger samma rätt till afsägelse
ifrån sin befattning, som för ålderman i 17 §:/i.r /f:de
mom. dr medgifven.” Det är dessa tvänne tillägg, sorn jag
önskar mätte göras uti förevar. §, emedan jag anser dem
högst nödvändiga, om denna författning skall komma lill
efterlefnad och ej göra alltför stort missnöje.
Hr Ribbing, Arvid: Jag har visserligen icke varit
med om detta sednare betänkts uppställning och borde således
ej hafva något att invända, då ledamöter af U t sk: ti
sjelfve söka att förändra detsamma; men jag kan likväl ej
undgå att finna, att sådana fall kunna inträffa, t. ex. då
det fordras någon eftersyn öfver mindre välartade barn, att
åldermannen får anlita någon, som bor i den by eller trakt,
der dessa barn finnas, att hafva tillsyn öfver dem. Jag
tror, att för ett sådant fall, och flera dylika händelser,
det af Utsktn föreslagna stadgandet är ganska lämpligt och
väl beräknadt, och att det således bör qvarstå.
I afseende på hvad den siste värde talaren, Hr von
Hohenhausen, har framställt, förmodar jag, att det af honom
begagnade ordet ”rök” har samma betydelse som "matlag.”
Om då ifrån hvarje matlag, eller der mat lagas och från
spiseln röker, man skulle äga rättighet att taga en person
till en sådan befattning, så skulle det ju också kunna hända,
att man toge inhyseshjon, hvilket jag ej vet om det vore
så lämpligt. Jag tror, alt stadgandet är mera väl beräknadt,
då det heter en hvar inom roten boende person , sorn
är valbar till ålderman. De missbruk, sorn Hr von Hohenhausen
anmärkt, kunna visserligen inträffa, men då är det
blott ett missbruk, och jag tror i allmänhet, att man såsom
lagstiftare ej får utgå ifrån för mycket misstroende eller
från en synpunkt, der man betraktar mensklighelen stadd i
sina missbruk eller under de missförhållanden, som undantagsvis
kunna äga rum , utan man måste betrakta den så
god oell så bra som den kan vara, väl vetande att missbruken
kunna inträffa, men också: du skall tänka väl om
din nästa. Jag röstar för bibehållande af ifrågavar. stadgande,
sådant som det af Utsk:n blifvit föreslaget.
Hr von Hohenhausen: För det fall. som af Hr Ribbing
blifvit framsläldt, alt ett sådant biträde skulle kunna
behöfvas, tillämpas de sista raderna af denna §, hvarest omtalas
en tillsyningsman, hvilken för sådana fall kan af nämnden
tillsättas. När en sådan tillsättes, så måste lian väl
också få rättighet att lenina platsen, så väl som åldermannen,
när han ej längre vill bibehålla den ; och det är intet
annat jag med det sednare tillägget har åsyftat.
Meningen med lagar och författningar är just att förebygga
missbruk; derföre hafva vi våra liesta lagar. Med
ai H. 41
D*u ii Mar».
embetsman i allmänhet är man ju ganska angelägen att
förekomma, alt de skulle kunna göra missbruk i sin embetsutöfning,
och söker på allt vis förebygga detta. Ännu mer
är det af vigt, när man har någon tillsyn och uppsigt öfver
sig, ända inpå hälarna, och då man ständigt kan frukta att
blifva commenderad. Det måste väl vara för det allmännas
intresse, då jag önskar, att sådant måtte förebyggas, och
såsom jag har föreslagit detta stadgande, så tror jag, att olägenheterna
äro förebyggda, utan att åldermannen derföre blivit
betagen utväg att erhålla det biträde, som han för det
ena eller andra fallet kan behöfva; men om det nu skulle
roa honom att kalla Hr Ribbing, Måndag, Tisdag, Onsdag,
Thorsdag och Fredag till ett biträde, hvartill han eljest a 111—
för väl kunde lemna en karl af sitt folk, som kunde uträtta
detsamma, och om Hr Ribbing då vore gammal och ålderstigen,
men det roade den andra att icke dessmindre kalla
Hr Ribbing personligen, så skulle det väl ej kunna på något
sätt anses behagligt. Jag vet då icke hvarföre man ej
skulle hafva för ögonen menskligheten i allmänhet, och tror
att det stadgande, som nu är i fråga, måste väl betänkas, och
att man måste noga tillse, alt detsamma ej blir förhatligt,
hvilket ej vore väl betänkt. Som jag nu derjemte anser, att
delta stadgande skulle blifva förhatligt, så framt man ej intoge
de tillägg, som jag har föreslagit, så får jag nu söka
att genomdrifva mitt förra yrkande, likväl med den förändring,
att, i stället för ordet ’’r ö k”, som jag då nyttjade,
ordet ”gård”, såsom mera allmänt brukligt, för att beteckna
hemman eller hemmansdel, torde kunna insättas.
1 afseende på tillsyningsmannens rättighet att afsäga sig
denna befattning, får jag äfven vidhålla mitt yrkande om
det tillägg i slutet af §:n , som jag förra gången begärde.
Gr. Spens, Garl Gust.: Det torde böra ihågkommas,
att i de länder, der communalväsendet är mera utveckladt
än hos oss, är det en gammal rättighet för de personer,
som i communalväg äro utsedde, och som hafva sig
uppdraget att handhafva ordningen, att, i händelse af påkommet
behof, kunna kalla till sitt biträde andra personer
inom communen. Jag tror för min del, att detta är ett af
de nödvändigaste stadganden, och att dess uteslutande skulle
göra communalväsendet mycket prekärt och osäkert, om det
någonsin lyckas oss att få det i gång. Jag skulle således icke
hafva något emot bibehållandet af Utsktns förslag i den
delen. Det står i Utsk:ns förslag, att ålderman äger tillkalla
biträde, då be hofvet för särskildt tillfälle det
fordrar, och jag är öfvertygad, att om en ålderman missbrukar
denna rättighet, möter det snart så mycket missnöje
inom socknen, att den vid nästa val utesluter honom ur
nämnden eller ifrån åldermansbefattningen. Jag tror således
att socknen har sitt eget correctiv häremot.
Den ii Mars.
3a3
Annorlunda förhåller det sig med det sista af Hr von
Hohenhausen föreslagna tillägget, nemi. alt medgifva rättighet
för den s. k. tilisyningsmannen att afsäga sig sin befattning,
när han kan förebringa sådana skäl, som för afsägelse
ifrån åldermans- eller ledamotsbefattning äro i det lö>vg:de
af författningen antagna såsom gällande. Tillsyningsmannens
befattning är ej en befattning för särskildta tillfällen , utan
den är analog med en ledamots i nämnden. Jag skulle önska,
och hemställer till Hr von Hohenhausen, om han ej vill
biträda den mening, att orden ”tilisyningsmannen skall
äga samma rättighet till a f sä g e 1 s e,” måtte ändras till:
”tilisyningsmannen skall äga dylik rättighet till
afsägelse” etc.; ty det förekommer i det citerade 4 morn,
af 17 §;n, såsom ett af skälen hvarföre ledamot är berättigad
att afsäga sig sin befattning, att han skall hafva i Henne
år tjenstgjort i nämnden, och just på det att detta villkor
äfven må gälla för tilisyningsmannen, anser jag ordet ”dylik"
här vara lämpligare.
Ilr von Hartmansdorff: Jag är nästan helt och hållet
förekommen af Gr. Spens. Jag gillar den sednare anmärkn-.
n, som Hr von Hohenhausen gjorde; men jag bestrider
den förra, ej blott på de skäl, som Gr. Spens nyss anfört,
utan äfven derföre, att, om man utsatte, på sätt Hr von
Hohenhausen önskat, ”rök” eller ”gård,” eller något annat
sådant ord, som uttryckte att biträdet skulle göras, så lill
sägandes i bestämd ordning, så torde delta ej vara lämpligt
för alla förhållanden. Afsk il lige personer kunde vara passande
att biträda åldermannen i vissa omsorger, men andre
äro det icke, utan passa deremot bättre att biträda honom i
andra göromål. Således bör åldermannen äga rättighet att
till sitt biträde utse de i hvarje sak skickligaste. De missbruk,
som Hr von Hohenhausen befarar, torde ej blifva så
stora, och om de blifva det, så återstår utvägen att klaga
hos nämnden och att afsätta åldermannen, hvilken utväg väl
ej lärer lemnäs obegagnad. Jag tillstyrker derföre, att §:n
må blifva oförändrad, hvad denna mening beträffar, men
att deremot Hr von Ilohenhausens tillägg i slutet af Jin
måtte blifva antaget.
Hr von Hohenhausen: Mine värde motståndare här
äro ganska starka i theorierna, och jag vill hålla mig till
det praktiska och verkliga lifvet. De tro, att inga missbruk
härvid kunna äga rum, och att en ålderman, som dermed
beträdes, ganska lätt blifver afsatt. Jag åter är af den bestämda
öfvertygelsen, att om han, t. o. m. dagligen, i detta
afseende besvärade någon person, som vore mindre väl anskrifven
i sin ort, så, långt ifrån att blifva afsatt, kan han
räkna på att ganska länge bibehålla sin befattning. Ku är
jag emot all arbitrage, den må utöfvas på det enå eller andra
sättet, och ingens tyranni är värre än grannars; jag har
3^4
Den 11 Mars.
flera gånger upprepat detta, och kan ej heller nu underlåta
att nämna det. Om det står, att han ager rätt att ifrån en
viss gård tillkalla biträde, så står det ej derföre, att lian kan
fordra en viss person dertill, utan endast alt ifrån den gård,
der han tillsäger att man skall komma honom till hjelp, derifrån
mäste biträde lemnäs; men att säga , att Paul skall
komma i dag och Pehr i morgon, vill jag förhindra möjligheten
af, och sådant kan ej heller äga rum med den redaclion
af §:n , som jag föreslagit, och att eljest mångenstädes
så skulle ske, derom är jag förvissad. Jag ser ej menniskoslägtet
så illa i stort, men i dylika småsaker vet jag att
missbruk kunna existera. Om mitt förslag blir antaget, att,
då behofvet för särskildta tillfällen det fordrar , åldermannen
äger rätt att kalla biträde ifrån någon gård inom socknen,
så skall biträde lemnäs, och lemnäs det ej, så blir den
försumlige pliklfälld, men åldermannen är derigenom betagen
att coinmendera den ena eller andra personen. Hvad
åter beträffar den omständigheten, att den ene personen kan
vara mera applicabel för det ena tillfället , och den andre
för ett annat, så tror jag ej, att detta är så särdeles vigligt
i detta fäll. Herrarne vilja val ej komma derhän, ali åldermannen
skall föreskrifva det ena och det andra, ifrån morgon
till afton, hvad livar och en skall göra, att den ene
■skall befatta sig med barnen, den andre med käringarna och
den tredje med något annat o. s. v. Sträcker man delta för
långt, så blir åldermannens befattning alltför vidlyftig. Jag
kan således ej afstå ifrån hvad jag yrkat , utan fortfar att
anse detsamma högst nödvändigt för bibehållande af ordning
inom socknarna på landet.
Hr Ribbing, Bengt: Jag förstår ganska väl Hr von
Hohenhausens mening, och att han med sitt förslag till redactionsförändring
åsyftar att åstadkomma den yttersta rättvisa.
Detta är äfven min afsigt, och jag vill i hvad jag förmår
söka att befrämja den; men jag får underställa honom,
om det vid detta tillfälle är möjligt alt iakttaga en sådan
rättvisa. Om det vore fråga om dagsverken, så kunde det
gå an att så der reglementera, men här är fråga om att utvälja
personer, hvars anlag passa för ett visst uppdrag.
Skulle man det oaktadt på detta vis bestämma, att man ej
i morgon får kalla dea, som man har kallat i dag, så skulle
säkerligen pretentionerna inom hvarje rote blifva, att det
skall gå efter viss tur eller efter en upprättad commandenrrulla.
Det blir sedermera ingen hederspost att blifva kallad,
det är ej vidare något förtroende, ulan ett onus, och
jag tror icke att det är klokt att ställa så till med communalhefaltningar,
att de blott anses som ett onus, utan det
måste vara lif och rörelse deruti, och anses för en liten utmärkelse
att blifva utsedd till sådana bestyr. Om nu så
är, så lärer väl också en hvar finna, att det icke går an att
Den ii Mars.
3a5
så långt reglementera liiir; allmänheten kominer ganska säkert
att hålla en sådan ålderman i ordning, om lian skulle
missbruka sin makt oell myndighet. Det är alltid tillfälle
för en sådan person, som, genom någon oriktig bevekelsegrund
lios åldermannen, blir tvungen att lemna för mycket biträde,
att klaga bos nämnden. Det synes mig vara mindre
bra att genom en författning, hvars grund är förtroende, åda
galägga
del misstroende till allmänbeten, att den ofta skall
missbruka sina rättigheter; behöfdes ett sådant misstroende,
så vore det oförståndigt att bilda några communahnrättningar.
På sådan grund anhåller jag, att Hr von Hohenhausen?
första anmärka, måtte förfalla, men tror deremot , att
hans sednare anmärka, med fördel kan antagas.
Hr von Hohenhausen: Jag är ledsen, att jag så länge
och ofta nödgas upplaga R. o. Ad:s tid i denna fråga;
men min öfvertygelse är så fast om behofvet i delta fall
alt förebygga de verkliga olägenheter , som kunna inträffa
till följe af denna författning, att jag mäste söka genomdrifva
mitt förslag i detta fall. Genom den ordalydelse, jag
haft äran nämna, har jag ingalunda velat säga, att icke åldermannen
i morgon och öfvermorgon kunde kalla biträde
ifrån samma person, örn det behöfdes, men lian må kunna
skicka en annan i sitt ställe, och jag vill ej, att han skall
kunna commenderas af åldermannen huru denne behagar,
men biträde måste han i alla fall ifrån sin gård lemna och
huru vacker idde herrarne än må tänka sig om communalförfattningnrna,
så torde svårligen den, som åldermannen
kommer att kalla till sitt biträde, skatta detta förtroende
särdeles högt, utan, om han ofta besväras dermed , så lärer
det väl ändå komma alt anses såsom ettonus. Behöfver åldermannen
biträde, så lärer det väl egentligen vara för att
upprätthålla ordningen, och då vänder lian sig väl till närmaste
granne, som måste lemna biträde; men skulle man här
gifva honom rätt att kalla hvem han behagar, så stöde det
i hans skön att taga den, som bor hingst bort, i stället för
den, som bor närmare, och om detta träffar en person, med
hvilken grannarne liro missnöjde, så blir följden , såsom jag
nämnt, att de se detta med stor fröjd och gamman. Jag
måste således vidblifva mitt yrkande om det tillägg i detta
afseende, som jag förut begärt, emedan jag är öfvertygad
om, alt denna författning eljest skulle gifva anledn. till många
olägenheter för allmogen.
Den af Gr. Spens, vid det sednare af mig begärda tillägget,
gjorda anmärkntn, att det borde stå ”dylik rätt” i
stället för ”samma rätt”, finnér jag vara viii grundad, och
ber således att få göra denna rättelse i mitt förslag.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då vid olika delar
af§:n särskilda anmärkn:r blifvit gjorda, R. o. Ad. torde
fiuna, att särskilda propostr äfven borde göras å §:ns
3i6
Den ii Mars.
särskilda delar. Emot §:ns första punkt, som slutar med
ordet ”redovisa,” hade ingen anmärkn. blifvit gjord, och hemställde
Hr Landtm, nu, om 11. o. Ad. behagade godkänna
denna första punkt.
Hopades ja.
1 afseende på den andra punkten, som börjar med ”Till”
oell slutar med ”ålderman”, hade Hr von Rosen yrkat, att
den skulle utgå; Hr von Hohenhausen hade föreslagit att den
skulle erhålla följande lydelse: ”Då behofvet för särskildta
tillfällen det fordrar, äger han från hvarje gård inom roten
kalla nödigt biträde;” Hr Landtm, finge likväl först framställa
propos. å Utsk-.ns förslag, hemställande alltså, om R.
o. Ad. behagade bifalla Ulsk:ns förslag i ofvannämnda andra
punkt.
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg denna
punkt böra utgå.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. Hr
von Hohenhausens nyss upplästa förslag.
Hr Landtm, yttrade, att i afseende på sista punkten
hade Hr von Hohenhausen och Gr. Spens föreslagit ett tillägg
vid slutet, så lydande: ”Tillsyningsman äger enahanda
lätt att afsäga sig sitt uppdrag, som i 17 §:n är ålderman
medgifven.”
Hr von Hohenhausen: Jag ändrade detta ord på
grund af Gr. Spens’ anmärkn. , att tillsyningsmannen borde
äga ”dylik rätt” till afsägelse ifrån sin befattning, som åldermannen
i 17 §:n 4 morn. medgifven är.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att ordet ”enahanda”
då skulle utbytas emot ordet ”dylik.”
Hr von Hartmansdorff bemställde, om icke det vore
bättre alt nyttja ordet ”lika.”
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. sista
punkten af 35 §:n, med tillägg vid slutet af §:n utaf följande
mening: ”Tillsyningsman äger lika rätt alt afsäga sig
sitt uppdrag, som i 17 §:n är ålderman medgifven.”
36 §:n.
Hr von Rosen: Då betänk, i flera föreg:de §§ har
bestämdt uppdragit gränsen för sockennämndens verksamhet,
så skulle jag tro, att denna § är alldeles öfverflödig,
och får derföre föreslå, att den må borttagas ur betänkandet.
Den skulle gifva en tvetydighet åt sockenstämmans verksamhet,
som jag önskar ej på något sätt måtte finnas i be
-
Den ii Mars.
tänk., hvarföre jag vördsamt anhåller om propos. att denna
§ må utgå.
Gr. Taube, Gust. Joli.; Jag ämnar ej nu ingå i någon
discussion rörrde den 36 §:n, men jag ber alt få fästa
Ståndets uppmärksamhet på att K. M:s nådiga förordn. af
år 1817, rörtde sockenstämmor, slutar med följande ord:
’'Hvad genom denna författning således blifvit för sockenstämmor
och kyrkoråd i allmänhet föreskrifvet kommer dock
ej att medföra någon ändring i de för vissa stads- eller
landsförsamlingar, i anseende till deras styrelse, utfärdade
privilegier.” Något sådant förbehåll finnes ej i det nu föredragna
förslaget, och jag anhåller att det måtte blifva
tillagdt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att det torde vara rättast
att dröja med afgörandet af Gr. Taubes framställning
tills 36 §:n vore afgjord.
Hr Ribbing, Arvid: Då vi således äro återförda till
discussionen öfver 36 §:n, och då jag ej finner någon hafva
emot denna $ inom Utsk:n reserverat sig, ej heller kan inse
nyttan af dess borttagande, och ej tror, såsom vi förut
erkänt inom detta Hus, att man kan uppräkna alla de ärenden,
som kunna förekomma i en sockenstämma, hvarföre
också denna uppräkning blifvit förstådd inunder med ordet
”såsom,” der det står, att i sockenstämma förekomma ärenden,
såsom etc., och då icke allt kan uppräknas; så skulle
jag tro, alt denna § står i fullkomlig harmoni med hvad
R. o. Ad. förut beslutat. En liten redactionsförändring kunde
likväl göras, örn man så behagar. Här står: ’’Om menighet
vill, utöfver hvad nu är förordnad!, åt sockennämnd
uppdraga sådana dess gemensamma angelägenheter” etc. Här
refererar sig ordet ”dess” till ”s o c k e n n ä m n d ,” och således
borde det i stället för dess stå menighetens. Detta är
den enda förändring, som kunde vara nödvändig i afseende
på redactionen, och hemställer jag således till R. o. Ad., om
icke §:n kunde få antagas sådan densamma af Utsk:n blifvit
föreslagen, utgörande en del af ett belt, hvars delar
med hvarandra stå i harmoni, om denna ej redan blifvit
störd genom de förändringar, sorn blifvit företagna.
Hr von Hartmansdorff: Då i denna § uttryckligen
är sagdt: ”angelägenheter, som icke tillhöra embets- och tjenstemäns
befattning,” så kan jag ej finna att stadgandet är på
något sätt förnärmande för allmän ordning. Deremot kan
det bidraga till alt fullständiga författningen, i händelse något
skulle vara uteglömdt. Redactionen torde blifva bättre,
om det af Hr Ribbing anmärkta ordet ”dess” alldeles borttages.
Hr von Rosen: Om denna § anses behöflig, så kan
jag ej finna, att de föreg:de §§:ne, som bestämma gränser
-
Den : i Mars.
na för sockennämndens och sockenstämmans verksamhet, varit
hfhöfliga; ty då hade det ju varit alldeles tillräckligt att
generell säga: Om menighet vill åt sockennämnd eller sockenstämma
uppdraga deras gemensamma angelägenheter, sorn
icke tillhöra annan myndighets befattning etc. till §:ns slut.
T sådant fall hade hela betänk, kunnat stanna vid en sådan
§. Då det nu beror på sockenstämman att bestämma hvilka
angelägenheter,’’ som icke tillhöra embete- och Ijenstemäns
befattning’’, så hafva sockennämnden och sockenstämman
fått en obegränsad latitud för sin verksamhet. Jag undrar
om det kan vara Utsk:ns och Ståndets mening att införa ett
stadgande, som skulle kunna åstadkomma ingrepp uti någon
myndighets befattning. Det är väl sannt att ordalagen visst
icke åsyfta detta, utan tvei tom motsatsen, men tillämpningen
skulle kunna leda dertill, och §:n är för öfrigt alldeles
öfverflödig, dä det förut finnes en §, sorn bestämmer begränsningen
af sockennämndens och sockenstämmans befattning.
Jag önskar således att denna § må utgå.
Hr von Hohenhausen: Jag erkänner att jag ej rätt
kunnat uppfatta Hr von Rosens mening oell de skäl han
möjligen kan äga för sin önskan att denna § mätte utgå.
Såsom jag uppfattat meningen med denna §, så finnas vissa
bestyr, hvilka ej äro i författningen särskildt omnämnda, t.
ex. soekenmagazin, brandstod och sådant mera, men hvilka
likväl kunna blifva föremål för sockennämndens verksamhet,
i händelse socknen ej vill för sådana bestyr, t. ex. de af
mig nyss nämnda, hafva särskilda personer, utan önskar
uppdraga deni åt den gemensamma nämnden, hvilket bolsta
församlingen fritt att göra. Sådan är min uppfattning
af saken, och på sådan grund finner jag ej, för närvar, åtminstone,
skäl alt utstryka denna §. Den gör ej heller de
föreg.de §§:na öfverflödiga ; ty sådana bestyr, som bestämdt
skola tillhöra sockennämnden, böra väl i författningen utsättas.
Jag anhåller således att denna § måtte blifva bifallen.
Gr. Spens: Lika med Hr von Hohenhausen erkänner
jag, att jag ej uppfattat den egentliga grunden till den farhåga,
som Hr von Rosen yttrat. Hr von Rosen har visserligen framställt,
att man derigenom skulle lemna en alltför obegränsad
rättighet åt sockenstämman att utsträcka sin verkningskrets.
Så förekommer mig likväl ej denna §, sådan den nu
är redigerad, då ett uttryckligt undantag är gjordt för sådana
angelägenheter, hvilka tillhöra embets- och tjenstemäns
befattningar. Derigenom är en gräns salt för en möjlig
utsträckning af sockenstämmans myndighet på embetsmannaaristocratiens
fält. Här finnes ännu en annan gräns bestämd,
hvarigenom det förekommes att sockenstämman skulle kunna
försöka alt ingripa uti enskildta lifvets befattningar. Jag
tror
Den ii Mars.
tror således för min del, att §: n utan all fara kan godkännas,
oell måste vidhålla denna mening, åtminstone till dess
mera utvecklade skäl blifvit framstallda lill stöd för den
motsatta åsigten.
I den af Hr von Hartmansdorff och Hr Ribbing föreslagna
förändringen af ordet ”dess" instämmer jag fullkomligt,
och skulle helst önska alt, såsom Hr von Hartmansdorff
yrkat, detta ord linge helt och hållet utgå, utan att ersättas
genom ordet ’’m enig helens;” jag tror det vara bättre att
endast sätta ”sådana gemensamma angelägenheter.”
Uppå derefter framställd propos. blef 36 §:n af R. o.
Ad. bifallen, med den förändring alt ordet ”dess” skulle
utgå.
Hr von Hartmansdorff: Nu torde del vara tid att
bestämma titeln på detta förslag till författning. Skall hon
heta: Lag för sockenstämmor i Riket utom Stockholms stad,
samt om sockennämnder på landet? Delta borde vara afgjordt,
innan Gr. Taubes förslag framställes, emedan det
innefattar, likasom nuvar. sockenslämmoförfallning, både
land och stad.
Gr. Taube: Jag uppläste hvad som är stadgadt i nu
gällande författning, men meningen var naturligtvis ej, att
det som angick stadsförsamlingarna skulle inflyta i det nya
förslaget, eller i det förslag till tillägg deruti, som jag afgaf,
enär denna författning ej rörer stadsförsamlingarna,
hvarföre jag också i det skriftliga förslag, som jag haft äran
tili Hr Frih. o. Landtm, öfverlemna, har gjort denna förändring.
Uppå derefter framställd propos. godkände R. o. Ad.
Utsk:ns förslag lill titel å den nu föredragna författningen.
Hr Frih. o. Landtm, lät nu uppläsa det af Gr. Taube
afgifna förslag till tillägg eller särskild § i författningen, så
lydande: ”Hvad genom denna författning således blifvit för
sockenstämmor och sockennämnd i allmänhet föreskrifvet,
kommer dock icke att medföra någon ändring uti de för
vissa landsförsamlingar i anseende till deras styrelse utfärdade
privilegier."
Hr von Hartmansdorff: Då Ståndet ej uteslutit någon
annan stad än Stockholm ifrån denna författnings område,
så lära äfvenledes stadsprivilegier böra insättas i det
stadgande, som Gr. Taube liar framställt. Detta blir så
mycket nödvändigare, som i de mindre städernes privilegier
sättet huru deras medel skola förvaltas plägar vara
föreskrifvet.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr. Jag vet ej, huru det
21 II. 42
Den r i Mars.
af Gr. Taube föreslagna tillägget egentligen bor betraktas.
Ordet ”privilegier” vill synas mig icke vara tillräckligt
tillfredsställande, då bär finnas landsförsamlingar, sorn förut
varit sammanslagna med stadsförsamlingen, och jag ej vet
huruvida den nu beslutade författningen om sockenstämmor
och sockennämnder kail åstadkomma någon ändring i de
förhållanden som förut varit stadgade. Man kan ej säga,
alt dessa förhållanden hvila på privilegier, utan på gammal
häfd. Jag hemställer derföre, huruvida det icke borde i
sjelfva ovdstäflningen iakttagas, att sådan gammal häfd i afseende
på röstberäkningen i sockenstämmor, äfven i stadsförsamftngar,
ej må genom denna författning komma att
rubbas. Jag hemställer åtminstone till de värde herrarne,
sorn närmare känna förhållandet, och isynnerhet till Hr von
Hartmansdorff, om det ej vore lämpligt att något sådant
stadgande här infördes.
Gr. Taube: Den anmärkn., som Gr. Anckarsvärd gjort,
finnér jag för min del högst grundad och förenar mig helt
och hållet derutinnan, att en sådan förändring må göras,
såvida Ståndet i öfrigt bifaller tillägget.
Hr von Hartmansdorff: Städernes privilegier röra,
såsom man vet, blott städerna. Jag tror ej att något sådant
någonstädes angår de landsförsamlingar, som på vissa ställen
äro sammanslagna med städerna, för gemensam kyrka och
prest. Denna författnings ordalag äro: ”i anseende till
deras styrelse utfärdade privilegier.” Således tror jag ej,
att någon röstberäkning finnes i detta fall stadgad emellan
landel och städerna genom de sednares privilegier; åtminstone
är det mig obekant. För jemförelsen af rösterna, hade
jag önskat, på sätt R. o. Ad:s ledamöter torde erinra sig,
att få en allmän grund bestämd; men sedan frågan derom
förfallit, anser jag det, som här är stadgadt, vara så ofullständigt,
att man, om författningen antages, snart måste
förändra henne. Hvad privilegierna beträffar, torde man
likväl böra göra det undantag, som Gr. Taube föreslagit;
ty i annat fall kan stadgandet föranleda tvister, som man ej
bör framkalla.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om lian rätt uppfattat
Hr von Hartmansdorffs förslag, så hade det varit, att
orden "för vissa landsförsamlingar” skulle få ett tillägg, så
att det komme att heta ”för vissa lands- och stadsförsamlingar.
” Hvad åter anginge Gr. Anckarsvärds anmärkn., så vore
icke något förslag af honom framstäldt, utan syntes den
endast innehålla en hemställan, som måhända han icke ens
ansett böra föranleda till någon proposition.
Gr. Anckarsvärd: Min mening var en tvekan, huruvida
nu gällande förhållanden emellan sammanslagna stadsoch
landsförsamlingar kunde behörigen iakttagas genom or
-
Den 11 M a r s.
3 31
det ”privilegier,” då för den ena delen, t. cx. för landsförsamlingen,
inga privilegier äro stadgade; men jag hade
föreställt inig, att då ett sådant tillägg för städerna, i afseende
på deras möjligen innehafvande privilegier, borde iakttagas,
så borde äfven landsförsamlingarnes rätt på samma
sätt afses, och för min del är jag tillfredsställd med det förslag,
som af Gr. Taube nu lärer komma att framställas,
och om Gr. Taube vill hafva godheten att uppläsa den delen
af förslaget, så instämmer jag deruti helt och hållet.
Gr. Taube: Tillägget skulle komma att lyda sålunda:
Hvad genom denna författning således blifvit för sockenstämmor
och sockennämnder föreslå ifvet, kommer dock ej
alt medföra någon ändring i de för vissa församlingar, i anseende
till deras styrelse, utfärdade privilegier eller på häfd
grundade förhållanden.
Hr von Hartmansdorff: Den sista föreskriften om
häfd anhåller jag måtte uteslutas, och att man endast håller
sig till sådant, som verkligen är föreskrifvet uti lag eller
stadgadt genom privilegier. Omorden ”stads- eller lands”
uteslutas kan vara likgilltigt, blott ”fö rsa m 1 i n g a r n e”
stå qvar.
Hr von Hohenhausen, Så väl rösträtt som andra
förhållanden emellan stads- och landsförsamlingar äro grundade
på K. bref och resolutioner, men dessa kunna likväl ej
kallas för privilegier, emedan de ej äro gifna i sådan form.
Om man således här skulle sätta utfärdade privilegier
eller särskildta K. bref och resolutioner, så torde
all säkerhet vara vunnen.
Gr. Anckarsvärd: Det vore mycket lätt att komma
ifrån detta utan några vidare öfverläggningar, ifall de förhållanden,
som kunde komma i fråga att genom författningen
rubbas, verkligen grundade sig på privilegier eller på
K. bref och resolutioner; men jag tror, att förhållandet ej
är sådant, utan att det är på urminnes häfd, så tillsägandes,
som dessa förhållanden grunda sig. Jag bör likväl erkänna,
att jag ej vet, huruvida förhållandet är sådant i afseende på
Orebro stads- och landsförsamling; men livad jag bestämdt
vet, är alt, utan att någonsin kunna förevisa den författning,
hvarpå det sig grundar, landsförsamlingen likväl har
åligganden emot stadsförsamlingen i afseende på kyrkobyggnad
m. m. Hvarpå detta förhållande sig grundar har jag
mig ej bekant, men jag skulle likväl, såsom hörande till
landsförsamlingen; önska, att något stadgande inlogs, hvarigenom
det nuvar. förhållandet försäkrades emot att kunna
helt och hållet godtyckligt brytas, men för öfrigt iemnar
jag detta derhän. Jag medgifver, enligt hvad Hr von Hartmansdorff
anmärkt, att om ordet ”häfd” insattes, så skulle
möjligen liela författningen kunna komma att paralyseras, blott
33 a
D c 11 ii Mars.
genom delta enda ord, helt oell hållet eller åtminstone till
en stor del. Om ordet ’’s t a d ga n d e u” anses lämpligare, så
har jag intet det emot.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få instämma
med Hr von Hohenhausen, att det hör heta: ”utfärdade
privilegier eller K. bref och r e s o 111 t i o n e r.”
Detta är den vanliga termen, och om dessa ord införas, så
tror jag ej, att man träder någons rätt för nära.
Hr Ribbing, Arvid: Jag anser mig skyldig nämna,
att den grundsatsen är i lagen antagen, att landssed eller,
såsom det der kallas, häfd må man rätta sig efter, der ej
beskrifven lag finues, men alt jag således tror att det ej
skulle gå an att här antaga el t motsatt stadgande, nemi.
att, der beskrifven lag finnes, man likväl må rätta sig efter
landssed, hvilket verkligen skulle inträffa har, om man införde
del stadgandet, alt häfd skulle hafva något företräde
framför denna lag. Jag tror icke, att della går an, och så
vidt jag förstår och kan i hast erinra mig vid genomgåendet
i minnet af allt hvad uti denna förfällning stadgas, så
tror jag, att stadgandena ej kunna hafva retroacliv verkan.
Hvad beträffar de förhållanden, som af Gr. Anckarsvärd
blifvit anförda, rör:de den fjerdedel i skyldigheterna, som
en landsförsamling har emot en stadsförsamling uti en viss
ort, så tror jag ej, att denna författning om sockenstämmor
och sockennämnder på minsta sätt vidrör dessa föi hållanden.
Gr. Taube: Vid närmare efterseende måste jag medgifva,
att jag tror, att del stadgande rör:de häfd, hvilket
jag tagit mig friheten att föreslå, gerna kan utgå, och jag
anhåller således att fä återtaga detta förslag.
Gr. Anckarsvärd: Jag afstår också ifrån mitt yrkande
i delta afseende, då det synes möta hinder för verkställigheten
deraf.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att förslaget, om han
rätt uppfattat Gr. Taubes mening, efter de anmärkn:r, som
af Hr von Hohenhausen och Hr von Hartmansdorff blifvit
gjorda, skulle komma att erhålla följande lydelse : ”Hvad
genom denna förfatlning således blifvit för sockenstämmor
och sockennämnd i allmänhet föreskrifvet, kommer dock
icke att medföra någon ändring i de för vissa församlingar
i anseende till deras styrelse utfärdade privilegier eller särskildta
K. bref och resolutioner.’’
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag hemställer till de värda
talarne, huruvida de gjort sig reda för hvad man velat stadga,
då det står i förslaget ''vissa församlingar, i anseende
till deras styrelse.” Det tyckes mig såsom disctissionen
föranledt, alt här ej så mycket vore fråga om för
-
Den ii Mars.
333
sa tillingarnes styrelse, som icke mera om deras rättigheter och
åligganden, hvilket ej inhegripes i ordet ''styrelse;” hvarföre
jag vördsamt hemställer, 0111 delta ord kan anses vara
räll användt på delta ställe.
Gr. Spens: Svårt är visserligen att yttra sig i ettämne
sådant som det förevar., der Irågan är att akta sig att
stöta möjligen okända locala förhållanden, och der kännedomen
af dem alla skulle fordra bekantskap med ett så vidlyftigt
land som vårt. Denna bekantskap tror jag mig icke
äga, och vågar således visst icke framställa något bestämdt
omdöme i denna del. Jag erkänner faran af att reglementera
för mycket, och jag bör måhända äfven erkänna vådan
af att i detta fall reglementera för litet, och bestämdt upphäfva
de författningar, som hittills varit gällande; men i
den af Hr Lagerhjelm gjorda anmärkntn måste jag helt och
hållet förena mig, och tror derlöie, alt man, i händelse
detta tillagg skulle göras, borde i stället för orden ’’i anseende
till deras styrelse'’ insätta orden ”i hit hörande
ämnen;’’ man inskränker sig eljest alltför mycket.
Det är en annan fråga, som jag äfven önskar att R. o. Ad.
måtte taga i betraktande. Det framställda förslaget afser
endast sådana locala förhållanden, sorn äro bestämda
socknevis genom särskildta privilegier eller K. bref oell resolutioner.
Ehuru jag ej nu för ögonblicket kan uppgifva
ett sådant förhållande, tror jag det likväl vara en möjlighet,
att sådana K. bref och resolutioner äfven kunna vara
gifna för andra föreningar än socknar, och jag tror derföre
alt man borde, i händelse detta tillägg intages, låta deruti
inflyta orden: ”Församlingar eller delar af församlingar.
” Jag anser omöjligt för oss alt här säga, om det
ej kan vara sådana förhållanden upp i Lappland eller i
skärgården, hvilka äfven förtjena afseende.
Hr von Hartmansdorff: Om man säger ”stads-eller
landsförsamlingar,” så torde det vara tilli äckligt, äfven
för att angå vissa delar af församlingarna. 1 Calmar
län t. ex. händer det ofta, att en del af en socken hör till
ett annat härad, ja t. o. 111. till ett annat län, t. ex. Jönköpings
eller Östergöthlands. Dessa delar kallas der skalar. I
andra län åter hafva de måhända andra benämningar, men
de finnas likväl på många stallen. Det är möjligt, att för en
eller annan äfven finnas särskilda rättigheter stadgade i ett
eller annat afseende, eller att åtminstone deras rättigheter
äro bestämda i något visst förhållande emot den öfriga delen
af församlingen. Om här säges församlingar, så tror
jag att redactionen blifver riktigast Jag anser likväl Hr
Laget hjelms anmärka, riklig, och tror derföre att vi lämpligen
kunde förändra orden till följande lydelse: Hvad ge
nom
denna författning blifvit för sockenstämmor och sockenuämudet
i allmänhet föreskrifvet, kommer dock ej att
334
Dan ii BI a r s.
medföra någon ändring i de för vissa församlingar i dessa
hänseenden utfärdade privilegier, K. bref eller resolutioner.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, i anledn. af Hr
von Hartmansdorff^ förslag, om orden ”i dessa hänseenden’’
vore på något sätt lämpliga, emedan det vore gifvet alt denna
lag icke kunde afse andra föremål än dem, som deruti
inbegripas.
Gr. Anckarsvärd: Det vill synas mig af discussionen,
att alla de föreslagna tilläggen blifva ofullständiga, och
på denna grund tager jag mig friheten hemställa först till
Gr. Taube, såsom motionär, och sedan till Huset, huruvida
det icke vore lämpligast att hellre afstå ifrån tillägget, än
att göra ett ofullständigt tillägg. Ännu har jag ej hört något
redactionsförslag, som fyller det behof, jag anser böra
fyllas, och har ej heller sjelf kunnat föreslå någon redaction,
sorn skulle motsvara hvad jag sjelf anser beli ö fl ig t. På denna
grund föreslår jag, att tillägget må helt och hållet
utgå.
Gr. Taube: Då orden ’’i anseende till deras styrelse,
’’ synas hafva gifvit anledn. till möjligheten af en
längre discussion, så anhåller jag att få helt och hållet taga
bort dem. Jag tror alt meningen derigenom måhända
skulle blifva tydligare, ålminstore för de flesta af Husets
ledamöter. För öfrigt afstår jag ifrån allt vidare yttrande.
Hr Frih. o. Landtm, lät nu uppläsa Gr. Taubes förslag
, sådant det skulle vara efter de sednast deruti gjorda
rättelser, hemställande derefter, om R. o. Ad. behagade bifalla,
att detta förslag infördes såsom en särskild §.
Ropades ja och nej.
Hr af Harmens, Henr. Otto: Jag måste instämma
i Gr. Anckarsvärds sista yttrande, ty jag tror att detta
tillägg endast skulle ännu mer inveckla saken. Det finnes
ännu ett ord, som i min tanke bör borttagas, för att göra
tillägget alldeles klart, i händelse detsamma skulle blifva
antaget. I det föreslagna tillägget står nemi.: ”hvad genom
denna författningen blifvit för sockenstämmor och sockennämnder
i allmänhet föreskrifvet.” Orden ”i allmänhet”
tyckas afse, att denna författning endast skulle
innehålla vissa allmänna föreskrifter; men jag skulle likväl
tro, att denna författning är ämnad att innefatta allt hvad
för sockenstämmor och sockennämnder finnes föreskrifvet, och
att således orden ”i allmänhet” ej borde finnas i den redaction,
som här kan komma att antagas. På sådan grund
skulle jag önska att tillägget ej måtte bifallas.
Hr von Hartmansdorff: Då skälet för den siste
värde talaren, att begära hela tilläggets borttagande, endast
var, att orden ’’i allmänhet’’ skulle utgå, så kan man ju
Den 11 Bl ars.
335
borttaga dem men bifalla det öfriga. Gr. Taube har förmodligen
ingenting deremot, ly saken blir derigenom så
mycket klarare.
Gr. Taube: Bier än gerna efterkommer jag hvarje
önskan i detta fall, och medgifver således, att orden ”i allmänhet”
äfven ma utgå.
Efter förnyade propos:r dels till bifall dels till afslag å
Gr. Taubes förslag, blef det slutligen af R. o. Ad. antaget,
sa lydande: ”Hvad genom denna författning således blifvit
för sockenstämma och sockennämnd föreskrifvet, kommer
dock icke att medföra någon ändring uti de för vissa församlingar
eller delar deraf utfärdade privilegier eller särskildta
K. bref och resolutioner.’'
Vidare föredrogos och Lii föl I os Utsklns vid slutet af
sjelfva betänk., sid. iS, gjorda 2:ne hemställanden.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  TJtsk:ns den 6 sisth Febr. och den i dennes på bordet lagda
betänk. JM:o 3o, ang:de gemensamma nämnder för vården
om häradenas och länens gemensamma angelägenheter.
Gr. Anckarsvärd, Garl Henr.: Då jag tror mig
känna, att detta betänk, redan är afslaget af två Stånd, så
tager jag mig friheten hemställa lill Huset, huruvida det är
lämpligt alt fördjupa sig i discussion öfver en sådan fråga,
innan man får bestämd underrättelse om de öfriga Ståndens
beslut. 1 händelse två Stånd redan förkastat betänk., så
förfaller frågan, äfven om de andra 2:ne Stånden skulle
godkänna och antaga Utskrns förslag. Jag hemställer således,
huruvida ej vår tid kunde bättre användas, än på en
discussion, som till ingenting skulle leda. Jag anhåller emedlertid
hos Hr Frih. o. Landtm., att Ridd.Seeretm måtte
få upplysa Ståndet om hvad han har sig bekant i afseende
på målets behandling hos de öfriga RiksSttn.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att BorgareSt. återremitteral
och BondeSt. afslagit betänk. N:o 3o. Från
PresteSt. var ingen officiel underrättelse ännu ankommen
ronde dess beslut i ämnet, men en af cancellisterne vid R.
o. Adis cancelli hade varit uppskickad i PresteSt:s cancelli
och der erhållit den underrättelse, att betänk. N:o 3o förliden
gårdag blifvit af nämnda Stånd afslaget. Bud vore äfven
nu afgånget till nämnda cancelli, för att, om möjligt
vore, af secreteraren derstädes erhålla någon skriftlig uppgift
om förhållandet.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag får instämma i Gr. Anckarsvärds
framställning i detta hänseende, och då möjligen
all discussion öfver denna fråga kan blifva öfverflödig för
den händelse, att en underrättelse, sådan som den här blif
-
336
Den 11 Mars.
vit ifrågasatt, kommer att ifrån PresteSf. ingå; så skal! jag
för min fiel afstå ifrån allt yttrande intill dess underrättelse
ankommit, luiru frågan blifvit af Preste.St. afgjord.
För öfrigt vill jag blott korteligen tillägga, att jag, dels
på de grunder, sorn af en reservant, Hr Lagergren, blifvit
anförda, och dels äfven på några andra grunder, anser liela
stiftelsen vara för närvar, obehöflig; men såsom jag baft
äran nämna, så är det ej skäl att ingå i någon discussion, då
man möjligen utan discussion kan komma till samina mål. På
det att R. o. Adis lid, som så väl beliöfves för en mängd
angelägna göromål, ej må onödigtvis blifva upptagen, tillstyrker
jag att uppskjuta all discussion härom intill dess
underrättelse ifrån PresteSt. ankommer.
Gr. Spens, Carl Gust.! Jag borde visst icke hafva
glömt ett förhållande af så stor vigt, som det hvarom jag
nu anhåller att få upplysning; men då förhållandet likväl
är sådant, och jag ej utan denna upplysning kan yttra mig
i förevar, fråga, anhåller jag att få veta, huruvida icke delta
betänk. ang:de läns- och häradsnämnderna, äfven så väl sorn
alla öfriga betänktn, hvilka äga sammanhang med de frågor,
som blifvit behandlade af den stora Falligvårds-comiteen,
hvilken här var nedsatt vid förra riksdagen, nu äro
före på grund af en K. propos., hvari K. M. uppdragit åt
R. St. att gemensamt med Honom besluta om ordnandet af
dessa frågor. Är detta förhållandet, tror jag att R. St. i
dessa mål äga beslutande rätt på samma sätt som i lagfrågor,
och att ett svar nödvändigt bör gifvas. I sådant full
tror jag ej, att det sätt att afslå frågan, som bär blifvit föreslaget,
nemi. alt helt och hållet lägga den ad acta, är
lämpligt.
Undert. Ridd.Secret. trodde, att upplysning i det afseende
Gr. Spens omtalat kunde hemtas af första perioden
i Utskms betänk. N:o 3o, hvilken period undertecknad uppläste.
Gr. Spens: Efter min tanke är denna upplysning ej
tillräcklig. Jag tror alt det är för oss alla kändt, att det
underd. betänk. ang:de fattigvården i Riket utom Stockholms
stad och dermed sammanhang ägande ämnen i förslaget
till communal-lag, som i bilagan litt. A. inkommit,
innefattade frågan både om sockenstämmor, sockennämnder
och länsnämnder. Frågan om länsnämnderna utgör der det
tredje cap. När nu Utsk:n i sitt första betänk, förklarade
sig anse denna fråga om länsnämnderna icke vara lämplig,
men de anmärknir, som då gjordes emot detta betänk.,
uppmanade Utsk:n att yttra sig öfver denna institution, och
Utskm derefter frångått sin tanke och nu yttrat sig öfver
länsnämnderna; synes det mig vara tydligt, alt denna fråga
bär bör bedömmas, såsom om betänk, vore af samma natur
som
Den ii Mars.
33y
som det hela, och derföre anser jag äfven här nödigt att
afgöra huruvida vi debattera förslaget med beslutanderätt
på grund af slutmeningen i Riksd.Ordnts 34 § i morn.,
eller ej. Är det framstäldt med beslutanderätt, så tror jag ej
att det är lämpligt att behandla det såsom här är föreslaget.
Jag önskade således få upplysning om lydelsen af den
K. propos. eller skrifvelse, på grund af hvilken remissen af
fattigvårds-comite'ens betänk, är till R. St. öfverleinnad.
Undert. Ridd. Se c r et. uppläste, för att närmare upplysa
förhållandet, K. M:s nåd. skrifvelse till R. St. med
förslag till ny förordn. om sockenstämmor och kyrkoråd;
gifven Stockholms slott den i Febr. i84o.
Gr. Spens: Sedan den nåd. skrifvelsen blifvit uppläst,
och då jag nu helt och hållet påminner mig dess innehåll,
linner jag visserligen att någon fullständig ledning icke ens
deraf kan erhållas om det skick, hvaruti målet blifvit till
R. St. öfverlemnadt. Jag vill påminna mig, att mycket deröfver
har varit yltradt, men denna skrifvelse, huru man än
må bedömma den, innefattar emedlertid en uppmaning till
R. St. att skänka detta mål, ostridigt ett af de vigtigaste,
som kunde förekomma, behörig uppmärksamhet. Jag skulle
tro, att man ej gör det, om man afslår ett förslag, som är
utarbetadt utaf sakkunnige män, opåsedt och blott på grund
deraf, att andra Stånd afslagit det, synnerligen då endast 2
Stånd afslagit och 1 Stånd återremitterat detsamma. För
min del anhåller jag derföre, alt Hr Landtm, ville tillåta,
alt de föreslagna §§:ne linge företagas lill afgörande, och
att R. o. Ad. ej måtte underlåta att öfver denna vigtiga
fråga afgifva ett yttrande, hvilket åtminslone såsom R. o.
Ad:s tanke kunde qvarstå i protocollet.
Upplästes ett nu ankommet, af PresteStts secreterare
upplysningsvis meddeladt intygande, att PresteSt. sistl. gårdag
afslagit Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktns
betänk. N:o 3o.
Hr von Ros en, Georg: Då jag anmälte mig, var det för
att gifva Gr. Spens de upplysningar, som Hr Landtm, och
Ridd Secret:n nu lemnat. Då Utsk:n första gången inlemnade
sitt betänk, rörtde communal-styrelsen, inskränkte de sig till
sockenstämmor. Sedermera, då vid återremissen åtföljde en
mängd anmärkntr, såsom jag vill påminna mig, ifrån alla Stånden,
som upptogo det såsom en brist i Utsk:ns förslag, att
Ulsk:n ej vidrört frågan om läns- och häradsnämnder, ansågo
Utsk:n sig böra upptaga dessa frågor och uppgåfvoett
förslag derom. Inom Utsk:n har jag ej varit af majoritetens
tanke, af det skäl, att jag ansåg den hafva sträckt sina
fordringar på länsnämnderna alltför vida och förutsåg då
hvad som nu har handl, att hela betänk, skulle inom ett
21 H. 43
338
Den ii Mari.
och annat Stånd blifva afslaget. Sedan nu uppgift är inkommen
att 2 Stånd redan afslagit detta betänk., så anser
jag, lika med Gr. Anckarsvärd, att det ej lönar mödan att
vidare discutera öfver betänk., ännu mindre att discutera
det §-vis. Hade Utsk:n inskränkt sitt utlåt, lill förslaget
ronde lhiradsnämnderna, så tror jag att detsamma hade
vunnit mera sympathi inom RiksStm. Detta yrkade jag inom
Utskm, men förlorade, och har nu intet vidare att tillägga.
Hr Ribbing, Arvid: Jag anser mig skyldig att göra
Hr Landtm, och R. o. Ad. uppmärksamma derpå, att det
är första gången, som detta Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.TJisk:ns betänk. N:o 3o ang:de härads-och länsnämnder
föredrages; att således, äfven om 2 Stånd skulle hafva
afslagit betänk., frågan likväl är öppen till behandling genom
återremiss, i händelse R. o. Ad. derom skulle förena
sig med BorgareSt., som redan återremitterat betänk. I detta
skick befinner sig saken, och är således genom Presteoch
BondeSttns afslag å betänk, visserligen icke förfallen.
Jag skulle verkligen tro, att ämnet är af så mycken vigt,
att det förtjenar uppmärksamhet. Det har under flera föreg:de
riksdagar blifvit med uppmärksamhet bearbetadt och
föranledt åtskilliga R. St:s underd. skrifvelser till K. M., och
ehuru ämnet blifvit till R. St. öfverlemnadt, på satt vi nu
hört uppläsas, genom K. M:s nåd. skrifvelse, utan att någon
bestämd propos. dervid varit följaktig, så har det likväl
blifvit skäligen sorgfälligt behandladt inom Utskm. Genom
dessa upplysningar tror jag mig hafva gifvit tillräckligt stöd
åt den framställning, som Gr. Spens har gjort, och att R.
o. Ad. således har full anledn. att företaga betänkandet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, i anledn. af
hvad ang:de föredragningssättet blifvit nämndt, ansåg sig,
på sätt som redan blifvit anfördt, böra upplysa derom, att
ifrågavar. betänk, vore (Örsta gången från Utskm inne hos
RiksSt:n, och således måste i sin helhet antingen bifallas,
förkastas eller återremitteras.
G. Anckarsvärd: Jag kan ej inse hvad inverkan på
sjelfva behandlingen af frågan den erinran kan hafva, som
min värde vän Hr Ribbing gjort lill Ståndet i afseende derpå,
att betänk, nu för första gången är under öfverläggning.
Om betänk, också af Ståndet skulle återremitteras, så vet
jag ej alt det derigenom kan komma till någon åtgärd, då
det är kändt, att 2 Stånd redan afslagit detsamma. Jag utber
mig att härjemte få yttra några ord i afseende på min
enskilda åsigt öfver frågan. Så mycket jag erkänner och
delar deras tänkesätt, som anse en communalförfattning i
allmänhet vara ganska nyttig och af behofvet påkallad, så
litet är jag öfvertygad om att vi möjligen kunna åstadkomma
en helsosam författning i sådan syftning, innan en ombildning
af sjelfva vår osammanhängande representation för
-
De ii ii Mart,
33g
siggält. Sådant har förhållandet varit i Norrige. Det är
ifrån den Norrska representationen, som deras förmanskapsförfattningar
hafva utgått , och det är till följe deraf,
som den har vunnit den stadga och den helsosamma verkan,
som det Norrska folket deraf hittills tyckes hafva skördat.
Detta är en anledn. för mig att för närvar, ingalunda vara
en varm förfäktare af detta betänk.; men för öfrigt, i och
för sjelfva sakens nuvar. skick, skulle jag tro, att efter en
sä långt framskriden riksdag, som denna, det vore mindre
lämpligt, att blott såsom en tom, till intet resultat ledande
tankevexling eller såsom en talöfning, hvaraf vi nu säkerli
gen
icke äro i behof, inleda oss i diseussion öfver en fråga,
som efter mitt förmenande redan är afgjord till förfallande
för denna gången, då det är kändt att 2 Stånd redan afslagit
betänk. På denna grund vill jag taga mig friheten
hemställa till Ilr Landtm, och Huset, om icke det
lämpligaste vore, att antingen, genom propos. på bifall, godkänna
betänk, utan diseussion, eller ock på samma sätt afslå
detsamma, utan alt upptaga tiden med en till intet ändamål
ledande diseussion.
Hr Lagergren, Anders: Utan att helt och hållet
dela Gr. Anckarsvärds tanke, att, om äfven betänk, återremitterades,
sådant ej kunde leda till något resultat, emedan
2 Stånd detsamma afslagit, så vågar jag fästa Grefvens uppmärksamhet
derpå, att detta tvertom kunde blifva ett ganska
långvarigt ärende, som vi finge åter behandla, derigenom at t
Utsktn kunde komma med ett nytt betänk. ang:de lunsnämnderna,
hvilket således de 2 Stånd, som afslagit detta, skulle
åter upptaga. Jag fruktar likväl, alt vi numera ej kunna få
något annat resultat än ett förnyadl: afslag, och det är derföre
min ödmjuka anhållan hos Hr Frih. o. Landtm., att vi
malte få propos. antingen till bifall eller rent af till afslag
å delta betänk., ty resultatet deraf blefve detsamma, och
mig synes att det i alla läll aldrig under delta riksmöte
skulle kunna blifva något af. Det vore derföre i min tanke
bäst, om R. o. Ad. antingen biföll eiler afslog betänk.
Bifalles det, så kunde det vara bra, men det blefve ändock
intet utaf. Afslår Ståndet betänk., så kan så mycket mindre
något resultat uppkomma, som betänk, derigenom af 3
Stånd är afslaget.
Hi’ Ribbing, Arvid: Vore det så, som Gr. Anckarsvärd
framställt, att genom de 2 Ståndens nu beslutade afslag
frågan för denna riksdag vore afgjord, så att ej något
resultat numera af dess discuterande härstädes kunde följa,
så skulle det visserligen vara tjeniigast att icke vidare derom
tala, men efter 56 §:n Reg,F:n tror jag att det endast ainar
3 Stånd afslagit ett betänk, och 1 Stånd återremitterat
det, som det förhållande inträffar, hvilket Grefven anser för
närvar, äga ruin. Nar deremot 2 Stånd hafva återremitte
-
34o
Den ii M*rs.
rat ett betänk., så kan detsamma äfven af de Stånd, som
afslagit betänk., ånyo upptagas, såsom slutet af i mom. 56
§:n Reg.Fm säger, der det heter sålunda: ”Göras dervid i
Ståndens plena sådana anmärkn:r, som hindra antagandet,
erhålle Utsk. del af dessa anmärkn.T, för att derefter förslagen
ytterligere granska och jemka. När ett sålunda beredt
förslag till Stånden återkommer, då äga de makt att
detsamma oförändradt eller med förändringar antaga eller
ock alldeles förkasta.” Jag håller mig nu likasom förra gången,
då jag yttrade mig i denna fråga, endast till grundlagarna
och hvad som enligt dem bör iakttagas eller ej, och
ingår alldeles icke i öfrigt i någon discussion öfver betänk.
Jag har blott velat, så godt jag förstått, upplysa i hvad
skick frågan befinnes, och öfverlemna!' till Hr Frih. o. Landtm,
att tolka för oss, om jag ej uppfattat saken rätt äfven i
denna sednare delen.
Frih. Sprengtporten, Jacob Willi.: Då jag varit
en ibland dem, som vid behandlingen af Utsk:ns betänk.
rör:de sockennämnder, då delta betänk, första gången föredrogs,
fästade Utsk:ns uppmärksamhet på angelägenheten af
att utsträcka principen af communalstyreisen äfven till härads-
och länsnämnder, borde jag visserligen nu vara en ibland
dem, som yrka på en detaljerad granskning af det förslag,
som Utsk:n framställt; men jag bekänner uppriktigt,
att i närvar, ögonblick de auspicier, som visa sig för mig
att kunna åstadkomma en sådan lagstiftning, äro föga gynnsamma,
och då jag haft en beklaglig erfarenhet af de olägenheter,
som inträffa af att vid riksdagens slut ingå i våra
4 Stånd i en detaljerad granskning af ett lagförslag, i de
discussioner, som här ägt rum ang:de lagstiftningen rörtde
sockenstämmor och sockennämnder, och då jag således anser
det utgöra ett måhända lika stort behof för Svenska folket
alt se riksdagen snart slutad, som att kunna erhålla visa
lagar i fråga om landets angelägenheter, så kan jag ej annat
än instämma i den mening, som Gr. Anckarsvärd framställt,
nemi. att det numera ej kan lill något gagna, att ingå
i någon detaljerad granskning af lagförslaget, och att det
således bör stå hvar och en öppet atl, i den mån han aimér
eller mindre böjd för att antaga sjelfva principen, gifva
sitt bifall till förslaget med dess bristfälligheter, hvilket bifall
ej kan anses annorlunda än såsom ett godkännande af
principen, eller ock att detsamma afslå. Jag tillhör den opinion,
som önskar en sådan utsträckning af coraraunaistyrelsen,
som här blifvit föreslagen, och får således, i händelse
R. o. Ad. ej skulle besluta att §-vis discutera betänk.,
hos Hr Frih. o. Landtm, anhålla om propos. till bifall
derå.
Gr. Anckarsvärd instämde med Frih. Sprengtporten,
D o ii u Mar s.
Hr Printzensköld, Garl: Det lärer troligen finnas
ganska få ibland oss, som ej genom egen erfarenhet vunnit
öfvertygelse derom, att communalandan här i landet hittills
är i ganska ringa mån utbildad. Ett vigtigt steg för detta
ändamål är likväl vidtaget genom den författning, sora blifvit
föreslagen om inrättande af sockennämnder. Det torde
vara vigtigt och nyttigt att först se denna författnings verkan
i tillämpningen; och först sedan man vunnit erfarenhet
deraf och sett hvad nytta denna författning medfört, då
först blir det, efter mitt begrepp, tid att utsträcka författningen
till så kallade härads- och länsnämnder; men intilldess
anser jag för min del en sådan utsträckning vara alldeles
för tidig, och då vi veta att 2 Stånd redan afslagit betänk.
, så får jag för min del hemställa, om icke R. o. Ad.
skulle finna att dess tid kunde bättre användas, än genom
att ingå i pröfning af detta ämne, och anhåller således att
R. o. Ad., utan föreg:de discussion, ville afslå delta betänk,
eller åtminstone lägga detsamma till handlingarna.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag är till en del förekommen
af den sista värda talaren. Jag tior att den utbildning
af communallagarna, som här är i fråga, kommer, åtminstone
för de orter jag känner, alldeles för tidigt. Efter
den erfarenhet, som jag har om allmogens och äfven andra
innevånares böjelse för att disponera sin tid till allmänna
ärenden, så bör man med yttersta varsamhet gå till väga,
då man vill anlita den. Man finner ofta i sockenstämmor,
att der saknas en stor del af de personer, som tillhöra sockenstämman.
Detsamma gäller äfven för sådana communala
bestyr, som ännu närmare än sockenstämman röra hvars
och ens enskilda förmögenhet. Såsom exempel derpå kan
jag åberopa grufvestämmorna för de större grufvelagen.
Man ser afven vid många andra tillfällen huru allmänheten
söker draga sig undan de större communala bestyren, och
likväl tror jag att Svenskarne måhända mera än alla andra
nationer behöfva begagna sig deraf. Alla dessa förhållanden
tillsammanlagda göra, att jag tror att den utsträckning, som
här är i fråga, i min tanke kommer alltför tidigt. En af
reservanterna har ganska visligt framställt, ntt om man på
allvar önskar utbildandet af en sådan communalanda, som
man här afser alt utbilda, så bör man ej fortskynda, ej gå
nationen i förväg, utan man skall låta nationen få tid att
inse sina behof och låta denna lag tillkomma på samma sätt
som all annan lag, samt ej gå nationens egen kraft i förväg.
Det är ej allenast ur dessa synpunkter, som jag anser det vara
obehöfligt att för närvar, i detalj genomgå detta mål, utan
äfven af andra skäl. Jag är således af den tanken, att, innan
R. o. Ad. beslutar att punktvis genomgå detta förslag,
hufvudsaken bör först afgöras, huruvida detsamma bör alslås
eller läggas till handlingarna, hvilket kan vara detsain
-
34a
Don ii Murs.
nia, eller också undergå en sådan granskning i detalj. Jag
är för min del böjd för ett afslag, ty mig synes sorn liela
denna inrättning ej allenast skulle liafva det felet alt gå tiden
i förväg, utan äfven en annan ofullkomlighet eller oklarhet,
som förtjenar uppmärksamhet. Jag kan nemi. ej se
lätta följderna af att vilja uppställa myndigheter, såsom
man här velat göra, ifrån sockennämnder till länsnämnder
bredvid statsmyndigheterna. Hvar detta skall sluta kan jag
så mycket mindre förutse, som jag väl vet, att ehuru statsmyndigheterna
äro sysselsatta och hafva redan kanske mera
göromål äti de hinna med, så saknas likväl å andra sidan
göromål för myndigheter, som man velat inrätta. Sålunda
tyckes man hafva förutsett, att det skulle komma att saknas
göromål för länsnämnderna, och man har derföre stadgat,
att de böra ovillkorligen komma tillsammans en gång
om året. Hvarföre skulle detta behöfva stadgas, om man ej
fruktat, att de ej annars skulle komma tillsammans, och huru
skulle detta kunna hända, så framt det ej saknades göromål?
Om man betraktar de göromål, sorn äro gemensamma
för häraderna eller för länen, så inträffar behofvet af sådana
sammankomster endast ganska sällan. De kunde likväl
vara nyttiga i fråga 0111 skjutsen, broar eller andra
sådana större gemensamma angelägenheter. Formen för sådana
sammanträden är då ganska gifven; länets innevånare
sammanträda då vid någon häradsrätt, som är dertill närmast
belägen, och deras ärenden behandlas på hittills vanligt
sätt. Att nu söka att tillskapa en ny myndighet, för
hvilken man ännu ej har sysselsättning, utan blir stiftad i
förväg, ej allenast i afseende på tiden, utan äfven i afseende
på sjelfva ärendenas verkliga tillvaro, det synes mig vara
till det minsta sagdL obehöflig; och opåkalladl; och om detta
skulle vara lika klart för Husets öfriga ledamöter, som
för mig, så tror jag ej att någon skulle tveka alt afslå betänk.
, och tillstyrker sålunda afslag derå.
Gr. Spens: Hr Lagerhjelm har önskat afslag å betänk.
, med det yttrande, i början af sitt anförande, alt i
annat fall borde det läggas till handlingarna. Det är just
emot ett sådant läggande till handlingarna, som jag för min
del protesterar; ty jag finner för min del ingen möjlighet
alt göra det med bibehållande af formerna. Här har af
Frih. Sprengtporten och åtskilliga andia ledamöter blifvit
begärdt bifall, då deremot andia ledamöter jemte Hr Lagerhjelm
begärt afslag. Jag påminner mig ej om jag är ensam
om den tredje begäran, nemi. att betänk, må pröfvas punktvis
och naturligtvis icke till afgörande, utan till anmälande
af anmärkn:r deremot, hvilka kunde föranleda till återremiss.
Jag har gjort detta förslag, derföre att jag trott, alt om
anmärknlr emot ett så vidlyftigt förslag skulle göras, vore
det nödvändigt, att man ej talade 0111 mer än en punkt i
Den ii Mars.
343
sender, icke t. ex. om häradsnämnder och länsnämnder på
en gång. Jag hemställer om ej det rätta vore, att Hr Frih.
o. Landtm, först framställde propos., antingen till bifall eller
afsiag. O/n då dessa propos:r besvaras med blandade
ja och nej, och om votering äskas samt vid det tillfället någon
annan contra-propos. framställes lin endera af dessa
begge, då skulle jag tro att den contra-propos. borde antagas,
att betänk, skall föredragas punktvis, på det att man
sedermera må kunna pröfva, om de anmärkn.-r, som göras,
anses föranleda återremiss. Jag får dock för min del förklara,
alt jag ej skall ensam yrka denna contra-propos., ritan
alt jag skall nöja mig med att få min tanke förvarad
i en reservation; men om propos. på bifall eller afsiag blir
gjord, önskar jag att detta åtminstone måtte afgöras genom
votering.
Gr. Anckarsvärd: Afsigten med min framställning i
denna fråga var, att om möjligt undanrödja en ändamålslös
discussion för R. o. Ad. Jag är rätt ledsen att i detta afseende
ej kunnna instämma med min värda vän Gr. Spens
i dess yttrade åsigt, att man borde punktvis företaga ett
betänk, af denna beskaffenhet, sedan Ståndet redan har sig
bekant, att frågan är af 2 Stånd afslagen eller förkastad;
men jag är Hr Lagerhjelm mycket förbunden för undanrödjandet
af den möjliga formvidrigbeten derutinnan, att ritan
all slags discussion bifalla eller afslå ett betänk.; och på
de grunder, som Hr Lagerhjelm anfört rör:de betänk, i sin
helhet, får jag vördsamt hos Hr Frih. o. Landtm, anhålla
om propos. först på bifall till betänkandet.
Hr von Hartmansdorff: Betänk, är, efter att hafva
hvilat på bordet, andra gången föredraget; det skall på
något sätt afgöras. Tvisten om föredragningssättet synes
mig vara temmeligen likgilltig, ty då det är företaget, så
lärer det ej kunna förmenas någon ledamot att yttra sig
öfver den ena eller andra punkten, som han kan linna anmärkningsvärd,
eller öfver det hela. Sådant plägar vara
förhållandet, då inga förändringar, utan endast bifall, afsiag
eller återremiss äro möjliga. Att öfverläggningar härom
skulle vara ändamålslösa, det bestrider jag på den grund
Hr Ribbing redan anfört. Att påstå sådant i närvar, ögonblick,
är desto meia olämpligt, som man sett exempel på,
att beståndet af 3 Stånds redan fattade beslut kunnat ifrågasättas.
Här finnes blott 2 Stånds afsiag å detta betänk.,
hvilket följaktligen kan återremitteras, i förändradt skick
återkomma, samt då äfven af dessa 2 Stånd möjligen godkännas.
På grund af de yttranden jag här hört rör:de de 2
Ståndens redan fattade beslut, förutser jag nogsamt, att saken
vid denna riksdag torde förfalla. Men det skall ej afhålla
mig ifrån alt, äfven i strid med mina vänners mening,
uttala hvad jag tror rätt och nyttigt vara. Jag anser först
Den ii Mars.
en s. k. häradsnämnd erforderlig, derföre att häradets ge
meusamma angelägenheter behöfva andra förvaltare än häradsrätten,
sora blott är tillsammans tre, två eller blott en
gång 0111 året. Dessemellan är det ingen, som vårdar dessa
ärenden. Min erfarenhet såsom landshöfding är ganska kort,
meri har dock visat mig behofvet af häi adsnämnder. Jag
vill uppgifva några exempel. Huru vårdas t. ex. en häradsallmänning?
Somlige luiradsboer vilja hugga skog, hvar
och en på sitt utsynla ställe; andre önska trakthuggning;
andre åter vilja ej hafva någon viss ordning; somlige vilja
hålla en skogvaktare, men andre vilja ej gifva honom någon
lön eller ej vidkännas den de utlofvat. Om nu flera härad
hafva del i samma allmänning, så äro trasslet, vanvården
och förstörelsen ännu värre. Så förvaltas den angelägenheten.
När Konungen anbefaller öfverenskoinmelsers uppgörande
om laxfiskets vård i en ström, som löper genom flera
härad, så liander det, att ett härad beslutar lemna laxen
fritt lopp en månad sednare än det andra. Då nu inträffar
att strömmen till någon del utgör gräns emellan begge liäradena;
så får laxen fritt lopp i den ena halfvan af strömmen,
under det att den andra halfvan är stängd. Om sådana
beslut fattades på ett ställe af 2tne förenade häradsnämder,
så kunde man hoppas något sammanhang deri;
men under närvar, förhållande, förfelas öfverensstämmelsen.
Om häradets medel behöfdes ock en fortfarande vård och
bättre eftersyn, än den som nu äger rum.
Hvad länsnämnderna beträffar, så får jag förklara, alt
jag skulle hafva ansett såsom en lycka för mig, då jag obekant
kom till ett län oell behöfde att om dess angelägenheter
inhemta råd af sakkunnige personer, om jag haft en
länsnämnd att tillita. Jag hade då kunnat genom den få
underrättelser ifrån de särskilda delarna af länet om de åtgärder,
som voro angelägnast. Men den fanns ej. Hvad var
att göra? Jag måste på eget bevåg välja föremålen för min
verksamhet och kalla personer till öfverläggning och ärendenas
beredning. Men desse personer hade till min kallelse
lika väl kunnat svara nej som ja. Slutligen, då ett allmänt
yttrande skulle afgifvas, t. ex. öfver en brandstodsinrättnings
bildande, kallade jag af hela länets innevånare
hvem sorn behagade komina. Jag kunde möjligen, vid en
sådan sammankomst, hafva blifvit sittande ensam till åtlöje
för mitt goda uppsåt. Detta skedde likväl ej, utan en mängd
personer infunnosig; men som de ej kunde yttra sig på de öfriges
vägnar, så gjorde ej 2 allmänna sammanträden till
fyllest, utan jag måste slutligen till hvarenda församling
skicka de uppgjorda förslagen , för att underkasta deni
den osammanhängande granskning, som på lika många sockenstämmor
kunde åstadkommas. Sådant medförde flera
månaders tidsutdrägt, utan enhets vinnande. Dessa olägenheter
-
Den ii Mars.
345
heter kunde besparas både landshöfdingen och lånet, om han
hade att vända sig till ombud från hvarje fögderi, hvilka genom
öfrige innevånarnes förtroende blifvit valde alt å deras
vägnar vara landshöfdingarnes rådgifvare i sådana allmänna
ärenden, der han behöfde och ville dem rådfråga. Jag yrkar
ej att en länsnämnd skulle hafva någon förvaltande
befattning, men hon bör hafva ej allenast en rådgifvande, ilian
äfven en föreslående. Hvad blir följden eljest? Jo, att
en landshöfding, som vill något uträtta, måste göra sig sjelf
till motionär för nödiga åtgärder och till redacteur af förslagen.
När han dä sjelf sitter såsom ordför. i en sammankomst,
der ett sådant förslag granskas, så blir livarje anmärka.
vid förslaget en opposition emot honom, och han
mäste så lill säga n d es respondera för sitt arbete. Vill man
befria ordform och öfverläggningarna från en sådan olägenhet,
så bör man inrätta en föreslående länsnämnd. Det finnes
nu äfven medel, t. ex. under hushållssällskapens vård,
allmänna cassör, hvilkas förvaltning sällskapens egne ledamöter
granska. Men det händer, att dessa medel utlånas så
alt de ej fås igen. Om deremot en länsnämnd verkställde
denna granskning, så gjordes hon med större ansvar, samt
derföre bättre, och dylika förluster kunde för länen undvikas.
Den granskande befattningen i hänseende till sådana
länets allmänna tillhörigheten, är det tredje uppdraget, som
jag anser en länsnämnd böra hafva. Frågan om landshöfdingen
borde vara nämndens ordför. eller ej, anser jag temmeligen
likgilltig. Så länge nämnden ej har någon förvaltande befattning,
så kommer hon ej att träda landshöfdingen för
nära, utan hon må gerna rådslå, föreslå eller granska för
sig sjelf, 0111 hon skulle finna sig besvärad af landshöfdingens
närvaro. För honom åter skulle ett sådant ordförandeskap,
om del önskades, ej kunna blifva alltför tidsödande
eller afledande ifrån det som hans embete egentligen tillhörer,
emedan han, i sådant fall, ägde undandraga sig besväret.
Det är ej min mening att genom länsnämnder föranleda
riksdagsmannaval, tv jag bar helt andra åsigter öfver
representationsfrågan, hvilka jag här uttalat. Men jag anser
saken såsom en communalangelägenhet i stort, fulländande
de smärre, som man vill åstadkomma. Jag fruktar ej,
att af dessa länsnämnder skulle kunna blifva provincial-juntor,
såsom i Spanien. Vilja personer i landsorterna regera
här, såsom de regera der, så skulle de troligen begagna hushållssällskaperna,
pröfningscomite'erna eller hvilken annan
gemensam myndighet, som i ett län finnes, för att stifta oro;
ty den som vill sjunga, han får nog visor, säger ordspråket.
Min allmänna mening är följaktligen, att både härads- och
länsnämnder kunna vara nyttiga och hellre böra finnas än
uteblifva.
21 H.
44
346
Den ii Hars,
Hr von Rosen: Jag är af den tanke, att sedan 2 Stånd
hafva afslagit betänk., så skulle, om de 2 öfriga Stånden
återremitterade detsamma, saken således komma åter till
Utsk:n. Vid slutet af denna riksdag, som jag hoppas ej
matte vara långt borta, skulle således Utsk:n, utan att deråt
kunna egna tillräcklig tid, nödgas utarbeta ett nytt förslag.
Sedan detta kommit till Pt. St. och blifvit 1 gånger bordlagdt,
så skulle förmodligen året vara slut innan detta betänk.
blefve afgjordt. För öfrigt tror jag, att hela betänkts
uppställning har gifvit anledn. till det afslag, som 2 Stånd
beslutat. Jag vill ej uppehålla R. o. Ad:s tid med att uttrycka
min opinion om så väl härads- som länsnämnderna.
I)e kunna allt efter sin inrättning vara nyttiga eller onyttiga.
Sådana, som Utskm hafva föreslagit dem, tror jag att de
vore onyttiga. Det är på denna grund jag tillstyrker afslag
å Ulsk:ns betänkande.
Hr von Hohenhausen: Det angelägna vore att bringa
saken till ett snart slut , då vi veta alt två andra Stånd
redan afslagit betänk., och att man alltså vid denna riksdag
cj kan få någonting afgjordt. Hvad BorgareSt. vid betänk,
anmärkt och livad R. o. Ad. äfven möjligen anmärker, kan
visserligen föranleda till återremiss och en möjlig omarbetning
af detta betänk., eller också att Utsk:n vidblifva sitt
beslut och betänk, blir afslaget, då det möjligen kan komma
att tjena till grund för blifvande Ständer, i händelse frågan
skulle ånyo upptagas vid en kommande riksdag. Nu
torde här slutligen förekomma propos-.r till bifall eller
afslag, och om de vid betänk, gjorda anmärkn:r föranleda
till återremiss. För att bidraga lill att det sista måtte beviljas,
skall jag göra några helt korta anmärknir. Vid 38
tjms 2 mom. äro ibland häradsnämndens åligganden upptagna
skjutsningsanstalterna och fångvården. Öfver de förra
tillhör det Konungens Bef:h:de att hålla tillsyn, och jag ser
ej huru häradsnämnderne skulle kunna med sk jutsningsanstalterna
sig befatta. Fångvården åter kunde omöjligen besörjas
af en häradsnämnd, som endast har tillfälliga sammankomster;
och således lika litet som en häradsrätt skulle
kunna taga befattning dermed, enär det fordrar daglig tillsyn,
och Konungens Bef:h:de torde ej på något sätt befrias
ifrån sitt åliggande, derigenom alt det finnes nämnder, som
hafva tillsynen deröfver. Samma sak gäller äfven för länsnämnderna.
Skulle sådana komma att inrättas, så är det
min öfvertygelse, att om de skulle komma alt göra något
gagn, så horde landshöfdingen vara deras ordförande. Det
förhåller sig med den saken såsom med mycket annat i den
politiska verlden, alt när der finnes en embetsman, som är
nitisk i dess styrelse, så hålles den vid lif. Finnes ej någon
sådan, så är det slut; ingen befattar sig dermed , och saken
somnar vanligen af sig sjelf på ett eller annat sätt; men 0111
Den ii Ma r s.
någon sådan vidmakthållande embetsman funnes i länsnämnderna,
derigenom att landshöfdingen vore deras ordför. , så
kunde de verkligen blifva ganska nyttiga, och sedan de vunnit
förtroende, uträtta mycket gagn, men det torde ännu vara
alltför tidigt att inrätta dem. Jag tror äfven, att i dessa
Jänsnämnder bö'r biskopen inom det stift, der han har sitt
säte, vara skyldig att öfvervara sammankomsterna , och ej
blott, såsom här står, vara berättigad att bevista länsnämndernes
sammankomster och deltaga i besluten. I de län,
der biskopen ej äger sitt säte, bör han förordna en annan
prestman i sitt ställe, för att deltaga i öfver läggningarna
och besluten. Flera anmällin:r skall jag för närvar, ej göra,
än dem, hvilka jag nu framställt, och hvilka, i händelse
af återremiss, torde få densamma åtfölja.
Ilr Frih. o. Landtm, erinrade, i afseende på föredragning
punktvis a/ detta betänk. , att vanligtvis hade icke
något betänk., som första gången från TJtsliin varit inne hos
RiksStm till behandling, blifvit hos R. o. Ad. punktvis föredraget,
enär det icke kunde delas så, att den ena punkten
blefve bifallen och den andra afslagen, utan betänk, måste i
sin helhet antingen antagas, förkastas eller återremitteras.
Hr Landtm, hade således förmodat, alt R. o. Ad. skulle behandla
detta mål på samma sätt, att yttranden deröfver kunde
af ledamöter afgifvas, sä väl emot den ena, som den andia
punkten, och att således ingen fördelning af discussionen
vid detta tillfälle skulle vara mer erforderlig, än vid andra
föregrde, beroende det likväl på R. o. Ad. att derom besluta.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. ansåg
föredragningen af detta betänk, böra ske punktvis.
Ropades nej.
Gr. Spens: Sedan jag sist hade tillfälle att yttra mig,
bar detta mål erhållit ett annat skick, först genom R. o. Ad:s
beslut att ej någon föredragning punktvis skall äga rum ,
och för det andra genom de sakrika anmärkmr, som af Hrvon
Hartmansdorff och Hr von Hohenhausen blifvit framställda.
Isynnerhet innefattade Hr von Hartmansdorffs anmärkiv.r, i
min tanke, bestämda anvisningar på nödvändigheten alt ej
förkasta frågan, utan hellre återremittera den, för att återfå
den i sådant skick, att det kan blifva någonting af med denna
vigtiga institution. Då sådana anmärknlr redan äro gjorda,
anhåller jag att få förena mig med dem, under det yttrande,
att jag erkänner min tanke vara, att man för närvar,
och innan en representationsförändring är gjord, måhända ej
kan komma ti fl något annat eller större gagn af länsnämnderna,
än som af Hr von Hartmansdorff blifvit åsyftadt, men
att redan delta är sa betydligt, att man bör anse dessa nämnder
vara nödiga för utbildningen af Rikets communalväsende.
Jag skall, för att ej uppehålla R. o. Adis tid i detta ämne,
endast beledsaga de af Hr von Hartmansdorff gjorda an
-
348
D c 11 ii Mars.
märkntr med en enda erinran. Den rörer de §§ i förslaget,
der Utsk:n framställa förhållandet emellan pröfms-comiteen
och länsnämnden. Det är i min tanke ganska riktigt,
att man föreslår att pröfnts-comileen skall vara den instans,
som i första början skall pröfva och bestämma åtskilliga frågor
ang:de lansnämndens institutioner, ledamöternes antal o.
s. v. Detta innefattas här i dg §:n; men sedermera förekommer
i 45 §:n ett för ali framtid blifvande förhållande
emellan länsnämnden och pröfms-comiteen , som underordnar
den förra under den sednare, så alt pröfms-comiteen
blir en högre instans. Denna § lyder sålunda: ”För medel,
som länsnämnden om händer häfver, aflemna? för hvarje år
redovisning till påföljande årets pröfms-comile, som redovisningen
granskar.” För min del tror jag, att en ibland de
större och verkliga förmånerna af länsnämnders inrättande
skulle vara, att man i en framtid kunde umbära pröfntscomileerna,
och uppdraga deras befallningar ål länsnämnderna,
hvilka äfven kunde vara af folket valda Det arpa
denna grund, och för att hålla denna fråga öppen, som jag
skulle önska alt Utsk:n ville förändra det här stadgade förhållandet
emellan pröfms comiteerna och länsnämuderna.
Gr. Anckarsvärd: Utaf den discussion , som nu ägt
ruin, har jag ej kunnat komma till någon förändrad åsigt i
afseende på resultatet af frågans behandling; ty för mig synes
klart, alt, ehvad ålgärd R. o. Ad. behagar vidtaga, frågan
i alla fall, till följe af två Stånds afslag å betänk., kommer
alt för denna gången förfalla. Ulan att på minsta vis
underkänna värdet af de anmärkntr, hvilka af åtskilliga le
damöter
här blifvit gjorda, så hafva de likväl ej för min
uppfattning verkat till någon önskan att ei hålla återremiss
af betänk., utan anser jag mig, i likhet med hvad desse
herrar åsyftat, nemi. att gifva en hyllning åt principen,
lämpligast göra detta, då jag yrkar bifall till betänk., då
naturligtvis de motsatta åsigter, som önska återremiss eller
afslag, kunna vid voteringen göra sig gällande. Jag anhåller
om propos. på bifall till betänkandet.
Ilr Ribbing, Arvid: Genom det sista förklarandet
af Hr Frih. o. Landtm, anser jag för min del frågan hafva
kommit i sitt rätta skick, nemi. alt vi få företaga den till
öfverläggning på samma sätt, som hvarje annan ifrån Utsk.
första gången inkommet ärende, och jag skulle hafva neckel
misstagit mig, örn icke en fråga, afslagen i tvänne Stånd
och ålen emil ler.id af de tvänne andra, kunde (såsom det
också mångfalldiga gånger har handl), af de två Stånd,
hvilka afslagil betänk., upptagas och ett annat beslut af dem
fattas, då frågan återkommer. Det är numera icke nödigt
att härom orda, men jag vill icke ingå i denna discussion
med modlöshet, som skulle ålföljt öfvertygelse:! att densamma
ej kunde leda lill något resultat. Visserligen är riks
-
Dcn ii Mars.
349
dagen långt framliden, men detta betänk. ang:de läns- och
härndsnämnderna är verkligen ej så vidlyftigt, alt det ej
skulle kunna slutligen handläggas vid denna riksdag, ty fastän
tre RiksSt. begärt riksdagens afslutande, så är jag på långt
när icke af den tanken, att K. M. dertill kommer alt lemna
sitt nåd. bifall. Emedlertid vill jag ej nu göra någon
vidlyftig framställning, utan inskränker mig till alt förklara,
att jag för min del vill hafva bifall till Ulsklns betänk, i
det skick, hvari detsamma nu är, emedan jag betraktar saken
ifrån en annan synpunkt, än Hr von Hartmansdorff, Jag
anser af mycken vigt. alt det ej må tagas för gifvet, att
landshöfdingen nödvändigt skall vara ord för. inom länsnämndeu.
Jag tror det vara nödvändigt, örn en sådan institution
skall kunna åstadkomma något communalt lif, att ordför.-  platsen i länsnämnden blir en förtroendepost, och att ordför.
följaktligen bör väljas. Jag åberopar i detta afseende de
grunder, som af en ledamot inom de förenade Ulsk:n i en
särskild reservation blifvit utvecklade, för att således i möjligaste
måtto sammanfatta de tankar, som jag hyser, och vara
kort. Denne ledamot heter Hr Montgommery, C. H.,
och jag instämmer uti hvad han anfört. Jag får sedermera
måhända tillfälle, i händelse af återremiss, att inom Utskm
göra de tankar gällande, som jag kan hysa, och de rättelser,
som jag vid denna reservation skulle önska , men vid
sjelfva hufvudgrunderna instämmer jag deruti.
Hr Nordensköld, Otto Gust.: Jag har en gång
förut yttrat min opinion vara bestämdt emot allt som åsyftar
att splittra fäderneslandet, och uttalade då livad jag äfven
nu vidhåller, alt inrättandet af länsstyrelser genom juntor
ej skulle vara på något vis fosterländskt nyttigt, och då
tvänne Stånd afslagit detta betänk., så ser ej heller jag hvad
det tjenar lill att diseutera i denna sak, och jag förenar mig
derföre helt och hållet nied Gr. Anckarsvärd, som yrkat
antingen afslag eller bifall. Jag supponerar, att lian endast
önskat, att principen skulle bifallas eller afslås. 1 resultatet
träffas vi, ehuru af olika åsigter, oell voteringen må afgöra
utgången. Utaf hvad llr von flartuiansdorff anfört har
mitt sinne alldeles icke lugnats, ty denna discussion har verkligen
närt mina farhågor, att Spanska junior bär kunna uppkomma.
Denna discussion tjenar nu för öfrigt till intet ,
och ju förr vi få votera dess bättre är det.
Gr. Taube, Gust. Joli.: Ehuru jag visserligen icke
hyser någon fruktan derför, att vi genom antagande af det
förslag, sorn nu är under öfverläggning , skulle komma att
erhålla några Spanska juntor, kan jag likväl ej neka, att min
öfvertygelse är, att det ännu måhända vore för tidigt att inrätta
härads- och län-nämnder. Jag tror äfven, att då 2:ne
RiksSt. redan afslagit betänk., kan detsamma ej vidare vid
detina riksdag komma under ompröfvande. Jag giuudur
35o
Den ii Mars.
detina öfvertygelse på 34 §:n i Riksd.Ordn., som i t morn.
slutar med dessa ord: ”Vill Konungen något ekonomiskt mål
gemensamt med R. St. afgöra, förfares dermed på sätt som
för lagfrågor är stadgadt.” När jag då slår upp 87 §:n Reg.-  F:n, som just handlar om stiftandet af lag, så finner jag i
slutet af densamma, att ”i alla dylika lagfrågor skall tre Stånds
mening utgöra R. St:s beslut. Stanna två Stånd emot två,
förfaller frågan , och för b I i f ve vid det, som förut stadgadt
varit.” Jag har tagit mig friheten att uppläsa detta till den
kraft och verkan, som det må kunna äga på hvars och ens
öfvertygelse. I öfrigt har jag intet vidare att anföra.
Hr af Dalström, Gust. Jac.: Jag högaktar visserligen
tidens sträfvan att åstadkomma nyttiga reformer i dessa
medborgerliga angelägenheter, men jag vill också dervid äga
förhoppning att möjligen kunna lyckas i de förslag, som i
sådan väg framställas. För närvar, äger jag i dessa nu förevar.
frågor ingen sådan grundad förhoppning. En blick,
kastad på vårt glest bebodda land, måste genast förvissa örn
omöjligheten att tillvägabringa sådana deputationer eller juntor.
Då jag nyttjar detta ord, så menar jag visserligen icke
dermed, att man i Sverige skulle kunna skapa Spanska
juntor, men man kan i Sverige skapa Svenska juntor,
som kunna blifva lika farliga. Jag anser äfven , att de
upplysningar man äger om förhållandet med länens styrelser
icke gifva vid handen, alt dessa länsnämnder äro behofliga.
Jag kan således ej förena mig med Hr von Hartmansdorff
i hans mening, att länsnämnderna skulle ej allenast
upplysa landshöfdingarne om förhållanden inom länet, hvarom
de ej på annat sätt kunde få kännedom, utan äfven vara
tillräckliga juntor för honom att krypa bakom vid vissa
tillfällen. Jag vill således närma mig till Gr. Anckarsvärd,
och, som jag anser omöjligt att bilda sådana nämnder, som
bär äro i fråga, nemi. för häradena och länen, innan vi erfarit
resultaterna af sockennämnderna, förena mig med honom
i anhållan om propos. på bifall , och i händelse Hr
Frih. o. Landtm, ej tydligt uppfattar svaret, får jag begära
propos. på afslag å betänkandet.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle önska, att ingen
vid detta tillfälle ville krypa bakom de tvänne Stånd,
som afslagit betänk., och på denna omständighet skylla, alt
man ej vill återremittera detsamma. De två Ståndens beslut
kunna naturligtvis aldrig hindra återremiss, ej heller att
målet, om det ifrån Utsk:n återkommer i forändradt skick,
upplages inom alla Stånden till ny pröfning. Delta är en
så bekant sak, att jag ej torde behöfva uppläsa några grundIags-§§
emot dem , som blifvit åberopade för den motsatta
åsigten. I sjelfva saken får jag emot den talare, som yttrade,
att häradsnämnden ej skulle hafva något att göra med
fångvården, anmärka, alt Utskm väl ej kunna hafva menat
någon annan fångvård, än den, som tillhör häradena, d. v.s.
Den ii Mars.
häradsfängelserna, oell att man för deras byggnad och vård
han vid åtskilliga tillfallen behöfva en häradsnämnd, det har
jag i tvänne härader fått erfara.
Det är sagdt, att i vårt glest bebodda land skulle det
ej vara lämpligt alt hafva deputerade. Jag tror tvertom,
alt just den giesa befolkningen gör, att man företrädesvis
behöfver deputerade. I Stockholms stad, der landshöfdingen
eller den s. k. öfverståthållarens område endast sträcker
sig till tullarna, der har han mindre behof af deputerade,
emedan han kan träffa hvilken stadsbo han vill, samma dag
han det önskar. Men i ett län af 3o mils längd eller något
dylikt, är det nödvändigt att hafva deputerade från de särskilda
orterna , för att erhålla upplysningar om sådant, som
erfordrar kännedom af långt bort belägna orter.
I förslaget får jag anmärka 4^ §tn , såsom i sitt nuvar.
skick olämplig. Der står : "Förekommer hos länsnämnden
anledn. till anmärkn. emot liandhafvandet af vålden om folkundervisningen,
sedligheten, sundhetstillståndet eller fattigvården
inom någon församling, gore länsnämnden föreställning
derom till sockennämnden eller stadsstyrelsen. Följer
ej rättelse derå, och har anmärkntn afseende å åsidosättande
eller öfvert rådande af i lag stadgade föreskrifter, anmäle
länsnämnden förhållandet hos vederbör, embetsmyndighet,
på det rättelse i laga ordning må vinnas." Denna föreskrift
är ett ingripande i vederbör, embetsmyndighets åtgärd. Jag
mäste således alldeles afstyrka den. Hon innebär också
ett länsnämndens förmanskap öfver de särskilda locala myndigheterna,
hvilket ej bör henne tillerkännas. Det torde
hända, att bär finnas åtskilliga andra föreskrifter, sora
äro olämpliga. Jag har ej haft tid att det så noga efterse;
men jag hoppas, att om R. o. Ad. tillåter den ålerremiss, hvarom
jag anhåller, så lära IJtsktn, om de göra afseende på de
grunder, hvilka jag uppgifvit för läns- och häradsnämndernas
befattningar, också finna hvad som deraf bör borttagas
eller qvarstå.
Hr af Dalström: Jag vill visserligen ej ifrågasätta att
behofvet af nämnder i ett glesare befolkadt land är större ,
än i ett land, som har en lii Inre befolkning; men här är ej
frågan om behofvet, utan om möjligheten att bilda sådana
nämnder, samt om möjligheten för dessa nämnder att kunna
meddela de upplysningar om locala förhållanden, hvilka
landshöfdingen kan behöfva att inhemta. Min öfvertygelse
är, att dessa nämnder ej kunna gifva de upplysningar, som
en landshöfding kan inhemta genom underordnade tjenstemän.
Då en person blir kallad till denna nämnd ifrån ena
ändan af ett län, som har 3o mils längd eller kanske något
derutöfver, så hemställer jag, huruvida det är möjligt, att
han skall kunna gifva upplysningar eller ens gifva sitt omdöme
om angelägenheter, som röra den motsatta ändan af
35a
Den m Mars.
länet. Dessutom medföra sådana allmänna bestyr ganska
dryga utgifter, hvilka säkerligen skola hindra mången att deltaga
i ett sådant bestyr. Jag kan således ej på den grund,
som Hr von Hartmansdorff anfört, finna något skal, hvarföre
det är mera behöflig! alt dessa nämnder finnas i ett
glesare bebodt land un i ett annat.
Hr Lagerhjelm: Jag uther mig att få anföra några skal,
hvarföre jag ej kan anse, hvad som blifvit yltradt af min
värde vän, Hr von Hartmansdorff, kunna äga tillämpning i
förevar, fråga.
Det hufvudsakliga skälet, som af honom blifvit anfördt,
synes mig hvila derpå, alt landshöfdingen borde genom dessa
nämnder äga tillträde till folket, för att få de upplysningar,
hvaraf han kan vara i behof. Det är ostridigt, att styrelsen af
ett län, likasom af ett rike, är i behof af upplysningar, och
att detta är af större vigt, ju vidsträcktare, ju mera olikartad
den provins är, som skall styras; men jag måste säga,
att jag ej inser något hinder för någon landshöfding, att äfven
nu inhemta de upplysningar, hvilka för honom äro behöfliga.
Jag tror ej, att det är något hinder för landshöfdingen,
— och jag har under min lefnad sett exempel derpå,
— att inkalla deputerade ifrån socknarna och ifrån häradena,
och då han således äger att lagligen höra dem och
inhemta de upplysningar han hehöfver, så torde det ändamål,
som Hr von Hartmansdorff åsyftar, härigenom redan
vara vunnet. Deremot förekommer mig anmärkningsvärd!
det sätt, hvarpå Hr von Hartmansdorff föreställer sig att
dessa länsnämnder skola vara sammansatta, äfvensom dess
verkningssätt. Hans föreställningar derom synas mig vara
alldeles motsatta emot hvad andre talare önska, som äfven
vilja sjelfva saken. En annan talare har velat hafva länsnämnderna
så skarpt beslutande som möjligt, ända derhän att
han önskat, det nationalrepresentationen måtte springa ut ur
den. Huruvida detta är möjligt lemnar jag äfven derhän.
Jag tror ej att dessa begge åsigter kunna vinnas genom återremiss,
hvarföre jag ej heller finner något skäl för återremiss
i anledn. af de åsigter, som här blifvit framställda.
Helt annat är, om man skulle vilja utbilda den communala
andan genom sockennämnder, såsom Utsktn tyckas åsyfta i
sitt förslag derom, hvilket jag anser vara en nödvändighet
och en för det allmänna nyttig åtgärd, men att tiden ännu
ej är kommen att antaga ifrågavar. förslag om läns- och
häradsnämnders inrättande , derom är jag öfvertygad. Jag
tillstyrker afslag å Utsk:ns betänkande.
Hr Lefre'u, Joli. Pehr: Allt sedan jag började att
deltaga i riksd.angelägenheterna , har ett ibland de käraste
ämnen för min sysselsättning varit de communala ärendenas
behandling. Jag har också haft tillfälle att ifrån mina första
-
Den I 1 M a r j,.
353
sta riksdagsmannaår genast få komma in i ett Utsk., der
dessa ärenden behandlades, nemi. det särskildta Utsk. , sorn
nedsattes vid 1823 års riksdag. Jag har den bestämda öfvertygelse!],
att saken är för fäderneslandet gagnelig , så till
vida, alt socknarnes ärenden böra uppdragas åt en communalstyrelse,
så väl i hvad som rörer allmänna folkundervisningen
som fattigvården, hvilka ärenden hora till communalstvrelsens
område; men lika varm jag är för dessa angelägenheter
inom socknarna, lika litet anser jag lämpligt eller
ens med begreppet om styrelse förenligt, att den s. k. communalinrättningen
må utväxa till en politisk myndighet emellan
Konung och Ständer å ena sidan , och den egentliga
cominunalstyrelsen å den andia; detta är, efter mitt förmenande,
en alldeles oriktig åsigt, och den är en skadlig återgång
till medeltiden. Der ligger en feodalism på bolten af
denna ide'e, och den är så mycket farligare, som denna feodalism
förmäler sig med en illa förstådd democratism, Jag
tror att folket bör vara upplyst, folket bör förstå att styra
sig sjelft inom sina communen och äga rättighet att välja sina
ombud till allmän riksdag, der dessa ombud gemensamt
med Konungen stifta lagar. Alt nu organisera emelian Konung
och Ständer en särskild myndighet , det vore att låta
utväxa en vattenqvist, om jag så får säga, på den rena, goda
stammen, och vi hafva ej glömt olägenheterna af våra
fordna provincialförhållanden. Mela vårt sträfvande har hittills
varit ett bemödande att komma till en förståndig centralisation.
Så länge våra provinser kifvade om företrädet,
var detta ej möjligt, men i den mån vi upphört att betrakta
oss såsom särskilda provinser, i samma mån har Staten
äfven tilltagit i styrka. Man har framställt Spaniens exempel,
och vi kunna äfven gå till ett annat land, nemi. Italien. Man
ser der en mängd små stater och inom dessa små stater en
mängd små territorier, som alla göra anspråk på att vara en
liten stal för sig sjelf. Delta har gjort, att hela Italien är
ett exempel af svaghet. Så är det öfverallt, der ett element
linnes, som hvarken är Ständer eller commun , utan ligger
midt emellan och läflar med dem begge och förstör begge.
För min del ogillar jag denna åsigt, och kan ej annat än
yrka afslag å betänkandet.
Hr von Hohenhausen, Carl: Jag tror, att om man
ville upptänka ett sätt, att straxt i sin början förlama och
rent af förqväfva det gagn man väntar af sockennämnderna,
så skulle man ej kunna upptänka något bättre än inrättande
af dessa härads- och länsnämnder. Jag tror att redan uti
den beslutade instruetionen för sockennämnderna ligga så
mycket hårdsmälta saker, att om jag känner allmogen rätt i
det län, der jag bott i 20 år, så skall knappt dess digestionsförmåga
förslå att digerera dem. Komma nu dertill korar
H. 45
354
Ren ii Miri.
sande instruetioner för härads- och länsnämnder, så fruktar
jag, att allt kommer att förfalla till intet, och detta vors
verkligen en stor skada ; dessutom förklarar jag mig fullkomligt
gilla hvad Hrr Nordensköld och Lefrén yttrat om
skadligheten af ifrågavar. nämnder.
Hr von Hartmansdorff: Jag beklagar,alt mina vänner
i denna sak inblanda frågor, som jag anser ej höra dit,
och som jag, åtminstone för min del, förklarat mig vilja afsöndra
derifrån, nemi. riksdagsmäns val genom dessa nämnder.
Min öfvertygelse om riktigheten af den organisation ,
jag förordat, är så motsatt den siste talarens, att jag inom
mig är förvissad, att såvida sockennämnderna, såsom den
första länken af menighetsstyrelsen, skola kunna verka något
godt i detta land, så måste otvifvelaktigt både härads- och
länsnämnderna blifva i deras ordning införda.
Hr Lagerhjelm har sagt, att det ännu vore för tidigt
att tala om dem, och att man skulle vänta intill dess bchofvet
sjelft framkallade dem. Genom den korta erfarenhet
jag kunnat förvärfva , och som jag här åberopat, tror
jag mig hafva ådagalagt att detta behof redan finnes ; och
jag är förvissad, att tiden skall allt mer och mer låta det
kännas.
Hr Ribbing, Arvid: Innan discussionen slutas, vill
jag blott tillägga några ord. Jag kan ej nog förundra mig
öfver den återgång i tänkesätten, som nu hos så många gifver
sig tillkänna emot hvad under föreg:de riksdagar här blifvit
yttradt. Man har då talat om huru angeläget det vore
att få en sammanhängande communalstyrelse, man har aflåtit
und. skrifvelse!- till K. M., och dessa hafva, såsom vi
veta, Föranledt comiléer, betänkm och förslag. Nu deremot,
när man ändtligen kommer till målets afgörande, så vill man
stanna vid halfgjordt arbete, för att derigenom ådraga sig
— jag kan ej neka det, — den rättmätiga förebråelsen, att
vi sjelfve åro skulden lill att det ej blir någonting utaf allt
detta, hvarom förut så mycket blifvit taldt. Det är att göra
en sak till hälften att icke vilja låta de små samfund ,
som inom socknarna nu skola bildas, hafva en samlingspunkt,
ett gemensamt öfverläggningSställe, för alt kunna få enahanda
lif och kraft i det hela, och mig förefaller det såsom
ledande till en olycklig förblindelse, att man inbillar sig vara
i Spanien eller i Italien, då man likväl är i det fria lugna
Sverige, der många friska svala vindar blåsa emellan de glest
uppförda boningarna och der nian ej har att frukta något,
hvarken af de hetsiga sinnena eller den täta befolkningen,
som finnas i andra länder. Jag vågar ej säga , huru denna
juntförskräckelse, sorn tyckes hafva intagit Huset , förefaller
mig, men att den är orimlig, det åtminstone tager jag
mig friheten att yttra.
Hr Lefre'n: Den siste värde talaren förundrar sig öf
-
Den ii Mars.
3S5
ver, alt man i Sverige, der så många svala vindar blåsa,
kan hafva en sådan fruktan för hetsiga sinnen , såsom talaren
yttrade sig. Här är ej fråga om lynnenas mer eller mindre
hetsighet; här är fråga om en samhällsinstitution. Jag
tänker mig hvarken såsom Spanior eller Italienare, då jag
har äran alt tala här; jag tänker mig såsom Svensk, och
Svenska historien, som en hvar af oss nogsamt känner, lärer
ej kunna undervisa oss om annat än faran af dessa provinciella
förhållanden ; Svenska historien förtäljer exempel på
huru en mängd personer, stundom ifrån den lägre folkclassen,
stundom af Sveriges ridderskap , stundom ifrån Svenska
presterskapet, begagnat just sådana förhållanden inom
landet, för att genomdrifva sina egna intressen, visserligen icke
samhället till gagn utan samhället till skada. Jag tror,
att då Svenska BondeSt. vid denna riksdag har afslagit
ifrågavar. betänk., så har sådant ej skett utan en djup känsla
af grunden, hvarföre det bort afslå detsamma, utan driften
af en takt, en känsla af hvad som bör vara, och att det tillhör
Svenska män att sköta sig hemma på sina gårdar och
i sina socknar genom sjelfvaldn styrelser, och att man sedan
skall hafva förtroende till den styrelse, som har sig uppdraget
att styra Riket och har sina organer i landshöfdingarne.
Det är upplysningen, mine herrar! det är förståndet,
som skall styra oss , och det är ej sinnenas värma, som här
är i fråga. Till lidens lyten hörer, att man så mycket tänker
och talar om formerna, att man förlorar ur sigte sjelfva
det ämne, som bör uttala sig i formerna. Om vi vore litet
mindre benägna derför , och hvar och en i sin stad riktade
sin uppmärksamhet mera på hvad som för fäderneslandet
är gagneligt , så skulle fäderneslandet hafva mera
båtnad deraf, än alt man idkeligen förändrar den ena formen
efter den andra. Det s. k. förbättringsbegärel ligger
ingalunda deruti, att man oupphörligen vill förändra och organisera,
ty detta hjelper icke, utan det rätta reformbegäret
borde uttrycka sig derigenom, att man sökte förbättra sjelfva
detta lyte i Staten, och införa den fosterländska anda,
som hör göra oss lyckliga. Pet är detta idkeliga begär efter
reformförändringar, som jag tror vara sedernas förderf,
och jag tror att vår Stat redan har haft stora olägenheter
deraf. Vi yrka på förbättringar af vår administration, och
det med rätta; men i samma ögonblick vi önska förändringar
deruti, vilja vi nu upphäfva en ny cascad i trenne grenar
af nya styrelser och nya styrelseformer, för att hafva
den glinljen att se nya stjernhimlar uppkomma inom fäderneslandet.
Hr Printzensköld: Jag har hört Hr Ribbing förundra
sig öfver, att en återgång här skulle hafva inträffat
i R. Sits förra åsigter lörtde Svenska communal-lagsliftningen.
Jag måste i min ordning förundra mig deröfver, att
356
Don ii Mav s.
Hr Ribbing kunnat tinna en sådan återgång. Det är mig
ingalunda obekant, alt R. St. tillförene önskat inrättandet
af communalnämnder; men sjelfva ordet communalnämnd
antyder, att dessa nämnder skola vara inom communerna,
d. v. s. socknarna, hvarest man borde öfverlägga om de gemensamma
angelägenheter, hvilka der skola handläggas. Så
snart man går utom socknen med dessa bestämmelser, så haiman
öfverskrida gränsen för communal-Iagstiftningen , och
det är denna väg, som jag på det högsta bestrider att man
skall beträda. Den nytta af härads- och länsnämnderna,
som Hr von Hartmansdorff omtalat, har jag för min del ej
kunnat inse. Det må väl vara, att landsliöfdingarne kunna
af nämndens ledamöter erhålla upplysningar, måhända snarare
och vigare än eljest; men jag tror ej, att dessa upplysningar
kunna vinnas annorlunda, än att landshöfdingen, med
stöd af den rätt, som är honom lemnad, sammankallar nämndens
ledamöter och således oupphörligt mäste besvära länets
innevånare med resor till och ifrån landshöfdingeresidenset.
Jag tror att sådant skall leda till missnöje med den
nya författningen, och att densamma på sådant sätt ovillkorligen
skulle of sig sjelf ramla, och alt förhållandet här
blefve detsamma, sorn äger rum med de Sydamerikanska constitutionerna.
Jag tillstyrker för min del afslag på betänk.,
och åberopcr såsom skäl derför det märkliga anförande, som
Ilr Lefren nyss haft.
Hr von Hauswolff, Ca r I Ulri k: Under denna discussion
har man talat mycket om Spanska juntor och Spanska
författningar i communalväg, och då jag förmodligen lärer
vara den ende här, som sjelf varit ledamot af dem och deltagit
i Spanska municipnlbefattningar , så tror jag mig böra
nämna, att detta efter min mångåriga erfarenhet är det aldra
olyckligaste systeme som finnes. Det är orsaken till Spaniens
nuvar. ställning, och Södra Amerikas olyckor och inbördes
krig äro just resultater af den olycksaliga omständigheten,
alt dessa municipala inrättningar hafva blifvit politiska
och att de årligen omväljas af communerna. Jag skulle
kunna framställa mycket i detta ämne, men vill blott nämna
en sak, sorn jag tror skall verka på hvars och ens öfvertygelse.
Först och främst öfverenskomma de mäktige i orterna
hvilka som skola blifva ledamöter af sådana juntor,
och sedan äfven hvilka skola blifva alcalder och corregidorer,
och på sådant sätt draga de åt sig styrelsen af allt som
orten rörer, samt låta de ringare hardt kanna deras välde.
Det ar detta systeme, som förstört Spanien och Södra Amerika.
Jag ville endast nämna detta såsom en liten upplysning
i förevar, ämne.
Gr. Anckarsvärd: Huru litet det är möjligt att bereda
framgång åt sina asigter, då man önskar spara onödiga
öfvcrliiggiiingar, visar sig nu, dä det ej lyckats all, på grund
Den 11 Mars.
af ilen ståndpunkt, Iivari denna fråga sig befinner, komma
ifrån en långvarig discussion, hvilken, åtminstone i min tunke,
ej kunde leda till något ändamål. Då likväl åsigter här
blifvit yttrade, hvilka jag alldeles icke kan godkänna eller
på minsta vis hylla, så tror jag mig äfven böra motsätta
mig deni, för att ej genom min tystnad anses hafva biträdt
deni. Jag får till en början till alla delar instämma med
Hr von Hartmansdorff i afseende på lians yttrande ronde
nyttan och behofvet af ifråga var. coimnunalinrättningar.
Hvad åter beträffar Hr Le fre ns yttrande, så tager jag mig
friheten hemställa till den varda talaren, om dessa utfall
emot begäret att reformera verkligen äro lämpliga, huruvida
dessa reformer kunna undvikas, och huruvida icke samhällets
liela politiska byggnad endast är resultatet af de förändringar,
som våra former undergått. Efter Hr Lefrens yttrande
skulle man tro, att Sveriges lycksalighet ännu slod qvar
på samma punkt, som vid våra fordna herredagar, och frånträdande!
deraf måste ej vara annat än en reform, en förändring
i formerna, sorn påkallas i vår tid.
Hvad beträffar den värde talarens yttrande, att det vore
det lyckligaste, om Svenska allmogen endast sysselsatte sig
med att hemma sköta sina gårdar och i öfrigt hyste ett
uteslutande förtroende för Konung och landshöfdingen, så
tror jag att det numera är för sent att vilja yrka en så beskaffad
sinnesstämning ibland allmänheten, åtminstone kan
jag för min del icke biträda den. Måhända har jag orätt
uppfattat Hr Lefrcns yttrande, och i sådan händelse är jag
snart vederlagd. Då jag helt och hållet hyllar principen
för communalinrättningarna, så får jag fortfara i mitt yrkande
af bifall till Utskais betänkande.
Hr Lefre'n: Jag kan ej göra för mig begripligt, huru
den siste värde talaren af mina anföranden kunnat få någon
nnledn. att nämna att han tror mig vara en man, som försvarar
principen af herredagar och dylika smärre samlingars
ofta nog usurperade maktutvidgning. Jag har tydligen sagt
i mitt första yttrande, att Svenska folket skall med K. M.
vid allmän riksdag deltaga i lagstiftningen och tillse att Riksstyrelsen
går såsom den efter lag bör gå; men jag har också
ganska klart sagt, att i fråga om de municipala styrelseåtgärderna
skall folket, efter mitt begrepp, äga rättighet att
styra sig sjelft inom socknarna , och det var emot rnellaninslanserna
emellan folket samt Konung och Ständer, som
jag riktade mina anmärkntr. Gr. Anckarsvärd torde således
finna en bestämd skiljaktighet emellan hvad jag yttrat och
hvad Grefven behagat tillvita mig. Det finnes ingen obscurantism
uti min själ, jag önskar friheten så väl som någon
annan, men jag tror att friheten ej kunde röra sig såsom
frihet, ulan skulle komma alt röra sig såsom sjelfsvåld, om
man genom dessa läns- och Iniradsnämnder införde ett mel
-
35S
Deii ii Mars.
lanelement emellan den makt, som skall utöfvas af Konung
oell Stander på allman riksdag, och den myndighet, sorn bör
hafva sin grans inom sjelfva comtmmerna.
Frih. Sprengtporten: Jag instämmer visserligen med
Hr Lefren deruti, att uti hvarje land, der styrelsen är svag,
der kan del måhända anses vådligt att gifva en alltför stark
och kraftfull utbildning åt communalinrättningar. Erfarenheten
bar visat, att i ett land, der ett motsatt förhållande
äger runi, och der man önskar se styrelsen alltid stark för
de! rätta, det gagnelig!» och nyttiga, der behöfver man mindre
befara en sådan utveckling af den communala principen.
Också har man ej i Frankrike , der man tilläfventyrs
äger en närmare kännedom af de Spanska juntornas
beskaffenhet och anledntna till Spaniens olyckliga belägenhet,
än hos oss, tvekat att, äfven med denna ganska
liflig i förebild af missbruken af communalmak t, inrätta s.
k. conseljdepartementer, hvilka ägt ruin sedan Julirevolutionen;
och jag tror knappast, alt någon inrättning har mera
bidragit lill att uppväcka en allmän anda för landets förkofran
i alla riktningar, än denna. Jag skulle vilja närmast
likna de länsnämnder, hvilka här blifvit föreslagna, vid conseils-depai
temenleaux, och någon våda af dessa länsnämnder
eller andra communala inrättningar kan jag för min
del ej förutse. Jag är förvissad derom, att Hr Lefre'n sjelf
bar en djup öfvertygelse om riktigheten af den sats, han
här framställt; men jag utber mig att få fästa bans uppmärksamhet
derpå, att i så vigtiga ämnen, som dessa, bör
man, så vidt möjligt är, noga afväga vigten af sina omdömen,
innan man förkastar principen af inrättningar, som
landet möjligen kan behöfva, och hvilkas skadlighet ej ligger
i deras princip utan i de missbruk, hvartill de kunna
föranleda. Jag är förvissad, alt ifrågavar. stiftelser skulle
blifva gan.ka gagnelig*» oell fortfar således i mitt yrkande
af bifall tili betänkandet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R, o. Ad. behagade
bifalla Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns
betänk. N:o 3o.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna
att nej öfverröstat ja, begärdes votering.
Hr Landtm, yttrade, att då uppkomme frågan om
hvilkendera meningen, antingen återremiss eller anslag, borde
utgöra contra-propos.; hemställande lii Landtm, först, om
R. o. Ad. behagade till contra-propos. antaga återremiss.
Ropades ja och nej.
Då Hr Landtm, derefter föreslog att afslag måtte antagas
lill contra-propos., ropades äfven ja och nej.
Den 11 Mar».
35g
Hr Landtm, förnyade sin propos. till antagande af
återremiss till contra-proposition.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det lian trott sig finna
alt ja öfverrösta! nej, begärde
Hr La gerli j el m votering, frän hvilken begäran lian
likväl sedermera, på begäran af Hr Prytz, Lars Adolph,
ni. fl. ledamöter, afstod.
I anledn. häraf, upplästes till justering och godkändes
följande vo ten s-proposition!
Den som bifaller Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utskrns betänk. N:o 3o, voterar
ia»
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de vid ofvannämnda betänk.
gjorda anmärka:!' föranleda dess återremitterande.
Efter voteringens slut, befunnos röslerne hafva utfallit,
som följer:
Ja — i3.
Nej — ij.
Lades på bordet nedannämnda från Utsk:n inkomna
Utlåt:n, memorialer och betankai, nemi. från
S la tsU t sk o t te t:
N:o 44^, > anledn. af Hr Bråkenhjelms, P. B., motion
om ett årligt arfvode att på allm. indraga.staten utgå till
Hr Hofmarskalken Leijonmark för dessvid tabellverket gjorda
ijenster;
N:o 44®i ang:de återremiss å utlåt. N:o 4° 3;
N:o 4475 nie<^ anleda, af RiksSttns olika beslut i fråga
om åtskilliga statsbidrags ingående till Riksg contoret;
N:o 44®, i anledn. af väckt fråga om ett låneunderstöd
för återuppbyggandet af en genom vådeld förstörd bro öfver
Nissa-ån;
N.-o 449, angille ny lönereglering för Riksg.contorets
tjenslemanna-personal och vaktbetjening ;
N:o 4®d, med framställning angide resultatet af statsreglertn,
samt beräkning af statslyllnadssumman, jemte dermed
sammanhang ägande frågor;
N:o 465, i anledn. af Hr Kjellbergs motion, ang!de anslag
till uppmuddring af inloppet till Götheboi'gs riviere,
m. rn.
Lagutskottet:
N:o 178, med förslag lill sammanjemkning af de inom
36o
Den ii Mart.
RiksSttn fattade skiljaktiga beslut, vid förehafvande af
Utsk:s under N:is 42 och 166 afgifna betänkrn, i anledn. af
väckta motioner om förliknings-comite'ers ini'ältande;
N:o 17g, öfver gjorda anmärkmr vid TJtsk:s betänk.
IV:o 127, i anledn. af väckta motioner örn ändringar i ansvarighetslagen
för Statsrådets ledamöter;
N:o 180, i anledn. af återremisser utaf åtskilliga från
Utsk. afgifna betänkin;
N:o [81, i anledn. af väckt fråga om afgifvande af förslag
till de lag förändringar, hvilka, till följd of R. S t: s å
denna riksdag fattade beslut om ett förändradt mynlsysteme,
kunna anses behöfliga.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 örn aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Fredagen den 12 Mars 184 r
Plenum
kl. 6 e. m.
Justerades 2tne prot.utdr. för den i i dennes.
Gr. af Ugglas, Ludv., anmälte, att han af tjensleåligganden
vore förhindrad att längre bibehålla sin plats i
Exped.Ulsk., hvarföre han måste sig densamma afsäga, anhållande
likväl att blifva vid sin riksdagsmannarätt bibehållen.
Denna begäran blef af R. o. Ad. bifallen, och anmodade
Hr Frih. o. Ltfndtm. Hrr Electorer att, så snart ske
kunde, utse en ledamot i Exped.Utsk. efter Gr. af Ugglas.
Till pröfning företogs Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Ulsk:ns den 17 sisll. Febr. och den 1 dennes på bordet
lagda ytterligare betänk. N;o 31, angtde lagstiftningen
om fattigvården i Riket.
R. o. Ad. beslöt att detta mål skulle punktvis pröfvas.
1 §:n.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag
skulle
Den ta Mar».
skulle tro att utaf de här förekommande orden —”sorn sakna
förmåga och medel att sjelfve sig dermed förse,” borde
orden ”och medel” utgå. De äro öfverflödiga, om de skola
förstås i den mening, som jag tror alt Utsktn dem här
ncdskrifvit, — de utgöra en verklig pleonasm, ty den sorn
saknar förmåga alt skaffa sig försörjning, han saknar ock
medel dertill, men å en annan sida äro dessa ord ganska
farliga, om man nödvändigt måste sätta dem, som sakna
medel, i samma cathegori med medellöse, då genom ett lagstadgande
hvar och en medellös får rättighet att fordra fattigförsörjning
utan afseende på sin arbetsförmåga. Till följe
af dessa små ord skulle vi komma in på det farliga sysleme,
hvarifrån England med så mycken svårighet söker
sig befria. Jag får således, dä dessa ord kunna innefatta en
princip af skadligt inflytande, vördsamt anhålla alt de måtte
ur §:n borttagas, helst de i ett annat afseende äro alldeles
öfverflödiga.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag skulle tro
att ordet ’’medel,” som Hr von Hohenhausen funnit utgöra
en pleonasm, här vore liktydigt med ordet ”utväg,”
och då författningen förutsätter i vissa fall, att personer,
som äro i vissa slägtskapsförhållanden, böra vara skyldige
alt vårda dem af sina anförvandter, som till sin bergning
sakna förmåga, skulle jag föreställa mig, att om ordet
"medel,” som afser icke blott penningetillgångar, borttoges,
så blefve satsen i i §;rt icke så positiv, hvadan jag tror
att man alltför väl kan bibehålla §:n sådan Utsk:n den föreslagit,
ulan alt behöfva hysa de farhågor, som Hr von
Hohenhausen förespegla!.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: I afseende på de anmärkta
orden är jag af den mening, att man borde säga
förmåga eller medel, eller också borttaga ordet medel och
i stället sätta förmåga eller utvägar. Alt alldeles borttaga
det sednare eller något motsvarande, tror jag icke vore
riktigt. Det kan hända att en person, som t. ex. är krympling,
saknar förmåga att sig försörja, men likväl har utvägar
dertill, då han visst icke bör falla fattigvården till last.
•— Men jag vill göra en annan anmärkning. Här står;
”hvarje socken å landet, och i stad hvarje församling.” —
Det är nästan ogörligt alt i en stad bilda en god fattigvård,
med mindre lion är gemensam för hela staden. Den, som
bor i en församling det ena halfåret, flyttar tvertöfver galan
till en annan det nästa. Den cotilroll emot inflyttningar,
hvilken å landet kan iakttagas, är i stad, så att säga, ogörlig
att handhafva. Au kommer dertill att i större städer,
t. ex. Stockholm och Götheborg, bebos vissa församlingar af
det förmögnare folket, hvaremot de fattige hufvudsakligen
bo inom vissa andra, eller i dem, som äro sämst bebyggda,
21 H. 46
36a
Den iq Mars.
emedan hyrorna der äro billigast. Följden ar, att t. ex.
S:t Clara: församling i Stockholm liar jemförelsevis det minsta
antalet fattiga, då deremot Catharina:, Adolph Fredriks,
Ladugårdslands, Johannis och Kungsholms församlingar hafva
desto flera.
Skulle nu de förmögnare församlingarne vara inskränkte
till fattigvård för sig, och de fattigare likaledes; så blefve
följden, att den ena församlingen klefve utomordentligen
betungad och den andra deremot alltför mycket befriad. Jag
säger: alltför mycket befriad; ty de förmögne innevånarne
i Clarae och Stockyrkoförsamlingarna, hvilka begagna
arbete af de fattiga, som bo i de aflägsnaste församlingarna,
skulle då icke komma att bidraga till fattigvården
för dem, hvilkas krafter de använda. 1 en stad med flera
församlingar uppkomme således ett annat förhållande, än i
en landsförsamling, der de förmögne i förhållande till deras
egendom bidraga till församlingens fattigvård. Jag föreslår
derföre, att §:n mätte erhålla följande lydelse: Hvarje soc
ken
å landet och hvarje stad skall lemna nödtorftig vård
och försörjning åt sådana medlemmar, som sakna föi måga
eller utvägar att sjelfva sig dermed förse; dock måga socknar
på landet, der de så åsämjas, förena sig om en gemensam
fattigvård.
Hr von Hohenhausen: De anmärkn:r, som dels af
Frih. Sprengtporten och dels af Hr von Hartmansdorff blifvit
framställda emot milt förslag alt borttaga orden ”och
medel”, hafva icke öfverlygat mig, att jag haft orätt i min
framställning. Det är gifvet alt den, sorn har egna medel,
också äger förmåga att bekosta sin försörjning, äfven om
han vore lam eller hade hvad lyte som helst. Hvad Frih.
Sprengtporten anmärkt i afseende å slägtskapsförhållanden,
så får jag svara, att då barn kunna försörja sina föräldrar,
böra desse sednare ingalunda falla fattigförsörjningen till
last; men huruvida föräldrarne derföre böra gå i barnens
dagliga arbete, det tror jag icke att man kan i en fattigvåfdssfadga
utsätta, huruvida de det skola göra eller icke,
och delta är icke heller sagdt. När nu det är fråga om att
försörja sig, så beror det ju på förmågan att kunna göra
det; men står här ’’sakna medel,’’ så kan ju hvar och
en säga att han saknar medel. Hvarföre insätta ett ord,
som ger en rättighet åt den, som icke har medel alt kunna
försörja sig, ätt blifva försörjd, då han möjligen endast af
lättja icke vill förvärfva något till sitt uppehälle. Jag anhåller
om propos. på förutnämnda begge ords borttagande,
hvilket icke i något afseende skadar meningen eller den verkan,
som är afsedd att med denna § vinnas.
Frih. Sprengtporten: Jag skall visserligen icke mycket
utbreda mig för alt bevisa nödvändigheten af att ordet
”medel” qvarstår. Det må gerna kunna anses som en ple
-
Den ta Mars.
363
näsin, sä snart man gifver en så omfattande tydning åt
ordet förmåga, att dermed förstås icke blott arbetsförmåga
utan äfven andra utvägar; men oskadligt är det väl anda,
om detta ord qvarstår, synnerligast om det utbytes emot
ordet ”utvägar,” på sätt flr von Hartmansdorff föreslagit.
Hvad åter angår den af nämnde ledamot uppgifna redaction
till §, med afseende å nödvändigheten, efter hans tanke, att
af alla församlingar inom en stad, der flera sådana finnas,
bilda ett enda fattigvårdssamhälle i stället för att splittras i
flera, så instämmer jag visserligen deruti, att den satsen är
ganska riktig, alt hvarje stad bör bilda ett sådant fattig—
vårdssamhälle; men deremot kunna sådana förhållanden inträffa,
att fattigvården i vissa hänseenden är territorial, som
i Slockholm, och omständigheter kunna förefinnas, hvilka hindra
en sådan förening som Hr von Hartmansdorff önskat;
hvartill kommer, att §:n redan förut innehåller, att församlingar
af samma starl, om de åsämjas, kunna förena sig om
en gemensam fattigvård och således utgöra ett eget fattigvårdssamhälle;
jag kan då ej finna någon ändring i redactionen
af J:n vara nödig i detta afseende, utan inskränker
mig till att begära alt ordet ”medel” måtte utbytas emot
ordet utvägar.
Frih. Cederström, Jacob: Det är mera än v i g t i g t
i fråga om lagstiftning för fattigvård, att ställa så till, att
den icke blir föremål för rättegångar emellan dem som äga
och dem som icke äga något. Vi hafva exempel derpå ifrån
andra länder, som intyga att individer funnits, som, tillföljd
af det felaktiga i samma länders falligvårdslagstiftning, yrkat
att få ett understöd, hvarpå de ej under andra förhållanden
skulle hafva tänkt. För min del får jag förklara, det jag
ej kan gilla denna i § och anser densammas uppställning
oriktig. Föremål för fattigförsörjning måtte i främsta rummet
vara de som genom fysisk oförmåga att kunna sig försörja
äro i verkligt behof af underhåll. En krympling, som
icke kan gå eller röra sig, måste af samhället underhållas,
men en person, som något kan bidraga till sitt underhåll,
är icke i samma calhegori som den nyssnämnde olycklige,
utan måste i en annan ställas. Del hade således varit väl,
om CJlsk:n icke framkommit med ett förslag, sådant som det
hvilket i i §:n innefattas och som ovillkorligen skall föranleda
till rättegångar, communerna och enskilda emellan, angrde
de förres underhållsskyldighet om de sednare. Jag skulle
tro, att det enda rätta och kloka i en fattigvårdslagstiftning,
som för fäderneslandet medförde lyckliga resultater och hvarigenom
de vådor undvekos, hvarpå förhållandet i andra hindel'
gifver oss exempel, vore, att classilicera dem som komme
att utgöra föremål för fattigförsörjningens vårdande
hägn. Den första classen har jag redan nämnt; den andra
classen består af sådane som, ehuru icke utan ali arbetsför
-
364
De u 13 Ma i s.
måga, icke äga den tillräcklig för att kunna förvärfva sig
födan, och den tredje utgöres af dem, som kunna vara i ett
större eller mindre behof utaf ett tillfälligt understöd. Det
händer nemi., att personer, fullkomligen arbetsföre och ägande
tillfälle att kunna draga försorg om sitt uppehälle,
likväl för någon kortare period behöfva en ögonblicklig
hjelp, — och då böra fattiganstalterne vara så ordnade, att
en ögonblicklig hjelp också må kunna meddelas, mot skyldighet
att densamma med arbete återgälda. Om man ej
gaf annat än generella bestämmelser om de cathegorier, hvarunder
hjelp borde meddelas, och sedan fastställde den ordning,
hvarunder afgifterne till fattigvården skulle utgå, d.
v. s. att husbönder, som hafva egendom eller äro naringsidkande,
skola bidraga directe, men alla andra indirecte, genom
insättning af vissa skil lingar i månaden eller runstycken
af dagsverket i inom fattigsamhället inrättade sparbanker,
så vore allt gjordt, som behöfde göras; ty att utkräfva i
fattigförsörjningsafgift vissa skillingar per capita leder oss
till det olyckliga förhållande, som i afseende härå äger rum
i England Om deremot den stora massan af arbetsfolk, som
efter 1811 års förordning borde till fattigförsörjningen bidraga,
directe finge i stället lemna detta bidrag indirecte
på sätt nämndt är: månne icke det skulle befinnas så kraftigt
verka på deras enskildta intressen, att de ej skulle komma
att blifva föremål för fattigförsörjningen, der icke olyckshändelser
kunde vålla att någon bland dem blefve vanför,
och för dem, som blefvo det, funnos då capitaler redan insamlade,
sorn kommo socknarna till godo för alt till behofvet
användas. Detta vore det stora steget, som kunde göra
Sverige gagn; det här föreslagna kati ej annat än af mig
ogillas. Emedlertid, och i händelse R. o. Ad. skulle vara
af motsatt tanke med mig och vilja bibehålla denna speciella
lagstiftning, skall jag deltaga i öfverlaggningarna om
detta förslag och yttra mig om redactionen vid hvarje §;
och under sådan förutsättning måste jag instämma med Hr
von Hohenhausen deruti, att ordet ”medel’’ bör utgå, e~
medan det här leder till förvillelse och tjenar till alldeles
ingenting. Äfvenså instämmer jag deruti, att i en stad (leie
fattigvårdsdistricter ej böra finnas; ty de olika beslut, som
i de olika districten kunna fattas, komma att väcka split,
omgångar och besvär, samt de största svårigheter för controllerna,
hvaremot, om alla församlingar i en stad utgöra
ett fattig vårdssamhälle, så faller af sig sjelft, att allt hvad
dess angelägenheter angår kommer att af statsmyndigheterna
afgöras och icke blifva föremål för stormande sockenstämmors
stridiga beslut. För min del skulle jag önska, att
Hr Frih. o. Landtm, ville framställa propos., huruvida icke,
i stället för detta förslag, Ståndet ville stadga och fastställa
några enkla grundsatser för fattigförsörjningen och åberopa
den afhandling i detta ämne, som åtföljde återremissen
Den la Mars.
365
af Utsk:ns första betänkande. Denna afhandling innehöll
sparbanksinrättningar för de indirecta bidragen till fattigförsörjningen
samt bestämmelser för hvilka sorn directe skulle
dertill bidraga, utan att bestämma huru dessa skulle utgå,
hvilket borde öfverlemnas åt communerna sjelfva att bestämma.
Hr von Hartmansdorff: I afseende på Frih. Sprengtporten
yttrande om nödvändigheten att bibehålla skilnad
mellan fattigvården inom flera församlingar i en stad, får
jag anföra, att enär förhållandet är sådant som jag nyss
nämnde, och det nästan alltid måste i städer inträffa, att
den ena församlingen är förmögnare och mindre besvärad
af fattiga än den andra; så är fara värdt, alt den förmögnare
församlingen icke vill förena sig om gemensam fattigvård
med den som har flera faltiga. Följden deraf blifver,
att sådana gemensamma föreningar, som i §:n omförmälas,
sällan lära komma att ingås. Författningen måste derföre
bestämdt säga, att det skall så vara. En rättelse i det ori
k tiga förhållandet alt hvarje församling i Stockholm bar
sin särskilda fattigvård, har man gjort genom en fond, som
kallas allmänna cassan, reservcassan eller något dylikt, hvilken
är en supplementarcassa, för att fylla bristen i den ena
eller andra församlingens förmåga att underhålla sina fattiga.
Jag anser mig alltså böra vidblifva mitt tillstyrkande, att i
hvarje stad fattigvården må vara gemensam för alla dithörande
församlingar.
Frih. Raab, Adam Christian: Som ledamot af
Ekon.Utsk. omfattade jag denna fråga med särdeles intresse
och afgaf äfven vid det första betänk., som Utskrn i ämnet
allemnade, min särskilda reservation, hvilken måhända blifvit
bemärkt utaf någon af R. o. Ad:s ledamöter. Jag har visserligen,
ehuru med oförändrade åsigter, öfvergifvit all förhoppning,
att den mening, som jag hyser, skulle kunna göra
sig gällande; men jag vill söka att modifiera de bestämmelser,
som här äro rådande och som stå i öfverensstämmelse
med principen i 1788 års författning. Ibland dessa
bestämmelser är den, som utlryckes med dessa ord : ''dock
måge socknar af samma pastorat och församlingar af
samma stad, der de så åsämjas, förena sig om gemensam
fattigvård.” Jag är för min del åtminstone öfvertygad, att
det vore en ren välgerning, om de communer, som inom sig
skola besörja fattigvården, äro stora, och ju större, desto
bättre. Della kan jag bevisa med exempel , hemtadt från
den landsort, der jag är boende. Socknarne der hafva varit
indelade i s. k. fattigrotar; dessa rotar, j, 5 a 6 inom
hvarje socken, hafva stridt inom sig och sins emellan lika
ifrigt om de fattiges underhåll, som vanligtvis socknarne
göra. Striderna hafva varit häftiga, ju mindre communen
varit, och inseende alla olägenheter häraf, hafva 2tne sock
-
365
D e 11 12 Mars.
nar, nemi. Åby och Ryssby, ehuru icke tillhörande samma
pastorat, men gränsande till hvarandra, sins emellan afhandlat
en förening om gemensam fattigvård. Nu skulle det, efter
min öfvertygelse, vara en verklig välgerning för det
fattiga folket, som skall försörjas, om communen, inom hvilken
de hade rättighet att vara, blefve utvidgad. Detta skulle
deremot förhindras, om den r §:n antogs. Jag åberopar
äfven Gr. Mörners och Hr Lagergrens reservationer, som utgå
ifrån den synpunkt, att man ej bör förmena ulan tvertom
befrämja det flera socknar förena sig om gemensam fattigvård.
På dessa grunder får jag föreslå den förändring i
sednare perioden af förevar. §, att den måtte komma att
erhålla följande lydelse: ”dock må flera angränsande
socknar äfvensom församlingar af samma stad, der de åsämjas,
förena sig om gemensam fattigvård.”
Hr Lagergren, Anders: Jag har i min reservation
yrkat samma sats, som Frih. Raab förfäktat, och instämmer
således med honom, att den förändring i §:n måste medgifvas,
som han begärt. Lika mycket som det skulle kunna
vara en orättvisa alt söka tvinga socknar att förena sig om
gemensam fattigvård, likaså orättvist tyckes det vara att
lägga hinder i vägen för en sådan förening. Mig synes det
klart, att sådana föreningar mellan mindre pastorater åtminstone,
som gränsade till hvarandra, skulle medföra fördelar,
och ibland andra den, att den fattigare delen af innevånarne
icke skulle hafva så svårt efter arbetsförtjenst som nu,
då de äro inskränkte inom en trängre krets, der de må söka
sitt uppehälle; de angränsande pastoraten skulle icke vara
rädda att mottaga en person, som ej tillhörde den socken,
dit han ankom, ty han tillhörde alla dessa angränsande
socknar, som gjort en sådan förening, och på detta sätt skulle
äfven större arbeten kunna tillvägabringas. Jag vill väl
ej säga sorn Frih. Raab, att ju större communerne, sorn
skola bekosta fattigförsörjningen, äro, dess bättre vöre det;
men nog anser jag mig kunna begära, att flere mindre pastorater
borde äga rätt att för detta ändamål ingå föreningar.
Hr Ed en hjelm, Gillis: Jag, för min del, anser det
vara högst nödvändigt, att släderne, åtminstone de större,
må hafva en gemensam fattigvård. Uti Götheborg har denna
ordning varit införd i alla tider; staden består af 4 församlingar,
3 stora och en liten, och det skulle göra en rubbning
i bela dess ekonomi, om häri skulle ske någon förändring.
Jag yrkar denna gemensamhet så mycket mera, som
de personer, hvilka tillböra den ena eller andra församlingen,
icke äro tvungne att bo hvar inom sin församlings territorium,
utan kunna hafva sina bostäder hvar de behaga
öfver hela staden, emedan församlingarne äro hvad man
kallar fri-församlingar.
Don i a Mars.
367
FIr von Ho hen lin n sen: Jag instämmer visserligen i
hvad Hr von Hartmansdorff yttrat och i de skäl han anfört
för nödvändigheten af en gemensam fattigvård i städer, der
liera församlingar finnas, och der förhållandet är att de förmögnare
personerne bo i enviss eller vissa församlingar, och
de fattige, hvilkas arbete de förmögnare behöfva, bo i andra,
är det de sednare, som draga förmån af de förres arbetsbiträde
och äfven tungan af desses underhåll i afseende
på fattigförsörjning; men jag ber att få fästa uppmärksamheten
derpå, alt donationer och testamenten ofta förekomma
lill förmän för någon viss församling, och desse lära
icke genom allmän lag kunna förintas, utan måste fortfarande
utgå till sina bestämda ändamål. Men det gifves ett
annat medel för bildandet af denna gemensamhet, nemi. att
föreskrifva att den fattigförsörjning, som skall utgå genom
allmänna bidrag, skall gemensamt vårdas för hela staden
och användas, utan att till gemensamma behof använda hvad
som är anslaget till någon viss församling. 1 afseende på
att flera pastorat å landet måtte sig förena om en fattigvård,
så kan möjligtvis någonstädes ett sådant förhållande
komma att äga rum, men detta strider då mot det allmänna
folklynnet, som just åsyftar att, allt hvad möjligt är, kunna
inskränka sig inom en trång krets. Vi hafva icke sockenstyrelser,
som kunna en sådan fattigvård öfvertaga, ty
den, som af li. o. Ad. blifvit beslutad, anser jag ej vara så
qvalificerad. Jag tviflar alltså på alt det kan i lag utsättas,
ty det är svårt att förutse en sak, när inga elementer till
hvad som skall besörjas finnas, utan allt är stäldt på ett annat
vis, och det blir vanskligt att för något enda undantag,
sorn möjligen gifves, kunna skrifva en lag som allmänt gällande.
Skall något härom förekomma, så bör det stå i ett
särskildt mom. af denna §, och att de pastorater, som vilja
ingå en slik förening, derom böra göra tind. hemställan hos
Konungen för att få reglemente. För öfrigt fortsätter jag
min anhållan om borttagande af orden "och medel,” och
tror att utbytet af desamma till ordet "utvägar" ickegagnar
till någonting.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet, egentli
gen
i anledn. af Hr Lagergrens tillstyrkande att flera pastorater
skulle äga rätt att få förena sig till ett fatligvårdssamhälle.
Den erfarenhet jag har om svårigheten att
sämjas inom ett pastorat, sorn består af flera församlingar,
och de rättegångar, som uppkommit till följe deraf att
flere församlingar kommit under en styrelse, har öfvertyga!
mig derom, alt långt ifrån ’att !vinna hvad man
åsyftar, så har man skapat en massa af tvister och rättegångar,
som blifva utan all ända. Pastorerne sjelfve blifva
sakförare hvar för sina pastorater, och i stället för frid och
sämja uppväxa stridigheter, split och osämja i landet. Pa
-
368
Den ta Mars.
storatet bör vara gränsen på landet för faltigvårdssamhället
likasom staden i sin helhet måste utgöra ett samhälle, äfven
om flera församlingar finnas i densamma. Jag har nu
här ett exemplar af det förslag till allmän författning om
fattigvården i Riket, som jag utgifvit, öfverlemnande detsamma
till R. o. Ad., för att deraf, och vid jemförelsen med
det af Utsk:n framställda förslaget, finna, att enkelhet är
rådande i det ena och ett compliceradt förhållande i det
andra. På ena sidan finnes vårt statsskick iakttaget enligt
16 §:n Reg.F:n, hvarigenom ingen Svensk medborgare kan
hindras att inom Sverige flytta till den ort han behagar;
men denna 16 § medgifver icke tillämpning af 1788 års författning.
Det förslag lill lag, som Utsk:n afgifvit, är sammanhängande
med 1788 års författning, hvilken de jure är
upphäfd genom 16 §:n R.eg.F:n, fastän samma författning
de facto ännu är lefvande.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Jag biträder den meningen,
alt hvarje stad bör hafva sin fattigförsörjning gemensam.
I afseende på Frih. Piaabs framställning om nyttan
af att flera angränsande socknar kunde förena sig till
ett fattigvårdssamhälle, så får jag säga, att detta säkerligen
vore bra. Jag utgår ifrån den synpunkt, alt man bör inrätta
fattigförsörjningen så, att tvisterna om personers inoch
utflyttning från den ena församlingen till den andra
icke skulle blifva så täta som nu. Ju större omkrets som
ett fattigvårdsdistrict finge, ju mindre skulle slika tvister
uppstå; ty anledningen till sådana processers uppkomst är
fruktan att de personer, som i en församling inflytta, skola
komma att falla henne till last; men då flera församlingar
hade en gemensam underhållsskyldighet, så skulle också dessa
tvister upphöra, då den person, otn hvars inflyttning i
församlingen ifrågakomme, från en angränsande församling
och genom sjelfva föreningen församlingarna emellan agde
rätt till försörjning. Af denna anledn. instämmer jag uti
hvad Frih. Raab och Hr Lagergren yttrat, och tillstyrker
att orden ”socknar af samma pastorat” måtte utbytas
emot orden ”angränsande socknar.” Man har anmärkt,
att i sådant fall funnes ingen styrelse för dessa föreningar:
jag medgifver detta, men tror tillika, att om på tätt bebyggda
orter sådana föreningar kunna träffas, skall det icke blifva
omöjligt att der finna en styrelse. Jag tillstyrker antagande
af Frih. Raabs förslag.
Hr Ribbing, Arvid: Alla, som i detta ämne yttrat
sig, tyckas vara skäligen ense deruti, att fattigvården bör
vara gemensam inom hvarje stad. Deremot hafva olika
meningar yppats i afseende på huru förhållas skall på landet;
somlige tro, att om man i detta hänseende kan inskränka
sig inom gränser, ju trängre dess bättre, ju mera vore så
dant
-
Den is Mars.
dant öfverensstämmande med nationallynne!; hvaremot andre
förmena att man äfven på landet skulle kunna förena
sig om gemensamma fattigvårdsanstalten emellan tvänne eller
flera församlingar. Orsaken till dessa stridiga förmenanden
torde kunna igenfinnas i de värde talarnes olika kännedom
om olika localer af landet, der innevånarnes antal
är mera eller mindre talrikt. De som hemlat sin erfarenhet
ifrån tält bebyggda orter, de tro att det alltför väl kan låta
sig göra att i detta hänseende åstadkomma öfverenskommelser
å landet som i städerna; men de, som hemtat erfarenhet
från mera glest befolkade orter, uro af den motsatta
öfvertygelsen. Hvad nu Svenska nationallynnet beträffar,
så tror jag att man derom kan förena sig i det omdöme,
att i allmänhet man önskar få äga sin frihet. Något annat
har icke heller af dem, som önskat flera församlingars sammanslående
till bestridande af gemensam fattigvård, blifvit
yrkadt, än att församlingarnes innevånare må äga rätt att
ingå sådana föreningar, hvarom fråga är. Tvång har man visserligen
icke i detta fall påyrkat, och för att styrka att så
kan tillgå, har Frih. Raab citerat ett bestämdt exempel på
en sådan öfverenskommelse. Delta i afseende på frågan om
föreningar mellan flera samhällen.
Beträffande redactionen af den i §:n, har fråga uppstått
om borttagande derur af ordet ”medel,” och således,
att endast låta ordet ”förmåga” qvarstå. Jag skulle tro att
man gjorde väl, att icke alltför mycket plocka sönder redactionen,
derest icke sådant är i hög grad behöfligt; ty
derigenom skall svårighet uppstå att kunna sammanjemka de
olika Ståndsbeslulen. Nu är det så, att ordet ”förmåga” betecknar
äfven den kroppsliga förmågan, och ordet ”medel”
de utvägar man har att genom contanta penningar åstadkomma
sin bergning. Jag skulle tro att det icke vore orätt
att bibehålla den nuvnr. redactionen, blott med utbyte af
ordet ”och" emot ”eller”, då begge ulvägarne huru man
kan berga sig vore uttryckta, antingen genom kroppsligt arbete,
eller medelst de penningar, som man kan hafva sparat.
Man har mycket ordat örn split och osämja, som af
dessa föreningar skola uppkomma: jag ber med anledn. deraf
att få fästa uppmärksamheten på ordalydelsen i §:n, der
det heter ”der de så åsämjas.” Jag tror derföre, att man
kunde vara lugn för alla farhågor i detta hänseende.
Som en sammanfattning af hvad jag yttrat skulle jag
vördsamt underställa, om man ej kunde förena sig i följande
redaction: ”Hvarje socken på landet och hvarje stad
skall lemna nödtorftig vård och försörjning åt sådana dess
medlemmar, som sakna förmåga eller medel att sjelfve sig
dermed förse; dock måga flere socknar på landet, der de så
åsämjas, förena sig om en gemensam fattigvård.” Jag anhåller
vördsamt, alt Husets medlemmar måtte laga delta för21
H. 47
D c n ta Mars.
slag t öfvervägande, och att Hr Frih. o. Landtm, täcktes
göta propos. derpå till Ståndet.
Hr Lagergren: Det är egentligen för att möta Frih.
Cederströms inkast, som jag begärt ordet. Han har sagt att
en sådan frivillig (icke i lag stadgad) öfverenskommelse skulle
åstadkomma split och misshälligheter; men jag hemställer
till Frih:n, då han sjelf åsyftar alt göra fattigvården i
städerna gemensam, och han deraf icke fruktar några vådor,
hvarföre sådana äro att befara af samma åtgärd införd å landet.
Ku är ju icke fråga om alt vilja införa något tvång, utan
att frivilliga öfverenskommelse!' må kunna träffas, och deraf
kan jag aldrig föreställa mig alt split och osämja skall kunna
blifva en följd.
Frih. Cederström: Man äflas här att utvidga kretsen
för faltigvårdssamhällen, med hänsigt till den förmodade
nyttan deraf; men man förbiser att inom de stora socknarna
i Riket man långt före detta funnit dém vara för
stora distrieler för att utgöra endast ett faltigvårdssamhälle,
hvarföre de måste delas i rotar, såsom vore de särskilda församlingar.
Jag vill som exempel anföra Jemshögs pastorat
i Blekinge, som tillika med sitt annex var indeladt i
6 eller 7 district. Detta pastorat hade för omkring 3o år
sedan endast 4° fattiga med en folkmängd af circa 10,000.
Den ordnade sin fattigvård efter Carlskrona stads modell,
och den har nu, på i det närmaste samma folkmängd, öfver
Boo fattiga, som måste underhållas. Jag ber att man måtte
betänka hvart det skall taga vägen, om man, med sådana
exempel för ögonen, icke dess mindre vill etablera stora
faltigdistriet. I stället för att på T989ff af Sveriges areal fattigförsörjningen
sker genom s. k. gårdgång och inom rotar
i socknarna, blir den omöjlig inom de stora districten, emedan
vägarne blifva för långa och man ej kan begära att de fattige
skola promenera flera mil för att komma från ett ställe
till annat att erhålla mat. Annat är förhållandet med de
mindre districten, och man måste medgifva att ibland de
hufvudsakliga fördelarna af det i Sverige på de flesta ställen
antagna sättet att föda de fattiga genom gårdgång, är,
att det minskar fattigpersonalen, emedan det medför nödvändig
personlig inställelse för att i husen få mat för dagen;
och hvilket för de flesta måste finnas förödmjukande och
således måste medföra, alt hvar och en , så vidt möjligt är,
vill söka förtjena sin föda. Det är detta, som aldrig bör
förbises vid fattiglagstiftning. Alägges man att i stället för
mat gifva penningar eller spanmål, så kommer man slutligen
till det resultat här sorn i England, der landssträckor ej
kunna odlas, emedan fatligtaxan är högre än att den med
hvad jorden producerar kan utgöras. Är det dit vi skola
komma i Sverige?
Den la Macs.
Hr Lagergren: Jag kan ej finna alt det skall blifva
svårare att underhålla de fattiga genom gårdgång, derföre
att flera pastorater förena sig om en gemensam fattigvård;
ty de större föieningarne kunna ju indelas i rotar, inom
hvilka den beprisade gårdgången lika väl hädanefter som
hittills kan äga rum.
Frih. Raab: Frih. Cederström har, sorn bevis derpå
alt fattigförsörjningen endast kan med fördel å landet besörjas
inom mindre district, anfört exemplet af Jemshögs
pastorat, der 6 a y falligrotar skola vara bildade; men han
medgifver tillika, att fattigantalet inom dessa församlingar
ökat sig ifrån 4° 7 å 8oo personer. Jag tror att den
na
uppgift fullkomligen förklarar, att till ju mindre kretsar
man bringar fattigförsörjnings-communerna, desto större blifver
ock antalet af fattiga; ty inom ju trängre gränser man
inskränker den fattige alt söka arbetsförtjenst, desto förr
faller han ock fattigförsörjningen till last. Om dessa skrankor
borttoges, om man läte hvar och en fritt få söka arbete
öfverallt, så skulle, i ett land som Sverige, der så mycket
linnes alt göra, de fattiges antal icke förökas på sätt vi hittills
sett.
Hr von Hartmansdorff; Hr von Hohenhausen har
gjort den anmärkt), emot förslaget om gemensam fattigvård
för hvarje stad, att testamenten och gåfvor, som äro lemnade
åt någon viss församling, böra åt densamma förbehållas.
Att i en fattigvårdsstadga uttryckligen förklara något
sådant, är icke behöfl ig t; ty det är gifvet, alt ingen annan
kan få åtnjuta en sådan gåfva, än den som henne erhållit;
och följaktligen, att det ej kan blifva fråga om andra gemensamma
fatligvårdsafgifter, än sådana som erfordras sedan
gåfvor och testamenten inom hvarje församling blifvit
särskildt begagnade. I afseende på den gemensamma fattigvården
för städerna, får jag åberopa hvad Hr Edenhjelm
sagt om s. k. friförsamlingar, eller dem, hvilkas medlemmar
icke äro inskränkta inom något visst territorium. Sådana
äro, här i Stockholm, den Tyska, Finska, Garnisons-, m. fl.
församlingar. Der både terriloriala och fria församlingar
äro sammanblandade, blifver fattigvården så mycket svårare,
om man ej har en gemensam fattigvård. Lika med flera
andra talare måste äfven jag bestrida Frih. Cederströms påstående,
alt större fattigdistricter äro mindre fördelaktiga
än de inskränkta. Frih. Raab har uppgifvit skälet hvarföre
de vidsträckta districten äro bättre; och om ej så vore, så
skulle man kunna komma derhän att inskränka en person
inom en enda egendoms område, för att der söka sin
bergning och få sin fattigvård.
Om jag ej minnes orätt, så utgör landshöfdingebostället
i Calmar en fattigrote af Calmar landsförsamling. Följden är,
att de .personer, som bo på ägorna, äro inskränkte till den
-
Dan is Mars.
na enda egendom; emedan rotarne anse sig nästan lika främmande
för hvarandra som de särskilda församlingnrne. Jag
anhåller att R. o. Ad. ville taga i ombepröfvande Hr Ribbings
förslag till redaction, såsom öfverensstämmande med
del som jag velat underställa Ståndets pröfning.
Frih. Sprengtporten: Såvida Hr Ribbing till prot.
aflemnat sitt redactionsförslag, anhåller jag att det måtte
uppläsas, hvarefter jag torde återfå ordet.
Förslaget upplästes, så lydande: ”Hvarje socken å landet
och hvarje stad skall lemna nödtorftig vård och försörjning
åt sådana dess medlemmar, som sakna förmåga eller
medel att sjelfva sig dermed förse; dock måga flera socknar
på landet, der de så åsämjas, förena sig 0111 gemensam fattigvård.
Frih. Sprengtporten: Jag har visserligen ingenting
hufvudsakligen att anmärka emot hvad Hr Ribbing föreslagit,
annat än att det torde blifva svårt att stadga som positiv
regel utan undantag, att i stad fattigvården skall för
staden vara gemensam. Att det är rätt i princip, derom är
ingen tvifvel; men om denna författning skall tillämpas äfven
på Stockholm, så skola de befintliga förhållandena dymedelst
rubbas i väsendtlig grad, der särskild fattigvård linnes
för hvarje församling. Att införa denna princip utan
undantag låter sig väl icke gerna göra, utan torde något
särskildt mom. blifva behöfligt.
Hr Ribbing, Arvid; Det är icke förbjudet för staden
att dela fattigvården. Stadgandet är generelt, eller
blott alt hvarje stad skall försörja sina fattiga, så att
för de fall, som den siste talaren befarat, icke något verkligt
skäl till fruktan finnes.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsklns förslag till i §.
Ropades nej.
Hr Landtm, yttrade, att den anmärkn., hvilken först
borde komma under R. o. Ad:s bepröfvande, vore den af
Frih. Cederström framställda, att R. o. Ad. borde förkasta
det nu föredragna förslaget och antaga ett annat bygdt på
enkla grunder för fattigvården och fotadt hufvudsakligen
på sparbanks-systemet. hvilket förslag, ifall grundsatsen antoges,
skulle komma att R. o. Ad:s pröfning underställas.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade antaga denna
grundsats.
Ropades nej.
Hr von Hohenhausen: Jag anhåller om propos. på
det förslag, som jag gjort, att orden ’’och medel" måtte
utgå. Man har här väl påstått, att dessa ord borde qvarstå
Den 12 Mars.
blott med den förändring att ordet ’’och” utbyttes emot
”eller.” Jag tror det ena lika litet tjena lill någon nytta
som det andra och förnyar min anhållan om propos. på dessa
ords försvinnande ur förslaget.
Hr Ribbing, Arvid: Jag skulle visserligen svara ett
ord på hvad Hr von Hohenhausen yltrade, så framt ej dis—
eussionen öfver ämnet blifvit förklarad fulländad.
Uppå derefter framställda propostr beslöl R. o. Ad., att,
med uteslutande utur det nya redaetionsförslaget af orden
”eller medel,” i §:n skulle erhålla följande lydelse: ”Hvarje
socken å landet och hvarje stad skall lemna nödtorftig
vård och försörjning åt sådana dess medlemmar, som sakna
förmåga alt sjelfva sig dermed förse, dock måga flera socknar
på landet, der de så åsämjas, förena sig om gemensam
fattigvård.”
2 §:n.
Frih. Cederström: Öfverenskommelse!- om ordningen
i och för fattiganstalter i Riket må icke i något fall fastställas
af någon annan än Konungen. Det faller af sig sjelft,
att i mål, der enskild rätt så långt och vidsträckt ingår som i
detta, må det icke blifva beroende på enskilda öfverenskommelser,
stadfästade af landshöfdingen; de måste af Konungen
fastställas, sedan landshöfdingen sitt utlåt, i ämnet afgifvit.
Hr von Hohenhausen: Uti i mom. får jag föreslå
den ändring, att ordet ”aldrig” utbytes till ”ieke.” Om någonsin
det ordspråket får gälla, att man aldrig bör säga aldrig,
så är det här. Vi hafva landskaper i vårt fädernesland,
som så ofta hemsökas af missvexter, att det nästan förekommer
som vore det en naturlag, att de skulle dermed
hemsökas, och vid sådana ofta inträffande olyckstillfällen är
det omöjligt att förhindra bettlande. — I lagen gör det tillfyllest
att sätta, att bettlande icke tillätes; att säga "aldrig”
är för mycket absolut, och delta ord bör alltså utbytas emot
”icke.” Beträffande Frih. Cederströms anmärka, vid 2
morn., så finnes visserligen icke der någonting utsatt om
landshöfdingens stadfästelse; ty här står att ordningen för
hvarje fattigvåi dssamhälle meddelas genom särskildt reglemente,
hvilket, efter förslag af fattigvårdsstyrelsen, antages
af sockenstämma och derefter öfverlemnas till Konungens
Bef:h:de, som äger tillse huruvida det öfverensstämmer med
lag och gällande författningar.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer i Hr von
Hohenhausens hegge anmärkn:r. Om Konungen skulle be
sväras
med stadfästelse af hvarje fattigvårdsreglemente i landet,
så blefve det i sanning alltför mycket och skulle föranleda
onödigt diöjsmål med fattigvårdens reglering, ty in
-
374
Den i a Mars.
gen föredragande kunde väl för detta småplock åsidosätta
ärenden af större vigt. Här föreskrifves icke heller att landshöfding
skall fastställa något reglemente nian blott att han
skall tillse det inga olagligheter deruti inflyta. Jag anhåller
alltså om bifall å denna §, med den rättelse i afseende
på ordet ”aldrig,” som Hr von Hohenhausen föreslagit.
Utskrns förslag bifölls med den förändring, att ordet
"aldrig” i i mom. skulle utbytas emot ordet "icke.”
3 §:n.
Hr von Hohenhausen: Jag får anhålla att nästföl
jande
4 § på samma gång uppläses, på det att discussionen
måtte omfatta begge dessa §§•
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. tillät att 4 §;n
äfven finge uppläsas och discussionen fortgå öfver båda,
kommande i alla fall särskilda propostr att framställas angtde
båda §§:na.
Bifölls.
4 §:n upplästes.
Hr von Hohenhausen: Utaf det beslut, som R. o.
Ad. förut fattat i samma ämne soin detta, följer naturligtvis,
att man icke här kan upphäfva det fattade beslutet
)ör:de ersätlningsberäkningen, utan att, då samma grund
för ersättnings beräkning skall följas å den andra sidan, det
också är nödvändigt att för fattigvårdens utgörande här
bestämmes en grund huru fattigvården skall utgå. På grund
häraf har jag uppfattat ett förslag, som intager på vederbörligt
ställe alla redan förut af Ståndet fattade beslut. Jag
skall uppläsa §:n sådan jag anser densamma böra lyda: "Avgifter'för
fattigvårdens behof utöfver den personella afgift,
iS §:n stadgar, och de directa bidragen i natura-persedlar,
hvarom man på sockenstämma öfverenskornmer, skola utgöras
i förhållande till hvars och ens, enligt nästföljande §,
ägande rösträtt i fråga om fatligvårdsärenden.” 4 §:n skulle
derefter erhålla följande lydelse: "Socknemännens öfverläggningar
i de fattigvården tillhörande ärenden hållas å allmän
sockenstämma, deri alla äga deltaga, som enl. 3 §:n
äro taxerade att bidraga lill denna vård, och beräknas rösträttigheten
efter den bevillning de enl. 2 art. erlägga.
Denna rösträtt beräknas efter hemmantal, der sådant linnes
åsatt.
Hr von Hartmansdorff: Sedan Hr von Hohenhausen
upplyst att det förslag, han uppgifvit, är redigeradt i
öfverensstämmelse med Ståndets beslut rör:de rösträtt på sockenstämma;
så har jag i det hänseendet intet att tillägga.
Men deremot skulle jag tro, att här icke behöfver upprepas
att frågor om fattigvården skola afhandlas i sockenstämma,
eftersom detta redan står i sockenstämmoförfattningen.
Dok (2 Mare.
3;5
Frih. Sprengtporten: Såvida jag rätt förstod Hr von
Hohenhausens framställning, så innefattade den en förändrad
redaction i 4 §tn, grundad på eli af R. o. Ad. förut fattadt
beslut; men jag mäste anmärka en stridighet mellan 4 §:n ,
sådan den finnes i Utsk:ns förslag, och Hr von Hohenhausens
redactionsförslag till den 3 §:n. Uti Utsktns förslag står:
I stad deltage i valet alla, som deltaga i de vanliga stadsafgifterna
och rösterne beräknas efter afgiftens belopp. Hvad
dermed egentligen förstås, har jag ej så noga kunnat uppfatta;
här i Stockholm äro sladsafgifterne någonting helt annat
än afgiflerne till fattigvården; och skulle man strängt
följa ordalydelsen, så skulle det på sådant sätt kunna hända
att icke ens husägare, ehuru de erlade afgifter till fattigvården,
finge deltaga i valet till taxeringsmän , emedan de
icke erlade afgifter till staden. Således måste det rätta
vara, att i stad alla böra deltaga i val till taxeringsmän, som
deltaga i afgifter till fattigvården, och att deras rösträttighet
skall beräknas i mån af deras afgifter. Till undvikande
af allt missförstånd skulle således jag tro, att det borde
beta: ”1 stad deltage i valet alla som deltaga i afgifterna till
fattigvården.”
Hr Edenhjelm: Jag har förut yrkat på något stadgande
huru fabriksarbetare på landet skulle försörjas då de
ej af hvarjehanda orsaker förmådde arbeta. Jag anhåller om
ett förtydligadt stadgande i delta fall såsom högst nödvändigt.
Omkring Götheborg finnas flera socknar, som lill större
delen bero af fabriksarbetare; det händer icke sällan, att de
blifva lemlästade, och hvem skall då försörja dem?
Hr von Hohenhausen: I afseende å den siste talarens
anmärkn. får jag anföra att vid 9.4 §:n kan tillfälle vara
att införa något i afseende på fabriksarbetare, om det
skulle anses behöfligt, och med anledn. af hvad Frih. Sprengtporten
anfört, så torde jag ytterligare en gång få uppläsa
del förslag till 3:dje §, som jag redan haft äran framställa,
hvaraf torde blifva klart, alt det endast är fråga om rösträtt
i fattigvårdsfrågor; afgiften för fattigvårdens behof utöfver
den personella afgift, hvarom 18 §:n stadgar, och det
directa bidrag i natura persedlar, hvarom man på sockenstämma
kan öfverenskomma, skall utgöras efter hvars och
ens ägande rösträtt i fråga om fattigvården.
Hr Edenhjelm: Jag tror ej det vara passande att införa
något ang:de fabriksarbetare i den 24 §:n , som handlar
om inflyttningar och om aceorder mellan arbetare och
husbönder. I 3 §:n, som handlar om taxering, vore deremot
rälta stället alt införa något härom, just då när det är fråga
om taxering.
Hr Rå fel t, Anlon: Hr Edenhjelm gjorde samma anmärkn.
vid ålerremissen af första betänk, och Utskm hafva
SjS
Den n Min.
besvarat den i motiven till i §:n på följande sätt: ”Ulsk:n få
i anledn. häraf erinra, alt förslaget om åliggande för husbönder
i allmänhet att ansvara för underhafvande? fattigvård, innefattar
en sådan bestämmelse, sora genom motionen varit yrkad,
så vidsträckt, som Utskm funnit den kunna förenas med
allmän rättvisa och billighet. Emot förslaget om Statens bidrag
till fattigvården för arbetare vid de ifrågavar. fabriker,
få Utskm åberopa hvad som är anfördt om betänkligheten
vid Statens omedelbara deltagande i fattigvården i allmänhet.
Af de större inkomster Staten tillskyndas af fabriksanläggningarna
kan icke hemtas någon anledn. till ett sådant deltagande,
så länge icke samma fördel kan beredas åt hvarje
näring i förhållande lill hvars och ens statsbidrag.”
' Hr Ribbing, Bengt: Jag anser mig skyldig att fästa
uppmärksamheten på en omständighet vid beräkningen af
rösträttigheten, nemi. den att afgifterne till fattigvården skola
utgå efter förmedladt hemmantal, hvilket äfven har i afseende
på rösträttighelen är nödigt att uttrycka.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. torde
finna, att det beslut Ståndet förut fattat i afseende på betänk.
ang:de sockenstämmor vore af den beskaffenhet, att svårligen
propos. kunde framställas till bifall å den nu föredragna
3 §:n, hvarföre Hr Landtm, ansåg sig böra framställa
propos. å det förslag Hr von Hohenhausen uppgifvit.
R. o. Ad. beslöt derefter, att 3 §:n borde erhålla följande
lydelse:
”Afgifter för fattigvårdens behof, utöfver den personella
afgift, hvarom i8 §:n stadgar, och de directa bidrag i naturapersedlar,
hvarom man på sockenstämma kan öfverenskomma,
skola erläggas i förhållande till hvars och ens enl. nästföljande
§ ägande rösträtt i fråga om fattigvård.”
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. , att
4 §:n skulle erhålla följande lydelse: ”Sockneinännens öfverläggningar,
i de fattigvården tillhörande ärenden, hållas å
allmän sockenstämma, hvarvid en hvar ägare, arrendator elfer
innehafvare af fastighet, jemte andra socknens innevånare,
som för lön, fabrik, verk eller inrättningar, handtverk
och annan näring eller rörelse erlägga bevillning efter 2:dra
artikeln, har rösträttighet. Denna rösträttighet beräknas efter
förmedlade hemmantalet, der hemmantal finnes åsatt. För
to r:drs bevillning efter 2 art. vare lika rösträtt som för \
mantal, för 5 r:dr lika med ^ mantal, för 2^ r:dr lika med
mantal. För bevillning under 2^ r:dr äger ingen rösträtt
rum. I stad röstas för fastighetsvärde af 2000 r:dr likasom
för 10 r:drs bevillning efter 2:dra artikeln.”
5 §:n.
Hr von Hohenhausen: Den nu upplästa 5 §:n likasom
-
Den ta Mart.
som den 6:te är ordagrannt afskrifven ur betänk, om sockenstämma
och sockennämnd, hvarföre jag tycker det kan
vara obehöfligt att utsätta detsamma här. Jag föreslår derföre
följande lydelse: ”Fattigvårdsstyrelsen i hvarje socken
eller pastorat å landet utgöres af dess sockennämnd/’ Med
dessa ord har man på en gång bestämt hvad i författningen
om sockenstämma och sockennämnd är stadgadt, och något
vidare synes icke vara af nöden.
Hr von Hartmansdorff: Hr von Hohenhausens anmärkn.
vore riktig, i den händelse R. o. Ad. kunde taga för
gifvet att Konungen skulle godkänna både författningen om
sockenstämmor och sockennämnd samt författningen om fattigvården
i Riket. Men det kunde ju hända, att antagandet
af den ena eller andra mötte svårigheter. Jag tror derföre
säkrast vara, att R. o. Ad. upptager livad Utsk:n föreslagit,
så att den ena af ofvannämnda författningar må kunna
antagas oberoende af den andra. Jag tillstyrker således, alt
Ståndet icke måtte antaga den af Hr von Hohenhausen föreslagna
förkortning, utan bibehålla och godkänna hvad Utsk:n
föreslagit. Likväl får jag, i likhet med hvad R. o. Ad. beslutat
i fråga om sockennämnd, hemställa att här på 6:te
raden af sidan 13, der det heter — ”i rotar eller district och
från hvarje af dem utses en ledamot” — måtte i stället införas
’’och af de röstägande inom hvarje af dem utses en
ledamot;’’ i händelse dessa ord äro desamma, som infördes i
författningen om sockennämnder, hvarom Hr Ridd.SecreUn
torde lemna upplysning. Det kunde äfven vara nödigt, sedan
R. o. Ad. beslutat att flera församlingar, ehuru af olika
pastorat, må äga att sig om en gemensam fattigvård förena,
att något stadgande infördes i slutet af 3 §:n, hvaruti omförmäles
huru fattigvårdsstyrelsen skall vara inrättad.
Frih. Raab, Adam Christian: I afseende på Hr von
Hartmansdorffs sednast gjorda hemställan, huruvida ej något
särskildt stadgande bör uppgöras rör:de organisationen af en
gemensam styrelse för en fattig vårdsförening af flera socknar,
tager jag mig friheten föreslå ett nytt mom. af följande
lydelse: ”Då flere socknar af särskildta pastorat på landet
förena sig om gemensam fattigvård, skall fattigvårdsstyrelsen,
genom valda ombud från alla deri deltagande
socknar, upprättas efter samma grunder, som för fattigvårdsstyrelse
inom pastorat stadgade äro.
Hr von Hohenhausen: Jag vill visserligen icke bestrida
hvad Hr von Hartmansdorff anfört, men min tanke
är den, att det just är i fråga om sockennämnd och dess
formerande, som de största svårigheter möta för antagandet
af det förra betänk. ang:de förslag till författning om sockenstämmor
och sockennämnd. Nu kan R. o. Ad. svårligen
fatta ett annat beslut, än i den förra frågan; alltså
21 H. 48
378
Den n Mart,
skulle blott §:n afskrifvas. Göres det, så,antingen man sätter
det korta, som jag föreslog, eller man afskrifver det förra
beslutet, blir saken densamma. Pastor är icke, enl. R. o.
Adis beslut, sjelfskrifven ordför. för sockennämnd å landet,
och alt nu vilja komma fram med någon förändring derutinnan,
lärer icke gå an. Jag vet icke hvartill det skall
tjena alt upprepa dessa §§, som torde utgöra den största svårigheten
för de förras antagande; jag skall visserligen icke
insistera på deras borttagande, ehuru jag tror att de få ord,
som jag föreslog, kunde göra tillfyllest.
Hr Ribbing, Bengt: Redactionen af denna § är verkligen
så besynnerlig, att jag icke förstår mig på den. Här
står, på samma ställe der Hr von Hartmansdorff föreslog förändring,
nemi. på 6:te raden sidan 13: ”indelas i rotar eller
dislrict och från hvarje af dem utses en ledamot,” och sedermera
står det längre ner: "äfvensom det ankommer på sockenstämma
att, utan afseende å districtindelningen, utse ledamöter
i styrelsen till det medgifna antalet.’’ Mig synes
detta vara en stor conlradiction; jag kan möjligtvis gissa mig
till meningen, men det är sorn knappast. Det ser ut som
vore det tillåtet att göra huru man behagar, och att man
ej behöfver taga ledamöter ilrån rotarna. Jag föreslår att
hela den sednare meningen måtte utgå , och att slutet af
mom. måtte erhålla följande lydelse: ”Är samhället så inskränkt,
att det icke lämpligen kan indelas i 4 district, utses
å sockenstämma till fyllnad i antalet ledamöter utan föreståndarebefattning
till det medgifna antalet.”
Hr von Hartmansdorff: Jag Unner, för min del, att
Utsk:ns mening har varit den, att på sockenstämman ina ankomma
alt föreslå, antingen det skall finnas personer från
hvarje särskild rote, eller att man må välja föreståndare utan
afseende på roteindelningen. Skulle nu en församling på
sockenstämma finna för godt att begagna den förra utvägen;
så inträffar det förhållande, som jag önskar R. o. Ad. måtte
stadga, likasom Ståndet om sockennämnden beslutat, att föreståndaren
för hvarje rote skall väljas af dem som till rolen
höra. Med afseende derpå är det ock som jag gjort mitt
förslag. Emot Hr von Hohenhausens yttrande måste jag vidblifva
mitt påstående oro nödvändigheten att här, oberoende
af soekenstämmoförfattningen, införa ett fullständigt stadgande.
Jag gillar visserligen icke allt hvad som i afseende
å densamma blifvit beslutad!; men när det en gång skett,
så måste man rätta sig derefter.
Hr Ribbing, Arvid, instämde med Hr von Hartmansdorff.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att första frågan torde
blifva, huruvida R. o. Ad. antager att 5 §:n bör uppställas
på sätt Utsk:n det gjort, eller såsom Hr von Hohen
i
-
Denia Mars.
bausen föreslagit; hemställande Hr Landtm, nu , om R. o.
Ad. ansåg att §:n borde uppställas på sätt Utsk:n föreslagit.
Ropades ja.
Hr Landtm, yttrade, att R. o. Ad. dervid först torde
böra bestämma huru och på hvad sätt Utsktns sidan 3
gjorda hemställan bör i §:n införas; den lydde sålunda: ”att,
i händelse förslaget om sockenstämmor och sockennämnder
antages, sockennämnderna alltid måga utgöra fatligvårdsstyrelserna;”
i början af 5 §:n vore en parenthes, som häraf
vore beroende.
Hr von Hartmansdorff: Som del uttryckligen står
på sidan 3, ”att, i händelse förslaget om sockenstämmor och
sockennämnder antages, de sednare alltid må utgöra fattigvårdsstyrelserna;”
och då den 5 §:n är till ordalydelsen
lika med det förslag, som är uppgjordt för sockennämnderna,
så ser jag ingen våda för bifall till den framställning, som
är gjord på sidan 3. Skulle deremot författningen om sockennämrid
antagas, så är redactionen i 5 §;n fullständig, och
det behöfves blott att parentbesen Csockennämnd) bortfaller.
Jag anhåller likväl, att Hr Ridd.Secrettn ville upplysa om
det ej förhåller sig så, alt R. o. Adis beslut ronde sockennämnden
är till ordalagen lika med 5 §:n.
Underl. R i d d. S e c r e t. : Om jag rätt fattade Hr von
Hartmansdorffs mening, så är det 16 §:n i förslaget till sockennämnd,
som skulle vara svarande emot den ifrågavar.
§:n. Denna i6 § är bifallen med den förändring i irainom..
att i stället för orden ”från hvarje af dem,” skulle införas
orden: ’’af de röstägande inom hvarje af dem.”
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsktns å sidan 3 gjorda hemställan.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade oförändradt
bifalla Utskms förslag till 5 §:n.
Ropades nej.
Hr Landtm, yttrade, det den anmärkn. blifvit gjord,
att §:n borde till ordalagen sältas i noggrann öfverensstämmelse
med 16 §:n i lagen om sockennämnder, sådan den blifvit
af R. o. Ad. besluten, och att således orden ”från
hvarje af dem,” borde utbytas emot orden ”af de röstägande
inom hvarje af d e m;” hemställande Hr Landtm.,
om R. o. Ad. behagade bifalla i:a punkten i i:a mom. af
5 §:n med denna förändring.
Ropades ja.
Hr Landtm, yttrade, det Hr Ribbing begärt att i sisla
meningen af i!a mom. skulle efter ordet ”utses” införas
38o
Den 12 Mars.
orden ”på sockenstämma,'’ och efter ordet ”befattning’’
orden ”till det medgifna antalet/’
Hr Ribbing, Bengt: Allt det öfriga skulle utgå fr.
o. m. ”äfvensom” t. o. m. ”utsätta tid.”
Hr von Hohenhausen: I betänk, om sockenstämmor
och förslaget dertill står det, ”att, när districten äro så få
att antalet ledamöter ej blir tillräckligt, man äger rätt alt
välja utom districtenmen detta finnes ej, så vidt jag vet,
stadgadt för lättigvårdsstyrelserna.
Hr von Hartmansdorff: Jag får fästa uppmärksamheten
derpå, att Ståndet nyss beslutat det sockennämnder, i
händelse de komma att finnas, skola vara fattigvårdsstyrelser.
Då måste väl också föreskrifterne om sockennämnder ,
sådana de äro i det förra betänk. , införas i detta rör:de
fattigvården. Derifrån afviker likväl Hr Ribbings förslag.
Hr Ribbing, Bengt: Den siste talaren har väl sagt,
att mitt förslag afviker från hvad R. o. Ad. beslutat öfver
det förra betänk. ang:de sockennämriderna, men jag tror
ej att så är och vill blifva vidare upplyst derom. Jag tror
tvertom, alt det ganska viii står tillsammans med det förra
beslutet. Mitt förslag innehåller att inom så många district,
som finnas, skulle en ledamot i hvarje väljas och att fyllnaden
i antalet skulle af sockennämnden utses.
Hr von Hartmansdorff: Deremot uttrycker så väl
författningen om sockennämnden, som den om fattigvårdsstyrelsen,
att det må bero på sockenstämma att välja ledamöter
antingen inom rolama eller utan afseende på en sådan
indelning. Skulle Hr Ribbings förslag antagas, så uteslötes
detta alternativ hvad fattigvårdsstyrelsen beträffar.
Hr von Hohenhausen: Så fort det finnes utsatt, som
Hr von Hartmansdorff nyss nämnde, att antalet kan fyllas
utom districtet, så är min önskan uppfylld.
Hr Ribbing, Bengt: Om så är, som Hr von Hartmansdorff
säger, så kan jag ej längre yrka propos. på mitt
förslag, men jag anhåller att Hr Ridd.Secret:n måtte upplysa
hvilket beslut som derom blifvit fattadt, emedan jag
förgätit det.
Underl. R i d d. S ecr e t.: I fråga om 16 §:n är det beslut
fattadt, som jag nyss nämnde, att nemi. §:n är bifallen
sådan som Utsk:n föreslagit, endast med den förändring, alt
orden ”från hvarje af dem” blifvit utbytta emot orden
”af de röstägande inom hvarje af dem.
Hr Ribbing, Bengt: Jag har sett det nu och finner
att det är lika otydligt som det här; och om det skall vara
otydligt alltihop, så afstår jag från mitt förslag.
Den ii Mitt.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla sista punkten i i mom. af 5 §:n.
Ropades ja.
Likaledes hlef äfven 2:a mom. af R. o. Ad. bifallet.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att
såsom 3:dje mom. i 5 §:n skulle tilläggas följande: ”Då flera
socknar af särskildta pastorat på landet förena sig om gemensam
fattigvård, skall fattigvårdsstyrelsen genom valde ombud
från alla deri deltagande socknar upprättas efter samma
grunder, som för fattigvårdsstyrelse inom pastorat stadgade
äro”
6 §:n.’
Frih. Raab: Då betänk, om sockennämnd förevar, så
gjordes i en af §§:na den anmärkn., att, i stället för 2 års
tjenstgöring, det skulle heta: efter de 2.‘ne sistförfluten årens
tjenstgöring. Jag skulle anhålla att Hr Ridd.Secret:n ville
rätta ordalagen, och anhåller sedermera om propos. på förändring
i denna §, i öfverensstämmelse med det förut fattade
beslutet.
Undert. R id d. Se c r e t. : Om jag rätt fattat Frih.
Raabs mening, så skall fråga vara om beslutet i 17 §:n af
förslaget ang:de lag för sockennämnder, och har R. o. Ad.
bifallit densamma med följande förändringar: ”Ordför. och
vice-ordför. väljas för 2:ne år å allmän sockenstämma, hvarvid
hvarje valberättigad, efter upprop, bör sin|röst muntligen
afgifva.” Uti 2 morn. skulle ordet ”Juni" uteslutas
och 4 morn. skulle så förändras, att orden ”efter 2 års
tjenstgöring” skulle utbytas emot orden ”de 2: ne sistf
ö r f I u t 11 a årens tjenstgöring.”
Hr von Hohenhausen: Sedan R. o. Ad. beslutat att
här skulle införas likadana stadganden, som i förslaget till
lagstiftning för sockenstämmor och sockennämnder, så är det
gifvet, att om den 6 J:n i förevar, betänk, skall blifva lika
med den i7:de i det förra betänk., så går det icke an att
bär, som det heter i nämnda §, åberopa den i6:de, utan
bör här åberopas den föreg:de §:n.
Hr von Hartmansdorff: Af den upplysning, som Hr
Ridd.Secretm lemnat, har R. o. Ad. funnit, att åtskilliga
stadganden stå i den 17 §:n, hvilka icke finnas här. Jag
hemställer derföre, alt ingen annan förändring må göras, än
den sorn blifvit yrkad rör:de de 2 årens tjenstgöring.
Frih. Raab: Jag får fästa Hr von Hartmansdorffs uppmärksamhet
derpå, att en förändring äfven vidtogs i afseende
på valet af ordför. och vice-ordför. , som äfven borde
här införas.
Ilr Ribbing, Arvid, instämde med Frih. Raab.
382
Dan 12 Mars.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. torde
finna del särskilda propos:r borde framställas å de särkildta
momtn, och hemställde Hr Landtm, nu, om R. o. Ad. behagade
bifalla lia mom. af Utsktns förslag med samma förändring,
som blifvit beslutad i motsvarande del af 17 §:n i
lagen för sockennämnder, dock med iakttagande att hänvisningen
rättades efter paragraferingen i det nu föredragna
lagförslaget.
Ropades ja.
2:dra och 3:dje momenten anlogos sådana Utsk:n dem
föreslagit.
Hvad angick 4:^e morn., så blef det antaget med samma
förändring som i motsvarande delaf 17 §:n i lagen för sockennämnder
blifvit föreslagen, att nemi. orden ”2 : n e års”
skulle utbytas emot orden ”s:ne si s t f ö r f I u t na arens.’’
7 och 8 §§:ne.
Dessa båda §§ biföllos.
9 §:n
Frih.
Sprengtporten: Utsk:n hafva i denna § infört
en visserligen ganska riktig princip, att föräldrar och barn
skola ömsesidigt vara förbundne att bidraga lill hvarandras
underhåll, hvaraf dock följer, att för föräldrars underhåll
barnens egendom skall minskas; men jag tviflar på örn denna
princip kan utsträckas så långt, att räntan af omyndiga
barns arf skall kunna användas för föräldrarnes underhåll.
Jag skulle finna principen riktig, om ingen annan utväg
fanns; men alt taga räntan af barnarf att använda till föräldrars
underhåll, för- att dymedelst minska församlingens
skyldighet att underhålla dessa personer, vore icke rätt. Jag
tror derföre, att efter ordet ”hain” borde inflyta ”sorn
äro komne till myndiga år.”
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag är icke af samma tanke
som Frih. Sprengtporten. Detta stadgande kan naturligtvis
icke afse sådana fall, då de omyndiga barnens arf icke räcker
till för dessa barns eget underhåll, utan endast sådana fall,
då barnen hafva tillgångar, så stora, att de lemna öfverskott
för underhållet af en fader eller moder. Sådana exempel
känner jag, då en förmyndare nekat sin pupill att med en
ringa del af dennes betydliga förmögenhet befria en orklös
moder ifrån alt falla fattigvården till last. Ett sådant förhållande
mätte vara stridande både emot mensklighetons fordringar
och emot samhällets rätt att dess allmänna pligt
skall inträda förr, än den enskilda välgörenhetens skyldigheter
upphöra. Jag får således för min del bestrida helt
och hållet hvad Frih. Sprengtporten föreslagit , och underställer
Ståndet, huruvida icke, i stället för föräldrar och barn,
den ifrågavar. skyldigheten borde sträcka sig till mera af
-
Den ia Marc.
383
lägse anförvandter i upp-och nedstigande led. Naturligen kan
denna skyldighet ej angå andra, än dem som hafva öfverskott
att aflåta , och då tyckas väl barnbarn böra hafva försorg
om en gammal farfar eller farmor o. s. v.
Frih. Sprengtporten: Frågan har visserligen två sidor,
och jag erkänner, att när ett sådant förhållande inträffar,
som Hr Rosenblad nämnt och barn hafva betydliga tillgångar,
så syries visserligen billigheten fordra att dessa tillgångar
användas för gamla föräldrars underhåll. Men ett
annat förhållande kan också inträffa, eller det alt ett barn
blott har obetydliga tillgångar, ocb då vore det ej billigt
att fattigförsörjningen gjorde anspråk på denna lilla penning
för underhållet af den omyndiges föräldrar, hvilken lilla
summa bort få orubbad förökas, för att i framtiden komma
barnet till godo. Att till vinst för församlingen den omyndiges
egendom först skall tagas lill dennes föräldrars underhåll,
kan jag så mycket mindre finna riktigt, som den omyndige
sjelf derigenom blefve utblottad och ej kunde erhålla
den uppfostran, hvartill det lilla capitalet kunnat öppna honom
utväg, och föräldrarne, om barnet saknat all enskild
förmögenhet, kommit att underhållas af fattigförsörjningen ,
utan att anspråk på ersättning kunnat ifrågakomma.
Frih. Cederström: Frih. Sprengtporten har kommit
ett godt stycke sanningen af samhällsordningen närmare än
Hr Rosenblad. Det är en klar sak , att det är communen,
som skall ansvara för den fattige, men icke individen; ty då
blir det individen, som blir skattskyldig under communen.
Hr Rosenblad har uppgifvit ett exempel på en förmyndare,
som skulle varit så hård, alt han ej ville understödja sin pupills
gamla mor. Kanske var ej den ränta, som tillkom
myndlingen, större, än som natt och jemnt åtgick till dess
uppfostran, hvarförutan denne skulle hafva blifvit oduglig
för sig och fäderneslandet. I samma stund som man förbiser
samhällsordningen vid lagstiftning för fattigvård, så tillskapar
man fattigdom i stället att förekomma den. Man må
komma ihåg, att inom slägter individ, som kan försörja sig,
derföre icke kan ensam bekosta andras underhåll. Slägtskap
gör dervid alldeles ingenting. Alägger nu lagen sådant,
så tillskapas ju obestånd för en eljest behållen; är sådant rätt?
Hr Ri b b i n g, A r v i d: Jag instämmer med Frill. Sprengtporten
deruti, att denna § förtjenar noga uppmärksamhet.
Det har tyvärr ofta inträffat, att förmyndare ansett sig icke
äga rättighet att utaf deras pupillers tillgångar lemna bidrag
åt desses behöfvande fattiga föräldrar; men det är en allmänt
känd sak, att domaren genom sin ed förbinder sig att
dömma, icke allenast efter Sveriges lag, utan äfven efter Guds
lag. Efter denna sednare är det en bestämd skyldighet för
barnen att vårda sig om sina föräldrar och bidraga till de
-
384
Den 12 Mars.
ras underhåll, och då elt af våra Söndags-evangelier innefattar
en förebråelse för underlåtenhet af denna skyldighet,
der det heter, att då de lagkloke förhindra barnen att understödja
sina föräldrar, så hafva de dermed gjort Guds bud
om intet; så torde, derest denna auetoritet får gälla, domaren
efter sin ed kunna och böra i detta hänseende tillämpa
Guds lag, på hvilken den borgerliga lagen alltid bör
grunda sig. I motsats med Frih. Cederström skulle jag derföre
vilja säga, att det icke går an att taga bort den i fråga
va r. §:n. Den grannlagenhet, som af de begge värda ta
larne,
Frih. Sprengtporten och Hr Rosenblad, afsågs, tror
jag vara tillräckligt iakttagen, då det heter: att föräldrar
och barn skola ömsesidigt vara förbundne att bidraga till
hvarandras försörjning, i mån af behof å den ena och förmåga
å den andra sidan. Man har blott uttryckt sjelfva
grundsatsen, att bidrag bör äga rum när behofvet så på
kallar.
Huru litet eller huru stort detta bidrag skall vara,
beror naturligtvis på omständigheterna. Der ingenting finnes,
har Kejsaren förlorat sin rätt ; men grundsatsen bör
vara uttryckt, på det icke hädanefter sådan grymhet emot
fattiga föräldrar må af deras förmögna barns förmyndare
kunna utöfvas, hvarpå Hr Rosenblad lemnat exempel.
Hr Rosenblad: Efter den vackra och christiina vederläggning
Hr Ribbing lemnat af den motsatta materialistiska
åsigten, återstår för mig ingenting att tillägga.
Frih. Sprengtporten: I anledn. af Hr Rosenblads
yttrande , får jag äran erinra, att jag icke bestrider hvarken
Hr Rosenblads eller Hr Ribbings åsigt i sjelfva principen,
utan tvertom godkänner den ; men jag måtse beklaga ,
att de värde talarne icke framställt något correctiv till förekommande
deraf, att egennyttiga fattigvårdsstyrelse:-, till egen
vinning, lägga embargo på fattiga barns obetydliga ränta af
en ringa förmögenhet, derigenom alt denna ränta användes
till underhåll af dessa barns föräldrar, hvilka communen i
annat fall borde understödja. Det gifves äfven ett slags
rättsgrund för fattigvårdsstyrelsen att i detta hänseende iakttaga,
hvilken dock icke blifvit afsedd.
Hr von Hartmansdorff: Jag har varit nära att instämma
med Frih. Sprengtporten uti det tillägg han vid denna
§:n föreslagit. Men då jag, å den andra sidan, eftertänkte
hvad Hr Ribbing anmärkt om ordalagen ”i mån af behof
å den ena, och förmåga å den andra sidan,” så har
jag trott, att §:n kan oförändrad antagas. Skulle något sådant
missbruk inträffa, som det Frih. Sprengtporten befarat;
så lära vederbörande förmodligen icke underlåta att deröfver
besvära sig, eller rättelse uteblifva. Men att det stadgande,
som i denna § är föreslaget, verkligen behöfves, har jag
under einbetsbefattning haft tillfälle alt erfara, på sätt jag
om
-
Den 12 Mari.
385
omtalade, då saken förra gången förevar. För den händelse,
alt någon nu närvarande ledamot då icke t i I Ista des var i t, och
nu skulle tveka i sin åsigt eller vara benägen alt gilla Frih.
Cederströms mening, vill jag nämna, att det inträffade uti
en landsort, det en blind gumma, omkring 70 år gammal,
hade flera barn boende i andra socknar, hvilka dels hade
hemmansbruk och dels egna hemman, men som, det oaktadt,
vägrade understöd åt modren. Detta sattes derföre på en
försörjningslicitation, der hennes underhåll inropades för några
tunnor korn. Delta underhåll ville dock församlingen
undandraga sig att betala, emedan barnen ägde tillgångar
alt försörja modren. Saken blef föremål för tvist och underkastades
slutligen pröfning af K. M„ som, jemlikt en författning
af 1766, förordnade att landshöfdingen i orten skulle
pröfva barnens förmåga att underhålla modren. Det skedde,
och barnen ålades underhålla deras mor. Församlingen
befriades således från underhållsskyldigheten, och det skamliga
förhållandet, att en med välmående barn begåfvad menniskas
försörjning skulle utlysas på auction förföll. Jag befarar,
att om detta stadgande icke infördes, skulle så skamliga
händelser oftare komma att inträffa. Vi böra derföre
söka förekomma hvad man måste blygas för. Några särdeles
missbruk fruktar jag icke af detta stadgande. Hvarje
föreskrift kan missbrukas; men om den mening , som i §:n
finnes uttryckt, med urskiljning tillämpas, skall utaf ingen
annan, än en samvetslös embetsman, omyndiga barn äfventyra
att plundras tili menigheternes vinning, eller å andra
sidan dessa barns gamla föräldrar lemnäs utan hjelp. I alla
händelser kan ju rättelse sökas mot detta, såsom mot andra
missbruk.
Frih. Raab: Jag instämmer till alla delar med den
sista värda talaren, öfvertygad att denna §:s bibehållande är
nödigt, och att densammas borttagande skulle kunna leda
till himmelsskriande obillighet, hvarpå exempel otta förekommit
i min hemort, der förmögna barn, som ägt eget
jordbruk, låtit sina föräldrar gå och tigga.
Frih. Gederström: Det af Hr von Hartmansdorff
framställda exempel skulle vara ganska lämpligt, derest icke
den af honom omnämnda K. författningen , hvarpå den K.
resolutionen grundade sig, vore upphäfven genom 1788 års
K. förordn. rör:de socknarnes skyldighet att försörja sina
fattiga. Jag kan icke begripa, att man vill lagstifta på ett
sätt, som skall leda derhän, att, i stället för att behöfva
utbjuda på auction en gammal enka , — hvilket dock icke
var förhållandet, ty det var hennes underhåll, som på auction
utbjöds, — tilläfventyrs både enkans och barnens underhåll
kunde komma att bortauctioneras, sedan man nemi.
först lill enkans underhåll fråntagit barnen hvad de ägde
21 H. 49
386
Den 12 Mars.
oell på sådant sätt förvandlat dem allesammans till tiggare.
Socknen vill för ett och annat år undandraga sig en persons
underhåll och lägger derföre denna kostnad på den behöfvande
personens fattiga barn, men slutar med att göra dem
allesammans fattiga; är detta rätt eller klokt? Man tror sig
vara barmhertig och vill stifta barmhertighet menniskor
emellan genom en bestämd obarmhertighet. Det är socknarnes
skyldighet att underhålla sina fattiga, utan afseende
på den ställning, hvaruti desse fattige personers anförvandt»'
kunna befinna sig.
Hr Piosenblad: Jag erkänner min okunnighet derom,
att jag icke kan afgöra, huruvida Frih. Cederströms uppgift,
att det af Hr von Hartmansdorff omnämnda lagbud skall
vara upphäfvet, är riktig eller icke; men om förhållandet
verkligen är sådant, så känner jag en så mycket större pligt
att medverka till antagande af ifråga var. lagbestämmelse;
emedan vi uti all vår lagstiftning böra befrämja christiiga
grundsatser, om det icke skall gå illa med det gamla Sverige.
Jag förnyar min anhållan om bifall på Utsktns förslag.
Hr von Hartmansdorff: För en stund sedan förklarade
Frih. Cederström, att 1788 års förorda, vore upphäfven
genom 16 §:n Reg.Ftn; nu påstår Frih:n , att 1766 års
författning är upphäfven genom den af 1788. Följaktligen
äro båda två upphäfna, elfl endast noll står ejvar. Under
sådant förhållande torde R. o. Ad. finna den föreskrift,
som förevar. § af detta 1 a g förslag innehåller , vara ännu
mera behöflig.
Hr Lefre'n: Just den af Frih. Cederström sednast anförda
grundsatsen, alt socknarne äro juridiskt förpligtade
att försörja sina fattiga, bevisar alt vi redan betinna oss på
branten af en oriktig grundsats för lagstiftning i delta ämne.
Ingen fattig bör hafva juridisk rätt att blifva underhållen ;
ty hufvudgrundsatsen är, att det är en christlig pligt att
sörja för de fattiga. Vilja vi lagstifta på en annan grund,
skola vi snart nog komma att ångra oss; ja! kanske i nästa
mansålder befinna oss der England nu befinner sig. Den
gamla Svenska lagen stadgar, att blott vansinnige och orkeslöse
samt krymplingar äro föremål förden christiiga pligten
att sörja för de fattiga; men den stadgar ingalunda att alla
fattige, endast derföre att de uro fattige, äga rättighet att
af socknarna utkräfva deras underhåll. Om man icke hade
gripit in på denna felaktiga åsigt af frågan , harle jag icke
kunnat påstå, att barn, som äga förmögenhet , icke skulle
vara pligtige alt i första rummet sörja för sina fattiga föräldrar;
men gör man det till en juridisk pligt för socknarna
alt sörja för sina fattiga, så kan man icke undra öfver att
vanartiga barn undandraga sig den religiösa pligten att sörja
för föräldrarna och söka hvälfva denna skyldig bet på socknarna.
Då vi likväl kommit så långt, att ett stadgande,
Den i2 Mars.
38j
som det ifrågavar., verkligen finnes af nödvändigheten pålsalladt;
så måste jag visserligen tillstyrka hvad Utsk-.n föreslagit,
ehuru jag finner behofvet af detta stadgande vara
högst sorgligt och nedtryckande för lagstiftningen uti ett
christligt land.
Frih. Cederström: Man söker här alt förbise verklighet
för fiction. Man anser den christliga pligten emellan
föräldrar och barn utgöra föremål för lagstiftningen, ehuru
vi hela långa tiden uti dessa författningar idkeligen beräknat
medborgerliga pl ig ter och alldeles icke moraliska pligter.
Vi hafva beräknat att sock nar ne skola hafva de och de
skyldigheterna, att socknarne skulle föda sina fattiga ; nu
vilja vi på sidan om dessa beslut ålägga de barn, som kunde
äga några tillgångar, att dermed föda socknens fattiga.
Månne de, som på så sätt förpligtas alt directe underhålla
åtskilliga af socknens fattiga , derigenom befrias från skyldigheten
att bidraga till underhållet af socknens öfriga fattiga,
eller månne icke denna directa underhållskostnad blir
ett betydligt plus till hvad de i öfrigt, lika med andra församlingsboer,
lill fattigförsörjningen erlägga, eller hafva de blifvit
frikallade från skyldigheten att bidraga till socknens öfriga fattiges
underhåll? Man skall i första rummet vara rättvis och
i det andra rummet klok, då man vill stifta lagar. Åsidosätter
man det, så begår man en dårskap. Skola skattebördorna
blifva jemnt fördelia, måste de utgå efter enahanda
grundsats, så att alla de, som äga lika förmögenhet, erlägga
lika stor afgift, och den ene icke vidkännes mera än den
andra.
Hr Ribbing, Bengt: Jag kan icke neka, att då §:n
föredrogs, var jag af samma mening som Frih. Sprengtporten,
nemi. alt §:n borde antagas med någon sådan modification
som Frih:n föreslog, och det af flera skäl, hvaribland
jag vill nämna, att g §:n icke lemnar tillfälle för ett barn
att blifva befriad från skyldigheten att försörja sin far eller
sin mor, som kunde deraf vara i behof, äfven om detta barns
uppfostran, undervisning och bildning skulle afbrytas eller
belt och hållet åsidosättas för en dylik försörjningsskyidigliet;
men då jag läser första mom. uti '28 §:n af detta lagförslag,
lydande sålunda: ”Klagan öfver fattigvårdsstyrelsens
åtgärder och styrelsens beslut i fattigvårdsmål jemte tvister
derom emellan särskildta samhällen upptagas och pröfvas af
Konungens Bef:h:de i orten;” så har min fruktan för detta
stadgande i g §:n alldeles försvunnit. Jag anser principen,
som der finnes uttryckt, vara så nödig att införa, att jag icke
tvekar det ringaste'att bifalla 9 §:n sådan den är afUtsk:n
föreslagen, och jag hoppas att Frih. Sprengtporten, vid begrundande
af hvad jag nu anfört, afstår ifrån sin åsigt och
bifaller §:n. Frih. Cederströms yttrande syntes mig innebära
den förmodan, som skulle denna författning grunda sig
388
Den 12 Mar 8.
icke på chrislliga ulan på medborgerliga pligler; men jag
hemställer till honom sjelf hvad värde den medborgerlighet
äger, som icke grundar sig på christendom.
Hr Prytz, Lars Adolph: Då utaf de värda talare,
som yttrat sig öfver denna §, å ena sidan blifvit afsedd angelägenheten
deraf, att icke omyndiga barns egendom måtte
komma att användas'för sådana underhållskostnader, som tillkomma
fattigförsörjningen, men man å andra sidan äfven afsett
angelägenheten deraf, att barn, som sjelfva disponera
sin förmögenhet, d. v. s. sådana som äro till myndiga år
komne, borde förpligtas att fullgöra ett åliggande, till hvars
iakttagande de af sin egen christliga eller moraliska känsla
borde finna sig uppmanade, men hvartill de , enl. hvad erfarenheten
visat, ofta icke utan tvång kunnat förmås, så anser
jag den af Frih. Sprengtporten föreslagna medelvägen
vara ganska lämplig och ledande till ändamålet. Jag anhåller
derföre, att Hr Frih. o. Landtm, täcktes framställa propos.
till antagande af g §:n, redigerad sålunda: ”Föräldrar
och till myndiga år komna barn skola ömsesidigt’' etc.
Detta hindrar icke att förmyndare, som förvalta omyndiga
barns egendom till det belopp att afkastningen är tillräcklig,
icke blott till barnens nödiga uppfostran, utan äfven till
understöd åt barnens behöfvande föräldrar , äro förbundne
att, under sådant förhållande, icke undandraga myndlingarnes
föräldrar allt understöd af barnens tillgångar. Men genom
den föreslagna redactionen förekommer man , att de
barn, hvilkas egendom icke är betydligare än alt den erfordras
till deras uppfostran, icke, till fattigförsörjningsskyldige
församlingsboers fördel, beröfvas hvad som till barnens uppfostran
behöfves.
Hr Rosenblad: I anledn. af den siste värde talarens
förslag anhåller jag att i R. o. Ad:s minne få återkalla hvad
åtskiIlige talare före mig, och ibland dem Hr Ribbing , redan
anfört, nemi. att den farhåga man hyser, att omyndiga
barns till deras uppfostran behöfliga tillgångar skulle medtagas
för att underhålla deras föräldrar, bör försvinna i betraktande
deraf, att förevar. § stadgar, att den emellan föräldrar
och barn ifrågaställa försörjningsskyldigheten skall
gälla i mån af behof å den ena och förmåga å den andra
sidan, samt att 28 §:n af lagförslaget lemnar tillfälle att få
lättelse hos högre auctoritet uti ett oriktigt beslut ang:de
underhållsskyldigheten; men om detta stadgande icke antages,
kan man ånyo få se den händelsen inträffa, alt en dotter
med ganska betydlig förmögenhet sett sin moder gå för
hvar mans dörr att tigga, derföre att obarmhertige förmyndare
vägrat modren understöd af dottrens öfverflödiga tillgångar.
För att visa till hvad conclusion den af Frih. Cederström
framställda satsen kan föra, en slutföljd, som Hr
Frih:n icke tänkt sig, får jag erinra, att efter Hr Frih:ns
Den 12 Mars.
38g
sätt att resonera, skulle en fader, sorn hade t. ex. sju barn,
då hans granne deremot hade två, eller intet, kunna vräka
sina barn på socknen, då grannen hlef förbunden att deltaga
uti underhållet af dessa barn. Detta vore rätta sättet
att upplösa det moraliska band , utom hvilket intet samhälle
kan äga bestånd, detta band, som är äldre än sjelfva
christendomen, ehuru christendomen är den sköna lära, som
fullkomligen uttyder detta band.
Hr Edenhjelm: Jag har begärt ordet, endast för att
tillkännagifva att jag så mycket hellre kan vitsorda riktigheten
af Hr von Hartmansdorff^ anförda exempel rörtde
den gamla fattiga gumman , som det just var inom mitt
län hon bodde. Konungens Bef:h:de ålade socknen, uti
hvilken hon var bosatt, att försörja henne; men detta beslut
blef af K. M. på så sätt ändradt, att Konungens
Bef:h:de skulle efterhöra huruvida hon icke annorstädes ägde
anförvandter i det tillstånd, att de kunde förskaffa henne
dess underhåll. Uti en annan socken befanns bon äga barn,
hvilka ålades att försörja henne. Jag anhåller att få förena
mig uti hvad Hr Ribbing anfört.
Utsktns förslag i 9 §:n blef af R. o. Ad. bifallet.
Hr Rosenblad: Uti nästföljande §§, särdeles den inte,
förekommer under Ståndets pröfning en af de vigtigaste principfrågorna,
nemi. huruvida , till lindring af vissa communalafgifter,
en af de betydligaste inskränkningar, som kan
äga rum i den egna sjelfkrafda fria verksamheten att ärligt
försörja sig sjelf, bör finnas eller icke. Denna princip är så
obeskrifligt vigtig, och R. o. Ad. har vid så mångå tillfällen
visat, att dess sjelfskrifna rätt att utgöra en del af nationalrepresentationen
icke hindrat det att med den största ömhet
vårda intressena för den talrika del af Svenska folket, som
icke är och måhända aldrig blir eller bör blifva delaktig
af representationen, att jag för min del skulle önska, att
Ståndet icke så här sent på aftonen, då vi äro så fåtalige,
måtte företaga denna ytterst v ig liga fråga; hvarföre jag vördsamt
hemställer, om icke plenum nu kunde få slutas, och fortsättning
af della måls pröfning uppskjutas til] nilsiä sammanträde.
Åtskilliga röster hördes härvid ropa nej, nej.
10 §:n.
Hr Rå fel t: Jag bestrider hvad Utsk:n i denna § föreslagit.
Utsk:n hafva nemi. ålagt husbönder att ansvara för
hemmansbrukares, arrendatorers och torpares, jemte deras
hustrurs och hemmavarande barns försörjning under den tid
arbetsaftalet eller eontractet gäller; men desse äro icke att
jemföra med vanliga tjenstehjon. De hafva sjelfve tjenstehjon.
Dessutom sker uppsägning af arrendatorer mycket längre före
flyttningen än af tjenstehjon, hvilka uppsägas blott 3 månader
förut. Jag föreslår derföre att redactionen i denna § måtte
3go
Den n Mari.
blifva följande: ”För tjenstehjon, torpare, som med dagsverken
utgöra åtminstone största delen af sina skyldigheter till hemmansägare
eller innehafvare, statfolk , samt handtverks-,
bruks-, fabriks- och grufvearbetare, jemte deras hustrur och.
hemmavarande barn, skall husbonde, under den tid arbetsaftalet
gäller, ansvara för försörjningen, så att icke de falla
fattigvården till last; dock med rättighet att, om han vill,
af deras tillgångar eller arbete åtnjuta ersättning för den
kostnad, han sålunda fått vidkännas.”
Orsaken hvarföre jag sagt torpare, som genom dagsverken
fullgöra sin skyldighet, har varit den , att jag icke
ansett stadgandet böra gälla för sådana torpare , som enl.
1827 års författning under äganderätt besitta afsöndrade
torplägenheter.
Hr von Hohenhausen: Erkännande att dessa §§ äro
af mycken vigt, så väl å ena som å andra sidan , får jag
likväl förklara, att, då jag tror att 1788 års författning står
fast och legat till grund för hela betänk, och fortfarande i
hela Riket blifvit tillämpad, man måste afse socknarnes rätt
eller hvarje särskildt fattigvårdssamhälle. Det vanliga missbruket
består deruti, att mun, för att göra sig af med fattighjonen
, åt dem upplåter smärre jordlotter på arrende.
Det är till förekommande af detta missbruk, som man, efter
långväga pröfning, ansett denna § nödig. Jag tror visserligen,
alt den tål modificationer, hvaribland jag vill uppgifva
en, bestående deruti, att den uti §:n stadgade försörjningsskyldigheten
skall gälla när contractet icke är stäldt på
lifstid, eller på längre tid än 5 år. Om detta tillägg göres,
behöfver man icke frukta , att arbetsaftal eller contract
skola afslutas endast för att göra sig af med fattighjon.
Hr Rosenblad: Denna § är visserligen den minst betydliga
uti kedjan af de §§, som innefatta en inskränkning
uti den medborgerliga friheten att ärligt försörja sig sjelf; men
äfven sådan som denna § är uppställd, och just genom orimligheten
af detta stadgande, som innefattar skyldighet för
husbönder att ansvara för den class af arbetare, för hvilken
det vanligtvis minst behöfves, kan det hända, att flere fattige
falla fattigförsörjningen till last. Här står att husbönder
skola ansvara för hemmansbrukare, arrendatorer, torpare,
tjenstehjon och statfolk, samt handtverks-, bruks,- grofve-
och fabriksarbetare, jemte deras hustrur och hemmavar.
barn , under den tid arbetsaftalet eller contractet gäller.
De falla icke församlingen till last, så länge contractet
gäller, såvida de eljest äro arbetsföre; men jagar husbonden
dem ifrån sig, då äro de i behof af understöd; men då är
icke husbonden skyldig ansvara för underhållet, utan då är
det församlingen, som måste försörja dem. Man skulle tro,
när man läser denna § samt efterföljande 11, 12 och 24 §§>
Den la Mars.
3gi
att man velat gifva tillfälle åt jordägaren att under kriget
emellan församlingarna att skjuta från sig de bördor, som
den christliga kärleken ålägger såsom en pligt, utvidga sig
till en Turkisk pascha, omgifven af sitt harem. Vid frågan
om jordafsöndring hade jag tillfälle anföra, huru orimligt
det var, att då man ville inskränka rättigheten för en
mindre bemedlad att förvärfva egendom, så lemnades rättighet
på andra sidan alt hindra förvärfvande af enskild egendom,
alt hindra tillfälle att i någorlunda oberoende ställning,
såsom arrendator eller jordtorpare, kunna förvärfva sig ett
oberoende förhållande. Antages io §:n, så skola de större
godsägarne säga upp sina torpare och arrendatorer och i
stället omgifva sig med drängar, och om uti en annan socken
skulle finnas en samvetsgrann man, som skulle vilja emottaga
en sågan jordtorpare, så finner han sig hindrad derifrån
utaf skyldigheten att i fem år ansvara för hans underhåll.
Häraf skall uppstå en dass af brottslingar, hvilka,
fördrifna från de jordlotter der de haft åtminstone en knapp
bergning, blifvit proletärer och slutligen beträdt brottets bana;
och följden häraf skall utan tvifvel blifva samma förhållande,
som för närvar, existerar uti vissa orter i England,
och möjligen innebär frö till samhällets upplösning. Jag
anhåller om propos. till afslag å så väl to som n, 12 och
§§:na. Den §, som jag i stället kommer att föreslå, afser
möjligheten för en jordägare att kunna bruka en större jordmassa.
Uti Danmark kunna icke innehafvare af större gods
bruka mer än en viss portion deraf, utan att underkastas
dubbel beskattning. Sådana inskränkningar vill jag visst
icke föreslå; men deremot skulle jag önska såsom billigt och
rättvist, att, om en husbonde bortvräker underhafvande,
hvilka utan fel, under en längre lid, troget och ärligt fullgjort
sina åligganden mot honom, husbonden i första rummet
borde vara förbunden att något bidraga till den ökade
börda samhället deiigeuom kan komma att vidkännas. Jag
föreslår att, med uteslutande af 10 §:n, följande måtte antagas:
”Husbonde, som uppsäger landbo eller jordtorpare,
utan att denne brutit det med husbonden afslutade contract
eller blifvit för nesligt brott sakfälld eller stälId under framtiden,
ansvare under 5 år från afflyttningstiden för den
kostnad, den uppsagde landbonden eller jordtorparen och
dess familj kunna komma att förorsaka någon fattigvårdsanstal
t.”
Frih. Raab: Jag anhåller att få uppläsa den del af
Gr. Mörners reservation, som angår denna §, så lydande:
”Utsk:n hafva i 10 §:n utsträckt den husbönder och hemmansägare
ålagda ansvarighet för andra ända derhän, att
de sistnämnde skola ansvara derför att hemmansbrukare och
arrendatorer ej falla fattigvården till last; men då dylike
personer hittills ansetts såsom män för sig och äro berätti
-
3g2
Den 12 Mars.
gade att sjelfve försvara andra, tyckes nitet och farhågan
här hafva gått för långt.” Jemte det jag instämmer i denna
åsigt, får jag förklara, att Utsktn, hvilka trott sig genom
detta förslag vinna en säkerhet för arbetare, misstagit sig;
ty jag tror tvertom, att stadgandet skall lägga ett hinder i
vägen för arbetare att varda i arbete antagne, emedan husbonden,
om han befarar att arbetaren kan blifva utfattig,
säkerligen skall fordra borgen för de kostnader han kunde
få vidkännas för arbetarens underhåll, hvilken borgen i de
flesta fall troligen blefve svår att skaffa. Jag har uti en
reservation vid första betänk, tagit mig friheten föreslå,
att ur denna § skulle uteslutas hemmansbrukare, arrendatorer
och torpare. Jag vill visserligen medgifva
att äfven statfolk samt handtverks-, bruks-, grufve-och fabriksarbetare
kunde utgå, emedan ar betsaftalat upphör, när
de lemna tjensten; men ä andra sidan kan man erinra , att
en husbonde, som hade en statdräng, hvilken vore gift och
hade barn, kunde låta hustrun och barnen gå omkring och
tigga. Det vore orätt; ty husbonden bör antingen förse drängen
med sådan lön att han kan försörja sig med hustru och barn,
eller ock ställa honom i sådant förhållande, alt han förmår
det. Jag tillstyrker derföre antagande af §:n med den förändring
jag nämnde. Hr Rosenblads förslag, att en ny §
borde tilläggas, som skulle innehålla skyldighet för husbonde
att i 5 år ansvara för en torpare , som icke förverkat
sitt contract, kan låta billigt; men det skulle förnärma
äganderätten, om man icke skulle få uppsäga en person,
med hvilken man hade contraherat. Man bör icke inträda
på äganderättens gebit. Jag afstyrker antagandet af en sådan
§.
Hr Lefre'n: Jag är öfvertygad att förslaget till denna
lag har för afsigt att vara gynnsamt för den fattige; men
jag är lika öfvertygad att man misstagit sig, då roan, för
att befordra ändamålet, valt den utväg, som innefattas i det
stadgande, CJtsktn tillstyrkt i io §:n. Jag tror tvertom, att
man kommer att öka de fattiges antal eller antalet af dem,
som komma att ligga fattigvården till last. Man har icke
rättighet att ålägga en viss person större fattigvårdsafgift,
än som belöper sig på honom i jemförelse med öfriga sockenboer.
Hvart skall detta stadgande leda? Man har sagt,
att man skulle blifva varsam i fråga att emottaga personer,
som väl ägde tillräcklig arbetsförmåga, men sorn hade den
olyckan att hafva hustru och många barn. Det vore således
den arbetsamme fattige mannen, som hade stor familj,
hvilken denna lag egentligen komme att träffa; ty den husbonde,
som icke af christlig välgörenhet gjorde det, skulle
nogsamt akta sig att laga i sin tjenst personer, hvilkas försörjande
i följd af denna lag kunde blifva kännbart. Det
är
D i n 12 Mart.
är således i de fattiges eget intresse, som jag tillstyrker, att
denna § måtte förkastas.
Flili. Gederström: Jag instämmer uti anhållan om
afslag å denna 10 § och, i sammanhang med frågan om
upphäfvande af i833 års K. författning ang:de försvarslösa
personer, ronde t i, 12 och §§:na, att Utsk:n måtte föreslå
upphäfvande af denna författning, derest dessa §§ skola
antagas, såvida Utsk:n icke vilja motsäga sig sjelfva;
ty om icke så sker, utan desse §§ antagas jemte det i833
års författning bibehålles, skall Sverige inom några få år,
om också halfannan million riksdaler anvisas till fängelseby.
gg nader, sakna utrymme till emottagande af alla de lösdrifvare,
som skola uppkomma i följd af dessa lagar. Jag
inskränker mig således till att begära afslag på 10 §:n, under
förklarande att jag icke kan godkänna Hr Piosenblads
förslag till (j:n, i stället för dem, hvilkas upphäfvande lian
tillstyrkt. Det går icke an alt göra en sådan inskränkning
uti rättigheten att fritt disponera om sin egendom, som Hr
Rosenblad föreslagit. Stiftar man en lag, som rubbar den
rättighet man 1111 äger, att efter uppsägning sätta sig i besittning
af sin egendom, så har man på en för vår lagstiftning
främmande väg förvandlat lill skatte hvad som blott
är frälse eller kronoskatte; ty om ägaren af ett kronoskattehemman
till en annan upplåter någon del deraf, men förlorar
rättigheten att säga honom derifrån så länge conlractet
blir fullgjordt, oaktadt conlractet innehåller rättighet till
uppsägning; så hemställer jag, om man icke förvandlat arrendatorn
till en egentlig skattebonde och sig sjelf till räntetagare.
Delta är ingalunda öfverensstämmande med begieppet
0111 äganderätt, och jag afstyrker derföre Hr Rosenblads
förslag.
Dr Ribbing, Arvid: Manbar velat taga bort denna
5, egentligen på den grund, att den skulle befordra uppsägning,
eiler, såsom man yttrat sig, borlvräkning af personer,
sorn man antagit till brukare, arrendatorer eller torpare,
derföre alt §:n innehåller, att under den tid man hade contract
med en sådan person, vore man skyldig att tillse att
icke han sjelf eller hans hustru eller barn betungade församlingen
med tiggeri. Det är likväl, örn man ej fäster sig
för mycket vid orden, temmeligen klart, att man kan åter
taga
eu brukare eller torpare och genast, såsom man yttrat
sig, vräka honom på församlingen, synnerligen för den, som
ager någon erfarenhet huru det tillgår på åtskilliga stallen,
då egennytlan mer än hedern gör sig gällande, och man,
för alt bespara sig kostnaden att hålla ordentliga tjenstehjon,
främjar tidiga giftermål oell inbysesbosatlning och låter församlingen
vidkännas att under vinter, höst och vår draga
försorg örn dem man sålunda på sina ägor intagit och deal
H. 5o
Denia Mars.
ras kringstrykande barn; ty jordägaren sjelf begagnar förn!-  drama endast den tid af året, då lian har brådtom, d. v. s.
under skördetiden. Dessa proletärer äro likväl husbonden
lydige, emedan de veta, att om de icke fullgöra silia dagsverken,
då husbonden behöfver dem, så äro de uppsagde från
det lilla näste, der de hafva skydd mot kölden under den
svåra årstiden. Så tillgår det; och de herrar, som yttrat
sig, må sjelfve tänka efter huru pass deras theorier stå tillsammans
med erfarenheten för att förkasta denna §:n. En
lag behöfves för att motverka ett sådant förhållande; oell
jag får således, på grund af den obehagliga verkligheten,
tillstyrka §:us antagande.
Frih. Sprengtporten: Jag hade föreställt mig,
att minsta trångmål i fattigvård skulle uppkomma , när
så stor frihet som möjligt finnes för den arbetssökande
att kunna uppsöka den arbetsgifvande , och att det vore
ett systeme, som förde till motsatsen , om man ville
så ställa lill, att en fattig person icke vore i tillfälle att
kunna biträda en angränsande församling. Atskillige talare
hafva för öfrigt fästat uppmärksamhet på den princip Utskrn
sökt införa uti to, ii och följande §§. Jag kan icke Finna
annat, än alt denna princip, strängt och eonserjvent tillämpad,
leder till ett slags lifegenskap; ty då man icke får
flytta ifrån församlingen och husbonden är berättigad att
för sina kostnader göra sig betald genom tvångsarbeten, så
uppkommer ett förhållande, som Fiar ganska mycken likhet
med hvad jag nämnde. Hela denna lagstiftning motverkar
helt och hållet sitt syftemål, och jag kan icke biträda densamma.
Deremot vill jag gerna medgifva, att det är billigt
att husbonden ansvarar för sina tjenstehjon och sitt statfolk,
och biträder derföre den redaction, som Frih. Raab föreslagit.
Jag skulle vilja utsträcka denna förbindelse för husbonden
äfven til! torpare, nemi. sådana, som innehafva lägenheter,
på hvilka de icke kunna anses besuttne.
Hr von Hohenhausen: Conseqvent i sina principer,
anser Frih. Cederström en fullkomlig frihet i förevar, hänseende
leda till det bästa, ehuru alla tiders erfarenhet i alla
länder vittnar derom, att i samma mån folkmängden ökas
i ett land, i samma mån erfordras äfven flera bestämmelser
i afseende på fattigförsörjningen. Äfven i Amerika, med en
vidsträckt jordyta, har uti de vestra staterna fattigförsörjning
blifvit nödig. Det undantag, som blifvit begärdt i denna
5, nemi. att hemmmansbrukare och arrendatorer
skulle utgå, anser jag icke behöfligt; emedan underhållsskyldigheten,
efter §:ns lydelse, ingalunda kan anses farlig.
Jag känner utaf erfarenheten huruledes hemmansdelar utarrenderas
i små lotter till personer, som kallas arrendatorer,
men egentligen icke äro annat än backstuguhjon, så alt de
helt och hållet ligga församlingen till last. Sådana hem
-
Den 12 Mars.
395
man gå ofta på executiv auction till godtgörande af prioriterade
fordringar. Likaledes finnas de, som intaga statfolk
på sin jord för några få dagar, och låta deni skattskrifvas
hos sig emot betalning, men tillåta dem stryka omkring i
orten för alt försörja sig på hvad satt de kunna. Med en
sådan fullkomlig frihet, som Frih. Cederström vill införa,
skulle ali säkerhet försvinna både på vägar och stigar. Det
iir derföre nödigt att ett stadgande införes, som bibehåller
ordning och sedlighet. Jag tror att om det tillägget göres,
när contr actet icke är s t ä I d t på lifstid, eller
på mindre än fem år, så skola jordbrukare se sig före,
innan de taga emot någon; och då har man gjort hvad man
kunnat, för att förebygga det onda. Jag tillstyrker §:ns
antagande med detta tillagg.
Gr. Anckarsvärd: Första egenskapen af en lag måste
vara att kunna begripas och förstås. Jag liar icke den
lyckan all kunna förstå den §, om hvilken vi nu öfverlägga.
Jag kan icke finna riktigheten deraf, att i afseende på
försörjningsskyIdigheten uti samma lagstadgande sammanblanda
så olika förhållanden, som de hvilka äro förenade med
hemmansbrukare, arrendatorer och stattorpare, drängar och
tjenstehjon. Jag ber herrarne fästa uppmärksamhet på den
himmelsvida skilnaden emellan dessa förhållanden. Jag kan
icke dela åsigt med den värda ledamoten, hvilken nyss yttrade,
att ett så beskaffadt stadgande, som detta, skulle vara
onndgängeligen af behofvet påkalladt. Det förhållande, som
han antydde, nemi. arrendatorer af så små jordlotter alt de
understego hvad som fordrades till besuttenhet, måtte icke
kunna förblandas med arrendatorer i allmänhet. Ett jordbruk,
som omfattar 20 hemman, torde i detta hänseende icke
kunna ställas i bredd med Jjgdels hemman. Om en arrendator
på en större egendom kommer på obestånd, frågar
jag, örn det på någon slags rättsgrund kan hänföras till
jordägarens skyldighet, att draga försorg om arrendatorns
familj, i händelse den skulle falla fattigförsörjningen lill
last. Således finner jag äfven ur den synpunkten, att stadgandet
är mindre lämpligt, och förenar mig derföre med
dem, som önska detsammas borttagande. Frih. Cederström,
Dr Lefren, Frih. Sprengtporten hafva i detta hänseende yttrat
sig så fullständigt, att jag skulle anse nära nog som ett
missbruk af 1\. o. Ad:s tålamod, att ytterligare taga Ståndets
uppmärksamhet i anspråk. För att derföre vara så
kort sorn möjligt, inskränkte jag mig till att instämma uti
Frih. Raabs redactionsförslag, såsom det enda, hvilket för
mig visat sig innebära någonting lämpligt. Jag skulle finna
mig nedtryckt af den tanken, att en så beskaffad utsträckning
af lagbudet, sorn denna § innehåller, vore af behofvet
påkallad. Utan att på ringaste sätt vilja underkänna sakriktigheten
af Hr Rosenblads yttrande, tager jag mig likväl
friheten till honom hemställa, hvart det skulle leda, 0111 ett
3$f)
D c n i a Mars,
så beskaffadt stadgande skulle bryta den nu gällande Svenska
lagen, a,It en hemmansbrukare, sorn i laga tid och ordning
blifvit uppsagd, men funné - sin räkning vid att icke
skiljas vid en god husbonde, kunde säga såsom i Figaros bröllop:
Jag stannar qvar; jag arbetar icke; det är bans skyldighet
att försörja mig i fem år, derföre att han sagt tipp
mig, som icke bar något emot honom. Jag tror att det är
betänkligt att införa ett sådant lagstadgande, och jag anhåller
derföre att herrarne täcktes taga i betraktande, att lagbudet
i sin verkställighet kunde komma alt leda till vådligare
följder, än det onda man genom detta lagbud velat afhjelpa.
Jag delar den åsigt, som uttryckt sig för afslag af
§:n; men i händelse Husets ledamöter icke skulle förena sig
derom, yrkar jag bifall till det af Frih. Raab tillstyrkta redaclionsförslaget.
Frih. R.aab: Det af Ht' von Hohenhausen yrkade tillägget—
”när co n t racle t icke är stöld t på lifstid eller
mindre än fem år”—-anser jag olämpligt och ledande
till missbruk. Hr von Hohenhausen har sagt, alt jordägare
vetat att ställa så till, att inhyseshjon blifvit ansedde såsom
arrendatorer; men utom det man rimligtvis icke bör kunna,
med arrendatorer förvexla inhyseshjon, anser jag dock baltie
att sådane personer erhållit någon jordlapp, huru liten som
helst, än att de kringstryka utan någon bostad och blifva
tjufvar och skälmar. Orimligheten deraf att vilja stadga
ansvarsskyldighet för jordägaren under hela arrendetiden visar
sig bäst, då man besinnar, att arrendatorn kan spela
bankrut första arrendeåret, då man vore förbunden alt försörja
honom och familjen de återstående nio eller tio arrendeåren.
Jag får derföre vördsamt tillstyrka antagande af
det utaf mig uppgifna redaclionsförslaget, såvida icke R. o.
Ad. skulle vilja utesluta hela sista meningen, sorn börjar
med orden ”dock med rättighet” och slutar med ordet
’’v i d k ä n n as’’.
Hr RA fel t: Då Frih. Raabs förslag i det närmaste Öfverensstämmer
med mitt, så afstår jag derifrån och instämmer
med Hr Friherren.
Hr Rosenblad: I afseende på sjelfva §:n vidblifver
jag min anhållan om afslag derå. Det förslag jag framlagt
står icke i omedelbart sammanhang med denna §, utan kan
inkomma på hvad ställe som helst i denna förordning. Det
var blott för att fylla luckan, som jag framställde det såsom,
contra-proposition. Jag anhåller att till besvarande få upptaga
några deremot gjorda anmärkntr. Man har ansett detsamma
ingripa uti allm. lagens stadgande, att uppsäga landbo,
då contractet dertill berättigar. Det gör det icke. Denna
rättighet förblifver oförändrad. Det blott stadgar skyldighet
för den husbonde, som begagnar en sådan rättighet
att, för det fall den uppsagde skulle falla fattigförsörjningen
Den ta Mats,
397
lill last, under viss tid besörja kostnaden till lians underhåll.
Deraf följer icke, att den uppsagde godtyckligt kan pålägga
husbonden en sådan kostnad; ty förordningen innehåller
uti efterföljande §§ bestämda föreskrifter örn dq förhållanden,
under hvilka en behöfvande äger rättighet att begära,
understöd, och dessa förhållanden skola hafva inträffat på
den uppsagde, innan lian ägde rättighet att mot husbonden
tillämpa stadgandet. Detta kommer icke i fråga , då emi-,
trädet är stäldt på lifstid. Hvad sjelfva principen i mitt.
förslag angår, så veta vi alla, att uti de antika staterna van
äganderätten till sak, jus ienle, icke medgifven med den
helgd, sorn i de moderna staterna. De antika slnterne erkände
icke denna enskilda rättighet så oinskränkt eller i så,
hög grad, som de moderna staterna. Det är ett mycket
stort framsteg, som de moderna staterna gjort, då de i så
Iltåg grad medgifvit äganderätten till ting; men då man vill
se detta förhållande bevaradt i en tid, som visserligen icke
saknar spår af läror, som sluta sig med behofvet af denna
äganderätt , så är det nödigt att de, till hvilkas förmån det
sker, också erkänna billighetens grundsats mot den samhällsclass,
som icke liar, förmånen deraf och således icke för strängt
begagnar deras lagstiftningsrätt, för att inskränka de andras
rättighet och förmåga att sätta sig på den punkt, der de förra
redan befinna sig, nemi. alt äga någon fast egendom.
Erkänner man icke hvad den christ liga pligten bjuder, så.
kommer man slutligen till de skakningar, som våldsamt åstadkomma
samma resultat. Det är till förekommande häraf,
sorn jag framlagt den lindriga föreskriften, som innefattas uti
mitt förslag, hvilket icke kan drabba någon annan husbonde,
än den, sorn i stort vill göra en massa af underhafvande
brödlösa. Om någon kan framställa ett bättre förslag.än
mitt, ledande till samma mål, skall jag afstå från mitt förslag;
men i annat fall får jag anhålla om bifall dertill, sedan
10 §:n blifvit afslagen.
Gr. Anckarsvärd: Jag liar förenat mig uti Frih.
Baabs förslag ; men sedan jag tagit närmare kännedom om
detsamma, mäste jag frånträda denna åsigt och förena mig
med dem, som önskat afslag på $:n. Jag tror det vore ett
högst beklagansvärdt tillstånd i mitt fädernesland, on> dessa
lags.tadganden verkligen vore af behofvet så påkallade, sorn
en eller annan talare förmodar. Jag hyser icke den öfvertygelsen;
och jag förutser ganska mångå vådor och frön,
nedlagda till svåra missförhållanden, 0111 denna § skulle af
B. St. antagas. Dessutom föreställer jag mig, att , 0111 denna
§ kommer till Konungens sanction, densamma äfven der
skall möta ett hinder, sorn jag skulle önska lil elve en naturlig
följd af förutseendet utaf de verkningar jpns antagande
kunde medföra. Jag fruktar således icke alt den skall blifva
antagen. Det vore alltför nedslående för min känsla,, om så
liteu kännedom om landel skulle finnas hos Conseljen, alt den
lunde vinna framgång, dag anhåller om Hr Fyrh. o. Landtm:*
propos, lill alsing å denna §.
Rf von Rosen, Georg: Jag tillhör det Utsk,, sorn
uppgjort detta förslag. Jag uppträder visserligen icke för att
taga Ulsktn i försvar; meri i anleda, af hvad jag hört, ansel-
jag inig skyldig att åtminstone motivera majoritetens heslut.
Det är gifvet, att på 9, to, It och 12 §§:na hvitalnästan
hela författningen. Det har varit ganska svårt att
jemka ihop de olika opinionerna inom Utsk hk Man lindealt
följa fattigvårdsconiiteeris betänk, samt en mängd motioner,
äfvensom anmärkn:r vid återremissen af första betänkandet,
Striden inom Utsk:n var ganska skarp. Det var
naturligt, t\' på dessa §§ skulle hela fattigvårdsstyrelsen ställas.
Atsk i11ige ledamöter ansågo hemmansbrukare och arrendatorer
icke böra upptagas bland deni, för hvilka det ifrågavar.
stadgandet skulle äga rum; men då uppstégo personer inom.
TJtsktu, hvilka med exempel från sina hemorter ådagalade
nöd vändigheten deraf; man anförde exem pel derpå, att större
jordägare på en gång uppsagt 20 a 3o familjer, sorn fallit
fattigförsörjningen tiri last; att församlingar varit så små,
alt de icke förmått försörja alla dessa behöfvande , hvilka
derföre måst begifva sig ut för alt ligga. Delta vann gehör
inom majoriteten,. Exempel anfördes äfven derpå , att vid
en enda mantalsskrifning inom en socken 47 personer blifvit
anmälde såsom lösdrifvare, derföre att de blifvit bortdrifne
från sina jordlotter. Församlingen kunde icke försörja
dem; livar skulle de taga' vägen? Vid sådant förhållande
kan det till en viss grad synas billigt, att husbondenskall
försörja dem; ty han har narrat deni till sig, och bör
icke på en gång skilja dessa familjer från sig, då de blifvit
större. Derföre innehåller i3 tj>n den modiftcnlion, att drn
fattigvård-ansvarighet, sorn i g och 10 jarmar förest rifvan,
må af fattigvårdsstyrelse kunna eftergifvas i den mån behof
och billighet sådant påkalla, Utskin trodde sig- derigenom
hafva gått en medel väg för hvad rättvisa och mensklighet
fordra. Jag yttrar detta blott för att motivera Utsktns
åsigt, och icke såsom min enskilda tanke. Jag tror alt Utskln
mera velat uttrycka en tanke i detta hänseende, än det hyst
någon förhoppning, att dess åsigt skulle vinna framgång inom
Ståuden, der olika intressen kunna förestafva villkor, sorn
omöjligen kunde antagas. Jag har förutsett att denna § icke
skulle gå igenom. Den har äfven sina farliga sidor, ty den
kan för husbönder medföra rättigheter, som kunna föra oss
in på lifegenskapsgebitet; men då finnes ingen fattigvård.
Jag hemställer, om icke den modification, sorn finnes uti 1 i
§:n, kan afhjelpa det onda som förespeglas.
Frih, Cederström: De fleste värde ledamöter, sorn
yttra’ sig, hafva yrkat afslag på denna g. Frih, Raab har
uppgifvit ett särskildt förslag till redaction af §:n ; men jag
hemställer tili honom sjelf, örn lian icke finner att i allmän
-
Den 12 Mar s.
na författningar om uppbörden i Riket husbönder äro ålägde
nit ansvara för underliafvandes kronoutskylder. Enl.
tjenstehjonsstadgan liar iiusbonden rättighet, om tjenstehjon
insjuknar, att på tjenstebjonslöoen afdraga hvad iian i läkarevård
påkostar. Något sådant stadgande i denna författning
kan vara öfverflödigt. Jag anhåller derföre, att vi
mätte få propos. till afslag på denna §.
Hr voll Hohenhausen: Med de anmärkt!:r jag gjort
och det tillägg jag begärt, liar jag blott afsett den erfarenhet
jag äger 0111 förhållandet uti de provinser, der icke stora
egendomar finnas, utan der jorden är delad i små lotter,
såsom förhållandet är på Gottland och i Norrland. För att
befordra folkökningen och landets uppodling i Norrland, har
man tillåtit en särskild jordafsöndring på lifstid under full
äganderätt} hvaraf följden dock blifvit, då innehafvare!! icke
kunnat finna sin utkomst på en sådan jordlott, att man behöft
en sådan fattigförsörjning, sorn, ehuru väl ordnad den
Ur, dock sätter en i förvåning öfver den höjd , till hvilken
behofvet alt draga försorg om de fattige kommit. Hvad Hr
Rosenblads aninärkn. beträffar, på hvilken Hr von Rosen
lern nu t' förklaring, får jag blott erinra , alt det omnämnda
förhållandet inträffar egentligen uti de Ian, der stora egendomar
finnas, och der ägarne endast se pä sitt eget intresse.
Jag hemställer likväl, efter fråga blifvit om äganderätt, om
icke församlingar hafva en äganderätt, då de hafva pligt att
försörja. Församlingen kan icke hindia en arrendators antagande,
vare sig å större eller mindre jord. Faller denna
arrendator fattigförsörjningen till last, så faller lian också
socknen till last, ty socknen får betala kostnaden till fattigförsörjningen.
Jag tillstyrker §:ns antagande med det tillägg
jag föreslagit.
Hr Rosenblad: De motiver för Utsksns förslag, hvilka
Hr von Rosen anfört, anser jag innefatta bevis för behofvet
af mitt förslag. Utsktns förslag kan icke afhjelpa
de brister talaren uppgifvit hufva förän ledi detsamma, då
Utsk:n inflickat orden: ”under den tid a r be t sa f ta le t
eller contractet gäller.” För de familjer, sorn enl. bans
uppgift blifvit på en gång uppsagde, gällde icke mera något
arbetsaftai eller contract när de slutade, och följaktligen
skulle de, äfven örn denna 10 § funnits, icke kunnat påräkna
något underhåll af husbonden, utan fallit allmänna
fattigförsörjningen till last. Detta visar verkliga behofvet
deraf, alt icke blott i ord och fraser utan i gerning oell
handling låta den ömmande känslan göra sig gällande mot
den delen af nationen, sorn under en tilltagande civilisation
nödgas sakna äganderätt till jord. Detta visar behofvet, alt
äfven i lagstadganden gå till mötes hvad den cliristliga p I i g—
fen bjuder, på det alt icke fordringar, hvilkas billighet icke
kan jäfvas, må göra sig gällande i en svårare väg. Icke är
Dc 11 ii Mars.
denna samhällsclass belåten med att man gifvet’ dem sådana
medborgerliga rättigheter, Ilvars värde de icke sjelfve förstå
eller kunna uppskatta; men deremot är det en pligt för
dem, hvilka blifvit kallade att representera Svenska folket,
att stifta sådana lagar, hvilka gälla för hela folket, och att
dervid ihågkomma hvarje medlem af detta folk, så att ingen
bortglömmes, och att de må äga säkerhet mot missbrukad
makt af dem, sorn äga större förmögenhet. Jag förnyar
min anhållan om propos. på det förslag jag framställt.
Hr Coyet, Julius Carl August: Svårligen lärer någon
lag i detta fall kunna stiftas, som fullkomligen motsvarar
sitt ändamål; men att derföre icke stifta någon lag, lärer
icke helin vara rätt; tv om intet stadgande antages,
så finnes icke heller något correctiv. För min del vågar
O ~
jag hemställa, om icke Hr Råfelts förslag kunde antagas.
Inom Skåne har det förhållande inträdt, som Hr von Rosen
anlydt, att större jordägare uppsagt sina landtbonden, hvaraf
följden på många ställen blifvit hvad Hr von Rosen redan
nämnt. Det föislag, som den siste värde ledamoten tillstyrkt,
anser jag för mycket ingripa uti äganderätten; hvaremot
§:n , sådan den befinnes med iakttagande af Hr Råfelts
föreslagna modification deraf, i min tanke innebär ett större
correctiv, att icke de personer, hvilkas öfverflyttning till underhåll
af fattigförsörjningar denna § vill förekomma , lida
någon nöd, då jordägarne sjelfve komma att ansvara för deras
underhåll. Jag anhåller derföre vördsamt om propos. på
antagande af Hr Råfelts förslag, såsom mest lämpligt eni.
deri erfarenhet jag förvärfva! om förhållandet uti den provins,
der jag är boende.
Hr Ribbing, Arvid; Efter hvad som blifvit yttrndt
af de ledamöter inom Utsktn, som äro från Skåne, och hvilka
egentligen föranledt detta stadgande, behöfver jag icke
vara vidlyftig. Exempel anfördes derifrån, hurusom det systeme
derstädes allt mer och mer utvidgat sig, att taga all
jorden under eget bruk, men klyfva några få hemman deraf
i oändlighet; att på dessa små jordlotter intaga en mängd
arbetsfolk, endast under skördetiden behöfligt, och som derböl
e belastar de få öfriga inom församlingen befintliga sjelfbesuttna
jordägarne. Man får icke bedomina saken endast
eltei’ förhållandet uti ilen ort, från hvilken man sjelf är, utan
det måste ske äfven efter andras erfarenhet å andra orter.
Om Hr Råfelts förslag antages, är derigenom ett kryphål
lemnadt för dem, som vilja följa det systeme, sorn utvecklat
sig i Skåne och måhända äfven i Westergöthland; ty man
undgår stadgandet genom alt göra torparen till hemmansbrukare
på den aldra obetydligaste hemmanslott. Jag anser
§:n böra antagas sådan den är. Af Hr Coyet är jag förekommen
i det omdöme, att man icke bör förkasta ett Ingstad
-
D t n 11 Mars.
stadgande, derföre att man icke kan få det så fullkomligt
sorn man ville hafva det och passande till alla de förhållanden,
som den varde ledamoten, hvad den omnämnda provinsen
beträffar, naturligtvis närmare kanner. Jag kan icke
dela en ledamots yttrande, att inom Stånden eller särskildt
inom detta Hus andra intressen skulle göra sig gällande, än
de som afse befrämjande af rättvisa och billighet; och det
är med förtröstan dertill jag anhåller om propos. på antagande
af §:n , sådan den befinnes.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt hvad anginge Hr
Rosenblads förslag, så behagade R. o. Ad. finna, alt det kunde
antagas, antingen R. o. Ad. antoge eller förkastade
Utsktns föreslagna 10 §, och att det således borde lemnäs
till sist till afgörande. I öfrigt vore dels yrkadt afslag å
§:n, dels andra redactioner af densamma; men Hr Landtm,
ansåg sig först böra hemställa, om R. o. Ad. behagade bifalla
den nu föredragna io §:n i Utsktns förslag.
Ropades ja och nej.
Hr Frih., o. Landtm, yttrade, att det första redactionsförslnget
vore af Hr Råfelt, med hvilken Frih. Raab
och Hr Coyet förenat sig.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få veta
huru Hr Frih. o. Landtm, uppfattat R.o. Ad:s svar på den
framställda propostn, och om vi äro ifrån redactionen af
denna §, sådan Utsk:n uppgifvit densamma.
Hr Landtm, yttrade, det han funnit propos:n vara
med ja och nej besvarad, utan alt han kunnat bestämma
hvilkendera meningen varit den öfvervägande. Han ansåg
sig således böra framställa propostr å de olika redactionsförslag,
som blifvit framställda, och om ingen af dem blefve
bifallen, återkomme han till Utsk:ns förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag underkastar saken visserligen
det behandlingssätt Hr Frih. o. Landtm, linner leda
till målet; men efter det nu uppgifna sättet för propos:rs
framställande, skulle det kunna handa, att, sedan flera
möjliga propos:r först blifvit afslagna, vi dock slutligen
kornme att rösta öfver den, som Hr Landtm, först gaf oss.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det han icke kunde
erinra sig att förr än nu någon egentligen begärt propos.
på Utsk:ns förslag till 10 §:n oförändradt, hvarföre ock Hr
Landtm., då första propos:n derom icke genast antogs, ansåg
sig böra framställa propostr å andra förslag; då nu likväl
man syntes önska förnyande af proposm om antagande
af Utsk:ns förslag, hemställde Hr Landtm , om 11. o. Ad. behagade
oförändradt antaga IJtsktns förslag till 10 §:n.
Ropades starka nej, blundade med några ja.
( ai H. 51
402
D e n 12 Mars.
Hr Landtm, förklarade, det lian trott sig finna, att
nej öfverrösta! ja.
Hr Landtm, lat uppläsa Hr Råfelts förslag, så lydande:
”För tjenstehjon, torpare, som med dagsverken utgöra
åtminstone största delen af sina skyldigheter till hemmansägare
eller innehafvare, statfolk, samt handtverks-, bruks-,
fabriks- och grufvearbetare, jemte deras hustrur och hemmavarande
barn, skall husbonde, under den tid ai betsaftalet
gäller, ansvara för försörjningen, så att icke de falla fattigvården
till last; dock med rättighet att, om lian vill, af
deras tillgångar eller arbete åtnjuta ersättning för den kostnad,
han sålunda fått vidkännas.”
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
antaga detta förslag.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade afslå
detta förslag.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att
ja öfverrösta! nej, begärde
Hr R å f e 11 votering.
Efter någon tvehågsenhet om contra-proposms innehåll,
förenade sig R. o. Ad. om följande voteris-proposition :
Den som antager det förslag till 10 § i lagen för fattigvården,
som Hr Råfelt framställt och finnes intaget i hans
sidan 10 af reservationerna framställda tillstyrkande, voterar
w
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. Hr Råfelts ofvannämnda förslag.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 8.
JNej — i3.
Hr Råfelt reserverade sig emot det fattade beslutet.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppsköts till
nästa plenum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 12 på natten.
In Gdera protocolli,
F. 0. Silfver stolpe.
Da ii i3 Mars f. in.
4o3
Lördagen den i3 Mars i84i.
Plenum kl. 9 f. m.
Hr Frih. o. Landtm, öppnade plenum med tillkännagifvande,
att, sorn Ridd.Secrettn insjuknat, det vore nödigt
att antaga en annan person, som för tillfället gjorde Ridd.-  Secret.tjensten. Enl. 61 §:ti af instrnetionen för Ridd.-  directionen samt de vid Riddarhuset anställde endiets- och
tjenstemän, ålåge det förste Ridd.cancellisten, att, dä Ridd.-  Secret:n genom laga förfall är hindrad att föra R. o. Ad:s
prot., detsamma föra, så framt ej R. o. Ad. derom annorlunda
föioidnade; men förste Ridd.cancellisten Dalman hade
anmält, det han önskade att vid detta tillfälle vara derifrån
frikallad, och Hr Landtm, finge i aoledn. deraf hemställa,
om R. o. Ad. behagade förordna undertecknad Ridd.-  notarie att för tillfället förrätta Ridd.Secreltns tjenst; hvilket
bifölls.
Justerades pleni-prol. för den 20 sisth Febr. e. m.
Gr. Taube, Gust. Joli., anförde skriftligen:
På sätt jag i plenum den 1 1 dennes tog mig friheten
anföra, ansåg jag, att, sedan ?:ne Stånd redan afslagit Lagsamt
Allm. Besvärs- och Ekon.Ulsktns betänk. N:o 3o,
grundlagens stadgande i 34 §tn 1 mom. Riksd.Ordn. , jem,-  förd med 87 §:n Reg.F:n, icke medgifver detsamma? vidare
behandling vid denna riksdag; och på grund af denna öfvertygelse,
som jag trodde skulle delas af det H. Ståndets
flesta ledamöter, ville jag icke borttaga en dyrbar tid med
något mitt yttrande i sjelfva saken. Sedan det II. Ståndet
likväl, genom sitt beslut att återremittera betänk., tillkännagifvit
sin öfvertygelse vara , att ärendet kunde ännu en gång
under denna riksdag blifva föremål för lagstiftning; anhåller
jag vördsamt att få afgifva nedanstående anförande och anmärkntr,
under lika vördsam begäran att de måtte få medfölja
återremissen af betänk., i hvilket fall jag tillåter mig
den önskan, att de H. Utskrn ville egna en synnerlig uppmärksamhet
åt mina anmärkn:r vid 3y §:ns 3 mom. samt
vid 45 §:n.
Instämmande i den åsigt, att häradsförvaltningsnämnder
samt länsnämnder icke blott skulle medföra en lättnad i de
administrativa myndigheternes besvär, och gifva dessa en
säkrare ledning, än de nu kunna äga, vid bedömmandet af
en mängd af communernas angelägenheter, utan äfven lins
dessa småningom utveckla ett sundare omdöme om deras
egna sauna intressen, samt gifva individerna en vana vid ull
-
4°4
Den 13 M a r s f. m.
män na ärendens behandling, sora nu bos mangen saknas, —1
öfvertygad att följden deraf skulle blifva mindre delade åsigter
ronde Rikets allmänna angelägenheter och behof, ännu
måhända är fallet, kortare riksdagar och en önskvärd stadga
i de beslut, som Konung och Ständer komma att fatta,
lika öfvertygad alt sådana institutioner, långt ifrån att medföra
någon våda för allmänna ordningen, deremot skulle betydligt
bidraga till dess upprätthållande, genom det lättare
undanrödjandet af anledmr till skäliga missnöjen, och genom
det hastigare tillfredställandet af en mängd communernes
behofver och billiga önskningar, som af dessa institutioner
ovillkorligen Liefve en följd, — samt slutligen lika innerligt
öfvertygad, att desamma, långt ifrån alt skapa ett farligt
motstånd mot en välvillig Regerings ädla afsigter , tvertom
skulle blifva det säkraste stödet för en constilutionel Regering,
hvars beslut, grundade på de framställningar, som med
mera bestämd och enhällig röst uttalades från en af erfarenhet
och moget bepröfvande bildad opinion , ägde att i
hvarje, äfven den aflägsnaste, vrå af Riket påräkna ett sjelfmant
med öfvertygelsens makt utrustadt försvar, finnér jag
mig på dessa skäl befogad roed min röst gilla en lagstiftning
för bildandet af dessa nämnder, helst det uti ira mom.
af 37 §:n är öfverlemnadt åt menigheternes fria vilja , att
dem besluta eller icke, och ingen således bör kunna befara,
att de komma att uppstå, der allmänna opinionen ännu icke
är mogen derför, och der de således måhända icke skulle
medföra åsyftad nytta.
Då det likväl förefaller mig, som skulle de II. Utsktn,
med tanken på dessa nämnder, sådana de efter en längre
tids utveckling borde vara (i hvilket fall största delen af
de föreslagna stadgandena måhända vore ändamålsenliga,)
icke hafva gått tillväga med den varsamhet, som till en början,
efter mitt förmenande, är nödig, för alt icke genast
blottställa dessa institutioner för klander och möjligen göra
dem förhatliga; så anser jag mig äga anledn. att, med begäran
om ändring deri, vid betänk, göra följande anmärkningar
:
Vid 37 §:n 1 moni.:
Antalet af ombud från hvarje socken torde böra vara
bestämdt.
3 morn.:
Om benägenheten för länsnämnd är så ringa, att röstantalet
å begge sidor blir lika, synes mig vara bättre, att
ingen sådan stiftas; aldraminst bör den mening, som ordform
(landshöfdingen) biträder, i sådant fall blifva den gällande,
emedan han då otvifvelaktig! kommer i ett förhållande lill
minoriteten, som lätteligen nedsätter det förtroende till honom,
han så väl behofver, för att kunna verka till länets
bästa; ty jag föreställer mig, att om han biträder den sidan,
som önskar länsnämnd, skall han af den andra sidan
Den i3 Mars f. m.
/|o5
tillvitas att vilja pålägga länet elt i dennes ögon onödigt besvär
, och i motsatt fäll skall han vara blottställd att af den
tappande delen beskyllas för ljumhet för länets bästa.
Men jag anser till och med enkel pluralitet vara för liten
och icke uttryckande den fria vilja, som denna §:s i:a
mom. medgifver; hvarföre jag föreslår, att eller minst f
af rösterna måtte erfordras för beslutet i denna del.
Vid 38 §:n i moni.:
Häradsförvaltningsnämndens åliggande tillsyn å fångvården
anser jag böra försvinna: 1:0 emedan en sådan icke, med nu
gällande författningar, lärer kunna komma i fråga annorstädes
un vid tingstället, under påstående ting, vid hvilket tillfälle
förvaltningsnämndens deltagande i domares, presterskaps och
fungbevaknings åligganden hvarken synes mig behöfligt eller
nyttigt; 2:0 emedan i öfrigt utmärkt skicklige ledamöter
kunna vara högst opassande till detta bestyr; och 3:0 emedan
denna vård skulle i sin utsträckning kunna blifva för
mången alltför tidsödande och besvärlig.
4 mom.:
Nämnden bör, efter min lanke, sammanträda å tingsstället
första dagen af hvarje ordinarie-ting. Ordform bör
icke vara berättigad sammankalla nämnden, emedan hans
nit skulle kunna förledj honom alt onödigtvis alltför ofta
besvära densamma, och derigenom göra förtroendet till ett
verkligt onus. Bäst synes mig vara, alt nämnden får sjelf
bestämma sina sammanträden, med undantag af förenämnda
vid de ordinarie-tingen.
Vid 45 §:n:
Skyldighet för länsnämnd att sammanträda, så ofta ordför.
finner det nödigt, medför nyss vid liäradsnämnden antydda
olägenheter, likväl i så måtto större, som afståndet
till samlingsstället kan vara större för länsnämndens ledamöter.
En eller högst tvänne ordinarie sammankomster på
året torde till en början vara tillräckliga.
Detta anförande remitterades till Lag- samt Allm.
Besvärs- och Ekon.Utsktn.
Fortsattes den under gårdagens plenum började pröfningen
af Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns ytterligare
betänk. N:o 3i, ang:de lagstiftningen om fattigvården
i Riket.
Hr Rosenblad, Bernh.: Främst i ordningen lärer
vara ett förslag af mig; men som detta förslag i dess närvar,
redaction rönt mycket motstånd af de värda ledamöter, som
voro närvar, i går, skall jag återtaga detsamma, förbehållande
mig att, sedan R. o. Ad. afgjort 11 §:n , då få framkomma
med modification af nämnda förslag, så mycket förmildrad!,
att det åtminstone kan göra en början till vinnande
af det vigtiga syftemålet.
4oG
Den i3 Mari f. nl.
Hr Ribbing, Arvid: Jag anhåller blott alt få till
prot. antecknad min reservation mot det beslut, som i går
genom votering fattades.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då Hr Rosenblad
återtagit sitt förslag, torde R. o. Ad. finna, att någon vidare
pröfning deraf för närvar, icke vore behöflig.
Ropades ja.
§:n n.
Frih. Cederstrm, Jacob: Del är en omedelbar och
tydlig följd af stadgandet i denna §, att svårigheter för antagande
af folk i tjenst skola uppstå, hvaraf åter följden skall
blifva, att den class, som icke har annan utväg till sin försörjning
än att arbeta hos andra, småningom skall öka lös—
drifvarnes sällskap, och slutligen uppfylla correctionsanstalterna.
Det villkor, som här är bestämdt för husbonde alt
under fem år, räknade från inflyttningen, enskildt vidkännas
-J-tdel af den faltigvårdskostnad, som för arbetsfolk, intaget
från annat fattigvårdssamhälle, samt för deras hemmavarande
barn kan komma att utgå , och att derjemte efter allmänna
grunder deltaga i de öfriga |:delar af sådan kostned,
är något så oriktigt och så stridande mot allmänna
intresset, att jag förmodar det R. o. Ad. afslår denna §.
Hr Rosenblad: Det är denna §, som egentligen innehåller
den obilliga skatteprincipen, om hvilken jag i förra
plenum hade äran nämna. Den lägger ett hämmande band
på den husbonde, som vill befrämja en arbetares fria utöfning
af dess arbetsförmåga, som vill emottaga en arbetare
från en främmande församling, der han finner mindre tillfälle
till bergning. Detta stadgande utgör en länk i den
orättvisa kedja, som hämmar arbetskraftens fria och ärliga
utöfning, der den kan vara bäst för sin ägare. Jag anhåller
om afslag af denna §.
Gr. Taube, Gust. Joli.: Helt och hållet instämmande
uti de af Frih. Cederström och Hr Rosenblad yttrade
åsigter, anhåller jag alt få förena mig med dessa värda ledamöter
uti begäran om afslag af denna §. Det synes mig,
som skulle Utsk:n hafva velat förekomma alltför tidiga
giftermål, dervid förglömmande, att folkökningen det oaktadt
är kanske lika lätt.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Helt
och hållet i strid emot de 3 sista värda ledamöterna, önskar
jag bifall till denna §. Hvad angår den första
värda talaren, Frih. Cederström, som anser 1788 års
K. förordn., enl. hvilken församlingarne åligger att draga
försorg om sina fattiga, upphäfven , och önskar att
den måtte försvinna, d. v. s. alt talaren önskar, att stadgandet,
som fanns uti 1788 års förordn., men blifvit upp
-
Den i3 Mars f. m.
hafvet, icke måtte intagas uti förevar, lagförslag, får jag
förklara, det jag visserligen inser conseqvensen uti Frih.
Cederslröms åsigt, att nu icke gilla en sådan föreskrift, lika
litet, som han gillade den uti 1788 års förorda.; men jag
tror att få personer finnas, som blifvit så förälskade uti sina
ideer, alt de icke låta erfarenhetens fordringar verka till en
motsatt slutsats. Jag har således, efter del är en idce, som
gäller på ena sidan, och som står orubbligen fast, såsom en
fix idce, deremot ingenting att yttra, emedan en sådan idée
på intet vis kan rubbas eller vederläggas. Hr Rosenblad,
som i går framkom med ett oantagligt förslag, yrkar nu i dag,
att 11 §:n skall helt och hållet bortgå, emedan den icke är
så absolut som hans förslag. Han talade till fördel för den
fattigare classen, rnen framställde förslaget på ett sätt, som
gjorde det omöjligt att antaga detsamma. Antager man att
församlingsboerne icke skulle hafva någon annan skyldighet
mot communen, än alt i sin mån bidraga till allmänna fattigvården,
då är grunden lagd till Englands faltigårdssysleme.
Hvar och en ser då på sin enskilda fördel. Hittills har
Svenska lagen sökt att sätta rätt och billighet på ömse sidor.
Jag tillstyrker antagande af denna §, öfvertygad att
den icke skall hufva de skadliga följder, som Hr Rosenblad
och en annan värd talare förespeglat. Den enda förändringen
i §:n jag skulle vilja tillstyrka, vore den, att husbonden
skulle, i den händelse §:n förutsätter, ansvara för hälften af
fatligvårdskoslnaden i stället för 4 deraf, som Utsk;n tillstyrkt.
Hr Rosenblad: Hvad angår den af mig väckta frågan,
ronde husbönders skyldighet mot dem som varit deras
underhafvande, men genom husböndernes förvållande kommit
nti en olycklig ställning, skall jag icke 1111 upptaga den, ulan
först, sedan 12 §:n är afgjord, framställa det nya förslag jag
har att afgifva. Om 11 §:n förkastas, så blifver den verkligt
behöfvandes anspråk på understöd minskadt eliel'ökadt.
Det blir i alla full bestämdt på det sätt R. St. komma att
besluta rör:de i4 §:n. Frågan är blott huruvida, för att
mer eller mindre trygga en socken mot möjligheten att
nödgas försörja en fattig, sorn kan vara född uti en annan
socken, — ja, frågan är, huruvida man, för alt befria en
socken från tungan af den skyldighet att möjligen nödgas
försörja en eller annan af 4° å 5o från en annan socken inkomne
arbetsföre personer, skall stifta sådana stränga lagar,
som lägga band på den personliga friheten alt kunna använda
sin arbetskraft i hvilken socken man behagar, om
man skall innesluta arbetaren inom den trånga krets, på
hvilken han är lödd, och 0111 man skall bestraffa den husbonde
uti en annan socken, sorn vill emottaga honom. Om
detta kan vara rättvist underställer jag berrarnes eget bedömmande.
Jag finner inger) olägenhet att afslå denna §.
Gör man icke del, utan antager man den grundsats, som
4oS
Den 13 Mars f. m.
synes vilja göra sig gällande, så stall man tillskapa en folkclass
af proletärer, sådane som finnes i Irland och på andra
ställen, och hvartill vi, Gud nåde oss, nu ser en planta spira
upp, som i tid bör undanrödjas, om den ej skall växa
oss öfver hufvudet. Jag förnyar min anhållan om afslag
på denna §.
Frih. Cederström: Hr von Hohenhausen har talat
om behöfligheten oell nödvändigheten att bibehålla- 1788
års förorda. Sådant skulle dock ske i fullkomlig strid med
grundlagens bud i 16 §:n Reg.F:n. Det må vara den värde
talaren öppet, att tro det sådant behöfves. För min del
kan jag icke förbise, att bibehållande af detta stadgande
medför den massa af rättegångar, som för närvar, äga rurn
rörtde förflyttning af personer från en socken till en annan,
ehuru de öga egna hus, hvilka måste nedrifvas och förskingras.
Man förderfva!1 enskild Svensk mans egendom,
innan han af någon domstol blifvit förvunnen och dömd
för något brott, som till sådan behandling kan gifva anleda.
; man betager socknens jordägare tillfället att begagna
personers arbetskraft, för att frambringa jordens alster till
egen och andras fördel; man skapar tiggare i stället för
arbetare till frambringande af behöfliga producter; man påstår,
att de, sorn vilja alt menniskor må kunna få begagna
sig af andras erbjudna tillfälle alt genom arbetsförtjenst bidraga
till eget och andras underhåll, handla efter en idee,
som står på sidan om samhället. Jag påslår att andra landers
erfarenhet bjuder oss att akta oss för ett sysleme, som
snart skall leda till branten af en afgrund för samhällets
bestånd, då de fattiges antal ökas till en massa, som Staten
ej mäktar föda, och som derföre ej heller skall kunna styras,
och som derföre på laglöshetens väg skall förskaffa sig
hvad den behöfver; ty då massan af behöfvande individer
i ett samhälle blir så stor, att Staten ej förmår föda densamma,
mäklar den ej heller styra den, och då är det denna
massa, som kommer att förgöra den förmögna delen af
samhället. Men för sådana omhvälfningar önskar jag se
mitt fädernesland förskonadt, och jag önskar derföre, att
lagstiftningen icke måtte inskränka Svenska medborgares uti
16 §:n Reg.Ftn förvarade rättighet, alt icke, utan eget begifvande,
kunna förflyttas från en ort till en annan. Enligt
detta grundlagsbud bör en hvar äga rättighet alt få mottagas,
der han visar sig äga laga försvar, eller egendom,
eller hyrd bostad. Den fattige äger en lika helig rättighet,
som den rike, att få bosätta sig och använda sina krafter
hvar han behagar. Icke heller kan det vara med samhällets
intresse förenligt, att den förmögne skall vara förhindrad
att begagna den fattiges arbete till jordens odling och
industriens till vext. Det kan aldrig blifva Sveriges intresse,
att
Den i3 Mars f. m.
4«9
att en stor del af dess jord skall ligga obrukad, derföre att
arbetskrafterne icke få användas på sätt som för ändamålet
vore nödigt. Jag förnyar min anhållan om afslag på denna
§.
Hr Ribbing, Bengt: Om jag medgifver att någon
controll behöfdes derå, att icke fattiga hushåll obetänkt må
indragas från en församling till en annan, så kan jag dock.
icke lemna ur sigte det fattiga folkets rättighet att få flytta
dit, der del lättast linner sin utkomst. Om det kom an på
mig att bestämma, vore jag dock verkligen villrådig huru
dermed skulle sig förhålla; men jag tror mig lätt kunna
komma från detta åliggande, emedan jag fruktar att denna
§, sådan den befinnes, lika med många andra, omöjligen kan
sältas i verket vid flera särskildta tillfällen. Jag tror att
det är lagstiftningens första villkor, att lagen är sådan, att
den kan verkställas. Församlingar finnas, åtminstone i min
hemort, hvilka på sockenstämma beslutat, att ingen må från
annan församling intaga fattiga familjer, med mindre han
ansvarar för dem i vissa år. Tiden, under hvilken ett sådant
ansvar, att föda och herbergera de intagna personerna,
skulle äga rum, har stundom blifvit bestämd ända till 8 år.
Dessa beslut verkställas så länge ingen sätter sig deremot;
men man börjar förstå, att de icke äro bindande för andra
än dem, som egenhändigt hafva undertecknat ett sådant
beslut, och alt pluraliteten i sockenstämma icke kan ålägga
dem, som deremot protestera, att lyda ett sådant förordnande.
Dessutom får jag hemställa på hvad sätt denna § skulle
tillämpas, i händelse husbonden dör, samma år han frän annan
församling intagit ett fattigt hushåll. Sterbhuset kan
beslå af 8, 10 eller flera arfvingar, hvilka flytta hvar på sitt
båll. Skall då denna underhållsskyldighet intecknas i sterbhuset,
eller på hvad sätt skall detta stadgande i sådant fall
tillämpas? Samma fråga uppstår, om en indelningshafvare,
som intagit ett fattigt hushåll, flyttar till en annan indelning;
om t. ex. en officer vid ett Skånskt reg:te flyttar till
Westerbotten, skall han då sörja för ett sådant hushåll i
Skåne? Med ett ord, jag finner så många svårigheter för tillämpningen
af denna § med dess nuvar. innehåll, att jag
blott derföre tror bäst vara, att icke låta honom qvarstå.
Skall han det likväl, får jag erinra, att det icke går an att
antaga den sådan den är, utan måste, i följd af R. o. Ad:s
sisth gårdag fattade beslut, orden ”utöfver redan stadgad
ansvarighet såsom husbonde,” utgå; men bäst
är att låta hela §:n försvinna.
Hr Ed en hjelm, Gillis: Ehuru jag gerna skulle önska,
att de fastighetsägare, hvilka från andra församlingar intaga
fattigt folk, måtte vara förbundne att i vidsträcktare mån, än
§:n föreslår, ansvara för deras försörjning; så vill jag dock
21 H. 52
De n i3 Mars f. m.
i delta hänseende icke framkomma med något nytt förslag,
utan förenar mig med Hr von Hohenhausen i anhållan om
bifall till hvad Utskai i detta hänseende tillstyrkt.
Frih. Boye, Ludv.: Till de herrar, som försvara denna
§, anhåller jag vördsamt att i förnuftets och mensklighetens
namn få ställa denna fråga: med hvad rätt, vare sig
juridisk eller moralisk, viljen J att man skall antaga en
lag-§, hvaraf följden kan blifva, att den fattige funne ingen
bostad inom Sveriges rike? Agen J något annat land, dit J
kunnen hänvisa honom? eller får han icke tillgodonjuta 16
§:n Reg.Ftn lika väl, som den rike ? Hvad blir följden af
ett sådant stadgande? Jo! att den fattige, som icke finner
arbete uti den socken, der han är boende, skall finna det
ingenstädes; ty om §:n antages, skall ingen husbonde emottaga
honom, af fruktan alt få vidkännas det obestämda åliggande,
för hvilket han alltid noga skall söka akta sig.
Jag tillhör ingen fix ide'e; men jag känner af en mångårig
erfarenhet, att 1788 års K. författning, som obestridligen
var af en välment syftning, blifvit olycklig i sina påföljder.
Den har satt menigheter i strid mot menigheter, socknar
mot socknar och öfverhopat landshöfdingarne med klagomål,
hvilka ofta blifvit fullföljda ända lill K. M., huruvida den
eller den arbetaren finge subsistera på det eller det stället.
Jag förenar mig med dem, som yrkat afslag på §tn.
Hr von Rosen, Georg: Jag finner allt mer och mer,
att det är olämpligt att taga ett beslut ang:de en författning,
då icke det beslutet står i sammanhang med andra
författningar, som dermed äga ovillkorlig gemenskap. Inom
XJtsktn har i dessa dagar blifvit afgjord en författning ang:de
laga försvar, och om den företagits i bredd med denna,
är jag öfvertygad alt discussionen fått en annan riktning.
Jag medgifver, att när 10 §:n fick det öde, som i går
genom votering träffade densamma, så står visserligen icke
11 §:n i sammanhang med det beslut, som fattades. Då
XJtsktn uppgjorde dessa §§, var afsigten att sammanlänka dem
efter en princip. När principen i 10 §:n är kullkastad, så
är det ock skäl att kullkasta densamma i 11 §tn. 10 §:n
bestämmer i allmänhet förhållandet emellan husbönder och
tjenstehjon. 1 1 §:n stadgar huru förhållas skall, då man låter
folk från andra socknar inflytta. Anledningen för XJtsktn
att besluta denna § på sätt som skett, var den praktiska
erfarenheten. Från aila trakter af landet instämmer man
deruti, att striden emellan socknarna är det obehagligaste
vi känna i afseende på fattigvården. Den ena socknen spärrar
sig mot den andra och vägrar inflyttningar. Då enskilde
personer vilja begagna arbetare från andra församlingar,
så komma socknarne och lägga sig emel lan för att förhindra
det. Såsom landshöfding känner jag huru obehagligt det
är för embetsmyndigheterna att afgöra sådana frågor. Huru
Den 13 Mars f. m.
4n
gärdet till med sådana personers intagande? Jo! man emottager
liela familjen och inhyser dem i någon skrubb eller
stuga och använder dem till potatesupptagning eller annat
dylikt arbete under skördetiden, men lemnar dem återstoden
af året åt sitt öde, då barnen stryka ikring och tigga, och
föräldrarne icke hafva uppehälle åt sig, än mindre åt familjen.
Jag frågar, om del är billigt, att socknen, som icke
kunnat vägra denna familjs inflyttning, skall vara förbunden
att underhålla densamma, eller om icke den eller de, som
éinottagit en sådan familj, böra stanna i vidsträcktare ansvar,
än öfrige församlingsboer? Om jag kunde förutse, att
de husbönder, som emottaga sådana familjer, kunde gifva
dem tillräckligt arbete, så skulle jag rösta för a fs la g å denna
§, men så är icke förhållandet, och derföre måste jag yrka
densammas bibehållande. Jag skulle dock tro, att en förändring
i ii §:n skulle vara nyttig; ty då §:n säger, alt
ansvaret fortfar under fem år, räknade från inflyttningen;
så tyckes åliggandet i detta hänseende vara ganska lindrigt
för husbonden, emedan han förmodligen aktar sig att emottaga
sådana personer, som han kan förutste inom fem år
skola behöfva underhåll; men dåde fem åren äro förflutna,
kör han bort dem, i händelse familjen ökat sig. Utsktns
mening har varit, att hindra det, ehuru ordställningen i
§:n icke leder till detta mål. Min erfarenhet har sagt
mig, att då familjen ökar sig, blir den af husbonden bortjagad
och faller då fattigvården till last. Detta anser jag
icke rätt; ty om husbonden haft en person 3 å 4 år och
tagit arbetskraften af honom, och försatt honom uti ett
tillstånd alt behöfva anlita fattigvården; så bör husbonden
framför andre församlingens ledamöter hafva åliggande
att draga försorg om en sådan person; och jag anser
derföre att det bör heta: "så länge sådan ansvarighet
fortfar, under fem år, räknade från afflyttningen från husbonden,
enskildt vidkännas etc.” Då hlir det ett band på
husbonden att draga försorg om den person, hvars krafter
han till sin nytta användt. Jag har ansett mig böra yttra
detta, för alt ådagalägga motiven till Utsktns tillstyrkande.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Frih. Cederström
liar i min tanke yttrat sig så fullständigt och så väl öfver
den politiskt statsekonomiska delen af frågan, att jag skulle
anse det vara helt och hållet fruktlöst att dertill vilja lägga
något, för att bibringa en högre grad af upplysning för
frågans behandling inom Huset; äfvenså har Frih. Boye på
ett högst öfvertygande sätt ådagalagt följderna af ett sådant
stadgande, som här nu är i fråga. Jag kan icke annat än
verkligen beklaga, att Hr von Rosens erfarenhet om förhållandet
är sådan, som den värde talaren uppgifvit. Jag beklagar
innerligen, om uti den provins, hvars styrelse honom
är i nåder anförtrodd, det allmänna förhållandet emellan
4 I 2
D e 11 i3 Mars f. m.
husbönder och tjenare är sådant, som den skildring utvisar,
hvilken han inför Huset framställt. Jag skulle önska, alt vid
detta tillfälle landshöfdingarne uti de län, der jag har mina
egendomar, vore tillstädes, då jag icke skulle underlåta att
appellera till deras vitsord, huruvida förhållandet inom dessa
län afviken från det läns tillstånd, om hvilket Hr von
Rosen, i följd af sin ställning i egenskap af länets styresman,
naturligtvis äger en närmare och speciellare kännedom.
Min erfarenhet åtminstone är lyckligtvis icke sådan, med
undantag af ett eller annat enstaka förhållande, hvilket visserligen
icke måtte kunna utgöra föremål för er. lagstiftning
af denna art; men såsom jag yttrat, bör jag icke förlänga
discussionen med att upprepa eller närmare detaljera
hvad af andra talare blifvit framstäldt, vida bättre un mig
skulle lyckas; dock torde mig tillåtas att ännu en gång
nämna, hvarom jag någon gång tillförene haft äran erinra,
att ett af de första och väsendtligaste villkoren för en ändamålsenlig
lag är egenskapen alt vara på samma gång begriplig
och verkställbar. Uti sednare hänseendet, eller hvad
Jagens verkställbarhet beträffar, har Hr Ribbing redan visat
i många delar, huru overkställbar! detta lagbud blir, i händelse
det skulle antagas; men bär återstår en punkt i detta
afseende, som jag icke hört någon talare vidröra. Om nemi.
en person, som äger eller brukar jord, intager en familj
från en annan församling, och husfadren för denna familj,
som genom ingen lag är förbunden alt stanna qvar i min
tjenst längre lid än den i lag bestämda legotiden, emottager
tjenst hos någon annan inom socknen, af hvilken han
erhåller förmånligare villkor; så står förbindelsen alt under
de i §:n bestämda fem oren ansvara för denna familjs försörjning,
i händelse den skulle falla fattigvården till last,
qvar för den, som emottog denna familj från en annan församling,
oansedt denne person endast en kort tid tillgodonjutit
hans arbetskraft, och oansedt han icke kunnat hindra
honom att lemna tjensten vid legotidens utgång. Jag hemställer
till herrarnes rättsbegrepp, huruvida det må anses
vara med rättvisa och billighet förenligt, all jag, under det
förhållande jag nu förutsatt, skulle äga åliggande att i större
mån, än församlingens öfriga medlemmar, bidraga till en
sådan familjs underhåll och försörjning, i händelse den en
eller annan månad efter inträdet i den nya tjensten, i följd
af någon omständighet, t. ex. fadrens frånfälle, skulle försättas
i behof af under håll utaf församlingen. Ett sådant länkbart
och ganska möjligt förhållande innefattar ett ytterligare
skäl för mig att instämma med de värda talare, hvilka
yrkat afslag på §:n, stödjande mig dock dervid hufvudsakligen
på de grunder, som utaf Friherrarne Cederström och
Roye blifvit utvecklade.
Hr von Hohenhausen: Det politiskt statsekonomiska
Den i3 Mars f. m.
413
i denna fråga har här blifvit afhandladt och afgjordt på ett
ställe, der man icke plägar med mindre grannlagenhet genomgå
och öfverlägga sådana saker än hös oss. Det är för
8o år tillbaka, som backstugusystemet infördes i England
med hela dess ryslighet, och hvilket man nu vill införa hos
oss, och som skulle blifva händelsen, om man borttager 1788
års författning. Det är 80 år sedan det infördes, och utom
det skulle England varit ett Irland. Jag ber herrarne fästa
sig dervid. Nu får hvar och en skaffa sig arbetare för bästa
pris. Det är grunden till Engelska fattigtaxan. En så
dan
grund blir äfven gällande här, om församlingarne skola
bibehållas vid skyldighet att försörja de fattiga. Hvad
Hr bibbing anfört gäller icke mera än en annan skuldförbindelse,
som icke kan betalas. Det är endast enstaka fall.
För deras skull må man hvarken göra eller förkasta något.
Jag är till större delen förekommen af Hr von Rosen, och
min öfvertygelse Hr, att om vi göra den individuella rätten
till allt och samhällets till ingenting, så äro vi på en falsk
väg. Frih. Cederströms systeme leder derhän, alt man slutligen
måste stifta samma lag, som gäller i China, enligt hvilken
fadren äger rättighet att afdagataga sina barn. Jag anhåller
om bifall till §:n, med uteslutande af orden: ''utöf
ver
redan stadgad ansvarighet såsom husbonde.”
Denna ansvarighet finnes redan i tjenstehjonsstadgan; alltså
behöfves den icke här.
Hr Ribbing, Arvid: Det är i flera fall påkostande
att yttra sig i en fråga, som röner motstånd af personer,
hvilkas omdöme jag på det högsta värderar; men om något
ämne erfordrar begrundande,- så är det fatligvårdsfrågan.
Det är också i detta afseende påkostande, att finna, det man
fattar hat mot en föreslagen lag-§ utan , alt veta huru det
står till med det lagstadgande i ämnet vi nu äga. Man fäller
hårda omdömen om Utsk:n; man säger att de vilja förhindra
personer att förvärfva sin utkomst; alt de lägga svårigheter
i vägen för användandet af andras arbetsförmåga;
att man handlar emot Reg.F:ns tydliga föreskrift, o. s. v.,
då det just är motsatsen, som Utsktn iakttagit, då Ulsk:n
velat bereda alla möjliga förmåner och tillfällen till utkomst
för de fattiga. K. förordn. den i5 Dec. 1788, angtde inflyttningar
från en socken till en annan, är, man må säga
örn dess strid med 16 §:n Reg.Fjn hvad man behagar, den
sorn emedlertid nu gäller och tillämpas. Denna förordn.
förbjuder flyttningar från en socken till en annan, äfvensom
flyttningar från och till enskilda personer. Här i rr §:n är
fråga om denna sednare flyttning. Jag ber att få uppläsa
5 ä 6 rader ur 1788 års författning. De lyda som följer:
’'Så håfve Wi i nåder pröfvat både nyttigt och billigt,
att hvarje församling mot ofvannämnda skyldighet må
äga den rättigheten, alt icke något inhyseshjon bör få
4 >4
Den i3 Mars f. m.
sig der nedsalta; icke heller något gammalt eller mindre
arbetsfört tjenstehjon intagas, innan sådant först
blifvit å allmän sockenstämma anmäldt och församlingen
dertill sitt bifall lemnat.” Nu är författningen sådan, och
hvar och en som lefvat på landet, åtminstone i den trakt
der jag bor, känner, att de sockenlagar, som i öfrigt kunna
korsa hvarandra, åtminstone hafva den egenskapen gemensam,
att de äro ytterst stränga i fråga om inflyttningar, och
stundom ålägga dem, som från andra församlingar intaga
personer, att för alltid ansvara för dessas underhåll. Under
verkställandet af 1788 års förordning och stadgandet af
sockenlagarna säger man icke, att de äro så svåra att verkställa,
i händelse en innehafvare har flyttat från Skåne till
Norrland, utan man tänker så bär: kan icke lagen på alla
ställen blifva verkställd, så blir den det nog å de flesta.
Nu frågar jagt huru äro de arma fattiga folkclasserna behandlade
af de författningar, som finnas? Jo! ungefärligen på
samma sätt, som CJtsktn blifvit behandlade af dem, hvilka
yttrat sig öfver betänk. De behandlas obilligt och orättvist,
ty Utsktn hafva utgått från den grundsatsen, att tillåta
flyttningar af arbetsbehöfvande öfver hela Sveriges rike,
på sätt som närmare synes af i5 §:n, hvarest talas om sådane
personers skattskrifning. Detta visar, huruledes man,
utan alt göra sig mödan att inhemta kännedom om det
närvar, förhållandet, företager sig att föl kasta det ena efter
det andra, under förmodan att vi hafva liberala och helt
andra författningar än dem vi äga.
Hr von Rosen: Gr. Anckarsvärd har väckt en fråga,
på hvilken jag tror att Hr Grefven, vid närmare eftersinnande,
icke fäster afseende; ty om jag från annat samhälle intager
arbetsfolk, så sträcker sig min ansvarighet för detta
folks försörjning icke längre än detsamma hos mig är mantalsskrifvet,
och om någon annan emottager detta folk, så
skall det mantalsskrifvas hos honom, hvilken då inträder i
den förre husbondens åliggande. Den af Hr Grefven förmodade
farhågan existerar således icke. Hr Grefven har
dessutom directe till mig förklarat, det Hr Grefven vore ledsen
öfver den erfarenhet jag sagt mig äga i afseende på förhållandet
emellan tjenstehjon och husbönder. Det är onekligen
sannt, att genom den nya riktning landthushållningen
tagit inom den provins, der jag är bosatt, hafva andra förhållanden,
än som fordom existerat, inträdt emellan husbonde
och tjenstefolk. Om församlingarnes storlek i den provinsen
gör det mera synbart och verkar mera concentreradt
på de orter, der detta systeme blifvit gällande, så vill jag
dock tro, i anledn. af hvad jag hört af ledamöter i Utsk:n,
alt ungefärligen samma förhållande existerar öfverallt. Man
finner barmhertighet och välvilja öfverallt, men öfverallt
finner man också egennytta och obillighet. Jag tror för
Den i3 Mars f. m.
4i5
öfrigt, hvad principen beträffar, som Utsk:n följt, alt densamma
står i fullkomlig öfverensstämmelse med dessa förändrade
förhållanden. Fordom låg fattigförsörjningen som
en religi ös pligt på hvad man kallar kyrkan; men den tiden
ägde kyrkorna förmögenhet, och den användes till stor
del till fattigförsörjningen, från hvilken communerne och enskilde
i följd deraf nästan helt och hållet voro frikallade.
Delta upphörde. Kyrkornas egendom försvann och tillfäll
vanligtvis enskilda personer. Hvad särskildt Skåne beträffar,
om hvilken provins jag äger en speciellare kännedom,
så gafs sedermera en tid, då socknarne, i stället för
kyrkorna, ägde gemensam egendom. De hade stora jordar,
som tillhörde dem gemensamt, vanligtvis benämnda by marker
eller sockenmarker. På dessa egendomar sattes vanligtvis
öfverbefolkningen. De afgifter, som socknarne erhöllo
för dessa egendomar, användes för cornmunernes behof, och
således äfven för fattigvården; men äfven det har försvunnit,
ty sedan ägorna blifvit odlade, hafva dessa sockenmarker
blifvit enskiftade och fördelte pa enskilde personer. Socknarne
hafva således icke mera samma tillgång på medel för fattigförsörjning
som de fordom ägde. Äfven detta förhållande
hör tagas i beräkning vid uppgörandet af en ny fatligvårdsstadga.
När man nu dertill lägger de förändrade förhållanden,
som äro en följd af den förändrade riktning industrien
tagit; att man gör mera afseende på varan och sättet att
förädla den, för att bringa den till så högt pris som möjligt,
än att förädla arbetaren, hvars icke blött lifsuppehälle,
utan äfven moraliska ställning i samhället alltid måste utgöra
ett vig ligt föremål för lagstiftningen; så tyckes densamma
i detta hänseende böra komma emellan; ty då
måste barmhertigheten blifva lag, och lagen blifva barmhertighet.
Från denna åsigt hafva de sammansatta Ulsk:n
utgått. Jag vet visserligen, att missbruk kunna äga rum;
men jag hemställer till herrarne, om icke missbruket först
inträffar, derest icke vi räcka dem armarna medan tid är,
utan vänta till dess de med sina armar göra sin rätt gällande.
Hr Rosenblad: Uti principen instämmer jag med
Hr von Rosen; men jag kan icke finna, att hans vackra
grundsatser på något sätt gjort sig gällande i Utsk:n i afseende
på io och ri §§:na; ty dessa §5 innehålla blott åliggande
för husbonden att försörja sina underhafvande, så
länge contractet med dem fortfar, utan att en sådan skyldighet
qvarstår, i händelse han vräker bort dessa underhafvande,
ehuru de mest ömmande omständigheter kunde
tala för billigheten att de fingo tillgodonjuta något underhåll.
Den ii §:n, långt ifrån att underlätta den fattige arbetsföres
förmåga alt förvärfva sig hvad han behöfver, eller
bereda honom ökadt anspråk på understöd, ifall han der
-
4i6
Den i3 Mars f. m.
af skulle komma i behof, tvertom minskar hans förmåga
att kunna sjelf förvärfva något, derigenom att den lägger
band på den som vill använda honom, så länge han äger
sin fulla arbetskraft. Detta stadgande leder således till ett
mål, som är rakt motsatt hvad Hr von Rosen ansett vara
TJtskrns afsigt. I öfrigt får jag förklara, att jag i afseende
på åtsk il lige andre värde talares yttranden kunnat hafva
mycket att tillägga, om jag icke fruktade att för länge upptaga
R. o. Ad:s tid. Jag inskränker mig derföre till att
blott förnya min anhållan om afslag på denna §.
Hr Ribbing, Bengt: Jag kan icke neka, att ehuru
åsigter, som äro mina motsatta, framställas af personer,
som äro mig mer och mindre nära, så intresserar det
mig dock på det högsta att erfara en sådan värma för
denna sak. Jag kan icke inbilla mig, alt man vid be
handlingen
af detta ärende har något annat syftemål, än
att söka utfinna bästa sättet att ernå ett önskadt mål,
och att vi blott skilja oss i frågan om sättet att på genasle
och bästa vägen uppnå detsamma; säker härom, drager
jag så mycket mindre i betänkande alt yttra mig i
samma anda som förut. Man har framställt temmeligen
säkra spådomar om ett tillstånd, för hvilket en hvar borde
rysa, om man ansåg det möjligen kunna inträffa. Fruktade
jag derför, så skulle jag genast tystna; men jag är öfvertygad,
att hans skildringar äro öfverdrifva, och att följderna
icke kunna blifva sådana, som Hr von Hohenhausen
förespeglat oss. Den värde talaren har misstagit sig, då han
trott, att jag uti milt förra yttrande sagt, att §:n vore overkställbar,
blott derföre att den, som från annat samhälle
intoge fattiga personer, kunde råka i obestånd. Det finnes
många andra fall, då ett sådant lagstadgande blefve overkställbar
och orättvist, såsom vid dödsfall, eller vid flyttning
från en tjenst till en annan, hvaraf följden kan blifva den
jag nämnde. Den författning, som utgafs 1788, finner jag
vara byggd på en ganska god grund, och kan icke, lika
med Frih. Cederström, finna densamma vara af i6§:nReg.-  F:n upphäfven. Jag tror att det är ganska nyttigt, om
den bibehålies till sin kraft och verkan, sådan den är. Granskar
man den och jemför den med innehållet i förevar. 1 r
§, så skall man finna helt olika principer i dessa stadganden.
ii §:n talar icke om annat än arbetsfolk. Naturligtvis
menar man med arbetsfolk sådane, som kunna arbeta,
d. v. s. fullt arbetsföre personer; deremot talar 1788 års
förordn. om inhyseshjon och mindre arbetsföre och orkeslöse
tjenstehjon. Skilnaden är således i detta hänseende ganska
betydlig. 1788 års förordn. utfärdades således på den
grund, att mindre arbetsföre och gamla tjenstehjon blifva
allt mer och mer oförmögne att sjelfva försörja sig. Med
in
-
Den |3 Mars f. m.
4*7
inhyseshjon deremot nienas sådane, som antingen icke kunna
eller vilja arbeta; och det är sådane, sorn författningen
afser, och som icke skulle få dragas in i en främmande församling,
emedan de förr eller sednare komma att ligga samma
församling till last. Det är en helt annan följd man
kan förutse med sådane personer, som omtalas i i i §:n,
nemi. arbetsföre personer, som äro gifte och hafva minderåriga
barn. Dessa minderåriga barn gifva med hvarje år
mera hopp att kunna försörja sig sjelfva, då deremot sådane
personer, som omnämnas i 1788 års författning, med
hvarje år äga mindre förmåga att kunna bidraga till sin
försörjning. Sålunda synes rakt motsatta principer ligga till
grund för denna 11 § och för 1788 års författning. Jag anser
den sistnämnda böra bibehållas såsom ett nödvändigt
correctiv, men deremot 1 1 §:n icke böra antagas, såsom af
en helt annan syftning. Då min uppmärksamhet blifvit fastad
derpå, att en annan § i detta lagförslag, nemi. den 24,
innehåller nära nog samma bestämmelser, som 1788 års författning,
så kan jag med så mycket större trygghet tillstyrka
borttagande af den 11. Hr von Rosen har val sökt öfvertyga
oss derom, att stadgandet i denna § icke skulle gälla
för den, som från ett annat samhälle intagit ifrågavar. personer,
derest desse sedermera flyttade till någon annan inom
församlingen. Denna åsigt kan jag icke dela, emedan första
ordet i 1 1 § tillkännagifver ett annat förhållande. Här
står nemi.: Den, som från annat fattigvårdssamhälle intager
arbetsfolk etc., skall vidkännas en fjerdedel af den fattigvårdskostnad
etc. Det är således den som intager folk. från
annan församling, och ingen annan, som skall vidkännas ifrågavar.
kostnad. Jag har visat, att hvad som finnes stadgadt
uti 1788 års författning är så olika med innehållet af 11
§:n, att de icke kunna jemföras med hvaraudra, och då 24 §tn
innehåller ungefärligen detsamma som 1788 års författning,
och det icke går an att låta den skyldighet, som i 1788 års
författning finnes föreskrifven, upphöra, enär ett band behöfves
på församlingen, att den icke intager sådant folk, som ovillkorligen
skulle falla dess fattigvård till last, så tror jag icke
att ri §: 11 är ett tillräckligt surrogat för 1788 års författning,
som jag önskar måtte till principen blifva bibehållen,
men att deremot den princip , som ligger till grund
för 11 §:n, icke måtte qvarstå; ty enligt detta stadgande
skulle personer, som vore mindre samvetsgranna, kunna förfara
på det sätt, att sedan de från annan församling intagit
folk, och under 5 års tid begagnat deras arbetsförmåga,
kunde de säga: nu vilja vi icke längre hafva eder, och derefter
förfara på samma sätt med ett annat från annan församling
intaget hushåll. Jag skall icke längre uppehålla R.
o. Ad. med mina tankar i detta ämne, utan öfverlemnar lill
hvar och en att fatta sitt beslut och förnyar min anhållan
att ti §:n måtte afslås.
2i H. 53
413
Den i3 Mars f.m.
Hr Ribbings yttrande liade blifvit afbrutet genom ankomsten
af Hr Statsrådet m. m. Johan af Wingård, sorn aflemnade
en nådig skrifvelse från K. M. till R. St.
Hr von H ar tina nsd orf f, A ug.: De talare, som förut
hafva yttrat sig, eller åtminstone några af dem, synas mig hafva
antagit alt det gåfves motsatta intressen för fattighjon,
som behöfva försörjning, och församlingarne, som åro skyldige
att lemna den. Det kan så lyckas; men jag tror att
begges intressen i grunden åro desamma. Den fattige behöfver
arbetsförtjenst för att kunna lefva; för att om möjligt
blifva sin egen och förädla sig, på sätt en värd talare
ganska riktigt anmärkt. Men dessa ändamål kan han icke
uppnå, med mindre honom tillåtes att använda sin arbetsförmåga
der, hvarest något är att förtjena. Om det tillåtes,
så behöfver församlingen icke betala för honom, och
befrias merendels äfven från omsorgen om hans förädling.
Ju mera frihet man i detta fall kan lemna arbetaren , ju
lyckligare är det för honom sjelf, för hvarje särskild församling
och för samhället i det hela. Det nu föreslagna
stadgandet är i sjelfva ordalagen friare än 1788 års författning;
men deremot i sjelfva verket hårdare, emedan det gör
arhetskretsen för den fattige inskränktare derigenom, att man
af dem, som emottaga arbetaren, fordrar större skyldigheter
än 1788 års förordning utsätter. De, som kunna lemna arbetsfört
jenst, afskräckas genom dessa åligganden från arbetarens
emottagande. Denne blifver således för sitt uppehälles
sökande inskränkt inom den församling, der han föddes,
eller der omständigheterne tillfälligtvis förlagt honom, eller
ock, såvida lian tillhör en församling, der fattigvårdsrotar
äro inrättade, inskränkes han inom en sådan. Kretsen för
användandet af hans arbetsförmåga blifver följaktligen ännu
mindre. Jag nämnde i går, att landshöfdingebostället i Calmar
län med sina underlydande lägenheter utgör en fattigvårdsrole.
De personel-, som höra derunder, skulle således,
om förordningen blefve strängare än hon redan är, vara
bundne vid egendomen för hela deras lifstid. Från den lifegenskap,
som fordom ägde rum under en viss herremans
egendom, skulle man komma i en annan lifegenskap till följd
af en sådan författning. De fattige arbelarne blefve på det
sättet adscripli gleboe, och man ginge i lagstiftningsväg, just
när man som bäst fäktar för upplysning och frihet, tillbaka
till mörkrets och tvångets tidehvarf. Jag erkänner, att den
omtalade sockenlagstiftningen visserligen är den hårdaste af
alla, emedan lion icke gör afseende på någon annans fördel
än den enskilda socknens. Men så gäller lion icke heller för
andra än dem, som antagit henne; ty om någon klagar deröfver,
måste, hvad hans rätt rörer, den af församlingen stiftade
lagen vika för den lag, som hela Riket är skyldigt att
lyda. Till bevis för mitt yttrande att socknarnes fördel öf
-
Den i3 Mars f. m.
4 '9
verensstämmer med arbelarnes, anhåller jag att få anföra
några exempel, hemtade från erfarenheten linder den hörta
tid, jag utöfvade landshöfd.embete! i Calmar län. Det hände
att man upptog en ny koppargrufva i församlingen E. Till
arbetare dervid kunde man få folk från församlingen T på
lindrigare villkor an i församlingen E. Men der ville man
icke mottaga dessa arbetare, hvadan de der icke blefvo skattskrifne.
Församlingen T förklarade, att desse arbetare icke
längre finge skattskrifves der, emedan lie ej mera bodde der
eller der förtjenade deras uppehälle. Följden blef, att de
icke skaltskrefvos på någoldera stället, och att ännu värre
händelser inträffade. Presterskapet uti begge församlingarna
vägrade att befatta sig med religionsvården om dessa menniskor.
Deras barn mottogos på intetdera stället lill nattvardsläsning.
Klagomål häröfver ingåfvos både till landshöfdingen
och consistorium. Det är klart att uti den församling,
hvarest desse arbetare funno deras bergning, behöfde
ingen draga försorg om dem, men alt 0111 de blifvit
qvarhålloe i församlingen T, hvarest de saknade arbetsför
tjenst,
så bade de måst falla församlingen till last. Nu betungade
de ingen och funno sig sjelfve väl belåtne att lefva
genom egna krafter. En annan händelse är denna. En enka
af den bildade samhällsclassen bodde uti en landsförsamling,
hvarest hon ej kunde förtjena sitt uppehälle. För att
ej falla fattigvården lill last, ville hon inflytta till en större
köping, der hon kunde bereda sig utkomst genom flickors
undervisning. Det vägrades. Hade det tillåtits, så hade bon
åtminstone för flera år kunnat gagna köpingen utan att falla
någon till last. N11 deremot mäste hon, ehuru på sitt sätt
arbetsför och arbetsvillig, betunga den församling, der hon
var boende, emedan en annan icke vågade lemna henne tillfälle
att försörja sig sjelf. Jag erkänner visserligen svårigheterna
af den lagstiftning, som är i fråga, och jag har under
flerårig handläggning af dylika mål mycket tvekat om
hvad som vör e det rätta. Men min slutliga öfvertygelse är,
att man mäste i möjligaste måtto lemna hvar och en flitt
att använda sina krafter på det ställe han finner förmånligast.
Derigenom blifva ock församlingarne längst befriade
från underhållsskyldighetens fullgörande. Att uppsigt öfver
inflyttningar måste riga rum erkänner jag; men den, som
1788 års författning bestämmer, anser jag drifven så långt
det skäligen tål. Ilon medförer rättighet för en församlings
medlemmar att kunna sälta sig emot öfverdrift i ena eller
andra hänseendet. Skulle den likväl äga rum, så kan rättelse
sökas hos landshöfdingen. Att sträcka inskränkningarna
längre måste jag afstyrka, både för de fattiges och församliogarnes
skull. Jag tror således, att ifrågavar. 1 1 § bör
i sitt närvar, skick uteslutas. Jag nekar dock icke riktigheten
af deras anmärka., hvilka tro att något större bidrag
borde lemnäs af dem, som uti en socken intaga en mängd
Den i3 Mart f. m.
folk, utan att sedermera vilja vårda sig om dem, på sätten
husbonde egnar och anstår. Men huru en sådan skyldighet
skulle bestämmas, nödgas jag erkänna mig vara oberedd att
ögonblickligen uppgifva.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh..* Jag instämmer
med de värda talare, som ansett 10, 11 , 12 och i3 §§:na
uti förevar, lagförslag böra utgå; men deremot kan jag icke
antaga, alt någon lagstiftning i afseende på fattigvården icke
behöfves, och att, om R. o. Ad. skulle helt och hållet förkasta
den princip, som Utsk:n hufvudsakligen framställt uti
de af mig nu anmärkta §§, något annat icke behöfdes sättas
i stöllet. Jag tror det dels derföre, att verkligen ett
correctiv kan behöfvas med afseende på den inom vissa provinser
öfverhandtagande metoden att bruka jorden, hvilken
i sin mån bidrager att öka fattigvården , och dels emedan
jag tror att nationen eller folket i allmänhet med skäl väntar
af R. St. någon upplyst lagstiftning i detta fall, och alt
det är nödvändigt att ett dylikt correctiv äger rum, om
icke af annat skäl, åtminstone för att lugna de häftiga strider,
som emellan församlingarna uppstått. Lika med Hr von
Hartmansdorff anser jag det vara billigt och rättvist, alt,
om någon person uti ett samhälle utöfvar sin näring på ett
sätt, i följd hvaraf fattigvården betungas mera än genom
andra personers brukningssätt, eller sorn icke motsvaras af
det bidrag han lemnat tili fattigvården, honom må kunna
åläggas en högre beskattning proportionerlig mot det större
fattigvårdsbidrag han vållar församlingen. Denna arbiträra
beskattningsrätt för fattigvårdsstyrelsen lärer icke kunna undvikas.
Uti andra länder, t. ex. i Norrige, finnes ingen annan
gräns för beskattningen i detta hänseende, än fattigvårdsstyrelsens
egen öfvertygelse. Den handlar nästan under
jurymanna-ansvar i fråga om bestämmande af beskattningsbeloppet.
I öfverensstämmelse med denna grundsats,
hvilken i verkställigheten visat sig ganska fördelaktig, nämner
jag det förhållande, som för närvar, äger rum på de
ställen på landel, der pligt och hederskänsla råder hos husbonden.
På sådana gårdar undandraga sig icke godsägarne,
att, då deras arbetsfolk anlita församlingen om hjelp, i högre
mån än dem enl. författningarna åligger, bidraga till deras
underhåll. Jag anhåller att i stället för den io§:n, som
R. o. Ad. förkastat, samt 11, 12 och i3 §§:na, enny mätte
antagas af följande lydelse: ”Då någon medlem af ett fat tig—
vårdssamhälle sysselsätter ett större antal gift arbetsfolk, eller
i allmänhet utöfvar sin näring på ett sådant sätt att derigenom
fattigvården betungas i en högre mån, än som må anses
motsvaras af de bidrag, som af honom erläggas , må en
enskild fattigvårdsafgift kunna honom af fattigvårdsstyrelsen
åläggas, icke öfverstigande fjerdedelen af hans andel i de allmänna
fultigvårdsbidragen.” Jag har fäslat mig vid den me
-
Den i3 Man f. m.
4n
ning, som Utskln fiamstullt, då jag trott att någon grän*
borde bestämmas, efter fråga är om en ny lagstiftning i afseende
på fattigvårdsstyrelsens rättighet att taxera efter samvete,
och jag liar ansett mig böra antaga proportionen af en
fjerdedel, hufvudsakligen derföre, att ingen ny ide'e derigenom
införes. Hos Hr Frih. o. Landtm, anhåller jag vördsamt,
att detta mitt förslag måtte underställas R.o. Ad:s pröfning.
Frih. Boye: Uti all lagstiftning gifves en pligt, som
man icke oklandradt förgäter. Det är conseqvens, d. v. s.
systemernas, principernas conseqvens. Hr von Hohenhausen
tyckes hafva gifvit Frih. Cederström och följaktligen äfven
mig, som i detta ämne råkat vara af samma tanke som Hr
Frih:n, den förebråelsen alt gå för långt i liberalismen.
Hörde jag till antalet af dem, som hylla tidens liberala anda,
så skulle jag finna mig smickrad af förebråelsen . men
jag har icke sökt popularitet och söker den icke. Mina
motiv ligga i mitt förstånd och i min känsla. Det qvittar
mig lika, om man finner mig liberal eller icke; men jag anhålleratt
få göra R. o. Ad. lill domare öfver den frågan: hvilkendera
håller mest vid principer, vid systeme, antingen Utsk:n,
eller Frih. Cederström och jag, som tala mot Utsk:n ? Hr
von Hohenhausen har ganska rätt deruti, att genom för
mycket liberala principer lössläppes begreppet, lill att börja
med, och friheten sedermera. Jag fruktar att det beklagligtvis
redan inträffat. Då Utsk:n gåfvo oss en lag, som angick
hemmansklyfning och jordafsöndring, så gick man så
långt i liberalitet, att man tillskapade en mängd tiggare af
arbetslösa personer, som förr eller sednare måste falla fattigvården
till last, och sedan man gjort det, så kommer man
med en § i denna lag, som sätter alla dessa tiggare i belägenhet
att icke finna någon bostad i Svea land. Är det
conseqvens? eller är det mera conseqvens hos Frih. Cederström
och mig, som, sedan man berea t ett tillstånd, hvarigenom
Sverige öfversvämmas med proletärer, önska alt denna
samhällsclass måtte beredas utväg att förskaffa sig sin
försörjning utan alt hindras derifrån genom lagar, som stänga
individen inom en för trång krets för möjligheten att bereda
sig tillfälle till arbetsförtjenst. Hr Ribbing har försökt
att binda oss vid 1788 års författning; men föremålet för
öfverläggningen är nu endast 11 §:n af detta lagförslag, och
oss tillkommer således icke att resonera om 1788 års författning.
Dock får jag lill den värda talaren ställa den förfrågan:
försvåras väl det stränga stadgandet, som ligger uti
denna §, af det lindrigare uti 1788 års författning? Jag förnyar
min anhållan om propos. till afslag, och nödgas förklara
, att jag måhända har felat i uppfattningen af Frih.
Sprengtporten förslag, men att, såsom jag uppfattade det,
kan jag icke understödja detsamma, emedan det Jcmnar rum
för ett godtycke, som icke bör tillåtas.
Den i3 Mars f. m.
Frill. Cederström: Hr von Hohenhausen har förklarat,
att England skulle iiafva varit ett Irland , om det icke
för 60 år sedan infört en lagstiftning sadan som den Utsk:n
föreslagit. Jag anhåller att få lemna några korta upplysningar
i detta fall, som här kunna vara på sitt ställe. Den
lagstiftning, som England införde 1780, medförde den olycka
för England, i följd hvaraf England , om det i proportion
icke ägt större krafter än Irland, skulle varit långt under
Irland. Jag hänvisar den värda ledamoten lill Underhusets
förhandlingar vid 18'i3 års parlament, sid. hvaraf man
kan finna huru dermed sig förhåller. För att återkomma
till förhållandet inom Sverige, får jag förklara, att jag har
utgått från den grundsats, som öfverensstämmer med hvad
jag 1111 och fordom yttrat i detta ämne, att hvarje Svensk
man bör lemnäs rättighet att med sin arbetsförmåga och med
de medel han äger besörja om sitt och de sinas underhåll,
emedan man i annat fall rubbar den uti grundlagen nedlagda
grundvalen för samhällets bestånd. Med erkännande
deraf, måste man medgifva, att det icke kan vara hvarken
enskild eller allmän ratt eller nyttigt att hindra sådant; ty
rättigheten har grundlagen lemnat oss, och nyttan bör förståndet
visa oss. När man icke vill utgå från den enkla
grundsatsen, att den, som förslösar sin arbetskraft, ingenting
kan samla, och att den , som ingenting vill samla , står på
samma punkt, derest han ej blir fattigare, så skall man
alltid stifta felaktiga lagar för fattigvården. Frih. Sprengtporten
har framkommit med ett biförslag, som vid första
åhörandet kunde synas grundadt på en slags billighetsidee,
men som, vid en närmare analysering deraf, torde finnas lika
obilligt som skadligt till sina följder. Det är klart, att
om eri person lemnar arbetstillfälle åt dem, som sakna det
i andra socknar, så har han dermed gagnat det fattigvårdsdistrict,
hvarifrån de komma, emedan det slipper att genast
försörja dem. Denna nyttiga åtgärd skulle nu belönas dermed,
att honom ålades en fjerdedel högre beskattning än socknens öfrige
lill fattigvården bidragsskyIdige innevånare. Jag hemställer
då hvad följden skall blifva deraf, att man visar sig obillig
mot de personer, som gagna samhället derigenom att menniskors
arbetskraft, som på ett ställe blef obegagnad i brist af föremål,
på ett annat ställe användes till frambringande af nyttiga
produeter till consumlion inom landet, eller afsättning hos
utländningen , och hvarigenom desse behöfvande arbetare
sjelfve bereda sin utkomst i stället för att nödgas af samhället
begära sin försörjning. Månne icke de personer, som
på så sätt gagna samhället, snarare dertill borde uppmuntras
än derifrån afskräckas genom ett obilligt lagstadgande?
eller månne det är mera gagneligt för samhället och för den
enskilde, att arbetskrafterna icke användas? eller hvart skall
det leda, om principen utsträckes? Skall icke, i samma mån
som de sysslolöses antal ökas, utgifterna till deras underhåll
Den i3 Mars f. m.
4a3
för de återstående arbetande i samma mån tillväxa? Häraf
torde hvar och en utan svårighet komma till den slutföljd,
att hvar och en, som har tillfälle att använda en persons
arbetskraft, bör äga rättighet dertill, såvida man icke uti
de prohibitiva föreskrifter, som häremot kunna uppställas,
snart nog skall få se en ökad anledn. till ökad sysslolöshet,
fattigdom, och brottslighet, ledande i en mer och mindre
aflägsen framtid till samhällets omstörtning eller upplösning,
sedan vi först förvandlat denna socknebegränsning till ett
legalt slafveri, vida ohyggligare än den fordna lifegenskapen.
Yi hafva förkastat den med afsky; och vi skulle* vilja antaga
ett förslag, som leder till någonting vida sämre? Jag
vill icke trötta R, o. Ad. med en skildring, huru Engelska
lagstiftningen behandlar menniskor ännu i denna dag; huru
Engelska medborgare, derföre att de icke af de rika anses
kunna föda sig inom landet, mot deras vilja våldsamt deporteras
till öarna i Söderhafvet. Man jemföre detta med de
af ömhet för menniskor afslutade contract om slafhandelns
afskaffande, och man dömme sedan emellan deporlörerne och
slafhandlarne.
Hr Edenhjelm: Något hvar, men isynnerhet fastighetsägare,
torde likaväl som jag känna, att inom många pastorater
i Riket finnas hemmansägare, synnerligast bland de
små possessionaterne, som äro ganska kinkiga för församlingarna,
dels genom processjuka, och dels genom annat. Desse
personer äro vanligtvis stränga husbönder, och få derföre
sällan annat tjenstefolk än sådant afskrap, hvarmed de icke
kunna vara belåtne. De måste således från främmande
socknar söka förskaffa sig tjenstehjon, som de dock icke
länge behålla. Min erfarenhet som landshöfding liar sagt
mig, alt sådane hemmansägare haft till den grad svårt att
erhålla tjenstefolk, att de mast i tjenst antaga correctionister;
äfven har jag förnummit, att de utaf vinningslystnad
uttagit correctionister, hvilka, för det de sålunda blifvit uttagne,
måst utgifva förbindelser på en viss penningesumma,
vanligtvis bestämd till 5o r:dr. Jag hemställer till en hvar,
som på andra orter kan äga kännedom om samma förhållande,
huruvida hvad jag nu sagt öfverensstämma’ med
hvad som verkligen passerat, och jag hemställer då till R.
o. Ad., om det är för mycket hegardt, att en husbonde,
som på så sätt missbrukar sitt husbondevälde, får vidkännas
en högre afgift till den fattigförsörjning, hvars tunga
han sålunda ökat. Jag anhåller derföre antingen att i i §:n
måtte bifallas sådan den är, eller ock att det utaf Frih.
Sprengtporten framställda förslag måtte antagas.
Gr. Anckarsvärd: Hr von Hartmansdorffs högst upplysande
och sakrika föredrag har för mig varit så bevisande,
och har så ovedersägligen ådagalagt följderna af den nu
existerande fattigvårds-stiflningens natur och egenskaper, att
4*4
Dcti i3 Mars f. m,
dertill torde vara föga eller intet att tillägga; äfvenledes
instämmer jag helt och hållet med hvad Frih. Cederström
i denna fråga yttrat. Hr von Rosen har mot mig anmärkt,
att jag misstagit mig uti min uppfattning af ii §:n. Om
så förhåller sig, så är jag den förste att ingå på misstaget,
helst jag ingenting högre önskar, än att det vore ett misstag;
men efter mitt begrepp om Svenska språkbruket och
om ordställningens egenskaper, kan jag omöjligen annat än,
i likhet med hvad Hr Ribbing yttrat, komma till den slutsatsen
af §:n, att det är den, som från annan fattigvårdssamhälle
intager arbetsfolk, hvilken är förbunden att till
den sålunda intagna familjens underhåll erlägga en fjerdedel
mera än hvad som eljest åligger honom att utgöra i
fattigvårdsafgift, äfven sedan tjenstehjonet har flyttat från
hans tjenst, och äfven, såsom jag hade äran uti mitt första
yttrande nämna, om denna afflyttning sker efter första årets
tjenstetid. Jag kan åtminstone icke fatta någon annan mening
af denna §. Har jag orätt, så är det så mycket bättre;
men att §:n är otydlig och följaktligen behöfver till
redactionen förtydligas, torde vara obestridligt, då det kan
finnas personer inom Huset — ty jag har i detta hänseende
icke varit ensam — hvilka fatta innehållet deraf annorlunda
an andre ledamöter. Jag skulle gerna vilja instämma
uti Frih. Sprengtporten förslag, att, under de förhållanden
förslaget förutsätter, öka fattigvårdsafgiften med en
fjerdedel, och jag skulle till och med icke draga i betänkande
att höja denna tillökning ända till halfva beloppet,
om jag icke vore tvekande i afseende på resultaten af sjelfva
lagbudet i följd af dess ordställning. Jag måste medgifva,
att jag saknar erforderlig förmåga för att här på stående fot
kunna gifva §:n den redaction, hvarigenom den lomme att
innefatta tillräcklig trygghet mot den obillighet , som den
möjligtvis i tillämpningen kunde komma att föranleda. Om,
lill följd af den industri, som jag infört på mina egendomar,
jag funne nödigt, att, i anseende till behofvet af ökadt antal
arbetsfolk, intaga arbetare från andra församlingar, och någon
af detta folk, som skiljdes ur min tjenst, och, efter sedermera
i tjenst hos andra lillbragte 10, 12 å i5 år , folie
fattigförsörjningen till last; så är jag icke säker, huruvida
genom Frih. Sprengtporten förslag den obilligheten är undanröjd,
att jag, derföre att en sådan arbetare blifvit af mig
intagen från en annan församling, skulle vidkännas högre
afgifter till hans försörjning, än öfrige församlingsboer, ehuru
jag, under en högst obetydlig tidrymd af hans vistande
inom församlingen, njutit fördelen af hans arbete. Delta förhållande
öfverlemna!' jag till herrarnes eget begrundande.
Hvar gränslinien skall uppdragas emellan den enes och andres
billiga åliggande, så att någon orättvisa icke må vidlåda
detta stadgande, derom kan jag nu icke i hast ingå uti
nå
-
Den »3 Mars f. m.
425
någon detaljerad bestämmelse ; men endast i detta hänseende,
och ingalunda hvad angår summan, hvarmed det ordinära
faltigvåidshidraget skulle ökas för den, sorn enl. Frill.
Sprengtporten åsigt af skal och under förhållanden, som
Hr Frili:n uppgifvit och föreslagit, borde vara till högre afgift
förbunden, är jag tveksam att antaga förslaget; men
deremot skall jag icke ett ögonblick tveka att ingå på ett
förslag, som på billiga grunder bestämmer högre afgift till
försörjning af sådana församlingarnes fattigvårdsanstalter till
last fallande personer, hvilka fiån andra fatligvårdssamhällen
en längre eller kortare tid förut blifvit af någon bland
församlingens ledamöter i arbete euiottagne; ehuru våra lagar
redan innehålla det stadgande, att husbönder äro skyldige
att draga försorg 0111 sina tjenstehjon; så att något slndgande
i detta hänseende egentligen ej synes vara af behofvet
påkalladt. Jag erkänner mycket väl , att någon ordnad
fattigvård icke kan existera utan lagbestämmelser för dess
verksamhet ; men jag hyser en lika fast och orubblig öfvertygelse,
och denna öfvertygelse hemtar jag från främmande
länders vidsträckta erfarenhet, alt man med yttersta försigtighet
och den mest sorgfälliga omtanka måste tillvägagå uti
denna högst ömtåliga och på samhällets innersta väsende
djupt ingripande lagstiftning. Vi hafva, såsom talaren redan
nämnt, följderna af Englands fatligvårdslagsliftning för oss
såsom ett varnande exempel och bevis huruledes man genom
en felaktig lagstiftning kan iråka till sina följder oberäkneligt
olyckliga resultat genom de första afstegen från lagstiftningsprinciper,
fotade på rätts- och statsgrunder. Detta synes
af Englands exempel, hvilket land härleder sina fattigtaxor
från Henrik Vllhs tid, sedermera Elisabeths regering
och Carl I:s s. k. nio statuter. Dessa faltigtaxor sträcka
sig så långt, all de till och med upptaga beloppet af arbetslönen
för arbetaren; derifrån hafva dessa alldeles oför
k la rl ig t obegripliga närvarande monstruösa förhållanden
uppkommit , som Frih. Cederström omnämnt. Ett
alltför besynnerligt förhållande skulle det vara, om pauperismen
verkligen vore i ett så starkt tilltagande här i Sverige,
som man tyckes vilja påstå. För min del är jag i detta
fall tviflare; men om förhållandet skulle vara sådant, så anser
jag orsaken dertill böra sökas i våra författningar, nemi.
sådana föl fattningar, som hindra arbetskraftens fria utveckling;
och min öfvertygelse är, att fattigdomens tilltagande
icke hindras genom sådana restrictiva åtgärder, hvartill
Utsktns betänk, syftar, dervid jag likväl bör fullkomligen
erkänna, att Utsktns afsigter varit de aldra bästa, ehuru jag
förmodar alt Utsk:ti haft att kämpa med samma svårigheter,
som alltid yppa sig, dä nian skall uppgöra en lagstiftning af
en så omfattande, en så djupt ingripande, och så ömtålig
natur, som den ifrågavar., och aidramest när en sådan lag21
H. 54
4a6
Den i3 Mars f. m,
stiftning skall afgöras på fyra rum, der man icke Sr i tillfälle
afhöra hvarandra, och der man således kommer lill så
skiljaktiga beslut, att alla i sig sjelfva goda bemödanden resolvera
sig till ett lösryckI, elt sönderryckt förslag, sorn icke
kan medföra de resultat man önskat och väntat sig. Jag
fortfar således i min tro, att 11 §:n bör uteslutas. Ifall
Frih. Sprengtporten förslag vinner Husets bifall, skall jag
för min del icke sätta mig deremot, ehuru jag icke kan undertrycka
den tvekan jag hyser, huruvida detta förslag är
så fullständigt, att det betryggar mot alla de missförhållanden,
som deraf kunna komma att uppstå.
Gr. Posse: Fredr.: Det är icke första gången jag liar
äran för R. o. Ad. att framställa mina åsigter derom, alt
ökandet af de fattiges antal i min tanke hufvudsakligen härleder
sig från inskränkning uti arbetskraftens fria användande.
Jag håller Utsk:n rök ning för det Utsk:n genom denna
ii § visat ett sätt, huru striderna emellan församlingarna
skola minskas, derigenom att villkoret blir bestämdt, under
hvilket flyttning får ske från en församling lill en annan.
Jag kan visserligen icke bestrida riktigheten af hvad Hr
Ribbing nämnt rör:de de svårigheter, som visa sig vid flyttning
af en indelningshafvare från en ort till en annan, sedan
han från annan församling emottagit arbetsfolk; men jag
tror icke det går an alt lemna en lucka uti lagstiftningen,
hvaraf följden blefve att flyttningar kunde få ske huru som
helst emellan församlingarna utan ansvar i afseende på försörjningen
för den, som emottog inflyttade personer. Jag
anser Frih. Sprengtportens förslag närmare motsvara ändamålet
än förevar, ii §, men jag skulle vilja gå ända derhän,
att det för särskildta fall blefve ålagdt den , somi för
andra församlingar emoltoge arbetare, att med en tillökning
ända till hälften af den persons fattigvårdsafgift till församlingen
vidkännas kostnaderna för sådana intagna personers
underhåll, i händelse de föllo fattigförsörjningen till last;
men om det skulle komma i fråga alt antaga §;n sådan den
ar, så kan jag icke underlåta att med Gr. Anckarsvärd instämma
i erinran derom, att §:n icke tillräckligt uttrycker
huruvida den person , som från annat fattigvårdssamhälle
emottagit någon arbetare, skall vidkännas den i §:n stadgade
tillökningen, äfven om den person, för hvars skull tillökningen
äger rum, lemnat tjensten hos den, som intog honom i församlingen,
och sedermera tillbringat flera år hos andra församlingsboer
innan han föll fattigförsörjningen till last; hvarföre
jag skulle önska, derest i i §:n i öfrigt kornrne att antagas,
att redactionen i detta hänseende måtte erhålla en nödig
tydlighet. För min enskilda del tillstyrker jag dock antagande
af Frih. Sprengtportens redactionsförslag.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Då man ansett sjelfva
tiggandet såsom omoraliskt och ledande till skada för sam
-
Dc n i3 M a r s f. m.
hållet, så hav man i oell ined detsamma åtagit sig att sörja
1'ör (len, sorn icke kan sörja för sig sjelf. Denna oförmåga
kan härleda sig från kroppsliga ofullkomligheten, eller också
från sådana omständigheter, som hindra honom att använda
sin arbetskraft. Det är klart, att under den förra
cathegorien bjuder menskligheten, att samhället vårdar sig
om sådana personer; men desses antal kati ej blifva särdeles
stort, då deremot antalet af de sednare eller af dem, sorn,
ehuru arbetsföre, likväl i brist af arbete icke kunna försörja
sig, kan tillväxa till en storlek, som kan blifva olycksbringande
för framtiden, och det är således på dessa, sorn lagstiftningen
bör rikta sin uppmärksamhet. Efter hvad Hr
von Hartmansdorff yttrat, torde dock föga i detta hänseende
vara att tillägga. Han har i min tanke klart bevisat, att
första steget åt detta håll är att icke inskränka arbetskraftens
verksamhet inom för trånga gränser. Man har förutgenom beslut
0111 hemmanskly fningen sagt, att sådana personer,som icke
hafva annat än sin arbetskraft, icke skulle få ansvara för sig
sjelfva. Nu förbjuder man dem att söka försvar hos andra.
Piesultatet deraf blir, alt då de icke inom communen kunna
erhålla arbete, och ingen utom densamma vill taga dem i
sitt arbete, af fruktan att kunna få ansvara för deras underhåll,
så blifva de utan försvar, och då vidtager den jernliårda
lagstiftningen, som säger, att en sådan person är presumerad
brottslig och derföre kastas på correctionsioiätlningen.
Hr Edenhjelm har sagt, alt frihet i fråga om personers
emottagande från annan församling skulle bidraga till
correctionisters uttagande, och han har ansett det så vådligt,
alt han ville hafva en restriction , som hindrade correclionisters
uttagande. Denna åsigt är diametraliskt motsatt
lagen för correctionsväsendet. Jag anser correctionister,
sorn icke gjort något.ondt, utan endast i brist på försvar
hållas i fängsligt förvar, icke böra betraktas annorlunda än
andra personer, som ingenting ondt begått. Skall man då
stifta en lag, som hindrar utöfning af den menskliga pligten
att från fängelse befria dem, som endast af brist på näringsfång
äro beröfvade friheten? Jag yrkar borttagande af ifrågavnr.
§, och då jag erkänner min oförmåga att uppgifva
det lagstadgande, som bör sättas i stället, så understödjer jag
Frih. Sprengtportens förslag, intilldess jag får höra om något
bättre framställes.
Hr Ribbing, Arvid: Jag bar redan förut upptagit
R. o. Ad:s tid och borde således icke göra det vidare, har
icke heller särdeles lust dertill, då jag tyvärr funnit huru
föga, eller rättare, alldeles icke mina framställningar verkat
på öfverläggningen inom Huset, sedan jag sist yttrade mig,
och jag skulle ej förlänga discussionen med ett ord,-om frågan
vare den huru jag skulle få rätt i denna sak; men, så
vidt jag förslår, angår frågan huru de fattige skola få det.
4^8
Den 13 Mari f. ro.
Det ur lies v n neri igt, alt då hela Huset ulan undantag ur öfvertygadt
alt denna rutt för de fattiga skall bestå deruti ,
att de få tillfälle till arbetsförtjenst, genom rättigheten till
en friare flyttning, så synes man alldeles förneka delta, då
fråga är om antagande af denna 11 §, som efter Ulsktns
och min tanke just skulle förskaffa dem denna förmån, men
efter andras mening afstänga dem derifrån. Jag ur skyldig
alt icke vara vidlyftig och vill således korlligen inskränka
mig till den jemförelse mellan det lagbud, som nu ur gällande,
och det som i i i §:n föreslås. Det som nu guller
liar jag redan tillförene uppläst ; det innehåller, att icke något
inhyseshjon bör få sig i en församling nedsätta, eller något
gammalt eller mindre arbetsfört tjenstehjon der intagas,
utan först derom vid sockenstämma gjord anmälan och såvida
församlingen då lemnar sitt bifall till inflyttningen. Sådan
ur den nu gällande lagen Hr von Hartmansdorff, hvilken
de fleste lalarne ansett klarast hafva utredt frågan, har
erkänt i ett yttrande, att af alla lagar äro sockenlagar de
odrägligaste. Detta inträffar också liar , då lagstiftningen
formligen är öfverlemnad till socknen, och lagen, som vanligen
inom socknen stiftas, blir, att flyttning får ske med
villkor att den eller den enskilde ledamoten inom samhället,
som önskar intaga det eller det inhyseshjonet, måste förbinda
sig att för detsamma i allan tid ansvara. Nu säger vidare
Hr von Hartmansdorff: visserligen äro sockenlagar
odrägliga, men den sorn är missnöjd med sockenstämmas beslut
kan gå till landshöfdingen och fä rättelse efter lag. Ja!
efter hvillsen lag? Jo, just efter den, som jag har uppläst,
och den lagen lemnar ovillkorlig rätt åt församlingarna alt
vägra inflyttningar. Således, så framt landshöfdingenj Sitt beslut
skall följa lagen, så måste han säga, att den lag, som
sockenboerne föreskrifvit, skall lända till efterrättelse. Då
frågar jag eiler, mine herrar! om J lindren de fattiges belägenhet
derigenom, alt J afslån den ii §:n. Är den lag,
som jag uppläst, lindrigare eller mindre odräglig än den
som i ii §:n förekommer? Der föreslås, i stället för borgen
och ansvar för all tid, endast, att den sorn önskar inflyttning
skall vidkännas en fjerdedel af fattigvårdskostnaden under
5 år; det vill med andra ord säga högst i^ års fattigvårdskostnad.
En sådan kostnad under i-J år måtte vara
mindre kännbar än den för en persons hela lifstid, som socknen
kan ålägga. Mitt förstånd vore alldeles föi hlindadt, om
jag ej insåg, att de band, som ii §:n bibehåller, äro obetydliga
jemförelsevis med dem, som finnas i den gamla författningen,
som man nu eftei lefver och som kan-.ke är orsaken till
den Öfverhandtagande pauperismen. Hr von Hartmansdorff
har vidare yttrat, att den nya författningen är i ordalagen
mildare: jag tror att den är mildare i sak , hvilket jag nyss
bevisat med siffran. Han har äfven sagt, att denna i i §
borde gå bort, men icke önskat att något annat må sättas i
Den 13 Mars f m.
4^9
stället, eller, med andra ord, låta det gamla qvarstå. Nämnda
§ är likväl frukten af den sorgfälligaste granskning af
rnnlerialier i detta hänseende, samlade ifrån alla landsändar,
och stödjer sig dessutom på fattigvårdscomitdens förslag. Jag
yrkar bifall till Utsktns förslag i denna 11 §, som jag ingalunda
anser vara sträng, utan tverlom lindrig; men 0111
den ej anlages, är jag dock glad, att en bland oss, Frill.
Sprengtporten, rätt uppfattat Utskrns betänk, i sin princip,
och jagskall vara belåten om Ståndet inginge på bans framställning.
Hr Frill. o.Landtin. tillkännagaf, alt anslag var utfärfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: På samma skäl som
jag i går voterade afslag å 10 §:n, yrkar jag i dag afslag å
den 11, emedan jag anser, att den fattige blir den som i
första rummet göres lidande, om §:n kommer alt antagas,
och det är både orättvist och stridande mot grundlagens anda
att inom trånga kretsar vilja inspärra en samhällsclass,
hvars enda utväg till bergning ligger i dess arbetsförmåga.
En värd talare bar som motskäl härtill åberopat den
§:n, der det medgifves för livar och en att söka vistelseort
der lian behagar; men jag hemställer huruvida detta lagstadgmde
skall lända till förmån, då man, örn 1 1 §:n anta
ges,
lagt ett binder i vägen för dessa arbetare att blifva e
moltagne
å annan ort än der de én gång äro inkomne. Jag
linner äfven att denna 11 § är overkställbar, på sätt Ur
Ribbing, Bengt, visat, och fortfar således i milt yrkande 0111
afslag å densamma.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill icke trötta Ståndets
medlemmar med vidare yttrande i sjelfva saken ; men
jag anhåller att få göra några anmärkn:r vid det förslag till
ny §, hvilket Frih. Sprengtporten framställt. Han synes dermed
hafva fyllt den brist, som jag förklarat mig för ögonblicket icke
kunna afhjelpa; hvadan jag tror, att 0111 R. o. Ad. antog
ett stadgande ungefär af det innehåll Hr Frih:n uppgifvit
så hade man förebyggt de vådor, för hvilka å t sk i 11 i ge ledamöter
frukta. Man hade tillika å Ständernes sida uttalat
en grundsats, att låta dem, som genom obarmhertighet i egenskap
af husbönder öka fattighjonens antal, umgälla sin
hårdhet. Jag anser ett dylikt steg vara så mycket riktigare,
sorn R. o. Ad:s beslut, hvilka i dessa hänseenden skiljt sig
från de öfriga Ståndens, måhända kunde komma att af elaka
uttydare förklaras icke såsom en hyllning åt mensklighelen
utan såsom egennytta hos godsägare. — Frill.
Sprengtporten säger: ”L)å någon medlem af ett fattigvårdssamhalle
sysselsätter ett större antal gift arbetsfolk.” Jag
föreslår att ordet ”gift’’ mätte borttagas, på det mari ej
måtte göra svårigheten att få arbetsförtjenst större för dea
gifte än för den ogifte. Vidare: ’’eller i allmänhet utöfvar sin
näring på ett salt, att derigenom fattigvården betungas i
43o
Den 13 M11 r s f . ra.
en högre ninn:” På det att ordet ”betungas” ej måtte
antagas såsom något, hvilket redan inträffat, utan som blott
möjligen kunde blifva en följd af förhållandet, föreslår jag
den förändring, att orden måtte lyda: ”derigenom fattigvården
är betungad i en högre mån, än som må kunna anses
motsvarad af de bidrag, som af honom erläggas, må en
särskild lattigvårdsafgift kunna honom af fattigvårdsstyrelsen
åläggas, icke öfverstigande af hans andel i de allmänna
fattig vårdsbidragen.” Lika med åtskillige talare tillstyrker
jag att -J måtte förbytas till —-J-är nog ringa, om man
betänker, A ena sidan, den fördel en godsägare kan hafva af
ett staltorparesysteine, oell A den andra, den skada, församlingen
kan hafva genom de ökade faltigvårdsafgiflerna och
den ökade brottsligheten bland en talrik utblottad menniskoskara.
Om hälften tages utöfver hvad en godsägare i alla
fall skall bidraga, så anser jag det icke vara för mycket för
honom. För socknen blifver denna afgift i aila fall för
ringa; men R. o. Ad. hade då vidlagit en grund, som vore
riktig, och hvilken, om den af de öfriga Stånden gillades,
komme att bära goda frukter. Med dessa förändringar,
dem jag hemställer till Frih. Sprengtporten att
för sin del medgifva, skulle jag tro alt ifrågavar. redaclion
kunde bifallas.
Frill. Sprengtporten: Den siste värde talaren har
redan fästat U. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att innehållet
af del förslag, som jag afgifvil, ingalunda är sådant, som
det blifvit upplättadt af Frih. Cederström, eller att hvar
och en person, som sysselsätter ett större antal arbetsfolk,
skall derföre vara förbunden alt vidkännas en högre fa t tig—
vårdsafgifl. Att detta förhållande icke inträffar enligt mitt
förslag förr, än han sysselsatt dessa arbetare på ett sätt att
fattigvården blir betungad i högre mån genom hans åtgärd,
än som motsvaras af hans bidrag, det är en sak, som är
ganska lätt att genom debet och credit uppgöra; och då
fattigvårdsstyrelsen, om någon styrelse bör vara det, är patriarkalisk,
anser jag så myckel mindre vådligt att åt denna
styrelse öfverlemna bedöminandet om sättet hvarpå arbetarre
sysselsättas, som besvär kunna öfver styrelsens beslut anföras.
I afseende på de af Hr von Hartmansdorff föreslagna
redactionsförändringar, har jag emot desamma ingenting
att anmärka, utan instämmer således i att ordet "gift”
utgår, alt ”betungas’' utbytes emot är betungad, och
att l förändras till
Gr. af Ugglas, Ludvig: Då principen redan tyckes
vara uttalad genom förkastande af den 10 §:n, och dä majoriteten
af Ståndet tyckes vara bugad att förkasta äfven
denna, så torde det vara öfverflödigt att tala i motsatt anda,
såvida jag ej ansåg mig pligtig, då jag ej kan dela den
allmänna öfvertygelse!), alt säga mina skäl dertill. Denna
princip kan betraktas ur 3 synpunkter, den moraliska, eko
-
D e ii i3 Mars f. m.
nomiska och billighetens. De fleste talarne hafva anfört de
stora olägenheter, soni liro en följd af den nu var. författningen
; lii von Hartmansdorff har derpå lemnat 2tne nivcket
talande exempel, och likväl hafva nästan alla talarne kommit
till det resultat, alt vilja förkasta det förslag, som nu
framställes, för att bibehålla det gamla. Om i förra författningen,
i stället för gammal och mindre arbetsför, der stod
orklös och krympling, så skulle afven jag vara för densamma.
Hvem bestämmer väl detta förhållande af gammal och
mindre arbetsför? Jo, communen, som skulle emottaga honom.
Gammal är ett relativt begrepp, örn jag ej dermed
förstår den som är orklös, och alt vara mindre arbetsför,
det kan bero på omständigheterna. En person kan genom
sjuklighet blifva uppsagd från sin tjenst, han söker en annan,
vill inflytta i en annan commun, emedan han ej kan
få tjenst i den förra; detta förvägras, emedan han är mindre
aibetsför; och dock kan samme person, efter någon
tid, hafva återfått helsa och krafter, och vara lika arbetsför,
som någon annan! Här är ju fråga om den fattiges fördel
; och hvarigenom befrämjas väl den häst, antingen genom
författningen, sådan den befinnes, eller sådan som den
föreslås att blifva? Alt efter i i §tn i detta förslag få skola
vilja intaga orklösa och mindre arbetsföra, det faller af sig
sjelft; men en sådan person, en gång anlund, måste väl ovillkorligen
underhållas af den commun, elit han kommit.
Personer deremot, som stå på den punkt af sin ålder, alt
roan kan snart förutse att de skola blifva mindre arbetsföre,
vill communen ej taga emot; de sakna arbetsförtjenst inom
sina egna communen och kunna ej finna någon inom en annan
; — då säger communen : vi vilja ej emottaga dem, .emedan
de kunna falla fattigförsörjningen till last. Desse personer
kunna således icke få arbetsförtjenst hvarken på det ena
stället eller det andra, de mäste falla den församling till
last, inom hvilken de sednast befunnit sig, då deras arbetsförmåga
blef inskränkt, hvarigenom en ekonomisk förlust
för denna socken uppkommer. Ur den moraliska synpunkten
betraktad, tror jag äfven att den nu föreslagna författningen
är bältie än den förra, såsom lemnande ett större utrymme
åt omlankan att kunna föda sig sjelf; och för att
slutligen tala om billigheten, så, för att menniskor ej alltför
mycket skulle falla andra till last, vore det billigt alt tillfälle
till arbetsförtjenst alltid vore tillgängligt, hvarföre jag
tror att allmänna arbetsinrättningar vore nödvändiga och
välgörande, der icke allenast den, som ville arbeta men saknar
arbete, kunde hafva den tillfredsställelsen att sjelf förvärfva
sig sitt bröd, utan der äfven den lättsinnige för sin
utkomst obekymrade kunde hållas till verksamhet. Jag röstar
således för bifall till Utskms förslag.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Då flere talare redan sökt
431
Den i3 Mars f. m.
visa, alt ii §:n är af beskaffenhet att icke kunna bifallas,
får jag blott förena mig med deni i yrkandet om afslag å
densamma. Jag yttrade, då det första betänk, i denna fråga
var före, min öfvertygelse, alt alla restrietioner, sorn
hindrade personer att flytta från en ort till annan , såsom
medel till en lättare arbetsförtjenst, just skulle föranleda till
fattighjonens förökande, — någonting som borde sorgfälligt
undvikas. — Jag öfvergar nu att yttra mig öfver Frih.
Sprengtportcns förslag till eli nytt stadgande, nemi alt ålägga
vissa personer en större skyldighet alt deltaga i fattigvårdsafgifterna
än andra. Om jag rätt uppfattat detta
förslag, så innehåller det 2Cne cathegorier: den ena för sådana
inrättningar, hvartill ett större antal arbetsfolk användes,
och den andia, afseende dem, som så drifva sin näring,
att fattigvården komme att betungas. För att omdömet
ej matte missledas, torde det vara nödvändigt att bestämma
huru stort det d is t rict bör vara, på hvilket tungan
skall fördelas. Föreställer man sig det litet, blott innefattande
en enda socken, då kan man säga, att en inrättning, der
mycket arbetsfolk användes, ökar personalen inom socknen
och således äfven antalet af fattighjon i sin mån, mera än
om inrättningen icke fanns. Om distrietet deremot är stort,
så är det gifvet, alt de personer, sorn koinmo till en sådan
inrättning för att arbeta, de voro förut districtets innevånare,
och ehvad de blefvo fallighjon der de förut varit eller
sedan de kommit till inrättningen, så kunde det vara likgiltigt;
tvertom skulle jag tro, alt 0111 inrättningen icke funnits,
hade desse personer förr blifvit fatighjon, just i brist
af den arbetsförtjenst, som de likväl der funnit. En inrättning,
som använder mycket arbetsfolk, måtte äfven producera
mycket, äga ett högt värde och således äfven komma
att till högre belopp deltaga i utgifterna lill fattigvården,
så att denna progression i afgifter redan existerar i följd af
detta förhållande, utan att man behöfver stadga den i följd
af arbetsfolkets antal; ty det kan vara tvifvelaktigt hvilket
antal arbetsfolk kan anses utgöra en stor mängd. Detta
uttryck stor mängd eller stort antal, är alltför obestämdt;
den ena inrättningen sysselsätter 3o, en annan 4° h
5o, den tredje ända till hundratals ai betare, — hvar är väl
gränsen? Efter Frih. Sprengtporlens sednaste förklarande
finner jag att skyldigheten för en inrättning att öka bidragen
till fattigförsörjningen icke vidtager förr, än sig visat att
inrättningen lemna! flera fattighjon lill communens underhåll,
än som motsvaras af dess bidrag till communens fattigvård.
Detta undanrödjer visserligen en betänklighet, som
jag hade emot förslaget, nemi den att det gifves inrättningar,
som aldrig lemnat någon af sina arbetare till den allmänna
fattigvården; men äfven 0111 man antager Hr Frihtns
förslag, så uppstår den frågan: skola personerne komma di
recte
-
Dan 13 31 a r s f. ra.
433
recte ifrån inrättningen för alt kunna erhålla understöd af
fattigvården? Det kunde ju hända, att en person, sorn ett
eller annat år arbetat vid denna inrättning, sedermera koinmit
derifrån; skulle då inrättningen anses hafva bidragit till
fattigvårdens ökande eller icke, derföre att en af inrättningens
förre arbetare nu vore i det tillstånd att behöfva hjelp
af fattigvården?
Jag kati således ej annat finna, än alt förslagets bestämmelser
i detta fall blifva så arbitrura, att de i tillämpningen
skulle befinnas ganska obilliga och orättvisa. Än mera
obestämdt finnér jag uttrycket: ”sköta sin rörelse
på sådant sätt, att derigenom fattigvården betungas.
” Jag kan ej föreställa mig alt någon kan drifva
en näring så, alt man derigenom bildar fattighjon; vore
förhållandet sådant, så kunde man säga, att den som har
ett sådant arbete för sig, hvarigenom han vore vållande att
hans arbetsfolk fölle fattigvården lill last, han skulle afstå
derifrån; men detta förutsatte ett intrång i den enskilda
hushållningen genom att tillse huru den bedrefs, hvilket
intrång likväl torde befinnas något betänkligt och kunde
gifva anledning till anspråk, lika obestämda sorn föreskrifterna
i lagen. ,Jag kan alltså icke tillstyrka antagande af
ett lagförslag, sorn är så obestämdt uttryckt som det ifrågavarande.
För min del har jag föreställt mig, att, för att lemna
de fattiga all möjlig utväg att skaffa sig arbete, bör man
aldrig hindra dem alt flytta från ett ställe till ett annat.
Den enda omständighet, som man dervid bör betrakta, är
den, att en person, som flyttar ifrån en ort, icke genast bör
falla fattigförsörjningen tili last i den ort, dit han kommer:
han må genom sedermera inträffade förhållanden blifva försatt
i det tillstånd att af fattigvården böra försörjas, men
ej genast vid ankomsten; hvarföre man torde kunna antaga
som ett correctiv mot sådana fall, att en person, sorn inom
ett års tid sedan han inflyttat i en församling vore i det
tillstånd att falla fattigförsörjningen till last, skulle kunna
återsändas liil den socken, hvarifrån han kommit. Med ett
sådant stadgande tror jag allt vara gjordt, som behöfdes för
att hindra att den ena communen blefve af fattiga mera betungad
än den andra. Frågan om ett sådant stadgande hörer
väl egentligen till den 24 §:n; men jag hemställer likväl
nu, att bestämmas mätte, att, om en person, som från ett
district inflyttar till annat, eller dess hustru och barn inom
ett år efter inflyttningen skulle komma i det tillstånd att
falla fattigförsörjningen till last, de må kunna återsändas tili
det fattigvårdsdistrict, hvarifrån de kommit. Jag tillstyrker
antagandet häraf, och tror att communerne derigenom kunna
fredas från den omständigheten, alt personer, som i en
församling inflytta, genast falla henne till last.
21 H.
55
434
Den 13 Mars f. rn.
Hr Räfelt, Anton: Jag anhåller endast att få instäm-»
ma i Hr Arvid Ribbings viii motiverade anförande.
Frih. Boye: Till hvad den siste talaren utvecklat med
afseende å Frill Sprengtporten; föislag, ber jag alt fä tillägga
ett skäl, som erfarenheten lios dem, som äga fastighet
på landet och bevistat sockenstämmor, torde besanna, nemi. alt
om bönderne kunna linna en möjlig utväg att lägga tyngder på
herregårdarna, så göra de det gerna. Här tyckes för mycket
vara lemnadt åt deras arbitrage, åt deras omdöme, och jag kan
således ej antaga Frih. Sprengtporlens förslag, utan kommer
alt rösta deremot i händelse af votering. Hvad Hr Stråles
förslag angår om återsändande af en person till den församling,
hvarifrån han kommit, om han genom sjukdom eller
annan tillfällighet inom ett år skulle falla fattigförsörjningen
till last i den socken, der han nedsatt sig, så förmodar jag
att denna framställning må anses som en ny motion, som nu
ej kan komma under pröfning eller inblandas med den förevarande
frågan. Jag begär propos. på afslag å den ii §:n.
Hr Eden hjelm: Jag har begärt ordet, emedan jag
blifvit missförstådd af Hr Gripenstedt. Jag har talat om
sådana husbönder, som icke kunna få godt folk i sin tjenst
inom de församlingar der de bo, utan som äro tvungne att
söka sig tjenstefolk från andra församlingar, och när de ej
häri lyckas taga correctionisfer. Sådan var mia mening.
Hr von Hohenhausen: Frihtne Cederström och
Boye hafva förklarat, att det systeme jag velat följa icke
vore conseqvent, men att deremot deras åsigter hade
conseqvensen på sin sida med afseende på de principer, som
blifvit stadgade då betänk, om hemmansklyfning och jordafsöndring
förevar. Jag torde få återföra i desse herrars
minne den skilnad, som förefanns mellan de tvänne Frih:nes
åsigter. Frih. Boye stannade vid hemmansklyfningen och
ville hafva en gräns för den, men fästade sig icke vid jordafsöndringen.
Frih. Cederström var i afseende å hemmansklyfningen
af samma tanke med Frih. Boye, men i fråga
om jordafsöndring af den mening, att man kunde upplåta
jord af hemman till huru liten rymd deraf som helst, blott
man kunde derpå uppsätta en stuga med en jordlapp tillhörande
densamma, om än ej större än att man nätt och jemnt
kunde få rum att der ligga och sola sig. Skilnaden mellan de
begge Friherrarnes åsigter var då den, att den ene ville förekomma
backstugusystemet, den audre åter gifva det yttersta
tillfälle till backslugusilteri.
Hvad 1788 års författning angår, så kan det vara tid
att tala om den när vi komma till 24 §:n; och beträffande
Frih. Sprengtporten förslag, så är jag nöjd med den princip,
som der uttalas.
Hr Ribbi n g, B e ng t: De grunder, som Hr Stråle an
-
Don s3 Mors f. m.
435
fört emot Frih. Sprengt portens förslug, kan jag icke annat
än gilla; men jag tror det vara omöjligt alt vid alla tillfällen
så strängt följa en princip, att icke någon gång undantag
måste aga rum. Frih. Boye har varnat oss för antagande
af Frih. Sprengtporlens förslag, äfven på den grund
att man af erfarenheten känner huru allmogen gerna vill
pålägga herregårdarna så många utgifter som möjligt, för
att sjelfve Blifva dem qvitt. Oiri erfarenheten på många
orter gifver delta vid handen, så tror jag dock att ägarne
till dessa herregårdar ofta retat allmogen till ett sådant
handlingssätt. Då man sålunda Betraktar saken ifrån 2:ne
sidor, och då otvifvelakligt, på sätt Hr von Hartmansdorff
anfört, ett enkelt afslag å denna § skulle tydas som Bevis
på pur egennytta hos detta Stånd, så tror j^g att det vore
väl, om man kunde förekomma det en sådan opinion rotfäster
sig hos folket. Jag underkastar mig hellre en arbiträr
tillämpning af Frih. Sprengtporten förslag, än att gifva en
ytterligare näring till den tro, alt vi här icke hade annat
syftemål än egennyttan. Vi Böra komma ihåg, ali det möjligen
arbiträra i detta förslag inskränkes af t mom. i 28
§:n, oell alt det således icke är så farligt, som man förmodar,
och i alla händelser Blir det väl riksdag 0111 igen, då
inan efter vunnen erfarenhet kan ändra hvad man finner
vara orätt. Jag tillstyrker antagande af Frih. Sp re ngt portens
förslag, med de modificationer Hr von Hartmansdorff
föreslagit.
Frih. Raab, Adam Christ.: Långsamhet föder ledsamhet
säger ordspråket, och detta kan tillämpas på förevar.
discussion. Jag skall icke vara vidlyftig, utan inskränker
mig lill att yrka afslag å den 1 1 §:n, och skulle
Önska att vi med detsamma kunde afstå den 12, i3 och 2/ji
men då man icke kan Bortrycka hela principen sf 1788 års
olyckliga författning, så mäste väl, intill dess sådant kan ske,
något annat sättas 1 stället för de §§, som afslås.
I detta hänseende hafva tvänne förslag Blifvit framställda,
det ena af Frih. Sprengtporten och det andra af Hr Stråle;
i valet mellan dessa Begge tvekar jag icke alt antaga
Frih. Sprengtporten. Hr Stråle har föreslagit en Bestämmelse,
hvarigenom de personer, som flyttat från ett fattigvårdssamhälle
till annat, och hvilka inom första året föllo
det samhälles fattigförsörjning dit de kommit till last, ålades
alt återflytta lill det samhälle, hvarifrån de kommit, litt
sådant stadgande tror jag skulle kunna leda till obillighet
och omensklighet. Om t. ex. en orklös far eller mor, »om
Bodde i en församling, ville flytta till en annan, der en anhörig
lill den orklöse hade sin bostad, så skulle sådant kunna,
på grund af detta förslag, vägras, hvilket vore obilligt
och omenskligt. Frih. Sprengtporten» förslag har deremot
den förtjensten att icke förhindra den fria flyttningen, erne
-
436
D e o >3 Mars f. ro.
dan den högre beskattning, som skulle kunna efter arbitrage
åläggas en husbonde, som i mer eller mindre mån genom
sina tjenstehjon betungade fattigvården, drabbade lika, antingen
han toge sitt tjenstefolk från andra församlingar eller
ifrån den, hvarest han sjelf hade sin bostad. Slutligen oell
då Frih. Sprengtporten på Hr von HartmansdorfFs framställning
öfvergatt från första förslaget, som var af underhållskostnaden,
till ^ deraf; så tror jag att han gått för långt,
helst Utsktn endast föreslagit för 5 år, och man således
komme att betala hälften mera än man i proportion skulle
betala. Jag hemställer alltså, om ej det vore skäl att återgå
till det första förslaget, som var och hvilket synes mig
vara tillräckligt.
Frih. Sprengtporten: Det vore visserligen ganska
lyckligt, om man kunde i lagstiftning alltid vara så bestämd,
att man ej behöfde lemna åt domaren någon latitud för dess
omdöme; men då detta är omöjligt, äfven i frågor, som mera
röra menniskors lif och välfärd, så kan det så mycket
mindre synas klandervärd!, att denna pröfningsrätt finnes i
tillämpningen af en lagstiftning, sorn närmar sig de förhållanden,
hvilka angå utöfningen af de christliga pl ig ter, som
snart sagdt ligga inom familjens område. Hr Stråle har
trott sig finna tvänne särskilda cathegorier i mitt förslag;
der finnes likväl icke mer än en, nemi. huru förhållas bör,
när en person i högre mån, än sorn anses motsvara hans
bidrag till densamma, betungar fattigförsörjningen ; allt det
öfriga innehåller blott en beskrifning, som torde böra qvarstå;
ty en person kunde ju betunga fattigvården, som icke
sysselsatte sina arbetare, eller som antog redan orklöse, hvilka
endast högst kort tid förrättat något arbete, men sedan
folio fattigvården till last. I afseende på den befarade arbitragen
får jag fästa uppmärksamheten dervid, att besvärsrätten
är öppen, om fattigvårdsstyrelsen skulle missbruka sin
rättighet.
Hr Stråle: Frih. Sprengtporten nämnde, alt vid en
inrättning kunde antagas dem som vore orklöse eller ålderstigne,
och att desse således snart folie fattigvården till last.
I stället för att betunga en sådan inrättning, som gaf tillfälle
till arbetsförtjenst äfven åt den mindre arbetsföre, borde
densamma lofordas , och jag kan ej finna skäl att högre
taxera ägaren till en sådan inrättning, som gifver sysselsättning
åt många. I öfrigt afsåg mitt förslag den omständigheten,
att icke en person borde få inflytta i en församling
och der genast falla fattigvården till last. Ordet "genast”
har sin svårighet att använda, och derföre har jag framställt
sorn maximum ett år, sorn en person skulle hafva tillloragt
inom en församling, innan han finge falla fattigförsörjningen
derstädes till last. För öfrigt skall jag icke vara envis
att påyrka mitt förslag, ehuru jag tror att det innefattar ett
Den 13 Murs f. in.
nödigt correctiv emot fattigvårdens alltför stränga betungande.
Hr Rosenblad: Föremålet för mitt yttrande ur endast
alt anhålla, det Hr Frill. o. Landtm, först täcktes gifva
oss propos. på ir och 12 §§:na. Sedan dessa, sorn jag
hoppas, blifvit afslagna, tolde turen komma till Frill. Sprengtportens
förslag, hvars bifallande jag tillstyrker.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga Ulsktns förslag till i i §:n.
Ropades starka nej, blandade med ja, hvarefter HrLandtm.
förklarade sig hafva funnit nej öfvervägande.
I anledn. af Hr Rosenblads begäran ali propos. å 12
§:n måtte framställas innan Frih. Sprengtporten? förslag till
pröfning företoges, erinrade Hr Landtm., att denna § ännu
icke blifvit föredragen, hvarföre beslut derom icke nu kunde
fattas; och efter uppläsning af Frih. Sprengtporten? förslag,
innehållande: Då någon medlem af ett fattigvår
d s s a m hä11e sysselsätter ett större antal arbetsfolk,
eller i allmänhet utöfvar sin näring på
ett sådant sätt, att derigenom fattigvården ur betungad
i en högre mån, än som må anses motsvaras
af de bidrag, som af honom erläggas, må en
särskild fattigvän dsafgift kunna honom af fattigvårdsstyrelsen
åläggas, icke öfverstiga n de
hälften af hans andel i de allmänna fattigvårdsbidragen,
— framställde Hr Landtm, propos. till antagande
af della förslag.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Frih. o. Landtm, i anledning häraf förklarade
att ja öfverrösta! nej, begärde Frih. Roye votering.
Hr Frih. o. Landtm, föreslog R. o. Ad., att såsom contra-propos.
till Frih. Sprengtportens förslag antaga afslag å
detta förslag.
Frih. Raab: Jag biträdde Frih. Sprengtportens förslag,
med begäran om den förändring deruti, att der skulle stå
JL i stället för och frågar om ej detta kunde få inflyta i
contra- propustn.
Hr Landtm, yttrade, att då Frih. Roye, som begärt
voteringen, yrkat afslag, hade Hr Landtm, ansett sig böra i
förslaget till contra-propostn intaga detta yrkande, beroende
det likväl på R. o. Ad. alt efter godtfinnande antaga en sådan
contra-propos., eller den af Frih. Raab begärda; hvarföre
Hr Landtm, nu först hemställde, om R. o. Ad. behagade
till contra-propos. vid den blifvande voteringen antaga
afslag ä dea af Frih. Sprengtporten föreslagna §.
438
D c n i3 Mars f. ra.
Ropades ja, blandade med ett och annat nej, hvarefter
Hr Landtm, förklarade ja hafva öfverröstat nej.
Upplästes till justering och godkändes följande volertsproposition
:
Den som bifaller Frih. Sprengtportens förslag till § i
den af Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskln föreslagna
stadga 0111 fattigvården i Riket, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvanstående förslag.
Efter voteringens slut, hefunnos röslerne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 65.
Nej — 24.
§ 12.
Hr von Hartmansdorff: Sedan genom den nu slutade
voteringen Frih. Sprengtportens förslag blifvit antaget,
så lärer denna § höra förfalla.
Hr von Hohenhausen: Jag ser icke att det ena är
en följd af det andra. Denna 12 § angår backslugusystemet;
Frih. Sprengtportens förslag åter, som genom voteringen
blifvit antaget, angår det fall, då fattigvården belastas
med arbetsfolk, som bo i baracker och caserner. Jag tror
alt denna § bör stå qvar, med undantag af orden ’’e 11 e r
under andra villkor,” emedan dessa villkor betyda ingenting
annat än att jordägaren tager in folk på sina ägor
och söndrar sin jord; och huru lyda landshöfdingarnes berättelser
i detta afseende? Jo, ätt ägarne lill jorden sluta
med alt sjelfve gå ifrån alltsammans. Här står väl, att den,
som upplåter sin jord under andra villkor un för jordafsöndringar
är stadgadt, skall ansvara för den inrymde personens
fattigförsörjning; men när han ingenting mera har att ansvara
med, huru går det då? Jag tillstyrker att §:n mätte
få stå qvar med iakttagande af den förändring deruti, som
jag nämnde, då den skulle erhålla följande lydelse: Den som
åt personer från annat fattigvårdssamhälle upplåter bostäder
å sina ägor med mindre jordrymd än som för jordafsöndring
är föreskrifvet, vare ansvarig för deri inrymde personers fattigförsörjning.
Orden ”under lifstids besittning” skulle
således äfven utgå.
Hr Rosenblad: Jag får vördsamt anhålla om propos.
till afslag fl ifrågavar. §. Det torde vara öfverflödigt, elter
den långa dbcussion, som denna f. m. ägt rum, att erinra
R. o. Ad. om huru nära sammanhang denna § har med den
som blifvit afslagen genom antagandet af Frih. Sprengtportens
förslag, och att således detta förslag icke har sam
-
Den i3 Mars f. ro.
43g
manliang med denna §, hvars antagande alltså vore olämpligt.
Hr af Dalström, Gust. Jac.: Då jag nu tager mig
friheten uppträda för alt yttra några ord med afseende å
förevar. §, sker det icke för att begära afslag å densamma,
utan tvertom för att den måtte bibehållas och skärpas i afsigt
att kunna hindra det öfverhandtagande backstugusystemet,
hvarigenom en dass menniskor tillskapas, sorn slutligen
skall blifva herre öfver landet. Jag vill framtaga ett
exempel och anhåller att herrarne derpå ville fästa uppmärksamhet.
Uti Marks härad af Westergöthland, der jag
bor, lefver allmogen af binäringar, såsom linne- och bomullsväfnader;
detta härad utgör 1 1T'^ qvadratmil och är till
större delen öfverhöljdt af berg, sjöar, skogrika kärr och
myror, som ej lemna mycket tillfälle till odling, men icke
destomindre föda sig der 2,6,000 menniskor, eller omkring
2,4oo menniskor på qvadralmilen, då deremot i det sädesrika
Upland ej stort mer än i,5oo menniskor finnas på
hvarje sådan mil. Detta Marks härad, som eljest af naturen
är så vanlottadt jemförelsevis med många andra orter i
Riket, har likväl den största populationen näst Malmöhus
län. Dess population, nemi. Marks härads, har vät uppkommit
genom den binäring, som der drifves; men hvilken
har väl följden blifvit? Jo, att backstugor uppstått öfverallt.
En karl och en qvinna, som gifta sig, skaffa sigen stuga,
sätta upp 1 å 2 väfstolar, fa 6, 8 å 10 barn, hvilka
under föräldrarnes kraftfulla ålder födas och vårdas; af arbetsvinsten
kunna de likväl ej samla något för ålderdomen,
tacka Gud att förtjensten räcker till för dagen; och de falla
slutligen, vid en mera framskriden ålder, fattigvården till
lnst. Detta sysleme, efter de liberala ideerna än mera utvidgad!,
skall omsider verka ytterst menligt på hela samhället.
Jag inskränker mig således icke till att endast yrka
hvad §:n innehåller i afseende å inflyttningar från ett samhälle
till ett annat, utan derutöfver, att flyttningar inom
samhället måtte hafva samma påföljd, som i §:n är bestämd
för de förra. Derjemte påyrkar jag, icke allenast hvad den
1 1 §:n omtalar, att 4 af fattigvårdskostnaden utöfver de allmänna
bidragen skall erläggas för 5 år af den som intager
arbetsfolk från ett annat fattigvårdssamhälle, utan att halfva
om ej fulla kostnaden må af honom gäldas under ofvannämnda
tid; anseende jag, att ett sådant beslut vore enda
medlet att motverka det riksförderfliga backstugusystcmet, som
håller på att införas äfven på de stora egendomarna. Det
är förundransvärd! att finna, huru mån man är att vilja gifva
politiska rättigheter åt personer, som icke förstå hvad
dessa rättigheter betyda, men att man ej är lika mån att
vårda dessa personer, då de ej mera äro i den ställning att
kunna sig sjelfva försörja. Jag anhåller alltså, icke blott att
44°
Den i3 Mars f. m.
denna § må äga bestånd, utan derjemte att den utvidgas på
sätt jag föreslagit. Innan jag lemnar denna plats , kan jag
icke utan förvåning nämna, att då liberala grundsatser göra
sig gällande, tänker man ej på följderna deraf. Jag har
funnit, att den fraction, som bär är rådande, haft enahanda
tendens i fråga om näringarna. Man liar sökt förekomma
och qväfva all näringsflit, husflit och binäring i landet genom
tillåtelsen att införa sådana utländska producter, hvilka
äro föremål för allmogens handaslöjder, och jag emotser den
pauperism, som skulle öfverallt i den ort, hvarom jag talat,
uppstå, om man borttager möjligheten för husfliten att derstädes
vara i verksamhet.
Hr von Rosen: Jag tillstyrker bifall till den 12 §:n.
Skälet dertill är, att jag anser denna § stå i sammanhang
eller vara ett ovillkorligen behöfligt tillägg till det af Frih.
Sprengtporten framställda och af R. o. Ad. antagna förslaget
i stället för den 11 §:n. Denna 12 § bestämmer förhållandet
mellan husbönder och fattigföreståndare i afseende på
dem, som sysselsättas med arbete. Den i3 §:n åter behöfves
derföre, att den framställer huru förhållandet bör vara
i afseende på dem, som man icke sysselsätter med arbete.
Sådant är förhållandet efter min praktiska erfarenhet. Tager
en husbonde eller jordägare emot en person, som han
anser vara arbetsför och kunna försörja sig sjelf, så må han
upplåta den jordrymd åt honom, som författningen medgifver;
men tager lian emot någon, som icke kan försörja sig sjelf
med mindre han gifvet- arbete, så må han hafva den för
bindelse,
som §:n utsätter. Jag anser det således vara of vigt
att denna § qvarstår, och att den är vigtigare än den förra,
ty den angick att sysselsätta med arbete; bär åter är fråga
om villkoren för dem, som man icke gifvet- arbete.
Hr von Hartmansdorff: Efter de erinringar, som
blifvit gjorda, anser jag den 12 §:n äfvenledes böra qvarstå,
men likväl förändras. Jag tror nemi, alt orden '”från annat
fa 11 ig v å r d ss a m h ä I I e” böra utgå; ty det kali låta
sig göra att från samma socken, till hvilken man hörer,
emottaga personer såsom inhyseshjon eller backstugusittare.
De komma då just genom deras egenskap att göra samma
skada åt fattigvården, som om de kommit från en annan
församling. Dernäst torde likaledes orden ”under lifstid
s be s i 11 n i n g" böra försvinna. §-.n skulle då lyda sålunda:
”Den som åt personer upplåter bostäder å sina ägor,
med mindre jordrymd än som för jordafsöndring är föinskrifven,
vare ansvarig för deri inrymde personers fattigförsörjning,
på sätt 11 §:n stadgar.” Eller om man ville säga
på sätt nästföregrde § stadgar, efter som R. o. Ad. borttagit
10 §:n. Meningen blifver då en tillämpning af Frih. Sprengtporten
förslag äfven på dessa personer, hvilka icke kunna
sä
-
Den 13 Mars f. m,
sägas varn innefattade under det förslag Frihm först algaf,
ehuru jag då trodde alt så var, och följaktligen yttrade mig
i öfverensstämmelse dermed.
Frih. Raab: Den stora majoritet, med hvilken R. o.
Ad. antog Frih. Sprengtporten förslag, har försäkrat mig
att den 12 5m icke skulle kunna vinna bifall, och för min
del afstyrker jag antagandet af nämnda §. Gr. Taube har
redan antydt, att man ej, genom att förhindra giftermål, hindrar
folkökningen, och om folkökningen stiger, som den hittills
gjort, så måste menniskorna, som födas, väl också hafva
bostäder, måste hafva tak öfver sina hufvuden, emedan
de ej kunna som foglarne bo i träden. Vill man hindra
folk att få bo i en sluga, så tvingar man menniskorna alt
blifva proletärer, som vandra omkring i landet och söka sin
bergning genom tjufnaderoch skälmstycken. Jag kan således
ej annat finna, än att det vore inconseqvent, om R. o.
Ad., efter antagandet af Frih. Sprengtporten förslag, skulle
godkänna den nu föredragna §:n. Hr af Dalström har anfört
exempel af Marks härad i Westergöthland, der på it
qvadratmil 26,000 menniskor finna föda och bostad: Nåväl!
0111 desse menniskor ej funno sitt hem och sin bergning der,
livart skulle de taga vägen? De 26,000 menniskorna kunde
icke förminskas till ett intet; om de ej finge bo der, icke
på ett annat, icke heller på ett tredje ställe, så ser jag ej
annat än att de skulle blifva landsstrykare.
Man har velat utsträcka bestämmelserna ända derhän ,
att icke blott hindra flyttningen socknar emellan , utan äfven
afl hindra den inom en och samma församling. Detta
är dock raka motsatsen till den frihetsprincip, som gjort sig
gällande vid den första §:n. Hr von Rosen har påyrkat §:ns
qvarstående för deras räkning, som icke kunna gifva arbete
åt de personer, som de intaga på sina ägor. Det är icke
möjligt att på förhand bestämma, om man kan gifva eller
icke gifva arbete åt de personer, som intagas , emedan husflit,
slöjdfärdighet och frisk afsättning af husflitens producter
kunna gifva utkomst på ett litet ställe så väl som på
ett stort.
Hr Rosenblad: Jag är visserligen till största delen
förekommen af Frih. Raab i hvad jag ämnade yttra, men
anhåller dock att få tillägga några ord. Jag får då förklara,
att jag med Hr von Hartmansdorff instämmer deruti, att om
denna § skall qvarstå, så bör man taga bort orden ”från
annat f a t t i g v å r d s s a m h ä I I ety i annat fall komme
denna § att stå i strid med den redan förut erkända grundsatsen.
Men jag kan deremot ej finna något behof af denna
§, tvertom skulle den med sin nuvar. stylisation innebära
en krigsförklaring emot hvar och en, som komme från en
annan socken; än mera, om densamma skulle få den utsi
H. 56
Den 13 Mars f. m.
sträckning, som Hr af Dalström föreslagit, nemi. ali hindra
flyttning inom samma fattigvårdssamhälle, ifrån flen ena gården
till den andra. Instämmande till alla delar i Fril). Raabs
afgifna svar, med hänseende lill exemplet om Marks härad
och den dervarande befolkningen, och underställande Hr af Dalström
hvar han vill göra af de menniskor, som inom nämnda
härad, genom husfliten inom sina små kojor, ärligt oell hederligt
försörja sig, om han med dessa menniskor ytterligare
vill befolka correct.husen, ifall de skulle utdrifvas ifrån de
der mycket omtalade och omskrikna backstugorna, inskränker
jag mig nu till att endast begära afslag å §:n, utan alla
modificationer.
Frih. Sprengtporten: Jag finner mig hufvudsakligen
förekommen af Frih. Raab. Om de i fråga var. backstugusittarne
äro att betrakta eller kunna ställas i jemförlig! förhållande
med jordägarens arbetsfolk, så är 10 §:n redan tillämplig;
skulle åter förhållandet icke vara sådant, bör man
cj i denna författning vara för sträng, och af sådan orsak
kan jag ej biträda den mening, att 12 §:n, hvarken sådan
den blifvit af Utsktn föreslagen eller sedermera modifierad,
må qvarstå.
Hr Ribbing, Arvid: Jag har begärt ordet i anledn.
deraf att man ur §:n vill borttaga tillägget ”under Iifs —
tidsbesittning,” men låta orden ”än som för jordafsöndring”
qvarstå. Jag har nyss sökt i författningen det
lagrum, som har afseende härpå , men har ej kunnat få reda
på hvad jag önskade. Enär likväl olika jordrymd är föreskrifven,
då fråga är om jordafsöndring på lifstid, emot hvad
som finnes stadgadt då frågan är om en sådan afsöndring för
vissa år eller för alltid, så och om man ur §:n borttager orden
”under lifstidsbesittning,” fruktar jag att vi , i stället
för ett bestämdt stadgande, fått ett obestämdt, och detta
vore ej val betänkt.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Att stadgandet itr
§:n är af en annan natur än i den i2:te, det lärer ej vara
tvifvel underkastadt. 11 §:n rörer den som sysselsätter folk
med arbete, den i2:te åter är endast gjord för den händelse,
att någon tillåter en person att uppsätta en stuga på sina
ägor, utan att tillika förse denne person med arbete. Här
är således fråga örn 2:ne särskilda cathegorier, och stadgandet
i den 12 §:n synes mig alldeles nödvändigt i denna fattiglag.
Hvad angår borttagandet i nyssnämnda § af orden
”från annat fa 11 ig v å r d s s a m h ä 11 e,” så anser jag ett
sådant borttagande mindre tjenligt, och får motsätta mig det
på den grund, att alla sådane fattige, eller de som genom
möjligen inträffande fattigdom kunna komma att betunga
socknens fattigvård, redan derigenom hafva sin rättighet dertill
och socknen sin skyldighet i delta afseende ålagd. Att
således borttaga denna skyldighet från socknen, hvilken lik
-
Den i3 M ars f. m.
443
visst, snm jag nyss nämnde, har den sig redan ålagd, för
att kasta den på en enskild person, som uppfyller en mensklighetspligt,
då han lemnar en jordlapp för att derpå uppföra
en stuga, sines vara mindre rätt i en lag. Beträffande
åter det ifrågasätta borttagandet af ordet ”1 i fs t i d s b es i 1tning,
” så har jag ingenting att deremot invända. Med anleda.
af hvad Hr af Dali tröm yttrat 0111 den fraction , som
önskar ett liberalare sysleme i tull-lagstiftning, och sorn dermed
skulle förhindra näringsfliten, så har visserligen deras
mening tvertom varit att befrämja densamma genom tillegnande
af fullkomligare modeller och genom tillräckligen
skyddad täflan med utländska produeter. Från denna syftning
har jag åtminstone utgått, men alldeles icke från afsigten
att förekomma inhemsk näringsflit, den jag, lika med
hvarje fosterlandsvän, vill på allt sätt uppmuntra, befrämja
och understödja.
Gr. Anckarsvärd: Föremålet för öfverläggningen synes
vara att stifta lag för fattigvården eller för vården om
den mindre bemedlade. I sådant afseende synes för min
slutförmåga, sorn det vore föga ledande till målet, om man,
på sätt 12 §:n innebär, skulle Bigga så bestämda hinder i
vägen för den första omsorgen om den fattige, nemi. att
medgifva honom tak öfver hufvudet, medgifva honom rättigheten
att uppföra åt sig en stuga för att der, möjligtvis
utan bidrag af jordägaren , genom egen husflit eller egen
slöjdfärdighet kunna försörja sig och de sina, i stället för
att, i brist af denna stuga, blifva tiggare och ovillkorligen
kastas på fattigförsörjningen, lill följd af ett lagbud, som man
ansett sig böra stadga till förekommande af pauperism.
Ämnet är redan så fullkomligen utveckladt, att jag ej vill
längre upptaga tiden med något vidare yttrande, hvarföre
jag inskränker mig att instämma med dem, som ansett denna
§ vara alldeles olämplig, särdeles med afseende å Ståndets
fattade beslut vid den 1 1 §:n. Jag begär alltså Hr
Frih o. Landtm» propos. på afslag å nämnda §.
Hr Coyet, Carl A u g. : Jag vågar för min del tro,
alt antagandet af denna § icke kan vara någon nödvändighet;
ty den afser endast straffpåföljd för den som skulle öfverträda
författningen om jordafsöndring och skulle afsöndia
sin jord under andra villkor än samma författning bjuder.
Skall denna § antagas, så bör den också få den ordalydelse,
som Hr von Hartmansdorff löreslagit, eller att den,
som åt personer upplåter bostäder å sina ägor med mindre
jordrymd än som för jordafsönding äro föreskrifna, vare ansvarig
för den inrymde personens fattigförsörjning, på sätt
nästföreg:de § stadgar. En värd talare tyckes hafva trott,
att denna § hade afseende på inflyttningar: derom talas alldeles
icke uti denna §, utan endast om straffpåföljd för den
som öfverträder författningen om jordafsöndring, hvarföre
444
D p ii 13 Mars f. m.
ock denna § snarare skulle kunna hänföras lill nämnda författning,
än lill en som angår fattigförsörjning. Möjligtvis
är det oskadligt, orri §:n qvarstår, men att den icke står i
strid med den föregtde, det är min öfvertygelse.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Det är ostridigt alt missbruk
ske vid upplåtelse af jord, hvilket åter verkar menligt på
fattigvården. Fastän sådana missbruk ske, så är ingen nödvändighet
uti att förekomma dessa bosättningar. Ändamålet
med det föreslagna stadgandet är icke något annat, än alt
de personer, som upplåta jord ål arbetsfolk, skola komma i
ett visst ansvar inför fattigvården. Nu upplåtas bostäder
oftast blott mot villkor att biträda vid slottern å den egendom,
på hvars ägor bostaden blifvit upplåten, utan att man
för öfrigt bekymrar sig om dessa personer. Häraf föranledes
en mängd bosättningar, och jag finnér allt skäl att jordägare
göras uppmärksamme på ansvaret att tillåta bosättningar.
Jag tillstyrker bifall, icke till Utslcns förslag, utan
till den redaction, som Hr von Hartmansdorff uppgifvit.
Hr af Dalström: Jag anhåller blott att få yttra, att
då jag talat för bibehållande af denna §, har delta icke skett
i afsigt att ändra det beståndande, så mycket mindre som
vi stifta nu en ny lag, som ej kan verka retroactivt. Jag
har sökt förekomma att backstugusystemet skall komma att
taga öfverhanden, men vill för ingen del sända dessa stugors
innebyggare till correclionshusen. För öfrigt inskränker jag
mig till att begära propos. till bifall å Hr von Hartmansdorffs
förslag , om ej §:n skulle bifallas, sådan som den nu
lyder.
Hr Ribbing, Bengt: Jag anser denna § vara oskyldig,
blott jag kan slippa den förändring deri , som Hr von
Hartmansdorff föreslagit, efter jag tror vådliga följder deraf
kunna uppkomma. Det är alldeles ingen fara att antaga
§:n, då man påminner sig hvad som nyss är beslutadt, och
emedan det är likgillligt antingen arbetsfolket bor i hvar
sin stuga eller hemma hos husbonden, ty de äro ändock arbetsfolk;
men om man tager bort orden "från annat fattig
vå r d s sa m h ä 11 e ,” hvilken blir då följden? Jo, hvad
som nu är exempelvis praxis, att när en soldat får afsked
och roten anser sig pligtig att gifva honom en plats för alt
uppsätta en stuga på, så skulle äfven samma rote derföre
vara förbunden att utan allt deltagande af socknen försörja
den afskedade soldatens familj. Hvad skulle väl åter detta
gifva anledn. till? Jo, till ingenting annat än att den afskedade
soldaten aldrig fick någon plats att bygga på.
Frih. Hamilton, Hugo: Äfven jag anhåller att i
korthet få förena mig med de värda talare, som afstyrkt bibehållandet
af denna §. Erfarenheten hos något hvar, som
känner förhållandet i landsorten, torde hafva vitsordat , att
D e ii 13 Mais f. m.
445
så snart en familjefader erhållit tak öfver lrufvudet och någon
liten jordlapp att odla för frambringandet af de aldra
onndgiingligaste h-fnndsbehofven, så faller lian sällan fattigvården
till last, och ofta behåller linn hemma hos sig en
gammal far eller mor utan att begära understöd dertill.
Skulle man nu vilja afskala möjligheten för den fattige att
finna en sådan bostad, så tror jag alt man går alltför långt
på reslrictionernas hana. 1 öfrigt torde det tillåtas mig att
anföra några ord till Utskins ursiigtande med hänseende till
det klander, som Utsktn fått uppbära för dessa §§. Ulskin
önskade ali i eli framdeles kommande förslag lill betänk,
kunna göra flyttningen från ett samhälle till ett annat lättare,
men hafva icke trott detta vara möjligt utan att lägga
andra band i stället, hvarigenom det icke skulle vara
tillåtet alt förbjuda inflyttningar. Mahanda har detta gått
för långt och de framställda förslagen icke kunnat antagas.
Det säkra är, alt svårligen det hela kan hjelpas genom pal—
liativer, sådana som fattiglagarne måste blifva, intilldess man
går till grunden med saken och corrigerar de lagar, som
efter alla sunda statsekonomiska principer, åtminstone enligt
min öfvertygelse, lägga hinder i vägen för individer alt föda
sig, d. v. s, innan man förkastat alla skråförfattningar.
Så länge dessa finnas, bör man, åtminstone i de stadgar man
under tiden bestämmer, gude genom en oriktig lagstiftning
fattiga till mötes sä långt man kan, och på allt sätt lätta
utvägarna för deras bergning genom att bereda dem tillfälle
att odla jorden.
Ilr von Hartmansdorff: .lag vill blott anmärka ett
misstag, som Hr Ribbing, Bengt, begick, då han trodde, att
godsägare skulle vara skyldige att helt och hållet försörja
dem de på sina ägor mottaga. I §:n står likväl, ”på sätt i i
§:n stadgar,” hvilket skulle förändras till: ”på sätt nästföregående
^ stadgar.”
Frih. Raab: Det förefaller mig som om Hr von Hartmansdorff
i någon mån hade glömt innehållet af den §, som
vi nyss antagit. Jag menar att den innehöll, att om en person
inom ett fattigvårdssamhälle, genom antagande af arbetsfolk,
eller på annat sätt, (jag tror att ordalydelsen var
sådan) betungade samhället med ett större antal fattighjon,
än som kan anses motsvaras af de bidrag, som af honom
erläggas, så skall han betala det och det. Jag hemställer,
om ej den betungar fattigvården, som antager mera tjenstefolk
än dem han kan sysselsätta. Således hafva vi redan i
den förut antagna §:n upptagit det förhållande, som förutsattes
i denna 12 §.
Hr Ribbing, Arvid: Frih. Raab bär trottatten föreg:de
§, sorn blifvit antagen, innehåller detsamma sorn denna
12. Så förhåller det sig likväl icke, ty den antagna
Den i3 M ars f. m.
§:n afser det fall, da någon drifver sin näring eller rörelse
på det sätt, a't fattigvården betungas. Örn nu någon antager
tjenstefolk, icke för att nied deras hjelp drifva någon
näring, utan 1. e\, för barmliertigliets skull, hoppas jag att
R. o. Ad. finner att icke föregtde § omfattar de fall, sorn
här äro i fråga, hvarföre också §:ns qval blifvande torde vara
af nöden.
Sedan öfverläggningen, uppå derom framställd propos. ,
ansetts fulländad, yttrade Hr Frill. o. Landtm., att, då 12
§:ns antagande blifvit tillstyrkt, R. o. Ad. likväl torde finna,
att lörsta frågan vore hvad sorn borde införas i stallet
för den vid slutet af §:u intagna hänvisning till 11 §:n.
R. o. Ad. hade afslagit 10 och 1 1 §§:na, och således kunde
icke Ii ir utsättas ”på sätt 11 §:n stadgar,” enär Frih,
Sprengtportens nyss genom voteringen antagna förslag, 0111
det infördes i stället för en af de afslagna §§:na, blefve den
10 §:n, och den nu ifiågavar. §:n, ifall den antoges, korinne
att blifva den i i och således, derest den oförändrad godkändes,
skulle innehålla en hänvisning till sig sjelf. Hr von
Hartmansdorff hade föreslagit, att, i stället för orden ’’i 1 §,”
införa ”nästföregående §,’ hvilket likväl icke instämde
med hvad som varit Utsktns mening, hvarföre de, som tillstyrkt
antagande af Utskms förslag uti förevar. 12 §, måhända
afsell att, sedan R. o. Ad. afslagit 11 §:n, bär skulle
införas hela ordställningen af ansvarsbestämmelsen i denna
afslagna § Hr Landtm, hemställde dock nu, om R. o.
Ad., för den händelse att 12 §:n antoges, ansåge orden ”11
§” böra deri uteslutas och utbytas ediot orden ”nästföregående
§,”
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, framställde derefter propos. till
antagande af Utsktns förslag i 12 §:n.
Ropades starka nej jemte ett och annat ja, i ardedn,
hvaraf Hr Landtm, förklarade det R. o. Ad. afslagit denna
proposition.
Efter af Ståndet godkänd framställning derom, att propos.
först borde göras till antagande af Hr von Hartmansdorff»
förslag, hemställde nu Hr Frih. o. Landtm., om R,
o. Ad. behagade antaga detta förslag, så lydande: Den, som
åt personer upplåter bostäder å sina ägor med
mindre j o r d r y m d, eller under andra villkor, än
som för jordafsöndring äro föreskrifna, vare ansvarig
för deri inrymde personers fattigförsörjning,
på sätt nästföregide § stadgar.
Ropades starka nej, blandade med ja, hvarefter Hr
Landtm, förklarade nej hafva öfverrösta t ja.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Den i3 Mars f. ra.
457
I nnledn. häraf föreslog Hr Frih. o. Landtm., att lill
conlra-propns» emot Hr von Hartmansdorff* fölslag matte
antagas alslag deni.
Hr Lagerheim: Månne man ej skulle kunna förekomma
aine voteringar, om man antog Hr von Hartmansdorff*
förslag med bibehållande af orden ”från annat fattigvård
s sa m h ii 11 e.”
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R o. Ad. torde
finna, ari t discussionen öfver ämnet icke kunde fortsättas,
men att det berodde på Ståndet att antaga den ena eller
andra af de contra-propos:r, som, innan öfverhiggiiingen förklarades
fulländad, hade blifvit föreslagna, och således det
af Hr Lagerheim nu framställda förslag, hvilket af honom
blifvit gjordt under discussionen, visserligen kunde komma
under ompröfning.
IJr Rosenblad: Jag får endast anhålla, att Hr Frih.
o. Landtm, trick Ies framställa lill Ståndet, huruvida icke det
behagade till contra-propos. antaga afslag å §:n.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
ja-propos:n böra innefatta bifall och nej-propos:n afslag
u llr von Hartmansdorff^ förslag.
Ropades ja.
Sedan härefter R. o. Ad., uppå derom gjord propos ,
bifallit att, i anseende till den långt framskridna tiden, efter
slutad votering åtskiljas och uppskjuta med återstående pröfningen
af förevar, betänk, lill eftermiddagens plenum, upplästes
till justering följande förslag till voter:s-pi oposition:
Den som bifaller Hr von Hartmansdorffs förslag till §
i den af Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk.-n föreslagna
stadga oui fattigvården i Riket, voterar
)a;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. förenämnda förslag.
Frih. Gederström: Jag anhåller om det tillägg i
contra-propos:n, att om nej vinner, afslås så väl Utsk:ns ta
§ som Hr von Hartmansdorffs förslag.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt R. o. Ad. visserligen
hade besvarat den af honom framställda propos. till bifall
å ta j:n i Utsk-.ns förslag med nej, hvarigenom den
verkligen redan blifvit afslagen, men att detta likväl icke
hindrade att i conti a-propos:n intaga delta beslut, enär det
öfverensstämde med rätta förhållandet; hvarföre Hr Landtm,
ansåg sig böra hemställa, om R. o. Ad. ansåg att, såsom
448 Den i3 Mars f. m.
Frih. Cederström föreslagit, uti contra-propos:n borde inflyta
afslag till 12 §:n i Utsk:ns förslag.
Piopades ja.
Härefter upplästes och godkändes följande voler:s-proposition:
Den
som bifaller Hr von Hartmansdorfifs förslå" till § i
den af Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Ulsk:n föreslagna
stadga om fattigvården i Riket, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej; kommer förenämnda förslag, likasom Utsktns
förslag till 12 §, att förfalla.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 7.
Nej — 14.
II. Pi. o. Ad. åtskiljdes kl. 4- lill 4 e- ruin
fidem protocolli,
L. s.
Alberl Munck.
Fredagen den i3 Mars 1841-
Plenum kl. 6 e. m.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att i scdnasteTalmansöfverläggning
uppstått fråga om ordningen för före»,
dragningen af de mål, hvilka angingo statsregleringen och
hvilkas afgörande således vore af mera påskyndande beskaffenhet
än piöfningen af de flesta öfriga på föredragn.listan
nu uppförda mål. Då hade Talmännen öfverenskommit alt
föreslå RiksSttn, att företrädesvis företaga först Coust.IJtskrs
mern. N.-o g5, med hemställan om afgörande i förstärkt
Coust.Utsk. af frågan om representationens fördelning på en
eller tvänne kamrar, och dernäst Bevilln.- samt Allm. Besvärs-
och Ekon. CJtsk:ns meni. N:o 12, i anledn. af RiksSl:ns
skiljaktiga beslut, rör:de grunderna och villkoren för brännvinsbränningens
utöfning samt afgifterna derför, samt näst
der
-
Den .3 Mäcs c, m.
i?5
derefter StatsUtsk :s ullåt. N:o 47^ med dess bilagor litt.
A, B, C, D, E och F, ang:de extra-stalsregler:n. Fl. R. o.
Ad. hade förut beslutat, att Const.Utskrs förenäinnda mern.
skulle stallas främst på föredrag».listan för innevar. dag,
ehuru föredragningen deraf blifvit hindrad genom den fortsatta
pröfningen af ett mål, hvars afslutande icke i sista
plenum medhunnils. Således vore det öfverflödigt att nu
föreslå R. o. Ad. att ställa berörde mern. från Coust.Utsk.
främst på listan, men Hr Landtm, finge hemställa, om R.
o. Ad. behagade besluta, att näst efter detta meni. till
pröfning företaga Bevilln.- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:ns mern. N:o 12, ang:de RiksStms skiljaktiga beslut i
fråga om brännvinsbränningen, äfvensom att dernäst företaga
StatsUtskis mern. N:o 4^5, med dess bilagor angtde
exlra-statsreglerrn ; dervid likväl förutsatt att icke föredragningen
af något utaf dessa mål kunde komma att äga runa
denna eftermiddag, enär det vore en öfverraskning för de
flesta af R. o. Ad:s ledamöter, hvarförutan Hr Landtm,
trodde att det betänk., hvars föredragning nu borde fortsättas,
komme att i dag upptaga liela tiden.
Ropades ja.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: Vid föredragningen
af Bevilln.- och Ekon.Utsk.-ns betänk. N:o 12,
lärer PresteSt. hafva beslutat att uppskjuta frågan om tiden
för brännvinsbränningen, och i stallet inbjudit de öfriga
Stånden att med PresteSt. sig i denna punkt förena. BorgareSt.
lärer redan förehaft och afslagit denna inbjudning,
och jag förmodar således, att den äfven är till R. o. Ad.
ankommen. I sådant fall hemställer jag, 0111 icke denna inbjudning
borde företagas i sammanhang med betänk. N:o
12 och i förening dermed afgöras.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde
finna nödigt, att, om ifrågavar. inbjudning från H. PresteSt.
vore ankommen, den då blefve pröfvad i sammanhang med
Utsklns mern. örn voter:s-propos:n i frågan.
Ropades ja.
Upplästes och remitterades till StalsUtsk. K. M:s denna
dag på f. m. ankomna nåd. skrifvelse till R. St., af den
1 1 dennes, ang:de lagmans- och häradshöfdingeräntan, samt
sterbhusafgiftens upphörande.
Upplästes till justering och godkändes nedannärnnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag till und. skrifvelse!' till
K. M:
N:o 203, ang:de öfverenskorumelsers tillvägabringande i
*1 H. ®7
{5o
D c n 13 M a r s c. o».
och för beredande af långtägt 3 hafsstränderna, äfven för
dervid icke belägna hemman;
N:o 264, ang:de extra anslag till befrämjande af göromålens
gång inom Kammar-coll:m ;
N:o 2Ö5, i anledn. af väckt fråga om en löneersättning
för en häradshöfding i Wermland.
Fortsattes pröfningen af Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Ulsk:ns ytterligare betänk. N:o 3i, angtde lagstiftningen
om fattigvården i Riket.
Hr Rosenblad, Bernh.: Enligt det förbehåll jag
tagit mig friheten att göra, får jag vördsammast föreslå, alt
det måtte blifva i en särskild § intaget följande stadgande:
Varder landtbo eller jordtorpare, som i minst io år innehafvande
hemman eller torp brukat, sig derunder oförvitligen
förhållit och äger minderåriga harn under io år,
derifrån uppsagd, utan alt hafva brutit det med husbonden
afslutade contract eller att hafva blifvit för nesligt brott
sakfälld eller ställd under framtiden, vare husbonden skyldig
att under 5 års tid ansvara för den kostnad, den uppsagde
landbonden eller jordtorparen och dess familj kunna
komma alt förorsaka någon fattiginrättning.
I de förutgående af Utsk:n föreslagna punkter hafva varit
innehållna bestämmelser, som skulle grundlägga husbondens
skyldigheter i och för fattigförsörjningen. Den grundsats,
hvarpå jag byggt mitt förslag, har väl af en värd ledamot
blifvit framställd såsom äfven liggande lill grund för
Utskms förslag, men Utskms förslag har dock ej iakttagit
denna grundsats i verkställigheten och bar ej sträckt tillämpningen
till de fall, då grundsatsen just behöfde användas.
De §§, som Utsk:n i detta afseende hafva föreslagit, hafva
äfven med min röst blifvit förkastade, men ett annat
stadgande är i stället behöfligt, och det är detta stadgande,
som jag,nu velat föreslå. Här är visserligen ett stadgande
antaget, nemi. det af Frih. Sprengtporten föreslagna, hvilket
äfven jag godkänner, men det afser ett helt annat förhållande,
nemi. att åstadkomma någon art af controll genom
en ökad pligt i afseende på fattigförsörjningen för den husbonde,
som begagnar i starkare grad det numera i vårt land
allt mer och mer öfverhandtagande systemet att på stora
gods uppsäga landbönderna och lägga allt under eget bruk.
Det finnes i Sveriges nuvar. tillstånd intet förhållande inom
Riket, som är så rikt på samhällsondt, så rikt på medel att
skada samhällsbyggnaden, som just detta systeme. Största
delen af vår befolkning egnar sig åt jordbruket, och hvad
man än må göra, hvilka åtgärder man än må vidtaga, så
är dock den tid icke nära, då en betydligare folkmängd hos
oss kan sysselsätta sig i de egentliga fabriksnäringarna. Låter
man ofvannämnda systeme rota sig, så har man grund
-
Dcii i3 Mars e. m.
Jagt ett oiult i landet, sorn förr eller sednare skall fräta på Svenska
statskroppen. Jordbrukarne hafva sedan uråldriga tider
bestått af 2 classen, nemi. sjelfägande jordbrukare och de som
brukat annans jord. Detta är den naturliga fördelningen.
Den sjelfägande classen är i vårt land större än den i proportion
till befolkningen är i de flesta länder, men äfven
jordbrukarnes dass har i vårt land varit bättre behandlad
än i de flesta andra. Det faderliga förhållande, sorn finnes
i vårt land emellan jordägaren och hans torpare, beredde
äfven för den sednare tillfälle till trefnad inom sitt hus och
stärkte bandet dem emellan. Fullgjorde han sina skyldigheter
väl, skötte lian med omtanka det lilla jordbruk han
hade, så var han i tillfälle alt bereda utkomst för sin familj
och att vid sin död lemna en liten behållning. Sådant blir
ej förhållandet om landlbosyslemet borttages och man inför
det systeme, som är gällande i Tyskland, der en enda jordägare
kan under eget bruk hafva 6, 7 ä 8 tusen tunni, jord,
hvarpå vi redan se exempel i Skåne, der hela socknar skötas
med statdrängar, för hvilka det är fullkomligt likgiltigt
om det blir god eller dålig skord, emedan de ej hafva något
tillfälle att i den lyckliga dagen, då arbetsförmågan ännu
finnes, bereda något öfverskott för den tid, då denna
förmåga försvinner. Det är genom frambringande af denna
class och genom borttagande af den andra, som man skapar
det förhållande af juridiska slafvar, hvarom man talade
så mycket på förmiddagen, och hvilka äro så mycket olyckligare
än andia slafvar, för hvilka namnet lifegen finnes,
som desse sednare verkligen äga i lag stadgade rättigheter,
under det de förre, sorn skyldra med namnet af Svenske
medborgare, ej äga några rättigheter. Det var för att pålägga
något band i detta hänseende, som mitt förslag har
blifvit framstå!dt. Det är i allo obeskrifligt förmildradt,
ty det lagger ej det ringaste hinder i vägen för den fria
dispositionsrätten af egen jord; densamma är igenom detta
förslag på intet sätt inskränkt. Det åsyftar endast att under
vissa förhållanden till försörjningsskyIdighet binda en
husbonde, sorn bortvräker en åbo ifrån torpet. Detta är
likväl inskränkt till det fall alt åbon har setat der i så lång
tid som 10 år. Denna tid är så lång, att 0111 husbonden hade
haft anledn. till missnöje med torparen, så kunde handå
hafva haft tillräckligt tillfälle alt göra sig af med honom.
Vidare är detta stadgande föreslaget, under inskränkning
till det förhållande, att torparen har minderåriga barn, och
slutligen dertill att han kommer i den cathegori, som denna
författning afser, d. v. s., att han kommer att ligga fattigvården
till last. Ilär är af en värd ledamot anfördi ett
exempel på huru uti en liten socken, derigenom alt en stor
jordbrukare hade vidtagit detta systeme, 47 hushåll på en
gång blefvo vräkta den lilla församlingens fattigvård till last.
Jag får således vördsamt anhålla, att R. o. Ad., ehuru ofull
-
452
Dea 13 Mais e. ui.
ständigt mitt förslag kan vara, likväl ville antaga detsamma,
sådant som det är. Motsatsen skulle ådagalägga sorglöshet
för den verkliga nöden, och att man låter den nöd och
fattigdom, som på detta sätt framkallas, skyldra såsom en
paradpost, under det man har helt andra syftemål, till
hvilka man sträfvar. Jag anhåller om Hr Landlnus propos.
på bifall lill det af mig nu framställda förslaget.
Frih. Cederström, Jacob: Den värde ledamot,
som nyss yttrade sig, har vidlyftigt ordat till försvar för
sitt förslag, hvilket i och för sig sjeIf’t- dock är oförsvarligt
och således ej kan genom det vidlyftigaste yttrande blifva i
någon mån bättre. Han har visat sig äga föga kunskap
örn ett ordnadt jordbruk och om ett ordnadt jordbruks
nytta för samhället; ty om man delar sönder jorden i så
små portioner, alt brukaren ej dermed hela året är sysselsatt,
utan endast några dagar i sender, och emellanåt måste
drifva omkring för att söka annat arbete, så har man
förstört hans liefuad. Den värde ledamoten har äfven
framställt behofvet för den fattiga classen, alt ej blifva
bortdrifven af sina husbönder, som vilja lägga torp och lägenheter,
hvilka höra till deras hemman, under sambruk,
och föreslagit, att om husbonde ej inom 10 år funnit skäl
att köra bort sin torpare, så skulle han föda honom i 5 år,
i händelse han sedan uppsade honom. Han glömmer dervid,
alt landbon eller torparen har rätt att när han vill
uppsäga husbonden och flytta sina färde ifrån honom, och
då bör väl ett reciprok t förhållande å husbondens sida äga
rum. Den varde talaren glömmer äfven, att om en sådan
författning skulle komma att antagas, så har en husbonde
tillfälle att på gide året göra sig af med torparen, hvarigenom
han undslipper afgiften Delta är således ett stadgande,
som, långt ifrån att befordra stadigvarande ömsesidig
belåtenhet, skulle tvinga husbonden att på det gide året
gora sig af med en torpare, som han eljest behållit i io år
och kanske ännu längre. Om det stadgande, som den värde
ledamoten har föreslagit, blefve antaget, så skulle det,
i min tanke, endast komma att skada samhället i stället
för att gagna detsamma, och jag tillstyrker således alsing
derå.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag påmin
ner
mig visserligen, att vid det tillfälle, då Hr Rosenblad
väckte sitt förslag och då äfven någon discussion derom
ägde rum, Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att discussionen
var slutad, och att det blott återstod att framställa propos.
å förslaget; men då den välde ledamoten nu utvecklat sitt
förslag, och en annan talare sig derom yttrat, så torde det
äfven tillåtas mig att nämna några ord, och det synes mig
verkligen, att da detta såsom det tyckes oskyldiga försök
att undergräfva äganderätten framställes på detta rum, så
Dt* i» 13 Mars e. m.
453
förtjenst' visserligen ett sådant förslag att här omständligen
förkastas, och att detta ej hör hero på den tillfälligheten
att här möjligen kunna finnas ledamöter, sorn ej nog attenderat
lill förslagets natur. Jag får fästa Hr Rosenblads
uppmärksamhet derpå, att om en sadan lagstiftning, som
den han föreslagit, skulle komma att införas, så är det i alla
fäll fullkomligt illusoriskt, alt den skulle kunna tvinga en
husbonde att ingå på så stränga contracter med sina underhafvande,
att lian ej skulle finna någon förevändning alt,
på grund af gällande författningar, när som helst kunna
uppsäga dem. Jag har redan signalerat halten af Hr Rosenblads
förslag, och detta torde vara tillräckligt att motivera
min anhållan 0111 alslag derå.
Hr Rosenblad: I afseende på discussionens slut får
jag, rörande mitt förslag, återkalla i minnet,-att detsamma
ej är alldeles enahanda med det, som jag förut i detta ämne
framställt, utan del är ett nytt modifieradt förslag, och
således torde discussionen derom vara öppen. Jag skall
likväl ej förlänga densamma, ty jag kan ej i någotdera af de
begge talares anföranden, hvilka nyss yttrat sig, finna något,
som kan föranleda svar å min sida. Den beskyllning,
som jag fått uppbära, att mitt förslag skulle ingripa i
äganderätten, vederlägges bäst derigenom att man läser
sjelfva förslaget. Om detta förslag kunde anses ingripande
i äganderätten, så skulle på samma grund detta äfven kunna
sägas 0111 hvarje annan författning, som bestämde nya
åligganden och äfven om det förslag, sorn Frih. Sprengtporten
i förmiddags framställde. Jag skall ej ytterligare
förlänga discussionen, utan anhåller blott om bifall lill den
framställning jag gjort.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Sedan discussion
blifvit öppnad om ett amendement i en författning, sorn
måhända är af stor vigt, så torde det äfven tillåtas mig alt
säga några ord. Jag hade eljest ej ämhat yttra mig örn
denna författning, men jag har likväl anledn. af den extemporerade
framställning, som af motionären blifvit gjord,
alt tinna betänkligt alt nu kasta mig in på ett lagförslag,
hvilket, på sätt en annan värd ledamot yttrat, ovedersägligen,
om det ej innebär någon förnärmelse af äganderätten,
åtminstone ställer den i sin verksamhet med bundna händer.
Jag kan ej föreställa mig möjligheten af, att en fri
medborgare skulle vara bunden i sina contractsförhållanden
med sina underhafvande, att besluta så eller så. Om Hr
Rosenblads förslag åsyftade att minska obehaget af det s.
k. slattorpare-systemet, så skulle jag för ingen del sätta
mig emot detsamma; men jag tror ej, alt den väg, som han
valt, leder till detta mål, utan tvertom aflägsna!' derifrån,
ty genom så stränga villkor i contraclsluten, som här öro i
fråga, skulle torparen verkligen i min tanke ställas i en
454
I) c n i3 M ars c. m.
cathegori, sorn nära nog träffar in på lifegenskapen, efter
det är ofelbart, att om jag måste conlrahera på 10 eller
i5 år med en person, så kan jag göra villkoren så bårda,
att lian beror af mig. Jag vill ej förlänga discussionen,
men tror att del vore vådligt att bifalla motionärens förslag,
och får förena mig med de herrar, hvilka afstyrkt
detta stadgande, såsom ej förenligt med den fråga, som nu
afhandlas.
Hr Rosenblad: I afseende på den siste värde talarens
anförande, får jag erinra, alt lian troligtvis ej fästat
uppmärksamheten på redactionen af mitt förslag, när detsamma
upplästes; ty den innehåller ej något om burn contracter
med landboer skola vara ställda. Det är ej fråga i
faltigvårdslagstiftningen alt gifva något stadgande i detta
fall; ty i det hänseendet finnas andra föreskrifter. Jag har
ej afselt att lägga det minsta binder i vägen för att uppställa
eontractet huru man behagar, utan har blott velat
tillvägabringa ett stadgande om när en husbonde skall vara
skyldig att ombesörja fattigvården för en landbo eller
jordtorpare. Deremot lior det nu alldeles icke lill ämnet,
huru contraclerna emellan husbönder och deras torpare
böra uppgöras, men såsom bevis derpå, alt det likväl finnes
länder, der en sådan lagstiftning äger rum, får jag anföra,
att i Danmark finnes en lag, som förbjuder underbruk,
hvilket der är belagdt (när vissa villkor ej blifvit uppfyllda)
ined dubbel skatt; mea, såsom jag redan nämnt, jag
har ej föreslagit något för att hindra afslutandel af contracler
med landbönder, utan jag liar endast föreslagit en
skyldighet för husbonden, sorn jag tror att billigheten bjuder
och hvars stadgande visserligen kunde innebära ett correctiv
emot ett missbruk, som starkt botar vårt land.
Frih. Sprengtporten: Såvida jag rikligt uppfattat
Hr Rosenblads förslag, så innebär det ett vite eller ett ansvar
för jordägare, alt vid legostämmans slut i fem års tid
försörja en underhafvande, så snart lian ej prolongera!’ contractet.
Hr Rosenblad har här fästat sig vid den korta tiden
af 5 år, men om man på rättsgrund kan stödja ett sådant
anspråk på 5 års tid, derföre alt man vid legostämmans
slut ej prolongera!' eontractet, så finnes intet, sorn
hindrar att detta kunde utsträckas lill lifstiden, i händelse
af underlåtenhet å jordägarens sida att förlänga eontractet;
ty ett sådant anspråk skulle kunna försvaras med alldeles
samma, rättsgrund, som det Hr Rosenblad föreslagit på ett
mindre antal år. Hvad åter angår det exempel, som Hr
Rosenblad liemtat ifiån Danmark, så är jag ej i tillfälle att
ingå i någon pröfning af Danska lagstiftningen i detta afseende,
då dertill torde behöfvas någon närmare kännedom
om de Danska kameralföi fattningarna och de villkor, hvarunder
jord der besittes, för att kunna afgöra, huruvida nå
-
Den i3 Mars e. ai.
45 a
gon slags jemförlighet, i afseende på lagstiftningen, i det
ena oell andra Riket äger ruin. Att betrakta saken blott
isoleradt, tror jag endast leder till stora misstag. Del kail
visserligen vara möjligt, alt i Danmark finnas kloka lagar i
många afseenden; men jag tillstår, att jag ej anser den af
Ilr Rosenblad omnämnda förtjena någon efterföljd bos oss.
Jag vidhåller mitt alstyrkande af bifall lill Hr Rosenblads
förslag.
Hr Ribbing, Bengt: Det förundrar mig, alt den
värde motionären ej sjelf bar funnit huru bristfälligt hans
förslag är. Han säger, efter hvad jag vill påminna mig, att
villkoret för busbondens skyldighet i detta afseende vore,
att torparen i flera år skulle hafva uppfört sig beskedligt.
Ingen husbonde lärer väl vara så oeftertänksam, att lian gör
ett contract på 10 år eller låter torparen innehafva torpet
så länge, i händelse han derigenom utsatte sig för att sedan
få underhålla torparen i fem år, om deune flyttade.
Skulle denna författning verka något, så borde det tilläggas,
att husbonden ej finge köra bort torparen förr, än
denne innehaft torpet i 10 år; meri jag hemställer, om icke
äganderätten derigenom i sin aldra största höjd blefve angripen.
Om jag t. ex. sitter på en så liten hemmansdel,
att den knappt kan föda ett hushåll, men hvilken jag fått
i arf och hvarpå finnes en jordtorpare, så kommer jag då ej
i åtnjutande af denna hemmansdel, emedan jag ej får uppsäga
torparen och kan derigenom sjelf komma församlingens
fattigvård till last. Af dessa exempel inser man på
huru lös grund förslaget är fotadt, och afstyrker jag således
bifall dertill. '
Hr Rosenblads förslag upplästes, hvarefter Hr Frih.
och Landtm, framställde propos. lill detsammas antagande.
Ropades starka nej, blandade med några ja.
Hr Frih. o. Landtm, gjorde derefter propos. på afslag
å detta förslag.
Ropades starka ja samt ett och annat nej.
Då Hr Frih. o. Landtm, i anledn. häraf förklarade
sig hafva funnit den sista proposrn med ja besvarad, begärde
Ilr Rosenblad votering, såvida icke Hr Landtm, ville
ånyo framställa propos. å ifrägavar. förslag, i hvilket fall Hr
Rosenblad ville åtnöja sig med det svar, som derå komme
alt lemnäs.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då den sist framställda
proposin blifvit efter Hr Landtnäs omdöme med ja
besvarad, och han redan förklarat detta, ansåg Hr Landtm,
sig icke kunna ånyo framställa propos. å Hr Rosenblads
förslag.
455
Den 13 Mars e. in.
Hr Rosenblad: Ehuru delta är den vigtigaste frägan
af hela betänk., så vill jag likväl, för att icke borttaga R.
o. Ad:s tid, och emedan jag ej linner något understöd här
på bänkarna, inskränka mig till en reservation emot det
beslut, som af R. o. Ad. nu blifvit fattadt.
§ 13.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att denna § ej syntes
kunna antagas fullkomligt oförändrad, enär densamma
åberopade 9 och 10 §§:na, men 10 §:n blifvit af R. o. Ad.
afslagen.
Hr Ribbing, Bengt: Utom livad Hr Frih. o.
Landtm, nu behagat yttra, anhåller jag att få fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet på ordet ”fattigvårdsstyrelse”
i denna §. Jag vet ej om det är försigtigt att i denna
styrelses händer lägga en så stor makt, att den, utan att
höra församlingen, skulle få rättighet alt eftergifva den
fattigvårdsansvarighet, som enligt denna författning ålägges.
Jag tror att detta skulle knnna förorsaka mannamån och
anhåller derföre att åtminstone efter ordet ”fattigvårdsstyrelse”
rnå tilläggas orden: "efter församlingens
h ö r a n d e.”
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Den 10
§:n, som här är omnämnd, torde på delta ställe böra utgå,
men deremot den g §:n ensam härstädes åberopas, enär det
är ett verkligt behof, på sätt under discussionen upplyst
blifvit då 9 §:n förevar, att man här i i3 §:n fäster sig
vid de föreskrifter, som i den 9 §:n finnas bestämda. Hvad
nu vidkommer den framställning, som Hr Ribbing gjort
rör:de den stora makt, som genom stadgandet i denna §
har blifvit lemnad till fattigvårdsstyrelsen, så skulle jag för
min del, ehuru ogerna jag ser arbitrage, likväl tro att den
här utan all fara skulle kunna medgifvas. Här är ej fråga
om att ålägga något onus, vare sig utgift af penningar eller
utgörande af någon skyldighet, utan här är endast fråga
om en eftergift. Att vid hvarje sådant tillfälle sockenstämma
skulle sammankallas synes mig ej vara lämpligt. Då
skulle alltför litet förtroende vara lemnadt åt fattigvårdsstyrelsen,
hvilken likväl hvarje år skall redogöra för sin
förvaltning och huru den för hvarje fall förfarit. Är då
församlingen missnöjd med sin fattigvårdsstyrelse, så underlåter
den visserligen ej att utbyta den emot en annan, så
att den fattigvårdsstyrelse, som gjort sig skyldig till mannamån,
ej länge kommer att bibehållas. Alltså tror jag ej
något äfventyr vara vid att lemna denna makt åt fattigvårdsstyrelsen,
och får blott anhålla, att det endast måtte
komma alt heta 9 §:n.
Frih.
Den i3 Mars e. m.
457
Frill. Cederström: Jag bestrider att fattigvårdsstyrelsen
må erhålla rättighet att eftergifva något, som blifvit
stäldt till dess disposition och redovisning; ty grunden för
al! slags uppbörd och redovisning är, att hvad som är lill
uppbörd anvisadt skall redovisas. Det bör endast bero på
sockenstämman att bevilja en sådan eftergift, som den ifrågavar.
, och jag tillstyrker således, att i3 §;n, såsom alldeles
olämplig och öfverflödig, må utgå ur förslaget.
Gr Posse, Fredr.: Jag kan ej underlåta att instämma
i den af Hr Ribbing gjorda anmärkningen. Hvad Hr
von Hohenhausen yttrat derom att här ej är i fråga alt
ålägga något onus eller skatt, medgifver jag väl, men anser
det likväl vara en indirect pålaga på dem, som skola betala
hvad som sålunda efterskänkes en viss person. Jag
tror ej alt någon stor tidsutdrägt skulle åstadkommas derigenom
att församlingen höres, och får derföre tillstyrka, att
det enligt Hr Ribbings förslag må heta: af fattigvårdsstyrelse
efter församlingens hörande etc.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: Lika med
Frih. Cederström anser jag att den i3 §:n bör helt och
hållet ur förslaget uteslutas. Så länge den 10 §:n fanns
qvar, kunde det vara skäl att en auetoritet ägde rätt att, i
mån af behof och billighet, eftergifva dess fordringar; men
om äfven fattigvårdsstyrelsen vore lämplig auetoritet, tror
jag ej att den borde kunna eftergifva de fordringar, som
den g §:n innehåller. Detta stadgande kan väl ej anses vara
för strängt, då föräldrars och barns ömsesidiga skyldigheter
ej sträcka sig längre än till hvad med behofvet å den
ena och förmågan å den andra sidan finnes öfverensstämmande,
och då således, der behof och förmåga ej finnes,
intet understöd kan komma i fråga. Finnas åter dessa, så
bör ingen eftergift kunna äga rum. Jag anhåller således
om propos. derpå alt i3 §:n må utgå.
Med Gr. Hamilton förenade sig Hr Gripenstedt,
Joh. Aug-, Gr. Anckarsvärd, Carl Henr., och Frih.
Sprengtporten.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
ett sådant stadgande, som Ulsk:n i i3§:n föreslagit, böra uti
ifråga var. stadga intagas.
Ropades nej.
Hr F i'i h. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. ansåg den i3 §:n i Utsk:ns förslag böra utgå.
Ropades starka ja, blandade med ett och annat nej, i
anleda hvaraf Hr Landtm, förklarade denna propos. vara
med öfvervägande ja besvarad.
2I H. 58
458
Den i3 Mars e. ra.
Härefter tillkännagaf Hr Frih. och Landtm , alt till
R. o. Ad. denna dag ankommit elt prot.utdr. fran BondeSt.
, innehållande inbjudning lill MedStånden att förena sig
med BondeSt. i dess beslut, ang:de nu förevar, betänkande.
Då bland dessa beslut ett anginge en ny §, som BondeSt.
ansett böra i nummerordningen blifva den i4:de, och R. o.
Ad. nu beslutat borttagande af den i3 §:n, samt föredragningen
af i4 §:n i LUsk:s förslag härefter komme att följa,
förmodade Hr Landtm., att R. o. Ad. funne BondeSt:s inbjudning
i denna del nu böra tagas i öfvervägande, helst
densamma ägde gemenskap med det förslag, som Hr Edenlijelm
under gårdagen afgifvit till en ny § i författningen,
hvilken §, derest den anloges, troligen borde erhålla sitt
rum der nu i3 §:n utgått; hvarföre Hr Landtm, nu finge
låta uppläsa detta prot.utdr. från Hederv. BondeStåndet.
Sedan denna uppläsning skett, yttrade Hr Landtm., att
R. o. Ad. deraf torde hafva funnit, att inbjudningen anginge
4 punkter. Den första, att i händelse förslaget om
sockenstämmor och sockennämnder antoges, sockennänrnderne
alltid måga utgöra fattigvårdsstyrelsens. R. o. Ad. hade
vedan fattat samma beslut, hvarföre denna del af inbjudningen
kunde anses redan vara behandlad.
Ropades ja.
Vidale framställde Hr Landtm., alt andra punkten i
inbjudningen rörde borttagande af slutmeningen i io §:n:
”dock med rättighet att, om h a n v i 11, af deras
tillgångar eller arbete åtnjuta ersättning för
den kostnad, han sålunda fått vidkännas;” samt
alt, då R. o. Ad. borttagit hela io §:n, Ståndet torde finna
det äfven denna del af BondeSlts inbjudning redan vore
tillräckligen behandlad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade derefter, att den 3:dje
punkten i prot.utdr. rörde inbjudning att förena sig med
BondeSt:s beslut, att en ny §, i ordningen den i4;de, skulle
införas af följande lydelse: ”1 det fall, att ägare af
större jordegendom, bruk eller fabrik, redan
äger, elier, efter erhållet tillstånd af öfrige församlingsboer
genom sock enstä mmo-beslut, hädanefter
inrättar enskild fattigvård för sitt
ägo-område, vare han skyldig att för de fattiges
understöd inom detta område, utan församlingens
betungande, ansvara;” i följd hvaraf nummerordningen
af de öfriga §§:na komme att förändras. Det af
Hr Edenhjelm afgifna förslag, som i gårdagens plenum
blifvit uppläst och som ägde sammanhang med BoodeSt:s
sistnämnda beslut, var af följande innehåll: "Bruks- och
fabriksin rättningar å landet äge att genom sär
-
D c 11 13 Mars c. m
skild fattigvård försörja sina fattiga, eller ock
bid råge dertill i mån af in rättninga mes taxering,
som i 3 §:n sägs.”
Gr. Anckarsvärd: Jag har för min del intet emot
någotdera af dessa förslag, utan förenar mig alltför gerna i
dem. Jag tager mig likväl friheten fästa Husets uppmärksamhet
på en ofullständighel i båda dessa förslag, nemi. att
det ingalunda är uttryckt, huruvida jag derigenom blifver
befriad ifrån deltagande, för min andel, i den allmänna fattigvården
inom socknen, och jag skulle önska alt detta vore
positivt uttryckt. Att sörja för mina egna fattiga, dertill
behöfver jag intet lagstadgande, ty denna rättighet äger jag
i alla fall.
Ilr Ribbing, Arvid: Jag är egentligen förekommen
af Gr. Anckarsvärd i den anmärkt), lian gjort. Jag skulle
således tro, att ännu ytterligare något stadgande behöfdes,
så till vida, att någon controll borde äga rum öfver det sätt,
hvarpå den enskilda fattigvården utgöres, så att det allmännas
lätt i del fället ej eftersattes.
Frih. Cederström: Vid större bruk och fabriksinrättningar
har i alla tider varit särskild fattigvård och socknarne
således fria från allt deltagande i underhållet af fabriksarbetarne.
Det erfordras derföre ej något vidare, än
att sådana öfverenskommelse!' upprättas och blifva gällande.
Jag skulle likväl tro, att det förslag, som Hr Edenhjelm afgifvit,
är i det afseendet bättre än BondeStis beslut, att Hr
Edenhjelm framställt ett alternativ för den händelsen , att
ingen sådan öfverenskommelse med fabriksägarne inom socknen
kunde åtstadkommas, hvarigenom det blefve bestämdt
huru och i hvilken ordning fabriksägarne borde deltaga i
fattigvården inom socknen; men jag hemställer dock, huruvida
icke denna redaction skulle kunna tarfva någon liten
förändring. Den lyder sålunda : ”Bruks- och fabriksinrättningar
å landet åge alt genom särskild fattigvård försörja
sina fattiga eller ock bidrage dertill i mån af inrättningarnes
taxering, som i 3 §:n sägs;” d. v. s. då bruks- och
fabriksinrättning fi landet icke genom särskild fattigvård försörjer
sina fattiga, skall den bidraga till socknens fattigvård
i mån af inrättningens taxering, sorn i 3 §:n sägs.
Frih. Sprengtporten: Så vidt jag uppfattat det be
slut,
Som BondeSt. lättat i denna fråga, uti hvilket beslut
Ståndet har inbjudit R. o. Ad. alt sig förena, så innefattar
det ej något annat, än att, när med församlingens begifvande,
på allmän sockenstämma, beslutadt blifvit, att en fabrik
eller ett större bruk sjelf skall besörja sin egen fattigvård,
så bör deraf följa, att en sådan särskild rote, som derigenom
uppkommer i församlingen, skall vara förbunden att underhålla
sina fattiga. Mig synesdetta vara så klart i sig sijHtt,
Den i3 Mars e. m•
att något säl skildt stadgande derom ej beliöfver införas, ty
i intet fall lärer församlingen medgifva sådant, så framt ej
villkoren för denna separation uppfyllas, nemi. att underhålla
sina fattiga. Jag skulle således tro, att hvad i denna
inbjudning finnes föreslaget , är alldeles öfverflödigt, och
sjelfva saken innefattas dessutom i 2 §:n, der det är församlingarna
medgifvet att enl. föreskrifterna i denna författning
ordna sin fattigvård, på sätt de lämpligt finna. Hvad åter
angår särskild fattigvård för fabriker och bruk, så tager jag
mig friheten fästa uppmärksamheten derpå, att något annat
beslut i den frågan ej torde kunna fattas, än det som R. o. Ad.
redan vidtagit, nemi. alt en sådan särskild fattigvård åligger
hvarje näringsidkare, som utöfvar sin näring på sådant
säll, att han har behof af en vidsträcktare fattigvård än
församlingen i allmänhet. Jag skulle således tro, att något
ytterligare stadgande i denna fråga ej bör äga rum.
Frih. Leijonhufvud: Efter den framställning Frih.
.Sprengtporten gjort, har jag ej något all tillägga. Jag tror
att den inbjudning, vi fått emottaga, ej kan föranleda till
något slags beslut, då fattigvården inom enskildta lifvet, eller
inom privata hushåll, är en alldeles isolerad sak , skiljd
ifrån den allmänna fattigvården, och dermed har lagstiftaren
ej det minsta all skaffa. Jag tillstyrker således, att inbjudningen
lemnäs utan allt afseende.
Hr Edenb jelin, Gillis: Jag medgifver gerna, att
hvad jag med mitt förslag har åsyltat redan innefattas i 3
§:n, men jag anser det ej vara nog tydligt, för att gifva en
taxei ingscomite' tillräcklig efterrättelse. Det är af sådan anJedn.
jag begärt ett förtydligande af denna §. Om fabriker
och bruk skulle önska att hafva egna fattiginrättningar, så
har jag visst intet deremot, och anser också billigt, att de i
sådant fall blifva fritagna ifrån deltagande i socknens allmänna
fattigvård.
Gr. Posse: Det är mig okärt, att jag ej kan biträda
den tanke, hvilken blifvit understödd ai de flesta talare,
som här yttrat sig. Jag liar erfarenhet af flera sådana särskilda
fattigförsörjningar inom församlingarna, hvilka finnas på
många stallen inom den ort, der jag bor. Stora gods, som
genom ett nytt brukningssätt erhållit en mängd personer,
som kunna komma fattigförsörjningen till last, hafva nemi.
bildat egna fattiginrättningen', så att de dragit försorg om
sina och den öfriga församlingen om sina fattiga. Jag finner
visserligen, lika med Gr. Anckarsvärd, en lucka i det af
-BondeSt. framställda förslaget, då det ej deruti upptagit alt
en sådan enskild inrättning bör befria från skyldigheten att
deltaga i allmänna fattigförsörjningen inom församlingen;
och jag skulle tro, att i en tid, då bruk anläggas der en
mä.Ujgd personer blifva antagna, som sedan dels genom olycks
-
Den 13 Mars c, m
händelser oell dels genom andra tillfälligheter blifva otjenliga
lill arbete, så skulle det vara en stor fördel för församlingarna,
om dessa, vare sig jordegendomar, bruks- eller fabriksinriittningar,
bade sina egna fattigvårdsanstalten afskiljda
ifrån församlingens. Jag tror ej att detta skulle lägga
något hinder i vägen för fattigvårdsstyrelsen, att med samma
uppmärksamhet följa dessa som socknens allmänna fattiginrättning,
och att således dessa enskilda fattigförsörjningar
likasåväl som fattigvårdsinrättningen inom socknen måste
underkasta sig lagens föreskrifter. Flera sådana inrättningar
finnas inom Malmöhus län. Jag har sjelf, såsom indelningshafvare
af ett boställe, bott inom en sådan församling.
Godset utgjorde der en stor del af församlingen , och den
mängd af fattiga, som funnos vid godset, underhöllos af godsets
egen fattiginrättning, afskiljd ifrån den mindre delen af
församlingen. Sådant var förhållandet t. ex. vid Höganäs
stenkolsgrufva, der personalen uppgår till omkring 1000 personer.
Om alla de fattige, som vid grufvan blifva oduglige
till arbete, dels genom släpsamt arbete och dels genom olyckshändelsen,
skulle falla församlingen till last, så skulle den knappast
kunna underhålla dem. Derföre är den åtgärd vidtagen,
att grufvan har sin egen fattigförsörjning, sin egen pensionsstat,
och alla de vid grufvan varande fattige och understödstagare
hafva ej det minsta alt vänta af församlingens
fattiginrättning. Om jag ej bedrager mig, är det af mig nu
omnämnda förhållandet faststäldt af K. M. Jag tillstyrker
således för min del bifall till den af BondeSt. gjorda inbjudning
, dock med det tillägg, att det bör uttryckas att,
då en sådan enskild inrättning göres, så blir den, som densamma
inrättat, befriad ifrån deltagande uti socknens öfriga
allmänna fattigvård.
Frih. Sprengtporten: Med den sista värda talaren
instämmer jag visserligen deruti, att behofvet är så mycket
mer för handen, alt kunna inom församlingarna på åtskilliga
ställen inrätta fattigvården i rotar, som ett sådant
förhållande redan förefinnes på många orter och ej
torde fä förbises i lagstiftningen ; men jag tror ej heller, att
de sammansatta Utsk:n hafva förbisett detta förhållande, och
då jag ej kunnat upptäcka någon annan § i lagförslaget, som
handlar derom, så måste jag föreställa mig, att denna rättighet
för församlingarna är inbegripen i i §:n, ira morn.,
der det heter, att hvart och ett fältigvårdssamhillle får inrätta
sin fattigvård efter ortens beskaffenhet oell särskildta
förhållanden; och då således ej något vidare stadgande varit
i fråga att i denna lag införas, så lärer väl denna § böra
tolkas på det sätt, som jag förut nämnt, och då beliöfves
ej något särskildt stadgande. Hvad åter angår principerna
eller grunderna för beskattningen vid detta tillfälle,
sä aro de af lt. o. Ad. redan afgjorda, dels i den 3 §:n och
Den i3 Mars e m.
dels i den io:de, så alt någon vidare åtgärd i delta afseende
ej behöfves. Af denna atdedn. har jag trott, att Hr Edenlijelms
förslag ej borde föranleda något beslut af R. o. Ad.
Hr R i b bi n g, A r v id : Jag ber blott att få instämma
roed den sista värda talaren, troende således, att det lämpligaste
svar på inbjudningen vore, att R. o. Ad. finner att
livad derutinnan är föreslaget redan innefattas i 2 §:ns 1 :a
moro. , som af R. o. Ad. blifvit bifallet.
Hr Frib. o. Landtm, framställde propos. först tillantagande
af BondeSt:s inbjudning i detta afseende , oell sedan
till antagande af Hr Edenhjelms förslag , hvilka prepos:r
begge besvarades med nej.
S >4-
Uppå Frih. Cederströms begäran och derom afHrFrih.
o. Landtm, framställd propos. , ansåg R. o. Ad. särskildt
beslut öfver hvarje mom. af denna § böra fattas.
i-.sta momentet.
Frib. Cederström: Jag får vördsamt föreslå en jemkning
i i:a mom. af denna §. Här står nemi.: ”och ankommer
det på styrelsen att, efter som den finner mest ändamålsenligt,
antingen anställa fattighjonet till arbete förgodtgörelse
af understödet, eller åt hjonet öfverlemna alt fritt
använda sin arbetsförmåga, då understödet i förhållande dertill
minskas.” Jag anhåller, att ordet ”anställa” må utgå,
och att denna del af mom. i stället måtte få följande lydelse:
”och ankommer det på styrelsen alt, efter
som den finner mest ändamålsenligt, antingen
bereda fattighjonet tillfälle till arbete för godtgöreise
af understödet, eller åt hjonet öfverlemna
att fritt använda sin arbetsförmåga;’’ och derefter
utgå de sista orden i mom. , nemi. — ”då understödet i
förhållande dertill minskas,’' emedan här föreskrifves i början
af mora., att understödet skall motsvara de nödvändigaste
behofven, och således äro de nyssnämnda orden fullkomligt
öfverflödiga; ty då det är iakttaget, att understödet
motsvarar det nödvändigaste behofvet, så kail detsamma ej
minskas.
Hr von Hohenhausen: T afseende på det ifrågavar.
i:a mom. af 14 §:n synes tydligen, att meningen har varit
att använda de här befintliga föreskrifterna emot lättjefulla
personer, hvilka ej vilja antaga arbete. Om man nu skulle
se något hardt deruti att anställa dem till arbete, och
i stället begagna det föreslagna uttrycket att ”bereda
dem tillfälle tiil arbete,” så inträffar det säkerligen,
att ganska många af dem, för hvilka arbete blifvit beredt,
ej vilja sig deraf begagna, och då bör väl understödet för
dem kunna minskas. Detta tror jag vara juridiskt rikligt
Den 13 Ma r s e. m.
4C3
tänkt; ty då understödet är ämnadt att vara en hjelp i nöden,
så bör det väl minskas för den som kan arbeta men ej
vill det. Jag vill visserligen ej bestrida den förändring, som
Frill. Cederström föreslagit, ang:de utbyte af orden ''anställa
fattighjonet till arbete,” emot orden ”bereda
fattighjonet tillfälle till arbete;” men deremot anser
jag det böra tydligen utsättas, att fattigvårdsunderstödet
kan minskas för det fattighjon, som ej använder sin arbetsförmåga,
när tillfälle dertill blifvit beredt.
Hr Ribbing, Arvid: Jag tror ej, att det af Frih.
Cederström föreslagna uttrycket ”att bereda tillfälle
till arbete” är lämpligt, utan tror att det just är deträtta
ordet, som bär står, att anställa ett sådant fattighjon,
som kan arbeta, men måhända ej vill det, till arbete, och
att detta således bör bibehållas. För öfrigt har Frih. Cederström
begärt borttagande af den sista raden, nemi.— ”då
understödet i förhållande dertill minskas;” men jag
finner för min del intet skäl alt på något sätt förändra denna
§, utan anhåller om propos. till bifall å det nu föredragna i:a
mom. deraf, sådant detsamma af Utsktn blifvit föreslaget.
Frih. Sprengtporten förenade sig med Hr Ribbing.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag är af samma
mening som Hr Ribbing, nemi. att mom. bör förblifva oförändradt.
Att bereda tillfälle för fattighjon till arbete, är
ofta nog alldeles icke tillräckligt; att arbeta önska de ej,
men äta och lättjas är hvad de oftast vilja. Derföre är det
nödvändigt, att directionen må vara berättigad att anställa
dem till arbete. Directionen är att anse, om jag så får säga,
såsom en mäklare emellan dem, som behöfva arbete,
och de fattiga, som hafva arbete att lemna. Fattigvårdsdirect:n
låter kungöra, att de, som behöfva tillfälliga arbetsbiträden,
kunna anmäla sig hos henne. När någon sådan
anmälan skett, så skickar hon de arbetshjon, hon finner tjell—
liga, till den som sig om biträde anmält. Dermed tror jag,
alt begge skulle vara bäst belåtne.
Hvad beträffar den sista förändringen, eller uteslutande
af de sednare orden i mora., så synes mig klart, att då directionen
öfverlemnat åt hjonen att fritt använda deras arbetsförmåga,
så bör bon ock kunna minska underhållet eller
understödet; ty i samma män som de sjelfve disponera deras
arbetskraft, böra de påräkna mindre understöd af directionen.
Jag anhåller om bifall lill delta morn., utan förändringar.
Frih. Cederström: Det torde vara vigtigare, än man
vid första påseendet anar, att denna § ej blir antagen i det
skick, Iivari den blifvit af Utsk:n framställd. Början deraf
lyder sålunda: ”Vid utdelande af fattigvårdsunderstöd, skall
fattigvårdsstyrelse tillse, att det motsvarar de nödvändigaste
behofven, alltid med beräkning af fattighjonets arbetsför
-
Den i3 M a r s e. ra.
måga, ehvad den ina vara större eller mindre.” Nå viii! således
får icke fattigvårdsstyrelsen tilldela åt ett fattighjon
mer än som dess arbetsförmåga, utöfvad i dess fullständiga
kraft, kan inbringa; eljest skulle understödet öfverstiga hvad
hjonet någonsin hade kunnat förtjena genom arbete. Nu vill
man behålla ordet ”anställa” för att förvandla hjonet tili
slaf under socknens fattigstyrelse, för att disponeras der styrelsen
finner tjenIigast alt honom anställa. Följden blir
densamma som vid all t tvångsarbete, neni I. att arbetet blir illa
gjordt, och att den, som fått arbetshjonet anstäldt hos sig,
blir missnöjd dermed , hvilket föranleder ledsamheter och
tvister. Deremot följer det af sig sjellt, att fattigvårdsstyrelsen
alltid bör riktigt iakttaga författningens föreskrifter
och ej lemna större understöd, än nödvändigheten fordrar,
och då bör icke heller hjonets anställande till arbete äga
runi, utan styrelsen bör endast bereda hjonet tillfälle till arbete,
om lägenhet dertill finnes. Har deremot hjonet tillfälle
att sjelf skaffa sig arbete genom fritt användande af sin
arbetskraft, bör aldrig något besvär i den vägen tillkomma
fattigvårdsstyrelsen, utan fattighjonet bör sjelft söka att använda
den grad af arbetsförmåga, som det äger, då fattigvårdsstyrelsen
äger att lemna så mycket understöd som behöfves,
för alt fylla den lucka i förmågan, som genom styrelsens
förut bestämda mätning, — om jag så får kalla det
— blifvit tillvägabragt. Det är en gifven sak, och erfarenheten
i alla länder har visat, att det fria arbetet alltid är
tjenligare än tvångsarbete. Det finnes ej något exempel att
arbetsinrättningar kunnat bära sig utan tillskott, vida utöfver
hvad man kunnat ana, och det har alltid slutat dermed,
att de förfallit ifrån arbetshus till correct.inrättningar på
.Statens bekostnad. Jag anser detta vara ganska vigtigt, och
jag frågar — hvad blir väl meningen med det sista tillägget,
då man sammanför del med de föregide orden? Här står
dä: ”eller åt hjonet öfverlemna att fritt använda sin arbetsförmåga,
då understödet i förhållande dertill minskas;” således
i förhållande till friheten att använda arbetsförmågan.
Hvad vill det säga? Har icke styrelsen skyldighet att vid
bestämmandet af det understöd, som kan honom lemnäs,
taga i beräkning hela hans arbetskraft, sådan den är, större
eller mindre.
Hr Gripenstedt: Den siste värde talarens deduction
har på intet vis öfvertygat mig om någon oriktighet uti det
förevar, momentet. Om det är fråga om att förekomma
behof af fattigvård, så är det visserligen mycket rätt, att
man skall bereda arbetstillfälle, och i detta afseende är förslaget
i 5 mom. afgifvet, Är åter fattigdomen redan för
handen, d. v. s. om en person ej har utvägar att försörja
sig, då är det ej nog med att bereda arbete åt honom, utan
han måste anställas för att arbeta så mycket han kan ; ty
De n i3 Ma r s e. m.
465
det måste vara gifvet, att då det är cotumunens skyldighet
att gifva honom det nödvändigaste , så är det en motsvarande
skyldighet hos honom att arbeta , så vidt han kan.
Om man öfverlemna!- åt honom att till en del försörja sig,
t. ex. genom ett handtverk, men detta ej är tillräckligt till
hans fulla försörjning, så är det ju tydligt, att fattigunderstödet
måste eqvivalera skilnaden emellan hans förtjenst derpå
och hvad som erfordras till hans försörjning , och hvad
som är uttryckt i den sista perioden, som Frih:n önskat få
utesluten, är således ganska riktigt. På dessa skäl kan jag
ej annat än instämma med dem, som yrkat att momentet
måtte oförändradt bifallas.
Frih. Raab, Adam Christ.: För min del kan jag ej
finna annat, än att i4 §:ns i:a mom. är väl grundadt och
tillstyrker således bifall till detsamma. Den siste värde talaren,
så väl som flere föregående, har utredt skilnaden emellan
bereda och anställa. Anställa kunde vara det rätta
ordet i det exempel, som jag nu vill åberopa. I Calmar
stad är inrättad, under Hr von Hartmansdorffs dervaro, en
fattigvård, som är fullkomligt ändamålsenlig och hvarmed
så väl staden som de fattige äro nöjde; men den går ut på
att fattighjonet är skyldigt att arbeta på stället, om det vill
njuta fattigvård. Man kan ej säga att inrättningen blott
borde bereda dem tillfälle till arbete och att de samtidigt
dermed skulle få åtnjuta sin fattigvård; ty i samma stund
de ej vilja arbeta, fä de ej vidare något understöd. Jag anser,
att ordet ”anställa” är och blir alltid det rätta.
Hr Ribbing, Bengt: Instämmande med de tvänne
sista talarne om behofvet deraf, att mom. blifver bibehållet
sådant det är, vill jag endast tillägga såsom skäl derför, att
erfarenheten säger mig, att det är alldeles nödvändigt, alt
ordet ”anställa" här användes, och ej ordet ”bereda,”
som blifvit föreslaget att i dess ställe insättas. Om man bereder
arbete åt personer, som äro vane vid alt lättjas, så
hjelper det ej det aldra ringaste; ty om de ej vilja arbeta,
så gå de endast omkring och tigga. Jag har sett exempel
derpå i den ort, der jag bor. Det är alldeles nödvändigt, att
styrelsen har rättighet att anställa dem till att arbeta, antingen
de vilja eller ej.
Frih. Cederström har anfört, att dylika arbetsinrättningar
, som den ifrågavar., sluta med att blifva correctionshus.
Jag måste motsäga honom häruti. Jag, som bor nära
Jönköping, hvarest en fattiginrättning blifvit etablerad och
som är bekant i hela Riket för sin duglighet, kan försäkra
honom, att denna inrättning ej hotar med att blifva något
correctionshus, utan den fortgår med stöl sta framgång, och
jag skulle önska att i hvarje stad funnes en sådan. Der anställas
arbetshjonen lili arbete, och arbeta de ej, så minskas
21 H. 59
460
D o ii i3 Mars c. m.
deras dagportioner. Detta gör att de arbeta med mycken
villighet och håg, ehuru det i början var påkostande. Jag
kan dessutom anföra ett annat exempel ifrån närheten af den
ort, der jag är boende, t. o. m. ifrån den församling der
jag bor, der arbetsinrättningar finnas af sådan beskaffenhet,
att hvar och en, som anmäler sig till erhållande af fattigunderstöd,
anvises arbete med tillsägelse: gå dit och arbeta,
så får du arbetsförtjenst, och hvad du vidare behöfver skall
du då erhålla af fattigförsörjningen. Sedan detta beslut fattades,
hafva två eller tre personer begärt arbete, men sedermera
ej något fattighjon, som ej varit för sjukdom eller ålderdom
i behof af hjelp; men om det ej för de förra hade
varit ett tvång, att de måste arbeta , så hade de troligen
ännu likasom förut galt omkring och tiggt och gjort ingenting.
Jag anhåller om bifall till i:a mom. oförändradt.
Gr. Taube, Gust. Joli.: Mig synes, som ordet "anställa”
äger företräde, då fattigvårdsstyrelsen disponerar en
arbetsinrättning eller en local , hvarest den kan sysselsätta
fattighjonet. Detta lärer likväl ej kunna på alla ställen eller
ens på de flesta blifva fallet; men deremot bör det alltid
vara en möjlighet för fattigvårdsstyrelsen att bereda tillfälle
till arbetsförtjenst. Af detta skäl anser jag den af Frih.
Cederström föreslagna förändring vara passande på detta
ställe. Om styrelsen bereder tillfälle till arbetsförtjenst åt en
behöfvande, som har arbetsförmåga, men han ej deraf vill sig
begagna, då må han gerna svälta. Hvad beträffar den sista
meningen , att understödet i förhållande dertill minskas, så
är det visserligen intet ondt deri att den qvarstår; men jag
anser den likväl obehöflig , af samma skäl, som redan blifvit
anförda af Frih. Cederström, med hvilken jag mig i allo
förenar.
Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. till antagande
af förevar, itsta mom.
Ropades starka ja, blandade med några nej, hvarefter
Hr Landtm, förklarade ja hafva öfverröstat nej.
2:dra momentet.
Bifölls.
3:dje momentet.
Flr Ribbing. Bengt: Detta mom. innefattar en föreskrift,
som i min tanke är nog hård. Här står : "Då qvinna
söker fattigunderstöd, i anseende till det hinder för sjelfförsörjning,
som vården om barn föranleder, må det bero af
styrelsen att antingen, med hennes bibehållande vid barnavården,
lemna henne derefter lämpadt understöd, eller ock
fråntaga henne barnet och låta det vårda, då hon för sin
person är pligtig att förse sig med lagligt försörjningstillfällé,
under förbindelse tillika att, i mån af förmåga, bidra
-
D c n i3 Mars c. m.
467
ga till barnets försörjning.” Det tyckes vara något bardt,
att man skall kunna ifrån en mor borttaga hennes barn med
våld, då hon ej bär förverkat sin rättighet genom en dålig
uppfostran eller liderligt lefverne, att sjelf få vårda detsamma.
Jag kan ingalunda bifalla en sådan föreskrift och önskar
således, att detta måtte utgå ur momentet, eller om det
skall qvarstå, så önskar jag åtminstone, att qvinna , som söker
fattigunderstöd, endast må kunna fråntagas sitt barn, i
den händelse att bon är vanfräjdad eller vanvårdat barnet.
Detta är så tydligt och klart, att jag hoppas, det Ridd.-  Secrettn uppgör redactionen af den tili ändring nödiga
mening.
Hr von Hohenhausen: Jag finner detta mom. vara
af största behof, men å andra sidan erkänner jag billigheten
af hvad Hr Ribbing anfört, och tillstyrker derföre att mom,
må börja med orden: "Då lösaktig qvinna” etc. Det är just
sådana qvinnor, sorn vanligen behöfva understöd, och deras
seder härröra ofia deraf, alt de vilja slippa allt arbete. Under
strider emellan socknar om hvem som borde försörja en
sådan qvinna med dess barn, har jag under min embetstid
sett många fall, då en socken sagt: nog skola vi vårda barnet,
men modren må arbeta; och då har barnet blifvit satt
på ett ställe, der det blifvit tio gånger bättre vårdadt, än
hos modren sjelf. Alltså har det vaiit både barnets och
modrens verkliga fördel, alt barnet blifvit henne fråntaget,
under det hon nödgats arbeta.
Frih. Cederström: Om ordet lösaktig skulle införas
i mom. framför ordet qvinna , så lärer det väl vara helt
klart, att något bättre medel alt kunna fortsätta samma
lefnadssätt ej kan uppfinnas , än att borltaga barnet ifrån
modren och låta henne fri och ledig, under fortsättande af
sitt förra lefnadssätt, flytta ifrån socken till socken och plantera
ut barn i socknarna. Det är ej på det sättet man böi
lagstifta. Här kommer i nästa mom. den cathegori, som Hr
Ribbing ansett finnas redan i det 3 momentet. För det förhållande,
som i 3 mom. afses, skulle jag tro, att styrelsen,
långt ifrån att erhålla tillåtelse, borde uttryckligen förbjudas
att borltaga barnet ifrån qvinnan, och detta med ännu mera
skäl, ifall ordet lösaktig utsältes; ty skiljes barnet ifrån en
sådan qvinna, så är det helt säkert, att hennes förra lefnadssätt
blir för henne en riktig födkrok. Nu vill jag likväl ej förmoda,
att här menas en sådan qvinna; ty det står: J’Då
qvinna söker fattigunderstöd, i anseende till det hinder folsjö!
(Försörjning, som vården om barn föranleder, må det bero
af styrelsen att antingen, med hennes bibehållande vid
barnavården, lemna henne derefter lämpadt understöd, eller
ock fråntaga henne barnet och låta det vårda, då hon för
sin person är pligtig alt förse sig med lagligt försörjningstillfälle,
under förbindelse tillika, atti mån af förmåga bidraga
468
Den i3 Man e. ra.
lill barnets försörjning.’’ Det är ju klart, mine herrar! alt
i samma stund, som modren är skiljd ifrån barnet och pligtig;
att skaffa sig laga försvar, så förskaffar hon sig det
i nästgränsande socken, der hon vore barnet nära utan att
kunna åläggas att lemna något bidrag. Qvinnan bör således
i min tanke ej på detta sätt skiljas ifrån sitt barn, utan
jag skulle tro, att de ord, som afse detta, böra utgå och
mom. i öfrigt oforändradt bibehållas.
Hr Gripenstedt: Ehuru jag ej kan förmoda alt någon
fattigvårdsstyrelse skulle skilja ett barn ifrån modren,
af annat skäl, än att barnet missvårdas, så anser jag likväl,
lika med Hr Ribbing, att detta villkor bör i mom. uttryckas.
Hvad åter angår den anmärkningen, att det borde
Stå lösaktig qvinna, så tror jag ej delta vara väl betänkt,
utan vill, i likhet med den sista värda talaren, afstyrka det,
och i öfverensstämmelse härmed skulle jag vilja taga mig
friheten att föreslå en redaction, som måhända skulle motsvara
Hr Ribbings önskan. ”Då qvinna söker fattigunderstöd,
i anseende till det hinder för sjefförsörjning, som vården
om barn föranleder, må det bero af styrelsen att antingen,
med hennes bibehållande vid barnavården, lemna
henne derefter lämpadt understöd, eller ock,” ifall barnet
missvårdas, ''fråntaga henne det och låta det vårda,
då hon för sin person är pligtig att förse sig med lagligt försörjningstillfälle,
under förbindelse tillika att, i mån of förmåga,
bidraga till barnets försörjning.”
Gr. Posse: Tvänne talare hafva yttrat sig, med hvilka
jag instämmer. Den ene af dem, Hr Ribbing, har ansett
det vara alltför hardt alt skilja barnet ifrån modren, när
det ej vanvårdas; den andre åter, Frih. Cederström, har
trott, att det vore att bereda oäkta barns tillkomst, om man
toge barnet ifrån qvinnan, ty hon skulle endast derigenom
blifva ledig att framskaffa flera, om tillfälle dertill yppades.
För min del skulle jag tio, att fattigvårdsstyrelsen ej bör
kunna skilja barnet ifrån modren, så framt det ej vanvår
das.
Orsaken, hvarföre jag bestrider att barnen må lemnäs
åt främmande personer, är den, att enligt den erfarenhet,
sorn jag vunnit, sådana personer, som hafva egna oäkta barn
att uppfostra, visserligen ej vårda dem väl, men att dessa
harn likväl blifva ännu sämre vårdade, om de lemnäs åt
andra personer. Sådana fosterföräldrar göra ej så mycket
afseende på, att barnet blir väl skött, som att de må hafva
en inkomst derför. Jag tror snarare, att det skulle vara
alt sörja för oäkta barns tillkomst, om modren beröfvades
sitt barn, så snart det vore så gammalt, att det kunde henne
fråntagas för att lemnäs til! andra, under det alt modren
iinge skaffa sig försvar och söka arbetsförtjenst, d. v. s.
stryka landet omkring och skaffa sig flera barn. .lag tillstyrker
den förändring, som Hr Gripenstedt liar föreslagit.
D e n 13 Mars c. ra.
469
Hr von Hohenhausen: Jag skall ej ingå i någon
discussion, rör:de folkförökning på det ena eller andra sättet,
utan vill blott nämna, att jag har sett flera exempel
derpå, att sådana qvinnor genom denna åtgärd blifvit förda
till arbetsamhet, i stället för att de eljest skulle hafva fortsatt
sin förra lefnad så länge de kunnat, utan att göra någon
nytta genom arbete. Emedlertid vill jag ej motsätta
mig den redaction, som Hr Gripenstedt har föreslagit, ulan
instämmer deruti.
Frih. Sprengtporten: Då en qvinna söker fattigvård
och har barn, som ej är spädt, d. v. s., som ej mera
har behof af modrens närmare vård, så är det ofta en ren
nödvändighet att kunna skilja barnet ifrån modren. Deremot
skulle jag tro, att det vore hardt, att emot modrens
vilja i från henne skilja ett barn, som ligger vid hennes bröst.
Af sådan anledn. troi- jag, att detta mom. skulle kunna antagas,
dock med det tillägget, att ett barn , som ännu icke
fyllt ett år, ej må kunna emot modrens vilja skiljas ifrån
henne. Hvad angår den redaction, som Hr Gripenstedt föreslagit,
så har jag visserligen ingenting annat att invända
deremot, än att det förefaller mig som samma undantagsstadgande
redan igenfinnes i nästföljande morn., enligt hvilket
fattigvårdsstyrelsen, vid de tillfallen då föräldrar vanvårda
sina harn, har rättighet att annorlunda förordna om
barnets skötsel.
Ilr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Ehuru jag icke
kan underlåta att, lika med Hr Ribbing, Bengt, förklara,
att vid första påseendet detta stadgande uti 3 mom. af i4
§:n äfven för min känsla synts högst vidrigt; och jag anser
att man bör noga se till, att man ej, genom lagstiftningen,
lossar de ömmaste banden emellan föräldrar och barn, hvilka
redan ändock, ty värr! äro alltför mycket lossade; —
skulle jag likväl icke tro det vara väl betänkt alt borttaga
delta stadgande, hvaremot jag anser den af Hr Gripenstedt
föreslagna förändring derutinnan vara ganska nödvändig.
Meningen är väl att genom detta stadgande bereda utväg
till försörjning för qvinna, som har barn och som är oförmögen
alt riktigt försörja sig, emedan barnet hindrar henne
derifrån. Jag är i tillfälle att kunna uppgifva exempel uppå
huru fattiga qvinnor med barn hafva sökt och fått arbetsförtjenst,
men varit nödsakade att taga sina små barn
med sig på arbetet. Under det att qvinnan arbetat på åkern,
har hon måst lägga sitt dibarn i diket, der detsamma varit i
fara att omkomma genom modrens oförmåga att under tiden
kunna derom tago tillbörlig vård. Detta exempel kan äfven
tjena till bevis på nödvändigheten af att mom. qvarstår,
just för att åt en sådan qvinna bereda tillfälle till förtjenst,
hvilket blefve alldeles omöjligt, om barnet skulle vara
hos henne. Jag tror således icke, alt hvad som här vid
D cn i3 Mars e. m.
första påseendet tyckes vara onaturligt, verkligen är så farligt;
ehuru jag önskar, att fattigstyrelsen ej må begagna denna
rättighet, utan i högsta nödfall. Jag röstar för bifall
lill inom., nied den förändring, som Hr Gripenstedt har
föreslagit.
Hr Gripenstedt: Jag vill blott med ett par ord genmäla
Frih. Sprerigtportens framställning, alt nästa mom.
skulle innefatta hvad jag lika med Hr Ribbing föreslagit att
igenom ett tillägg i detta mom. stadga. Jag tror ej, att
förhållandet är sådant. Det 4 niora, talar om föräldrar,
som ej åtnjuta fattigunderstöd, och att styrelsen må kunna
skilja deni ifrån barnens vård, i händelse de hos föräldrarna
blifva missvårdade; hvaremot i detta mom. är fråga oro,
att qvinna, som söker fattigunderstöd, då hon har barn,
äfven bör vara underkastad att det skiljes ifrån henne, i
händelse det vanvårdas. Detta synes mig vara tvänne alldeles
skiljda förhållanden, hvarpå jag nu velat taga mig
friheten att fästa så väl Frihins som Husets uppmärksamhet.
Frih Rehbinder, Fredr. Willi.: Jag anhåller alt
få förena mig med Frih. Sprengtporten i afseende på det
tillägg, som han föreslagit att införas i detta moni., och
skulle anse, att moni. i öfrigt bör bibehållas. Det är ej
alt förmoda, att en fattigvårdsstyrelse skall, utan gilltiga
skäl, taga barnet ifrån modren, utan tvertom tror jag, att
en sådan styrelse i allmänhet snarare skulle vara belåten,
så länge modren kunde hafva sitt barn qvar. Det har i
öfrigt blifvit sagdt, att man borde akta sig att taga ett
barn ifrån qvinnan, emedan hon derigenom kunde få tillfälle
att framskaffa flera. Det synes mig likväl, att man
bör tänka mer på det barn, som redan är födt, än på dem,
som möjligen kunna födas. Således lärer väl anledn. vara
för handen att tillåta fattigvårdstyrelsen att fråntaga qvinnan
barnet. Deremot tror jag ej, att det går an att, i öfverensstämmelse
med hvad Hr von Hohenhausen föreslagit,
insätta orden — lösaktig qvinna.
Frih. Sprengtporten: Det är visserligen sannt, att
4 mom. endast handlar om fattigvårdsstyrelsens rättighet
att fråntaga föräldrar deras barn, då de blifva vanvårdade.
Detta står här såsom en exception, men det hade ganska
väl kunnat omfatta, under samma förhållande, hvad som
stadgas i föregående mom. om qvinna, som behöfver fattigunderstöd.
Det synes likväl vara klart, att, då en fattigvårdsstyrelse
har sådan makt öfver dem, som ej åtnjuta fattigunderstöd,
deraf äfven måste följa, att en sådan styrelse
äfven måste tillerkännas samma makt öfver dem, som verkligen
åtnjuta understöd. Något stadgande i afseende på fattigvårdsstyrelsens
rättighet att skilja barn ifrån modren, är
Den iS Mars e. m.
471
visserligen alldeles oundgängligt; ty om t. ex. en qvinna,
som liar flera barn, är lättjefull och ej vill albeta, så skall
bon tredskas att skaffa sig någon arbetsförtjenst, emedan
bon eljest får vistas inom socknen med sina barn och erhåller
fullt fattigunderstöd för deni. Jag tror deiföre, alt
det bästa correctivet emot den hårdhet, som jag anser att
morn. innebär, om det antages utan någon exception, ligger
deruti, att man kan göra undantag för barn, som ej hunnit
ett års ålder; d. v. s. detta undantag skall då gälla vid de
tillfällen, då fattigvårdsstyrelsen måhända, antingen till följe
af modrens sjuklighet, eller dess bristande förmåga att föda
och vårda barnet, finner sig böra vidtaga denna utväg att
skilja barnet ifrån modren.
Hr von Hartmansdorff: De af Husets ledamöter, som
talat för ändring af detta morn., synas föreställa sig, att
fattigvårdsstyrelsen skulle vara sammansatt af personer utan
menskligt deltagande för de ömma band, sorn naturen knutit
mellan moder och barn. Föreställer man sig åter , alt
detta deltagande finnes, så inser jag ingen våda att bibehålla
detta mom. i oförändradt skick. Det finnes ty värr mödrar
lill den grad förderfvade, särdeles i de större städerna
och hufvudstaden, att man mäste anse såsom en vinning för
mensklighelen, att barnen skiljas ifrån dem. Detta kan vara
händelsen äfven förr än barnet blifvit ett år gammalt,
om modren t. ex. är med smittosam sjukdom behäftad, om
hon är begifven på fylleri, hvilket ofta händer. Ett barn,
uppfoslradt af en sådan moder, måste blifva sjukt eller svagt
för framtiden. Kanske ett exempel i delta fall talar bättre,
än alla skäl. Jag har här sett följande händelse. Ett fattigt
barn, som vanligen satt på trappan till ett spisqvarter
och tiggde men fick plats i elt fattighus på Södermalm,
b 1 ef af modren utstulet ifrån fattighuset, derföre alt barnet,
som var vattusigtigt, hade ett så ohyggligt utseende, alt allmosor
gåfvos det så rundeligen, att de förslogo äfven till
föda åt modren och att gossen hade slantar öfver för att
dermed spela kronvägg. Äfven i dessa dagar har en moder
ifrån Prins Carls inrättning stulit ut ett barn, som der var
insatt. Sådant är förhållandet emellan förderfvade mödrar
och deras barn. Man är följaktligen Utskm tack skyldig,
derföre att de, inseende sådana brustna förhållanden, infört
ett stadgande, som kan sälta fattigvårdsstyrelsen i tillfälle
att afhjelpa dem. Jag hoppas således, alt R. o. Ad. ej, af
misströstan om mensklighet och eftertanka hos fattigvårdsstyrelsen,
borttager elt stadgande, som efter mitt förmenande
är väl grundadt. Jag anhåller om bifall till detta moment.
Hr Ribbing, Bengt: Då jag begärde ordet, var det
egentligen för att göra den anmärkn. emot Frih. Spretigtportens
tillägg, sora Hr von Hartmansdorff nu gjort. Huru
nödvändigt vore det ej att fråntaga modren hennes barn äf
-
472
Den 13 Mars c. m.
ven före elt års ålder, i de händelser, som nu blifvit anförda.
Jag tror visst icke heller, att det vore särdeles farligt
att låta moni. qvarstå oförändradt; men jag anser, att man
ej bör stifta en lag, som ej synes vara mensklig. Det skulle
likväl kunna hända, att en sådan rättighet, som den ifråga
var.
, af någon fattigvårdsstyrelse missbrukades, och jag önskar
derföre, att mom. omredigeras till det innehåll, som
Hr Gripenstedt föreslagit och i öfrigt får blifva oförändradt.
Hr Frill. o. Landtm, framställde propos. till bifall
af ifrågavar. j mom. utan förändring.
Ropades starka ja, blandade med åtskilliga nej, hvarefter
Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna pro
pos:n
med ja besvarad.
Hr Ribbing, Bengt: Jag måste reservera mig emot
det språk, hvarmed detta mom. är författadt, emedan jag
anser det ovärdigt ett civiliseradt samhälle.
Frih. Sprengtporten: Jag anhåller ufven att få anmäla
min reservation. Jag anser att i mom. följande tillägg
bort äga rum, nemi. att barn, som ännu icke hunnit elt
års ålder, ej må emot modrens vilja henne fråntagas, om ej
på de skäl, som i nästföljande mom. finnas anförda.
Gr. Posse: Äfven jag får instämma i denna reservation,
enär jag anser, att fattigvårdsstyrelsen ej bör äga rättighet
att skilja barnet ifrån modren, så framt det ej blifver
vanvårdadt.
Frih. Rehbinder instämde i den af Frih. Sprengtporten
och Hr Liljenstolpe i den af Gr. Posse afgifna reservation.
4 momentet.
Frih. Cederström: Då fattigvårdsstyrelsen egentligen
ej kan hafva något att skaffa uti enskildta hus och med deras
förhållanden, hvilka ej åtnjuta fattigunderstöd, så tillstyrker
jag, att efter ordet ”barn," (på andra raden) må
införas orden : så att de med bettlande b e t r ä d as; d. v.
s., om ”föräldrar, som ej åtnjuta fattigunderstöd, åsidosätta
vården om sina barn,’’ så att de med bettlande beträdas,
"skall Styrelsen göra sig noggrannt underrättad, huruvida
det härleder sig från oförmåga att dem uppfostra, och
i sådant fall vidtaga de anstalter, som af behofvet kunna
påkallas.” Det är först då barnen med tiggeri beträdas, som
fattigvårdsstyrelsen kan taga någon befattning med dem;
och dessförinnan är det presterskapets skyldighet att tillse
vården om barnen.
Hr Gripenstedt: Jag tror ej, att detta Frih. Cederströms
förslag bör antagas. Jag anser alt mom. är mera
gene
-
Den i3 Mar s o. m.
4,3
generell, sådant som det nu ur, och vill blott inskränka mig
till alt yrka bifall derpå.
Hr von Hohenhausen: I moin:s nuvar. skick, då
det står uppfostra och ej uppföda, så anser jag,
att det ej kan tillhöra fattigförsörjningen att hafva tillsyn
öfver barnens våld, utan att delta måste vara pastors åliggande.
Alltså får jag tillstyrka att detta mom. får utgå, i
händelse man skulle vilja bibehålla ordet uppfostra.
Skulle man åter vilja insätta ordet uppföda i stället
för uppfostra, då kan det blifva dervid. För min del
anser jag inom. verkligen vara öfverflödigt, men vill man
bibehålla del, så anhåller jag om propos. på att ordet uppfostra
måtte utbytas emot ordet uppföda.
Hr von Hartmansdorff: Då R. o. Ad., likasom de
öfriga Stånden, i fråga om undervisningen föreskrifvit, att
den skall, för fattiga barn, af församlingen bekostas; så tror
jag, alt ordet uppfostra är ej allenast lika godt, som
ordet uppföda, utan äfven bättre, emedan det sistnämnda
endast afser de materiella behofven. Jag tror således
att man bör låta delta mom qvarstå, sådant det nu är.
Hr von Hohenhausen: Det är just derföre, att
nämnda föreskrift finnes i författningen om skolundervisningen,
sorn det ej är rå sin plats att här införa detta
morn. Hvarföre, när jag redan gilvit en sådan föreskrift i
en författning, äfven intaga den lili en annan? Sakna för»
äldrarne medel alt uppföda sina barn, så är detta ett förhållande,
sorn kan blifva étt föremål för stadganden i denna
författning, och då bör ordet uppföda begagnas på detta
stalie lika så väl, sorn på ett annat man ej hör tala om
fattigförsörjning, der det endast är fråga örn den uppfostran,
som med skolundervisningen afses. Äfvenså vet man, att
undervisningen i handaslöjder utgör en vigtig del af qvinnfolkets
uppfostran, men det lärer väl ej här kunna komma
i fråga att omtalas. Jag tror ej detta mom. vara behöfligt,
men om det ändlligen skall antagas, så bör ordet uppföda
insättas i stället för uppfostra.
Frih. Sprengtporten: Lika med Hr von Hohenhausen
anser jag det vara betänkligt att inblanda offentliga
myndigheter i så ömtåliga förhållanden, som dem emellan
föräldrar och barn. Att en sådan lagstiftning äger rum i
afseende på skolundervisningen finner jag rikligt, och der är
den också . inskränkt tili vissa bestämda förhållanden. På
detta ställe åter skulle en sådan rättighet stödja sig på ett
ganska obestämdt och ganska vidt omfattande begrepp; om
det medgåfves fattigvårdsstyrelsen att kunna inblanda sig i
förhållanden rör:de barnens uppfostran och så vidsträckt,
som detta begrepp verkligen kan fattas, tror jag ej att det
2 1 H. 60
4;4 Den i3 Mars e. ra.
.
är på sin plats i delta moni. Jag skulle likväl, hellre än
att biträda den redaction, som Hr von Hohenhausen föreslagit,
hvilken jag äfven anser vara alltför vidsträckt, emedan
ordet uppfödas äfven skulle kunna afse den fysiska uppfostran,
önska att ordet underhålla här antoges i stället
för ordet uppfostra.
Hr Ribbing, Arvid: Det är såsom det heter, att
man lefver icke allenast af föda, utan äfven af vård och
uppfostran, och det bör dessutom bemärkas, att den vård
barnet får i skolan ej vidtager förr än barnet fyllt 8—9 år
enligt det beslut, som vi fattat om skolundervisningen, och
der åtnjuter det för öfrigt undervisning endast halfva året.
Således hindrar ej detta behofvet af ett stadgande, alt fattigvårdsstyrelsen
bör efterse barnens uppfostran och vård
(såsom här äfven står). Jag skulle önska, att man ej alltför
mycket ville förändra §:n, och i detta fall isynnerhet
begär jag propos. på bifall till delta morn., sådant det nu
är af Ctsk:n föreslaget.
Hr Gripenstedt: Jag åberopar de fall, som Hr von
Hartmansdorff nyss omnämnde, eller andra likartade. Det
måtte väl vid sådana tillfällen böra vara fattigvårdsstyrelsens
rättighet att skilja barnen ifrån föräldrarna. Det kan väl
sägas, alt föräldrarne kunna gifva dem underhåll, eller uppföda
dem, såsom det heter, men det kan icke heller sägas
annat, än att de missvårda barnens uppfostran; och som jag
tror att delta uttryck är det rätta, så anhåller jag om bifall
till morn. Den förmodan, alt detta stadgande redan
skulle vara upptaget om skolundervisningen, har den siste
värde talaren upplyst ej vara grundad, alldenstund denna
undervisning inträffar vid en annan tidpunkt af lifvet, än
som här är i fråga.
Frih. Cederström: Sjelfva rubriken på denna lagstiftning,
nemi. fattigvård och fattigvårdsstyrelse,
gifver tillkänna, alt den ifrugavar. styrelsens befattning ej
kan angå annat än fattiga och ej får sträcka sig till dem,
hvilka icke äro i behof af fattigunderstöd. Nå väl! detta
inom. böljar med orden: ”Om föräldrar, som icke åtnjuta
fattigunderstöd” etc. Hvad har då fattigvårdsstyrelsen med
dem att göra, förr än de missvårda sina barn, så att dessa
börjat tigga? Om de det göra, då först inträder fattigvårdsstyrelsens
function, att tillse huru sig dermed kan förhålla,
och då äro föreskrifterna ganska riktiga och tillämpliga;
men om barn, hvilkas föräldrar icke åtnjuta fattigunderstöd,
ej tigga,— med hvad rätt intränger fattigstyrelsen då i undersökning
om huru de uppfostras och skötas? Fattigvården
måtte väl vara en sak för sig, som ej får förblandas med
något annat, och fattigstyrelsen måtte väl endast få att skafmed
dem, som komma fattigvården till last eller som med
Don 13 Mars e. ra.
475
tiggeri besvära församlingen. Jag förnyar min begäran, att
efter ordet barn må tilläggas orden: så att de med
bettlande beträdas.
Hr von Hohenhausen: Jag tror att man med mycken
försigtighet och verkligen lugn besinning bör gå till väga,
vid öfverläggningarna om detta morn., och tänka sig alla
de förhållanden af särdeles obehaglig beskaffenhet, som
skola uppstå, om fattigvårdsstyrelsen inom församlingarna
skulle komma att blanda sig uti huru barnens uppfostran af
föräldrarna verkställdes. Dermed har fattigvårdsstyrelsen
alldeles icke något att göra, utan det tillhör prestersknpet
och skolstyrelsen. Vid barnens uppfostran till 7 års ålder
är endast nödigt, alt de underhållas och vårdas, och dervid
kan fattigvårdsstyrelsen endast tillse att dem ej brister nödigt
underhåll. Jag anser mom. kunna leda till oändligt
många missförhållanden. Den rättighet, som fattigvårdsstyrelsen
derigenom skulle erhålla, vore ett orättvist intrång i
föräldrarnes rätt att uppfostra sina barn och skulle föranleda
en mängd chicaner; och å andra sidan kan jag ej se
livart det skulle leda, om man till fattigvårdsstyrelsen öfverlemnade
en mängd barn alt uppfostra, hvartill den slutligen
ej skulle äga förmåga. Alltså, om detta mom. kommer
att qvarstå, yrkar jag, alt det tillägg, Frih. Cederström
föreslagit, nemi. ”så att de med bettlande beträdas,”
måtte införas, och derjemte, enligt Frih. Sprengtporten förslag,
ordet underhålla insättas i stallet för ordet ”uppfostra,
’’ ty jag erkänner, att underhålla här är det rätta
ordet. Det är en ganska vansklig sak att gifva sig in på
detta capitel, och jag tror att man bör betänka sig väl, för
att ej stifta lagar, som gifva anledning till chicaner och
processer.
Hr Ribbing, Arvid: Det är, om jag minnes rätt, i
en föreg:de § antaget, att sockennämnden skall utgöra -fattigvårdsstyrelsen,
och i det betänk., som angår sockennämnden,
finnes äfven upptaget ibland dess åligganden, att den skall
vårda sig om sedligheten och uppfostran i församlingen. Således
stå dessa §§ i fullkomlig harmoni med hvarandra,
och jag skulle således tro, att den del af §:n, som innefattas
i 4 morn, bör bibehållas. Första mom. af i5 §:n i förslaget
till författning rörtde sockennämnder lyder sålunda:
’’Sockennämnd för hvarje socken eller pastorat på landet
skall, på sätt här nedan stadgas, utses att, hvar inom sitt
samhälle, handhafva skole- och undervisningsanstalterna, fattigförsörjningen
och allmänna helsovården, samt vaka öfver
iakttagande af ordning och sedlighet och efterlefnaden af
de i detta afseende af sockenstämma fattade beslut.” Jag
tror mig således hafva bevisat, alt vi redan hafva antagit
hvad man nu anser så vådligt att bifalla; ty detta mom.
står i fullkomlig harmoni med hvad som i sådant afseende
4/6
Den 13 Mars e. m.
redan är beslutadt. Det säges att här endast är fråga om
fattiga. Det är sannt, men jag får dervid erinia, att man
kan vara fattig på och behöfvande af annat än föda, nemi.
vård.
Hr Rå fel t, Anton: Då detta mom. är lika med ett
mom. i Fattigvårdscomite'ens betänk., så torde jag få uppläsa
moliverna för detta sednare. De lyda sålunda: ’’lJå det
icke, genom fattiga föräldrars undseende eller liknöjdhet
att yppa egen oförmåga att tillbörligen vårda sina barn, der
deras villkor icke i öfrigt föranleda till fattigunderstöd, sådan
vård må försummas, hafva comilerade i 16 §:ris 4 morn.
föreslagit åligganden för fattigvårdsstyrelsen att härå hafva
särskild uppsigt, så att, der behofvet det påkallar, fattigvården,
äfven utan föräldrarnes anlitande, må träda emellan
för barnens försörjning och bildning.” Således tror jag,
alt mom. i delta fall är ganska riktigt. Och förenar jag
mig för öfrigt i hvad Hr Ribbing anfört om sockennämndens
åliggande att handhafva sedligheten inom församlingen.
Frih. Sprengtporten: Ehuru jag visserligen i allmänhet
är af den tanke, alt fattigvårdsstyrelsen bör gå till
väga med en viss försigtighet och ej alltför mycket äflas
att upptäcka fattigdom öfverallt, der den möjligen kan förefinnas,
emedan äfven enskild omtanka skall blifva verksam,
så framt ej en otidig hjelp mellankommer; så kan jag likväl
ej biträda denna grundsats till den utsträckning, som Frih.
Cederström har åsyftat, nemi. att fattigvårdsstyrelsen inom
en församling ej skulle taga någon slags kännedom om förhållandena,
äfven inom sådana fattiga familjer, hvilka ännu
icke visat sig såsom fattiga, derigenom att de utsändt sina
barn att tigga. På sådan grund kan jag ej förena mig i
Frih. Cederströms förslag. Deremot vidblifver jag det förslag,
som jag förut afgifvit, och hvari Hr von Hohenhausen
instämt; ty äfven då i betänk. rör:de sockennämnderna en
sådan mening influtit, som den, hvilken Hr Ribbing omnämnt,
så är det ett allmänt begrepp, en allmän sats, hvilken
ej har den stränga tillämpning och följaktligen ej är af
samma betydelse, som denna redaction skulle innehålla, i
händelse den an loges. Dessutom är det alldeles nödvändigt,
att i tvänne författningar, der det är fråga om styrelser,
hvilka inom samma område hafva olika functioner, noga
bestämma hvilka functioner, som tillhöra den ena eller den
andra. Jag kan ej inse något skäl, då man kan välja ett
uttryck, som alldeles bestämdt motsvarar hvad man vill säga,
nemi. att hur är fråga om fattigvård , och att således
endast lindel hållet kommer i fråga, hvarföre man då skulle
bibehålla ett annat uttryck, som kan gifva anleda, till en
helt annan tydning, ty med orden ”oförmåga att dem uppfostra”
skulle äfven kunna förstås bristen på moralisk förmåga
hos föräldrarna alt uppfostra sina barn, och det är väl
De ii i3 Mars era.
4/7
ej meningen, att fattigvårdsstyrelsen skall taga någon befallning
dermed. Sådant skulle likväl kunna inträffa, lill följe
af det mindre bestämda uttryck, som i Utsktns förslag blifvit
begagnadt. Jag anhåller således, att detla mom. mätte
få en redaction, som uttrycker hvad man vill säga.
Hr Cederschjöld, Robert T (teophron: För min del
instämmer jag med Frih. Cederström deruti, att fattigvårdsstyrelsen
ej har det ringaste alt skaffa med de föräldrar,
li v i 1 kas barn ej beträdas med bettlande. Då först inträder
fattigvårdsstyrelsens rättighet att vidtaga någon åtgärd i afseende
på barnen. Jag tillstyrker således, lika med Frih.
Cederström, att den första delen af mom. skulle lyda sålunda:
’'Om föräldrar, som icke åtnjuta fattigunderstöd, åsidosätta
vården om sina barn, så att de beträdas med bettlande;”
men den sednare delen af mom. borde i min tanke
förändras till följande lydelse: skall styrelsen göra sig
noggrannt underrättad om förhållandet, samt
vidtaga de anstalter, som af be hofvet kunna påkallas.
Häraf skulle således följa, att i alla fall, då vanvårdnaden
härleder sig af oförmåga bos föräldrarne att uppfostra
barnen, måste alltid någon åtgärd vidtagas. Jag tillstyrker
alltså, att bela mom. malte komma att lyda sålunda: Om
föräldrar, som icke åtnjuta fattigunderstöd, åsidosätta vården
om sina barn, så att de beträdas med bettlande, skall Styrelsen
göra sig noggrannt underrättad om förhållandet, samt
vidtaga de anstalter, som af behofvet kunna påkallas. Derigenom
uppfylles, såsom jag tror, helt och hållet det åsyftade
ändamålet, att ifall föraldrar, sorn äga förmåga att underhålla
sina barn, likväl vanvårda dem, sä att de beträdas
med bettlande, så måste det vara fattigvårdsstyrelsens skyldighet
att vidtaga åtgärder deremot, d. v. s., icke att lemna
dem understöd, utan att tillhålla föräldrarne alt vårda
sina barn, så att de ej hädanefter må besvära allmänheten
med bettlande.
Frih. Cederström instämde i Hr Cedersclijölds förslag
lill redaction af detta moment.
Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. till antagande
af Utsklns förslag till 4 morn. i i4 §:<>.
Sedan denna propos. blifvit besvarad med starka nej,
blandade med många jo, oell Hr Landtm, derefter förklarat
nej hafva öfverröstut ja, begärde Hr Råfelt votering.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. lill
contra-propos. i den blifvande voteringen behagade antaga
Ur Cederschjölds redaclionsförslag.
Ropades ja.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposilion
:
478
Dan i3 Mars e. m.
Den som bifaller 4 morn. i i4 §:n af Lag- samt Allm.
Besvärs- o. Ekon.Utsk:ns förslag till stadga om fattigvården
i Riket, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, erhåller detta mom. följande lydelse: ”Om föräldrar,
som icke åtnjuta 'fattigunderstöd, åsidosätta
vården om sina barn, så att de med bettla nde
beträdas, skall styrelsen göra sig noggrann!
underrättad om förhållandet samt vidtaga de anstalter,
sorn af be hofvet kunna påkallas.
Efter voteringens slut, befanns att rösterne utfallit, som
följer:
Ja — i r.
Nej — 16.
5:te momentet.
Hr Gripenstedt: Delta stadgande, hvarigenom det bestämmes
att fattigvårdsstyrelsen skall under svårare år söka
bereda arbete för de arbetsföre personer, hvilka ej sjelfve
lunna sig sådant förskaffa, synes mig vara öfverflödigt, emedan
denna skyldighet i alla fall dem åligger. Dessutom har
jag emot delta stadgande den väsendtliga anmärkn:n, att sådana
personer derigenom skulle försättas i en slags säkerhet
att påräkna dessa arbetstillfällen, som andra skulle dem förskaffa
och ej sjelfve vinlägga sig så mycket som måhända
eljest om arbetstillfällens erhållande. Det är af detta skäl,
som ännu mera faller i ögonen i nästa morn., som jag anser
att begge dessa mom:r böra utgå, och således får jag till en
början anhålla om propos. på att 5 mom. måtte borttagas.
Frih. Cederström: I det skick, som detta mom. nu
är föreslaget, instämmer jag med den sista värda talaren,
att detsamma ej är lämpligt, utan hellre borde utgå än qvarstå,
sådant det nu är; men jag tror, alt detta mom. kan
blifva ganska nyttigt, om det får en förändrad redaction.
Afsigten är att förekomma fattigdom, således att förekomma
behof af understöd, genom beredande af tillfälle för arbetsfört
folk till arbetsförtjenst, och om detta mom. borttages,
så äfventyras nöd till följe af brist pä arbete, synnerligen i
svårare år. Mom. måste vara qvar, såsom ett åliggande för
fattigvårdsstyrelsen, att tillse altför arbetsföra personer arbete
ej må saknas till afhjelpande af deras behof af fattigunderstöd.
Det är det vigtigaste åliggande för fattigvårdsstyrelsen,
att genom öfverenskommelse!’ besörja att arbetsfört
folk icke saknar arbetstillfälle inom socknen, och det följer
af sig sjelft, att om en arbetsför person ej äger tillfälle lill
arbetsförtjenst, så kommer det fattigförsörjningen till last.
Hr Gripenstedt: Afsigten med denna § är påtagligen
Den i3 M ars e. m.
479
ilen, sorn deri siste värde talaren anfört, nemi. att förekomma
nöd ; men det är, såsom jag tog mig friheten yttra
då jag förra gången hade ordet, ett eget intresse för fattigvården
inom landet att förekomma nöden, för alt slippa föda
så många fattighjon som eljest. Sålunda ligger redan i
fattigvårdsstyrelsens eget intresse en försäkran, att den skall
ströfva åt detta håll, och derföre tyckes det vara öfverflödigt
att i lagen göra den uppmärksam derpå. Den nödställdes
bemödande att skaffa sig arbete blir ej heller , om
detta stadgande antages, så ifrigt, som om han visste, att
han vore Öfverlemnad åt sig sjelf och först i yttersta nöd
kunde anlita fattigförsörjningen. Hvad beträffar skilnaden
emellan Utsktns förslag och den siste talarens mening, tror
jag att den är ganska obetydlig. Utsk:ns yttrade mening
om skälen till ifrågavar. personers nöd kunde visserligen vara
borta, men jag ser ej heller att den kan skada. Det Ur
sjelfva tendensen, som jag anser vådlig, emedan följden af ett
sådant stadgande måste blifva alt minska den enskildes omtanka,
och ju oftare fattigvårdsstyrelsen skulle åläggas att
anskaffa ett sådant arbetstillfälle, destomera skulle man vid
förekommande fall påräkna något dylikt, och den egentliga
kraften, som skall drifva dem lill omtanka för sin bergning,
blir derigenom förlamad. Jag tror att detta blir ännu mera
påtagligt i nästa mom. och önskar att begge måtte utgå.
Hr von Hohenhausen: Jag instämmer alldeles uti
hvad den siste värde talaren anfört, ej endast för delta morn.,
utan äfven för de tvänne nästföljande. Det måste ligga öppet
för hvar och en, att se hvad det skall föda af sig, om
vi skulle antaga hvad som föreslås i dessa mom:r. Det går
icke an, men skulle de ord, som Frih. Cederström föreslagit,
blifva antagna, så kunde de andra orden alltför gerna
följa med. Jag ber herrarne betänka, att de då skola skrifva
en författning, hvilken redan i detta ögonblick vore omöjlig
att verkställa i hela landskaper med 100,000 menniskor.
Huru viljen J, mine herrar! att Dalallmogen skall kunna
föda sig med arbete inom sin provins? Samma omöjlighet,
som förefinnes i Dalarne i delta hänseende, äger Ufven rum
i Fryksdalen och på flera andra ställen inom Riket; och då
frågar jag: hvarför skall man stifta en sådan lag? Det ligger
ej i fattigvårdsstyrelsens omsorg att tänka derpå, och
om man föreskrifter det, så kan det ej derföre af styrelsen
verkställas, men i sådan händelse blir det icke dessmindre
en juridisk rätt på den andra sidan, alt fordra det styrelsen
anskaffar arbetstillfälle. När verklig nöd kommer å färde,
så är det visserligen nödvändigt, att ifrågavar. åtgärder vidtagas,
men om man börjar att bereda arbete der ingen nöd
finnes för handen, så ökas nöden år ifrån år och slutar med
fullkomlig oförmåga, och en sådan åtgärd vore en bland de
mest oförsigtign, sorn i ett samhälle kunna vidtagas.
Don i3 M a r s e. m.
Frih. Raab: Med den princip Utsk:n följt, då de intagit
de här föreslagna ii och 12 §§:na, hvilka försvårat
möjligheten för arbetshjon att söka sin utkomst på andra sidan
om sockengränsen, var det ganska förenligt att reglementera
på det sätt, som 5 och 6 mom:n stadga ; men då
R. o. Ail. utgått i fia n en friare åsigt i saken och afslagit
dessa båda §§, hvarigenom det blifver lättare för den enskilda
omlankan att bereda sig utkomst, så anser jag det
ifragavar. stadgandet vara öfverflödigt oell tillstyrker, då nu
endast 5 mom. är i fråga, att R. o. Ad. måtte detsamma
afslå.
Frih. Gederström: Då jag förra gången hade ordet,
instämde jag med Hr Gripenstedt deruti, att moni., i det
skick det nu är, ej borde bifallas utan afslås; men jag vidhåller
nu, alt då man här i en lag reglementerar rättighet
för fattigvårdsstyrelsen att beskatta Svenska folket för att
fylla fattiges behof af arbetsförtjenst, så bör man ej förbise
alt gifva fattigstyrelsen en anvisning på det förnämsta
ändamålet med densamma, nemi. att förekomma fattigdomen.
Det bör således vara ett åliggande för fattigvårdsstyrelsen
att tillse, att det aldrig må saknas tillfälle till arbetsförtjenst.
Man behöfver ej dertill några capitaler eller några arbetshus,
utan endast enskilda öfverenskommelse!' med hemmansägare
inom districtet, hvarigenom desse åtaga sig att bereda
arbete af lämpligt slag åt dem, som sig derom anmäla, och
derom utfärdar styrelsen kungörelse, hvilken uppläses från
predikstolen en gång i qvartalet, med tilIkännagifvande på
hvilka ställen arbetsförtjenst kan erhållas. Detta är den enda
åtgärd som fordras, men jag tror ej, att ett sådant stadgande
skulle innebära något annat än ett åliggande för fattigvårdsstyrelsen
alt hafva omtanka för hvad inom districtet
kan erfordras.
Hr Pal mcrantz, Joli. Mauritz: Lika med den sista
värda talaren anser äfven jag, att ifrågavar. mom. bör
utgå, men af det skäl, alt dess antagande ofta skulle kunna
blifva en ökad orsak till fattigdom i så målto, att ett sådant
stadgande hos mången fattig möjligen skulle verka lill
sorglöshet och en oförlåtlig negligence att iakttaga tillbörlig
uppmärksamhet på sin egen ställning, enär han med visshet
kände, att fattigvårdsstyrelsen alltid är skyldig att anskaffa
arbetsförtjenst. För fattigvårdsstyrelsen åter är det
väl otvifvelaktigt högst nödvändigt att ett sådant åliggande
blir föreskrifvet. Af sådan anledn. tror jag , att ett stadgande,
sådant som detta moni. innehåller, bör införas i det
reglemente, som för hvarje fattigvårdsstyrelse varder upprältadt.
v Hr Gripenstedt: Jag fäster för mycken vigt vid alt
detta morn. bör utgå, för att ej ännu en gång besvära
-
Den 13 Mars c. m.
481
ra B. o. Ad. i detta afseende. Hvar och en har utan tvifvel
mången gång hört nämnas den Engelska fattiglagen.
Hvad vi nu äro i beråd att besluta genom bifall till detta
morn. är nästan ordagrannt detsamma som den innehåller.
Jag tycker, att en verldskunnig erfarenhet borde vara tillräcklig
att afhålla oss derifrån. Dertill kommer ytterligare,
att den utveckling, som Engelska fattigväsendet fick 1795,
innehar alldeles detsamma, som finnes här i 1 morn., nemi.
att då arbetslönerna ej räckte till behofvet för dagen, så
fick communen tillskjuta hvad som fattades. Kommer nu
detta dertill, så frågas: Hvad är skilnaden emellan nuvar.
Svenska fattiglag och den Engelska, som visat så skadliga
följder? Det vore tid att taga detta ad notitiam och ej
kasta sig in i en vidlyftighet, som kanske inom några århundraden
skulle kunna leda till resultater, dem vi ej kunna
åsyfta.
Frih. Cederström: Jag ber ett få fästa den siste värde
talarens och Ståndets uppmärksamhet derpå, att jag alldeles
icke har tillstyrkt bifall tili 5 morn., utan att jag är
helt och hållet af samma tanke som han, att detta mom.
ej kan antagas i sitt nuvar. skick, utan att föra oss in på
den bana, som han nämnt; men annat är att antaga detta
mom. i dess nuvar. skick, och annat att sätta dit ett nytt
morn., innehållande skyldighet för fattigvårdsstyrelsen alt
tillse, det inom districtet tillfälle till arbete ej må saknas.
Dertill behöfvas inga förskotter, ty Styrelsen är ej ålagd,
såsom i England, att ansvara för att fattighjonen skola hafva
arbete, men de äro skyldiga att för communens bästa
tillse, att det finnes arbetstillfälle.
Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. på bifall
till förevar. 5 moment.
Ropades ja och nej.
Sedan härefter propos. blifvit gjord på afslag å momentet,
ropades starka ja, blandade med några nej, i anledn.
hvaraf Hr Landtm, förklarade, att den sista propos;n
blifvit med öfvervägande ja besvarad.
G:te momentet.
Hr Gripenstedt: På samma grunder, som för afslag
å det föregrde mom. af mig blifvit anförda, anhåller jag
att äfven detta mom. måtte af R. o. Ad. afslås.
Frih. Raab instämde med Hr Gripenstedt.
Frih. Cederström: I detta fall är jag så mycket hellre
odeladt af samma tanke med Hr Gripenstedt, som hvad
i detta fall skulle komma att tillhöra fattigvårdsstyrelsen redan
åligger länsstyrelsen.
Uppå härefter framställd propos., först till bifall och sedan
till afslag å delta motn., blef detsamma af R. o Ad. nfslaget.
21 H. 61
48a
Den i3 Mars c. m.
§ i5.
Bifölls.
§ 16.
Bifölls.
§ 17.
Hr von Hohenhausen; Uti 1 mom. af 17 §:n förekommer
följande mening: ”Understödet är ock ett förskott,
hvarföre emotlagaren står i skuld, som bör godtgöras i den
mån möjligheten det förr eller sednare medgifver.’’ Detta
anser jag, om man vill betrakta författningen med afseende
på huru barmhertighet skall utöfvas, såsom ett ganska hardt
stadgande, och hvilket kan åter föra in träldom i landet.
Jag anhåller således, att den mening, som jag nu uppläst,
måtte ur mom. utgå.
Hr von Hartmansdorff: Om den person, som är
i behof af understöd, sedermera erhåller antingen personliga
krafter eller ock förmögenhet, hvarigenom han kan återgälda
det understöd, han förut åtnjutit, så är det väl ej mer
an skäligt, att sådant godtgöres. Det är icke annat som ordalagen
uttrycka, då de förklara det understöd , som är leinnadt,
vara ett förskott, hvilket bör godtgöras i den mån
möjligheten det förr eller sednare medgifver. Om denna
möjlighet ej inträder, så uppkommer ej heller någon skyldighet
att återgälda det undfångna understödet. Men derest
en sådan skyldighet ej utsattes och göres gällande, så befarar
jag, att anspråken på fattigvård blifva alltför stora.
Jag anser således denna punkt böra i mom. qvarstå.
Hr Ribbing, Arvid, och Frih. Raab, instämde
med Hr von Hartmansdorff.
Hr von Hohenhausen: Jag ber herrarne komma
ihåg, att vi hafva beslutat, att man får anställa folk till arbete,
och att alltså det kan gå här, som i Norra Amerika,
der man säljer de behöfvandes arbete för en lumpen summa.
Det är detta, som jag vill undvika, och önskar derföre
att denna mening måtte uteslutas. Det är fråga om
att göra en barmhertighet, och således tror jag att ett sådant
stadgande, som det ifrågavar., är alldeles olämpligt.
Jag önskar att både detta och följande mom. måtte utgå.
Gr. Taube: Jag ber att få förena mig i Hr von Hohenhausens
önskan, att denna punkt må utgå, men anhåller
derjemte att få fästa Ståndets uppmärksamhet på* att t
mom. af i5 §:n gifver fattigvårdsstyrelsen husbonde rätt
öfver hvar och en, som sig hos styrelsen anmäler och erhåller
understöd.
Hr Liljenstolpe: Instämmande uti hvad Hr von Hohenhausen
anfört, tager jag mig friheten föreslå, det äfven
Den i3 Murs e. m.
483
slutet af 17 §:ns 1 mom. må utgå, nemi. ”För barn under
i5 år vidlåder skulden alltid deras föräldrar, hvaremot
barnen sjelfva äro frikallade från betalningsskyldighet för
hvad dem intill denna ålder påkostas.’’ Äfvenledes skulle
jag tro, att 3 moni., bör uteslutas, emedan det stadgande,
som deruti innehålles, synes mig vara alltför småaktigt.
Frih. Cederström: Jag instämmer med Hr von Hohenhausen
och vill i anledn. af Hr von Hartmansdorffs anmärka.
hänvisa honom till nästföljande andra morn., der det
tydligen står, att ”om någon egendom sedermera tillfaller
fattighjon, vare lag samma, derest icke fattigvården för hjonet
då upphör, i hvilket fall likväl all dittills derå använd
kostnad skall fullt godtgöras;" d. v. s., antingen äl fver fattigförsörjningen
all den egendom, som honom tillfallit, eller
upphör all fattigförsörjning, i hvilken händelse hela det belopp,
som han i fattigförsörjning åtnjutit, gäldes af hvad
lian ärft.
Hr Liljenstolpe? anmärkn., röride de sista raderna af detta
morn., finner jag ganska riktig, ty det är till intet gagnande
att behålla ett sådant stadgande, som detta : ”För
barn under i5 år vidlåder skulden alltid deras föräldrar.”
Hafva föräldrarrie varit oförmögne att gifva barnen underhåll,
så att fattigförsörjningen dertill måst bidraga, så är
det naturligtvis hos dessa föräldrar ingenting vidare att få.
Frih. Raab: Den siste värde talaren har hemtal skäl
af den bestämmelse, som finnes i 2 mom , hvilket han synes
gilla, för borttagande af ifrågavar. mellanmening i 1
morn.; men gillar man 2 moms innehåll, så är det också
oskadligt, att samma mening är uttryckt i det 1, och då
ser jag ej, hvarföre man skulle sönderplocka delta moment.
För min del hyser jag den öfvertygelsen, alt mom. bör oförändradt
qvarstå, emedan jag anser det vara ett ganska
riktigt stadgande, att det understöd, som fattighjonet får,
ej bör anses annorlunda än såsom ett förskott.
Hr von Hohenhausen har anmärkt, att då fattighjonet
kan anställas till arbete, så bör man ej derefter fordra någon
ersättning för det understöd, som kan lemnäs åt hjonet;
men jag får fästa uppmärksamheten derpå, att hjonet, som
anslälles till ai lieie, sällan kan aftjena kvad arbetet kostar,
och dessutom är det många fatiighjon, hvilka ej kunna anställas
till arbete och således alldeles icke kunna bidraga till
sitt underhåll.
Gr. Taube har anmärkt, att i t mom. af 15 §:n är hjonet
stlildt under faltigstyrelsens husbondevälde, hvaraf Grefven
velat hemta anledn. till den förmodan, alt intet anspråk
pä ersättning för lemnadt understöd borde kunna göras.
Jag hemställer till Grefven, 0111 man ej på de grunder, som
här blifvit anförda, bör kunna återfå ett förskott af eli fattighjon,
äfven örn man ej skulle kunna återtaga det af ett
43i
Den i3 Mars e. m.
tjenstehjon. — Hvad beträffar den sista meningen, röi :de barn
under i5 år, så anser jag det vara ganska rätt, att barnen
ej stanna i skuld för hvad på deni intill denna ålder kan
påkostas, och då måste väl fattigvårdsstyrelsen, för att kunna
få någon ersättning, bålla sig till föräldrarna, ifall det
blir deni möjligt alt återgälda understödet. Jag yrkar således,
att detta inom. måtte bibehållas.
Frih. Boye, Ludv.: Mig synes att i mom. behöfver
ett förtydligande. f de första raderna säges, att hvad fattighjonet
äger skall tillhöra inrättningen. Detta är ganska
rätt, men derefter kommer: ”om någon egendom sedermera
tillfaller fattighjon, vare lag samma, derest icke fattigvården
för hjonet då upphör;” men det bör i min tanke
stå; derest icke på hans begäran fattigvården då
upphör. Det vore väl bra hardt, olli, då ett fattighjon
älfver en stor förmögenhet, han skulle vara tvungen att
qvarstanna på fattiginrättningen, ehuru lian kommit i så goda
omständigheter, att lian ej behöfver något vidare understöd
och vill liqvidera hvad han har åtnjutit. Detta vore
väl ett barbari, och likväl skulle det kunna blifva följden
af denna otydlighet i morn. Jag anhåller således, att det
ofvan af mig föreslagna tillägget må införas, och att denna
del af mom. således mätte få följande ordalydelse: Om någon
egendom sedermera tillfaller fattighjon, vare
lag samma, derest icke på hans begäran fattigvården
då upphör, d. v. s. , att han må äga rättighet
att liqvidera hvad häri åtnjutit och sedermera gå bort.
Jag anhåller örn propos. härpå.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få uppläsa
den författning, som för närvar, gäller för fattighus’ och
hospitalers rättighet till de medel, som hospitalshjon äger.
Stadgandet derom innehålles i 6 §:n af K. instruetionen,
den 28 April 1791, för barnhus och hospitaler. Den lyder
sålunda: ”1 hospitalerna intagas tills vidare - ----- Hvad
liospitalshjonet äger tillfaller hospitalet, och efter hans död
förvandlas vid ansvar för sysslomannen. Älfver hospitalslijonet
något, vare lag samma; dock må honom räntan deraf
efter behof tilldelas.” 1 förslaget till stadgande i delta
hänseende är således icke infördt något nytt, som förut varit
i vår lagstiftning okändt. För öfrigt får jag emot på
ståendet
att detta stadgande vore för hardt erinra, att det
väl bör anses hårdare, att hvarje person, som ej sjelf åtnjuter
fattigvård, är enligt denna författning skyldig att dertill
bidraga. Är det nu icke hårdare, att en person, som knappast
har sin egen bergning och som med möda kan samla
ett litet öfverskott, skall dela med sig af denna skärf till
underhåll för en person, som möjligtvis sedermera får den
förmögenhet, att lian kan till fattigvårdsstyrelsen återgälda
hvad haft förut åtnjutit. Om han det gör och om fattig
-
Dea i3 Mars e. nj.
485
vårdsstyrelsen derigenom kan lindra bidragen, eller åtminstone
undgå alt öka dem; så är väl detta ej mer, än en
skyldig återbetalning af hvad den försörjde uppburit.
Frih. Boyes anmärkt), godkänner jag, men hemställer
till honom om det ej borde heta: ”vare lag samma,
derest icke fattigvården för hjonet derigenom
kan upphöra;” ty om den kan upphöra, derigenom att
återbetalning af det uppburna understödet göres, så måste
den också upphöra till (örman för fattighjonets egna arfvingar.
Om ett sådant fattighjon ej sjelft begärt att komma
ifrån hospitalet, emedan det kan vara mindre vetande
och oskickligt att vårda sig sjelft; så synes mig, att om så
stor förmögenhet tillfallit fattighjonet, att det kan lefva af
sin inkomst, borde fattigvården först betalas, och återstoden
förbehållas hjonet och dess arfvingar. Jag anhåller således,
att detta mom. mätte af R. o. Ad. bifallas, med den lättelse,
att det heter: ”vare lag samma, derest icke fattigvården
för hjonet derigenom kan upphöra.”
Hr Gripenstedt förenade sig med Hr von Hartmansdorff.
Gr. Taube: Då jag log mig friheten erinra 0111 hvad
1 mom. af i5 §:n stadgar, så gjorde jag det i den mening
att fästa Husets uppmärksamhet derpå, att då eli fatiighjon
eller den, som åtnjutit understöd af fattigmedel, vore underkastad
fattigvårdsstyrelsens husbondevälde, så skulle han
måhända kunna komma att för lifstiden blifva en verklig
lifegen till fattigförsörjningen, om det stadgande skulle intagas,
att ”understödet är ett förskott, hvarför emottagare^
slår i skuld, som bör godtgöras i den mån möjligheten det
förr eller sednare medgifver.”
Hr von Hohenhausen: Emot 2 mom. i denna § har
jag ingenting att erinra och känner ganska väl nu gällande
föi fattning om hospitalerna, emedan jag haft en mångårig
erfarenhet deraf. De rättelser i detta morn., som nu blifvit
föreslagna, gillar jag äfven helt och hållet. Det är emot
de sista meningarna af r morn., som jag har gjort anmärka.,
emedan jag anser, att ett sådant stadgande skulle skapa
trälar i Sverige. Det är af sådan anledn. jag önskar, alt
dessa begge meningar måtte utgå, och det är deruti, som
ett nytt strängt åliggande genom denna författning blifvit
stadgadt, hvilket aldrig tillförene funnits. Hr von Hartmansdorff
kan icke visa, att de allmosor, hvilka blifvit utdelade
såsom fattigunderstöd, någonstädes hos oss hafva
blifvit bokförda såsom skulder lill fattigförsörjningen, hvilka
kunna utkräfvas, vare sig i penningar eller igenom arbete
hos andra. Det är delta stadgande, som jag vill hafva uteslutet.
Jag tror, att det stadgande, som 2 mom. innehåller,
uppfyller allt hvad j delta afseende kan önskas, och
4 86
Den i3 Mars e. m.
finner deraf så mycket mera skäl att de sista meningarne
af första mom. uteslutas.
3:dje mom. i denna § synes mig äfven vara alldeles
öfverflödigt, emedan den bestämmelse, som der föreskrifves,
1 min tanke ej skulle landa det allmänna till något gagn.
Gr. af Ugglas, Ludv.: Jag förenar mig med Hr von
Hohenhausen i hans yrkande om afslag å betänk., i hvad
det rörer afbetalning af den skuld fattighjonet, under den
tid det åtnjuter understöd, kan åsamka sig. Jag går längre
än den värde talaren, ty jag önskar, att den fattige ej heller
af den egendom, som sedermera kan honom tillfalla,
bör vara skyldig att återgälda hvad han af fattigförsörjningen
åtnjutit. Jag anser fattigförsörjningen vara en barmbertighetsanstalt
och icke någon låneinrättning. Det finnes
två sätt, hvarpå den fattige, sedan han kommit ifian fattiginrättningen,
kan erhålla förmögenhet, nemi. antingen genom
arf eller genom arbetsförtjenst, och då synes det mig isynnerhet
hardt, om han af det lilla öfverskott, sorn han genom
arbete kunde förvärfva, skulle ersätta hvad han af fattigförsörjningen
åtnjutit. Han skulle derigenom komma i en
beroende ställning af fattigvårdsstyrelsen, som, enligt hvad
jag kan finna, måste verka demoraliserande på honom, emedan
den gör honom till lifegen under fattigvårdsstyrelsen.
Jag anhåller, att allt hvad som åsyftar att fattighjonet
skall återgälda det understöd, som ifrån fattiginrättningen
erhålles, måtte ur denna § utgå.
Frih. Boye: En värd ledamot, Hr von Hartmansdorff,
har uppgifvit ett så fullständigt förslag till redaclion af
2 morn., att jag ej dervid har något att erinra, och anhåller
således, att ordalydelsen af 2 mom. måtte blifva sådan ,
som Hr von Hartmansdorff densamma föreslagit.
Hr Ribbing, Arvid: Jag förenar mig i hvad den
siste värde talaren anfört. Jag tror, alt del skulle vara ett
eget sätt att få fattighusen ej allenast fulla, utan äfven så
fullpackade att de ej skulle räcka till, om man skulle antaga
det förslag till förändring af i morn., som Frih. Boye
förut framställt. Nu är förhållandet, åtminstone på landet,
att mången slägtinge är ganska rädd att låta den, som han
kan få ärfva, komma på fattighus och drager gerna omsorg
om honom i hopp att få ärfva, hvarom han skulle gå miste,
j händelse denne person intogs på fattighuset, då hans lilla
qvarlåtenskap efter hans död skulle tillfalla fattighuset. Jag
tror det skulle vara särdeles illa och oklokt, att borttaga
detta stadgande och derigenom öfverhopa de allmänna fattiginrättningarna
med fattiga, hvilket naturligtvis skulle blifva
händelsen, ifall en sådan bestämmelse lill (a t tig i n rä ttn ingens
förmån ej funnes.
Hr Liljenstolpe: Det var i anledn. af Frih. Boyes
Den 13 Mars c. m.
48?
förslag lill 2 morn., som jag begärde drdef. Jag hade deremot
velat göra en anmärka.; men då Hr Frihin afstått
ifrån si It förslag och instämt uti den af Hr von Hartmansdorff
föreslagna redaction, hvilken så fullständigt, ehuru kort
och enkelt, innehåller hvad i detta hänseende enligt min
tanke bör stadgas, har jag ingenting vidare att tillägga.
Medan jag nu har ordet, begagnar jag mig likväl deraf,
att erkänna det misstag jag begått genom alt hafva utsträckt
discussionen äfven till de sednare moni: ten, då frågan
nu egentligen angår det lista. Jag gjorde det derföre, att
jag trodde, att, då slutet af 1 mom. och de tvänne efterföljande
momln tyckas äga så nära sammanhang med hvarandra,
de nära nog borde behandlas på samma gång, på det
att enahanda stadgande ej må finnas uti tvänne momlter;
jag medgifver dock alt detta strider emot det beslutade föredragn.
sältet och får derföre vördsamt anhålla om propos.
till bifall eller afslag å 17 gins 1 morn.; hvarefter vi sedermera
få gå till frågan om 2 och 3 momenten.
Frih. Cederström: Jag vill hos Hr Frih. o. Landtm,
anhålla, att discussionen för närvar, måtte få inskränka sig
till i morn., på det alt vi ej må erhålla en invecklad discussion,
som leder till intet resultat, och att vi måtte få
särskild propos. på hvartdera af de 3 momenten. I sådant fall
vill jag fästa herrarnes uppmärksamhet derpå, att den af
Hr von Hohenhausen begärda uteslutningen ur 1 mom. är
så mycket naturligare, sorn i det andra moni. finnes ett dylikt
stadgande för dem, som önska att detsamma måtte i
författningen qvarblifva, och det torde ej behöfva slå i två
mom. efter hvarandra.
Hr Ribbing, Bengt: Jag vill ej fresta R. o. Adis
tålamod länge, men denna principfråga är så vigtig, att om
den princip, som här är ullalad i 17 §:n, blir kullkastad,
så tror jag, att hela faltigvårdsbetänk. blir utan gagn, och
att det bade varit långt bättre, om hela författningen ej
kommit i fråga. Det förundrar mig på det högsta, altman
här vill söka kullkasta en princip, så allmänt vedertagen,
och såsom riktig erkänd, nemi. den, att man måste gifva
understöd åt fattiga personer, sorn ej sjelfve kunna sig försörja,
men att de böra återgälda detsamma, i händelse de
komma i sådana omständigheter, att det blir dem möjligt.
Fattigunderstödet måste således i min tanke nödvändigt anses
som ett lån, såvida icke alla lättingar skola förvandlas
till liggare och fattighjon och blifva en verklig olycka för
hela samhället. Jag begär bifall till det 1 morn., utan någon
förändring.
Hr von Hartmansdorff: Det är i afseende på det
formella i saken, som jag önskar att få yttra mig. Jag tror
nemi., att då Hr Frih. o. Landtm, behagat föredraga §In i
sin helhet, så borde det också vara tillåtet för dem af R.
488
Den i3 Mars e. m.
o. Ad:s ledamöter, som till alla delar gilla §:n, att jemväl få
framställning på densamma i sin helhet. Då jag tillhör deras
antal, som äro af denna mening, endast med det undantag
att jag önskar en liten förändring af ordalagen i 2 morn.,
så får jag hos Hr Frih. o. Landtm. anhålla om en så beskaffad
proposition.
Hr von Hohenhausen: När hittills flera mom. under
samma § förekommit, så har Hr Frih. o. Landtm, föredragit
§:n momentvis. Skulle vi nu, för att vinna hastighet
i discussionen, först inlåta oss i en strid och votering
om förslaget skall föredragas §:s-eller moment-vis, så fruktar
jag, att det, tvertemot vår önskan, skulle leda till tidsförlust,
jag anhåller att med föredragningen af denna § måtte förhållas
så, som med de öfriga, der särskilda anmärkmr blifvit
gjorda, och att den således måtte blifva momentvis föredragen.
Vid 1 mom. har Hr von Hartmansdorff ej ingått i
något svaromål på hvad jag anfört om träldomen, utan hållit
sig i sitt svar vid andra morn., mot hvilket jag ej gjort
någon anmärkn.; men att träldom skulle uppkomma, i händelse
de större eller mindre understöd, som utgåfvos, blefve
bokförda såsom skulder till fattiginrättningen, derpå har
han ej svarat. Emedlertid är principen fastställd, i händelse
detta stadgande anlages, och det träldomssysteme, som gäller
i Amerika, skulle vi då hos oss införa. Detta förhållande
anser jag vigtigare att afse, än hvad Hr Ribbing anfört;
ty om de fattige skulle nödsakas att aftjena med arbete
det understöd de kunde erhålla, så vore detta verklig
träldom, och herrarne kunna ej visa att fattighjonens skuld
i och för det understöd, som de erhållit, har blifvit bokförd.
Hr Ribbing, Bengt: Om jag vore så lycklig att få
visa den sista värda talaren den fattigvårdsanstalt jag omtalade,
nemi. den i Jönköping, så skulle han linna, att der
alldeles icke är någon träldom, och der tillgår likväl så att
fattighjonen få, så vidt ske kan, genom arbete återgälda det
understöd, som de erhålla.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då flera särskilda
anmärkn:r blifvit gjorda i afseende på denna § samt äfven
i afseende på 1 mom. deraf, R. o. Ad. torde finna att särskilda
propositioner i anledn. af dessa anmärkn:r borde
framställas.
Ropades ja.
Hr Landtm, framställde derefter, att han ej funnit någon
af de yttrade meningarna afvika från Utsk:ns förslag
i 1 momentets 1 period, innehållande: fattigunderstöd
är en nödhjelp af christlig t deltagande för den
behöfvande, och allt pockande, då det sökes, eller
klandrande u flåte lser om dess beskaffenhet,
d å
De n i3 Mars c. m.
489
då det emottages, vare således förbjudne; hvaremot
rättelse af förment felaktighet må sökas
hos den, på hvilken rättelsen kan bero; och blcf
denna period, uppå derom framställd propos., af R. o. Ad.
bifallen.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. behagade bifalla den andra delen eller de 2 sista puukterna
af samma moment, innefattande: Understödet alock
ett förskott, hvarför emottagare n står i
skuld, som bör godtgöras i den mån möjligheten
det förr eller sednare medgifver. För barn under
(5 år vidlåder skulden alltid deras föräldrar,
hvaremot barnen sjelfva äro f r i k a 11 a d e
fi-ån betalningsskyldighet för hvad dem intill
denna ålder påkostas.
Ropades ja och nej.
Uppå sedermera framställd propos. till afslag å ifrågavar.
del af 1 momentet, svarades åter ja och nej, hvarefter
Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att den sisla
propos-.n blifvit med ja besvarad.
Hr Ribbing, Bengt, begärde votering, hvarefter R.
o. Ad., uppå Hr Landtmts derom gjorda hemställan, ansåg
ja-propos:n böra innefatta bifall och nej-propos:n afslag å
de tvänne sista punkterna af 1 momentet.
Sedan Hr Frih. o. Landtm, tillkännagifva, att plenum
efter voteringens slut borde fortsättas för att afslula pröfningen
af 17 §:n, upplästes till justering och godkändes följande
voterts-proposilion:
Den som bifaller de sista 2:ne punkterna i 1 mom. 17
§:n af Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktns förslag
till stadga om fattigvården i Pöket, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. dessa delar af förenämnda
moment.
Och befunnos, efter voteringens slut, röslerne hafva
utfallit, som följer:
Ja — 14.
Nej — 12.
Hr von Hohenhausen: Mom. börjar med alt tala
0111 det christliga deltagandet, men jag får reservera mig
emot det christliga deltagande, som blifvit visadt genom
antagande af detta moment.
Hr Prytz, Lars Adolph: Jag får förena mig uti den
21 IL 62
49°
Den i3 Mars e. m.
af Hr von Hohenhausen framställda reservation, emedan jag
anser ide'en af en barmhertigbetsinrättning, sorn här är i
fråga, genom det nu fattade beslutet vara upplnifd.
Gr. Taube instämde äfven i Hr von Hohenhausens
reservation.
Hr Liljenstolpe: Afven jag förenar mig i Hr von
Hohenhausens reservation, och det så mycket mera, som jag
anser, att, genom antagandet af sista punkten af 17 §:n 1 inom.,
’’eller barnens under i5 år frikallande från betalningsskyldigheten,
’' det efterföljande stadgandet uti 2 moro. sednare punkten
alldeles är förlamadt och icke kan tillämpas, i den händelse
alt barn under nämnda ålder skulle blifva försatt i
den lyckliga belägenhet, genom en eller annan omständighet,
att åt fattigvården kunna godtgöra hvad densamma
det påkostat. Detta ingår väl uti den åsigt jag hyser, att
nemi. fattigvårdnnderstödet ej matie vara ett ”förskott,
hvarför emottaga ren står i skuld;’’ men då, genom
voteringen, denna mening, eller att det skall vara alt
anse som ett förskott, blifvit gällande, skulle jag ej
vilja att denna olikhet i sladganden momenlena emellan
skall finnas, hvilket blifver förhållandet örn, som jag har
anleda, förmoda, 2 mom. af 17 §:n varder antaget. Jag
skulle äfven af detta skäl hafva önskat ett motsatt resultat
af voteringen.
Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. till antagande
af 2 mom. i 17 §:n.
Ropades ja och nej.
I anledn. häraf omförmälde Hr Landtm., att Frih. Boye
föreslagit alt sisla punkten af 2 momentet skulle få eli tillägg,
som uttryckte att fattigvården skulle för hjonet upphöra
efter dess egen begäran ; men att, örn Hr Landtm,
rätt erinrade sig, Frih. Boye sedermera ingått på den af Hr
von HartroansdorlF i detta afseende föreslagna redaction,
hvarenligt sednare perioden af detta moment skulle erhålla
följande lydelse: Om någon egendom sedermera tillfaller
fattighjon, vare lag samma, derest icke
fattigvården för hjonet derigenom kan upphöra,
i hvilket fall likväl all dittills derå använd kostnad
skall fullt godtgöras; och hemställde fir Landtm.,
örn R. o. Ad. behagade bifalla Utsktns förslag till 2 mom.
med denna redactionsförändring.
Ropades ja.
Då nu 3 momentet lill afgörande förekom, anmälde och
yttrade sig
Hr von Hohenhausen: Della mom. är besynnerligt
skrifvet och den här omtalade uppskrifuingen af persedlarna
Don i3 Marsc. m.
49»
synes mig vara utan allt ändamål. Jag tycker att della mom.
bör utgå, men om man finner det såsom en värdig pendent
till det första mom. böra qvarstå, så vill jag visserligen icke
sätta mig deremot.
Hr Liljenstolpe: Jag kan ej instämma uti hvad Ur
von Hohenhausen denna gång yttrat, jag finner detta stadgande
vara så ytterst småaktigt, att jag på det högsta yrkan
att detta mom. måtte utgå ; och skulle jag önska , det man
ej, i harmen öfver en förlorad votering, möjligen tillåter
detsammas qvarstående. Jag anhåller om propos. på afslag
å 3 mom. af 17 §:n.
Efter förnyade, med ja och nej besvarade propos.T,
dels till bifall och dels till afslag å 3 mom. af 17 §:n, förklarade
Hr Frih. o. Landtm., det han trott sig finna sistnämnda
propos. med öfvervägande ja besvarad och således
detta mom. vore afslaget.
Fortsättningen af förevar, betänkandes pröfning uppsköts
lill nästa plenum.
Lades på hordet nedannäsnnda från Utsktn inkomna
memorial och utlåltn, nemi.
från StatsUtskottet:
N:o 466, ang:de det till bestridande af Riksg.conl:s utgifter
erforderliga belopp af allmänna bevillningen;
N:o 467, i anleda, af Hr Halling* motion om anvisande
af de i R. St:s Banks vinst förar i835 och de följande åren
i behåll varande öfverskott;
och från Lagutskottet:
N:o 182, öfver gjorda anmfirknlr vid TJtskts betänk.
N:o i2j, i anleda, af så väl K. M:s nåd. propos. med förslag
till förordn. emot olofliga folksamlingar, sorn ock särskilda
i detta ämne väckta motioner.
H, R. o. Ad. åtskiljdes kl. 1 1 e. m.
lii fidem protocolli,
L. s.
Albert Munck.
Den 15 Mars f. ra.
Måndagen den i5 Mars 184 * •
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 1 proKutdr. för förmiddagen och 1 prot.utdr.
för eftermiddagen den i3 dennes.
Justerades pieni-proUn för den 24 sisth Februari f.
och e. na.
Frih. Boye, Fredr., anförde skriftligen;
Med stöd af 56 §:n Riksd.Ordn. och den rättighet mig
deri lemnäs att kunna väcka någon ny motion, enär händelser
under riksdagen inträffa, som dertill föranleda, tager
jag mig friheten fästa H. R. o. Ad:s uppmärksamhet på ett
ämne, som jag hoppas skall af dem med välvilja uppfattas,
helst då min motion har flera proejudicat i den vägen, som
varit föremål för R. o. Ad:s öfverläggningar.
Ibland de Svenska män, som gagnat fäderneslandet och
genom utgifvandet af isynnerhet historiska arbeten gjort sig
förtjente af ett tacksamt minne, är onekligen den nyligen
aflidne Secreterare;! i Landtbruksacademien Hr P. A. Granberg.
— Må det tillåtas mig alt i korthet endast nämna några
af hans förtjenstfulla arbeten:
Calmare-unionshistorien i 3 delar. Detta arbete har på
flera språk blifvit öfversatt.
Scandinavicns historia under Konungarne af Folkungaälten.
2 delar.
Scandinaviens krigshistoria ifrån Calrnare-unionens upphörande
lill Konung Carl Xlfrs död.
Sveriges historia i sammandrag.
Staden Götheborgs historia och beskrifning.
Trollhålte-canalfår tens historia.
Utkast till en Svensk statistik. 2 delar.
Svenska hammarverket under medelåldern. Prisskrift,
belönt af Vitterhets-academien.
Om Svenska kammarverket under Konung Gustaf I:s
regering. Afven prisbelönt.
Öfversigt af Sveriges penningeväsende under förra seklet
till närvarande, lid.
Ett Engelskt och Svenskt liandlcxicon.
Men äfven i vitterhet och dramatik har denne mannen
fördelaktigt utmärkt sig genom flera snillefoster, som till en
del blifvit belönta af Svenska Academien , såsom:
Äreminne öfver Slen Sture den äldre och Rikscancelleren
Axel Oxenstjerna.
Jorund, opera, som vunnit stora priset i skaldekonsten.
D e il l5 Mars f. m.
4ö3
Freyas högtid, divertissement i anledning af DD. KK,
HH. Kronprinsens och Kronprinsessans förmälning.
Svante Sture och Marta Leijonhufvud, ett skådespel,
som mer än 5o gånger blifvit uppfördt på vår theater. —
Härtill kan ännu laggas öfversättningarna af operorna:
Ferdinand Cortez och Preciosa, med flera.
Kå väl, mine herrar! denne skicklige, arbetsamme man
bar, efter 5o års oaf bruten sysselsättning och verksamhet, nu
gått hädan vid 70 årsålder och lemnar efter sig en enka,
5 oförsörjda döttrar och en åldrig syster uti ganska
knappa omständigheter. Behöfver jag väl säga mer för
att väcka edert deltagande; och finnen J icke, lika med mig,
omständigheterna så ömmande, att ett undantag bär bör äga
ruin ifrån den visserligen icke obilliga satsen: att Staten
omöjligen kan hjelpa alla behöfvande enkor? —
Vid den ifrågavar. inträffar dessutom den omständigheten,
alt som hennes aflidne man icke innehaft någon syssla på
stal, kan hon icke komma i åtnjutande af någon pension
utur någon cassa,oeh det tyckes således låt a förena sig med
billigheten, att det allmänna emeliankommer att lätta en
verkligen förtjent mans enkas betryckta belägenhet, helst när
summan i det stora hela blefve ganska obetydlig.
Till följe af hvad jag här i korthet anfört , tager jag
mig friheten föreslå , att K. Secreteraren P. Å. Granbergs
enka måtte hugnas med en pension af 3 eller 4°o r:dr b:co
årligen att af statsmedlen utgå, hvarom jag anhåller om remiss
till StatsUtsk., till hvars nogare bedömmande om den
aflidnes förtjenst jag barbos bifogar en mer detaljerad uppsats
af bans skrifter i historiska, statistiska, slalsekonomiska m. fl.
ämnen, med hvilkens uppläsning jag icke vill borttaga fi.
o. Ad:s dyrbara tid.
Bilaga.
Skrifter i historia, statistik, statsekonomi, topograpbi,
in. in., författade af undertecknad.
Cahnare-unionens historia i 3 delar.
Detta arbete har på flera språk blifvit öfversatt,
Historisk tafla af f. d. Konung Gustaf IV Adolphs sednasle
regeringsår, 3 delar.
Efter statshvälfningen år 180g ansågs nödvändigt att
lugna sinnena genom en enkel berättelse om föreg:de händelser
och om Rikets verkliga ställning. För att skrifva
den, fordrades likväl en fullkomlig kännedom af alla tillden
tiden hörande historiska tilldragelser, och så mycken urskiljning
hos författaren, att han icke upptog mer än som hörde
till saken. Företaget var icke heller utan all fara , då
en reaction ännu var möjlig och af många fruktades, isynnerhet
efter Prins Carl Augusts död. jag blef anmodad att
skrifva delta arbete, som jag också på egen bekostnad utgaf.
Det uppfyllde ändamålet och blef på flera språk öfver
-
494
Den i5 Mars f. m.
satt. Sedan erliöll jag derför en discretion, svarande ungefär
emot tryckningskostnaden för den ena delen.
Scanctmaviens historia under Konungarne eif Eolkungaätten,
2 delar, Ii. M. i underdånighet till eg nåd. Efter Norriges
förening med Sverige, önskade H. M., som då ännu
var Kronprins, att en historia måtte utgifvas öfver de tidehvarf,
dä Sverige och Norrige varit eller blifvit förenade.
Ii. Ex. Hr Gr. von Engeström frågade mig om jag ville
skrifva en sådan historia och på hvad villkor. Jag föreslog
att dela den i tre epoker. Den första skulle innefatta hela
det tidehvarf då Folkunga-ätten innehade Svenska thronell,
hvartill den redan ulgifna Calmare-unionens historia kunde
anses såsom en fortsättning. För utarbetandet af denna afdelning
begärde jag 4oo r:dr b:co , som jag äfven fick.
Scmidt näldens krigshistoria ifrån Calmare-unionens upphörande
till Konung Carl XH:s död och freden derefter,
utgjorde andra afdelningen och betaltes lika som den förra.
Tredje afdelningen hade bort beskrifva det politiska förhållandet
mellan Sverige och Danmark ifrån 1*720 till freden
i Kiel och föreningen med Norrige. Detta arbete, hvartill
urkunderna måste sökas i archiverna, fordrade mycken tid.
Jag hade förlorat på de föregående och hade icke råd att
göra flera uppoffringar. H. Ex. Hr Gr. af Wetterstedt tillstyrkte
mig också att icke fortfara dermed , såvida jag väntade
någon ersättning för den tid jag derpå behöfde använda.
H. Ex. hade dittills trott att jag haft någon årlig pension
af H. M. för mina skrifter, hvilket aldrig varit förhållandet.
Sveriges historia i sammandrag.
En del af denna skrift författades på H. M. Konungens
befallning för att skickas till utgifvaren af L‘art de verijier
les dales , som derpå fått nådigt löfte.
Ett sammandrag af Norriges historia , men som icke
blifvit tryckt, författades af mig i samma ändamål.
Båda dessa skrifter öfversattes af Hr G. Backman, under
mitt inseende.
Staden Götheborgs historia'och beskrifning, 1 delar, skrefs
på begäran af borgerskapet i Götheborg, som subscriberade
på 1000 exemplar.
Trollhälte-canalfartens historia. En sednare upplaga
häraf, mycket förkortad i anseende till de äldre företagen,
utgafs flera år derefter under namn af Trollhättan.
Utkast Lill en Svensk statistik, 2 delar, U.K. H. Kronprinsen
i underd. tillegnad. Det oriktiga begrepp man hos
oss hade örn statistik föranledde mig att utgifva detta försök
till ett systematiskt arbete i denna väg, ehuru det
innehåller mycket, som endast tillhörer statsekonomien ,
men som då icke kunde skiljas derifrån. Härvarande främmande
diplomater läto genast öfversätta det. — Vid anförandet
af Sveriges import begagnades de tabeller, som
Den i5 Ma rs f. m.
4g5
framlades för särskildta Utsk. vid i8i5 års riksdag. Jag
fann sedermera, alt dessa tabeller, så långt jag hann att
granska dem, voro alldeles oriktiga, och yttrade det oförtäckt
i andra delen. Tryckningskostnaden för denna andra
del hlef mig ersatt med 2Öo r.-dr.
Svenska kammarverket under medelåldern. Prisskrift,
belönt af Vitlerhets-academien.
Detta prisämne hade länge varit utsatt till täfling, utan
att något svar inkommit, som kunnat belönas. Då min skrift
inkom, gjordes dervid åtskilliga påminnelser, i förmodan af
misstag. Jag ändrade intet, men bevisade med urkunder att
jag hade rätt, och dessa bevis kunde ej vederläggas.
Sedan den svåraste delen af vår ekonomiska historia
härigenom var någorlunda utredd, ville jag lemna åt andra
alt fortsätta den; men då academien icke fick något svarpå
sin nya prisfråga: Om följande tiders kammarverk, skref jag
Om Svenska kammarverket under Konung Guslaf I:s
regering, likaledes belönt. Härmed upphörde jag att skrifva
i detta ämne. Academien utsatte pris för en afhandling om
kammarverket under Erik XIV, Johan lil och Carl IX,
men fick aldrig något svar, som kunde belönas, och upphörde
slutligen med denna prisfråga.
Öfversigt af Sveriges penningeväsende under förra seklet
till närvarande tid.
En skrift i samma ämne, eller om myntets och varornas
förhållande till hvarandra, författade jag sedan. Den infördes
i Landtbruksacademiens handlingar, der flera, så väl
statsekonomiska som agronomiska artiklar af mig finnas.
I den af Hr Wallmark utgifna Journal äro många stycken
af mig författade, så väl af politiskt som statsekonomiskt
innehåll; några af dessa skrefvos efter mig leinnade handlingar
och för att upplysa allmänna förhållanden. Inga
deraf äro likväl polemiska.
I Anmärkaretij som några år efter 1822 utgafs af Nordforss,
Stjernstolpe och mig, finnes en stående artikel, under
namn af: Ekonomisk lagstiftning, hvari de ekonomiska författningarna
af mig granskades.
I Archiv för hushållning och näringarna, som jag sedermera
i fem år utgaf, och derefter förvandlade lill månadsskrift
under namn af: Archiv för landtman och trädgårds
odlare
, finnas flera original-afhandlingar af mig, isynnerhet
i den sednare. Den ringa afsättning, som ekonomiska skrifter
äga i Sverige, nödgade mig att efter två år dermed
upphöra.
Engelskt och Svenskt handlexicon.
Historisk framställning af Napolcons återkomst från
Elba.
Vitterhet och dramatik.
Äreminne öfver Sten Sture den äldre och öfver Ftikscancelleren
Grefve Axel Oxenstjerna. Båda belönta af Sv. Acad.
4g6 Den i5 Mars f. m.
Jorund, opera, som vunnit stora priset i Sv. Academien.
Några mindre skaldestycken , hvaraf två blifvit belönta
i Svenska Academien oell ett af Götheborgska Veltenskapsoch
Vitterhels-samfundet.
Carl Knutsons död. Tragedie, H. K. H. Kronprinsessan
i underd. tillegnad.
Freyas höglid; divertissement, uppfördt vid DD. KK.
HIJ. förmälning.
Skaldestycken, ett häfte.
Dramatiska skrifter.
Af de stycken denna samling innehåller, hafva tre blifvit
i Stockholm uppförda, hvaraf Svante Sture och Marta.
Leijonhufvud mer än 5o gånger. Andebesvärjningen gafs ro
gånger första året; förflyttad till stora theatern har den icke
lyckats. Den har blifvit öfversatt på Danska.
Nyare dramatiska skrifter.
Ferdinand Corlez och Preciosa, öfversättningar.
En mängd smärre poemer och skrifter, tryckta i särskilda
samlingar och tidskrifter, samt några noveller och
slutligen Svenska djurens historia, hvilken hufvudsakligen
skrefs i afsigt att införa trädsnitt efter Engelska sättet, ehuru
dessa icke den tiden (1817) hos oss kunde tryckas.
P. A. Granberg.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Jemte det jag får
göra fullkomlig rättvisa åt den sinnesstämning, som vid detta
tillfälle förmodligen framkallat Frih. Boyes motion, får
jag äfven förklara , att om det vore i mitt skön att medverka
till något understöd uti ifrågavar. hänseende, skulle
jag gerna dertill bidraga, emedan jag äfven hade fördelen
af att känna aflidne Granberg och har arbetat jemte honom
uti en enskild stiftelse; men jag tvekar, huruvida en så beskaffad
motion, som denna, rätteligen kan till Utsk. remitteras.
Det måste väl icke vara meningen i 56 §:n Reg.F:n,
att hvarje individuel händelse, som inträffar under loppet af
en ledan r4 månader lång riksdag, skall berättiga en motionär
att väcka frågor, hvilka skola behandlas i grundlagsenlig
form. Efter mitt begrepp afser 56 §:n endast de inträffande
tilldragelser, hvilka angå hela landet, eller rättast
riksdagsärendena, och medger blott rättighet alt efter motionstidens
slut väcka motioner, hvilka ovillkorligen och omedelbarligen
härleda sig från fattade beslut. Man har väl
stundom i delta hänseende förbisett det stränga i grundlagens
stadgande och för att vinna ett godt ändamål någon
gång inedgifvit remiss; men en så beskaffad isolerad framställning,
som denna, tror jag icke kunna få skydd afofvanberörda
56 §. Jag har velat antyda min öfvertygelse härom
och tror icke att remiss lill Utsk. kan beviljas.
Hr Eden hjelm, Gillis: Sorn äfven jag från yngre
år
Den 15 M n r s f. m
497
år knnt den aflidne mannen neli kan om honom intyga detsamma
, som Frih. Boye, så förenar jag mig fullkomligen i
den af Frill. Boye väckta motion.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: En ledamot har
Letviflat lagligheten at Frih. Boyes motion, emedan motionstiden
längesedan lilländagått , och förmenat att en sådan
händelse, som enskild mans inträffade död, icke må anses utgöra
en så beskaffad tilldragelse, hvilken lagligen skulle kunna
föranleda en ny motions framställande. Jag tillåter mig
icke att mera än någon annan tolka hvad med ”under riksdagen
inträffade händelser" bör förslås; men som grundlagen
skall i hvarje fall efter ordalydelsen tillämpas, så tror
jag icke alt man kan göra den inskränkning i molionsrätten,
som Frih. Leijonhufvud yrkat. En mera afgörande händelse
för enskild man än hans död kan icke inträffa. Om
tui denne man var förtjent af fäderneslandet både såsom litteratör,
historieskrifvare och slutligen äfven såsom tjensteman,
så hör det väl vara R. St. obetaget att bispringa hans
efterlemnade enka och barn, ifall R. St. anse honom hafva
det förtjent. R. o. Ad. särskildt, samt R. St. i allmänhet,
hafva redan förut under denna riksdag hyllat vettenskapliga
förtjenster och lemnat mångfalldiga bevis af deras önskan
att befrämja odling i detta land. Om nu, då en sådan hän
delse
inträffat, sorn den Frih. Boye omförmält, R. St. skulle
ännu en gång vilja uttrycka samma tänkesätt för en bland
deni, som befrämjat nationens odling, synes det mig ingalunda
vara orätt eller olagligt. Jag anser mig således böra
instämma i Frih. Boyes motion och anhåller att R. o. Ad.
måtte bevilja hennes remitterande till Utsk., hvilket jag icke
tror Hr Frih. o. Landtm, kan grundlagsenlig! vägra.
Hr af Uhr, Gust.: Som jag temmeligen ifrigt följt
med Landtbruksacademiens förhandlingar, är jag kanske äfven
mera än någon annan här i tillfälle alt känna förhållandet
med den person , som nu är i fråga. Jag tror mig
då icke böra dölja, att de omständigheter, under hvilka denne
person fullgjort sina skyldigheter, varit lill den grad obe
hagliga,
att sjelfva obehaget deraf varit tillräckligt att förkorta
en menniskas dagar. Men det är icke obehaget egentligen,
som leder till någon pretention , utan afseende bör
företrädesvis fästas derpå hvarifrån obehaget uppkommit;
och just derföre att detta varit otillbörligt, d. v. s. ålföljdt
af otillbörliga personliga förhållanden, samt sådant skett i
Statens tjenst, tror jag att afseende derpå bör fästas till förmån
för den aflidne.
Frih. Boye, Ludv.: Jag anhåller att få förena mig
med de sista talarne och uther mig att få fästa Fiih. Leijonhufvuds
uppmärksamhet på en consideralion, som måhända
tillräckligt talar mot den anmärkt), han här gjort. Det är
2. H. 63
498
Den i5 Mars f. cp.
icke någon enskild tacksamhet, det är samhällets, som Frih.
Boye, Fredr., vågat taga i anspråk. Samhället är visserligen
underkastadt en skyldig gärd af tacksamhet mot för—
tjenstfulle enskilde personer, och derföre blifver frågan icke
enskild, när den angår sådana personer. Jag hemställer till
den värda ledamoten, om han med godt samvete kunde använda
det skäl han åberopat, i händelse frågan vore om vår
store vettenskapsman Berzelius. Jag hoppas att hans belägenhet
icke måtte blifva sådan, men om det skulle inträffa
efter hans död, att hans närmaste behöfde understöd, hvad
skulle Europa — ty det gällde ett Europeiskt rykte, —
säga, om Sveriges Ständer, under skydd af en sådan formfråga,
sökte undandraga sig sin pligt af tacksamhet? Jag
begär remiss af motionen till Utskottet.
Den af Frih. Boye, Fredr., nu väckta motion blef,
jemte de i anledn. deraf afgifna yttranden, remitterad till
StalsUtskottet.
Fortsattes pröfningen af Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsktns ytterligare betänk. N:o 3r, ang:de lagstiftningen
om fattigvården i Riket.
S »8.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Detär
i afseende på hvad här är stadgadt — ”dock må undanlag härutinnan
bero af fattigvårdsstyrelsens pröfning ,” som jag begärt
ordet. Meningen med detta stadgande måtte icke kunna
vara annan, än att om ett barn är sjukligt eller om en person
har mindre arbetsförmåga', må fattigvårdsstyrelsen, vid
sådant förhållande, göra undantag från den allmänna regeln.
Om man derföre vill uttrycka delta bestämdt, så att föreskriften
icke må, såsom nu är fallet, kunna tydas derhän,
att fattigvårdsstyrelsen kan, i motsats jemväl af sockenstämmans
beslut, efterskänka den stadgade afgiften, tror jag att
man bör ändra redactionen sålunda: ”dock må undantag
för enskilda härutinnan bero af fattigvårdsstyrelsens pröfning.
” Utsktns mening är då tydligare uttryckt än nu. Jag
anhåller om Hr Frih. o. Landtmts propos. på den förändring
jag nu haft äran föreslå.
Gr. Taube, Gust. Joln: Visserligen synes mig stadgandet
i ig §:n, att sockenstämma skall besluta om de i
den nu föredragna § stadgade föreskrifter, vara en tillräcklig
garanti mot möjligheten för fattigvårdsstyrelsen att göra
någon nedsättning i sjelfva afgiften i allmänhet; men jag
kan icke neka, att äfven mig synes den redactionsförändring,
Hr von Hohenhausen föreslagit, göra stadgandet än tydligare,
och derföre anhåller jag att få förena mig med honom.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Jag får först anmärka,
att jag anser den i 18 §:n stadgade afgift af 8 sk.
D« n [5 Mart F. m.
409
för ilians- och 4 sk. för qvinnsperson vara val högt tilltagen,
enär denna afgift egentligen kommer att drabba den mindre
bemedlade. Husbonden bör visserligen betala denna afgift
för sitt tjenstefolk, men jag förmodar att husbonden i
contracten med tjenstehjonen nog tager sin skada igen, så
alt afgiften ändock egentligen kommer att drabba desamma.
Hvad åter den af Hr von Hohenhausen föreslagna redactionsförändring
beträffar, torde den måhända vara mindre
lämplig. R. o. Ad. beslöt, efter hvad jag vill minnas,
vid i3 §:n, att den beslutanderätt, som genom Utskrns
förslag derstädes är fattigvårdsstyrelsen medgifven, skall
sockenstämmans pröfning underställas, och jag hemställer
derföre, om icke något tillägg uti den 18 §:n borde göras af
ungefärligen samma innehåll. Jag får derföre föreslå följande
redactionsförändring: ”dock må undantag härutinnan
bero af fattigvårdsstyrelsens pröfning,” denna pröfning
likväl underställd sockenstämmans afgörande.
Jag anhåller om ett dylikt tillägg uti §:n , antingen genom
antagande af milt redactionsförslag, eller någotc annat i
samma syftning.
Gr. Taube: Jag ber att till den sista värda talaren få
hemställa , huruvida icke, i händelse sockenstämman skulle
för hvarje enstaka fall pröfva dessa undantag, sådant komme
att medföra mycket mera besvär, än de fattiga sk i I Ii 11—
gar kunde vara värde, som voro i fråga att efterskänkas.
Frih. Cederström, Jacob: Efter det beslut R. o.
Ad. fattat angrde innehållet af 3 §:n i detta förslag, lärer
det väl vara nödvändigt att denna §:s ordalydelse rättas
derefter, och att det på sockenstämman bör bestämmas huru
afgifterne skola utgå för att fylla behofvet, om de skola
utgå efter de i 3 §:n stadgade grunder, eller huru dermed
bör förhållas.
Hr Liljenstolpe: Till svar på Gr. Taubes till mig
ställda hemställan, får jag anföra, att just samma förhållande
här åger rum, som i r 3 §:n, och att det således icke, i
motsats emot hvad R. o. Ad. vid nyssnämnda § beslutat,
bör uti denna § stadgas rättighet för fattigvårdsstyrelsen att
ensamt afgöra om dessa undantag.
Hr von Hohenhausen: Jag kan icke finna annat,
än att det vore ganska öfverflödigt, om man här ansåg sig
böra uttrycka, att det är sockenstämman, som beslutar huru
hög afgiften skall vara. Något tvifvel härom torde icke
kunna uppstå, och dertill har denna § icke heller gifvit anledning,
att fattigvårdsstyrelsen skulle bestämma den afgift,
som i denna § omnäinnes. Här stadgas endast, att fattigvårdsstyrelsen
må göra undantag uti något specielt fall från
den bestämda afgiften af högst 8 sk. för mans- och 4 sk.
för qvinnsperson. Alt sådant skulle på sockenstämman en
-
5oo
De n i5 Mars f. di.
dast bero att besluta, torde vara mindre lämpligt, enär man
väl icke bör besvära sockenstämman med ett sådant lappri.
Gr. Taube: Mig synes vara en ofantlig skilnad emellan
den i i och 18 §:n. Den i3 §.‘n handlar om den faltigvårdsansvai
igliet, som åligger husbönder, och den torde äfven
i de minsta fall blifva större än den utgift, som enligt
denna § kan komma i fråga.
Uppå anmälan af Ur Frih. o. Landtm, hade, i anledn.
af nu afgifna yttranden, i afseende på i3 §:n i Utskins förslag,
undertecknad pro t. förande äran upplysa, att enligt
R. o. Ad:s i sednaste plenum fattade beslut sagde §
komme alt utgå.
Hr Ribbing, Bengt: Äfven jag anser att fattigvårdsstyrelsen
icke bör kunna göra undantag från den här stadgade
afgiften. Det kan visserligen ofta hända, att beloppet
af undantagen utgör ett lappri, men principen är icke något
lappri, att fattigvårdsstyrelsen skulle egenmäktigt kunna göra
sådana undantag. Det kunde föranleda ganska många
missbruk och uppväcka missnöje. Endast försainlingarne
sjelfve böra få fatta sådana beslut, i följd hvaraf jag anhåller,
att ordet ”fattigvårdsstyrelsen” må utbytas mot ”församlingen’’,
så att redactionen må blifva: ”dock må undantag
härutinnan bero på församlingens pröfning.’’
Frih. Gederström: Den anmärkn. jag tagit mig friheten
göra, nemi. alt 18 §:n borde så ändras alt den
komme i conformilet med R. o. AJ:s beslut uti 3 §:n, är
egentligen grundad derpå, att det är oformligt alt uti ett
lagförslag komma med en sådan §, som den 19 uti detta
förslag är, hvilken bör inflyta uti den 18 och såsom särskild
§ utgå. Då blir den 18 §:n uppställd i conformitet med
3 §:n, nemi, att ifrågavar. afgifler beslutas å sockenstämma,
efter förslag af fattigvårdsstyrelsen; men icke bör det komma
en § efteråt, som talar 0111 huru afgifterna i den i8§:n
beslutas.
Hr Liljenstolpe: Jag instämmer fullkomligt i tendensen
af hvad Hr Ribbing yttrat, men kan alldeles icke gå
in på hans förslag, alt sockenstämman skall pröfva undantagen.
Fattigvårdsstyrelsen bör, efter min åsigt, ”pröfva”
förhållandet, men sockenstämma besluta. Ehuru jag visserligen
inser att dessa undantag endast böra kunna angå ganska
små summor, anser jag mig likväl icke böra afstå ifrån
det förslag jag förut afgilvit, nemi. alt fattigvårdsslyreisen
väl må pröfva , men icke hafva beslutande rätt. För att
uttrycka detta ännu kortare, iin jag förut tagit mig friheten
föreslå, hehöfver man blott tillägga några få ord, så
att t. ex. redactionen må blifva ”fattigvårdsstyrelsens af sockenstämman
godkända beslut," hvilket äfven Hr Ribbing åsyftat.
I öfligl ber jag alt man måtte komma ihåg, att de
Den i5 Mars f. m.
5ot
undantag, som beslutas, komma att drabba alla de församlingens
medlemmar, sorn deltaga i fattigvården.
Hr von Rosen, Georg: Otvifvelaktig! utmärkes ordalydelsen
i denna §, att afskrifningar eller undantag bero
nf fattigvårdsstyrelsen, då bär stadgas: ”dock må undantag
härutinnan bero af fattigvårdsstyrelsens pröfning.” Utsk:n
hafva icke hänvisat denna pröfning till sockenstämman;
och jag medger att de härutinnan hafva förbisett del rätta;
ty då det är sockenstämman, som beslutar 0111 afgif
terna,
bör det väl äfven vara sockenstämman, som be
slutar
om undantagen, och ej dessa undantag ligga inom
sjelfva den verkställande maktens — fattigvårdsstyrelsens
— område. Det skulle i alia fall ej leda lill mycket
besvär, om dessa frågor afgjordes i sockenstämman. Den
inträffar en gång om året, och om då de, som begära frikallelse
fiån ifrågavar. afgift, anmälde sig hos fattigvårdsstyrelsen,
hvilken åter afgaf utlåtande häröfver och hänsköt
afgörande! till sockenstämman, så tror jag allt gick
riktigast till. Jag tror således alt här bör tilläggas, att sockenstämman
skall så väl om afgifternas bestämmande som
om dessa undantag besluta, sedan fattigvårdsstyrelsen sig
deröfver yttrat. Då kunde 19 §:n utgå, ty den 18 §:n innefattade
både den 18 och 19 §:n såsom de nu lyda. Jag
anhåller derföre om propos., att den 18 §:n måtte erhålla
den redaclion jag föreslagit, och den ig §:n deremot alldeles
utgå.
Hr Edenhjelm, Gillis: Då icke några afskrifningar
få ske på Kronans intrader, så vidt icke sockenstämman
tillstyrker det, så vet jag icke något hinder att sockenstämman
må tillåtas bevilja undantag eller afskrifningar af dessa
afgifter, om så skulle erfordras. Jag tillstyrker derföre
den föreslagna redactionsföiändringen , så att ifrågavar.
afskrifningar må behandlas lika med afskrifningar på Kronans
intrader.
Frih. Roye, Ludv.: Mig förefaller det temmeligen
oformligt, alt en auetoritet skall pröfva och en annan anetoritet
afgöra. Jag kan således icke instämma med Hr Liljenstolpe.
Att deremot ensamt lemna afgöranderätten uti
dessa undantagsfrågor till sockenstämman, möter betänkligheter.
Dels lärer man af sockenstämman svårligen kunna
förvänta en personlig undersökning om alla sökanders belägenhet,
och dels kan det inträffa, att personer, som, då
sockenstämman hölls, icke ansågos så fattige att de icke kunde
erlägga ifrågavar. afgift af 8 eller 4 skillingar, sedermera
blifva det. Jag skulle derföre tro, att örn afgifternas
bestämmande lemnades åt sockenstämman i första hand och
undantagen tillhörde fattigvårdsstyrelsen, åtminstone sådana
undantag, som härleda sig från anledningar, uppkomna ef
-
502
Den i5 M a r s f. m,
ter sockenstämmans hållande, hade inan gått en riktig medelväg
, ehuru frågan, elter mitt förmenande, om jag skall
vara uppriktig, icke är af särdeles vigt. Jag tillstyrker antagandet
af §:n med de förändringar Frih. Cederström och
Hr von Hohenhausen föreslagit, ty icke måtte man behöfva
2 §§ om samma sak.
Hr Ribbing: Jag skall icke vara envis i afseende på
den ena eller andra redactionen, blott meningen blir riktigt
uttryckt, och jag tror alt kortaste sättet alt vinna detta
ändamål varit antagandet af mitt förslag till redactionsförändring.
Jag förutsätter, att icke någon pröfning kan ske
utan beslut och icke något beslut fattas utan pröfning, och
att således §:ns mening här varit tydlig med den af mig yrkade
föl ändringen. Jag tror dessutom, alt det till ingenting
tjenar att så minutera ut meningen här, sorn flere tyckas
önska; ty hvarje menniska måtte ganska lätt kunna begripa
hvad som med ifrågavar. stadgande afses.
Frih. Cederström: Efter de förändringar, som R. o.
Ad. uti föiegtde §§ beslutat, lärer det väl blifva nödigt att
gifva denna § en redaction, som dermed öfverensstämmer.
Jag tillstyrker derföre att §:n må erhålla följande lydelse:
''Om afkastningen af fattigvården tillhöriga fastigheter och
capital, jemte inkomsten af sterbhusafgifter, böter, collecter,
frivilliga gåfvor och andra sådana bidrag, icke äro för fattigvårdsbehofvet
tillräckliga, åligge det fattigvårdsstyrelsen
att förslag öfver tillgångar och behof inför sockenstämman
uppgifva, hvilken derefter, i öfverensstämmelse med de
i 3 §:n stadgade föreskrifter, äger besluta om de afgifler,
som utgå skola.”
Hr von Hohenhausen: Frih. Cederströms röst är
icke alltid väl hörd i denna del af salen, der jag har min
plats, ty jag kunde åtminstone icke märka något vara af
honom framstäldt med hänseende till behofvet af afkortningar
eller undanlag, och det är likväl egentligen om dessa
undantag, som vi här discuterat, och hvarom nu är fråga.
Mot det föreslagna sammanförandet af iÖoch ig §§:na
till en enda § har jag ingenting alt invända. De fleste, som
bär yttrat sig, synas vilja hafva ordet "fattigvårdsstyrelsens”
utbytt emot ”sockenstämmans” och för att icke öka vidlyftigheten
af denna discussion, skall jag afstå från mitt framställda
yrkande, dock med den anmärkn., att fattigvårdsstyrelsen
skall i sitt protocoll införa skälen, hvarföre den,
vid förekommande fall, handlat så eller så. Sockenstämman
ina sedermera med ja eller nej afgöra frågan. Den bifaller
undantag för den ena och nekar för den andra, allt efter
majoritetens beslut.
Hr Liljenstolpe: Till en början får jag bedja om
ursägt för det jag förlänger discussionen; men jag liar be
-
Den i5 Mars f. m.
5o3
gärt ordet för att besvara en anmärkn. af Frih. Boye.
Hr Frihm har, om jag icke hörde orätt, förundrat sig deröfver
att jag kunde finna lämpligt stadga att en myndighet
pröfvar och en annan beslutar. Jag får deremot anmärka,
att jag tror sådant ganska ofta inträffa, nemi. att en auctoritet
pröfvar och en annan tillkommer att den underställda
pröfningen afgöra, hvilket väl icke lärer vara Frih. Boye,
såsom jurist, obekant; och mitt förslag innehöll icke heller
något annat, än att fattigvårdsstyrelsen skulle pröfva och
sockenstämman, såsom en slags högre instans, äga beslutande
rätt.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att
prot.föranden måtte upplysa, huru den 19 §:n blifvit afgjord
af de begge Stånd, som pröfvat detta betänkande.
lindert, prot.förande tillkännagaf, att så väl i Borgare-
som BondeSlts ronde pröfningen af detta ämne ineddelta
prot.utdrag, hvarenligt Ulsk:ns förslag blifvit antaget
med endast de förändringar, som i prot.utdnn upptagas, 19
§:n icke var omnämnd.
Hr von Hartmansdorff: Det är då tydligt, att 19
§:n ur af dessa Stånd godkänd. Hvartill skulle det då tjena
alt R. o. Ad. borttoge denna § och öfverflyttade dess innehåll
på den i8:de? Flera gånger förut hafva vi beklagat
oss öfver den dåliga redaetionen; men då denna icke ögonblickligen
kan förbättras, så återstår icke annat än att lemna
den derhän, på det man en gång måtte komma till
något slut. Jag tillstyrker således vördsamt, att R. o. Ad.
icke måtte göra några andra redactionsförändringar i den
18 §:n, än som erfordras för att uttrycka den mening, om
hvilken de fleste här tyckas vara ense, nemi. att införa ordet
”församlingens” i stället för ”fattigvårdsstyrelsens’’samt i öfrigt
bifalla, så väl den 18, som den ig §:n; ty om den åberopade
föreskriften finnes i 19 eller 18 §:n gör i saken
detsamma.
Frih. Boye: Om Hr Liljenstolpe i sitt första anförande
hade förklarat sig anse att fattigvårdsstyrelsen skulle,
jemte pröfning af förekommande fall, äfven derom besluta,
och alt den missnöjde ägde att vända sig till sockenstämman,
så hade jag icke mött honom med det svar, jag för
en stund sedan lemnade. Nu synes han åter vara af samma
mening som jag, och något vidare svar behöfver jag således
icke gifva.
Efter framställd propos. till bifall å 18 §:n i Utskrns
förslag utan förändring, hvilken propos. besvarades med
starka nej blandade med åtskilliga ja, hemställde Hr Frih.
o. Landtm., huruvida R. o. Ad. behagade antaga denna §
med den förändring alt ordet fattigvårdsstyrelsens
utbyttes emot ordet församlingens.
5o4
Den 15 Mars f. m.
Ropades starka ja blandade med några nej, i anledn.
hvaraf lii* Landtm, förklarade denna propos. vara med öfvervägande
ja besvarad.
§ *9-  Bifölls.
§ 20.
I sammanhang härmed blef Bonde.Slts i sisla plenum anmälda
inbjudning till MedStånden, alt förena sig med BondeSt.
i dess viri pröfningen af förevar, betänk, fattade beslut,
föredragen i hvad inbjudningen angick 20 §:n, i afseende
hvarpå BondeSl., för alt göra kronobetjeningens handräckning
ännu mera tillgänglig i det fall denna § omförmäJer,
ansett denna handräckning böra kunna å landet lemnäs
af kronofogde eller länsman.
Hr von Hohenhausen: Hvad som af Hederv. BondeSt.
blifvit beslutadt, nemi. att handräckning för uttagande
af oguldet tillskott äfven skall kunna af länsman lemnäs,
lör att derigenom påskynda utmätningen, torde svårligen af
R. o. Ad. kunna eller böra antagas, sedan R. o. Ad. förut
fattat ett beslut, som i alla afseenden gör detta stadgande,
med afseende å den, hos hvilken utmätningen skall ske, tillförlitligare
och mera öfverensstämmande med lagliga former.
Detta beslut var, att restlängden skulle å sockenstämman
vara uppläst, och jag får derföre föreslå att denna §
matte förändras på ett sätt, som gör den öfverensstämmande
med R. o. Ad:s nyss omförmälda beslut. Om detta
milt förslag antages, kunde §:n få följande lydelse: "Fattigvårdsstyrelsen
besörjer uppbörden af alla afgifter för faltigvårdsbehofvet
; och skall för uttagande af oguldet tillskott,
hvarom i föreskrifven ordning pä sockenstämma är beslutadt
samt restlängd på sockenstämma uppläst
och erkänd, genast på Styrelsens anmälan lemnäs handräckning’'
o. s. v. till §:ns slut. Då blir §:n fullkomligt öfverensstämmande
med hvad R. o. Ad. förut beslutat, och
jag anhåller derföre om propos. på mitt förslag.
Hr Eden hjelm: Af denna § finner jag, att kronofogden,
som redan förut har så mycket att göra, skulle få
ett nytt bestyr, hvilket, efter min öfvertygelse, alldeles icke
tillkommer honom. Kronofogden skall således för sin obetydliga
lön resa omkring öfverallt der utmätning bör ske, eller ock,
på sitt eget ansvar, dertill förordna någon annan! Dessutom
får jag fästa uppmärksamheten derpå, att kronofogden icke
äger rättighet att uppbära någon utskyld af hvad beskaffenhet
som helst, utan att Konungens Bef:h:de ger uppbördsorder,
och han skall således icke heller åläggas detta
af någon annan. Jag hemställer derföre, om icke det be
hän
-
Den i5 Mars f. m.
5o5
händigaste sättet vore att sockennämnden uppgjorde detta
förslag och sände in det till K. M:s Bef:h:de, hvilken åter
gaf uppbördsorder till nämnden , hvarefter nämnden sjelf
log sig inom socknen en rättare, som på eget ansvar gjorde
uppbörden. Jag kan alldeles icke inse hvarföre det skall
ske på kronofogdens ansvar, och om så stadgas, blifver det
ett mycket svårt och besvärligt arbete för honom. Man
bör äfven komma ihåg, att fogdarne nu äfven få ett nytt arbete
med uppbäringen af stämmoböter, hvilket kostar dem
ganska mycket, icke allenast genom resorna i och för uppbörden
utan äfven genom inträffande balancer. Jag anhåller
derföre om propos. på det förslag för ifrågavar. upphörd,
som jag nyss framställt.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Jag instämmer så lill vida
med Hr Edenhjelm, att allt som kan medföra utmätning,
hör af K. M:s Bef:h:de godkännas, ty han är executorn i
länet, och ingen annan bör kunna låta förrätta utmätning.
Om han sedermera bör äga rättighet att gifva uppbördsorder
åt nämnden, såsom Hr Edenhjelm föreslagit, är en sak,
som jag icke förstår. Men hvad jag anser mig kunna förstå,
är att ingen utmätning må kunna ske directe genom kronofogden,
helst fråga kan uppstå huruvida saken är tvistig, då
K. M:s Bef:h:de tillkommer att afgöra huruvida utmätning
må följa eller saken hänvisas till domstol.
Frih. Cederström: De siste tvänne talarne hafva uti
sak rätt i afseende på grundsatsen, men dc hafva förgätit
alt R. o. Ad. redan beslutat att restlängden kan, dä den
är erkänd af sockenstämman, genast befordras till verkställighet,
och således måste denna §, såsom Hr von Hohenhausen
anmärkt, ställas i öfverensstämmelse med R. o. Ad:s ofvannämnda,
efter min öfvertygelse oriktiga, men dock genom
votering fattade beslut. För min del anser jag det nu icke
ens vara lagligt alt i denna § stadga, det K. M:s Bef:li:des
godkännande erfordras, då man vid en föreg:de § förklarat
detsamma vara onödigt och stadgat att endast sockenstämmans
erkännande af restlängden behÖfdes för att medföra
utmätning. Jag tillstyrker derföre, alt R. o. Ad. må godkänna
denna § med den rättelse i ordställningen, som Hr
von Hohenhausen föreslagit, endast med det tilllägg, att
det skall bero på kronofogde eller länsman att lemna
verkställighet åt den sålunda på sockenstämman erkända
restlängden. Har åter någon person på sockenstämman protesterat
emot restlängdens godkännande, kan utmätning icke
äga rum, ty saken är då tvistig och måste gå till K. M:s
Bef:h:de.
Hr von Rosen: Denna fråga är, efter min öfvertygelte,
vigtig i princip, huruvida kronofogden skall kunna göra
21 II. 64
5o6
Den i5 M a r s f. m.
en utmätning utan speciella older af K. M:S Bef:h:de. Jag
tror det icle och önskar att ett sådant stadgande hvarken
i fattiglagen eller någon annan lag må inflyta. Jag afstyrker
derföre äfven nu att det må intagas i den 20 §:n, äfven
om R. o. Ad. förut vid en föregående § må hafva stadgat
något dylikt. Jag afstyrker äfven det förslag, som här är
gjordt, att sockennämnden skulle få göra denna utmätning.
Det vore än värre. Jag skulle deremot tro, att behandlingen
med ifrågavar. restlängden hör blifva alldeles lika med
ordningen för uppbörden af Kronans intrader, nemi. att restlängden
insändes till K. M:s Bef:h:de, sorn granskar den och
ger uppbördsorder. Om derföre orden ”i laga ordning” inflyta
i §:n, tror jag meningen blir riktig,
Hr Lefren: Jag bör att under min frånvaro ett beslut
hos R. o. Ad. blifvit fattadt, hvarom jag icke kunnat göra
mig idee. Jag anhåller derföre, till discussior.ens förkortande,
att Hr Frih. o. Landtm, täcktes låta uppläsa detta beslut.
Är detsamma af sådant innehåll, sorn blifvit uppgifvet,
lärer jag få afstå från mitt yrkande och inskränka mig
till en reservation deremot,
lindert, p ro t. fö r a n d e tillkännagaf, att, vid pröfningen
af Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.tJtskrns betänk.
N:o 29, R. o. Ad. beslutat att början af 2 mom. i 20
§:n af den deri föreslagna lag om sockenstämmor i Riket
utom Stockholms stad samt om sockennämnder för landet,
skulle erhålla följande förändrade lydelse: För uttagande
af oguldet tillskott, hvarom i förest rifven
ordning är å sockenstämma beslut ad t samt restlängd
i sockenstämma uppläst och erkänd, skall
genast o. s. v. enligt Utsktns förslag.
Hr Ed en hjelm: Jag har endast begärt ordet för att
upplysa, i händelse jag förra gången uraktlät det, det kronofogden
nu icke äger rättighet att uppbära stämjnobölerna
utan K. M:s Bef:h:des order. Då är det väl så mycket
mera orimligt att vilja stadga något sådant, som nu är för
reslaget.
Hr von Hohenhausen: Jag får äran tillkännagifva,
att jag visserligen var närvar , då omförmälda beslut fattades,
och att jag gjorde allt hvad i min förmåga stod för
att hindra det. Jag delar således fullkomligt deras tanke,
hvilka ogilla detsamma; men då det nu en gång är fattadt,
måste vi förfara i conformitet dermed. Jag anser mig derföre
böra vidhålla det förslag jag framställt, och hvilket är
alldeles lika med R. o. Ad:s förut fattade beslut.
Gr: Taube: Jag har begärt ordet, då en talare här
yttrade, att ingen kronofogde nu kan göra utmätning utan
K. M:s Bef:h:des order, samt alt sådant icke framdeles heller
kunde honom åläggas. Jag skulle dock tro, att om R. St,
Den i5 Ma rs f. m.
antaga detta lagförslag och K. M. det sanctionerar, blifver
det en lag, hvilken vederbör, kronofogdar lära få ställa sig
lill efterrättelse.
Hr von Hartmansdorff: Om de värde ledamöter,
snm tni bestrida ifrågavar, stadgande, bade varit tillstädes
härom aftonen och hjelpt oss i voteringen, så bade vi sluppit
denna öfverläggning ; men sedan saken nu en gång slagit
så illa ut, som bon verkligen gjort, lärer det blott återslå
för oss att äfven nu antaga detta oriktiga beslut, öfvertygad,
såsom jag är, att det torde blifva af ringa inflytande;
ty jag kan aldrig föreställa mig, alt Konungen kan godkänna
förslaget sådant det nu är. Jag tror således saken nu
vara temmeligen likgilltig, blott vi ej förspilla tiden med onödiga
tvister derom.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då R. o. Ad., vid
pröfningen af Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns
betänk. N:o 29, i afseende på de afgifler i allmänhet, som
af sockennämnd skola uppbäras, fattat ett beslut, som afvek
från Utskins förslag, och nu ifrågavar. afgifter utgjorde en
del af dessa afgifter, som af sockennämnden böra uppbäras,
ansåg Hr Landtm, för sin del mycken svårighet möta antagandet
af Utsktns nu förevar, förslag, sådant det blifvit afgifvet,
hvilket skulle innefatta ett undantag från R. o. Adis
förut fattade beslut; och ansåge Hr Landtm, sig derföre
böra i främsta rummet framställa propos. på den förändring
af redactionen, som Hr von Hohenhausen föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Jag underställer Hr Frih.
o. Landtmis bepröfvande, huruvida icke propos:n bör blifva
alldeles öfverensstämmande med det beslut R. o. Ad. förut
fattat, så att samma ordalag begagnas.
Hr Frih. o, Landtm, upplyste, att den af Hr von
Hohenhausen föreslagna redaction var fullkomligen öfverensstämmande
med det af R. o. Ad. förut fattade beslut i afseende
på uttagande af oguldet tillskott utaf de medel i
allmänhet, som sockennämnd skall uppbära, nemi. så lydande;
Fattigvårdsstyrelsen b esor jer uppbörden af
alla afgifter för fattigvårdsbehofvet, och för uttagande
af oguldet tillskott, hvarom i föreskrifva
n ordning är å sockenstämma beslutadt samt
restlängd i sockenstämma uppläst och erkänd,
skall genast o. s. v. till §:ns slut, hvarefter Utsk:ns förslag
till 20 §:n med den af Hr von Hohenhausen föreslagna
redactionsförändring, uppå derom af Hr Landtm, gjord propos.
, af R. o. Ad. bifölls.
Hr Eden hjelm: Som jag icke var närvar, förra gången,
då ifrågavar. olagliga beslut fattades, och jag icke heller
vill deltaga i delta, får jag endast mig deremot reservera.
5o8
Den i5 Mars f. m.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Då en gång ett lieslut
i förevar, ämne iir falladt, sorn icke får ändras, har
jag icke kunnat annat än med ja besvara den framställda
propos:n, men anhåller att män reservation emot beslutet
må blifva antecknad.
Hr Lilienstolpe: Äfven jag var frånvar. då oftanämnda
beslut fattades, och begär derföre att få deltaga
i Hr Edenhjeltus reservation.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. ansåg det nu i afseende på 20 §:n fattade beslutet vara
af den beskaffenhet, att BondeSt:s inbjudning till det beslut,
att ifrågavar. handräckning må kunna å landet lemnäs
af kronofogde eller länsman, borde förfalla.
Ropades ja.
§ 21.
Bifölls.
§ 22.
Bifölls.
§ 23.
Hr von Hohenhausen: Jag får göra den anhållan,
att denna § må föredragas momentvis. Uti föriidne plenum
afhandlade vi en §, bestående af flera morn., på en
gång och hade deraf mycken olägenhet. Jag har nu en
anmärkning alt göra emot 1 och 3 momenten af denna §.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då del vore hegardt
att pröfningen af denna § måtte ske momentvis, R.
o. Ad. torde finna att en sådan ordning borde iakttagas.
Ropades ja.
lista momentet.
Hr von Hohenhausen: I första mom. förekommer:
”roen der någon mantalsskrifves med afseende å tilltänkt
flyttning från en socken till en annan, och förhållanden inträffa
före flyttningsliden” o. s. v. Jag skulle tro det vara
nödvändigt att utbyta orden ”före flyttningsliden’'
emot'’in nan flyttning blifvit verkställd." Derigenom
blir meningen klar och bestämd, hvilket den nu icke
är, hvarföre jag anhåller örn propos. på mitt förslag.
Gr. Mörner, Carl Göran: Ett sådant förslag, som
del Hr von Hohenhausen nu framställt, väcktes äfven inom
Utsk:n, och anledningen hvarföre det icke antogs var den,
att man genom ett sådant stadgande öfverlenmade åt en person
sjelf att bestämma när han genom verkställd eller fördröjd
inflyttning tillhörde den ena eller andra församlingen. Då
nu flvttningstiden genom lag är bestämd, torde den af Ut
-
Den 15 Mars f. m.
5»9
slim föreslagna redaclionen vara bestämdare un Ilr von Holn
nhausens förslag.
Frill. Cederström: Jag får fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att det icke är flytlningstiden, som bestämmer
mantalsskrifningen. Fly ttningsliden inträffar på
landet äfvensom i städerna utom Stockholm den 24 OctoLer,
men i Stockholm sker legostämma jemväl den 24 April.
Mantalsskrifningen åter sker på lundel efter den 24 October,
nemi. i slutet af November eller böljan af December, och
då försl uppslår fråga om mantalsskrifning af en inflyttande
person, om hans inflyttning-är i socknen känd och han i
tjenst är. Om nu socknen vägrar att mantalsskrifva en sådan
inflyttande och i tjenst kommen person, uppstår naturligtvis
tvist emellan den församling, dil han kommit, samt
den hvarifrån han flyttat, och denna tvist mäste afgöras,
ty personen, som tagit tjenst, kan naturligtvis icke få qvarblifva
i tjenslen, eller ock måste han ovillkorligen skallskrifvas.
Skall åter en person, emot hvars skattskrifning socknen
protesterat men tilläfventyrs icke fullföljt sin talan, endast
blifva från mantalsskrifningen utesluten, utan att den
uppkomna tvisten blifver afgjord, kommer samma oordning
som hittills att äfven framgent fortfara, d. v. s. att en person
kan vistas 10, 12 ända till i4 år uti en socken, utan
att vara mantalsskrifven och utan alt erkännas af socknen
såsom dess medlem. Då denne person sedermera faller socknen
till last, söker man att få reda på den socken, der han
sednast varit mantalsskrifven, för att skaffa honom underhåll,
men sådant låter sig icke alltid göra: och om det
kan upplysas att han för i4 eller flera år sedan varit mantalsskrifven
någonstädes, skall väl den socknen straffas med dess
underhåll, då andra socknar under tiden genom vägrad
mantalsskrifning försnillat Statens inkomster, gagnat dess
arbetskraft och ensamt vållat oordningen ? Det är klart alt
myndigheterna och K. M. icke kunnat fästa mycket afseende
på 1788 års författning i delta afseende. Man har ock
alltid dömt och förfarit så, att den församling, der en sådan
person sig i flera år uppehållit utan att vara mantalsskrifven,
äfven fått vidkännas hans underhåll. Det nu föredragna
momentet är icke uppfattadt i de ordalag, att det i sitt
nuvar. skick kan antagas utan att medföra betydliga svårigheter.
Det faller af sig sjelft, att tilltänkt flyttning från en
församling till en annan icke medförer rättighet till mantalsskrifning.
Det mäste vara lagstadd tjenst, det måste vara
verklig tjenst, som äger rum, innan mantalsskrifning får komma
i fråga. Sker åter flyttning från landet till Stockholm
vid legoslämman i April, är förhållandet annorlunda, ty denne
person är redan för det löpande året mantalsskrifven uti
den socken, hvarifrån han kommer, och detta fortfar lill
påföljande legostämma den 24 October. Stannar han då
Den 15 M a r s f. m.
qvar, hörer linn till Stockholms stad, flyttar lian åter på
Jandet, måste han ovillkorligen skattskrifvas i den församling,
dit han kommer. Jag skulle derföre för min del hafva instämt
med Hr von Hohenhausen, om hans förslag afsett alla
dessa föremål; men så är icke förhållandet, utan skulle jag
derföre tro, att hvad detta moment innehåller med afseende
på flyttningstiden, elier följande ord ”med afseende å tilltänkt
flyttning från en socken till en annan, och förhållanden
inträffa före fly ttningstiden, som upphäfva det aftal, på
grund hvaraf mantalsskrifningen skett.” höra utgå; ty detta
stadgande hunger icke ihop roed det olika förhållande, som
äger rom emellan att vara antagen i tjenst och att vara
mantalsskrifven. Då skulle mom. få följande lydelse: ”1
fråga om fattigvård anses i allmänhet en hvar tillhöra det
samhälle, der han är antecknad i mantalslängd eller sednast
varit det, men der någon mantalsskrifven, men detta sedermera
genom vederbörande myndighet blifvit
u p p h ä f v e t, skall sådan mantalsskrifning icke medföra fattigvårds
ansvar, utan delta ansvar vidlåda det samhälle, personen
förut tillhört.”
Gr. Mörner: Jag vill endast fästa den siste talarens
uppmärksamhet derpå, att äfven en landtbonde flyttar från
den ena socknen tili den andra. Flan tillträder sin lägenhet
i Mars månad, men skattskrifningen inträffar först om
hösten, och endast på detta förhållande har detta mom. afseende.
llr von Rosen: Om jag fattat Frih. Cederströms mening
rätt, har den varde Friherren isynnerhet fästat afseende
på tjenstehjonen. Utsktn hafva sträckt sin uppmärksamhet
längre, eller till alla, och således äfven till dem, sorn
icke höra under tjenstehjonsstadga^ såsom landtbonde!' och
torpare. Desse sistnämnde kunna också flytta från en socken
till en annan, och det är egentligen dessa, som mom.
afser; ty det är isynnerhet de, sorn ligga församlingarna till
last. Tjenslehjonen äro icke så farliga i detta afseende.
Utsk:n hafva derföre varit nödsakade att sträcka sin omtanka
längre, synnerligast med hänseende till dessa torpare och
dylika, som flytta om våren men icke skola mantalsskrifvas
förr än om hösten. Det finnes dessutom sockenhandtverkare.
En sockenskomakare t. ex. flyttar från en socken till
en annan; han tillträder sitt torp om våren och skall först
skattski ifvås om hösten. Mig skall det visserligen vara likgiltigt,
om Hr von Hohenhausens eller Utskms förslag antages.
Jag skulle dock tro att de af Utsk:n föreslagna ordalag
äro mera generella.
Frih. Cederström: Jag anhåller, i anleda, af den erinran
Gr. Mörner gjort, att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, alt aftal om brukning af hemman, deraf lill
-
Dan i5 Mars f. ra.
trädet sker den i/\ Mars, medför nödvändigt den påföljd,
att tillträdafen måste mantalsskrifvas påföljande höst, ehvad
denne person dör eller icke. Är iian ensam och dör, faller
det af sig sjelft att mantalsskrifning icke hehöfves. Har han
åter familj, måste den bibehålla lägenheten till fardag och
kan icke derifrån skiljas förrän fardag inträffar. Del kan
således icke hända brukare af jord, att de blifva nekade mantalsskrifning.
Hvad åter beträffar Hr von Rosens yttrande
om gerningsmän, så är det klart, att den socken, sorn antagit
dero, mäste äfven lala dem mantalsskrifvas, och i annan
händelse är socknen icke dertill pligtig. Det är nu således
icke fråga om dem, och detta moment kan blott afse
tjenstehjon. Jag fortsätter derföre mitt yrkande, alt orden:
”med afseende å tilltänkt flyttning från en socken till en
annan, och förhållanden inträffa före flyttningstiden, som
upphäfva det aftal, på grund hvaraf mantalsskrifningen skett"
må utgå, och i stället införas efter ordet ”mantalsskrifven”
”och detta sedermera genom vederbörande myndighet
blifvit upp hafvet, då skall” etc.
Hr von Rosen: Hvad frågan här kan blifva om, det
vet jag icke, men hvad frågan angått inom Utskm, det vet
jag, och der har man med detta stadgande afselt icke allenast
tjenstehjon, utan äfven andra personer. Jag kun köpa
en egendom, och det är icke alltid sagdi, alt jag skall tillträda
densamma den i4 Mars, ty jag kan få, enligt öfverenskommelse
med säljaren, tillträda den hvilken dag som
helst. Jag känner åtminstone ingen lag, som förbjuder mig
att t. ex. den a4 December tillträda egendomen. Mantalsskrifningen
åter är bestämd, men, såsom jag nyss yttrat, är flyttningstiden,
ehuru i lag fastställd, dock beroende på enskild
öfverenskommelse och kan ske hvilken dag som helst. Det
är med afseende härpå, som Utskm föreslagit ifrågavar. stadgande
samt gifvit detta mom. nuvar. redaction.
Hr Printzensköld, Carl: Det vill synas mig som
den mellanmening, hvarom nu är fråga, vore ganska nödvändig
att bibehålla, och alt Frih. Cederström haft orätt i
sin anmärkn.; ty, såsom Hr von Rosen anfört, det är icke
gifvet att tillträdet af en fastighet skall ske den i4 Mars,
ehuru lagen stadgat denna tid, i händelse annat aftal icke är
träffadt. Det händer tvertom icke sällan, att tillträde af
hemman, i följd af särskildt aftal, sker före den 14 Mars.
Jag får dessutom fasta uppmärksamheten på att en inflyttning
kan vara tilltänkt att ske den i4Mars, men att sådana
förhållanden sedermera, efter mantalsskrifningen, inträffa, att
inflyttningen icke sker. Jag tillstyrker derföre, att morn.,
sådant det af Ulsk:n blifvit föreslaget, måtte få qvarstå oförändradt.
Efter af Hr Frih. o. Landtm, gjorda propos:r först till
Den i5 Mars f. m.
bifall å Utskrns förslag till ifrågavar. t mom. af 23 §:n utan
förändring, och sedermera till detsammas antagande sned den
af Hr von Hohenhausen eller ock den af Frih. Cederström
föreslagna förändring, hvilka proposu" med blandade ja och
nej besvarades, hlef förnyad propos. till bifall å Utskrns
förslag utan förändring framställd samt med starka ja och
åtskilliga nej besvarad, hvarefter Hr Landtm, förklarade den
sista propos:n vara med ja besvarad.
atdra momentet.
Hr von Rosen: I afseende på andra mom. får jag anmärka
en hufvudsaklig omständighet, som jag tror Utsk:n
hafva förbisett. Här står nemi.: ”minderåriga barn af äkta
säng tillhöra fadrens, eller, om han är död, modrens rnantalsskrifningsort.
” Men här uppstår ett undantag, i händel*
se man och qvinna äro skiljda åt. Barnen blifva då merendels
delade emellan fadren och modren, och det är derföre
icke alltid sagdt att barn af äkta säng lidra tillhöra
fadrens mantalsskrifningsort. De af barnen, som åtfölja modren,
böra också ruantalsskrifvas. Jag anser derföre ett tillägg
med afseende på detta undantag böra uti mons. införas.
livad åter oäkta barn beträffar, står det, att dessa ovillkorligen
skola tillhöra den ort, der modren finnes. Jag
anser detta stadgande vara nog långt sträckt. Modrens bekymmer
i detta fall kunna vara stora nog förut, nefi fadren
vill måhända, med stöd af denna föreskrift, ofta nog söka
undandraga sig den pligt, honom både lagligen och moralitet"
åligger. Äfven härutinnan torde således en modification
böra ske. Modren kan äfven dö från barnen, och då
vore det väl bra båldt, om icke fadren skulle åligga alt
vårda sina barn, derföre att han bor uti en annan socken.
Efter min åsigt bör fadren vid sådant förhållande tillför-bindas
att taga barnen till sig och dem vårda. Ett stadgande
uti detta afseende torde äfven vara så mycket vigfigare,
som erfarenheten visat, att en fader velat taga sitt barn till
sig, der han vistats, men alt församlingen sådant nekat derföre
att barnet icke varit födt inom samma församling. Jag
hemställer om en så ochristlig praxis bör få fortfara.
Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. först till bifall
och sedan lill afslag ä detta morn., meri sorn dessa propos:r
med starka nej, blandade med några ja, besvarades, begärde
Hr Landtm., att, ifall en förändring af hvad Ulskrn
föreslagit, på grund af Hr von Rosens anmärknrr, c. risa ges
böra äga rum, en bestämd ledaction i sådant afseende måtte
uppgifvas.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror visserligen, lika
med Hr von Rosen, att åtskilliga händelser kunna inträffa,
då detta mom. alldeles icke dr användbart. Här är t. ex.
icke
Dc 11 >5 Mars f. m.
513
icke bestämdt huru förhållas skall med stjufbarn. Men det
torde vara nog svårt alt i denna författning införa sä bestämda
stadganden, att alla möjliga händelser blifva uppräknade.
Om Ståndet derföre ville tillåta den ordförändring,
att framför orden ”minderåriga barn” infördes ’’l allmänhet
böra,” så att mom. började sålunda: ”1 allmänhet böra
minderåriga barn” o. s. v., tror jag det föreslagna stadgandet
kunna antagas.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. behagade antaga Utsk:ns förslag i förevar. 2!a mom.
med den redactionsförändnng, som Ilr von Hartmansdorff
nu föreslagit, hvilket bifölls.
3:dje momentet.
Hr von Hohenhausen: I detta mom. förekommer
stadgande när Statens skyldighet att bekosta fattigvård vidtager,
— ett stadgande, som, om det antages och stadfästes,
skall bilda en hel här af fattiga , hvilka böra på Statens
bekostnad underhållas. Man har velat minska vår arraee,
men här tillskapar man en annan aimee att på Statens bekostnad
underhållas, hvilken amice, ehvad den än må kunna
användas till, dock icke kommer att bidraga till landets
försvar. Det är lätt alt se hvarthän det skall leda. Det är
allom bekant, att mantalslängderna och Tabeilcommissionens
uppgifter öfver folkmängden icke öfverensstämma, ty mantalsiängderna
innefatta ett vida mindre antal, än som verkligen
vistas inom hvarje socken, derföre att socknen icke vill
uppgifva dem till mantalsskrifningen, emedan den då i en
framtid, när dessa personer blifva orkeslösa, kunde åläggas
att underhålla dem. Detta antal skall blifva mångfalldiga
gånger fördubbladt, om detta stadgande antages. Jag anser
derföre alldeles oundgängligt varn , att detta mom. så förändras,
att det endast afser de personer, som tillhöra Kronans
manskap, men icke desse personers hustrur och barn.
Man bör ihågkomma, att hvarje ort, som har en garnison,
drager äfven deraf en icke så obetydlig fördel. Manskapets
hustrur äro vanligtvis från samma ort och således förut tillhörande
dervar. församlingar. Det torde således icke vara
så obilligt, att orten sjelf får vidkännas underhållet för dem,
om de blifva fattighjon. Skulle åter alla dessa falla under
Kronans fattigvård, lärer väl inom några år en millions förslagsanslag
vara det minsta, som erfordras för att betacka
kostnaderna. Jag afstyrker derföre att detta stadgande må
sträckas längre än till Kronans eget manskap. På grund
häraf får jag föreslå följande förändring i morn. , att ^:dra
punkten må lyda sålunda: ”Den fattigvård, sorn för sådana
personer kan erfordras, skall efter behörig pröfning bekostas
af K. M. och Kronan, om de icke af annan anledn.
tillhöra särskildt samhälle.” De andra orden i denna punkt
2x H. 65
514
D e ii i 5 Mars f. m.
äfvensom liela sista punkten böra utgå. Jag anhåller om
propos. härom.
Hr Ed en hjelm: Som jag tjenstgjort vid ett värfvadt
regite från milt fyllda iy:de år till mitt fyllda 56:te lefnadsår,
så känner jag temmeligen väl till den värfvade soldatens
belägenhet och huru vanlottad . han är i jemförelse
ined andra medborgareclasser. Ingen skulle derföre högre
än jag önska, att något blefve bestämdt huru desse män böra
försörjas, då de blifva gamla; men Utsk:ns förslag är så
obestämdt, alt jag icke anser det vara möjligt för K. M.
att på grund deraf utfärda något reglemente; ty likaväl kan
■för detta ändamål erfordras 5o,ooo r:dr som 100,000 eller
200,000 r:dr, om icke Ständerne någorlunda uttrycka huru
de vilja hafva det. Till en början skulle jag tro, att man
borde stadga en viss ålder, efter uppnående hvaraf soldaten
vore berättigad att, i händelse af behof, njuta fattigvård.
Nu tillgår på det sätt, att unga män om 20, 21 års ålder
komma in på ett värfvadt reg:te; de taga värfning på 3
högst 6 år. JNär capitnlationsliden är slut, gå de vanligen
från reg:tet och taga tjenst hos enskilda personer. Man vet
sedermera aldrig af att de varit soldater, förrän de blifva
gamla och orkeslösa; då anmäla de sig som soldater och begära
understöd. Äfvenledes händer, att synbart friska personer
anvärfva® på ett reg:te, men sedan de tjenstgjort några
dagar, finner man att de äro behäftade med någon chronisk
sjukdom och således odugliga till krigstjenst. Desse måste
då afskedas , men komma sedermera och begära understöd
såsom soldater. Äfvenledes har det händt, isynnerhet
linder de svåra åren 182.6, j 831 och 18 58, att torpare och
backstugusittare, sorn haft någon vigor, för alt frälsa lif vet
från hungersnöd, tagit värfning på 3 å 6 år vid Götha art
i I leri reg: le, för att kunna för värfningspenningar-na köpa
några tunnor spanmål och skicka hem till de sina. Sedan
taga de afsked och bära namn af artillerister, och anhålla i
sådan egenskap om understöd. Skulle då desse personer och
deras familjer vara berättigade till åtnjutande af fattigvård
på Kronans bekostnad? Jag afstyrker det. Hurudant skulle
t. ex. föihållandet blifva på Carlstens fästning? Der finnes
ingen person, som icke tillhör garnisonen. Då nu en familjfader
faller ifrån, hvem skall då hjelpa och vårda barnen ?
Dessutom inträffar icke sällan, isynnerhet vid Götha artilleri,
alt artillerister anmäla sig att ingå giftermål med enkor,
som hafva många barn. Man söker visserligen afstyrka det,
men sådana giftermål ingås dock stundom. Sedermera gäller
denna enka för soldatenka och barnen för soldatbarn.
Man måste således vara mvcket försigtig med föreskrifter i
detta hänseende, men något stadgande är oundgängligen af
nöden.
Hr Liljenstolpe: Hr von Hohenhausen hav så full
-
Den 15 Mars f. m.
ständigt anfört hvad som emot detta mom. borde anmärkas,
att jag har föga att tillägga. Jag skulle äfven genast afslått
ifrån alt yttra mig, om jag icke hade för afsigt att föreslå
en ändring uti detta mom. , hvarigenom, i händelse H. Ståndet
deråt behagade lemna bifall , all vidare discussion härom
undanröjdes. Detta förslag torde möjligen förefalla Ståndet
besynnerligt, men jag har ansett mig icke böra underlåta
att framställa det, emedan, om mom. i sitt nu var. skick
skulle antagas, jag icke kan inse hvarmed K. M. och Kronan
skulle betala de högst betydliga utgifter, som otvifvelnktigt
uppkomma, derest mom. i dess nuvar. skick antages.
Mitt förslag är nemi., att de 2:ne sista punkterna af moro.
helt och hållet utgå och att mom. utgöres allenast af nuvar.
i:sta punkt.
Gr. Posse: Hr von Hohenhausen har redan vttrat den
tanke om detta morn., hvilken jag delar, och jag förenar mig
med honom. Jag anser det vara en stor svårighet, sorn nu
ofta uppstår vid värfvade reg:ten, nemi. att en soldat, som
efter en långvarig tjenstetid blir bräcklig och mäste taga afsked,
anser sig böra få underhåll af K. M. och Kronan.
Utsk:ns förslag i detta hänseende anser jag således vara fullkomligt
riktigt; men jag tror äfven, alt det icke går an att
utsträcka denna underhållsskyldighet till dessa soldaters hustrur
och barn. Hvad åter beträffar Hr Edenhjelms anmärkn.,
att det ofta händer, att personer, som en kort tid tjenat vid
ett värfvadt reg:te, taga afsked viii unga år och sedermera
sysselsätta sig på annat håll, men, när de blifva gamla, vilja
gälla för afskedade värfvade soldater och på sådan grund
erhålla fattigunderstöd, får jag invända, att jag tror sådant
vara genom Utskins förslag undanröjd! , då der står: ”om
icke desse personer af annan anledning tillhöra särskildt
samhälle.” Denna mellanmening torde gifva tillräcklig latitud
åt vederbörande, alt icke till fattigunderhåll å Kronans
bekostnad befordra andra än dem, som verkligen t jent vid
ett värfvadt reg:te tilldess de blefvo bräcklige. Jag kan således
icke i detta afseende dela Hr Edenhjelms tanke. Men
detta mom. innehåller ett annat stadgande, som jag måste
fästa uppmärksamhet vid. Här står nemi. : ”För personer,
hvilkas mantalsskrifningsort icke kan utrönas, bekostas likaledes
af K. M. och Kronan den oundvikligen nödvändiga fattigvården,
intilldess någon församling kan dertill förpligtas."
Genom ett K. circulärbref är föreskrifvet, att barn icke få
åtfölja sina fängslade föräldrar; ty det händer icke sällan,
isynnerhet med qvinnspersoner, som för brott tilltalas oell
häktas, att de medhafva barn. Dessa barn skola då uttagas
och öfverlemnas till den församling modren tillhört , men
detta kan icke alltid utrönas, och man vet icke hvar man
skall göra af barnen. Jag skulle derföre tro, att i den upplästa
punkten borde uttryckas ett stadgande, att sådana barn, uu
-
5iG
Den i5 Mars f. ni.
der det föräldrarne Liro fängslade, böra underliållas på K.
M:s oell Kronans bekostnad, derest icke den rörsamling de
tillhöra, om nian kan få reda på den , kan underhålla, dem.
Jag har ofia selt sådana arma barns öde, huru de behandlas,
då de kringsändas till församlingarna för alt vårdas. Jag
tillstyrker derföre bifall till hvad Hr von Hohenhausen föreslagit,
att orden ”samt deras hustrur och barn’’ böra borttagas,
samt anhåller att SLåndet måtte taga i öfvervägande
livad jag anfört om de barn, hvilkas föräldrar äro häktade,
huruvida icke något särskildt stadgande i afseende på dem
borde meddelas.
Frih. Cederström: Jemte det jag fullkomligt instämmer
med Hr von Hohenliausens förslag till redaction af a:a
punkten i detta moni., får jag i afseende på i:a punkten
begära den rättelse, att'i stället för orden ”ehvad de äro i
tjenst eller afskedade” må införas ’’d å de vid fyllda 5o
år blifvit afskedade-,” ty då en soldat till fyllda 5o år
varit i Kronans tjenst och då måste afskedas, bör han af
K. M. och Kronan försörjas. Tager han åter afsked i sin
fulla mannaålder, är det icke billigt att han på gamla dagar
faller K. M. och Kronan till last. Lian bör då i mångfalldiga
år förut kunna försörja sig och tillhör på ålderdomen
den församling, uti hvilken han vistas. Med denna rättelse
får jag anhålla om propos. till bifall å detta morn.,
med den redaction Hr von Hohenhausen föreslagit.
Hr von Rosen: Man har här klandrat, alt detta mom.
vore för obestämdt. Utsk:n hafva dock sökt att, så mycket
möjligt varit, få bestämdt hvilken skall försörja dem, som
behöfva fattigunderstöd. För min del har jag äfven funnit
nu ifrågavar. stadgande örn fattigunderstöd åt värfvade arni
e'ens personal vara det riktigaste i hela författningen och
liar så mycket mera skäl för mitt omdöme härutinnan, som
företrädesvis de, hvilka skola handhafva författningen och
sätta den i verksamhet, vai it mycket angelägne alt få något
bestämdt stadgande meddeladt i detta afseende. Också
inträffade inom Ulsk:n, när denna fråga förevar, att visserligen
tankarne voro mycket delade, men att erfarenheten
från de orter, der värfvade corpser blifvit förlagda, uttryckte
tydligt behofvet af något stadgande i detta fall. Piältvist
tyckes det väl äfven vara, att, när Utsk:n, från första början
af detta förslag till fattigvårdsstadga, Jagt på communen
eller församlingen det åliggande att försörja sina fattiga ,
TJtskai äfven — och de kunde icke göra annat utan alt
handla inconseqvent — föreslagit att värfvade armeens fattigvård
må åligga K. M. och Kronan. Man bör nemi. ihågkomma,
alt hvarje värfvadt regite utgör en församling för
sig. I de städer, der dessa reg:ten äro förlagda, hafva de
sin egen prest, sin egen kyrka o. s. v. och höra hvarken
i andligt eller civilt hänseende tillförsamlingen. I vissa stä
-
Den i5 Mars f. m.
der är likväl conlract uppgjordt emellan staden oell Kronan
eller reg:tena sjelfva, på grund hvaraf reg:lets fattigvård är
förenad med stadens. Carlskrona stad, med dess stora personal
af Kronans manskap, relativt lill stadens folkmängd
och förmögenhet, har falt ett visst anslag till ersättning för
kostnaden att underhålla manskapets fattiga. Förut förefanns
icke någon sådan öfverenskommelse emellan staden
oell Kronan; men den oordning och olrefnad detta medförde,
föranledde staden att åtaga sig manskapets fattigvård
emot en icke obetydlig summa af Kronan. Christianstads
stad har med derstädes förlagda artilleri-regtte ingått en dylik
öfverenskommelse, och, efter hvad jag tror , äfven Malmö
med sin garnison. Men det fanns en stad i Skåne, hvilken
icke hade ingått någon öfverenskommelse med sin garnison,
nemi. Landskrona, som inom sina murar hade Konungens
värfvade reg:te. När detta reg:te upplöstes, upplöstes äfven
den församling detta reg:te utgjort; manskapet fördelades på
de öfriga reg:tena, men der fanns äfven en stor mängd af qvinnor
och harn, sorn icke tillhörde någon församling. Landskrona
stad kunde icke åläggas att vårda deni , derföre att
reg:tet för tillfället varit i staden förlagdt. Hvart skulle
dessa qvinnor och barn taga vägan? Correct.inrättningarna
och spinnhusen logo en stor del af dem; men alla kunde
dock icke dit försändas. Hvad skulle man göra med dem?
De skulle dock lefva, ty icke kunde man dränka dem, Landsliöfdingarne
i Skåne vid den liden kunde nog bevittna de
olägenheter, som af detta olyckliga förhållande uppslodo.
När nu, såsom jag förut anmärkt, Utsk:n föreslagit ett åliggande
för hvarje församling att vårda sina fattiga , tyckes
det äfven vara skäl att K. M. och Kronan bör bekosta underhållet
af de fattiga, som höra till dess manskap. Detta
är, efter min öfvertygelse, det enda conseqventa sättet att
gå tillväga. Utsk:n hafva dock ganska riktigt tillagt "om
icke desse personer af annan anleda, tillhöra särskildt samhälle;”
ty, såsom jag förut yttrat, äro på vissa orter särskilda
öfverenskommelse!- träffade emellan staden och Kronan eller
reg:tena sjelfva om fattigvården. Ifrågavar. stadgande är
dessutom icke så farligt i afseende på Kronans manskap; ty
om soldaten är arbetsför, kan något understöd åt honom icke
komma i fråga; då må han försörja sig sjelf liksom alla
andra, men är han icke arbetsför och har icke undfått pension
vid afskedstagande!, hvart skall Konungens Bef:h.‘de
skicka honom ? Det är visserligen sannt, alt man kan skicka
honom till den församling, som han tillförene tillhört; men
man får icke alltid reda på denna församling. Hvad deremot
en sådan persons hustru och barn beträffar, tinner jag
det vara både menskligt och juridiskt rikligt, alt den församling,
till hvilken de höra, afven får vårda dem, och då
de icke höra lill någon annan församling än reg:let, bör
518
Den i5 M a r s f. m.
den, som har bestyr med regttets angelagenheter och fattigvård
, äfven besörja .dessa menniskors underhåll.
Hvad deremot sista punkten af mom. beträffar, så lydande:
”för personer, hvilkas mantalsskrifningsort icke kan
utrönas, bekostas likaledes af K. M. och Kronan den oundvikligen
nödvändiga fattigvården, intilldess någon församling
kan dertill förpligtas,” måste jag tillstyrka att hela detta
stadgande utgår. Alla personer, som icke blifvit behörigen
mantalsskrifne, och alla de, som socknarne vilja slippa att
underhålla, skulle genom denna föreskrift lätteligen falla
Kronan till last. Jag är öfvertygnd om, att ifall detta stadgande
qvarstår, skola många församlingar öfvertala personer
att anmäla sig hos Konungens Bef:h:de med anhållan om
fattigunderstöd, under uppgift att de icke varit mantalsskrifne.
Om denna punkt åter afslås, blir förhållandet icke
värre än nu; ty den, som icke är mantalsskrifven, är förfallen
till correctionshus eller häkte. Jag tillstyrker derföre
alt sista punkten måtte afslås men mom. i öfrigt oförändradt
antagas.
Hr Lagerheim, Lars Magn.: Utskm hafva här uttalat
en af de ädlaste grundsatser, och ett af de verksammaste
frön till en förbättrad fattigvård tror jag ligger just i
denna punkt. Den mängd af gift manskap, sorn isynnerhet
i sednare tider börjat låta anvärfva sig, — och man kan icke
alltid neka karlen värfning derföre att han är gift, —
har i högst betydlig mån ökat garnisonsförsamlingarnes folkmängd.
Man bör äfven beräkna, att de, som bidraga till fattigvården
uti sådana församlingar, icke utgöras af andra än
befälet, d. v. s. ganska få personer. Desse hafva äfven vidtagit
allt som skäligen kan begäras för att afhjelpa behofven ,
— också har man från dessa församlingar afhörl vida mindre
klagomål än från vissa lerritorialförsanilingar i Stockholm ; —
men behofvet tilltager mer och mer i förhållande till det
ökade antalet af soldater , som hafva hustrur och barn.
Utsk:n synas dock i detta mom. hafva antingen begått en
irring i begreppet eller ock otydligt uttryckt den tanke de
önskat. Utskln hafva nemi. föreslagit att Kronans manskap
skulle vara berättigadt till fattigunderstöd af K. M och Kronan,
”ehvad de är o i tjenst eller afskedade”. Häraf
skulle blifva en följd, att soldater, hvilka tjent vid värfvadt
regemente, men sedermera, ännu fullkomligt arbetsföre, tagit
afsked oell ingått i tjenst på annat håll, skulle, då de efter
flera års förlopp blifva orkeslösa och hemfalla under fattigvården,
kunna anmäla sig såsom soldater och på sådan
grund anses berättigade till fattigförsörjning på K. M:s och Kronans
bekostnad. Detta kan likväl icke vara meningen och hör
icke heller vara det. Det är visserligen sannt, såsom en talare
anmärkt, att efteråt i a:dra punkten står: ”om icke desse
personer af annan anledn. tillhöra särskildt samhälle;” men
D c 11 i5 Mars f. m.
5ig
när det förut är stadgadt i samma inom. om dessa personer,
att de, ”ehvad de äro i tjenst elier icke/’ äro berättigade
till understöd af K. M. oell Kronan, mäste dessa föreskrifter
leda till tvister. Jag hemställer derföre, om icke
mellanmeningen, ”ehvad de äro i tjenst eller icke,” borde
utbytas emot orden ”ehvad de äro i tjenst eller vid
a fsk edstagandet i behof af fattigvård," o.s.v., enl.
Utskms förslag. Då blir saken bestämd, så att om en soldat
vid afskedstagande är orkeslös eller sjuklig, är han berättigad
att njuta fattigvård af K. M. och Kronan; tager han
åter afsked i yngre år och söker sin bergning på annat håll,
samt sedermera kommer i behof af understöd, hörer han icke
vidare lill K. M. och Kronans fattigvård, utan till den
församling, der han sednast varit skattskrifven. Med denna
förändring tillstyrker jag, på det aldra högsta, antagandet af
detta inom., såsom ett af de vigtigaste i hela förslaget, och
yrkar att det af Hr von Hohenhausen och flera andra talare
bestridda stadgandet måtte, såsom ganska nyttigt och rikligt,
få qvarstå.
Hr Printzensköld: Jag kan visserligen icke annat än
högakta de moliver, som föranledt tillkomsten af delta morn.,
och jag kan icke heller annat än högakta Hrr landshöfdingars
bemödanden att hvar för sitt län söka tillvägabringa,
att fattigvården må blifva så litet som möjligt betungande
genom de garnisoner, som derstädes äro förlagda; men jag
kan icke finna mig öfvertygad om lämpligheten af denna föreskrift
genom allt hvad de anfört. Staten kan, efter det begrepp
jag uppfattat om dess ställning såsom sådan, icke betraktas
annorlunda än som en husbondes till de tjenare han
i sin tjenst antagit. I fråga om underhållsskyldighet kan
den sålunda högst betraktas såsom husbonde och i förhållande
dertill deltaga i fattigvården. Att deremot, såsom här
blifvit föreslaget, Staten, derföre att den tagit personer i sin
tjenst, skulle ensamt bekosta deras underhåll, i händelse de
blifva oförmögne att sig sjelfva försörja, dertill finnes ingen
rättsgrund. Följden af ett sådant stadgande skulle blifva,
att hvarje commun komme att göra alla möjliga försök att
från sig skjuta skyldigheten att underhålla hvilken afskedad
krigsman som helst och en sådan persons familj, samt kasta
vården om dem på K. M. och Kronan. Deraf skulle åter
ofelbart härflyta, alt Staten komme att belastas med högst
betydliga utgifter för detta ändamål, så att nödvändigt blefve
att göra rundligt statsanslag till att bekosta detta underhåll
med. Mig veterligen har likväl icke StatsUtsk. upptänkt
något sätt att åstadkomma detta anslag, och jag belviflar
mycket att R. St. tagit sådant i beräkning. Staten har visserligen
en moralisk skyldighet att bidraga till underhållet
af sina fattiga; trien, såsom jag redan yttrat, icke är Staten
förbunden ali ensam göra del. Jag tillstyrker derföie afslag
520
Don 15 Mar s f. m
på mom. i sin helhet, eller och, i händelse pfurafiteten ef vill
gå in derpå, atl morn. redigeras så, att Staten så litet sorn
möjligt helungas med utgifter i detta hänseende. De omständigheter,
sorn landshöfdingarne i Skåne och Götheborg
anfört såsom skäl till bifall af morn.', kan iag icke antaga såsom
gilltiga; ty de anförda händelserna måste höra till undantagen,
och det är alltid orätt att lägga enskildta förhållanden
till grund för ett lagstadgande. Skulle inom nyssnämnda
län något särskildt behof af understöd vara förhanden,
må det blifva en sak, hvarpå vederbör, i laga ordning
kunna fästa K. M:s nåd. uppmärksamhet, och hvarom K.
M,, i händelse Honom så för godt synes, då lärer göra nåd.
prppos. till R. St. Men att för dessa undantags skull stadga
en lag, som skall gälla för hela Riket, afstyrker jag.
Hr Rå felt, Anton: Jag är egentligen förekommen
af Hr von Rosen och förenar mig med honom. Utsk:n hafva
ansett detta stadgande nödvändigt. Vissa socknar eller
samhällen skulle annars kunna blifva betungade med alltför
mångå fattiga. Jag anhåller derföre om bifall till detta
moment.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: I de städer, der
garnisoner finnas förlagda, är det visserligen icke öfverdrifvet
att säga, det en stor del om icke största delen af olägenheterna
utaf fattigvården leder sitt ursprung från denna
omständighet. Det är således både billigt mot dessa communer
och billigt mot de fattiga, som tillhöra denna samhällsclass,
att Staten ger något för att afhjelpa detta förhållande.
Men det förslag, som Utsk:n här hafva framställt,
kan jag icke biträda. Jag har dertill 2:ne skäl; det första
är, att om man vill inrätta särskild fattigvård för garnisonsregtten
på K. M:s och Kronans bekostnad , och isynnerhet
om man bibehåller stadgandet i den 24 §:n, som tillerkänner
communerna rättighet att vägra inflyttningar, skall slutligen
fatligpersonalen inom dessa garnisonsförsamlingar till
den grad förökas, att man omöjligt kan förutse hvilka åtgärder
K. M. och Kronan skall behöfva vidtaga för aLt kunna
uppfylla sin förbindelse att vårda dessa fattiga. Det andra
skälet hvarför jag icke kan biträda Utsk:ns förslag, är,
att en sådan åtgärd upphäfver helt och hållet begreppet af
en territorial Fattigvård. Det är en princip för fattigvårdens
utöfning, hvilken jag icke anser böra ändras , och det stadgande
Utsk:n föreslagit skulle endast medföra oredor. Jag
skulle således för min del tro rättast vara, att endast genom
ett generelt stadgande föreskrifva, att städer, hvilkas fattigvård
blir betungad derigenom att garnisoner äro förlagda
derstädes, eller att K. M. och Kronan i dessa städer hafva
verkstäder eller varf, äro berättigade att af statsmedlen erhålla
ett bidrag, som kan motsvara billigheten i detta afseende.
Den 15 Mars f. ra.
ende. Jag får derföre föreslå följande förändrade redaction
af delta moment : "Sådana släder, inom hvilka garnison af
värfvade armeen och flollan linnes förlagd, eller hvarest
Kronan liar anläggningar af varf eller verkstäder, må vara
berättigade alt, till understöd i den ökade fattigvård , sorn
härigenom uppstår, komma i åtnjutande af ett efter billighet
lämpadt statsbidrag."
Hr von Hohenhausen: Jag skulle för min del helst
hafva önskat, att alla dessa föreskrifter uti ifrågavar. mom.
kunde utgå och förhållandet i detta afseende förblifva som
hittills, så att de orter, som särdeles genom en garnison äro
betungade, kunde få något understöd till ersättning för garnisonens
fattigvård, såsom nu har skett i Carlskrona och äfven
i de Skånska städerna. Anledn. dertill alt jag icke förra
gången, då jag hade ordet, föreslog något sådant, var den
förmodan, att de 3:ne öfriga Stånden, hvilkas medlemmar,
såsom utgångne från särskilda localileter, säkerligen anse sig
böra, hvar för sig, bevaka dessa localilelers fördelar, snarare
skulle kunna förena sig om den redaction jag föreslagit
för detta moment. Jag önskar derföre någon modification
i morn., så att det må blifva mera billigt. Sådana bidrag
till fattigvården från Statens sida finnas redan genom
pensioner och understöd åt afskedade krigsmän och genom
anslag lill vissa orter, på sätt här blifvit upplyst. I förbigående
må jag äfven nämna, att om någonsin ett statsbidrag
i detta afseende bör ifrågakomma, måtte väl klippan Marstrand,
som fordom vari t en frihamn, och hvars fattigvård
nu betungas med qvarlefvorna af en sådan folkmängd, vara
dertill berättigad.
Med Frih. Sprengtporten förenar jag mig helt och hållet
och finner allt kunna hjelpas genom hans förslag,
hvarföre jag afstår från mitt framställda yrkande. Om hans
förslag inflyter i delta mom. i stället för TJtsk-.ns, få vi således
icke ett stadgande, som komtne att medföra många olägenheter
och flera 100,000 r:drs kostnader. Jag tillstyrker
derföre bifall till Frih. Sprengtpoi tens förslag och anhåller
om propos, derå.
Gr. Posse: Då jag begärde ordet, var det endast för
att, i anledn. af Hr von Rosens uppgift om förhållandet i de
Skånska städerna, meddela några upplysningar. Det är ganska
riktigt, att, såsom Hr von Rosen uppgifvit, en öfverenskommelse
blifvit träffad om fattigvården emellan Malmö stad
och derstädes förlagda garnison. Af de 4 städer i Malmöhus
län, hvilka hafva garnison, har dock endast Landskrona
erhållit bidrag lill fattigvården, och det var ett understöd af
4oo r:dr, när Konungens värfvade reg:te upplöstes.
Hr von Hartmansdorff: Jag förmodar, att Hr Frih.
o. Landtm, kommer att deta detta mom. så, att vi få särskild
21 Ii. 66
5'23
Den lä Mars f. m.
propos. på den del, sorn angår Kronans manskap m. rn. och
särskild propos. på det följande stadgandet, huru förhållas
skall med fattighjon, som icke tillhöra något visst samhälle.
Under denna förutsättning, och med förbehåll att framdeles
få yttra mig om sistnämnda punkt , vill jag nu inskränka
mig lill första delen af morn:t. Jag har, under min embetsförvaltning,
haft tillfälle alt nogsamt erfara, huruledes sådana
städer, der Kronans manskap är förlagdt, betungas öfver
höfvan med garnisonens fattigvård. Så är förhållandet
i Carlskrona, ehuru Staten der gifvet' ett betydligt bidrag;
så är förhållandet i flera Skånska städer, och det måste vara
likadant allestädes, hvarest Kronans manskap är förlagdt.
Jag anser derföre riktigt och billigt, alt Kronan på dessa
ställen lemnar bidrag till fattigvården; men jag tror icke
att det bör gifvas på det sätt Utsktn föreslagit. Skulle stadgandet
antagas sådant det nu är, bomme det ofelbart alt
medföra så många tvister oell svårigheter, att verkställigheten
blefve högst besvärlig samt en alltför stor kostnad att
tillskyndas Kronan. Jag biträder derföre den mening, som
Hr Printzensköld och Frih. Sprengtporten ultalat; men jag
skulle önska en något bestämdare ordalydelse, än den Frih.
Sprengtporten uppgifvit, ehuru i sjelfva saken med densamma
öfverensstämmande. Jag hemställer således, att R. o. Ad.
ville utesluta hela första delen af detta mom. lill och med
ordet ”samhälle,’’ och att i stället infördes ett stadgande,
hvilket äfven är tillämpligt på andra ställen än städer, t. ex.
fästningsorter, så lydande; "På de orter, der garnisoner eller
Kronans varf eller verkstäder äro förlagda, bör K. M. och
Kronan deltaga i fattigvårdsafgifterna till det belopp , som
efter billigheten bestämmes af de embetsmyndigheter, hvilka
äga pröfningsrätt i fattigvårdsfrågor.”
Hr Lagerheim: Till en början skulle, jag anhålla att
få ännu en gång höra Fiih. Sprengtportens redaclionsförslag.
Frih. Sprengtportens förslag blef i anledn. häraf uppläst.
Hr Lagerheim: Sedan jag nu fått höra Frih. Sprengtportens
förslag, så får jag frångå mitt framställda yrkande
och instämmer med honom', för min del nöjd med denna
redactionsförändring, då man derigenom vinner betydligt
bättre föreskrifter än de nuvarande. Jag vill derföre icke
insistera på hvad jag föreslagit, men skulle likväl hellre vilja
biträda Hr von HartmansdorfFs i hufvudsaken likstämmiga
förslag, af den anledn., att detsamma jemväl kan lämpas på
andra orter än städer, t. ex. på fästningar, skansar och blifvande
garnisonsorter, och är således mera allmänt och omfattande
än Frih. Sprengtportens. Detta stadgande blifver då
jemväl användbart på t. ex. Carlsborg, som äfven liar en
garnison, och der förhållandet är enahanda med andra gar
-
Den 15 Mars f. m.
5a3
nisonsorter. Ja" biträder derföre Frill. Sprengtporten förslag
med den af Ur von Hartmansdorff framställda modificalion.
Ur Edenbjelm: Elnira visserligen icke alla olägenheter
blifva afhnlpna hvarken genom Hr von Hartmansdorffs
eller Frih. Sprenglportens förslag, så får jag dock, på det
att vi en gång måtte komma till elt slut med denna fråga,
instämma med Hr von Hartmansdorff och tillstyrka bifall å
lians förslag.
Frih. Sprengtporten: Mot den första delen af Hr
von Hartmansdorffs förslag till redactionsförändring har jag
ingen anmärkning att göra, men i afseende, på den sednare
delen — eller då den värde ledamoten vill låta det hero af
embetsmyndigheterna eller Konungens Bef:h:de att bestämma
beloppet af de bidrag, som Kronan skall lemna åt de orter,
der garnisoner äro förlagda — får jag erinra, att efter
min tanke härigenom en måhända något för stor makt lag» —
ges i Konungens Bef:h:des händer, isynnerhet som det ofta
är nästan omöjligt att utröna hvad som är billigt. Man
skulle härigenom lemna en slags beskattningsrätt i auetoriteternes
händer, sorn synes nog mycket ingripa i Statens rätt,
Jag skulle derföre tro, då det icke gerna bör bero på någon
myndighet att bestämma beloppet af det bidrag, som
Staten i förevar, afseende må lemna, att framställning om beliofvet
i hvarje särskildt fall torde få göras till R. St., som
derom äga besluta, eller ock, Hvilket måhända är rättare,
alt K. M., efter förekomna omständigheter, bestämmer beloppet
af ifrågavar. understöd, vid afgörande hvaraf likväl
K. M. bör vara inskränkt lill en viss gräns, d. v. s. inom
de anslag R. St. lemnat till K. M:s disposition, på grund af
de propositioner K. M. täckts till R. St. aflåta. Erkännande
således alt Hr von Hartmansdorffs förslag till redactionsförändring
af delta moment är mera bestämdt och omfattande
än milt i andra delar, hemställer jag likväl till honom, om
han icke ville fästa någon uppmärksamhet vid de betänkligheter
jag i afseende på sednare delen af hans förslag nu
framställt och utesluta samma stadgande. För öfrigt finner
jag ganska nödvändigt, i händelse ett beslut skulle fattas af
Sländerna i den syftning Hr von Hartmansdorff och jag önskat,
att itt anslag för detta ändamål bör på liksstaten uppföras.
Hr Printzensköld: Till alla delar förekommen af
Frih. Sprengtporten i hvad jag ämnade anföra, får jag endast
tillägga, att jag anser vådan af den pröfningsräft, som
Hr von Hartmansdorff ansett böra tillåtas Konungens Bef;h:de,
vara så mycket större, som ett af länsstyrelsen i detta afseende
fattadt beslut jemväl vinner laga kraft, om det icke
öfver'klagas, oell sedermera mäste gå i verkställighet samt K.
M. och Kronan utbetalar medlen. Delta beslut kan äfven
varu af den beskaffenhet, alt det innebär den största orätt
-
5a4
Dc n i5 Mars /. ni.
visa emot K. M. och Kronan, och då lärer väl en hvar
finna att så icke bör tillgå, sorn Hr von Hartmansdorff föreslagit,
utan att K. M., åt hvilken den högsta vården om samhällets
angelägenheter är anförtrodd, bör, sedan vederbörande
blifvit i ämnet hörde, bestämma ifrågavar. bidrags belopp,
såsom Frih. Sprengtporten yrkat.
Hr Liljenstolpe: Det är i anledning af det förslag
till redaction af detta moment jag framställt, som jag begärt
ordet. Hr von Hohenhausen, som synes vara af samma lanke
sorn jag, har tillkännagifvit — och flere andre ledamöter
tyckas dela denna åsigt, — alt Ståndet vore på sätt oell vis
bundet i afseende på della moment, derigenom att detsamma
blifvit af de 3:ne öfriga Stånden godkändt. Jag skulle dock
tro Högt. Ståndet vara fullkomligt oförhindrad! att fatta det
beslut, Ståndet finner för godt, äfven om derigenom icke
vinnes annat än alt tillkännagifva en opinionsyttring. 1 öfrigt
får jag tillägga, att om Frih. Spiengtportens förslag till
redactionsförändring skall antagas, önskade jng att efter ordet
”städer" tillädes ”och orter”, så att förslaget blefve —
"Sådana städer och orter” o. s. v.
Hr Lefrdn: Jag anmälte mig endast för alt, såsom Hr
Liljenstolpe nu yrkat, få orden ”och orter” tillagda efter
ordet ”städer”; ty vi hafva flera sådana militäriska positioner,
som icke äro städer, t. ex. Carlsborg, Carlsten, Waxholm
m. fl.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Min tanke är, att
allt hvad som stadgas i delta 3 mom. i afseende på värfvade
armeen och flottan kan fullkomligt utgå; ty då i §:n af
detta förslag stadgar, att hvarje församling "skall lemna
"nödtorftig vård och försörjning åt sådana dess medlemmar,
"sorn sakna förmåga och medel att sjelfve sig dermed förse,”
samt alla personer, som tillhöra armeen, jemväl tillhöra någon
garnisonsförsamling, faller det ju af sig sjelft att garnisons-församlingarne
skola underhålla sina fattiga, icke de
städer uti hvilka garnisonerna äro förlagda. Men ingen lärer
väl vilja påstå, att medlemmarne af dessa församlingar
ensamt skola bekosta hela fattigvården, utan att K. M. och
Kronan bör lemna bidrag dertill. Då kan härvid visserligen
tillgå såsom både Hr von Hartmansdorff och Frih. Sprengtporten
föreslagit, att Kronan ingår särskildt accord med de
städer, der garnisoner äro förlagda, och bäst torde blifva
om contract uppgöres emellan K. M. och Kronan samt de
communen, som åtaga sig att vårda ifrågavar. fattiga. Detta
skulle äfven kunna vinnas ganska lätt, om man öfverlemnar
denna fråga att få gå af sig sjelf och icke reglementerar med
stadganden, som efter min öfvertygelse äro öfverflödiga; ty
efter den föreskrift, som i §:n lemnar, erfordras alldeles icke
de i detta mom. föreslagna stadganden i afseende på värfvade
armeen och flottan.
Den |5 Mars f. m.
Frill. Boye: Jag liar egentligen begärt ordet i nnledn.
af den erinran, som Fril). Sprengtporten, med hvilken sedermera
Hr Printzensköld sig förenat, framställt emot sednare
delen af Hr von Bartmansdorffs förslag. Man bör härvid
ihågkomma, alt locala omständigheter fordra äfven en
localmyndighet, som afgör förefallande frågor. Jag öfverlemnar
till de begge värde lalaines beprpfyande, huruvida
del är rimligt, att K. M. skall omedelbarligen besluta, huruvida
den eller den soldaten, den eller den personen skall
falla communen eller Staten lill last. Del måste finnas en
auetoritet, som i första hand pröfvar och afgör förhållandet,
likväl med förbehåll alt frågan slutligen underställes K. M:s
nåd. beslut. Men denna auetoritet finnér jag icke kunna
blifva någon annan än Konungens Bef:h:de, och jag tillstyrker
derföre bifall till Hr von Hartmausdorffs förslag, och
tror att hvad derutöfver sig sträcker, är en cura posterior,
nemi. att K. M , om anslag saknas, må begära sådant af
Ständerna. Emedlertid vinnes genom Hr von Hartmansdorffs
förslag, att loenia förhållanden först blifva föremål för en
localauctoritets pröfning, och jag anhåller derföre, alt Hr
Frih. och Landtm, ville lemna oss propos. på Hr von Hartinansdorffs
förslag.
Frih. Sprengtporten: I anledning af Hr Mannerskantz^
anmärkn. får jag endast åberopa ett exempel, nemi.
Stockholms stad, hvarest garnisonsförsamlingar finnas, men
hvilka dock icke hafva fattighus eller någon egentlig fattigvård.
Jag skulle således tro, att man icke får tolka i:a §:n
så som Hr Mannerskantz förmenat. Härtill kommer äfven,
att, om jag icke misstager mig, B. o. Ad. i i §:n
gjort den förändring, att oiden "och i stad hvarje församling”
blifvit utbytta emot ”och hvarje stad,’’ i hvilket
fall Hr Mannerskantz’s anmärkn. förfaller. Hvad åter Frih.
Boyes invändning angår, så är det ett sällsamt misstag att
förmoda, det mitt förslag skulle kunna så förstås, att K. M.
eller till och med Konungens Bef:h:de skulle i hvarje sär
skildt
fall pröfva huruvida en soldatenka eller någon annan
sådan person bör få åtnjuta fattigunderstöd.
Gr. Posse: Sedan jag anmälde mig, bar egentligen
Frih. Sprengtporten anfört största delen af hvad jag ämnade
yttra. Jag får således blott tillstyrka Hr von Hartmansdorffs
förslag med den förändring Frih. Sprengtporten
yrkat. Hvad åter Frih. Boyes anmärkn. beträffar, får
jag erinra, att åtminstone efter den uppfattning jag gjort
om saken, skulle det tillgå på sådant sätt, alt framställning
göres lill K. M., sedan local-auctoriteten pröfvat,
och icke lärer det väl kunna komma i fråga att en sådan
framställning skall göras för hvarje särskildt fall, utan lärer
väl ett sammandrag eller en anmälan 0111 behofvet af bidrag
böra för hvarje år lill K. M. ingå. Jag skulle åtminstone
Den i5 Mara f. m.
önska att icke på något annat sätt må få tillgå, utan att K.
M. beslutar, sedan ett förslag blifvit af local-aucloriteten för
K. M. framlagdt. I afseende åter pä Hr Mannerskantz’» anmärkn.
får jag anföra ett exempel från Malmö stad. Der
finnes en garnisonsförsamling oell fråga uppstod huruvida
denna skulle deltaga i stadens fattigvård. De öfriga församlingarne
påstodo sin rätt och yrkade att garnisonsförsamlingen
skulle i en viss proportion lemna bidrag till fattigvården.
Denna tvist hirf slutligen dragen under K. M:s
pröfning och är först nyligen afgjord. Jag tillstyrker derföre
Ur von Harlraansdorffs förslag, med den förändring
Frih. Sprengtporten hemställt.
Frih. Bo ve: Frih. Sprengtporten» första erinran vid
Hr von Hartmansdorff» framställda förslag till redactionsförändring,
var den, att Hr Frill, fann betänkligt ali At Konungens
Bef:h:de öfverlåta den pröfningsrätt, som Hr von
Hartmansdorff föreslagit, hvilken pröfningsrätt Hr Frihln ville
åt K. M. öfverlemna. Det var således helt naturligt, att
den nnmurkn. dervid gjordes, som jag anfört. Då nu emedlertid
Hr Frih:n förklarat meningen vara, att det tillfälliga
skulle tillhöra Konungens Bef:h:de, men deremot det permanenta
K. M:s afgörande, har jag icke något vidare alt
dervid erinra, utan tillstyrker bifall derå.
Hr von Hartmansdorff: I anledning af de an
märkn:r,
som emot mitt förslag blifvit gjorda, anhåller jag
att det måtte få slutas med föl jande ordalag: ”bestämmes af ”K.
M., sedan vederbörande deröfver hörde blifvit.”
Hr Lagerheim och Frih. Sprengtporten förenade
sig med Hr von Hartmansdorff.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. och Ad. mahanda
behagade finna, att då förevar, mom. omfattade line frågor,
deraf den ena förekom i de 2 första punkterna och ilen andia
i sista punkten, så borde, då äfven en ledamot sådant
begärt samt flera särskildta förslag till ändring af hvad Utskm
föreslagit blifvit under discussionen gjorda, dessa frågor
blifva föremål för särskilda propositioner, så att propos.
framställdes först ang:de de 2 första punkterna och sedan
rörande sisla punkten af delta moment.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, framställde derefter propos. lill
bifall å de 2 första punkterna af delta moment.
Ropades nej.
Hr Landtm, förklarade, att då Frih. Sprengtporten instämt
i det förslag, som Hr von Hartmansdorff afgifvil, så
borde naturligtvis propos. å Frih:ns förslag ej framställas,
utan koinrae nu propos. att göras å Hr von Hartinansdorffs
1? c i) i5 M a r s f. qi.
förslag, ocli skalle, ifall detsamma af R. o. Ad. ej Idefve
antaget, propos. framställas å de särskilda mindre förändringar,
som ander discussionen blifvit föreslagna.
Härefter upplästes Hr von Hartmansdorff förslag, så
lydande: På de orter, der garnisoner, eller Kronans
varf eller verkstäder, ä r o förlagda, bör K.
M. och Kronan deltaga i f a 11 i g v å r d s a fg i f t e r n a
lill det belopp, som efter billigheten bestämmes
af K. M., sedan vederbör, deröfver hörde blifvit;
och blef detta förslag, uppå derom framställd propos, afR.
och Ad. anlaget.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag var utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr von Hartmansdorff: Den sisla punkten af detta
moni. lyder sålunda: ”För personer, hvilkas mantalsskrifningsort
icke kan utrönas, bekostas likaledes af K. AI. och
Kronan den oundvikligen nödvändiga fattigvården, intilldess
någon församling kan de i till förpligtas.” Någon ledamot
bestridde vid öfverläggningens början nödvändigheten
af denna §.; men jag mäste yrka dess bibehållande. Redan
förut finnes ett stadgande i detta hänseende, hvars tillämpning
dock icke ofta kommit i fråga, och när det skolat användas
blifvit särdeles bestridt af Seraphimerordens-gillet.
Lii K. instruetionen för det till öfverst yrelsen vid hospitalen,
barnhusen, och lazarett erna instiftade Seraphirn erorden s-gille t
af den 28 April 1791, heter det i 6 §: ”1 hospjtalerna injagas
tills vidare, och till dess annorlunda blifver förord”nadt,
förnämligast dårar, svagsinte; dernäst andre med obote”lige
och ohyggelige sjukdomar behäftade personer, som på
”annat sätt ej kunna hafva skötsel och omvårdnad; samt
”dernäst och så vidt allmänna hospitalsfondens inkomster
”det medgifva, andre fattige och orklöse menniskor, sorn sjelfve
”till deras föda och underhåll ej kunna bidraga och skäligen
ej kunna anses för sådana, som försam I i n—
”garne, enligt kyrkolagen, sjelfve böra försörja.”
Under min förvaltning af statssecrelerare-embetet inträffade,
dels att barn, dels att gamla personer funnos, hvilka
icke hörde till någon församling. Hvad skulle man vid sådant
förhållande göra med deras försörjning? Man hade icke
andra medel att anvisa, än på denna hospitalsfond. Deremot
åberopades, alt den var förut medtagen för andra behof
och alt något understöd derföre icke kunde lemnäs. Det
finnes barn, hvilkas föräldrar aflidit utan att tillhöra någon
församling; det finnes barn, som blifvit födda på landsvägen
och på gästgifvaregårdar, dit deras kringstrykande föräldrar
kommit; det finnes gamla personer, om hvilka mångåriga
efterspaningar (jag känner en, som gick 17 år tillbaka) icke
kunnat bereda upplysning hvar de sist varit mantalsskrifne.
Vid sådana händelser måste Staten vårda de olyckliga, på
628
Den 15 Mars f. m.
sätt Utsk:n föreslagit. Derföre yrkar jag bifall till denna
punkt.
Frih. Cederström: Jag får i allo bestrida bifall till
Hr von Hartmansdorlfs framställning. Han har behagat uppläsa
ett moment af instructioneu för hospitalen i Riket, men
det hörer icke hit. Om en socken vill inköpa till underhåll
på hospitalen ett barn eller en person, sorn den icke
vill vårda i församlingen, så äger den dertill laglig rättighet
och måste då betala den stadgade afgiften af 33 rdr 16
sk.; men befinnes denne person icke vara så beskattad, att
han bör intagas, d. v. s. att han kan med arbete sig försörja,
afslås begäran om hans intagande. Det stadgande
åter, som Hr von Hartmansdorff önskar få anlaget, derföre
att svårighet understundom uppstår att bestämma Jill hvilken
församling en person hör, skulle, såsom Hr von Hohenhausen
redan i början af discussionen yttrat, medföra, att
församlingarne skola neka att taga emot personer, blott derföre
att de äro gifta och hafva barn, eller ock söka undandraga
sådana personer från mantalsskrifningen, och man
skall få flera rättegångar om uraktlåten mantalsskrifning, än
nian nu har om fattigvården. Det följer af sig sjelft, att
om en person i Sverige icke är mantalsskrifven, så är det
ett missbruk af den församling, der han vistats vid mantalsskrifningstiden;
ty denna socken är pligtig att upplaga
honom i mantalslängden, ehvad den protesterar deremot eller
icke. Om nu åter en person, sorn fått vistas i en församling
men icke blifvit mantalsskrifven, skulle derföre falla
Staten till last, så är det ju klart att inom några få år skall
icke finnas någon enda fattig i Svea land, som icke kommer
att åtnjuta fattigvård af K. M. och Kronan, och jag hemställer,
om vi nu böra så till sägandes jemnfota hoppa in
uti ett sådant systeme. Vi komma då i det fattiga Sverige
uti en lika olycklig ställning i detta afseende som i det rika
England. Jag afstyrker alt man må skapa sådana faltiginrättningar,
och begär afslag å denna punkt.
Hr von Hohenhausen: Jag förenar mig fullkomligt
med hvad Frih. Cederström anfört och yrkar jemväl afslag
å denna punkt. Skulle jag vara nog obetänksam att i detta
fall se på en särskild orts fördel, hade jag möjligen gifvit
ett tillstyrkande, men det är mig icke tillåtet Uti ett ämne
af den farliga beskaffenhet som förevarande, att se på enskilda
orters intresse, då frågan här rörer hela samhället.
Jag måste derföre på det aldra högsta tillstyrka afslag.
Grefve Posse: Jag åter måste instämma med Hr von
Hartmansdorff och kan icke föreställa mig, att detta förslag
kan medföra så farliga följder, som de siste talarns förespeglat.
Det är nemi. fråga 0111 personer, hvilkas manlalsskrifningsort
icke kan utrönas, och jag tror del sällan inträffa
-
Den i j M r s f. ra.
frii (Ta att man icke kan taga leila på mantalsskrifningsorlen,
åtminstone är min erfarenhet sådan. Det är visserligen sanni
hvad Fril). Cederström yttrat, att om man ieke får reda på
mantalsskrifningsorten eiler kan placera en sådan person på
någon annan församling, så skall han falla K. M. och Kronan
till last; men jag får likväl nämna, att under 7 års erfarenhet
har sådant icke händt mer un en gång eller högst
ett par gånger i den ort, der jag hor. Det kommer således
sällan i fråga. Då cholera-sjukdomen var gängse, var allmänheten
mycket höjd för ordning och höll en mvcket noga
räfst efter personer, som ej voro mantalsskrifne. Det hände
mig då såsom landshöfding, att jag fann en sådan person,
som a5 år vistats i trakten. Omsider upptäcktes genom en
tillfällighet, att han tillhörde Calmar hän. Vid sådana fall
tror jag det ej vara farligt, om man äger'rättighet att kunna
placera en sådan usling och skalfa honom underhåll. Det
lärer dock icke ofta inträffa. Jag tillstyrker bifall å denna
punkt.
Frih. Sprengtporten: Det är icke någon ovanlig företeelse
vid behandlingen af fatligvårdsangelägenheter, att
personer finnas, som ej tillhöra någon viss församling, och
hvilka, under det att församlingarne tvistat om skyldigheten
att underhålla sådana olyckliga varelser, skulle hafva saknat
den hjelp och det understöd, hvartill de genom sin belägenhet
vore berättigade, om icke den enskilda barmhertigheten
kommit emellan eller aucloriteterna för dem upplåtit fängelserna.
Något bör likväl i detta fall vara stadgadt, och
enär den här föreslagna ordställning torde vara för omfattande,
då det heter — ”För personer, hvilkas mantals”skrifningsort
icke kan utrönas, bekostas likaledes af K. M.
”och Kronan den oundvikligen nödvändiga fattigvården,” —
får jag föreslå följande förändrade redaction: ”För pejson,
”hvilken icke lagligen tillhör något falligvåidssamhälle, för”skjutes
det nödvändiga undeihållet af den församling, der
"”den fattige befinner sig, då behof af undeistöd ur för baneden,
mot ersättning af K. M. och Kionan.”
Hr Printzensköld: Det hörer visserligen, på sätt Gr.
Posse anfört, till de iner sällsynta fallen, att en persons
mantalsskrifningsort icke kan utrönas och han således efter
detta förslag skulle falla K. M. och Kronan till last, men
man bör icke förbise förslagets innehåll i dess helhet. Här
står nemi. foreskrifvet: ”bekostas likaledes af K. M. och K10-  ”nan den oundvikligen nödvändiga fattigvården, intilldess nå"gon
församling kan dertill förpligtas.” Deraf följer tydligen,
att under alla de rättegångar, som emellan särskilda
församlingar eller till och med särskildta län komma att
uppstå, om rätter vistelseort för den fattige, skall K. M.
och Kronan vara pligtig att bekosta densamma personens
21 H, 67
53o
Den 15 Mars f. m.
underhåll. Genom detta förhållande hardy ler vidare ovillkorligen,
att hegge de tvistande parterne skola söka uttänja
rattegången så långt sorn möjligt är och dymedelst undandraga
sig skyldigheten atl bekosta den ifrågakomne personens
underhåll. Det är ett sådant förhållande, som man, på sätt
Frih. Cederström yrkat, bör förekomma, och endast den
skyldighet för Kronan qvarstå, att för tillfället lemna ett erforderligt
understöd, så att icke den fattige må svälta ihjäl
innan rättegången varder afgjord. Sedermera bör den församling,
hvilken blir förklarad skyldig att underhålla den
fattiga, ersätta K. M. och Kronan det understöd, som under
rättegången blifvit lemnadl. Kommer deremot stadgandet
alt qvarstå oförändradt, blir följden, såsom jag förut sagt,
otaliga rättegångar och oberäkneliga utgifter för Staten,
hvarföre jag tillstyrker afslag å denna punkt.
IIr Lagerheim: Omöjligt är det för mig att ens inse
minsta skymt af de utaf Hr von Hohenhausen och Frih.
Cederström förespeglade stora vådor för Riket, om en usling,
som ingen församling vill kännas vid, erhåller fattigvård
och frälsas från atl frysa eller svälta ihjäl. Sådana förhållanden
måste likväl vara sällsynta, och dessutom åligger det
de myndigheter, hvilka härmed få att skaffa, både såsom en
mensklighets-och en embelspligt, att tillse hvad som fordras
för att hindra det icke en medmenniska genom nöd och
vanvård förderfvas. Hvad åter angår de af Hr Printzensköld
befarade långvariga rättegångarna, så vore det rätt
illa, om vi, just nu sysselsatte med atl skrifva en fattiglag,
skulle göra den så obestämd, att den kunde föranleda en
mängd rättegångar, samt en långvarig tvist erfordras lör alt
slutligen afgöra till hvilken församling en person skall höra.
Dessutom tillkommer livad Hr von Hartmansdorff anfört,
att en skyldighet i detta fall visserligen åligger SeraphimergiIlet,
men att denna skyldighets fullgörande icke blifvit,
emot gillets vägran, ifrågasatt. Det naturligaste synes mig
derföre vara, att K. M. och Kronan må bekosta den erforderliga
vården, under den mellantid, som, vid ett sådant
förhållande, kan ifrågakomma. Utsk:n hafva jemväl i sitt
förslag till redaction af detta stadgande ganska riktigt sörjt
för att icke den af Hr Printzensköld uttalade farhågan behöfver
förutsättas; ty föreskriften lyder, att understödet
skulle vara provisoriskt, ”intilldess någon församling kan dertill
förpligtas.” Jag ser således icke något hinder att antaga
Utsk:ns förslag och tillstyrker bifall derå.
Frih. Cederström: Frih. Sprengtporten har begärt
en förändrad redaction af denna punkt. Han har förutsatt,
att i Sverige skulle kunna finnas personer, hvilka icke
lagligen tillhöra något fattigvåidssamhäile. Det är således
utifrån inflyttande främlingar, hvilkas underhåll den värde
ledamoten vill att Slaten skall bekosta, ty Svenskar må
-
De ii i5 Mais f. m.
53.
slo, om lagarna eflei lefvas, ovillkorligen tillhöra någon församling.
Frill. Sprengtporten förslag nr således ieke antagligt.
Hvad åter beträffar det skäl, sorn Hr Lagerheim
emot Hr Pi intzenskölds anmärka, anfört, eller att här är
föreslaget ali vården icke skulle räcka längre än "'intilldess
någon församling kan dertill lörpligtas,” så får jag säga, att
Kronan skall aldrig bekosta delta underhåll, utan den församling,
der en sådan person vistas, då tvist uppstår hvart
han hör. När sedan tvisten blifvit afgjord, får detina församling
ersättning af det samhälle, sorn varder ålagdt att
personen underhålla. Så har alltid tillgått i Sverige, och jag
begriper icke hvarföre man nu vill kasta denna skyldighet
på Staten. Följden skall också blifva den jag förut nämnt,
alt då grunden för skyldigheten att undei hålla en fattig är
mantalsskrifningen, skola församlingarne i åratal undanhålla
sådana personer från mantalsskrifningen; sedan flytta de till
en annan församling jemväl ulan att der mantalsskrifvas o.
s. v.; slutligen, då tvist uppstår, upplyses det bevisligen alt
de vistats i en 7 a 8 olika socknar utan att hafva varit
mantalsskrifne. Socknarne kunna icke åläggas ansvar derför,
och inom ett decennium skall Staten komma att underhålla
hvarje fattig, som i Sverige finnes. Jag anhåller 0111
afslag å denna punkt såsom i alla afseenden oriktig.
Hr Edenlijelm: Jag finner det vara ovillkorligen nödvändigt,
att Staten förskjuter underhållskostnaden för personer,
som införas lill länshäktena, då man icke kan få reda
på till hvilken församling de höra. Detta förhållande inträffar
isynnerhet med barn. Såsom exempel får jag anföra,
att en familj infördes till länshäktet för 3 ä 4 år sedan, bestående
af föräldrarne och aine barn ; föräldrarne, hvaraf fadren
tillhörde correctionshuset och modren spinnhuset, afledo.
De säde sig vara från Calmar län, och bref afgick äfven dit för
att utröna förhållandet; men ehuru landshöfdingen derstädes
— jag är öfvertygad derom — hade all möda ospard, kunde
icke den äskade upplysningen vinnas, och barnen måste
nu underhållas på Kronans bekostnad. Jag hemställer, om
det varit billigt att kasta dessa små barn på gatan, derföre
att man icke kunde få reda på till hvilken församling de
hörde. Jag tillstyrker derföre bifall å denna punkt.
Hr von Hohenhausen: Jag fortfar i min anhållan
om afslag å denna punkt. Hr Lagerheim har anfört, att
han icke såg minsta skymt till de farhågor, som här blifvit
förespeglade. Må han då kasta ett öga på Tabellcommissionens
uppgifter och jemföra dem med mantalslängderna,
och han skall finna huru betydligt antalet af menniskor i
Tabellcommissionens uppgifter öfversliger antalet af mantalsskrifne
personer, hvilket åter härflyter deraf, att församlingarne
undanhålla personer från mantalsskrifningen, för att
slippa bekosta deras underhåll, när de falla fattigvården till
/
53»
Den i5 M a r s f. m.
Jast, ocL tvist uppstår livart de höra. Hr Lagerheim finner
icke heller någon fara deruti, att Staten skulle, du tvist uppslår,
under rättegången, bekosta underhållet; men då ingendera
partin har något intresse lili, alt saken blir afgjord,
utan tvertoni har fördel deraf alt den drages ut på tiden
sa länge som möjligt, är det ju gifvet att sådana rättegångar
skola blifva många och långvariga. Frih. Cederström
liar redan visat, alt vid sådant förhållande är det ilen församling,
hvarest personen vistas, då tvist uppstår, som bör
förskjuta underhållet, lill dess afgjordt blifvit till hvilken
församlihg lian hör. Liefve likväl föreskrifterna sådana sorn
jag hoppas att de blifva, samt ordning och noggrannhet i
detta afseende komma att införas, bör man framdeles icke
få så svårt att taga reda på hvart en sådan menniska hör.
Ilvad åter Hr Edenhjelm anfört om fattiga barn , så hafva
vi ju redan fått stadgande i detta afseende. Jag anhåller i
öfrigt att få fästa uppmärksamheten derpå, att i 28 §:n 4
morn. stadgas: ”Då tvist uppstår om skyldigheten att besörja
fattigvård för någon person , sorn ostridigt är i behof
deraf, skall sådan vård bekostas af det samhälle, der den
behöfvande vistas, intilldess tvisten blifvit, genom lagakraftvunnet
utslag, afgjord; dock med rättighet att derför erhålla
ersättning af den eller dem, som slutligen förklaras skyldiga
att fattigvården vidkännas.” Genom delta stadgande
hafva vi fått en tillräcklig föreskrift, och jag är öfvertygad
att på delta sätt blifva tvisterna församlingarna emellan snarare
afslutade och icke så långvariga, hvilket deremot icke
är förhållandet, om ingendera parten kan önska att få saken
afgjord. Jag kan således icke annat än på det högsta
afstyrka denna punkts antagande, hvilket skulle bringa Staten
i de vådor Frih. Cederström anfört, och jag kan icke
förstå huru dessa vådor kunna undfalla någon, som vistats
på landet och tagit kännedom om de förhållanden, som derstädes
i detta hänseende äga rum. Jag skall icke längre up
pehålla
R. o. Ad:s tid, emedan hvar och en, som fästat sin
eftertanke härpå, bör finna nödvändigheten af att afslå denna
punkt.
Hr Liljenstolpe: Jag fortfar så mycket hellre i mitt
yrkande om denna punkts uteslutande utur 3 morn., som
jag icke funnit några skäl hafva blifvit anförda till stöd för
den mening, att K. M. och Kronan bör bekosta en sådan
persons underhåll. Det af Gr. Posse anförda exempel anser
jag snarare vara ett ytterligare skäl till att utesluta denna
punkt, och tror detta exempel ingalunda kunna anföras såsom
stöd för ifrågavar. stadgandes antagande. Frih. Cederström
har så.tydligt visat, dels luiru det tillgår och dels
huru det bör tillgå, då man icke vet hvem som skall be
kosta
fattigvården, att derutinnan intet är att tillägga. Frih.
Sprengtporten förslag är til! sin början, såsom öfverensstuin
-
Den i5 Mars f. m.
533
mande med rättvisa och billighet, enligt min tanke riktigt,
nemi. derutinnan att fattigvården skall förskjutas af den församling,
der den fatlige sig befinner; men deremot anser
jag slutet, eller att detta skall ske mot ersättning af K. M.
och Kronan, vara fullkomligt oriktigt och yrkar derföre afslag
å denna punkt.
Iir von Prosén: När denna fråga förevar inom Utsk:n,
uppstod äfven der en ganska liflig discnssion ; men då Utskm
utgiugo från den enkla grundsats, att få i denna författning
så mycket som möjligt bestämdt, hvem som skulle försörja
den fattige, togo Utskm äfven i beräkning livsm som skulle
försörja det tili ingen församling hörande fattighjonet. Någre
ledamöter inom Utskm ville öfverlemna till Konungens
Bef:h:des skön att sjelf bestämma det och ålägga hvilken församling
som helst att underhålla fattighjon, Detta fann likväl
majoriteten, till hvilken jag då hörde, vara oriktigt,
men någonstädes skulle man göra af en sådan person,
och då funno Utskm icke någon annan utväg än att Staten
finge bekosta underhållet tilldess afgjordt bie f ve lill hvilken
församling personen hörde. Jag insåg visserligen vådorna
af denna föreskrift och afstyrkte den inom Utskm af det
skäl, alt jag, lika med Frih. Cederström och Ur von Hohenhausen,
ansåg att det skulle utgöra ett hinder för mantalsskrifningen
och föranleda socknarna att söka kasta de fattige
ifrån sig på K. M. och Kronan. Jag tror denna våda
vara mycket större, än den man genom denna författning
velat förebygga; ty min erfarenhet har sagt mig, att man i
allmänhet icke är noga med att skjuta ett fattighjon ifrån
sig på K. M. och Kronan. Skulle delta stadgande antagas,
så finge man anskaffa inom hvarje län ett fattighus så stort
att jag icke vet hvar det skulle uppföras. Det är icke af
omensklighet, som jag söker hindra den som är så olycklig
att icke tillböra någon församling ifrån att få denna tillflyktsort,
men jag tror att man just genom ett sådant stadgande,
som det ifrågavar., skulle mycket öka svårigheterna
i delta afseende. Jag går icke så långt som Frih. Cederström
uti påstående, att hvarje person i Sverige måste vara
mantalsskrifven och tillhörande någon församling. Jag vill
väl icke bestrida det helt och hållet, men jag har sjelf såsom
landshöfding handlagt ett mål om en person, a3 år
gammal, som koni från Östergöthland kringstrykande utan
att tillhöra någon församling; den var född i en grop invid
landsvägen, hade sedan åtföljt sina kringstrykande föräldrar,
som voro lumpsamlare, hade aldrig varit mantalsskrifven
och icke ens blifvit döpt. Jag medger, att jag måhända
begick en olaglighet, då jag ålade den församling, der
personen var född, att densamma vårda, men besvär anfördes
icke, och jag har icke vidare hört af den saken. Detta
är likväl ett bevis på att man kan vara född i Sverige utan
534
D c ii i5 Mars f. m.
alt vara mantalsskrifven eller tillhörande någon församling,
och det är troligt att samma förhållande äfven understundom
inträffar med andra fattighjon. Jag vill äfven uppgifva
ett annat exempel, t. ex. lösgifne fångar, hvilka flera år
varit förvarade på fästningarna och förut tillhört värfVade
regementen, samt, då de lösgifvas, icke kunna uppgifva till
hvilken församling de höra. Om desse lösgifne fångar icke
äro arbetsföre eller eljest äga någon utväg till bergning, —
livar skall man göra af dem? ty ieke kan Konungens ISef:-  li:de ålägga en församling att vårda dem. I vissa fall skulle
jag derföre tro, att denna författning borde medgifva alt
K. M. och Kronan försörjde sådana personer; men jag afstyrker
antagandet af ett så generelt stadgande som detta,
ty derigenom skulle de följder kunna uppkomma, som jag
förut uppgifvit. På grund af de farhågor jag således anfört,
tillstyrker jag afslag å denna punkt i dess nnvar. skick.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få fästa
Frih. Sprengtportens uppmärksamhet derpå, att i 28 §:n 4
mom. af detta förslag finnes stadgadt: ’ Då tvist uppslår 0111
skyldigheten alt besörja fattigvård för någon person, som ost
rid ig t är i behof deraf, skall sådan vård bekostas af det
samhälle, der den behöfvande vistas, intilldess tvisten blifvit
genom lagakraftvunnet utslag afgjord.’’ I afseende på sjelfva
saken kan jag i min ordning icke nog förundra mig deröfver,
att de personer, som i kraft af deras embetsförvaltning
hafva befattning med förevarande ärenden, så litet förutse
hvad som skall inträffa 0111 denna punkt afslås. Det
torde tillåtas mig, att äfven i detta fall taga erfarenheten
till hjelp, ty den visar bättre än något annat hvad som erfordras.
Det har inträffat, att 2:ne gamla qvinnor, den ena
öfver 80 år, den andra 60 år, hvilka försörjt sig med att sälja
spetsar, men sedermera måst tigga sitt uppehälle, blefvo
tagna i Södermanland och afskiekade till Konungens Bef:h:de
i Östergöthlands län. Der blefvo de insatta på länshäktet i
Linköping; men som de icke gjort något ondt, kunde man
icke hålla dem i fängelse till död-dagar. Icke heller hade
Kronan någon skyldighet att föda dem af fångmedlen, emedan
de icke voro brottslingar. Fråga uppstod hvem sorn
skulle göra det. Efter långvariga undersökningar kunde det
icke utrönas, hvarest de någonsin varit mantalsskrifne, ehuru
undersökningarne gingo 17 år tillbaka. Utslag utfärdades
af landshöfdingen med underhållsskyldighetens fördelning
mellan 2 städer, der de sist fått sina pass påskrifna. Den
ena staden underkastade sig sitt öde, men den andra förklarade
att det icke var stadens fel utan borgmästarens, att
gummorna fått pass och yrkade följaktligen att han borde underhålla
dem. Emedlertid afled lyckligtvis den ena qvinnan
och den andra erhöll vård af någon barmhertig slägting.
Men 0111 nu döden och den enskilda välgörenheten icke niel
-
Den i5 Mars f. m.
535
la nlu>m ro i t, hvem skulle hafva försörjt dessa menniskor?
Skulle man hafva hållit dera i häkte under hela deras lifstid,
så hade det varit en våldsamhet; men, i annat fall,
fivem kunde åläggas att bekosta deras undei håll? En annan
händelse inträffade äfven under mita embetsförvaltning. En
kringstrykande moder, hvars hemvist var obekant, dog ifrån
tvänne små barn. Hvem skulle föda och vårda deni?
Man åberopar det i 28 §:n förekommande stadgande,
att den församling, der en sådan person vistas, skall besörja
fattigvården för honom, intilldess afgjordt blifvit hvilken församling
han tillhör, Men örn nu icke detta kan utrönas,
så lärer väl beslutet blifva lill och med i Kammar-colltm, att
som ingen är skyldig att underhålla den ifragakomne personen,
så kan ej heller någon dertill förbindas. Alt lägga
en sådan skyldighet på en församling, derföre att landsvägar
gå derigenom, på hvilka fattige färdas fram, dö oell efterlemna
barn, lärer man svårligen kunna; ty följden skulle
blifva alt församlingarne mäste, liksom under choleratiden,
spärra sina landsvägar för alt hindra farliga personer att i
församlingen inkomma.
Man har sagt, att en större noggrannhet skulle derigenom
komma alt iakttagas vid mantalsskrifning irna, så att
ingen person derifrån kunde undanhållas. Om så skedde allestädes
och hvarje person alltid tnedhade ett riktigt mantalsskrifningsbevis,
så vore det icke farligt att antaga detta stadgande.
Men a5 §:n antyder mantalsskrifnings underlåtande genom
följande föreskrift: ”Åsidosattes den föreskrifna iakttagelsen
af styrelsen i det samhälle, dit flyttningen skett,” — här är
nemi. fråga om en person, som vistas uti en församling utan
alt vara mantalsskrifven, ■—■ ”anses personen tillhöra detta
samhälle, utan afseende på uteblifven mantalsskrifning.” I
sådan händelse gör det ingenting 0111 församlingen uraktlåtit
att mantalsskrifva personen, ty hon får försörja honom i
alla fall och kan dertill dömmas. Men frågan örn personer,
hvilka man icke vet tillhöra någon församling, qvarstår i
alla fall. Hvarifrån skall Konungen taga medel till deras
försörjande, då Ständerne ej anvisat något anslag dertill?
Icke lärer det vara meningen att uslingarne skola svälta
ihjäl. På grund af hvad jag nu anfört anhåller jag om bifall
till denna punkt.
Hr Lefre'n: Jag tror alt man så till vida har roissförförstått
Frih. Sprengtporlens förslag, som Frihtn yttrat, alt
K. M. och Kronan skulle blott förskjuta medlen, intilldess
utrönt blifvit hvilken församling vore pligtig att mottaga
den fattige, hvarefter denna församling skulle inträda i ersättningsskyldighet.
Men det oaktadt delar jag icke Friluns
åsigt, ty K. M. och Kronan är då också part och skall
blifva den enda, som är intresserad af att få rättegången
slutad, hvaremot alla de socknar, för hvilka skyldighet att
536
Den 15 Mars f. m.
emottaga den fattige kan ifrågakomma, skola bemöda sig mrt
motsatsen, oell härigenom inträffade att K. M. oelx Krona»
får en mängd rättegångar, från hvilka den bör vara befriad.
Men den allmänna åsigt jag har velat uttala är den, att de
värde talare, som yrkat Statens mellankomst uti ifrågavar.
hänseende, fästa sig vid undantagen och glömma den allmänna
regeln, hvilken det, efter mitt förmenande, är af
högsta vigt att icke glömma i denna fråga. Det kan ej vara
likgiltigt, om samhället blir förvandladt till ett stort
fattighus, hvilket likväl är tendensen af en sådan lag, som
den föreslagna. Jag delar den åsigt, som Frih. Cederström
yttrat, och tror att den bör utan all blödighet äga rum; ty
när man icke vill låta tiggaren tigga, bör man akta sig för
att göra Staten lill de fattiges vårdare. Jag tillstyrker, lika
med Frih. Cederström, afslag på denna punkt, samt önskar
att man icke måtte snålas såsom man gör här i landet, utan
att vederbör, myndigheter må kunna ägo några styfrar sammansparade
att använda till vård af sådana olyckliga raenniskor,
hvarpå exempel här blifvit citerade. Hvad åter beträffar
de vanlottade varelser, som födas i landsvägsgroparna,
så tillhöra de den församling, der de blifvit födde.
Frih. Sprengtporten: Den siste talaren har något
misstagit sig på min mening: mitt förslag innefattade icke
något annat, än att denna författning borde innehålla ett
stadgande, att den församling, uti hvilken en person vistades,
som icke lagligen kunde tillkännas någon annan församling,
borde förskjuta hans underhåll, samt att K. M.
och Kronan slutligen skulle förskjuta detta förskott. Huru
förhållas skall då tvist uppstår emellan församlingar om skyldigheten
att besörja fattigvård, derom finnes visserligen stadgadt
i 28 §:n 4 morn., och jag medger riktigheten af Hr
von Hartmansdorffs anmärkt)., att det tillägg jag yrkat, snarare
bör sammanföras med 28 §:n 4 morn., än qvarstå såsom
ett särskildt stadgande. Jag anhåller i anledn. häraf,
att det förslag, jag framställt vid denna punkt, måtte få utgå,
och utber mig att vid föredragningen och pröfningen af
28 §:n 4 morn. få föreslå detta tillägg; ty saknas laglig
grund alt ålägga något fattigvårdssamhälle skyldigheten att
vårda den fattige, då bör sådant ersättas af K. M. och Kronan.
Jag skulle ock tro, att det understundom kan inträffa
ett sådant förhållande, alt man, oaktadt långvariga rättegångar
och undersökningar, icke kan få någon reda på till
hvilken församling den fattige hör. Frih. Cederström har
trott, att detta icke skulle kunna inträffa med andia personer
än utländningar; men om också det skulle hända att en
främling behöfde fattigvård, så är jag öfvertygad om, alt
jemväl Frih. Cederström vore nog barmhertig att hjelpa en
sådan person. Om t. ex. en person vore född på S:t Domingo
-
Den 15 Mars f- ra.
53j
mingo och hitkom med ett Spanskt fartyg, nog vore det bra
hardt att neka honom fattigvård, om han deraf vore i verkligt
behof.
Frih. Boye: Må det ursägtas mig, att jag icke kan betrakta
slutmeningen af den §, som nu utgör föremål för öfverläggning,
annorlunda, än som en af Utsk:n icke åsyftad
men dock föreslagen prisbelöning åt den, som lyckas att väl
undandraga sig mantalsskrifningen. Det är nemi. tydligt,
att om detta stadgande står qvar, uppstår det ett intresse
för individen att undandraga sig skattskrifningen i hopp alt
genom flyttning från en församling till en annan undangömma
hvar han sist var skattskrifven och sålunda falla Staten
till last. På samma sätt synes mig tydligt och klart, att
den controll, som skall åligga en församlings innevånare att
hålla deröfver att hvarje person uppgifves till mantalsskrifningen,
äfvensom det ansvar, som uraktlåtenheten deraf medförer,
kommer att förfelas. Jag anser således, alt detta stadgande
kan medföra mycket ondt men icke något godt. Jag
förutser, att om detta stadgande antages, skall antalet af
dem, som undandraga sig mantalsskrifningen, förökas till oräknelighet
och slutligen skulle knappt en million förslå till
utgifterna härför. Jag förenar mig med Frih. Cederström
uti begäran om afslag å denna punkt och förbehåller mig
alt vid 28 §:n 4 morn. få komma fram med del tillägg Frih.
Sprengtporten föreslagit.
Frih. Cederström: Sedan nu Frih. Sprengtporten afträdt
från dem, som försvara delta stadgande, står Hr von
Hartmansdorff ensam qvar. De skäl, han anfört för punktens
antagande, voro likväl alla hemtade från fattigvårdens
nuvar. skick; men jag anhåller att få förklara, att jag skulle
ingå i svaromål på de anförda exemplen, om jag icke,
enligt 90 §:n Reg.F:n, vore förhindrad att yttra mig om
vederbör, myndigheters resolutioner. I öfrigt vill jag blott
tillägga, att om en person är försedd med pass, kan icke den
församling vara okänd, hvarifrån han är, och om tvist derom
uppslår, kan den således icke blifva långvarig. Med en
oförpassad person kan man visserligen få mera besvär, men
äfven då går det för sig att laga reda på den församling,
till hvilken han hör, och under den tiden får den församling,
der han anträffades, föda honom.
Hr Printzensköld: Till hvad Frih. Cederström nu
anfört, anhåller jag att älven lägga några ord. Hr von
Hartmansdorff synes icke hafva öfvervägt följderna af det
förslag, som här blifvit frnmstäldt, då han yrkat detsammas
antagande; men i motsats till hvad han yttrat och den fördel
han anser böra uppkomma genom detta stadgandes antagande,
skulle jag för min del tro, alt följden måste blifva
den, alt man snarare föranleder och befrämjar kringstrykan21
II. 68
538
Den i5 M a r s. f m.
de oell betllande, icke blott inom främmande socknar, utan
äfven inom främmande län. Ty det måste vara klart för en
hvar, att om en socken befrias från skyldigheten att underhålla
en derstädes vistande främling, sorn är i behof af fattigvård,
och man vet att K. M. och Kronan kan blifva
nödsakad att försörja denne person, så fäster socknen icke
någon synnerlig uppmärksamhet på honom, utan låter honom
kringstryka, och sedan han på detta vis uppehållit sig
i flera socknar, skall det blifva ganska svårt om icke omöjligt
att få reda på den församling, hvarifrån han först kommit.
Allt sådant sker å församlingens sida, under visshet derom,
alt under den lid, som åtgår lill sakens utredning och pröfning,
skall K. M. och Kronan bekosta underhållet af den
ifrågakomne personen, och man kan vara öfvertygad derom,
att dessa rättegångar, der ingen af parterna har fördel af
att få slut på rättegången, skola uttänjas till en lång följd
af år, innan de blifva afgjorda. Det är således af största vigt
att förekomma slika förhållanden, och jag finnér lika nödvändigt
att afstå denna punkt, som Hr von Hartmansdorff
att antaga densamma.
Hr Ribbing, Arvid: Det är endast för att möjligen
förebygga en votering, som jag anhåller att få yttra några
ord. I anledn. af hvad den siste värde talaren anfört, får
jag hänvisa till 9.8 §:n 4 morn., der det stadgas, att då tvist
uppstår om skyldigheten alt besörja fattigvård, skall sådan
vård bekostas af det samhälle, der den behöfvande vislas.
Uti i5 §:n finnes äfven föreskrifvet huru tillgå skall då
mantalsskrifning uraktlåles, så att ifrågavar. punkt synes egentligen
inskränka sig till del fall, då vederbörande auetoriteter
förklarat en person icke tillhöra något fattigvårdssamhälle,
och alt ingen således är skyldig att lemna honom
understöd. För alt så mycket som möjligt (örekomina, att
icke fattighusen må blifva ölverfyllda af personer, som med.
beräkning uraktlåtit att mantalsskrifva sig eller icke vilja
uppgifva hvarifrån de kommit, skulle jag derföre vilja föreslå
följande förändrade redaclion af denna punkt: ”För personel-,
hvilkas marrtalsskrifningsort icke kan utrönas och lagokrafl
vunnet beslut förklarat att de icke till något visst
fattigvårdssamhälle höra, bekostas likaledes af K. M. och
Kronan” elc. Då hade man fått saken behörigen utredd
samt pröfvadj och det måtte vi väl vara öfverens' om, alt
den behöfvande, som ingen församling är skyldig alt vårda,
bör få något understöd.
Hr Lagerheim: Just derföre alt jag fästat en allvarlig
eftertanke vid detta ämne, ser jag icke blott en skymt,
utan en ganska mörk skugga af rysligt elände, som kan
drabba uslingen och hvaraf äfven erfarenheten ådagalagt
verkligheten, och just derföre anser jag nödvändigt atl icke
här lemna en lucka i lagstiftningen. Med anledn. af hvad
Den i5 Mars f. ra.
53g
Hr von Hohenhausen och Frih. Cederström m. fl. förespegla!
om vådor af underlåten mantalsskrifning m. ni., får jag
fasta uppmärksamheten derpå, att a5 §:n innehåller stadgande
i detta afseende, och dessutom bör man väl förmoda,
att Konungens Bef;hrde och andra myndigheter skola söka
befrämja den största noggrannhet, samt allt mer och mer
stegra sin uppmärksamhet att förekomma möjliga missbruk.
Hvad Hr Ribbings förslag angår, tror jag icke att det befrämjar
ändamålet; ty han har icke sagt huru tillgå skall
med den fattiges underhåll under den tid som föregår utslagets
meddelande, och det torde vara nog hårdt, om en
sådan usling, som ingen församling vill vidkännas, icke skall
få någon hjelp under liden. Jag tillstyrker derföre bifall å
Utsk:ns förslag i denna punkt.
Hr Printzensköld: Då det förslag, som Hr Ribbing
framställt, uppenbarligen åsyftar att göra en långt större
utsträckning af Kronans underhållsskyldighet än Utsk:ns förslag
innehåller, mäste jag på det högsta bestrida detsamma.
Det är en genomgående princip i hela denna författning,
att det icke är K. M. och Kronan, som skall underhålla fattighjonet,
utan communen, hvilken jemväl bör bekosta
det underhåll, sorn, då tvist uppstår, endast ad interim erfordras
intilldess afgjordt blifvit hvart personen hör. Om
nu deremot Hr Ribbings förslag aritoges, skulle troligen följden
blifva att man skulle söka kasta hvarenda fattig på K.
3VI. och Kronan och äfven möjligen lyckas att få en person
förklarad icke tillhöra något faltigvårdssamhälle, hvarigenom
Staten skulle, såsom Hr Lefre'n yttrat, blifva förvandlad till
eli fattighus och nödgas använda betydliga summor i detta
afseende. Jag afstyrker derföre allt bifall till Hr Ribbings
förslag.
Hr Palmcrantz, Joli. Maur.: Den anmärkn., som
den siste värde talaren gjort, torde vara tillräckligt vederderlagd,
om Hr Frih. o. Landtm, behagade låta uppläsa Hr
Ribbings förslag.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Ribbings
förslag var, att ifrågavar. punkt skulle erhålla följande lydelse:
För personer, hvilkas m an ta lss k rifning sort
icke kan utrönas och 1 a ga-k ra f t v u n n e t beslut
förklarat, att de icke till något visst fattigvårdssam
hälle höra, bekostas likaledes af K. M. och
Kronan den oundvikligen nödvändiga fattigvården,
intilldess någon församling kan dertill förpligta
s.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott yttra, det
jag icke har något emot, om R. o. Ad. skulle hellre vilja antaga
Hr Ribbings förslag än Utsk:ns. Hans är något omständligare,
men i hufvudsaken lika med deras.
54o
Den 15 M a r s f. m.
Hr Prindensköld: Jag bestrider sä mycket mer antagandet
af Hr Ribbings förslag, som det innefattar en uppenbar
motsägelse, då nemi. Ilr Pwbbing i början af förslaget
säger det fattighjonet icke tillhör någon församling, och
sedan tillägger, att K. M. och Kronan skall bekosta underhållet
till dess någon församling kan dertill förpligtas.
Hr von Hartmansdorff: Här är ett ord ’’lik alecies,
” som bör utgå, emedan den första delen af mom. fått
en förändrad lydelse. Jag inser äfven riktigheten af Hr
Printzenskölds anmärkn. i afseende på Hr Ribbings förslag,
och vidblifver derföre Utsk:ns.
Hr Ribbing, Arvid: Det var en försummelse af
mig, då jag uppläste mitt förslag, att jag icke uteslöt dessa
ord. Om jag icke gjorde det — som jag likväl tror — faller
det af sig sjelft, att orden ,J1 i k a 1 e d e s" samt ”intilldess
någon församling kan dertill förpligtas” böra
utgå, och då qvarstår mitt förslag oantastligt.
Sedan härefter R. o. Ad. ansett discussionen i denna
del fulländad, hemställde Hr Frih. o. Landtm., om R. o.
Ad. behagade utan förändring antaga Utsklns förslag i nu
förevar, sista punkt af 23 §:ns 3:dje moment.
Ropades ja och nej.
Ilr Lagerheim: Det är ett ord ”likaledes,” som
står straxt i början af punkten, och hvilket torde böra utgå
till följd af det beslut R. o. Ad. förut fattat om första delen
af delta moment. Med denna förändring anhåller jag
om bifall till Utskins förslag.
I anleda, häraf, och då uteslutande af ordet likaledes
äfven förut under discussionen blifvit af Hr von Hartmansdorff
begärdi, framställde Hr Landtm, propos. till bifall
;å CJtsk:ns förslag med borttagande af ordet likaledes.
Denna propos. besvarades med blandade ja och nej,
hvarefter Hr von Hartmansdorff anhöll att få veta huru svaren
af Hr Frih. o. Landtm, blifvit uppfattade, och, sedan
Hr Landtm, förklarat, det lian trott sig finna proposin vara
med öfvervägande nej besvarad, begärde votering.
Efter i anledn. häraf af Hr Frih. o. Landtm, framställda
förslag till bestämmelse af contra-propos. vid den begärda
voteringen, beslöt R. o. Ad. att till contra-propos. antaga
ifrågavar. punkts uteslutande ur förslaget; hvarefter Hr
Landtm, hemställde, om icke, då liden syntes vara för långt
framskriden för att fortsätta pröfningen af förevar, betänk.,
R. o. Ad. behagade dermed uppskjuta lill eftermiddagen,
och efter slutad votering åtskiljas; hvilket bifölls.
Upplästes till justering och godkändes följande votertspro
position:
D e n 15 Mars f. ra.
Den sora bifaller sista punkten i 3 mom. 23 §:n af Lagsamt
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktns förslag till stadga om
fattigvården i Riket, dock med uteslutande af ordet likaledes,
voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer förenämnda punkt alt ur förslaget
belt och hållet uteslutas.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 12.
Nej — 22.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 3 e. m.
lil fidem protocolli,
L. S.
silbert Munck.
Måndagen den i5 Mars iS/jr.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.utdr. för denna dag f. m.
Justerades pleni-prot. för den 27 sisth Febr. f. m.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskts förslag
till R. St:s und. skrifvelse till K. M. N:o 266, angtde
gemensam lag för inrikes och utrikes vexlar, hvarefter jemväl
det denna expedition bifogade förslag till vexel-lag af
R. o. Ad. godkändes.
Fortsattes pröfningen af Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsktns ytterligare betänk. N:o 3i, angtde lagstiftningen
om fattigvården i Riket.
§ 24.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag erkänner
den oundvikliga nödvändigheten af ett sådant stad
-
54a
Dc 11 i5 Mais c. m.
gande sorn denna § innehåller, dock synes mig sorn om
man i några afseenden galt för långt och i ett fall handlat
orättvist. Har står: ”eller i anseende till sjuklighet eller
hvarjehanda åkommor saknar full arbetsförmåga:” det är
något strängt att säga ”full arbetsförmåga;” ty fastän en
person varit sjuklig någon tid , kan lian dock återfå helsan
och vara lika arbetsför som någon annan. Man torde således
kunna säga — ”eller i anseende till sjuklighet eller hvarjehanda
åkommor saknar sin arbetsförmåga,’’ då det icke
låter så skarpt. Det orättvisa åter ligger i de orden — ”sorn
äger egen eller legd bostad utan sådant jordomfång, sorn
motsvarar besultenliet.” Man erinre sig, att så väl nu gällande
författning om hemmansklyfning samt afsöndring af jord,
likasom det förslag, hvilket R. o. Ad. sednast antagit till
Jag i detta afseende, utsätter endast besuttenhet vid hemmansklyfning,
hvaremot del säges, att, vid annan afsöndring
af jord, besuttenhet icke erfordras lör att gifva laga försvar.
JNär man här utsätter besuttenhet, så skulle den som ärft
en sådan jord, som i §:n namnes, blifva förhindrad all tillträda
detta arf utan nödgas försälja detsamma, emedan socknemännen
kunde neka honom alt der inflytta. Något sådant
anser jag vara orättvist och önskar att i stället lör
ofvan anmärkta uttryck måtte införas; ”eller den som äger
egen eller legd bostad, utan så stort jordomfång, som K.
förordn. om afsöndring af jord från hemman bestämmer.
Eedactionen i slutet af denna § är mindre tydlig; det ser
ut, som skulle det bero af socknemännen att medgifva eller
icke medgifva, alt en person, som innehade en allmän tjenst,
skulle få flytta till den ort, der han skulle sin tjent förrätta.
Meningen kan naturligtvis icke vara sådan, men så ser
det ut, hvarföre jag vågar föreslå den förändring härutinnan,
att redactionen måtte få följande lydelse: ”och innehafver
han icke heller allmän tjenst eller sådant erkändt
yrke, som motsvarar behofvet för försörjning.” Då blir den
mening klar, som jag förmodar att Utsk:n velat uttrycka; i
annat fall skulle protest kunna göras t. ex. mot en extra
tullvaktmästares inflyttning på en ort, dit han blifvit commenderad
att sig uppehålla. Det är på dessa anmärkn:r jag
anhåller att R. o. Ad. ville fästa sin uppmärksamhet.
Gr. Taube, Gust. Joli.: Hr von Hohenhausen har
börjat med alt förklara sig erkänna behofvet af den nu föredragna
§:ns qvarstående, men sedan gjort flera, som mig
synes, väl grundade anmärkntr mot densamma, af den beskaffenhet,
eller rättare sagdt, vigt, att det förefaller mig som
skulle det innebära tillräckliga skäl alt begära afslag å hela
§:n, hvartill jag åtminstone finnér mig föranlåten. Det
synes mig i afseende å den här utsatta åldern af 55 år, sorn
skulle den alldeles icke antyda på någon mindre arbetsförmåga;
åtminstone känner jag, så till sågandes, 100-tals exem
-
Den 15 Mars c. ni.
543
pel på personer, vida utöfver 55 år, som hafva mycken
skicklighet celi arbetsförmåga, ja fysisk styrka t. o. m. , då
deremot andre finnas, hvilka kanske icke liro mer än några
och 3o år gamla, men äro usle arbetare, utan att derföre
kunna kallas lättjefulla. Det finnes således ingen bestämd
ålder såsom norm för arbetsförhet i allmänhet. Vidare heter
det: ”eller ogift lagstadd qvinna, som vid inflyttningen
synbarligen är hafvande.’’ Det torde vid många tillfällen
blifva svårt att se huruvida en qvinna befinner sig i ett sådant
tillstånd eller icke, och icke måtte man väl vilja åt en
sockenstämma, åt hvilken man eljest må öfverlåta allt annat,
öfverlemna äfven en sådan undersökning. För öfrigt
ber jag att få förena mig i hvad Hr von Hohenhausen anfört
och i den reservation, sorn Gr. Mörner rörande denna
§ afgifvit.
Uppå af Frih. Boye, Ludv., gjord begäran om uppläsning
af Gr. Mörners och Frih, Leijonhufvuds reservationer,
i hvad som rörde nu förevar. §, blef' den del af
Gr. Mörners reservation, som angick 24 §:n, uppläst, men
Frih. Boye erinrades, att icke någon reservation af Frill.
Leijonhufvud var nu förevar, betänk, bifogad.
Frih. Boye: De inskränkningar, som 1788 års författning
gjort i medborgares af den arbetande classen frihet,
gick redan alltför långt. 1 en föregående debatt har jag
framställt mina tankar derom, att denna författning var en
verklig olycka för landet, ty den förbittrade många menniskors
öden och tyngde den lägsta medborgareclassen ganska
svårt. Ifrågavar. förslag är dock mångdubbelt värre. Jag
önskar afslag å hela §:n.
Frih. Leijonhufvud, Abrah.: Jag har redan tillförene
reserverat mig emot allt som förekommer i Utsk:ns
betänk. N:o 31, ehuru det icke synes, emedan jag ej ansåg
behöfligt att föröka tryckningskostnaden med en reservation
af mig. Jag har af en tillfällighet, hvaröfver jag är mycket
tillfredsställd, fått egna någon uppmärksamhet åt fattigvårdslagsliftning,
och byggde då ett systeme efter egna fantasier,
dem jag trodde kunna i stort effeclueras. Detta systeme
har icke varit modernt eiler kunnat blifva det för denna
tiden, och det gjorde också att ingen aktat derpå. Dermed
bör jag icke vara obelåten, eftersom detta systeme kan hafva
stoia brister; men vid sådant förevetande har del icke heller
tillhört mig att debattera med andra om systemer eller reglementariska
stadganden till sådana systemer, emedan en sådan
separat-debatt skulle i en eller annan måtto rubba de
detaljer, sorn ingingo i ett visst systeme. Jag tror, att om
man kan komma öfverens om de principer, hvarpå ett thema
i lagstiftning bör uppgöras, så är det icke väl betänkt att
tvista om separata småsaker; ty man skadar derigenom det
hela, utan att det ringaste gagna sjelfva saken, och tyertom.
544
Den i5 Mars e. ra.
/
Af sådan orsak har jag icke debatterat i delta ämne, ty
grannlagenheten har förbjudit sådant. Man har velat höra
min reservation : någon sådan finnes ej della betänk, vidfogad,
af skäl sorn jag förut nämnt, och ber derföre om ursiigt;
men den fråga, hvarom nu debatteras, eller den 24§:n,
(och jag vill tillägga den ?.5 och 26 §:n) är likväl den grundval,
hvarpå den nya fattigvårdslagstiflningen blifvit fotad.
Det är således i dessa §§ en princip uttryckt, som det må
vara tillåtet, äfven för en reservant, alt sätta sig emot. Frih.
Boye har redan anfört hvad som menas med dessa §§, och
att de äro förderfligare än sjelfva 1788 års författning, som
redan för sin tid var mindre adsequat. Man har klandrat
denna författning, man har insett hennes brister, men i detta
betänk. ]ST:o 3i har nämnde författning blifvit lill den grad
skärpt, så att, efter min tanke, 24, 20 och 26 §§:ne innefatta
en hård, och jag påstår, overkställbar lagstiftning,
eller ingenting mindre än förbud för den frie medborgaren
ali flytta hvart han vill, derföre att han är fattig. Dessa
§§ uppdraga en gräns, från hvilken hvarje commun kan
bortjaga hvilken de behaga, emedan rättigheten att flytta
hvart jag vill är beroende af en comrounalstyrelse. Man
kan således vara förvissad alt communalstyrelserne skola
säga nej till alla inflyttningar, och om alla communalstyrelser
inom Sveriges landamären förena sig att säga nej dertill
att jag någorstädes må vistas, så blir jag ju landsflyktig
eller fogel fr i. En sådan lagstiftning passar icke förår 184.1,
den passar icke för tider då man talar så mycket om upplysning,
liberalitet och frihet. Det passar sig icke att ålägga
tvångsband, just då när alla de band borde lossas, hvarmed
den enskilda kraften är bunden. Jag yrkar att 24 §:n mätte
utgå; det är nog att 1788 Ars författning står qvar, emedan
den cj blifvit föreslagen att upphäfvas, och derföre gäller
ock denna författning och torde ännu i 4° år vara tillräcklig
för att mota det onda, som man vill förekomma;
ty vi behöfva inga supplementar-artiklar till densamma, som
i stränghet öfverträffa allt hvad man i denna sorts lagstiftning
kan länka sig.
Frih. Cederström, Jacob: Det är en verklig egenhet
i detta förslag, att innefatta contradictioner inom sig
sjelf; sålunda står den 24 §:n i rak strid med en liten strof
i §:n 25^ Den 24 §:n innehåller en mängd af påbud, vida
strängare än de som i 1788 års författning förekomma om
socknars rätt att vägra inflyttningar; ty i denna § vägras
icke blott rättigheten att inflytta från en socken till annan,
utan till på köpet rättigheten att bo i eget hus, i hyrd våning.
Uti 25 §:n åter, som säger huru fattigvårdsstyrelsen
skall bele sig i händelse af inflyttning, och huru hon skall
communicera sig med Konungens Bef:h:de o. s. v., der står
också: ”Häremot må ingen, i och för äfventyret af framtida
”fal
-
Den 15 Mars e. m.
545
■"fatligvårdstunga, inskränkas i rättigheten atl välja v ist else -  ”01 t.” Det vore i sanning mer är besynnerligt, om, då 25
§:.« stadgar luiru lör,hällas, skall när iia&yUiungsrätt vägras,
nemi. atl frågan härom skall underställas Konungens Befdi.des
pröfning, oell domaren t. ex. sagt att inflyttning ej får nekas,
den person likväl, som saken anginge, skulle, utan afseende
på livad i nämnda § föreskrifves, kunna afvisas på grund
af den 2,4 §:ri. Della vore ett sätt att stifta lag, som i
verkställigheten af densamma skulle kunna medföra de grufligaste
bekymmer och svårigheter för de personer, som blefvo
föremål för denna lagstiftning. Jag begär alltså afslag å
den 24 §tn såsom alldeles onödig, ty alla de der historierna
i densamma äro rakt öfverflödiga och till intet båtande ,
meri att i 20 §:n ina tilläggas hvad sorn kan behöfvas i och
för controllen öfver skeende inflyttningar.
Hr von Rosen, Georg: Jag uppträder visserligen icke
för alt laga TJtskuis betänk, i försvar. Ehuru jag ej reserverat
mig, eller rättare sasdt, ej synes sorn reservant, afstyrker
äfven jag antagandet af denna 24. § Man har inom
L’tsk:n uppgjort så många bestämmelser, alt i stället för att
vinna en friare inflyllningsrätt, har man tvertom lågt hinder.
sorn försvåra densamma. Delta yttrade jag också inom
IJtsk:n, elium jag ej ville öka tryckningskostnaden med en
reservation af mig. 1 öfiigl får jag säga, alt jag delar den
tanke, att ett tjenstehjon af 55 år kail vara fullkomligt arbetsfört,
meri att det möjligtvis kan hända, att han ej är i
tillfälle förtjena sitt bröd der lian sin föregående lefnad vistats,
men kan få tillgång på arbete i en annan församling.
Genom restrictioner, sådana sorn bär förstås, tror jag att
fattigvården skall komma att förökas; ty kan en person ej
få arbete i den socken, sorn han egentligen tillhör, och ej
tillätes att söka det i en annan, så mäste han underhållas
af fatligmedlen, emedan man ej kan låta menniskan blifva
på landsvägen utan mat och utan tak öfver hijfvudet. Arbetskrafterna
äro ej slut vid 55 år; menniskor kunna lefva
från 55 till y5 och 85 år samt från tiden från 55 år uträtta
ganska mvcket, och jag tror ej att man i någon författning
kan utsätta en terminus, då all arbetsförmåga
upphör. Jag tillstyrker således, med afseende på hvad redan
blifvit af föregående talare an förd t, afslag å denna §.
Slutligen och ehvad sladganden man må göra i afseende på
rättigheten att blifva mantalsskrifven, anser jag det vara
bättre att mantalsskrifning sker oell att församlingen sedermera
klagar, än a't den enskilde skall klaga och församlingen
hafva votum genast. Eli sådant förhållande, som till
en del existerar, vållar mycken oreda, ty praxis är atl husförhörslängderne
skola slå in med mantalslängderna ; när pastor
nekar att införa någon i husförhörslängden, så för dock
21 H. 69
54G
Den 15 Mars e. ra.
häradsskrifvare!! in honom i mantalslängden. Sedan uppslår
tvist, och den syndaren, om hvilken är håga, blir inkallad
lill cancelliförhör hos Landsh.embetet. Frågar man presten
om personen tillhör hans församling, så svarar presten
nej; men likväl ur ifrågaslällde person upptagen i mantalslängden,
och ett sådant tilltag af Hrr pastorer i förening
med församlingens ledamöter föranleder till många oredor.
Jag tror derföre att församlingarne aldrig böra äga ratt alt
neka mantalsskrifning, utan att församlingarne må äga rätt
att klaga, i händelse af befogenhet, öfver en sådan mantalsskrifning,
hvarefter förhållandet utredes. Äfven af delta skäl
önskar jag §:ns utgående.
Hr Ribbing, Arvid; Till en början får jag förklara,
att jag icke har någonting emot de redactionsförändringar,
som flr von Hohenhausen föreslagit, icke heller emot hvad
Hr von Rosen andragit, såsom lindrande de stndganden, som
bär förekomma, och dessutom tjenande till att förtydliga §:n;
men i afseende å hvad för öfrigt blifvit anfördt till förment
fromma för inhyseshjon, som söka inflytta ifrån en församling
till annan, då man nemi. påstått att det stadgande, som
nu föreslås, innefattar mera stränghet än 1788 års författning,
så, ehuru jag väl icke nu har denna författning i handom,
vågar jag likväl påstå att det icke sig så förhåller. Uti
nyssnämnda författning omtalas, att församling äger ovillkorlig
rättighet alt vägra inhyseshjons inflyttning; i detta
förslag åter medgifves blott rättighet till en sådan vägran,
med det villkor att inhyseshjonet icke har något yrke eller
tillgångar, som motsvara behofvet af fattigförsörjning, eller
någon utväg till bergning. Således är detta stadgande vida
lindrigare, då det endast afser ett visst slag af inhyseshjon,
eller sådana som äro mindre för mogne, som äga mindre
tillfälle lill bergning, än 1788 års författnings, som upptager
olla slag af fattighjon utan undantag. Delta förefaller
mig så klart och så arithmeliskt bevisligt, att jag högligen
förundrar mig att någon derpå kan taga miste, synnerligen
de, som djupare inträngt i ämnet och varit ledamöter af
TJtskrn. Jag skulle således tro, att, ifall man har något allvar
med önskningarna alt lindra den nog svåra belägenhet,
hvaruti mindre förmögne personer sig befinna, som önska
ali flytta ifrån ett samhälle till ett annat, man icke bör,
linder sken all medverka till en sådan lindring, försvåra
densamma. För att bevisa den stränghet, hvarmed Utsk:n
till väga gå 11, har man gjort ett hopp in i i5 §:n, som ännu
icke är föredragen, och citerat den tiraden : ”Häremot må
ingen, i och för äfventyret af framtida falligvårdstunga, inskränkas
i rättigheten alt välja vistelseort,” som, efter mitt
förmenande, ingenting annat vill säga, än att, sedan nu stadgadt
är huru förhållas skall näi någon flyttar in från ett
fattigvårdssamhälle lill annat, så må man ej vägra sådant,
utan lemna dertill full rättighet. Mig synes alt man icke
Den i5 Marst. m.
tydligare Isan uttrycka en rättighet, oell Frih. Cederström.*
mening är i min tanke oriktig. Såsom ej närvarande, då
lietta betänk, afgnfs, liar jag icke heller deltagit i redactionen
och vill för ingen dei bestrida det ju fel deruti kunna
förefinnas; men alt förslaget del oaktadt innefattar en lättnad
för flyttningar och de fattiges bergning, det är hvad
jag såsom alldeles säkert vågar påstå. Jag bör likväl ej afleda
uppmärksamheten för mycket ifrån den under öfverläggning
varande §:n, utan slutar med alt påslå att 1788
ärs för fattning är vida strängare än detta förslag och anhåller
om Hr Frih. o. Landtnäs propos. till bifall å 2.4 §:o,
just för den lindrings skull som §:n lemnar de fattige, som
önska flytta från ort till annan, med iakttagande likväl af
de förändringar, som Hr von Hohenhausen föreslagit. Antages
denna §, sålunda redigerad, så skulle jag tro alt man
ej kan säga som Frih. Leijonhufvud, att vi hafva nog af
1788 års författning, såsom skulle den stå qvar', enärTJtskm
icke föreslagit densammas upphäfvande. Det är klart, att
en författning gäller, såvida den icke är upphäfven, dock
icke i de delar, der den är upphäfven, och i detta förslag
förekomma delar, Hvaruti, om detsamma antages, denna författning
bestämdt upphäfves; ty i detta förslag säges endast,
alt så och så qvalificerade, mindre förmögne inhyseshjon
må enligt med 1788 års författning fortfarande vägras alt
inflytta från den ena församlingen till den andra, men alla
andra äro från detta band löse.
Hr von Hohenhausen: Den föregående talaren har
förekommit mig i bevisningen deraf, att detta förslag, synnerligen
med de modificationers iakttagande, som jag framställt,
är lindrigare än 1788 års författning, hvilken utom
allt tvifvel måtte vara ämnad att upphäfvas, så fort en författning,
fullständigare än den förutnämnda, kommer att
antagas, och hvartill detta förslag leder. Det lider väl ingen
tvifvel, fastän det ej blifvit särskildt hegardt, att Konungen
upphäfver den gamla författningen, när en annan
mera generel och fullständig rörande fattigvården utfärdas.—
Frih. Cederström har öfvergålt till den 3.5 §:n, som handlar
om rättigheten att uppehålla sig på en ort, eller att der vistas,
och han har citerat några ord ur den §:n, hvilka jag
anhåller att få närmare förklara. Här i den 24 §:n är icke
fråga om rättigheten att få uppehålla sig å en ort, utan om
församlingens ansvarighet att besörja om fattigvård åt dem,
som dit inflytta, äro der mantalsskrifne och stadde i behof
af underhåll. Jag kan icke rätt uppfatta de svårigheter,
som Hr von Rosen, af pastorernes vägran att införa personer
i husförhörslängderna; ty sedan Konungens Bef:h:de
pröfvat att en person bör i en viss socken mantalsskrifva.
*, så skall han der förblifva och få sitt underhåll, men
får han det oaktadt icke sitt underhåll, så inaccorderas
lian helt simpelt någorstädes och kostnaden uttaxeras
543
Den 15 Mars e. m.
af församlingen, der lian är mantalsskrifven. Häröfver kan
klagas, — vägen dertill är öppen. Då det är en församlings
skyldighet att underhålla dem, som ej förmå att sig
sjelfva försörja, så måste väl församlingen äfven medgifvas
rättigheten att ieke belastas med sådana personer, som skenbarligen
genast skola falla henne till last. Detta är en
rättsprincip, som mäste iakttagas, och de sorn blott vilja se
på sin enskilda förmån få icke kasta på andra en börda,
sool de icke sjelfva åtaga sig. för en ögonblicklig vinst. Jag
tillstvrker denna §:s bibehållande, med de förändringar, som
jag förut tagit mig friheten föreslå.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Med Frih. Cederström
kan jag instämma deruti, att det ligger någon stridighet
mellan stadgandena i den oc'' 2 §:n. Denna
Sednare, sä vidt jag rätt uppfattat dess mening, innehåller,
att de personer, som finnas omnämnde i den i.!\ §:n, måga
vistas livar de för godt finna, men att de böta vara mantalsskrifne
i den församling, som de tillböra. Detta är en
helt enkel polisordning; om lagen kan säga, att den som besitter
jord skall niantalsski ifvås der han bor och vistas, så
mäste lagen med ännu mycket mera skäl kunna säga, att
den som icke äger några tillgångar och således långt snarare
än den förre kan blifva föremål för fattigförsörjning,
lian skall ock manlalsskrifvas derhän vistas, med full frihet
likväl att kunna förflytta sin person hvarthän han behagar.
Hvad som är anmärkt i afseende på den ålder, som ett tjenstehjon
bor hafva för att kunna fritt flytta med rättighet
till mantalsskrifning från den ena församlingen till den andra,
sä skulle jag tro, då det tyckes vara rätt i princip,
både alt befordra stadighet hos tjenstehjonen att qvarblifva
bos samma husbonde, sorn ock alt icke underlätta alltför
täta flyttningar, alt detta stadgande är ganska lämpligt ; ty
då ett tjenstehjon uppnått 55 års ålder och kan presumeras
icke äga någon enskild förmögenhet och vanligen ringa arbetsförmåga,
så faller han ock snart fattigvården till last.
Ett sådant tjenstehjon må dock äga rätt att antaga tjenst i
annan församling, men bör likväl fortfarande manlalsskrifvas
i den ort, dit lian hörer. Att borttaga all slags polisordning
i detta fall, låter sig icke verkställa, så snart man vill
bibehålla principen att hvarje församling skall vårda sina
fattiga; ty om man upplnifver ali slags rättighet för församlingarna
att freda sig ifrån inflyttning af redan kända fattighjon,
eller ifrån sådana personer, som stå på gränsen att
blifva fattighjon; så dödar man hos dessa församlingar allt
slags intresse för deras fattigvård, emedan allt hvad de genom
flit och omtanka för detta ändamål kunnat samla, blir
då en lockmat för andra församlingar att uppmuntra utflyttningar,
för att sjelfva befrias eller åtnjuta lindring i egen
fattigvårdstunga genom minskning i sina fattiges antal. Så
-
D e 11 15 Mars e. m.
549
Indes måste en polisordning finnas i detta fall; men jag erkänner
tillika, att det är fullkomligen ändamålsenligt, att
denna ordning så uppställes, att den ej må gifva anlcdn. till
missbruk, eller kunna tolkas så, alt någon person derigenom
inskränkes utöfver behofvet i sin verksamhet. Jag kati icke
heller gilla den obenägenhet, som öfver höfvan yttrats mot
det s. k, backstugusystemet ; di t må nu så vara, att missbruk
i manga fall kunnat uppslå, men jag lior likväl alt
den ovilja, som detta förhållande ådragit sig, är lika orättvis
i flera afseenden, sorn dm är obillig och kortsynt. Af
denna anleda, skulle jag vördsamt hemställa, om icke §: n
kunde bibehållas, men götas litet mindre sträng, måhända
icke sä detaljerad, sorn den nu är. Jag skulle tro, att §:n
kunde få lyda så: ”Inflyttar eller anmäles till inflyttning
från ett fat igvåi dssamiuille till annat tjenstehjon, sorn uppnatt
55 år, eller i anseende till sjuklighet eller åkommor
saknar arbetsförmåga” ficke full arbetsförmåga) ”eller ogift
lagstadd qvinna, so n vid inflyttningen är synbarligen hafvande,
eller inhyseshjon, eller den som saknar stadig tjenst
eller känd utväg att sig försörja; då må sådan person icke
antecknas i mantalslängden i inflyttningsorten utan medgifvande
af fattigvårdsstyrelsen derstädes." Man undviker, om
denna förkol tning i rédaetioncn antages, det besynnerliga
stadgandet, att den som äger tak öfver hufvndet ej får Avita
in i en församling, ty orden "egen eller legd bostad" komme
att utgå.
Frih. Leijonhufvud: Det lärer tvifvelsutan ligga inom
individualitetens område alt bestämma hvad som Ur
strängt eller icke strängt, och alt i afseende på strängheten
uppdraga demarcationslinier mellan det hårda och det lindriga.
Jag vill ej tvista med dem, sorn anse den ifrågnvar.
2.4 §:n vara lindrigare än 1788 års författning; jag önskar
alt jag måtte hafva misstagit mig i min åsigt, och Ivckönskar
mina vedersakare lill' deras äsigter; men jag får anmärka,
alt såvida i[\ §:n verkligen är lindrigare än 1788
års föi fattning i fråga om inhyseshjon, så torde likväl icke
böra föi bigås, att 24 §:n omtalar helt andra menniskor än
inhyseshjon. Den omtalar aibelsföra tjenstehjon och anför
5 Ii 6 calhegorier af medborgare, som icke äro inhyseshjon.
Jag skulle tro, att man i allmänhet icke behöfver stifta lagar
för inhyseshjon, hvad deras rörlighet, d. v. s. flyttning
från ort till annan, beträffar. Den som en gäng blifvit inhyseshjon,
har blifvit del lill följd af undantagsconlract mot
rättighet att få sitta i backstuga, åtnjutande någon afgäld,
och tå måtte i sanning de lockande fördelar vara, som skulle
kunna förmå det s. k. inhyseshjonet att lemna sin skyddshåla
för att flytta till annan församling. Jag tror således
att jag ej misstagit mig, då jag påstår att >788 års författning
icke är sä sträng som denna §. Man har sagt att
55o
Den i5 Mars e. m.
1788 års författning kommer att tippliäfvas; det är vä! om
så är; jng hade emedlertid väntat, att elt förslag till lag
för fattigvården i Riket skulle utpeka hvilka äldre författningar,
som derigenom komme att upphäfvas. Det lian vara
godt och väl alt äfven kunna gissa sig fram, och då ville
jag gissa ali icke blott 1788 års, utan äfven alt 181 1 års
författning, och alla som sedan i nummerföljd utkommit,
skola blifva upphäfna ; men detta står likväl icke bestämdt
uttryckt. Som denna författning är uppställd, anser jag den
ej för något annat än ett reglementarisk t stadgande, som
skall gälla socknarna emellan; uppdragande åtskilliga villkor
mellan dem som skola gifva och dem som behöfva understöd.
Jag slutar med att påstå, att sjelfva principen i 24
§:n icke är behöflig, utan tvertom skadlig, och kon ej yrka
annat än att denna § måtte försvinna.
Gr. Taube förklarade, det han blifvit förekommen af
Frih. Leijonhufvud och derföre afstod från vidare yttrande.
Hr Ribbing, Arvid: Sedan jag sist yttrade mig, har jag
varit så lycklig alt få i min hand den så mycket omtalade 1788
års författning; och emedan jag är af den lanke , att det
ligger inom individualitetens område alt uppfatta hvad som
är mera eller mindre strängt, och att hvarje individ inom
detta Hus äfven gör det, så tager jag mig friheten att i detta
angelägna ärende begära hvars och ens uppmärksamhet på
huruvida här är fråga om något strängare eiler lindrigare.
1788 års författning, utfärdad icke i Juli ulan den 11 December,
lyder som följer: ”dock må hvarje församling mot
ofvannämnda skyldighet äga den rättighet, att icke något
inhyseshjon bör få der sig nedsätta, eller något gammalt och
mindre arbetsfört tjenstehjon intagas, innan sådant först blifvit
i allmän sockenstämma anmäldt och församlingen dertill
sitt bifall lemnnt; och hafva således församlingens ledamöter
att skylla sig sjelfva, om de ifrån andra socknar emotlaga
sådana personer, som med liden kunna komma att
falla dem till last. Jemförom nu med detta stadgande 24
§:n i Utsk:ns förslag; der omtalas alla slags inhyseshjon,
och det heter örn dem: ”då må sådan person icke antecknas
i mantalslängden i inflyttningsorten utan medgifvande
af fattigvårdsstyrelsen derstädes.” Påföljden är således icke,
attén sådan person ej får inflytta; ty den mycket omtvistade
rättigheten att flytta hvart som helst, den är medgifven,
utan här är blott fråga om anteckningen till mantalsskrifning.
Vidare förekommer frågan om tjenstehjon. Om det
är en vinst för en person, som söker en förmån, att hafva
lagen bestämd för sig, så är det också en vinst att i denna
författning utsättes hvad som menas med gammalt tjenstehjon,
eller den som uppnått 55 års ålder. En sådan bestämmelse
anser jag ganska nödig, derföre att ett vida större
antal personer än 1788 års författning medgifver, enl. Utsktns
Den i 5 M a r s e. af.
55i
förslag, äger rätt till fri flyttning. Hvad sjelfva redactionen
beträffar, så kan den visserligen tåla jemkningar, och Frill.
Sprengtporten har äfven uppgifvit en annan, sorn måhända
är bättre än Utsktns; men jag anhåller emedlertid, lika med
honom och Hr von Hohenhausen, att §:n mätte få stå qvar,
såvida man åsyftar någon lindring i nuvar. stränga stadganden.
Frih. Cederström: Vid förra riksdagen begärde Ständerne
hos Konungen utlärdande af det lagbud, att då socknar
vägra tillåtelse till någon persons inflyttning, skulle vederbör.
embetsman ställa sig sådant till efterrättelse. Konungen
infordrade häröfver vederbör, embetsverks utlåt, och
Ständernes begäran blef afstyrkt på grund af oförståndet i
densamma, emedan Svensk man ej kunde underkastas godtycket
hos en sockenstämma, utan har rätt att trygga sig
vid lag, och lag skall ej skipas af sockenstämma , utan af
embetsman, som lagligen tillsatte äro. Ständernes begäran
afslogs också af Konungen ganska behörigen, och detta med
rätta. Konungen har sedan den tiden tillsatt en comité' att
yttra sig ronde fattigvården, och nu hafva vi att öfverlägga
om ett ämne, som är bygdt på hvad denna comité yttrat.
Det är således alldeles icke nödigt, utan tverlom högst onödigt
och onyttigt, alt sammanblanda 1788 års författning
eller hvilken annan gammal författning som helst med förevar,
ämne; ty 1111 är frågan om att stifta en författning, som skall
få datum af år 18.41• Frågan är helt enkelt den : skall denna
§ bifallas eller icke. I förra händelsen blir följden den,
att i omklädda ord detsamma säges som Ständerne begärde
vid förra riksdagen, nemi. alt mantalsskrifning icke matte
äga rum af en person, hvilken socknen vägrar inflyttningsjäIt.
Något dylikt kan icke af styrelsen medgifvas, emedan
det vore att förrycka enskild mans rätt i Sver ige. När man
kan få göra anmärkmr vid mantalsskrifningen rörtde en persons
inflyttning, är det nog; ty dessa anmärkntr skola sedan
i laga ordning pröfvas, men någon vidsträcktare rättighet
kan jag ej medgifva och förnyar min anhållan om afslag å
denna §.
Hr von Rosen: Då jag förra gången uppträdde,glömde
jag verkligen det förhållande, hvaruti 24 och 25 §§:ne
stå lill hvarandra. Jag får således nu tillägga några ord till
mitt förra yttrande och fäster- mig först vid hvad Frih.
Spr engtporten anförde i afseende på de omnämnda 55 åren.
Frih:n trodde att det stadgande, Ulsk:n föreslagit, skulle verka
önskan hos tjenstehjonen att vara qvar hos sina husbönder-.
Det är visserligen sannt, alt å ena sidan kan ett hinder
för flyttningar verka härtill, men å den andra sidan hardena
stadgande stora olägenheter med sig, ibland andra äfven
den, att hindra tjenstehjon ifrån alt fortfara i sin tjenst
hos en och samma husbonde. Jag åberopar icke gerna en
-
55a
Den 15 Mars e. m.
stain exempel, ty i allmänhet bevisa de icke något, men jag
har ett färskt exempel härpå inom del län, som mig är anförlrodt.
En Idrsaniling nekade en husbonde, en större jordägare,
som inflyttade i den församlingen oell der köpt en
större egendom, alt taga sina gamla tjenstehjon med sig; en
långvarig tvist uppstod vid mantalsskrifningen mellan häradsskrifvaren
och församlingen, som slutligen afgjordes i Christianstad.
Man nekade tillåtelse för tjenstehjonen att åtfölja sin husbonde
till den egenddom han köpt i församlingen, just derföre
att de voro gamla, och så kan det komma att gå till
äfven om denna § antages. Jag åberopar detta exempel,
för att visa åtminstone en följd af detta stadgande. Vid nästan
alla dessa specificationer, som i §:n förekomma, skulle
jag hafva skäl att framställa anmärkmr, men jag vill ej borttaga
tiden dermed. — Jag skulle således tro, att, nät Utsk:n
ganska riktigt tillstyrkt att man kan få vistas i en församling
utan att der vara mantalsskrifven, denna § till en del
kan stå qvar, med några modificationer eller simplifiealioner,
och att den kunde uttryckas med en pur rader; och får jag
föreslå, att §:n måtte få följande lydelse: ”Inflyttar eller anrnäles
till inflyttning från ett futligvårdssamhlille till annat
någon sorn saknar arbetsförmåga, eller annan laglig nIviig
till bergning, då må sådan person icke antecknas i mantalslängden
i indy ttningsorten” etc.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Den mindre conseqvens,
som finnes mellan den 24 och 20 §:n, är redan af
Frih. Cederström antydd; jag är förekommer) af honom häruti,
och skulle tro att med någon förändring i den 21 §:n,
kunde man stadga föreskrifter i allmänhet för ifrågnvar.
bosättningar, hvaruti de speciella förslagen i denna 24 §
kunde innefattas och denna sistnämnda § sålunda kunna helt
och hållet utgå.
Frih. Sprengtporten: Den händelse, som Hr von
Rosen nämnde, skulle måhända icke behöft äga ruin, så vidt
en sådan § funnits i 1788 års föi fattning som stadgandet i
25 §:n af detta förslag; ty i sådant fall hade den omnämnde
husbonden kunnat taga sitt tjenstefolk med sig äfven
emot församlingens begifvande, då de nemi. fortfarit att vara
mantalsskrifne i den församling, der husbonden sist bodde.
För öfi igt Tår jag nämna, att jag icke har något att anmärka
emot Hr von Rosens redactionsförslag, utan tror att det
kan vara tillfyllest detaljeradt. Det är blott emot den princip,
att allt slags stadgande i detta hänseende skall utgå ur
förslaget, som jag ansett mig böra uppträda. Jag förenar
mig alldeles i Hr von Rosens förslag.
Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. till bifall å
förevar. 24 § ‘ Utsktns förslag.
Ro
-
Den 15 M a i' s e. m.
553
Ropades sialia nej, blandade med ett oell annat ja, i
anleda, hvaraf Hr Landtm, förklarade denna propos. vara
med nej besvarad.
Hr Frill. o. Landtm, framställde derefter, att Hr von
Holienbaiisens förslag afsåg bifall å Utsktns förslag i 24 §:n
med de förändringar, att orden ”saknar full arbetsförmåga,
” skulle utbytas emot orden "saknar sin arbetsförmåga;”
att i stället för orden ”utan sådant jordomfång,
som motsvarar be s u 11 e n h e t,” skulle införas
”utan så stort j o r d o 111 få n g , sorn K . författningen
om afsöndring af jord bestämmer,” samt att
orden ”eller erkänd t yrke, motsvarande be böfve t
för försörjning,” skulle utbytas emot följande ordalag —
”eller sådant e r k ä n d t yrke, som motsvara r bebo fvet
för försörjning;” och hemställde Hr Landtm., oin
R. o. Ad. behagade antaga Utsktns förslag med dessa ledad
ionsföränd ringar.
Ropades stal ka nej jemte några ja, hvarpå Hr Landtm,
förklarade att nej öfverrösta t ja.
Hr Frih. o. Landtm, framställde sedermera propos. till
bifall å Hr von Rosens förslag, att bär skulle införas en § af följande
lydelse: "I n fl y 11 a r eller anniiiles tillinflyttning
från ett f a 11 i g v å r d s s a m h ä I I e till annat någon,
som saknar arbetsförmåga eller känd laglig utväg
till bergning, då må sådan person icke antecknas
i m anlalslängden i inflyltningsorten
utan medgifvande af fa 11 i g v årdss ty r e 1 sen de rstäde
s.”
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med
många nej, hvarefter, sedan Hr Landtm, förklarat det han
trott sig finna propostn vara med ja besvarad, Frih..Cederström
begärde votering.
Hr Landtm, föreslog alt til! contra-propos. vid den
blifvande voteringen skulle antagas afslag å ifrågavar. §.
Ropades ja , men derunder anmälde sig Frih. Cederström
att erhålla ordet samt anhöll att contra-propostn måttekomma
att innehålla afslag å så väl 2.4 §:n i Utskins förslag
som den af Hr von Rosen föreslagna §.
I anledn. häraf erinrade Hr Frih. o. Landtm., att R.
o. Ad. redan med nej besvarat proposin å bifall till Utsktns
förslag i denna §, och alt följaktligen den af Utsktn föreslagna
24 §:n redan vöre afslagen , hvarefter Frih. Cederström
förklarade sig icke hafva något att emot den af Hr
Landtm, föreslagna contra-propos. erinra.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposition:
21
H. 70
D e n »5 Mars c. m.
Den som bifaller, att, i stället för 24 §:n af Lag-samt
Allm. Besvärs- och Ekon.Ulsk:ns förslag till stadga 0111 fattigvården
i Riket, följande § införes: ''Inflyttar eller anmäles
till inflyttning frän ett fattigvårdssamhälle till annat någon,
sorn saknar arbetsförmåga eller känd laglig utväg till bergning,
då må sådan person icke antecknas i mantalslängden
i inflyttningsorten utan medgifvande af fattigvårdsstyrelsen
derstädes, voterar
)n»
den det ej vill, voterar
nej ;
ViDner nej, afstås förenämnda §.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 28.
JMej — i3.
Fril). Cederström: Då det beslut, som R. o. Åd. nti
fattat, medför den följd , att en massa af Svenska medborgare
kan komma att icke blifva mantalsskrifven eller alt
desse medborgare komma att vistas å orter, der de icke äro
mantalsski ifne, och uppbörden af deras beskattning sålunda
blir omöjlig, så reserverar jag mig emot R. o. Ad:s genom
voteringen fattade beslut.
§ 25.
Frih. Cederström: Jag hade önskat att 25 §:n, i stället
för den mängd af iakttagelser som den innehåller, hade valdt
inskränkt endast til! den, att, efter skedd inflyttning till
ett fattigvårdssamhälle, fattigvårdsstyrelsen ägde, efter de inflyttades
mantalsskrifning derstädes , rättighet att deremot
protestera, under villkor att protesten inom jo dagar derefter
hos Konungens Bef:h:de fullfölja, och att, derest icke detta
skett, hinder för bosättning icke kunde möta; men efter det
beslut, som R. o. Ad. numera fattat i den 24 §:n , så lärer
det icke vara möjligt att betaga fattigvårdsstyrelsen rättigheten
att äfven kunna hindra mantalsskrifning.
Gr. Taube: Denna § handlar om personer, hvilka
lyckats att undandraga sig mantalsskrifning på något ställe.
Jag vill likväl tro, att Utsk:ns mening måtte hafva varit att
§:n skall medgifva sådana personer, hvilka varit mantalsskrifne,
samma rättigheter, som dem, hvilka icke varit det,
och på sådan grund kan jag ej annat än önska att stadgandet
— "Ingen må, i och för äfventyret af framtida fa 11 ig—
vårdstunga, inskränkas i rättigheten att välja vistelseort” —
måtte qvarstå. Deremot kan jag icke annat än förena mig
i den redactionsförändring af §:n för öfrigt, som Frih. Cederström
föreslagit.
Hr von Hohenhausen: Hvad Frih. Cederström nyss
Den 15 Mars e. m.
555
talade, hördes icke hit, åtminstone icke af mig, och kan jag
således naturligtvis icke ingå i något svaromål på hvad lian
anfört. Vid denna § har jag endast den anmärka, att göra,
att enär fattigvårdsstyrelsen blir organiserad tillden fullständighet,
som här år sagdt, synes det icke vara behörigt
att en person skall hafva vistats ett helt år inom en församling
, för att anmälan om dess vistande derstädes skall ske,
utan tror jag ett halft år vara tillräckligt. Ett stadgande
i detta afseende har sin nytta med sig, på det ej en församling
inom sig må hysa en mängd personer , som ingenstädes
vore mantalsskrifne; och alltså behöfves en controll i detta
hänseende, och det skulle i sanning vara bevis på en faslig
försumlighet, om man ej på ett halft år både skulle kunna
afveta och hafva anmält ett sådant personers vistande inom
församlingen. På sådan grund anhåller jag om den förändring,
att ett år mätte förändras till ett halft. Hvad angår
den mycket omtalta meningen: ”häremot må ingen, i
och för äfventyret af framtida fattigvårdstunga, inskränkas i
rättigheten alt välja vistelseort," —- så skulle jag tro, att
detta blifvit sagdt, med hänseende till den mängd af personer,
såsom t. ex. Dalkarlar och andra, hvilka söka arbetsförtjenst
i provinserna under vissa tider af året, alt nemi.
anmälan om deras vistelse skall göras; men för att rätt utmärka
hvad som menas, borde emellan orden "att" och "väljas"
införas orden "för året,” så att stadgandet skulle
komma att lyda: "Häremot inskränkas i rättighe
ten
att för året välja vistelseort.” Om denna förändring
antages, hvarom jag anhåller om propos. , torde R. o. Ad.
finna att hinder icke möter för sökandet af arbetsförtjenst ,
och nödig controll vara vunnen att personer ej kunna undgå
att blifva mantalsskrifne.
Ilr Ribbing, Arvid: Jag underställer den sista talaren,
om icke ungefärligen detsamma redan finnes i §:n infördt,
som han åsyftar. Han begär atti näst den sista punkten
skulle orden "för året” införas, så att ordalydelsen
skulle blifva: alt ingen skulle inskränkas i rättigheten alt
för året välja vistelseort; men det finnes likväl i början
af §:n sagdt, att fattigvårdsstyrelsen skall, om den ej vill
emottaga en person såsom tillhörande samhället, inom ett
år gifva det vederbör, tillkänna. För öfrigt, och då Frih.
Cederströms framställning utgick ifrån förutsättningen af det
beslut, som han önskat att R. o. Ad. skulle hafva vid den
föreg:de §:n fattat, och sålunda stödde sig på ett om, så
vill jag ej upptaga tiden med besvarande af denna Friluns
framställning, om hvad som bör följa, då delta om ej kan
förvandlas till ett som, utan inskränker mig till alt begära
Hr Frih. o. Landtnäs propos. till bifall fi §:n sådan den nu
är, helst det torde blifva ganska kinkigt att sammanjemka
alla 4 Ståndens beslut, om alltför mångå ändringar göras.
556
D c ii i5 Mars e m.
Hr von Rosen: Då Utskrn föreslogo denna §, trodde
sig Utskrn böra medverka dertill, att hvar och en medborgare
skulle iiga lätt att försörja sig der lian bast kunde linna
sitt uppehälle, så långt sorn detta kunde förenas med
allmän ordning och enskild rätt, och man sökte att jemna
de missförhållanden, som hittills ägt rum meri afseende på
de strider, som uppstått genom församlingars vägrande att
tillåta inflyttningar. De anmärkn:r,j som intill nu blifvit
gjorda emot denna §, anser jag vara så obetydliga , alt jag
ej vill borttaga lid med deras besvarande; men den enda
anmäl kn., jag sjelf vill göra, är emot ordet ”annorstädes,
’’ sorn förekommer på a:dra raden i denna 20 §, och
hvilket ord bör utgå; ty en person, som bosätter eller uppehåller
sig inom ett samhälle utan att vara mantalsskrifven
der eller annorstädes, d. v. s. ingenstädes mantalsskrifven,
han är rätt och slätt en lösdrifvare, och
meningen är ej och kan ej vara alt skydda en lösdrifvare ett
belt år, ulan att han skall göra reda för sig. Allt hvad
Utskrn afselt har endast varit att en person skulle kunna
ett år få vistas i en församling, utan att i den församlingen
vara mantalsskrifven, men ovillkoi ligen skulle han vara
det någorstädes. Hr von Hohenhausens önskan om förändring
ifrån ett år till ett halft, inom hvilken den anmälan
skall ske, hvarom §:n stadgar, stämmer icke öfverens med
Utsk.ns afsigt; ty en person kan alltför väl vistas ett halft
år på ett ställe utan att sägas bo eller vara bosatt derstädes.
Halländningar, för alt laga detta exemnel, komma årligen
ner till Skåne, för alt biträda vid tröskningen, och
uppehålla sig der 7 ä8 månader; de medföra sina prestbetyg
och gå sedermera hem igen. Det skulle gifva anledn. lill
onödig correspondarice och onödigt besvär, 0111 en sådan anmälan
skulle ske livar 6:te månad. Uppehåller sig deremot
en person på ett ställe ett år, då har lian en mera stadig
arbetsförtjenst och kan meia sägas vara bosatt der, än om han
blott vistas på orten 6 ä 7 månader. Jag tror således bäst
vara att redactionen står qvar, blott med borttagande af ordet
”annorstädes.”
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag vill instämma
med Hr von Hohenhausen deruti, att ”ett år” bör utbytas
emot ”ett halft år,” emedan, om ett år qvarstår, det möjligen
kunde hända att man finge större svårighet att utleda
en persons mantalsskrifningsort. När nu R. o. Ad. i
sina föreg:de beslut ang:de fattighjon, och särdeles i det, som
under f. m. plenum fattades, grundat dem på ett strängare
controllerande af personers mantalsskrifnings- eller vistelseorter,
så tror jag ej det vore nyttigt att låta hela året gä om
innan man visste hvarest den eller den vore mantalsskrifven.
Orden ”eller annorstädes” torde kunna qvarstå, ilhy att
om en Halläudning kommer till Skåne eller en Dalkarl till
D c ii 15 i\I a r 5 e. m.
55j
hvilket landskap inom Riket som helst , och vederbörligen
medför sin skaltskrifuingssedel , så ser en hvar livart han
hör, oell då behöfver hvarken presten eller fattigvårdsstyrelsen
i den församling, der personen vistas, med honom taga
någon vidare befattning. Skulle man deremot icke fordra
en sådan underrättelse, som här löreskrifves; så vore
det nödvändigt alt söka henne genom Konungens Bef:h:de.
Jag tillstyrker således att §:o mätte qvarstå oförändrad, blott
med utbyte af ordet ”ett” lill "ett halft.”
Fril). Sprengtporten: För min del tillstyrker jag
§:ns antagande med den förändring i redactionen, som Hr
von Rosen föreslagit, hufvudsakligen af det skäl, att det endast
är vid inanlalsskrifningar man får tillfälle och någon
säker anledning att underrättas om hvilka personer, sorn ho
inom församlingarna. (Jin det skulle göras beroende af en
så kort tidsbestämmelse, sorn ett halft år, huruvida en församling
skulle anses förbunden att vårda en person, som på
denna lid lyckats undandraga sig uppmärksamheten , befarar
jag alt många missbruk skulle komma att äga ruin; men
om församlingen låter en mantalsskrifning för sig gå, hvilket
är en gifven följd af tidsbestämmelsen af ett år, må församlingen
skylla sig sjelf, om den ej iakttager en bättre polis.
Jag förmodar detta vara anledicn hvarför Utsk:n infört
tidsbestämmelsen af ett år, och tror att Ulsk:n deilill
haft godt skal, hvarföre jag ock härtill begär bifall.
Hr Ribbing, Bengt: Jag fruktar att förändringen
från ett till ett halft år skulle medföra alltför manga
olägenheter. Ett exempel torde få anföras, som visar alt
så hlefve förhållandet. I den ort , der jag bor , finnes en
brunstensgrufva, der under flera år ifrån ioo ända till aoo
personer ifrån alla Rikets landskaper sysselsättas med arbete
året om , så lange väderleken medgifver eller till kort före
Jul, när höslarne ej äro alltför elalia. Om nu en sådan anmälan,
som här föreslås, skulle ske hvarje halfår, så skulle
det blifva ett förskräckligt väsende med dessa 200 menniskorna.
Det är då bättre att de hafva 12 månader till
fatalietid, innan de anmälas bos Konungens Bef:h:de; de kunde
i vidrigt fall onödigtvis blifva körde från det arbete ,
hvarmed de ärligt förtjena sin föda.
Gr. Taube: Jag märktg icke att Frih. Cederström endast
reservationsvis afgaf sitt förslag; han lärer hafva yttrat
, alt i händelse R. o. Ad. ej fattat det och det beslutet
öfver 2.4 §:o, så ville han påyrka antagandet af del förslag,
som han framställde. Jag afstår således ifrån att yrka detsamma
som bemälde Friherre, men ber att få fästa uppmärksamheten
på behofvet af en och annan förändring i
denna §. Först och främst förenar jag mig med Hr von
Rusen derom, att orden "eller annorstädes” böra utgå,
558
Den i5 Mai s e. m.
emedan mig synes §:n derigenom vinna i tydlighet. Fördel
andra kan jag ej neka, alt då jag först hörde llr von Hohenhausen
begära förändring af tidsbestämmelsen ifrån ett
till ett halft år, var jag af samina tanke med honom,
men att, sedan jag hört huru många olägenheter, som skulle
uppstå af denna förändring, jag afstår ifrån att understödja
den värde talarens förslag härutinnan ; men jag anhåller
deremot att få erinra om en mening i denna § , som lyder
sålunda: ”på hvilken det derefter ankom
mer
a 11 a n s t ä 1 I a t a I a 11 o 111 hans mantalsskrifning
i vistelseorten, för att såmedelst undgå det annars
fortfarande fattig vårdsa ns va re t.” Denna mening
förefaller mig, som skulle den medgifva ett samhälle
rättigheten att undgå detta fattigvårdsansvar, såvida samhället
anställde talan om mantalsskrifning mot samhället i
den ort, der personen vistades. Sådant synes stå i strid mot
hvad i 28 §:ns 4 morn. i min tanke rätteligen är föreslaget,
nemi. att: ”Då tvist uppstår örn skyldigheten att be
sörja
fattigvård för någon person, som ostridigt är i behof
deraf, skall sådan vård bekostas af det samhälle, der den
behöfvande vistas, intilldess tvisten blifvit, genom laga kraftvunnet
utslag, afgjord.” Jag hemställer derföre, om ej ofvanberörde
föreskrift bör utgå , emedan det ej lärer i lag
behöfva stadgas, att ett samhälle, som är missnöjdt , äger
rätt att anställa talan; ty det faller väl af sig sjelft, skulle
jag tro, att samhället förut äger denna rätt.
Hr von Hohenhausen: I afseende å hvad Hr Ribbing
anfört om brunstensgrufvan och de personer, som ifrån
alla landsändar der finna arbetsförtjenst, så får jag nämna,
att om desse menniskor äro, som de böra vara, försedde
med behöriga betyg, så behöfves ej mer än att de uppvisa
desamma och någon vidare anmälan kommer icke i fråga.
Denna § handlar endast om personel’, som uppehålla sig i
ett fattigvårdssamhälle, utan att vara mantalsskrifne i något
annat. Personen bör kunna visa hvarest han sednast varit
mantalsskrifven; kan han det, så är det bra, hvarom icke
bör anmälan derom göras; ty landsstrykning kan och får ej
tillåtas. Jag fortfar alt tro, att tidsbestämmelsen af ett år
är för lång och tror det blifva svårare att hålla reda på
personer under så utsträckt tiderymd, men att svårigheterna
i detta afseende blifva vida mindre, om anmälan sker hvart
halft år.
Hr R i b b i n g, A r v i d : I anledn. af hvad anfördt blifvit,
tror jag det vara ådagalagdt, alt orden ”eller annorstädes”
böra stå qvar. Likaledes att bestämmelsen af ”ett
å r,J bör bibehållas, då visadt är hvilka olägenheter skulle
uppstå, om tiden bestämdes till ett halft år, då icke allenast
brunstensarbetare, utan äfven Dalkarlar, Fryksdalingar
och sådane uppehålla sig öfverallt i Piiket, vida öfver
Den i5 Mors c. m.
55g
lia!furet, för arbetes skull, så långe jorden är öppen och de
kunna något arbeta. Jag anhåller oin bifall till §:n oförändrad.
Gr. Hamilton, Henning Ludv.: Den tolkning, Hr
von Hohenhausen gifvit åt denna 25 §:s första del, gör densamma
för mig åtminstone så obegriplig, att jag ej kunnat
underlåta alt begära ordet, för att fusta uppmärksamheten
på den besynnerliga redaclion, som deraf blir en följd. §:n
lyder i sin böljan så: ”Bosätter eller uppehåller sig någon
inom etl fattigvårdssamhälle utan att der eller annorstädes
vara vid sednaste mantalsskrifning antecknad, då skall fattigvårdsstyrelsen,
om den icke vill emottaga honom såsom
tillhörande samhället” elc. Efter Hr von Hohenbausens tolkning
skulle ett samhälle, genom att blott underrätta samhället,
der en person förut vistats, eller genom anmälan hos
Konungens Bef:h:de, hafva uppfyllt allan rättfärdighet och
vara fri från all underhållsskyldighet. Med samma skäl
skulle man kunna säga, att styrelsen i det samhälle, der personen
förut vistats, uppfyllt allan rättfärdighet, då den anslällt
talan mot hans mantalsskrifning i inflyttningsorten.
Om det nu händer, alt det första samhället anställer talan
mot hans inflyttning för att blifva af med honom , och det
andra samhället anställer enahanda talan; så tyckes det vara
gifvet, att en sådan person ej komme att få åtnjuta fattigvård
på någotdera stället. Sedermera förekommer i §:n:
Häremot må ingen, i och för äfventyret af framtida fattigvärdslunga,
inskränkas i rättigheten att väl ja vistelseort; personen
finge således bo qvar, men utan att någotdera samhället
behöfde vårda sig om honom. 1 afseende på redactionen
anmärker jag, att orden ”det samhälle” borde förändras
till ”det samhälle han sednast tillhört,” och
alt i stället för ”Häremot må ingen,” hvilket förutsätter
alt något motsatt vore sagdt, det bör hela: ”Dock må
ingen” etc.
Hr von Hohenhausen: Då den socken, uti hvilken
en sådan person inkommit, anmäler hvarest han sednast varit
mantalsskrifven, då är det gifvet hvilken socken skall
förse honom med underhåll ; och då mantalsskrifningen iqträffar
uti den socken, till hvilken han kommit, då uppstår
fråga huruvida han der skall mantalsskrifvas, eller återgå till
sin förra hemort. Mantalsskrifves han på intetdera stället,
så blir han uppförd på lösdrifvarelistan. Jag fortfar i den
öfvertygelse!! , att anmälan bor ske inom elt halft år. Har
den inflyttade personen medfört betyg, att han uti den förra
församlingen blifvit mantalsskrifven, så kommer icke någon
anmälan i fråga.
Hr Ribbing, Arvid: R.edactionen uti denna § tål
visserligen icke någon strängare granskning, tnen icke heller
Den 15 Mars e. rn.
går del an alt plocka sönder den. Jag anser dei före för min
del, alt man L>ör ålnöjas med densamma sådan den är.
Ur von Rosen: Jag anser mig uppmanad att meddela
den upplysning, att då denna § skulle afgöra* inom Ulsk:n,
uppstod elt slags tvifvel om billigheten att gifva underhåll
ät en person, som en längre tid användt sin arbetskraft inom
en annan församling, enär underhållstnogan drabbade den
ena och vinsten af arbetskraften den andra församlingen.
Då ansåg man nödigt, att, om en person manlalsskrefs uti
församlingen A, men använde sin tid uti församlingen B,
församlingen A sktilje äga rättighet antingen att reelamera
fördelar af bans arbetskraft eller ock att freda sig från underhållsskyldighet.
Man anmärkte då, att den ifrågaställde
personen, då tvisten emellan de tvänne församlingarna koni
till Konungens Bef:h:des afgörande, kunde erinra, att församlingen
A väl ville hafva tillbaka, men icke kunde lemna
honom tillfälle till arbetsförtjenst, som han deremot ägde i
församlingen B. Man gick då den medelväg emellan församlingarnes
och den enskildes rättighet, som jag anser billig;
och derföre tvcker jag att Utsktns förslag är riktigt,
samt tillstyrker bifall dertill.
Uppå härefter af Hr Frih. o. Landtm, framställd propos.
, blef i5 §:n i Utsk:ns förslag bifallen.
§ 26.
Hr Liljenstolpe: Denna § innehåller 2tne mom., emot
hvilka jag icke kan underlåta att göra några anmärkn:r.
Mot det forsta endast rörtrie sjelfva redactionen. Här står
nemi.: ”För iakttagande af hvad i nästföregrde § är föreskrilvet,
skall fattigvårdsstyrelsen hafva noga uppsigt öfver
skeende inflyttningar, och det åligger hvarje samhällets medlem
att 0111 personer, som af honom från annat samhälle
emottagas i sitt hus eller å sine ägor” etc. Det bör rätteligen
heta : hans hus eller å hans ägor, emedan orden
sitt och sine här skulle hafva afseende på den elier de
personer, hvilka af någon samhällsmedlem emottagas. Denna
oriktighet anser jag blott vara ett skriffel ; men så förhåller
det sig icke med 2:dra morn., hvilket innefattar det mest
orimliga stadgande man kan tänka sig. Det innehåller nemi.,
"att den, som en månad vistas inom annat samhälle, än der
han är mantalsskrifven, skall åligga att, före månadens utgång,
till pastor i vistelseorten aflemna behörigt fräjdebetyg.”
Meningen mätte väl icke vara, att en resande, som ölveren
månad uppehåller sig hos vänner eller anhöriga inom annat
samhälle, än del uti hvilket han är mantalsskrifven , skall
vara försedd med fräjdebetyg. Man säger, att det är naturligt,
det meningen ingalunda är att använda detta stadgande
mot sådana personer, utan endast mot dem, hvilka kunna
an
-
Den i5 Mars e. m.
anses såsom lösdrifvare eller af någon anledn. misstänkte. För
min del kan jag icke frångå den öfvertygelsen , atl en allmänt
gällande lag bör tillämpas på alla; så alt icke vissa
classer må i tysthet anses undantagna från det lagstadgande,
hvarifrån de , enl. lagbudets tydliga ord och mening, ingalunda
äro undantagne; och då detta mom. tydligen gäller
för alla, ehuru Utsk:ns mening omöjligen kunnat hafva varit
alt fräjdebetyg skulle i den förutsatta händelsen ingifvas
af andra än dem, som kunde vara af misstänkt fräjd, och
då det icke heller går an att låta det bero på någon auctoritets
eller persons subjectiva åsigt, huruvida den eneeller
andre borde fräjdebevis alfordras, så får, på det allvarligaste,
jag vördsamt yrka, det hela sista morn. måtte utur §:n
försvinna.
Hr Piil) bing, Arvid: Gerna må ordet ”h a n s” intagas
i stället för orden ”sitt’’ och ”sine,” ehuru i min öfvertygelse
meningen icke kan missförstås, enär sitt och sine
tydligen referera sig till ordet ”honom.” Delta anser jag
likväl för en småsak. För alt förekomma den misstydning,
som man anser kunna äga rum af sednare morn., hemställer
jag, om man icke borde tillägga orden ”såsom gäst.”
Hr von Rosen: I följd af den utsträckta frihet, hvarom
föreg:de § handlar, hafva Utsk:n uppgjort detta förslag,
för att åstadkomma ali möjlig ordning, så att friheten kunde
äga bestånd. Vill man mycket noga nagelfara med §:n,
så är den väl ganska långt utsträckt å ena sidan, men å andra
sidan kan denna utsträckning väl behöfvas, såvida man
bestämmer hvem stadgandet egentligen gäller; men att bestämma
det uti en lag-§, blir kanske alltför svårt, och utan
en sådan bestämmelse medgifver jag att det fordras takt och
urskiljning hos dem, som skola tillämpa §:n, för att icke göra
det obehörigt och i oträngda fall. Den frihet alt vistas
utom socknarna , som är lemnad arbetsclassen , fordrar en
slags tillsyn, att icke denna frihet urartar till oordning.
Anmärkn:n i afseende på orden ”sitt” och ”sine,” som
ansetts böra utbytas mot ordet ”hans,” lemnar jag i sitt
värde. Jag medgifver att de der fräjdebetygen kunna föranleda
ledsamheter. Jag har nu vistats här i i5 månader
såsom riksdagsman , utan att hafva uppvist något fräjdebetyg.
Onödigt kan det också i många fall vara. Såsom en
medelväg skulle jag derföre vilja föreslå, att det skall åligga
den, som en månad vistas inom ett annat samhälle , att
för pastor i vistelseorten uppvisa behörigt pass eller fräjdebetyg.
Yi äga en författning , som säger att man är skyldig,
då man reser utom hemorten, att när så påfordras
uppvisa pass. Då man således alltid måste vara försedd åtminstone
med pass, och det icke kan anses förenadt med
någon ökad olägenhet att, i den händelse §:n omnämner,
ii H. 71
\
502
Den i5 Mars e. ra.
för pastor i vistelseorten uppvisa detsamma , så har man
derigenom vunnit ändamålet på en medelväg emellan ordning
och frihet.
Hr Liljenstolpe: Då jag sist hade ordet, glömde jag
anföra ett af de vigtigaste skälen hvarföre det sednare momentet,
enl. min förmening, anses obehöfligt. Uti första momentet
står nemi. uttryckligen föreskrifvet, att den, som i sitt hus
eller å sina ägor från annat samhälle emott,ager personer, derom
skall, i stad, inom 3:ne dagar, hos ordförande för fattigvårdsstyrelsen,
och å landet, inom i .j dagar, hos ortens fattigvårdsföreståndare
göras anmälan. Detta tror jag var alldeles tillräckligt.
Man vill påslå, att fräjdebetyg icke behöfdes, då
man vore försedd med pass; men fräjdebetyg och pass äro
ingalunda i det hänseendet lika, alt det sednare kan användas
i stället för det förra, emedan pastor, som skulle utfärda
fräjdebetyg, deremot icke har att skaffa roed utfärdandet
af pass. Jag kan således icke frångå mitt yrkande,
att hela sednare momentet måtte utgå, särdeles som första
momentet innehåller tillräcklig bestämmelse för de fall,
hvarom andra momentet handlar; oberäknadt att jag förmodar,
det ordningsmän och locala styrelser, utan allt tvifvel,
komma att hafva tillbörlig uppsigt öfver de personer,
hvilka passera orterna, hvarigenom någon våda icke bör
kunna uppstå deraf, att sednare momentet borttages.
Hr Eden hjelm, Gillis: Ehuru ingen mera än jag
kan önska bibehållande af ordning inom samhället, så kan
jag likväl icke förneka, alt denna § förekommer mig alltför
sträng, [nom Bohus län finnas åtskilliga mycket besökta
brunns- och badinrättningar; men desse brunns- och badgäster
skulle utan tvifvel finna sig mycket generade, om de
vore förbundne att medföra fräjdebetyg.' För min del tillstyrker
jag derföre antagande af den redaction Hr von Rosen
föreslagit, såsom både lämplig och motsvarande behofvet.
Frih. Sprengtporten förklarade det han fann sig
hufvudsakligen förekommen af Hr von Rosen och afstod från
vidare anförande.
Gr. Taube: Till en början syntes det mig likgilltigt,
om orden sitt och sine utbyttes till ordet hans; men
vid närmare eftersinnande kan jag icke neka, att jag finner
det vära vida rättare att dessa ord utbytas, på sätt Hr Liljenstolpe
föreslagit. Det låter nemi. icke rätt väl i mina
öron, att det skall åligga hvarje samhälles medlem, alt om
personer, sorn af honom emottagas i sitt hus eller å sine
ägor, etc. Jag skulle tro att det oriktiga i ordställningen
betydligen mildrades, om redactionen erhölle den föreslagna
förändringen, och jag förenar mig derföre i detta hänseendet
med Hr Liljenstolpe.
Hr von Rosen: Jag får äran upplysa, att då man inom
Den i5 Mars e. tn.
563
Utskin ansåg alt pastor borde äga kännedom om de personer,
som någon lungre tid vistades inom församlingen, så
gjorde man icke afseende på resande brunns- eller badgäster;
men då en person en längre tid uppehåller sig inom
en församling, så bör val pastor få veta lians fräjd, isynnerhet
som den personen, under den tid han tillhör församlingen,
liör deltaga uti församlingens andeliga lif och tillhöra
pastoralvården. En sådan person kan ju vilja begå nattvarden;
lian kan vilja enskildt samtala ined pastor om sina
andeliga bekymmer, och då bör väl pastor velm hvem han
talar med, och följaktligen bör han äfven kunna f.i erhålla
en sådan persons fräjdebetyg. De olägenheter man ansett
uppkomma af detta stadgande, tror jag skulle vara afhulpne,
om redaclionen blefve följande: ”Vid enahanda påföljd
åligger den, sorn en månad vistas inom ett annat samhälle
för att en längre tid vara der” etc.
Hr Ribbing, Bengt: Det lärer icke undfalla någon
inom Huset, att mångfalldiga olägenheter skola uppstå, om
detta inom. kommer att bibehållas. I Ijenslehjonsstadgan är
föreskrifvet, att då någon i tjenst emoltager ett tjenstehjon,
skall anmälan derom göras hos pastor inom 14 dagar. Detta
stadgande måtte vara tillräckligt, och derföre bör hela
deri §:n utgå. Jag tror mig icke behöfva genom exempel
upplysa hvilka olägenheter och cliikaner skulle uppstå deraf,
att en person, som för några dagar emottog främmande,
skulle behöfva hålla tjenstehjon för att springa med sqvaller
och rapporter derom till prestgården.
Hr Liljenstolpe: Jag har begärt ordet, för att genmäla
Hr von Rosens yttrande, att fräjdebetyget skulle erfordras
för deri händelse, att den person, som någon tid
uppehåller sig i någon främmande församling, der skulle
vilja begå Herrans heliga nattvard. Det förundrar mig i
sanning, om någon af Högv. PresteSCs ledamöter i Ulsk:n
varit af denna tanke; ty man får icke begagna sig af detta
nådemedel, utan att förete sitt confirmationsbelyg eller dylikt
intygande ifrån vederbörande presterskap, och således
behöfves icke det i sednare momentet omnämnda fräjdebetyget.
För min del anser jag det vara bättre, att sednare
inom. utgår, än att antaga detsamma, äfven med de förändringar
Hr von Rosen föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Om det H. Ståndet tnedgifver,
att hela §:n utgår, så foijer naturligtvis det 2 morn.
med. För den meningen att låta hela §:n utgå talar, utom
de skäl, som flere ledamöter anfört, äfven den omständigheten,
att R. o. Ad. godkänt 5 §:n i detta förslag, enligt hvilken
hvarje faltigvårdssamhälle skulle indelas i district med
hvar sina föreståndare, hvilka Lomme att tillse huru med
fattigvården inom dislrictet sig för höl le. Man bör icke förutsätta,
att desse föreståndare skulle sakna tillräcklig ointan
-
564
Den i5 Mars e. m.
ka eller underlåta tillse, att personel' icke inkomine och uppehölle
sig i districten, utan att de om dem fö iska (Fade sig
nödig kännedom. Dessutom pläga inom livarje stad finnas polisföreskrifter
i detta hänseende, hvilka också böra iakttagas,
utan att det behöfver särskildt föreskrifvas i denna förordning.
Om 26 §:n skall bibehållas, sådan han är, så föreser
jag ingen annan säker påföljd deraf än chicaner och böter
till enskildes förargelse och oro, utan alt samhället vinner
derpå.
Hr von Hohenhausen: Första mom. af denna §
anser jag behöfligt såsom ett polisstadgande. Rymmare döljas
ofta bos f. d. tjelfvar, och något ansvar bör väl stadgas
för underlåten uppgift om sådane personers emottagande.
Uti mera glest bebodda orter är det icke så lätt att få reda
på dem. Egendomsherrar hafva ofta haft olägenhet deraf,
att deras torpare hyst sådant folk. Andra inom. deremot
anser jag mindre vigtigt. Hade der slått: behörigt
pass eller fräjdebetyg, så tror jag a 11 det ulan anmärkn.
kunnat qvarstå, emedan passen hade haft afseende på sådana
porsoner, som kunde finna sig chicanerade utaf föreskriften
att vara försedde med fräjdebetyg, men som icke resa
utan pass, då deremot fräjdebetygen egentligen angått den
fattigare classen, som, för att slippa att lösa pass, förser sig
med fräjdebetyg; men om phiraliteten inom R. o. Ad. önskar
att mom. må utgå, skall jag icke sätta mig deremot.
Det första mom. bör, som sagdt är, qvarstå såsom ett behöfligt
polisstadgande bade för städerna och för landet.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Ehuru visserligen
hela denna § skulle kunna umbäras, torde likväl första mom.
deraf kunna bidraga lill bättre ordning på vissa orter. Om
således R. o. Ad. skulle behaga bifalla 26 §:ns bibehållande
i fattigvårdslagen, så får jag hemställa,, huruvida icke de
svårigheter och olägenheter, sorn åtskillige talare ansett §:ns
närvar, lydelse kunna föranleda, ithy att densamma skulle
kunna lemna utrymme för chicaner för resande, som på
längre eller kortare tid besökte vänner och anförvandter på
landet, skulle kunna undanrödjas och förekommas genom
den obetydliga redactionsförändringen, hvarigenom ordalydelsen
uti första mom. blefve följande: ”För iakttagande af
hvad i nästföregående § är föreskrifvet, skall fattigvårdsstyrelsen
hafva noga uppsigt öfver skeende inflyttningar, och
det åligga hvarje samhällets medlem att om personer af
arbetande classen, som af honom” etc. Tillika anhåller
jag, att i afseende på sednare mom. få instämma i Hr
von Rosens förslag, dock så, att vid slutet af mom. tillägges
orden: ”då sådant af honom beg ares.” Med dessa
förändringar anser jag stadgandena i denna § icke kunna
föranleda de obehagligheter man förespeglat, utan vara verkligen
tjenliga att bereda ordning och controller inom de
Den |5 Mars o. m.
565
särskildta dislricten, och tillstyrker derföre alt hela §:n förundrad,
på sätt sorn jag föreslagit, må varda bibehållen.
Hr von Rosen: Jag erkänner att det kunde vara vådligt
för ordningen att borttaga hela §:n, oell tror för min
del, att första mom. utan skrupler skulle kunna antagas, om
det erhölle följande lydelse: ”För iakttagande af hvad i nästföregående
§ är föreskfifvet skall fattigvårdsstyrelsen hafva
noga uppsigt öfver skeende inflyttningar, och det åligga
hvarje samhalles medlem att rörande de personer, som af
honom från annat samhälle emoltagas i bans bus eller å
hans ägor, följa de föreskrifter fattigvårdsstyrelsen uti hvarje
samhälle särskildt stadgat.” Då kan fattigvårdsstyrelsen
sjelf uppgöra ordningen inom hvarje samhälle. Jag har så
mycket mera anledn. att önska denna redaction, som olika
polisordningar gälla för olika städer. Derest lill andra morn.,
jemte iakttagande af den utaf mig tillstyrkta redactionsförändringen,
tillägges hvad den siste värde talaren föreslagit,
så tror jag ej att någon skall kunna finna sig chicanerad af
stadgandet i samma moment.
Hr Ribbing, Bengt: Jag erkänner, attoni någonting
i förevar, fall skall stadgas, så antager jag hellre hvad Utsk:n
än hvad Hr von Rosen föreslagit, emedan jag icke vill underkasta
mig fattigvårdsstyrelsens godtyckliga lagstiftning;
men jag finner icke skäl dertill att §:n skall bibehållas och
anhåller derföre alt den måtte utgå.
Hr von Rosen: Jag får äran upplysa Hr Ribbing, att
fattigvårdsstyrelsen endast föreslår författningen, hvilken på
sockenstämman antages. Föremålet för denna § hörer till
sockenordningen, som socknen sjelf uppgör.
Hr von Hartmansdorff: Lika med Hr Ribbing anser
jag ännu mera vådligt, att åt fattigvårdsstyrelsen öfverlemna
att i detta hänseende bestämma ansvaret för uraktlåtenhet
att efterkomma hennes föreskrifter. Jag har nu
icke till hands det öfverdrifna sockenstämmosladgande i
delta hänseende, som jag här såg för några dagar sedan.
JVlen jag påminner mig dess innehåll, att om någon hos sig
emottoge någon person af flottans manskap, skulle lian icke
blott böta 5o r:dr, utan äfven umgälla de brott och förseelser,
som denne kunde begå. Jag anhåller ytterligare om
afslag å hela §:n, öfvertygad att Sveriges innebyggare hädanefter,
såsom hittills, kunna lefva, icke blott efter författningar,
utan äfven efter eget förstånd, och att det sednare
till betydlig del måste fullständiga de förra. Vill man reglementera
allt, sä kan man slutligen blifva mera besvärad
af sjelfva ordningen, än nu af oordningarna.
Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. till bifall
å Utsk:ns förslag i '16 §:n.
565
Den i5 Mars c. m.
Ropades nej jemte ett och annat ja, i anleda, hvaraf
Hr Landtm, förklarade det han funnit denna propos. med
nej besvarad.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. ville bifalla det under discussionen framställda förslag,
att antaga första morn. i denna §, med den förändring, att
orden "sitt hus eller å sina ägor” utbyttes emot "hans
hus eller å hans ägor”, samt att låta andra mom. utgå.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Liljenstolpe: Då Hr Frih. o. Landtnäs först
framställda propos. till antagande af 9.6 §:n af Hr Landtm,
ansetts vara utaf R. o. Ad. med nej besvarad; så torde någon
vidare propos. icke erfordras, utan §:n anses vara i sin
helhet förkastad.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att den första propos:n
varit ställd på bifall till Utskrns förslag och blifvit med nej
besvarad, hvaraf följde att alla andra i detta afseende redan
framställda förslag, utom Utsktns, kunde blifva föremål lör
R. o. Ad:s beslut, vare sig till bifall eller afslag.
Hr Liljenstolpe: Det är under förutsättning att pluraliteten
inom R. o. Ad. skulle anse första mom. af 96 §:n
böra bibehållas, som jag tagit mig friheten föreslå en förändring
uti redaclionen af detta mom. i så måtto, som jag
trott att orden sitt och sine böra utbytas mot ordet hans;
hvilket jag ansett mig nu böra tillkännagifva, under förklarande,
det jag ingalunda insisterar på bibehållandet af delta
morn., utan alltför gerna instämmer deruti, att H. Ståndet
måtte förena sig om hela §:ns uteslutande.
Hr Frih. o. Landtm, framställde, alt ett annat förslag
var afgifvet af Hr von Rosen, hvilket innehöll, att första
momentet skulle få följande lydelse: ”För iakttagande af
hvad i nästföreg:de § är föreskrifvet, skall fattigvårdsstyrelsen
hafva noga uppsigt öfver skeende inflyttningar, och det
åligga hvarje samhällets medlem att rör:de personer af arbetande
classen, som af honora från annat samhälle emottagas,
följa de föreskrifter fattigvårdsstyrelsen stadgar för hvarje
församling;” samt att det sednare mom. skulle lyda sålunda:
”Vid enahanda påföljd åligge den, som en månad
vistas inom annat samhälle, än der han är mantalsskrifven,
för att der inflytta, att inom denna tid lill pastor i vistelseorten
aflemna behörigt fräjdebetyg eller pass, om det honom
affordras.”
Propos. lill antagande af detta Hr von Rosens förslag
blef nu af Hr Frih. o. Landtm, framställd och besvarades med
starka nej blandade med några ja, hvarefter Hr Landtm,
förklarade det han trott sig finna proposrn med nej besvarad.
Den i5 Mars e. m.
56y
lii' Landtm hemställde sedermera, om R. 0. Ad. behagade
afslå hela §:n.
Ropades ja.
§ 27.
Hr von Hohenhausen: Det stadgande, som förekommer
i första mom. af denna § ronde den kostnadsersättning,
som åligger fattigvårdssamliället för hemtransport af
fattighjon, som betrudes med bettlande utom det samhälle,
hvilket det tillhörer, kan, dä ingen modification deraf äger
rum, blifva ganska båldt. Inom Gottlands län har i dylika
fall församlingarne för transportkostnaderna varit befriade,
såvida församlingen i och för efterlysning till Konungens
Bef:h:de inkommit med anmälan om fattighjonets afvikande.
För min del tror jag, att samma förhållande bör
gälla i allmänhet och tillstyrker derföre, alt efter orden "ersättas
af nämnda samhälle”, mätte tilläggas: såvida
fattighjonets afvikande icke blifvit hos Konungens
Bef:h:de anmäldt.
Hr von Hartmansdorff: Det finnes om detta förhållande
en gammal författning. Utsk:n hafva således ej velat
införa någon nyhet, utan blott bibehålla hvad som redan
gäller. Om man, å ena sidan, med skäl kan instämma uti
hvad Hr von Hohenhausen anfört, så kan man å den andra
äfven befara, att om detta stadgande upphäfdes, kunde församlingar
säga till sina fattiga: gån ut i nästa församling
och tiggen der; blott vi slippa eder, hafva vi ingenting emot
att J besvären andra med bettlande. K. brefvet den 15 Juni
1773, som stadgar skyldighet för den församling fattighjonet
tillhörer att vidkännas transportkostnaden för dess hemforsiing,
inskränker icke denna ersättningsskyldighet till forslingen
blott igenom samma län. Stadgandet uti förevar. §
är således mindre strängt, än hvad som redan gäller. Jag
tror således att R. o. Ad. gerna kan antaga stadgandet, sådant
det af Utsk:n föreslagits.
Hr von Rosen; Hr von Hartmansdorff har upplyst om
något, som jag icke kände, nemi. att vi redan äga ett sådant
stadgande, som Utsk:n här föreslagit. Mig veterligen
äga vi icke på annat sätt denna förordning, än att Öfverståth.-  embetet i Stockholm äger den ifrågavar. rättigheten. Jag
har mycket sökt efter en sådan författning, men har icke
kunnat få se den. Jag skulle önska, att hvad Utsk:n här
föreslagit blifver gällande, emedan det är ett stort sjelfsvåld
att stryka omkring uti andra församlingar, när man kan få
sin försörjning inom socknen, äfvensom det är ett obehörigt
sätt att latta sina utgifter derigenom att man skickar bort
sina fattiga till andra län för att der få dem försörjda. Beg
-
5G8
Den i5 Mars t, m.
ge delarna begagnas, och jag ser icke något annat correctiv
deremot, än det som Utskrn föreslagil. Likväl skulle jag
önska ett tillägg dertill, som synes vara af billighet och rättvisa
påkalladl. Om nemi. fattighjonet, från en vid gränsen
af länet belägen socken, går till höger inom länet, eller till
venster utom detsamma, så tyckes förhållandet böra vara
enahanda. Jag tillstyrker derföre, att det må heta: ”så vidt
det sker inom länet, der det har sin hemort, eller nästgränsande
län” etc.
Hr Lagerheim: En ibland de vigtignste stadgarna
uti denna författning är just den, hvarom vi nu öfverlägga.
Jag tillstyrker R. o. Ad. att antaga hvad Utskrn föreslagit.
Det bruket, som Hr von Hartmansdorlf omnämnde, har till
den grad urartat, att hopar af tiggare från andra församlingar
besvära landsbygdens innevånare till den grad, att
jag vet dagar då jag räknat ända till 20 personer på dagen,
alla från främmande socknar. Det är således angeläget, att
förevar, stadgande bifalles; och man kan icke stadga nog
strängt ansvar för de communen, hvilkas tiggare på det sättet
göra utflygter till bettlande i andra socknar. Jag har
för öfrigt ingenting emot det af Hr von Rosen föreslagna
tillägget blott Utsktns förslag i sin luifvudgrund antages.
Jag är snarare böjd för skärpning än för lindring uti det
af Utskm tillstyrkta ersättningsansvaret.
Hr Ribbing, Arvid: Utsk:ns i detta ämne först afgifna
betänk , i utarbetande hvaraf äfven jag deltagit, innehöll
icke uti förevar. §, att kostnaden för fattighjonets återforsling
skulle åligga församlingen, som fattighjonet tillhörde,
endast i den händelse, att forslingen skedde inom länet,
utan det innehöll, att fattighjonet skulle hemföras på församlingens
bekostnad, antingen fattighjonet träffades inom
eller utom det län, hvari den socken vore belägen, som fattighjonet
tillhörde. Då nu Utsktn uti detta betänk, icke fö
reslagit
huru förhållas skall med den tiggare, som träffas
utom länet, så synes det, som om han skulle vara befriad
från att blifva hemtad och får qvarstanna der han
vore, eller ock att Utsktn ämnat att någon annan skulle
ersätta skjutskostnaden för hemforslingen; men Utskm
hafva icke sagt hvem som denna kostnad skulle åligga. Då
det icke skett, och ej Utsktns motiv lill sednare betänk,
framställts, finner jag ej något skäl, hvarför Utskm frångått
sitt första, anhåller derföre att dervid måtte få förblifva,
och tror att §:n skulle kunna qvarstå, om på 3 raden af
1 mom uteslutes följande ord— ”så vidt den sker inom
länet, der det har sin hemort", då redactionen Liefve
följande: ”Om fattighjon beträdes med bettlande utom det
samhälle, det tillhörer, skall det genast försändas till hemorten
-
Den i5 Mars e. m.
56g
orten, och kostnaden derför ersättas af nämnda samhälle.
Med andra tiggare” etc.
Hr von Hohenhausen: Det förekommer mig verkligen
besynnerligt, att man stundom synes icke kunna
blifva nog sträng i sina fordringar, dä man deremot vid andra
tillfällen är ganska eftergifvande. Nästföregående §,
som onekligen för ordningens bibehållande var behöflig,
den ansåg man nödvändigt böra borttagas. Vid förevar.
§ deremot, har man slagit sig på den stränga sidan. Om
ett fattighjon, t ex. i Christianstads län, emedan det naturligtvis
icke kan hållos inläst, och följaktligen kan begifva sig hvart
det behagar, kommer till Norrbottens län och tigger der,
så skickas det tillbaka lill det förra länet. Det blir en
ganska artig reseräkning, som skall betalas af socknen, till
hvilket fattighjonet hör. Här måtte icke vara fråga om
transportkostnads-ersättning i annat fall, än då fattighjonet
forslas inom länet eller från det nästgränsande. 1 andra
händelser, eller då fattighion mera aflägsnat sig från hemorten
och länge
de genom Konungens Bef:h:des försorg upptagne och med
fångtransporter till hemorten återsände. Skulle kostnaden
för alla dessa personers hemforsling godtgöras af de socknar,
från hvilka de utgått, så kommer sådant att falla sig
alltför tungt, oell vore desto mera obilligt, då socknarne icke
äga någon Chinesisk mur, med hvilken utvandringen kunde
förhindras. På Gottland händer det nästan hvarje månad,
att sådane personer till hemorten återföras, då församlingen
får vidkännas forslingskostnaden, såvida icke personens afvikande
i ändamål af efterlysning blifvit hos Konungens
Bef:h:de anmäldt. Om man icke på det sättet förhölle sig,
skulle de lill hemorten återförde personerne måhända blifva
af församlingsboerna ihjiilslagne. Jag kan derföre icke annat
än vidblifva mitt yrkande om det tillägg uti momentet,
som jag redan haft äran föreslå.
Hr Lagerheim: I största korthet får jag anmärka,
alt jag icke kan instämma uti Hr Ribbings förslag, att den
mellanmeningen — såvidt den sker inom länet, der
det har sin hemort,— skulle utgå, emedan, på sätt Hr
von Hohenhausen upplyst, förhållandet är sådant, alt de
skickas med fångtransport ifrån det ena länet till det andra,
och dét vore för mycket begärdt, att uti ett land, som håller
175 Svenska mil ifrån den ena gränsen till den andra,
kostnaden skulle bestridas af församlingarna för hemforsling
af personer, hvilkas qvarhållande inom socknen icke beror
af församlingens förmåga. Det af Hr von Hohenhausen föreslagna
tillägget ang:de anmälan hos Konungens Bef:h:de
om den afvikne personens efterlysning, genom hvilken anmä
2t
H. 72
5jo
Den i5 M a r s e. m
Ian församlingen skulle vara från hemforslingskostnaden frikallad,
måste jag motsätta mig, emedan följden deraf skulle
kunna blifva, att socknar till andra församlingar utskickade
sina fattiga, då de visste att blott en anmälan om dessa
personers efterlysning frikallade församlingen från skyldighet
att bekosta hemforslingen. Stadgandet skulle på delta
sätt icke innefatta ett tillräckligt starkt band sill förekommande
af det ohägn, sorn derigenom föröfvas. Jag tillstyrker
bifall till Utsk:ns förslag i denna §, såsom i min tanke
lämpligast.
Hr von Rosen: Jag får upplysa Hr von Hohenhausen
och Hr Ribbing om motiverna till Utsknis tillstyrkande.
Uti sednare delen af i inom. innehåller denna §: ”med andra
tiggare och obehörigen kringstrykande personer förfares
på sätt i lagen emot lösdrifveri och försvarslöshet stadgas."
Skälet var, att om en hop liggare kom in lili en församling,
så skulle den församlingen, som fick emottaga dessa
gäster, genast med egna hästar och åkdon kunna forsla deni
tillbaka lill församlingen, hvarifrån de kommit, samt uppgöra
räkning och liqvid församlingarna emellan; men om
Hr von Hohenhausens förslag trädde i verksamhet, så skulle
församlingen, hvarifrån de kommit, befrias från godtgörande
af återforsljugskostnaden, i händelse anmälan om desse personers
afvikande gjordes hos Konungens Bef:h:de, och då
vågade den församling, till hvilken de kommit, icke återskicka
deni, emedan den icke kunde veta om efterlysning blifvit
begärd, i hvilken händelse församlingen, sorn fått detta
påhäng, sjelf kunde få vidkännas skjutskostnaden. Det var
för att undvika den omgång och dermed förenade tidsutdrägt,
som anmälan hos Konungens Bef:h:de och afbidan på
kronoskjuts skulle åstadkomma, som Ulskin gjorde skilnad
emellan det förhållande, då församlingen sjelf kunde återskicka
från annan församling inkomne betllande personer,
och hvarom handlas uti första delen af första morn., samt
del förhållande, då återforslingen sker medelst kronoskjuts på
Konungens Bef:h:des föranstaltande, och hvarom uti sednare
delen af första mom. blifvit stadgadt. Jag förnyar min anhållan
om propos. till antagande af delta mom. , med den
redaclionsförändring, sorn jag föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Sedan jag förra gången yttrade
mig, har Hr Ribbing, Arvid, gjort ett förslag till ordalydelse,
hvilket jag anhåller att få biträda, dels emedan
det öfverensstämmer med hvad som i förevar, hänseende
redan finues stadgadt, och dels emedan det synes mig rikligare,
än hvad Utsk:n uti sednare betänk, föreslagit. Uti det förra
hade Utsk:n till styrkt ett förslag, som var ungefärligen lika
med Hr Ribbings. Hr von Rosen har vederlagt hvad
som blifvit yltradt till stöd för den åsigt, att en församling
Dea 15 M ars e. m.
icke bekostat lie i n Försl i ng af de tiggare, lion låtit efterlysa.
Man kan vara fullkomligen säker på, att den församling,
sorn viii hunnit visa sina tiggare ifrån sig, ej efterlyser deni.
Det af Hr von Rosen föreslagna tillägget rörtdc församlings
skyldighet att bekosta ålerförslingen, då fattighjonet träffas
i angränsande län, måste jag bestrida såsom obilligt emot de
socknar, som vore belägna vid länets giäns, emedan antalet
af deras tiggare, som träffades uti annat län, otvifvelaktig!
blefve större än för de socknar, som lage midt i länet. I
följd häraf, och då författningen allt sedan 177} varit gallande,
utan alt någon olägenhet deraf försports, så bör hon
äf ven fortfarande få gälla. Jag tillstyrker derföre, att första
mom. af denna § malte antagas med den utaf Ilr Ribbing
föreslagna ord fö ränd ringen.
Hr Palmcrantz, Joli. Maur.: Jag måste bekänna, att
stadgandet i första mom. af denna § förefaller mig ganska
besynnerligt. Utsk:n hafva nemi. föreslagit, att socknen skall
bekosta fattighjons återforsling; men de fleste talare, sorn
yttrat sig, hafva medgifvit, att socknen icke kati hindra tiggare
alt begifva sig från det ena samhället till det andra.
Lika litet, som nu socknarne kunna hindra liggare att vandra
ur den ena till den andra socknen, lika litet synes mig
socknarne böra vara förbundne att återhemta dessa tiggare.
Påföljden för en sådan obehörig kringvandring bör billigtvis
icke drabba socknarna, utan tiggarne sjelfva, eljest komma
socknarne alt få bota för deras tiggares öfverträdelse!' af
gifna föreskrifter. I all lagstiftning bör väl straffet drabba
den sorn felat, men icke en annan, som ej en gång varit i
tillfälle att felet hindra. I öfverensstämmelse härmed föreslår
jag, att redactionen af detta mom. må blifva följande:
”Om fattighjon beträdes med bettlande, förfares på sätt författningarne
stadga ang:de försvarlösa och obehörigt kringstrykande
personer.” Jag underställer R. o. Ad:s bedömmande,
huruvida icke detta stadgande vore lämpligast, då det
ovedersägligen måste vara orättvist, att en församling skall
bekosta återforsling af en person, hvars kringvandring den
icke ens ägt att hindra.
Hr Lagerheim: På de skäl Hr von Hartmansdorff
utvecklat och hvilka jag biträder, frångår jag mitt yrkande,
att Hr Ribbings förslag mätte afslås, och biträder Hr Ribbings
och Hr von Hartmansdorlfs åsigter, endast med den
skiljaktighet, att jag anser ordet derföre såsom tvetydigt,
der det förekommer uti Hr Ribbings förslag, böra utbytas
mot de ord, som blifvit begagnade i den af Utsktn uppgjorda
redactionen, nemi. ”för dess forsling,” då redactionen
blir följande: ”Om fattighjon beträdes med bettlande,
utom det samhälle del tillhörer, skall det genast försändas
till hemorten, och kostnaden för dess forsling ersättas af
nämnda samhälle.” etc.
Den i5 Mars e. m.
Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. till bifall å
Utsk:ns förslag i 27 §:n.
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
bifalla det af Hr von Hohenhausen gjorda förslag, hvilket
först hade blifvit framstäldt, och innehöll att efter ordet
forsling i första mom. skulle tilläggas: såvida fattighjonets
afvikande icke blifvit hos Konungens
Bef:h:de anmäldt till efterlysning, och §:n för öfrigt
blifva oförändrad.
Ropades starka nej, blandade med ja, hvarefter Hr
Landtm, förklarade, det han ansåg denna propos. vära med
nej besvarad.
Uppå derefter framställd propos., biföll R. o. Ad. Hr
Ribbings förslag, att den af Utsk:n föreslagna 27 §:n skulle antagas
med den förändring, att i första momentet orden — så
vidt den sker inom länet, der det har sin hemort,
— komme att uteslutas.
S 28.
Frih. Sprengtporten: Jag tager mig friheten erinra
om den framställning jag gjorde då 23 §:n föredrogs, och
får hemställa, huruvida R. o. Ad. skulle behaga till 4 morn.
af denna § antaga ett tillägg, så lydande: ”underhållsskyldighet,
som icke lagligen kunnat åläggas något samhälle
eller enskild person, tillhör K. M. och Kronan att vidkännas.
”
Hr Ribbing, Arvid, instämde i detta förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller äfvenledes att
få instämma med Frih. Sprengtporten. Men eftersom jag
har ordet, utbeder jag mig att få göra en anmärkn. emot
2:dra mom. af denna §., hvarest man föreslagit den förändi
'ing, emot hvad som nu är gällande, att besvär öfver Konungens
Bef:h:des beslut i fatligvårdsmål skola anföras, icke
hos Kammar-coll., utan omedelbart hos K. M. Jag befarar,
att om denna föreskrift skulle af R. St. beslutas och
af Konungen antagas, så skulle, i stället för större skyndsamhet
med dessa ärendens behandling, hvilket förändringen
utan tvifvel åsyftar, motsatsen inträffa; ty då alla fat tig—
vårdsärenden komma att gå från Konungens Bef;h:de omedelbart
till K. M., så skulle mängden af sådana mål hos
Konungen blifva mycket större än hittills. Följden deraf
skulle blifva, icke blott att en mängd små och obetydliga
klagomål komme till Konungens pröfning, utan äfven, att
som större och vigtigare mål mäste hafva företräde framför
de mindre betydande, så finge fattigvårdsärendena nog
Den i5 Mars e. m.
5j3
liinge ligga ovidrörda. Derigenom skulle, såsom jag redan
yttrat* motsatsen af skyndsamhet inträffa, oberäknadt duktigheten
att belasta den högsta myndigheten i samhället med
en mängd småbestyr. Man har redan funnit Konungen vara
så öfverhopad med besvärsmål* att man varit betänkt på
inrättandet af en särskild myndighet för dessa måls slutliga
afgörande. Vida bättre synes mig vara, att deras antal på
högsta ort minskas, genom flera underinstanser, än att de
skulle alldeles undandragas Konungens pröfning genom en
ny inrättning för deras slutliga handläggning. Denna inrättning
är ännu icke beslutad. Att dessförinnan vilja öka
besväret för Konungens rådgifvare och försvåra möjligheten
att medhinna de ärenden, som underställas Konungens pröfning,
måste jag bestrida. Jag anhåller derföre, att andra
mom. af denna § måtte erhålla följande lydelse : ”Öfver Konungens
Bef:h;des beslut i .sådana mål, anföres hos K. Kammar-coil:m
besvär, hvilka inom 3o dagar efter erhållen del
af beslutet, den dagen oräknad då sådant skett, aflemnas
till Konungens Bef:h:de, som deröfver infordrar förklaringar,
och, sedan de inkommit, handlingarna jemte eget utlåtande
till bemälte collegium insänder.”
Hr Lagerheim: Så mycket helhe instämmer jag uti
det af Frih. Sprengtporten föreslagna tillägg, som derigenom
den lucka, hvilken i fattigvårdslagen uppstod genom borttagandet
af sista momentet i ad §:n, åtminstone lill en betydlig
del blir uppfylld. Vid första mom. af denna § får
jag anmärka, att då det heter: "Klagan öfver fattigvårdsstyrelses
åtgärder och styrelsens beslut i fattigvårdsmål”
etc., så ligger någon tvetydighet i så målto uti denna redaction,
som man med benämningen styrelsen på sednare
stället möjligen kunde förstå hela landets styrelse; hvilken
tvetydighet likväl lätteligen afhjelpes derigenom, att ordet
styrelsens utbytes mot ordet dess. I afseende på 2:dra
mom. instämmer jag uti hvad Hr von Hartmansdorff utredt
och föreslagit.
Hr von Rosen: Den förändring uti redactionen, som
den siste värde talaren föreslagit uti i mom. af denna §,
tillstyrker äfven jag, emedan meningen derigenom blir mera
tydlig. Hvad angår Hr von Hartmansdorlfs anmärkt), vid
irsta morn., så får jag äran upplysa, att derom föregick i
Utsk:n en ganska långvarig discussion, och resultatet deraf
synes i betänkandet. Skälet till delta beslut var, att man
ansåg Kammar-colhm vara så ofverhopadt af göromål, att
dessa ärendens afgörande derstädes skulle gå långsammare,
än om de drogos från Konungens Bef:h:de directe under
Konungens pröfning. Beslutet underställdes äfven i följd
deraf, att de Hesta sådana mål, som nu gå till Kammarcolhm,
fortsätta vandringen äfven till K. M. Erfarenheten
5 74
Den i5 Mai s e. m.
har nemi. ådagalagt, att hvad socknarne collectivt afgöra icke
stannar förr än i sista instansen, och då tyckte Utsk:n, att
de så gerna kunde gå dit genast. När 2tne socknar tvista
med hvarandra, så skall den person, som tvisten rörer,
njuta fattigvård af det samhälle, der han vistas, intilldess tvisten
blifvit genom Jagakraftvunnet utslag afhulpen. Om
det händer alt Konungens Bef:h:des utslag, hvarigenom den
socken, hvarest den behöfvande vistas, blifvit ålagd underhållsskyldighet,
kullkastas hos K. M., då har emedlertid denna
socken haft underhållsbesväret, och ersättningen blir kanske
mera besvärlig än sjelfva försörjandet. Hr von Hartmansdorff
tror, att ärendena hastigare skulle afgöras, om de först
gå till Kammar-colhm. I Utsk:n fann man motsatsen;
jag hvarken vill eller tror mig äga rätt alt klandra Kammar-co!l:m.
Jag ar ledsen, att dess president uu icke är
tillstädes. Han skulle nemi. bäst kunna upplysa, att den
ofantliga mängd af göromål, sorn detta collegium årligen
måste bestrida, gör alt ärendenas afgörande der går långsammare
än man skulle önska. Om då målen först skola
gå dit och sedermera till K. M., så förlorar man ännu
mera lid. Det utaf Frih. Sprengtporten föreslagna tillägget
till 4 morn. skulle måhända kullkasta ett beslut, som fattades
på förmiddagen. Jag har egentligen ingenting annat
emot förslaget, än hvad jag då yttrade, nemi. att jag befarar,
attoni fattigvården öfverflyttas på K. l\l. och Kronan,
i afseende på sådana personer, som icke kunna anvisas någon
församling, så skall Staten kunna komma att vidkännas
en afgift, som kan vålla mycket ondt, genom det tillfälle,
som derigenom öppnas för socknarna att skaffa ifrån sig fattiges
försörjning. Jag har sökt göra reda för mig sjelf, om
tiggeri i allmänhet kan rubriceras såsom brott. Mången
gång kan beltlande härleda sig från oordning, lättja och
sjelfsvåld, men mången gång kan det också föranledas af
ofrivilliga förhållanden och verkliga behof. Den som icke
liar något hemvist, icke någon socken att hålla sig till, och
icke känner hvart han skall vända sig, honom må man ursägta,
om lian tigger, då han icke får arbete. Vi äga en
förordning, som säger, att om en arbetsför person icke äger
något visst näringsfång, så förelägger honom Konungens
Befditde viss tid att förskaffa sig laga försvar eller laga näringsfång.
Är lian arbetsför, så bör han icke tigga. Men
personer förekomma ofta, som icke kunna dömmas till arbete,
emedan de icke kunna arbeta. De böra förpassas till
den socken, dit de höra; men nu höra de icke till någon
socken. Då uppstår frågan: hvar skall man göra af dem?
Frih. Sprengtporten föreslår att dessa olyckliga menniskor
skola af K. M. och Kronan understödjas. Detta kail i ett
afseende vara rätt och billigt och är kanske den enda utväg
som återstår; men jag tillstår uppriktigt, att oui del ar
Den i5 Mars e, m.
5^5
en åldrig person eller vanför menniska, sorn icke kan försörja
sig med arbete, så tillåter jag honom alt tigga. Jag
möter kanske inga sympathier i detta fallet; men jag skulle
önska, att Konungens Bef:li.'de ägde att gifva honom tillstånd
dertill och anvisa honom ett visst district, inom hvilket
han finge tigga, då han icke kan arbeta. Jag tror att
tiggarnes antal derigenom skulle förminskas, men att det
komme att ökas, ifall Frih. Sprengtportens förslag går igenom.
Jag skulle gifva upp förslag till redaclion i öfverensstämmelse
med den åsigt jag nu haft äran framlägga, om
jag vågade hysa något hopp, alt den skulle vinna framgång.
Frih. Sprengtporten: Jag vill visserligen medgifva, alt
det tillägg, som jag tog mig friheten föreslå vid 4 mora. af
denna §, på sitt säll möjligen kunde anses stå i strid med
det beslut 11. o. Ad. fattat vid 2.3 §:n, om icke jag, då 23
§:n afgjordes, framställt anmälan om behofvet af samma tillägg
vid 28 §:n, på grund hvaraf mitt förslag icke hlef pröfvadt
vid den 23 §:n ; men vid ett sådant förhållande torde icke
II. o. Ad:s beslut vid 2I §:n kunna förstås annorlunda, än
att R. o. Ad. ansett tillägget i den §:n icke kunna inflyta,
under öppen rättighet för sig, att i sammanhang med 28
§:u besluta om och på hvad sätt detsamma borde i lagförslaget
intagas. Uti den af Hr von Rosen sednast yttrade
mening, att under vissa förhållanden tiggeri skulle kunna legaliseras,
kan jag icke instämma. I äldre tider har måhända
sådant lagligen tillåtits; men i den mån samhället numera
framskridit i utbildning, och när man önskat se ordning öfverallt
iakttagen, och framförallt mensklighet emot medmenniskor,
så befai ar jag, att den utvägen, att låta en person
genom tiggande försörja sig, icke kan få en plats i lagstiftningen.
Jag kan icke se någonting vådligt deruti, att,
uti det alldeles speciella fall, att någon person icke kunde
tillerkännas någon församling, som vore skyldig att honom
försörja, K. M. och Kronan finge vidkännas denna; skyldighet.
Vi höra nemi. erinra oss, att tillgång dertill icke saknas
uti hospilaler, barnhus och dylika fromma stiftelser, som
Staten disponerar. Det stadgande, som jag föreslagit, förefinnes
redan de facto. Det följes och iakttages, och man befarar
aldrig att räka på afvägar i lagstiftningsväg, när man
endast gör till beskrifven lag hvad som redan blifvit af nödvändigheten
påkalladI. På dessa skäl tror jag, att mitt förslag
icke allenast är formenligt i hänseende lill R. o. Ad:s
vid 23 §:n fattade beslut, utan äfven det enda, som lämpligen
kan införas.
Hr Ribbing, Arvid: Vid första mom. har Hr Lagerheim
föreslagit, att det skulle heta: ”klagan öfver fattigvårdsstyrelses
åtgärder och dess beslut i fattigvårdsmål”
etc. Jag tior att man, med uteslutande af ordet dess,
helt enkelt kunde säga: ’’klagan öfver faltigvårdsstyrelses
5j6
Den i5 Mars e. m.
åtgärder och beslut i faltigvårdsmål” etc. I ordningen förekommer
Hr von Hartmansdorffs anmärka, att ifrågavar.
mål icke borde fullföljas directe lios K. M., utan först gå
till Kammar-coll:m. För min del måste jag understödja denna
förändring uti Utsk:ns förslag, på grund af den erfarenhet,
som jag exempelvis äger om lagmansrätterna, att % utaf
de från häradsrätterna dit fullföljda mål stanna uti lagmansrätterna
till en behöflig minskning af målens antal uti högre
instanserna. Jag tror derföre, att ett tillägg borde äga rum,
så att momentet kommer att slutas på följande sätt: ”handJingarne
jemte eget utlåtande till bemälte collegium insänder,
sorn målet med skyndsamt slut a Ihjel per.”
Vid 3 mom. är ingen anmärkn. gjord; ej heller har jag någon
att dervid göra. Vid 4 mom. förekommer Frih. Sprengtporten
förslag, hvilket så mycket mindre kommit under någon
pröfning, vid afgörande! af 23 §:n, som det var mitt
förslag, som då togs under öfvervägande; och då Frih.
Sprengtporten återtog sitt, för alt förekomma en votering,
sorn likväl icke lyckades, under yttrande att han önskade få
framställa det vid 28 §:n, så kan jag icke anse Hr Frihtns
förslag undertryckt genom beslutet vid 23 §:n.
Hr L a g e r h e i m: Endast för prolocollets fullständighet?
skull får jag nämna, alt Hr Ribbings anmärkn., innan
Hr Ribbing yttrade sig, blifvit af mig hos Hr Frih. o.
Landtm, iakttagen uti det redactionsförslag, jag har haft äran
aflemna, derutur jag nemi. utstrukit ordet dess, så att det
heter: ”fattigvårdsstyrelsens åtgärder och beslut i fatlig”vårdsmal”
etc.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få tillägga
några ord om rättigheten att gifva besvärshänvisning
till JKammar-colhm i stället för omedelbart till K. M.
Om målen gå långsamt i Kammar-coll:m, så kan sådant afhjelpas
genom ledamöternes förökande med en ny; hvilket
kan ske vid samma riksdag, då fråga väckes om anslag till
hans aflöning, nu uppgående till 1,600 r:dr. Det är alltsammans.
Vill man deremot öka göromålen hos K. M., så
att Statsrådets ledamöter måste ökas, så kommer det att
kosta Riket flera tusen r:dr, utom att det icke kan ske
utan ändring i grundlagen. På verkställigheten mäste man
således vänta 2:ne riksdagar. ytterligare kommer dertill,
att om målens afgörande i Kammar-colhm skulle fördröjas,
så vore det blott ett visst slag, hvilket kunde på nyssnämnda
sätt afhielpas. Men ärendenas ökande hos K. M. vållar
att afgörandet af alla slags mål i sin män fördröjes. R. o.
Ad. täcktes således finna hvilka betydliga olägenheter åstadkommas
derigenom, att man på den högsta instansen hopar
en mängd små angelägenheter, hvilka af underordnade myndigheter
kunde afgöras.
Hr
D o » t5 Mars e. m.
Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. till bifall
å i mom. af denna §, med den förändring, att ordet ”styrelsens”
skulle utgå.
Ropades ja.
Hr Frill. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. ville bifalla det i afseende på 2:dra mom. gjorda förslag,
att besvären öfver Konungens Bef:h:des beslut uti ifrågavar.
mål borde ingå lill Kammar-colhm, i stallet för att, enl.
Utsktns förslag, anföras hos K. M.
Hopades ja och nej.
Uppå derefter framställd propos. till bifall å Utsktns
förslag i 2:dra morn., svarades starka nej blandade med några
ja, hvarefter Hr Landtm, förklarade del han funnit nej
hafva öfverröstat ja.
Hr Landtm, hemställde derefter, huruvida, i öfverensstämmelse
med dess först i afseende på detta morn. gjorda
propos., R. o. Ad. biföll den förändring af momentet,
att, i stället för ”K. M.,’’ infördes på första stället "K. Kamma
r-co II: m,” och på sednare stället ”be mål te collegiu
m,” samt orden ”underdåniga” och ”underdånigt”
uteslötos.
Ropades ja jemte ett och annat nej, hvarefter Hr Landtm,
förklarade , alt ja vid denna propositions besvarande varit
öfvervägande.
Hr Ribbing, Arvid: Jag anhåller om propos. till
antagande af det tillägg jag föreslagit vid 2 morn., så att
det skulle liela: — ”handlingarna jemte eget utlåt, till bemälte
collegium insänder, som målet med skyndsamt slut
afhjelper.’’
Hr Frill. o. Landtm, hemställde, 0111 11. o. Ad. ansåg
detta tillägg böra äga rum ; hvilken propos. besvarades
med starka nej, blandade med några ja, i anledn. hvaraf Hr
Landtm, förklarade, det han trott sig finna att proposm blifvit
med nej besvarad.
Uppå derefter framställda särskilda propostr biföll R.
o. Ad. 3 mom. oförändradt, samt 4 mom. med det af Frih.
Sprengtporten föreslagna tillägg: ”Underhållsskyldighet,
som icke lagligen kunnat åläggas något
samhälle eller enskild person, tillhör det K. M.
och Kronan att vidkännas.”
§ 29.
Bifölls.
Derefter framställde Hr Frih. o. Landtm., att Utsk:n uti
förevar, betänk., pag. 6, hemställt, att, i den mån det upper
H. 73
578
Den >5 Mars e. m.
gjorda förslaget till stadga om fattigvården i Riket blefve
gilladt, R. H. St. lios K. M. måtte i underd. anhålla att
författning i enl. dermed utfärdas; och blef denna hemställan,
uppå derom nu gjord propos. , af R. o. Ad. bifallen.
Föredrogs Const.Uskis den 10 dennes f. m. på bordet
lagda rnemor. Nto g5, med hemställan om afgörande i förstärkt
Const.Utsk. af frågan om representationens fördelning
på en eller tvanne kamrar.
Gr. Taube, Gust. Joh.: Jag anhåller att detta mål
y tterligare måtte få hvila på bordet, utan att derigenom förlora
den ordning i föredragningen , som Ståndet redan beslutat,
och i öfverensstämmelse hvarmed det skulle komma
att slå främst på listan i nästa plenum.
Hr Westfelt, Nils, förenade sig med Gr. Taube.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att detta mål, på
2tne ledamöters derom gjorda begäran, komme att hvila till
nästa föredragning, samt hemställde, om R. o. Ad. biföll att
det ställdes främst på listan till nästa plenum.
Ropades ja.
Föredrogs Bevilln.- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:ns den 3 dennes e. m. på bordet lagda mern. N:o 12, i
anledn. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut, rörtde grunderna och
villkoren för brännvinsbränningens utöfning samt afgift er na
derför.
Hr von Hartmansdorff, A11 g.: Jag tager mig friheten
all i afseende på detta mål göra enahanda framställning,
som gjordes af Gr. Taube rörtde Const.Utskts mern.
N:o <j5, nemi. att Bevilln.- och Ekon.-Utsk:ns nu föredragna
betänk. N:o 12 måtte få hvila -till nästa föredragning,
och då ställas på listan näst efter Const.Utskts mern. Nto g5.
Gr. Taube, Gust. Joh., förenade sig med Hr von
Hartmansdorff.
Jemte förklarande att detta mål komme att hvila till
föredragning i ett annat plenum, hemställde Hr Frih. och
Landtm., 0111 R. o. Ad. biföll att detsamma på föredragn.listan
uppfördes näst efter Const.Utskts mern. Nto g5, hvilket bifölls.
Föredrogs StatsUtsk.s den 3 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. Nto 435 , i anledn. af erhållna återremisser å
utlåt. N:o 354, jemte de under samma Nto 435 afgifna utlåtanden
litt. A, B, C, D, E och F.
Hr von Hartmansdorff, Aug.t Samma hemställan,
som jag gjorde vid det föregtde målet, får jag i afseende på
Deu i5 Mats e. m.
579
det nu föredragna ärendet förnya, under anhållan alt det
måtte blifva det tredje i ordningen på nästa föred ragn. lista.
Gr. Taube, Gust. J o h., jemte flere andra ledamöter,
förenade sig med Hr von Hartmansdorif.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, i anledn. deraf,
att detta mål komme att hvila till föredragning en arnian
dag.
Hr Prytz, Lars Adolph: Ehuru jag icke väl kan
göra mig någon särdeles stor förhoppning om att R. o. Ad.
fäster stort afseende på min begäran , får jag dock anhålla
om R. o. Ad:s uppmärksamhet derå, att 0111 lievilln.-, Lagoch
Ekon.Utskrns utlåt. N:o J r, rör:de förordning mot oloflig
införsel och utförsel af varor, skulle komma att stå efter
StatsUtsk:s utlåt. N:o 4 55, ang:de extra-sta tsreglertn; så
kommer det att så sent föredragas, att, om det återremitteras,
hvilket jag förmodar, Utsk:n icke kunna inkomma med
svar derpå förr än i början af Maj månad. Då lievilln.-  Utsk. emedlertid har ganska ringa sysselsättning, tror jag att
det vore väl, om detta mål kunde förekomma före betänk.
ang:de extra-statsreglerm , hvilket så mycket hellre torde
bifallas, som Utsk:s betänk, troligen icke kommer alt föranleda
vidlyftig discussion. Jag anhåller att Hr Frih. o.
Landtm, häröfver täcktes inhemta Ståndets yttrande.
Gr. Taube instämde med Hr Prytz.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att i anledn. af Hr
Prytz’ yttrande finge Hr Landtm, dock erinra R. o. Ad. derom,
att såsom Hr Landtm, förut för R. o. Ad. tillkännagifvit,
hade vid sista Talmansöfverläggningen öfverenskommits,
att talmännen skulle föreslå RiksSt:n att på föredragn.listan
låta näst efter Bevilln.- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsktns memorial uppföra SlatsUlsk:s ifrågavar. utlåt. N:o
435, med dess bilagor , på det att afgörandet deraf måtte
ske med största möjliga skyndsamhet. Orsaken dertill hade
varit den, att man trodde sig förutse, att detta StatsUtskis
utlåt, med dertill hörande bilagor skulle föranleda till olika
beslut inom RiksSttn, att dessa beslut skulle åtminstone till
någon del blifva föremål för votering i förstärkt StatsUtsk.,
hvartill en längre tid kunde komma att erfordras, samt alt
ifrågavar. statsreglerings bringande till stånd vore mera angeläget
än pröfningen af något annat bland de mål, som för
närvar, funnos på listan, enär på afgörandet deraf berodde
åtskilliga andra beslut i afseende, på återstoden af de medel
och summor, som R. St. kunde hafva att disponera af för
handen varande tillgångar. Flera beslut i afseende på lian -  kens och Riksg.contts rörelse samt instructionen för fullmäktige
i Riksg.cont. berodde måhända i betydlig mån på
dessa beslut. Detta hade ansetts långt vigtigure, än det mål
58o
Den 15 Mars e. m.
Hr l1 rytz nu omnämnt, likasom vigtigare än alla öfriga nu
på föredraga.listan uppförda mål.
Efter denna framställning hemställde Hr Frih. o. Landtm.,
om R. o. Ad. ansåg, att, på sätt först var hegardt, StatsUtskrs
utlåt. JV:o 435 med dess bilagor borde ställas på
föredraga.listan näst efter Bevilln.- samt Allm, Besvärs-och
Ekon.Utskrns memorial N:o 12.
Hopades ja.
Lades på hordet:
PresteSt:s prot.utdr. den 8 och 10 Mars, N:is 608 och
610, innefattande inbjudning lill MedStånden att instämma i
PresteStis beslut, i anledn. af Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsk:ns betänk. N:o 29,
garna 0111 sockenstämma samt om bildande af cominunalsty
reiser;
nedannämnda från Utsk:n inkomna utlåtanden oell betänkanden,
nemi. från
StatsUtskottet:
N:o 45o, i anledn. af dels väckt motion om lånebidrag för
inlösen af landshöfdingeaccorden, dels K. M.’s i detta ämne
aflåtna nåd. skrifvelse;
N:o 45r, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de ett
särskildt anslag för befrämjande af göromålens behöriga gång
nom Stats-contoret;
]M:o 4^2, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, angide ett
särskildt anslag för K. theatern, motsvarande de för denna
inrättning i stat uppförda summor , hvilka R. St. förklarat
böra vid 1840 års slut upphöra;
N:o 453, i anledn. af K. M:s nåd. propos. , ang:de anslag
till arfvoden för adjungerade ledamöter i Svea och Götha
Hofrätter;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskin:
N:o 44, i anledn. af väckt fråga, huruvida anteckning
uti prestbetyg bör göras ang:de brott, hvilka blifvit af minderåriga
begångna ;
N:o 45, i anledn. af väckt fråga om deportation af
brottslingar ;
N:o 46, > anledn. af väckt motion alt soldat och husar,
som endast begått första resan enkel stöld, eller andra mindre
svåra brott, må fortfarande vid reg.-let qvarblifva;
N:o 47> • anledn. af vackla frågor om tillägg vid 27 §:n
2 cap. af krigsarliklarna;
N:o 48, i anledn. af väckt fråga om prygelstraffets afskaffande
m. m.;
JN:o 49, > anledn. af väckt motion om ståndrätt för af
-
Den i5 Mars e. m.
dömmande af vissa förseelser, som af krigsman i fredstid
blifvit begångna;
N:o 5o, i anledn. af väckt motion om upphäfvande af
all verkan utaf K. brefvet den 12 Juni 183g, ang:de iakttaganden
vid skatteköp;
N:o 51, i anledn, af väckt motion om bestämmande af
den tid, hvarifrån författningar, som uppläsas ifrån predikstolarna,
skola anses gällande;
N:o 52, i anledn. af vackt motion om upphäfvande af
K. placatet den 12 Jan. 1726, samt K. brefvet den 2 Maj
1751, ang:de olofliga sammankomster i enskildta hus till
gudstjensts förrättande m. m.;
N:o 53, i anledn. af väckt motion om öfverseende af
instruction och taxa för justering af mått och vigter.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 11 örn aftonen.
In fidem protocolli,
L. s.
Alberl Manck.
!
j
