# ID: svediakorp-gov500
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 141,889
# sentences: 5,380
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


P f O t O C O 1 ] ,
hallna
hos
H ö g S o fJ i g e
Riclderskapet oell Adeln
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1840 och 1841.
»©<
T ju gon cleförs t a Häftet.
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet, 1841.
Måndagen den i Mars i84i.
Plenum kl. g f. m.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
anhåller att Hr Ridd.Secret:n må upplysa, huruvida icke,
lill följe af Gr. Hamiltons hemställan, i sista plenum, R. o.
Ad. beslöt, alt Bevilln.TJtsk:s betänk. N:o 4o, som innehåller
svar på återremissen å betänk. N:o 35, ang:de stämplade
pappersafgiften, skulle ställas främst på löredragn.listan
för detta plenum.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att det verkligen
förhölle sig så, att R. o. Ad. i sista plenum bestämt, det
Bevilln.Utsk:s utlåt. N:o 4° borde sättas främst på föredrago.-  listan , och hade också i anledn. deraf nämnda utlåt, erhållit
sin plats näst efter Exped.Utskrs förslag till underd. skrifvelser,
hvilka R. o. Ad. redan för en längre tid tillbaka bestämt
alltid skola hafva sin plats på listan framför öf
riga
mål.
Hr Munck a f R o se n s c hö Id: Då måtte detta betänk.
N:o 40 vara upptaget på 2tne ställen å listan, ty jag har
sett att det står ett långt stycke tillbaka.
Undert. Ridd.Secret. anmälte, att han, sedan lian
nu å den i Riddarhussalen uppspikade fördragn.lista eftersett
förhållandet, funnit, det utlåt. N:o 4° verkligen å densamma
funnes upptaget på tvänne ställen, i följe deraf att
man vid nämnda måls uppflyttning förgätit att utstryka det
å den plats det förut innehaft.
Justerades 2:na prot.utdr. för den 27 sisth Febr., det
ena för förmiddagen och det andra för eftermiddagen.
Upplästes ankomna prot.utdr. från de öfriga RiksSlm,
nemi. från PresteSt. af den 3, 6, 10, 13, 17, 18, 20 och 24
sisth Febr.; från BorgareSt. af den 3, 6, 10, 17, 18, 20 och
24 sisth Fehr., samt från BondeSt. af den i4Nov., 27 och
3o Januari, samt 3, 10, 13, 17, 18, 20 och 24 sisth Fehr.
Lades till handlingarna.
Ånyo föredrogos Exped.Utskis den 27 sisth Febr. på
bordet lagda, ej mindre förslag N:o 253 till R. St:s lind.
skrifvelse till K. M., i anledn. af R. St:s revisorers åren
4
Den i Ma rs.
i835, 1837 och i83g afgifna berätt elser om samma år verlsstulld
granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel
bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning åren
i832, i833, 1834» '855, 18 56 och 1837, än ock mein. N:o
37> ang:de en med ofvannämnda skrifvelse sammanhang
ägande fråga.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Den ig:de punkten
är af följande innehåll:
”Jemte förmälan , det E. K. M., genom nåd. bref af
den 22 Juli 1S 35, förklarat den af Rikets sednast församlade
Ständer underd. begärda inventering af alla ek vii keslörråder
vid flottans station i Carlskrona icke kunna bifallas, hufvudsakligen
i anseende till bristande anslag för bestridande af
de för berörde ändamål erforderliga kostnader, hafva levi
•4
.
sorerne yttrat den öfvei tvgelse, alt en fullständig inventering
af omförmälda ekvirkeslörråd vore af behofvet högligen
påkallad, så väl för nödig controll å vedel hörandes redovisningsskyldighet,
som för undersökning deraf, om icke
större eller mindre del af förrådet kan af ålder eller tillfälligheter
befinnas hafva blifvit för flottans behof odugligt,
äfvensom på det att upplysning om användbara behållningen
af hvarje slag ekvirke till de särskildta byggnadsbehofven
må erhållas; oell få R. St., på dessa af revisoierne anförda
skäl, hos E. K. M. förnya deri vid sisth riksdag gjorda
und. anhållan 0111 fullständig inventering af ekvirkesföi råden
i Carlskrona, samt tillika förklara, alt de medel, som
för detta ändamåls vinnande äro af nöden, må, i likhet med
kostnaderna vid andra inventeringar, utgå af riksstatens 4;de
hufvudtitels anslag för flottans behof.,J
Jag anmärker ingen oriktighet vid uppställningen af
denna punkt hos Exped.Utsk., men jag torde få erinra R.
o. Ad. att, såvida mitt minne icke feiar, framställdes, då detta
beslut fattades, det några medel för ifrågavar. ändamål
icke funnos på de ordinarie tillgångarna för flottan. Med
anledn. af denna anmärkn., har också StatsUtsk. , i dess
betänk. JV:o 354, ang:de anslag å extra-statsreglerm, upptagit
en summa af 8000 r:dr b:co, som för denna inventering
af ekvirkesförråden skulle kunna användas. När nu beslut öfver
della sednare betänk, ännu icke är af RiksStm fattadt, så
lärer det vara orsaken hvarföre Exped.Utsk. icke kunnat
hafva officiel kunskap om förhållandet. Men sorn sistnämnda
förslag är R. o. Ad. bekant, så får jag vördsamt anhålla,
att förevar, förslag till underd. skrifvelse måtte återremitteras,
på det att hela denna punkt måhända kunde uteslutas
och saken sedermera genom en särskild framställning
från R. St. förekomma. Under tiden kunde Utsk. i särskildt
memorial, på vanligt sätt, underrätta RiksStm om skälet
hvarföre denna punkt uteslöles.
Gr. af Ugglas, Ludv.: Efter den upplysning, som
Den i Mars.
5
Hr von Hartmansdorff meddelat, får jag förena mig med
lionom i begäran om återremiss. Dock får jag'anhålla med
detsamma, att R. b. Adis beslut härom måtte meddelas de
öfriga Slånden, på drt att Exped.Ctsk. må äfven från dem
kunna erhålla auloiisation att företaga den uteslutning, som
llr von Hartmansdorff begärt.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
att den gjorda anmärknm borde föranleda till förslagets
återremitterande, på det sätt att den genom särskildt prot.-  utdr. meddelades de öfriga Ständen.
Ropades sta i ka ja, blandade med några nej.
Hr Fril).-o. Landtm, förklarade, det lian trott sig
finna alt ja öfverrösta! nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. i öfrigt behagade
gilla Ulskts förslag.
Ropades ja.
Föredrogos till justering och godkändes Exped.Ulskts
den 27 sisll. Febr. på bordet lagda förslag till R. Sl:s und.
skrifvclser lill K. M.:
N:o 254, angtde förändring i consulad-afgiflers beräkning,
m. 111.;
N.-o ?.55, ang:de stämpling af spelkort samt afgiften
derför;
N:o 256, i anledn. af K. M:s nåd. propos. anglde anslag
till understöd för de i hufvudstaden förlagda gamisonsregitens
malinrältningar.
Likaledes föredrogs till justering och godkändes Exped.-  XJtsk:s den 27 sisth Febr. på bordet lagda förslag N:o 10
till § i riksd.beslutet , artgtde arfvoden åt rådhusrätterna för
behandlingen af tullmåh
Ånyo föredrogs Bevilln.Utskls den 27 sisth Febr. på
bordet lagda utlåt. N:o 4° i ' anledn. af gjorda anmärkntr
vid betänk. N:o 35, ang:de stämplade pappeisafgiften.
Hr von Hartmansdorff, Aug : Jag anhåller vördsamt
alt detta mål må få hvila till nästa föredragning, men
då stallas främst på listan.
Gr. Posse, Fredr. Salomon, förenade sig med Hr
von Hartmansdorff.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade i anledn. häraf, att
Revilln.Utskts utlåt, N:o 4o komme att nu blifva hvilande
på bordet , och hemställde, om R. o. Ad. behagade bestämma
att det borde ställas främst på föredragn listan till nästa
plenum.
Bifölls.
6
Den i Murs.
Föredrogs ånyo BancoUtskrs den 3 och 6 sisth Febr. på
bordet lagda betänk. N:o i43, med förslag lill de grunder, som
böra tjena till efterrätlelse vid pensionering af bankens embels-
och tjenstemän, vaklbetjente och konstidkare.
Frill. Stjernstedt, Theodor: Jag har hufvudsakligen
i aine delar icke kunnat biträda hvad IJancoUlsk. här
föreslagit. Först får jag erinra, rör:de pensioneringen för
första graden, det Utsk. bar tillstyrkt alt den tjensteman af
första graden, som uppnått 65 lefnadsår och tjenat 4° år,
men genom sjukdom är förhindrad att längre göra sin tjenst,
och sådant behörigen styrker , äger att i pension erhålla
•p^delar of sin lön, då Utsk. för alla öfriga t jenstegrader
under samma förhållanden tillstyrkt, att de skola erhålla
hela lönen. Inom alla öfriga civila verk är en embetsman,
som fyllt 65 Ar, men som genom sjukdom är förhindrad att
längre göra tjenst, i samma catbegori, som om han hade fyllt
70 år, nemi. berättigad att i pension åtnjuta hela sin lön;
och då nu äfven samma rättighet blifvit föreslagen för öfriga
tjenstemän inom banken, tror jag det hvarken vara med
billighet eller rättvisa öfverensstämmande, att göra ett undantag
för första graden. På samma sätt är det äfven med
den beräkning, som är föreslagen att gälla för pensioneringen
af de tjenstemän, som fyllt 60 är och tjenat 4o år. De
få beräkna |gdels lön i alla öfriga grader utom den första,
hvilken endast erhåller -§:dels lön i pension. Det är samma
princip för denna bestämmelse , som för den föreg:de , men
jag anser af samma skäl, att den icke är riktig. Deremot
har Utsk. tillstyrkt, att ’’den bancofullmäktige förut medgifna
rättighet att, i händelse af ohjelpligt sjukdomstillstånd
och afgjord oförmögenhet att vidare gagna verket, kunna
förflytta en tjensteman på pensionsstat, oaktadt han sig ej
om afsked anmält, samt i sådant fall anordna hela lönen såsom
pension, fastän föreskrifna lefnads- och tjensteår ej äro
uppnådda, må fortfarande intill nästa riksdag begagnas, då
sådant för göroroålens säkra och skyndsamma gång finnes
oundgängligen nödigt.” Här tror jag deremot alt Utsk. utsträckt
pensionsrätten alltför långt. Jag tror icke, att det
är billigt och skäl uti, att en tjensteman, som i följd af sjuklighet
eller oduglighet icke längre kan gagna verket, skall
erhålla hela sin lön. Utan alt hvarken taga i betraktande
den penningeuppolfring, sorn är förenad med en så frikostig
pensionering eller det påtagliga missförhållandet emellan detta
stadgande och de föregrde, tror jag det äfven vara i andra
fall skadligt. Det kan ej vara nyttigt, att genom en så utsträckt
pensionsrutt göra underlydande alltför oafhängiga af
sina förmän och egenmäktige vid bedömmandet af vidden
af sina pligter; och jag tror alt man bör lika mycket , om
ej mera, befara menliga följder deraf, än man bör misstänka
att någon orättvisa skulle af fullmäktige begås, 0111 dem
Den i Mars.
7
lemnades rättighet att med mindre förmåner hunna under
förenämnda omständigheter afskeda en för verket onyttig
tjensteman. Fullmäktige hafva för ett tl y I i k t_ fri 11 föreslagit
följande: ”Den bancofullmäktige förut medgifna rättighet,
atl, i händelse af ohjelpligt sjukdomstillstånd eller afgjord
oförmögenhet alt vidare gagna verket, kunna förflytta en
tjensteman på pensionsstat, oaktadt han sig ej om afsked anmält,
må fortfarande intill nästa riksdag begagnas, och kommer,
för den sålunda på pensionsstat öfverflyttade, pensionen
alt beräknas på sä sätt, att för hvarje ålders år utöfver 25
år, eller för hvarje tjensteår, hvilket som för pensionstagaren
är fördelaktigast, beräknas T]5:del af lönen, dock sålunda
att den icke får understiga halfva eller öfverstiga hela lönen.
” Jag tror alt denna grund är mera med billighet och
rättvisa öfverensstämmande, och hade önskat att den blifvit
antagen. För öfrigt får jag åberopa deri reservation, som
jag i denna del afgifvit, äfvensom den af Ilr Stuart afgifna,
ronde första gradens pensionering. Jag anhåller om propos.
på återremiss af detta betänkande.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Frih. Stjernstedt
har så väl i sin reservation, som nu i sitt yttrande, uttryckt
ungefärligen hvad jag velat anföra. Min amnärkn. åsyftar
hufvudsakligen att visa olämplighelen deraf att bevilja större
pensionsfördelar åt den som tjent mindre tid, än åt den
som tjent längre. Detta måste blifva följden, när man ger
de ringaste pensionsfördelarna åt dem, som befinna sig i de
högsta tjenstegraderna, och större pensionsfördelar åt dem,
som befinna sig i de lägre; ty inom ett verk, sådant som
banken, är det ännu mera än i andra det vanliga förhållandet,
att man uppstiger till högre grad efter tjensteåren.
Jag vill icke uppehålla R. o. Ad. med en närmare utveckling
af frågan, ty jag tror att sjelfva denna hufvudgrund
icke kan befinnas antaglig. Jag instämmer således med Frih.
Stjernstedt i anhållan om återremiss.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag vill blott nämna,
att i afseende på hvad Frih. Stjernstedt sagt ronde den
första punkten, skulle jag hafva mycket att deremot erinra;
men som jag får tillfälle dertill, då betänk, återkommit lill
Utsk., hvilket jag önskar måtte ske, emedan jag med Frih:n
instämmer i afseende på andra punkten ; så skall jag till
dess vänta att söka vederlägga honom, för att icke onödigtvis
här föranleda en discussion; men jag har blott velat
nämna detta, på det att, när betänk, ankommer till Utsk.,
det icke må synas, som hade betänk, blifvit återremitteradt
endast på grund af de anmärkn:r Frih. Stjernstedt gjort.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag får
anhålla om upplysning genom Ridd.Secretm, huru detta
mern. har blifvit afgjordt i de öfriga Stånden, ifall underrättelse
derom till 11. o. Ad. ankommit.
8
Den i Mars.
Undert. R i dd .S ec r e t. tillkännngaf, alt BancoUtsk.s
mein. N:o :43 blifvit återreniitteradt af Preste- och Bondesen,
men bifallet af BorgareStåndet.
Hr von Hohenhausen: Sedan detta betänk, af ett
annat Stånd är återreniitteradt, får jag förena mig med de
ledamöter af 11. o. Ad., som yrkat återremiss ufven härifrån.
BancoUtskis betänk. Nio 14^3 blef af R. o. Ad. ..återremitterad!.
'
Lades till handlingarna, vid förnyad föredragning, SlalsUtsk:s
den 6 sisth Febr. på bordet lagda meinorir:
N:o 42°; i anleda, af återremiss å utlåt. Nio 384;
N:o 422> ' anledn. af återremiss å utlåt Nio 4°8-
Föredrogs ånyo StatsUtskis den 6 sisth Febr. på bordet
lagda mein. N:o 423, med förslag till saminanjemkning
och voter:s-propos:r, i anledn. af skiljaktiga beslut öfver
utlåtandena Niis ga och 221.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: I det första förslaget
befinnes en hemställan till PresteStåndet. ' Jag anhåller
att Ridd.Secret:n måtte upplysa, huruvida något prot.utdr.
från detsamma ankommit rörande dess beslut i frågan.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, alt ännu ingen underrättelse
ankommit röride PresteStis beslut i ämnet.
Hr von Hartmansdorff: Som dernäst är gjord en
villkorlig hemställan till R. o. Ad. för den händelse att
hvad till PresteSt. blifvit hemstäldt icke varder bifallet, så
torde pröfningen af detta memorial lämpligast böra uppskjutas
intilldess prot.utdr. i målet ankommit från PresteStåndet.
Men som StatsUtsk., i stället att utföra i fullständiga
redaclioner hvad voteris-propositionerna skola innehålla
, hänvisat till särskilda punkter i vissa betänkande:!,
och icke blott dit, utan äfven till vissa punkter, hemlade
från Ståndens olika beslut; så fordras det en särskild omsorg
för alt kunna utleta hvad voteris-propositionerne verkligen
skola innehålla. Detta är, efter min förmening, alldeles oriktigt,
hvadan jag nödgas underställa R. o. Ad., om icke
man borde i alla fall återremittera betänk., på det att Ulsk.
mätte omskrifva propositionerna så fullständigt, alt man bestämdt
såge hvad de innefatta. Då, i närvar, ögonblick.,
PresteSt. ej heller beslutat i frågan, så är det först när detta
svarat samt R. o. Ad. återremitterat betänk., som Utsk.
kommer i tillfälle att gifva en fullständig redaclion åt den
blifvande voteringen. Jag anhåller således örn återremiss.
StatsUtskis mein. N:o 4^3 blef af R. o. Ad. återremitterad!.
Ånyo
Don i Maro.
9
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 6 sistI. Febr. pS bordet
lagda utlåt. N:o 4 '24 > • anlcdn. af K. Mis nåd. skrifvelse
angide ett extra-anslag till befrämjande af göromålens gång
inom K. Mis och Rikets Kammar-collim.
Hr von Hartmansdorff, A u g. , hegärde få veta
huru delta mål blifvit afgjordt hos de öfriga Stånden.
Underl. Ridd.Secret. tillkiinnagaf, att endast från
BorgareSt. underrättelse ännu ankommit ang:de detta måls
afgörande, och att nämnda Stånd bifallit utlåt. N:o 4^4-
Hr von Hartmansdorff: Utsk. anmärker att den
som icke är annat än vicarierande bör icke kunna göra anspråk
på full löns erhållande. Det är väl så länge önskan att
göra Kronans tjenst är så stor att man tjenar för mindre aflöning
än den bestämda; men om denna önskan småningom
aftager af skäl, som för något hvar äro kända, så lärer väl
icke återstå något annat, än att betala den vicarierande lika
så mycket som den ordinarie tjenstemannen; ty om det händer
alt den vicarierande förklarar sig icke vilja göra någon
annan tjenst än den han innehar, — hvad skall verkets chef,
eller någon annan, vidtaga för åtgärd, då det är förbjudet
att förflytta någon, mot sin vilja, från den tjenst han innehar
och hvilken han är berättigad att göra, så länge han dertill
äger nödig skicklighet? Jag fruktar derföre, att det förslag,
som Utsk. nu gjort, i verkställigheten förfelas. Jag tror
ock, att när Kammar-collim har, på sätt som förut inhemtats,
framlagt med öfvertygande skäl behofvet af flere ledamöters
biträde i stället för dem som äro sjuklige och
hvarken kunna uppföras på indragn.stat, eller för sjukdoms
skull från deras tjenster afsättas, sä har man ingen annan
utväg qvar, än att antingen bevilja det ifrågavar. anslaget
eller ock se ärendena ligga nere i ett embetsverk af den
vigt som Kammar-collim, genom hvilka uppskof och hinder
i göromålens gång Röket i allmänhet blifver lidande. Om
R. o. Ad. bevil jäv det anslag, som K. M. äskat, så är det
ju klart, att, i den händelse sjukligheten för de personer ,
som innehafva ordinarie tjenster, skulle upphöra ; så upphörer
äfven anslagets begagnande, och då är ingen skada
skedd; men i annan händelse inträffar hvad jag redan sagt.
För Regerin är det visserligen lätt att lemna saken derhän
och blott framdraga beslutet sådant som R. St. det fattat
för att tirsägta förlamandet af Rikets tjenst. Men det bör
icke kunna vara R. Stis vilja att, för den ringa besparingen
af några tusen rsdr, låta så vigtiga göromål som Kammarcollegii
ligga oafgjordo. Jag anhåller derföre vördsamt, att
R. o. Ad. måtte återremittera betänkandet.
Hr Westfelt, Nilsi StatsUtsk:s betänk, i denna fråga
tror jag är ganska riktigt och väl grundadt. Utsk. har
21 II. 2
10
Den i Mars.
beräknat eller fått underrättelse derom, att Pein af Kammarråden
i detta collini varit och äro sjuka , men det kan väl
icke vara troligt att desse fem ledamöter hela året kunna
vara sjuka. JNar således StatsUlsk. har för år iS/ft gifvit
en summa af 1,600 r:dr, och, om jag icke missminner mig,
K. M. har begärt för fyra kammarråd 4>^oo r:dr, det vill
säga för hvardera 800 ridr, så om nian nu antager att af
dessa fem eller fyra ledamöter två beständigt skulle vara
sjuka, torde Hr von Hartmansdorff finna, att det blir fullt
tillräckligt för Iva ledamöters, arfvoden, 0111 i stället för 4oo
r:dr, hvarmed Utsk. ansett tillförordnade ledamöter kunna
åtnöjas, de erhöllo 800 r:dr ; ty om icke mera än två äro
sjuka, så förslår det tillstyrkta anslaget till samma summa
som K. M. har omnämnt , nemi, 800 r:dr för hvar och en,
och då efter statsreglering slut besparingarne blifva kända
på den summa af extra-utgifterna , som kan belöpa på
delta departement, så tror jag alt K. M. har tillräckliga tillgångar
för att bestrida de här ifråga var. behof af dessa tjenstemän.
Jag tror att StatsUtsk. har gjort ganska riktigt, då
det fördetta år föreslagit 1,600 r:dr b:co; hvarföre jag fortfar
att begära bifall till Utskis betänkande
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag
kan icke frånkänna Utsk. riktigheten af den princip det i
sitt betänk, yttrat, nemi. det afseende på ledamöter i embetsverk
, som sjuke ej kunna göra sin tjenst. då det efter
gällande lagar öfverallt bör tillses, att de få afstå en del af
sin lön åt deni, som vicariera; ty en annan princip i detta
afseende skulle blifva af en vådlig följd, om den allmänneligen
godkändes. Men hvad Kammar-colbm beträffar , så
äro göromålens gång och deras fernia expedierande derifrån
af den ofantliga vigt för hela landet i allmänhet, att jag
tror att man med försigtighet bör tillvägagå med tillämpningen
af denna allmänna princip. Jag ser icke här närvar.
Kammar-collegii President, och hade önskat att han gifvit
oss säkra och tillförlitliga upplysningar i saken, innan vi
härom besluta. Det är af sådan anledn. jag får anhålla att
detta betänk, må få hvila på bordet.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer hufvud
sakligen
med Hr von Hohenhausen. Jag har ingen kännedom
om ledamöters tillfrisknande eller sjukdomsförfall i
Kammar-colkm och kan således icke yttra mig derom Jag
har yttrat mig blott på grund af de officiella handlingar,
som äro framlagda. Bäst torde vara att verkets chef, som
har en stämma här, yttrar sig innan målet afgöres, hvarföre
jag instämmer i anhållan om bordläggning.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att StalsUtsk:s utlåt.
N:o 4^4, i anledn. af tvänne ledamöters begäran, komme att
ytterligare hvila på bordet.
Den i Mars.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s den 6 sistI. Febr.
på bordet lagda utlåt. N:o 425i > anledn. af vackt fråga om
iöneersättning för en häradshöfding i Wermland, blef samma
utlåt, af 11. o. Ad. bifallet.
Företogs til! pröfning StatsUtskis den 6 sisll. Febr.
på bordet lagda utlåt. N:o ■ anledn. af Hr Hadings motion
om låneanslag lill Malmö hamnbyggnad.
Ur von Hartmansdorff, Äng.: Jag liar ingenting
deremot, att R. St. lemna åt Malmö stad, såsom åt andra
lili nigheter, lånebi träden för så nyttiga ändamål, som den
ifrågavar. hamnbyggnaden. Men jag måste anse oriktigt,
alt StatsUtsk., då fråga är om en summa af 5o,ooo rtdr,
icke gilver sig mödan att om saken lemna Ständerna så mycken
upplysning, som det vanligen plägar då fråga är om 5o
r:dr. I K. M:s nåd. propus , der det omförmäles 5oo,ooo
rtdr för vattenbyggnader, innefattas frågan i fyra rader eller
något dylikt, hänförande sig till särskilda handlingar, hvilka
blifvit StatsUtsk. meddelade. Deraf kan ingen upplysning
bernias. Vid den exil a-statsreglertn har StatsUtsk., i fråga
om sådana byggnader, för hvilka medel skulle lemnäs, ingått
i en så omständlig utredning, att man kunnat hafva någon
ledning för sitt omdöme om anslagets behöflighet. Men här
inhrmtas ingenting annat, än att staden vill hafva ett biträde
till hamnbyggnaden, och de återbetalningsvillkor, som
föreslås; men när arbetet skall blifva färdigt, i hvad mån
staden sjelf skall dertill bidraga och huru arbetet skall utföras,
del har man lemnat derhän. På god tro skulle således
Ständerne, utan närmare upplysning i frågan, lemna
dessa 5o,ooo r:dr. Sådant vöre hvarken öfverensstämmande
med den noggrannhet, som man förr iakttagit när det varit
i fråga alt lemna penningar åt menigheter, eller med den
försigtighet, som jag tror att man alltid bör iakttaga i sådana
fall. Det är för denna brist i behandlingen, men ingalunda
för att motsätta mig hufvudsaken, som jag skulle
anse riktigast vara alt 11. o. Ad. återremitterade betänkandet.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Den siste värde talaren
har redan uttryckt sin opinion vara den, alt han ej vill
motsätta sig den låneansökning, sorn från Malmö stad är gjord,
Jag skulle äfven tro, att om, då icke någon annan begäran
från detta samhälle är framställd än att få ett lån på, hvilket
jag visserligen medgifver, i proc. lägre ränta än den
som vid andra tillfällen blifvit medgifven, ett afslag derpå
skulle fuija, sådant vore 11, St. föga värdigt. Det är min
skyldighet att förklara, att få samhällen gjort så mycket för
det allmännas fördel , icke allenast i staden utan äfven i
större delen af provinsen samt kanske större delen af landet,
som Malmö stad, genom den fördel, hvilken medelst
den förökade sjöfarten och afsallningcn blifvit beredd. Jag
12
D e 11 l Ma i's.
skulle icke tro all någon annan siad kan jemföra! med Malmö;
dess uppoffringar hafva varit så stora, att jag ej kan
finna att det synes mig vara för mycket hegardt, om ett
lån må erhållas, sorn inom io år skall vara äterbetaldt. Då
Hr von Hartmansdorff ytlrat att det icke är ntredt, och
efter hans öfvertygelse borde vidare uti edas, huru förhållan -  det är, så medger jag visserligen, att derföre en återremiss
kunde ske, och man ändå kunde äga hopp att se saken bifallen;
men jag får dock tillägga alt arbetena vid denna
hamn äro redan längesedan började. Enskilde personers förtroende
har redan dertill försträckt ganska stora summor,
och hvarje tidsutdrägt skulle skada arbetet samt göra annu
större kostnader nödvändiga, än som behöfvas , om man
snart kan erhålla medel. Här är intet annat än lån hegardt,
och ett sådant biträde lärer icke böra nekas eli samhälle,
då detsamma gör allt hvad det kan , och jag vågar
säga gjort allt hvad det kunnat, för att befordra en så vigtig
sak som dess sjöfart, hvilken inverkat på handeln i hela
provinsen. Der är redan localen uppålad för denna hamnbyggnad,
och dertill hafva blifvit lemnade icke obetydliga
lönebidrag, hvilka böra återbetalas. Jag vet således icke
hvarföre ej nu detta samhälle vid sådant förhållande kunde
göra sig hopp om R. o. Adis bifall. Jag får tillika säga,
att jag tror mig med säkerhet kunna yttra, och jag är nära
öfvertygad om, att detta betänk, redan är bifallet af de öfriga
Stånden. Jag hoppas derföre att R. o. Ad. täckes bifalla
betänk., om icke en återremiss kommer att äga rum.
Hr Westfelt, Nils: Lika med Hr von Hartmansdorff
kan jag icke annat finna, och med honom instämmer jag
fullkomligen deruti, att när Staten ger låneanslag, Staten
också ovillkorligen bör tillse att de blifva använda till den
nytta, som dermed är åsyftad. Men jag kan likväl icke i
den/ia fråga med honora medgifva, att icke StatsUtsk. har
ganska väl iakttagit denna princip, som alltid bör vara vid
statsanslag och lånebidrag gällande. Här finnes ingen enda
commun af alla som begärt låneunderstöd, som visat sig hafva
sjelf lill så stora summor tillsläppt capital, så att Utsk.
alldeles icke ansåg sig kunna vid detta tillfälle begagna samma
princip som vid andra tillfällen. Principen Lar eljest
varit i allmänhet den, att communen skulle biträda med en
tredjedel af kostnaden. Här har Malmö redan bidragit med
nära en million rtdr b:co, och således visat , att staden ej
velat undandraga sig en vida större kostnad än StatsUtsk.
för sin del ansett sig kunna antaga såsom princip för hvad
communerne sjelfve böra tillsläppa , för att hafva någon
rättighet att erhålla bidrag af Staten, så att jag för min
del anhåller att R. o. Ad. måtte bifalla StatsUtskrs betänkande.
Hr von Rosen, Georg: Jag vill icke bestrida Hr
Den i 51 a t s.
von Hartmansdorfis anmärka. i allmänhet , men jag skulle
tro att StalsUtsk. likväl i någon mån har uppfyllt det anspråk,
som Hr von Hartmansdorff nu velat göra gällande.
StalsUtsk. liar sagt, att jemte motionen åtföljer en bifogad
relation af chefen för södra canaidistiictet, utvisande angelägenheten
deraf att Malmö hamu för dess framtida bestånd
(örstärkes med broar oell quaier af sten. Visserligen hade
StatsUlsk. kunnat vid sitt betänk, bifoga detta yttrande af
chefen för canaidistiictet, men vi böra äga det förtroende
för så väl StalsUtsk. som districleliefen, alt de behörigen
pröTvat förhållandet, fastän en närmare framställning derom
icke skett. Det hade ökat betänk, med några rader
och närmare upplyst behofvet , men jag tror att betänk. ,
åtminstone för detta Stånd, kan vara tillfyllestgörande. Den
speciella kännedom jag har om Malmö hamn , borde jag
icke framställa, då Gr. Posse yttrat sin tanke; men hvad
jag på förhand kati säga, Sr, alt det finnes visserligen ingen
stad, ingen Corporation i Sverige, som har uppoffrat af
egna medel så stora summor för sin stad, sin hamn, sin
sjöfart, sina allmänna inrättningar , som Malmö. Detta är
ju egentligen icke något anslag. Det är ett lånebiträde, som
jag tycker är temmeligen, om jag så får säga, skralt, då
tiondedelen årligen skall afbetalas. Presenten är sannerligen
icke stor, och jag beundrar Malmö stad, som kan gå in på
sådana villkor. Detta bevisar att stadens innevånare fortfara
i samma auda och uppoffringar för sin ort. F.n ålerremiss
skulle visserligen efter min tanke icke föranleda någon
ändring i StatsUtskts betänk., och som jag önskar bifall
til! Utsk:s förslag, kan jag för sakens skull icke hafva
något deremot. Men jag håller på tiden. Det skulle göra
en ytterligare tidsutdrägt, och jag tror alt Malmö stad redan
med otålighet, då det nu lider på Mars månad, väntar
på resultatet af Ständernes bifall eller afslag. Derpå beror
dess byggnadsoperationer för i år, det känner jag speciell,
och jag tror icke att K. o. Ad. blott för en form frågas skull
vill vägra bifall lill StatsUtskts betänk. , hvilket jag tillstyrker.
Gr. Posse: Hr von Rosen har framställt behofvet af
ett bifall så fort som möjligt. Jag anser mig skyldig härtill
lägga, att Malmö hamndireclion redan gått i författning
om arbeten, som skola göras, och redan förlidet år
gjort arbeten så betydliga och stora, att jag tror att hvar
och en, som varit i tillfälle all med mig se dem , ej skall
kunna tveka att det begärda biträdet är nödvändigt för ändamålet.
Der är t. ex. en muddermachin anskaffad, soin
ensam kostar 27,654 r:dr. Man har uppmuddrat inloppet
lill hamnen, som icke varit djupare än 8 fot samt till och
med 7 fot, sä att det 1111 går ända till 12 fots djup. Der
äro quaier redan anlagda och dylika arbeten till en stor
<4
Deli i Mars.
del under arbete. Allt detta skulle komma att stanna, och
det lärer icke kunna undfalla R. o. Ad,, luiru mycket
kostnaden skulle blifva förökad , om arbetet nödgades upphöra,
då kostnaderna likväl skulle fortfara. Rifalles icke
denna summa, så kommer kostnaden för hvarje månads
uppskof att blifva betydligen större för det samhälle, som
sökt lånet. Det är derföre jag nödgas motsätta mig åtcrremiss,
och anhåller om bifall till betänkandet.
llr Prytz, Lars Adolph: Då såsom skäl för återremiss
Hr von Hartmansdorff har anfört att Malmö stad för litet
redovisat behofvet af ett sådant låneunderstöd, och huru
detsamma skulle komma alt användas; så anser äfven jag
mig skyldig, då jag kanner förhållandet på stallet, alt intyga
det Malmö stad redan har gjort så stora uppoffringar af
egna medel på sin hamn, att uppgiften i detta betänk, om
de 3o a 4° fartyg, sorn der på en gång kunna lossa och lasta,
icke ar öfverdrifven, utan man kunde säga 4° a 5o.
Tili dessa arbeten har likväl staden icke haft andra allmänna
medel, än ett räntefiitt lån af 15,ono r;dr, då likvisst de
redan utlagda kostnaderna uppgå till nära en million r;dr.
Ytterligare bar stallen nu beslutat ett större arbete till hamnbyggnadens
utvidgande och förbättrande i den stora scola,
att om staden icke skulle erhålla det begärda låneunderstödet,
i förlitande på hvilket understöd arbetet blifvit vidtaget,
detta arbete skulle öfverstiga stadens krafter, eiler åtminstone
medföra så stora ansträngningar, alt den framgång
staden hittills vunnit i commercielt afseende kanske skulle
bl.fva förminskad eller komma alt upphöra. Det ur för beredande
af det goda ändamålet, som med utvidgningen af
hamnen skall vinnas, och på det att hamnen icke i brist af
medel må, i stället för att förbättras, komina ali småningom
förfalla, som jag anhåller att detta lån må af R. o. Ad. bifallas,
och att således äfven betänk, malte blifva bifallet.
Till hvad Hr von Rosen och Gr. Posse förut anfört 0111 de
uppoffringar, som Malmö stad i allmänhet gjort i fråga oni
comnmnal-angelägenheter, måste jag äfven lemna mitt vitsord
i den ringa mån det kan verka, och jag tror att det
icke är någon stad, sorn i communal-angelägeuheter gjort så
stora uppoffringar, som Malmö, och det torde äfven böra
vid detta tillfälle tagas i betraktande. Frågan om hamnens
förbättring är hvad som nu utgör föremålet för stadens önskningar,
och för att vinna denna förbättring, sorn icke allenast
verkar på Malmö stad, utan äfven på Sveriges handel i
allmänhet, förnyar jag min begäran att R. o. Ad. täcktes
bifalla betänkandet.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
förenar mig med de herrar, hvilka anhållit om bifall till
detta betänkande. De hafva redan upplyst hvad Malmö
stad gjort för islåndsättande af sin hamn; de hafva äfven
Den i Mars
i5
upplyst, alt den ännu icke är i fullkomligt godt skick. Några
vidare upplysningar om detta sednare förhållande, eller
alt hamnen ännu icke är i fullgodt skick, torde It, o. Ad.
icke behöfva, då Ståndet erinrar sig, att t. o. in. en af de
kunnigaste officerare vid K, M:s flotta med lots midt på
ljusa dagen i stiltje oell med ett Kronans ångfartyg haft svårt
ali finna sig ur denna hamn; tänk då! hvilka svårigheter
skola möta en stackars coopvaerdi-skeppare, hvilken ofta
liar att kämpa mot okunnighet, mörker och motiga vindar
vid sitt passerande in eller ut af denna hamn.
Statslltsk:s utlåt. N:o 426 blef af R. o. Ad. bifallet.
Då till ånyo föredrogs Beviiln.Utsk:s den 6 sisth Febr.
på bordet lagda mern. N:o 3g, i anledn. af RiksStms i vissa
delar fattade beslut öfver Ulskts uti meni. N:o 34 afgifna
förslag till sammaujemkning af de skiljaktiga besluten, rörtde
grunderna för den blifvande allmänna bevillningen, samt
föreskrifterna för tillämpningen deraf, fann R. o. Ad. samma
mein. icke erfordra annan åtgärd än att läggas lill hand*
lingarna.
Ånyo föredrogs Hevilla.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsktns den 6 sisth Febr. på bordet lagda betänk.
N:o 8, i anledn. af väckta motioner om ändringar i K. stadgan
om hvad vid sjöfart inrikes orter emellan och laudvägatransport
af varor iakttagas bör, samt om inrikes tullförpassning
och tullbevakning, af den 28 Nov. i835.
Hr Prytz, Lars Adolph: Hr Ekholms motion innefattar
vissel ligen en önskan om förpassnings-stadgans öfverseende
i allmänhet; men då jag skulle tro att controll-författningar
röride tull-lagarnes handhafvande äroafden ekonomiska
och reglementariska eller administrativa egenskap,
att de, sedan R. St. uttryckt vissa allmänna principer i detta
afseende, böra öfverlemnas till K. M. alt närmare bestämmas;
så yrkar jag ingalunda återremiss utan helst bifall å
detta betänkande. ålen skulle återremiss komma i fråga,
så anhåller jag att dervid få bifoga några af mig skriftligen
uppsatta tankar om förpassnings-studgan, med hvilkas uppläsande
jag icke anser mig böra upptaga R. o. Adis tid, i
händelse betäuk. bifailes.
Beviiln.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns
nu föredragna betänk, blef af R. o. Ad. bifallet.
Vidare föredrogs Beviiln.-, Lag- samt Allm. Besvärs*
och Ekon.Utskms den 6 sisth Febr. på bordet lagda betänk.
N:o g, ang:de Hr A Brunii motion 0111 ändring i nu gällande
seglationsordning.
i6
Den i Mars.
Hr Prytz, Lars Adolph: Samma åsigter jag nyss
yttrade i nnledn. af det föregående betänk, får jag äfven nu
åberopa. Seglationsordningen står i så nära sammanhang
med förordningen till förekommande af oloflig införsel och
utförsel af varor, att, då denna sednare snart kommer till
R. o. Ad:s bepröfvande, blifva de allmänna principerna, sorn
erkännas i afseende på tull-lagarnes handhafvande, tillkännagifna,
hvarföre äfven i detta fall R. o. Ad. icke borde, såsom
mig synes, annat iin bifalla betänk., emedan dess återremitterande
och en närmare behandling af seglationsordningen
ovillkorligen skulle verka en förlängning af riksdagen
genom den betydliga tidsutdrägt ärendets handläggning
af de 3tne sammansatta Bevilln.-, Lag- samt Allin. Besvärsoch
Ekon.Utsktn skulle fordra; och jag får derföre anhålla
om bifall till betänkandet.
R. o. Ad. biföll nu föredragna betänk. N:o g.
Likaledes biföll R. o. Ad., vid förnyad föredragning,
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktns den G
sisth Febr. på bordet lagda betänk. N:o i o, angtde Hr B.
Hjorts motion 0111 upphäfvande af den i K. brefvet den 2
Aug. 18)6 föreskrifna försegling af brännvinskiirl.
Ånyo föredrogos och bifölios LagUtskts den 6 sisth Febr.
på bordel lagda ullatti) :
N:o 176, i anleda, af gjorda anmärkntr emot Utsk:s betänk.
P\':o 14 > öfver väckta motioner ang:de gemensam lag
lör inrikes och utrikes vexlar;
N:o 177, i anledn. af väckt motion om upphörande af
Riddarhusets forum privilegiatum.
Då nu ånyo föredrogs Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utskms den 6 sisth Febr. på bordet lagda betänkm :
N:o 2g, angtde ändring af författningarna om sockenstämma
somt 0111 bildande af comiminal-styrelser ; och
N:o 3o, ang:de gemensamma nämnder för vården 0111
häradernas och länens gemensamma angelägenheter;
blefvo dessa båda betänkm ånyo begärda på bordet, det
förra af Gr. Taube, Gustaf Joli., och Frih. Tersmeden,
Wilh. Fredr., och det sednare af Gr. T a u b e, Gust.
Joli. samt Gr. von Seth, Bror.
Ånyo föredrogs FJr Munck af Rosenschölds, Nils Rudolph,
den 10 sisth Febr. på bordet lagda motion 0111 upplåtande
mot vissa villkor af de s. k. kronobetena i Skåne,
äfvensom kronoaflmänuingar samt kyrkojordar till uppbyggande
derå af kronotorp.
Hr
D e 11 t Mart.
»7
Hr Frill. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
remittera denna motion till StatsUtskottet,
Ropades ja.
Hr Munck af Rosenschöld hemställde, om icke motionen
äfven borde remitteras lill Allm. Besvärs- och Ekou.-  Utskollet.
Uppå derefter framställd propos., blef motionen äfven
till Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk. remitterad.
Då nu ånyo föredrogs Stats- och Banco-Utsk:ns den io
sisth Febr. på bordet lagda utlåt. N:o i43, i anledn. af väckta
motioner, alt privatbankernes sedlar må i kronouppbörden
emottagas, blef samma utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Till Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk. remitterades Hr
Munck af Rosenschölds, Nils Rudolph, på bordet lagda motion
om försäljning lill Danmark af Svenska besittningen i
Westindien ön St. Barthelemy, emot åtnjutande af tullfrihet
i Öresund m. rn.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s den 17 sisth Febr.
på bordet lagda utlåt. N:o 428, ang:de förändrad fördelning
af riksstatens hufvud ti t lar, blef detsamma ånyo lagdt på bordet
af Hr von Hartmansdorff, Aug., och Hr Ehrenhoff,
Gust. H e r 111 a n.
Likaledes lades ånyo på bordet, på begäran af Hr von
H a r t m a n sd o r f f, A u g. samt Hr von Hohenhausen,
Michael Silvius, StatsUtsk:s utlåt. N:o 429> * anledn. af
erhållen återremiss å StatsUtskrs utlåt. N:o 78.
Föredrogs ånyo och bifölls StalsUtskts den 17 sisth Febr.
på bordet lagda utlåt. N:o 4^0, i anledn. af eihåilen återremiss
å S:atsUtsk:s utlåt. N:o 208.
Till pröfning företogs StatsUlskrs den 17 sisth Febr. på
bordet lagda utlåt. N:o 4^2, i anledn. af erhållen återremiss
å StatsUtsk:s utlåt. N:o 882.
Derjemte föredrogs ett från BorgareSt. ankommet prot.-  utdr. af den 27 sisth Febr., hvaruti Ståndet inbjudit MedStånden
till instämmande i Ståndets den 20 i samma månad,
vid föredragningen af StatsUtskrs utlåtrn Hös 432 och
382 fattade beslut, att fabriksidkarné Schubert och Rundstedt
samt aflidne Rådmannen Gahins sterbhusdelägare befrias
ifrån skyldigheten att ersätta en vid ai bets- och corrections-inruttningen
i Norrköping yppad, i omförmälda ut2
1 fl. 3
Den i Mars.
låtanden nämnd cassabrist, och alt återbekomma hvad tiil
godtgörande deraf redan blifvit af dem utbetaldt.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: Då i frågavar.
ärende första gången förevar hos R. o. Ad., tog jag
inig friheten framställa åtskilliga anmärkn:r mot StalsUtskls
betänkande. Den åsigt, som jag då framställde, understöddes
af flera bland R. o. Ad:s ledamöter, så att jag vågar
Lysa den förhoppning, att, om ärendet då kunnat slutligen
afgöras, sådant skett till förmån för den mening jag tillhör,
De skäl, som då blefvo anförda, har StatsUtsk. i sitt betänk,
upptagit, och jag anhåller att få uppläsa hvad betänk, derom
innehåller: ”Såsom skäl för den sökta eftergiftens beviljande
har inom R. o. Ad. samt BorgareSt. blifvit hufvudsakligen
anfördt: att den summa, hvars afskrifning blifvit
ifrågasatt, vore af ett för statsverket högst obetydligt belopp
eller endast omkring 2,000 r:dr b:co; att, på sätt Utsk:s
utlåt, jemväl gåfve vid handen, de personer, för hvilka
afskrifning begärts, efter all sannolikhet icke varit i ringaste
mån uppsåtligt vållande till balancens uppkomst; att bemälde
^personer, hvilka endast af nit för befordrande af
spinnhusinrältningens framgång inträdt såsom ledamöter af
directionen och för denna befattning icke åtnjutit något arfvode,
saknat kännedom derom, att de för förvaltningen af
inrättningens medel stodo i ansvar, hvilket ansvar de ansett
ensamt tillkomma directrns d. v. ordför. Capitainen Roos;
att denne sistnämnde ensam haft om händer inrättningens
medel och, utan de öfrige direetions-ledamöternes vetskap,
af styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar förskaffat
sig anstånd med räkenskapernes aflemnande; att under de 10
år, som förflutit sedan ifrågavar. balance yppats, under hvilken
tid en af sökanderne, fabriksidkaren Schubert, i egenskap
af ledamot och ordför. i diret:n, fortfarande deltagit
uti inrättningens förvaltning, inkomsterne af fångames arbeten
blifvit mera än fördubblade emot hvad de tillförene
utgjorde, hvarigenom en årlig minskning af omkring 3,000
rtdr b.-co i statsverkets kostnader i och för berörde inrättning
uppkommit; att, i händelse den sökta afskrifningen icke
blefve af R. St. beviljad, det med säkerhet kunde emotses,
så väl att directtns nuvar. ledamöter, hvilka under en lång
följd?af år med utmärkt nit och verksamhet förvaltat correctionsinrättningens
angelägenheter, skulle nämnda befattningar
frånträda, som ock att största svårighet torde uppstå
att förmå medlemmar af Norrköpings borgerskap att uti
directm ingå, hvaraf åter blefve en nödvändig följd, att i
och för ifrågavar. förvaltning tjenstemän måste tillsättas, hvilkas
aflönande komme statsverket till last; att, om Utsk:s
förslag af R, St. gillades, sökanderne blefvo nödsakade att
emot Roos i brottmålsväg anställa en möjligtvis långvarig
rättegång, hvilken dessutom kanhända icke skulle leda till
Den i Mars.
*9
den sökta afskrifningen, samt att något hinder emot nämnda
afskrifnings beviljande destomindre syntes mota, som den
uti K. M:s utslag meddelta föreskrift, att sökanderne borde
gemensamt med Capilainen Roos ersätta balancens belopp,
icke kunde tydas annorlunda, än att hvar och en af bemälde
personer skulle godtgöra sin andel uti cassabristen.”
Dessa skäl synas, efter mitt omdöme, vara fullt tillräckliga
för R. St. att bevilja en så obetydlig eflergift som den
ifrågavarande. Det synes afven af StatsUtsk:s utlåt., att
Utsk, gerna skulle tillstyrkt Ständerna att bevilja densamma,
derest icke Utsk. ansett utslagets innehåll, nemi. alt
directms ledamöter blifvit ålagde att gemensamt ersätta förlusten,
utgöra hinder för denna eftergift. Efter min öfvertygelse
bör och kari det icke tolkas annorlunda, än att de
hvar för sig skola ersätta sin andel; men äfven om man
tolkar utslagets ordalag såsom Utsk. ansett dem böra tolkas,
nemi. alt bristen en för alla och alla för en borde ersättas,
så kan jag icke deraf finna något hinder för R. St. att förklara,
det de af sökanderne Schubert, Rundstedt oell Gahm
icke vilja utkräfva hvad dem genom utslaget blifvit ådömdt.
Derigenom hafva Ständerne icke betagit execulorn att af
Capitainen Roos utkräfva hvad honom genom utslaget blifvit
ådömdt; Roos obetaget, om han anser sig dertill befogad,
sedan så väl af Schubert och Rundstedt som Gahm utsöka
hvad han tror sig kunna hafva fått utgifva mer än honom
ålegat. Jag får således vördsamt anhålla att R. o. Ad. måtte
antaga den inbjudning, som nu ankommit från BorgareStåndet.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Sedan jag blifvit upplyst
om det beslut BorgareSt. fattat samt dess inbjudning,
och sedan Hr Cederschjöld uppläst premissen, om jag så må
säga, al Utsk:s betänk., som tydligen ger tillkänna, att om
det stått i StatsUtsk:s makt, hade säkerligen Utsk. föreslagit
R. St. alt i detta afseende gå sökandernes önskan lill mötes,
så vill jag icke vara vidlyftig; men jag fruktar att, om
icke denna afskrifning kommer att äga rum, R. St. göra stora
förluster, derigenom att de personer, hvilka så väl och
så länge förvaltat inrättningen utan ersättning, troligen afgå
och Staten då får tillsätta embetsmän med lön. Delta kommer
ganska bestämdt att blifva kostsammare. Jag instämmer
således i hvad den siste talaren anförde och anhåller
att det af BorgareSt. fattade beslutet och den inbjudning,
som är gjord lill R. o. Ad. samt de öfriga Stånden, här
måtte antagas.
R. o. Ad. antog den gjorda inbjudningen samt lade utlåt.
N:o 43a till handlingarna.
Föredrogos ånyo och biföllos StalsUtsk:s den 17 sisth
Febr. på bordet lagda utlåttn:
20
D c ii i Mars.
N:o 413, i anledn. af vackt motion om eftergift af straffräntan
för de ännu återstående skulderna till Götha-canal
och Malmö f. d. disconter;
N:o 434, i anledn. af K. Mts nåd. skrifvelse ang:de det
till försvarsanstalter i Stockholms skärgård å mindre creditivet
lyftade belopp af 5oo,ooo r:dr.
Likaledes biföilos, vid förnyad föredragning, BancoUtsk:s
den 17 sisth Febr. på bordet lagda utlät:n:
N:o i45, med hemställan att Kronofogden Assessoren
A. 11. Lagerlöf måtte beviljas eftergift af räntebetalning för
en bankens odlingslånefordran, derför betalningsskyldighet
blifvit Assessoren ådömd ;
Nto 146, i anledn. af gjord hemställan om afskrifning
af några utaf numera aflidne Kronofogdarne B. Carlsson och
M. Rabe uppburna, men förskingrade lånefordringar;
N:o 147, med förslag till taxa å expeditionslösen; i
R. Sles Bank samt dertill hörande disconlverk och lånecontor.
Ånyo föredrogs och bifölls Banco- och LagUtsktns den
17 sisth Febr. på bordet lagda utlåt. N:o 6, i anledn. af
gjorda anmärkntr vid Utskins betänk. N:o 4, öfver väckta
frågor, dels om upphäfvande af nu gällande stadgande, att
3:dje uppbudet icke må meddelas å i banken pansatt fastighet,
förr än lånet blifvit slutbetaldt eller omsatt, dels ock
om åliggande för banken alt till vederbör, domare årligen
alleinma förteckningar på intecknade fordringar.
Föredrogs ånyo Banco- och LagUtsktns den 17 sisth
Febr. på bordet lagda betänk. N:o 7, i anledn. af väckt motion
om särskildt ansvar för förfalskning af enskilda bankers
sedlar.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Jag får vördsamt anhålla
att Ridd.Secrettn måtte upplysa huru de öfriga Stånden
afgjort detta betänkande.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att Banco- och
LagUtsk:ns betänk. N:o 7 vore bifallet af BorgareSt.; rör:de
de öfiiga Ståndens beslut i ämnet vore ännu ingen underrättelse
ankommen.
Banco- och I.agUtsk:ns betänk. N:o 7 blef derefter af •
R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk:ns den 17 sisth Febr. på bordet lagda ytterligare
betänk. JN;o 3i , ang:de lagstiftningen 0111 fattigvården i
Riket.
Den i Mars.
21
Hr von H o li enil ansen, Michael Silvius: Jag får
anhålla, alt delta bcliink. matie fa hvila på bordel lills cornmunal-lagen
blifvit af R. o. Ad. pröfvad.
Gr. Taube, Gust. Joli., förenade sig med Hr von
Hohenhausen.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att det nu föredragna
betänk. N:o 3i komme att ytterligare hvila på bordel.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Hr von Hohenhausen
gjorde i sin framställning ett tillägg, hvilket jag vill biträda,
nemi. alt detta betänk, ej mätte företagas förr än R.
o. Ad. förut pröfvat frågan om corumunal-lagen. Della betänk.
är visserligen för andra gången bord lagd t och bör således
komma i ordningen förut. Men mahanda vore det
skäl, alt R. o. Ad. beslutade, att betänk, om fattigvården uppfördes
på listan näst efter det örn communal-lagen.
Hr von Hohenhausen: I denna sednare af Hr von
Hartmansdorff gjorda framställning får jag så mycket mera
förena mig, som jag är öfvertygad derom, att R. o. Ad. skall
finna det vara ganska lämpligt att afhandla dessa begge lagförslag,
det ena efter det andra, emedan de stå i högst nära
sammanhang med hvarandra.
Hr Frih. o. Landtm, fästade, i anledn. af den nu
väckta frågan, att betänk. ang:de lagstiftningen för fattigvården
i Riket skulle på föredraga.listan flyttas näst efter
förslaget till författning rör:de sockenstämmor och communalstyrelse,
uppmärksamheten deruppå, att Lag- samt
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskins betänk. N:o 3o ang:de
nämnder för vården om häradernas och länens gemensamma
angelägenheter stöde näst efter Lag-samt Allm. Besvärsoch
Ekon.Utskins betänk. N:o 29, angide communalväsendet
i allmänhet, och torde äga lika stort om icke större
sammanhang med detsamma än lagen örn fattigvården; att
så ordagrannt bifalla Hr von Hohenhausens förslag, alt man
flyttade förslaget till lagstiftning för fattigvården i Riket näst
efter det om communalstyrelse i allmänhet, torde således
icke vara lämpligt och måhända icke heller hafva varit Hr
von Hohenhausens mening; men derjemte vore det äfven
tvänne af StatsUtskls ullål-.n, som anginge statsregleringen
och dermed gemenskap ägande ämnen, som på föredraga.listan
stöde näst efter betänkandena om communalstyrelse och 0111
härads- oell länsnämnder ; om R. o. Ad. biföl le alt betänk.
0111 fattigvården flyttades näst efter dem, som angå communalstyrelse
samt härads- och länsnämnder, torde R. o. Ad.
då äfven af flera skäl linna nödigt att StatsUtsk:s ifrågavar.
utlåtm flvltades fram på listan framför betänk, angide communalstyrelse,
så att icke deras afgörande mätte blifva fördröj
It genom afgörandet af frågan örn fattigvården, hvilken
torde erfordra mycken tid. Hr Landtm, ville äfven fästa
Den i Mars.
uppmärksamheten deruppå, alt från StatsUtsk. än flera betäuk:n
kunde inkomma ang:de statsregleringen, hvilkas snara
afgörande vöre alldeles nödvändigt, hvarföre, om äfven R.
o. Ad. framflytlade betänk, om fattigvården, R. o. Ad. likväl,
enligt Hr Landtmis tanke, borde förbehålla sig alt, oberoende
deraf, företaga pröfningen af sådana stasregleringsoeli
dermed gemenskap ägande frågor, som kunde förekomma.
Hr von Hartmansdorff: Hr Frih. o. Landtnäs erinran
är ganska riktig. Jag åsyftade ej heller att åtskilja
de båda betänk:n, som angå communalstyrelsen, utan att
begge Lag- och Ekon.Utsklns belänkin N:is 2g och 3o måtte
få bibehålla deras rum närmast efter hvarandra, men att
efter deni skulle frågan om fattigvården förekomma. Det
var förmodligen också Hr von Hohenhausens mening. Jag
erkänner dernäst riktigheten af den erinran, som Hr Landtm,
gjort anglde StatsUtsk:s betänkln, så vidt de vöra statsregleringen.
Jag vill ock hemställa lill R. o. Ad., om man
icke kunde taga det allmänna beslut att sådana mål, vare
sig från Bevilln.- eller StatsUtsk., hvilka verka på statsregler:n,
måtte i allmänhet sättas främst på listan till föredragning,
så att dessa mål, pä hvilka riksdagens slut och ärendenas
framgång hufvudsakligen bero, icke måtte uppehållas
af andra mindre vigtiga.
Hr von Hohenhausen: Hvad Hr Frih. o. Landtm,
har föreslagit R. o. Ad. tror jag vara högst behöfligt, och
får således helt och hållet för min person deruti instämma,
nemi. om framflyttning af de StatsUtskrs memorial, som angå
statsregleringen. I det andra afseendet, eller hvad angar
eommunal-lagen, har Hr von Hartmansdorff uttryckt min
mening.
Hr Ribbing, Bengt: Meningen är väl endast alt bestämma
i hvilken ordning dessa betänk:n , såsom med hvarandra
gemenskap ägande, skola förekomma och icke fram
för
eller efter hvilka andra de skola företagas. Jag skulle
tro att R. o. Ad. har fullkomligt fria händer, att få hvilka
saker som helst föredragna framför dessa, och tror icke att
R. o. Ad. genom något beslut nu bör binda händerna på
sig i detta fall, hvarken i afseende på betänkm från Bevilln.-  eller StatsUtsk. eller i afseende på mål från något annat
Uisk., hvarför jag önskar alt beslutet må inskränka sig till
den ordning i hvilken de omförmälda betänkandena skola
föredragas.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr. instämde till alla delar
i den af Hr Ribbing i detta hänseende yttrade åsigt.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåg,
att StatsUUk:s utlåt:n JN:is 4^8 och 429 borde på före
-
D en i M a r s.
dragn.listan ställas framför Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsktns betänk:u N:is?.c) och 3o.
Ropades ja.
Ur Landtm, hemställde vidare, om R. o. Ad. ansåg,
alt Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns betänk. JM:o
3( borde på samma föredraga.lista ställas näst efter samma
Utsk:s betänk. ]NT:o 3o.
Ropades äfven ja.
Föredrogs ånyo Stats- och BancoTJ tsktns den 20 sisth
Febr. på bordet lagda utlåt. N:o 144» * anledn. af gjord
framställning oro sammanslående af de banco! åkningar, hvarå
del Manufaclur-disconten beviljade understöd i banken är
anvisadt.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Detta är ett betänk.,
som icke blifvit utdeladt, eller åtminstone har det varit mig
ogörligt att erhålla det. Jag utbeder mig derför att det ma
ytterligare få hvila på bordet.
Hr La gerheitn, Lars Magnus, förenade sig med Hr
von Hartmansdorff.
Vid förnyad föredragning af Bevilln.- Lag- samt Allm.
Besvärs- och Ekon.Utsk:ns den 20 sisth Febr. på bordet
Jagda betänk. N;o 11, i anledn. af åtskilliga motioner 0111
ändringar i K. förordnln till förekommande af oloflig införsel
eller utförsel af varor, af den 12 Dec* iS35, blef samma
betänk, ånyo lagdt på bordet, på begäran af Gr. Mörner,
Joli. Aug., samt Hr Löwenström, Joli. Jacob.
Ånyo föredrogs BorgareSt:s den sisth Febr. på bordet
lagda prot.utdr. af den 20 i samma månad, med inbjudning
till R. o. Ad. alt med BorgareSt. sig förena i det af
Ståndet beslutade bifall till 1 §:n af förslag till lag för enskilda
banker, enligt Banco- och LagUtsktns utlåt. N:o 5.
Gr. Frölich, David: Jag skall icke lala vidlyftigt
för bibehållande af R. o. Ad:s förra beslut. Är det så att
mine värde motståndare finna att Husets ledamöter, som nu
äro uppe, nro af ett tillräckligt stort antal för att fatta ett
annat beslut än sist, så kan jag icke sådant förvägra. Jag
skulle ändock vilja hemställa, om det ej vore så godt att
låta i vanlig ordning Utskm se, huruvida de kunna sammanjemka
meningarna och då komma med inbjudning till de
resp. MedStånden alt instämma i andra Stånds beslut. Att jag,
för min del, icke återtager den tanke jag här haft äran yttra
och förfäkta, det behöfver knappast sägas, lika så litet som att
jag i följd deraf anhåller att R. o. Ad. måtte lägga denna inbjudning
till handlingarna. Men delta är blott min enskilda opinion.
D e n i Mars.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Under
hela discussionen 0111 betänk. rör:de privatbanklagen har
jag vid många tillfällen yttrat, alt jag ansåg nödvändigt och
äfven hyste en förhoppning, att R. St. skulle antaga det förslag
till 1 §, sorn Utsk:n framställt. Det var under en sådan
förutsättning, som jag under loppet af discussionen frångick
flera af de yrkanden, hvilka jag annars hade ansett
mig förbunden att göra vid de öfriga §§:na, derest jag
hade trott, att det af R. o. Ad. då antagna redaetionsförslag
till 1 §:n skulle blifva det gällande. Det är således
helt naturligt, att jag nu önskar alt R. o. Ad. måtte antaga
Vällofl. BorgareSt:s inbjudning, icke blott för saken, ty
jag hoppas att det i alla fall skall gå dertill, emedan 3
Stånd i det närmaste sig derom förenat. 2:ne Stånd hafva
antagit den af Utsk:n föreslagna i §:n, och BondeSt., med
den skilnad att R. St. jemväl ansetts böra deltaga i beslutet
om bildandet af ett privatbankbolag. Men det kommer
afven dertill, att om vi nu på BorgareSt:s inbjudning antaga
denna 1 §, så förkortas derigenom Utsktns arbeten och
framställning härutinnan. Det är på denna grund, som jag
äfven nu får tillstyrka att BorgareStis inbjudning må blifva
antagen. Det kommer ingalunda och får ingalunda komma
att rubba R. o. Ad:s beslut i de öfriga §§:na, hvilka endast
få en ordförändring på några ställen, der vederbörande
blifvit salt i stället för att det förut var utsatt en underdånig
anmälan hos K. M. Det blir således en helt enkel
redaclionsförändring af Utsk:n, när de erhållit del af
Ståndens beslut. På grund af hvad jag nu anfört, kan jag
icke annat än högligen tillstyrka R. o. Ad. att biträda det
förslag eller den inbjudning, som BorgareSt. gjort, men vill
derföre på intet vis göra någon invändning mot de ledamöter,
som aro af motsatt tanke, synnerligen ingenting emot
motionären, som föreslagit §:n, och linner ganska naturligt,
att han för sin del och andra ledamöter lika med honom
skola motsätta sig inbjudningens antagande.
Hr Ribbing, Bengt: Jag kan icke annat än, i följd
af hvad jag i denna fråga förut yttrat, motsätta mig
antagandet af inbjudningen. Gr. Frölich har ganska riktigt
anmärkt, att det vöre långt formenligare och riktigare
att låta Utsk:n sammanjemka de olika besluten. Jag hemställer
vördsamt lill R. o. Ad. hvad följd det skall blifva
deraf att vi antaga denna inbjudning. Protocollet öfver discussionen
tror jag ännu icke är justeradt, åtminstone har jag
icke hört det, och ur minnet kan jag således icke uppgifva alla
de förändrade redaetioner, §§:ne erhållit. Icke heller har
jag under discussionen kunnat dem alla annotera, men jag
tror säkert, att om denna inbjudning antages, så blir allt
hvad som är beslutadt, åtminstone till en stor del, odugligt,
och
D e n i Mars.
aS
och R. o. Ad blir således nödsakadt, efter hvad jag förmodar,
att i händelse af inbjudningens antagande ingå på den
oformliga vägen att upphäfva flera af sina förut fattade beslut
i denna fråga. Jag hemställer om en sådan följd af en
inbjudning vore att önska eller vore passande för ett RiksSt.
att gå in på. Jag kan således icke inse något motiv för
antagande af denna inbjudning, utan anser mycket bättre
att, på sätt Gr. Frölich föreslagit eller trott vara riktigast,
låta Utsktn sammanjemka besluten, och jag tror att det vid
en sådan sammanjemkning står öppet för hvarje särskild ledamot
att bifoga reservationer, innehållande dess åsigter i
ämnet. Jag måste således i alla möjliga afseenden motsätta
mig antagandet af denna inbjudning.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Jag erkänner, att jag icke
så noga deltagit i R. o. Ad:s pröfning af privatbanklagen,
att jag nu är i stånd att göra för mig klart, huruvida icke,
med antagande af BorgareSt:s inbjudning, R. o. Ad. skulle
begå en inconseqvens, förutsatt alt äfven antagandet af en
sådan inbjudning vore den rätta vägen att gå. Hvad jag
likväl tror mig med någon säkerhet veta, är, att R. o. Ad.
antagit en och annan lag—§, som icke står i så egentligt sammanhang
med den i §:n, emedan den i §:n förutsätter, efter
min öfvertygelse, de aldra strängaste controllers iakttagande
vid privatbankrörelsen i allmänhet. Det är på grund
deraf jag äfven för min del vill bestrida antagandet afBorgareStts
inbjudning, för att undvika det R. o. Ad. måtte taga
stridiga beslut i denna fråga; det är alltid för Utsktn
lättast och rättast att vid granskningen af de skiljaktiga förslagen
sammanjemka till ett helt hvad som bäst kan i dessa
tidsförhållanden antagas eller blifva möjligt att antaga.
Hr von Rosen, Georg: Utan att inlåta mig i något
yttrande om fördelarna af en förändring i R. o. Ad:s beslut,
håller jag mig nu egentligen endast till formen och får
till Gr. Frölichs uppmärksamhet anvisa, alt om det varit
blott ett Stånd, som varit af olika tankar med oss, så kunde
det kanske hafva varit formenligast att låta Utsk:n sammanjemka
Ståndens beslut; men som jag temmeligen säkert
känner att 3 Stånd redan antagit §:n sådan som BorgareSt:s
inbjudning afser, tror jag att vi vinna både tid och ett
lika fördelaktigt resultat, då inbjudningen går directe från
BorgareSt. hit, i stället för att gå till Utsk:n först, hvarigenom
endast tiden skulle förhalas, innan man kunde komma
till en sammanjemkning. R. o. Ad. har samma tillfälle
nu att besvara BorgareSt:s inbjudning, som framdeles att besvara
en inbjudning från Utsk:n, hvarföre jag tillstyrker propos.
på BorgareSt:s inbjudning samt bifall till densamma.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag har på mellantiden,
sedan R. o. Ad. i denna fråga fattade sitt beslut och
21 H. 4
aG
Den i Mars.
vid den nuvar. öfverläggningen om BorgareSt:s inbjudning,
icke funnit någon anledn. att frånträda den mening, jag då
biträdde, och hvilken blef R. o. Ad:s beslut. Jag skulle
således nu anse såsom ett fel mot en skyldig grannlagenhet
mot mina värda motståndare inom Huset i denna fråga, om
en blott inbjudning från BorgareSt. i delta ämne skulle på
mitt omdöme i frågan verka mera äti de många och utförliga
skäl, som af dem anfördes för den motsatta åsigten.
Jag kan således, äfven utgående från denna synpunkt, icke
biträda BorgareStis inbjudning. Men dessutom synes mig
Ilr Ribbing hafva anfört åtskilliga andra talande skäl, som
torde böra tagas i betraktande, och jag tror i öfrigt, att det
verkligen kan blifva en temmeligen äfventyrlig bana man inlåter
sig på, om dessa inbjudningar skola komma att så behandlas,
att man utan någon föregående granskning ginge
in på dem, utom i högst få och väsendtliga fall; ty det kunde
absolut leda till alt tillintetgöra bvartenda af R. o. Ad.
fattadt beslut, om man blott fick ett annat Stånd, som inkom
med inbjudning för att söka vid ett sådant tillfälle genom
en inom Ståndet förändrad majoritet komma till det
resultat, som vid första beslutets fattande af minoriteten varit
önskadt. Det är på dessa grunder jag biträder den mening,
som här afslår BorgareSlts inbjudning, och önskar att
den måtte blifva lagd till handlingarna.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Grundlagarne omförmäla
visserligen inga inbjudningar, men örn R. o. Ad.
skulle afsäga sig att upptaga sådana frågor och de andra
Stånden icke gjorde sammaledes, så skulle detta Stånd befinna
sig i annan ställning, än de öfriga, hvilket jag tror
hvarken vore riktigt eller för ärendena nyttigt. Det vore
att utesluta R. o. Ad. från den rätt, som af de öfriga Stånden
begagnas; det vore att i vissa åtgärder sätta Ståndet
utom deltagande med de öfriga. Jag förmodar således, att
R. o. Ad. icke, på sådan grund, låter frågan ligga nere.
Hvad åter Ståndens olika meningar be trä Ilar, är det ett
misstag af Hr von Rosen, om han tror 3 Stånds beslut vara
sammanstämmande; ty 0111 så vore, skulle inbjudningen
vara öfverflödig. Förhållandet lärer, så vidt jag minnes, vara,
ätt 2 Stånd hafva, utan förändringar eller tillsatser, bifallit
1 §:n i Utsktns betänk., men att Bonde.St. tillagt icke
blott Konungens samtycke utan äfven R. Sits, d. v. s. BondeSt.
har gått ett steg längre, men som tillika är ett steg
tillbaka, ty det gör stiftandet af en privatbank omöjligt emellan
riksdagarna. Jag tror således, att det finnes i sjelfva
olikheten af lliksStjns beslut en tillräcklig anledn. för It. o.
Ad. att upptaga ämnet. 1 sjelfva hufvudsaken hafva flere
talare yttrat sig så omständligt, att jag icke bör trötta del
II. Ståndet med upprepande deraf. Jag anhåller således om
Hr Frih. o. Landlm:s propos. på bifall till BorgareSfis inbjudning,
hvars antagande jag för min del tillstyrker.
Den i Mars.
17
lii* Aminoff, Joli. Fredr.: DS 2 SlSnd redan fattat
beslut, alldeles öfverensstämmande med Utsk:ns förslag i t
§tn af privatbanktagen och då det 3ldje Ståndet, fastän icke
fullkomligen lika med dessa 2 Stånd, tiar, efter hvad mig
synes, något så när, eller till en del instämt i samma beslut
eller yrkat alt K. M. gemensamt med R. St. skall äga besluta
0111 tillstånd lill bankrörelses bedrifvande, men R. o.
Ad. fattat ett alldeles motsatt beslut, att Regeringen icke
skulle hafva alt sig dermed befatta; så är jag för min del
af den öfvertygelse, att om också R. o. Ad. icke antager
den af BorgareSt. gjorda inbjudningen, utan Ståndens olika
beslut komma att af Utsk:n sammanjemkas, kan likväl icke
denna samman jemkning blifva af annat innehåll, än hvad de
2 Stånden redan i öfverensstämmelse med hvarandra beslutat,
samt det 3 Ståndet till hälften antagit, nemi. Konungens
samtycke, och då komma vi till samma mål, som nu
ar i fråga. Det skulle leda lill vidlyftighet och mera arbete
för Utsk:n, om 1 Jin i betänk., såsom förra gången
skedde, ej nu blefve antagen enligt Utsk:ns förslag, då deremot
arbetet blefve mycket lättare för Utsk:n, om denna §
blefve af R. o. Ad. antagen i öfverensstämmelse med de 2
Ståndens. Att någon stor olägenhet i afseende pä de efterföljande
§§:na icke derigenom inträffar, det känna herrarne
bäst, som deltagit i discussionen derom. De förändringar,
sorn härvid kunna komma i fråga, hafva blott ngt rum i
aldra och 3:dje §§lna samt äro ganska obetydliga, ty vi sökte,
sa vidt möjligt var, att fatta besluten i öfverensstämmelse
med Utsk-.ns förslag, och de afvikelse!-, som derifrån skett,
kunna genast ändras eller öfverlemnas lill Ulsk:ns behandling.
Jag tillstyrker för min del, att den af BorgareSt.
gjorda inbjudningen måtte af R. o. Ad. antagas, och således
1 Jin få den lydelse, som Ulskm föreslagit.
Hr Le fren, Joli. Pehr: Hr Aminoff liar i det närmaste
uttryckt den mening, till hvilken jag bekänner mig i
denna fråga. Vi hafva inbjudning tili instämmande i BorgareStls
beslut i 1 §:n. O111 vi antaga denna inbjudning, så
blir R. Stis beslut gifvet i denna hufvudpunkt, af hvilken
så många andra §§ sedermera komma att bero vid sammanjemkningen.
Vi lätta otvifvelaktigt Utsklns arbete, och vi
hafva icke formerna emot oss utan formerna för oss, om vi
instämma i BorgareStls beslut. Jag tillstyrker således antagande
af detsamma, helst förslagets vidare handläggning derigenom
otvifvelaktigt mycket lättas och i alla fall samma
inbjudning måste ske från Utsk:n; ty Utsktn kunna icke
handla på annat sätt, än att inbjuda R. o. Ad. att förena
sig med de 2 Stånd, som antagit Utsklns förslag i denna
del, samt jemväl inbjuda BondeSt. att frånträda dess vid
beslutet gjorda tillägg. Således skulle frågan då komma på
alldeles samma punkt, som den nu är, och det är löljaklli
-
»8
Den i Mirs,
gen tidsvinst att nu taga samma beslut, soln i alla fall otvifvelaktigt
måste föreslås.
Hr von Rosen: Om jag påminner mig rätt, har R. o.
Ad. sjelft vid föreg:de tillfallen gjort inbjudningar lill de
öfriga Stånden alt förena sig i de beslut, som bär varit
fattade. Jag skulle önska fä bestämdt upplyst, huruvida
jag misstager mig härom, och om icke R. o. Ad., då passevolance-frågan
här afgjordes, ingick just till BorgareSt. med
inbjudning att det skulle förena sig med oss. Jag tycker
att denna fråga är icke värre. Yi kunna lika gerna antaga
en inbjudning från BorgareSt., som vi begära att delta
Stånd måtte förena sig med oss. Således finner jag här ingen
inconseqvens, ett ord som jag hört en värd talare i detta
fall åberopa. Jag tillstyrker således propos. på BorgareSt:s
inbjudning samt bifall dertill. En dylik inbjudning
har, 0111 jag påminner mig rätt, ägt ruin i afseende på en
stor del af punkterna i tulltariffen. Jag tror icke att vi
begå någon inconseqvens, om vi antaga BoigareStts inbjudning
nu, då inbjudningar redan blifvit en praxis.
Hr Ribbing, Bengt: Jag har med en särdeles förundran
hört Hr Lefre'n framställa den satsen att vi i denna fråga
hafva formerna för oss. Sanneriigen, om det vore förhållandet,
här skulle kunna något väsendtligt uträttas inom
detta Stånd, efter det vi ingått på en sådan opinion. Jag
ur så rakt i motsats lill denna åsigt, att jag ej kan begripa
hvarifrån Hr Lefreåi kunnat hemta grunden för ett sådant
yttrande. Hr Aminotfs anförande med uppgift på 2:ne §§,
som nödvändigt äro i beroende af denna fråga, och som bestämdt
grunda sig på antagande af den i §:n sådan som den
af R. o. Ad. är anlagen, är ett fullkomligt bevis på livad
jag anfört, nemi. på oformligheten att antaga denna inbjudning,
och att R. o. Ad. sätter sig i det oformliga tillstånd
att upphäfva sina egna beslut. Jag tycker att det behöfves
icke mera än detta, för att finna oformligheten deraf, och
alt vi icke hafva formerna för oss. Hade BorgareSt. före
slutliga discussionen i ämnet begärt prot.utdr. och sett besluten,
samt att de till en tiel blifvit fotade på den grundsats,
som är godkänd genom antagandet af i §:n, så är jag
öfveiiygad, att det Vällofl. Ståndet ej kunnat framkomma
med en så isolerad inbjudning som denna om antagande af
i §:n. Det fordras i sanning flera anrättningar från ett annat
Stånd att bjuda på, innan jag åtminstone kan gå in på
att taga emot den invitation, sorn här har skett. Jag tror,
all den för närvar, är så ofullständig, att ingen kari finna
sig befogad att ingå på denna inbjudning, och för min del
kan jag icke annat än, i och för bibehållande af conseqvensen
inom delta Stånd och i dess beslut, på det högsta motsätta
mig denna inbjudning, såsom alldeles orimlig och ofor
iniig.
Den i Mars.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Det är så allmänt kändt,
alt inbjudningar äga ruin, alt i afseende på formen visserligen
intet är att invända; men mig förekommer som saken
kunde helt enkelt betraktas ur den synpunkten, att densamma
i det hela, på sätt BorgareSt:s beslut innefattar, kan
anses vara afgjord; men likväl fordras då den omgången, att
en särskild hemställan skall äga rum från Utsk:n, för att
åstadkomma R. St:s beslut. Örn nu deremot R. o. Ad. antager
BorgareSt:s inbjudning, så verkar det derhän, att saken
är af 3 Stånd definitivt afgjord, nemi. till formen, ty
den är redan afgjord i hufvudsaken. Beslutet innebär då
ingenting annat än en förenkling af riksdagsgöromålen, som
mig synes vara ganska önskansvärd. Hvad det vidkommer
att inverka på någon annans öfvertygelse i saken, så kan
jag icke tro att de motsatta meningarna kunna sammanjemkas,
men för sjelfva förenklingen af åtgärderna är det rätt
väsendtligt alt nu antaga BorgareStiS inbjudning, hvarigenom
saken är afgjord af 3 Stånd och icke vidare kommer
alt utgöra föremål för någon framställning å Utskms sida.
Således tillstyrker jag bifall till BorgareSt:s förslag i detta
hänseende.
Hr Mannerskantz, Cari Axel: 73 §:n Riksd.Ordn.
ålägger XJtsk:n, att, då RiksSttn stannat i olika tankar, inkomma
till Stånden med förslag till jemknings-proposilioner.
Det åligger således Lag- och Banco-Utsk:n att i en sådan fråga
som denna inkomma med en sådan propos. om jemkning.
Jag, lika med Hr Lefre'n, tror att Utsk:n icke kunna föreslå
någon annan jemkning, än att R. o. Ad. måtte förena
sig i det beslut, som Preste- och BorgareStm fattat; men
jag tror att denna inbjudning till jemkning icke bör antagas
af R. o. Ad. förrän den från Utsk:n inkommit, emedan beslutet
att antaga den nu blefve högst ofullständigt, då det
finnes flera §§, som äro af R. o. Ad. antagna olika med
hvad de öfriga Stånden antagit. Således skulle det vara att
blott till endel besluta i öfverensstämmelse med Preste-och
BorgareSttn, och att i andra fall icke göra det, som nu
skulle komma i fråga, och det tror jag icke leder till något
ändamål. Det är på denna grund jag tror det vara bäst att
vänta med att antaga denna BorgareSt:s inbjudning tills
Utsktn hunnit yttra sig i ämnet, och det är på denna grund
jag nu får afstyrka bifall till hvad BorgareSt. nu föreslagit.
Hr Ribbing, Arvid: Då jag af sjukdom varit hindrad
alt deltaga i de vigtiga öfverläggningarna om bancolagen,
så borde jag kanske icke yttra mig nu, men mitt
anförande skall också blifva ganska inskränkt, nemi. till den
fråga, huruvida BondeSt-.s beslut står närmare till R. o. Ad:s
eller till de öfriga 2 Ståndens beslut. Den siste talaren,
lika med Hr Lefren, har nemi. varit af den meningen, att
BondeSt. närmast öfverensslämt med de Stånd, som trott
D c ii i Mars.
att K. M. ensam borde lemnäs rättighet alt, på säll i §:n
innehåller, afgöra om privatbankers bildande i Riket. Jag
deremot är af en alldeles motsatt mening; jag tror att Bonde.
S’t:s samt R. o. Ad:s beslut ligga hvarandra ganska nära
oell äro fullkomligen lika, undantagandes i afseende på tiden
för inträdandet af hvad båda dessa Stånd likväl ansett
för lagstiftning; ty BondeSt. har, lika med R. o. Ad., betraktat
frågan såsom varande af denna natur, eller att icke
allenast K. M:s utan äfven R. St:s bifall fordrades för inrättandet
af en privatbank. Såsom Gr. Frölichs förslag innehåller,
är det förutsatt att i en redan på förhand bestämd
lag både Konungens och R. St:s bifall allmänneligen skall
vara gifvet. Såsom BondeStts beslut lyder, skulle också båda
statsmakternes beslut fordras, men först meddelas efter
det någon begärt alt få inrätta en privatbank. Båda statsmakterna
skola således, enligt nämnda Stånds sammanstämmande
åsigt, vara ense om lagstiftningen för en privatbank,
innan den kan uppkomma, såsom, enligt grundlagen, vid civil
lagstiftning. Det är denna åsigt, som jag ville underställa
R. o. Ad., och jag tror mig icke fela deruti, att begge
dessa Stånd, BondeSt. samt R. o. Ad., hafva i närmaste
öfverensstämmelse med hvarandra fattat sina beslut i detta
ämne samt i motsats till de öfriga Stånden, hvarföre jag
hoppas att de bland R. o. Ad., hvilka lika med mig önskat
alt denna fråga må vara bestämd genom en lag på förband,
icke måtte så lätt uppgifva det beslut, som Ståndet redan
fattat under den förespeglingen, som åtskillige värde ledamöter
här hafva gjort, att 3 Stånd i frågan vedan varit ense. Det
är icke så. i Stånd hafva stannat mot i i hufvudsaken.
Gr. Horn: Jag är förekommen af flera ledamöter, som
här yttrat sig, och af deras anföranden har min öfvertygelse
ännu mer stadgat sig deruti att R. o. Ad. verkligen skulle
begå en inconseqvens, om R. o. Ad. nu antog BorgareSt:s
inbjudning, då nemi. denna inbjudning icke sträcker
sig längre än lill i §:n, och den har ett oskiljaktigt sammanhang
med sednare §§ i lagen. När nu dessa sednare
icke kunna förenas med den redaction, som BorgareSt. föreslagit,
så finner jag verkligen att R. o. Ad. icke enskildt
kan frångå sitt beslut i en §, utan att äfven ändra detsamma
i de efterföljande. Att frångå beslutet i hvad som rörer
de efterföljande §§:na, derom kan nu icke fråga uppstå ,
och just på denna grund anser jag att R. o. Ad. bör åt
Ulsktn öfverlemna att inkomma med jemkningsförslag. Icke
heller anser jag att denna fråga har något slags likhet
med den inbjudning, som bär blifvit omnämnd just till BorgareSt.
om passevolancen. Den rörde en enskild stalsregleringsfråga,
om ett anslag. Der behöfdes ingen rubbning
uti några dermed sammanhang ägande lag-§§, utan det
var en belt och ballet isolerad fråga, hvarföre der ingen
Den i Mars.
3i
anmärka. med skäl kunde äga rum emot formenliglieien.
Men helt annan är denna fråga, som liar afseende på redactionen
af en hel lag. 1 delta fall tror jag verkligen icke
att en så partiel inbjudning kan antagas eller gifvas, och
jag kan således för min del icke godkänna BorgareSt:s åtgärd
i denna del utan måste mig densamma motsätta.
Hr Lefre'n: Hr Ribbing, Bengt, har förundrat sig öfver
alt jag i mitt sisla yttrande kunde säga att vi här hafva
formerna för oss. Jag är skyldig att i anledn. deraf gifva
ett svar. Om det vore fråga om en inbjudning, hvarigenom
3 Stånds sammanstämmande beslut skulle rubbas,
d. v. s. att R. St:s beslut skulle rubbas; så skulle aldrig min
röst höja sig för antagandet af en sådan inbjudning, vore
också frågan aldrig så lifligt omfattad af mig personligen.
Men'här, mine herrar! är icke fråga om att sönderrifva ett
R. Sits beslut, utan tvertom fråga om att förena sig med
de 2 Stånd, som sammanstämmande fattat ett beslut, och
således ingalunda något upprifvande af R. Stts beslut. Derföre
hafva vi formerna för oss, och att inbjudningar äga rum
och hafva ägt rum vid alla riksdagar, så långt tillbaka jag
haft tillfälle att följa riksdagsärendena och så långt tillbaka
jag kunnat följa riksdagshislorien, är en gifven sak. Grundlagen
ger också anledn. till sådana inbjudningar, emedan den
48 §:o Riksd.Ordn., som uppräknar hvilka mål utgöra föremål
för R. St:s öfverläggningar, upptager sådana genom prot.-  utdr. eller deputationer från MedSttn communicerade mål i
andra mom. näst efter Konungens proposir. Således, då här
icke är fråga om att upprifva ett R. Stts beslut, utan blott
att skapa ett sammanstämmande beslut genom att öfvergå
till 2 Stånds mening, så ser jag icke alt någon formstridighet
äger rum. Skulle någon formstridighet tvertemot
min öfvertygelse ligga deruti, så är det Hr
Frih. o. Landtmts sak, att, när frågan kommit så långt att
öfverläggningen är slutad, derom yttra sin mening. Hvad
återigen beträffar Hr Ribbings, Arvid, sednaste anförande,
rörtde beskaffenheten af BondeSt:S fattade beslut, sä önskar
jag äfven derom få säga några ord, emedan jag finnér bans
framställning så alldeles stridande mot verkliga förhållandet,
att jag icke kan underlåta att sådant relevera. Han säger
nemi., att R. o. Ad:s samt BondeStts beslut äro nära öfverensstämmande
med hvarandra, och att således i denna
fråga 2:ne Stånds beslut verkligen skulle stå emot 2. Han
grundar denna sin åsigt derpå, att BondeSt. förbehållit R.
St. rättigheten att jemte Konungen afgöra, huruvida en bank
skall äga rum eller icke, och säger att sålunda BondeSt. likasom
R. o. Ad. beslutat att frågan derom skall vara ett
lagstiftningsärende. Jag frågar Hr Ribbing, som sjelf är lagkarl:
är det ett lagstiftningsärende att göra lex in casu?
R. o. Ad:s beslut går ut på att på förhand bestämma en lag,
3 a
Den i Mars
som Konung och Ständer gemensamt antaga, och som berättigar
hvarje Svensk medborgare att, under uppfyllande
af vissa villkor, hankbolag inrätta och bankrörelse bedrifva,
BondeStrs beslut innefattar, att ingen Svensk medborgare må
anses hafva någon i lag grundad rättighet att i sådana bolag
ingå och sådan rörelse bedrifva, såvida han icke dertill
specielt erhåller Konungens och Ständernes sammanstämmande
tillåtelse. Är denna Konungens och Ständernes sammanstämmande
tillåtelse, som BondeSt. utsätter såsom villkor
för ett bankbolags bildande, är den en lagstiftningshandling
? Är den icke en styrelseåtgärd, en administrativ
åtgärd, som han vill förbehålla sig att tillhöra Konungen
och Ständerna gemensamt? Frågan om att stifta en lag, som
i allmänhet skall gälla, är något helt annat än frågan om
att gifva eller icke gifva en privatbank rättighet att uppstå.
BondeStrs beslut strider i hufvudsaken rakt emot Gr. Frölichs
åsigt, som här gjort sig gällande genom R. o. Ad:s beslut,
och Gr. Frölich har så genomtänkt denna fråga, att
jag icke tvekar att vädja till honom sjelf i den frågan, huruvida
icke BondeStrs beslut står i strid med hans åsigt,
hvilken R. o. Ad. antagit; ty Gr. Frölich har velat säga,
att bankrörelse enl. Svensk lag skall vara en fri näring under
de bestämmelser, som lagen utstakar, och BondeSt:s beslut
innefattar, att sådan rörelse icke är en fri näring i landet,
utan att rättigheten till dess bedrifvande skall bero af
det beslut, som för hvarje fall Konung och Ständer skola
fatta. Så hänger saken tillsammans i den fråga, som Hr
Ribbing framställt, och BondeStrs samt R. o. Ad:s beslut stå
till hvarandra så till vida i motsats, att R. o. Ad. icke vill
öfverlåta frågan åt Konungen ensam, eller åt Ständerna ensamma,
eller åt Konung och Ständer gemensamt, men deremot
BondeSt. vill att den för hvarje särskildt tillfälle skall
afgöras af Konung och Ständer gemensamt. Kunna således
dessa 2:ne beslut sägas vara sammanstämmande i hufvudsaken,
då de stå i så rak strid emot hvaiandra, som det är
möjligt att emellan beslut kan finnas, nemi. i så rak strid,
som den , hvilken äger rum emellan en lagstiftningsåtgärd
och en administrativ åtgärd? Jag anhåller om bifall till inbjudningen.
Gr. Mörner, Carl Göran: Det är i anledn. af ett
yttrande af Hr Ribbing, Bengt, att antagandet af ifrågavar.
inbjudning skulle vara formvidrigt, som jag begärt ordet.
Jag kan icke tro att Hr Ribbing kan tillstyrka ena gångeu
hvad han den andra gången anser formvidrigt. Jag tror
mig således, för att ådagalägga det formenliga uti ifrågavar.
beslut, icke kunna för Hr Ribbings öfvertygande åberopa
någon bättre auctoritet än hans egen. Då brännvinsbränningsfrågan
hos R. o. Ad. förevar, väcktes af min bror, Gr.
Mörner, förslag till inbjudning. Han yrkade att, i anledn.
af
Den i IM a r s.
33
af R. o. Acl:s beslut om brähnvinsbränningsfrågan, inbjudning
till de öfriga Stånden måtte afgå, oell i anleda, deraf
yttrade sig Hr Ribbing, Bengt, att han instämde i hvad
Gr. Mörner då yttrat. Jag tror det vara den bästa vederläggning
nf hvad Hr Ribbing nu anfört, alt han då icke ansåg
framställandet af en sådan inbjudning formvidrigt, och
såsom ledamot af de Utsk., hvilka skola behandla denna
sak, samt då det skulle leda till stor förkortning af göromålen,
om den inbjudning, som nu är gjord, blefve antagen,
får jag anhålla om propos. på bifall till den gjorda inbjudningen.
Hr Aminoff: Jag har icke Utsk:ns betänk, nu till
hands och ej heller Gr. Frölichs förslag, hvarföre det kan
vora en möjlighet alt jag misstager mig; men såsom jag vill
minnas, innehåller den af Gr. Frölich föreslagna i §:n ,
som af R. o. Ad. blef antagen, nästan detsamma som 2 och
3 §§:ne i Ulsk:ns förslag, hvilka i följd af Gr. Frölichs förslag
komma att utgå. Gr. Frölich torde bäst sjelf derom
kunna upplysa. Det blefve således ej någon omarbetning
utan blott ett omflyttande af hvad Gr. Frölich i sin första
§ intagit till sina behöriga ställen i 2 och 3 §§:na. Om nu den
t §:n, på hvilken hela bancolagen hvilar, icke här undergår
någon förändring, eller att den inbjudning, som är gjord,
icke antages, så anser jag att Utsk:n icke kunna handlägga
ärendet utan att först hos de RiksStånd , som äro af olika
tanke med Preste- och BorgareSt:n, göra hemställan att sig
med dem förena , ty liela logen hvilar sedan pä denna 1 §.
Jag har åtminstone vid de beslut, som blifvit fattade, helt
och hållet stölt min åsigt derpå, att R. o. Ad. skulle genom
inbjudning antingen från ett Stånd, såsom nu inträffat, eller
från sjelfva Ulsk:n ändra sitt förut fattade beslut, och på
denna grund har jag röstat för de derpå följande §§:na, med
undantag af de 3:ne första, hvilka, såsom jag vill minnas,
innefattades i Gr. Frölichs 1 §, och jag skulle säkert handlat
annorlunda, om jag trott alt detta R. o. Ad:s beslut
skulle blifva gällande. Jag fortfar således alt yrka antagande
af inbjudningen, emedan den betydligen lättar göromålen
i Utsk:n och snarare leder till ett resultat.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Det
är visserligen sannt, att R. o. Ad. flera gånger så välantagit
inbjudningar frän MedStånden, som beslutat sådana lill dem;
men missbruk lära icke kunna upphäfva lag. Jag vill förklara,
att jag för min del så väl betackar mig för BorgareSt:s
ifrågavar. inbjudning, som jag i allmänhet önskar att
dylika inbjudningar vöre lika obekanta för våra riksdagsförhandlingar,
som de äro det för våra grundlagar. Jag förenar
mig med de herrar, hvilka yrkat ett afslag eller ett läggande
till handlingarna af denna inbjudning. Jag gör del dels
21 II. 5
34
I111333S D e 11 1 Mars.
emedan jag anser det vara det enda formenliga, att de säl
skildta RiksStms beslut öfverlemnas till vederbör. Utsk. lör
att sammanjemkas; och dels emedan jag anserldet vore att
a vår sida uppenbara att vi med alltför stor lättsinnighet
behandlade de vigtigaste frågor, om vi i ögonblicket, sedan
vi efter dagars öfverläggningar fattat ett beslut, vore färdiga
att ändra det. Det skulle vara Ståndet föga värdigt. För
Caesar var det berömligt , att han kunde säga: ’’veni , vidi,
vid!’’ men jag hemställer huru pass berömligt det skulle
vara för ett RiksSt., om man kunde säga alt det slöt, beslöt
och bröt.
Hr Rosenblad, Bernh.: I afseende på den förmenta
stridighet, som skulle komma att uppstå i afseende på R. o.
Ad:s beslut i andra punkten, i händelse R. o. Ad. genom
antagandet af BorgareSt:s inbjudning skulle frånträda sitt
förra beslut i denna fråga, så får jag erinra derom, att R.
o. Ad. icke fattat några sådana beslut i de efterföljande
punkterna, som stå i rak strid med den redaction af i §:n ,
som Preste- och BorgareStin antagit. Om möjligen några
smärre punkter, några redactionsjemkningar kunde blifva behöfliga,
så är det en sak, som då af sig sjelf låter sig verkställa,
när sammanjemknings-beslutet kommer ifrån Utsk:n.
Jag får fästa uppmärksamheten derpå, att just i den hufvudsak
ligaste eller en af de aldra hufvudsakligaste punkterna
i betänk., i i5 §:n, blef den mening, som yrkades
i sammanhang med i §:n, af R. o. Ad:s dåvar. majoritet
afslagen just på grund af den, af dem som delade majoritetens
tankar om i §m, yttrade öfvertygelse att beslutet
i i §:n icke kunde undgå att litet förr eller sednare undergå
förändring. Om R. o. Ad. beslutar denna förändring nu,
så har det icke annat med sig, än den vinst att man besparar
Ulsk-.n besväret att framställa en inbjudning och föreslå
flerfalldiga voter:s-propos:r för det fall alt en sådan inbjudning
då icke skulle antagas. Hvad angår Hr Ribbings
yttrande att BondeSt:s beslut skulle stå närmare till R. o.
Ad:s än till de 2 andra Ståndens beslut, så anhåller jag blott
att få återkalla i minnet hvaruti olikheterna bestå emellan
de 4 Ståndens beslut i detta hänseende. Alla 4 Stånden
hafva beslutat att en allmän lag för privatbanker skall stiftas.
Deri äro de således ense, men 2Jne Stånd, Preste- och
BorgareSt:n, hafva derjemte förklarat , att de anse nödvändigt,
att när någon privatbank framdeles skall stiftas, hvilken
skall underkastas den allmänna lagen, så skall tillika dess
octroj och ändamålsenligheten af dess stiftelse vara underkastad
konungamaktens pröfning. Dessutom har BondeSt.,
som i alla fall ansett att den allm. lagen skall tjena till
efterrättelse för alla privatbanker, beslutat att en sådan
tillåtelse icke finge lemnäs af konungamakten enskildt, utan
att särskildt för hvarje privatbank, som önskade att upp
-
Den i Mars.
35
komma, med »(.lydande för resten af den allm. 'agen, skulle
erfordras en speciel lag, nemi. Konungens och Ständernes
gemensamma bifall. Det står emellan R. o. Ad:s och BondeSt:s
beslut den ofantligt stora skilnad, alt ehuru håda ansett
att en allmän lag skall tjena lill efterrättelse för blifvande
privatbanker, så har R. o. Ad. medgifvit, att hvart och ett
bankbolag, sorn vill ställa sig denna allmänna lag till efterrättelse,
skall äga obestridlig rättighet att få inträda i utöfliingen
af en sådan rätt, hvaremot BondeSt. beslutat att dertill
skall fordras både Konungs och Ständers speciella bifall.
Huruvida man vill anse denna skilnad vara större än den
emellan BondeStts oclr Preste- samt BorgareStss beslut, som
endast fordrar konungamaktens bifall såsom nödvändigt för
att, under iakttagande af den allm. lagens stadgande, låta
en ny privatbank komma i utöfning af sina functioner, eller
om man, såsom Hr Ribbing, vill anse den mindre, det må
bero derpå, hvilket man anser vara hufvudsaken, antingen
den oinskränkta näringsfriheten för privatbankbolag, eller
om man anser hufvudsaken blott vara att hafva funnit en
utväg, lika godt hvilken, att inskränka den makt och det
förtroende, som hittills Sveriges Ständer och Sveriges lagar
öfverlemna t åt Svenska konungamakten. Anser man det
vara hufvudsaken, då har Hr Ribbing, Arvid, fullkomligen
ratt; ty under den synpunkten är skilnaden större emellan
Bonde- och Preste- saint BorgareSttns beslut, än emellan
BondeStts och R. o. Adts beslut. Då bar han rätt; men är
detta icke syftemålet , är delta icke det man anser såsom
hufvudsak, då torde det vara obestridligt att Preste- och
BorgareSttns beslut i den punkten instämmer med BondeStts,
att de anse att en speciel pröfning, oberoende af den
allm. lagen, fordras innan det må vara tillåtet att bilda privatbankbolag
och bankrörelse bedrifva. Dessa beslut äro
således mera öfverensstämmande, och BondeSt. har till oell
med galt mycket längre, då det ej velat inskränka sig till
att låta den alltid permanenta konungamakten tillstädja en
sådan bank, utan dertill fordrat en pröfning af den statsmakt,
som blott livart femte år sammanträder. Jag anhåller
om bifall lill den af BorgqreSt. gjorda inbjudning.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Redan då denna
fråga förra gången förevar till afgörande inom detta Stånd,
tog jag mig friheten utveckla de efter min förmening vigtiga
skäl, som talade för den redaction af §:n, hvartill vi
nu äro af BorgareSt. inbjudne, och hvarigenom en pröfning
åt K. M. lemnades öppen innan en privatbank kunde blifva
oclrojerad inom Riket. Det är således naturligt, att jag ,
med gillande af detta BorgareStts beslut och dess redaction,
tager mig friheten tillstyrka antagandet af inbjudningen.
Hvad angår conseqvensen, som här å andra sidan blifvit åberopad,
så förmenar jag mig just kunna åberopa denna con
-
36
Den i M a r s.
seqvens, såsom ett af de vigtigaste skäl för detta Stånd alt
just nu begagna tillfället till antagande af denna inbjudning.
R. er Ad. har, med undantag af det fattade beslutet, som
nu är fråga om att frångå, och hvilket endast 23 ledamöter
af detta Stånd, händelsevis dock grundlagsenlig!, dicterat,
från äldre lider tillbaka alltid hyllat neli bort hylla
såsom helig grundsats, alt icke frånkänna sin Konung andel
i vården af de vigtigaste oell ömtåligaste angelägenheter,
som inom Riket kunna förekomma. Det är denna conseqvens,
som jag just nu tager mig friheten åberopa, och hvarmed
vi skulle komma i den fullkomligaste öfverensstämmelse,
då vi antaga BorgareSUs nu förevar, inbjudning, hvartill
jag således vördsamt tillstyrker bifall.
Hr Ribbing, Bengt: Om jag icke skulle förutsätta,
alt Gr. Mörner med alltför liten uppmärksamhet följt denna
discussion, så vore med detsamma min förmodan den,
alt han, coute qu’il coute, vill bevisa mig alt jag begått en
inconseqvens. Hans bevis äro alltför klena i det fallet, så
att de knappt behöfva någon vederläggning, ty hvar och en
af flusels ledamöter, som med uppmärksamhet följt discussionen,
skall säkert finna, alt han har fullkomligen orätt i
sin slutsats. Jag har vid detta tillfälle icke satt mig emot
principen af inbjudningar, utan endast motsatt mig behörigheten
af en så orimlig, så inconseqvent och i alla afseenden
oriktig inbjudning som denna, icke de form- och lagenliga.
Hr Lefre'n har visserligen rätt deruti, att här ej är direct
fråga om att rifva upp ett R. St:s beslut, men indirect är
det likväl så, och då jag nu, såsom förr, ser alt inga skäl
och inga motiver gälla, utan blott afses alt vinna ett mål ,
så finner jag äfven att man icke är så noga om att begå en
inconseqvens för alt få rifva sönder ett af R. o. Ad. fattadt
beslut. Jag anhåller om proposition.
Hr Ribbing, Arvid: Jag uppträder endast för att
helt kort besvara en fråga, som Hr Lefrjen behagat ställa till
mig, huruvida stiftandet af lex in casu vore en lagstiftning.
Hr Lefren liar sjelf genom ordet lex, såvida lex betyder lag,
besvarat denna fråga, och hvad som deruti skulle brista, tager
jag mig friheten uttala, då jag härmed får erinia , att
hvad som Konung och Ständer öfverenskomma om, det blir
i vårt land lag. Att nu stifta en sådan lag in casu, det är
det oriktiga och är hvad R. o. Ad. icke velat; men anstifta
en lag såsom den bör stiftas ante casum eller förrän lagen
skall tillämpas, är hvad R. o. Ad. i min tanke ganska
riktigt har beslutat, och den skilnad som finnes emellan R.
o. Ad:s och Bonde,St:s beslut, uttryckte jag mig ganska bestämdt
ligga just i tiden då denna lagstiftning sker. Jag för
min del har ansett, alt den bör ske på en lid, då det ej
kan blifva lex in casu utan lex ante casum, och det är derföre
jag anhåller alt R. o. Ad. måtte vidblifva sitt riktiga
Den i Mars.
37
beslut, öfvertygad att det Stund, som endast i denna omstiindighet
skiljt sig från R. o. Ad., skall, led t af sitt sunda
vett från ett möjligt misstag, på öfvertygelsens väg, lämpa
sig efter sundare lagstiftningsgrundsalser.
Gr. Anckarsvärd: Borgare.St. beslöt dess nu un
der
öfverläggning varande inbjudning, innan R. o. Ad. ännu
bade fattat dess beslut öfver lagen för privatbanker i
sin helhet. Derifrån har utgått det förhållande, att IäorgareSt:s
nu ifråga var. inbjudning blott omfattar i §:n, utan
att fästa något afseende på de inconseqvenser, som till följe
af R. o. Ad:s beslut i denna § nödvändigt skulle komma
alt genom inbjudningens antagande uppstå i afseende på de
följande §§:na. För min del kan jag omöjligen undgå alt
anse, att det enda sättet att nu komma till ett formenligt
resultat i detta hänseende blir alt öfverlemna åt Utsktn att i
jemkningsväg taga R. o. Ad:s beslut i sin helhet i öfvervägande,
oell på grund deraf möjligen inkomma med inbjudning
till R. o. Ad., alt icke allenast frånträda sitt beslut i
i §:n, utan äfven besluten i de andra §§, som dels blifvit
uteslutna, .dels erhållit ett förändradt innehåll på grund af
beslutet om den i:a. Men såsom har nu tyckes vara fiåga
väckt genom flera ledamöter, synnerligast genom Hr Aminoff,
såsom jag vill påminna mig, otn Hr Frih. och Landtm,
skulle finna sådant lämpligt; så tyckes mig att det bästa
sättet att komma till ett resultat vore att få frågan helt och
hållet ånyo upptagen till pröfning och få tillbaka den dis—
cussionen , som förut, om jag minnes rätt, här upptagit 5 ä
G plena för att kunna komma till grundligare beslut och
möjligen kunna tillfredsställa den nu var. majoriteten, men
vid förra beslutets fattande varande minoriteten, med hoppet
att kunna komma till annat yesultat. Af dessa anleduir
motsätter jag mig inbjudningens antagande på den grund,
alt jag omöjligen kan inse alt detta antagande kunde leda
till annat än den största oformlighet, då derigenom skulle
rubbas en § utan förändring af de andra, som med den ira
äger det aldrastörsta sammanhang. — Jag anhåller om proposition.
Hr von Hartmansdorff: Denna fråga om inbjudningar
har den egenskapen att visa icke blott hos en ledamot
utan hos flera stridiga åsigler, när det angår brännvin
eller banker. Prolocollet för den i3 November i8jo upplyser,
att en ledamot, som nu förklarat inbjudningar vara
missbruk, den gången tillstyrkte en sådan. Lian sade nemi.:
’’Då jag förenade mig i Gr. Mörners anhållan om propos. på
inbjudning till MedSlånden, trodde jag att ingen kunde uppfatta
hans mening annorlunda, än att han önskade att Ståndet
skulle inbjuda MedSlånden att instämma uti del beslut
Ståndet sjelft lättat. Jag ansåg det fulla af sig sjelit, att de
38
Dc ii i Ma rs.
delar af Gr. Hamiltons förslag, hvilka Ståndet sjelft förkasta!,
kunde det cj inbjuda MedStånden att antaga.”
Till bevis derpå att detta hans yttrande ieke var ett
förhastadt ord, utan lians allvarliga mening, torde jag fa ur
samma protocoll åberopa att lian sjelf begärde votering derom
och vann henne. Nu, när det icke är fråga om brännvin
utan om banker, då tänker kati med lagläsaren: det valen
annan sak. I afseende på for m fråga n, såvidt hon rörer
R. o. Ad. särskildt, får jag äran vördsamt hemställa, om
Ståndet kan finna lämpligt att, sedan vi nu öfverlast om
denna sak 2 gånger efter hvarandra, nedlägga henne för att
förnya samma disputation för 3:dje gången. Är ieke riksdagen
nog lång ändå? Hvad Utsktn beträffar, så är det klart,
att om R. o. Ad. nu besluter öfver en inbjudningsfråga den
Ulsk:n sjelfva slutligen måste göra, sä få Utsktn redan från
i §:n i betänk, bestämd ledning i sina åtgärder. Sakna Utskrn
en sådan ledning, så kan jag icke inse annat, än att de nödgas
framställa till Stånden alternativa förslag öfver hela
bancolagen, der de begge olika grundsatserna kunna verka
på slutföljderna. Sådana dubbla framställningar slippa Utsktn,
ifall det är afgjordt huruvida R. o. Ad. instämmer med de
andra Stånden eller icke. Att BorgareSt. inbjudit oss till
instämmande i dess beslut, innan vi hade fulländat vår öfverläggning
i ämnet, verkar icke på frågans lagenlighet, ty
det är hvarje Stånd obelaget att, utan kännedom om de öfrigas
åtgärder, inbjuda dem att med sig instämma när Ståndet
anser besutet vara af den vigt att det sådant önskar. Att
nu ingå i öfverläggning 0111 flera §§ än den föista, skulle
jag anse så mycket mera olämpligt, som inbjudningen, om
jag rätt fattat saken, blott angår den i:a. Jag hemställer
oell anhåller således, att framställningen icke mätte göras
vidsträcktare än inbjudningen är.
Hr Munck af Rosenschöld: Det var jag som förenade
mig med Gr. Mörner uti den af honom framställda
begäran, att Ståndet ville inbjuda MedStånden att biträda
det af Ståndet fattade beslutet i afseende på brännvinsbränningen.
Jag gjorde det icke, emedan jag ansåg det vara en
annan sak, såsom Hr von Hartmansdorff yttrade sig, en inbjudning
vara något annat då an nu, utan emedan jag ansåg,
att man borde afvända ett ondt med ett annat. Jag
ansåg, att en inbjudning til! MedStånden skulle vara det
lämpligaste sätt alt förekomma, att vårt beslut genom en
dylik från deras sida skulle några dagar efter det blifvit fattadt
kullkastas, ehuru, tack vare Hr von Hartmansdorff,
denna min afsigt blef så när tillintetgjord. Jag ansåg dock
en inbjudning vara ett missbruk då, lika så vä! som jag goldet
nu; men så länge MedStånden begagna denna utväg att
kullkasta våra beslut, anser jag oss hafva rätl att iakttaga
reciprocitet. Medan jag har ordet, vill jag tillägga den an
-
Den i Mars.
39
märlin, mot en talares framställning, att R. o. Ad. på ett
annat Stånds inbjudning borde frångå sitt redan fattade beslut,
emedan blott 23 ledamöter dicterat detsamma ; att Ståndet
ofta vidblifvit sina fattade beslut, isynnerhet i afseende
på stalsreglerm, ehuru inbjudning ankommit från 2:ne Stånd,
och icke mer än en enda person , nemi. Hr von Hartmansdorff,
dicterat detsamma.
Gr. Mörner: Den siste talaren har åtminstone uppriktigt
vidgått sin inconseqvens. Den föregtde talaren, emot
hvilken en sådan blifvit anmärkt, har icke velat göra det.
Hvilkendera som mest tillfredsställande förklarat sig, Öfverlemna!'
jag åt R. o. Ad. att afgöra. Protocollet kommer
troligen att visa, huruvida jag med vederbörlig uppmärksamhet
följt Hr Ribbings yttrande. Att vid det tillfälle jag
omnämnt det icke endast var EondeSt., som inbjöds all frånträda
sitt beslut, får jag anmärka. Det var deremot samtliga
de andra Stånden, som inbjödos att med R. o. Ad. instämma.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga BorgareSt.s nu föredragna inbjudning.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverröstat nej, begärdes votering af åtskilliga ledamöter.
Upplästes lill justering och godkändes följande voier:sproposition:
Den
som antager BorgareSUs inbjudning till instämmande
i BorgareSt:s beslut rör:de 1 j:n af förslaget till lag för
enskilda banker, voterar
ju
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. icke ofvannämnda inbjudning.
Efter voteringens slut, befannos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja —- 67.
Nej — 38.
Hr Ribbbing, Bengt: Jag anhåller att få anmäla
min reservation till protocollet, 1:0 emot ett sadant sätt att
gå tillväga, som nu ägt rum, och för det andra emot alla de
beslut i afseende på privatbanklagen , som inom delta Hus
blifvit fattade, men icke öfverensstämma med den nu antagna
usta §:n.
Hr Hjerta Lars: Jag anhåller äfven att vördsamt la
anmäla min reservation emot ett beslut, hvarigenom R. o.
Ad. med en så stor pluralitet frångått ett beslut, som några
dagar förut blifvit fattadt.
Gr. Anckarsvärd: Jag instämmer till alla delar i Hr
4o
Den i Mars.
Ribbing? reservation och lager mig friheten derjemte hemställa
till Hr Frill. o. Landtm., huruvida icke de öfriga
§§:na ilia komma under ny öfverläggning, pä det all icke
Ståndets beslut må komma att visa sig alltför inconseqvent ,
dä det saknar sammanhang, sedan R. o. Ad:s beslut i i §:n
är omgjordt och ändradt.
Ur Westfelt, Nils, förenade sig med Gr. Anckarsvärd.
Hr Munck af Rosenschöld resei verade sig emot
det fattade beslutet.
Hr Tersmeden, Carl Reinh.: Jag reserverar mig
emot det beslut R. o. Ad. nu fattat alt antaga BorgareSt:s
inbjudning, emedan jag anser den stora oformlighet derigenom
vara begången, alt R. o. Ad. upprifvit grunden, hvarpå
alla de öfriga besluten 0111 privatbanklagen äro byggda.
Gr. Frölich: Man har i våra dagar hört mycket talas
om oefterrättlighet, men jag undrar, om icke detta binett
ord, som egentligen hädanefter kommer att tillämpas på
ett visst Stund, som jag icke nu vill nämna, hvilket later på
detta sätt sitt en gång fattade beslut blifva tillin tetg jord t.
Framtiden kommer alt visa hvad frukter ett sådant proejudicat
som detta kommer alt bära. Hvad mig beträffar, så
får jag vid denna reservation tillika förklara, att jag icke
ämnar vidare försöka att få något beslut i en fråga, der jag
finner att man icke kan nu såsom fordom vänta någon efterrättelse.
Hr Montgom merie, Carl Hampus: Jag instämmer i
Gr. Anckarsvärds anhållan alt betänk, måtte ånyo behandlas
för att få någon conseqvens i besluten. Skulle det icke
bifallas, så får jag emot beslutet anmäla min reservation,
egentligen i öfverensstämmelse med hvad I3r Tersmeden
anfört.
Hr af Sillen, Wilh. Gideon, förenade sig i de afgifna
reservationerna.
Hr Lefren: Om det finnes någon, som känner ett
Stånd, hvars heslut han maskeradt vill kalla oefterrättligt,
så känner jag ledamöter af vissa corporationer, sorn bära
sig åt som voro de oförbätterlige.
Hr Prytz, Lars Adolph: Ehuru jag icke deltagit i
den votering, som angick 1 §:n af privatbanklagen, men R.
o. Ad. dervid antagit en förändrad redaction, hvarpå sedan
besluten rörtde många andra §§ grundat sig; så kan jag icke
annat än reservera mig emot det nu fattade beslutet, emedan
jag anser den nu i och med antagandet af BorgareSUs
inbjudning beslutade redaclionen af 1 §:n komma att stå i
strid med de derpå följande §§:na, hvilka således ofedbart
böra
Den i M a r s.
4»
böra iindras, så framt R. o. Ad:s beslut om privatbanklagen
i sin hel het icke skall vara en oformlighet. Jag tror
således, lika med 2:ne föreg:de talare, att det blir, nödvändigt
att företaga privatbanklagen till ny öfverläggning.
Hr Stuart, Carl Gustaf, förenade sig med Hr
Prytz.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att hvad anginge den
frågan, att upptaga lagen för enskilda banker lill ny öfverläggning,
så funne Hr Landtm, icke att Riksd.Ordn. kunde
berättiga R. o. Ad. för det närvar, till en sådan öfverläggning.
Gr. Frölich: Lika med Hr Frih. o. Landtm, anser
jag detta vara en omöjlighet, men jag skulle vördsamt anhålla,
att, i händelse någon ny inbjudning kommer från BorgareSt.
eller något annat Stånd, vi dä måtte få under en
särskild nummer upptaga frågan igen; ty det har verkligen
inträffat, att en och annan §, till följe af beslutet om den
första, blifvit helt och hållet utesluten ur de sammansatta
Utsktns förslag, och det torde således hända, att de
värde ledamöterne, vid närmare eftersinnande af saken, finna
sig befogade alt tala vid någon, som icke hörer till detta
Hus, om framställning af en sådan inbjudning, och då
vore det endast roligt att få veta när den frågan förekommer,
innan jag såsom ordförande i de sammansatta Utsktn
företager detta mål lill Utsklns vidare handläggning.
Frih. Cederström, Jacob: Då jag anser den hur
öfverläggningen alldeles på sidan om behofvet, enär det är
Utsk:ns ovillkorliga pligt alt, i anledn. af R. o. Ad:s nu
förändrade beslut, vid uppgörandet af jemknings-betäuk. i
målet, iakttaga de förändringar, som i anseende dertill blifva
en nödvändig följd; så synes mig, att man ej kan behöfva
i förväg nu derom orda.
Hr Rosenblad: Jag är egentligen förekommen af Frih.
Cederström. Den lagliga tidpunkten, då ånyo för R. o. Ad.
kan förekomma att göra de möjliga, smärre jemkningar, sora
kunna blifva en följd af R. o. Ad.'s nu förändrade beslut
ronde i §:n, inträffar när Lftsk:n inkomma med sitt utlåt,
i anledn. af de skiljaktigheter, som förefinnas emellan de
olika Ståndens beslut.
Gr. Anckarsvärd: Jag har alldeles ingenting att invända
emot Frih. Cederströms och Hr Rosenblads med Friherrens
öfverensstämmande framställning i detta hänseende,
utom att jag beklagar att man icke ansett förhållandet lika
tillämpligt på den första §:n, som på de andra, hvarigenom
en ansenlig tid och discussion besparats R. o. Ad.
21 H.
6
42
Den i Mars.
Vid förnyad föredragning af Const.Ulsk:s den 24 s'st^
Febr. på bordet lagda mera. N:o 85, med förslag till sammanjemkning
af RiksSttns i anledn. af Const.Utsk:s mern.
N:o 38 såsom gemensamma tankar till Utsk. bånvisade anmärkn:r,
blef det ånyo lagdt på bordet på begäran af Gr.
Frölich, David, och Frih. Cederström, Jacob.
Likaledes lades ånyo på^ bordet, på begäran af Hr
Hjerta, Lars, Frih. Cederström, Jacob, och Frih.
Stjernstedt, Theodor, IiancoUlsk:s den 24 sisth Febr.
på bordet lagda utlåtln :
N:o 148, öfver en af Hr Biskop Agardh väckt motion,
anglde användande af en fjerdedel utaf bankens framdeles
årligen blifvande räntevinst till allmänna arbeten;
N:o 149, ored underrättelse om RiksSt:ns fattade beslut,
i anledn. af Utsktns betänk. N:o 97 och utlåt, N:o i3o.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, alt Ilr von Ehrenheim,
Christian Wilhelm, ledamot i Ridd.Utsk., afsagt sig
nämnda befattning, under anhållan att det oaktadt blifva
vid sin riksdagsmannarätt bibehållen, och hemställde Hr
Landtm, om R. o. Ad. behagade bifalla denna begäran.
Ropades ja.
Hr Landtm, anmodade Hrr Electorer att vid deras
nästa sammanträde utse en ny ledamot i Ridd.Utsk. efter
Hr von Ehrenheim.
Upplästes Exped.Utskts mern. N:o 36 till BorgareSt. , i
anledn. af dess återremiss utaf Exped.Utsk:s sluifvelseförslag
N:o 224.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anhåller att detta memorial
må få hvila på bordet, emedan från Stats-och Ekon.-  Utsk:n inkommit ett annat memorial i samma ämne, som,
derest det af R. St. bifalles, torde föranleda till ett tillägg
i den expedition, hvilken af BorgareSt. blifvit återremitterad,
och hvilken återremiss just härledt sig deraf att förslaget
var mindre fullständigt.
Hr Rosenblad, Bernh., förenade sig med Hr Stuart.
Frih. Stjernstedt, Theodor: Jag får vördsamt anhålla,
att R. o. Ad. behagade uppskjuta afgörandet af BancoUtsk:s
betänk. N:o 149» med anmälan att 2 Stånd stannat
emot 2 i frågan om beviljandet af creditiv för directionen
öfver arme'ens pensionscassa, intilldess andra dylika
frågor från BancoUtsk. förekomma, för att på en
Den i Mars.
43
gäng må afgöras, huruvida votering bör äga rum eller icke,
då 1 Stånd stannat emot 2 i dylika frågor.
H r Fri h . o. Landtm, yttrade, att om lian rätt fattat
Frih. Stjernstedts mening, så vore den att BancoUtsk:s mern.
Wto 149 icke skulle till pröfning företagas förr än något
annat likartad! mål äfven till afgörande förekomme.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag tyckte mig uppfatta y
att det var fråga 0111 Exped.Utsk:S nyss bordlagda förslag
till skrifvelse och icke om BancoUtskts betänk., som ännu
icke är föredraget. Jag erkänner, att om Hr Frih. o.
Landtm, ej riktigt uppfattat Frih. Stjernstedts mening, så
var det icke underligt, efter betänk. N:o 149 ännu icke
förevarit till någon öfverläggning; men såsom jag uppfattade
Frih. Stjernstedts hemställan, så innefattade den att pröfningen
af delta betänk, måtte föregå R. o. Ad:s beslut om
det nu bordlagda förslaget till underd. skrifvelse.
Hr Frih. o. Landtm, fästade, i anledn. af Hr Ro
senblads
yttrande, uppmärksamheten deruppå, att BancoUtsk:s
ifrågavar. mern. Wto 149 blifvit föredraget och för
andra gången lagdt på bordet, och att mern. från Exped.-  TJtsk. äfven blifvit bordlagdt; Frih. Stjernstedt hade gjort
sin hemställan i afseende på BancoUtskts nyssnämnda mern.
Wto 149, och anginge den huruvida det skulle bibehålla sitt
runi på föredraga.listan, eller, på sätt han föreslagit, uppskjutas.
Hr Stuart, Carl Guslaf: Då mig veterligen icke
någon fråga af likartad egenskap med den, som i BancoUtskts
mern. N:o r4g förekommer, är på BancoUtskts behandling
beroende, och det är af vigt att med det första
få veta hvilka som skola erhålla creditiv i banken; så får
jag för min del bestrida bifall till Frih. Stjernstedts hemställan,
och anhåller att betänk. Wto 1måtte, i den ordning
det har på föredragn.listan, för andra gången förekomma.
Frih, Stjernstedt: Jag tror att alla de frågor, som
komma från BancoUtsk. och deri 2 Stånd stannat mot 2,
äro likartade med den ifrågavarande. Huruvida det kommer
alt i flera mål inträffa, kan jag icke känna, men det
kan lätt inträffa, och då inträffar äfven ett likartadt förhållande.
Hr R osen blad: Jag har delat Frih. Stjernstedts åsigt
i sjelfva saken eller frågan 0111 bifall till creditivrält för armeens
pensionscassa. Jag erkänner alt han har för sig en
behandling vid 1834 års riksdag af BancoUtsk., som uti fråga
der 2 Stånd hade bibehållit gamla reglementets stadgande
om belåning åt hypotheksföreningar, men 2 andra Stånd
ändrat det, likväl lät saken komma under afgörande af
44
Den i M*rs.
förstärkt BancoUtsk., hvil ket också ändrade det förra förhållandet.
Han saknar således icke anledn. att, ehuru 2
Stånd stannat ernet 2, få frågan under förstärkt BancoUtsk.;
men jag måste i alla fall bekänna, att, sådant oaktadt, det
synes 111ig klart, att när fråga är om ändring i bancoreglementets
äldre redan befintliga stadganden, så måste, när 2
Stånd stannat emot 2, frågan förfalla; men att, när tre
Stånd beslutat, fastän på olika sätt, att förändring skall äga
runi i ett förut antaget stadgande, så kommer saken under
förstärkt BancoUtsl;:s pröfning, och således fruktar jag för
att icke den conclusion, som Frih. Stjernstedt gjort, ehuru
mycket jag skulle önska det, kan komma alt göra sig gällande.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag tror att det, som
Hr Rosenblad nu anfört, icke för närvar, bör upptagas , emedan
betänk, ovillkorligen kommer att hvila till nästa plenum.
Nu är det Idott fråga om det skall hvila ännu längre,
och den fråga, som Hr Rosenblad framställt, står icke i sammanhang
med bestämmandet af den tid, hvarunder betänk,
skall hvila. Jag tror, lika med Frih. Stjernstedt, att det
vore bäst att låta detta betänk, hvila tills vidare, eller tills
möjligen framdeles uppkomma andra sådana frågor, såsom i
afseende på fastighctsbelåningen, der 2 Stånd kunna stanna
emot 2, och jag ser icke att det kan skada, om delta mål
får hvila tills vidare.
Hr Stuart: Jag har redan upplyst, att bos BancoUtsk.
förefinnes för närvar, icke någon med denna likartad
fråga; och jag hemställer vördsamt till R. o. Ad. hvad anledn.
det skulle vara att uppskjuta ett mål, under förutsättning
alt möjligen en dylik fråga före riksdagens slut
kunde förekomma. Det vore väl bättre för BancoUtsk.,
att såsom ledning vid de återstående göromålen få del af
R. o. Ad:s åsigt om behandlingen af dylika mål. Det måtte
i alla fall vara för R. o. Ad. lika lätt nu som framdeles,
alt bestämma huru grundlagens stadgande skall rätteligen
tillämpas. Jag förnyar således min anhållan, att betänk.
N:o 149 måtte i den ordning, det på listan har, förekomma
tili slutligt afgörande 'hos R. o. Ad.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag för min del tror, att
det vore bäst om denna fråga fick förekomma i den ordning,
hvari den nu ligger på bordet. Enligt min opinion
är det myckel angeläget för något hvar, synnerligen vid
denna riksdag, att noggrannt iakttaga grundlagen i det fall,
att när en fråga kan förfalla och 2 Stånd stannat emot
2, så bör den förfalla. Jag anser detta vara för ordningen
och säkerheten vid ärendenas pröfning nyttigt och bra, för
att emancipera sig så mycket som möjligt från voteringar i
förstärkta Utsk., der ofta uttryck af majoriteten uppkomma,
som äro rakt stridande emot RiksSUns majoritet.
Den i Mirt. 45
Uppå derefter framställd propos. fann R. o. Ad. den
af Frih. Stjernstedt väckta fråga för det närvar, böra förfalla.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ lill 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 3 Mars 184 r •
Plenum kl. g f. m.
Justerades 14 prot.uldr. för den i dennes.
Justerades pleni-prot:n för den 17 sistl. Febr. f. och e. m.
Till pröfning företogs Bevilln.Utsk:s den sisth Febr.
och den 1 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 4°i i anledn.
af gjorda anmärkn:r vid betänk. A:o 35, ang:de stämplade
pappersafgiften.
R. o. Ad. beslöt, att detta mål skulle punktvis pröfvas,
och alt föredragningen skulle så tillgå, alt betänk. JNI:o 35
tjenade lill grund för föredragningen.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag får
anhålla om den upplysning, huruvida lill R. o. Ad. prot.-  utdr. ifrån de öfriga Stånden i denna fråga ankommit. I
sådant fall torde det kunna mycket förkorta discussionen,
om vi erfara t. ex. att första punkten blifvit af 3 Stånd
bifallen.
Undert. Ridd. Seer et. tillkännagaf, att ingen underrättelse
rör:de delta mål ännu ankommit frun något af RiksStånden.
Utskottets yttrande rör:de 2 §:n.
Hvad Utsk. yttrat blef af R. o. Ad. godkändt.
Utskottets yttrande rör:de 4 §‘u 1 mom.
Hvad Utsk. i utlåt. N:o 4» tillstyrkt att första afdelningen
måtte förblifva oförändrad godkändes.
Gr. Mörner, Joli. Au g.: Jag har mig visserligen bekant,
alt detta förslag redan blifvit af BondeSt. bifallet,
46
Den 3 Mars f. m.
och såsom jag tror äfven af BorgareSt.; men då här elt
misstag influtit sålunda, att i 5 afdelningen handlingar, som
utgifvas, charteras till i ?. sk., hvarigenom en ganska stor
förhöjning i chartae-sigillatae-afgiften vore att förutse, så
får jag derföre föreslå, enligt Hr Stuarts reservation vid
utlåt. N:o 4°) ntt en afgift för handlingar, som utgifvas,
må bestämmas lika med chartae-sig.-afgiften för handlingar,
som inlemnas. Jag tror, att delta skulle leda till ett jemna
re föihållande af den nu fastställda charlas sig.-afgiften.
Hr Prytz, Lars Adolph: Som den i betänk. N:o
35 upptagna tariff, för handlingars charterande, är af Hr
Stuart föreslagen, och Hr Stuart sjelf i utlåt. N:o 4° har
bifogat en reservation, som föreslår en liten förändring deruti;
så får jag anhålla att Hr Landtm, täcktes låta uppläsa
Hr Stuarts reservation, och alt jag derefter måtte återfå
ordet.
Hr Stuarts reservation upplästes.
Hr Prytz: Jag hade vid betänk. N:o 35 reserverat mig
emot den der föreslagna tariffen, hufvudsakligen på det skäl,
att ett ökat chartas-sig.-belopp hade blifvit ålagdt handlingar,
som inlenmades efter 5 afdelningen i denna tariff. Då
nu Hr Stuart funnit denna anmärkn. vara riktig, och föreslagit
en förändring i den afUtsk. antagna tariffen, hvaruti
han gått den medelväg, att han nu föreslagit samma chartaesig.
-afgift för handlingar, som utgifvas, som för dem, hvilka
ingifvas; så får jag anhålla om Hr Landtmrs propos.
derpå, att andra raden i denna tariff måtte helt och hållet
utgå, och att första raden i stället finge denna lydelse:
Handlingar som inlemnas eller utlemnas, och
med de afgiflsbestämmelser som på första raden äro föreslagna.
Då skulle en sådan jemkning i det ökade ehart aesigillatce-beloppet,
som jag åsyftat, vinnas, och. den klagan
Öfver en ökad beskattning i detta hänseende, hvilken eljest
kunde komma att äga rum, skulle undanrödjas.
Uppå derefter framställda propositioner bifölls Utskls
förslag med den förändring, att i den å sidan 3 af betänk.
N:o 35 upptagna tabell de tvänne första raderna skulle sammanslås
till en af följande redaclion ”handlingar, som in”lemnas
eller utlemnas,” och med de afgiftsbestämroelser,
som på första raden äro föreslagna.
U t s k : s yttrande r ö r : d e 4 §: n 3 mom.
Detta yttrande gillades.
Utskrs å sidan 5 af betänk. N:o 35 upptagna
förslag till förändring i 5: te §:n.
Hr Prytz: Jag har äfven i detta afseende reserverat mig
emot Utsk:s förslag i utlåt. IST:o 35, och som Utsk. vidblifvit
detsamma, så fortfara för mig de skäl, på grund hvaraf
Den 3 Mars f. m.
47
jag reserverat mig deremot, hvarföre jag tror mig böra söka
att göra dem gällande hos R. o. Ad., i den män de
kunna anses förtjena afseende. För min del anser jag det
vara högst orimligt, att dessa sä väl värdigheter, som öfriga
K. nådebevisningar, hvilkas ide'e bör vara förtjenstens utmärkande,
skola vara belagda med någon slags afgift. Jag
föreställer mig ej förtjensten alltid såsom bemedlad, utan
tvertom kan det ofta hända, att den är högst obemedlad.
En sådan K. nådebevisning, som alltid borde med största
tacksamhet kunna emottagas, skall naturligtvis för den obemedlade
förlora i värde och emottagas med en viss vedervilja
eller motbjudande känsla, då den, jemte att vara en
utmärkelse af hans förtjenst, skall betalas och medför en
för honom kännbar beskattning. Då jag ej finner Utsk.
hafva anfört några gilltiga skäl till upphäfvande af de anmärkn:r,
som blifvit gjorda emot denna §, så får jag hos
Hr Landtm, anhålla om propos. å upphörande af all chartaesig.
-afgift för de ifrågavar. K. nådebevisniogarna eller också
nedsättning lill åtminstone samma belopp i afseende på
charloe-sig.-afgiften , som är upptaget i 1835 års chartae-sig.-  förordn.; ty i sådant fall kommer utmärkelsen ej att medföra
alltför kännbara uppoffringar för den obemedlade förtjensten,
när den blir ihågkommen. Då man gör en jemförelse
emellan dessa afgifter i 1835 års författning och förevarande
förslag, så finner man att beloppet af chartse-sig.-  afgiften blifvit förhöjdt i Utskrs förslag emot hvad den var
i i835 års förordning,
för Adels-bref  ifrån 70 r:dr till 100 r:dr
„ Friherre-bref „ i5o ,, ,, 200 „
„ Grefve-bref „ 3oo ,, „ 4°° »
„ Öppna bref, hvarigenom några i
nåder tilläggas de förmåner,
hederstitlar och företrädesrättigheter
framför andra undersåter,
som Hrr Riksens
Råd af ålder tillerkände blifvit
„ 258: 16. „ 5oo „
„ Riddare- och commendeursbref
af Vår Seraphimer-or
den
45: — ,, 100 „
„ Commendeurs-bref af K
Svärds-ordens Stora b
„ ,, af K. Svärds-orden . . A
„ ,, af K. Nordstjerne-orden. . 22: 24- » ^o: —
,, „ af K. Wasa-orden . . .J
„ Riddare-bref af Konung Carl
D:o af K. Wasa-ordens .
dito dito
XIIRs-orden
48
Don 3 Mars f. m.
för Riddare-bref afK. Svärds-orden j
,, Öppna bref för riddare ocbf
ledamöter af K. Nordst jer-' ifrån 6 i: dr lill i5 r:dr.
ne-orden I
„ D:o af K. Wasa-orden . .)
Dessa förhöjningar äro så betydliga, alt jag tror, att, äfven
om man anser det vara rätt att med beskattning belägga
K. nådebevisningar till förtjensten, måste R. o. Ad. likväl
finna, att de böra nedsättas, och jag föreslår derföre alt i
sådan händelse stadgandena i i835 års förordn. må blifva
bibehållna.
Frih. Boye, Ludv.: Då detta ärende sista gången
här förevar, tog jag mig friheten fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på felaktigheten af den princip, att R. St. skulle äga
i sin makt att försvåra utöfningen af de pran-ogativer, som
K. M. i Reg.F.n har sig tillagda. Det var för principen,
som jag talade då, och det är för den, som jag äfven nu
talar och begär att få afslag på detta betänk, eller åtminstone
bifall till fortfarande af hvad som hittills varit gällande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg de ifra—
gavar. handlingarna böra vara fria från all afgift för stämpladt
papper.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg att i
detta afseende i835 års stadganden borde bibehållas oförändrade.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, förnyade derefter sin propos. till bifall
å Utsk:s förslag.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna
att nej öfverröstat ja, begärde
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, votering.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att nu förekomme att
bestämma hvilken mening, som borde blifva contra-proposition.
Hr Prytz: Jag begärde Hr Landtnäs framställning till
R. o. Ad. om att afgifter måtte komma att upphöra; men
då jag tyckt mig höra att denna propos. temmeligen enhälligt
-
Den 3 Mars f. m.
49
ligt blifvit besvarad med nej, så får jag vördsamt anhålla
att contia-propos. mätte blifva på i833 års taxa.
Upplästes till justering och godkändes följande voler:s
pi
oposition.
Den som bifaller Beyilln.Utskts förslag i afseende på
den del af 5 §:n, som innefattas å 5:te sidan af betänk.
N:o 35, voterar
>i,;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad., att de i detta afseende uti 1835
års författning intagna afgiftsbeslämmelser böra bibehållas.
Efter voteringens slut, befunuos rösterna hafva utfallit,
sorn följer:
Ja — ig.
Nej — 4°.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag begärde synnerligast
votering, emedan Frih. Boye, Ludvig, genom sin begäran
om votering innan llr Frih. o. Landtm, tillkännagifvit
huru Hr Frih. o. Landtm, uppfattat R. o. Adis svar på den
framställda proposm, sökte på förhand fournera beslutet.
Jag medgifver visserligen, att om man anser det vara ett
vigtigt ändamål att vinna, att Regeringen må kunna låta
undenes sol skina ulan återvändo, att den ej behöfver vara
så nogräknad med Seraphin! och Cherubina med de (lera,
utan att den må kunna rätt frikostigt med båda händer
utösa de uti den nu afgjorda §:n omnämnda utmärkelser
och värdigheter, att det då vore bäst att icke blott låta dem
vara befriade från alla afgifter, utan till och med låta dem
vara åtföljda af särskildta honorarier. Ty man lärer hafva
funnit, att Svenska nationen är så litet begifven på
stjernkikeri, att snart ingen lärer vilja emottaga dem
för intet. Den lärer tro det vara bäst, att låta stjernorna
pryda himmelen och förtjensterna mannen. Med den
frikostighet vederbörande i denna väg hittills iakttagit kunde
det hända, väl icke att himlen blefve tom på stjerner,
men att våra nordstjernebärare och öfrige, försedde med
himlens sinnebilder, blefvo lika stationära på förtjensternas
bana, som den stjerna, hvars sinnebild de bära, är stationär
på himlen; kanske detta utmärkelsetecken någon gång kunde
kumma att betyda, att de voro lika långt på afvägar
derifrån, som deras stjerna från himlen.
Hr Lefren Joli. Pehr: De skäligen oskickliga ord,
som den siste talaren nu använde, föranleda mig att nämna,
det jag tror tvertom, att de äro ganska få inom vårt fädernesland,
som för särskild betalning gå tillhanda med sådana
utmärkelsers anskaffande.
21 II. 7
5o
Den 3 Mars f. m.
Hr Munck a f Ro s e ns eli ö 1 d : De skäligen skickliga
ord, som den siste värde talaren yttrat, hafva styrkt mig i
miu tro.
Utskottets yttrande a n g: d e Gr! Gyldenstolpes
motion, samt förslag i betänk. JV:o 35, a n g: d e
c liar te ring af constitutorial för underbefäl och
manskap vid militär-kustbevaknings-corpsen,
och i utlåt. K: o 4o, angide charter ing af constitutorial
för underbefäl vid telegrafcorpsen.
Dessa yttranden och förslag biföllos.
Såsom till 5 §:n hörande föredrogs nu äfven 7 punkte
11 i utlåt. JN : o 40.
Hr Prytz: Jag har tagit mig friheten att begära uppläsning
af detta yttrande af Utsk., i anleda, af min gjorda
reservation, och anhåller ödmjukast att få framställa de skäl,
hvarå jag önskade alt R. o. Ad. ville fästa uppmärksamhet.
Jag tror, att den förändrade redactionen skulle medföra
verklig fördel. Då nu fullmakter till karaktersvärdiglieter
å civila tjenster utfärdas, utgår chartae-sig.-afgiflen
efter en uträkning af medlet af hvad de ordinarie civile
tjenstemunnen af samma värdighet åtnjuta i lön. Som dessa
löner förhålla sig ganska olika och ej stå i förhållande till
den värdighet, som tjensteinännen åtnjuta; så uppkommer
genom delta beräkningssätt ganska stora anomalier. Så
t. ex. får den, som erhåller en lagmanstitel med Iromans
värdighet, betala efter ett vida lägre medelbelopp,
än den som får en troljenare-värdighet med landssecreterare-titel,
af det skäl att medelbeloppet af lagmanslönerna
är vida mindre än medelbeloppet af landssecreterarelönerna.
Då nu en sådan karaktersvärdighet ej medför
något annat företräde, än en rang, och rangen inom
militären i allmänhet tages till grund för rangberäkning,
och då derjemte beräkningen af militärens rang står i samma
förhållande, som deras löner, i stigande eller fallande;
så skulle jag tro, alt den civila värdighet, som i rang motsvarar
en viss militär-värdighet, borde betalas med samma
afgift, hvarmed den sednare betalas. Detta förslag tager jag
mig friheten att göra, för att såmedelst undanrödja den villrådighet
rörrde chartans belopp, som ofta äger rum, då civil
värdighet utdelas , och hvilken ej skulle kunna äga
rum om chartan beräknades efter samma grund, som inom
militären. Det är i afseende på det förhållande, hvaruti en
civil värdighet står till en militärisk, som jag tror att den
af mig föreslagna redaetion skall medföra bestämd fördel
och säker beräkningsgrund, hvarföre jag får hos Hr Frih. o.
Landtm, begära propos. derpå.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Så vida jag hört
hvad Hr Prytz anfört, så anser jag det vara ganska riktigt.
Dan 3 Mars f. m
5i
Om man vill beräkna afgifterna för fullmakter pä verkliga
tjenster efter den verkliga löneinkomsten, så bar det visserligen
skäl för sig. Men att beräkna afgiften för karaktersfullmakler
efter löner, som de befullmäktigade icke
erhålla, är så mycket oriktigare, sorn det finnes ringare
befattningar, t. ex. häradshöfdingars, för hvilka inkomsterna
äro större än för ett Justitieråd. Således skulle en
person, som erhölle fullmakt på förstnämnda titel , komma
att erlägga större afgiTter, än den, som finge Justilierådsvärdighet.
Detta vore olämpligt, hvadan jag tillstyrker, att
R. o. Ad. ville godkänna Hr Prytz’s förslag.
Efter framställda och förnyade propos:r dels till bifall
å IJtsk.vs yttrande, dels till bifall å Hr Prylz’s förslag, blef
detta sistnämnda slutligen af R. o. Ad. anlaget.
Gr. Mörner: Jag vet ej, om jag skall anse detta förslag
fullkomligen väl genomfördt. Jag ber Hr Prytz sjelf
genomse det stycke, som i gamla förordningen kommer näst
efter det stycke, som han nu anmärkt. Jag tror, alt han
då skall finna en motsägelse deremellan och det följande
stycket
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, sedan R. o. Ad.
redan fattat sitt beslut, någon discussion i det afsecndet icke
mera borde äga rum.
Hr Prytz; Jag skall ej vidare discutera ämnet, men
utber mig att få hänvisa Gr. Mörner till min reservation,
som innefattar, att blott i mom. å pag 21 i 1835 års chnrtaa-sig.
-förordn. bör förändras, och jag har ej begärt någon
förändring af det näst derefter följande moni., emedan det
dels icke slår i direct samband med det föregående, dels
ganska sällan kommer alt tillämpas och således är af mindre
vigt.
Utskottets förslag a n g : d e införande i 6 §:n
af ett stadgande om befrielse från stämpladt
papper för a f s k r i f t e r, so 111 för ”historiska och ö f”riga
vetenskapliga upplysningar ur Rik säre hi”ve
t meddelas.’’ Bifölls.
Då nu skulle föredragas Utsk:s yttrande rör:de befrielse
under vissa förhållanden från stämpladt papper för
Riksg.contoret, anmälde sig
Gr. Mörner och yttrade :
Lii betänk. N:o 4«, pag. 7, slår under 8:0 ett tillägg,
nemi. ”beskrifningar öfver geometriska chartor,’’ hvilket tyckes
böra omedelbart följa efter det nu föredragna tillstyrkandet.
Om jag ej höft miste, så upplästes först den §, sora innefattar,
alt ”afskrifter, sorn för historiska och öfriga vetten”skapliga
upplysningar ur Riksarchivet meddelas,’’ böra vara
befriade ifrån denna afgift. Derefter koni Hr Prytz’s för
-
Den 3 Mars f. m.
slag, och nu återstår i betänk. N:o 4° j pag. y, det raum.,
som handlar om "Beskrifningar öfver geometriska chartor,”
med tillstyrkande att äfven de måtte ifrån afgifter befrias.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde
finna Gr. Mörners anmärka, vara ganska riktig, enär bokstafsordning
i denna § borde tjena till rättelse.
I anledn. häraf föredrogs nu 8:de punkten i utlåt.
N:o 40.
Undert. Ridd.Sccret. tillkännagaf, alt under den
nyss verkställda voteringen prot.utdr. ankommit från BorgareSt.
, af innehåll att Ståndet godkänt betänk. N:o 35, med
förändringar och tillagg enligt utlåt. N:o 4o, endast med undantag
af del sednare utlåt:s 8:de punkt, hvilken blifvit afslagen.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Det är egentligen utgående
ifrån den princip, att jag önskade, att alla de i denna
§ upptagna titlar skulle alldeles befrias ifrån chnrtaesig.
-afgifter, som jag uppträder; men det är äfven för att
derigenom förekomma en oordning, som nu verkligen förefinnes,
nemi. att då ingen föreskrift är gifven, så taxeras
efter behag alla i detta moni. upptagna handlingar. Sålunda
finnas här ej upptagna i i835 års förordn. de handlingar,
som af landtmätare expedieras. Till följe af denna
obestämdhet, skrifva landtmätare nu samma sak ömsom på
3, 4, 5 och 6 sk:s chartor. Det vore en bestämmelse i den
vägen, som jag önskade, och det var också derföre som jag,
i likhet med Utskrs hemställan i betänk. JV:o 35, hade önskat,
att vid slutet af den i 4 §:n 1 morn. förekommande
första afdelning, orden ''äfvensom landtmätare” hade blifvit
tillagda. Enligt R. o. Ad:s beslut har detta ej skett och
således qvarstår samma förhållande som förut. Då här nu
föreslås att beskrifningar öfver geometriska chartor skola vara
undantagna, och dä Utsk. utgått ifrån den synpunkten,
att dessa förrättningar, sorn nog ändock i sig sjelfva äro
kostsamma, måtte befrias ifrån ytterligare afgifter, så tager
jag mig friheten föreslå, att, till undanrödjande af all ovisshet
i detta afseende, elter orden "beskrifningar öfver geo"inetfiska
chartor,” mätte tilläggas jemte öfriga af landtmätare
expedierade handlingar. Jag skulle ej hafva
gjort detta förslag, om icke under nuvar. förhållande,
då inga föreskrifter i detta afseende äro gifna, så stora
missbruk ägde rum derigenom, att landtmätare taxera dessa
handlingar efter godtycke och skinna allmogen. Skulle
mitt förslag ej antagas, så får jag anhålla, att det blir bestämdt
huru högt dessa handlingar skola charteras, så att
det åtminstone ej må hero på landtmätärens godtycke.
Gr Mörner: Jag instämmer med den sista värda talaren,
och anhåller 0111 den propus., som han yrkat. Då
Den 3 Mars f. m.
53
man vet att missbruk iljqt rum, sa synes detta vara ett skäl
att bestämma huru förhållandet för framtiden bör blifva,
och då R. o. Ad., likasom de öfriga Stånden, beslutat, att
detta tillägg ej skall göras; så tyckes detta innefatta ett
prasjudicat derför att sådana handlingar böra från charttesig.
-afgifter vara befriade. Jag ser således intet skäl, hvarför
man skulle utesluta detta stadgande, och på sådan
grund anhåller jag om bifall till den af Gr. Posse yrkade
proposition.
Uppå derefter framställda propos;r beslöt R. o. Ad. att
bifalla Utsk:s förslag med det af Gr. Posse yrkade tillägg,
hvarigenom redactionen skulle blifva följande: ’’Beskrifnin”gar
öfver geometriska chartor jemte öfriga af landtmätare
"expedierade handlingar."
Utskottets yttranden och förslag i öfrigt
a n g:d e 6 §:n, samt angtde 9 och 10 §§:na godkändes
och bi föl los.
Utskottets yttrande ang:de it, 14 och 17
§§: na.
På begäran af Hr von Hartmansdorff upplästes Hr
Edenhjelms betänk. N:o 35 åtföljande reservation.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle önska, lika med
Utsk., att säkrare controller iakttoges i afseende på uppbörden
af stämplade pappersafgiften ; men jag anser alltför
äfventyrligt att befria domare från skyldigheten att vid tingstället
hålla allmogen chartor tillhanda. lJA man ej kan ålägga
någon annan, att vara charlse-sig.-försäljare, så befarar
jag, alt man på många ställen blefve utan sådan försäljning.
Om då häradshöfdingen ej vore skyldig att hålla allmänheten
chartor tillhanda, huru skulle allmogen sig bete? Jag
fruktar således att det föreslagna stadgandet skulle vålla
mera olägenhet, än medföra gagn, hvadan jag detsamma
alstyrker.
Hr Prytz: Om, på de skäl, som äro anförda af Hr
Edenhjelm i dess reservation, och nu af Ur von Hartmans
dorff,
R. o. Ad. skulle finna för godt alt ogilla Utsk:s förslag
om ett tillägg till 17 §:ns zjJde punkt, lör.de särskilda
chartae-sig.-försäljningsmäns tillsättande på landel, så bladet
en oundgänglig nödvändighet, om chartor hädanefter
skola finnas på landet, att icke heller gilla den förändring
af samma §:s usta punkt, som Utsk. föreslagit må komma
att äga rum, utan då måste detta mom. oförändradt qvarstå,
ty i annat fall, o tu man borttager Utsk:s förslag, alt
särskilde charlae-sig.-försäljningsmän skola tillhandahålla allmogen
stämpladt papper, men gillar den föreslagna ändringen
af redactionen i §:ns lista inom.; så kommer chartaeförsäljning
vid ling och andra förrältningsställen på landet
att upphöra, hvilket hvarken varit Utsk:s eller kan vara
54
D c n 3 M a r s f. m.
någon annons mening. Jag får äfven fästa uppmärksamheten
på nödvändigheten att det åliggande, som innefattas i
sisla meningen af i i §:ns 3:dje morn., då denna mening nu
föreslås att utgå, blir öfverflyttadt på de personer, som till
chartse-sig.-försäljningsmän förordnas.
Gr. Mörner: Då denna sak förra gången förevar,
så uppgafs det, att betydliga försnillningar af chartse-sig.-  medel ägt rum. Det lärer isynnerhet vara köpe-, bytes-
och gåfvobref, som gifva tillfälle till sådana försnillningar.
Det har varit svårt att finna något correctiv deremot,
och de, som hafva klandrat det nuvar. förhållandet,
hafva ej gittat utfinna något sätt att förekomma dessa missbruk.
Om man antager Utsk:s förslag, så ti or jag, att derigenom
åtminstone ingen skada kan inträffa; ty derest ej någon
annan försäljningsman erhålles, så kan man alltid uppdraga
denna befattning åt länsmannen, som i alla fall skall
vara närvar., och i värsta fall kan man vända sig till häradshöfdingen,
för att få den charta man behöfver. Dessa
förhållanden synas visserligen ej vara lätta att controllera,
men detta är likväl ett försök dertill, som åtminstone är
fullkomligt oskadligt. Såsom saken nu förhåller sig, bär
häradshöfdingen rättighet de facto, att utan lagbrott emottaga
ocharterade handlingar, ehuru förlattningen säger, att
de skola vara charterade, hvilket i min tanke är det rätta.
Jag har hört af sakkunnig person uppgifvas, att omkring
5o,ooo r:dr troligen genom denna förändring skulle kunna
vinnas, och jag tror derföre, att ett försök skulle löna sig.
I händelse saken ej skulle låta sig göra, så kan man återgå
till det gamla, och förordna häradshöfdingarne till chartaesig.
-försäljningsmän. Försöket torde väl utvisa, alt saken
ej är så orimlig, sorn man här föreställer sig; åtminstone
liar jag ej kunnat finna tillräckliga skäl vara anförda deremot,
utan endast lösa suppositioner. Jag anhåller om bifall
till Utsk:s förslag, helst detsamma redan är bifallet af
JiondeSt., der mycken sakkännedom i denna fråga säkerligen
finnes.
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz: Det vore visserligen
en stor lättnad i domarens göromål, om han, såsom
Utsk. föreslagit, blefve befriad ifrån skyldigheten alt hålla
rättssökande chartor tillhanda, men jag betviflar, att det
förslag, som Utsk. i sådant afseende afgifvit, är verkställbar!.
För min del anser jag mig således ej kunna detsamma
biträda.
En värd ledamot, som nyss före mig yttrat sig, bar
påstått, att den föreslagna åtgärden vore nödvändig, för att
hindra de försnillningar af chartas-sig.-medel, som ägt rum.
Jag vill ej bestrida, att det beklagligen finnes exempel på
sådana försnillningar, men dessa liro lyckligtvis dock högst
sällsynta, och aldraminst tror jag, att sådant underslef kan
Den 3 M a r t f. m.
55
existera med köpe-, gåfvo- och bytesbref, som talaren upp
gifvit, ty det beror naturligtvis i sådana fall alltid på parten
sjelf att controllera charteringen å dessa, och att, i händelse
densamma finnes oriktig, sådant anmärka och vägra
erläggande af lösen för en sådan handling, innan densamma
är behörigen eharterad, hvarföre jag ej kan anse denna uppgift
innebära något skäl till förslagets antagande. Äfvenledes
har den värde ledamoten påstått, att domaren skulle
kunna göra en sådan försnillning, hvarom han behagat orda,
utan alt något ansvar derå följde. Jag tager mig friheten
fästa den värde ledamotens uppmärksamhet derpå, att
allmänna lagen bestämmer ett ganska strängt ansvar för en
sådan förbrytelse, nemi. ej mindre än lill och med tjenstens
förlust.
Hr Lil I jenstol pe, Axel Fredr.: Jag är hufvudsakligen
förekommen af Hr Palmcrantz; ty det var Gr. Mörners
yttrande, som gaf mig anledn. att begära ordet. Hr
Grefven behagade yttra, att förra gången, då betänk, förevax’,
hade flere talare uppgifvit, hurusom försnillningar, isynnerhet
på landet, ägt rum, och jag förmodar alt han med
detta yttrande åsyftar häradshöfdingen* på landet. Jag vill
deremot erinra mig, att vid samma tillfälle äfven ganska
många talare sökte vederlägga den uppgift, som Gr. Mörner
nu omnämnt, och hänvisar i öfrigt till hvad Hr Palmcrantz
i detta afseende yttrat. Jag betviflai- nästan, att någon
försnillning i detta afseende bör kunna äga rum; och,
instämmande med Hr von Hartmansdorff, i afseende å det
äfventyxliga att vilja borttaga från domaren skyldigheten af
att hålla allmogen chartor tillhanda vid tingsstället, förenar
jag mig således med honom i begäran om afslag på denna
punkt af betänkandet.
Hr von Hohenhausen, Michael S i 1 v i u s: För min
del vill jag på intet vis ingå i något bedömmande af huruvida
försnillningar agt rum eller ej, ty detta är ett förhållande,
som man gerna afhållen sig ifrån att vidröra. Om
försnillningar äro möjliga, så är det redan ett skäl att söka
åstadkomma en controll deremot. För min del tror jag ej,
att de svårigheter, som man har förespeglat för verkställigheten
af Utskrs förslag, skola komma att uppstå. Inom alla
län finnas nödige chartoe-sig.-försäljare, och för dem blir
det en stor fördel, att genom ombud få öfvertaga chartaeförsäljningen
vid tingsställena. Alltså får jag för min del
tillstyrka bifall till Utsk:s förslag i detta afseende.
Gr. Mörner: Två talare hafva apostropherat mig, och
jag skall helt kort upptaga deras yttranden lill vederläggning.
De lära ej kunna vederlägga det factiska förhållandet,
att åtminstone en häradshöfding har blifvit suspendeiad
för sådana försnillningar. Jag skulle kunna anföra flera exempel,
men jag vill afhålla mig derifrån, och hänvisar endast
56
Den 3 Mars f. m.
till det prot., som sist fördes i delta mål, samt de deruti
uppgifna facta.
Hvad angår att köpe-, bytes- och gåfvobref skulle vara
de handlingar, hvarå chartse-sig.-afgiflen vanligen försnillas,
får jag anmärka, att, såsom jag af sakkunriig'person hort uppgifvas,
dessa köpe-, bytes- och gåfvobref stundom blifva liggande
i häradshöfdingarnes archi v och ej utlemnas,- och i sådant
fall torde de val der kunna ligga ocharterade, hvarigenom
häradshöfdingen erhåller tillfälle att försnilla charttesig.
-afgiften derför. Jag får således förnya min begäran om
bifall till Utskts förslag, så mycket mera som en person med
större erfarenhet än jag, Hr von Hohenhausen, nu instämt
i detta yrkande.
Hr Pal mc rantz: Jag vill ännu en gång till besvarande
upptaga det förnyade påstående af den sista värda talaren,
att försnillningar af chartas-sig.afgiften för köpe-, bytes- och
gåfvobref lätteligen skulle kunna äga rum, enär dessa handlingar
stundom blifva i rätternas archiv qvarliggande. Jag får,
i anledn. deraf, till hvad jag förut yttrat ang:de hvarje parts
förmåga att sjelf kunna controllera , huruvida dessa handlingar
blifvit belagda med riktig charta eller ej, endast tillägga
att sådana handlingar, hvarom nu är fråga, blifva ej i rätten
qvarliggande längre än till lagfartens slut, då de alltid utlemnas
till den part, som ingifvit dem. Att någon part skulle uraktlåta
att dem återtaga, tror jag vara högst sällsynt, enär de för vederbör,
ägare oftast äro af större vigt än sjelfva fastebrefvet. Det
var blott detta, hvarom jag velat upplysa den sista värda talaren.
Hr Ed en hjelm, Gillis: På grund af hvad jag yttrade,
då denna fråga förra gången förevar., och hvad jag
uppgifvit i min reservation, yrkar jag att författningen i
detta afseende måtte förblifva sådan, som den nu är. Jag
tror mig härutinnan äga så mycken erfarenhet, sorn mången
annan, och vi få ej bedömma saken efter särskildta locala
förhållanden, såsom t. ex. på Gottland. Jag hemställer, om
någon skulle anse det vara möjligt att få en särskild chartassig.
-försäljningsman på de aflägset belägna tingsställena i Bohus
län. Jag anhåller således, att nuvar. författning i denna
punkt må bibehållas.
Hr von Hohenhausen: Jag anmälde mig i anledn.
af Gr. Mörners yttrande om den erfarenhet, som han möjligen
tilltrott mig kunna aga; men på det att ej någon sådan
tydning måtte gifvas åt mina ord, som skulle jag på
Gottland funnit något särskildt behof att få controller emot
sådana försnillningar, får jag förklara, att sådant ej varit
förhållandet; men jag anser af vigt, att då uppmärksamheten
fästes på behofvet af en controll, densamma äfven blir
tillvägabragt. Jag anser förslaget ganska veikställhart, ty
då den antagne försäljaren af chartor härigenom skulle erhålla
-
Den 3 Mars f. m.
57
bålla fördelen alt få en betydligt ökad afsättning, så ligger
det belt oell ballet i hans intresse, all besörja det chartor
ej vid lingsställena komma alt saknas, så alt inga svårigheter
dervid uppstå. Af samma skäl var jag äfven öfvertygad,
att icke heller på Gottland någon svårighet skulle uppstå,
eller alt chartor derigenom skulle komma att saknas vid
tingsställena, ehuru aflägsna de äro ifrån staden, hvarest sådana
hos försäljningsmannen finnas att tillgå.
Frih. Cederström, Anders: Jag vill visserligen ej
bestrida möjligheten af, att på elt eller annat ställe chartaeförsnillningar
af domare blifvit begångna, — det är något,
som jag ej vet, och som jag ej kan med säkerhet bestrida,—
men hvad jag vet, är, att en sådan försnillning ingalunda
kommer att minskas derigenom, att andra personer, än domhafvanden,
befatta sig med försäljningen af chartor. Verkan
deraf skulle endast blifva densamma, ty 0111 denne person
är ense derom med domaren, så kan försnillningen likaväl
försiggå, och elfecten blir just densamma, ty om domaren
då päskrifver, att handlingarne äro chnrterade, ehuru
det ej är förhållandet, sä kan lian ostörd dela vinsten med
försäljningsmannen. Det blir således i afseende på controlleu
alldeles samma förhållande, om domaren bestrider charlaesig.
-försäljningen, eller om den upplåtes åt särskild person,
och det ligger tvertom i domarens eget intresse, när han
sjelf har elmi loe-sig.-försäljningen, att få sälja så många
chartor som möjligt, emedan han derpå haren viss procent.
Jag ser således ej något skäl alt bifalla Utsk:s förslag.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
alt fortsättas på eftermiddagen lil. 6.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: Förra gången,
då detta betänk, förevar inom Ståndet, uppgaf jag hvilka
anledn;r jag hade till den förmodan, att underslef vid försäljningen
af chartor, just med anledn. af denna §, ägt rum.
Jag vill nu ej åter upprepa detsamma, men med anledn. af
de anmärkn:r, som emot Gr. Mörners uppgifter blifvit gjorda,
anser jag mig böra nämna, att försnillningar af ehartasigillata
vid domstolarna eller af domaren kunna ske på två
sätt: antingen genom försnillning af chartan å de handlingar,
som inlemnas och blifva i domstolen qvarliggande, då
det naturligtvis är domaren ensam, som deraf drager vinsten,
och då försnillningen endast sker med hans vetskap; eller
för det andra så, att chartan försnillas å handlingar, som
utlemnas, då domaren måste vara i connivence med den,som
emottager den ocharterade handlingen, antingen med hans
önskan att dela vinsten, eller med hans okunnighet om chartsebeloppet,
hvarmed handlingen bör beläggas. Utan afseende
på huruvida sådana underslef verkligen hafva skett, torde
31 H. 8
5S
Den 3 Mars f. m.
man likväl ej kunna bestrida, att de äro möjliga. Detta
medför i min tanke tvänne olägenheter, af hvilka den ena
ej betyder något i ekonomiskt hänseende, men likväl loide
vara vigtigare, än den andra. Den ena olagenlielen är, att
åtskilliga medel undansnillas Staten. Den andra oell den
efter mitt förmenande vida större, Hr, att allmänheten på
åtskilliga ställen, oell särdeles på de orter der detta beklagliga
förhållande någonsin inträffar, verkligen hyser misstanke
emot sina domare i detta fall. Denna misstanke har under
innevar. riksdag blifvit ganska tydligt uttalad, och jag tror,
att denna förändring, äfven om den ej medförde någon säkerhet
i afseende på controllen, likväl skulle hafva tillräckligt
skäl för sig, om den kunde motverka den andra olägenheten.
Såsom innehållande ännu skarpare controller, ansåg
jag, då betänk, sist förevar, att den af Borgmästaren Westlinger
vid utlåt. N:o 35 bifogade reservation borde antagas.
Sakkunnige personer hafva likväl upplyst mig om de olägenheter,
som dermed vore förenade, och jag afstär således ifrån
allt yrkande i den frågan, men fortfar deremot att önska
bifall till Utskrs förslag. Derigenom vunnes, hvad jag anser
såsom en hufvudsaklig vinst, att domaren ej vidare nödgas
hålla chartor allmänheten tillhanda, hvarigenom misstanken
om försnillning helt och hållet blir vänd ifrån dem.
Det är visserligen sannt, hvad en värd talare uppgifvit, att
på vissa orter någon svårighet torde uppstå att erhålla chartsesig.
-försäljningsman , men den af Utsk. föreslagna redaction
innehåller ej något förbud för domaren att försälja chartor,
och jag tror att om domaren i sådant fall vill lämpa sig efter
behofvet, der Taxerings-comite'erna ej varit i tillfälle att
anskaffa chartoe-sig.-försäljningsman; så förfaller hela den
olägenhet, sora man har velat se i den af Utsk. föreslagna
redaction. Jag anhåller således om bifall lill Utsk:s betänkande.
Frih. Boye: Beklagligtvis torde man ej få betvifla, att
ju underslef någon gång ägt rum; men mig synes att frågan
nu egentligen är: borttager den nu föreslagna förändringen
farhågorna för underslef, eller äro de garantier, som här
föreslås, tillförlitligare, än de som hittills varit? Må det förlåtas
mig, att jag verkligen drager detta i tvifvel. Jag ser
i öfrigt en svårighet, hvilken ännu icke här blifvit vidrörd,
men som kanhända torde förtjena afseende, nemi. allmänhetens
egen beqvämlighet. Man känner t. ex., att i ett skuldfordringsmål,
der frågan gäller 20 r:dr, är chartan betydligt
mindre, un der krafvel gäller 1000 v.dr; man känner
att chartan är olika efter köpesummans större eller mindre
belopp; nu antager man denna nya inrättning; den person,
som utses att handhafva den, skall för det första alltid hafva
sådana chartor, sorn fordras; och för det andra alltid
handla redligt i uppgifterna på chartans belopp. Jag bela
-
Den 3 M a r 3 f. m.
59
rar sannerligen, alt utom den svårighet, hvarom en värd
ledamot Hr Edenhjelm erinrat, nemi, svårigheten alt linna
personer, sorn åtaga sig denna befattning, med tillräcklig säkerhet
derför all ej uppbörden hos dem försvinner, till förlust
för statsverket, älven andra och nya olägenheter skulle
uppstå. För min del förenar jag mig således med Hr von
Uartmansdorir uti hans begäran om utslag å betänkandet.
Hr von Rosen, Georg: Äfven jag förenar mig med
lie von Hartmansdorff och begär afslag på betänkandet.
Jag tior att man här bör åtskilja ehartac-föi snil Ining af säljaren
och den auctoritet, som bestämmer hvilken charta, som
bör nvlljas, och tillse att handlingarna dermed blifva bilagda.
Om vi fråntaga domaren försäljningen, så återstår ju alltid för
honom det andra tillfallet till försnillning, ifall lian vill begagna
det, och således tjenar det ändock till intet. Föröfrigt har jng den
lilla erfarenheten, alt det är oändligt svål t alt få vederhäftiga
ehartas-sig.-försäljare; man kan icke dertill taga den
lörsta villiga person man träffar; ty de skola skaffa borgen
till garanti för sin uppbörd och dess redovisning. Idet är
icke alltid så lätt på landet att finna sådana personer, och
synnerligen svårt tror jag det skulle blifva att finna personer,
sorn ville åtaga sig att vid häradsrätterna ansvara lör
demi försäljning, om icke man dertill kunde få en person,
som i alla fall skulle vara närvar, vid tinget; ty jag tror ej
att förtjensten är så 6tor, att det kan löna sig alt hafva en
särskild försäljningsman derför. Jag tror således att det
blir svårt att bereda allmänbeten tillfälle att få chartor sid
häradsrätterna, om domaren icke for tfarande blir försäljare,
och instämmer derför med Hr von Hartmansdor ff i lians begäran
om afslag å betänk, och alt chartse-sig.-försäljningen
hädanefter må blifva ordnad på samma sätt som hittills.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: I likhet med hvad
jag ledan förra gången, då denna fråga förevar inom detta
fins, anförde, får jag fortsätta mitt påstående om omöjligheten
att arrangera oin cliarlse-sig.-försäljningsmäns anställande vid
tingsställena. För det första är det rent af omöjligt alt öfverallt
få sådana personer. För det andra innefattar detta
förslag ett så stort misstroende emot domarecorpsen i landet,
att jag skulle önska, att åtminstone dessa misstankar ej uttalade
sig genom ett beslut inom detta Hus. Om man vill begå
försnillning af dessa medel, så är det dessutom lika läll fölen
särskildt anställd försäljningsman, som för domaren. —
Gr. Hamilton har sagt, att det finnes Iva sätt ali försnilla
chai la;-sig.medel: det ena, att uraktlåta att chartera inkommande
handlingar; del andra, att Uraktlåta charteringen af
utgående handlingar. Detta sednare är omöjligt, ty Svenska
folket är ej så enfalldigt, alt de emottaga handlingar utan
charta, då de likväl fä betala den, och det exempel på eli
6o
Den 3 Man f. ni.
sådan tilldragelse, hvilket uppgafs af Gr. Hamilton och Hr
Gripenstedt, då frågan förra gången förevar, lärer väl vara
det enda. I afseende på de handlingar, sorn förvaras i lii» —
radshöfdingens archiv, så är väl försnillning möjlig; men jag
skulle ej tro, alt det kan finnas mer än en eller två domare
i hela Riket, som möjligen kunde göra sig skyldige till en
sådan förseelse, och anser således ej, att liela corpsen skulle
nedsättas så, som man här satt i fråga. Jag får i öfrigt förena
mig med hvad Frih. Boye och Hr von Rosen anfört,
och yrkar afslag på betänkandet.
Frih. Cederström, Jacob: Äfven jag instämmer i
att begära afslag å betänk., ehuru jag ej utgår ifrån alldeles
samma grunder, som den siste värde talaren. Det är
nemi. elter våra författningar domares och andra embetsmyndigheters
skyldighet att tillse det inkommande handlingar
äro med stämpladt papper eril. författningarna belagda,
och, der detta icke skett, derom besörja. Nu är det just den
sista saken, som Utsk. föreslagit skulle borttagas, utan att
beräkna de olägenheter, som deraf skulle uppstå för allmänheten.
Det kan nemi. derigenom Ilända, att, 0111 icke lämpliga
chartor finnas alt tillgå hos en försäljningsman, eller
otillräckligt antal, så förlorar en part derigenom sina fatalier
oell blifver derutöfver plikt fäIIcl. Således förlorar t. ex.
cn fordringsägare i en concurs sin fordran, om skuldsedelnej
kunnat med nödig charla beläggas vid bevakningen. Det
synes alltså falla af sig sjelft, att nyttan af att bibehålla den
nuvar. författningen är allmänhetens och ej domarens, men
controllen på, att domaren tillser det ehartan blifver bilagd,
den är nödig, och 0111 domaren ej fullgör detta , så botar
han 6 r:dr 32 sk. b:co och ersätter dessutom ehartan, enl.
hvad 14 § = n innehåller. Jag kan således ej finna, att Utsk.
riktigt betänkt det stadgande Utsk. föreslagit, och begär alltså
Hr Landtm:s propos. till afslag på Utsk:s betänk, i
denna del.
Hr von Hohenhausen: Här har blifvit anfördt åtskilligt,
som skulle göra till en nödvändighet för domaren
att vara försedd med chartor och tillse att de blifva bilag—
da. Denna controilerande skyldighet hos honom skulle i
alla fall qvarstå, äfven 0111 Ulsk:s förslag antoges. Hvad beträffar
skuldebref, som äro omnämnda , så torde det vara
allmänneligen kändt, att de nästan aldrig charteras förrän
de komma till lagsökning, men någon controll å sådant,som
tillhör enskild persons intresse att göra eller låta, torde ej
finnas, och man kan i alla fall vara säker, att den, för hvars
räkning lagsökningen sker, drager försorg om att skuldebrefvet
då är charteradt. Jag får härjemte ännu en gång
fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på det stora intresse, hvilket
de, som äro antagne till charlaeförsäljare , hafva deruti,
att på alla tingsställen chartor finnas; och icke heller synes
T) c u 3 Mars f. m.
Gi
det mig, att det skulle blifva särdeles svårt att få sådana
personer, äfven med den borgen som der erfordras, K o. m.
på de mest aflägsna ställen. Detta är min tanke, hval före
jag på de skäl jag anfört tillstyrker bifall till Ulskis betänkande.
Frih. Rehbinder: DA jag sist bade ordet, glömde jag
att vederlägga ett af Gr. Hamilton anfördl skäl för bifall till
betänkandet. En ledamot bar nemi. bär yttrat, alt del rone
omöjligt , ali vid alla tingsställen kunna få särskilda
chartoc-sig.-försäljare. Gr. Hamilton yttrade till svar Jderå,
att på sådana ställen, der man ej kunde få någon dylik,
charlae-sig.försäljare, kunde domaren tillåtas alt vara det.
Jag skulle tro , alt om den der rättigheten eller skyldigheten
att vara chartae-sig.försäljningsman fråntoges domarena, så
skulle ingen domare hafva lust alt vara det i reserv, på sätt
Gr. Hamilton föreslagit. Det är ingen agrement för domaren
att hafva denna befattning, utan tverlom ganska besvärligt.
Visserligen har han derigenom en liten inkomst , men
den ur så obetydlig, att den alldeles icke kan inverka på
hans ekonomiska stallning. Jag skulle således tro, att ingen
domare i sådant fall hade lnst att åtaga sig denna befattning,
och att således allmänheten ofta kunde få resa flera
mil till någon stad för att få sig chartor, hvarigenom mången
gång försummelser af chartors biläggande kunde föranledas,
så alt skadan af denna författning icke blefve så alldeles
obetydlig. Jag får fortfara i min anhållan 0111 afslag
på betänkandet.
Gr. Hamilton: Då Frill. Rahbinder särskildt egnat
mig tvänrie yttranden, så torde jag i ett enda som aldra hastigast
få besvara dem båda. Frih:ns första skäl för afslag
på betänk, innehöll, alt man har på ett oriktigt sätt antastat
domareembetet. Jag finner ej något sådant antastande
i Utsk:s förslag, der man endast velat befria domaren ifrån
skyldigheten att hafva en försäljning, hvilken någon gång
föranleder öfverträdelse!- af författningen, men som, 0111 sådant
äfven ej äger rum, likväl möjligen äfven på öfriga domare
kastar en misstanke, som de ingalunda förtjena. Detta
tror jag tverlom vara ett bevis af aktning för domareembetet,
oell alt detta Frihlns skäl för afslag således förfaller.
Frih. Rehbinder sade andra gången, att jag, såsom vederläggning
af det påstående att nian på mångå ställen ej
skulle kunna få någon chartoe-sig.försäljare, yttrat, att på
sådana ställen, der man ej kunde få chartae-sig.försäljare ,
kunde domaren tillåtas att vara det. Så ologiskt har jag ej
tänkt, om jag äfven skulle hafva uttryckt mig så, alt jag
till vederläggning på en sak skulle svarat på något belt annat.
Jag yttrade 111ig tverlom, alldeles icke för alt vederlägga
Hr Edenhjelms påstående, att å de aflägset belägna
tingsställena i bohus län det kari blifva omöjligt att erhålla
Den 3 Mac: f, m,
lingon cliartae-sig försäljningsman. Jag lior, att en sådan
svårighet på åtskilliga stallen skall uppstå; men då dtu redaclion,
Bevilln. Utsk. föreslagit, ej betager domaren rättighet
att försälja cbai tor, utan blott befriar honom ifrån jiligtt-n
att hafva deni, så förmodar jag, alt på sådana ställen,
der svårighet uppstår att erhålla chartas-sig.försäljningsman,
domaren skall gä allmänheten tillhanda dermed.
Hr Prytz: Flere talare hafva redan utvecklat skälen
lill bifall för Utskis förslag, att göra en förändring i 17
§:ns i;a punkt, och att göra ett tillägg till samma §:s 4:^e
punkt. Jag behöfver således ej derom yttra mig, och får
endast i afseende på piili. Rehbindi rs anmärka., att det
vore skäl för It. o. Åd. alt afslå de föreslagna förändringarna
derföre att It. o. Ad. i annat fall skulle röja en misstanke
emot dnmarecorpsen, namna, att jag tror, i likhet med
hvad Gr. Hamilton redan anmärkt, att Uisk:s förslag snarare
uttrycker en omtanka örn aktningen för domarecorpsens
anseende , derigenom att man undanrödja!' allt det sken och
alla de nnledn:r till misstankar för malversation, hvarför
domaremakten stundom varit utsatt.
Frih. Cederström har fästat uppmärksamheten på en
omständighet, hvilken jag redan förra gången, då jag hade
aran hafva ordet, vidrörde, nemi. alt 1 i §:n 5:dje mom. borde
oafkorladt qvarstå, hvarest föreskrifves, alt örn parten af
okunnighet ej chartera! sina handlingar rikligt, så är domaren
skyldig att underrätta honom derom, vid ansvar såsom
för försummelse alt bilägga charta. Deremot har Utsk ,. då
del fråntagit domaren chartaeförsäljningen och föreslagit alt
en annan försäljningsman borde tillsättas, ej bercdt någon
utväg för parterna att blifva underrättade af någon person,
emot ansvar i händelse af oriktig uppgift, om det chartehelopp,
hvarmed de böra belägga sina rättegångshandlingar,
hvarigenom en part sålunda af okunnighet kunde blifva förlustig
sina fatalier; och jag får derföre föreslå, att 11 §:ns
3:dje 1110111. af i83) års cliartae-sig.förorda. måtte oafkorladt
få qvarstå. Jag anhåller hos f]r Landtm., att särskid
propus, måtte framställas å Ulskis förslag i hvad det rörer
Imri tagande af sisla meningen i !i §:ns 3:dje morn., och särskild
propos. på de i 17 §:n föreslagna förändringar.
Frih. Rehbinder. De tvänne siste talarne hafva ansett,
all det snarare bevisar aktning än förnärmelse emot
domarecorpsen, alt borttaga deri skyldighet eller rättighet
de nu hafva , att vara chartoe-sig.försäljningsman vid tingsställena.
Jag kan ej finna detta, ty redan förra gången när
denna fråga förevar, och äfven i dag har blifvit yttradt, såsom
ett hufvudargnment för antagande af delta betänk., att
sådant borrie ske, derföre att försnillningar äga runi. Jag
kan ej se alt det bevisar någon aktning för en corps, att
påslå del försnillningar af densamma blifva begångna.
D«n 3 Mars f. ra.
63
Hvad beträffar Gr. Hamiltons anmurkn. Wirida 011 af
mina vederläggningar, så kan jag ej låta lili att nu åtei hemta
densamma. En ledamot yttrade, att det vore risk att antaga
stadgandet om särskilda char'ce-sig.försäljningsniäns anställande
vid tingstdllena, emedan det vore svårt att erhålla
några dylika. Då sade Gr. Hamilton, att han ej ansåg detta
farligt, emedan domaren kunde i nödfall åtaga sig denna
befattning. Således blir domaren ändå en reservkarl i sådant
fall, och jag skulle tro att ingen loniare har lust att vara
det. Om domarens befattning dermed upphörde, sä måste
den charlae-sig.försäljningsman, som anställes, känna författningen
fullständigt, och det torde ej blifva möjligt att öfverallt
finna personer, som hafva lust eller förmåga dertill, då
sportel» i allt fäll är högst obetydlig.
Frih. Leijonhufvud, Abraham: Såvida jag tror,
iiro lagstiftande församlingar vanligen på villovägar, när de
i ekonomisk lagstiftning hafva misstroende lill motiver och
tro sig genom finesser i uttryck och återhållande tillsatser
kunna förekomma missbruk eller afsteg. Jag betvifla!' att
någonsin en lag stiftas, som tj i sig sjelf innebär möjligheten
alt kunna eluderas. Jag skulle likväl hoppas och tro, alt
vi ej behöfva fästa särdeles afseende på detta motiv, och alt
man nied få undantag bör kunna vänta af embetsman så
mycken rättsiulhet och oväld, att de handla elter samvete
och öfvertygelse. Man tror sig, såsom jag här tyckt mig
finna af ålskillige talares yttranden och äfven af uttryck i
betänk., hafva gjort eli fynd, för att förekomma charlae-sig.-  försnillning. Jag bekänner att för mig är det oförklarligt
huru man kan tro, att icke chartse-sig.försnillning kan bedrifvas
lika väl, om domaren af försäljningsmanneti mottager
en charta och sjelf skall skrifva på deri, som om han
sjelf har chartaeförsäljningen. En stor fördel skulle tilskyndas
domaren, örn han befriades från det onus, som nuvar.
författning pålägger honom, alt medföra chartor till tingsställena.
Vinsten af denna försäljning går kanske ej lill några
r:dr om året, och jag vet af erfarenheten, att derafsnarare
ofta uppkomma betydliga förluster; ty då jag köper
upp chartor och betalar contant, så måste jag på en gång
gifva ut 100 r:dr; dessa 100 r:dr incasseras åter i 3 sk., B
sk., ii. sk. o. s. v., och deraf blifva sällan too r:dr igen,
utan de försvinna som de komma. Således anser man sig
nästan alltid hafva gifvit bort hvad man köper chartor för,
men delta är småsaker. Deremot ber jag få flista uppmärksamheten
på allmänhetens beqvämlighet, och huru allmänhetens
angelägenheter vanligen bedrifvas. Då de inställa sig
hos Konungens lief:h:de, så kunna chartor derstädes erhållas,
men då de komma till de öfriga domstolarna, till härads*
och lagmansrätterna, och vanligen hafva med sig en massa
af handlingar, hvilka skola efter en särskild elassificaliou
<54
D « n 3 Murs f. in.
charterns, så hemställer jag, huruvida det blir lämpligt för
denna allmoge att göra en särskild resa , för att hos först! 1 jiiingsniannen
uppvisa och chartera sina handlingar, hvilka
oftast < j blifva completlerade förr än han kommer till tingsstället.
Åtminstone anser jag, alt allmogens beqvämlighet ej
de igenom är rätteligen till försedd , och jag befarar, att en och
annans fatalier härigenom kunna gå förlorade, då domaren
mäste neka att emottaga de ocharterade handlingarna. Dessutom
anser jag ofelbart, att effeclen af denna förändi ing endast
blir den, att domaren, som nu står i ansvar för försäljningen,
öfverflytlar denna befattning på en skrifvare.
Denne skrifvare blir således chartoe-sig.försäljningsman, och
är ej underkastad några strängare controller än domaren varit.
Mitt ögonmärke är för öfrigt, och jag tror att deruti
ligger en stor förmån, att allmänheten hädanefter som hittills
kan vara förvissad om att den får chartor der handlingarna
skola aflemnas. Domaren får ej taga emot handlingarna
ocharterade , och linn är ansvarig derför att de blifva
charlerade.
Här är likväl äfven en annan omständighet, som jag anser
vara af någon slags betänklighet, ehuru ingen dervid fästat sig.
Här står, att försäljningsmannen ovillkorligen bör under pågående
ting tillhandahålla allmänheten stämpladt papper vid
tingsstället. Jag hemställer först och främst, hvar han då
skall etablera sig. Tingsställena äro vanligen ganska trånga;
der är rum för domaren, men icke för en särskild försäljningsman.
Ilan måste således bo på krogen, och då hemställer
jag hvad en sådan trafik i längden kan medföra, och
om den ej endast ger tillfälle åt några personer alt i krogstugan
förspilla en tid, som de eljest kunde bättre använda.
Man har åsyftat att genom denna försäljningsman controllera
huruvida handlingarna af häradshöfdingen blifva vederbörligen
med charta-sigillata försedda. Såsom gammal
domare ber jag att få freda domaren från det obehaget att
få denna controll inom sitt eget gebit , der ingen bör äga
rättighet att intränga i huns angelägenheter. Det tillkommer
ej chartae-sig.försäljningsmannen att tillse huru domaren handlar,
utan delta tillkommer helt andra auctoriteter, och jag
tror i allmänhet, att det ej är välbetänkt alt sätta embetsmännen
i den belägenheten, att de vid hvarje steg skola
hafva bredvid sig en person, som tillser huruvida de handla
rätt. Funnes äfven controller öfver chartae-sig.försäljningen,
så tror jag att icke heller de vore omöjliga att kringgå, och
jig tror således, att det vore mindre väl betänkt att nu antaga
detta Utsk:s förslag, då vi förut hafva ett godt stadgande
i detta afseende. Jag fö're när mig således med dem,
som begärt afslag på 17 §:n 3:dje morn., och får förklara,
att hvad som finnes i nuvar. författning i detta afseende föreskrifvet
är vida bättre än hvad Bevilln.Utsk. här föreslagit.
Hr
Den 3 Mars f. m.
65
Hr Edenhjelm: Frih. Leijonhufvud har så väl ulredt
denna fråga, att jag finner öfverflödigt att vidare yttra mig
derom. Man liar sagt, att man vill försöka en förändring i
detta stadgande, för alt förekomma de missbruk, som nu äga
rum. Dessa missbruk äro mig ganska väl bekanta, men jag
tror ej att det är värre med dem, än med andra missbruk,
som äga rum.
Man har talat om de stora besparingar, som genom detta
stadgande skulle beredas af medel, som hittills varit försnillade;
men då man kan vara förvissad om, att den person,
som nu i domarens ställe kommer att drifva denna trafik,
ej lärer underlåta alt dervid göra samma missbruk, så
komma besparingarne troligen ej att erhållas, eller blifva
högst obetydliga emot de förluster, som rättsökande skola
vidkännas hvarje gång de inkomma med handlingar, som äro
oriktigt charlerade, hvilket alltför ofta mäste blifva fallet.
Jag tillstyrker således afslag å Utskis betänkande.
R. o. Ad. ansåg ii §:n 3:dje mom. sa*mt 17 §:n usta
och 4tde punkterna böra blifva oförändrade sådana de i i835
års författning finnas antagna, men biföll Utsk:s förslag till
förändring af 14 §tn 3:dje mom.
Utsk:s så i betänk. N:o 35 som utlåt. N:o 4o
framställda förslag ronde i8:de §:n , samt förslagen
i utlåt. N:o 40, a n g: d e ao §:n 2 inom., och i betänk.
N:o 35, angtde 20 §:n 3 morn., biföllos.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskts nedannämnda
förslag till R. St:s und. skrifvelser till K. M.,
nemi.:
N:o 257, angrde val af en ledamot i Hemliga Utskottet;
N:o 258, ang:de förskott å anslag till bedrifvande af befästningsarbetena
vid Carlsborg och i Stockholms skärgård.
Hr Rosenblad, Bernh.: Bevilln.Utskis utlåt. N:o
l5o, hvilket nu lärer vara i ordningen att föredragas, behandlar
ett ämne, hvilket står i så nära sammanhang med
den motion af Hr Nordenanckar, som af Ståndet blifvit till
Utsk. remitterad och nu är under Utsk:s pröfning , att jag
får vördsamt anhålla, det Ståndet ville uppskjuta föredragningen
af detta betänk., intilldess Utsk:s utlåt, ronde nämnda
motion inkommer, så att de måtte i ett sammanhang få
afgöras. I annat fall underkastas vi den olägenhet, sorn vi
redan förut vid denna riksdag fått vidkännas, nemi. att
plockvis och bitvis få afgöra en mängd frågor, såsom händelsen
varit, då vi afgjort en mindre detalj af bankens lånerörelse,
för att 5 å 6 månader derefter få besluta om en
annan detalj, så att det slutligen ej blir något sammanhang
i det hela.
21 H. 9
66
Den 3 Mars f. ra.
Frih. Stjernstedt, Theodor, förenade sig med Hr
Rosenblad.
Hr von Hartmansdorff, Äng. : Jag han ej bestrida
de värde ledamöternes rätt att begära målet ytterligare hvilande
på bordet; men att uppskjuta detta mål intilldess frågan
om Hr Nordenanckars motion förekommer — anser jag
ej vara behöfligt; ty den del af frågan, som rörer utvidgning
af bankens lån på fastigheter, är af sådan beskaffenhet, att
hon synes mig alltför väl kunna särskildt behandlas. Hon
innebär i sig sjelf ett förslag, så stridande emot grunderna
för vår baneorörelse , att man när som helst kan företaga
den.
Hr Rosenblad: På sätt Utsk. sjelft anför, har detta förslag
blifvit framkallad t af den nya fråga, som uppstått sedan ett
beslut afRiksSt:n stadgat en tillökning af bänkens reservfond,
jemte en undersökning af bankens blifvande tillgångar. Det är
af de dervid yppade tillgångar, som Utsk. föreslagit att en del
skall användas för det ändamål, som Hr Kordenanckars motion
afser. Det är detta utlåt., som bancofullmäktige på Utsk:s
begäran afgifvit rör:de Hr Kordenanckars motion, och hvilket
lärer vara bifallet af en afdelning inom Utskottet. Skulle
man nu göra denna fråga ensamt till föremål 'för Ståndets
pröfning, så har man ju ryckt den ur sitt sammanhang. Hr
von Hartmansdorff har ju fullkomligt sin frihet öppen att
framställa alla de skäl, han anser tjenliga, för att, när frågan
återkommer, om han så vill, votera hort denna halfva
million. Jag har tänkt tillstyrka bifall till detta betänk. ,
men om Hr von Hartmansdorffs skäl äro bättre, så kunna
de då ganska väl göras gällande, så att Ståndet afslår detta
betänk. , men derigenom får Ståndet åtminstone tillfälle att
pröfva saken i sin helhet. Jag får förnya min anhållan om
uppskof med föredragningen af detta betänk. , och hoppas
att Hr von Hartmansdorff ej skall hafva någonting deremot.
Hr von Hartmansdorff: Jag är ej i någon förlä
genhet
för användningen af den halfva millionen. R. St. hafva
förut beslutat, att en million af bancovinsten skall förbehållas
banken till förstärkning af dess reservfond. En sådan
förstärkning tillintetgöi-es för en half million , då man
lånar ut den på 28 års återbetalning. Det är emot uppskofvet
och sammanbindningen af detta ärende med ett större
och vigtigare mål, som jag protesterar; bordläggningen
för tillfället kan jag ej hindra.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag anser
mig böra instämma i den anmärkn., som Hr von Hartmansdorff
gjort, d. v. s. att detta mål , i händelse tvänne
ledamöter sig om en sådan begäran förena , måste hvila till
nästa föredragning; men att uppskjuta detsamma för att afgöra
det i sammanhang med Utsk:s utlåt, rör:de Hr Norden
-
Den 3 M art (. m.
67
anckars motion, anser jag ej lämpligt. Hufvudskälet för mig
är det beslut, som II. St. fattat, att reservera en fond för
banken, på det att den må kunna göra rätt för sig. Fem
lyckliga år för banken oell landet äro nu förflutna efter realisationen;
hurudana de kommande blifva, är hvad vi ej kunna
känna, och jag kan således för min del ingalunda tillstyrka
dessa medels skiljande ifrån banken, på ett sätt att
de vore fästade, hvarigenom kunde hända, att banken ej
skulle vara i tillfälle att fullgöra sina förbindelser. Det är
af detta skäl, som jag tror att denna sak ej bör sammanbindas
med den andra, utan tror att saken nu kan ganska val
afgöras, och för min del betviflar jag ej utgången af denna
pröfning, enär den disposition, som här föreslås , belt och
hållet strider emot bankens princip. Då jag ej inser något
skäl vara anfördt, sorn gör en sådan sammanbindning af dessa
mål nödvändig, och ej inser hvarföre vi här skulle gå
principvidrigt tillväga, så får jag afstyrka ett beslut, hvarigenom
detta mål skulle sammanbindas med föredragningen
af en annan fråga.
Hr Lagerhjelm, Pelig’: Lika med Hr von Hartmansdorff
anser jag ej något väsendtligt sammanhang emellan
BancoUtskis nu föredragna utlåt, och den ifrågavar. motionen.
Jag finner således intet skäl att uppskjuta behandlingen
af detta betänk., för att gemensamt pröfva begge dessa
ämnen, och anser mig oförhindrad att när som helst deltaga
i afgörnndet af denna fråga. Deremot anser jag deras
rutt ostridig, hvilka yrkat målets bordläggande för andra
gången.
Hr Lefren, Joli. Pehl': Äfven jag delar de åsigter,
som Hr von Hartmansdorff och Hr von Hohenhausen framställt.
Hr Mannerskantz liar anmält en reservation i ämnet,
som efter mitt förmenande ganska riktigt utreder förhållandet.
Jag anser ej angeläget vara , alt inför detta Hus
vidlyftigt framställa orimligheten af så beskaffade' principer
för bankens styrelse, som innefattas i detta tillstyrkande.
Jag beklagar, att ej Gr. Bogislaus Schwerin nu lefver, för
att kunna här uppträda och visa hela orimligheten deraf.
Han har varit vår ledare på den väg, genom hvilken Sveriges
myntväsende har fått stadga. Det vore skäl att tillåta
hans grundsatser lefva längre, än blott emellan tvänne riksdagar.
Gör man ej det, så komma vi tillbaka i de förhållanden,
hvari vi förut varit, och ur hvil ka vi med mycken
svårighet blifvit befriade. Jag tillstyrker alsing ä Ulskts
förslag.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att BancoUtsk:s utlåt.
N:o i5o i anledn. af väckt fråga om förstärkning af fonden
för belåning af fast egendom i R. St:s Bank , till följe af
tvänne ledamöters begäran, komme alt ytterligare hvila på
68
Den 3 Alars f. ra.
bordet; frågan var derefter om detta mål borde ytterligare
uppskjutas eller i sin ordning till ny föredragning förebomma.
Frih. Cederström, Jacob: Då jag ej kan föreställa
mig, att Hr Rosenblad och Frih. Stjernstedt begärt uppskof
med föredragningen af detta betänk., för att i sammanhang
med Hr Nordenanckar motion få pröfva detsamma, i någon
annan mening, än att afslå ifrågavar. betänk., och då ingen
menniska inom Huset har talat för bifall dertill ; så
skulle jag tro att desse herrar kunna afstå ifrån sin begäran.
Hr Rosenblad yttrade, att han icke kunde afstå från
den begärda bordläggningen.
Hr von Hartmansdorff: Vi hafva ännu icke hört,
om ej Frih. Stjernstedt vill afstå ifrån sin begäran om bordläggning.
Skulle han göra det, så kunna vi nu företaga
betänk., i händelse ingen annan förenar sig med Hr Rosenblad.
Skulle således Frih. Stjernstedt ej vidhålla sin mening,
så önskar jag, att vi nu måtte få afslå detta betänk.,
för att slippa höra samma öfverläggning om igen.
Frih. Stjernstedt: Så tillvida skall jag afstå ifrån -  min begäran om uppskof med föredragningen af detta betänk.
, att jag endast yrkar bordläggning till nästa plenum.
lif Rosenblad: För att bespara en propos. derom,
får jag tillkännagifva, att äfven jag afstår ifrån vidare uppskof
än till nästa föredragning, och förenar mig således med
Frih. Stjernstedt i hans sista yrkande.
Ånyo föredrogos och biföllos BanccUtsk:s den 24 sist!.
Febr. på bordet lagda:
utlåt. N:o 5t, i anledn. af väckt fråga om upphäfvande
af föreskriften i 228 §:n af nu gällande baneoreglemente,
angtde förkortande i visst fall af låneliden vid omsättning
af från Bancodisconten erhållet lån; och
mern. N:o i52, med hemställan om afskrifning af obetald
arrendeafgift för den till Malmö lånecontors. hus höranda
gårdsjord.
Vidare föredrogs PresteSl.vs den 27 sist!. Febr. på bordet
lagda prot.utdr., med inbjudning till MedSt:n att förena
sig om en und. anhållan hos K. M., att dag för innevar.
riksmötes slut måtte varda bestämd.
Frih. Ced erström, Jacob: Grundlagen bestämmer i
hvilken ordning och när R. St. böra hos K. M. göra anmälan
om riksdagens afblåsande. Att i en annan form och
annan ordning besluta något derom, då det är högst problematiskt
om det verkligen kan inträlfa hvad man här förutsätter,
anser jag vara alldeles formvidrigt och tillstyrker
derföre afslag på PresteSUs nu föredragna inbjudning.
Den 3 Mars f. m.
69
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag tror visserligen
lika med Frih. Cederström, det ej vara lämpligt att i närvar.
ögonblick fatta ett sådant beslut, hvars verkställbarhet
ej kunde med säkerhet förutses. Men deremot hemställer
jag till R. o. Ad., om ej ett annat beslut kunde fattas,
hvarigenom riksdagens afslutande i möjligaste måtto förbereddes.
Det vore nemi., att sådana mål, hvilka angå statsreglertn
, vare sig den ordinarie eller den extra, och sådana
bevillningsinål , hvilka med slatsreglertn äga sammanhang,
måtte företrädesvis för andra uppföras på föredragn.listan
och företagas utan hinder af dem, som förut stå på benne
och som eljest vore i ordningen att förekomma. Derigenom
skulle man, såsom jag tror, på ett riktigare och tillförlitligare
sätt vinna det mål PresteSt. åsvftar.
Hr Le fre'n , J o h. Pehr: Äfven jag delar den åsigten,
att det vore önskligt, att riksdagen kunde få ett snart och
lyckligt slut, men för min del förutser jag, att om riksdagens
slut nu skulle på förhand bestämmas, så skulle man
möjligen deraf kunna taga sig anledn. att säga, att just som
man höll på att göra Sverige fullkomligen lyckligt, så kom
afbrottet. Jag tror, att man bör fortfara att lyckliggöra
sitt land genom fortsättning af lagstiftande ända till dessatt
det är fullgånget, så att fostret sedermera må blifva erkändt
af dem, som bragt detsamma till vei Iden. Jag har dessutom
en speciel anmärkn. att göra, nemi. att ett sådant beslut i
min tanke icke gerna kan fattas, ulan att en föreg:de åtgärd
inom Talmansconclaven ägt rum, nemi. att Utsktns ordför.
blifvit samlade, för att tillkännagifva hvad tid, som erfordras
för målens afgörande, hvarefter Talmansconclaven
derom fattar ett omdöme, sä att någon ledning måtte finnas
för R. St. ; ty eljest famla vi i mörkret. Jag får derföre
vördsamt fråga Hr Frih. o. Landtm., om någon sådan öfverläggning
i Talmansconclaven har ägt rum, och i annat fall
afstyrker jag nu vidtagande af något sådant beslut , som
PresteSt. afser, och tillstyrker således afslag å inbjudningen,
och tillstyrker, i händelse någon sådan öfverläggning i Talmansconclaven
ej ägt rum, att den genom Hr Landlmts och
Talmännens föranstaltande mätte föregå allt beslut i detta
ärende.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jemte det jag i sjelfva hufvudsaken
instämmer med de föreg:de talarne, så anhåller jag,
att till de mål, om hvilka Hr von Hartmansdorff föreslagit
att Ståndet måtte besluta att sätta dem främst på listan,
nemi. sådana,som röra statsregler:n och bevillhingen, R. o. Ad.
måtte lägga de utlåtm, som röra bankens lånerörelse. Vi
sakna ännu öfver de vigtigaste detaljerna deraf allt utlåtande
ifrån Utsk., som tyckes vilja afvika ifrån det gamla bruket
att yttra sig deröfver vid hvarje riksdag, ehuru Utsk., redan
vid riksdagens början , d. v. s. för 14 månader sedan7
Den 3 Mars f. ra.
erhållit motioner rör:de de vigtigaste ärenden, utan att några
utlåttn derom till R. St. inkommit. Det lärer likväl
vara nödvändigt, att, innan riksdagen slutas, lånerörelsen
regleras, och derföre anhåller jag, att det tillägg, som jag
begärt, måtte göras till Hr von Hartmansdorffs förslag.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Efter
mitt förmenande är all motiou om riksdagens hastigare afslutande
alltför tidig, innan de hufvudsak liga föremålen för
R. St:s sammanträde uro afgjorda. Jag anser således det af
PresteSt. nu framställda förslag vara för tidigt, och sådana
förslag hafva det med sig, att i sin mån, i stället för att
förkorta riksdagen, förlänga den genom de discussioner, sorn
deraf inom de särskildta Stånden föranledas. Alltså får jag
för min del instämma i deras tanke, som, med afseende derpå
att detta förslag för tidigt framkommit, önska alt detsamma
blir afdaget.
Hvad särskildt beträffar Hr von Hartmansdorffs och Hr
Rosenblads nu gjorda förslag till påskyndande af riksdagens
slut, genom att först företaga de vigtigaste målen , så torde
detta förslag ej böra förekomma till öfverläggning och pröfning,
förrän PresteSlts nu föredragna inbjudning blifvit af
R. o. Ad. antagen eller förkastad.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet, för att fästa
uppmärksamheten derpå, att det ej är Utskms ordförande
och Talmansconclaven, sorn kunna bestämma om riksdagen
skall slutas, och derom göra anmälan lios K. M. Formen
derför finnes i 80 och 81 §§:na Riksd.Ordn. noggrannt
bestämd, och all annan ordning derför är grundlagsvidrig;
men efter jag har ordet, så anhåller jag att få med Hr von
Hartmansdorff instämma i hans begäran, att Hr Frih. o.
Landtm, täcktes gifva oss propos. till afslag på PresteStts
inbjudning, och att vi sedan måtte få propos. på hans förslag
om ordningen för målens uppförande på föredragn.-  listan , emedan det är vigtigare all få slut på åtskilliga lagförslag
af vida större inflytande på folkets trefnad och lycka,
an på statsreglertn, helst om denna icke hunnit afslutas
innan R. St. åtskiljas. Grundlagen bestämmer huru det
går: men i lag- och grnndlagsstiftningsfrågor är förhållandet
motsatt. Hvad deri icke hunnit slutas förfaller. Af :8-io
och 1841 årens statsreglering är i öfrigt ingen lyckliggörelse
för Svenska folket att påräkna.
Frih. Boye, Ludv.: I den farhågan att en petition,
framställd, af R. St. i ett så oskyldigt ämne, som frågan om
gränsen för riksdagen , skulle vara grundlagsvidrig, kan jag
ej instämma med Frih. Cederström. Jag vet att riksdagen
är en börda för folket, och det är således angeläget eiler
åtminstone mycket oskyldigt, att man tänker på att densamma
en gång må blifva slut; men äfven jag finner att be
-
Den B Mars f. m.
stämmandet af en viss dag skulle sätta oss i äfventyr att begära
livad som ej kan uppfyllas ; för att dock komma närmare
till det önskade målet att få slut på riksdagen , så
förenar jag mig med Hr von Hartmansdorff och Hr Rosenblad,
som begärt att de vigtigare ärendena först måtte komma
att afgöras, på det alt åtminstone icke den betänkliga
förebråelsen malte kunna göras oss, att vi öfvergifvit de vigtigaste
ärendena, när vi sluta riksdagen. Jag anhåller vördsamt,
att Hr Landtm., efter att hafva gifvit oss propos. till
bifall eller afslag å inbjudningen, täcktes framställa särskild
propos. på det förslag, som Hr von Hartmansdorff gjort,
med det tillägg, som Hr Rosenblad begärt.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, i anledn. af den
hemställan Hr Lefren gjort , att i Talmansöfverläggningen
U tsk:s-ord förander ne ett par gånger varit kallade för att upplysa
hvilka ärenden, som ännu återslode för Utsktns handläggning.
Vid det sednaste af dessa sammanträden upplystes
att ganska få inål numera bero på Utskrns handläggning
i första handen, utan alt, med få undantag, alla vore
i Utskin beredda och öfverlenmade till Stånden eller expedierade
till tryckning, hvarföre således ärendenas skyndsamma
gång komme att bero af Ståndens öfverläggningar mera
än af Utsktns arbeten, hvilka egentligen komme att bestå
uti saminanjemkning af de olika beslut , hvaruti Stånden
kunde Lomma alt stanna. I anledn. af dessa upplysningar
hade Talmännen öfverenskommit att Stånden skulle kallas
till plenum oftare än hittills; i denna vecka komme tre dagar
att användas till plena, och rörtde plena i nästa vecka
skulle öfverensskommelse nästa Fredag komma att äga rum.
Talmännen och de i Talmansöfverläggningarna deltagande
ledamöterne af Stånden hade icke tilltrott sig att kunna
bedomina huru lång lid som fordras för afslutandet af de
ärenden, som återstå lill handläggning, då ännu flera statsreglerings-
och bevillningsroål återstå.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott hafva äran
tillkännagifva, att jag alltför gerna instämmer med Hr Rosenblad
och Frih. Boye i deras yrkande om bankens lånerörelse
; ty denna är också en fråga, som bör tagas i öfvervägande.
Jag får således föreslå följande propos., nemi. att
”af de för hvarje dags plenum å föredragn.listans befintliga
mål, skola alla sådana, som angå ordinarie eller extra-ordinarie
statsregleringen, eller allmänna bevillningen, eller beloppet
af de enl. 60 §:n Reg.F:n till bevillningen räknade
afgifter eller bankens lånerörelse framgent alltid företrädesvis
framför öfriga mål, och näst efter slutade justeringar
föredragas, samt andra öfverläggningsämnen först derefter
till pröfning företagas, äfven om föredragningen deraf skulle,
under en föregående dags plenum, vara påbörjad.”
Hr af Uhr, Gustaf: Man torde vara ense om, att de
Den 3 Mars f. in.
vigtigaste målen först böra afgöras; men deremot äro begreppen
troligen ganska skiljaktiga rör:de den frågan, hvilka
mål äro de vigtigaste. Här är nyligen taladt om extrastatsreglertn,
bevillningen och bankens lånerörelse. Bland
dessa föreslagna mål och bland alla riksdagsfrågor, torde
likväl intet vara af en så vigtig och ädel beskaffenhet, som
representationsfrågan, och i händelse något sådant beslut,
som Hr von Hartmansdorff föreslagit, skulle blifva falladt,
så har jag visserligen ingenting deremot, endast jag får förbehålla
mig, att representationsfrågan ej mätte komma att
stå tillbaka för något annat ärende, vare sig hvilket som
helst.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga PresleStts nu föredragna inbjudning.
Ropades nej.
Hr Landtm, yttrade, det R. o. Ad. torde finna att
inbjudningen lomme att läggas till handlingarna.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, lät nu uppläsa Hr von Hart
mansdorffs
förslag så lydande: *
Af de för hvarje dags plenum å föredragn.listan befintliga
mål skola alla sådana, som angå ordinarie- eller
exlra-ordinarie-statsregleringen, eller allmänna bevillningen,
eller beloppet af de enligt 60 §:n Reg.F:n till bevillningen
räknade algifter, eller bankens lånerörelse, framgent alltid
företrädesvis framför öfriga mål och näst efter slutade justeringar
föredragas, samt andra öfverläggningsämnen först
derefter till pröfning företagas, äfven om föredragningen
deraf skulle, under en föregående dags plenum, vara påbörjad.
Hr von Heland, Isaac Fredr.: Som PresteStrs inbjudning
nu är afslagen, och jag kan anse Hr von Hartmansdorlfs
förslag såsom en ny motion, så anhåller jag, att
den får hvila på bordet till nästa föredragning.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, sedan en ledamot
begärt denna fråga på bordet, den komme att der förblifva;
dock hemställdfe Hr Landtm., om icke R. o. Ad. skulle
behaga bestämma att den måtte ställas främst på föredragn.-  listan till nästa plenum.
Bifölls.
Ånyo föredrogs PresteSt:s den 27 sisth Febr. på bor-det
lagda prot.utdr. af den 3 sisth Febr. , med inbjudning
till instämmande i Ståndets ang:de Lag-samt Allm. Besvärsoch
Ekon.Utsk:ns utlåt. N:o 28 fattade beslut.
Hr
Den 3 Mors f. ra.
73
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det Lan onsåg sig bora
Frista Ståndets uppmärksamhet deruppå, att R. o. Ad.
förut inbjudit MedStånden till instämmande i de beslut R,
o. Ad. i ämnet fattat.
Frih. Cederström, Jacob: I öfverensstämmelse med
Hr Frih. o. Landtmts tillkännagifvande, och i anseende till
det slut, hvaruti prot.utdr. stannar, nemi. att åter införa i
Sverige möjligheten att hvad genom Gustaf I:s reduetion af
clereeiets tillskansade egendomar blifvit återtaget åter skulle
kunna abalieneras genom donationer till kyrkorna af skattlagd
jord, begär jag afslag på PresleSt:s inbjudning.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Tnnan
R. o. Ad. kan ingå i bedömmande deraf, huruvida det bör
frångå sina fattade beslut och förena sig med PresteSlrs, är
det nödvändigt att veta, huruvida de öfriga Stånden antagit
elier afslagit den inbjudning, som R. o. Åd. til] deni
aflålit i denna fråga. I alla fall är det ganska svårt att nu
i en hast afgifva ett yttrande i en så vigtig fråga, som denna,
och besluta sig att säga ja eller nej. Den upplysning,
hvars afvaktande jag nu föreslagit, anser jag likväl högst
nödvändig, för att veta, om man för närvar, ens bör ingå
i någon öfverläggning om saken.
Hr Rosenblad, Bernh.: Såvida PresleSt:s inbjudning
är så st ii I Id (ty jag erkänner mig ej hafva fullständigt
uppfattat den) att den inbjuder R. o. Ad. att instämma i
dess beslut öfver hela ifrågavar. författning, så får jag helt
och hållet förena mig med de herrar, son) yrka afslag; mea
i den händelse, att PresteSt. endast skulle inbjuda R. o. Ad.
alt instämma i de tvänne förändrade morn., hvilka jag hörde
uppläsas, så tillstyrker jag för min del bifall lill inbjudningen.
Frågan om afsöndring af odalåker och äng lärer
ej finnas olämplig, och hvad den andra beträffar, om de
smärre gåfvorna lill kyrkor, så lärer Frih. Cederströms farhåga
ej vara grundad eller lämplig. Deremot skulle det
vara ganska svårt, om i fråga om en kyrkobyggnad, eller
en utvidgad kyrkogård, eller någon fond till skolinrättning,
eller dylika föremål, den allmänna lagstiftningen skulle lägga
hinder i vägen för att afsöndra några kappland jord
ifrån ett hemman, då ägaren för detta ändamål ville lemna
en sådan gåfva. Om inbjudningen är så inskränkt, så instämmer
jag gerna i antagande af densamma.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Om den nu i fråga
va r. inbjudningen skall så grundligt behandlas, som här
synts mig vara af några talare ifrågasatt, sä att en discussion
skulle öppnas, till jemförelse emellan R o. Ad:s redan
fattade beslut och den inbjudning ifrån PresteSt,, som vi
fått mottaga; så hemställer jag till Ståndet, hvartill detta
21 11. i o
;4
Dea 3 Mars f. m.
skulle leda, och på de grunder, sorn Frih. Cederström anfört,
förenar jag inig med dem, som anse inbjudningen- böra
afslås.
Frih. Cederström: Nu mera Annes ej i Sverige biglen
och således ej heller precist samma lätthet för presterskapet
att skaffa sig och kyrkor testamenten emot aflat;
irsén det kan på sotsäng nekas absolution, om ej önskade
donationer af jordlägenheter till kyrkorna eller prestgård
lemnäs, hvilket ej med samhällets väl är förenligt. Sverige
Isar för mycken erkänsla för den reduction, som Gustaf I
lillvägnbragte, för att kunna återgå och lättsinnigt återinföra
bland Lutherskt presterskap de missbruk, som ibland det
Catholska i alla hinder ägt rum. Jag förnyar min begäran
om afslag på inbjudningen.
Frih. Boye, Ludv.: För mig, som haft den smärtan
alt erfara, att R. o. Adis beslut i frågan om hemmansklyfningen
på intet vis lofvar den rättelse i 1827 års författning,
som allmänna rösten påkallar och tillståndet i landet
visserligen redan visar nödvändigheten af, — för mig, som
sålunda måste beklaga, att 1827 års författning, som öfversvämma!
Riket med tiggare och brottslingar, skall progressivt
fortsätta sina olyckliga verkningar i landet, och som
Anner alt i denna inbjudning PresteSt. i det hela på intet
vis bar afhjelpt det onda, — för mig Annes ingen anledning
att tillstyrka bifall dertill. Då jag besinnar att betänk.
går ut på att gifva rättelser i 1827 års författning,
och då dessa rättelser ej komma landet tillgodo, dels derföre
att TJtsk. ej föreslagit riktiga rättelser, och dels derföre
att Stånden ej behagat antaga Utsk:s förslag der det
varit riktigt, Anner jag att ännu en annan våda skulle uppkomma
genom detta förslag ifrån PresteSt., i händelse det
antoges. Lagen har för ändamål att bestämma de villkor,
som skola uppfyllas vid hemmansklyfningar och jordafsöndringar;
skall då den omständigheten, att jorden tillhör
kyrkor och pios usus, göra rubbning i lagen? — Jag frågar:
är det försvarligt att begära något sådant? Jag anhåller
om afslag å PresteSt:s inbjudning.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Jag vågar föreslå all denna
fråga må blifva hvilande till dess att Utsk. hinner inkomma
med sitt under händer hafvande jemkningsförslag i ärendet,
och det så mycket mera, som vi nu, utan att känna de särskildta
Ståndens beslut, skulle, genom alt bifalla dessa enskilda
punkter af PresteSt:s inbjudning, möjligen löpa fara
alt upprifva beslut, som redan hafva tre Stånds pluralitet
och således begå en verklig olaglighet. Att nu företaga en
■ granskning af de särskildta Ståndens beslut och göra en
analys deraf inom. Ståndet, torde vara så mycket mera öfverflödigt,
som detta egentligen tillhör Utsk., och Utsk.
dermed lärer vara sysselsatt. Jag begär derföre Hr Frih.
Den 3 Mars f. m.
o. Landtnäs propos. på att PresteStis inbjudning matte få
hvila intilldess l)tsk:s jemknings-betänk. inkommit, och hoppas
alt R. o. Ad. då afslår inbjudningen, i händelse II. o.
Ad. så finner för godt. Jag tror mig åtminstone i vissa
fall hafva anledn. dertill.
Hr Rosenblad: Sedan jag nu läst PresteStis inbjudning,
och finner att den rör R. Sits beslut i sin helhet, och
ej endast i de begge af mig omnämnda punkterna; så nödgas
jag frångå hvad jag förut förbehållsvis yttrade, då jag
trodde att det blott var fråga om nämnda punkter. Jag
gör det med ledsnad; ty jag befarar ej, att de af Fril). Cederström
förespeglade vådor skulle kunna inträffa. Således
blir man oförhindrad att gifva, ett hemman o. s. v. till kyrkor,
men att gifva ett kappland derifrån, är man genom
detta beslut förhindrad; men della kan ej hjelpas. Jag anhåller
örn afslag på inbjudningen, såsom den nu är ställd’;
och då ingen har yttrat sig för bifall, så hemställer jag, huruvida
icke Hr Lefren ville medgifva, att salen nu finge
afgöras.
Hr Lefren: Jag kan icke afstå ifrån att begära proipos.
på hvad jag framställt, på den grund, att om Hr Frih.
o. Landtm, skulle framställa propos. på antagande af PresteSt:s
inbjudning, så skulle man derpå kunna svara nej och
ja, och votering uppstå, då det möjligen kunde hända, att
man antoge en inbjudning, hvarigenom tre Stånds redan fattade
beslut kunde blifva upprifvet, och detta är ej föremål
för en inbjudning, utan man måste vara förvissad om att
inbjudningen ej sker så, att tre Stånds redan fattade beslut
derigenom rubbas, och jag anser omöjligt att någon i detta
ögonblick kan controllera huruvida icke sådant är förhållandet
i någon detalj. Derföre har jag begärt att målet
måtte få hvila intilldess Utsk. inkommer med jemkningsbetänkandet.
Gr. Anckarsvärd: Ingen älskare af inbjudningar i
allmänhet, är jag det ej heller af denna, och har redan tagit
mig friheten förklara min öfverensstämmelse i tänkesätt
med Frih. Cederström ronde denna fråga, i afseende hvarå jag
äfven yrkar afslag på inbjudningen. Jag har mig ej bekant
huruvida denna fråga redan har varit två gånger bordlagd,
och om således Hr Lefren kan hafva någon rättighet att
yrka ytterligare bordläggning; men hvad jag bestämdt täger
mig friheten motsätta mig, är den slags bordläggning, som
Hr Lefre'n föreslagit, nemi. målets uppskjutande intilldess
Utsk. inkommer med sitt jemknings-betänk.; ty detta anser
jag helt och hållet olämpligt, emedan en ganska lång lid
kan komma alt förgå innan detta jemknings-betänk. inkommer,
och dessa mål äro dessutom af natur att icke uppföras
på föredraga listan. Ett sådant uppskof skulle föröfrigt
kunna medföra olägenheter för dem, som varit af den
?G
Den 3 Mars f. m.
motsätta åsikten och bestrid t antagandet af PresteSt:s protutdrag.
Hr von Hohenhausen: Jag förmenar att detta utlåt,
nu är törsta gången föredraget. Alltså, om någon skulle yrka
sådant, kan det blifva hvilande på bordet. För öfrigt i fråga
om sjelfva saken, om inbjudningen endast afser huruvida man
skall förena sig med PresteSt. eller ej, så är jag ganska färdig
att instämma i ett afslag. Skulle den återtagas, så alt
vi skulle taga sjelfva betänk, i betraktande och nu fatta
nya beslut i motsats emot hvad vi förut beslutat eller hvad
"Utsk, kominer att framställa, och derigenom på något vis
Linda händerna på oss, så måste jag äfven ur sådan synpunkt
tillstyrka afslag derå.
Hr Lefre'n: Det ur ingen ovanlig sak, att ett RiksSt.
beslutar att uppskjuta ett mål, intilldess ett annat, som dermed
står i det aldranäi mäste sammanhang, inkommer. Nu
hafva vi att vänta ett förslag lill samrnanjemkning af de
mångfalldiga beslut, som i detta mål äro fattade, och jag
hemställer derföre, om det vore lämpligt att blindvis — om
jag så får säga — antaga en inbjudning att instämma i ett
annat Stånds beslut, ronde så många punkter, som bär är
fråga om.
Jag får anhålla, att Ridd.Secretln ville upplysa, huruvida
P. o. Ad. har kännedom af alla de särskildta beslut inom
de öfriga RiksSttn, som röra denna fråga, och ber alt jag
sedan får yttra mig.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner, att jag ej
afhört PresteSt:s inbjudning så uppmärksamt, att jag fattat
huruvida hon beträffar hela beslutet i allmänhet, elier blott
tvänne frågor. Jag har fattat henne så, alt hon angår R.
o. Ad:s beslut i allmänhet, men alt äfven en ny fråga vore
af PresteSt. framställd, hvilken ej förekommit hvarken i
TJtsk:s betänk, elier under våra öfverläggningar. Jag är öfverhufvud
emot och har förut beslridt, att tili öfverläggning
företaga inbjudningar, som angå flera särskildta beslut
fattade efter lång öfverläggning, ang:de olika punkter, emedan
man då svårligen kan med säkerhet utröna, huru Ståndens
beslut i särskilda delar utfallit, och derigenom det skulle
kunna Ilända, antingen att råka i motsägelse, eller, såsom
Hr Lefren ganska riktigt anmärkt, alt man antoge inbjudningar
i frågor, der tre Stånds beslut redan vöre sammanstämmande,
och att man således upphäfde hvad som redan
vore et! R. Sirs beslut. Det är af denna anleda, jag anser
nödigt, att man i händelser, sådana som denna, ej inlåter
sig på inbjudningar, förr än man genom LItsk:s sammanjemkningsförslag
får bestämdt veta för hvarje särskild punkt,
huru de öfriga Stånden derutinnan beslutat, hvarefter man
med mera säkerhet kan bedomina huruvida inbjudningen
Dc n 3 Mar» (. m.
kan antagas, eller nied ett ord huruvida ett R. Sirs beslut
ännu ej blifvit fatladt. Jag tror följaktligen, att, vid behandlingen
af denna fråga, intet annat beslut är riktigt än
det, sorn Hr Lefren uppgifvit. Vidtages det af R. o. Ad.,
så har Ståndet ej på förhand betagit sig utvägen att gå
PresteStrs önskningar till mötes i sådana fall, der det är
lagligt. Ville R. o. Ad. på förhand afslå inbjudningen, så
skulle man ju, när Utsk:s jemkningsförslag omsider inkommit,
kunna säga: detta jemkningsförslag är alldeles lika
nied den inbjudning, som PresteSt. gjort, och emedan R.
o. Ad. tiar afslagit denna, så är äfven Utskrs jemkningsförslag
förkastadt. Jag tillstyrker derföre, alt R. o. Ad.
ville uppskjuta pröfningen af denna inbjudning intill dess
Utskrs jemkningsförslag i ämnet inkommer.
Frih. Boye: Annat är frågan om en bordläggning,
och annat är frågan om målets uppskjutande. Är det så,
att andra bordläggningen af detta betänk, ännu återstår att
begära, så kan jag ej motsätta mig densamma; men hvad
åter angår det längre uppskofvet, så bestrider jag det derföre,
att jag ej kan förstå hvilken upplysning detta jemknings-betänk.
kan gifva, som kunde förmå mig att bifalla
en sådan orimlighet, som den, att lagen skulle gälla olika
för de hemman, som äro anslagna kyrkor och fromma stiftelser;
detta kan jag ej begripa. Dessutom får jag erinra
R. o. Ad., att efter JJresteStrs egen uppgift här i dess inbjudning,
så är det äfven ett annat tillägg, som de föreslagit
oss; nå väl! deraf behöfva vi ingen annan pröfning, än
den, som vi genast kunna vara mäktiga. Jag begär propos.
på afslug, emedan jag ej kan se hvartill uppskofvet i ringaste
måtto skulle kunna gagna.
Frih. Cederström: Det försök Hr von Hartmansdorff
gjort, att ådagalägga nyttan af ett uppskof med föredragningen
af denna inbjudning, kan jag för min del ej gilla. Ett
afslag på PresteStrs inbjudning, eller, som är detsamma, en
förklaring att R. o. Ad. ej finner sig i tillfälle att kunna
deruti instämma, och att R. o. Ad. således lägger inbjudningen
lill handlingarna, medför ingen verkan i afseende
på det beslut, som Ståndet kommer att fatta på grund af
Utsk:s jemknings-betänkande. I afseende på den framställda
frågan 0111 förnyad bordläggning, så har detta mål blott
en gång den 27 Febr. blifvit bordlagdt och kan således nu
ånyo läggas på bordet, ifall 2 ledamöter sig derom förena;
men dock ej längre an lill nästa föredragning. Förslaget
att besluta ett uppskof är i min tanke, långt ifrån att gagna,
af ganska skadlig och onyttig beskaffenhet. Jag yrkar
således, att R. o. Ad., ett af tvänne, antingen ville förklara,
på propos. af Hr Landtm., att R. o. Ad. är förhindradl alt
instämma i PresteStrs inbjudning och lägger den till handlingarna,
eller också rent af afslå densamma.
,8
Den 3 Mars f. ra.
Efter jag liar ordet, så anhåller jag att med några ord
få besvara Hr Rosenblads tvänne gånger upprepade sats,
att fråga vore om tomteplats för skolor oell kyrkogårdar.
Sådana afsöndringar kunna ske efter nu gällande författningar,
och sådana abalienationer ifrån hemman ske dagligen
oell lagligen, utan att något tillägg derom här behöfver
göras. De hafva i alla tider ägt rum, utan rubbning af de
författningar, som förbjuda minskning af skattskyldig jord.
Hr Rosenblad: PresteSt:* slutmening uti prot.utdr.
innehåller en inbjudning till R. o. Ad. att förena sig i PresteSt:s
beslut. Det är således hela det beslut, som detta
Stånd i afseende på förevar, ämne fattat, nemi. antagande
af alla de punkter, som Utsk:s förslag innehåller, med undantag
af de två eller tre, som PresteSt. har ändrat, och
med tillägg af den särskilda punkt, hvilken PresteSt. har
tillsatt. Om R. o. Ad. nu afslår denna inbjudning, så är
R. o. Ad. oförhindradt, om R. o. Ad. i jemknings-betänk.
skulle finna något af två Stånd fattadt beslut, att antaga
detsamma, fastän PresteSt:s beslut i dess helhet nu af R.
o. Ad. afslås. Jag vågar således till den person, som begärt
att denna inbjudning må hvila till dess jemknings-betänk.
förekommer, hemställa, om han ej ville afstå ifrån sin be«
gäran, emedan det synes mig, att han alltför gerna kunde
medgifva propos. till afslag på denna inbjudning; tydå kan
han vara försäkrad, att den ej blefve bifallen, enär ingen
begärt bifall. Deremot skulle jag anse mindre formenligt,
att på samma gång, som vi pröfva ett af Utsk. afgifvet
jemkningsförslag, grundadt på erhållna prot.utdr. om Ståndets
(örsta beslut, så skulle vi på sidan deraf hafva en inbjudning,
hvarutur vi kunde lappvis plocka ut vissa stycken,
hvilket jag ej anser vara lagligt, emedan derigenom grunden
skulle ändras för hela det betänk., som då låg under vår
pröfning. Jag förnyar således min anhållan om propos. på
afslag å PresteStrs inbjudning.
lindert. R i d d. Sec re t.: Jag hörde ej rätt bestämdt
ordalagen, ang:de den upplysning, som Hr Lefreö begärde.
Såsom jag fattade dem, önskade han få veta huruvida prot.-  utdr. inkommit ifrån de öfriga Stånden om deras beslut rörande
betänk, om hemmansklyfning och jordafsöndring. I
sådant afseende får jag upplysa, att ifrån de öfriga Stånden
visserligen inkommit prot.utdr. angående detta måls första
afgörande, hvaremot ännu icke prot.utdr. hunnit från alla
Stånden ankomma till upplysning om hvad beslut de fattat
i anledn. af R. o. Ad:s inbjudning till dem, att instämma i
livad R. o. Ad. beslutat.
Hr Lefre'n: För det första anhåller jäg fa veta, om
vi nu hafva till afgörande en punkt af PresteStrs inbjudning
eller liela inbjudningen; ty jag har tyckt mig finna, att
Den 3 Mars f. m.
79
man i tliscussionen ej varit ense derom. Den ene förutsätter
en åsigt, och den andra en annan.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att inbjudningen blifvit
för II. o. Ad. föredragen i sin helhet, sådan den blifvit
uppläst.
Hr Lefre'n: Ridd.Secret:n har upplyst, att vi ej erhållit
prot.titdr. till underrättelse om livad beslut de öfriga
Stunden fattat i anledn. af vår till dem aflåtna inbjudning.
Om vi nu t. ex. skulle lyckas med vår inbjudning hos BondeSt.
och BorgareSt., just i dessa samma punkter, hvaruti
PresleSt. nu inbjuder oss att oss med dem förena; så skulle
vi, såsom man säger, spela den der leken, att låna eld och
ej vara hemma när man bjuder, och således hemställer jag,
om det ej måste anses ganska vigtigt att ej bifalla denna inbjudning,
innan man vet hvad beslut de öfriga Stånden
fattat rörtde vår inbjudning; ty att nu öppna möjligheten
för votering om denna fråga är äfven att bereda möjlighet
för bifall dertill, och en sådan votering kunde således involvera
ett beslut, att upphäfva sitt eget beslut, under det
man inbjuder andra att deruti förena sig. Jag tycker att
denna sak är ganska klar. Att ingen yttrat sig till bifall
förändrar ej frågans beskaffenhet, utan den förblifver lika
oformlig som förut, och i alla fall, för att få tillfälle att taga
närmare kännedom om saken, anhåller jag att PresleSt:s
prot.utdr. måtte få hvila på bordet till nästa plenum,
i händelse någon sig derom med mig förenar.
Hr von Hohenhausen: Jag tror, att det sig så förhåller
som jag har hört, nemi. att PresteSt. äfven har beslutat
att göra en inbjudning till B. o. Ad. , att förena sig
med det Högv. Ståndet i afseende på dess beslut rör:de frågan
0111 folkundervisningen. När denna en gång förekommer,
kommer det att blifva rätt svårt att antingen afslå eller
bifalla den, och i det fallet tror jag, att det förslag,
som Hr Lefre'n i denna fråga afgifvit, blir ganska lämpligt,
nemi. att låta inbjudningen hvila till dess Utsk:s jemkningsbetänk.
inkommer, och att man meddelar det Utsk,, som
skall handlägga saken, underrättelse om alt man vidtagit en
sådan åtgärd. Den PresteSl.-s inbjudning åter, som nu är i
fråga att uppskjuta, är så ställd, att den i sin helhet bör
antagas eller förkastas. Der är likväl en punkt, hvaruti
jag omöjligt kan instämma, och i alla fall anser jag att man
nu ej bör binda händerna på sig genom antagande eller
förkastande deraf. Om R. o. Ad. beslutar att lägga detta
PresteSt:s prot.utdr, till handlingarna, så har saken här
förfallit, utan att R. o. Ad. bundit händerna på sig, hvarigenom
R. o. Ad. således blir oförhindradt att, när Utsk:s
jemkningsbetänk. förekommer, fatta det beslut, som kan
linnas lämpligt.
8o
Deft 3 Mjir» f. m.
Hr von Hartmansdorff: Jag är i det liela förekommen
af Hr Lefre'n och Hr von Hohenhausen. Om R. o.
Ad. i närvar, ögonblick skulle bifalla PresteStts inbjudning,
i händelse Hr Landtm, trodde sig kunna göra propos. derå; så
skulle måhända vid närmare efterseende befinnas, att vi hade
beslutat upprifva hvad tre Stånd redan varit ense om.
För att icke utsätta oss för ett sådant äfventyr, förnyar jag
min anhållan det R. o. Ad. täcktes tillåta, att inbjudningen
finge hvila intill dess Otsk:s jemkningsförslag inkommer.
Skulle R. o. Ad. ej dertill samtycka, så instämmer jag med
Hr Lefreåi i hans begäran att frågan malte få hvila åtminstone
till nästa föredragning, på det jag måtte komma i
tillfälle att sjelf undersöka, huruvida i någon punkt tre
Stånds beslut sammanstämmer eller ej; ty äfven detta är i
närvar, ögonblick ogörligt, innan R. o. Ad. fått svar ifrån
de andra Stånden, om de antagit vår inbjudning eller ej.
Då således för närvar, dubbel aniedn. är för handen lill
uppskof, hvarföre skulle vi ej, under sådana förhållanden,
bevilja det?
Hr Lagerheim, Lars Magnus, förenade sig i anhållan
att inbjudningen måtte ytterligare få hvila på bordet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att den nu föredragna
inbjudningen, till följe af flere ledamöters begäran, Lomme
att hvila på bordet till nästa föredragning. Deremot återstode
nu att afgöra Hr Lefrens förslag i afseende å tiden
då den sista föredragningen skall äga rum.
Hr Rosenblad: Ehuru allt uppskof i denna fråga förefaller
mig öfverflödigt, så vill jag dock framställa ett jemkningsförslag,
nemi. att denna inbjudning af R. o. Ad. måtte
antagas, när R. o. Ad. fått prot.utdr. ifrån de öfriga Stån
den,
rörande sin egen inbjudning; ty då är man åtminstone
i tillfälle att känna livad som är tre Stånds beslut, och
då blir åtminstone de herrars betänklighet undanröjd, hvilka
nu äro så rädda för ett bifall till hvad ingen person
har talat för.
Frih. Cederström: Då Hr Lefrens framställning utgör
en alldeles främmande fråga, så är det min rättighet
alt enligt Riksd.Oidn. begära den på bordet, på det att ilen
måtte i sammanhang med PresteSt:s prot.utdr. blifva föredragen.
Uppå derefter af Hr Frih. o. Landtm, gjord hemställan,
fann R. o. Ad. att frågan om tiden, då PresleSCs
nu föredragna inbjudning skall för R. o. Ad. slutligen föredragas,
borde hvila på bordet.
Till pröfning företogs RorgareShs den 27 sisth Febr.
på bordet lagda inbjudning, af den 17 i samma månad, till
in
-
Den 3 Mars f. m.
81
instämmande i Ståndets ang:de Stats- saint Allm. Besvärsoch
Ekon.Ulsk:ns utlåt. N;o i35 fattade beslut.
Hr von Hartmansdorff: Au g.: Första gången föreslogs
för detta ändamål i.öoo r:dr. Andra gången föreslog
Utsk. 3,ooo r:dr, som beviljades. Nu pågår auctionen för
tredje gången med 5,ooo r:dr. Mig synes det vara nog med
de 3,ooo r:dr, som vi redan beviljat till detta ändamål, synnerligen
som jag befarar att dessa 3,ooo r:dr snarare komma
att användas till fattigvård, än till fiskeri. Jag anhåller
således om afslag å BorgareSt:s inbjudning i denna
fråga.
Gr. Anckarsvärd, Garl Henr., förenade sig med
Hr von Hartmansdorff.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag erinrar mig visserligen
icke bestämdt i detta ögonblick, huruvida ändamålet med
detta anslag endast var att uppmuntra fiskare af städernes
innevånare. Var det så, så skall jag instämma med Hr von
Hartmansdorff, men är det fråga om fiskerierna i allmänhet,
så, särdeles med kännedom om denna i så många hänseenden
vigtiga folknäring i Bohus län och de olika förhållanden
hvarunder den tillkommit, samt dess vigt för vår handelsoch
krigsmarin, skulle jag snarare vilja gå mycket längre i
auctionen, än till dessa 5,ooo r:dr; men jag begagnar nu
med mycket nöje tillfället att instämma i BorgareStts beslut,
och jag anhåller om propos. till antagande af BorgareStts
inbjudning, i händelse anslaget är afsedt för upphjelpande
af fiskerierna i allmänhet, hvilket jag tror vara förhållandet.
Gr. Anckarsvärd: Jag kan omöjligen inse hvar man
skulle komma att stanna med så beskaffade auctionsanbud,
som nu synas vara i fråga. Jag kan ej föreställa mig annat,
än alt, då Ståndet redan ganska grundligt genom remiss
och återremiss behandlat sjelfva frågan, Ståndet nu skulle
finna sig befogadt att frånträda sitt beslut, blott på grund
af en enkel inbjudning, som ej en gång är åtföljd af motiverna
derför, och som svårligen här, ulan en långvarig dis—
cussion, torde kunna leda till något resultat. Jag får på
samma grunder, på hvilka Hr von Hartmansdorff har yrkat
afslag på inbjudningen, förena mig med honom i detta hänseende,
utan afseende på huruvida summan kan vara för
högt eller för lågt tilltagen, hvarom jag hvarken kan eller
vill eller anser mig böra nu ingå i någon öfverläggning.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag tillstyrker vördsamt vidbiifvande
af vårt förra beslut. Jag fick nyss en upplysning,
att detta mål redan en gång haft tre Stånds beslut, innan
ett af de andra Stånden förändrade sitt beslut, hvarigenom
det nu är två Stånd emot två. Detta må väl nu taga slut;
det är skäl att upphöra med auctionen.
21 H. it
8a
Den 3 Mars f. m.
Hr Lagerhei m, Lars Magnus: Jag förenar mig
så mycket hellre med de herrar, hvilka tillstyrka R. o.
Ad. alt ej frångå sitt beslut, som, enligt hvad en talare redan
yttrat, inga motiver utan endast hugskott synas ligga
till grund för BorgareSt:s yrkande i detta afseende, och utan
några gilltiga skäl torde det visserligen ej böra lemnäs
onödiga prsejudicater på antagandet af inbjudningar, hvilka
verkligen nu synas vilja taga öfverhand hos R. St., och hvilka,
såsom i grundlagarna hvarken tillåtna eller förbjudna,
ej borde annorlunda än tolereras för vigtiga fall, men ej synnerligen
uppmuntras.
Den nu föredragna inbjudningen blef af R. o. Ad. afslagen.
Vid förnyad föredragning af Lag- samt Allm. Besvärsoch
Ekon.Utsktns den 27 sisth Febr. på bordet lagda betänk.
N:o 32, i anledn. af väckt motion om skärpt ansvar
för ohägn af betande kreatur, blef samma betänk, af R. o.
Ad. bifallet.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskrs förslag
N:o a5g till R. St:s und. skrifvelse till K. M, angtde
transport af Kronans manskap.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Tornerhjelm,
Erik, ledamot i Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk., afsagt
sig sin befattning såsom ledamot i nämnda Utsk., och
hemställde Hr Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla
hans begäran att det oaktadt blifva vid sin riksdagsmannarätt
bibehållen.
Bifölls.
Hr Landtm, anmodade Hrr Electorer att innan nästa
plenum välja en ledamot i Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utsk. efter Hr Tornerhjelm.
H. R. o. Ad, åtskiljdes kl. ^ till 3 e. m.
In (idem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Den 3 Mars e. m.
83
Onsdagen den 3 Mars i84i.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot.utdr. för denna dag f._m.
Till pröfning företogs Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsktns den 27 sistl. Febr. på bordet lagda betänk.
N:o 33, i anledn. af väckta motioner om närmare bestämmande
af stadgandet i 26 cap. 2 §:n Byggn.-b:n, rör;de
byggnadsskyldigheten å prestegårdar på landet.
Frih. Cederström, Jacob: Jag får begära afslag å
detta betänkande. Utsk:n hafva deri tillstyrkt Ständerna
att begära hos Konungen ett reglemente, hvarigenom allm.
lagen skulle komma att ändras. Denna form är icke öfverensstämmande
med 87 §:n Reg.F:n, icke heller förenlig med
hvad i afseende på ömsesidiga rättigheter och skyldigheter
mellan presterskapet och församlingarnes innevånare är bestämdt.
Det fäller af sig sjelft, att om man vill hafva ändring
i stadgandet om skyldigheten rör:de prestegårdsbyggnuder
och deras underhåll, så måste det komma att ske genom
rättelse i allm. lagen, men ingalunda medelst något K.
reglemente; ty möjligtvis kunde ett sådant reglemente tillägga
presterskapet större rättigheter, än de enligt lag nu
äga, eller tvertom. Jag anhåller om propos. till afslag å
betänkandet.
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz: I motsats lill den
sista talaren, får jag anhålla om bifall till detta betänkande.
De förenade Utsk:ns afsigt har varit, att söka göra den nu
gällande lagen så tydlig som möjligt; och jag hemställer till
den värda talaren, om 26 cap. 2 §:n Byggn.-b:n, som afhandlar
skyldigheten att underhålla prestegårdsbyggnader,
är tydlig och klar, då der står att socknemännen skola af
nyo uppbygga laga hus å prestbol, som sedan skola af innehafvaren
underhållas; men församlingarne äro dock ej befriade
från skyldigheten att husen bättra. Dessa 3:ne föreskrifter,
nemi. för socknemännen att först bygga husen, för
innehafvaren att desamma vidmakthålla och för socknemännen
att dem bättra, innebära en högst menlig otydlighet,
Irvilket bäst visat sig vid alla husesyner å prestbol; hvarföre
jag ej kan annat än begära bifall å betänkandet. Medan
jag har ordet, får jag fästa uppmärksamheten derpå, att
i premisserna till Utsktns förslag den sats drifves, att det
skulle vara stridande emot PresteSt:s privilegier att förtydliga
lagen i förenämnda afseende. Jag anhåller att få reservera
mig emot ett sådant förstånd af grundlagen.
84
Den 3 Mars e. m.
Frih. Cederström: Jag har ganska svårt att finna huru
den siste talaren har kunnat komma till det resultat att begära
bifall å detta betänk,, sedan han citerat det lagstadgande,
hvarefter nu förhållas bör, och Utsk:ns betänk, icke innehåller
ett ord om förändring af samma lagstadgande, annorlunda
än medelst tillstyrkande att begära ett reglemente,
som skall bestämma huru förhållas skall. Jag yttrade nyss,
att det icke enligt 87 §:n Reg.F:n ar tillåtet att ändra allmänna
lagen genom K. reglementen: sådana ändringar måste
ske i den ordning förenämnda § bestämmer, och att
Ständerne kunna föreslå ändring af någon och hvilken § i
Jagen som helst, det är klart, derom kan ingen tvist uppslå;
men detta måste ske, om ändring skall äga rum grundlagsenlig!;
och som Utsk:n på sidan om grundlagen tillstyrkt
begäran om ett reglemente, så nödgas jag begära afslag å
detta betänk., såsom grundlagsvidrigt i form och lagstridigt
i tillämpning.
Hr Frih. o. Landtm, framställde propositioner först
till bifall och derefter till afslag å betänk., men båda blefvo
med ja och nej besvarade.
Hr Landtm, förnyade derefter propos:n till bifall å
betänkandet.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverröstat nej, begärde
Frih. Cederström votering.
Hr von Hartmansdorff: Innan R. o. Ad. skrider
till votering, ville jag till Frih. Cederström hemställa, om
han icke, i stället för att yrka afslag, ville begära det R.
o. Ad:s ledamöter måtte instämma i beslut om äterremiss,
ehuru jag lika med Frih:n anser formen icke vara rätteligen
iakttagen. Ett reglementarisk! stadgande fordras utan
tvifvel.
Frih. Cederström: Jag skulle gerna instämma med
Hr von Hartmansdorff, om någon slags form dermed kunde
vinnas, först och främst i öfverläggningen här, och pro secundo
i afseende på ärendets företagande inom Utsk:n. Fråga
är icke väckt om ändring i allm. lagen, utan det är en
bristande form i sjelfva motionen, som förledt Utsk:n till en
oriktig framställning. Någon viss motionär har icke gifvit
förslag till ändring i allm. lagen, utan ifrån olika motioner
hafva olika resultat uppstått; och då nu öfverläggningen
är slutad och votering begärd, finner jag ingenting bättre,
än alt vi må få votera om bifall eller afslag, emedan
Utskrns betänk, är i grundlagsvidrig form framstäldt.
Upplästes lill justering och godkändes följande voter:sproposition
:
Den 3 Mars e. m.
85
Den, som bifaller Lag- samt Allm. Besvärs- oell Ekon.-  Utsk:ns betänk. N:o 33, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, afslår R. o. Ad., ofvannämnda betänk. N.o 33.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Ulskius den 27 sist). Febr. på bordet lagda betänk. N:o 34,
i anledn. af väckta motioner om förändring af landtmäteritaxan.
'
Hr von Hartmansdorff, Au g.: I afseende på det
formella af betänk, yttra Ulsk:n följande: ”att en allmän obelåtenhet
med denna taxa äger rum, och att densamma
är för jordägarne tungt tryckande.”
Om denna inledning, som, i händelse betänk, skulle bifallas,
komine alt inflyta i den underd. skrifvelsen till K.
M., skulle qvarstå, på sätt detta betänk, ytterligare utvisar,
utan några bestämda uppgifter af skälen, hvarifrån obelåtenheten
kommer; så skulle det blifva Ständerna föga värdigt.
När de klaga öfver en författnings olämplighet, så
böra.de väl veta att uppgifva skälen hvarföre de med henne
äro obelåtne. I annat fall förekommer denna klagan
lika med okunnige personers vanliga uppgift. När man frågar
dem hvaruti den sjukdom består, hvaröfver de besvära
sig, så veta de icke att utreda det, utan svara att de hafva
ondt i hela kroppen.
Hvad sjelfva saken beträffar, så får jag förklara det jag
anser fria öfverenskommelse!' mellan dem , som behöfva
landtmätaren, och honom vara föga lämpliga, aldraminst såsom
föreskrift i en allmän författning. Hvar och en vet nog
ändock att förord bryter lag, när det icke strider emot lag.
Således behöfver man ej stadga, att en taxa, som är bestämd,
likväl kan brytas genom särskildt aftal. Då förhölle
man sig på samma sätt med landtmäteritaxan, som med
medicinaltaxan, att nemi., då fråga är om fromma stiftelser,
skall taxan icke gälla, utan betalning erläggas derunder.
Det innebär ett offentligt erkännande, att taxan i allmänhet
är för hög och således obillig. En sådan förklaring i en
allmän författning måste gifva anledn. att förakta henne.
Om R. St. antoge Utsk:ns förslag, så skulle menige man deraf
draga den slutsats, att taxan vore för hög eller satt utan
sakkännedom af dem, sem henne uppgjort. Utan att tillåta
mig något omdöme om taxans beskaffenhet, hvarom jag sak
-
86
Den 3 Mars e. m.
nar tillräcklig sakkännedom; tror jag dock, på grund af min
korta erfarenhet om dylika ärenden, att det mera är öfver
landtmätarnes långsamhet, som folket har att beklaga sig,
än öfver taxans höjd. Om man således kunde bättre tillse
att controllerna öfver skyndsam och riktig verkställighet af
landtmäteriförrättningar iakttoges, så tror jag att man tje—
nade menige man bättre, än genom detta förslag, hvarå jag
anhåller om afslag.
Frih. Ceder strö m, Jacob.: Jag instämmer med den föregående
talaren deruti, att frivilliga accorder mellan landtmätare
och dem som skola undergå skifte icke äro lämpliga,
såsom medförande många missbruk och möjligen ledande
till ett större betungande, än hvartill taxan kan gifva anledning.
Den nu gällande taxan är i afseende på inägors
alfattning på karta, synnerligast i de orter af Riket der deras
storlek och mängd öfverstiga utmarken, låg, då deremot,
der utmarker och skogar äro vidsträckta men inägorna inskränkta,
samma taxa verkligen är för hög, emedan skogars
afmätning går lättast för sig genom uträkning, men afgiften
är likväl betydlig per tunnland, då deremot vid åkeraffattning
mindre impedimenta skola beräknas, hvilkas alfattning
och uträkning medtager mycken tid, då taxan är för låg
relativt till arbetet. I)å nu jordens beskaffenhet är mycket
olika i särskilda provinser allt efter som i den ena kan finnas
mera skog eller mera öppen jord än i den andra, så är det
ock klart, att en landtmätare skall blifva för högt eller för
lågt betald, då taxan är lika för alla. Man har exempel i
Gefleborgs län på att landtmätare förrättat arbeten emot
5o proc:s betalning under hvad taxan innehåller, och man
skulle således kunna antaga att 5o proc. af hvad taxan utsätter
vore lämpligt för landtmäteriförrättningar inom nämnda
län; men det vore åter icke lämpligt för andra län. Jag
tror derföre detta ämne vara af beskaffenhet att tarfva pröfning
af så väl Konung som Ständer, alt betänk, icke bör
afslås utan återremitteras, med begäran att Utsk:n från
Landtmäteri-cont. ville förskaffa sig underrättelser om den
brist i nu gällande taxa, som i anledn. af de olika förhållandena
de olika provinserna emellan förefinnes, och derefter
inkomma med förnyadt förslag och bestämd uppgift i
hvilka delar taxan bör rättas, på det att ömsesidig belåtenhet
må komma att äga rum. Jag begär alltså propus, till
återremiss å betänkandet.
Hr von Hartmansdorff: Jag, för mindel, bestrider
icke återremiss. Om något godt dermed kan uträttas, så är
det deslo bättre; hvadan jag afstår ifrån mitt yrkande om
afslag och förenar mig med Frih. Cederström i begäran af
återremiss.
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Ulskins betänk. JN:o
34 återremitterades.
Den 3 Mars e. m.
Ånyo föredrogs Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  TJtsk:ns den 27 sisth Febr. på bordet lagda betänk. N:o 35,
i anledn. af väckta framställningar om förändringar oell
tillägg lill K. kungörelsen den 24 Januari 1781, ang:de religionsfriheten.
Hr von Hartmansdorff, A11 g.: Jag anhåller få vela
huru detta mål blifvit afgjordt i de andra Stånden.
Undert. R i d d. S e c r e t. tillkännagaf, att ingen underrättelse
ännu ankommit från något af RiksSt:n, huru detta
mål hos dem blifvit afgjordt.
Betänk, begärdes ånyo på bordet af Hr von Hartmansdorff,
Frih. Fleming, Herm. Reinh., och Frih.
Cederström, Jacob.
Biföllos, vid förnyad föredragning, Lag- samt Allm.-  Besvärs- och Ekon.Utsktns den 27 sisth Febr.' pä bordet
lagda betänkanden :
N:o 36, i anledn. af väckt motion om upphäfvande af
24 §:n i K. förordningen den 20 December 1825, rörtde leverancer
för sjö- och landtförsvarets behof;
Nto 37, i anledn. af väckt motion om utfärdande af en
byggnadsordning för kronohemman, sorn äro till boställen
åt civil-staten anslagna.
Till afgörande företogs Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsktns den 27 sisth Febr. på bordet lagda betänk.
Nto 38, i anledn. af väckta motioner om alla hemmans,
utan afseende å deras olika natur, deltagande i byggande
och underhåll af tingshus, prestgårds- och andra allmänna
byggnader.
Frih. Cederström, Jacob: Detta betänk, är af en
särdeles märkvärdighet. Först och främst förekommer Utsktns
uppgift, att hemman af säteri-, rå- och rörs- samt insockne-frälse-natur
utgöra omkring af Svenska hemmantalet,
då det deremot är ett factum, att sådana hemman
uppgå till 4;del af det hela, enär af Sveriges alla 65,000
några hundra hemman öfver gooo hemman äro af nämnda
natur. Det är alltså en besynnerlig okunnighet, som råder
inom Utsktn rörtde antalet å hemman af olika naturer.
Sedermera förekommer, att då man med ett penndrag rubbar
privilegier tillhörande jorden, icke personen, så betänker man
icke att man rubbar enskild äganderätt, som ingen lagstiftning
bör kunna tillåta sig, utan att tillika bestämma ersättning,
med mindre en sådan lagstiftning skall kunna sägas vara grundad
på sidan om allt hvad som bör utgöra grundvalen för en
lagstiftning. Det undantag, som Utsktn i delta betänk, behagat
göra för preste- och klockarebol, såsom innefattadt
under PresteStts privilegier, utgör det sista corollarium af
83
Den 3 Mars c. m.
besynnerligheterna i samma betänkande. R. o. Ad., som vid
180g och 1810 årens riksdag afsade sig rättigheten att besitta
hemman af säteri-natur, hvarigenom rättighet för hvarje
Svensk man öppnades att förvärfva och innehafva jord
af sådan natur, har derigenom icke frånsagt eller ens kunnat
frånsäga jorden något dess natur tillhörande privilegium
ulan endast Ståndets enskilda rätt af en uteslutande besittning
af all sådan jord.
Något stånds-privilegium alt besitta boställen finnes alldeles
icke, ty en adelsmans, en prests, en borgares eller en
bondes son kan blifva prest och derigenom komma i besittning
deraf Det är således ej något Stånds utan ett jordens
privilegium, som är i fråga. Detta betänk, slutar med de
få orden: ”att till de i ämnet väckta motioner tillstyrka
bifall.” Det synes vara en alldeles ny form att framkomma
med ett sådant förslag för Ständernes tillgörande, då
man ej vet hvad resultatet af ett bifall til] en sådan hemställan
skulle blifva, med mindre man genomläser de motioner,
hvarom betänk, handlar. Allt detta synes mig utgöra
skäl att afslå betänk., hvarom jag anhåller om Hr Frih. o.
Landtm:s proposition.
Hr von Rosen, Georg: Jag har inom Utsk:n reserverat
mig emot beslutet, ehuru jag icke finner mig vara antecknad
som reservant, och påyrkar att betänk, måtte afslås,
såsom innebärande ett ingrepp i äganderätten.
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk;ns betänk.
N:o 38 afslogs af R. o. Ad.
Ånyo föredrogos och biföllos Lag- samt Allm. Besvärsoch
Ekon.CJtskrns den 27 sisth Febr. på bordet lagda belänkanden:
N:o
3g, i anledn. af väckta motioner om tillägg till K.
förordn. d. 24 Aug. i8i3, emot fylleri och dryckenskap;
N:o 4°, i anledn. af väckt motion rör:de förändring af
i4 cap. g6 §:n i krigsartiklarna, ang:de fördelning af böter.
Lades till handlingarna, vid förnyad föredragning, I.agsamt
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskms den 27 sisth Febr.
på bordet lagda memorialer:
N:o 4>, i anledn. af erhållen återremiss af Utsk:ns betänk.
N:o 23, ang:de väckta frågor om förändring i skyldigheten
att bygga och underhålla vägar och broar;
N:o 42: > anledn. af erhållen återremiss af Utskms betänk.
N:o 24, ang:de väckt fråga om fri långtägt å hafsstränderna;
N:o
43, i anledn. at erhållen återremiss af betänk. N:o
26, ang:de väckt fråga om förändring i tiden för väglagningen.
Fö
-
Den 3 Mars e. ra.
89
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s den 6 sistl. Febr. och den
! dennes på bordet lagda utlåt. N:o 424> i anledn. af K
M:s nåd. skrifvelse, ang:de ett extra-anslag lill befrämjande
af göromålens ,gång inom K. M:s och Rikets Kammar-colhm.
Frih. Cederström, Jacob, begärde alt få veta, huru
detta mål blifvit afgjordt hos de öfriga Stånden.
TJndert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att BorgareSt.
bifallit och BondeSt. afslagit utlåt.; rör:de PresteStis beslut
vore ännu icke någon officiel underrättelse ankommen.
Frih. Cederström: Efter den upplysning, som Hr Ridd.-  Secretm lemnat, och den underrättelse jag fått utaf en af
Ridd.cancellisterne, att PresteSt. jemväl bifallit detta betänk.,
så lärer förmodligen icke någon egentlig fördel eller något
ändamål vara att vinna genom en återremiss af detta betänkande.
Jag anhåller likväl att till prot. få förklara, att
Utsk. förbisett det för allmänheten högst vigtiga af att ärendena
i detta embetsverk må kunna med skyndsamhet och
drift handläggas; att Ständernes beslut i afseende på regleringen
af detta embetsverk vid föreg:de riksdagar vållat de
oredor, som komma att uppstå genom målens fördröjda afgörande;
ty detta embetsverk, som förut ägde 3,5oo r:dr
alt användas till aflöning åt personer, som adjungerades under
ordinarie tjenstemäns frånvaro, föranledd af en eller
annan orsak, eller för tjenstebiträden i coiitoren, beröfvades
detta extra-anslag till fyllande af den lönereglering, som med
delta verk vidtogs, hvilken dock ej blef lika stor med öfriga
embetsverks; hvadan följer att det är omöjligt att kunna
begära alt embets- och tjenstemännen inom detsamma
skola endast der uppoffra sin tid, då de ej dermed vinna
tillräcklig brödföda, hvarföre tjenstgöring i andra verk äfven
måste bestridas. Häraf följer naturligen, att de ej åt
det ifrågavar. embetsverket kunna egna all sin tid, hvarpå
åter verkets egna göromål komma att Iida. För längre tid
tillhaka, och innan jag inträdde sorn chef för detta verk,
föreslogs vid en företagen organisation deraf, alt en kammarskrifvare
i hvarje conior skulle indragas, och collegium
trodde, hvilket uttrycktes i skrifvelse till K. M., att om
tillräckliga löner anslogos, skulle göromålen kunna bestridas
äfven med den'minskade personalen.
Väl biföll man att minska personalen, men man ökade
icke aflöningen, hvarigenom icke heller ändamålet kunnat
vinnas, och den erfarenhet, jag under 10 år haft, har öfvertygat
mig om omöjligheten att med fullkomlig framgång
kunna med den indragna personalen verkställa nödiga arbeten,
om ock den blefve högre lönad. Det är således nödvändigt
att genom extra-ordinarie tjenstemän fylla den brist,
som de ordinarie tjenstemännens inskränkta antal förorsakar;
men dertill fordras anslag. Tillgångar härtill finnas nu, och
21 H. 12
Den 3 Mars e. m.
Ständerne få skylla sig sjelfve för hvad sora kommer alt
brista i embelsgöromålens handläggning inora detla verk. I
det skick målet sig nu befinner, kan jag dock icke annat än
begära bifall lill betänkandet.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Då detta betänk,
första gången föredrogs, begärde jag detsamma på bordet
nied anledn. af den ledamots frånvaro, som nyss yttrat sig.
Då han nu begärt bifall derå, så vill jag ej yttra mig deröfver,
men likväl beklaga att StatsUtsk., under en riksdag,
då samma Utsk. föreslagit 1,600,000 r:dr till fängelsebyggnader
intill nästa riksdag, en summa större än man kan hinna
att dertill använda, Utsk. endast anslagit 1,600 r:dr åt
det embetsverk, som, i förhållande till sina göromål och
vigten af desamma, är sämst aflönt, särdeles då detta embetsverks
göromål äro af den beskaffenhet att så tili sägandes
hvarenda bonde, m. e. o. hvarje person i landet, lider
af göromålens fördröjda afgörande i detta embetsverk.
Hr Rosenblad, Bernhard: Jag anhåller att få förena
mig med Hr von Hartmansdorff. Nöden har ingen lag,
man måste således taga det lilla för att få något, och det
är också det enda, som kan föranleda att bifalla förevar,
betänk.; men det företer icke det enda exemplet vid denna
riksdag på ett systeme, som snart kan göra det önskvärdt
för Svenska folkmängden att tillhöra classen af förbrytare
och correctionister.
StatsUlsk:s utlåt. N.‘o 424 Ulef af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs StalsUtsk:s den 17 sisth Febr. och den
1 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 4^8, ang:de förändrad
fördelning af riksstatens hufvudtitlar.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Utsk. har på sid.
3 i sitt betänk., der det är fråga om rese-och tractamentspenningar
för civile embets- och tjenstemän , icke upptagit
några sådana för Ecclesiastik-departementet, men deremot
sagt (sid. 4), att det finnes särskildta anslag, som böra till
Ecclesiastik-departementet öfverföras, hvilka lemna tillgång
till de resekostnader, som i och för detta departements
behof kunna ifrågakomma. Det hade varit önskligt, om Utsk.
uppgifvit hvilka dessa tillgångar äro. För mig, som i 7 år
haft att skaffa med detta departement, äro de alldeles obekanta.
Tvertom påminner jag mig ett tillfälle, då resekostnader
behöfde anslås för ett ecclesiastikt ändamål, och då
dertill icke fanns annan tillgång, än den allmänna, för civile
embets- och tjenstemän. Mig synes det således nödvändigt,
att Utsk. antingen upplyser Standerna hvar denna tillgång
är att finna, eller ock att den summa af 12,000 r:dr, som
nu är stiftad, mellan 3:ne civila departement delades så, att
det ecclesiastika deraf erhölle någon andel. Storleken deraf
Den 3 Mars e. m.
9«
kan vara likgilitig, emedan anslaget i alla fall är ett förslagsanslag.
I afseende på de särskildta departementens anslag, så har
Utsk., under riksstatens 3:dje hufvudtitel, eller den, som angår
Utrikes-deparlementet, upptagit aflöning och expenser
för ett nytt embetsverk i stället för Convoj-commissariatet.
Det är icke troligt, att ett sådant embetsverk kommer att
äga rum. Således kan betänk, i sitt nuvar. skick ej bifallas.
Likaledes förhåller det sig i hänseende till ”fredsverket
med Barbaresk-staterna och consuler å Barbaresk-k usterna,
consuler utom Barbaresk-luisten samt Svenska kyrkan i London”,
emedan dessa 3:ne afdelningar äro af beskaffenhet alt
tillhöra Civil-departementet. Likaså är det med ”sjöexpeditioner
för handelns befrämjande,” hvilka äro uppförda under
Utrikes-departemenlets titel. De lära förmodligen komma
att höra under Civil-departementet, eftersom handeln
hörer derunder. Besynnerligt förekommer det, attUtsk. under
Utrikes-departementet har upptagit en titel som heter:
”Extra-utgifter”, (se sid. 8), hvaremot Utsk. (sid. 4), der 5o,ooo
r:dr till extra-utgifter äro fördelade, icke gifvit någon andel
deraf åt Utrikes-departementet. Det är således blott för
syns skull, som extra-utgifter äro upptagne på den 3:dje titeln
; men jag skulle önska, att Utrikes-deparlementet äfven
finge sin bestämda andel, för hvilket ändamål jag äfven anhåller
att betänk, måtte återremitteras till rättelses vinnande.
I hänseende till den 6:te titeln, rör:de Civil-departementet,
är förteckningen visserligen riklig, men jag skulle tro
att en annan ordning borde iakttagas, nemi. (sid. 12) att,
näst efter "”vägar och c o m ni 11 nica t i o n e r ,” den rubriken
skulle följa, som heter: "Jordförluster genom canalanläggningar”,
emedan det ena sammanhänger med det andra. Vidare
skulle jag tro, att då man afhandlat undervisningsanstalter
för jordbruks- och landtmannanäringarna , så borde
man dernäst upptaga undervisningsanstalter för bergsbruk
och befrämjandet deraf i allmänhet, emedan det äfven hörer
till framalstringen af råämnen. Först derefter borde ruan
låta följa undervisningsanstalter lör slöjderna, handeln och
sjöfarten, emedan varors förädling och omsättning är det sista,
som rörer näringarna. Under y:de hufvudtiteln synes
Utsk. mera hafva gjort afseende på ernbetsverkens rangordning
i statscalendern, ehuru den sist utkomna undergått någon
förändring, än på ärendenas sammanhang: sålunda står
först Kammar-colhm och, efter ett betydligt mellanskof, Jägeristaten.
Eftersom skogarne stå under Kammar-colhm,
såvida de äro Kronans, så borde väl också Jägeristaten stå
dernäst. Jag skulle äfven tro, att när Öfverintendents-embetet
har att skaffa med byggnader och reparationer å Kronans
hus, så borde detta embetsverk stå näst före den titel, som
angår byggnader och reparationer både i Stockholm och
landsorterna; samt att magazinsbyggnader i Stockholm och
9a
Den 3 Mars e. m.
landsorterna jemväl måtte komma före Kammarrätten, emedan
detta embetsverk är det, som slutligen har uppsigt öfver
huru alia de öfriga fullgöra sina skyldigheter i räkenskapsväg.
Jag skulle derföre tro, att Kammarrätten bör
upptagas der det slutar med byggnader, och att efter Kammarrätten
skulle förekomma de utgiftsposter, som höra till
uppbörden och i betänk, finnas upptagna , nemi. transportkostnad,
remisslage etc. Under b:de hufvndtiteln, som rörer
Ecclcsiastik-departementet, har Utsk. också tillvägagått
efter rangordningen eller godtycke, och således upptagit om
hvarandra un läkarevård, an fattigvård, än vettenskapliga
anstalter, utan afseende på något inre sammanhang dessa
ämnen emellan. Jag ville deremot föreslå, alt hvarje hufvudafdelning
måtte tagas för sig; sålunda först sjelfva departementet
och hvad som kan anses höra till Konungens Cancelli;
dernäst de ämnen, sorn angå religionen och kyrkan; derefter
undervisningsanstalterna; dernäst de vettenskapligainrättningarne,
så fattigvården och slutligen läkarevården. I Utskts
betänk, deremot har t. ex. Veterinär-inrättningen, som är
en läkareanstalt för fänad, kommit framför läkareanstalter
för menniskor samt framför Veltenskaps-academien och de
sköna konsterna. Jag skulle förmoda, att ordningen borde
vara omvänd, på sätt jag nu skall taga mig friheten föreslå,
nemi.:
De par t ernents-ehefen.
Departementets expedition.
Riksarchivet.
K. Bibliotheket.
Clereeicstaten.
Lappmarks ecclesiastik verk.
Kyrkors underhåll.
Folkskolorna.
Klemen ta r-läro verken.
Universiteten.
Gymnastiska Centra l-insli t litet.
Institutet för blinda och döfstumma.
Vettenskaps-academien.
Naturhistoriska Riksmuseum.
Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-academien,
Svenska Academien.
Academien för de fria konsterna.
K. Museum.
Musikaliska academien.
Understöd för vettenskapliga arbetens lifgifvande.
Allmänna fattigvården i Stockholm.
d:o d:o i landsorterna.
Stora barnhuset i Stockholm.
Fi imurare-barnhuset d:o.
Barnhusen i landsorterna.
Det är en omständighet, då vi tala oro barmhertighets
-
Den 3 M a r s e. m.
93
inrättningar, som jag icke rätt kan förklara, nemi. alt Seraphimer-ordens-gillet
icke är omförmäldt. Jag vet visserligen,
alt-detta gille har sina egna anslag för atiöning åt dess
embets- och tjenstemän, men dessa anslag lära ej utgå af enskilda
personer, utan antingen af medel, som statsverket
gifver genom hemman och dylika anslag, eller också af andra
penningebidrag. Jag skulle således förmoda, alt någon
glömska malte hafva ägt rum, då nämnda embetsverk icke
blifvit npptaget, och förmodar, i händelse delta utlät, återremitteras,
att Utsk. i sitt svar upplyser anledningen till
detta ulelemnande.
Efter förenämnda veik och inrättningar skulle då i ordningen
följa:
Sundhets-colkm med Medicinal-staten.
Carolinska medico-chirurgiska institutet.
barnbördshusen.
Vaccinationens befrämjande.
Farsoters och smittosamma sjukdomars botande.
Svenska Läkaresällskapet.
Sera ph i mer-orden s-gillet.
Hospitals och lazaretts underhåll.
Lazarettet i Stockholm.
Resestipendier under Sundhets-colhm.
Veterinär-inrättningen.
Skrifmaterialier.
Oförutsedda utgifter.
Vid riksstatens gide hufvudtitel har jag velat göra den
anmärkn. , att rätteligen borde pensions- och indragningsstaterne
vara fördelade på hvarje särskild litel ; men sorn
Konungen, i dess nåd. stadga af den iG Maj 1840, förklarat,
alt pensions- och indragnings-stalerne skulle höra tillsammans:
så har StatsUlsk. varit consecjventare än berörde
författning, oell äfven h 11 för t samt!, militärpensionerna ; ty
ehuru den K. förordningen bibehållit armeens pensionscassa
under Landtförsvars-, och amiralitets-kjigsmanscassan under
Sjöförsvars departementet, så om nu R. o. Ad. antager Utsk:s
förslag, skulle jag dock önska att under den gemensamma
pensionstiteln civile och militäre embets- och tjenstemäns,
samt deras enkors och barns pensioner blifva fördelade efter
de särskildta departementen, så att man kunde på en gång
öfverskåda huru många pensioner, som hörde till hvarje departement,
hvilket det än måtte vara. Derigenom vunne
man den lättnad, att då man ville se hvad en förvaltningsgren
på det hela kostade, pensionerne inberäknade, så tilläde
man blott ifrån gide hufvudtiteln det belopp, sorn pensionerne
utgjorde, för att hafva hela summan tillsammans.
På lika sätt skulle jag önska att man för samma orsak skull
fördelade anslagen på allm. indragn.staten. Beggedera kunde
verkställas utan särdeles besvär och lemna en klarhet i
9i
Den 3 Ma r s e. m.
öfversigten, som alltid bör åsyftas. Jag anhåller otn återremiss,
Frih. Cederström, Jacob: Med den sista talaren instämmer
jag hufvudsakligen i de flesta delarna af hans yttrande,
och anhåller blott att få göra några tillägg.
Väl har, i afseende på fördelningen af förslagsanslaget
till rese- och traclamentspenningar, Hr von Hartmansdorff
anmärkt, att Utrikes-departementet blifvit förbigånget, och
begärt att ett sådant måtte uppföras; men han har icke talat
om den trängande nödvändigheten att af extra-utgiftsmedlen
något måtte komma äfven detta departement till godo,
enär, vid fördelningen deraf, ingen skilling kommit detsamma
till godo. Man mäste anvisa ett förslagsanslag till reseoch
tractamentspenningar för detta derpartement, så framt
man vill att departementet skall kunna afsända en enda cabinettskurir,
eller få en kurir från andra orter, ifall det beliöfves;
ty om anslaget blott är beräknadt för löner åt tjenstemännen,
så lärer det icke blifva möjligt att kunna skicka
en person åt något håll. Vid extra-utgiftsmedlens fördelning
departementen emellan, och på det beräkningen af
dessa medel för hvarje departement ej må blifva haltande,
som ovillkorligen inträffar, om den göres approximativt lika
för hvarje år, torde det vara nödvändigt alt medgifva Konungen
dispositionsrätt öfver de öfverskott, som det ena
året kan uppstå på det ena eller andra departementets anslag,
för att, vid ett uppkommande större behof, ett annat år
användas till fyllande af den brist, som i hvilket departements
anslag som helst kan förefinnas; ty eljest blir det rakt
omöjligt att kunna reda sig, emedan extra-utgifter lära ej
uteblifva, men kunna icke hvarje år vara lika utan måste
blifva det ena året till mindre, det andra lill större belopp,
och i sednare händelsen är det alldeles oundgängligt att få
begagna möjligen befintliga öfverskott, eller också komma
ärendena att afstanna. Dessa s. k. extra-utgiftsmedel äro
nedsatta till hälften emot hvad de varit, och följden kan,
genom en fördelning, sådan som denna, blifva, att denna
hälft blifver till hälften eller mera oanvändbar, i stället för
att kunna användas för Statens nödvändiga behof.
I afseende på Hr von Hartmansdorffs begäran om en omrangering
af titlarna under departementen och dervid väckta
fråga örn Öfverintendents-embetet för Kronans hus och byggnader,
får jag blott upplysa, att förvaltningen af dessa hus
och byggnader är fördelad mellan 3:ne myndigheter, nemi.
Stats-contoret, i afseende på magazins-byggnader, Kammarcoihm,
med hänsigt till alla Kronans öfriga hus och byggnader
i landsorterna, samt slutligen Öfverintendents-embetet,
i hänseende till publika hus och byggnader i hufvudstaden.
Det torde med anledn. deraf blifva nödigt, att, om en ämnesordning
skall upprättas efter hvad nu är, så måste det
Den 3 Ma rs e. m*
öS
blifva Kammar-colhm för Kronans hus i landsorterna, med
undantag af magazins-byggnader, sorn tillhöra Stats-contoret,
militär-byggnader under Krigs-colhm, publika husen i hufvudstaden
under Öfverintendenten.
Jag förenar mig för öfrigt i Hr von HartmansdoriTs begäran
örn återremiss, och vill ej vidlyftigare ingå i anmärkmr
emot betänk., under förmodan att StatsUtsk., vid förnyad
handläggning af målet, måtte något mera afse behofven inom
hvarje särskild titel, samt föreslå att hvad af extra-medlen kan
under det ena året för någotdera af departementen blifva
obeböfligt, må kunna af Konungen disponeras för hvilket
departement som helst ett annat år, efter sig då yppade förhållanden.
Ilr Rosenblad, Bernh.: Först och främst får jag
göra anmärkn. emot det mindre lämpliga i Ulsk:s uppställning
af de nya riksstaterna, då deruti blifvit införda anslag,
som väl äro nödvändiga i afseende på vissa föreslagna förändringar,
men hvilka likväl ännu icke blifvit godkända,
hvarpå jag som exempel vill anföra alla de anslag, som utgått
af handels- och sjöfartsfonden. Det rättaste torde hafva
varit att säga : under förutsättning af bifall till Utsk:s förslag
i de och de punkterna, föreslås: — Detta har man icke
sagt, och derigenom har det handt, att en af föregående lalarne,
han, sorn måhända mest af oss alla följer ärendena
inom detta Hus, nemi. Ilr von Hartmansdorff, begått det
misstaget att icke erinra sig, det allt hvad han anmärkt
rör:de Utrikes-departementet och den här föreslagna aflöning
än till ett och än till ett annat departement], är blott
sådana saker, som Utsk. egenmyndigt Öfverflyttat från handels-
och sjöfartsfonden, hvilken öfverflyttning dock 3:ne
Stånd afslagit, i följd hvaraf jag hoppas att Utsk., efter erhållen
återremiss af detta betänk., vidtager de förändringar
i sitt afgifvande nya, som instämma med Ståndens beslut.
Vidare får jag göra den anmärkn. vid fördelningen af extrautgiftsmedlen,
att det är högst olämpligt att verkställa den
på särskilda titlar, särdeles när anslaget nedsättes, som nu
skett. Uti den högst sparsamma stat, som fanns före 180g,
utgjorde likväl extra-utgiftsanslaget i5o,ooo r:dr i silfver,
motsvarande 4°°!°oo r:dr b:co; nu är detta anslag nedsatt
till 5o,ooo r:dr. Just rubriken ”extra-utgifter” innebär, att
de kunna förekomma än på ett håll och än på ett annat;
och blir hela summan splittrad på 7 särskildta departement,
så blir tillgången så mycket mindre, ty det kan hända, att
ena året har Finance-departementet ett mindre behol, men
Ecclesiastik-departementet desto större o. s. v. Jag skulle
derföre tro, att, i händelse det icke ovillkorligen är beslutad
t af Ständerne att extra-utgiftsmedlen skola fördelas på
de särskildta departementen, antingen hela extra-utgiftsanslaget
borde öfverflyttas på Finance-departementet, för att
Deri 3 M a r s e. m.
af Konungen kunna disponeras för exlra-utgifter i allmänhet,
eller också att det öfverlemnades åt Konungen att använda
de på hvarje departements anslag uppkommande besparingar
äfven till förekommande extra behof på andra titlar;
men om icke detta kan antagas, så är det högst otillbörligt
och olämpligt, att just en af de titlar, der extra eller tillfälliga
utgifter till betydligaste beloppet kunna förekomma,
nemi. Utrikes-departementet, skall sakna all tillgång; ty de
2 å 3,ooo r:dr, som uti betänk, äro upptagna, äro de på
handels- och sjöfartsfondens stat och till dess behof uppförda,
och hvilka numera efter R. St:s beslut icke kunna
komma att lill Utrikes-departementet öfverlåtas. Jag tror
att den rätta fördelningen består deruti och bör ske så. alt
Utsk. upprättar en calcul öfver livad som under 5 år varit
utgifvet för hvartdera af de numera tillskapade departementen
af extra-utgiftsmedlen och någorlunda pro rata parte
sedermera fördelar anslagets totalsumma på hvarje departement
samt tillika föreslås, på sätt jag ofvanföre tillstyrkt, att
besparingarne å en titel få användas för en annan (nemi. å
anslaget lill extra utgifter). Vidare anmärker jag i afseende
på den af Hr von Hartmansdorff yttrade saknad af Seraphimer-ordens-gillets
upptagande under Ecclesiastik-departementet,
att delta gilles inkomster beslå helt och hållet af
donationer, dels af privata personer, och dels af framfarne
Konungar. Omkostnaderne för förvaltningen bestridas af
gillets gemensamma fond, och riksstaten tillsläpper dertill
ingen enda skilling. Standerne kunna visserligen besluta alt
Seraphimer-gillets inkomster skola synas på riksstaten, men
detta vore hvarken lämpligt eller rättvist. Det vore orättvist
alt öfverföra redan förärade fonder till Staten, ty sådant
vore ett ingrepp i äganderätten. Större delen af de ecclesiaslika
anslagen, som efter PresteStjs privilegier utgå, stodo
aldrig på riksstaten före 1818, och om nu detta gilles inkomster*
der uppfördes, så kunde det möjligen komma att
bero på ett förstärkt StatsUtsk. att votera boil alla dessa
anslag; men hvad som under enskild äganderätt tillhör fromma
stiftelser, det vill jag ej att man skall kunna votera
bort, och afstyrker således att någon åtgärd må vidtagas,
som kunde göra dessa fonder synliga i riksstaten. Mycket
mer kunde väl vara att anföra, men jag inskränker mig nu
till att endast begära återremiss.
Hr von Hartmansdorff: En talare har yttrat, att
ingen fördelning af extra-utgiftsmedlen departementen emellan
borde äga rum. Detta yrkande måste jag bestrida. Under
den tid jag förestod slatssecreterare-embetet för ecclesiaslik-ärendena
fanns ingen fördelning af dessa medel, och
följden deraf var, att Ecclesiastik-departementet, oaktadt mina
trägna föreställningar, ändock sällan fick någon andel af
dessa
Den 3 Mars e. m.
97
dessa medel. — Om jag vid den liden hade haft 6000 r:dr
att påräkna till extra-utgifter, skulle jag hafva ansett denna
förvaltningsgren särdeles lycklig. Jag tror det vara nödvändigt
att hvarje depart.chef har något bestämdt att påräkna,
ty blott derigenom kan han göra beräkning huru han
skall kunna åstadkomma mesta gagn med minsta kostnad.
Om man blott ville göra fördelningen efter hvad hvarje departement
fått under 5 år, så skulle, i händelse Ecclesiastik-departementet
icke fått mera under de 2^ år, som förflutit
sedan jag lemnade detsamma, än det förut erhöll, detsamma
komma att få nästan ingenting. Jag anser rättast
vara, att de extra-utgiftsmedel, som för ett år icke användas
vid något departement, finge reserveras till ett följande,
för att då kunna begagnas. Inom Ecclesiastik-departementet
händer det understundom, att under ett år få personer
begära understöd för vettenskapliga resor eller för utgifvandet
af vettenskapliga arbeten, då deremot under ett annat
år förhållandet är omvändt. Har man då några besparingar
att tillgå, så är raan i stånd att genast tillfredsställa sådana
behof, hvilket är så mycket vigtigare, som, derest man
icke kan lemna understödet när en person är färdig att företaga
en utländsk vettenskaplig resa eller ^utgifva ett arbete,
så uteblifver alltsammans för alltid.
Hvad frågan om Seraphimer-gillet beträffar, så kan jag
icke anse hospitalshemman vara egendom , som besittes under
enskild äganderätt, utan att de tillhöra Kronan, fastän
de äro af henne till allmänna ändamål upplåtna. Deras afkastning
bör då synas i riksstaten, likaväi när de angå Ecclesiastik-departementet
som Militär-departementet. Jag anser
alltså riktigt att uppföra dessa hemmans afkastning på
riksstaten.
Hr Rosenblad: I anledn. af Hr von Hartmansdorff?
yttrande, att efter mitt förslag Ecclesiastik-departementet skulle
få ingenting af extra-utgiftsmedlen, får jag erinra derom,
att Ecclesiastik-departementet numera kommer att omfatta
flera föremål, än hvad det omfattade förut, och att, med
hänseende dertill, detta departement efter mitt förslag troligen
kommer alt få mer än de 6000 r:dr, som stå i Ut
skottets.
Hr von Hartmansdorff: I afseende på den siste
talarens yttrande, att Ecclesiastik-departementet nu skulle
hafva fått under sin vård föremål , sora icke lydde derunder
för 2-J år sedan, måste jag förklara , att jag icke kunnat
upptäcka något sådant, och att det skulle intressera mig att
höra hvilka de föremål äro, som icke då funnits men nu
mera
tillkommit.
StatsUtskts utlåt. N:o 42^ återremitterades.
21 H.
13
gg D<n 3 Murs e. m.
Dä nu ånyo Iföredrogs StatsUtsk:s den 17 sistl. Febr.
och den 1 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 429> * anledn.
af erhållen^återremiss å StatsUtsk:s utlåt. N:o 78, blef utlåt.
N:o 429 af 0> Ad* bifallet.
Lades på bordet nedannämnda från Utsk:n inkomna utlåtanden,
nemi. från
S ta tsU tsko t te t:
N:o 435, i anledn. af erhållna ålerremisser å utlåt.
N:o 354.
N:o 435, litt. A, i anledn. af erhållna återremisser af
utlåt. N:o N:o 354» liU. A;
N:o 435, litt. B, i anledn. af erhållna återremisser af
utlåt. N:o 354, litt. B;
N:o 435, litt. C, i anledn. af erhållna återremisser af
utlåt. N:o 354, litt. C;
N:o 433, litt. D, i anledn. af erhållna återremisser å
utlåt. N:o 354, litt. D;
N:o 435, litt. E, i anledn. af erhållna återremisser å
utlåt. N:o 354, litt. E;
N:o 435, litt. F, i anledn. af erhållna åserremisser å
utlåt. N:o 354, litt. F;
Stats- samt Allm. Besvärs- och E k o n. U t s k : n :
N:o i45, i anledn. af erhållen återremiss af betänk.
N:o 90;
J\:o 146, i anledn. af erhållna återremisser å betänk.
N:o 102;
Stats- och Bevill n. Utskotten:
N:o 147» i anledn. af anmärkn:r emot betänk. N:o 80,
i anledn. af åtskilliga motioner om ett förändradt aflöningssätt
för domare, och Chartce-sig.-contorets upphörande;
N:o 148, i anledn. af väckt motion om upphörande af
bevillning för sågqvarnar;
N:o 149» ' anledn. af K. M:s nåd. propos. , samt Hr
Rosenblads, Bernh., motion, om utbyte emot ett årligt anslag
af tullmedlen, af den s. k. föringen till hemkommande
fartygs besättningar;
W:o 15o, i anledn. af väckt motion om en gemensam
dag och ort för mantalsskrifningar och uppbördsmöte!!;
N:o 151, i anledn. af väckt motion, att de medel, sorn
fordras för kurhusanstalterna, må af statsverket utgå ;
N:o i52, i anledn. af Hr Frih. von Kraemers motion
angrde sättet för stämmoböters utgörande;
N:o 153, i anledn. af Hr Hadings motion om upphörande
af centonal å embets- och tjenstemäns löner;
N:o 154» ' anledn. af väckt motion om debetsedlars utfärdande
och öfverlemnande till de skattskyldige inom viss
kort tid efter det taxeringarne blifvit verkställde;
Den 3 Mars e. m.
99
Bevil ln.~ samt Allm. Besvärs- och
Ekon. Ut skotten :
N:o 12, i anledn. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut, rör:de
grunderna och villkoren för brännvinsbränningens utöfning
samt afgifterna derför.
Äfven lades på bordet följande från Ridd.Utsk. inkomna
så lydande
Hörsamsle Memorial.
Till Ridd.Utsk. har Ridd.direct:n öfverlemnat bilagda
memorial.
Och som Utsk. funnit de af Ridd.directtn till stöd för
den föreslagna fördelningen af göromålen förste och andre
Ridd.cancellisten emellan fullt gilltiga och grundade, anser sig
Utsk. således böra vördsamt tillstyrka bifall till ifrågavar.
förslag, och får i sådant hänseende föreslå att 62, 63 och
64 §§:na af den för Ridd.directtn och Riddarhusets tjenstemän
nu gällande instruction må erhålla följande förändrade
lydelse:
§ 62.
De tvänne Ridd.cancellisterne skola i allmänhet förrätta
hvad dem af Ridd.secrettn , antingen på R. o. Ad:s eller
Ridd.direct:ns vägnar , anbefalles.
Dem åligger särskildt att årligen hvardera aflemna femtio
renskrifna geuealogiska tabeller.
§ 63.
Förste cancellisten åligger, att vid directiönenssammankomster
föra protocollet så väl uti Riddarhus- som stiftsärender,
samt derjemte biträda vid vården af den del utaf
arcliivet, som icke tillhör de genealogiska samlingarna.
Under påstående riksdag är han tillika secreterare i
Ridd.Utsk., och besörjer så väl protocollet som alla de expeditioner,
hvilka från detta Utsk. utfärdas.
Är Ridd.secrettn genom laga förfall hindrad alt föra
R. o. Ad:s protocoll, föres detsamma af förste cancellisten,
så framt ej R. o. Ad. derom annorlunda förordnar.
§ 64-
Andre'cancelli sten åligger , att, under inseende af Ridd.-  secrct.n och den Ridd.(lirectcur, som har tillsynen öfver de
genealogiska samlingarna, iordninghålla dessa samlingar samt
complellera de genealogiska tabellerna.
Under riksdagarna är andre cancellisten , näst Ridd.-  secretm, närmaste föreståndaren för Ståndets cancelli. Och
skola ej mindre de vid slika, än vid andra tillfällen, antagne
extra Riddarhus-cancellister under hans tillsyn förrätta deras
arbeten. Stockholm den 24 Februari 1841.
På Riddarhus-Utskottets vägnar,
G. J. Taube.
W. Stråle,
100
Den 3 Mars e. m.
Hörsamste Memorial.
Då 33 §:n af den utaf H. R. o. Ad. för Ridd.direcltn utfärdade
instruction innehåller, att de förändringar, tillägg
och förbättringar i nämnda instruction, som genom vunnen
erfarenhet kunna finnas nödiga, böra af direet:n i dess till
R. o. Ad. afgifvande riksd.berättelse föreslås, har Ridd.-  directm ansett det icke allenast vara dess rättighet, utan äfven
dess pligt, att ifall directtn under riksdagens lopp skulle
linna några sådana förändringar, tillägg eller förbättringar
vara af behofvet påkallade, äfven då, och utan att afvakta
en kommande riksdag, desamma föreslå.
Med stöd häraf får Ridd.directtn nu för H. R. o. Ad.
vördsamt anmäla, hurusom directtn funnit stadgandet i instructionens
62 §, alt de 2:ne Ridd.cancellisterne skola
samfäldt biträda den Ridd.directeur, som har de genealogiska
handlingarna och archivet under sin vård, medföra åtskilliga
olägenheter i afseende å fördelningen af desse tjenstemäns
befattning i nämnda delar och i afseende på ansvarigheten
för göromålens fullgörande samt samlingarnes ordentliga
vård, hvarföre directtn anser sig böra H. R. o. Ad.
vördsamt underställa ett förslag till sådan förändring af ofvannämnda
62 §, att de omförmälda olägenheterna må
leunna undvikas.
Då praxis, äfven med nu gällande föreskrift i 62 §:n ,
med få undantag, allt hitintills varit den, alt andre cancelJisten
hufvudsakligen haft den s. k. genealogiska detaljen och
uppburit de derför inflytande sportlar, hvaremot förste eancellisten,
jemte protocollsföringen hos directtn, hufvudsakligen
biträdt vid archivets ordnande och vård; då denna fördelning
fått ett Ökadt skäl för sig sedan R. o. Ad. vid sista riksdagen
öfverflyttat andre cancellistens befattning såsom secreterare
och prolocollsförande vid Wadstena Adeliga Jungfrustift,
i förra hänseendet til! Ridd.secretin, och idet sednare
till förste cancellisten, hvarigenom andre cancellistens göromål
blifvit så minskade, att han, utom biträdet vid vården
om de genealogiska handlingarna och archivet, icke emellan
riksdagarna har något bestämdt tjensteåliggande; då genealogiernas
ordnande säkerligen alltid vinner derpå, att en
person egentligen dermed sysselsätter sig; och då tjenstgöringen
vid protocollet eller annat uppsättningsarbete icke
alltid förutsätter de fallenheter af vacker och redig handstil
samt intresse för det genealogiska studium, som gerna
böra sökas hos den, åt hvilken besörjandet af genealogiernas
complettering uppdrages, och å hvilka sistnämnda fallenheter
afseende deremot företrädesvis torde böra fästas vid antagandet
af andre cancellisten; får Ridd.directtn , i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad i instructionen af den 7,5
April 1810 innehåller, hvilken var gällande anda till år 1818,
föreslå den förändring i stadgandena rörtde de båda Ridd.-  cancellisternes tjenstegöromål, att, förutom de för riksdagar
-
Den 3 Mars e. m.
101
na dem hvardera i 63 och 64 §§:na ålagda befallningar
förste cancellisten egentligen ensam må tillhöra att bestrida
protocollsföringen hos Ridd.directionen och biträda vid vården
af den del af archivet, som icke tillhör de genealogiska
samlingarna, hvaremot han åtnjuter all dermed förenad
lösen för handlingar, samt att andre cancellisten egentligen
ensam må tillhöra iordninghallandet af de genealogiska samlingarna,
under inseende af Ridd.secrehn samt den Ridd.-  directeur, som har tillsynen öfver de genealogiska tabellernas
complettering, hvaremot han får uppbära deraf härflytande
sportlar och lösen för genealogiska utdrag, descendencer
m. m.; förmodande diiecttn, att fördelningen i öfrigt af
cancellisternes dagliga tjenstgöring på Riddarhuset får af
Ridd.directm bestämmas. Stockholm den 15 Februari 1841.
Jacob De la Gardie.
Fredr. Roye. J. K. Cederstråhle. Georg Ulfsparre.
U. Koskull. J. A. Tornerhjelm. G. Brakel.
F. O. Silfverstolpe.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. g om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 6 Mars 184 * -
Plenum kl. g f. m.
Justerades 6 prot.utdr. för den 3 dennes e. m.
Justerades pleni-prot. för den 18 sisth Febr. e. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af ledamöter uti
nedannämnda Utsk., och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
i Allmänna Besvärs- och Ekon. Utskottet:
N:o gg. Frih. Hamilton af Hageby, Hugo,
efter JN;o 1774- Hr Berch, fullm. Hr Tornerhjelm, Erik;
i Rid d ar husUtskottet:
N:o 1967. Hr Rosencrantz, fullm. Gr. Posse, Erik,
elter JN:o 1749 8 Ur von Ehrenheim, Christian Wilhelm.
Ilr Eden hjelm, Gillis, uppläste följande:
Ehuru förstärkta StatsUtsk:s prot. , som hölls vid dess
sednaste sammanträde, ännu mig veterligen icke kommit till
RiksStm, så känna dock dess härvar. ledamöter, lika så väl
som jag, alt den afgift, som under benämning af centonal
loa
Den 6 Mars.
afdragits embets- och tjenstemäns Jon er, enl. fattadt beslut
kommer att upphöra. De medel, som deraf ingått till krigsmanshuscassan
, hafva R. St. redan under sistliden riksdag
genom särskildt anslag ersatt; men som den centonal, som Götheborgs
stads embets- och tjenstemän et lågt, ingått till
kronoliospitalet i Götheborg , och således troligen icke ar
synlig i statsverkets räkenskaper, så får jag upplysa, att
enl. Seraphimer-ordens-gillets kammarcontors uppgift, som
jag här får öfverlemna , utgjorde i83g års afgift af nämnda
embetsman en summa af sjuhundradefemtiosex r:dr 10
sk. io rist. b:co. Som denna summa är för hospitalets bestånd
omistlig, hvilket jag i egenskap af ordför. för hospitalsdirection
kan intyga, så får jag vördsammast anhålla, att R.
St. för detta ändamål anslå en rund summa af 800 r:dr b:co
årligen. — Att denna min motion med möjligaste första
måtte blifva till H. StatsUtsk. remitterad, anhåller jag vördsammast.
Bilaga.
Enligt sednaste till K. Seraphimer-ordens-gillet inkomna
liospitalsräkning öfver Götheborgs hospitals inkomster och
utgifter för år i83g och J. L. Olssons dervid fogade reversal
, hafva till hospitalscassan blifvit levererade 706 r:dr 10
sk. 10 r. b:co, utgörande centonalafgift af Götheborgs stads
embets- och tjenstemän för samma år. Stockholm af K.
Seraphimer-ordens-gillets kammarcontor den 1 Mars 1841.
L. G. af Sillem.
Remitterades till StatsUtskottet.
Ånyo föredrogs Hr von Hartmansdorffs den 3 dennes på
bordet lagda hemställan anglde afgörande framför andra af
sådana mål, som angå statsregleringen, bevillningarna eller
bankens lånerörelse.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
tror att Hr Frih. o. Landtm, ej kan framställa propos. på
det väckta förslaget, emedan det är stridande emot grundlagens
stadgande uti 49 §:n 2 mom. Riksd.Ordn., som föreskrifver,
alt när ett mål varit tvänne gånger bordlagdt, skall
det till afgörande företagas. Hr von Hartmansdorff yrkar
nend., att alla de af honom uppräknade mål skola företrädesvis
framför andra ämnen , näst efter slutad justering för
dagen, förekomma, och andra mål först derefter föredragas,
äfven om dessa måls pröfning blifvit börjad en föreglde plenidag.
Det grundlagsvidriga häruti är tydligt och klart deraf,
att om detta påbud antoges, skulle kunna hända , att
mål, som tvänne gånger varit bordlagda, derest de under
ett plenum icke belt och hållet medhunnos och ärenden af
den utaf Hr von Hartmansdorff antydda beskaffenhet emedlertid
inkommo, blefvo oafgjorda hela månader och måhända
icke blefvo pröfvade under denna riksdag; hvilket säker
-
Den 6 Ma ri.
ligen blefve händelsen roed förslaget till representationsförändring.
Om ett sådant förhållande kan blifva följden af
Hr von Hartmansdorffs förslag, så torde det vara gifvet, att
detsamma är stridande mot grundlagens både bokstaf och
anda; oberäknadt att detsamma tillintetgör afsigten med Talmansconferencerna,
nemi. att ärendena, så vidt sig göra låter,
skola förekomma på samma tid i alla 4 Stånden, JiviIket
man icke kan, förutsätta skola inträffa om detta förslag antages,
alldenstund detsamma icke blifvit beslutadt af Talmännen oell
ledamöterna uti conclaven från samtliga Stånden, utan utgått
från en ledamot i detta Stånd. Utaf början af 47 §-‘n
Riksd.Ordn. torde vara klart, alt Stånden äga bestamma
ordningen för målens föredragning först sedan målen inkommit.
Det stadgas nemi. , att uti plena skola först de för
RiksSttn gemensamma ärendena, och sedermera hvarje Stånds
enskildta, alla i den ordning de hvart för sig inkommit, föredragas,
så framt ej Stånden derom annorlunda förordna.
Häraf följer ju klart, att Stånden äga bestämma ordningen för
föredragningen blott af de mål, hvilka redan inkommit, och
således icke af dem, som ännu äro under Utsktns handläggning.
Aldraminst kan man från nyss citerade grundlagsbud
hemta anledn. för rättighet att på förhand bestämma ordningen
för målens föredragning under hela återstående delen
af riksdagen. Ett sådant sätt att tillämpa 47 §:n Riksd.-  Ordn. , som förslaget förutsätter, icke blott innefattar en
emot föreskriften uti 8j §:n Reg.Frn meddelad förklaring
deröfver, utan skulle äfven föranleda olägenheter och nödvändighet
att stundom frångå beslutet samt vore derjemte
ingripande uti den rättighet, som tillkommer Talmansconferencen.
Detta vare sagd t om grundlagsenligheten af hvad
Hr von Hartmansdorff föreslagit. Hvad sedermera formen
beträffar, uti hvilken förslaget är affattadt, så synes mig detsamma
uppsläldt i alltför dictatoriska ordalag, hvilket jag likväl
icke vill lägga den värda ledamoten till last, då lian så
länge spelat en dictators röle på Riddarhuset, att man icke
kan undra öfver, om han tror sig vara det i verkligheten.
Frih. Gederström, Jacob: Jag bestrider det af Hr
von Hartmansdorff väckta förslaget ronde ordningen för målens
föredragning på Riddarhuset, så väl i afseende på dess
form, som dess syftemål. Formen har den föregtde talaren
till en del visat vara stridande emot grundlagen. Hvad ändamålet
med förslaget angår, nemi. att befordra skyndsamhet
med statsregleringsfrågors afgörande, så ber jag att få
erinra, att de äro vida underordnade de ämnen , som angå
lagstiftningen; ty den sednare är sjelfva machineriet, och deri
förra eller statsregleringen afser hvad som fordras i åtskilliga
delar, för att sätta statsmachinen i gång; och grundlagen
bestämmer huru riksdag kan slutas, äfven om slatsreglerm
icke är uppgjord, i hvilken händelse den förut gällande
bevillningen fortfar, och något egentligt mehn för
Den 6 Mars.
samhället han således deraf icke uppkomma ; men om lagar
och författningar finnas af vådligt eller skadligt inflytande
på samhället, då är det af en öfvervägande vigt, att frågor
om förändring af dessa lagar framför andra ämnen blifva
pröfvade och afgjorda. Att åsidosätta påbörjad pröfning af
ett lagförslag för ett under tiden från Bevilln.-, Eancoeller
StatsUtsk. inkommet betänk, om några riksdalers användande
lill ett eller annat ändamål, kan icke vara välbetänkt.
Jag ogillar derföre Hr von Hartmansdorlfs förslag,
under hänvisning, hvad formen för detsamma angår, till
grundlagens bestämda föreskrift.
Bland författningar, hvilka oundgängligen tarfva förändring,
får jag fusta herrarnes uppmärksamhet på 1833 års
K. förordning rör:de försvarslösa personer, hvilken betydligen
ökat antalet af Sveriges tiggare och correctionister. Denna
författnings uppbäfvande eller förändring utgör ett af de
vigtigare föremålen för Representationens öfverläggning ; ty
jag frågar eder, mine herrar! är det ej vigtigare att , efter
noga pröfning och mogen öfverläggning, vidtaga de förändringar
uti en lagstiftning, hvars fortsatta tillämpning med
hvarje dag gör förändringen svårare, hvarförutan möjligheten
att erhålla de nödiga statsbidragen, lämpadt efter individernes
arbetsförtjenst, i samma mån minskas, som behofvet af
delta bidrag ökas genom det dagligen ökade antalet af personer,
hvilka mäste blifva förbrytare, då de inspärras bland
antalet af verkliga brottslingar; — är detta ej vigtigare,
frågar jag, än ett eller annat mindre anslag i frågor af mindre
betydenhet? Eller månne ej sådana, som den förra frågan,
i första rummet böra utgöra föremål för lagstiftningens
omtanka ?
Anslag och distribuerande deraf är visserligen ett vigtigt
ämne inom samhället; men så länge grundlagen oförkränkt
får efterlefvas, blir den stadgade bevillningen fortgående
tilldess ny bevillning fastställes, och det är således
icke för samhället af samma vigtiga och maktpåliggande beskaffenhet
om statsreglerm blir ofulländad, som om högst
nödiga förändringar åsidosättas uti en lagstiftning, hvars förderfliga
verkningar på samhällets materiella och moraliska
kraft snart icke mera kunna beräknas. Jag tillstyrker afslag
å Hr von Hartmansdorffs motion.
Hr von Heland, Isaac Fredr.: Jemte det jag för
enar
mig uti Hr von Hartmansdorlfs förslag, lår jag anhålla,
att, i händelse det blir af R. o. Ad. antaget, inbjudning till
de öfriga Stånden måtte äga rum att förena sig deruti, på
det att målen, enl. 47 §;n Riksd.Ordn., så vidt möjligt är,
må förekomma uti alla Stånden på en gång.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag måste tillstå, att jag ej
förstår de tvänne förste värde talarnes tolkning af grundlagens
-
D ; n 6 Sia rs f. m.
io5
gens stadgande uti 47 §*n Riksd.Ordningen. Enl. 4g §*n i
samma grundlag får ett mål icke flera än tvenne gånger
läggas på bordet. Ändamålet ar vunnet, då måiel icke kan
åsidosättas, ulan mäste gå fram. Meningen med ifrågavar.
motion synes vara, alt angelägna mindre vidlyftiga mål skulle
framför vidlyftiga ärenden afgöras, i anseende till de vidare
åtgärder dessa statsregleringsärenden, såsom Hr von Hartmansdorff
afsett, kunna påkalla och som kunna företagas
emellan plenidagarna å de tider, dåUtsk. af en eller annan
anledn. kunde sakna annan sysselsättning. Ändamålet är således
att vinna tid och att befordra till afgörande statsregler:s-frågor,
som hafva inflytande på förhållandet innevar.
år, och jag anser derföre motionen vara nyttig för ärendenas
gång och riksdagens förkortande, äfvensom derföre ait
riksd.beslutets uppsättning blir oberoende af den lagstiftning,
som efter hand kan blifva föremål för R. St:s verksamhet,
emedan riksd.beslutet kommer att fortsättas i den ordning
besluten fattas hos R. St.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Hr ven
Hartmansdorff har gjort sitt förslag i anledn. af PresteStis
inbjudning till MedStånden, att förena sig i dess beslut om
en und. framställning till K. M. att K. M. täcktes bestämma
en viss dag till riksdagens afslutande. Det anmärktes
då med skäl, att riksdagsgöromålen ännu icke vore bragta
derhän, att det vore möjligt att kunna föreslå någon tid för
riksdagens upphörande. R. o. Ad. afslog derföre inbjudningen.
Hr von Hartmansdorff gjorde då sitt förslag till befrämjande
af det ändamål, som åsyftas, nemi. att förkorta
riksdagen genom de hufvudsakliga målens företagande framför
dem, som äro mindre vigtiga. Jag skall vara kort ; ty
äfven denna discussion kan liksom PresteStis inbjudn. i sin
mån bidraga till riksdagens förlängning genom den tid den
borttager för R. o. Ad. att öfverlägga om andra ämnen. Jag
får anmärka, att om ordalydelsen i Hr von Hartmansdorffs
förslag varit annorlunda affattad, så skulle alla farhågor att
störa grundlagens föreskrifter och att hindra ärendenas ordentliga
gång försvunnit. Förslaget kan icke afse annat, än
att de vigtiga målen skola sättas främst på listan, när icke
R. o. Ad. annorlunda beslutar, hvartill grundlagen gifver
rättighet; men då hade varit nödigt att förslaget äfven innehållit
alt icke något betänk, från Stats-, Bevilln.- eller
BsncaUtsktu borde uppläsas och läggas på bordet, förrän det
blifvit tryckt och utdelndt. Den andra inskränkningen i
Hr von Hartmansdorffs förslag skulle efter min tanke vara
den, alt om ett lagförslag vore under öfverläggning och icke
medhunnes under ett plenum utan fortsättningen uppskjöts
till ett annat, sä borde öfverläggningen derom icke afbrytas.
Delta anser jag angeläget. Med dessa inskränkningar tror
2 1 H. i4
Danö Mari f. sa.
jag att förslaget är godt, och hvarken betager B. o. Ad.
dess grundlagsenliga rätt att för tillfället annorlunda besluta
?ller att fortsätta öfverläggning om ett betänk., som under
föreg:de plenum icke inedhunnits att afsluta, utan hinder
deraf att något sådant mål, som i förslaget omnäsanes,
emedlertid inkommit. Med sådana inskränkningar finner jag
icke skäl hvarföre man skall vägra att antaga Hr von Hartmansdorffs
förslag.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Frih. Cederström
har i min tanke så fullständigt utredt denna fråga, att jag
skulle anse otillständigt att vilja tillägga något i sjelfva hufvudsaken;
men det har icke kunnat undfalla min och förmodligen
äfven flere andra ledamöters uppmärksamhet, att ingen
utaf de värde talare, hvilka yttrat sig öfver Hr von
HartmansdorfFs förslag, har med ett enda ord sökt vederlägga
Frih. Cederströms framställning i ämnet. Man talar om
vigtiga och mindre vigtiga mål. Frih. Cederström har, såsom
herrarne hört, i afseende på vigten classificerat målen
uti lagstiftnings- och financiella frågor. Det är möjligt
att riksd.tactikens fordringar hos en viss fraclion kunnat
påkalla att söka befrämja den ordning, att blott de fiuanciella
frågorna voro afgjorda, kunde lagstiftningsfrågorna åsidosättas
och PresteStts inbjudning derigenom befordras till
verksamhet, nemi. att innan Maj månads utgång få riksdagen
slutad; men jag tror att man äfven på vanliga vägen
kunde komma till samma mål; och då vet jag icke, hvarföre
man skall bryta den gällande ordningen. Jag är icke
ibland dem, som i något fall önskat vägrad propos. af
Hr Frih. o. Landtm. Jag tror, att det icke är lämpligt att
i detta fall yttra sig om hvad som bör ske eller icke; ty
troligen inser Hr Frih. o. Landtm, sjelf hvad han bör göra
eller icke göra; men jag tror äfven, att om man skulle antaga
den ordning, som Hr von Hartmansdorff föreslår, så
skulle ett betydligt ingrepp i våra grundlagar komma 8tt
ske, derigenom att den åsyftade enstämmigheten i föredragningen
Stånden emellan skulle ryckas ur sitt sammanhang,
om nemi. det ena Ståndet ansåg financefrågoroa och ett
annat Stånd lagstiftningsfrågorna böra äga företräde. Jag
röstar för afslag på Kr von HartmansdorfFs motion.
Frih. Cederström, Anders: Ehuru jag visserligen
icke vill påstå, att Hr von Hartmansdorff» nu föredragna
motion bestämdt strider mot ordalydelsen uti 47 och 49 §§;ua
Riksd.Ordn., tror jag likväl, att den strider mot syftningen
i dessa grtvndlagsbud. I alla fall tror jag icke ett det elaf
Hr von Hartmansdorff åsyftade ändamålet kan vinoas genom
motionen. Ändamålet skulle naturligtvis vara att hastigare
få slut på riksdagen. Flera gånger hafva mål blifvit
flyttade fram och tillbaka på listan, utan att jag funnit att
någon tid derigenom vuanils. Det föijer af aig sjalft, att
Den 6 I/I ars f. ta.
om R. o. Ad. skulle företrädesvis afgöra åtskilliga esål, men
tle öfriga Stånden icke följde samma maxim, så vunnes
derigenom ingenting annat, än att, då de Särskildta Stånden
på samma tid hade afgjort olika mål, Uts&tn mäste vänta
på Ståndens beslut i de olika målen, innan Sammcnjerakningarne
kunde företagas; hvilket följaktligen skulle leda till
tidsförlust och riksdagens förlängning i stället för dess förkortande.
Kr Ribbing, Bengt: Uti det nf Frih. Cederström,
Jacob, afgifnS yttrande anhåller jag att få förena mig. Hr
Frih:n har deruti så fullständigt och klart u^redt förhållande?,
ett jag icke det ringaste tvekar aU .inse haus åsigt
för riktig. Deremot kan jag icke biträda Hr von fldiienhausens
åsigt, ty efter den principen skulle grundlagens för»
stånd och anda i åtskilliga delar tillintetgöras. Jag önskar
att resultatet af öfverläggningen måtte blifva afslag på mclinnen.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: En värd talare har
yttrat, att de skäl Frih. Cederström anfört, och på grund
hvaraf han tillstyrkt afslag på min motion, icke blifvit vederlagda.
Jag anhåller derföre att få försöka en sådan vederläggning
och beder om ursägt, ifall jag dervid kommer
att upprepa hvad andre redan nämnt. Man har sagt att
verkan af 2:dra morn. i 49 §-n Riksd.Ordn. skulle hämmas,
i händelse B. o. Ad. antoge mitt förslag. Det kan icke inträda;
ty i den ordning målen uppföras på listan komma
de också att föredragas. Då är det öppet för en hvar att
ånyo begära mäler, på bordet, och för andra att sig derom
förena. Följaktligen har hvarje ledamot det rådrum till
målens öfvertankande, som grundlagen medgifver. Man har
äfven anmärkt, att efter detta förslag skulle målens afgörande
komma att afbrytas, hvilket både vore oriktigt och skadligt
för deras behandling. Om R. o. Ad. hade antagit PresteSt:s
inbjudning, så hade troligen handt, icke blott att
målens föredragning blifvit afbruten, utan Ufven deras afgörande
uppskjutet till nästa riksdag, emedan en kortare tid
för riksdagens fortfarande förmodligen blifvit bestämd, än
som behöfts till målens afslutande. Då klagade ingen öfver
någon stridighet mot grundlagen, utan då var allt, godt och
väl. Ku deremot, då åtgärder föreslås, som Uro af lindrigare
beskaffenhet, då säges grundlagen vara i fara. Det
påstås att mitt förslag skulle tillintetgöra hvad 47 §:n
E-iksd.Ordn. stadgar om Talmansöfvertäggningarna. I händelse
R. o. Ad. skulle finna för godt att antaga mitt förslag
och då inbjuda de öfriga Stånden att sig deruti förena,
på sätt Hr von Heland tillstyrkt, så är all farhåga i sådant
hänseende undanröjd. En värd talare har påstått dst
vara orätt att på förhand vilja bestämma ordningen för målens
föredragning under en hel riksdag. öm de i4 måna
-
ic3
Den 6 Eli ra f. ni.
der e.f denna riksdag, söm äro förgångna, endast äro att anse
såsom preludier eiler motionstid för en hel riksdag, så
att vi ännu vöre vid dess begynnelse, så vet jag i sanning
icke när vi skola komma till slutet. Det är just för alt
komma till ända med sakerna på det sätt, att mål, hvilka
ieke få förfalla, må blifva afgjorda, som jag gjort mitt lörsiag.
Frih. Cederström har förklarat, att lagstiftningsärendetäro
af större vigt än statsregleringsmål. Jag har ingalunda
velat uppgöra företrädet dem emellan, utan jag har blott
ställt mig till efterrättelse grundlagens ordalydelse, som stadgar
att statsreglerings- och bevillningstnål äro af beskaffenhet
att de icke få förfalla utan måste afgöras. Deremot förklarar
grundlagen uttryckligen, och på flera ställen, att lagstiftningsärenden
äro af beskaffenhet att kunna förfalla; då
det förblifver vid hvad dittills stadgadt varit. Det är således
i fullkomlig öfverensstämmelse sned grundlagens bild, som
jag yrkat företräde för bevilinings- och statsregleringsmål.
I afseende på det dictatoriska i mina uttryck kan jag icke
tro att något annat skulle möjligen kunr/i så anses, än att
ordet alla står framför ordet sådana. Om derföre Hr
Frih. o. Landtm, täcktes låta utstryka det förra ordet, så
att man icke må anse sig mera bunden äa som behöfves
för att vinna den af mig föreslagna ordningen; så tordeman
i detta hänseende blifva tillfredsställd. Mot Hr von Hohenliausens
förslag att inga andra mål borde få framflyttas, än
de som blifvit tryckta och utdelade, har jag ingenting att
erinra, utan må det tillägget göras, om Ståndet så för godt
finner. R. o. Ad. torde dock erinra sig att SlatsUtsk:s
ledamöter vid flera tillfällen, Hr Lefren vid ett, och andre
ledamöter vid andra, hafva yrkat, att mål, som fordrade
särdeles skyndsamhet, måtte företagas när betänk, inkomme
skriftligen, så att tryckta exemplars afvaktande ej måtte vålla
skadliga dröjsmål. Jag tror derföre bäst vara att icke
göra tillägget. Hvad de'öfriga rnot mitt förslag framställda
anmärkningarna angår, så äro de alla vederlagda, derigenom
att R. o. Ad. funnit en inbjudning af PresteSt. kunde tagas
under öfvervägande, hvilken gick derpå ut alt, redan flera
månader på förhand, säga det riksdagen skulle vara slut en
viss dag, utan afseende derpå ora målen medhunnits eller
icke. Att afbryta lagstiftningsärenden, på sätt jag föreslagit,
kan icke leda till någon skada, utan blott dertill att man
får bättre besinningstid än, i annat fall, händelsen vore. Om
något lagstiftningsärende förekomme af den vidlyftiga beskaffenhet,
att dess grundliga genomgående medtoge, likasom
tulibevillningen, en half månad, så blefve R. o. Ad., äfven
om ett sådant beslut fattades, dock nödsakadt att hos Hr
Frih. o. Landtm, anhålla om något rådrum till företagande
af andra ärenden, som fordrade skyndsamhet. Och R. o.
Ad. torde således finna, alt ingen farhåga i detta hänseende
bör återstå för bifall till mitt förslag.
Den G Mars f. m. 10g
Gr. Frölich, David: Det är besynnerligt nog, alt
bär skall väckas en fråga, som, ehuru vigtig i afseende på
ändamålet att påskynda riksdagens sint, likväl, genom de debatter
den föranleder, ovillkorligen måste i sin man bidraga
till riksdagens förlängning. Jag är helt och hållet förekommen
af Hr Munck af Rosenschöld, Frih. Cederström m.
fl. talare, som yttrat sig i saken. Jag vill icke vidare derom
orda, utan blott korteligen förklara IIr von Hartmansdorff,
att jag trodde det lian sjelf, sorn så ofta synes hafva
varit benägen att stifta lex in easu, nb. när enstaka mål
förekomma, som kunde behöfva sältas framst på listan, icke
behöft framkomma med sitt förslag om generel mura agering,
enär han kan vara temmeligen förvissad 0:11, att flans
mening skall göra sig gällande vid de Hesta särskildta ti Ilfä
Ilen, då han finner något måls framflyttning vara af hehofvet
påkailadt. Jag har många gånger förenat mig med
honom och andra ledamöter, då de ansett något mål höra
ställas främst på föredraga.listan. Det mätte kunna låta
göra sig hädanefter som li i t i n t i Ils, då det anses nödigt; men
att mot riksdagens slut bestämma en för den återstående delen
af riksdagen gällande ordning för målens föredragning,
måste jag motsätta mig. Gäller ingenting af hvad sorn nu
blifvit sagdt emot Hr von Hartmansdorff» förslag,-så får jag
anföra ett annat skäl, som jag hoppas han icke kan vederlägga.
Oell delta skäl är, att, i likhet med hvad jag hört
alt inom Preussen skall hafva blifvit yttrudt emot Ministern
Hassenpflug, ”wir wollén ilin nicht haben.” Härvid
ber jag dock 12r von Hartmansdorff observera, alt jag gör
behörig skilnad emellan sak och person.
Frih. Cederström, Jacob: Hr von Hartmansdorff'
liar yttrat alt ingen åberopade grundlagen emot PrestrSirs
inbjudning. Det är en oriktig uppgift; ty jag hade vid det
tillfället, då inbjudningen föredrogs, äran alt begära Ståudets
uppmärksamhet på 80 och 81 §§:na af Riksd.Ordn.,
hvilka tydligen utvisa sättet och ordningen för anmälan hos
Konungen om riksdags upplösning, och att all annan förm i
detta hänseende vore grundlagsvidrig. I afseende åler på
det försökta försvaret för motionen, derunder motionären
frågat om de redan förgångne 14 månaderna af riksdagen
blott skulle anses som preludier eller motionstid, så lärer
han så val som hvarje annan riksdagsman veta, att dessa 14
månader blifvit använda till så väl motioners väckande som
deras utarbetning och afgörande. Om frågor viddetta liksmöte
blifvit behandlade vidlyftigare eller mindre välbetänkt,
så att de medtagit längre tid än som kunnat behöfvas, så
Ur det visserligen beklagligt; men det kan icke hjelpas genom
ett beslut, hvarigenom Ståndet i förväg uteslänger sig
från möjligheten att företaga de vigtigaste målen i (rämsta
rummet, hvilka i annat full kunde blifva oafgjorda lill de«'
Ilo
Giin 6 Mare f. m.
trumpeten gått, då de finge uppskjutas till en kommande
riksdag. En und. framställning till K. M., att riksdagen
måtte afblåsas den eller den dagen, utan afseende derpå om
ärendena vore afslutade eller icke, på sätt PresteSt. beslutat,
är stridande mot 80 och 81 §§:na af Riksd.Ordn. Och
livad ville väl en sådan anmälan egentligen säga? jo! att
Svenska folkets ombud hade tröttnat i fullgörandet af sina
åligganden; att de önskade blifva befriade från verkställandet
af livad grundlagen anbefallt; att de icke medhunnit på
14 hvad de på 4 månader hade bort fullända. En sådan
anmälan lärer icke vara i sin ordning. Lika litet kan det
vara med ordning öfverensstämmande, att man, för att komma
ifrån ett slags ämnen, skall framflytta och företrädesvis
afgöra alla de mål, som röra statsregleringen och financerna;
och ännu besynnerligare vore det 0111 Ståndet, sysselsatt med
öfverläggning om ett vidlyftigt lagförslag, af hvad art som
helst, i anseende till målets större omfattning skulle låta
andra under tiden inkomna mål afgöras, innan det förra målet
vore genomgånget; ty följden deraf skulle blifva korsande
beslut i samma sak, enär ledamöterne icke kunde minnas
de beslut, som blifvit fattade uti föreg:de plena, sedan
främmande ämnen mellankommit. Jag har trott och tror,
att påbörjad öfverläggning uti ett ämne icke kan uppskjutas
längre än till påföljande plenum, och då måste fortsättas
innan något annat ämne förekommer. Det gifves icke någon
§ i grundlagen, som t i I Istad jer att afbryta öfverläggoingen
om ett til! slutligt afgörande utaf, en talman föredraget
mål, för att emedlertid företaga ett annat ämne. Af sådan
anledn., och då denna öfverläggning icke bort utgöra föremål
för Ståndets sysselsättning, anhåller jag att vi skyndsamt
mätte komma derifrån till de ämnen, som stå på listan,
der den ganska vigtiga frågan om sockenstämmor och
sockennämnder intager första rummet, och som är af beskaffenhet
att till dess pröfning torde erfordras flera plenidagar,
emedan TJtsk:ns förslag är sådant, att det omöjligen
kan antagas. Jag förnyar min anhållan om propos. till afslag
å Hr von HartmansdorfFs motion.
Hr Munck af Rosenschöld: Då jag påstod, att Hr
von HartmansdorfFs förslag var stridande emot 2:dra mom.
i 4q §:n Riksd.Ordn., så var det icke derföre att jag befarade
att mål icke skulle få bordläggas så ofta som grundlagen
det tillåter, ty derom förmäler Hr von HartmansdorfFs
förslag ingenting; utan emedan detsamma afser att pröfningen
af ett mål skulle afbrylas för ett sednare inkommet ärende.
Det är visserligen sannt hvad Hr von Hartmansdorff
anfört, att PresteStts förslag var oriktigt. Jag yttrade mig
icke derom, men deraf att PresteStts förslag var oriktigt, följer
icke alt vi skola antaga Hr von HartmansdorfFs förslag derföre
att det är mindre oriktigt. Visserligen kan man, på sätt som
blifvit föreslaget, inbjuda MedStåuden att förena sig uti
Den 6 Mars f. m.
111
R. o. Ad:s beslut, ifall R. o. Ad. antager Hr von Hartmansdorff!»
motion, hvarigenom ändamålet att ärendena på samma
.gång förekomma i samtliga Stånden anses skola vinnas;
men jag tror att det är lika osäkert, att MedSlånden skola
ingå på en sådan inbjudning, som roan under skräckregeringen
i Frankrike var osäker om sitt hufvud, då man stundtals
tog hatten af för att känna efter om man hade det i
behåll. Slutligen får jag, i anleda, af Hr von Hartmansdorff?
yttrade förmodan att det skulle vara ordet alla framför
ordet sådana, som i min öfvertygelse karakteriserade
motionen såsom dictatorisk, tillkännagifva, att det ingalunda
var det omnämnda ordet, utan den befallande tonen, hvari
jag funnit motionen affattad, som föranledde min anmärkning.
Hr Ribbing, Arvid: Jag är icke den ende, som med
särdeles tillf reds ttil le I se afhört hvad Frih. Gederström yttrat,
men jag vågar betvifla, att någon afhört honom med större
än jag. Hr Frihm har visat, att de vigtigaste frågorna ingalunda
äro de som angå penningebelopp, utan att grundlagen
sätter andra framför bevillningsmål. Att antaga förslaget,
vore ungefär detsamma som alt skilja sjul och kropp
från hvarandra. Huru än långsamt och eländigt de flesta
frågor vid denna riksdag genom alla former framsläpats,
hafva de dock gått igenom med båda delarna; men nu är
fråga att själlös framföra endast kroppen. Detta anser jag
icke vara rätt, och tror icke alt Ständerne företrädesvis böra
fästa sig vid anslags- och penningefrågor, men låta de
vigliga frågorna angtde uppfostrings- och comrnunalväsendet
ligga neder. R. St. hafva åtminstone hitintills bjudit
till att göra hvad de kunnat för att främja samhällets inre
lif, om än de derföre saknat den nödiga ledning, som bort förväntas
vid det tillfälle då comrounalfrågorna till behandling åt
demi nåder öfverlemnades, såsom ofta förut inom detta runi
blifvit anmärkt.
Hr Rosenblad, Bernh,: Jag anhåller först att, i anleda.
af en värd Grefves yttrande, deruti han velat hemta
stöd för efslag af Hr von Hartmansdorffs motion från något
soin skall hufva passerat på en utländsk theater, få nämna,
att om den värde talaren anser det uppgifna förhållandet
vara tillämpligt på Hr von Hartmansdorffs motion, så har
motionen just deruti det förträffligaste stöd ; emedan den
tilldragelsen aldrig ägt rum, och hvilket den, som äger kännedom
om förhållandet derstädes, lätteligen inser aldrig
kunnat äga rum; och vid sådant förhållande kunna vi då
med skäl säga: dass wir des Herrn von Hartmansdorffs'
motion haben wollén. I öfrigt får jag nämna, att a:ne
Stånd bifallit PresteSt:s inbjudning ang:de underd.
framställning lill K, M. om riksdagens afslutande den i5
Maj. R. o. Ad, afslog inbjudningen, ehuru då, så vidt jag
I 12
Den 6 Mars f. m,
linnde se, på bänkarna saknades några af de ledamöter, hvilka
egentligen intressera sig för de stora reformfrågorna, sorn nu
hvila på bordet. Ehuru jag för min del icke kan godkänna
det största af de på bordet hvilande förslagen, så önskade
jag likväl att det malte få sin slutliga grundlagsenliga
behandling, på det att nationen måtte få se huru de förbättringar
se ut, som närvar, representation kan frambringa
för tillskapandet af det nya Sverige; men pröfningen af dessa
ämnen, frågornas sammanjemkning och slutliga behandling
skall ovillkorligen borttaga mera tid än de sine månaderna,
som återstå till den i5 Maj. börja vi härmed, så kunna vi
omöjligen medhinna det öfriga, hvaribland visserligen befinnas
frågor af mindre vigt, men som likväl icke torde
böra lemnäs helt och hållet åsido. Yi äga ett BancoUtsk.,
som under i4 månaders riksdag jemförelsevis med de öfriga
Utsk:n, särdeles de sista 8 månaderna, haft ganska litet att göra.
Detta Uhk. har icke begagnat sin grundlagsenliga rättighet
alt i det liela framställa förslaget till bankrörelse; det har
icke yttrat ett ord öfver motioner, som af riksdagsmän blifvit
väckta, till en del för i3 månader sedan. Skola R. St.
på 5 år afskäras deras rätt att yttra sig uti frågor af så
stor vigt, derföre att BancoUtsk. för godt funnit att arbeta
långsammare än de andra Utsk:n. Under förflutna veckan
t. ex. har BancoUtsk. icke haft något sammanträde. Jag
önskar derföre att riksdagen måtte räcka till dess alia ärendena,
äfven de stora grundlagsfrågorna, hvilkas behandling
upptager mycken tid, blifvit slutligen afgjorda; men om de
öfriga 3:ne Ståndens beslut skulle föranleda ett annat förhållande,
så skulle den närmaste framtiden få vidkännas
följderna deraf, att de stora vigtiga frågorna undandrogos
Representationens pröfning. Jag anhåller om propos. till
bifall på Hr von Harlmansdorffs förslag.
Hr Hjerta, Lars: Hvad sjelfva saken beträffar, så är
deruti redan så mycket taladt, att jag icke vill upptaga tiden
med något yttrande derom; men hvad formen för denna
frågas afgörande angår, hemställer jag till Hr Frih. o.
Landtm., om icke de värde ledamöter, hvilka yrka bifall till
motionen, kunde få deras propos. framställd på Tyska, men
att vi, det oaktadt, måtte få votera på ren Svenika. Till
undvikande för framtiden af diseussioner, som onödigtvis
upptaga tiden, hemställer jag, om icke de ledamöter, som
äga så intim bekantskap med ställningar och förhållanden
som Hr von Hartmansdorff, täcktes, innan de föreslå så tidsödande
motioner som den ifrågavar., adressera sig till Kr
Frih. o. Landtm., för att genom dess biträde först få dylika
frågor åbanebragta i Talmans-conclaven; ty då kunde
de på;samn)B gång förekomma i alla Stånden, utaa behof af
en så lång förberedande discussion, först öfver sjelfva saken,
Den 6 Mars.
n3
oell derefter öfver frågan om inbjudning till de öfriga Stånden1,
att förena sig i det beslut, som kunde fattas. För
närvar, tror jag icke mera behöfver sägas i saken, emedan
det förefaller mig, att, om äfven motionen bifalles af R. o.
Ad., den likväl kommer att röna motstånd i de öfriga Stånden.
I öfrigt måste jag lyckönska en värd ledamot till den
lyckliga gåfvan han äger, att se saker, som icke passerat i
andra länder; men med denna syn- och kunskapsförmåga,
såvida fråga är att utplåna intrycket af någon obehaglig opinionsyttring
mot en förhatad minister, måtte förhålla sig ungefär
på samma sätt som med vetandet bos den, hvilken stack
hufvudet i busken för att sedan kunna påstå, att det icke
passerat, som lian med öppna ögon icke kunnat undgå
att se.
Hr Lagerhjelm: Enligt de uppgifter, som ordföranderne
uti samtliga Utsktn uti Talmansconclaven meddelat,
återstår så litet att göra i afseende på statsregleringen och
bevillningen, att ijag skulle tro det alla dessa ärenden snart
kunna vara inne hos Stånden. Deraf följer, att bifall till
Hr von Hartmansdorffs förslag icke kan verka något egentligt
uppskof uti handläggningen af lagstiftningsärenden , men
väl bidraga dertill att alla stats-och bevilln.ärenden komma
i ett sammanhang, det ena efter det andra, Exped.Utsk. tillhanda;
hvaraf följer att delta Utsk. oafbrutet kommer att
verka till uppsättning af riksd.beslutet. Jag tror att denna
reflexion innefattar tillräckligt skäl för bifall till Hr von
Hartmansdorffs förslag, hvilket dessutom icke innebär någonting
ovanligt.
Gr. Spens, Carl Gust.: Icke närvar, vid början af
denna discussion, borde jag kanhända afhålla mig från alt
yttra mig i ämnet, särdeles sedan jag hört Frih. Cederström
och Hr Munck af Rosenschöld med flere talare, uti
hvilkas tanke jag instämmer, så fullständigt yttra sig deröfver.
En omständighet, sora jag ännu icke hört vidröras,
har dock hos mig isynnerhet föranledt tvifvel, huruvida Hr
von Hartmansdorffs motion af R. o. Ad. kan antagas. Man
har citerat 4y §:n Riksd.Ordn. i det hänseende, att detta
lagbud föreskrifver att målen böra, så vidt möjligt är, företagas
på samma gång i alla fyra Stånden; men denna § i
Riksd.Ordn. stadgar jemväl, att uti plena skola föredragas
först de för RiksSt:n gemensamma ärenden oell sedermera
hvarje Stånds enskildta mål, alla i den ordning hvart slag
för sig inkommit, så framt ej Ståndet derom annorlunda förordnar.
Jag ber herrarne fästa uppmärksamhet vid att här
icke står förordnat, utan förordnar, och att följaktligen
Stånden icke härigenom erhållit tillåtelse att en gång
för alla för den del af riksdagen, sorn kan återslå, fastställa en
viss annan ordning, uti hvilken målen skola förekomma, än
21 11. i5
Den G Mers.
den allmänna, som grundlagen uti 47 §‘n Rilsd.Ordn. föreskrifter.
Den tillåtelse, som uti nämnda 47 § är medgifven,
alt omflytta målen på föredraga.Ijstan, ocli hvilken vidare
åberopas uti 28 §:n Ridd.Ordn., afser blott tillfälliga undantag
från den allmänna regeln. Rättighet att bestämma en
allmän omflyttningsprincip kan icke heller grundas på den
Stånden i grundlagen tillerkända tillåtelsen att vid förefallande
omständigheter, i afseende på ordningen för målens
föredragning, annorlunda förordna, än grundlagen uti (
mom. af 47 §;n Riksd.Ordn. såsom allmän regel bestämt.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Alla de värde ledamöter,
som yttrat sig i afsigt att få motionen afslagen, hafva
sett framåt. Dem åter, som nu ytterligare anmält sig i
motsatt syfte, nemi. att få motionen antagen, beder jag göra
tvertom, nemi. se bakåt, så få de se hvad klockan är
slagen och med detsamma en uppmaning att akta på den
dyrbara tiden och dess nyttiga användande. Jag får på
bordslistans vägnar anhålla om propos. i denna preliminärfråga.
Gr. Frölich: Jag har blott få ord att säga, och det
blott i afsigt att svara Hr Rosenblad, som behagade utan
omsvep påstå att BancoUtsk. icke fullgjort sin skyldighet.
När vi komma till de mål, som röra BancoUtskts handläggning,
skall jag yttra mig öfver hvad som i detta ämne kan
anses röra sak. För närvar, torde det göra tillfyllest, alt
blott erinra den värda ledamoten och tillika bancofullmäktigen,
alt det gifves någonting som kallas subordination; alt
Hr fullmäktigen i sådan egenskap står under BancoUtsk.,
och att i våra dagar, då man hör så mycket talas om nödvändigheten
att hålla chefskaps-myndighet vid makt, lärer
det blifva nödvändigt tillse, om icke inom BancoUtsk. gifves
något tillfälle till extrajudiciel påföljd för den mot Utsk.
riktade attacken.
Hr von Hartmansdorffs förslag upplästes nu ånyo, med
uteslutande af ordet alla, hvarefter Hr Frih. o. Landtm,
hemställde, om R. o. Ad. behagade antaga detta förslag.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Då Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att
nej öfverröstat ja, begärde
Hr von Hartmansdorff votering.
Hi- Printzensköld, Carl: Så vidt jag under discussionen
kunnat inhemta, har Hr von Hohenhausen begärt en
modificalion af Hr von Hartmansdorifs förslag i så måtto,
som han ansett derifrån böra utgå föreskriften om uppskof
med fortsättningen af påbörjad pröfning utaf ett mål, äfvensom
han önskade att ärendena icke måtte förekomma förr
än Utsk:ns betänkm hunnit blifva tryckta och bland Stån
-
Den 6 Mari. »i5
dens ledamöter utdelade. Jag skulle derföre hos Hr Frih.
o. Landtm, anhålla, om icke, på det de som dela åsigt med
Hr von Hohenhausen måtte fä deras mening gällande, Hr
Landtm, täcktes framställa propos. på Hr von Hartmansdorffs
förslag, så förändradt som Hr von Hohenhausen tillstyrkt.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Sedan votering
blifvit begärd öfver Hr von Hartmansdorffs förslag, sådant
detsamma för Ståndet blifvit uppläst, förmodar och hoppas
jag, att Hr Frih. o. Landtm, icke tillåter någon förändring
deraf.
Hr von Hohenhausen: När under discussionens lopp
jag framställt ett särskitdt förslag, som ogillar Hr von Hartmansdorffs
i vissa delar, så torde det icke kunna förvägras
mig alt få det förslaget framstäldt. Jag kan icke votera
annat än nej på Hr von Hartmansdorffs förslag, sådant som
det lyder. Jag har redan öppet sagt hvad jag anser vara
rätt oell nyttigt i detta fall. Hela saken härleder sig från
PrésteSt:s inbjudning. Jag skall icke ingå i vidare discussion
härom; men jag tror mig icke kunna förnekas rättigheten
att få min åsigt underkastad Ståndets afgörande. De
förändringar uti Hr von Hartmansdorffs förslag, som jag
log mig friheten tillstyrka, bestodo deruti, att intet sådant
betänk., som motionen afser, skulle föredragas, förr än det
blifvit tryckt och utdeladt, samt att påbörjad pröfning af
ett lagförslag icke skulle afbrytas i och för handläggning
af ett dylikt betänkande.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att hvad beträffade Rivon
Hohenhausens rätt att få sitt förslag framstäldt, så kunde
den icke göra någon förändring i Hr von Hartmansdorffs
rätt att få propos. å sitt förslag, hvilken ock blifvit framställd
och hvaröfver votering blifvit begärd. Hr von Hohenhausens
förslag kunde således icke på annat sätt komma
under afgörande, än såsom förslag till contra-proposition.
Hvad först beträffade Hr von Hohenhausens förslag, det bestämmas
skulle att icke något mål skulle föredragas innan
utlåt, derom vore tryckt och till Ståndets ledamöter utdeladt,
så ansåg Hr Landtm, ett sådant stadgande icke vara
förenligt med Riksd.Ordn., då deruti väl föreskrifves i hvilken
ordning målen skola föredragas, men icke alt Utsk:sutlåtandena
skola tryckas och utdelas; men hvad anginge den
andra delen af Hr von Hohenhausens förslag, att nemi. sisla
meningen i Hr von Hartmansdorffs hemställan skulle utgå,
så sage Hr Landtm, intet hinder, att ju R. o. Ad., om Ståndet
så beslutade, kunde bestämma att den borde blifva contra-proposition.
Frih. Tersmeden hade ganska riktigt anmärkt,
att sedan propos. blifvit framställd å Hr von Hartmansdorffs
hemställan och votering derom blifvit begärd,
kunde den icke undergå någon förändring, utan alla menin
-
Deli 6 Mars.
gar, sorn derifrån voro skiljaktiga, måste blifva föremål för
contra-propos.; först förekom me nu således frågan om hvilken
conlra-propos. R, o. Ad. behagade antaga.
Frih. Gederström, Jacob: Då Hr von Hohenhausens
väckta fråga om modification af Hr von HartmansdorlFs förslag
ieke vidare kan såsom modification af nämnda förslag blifva
föremål för Ståndets behandling sedan Hr von Hartmansdorffs
motion, utan denna modification, blifvit framställd till
Ståndets antagande eller förkastande, och, i anledning af
svaret å propostn, votering begärd; så anser jag Hr von Hohenhausen
hafva rättighet att, sedan R. o. Ad. afslagit Hr
von HartmansdorlFs motion, få sitt förslag underkastadt Ståndets
pröfning. I följd deraf hemställer jag, huruvida icke
R. o. Ad. skulle finna lämpligt att, såsom Hr Frih. o. Landtm,
föreslagit, till contra-propos. antaga: vinner nej, är Hr von
Hartmansdorffs motion afslagen.
Gr. Anckarsvärd förenade sig med Frih. Cederström.
Hr von Hohenhausen: Vanligtvis afgöres först contra-proposition.
Så har alltid tillförene tillgått, och hvarföre
skall man nu förfara på annat sätt ? Jag har icke veJat
sätta mitt förslag framför Hr von Hartmansdorffs, emedan
det vore mot grundlagen. Jag erkänner riktigheten af
Hr Frih. o. Landtmts erinran, att tryckningen utaf Utsk:ns
betänkta grundar sig på särskildt beslut och icke på någon
föreskrift i grundlagen; hvarföre jag äfven inskränker mig
till att blott begära den ena ändringen i Hr von Harlmansdorffs
förslag, nemi. att ett måls pröfning icke må afbrytas
för behandling af ett annat ärende.
Hr Ribbing, Arvid: Då skilnaden emellan Hr von
Hartmansdorffs och Hr von Hohenhausens förslag är så
högst obetydlig, hemställer jag till den förre värde ledamoten,
om lian icke skulle vara benägen att, lill undvikande
af tvänne voteringar, för sin del antaga den ändring, som
Hr von Hohenhausen föreslagit.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att nu borde bestämmas
hvilken mening borde blifva contra-propos., deras som
yrkade afsiag, eller deras som yrkade antagande af Hr von
Hohenhausens förslag, sådant han nu sednast medgifvit det
böra blifva; Hr Landtm, hemställde nu försl, om R. o. Ad.
till contra-propos. behagade antaga afsiag å Hr von Hartmansdorffs
hemställan.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade det han trott sig
finna att. ja öfverröstat nej.
I anledn. häraf, och då ingen erinran emot detta förklarande
gjordes, ansågs Hr von Hohenhausens förslag vara
förfallet.
D 111 6 Mars.
"7
Upplästes till justering och godkändes följande voterings-proposition.
Den som bifaller Hr von Hartmansdorfifs förslag om
ordningen för vissa måls föredragning framför andra, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnda förslag.
Efter voteringens slut, befannos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 4g.
Nej — 63.
Företogs till pröfning Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsk:ns den 6 sistl. Febr. och den i dennes på bordet
lagda ytterligare betänk. N:o 29, ang:de ändring af författningarna
0111 sockenstämma samt om bildande af communal-styrelser.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. torde
finna, att bästa sättet för afgörande af detta betänk, vore,
att det föredroges punktvis § efter §, enligt det förslag lill
lag, som är betänk, vidfogadt.
Frih. Cederström, Jacob: Lika med Hr Frih. o.
Landtm, anser jag detta lagförslag böra §-vis föredragas
och afgöras, om det skall kunna bringas i det skick , att
detsamma kan antagas; ty sådant det frän Utsk. inkommit,
är det oantagligt. Men innan vi ingå uti pröfning af
de särskilda §§:na, anhåller jag att få yttra mig öfver ämnet
i allmänhet, samt först i afseende derpå, att denna lag angående
sockenstämmor skulle gälla för hela Riket, med undantag
af Stockholms stad. Efter min öfvertygelse måste
lagstiftningen i detta ämne vara sådan, att den gäller
för Sveriges samtliga städer, hufvudstaden inclusive. Är lagen
icke användbar för Stockholm, så kan man taga för afgjordt,
att den ej heller är användbar för landsorten samt
Rikets öfriga städer. Jag anhåller derföre, att orden "utom
Stockholms stad" mätte ur rubriken utgå. I afseende på
grunden för hela denna lagstiftning ang:de sockennämnder
och deras befattning samt sockenstämmor, får jag erinra,
alt Utsk:n synbarligen icke afsett de communala inrättningar,
som för närvar, linnas. Man har förbisett de på många
orter genom ett verksamt preslerskaps medverkan utbilduge
communala inrättningar, som under namn af byarätten
efter s. k. byordningar slita åtskilliga uppkommande tvister,
hvilka på andra ställen, der sådana inrättningar saknas, måste
liänskjutas till domstolarnes afgörande. Så är det t.
ex. ett åliggande för dylika byarätter att hvarje vår besig
-
Den 6 Mars.
tiga hägnaderna emellan hemmanen, samt, derest de icke
befinnas i lagligt skick, förordna inom hvad tid de böra vara
bättrade samt, derest sådant åsidosattes, genom lega
låta ombesörja bristerna på bekostnad af den eller dem,
som sin skyldighet eftersatt; äfven åligger det dem att tillse
det sådana afloppsgrafvar, hvilkas igenfyllning föranleder
öfversvämning, blifva behörigen upptagna och rensade; att
besigtiga åverkningar samt skilja emellan dem, på hvars ägor
averkningen skett, och dem sora densamma begått; med
ett ord, dessa redan befintliga communal-inrättningars verksamhet
medför den icke obetydliga fördelen att uti mångfalldiga
tvistigheler, härledande sig hufvudsakligen från försummelse
af nödiga iakttagelser till behållande af ordning i
och för jordens tillbörliga häfd och afknstningens bevarande,
domarens åtgärd icke beböfver anlitas. Jemför man
nu den bär föreslagna communal-lagen för sockenstämmor
och sockennämnder med de ordningar, sorn på särskildta
ställen finnas; så skall man erfara, att alla dessa ordningar,
hvarmed socknarne äro belåtne, skola våldsamt rubbas, då
det kommer att bero på sockennämndernes pröfning, huruvida
en motsvarande anstalt skall införas eller icke. För
min del föreser jag ofantliga svårigheter vid att bringa länsnämnderna
lill en förmånlig organisation, till en önskad befattning
för ordnings vidmakthållande, så att de icke söka
alt göra sig till styrande inom socknarna och således uppväcka
split och hat i stället för alt befrämja ordning och
sämja. Jag anhåller derföre, alt, under föredragning af
förslaget till lag för sockenstämmor, redaclionen måtte reservationsvis
antagas på de ställen, der sockennämnd förekommer,
på det att, i händelse sockennämnds införande
skulle afslås, kyrkorådets befattning måtte inträda i stället
för sockennämnd. I annan händelse skulle man, genom
pröfningen af förslaget om sockenstämmor, hafva tagit på
liand alt vilja bifalla sockennämndens inrättande, ehuru man
möjligtvis, vid pröfningen af förslaget derom, kunde finna
att en sådan institution vore skadlig. Yi skola komma ihåg,
alt utom dessa byarätter äga vi hamnordningar med deras
rätter, hvilka äfven skulle förryckas, derest på sockennämnderna
skulle få ankomma att dem ordna; men som sockennämnderne
kunna hafva deras bostad aflägse från fiskelägen,
så lärer en hvar finna, att när vi komma till föreskrifterna
om sockennämnd, måste undanlags-stadganden äga rum, på
det att icke en hastig rubbning uti det bestående må menligt
inverka på samhället. Jag skall nu uppskjuta mitt yttrande
till dess de särskilda §§:ne förekomma.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag
skall vara kort innan sjelfva betänk, kommer att föredragas.
I afseende på sockennämnder föreslog Frih. Cederström, alt,
i händelse de icke skulle antagas, kyrkoråd i stället skulle
Den 6 M a rs.
1 *9
införas. Vidare nämnde Frih.-n om Lyarätter och hamnrätter,
som skulle upphäfvas genom antagande af detta förslag.
Jag kan icke se att dessa inrättningar upphäfvas, med mindre
församlingarne åt sockennämnderna uppdraga de befattningar,
som tillkomma nämnda inrättningar. För min del
vill jag medgifva, alt det må vara oafgjordt, om kyrkoråd
eller sockennämnd skall införas, tilldess vi komma alt afhandla
frågan om sockennämnd.
Gr. Posse, Fredi'. Salomon: Jag anmälte mig i anleda.
af Frih. Cederslröms förslag att införa kyrkoråd i stället
för sockennämnd. Efter mitt sätt att se , äro sockennämnd
och kyrkoråd blott olika benämningar på samma sak.
I stället att reservationsvis antaga benämningen sockennämnd
på de ställen, der denna institution förekommer uti capitlet
om sockenstämmor, synes mig bättre vara, alt först till afgörande
företaga 2:dra cap. om sockennämnd. Jag gör denna
hemställan, utan att dock begära propos. derå.
Hr Ribbing, Arvid: Då Hr Frih. o. Landtm, behagat
lill oss framställa propos. om ärendets föredragning §:vis,
föreställde jag mig meningen vara att företaga §§:na i den
ordning de förekomma. Men vi äro nu redan inne på 15
§:n , som handlar om sockennämnd, innan vi ännu företagit
de i4 föreg:de §§:na, som angå sockenstämmor. Jag anhåller
derföre, att vi måtte återgå till sistnämnda ämne.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt Frih. Cederström
vid rubriken gjort den anmärkn., alt Stockholms stad deruti
borde uteslutas; men Hr Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. måhända behagade finna, att förslaget först borde genomgås
, och alt man derefter rättast kunde bestämma rubriken
å detsamma.
Ropades ja.
i §:n.
Frih. Cederström: Enl. denna § skulle egentligen
icke mera än en ordinarie sockenstämma hållas om året,
nemi. i Maj eller Juni månad ; men för ordningens skull
inom socknarna, hvad räkenskaperna angår, är det lika angeläget
att en sockenstämma hålles i November så väl som
i Maj månad. Den 24 April och 24 October sker tjenstehjonsflyttningen;
den 14 Mars tillträdes jord; således böra
sockenstämmor hållas uti Maj och November månader för
tillsynen öfver in- och utflyttningar inom församlingarna,
samt till rättelse för mantalsskrifningen.
Hr von Rosen, Georg: Jag instämmer med Frih.
Cederström. Sockenstämma i November månad måste för
de flesta församlingar vara ganska nyttig, helst om den kan
hållas före mantalsskrifningen.
120
Den 6 Mars.
Gr. Posse: Jag bestrider icke Frih. Cederströms åsigt;
men då i 5 §:n omtalas en ordinarie sockenstämma i Mars
månad, anser jag i §:n böra lyda sålunda: ”Sockenstämma
skall hållas i hvarje församling årligen i Mars, Maj och November
månader; och eljest" etc.
Hr Råfel t, Anton: Uti 23 §:n af iya3 års för presterskapet
utfärdade privilegier är stadgadt, att sockenstämma
skall hållas 3 gånger 0111 uret, nemi. uti Maj, Juni och
September månader. Manne man genom en ekonomisk författning
kan göra rubbning uti en presterskapet sålunda beviljad
förmån, nemi. att hålla 3:ne sockenstämmor om året?
Jag tror det icke, och föreslår derföre att sockenstämmor
skola hållas årligen i Maj, Juli och September månader.
Hr von Hohenhausen: Jag förenar mig med Gr.
Posse. Ordinarie sockenstämma om hösten anser jag behöflig,
äfven derföre, alt då beslutas reparationer å kyrkor och
prestebol m. m., så att de kunna hafva vintern på sig till
föranstaltande om hvad som dertill erfordras.
Frih. Cederström: Sockenstämma erfordras i Maj
månad, icke blott med afseende på in- och utflyttningar till
och ifrån församlingarna, utan äfven för kyrkoräkenskapernas
aflemnande till granskning. I Maj månad är uppbördsfiret
slut. Den 1 Maj inträder ett nytt uppbördsår, och då
böra kyrkoräkenskaperna aflemnas för att undergå granskning
och restlängderna vid statsverkets uppbörd verificeras.
Hvad angår anmärkntn att 5 §:n handlar om ordinarie sockenstämma
i Mars månad, så hafva vi ännu icke kommit dit.
Det blir tids nog att tala derom, när 5 §:n förekommer.
Efter min åsigt borde 1 §:n lyda sålunda : "Sockenstämma
skall hållas i hvarje församling årligen i Maj och November
månader, samt eljest när behofvet så påkallar."
Hr Ribbing, Arvid: För'min del anser jag öfverflödigt
att mycket orda om antalet af sockenstämmor, som
ärligen böra hållas, eller om tiden då de böra inträffa, emedan
jag är öfvertygad, att man i det fället kan framställa
mångfalldiga partiella förslag, lämpade efter locala och andra
omständigheter. Förslaget har utgått från de förändrade
omständigheter, som skulle inträffa, ifall den grundsats
blefve antagen, som i delta förslag innehålles , att en sockennämnd
framgent bör finnas, som beständigt håller
hand öfver de angelägenheter, som nu på vissa tider
inom sockenstämmor blifva afhandlade. Jag tror det således
kunde vara tillräckligt att, såsom här står i §:n, föreskrifva,
att en sockenstämma skall hållas årligen i Maj eller
Juni månad, och eljest när nödvändigheten det fordrar. Jag
anhåller om propos. lili §:ns antagande sådan den befi
naes.
Ilr
Den 6 Mars.
Hr Aminoff, Joh. Fredr. : För min del anser jag
ingen förändring i §:n behöflig. Det är förut sagdt och
behöfver icke tilläggas, att sockenstämma i Maj månad erfordras,
dels för kyrkoräkenskapernas granskning, och deisi
andra hänseenden. Jag anser §:n måhända endast böra
undergå den förändring, att Juni månad u tes lu tes, emedan
landtmannen dä har mycket att göra, och jag icke vet
hvarföre icke sockenstämman gerna kan hållas före Maj månads
utgång. För öfrigt anser jag andra tider af året icke
böra bestämmas för sockenstämmors hållande, emedan man
icke kan förutse hvilka tider af året de kunna vara af behofvet
påkallade. Jag anhåller derföre, att §:n malte bibehållas,
endast med den förändring, att ordet månad insattes
i stallet för orden ”eller Juni månader.’’
Hr Le fren , Joh. Pehr: Gr. Posse har anmärkt, att
i 5 §:n finnes stadgadt, att ordinarie sockenstämma äfven
skall hållas i Mars månad. Frih. Cederström har i anledn.
deraf erinrat, att det blir tids nog att tala derom, när vi
komma att pröfva och afgöra denna §. Men så är icke förhållandet;
ty om så vore, skulle vi vid 5 §:n antingen frånträda
vårt beslut öfver i §:n eller ock vara utestängde från
möjligheten att få författningen så redigerad, som Ståndet
kan anse lämpligt; följaktligen bör äfven Mars månad införas
i i §:n, såvida man vill att ordinarie sockenstämma för
det i §:n uppgifna ändamålet skall hållas i nämnda månad.
I anledn. af hvad Hr Aminoff anmärkt derom, att alternativet
af Juni månad, såsom möjligen behöflig tid för den uti
i §:n omnämnda sockenstämma, borde utgå, af det skäl att
landtmannen den tillen mera än i Maj månad skulle vara
af jordbruket hindrad att deltaga uti förefallande förrättningar,
så anhåller jag att få erinra derom, att källossningen
uti de flesta orter inträffar först i böljan af Juni månad,
och att följaktligen åkerbruket så tidigt icke påkallar någon
trägnare sysselsättning.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: På sammaskäl, som
Frih. Cederström och Hr von Hohenhausen anfört, önskar
äfven jag att §:n måtte erhålla den förändrade lydelse, alt
2:ne sockenstämmor årligen böra hållas. Såsom ytterligare
skal derför kan jag åberopa den erfarenhet och kännedom
jag äger om communernes likgiltighet för sockenstämmor i
allmänhet. Jag tror, att de mångfalldiga sockenstämmorna
på landsbygden äro ett stort ondt. Jag anser derföre, att
man bättre kommer till målet att få verkligt intresse hos
communerna för sockenstämmor, om det bestämmes att 2:ne
ordinarie sockenstämmor skola hållas om året, helst folket
redan är vant dervid, nemi. en i Maj för räkenskapernas öfverseende,
och en som torde böra förflyttas till November,
ehuru jag gerna bibehåller den vid Michaeli, såsom en
2t H. 16
122
Den 6 Mars.
lämpligdPG årstid. Hr von Hohenhausen har ansett sockenstämma
om hösten nödig, äfven derför att conimunerne då
öfverenskomma om de reparationer å kyrkor och prestebol,
hvilka påföljande vår böra företagas, och att man under
mellantiderna kunde besparas från dessa tillfälliga sockenstämmor,
sorn ofta utlysas blott såsom en följd af pastors
antingen hugskott eller glömska att i rättan tid hafva påtänkt
dem. Jag delar denna åsigt och instämmer i öfrigt,
som jag redan sagt, med Frih. Cederström.
Frih. Cederström: Jag beder att få fästa uppmärksamhet
derå, att det icke går an att med hopp 0111 nytta
antaga §:n med den bestämmelse, att endast en sockenstämma
årligen skall hållas, nemi. i Maj eller Juni månad,
emedan i denna författning förekommer den föreskrift, att
det skall bero på pastor att vägra sockenstämma. Om nu
icke sockenstämma bestämdt skall hållas i November, för att
sätta kyrkoböckerna i ordning, så kan det hända, att en
sockenstämma, ehuru angelägen den må vara, den tiden af
året icke kommer att hållas. Man har anmärkt, alt då i
5 §:n talas ora en sockenstämma i Mars månad , så borde
densamma upptagas i i §:n bland de ordinarie sockenstämmorna.
Detta anser jag obetänksamt, emedan val af taxeringsmän
icke kan komma att äga ruin i Mars utan i Maj
månad; ty det är för det löpande uppbördsåret, som taxe
ringsmännerr
skola utses, och man skall väl icke samman
blanda
2:ne års förrättningar; men vi äro ännu icke komne
till 5 §:n. Jag skulle tro , alt då pastorsembetet ar berättigadt
att vägra sockenstämma, med rättighet för den som
densamma begärt, men icke erhållit, att sig deröfver besvära;
så böra vi bestämma 2tne ordinarie sockenstämmor
årligen. Orsaken hvarföre uti gällande författning bestämdes
att sockenstämman om hösten skulle hållas i October
månad, var den, att flyttningsliden inträffade den i October;
men då den blifvit framflyttad till den October , så går
det icke an att föreskrifva att sockenstämman skall hållas i
October, emedan betygen om inflyttningarna icke kunna
hinna komma pastorsembetet tillhanda på den korta tiden
emellan den 24 och sista October. Derföre bör §:n innehålla,
att sockenstämmor skola hållas i hvarje församling årligen
uti Maj och November månader, samt eljest när belxofvet
så fordrar.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: De värde talare,
som yrkat, att något vidare stadgande, än hvad Utkrns redaction
innehåller, icke skulle vara nödigt, hafva visserligen
såvida rätt, att då i denna § jemväl tinnes inlaget, att sockenstämmor
skola hållas när nödvändigheten det fordrar,
så är tillräcklig latitud Jemnad att utlysa sockenstämmor,
när del kan anses angeläget; men jag hemställer dock, huruvida
icke, då nian af erfarenheten känner att sockensläm
-
Den 6 Ma is.
12S
ma behöfs efter höstflyttningen, det vöre tjenligt att i lagen
bestämma att sockenstämma skall bållås på lämplig tid efter
denna flyttning , nemi. i November månad. Jag anhåller
derföre, att i §:n måtte blifva bestämdt, att sockenstämmor
skola hållas uti Maj neli November månader. Hvad angår
frågan att äfven utsätta Mars månad såsom en tid för
en 5:dje sockenstämma, så hvilar angelägenheten af denna
lids bestämmelse derpå, huruvida det i 5 §:n föreslagna val
af taxeringsman blir af Ståndet antaget eller icke. Sockenstämman
i Mars månad är således icke af en så bestämd och
oföränderligt gällande nödvändighet, som sockenstämmorna i
Maj och November månader. Jag hemställer derföre, i likhet
med hvad Frih. Cederström föreslagit, att i t §:n icke
måtte bestämmas (leia än 2:ne årliga sockenstämmor, hvilka
skola hållas i Maj och November månader.
Frih. Nauckhoff, Joli. Otto: Äfven jag är af den
tanken , att arne ordinarie sockenstämmor årligen böra äga
rum. Jag anser det vara bäst att blott bestämma, att en
sockenstämma skall hållas 0111 våren oell en om hösten, samt
öfverlemna åt communerna att sjelfve öfverenskomma 0111
dagarna dertill, hvilka icke kunna vara desamma i alia landsorter.
Jag anhåller 0111 bifall till Frih. Cederströms förslag,
på så sätt att §:n kommer att innehålla, att ordinarie sockenstämma
i hvarje församling årligen skall hållas, en om våren
och en 0111 hösten, samt eljest så ofta behofvel del påkallar.
Hr von Hohenhausen: Det. är tvänne gifoa och
allmänna saker, sorn hafva inflytande på sockenstämmas hållande
uti Maj och November månader, nemi. uppbördsåret ,
sorn inträffar i Maj månad, samt tjenstehjönsflyttningen i
Oetober. Om man icke kan visa hvilka locala eller andra
omständigheter, som påkalla någon annan tid till sockenstämmors
hållande, så vet jag icke hvarföre man icke dertill
skall bestämma dessa månader. Det är vådligt att låta för
församlingen vigtiga måls afgörande bero på pastors godtfinnande
att utsätta sockenstämma. Det skulle kunna Ilända,
alt lian till hösten uppsköt den sockenstämma, sorn borde
inträffa 0111 våren, oell lill påföljande året uppskjöt den
som borde hållas oin hösten. Hvad sockenstämmas hållande
i Mars månad angar, så kan man mycket väl, utan att anse
sig hafva bundit händerna på sig , i 1 §:n stadga socken
stämmors
hållande blott i Maj och November månader, såvida
man börjar §:n med ordet allmän, så att det kommer
att heta: ”Allman sockenstämma skall hällas i hvarje,
församling' årligen 1 Maj och November månader, och eljest
när nödvändigheten del fordrar.” Den i 5 §:n omnämnda
sockenstämman afser blott ett särskildt fall och är
således, i afseende på föremålen för densamma, icke allmän.
Om denna redaction antages, så förekommes derigenom den
motsägelsen i författningen, att, då man i 1 §:n velat ut
-
124
D c 11 6 M»rs.
trycka hvilka ordinarie sockenstämmor i hvarje församling
årligen skola hållas, man likväl uti en sednare § bestämmer
ytterligare en ordinarie sockenstämma.
Hr Aminoff. Ehuru jag är af den tanke, att någon
ändring icke behöfs uti i §:n, så är jag likviil ej sä envis,
att jag icke kan afstå från min åsigt i den mån jag blir upplyst
om något bättre. Gr. Anckarsvärd har ganska riktigt
anmärkt, att allmogen är van vid 2:ne sockenstämmor,
nemi. en om våren och en om hösten, och till hvad ändamål
de behöfvas hafva andre talare tillkännagifva. Således
anser äfven jag, alt en sockenstämma bör hållas om lidsten,
men jag bestrider sockenstämmas hållande i Mars månad,
emedan jag anser att laxeringsmännen böra väljas året
förut, på det de må hinna alt göra sig bekanta med förekommande
ärenden. Hr von Hohenhausen har trott , alt
man borde sätta ordet allmän framför ordet sockenstämma
i r §:n , för att skilja dessa sockenstämmor från
den, som omtalas i 5 §:n; men alla sockenstämmor äro allmänna,
och derföre anser jag dem af den anleda., talaren
uppgaf, böra indelas uti ordinarie och extra-ordinarie stämmor.
Jag anser §:n kunna antagas sådan han är, blott med
den förändringen att orden eller Juni utbytas tili orden
och November.
Frih. Nauckhoff: När Sveriges klimat blir så förändradt,
att man kan förvexla vår och höst, är jag öfvertygad
att andra författningar trädt i stället för dem vi nu äga.
Hvad jag skulle önska, vore, att man ville göra skilnad emellan
en civil författning och ett exercisreglemente, uti hvilket
allt på det nogaste skall uttryckas. Jag skulle tro, att
man uti förevar, författning egentligen bör uppdraga de mera
allmänna grundprinciperna, och icke ingå i en småaktig
reglementet ing, särdeles som i alla fall någon öfverensstämmelse
emellan de olika åsigterna svårligen lärer kunna ti 11 —
vägabringas. Vi sakna icke exempel derpå, att sedan man
sysselsatt sig hela dagen med alt föreslå åtskilliga smärre
förändringar och detaljföreskrifter uti ett lagstadgande, slutar
man med en votering, genom hvilken alla sådana förslag
förfalla. Jag önskade derföre, att R. o. Ad. ville fästadess
uppmärksamhet mera vid principerna än vid det reglemenlariska.
Hr Ribbing, Reng t: Uti hvad den siste värde talaren
anfört rörtde oriktigheten af för mycken reglementering,
får jag förena mig. Hvad sockenstämmas hållande i Maj
månad beträffar, så kan jag icke annat finna, än att den
månaden är rätta tiden dertill, emedan presteåret börjas d.
i Maj och räkenskaperna då skola genomgås och öfverlemnas
från den ena till den andra. Derefter matte således lätta
tidpunkten inträffa till församlingens sammankallande.
Hvad deras yrkande angår, hvilka vilja hafva sockenstämma
Den 6 Mars.
i November månad, så får jag erinra derom, att sedan flyttningen
försiggå11 den 9.4 Oetober, bölja vanligtvis busförhören,
hvilka upptaga bela November månad. Jag hemställer
då, huru passande det kan vara, att midt under dessa
förhör ullvsa allmän sockenstämma. Förrän dessa förhör
äro slutade och mantalsskrifningen förssiggått, anser jag någon
reda icke kunna vinnas i afseende på ställningar och
förhållanden med fattigförsörjningen m. m.; och jag tror
derföre, att den princip Frih. Nauckhoff uttryckt icke bör
åsidosättas, nemi. att lemna församlingarna frihet att till
sockenstämmornas hållande välja den lid de anse mest passande.
I öfverensstämmelse med denna åsigt yrkar jag bifall
till 1 §:n, sådan den är.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anser oundgängligen
nödigt att bestämma tiderna.för sockenstämmors
hållande. För närvar, äro de utsatta i presterskapets privilegier.
Dessa kunna icke upphäfvas utan Konungs och Sländers
sammanstämmande beslut. Den a3 §:n lyder som följer:
"Så skall ock årligen vid Philippi, Jacobi och
Michaelis tid, jemväl dessutom, enär sä omtränga kan,
eller församlingen det begärer, presterskapet på landsbygden
hafva makt att hålla albnänneliga sockenstäm
mor
uti sina socknestugor, eller vanliga ställen’’ etc. — N11
stadgar dessutom 1817 års författning att sockenstämma skall
hållas årligen i hvarje församling uti Maj och Oetober månader
samt eljest när nödvändigheten det fordrar. Vill man
upphäfva detta stadgande , så måste man i stället uppgöra
ett annat, som af Konung och Ständer godkännes. I annat
fall lära presterskapets privilegier inträda i deras gällande
kraft. Flere talare hafva anfört skäl hvarföre sockenstämma
om våren ej kan utsättas förrän preståret tilländalupit.
Jag tror att TJtsktn liaft rätt, när de, i betänk. N:o 4, s'd15,
föreslagit icke bestämdt Maj månad, ulan Maj eller Juni
till sockenstämma om våren; ty då räkenskapsåret icke
slutas förrän den siste April och räkenskaperna möjligen
kunna vara så vidlyftiga, att något större rådrum behöfves,
särdeles när ombyte of kyrkoherde inträffat , så bör någon
längre tid få tillgodonjutas innan sockenstämman hålles.
Härtill kommer, att i de norra landskapen ske snösmältningen
och källossningen så sent att vägarna på många ställen
äro svåra att färdas i Maj månad. Om sockenstämma på
hösten är visserligen i nu gällande författning stadgadt , att
hon skall hållas i Oetober; men om R. o. Ad. skulle finna
skäl alt i stället dertill utsätta November månad, så vili jag
icke bestrida det. Jag anser dock lämpligast vara , alt då
lemna samma frihet som om våren till val mellan 2:ne månader,
nemi. Oetober eller November, för sockenstämmans
hållande. Då Ijenstehjonsflyttningen icke sker förr än i slutet
af Oetober, så torde det måhända vara lämpligt att icke
is6
Den 6 Mars.
hulla sockenstämman förr än i November. Jag tror således,
alt den redaction Utsk:n föreslagit uti belätik. N:o 4 är
den som bör godkännas; likväl med utsättande af ordet ordinarie
framför ordet sockenstämmor. i §:n skulle
då komma att lyda sålunda: ”Ordinarie sockenstäminor skola
i hvarje församling hållas alne gånger om året, nemi. uti
Maj eller Juni och uti October eller November månader,
samt eljest när nödvändigheten det lordrar.”
Flr Lagergren, Anders: Ehuru jag tror att man
kunde bifalla Utsktns betänk., kan jag likväl icke underlåta
att anmärka såsom ett slags skenbar motsägelse det af Utsk:n
föreslagna stadgande i 5 §:n, der sockenstämmas hållande
i Mars månad föreskrifves. Jag tror att det icke skulle
skada, att i i §.'n bestämma att 2:ne s. k. ordinarie sockenstämmor
skola årligen hållas i hvarje församling, en om våren
och en om hösten, vid hvilken sednare de uti 5 §:n
omnämnda taxeringsmännen kunde nises. Man hade då åtminstone
ett bestämdt ärende till föremål för den sockenstämman.
Orsaken hvarföre Utsktn frångått den ordinarie
sockenstämman om hösten var den, att då Utsk:n , sedan
fatligvårdsärendet förekommit, föreslagit en särskild fattigvårdsförordning,
deruti fatligvårdsväsendet uppdrages åt en
sockennämnd, så ansågo Ulsk:n skäl för sockenstämmas hållande
om hösten lill stor del vara borta; men jag tror icke,
att det skulle skada alt hafva dessa 2:ne sockenstämmor,
och vill således icke motsätta mig förslaget derom; hvarvid
jag tillika, till undvikande af För mycken reglementering,
derom Frih. Nauckhoff ganska riktigt gjort aumärkn , med
Hr von Hartmansdorff förenar mig derom , alt det bör
heta: Maj eller Juni samt October eller November
månader, såvida R. o. Ad. icke skulle finna ännu
lämpligare att antaga Frih. Nauckhoffs förslag, enligt
hvilket §:n skulle innehålla, att sockenstämmor i hvarje församling
årligen skola hållas en om våren och en om hösten.
Frih. Cederström: 1817 års ännu gällande förord
ning
innehåller uti 1 §:n: ”Sockenstämmor skola hållas årligen
i hvarje församling uti Maj och October månader.”
Hvarföre man skall antaga Hr von Hartmansdorffs förslag,
att, i öfverensstämmelse med hvad Utsk:n tillstyrkt i betänk.
N:o 4) föreskrifva det sockenstämmor skola hållas om våren
uti Maj eller Juni, och 0111 hösten uli October eller
November månader, kan jag icke inse; och derföre kan jag
icke lieber medgifva, att mer än en månad hvardera tiden
af året, nerol. Maj och November, bestämmas såsom den tidervmd,
inom hvilken sockenstämmorna skola hållas. Jag
anhåller att för R. o. Ad. få framställa hvilka olägenheter
utrymmet af 2:ne månader för sockenstämmors utsättande
skulle medföra. Det folie sig t. ex. lägligt för en församling,
till hvilken många inflyttningar om hösten ägde
Den 6 Ma t*.
127
rum, att så tillställa, att dessa inflyttningar icke Liefve föremål
för påföljande mantalsskrifning, hvarigenom församlingen
finge ett års rådrum för att bedomina, huruvida den
ville göra sig af med en del af de inflyttade. Då sedermera
rättegång uppstod emellan denna församling och den,
från hvilken de inflyttat, huruvida de inflyttade Loide anses
tillhöra den ena eller den andra församlingen, så befunnos
de sednast mantalsskrifne i den socken, hvarifrån de afflyttat,
men för sista året ingenstädes mantalsskrifne. Det
kunde blifva följden utaf tillåtelse för pastor och försarnlingsboerne
att hålla sockenstämma i October månad, innan
pastor ännu erhållit kännedom om de personer, som inflyttat.
Enligt 1817 års förordn. fick visserligen sockenstämma hållas i
October, hvilket äfven lät sig göra då flyttningstiden var den i
October; men då flyttningstiden blifvit bestämd till den 24 October,
så är det ogörligt,särdeles uti vidsträckta socknar, att alla
betygen rör:de dern, som sednast inflyttat, kunna under de
återstående dagarna i månaden hinna blifva till pastor inlemnade
så tidigt att sockenstämma derefter kan hållas före
månadens utgång. Häraf synes således, att om sockenstämman
hålles i October, tjenar den till ingenting i afseende
på egentliga föremålet för densamma, och att den följaktligen
bör vara inskränkt till November, samt att den om våren,
af skäl som förut är nämndt, nemi. att utväg icke bör
öppnas till redovisningens fördröjande, bör vara inskränkt
till Maj månad. Dessutom bör man icke betaga tillträdande
pastor tillfälle att, under loppet af första månaden efter tillträdet,
hafva sammankomst med församlingsboerne lill öfverläggning
om de förhållanden, hvaruti han och församlingen
stå till hvarandra.
Hr Edenhjelm, Gillis: Äfven jag förenar mig med
de varda talare, hvilka ansett sockenstämmor böra hållas
uti Maj och November månader; meri jag anser det böra
bestämdt uttryckas, att de äro allmänna sockenstämmor.
Att hälla sockenstämma uti October månad, finner jag icke
lämpligt, emedan tjenstefolket merendels icke inträder i fjellsten
förr än den 1 November, så att, derest sockenstämman
hölls i October, församlingens medlemmar skulle stanna i
okunnighet om hvad för folk de lingö ibland sig.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Ut.,k:ns förslag till 1 §:n.
Ropades nej.
Hr Landtm, yttrade, att de förslag till ändring af
§:n, som blifvit gjorda, vore följande: det första, af Frih.
Cederström, att §:n skulle få följande lydelse: "Sockenstämma
skall hållas i Maj och November månader, samt eljest när
det befinnes nödigt;” ett annat, att §:n skulle få följande
lydelse: ”Allmän sockenstämma skall hällas 2 gånger om
året i Maj eller Juni samt October eller November måna
Den 6 Mars.
der, oell eljest när nödvändigheten det fordrar;” och ett
annat, att i stället för Maj eller Juni saint October eller
November skulle bestämmas: ”en om våren och en om
hösten.”
Hr von Hartmansdorff: I anledn. af Hr Edenhjelms
yttrande anhåller jag att få jemka mitt förslag, så
att §:n erhåller följande lydelse: ”Ordinarie sockenstämmor
skola hållas i hvarje församling 2:ne gånger om året, nemi.
om våren i Maj eller Juni månad, och om hösten efter flyttningstiden,
samt eljest" etc.
Gr. Anckarsvärd: Jag tager mig friheten hemställa,
om skilnaden emellan Hr Edenhjelms och Frih. Cederströms
förslag, för hvilket sednare jag för ruin del röstar, är betydligare,
än att deras meningar kunna förenas till undvikande
af en votering, hvars företagande för den obetydliga skiljaktighetens
skull icke synes löna mödan. Att utsätta Maj
eller Juni samt October eller November månader i stället för
blott Maj och November månader för sockenstämmors hållande,
ansel' jag olämpligt och ingalunda öfverenstämmande
med hvad min praktiska erfarenhet säger mig att behofvet
påkallar i detta hänseende.
Hr Ribbing, Bengt: Jag hemställer vördsamt till alla
dem, hvilka afgifvit förslag till förändrad redaction af denna
§, om de icke skulle vilja lorena sig uti Hr von Hartmansdorffs
redactionsförslag, hvilket synes mig hufvudsakligen
innefatta alla de öfriga.
Hr Coyet, Julius Carl Aug.: Jag hemställer till
Hr Frih. Cederström, huruvida lians mening är, att föreskriften
skall gälla så väl för städerna som för landet.
Frih. Cederström: Förordningen, som nu är under
öfverläggning, gäller så väl för städerna som för landet.
Utsk:n hafva i detta hänseende icke gjort någon skilnad, och
jag linner icke heller skäl dertill, emedan det är nödigt så
väl för städerna som för landet, att sockenstämmor hållas i
Maj månad, i afseende på kyrkoräkenskapernas granskning,
och i November månad, för controllen å in- och utflyttningar.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., i
enlighet med Frih. Cederströms förslag, att i §:n skulle erhålla
följande lydelse: ”Sockenstämma skall hållas årligen i
Maj och November månader, samt eljest när det befinnes
nödigt."
2 §:n.
Frih. Cederström: Utsk:n hafva i denna § sammanblandat
rättigheten att bestämma det sockenstämma skall
hållas med skyldigheten att uppläsa kungörelsen om sockenstämmans
hållande. Contraclsproslen har rättighet begära
soc
-
Den 6 Mars.
sockenstämma, sorn icke kan vägras af pastor, men pastor
mäste uppläsa oell utfärda kungörelsen. Likaledes har landshöfdingen
rättighet att befalla sockenstämmas hållande, och
det faller af sig sjelft, att pastor skall utfärda kungörelsen
derom. Gör han det icke, blir han tilltalad såsom för tjenstefel,
och consistorium förordnar en annan dertill. Jag
skulle derföre tro, alt i §:n bör slutas med ordet förrättar.
Uti efterföljande 3 § kommer alt bestämmas contraclsprostens,
så väl som biskopens, samt de öfriga myndigbeters
rättighet att begära sockenstämma och kungörelse derom,
som af pastor icke kan vägras.
Frih. Nauckhoff yttrade sig vara förekommen af
Frih. Cederström.
Hr Ribbing, A r v i d : Det finnes visserligen fall, der contractspiosten
lika med kyrkoherden beslutar kungörelse om
sockenstämma, såsom t. ex. då prostvisilationer skola hållas.
Han behöfver icke vända sig till kyrkoherden och begära
att lian skall utfärda kungörelse derom, emedan han är berättigad
att göra det sjelf. Jag vet icke hvarföre man skall
borttaga denna rättighet, och jag tror icke att den sammanblandning
äger rum, som Frih. Cederström förmodat, hvarföre
jag tillstyrker §:ns antagande oförändrad.
Hr von Rosen: Contractsprosten är vanligtvis sjelf ordförande
i sockenstämma , och det är väl i sin ordning, att
sockenstämma pålyses af ordföranden. Han utfärdar kungörelsen
derom, hvilken af pastor uppläses på predikstolen.
Så har hittills utan olägenhet tillgått, och då tror jag
att Utsk:n hafva gjort ratt, som bibehållit hittills gällande
praxis. Jag tillstyrker derföre §:ns antagande sådan
den är.
Hr von Hartmansdorff: Det är en helt annan sak
att utlysa och att hålla sockenstämman. Hon utlyses af
presten i den församling, hvarest hon skall hållas, men contractsprosten
håller benne. Frih. Cederströms anmärkn. var
derföre ej alldeles riktig. Man behöfver blott säga hvem
som skall utfärda kungörelsen; ty på särskilda föreskrifter
beror hvem som skall Iralia stämman. Derom stadgas dels
i kyrkoförfattningarna, och dels kan det föreskrifvas i efterföljande
§§. Jag anhåller derföre örn bifall till Frih. Cederströms
förslag, med den förändring, att ordet förordna
utbytes mot anbefalla, så alt det må heta : då consistorium
kungörelse derom anbefaller.
Hr Ribbing, Arvid: Jag tror alt det var ett misstag
af den sista värda talaren, då han förutsatte, att i denna §
Står något ord om hvem som skall hålla sockenstämman;
ty här talas Ijiott om att utfärda kungörelse ang:de densain
2
1 H. 17
i3o
Den 6 Mars.
ma, och §:n innehåller, att det är contractsprosten, som skall
göra det.
Hr von Hartmansdorff: Mitt sista tillägg var ett
misstag. Jag vidhaller blott alt de orden måtte qvarstå, som
Frih. Cederström begärt, och sådant på de skäl han andragit.
Frii). Hamilton, Hugo: Jag torde blott få upplysa
de välda talare, hvilka yrkat borttagandet at sednare mom.
af denna §, att det inkom på begäran af samtliga ledamöterna
af PresteSt. inom Utskrn, af det skäl, att tillfällen gifvas
då contractsprosten måste sjelf utsätta sockenstämma,
nemi. då klagomål blifvit anförda mot kyrkoherden. Man
kan tänka sig den händelsen, att en prest, som skulle sammankalla
sockenstämma till beifrande af egna fel, nekade
contractsprosten att sammankalla den till den bestämda tiden.
Utsk:n hafva rättat sig efter de ledamöters begäran i
TJtsktn, hvilka ägde den mesta sakkännedom i ämnet.
Frih. Cederström: Jag anhåller att få besvara Frih.
Hamiltons yttrande. Ett inissförsiånd har ägt rum bland
ledamöterne af PresteSt. inom Utsk:n, då de yrkat tillägget i
sednare delen af §:n. Här står tydligen i Utskrns förslag
hvad som borde blifva anledn. för Utsktns ledamöter att
finna detta misstag. §:n innehåller nemi.: — ”eller af
contractsprost för särskildta mål, som det tillhörer
honom att behandla, då consistorium derom
förordnar.” Hvad vill det säga, att contractsprosten
skall begifva sig till församlingen för att utfärda kungörelse
från predikstolen, då consistorium derom förordnar? Consistorium
förordnar sockenstämmor till visitationer, och då
måste pastor uppläsa den kungörelsen, att visitationen kommer
att hållas den eller den dagen. På samma sätt förhåller
sig, om biskopen anställer visitationen. Han utfärdar
nemi. order, att prostvisitation kommer att hållas den eller
den dagen. Församligen kan hafva anfört klagomål mot pastor,
i anledn. hvaraf prostvisitationen kommer att hållas.
Kan då pastorsembetet vägra visitationen? Eller månne icke
i sådant fall consistorium äger förordna en vice pastor att
uppläsa kungörelsen, i händelse ordinarie-pastor vägrar det?
Ingenting är således att befara, då §:n innehåller det stadgande,
att kungörelse om sockenstämma utfärdas af kyrkoherden
eller den hans embete förrättar.
Hr Ribbing, Arvid: Det är i sanning ledsamt att
nödgas upptaga tiden med sådana småsaker; men jag vet icke
hvarifrån Frih. Ciderström får den tanken, att contractsprosten,
för det han utfärdar en kungörelse, skall uppläsa
den fiån predikstolen. Det vore detsamma som om landshöfdingen,
då han utfärdar en kungörelse, Skulle sjelf resa
omkring och kungöra densamma i alla församlingar, der den
Den 6 Mars.
bör uppläsas. Prosten sitter likasom landshöfdingen på sitt
embetsrum och utfärdar kungörelsen. Mig synes att någon
förändring i J:n icke behöfves.
Hr Lagergren: Förekommen af Frih. Hamilton, får
jag göra Frih. Cederström uppmärksam derpå, att det är
precist detsamma alt utlysa sockenstämma och utfärda kungörelse
derom. Då pastor åligger att uppläsa kungörelsen,
kan jag icke inse hvarföre §:n skall ändras.
Utsk:ns förslag till 2 Jin blef af R. o. Ad. bifallet..
3 §:n.
Frih. Cederström: I denna § hafva Utsktn 'förbisett
att presterskapet utgör en myndighet för sig. §:n måste således
på det sättet ändras, att del kommer att heta : "När
"sockenstämma anbefalles af Konungens Bef:h:de, biskopen,
"domcapitlet, eller i staden af magistraten äskas, må kungörelse
derom icke vägras.” Jag anser orden vederbörande
sockennämnd böra nedflyttas till andra mom. af denna
§, hvarest talas 0111 pastors rättighet att vägra sockenstämma.
Sockennämnd må väl aldrig få förmanskap för pastor
att anbefalla sockenstämma. Sockennämnd kan väl hafva
rättighet begära sockenstämma; men pastor bör kunna förneka
den, sockennämnden öppet lemnadt att sig deröfver besvära
hos Konungens fief:h:de eller domcapitlet efter ämnets
beskaffenhet. Det är angeläget att denna rättelse sker, hvarigenom
andra mom. kommer att lyda sålunda: "Kronobe"tjenter,
sock en nämnd eller dem som i sockenstämma
"rösträtt äger” etc.
Hr Ribbing, Arvid: Då jag vid föreg:de § motsatt
mig den förändring, som Frih. Cederström föreslagit, så nödgas
jag tillstyrka afslag å den nu begärda förändringen.
Då nu Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
ansåg öfverläggningen fulländad, anmälte sig
Frih. Cederström och yttrade:
Hr von Hartmansdorff har enskildt gjort mig uppmärksam
derpå, att det bör heta förordnas i stället för anbefallas,
och jag har ingenting emot att den förändringen
iakttages.
Gr. af Ugglas, Ludv.: Jag anhåller vördsamt få
veta, huruvida Hr Frih. o. Landtm, anser öfverläggningen
slutad.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då han nyss hemställt,
huruvida öfverläggningen ansågs fulländad, hade Frih.
Cederström anmält sig, hvarföre Hr Landtm, icke trodde
något hinder möta för den, som rör:de den nu föredragna
§:n ännu ville yttra sig, alt få göra det.
Gr. af Ugglas: Frih, Cederström har föreslagit, alt
l3a
Den 6 Mars.
orden sockenniimnd skulle nedflyttas ifrån första lill andra
momentet; meri det skulle kunna inträffa, alt sockennämnden
hade mångå” Saker under sin förvaltning, i anseende
hvartill det kunde vara angeläget för sockennämnden att
erhålla upplysningar af församlingen att sockenstämma af
pastor vägrades, och derföre anser jag angeläget att sockennämnden
har rättighet att begära sammanträde med församlingen,
utan att det af kyrkoherden kan vägras.
Frih. Gederström; Efter nu gällande författningar
finnas communalmyndigheter i socknarna, bestående af magazinsföreståndare,
byarätter och hamnrälter, hvilka tillkomma
sådana bestyr, som sockennämnden skulle erhålla; men
dessa myndigheter hafva icke varit berättigade att anbefalla
pastor att hålla sockenstämma. När pastor finner det för
sockenstämman uppgifna föremålet lagstrid ig t, så vägrar han
densamma, men lemnar hänvisning lill besvärs anförande.
Enl. denna § skulle pastor ovillkorligen vara skyldig utlysa
sockenstämma, äfven om han fann föremålet för densamma
stridande mot lag. Det går icke an att göra sockennämnden
till förman för pastorsembetet i socknarna, emedan sådant
vore att förrycka den ordning, som bör äga rum.
Gr. Spens, Carl Gust.: Jag är visserligen i några
hänseenden af olik”, tanke med Utskln; men som de frågorna
icke förekomma i denna §, bör jag nu icke uppehålla
mig dervid. Deraf följer dock, att jag icke med fullt in*
tresse kan deltaga i den fråga, som nu är under öfverläggning;
men så mycket synes mig gifvet, att om man väll inrätta
en sockennämnd, som skall motsvara sitt ändamål, måste
den icke ställas uti ett subordinerande förhållande till
pastor, på sätt Frih. Gederström föreslagit, lika litet som
pastor bör subordinera under sockennämnden. Jag tror det
vara nödigt , att vid inrättningen af sockennamnd ställa
så till , alt man så mycket möjligt är undviker den bestämda
collision emellan pastor och sockennämnden , som
ovillkorligen skulle uppstå, om pastor någon gång vägrade
sockenstämma, hvarpå vi snart skulle få se flera exempel,
om tillfälle dertill öppnas. På denna grund ville jag föreslå
en medelväg emellan Frih. Cederströms och Ulskrns förslag,
bestående deruti, att ur första mom. skulle uteslutas
orden ”eller dess ordförande,” så att det fordrades begäran
af sockennämnden en corps till sockenstämmas hållande,
såvida densamma af pastor icke skulle kunna vägras.
Med denna rättelse tillstyrker jag 3:dje §:ns antagande.
Hr von Rosen: Med det begrepp Utsk:n gjort sigom
sockennämnd, d. v. s. styrelsen i socknarna, skulle det förefalla
mig besynnerligt, om den styrelsen kunde vara utestängd
från rättigheten att begära sockenstämma. Jag tror
att det är egentligen denna myndighet, som bör äga rättig
-
Den 6 Ma rs.
i33
het att få begära sockenstämma; ty eljest vet jag icke hvartill
sockennämnden tjenade, då sockennärnnden är verkställande
makten af sockenstämmornas beslut. Huru skal! delta
beslut kunna verkställas? Skall det ligga i pastors skön alt
besluta verkställighet deraf eller icke? Det kan jag icke inse.
Om vi vilja göra sockennämnden till hvad den rätteligen
bör vara, så bör den hafva ovillkorlig rättighet att
begära sockenstämma, utan att sådant af pastor må kunna
vägras. Jag ser icke att något förmanskap deraf uppstår.
Det är socknens ombud, som begära sockenstämman, och då
bör denna begäran icke kunna afslås. Jag har likväl ingenting
emot att, på sätt Gr. Spens föreslagit, orden ”eller
dess ordförande” uti första mom. utgå, så att sockenstämmas
ordförande ensamt icke må äga rättighet alt ovillkorligen
erhålla sockenstämmas sammankallande.
Gr. Anckarsvärd: Frih. Cederström har redan vid
början af denna discussion fästat uppmärksamheten dervid,
att ordet sockennämnd förekommer i åtskilliga §§. Innan
Huset ännu fattat sitt beslut i afseende på sjelfva principen
öfver sockennämndens antagande eller förkastande, finner
jag Frih. Cederströrns anmärkn. ganska riktig, då jag icke
för mig kan göra klart, om, genom biträdande af den i §:n
medgifna rättighet åt sockennämnden att sammankalla sockenstämma,
man i och med detsamma skall hafva afgjort
frågan om sockennämnds tillvaro och attributioner i öfrigt;
men i afseende på Frihtns yttrande om sjelfva principen,
(hvarom jag är den förste, som medgifver att discussion nu
ej bör inledas), då han sagt att sockennämnder borde underordnas
pastorsembetet ; så kan jag ej annat än bestrida detta
, ty jag kan ej inse hvarpå sjelfva ide'en om sockennämnd
skall stödja sig, om denna nämnd skall underordnas pastorsembetet.
Jag kan icke begripa hvartill en sådan nämnd
skall tjena, och hurudant densammas verkningsomfång skall
blifva, och inskränker nu allt yttrande tilldess vi komma
till den frågan, då jag förbehåller mig rättigheten att yttra
mig om sjelfva saken.
Hr Ribbing, Arvid: Jag är förekommen af åtskil
liga
talare i hvad jag ämnade yttra, och får endast förena
mig om den modification, som Gr. Spens framställt, nemi.
alt orden ”eller dess ordförande” må utgå.
Hr Lage r he i m: Erkännande det kinkiga af förhållandet,
att i en lag ipptaga en myndighet, som Konung och
Ständer icke ännu bemyndigat, eller sockennämnd, hemställer
jag, om det icke vore möjligt, att i det beslut, som Ståndet
i denna punkt fattar, inlägga den villkorlighet, eller göra
den reservation, att för den händelse sockennämnd icke
antoges, stadgandena derom kunde sedermera borttagas. Hvad
sjelfva deu princip angar, som Frih. Cederström yrkat, så
Den 6 Mars.
får jag erkänna mig vara i den delen af motsatt tanke.
Man har önskat att kunna utbilda en municipalanda, hvarigenom,
om den får en god riktning med lagom inskränkningar
och tillbörliga gränser, för att icke uti sina befattningar
kunna stöta emot embetsmyndigheter , mycket godt
skulle kunna tillvägabringas. En sådan sockennämnd bör
derföre vara oförhindrad att genom pastor få sockenstämma
utlyst, när den derom gör framställning. Deremot torde en
sådan rättighet icke böra ordföranden i nämnden ensamt
inedgifvas. Ordet biskop bör äfven införas i i :sta mom.
efter orden Konungens Bef:h:de, då redactionen skulle blifva
följande: När sockenstämma äskas af Konungens
Bef:h:de, biskop, contractsprost eller af vederbörande
sockennämnd, eller i stad af magistrater,
må kungörelse derom icke förvägras.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner riktigheten
af den anmärkn., att man icke bör i denna § på förhand
afgöra frågan huruvida sockennämnd skall finnas eller icke.
Om den meningen skulle af R. o. Ad. delas, så bör frågan
om sockennämnd likaväl försvinna ur usta som ur 2:dra
mom. af 3 §;n. Detta kan så mycket lättare låta sig göra,
som, derest R. o. Ad. sedermera skulle anse en sådan myndighet
böra finnas, stadgandet derom kan införas både i i :a
och 2:a momentet. Men för den motsatta händelsen anhåller
jag få yttra mig i hufvudsaken. Jag tror en sockennämnd
böra finnas, emedan verkan af sockenstämmor till
stor del måste förfelas om man icke äger inom församlingen
en verkställande myndighet, hvilken hittills saknats. Denna
är visserligen rättast sockennämnden. Men äfven om
hennes tillvaro kommer att af R. o. Ad. beslutas, så torde
man dock böra antaga för gifvet att hon icke får någon
annan rättighet, än den Frih. Cederström medgifvit, nemi.
att kunna äska sockenstämma utan att vara ovillkorligen
berättigad till hennes erhållande. Sockenuämnden bör icke
kunna vara kyrkoherdens förman, utan blott att anse jemförlig
med hvilken annan myndighet, som äskar sockenstämma,
utan att hafva rätt att anbefalla hennes sammankallande.
Om kyrkoherden blir ordförande i sockennämnd, så
blefve det visserligen icke svårt att få sockenstämma utlyst,
ty då vore det han sjelf som det äskade. Men när han icke
är ordförande, så bör uågon dylik befallning destomindre
kunna utfärdas från sockennämnden till kyrkoherden,
som han i egenskap af embetsman har det vigtiga uppdraget
och det stora förtroendet att kunna sammankalla en menighet
med beslutande rätt. En sådan rättighet bör ej ligga
i någon annans hand än i en ansvarig embetsmans. Borttager
man från kyrkoherden rättigheten att kunna vägra
sockenstämmas sammankallande då nämnden det begär , så
blifva sockenstämmors sammanträden oberoende af ansvariga
Den 6 Mars.
135
embetsman; derföre bestrider jag en sådan rättighet för
sockennämnden.
Lr Lagergren: Vigtiga skäl hafva blifvit anförda både
mot och med, rörande bortlagande af orden: vederbörande
sockennämnd eller dess ordförande. Det kan
ej nekas, att det någon gång, om det föreslagna stadgandet
obelingadt bibehölls, kunde föranleda stora oordningar och
misstag; men det förefaller mig äfven, som vore det icke
alldeles rätt att helt och hållet borttaga detsamma, hvarigenom
saken möjligen kunde förvärras. Jag ville derföre
föreslå en förändring, hvarigenom §:n blefve så lydande:
När sockenstämma äskas af Konungens Bef:h:de, biskop eller
domcapitel, eller i stad af magistraten, må kungörelse
derom icke vägras, äfvensom af vederbörande sockennämnd,
såvida icke kyrkoherden finner föremålet uppenbart stridande
mot lag. Vi kunna tänka oss det värsta exemplet, att
pastor ligger i strid med församlingen : vore endrägt mellan
honom och församlingen , så skulle ej sockenstämmas sammankallande
förvägras; men om sämjan är borta, utan att
man å ena sidan kunde säga att pastor vore mindre bra
eller att å andra sidan församlingen bestod af oförnuftiga
menniskor, så skulle likväl en spänning äga rum, hvarigenom
ett sådant förhållande uppkomme, alt sockenstämma
för ett eller annat mål kunde vägras, och af sådan orsak
tror jag det vara rätt att stadga, det pastor ej må kunna
förvägra sockenstämmas sammankallande, derest icke ändamålet,
hvarför den skulle kallas tillsammans, vore uppenbart
stridande emot lag. Mig synes, då församlingens medlemmar
utvalt en nämnd och denna nämnd beslutar en
sockenstämmas hållande för något visst ärende, nämnden äfven
böra hafva den rättigheten att få sockenstämman sammankallad,
så framt ämnet, som skall underställas sockenstämmans
pröfning, icke strider emot lag, emedan socknens
angelägenheter der skola skötas. Det vore i min tanke orätt,
om pastor skulle kunna vägra att sammankalla sockenstämma,
då fråga vore om en angelägenhet, som rörde socknens
egna medlemmar, hvarföre jag hemställer, om ej det af mig
ofvan antydda förslag kunde antagas.
Frih. Cederström: Jag har blifvit missförstådd af Gr.
Anckarsvärd. Det är icke h åga om huruvida jag yrkar bibehållandet
eller icke af sockennämnd, derföre alt det ordet
sockennämnd icke är antaget ännu. Jag har reserverat
Ståndets rätt att besluta, i händelse nämnd icke bifalles,
att låta ordet kyrkoråd insättas i stället; men under dis—
missionen har jag blott begärt att sockennämnd skulle uteslutas
ur i morn., derföre att sockennämnden icke skulle
sättas i förmanskap till kyrkoherden eiler pastorsembetet,
ty det är angeläget att icke belasta socknen med lättsinnig
nämnds begäran om sockenstämmor hvarje Söndag, utan
i36
Den G Mars.
mäste det vara pastorsembetets rätt och pligt att pröfva beliöfligheten,
likasom då en kronobetjent begär sockenstämmas
sammankallande. Är ämnet af vigt oell sockenstämmas
sammankallande beliöfligt, så bör nian icke misstänka pastorsembetet
att vilja vägra ett sådant sammankallande; är
det åter mindre vigtigt eller rent af lagslridigt, så bör pastor
dertill kunna vägra sitt samtycke. Den som begärt,
men blifvit vägrad detta sammankallande, har sig öppet lemnadt
att kunna deröfver anföra besvär, antingen hos consistorium
eller hos Konungens Bef:h:de, allt efter ämnets beskaffenhet.
Jag har icke yttrat ett enda ord, som angår
sockennämndens communala befattningar ang:de styrelsen
inom socknen: tverlom, när vi komma till sockennämnden
och öfverlägga derom, så vill jag gä längre än Utsk:n, för
att bestämma nämndens functioner i hvad densammas inflytande
på socknen angår. Nu är endast fråga om, huruvida
sockenstämmor skola kunna tillställas när och huru ofta
sockennämnden behagar, och derföre har jag begärt nedflyttning
till 2 morn., der pröfningen om sockenstämma må
sammankallas eller icke är ett pastorsembetets åliggande.
Gr. af Ugglas: Man har sagt det vara orätt att tala
om nämnd, innan man bifallit att ordet nämnd skall finnas.
Skulle sådant icke bifallas, så är det ju lätt att utbyta detsamma
emot ett annat. Att nämnden skall hafva någon
makt elier vara en auetoritet öfver kyrkoherden, kan jag ej
finna vara riktigt, och sockennämnden, såsom blott en delegation
af sockenstämman, bör ej vara någon öfverauetoritet
öfver denna sednare; men att kyrkoherden ensam skulle äga
den myndighet att kunna bestämma öfver sockennämndens
förhandlingar, det måste jag på det högsta motsätta
mig, emedan sådant skulle borttaga den frihet, som med en
comtnunalinrättning afses. Sockennämnden kan bättre än
någon annan bedömma den ekonomiska ställningen inom
socknen, och det bör ej kunna bero på kyrkoherden att
uppskjuta mål, som för en socken äro af högsta vigt, måhända
ända till ett halft år, då den ordinarie sockenstämman
inträffar. Att införa Hr Lagergrens förändring, vore
visserligen bättre än att antaga Frih. Cederströms förslag;
men då det kan hero af kyrkoherdens subjectiva omdöme,
huruvida ämnet för en äskad sockenstämma står i strid med
lagen eller icke, skulle jag tro, att man icke bör lemna
kyrkoherden en makt, sorn kan missbrukas. Jag har egentligen
med detta yttrande åsyftat att motsätta mig den öfvermyndighet,
som Frih. Cederström velat tillerkänna pastor
öfver sockennämnden.
Hr Aminoff: Då Utsk:n nedskrefvo detta betänk.,
togo de för gifvet, att sockennämnden skulle komma att inrättas,
och skulle icke så ske, tror jag att hela betänk, vore
för
-
Den 6 Mars.
förfeladt. Del är visserligen rätt anmärkt, att ordet sockennämnd
kommer för tidigt;- men om R. o. Ad. ej nu vill
antaga detsamma, sä kan jsi Ståndet reservationsvis förbehålla
sig att häruti göra ändring framdeles.
Man har sagt, ali ordet biskop bör i §:n införas, då
der står Konungens Bef:h:de eller domcapitel. Med Konungens
lief;hide förstås icke blott landshöfdingens person
utan äfven landsh.embeti ts maki, och med domcapitel förstås,
alt en biskop sitter der, och behöfver således icke ordet
biskop särskildt utsättas. Hvarföre sockennämnd bör äga
rättighet att få kungörelse om sockenstämmas sammankallande
utfärdad, är tydligt deraf, att sockennämnden består af
sådana personer, sorn skola förvalta socknens angelägenheter.
Det kunde inträffa att så vigtiga angelägenheter förekomme,
som icke kunde tåla uppskof, men att det vore i pastors
intresse att ej bevilja sockenstämma; om nu öfver detta
vägrande skall klagas, så åtgår för besvärens anförande och
målets afgörande en tid, som kan vålla betvdlig skada för
det hela.
Jag ser således intet ondt uti att socknens utvalde, d.
v. s. sockennämnden, äga rätt att få sockenstämma, när
de så nödigt finna, men ingår derpå att orden eller ordförande
må ur §:n uteslutas; ty eljest lägges verkligen för
mycken makt i en persons hand, och anhåller jag att i
mom. må antagas med den förändring, att orden eller
ordförande utgå ur förslaget.
Frih. Nauckhoff: Sockennämnd är en myndighet,
som ännu icke finnes; det har således på goda skäl blifvit
anmärkt, att det vore för tidigt att nu tala derom, och
tror jag således, att man ej bör orda härom så länge och
intill dess vi komma till den i5 §:n, ty det är oegentligt
att stifta lagar för en myndighet, som icke finnes.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag förutsätter, att en sockennämnd
kommer att finnas, och om den icke kommer att
äga ruin; så skall likväl en styrelse öfver fattigvården, skolinrättningar
och i vissa fall äfven för helsovården vara att
tillgå, hvaraf följer, att, om också icke sockennämnd kommer
i fråga, en myndighet dock måste finnas, antingen en
sådan redan är till eller icke. Af denna anledning anser
jag, alt Utsk:n kunnat göra denna framställning innan sockennämnden
förekommer. Utsk:n hafva velat tillägga sockennämnderna
och deras ordförande!' en större rättighet i afseende
på sockenstämmors utsättande, än som tillkommer
någon enskild, af det skäl att nämnden anses representera
hela församlingen. Antager man detta, så kan följden blifva
förhastade beslut på en sockenstämma. Antager man icke
detta, så skulle förslag, som kunna blifva följden af en
hel församlings representations beslut, komma att uppehållas.
21 11. 18
Den 6 Mars.
Man skulle således hafva att välja emellan, å ena sidan, förhastade
beslut på en sockenstämma och å andra sidan uppehåll
med att få sockenstämma. Det förefaller mig då, enär
sockennämnder äro nya inrättningar eller åtminstone komma
att erhålla functioner, sorn icke förut varit samlade hos en
enda myndighet, och man skall välja mellan dessa förutnämnda
tvanne alternativer, som vore det bäst att hålla sig
vid det sednare eller uppehållet, hvilket ej kan blifva långvarigt,
då pastor måste uppgifva skälen för sin vägran att
sammankalla sockenstämmor, hvaröfver besvär kunna anföras.
På dessa grunder instämmer jag med dem, som anse
att ifrågavar. myndigheter icke må hafva bättre rätt, än
hvar och en enskild ledamot i församlingen, och att således
orden ”eller af vederbörande socken nämnd e Herde
ss ordförande” böra utgå.
Hr Ribbing, Bengt: Jag förenar mig i den redaction
Gr. Spens föreslagit. Att vilja stifta en comrnunal-inrältning,
sådan sorn de tillämnade sockennämnderne och,
med detsamma man det gör, lägga så mycken makt i en
enda persons hand, att derigenom all verksamhet hos
denna communal-inrättning kan qväfvas, deri finner jag den
största motsägelse. Jag är öfvertygad, att om man medgifver
pastor makt att vid hvad tillfälle sorn helst efter godtycke
kunna vägra sockenstämmas sammankallande, så skola
med detsamma de personer, som utgöra nämnden, förlora all
håg för skötandet af församlingens angelägenheter och bästa.
Jag hemställer huruvida man icke äfventyra!’ mera, om makten
är lagd i en enda persons hand, än örn den finnes hos
en vald Corporation, ehuru sannt det än må vara att missbruk,
det oaktadt, kan äga rum. Hvarifrån man härleder
den tro, att en nämnd skall mera lättsinnigt begära sockenstämma,
än pastor vägra densammas sammankallande — förstår
jag ej. — Man har talat om förhastade beslut sorn ett
moliv att betaga nämnden rätt få sockenstämma sammankallad
: hvarföre skola väl besluten blifva mindre förhastade,
då stämman utlyses efler kyrkoherdens godtycke? De
kunna blifva lika mycket och lika litet förhastade i begge
händelserna. Skall nämnden betagas den rätt, hvarom nu
tvistas, så önskar jag hellre att inga sockennämnder må
blifva inrättade.
Jag förnyar milt yrkande om bifall till denna §, på
sätt Gr. Spens föreslagit.
Hr von Hohenhausen: Jag anser lika med föreg:de
talare, att R. o. Ad. bör förbehålla sig rättigheten alt framdeles
afgöra ang:de sockennämnden, ty eljest skola vi få uthållande
strider och långa tal derom vid mång falldiga §§ i
detta första cap.; hvarföre jag anser behöfligt, att nu bestämmes
hvar detta ord skall insättas, dock under förbehåll
att kunna borttagas, i händelse R. o. Ad. beslutar alt soc
-
Den 6 Mars.
kennamnd skall försvinna. En talare har sagt, att, sorn med
Konungens BefVhide menades icke endast landsliöfdingens
person, utan dennes makt, så behöfdes icke särskildt nämnas
biskop, då man redan utsatt domcapitel, hvari biskop alltid
finnes. Skilnaden ar likväl den emellan Koungens Bef:h:de
och landshöfdinge, att då denne personligen är närvar., så
är lian Konungens Bef:h:de, då landssecrel:n eller landskamereraren,
som conti asignerat ett landsliöfdingens beslut ,
derföre endast i så måtto blifva ansvarige, om de ej deremot
till prot. göra föreställningar, i händelse någon olaglighet
genom beslutet vore begången. Med biskop oell domcapitel
är förhållandet olika; ty beslutanderätten i domcnpitlel
är collegial, men biskopen ensam är ephorus öfver
alla skolinrättningar inom sitt stift och har sora sådan att
skaffa med folkundervisningen.
I afseende å frågan hvarest sockennämnd skall införas,
antingen i i eller i moni., så ber jag herrarne att lugnt
lästa uppmärksamheten derpå, att det icke är fråga 0111 att
pastor eller kyrkoherde skall vara herre, den ene öfver den
andra, utan att de skola stå bredvid hvarandra. Sockennamndernes
göromål komma att blifva mångfalldigä, och erfarenheten
skall visa, ali många skola söka undandraga sig
nämnden åliggande göromål.
Vi hafva socknar, sorn till största delen bestå af fiskare
t. ex.: desse äro blandade med allmogen, men hemmansägarne
komma att till antalet ligga under de förra, sora icke
äro fastighetsägare: frågan är då, skola vi åt en icke ansva
rig
menighet uppdraga rättigheten att sammankalla sockenstämma
eller åt en ansvarig? Meningen är ingalunda att i
detta fall lemna pastor i församlingen godtycklig rätt; ty
vägrar lian att göra sockennämnden till viljes, så skall han
anföra sinn skäl för en sådan vägran, och deröfver kunna
besvär anföras, hvilka, om de befinnas gilltiga, lill att börja
med förorsaka den vägrande pastorn en varning och möj
ligen
straff. Deremot kan intet ansvar ulkräfvas hos sockennämnden,
som framställer sin begäran om sockenstämmas
sammankallande för olagliga ändamål, hvilket vei kligen kan
komma alt ske under partitider emot viss betalning. Jag
vet ej hvarföre man skall förblanda embetsmannen, sora är
ansvarig, med en myndighet, som är utan ansvar.
Hr Lagerheim: Det af Hr Lagergren gjorda förslag
synes utgöra en förmedling mellan de begge här uppgifna
grundsatserna, af hvilka den ena skulle förlama en kraftfull
verksamhet hos sockennämnden, och den andra lemna öppet
spelrum åt en sammankallad menighet att genomdrifva ändamål,
som både för lag och fäderneslandets verkliga väl
vore främmande. Af sådan anledning tvekar jag icke att
biträda det af honom gjorda förslaget, till följe hvaraf 1
inom. skulle få följande lydelse: "När sockenstämma
Den 6 Mars.
äskås af Konungens Bef:h:de, biskop, domcapitel
eller contractsprost, eller i stad af magistraten
samt af vederbörande socken nämnd i
uppgifvet ärende, oell då kyrkoherden icke finner
detsamma emot lag stridande, må kungörelse
icke förvägras.’ Härigenom synes mig en medelväg vara
vunnen och en bom satt för oansvarige personers tilltag
att för hvad ändamål som helst sammankalla menigheter,
hvilkas sammankomster då möjligen kunde blifva turbulenta
och otjenliga, icke blott för communen , ulan äfven för
samhället. I öfrigt vill jag blott nämna några ord emot
hvad en talare sagt, att Konungens Bef:h:de vore i samma
cathegori som biskop och domcapitel, så atl, då man nämnt
domcapitel, man lika litet behölde tala om biskop, som,
när man infört Konungens Bel:h:de, man särskildt hade behof
att nämna landshöfding.
Den värde ledamoten, som yttrade detta, har antingen
icke känt eller ock alldeles förbisett det betydligt skiljaktiga
förhållandet mellan dessa embeten, då nemi. biskopen ensam
är ephorus för sitt stifts undervisningsverk och bar sig
uppdraget både som pligt och rättighet att oberoende af domcapitlet
vaka öfver desamma. Biskops intagande i §:n är
således alldeles nödvändigt.
Hr Lefre'n: Ämnet, som nu är före, är af vigt alt betrakta
roed afseende på dess inverkan å samhällsinrättningens
grundconsti uetioner. Ett ibland hufvudmomenten i
vår Svenska samhällsconsti uction är påstöt sbefattningen
inom församlingen. Pastor är den embetsman, sorn står
närmast intill menigheterna, och som liar sig uppdraget att
utfärda laglikmätiga kallelser till menigheten i församlingen
alt sammanträda för att öfverlägga om ämnen, som der lagligen
till öfverläggning kunna förekomma. Alt nu inrymma åt en
delegation af samma menighet, åt de blifvande sockennämnderna
en större rättighet, än som kan, enligt den Svenska
samhällsconstruclionen och ali sund samhällsconsti uction,
inrymmas åt den menighet, som delegerat dessa nämnder,
det vore en uppenbar orimlighet, emedan delegationen då
skulle fä större rättigheter än de som densamma delegerat.
Återstår nu all undersöka, om man kan tillmäta den enskilde
röstägande personen ovillkorlig rättighet att få sockenstämma
sammankallad i hvad ärende han behagar, utan
att behöfva underställa sin begäran kyrkoherdens omdöme
huruvida det ämne, hvarföre han begär sockenstämma , är
sådant, alt lagen tillåter att sockenstämma får hållas. Om
någon kan finnas, som vill tillerkänna individen i församlingen
denna rättighet, så måste också summan af individer,
d. v. s. hela församlingen, äga rätt att begära sockenstämmans
tillstånd för ett olagligt ämne, och presten voie då
nödsakad att utfärda en sådan kallelse, blott för det liela
socknen varit närvar, och begärt den. Kyrkoherdes skyl
-
Den 6 Ma r s.
•4'
dighet och rättighet måtte vara, om så skulle luinda, att
man på en lagligen sammankallad sockenstämma ville söka
förmå honom att utsätta en ny sockenstämma, der ämnen,
sorn ej med lag voro förenliga, skulle förekomma, att då
kunna dertill vägra sitt bifall och gifva hänvisning lill besvärs
anförande, om man anser honom hafva missbrukat sin
makt. Om nu kyrkoherden måste kunna, och sin pligt likmätigt
bör neka en sadan stämmas sammankallande, då hela
socknen ar närvar, och det begär, — är det väl då rimligt
att tillmäta samma sockens delegerade en större rättighet,
än socknen sjelf rimligen kan tillmätas? Vid pastor ar gränsen
mellan medlemmarnes i församlingen myndighet och samhällets
myndighet; hvad som ligger under embetsmäns myndighet
conti olleras af förmän hela serien uppföre, men hvad
sorn icke ligger under embetsmannamyndigheten, d. v. s.
dessa municipala inrättningar, ty de ligga icke under förmanskap
af embets- och tjenstemän, de måste ligga under
lagens myndighet, såvida icke sjelfsvåld skall inträda i samhället
i stället för lagenlighet, och då måste nödvändigt någon
finnas, som kan säga: nu är det olagligt; och den soin
det gör, måste gifva besvärshänvisning der man klaga kan,
och denne person är, i fråga 0111 sockenstämmors utlysande
och sammankallande, kyrkoherden och kan ej vara någon
annan. Om vi slå upp 1817 års författning om sockenstämmor,
så står der i 1 §:n 2 mom. följande ord : ”Vill Ko
nungens
Bef:h:de höra allmogen i sockenstämma, kungöre
det kyrkoherden skriftligen. Kronofogdar och lansmän aga
oek i mål, sorn röra deras tjenst, alt äska sockenstämma.
Visa de Konungens Bef;h:des tillåtelse eller befallning, må
kallelse lill sockenstämma ej vagras. I annat fall äger kyrkoherden
att pröfva nödvändigheten deraf,” d v. s. lagligiieten.
Här är således efter gamla författningen den makt inrymd
åt kyrkoherden, att neka kronobetjente sockenstämmas
sammankallande, såvida det ej är ovillkorligen nödvändigt
och de ej kunna förete Konungens Bef:h:des order
derom.
Icke följer deraf, att kyrkoherde är förman för Konungens
13ef:h:des underordnade betjente. Lika litet är det gifvet
att kyrkoherde är förman, eller äger att utöfva något
förmanskap för sockennämnden derföre, att han som pastor
är skyldig att granska anledningen till sockennämndens begäran
0111 sockenstämmas sammankallande, d. v. s. att granska
lagliyhelen af de ärenden, som på den begärda stämman
skulle föredragas. Det är således en illusion, om man
tror sig tillmäta pastor i en församling förmanskap öfver
socknen, derföre att man tillåter honom utöfva den lagliga
befattning, sorn honom måste tillhöra, såvida man icke vill
rifva sönder samhallsconstructionen i ett af dess hufvudmomenler.
Beträffande den ifrågasatta rättigheten för ordföranden
i en sockenuäuiud att sammankalla* sockenstämma,
Den 6 Mars.
så lärer väl icke kunna nekas, alt pastor sjelf Ur en ledamot
i socknen; när nu hvarje ledamot äger att begära
sockenstämma öfver ett uppgifvet ämne, så måtte väl också
pastor i församlingen kunna anmäla sig hos ordföranden
i sockennämnden och begära sockenstämmas sammankallande
för ett lagligt ämne. Om nu händelsen gör
att församlingens pastor tillika är ordförande i sockennämnden,
så ser jag icke nödvändigheten af att han skall
hos nämnden begära sockenstämmosammanträde, ty han
kunde deruti blifva öfverröstad inom nämnden; hvaraf följer,
att han icke skulle kunna få underställa denna nämnds
gemensamma committenter, socknen, på lagligen sammankallad
sockenstämma, det ärende i hvilket han blifvit i minoriteten,
ehuru hvarje individ dertill äger rättighet, då ämnet,
hvaröfver sockenstämman skulle höras, är lagenligt.
Det vore curiöst, om blott pastor vore den ende i församlingen,
som icke skulle kunna begära sockenstämma. Jag
afslyrker delta och instämmer helt och hållet i den redaction,
som Frih. Cederström föreslagit, anseende densamma
vara riktig i sin grundsats och rätt uttryckt.
Gr. Anckarsvärd: Jag anser mig ingalunda hafva
missförstått Frih. Cederström i dess anförande, och har nu
begärt ordet, för att ytterligare ådagalägga riktigheten af
detta milt påstående, derigenom att jag på det högsta bestrider
Frih. Cederströms yrkande, att ur den nu under öfverläggning
varande 3 §:ns i mom. borttaga sockennämndens
rättighet alt ovillkorligen äska sockenstämma. Om
Frihtns åsigt gjorde sig gällande, sä skulle sockennämnden
blifva nedflyttad till samma rättighet, som hvarje individ,
enligt förslaget, är förbehållen, eller att blott kunna begära
sockenstämmas sammankallande.
Discussionen har nu inkommit på en ganska allvarsam
princip, som jag visserligen icke förutsett alt denna § skulle
inleda oss till; men då den blifvit inledd till ilen vidlyftighet
och den mängd af yttranden, som här ägt rum, så får
afven jag utbedja mig Husets tålamod att afhöra mina åsigter.
Jag kan för ingen del medgifva eller med min röst
O O O
komma att biträda någon syftning alt utvidga prestväldet
till verldsligt! mål utöfver den gräns som ledan finnes; jag
kommer i yttersta måtto att motsätta mig den åsigt såsom
skadlig, hvilken troligen ligger lill grund hos de värda talare,
sorn här vilja underordna sockennämnden under pastorsembetet.
Frih. Cederström har sagt, a't det vore äfventyrlig!
att medgifva en lättsinnig sockennämnd lii 11 i g heten
att kunna besvära socknen med alltför täta sockenstämmor.
Jag vill önska, jag hoppas och jag tror, att Husets
erfarenhet i allmänhet mätte varn, att lättsinnighet icke
förefinnes hos pastorer eller pastorsembeten , men omöjligt
är det ingalunda, att en motsatt händelse också kan inträf
-
Den 6 Mais.
i43
fa, eller att pastorer kunna gifvas, som, hvarken vela till
hvad ändamål de sammankalla en sockenstämma, eller huru
de derstädes skola bete sig och verkligen öfver-besvära
socknarna med sådana. Jag säger icke att så sker, ulan
blott att det är en möjlighet att sådant kan äga rum, och
tager mig friheten till den värda ledamot, som talat om
lättsinnighet, att hemställa om ej vådan för lättsinnighet
och lättsinnig behandling af en sak är större, då den ankommer
på en person, än på en af en socken utvald nämnd
af flera personer. Jag har hört en värd talare uppgöra
samhällets constructioner, och dervid construerat samhället
såsom i första rummet utgående från pastors förhållande lill
församlingen. En annan värd talare liar ordat om turbulenta
myndigheter och vådan af alt öfverlemna åt oansvarige
personer, hvarmed troligen menats den utvalda sockennämnden,
rättigheten att utlysa sockenstämma. Jag ber den
värda talaren observera, att den befarade lurbulencen icke
kommer i fråga , förrän sockenstämma inträffat och sammankommit,
och alt det är något för tidigt att förutsätta
turbulence hos sjelfva nämnden, som söker få sockenstämma
sammankallad, för alt underställa densamma vissa ärenden.
Jag bekänner, då en värd ledamot, med hvilken jag visserligen
icke ofta har den lyckan alt dela tänkesätt och åsigter,
men för hvars personlighet jag för öfrigt hyser den största
aktning och för hvars logiska och malhemaliska begrepp
jag isynnerhet anser mig skyldig hysa den, ifrågasatt huruvida
det vore rimligt alt medgifva en delegation, nemi. sockennämnden,
större rättigheter än hvarje individ inom socknen, —
jag bekänner, säger jag, det min önskan verkligen vore att
hafva missförstått honom och illa uppfattat hans yttrande.
— Jag tager mig friheten fråga hvad man egentligen förstår
med en delegation, och örn icke föremålet för all delegation
är alt lemna den större rättighet än individen, emedan
någon delegation alldeles icke behöfdes och troligen aldrig
kom i fråga, om individen sjelf vid hvarje tillfälle
kunde utöfva den rätt, som transporteras på delegationen;
och således vågar jag tro, att hans skäl icke varit adsequat.
Samme värde talare har äfven förblandat rättigheten att
begära sockenstämma med rättigheten alt utsätta den, och
som skäl anfört, att det vore ett besynnerligt förhållande,
om pastor, som medlem af sockennämnden, skulle, i strid
med den, begära men icke få sockenstämma. Pastor äger
ju rätt att utlysa sockenstämma, och denna rätt har ju ingen
velat bestrida, ehuru jag för min del öppet förklarar,
del jag, med de begrepp jag gör mig om en communalnämnd
och efter inrättandet af sådana nämnder, skulle vara
benägen att vilja dela pastors rättighet i detta fall och
bestämdt frånkänna honom rättigheten alt i verldsliga mål
kunna utlysa sockenstämma, utan att dertill vara af nämnden
uppmanad. Vare detta sagdt i förbigående, under an
-
'44
Den 6 Mar».
hållan ali detta yttrande ej må föranleda till en ny princip-öfveriäggning.
Jag förnyar hvad jag yttrat, att jag omöjligen
kan föiena med begreppet om communal-styrelse
och sockennämnd, att underordna densamma pastor, i
den bestämmelse åtminstone, hvarom här är fråga, nemi.
rättigheten att begära och få pastors biträde till utlysande
af sockenstämma för de fall, som af nämnden pröfvas nyttiga,
hvarföre jag anhåller om Husets uppmärksamhet på
nödvändigheten alt bibehålla i $:n i öfverensstämmelse med
Utsk:ns föi-dag i denna del, då jag deremot icke vill motsätta
mig hvarken att biskop införes i (f:n som en myndighet,
den der äfven må äga rätt att begära sockenstämma,
eller att orden ”eller dess ordförande” må utgå.
Hr von Rosen: Den anmärka , som är gjord mot Frih.
Cederströms förslag att inrymma ordet ”biskop” i §:ns i inom.
anser jag förfallen och gillar således förslaget så mycket mer,
som biskopen är en embetsman utom domcapitlet i alla skolfrågor,
såsom i egenskap af skolinrättningarnes ephorus inom
hvarje stift. Hvad angår sockennämnden, så synes discussionen
derom hafva tagit en vändning, sorn jag icke anat,
och ber ali man icke måtte se spöken der sådana ej finnas.
Jag tror mig böra förklara, att jag icke är någon vän af
oordningar, de må komma ifrån enskilda eller corporationer,
hvilket jag tror mig i Utskrns yttrande öfver beslutet
hafva gifvit ganska skarpt tillkänna. Man befarar att en
sockenstyrebe skulle hos sin församlings pastor begära sockenstämma
i något uppgifvet olagligt ärende: jag hemställer
huruvida man i en författning bör stadga, att någonting
olagligt icke får ske. Mar i författningen bestämdt beskrifves
hvilka ärenden få afgöras på sockenstämmor, så
tyckes pastors latitud vara gifven; ty om sockenstämma vill
samlas i olagliga ärenden, så är det ingen sockenstämma
utan en oordnings-stämma, hvartill pastor icke behöfver
kalla
Skulle någon misstydning kunna uppstå genom författningens
tmvar. ordalydelse, så må för sådan orsaks skull Hr
Lagergrens förslag alltför gerna antagas. När vi komma
till 9 §:n. ernar jag också föreslå en förändring i författningen
i fråga om olagliga beslut, hvarigenom jag tror alt
tillräckliga correctiver deremot äro funna. Jag skulle gilla
Hr Lagergrens tillagg, om ej äfven der fanns en tvetydighet.
Der talas om rättigheten för sockennämnden att få
sockenstämma utlyst, så framt ärendet, som på stämman
skulle förekomma, ej befinnes stridande emot lag; men detta
stadgande kan sägas icke vara lämpligt till Konungens
Bef:h:de och domcapitlet, då detsamma förekommer i en
särskild period tillsammans med sockennämnd. Om nu Konungens
Bef:h:de vill hafva sockenstämma, l. ex. i ändamål
att
Den 6 Mars.
i45
alt höra folket om det ej vore skäl att dränka alla barn
med afseende på en uppkommen hungersnöd, så frågar jag
hvad pastor skall göra : skall han utlysa en sockenstämma
för sådant ändamål? Behöfves Hr Lagergrens tillägg, så må
det antagas, men dock göras klarare.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Den psalm, som hela
Sverige bör sjunga, är: Skapa i mig, o Gud! en ren anda!
Om denna anda kan vinnas genom en klok communal-lag,
så anser jag icke att den bör börja med alt ifrån sockennämnden
laga allt det anseende, som den bör kunna påräkna.
Della anseende skall tagas från den, om man icke gifver åt
en collectiv makt större förmåga än hvad redan hvarje enskild
inom församlingen äger. Deremot anser jag att orden
”eller dess ordförande” böra ur 1 mom. utgå, så att
blott vederbör, sockennämnd äger denna makt att äska sockenstämmas
sammankallande, hvilket ej må af pastor vägras.
Likaledes instämmer jag i den anmärka., som blifvit gjord,
alt ordet biskop må i i mom. införas, och redaclionen
blifva sådan den i anledn. deraf föreslagits. Uti 2 mom.
önskar jag det tillägg, att efter orden ”dock äger kyrkoherden”,
måtte insättas orden: eller den hans tjenst förrättar.
Hr af Uhr, Gustaf: Det kan finnas manga ämnen, i
hvilka det må tillhöra pastor att utlysa sockenstämma, men
alla dessa ämnen aro af natur alt icke vara föremål för
communalstyrelse eller sockennämnd. De ämnen åter, som
tillhöra denna sednare myndighet, äro af natur att de icke
angå pastor i hans egenskap af pastor. Orsaken hvarföre
i §:n omtalas, att pastor ej äger att vägra kungörelses utfärdande
att sammankalla sockenstämma är visserligen icke,
att sådant bör ske genom pastor, utan att det är det vigaste
sältet att sammankalla sockenstämma, då pastor uppläser
kallelsen ifrån predikstolen. Om detta kunde ske på
något vigare sätt än medelst pastors åtgärd, så fanns visserligen
intet skäl, att pastor ens härom skulle hafva någon
kännedom.
Om man vill att våra myndigheter skola förvärfva
skicklighet att sjelfve besörja sina angelägenheter, så måste
man väl förunna dessa myndigheter de medel, som dertill
äro lämpliga. Om nu de personer, som äro ledare eller
föreståndare för dessa myndigheter, finna att sjelfva sammanträdet
af socknens ledamöter är ibland de bästa och
minst tidsspillande medel, hvarigenom de lättast kunna sättas
i tillfälle att besörja sina angelagenheter; om, säger jag,
de finna della, så vore det väl besynnerligt, om de ej skola
få använda dessa medel, utan alt först nödgas höra sig före
med någon, som med saken ej har någon befattning. Det
t 21 H. 19
Den 6 Mars.
måtte val bero på dessa myndigheter sjelfva, och icke på
någon annan, huru, hvar och när de skola sätta sig i verksamhet.
Hr Ribbing, Arvid: Detta ämne är så utförligt utveckladt,
att jag ej vill vara vidlyftig, utan blott inskränka
mig till att anföra ett exempel på vådan af att öfverlemna
åt pastor ensam rättigheten att sammankalla sockenstämma. Vi
hafva nu, i stället för de blifvande sockennämnderna, kyrkovärds!'
och fattigföreståndare; om nu ibland nämnden, som
iroligen äfven kommer att utgöras af dessa kyrkovärdar och
fattigföreståndare, skulle finnas nödigt, i saknad af vederhäftighet
hos en låntagare, att uppsäga penningar, som tillhörde
kyrkocassan, och största skyndsamhet fordrades för
att ställa till rätta detta penningeförhållände, för hvilket
ändamål sockenstämmas sammankallande vore af nöden, men
pastor af en eller annan orsak fördröjde kungörelsens utfärdande
derom och uppläsande, och under detta dröjsmål
hände, att den person, som fått kyrkans eller fattigcossans
medel till låns, gjorde cession; så skulle dessa kyrkovärdar
och fattigföreståndare blifva indragne i en concurs och möjligen
derigenom blifva ruinerade. Jag frågar, om det är
lim och reson att nedlägga en makt i en enda persons hand,
som, missbrukad, kan medföra andra menniskors olycka. Jag
anhåller om propos. till bifall å förslaget, med det tillägg,
som Frih. Cederström gjort.
Hr Lagerheim: I största korthet anser jag mig böra
rätta ett förmodligen ouppsålligt misstag af Gr. Anckarsvärd,
då han tror mig hafva användt ordet turbulence om sockennämnden.
Protocollislerne kunna upplysa, att så icke var
förhållandet. Mitt yttrande var, att man ej borde lemna
spelrum för sammankallanden af möjligen turbulenta menigheter
för ärenden, hvilkas behandling på sådant sätt
hvarken vore nyttig för communen eller för fäderneslandet.
Gr. af Ugglas: De olagliga åtgärder, som inom sockenstämmor
kunna vidtagas, hafva väckt mycken oro. Det
tinnes likväl i slutet af g §:n en punkt, som i detta fall
holde lugna farhågorna, itali samma § varder antagen, och
i motsatt fall förmodar jag att R. o. Ad. icke blir så siripp—
handl alt Ståndet ej skulle bestämma något ansvar, i händelse
olagligheter skulle af sockenstämmor begås. Jag fattar
icke denna fruktan för sockenstämmor: äro de verkliga,
nåväl! låtom oss icke få några communal-inrättningar;
men skola vi hafva dem, må de då icke sönderstympas.
Hr von Hartmansdorff: Den siste talaren har trott,
att om man icke ville gifva sockennämnden all den rätt, som
han yrkar, så borde man icke begagna dem. Det förhåller
sig i allmänhet så, att saker, som äro af stort gagn, äfven
äro utsatta för stora missbruk. Men man får icke borttaga
Ben 6 M a f d.
gagnet för det möjliga missbruket, utan söka förekomma det
sednare. Här är icke fråga om ali utvidga prestvälde^ blott
att bibehålla åt kyrkoherden den rättighet lian förut haft.
Hittills har han kunnat neka en kronofogde sockenstämmas
hållande. Då han kunnat så göra mot en Kronans ansvarige
tjensteman, sä bör han väl äfven kunna göra det mot
en sockennämnd, bestående af ledamöter, utan något offentligt
ansvar. Att införa här lagligt eller icke uppenbart
stridande mot lag, såsom Hr Lagergren föreslagit, anser
jag olämpligt, just på grund af Hr von Rosens yttrande; ty
om man införde att sockenstämmas sammankallande kan vägras
när något olagligt begäres af den underordnade myndigheten,
så hade man med detsamma nästan medgifvit alt
olagligheter skulle kunna begäras af Kronans embetsman.
R. o. Ad. torde således finna, att allt tillägg till Frih. Cederströms
förslag är olämpligt. Den tanke, som en och annan
ledamot yttrat, att flere personer borde anses mera undantagne
från misstag och godtyckligheter än en enda, gäller
blott i händelse alla dessa personer vore lika upplyste och
lika kunnige som denne ende; men så är det icke. Då myndigheter,
sådana som soekennämnderne, oftast utgöras af obildade
personer, samt och synnerligen, med undantag nf
kyrkoherden, ifall han vore ordförande; så vore misstag, begångna
af dem, ehuru förlåtliga, dock ofta att befara. Följaktligen
är slutsatsen icke riktig. Flere personer, litande på
hvarandra, äro ock ofta dristigare än den som vet sig handla
på eget äfventyr allena. Om nu en församling lider genom
en vägran till sockenstämmas hållande, så kan man besvära
sig deröfver. Möjligheten att ett och annat missbruk äger
rum, bör icke föranleda dörrens öppnande för alla möjliga
sådana. Jag tror således, att huru man än betraktar saken,
lärer man svårligen finna tjenligare förslag lill lydelse af
denna §, än det Frih. Cederström uppgifvit.
Hr Lagergren; Jag ber att blott få yttra ett par
ord. Man har sagt, att det af mig föreslagna tillägget ej
vore lämpligt att i §:n införas, såsom ej hänförande sig till
Konungens Bef:h:de, biskop och domcapitel; men jag får
erinra, att dessa auetoriteter äfven äro underkastade ansvar,
ifall de utsätta några olagliga ändamål för sockenstämmors
tillgöranden: hvad ansvarighet har deremot sockennämnden?
Derföre tror jag, alt det villkor jag föreslagit icke vore orätt
alt antaga och i §:n införa.
Hr Dallman, Wilh. Fredr.: Mig synes att frågan
egentligen angår, huruvida man vill hafva communal-styreise
eller icke. Vill man hafva en sådan med intresse för sina
skyldigheter, så lärer det icke gå an att göra presten till
dess förman eller förmyndare, och att han skulle hafva rätt
alt besluta i de vigtiga mål, som skulle underställas sockenstämmas
pröfning, och hafva mera rätt än sockennämnden
i48
Den 6 Mars.
att afgöra, huruvida dessa mål vore af den beskafifenhetet
att hö'ra föranleda till en sockenstämmas sammankallande
eller icke. Det är således ganska consecjvent å deras sida,
sorn önska att eommunal-styrelser ej må införas, alt yrka
fortfarandet af det prestvälde, som nu ulöfvas; men för oss
andra, som önska en förbättrad lagstiftning i delta fall, måtte
det vara lika conseqvent att påyrka upphörandet af samma
prestvälde. För öfrigt tror jag, att det omöjligen kan genom
lag åläggas en embetsman att för de i lag icke bestämda
ändamål anbefalla sammanträden. Det är således gifvet,
att presten alltid har pröfningsrätt i så måtto, att han må
bedomina om ämnet är af den art alt kunna utgöra föremål
för sockenstämma. Ar det nu icke föremål för en sockenstämmas
öfverläggning, utan af olaglig beskaffenhet, så kan
han vägra att sammankalla sockenstämma. I motsatt fall
lärer det icke kunna anses för olagligt, och då bör det icke
heller bero på presten att kunna hindra en sockenstämma att
fatta beslut rörtde sina angelägenheter. Jag tillstyrker bifall
till §:n, med uteslutande af orden: ”elier dess ordförande.”
Atskillige hördes yrka proposition.
Hr Lefre'n: Jag hade önskat alt med några få ord
kunna tili vederläggning upptaga åtskilliga anmärkn:r mot
mitt anförande; men jag får börja med att säga eli ord om
den siste talarens. Med vanlig uppmärksamhet emot politiska
motståndare i allmänhet, har Hr Dalman sagt, att de sorn
icke önska communalstyrelses införande, de handla så och så;
men vi, nemi. talaren och hans politiskt liktänkande, som
önska communalstyrelses införande, vi handla så oell så.
Innan talaren kanske ännu gjort sig reda för huru en sådan
cornmunalstyrelse skulle gagna fäderneslandet, hade jag den
lyckan att sitta i ett särskildt Utsk. och der handlägga dessa
mål med särdeles ifver för deras framgång, som af samma
Utsk:s prot. kan synas; men deraf följer icke, att, för det
att man ej till punkt och pricka kan instämma i ett af ett
Utsk. framsläldt förslag i della hänseende, man derföre är
emot en god sak. Vore jag emot denna sak, så skulle jag
inachiavellistiskt förtiga och icke upptäcka de fel, som jag
i detta betänk, finnér, för att få författningen så tydlig sorn
möjligt, utan, som sagdt är, förtiga felen, på det att hela
saken skulle gå omkull. Så är likväl ej mitt sätt att gå tillväga,
och jag undanbeder mig olla inqvisitoriska tillmålen
och häntydningar på mitt grundlagssätt. Gr. Anckarsvärd
har beklagligen fattat mitt yttrande angrde samhällsconstructionen
så, som skulle samhällsconstructionen börjas med pastor.
Jag sade att pastor är en af de vigtigaste länkar i
denna construction, emedan han står närmast menigheten.
Jag har äfven sagt, alt en principal icke kan gifva större
rätt ål sin committent, än den förre sjelf äger: en församling
samlad på sockenstämma, kan ej gifva åt desss delege
-
Den 6 Mart.
»49
rade större rätt, än församlingen sjelf äger, och jag yrkar
att pastor måtte bibehållas vid rättigheten att förneka sockenstämmas
sammankallande, när det ämne, som uppgifves såsom
anledn. lill begäran derom, är sådant att det icke tillhörer
sockenstämman, men har ingalunda yrkat att pastor
får vägra sockenstämma i något annat fall.
Hr Lagerheim: Ehuru ogerna jag förlänger discussionen,
måste jag dock med några ord besvara den talare,
som yttrat, att förhållandet vore enahanda, när sockennämnd
af kyrkoherde äskar sockenstämmas sammankallande, sorn
när Konungens Bef:h:de eller domcapitel m. fl. detsamma
begär. Skilnaden är likväl tvåfalldig, nemi. 1:0 att dä Konungens
Bef:h:de eller någen myndighet äskar sockenstämma,
så uppgifves alltid för kyrkoherden det ärende, som
skall sockenstämman föredragas, och 2:0 att alla dessa myndigheter
äro ansvarige såsom embetsman, då deremot socnämnden
är oansvarig.
Ilr Dalman: Jag vill blott, i anledn. af den siste talarens
yttrande, erinra, att (\ §:n bestämdt innehåller, att
kungörelse om sockenstämma skall alltid innehålla bestämd
uppgift om tid, ställe och öfverläggningsämne för sammankomsten,
och att således den, som söker sockenstämma, skall
för kyrkoherden uppgifva det ämne, hvaröfver han ämnar
rådföra sig med socknemännen,
Hr von Hartmansdorff: Jag får blott erinra, att
örn R. o. Ad. skulle godkänna den §, som upptager föremålen
för sockenstämmas öfverläggning, så är den så vidsträckt till
sitt innehåll, att den nästan motsvarar Tryck fr. förordningens
föreskrift om alla föremål för mensklig kunskap. I det fal- *
let kan man vara obehindrad.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att de flesta anmärkntr,
som under discussionen ägt rum i afseende på Utsk:ns förslag
lill 3 §:n, hade förenat sig om frågan, huruvida sockennämnd
eller dess ordförande skulle kunna fordra att
kungörelse till sockenstämma, utan vägran af pastor, måtte
utfärdas, eller huruvida utfärdandet skulle bero af pastors
pröfning. Derjemte hade anmärkn:r ägt rum, att i 1 moni.
borde införas biskop samt contractsprost; äfven hade den
anmärkn. ägt rum, att ett tillägg borde göras till t morn.,
af innehåll, att sockenstämmas kallande kunde af pastor
vägras sockennämnd, såvida ändamålet stred emot lag och
författningar; ifall R. o. Ad. icke antoge Utsk:ns förslag,
skulle Hr Landtm, särskildt uppläsa ordalagen af de olika
förslagen.
Gr. Anckarsvärd erinrade, att nästan alla tycktes
hafva förenat sig om uteslutande ur 1 mom. af orden ”eller
dess ordförande.’’
i5o
Don 6 Mars.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att första frågan Liefve,
om R. o. Ad. behagade antaga Ulsk:ns förslag oförändradt.
Skulle R. o. Ad. icke det göra, förekomme sedan,
huruvida Ståndet ville uppskjuta en del af frågan, nemi.
den som anginge sockennåmnd eller dess ordförande. 1 fall
R. o. Ad. icke funne det ämnet nu höra förekomma eller
icke ville derom nu taga sitt beslut, uppkomme fråga huruvida
Ståndet ville förbehålla sig att sedan här införa den
auctoritet, som i stället kunde komma att blifva bestämd,
eller dess benämning; derefter förekomme frågan om redactionen
af §:n, och om dervid borde antagas Frih. Cederströms,
Gr. Spens’s eller Hr Lagergrens förslag. Frågan om
uteslutande af orden "eller dess ordförande" borde äfven
komma under särskild pröfning.
Frih. Cederström: Sedan Hr Frih. o. Landtm, framställt
propos. om det villkorliga antagandet af benämningen
sockennämnd, som bör föregå det beslut, hvaröfver R. o.
Ad. sig yttrat; så anhåller jag, att §:n måtte föredragas
momentvis, ty på i mom:s antagande beror det, huru det
2 mom. kommer att slyliseras.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla 3 §:n af Utsk:ns förslag.
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg att i
alla händelser orden ”eller dess ordförande” borde utgå utur
i momentet.
Ropades ja.
Hr Land tm. hemställde, om R. o. Ad. ansåg att frågan
om sockennämnder borde uppskjutas till ett annat tillfälle.
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade fatta
sitt beslut öfver 3 §:n, under förbehåll alt sedan få bestämma
sig i afseende på den benämning, som borde i §:n
inflyta, såsom motsvarande sockennämnd.
Ropades nej.
Frih. Cederström: Frågan huruvida benämningen
sockennämnd skall bibehållas eller ordet kyrkoråd i stället
införas, måste endast reservationsvis kunna bestämmas. För
öfrigt är frågan blott huruvida denna municipalinrättning,
den må nu komma att kallas sockennämnd eller kyrkoråd,
skall i i mom. af §:n äga rätt att erhålla sockenstämma,
eller om denna rättighet skall uteslutas i förstamom. för att
nedflyttas till det andra.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att meningarne tycktes
Den 6 Mart.
i5i
vara temmeligen öfverensstämmande i alla andra afseenden
utom i fråga om sockennämndcns lätt att få sockenstämma
kallad. Det redigaste oell bästa sättet att komma till slut
vöre således, om R. o. Ad. behagade fatta sitt beslut i alla
öfriga afseenden, så väl ronde i som 2 inom., hvarefter
man linge bestämma, huruvida sockennämnden borde förblifva
i första mom. eller, såsom Frih. Cederström yrkat, införas
i det andra, eller huruvida Hr Lagergrens förslag borde
antagas.
Hr von Hohenhausen: Jag begär det tillägg till
proposin, att ordet biskop måtte i i mom. af §:n inflyta.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att det förslag, som
tycktes förena de flestes mening, under förutsättning attoni
sockennämnden genom särskild propos. beslutas, vore att
i mom. i öfrigt skulle erhålla följande lydelse : ”.När sockenstämma
förordnas af Konungens Bef:h:de, biskopen,
domcapitlet, eller contractsprosten, eller i stad af magistrat
äskas, må kungörelse derom icke vägras;’’ hemställande
Hr Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla detta
förslag.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde, 0111 R. o. Ad., med åsidosättande,
tills ny propos. framställdes, af frågan om sockeunämnden,
behagade i öfrigt bifalla andra mom. af 3 §:n.
Bifölls.
Hr Landtm, yttrade, att nu återstode att afgöra frågan
om sockennämnden. ÄtskilIige ledamöter hade ansett,
att orden ”eller af vederbörande sockennämnd” borde qvarstå
i 1 morn.; en annan mening, som vore närmare Utsk:ns
förslag, än Frih. Cederströms, vore att dessa ord skulle utgå,
men ett tillägg vid slutet af 1 mom. äga rum, så lydande:
”ej heller må den vägras, när sockenstämma för
uppgifvet ärende begäres af sockennämnd, såvida pastor
icke finner det stridande emot lag och författningar.’’
Frih. Cederström hade yrkat, att orden ”eiler af vederbörande
sockennämnd” skulle utur 1 mom. uteslutas, och 2
mom. börjas med ”kronobeljente, vederbörande sockennämnd
eller dess ordförande, och den” etc.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer till Frih.
Cederström, om ej orden ”eller dess ordförande” må lå
utgå.
Frih. Cederström förklarade, att han medgaf uteslutande
af orden ”eller dess ordförande.”
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
besluta, att sockennämnd, i enlighet med Utskms lör»
i5a De n G Mars.
slag, må äga att fordra sockenstämma, utan alt den kan
vägras.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att
ja öfverrösta! nej, begärde
Frih. Cederström votering.
Hr Fr i b. o. Land t m. yttrade, att fråga således nu
uppkomme om bestämmande af contra-propos;n; som Frih.
Cederström begärt voteringen, förmodade Hr Landtm, att
Hr Frildti önskade få sin mening till contra-propos., hvarföre
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade till
contra-propos. antaga Frih. Cederströms förslag.
Bifölls.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition
.
Den som antager Ulsk:ns förslag i 3 §:n om rättighet
för sockennämnd att äska sockenstämma, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, utgår föreskriften om sockennämnds rättighet att
äska sockenstämma utur i mom. af 3 §:n, och kommer början
af 2 mom. i samma § att erhålla följande lydelse:
krono betjente, sockennämnd och den, som etc.
Ulsk:ns förslag skulle anslås bredvid den uppspikade voter:
s-propositionen.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 3o.
Nej — 8.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppskjöts till nästa
plenum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 4 e
lii
fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måll
-
Den 8 Mars f. m.
Måndagen den 8 Mars i84i.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 1 prot.utdr. för den 6 dennes.
Upplästes ankomna prot.utdr. från de öfriga RiksSt:n,
nemi. från PresteSt. af den 24 och 27 sisll. Febr. samt den
1 och 3 dennes; från BorgareSt. af den 27 sisth Febr. samt
den 1 och 3 dennes; samt från BondeSt. af den 18, 20, 24
och 27 sisth Febr. samt den 1 och 6 dennes.
Lades lill handlingarna.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utsk:s förslag
till R. St:s underd. skrifvelse!' till K. M.:
N:o 260, i anledn. af K. M:s nåd. propos. angtde upphäfvande
af hvad nu stadgadt är om lagförklaringars utfärdande
af Högsta Domstolen;
N:o 26r, i anledn. af K. M:s nåd. propos. angtde lagtima
riksdagars återkomst hvart tredje år, samt om föremålen
för urtima riksdagar;
N:o 262, i anledn. af K. M:s nåd. propos. angrde ändring
i 109 §:n Reg.F:n och 80 §:n Riksd.Ordningen.
Likaledes upplästes till justering nedannämnda förslag
till §§ i Riksd.beslutet, nemi.:
N:o ii, ang. beviljadt anslag till bestridande af kostnaden
för båtsmänners koj och täcken;
N:o 12, ang:de statsanslag för inqvarteringskostnader ;
N:o i3, ang:de anslag för skeppsbyggeri och navigalions-skolor.
Hr von Rosen, Georg: Jag anhåller att Hr Frih. o.
Landtm, måtte framställa denna propos., att StatsUtsk:s betänk.
N: 4^5 må framflyttas främst på listan till nästa föredragning.
Hr Prytz, Lars Adolph: Jag anhåller vördsamt, att
Bevilln.-, Lag-samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns betänk.,
som nu står näst efter fattigvårds-belänk., och som handlar
om oloflig införsel eller utförsel af varor, måtte på listan
få behålla sin plats och således nästa gång ställas på föredraga
listan näst före StatsUtskls betänk. N:o 4^5. Det kommer
troligen att återremitteras, och som det skall handläg
21
H. 20
154
Den 8 Mars f. m.
gas af trenne sammansatta Utsk., så erfordrar det lång tids
handläggning och torde derföre ju förr dess hellre böra företagas.
Hr Ribbing, Bengt: Jag anhåller att ärendena må
förekomma i den ordning de finnas på listan upptagna.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Om R. o. Ad. skulle
besluta någon förändring i afseende på målens föredragning
nästa plenum, så önskade jag likväl, att Const.Utsk:s mern.
N:is 29, 3o och 3i mätte förekomma i den ordning de på
listan finnas upptagna, och att de ieke må skiljas åt.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Då uti ett föreg-.de plenum
fråga om ärendenas gång förevar, så anfördes såsom skäl
hvarföre man icke skulle taga beslut derom på förhand,
att R. o. Ad. borde bibehålla sin rätt öppen att besluta
vid hvarje särskildt mål om framflytlning deraf. Nu föreslår
Hr Ribbing, att R. o. Ad. skulle en gång för alla besluta
att målen skulle förekomma i den ordning de finnas
på listan upptagna. Deremot sätter jag mig, just på samma
grund som af samma sidas talare förra gången anfördes för
en olika åsigt. Jag hyser visserligen betänkligheter vid Hr
Prytz's anhållan; men att taga så generelt beslut, att ingen
förändring i bordslistan skulle få ske under återstående delen
af riksdagen, anser jag icke nyttigt.
Hr Ribbing: Den siste värde talaren har misstagit sig
om min mening, som ingalunda var den han förmodar, nemi.
att förändring i bordslistan icke skulle få ske för den återstående
delen af riksdagen; jag instämmer deremot med Hr
Lefre'n i den åsigt, att inga sådana allmänna beslut böra
tagas hvarken nu eller någonsin. Milt yrkande hade endast
afseende på hvad som nu är i fråga.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, i anledn. af de olika
tankar, som här nu blifvit yttrade, om R. o. Ad. behagade
uppskjuta med sitt beslut rör:de de nu väckta frågor, till
dess öfverläggning 0111 tiden för frågornas behandling först
ägt rum i Talmansöfverläggningen.
Ropades ja.
Fortsattes pröfningen af Lag- samt Allm. Besvärs.- och
Ekon.Utskrns ytterligare betänk. N:o 29, ang:de ändring af
författningarna om sockenstämma samt om bildande af communal-styrelser.
Hr Fril), o. Landtm, yttrade, att, då den slutliga redactionen
af 1 mom. i 3 §:n icke i sista plenum för R. o.
Ad. blifvit uppläst, R. o. Ad. torde tillåta, att detta mom.
nu finge för R. o. Ad. till justering uppläsas.
lindert. Ridd.Secret. yttrade, att, enligt R. o. Ad:s
i sista plenum fattade beslut, redactionen af 1 inom. i 3
Den 3 Mars f. m.
r55
§:n borde blifva följande: ”Nar sockenstämma förordnas af
"Konungens lief:h:de, biskopen, domcapillet eiler contracts"prosten,
eller af vederbör, sockennämnd, eller i stad af
"magistraten äskas, må kungörelse derom icke vägras.” Då
likväl genom denna redaction en otydlighet kunde äga rum,
i så måtto som det kunde af redactionen synas som ägde
sockennämnden att sockenstämma "förordna,’ då It. o.
A:ds beslut likväl tydligen innehållit att sockennämnd skulle
äga att den "äska," hemställde undertecknad, om icke,
till förtydligande af meningen, ordet "äskas" finge uppflyttas
näst före orden ”af vederbörande sockennämnd,” dä redactionen
blefve följande: "När sockenstämma förordnas af Kodningens
ISef:h:de, biskopen, domcapitlet eller coulraets"prosten
eller äskas af vederbörande sockennämnd, eller i
”stad af magistraten, må kungörelse derom icke vägras.’’
Uppå derefter framställd propos. blef denna sista redaction
af R. o. Ad. godkänd.
4 §:n.
GrTaube, Gust. Joli.: Den nu föredragna 4 §tn innefattar
icke mindre än sju särskilda bestämmelser, nära nog
om hvarandra sammanblandade, och deraf några eller åtminstone
en, nemi. stadgandet att beslut om afgifter icke
må fattas vid den sockenstämma, som hålles efter kortare
kallelselid, rätteligen borde förflyttas till io §:n, sorn
handlar 0111 hvad sorn till sockenstämmas handläggning
hörer. De bestämmelser, sorn denna § innehåller,
äro: hvarest sockenstämma skall hållas, då den endast utgör
föremål för en sockens öfverläggning; hvarest den skall
hållas, då den rörer ämnen, som tillhöra flera socknar inom
samma pastorat; vidare, huru pålysning om sockenstämmas
hållande skall ske; inom hvad tid derefter den skall hållas;
såsom jag nyss nämnde, hvad som i visst fall icke får utgöra
föremål för dess öfverläggning; vidare, huru kungörelsen
derom bör vara beskaffad; och slutligen, huru förhållas
skall, då ämnen, soln röra flera socknar inom samma pastorat.
skola behandlas. Jag finner förslaget i denna § sakna
den bestämdhet och tydlighet, som hvarje författning bör
äga. Jag finner det icke lemna den garanti mot möjlig öfverrumpling,
som hvarje ledamot i en församling liar rättighet
att fordra. På dessa skäl har jag uppgjort ett förslag
lill förändrad redaction, uti hvilket jag utelemnat det
stadgande, som bör höra till 10 §:n, och hvilken redaction
skulle blifva följande.
Gr. Taube uppläste derefter följande förslag:
Sockenstämma skall hållas i socknens kyrka eller å annat
lämpligt ställe, som vid November månads stämma af
socknemännen dertill utses. Är föremålet för stämman af
den beskaffenhet, att det fordras gemensam öfverläggning af
156
Den 8 Mars f. m.
tvänne eller flera socknar inom samma pastorat; måge socknarne
sammankallas till gemensamstämma i den socken, som
den, hvilken utfärdar kungörelsen, pröfvar lämplig.
Kungörelse om stämma skall alltid innehålla bestämd
uppgift om tid, ställe och öfverläggningsämne för sammankomsten
samt uppläsas å helgedag från predikstolen i den
eller de kyrkor, hvars socken eller socknar den angår, första
gången fjorton dagar, och sedan hvarje helgedag , som
inträffar förr än den hålles.
Endast för ärenden, som fordra så skyndsam handläggning,
att kallelse icke medhinnes så tidigt, som nu är föreskrifvet,
må stämma hållas efter kortare kallelsetid, och äfven
å samma dag då den pålyses; dock skall det i sådant utomordentligt
fall åligga vederbör, prestman alt tillställa hvarje
ledamot af sockennämnden en afskrift af kungörelsen, genast
efter det ändamålet med stämman af honom blifvit
kändt och alltid så tidigt före densamma, att nämnden må
kunna sig dervid infinna.
Påkallas öfverläggning i ämnen , som gemensamt röra
flera socknar af olika pastorat, äger hvarje socken att utse
deputerade, som för sådan öfverläggning sammanträda med
deputerade från öfriga socknarna , å tid och ställe , som
Konungens Bef:h:de eller domcapitlet förordnar.
Hr af Uhr, Gustaf: Sannolikt bör sockennämnden i
vissa fall äga rättighet att bestämma det ställe, hvarest sockenstämma
skall hållas, såsom t. ex. då eldsvådor eller öfversvärnningar
inträffat, eller andra olyckshändelser timat på
någon viss local, i hvilket fall samma local är lämpligaste
stället till sockenstämmas hållande, emedan beslutet, som
skall fattas af sockenstämman, blir beroende af undersökning
på stället. 1 sådana fall bör sockennämnden äga rättighet
att bestämma det sockenstämman skall hållas på stället och
icke i sockenstugan. I följd häraf bör redactionen blifva
följande: ''Sockenstämma skall hållas i sockenstuga, såvida
icke sockennämnden dertill bestämmer ett visst
ställe i och för något gifvet fall, eller der förut vanligt”
etc.
Frih. Nauckhoff, Joli. Otto: Om ingen förfaltnings-§
vore mera besvärad af otydlighet än denna, så skulle
jag låta den vara i all fred. Denna § är hufvudsak ligen öfverensstämmande
med gällande författningar. Under min
fleråriga befattning med dessa ärenden, har jag icke funnit
skäl att göra anmärkn. deremot, aldraminst i detta fall. I
afseende på hvad en föreg:de talare anmärkt rör:de tiden,
så får jag upplysa, att det är nödigt att ett undantag äger
rum och att sockenstämma må kunna hållas samma dag den
utlyses. Sådant skall icke medföra öfverrumpling, ty i vigtiga
fall eller i fråga om beskattning hafva Utsk:n föreslagit
nödiga åtgärder deremot, och i alla andra fall lärer icke
någon maktpåliggande öfverrumpling äga rum.
Den 8 Ma r s f. m.
Gr. af Ugglas, Ludv.: T afseende på Frih. Nauck
hoffs
yttrande, att det ifrågavar. undantaget boide finnas i
denna §, får jag förklara, det jag såsom bestämd förbättring
betraktar Gr. Taubes förslag, att i de mål, som röra flera
socknar gemensamt, öfverläggning bör ske genom deputerade
från socknarna. Jag vill dock tillägga en sak i Gr. Taubes
förslag, der det beter: ”Påkallas öfverläggning i ämnen, som
gemensamt röra flera socknar af olika pastorat, äger hvarje
socken att utse deputerade, somförsådan öfverläggning sammanträda
med deputerade från öfriga socknarna å tid och
ställe, som Konungens Bef:h:de eller domcapitlet förordnar.”
Dertill ville jag hafva det tillägget: ”dock må vid sådana
stämmor, när ett ärende första gången förekommer, intet
beslut om afgifter fattas, utan skola desocknarne, som ärendet
rör, först deröfver höras, och sedan genom sina deputerade,
fjorton dagar efter det sockenstämman blifvit hållen
i delta mål, sina beslut meddela.” Då uti de mål, som röra
sockennämnd, sockenstämman skall höras i fråga om afgifter,
hvilken princip jag anser vara riktig, så håller jag
före, att uti sådana mål, som röra flera socknar, det icke
må ankomma på socknarnes deputerade att bestämma afgiftcrna,
innan sockenboerne derom sjelfve yttrat sig. Jag hemställer,
om icke den af mig nu föreslagna förändringen bör
äga rum.
Frih. Boye, Ludv.: Lika med Frih. Nauckhoff är jag
af den tanken, alt restriction i afseende på beskattningsfrågan
bör stå i denna §, nemi. att vid extra-ordinarie sockenstämmor
beslut derom icke må fattas; men jag får göra en
erinran vid Gr. Taubes förslag. Hr Grefven bar deruti antagit
möjligheten utaf behof af sådan skyndsamhet, att sockenstämma
behöfde hållas samma dag den utlyses; men han
har dervid fästat ett villkor, som gör tillåtelsen till intet.
Vi böra komma ihåg, att sockenstämman hålles samma dag
den utlyses. Presten skulle då meddela afskrift af kungörelsen
till sockennämndens ledamöter, och presten sattes då
i belägenhet att antingen bryta mot förordningen eller icke
verkställa meddelta order. Det går således icke an att
hålla sockenstämma samma dag den utlyses, så mycket mindre,
som presten oftast icke får kungörelsen förr än han går
till kyrkan; och huru är det då möjligt att han skall kunna
medhinna afskrifterna deraf, som böra meddelas sockennämnden.
Jag finner en contradiction emellan tillåtelsen
och villkoret, och motsätter mig derföre villkoret.
Hr von Rosen, Georg: Hvad angår den anmärkn. ,
som blifvit gjord mot denna § , i di t afseende att Utsk:n
bestämt hvar sockenstämma skall hållas, tror jag det är bäst
att vidblifva hvad Utskm föreslagit. Jag kan tänka mig
att en sockennämnd kunde hafva intresse utaf alt genera
en del af församlingens ledamöter genom att utsätta socken
-
i58
D«u 8 Mars f. m.
stämman aflägse i församlingen. Derföre anser jag den böra
hållas pä vanligt ställe. I Skåne saknas på flera ställen
sockenstuga, men de hafva likväl rum för sockenstämmans
hållande. Om ledamöterne under öfverlaggningen så finna
för godt och nödigt, så kunna de förflytta sig till det ställe,
som anses böra tagas i betraktande innan beslut fattas;
men det bör vara i författningen bestämdt hvar de skola
sammanträda. Hvad angar den fråga, huru lång tid förut
sockenstämma bör utlysas, så skulle jag önska att den kortaste
tiden blefve fjorton dagar, och att följaktligen orden
”och minst en vecka,” måtte utgå. Jag tycker icke om
surpriser, hvilka skulle kunna inträffa om en kortare tid i
detta fall antoges. Det kunde nemi. hända , att man icke
vore i kyrkan en Söndag, och icke heller fick veta hvad som
der passerade; men har man fjorton dagar på sig, och kungörandet
sker Lvänne gånger, så får man skylla sig sjelf för
bristande kännedom om hvad som tilldragit sig. Såsom undantag,
men icke som generel regel, må det gälla alt sockenstämma
utsättes inom kortare tid. Uti sista mom. af
denna § heter det: ”Påkallas öfverläggning i ämnen, som
gemensamt röra flera socknar af olika pastorat, äger hvarje
socken att utse deputerade, som för sådan öfverläggning sammanträda
med deputerade från öfriga socknarna.” Sedan
fattiglagen och skollagen medgifvit att fattigförsörjningen och
skolundervisningen kan få ske gemensamt för flera socknar,
så funno Utsktn nödigt alt tillägga nyss citerade mening,
hvilken likväl är ofullständig, emedan den hvarken bestämmer
hvem som skall vara ordförande lili sådana gemensamma
sammankomster, eller hvem som skall bestämma stället för
sammanträdet. Denna brist anser jag likväl kunna afhjelpas
genom antagande af en på följande sätt förändrad redaclion;
”Påkallas öfverläggning i ämnen, som gemensamt röra flera
socknar af olika pastorat, aga socknarne, sedan Konungens
Bef:h:de eller domcapitlet, uppå derom gjord anmälan, ut.ett
ordförande och bestämt stället för sammanträdet, att genom
deputerade till öfverläggning och beslut i uppgifvet afseende
sammanträda.” Härigenom är det bestämdt hvem som
skall utse ordföranden och stället för sammanträdet. Den
anmärkn. , som gjordes i detta afseende, att uti sådana större
stämmor inga afgifter borde beslutas innan församlingsboerne
deröfver blifvit hörde, kan jag icke gilla, såsom endast
föranledande till onödig omgång och tidsutdrägt. Sockenboerne
känna utan tvifvel föremålet för sammanträdet
och kunna då gifva sina deputerade nödiga instruetioner.
Örn deputerade icke hafva beslutanderätt , måste de sammanträda
flera gånger, hvilket medför större kostnad än
sjelfva den i frågas t ä llda afgiften. Enl. våra nu gällande
communalstadganden finnas afgifter, som utgå häradsvis , såsom
till broars byggnad och underhåll, hvilka afgifter socknarne
åtaga sig genom deputerade, med hvilkas beslut sock
-
Den 8 Mars f. m.
neboerne måste ålnöjas. En sådan omgång, som den värde
talaren föreslog, kunde gifva anledn. till fem sex stämmor för
en sak, som eljest kunde afgöras på en enda. Jag afstyrker
derföre antagande af det föreslagna tillagget.
flr von Hohenhausen, Michael Silvius: Sedan
Hr von Rosen slutat sitt anförande med ett tillägg, som jag
ernat föreslå i afseende derpå att flera socknar blefve sammankallade
från olika pastorat, så har jag ingenting att aniola
emot §:n; och skulle jag tro, atl de farhågor, som af
en och annan ledamot blifvit anförda, i ett eller annat afseende
äro öfverdrifna. Jag anser icke någon olägenhet uppkomma
deraf, att tiden för pålysning af sockenstämma bestämmes till
fjorton dagar. Så tillgår för närvar., utan att någon olägenhet
deraf förspörjes. I öfriga delar synes mig §:n vara
tillräckligen lydlig och öfverensstämmande med hvad som
nu är gällande. Jag får således endast yrka det tillägg, som
af Hr von Rosen blifvit föreslaget ronde sammanträde med
deputerade från liera socknar, tillhörande olika pastorat.
Gr. Taube: Manbar såsom skäl för den ifrågar. 4 §:ns
förträfflighet anfört, att densamma är öfverensstämmande
med motsvarande stadgande uti nu gällande författning. Jag
skulle tro, att om det gamla stadgandet hade varit tillfyllestgörande,
så hade det icke varit mycket skäl att besvära
sig med uppgörande af förslag till ett nytt. Del är just
derföre att man icke varit nöjd med det gamla stadgandet,
sorn man uppgjort förslag lill ett nytt, och följaktligen kan
jag icke anse det anförda skälet innefatta stöd för den åsigt,
hvars riktighet derigenom velat ådagaläggas. Man har sagt,
alt Utsk:n hafva försäkrat mot all möjlig öfverrumpling, då
de stadgat, att beslut örn afgift er icke vid en sådan inom
kortare tid utsatt sockenstämma finge fattas. Det finnes mycket
annat än afgifter, som kunna vara tryckande; det finnes
nemi. besvär, som kunna medföra mycket större olägenhet,
än en eller annan riksdalers utgift. Dessutom förmodar jag,
att, när en sockenstämma utlyses inom så kort tid , meningen
måste vara alt utaf församlingen erhålla nödiga upplysningar;
men jag hemställer, huruvida sådana kunna lemnäs,
med visshet att de äro tillförlitliga, utaf blott några få t i 11 —
städesvarande ledamöter, och säkerligen skulle det ofta inträffa,
atl endast få personer vore tillstädes vid den sockenstämma,
som blefve hållen samina dag den vore utlyst.
Frih. Boye har sagt , att då jag medgifvit att sockenstämman
må hållas samma dag den pålyses , under förbehåll att
församlingens pastor meddelar hvarje ledamot af sockennämnden
en afskrift af kungörelsen, så skulle detta villkor
sätta presten i belägenhet att möjligen komma alt bryta
emot order eller emot denna författning, och har Hr Frihm
derföre funnit en slags contradiction emellan tillåtelsen och
villkoret. Jag föreställer mig, alt den myndighet, som för
-
Den 8 Mars f. m.
ordnar om sockenstämman, äfven måste känna hvad denna
författning föreskrifver och följaktligen icke utfärdar kungörelsen
så sent, att det klefve presten omöjligt att tillräckligen
tidigt meddela nämndens ledamöter underrättelse om
den förestående sockenstämman. Dessutom torde, i de flesta
fall, iedamöterne i nämnden kunna erhålla del af kungörelsen,
äfven om den icke kommer presten tillhanda förr än
straxt före gudstjenstens början, emedan Iedamöterne i de
flesta församlingar troligen icke bo aflägsnare, än att budskickning
till dem kunde medhinnas så tidigt, att de kunde
infinna sig innan sockenstämman böl jades. Jag anser högst
angeläget, att åtminstone sockennämndens ledamöter, hvilka
förmodligen blifva de mest aktade och ansedde personer
inom församlingen, äro närvarande vid sockenstämman. Gr.
af Ugglas har directe till mig ställt en förfrågan, huruvida
jag icke skulie vilja i mitt förslag intaga det af Hr Grefven
föreslagna tillägget. Det gör jag så mycket hellre, som jag
deruti finner en ytterligare garanti mot möjligheten deraf,
att någon församling emot sin vilja skulle komma att belastas
med besvär och utgifter. Beträffande det uti 4 §:n förekommande
stadgandet, enl. hvilket sockenstämma skulle få
hållas en vecka efter pålysningen dertill, så får jag förklara,
att jag anser fjorton dagar icke vara för lång tid för pålys—
ning till sockenstämma, särdeles om afgifters påläggande eller
andra vigtiga frågor skulle förekomma; hvadan jag motsätter
mig bibehållandet af uttrycket och minst en vecka
— så mycket mera, som efteråt är medgifvet att hålla sockenstämman
inom kortare tid, då fråga är om sådana ärenden,
som fordra skyndsam handläggning.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Då jag anmälte mig,
hade ännu icke hvarken Hr von Hohenhausen eller Hr von
Rosen yttrat sig; och då jag af dessa talare till största delen
är förekommen, får jag blott tillägga, att jag icke inser
någon fara deraf, att orden ”och minst en v e c k a” qvarstå,
ehuru jag visserligen med Hr von Rosen instämmer deruti,
att de ärenden, hvilka påkalla skyndsammare handläggning,
de facto kunna erhålla den, fastän derom ingenting blifvit i
lagen stadgadt. Hvad det angår, att Utsk:n sagt att sockenstämma
skall hållas i sockenstugan eller der förut vanligt
varit; så får jcg förklara, att jag icke anser lämpligt att bestämma
hvar den skall hållas, emedan man derigenom endast
pålägger ett onödigt band. För Skåne, der sockenstugor
icke finnas, kan föreskriften att hålla sockenstämma i
sockenstugan icke gälla. Uti Hr von Rosens föreslagna tillägg
om hvad som bör iakttagas i fråga om sammanträde
med flera socknar instämmer jag fullkomligen.
Hr af Sille'n, Georg Axel: Min öfvertygelse är, att
sockenstämman alltid bör utlysas i4 dagar förrän den hålles,
Den S Mari f. m.
161
les, på det att icke genom öfverrumpling och intriger saker
må kanna genomdrifvas, hvarom de fleste socknens ledamöter
icke vore ense. §:n innehåller, att om helgedag är till
sockenstämma bestämd, skall å stämmodagen derom påminnas.
Jag anser att sådan påminnelse från predikstolen äfven
hör ske å helgedag, som inträffar emellan Söndagarna, å
hvilka sockenstämma kungöres och förrättas.
Hr af Uhr: När man ville lemna sockennämnd rättighet
att sammanträda, så ofta den sjelf fann för godt, så
lade man sig deremot, emedan man befarade, att dessa nämnder
ktlnde företaga sig, jag minnes icke hvilka riksförderfliga
öfverläggningar; ehuru det förhåller sig alldeles tvertora
Så länge nemi. ett folk får röra sig fritt och ledigt,
så länge har man ingenting att befara; men då folket känner
att det vid hvarje steg till förkofran hindras än på ett,
än på ett annat1 sätt, då skall det snart gifva an!edn:r att
frukta utbrottet af den kraft , som blir fruktansvärdare i
samma mån den varit hämmad. När fråga är att lemna
sockenstämmorna tillfälle alt sammanträda just på det ställe,
der de kunde uträtta något nyttigt, så ville man icke förunna
dem sådant, emedan man föreställer sig att de kunna
falla på den tanken alt vilja chicanera de öfriga sockenboerne
genom att utsätta sockenstämman på en ifrån deras hemvist
alltför aflägsen ort, ulan man vill ålägga dem att sammanträda
på ett gifvet ställe, äfven om ändamålet med sammankomsten
der icke kunde vinnas. Om man på detta siitt
vill hindra menigheter uti deras förrättningar, då må man
hellre låta det vara såsom det är; ty då väcker man åtminstone
icke förargelse, såsom händelsen blir då man inbillar
dem, att man vill låta styra dem sjelfva, men i sjelfva verket
icke gör det. Hvad den anmärkntn angår, att förevar,
stadgande icke är öfverensstämmande med det gamla lagstadgandet,
så har Gr. Taube redan visat, att det just är
derföre, att det gamla icke är tillfredsställande, som man
vill hafva ett annat. Då så beskaffade skäl framdragas, torde
man hellre låta det blifva sådant det är, emedan det nya
blir sämre än det gamla.
Frih. Nauckhoff: Jag har ingenting emot, att de utaf
Hr von Rosen uti denna § föreslagna förändringar göra sig
gällande. Likväl har jag funnit en obetydlighet, som föranleder
mig alt fråga: skall Konungens Bef:h:de och biskoparne
gemensamt utse ordföranden och bestämma samlingsorten,
eller skola de hvar för sig göra det? I sednare fallet
frågar jag ytterligare hvem som skall hafva afgöranderätt, i
händelse de stanna i olika meningar. Detta visar huru man
kan utsträcka specialiteterna i det oändliga, oell hvilka svårigheter
man derigenom iråkar. Jag vill dock ingalunda
hafva gjort denna amnärkn. tillämplig till hv«d Hr von Roal
H. 21
D tn 8 Mart f. ra.
sen yttrat; ty jag tror, att ett och annat deruti Iian vara
bra. Här har blifvit sagdt, att den nu gällande förordningen
ar ingenting mindre än bra, och att någon ny icke liehöfts,
om den gamla vore så förträfflig. Ja, den nu gällande
förordningen kan vä! hafva sina brister: men olörlålli
gast
bland dem Sr utan tvifvel den, att för hilt ningen icke
är ny.
Gr. af Ugglas: Med Hr von Rosen instämmer jag deruti,
att orden "och minst en vecka” böra utgå. Det
vore nemi. möjligt att öfverraskniug kunde äga runi, synnerligast
då det berodde på prestens skön att utsätta sockenstämma.
Jag anser derföre, att man såsom regel bör antaga,
att sockenstämma icke får hållas förrän 14 dagar efter
dess pålysning; men jag vill också å andia sidan, att den
ovillkorligen skall hållas å den utsatta dagen, så att det icke
må bero af presten att uppskjuta densamma flera veekor
efter dess utlysuing. Hvad angår Frih. Boyes anmärk».,
att kungörelsen möjligen kunde komma presten tillhanda
morgonen samma dag sockenstämman skulle pålysas, sä lian
jag icke annat än instämma deruti, att det kunde vara omöjligt
att om sockenstämman hinna underrätta sockennämnden;
och derföre skulle jag önska, att vid sådan händelse sockenstämman
icke komme att hållas den danea, utan uppskjöts
till påföljde Söndag, derest icke ledamölerne i sockennämnden
i alla fall vore tillstädes; ty jag anser sockennärnndeu,
som är i tillfälle att lemna behöfliga upplysningar, nödvändigt
böra vara närvarande. Beträffande Hr von Rosens anmärka.
rör:de afgifters bestämmande vid sammankomst af
deputerade från flera socknar, så medgifver jag visserligen,
att, då föremålet för sammanträdet på förhand är kändt,
deputerade kunde erhålla nödiga instructioner i afseende på
beloppet af den afgift, som de å socknarnes vägnar äga att
bevilja; men då under öfverläggningen kan upplysas, att deri
communala angelägenheten, för hvilken sammanträdet erfordrats,
är af vida större vigt än sockenbperne föreställt sig;
så vore det icke rätt att binda händerna på deputerade oell
hindra dem att bevilja en efter behnfvet lämpad afgift. Sådana
vigtiga förslag kunna icke inia af den brådskande art,
att en månads eller i4 dagars uppskof kan mia af någor»
särdeles betydenhet; och jag vidhåller dirföie
delta hänseende tillstyrkt.
Frih. Hamilton, Hugo: Flere värde ledamöter hafva
behagat framställa åtskilliga anmärkmr emot Utsk:ns förslag
till redaction af 4 §:n • denna lag, åsyftande hufvudsakligen
att förekomma öfverrumpling och omogna beslut.
Till en början måste jag beklaga, att dessa anmärkn:r icke
blifvit afgifna vid älerremissen af betänk., då de kunnat
hafva blifvit af Utsk:n pröfvade, och de förändringar vidtagna,
hvartill de kunnat anses böra föranleda. Ehuru iag
Den 8 Mar» f. m.
iG3
Sr dessa talare tacksamhet skyldig för det nit och det intresse
de nu visat för frågan, vågar jag dock lill dem sjelfva
hemställa, huruvida det är alldeles riktigt, att vid målets
sista behandling framkomma med nya förslag, som måste
föranleda till svårigheter att sammanjemka Ståndens olika
beslut, synnerligast då fråga ur om redactionsförändringar,
som mindre röra sak än språket, hvilket af flera värda
talare skärskådas med en noggrannhet, som visserligen är
aktningsvärd, men som numera i hög grad försvårar frågans
slutliga behandling. Hvad sjelfva saken beträffar, så harman
bland annat anmärkt, att sockenstämma borde få kallas
lill annat ställe, än det, der den vanligen sammanträder.
Om i något enkelt fall, såsom t. ex. i fråga om anläggning
eller reparation af en bro, eller något dylikt , en närmare
kännedom om locala förhållanden erfordrades för sakens
rätta bedömmande, så torde man likväl i allmänhet kunna
antaga, att de inom socknen boende personer, som uti sockenstämma
deltaga, och framför de andre ledamöterne uti sockennämnden,
skola äga den kännedom om föremålet för
sockenstämman, som genom inställelse på sjelfva stället skulle
vinnas. Jag kan således icke antaga det uppgifna skälet såsom
tillräcklig grund hvarför sockenstämma skulle få hållas
på annat an vanligt ställe. Beträffande en annan anmärkn.,
nemi. alt sockenstämma bör pålysas 14 dagar innan den
hålles, och att således orden ”och minst en vecka" böra
utgå, så, ehuru det visserligen är af vigt alt förekomma öf~
verrumplingar, tror jag likväl alt ingenting i det hänseendet är
att befara, emedan Svenska allmogen, Gud ske lof, ännu infinner
sig så pass mangrannt i kyrkorna hvarje Söndag, att man kan
antaga att åtminstone någon person från hvarje hushåll är
närvar., som kan taga kännedom om kungörelsen ang:de
den föreslående sockenstämman. Att binda händerna på
vederbör, sockennämnd, som anhåller om sockenstämma, så
att den icke inom kortare lid än 1.4 dagar må sammankomma,
anser jag vara oriktigt och i många fall skadligt. Så
mycket förtroende bör man väl äga till sockennämnden oell
församlingens pastor, alt man icke förutsätter det de skola
tillställa en sockenstämma, alt jag så må säga, på knep, särdeles
då man besinnar att ledamöter uti sockennämnden
grunda sin befattning på församlingens förtroende. Beträffande
den frågan, huruvida sockenstämma skulle få hållas en
vecka efter kungörandet derom, så kan man tänka sig flera
tillfällen, som påkalla sockenboernes skyndsamma pröfning
och beslut, såsom t. ex. ankomna K. påbud uti för landet vigtiga
angelägenheter, sora påkalla hastig åtgärd, eller inträffad
smittosam sjukdom, eller om begge föräldrarne hastigt falla
ifrån minderåriga barn och lemna dem i utblottad belägenhet.
TJti dessa och dylika fall bör sockenstämma kunna fä
hållas inom 8 eller 10 dagar efter kungörandet. Man har
vidare sagt, att sockennämnden troligen icke bodde så af
-
Den 8 Mars f. m.
lägse, att budskickning till densamma, med underrättelse om
en samma tlag förestående sockenstämma, icke skulle medhinnas;
men utom det att motsatsen ar lika trolig, bör man
väl tillika kunna förmoda att pluraliteten al sockennämnden
hvarje Söndag infinner sig i kyrkan, antingen för gudstjenstens
skull allena, eller för att derjemte taga kännedom om
kungörelser, som uppläsas, eller ock för andra angelägenheters
besörjande. Gr. af Ugglas’s yttrande, att deputerade
från flera socknar, som sammanträda till öfverläggning i något
gemensamt ämne, icke skulle få besluta om afgifters åtagande
förr än sockenboerne sjelfve erhållit tillfälle att derom
sig yttra, anser jag vara besvaradt af Hr von Rosen, och
anhåller derföre att i delta hänseende få förena mig med
honom. Likaledes förenar jag mig uti det yrkade tillägget,
att Konungens Bef:h:de eller domcapitlet skall utsätta stället
för sammanträdet, då öfverläggning förestår uti något för
flera socknar gemensamt ämne. Jag tror att ordet ”eller”
är på sitt ställe, emedan stället för sammanträdet bör be.
stämmas af den utaf dessa myndigheter, som antingen begärt
sockenstämman eller hvars befattning föremålet för öfverläggningen
närmast angår. 1 öfrigt anhåller jag om bifall
till §:n, sådan den befinnes.
FIr Aminoff, Joli. Fredr.: Då denna § gifvit
anledn. till en så vidlyftig discussion, som redan föregått, torde
det äfven tillåtas mig att få öka den med några ord. Jag
finner den föreslagna §-ns lydelse, med undantag af ett enda
moment, vara alldeles öfverensstämmande med hvad som nu
gäller. Efter min öfvertygelse bör man icke frångå gamla
bruk, hvarvid folket är vant, med mindre det af nödvändigheten
oundgängligen påkallas; men af hvad som blifvit yltradt,
har jag åtminstone icke kunnat öfvertygas , alt någon
förändring behöfs i denna §, hvilken dessutom är antagen
af BondeSt., sorn den egentligen angår. Att, såsom någre
talare föreslagit, borttaga orden ”och minst en vecka”
kan jag icke finna riktigt, då, på sätt Frih. Hamilton redan
visat, förhållanden kunna inträffa, som påkalla skyndsam öfverläggning
vid sockenstämma. De som yrkal borttagande af
förenämnda ord, synas hafva fästat sig uteslutande vid sockennämndens
rättighet att begära sockenstämma, och hafva
således förbisett, att Konungens Bef:h:de jemväl skulle betagas
rättigheten att få sockenstämma sammankallad inom kortare
tid än (4 dagar efter kungörandet. Jag hemställer till
närvar, landshöfdingar, om de icke ofta utfärda kungörelser,
som inom åtta dagar måste sättas i verkställighet. —
Nog blifva församlingens ledamöter underrättade om den
inträffande sockenstämman, emedan de fleste hvarje Söndag
bevista gudstjensten, och de som tillfälligtvis varit frånvar,
underrättas derom af någon, som varit i kyrkan tillstädes.
Lika med Frih. Hamilton beklagar jag, att de nu gjorda an
-
Den S Mats f. m.
i65
märkn:na icke blifvit framställda vid Utsk:ns första betänk,
i ämnet, emedan det då varit lättare för Utsk:n att sammanjemka
de olika meningarna, än det nu kommer att blifva.
Skola vi, på sätt som man synes hafva för afsigt, omredigera
hvarje §, så torde vi dermed (å hålla på i långliga
tider, och Utsktn icke destomindre nödgas föreslå jemkningspropostr.
På detta sätt upptages tiden utan egentligt behof
deraf, emedan man misshushålla!’ dermed i fråga om småsaker.
Man har ifrågaställt hvem som skall vara ordförande
uti sammankomster emellan flera socknar. Jag tror att
det kunde få belo på val inom de närvarande vid sammankomsten,
och följaktligen att §:n i detta hänseende kunde
vara oförändrad; men jag skall dock icke motsätta mig det
af Hr von Rosen föreslagna tillägget, hvarvid jag anser tillika
böra stadgas; att Konungens Bef:h:de bör utse ordföranden,
när han kallar till sammanträde , och att han bör
af domeapitlet utses, när kallelsen derifrån utgår. För min
del yrkar jag dock, att den närvar, redactionon af§;n måtte
antagas såsom öfverensstämmande med hvad som är brukligt.
Det vigligaste af allt hvad som blifvit tillagdt till denna §,
anser jag vara följande: ”dock må beslut om afgifter vid sådan
stämma icke fattas.” Delta anser jag i alla tider vara
vigtigt, men framförallt uti en tid, då det mer än förr är
fråga om afgifter.
Frih. Boye: Jag har begärt ordet, egentligen för att
till llr af Uhrs eget eftersinnande öfverlemna följderna af
hvad han behagat föreslå. Han är icke nöjd med att der
står i §:n att sockenstämma skall sammanträda i sockenstugan
eller det ställe, der den vanligen sammanträder, utan
lian vill hafva fullkomlig rättighet bevarad sockenboerne att
bestämma stället för sammanträdet. Följden deraf blifver ,
att hvarje gäng skall erfordras en föreg:de sockenstämma,
för att bestämma stället der sockenstämman skall sammanträda
till hufvudsakens afgörande. För min del anser jag
sockenboernes rättighet vara tillräckligen bevarad, när det
beter att sockenstämma skall hållas i sockenstuga, eller der
förut vanligt varit. Gr. af Ugglas har börjat med att förklara
sig nöjd med min förut gjorda erinran rör:de skyldighet
för presten, att, i det fall sockenstämma finge hållas samma
dag den pålyses, förut meddela afskrifter af kungörelsen
åt sockennämndens ledamöter; men talaren ansåg tillika, att
sockenstämman borde uppskjutas åtta dagar, ifall sockennämndens
ledamöter icke kunde träffas. Hvad vill det säga
annat, än att borttaga tillåtelsen att få hålla sockenstämma samma
dag den pålyses? Presten kunde ju alltid säga, att han icke
haft tid meddela underrättelse 0111 sockenstämman och derföre
nödgats uppskjuta densamma. Undantaget från förslaget
0111 ordinarie sockenstämmor, alt få hålla extra-ordiu.
stämmor samma dag de utlystes, vore ju genom tillägget de
»66
D c 11 8 Mars f. m.
facto borttaget. Jag begär propos. till bifall å §:n sådan
ilen är.
Gr. Taube: Vi hafva blifvit uppmanade af en värd
talare att hushålla med tiden, och icke sysselsätta oss med
sådana småsaker, som den ifrågavarande. Jag skulle mer
än gerna hörsamma denna uppmaning, 0111 jag kunde anse
såsom en småsak stadganden, af hvilka icke blott individers
utan äfven hela samhällets väl kati bero, och må det derföre
förlåtas mig, om jag ännu några ögonblick tager Ståndets
uppmärksamhet i anspråk, för alt besvara några framställda
anmärkntr. Man har beklagat att .mina nu gjorda
erinringar icke blifvit gjorda då betänk, förra gången här
föredrogs. Olyckligtvis hade jag då icke tillfälle att öfvervara
discussionen derom; men jag är lycklig nog, att i
Utsklns eget betänk., nemi. uti motiverna till lagförslaget,
finna, att åtminstone några och just de hufyudsakligaste
af mina nu gjorda anmärkntr redan då blifvit framställda.
Höride 4 §;n säga nemi. Utskin: ”[ anledh. af anmärkn. att
under denna § borde intagas stadgandet i 28 §:n, och att
den skiljaktiga lydelsen af dessa båda §§ i afseende på ställen
för sammanträden borde rättas lill likhet, få Utskin
erinra alt §§:ne handla 0111 olika ämnen, nemi. den ena om
sockenstämma, och den andra om sockennämnd, hvilket är
orsaken hvarföre stadgandena äro åtskiljda och äfven hafva
olika lydelser.” Vidare säga Utskin: ”Stadgandet att
sockenstämma må hållas på samma dag, som den utlyses,
har ansetts kunna leda till äfventyrliga följder, oell icke
vara behöfligt. Detta stadgande tinnes redan i den 1111 gällande
sockensläinmoförfatlningen , och då erfarenheten mången
gång visat nödvändigheten deraf, hafva Utskin icke
icke kunnat undgå alt föreslå dess bibehållande, ehuru under
föreställning att det framdeles torde kunna upphöra,
om inrättningen af sockennnärnnder vinner åsyftad utvidgning.
” Sjelfva principen tyckas Utskin således lyckligtvis
hafva godkänt. Jag för min del beklagar, att de värde ledamöterne,
hvilkas yttrande jag på delta sätt besvarar, icke
erinrat sig eller fästat afseende å de anmärkn:r, som, i likhet
med den af mig nu framställda, blifvit gjorda vid återreinissen
af betänk. Nio 4> men jag beklagar ännu mera, alt
de icke tagit kännedom om hvad Utskin sjelfva i delta betänk.
ronde detta ämne anfört. Vidare liar man sagt,alt
bestämmelsen i 1817 års författning, att sockenstämma skall
hållas i sockenstugan eller der förut vanligt varit, gerna kan
qvarstå. Jag ser visserligen icke något särdeles ondt deri,
men må man dock erinra sig, alt 1817 års författning, sorni
förevarande hänseende är nästan ordagrannt afskrifven i
detta betänk., föreskrifver bestämdt, alt sockenstämman skall
hållas i sockenstugan, som hvarje socken åligger att bygga
och underhålla, ehuru den medgifver att sammanträdet på
Den 8 Mars f. ra.
1G7
de stallen, der sockenstuga ännu saknas, må ske der förut
vanligt varit, och alt detta sistnämnda stadgande, nemi. alt
sammanträdet må ske der förut vanligt varit, har tillkommit,
på det sockenboerne, innan de hafva någon sockenstuga ,
må veta hvarest de skola sammanträda. Orsaken hvarföre
jag föreslagit kyrka eller annat samlingsställe, sorn
församlingen bestämmer, har varit den, att Utskrn sjelfva i
7 §:n tillstyrkt, alt icke blott röstägande ledamöter af församlingen,
utan äfven hvar och en fullmyndig, äfven om
lian icke rösträtt eller talan äger, må, då han är boende
inom socknen, hafva tillträde lill samt tillstånd att afhöra
stämmans förhandlingar, så långt rummet m erig ifver. Jag
får på förhand förklara, alt jag icke är särdeles mån om
en så vidt utsträckt rättighet; men då Utsktn velat göra
öfverlägguingarna så allmänna som möjligt, så synes mig, att
man bör ställa så till, alt de, som skola bevista öfverlaggningarna,
hafva rum att vara der och icke behöfva sitta
packade på hvarandra. Derföre har jag föreslagit kyrka
eller annat lämpligt ställe.
Det har blifvit sagt, att man bör hafva det förtroende
lill sockennämndens ledamöter och församlingens pastor, att
man icke misstror dem att på knep tillställa sockenstämma.
Jag hoppas också, att man skall alltid hysa ett sådant förtroende;
men det är just till befrämjande af detta förtroende,
grundadt på samma förhållande, som jag föreslagit,
att, när sockenstämma skall hållas efter kortare pålysnitigslid,
åtminstone de personer, hvilka hafva en pligt all deltaga
uti församlingens angelägenheter, må kunna komma tillstädes,
och att icke beslut må fattas par surprise. Hr von
Fiosen iiar föreslagit ungefärligen detsamma sorn jag mot
slutet af §:n, men lärer dessutom hafva velat, att det stadgande
skall intagas, att Konungens lief: hide eller domcapitlel
skall förordna ordförande, då socknar från olika pastorat
genom deputerade skola sammanträda. Uti slutet af mitt
förslag har jag gjoil en förändring, enligt hvilken ordalagen
skulle blifva följande: ''Uppkommer öfverläggning i ämnen,
sorn gemensamt röra flera socknar af olika pastorat, äger
hvarje socken att utse deputerade, sorn för sådan öfverlägg
ning sammanträda med deputerade från öfriga socknarna
å ort och ställe, samt under ledning af den ordförande,
som Konungens liefth-.de eller domcapitlet förordnar.”
Hr Anckarsvärd, A11 g.: Alt en discussion öfver förevar.
olikartade ämnen skall blifva ganska vidlyftig, ligger
i sakens natur, då indi), i stallet för att uppdraga några
vissa grunddrag, går in i specialiteter uti alla dessa frågor.
Jag skall likväl för min del bjuda till att icke för länge
upptaga Pi. o. Ad:s tid, dä jag anser mig kunna och böra
till ulla delar instämma uti de anmäikn:r Hr von Finsen
gjort vid denna §. Jag linner dem fullkomligen gi uudade
i6S
Den 8 Mars f. m.
på den detaljkännedom jag sjelf äger om de inom socknarna
rådande förhållanden i detta fall, och förmodar att de
afven äro grundade på den detaljkännedom Hr von Rosen
såsom landshöfding förvärfvat. Man har sagt, alt då BondeSt.
antagit, att sockenstämma må hållas en vecka elter
pålysning derom, så borde vi deruti finna eli skäl för oss
att antaga detsamma. Jag skulle snarare lili hvad BondeSt.
sålunda antagit finna ett skäl för oss att bestämma liden
i förevar, fall till i4 i stället för 8 dagar; ty det är
icke svårt för allmogen, som ständigt är närvarande inom
socknen, alt under den kortare tiden erhålla kännedom om
den förestående sockenstämman och bereda sig till deltagande
deruti; men för possessionats-clnssen, som kan vara hindrad
af andra bestyr eller hafva flera egendomar mer eller
mindre aflägse från hvarandra belägna, kunna dessa hastigt
påkommande sockenslämmor vara af menlig beskaffenhet.
Jag kan för mig icke förklara något behof af denna skyndsamhet
, så snart icke penningeanslag på dessa sockenstämmor
få voteras.
Det anförda exemplet att en familjefader hastigt faller
ifrån sina barn , hvilka uti en hjelplös belägenhet behöfva
skyndsamt bistånd, anser jag icke vara på denna fråga tillämpligt;
enär det för barnen behöfliga understödet förutsätter
penningebidrag, och frågor om tillskott af penningar
icke få på sådana hastigt påkommande sockenstämmor afgöras,
så att en dylik sockenstämma blefve utan åsyftadt ändamål.
Dessutom kan man icke anföra exempel derpå att
något barn, från hvilket föräldrarne aflidit, dolt af nöd och
elände, derföre att man icke vårdat sig derom. Jag tror att
det vore en orättvis klagan mot menskligheten, om ett sådant
stadgande införes på sådan grund som det uppgifna
exemplet innefattar. Jag instämmer uti alla de af Hr von
Rosen framställda anmärknrr, både i fråga om slipulationen
of tiden för sockenstämmas utlysning och äfven hvad angår
bestämmande af ställe för sammanträde med flera socknar
och utseende af ordförande vid dylika sammanträden.
Hr von Hartmansdorff, A ug. : Jag instämmer väsendtligen
uti det yttrande, sorn Frih. Hamilton afgifvit. t
afseende på redaetionen kunde mycket vara att önska; men
jag anser förgäfves att ingå uti granskning deraf, hvarigenom
svårigheten att sammanjemka Ståndens olika beslut blefve
så mycket större, Jag måste bestrida utsättandet af en viss
lid, t. ex. .4 dagar, inom hvilken sockenstämma bör efter
pålysningen hållas. Stundom kan kungörelsen behöfva utfärdas
en hel månad eller kanske en längre tid förut, på det
sockenboerne må hafva tillräckligt rådrum alt betänka ämnet,
0111 det är af vigtigare beskaffenhet, såsom t. ex. en fråga om
brandstodsförening. Icke heller bör man inskränka tiden
Dan 8 Mars f. m.
till 8 dagar såsom minimum, ty, pa satt Frih. Hamilton och
lieie talare anmärkt, förekomma ofta ärenden af den brådskande
beskaffenhet att sockenstämma måste hållas samina
dag hon pålyses. Jag tillstyrker således att R. o-. Ad. 'måtte
väsendtligen bibehålla förslaget sådant det afUlsktn blifvit
framsläldt. Om en godsägare liar egendomar på flera
orter i Riket och derföre önskar alt på förhand känna hvad
som i sockenstämman skall förekomma; så förblifver sådant
alltid ogörligt för dem, som hafva egendomar både i Norrland
och Skåne. Men för dem återstår den utvägen, att en
gång för alla tillsäga sina förvaltare att städse anmäla besvär
mot sockenstämmobeslut, beroende del på husbonden,
sedan han fått del deraf, att fullfölja besvuren eller icke.
I fråga om sockenstämmas hållande i sockenstuga eller sacristia
eller på annat ställe, afstyrker jag allt närmare bestämmande
un Utskin föreslagit. Hr von Rosen har redan
anmärkt att sockenstuga icke finnes i Skåne. Dertill vill
jag lägga, att sacristia i allmänhet icke finnes i Halland. Det
går icke an att stifta eu lag, som är alltför omständlig.
Det enda tillägg jag vid denna § skulle vilja tillstyrka vore
det, som ursprungligen gjordes af Gr. Taube, nemi. ang:de
sockenstämmas utsättande då flera socknar sammanträda till
gemensam öfverläggning. Jag anser icke lämpligt att landshöfding
eller domcapitel förordnar ordförande. Presten är
en gång för alla dertill förordnad. Om flere socknars presterskap
kommer tillsammans, så bör väl förhållandet blifva
detsamma, som vid alla andra dylika tillfällen, alt den
förnämste eller äldste förer ordet. Dermed bör Konungens
Bef:h:de sig icke befatta; ty han äger icke afgöra företrädet
emellan presterna, I öfverensstämmelse härmed
torde efter orden '"öfrige sock liarne,” hvarmed denna §
slutas, endast böra tilläggas: på den ort, som af Konungens
B e f: h: d e eller do 111 ca pi t 1 e t utsattes. Med
detta tillägg anser jag §:n hafva fått den fullständighet, som
behöfves.
Hr Ribbing, Arvid, instämde med Hr von Hartmansdorff.
Hr von Rosen: Jag vill icke upptaga R. o. Ad:s tid,
utan blott hemställa till Hr von Hartmansdorff, om han icke
sjelf finnér, alt det kunde hända, då socknarne sammanträda
genom deputerade, att ingen enda prest funnes ibland de
deputerades antal, och om det således icke är nödigt, alt
ordföranden utses af Konungens Bef:h:de eller domcapitlet.
Hr Munck a f R o s e n s e h öJd : Nils Rudolph: Jag
vill blott fästa uppmärksamheten derpå, att Hr af Sillens
förslag, hvilket uttalades med så låg röst att det säkerligen
undföll de flesta ledamötenuT, angick andra punkten afden
11
11. 2 2
Den 8 Mars f. m.
na § och gick derpå ut, att om utlyst sockenstämma skulle
påminnas å alla före sockenstämman inträffande helgedagar.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att förutom de mindre
anmärkn:r, som af flera ledamöter blifvit gjorda, hade Gr.
Taube framställt förslag till en alldeles ny redaclion af§:n;
Gr. af Ugglas hade deruti instämt och föreslagit ett tillägg
dertill. Hr Landtm, finge nu först framställa propos. å Utsk:ns
förslag lill 4 §'n oförändradt.
Hr von Hartmansdorff: Jag förmodar Hr Frih. o.
Landtnäs mening vara dea, alt, om vi bifalla §:n sådan han
är, det icke hindrar oss att sedan göra det tillägg, som Hrr
Aminoff och von Rosen m. fl. tillstyrkt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då propos. blifver
framställd på Utskrns förslag oförändradt, R. o. Ad. torde
finna, att, om denna propos. blefve med ja besvarad, ingen
förändring eller intet tillägg deruti sedan kan äga rum,
utan borde denna propos., om Ib o. Ad. ansåg ett tillägg böra
aga rum, besvaras med nej. Skulle den med nej blifva
besvarad, komrne sedan de särskildta förslag, som blifvit
gjorda, att underställas R. o. Ad:s pröfning. Hr Landtm,
hemställde nu, 0111 R. o. Ad. behagade antaga Ulsktns förslag
till 4 §:n oförändradt.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna alt
nej öfverröstat ja.
Hr Frih. o. Landtm, lat uppläsa det af Gr. Taube
afgifna förslag, med det tillägg Gr. af Ugglas yrkat, och
hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade antaga detta
förslag till 4 §•
Ropades starka nej, blandade med ett eller annat ja.
Då Hr Landtm, i anledn. häraf förklarade det han
trott sig finna att nej öfverröstat ja, begärde
Gr. Taube votering.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att nu förekomme
bestämmandet af contra-propositionen.
Frih. Hamilton: Jag ville blott hafva äran tillkännagifva,
att jag önskar det contra-propos:n måtte innehålla
bifall till Utskins förslag med Hr von Rosens tillägg, att då
flera socknar sammanträda, utser Konungens Bef:h:de eller
domcapitlet stället för sammanträdet.
Frih. Nauckhoff: Jag tror att den siste värde talaren
misstagit sig, emedan Hr von Rosen, efter hvad jag vill
minnas, föreslog, att Konungens Bef:b:de eller domcapitlet
icke blott skulle bestämma stället för sammanträdet, utan
äfven utse ordföranden. Detta anser jag öfverflödigt och in
-
' D a n 8 M a rs f. m. iji
stämmer derföre uti hvad Hr von Hartmansdorff i detta
hänseende föreslagit.
Hr Aminoff: Jag anser att. tillägget bör vara redigeladt
på sätt som Hr von Rosen tillstyrkt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att den ändring Rivon
Rosen begärt vore, att i början af §:n orden "och
minst en vecka" skulle utgå; samt att den sista perioden,
som börjas med ordet "påkallas", skulle få följande lydelse:
"Påkallas öfverläggning i ämnen, som gemensamt röra flera
socknar af olika pastorat, sker anmälan derom hos Konungens
Bef:h:de eller domcapitlet, som förordnar om ordförande,
samt till sammanträde bestämmer tid och ställe,
och äger hvarje socken att utse deputerade, som för sådan
öfverläggning sammanträda med deputerade från öfriga
socknarna.”
Hr von Rosen: Jag kan icke afstå ifrån hvad jag
tillstyrkt. Det kunde nemi. hända, att ingen prest befann
sig ibland de deputerade; men då ordförande nödvändigt
måste finnas, så bör han antingen väljas af de deputerade
sjelfva eller ock utses af den auctorilet, som bestämmer
stället för sammanträdet. Jag håller mig till sednare alternativet
såsom i min tanke lämpligast.
Hr von Hartmansdorff: Förevarande författning angår
sockenstämmors och inga andra stämmors hållande. Då
fråga är om en sockenstämma för flera pastorat, deruti alla
röstägande medlemmar ej kunna deltaga, utan der sammanträdet
måste ske genom ombud, måste likväl sammankomsten
bibehålla sin natur af sockenstämma och en prest följaktligen
föra ordet deri. Jag måste ogilla Hr von Roséns
förslag, så vidt det åsyftar omförmälandet i denna författning
af andra stämmor än sockenstämmor.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. heliade
finna, att om icke det sednast upplästa förslaget bhfvc
antaget till contra-propos., blefve fråga om ett annat.
Frih. Nauckhoff: Jag har ansett mig böra vederlägga
Hr von Rosens yttrade förmodan, att ordförande uti
sammankomster emellan flera pastorat skulle saknas, om han
ej utsåges på sätt talaren föreslog. Uti 8 §:n stadgas nemi. :
"Ordförande i sockenstämma vare kyrkoherden eller den
hans embete förestår, eller, i händelse af laga förfall för
honom , den af församlingens prester, som kyrkoherden dertill
förordnar, eller i annat fall den som kyrkoherden i
embetet närmast är.” Enligt detta stadgande ser jag ej
huru ordförande skulle komma att saknas. Jag anhåller att
Hr Frih. o. Landtm, täcktes låta uppläsa Hr von Hartmansdorffs
förslag, deruti frågan om ord för. är utesluten, och
endast lalas om skyldighet för Konungens Bef:h:de eller
domcapitlet att bestämma stället för sammanträdet.
D«n 8 Mar» f. m.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Hr von Hohenhausens
förslag vore i öfverensstämmelse med hvad Gr. Taube
i det nfseendet yrkat, att vid slutet af §:n, efter ordet
”socknarne,” skulle tilläggas följande mening: '’pä den tid
”och ort, sorn af Konungens Befthtde eller domcapillet hedsta
mines.”
Frih. Nauckhoff: Jag anhåller att det nu upplästa
redactionsförslaget måtte blifva ena alternativet till contrapropos:n.
Hr von Hohenhausen: Jag anhåller att få fästa
uppmärksamheten derpå, att då föremålet för öfverläggningen
angar flera socknar, hör sammankomsten icke betraktas såsom
sockenstämma i den bemärkelse, som denna författning alser;
ty så snart sammanträdet sträcker sig utom socknen
eller pastoratet, öfverlräder man den enhet, för hvilken
sockenstämman är nfsedd och ensamt lämplig, och kommei;
till en annan grund för sammankomsten, hvilken förändrar
natur i mån af det mer eller mindre vidsträckta omfånget
för verkningarna af de på sådana sammankomster tältade
beslut. Det vore ett stort och farligt missförstånd om sockenstämmans
natur, om man förblandade densamma med sammankomster
utaf befullmäkligade ombud, deputerade, med
verkningskrets i målen af den rymd de representerade af
hela Rikets vidd. Man skulle på det sättet kunna utvidga
sockenstämmor till lansslämmor, provinsstämmor, landtdagar,
ända till dess man komme till riksdagar. Jag tror att man
i detta fall bör iakttaga försigtighet. Så snart man sträcker
dessa sammankomster utom pastoratet, kunna de icke mera
betraktas såsom sockenstämmor, särdeles som de från socstämmor
skilja sig i det väsendtliga hänseende, att sammanträdet
sker genom deputerade, hvilka ofta aro försedda med
ganska bestämda inslructioner. Jag anser derföre Hr von
Rosens förslag vara ganska riktigt.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, det R. o. Ad. förklarat
öfverläggningen vara fulländad, och att således discussionen
nu torde inskränkas lill frågan om hvilken contrapropos.
, som borde antagas.
Frih. Hamilton: Jag har nödgals ännu en gång begära
ordet, derföre att jag, sora begärde Hr von Rosens förslag
till contra-propos., enligt hvad Frih. Nauckhoff upplyst, misstagit
mig emellan Hr von Rosens och Hr von Hartmansdorffs
förslag. Det var nemi. Hr von Harlmansdorffs, hvilket
endast talar om skyldighet för Konungens läef:h:de eller
domcapillet att bestämma stället för sammanträdet, utan
alt nämna något om utseende af ordförande, som jag önskade
till contra-propos., icke derföre attjljag, i likhet med Frih.
Nauckhoff,"trott att 8 §:n är tillämplig i fråga om ordförande
vid sammankomster emellan flera socknar, enär dessa
D • n 8 M « r i f. m.
i73
sammanträden genom deputerade till öfverläggning uti ärenden,
som angå flera socknar gemensamt, icke kunna kallas
sockenstämmor, utan derföre att jag anser ingenting behöfva
stadgas angtde ordföranden, emedan det är klart, att, då
ingenting derom finnes bestämdt i §:n, de deputerade sins
emellan till ordförande välja den som de anse skickligast.
HrRibbing, Arvid: Det var egentligen för alt framställa
den förfrågan, huruvida icke discussionen vore slutad,
som jag anmälte mig. Medan jag liar ordet, hemställer jag
till Gr. Taube, om han icke ville förskona oss ifrån en votering
om hans förslag, af det skäl att Husets ledamöter
baft för liten tid till begrundande af det vidlyftiga stadgandet
Hr Grefven framlemnat, för att man skulle våga
den förmodan alt detsamma kunde antagas.
Gr. Taube: Om jag icke ansåg denna fråga vara en
ibland de aldra vigtigasle uti detta betänk., skulle jag gerna
villfara den till mig ställda uppmaningen; men då jag
anser denna § så tillsägandes utgöra grundstenen lill hela
denna förordning, så ber jag Husets ledamöter ursiigta, alt
jag icke kan efterkomma denna hemställan.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att första frågan Liefve,
huruvida, enligt Hr von Lösens yrkande, orden ”oell
minst en vecka’’ borde utgå. Denna fråga torde R. o. Ad.
finna kunde särskildt afgöras, hemställande Hr Landtm,
alltså, om R. o. Ad. ansåg dessa ord böra utgå.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna, alt
nej öfverrösta! ja.
Hr Landtm, yttrade, att dernäst fråga blefve, huruvida
R. o. Ad. till contra-propos. antoge Hr von Rosens eller
Hr von Hohenhausens förslag, och framställde Hr Landtm,
derefter propos:r först till antagande af Hr von Rosens och
derefter till antagande af Hr von Hohenhausens förslag till
contra-propos., men båda dessa propos.T blefvo med ja och
nej besvarade.
Hr Landtm, förnyade sin propos. om antagande af
Hr von Rosens förslag till contra-proposition.
Ropades ja och nej.
Då Hr L andtm. förklarade det lian trott sig finna,
att nej öfverröstat ja, begärde Hr von Rosen votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter
i ngs-p ro position.
Den som till contra-propos. antager Hr von Rosens förslag,
att sista perioden i 4 §:n skall erhålla följande lydelse:
”Påkallas öfverläggning i ämnen, som gemensamt röra
flera socknar af olika pastorat, sker anmälan derom hos
in/} !' Den 8 Mars f. m.
”Konungens Bef:h:de eller domcapillet, som förordnar om
ordförande, samt till sammanträde bestämmer tid och ställe,
och äger hvarje socken att utse deputerade, som för
sådan öfverläggning sammanträda med deputerade från öfriga
socknarna,” voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. lill contra-propos., att ofvannämnda
sista period skall elhålla följande lydelse: ”Påkallas
öfverläggning i ämnen , som gemensamt röra flera socknar
af det pastorat, äger hvarje socken att utse deputerade,
som för sådan öfverläggning sammanträda med deputerade
från öfriga socknarna på den tid och ort, som af Konungens
Bef:h:de eller domcapitlet utsättes.”
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 35.
Nej — 28.
I anledn. häraf upplästes till justering och godkändes
följande voter:s-pioposition:
Den som bifaller Gr. Taubes förslag till 4 § > IaSen
om sockenstämmor, voterar
>a’
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. att sista perioden i 4 §:n
ofvannämnda lag bör erhålla följande lydelse: ”Påkallas öfverläggning
i ämnen, som gemensamt röra flera socknar af
olika pastorat, sker anmälan derom hos Konungens Bef:li:de
eller domcapillet, som förordnar om ordförande, samt
till sammanträde bestämmer tid och ställe, och äger hvarje
socken att utse deputerade, som för sådan öfverläggning
sammanträda med deputerade från öfriga socknarna.”
Gr. Taubes förslag anslogs bredvid voter:s-propos:n.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 4.
Nej — 53.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. af det nu
fattade beslutet torde finna, att 4 §-'f> i Utskrns förslag
blifvit bifallen, med det tillägg Hr von Rosen föreslagit.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: §§:ne 5 och 6 af den författning,
som nu är under öfverläggning, hafva det inbördes
sammanhang med hvarandra, att jag hemställer till Hr
Den 8 Mars f. m.
■ 75
Frih. o. Landtm, samt Ståndet, om det ej må tillåtas alt
få dem gemensamt föredragna, på det vi må kunna 0111 dem
begge samfäldt öfverlägga intill dess sjelfva propostn göres.
Skälet hvarför jag gör denna anhållan är, att röslrätligheten
besrtärnmes i den 6 §:n, men hänförer sig till den 5:te,
så att man icke kan afgöra den ena, utan med hänsyftning
till den andra.
Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. å Hr von
Harlmansdorffs nu gjorda begäran.
Bifölls.
5 och 6 §§:ne.
Hr von Hartmansdorff: Af dessa begge §§:s innehåll
har R. o. Ad. inhemtat, att det är sockenstämma, som
väljer taxeringsman, och de sednare, som bestämma communalafgifterna.
Deras belopp är följaktligen, om jag så må säga,
eli barnabarn af sockenstämmor. Likväl innehåller 6 §:n,
att rösträttighet på sockenstämma skall bestämmas af de
communala afgifternes belopp. Det är således, för att fortsätta
liknelsen, barnabarnet som skall bestämma farfadrens
rösträttighet. Denna förvända ordning i uppställningen gör det
oundgängligt att börja med 6 §:n, eller att bestämma rösträttigheten
i sockenstämman, oberoende af de communalafgifter,
som varda genom sockenstämma och taxeringsnämndens
efterföljande åtgärder ålagda. Detta om sjelfva ordningen
för föredragningen. Hvad sjelfva saken beträffar,
så torde det för R. o. Adrs ledamöter, åtminstone för åtskilliga
af dem, vara bekant, att sjelfva anledningen hvarföre
und. utlåtanden infordrades från de särskilda församlingarna
i Riket angede en ny sockenstämmoförordning väsendtligen
var behofvet att finna en mätare för rösträttighet
och bidrag inom församlingarna, först mellan ägare af
fast och af lös egendom i landsförsamlingar allena, dernäst
mellan lands- och stadsförsamlingar, som hafva gemensam
kyrkoherde och gemensamma angelägenheter, då det behöfves
icke blott en mätare mellan fastighet å landet och fastighet
i stad, utan äfven en mätare mellan dessa fastighetsägares
samt löntagares och lösegendomsägares rösträtt och
skyldighet till bidrag. Uti sitt första betänk, hade Utsk:n
uppgifvit en sådan mätare och antagit till grund bevilIn
afgiften efter 1 art. Utsk:n bade likväl dervid iakttagit
den skilnad mellan rösträtt och bidrag, att Utsktn hade
bestämt dubbel rösträtt för ägare af fastighet mot ägare af
lös egendom. Detta förhållande anser jag för riktigt, emedan
en fastighetsägare naturligtvis är mera intresserad i församlingens
angelägenheter än en löntagare eller någon annan
som tillfälligtvis bor der det ena balfåret och bortflyttar
underdel andra, hvaremot fastighetsägaren, 0111 han
skulle åtaga sig för dryga afgifter, sedan finge så mycket
ij6
Den 8 Mars f. tu.
mindre betaldt för sin egendom. Jag godkänner således
den grund Utsk:n lagt, att gifva fastighetsägare dubbel
rösträttighet emot löntagare och ägare af lös egendom.
Deremot synes mig riktigt, om en hvar finge betala lika efter
sin bevillning, utan afseende derpå om han vore fastighetsägare,
näringsidkare eller löntagare, emedan inkomsten
vore för honom lika stor, antingen fion komme ifrån fastig—
]iet, tjenst eller rörelse. Detta var Utsk:ns förslag i första
betänk.; men Utsk:n förmäla alt vid ingen del af författningen
hade så mångå anmärkmr blifvit gjorda som vid
denna röstberäkning. Ulsk:n föranleddes deraf att frångå
den först lagda grunden, och i stället för att rätta och jemka
dem, vidtaga den utväg som i förevar, betänk, är föreslagen.
Jag anser denna utväg icke vara riktig, och vill
söka bevisa det med exempel. Man lior stadgat alt alla fastighetsägare
skola, ehuru ringa deras fastigheter än må
vora, äga rösträttighet i mån af hemmantalet, men löntagare
icke äga rösträtt, med mindre han i bevillning efter 2
art. skattade 10 rtdr. Följden deraf blefve, att en capitaine
vid ett regemente, hvilken icke lärer, såsom jag tror, hafva
mer än 600 r:dr i lön, skulle utan boställe, i en landsförsamling,
icke få rösta på sockenstämman, emedan han enl.
hevilla.författningen icke betalade mera än 7 r:dr i bevillning
elter 2 art. Deremot skulle den, som ägde hem
man,
äfvensom alla krögare hafva rösträtt, emedan de betala
10 r:dr. Detta lärer en hvar linna olämpligt, särdeles örn vi
hulla oss inom exemplet af militären, ty då skulle en underofficer
med boställe hafva rösträtt, medan hans förman capitainen
bade ingen. När man öfvergår från ojemnheterna i rösträtten
lill sjelfva afgifternas belopp, så skall det bestämmas af en taxeringsnämnd,
och om hennes åtgärder öfverklagas, är det en
compromiss af 4 personer, hvilka välja en 5:te till ordförande,
som afgör besvären. Först måste man befara, att ehuru
samvelsgrannt en sådan nämnd än ginge till väga, skulle
hon anses hafva godtyckligt förfarit, örn hennes grunder blefve
andra än de som Taxeriugscomiteen hade följt för vederbörandes
bidrag till Staten. Man skulle anställa jemförelse
emellan grunderna för de afgifter, som gällde för
samhället i det hela, och för socknen allena. För att befria
landthushållare» från långväga besvär, har man stadgat
eu compromissrätt; men tror man vid att församlingens ledamöter
skulle blifva angelägne om alt varn compromissarier
och få röna ledsamheterna deraf atl i sista hand afgöra
sina grannars beskattning, i stället att blott bestämma
henne i den första, såsom dä fråga vore om utskylderna till
Kronan? Dertill kommer alt dessa 4 ledamöter skola välja
den 5:te. Att hvardera parten skall få 2 ombud, går väl
för sig, men att få den 5:le personen torde blifva något
svårare, ty han har den afgörande rösten. Jag befarar säle
-
Den 8 Mars f. m.
»77
ledes, att när man kommer till verkställighet af denna författning,
skall den vålla så mycken oenighet inom församlingarna,
att hela inrättningen blir förhatlig, och alt den, i
stället för alt frambringa något godt för framtiden, kommer
alt föranleda motsatsen. Jag underställer derföre R. o. Ad.,
om det icke vore skal alt vidhålla det förslag, som Utsktn
i deras första betänk nfgåfvo, likväl något närmare bestämdt
och moliveradt, på sätt jag vill taga mig friheten alt uppläsa:
t mom. ”Rösträttighet i sockenstämma tillkommer:
a) hvarje innehafvare af faslighet på landet och af hus eller
jord i städerna; b) andra församlingens innevånare, hvilka ej
stå under annans målsmanskap eller husb; ndevälde, och hvilka
för lön, fabrik, verk eller inrättningar , handtverk, annan näring
eller rörelse erlägga minst 2 rtdrs bevillning efter 2 art.”
Någon torde anse denna summa af 2 r;dr vara nog låg,
men jag får erinra, alt tjenstemän, med lön ifrån 200 lill
3oo r:dr, icke betala mer än 2 r:dr.
2 morn ’'[ de ärenden, som endast angå hemman eller
andra fastigheter å landet samt af gifter eller besvär derå,
röste endast fastighetsinnehafvare med beräkning efter hvarderas
fastighetsandel, såsom hittills brukligt varit.”
I deri händelsen gör man ingen förändring i gamla förhållanden,
och man behöfver icke heller göra det; ty så
länge fastigheter matas mot fastigheter, har man den gamla
beräkningen att iakttaga.
3 mom. ”1 de fall, der, enligt särskilda författningar,
endast vissa medborgare äga rösträtt, förhåiles på sätt författningarne
för hvarje händelse stadga.”
J veten, mine herrar! att det finnes särskildta val, hvarom
bestämda författningar finnas, men som skola hållas på
sockenstämma, t, ex. piestval, electorsval till riksdagsmän
m. fl., och för dessas skull är det som de gamla författningarna
höra fortfara orubbade.
4 mom. ”Då fastighetsinnehafvare på landet och i stad
rösta gemensamt, beräkna de för hvarje hel riksdalers fastig—
hetsbeviilning elter 2 art. en röst.”
Man kan säga att denna röstberäkning är nog ringa,
men det är allt efter som man lager den. Det rättaste tyckes
vara att taga den efter en hel riksdaler, hvarigenom man
slipper bråken.
5 mom. ”Då fastighetsinnehafvare och andra församlingsboer
rösta gemensamt, iakttages: a) att hvarje innehafvare
af fastighet på landet eller af hus eller jord i staden
beräknar en röst för hvarje hel riksdaler, som han i fastighetsbeviilning
efter 2 art. erlägger: innehafvare af fastighet,
för hvilken mindre än 1 r:dr sådan bevillning erlägges, beräknar
^ röst; h) att hvarje annan bland förenämnde församlingsboer,
hvilken betalar 2 rtdrs bevillning efter 2 art.,
beräknar en röst; men för bevillning derunder beräknas iu
21
fl. aå
i
Den 8 Mars f. m.
gen rösträtt; c) att öfver en röst beräknas inga halfva eller
andra bråk af röster.”
Det är en rättighet för fastighetsinnehafvare, att, ehuru
ringa hans fastighet må vara, likväl kunna deltaga i sockenstämma.
För att undvika all bråkräkning, har jag föreslagit,
att hvar och en, som betalar mindre fastighetsbevillning
än i r:dr, skall få beräkna ^ röst, bråket må nu vara
större eller mindre ; att livar och en, som icke är fastighetsägare,
men betalar 2 r:drs bevillning efter 2 art., beräknar
en röst, eller blott hälften mot fastighetsägare, och sist
att öfver en röst beräknas ingen half röst eller något bråk
af röster. Dernäst ville jag föreslå, alt dea påföljande §:n ,
sorn bestämmer afgifterna, linge följande lydelse: (Den första
§:n, som jag nyss uppläste och som motsvarar den 6:te i
Utsktns sednare förslag, skulle, i den ordning, som jag tror
vara den rälta, böra blifva den 5:te.) Den 6:le skulle då
komma att lyda sorn följer: "Afgifter för fullgörandet af
församlingens gemensamma åligganden , såsom skolundervisning,
fattig- och helsovård m. m., skola, sedan behofvets
belopp blifvit på sockenstämma stadgadt, och särskildt bestämda
afgifter eller andra tillgångar först äro beräknade,
utgöras eller lika proc.förhållande till hvars och ens bevillning
efter i artin. Afgifternas fördelning skall af sockennämnden
eller annan vederbörlig myndighet så tidigt yerkställas,
att den inom April månads slut kan i församlingens
kyrka kungöras.” R. o. Ad. torde linna, att om delta satt
att gå till väga antoges, så medförde det den fördelen att
ingen annan taxering behöfdes, än den som gjordes af Taxeringscomitcen
för afgifterna lill Slaten. För öfrigt behöfver
sockennämnden eller den myndighet, som borde uppgöra
fördelningen inom socknen, icke vidtaga någon annan åtgärd,
än en uträkning af innehåll, att när en så och så stor summa
erfordras och bevillningens belopp efter 2 art. är så och
så stort, belöper sig så och sä mycket på hvar och en som
erlägger bevillning efter 2 art:n. Derpå lemnäs en uträkning
till hvarje skattskyldig. Åtgärden vore så enkel och lättfattlig
som man någonsin kunde önska den, och alla tvister
samt olägenheter af den särskilda beskatt ningsnämnden undanrödjes.
Mot detta förslag kommer man måhända att invända,
det bevillningstaxeringen är så ojemn , att om communala
afgifter skola efter samma grund beräknas, blifva
ojemnhelerna än mera tryckande; att det derföre vore bättre
att jemka ojemnheterna i bevilln.förordningen genom andra
ojemuheter i communal-förfaltningen. Jag tror det icke
vara rätt att hjelpa den ena oriktigheten med en annan; ty
det är att skaffa sig två oriktigheter i stället för en. Är
bevilln.taxeringen ojemn och oriktig, såsom jag tror, och man
kommer att derefter bestämma communalafgifterna; så skall
följden blifva, att ojemnheten först i sjelfva bevillningen och
sedan i taxeringen skall låta hvarje medlem af en försam
-
Den 8 Mars f. ra.
•T9
ling, som till dessa afgifter bidrager, känna ojemnbetens svårigheter
och åstadkomma en allmän önskan att få rättelse,
hvilken i sin ordning föranleder hela taxeringssättets fullkomnande.
Derföre skulle genom jn-t dessa ojemnheter, der
de finnas, en fullkomlighet i sjelfva hevilla.grunden kunna
åstadkommas, hvilken måhända eljest dröjer nog länge.
Jag tror således, att, på hvilken sida man betraklår saken,
så vore detta det enklaste och rättvisaste sättet, samt att
de olägenheter, sorn tillämpningen kunde medföra under de
första åren, intill dess att sjelfva bevillningen blifvit rättad,
varda vida ringare än de svårigheter, sorn uppkomma i händelse
man antager ett sådant förslag , sorn det Utsk:n
framställt.
Hr Gripenstedt, Joli. A u g. : Då nu så väl den 5
som den 6 §:n är under öfverläggning, anhåller jag att få
göra några annnirkntr emot dem hegge. Lika med Hr von
Hartmansdorff anser jag, att den 6 §:n hör utgöra grunden
för den 5:te, och således få sin ordning framför den sistnämnda,
och skall derföre hörja mina anmärkntr emot den
förra. Mina åsigter instämma i det närmaste med hvad den
siste talaren yttrat, och jag tror det ej vara rådligt alt bestämma
röstrattigheten på sätt Utsk:n föreslagit. Efter hvad
jag hörde och fattade af hans anförande, ber jag dock
få fästa uppmärksamheten på en sak , som måhända torde
fordra någon rättelse. Han sade, att i alla de fall, som rörde
fastigheter, skulle fastighetsägarne rösta efter hittills varande
grunder. Af ordställningen förstod jag icke rätt huruvida
meningen var att alla fastighetsägare alltid skola rösta,
ty efter nuvar. författning skola endast de vara röstberättigade,
hvilkas rätt det gäller. Det heter nemi. : ’’AngAr
frågan endast vissa hemmans eller lägenheters rätt och skyldigheter,
må blott de, som för desamma efter här ofvauföre
stadgade grunder äga rösträtt, enl. enahanda beräkningsgrund
i omröstningen deltaga.’’ Detta stadgande i nuvar. författning
anser jag vara ytterst vigtigt, ty eljest kunde det hatt*
da, att en majoritet af fastighetsägare, som icke hade någon
del i bördan, ålade de andra fastighetsägarne, dem saken ensamt
angick, hvad helst de funno för godt. Jag förmodar,
att talarens mening icke matte hafva varit att tillåta ett sådant
ofog; men ordställningen i hans yttrande förekommer,
som sagdt är, icke nog tydlig, för att jag skulle kunna undgå
att fästa uppmäi ksamhet dervid. Hvad angår den andra
§:n, eller den sorn rörer taxeringen, så torde man först höra
göra sig reda för den frågan: hör sockenstämma äga rättighet
alt besluta afgifters uttaxerande? Hittills har denna rättighet
icke varit oinskränkt medgifven, men för mindel ansii'
jag det nu höra ske; ty om man vill lemna deo communala
inrättningen någon större makt än hittills, så måste
man också besinna nödvändigheten utaf, att medel lemnäs
i8o
Den 8 Mars f. m.
den i händel' alt kunna utöfva densamma. Nu för tiden ar
det verkligen förhållandet, att nästan all makt ytterst grundar
sig på penningen, och den som betages möjligheten att
bereda sig medel, blir derföre också betagen möjligheten att
uträtta något, man må för öfrigt lagstifta huru som helst.
Dock måste härvid, till undvikande af missbruk, vissa restiietioner
iakttagas. Den vigtigaste af dessa anser jag vara den,
att beskattningar, som sockenstämma beslutar, icke blifva
gällande för alla tider. Detta hafva Utskln i sitt första betänk.
, äfvensom comiterade, iakttagit, då de stadgat att en
beslutad afgift icke skall kunna fortfara längre än ett år,
med vissa undantag, då det gällde speciella företag. Delta
stadgande anser jag böra vara oeftergiflig! nödvändigt, ty eljest
skulle en afgift, som för en tillfällighet blifvit ålagd, äfven
sedan förhållandet förändrat sig, hvarföre afgiften beslöts,
likväl oföränderligt komma att utgå intilldess Konungens
Bef:h:de eller Konungen i sista instansen lemnade bifall
lill en föränd) ing.
Vidare torde det vara nödvändigt att icke förbise den
rättsgrund, att ingen må taxeras, som icke äger i beslutet
deltaga. Detta innehöll icke den siste talarens förslag, utan
blott att taxeringssumman skulle repartitionsvis utgå. enl. i
artis bevillning, och då icke alla som erlägga bevilln. äro
röstberättigade, så skulle äfven de, som icke äro röstberättigade,
komma att erlägga afgiften. Hvad sjelfva sättet för
taxeringen vidkommer, så tror äfven jag att Utsklns förslag
i detta fall är omöjligt att verkställa, som bevis hvarpå,
utom hvad i detta hänseende redan blifvit anfurdt, jag anhåller
att få tillägga, att då de gode män, sorn skola pröfva
taxeringen, skola väljas, aine till antalet al den klagande och
21ne likaledes af taxeringsmännen , hvilka 4 personer sedermera
skola samfäldt välja en femte, så är det troligt att i
delta val Iva komma att stanna emot två , och huru skall
dt denne femte person kunna erhållas? Vidare torde det
vara alldeles nödvändigt, alt någon fix grund finnes för laveringen;
ty om taxeringen öfverklagas, är det klart, att den
som skall pröfva besvären äfven bör hafva någon norm att
följa vid pröfningen. Af denna anledn. skulle jag önska, alt
den § , som handlar om afgifters bestämmande, blefve lika
med den som comiterade föreslagit, och som lyder sålunda:
"Sockenstämma må icke besluta afgifters utgörande af andra
än dem, som inom socknen röstägande äro , så framt icke
sådan afgift är af vederbörlig myndighet särskildt berättigad.
Icke heller må beslut om afgifters utgåeude i allmänhet vara
gällande för längre tid än ett år, utan bör alllid nytt
beslut hvarje år fattas öfver uttaxeringen för årets behof.
Undantag härifrån må likväl äga rum i de fall, då
för något bestämdt ändamål en viss summa erfordras, hvilken
summas utbetalning må i sådan händelse kunna fördelas
på flera år, dock aldrig öfver 10. Vid afgiftens uttaxe
-
Den 8 Mors f. m
1S1
ring följes samma taxeringsgrund, sorn gäller för ■ rostraltigheten.
”
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Jag liar ansett mig
först böra vidröra den 5 §:n, såsom innefattande en princip,
hvilken bör vara afgjord innan man går vidare, nemi.
huruvida afgifter kunna åläggas af sockenstämma eller af
taxeringsman. Jag påstår att sådant bör ske icke af sockenstamman
utan af taxeringsmännen och kan ej ingå på
Hr von Harlmansdorlfs sals, att afgifterne skola erläggas efter
bevillning, emedan om algifter till communsda behof
skola uttaxeras efter bevillning, kommer denna uttaxering
alt falla ojemnt. Jag vill antaga, att en person, som bor i
en församling, är mickel rik; han beskattas genom den bevilln.
proc., som låntagare af honom åtnjuta vid liqviden af
räntorna å hans fordringar, men detta upplages icke i någon
debetsedel och blir således icke bekant. Kanske vore det den
rikaste mannen i församlingen, sorn icke korinne att bidraga
till de cOmmunala behofven. Jag anser således sättet att
genom taxeringsman bestämma fördelningen af det belopp,
hvarmed hvar och en bör Indraga lill de communala behofven,
vara det mest lämpliga, på sätt Utsk:n föreslagit, oell
vill blott att denna § finge en sådan rednction , alt derigenom
uttryckes att sockenstämman skall äga att bestämma
totalbeloppet af bidragen. Jag skulle således Önska den förändring
i första perioden, att densamma blefve så lydande:
■”Afgifter för sockens eller församlings gemensamma åligganden,
såsom bekostandet af skolundervisning, helsö- och fattigvård,
skola, då annan grum! för bidraget icke är särskildt
fastställd, på allman sockenstämma till beloppet bestämmas
och af dertill valde taxeringsman på socknens eller församlingens
ledamöter fördelas. För öfrigt anmärker jag, alt i
§:n föreskrifves det taxeringsmännen skola väljas i Mars månad;
vi hafva redan beslutat, att ordinarie sockenstämma
icke skall hållas i Mars månad, hvarföre jag tror, att denna
föreskrift bör utstrykas, och att det i stället må bet i: ”väljas
å ordinarie sockenstämma.” Hvad röstberäkningen angår,
så är jag icke emot, att den må blifva efter llr von
Hartmansdorff^ förslag; men vid anförandet af besvär och
klagomål öfver taxeringsmännens beslut, anser jag ingalunda
den föreslagna compromissen vara så ändamålslös som
man förespegla!. Hr Gripensledts framställning i detta afseende
är visserligen riktig; men hvarföre ej, lika gerna sorn
att förkasta förslaget härom, öka compromissrällen med 2:ne
personer, utsedde af sockennämnden, då ledamöternes antal
blefve 6, hvilka tillsammans valde den 7:de?
Hr von Hohenhausen: I motsats lili Hrr von Hartmansdorff
och Gripenstedt tror jag, att Utsk:n rätteligen förfarit
i afseende på den ordning, hvaruti de uppställt §§:na;
ty det måtte väl vara rättare att försl utsätta hvad sorn
Den 8 Mars f. ra.
får beskattas och till hvad ändamål sådant får ske, samt
hvilka skola bidraga dertill, än att derförinnan säga huru
rösträtten skall beräknas, emedan rösträtlsberäkningen naturliglvis
grundar sig pä förstnämnda omständigheter. Jag
tror alltså, att ordningen bör vara sådan som Utsk:n den
föreslagit. I afseende åter på Hr von Hartinansdorffs framställning
rörrde förhållandet i stad och på landet, när innevånare
å båda ställen skola rösta gemensamt och beräkna
sin rösträttighet, så ber jag att dervid få göra den anmärkn: n,
att sedan Utsktn länge i den delen arbetat och förnummit
huru olika all röstberäkning inom hvarje stad sig förhåller,
så var det icke för Utsktn möjligt att lätta något generelt
beslut öfver rösträtten inom staderna , så länge icke någon
generel grund för städernes rösträtt hade blifvit satt. Detta
hafva Utsktn icke ansett sig kunna göra, och derföre endast
yttrat, att i stad deltage i valet alla sorn deltaga i de vanliga
sladsafgil terna, och rösterue beräknas efter afgiftens belopp.
Så står förhållandet nu, efter den undersökning som
Utsktn gjort. Skulle vi nu befatta oss med lagstiftning, huru
förhållas skall när stads- och landsförsamlingar skola
komma att rö.ta gemensamt; så kunde det hända, att resultaterne
deraf icke blefvo så särdeles lyckosamma. Det finnes
fall, då stads- och landsförsamlingar hafva gemensamma
afgifter, t. ex. då en stads- och landsförsamling har en och
samma kyrkoherde, men särskilda kyrkor ; då betalas stadens
afgifter lill honom efter stadsgrund, och å landet utgöras
dessa afgifter efter den grund , som för landet är anlagen.
När i andra fall landsförsamlingen , för att begagna
den gemensamma kyrkan, ingått på erläggandet af vissa afgifter
för dess underhållande, så hafva dermed stipulation»’
blifvit bestämda från gamla lider, hvilka icke gerna kunna
rubbas. I få orter lära stads- och landsförsamlingar hafva
fattigförsörjning gemensamt, och så lärer äfven förhållandet
vara i afseende på skolundervisningen; det vore sålunda i
min tanke vådligt om vi gflfvo oss in på det okända gebitet
att peremtoriskt stadga en ny grund för afgifters utgörande
gemensamt för stad och land , emot den sorn redan är fixerad,
helsi städernes nuvar. beskattning är så olika för olika
städer, och dessa afgifter för flera släder blifvit genom K.
resolutioner , bestämda. Jag kan således icke annat än önska,
att R. o. Ad., som endast utgör J::deI af Representationen,
icke ville nu, vid frågans slutliga afgörande, ingå på
ett belt nytt gebit och lägga en helt ny grund för afgifternes
utgörande än den Utsktn föreslagit , enär icke inom
Utsk:n en enda reservant ens, genom en fullständig framställning
af ett sådant förslag, sorn lii' von Hartmansdorff
framställt, skaffat ledamöter af de öfriga Stånden tillfälle
att taga i öfvervägande sitt förslag i detta fall. Det skall
icke heller blifva lätt för R. o. Ad. att göra det här, fastän
vi hafva sjelfva Hr von Hartmansdorff hos oss. Jag tror
Den 8 Mars f. m.
i83
derföre, alt, när nu frågan reducerar sig dertill att intaga i
röslberäkningen några, hvilka icke förut haft rösträtt i sockenstämma,
d. v. s. låta deni der inkomma och att bestämma
grunden för deras rösträttighet, äfvensom för afgifterna
till fullgörandet af de allmänna åligganden, sorn kunna bestämmas
, man också borde inskränka sig härtill och icke
vilja komma fram med andra saker, för att rubba hela författningen.
En ganska noggrann pröfning bör föregå, innan
man kommer och vill gifva lagstiftningen en ny grund vid
ett tillfälle och en annan vid ett annat, hvarefter vi nu utan
den minsta föregtde pröfning skola öfverlägga och besluta,
belst vid en riksdag, då man beslutat borttagandet af Berednts-comiteerna
, då endast Taxer:s-comite'erna qvarstå,
men dessa kunna icke så förökas i antal, all de kunna sträcka
sig till alla socknar, helst der sockuarne äro små och
landshöfdingen ej kan medhinna vara närvarande vid alla.
Man skulle få otaliga klagomål och besvär att afgöra, och
man finge kanske laxera om alla hemman det ena året efter
det anilia.
Skulle man nu i sista stunden för denna lagstiftning för
ett litet aggregat, som man kastar in i sockenstämman, vilja
omgöra alltsammans, hela förslaget, och lägga en ny
grund för alltihop, det vore orimligt, och går R. o. Ad. in
derpå, kan jag icke se annat, än att R. o. Ad. bortkastar
sin röst vid denna frågas afgörande, emedan den blir oefterrättlig
för de öfriga Stånden, som således derpå icke lara
fästa något afseende. Jag skulle således tro, alt, om vi följa
den ordning som Utsktn föreslagit för bestämmandet af de
villkor, hvarunder de nya ledamöterne i sockenstämma få
inträda, och för bestämmandet af deras rösträtt, både enkelhet
och lätthet vore vunnen. Några anmärknlr, dem jag
gjort vid dessa §§, anhåller jag att nu få uppläsa ; de öfverensstämma
till några delar med Hr von Barlmansdorffs
förslag äfvensom med hvad Hr Gripenstedt och sednast Gr.
Posse anfört 5 §:n skulle lyda som följer: ”Afgifter för
fullgörandet af sockens eller församlings gemensamma åligganden,
såsom skolundervisning, helsö- och
fattigvård, sedan beloppet deraf å sockenstämma
b lif vit beslut ad t och b es t ä 111 d t, skola, dä annan grund
för bidraget icke är särskildt stadgad, utgöras efter årlig taxering,
hvartill taxeringsman väljas å sockenstämma i Mars
månad; och i sådant val deltaga å landet alla fastighetsinnehafvare,
i mån af fastigheternas hemmantal, jemte andia
socknens innevånare, som, efter föregående årets
taxering, i bevillning efter 2 art. för lägenhet, näring,
lön eller rörelse erlägga minst 2 r:dr; och beräknas rösträtt
för hvarje fulla 2 r:dr till T'5 röst, och således 24
r: d r sådan bevillning lika som för ett helt mantal. Afgifterne
uttaxeras efter samma grunder, som för rösträtten
här stadgade äro. (Härigenom undvikes allt arbitrage). Vi
-
|84
Den 8 M i r i f. m.
dare: I stad deltage i valet alla sorn deltaga i de vanliga
stadsafgifterna, oell rösterne beräknas efter afgiftens belopp.
Der stad oell landsförsamling geni en sam t rösta,
sker såilant efter hvad för hvarje ort särskildt
stadgadt är. Står någon under annans husbondevälde, som
är i de villkor att lian bör i de allmänna bidragen deltaga,
tillkommer honom dock icke rösträtt. Denna taxering
skall inom April månads slut i socknens eller församlingens
kyrka kungöras. Om någon dermed är missnöjd, skall han
det inom 3o dagar efter berörde kungörande tillkännagifva,
å landet hos sockennämndens ordförande, och i stad bos
borgmästaren, hvarefter taxeringen, i livad den rörer den
sorn klagat, underkastas pröfning af gode män, som utses,
tvänne af deri klagande och Ivänue af tnxeringsmännen och
en af de sålunda kallade gode männen , och må ingen
utan laga förfall sig sådant uppdrag undandraga.
K u n n a d e utsedde g o d e 111 ä n nen icke förena sig
i valet örn den femte, förord nas han af Konungens
Befthrde. Hvad desse gode männen besluta, vare
gällande, utan att ändring deruti må sökas.” Antages §:n
med de tillägg jag deruti nu gjort, då behöfves i den efterföljande
§:n blott en obetydlig förändring i i:a morn., som
komme att lyda sålunda: ”Rösträtt i sockenstämma, i f rågö
r som röra skolundervisning, helsö- och fattigvård
samt be f o r d rande af ordning och s e <1 I i ghet
äge en hvar, som, på sätt föregtde 5 § föreskrifver,
är taxerad alt bidraga lill fullgörandet af socknens gemensamma
åligganden ; och denna taxering utgöre tillika
grund för röstberäkningen, så att en hvar äger röster i förhållande
till det större eller mindre deltagandet i det allmänna
bidraget.” 2 , 3 och 4 montin af denna ti § skulle
deremot blifva oförändrade.
Det är på sådant »ätt vi, utan rubbning af hufvudredactionen,
vinna i sak hvad som bör vinnas, samt tillika nödig
enkelhet utan att upprifva liela den grund för rösträtten ,
som nu ager rum, i stället för alt införa en ny, dertill tiden
för riksdagens tillvaro är för långt framskriden. Hr
von Hartmansdorff hade vid återremissen af detta betänk,
boi t uppgifva det förslag, linn nu framställt , eller också
sökt att genom någon Ulsktns ledamot få detsamma framstaldt.
I alla fall tror jag det nu vara för sent att väcka
fråga om olika hemmans värden och sätta den ena i harnesk
emot den andra. Sådant måtte fordra en längre betänketid
än att nu kunna på eli liten stund afgöras.
Frih. Cederström, Jacob: 1 afseende på 5 och 6
§§:na i denria författning, angå frågorna egentligen , i första
rummet, beskattningsrätten och dess utöfning, i det andra
rösträttigheten och dess beslämmanden. Hvad beskattniugs
rät
-
Den 8 M a r s f. m.
i85
rätten angår, så hafva vi att ställa oss till efterrättelse 5j
§:n Reg.F:n, sorn bestämmer tydligen , att Svenska folkets
urgamla lätt att sig beskatta utöfvas af R. St. allena vid
allmän riksdag ; således alldeles icke af Svenska folket i
allmän sockenstämma. R. St. mäste alltså i den författning,
som bestämmer rättigheten för sock nai na att sig beskatta,
jemväl bestämma lill hvad belopp och efter hvilka
grunder de kunna och grundlagsenlig! äga rätt att besluta
någon beskattning. Hvad i sockenstämma eljest derom kan
beslutas, är belt och ballet ett frivilligt åtagande, som gäller
för dem, som derom öfverenskommit, men som alldeles
icke binder dem, som ett slikt åtagande bestrida. Beträffande
rösträttigheten, hafva så väl Utsktn som åtskillige värde
ledamöter utgått ifrån mer och mindre olika åsigter;
man har velat taga bidragens belopp till grund för rösträttigheten,
men dervid förbisett den stora svårigheten för pastor
att kunna beräkna rösterna och skilja på hvilken sida
majoriteten skall räknas. Jag vet icke något skäl, hvarföre
andra röstberättigade skola finnas, än de som i församlingen
utöfva husbondevälde. Någon annan än den , som utöfvar
ett sådant välde, bör icke äga någon rösträttighet på sockenstämma,
han må nu bidraga till fullgörandet af socknens
gemensamma åligganden efter 2 art., eller icke. Om
R. o. Ad. i denna del simplifierar frågan, så kommer man
lätt ifrån denna vidlyftiga beräkning af röstberättigade, som
blifvit dels af Utsk:n, dels af ledamöter här uppställd, och
man vet hvilka som hafva rätt att rösta. Derefter uppkommer
den andra frågan om rättigheten att beskatta Svenska
folket, eller att sig sjelf beskatta i allmän sockenstämma.
I afseende derå skulle jag tro, att Ständerne kunde delegera
åt socknarna rättigheten att bestämma afgifterna i och
för communala behof, beräknade efter hvarje individs inkomst,
likväl högst till i;dels proc. deraf. Möjligtvis är
detta vida mer än som fordras för socknens behof och kan
föranleda till klagomål vid en kommande riksdag, såsom varande
en alltför hög afgift; men det är dock en måttstock ,
hvarutöfver ingen afgift skulle få åläggas. Hvad dernäst
vidkommer taxeringsmännen för alt bestämma denna J-:dels
proc. och deras utväljande, instämmer jag med Hr von Hohenhausen,
att parterne må välja hvar sina två gode män,
och att, när de ej komma öfverens om den femte, denne
utses af Konungens Bef:h:de i länet. Angtde åter föremålen
för beskattningen, som samme talare uppgifvit, så kan
jag ej instämma i dessas inskränkande till de 3:ne cathegorierna,
helsö- och fattigvård samt skolväsende; ty vi måste
vänta tilldess vi afgjort io §:n, som innehåller hvad som utgör
föremål för sockenstämmas handläggning och hvaruti
specielt blifvit införda de ärenden, som i sockenstämma böra
förekomma, deraf flera äro af beskaffenhet att for21
H. 2$
Den 8 Mars f. m.
dia penningar för verkställigheten. Jag kan således icke nu
inskränka mig till dessa Jtne cathegorier, och orden med
mera, som i Hr von HartmansdorfFs förslag följde straxt
derefter, gifva en alltför vidsträckt latitud för sockenstämman
att utsträcka de behof, som skulle fyllas. Med dessa
förändringar tillstyrker jag bifall till Utsktns förslag till 5 och
6 §§:na, under anhållan om propos. i den ordning jag framställt
de särskilda frågorna. Dessutom får jag, i anledn. af den siste
värde talarens anmärkn. att det hade tillhört ledamöterne af
de särskildta Stånden alt, vid återremissen af Utsktns första
betänk, i ämnet, afgifva fullständiga anmärkntr, innefattande
förslag till rättelser i berörde belänk.j fästa hans uppmärksamhet
derpå, att ingalunda någon slags brist på anmärkntr
förefanns, då Utsktns betänk. Nto 4 förevar; men
det lärer ej vara Ståndens fel, att vid afgifvandet af det
sednare betänk. Utsktn ej ens behagat nämna, än mindre
till vederläggning upptaga de gjorda anmärktitna, utan helt
summariskt, förmodligen på grund af desammas oförmåga
att vederlägga dem, upprättat det nya förslaget. Skulle R.
o. Ad. förena sig om ett enkelt förslag i denna del, så är
det klart, att, vid den sammanjemkning af de olika besluten,
som inom Utsktn först oell hos Stånden sedan förekommer,
man bör kunna förmoda, att man hellre följer det förslag,
hvarigenom tvister undvikas, än man antager det som
nödvändigt vid hvarje sådan fråga i sockenstämman skall
medföra dagslånga discussioner och beräkningar, för alt bestämma
på hvilken sida majoriteten eller minoriteten finnes.
Hr von Rosen: I anledn. af de anmärkn:r, som nu
blifvit gjorda emot förevar. §§, den 5:te och den 6:1e, får
jag förklara, att Utsktn till större delen varit bundna, vid
uppgörandet af desamma, utaf de anmärkn:r, som inom
Stånden gjordes, då Utsktns förra betänk. Nio 4 förevar.
Det är visserligen sannt, att Utsktn icke i sjelfva premisserna
till detta sednare betänk, upptagit alla de anmärkntr, som
emot det förra framställdes, icke heller namnen på anmärkarne;
men jag hemställer, huruvida det lönar mödan och
kostnaden att dermed fylla flera tryckta ark , för att visa
Ständerna, att Utsktn icke förgätit dessa anmärkn:r. TJtsk.-n
hafva visserligen fästat afseende å desamma och ansett sig
dertill tvungna vid besvarandet af återremissen, emedan man
alltför väl anade, att om ej så skedde , skulle rättvisa förebråelser
vankas, ocb det skulle hafva hetat, att man vdat
stympa betänk., när det återkom andra gången. Huruvida
Utsktn riktigt uppfattat annlärkntna, vill jag icke förklara,
lika litet som Utsk:n ansett sig bundna af en eller annan
anmärkn.; men när anmärkntr ifrån alla Stånd kommo till
Utsktn, trodde de sig hafva det åliggandet att jemka sitt
förta betänk, i enlighet med dessa anmärkntr, för alt få
betänk, att gå igenom andra gången ämnet förekom. Frih.
Cederström liar uppgifvit som grundprincip, att man alldeles
Den 8 Hirs T. m.
187
icke äger att beskatta sig inom socknen , emedan Reg.Ftns
57 § bestämmes-, att endast R. St. kunna beskatta Svenska
folket vid allmän riksdag. I sådant fall skulle aldrig några
communalafgifter kunna bestämmas inom församlingarna,
utan all fråga derom skulle hänskjutas till en kommande
riksdag. Jag tycker att Ständerne hafva tillräckligt nog
utaf den syndaflod af motioner, som Ständerne vid riksdagarna
hafva att besvara, för att slippa de sooottals besvär,
som under sådant förhållande skulle hos Ständerna ifrån
socknarna, genom deras ombud, med eller utan skäl, anföras.
Jag gillar i öfrigt icke Frih. Cederström» princip; Svenska
folket beskattar sig sjelft, det är sannt, men livar och
en församling måtte också kunna beskatta sig sjelf inom sig,
till fyllande af egna behof. Det är ingen statsafgift, ingen
allmän bevillning, utan enskilda afgifter. Jag ser ingen möjlighet
för någon commun att kunna styra sig och bestrida
sina utgifter, om den ej får hushålla inom sig så godt sig
göra låter. Det kan visserligen urarta till en slags orättvisa,
att lägga en beskattning på den kommande generationen;
men jag tror ej att faran är så särdeles stor, då de som
beskatta äro de som också skola erlägga skatten; man plägar
i sådant fall vara sparsam, när det gäller ens egen pung.
Så går det till nu, och så lärer det ock komma att gå i
framliden, och jag tror, att vådan vore större, om angelägna
saker sattes å sido. Frihrn har trott att ingen annan vore
bunden att erlägga afgifter, än den som derom öfverenskommit,
d. v. s. att ingen inrättning, vare sig af den aldrastörsta
nytta, någonsin inom en commun skulle kunna frambringas
, såvida icke behofven derför vore uppfyllda genom
den momenlella afgift, som kunde erhållas; ty skulle inrättningen
påfordra afgifter för längre tid, så skulle dessa icke
kunna bestämdt påräknas, och många olägenheter deraf uppstå.
En annan anmärkn. är den, att man ej följt be v i 11 —
ningsgrunden såsom beskaltningsgrund för communala afgifters
erläggande: en mängd af anmärkntr från alla Stånd inkommo
till Ulsk:n i detta afseende med återremissen af det
första betänkandet. Äfven jag var af den tanken då, att
det vore en orättvisa att lägga bevilln.grunden till stöd för
communala afgifters utgående; men Ståndens majoriteter hade
ej bifallit denna beskattningsnorm. 1 städerna går det så till,
att innevånarne taxeras efter fyrk och icke efter bevillning,
och jag har ej hört någon stad känna olägenhet deraf. Det
är stadens äldste, som göra denna taxering; derefter bestämmas
afgifterne, och man är belåten dermed. Hvarföre icke
sträcka samma princip till landet, som gäller för städerna?
Den är god för städerna, hvarföre kan den ej äfven vara
det för landet ? Man har sagt, att man skulle bestämma till
hvilka behof eller åligganden som församlingarne skulle kunna
taxeras. Jag medgilver, att orden ”communala behof” i
5 §:n må ändras till communala åligganden, som här är
Dcu S Mait f. in.
föreslaget, ty behof kunna vara obegränsade, men å andra
sidan bestämma de sig sjelfva på sockenstämman; ty
om majoriteten anser sig kafva ett behof, så kan ju minoriteten
bestrida det, och det är ganska troligt att majoriteten
ej skapar sig behof, när det gäller hennes egen
cassa; men att säga vissa saker, då man ej kari specificera
allt, oell komma med ett med mera tror jag ej vara
rätt. Bättre är att säga något generell, än alt sluta med
orden ”med mera," såsom alltför vidsträckt. Man säger det
vara svårt att få ihop en compromissrätl, på sätt som Utsktn
den föreslagit. Jag vill ej bestrida det, men får då säga, att
det kan blifva svårt att få ihop liela communalstyrelsen.
Jag förespår visserligen i många saker stora svårigheter, ty
så länge den lönlösa mödan icke är mödan värd, få vi svårt
alt erhålla någon sockennämd eller taxeringsman. Medlet,
som man föreslagit för att få den 5:te gode mannen, i händelse
de 4 ej skulle kunna sig om valet förena, eller att
denne skulle nämnas af Konungens Bef:h:de, anser jag endast
i ett fall vara tillämpligt, nemi. då de 4 personerne ej
kunna förena sig om alt välja en viss; men skulle de välja,
och deri valde icke ville gå in som 5:te man, så uppslår
samma svårighet om Konungens £ef:h:de förordnar, så framt
ej något vite utsattes för en sådan vägran; ty nekar en person
att hörsamma nämnden, så kan han ock neka Konungens
Bef:h:de, och kunna ej försomlingsboerne förena sig om
en sådan sak, så brister hela författningen. Jag tror, att
livad Utsk:n föreslagit är ledande till ändamålet så långt
inan kan komma. Jag tillstyrker bifall till Ulsktns betänk.,
såvida man icke vill satta ned taxeringsgrunden 10 r:dr till
2, som man föreslagit. — Frih. Cederström har sagt, uti ingen
annan skulle hafva rösträtt, än den som äger att utöfva
husbondevälde: har står ju i §:n ”för hvarje medlem, som
icke står under annans husbondevälde” etc., oell Utsk:n hafva
således föresett detta.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag instämmer till alla delar
i Hr von Harlmansdorffs yttrade åsigter, men anhåller
alt få göra ett tillägg. Jag finner nemi. motbjudande den
tanke, att det skulle kunna finnas inom en sockenstämma en
enda person, som efter röstberäkningsgrunden skulle ensam
äga mera röster än alla de öfrige sockenboerne tiflsamraantagne.
Af denna anledn. hemställer jag, om det icke vore
billigt att säga: att enskild sockenbo, som skulle äga röster
utöfver halfva antalet af alla de röstande, äge icke att beräkna
flera röster än en under halfva de röstandes antal,
så att det vore en möjlighet att förekomma det den ende
skulle utgöra majoriteten om alla öfrige röstande vore enige
emot honom. Mig synes detta villkor hafva rättvisa för
sig och afvända den tanke af despotism, sorn möjligtvis kunde
utöfvas af enda person , som ägde nog mycken egendom för
Den 8 Mars f. m.
189
alt kunna hafva flera röster än halfva antalet af inom socknen
röstberättigade personer.
Hr Ribbing, Bengt: Fullkomligt öfverensstämmande
med Hr von Hartmansdorff i hans åsigt, att den princip,
som i detta betänk, är framställd för utgörandet af dessa
afgifter, är otjenlig, önskar jag, att den princip, som uttalats
i TJtsk:ns betänk. Wto mätte blifva gällande. Jag tycker
mig ganska klart se följderna, om vi skola vidblifva hvad
Utsk:n här föreslagit. Jag tror bestämdt, alt i stället för en
godvillig förening skall den blifva ovillig och dess lid upptagas
med trätor och kif, hvaraf slutligen skall inträffa att
liela saken förfaller.
Emot Hr von Hartrnansdorffs förslag har jag blott en
liten erinran att göra, eller rättare sagdt , vill jag dervid
göra ett tillägg. Han har föreslagit att i r:drs bevillning
skulle vara enhet för fastighetsägare och 2 r:drs dito för
andre röstägande ledamöter, och att hvad som vore under
1 r:drs bevillning, beräknades till | löst. Jag kommer alltid
att anse, alt den som skal! betala äfven bör få deltaga
i beslutet om betalningen, och då synes rättvisan fordra,
att då fastighetsägare få rösta med ^ röst, då de utgöra bevillning
under 1 r:dr; så måste äfven samma grund lämpas
på dem, som rösta för lösören och betala mindre än 2 r:drs
bevillning. Äfven önskade jag, att 2 och 3 monitn i 10 §:n
af betänk. IN:o 4 mätte inflyta efter den redaction, som Hr
von Hartmansdorff föreslog, nemi. efter orden: ”Afgifter för
fullgörandet af församlings gemensamma åligganden, såsom
skolundervisning, fattig- och helsovård m. m., skola, sedan
behofvets belopp blifvit på sockenstämma stadgadt, samt
särskildt bestämda afgifter eller andra tillgångar först äro
afräknade, utgöras i lika förhållande till en hvars bevillning
efter 2 art.” Derefter, säger jag, bör inflyta först 2 mom.
å 10 §:n af förutnämnda betänk., endast med uteslutande af
de der förekommande orden ”eller hvilka annars skäligen
kunna anses böra till communala behof
bidraga,” hvaremot, vid slutet af morn., skulle tilläggas:
Den med beslutet missnöjde må besvär deröfver i vanlig
ordning anföra. Sedan komme 3 mom. alldeles oförändradt.
Jag utber mig alt få uppläsa begge dessa morn., det förra
med de ändringar jag föreslagit.
”2 mom. Finnes inom socken eller församling personer,
hvilka äga känd förmögenhet, som icke är underkastad
beskattning efter nu stadgade grunder, ehuru berörde grunder
icke kunna på dem tillämpas, då må det ankomma pä
sockenstämma att utse comiterade, som på heder och samvete
föreslå de bidrag, sådane personer böra utgöra, dock
aldrig öfver hvad den högst betalande inom samma samhälle
erlägger, och dessa förslag skola derefter af socken
-
Den 8 Marsf. m.
slämma pröfvas. Den med beslutet missnöjde må besvär
deröfver i vanlig ordning anföra.”
"3 mom. Beslut om de i denna § stadgade afgifter vare
icke gällande för längre tid än ett år, utan bör alltid nytt
beslut hvarje år fattas om uttaxering för årets behof. Undantag
härifrån må likväl äga rum i de fall, då för något
bestämdt ändamål en viss summa erfordras för företag, sorn
icke under året kan fulländas; i hvilket fall summan må fördelas
på flera år, dock aldrig öfver tio.”
Med dessa tillägg anser jag att Hr von Hartmansdorffs
förslag bör antagas. Skälen, som tala för att afgifters bestämmande
må inskränkas till hvarje år, har Hr Gripenstedt
anfört, och jag instämmer med honom. Det vore underligt
att för 5 a 6 år vilja bestämma afgifter, som kunde
till sin grund blifva kullkastade, hvarför jag anser rättast
vara att endast bestämma dem för ett år i sender.
Hr Lagerhjelm, Pehr: För den händelse att afgifter
för socknars eller församlingars communala behof skola
utgå efter bestämda grunder, t. ex. efter i art. bevilln.förordn.
, utber jag mig att få fästa uppmärksamheten dervid,
att det gifves orter, hvarest bruk t. ex. äro särskildt fri—
kallade från deltagande i församlingens fattigförsörjning, derföre
att dessa bruk försörja sina fattiga sjelfva, och deraf har
blifvit en följd, att i dessa orter fattigförsörjningen utgår
efter särskild taxering, hvaruti bruken äro alldeles uteslutna.
En sådan särskild taxeringslängd är uppgjord på grund af
taxeringsvärdet efter 2 art., men med betydliga förändringar.
Naturligtvis bar man gjort afseende derpå, att t. ex.
recognitionsskogar, hvarest icke finnes en enda åbo, icke
böra taxeras i mån efter bev i lin. värdet, ty såsom ifrån dem
ingen fattig kan uppkomma, så bör icke heller en lika dryg
afgift påläggas, som om förhållandet vore motsatt. Detta
blifver likväl följden, om Hr von Hartmansdorffs förslag antages
utan inskränkning eller undantag, hvarföre jag tror,
alt orden, som i 5 §:n förekomma, ”då annan grund för
bidraget icke är särskildt stadgad”, böra bibehållas. Dernäst
tror jag, all den föreskrift, efter hvilken fattigförsörjningen
kommer att utgå, måste blifva olika med den, hvarefter afgifter,
på grund af hemmantalen, utgå; ty skulle man antaga
den satsen såsom allmän, att afgifter för socknens allmänna
behof skola utgå efter 2 art., utan att medföra undantag
för dem, som bekosta egen fattigförsörjning, så måste man
göra en särskild taxeringslängd, grundad på hemmansvärde,
såvidt möjligt vore; men en sådan längds uppgörande medtager
mycken tid och är högst besvärlig, och som ett sådant
göromål ofta kan komma att förnyas efter hemmanens
skiftande värden, bör man söka undvika sådana vidlyftiga
och högst besvärliga göromål, såvidt man det kan, hvadan
det synes mig, som bör man lemna socknarna öppet att i
Den 8 Mars f. m.
«9'
detta hänseende anstalta på sätt hvarje socken lämpligast
finner. Jag tillstyrker således först, att icke någon årlig
taxering må göras, såsom ledande till ett onödigt besvär,
emedan man icke kan antaga den enkla grunden, som bevilln.-  förordms 2 art. innehåller, utan måste göra moditicationer, som
förorsaka ett odrägligt arbetes förnyande hvarje år, hvarföre
alltså orden ”årlig taxering” böra utgå. Sedermera anser
jag, att, då bevillning af hemmansvärdet kan läggas till
grund för de communala afgifternes utgörande, det bör förförsamlingarna
medgifvas att efter deras godtfinnande göra
de moditicationer, som de kunna finna nyttiga, och slutligen
anser jag det vara nödigt att närmare få bestämdt huru
de gode männens myndighet skall uppkomma; ty om de
af den klagande valde 2tne gode männen skulle vara af olika
tanke med de två, som taxeringsmännen utsett i fråga
om valet utaf den femte mannen, så blef ju följden den, att
gode männens antal ej kunde blifva fem.
Frih. Hamilton: Den första anmärkningen, som gjordes
emot dessa 2:ne §§, var emot formen och riktades emot
Utsktn, såsom de der i bakvänd ordning behandlat frågan.
Denna anmärkn. är visserligen redan till en del besvarad,
men äfven jag torde få göra talaren uppmärksam derpå, att,
då fråga är att komma till röstberäkning, hvarvid man först
skall hafva en taxering, och i samma mån som den är hög
eller låg, röstberäkningen skall derefter bestämmas, denna
taxering först kan uppstå efter en åtgärd, sorn skall företagas
af taxeringsmän, hvilka åter skola väljas efter den i §:n
bestämda röstberäkning, och att frågorna således icke kunnat
framställas i annan ordning än som skett. Hvad sjelfva
saken beträffar, så och då jag yttrat mig inom Utskm eller
rättare sagdt på den afdelning inom Utsktn, som behandlade
detta ämne, på samma sätt, så kan jag ej annat än instämma
i det förslag, som Hr von Hartmansdorff framställt
i motsats till de förenade Utsktns. Jag har ej reserverat mig,
emedan jag ansåg sådant vara onödigt, enär det ena förslaget
var framstäldt förut och behöfde ej af mig påpekas, utan
visste jag förut att Stånden skulle komma att välja mellan
de tvänne. Fördelarne af det förslag, som först inlemnades,
äro så fullständigt utvecklade af Hr von Hartmansdorff,
att jag icke dervid har något att tillägga, utan blott utbedja
mig att få med honom instämma. Jag anhåller endast
att derutöfver få förena mig i Hr Ribbings framställning,
att 2 och 3 mom:n i 10 §:n af betänk. N:o 4 äfven
måtte inflyta. Det 1 :a af dessa 2:ne mom. bestämmer sättet
att åtkomma den icke synliga förmögenheten, som möjligen
kan finnas inom ett samhälle, och som kunde vara så
stor, att det skulle innebära den största orättvisa, om ej en
ägare af sådan förmögenhet skulle bidraga till de communala
behofvens fyllande, samt ovillkorligen uppväcka förar
-
Den 8 Mars f. m.
geise. Det 3:dje mom. innehåller, alt afgifterne icke böra
bestämmas för längre tid än ett år. Jag vidhåller äfven
detta, och tror att det vore orätt af en församling att vilja
binda ledamöter, som inkomma i socknen om hösten t. ex.,
och således icke deltagit i besluten, hvarefter de skattlades,
att skatta efter samma beslut, utan böra desse äga rätt att
under det kommande året med sina röster, jakande eller nekande,
bidraga till dessa beslut, och jag tror att detta 3:dje morats
bibehållande skall öka intresset för de communala angelägenheterna
i allmänhet. I afseende å beskattningsrätten å
sockenstämma, biträder jag hvad som i detta afseende blifvit
ytlradt till vederläggande af Frih. Cederströms framställning
i denna del af ämnet.
Då flere talare ännu anmält sig och tiden var långt liden,
uppskjöts fortsättningen af öfverläggningen till eftermiddagen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Måndagen den 8 Mars 184 > -
Plenum kl. 6 e. II).
Fortsattes pröfningen af Lag- samt Allm. Besvärs- och
EAoo.Utskins ytterligare betänk. N:o 29, ang:de ändring af
författningarna 0111 sockenstämma samt om bildande af eommunalstyrelser.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att 5 och G §§:tie på
förmiddagen blifvit för R. o. Ad. föredragna, och att öfverläggningen
derom ännu icke vore fulländad.
Gr. Mörner, Carl Göran: Om jag förut, efter de
yttranden, som i Utsk:n blifvit afgifna, hyst någon tvekan
om svårigheten att på bästa sätt lösa frågan om rösträtt och
beskattningsrätt inom socknarna, så skulle detta tvifvel blifvit
bragdt till visshet af hvad jag här hört under öfverlagningen
på f. m. De fleste talare hafva visserligen framställt
förslag och förordat deras förträfflighet; men såvidt
jag kunnat uppfatta deras yttranden, har egentliga styrkan
hos talarne legat i ådagaläggandet af svårigheterna i hvarandras
förslag. Jag tror mig i den delen föga behöfva til
lägga
-
Den 8 Mars e. m.
lägga. Svårigheterna af Utsktns förslag finner något hvar.
Der står, att i val till taxeringsman deltaga de socknens innevånare,
sorn i bevillning för lön och rörelse erlägga minst
10 r:dr. Der är icke ens fri i behållet att de skola vara sig
sjelf rådande personer. Hevilla,förordningen stadgar i 2:dra
art., alt kringvandrande af bruksägare antagne smidesförsäljare
skola i bevillning erlägga 10 a 20 r:dr, En sådan
person skulle komma att blifva en ganska betydande person
i sockenstämman. Huruvida lian sjelf skulle finna sig smickrad
deraf lemnar jag derhän, men resultatet torde blifva
mindre förmånligt. Härtill bar visserligen Hr von Hartmansdorff
föieslagit den inskränkning, att de personer, som
skola äga rösträtt, skola vara sådane, som arosina egna herrar
och icke andras tjenare. Men äfven i afseende på dem
vill jag citera huspredikanter, hvilka skola skatta 33 r:dr
16 sk., fastän deras syssla visserligen icke är så indrägtig,
att de borde beskattas si högt. Visst är äran stor att erhålla
denna rösträtt i sockenstämman, men dä dermed äfven
skall följa skyldigheten att vidkännas olägenheterna deraf,
nemi. alla de i förhållande dertill utgående bidragen, tror
jag att de gerna skulle afsäga sig denna förmån, och då icke
a:dra art. af hevilla.förorda, är lämpad eller dessa förhållanden,
ulan i mångå fall har afseende på önskningarna att
medelst höga afgifler förekomma ett och annat missbruk,
att beskatta fåfängan o. s. v., så synes mig denna norm icke
vara på något satt säker. Hvad röslberäkningsfrågan betra
lfa r, så öfverlemna!' jag åt Husets ledamöter alt sjelfve
bedomina, huruvida, då man icke har någon fullt tjenlig
grund att gå efter, det kan vara tjell ligt alt uppgöra förslag,
som skola inverka störande på alla förhållanden i landet.
Något klagomål öfver den nuvar. röstberäkningen liar
icke försports, det har varit ett af de ämnen, i afseende
hvarpå den allmänna rösten hittills varit mest ty->t. Jag
skulle således tro detta vara ett af de förhållanden, hvarmed
folket varit belåtet, och skulle föreställa mig, alt man
under sådana förhållanden kunde låta bero vid hvad som
hittills ägt rum. I afseende på den del af frii samlingarna
inom samhället, som hittills icke haft något bestämdt, har
man i Utsk:n genomdrifvit den sals, att man må få förblifva
vid det gamla. De andra deremot, som redan hafva
en grund för sig gifven, med hvilken de, åtminstone såvidt
kändt är, funnit sig belåtna, de skulle få en konstig beräk
ning,
vid hvilken de icke äro vana, och hvarföre? Tror nian
sig vinna så mycket genom denna förändring? Hafva så förändrade
förhållanden inträffat, alt de påkalla den? I de flesta
församlingar skall man med hela denna operation icke
komma att i någon betydlig mån öka antalet af dem, som
skola lenina bidrag till de allmänna afgifterna i cominunerna.
Visserligen kan det hända, att man får upptaga af21
H. a5
>94
Den 8 M a r s e. m.
gifter af en eller annan^sockenskomakare eller sockenskräddare
o. s. v., men vinsten i det liela blir säkerligen högst
obetydligt och jag tror icke att den vinst man finge, genom
alt i sockenstämmorna få inblandade dessa personer, kunde
vara särdeles stor. Jag får derföre för min del yrka, att
man måtte förkasta 5 §:n i detta förslag.
Man bar bär äfven yrkat upplifvande af ett stadgande
i TJtskms förra förslag, att icke algifterna skulle få bestammas
för iner än ett år. Det var äfven de sammansatta
TJtskms afdelnings mening, men den kullkastades i Ulskins
plenum, oell såsom jag tror på ganska goda skal. En öfverenskommelse
om afgifler i en församling kan genom samma
församlings beslut på sockenstämma ändras i lagenlig ordning,
men att lill en nödvändighet göra en granskning oell
en rubbning i dessa förhållanden livart år, torde i de flesta
fall medföra större skada än gagn. Huru skulle det blifva
möjligt att göra sådana inrättningar, sorn fordra ett visst årligt
anslag eller årlig lön för skolläl are, barnmorskor, klockare
m. rn., piil det skulle bero af församlingarna ali ändra, böja
ellei sänka eller på allt möjligt sätt rubba de aftal, sorn i
sådana alseenden blifvit gjorda? Skoja församlingarne bindas
så att de ej må kunna ingå ett aftal för längre lid än
ett år? Dä församlingarne hafva sig öppet lemnadt att. ifall
förändrade förhållanden inträffat, göra ändring i sina beslut,
så ser jag ingen nödvändighet alt i församlingarna införa en
årlig budget. De förhållanden, som der äga rinn, äro vanligen
af den beskaffenhet, ali de fortfara en längre lid, och
de små jemkningar, sorn i fattigvårdsfrågor och andra dylika
ämnen förekomma, ske nu vanligen årligen, utan att något
stadgande derom varit erforderligt. Jag tror alt det påyrkade
tillägget äfven vore en försämring.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Af h vad
jag nu höi t anföras af flera talare har jag ej funnit något, sorn
kunnat rubba den öfvertygelse jag förut inför R.o Ad. uttalat,
den nemi., alt hvad Utskm i sitt betänk, föreslagit
kunde med vissa förändringar antagas, äfvensom alt den
forin, sorn man har framställt, att först borde bestämmas
hvad som skall uttaxeras och utgå, samt sedan rösträltigheten,
vore det rätta. Jag liar nu utskiifvit och till bordet
aflemnat det förslag, sorn jag på förmiddagen framställde,
innefattande de förändringar vid Utsk:ns afgifna förslag, som
jag ansett nödiga. 1 afseende på bvad Gr. Mörner anfört,
så hvad den sisla delen beträffar, att man skall äga rättighet
på landet att bestämma sina afgifler äfven för längre
tid, emedan sådant är nödvändigt, anser jag detta vara ganska
riktigt och ej låta sig på annat sätt verkställa. Utskrn
hafva ej heller gjort någon rubbning deruti, såsom Grefven
anfört, och ej heller har t mitt förslag något annat blifvit
ifrågasatt, Med sådana afgifter förhåller det sig alltid så,
Den 8 Murs c. m.
att de kunna förandras, när den person, vare sig barnmorska
eller skolmästare m. fl. som här nämndes, afgår eller det
med en sådan person afslutade coniract löper lill ända. Alltså
hjelper det icke att säga, det afgifterna skola bestämmas lör
hvarje år, emedan contracterna kunna vara uppgjorda för
längre tid, och likaledes, derigenom att contracterna Under
årets lopp tilländagå, förändring kan uppkomma. Jag lior
att den siste värde talaren, om han närmare fästat sig vid
de förändringar jag föreslagit, måhända icke funnit skäl alt
dem afstyrka. Annat är att i sockenstämma indraga, såsom
lian nämnde, alla slags gerningsmän och mindre bemedlade
personer, som i församlingen finnas, blidt de någonting hafva
alt betala; annat är att lala dem, hvilka betala tillin i ridrs
bevillning efter 2 art., få en rösträtt härvid. Vi hafva församlingar
på manga stallen, der falu iksinrättningar och större
handtverkerier finnas, t. ex. på Gottland. Detsamma äger
ruin i Calmar län och i alla provinser, sorn ligga vid kusten,
iler köpingar finnas, hvilka tillhöra landsförsamlingarna
och hafva en mängd personer, sorn i deras mån böra bidraga
lill allmänna fattigförsörjningen, till skolundervisningen
och till allmänna anstalter för helsovurden. Del är väl
icke skiil, att de, som oftast mest bidraga alt öka kostnaderna
i sådant afseende, skola blifva alldeles befriade derifrån.
När man 1111 icke går längre, än, såsom jag haft ä~
rån föreslå, till dem hvilka erlägga en bevillning af 2 rtdr
för näring, rörelse eller lägenhet, så mäste det viii vara skäl
att desse deltaga i de allmänna afgifterna. Men icke må de
komma in och rösta med församlingen i fråga 0111 andra saker,
som de icke hafva att bekosta. Det är ett lika förhållande
i städerna vid den allmänna rådstugan eller vid den
allmänna sockenstämman, sorn ömsom i städerna brukas. Vid
den allmänna rådstugan deltaga alla cinsser al stadernes
borgerskap och stadernes deputerade. Der deltaga-alla, som
bidraga med afgift er lill stadens utgifter, hittills bestående
endast af hvad sorn utgått till fattig- och hälsovården. Nu
tillkommer särskildt, genom riksd.beslutet i år, afgiften för
skolundervisningen. Icke må man mera pä landet utesluta
en dass, som kan och bör betala, ifrån att göra det och att
välja taxeringsmannen dervid, än det sker eller någonsin
skett i staderna. Det är af dessa skäl jag ej kan finna annat
än alt det är billigt och nödvändigt , att de få deltaga i
beskattningen och således äfven hafva sin rösträtt i dessa j
frågor. Eli annan sak är den, sorn Ur von Hartmansdorff*!
förslag innehåller, att för att desse nu skola få deltaga i omröstningen,
skall man för detta fall omändra alla héminansägarnes
rösträttighet och hafva en särskild röstberäkning för
dem, i stället för att de öfrige! rösträtt skulle bestämmas
derigenom att en viss afgift antoges såsom motsvarande hemmantalet.
Detta är helt enkelt och skulle röra endast några
få i församlingen, i stallet för att den af Hr von Halt
-
ig6 Den 8 Mars e. m.
mansdorff föreslagna förändring konime att röra alla. Det
är på dessa skäl jag måste vidblifva det förslag till ändring,
sou) jag på förmiddagen hade äran framställa och nu lill
hordet aflemnat.
Gr. Taube, Gust. Joh.: Jag liar endast begärt ordet
i följd af ett tillägg, som Hr Lefre'11 föreslagit, ungefärligen,
om jag rätt uppfattade Hr Lefre'ns yttrande, så lydande,
att den som efter den beräkningsgrund, hvilken bestämmes,
skulle äga mer än hälften i beslutande-rätten, likväl
ej må få beräkna mer än hälften af hela röstantalet på
en röst när. Jag ber endast att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på hvad följden af ett sådant tillagg skulle blifva,
nemi. att, örn jag tänker mig en socken af 100 mantal,
der en person ägde qq mantal, och det enda återstående
mantalet ägdes af flera personer, så skulle på sådant sätt de
som ägde ett mantal kunna ensainne fatta beslut eller öfverrösta
den som ägde de q q mantalen. Olämpligheten deraf
synes vara så påtaglig, att den ej torde behöfva några egentliga
bevis. Jag har endast velat nämna det, på det att saken
ej må undgå Ståndets uppmärksamhet.
Frih. Cederström, Jacob: Underrättad af a:ne le
damöter
af PresteSt. om det beslut, som del llögv. Ståndet
fattat i afseende på nu förevar. 5 och 6 §§ , anser jag mig
pligtig att upplysa derom, nemi. att 5 §:n af PresteSt. blifvit
afslagen och 6 §:n är antagen, så lydande i första mom. :
"Rösträttighet i sockenstämma på landet äge i allmänhet en
hvar ägare, arrendator, eller innehafvare af fastighet, jemte
andra socknens innevånare, som för lön, fabrik, verk eller
inrättningar, handtverk och annan näring eller rörelse, erlägga
bevillning efter 2 art. Rösträttigheten beräknas eller
hemmantal, der sådant finnes åsatt. För 10 r:drs bevillning
efter 2 art. vare lika rösträtt, som för \ mantal, för 5 r:dr
lika med -J, för rtdr lika med TL mantal. För bevillning
under 2^ r:dr äger ingen rösträtt rum. I stad röstas för fastighetsvärde
af 2000 r:dr likasom för 10 r:drs bevillning efter
2 art.” För öfrigt hafva i 2 mom. af 6 §:n orden "eller
särskilda föreskrifter om röstberäkningen Uro gifna," blifvit
uteslutna, samt äro 3 och 4 tnomenterna antagna utan förändring.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: I händelse 5 §:n skulle
komma alt antagas såsom den är af Utsk:n uppgjord, så anhåller
jag att deri få blott ett enda ord ändradt. Der står
att taxeringsman skola väljas i sockenstämma i Mars månad.
Jag anser att åtminstone icke mer än 2tne ordinarie sockenstämmor
0111 året böra hållas, och R. o. Ad. har redan förut
beslutat att de skola hållas i Maj och November. E11 tredje
skulle således enligt nu förevar, förslag hållas i Mars, och
det vore alltid, såsom jag förut haft äran nämna, ett onus
Del) 8 Mais e. m.
>97
för folket, samt i detta fall alldeles onödigt. Jag skulle tro
att taxeringsman nen borde viii jas långt löre Mars månad,
emedan en del af deras arbeten redan börjar i April, och
valet då år för nära derintill, enär de behöfva inhemta kännedom
om de personer, som skola taxeras och sältet huru de
skola taxeras. Jag skulle derföre föreställa mig, att ett sådant
val borde ske i November, då taxeringsmännen få 5 månader
på sig för att derom göra sig underrättade. Jag önskar
således, att, i händelse §;n antages, deri måtte inlöras November
i stället för Mars månad.
Hr von Hartmansdorff, A tig-: Jag har, enligt Hr
Frih. o. Landtnäs anmodan, lill bordet aflemnat det förslag
jag denna förmiddag uppläste, men jag bar deruti gjort några
jemkningar med afseende på de nnmarkn:r, som deremot
blifvit gjorda, och det torde nu tillåtas mig att uppläsa förslaget
samt derjemte anföra skälen till de förändringar jag
gjort:
5 §:n
1 morn. Rösträttighet på sockenstämma tillkommer;
a) hvarje innehafvare af skattlagd faslighet på landet,
och af lius eller jord i städerna;
b) andra församlingens ianevånare, hvilka ej stå under
annans målsmanskap eller husbonde valde, och hvilka för lön,
fabrik, verk eller inrättningar, handtverk, annan näring eller
rörelse, erlägga 2 r:drs bevillning efter 2 art.
2 mom. 1 de ärenden, som endast angå hemman, eller
andra (asligheler å landet, samt algifter eller besvär derå,
röste blott fastighetsinnehafvare, med beräkning efter hvardera»
lastighelsandel, såsom hittills brukligt varit.
Följande mening i detta morn. bar jag tillagt med anledn.
af Hr Gripenstrdts anmärkning. Den är öfverensstämmande
med hvad som redan står i nu gällande sockenstämmoförordning.
Angår frågan endast vissa hemmans eller lägenheters
rätt och skyldigheter, må blott de, som för desamma,
efter nyssnämnda grunder, äga rösträtt, i omröstningen
deltaga.
d mom. f de fall, då, enligt särskilda författningar, endast
vissa medborgare äga rösträtt, förhålles på sätt författningarne
för hvarje händelse stadga.
4 mom. Då fastighetsinnehafvare på landet och. i stad
lösta gemensamt, beräkna de 1 röst för hvarje hel r:dr fastighetsbevillning.
5 mom. Då fastighetsinnehafvare och andra församlingsboer
rösta gemensamt, iakttages:
a) att hvarje innehafvare af skattlagd fastighet på landet,
eller af hus eller jord i staden, beräknar 1 röst för
hvarje hel r;dr, som han i frist ig lie t-.be v i Ilning efter 2 art.
erlägger. Innehafvare af fastighet, lör hvilken mindre än
1 r:dr sådan bevillning utgöres, beräknar £ röst;
Den 8 Mars e. m.
b) alt hvarje annan församlingsbo, hvilken ej slär under
andras målsmanskap eller hushondevälde, neli betalar 2
rtdrs bevillning efter 2 ari., beräknar 1 röst, men för bevillning
derunder beräknar lian ingen rösträtt;
c) att olver 1 löst må inga halfva röster eller andra
bråk deraf beräknas.
6 §:n.
Afgifter för fullgörandet af församlings gemensamma
åligganden, såsom skolundervisning, fattig- oell lielsovård
111. 111., skola, sedan behofvets belopp blifvit på sockenstämma
stadgadt, samt särskildt bestämda afgilter eller andra
tillgångar först iirn afiäknade, utgöras i lika förhållande till
en hvars bevillning efter 2 art. Afgifternas fördelning på
de betalande skall af sockennämnden eller annan behörig
myndighet verkställas sä tidigt, alt den inom April månads
slut kan i församlingens kyrka kungöras.
beslut 0111 de i denna § omförmalda afgifter gälla icke
för längre tid än 5 ur.
Jag anser lika med åtskilliga andra talare oriktigt, att man
för hvarje är skulle fatta nva beslut i delta hänseende. Det är
tioligt alt, under vanliga förhållanden, ganska ringa skilnad
skall uppkomma i det ena årets algifter emot det andras.
Kan någon besparing det ena året inträffs, så kommer den
till godo för ett följande år. Men från besväret all för
hvarje år uppgöra en ny beskattning bör man befria församlingarna.
Alt icke bestämma sådana afgilter för längre tid
än R. St. bestämma den allmänna bevillningen, anser jag
deremot vara öfverensstämmande med den beskaltningsgi lind,
jag tror vara den rätta, nemi. den allmänna bevillningen.
Jag skall icke besvära R. o. Ad. med någon vederläggning
af mine motståndares satser. Jag har förut en gång yttrat
min lanke och förutser att hon går under i den strill af
meningar, hvilken för närvar, pågår i dessa ämnen. Svårligen
torde biksStm komma lill något sammanstämmande
beslut, som kan hinda till rättelse för en kommande riksdag.
För egen del är jag nöjd alt åtminstone hafva fått uttala
min mening, till den vigt linn i framtiden möjligen kan
vinna.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Jag bär redan hos Hr Frih.
o. Landtm, enskildt begärt, att det tillägg, jag föreslagit, ej
måtte komma att tagas i öfvervägande; men sedan Gr. Taube
gjort anmärkt), emot detsamma, får jag i hans framställning
instämma samt helt och hållet frångå det förslag jag framställt.
Frih. Cederström: Uti Hr von Hartmansdorlfs uppgifna
förslag förekomma skal ilagda fastigheter. Dervid har
Hr von Hartmansdorff förmodligen föi bisett , alt det finnes
en mängd skattlagda fastigheter under namn af lägenheter,
som icke ens kunnat uppgå till ett skattlagdt torp, utan en
-
Den S Mars e. m.
>99
dast äro skattlagda lill en och annan marle smör, allt efter
antalel af dertill hörande tunnland jord och antalet af kor,
sorn der kunna lödas. Att nu lenina rösträttighet i sockenstämma
ål all i innehafvare af dessa skattlagda lägenheter,
hvilka väl måste kallas fastigheter, då de bestå af jord, det
lärer icke kunna vara Hr von Ilartmansdorlfs egentliga mening.
Man skulle derigenom möjligen frånrycka hemmansägarne
i socknen deras rättighet alt tillsätta pastor genom
röstpluralitet och kasta denna rättighet ät dessa skattlagda
fastighetsägare, som icke samfäldt inom socknen innehafva
så många tunnland, som belöpa på ett enda mantal, men
dock skulle få flera röster än ägarne at alia mantalen i hela
socknen. Det är icke rim uti införandet af en sådan röstberäkning.
Att bestämma del icke socknarnes öfverenskominelser
skola lä läcka mer än 5 ar, är lika oriktigt, som att
vilja hafva taxering hvarje år. Det må blifva beroende pä
ämnenas beskaffenhet och socknens beslut för huru lång tid
öfverenskommelse! na skola blif va gällande, och elter nu
gällande författningar kunna socknarne besluta och begära
K. M:s fastställelse ända till och med lör 5o år på sina öfvei
enskommelser 0111 hvad de finna för sig nyttigt alt antaga.
Jag hemställer, då jag icke ser någon möjlighet alt
vinna bifall till det enkla löislag jag i förmiddags framställde,
nemi. ali röstberäkningen skulle bestämmas på det
salt, alt livar neli en, sorn ägde hiisbondevälde i socknen,
skulle iiga rd-lrätt och alt nfgiften skulle beräknas i mån
af brutto-inkomsten; jag bernsta Iler, sager jag, då jag ej hoppas
alt detta förslag kari vinna framgång, alt R. o. Ad.
mätte instämma i PresteStts beslut, nemi. alt helt och hållet
alslå dea ä §:u och antaga den af mig upplasta reduction
af 6 §:n, derom jag anhåller att propus, mätte göras.
Gr. Mörner; Vid uppläsningen kunde jag väl icke
fullkomligt fatta Hr von Harlniansdoi (Fs förslag, men hvad
jag dock tyckte mig finna, var, att deruti ingingo åtskilliga
speciella bestämmelser burit fatligvårdsafgifter m. 111. skulle
utgå. Detta är ett ämne, hvarom R. o. Ad. får tillfälle
att särskildt besluta, då vi komma till fa 11 ig vålds-beta n ka ndet,
och jag hemställer 0111 R. o. Ad. nu lämpligen bör, genom
något beslut derom i förhand, binda händerna på sig
i afseende pä pröfningen af hvad Ulsk:n i denna del föreslagit.
Del är i allmänhet en vigtig sak att icke sammanblanda
flera ämnen. .Sålunda bar man har sammanblandat
beskattningsrätten och röst beräkningen. I detta .sockenstämma
förslag tyckes den egentliga frågan, som bor bestämmas,
vara deu, efter hvad grund rösterna skola beräknas, För
nfgiflernas påförande finnas mångå särskilda stadgar, med
hvilka man, genom att här införa ett generell stadgande,
råkar i collision. Detta torde äfven böra tagas i betraktande.
I afseende på olämpligheten alt till beräkningsgrund
300
Den 8 Mart e. ra.
taga 2 art. i hevilla förordnm får jag nu tillägga några ord.
Der är icke, såsom jag förut haft aran (ninina, afseende fäsladt
endast på personers verkliga inkomst eller på deras
rörelse, ulan der finnas vis-a bestämda catliegorier, i hvilka
de intvingns, antingen de hafva en inkom-t eller icke. Så
är förhållandet så viii för staderna som för landet och för
särskilda individer; allt olägenheter, sorn uro tryckande sådana
de litt äro, oell sorn blifva del ännu iner, derest afgiflerne
till socknen skola efter samina grund beräknas. Icke
heller har man anledn. att hoppas, det derigenom de mest
upplyste och vältänkande'skeda blifva rådande i sockenstämmorna.
Del är mångå classen, som kunna gifva anledn. alt
befara motsatsen. Jag har förut nämnt kringvandrande
smidesförsäljare, och får nu ytterligare nämna hästhandlare
eller s. k. vallackare, hvilka erlägga en bevillning af 9,5
r:dr h:eo och således skulle komma att erhålla mångå löster i
sockenstämman. Det ar af dessa skäl jag för min del anhåller
om alsing å så väl Utsktns sorn Hr von Hartmansdorffs
förslag till redaction af 5 §:n och önskar liel-t att det
linge förblifva vid det gamla; men i annat lall får jag förena
mig i anhållan om den propos. , Frih. Cederström
hegart.
Hr Ribbing, Bengt: Af hvad Frih. Cederström anfört
emot Hr von Hartmansdorlfs förslag, är uppenbart, att
lian ej hört, eller åtminstone ej uppfattat dess innehåll, då
lian befarat, alt detta förslag skulle Intaga hemmansägande
den rösträttighet vid prestval . som de hittills ägt. Hr von
Hartmansdorff har bestämdt undantagit icke allenast delta,
utan äfven alla andra sådana förhållanden, som särskilda
författningar bestämma, och hvari de tillägga församlingarna
rösträtt, så att Frih. Cederströrns annni kn. är ett fullkomligt
misstag. Hvad Gr. Mörner äfven emot Hr von
Hartmansdorff:; förslag anmärkte, såsom alt det skulle ingripa
på hvad sorn stadgas i Lag- och Ekon.Utsktns betänk.
angrde fattigvården, är jemväl ett lika oriktigt lörmenantle,
emedan uti Hr von Hai (mansdorlfs förslag finnes ett
särskildt undantag gjordt för alla sådana afgilter, som särskildt
äro stadgade, och den nu ifrågavar. beräkningsgrunden
föi klaras böra följas först sedan de särskildt bestå inda
afgifterna blifvit äfräknade. Då slutligen llr von Hartmansdnrffs
förslag innehåller, att ’’beslut om de i denna § omförmälda
afgifter galla icke för längre tid än 5 år;” så tager
jag mig friheten att göra R. o. Ad. uppmärksamt på, att
genom detta stadgande ingalunda är lagdt något hinder för
församlingarna att årligen, ejer så tarf vas, göra de förändringar,
som kunna anses behöfliga. Härigenom föieskrifves
endast, att den längsta tiden, hvarunder besluten skola förblifva
gällande, skall vara 5 år, men hindras församlingarne
in
-
Dra 8 Man c. tu.
ingalunda att hvarje Sr göra de rättelser och förändringar,
som erfordras till följe af inflyttningar o. s. v. Jag slutar
således med att i allo tillstyrka antagande af det förslag
Hr von Hartmansdorff afgifvit, och anhåller att bland
alla de proposir, som torde komma att göras, äfven härom
må framställas propos., hvilken jag för min del är fallen
för att bifalla.
Hr von Rosen, Georg: Jag tycker mig finna, att antingen
har jag missförstått de talare, som yttrat sig om taxeringen,
eller hafva de missförstått Utsk:ns förslag. Såsom
jag fattat Utskms betänk., så rörer denna taxering hvad
livar och en person skall betala. Den är för året; men den
afgift eller summa, som communen eller församlingen bestämmer
för ett visst ändamål, kan fortgå så länge behofvet
fortfar inom socknen. Om jag antager t. ex. en skolmästare,
en fäherde, en grindvaktare, eller hvad jag må kalla honom,
som är gemensam för socknen, så måtte väl sockneu
kunna antaga honom och säga hvad han skall hafva i lön
årligen. Detta är en afgift, som sockenstämman bestämmer,
och den måste fortfara så länge denna funclionär finnes eller
socknen finner nödigt att hafva honom. Annat är att
taxera en hvar till hvad han skall betala. Det måste ske
årligen. Om jag då har en taxeringslängd efter de grunder,
som författningarne bestämma, så måtte det väl ej vara
så mycket besvär alt genomgå denna taxeringslängd en
gång 0111 året och rätta afgifterna efter de förändrade omständigheter,
som för året kunna uppkomma. Jag laxeras
efter min rörelse, efter min lön, efter min förmögenhet,
eller hvad grund som då må gälla. Deruti kan förändring
ske hvarje år. Så sker till och med nu vid bevillningens påförande.
En köpman eller en handtverkare taxeras för
hvarje år, och så måste det ske att man går igenom taxelingslängden
och gör förändringar individuell för hvar och
en. DeLta är icke att uppgöra en ny taxeringslängd utan
att rätta den förra årligen efter de förändringar, som kunnat
inträffa. När det sker, så sker det ordentligt, ty om
jag skulle taxeras för 5 år, så kunde det ju hända att min
lön, min inkomst, förändrades under hvartdera af dessa 5
åren, hvarföre beskattningen blefve orättvis. Så har jag
uppfattat Utsk:ns tanke, och det synes äfven betänk, afse.
Men hvad angår sjelfva afgiften eller summan, som skall
utgå af det hela, så ser jag icke att den kan stadgas för ett
eller två eller tre år, utan så länge det dermed åsyftade
ändamål önskas, och det beror af socknen att bestämma när
det skall upphörn. Jag kan således icke i det fallet tillstyrka
någon förändring i Utsk;ns betänk. Det är blott detta
jag ville nämna i afseende på taxeringen. För öfrigt anser
jag betänk, hafva många brister. Jag anser att den allmän
11
H. 26
301
Dt n S Marte, ro.
na bevillningen är en alldeles olämplig grund för communalafgiften.
Jag vill blott hänvisa till den händelsen, att
en stor capitalist finnes inom socknen. Han lefver der och
har fördel af socknens communal afgifter vida mer än
någon annan, men man kommer aldrig åt honom genom
någon debetsedel, ty han beskattas icke genom allmän bevillning
för livad han äger. Det måste väl socknarne sjelf—
ve, tycker jag, kunna få ombestyra.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Efter den modification,
som Hr von Hartmansdorff gjort i sitt förslag om röslrättiglietens
beräknande, får jag förklara, att jag i detsamma fullkomligen
instämmer; men hvad åter angår den af honom
föreslagna 6 §, som skulle bestämma på hvad sätt afgifterna
skola uttaxeras, så kan jag på intet villkor ingå på detta
förslag. Det strider i 3:ne hufvudsaker emot mina åsigter
i ämnet. Den första är nemi., att någon inom en
församling skulle kunna beskattas, som icke äger någon rösträttighet
för att kunna försvara sin rätt. Den dyrbara
sjelfbeskattningsrätten är härigenom fullkomligen upphäfven.
Jag tror i allmänhet, att ett så litet samhälle, som en socken,
ganska illa lämpar sig för alt vara en krets för beskattning;
men då det är nödvändigt för ombesörjande af erforderliga
communalbestyr, sä må man åtminstone ej gå så
långt, att någon, som icke der äger röst, skulle kunna beskattas,
ulan inskränka sig till endast dem, hvilka med sin
röst också kunna förfäkta sitt intresse, helst det endast beliöfver
en enkel pluralitet för -rtt tvinga minoriteten. Vidare
innehåller Hr von Hai tmansdorffs förslag, att uttaxeringen
af den bestämda sunaman skall ske efter annan grund
Un den för rösträtten bestämda. Jag anser detta orätt. Det
må vara sannt, att en person, sorn äger stor förmögenhet
inom socknen, utöfvar ett stort välde derstädes; men så länge
han sjelf af afgifterna drager en motsvarande del, så äro
olägenheterna deraf mindre betydliga, men frångår man den
principen att afgifterna skola utgå i det förhållande som man
röstar, då först kan den stora förmögenhets-despotismen
blifva i hög grad farlig för de mindre bemedlade. Den
tredje principen, hvaruti jag skiljer mig från Hr von Hartmansdorff,
är den, att dessa utgifter skulle få beslutas för
5 år. Jag har förut sagt, att jag anser besluten om afgifter
ej böra få komma att gälla längre än för ett år. Det
kan Ilända, att en rik person bosatt sig inom en socken och
der, till följe af den höga rösträtt han äger, kan åstadkomma
beslut, som ingalunda öfverensstämma med socknens intresse
i allmänhet, ulan mera med hans eget. Denne person
flyttar ur socknen året derpå, och det voi e då orättvist,
om den beslutade afgiften skulle fortfarande utgå. Jag
anser nödvändigt alt dessa beslut pröfvas hvart år, socknen
likväl obetaget att år från år bibehålla likasom alt förän
-
D« ■ 8 Mars e. m.
dra dem, då omständigheterna dertill föranleda. Hvad man
lior förespeglat såsom vådor i afseende på vissa tjenster eller
arbeten inom socknen, liar ingen fara. Gäller det tjenster,
så äro contracter ingångna och söcknarne derigenom
förbundne att för det blifvande året åtaga sig en dylik afgift.
Jag vill icke vidare orda i detta ämne; men på grund
af de åsigler jag uttalat, anhåller jag, att i stället för den
6 §;n, som Hr von Hartmansdorff föreslagit, det af mig i
förmiddags upplästa förslag till 6 § måtte komma in. Jag
skall uppläsa det nu åter, ty det är helt kort, så att det
kan ske utan särdeles tidspillan. Det skulle lyda sålunda:
”Sockenstämma må ej besluta afgifters uttaxering af andra
än dem, hvilka i stämman röstägande äro, så framt icke sådan
afgift är af vederbörlig myndighet särskildt berättigad;
icke eller må beslut om afgifters utgående i allmänhet vara
gällande för längre tid, än ett år, utan bör alltid nytt beslut
hvarje år fattas öfver uttaxeringen för årets behofver.
Undantag härifrån må likväl äga rum i de fall, då för något
bestämdt ändamål en viss summa erfordras, hvilken summas
utbetalning må i sådan händelse kunna fördelas på flera
år, dock aldrig öfver 10. Viii afgifters uttaxering följes samma
beräkningsgrund, som gäller för rösträttigheten.” Härmed
tror jag allt vara sagdt, som bör gälla för uttaxeringar.
Sist vill jag tillägga den förhoppning, att alla dessa afgifler
ej skola så mycket komma i fråga. Jag stödjer denna min
förhoppning derpå, alt jag vill förmoda det man vid innevar.
riksdag kan nedsätta den halfva personliga skydssafgiften
villkorligen, nemi. så alt denna hälft må tillkomma corn nilinerna
i första rummet i och för allmänna folkundervisningen
och för öfrigt till hvad som finnes nödigt.
Gr. Mörner: Jag yttrade förra gången jag bade ordet,
att jag ej riktigt uppfattat innehållet af Hr von Hnrtmansdoi
ffs förslag. Jag får derföre begagna delta tillfälle, alt i
afseende på de anmörknrr, Hr Gripenstedt emot detsamma
framställt, förena mig med honom. Olämplighelen deraf
att en person med en sådan rörlig förmögenhet, som Hr
Gripenstedt omnämnde, skulle kunna bereda ett beslut inom
församlingen, som kunde verka menligt på församlingens öfriga
ledamöter, sedan han redan derifrån afflyttat , är temmeligen
i ögonen fallande. En sådan orimlighet kan icke
elier nu gällande grunder uppkomma. Deremot hvad beträffar
den andra åsigten, att icke några afgifter för längre
tid än ett år skulle få beslutas, så torde orimligheten af
ett sådant stadgande äfven af erfarenheten kunna vitsordas.
Huru skulle det nemi. hafva tillgått, om under cholera-året
det varit en nödvändighet, att ensamt under detta år vidkännas
de ofgiller, som församlingarna då måste åtaga sig.
Derigenom ali föisamlingame kunde åtaga sig en mindre
men flera år fortfarande afgift blef det möjligt att betäcka
Dsn 8 Mars e. in.
utgifterna dermed. Skulle det nu deremot varit föreskrifvet,
att afgiften ej fatt fortfara iner än ett år, så hade sådant
varit omöjligt. Utom alla de andra mångfalldiga skäl
jag redan förut tagit mig friheten nämna, får jag ytterligare
fästa uppmärksamheten derpå, att de BorgareSt:s medlemmar,
som bäst känna förhållandet i städerna, hafva önskat
att för städerna ingen annan grund, må fastställas, än
den nu gällande, och der finnes ingen annan grund, än den
hvarom de sjelfve kunna öfverenskomma. På landet deremot
är en allmän grund stadgad, och man synes då böra
låta socknarna behålla denna grund åtminstone tills de sjelfve
deruti söka ändring, och icke tvinga dem att gå in på
nyheter, hvarföre större delen åtminstone har föga smak ,
och hvaraf endast skulle skördas besvärligheterna af ett nytt
och inkrångladt beräkningssätt.
Hr Ribbing: Jemte det jag får förena mig i den
princip, som Hr Gripenstedt framställde, att ingen, som ej
får deltaga i beslutet, må få beskattas, får jag härmed äran
tillkännagifva, att den redaction, som jag i dag på förmiddagen
föreslog, återtages.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att emot de nu föredragna
5 och 6 §§:na vore dels anmärkn:r gjorda vid några
meningar i desamma; dels vore ock åtskilliga hell oeh hållet
nya redactionsförslag af båda §§:na framställda: ett
vore af Hr von Hartmansdorff; ett af Hr Gripenstedt, som
i den ena (j:n öfverensstämde med Hr von Hartmansdorff,
men skiljde sig i den andra; ett af Hr von Hohenhausen,
och ett af Frih. Cederström; Hr Landtm, finge nu först
framställa propos. å Utsk:ns förslag, hemställande nu om
R. o. Ad. behagade antaga det oförändradt.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, yttrade, att, då denna propos. blifvit med
både ja och nej besvarad, R. o. Ad. torde finna, att Hr
Landtm, borde framställa propos. å öfriga förslag; skulle
intet af dem blifva anlaget, torde R. o. Ad. återkomma till
Utsk:ns förslag.
Hr Landtm, lat nu uppläsa Hr von Hartmansdorffs
förslag.
Hr Gripenstedt: Jag anhåller vördsamt, att propos:n
å detta förslag måtte delas, så att jag och de som möjligen
med mig länka lika kunna bifalla den första och afslå
den sednare delen, för att få mitt förslag i stället.
Gr. Spens, Carl Gustaf: Oaktadt jag i denna fråga
egentligen är mera af den öfvertygelse, som Frih. Cederström
yttrat, än af den som af Hr von Hartmansdorff
blifvit framställd, anhåller jag dock att till Hr von Hartmansdorffs
och Ståndets öfriga ledamöters bepröfvande få
Den S M a r1 e. m.
2o5
framställa clt tvifvel, som uppstått hos mig vid uppläsningen
af hans förslag. Det synes mig nemi., som det möjligen
kunde fråntaga alla säteriägare rättigheten alt deltaga i
sockenstämma, då iler står innehafvare af skattlagd faslighet.
Den stora frågan örn säterier äro skattlagd jord kunde här
möjligen åter väckas och leda till ganska stora olägenheter.
Jag hemställer derföre, om icke de herrar, som äro af den
tanke, hvilken uttrycker sig i detta förslag, kunde linna det
gå an att säga ägare af hemman eller annan skattlagd fastighet,
så alt åtminstone icke rösträttigheten för något
hemman må kunna upphöra på den grund, alt det icke är
skattlagdt.
Frih. Cederström: I anledn af. Gr. Spens’framställda
tvifvelsmål, huruvida säterier äro skattlagda eller icke,
får jag tillkännagifva alt det ej finnes något sätei 'imantal i
Sverige, som icke är skattlagdt. Det vore eljest icke något
mantal. Just genom skattläggningen har hemmantalet blifvit
åsatt, och genom prestationer i forntiden hafva säterierna
blifvit befriade från räntan. Men detta är ej egentliga
felet i Hr von HartmausdorlFs förslag, derom jag förut
yttrat mig.
Hr von Hartmansdorff: Efter den förklaring, som
Frih. Cederström nu afgifvit, torde måhända de klandrade
ordalagen kunna qvarstå; men jag ville föreslå att i 5 §;n
i mom. ordet minst må tilläggas framför orden a r:dr.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, i anledn. af Hr Gripenstedls
begäran om propositionens delande i tvänne delar,
om icke Hr Gripenstedt och R. o. Ad. skulle finna, att
detta kunde föranleda till tidsutdrägt eller mera långsamhet
vid målets afgörande. Skulle R. o. Ad. vara af den tanke,
alt Hr von Hartmansdorlfs förslag bör antagas, så vore det
gjordt medelst svar på en propos., om förslaget loges i sin
helhet; skulle åter R. o. Ad. icke anse att del hör antagas
i sin helhet, så afslås det, då Hr Gripenstedts förslag förekomme
äfven i sin helhet med håda §§:na; sedan förekomme
på samma sätt Hr von Hohenhausens, och derefter Frih.
Cederslröms förslag.
Hr von Hartmansdorff: Då första §:n i mitt förslag,
enligt Hr Frih. o. Landtmts eget medgifvande, är af
den beskaffenhet, alt den passar ihop både med den sednare
§:n i mitt förslag, och med den §, hvilken Hr Gripenstedt
föreslagit; så hoppas jag att Hr Landtm, icke finner
något hinder att bifalla Hr Gripenstedts anhållan, det propos.
måtte framställas särskildt på första §:n i mitt förslag.
llr Frill. o. Landtm, yttrade, att det visserligen icke
vore något bestämdt hinder lör framställande af särskilda
propos:r å de håda §§:na.
D e 11 S M * r i e. m.
Hr Landtm, lät nu uppläsa det förslag lill 5 §, Hr
von HarlmansdortF afgifvit.
Ur Ribbing, Bengt: Oaktadt den förklaring, sorn
Frill. Cederström afgifvit i afseende på skatllngda och icke
skalllagda fastigheter, hemställer jag dock lill Hr von Hartmansdorff
samt R. o. Ad., huruvida icke, till undvikande
af framtida rättegångar och processer i afseende på
denna benämning, det vore nödigt att borttaga ordet skattlagd,
och låta endast fastighet q v a rs t å.
Hr von Hartmansdorff: Jag medgifver borttagande
af ordet skattlagd. Det skulle då ske både i första och
femte morn., der ordet skattlagd framför fastighet förekommer.
Frih. Cederström: Genom den delning af propos:n
å Hr von Hartmansdorffs förslag, som nu blifvit medgifven,
inträffar den besynnerliga omständighet, alt, då Hr von
Hartmansdorff omkastat §§:na och numererat den 5§:n med
6 och den 6 §:n med 5, vi svårligen kunna komma till
ett riktigt resultat vid uppgörande af contra-propos., om
man ej vill med honom instämma. PresleSt. har beslutat
afslag å 5 §:n i Utsktns betänkande. Det skulle väl passa
sig skäligen besynnerligt , att vi lill contra-propos. till den
af Hr von Hartmansdorff föreslagna 5 § skulle antaga nfslag
å 5 §:n i Utsk:ns förslag, då Hr von Hartmansdorffs 5
§ har sitt motsvarande stycke i 6 §:n af Utsktns betänkande.
Hvad meningen kari vara med denna omkastning vet
jag, icke sa noga, men i afseende på voteringsrätten möter
den stora svårigheter; ty jag kan icke annat än, lika med
PresleSt., begära afslag å 5 §:u i Ulsk:ns förslag, samt sedermera
anhålla alt. såsom contra-propos. till Hr von Hartmansdorffs
5 § måtte antagas det af PresleSt. fattade beslut
i afseende på 6 §:n.
Hr Ribbing, Arvid: Om icke discussionen redan
vore slutad, skulle jag för den .sista talaren förklara orsaken
hvarföre saken här gällt mera än nummerföljden i betänkandet
Det ar saken, som föranledt den förändrade paragraferingen;
men som öfverläggningen redan är slutad och
Hr Landtm, framställt propos. , hoppas jag att R. o. Ad:s
tid icke må vidare upptagas genom sådana anmärkningar.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla den af Hr von Hartmansdorff föreslagna
5 S
Ropades
starka nej, blandade med ja.
Då Hr Landtm, förklarade, del lian trott sig linna
att nej öfverrösta! ja, begärde
Gr. Spens votering.
Den 8 Mert e m.
207
Hr Frih. o. Landtm, föreslog, att jn-propos:n miiite
komma att innehålla bifall till Hr von HartmansdorlFs förslag,
samt nej-propos:n afslag å detsamma.
Gr. Spens: Jag anhåller att, så framt ingen annan än
jag begärt votering, få rälta ett misstag, som tilläfventyrs
torde vara begånget af mig. Jag tyckte, när jag begärde
votering, att Hr Landtm, yttrade den lanken, alt Hr von
HartmansdorlFs förslag var med ja besvaradt. Ifall jag
dervid misstagit mig, ufstår jag från den begärda voteringen.
Hr Gripenstedt tillkännagaf, att i sådant fall begärde
lian votering.
Underl. Ridd.Secret. upplyste, det Hr Landtm, nyss
förklarat, det han trott sig linna att nej öfverröstat ja.
Upplästes till justering och godkändes följande voler:sproposition:
Den
som bifaller Hr von HartmansdorlFs och Ur Gripenstedls
förslag till 5 5 ‘ lagen för sockenstämmor, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår It. o. Ad. ofvannämnda förslag.
Förslaget anslogs bredvid voter:s-propos:n.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 14.
Nej — 21.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. torde
finna, att det med ordningen af föredragningen vöre mest
öfverensstämmande, att det återstående af llr von Hai ImansdorlFs
förslag n-u blefve föremål för It. o. Ad:s afgörande;
Hr Landtm, ville således 1111 låta uppläsa den återstående
§:n af Hr von HartmansdorlFs förslag, hvilken han ansett
böra blifva den 6:te, beroende det af R. o. Ad., efter det
nyss fattade beslutet, att sedermera bestämma, ifall §:n uutoges,
hvilken ordningsnummer den borde erhålla.
6 §:n i Hr von Hartmansdorlls förslag upplästes.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
har blott begärt ordet för att af Ridd.Secrel:n få upplysning,
om icke förhållandet är sådant, att Utsk:ns förslag ännu
icke är afgjordt, utan alt, såvida Ståndet afslår de här
föreslagna contra-propositionerna, det för R. o. Ad. återstår
att afgöra Utsk:ns förslag.
Underl. Ridd.Secret.: Den första propos:n, som Hr
Frih. o. Landtm, framställde, innehöll bifall till Utsk:ns be
-
aoS
D e ii 8 Man c. m,
tankande. Den besvarades med ja och nej, och då förklarade
Ur Landtm., att då proposan blifvit med ja och nej besvarad,
ansåg Hr Landtm, sig böra framställa de öfriga förslagen
först. JLSlef något af dem bifallet, så förföll naturligtvis
Utsktns förslag, men om icke något ibland dem antogs,
så återstod livad Utsk:n föreslagit till R. o. Ad:s afgörande.
Hr Frill. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade bifalla Hr von Hartmansdorff* nu sist upplästa
förslag.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det lian trott sig finna att nej
öfverröstat ja.
Hr Gripenstedt: Då jag gjort mitt förslag näst efter
Hr von Hartmansdorff*, så anhåller jag, att det nu måtte
blifva föremål för proposition.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt förslå delen af Hr
Gripenstedls förslag blifvit afslagen tillika med Ur von Hartmansdorff;
5 §; nu återslode den sednare delen af Hr Gripenstedt*
förslag, hvilket upplästes.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
bifalla detta förslag.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det lian trott sig finna att nej
öfverröstat ja.
Hr Landtm, yttrade, att i ordningen förekomme nu Hr
von Hohenhausens förslag.
Hr von Hohenhausen: Jag vet icke om Hr Frih.o.
Landtm, så bestämdt afgjort, att icke nu, när endast
2:ne förslag till contra-propos. återstå, den frågan kunde afgöras,
huruvida Frih. Cederslröms eller milt förslag skulle
blifva contra-propos. Då återstår alltid till sist Utsktns förslag,
hvilket vid slutliga afgörande! bör förekomma i japropos.
Det skulle synas mig bäst, att man först bestämde
hvilken contra-propos. deremot skall uppställas.
Frih. Cederström: Det af mig framställda förslag,
sorn är öfverensstämmande med PresteShs beslut, afser rent
alslag å den 5 §:n och förändrad redaction af 6 §:n i Utsktns
förslag. Uti Hr von Hohenhausens förslag äro deremot både
å och 6 §§tua intagna. Huru man skall skilja deni emellan
vet jag icke. Det lärer väl vera det enklaste , att de nu
återstående förslagen, likasom de föregtde, först framställas lill
antagande eller förkastande.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. behagade
finna, att Hr von Hohenhausens förslag nu först borde
framställas lill antagande; bielke det antaget, så vore saken
af
-
Do n 8 Mars e. m.
209
afgjord; Liefve propostn med öfvervägande nej besvarad, kunde
votering begäras, då fråga uppkomme om hvilken mening,
som borde till contra-propos. bestämmas.
Sedan Hr von Hohenhausens förslag till förändrad redaction
af 5 och 6 §§:na blifvit uppläst, hemställde Hr
Landtm., om R. o. Ad. behagade antaga detta förslag.
Ropades ja och nej.
Då llr Landtm, nu förnyade sin propos. till antagande
af Hr von Hohenhausens förslag, blef den så besvarad,
att Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att nej
öfverrösta! ja.
Hr von Hohenhausen begärde votering.
Hr Landtm, yttrade, att nu uppstode fråga 0111 hvilken
mening borde till contra-propos. antagas.
Ilr von Hartmansdorff: Jag anser visserligen en
syftesenlig utgång af denna fråga vara i det hela förfelad;
men under nuvar. omständigheter synes det dock vara väl,
om R. o. Ad:s majoritet kunde instämma med något annat
Stånd. I sådant afseende hemställer jag, att contra-proposm
matte blifva instämmande med PresteSt., d. v. s. förkastande
af 5 §:n och antagande af 6 §:n sådan som PresteSt.
antagit den.
Hr von Hohenhausen: Jag får anhålla om upplysning,
huruvida Hr Frih. o. Landtm, har sig bekant hvad
PresteSt. i detta afseende har beslutat, på det vi måtte få
säkerhet derom.
Frih. Cederström: Den upplysning jag lemnat om
PresteSt:s beslut har jag bekommit af Biskop Heurlin och
Doctor Thomander, då jag gick härifrån efter förmiddagens
plenum, nemi. att 5 §:n af Utskms förslag var afslagen och
G §:n antagen med den redaction, som jag inför R. o. Ad.
haft äran uppläsa.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att ingen officiel
underrättelse ankommit om något annat Stånds, än BondeSt:s
beslut i denna fråga. Detta sistnämnda Stånd hade godkänt
1 och 20 5S‘na l,f* det v‘d betänk. N:o 4 fogade förslag
och i öfrigt med tvänne obetydliga redactionsförändringar
godkänt det förslag, som är bifogadt betänk. N:o ag.
Hr Frih. o. Landtm, lät uppläsa Frih. Cederströms
förslag, under tillkännagifvande att dertill hörde att 5 §:n
skulle afslås.
Hr Aminoff: Mig förefaller det något besynnerligt,
att om nu votering skulle anställas till antagande af antingen
Hr von Hohenhausens eller Frih. Cederströms förslag,
så skulle ehvad utgång voteringen erhölle, R. o. Ad. deri21
II. 27
aio
Den 8 Mars c. m.
genom afklippa pröfningen af Utsk:ns förslag, hvilket dock
först af Hr Frih. o. Landtm, framställdes lill afgörande,
hvarefter Hr Landtm, förklarade sig icke hafva uppfattat
huruvida, vid propostns besvarande, ja eller nej varit öfvervägande.
Vi skulle igenom den nu ifrågasatta contra-propos:n,
rakt komma till uteslutande af Utsk:ns förslag, oell
jag hemställer derföre till Hr Landtm., om ej först borde
afgöras, huruvida R. o. Ad. vill afslå Utsk:ns förslag.
Hr Frih. o. L a n d t m. fästade uppmärksamheten deruppå,
alt till contra-propos. nu kunde antagas antingen Utsk-.ns
eller Frih. Cederströms förslag; hvilketdera af dem som
antoges, så komme det andra att förfalla.
Frih. Tersmeden, Willi. Fredr.: Under nuvar.
förhållanden har jag egentligen ingenting emot Frih. Cederströms
förslag, annat än att han vill helt och hållet borttaga
5 §:n och sätter intet i stället. Jag skulle önska, att genom
det nu blifvande beslutet äfven bestämdes den beskattningsrätt,
som kan öfverlåtas åt sockenstämmorna. Då man åter
helt och hållet borttager 5 §:n och endast talar om rösträttighet,
så finnes intet stadgande om beskattningsrätt, och
således skulle ingen sådan för sockenstämmorna existera.
Jag skulle derföre hemställa, om icke Frih. Cederström
ville benäget biträda oss med att göra upp ett sådant stadgande.
Jag tyckte att Frihtn i förmiddags framställde ett
förslag i den vägen och hemställer, om det icke möjligen
kunde inflyta i hans nu ifrågavar. förslag.
Frih. Cederström: Efter nu gällande författningar
har sockenstämman rättighet alt besluta öfver afgifter, hvilket
beslut gäller för dem, som biträdt detsamma, men icke
emot dem, som deremot protestera. Det är klart, att om
icke R. St. vid denna riksdag besluta ett sätt för afgifters
bestämmande i sockenstämma för communalbehof, så står
denna fråga i samma skick, som den förut är. Men jag
skulle förmoda, att, innan If. o. Ad. samt de öfriga Stånden
hinna till slut med pröfningen af ifrågavar. författning
och komma till sockennämndens befallning, de skola finna
nödvändigt att fastställa ett sätt, enligt hvilket socknarne
kunna öfverenskomma och besluta om afgifter, hvilka en
hvar skall vara underkastad, d. v. s. att Ständerne derom
besluta på grund af 56 §: n RiksdOrdn.; men först måste
man väl rätteligen, såsom PresteSt. gjort, afslå nu ifrågavar.
5 §, emedan man icke gerna annat än i bevillningsväg kan
besluta huru hevilla.afgifter af Svenska folket skola utgöras,
då sådant enligt grundlagen endast af R. St. kan bestämmas.
Jag skulle i öfrigt visserligen kunna uppgifva det
förslag jag i förmiddags framställde. Det var nemi , att alla
sådana afgifter skulle utgå i mån af bruttoinkomst, och
icke få i något fall öfverstiga proc. af densamma; men
innan man med andra Stånds ledamöter öfverenskommit om
Den 8 Mari e. m.
den frågan oell liar något hopp om ali flera Stånd skola
derom sig förena, samt då man i 6 §:n antagit en rösträttighet
efter i art. i bevilln.förordn., skulle jag tro det vara
skäligen afgjordt, att afgifter till bestämda belopp, som af
R. St. komma ali bestämmas, blifva beräknade efter bevilln.
förordotns 2 artikel såsom mätare.
Hr Aminoff: Jag hemställer till Hr Frih. o. Landtm,
samt R. o. Ad., om icke, sedan denna votering är afgjord
och dervid blifvit bestämdt huruvida Hr von Hohen hansens
eller Frih. Cederströms förslag skall segra, propos. må fram.
ställas på Utsk:ns förslag och det då blifva ja-propos. samt
det förslag, söm vid denna votering erhåller flesta rösterna,
antagas till nej-proposition. Jag skall visserligen icke yrka
votering, men för formens skull anser jag nödvändigt
att vi få afgjordt huruvida Utsk:ns förslag antages eller icke,
och derpå begär jag proposition.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, i anledn. af hvad
som nu blifvit yttradt, om icke R.o. Ad. skulle anse lämpligt
att propos. nu framställdes till antagande af FrihCederströms
förslag såsom contra-propos.; blefve den proposrn
med ja och nej besvarad, så komme propos. att framställas
till antagande af Utsktns förslag såsom contra-proposition.
Blefve denna propos. med ja besvarad, så blefve
TJtsktns förslag contra-propos.; blefve den med nej besvarad,
återkomme man till Frih. Cederströms förslag, och då
hade Utsk:ns förslag kommit under ompröfvande.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag har trott att afsigten
med så väl de redan framställda propostna som voteringen
om Hr von Hohenhausen.? förslag blott varit att
söka en contra-propos. till Utsk:ns förslag. Har icke afsigten
varit sådan, så måste jag reservera mig emot föredragningssättet,
alldenstund vi då gatt alldeles förbi Utsk:ns
förslag, efter det proposm till detsommas antagande blifvit
med ja och nej besvarad.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om Hr Munck
af Rosenschöld varit närvar, från början af propositionernas
framställande rörtde de nu föredragna §§:na, hade han funnit,
att Hr Landtm, aldraförst framställt propos. å IJtsk:ns
förslag, och att denna propos. blifvit med ja och nej besvarad;
derefter hade propos. blifvit framställd å Hr von
Hartmansdorff? förslag; då likväl delta sistnämnda förslag
var så uppfaltadt, att ordningen af §§:na var omflyttad och
propos. begärdes på hvardera af dem, kunde ej den vanliga
formen iakttagas, att först votera om contra-propos:n;
enahanda var förhållandet med Hr Gripenstedts förslag; men
sedan Hr von Hohenhausen.? förslag blifvit framstäldt till
propos., hvilket omfattade båda §§:na, hade Utsktns förslag
återkommit i fråga vid bestämmandet af contra-propostn.
au
Den 8 Mars e. m.
Hr Landlm. hemställde, om R. o. Ad. behagade till contrapropos.
antaga Frih. Cederströms förslag.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade till
contra-propos. antaga Utskms förslag lill 5 och 6 §§:na.
Ropades äfven ja och nej.
TJppå derefter förnyad propos. antog R. o. Ad. till
contra-propos. Frih. Cederströms förslag.
Upplästes till justering och godkändes följande voterings-proposition:
Dea
som antager Hr von Hohenhausens förslag till 5
och 6 §§ i lagen för sockenstämmor, voterar
p;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. Frih. Cederströms förslag, enligt
hvilket 5 §:n i Utskins förslag afslås och 6 §:n erhåller
den af honom uppgifna lydelse.
De båda förslagen anslogos bredvid voler:s-propos:n.
Efter voteringens slut, hefunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 7.
Nej — 28.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag vill icke reservera
mig emot beslutet, men jag får anmäla min reservation emot
föredragningssältet. Jag var närvar, ocb hörde Hr
Frih. o. Landtm, framställa propos. på Utskms förslag samt
sedan förklara alt den blifvit med ja och nej besvarad. Det
är detta förfarande, hvilket jag anser formvidrig!, alldenstund,
då ingen ledamot, för alt återställa formen, begärt
votering, derigenom inträffat, att Utskms förslag ej kunnat
komma i fråga annorlunda än i contra-proposm, då detsamma
likväl efter all form hort blifva ja-proposition.
Hr Gripenstedt: Genom det beslut, R. o. Ad. nu
fattat, är 5 §:n i Utskms förslag afslagen, hvilken handlar
om communens rätt att bestämma afgifter och siitlet huru
dessa afgifter skola uttaxeras. Då nu denna § är afslagen,
och intet annat är salt i stället, så har en lucka uppkommit,
och det är för ali Ivila denna lucka, hvartill jag anser
mig hafva rätt, helst Frih. Tersmeden derom gjorde framställning
innan beslutet fattades, som jag tager mig friheten
framställa följande förslag: ''Sockenstämma må besluta
afgifter för cominunala behof; doek icke af andra än dem,
som i stämman röstägande är o. Vid ufgifters uttaxering
Dea 8 Mars e. m.
följes samma beräkningsgrund, som gäller för rösträttiglieten.
”
Hr Lefre'n: I anleda, af Hr Munck af Rosenschölds
anmärkt!, anser jag mig pligtig alt citera 54 §:n Riksd.-  Ordn., i, enlighet nied hvilkens ordalydelse och bokstaf Hr
Landtm, har målet föredragit.
Hr von Hohenhausen: Det förslag, som af Hr Gripenstedt
nu blifvit framstäldt. ur nära ordagrannt detsamma,
som jag hade framställt för R. o. Ad. i detta hänseende.
Skilnaden är endast den, att han icke omnämner huru
förhållas skall då besvär anföras. När sådant icke omnämnes,
så förhålles naturligtvis så, att alla sådana besvär skola
gå in lill Konungens Bef:h:de på vanligt sätt. ålen sjelfva
saken, burti taxeras skall, är i Hr Gripenstedt förslag alldeles
ordagrannt lika med hvad jag hade äran föreslå.
Hr Aminoff: Då jag icke hört alt Hr Gripenstedt i
delta afseende nfgifvit nugot förslag under discussionen, och
Hr Landtm, förklarat att öfverläggningen örn 5 och 6 §§.‘na
är slutad, så anser jag lians nu gjorda förslag vara en ny
motion, och hemställer till R. o. Ad. huruvida den kan
upptagas eller icke.
Hr Munck af Rosenschöld: I anledn. af Hr Lefrens
anmärkn. vill jag hafva äran upplysa honom, att
jag har mig ganska väl bekant 54 J:n Riksd.Ordn.; men
den handlar derom, att när målet under discussionen skiljer
sig uti flera olika delar, skall propos. på hvarje särskild del
framställas; och icke derom, alt sedan propos. på ett förslog
blifvit framställd, skall det lemnäs oafgjord!, antingen
den ur med ja eller nej besvarad.
Hr von Hartmansdorff: Jag ser icke något hinder
för Hr Gripenstedt alt uppgifva ett förslag till 5 §, sedan
intet af de förslag, som förut i detta afseende varit gjorda,
blifvit af R. o. Ad. gilladt. Vid Hr Gripenstedts förslag
vill jag blott erinra, att det undantag, som han gjort, synes
mig böra alldeles uteslutas. Hans förslag lyder som
följer: ”Sockenstämma må besluta afgifter för communala
behof, dock icke af andra än dem, som i stämman röstägande
äro.’’ Detta dock, med derpå följande ord ända till
punkten, ville jag föreslå måtte utgå, emedan eljest följden
skulle blifva, att en del af socknens innevånare blefve befriad
från communala afgifter, hvilket vore stridande med
den allmänna författningen af år lBtr, ang:de bidrag till fattigvården
, enligt hvilken alla, som icke sjelfve i!ro i behof
af fattigvård, äro skyldige att i afgifterna dertill deltaga.
Den sisla punkten af det nu gjorda förslaget innehåller:
”Vid afgifters uttaxering följes samma beräkningsgrund,
som gäller för rösträttigheten.” Örn detta förslag af R. o.
Ad. gillas, så äro med detsamma alia de svårigheter undan
-
Den 8 Mars e. m.
röjda, som innehållas i Utsk:ns förslag, der ett slags godtycklig
taxering tillätes och der man följaktligen Liefve nödskakad
att tillsätta en högre myndighet af gode män m. m.
Oin svårigheterna dervid har lt. o. Ad. ledan hört så mycket
ordas, att något deraf nn icke hehöfver upprepas. Jag
tillstyrker antagandet af Hr Gripenstedts förslag, utom det
undantag, jag nyss nämnde.
Frih. Cederström: I händelse Hr Landtm, anser Hr
Gripenstedts förslag kunna komma att utgöra föremål för
öfverläggning, så anhåller jag att deröfver få yttra mig,
men i annan händelse har jag intet att erinra.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, i anledn. af Frih.
Cederströms nu gjorda framställning, sin mening vara den,
att Hr Gripenstedts förslag visserligen kunde komma under
öfverläggning.
Frih. Cederström: Då Hr Frih. o. Landtm, anser
sig kunna göra propos. på Hr Gripenstedts förslag, så anhåller
jag att få upptaga samma förslag till vederläggning.
Enligt 57 §:n Reg.F;n utöfvas Svenska folkets beskattningsrätt
af R. St. allena vid allmän riksdag. R. St. äga ingen
i grundlagen bestämd rättighet att från sig delegera denna
dem uteslutande förbehållna rättighet och skyldighet att beskatta
Svenska folket och att öfverlemna den ål så små
delegationer af medborgare i Riket som socknar. De oordningar,
sorn deraf kunde uppkomma, äro påtagliga, och
skulle något sådant ske, så måtte Sländerne ovillkorligen
bestämma formen och mnximi-qvantiteterna af de beskattningar,
som få utgöras af communerna efter deras öfverenskommelse
till de localbehof, som der förekomma. Del vore
eljest att rent af bryta sönder den vigtiga grundsats för
grundlagens stadgande här i landet, alt man ej må få öfverenskomma
om afgifter i socknar eller i län, der folket är
samladt och der en landshöfding eller en Konung framkommer
och föreslår de församlade afgifter. De äga ingen
rätt alt dertill bifalla och kunna ej få beskatta sig sjelfva
på detta sätt. De måste afvakta beslut af R. St., Svenska
folkets ombud, som skola öfverlägga och besluta om hvarje
beskattning. Denna vigliga princip i vår lagstiftning får icke
förbises vid en communal-lagstiftning, utan måste der
noggrannare än eljest iakttagas, synnerligen som början, af
en sådan förändring, sorn mvcket skiljer sig från hvad hittills
vanligt varit, naturligtvis kommer att åtföljas af missbruk
och lenmar öppet fält åt förtydningar. Jag bestrider
lagligheten af Hr Gripenstedts förslag.
Hr Gripenstedt: Den siste värde talaren har af Reg.-  F:ns 57 §, som säger att allmänna beskattningsrätten tillkommer
R. St. allena, velat draga den slutsats, att icke
communerne få sig sjelfva beskatta; men han har på samma
De n 8 M a rs e. m.
ai5
gång sagt, alt en sådan beskattningsrätt skulle vara dem tillåten,
örn R. St. bestämde något maximum, hvaröfver afgifterna
icke finge uppgå. Jag förstår icke logiken i detta
raisonnement, alt man ena gången säger dem icke fa beskatta
sig, och i punkten derefter yttrar, att de få göra det
intill ett visst maximi-belopp. Redan denna motsägelse torde
vara ett argument emot den värde Frilierrens påstående
i det liela. För öfrigt Ilar detta redan blifvit sagdt, besvaradt
oell återupprepadt å ömse sidor under discussionen oin
5 §:n i Utsk:ns förslag, som nu är afslagen, oell det torde
således vara öfverflödigt att nu vidare orda härom. Hr von
Hartmansdorff liar bestridt mellanmeningen i mitt förslag,
nemi. att beskattningsrätten ej finge sträcka sig längre, än
till dem som äga röst i församlingen. Jag beliöfver såsom
försvar derför endast nämna den allmänna principen, att sjelfbeskaltningsrälten
skall vara bibehållen, det är att ingen
må beskattas, som icke äger sin röst i beslutet. Jag får således
vidblifva mitt förslag oförändradt, och anhåller om liiFrih.
o. Landtmts propos. samt R. o. Adis bifall derå.
Frih. Cederström: Hr Gripenstedt grundar sitt förslag
på Svenska folkets sjelfheskattningsrätt. Den Svenska
folkets urgamla rätt att sig sjelft beskatta, har §:n Reg.-  F:n förklarat utöfvas af R. St. allena vid allmän riksdag.
Sjelfbeskattningsrätten, mine herrar! finnes således icke hos
Svenska folket annorlunda, än att den utöfvas vid allmän
riksdag af R. St. R. St. hafva med K. M., såsom Hr von
Hartmansdorff riktigt anmärkt, beslutat, alt en livar, sorn
icke är i behof af andras hjelp, skall till fattigförsörjningen
bidraga. Nåväl! många, som icke äro i behof af andras
hjelp, linnas i landet, utan att hafva någon rösträttighet i
sockenstämman. Desse skola dock till fattigvården bidraga.
R. St. hafva beslutat, att till veneriska smittans hämmande
skall inom hvarje ort från i till 5 sk. uttaxeras efter behofvet
för de sjuka. Är det icke R. St., som gjort detta?
Nåväl! R. St. kunna jemväl förklara, att i socknarna skall
till skolundervisningen utgöras från i till 5 r:dr, från i till
lo sk. per mantalsskrifven person, eller efter summa bevillning,
summa statsbidrag, summa inkomst. R. St. äga denna
beskattningsrätt, som socknarne hvarken äga eller lagligen
kunna få. Deruti ligger skilnaden. Vilja Sländerne bestämma
en ny grund för beskattning inom socknarna , så måste
det ske i annan väg än den nu förekommande. Då måste
absolut den person, som framkommer med förslaget, uppgifva
huru beskattningen skall tillgå, till hvad belopp, af
hvilka personer, och huru den skall utgå, ty eljest blir det
en sjelfbeskattningsrält, öfverflyttad från R. St. på folket,
hvilken öfverflytlning icke grundlagen medgifver.
Hr Aminoff: Sedan Hr Frih. o. Landtm, förklarat,
att Hr Gripenstedts motion får upptagas, så får jag i allo
D cu 8 Mars e. tn.
instämma i densamma. Jag kan icke fatta, att R. St. hafva
något att göra med livad en commun inom sig beslutar.
Frågan gäller också icke endast hvad sorn erfordras inom
communen. Skulle ingen beskattning, inga tillskott, inga öfverenskommelser
om penningebidrag kunna ske utan R. St:s
beslut, så skulle ju R. St. behöfva borns öfver hvar enda
skilling, sorn utgafs till ett allmänt nyttigt ändamål. Jag
får således, på grund häraf, belt och hållet bestrida tillämpligheten
på detta ställe af den utaf Frih. Cederström citerade
57 §:n i Reg.Ftn, och 0111 den bär vore tillämplig, vore
sådant oändligen skadligt och icke ledande till något godt
ändamål. Jag yrkar i allo bifall lill Hr Gripenstedt förslag,
Hr von Rosen: Ehuru vågadt det är att uppträda emot
Frih. Cederström i dylika frågor, som röra Reg.F:n, så tilltror
jag mig likväl att vid detta tillfälle kunna göra det.
Vi kalla detta beskattning. Jag kallar detta icke så. Jag
kallar det ett communal-ombestyr , som kan reduceras till
jemförelse med livar och en bolagsstämma , om jag så får
säga, som bestämmer hvilka afgifter bolaget skall underkasta
sig. Der måste minoriteten underkasta sig majoritetens beslut.
Jag tror ilian icke kan kalla det en beskattning. Det
är en familj, en socken, som kan hafva sina samfällda bestyr.
Det måste vara deras enskilda rätt att hushålla Rusig
sjelfva. Frilun torde också påminna sig, att hvem som
helst kan klaga öfver ett sockenstämmobeslut. 0111 vid detsammas
fattande gått oriktigt tillväga. Det är omöjligt att
kunna tillvägabringa någon comrnunalstyrelse, om icke några
utgifter dermed förenas. Skulle nu hvarje sådan utgift först
bestämmas af R. St., så frågar jag hvartill communalstyrelsen
skulle tjena. Om t. ex. en stad, såsom ofta handt, har en
s. k. stadstjur, så frågar jag om Ständerne skola komma öfverens
0111 anslag för densammas underhåll. Vi hafva många
communalbestyr, som ej kunna blifva föremål för R. St;s
beslut. Jag kan icke föreställa mig att någon communalstyrelse
kan existera, 0111 icke cominunerna inom sig agde
en taxering eller rättighet att uttaxera nödiga afgifter. Jag
ser ingen våda dervid, då de sjelfve skola utbetala den summa,
som uttaxeras. De lära väl akta sig att beskatta sig
sjelfva till mer än nödigt är. Vi hafva ju redan rättighet
för socknarna att öfverensskomma om afgifter. Jag har icke
hört någon klagan deröfver, och jag tror ej vådan vara stor
vid öfriga författningar eller öfriga förhållanden i vårt land;
hvarföre jag tillstyrker bifall å Hr Gripenstedts motion.
Hr Lefrefn: För någon tid sedan under denna riksdag
hade jag tillfälle att öfverlägga med en af mina vänner
0111 bokstafven och ändamålet af §:n Reg.Ftn, och
vi öfverenskomrno begge om att den var stiftad för att hindra
det gamla bruket, då Konungarne hade för sed att samman
-
Den 8 Mari r. lil.
217
mankalla provinsernas innevånare, för alt af riem begära
vissa gärder, vissa tillskott för Rikets allmänna behof. Men
att 57 §:n skulle vara ämnad att förebygga uppfyllandet af
den skyldighet, sorn hvarje socken äger att sörja för sina
sockenutgi(ter, så att de pligter uppfyllas som åligga socknen,
det kan jag för min del icke fatta. Den person, jag öfverlade
med, var Frih. Jacob Cederström. Han upplyste mig
om 57 §:ns upphof vid 1809 års riksdag, och jag är fullt
ense med honom derom, att den tillkommit för att hindra
partiella beskattningar för Statens räkning; men att den
skall hindia communerna att sörja för sina egna behof,
det tror jag icke vara meningen. Jag instämmer i allo med
Hr von Hartmansdorff i den redaclion , som han tillstyrkt,
men jag anser, att Hr Gripenstedt har gått för långt i sill förslag.
Frih. Cederström: Jag är uppkallad af Hrrine von
Rosen oell Lefrén att ännu en gång yttra några ord i
denna sak. Hr von Rosen har ansett socknarna kunna jemföras
med ett bolag, som inom sig äger rätt att efter pluralitet
öfverenskomma och besluta om afgifler, efter bolagsreglor
förmodligen. Nåväl! det är fritt för hvar och en alt
gå in i bolag, men det är icke fritt för hvar och en att af
gå
från socknen, då han icke kan taga hemmanet med
sig. Exemplet är således alldeles icke tjenligt. Hr Lefrén,
som åberopat en discurs emellan honom och mig ang:de tillkomsten
af 57 §:n Reg.F:n, har dervid förgätit, att hvad
beträffar communernes rätt lill beskattning , så är den gifven
genom allmän civil-lag i de fall, der afgifter skola utgöras.
I alla andra frågor äger communen icke annat än
frivilligt öfverenskomma om beskattning, och den sorn dertill
vägrar bifall är fri och kan icke åläggas någon betalningsskyldighet
enl. nu gällande författningar. När nu des
sa
författningar stå i öfverensstämmelse med 57 §:n, och alla
nuvar. bidrag af socknarna, sorn icke på grund af lagen skola
utgå, icke äro annat än frivilliga, så frågar jäg HrLefrén,
huru lian med 57 §:n vill förena alt nu från R. St. delegera
till socknarna rättighet ätt sjelfve beskatta sig. Hr
Griperisledts förslag tillhör just denna cathegori, emedan han
har utgått från sjelfbeskattningsrätlen , Svenska folkets urgamla
sjelfbeskattningsrätt. Men denna sjelfbeskaltningsrält
finnes, såsom jag förut sagt, numera icke annorlunda, än utöfvad
af R. St. vid allmän riksdag. Jag kan icke annat än
fortfara i mitt bestridande af allt bifall lill förslaget, såsom
rent af grundlagsvidrigt.
Gr. Spens; Här har blifvit föreslaget af Hr von Hartmansdorff
alt göra ett amendement till Hr Gripenstedts motion,
genom förändring af den mellanmening, som börjades
med ordet dock. För min del skulle jag vilja göra den
förändring, alt der tillädes : ”dock icke, emot 57 §:u R.eg.-  11 H. 28
ai8
Den 8 Mars c. m.
F:n, annorlunda än inom de gränser, som R. St. särskildt
bestämt.” Jag delar för min del helt och hållet Frih. Cederströms
tanke, att 0111 communernes rätt att stadga afgifter
så gränslöst utsträcktes, som annars skulle ske, hade man
gifvit 57 §:n och liela andan af vår grundlag en af de största
stötar, som deremot kunna riktas. Jag öfverlemna!- till
herrarne att bedömma hvad resultatet skulle blifva, då man
sammanställer detta med Utsktns litte § uti ifrågavar. författning,
der icke något correctiv är stadgadt emot en gränslös
ändringsrätt för Konungens Bef:h:de, när någon klagar
öfver sockenstämmobeslutet. Skulle nu sockenstämman hafva
en illimiterad beskattningsrätt, och hvar och en, som hade
föreslagit en afgift , som blifvit afslagen å sockenstämman,
kunde anföra klagomål hos Konungens Bef:h:de, hvarest den
ifrågasatta afgiften emot sockenstämmans beslut kunde stadfästas,
vore ju detta beskattningsmachineri alldeles complett.
Hr Munck af Rosenschöld: Frih. Cederström har
sökt jäfva Hr von Rosens yttrande, att en commun kunde
anses lika med ett bolag, på det sätt, att Frih:n sagt, alt en
bolagsman kan skilja sig från bolaget och taga sin egendom
med sig, men en ägare af ett hemman måste låta det stå,
der det står. Jag hemställer, om det ej vore lika svårt för
en bolagsman i Götha-canal-bolag att taga sin egendom med
sig derifrån, som för en sockenbo att bortflytta sitt hemman.
Det är sannt att en bolagsman kan sälja sitt actiebref, men
det står ju på samma sätt en hemmansägare öppet att sälja
sitt hemman. Således torde Hr von Rosens jemförelse vara
riktig.
Hr von EIo h enha u s e n : Uti det förslag, som af mig
blifvit framstäldt, och som jag tror äfven i det nu af Hr
Gripenstedt förnyade förslaget, hvilket jag dock icke har
här, så att jag ej bestämdt kan uppgifva förhållandet dermed,
upptagas endast afgifter för skolundervisning, fattigvård
och helsovård. Det är således 3 bestämda fall, i hvilka
denna taxering eller beskattning skulle utgå. Det är nu fråga
om att Ständerne skola öfverlåta åt communerna alt för
dessa 3 bestämda fall åtaga sig den bevillning , som i dessa
afseenden finnes erforderlig. Frih. Cederström har åberopat
det fall, der Ständerne förut vid denna riksdag beslutat
i afseende på kurhusafgiften. På samma sätt är förhållandet
med skolundervisningen, der Ständerne förklarat, att
socknarne få för de och de fallen beskatta sig så och så. Frihtn
har tillagt, att der hafva Ständerne utsatt det belopp, hvartill
beskattningen får uppgå. Örn nu Ständerne icke utsätta
ett sådant belopp, hvilket i en socken kan gå till det och
i en annan socken lill ett annat, så är öfverlåtelsen likväl
alldeles densamma. Skilnaden är ingen annan än den, alt
Ständerne icke utsatt beloppet; men hufvudsaken ligger ju
deruti, att de bestämt att till de och de ändamålen få sock
-
Den 8 Mars e. m.
319
narne åtaga sig denna beskattning. Jag ser således icke att
grundlagen trades mera eller mindre nära , antingen Ständerne
utsätta ett visst maximibelopp eller icke. Hufvudsaken
ligger deruti, att de utsätta ett visst ändamål, och detta
är livad de i det ena fallet såsom i det andra böra utsätta,
så att icke socknarne må beskatta sig för något annat ändamål.
Sådan är min uppfattning af grundlagen, oell derföre
att R. St. hittills utsatt det belopp, hvaröfver de icke
få gå, förändras icke saken i ett nytt fall, der förhållandet i
afseende på beloppet kan vara helt olika i socknarna ; men
man utsätter deremot de 3 cathegorier, i hvilka de för cominunens
behof få använda denna rättighet. Om vi nu gå
till hvad förhållandet nu är i städerna, så taxera de sig för
stadens behof i alla delar af Riket , utan någon hemställan
lill R. St. Sådant har alltid skett och fortfar ännu att
ske utan hinder af §:ns föreskrift. Afgifter uttaxeras
för stadens särskildta behof, vare sig hamnar, andra byggnader
eller dylika föremål. Vilja de lill något annat använda
denna beskattningsrätt, så öfverträda de grundlagen,
och då sker anmärka, deremot, hvarefter de måste bålla sig
till hvad dem genom författningarna är medgifvet. Nu är
frågan om huruvida Ständerne icke för vissa fall skulle vilja
öfverlåta åt communerna rättigheten att åtaga sig en beskattning.
Jag kan icke se, att det kan blifva mera grundlagsvidrigt
om R. St. icke utsätta ett visst belopp , än om
ett sådant bestämmes. I båda fallen är det en öfverlåtelse
af beskattningsrätten, hvarom Ständerne hafva att besluta.
Hr Gripenstedt: Det förslag, som jag tog mig friheten
göra, och sorn jag hört understödjas af flera, har verkligen
det fed, som Hr von Hartmansdorff sist anmärkte, att
det icke står i full öfverensstämmelse med en föregående författning
af år 181 r, ang:de fattigvården, der det stadgas,
att hvar och en, som sjelf icke behÖfver understöd, skall
till fattigvården lemna bidrag. För att undvika denna stridighet,
lager jag mig friheten göra ett obetydligt tillägg,
som derifrån befriar förslaget. Detta tillägg skulle insättas
i slutet af första punkten, och hela förslaget lyda som följer:
”Sockenstämma må besluta afgifter för communala behof,
dock icke af andra än dem, som i slämman röstägande
äro, såvida icke i något särskildt fall förut annorlunda stadgadt
är. Vid afgifters uttaxering följes samma beräkningsgrund,
som gäller för rösträttigheten.” Det är blott detta
tillägg, som gör att förslaget icke star i strid med en förut
promulgerad författning.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer till Hr Gripenstedt,
om han ej skulle vilja utbyta ordet behof emot
åligganden, jemlikt de förslag, som förut varit under R.
o. Ad:s pröfning.
Den 8 Mars t. ra.
Hr Gripenstedt: DA jag är skyldig att tro och äfven
tror, att den siste värde talaren i detta fäll har större
insigt än jag, så lättar jag mig gerna efter hans önskan ronde
utbyte af elei ifrågasatta ordet.
Hr Mannerskantz: Jag hemställer, om icke i det
fallet äfven borde efter communala åligganden tilläggas : ”för
skolundervisning, fattigvård och helsovård”; emedan det behöfver
bestämdt utsättas för hvilka ändamål communerne
må äga rättighet att på detta satt taxera sig.
Frih. Cederström: Socknarnes åligganden äro eller
blifva i lag och författningar stadgande», och der behöfver
ingen beskattningsrätt dem tilläggas; ty lagen bestämmer huru
dervid skall gå till. Om åter afyifter skola kunna beslutas
för communens behof, så blir det en beskattningsrätt,
som man tillåter ad libitum. Säger man åligganden, så blir
det en hors d’oeuvre att stadga en sådan rättighet, ty man
har redan bestämt huru dervid skall tillgå. Så liar man för
byggnader bestämt, huru bidrag dertill skola utgå, att nemi.
materialierne och kostnaderne skola tillskjutas af hemmansägarne
och dagsverken utgöras efter rök. Öfverallt der lag
finnes, skall den följas, och R. St. lära väl icke vilja genom
en § här stadga huru det skall gå till med bidrag till skolundervisningen,
eller Ständerne förut besluta om afgifter dertill
och huru de skola utgå. Det är härifrån de författningar
och lagar skola utgå, som Svenska folket skall efterlefva,
och der lag finnes, der må icke sockenslämmobeslut
kullkasta den. Således leder det utbyte af ord, som Hr von
Hartmansdorff föreslagit och Hr Gripenstedt medgifvit, icke
till annat än förvillelse i begreppen; ty der åligganden i
lag finnas bestämda, der är äfven sättet att utgöra dem
stadgadt.
Hr von Hartmansdorff: Jag måste bestrida Frih.
Cederströms påstående. Lagen säger visserligen, att hvarje
församling skall föda sina fattiga, men lagen har icke sagt
huru många fattiga hvarje församling skall hafva. Följaktligen
tillhörer det socknen att, allt efter de fattiges antal, åtaga
sig större eller mindre afgifter. Lagen har icke heller sagt
på hvad sätt afgifterne lill fattig vålden skola utgöras. Sådant
beror på särskilda öfverenskommelse!' inom församlingarna.
Af begge dessa omständigheter, nemi. skattens belopp
och sättet att henne utgöra, hvilka icke aro bestämda
i lagen, torde Frih. Cederström eller åtminstone R. o. Ad:s
öfrige medlemmar finna att icke lagen är så bestämd, som
Frilen påstått. Skälet för att begagna ordet åligganden, i
stället för behof, är det som R. o. Ad:s ledamöter under
denna dags öfverläggning ofta framställt, alt då roan säger
behof, kan begreppet derom v ara alltför vidsträckt och beroende
på flerfalldigt godtycke. Står det deremot åligganden, så
Den 8 Mars e. m.
211
rörer det något, sorn författningarne ålagt församlingen utgöra,
och da sträcker sig pröfningsrälten hos församlingarna
endast lill all bestämma beloppet samt sättet att detsamma
utgöra. Jag nödgas derföre vidhålla den mening jag yttrat
och hvilken Mr Gripenstedt äfvenledes godkänt. Uppräknandet
af menigheternas åligganden, hvilket Ur Mannerskantz
yrkat, kan visserligen äga rum ; men då måste man åtminstone
tillägga orden med mera, ty till de 3 uppgifna föremålen allena
inskränka sig icke socknarnes åligganden. I alla fall bör
man väl begagna sådana ordalag i författningen, atthen kan
gälla, icke blott för detta är, utan äfven för ett annat, om
andra åligganden än de nu befintliga då skulle läggas på nienigheterna.
Hr von Hohenhausen: Jag är till stor del förekommen
af Hr von Hartmansdorff i början af hans anförande,
och jag får särskildt derom i afseende på afgifterna för helsovatten
göra en erinran till Frih. Cederström, som hade
så mycket alt göra med choleraförfati ningen och de afgifler
dervid, som communerne sjelfve måste lemna, för att förse
sig med de erforderliga sakerna. Der kunde icke heller något
visst belopp bestämmas, men det var föy helsovården ,
och efter behofvet utgick det. Jag har önskat , att de 3
föremålen måtte blifva bestämdt utsatta, som nu äfven Hr
Mannerskantz önskat få införda. I det förslag, jag hade äran
uppgifva, bade jag borttagit orden ”med mera”, för att icke
gifva anledn. till några vidare inkast. Hvad öfriga åligganden
beträ (Far, så finnes i 10 §:n föreskrifvel huru socknarne
skola utgöra dem. Jag tror derföre, att visligast vore att
man inskränkte sig till de 3 i frågas lii llda ändamålen, nemi.
för skolundervisningen, för fattigvården och för helsovården.
När det är gjordt, tror jag att all rättfärdighet är uppfylld
och alt icke beloppen kunna utsättas, likasom det icke någonsin
förut skett för helsovården. Byggnadssky Idigheterne
m. m. inom socknarna komma att falla sig fasligt olika och
behofvet af skolundervisning är äfven stohre och mindre.
Hr Ribbing, Bengt: Ehuru ogerna jag förlänger
discussionen, nödgas jag dock erinra den sista värda talaren,
att jag icke tror det gå an att inskränka detta stadgande
för mycket. Jag skall blott till bevis härför anföra ett
exempel, nemi. ang:de brandstodsafgiften. Om, till bildande
af brandstodsbolag inom socknarna, communerne ej skulle
äga rättighet att sjelfve i detta ändamål beskatta sig, blef
det omöjligt att utfå någon brandstod. Många flera sådana
afgifler tarfva bestämmelser af sockenmenigheterna, hvarföre
det icke går an att inskränka stadgandet, såsom nu blifvit
föreslaget.
Gr. Spens: I afseende pä det exempel af brandstodsbolag,
som blifvit anfördt, anhåller jag att fä påminna, att
a a a
Den S Mars e. m.
inträdet i ett brandstodsbolag är frivilligt, men icke deltagandet
i socknen eller communen.
Ilr Ribbing, Bengt: I afseende på livad den siste talaren
anfört, får jag äran anmärka, att deltagandet i sådana
brandstodsbolag, som icke i allmänna lagen föreskrifvas , är
frivilligt.
Sedan Hr Gripenstedts förslag blifvit uppläst, framställde
Hr Frill, och Landtm, propostr först till bifall och derefter
till afslag å detsamma, men båda blefvo med ja och
nej besvarade.
Hr Landtm, förnyade proposln till bifall å Hr Gripenstedts
förslag.
Då Hr Landtm., i anledn. af svaren å denna propos.,
förklarade, det han trott sig finna att ja öfverrösta! nej ,
begärdes votering.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg att japroposm
borde innehålla bifall och nej-propos:n afslag å Hr
Gripenstedts förslag.
Hr von Hohenhausen: Jag får hos Hr Frih. o.
Landtm, hemställa, huruvida icke till R. o. Ad. kunde framställas,
om Ståndet i contra-propostn vill antaga de 3 uppgifna
fallen, nemi. för skolundervisning samt fattig- och
belsovård. Det har under discussionen blifvit ifrågasatt, och
jag liar således skäl att göra en sådan anhållan.
Frih. Nauckhoff: Jag tror icke det går an att göra
sådana tillägg, sedan Hr Landtm, framställt förslag till voter:s-propos.
, och derå svar blifvit lemuadt utan vidare anmärkning.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att hvad contrapropos:n
anginge, så hade Hr von Hohenhausen anmält sig,
då Hr Landtm, framsta lide förslaget dertill, och således kunde
visserligen äfven hos R. o. Ad. förekomma, huruvida
Ståndet behagade antaga den af Hr Landtm, föreslagna
contra-propos., hvilken Hr Landtm, trodde vara deri, som
äskades företrädesvis af den som begärde votering ; eller
om Ståndet ville dertill antaga Hr von Hohenhausens förslag,
som innehölle bifall till Hr Gripenstedts förslag, med
tillägg af de tre cathegorierna folkundervisningen , fattigvården
och hälsovården.
Frih. Cederström: Jag bestrider Hr von Hohenhausens
contra-propos., och som jag till prot. förklarat, att
jag anser Ur Gripenstedts förslag vara grundlagsvidrigt, så
anhåller jag, att contra-propos:n ej må kunna blifva annan
än afslag derå. Skulle Hr von Hohenhausen ej vilja medgifva
denna enkla contra-propos. på afslag, så lära vi först
få votera om contra-proposition.
Den 8 Mars c. m.
aa3
Hr von Hohenhausen: Hvad voteringen om conlraproposrn
beträffar, så är det en sak, som kommer att visa sig
sedan propos. en gång blifvit framställd och besvarad. På
förhand torde det icke vara skäl alt hvai ken i del ena eller
andra afseendet låta påskina en sådan sak, ty Frih:n lärer
väl icke vilja votera i hvilket fall som helst. Jag får
således anhålla, att förslag af Hr Landtm, måtte göras på
den framställning jag tagit mig friheten göra i afseende på
contra-propos:n.
Frih. Cederström: Då del är jag, som begärt voteringen,
så måste det naturligtvis tillkomma mig att uppgöra
contra-propostn. Den har Hr Frih. o. Landtm, riktigt uppfattat
efter disenssionen. Om Hr von Hohenhausen vill hafva
en annan, så följer deraf helt tydligt, altoni R. o. Ad. svarar
ja till hans förslag, så mäste först voteras om conlrapropos:n.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
till conlra-propos. antaga Hr von Hohenhausens
förslag.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna,
att ja öfverrösta! nej, begärdes votering.
Frih. Cederström: I sådant fall får jag begära votering
härom och tillika fästa R. o. Adis uppmärksamhet derpå
, att Hr von Hohenhausens redan en gång afslagna förslag
nu förekommer lill ny pröfning i contra-propos:n.
Hr von Hohenhausen: Det är icke för att på något
sätt ingå i ämnet eller förlänga disenssionen i öfrigt, sorn
jag bör hafva äran upplysa Frih. Cederström och andra ledamöter,
som måhända icke varit närvar., att vid början af
den disenssion, sorn nu föregår om Hr Gripenstedts förslag,
började jag med alt göra den anmärkt!., att det innefattade
i sak helt och hållet hvad jag hade föreslagit, dock med den
betydliga skilnad, alt der ej upptages sältet att afgöra besvär,
hvarom Hr Gripenstedt och många andra icke här velat
hafva något stadgande. Delta är borttaget från mitt förslag.
Alltså är delta icke lika med hvad jag förut föreslagit,
och hvarom R. o. Ad. förut fattat sitt beslut.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition:
Den
som till contra-propos. antager Hr von Hohenhausens
förslag till 5 § i lagen för sockenstämmor, voterar
ia’
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. till contra-propos. Frih. Ce
-
224 Den 8 M ars e. m.
derströms forsing , alt Hr Gripenstedts förslag till ofvannämnda
§ afslås.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
sorn (öijer:
Ja — 11.
Nej — 20.
I anledn. häraf upplästes till justering och godkändes
följande voterts-proposition :
Den sorn antager Hr Gripenstedts förslag lill 5 § i lagen
för sockenstämmor, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. Hr Gripenstedts ofvannämnda
förslag.
Hr Gripenstedts förslag anslogs bredvid veter:s-propos:n.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
, Ja — i5.
Nej — 16.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppsköts till
nästa plenum.
Eades på bordet nedannämnda från Utskln inkomna
utlåt:n, memorial och betänk:n, nemi. från
S tatsUtskottet:
N:o > anledn. af Hr Bagges motion om ett anslag
till ett mudderverk och rivierets uppmuddring vid Uddevalla
;
N:o 437i > anledn. af väckt fråga om bancovinstens utdelning
lill Rikets samtliga län;
N:o 4^8, ang:de verkställd omröstning i anledn. af
RiksSt:ns olika beslut rör:de grunderna lör allin, bevillningen
samt föreskrifterna för tillämpningen deraf;
N:o 439, i anledn. af erhållna återiemisser å utlåt.
N:o 4°o;
N:o 44°, i anledn. af Hr Professoren Geyers motion,
att amanuenserne vid K. Bibliotheket måtte lä relroactivt
beräkna den dem vid denna riksdag beviljade löneförhöjni°g;
N:o
44 r, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse ang:de de
för befästningsarbetenas fortsättande behölliga medel;
N:o * anledn. af Hr St jerngranats, E , motion,
ang:de beviljande af ett extra-anslag lill fyllnad i kostnaderna
för arme'ens öfningar;
N:o
Den 8 Mars e. m.
225
N:o 443, i anledn. af väckt motion om aflöning för secreterare!)
vid BondeStrs cancelli-direction;
N:o 444) > anledn af väckta motioner angide ersättning
åt vissa cominendanter för sportlar, förlorade till följd af
K. M:s nåd. förord», af den 3 Juli 18^0, om prejning från
Rikets fästningar af örlogs- och andia fartyg;
N:o 464, med upplysning i afseende å Riksg.contorets
lill gångar för bestridande af de å extia-statsreglertn anvisade
utgifter;
Allm. Besvärs- och E k o n. U t s k o 11 e l:
N:o 12g, 0111 arfvode för extra cancellihiträde;
N:o 13o. i anledn af väckta frågor, dels om upphörande
af fyr-,båk- och lotsafgiftei na, och dels om förändrande
af vissa punkter i nu gällande lotsreglemente;
N:o lii, angrde föreslagen förenkling af titulaturer i
embetsskrifvelse!- till och från embetsverk och enskilda
personer;
Nio i32, i anledn af väckt motion, att läkare, som
anställas vid bruk eller hos menigheter, må vara pliglige att
under krig tjenslgöra vid arme'en;
N:o 133, i anledn. af väckta motioner om medverkan
för afskaffandel af slafveriel på ön St. Barthelemy;
N:o 134, i anledn. af Ulskts betänk. Nio 104, angtde
villkor för befordran till kronolunsmans-ljenster;
N:o 135, i anledn. af föreslagen districlfördelning inom
Stockholms län vid de årliga markegångstaxornas upprättande
;
Nio i 36, i anledn. af väckt fråga om vidtagande af
åtgärder i afseende på Rikets sjömakt till handelns tryggande
;
N:o i37, i anledn. af väckt förslag, att beväringssky Idige
å Öland samt inom Norra och Södra Möre härader af
Calmar län hädanefter må till vapenöfningar sammanträda
i Calmar.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 12 om nättén.
lii fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
21 H.
Den 10 Mars f. m.
Onsdagen elen io Mars i84i.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades pfeni-prot. för den 18 sist!. Febr. e. m.
Hr Bin m mer, Carl Magnus, hade inlenmat ett sä
lydande anförande:
Jag ratar och förkastar IJr Munck af Rosenscliölds den
3 dennes till Allin. Besvärs- och Ekon.Ulsk. remitterade
lustiga motion om ön St. Barthelemys afträdande till Danmark
emot det alt Sverige erhåller tullfrihet i Öresund,
Denna motion har synts mig både obetänksam och obillig,
under hvilken synpunkt jag säkerligen ordat emot remiss
derå, om jag vid motionens föredragning varit närvarande.
Om Ulsk. nu tager den erhållna remissen i moget öfvervägande,
synes mig dess yttrande deröfver ej kunna blifva
annat, än att, oin K. M. ännu äger den fria dispositionen
af Barthelemy-intraderna, R. St. ej äga inblanda sig i
ombestyrande af coloniens ekonomiska angelägenheter, som
äro Konungens ensak, så länge H. M. iakttager sin utfästelse
och uppfyller det af Ständerna vid den friare dispositionen
fästade villkor. Alt väcka fråga om tullfrihet för Sverige i
Öresund är dessutom ett fiendtligt anfall emot det fredliga
Danmark, som genom 9 j:n i dess med Sverige år 1820 den
3 Juni afslulade fredstraclat, i anseende till tullen i Sundel,
erhållit följande utfästelse: ”Att, i anseende till de afträdelse!'
Danska Kronan gjort till den Svenska, samtycker H. M.
Konungen af Sverige att för framtiden ingen skilnad i anseende
till nationen skall äga rum i Sundet och båda Bältena,
och såsom en följd deraf afsäger sig H. Svenska M.
och Konungariket Sverige tullfriheten i Sundet och båda
Bältena, hvilken Svenskarne hittills åtnjutit i kraft af de
tillförene afslutade fredslractater, sålunda alt Konungariket
Svei iges undersåtare och de provinser, som lyda under detsamma,
hädanefter betala lill H. M. Konungen af Danmark
och Hans efterträdare tullen i Sundet och de båda Bältena
för deras skepp, gods och varor, allt på samma sätt som
Engelsmännen, Holländarne eller någon annan nation , som
är eller i framtiden kunde blifva behandlad på det mest
gynnande sätt i detta afseende, från och med den dag som
närvar, tractats ratification blifver utvexlad och alla artiklarna
tillika med deras stipulationer angående återlemnandet
blifvit uppfyllda å båda sidor, om hvilket man uttryckligen
kommit öfverens, såsom sagdt är, att Konungariket Sveriges
undersåtare, skepp och gods skola, när de passera ut eller
in genom Sundet, i anseende till deras uppehåll och förhindring
i deras hastiga expedition, alldeles icke blifva be
-
Den io Mars f. m.
227
handlade annorledes än Engelska oell Holländska nationen
eller någon annan af de mest gynnade nationer.” — På
dessa grunder förutser jag alt Utsk. ej annat kan un afstyrka
motionen, i hvilket syfte jag anhåller alt delta mitt anförande
måtte blifva till Allin. Besvärs- obh Ekon.Utsk.
vemilteradt; lemnande jag för öfrigt de af Hr Munck af Rosenschöld
andragna moliver i deras värde.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: På
hvad som uti det nu upplästa anförandet kan röra mig personligen,
anser jag mig hafva svarat nog, när jag tiger. Åt
hvad som rörer sjelfva saken anhåller jag åter att Utsk.
ville lemna allt det afseende, det kan befinnas förtjena. Hr
Brummer sjelf betygar jag min tacksamhet för den uppmärksamhet
han egnat min deraf temmeligen oförtjenta motion
; beklagar blott att hans betänksamhet nästan varit större
än min, så stor nemi., att hans anförande möjligtvis kommer
för sent.
Hr Brnmmers anförande remitterades till Allm. Besvärsoch
Ekon.Utsk. i sammanhang med remissen af Hr Munck
af Rosenschölds i anförandet omtalade motion.
Fortsattes pröfningen af Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsk:ns ytterligare betänk. N:o 29, ang:de ändring af
författningarna om sockenstämma samt om bildande af communalstyrelser.
7 §:n
Frih.
Cederström, Jacob: Första mom. af denna
§ är af beskaffenhet, om den skulle antagas, att medföra
oordning, hinder och besvär vid sockenstämmorna i allmänhet.
Det är vigtigt att vid sockenstämmorna icke trängsel
och oljud uppkomma. Hvar och en, som varit tillstädes vid
sockenstämmor, vet huru dervid tillgår och således äfven att
ett sådant stadgande, som detta, tjenar till intet, emedan man
ej kan se hvem sorn åstadkommer oljud eller oordning. Derföre
anser jag hela första mom. böra afslås. Vid andra
mom. kommer jag alt föreslå en lättelse, hvarföre jag anhåller
att vi mätte få propos. särskildt på hvartdera momentet.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: I saken är jag alldeles
ense med Frih. Cederström. Men jag hemställer, örn
icke, för likhets vinnande med de öfriga Stånden, det vore
skäl att antaga sednare mom. oförändradt, ty ordställningen
är här icke särdeles betydande.
Gr. Taube, Gust. Joh., anhöll få veta huru de öfriga
Stånden afgjort denna fråga.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, alt EondeSt. an
-
aa8
D c n 10 Mars f. rn.
tagit den nu föredragna §:n; rör.‘de de öfriga båda Ståndens
beslut i ämnet vore ännu ingen underrättelse ankommen.
Gr. Taube förenade sig med Frih. Cederström och
Hr von Hartmansdorff.
H r L e f r e'n, Joli. Pehr: Jag delar deras åsigt, hvilka
yttrat sig för nödvändigheten att utesluta första morn.; men
jag hemställer, 0111 icke de alne första raderna böra stå qvar,
dels i anseende till hvad de innehålla, och dels för sammanhanget
med andra morn. så alt första inom. kommer att lyda
som följer: ”Rättighet alt deltaga i sockenstämmas öfverläggningar
och beslut tillkommer hvar och en, sorn rösträtt äger.”
Der skulle man sluta; hvarefter följande andra mom. borde
vidtaga: ”Ej må ledamots frånvaro hindra stämmans fortgång;
och må han, sedan beslutet taget är, icke heller äga att derstädes
något vidare i samma ämne anföra.” Man bör val
någonstädes säga, alt den som har rösträtt får vara närvarande,
ehuru del visserligen kunde vara mindre behöfligt.
Frih. Cederström: Då 6 §:n bestämmer hvilka som
äga rösträtt i sockenstämma, och rösträtt förutsätter rättighet
att vara närvarande, så torde det vara öfverflödigt, att
i 7 §:n upprepa, att den som äger rösträtt har rättighet att
vara närvarande. Jag vidblifver derföre milt yrkande att
hela mom. måtte utgå.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: För
min del finner jag öfverflödigt att påyrka att det skall tagas
bort, enär det icke skadar att det står qvar. Hvad sednare
morn. angår , så tror jag lika med Hr von Hartmansdorff,
att det gerna kan vara sådant det är, med det tillägg, att
vid justering af prot. reservation emot beslut icke må
afgifvas, den missnöjde likväl bibehållen vid dess besvärsrätt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt, då särskilda propns:r
blifvit begärda på de olika mom:n , R. o. Ad. torde
finna att så borde ske; hemställande Hr Landtm, nu, om
R. o. Ad. behagade bifalla i:a mom. af 7 §:n, sådant Utskrn
den föreslagit.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
nej öfverröstat ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg t mom.
i 7 <$:n böra helt och hållet förfalla.
Ropades ja och nej.
Uppå derefter framställd propns. beslöt R. o. Ad., att
det nu föredragna i mom. skulle få följande lydelse: ”Rättighet
alt deltaga i sockenstämmas öfverläggningar oell beslut
tillkommer hvar och en, som rösträtt äger.”
2 mom. af 7 §:«.
D e ii ic M ii rs f. m.
Frill. Cederström: I afseende pä 2 morn. liar visserligen
Hr Lefren anmärkt, ali detsamma boide oförändradt
qvarstå. Jag mäste dock fästa R o. Ad:s uppmärksamhet
på ordalydelsen af delta mom. Det lyder nemi. sålunda:
"Ej må ledamots frånvaro hindra stämmans foi tgång ; och
må lian, sedan heslutet taget är, icke heller äga att derstädes
något vidare i samma ämne anföra." Den första raden
häraf innehåller tydligen att stämman skall fortgå, oansedt
någon ledamot är frånvarande; men sednare delen af detta
morn. eller orden — ”och må han, sedan beslutet taget är, icke
heller äga alt derstädes något vidare i samma ämne anföra,
’’— innehåller icke lika tydligt, att den, under det beslutet
viii sockenstämman fattades, frånvarande personen sedermera
tilbtädeskommit; och då ett sådant språk uti en lag
ingalunda kan vara lämpligt, tillstyrker jag att detta mom.
måtte erhålla följande redaclion: ’ Ej må ledamots frånvaro
hindra stämmans fortgång. Kommer lian tillstädes sedan
beslut taget är, må han derstädes icke något vidare i summa
ämne anföra.’’ Derigenom är hans besvärsrätt honom förbehållen,
ehuru han icke har rättighet att anföra något
vidare vid sockenstämman.
Hr von Hohenhausen: Såsom mom. är skrifve!,
skulle det troligen komma att så förstås och tillämpas, att
den, som icke varit tillstädes när beslutet fattades, icke heller
vid justeringen deraf må äga rättighet att något anföra.
Det har man ansett högst angeläget; men besvärsrätlen bör
dock stå öppen. 1 den redaclion, som Frih. Cederström föreslagit,
är ingenting taladt derom, huruvida den, som icke
deltagit i beslutet, må äga alt genom långa discussioner
och reservationer uppehålla justeringen. Jag skulle derföre
vilja föreslå, att redactionen måtte blifva följande: ”Ej må
ledamots frånvaro hindra stämmans fortgång. Sedan beslut
taget är, äger han icke att i samma ämne någonting
anföra; ej heller vid justering af prot. till detsamma reservation
afgifva. Hans besvärsrätt öfver beslutet vare dock
oförkränkt.”
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla IJtsk:ns förslag till 2 mom. i 7 §:n.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, yttrade, alt, då den nyss framställda propos:n
blifvit med ja och nej besvarad, R. o. Ad. torde finna,
det Hr Landtm, borde framställa en sådan propos., som
Frih. Cederström begärt. Enligt den skulle mom. få följande
lydelse: "Ej må ledamots frånvaro hindra stämmas
fortgång; kommer han tillstädes sedan beslut taget är, må
han icke något derstädes i samma ämne anföra.”
Hr von Hartmansdorff: Om det är tillåtet alt göra
ett tillägg till Frih. Cederströms förslag, så anhåller jag
Den io Mais f. ra.
alt meningen matte blifva följande: ”Ej må ledamots franvare
hindra stämmans fortgång. Sedan beslut taget är, må
intet i ämnet anföras; ingen ledamot dock från besvärsrätt
utesluten.'” Jag lemnar ordalydelsen derhän, hvilken kunde
göras bättre.
Frih. Cederström: De värde ledamöter, sorn anse
att frågan om rättighet till besvärs anförande här bör intagas,
hafva förbisett, alt denna § endast omtalar på hvad
sätt och i hvad mån vid sockenstämman frånvarande ledamöters
rättighet genom frånvaron inskränkes i hvad förhandlingarne
vid sjelfva sockenstämman beträffar, men ingalunda
gör någon inskränkning uti den §, enl. hvilken
hvarje med ett vid sockenstämman fattadt beslut missnöjd
ledamot äger att samma beslut öfverklaga, ehvad han vid
sockenstämman varit tillstädes eller icke.
Hr von Hohenhausen: Det är på ofullständigheten
i Frih. Cederströms förslag jag egentligen fästat uppmärksamheten.
Denna ofullständighet består deri, att ingenting
är närandt, när justering föregår, hvad rättighet den, sorn
vid beslutets fattande icke varit tillstädes, må äga att mot
beslutet sig reservera. Till afhjelpande af berörda ofullständighet
har jag uppgifvit det redactionsförslag, som jag
redan har framställt, och enl. hvilket den, som icke deltagit
i beslutet, ej heller må vid justeringen deraf afgifva reservation
deremot.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Jag hemställer lill Hr von
Hohenhausen, huruvida det stadgande vore verkställbar!, att
elen, som icke deltagit i beslutet, icke skulle få yttra sig vid
justeringen; ty då vid beslutets fattande ingen uppteckning
sker af de närvarande ledamöterna, så kan man icke heller
veta om Pehr Pehrsson eller Lars Pehrsson, eller hvem det
vara må, vid beslutets fattande varit tillstädes eller icke.
Ilr von Hartmansdorff: Jag får fästa Hr von Hohenhausens
uppmärksamhet derpå, att i i i §:n af delta förslag
heter det: ’’Är någon med beslutet missnöjd, må han
deruti söka ändring genom besvär.” Frih. Cederströms anmärkt!.
att frågan om besvärshänvisning icke hör till 7 §:n
är således riktig, hvarföre jag äfven anser Frihtns redactionsförslag
vara bättre än Utsk.uis, hvars ordalag, på sätt
Frih:n anmärkte, verkligen uro otydliga. Jag instämmer
derföre med honom i anhållan örn bifall till den redaction
lian uppgifvit.
Hr von Hohenhausen: Om man vill, att del skall
vara en öppen rättighet för den, som icke deltagit uti beslutet
vid sockenstämman, att, när beslutet justeras, kunna
reservera sig deremot, så är Frill. Cederströms förslag rikligt;
men i motsatt fall torde mitt böra bifallas.
Den 10 BI a r s f. ra.
Frill. Cederström: Hr von Hohenhausen måste icke
riktigt fattat mitt redactionsförslag; ty eljest hade han funnit,
att enl. detsamma den, som vid beslutets fattande varit
frånvarande, icke tillkommer att vid sockenstämman någonting
i ämnet anföra. Förslaget var nemi. följande: ”Ej
må ledamots frånvaro hindra stämmans fortgång. Kommer
han tillstädes sedan beslut taget är, må han icke derstädes i
samma ämne anföra ’ etc. Han får således ej heller vid justeringen
anföra något. Vid justeringen får sockenstämman
icke upphäfva hvad den deslutat, utan blott tillse huruvida
beslutet är till prot. riktigt uppfatladt eller icke.
Hr von Hohenhausen: Det är väl ganska klart, att
när det står: kommer han tillstädes, så har det afseende
på den sockenstämma, som är utlyst för alt besluta,
och kan icke hänföras till den sockenstämma, som pålyses
för att justera beslutet. Såsom §:n nu lyder, är således fråga
om s:ne sockenstämmor, men enl. Frih. Cederströms förslag
blott om en, hvarvid den, som i beslutet icke deltagit,
icke heller skulle äga rättighet att yttra sig i ämnet. Mitt
förslag deremot går derpå ut, att den, som icke varit närvarande
vid beslutets fattande, icke skulle få yttra sig i ämnet,
hvarken vidden stämma, då beslutet fattades, eller vid
den påföljande, då det justerades.
Hr Ribbing, Arvid: Jag för min del tror att ett
för långt utsträckt stadgande, rör:de sältet huru det skall
tillgå vid sockenstämma, då beslut fattas, och vid den, då
detsamma justeras, kommer att föranleda tvetydighet och
att man beträder en motsatt väg med den man önskar gå
om man vill stadga bestämmelser för alla de fall, sorn kun
na
inträffa, och i hvilka annat rättesnöre icke behöfves än
gammal vana och häfd. Vi vete nog att det ganska ofta
inträffar, (jag lemnar derhän huruvida det är mer eller mindre
lagligt), att fattade heslut vid justering ändras ja nästan
helt och hållet upphäfvas. Att nu stadga det så icke får
ske, vore alt stadga något, som hvar och en vet förut och
skulle således tjena till intet. Jag instämmer uti det förslag,
som Frih. Cederström framställt, förmodande att ju
kortare och bestämdare en lag är, desto bättre.
Uppå derefter framställd propos. blefFrih. Cederströms
af Hr Frih. o. Landtm, sednast upplästa förslag till 2 mom.
i 7 §:n af R. o. Ad. antaget.
8 §:n.
Frih. Cederström: Jag anhåller att få fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet på behofvet att ur denna § utesluta
sista morn., så lydande: ”1 mål, för hvilka sockenstämman af
contractsprost eller annan särskildt förordnad prestman utlyses,
vare denne ordförande.” Orsaken dertill är den, att
då sockenstämma förordnas eller äskas af embetsmyndighet
232
D c ii 10 Mars f. m.
nloin PresteSt. kail ilen som sockenstämman äskat eller
förordnat, icke varn onlförande. Är åter stämman förordnad
af kyrkans embetsmyndighet, så faller af sig sjelf alt
dervid galler för ordförandeskapet hvad de för presterskapet
stadgade disciplinära ordningar innehålla. Örn biskopen
sjelf kommer tillstädes, är det klart att lian mäste vara
ordförande eller förordna någon annan dertill. Detta sista
mom. är således helt och hållet öfverflödigt och hör derfö
re
uteslutas.
Hr von Hohenhausen: I mer eller mindre mån kan
man väl säga, all det kunde vara något öfverflödigt, ehuru
livad som gäller inom den kyrkliga hierarkien måste äfven
gälla för församlingar. Jag tror således att det icke är
skadligt, alt det står som det står. Dock anser jag behöfligt,
alt här äfven uttryckes, att den, sorn förordnar en sockenstämma,
kan sjelf eller genom ombud deltaga i öfverläggningen,
fastän icke i beslutet. I öfverensstämmelse härmed
anser jag sista mom. böra redigeras på följande sätt:
’’! mål, för hvilka contractsprost eller annan prestman blir
förordnad att sockenstämma hålla, vare han ordförande. Den,
sorn äger rätt alt sockenstämma förordna, äge ock rätt att
sjelf eller genom ombud när vara och i öfverläggningen
men icke i beslutet deltaga.” Med dessa ord har man bibehållit
hvad som brukligt och behöfligt är och betryggat
sig mot ali advocalur, sorn på grund af denna befattning i
framtiden kunde uppstå. Jag anhåller bos Hr Frih. o.
Landtm, örn propos. till antagande af detta tillägg.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer hufvudsakligen
med Hr von Hohenhausen. Jag vill blott fästa hans
oell Ståndets uppmärksamhet derpå, att enl. den §, som
R. o. Ad. redan antagit, äger contractsproslen, om jag rätt
minnes — och Hr Ridd SecreCti torde upplysa om jag misstager
mig — att sjeff äska sockenstämma, så att det icke,
på sätt Hr von Hohenhausen föreslagit, bör heta:” i mål,
för hvilka contractsproslen är förordnad att
sockenstämmor bålla” etc.; utan bör det stadgas: ”1
mål, för hvilka sockenstämma äskas af contractsprosten, eller
de mål, för hvilka en prestman är förordnad att sockenstämman
utlysa, vare han ordförande. Den, som är berättigad
alt sockenstämman förordna, äge ock rättighet att
qelf eliel- genom ombud när vara, samt att i öfverläggningen
men ej i beslutet deltaga.”
Underl. R i d d. S e c r e t.: I anledn. af Hr von HartmansdorlFs
begäran får jag upplysa, att förstamom. i 3 §:n skulle
efter R. o. Ad:s beslut erhålla följande lydelse: ”När
sockenstämma förordnas af Konungens Bef:h:de.”
Frih. Nauckhoff, Joli. Otto: Hr von Hohenhau
sens
-
Den 10 Mari f. m.
235
sens forsing häntyder tvifvelsutan på en §, sorn för några
dagar sedan Lief antagen, deruti förhållandet med sammansatta
sockenstämmor bestämdes. Mig synes således nödigt,
att ett tillägg göres i detta förslag, sorn bestämmer huruvida
annan än prestman kan vid sådana tillfällen till ordförande
förordnas. Förslaget gick derpå ut, att den, som äger rättighet
att förordna om sockenstämmor, har rättighet att sjelf
eller genom ombud derstädes föla ordet, dock utan rösträttighet.
Det är nödigt, till undvikande af kif i detta full,
att §:n utsätter huruvida ovillkorligen äfven i sammansatta
sockenstämmor prestman skall vara ordförande, eller om de,
som kunna förordna om sockenstämmor, äfven äga att utse
ordförande. Jag anhåller att Hr von Hohenhausen eller Hr
von Hartmansdorff ville complettera deras förslag, så att
denna otydlighet hlefve håfven.
Hr von Hohenhausen: I afseende på hvadsom blifvit
anfördt af Frih. Nauckhoff får jag äran upplysa, att i
den föregående §:n var fråga om när flera socknar eller pastorater
uti gemensam angelägenhet genom deputerade skola
höras. Der var icke sockenstämma i fråga. Det var utom
socknarna, utom pastoraterna; och ett pastorat är den största
enhet, som finnes för sockenstämma. Frågan var då om
en sammankomst genom deputerade, som kunde sträcka sig
till ett helt län eller ännu längre. Här åter är fråga blott
om en enda sockens eller pastorats angelägenhet, då den förekommer
uti sockenstämma. Mitt förslag innefattade icke
frågan om ordförandeskapet, hvilket tillhör pastor i församlingen;
utan mitt förslag innefattade, att den, som ägde rätt
alt sockenstämma förordna, skulle äfven äga rättighet alt
sjelf eller genom ombnd vara tillstädes, för att i öfverläggningen,
men icke i beslutet, deltaga. Denne kunde möjligtvis
lemna upplysningar, utan hvilka icke något beslut kunde
fattas. Det var blott att förvara den rättighet, som nu
finnes, och på det att ingen kittslig person måtte kunna förhindra
begagnandet af en sådan rättighet, som jag ansåg ett
bestämdt stadgande derom här böra intagas. Jag anhåller att
tillägget måtte blifva uppläst, emedan jag troligtvis sjelf icke
uppläst det tillräckligen tydligt, eller så, att det af alla
kunnat fattas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om han rätt fattat
Hrr von Hohenhausens och von Hartmansdorffs mening,
vore den, att sista punkten i 8 §:n skulle erhålla följande
lydelse: ”[mål, för hvilka annan prestman är förordnad att
sockenstämma hålla, vare han ordförande ; den, som äger rätt
att om sockenstämma förordna, äge ock att sjelf eller genom
ombud när vara och i öfverläggningen , men ej i beslutet,
deltaga.”
21 H. 3o
a34
D « n 10 Mar* f. n.
Fril). Cederström: Jag har ingenting emot att uti
denna förordning införes, alt den myndighet, sorn ager rättighet
att förordna om sockenstämmas hållande , också må
äga rättighet att sjelf eller genom ombud dervid vara tillstädes
; men Hr von Hohenhausen loide ulan tvifvel linna ,
att ett sådant stadgande icke hör till 8 §:n , emedan den
blott handlar om hvilken som skall vara ordförande i sockenstämma,
och icke om sockenstämmans förhandlingar i
öfrigt. Det stadgande, som Hr von Hohenhausen föreslagit,
bör omfatta en särskild §, hvilket är så mycket lämpligare,
som då jemväl deruti bör införas, att då sockenstämma förordnad
är till utseende af deputerade för att med andra
socknars deputerade sammanträda inför någon bestämd myndighet
i och för vidtagande af beslut, så skei- sammanträdet
inför samma myndighet och röstberäkningen sker per capita.
På landet inträffar detta mera sällan; men det är klart att
uti städer, som utgöras af flera församlingar, böra uti frågor
om fattigvård eller sjukvård, eller andra bestyr, som angå
staden i gemen, icke olika beslut, fattas uti de särskilda
sockenstämmorna, utan bör i sådant fall frågan afgöras genom
deputerade från de särskilda församlingarna, hvilka sammanträda
inför den myndighet, sorn sockenstämman äskat ,
det må vara Konungens Bef:h:de, magistraten i staden eller
domcapitlet.
Frih. Nauckhoff: Hr von Hohenhausen antager pa
storat
såsom den största enhet, sorn kan sammankomma flör
att öfverlägga. Jag kan försäkra honom, att tankarne äro
mycket delade i det fallet. På ena sidan anser man, att
när flera socknar sammanträda, blifver det icke sockenstämma
utan en annan sammankomst. En motsatt tanke uter
är den, att om flera socknar sammanträda i sockenstämma,
så är det likväl sockenstämma, nemi. en sammansatt sockenstämma,
hvarvid icke andra mål kunna förekomma, än de
som enl. författningen kunna i sockenstämma upptagas. Jag
bekänner mig till den sista meningen. Hafva någre varit af
den tanken, så kunna flere vara af samma tanke , och det
är tvifvelaktigt på hvilkendera sidan det rätta är. Är förhållandet
sådant, att en sockenstämma icke får förändra
sin natur derföre att flera socknar sammankomma i ett gemensamt
ärende; så anser jag den myndighet, som äger förordna
sockenstämma, böra äga rättighet att utse ordföranden
inom eller utom sockenstämman. Kan stadgandet härom
lämpligare införas i en annan §, så har jag ingenting
deremot; men jag anser nödigt, att härom må blifva bestämdt
stadgadt.
Hr von Hohenhausen: R. o. Ad. har redan uti en
föreg:de § beslutat huru förhållas skall, när menigheter genom
deputerade skola höras. Att det då icke mera är sockenstämma,
lärer vara klart, då frågan kan omfatta ett helt
Dea 10 M * r s f. m.
a35
Jun. Niir siirskild ordförande skall förordnas, kan sammankomsten
icke mera kallas sockenstämma, emedan pastor i
församlingen är ordförande i sockenstämma. Sådana gemensamma
sammankomster kunna olla inträffa, såsom t. ex. då
frågor uppstå om en större nyodling, hvaruti flera socknar
hafva del. Hvad har ett sådant sammanträde genom deputerade
från flera socknar alt skaffa mid en sockenstämma,
sorn liar till föremål angelägenheter, hvilka endast angå samma
socken. Mitt förslag alser ingalunda någon rubbning
lili hvad som blifvit besluladt om hvem som skall vara ordförande
lili dessa sockenstämmor, utan går endast derpå ut,
att den, som förordnat om dessa sammankomster, måtte sjelf
eller genom ombud kunna vara tillstädes, för att lemna muntliga
upplysningar i anleda, af det skriftliga förordnande,
hvarför sockenstämman blifvit utsatt.
Frih. Nauckhoff: Om man vill förklara, att, då deputerade
från flera socknar sammanträda för att öfverlägga
uti något gemensamt ärende, en sådan sammankomst icke är
sockenstämma, så behöfs icke det tillägg, som jag begärt; ty
då faller det af sig sjelft, alt den, som förordnar sammanträdet,
också kan utse ordföranden; men så länge uti förordningen
icke linnes bestämdt uttryckt , att ett sådant gemensamt
sammanträde icke är sockenstämma, nödgas jag vidblifva
mitt yrkande. Jag uppmanar hvar och en att uppgifva
något stadgande i denna förordn. , enl. hvilket sammankomstens
karakter af sockenstämma förändras, derföre
att sammanträdet äger rum af flera socknar. Det är så
mycket lättare att misstaga sig, ifall eljest min åsigt vore
ett misstag, då man betraktar denna § i sammanhang med
dell 4:<le! hvilken handlar äfven om sammanträden emellan
flera socknar. Kan någon förmoda att der är fråga om annat,
än en sammansatt sockenstämma? Jag är åtminstone af
den tanken, att ett sådant, på grund af 4 §!n beramadt,
sammanträde är en sammansatt sockenstämma, der endast
sådana ärenden, som tillhöra sockenstämma, kunna upptagas;
men då församlingens pastor är ordför. i sockenstämma,
sä anser jag det förtydligande böra äga rum, att,då Konungens
Bef;h:de förordnar ett sammanträde emellan flera socknar,
han må äga utse ordform och dertill utse hvem han
behagar, ehvad den utsedde personen är ledamot uti sammankomsten
eller icke; eller också alt man bestämdt uttrycker,
att ett sådant sammanträde icke är sockenstämma,
emedan det då är gifvet, att ordform kan tagas inom eller
utom presterskapet. När jag kunnat se saken lika ined Hr
von Hohenhausen, så kunna äfven flere göra det, och då är
det otvifvelaktig!, att en otydlighet i delta hänseende vidlåder
förordningen; men att otydligheter böra undvikas torde
icke kunna bestridas.
Hr von Hohenhausen: Jag skulle tro, att, dé frå
-
a36
Dm 10 Mar» f. ra.
ga nu blott Sr oro sockenstämmor, vi böra bålla oss dervid
och icke ingå på frågan om menigbeters börande genom deputerade.
För alt med ett exempel visa huruledes det kunde
bända, att det icke passade sig, om jag så får säga, att
en prestman förordnades till ordför. uti sammankomsten genom
deputerade emellan flera socknar, emedan föremålet för
sammankomsten kunde ligga alldeles utom det presterliga
Ståndet eller angå presterskapets intresse, får jag nämna, att
under förflutna sommar blef jag af K. M. förordnad alt höra
samtliga menighelerna på bela ön i afseende på presträttigheter
; alla socknarna sammanträdde bos mig genom
valda deputerade. Det torde således vara påtagligt, att icke
en prestman dertill kunnat vara förordnad ; och del är följaktligen
belt annat att böra större menigbeter, som sammanträda
genom deputerade, hvartill ordför. skall förordnas,
och att hålla sockenstämma, hvaruti pastor alltid är ordförande.
Jag liar blott önskat, att den, som förordnar sockenstämman,
dervid må kunna få vara tillstädes, för alt muntligen
meddela de upplysningar, som icke kunnat lemnäs
skriftligen, emedan man ej kan vara beredd på alla möjliga
invändningar och förfrågningar.
Frih. Nauckhoff: Det utaf Hr von Hohenhausen anförda
exemplet lemnar jag i sitt värde. Då bär är fråga
om att stifta en lag, torde det vara angeläget alt göra den
tydlig och bestämd. Jag anhåller dock alt få detta ärende
uppskjutet till dess andra capitlet 0111 sockennäimid förekommer.
Jag anser så mycket mer angeläget, alt det utaf mig
föreslagna stadgandet uti förordningen intages, som, då bär
först afhandlas frågor om sockenstämmor och vidare 0111
sockennämnd och sedermera förekommer härads- och länsnämnder,
en sammankomst af deputerade från flera socknar
måste kunna hänföras till någon af dessa tre cathegorier,
såvida den icke skall vara ett oting, och då var det olämpligt
att i föregtde plenum votera om saken; men om en sådan
sammankomst emellan flera socknar är laglig, så måste
den kunna hänföras till någon lag, och då bör det uttrvckas
lill hvilken af dessa frenne cathegorier den hör. Att
låta ordförandens utseende bero på en eller annan individs
godtycke, dertill vill jag ej tillstyrka. Jag anhåller att få
hafva min talan öppen till dess frågan om sockennämnd
förekommer, ifall Hr Frih. c. Landtm, skulle finna lämpligt
att bär indraga det tillägg jag föreslagit; men jag yrkar bestämdt,
att frågan om detsamma.? intagande i denna förordning
må blifva föremål för öfverläggning och beslut, innan
vi genomgått detta lagförslag.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då ingen anmärkn.
blifvit gjord vid de första punkterna af §:n, utan blott vid
den sista, R. o. Ad. torde finna, att tvänne särskilda proposlr
borde framställas, den första å de punkter, som före
-
D«n 10 Mars f. ra.
gå den, hvilken börjas med orden "I mål,” neli den sednare
å denna sistnämnda punkt; hemställande Hr Landtm, härefter,
om R. o. Ad. behagade bifalla de första punkterna i
denna 8 §.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:ns förslag till sista punkt i 8 §:n.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propus, blef derefter det af
Hr Landtm, förut upplästa, bär ofvan intagna, förslag till
förändrad redaction af sisla punkten i 8 §:n af R. o. Ad.
antaget.
9 §:n*
Hr Råfelt, Anlon: Dådetla förslag redan ingår i de
minsta detaljer, sa torde det ursägtas mig, om jag föreslår ett
tillägg, som är af mindre betydenhet, af innehåll, i enlighet
med hvad sorn stadgas uti 8 §:n af 1817 års förorda. , att
ordform må vara berättigad att för skrifmaterialier njuta
ersättning af kyrkans medel.
Frih. Cederström: Vid första moro. af denna § tillstyrker
jag, att efter ordet ”men” på åttonde raden må införas
ordet "skall" 1 afseende på andra 1110111. liro lleraanmärkn:r
att göra, hvarföre jag anhåller att vi måtte få
propus, först på första inom., med deri rättelse jag föreslagit,
och att andra mom. derefter måtte till afgörande förekomma.
Gr. Taube, Gust. Joli.: Äfven jag tager mig friheten
föreslå ett tillägg uti första mom. af 9 §:n , nemi. att
efter den meningen — ’'och åligger det ordform att vid slutet
af hvarje sockenstämma tillkännagifva å hvilken af dessa
dagar justeringen kommer att förrättas,” måtte tilläggas, i
öfverensstämmelse med hvari som finnes stadgadt uti 8 §:n
af 1817 års förordn., följande mening: ”äfvensom att beslutet,
i händelse besvär icke anföras, vinner
laga kraft." Detta tillägg kan visserligen synas öfverflödigt,
enär 11 §:n föreskrifver sättet för meddelande af besvärshänvisning;
men jag skulle tro, att för en allmoge skadar
det icke, att ordform tillkännagifver att beslutet vinner
laga kraft, i händelse icke besvär anföras.
Frih. Cederström: Det af Gr. Taube föreslagna tillägget
borde, på sätt Hr Grefven sjelf funnit, vara öfverflödigt,
emedan i frågor om besvärshänvisning det är klart att
hänvisningen innehåller efter hvad tid beslutet vinner laga
kraft. Efter detta förslag är besvärstiden 21 dagar; men jag
hoppas all R. o. Ad. antager samma tid, som i allmänhet
gäller för ekonomimål, nemi. 3o dagar. Jag anhåller om
■j38
Den 10 Mars f m.
propos. på forsla momentet , med den förändring jag
ii! Ist yrk I.
Gr. Ta lilie: Jag bör visserligen icke vara envis att yrka
det ifrågavar. tillägget, elmin, såsom jag nyss nämnde,
del icke kan skada ali 'allmogen upplyses derom, att beslutet
vinner laga kraft, i händelse det icke öfverklagas ,
oell redan uti 1817 års förordn. ett sådant åliggande för
ordföranden linnes (01 eskrifvet uti 8 Jin, hvilken handlar
i öfrigt ungefärligen om detsamma, som förekommer uli
g §:n af detta lagförslag.
Gr. .Spens, Carl Gust.: Jemte det jag instämmer
uli hvad Frih. Cederström mot den sisle värde talarens yttrande
anmärkt, anhåller jag alt propos. icke matie framställas
l il antagande af hela första mom. på en gång, utan
alt, sedin den af Hr Frih:n väckta frågan om tilläggande
af ordet ”skall” blifvit af R. o. Ad. afgjordt, det må tillåtas
mig alt yttra några ord i afseende på de sisla raderna
af forsta morn., der det heter —• ”eller vägras underskrift”
etc.: i afseende hvarå en liten rättelse efter min tanke erfordras.
Frih. Roye, Ludv.: Visserligen har Frih. Cederström
rätt deruti, alt af det stadgande här förefinnes angille sättet
att vinna ändring uti ett fattadt beslut naturligtvis följer,
alt då någon ändring icke sökes, vinner beslutet laga
kraft: men jag tror dock, lika med Gr. Taube, att, då uti
hittills gällande förordn. är stadgadt skyldighet för ordform
alt meddela den tillstädesvarande allmogen underrättelse
derom, alt beslutet bör öfverklagas, om det icke skall anses
hatva vunnit laga kraft, det icke kan skada att ett sådant
stadgande äfven intages uti denna författning, utan
tvertom är deslomera nödigt, just derföre att sådant hitintills
blifvit iakttaget. Jag understödjer derföre Gr. Taubes
anhållan örn intagande i denna § af det tillägg Hr Grefven
föreslagit.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då flere ledamöter
ansett den nu föredragna §:n böra i särskilda delar afgöras,
R. o. Ad. torde finna att detta borde ske, och de vid hvar
och en af de olika punkterna gjorda anmärkntr då äfven
böra blifva föremål för afgörande. Hr Landtm, yttrade, att
honom veterligen hade vid 1:sta punkten i 9 §:n ingen anmärkn.
blifvit gjord; och hemställde Hr Landtm, alltså, om
R. o. Ad. behagade bifalla denna första punkt.
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff: Jag får blott la^a mig
friheten erinra derom, att Frih. Cederström föreslagit att
ordet ”skall” måtte insättas näst efter ordet ”men.”
Hr Frill. o. Landtm, yttrade, ali Frih. Cederströms
Den 10 M a r s f. m.
anmiirkn. anginge 3 meningen i i morn.; Hr Landtm, hem*
ställde derefter, om R. o. Ad. behagade bifalla loista meningen
i l morn. af g §:n.
Ropades ja.
Likaledes biföll R. o. Ad. andra meningen i i inom.,
eller den sorn börjar med ordet ”o rd för a n den och slutar
med ordet ”d e r t i I I.”
Derefter antog R. o. Ad. Frih. Cederströms förslag, alt
början af nästföljande mening skulle erhålla följande lydelse:
"Prolocollet må, när så ske kan, genast, men skall, i
annat fall, sist å fjortonde dagen derefter, i sockenstämma
justeras."
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att i afseende jiä det
återstående af samma mening Gr. Tanbe hade yrkat, att efter
ordet "förrättas” skulle tilläggas: ”äfvensom att beslutet,
i händelse besvär ej anföras, vinner laga kraft.”
Hr Lefren, Joli. Pehr: Jag delar den åsigt, som Gr.
Tanbe yttrat, men hvaruti Frih. Cederström icke kunnat
instämma, derföre alt uti en påföljande § stadgas huru förhållas
bör med beslut, sorn icke öfverk lagas. Jag skulle
dock tro, att de olika meningarna kunde förenas derigenom,
att ordet "tillkännagifva" utby tes mot ordet "p å m i 11 n a j”
emedan det sednare ordet blott innefattar en erinran om hvad
vederbör, egentligen böra anses Veta, då deremot ordet "tillkännagifva”
antyder ett meddelande, hvarom kännedom
förut saknats.
Gr. Taube: Jag kan icke annat än i allo gilla den af
Hr Lefre'n gjorda anmiirkn. och anhåller derföre, lika med
honom, att örcPet "t i 11 k ä n n ag i f v a" må utbytas mot ordet
"p å minn a.”
Hr von Hartmansdorff: Mot begagnande af ordet
”påminna," i stället för ordet "t i I I k ä n n a g i f v a,” får jag erinra,
alt då samma ord äfven skulle hafva afseende på dagen
för justeringen af prolocollet, så går det icke an att begagna
detsamma, emedan påminnelse derom att justeringen
då och då skall förrättas förutsätter, hvad som icke vore
händelsen, nemi. att sådant förut blifvit tillkännagifvet. Följaktligen
äro de ordalag riktiga, hvilka uti detta hänseende
blifvit använda i g §:n.
Gr. Taube: Jag måste medgifva, alt Hr von Hartmansdorff
har rätt uti sin anmärkn.; likväl täger jäg mig den
friheten hemställa, 0111 icke meningen blefve tydligast, ifall
det af mig föreslagna tillägget på så sätt förändrades, att
efter orden "j us t e r i n g-e n kommer att förrättas," tillädes:
"äfvensom att erinra det beslutet, i händelse besvär icke
anföres, vinner laga kraft."
□4°
D e ii 10 Murs f. m.
Hr Lefren: Som ordet "erinra” i Svenska språket hetyder
detsamma som ”påminna,” så har jag ingenting emot
den sednast föreslagna förändringen.
Hr af Dalström, Gust. Jacob: Jag har blott eti
anmärka, alt göra. Jag bade önskat att i della mom. blifvit
stadgadt, alt ordform bör till helgedag eller Söndag sammankalla
lörsamlingshoerne till justering af prolocollet, emedan
mången kan hafva flera mil till kyrkan och af denna
anledn. al haller sig från skyldigheten att inställa sig till
nämnda justering.
Ilr von Hartmansdorff: Om de värde ledamöter,
som anse ett tillagg behöfligt i denna §, behagade läsa början
af i i §:n, så skulle de tinna, att der anbefalles det försigtighetsmått,
som de an-ett nödigt. Der står nemligen:
”j\'u är sockenstämmoprotocoll och beslut justeradt oell underskrilvet,
då skall beslutet med hesvarsanvisning, som alltid
bör åtfölja, nästpålöljande Sön- ellet helgedag, då gudstjenst
hålles, från predikstolen npplasas.” Derigenom får enhvar
vela, att om han vill besvära sig, så skall det tillgå
på det eller det viset. Till yttermera visso stadgas der:
”Angår det någon persons enskilda ratt, då skall honom ofördröjligen
meddelas skriftlig underrättelse deiom, och, om
han det äskar, utdrag af protocollet honom tillställas.” All
nödig försigtighet till bevarande af sockenboernes rätt är
således iakttagen. Jag anhåller derföre att R. o. Ad. ville
i detta mom. godkänna Utsk:ns förslag, och alt de värde ledamöter,
som dervid gjort anmärkntr, måtte uppskjuta deni
till dess vi komma till i i §:n.
Hr Ribbing, Bengt: Jag får fästa Gr. Taubes uppmärksamhet
på filian deraf, alt det utaf Hr Grefven föreslagna
tillägget alstrar mera ondt än godt, hvarför jag önskar,
att detsamma måtte återtagas. Det kunde nemi. hända,
om ordform uraktlåt att meddela en sådan erinran, att följden
deraf kunde blifva att beslutet aldrig kunde taga ät
sig laga kraft; åtminstone skulle detta tillägg gifva anledn.
till mycken oreda och många rättegångar.
Gr. Taube: Då detta stadgande redan finnes uti 1817
års föi fattning, och till min erfarenhet icke kommit, att detsamma
föranledt en sådan olägenhet, som den siste värde
talaren förespeglat, men sådant visserligen kan vara möjligt;
så öfverlemna!' jag åt Ståndet att i anledn. af mitt förslag
besluta hvad det finner bäst och tjenligast.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt det vore sednare
delen af 3:dje punkten i 1 mom. af 9 §:n, eller från
och med ordet ”0 c h” till och med ordet "förrättas," som nu
Liefve föremål för pronos.; hemställande Hr Landtm., om
R.o. Ad.
Den io Mars f. m.
2^1
It. o. Ad. utan vidare tillägg behagade bifalla denna del
af Utsk:ns förslag.
Ropades ja.
Hr Landtm, yttrade, att hvad anginge Hr Råfelts anmärlin.
, det ordföranden borde vara berättigad att erhålla
ersättning för skrifmaterialier, så torde R. o. Ad. linna att
den bör tillhöra 2 mom. Nu förekomme sista meningen
i i morn., som börjar med ordet ”p r o t o c o I I e t” och slutas
med ordet ”v i t so r d.’’
Gr. Spens: Ordalydelsen i denna punkt— ”Protocollet
undertecknas af ordform, hvilken för dess riktighet är ansvarig,
och bestyrkes utaf minst 3:ne af församlingens ledamöter;
finnas ej 3:ne vid justeringen närvar., eller vägras
underskrift, tage då ord för. intyg om förhållandet af närvar.
krono- eller kyrkobetjent, och äger protocollet sedan
vitsord," — synes mig tillkännagifva den förutsättning, att
det icke är så helt med sämjan inom församlingarna. Denna
§ synes egentligen riktad mot sådana händelser, alt församlingens
ledamöter skulle vara så missnöjde med ett af ordform
till justering from lagd t protocoll, att de aflägsnade sig
ifrån sockenstämman utan att underskrifva protocollet, och
utan att bestämdt uppgifva sitt klander, hvilket ordform
vore skyldig alt i dagens prot. intaga. I sådan händelse
vore det högst farligt, om ordform skulle tillkalla spögubben
och genom hans underskrift gifva beslutet bindande
kraft. Jag tror derföre att det bör heta: "Finnas icke 3:ne
vid justering närvar., eller vägras dervid godkännande titan
bestämdt till dagens prot. uppgifvet skäl, tage då ordförande"
etc.
Frih. Cederström: Den här omnämnda vägran att
underskrifva protocollet kan omöjligen härröra från annat
än ett försök att suspendera ett sockenstämmobeslut. Det
händer nerol., att personer, som icke vilja alt ett beslut, som
de erkänna vara fullkomligen riktigt till prot. uppfattadt,
skall komma till verkställighet, vägra att underskrifva detsamma.
Det är nödigt att en utväg finnes att få prot. ansedt
som justeradt, då underskrift vägras. Hvarje sockenbo
äger ju rättighet att besvära sig. Skulle det inträffa, att
ordform vägrade införa uti prot. hvad sockenboer anförde,
så är det klart att sådant förhållande blefve föremål för besvär,
ledande till laga ansvar mot ordföranden. Jag kan
derföre icke finna något hinder att bifalla hvad Utskm i detta
full föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Det stadgande, Utskm här
infört, är af lika innehåll med det, som finnes uti nu gällande
sockenstämmoförfattning. Det vittnar om den likgiltighet
för meuighetsbestyr, som i allmänhet äger rum. Un21
H. 3i
Bento Mars f. m.
eler utöfningen af statssecreterare-embetel liar jag flera gånger
handlagt mål, som angått sockenstämmobeslut, under
hvilka ingen annan underskrift eller påteckning, utom prestens,
funnits, än af kyi ko- eller krouobetjmingen, just derföre
att socknemännen, då tv istiga mål förekommit, icke velat
underskrifva det, emedan de befarat si» skola, genom
protocollels underskrifvande, på något sätt blifva parter mot
öfriga socknemän. Det har varit så svårt att erhålla underskrift
på prottn, att jag vet händelser, då kyrkoherden nödgats
från predikstolen uppläsa prot, under tillkännagifvande,
att den, som hade något mot detsamma att erinra, finge anmäla
det i sacristian, samt ali prof. ansåges för justeradt,
derest ingen sådan anmälan gjordes. I städerna är det föga
bättre; ty jag Ivar hort omtalas en händelse, då kyrkoherden
nödgades af stadens magistrat begära, att 2:ne justef
ingsråd måtte utses, för att på församlingens vägnar justera
sockenstämmoprotocollen. De blefvo och utsedde, men funno
sig snart så litet intresserade af sitt åliggande, att de
vanligtvis aldrig infunno sig i sacristian, utan prot. mäste
skickas hem till dem, då de ändlligen lemnade sina underskrifter.
Under sådana förhållanden torde R. o. Ad. finna
nödigt att antaga hvad Utsk:n, i förevar, hänseende, tillstyrkt.
Hr von Hohenhausen: Hr von Hartmansdorff har
så fullständigt upplyst behöfligheten af det gamla stadgandet,
att jag icke vill förlänga discussionen med anförande
af flera skäl för nödvändigheten deraf, eller tillägga några
upplysningar rör:de svårigheten, så väl i städerna som på
landet, att kunna förmå församlingsboerne alt träda tillsammans
till justering af protocollet.
Gr. Spens: Det inkast, sorn Hr von Hartmansdorff
gjort, är helt och hållet håfvet genom mitt redaclionsförslag.
Jag har nemi. just föreslagit, att, 0111 underskrift vägras,
utan att man bestämdt uppgifver hvad man har emot
prot., detsamma må få godkännas hädanefter på sätt som
hittills, nemi. af kyrko- eller kronobetjening, 0111 det också
blott vore församlingens spögubbe, som attesterade prot. ;
men jag anser stadgandet hädanefter likaså farligt, som det
hitintills varit, derest icke församlingen, på sätt jag föreslagit,
i författningen uppmanas att akta sig för ett på skrufva!’
släldt protocoll. Hvar och en, som deltagit uti sockenstämmor,
liar nogsamt erfarit, att fiendtlighet emellan pastor
och församlingen härrör oftast från fel å ömse sidor,
och icke blott från allmogens sida. Det händer nemi. ofta,
att preslen ställer prot. så på skrufvar, alt man icke kan
undra öfver, alt en allmoge icke vill underskiifva detsamma.
Hr Ribbing, Bengt: Lika med Gr. Spens anser jag
den af honom föreslagna redactionsförändringen högst nö
-
Den jo Mars f, m.
243
elig, oell alt det vore särdeles illa, om det nu föreslagna
skulle komma alt qvarstå ordagrannt; men om R. o. Ad.
icke skulle anse Hr Grefvens redactionsfö.rslag tjenligt, anhåller
jag att i slutet af 1 morn. måtte tilläggas följande
mening : ”Såvida icke besvär anföres inom den tid 1 1 §:n
föresklifver.” Jag anhåller dock att propos. först måtte
framställas lill antagande af Gr. Spens’ förslag.
Gr. Cronstedt: Fullkomligen instämmande uti Gr.
Spens’ åsigt, får jag framställa förslag till förändrad redaction
af denna §. Jag skulle t. ex, vilja föreslå följande redaction
: "Protocollet undertecknas af ordform, hvilken för
detsammas riktighet är ansvarig, och bestyrkes af minst 3:tie
församlingens ledamöter, eller, i händelse detta antal ej är
närvar., af en krono- eller kyrkobetjent, som beslutet öfvervarit.
Vägra närvar, ledamöter all prol. med sina under--  skrifter bestyrka, teckne derå skälet till denna sin vägran,
hvarefter saken genast hänskjutes till Konungens Bef:li:de att:
vidare derom förordna."
Gr. Spens förenade sig med Gr. Cronstedt.
Hr Ribbing, Arvid: Sednare delen af Gr. Cronstedls
förslag kunde icke höras här nere, hvarföre vi önska att Hr
Grefven täcktes läsa upp alltsammans ännu en gång.
Gr. Cronstedls förslag upplästes, så lydande: "Protocollet
undertecknas af ordföranden, hvilken för dess riktighet
är ansvarig, och bestyrkes af minst 3:ne församlingens ledamöter,
eller, i händelse detta antal ej är närvar., af en kronoeller
kyrkobetjent, som beslutet öfvervarit. Vägra närvar,
ledamöter alt prot. med sina underskrifter bestyrka, teckne
derå skälet till denna sin vägran, hvarefter saken genast
hänskjutes till Konungens Bef:h:de alt vidare derom förordna.
"
Hr von Hohe nha usen: Hvad skall Konungens Bef:h:de
göra med ett prot., som dit inlemmas, då församlingen icke
velat besvära sig med inställelse till justering? Månne Konungens
Bef:h:de skall genom vitén tillhålla församlingen
att fullgöra justeringen? Jag vet ej hvartill den föreslagna
åtgärden gagnar. När beslutet icke vinner laga kraft för
än 3o dagar efter justeringen, så är all nödig säkerhet vunnen.
Hvad vinner man annat än ny vidlyftighet ulan
gagn ?
Gr. Spens: Jag har begärt ordet för alt instämma uti
den redaction, som Gr. Cronstedt föreslagit, hvarmed jag är
nöjd, emedan den uttrycker min mening. 1 afseende på hvad
Hr von Hohenhausen nu yttrat, ber jag få erinra, att det
synes mig hafva utgått från den förutsättning, att församlingsboerues
missnöje företrädesvis skulle anses sakna skäl.
Deruti kan jag för min del icke instämma.
Den 10 Mars f. m.
Hr Ribbing: Jag afstår från mitt förslag till redactionen
och instämmer med Gr. Cronstedt.
Frih. Cederström: Jag skulle instämma med Gr.
Cronstedt, ifall det vore större säkerhet att tvinga församlingens
ledamöter alt uppgifva anledningen till deras vägran
att underskrifva, samt att undersöka derom. Dä besvärauden
inkommer till Konungens Bef:l>:de, med påstående att
prot. blifvit orik lig t uppfattadt, och påstår ny sockenstämma,
sa händer det att pastor, efter undersökning vid domstol,
får stanna i ansvar, ifall iian begått hvad honom tillvitas,
eller ock att besvären finnas vara obetänkla oell sakna
anleda., och då gäller beslutet såsom lagakraftvunnet.
Jag anhåller att mom. måtte antagas sådant det befinnes.
Frih. Boye: Sällan har jag horten öfverläggning inom
detta lius, som förefallit mig så öfverflödig, som denna. Det
måtte val vara för något ändamål, som ordförandeskapet anförtros
kyrkoherden. Deraf måtte också följa, att hans prot.
äger vitsord, intilldess oriktigheten deraf ådagalägges. Lika
med Frih. Cederström anser jag allt tillägg till detta mom.
öfverflödigt. Häradshöfdingarne föra sjelfve sina prot., och
ännu liar det aldrig varit ifrågasatt, att de af någon annan
skulle attesteras. De äga vitsord i kraft af embetsmannens
behörighet att föra dem, intilldess han öfverbevises alt han
har fört felaktigt protocoll. Mig synes tillägget öfverflödigt,
och jag tillstyrker derföre alt mom. må blifva sådant
det är.
Hr Ribbing, Arvid: Den siste värde talaren behagade
erinra sig, att domaren måste alltid vara ojäfvig såsom
prot förande, med skyldighet att i annat fall frånträda sin
plats. Så är icke alltid händelsen med ordform i sockenstämmor,
som ofta handlägger ämnen, som angå honom personligen,
hans inkomster m. m., och af erfarenhet känna vi
huru ofta sådana öfverläggningsämnen föranleda tvister 0111
prot.fölingen, missnöje och misshälligheter inom församlingarna.
Det är således af vigt, att prot. underskrifves, icke
blott af ordform, utan äfven af församlingens ledamöter.
Frih. Boye: Till bemötande af hvad den siste värde
talaren behagat erinra, får jag äran påminna, att jäf verkar
lika mycket mot en kyrkoherdes prut,, som mot en domares.
Man kan icke förutsätta det fall, att kyrkoherden skulle
föra prot. uti frågor, som anginge honom sjelf. I sådana
händelser bör han anmäla jäfsförhållandet hos vederbör, contractsprost,
som förordnar ojäfvig ordförande.
Hr Ribbing, Bengt: Jag är visserligen icke så kunnig
uti lagar och författningar, som Frih. Boye, men skulle
likväl önska få veta i hvilken författning det står skrifvet,
att kyrkoherden skall i alla små saker, som röra honom
Don 10 Mars f. m.
sjelf, begära ojäfvig ordförande. Del liar Åtminstone icke
ägt rum i de församlingar jag bebott.
Frih. Boye: Jag bestrider ingalunda, alt det kunnat
luinda och måhända ofta händer, att kyrkoherdar föra prot.
uti frågor, sorn röra dem sjelfva eller deras eget intresse;
men när de begå den olörsigtiglielén att sätta sig lill prot.,
ehuru de äro jäfvige och icke erhålla socknemännens verification
derpå, sä betyder ett sådant prot. ingenting. Derpå
behöfs ingen lag, ty det följer af sunda förnuftet.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller alt få fästa
Ståndets uppmärksamhet derpå, att om intet yttrande af
socknemännen afgåfves, hvilket innehåller skälen, hvarför de
icke vilja underskrifva ett sockenstämmo-prot., men detta
enligt Gr. Cronstedts förslag likväl skulle inskickas till Konungens
Bef:h:de, utan att besvär anfördes öfver prolls innehåll;
så hade landshöfdingen ingen åtgärd att vidtaga,
ulan prot. blefve liggande på landscancelliet. R. o. Ad. lärer
deraf finna, all den befattning af öfverjusterare, som
man vill uppdraga åt landshöfdingen eller domcapitlet, blifver
ändamålslös.
Hr Ribbing, Bengt: Jag vill blott fästa uppmärksamhet
derpå, att här står bestämdt: ”och äger prot. sedan
vitsord.” Det skulle således vara förbindande, huru
rasande det än måtte vara, blott det vore undertecknadt af
krono- eller kyrkobetjent; och så snart det vore på så sätt
undertecknadt, skulle man icke kunna häfva dess kraft utan
att anställa rättegång mot kyrkoherden och utan bevis att
prot. vore oriktigt; hvilket deremot icke behöfdes, om Gr.
Cronstedts förslag antoges.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R, o. Ad. behagade
oförändradt antaga Utsk:ns förslag till sista punkt
i i momentet.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade antaga
Gr. Cronstedts förslag till sista punkt i i mom. af
9 §:n.
Ropades äfven ja och nej.
Hr Landtm, framställde ånyo propos. till antagande
af Utsk:ns förslag.
Ropades åter ja och nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig linna,
att ja öfverröstat nej, begärde
Hr Ribbing, Bengt, votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voterisproposilion:
-
Den 10 Mars f. ni.
Den som antager Utskms förslag i sisla punkten af i
morn. utaf 9 §:n af lagen för sockenstämma, voterar
ia>
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer nämnda sista punkt att erhålla följande
lydelse: ”Protocollet undertecknas af ordform, hvilken för
dess riktighet är ansvarig, och bestyrkes af minst 3:ne församlingens
ledamöter, eller, i händelse delta antal ej är närvar.
, afen krono- eller kyrkobetjent, sorn beslutet öfvervåld!.
Vägra närvar, ledamöter alt prot. med sina underskrifter
bestyrka, teckne derå skälet till denna sin vägran,
hvarefter saken genast hänskjutes till Konungens Befrhtde
att vidare derom förordna.”
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som föijer:
Ja — 10.
Nej — ij.
Frih. Cederström: Vid andra moni. har jag åtskilliga
anmärkn:r att göra. Efter ordet ”beslut” på 6:te raden
böra från och med orden ”i ämnen" till och med ordet
”besluta” på y:de raden utgå, och i stället införas orden:
”sorn ordföranden anser I a g s t r i d i g a.’’ På g:de
raden anser jag böra uteslutas orden ”K o n n n g e n s B e f: h : d e”
och i stället införas ”vederbörande enibetsmyndighe t.”
Pä io:de raden böra orden ”för vinnande af rättelse”
utgå. Jag anhåller att få uppläsa mom. sådant det, med
iakttagande af dessa rättelser, kommer att lyda : ”Ordform
åligger att protm, införda i en särskild bok, noggrannt förvara
och vårda. Honom tillhör ock att, när helst så äskas,
meddela utdrag af prot. till sockennämnden , samt att för
öfrigt åt en hvar, som det åslundar, hålla prot. tillhanda,
för att deraf taga afskrift, hvilken af ordform till riktigheten
bestyrkes. Skulle så inträffa, att å sockenstämma fattas
beslut, som ordform anser lagstridiga , då bör lian deremot
göra föreställningar, och sådant till prot. anmärka;
hvarefter, och sedan justering föregått, det genast skall af
ordform till vederbör, embetsmyndighet insändas, såsom dess
fastställelse understäldt.”
Gr. Taube: Antingen den redaction Utskm föreslagit,
eller den som Frih. Cederström uppläst, skulle blifva
antagen, får jag hemställa, att på andra raden i detta morn.
efter orden ”när helst så äskes” måtte införas orden
”utan lösen,” så att meningen kommer att lyda som
följer: "Honom tillhör ock ali, när så helst äskås, utan
lösen meddela utdrag af prot. till sockennämnden” etc. Detta
stadgande finnes redan uti 8 §m af 1817 års förordn.,
Den 10 Mars f. ra.
*47
Och jag är öfvert ygad att dess bibehållande stall förekomma
manga tvister.
Frih. Cederström: Jag har visserligen ingenting emot,
att uti §:n stadgas, att pastor utan lösen bör lemna påskrift
å afskrift af prot.; men att ålägga honom, när helst så begäres,
utan lösen afskrifva sjelfva protocollet, tror jag icke
vara ändamålsenligt, emedan pastors lid skulle kunna helt
och hållet upptagas med dylikt utskrifvande. De,. stär lungre
fram i momentet: ”samt att för öfrigt åt en livar, som
del åstundar, halla prot. tillhanda, för att deraf taga afskrift,
hvilken af ordform till riktigheten bestyrkes.” Jag
har ingenting emot att här införa det af Gr. Taube föreslagna
tillägget, så att det kommer att heta; '"hvilken af
ordform utan lösen till riktigheten bestyrkes;” men alt på
förra stället införa dessa ord, så alt det skulle åligga pastor
att, när helst så äskades, utan lösen afskrifva prot., later sig
icke göra.
Gr. Taube: Jag kan icke finna, att pastors besvär
skulle blifva större än det hittills varit, då redan uti 1817
års förordn. är stadgadt, att det åligger pastor att utan lösen
meddela utdrag af prot. åt den församlingens ledamot,
hvilken om verkställighet af sockenstämmobeslut föranstalta
bör. Sockennämnden är icke annat än en delegation af församlingen,
hvars åliggande det är att verkställa fattade beslut;
men så vidt jag vet, finnes intet stadgande, sorn föreskrifva',
att sockennämnden skall hafva besväret alt laga afskrift
af sockenstämmoprotocollet.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Frih.
Cederström deruti , att andra mom. måtte förblifva oförändradt
intill orden: ”Till riktigheten bes t yrkes.” Om
kyrkoherden skulle åläggas vidsträcktare skyldigheter än han
har; så befarar jag, alt hans tid blefve för mycket upplagen,
lill skada för de preslerliga förrättningarna.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om K. o. Ad. behagade
oförändradi antaga Utsk:ns förslag lill 2 mora. i
9 §:n.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, yttrade, att, då propostn blifvit med både
ja och nej besvarad, R. o. Ad. torde finna att propos.
särskildt borde framställas på den del af mom;, som icke varit
föremål för anmärkntr, och särskildt på den del, sorn varit
föremål för sådana. Hr Landtm, hemställde derefter,
om R. o. Ad. behagade bifalla 1 punkten i 2 mom. af
9 §:n eller den som börjar med ordet "O r d fö r a n d e n” och
slutas med ordet ”vårdas.”
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. beha
-
a/,8
Den io Mars f. m.
gmle bi falla 2:a punkten, som börjar med ordet "Honom''
oell slutar med ordet "bes ty r k es”, med det begärda tillägget
nf orden ”ulan lösen” efter ordet ”äskås.”
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. blef Utskrns förslag i
denna del bifallet.
Uppå vidare framställd propos. beslöt R. o. Ad., att sista
punkten skulle erhålla följande förändrade lydelse: ”Skulle
så inträffa, att å sockenstämma fattas beslut, som ordform
anser lagstridiga, då bör lian deremot göra föreställningar
och sådant till prut. anmärka; hvarefter, och sedan justering
föregått, det genast skall af ordform till vederbör, embetsmyndighet
insändas såsom dess fastställelse tinderstäldt.”
Hr Råfelt, Anton: Jag tager mig friheten anhålla,
att det tillägg måtte införas, hvarpå Hr Frih. o. Landtm,
icke framställde propos., nemi. att kyrkoherden af kyrkans
medel må erhålla ersättning för skrifmaterialier.
Hr Frih. o. Landtm.’ lät uppläsa det förslag Hr Råfelt
begärt måtte tilläggas vid slutet af 2 mom. i g §:n , så
lydande: ”Ordförande vare berättigad att för skrifmaterialier
erhålla ersättning iil kyrkans medel.”
Frih. Gederström: Något stagande om ersättning för
skrifmaterialier anser jag icke kunna vara behöflig t. Hittills
har så tillgått, att i kyrkorådet har skrifmaterialier
blifvit bekostade af kyrkans medel, hvaremot i sockenstämma
pastor utan ersättning sjelf bekostat papper, pennor och
bläck. Jag vet icke hvarföre man här skall inblanda fråga
0111 ersättning för skrifmaterialier, hvilken ersättning endast
skall tillskynda pastor besvär med redovisning derför; kostnaden
för några ark papper, litet bläck och några pennor
är så obetydlig, att något stadgande härom ingalunda kan
vara behöflig!.
Hr Råfelt: Det torde ursägtas mig, att jag icke kan
instämma med Frih. Cederström, enär uti 8 §;n af 1817 års
förordn. det stadgande redan finnes, som jag nu föreslagit.
Jag tror att vi nu redan gått in i så många obetydligheter,
att det torde förlåtas, att jag framställt den ifrågavarande.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. Hr
Råfelts förslag.
10 §:n.
Frih. Cederström: Utaf 10 §:n är en fullkomlig omarbetning
alldeles af nöden. I det skick den är och i de
generella termer den är alfatlad, finnes icke mera något
tänkbart, som icke kan göras till föremål för sockenstämmas
behandling, och vi kunna således bereda oss på att få de
mest
Den 10 Mars f. ni.
3 19
mest besynnerliga saker handlagda uti sockenstämmor. Dessutom
förekommer här att sockenstämmor blifvit tillagd rättighet
alt ålägga vitén. Hittills bär så tillgått, alt vitén
blifvit för olika föremål begärda af sockenstämmor hos Konungens
Bef:h:de eller af stadens myndighet, eller hos domaren.
Att nu vilja öfverlåta åt en myndighet, sådan som
en sockenstämma, hvilken liar till föremål öfverläggning och
beslut röride sin enskilda ekonomi, rättighet att ålägga vitén
och således utöfva domarevärf, anser jag icke till stan —
dist, utan må sockenstämma hädanefter som hittills, då fråga
om vilens föreläggande uppstår, derom göra anmälan å
ort och ställe som vederbör; ty att, på siitt som här står,
sockenstämmas beslut om vitén skall af Konungens I3ef:h:de
pröfvas och fastställas, innan de äro gällande, anser jag icke
vara rätta formen. Riktiga ordningen är nemi. den, alt anmälan
om behofvet af vile göres hos den myndighet, på
hvars pröfning vitets föreläggande ankommer. Jag vet, alt
Hr von Hartmansdorff uppgjort förslag till io §:n, hvilket
specifikt upptager de olika föremålen för sockenstämmornas
handläggning i enlighet med 1817 års förorda., med tillägg
af hvad eomiterade för kyrkolagens öfverseende ansett jemväl
böra i sockenstämmor afhandlas. Jag är fullkomligen ense
med Hr von Hartmansdorff om detta dess redactionsförslag.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum bomme
alt fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Hr von Hartmansdorff: Denna, § innehåller flera
särskilda föreskrifter, som förmodligen komma att föranleda
särskilda öfverläggningar och beslut, dels om föremålen för
sockenstämmas åtgärder, dels om beskattningen, dels om vitens
åläggande. Jag har ansett mig böra, på sätt Frih.
Cederström omförmält, göra en specification af föremålen
för sockenstämmas åtgärd , på den grund , som
lian redan uppgifvit, nemi. att ordalagen i TJtsk.-ns förslag
äro så vidsträckta att derunder kan innefattas allting. Den
förteckning, som jag uppgjort, är i öfverensstämmelse dels
med nu gällande sockenstätnmoförfatlning, dels, pä sätt Frih.
Cederström afsett, med det af eomiterade uppgjorda förslag
till kyrkolag. Den lyder som följer:
”Till sockenstämmas handläggning höra mål, hvilka röra
församlingens gemensamma angelägenheter, såsom :
1:0 Öfverenskommelse!' till befrämjande af gudsfruktan
och ordning vid allmänna gudstjensten.
2:0 Frågan rör:de folkundervisningen.
3:o Kyrkovärdars, skoldirections, skollärares, klockares,
organists och annan kyrkobotjenings tillsättande och afskedande,
der ej annorlunda stadgadt eller öfligt är.
4;o Granskning af kyrko- och skolräkenskaperna, samt
frågor om kyrko- och skolmedlens begagnande.
21 II. 32
D e n 10 Mar» f. m.
5:o Öfverenskommelse!1 om grafslällen.
6:0 Sockennämnds, fjerdingsmans, sexmans och andra
ordningsmäns utväljande och entledigande.
7:0 Nämndemäns utväljande.
8:0 Hushållningen med och vården af kyrkoegendomar
och församlingens icke redan omnämnda medel eller cassör.
g:o Byggnad och underhåll af kyrkan med hvad dertill
hörer, jemte alla församlingens lius och lägenheter, såsom
prestgård, skolhus, skolmästareboning, sockenstuga, fattigstuga,
tiondelada m. fl.
10:0 Öfverenskommelse!’ rör:de presterskapets, skollärares
samt kyrkobetjenters rättigheter och inkomster.
11:0 Afgifters bestämmande till kyrka, skola, fattigvård
och andra fromma ändamål.
12:0 Bänk fördelningar
i3:o Fattigvård och frågor om mindre arbetsföra personers
inflyttning fiån andra socknar.
i4:o Frågor om sockenmagaziners anläggning och vård.
i5:o Allmänna helsovården , koppympningens befrämjande
och barnmorskors antagande.
16;o Brands[odsföreningar.
17:0 Öfverenskommelse!' om väghållning, snöplogning,
brobyggnad 111. m. d.
18:0 Öfverenskommelse!' till sedlighets- och allmän ordnings
befrämjande.
iq:o Verification af mantals-, rest-och afkortningslängder
samt granskning af indelning till kronoskjutsers utgörande
och längder öfver erlagd betalning derför.
20:0 Utväljande af sockenfullmäktige i beskaltningsmål
och andra ärende!'.
21:0 Intyg om personers förhållande, hvilka anmälas till
allmänna belöningars erhållande; äfvensom yttranden örn
gjorda uppodlingar m. ro. d. ; i hvilka afseende!) sockenstämma
jemväl äger att meddela föreskrifter om de hvar
och en tillhörande göromål, med iakttagande af hvad för
särskildta fall, genom denna förordning eller annars gällande
Jagbud, finnes stadgadt, samt till noggrann efterlefnad häraf,
der så nödigt pröfvas, föreskrifva och bestämma vitén,
hvilka likväl, då de flera gånger förnyas, ej må öfverstiga
ett belopp af tillsammans 10 r.‘dr b:co ; börande likväl sockenstämmas
beslut om vitén af Konungens Bef:h:de pröfvas
och fastställas, innan de äro gällande.”
1 afseende på vilen instämmer jag med Frih.Cederström
deruti, att församlingen må vända sig till Konungens Bef:h:de,
för alt få vitén fastställda; ty om också sockenstämman bestämmer
dem, men föreskriften derom ej kan gå i verkställighet
utan landshöfdingens godkännande , så står man på
samma puukt som förut.
Vidare skulle §:n innehålla: ”För öfriga ärenden, sorn
enl. särskilda författningar böra vid sockenstämma företagas,
Den 10 Mart f. in.
i5i
gälle hvad derom är foreskrifvet;” samt slutligen det tillägg:
”Med vård otdi förvaltning af kyrkors medel oell öfriga tillhörigheter
förhålles såsom särskildt är förordnad!.” Delta
tillägg tinnes äfvenledes i nu gällande sockenstämmoförlattning
och har afseende på de olika förhållanden , som äga
rum ruride domkyrkornas och kyrkornas egendomar och förvaltning
i de eröfrade landskaperna.
Frih. Cederström: I afseende på frågan om vilens
bestämmande anhåller jag att få begära deri förändring i
redactionen, att i stället för ordalagen — ”eler så nödigt profves,
föreskrifva och bestämma” ete. , må införas: ”der så.
nödigt pröfvas . lius vederbör, embetsmyndighet begära att
vite må föreläggas för noggrannt iakttagande af hvad sorn
foreskrifvet finnes.”
Gr. Spens: För min del erkänner jag, att jag fruktan
för den af Hr von Hartmansdorff här följda princip, att genom
detaljföreskrifter vilja i en författning upptaga allt hvad
sockenstämman skall sysselsätta sig med. Mig synes att den
af Utskm föreslagna redaction i detta afseende är bättre.
Hvad deremot angar, att vitén skola föl eskrifvas af domaren
på begäran af sockenstämman eller församlingen , det tror
jag vara ganska riktigt, och bestämmandet af vitén på en
sockenstämma lärer vara en olämplig sak. I den delen förenar
jag mig således med de talare, som hittills yttrat sig,
och tror att det vore bäst, om redactionen skulle blifva sådan,
sorn Utsk:n föreslagit den, ända till och med ordet
”stadgadt,” samt der sattes punkt, och näst derefter intogs
sista meningen i TJlsklns förslag: ”För öfriga ärenden, som,
enl särskilda föi fattningar, böra vid sockenstämma företagas,
gälle hvad derom är foreskrifvet;” men lill slut i en särskild
punkt skulle tilläggas: ”Anser sockenstämma så nödigt,
åge den att hos domaren begära föreläggande af vitén mot
bristande efterlefnad af sockenstämmobeslul.”
Hr von Hohenhausen: Beträffande sista delen af
§:n, eller i afseende på vitén, tyckas alla , eller åtminstone
alla sorn yttrat sig, vara eniga derom, alt sådana icke af sockenstämman
böra bestämmas, utan att, sedan sockenstämman
önskat få ett vite utsatt, del skall öfverlemnas till en annan
auetoritet alt bestämma detsamma. Frih. Cederström Och
Hr von Hartmansdorff hafva trott, att denna auetoritet borde
vara Konungens Bef:h:de; Gr. Spens bar deremot sagt
domaren. I afseende på hans yttrande får jag nämna, att de
vitén, som här komma i fråga, torde icke vara af annan
beskaffenhet, än just sådana , som det tillhör Konungens
Bef:h:de att utsätta och icke häradsrätten, hvilken blott har
att bestämma sådana vitén, som i lagen föreskrifvas. Jag
tior derföre, att det vore rättare att här icke nämna domaren,
synnerligen om man ville utsätta ”den embetsmyndighet,
som veder bördå det hänvisades till hvil
-
D c n id Mars f. ra.
Rendera det vore, som borde utsätta vitet, antingen landshöfdingen
eller domaren eller möjligen consistorium.
Hvad deremot beträffar sjelfva specificationen af målen,
som skola höra till sockenstämmas handläggning, så har Gr.
.Spens ansett saken vara tillräckligt uttryckt med hvad i
Utsktns förslag står. Jag får då fästa hans uppmärksamhet
på hvad Ulsk:n, för alt kunna generalisera , hafva upptagit
såsom föremål för sockenstämmas beslut, nemi. sådant som
har afseende på församlingens gemensamma behof eller gagn.
Hvad är det val, som i inlellectuelt eller materielt hänseende
icke kan hänföras till frågor om församlingens gemensamma
hellof eliel' gagn? Det torde viii vara ganska nödigt,
0111 man tänker sig sockenstämman, sorn ofta skall upplysas
af en ung vice pastor, alt linn har en specifieation pä mål,
som höra dit, synnerligen då det icke är rakt afklippt att
få upptaga andra än de specificerade målen, utan man, såsom
Hr von Hartmansdorff uppläst, nämner: mål som röra
församlingens gemensamma angelägenheter,
såsom, och derefter utsätter de särskilda cathegorierna. Då
vet pastor i hvilka ämnen sockenstämma skall hållas, kommer
jag till honom och säger : Här är en sak , sorn jag anser
vara af gemensamt behof och gagn; så kan delta innefatta
så väl att förändra hvad man för tillfället anser såsom
ett ondt, som att åstadkomma hvad man för tillfället anser
godt. Det skulle således stå öppet att onödigtvis och i hvilken
fråga som helst besluta i sockenstämma , och pastor
skulle aldrig kunna vägra att utlysa en sockenstämma samt
besvära församlingen med sammanträde. Det mäste då vara
bättre, fast §:n blir längre, alt man, såsom förut öfligt varit,
lemnar en specifieation till ledning, synnerligen då den
börjar med ”såsom,” hvarigenom andra saker kunna hänföras
till den ena eller andra calhegorien, och man gifver davén
till hvad som blir föremål för sockenstämma. Vägrar
en pastor att utlysa sockenstämma, så kunna besvär anföras.
Hvarföre skall man då icke i författningen inrycka några
rader, som göra saken bestämd å ömse sidor , i stället för
alt lemna öppet för hvad som helst att blifva föremål för
sockenstämma? Jag kan således icke annat än högeligen tillstyrka
bifall å det förslag, som Hr von Hartmansdorff gjort,
äfvensom å det sednare förslaget af Frih. Cederström i afseende
på vitens utsättande, hvaruti äfven Gr. Spens instämde,
fastän han nämnde blott domaren, ehuru det kail vara
många och flera fall, der dessa vitén 3ro af beskaffenhet alt
böra utsättas af Konungens Bef:h:de, och andra, der det kan
tillkomma domcapillet.
Gr. Spens: Jag har begärt ordet egentligen i afseende
på det af Hr von Hohenhausen anmärkta uttrycket af mig,
att jag endast nämnde domaren. Tvisten oss emellan skall
blifva kort. Jag ingår nemi. genast på att man i det stal
-
D « n 10 M a r s f, m,
a5 3
let må införa "vederbörande embetsmyndighet.” Frill.
Cederström liar nämnt Konungens lJef:h:de, domeapitlet oell
domaren, oell det var ett fel af mig, att jag icke nämnde
alla tre, eller sammanförde dem , såsom Frih. Cederström
gjorde. Mitt förslag gick egentligen ut på att uttaga de nu
såsom mellanmening införda orden ifrån ”stadgadt” till
och med ”gällande”, samt att vid slutet af §:n insätta en
kort punkt, som endast angick vitén.
Ur Aminoff, Joli. Fredr.: Jag kan ieke undertrycka
min ledsnad deröfver, att R. o. Adis ledamöter icke,
då detta betänk, första gången förevar i Ståndet,, gjorde sina
anmuikn:r och förslag. Då hade Utskln kommit i tillfälle
alt derefter jemka sina yttranden och beslut. Nu begäres
förändring af den ena §:n efter den andra, helt och
hållet i olikhet med hvad Ulsk:n föreslagit. Jag hemställer
till herrarne , om icke, derest hvart och ett Stånd omarbetar
§§:na, ett sammelsurium skall uppkomma, så att ingenting
helt finnes och ingenting vinnes. Vi disculera nu här
öfver ett jemkningsförslag. Utskin hafva utgått från den
åsigt , alt man icke borde uppgifva några bestämda moment
om hvad som egentligen tillhör sockenstämma, utan blott
upptaga det i generella termer. Utsk:n hafva trott det tillhöra
Ständerna att uppgifva de generella bestämmelserna och
icke hålla sig till specialiteter. Jag erkänner, att Hr von
Hartmansdorffs förslag har många fördelar ; men jag hemställer,
om icke, ifall något är uteglömdt, stadgandet blefve
ofullständigt, då deremot Utsktns förslag innehåller ett generelt
yttrande. Jag tillstyrker antagande af första afdelningen
af Utskms förslag, såsom den af Utsk:n är uppfattad,
men förenar mig i fråga om böterna i hvad Gr. Spens
yttrat.
lii- Gripenstedt, Joli. A u g.: I afseende på denna
specilication eller icke-specification af de ämnen, som tillkomma
sockenstämmas behandling, så delar jag deras åsigt, sorn
tro alt en specification är lämplig och till och med nödvändig.
Hr von Hohenhausen har uppgifvit de skäl , som tala
derför, och jag vill blott tillägga ännu ett. Det är nemi.
det, alt örn man i en framtid anser nyttigt att öfverlemna
till communernes eget afgörande åtskilliga sådana bestyr, som
nu icke tillkomma desamma, så är det ganska väl att det
finnes en specification, der man kan tillägga de ämnen, som
anses böra tillhöra deras eget afgörande; äfvensom om man
vill taga bort något ämne, som förut berott af cominunerna,
derigenom finnes en norm för ett sådant borttagande. Hvad
den siste talarens anmärkn. vidkommer, alt här icke skulle
komma att begagnas någon generel term, så har han orätt;
ty Hr von Hartmansdorffs förslag börjar med en sådan generel
term och slutar med en till, nemi. med ordet ”s å s om;”
hvarefter dessa specialiteter förekomma.
a54 Den 10 Mars f. m.
TIr von Hartmansdorff: Hvad mig beträffar, så bär
jag visserligen icke gjort mig skyldig till Hr Aminoffs förebråelse
att icke Lafva erinrat vid älerremissen om oriktiglieten
alt icke specificera. Jag ser åtminstone på milt exemplar
af förra betänkandet, att jag med blyerts antecknat, att
man borde bestämdt utsätta det, oell jag är temmeligen säker
på att hafva uttalat hvad jag der antecknat. Hvad sjelfva
saken beträffar , så äro, på sätt Hr Gripenstedt nyss anmärkt,
sjelfva ordalagen i början af mitt förslag så ställda,
att om något skulle vara uteglömdt i specificalionen (oell många
saker äro der icke upptagna, det är jag öfvertygad om), så
hindrar det icke att sådana kunna upptagas. Men detta
uppräknande är, såsom Hr von Hohenhausen nämnde, nödigt,
bland annat för besvärshänvisningar. Om man vill inskränka
sig endast till det slags besvärshänvisning, som Utsk:n
upptagit i ii §:n,der det beter, att besvär ingifvas lill domcapitlet
i de mål, som röra kyrkodisciplin, sedernas vård etc.;
så skall jag taga mig friheten alt visa huru sådana mål till
en del icke angå domcapitlet, eller icke der kunna upptagas.
Det finnes t. ex. ofta öfverenskommelse!- inom församlingarna
emot brännvins skänkande och traktering, såsom det kallas,
på lekstugor och andra sammankomster. Om någon
skulle vara missnöjd med ett sådant sockenstämmobeslut,
månne det kunde hänvisas till domcapitlet? Likväl angår
det sederna. Ofta tagas beslut på sockenstämma emot dansgillens
hållande utöfver en viss timme och utan att äldre
personer äro tillstädes för alt vårda sederna. Detta angår
visserligen sedligheten; men om besvärshiinvisningen ställdes
till domcapitlet i frågor om dans, så skulle det troligen föranleda
åtlöje. R. o. Ad. torde derföre finna, att en specifieation
är nödvändig och bör här intagas. Jag vill äfven,
medan jag har ordet, uppläsa redactionen, sådan den skulle
blifva med den rättelse Gr. Spens yrkat och äfven andra
talare godkänt, rörrde vitén. När det uppräknande vore
gjordt, hvilket jag tagit mig friheten tillstyrka , skulle det
heta: ”i hvilka afseenden sockenstämma jemväl äger att meddela
föreskrifter om de hvar och en tillhörande göromål,
med iakttagande af hvad för särskildta fall genom denna
förordning eller annars gällande lagbud (innes stadgadt, samt
till noggrann efterlefnad häraf, der så nödigt pröfvas, hos
vederbör, myndighet begära föreläggande af vitén , hvilka
likväl, då de flera gånger förnvas, icke må öfverstiga ett
belopp af tillsammans io r:dr btco. För öfriga ärenden,
som, enl. särskilda författningar, böra vid sockenstämma
företagas, galle hvad derom är föreskrifvet.” Dessa sista ord
angå, såsom R. o. Ad. lätteligen finnér , frågor om prestval,
riksdagsmannaval och andra sådana förrättningar, som i
sockenstämma skola äga rum, men sorn icke i sockenstämmoförfultningen
kunna upplagas.
Den 10 Mars f. ra.
a55
Gr. af Ugglas, Ludv,: Jag vili icke ingå i frågan,
huruvida den här föreslagna specificalionen är nödvändig,
eller om, på säll Ulsk:n föieslå, en mera vidsträckt gränslinie
hör uppdragas, inom hvilken communen skall röra sig.
Då likväl en viss farhåga synles uttala sig inom delta Stånd,-  då fråga var om 5 §:n, alt nemi. afgifter skulle kunna åläggas
för en mängd ändamål, som icke voro verkligen behöfliga
för communen, och derföre bestämmandet i 5 §:n oin
afgifterna af R. o. Ad. borttogs; så får jng biträda den spe-,
cification, sorn Hr von Hartmansdorff här föreslagit, på det
att R. o. Ad. derigenom mätte komma i tillfälle alt bestämma
inom hvilken demarcationslinie sockenstämman må taga
sina beslut ; och då det torde vara ändamålslöst att gifva
sockenstämman rättighet att taga dessa beslut, såvida man
icke med detsamma lemnar communen rättighet att skaffa
sig medel för dessa ändamåls vinnande, så får jag hemställa,
att, sedan ifrågavar. specification blifvit af R. o. Ad. antagen,
det må i en följande punk t af §:n stadgas: ”Sockenstämma
äger äfven alt för hvarje af dessa ofvannämnda ändamål
besluta erforderliga afgifter, beräknade ali af hvarje
röstberättigad församlingens ledamot utgå, i mån af den rösträttighet
han äger.”
Hr Ribbing, Arvid: Det är med ledsnad jag förlänger
discussionen, men jag anser mig dertill nödsakad i afseende
på det förslag Hr von Hartmansdorff sednast framställde,
hvilket gick derpå ut, att sockenstämma skulle äga
att hos vederbör, högre auctoritet begära utsättande af vitén,
hvilka, såsom orden i Utsktns förslag lyda, ”då de flera
gånger förnyas, ej må öfverstiga ett belopp af tillsammans
io r:dr b:co.” Om detta nu anloges, så fruktar jag alt derigenom
skulle åstadkommas förändring i den författning, sorn
föi' denna vederbör, auctoritet, d. v. s. domaren eller Konungens
Bef:h:de, bestämmer huru stort vite må högst utsättas,
nemi. 25 r:dr b:co. Det kunde t. ex. hända, att en
församling begärde ett vite på sin allmänning, samt alt det
förnyades flera gånger, och då är redan föreskrifvet för både
domare och Konungens Bef:h:de, huru högt de få gå vid
vitets bestämmande, nemi. till 25 r:dr b:co. Genom detta
tillägg skulle författningen andras och vitet ej få öfverstiga
10 r:dr. Det är förmodligen icke meningen, ty i annat fall
skulle eli högre vite kunna utsättas på en enskild persons
än på en menighets begäran, och dertill synes ingen anledn.
finnas. Jag tror derföre att förslaget borde modifieras derhän,
alt man icke utsatte dessa i o r:dr såsom maximum, utan
öfverlemnade det åt domaren oell Konungens Bef:h:de, då
de fingo rälta sig efter de föi fattningar, som äro gällande.
Hr von Hartmansdorff: Hr Ribbings erinran är efter
min förmening alldeles riktig, och således kan menin
-
Den 10 Mars f. m.
gen slutas med ordet ”vitén," då de påföljande orden ”hvilka
I i k vit I” etc. utgå.
Gr. Spens: Om jag icke orätt fattade den af Hr von
Hartmansdorff föreslagna redactionen i afseende på vitén ,
innehöll den, att sockenstämma skulle äga att hos vederbör,
embetsmyndighet begära vilen; men alldeles icke, alt det
heror på vederbör, embetsmyndighets pröfning, huru stora
dessa vilen skola vara. Det kunde då tyckas, som fråga
endast vore om en sanctionsåtgärd, hvilken denna embetsmyndighet
ej kunde vägra. Jag tror derföre, alt man efter
ordet "vitén” borde tillägga: ”hvilka likväl på nämnda embetsmy
ndighets pröfning bero, och sammanlagda ej 'må öfverstiga
10 r:dr b:co.” Här har blifvit yttradt, alt man genom
utsättande af eli sådant maximum skulle upphäfva de
författningar, som tillåta alt för åverkan på sockenalhnänliingar
utsätta lika höga vitén, som för åverkan på enskild
persons skog. Jag skulle tro alt här icke kan vara fråga
om vitén för åverkan, ulan om vitén för förvaltare, ombud,
tjenstemän och biträden.
Frih. Cederström: Då sockenstämma endast ägeralt
hos vederbör, embetsmyndighet göra anmälan derom , att
nödiga vitén måtte utsättas, så beror det på vederbör, embetsmyndighet
att bestämma beloppet efter hvarje särskildt
fall, och Hr Ribbings anmärkn. är ganska riktig. Det undföll
mig, då Hr von Hartmansdorff uppläste sitt förslag, att
deruti fanns någon bestämmelse af siffran ; men mitt förslag
var, att denna bestämmelse skulle utgå, och att socknen, der
den anser sådant nödigt för polisen, må bos vederbör, embetsmyndighet
anmäla sig om att få vitén bestämda. Dessa
vilen bestämmas af vederbör, embetsmyndighet i månafbeliofvet
i hvarje särskildt fall.
Hr von Hartmansdorff: Jag har ingenting' egentligt
att erinra emot det tillägg Gr. Spens föreslagit. Jag
skulle tro det vara öfverflödigt, men om R. o. Ad. önskar
att det må inlagas, så går det visserligen an. Då kunde
man yttra sig på följande sätt: ”samt till noggrann efterlefnad
häraf, der så nödigt finnes, bos vederbör, embetsmyndighet
begära föreläggande af vitén efter dess bepröfvande.”
DA finnes der äfven infördt ett ord , sorn ger tillkänna att
det beror på embetsmyndigheten att bestämma huru stort
vitet må vara. Enär författningarna i allmänhet utsätta en
gräns, som vid vitens bestämmande ej får af embetsmvndigheter
öfverskridas, så är också ali fara för öfverdrifna
vilen undanröjd.
Hr Aminoff: Då man läser Utsk:ns betänk, pag. 10
röride g §:n, så finner man visserligen alt i RiksSt:n blifvit
gjorda aumärkn:r, men dessa anmarkn;r äro der besvarade,
Den 10 Mars f. m.
de, och jag behöfver ej upprepa hvad i sädant afseende
blifvit anfördl, dä betänk, är tillgängligt för hvar och en af
herrarne. Här liar icke något förslag blifvit aflemnadt till
förändring af nuvar. stadganden. Jag hade likväl önskatatt
ett sådant förslag blifvit framstäldt vid återremissen, då det
kunnat tjena Utsk:n till ledning vid jemkningen af dess afgifna
förslag, helst det måtte vara meningen, att de förändringar.
sorn önskas, blifva uppgifna vid åtet remissen, ty att
dröja dermed tills betänk, återkommer till RiksSt:n, måtte
ej vara rätt. Jag erkänner icke heller hvad en värd talare
sagt, att jag batt orätt i fråga derom, att stadgandet enl.
Hr von Hartmansdorffs förslag icke är nog generell, och när
slutet af 10 §:n innehåller: ”För öfriga ärenden, som enl.
särskilda författningar böra vid sockenstämma företagas, gälle
hvad derom är föreskrifvet;” så tycker jag att all annan specification
är öfverflödig. Det har afseende på hvad Utsk:n
förut i samina § föreslagit i generella termer, och åsyftar,
att, om likväl något blifvit uteglömdt, hinder för behandlingen
vid sockenstämma ej må uppkomma. Jag tror mig
ej hafva misstagit mig vid uppfattningen af Hr von Hartmansdorffs
anförande, rilen anhåller att Utsk:ns förslag i fråga
0111 de mål,som skola tillhöra sockenstämmas behandling,
måtte antagas. I afseende på vitens bestämmande vill jag
ej yttra mig.
Frih. Cederström: Den siste talaren har nu ånyo
påstått, att icke, vid betänkandets första behandling, anmärkntr
blifvit gjorda emot det generella upptagandet i stället
för specilicationen af hvad som till sockenstämma skall
höra. Jag hänvisar honom till hvad i förevar, betänk, å
pag. 10 yttras i afseenJe på q §:n, hvaraf han kan finna att
just detta generella stadgande och det, alt specificationen
enl. 1817 års förordn. blifvit utelemnad, varit föremål för
anmärkn. i alla Stånd. JVlan har yrkat att målen må uppräknas
enl. 1817 års förordn., men Utsk:n hafva icke gjort
det.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då många oell
betydliga anmärkmr blifvit gjorda vid denna § , och ptopostna
i unledn. deraf torde böra delas, Hr Landtm, ville
hemställa, om R. o. Ad. ansåg att första propostn borde
angå början af §:n till och med ordet ”g a g n,” hvilket innefattar
de allmänna föreskrifterna ang:de mål, som tillhöra
sockenstämmas handläggning, och hvarvid blifvit anmärkt
att specification derå borde äga rum.
Hr von Hartmansdorff: Jag glömde, för en stund
sedan, att yttra mig rör:de Gr. af Ugglas’ förslag om afgifterna.
Jag tror att det bör företagas särskildt såsom ett
nytt moment, för att ej inblandas uti en redaction, som blir
21 H. 33
aS8
Den 10 Mars f. m.
nog svår och lung ändå. Detta ville jag blott erinra , ifall
discussionen eljest anses slutad.
Gr af Ugglas: Jag liar intet att invända emot Hr von
Hartmansdorffs nu gjorda förslag, så mycket mindre, som
derigenom en lucka kunde blifva fylld, hvilken för närvar,
finnes i betänkandet.
Hr Frih., o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. behagade bifalla den del af 10 §:n, som han nyss
omtalat.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna, att
nej öfverrösta* ja.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
bifalla af Hr von Hartmansdorffs förslag den del ,
som svarade emot nyssnämnda del af Utsk:ns förslag.
Ropades ja.
Hr Landtm, yttrade, att dernäst forekomme den del
af Utsk:ns förslag , som anginge bestämmande af afgifter,
eller från och med orden ”i li v i I k a afse end en" till och
med ordet ”biträden.” I Hr von Hartmansdorffs förslag var
likväl en punkt, som lydde sålunda: "afgifters bestämmande
till kyrka, skola, fattigvård och andra fromma ändamål.” Då
R. o. Ad. bifallit denna punkt, torde Ståndet finna att propos.
icke kunde framställas till bifall å Utsk-.ns förslag om
afgifter na.
Ropades ja.
Hr Landtm, yttrade, att då R. o. Ad. genom fattade
beslut ändrat så betydligt af io§:n, att det återstående svårligen
kunde antagas såsom Utskm det föreslagit , torde Hr
Landtm, få framställa propos. a de redactioner af denna §:ns
återstående delar, som af särskilda ledamöter blifvit föreslagna.
Då förekomme först att, nast efter den uppgifna och af' R.
o. Ad. antagna specificationen , skulle införas följande : ”i
hvilka afseenden sockenstämma jemväl äger all meddela föreskrifter
om de hvar och en tillhörande göromål , med iakttagande
af hvad för särskildta fall genom denna förorda,
eller annars gällande lagbud finnes stadgadt, samt till noggrann
efterlefnad häraf, der så nödigt finnes, hos vederbör,
embetsmyndighet begära föreläggande af vitén efter dess bepröfvande;”
hemställande Hr Landtm., om R. o. Ad. behagade
bifalla detta förslag.
Ropades ja.
R. o. Ad. biföll derefter sista punkten i io §:n af
Utsk:ns förslag, som börjar med orden ”För öfriga ärenden”
och slutas med ordet ”fö res k r i f v e t,” med den förändring,
att ordet ”öfriga” skulle utgå.
Don 10 Mars f. m.
Gr. Spens: Jag anhåller att till prot. få nedlägga min
reservation mot R. o. Ad:s beslut att specificera föremålen
för sockenstämmas handläggning. Jag tror att R. o. Ad.
har derigenom gjort sjelfva communalinrättningen en obotlig
skada.
Hr von Hartmansdorff: Mitt förslag innehöll ett
tillägg, som angick kyrkors medel, nemi. domkyrkornas och
kyrkornas i de eröfrade landskapen. Jag anhåller att Hr
Frih. o. Landtm, behagade göra propos. derpå.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. sista
delen af Hr von Harlmansdorffs förslag, så lydande: ”Med
vård och förvaltning af kyrkors medel och öfriga tillhörigheter
förhålles såsom särskildt är förordnadt.”
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det Gr. af Ugglas föreslagit,
att i 10 §:n borde införas ett stadgande af följande
lydelse: "Sockenstämman äger jemväl att besluta om de
för hvarje af här uppräknade ändamål erforderliga afgifter,
beräknade att af hvarje röstberättigad församlingens ledamot
utgå, i mån af den rösträttighet han äger.”
Gr. af Ugglas: I följd af den framställning Hr von
Hartmansdorff gjort , får jag äran hemställa, om icke detta
tilliigg kunde få rum i en särskild §, för att fylla den lucka,
som för närvar, finnes.
Hr Frih. o. Landtm, fästade R. o. Ad:s uppmärksamhet
deruppå, att Ståndet redan beslutat att i io §:ns 10
punkt skulle bland föremålen för sockenstämmas handläggning
upptagas: "afgifters bestämmande till kyrka, skola, fattigvård,
och andra fromma ändamål,” hvarigenom det af Gr.
af Ugglas föreslagna tillägg numera icke gerna kunde antagas,
då det icke stämde väl öfverens med det beslut, sorn redan
blifvit fattadt.
Hr von Hartmansdorff: Gr. af Ugglas’ förslag åsyftar,
såvidt jag rätt fattat detsamma, att bestämma i hvilken
proportion dessa afgifter skola utgå från församlingens
ledamöter. Det omförmäler icke ändamålen annorlunda ,
än alt der säges: "för de ändamål, som tillhöra sockenstämmas
behandling, skola afgifter utgå i denna proportion." Derom
är icke beslutadt; derföre synes mig hvad Gr. af Ugglas
i detta afseende föreslagit kunna blifva föremål för R. o, A:ds
pröfning.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, hvad anginge proportionen
af de afgifter, som hvar och en borde åligga, R.
o. Ad. torde erinra sig, att under ett föregående plenum
genom tvänne voteringar hade blifvit afslagna tvänne förslag,
det ena af Hr Gripenstedt och det andra af Hr von
Hohenhausen, hvilka innefattat precist detsamma, som det
förslag Gr. af Ugglas nu framställt. Hr Gripenstedts för
-
a6o
Den io Mari f. m,
slag hade varit: ”Sockenstämma må besluta afgifler för
communala behof, dock icke af andra an dem, som i stämman
röstägande äro. Vid afgiflers uttaxering följes samma
beräkningsgrund, som gäller för rösträttigheten.” Gr. af
Ugglas’ förslag vore, att afgifterna skulle beräknas alt af
hvarje röstberättigad församlingens ledamot utgå, i mån af
den rösträttighet han äger. R. o. Ad. behagade finna, att
bär, med några mindre skiljaktigheter i ordalagen, sjelfva
saken vore alldeles densamma. Ilr Landtm, hemställde således
till R. o. Ad., huruvida icke R. o. Ad. behagade finna,
att, ehvad olägenhet som kunde uppkomma genom den
lucka i författningen, som uppkommit genom Ståndets föregående
beslut, denna olägenhet i alla fall vore mindre än
de vådor, som kunde uppkomma genom upphäfvandet af beslut,
som förut blifvit fattade.
Gr. af Ugglas: Jag tror att det finnes någon skilnad emellan
det förslag, jag nu afgifvit, och det, som i ett föreg:de
plenum var framstäldt. Det förslag, som då förevar,
åsyftade att till alla communalutgifter, hvarå ingen specification
var utsatt, afgifter skulle utgå, på sätt förslaget bestämde.
Detta förslag mötte motstånd, åtminstone enligt de
skäl, som uttalades, derföre att det kunde blifva en hop afgifter,
i följd af ett så generelt stadgande, hvilka kunde vara
mindre nödvändiga för communen och onödigtvis skulle
komma att betunga dess ledamöter. Sedan nu delta blifvit
förebygdt, derigenom att R. o. Ad. specificerat de mål,
hvilka sockenstämman skall äga att afgöra, så och isynnerhet
som det yttrades under förra öfverläggningen i ämnet,
att R. St. väl ägde rättighet att i och för vissa ändamål
gifva communerna rätt att beskatta sig sjelfva, men icke
ägde rättighet att gifva dem en generel beskattningsrätt,
tror jag det icke vara stridande emot det förra beslutet, om
communerne berättigas att i och för dessa ändamål beskatta
sig sjelfva. Hela specificationen vore i annat fall ett oting,
ty om man gifver communerna rättighet att behandla
mål och derom fatta beslut, men icke gifver dem medel
att bringa besluten till verkställighet, så vore det bättre att
icke gifva dem någon makt att besluta, ty denna makt är
då tillintetgjord. Jag hemställer, om icke Hr Frih. o.
Landtm, täcktes finna den skilnad jag velat framställa.
Hr Ribbing, Arvid: Det var egentligen för att underställa
Hr Frih. o. Landtm, samt R. o. Ad. den tanke,
som nu af Gr. af Ugglas blifvit framställd, som jag begärde
ordet, och jag har nu ingenting att tillägga.
Hr von Hartmansdorff: Sedan Hr Frih. o. Landtm,
uppläst ordalagen i det beslut, som förra dagen fattades i
detta ämne, tror jag, lika med Hr Landtm., att Ståndet nu
tyvärr icke kan antaga Gr. af Ugglas’ förslag. Men jag
hoppas att de öfriga Stånden icke lemnat en sådan lucka i
Den 10 Mars f. di.
a6i
deras beslut, som R. o. Ad. gjort genom den ena röst, som
bestämde vår votering i sista plenum. När jemkningsförslaget
inkommer från Utsk:n, eller möjligen inbjudning göres
i detta fall ifrån de öfriga Stånden, får R. o. Ad. tillfälle
att rätta hvad som nu är feladt.
Frih. Cederström: Det skulle såsom experiment vara
lämpligt måhända, att nu i dag för 3:dje gången votera om
samma sak. Jag förmodar likväl, att R. o. Ad. icke är af
annan opinion nu än förut, samt vet att afgifva sina röster
nu som då, och jag kan ej begripa huru man skulle ytterligare
kunna votera öfver samma sak. Hvad luckan beträffar,
så finnes den icke. Sockenstämma har rättighet att öfverenskomma
och besluta om afgifter, som församlingens ledamöter
vilja erlägga, men en ofrivillig beskattningsrätt må
den ej försöka att utöfva, ty då komma embelsmyndigbeterna
emellan och frikalla dem, som oåtsporde eller mot
sin vilja aläggas betalning. Eljest kunde det lätt inträffa,
att i en församling, der en rik possessionat äger större delen
af hemmanen och gerna vill åtkomma de öfriga, han i
sockenstämma beslutar att efter mantal eller röslberäkning
höga afgifter skola utgå, medförande rent af obestånd för
de öfriga hemmansägarne, ifall de nödgades dem utgöra.
Följden blefve, alt han för en spottpenning finge tillhandla
sig de öfriga hemmanen, hvilkas ägare nödgade afstå dem
för alt slippa alt blifva så egenmäktigt behandlade af sin
sockenledamot. Sådana förhållanden inom landet böra vi
bedja Gud bevara oss ifrån, och jag hoppas vi skola slippa
dem. Hvad för öfrigt denna fråga beträffar, så är den af
beskaffenhet att, såsom redan afgjord, icke kunna af R. o.
Ad. upplagas.
Gr. af Ugglas: Frih. Cederström sade, alt det må
såsom experiment vara väl, att man kan votera ännu en
gång, rnen alt, då majoriteten förra gängen var gifven, den
äfven nu måste vara det. Om Hr Frih:n behagar se omröstnings-protocollet,
så skall han dock finna, att det ej var
mera än 3i personer, som deltogo i voteringen uti förra
plenum. Hvad den farhåga beträffar, att en stor possessionat
kunde genom majoritet af röster besluta afgiflers utgörande
af de mindre bemedlade och således vid röstberäkningen
underlägsne socknemännen, så tror jag, att vid de specificationer
bär upptagas, det likväl mäste finnas ett vadrum för
dem, som genom ett sådant beslut finna sig lidande, och de
kunna således genom besvär erhålla rättelse i beslutet.
Hvad beträffar Hr von Hai tmansdorffs yttrande, att, enär R.
o. Ad. redan en gång beslutat öfver denna sak , den nu icke
vidare kunde komma under pröfning, hvilken tanke äfven
Frill. Cederström understödt, så har jag förut framställt
orsaken hvarföre jag finner skiljaktighet emellan denna
min propos. och den hvilken i förra plenum var under
2Ö2
Den so Mars f. m.
pröfning. Dä Hr Landtm, nyss täcktes hemställa till Ståndet,
huruvida Ståndet fann denna skilnad så stor, att mitt
förslag kunde komma under pröfning; så får jag hemställa,
att Hr Frih. o. Landtm, mätte förnya denna framställning,
pä det att Ståndet måtte uttala sin mening, huruvida det
linner den af mig uppgifna propos. fullkomligen lika med
den förra, eller om Ståndet emellan dem finner en sådan
skilnad att derom kan fattas ett annat beslut eller ett beslut
i samma anda, såsom Frih. Cederström förespeglat oss.
Hr Ribbing, Arvid: Det är icke min mening att
vilja följa Frih. Cederström på den bana han beträdt, att
ingå i bedömmande, huru ett ärende, om det blefve ånyo
upptaget till pröfning, skulle komma att afgöras. Detta
vore att gå för långt. Men innan den framställning, som
Gr. af Ugglas nu gjort, kommer att bedömmas, dels af Hr
Frih. o. Landtm., dels af Ståndet, så tager jag mig friheten
erinra om nödvändigheten af varsamhet dervid, i anseende
dertill, att dels återstår fatligvårds-betänk. i sin helhet, hvilket
bestämdt upptager åtskilliga §§ och stadganden om huru
bidrag skola kunna inom församlingarna utgå till fattigvården,
och således förutsätter en rättighet för församlingarna
att sig sjelfva beskatta, och dels, i afseende på skol-betänk.
R. o. Ad. förbehöll sig rättighet att i en lika fråga om beskattning
framdeles derom afgöra och besluta, sedan ett annat
ämne förevarit, rör:de skyddsafgiftens användande. Således
i begge dessa de vigtigasle föremålen för bidrag inom
församlingarna lill deras allmänna angelägenheter, har Ståndet
sin rätt oförkränkt, enligt hvad jag vill hoppas, att besluta
om beskattning och allmänna afgifter, och jag blott
anmärker det, för att denna rätt ej må blifva för nära trädd
genom det beslut, som R. o. Ad. nu går att fatta.
Hr von Hohenhausen: Visserligen är här en stor
lucka lemnad i denna författning, derigenom att R. o. Ad.
afslagit den 5 §:n utan att sälta något i stöllet. Den specification,
som nu här blifvit föreslagen i denna §, upptager
vida flera ämnen och föremål, än dem hvilka jag hade uppgifvit
såsom sådana, der beskattningsrätt skulle tillkomma
församlingen. Denna förordning förebygger helt och hållet de
vådor Frih. Cederström uppgifvit, men jag nödgas erkänna,
att formerna icke gerna kunna tillåta den utsträckning af
beslutanderätten, som skulle äga rum, om vi nu till afgörande
förelogo del förslag Gr. af Ugglas framställt, utan
att vi nödgas afvakta, vare sig ett jemkningsförslag eller en
inbjudning; dock är, på sätt Hr Ribbing anfört, R. o. Ad:s
rätt i afseende på så väl fattigvårds-betänk. som skolundervisningen
helt och hållet öppen, och jag får fästa Frih. Cederströms
uppmärksamhet derpå, att så väl för fattigvården
som för helsovården har beskattningsrätt alltid varit församlingarna
medgifven. Jag har förut i fråga om helsö
-
D« n 10 Mars f. ra.
263
vålden hänvisat Frih. Cederström till det vidsträckta begagnande
af denna rätt, som ägt rum, utan att R. St. någonsin
derom särskildt beslutat. Nu får jag inskränka mig
till alt instämma i hvad Hr Frih. o. Landtm, i afseende på
detta förslag yttrat, äfvensom i hvad Hr von Hartmansdorff
derom anfört, och jag afstyrker således bifall till Gr. af
Ugglas’ förslag.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Hvad först angår
Gr. af Ugglas’ förslag, så synes det mig håde till ordalag
och syftning alltför nära beslägtadt med den fråga, sorn i
sista plenum af R. o. Ad. blef afgjord, för att nu komma
under R. o. Ad:s ytterligare öfverläggning. Jag begagnar
likväl detta tillfälle, då jag sisth plenum händelsevis var
frånvar. vid detta besluts fattande, att yttra den vissa förhoppning,
att vi genom MedStåndens inverkan må lagligen
kunna komma ifrån det ändamålsvidriga beslut, som då fattades,
hvilket, efter min förmening, säkerligen skulle komma
att omintetgöra all förmånlig påföljd och all inflytelse
af communal-styrelser i landet. Då inga afgifler få bestämmas,
blir denna styrelses verksamhet alltför begränsad. Att
R. St. ensamme äga alt sig beskatta kan icke sättas i tvifvel,
men att R. St. och K. M. äfven må äga att denna sin
rätt åt communerna uppdraga, är ingalunda efter min förmening
stridande emot grundlagen, och måste gälla intill
dess R. St. och K. M. vid en påföljande riksdag derom annorlunda
besluta. Det synes således på intet vis grundlagsstridigt,
och jag hyser, på sätt jag tagit mig friheten nämna,
den förhoppning, att vi måtte lagligen komma ifrån detta
beslut, emot hvilket jag nu får till prot. nedlägga min reservation.
Frih. Hamilton, Hugo: Sedan Hr Frih. o. Landtm,
behagat för en stund sedan förklara, att Hr Landtm, ansåg
detta förslag innehålla helt och hållet samma fråga, som
den hvilken afgjordes i ett föregående plenum, så är det
måhända orätt af mig att uppträda med en anmärkn. deremot;
men jag tager mig friheten att dels instämma med
dem, som ansett det vara någon skilnad emellan att bestämma
om beskattningen i allmänhet, eller för några vissa
gifna ändamål, och dels instämma i det af Hr von Hohenhausen
anförda skäl, att detta icke är något nytt, utan en
beskattningsrätt, som flera hundrade år varit utöfvad af
Svenska sockenstämman och således icke bör densamma betagas.
Men hvad sjelfva formen vid frågans behandling beträffar,
så, om det äfven vore fråga om upphäfvande af ett
föreg:de beslut, tror jag att det åtminstone har något mera
skäl för sig att i det fallet fatta ett beslut, som i någon
mån vore stridande emot beslutet i ett föreg:de plenum, än
att fatta ett beslut, som helt och hållet tillintetgör ett annat,
fatladt under innevar. plenum. Det är nemi. nyss bi
-
a64
Den 10 Mars f. m.
fallet, uppå Hr von Hartmnnsdorffs förslag, att socknarne
skola äga rättighet att bestämma erforderliga afgifter till
kyrka, skola, fattigvård och andra fromma ändamål, således
äfven sjukvård. Huru dessa afgifter skola bestämmas, derpå
beror det väl om de blifva af, och blifva de icke af,
så kunna icke de ändamål vinnas, hvilka med besluten
skulle afses. Att åter lemna detta, såsom Frih. Cederström
yrkat, till socknens gemensamma afgörande, så att ingen
socknens ledamot kan genom pluralileten tvingas att lemna
dessa afgifter, är efter min tanke precist detsamma som att
säga det ingen afgift skall blifva af, och derigenom är föregrde
beslutet upphäfvet. På denna grund förenar jag mig
med de herrar, som anhållit, att Hr Landtm, behagade taga
saken ännu en gång i skärskådande och möjligen dervid
finna för godt alt lemna oss den äskade propostn.
Frih. Nauck hoff, J o h. O t to: Jag anser mig icke tillständigt
att ingå i hvad som passerade i föregtde plenum, så till
vida att nu skulle upprifvas hvad som då beslöts. Jag får
blott tillkännagifva att jag tillhör dem, som anse orätt att nu
upptaga detta ämne, och jag bestrider det. Jag hemställer
till Huset hvart det skulle taga vägen, om, sedan den ena
dagen ett beslut blifvit fattadt, hvarmed en del ledamöter
äro missnöjde, desse missnöjde i ett följande plenum få
framställa samma förslag, endast med någon förändring i
ordställningen, till ny pröfning. Om deras mening äfven då
underkändes, kunde de i ett annat plenum framkomma med
ännu ytterligare förslag i samma sak. När skulle man då
komma till ett slut? Om vi så behandla ärendena, så tror
jag att vi äfven nästa år stå här vid samma tid. Jag anser
här vara fråga om upprifvande af vårt förut fattade beslut
och anhåller attHr Frih. o. Landtm, i den andan täcktes
framställa saken.
Frih. Cederström: Det har blifvit af Frih. Hamilton
yttradt, att sedan specificationen blifvit upprättad öfver föremålen
för sockenstämmas behandling, skulle det vara tillåtet
för R. o. Ad. att nu upprifva det beslut, som förra
gången fattades, emedan då en sådan specilication ej var
gjord. Jag får fästa den värde talarens uppmärksamhet
derpå, att vid den sista voteringen i samma ämne och samma
plenum, hade Hr von Hohenhausen inskränkt föremålen
till endast fattigvård, helsovård och skolundervisning. Der
har den värde ledamoten de tre föremålen, för hvilka R.
o. Ad. afslog rättighet för sockenstämma att bestämma beskattning
ofrivilligt. Sockenstämmas rättighet att besluta,
att öfverenskomma om afgifter, har varit gammal i Sverige,
men den har varit sådan, att afgifterna varit frivilliga, sådan
att öfvertygelsen skulle vara allmän om behofvet, nyttan
och nödvändigheten deraf; men alldeles icke sådan att
ge
-
De n io M a rs f m.
a65
genom röstpluraliteten, vare sig hos en enda eller flera hemmansagare
inom socknen, andra medlemmar af socknen
skulle kunna åläggas en beskattning, som slutligen skulle
blifva en alldeles odräglig borda. Då vi något följt med
vårt kammarverk, veta vi ganska väl, att hemmantalsräntan
till större delen tillkommit genom ett dylikt oformligt beskattningssät
t. Nå väl! skola vi återgå till samma oskick
för att komma till ännu skadligare följder, eller skola icke
R. St. erkänna, alt den grundsats, som 57 §:n Reg.Fm innehåller,
är den heligaste i grundlagen, den nemi., som
fråntager Svenska folket sin beskattningsrätt och tillägger
den R. St. allena vid allmän riksdag? Der hafva vi garanti
för att icke dylika missbruk må kunna äga rum. Låtom
oss föreställa oss att socknarne hafva beskattat sig efter bästa
förstånd, men att majoriteterne beslutat höga afgifter.
Klagomål öfver omöjligheten att utgöra dem skola då inkomma,
skattebördorne till Kronan upphöra att kunna
utgå, emellan de enskilda afgifterna till socknens behof medtaga
tillgångarna. Hvar stannar del? Jo, dervid att samhället
upplöser sig. Det går således icke an att tillstädja en
sådan afvikelse från grundlagen. Hvad betrafifar delta speciella
fall, så är, såsom sagdt är, redactionen i Gr. af Ugglas’
förslag icke annat än en helt enkel redactionsförändring
af Hr Gripenstedts förslag i förra plenum, hvilket då afslogs,
ty det var efter samma beräkningsgrund beskattningen
skulle utgå. Jag hemställer till Frih. Hamilton, om han
vill tillstyrka oss att ännu en gång votera derom; men jag
är öfvertygad om, att ifall Hr Landtm, emöt förmodan
meddelar propos. på detta förslag, blir detsamma nu som
förut afslaget.
Hr Lagergren : Närde båda contra-propositionerne af
Hr Gripenstedt och Hr von Hohenhausen härom natten blefvo
af R. o. Ad. afslagna, hade jag olyckligtvis redan aflägsnat
mig. Eljest hade jag åtminstone bibehållit min reservationsrätt
emot besluten. Likväl kan jag icke förstå, att
det ej skulle vara R. o. Ad. lagligen förbehållet, att ännu
en gång upplaga frågan om afgilters erläggande; ty åtminstone
för mig synes klart, ali R. o. Ad. endast har beslutat
örn rösträttigheten och icke om betalningsskyldighet eller
afgifters bestämmande, och orsaken hvarföre jag åtminstone
lade mitt nej emot Hr von Hohenhausens förslag var, att
jag icke ansåg bestämmelserna för rösträttigheten vara sådana,
som de borde vara, hvarföre jag också naturligtvis ej
kunde bifalla grunderna för afgiflernas erläggande. När jag
slutligen lade mitt ja för Hr Gripenstedts förslag, så skedde
det derföre att jag ansåg, att sedan man bestämt grunderna
föi' sjelfva rösträttigheten, skulle man i en sednare §
kunna afgöra grunderna för afgifternas erläggande. Frih.
21 H. 34
a66
Den io Mars f. m.
Cederström var den, som då sjelf först uppgaf etl förslag
att de kunde utgå efter brutto-inkomsten och med ^ proc.
deraf, men lian medgaf att det kunde möta stora svårigheter,
hvarföre han yttrade att han fann fördelaktigast, att
de bestämdes på grund af eller i förhållande till bevillningen
efter 2:dra artikeln. Om jag således vågade till Hr
Frih. o. Landtm, framställa den mening, att R. o. Ad., genom
bifall å Frih. Cederströms i enlighet med PresteSt.-s
beslut gjorda propos. , endast bestämt rösti altigheten och
nu ägde besluta om grunderna för afgifternas erläggande;
så skulle jag för min del icke tro, att någon inconseqvens
läge i detta, då troligen många ledamöter, lika med mig,
icke kunnat föreställa sig, att, i samma stund de afslogo
Hrr von Hohenhausens och Gripensledls förslag, all rättighet
var afskuren ali yttra sig 0111 afgifternas erläggande; och
nu skulle jag, ifall Hr Landtm, täckes göra afseende på
denna framställning, vördsamt föreslå den slags grund för
dessa afgifter, som jag tror mig veta att PresteSt. antagit,
nemi. att alla afgifter, som på sockenstämma beslutas, utgå,
såvida ej särskildt derom blifvit stadgadt, eller fi ivillig öfverenskommelse
derom träffad efter de grunder, som om
rösträtt i 6 §:n bestämdt är.
Gr. af Ugglas: Jag är Frih. Cederström mycket förbunden
för den upplysning, lian gaf oss, om hvad som passerade
då jag för en stund var fränvar. under sista plenum,
nemi. att Hr von Hohenhausens förslag innefattade bestämmande
af afgifter lill just samma föremål, som i dag blifvit
utsatta. Det blef således i förra plenum afslaget, men R.
o. Ad. har i dag, genom antagande af Hr von Ilartrnansdorffs
förslag, bifallit samma sak. Då således nu finnas 2:ne
stridiga beslut, skulle jag anse det. vara bäst att fatta ett
3:dje beslut, som modifierade det beslut, som står i strid
nied det sist fattade, och satte hela lagstiftningen i sammanhang.
Jag delar icke Frih. Cederströms farhågor för
de stora afgiflerna, hvarpå skulle följa omöjlighet att betala,
samhällets upplösning etc., enligt hvad Frih:n förespeglat ;
men det, hvarom jag är bestämdt säker, är, att gifves icke
någon grund för afgifters erläggande, så upplöser sig communen,
och då vore det bättre att icke uppgöra någon
communal-lagstiftning, emedan man i sjelfva denna lagstiftning
lade ett frö till dess upplösning. Jag har ingenting
emot [fr Lagergrens förslag och tror det innefatta detsamma
sorn mitt. Jag har förut nämnt hvarföre jag anser det
vara en skilnad emellan de förut pröfvade och nu ifrågavar.
förslagen, nemi. att nu föremålen, hvartill afgifterna
må utgå, äro speciell bestämda, men deremot de förra förslagen
ansågos så generella, att de föranledde farhågor för
en öfverdrifven beskattning.
Gr. Spens: Om jag icke orätt fattar den nu ifråga
-
Dan 10 Mart f. tn.
167
var. discussionen, förekomma här 2 frågor på en gång. Den
ena är sjelfva formfrågan, huruvida det är R. o. Ad:s rättighet
att besluta öfver Gr. af Ugglas’ förslag. I detta afseende
anser jag det vara tydligt, att vi böra afvakta i första
rummet Hr Frih. o. Landtnäs yttrande, och sedermera
hafva oss öppet enligt grundlagen alt yrka propos., i händelse
vi anse den böra meddelas, men någon annan discussion
öfver den frågan tror jag icke bör äga 111m. Hvad sedan
angår den andra frågan, eller sjelfva nyttan och lämpligheten
att antaga Gr. af Ugglas’ förslag, ifall det kommer
att framställas, tror jag att vi böra dröja med discussionen
derom tills formfrågan är afgjord, och när denna
discussion förekommer, anhåller jag ali blifva uppropad,
för att vid detta tillfälle få redogöra för orsaken hvarföre
jag i sista plenum instämde i Frih. Cederströms åsigt ang:de
uttagande af frågan 0111 nfgifterna ur 5 §:n.
Hr Ribbing, Bengt: Jag är af Gr. Spens helt och
hållet förekommen, och önskar att vi måtte fä llr Landtnäs
bestämda yttrande i afseende på erhållande af proposition.
Hr von Hartmansdorff: Ingen skulle hellre än jag
Önska, det R. o. Ad. fattade ett beslut, någorlunda motsvarande
det förslag, som Gr. nf Ugglas nu framställt. Jag
talade för Hr Gripenstedt* förslag, men då det afslogs, kao
jag nu, då Hr Frih. o. Landtm, fästat uppmärksamheten pä
öfverensstämmelsen emellan Hr Gripenstedts förkastade motion
och Gr. af Ugglas’ nya förslag, ej tillstyrka det Högh
Ståndet att genom en ny omröstning upphäfva hvad som
en gång är beslutadt. De värde ledamöter, som då dref vo
saken till det slut den fick, få naturligtvis laga på sitt ansvar
den utgång, hvartill vi kommit, men oss tillkommer
icke nu att upprifva hvad som är afgjordt. Då saken åter
kommer till Ulsk:n, är det.val ganska säkert, att de ej lära
underlåta att till R. o. Ad. inkomma med förfrågan hvarföre
5 §;n är borttagen, utan att något annat stadgande
blifvit salt i stället. Förmodligen få vi då en hemställan
fi ån Utsk:n att luckan måtte fyllas. Jag anhåller om Hr
Landtints yttrande ang:de lagligheten af den propos., som
är begärd, på det att vi må komma till slut med saken.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att skälen, hvarföre
han ansåg Gr. af Ugglas’ och Hr Lagergrens förslag vara
stridande emot de beslut, R. o. Ad. förut fattat, vore följande:
I sista plenum bade voterats, i 2tne hvarandra efterföljande
voteringar, om (vänne propostr, som började sålunda:
”Sockenstämma må besluta afgifter för communala åligganden
;B dessa båda propos:r hade blifvit afslagna. Dessa ord
”communala åligganden’’ kunde icke anses mera vidsträckta
än livad R. o. Ad. nu genom beslut ansett böra
höra till sockenstämmas handläggning, nemi. de mål, som
röra församlingens gemensamma angelägenheter. De pro.
a68
Den 10 M ar s f. m.
pos:r, som i sista plenum blifvit afslagna, bade afven innehållit,
att vid afgifters uttaxering följes samma beräkningsgrund,
sorn gäller för rösträttigheten. Gr. af Ugglas bade
nu föreslagit, alt afgifterna skulle beräknas att af hvarje
röstberättigad församlingens ledamot utgå i mån af den
rösträttighet han äger. Hr Lagergrens förslag vore ungefärligen
lika lydande; det vore nemi., alt alla afgifter, som
på sockenstämma beslutas, utgå, såvida ej särskildt derom
blifvit stadgadt eller frivillig öfverenskommelse derom träffad,
efter de grunder, som om rösträtt i 6 §:n bestämdt är.
E. o. Ad. behagade häraf finna, att dessa förslag vore alldeles
desamma, som i föregtde plenum blifvit genom tvänne
voteringar afslagna; Ståndet behagade äfven erinra sig, att,
då dessa voteringar ägde rum, fråga icke varit om alt antaga
eller förkasta 5 §:n af Utsktns förslag; ty den frågan
hade redan blifvit förut genom votering afgjord. Då äfvenväl
samma mening, som nu blifvit framställd, redan då var
yttrad i form af anmärka., så hade Utsk:ns förslog i 5 §:n
blifvit genom votering förkastadt , äfvensom den mening, i
afseende på afgifternas bestämmande, som under diseussionen
blifvit framlagd. Det hade nemi. varit Hrr von Hohenhausens
och Gripenstedts förslag, sorn genom de tvänne vo.terrna
och efter särskilda discussioner blefvo afslagna. Således kunde
Hr Landtm, för sin del icke finna, alt det med den ordning,
som bör iakttagas vid R.o. Ad:s öfverläggningar, kunde
vara förenligt, att åter i dag framställa till antagande
ett förslag, som på detta sätt under föregtde plenum efter
så moget bepröfvande blifvit afslaget. Visserligen kunde
Hr Landtm, icke undgå att inse de olägenheter, som skulle
följa, om R. o. Ad. icke bestämde huru och på hvad sätt
afgifterna skola vid sockenstämma beslutas; men denna olägenhet
kunde likväl icke jemföras med den, som kunde uppstå,
om R. o. Ad. ena dagen upphäfde beslut, Hvilka en
föregtde dag blifvit fattade, hvarföre Hr Landtm, icke kunde
anse, att det förslag, Gr. af Ugglas framställt, kunde af
R. o. Ad. till pröfning upptagas i den form, det nu blifvit
framstäldt. Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad.
ansåg, att, på de skäl han nu framställt, Gr. af Ugglas’ och
Hr Lagergrens förslag för det närvar, borde förfalla.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
öfverröstat nej.
ii §:n.
Gr. Spens: Den nu förevar, frågan vidrör ett ämne,
som efter min tanke är af aldra största vigt. Jag anhåller
att i detta afseende få upptaga R. o. Ad:s tid. Sockenstämman,
sådan den hittills varit, och sockenstämman, sådan man
synes önska alt hafva den hädanefter, är ett bihang tillden
Den 10 Mars f. m.
administrativa myndigheten, ett surrogat för densamma i de
mål, der den icke hinner med att styra, följaktligen ett medel
att genomdrifva livad den icke tilltror sig att kunna
direct bestämma, fb'i att icke komma i strid med stadgandet
om skatt och tunga på Kronans undersåtare. Sockenstämman,
så snart en illimiterad besvärsrätt tillkommer hvar och
en, samt besvären afdömmas af administrativ myndighet ,
mäste ovillkorligen leda derhän. Det är på grund af denna
åsigt, som min öfvertygelse alltid varit, att sockenstämmoinstitutionen
i Sverige borde lemnäs i det närmaste sådan
den är, till dess man med fullt allvar och i grundlagsväg
företagit en revision af den stora frågan, huruvida det är
tilli äckligt alt hafva en centralmyndighet, som beskattar under
namn af R. St., eller om en beskattning och en folkrepresentation
i mindre kretsar bör äga rum eller icke.
Hvad som i detta afseende synes mig vara säkert, är, attén
sådan institution i så små kretsar som sockenstämmans, och
utan några andra mellankretsar, om den blefve så sjelfständig
i sina beslut 0111 utgifter, att dessa beslut i alla händelser
skulle godkännas eller corrigeras af den administrativa
myndigheten, skulle vara alltför vådlig. Jag tror derföre,
att R. o. Ad. icke under annat villkor bör ingå på den af
Utsk:n här föreslagna §, än att det hålles R. o. Ad. öppet,
att, i händelse beslut fattas om länsnämnders införande, göra
följande tillägg i §:n: "Angår ingifvet besvär öfver sockenstämmobeslut
en yrkad förhöjning i utgifter , då må domcapitlet
eller Konungens Bef:h:de inhemta länsnämndens yttrande,
och icke utan dess tillstyrkande medgifva en sådan
förhöjning.” Det blir sedermera en annan fråga att söka få
länsnämnden så organiserad, att den möjligen kan innefatta
någon controll emot den administrativa myndighetens makt;
men att utan någon sådan controll, utan möjlighet att instituera
ett sådant återhåll, bestämma en illimiterad besvärsrättighet
och rättighet alt ändra sockenstämmas beslut, det
får jag för min del protestera emot.
Frih. Cederström: Uti 11 §:n anhåller jag att tå föreslå
åtskilliga förändringar, nemi. att orden ”någon persons
enskilda rätt” utgå, och i stället införas orden "ensamt
någon person af församlingen;” alt orden på
3:dje raden, från och med "meddelas” till och med’’äs k ar,”
utgå; att ordet "honora” på 4;de raden utgår, och i stället
införas orden ’’i n n e fa 11 a n d e beslutet;” alt på y:de raden
efter ordet ”afsa t tan de” införes ’'s å ock granskningen
af och redovisningen för kyrkans medel;’’
samt att efter ordet ”tillstäldt” på i/{:de raden utgår hela meningen
till punkten vid ordet ”meddelas.” §:n skulle då
få följande lydelse : ”Nu är sockenstämmoprot. och beslut
justeradt och underskrifvet, då skall beslutet med besvärshänvisning,
som alltid bör åtfölja qästpåföljande Sön- eller
Den 10 Mars f. m.
helgedag, då gudstjenst hålles, fran predikstolen uppläsas.
Angår det ensamt någon person af församlingen , då skall
honom ofördröjligen utdrag af prof., innefattande beslutet,
tillställas. Är någon med beslutet missnöjd, må han deruti
söka ändring genom besvär , som ingifvas till domcapitlet i
de mål, som röra kyrkodisciplin, sedernas vård, religionsundervisning
och allmänna skolan, samt kyrkobetjenings antagande
och afsättande, så ock granskningen af och redovisvisningen
för kyrkans medel ; och i alla öfriga hos Konungens
Bef:h:de i länet inom klockan 12 på 3o:de dagen.”
(Här hafva Utsk:n föreslagit 2i:sta dagen, hvilket äfven
PresteSt. bifallit ; men jag hemställer att det må blifva
den 3o:de, på det att besvärstiden må blifva densamma som
för ekonomi- och politimål i allmänhet är gällande, enär det
finnes intet skadligare än att i likartade mål hafva olika besvärstid,
hvarigenom mången mindre kunnig försitter sin fatalietid,
) "eller, om helgedag då infäller, dagen derefter, räknad
antingen från beslutets kungörande eller deraf bevisligen
erhållen del, den dagen oräknad, då sådant skett, allt
efter hvad här ofvanföre uti särskilda händelser stadgas;”
(d. v. s. alt om beslutet rörer ensamt en person af församlingen,
skall tiden beräknas frän den dag det honom tillställdes.
) ”Bifoge ock sina besvär ej allenast det dfverklagade
beslutet, utan äfven bevis när detsamma kungjordes
eller bl ef honom tillstäldt; åliggande jemväl den missnöjde,
att, inom >4 dagar efter det besvären blifvit inlemnade å
ort som vederbör, till ordföranden aflemna diariiutdrag öfver
besvärens inlemnande, vid äfventyr att beslutet vinner
laga kraft. För Hernösands stift vare för mål , som fullföljas
från sockenstämma inom Jemtland, Westerbotten, Norrbotten
och Lappmarken, bevärstiden dubbelt längre än hvad
som härom i denna § är stadgadt. Försummas hvad sålunda
föreskrifvet är, vinner beslutet laga kraft, såvida det icke
angår ämne, hvarom sockenstämman ej äger beslutanderätt.
”
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer, till stor
del, i Frih. Cederströms förslag, men vill likväl erinra, att i
afseende på besvärshänvisningen borde ordalagen lyda: ’’genorn
besvär, som ingifvas till domcapitlet i de mål , hvilka
upptagas i 1, 2, 3 och 4 morn. af 10 §:n, lill häradsrätten
i fråga 0111 nämndernansval , samt i alla öfriga till Konungens
I3ef:h:de i länet.” Beträffande sjelfva besvärstiden, instämmer
jag med Frih. Cederström. Deremot fattas en föreskrift,
derigenom att Frih:n, om jag icke misstagit mig,
gjort en uteslutning efter orden: ”när detsamma kungjordes
och blef honom tillstäldt.” Jag hemställer att det må heta:
"hvarjemte han, inom 8 dagar efter beslutets kungörande eller
deraf erhållen del , hos ordföranden skall om de tilltänkta
besvären göra anmälan och inom i4 dagar efter be
-
Den io Mars f. m.
svarstidens förlopp hos ordföranden styrka, att besvären blifvit
fullföljda, hvarom erinran i besvarshänvisningen skall
meddelas.” Det är nemi. angeläget , att kyrkoherden och
församlingen veta, huruvida ett beslut är lagakraftvurinet,
eller icke. Således måste denna anmälan göras, och stadgandet
bibehållas enl. Utsktns förslag. Men i föreskriften
är en brist, som förmodligen föranledi Frih. Cederströms
anmärkt)., den nemi., att om landshöfdingen eller domcapitlet,
som mottagit besvären, icke vet huruvida parten har
fullgjort denna anmälan hos kyrkoherden, så kunde, oaktadt
hon ej skett och beslutet således vore lagakraftvunnet,
landshöfdingen eller domcapitel, i okunnighet derom, likväl
upptaga målet till pröfning , hvarigenom ett lagakraflvunnet
beslut möjligen komme att upphäfva1-. A ena sidan
kunde då församlingen förklara, att som ingen underrättelse
blifvit kyrkoherden meddelad om besvärens fullföljande, vore
sockenstämmans beslut lagakraftvunnet, och å andra sidan
yrkade vederparten , att sorn landshöfdingen eller consistorium
förändrat beslutet, så borde dess utslag gälla. Till
förekommande af denna motsägelse ville jag föreslå, att efter
oiden ”besvärshänvisningen skall meddelas,” måtte införas
följande tillägg: ”Innan den pröfvande myndigheten handlägger
besvären, bör hon hafva emottagit kyrkoherdens intyg,
alt diariibevis öfver deras fullföljande blifvit honom
företedl.”
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag finner mig helt
och hållet belåten med det förslag Frih. Cederström idella
hänseende framställt. Jag tager mig friheten att isynnerhet
bestrida Hr von Hartmansdortfs påstående om att i lagen
borde qvarstå, att den missnöjde bör inom 8 dagar efter sedan
beslutet är kungjordt förklara eller tillkännagifva hos
pastorsembetet, att han ämnar besvära sig. Med någon erfarenhet
af det praktiska i förhållandet, finner man nogsamt,
huru lätt man kan gå miste om sina rältegångsfoTmSners
begagnande just genom detta stadgande, och jag inser för
min del icke hvarföre eller hval tili denna korta tid föranmälan
kan vara behöflig. Då jag t. ex. har egendom på
flera ställen i landet och genom den vanliga postgången omöjligen
kan hinna att inom 8 dagar få emottaga underrättelser
om hvad å sockenstämma blifvit beslutadl, samt besvara
huruvida besvär skola anföras, så synes det som min
rätt icke vore behörigen iakttagen genom en sådan föreskrift.
Jag skulle visserligen icke hafva något att anmärka deremot,
om det kunde göras för mig klart, att någon eljest blef lidande
eller att någon egentlig nytta uppkom genom föreläggandet
af en sådan tid för min anmälan hos ordform att
jag ämnade klaga; men jag tror för min del, att det rätta
vore att, på sätt Frih. Cederström föreslagit, helt och hållet
utesluta detta slags formalitet, som synes vara alldeles
Den to Mars f. m.
likgiltigt, enär pastorsembetet efter de 3o dagarna kommer
i erfarenhet af huruvida beslutet blifvit öfverklagadt. Jag
lager mig friheten yrka fullföljd af Frih. Cederströms förslag
i detta hänseende, emedan jag tror det vara bygdt på
en mera praktisk grund och pä den erfarenhet, som har
till ögonmärke att förvara 3:dje mans rätt, såvidt sig möjligen
göra låter.
Frih. Cederström: Det är i allmänhet antaget såsom
riktigt i lagstiftningen i afseende på besvärshänvisning , att
icke ålägga parten annat än hvad som beror af honom sjelf
att kunna fullgöra. Här deremot hafva Ulsk:n föreslagit en
anmälan hos pastor, derom alt parten vill besvära sig, och
om pastor icke behagar gifva honom belyg om alt sådant
skett, blir belyget oaflemuadt. Nåväl ! då får parten lof att
skaffa sig några vittnen, som åtfölja honom, då han vill gå
till pastor för att förklara det han ämnar besvära sig, —
en anmälan, som i sig sjelf icke är af någon nödvändighet;
ty om parten icke anmält sig hos pastor till besvärs anförande,
så är det tids nog, då han inom i4 dagar efter besvärens
inlemnande skall förete diariibevis derom, att besvär
blifvit anförda. Således vet pastor inom 14 dagar efter besvärstidens
förlopp, att beslutet vunnit laga kraft, derest icke
ett sådant bevis blifvit ingifvet; roen att ålägga parten
att skalfa sig eli vittnesbetyg för alt få sin talan förvarad,
det afstyrker jag såsom i allo öfverflödigt.
Hr Rafel t: Jag vill endast upplysa hvarföre Utskln
icke gifvit någon särskild besvärshänvisning för nämndemansval,
nemi. att Utsk:n i 10 §:n infört det generella stadgandet:
'"För öfriga ärenden, som, enl. särskilda författningar,
böra vid sockenstämma företagas, gälle hvad derom är föreskrifva.
’’ Det är i anledn. deraf Utsk:n trodde att detta ej
behöfde särskildt nämnas.
Hr von Hohenhausen: Det är likväl för socknen
angeläget att veta, huruvida besvär blifva fullföljda eller
icke, och att dermed icke drager för långt ut. Jag gillar
och kan icke annat än gilla den anmärkn. Frih. Cederström
framställde emot §:n, sådan den nu är , emedan den talar
om en sak, som skall ske sedan besvären äro inlemnade, och
likväl säger, att om något försummas af hvad härvid är
föreskrifvet, skall klaganden vara sin talan förlustig. Det
är då icke formligt och kan aldrig gerna blifva det. Således
tror jag alt det kan och bör borttagas. Hvarföre åter
Utsk:n sagt att inom 8 dagar anmälan om tilltänkta besvär
bör ske, är för alt man måtte veta huruvida besvär komma
att anföras och i annat fall kunna föranstalta om de
åtgärder, som i följd af det ifrågavar. sockenstämmobeslutet
erfordras. Men jag tror dock att Frih. Cederström äfvensom
Gr. Anckarsvärd icke saknat skäl till den mening , att
så
-
Dea 10 M * r s f rn.
sådant kunde landa till mehn för den enskilda. För min
del tror jag att båda delarue skulle bär, på sått Frill. Cederström
i sitt förslag framställe kunna borttagas, dock alt
den besvärande må åligga att framdeles underrätta , huruvida
lian anfört besvär eller icke; ty eljest Idefve socknen
tvungen att skrifva för hvarje gång till erhållande af en sådan
underrättelse. Drager det ut öfver en viss tid , så må
den det göra; men det tyckes dock vara skäl att den besvärande
styrker att han öfverklaga! beslutet. Del kan alltför
väl ske utan rubbning i besvärsrällen eller ulan mehn,
om i slutet af §:n lill sä lies : ” besväranden åligger likväl, vid
3 r:dr 16 sk. vile, inom >4 dagar efter besväislidens förlopp
hos ordform styrka , att besvären blifvit fullföljda, hvarom
erinran i besvärshänvisningen skall meddelas. DA är det
ingenting annat, än att han har ett vite af 3 rtdr 16 sk.,
om han icke skrifver en lapp för alt underrätta kyrkoherden
att han inlemnat sina besvär. Ingenting rubbar formen
i öfrigt, men då veta alla i socknen, att de nödgas afvakta
prÖfuingen af besvären, innan de få sätta beslutet i verkställighet.
Det är detta jag öpskar måtte blifva ett åliggande
för besväranden. Inkommer Iian icke med en sådan
anmälan, så får socknen skrifva och begära upplysning om
besvär blifvit anförda, och då lemna böterne ersättning för
postporto. Det är blott med delta tillägg jag tror man kan
undvika Utsktus tryckande föreskrifter för den, som vill besvara
sig, hvaremot detta stadgande icke medför någon svårighet
för den sorn klagar. Emot hvad Frih. Cederström
i öfrigt föreslagit om besvärsliden och 0111 specificationen för
besvärshänvisningen, hvilken blifvit närmare bestämd af Hr
von Hartmansdorff, har jag ingenting att anmärka.
Frih. Hamilton: Jag liar endast begärt ordet för att
bemöta tvänne värde ledamöters anmärkn. om omöjligheten
att inom 8 dagar efter beslutets kungörande hos ordform
anmäla om tilltänkta besvär. Äfven inom Utsk:n gjordes anmärkn.
härom, hvarföre de i Utsk:ns förslag tillagda orden
”eller deraf erhållen del” inflöto, pä det inkastet måtte
förfalla. Det ansågs, särdeles af de i Utsk:n närvar, ledamöterne
af PresteSt., då de tänkte sig såsom ordför , nödigt
alt inom en icke alltför lång tid känna huruvida besvär
skulle få äga rum eller icke, och med denna lid af 8
dagar, sedan man af beslutet erhållit del, kan man inom de
flesta orter i Sverige göra den ifrågavar. anmälan.
Frih. Cederström: Jag skulle hafva ingenting emot
den obetydliga redactionsförändring, som Hr von Hohenhausen
föreslagit i besvärshänvisningen, om han icke der infört ett
vite af 3 r:dr 16 sk., i stället för den påföljd alt besvären
förfalla. Det är långt nyttigare för socknen att slippa indrifningenaf
sådana föresätta vitén, som lemna besväi andens
21 H. 35
Den 10 Mari f. m.
talan öppen, och alt deremot få afgjordt att, när besväranden
icke fullgjort hvad i besyärshänvisningan föreskrifves ,
frågan förfaller och beslutet vinner laga kraft. Jag anhåller
att åter få uppläsa §:n sådan den efter min öfvertygelse
borde blifva: ”Nu är sookenstäinmoprot. och beslut justeradt
och underskrifvet, då skall beslutet ined besvärshänvisning,
som alltid bör åtfölja näst påföljande Sön- eller helgedag,
då gudstjenst hålles, från predikstolen uppläsas. Angår det
ensamt någon person af församlingen, då skall honom ofördröjligen
utdrag af prot., innefattande beslutet, tillställas.
Är någon med beslutet missnöjd , må han deruti söka ändring
genom besvär, som ingifvas till domeapitlet i de mål,
som röra kyrkodisciplin, sedernas vård, religionsundervisning
och allmänna skolan, samt kyrkobetjenings antagande och
afsättande, så ock granskningen af och redovisningen för kyrkans
medel, och i alla öfriga hos Konungens Bef:h:de i länet
inom klockan 12 på 3o:de dagen, eller, om helgedag då infaller,
dagen derefter, räknad antingen från beslutets kungörande
eller deraf bevisligen erhållen del, den dagen oräknad
då sådant skett, allt efter hvad här ofvanföre uti särskilda
händelser stadgas; bifoge ock sina besvär ej allenast
det öfverklagade beslutet, utan äfven bevis när detsamma
kungjordes eller blef honom tillstäldt; åliggande jemväl den
missnöjde att inom >4 dagar, efter det besvären blifvit inlemnade,
å ort som vederbör till ordform aflemna diariiutdrag
öfver besvärens inlemnande. För Hernösands stift vare
för mål, som fullföljas från sockenstämma inom Jemtland,
Westerbotten, Norrbotten och Lappmarken, besvärstiden dubbelt
längre än hvad härom i denna § är stadgadt. Försummas
hvad sålunda föreskrifvet är, vinner beslutet laga
kraft, såvida det icke angår ämne, hvarom sockenstämma
icke äger beslutanderätt.” Jag har nu uteslutit de i den af
mig förra gången föreslagna redactionen, efter föreskriften
om diariiutdrags aflemnande, förekommande orden ”vid äfventyr
att beslutet eljest vinner laga kraft,” emedan slutet
af §:n innehåller: ”Försummas hvad sålunda föreskrifvet är,
viuner beslutet laga kraft,” och detta ej behöfver omnämnas
på mer än ett ställe.
Hr von Hohenhausen: Om bär skulle införas ett
sådant stadgande, att klaganden, sedan han inlemnat sina besvär,
skall inom 14 dagar genom diariibetyg visa det för
pastor, så borde han äfven taga betyg deröfver från pastor,
för att dermed inkomma till Konungens Bef:h:de. Det tror
jag dock icke kan behöfvas, då här står, att, 0111 något af
hvad här är föreskrifvet försummas, klaganden har försuttit
sin rätt. Men det är just derföre, alt så fort besvären
inkommit, de må kunna företagas till pröfning, som jag velat
hafva det tillägg jag föreslagit och icke hvad jag anser
orimligt, att besvärande»!* sedan, han behörigen fullföljt sina
besvär, skalf ytterligare inom i4 dagar styrka det, vid äf
-
Den i o Mars f. m.
ven tyr alt cljt-st hafva försuttit sin talan. Då Kunde besvären
icke på ort som vederbör upplagas, innan man får från
pastor ett betyg, att han emottagit beviset om besvärens
fullföljande. Utsätter man i stället blott ett vite, såsom
jag föreslagit, så liar klaganden endast att med en skrifven
lapp upplysa, att han anfört besvär, och då ser pastor att
målet är fullföljd!. Målet kan då genast hos Konungens
13ef:h:de eller domcapillet företagas, utan afseende på otn
anmälan lios pastor skett eller icke; men del är nödigt för
socknen att få veta om besvär blifvit inlemnade, och det
är anledningen hvarföre jag begärt ett vite.
Hr von Hartmansdorff: Då jag tog mig friheten alt
för R. o. Ad. framställa förteckningen på de mål, som angingo
sockenstämma, skedde det med väsendtligt afseende
äfven pä besvärshänvisningen. Hon bör således, vid detta
tillfälle, rättas derefter; ty i annat fall befinner man sig
med den obestämdhet jag visat. Jag hemställer derföre till
It. o. Ad. i allmänhet och Frih. Cederström särskildt, om
ej efter orden ”domcapillet i de mål, som,” måtte få
införas: ''upptagas i i, 2, 3 och 4 morn. af 10 §:n, samt i
alla öfriga hos Konungens Bef:h:de.” Jag anser nemi. onödigt
att här upptaga besvärshänvisning till häradsrätt i fråga
om nämndemän, på den grund, som Hr Råfelt uppgifvit.
Jag finner ingen betänklighet vid att gå Gr. Anckarsvärd
till mötes deruti, att icke de 8 dagarne' för anmälan af tilltänkta
besvär må stadgas såsom hittills, utan parten lemnäs
det rådrum, som besvärstiden medgifver. Men deremot måste
jag, lika med Hr von Hohenhausen, yrka, att parten må
underrätta församlingen och styrka med diariibevis om lian
fullföljt sin talan; ty församlingen kan icke för obegränsad
tid lemnäs i okunnighet om beslutet vunnit laga krall. Äfvenså
är det nödvändigt för de pröfvande myndigheterna,
Konungens Bef:h:de eller domcapillet, att veta huruvida
parten fullgjort denna skyldighet, och att målet följaktligen
kan upptagas till pröfning. Jag tillstyrker således, att här
införes ett stadgande af innehåll, alt t. ex., såsom Frih.
Cederström föreslagit, inom i4 dagar parten bör underrätta
kyrkoherden huruvida han fullföljt besvären samt lemna
diariibevis derom. Sedan bör parten hafva >4 dagar, inom
hvilka han skall skalla sig och till den pröfvande myndigheten
inlemna kyrkoherdens betyg, alt han företett diariibeviset.
Jag ville derföre, efter orden ”b I e f honom t i I Istäldt,
” i Frih. Cederströms förslag föreslå följande tillägg:
'inom en månad efter besvärstidens slut bör klaganden hafva
tillställt kyrhoherdeo diariibevis om besvärens inlemnande
samt den pröfvande myndigheten kyrkoherdens betyg,
att diariibeviset blifvit honom tillstäldt.”
Frih. Cederström: Jag har ingenting emot, att man
i stället för alt uppräkna amoena, såsom jag gjort i förslaget
D e ii 10 Mars f. m.
lill besvärshänvisning, uppsöker milin:» efter R. o. Adis beslut
i io §:n. Tvertom tror jag del vara rättare; men i
afseende på den sista meningen, sorn Hr von Hartmansdorff
önskar få förändrad på det sätt, alt parten jemväl skulle
åligga att skaffa sig pastors betyg på all han meddelat
diariiutdrag om besvärens inlemnande för att lenina betyget
till den myndighet, sorn äger pröfva målet, så finner jag
en sådan föreskrift vara rent af öfverflödig, emedan vederbör.
K. M:s Bef:h:de eller domcapitel icke är i tillfälle att utan
föregrde communication ined socknen afgöra bes v ars mål et;
ty man får icke afgöra besvärsmål i Sverige utan alt höra
motparten, och då bär corn munications-resolntionen ställes på
socknen, äro pastor och socknen i tillfälle att göra desertionspåstående,
om klaganden ej aflemnat diariibetyget,
hvarefter, då handlingarne återkomma till den dömmande
myndigheten, det är lii 11 att pröfva, om klaganden fullgjort
sin skyldighet. Göres åter deserlionspåstående, så kan icke
domaren pröfva detsamma förrän parten blifvit hörd, och
då får han tillfälle att bevisa det desertionspåslåendet iir
ogrundadt, om lian i vittnens närvaro tillställt vederbör,
diariibeviset. 1 det fallet kan jag således icke ingå på den
ändring Hr von Hohenhausen och Hr von Hartmansdorff
yrkat uti mitt förslag, hvilket i della afseende är fullständigt.
Hr Ribbing, Bengt: Endast i fråga om hvad Frih.
Cederström anfört i afseende på anmälan om besvär inom
8 dagar, vill jag yttra mig. Jag instämmer med honom
deri, att detta stadgande bör utgå. Det tjenar lill intet, att
det står här, antingen anmälan skulle ske inom 8 dagar eller
inom hela fatalietiden. Det handlar här endast om
att tillkännagifva hvad man ämnar göra. Mången kunde
då blott på spektakel anmäla att man ämnar besvära sig,
och sedan icke göra det; hvartill tjenar sådant? — Ilär
bör blott vara fråga om huruvida besvär verkligen blifvit
anförda och icke att man ämnar besvära sig. Det vore bra
hardt, om man icke skulle få begagna besvärstiden för att
no.:a betänka huruvida skäl lill besvärs anförande vore för
handen. Om man först den 20 dagen beslöt all besvära
sig, eller 0111 man på deri sista för besvärens anmälande utsatta
dag icke trätfade ordföranden hemma, så skulle man
ju derigenom förlora sina fatalier. Förslaget synes sålunda
vara oriktigt, hvarföre jag önskar att del måtte utgå.
Hr Frih. o. L a n d t m. yttrade, det Gr. Spens föreslagit
alt följande mening borde i §:n ingå : ”Angår ingifvet
besvär öfver sockenstämmobeslut en yrkad förhöjning i
afgift er, må domcapitel eller Konungens Cef:li:de inhemta
länsnämndens yttrande och icke utan dess tillstyrkande medgifva
en sådan förhöjning;” men Gr. Spens hade tillagt, att
som R. o. Ad. ännu icke beslutat huruvida en sådan läns
-
Del» to Mars f. ra. 277
nämnd bör vara eller icke vara, ville lian föreslå det R. o.
Ad. måtte förbehålla sig, att då den frågan blifvit pröfvad
kunna i §:n införa ett sådant stadgande, som Grefven föreslagit;
hemställande Hr Landtm., om R. o. Ad. behagade bestämma
ett sådant förbehåll.
Ropades ja och nej.
Hr von Hohenhausen: Meningen måtte väl, om jag
ej fallat orätt, vara, att då få besluta huruvida delta skall
komma in eller icke, så alt icke nu afgöres, alt, 0111 länsnämnder
införas, Gr. .Spens’ förslag ovillkorligen skall inflyta.
Vore det så, ville jag upplysa svårigheten att få saken
afgjord, då länsnämnden icke kan vara permanent; men
0111 nu blott är flaga 0111 ett förbehåll att härom särskildt
få besluta, så har jag ingenting deremot.
Frih. Na lick Ii off: Jag tror visserligen att det bör
vara Gr. Spens förbehållet alt framkomma härmed i sinom
tid; men alt delta förbehåll skall beseglas med Ståndets beslut,
finner jag onödigt. Det voie väl, ali saken Indes ad
acta till dess att frågan om länsnämnden förekommer, på
det alt det ämne, sorn nu är före, icke måtte complieeras
genom frågor, som icke höra hil.
Gr. Spens: Jag förenar mig helt och hållet i den af
Hr von Hohenhausen och Frih. Nauckholf yttrade åsigt,
som frän början varit min, att det blott skall förbehållas
R. o. Ad. att få fatta detta beslut. Jag liar begärt ordet,
blott för att göra det tillägget, att det kanske vore bäst att
sätta ut, att frågan härom skall få förekomma sedan R. o.
Ad. fattat beslut ang:de 3 5 §:n i delta betänk., efter som
33 §:n stadgar hurusom förhållas skall med besvärshänvisning
från sockennätnnden. hvilken fråga är af samma beskaffenhet
som denna, hvarföre det kanske minst skulle upptaga
R. o. Ad:s lid, om begge dessa frågor i sammanhang
kunde upptagas.
Frih. Cederström: Jag hemställer 0111 icke det lämpligaste
och lättaste för alt komma till slut vore, om Hr
Frih. o. Landtm, tillät att den af mig föreslagna redaction
till 1 t §:n blef från bordel fullständigt uppläst. Om II. o.
Ad. biföll den, kumle all sönderdelning af §:n förfalla.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. det
förbehåll Gr. .Spens yrkat, att det förslag han framställt
må kunna pröfvas sedan R. o. Ad. fattat sitt beslut röride
länsnämnder.
Hr Frih. o. Landtm, lät nu uppläsa Frih. Cederströms
förslag, sådant det blifvit affattadt efter de jemkningar
Frih. Cederström medgifvit, och var det af följande lydelse:
”Nu är sockenstämmo-prot. och beslut justeradt och
underskrifvet, då skall beslutet med besvärshänvisning, som
Den 10 Mars f. m.
alllid bör åtfölja, nästpåföljande Sön- eller helgedag, då
gudstjenst hålles, från predikstolen upplåsas. Angår det ensamt
någon person af församlingen, då skall honom ofördröjligen
utdrag af prot., innefattande beslutet, tillställas.
Är någon med beslutet missnöjd, må han deruti söka ändring
genom besvär, som ingifvas till domcapitlet i de mål, som
upptagas i lista, aldra, 3:dje och 4;de monna af io§:n, och
i alla öfriga hos Konungens Bef:h:de i länet inom kl. 12
på 3olde dagen, eller, 0111 helgedag då infaller, dagen derefter,
räknad antingen från beslutets kungörande eller deraf
bevisligen erhållen del, den dagen oräknad då sådant skett,
alli efter hvad här ofvanföre uti särskilda händelser stadgas;
bifoge ock sina besvär ej allenast det öfverklagade beslutet,
utan äfven bevis när detsamma kungjordes eller blcf
honom tillsläldt, åliggande jemväl den missnöjde att inom
l4 dagar, efter det besvären blifvit inlemnade, å ort som
vederbör, lill ordföranden aflemna diariiutdrag öfver besvärens
inlemnande. För Hernösands stift vare för mål, som
fullföljas från sockenstämma inom Jemtland, Westerbotten,
Norrbotten och Lappmarken, besvärstiden dubbelt längre
än hvad härom i denna § är stadgadt. Försummas hvad
sålunda föreskrifvet ar, vinner beslutet laga kraft, såvida
det icke angår ämne, hvarom sockenstämma icke äger beslutanderätt.
”
Hr von Hartmansdorff: Sedan jag nu fullständigt
hört Frih. Cederströms förslag, så afslår jag ifrån mitt
tillägg.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Ulsklns förslag till ii §.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. bilf Frih. Cederströms
nyss upplästa förslag till 11 § af R. o. Ad. bi
fallet.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppsköts till e. m.
Lades på bordet Const.Utsk:s mein. N:o g5, med hemställan
om afgörande i förstärkt Coust.Utsk. af frågan oin
representationens fördelning på en eller tvänne kamrar.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag tager mig friheten
hemställa till Hr Frih. o. Landtm, samt H. R. o. Ad.,
huruvida icke detta Const.Utsk:s mern. linge blifva framilytladt
främst på föredragn.listan till nästa Lördag.
Frih. Hermelin, A11 g. Söderling, instämde med
Gr. Anckarsvärd.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o Ad., alt
ConstUlskis mein. N:o g5 skulle sättas främst på föredragn.-  listan lill nästa Lördag.
Den 10 M a r • f. m.
Hr Frill. o. Landtm, tillkännagaf, ntt i morgon e.
m. och f. m. äfvensom i öfvermorgon på e. 111. plenum koinme
att ilga rum lies R. o. Ad.
Hr von Hartmansdorff: Sedan det H. Slåndet bifallit
alt ifrågavar. mein. må sättas främst på listan till nilsiä
foredragn., utan förbehåll att det nu förevar, målet
skall vara fulländadt; så lära de herrar och män, som förra
gången bestredo mitt yrkande, att så måtte tillgå med
statsregleringsmål, hafva funnit saken lämplig i afseende på
cons t i tutionsfrågan.
Hr Frih. o. Landtm, ville i anledn. af Ilr von Hart
mansdortfs
yttrande nämna, att det vore till nästa Lördag,
som det blifvit bestämdt att Const.Utsk:s mein. IM:o g5
borde sättas främst på foredragn.listan.
Frih. Cederström: Det ifrågavar. målet må kunna
komma att uppföras främst på listan till nästa Lördag.
Deraf följer dock icke, att det redan föredragna målet, i
händelse det då icke hunnit afgöras, ej skall först förekomma
till pröfning, ehuru det andra uppföres främst på listan.
Detta synes vara helt klart.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ lill 3 e. m.
In (idem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den io Mars 1841 -
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades i prot.uldr. för denna dag f- m.
Fortsattes pröfningen af Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utskms ytterligare betänk. N:o 29, ang:de ändring af
författningarna om sockenstämma samt om bildande af coinmunal-styrelser.
12 §:n.
Denna § blef af R. o. Ad. bifallen.
13 §:n.
Frih. Cederström, Jacob: Sedan R. o. Ad. afsla
-
D c n 10 Msrs c. ra.
git 7 §:ns i morn., så följer deraf, att sednare delen af i3
§:n, ifrån oell med orden ”Lag samina galle’’ utgår, och det
följer af sig sjelft hvad som Ilar (innes stadgadt , att personer,
sorn äro af starka drycker öfverlastade eller mindre vetande
och sitt förstånds råtta bruk beröfvade, ej kunna
hafva rösträttighet.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Då
det gamla bruket existerar öfverallt i Riket att tillåta främmande
personer alt vara närvar, i sockenstämmorna, och
derest detta ej nu skulle blifva förbjudet, så måste, om sockenstämma
tillåter någon alt dervid vara närvar. , sådana
främmande personer vara underkastade det ansvar, som här
finnes bestämdt. Det bar så öfverallt öfvats, alt detta har
ansetts såsom en ovillkorlig rättighet så långt rummet medgifvit;
och enär det alltid har varit öfligt alt låta andra vara
närvar., så må detta förhållande qvarstå.
Hvad åter beträffar del sista morn, så torde man finna
att det rörer de röstberättigade ledamöterna. Om nu en
genom sitt hemman eller sin hemmansdel röstberättigad person
skulle vara sinnessvag, så äger lian ej rättighet att vara
närvarande. Samma förhållande äger rum med den röstberättigade
person, som är öfvei lastad. När detta slår utsatt
i författningen, så är del alltför lätt för ordform att hålla
ordning. Funnes det ej stadgadt i författningen, så kunde
långa processer derom uppstå. Alltså tror jag att denna
§, oaktadt R. o. Ad. ej antagit de föreskrifter angtde åhörare,
hvilka här äro föreslagna, kan qvarstå sådan sorn den
finnes, med afseende på det i liela Riket häfdvunna bruket
att tillåta andro personer än de röstberättigade att vara
närvarande.
Hr Råfelt, Anton: Då en nations lagar äro bevis på
den bildningspunkt ett folk ernått, och jag ej tror att fyI —
lerilasten annu hos oss tagit så öfverhanden, att man behöfver
bestämma stadganden deremot uti denna författning;
så anhåller jag, att den sista punkten af den nu föredragna
i3 §:n måtte utgå.
Frih. Cederström: Hr von Hohenhausen har yttrat,
att åhörare nu få vid sockenstämma vara närvar, så långt
rummet räcker. I den nu gällande författningen afår 1817
är likväl sådant bestämdt förbjudet. Den innehåller i slutet
af samma fj, som säger hvilka som hafva rättighet att
infinna sig i sockenstämma, att den, som icke sjelf eller efter
fullmakt äger rätt att i sockenstämma talan föra, må
sig der ej intränga och, om sådant likväl sker, derifrån afvisas.
Några oordningar dervid kunna ej inträffa, efter det
är en enkel lagtillämpning, att den sig sålunda.intränger afvisas
och utledes. När i förmiddags vidtogs beslutet att afslå
1 mom. af 7 §:n, så kan jag ej begripa, att R. o. Ad.
nu
Den 10 Mars c« ra.
nu skulle vilja intaga ett stadgande i denna i3 §., hvarigenom
man skulle annihilera beslutet i 7 §:n. Det har icke
heller funnits ansvarspåföljd för sådana personer, som sig i
sockenstämman intränga, emedan de enligt lagen skolat afvisas.
Nu är här ett project att stadga ett sådant ansvar,
hvilket ej är antagligt. Jag förnyar min anhållan om propos.
på uteslutande af sista delen af denna § ifrån och
med orden: "lag samma galle’’ etc.
Hr Ribbing, Arvid: Del var ett gammalt stadgande,
som Frih. Cederström uppläste, ej det, som nu är fråga
om att bifalla, och i alla fall står der att ingen må intränga
sig i sockenstämma. Det är således fråga om alt
der skall vara trångt, men när det är godt rum, så må den
gå in, som det önskar. Jag tror för öfrigt ej, att vi behöfva
lägga så mycken vigt på den förevar, frågan, som Hr
Råfelt gjort.
Hr von Hohenhausen: Jag vill ej öppna någon dis—
cussion i detta ämne, då jag nu finner mig förekommen af
Hr Ribbing. Det är ganska klart i detta fall, att vi ej få
förblanda den ena saken med den andra. En sak är, att
personer, som ej äro röstberättigade, äga rättighet att i
sockenstämman vara tillstädes, och en annan sak är det på
urminnes häfd hvilande bruket, att tillåta sådana personer
att vara närvar. Om de hädanefter erhålla en sådan tillåtelse,
så må de vara underkastade det ansvar, som stadgadt
är för de röstberättigade medlemmarne af sockenstämman,
0111 de ej iakttaga ordning. När detta står i lagen utsatt,
så veta de alt sig derefter rätta, och hvad beträffar det si
sta,
så kan jag ej inse något skäl, hvarföre man ej skulle
bibehålla stadgandet, att en sinnessvag eller öfverlastad person
bör blifva ur sockenstämman afvisad. Ett sådant stadgande
bör finnas, och finnes det ej, så är en sådan person
på grund deraf berättigad att vara närvarande. Då jag för
öfrigt ej inser att någon våda kan uppstå deraf, att detta
stadgande finnes, och ej heller att någonting derigenom upphäfves,
som förut blifvit beslutadt, så tror jag, alt denna §
alltför väl kan antagas.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Cederströms anrnärkn.
emot §:ns lydelse är strängt taget riktig; ty, om man på
det ena stället ej tillåter personer att vara tillstädes, sä behöfver
man ej heller tala om dem på något annat. Jag tror
således, att detta stadgande rättast borde utgå. Jag befarar
deraf ej den följden, att man holle dessa sockenstämmor
såsom samqväm. Gammal häfd har hittills tillåtit andra
personer att vara närvar., och ännu har man ej förmärkt
några svåra missbruk af denna sed. Hvad den sednare
punkten beträffar, så bör deraf naturligtvis borttagas
den del, hvarest det heter: ”eller annorledes är sina sinnens
ai H. 36
Den 10 Mars c. m.
rätta bruk beröfvad.” Den sorn är afvita äger ingen rösträtt,
oell således behöfver ej något sådant stadgande införas.
Hvad åter beträffar de af starka drycker öfverlastade
personerna, så torde man beklagligtvis nödgas bibehålla detta
stadgande, så länge lasten qvarstår.
Frih. Cederström: Om det ej funnes en författning,
som bjuder, huru förhållas skall med af starka drycker öfverlastade
personer, så vore det måhända skäl, att i denna
slutmening bibehålla hvad om dem blifvit anfördt; men som
en sådan författning finnes, och som en sådan person är qvalificerad
att i häkte inmanas, för ali der qvarhållas intill dess
ruset gått öfver, så lärer det följa af sig sjelft, alt han ifrån
sockenstämman alvises, utan alt sådant behöfver stadgas i
denna författning.
Hr von Hohenhausen: Frih. Cederström åberopar,
att som en annan författning linnes derom huru förfäras
skall med personer, som äro af starka drycker öfverlastade,
sä är allt stadgande om denna sak på delta ställe öfverflödigt;
men som denna författning vid hvarje riksdag är
underkastad den ena eller andra förändringen, i afseende på
huru dervid förfaras skall och hvad äfventyr den öfverlastade
härvid löper, och som det ännu icke är afgjordt hvad derom
slutligen stadgadt bl ifver; så tror jag, att man kan lemna den
författningen helt och hållet åt sig sjelf. Här är endast
fråga om, att sockenstämman må befrias ifrån en sådan
person, sorn är af starka drycker öfverlastad, och det lemnäs
åt den andra författningen att bestämma ansvaret. Jag
tror, att detta stadgande är ganska be höflig t, hvilket erfarenheten
äfven torde besanna.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då de tvänne sista
punkterna i §:n blifvit föremål för anmärkn:r, torde R. o.
Ad. finna, att §:n borde delas vid proposmas framställande,
och hemställde Hr Landtm, nu först, om R. o. Ad. behagade
bifalla första delen af §:n till och med ordet ”stadgar’'’.
Ropades ja.
Hr Landtm, yttrade, att dernäst förekomme den punkt,
som börjar med ordet ”Lag” och slutar med ordet "fö r h å Ila,
” hemställande om R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:ns
förslag i denna punkt.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg denna
punkt böra utgå.
Ropades äfven ja och nej.
Hr Landtm, förnyade sin propos. till bifall å Utsklns
förslag i denna punkt.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Den 10 Mars e. m.
Då Hr Landtm, förklarade, det lian trott sig finna att
ja öfverröstat nej, begärdes votering.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, så väl till
Hr Landtm, och Ståndet, sorn särskildt till Frih. Cederström,
om vi ej kunde få taga in slutet af §:n i den votering,
som vi förmodligen icke slippa.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. fann
något att erinra dervid, att hela den återstående delen af §:n
finge omfattas i ja-propositionen.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att den delen
af §:n, som angår personer, hvilka äro beröfvade sina
sinnens rätta bruk, d. v. s. orden — ”eller den annorledes
är sina sinnens rätta bruk beröfvad” — måtte blifva uteslutna.
Frih. Cederström: Den propos., som af Ståndet blifvit
besvarad med ja och deröfver votering är begärd, börjar
med ordet ”Lag” och slutar med ordet ”förhålla.” Detta
kan således icke ändras, det är ja-propos:n; men jag hemställer,
huruvida icke hela slutet ifrån och med ordet ”Lag
samma’’ till och med orden ”eller i c k e,” hvilka sluta §:n,
må intagas i contra-proposrn, så att, om man vill afslå alltsammans,
det kan ske i en votering, i stället för två.
Hr von Hartmansdorff: Jag ser ej, huruledes nå
gon
skulle kunna bestrida Frih. Cederström alt få hela
denna period till contra-proposition. Dem af R. o. Ad.,
som vilja behålla håde den del af §:n, hvarom propos. redan
är gjord, och den återstående delen, ined undantag af
de ord, jag nyss uppläst, hör det ej heller vara beläget att
få deras propos. alldeles fullständigt svarande emot omfattningen
af deras motståndares.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
att, på sätt Frih. Cederström föreslagit, contra-propos.
linge innehålla, att, om nej vunne, i3§:n skulle slutas med
ordet ”s ladgas.”
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: Ja-propos:n är ju således
ännu icke bestämd?
Hr Landtm, erinrade, att ja-propos:n blefve den, hvilken
blifvit framställd då votering begärdes, eller till godkännande
af den mening, som börjar med ordet ”Lag” och
slutar med ordet ”förhålla.”
Hr von Hartmansdorff: Jag ser ej, alt det kan
förmenas någon ledamot, att äfven få den återstående delen
af §:u framställd till pröfning, med uteslutande af den
period, jag omförmält. Om detta sedermera blir föremål
för särskild pröfning, så har jag intet vidare att erinra, än
Q 8 4
Den 10 M a r s e. na
-
man vinner tid, om man lill ja-propos. gör det tillägg, jag
föreslagit.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att så snart någon af
Ståndets ledamöter hade något att erinra dervid att tillägg
skedde till den ja-propos., i anledn. hvaraf votering blifvit
begärd, kunde ett sådant tillägg icke aga rum; den sista
punkten i §:n återstode i alla fall alltid att pröfva, i händelse
ja vunne.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition:
Den
som godkänner den mening i i3 §:n af Utsk:ns
förslag till lag för sockenstämmor, som börjar med ”Lag
samma galle’’ och slutar med ”o s k i c k I i g t förhålla,”
voterar
ia»
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. att utur förslaget till i3 §:n
böra utgå de tvänne sista meningarna, eller från och med
oiden ”Lag samma galle” till slutet af §:n.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 23.
Nej — 7.
Gr. Taube, Gust. Joli.: Emot delta af R. o. Ad.
nu fattade beslut får jag anmäla min reservation, först och
främst derföre att jag finner det mindre lämpligt att stadga
ansvar för hvad som icke finnes, och för det andra, derföre
alt K. M:s nåd. förordn. rörrde fylleri och dryckenskap
redan stadgar huru förhållas bör med den, som är öfverJastad,
samt för det tredje, att allm. lagen stadgar, att den,
som är sina sinnens rätta bruk beröfvad, ej får befatta sig
med någonting, som kan föranleda till ett beslut.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att nu återstode för
R. o. Ad. att pröfva sisla punkten i t3 §:n, eller den sorn
börjar med orden ”Af starka drycker;” hemställande
Hr Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla denna punkt i
Utsklns förslag.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
Hr Landtm, förklarade, det lian trott sig” finna alt
ja öfverrösta! nej.
14 §:n.
Denna § blef af R. o. Ad. bifallen.
15 §:n.
Den 10 Miri e. m.
a85
Hr von Hartmansdorff: I första mom. af denna §
finnas olden "i detta afseende.” Om de finge qvarstå,
så skulle man tro, att de blott hade afseende på ordning
och sedlighet. Jag hemställer derföre, om de ej lämpligen
kunde utbytas emot orden: i ”dessa hänseenden.”
Frih. Gederström: Jemte det jag instämmer med
Hr von Hartmansdorff, anhåller jag, att i första mom. måtte
insättas den inskränkning för sockennämnden, att den ej
bör taga någon befattning med de enligt nu gällande författningar
åt kyrkorådet uppdragna bestyr.
Hr von Hohenhausen: Jag tror ej, att man på landet
i allmänhet skall blifva belåten, om man inom socknarna
får många särskilda directioner. Min tanke är den,
att Utsk:n alltför väl hade kunnat skrifva sitt förslag till
lagstadganden rör:de sockenstämmor och kyrkoråd, utan att
införa benämningen af sockennämnd. Denna förändring af
namn har väckt mångå farhågor, der de verkligen ej borde
finnas. Hade man bibehållit det gamla namnet och gifvit
den urgamla författningen mera lif, så hade det varit väl.
Att nu, såsom Frih. Cederström föreslår, bibehålla ett särskildt
kyrkoråd jemte sockennämnden, kan jag ej förena
mig om. Jag skulle hafva ansett lämpligast att bibehålla
det gamla namnet och utvidga kyrkorådets redan för några
år tillbaka utsträckta befattningar, hvilka dock aldrig] rätt
kommit i verksamhet, utan då blefvo särskilda nämnder satta
för dessa göromål. Nu har denna sockennämnd kommit
för att intaga kyrkorådets ställe, och jag finnér ingalunda
skäl uti att bibehålla båda. Jag tror derföre, alt man kan
antaga §:n sådan den är. Emot den lilla redactionsförändring,
som Hr von Hartmansdorff deruti föreslagit, har jag
likväl ingenting att invända, helst språket derigenom blir
bättre.
Hr Ribbing, Arvid, instämde med Hr von Hohenhausen.
Hr Rå felt, Anton: Som Utsk:n afsett att en ny kyrkolagstiftning
vore under arbete, så ville icke Utsk:n stadga
något i afseende på kyrkolagen, på det att icke dessa stadganden
skulle komma att stå i strid med den lagstiftning,
som i detta afseende är att förvänta.
Hr Lagergren, Anders: Jemte det jag instämmer i
Frih. Cederström? yrkande, vågar jag föreslå, det skole- och
undervisningsanstalterne mätte borttagas ifrån de ärenden,
som skola tillhöra sockennämndens inseende. Skälet härtill
är det, att jag ingalunda är säker om R. o. Ad. vill göra
pastor till sjelfskrifven ordförande i sockennämnden. För
mig synes detta visserligen icke vara nödvändigt, men deremot
förefaller det mig, alt det vore ganska besynnerligt,
om man skulle föreställa sig, att han ej skulle vara ordfö
-
a86
Don »o Mors o. m.
rande i skolstyrelsen. Detta kunde emedlertid inträffa, om
lian ej klefve ordför. i sockennämnden, och om denna nämnd
finge befattning med skole- och undervisningsanstalterna;
och om han ej vore ordför. i skolstyrelsen, så kunde han ej
taga någon befattning med inseendet öfver undervisningens
bedrifvande. Det är på denna grund jag föreslår att skoleoch
undervisningsanstalterne i denna § må undantagas ifrån
de ärenden, som tillhöra sockennämndens befattning.
Gr. Taube: Jag ber alt få fästa Hr Lagergrens uppmärksamhet
derpå, att i 16 §:n, '2 inom., pag. 16 står just
föreslaget, att kyrkoherden skall vara ordför. i nämnden i
de mål, som angå skole- och undervisningsanstalterna.
Frih. Cederström: För min del har jag ingenting
emot, att R. o. Ad. bifaller det af Hr Lagergren nu begärda
tillägget till hvad jag föreslagit, i öfverensstämmelse
med hvad som blifvit mig meddeladt rör:de H. PresleSt:s
beslut.
Hr von Hartmansdorff: Lika med en annan ledamot,
anser jag orätt att bilda alltför många särskilda styrelser
inom en församling. Följden deraf inom de flesta skulle
ej blifva någon annan, än att samma ledamöter valdes till
medlemmar af alla dessa särskilda directioner eller nämnder,
och att de, den ena stunden, hette sockennämnd, den
andra kyrkoråd, den tredje fattigvårdsdirection, den fjerde
skoldirection, o. s. v. Detta bevisar aldrabäst, alt skilnaden
endast skulle bestå i namnet, och ej i verkligheten.
Jag tillstyrker derföre, att det gamla, kyrkorådet må försvinna
och sockennämnden uppfylla dess åligganden. Det
s. k. kyrkorådet, efter nu gällande författning, är bildadt
för att handhafva kyrkotukt och kyrkornas vård. I 12 §:n
af nu gällande författning finnes val en specification af kyrkorådets
öfriga befattningar, men med helsovården har det
nästan intet att skaffa. På det att man må undanrödja all
farhåga för collision emellan sockennäronden och de särskilda
directioner, hvilka inom församlingarna kunna finnas,
tillstyrker jag vördsamt, att 1 mom. måtte erhålla följande
lydelse: Sockennämnd för hvarje socken eller pastorat pä
landet skall, på sätt här nedan stadgas, nises att, hvar morn
sin krets, och der ej annorlunda förcskrifvet är, handhafva
skolundervisningen, fattigförsörjningen och allmänna helsovården,
vaka öfver iakttagande af ordning och säkerhet
samt efterlefhaden af de i dessa hänseenden af sockenstämma
fattade beslut, i enlighet med hvad lili t g §••« närmare
bestämmes.
Fiih. Cederström: Till mitt förut framställda för
slag
till förändring af i5 §:n ber jag att få tillägga, att jag
önskade det ordet ”sk a 11” måtte utbytas emot ordet ”må,” på
det att sådana socknar, som ej finna sig belåtna med att
Den 10 Mars e. m.
uppdraga åt sockennämnden de befattningar, som kyrkorådet
förut haft, utan i dess ställe vilja inrätta särskild fattigvårdsstyrelse
och skolstyrelse, må dertill vara berättigade.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Då meningen med
communallagar måste vara alt åstadkomma enhet inom alla
communen samt mera kraft och större verksamhet i alla
angelägenheter, så kan jag icke inse, hvarföre socknarne i
detta afseende skulle erhålla en optionsrätt. Lagen måste
vara stiftad till enhet för landet utan undantag, då den är
nyttig. Hvad i öfrigt angår bibehållande af kyrkorådet,
jemte sockennämnden, synes det vara både onödigt och stridande
emot den concentrerade verksamhet, man vill bereda
åt sockennämnderna. Jag skulle tro, alt kyrkorådets alla
befattningar böra öfvertagas af sockennämnderna , och tillstyrker
således vördsamt, att Utsk:ns förslag i första mom.
måtte oförändradt antagas, med det enda undantag, alt orden
”i detta afseende” utbytas emot orden ”i dessa
b ä ns e e n d e n.”
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att flera anmärkntr
blifvit gjorda vid i morn., men inga vid de öfriga; Hr
Landtm, ansåg sig således först böra framställa propos. lill
antagande af |5 §:u af Utsk:ns förslag i sin helhet; hemställande
alltså, om R. o. Ad. behagade bifalla denna §.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, yttrade, att då denna propos. blifvit med
både ja och nej besvarad, ansåg lian sig böra framställa
propos. å de särskilda delarna af §:n och de anmärkntr,
sorn dervid blifvit gjorda; först hade blifvit anmärkt, att
orden ”i detta afseende” borde utbytas emot orden ”i
dessa hänseenden •/’ och hemställde Hr Landtm., om R. o.
Ad. behagade bifalla denna förändring.
Ropades ja.
Hr Landtm, yttrade, att Frih. Gederström dernäst
föreslagit, att i i Inom. ordet ”skall," på andra raden, måtte
utbytas ernet ordet ”må,’’ och att vid slutet af i mom. måtte
tilläggas följande: ”dock utan befattning med de för kyrkoråd,
skolstyrelse, och fattigvårdsstyrelse genom särskilda författningar
bestämda göromål.”
Frih. Cederström: Jag hade ej begärt alt fattigförsörjningen
skulle borttagas, och det var Hr Lagergren, som
gjorde tillägget om skole- och undervisningsanstalterna. Den
förändring jag begärde rörde endast kyrkorådet och var i
fullkomlig conformitet med utbyte af ordet ”skall” emot
ordet ”må.”
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:ns förslag till i5 § med Frih. Ceder
-
D«n 10 Marg e. m.
ströms förändringar, sådana lian nu sednast ansett dem böra
vara.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade det lian trott sig finna alt nej
öfverrösta! ja.
Hr Landtm, yttrade, det Hr von Hohenhausen föreslagit,
att Utskrns förslag måtte bifallas med den förändring,
att efter orden ”hvar inom’’ på aldra raden i i mom.
skulle utgå orden ”sitt samhälle” och i stället införas orden
”sin krets,” efter hvilka ord skulle tilläggas orden ”d er
ej annorlunda föreskri fvet är,” hemställande Hr
Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla i5 §:n med denna
förändring.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna det
nej öfverröstat ja.
Uppå derefter framställd propos. blef i5 §:n i Utskrns
förslag, med undantag af den förändring deruti, som R. o.
Ad. här ofvan beslutat, oförändradt af R. o. Ad. antagen.
Hr von Hartmansdorff: Jag skall ej besvära med
någon anhållan om votering , emedan jag anser de beslut,
som här äro fattade, till det mesta vara upplösande af hela
författningen. Men jag ber att vid detta tillfälle få
reservera mig emot det beslut, som Ståndet tagit. Sedan
den förändring, jag föreslagit, ej blifvit antagen, så måste
följden varda, att i Carlskrona skall den fattigvårdsinrättning,
som der finnes väl utförd och är med K. M:s nådiga
stadfästelse försedd, komma att genom denna föreskrift uppliäfvas.
Samma förhållande skulle inträffa på alla andra
ställen, der fattigvården är väl ordnad, t. ex. i Jönköping
och Calmar.
Gr. Mörnjer, Joh. Au g.: Jag anhåller endast att få
fästa den siste värde talarens uppmärksamhet derpå, att
detta stadgande alldeles icke rör städerna.
16 §:n.
Hr von Hohenhausen: Jag anser såsom en oundviklig
nödvändighet och såsom en förmån för en stor del af
länen, der icke en mängd egendomar finnas, som äro bebodda
af personer med större kunskap och kännedom af
allmänna förhållanden och författningar, att det måtte blifva
en fortfarande skyldighet för pastor att vara ord för. i
sockennämnden, likasom han hittills varit det i kyrkorådet.
Om här i landet vore det förhållande, att skolundervisningen
vore till den grad fullkomnad som i Preussen, der det
ej blott är skolundervisning, utan verklig uppfostran, så
kuu
-
Den io Mars e. m.
kunde man måhända 15 å ?.o år efter det de, som utgått
ifrån dessa anstalter, kommit i tillfälle till verksamhet inom
församlingarna, tänka på att fritaga pastor ifrån skyldigheten
att vara ordför. i socken nämnden, men ej förr. Da
nu pastor får en vice-ordför. vid sin sida, så är han ej tvun
gen
att deltaga i sådana saker, som icke närmare röra kyrkan,
skolundervisningen och fattigvården, hvilket alltid bör
ligga presterskapet nära om hjerta!, om de uppfylla sitt kall;
i alla andra bestyr kan vice-ordför. förrätta bans befattning;
men det blir ofta omöjligt att få sådana personel', som
ej behöfva att af honom handledas. Alltså anser jag oundgängligen
nödvändigt, för många län helt oell hållet och för
andra till stor del, alt det måtte blifva ett åliggande för
pastor att vara ordför. i dessa nämnder. Han skall föra
prot. och förvara dem; han skall vara ansvarig för hvad
som der göres och reservera sig emot de beslut, som ej öfverensstämma
med hans åsigter; lian är en person, som har
en tjenst och en syssla, hvilken lian icke gerna vill förlora,
då deremot de öfriga församlingens medlemmar kunna vara
liknöjde om de motsvara förtroendet eller ej. Derest pastor
ej blir ålagd såsom en skyldighet att vala ordför., utan endast
genom val kan erli illa delta uppdrag; så skall det hända,
att han, vid första missnöje, som yttras emot honom,afsäger
sig detta förtroende, och skulle olyckan så vilja, alt
han vore intrigant , så kan lian då få fram hvad orättfärdighet
och galenskap lian möjligen kan önska, utan att sjelf
stå i sticket derför. Jag anser vådligt, innan man sett verkställigheten
häraf, att annorlunda stadga i denna sak. Tänker
man sig England, med deras scheriffer, ulan att efterse
om Sverige är på samina sätt danadt, 0111 våra egendomar
förvaltas så, alt våra godslieirar blott förbehålla sig en ringa
del af afkastningen, samt sjelfva äro lediga, för att kunna
deltaga i allehanda bestyr och göra det gerna; så finnér man,
alt bos oss förhållandet är belt annat. Godsägarne äro i
allmänhet särdeles obenägne alt åtaga sig sådana bestyr. Det
finnes visserligen ingen på landel boende , som ej skall erkänna
sanningen af hvad jag nu sagt, och jag anser del fölen
verklig lycka hos oss, att vi äga pastorerne , hvilka vi
kunna ålägga såsom en skyldighet alt efterse (örsamlingarnes
bästa, och jag tror ej att sådant skall störa honom i den
religiösa befattningen eller skada den Derpå hafva vi mångfalldiga
exempel, och skulle jag behöfva citera något i delta
afseende, så skulle jag hänvisa till en berättelse i ”Läsning
för folket” om pastor Oberlein och hvad lian uträttade för
sin församlings bästa i både intellectuelt och materiell hänseende.
Jag får således på det högsta tillstyrka , alt det
måtte förblifva ett åliggande för pastor att vara ordför. i
sockennämnden, till följe hvaraf jag får föreslå följande ordalydelse
af 16 §:n 1 morn.: Sockciinänindskall bestå af kyra.
H. i7
Den 10 Mari e. ra.
hoherden eller den hans tjenst förrättar, såsom ordförande,
en vice-ordf örande, och fyra eller flera högst nio ledamöter.
Sedan utgår det följande, till och med ordet ”anse,” hvarefter
den återstående delen af morn., sorn börjar med orden:
”Le da m ö te r n es antal” etc. till molins slut oförändrad
bihebålles. Vid det andra morn. har jag ej heller någon
förändring alt föreslå.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Jag måste visserligen
borja med att säga, att genom borttagande af hela den 5 tj:n
har en lucka uppkommit i den syftning , hvilken jag trott
vara gifven åt detta betänk, för att åstadkomma communalstyrelser.
Jag tror att denna lucka har gjort att äridamålat
ej kan fullkomligt vinnas, ehuru måhända något är återkommet
genom ett beslut, som i förmiddags fattades. Jag
hade derföre föresatt mig alt ej yttra mig, då jag ej trodde
att den önskade fullständigheten kunde erhållas. Jag anser
mig likväl vid detta tillfälle böra instämma med Hr von
Hohenhausen. Jag anser, att pastor är den lämpligaste personen
tili ordför.platsen, icke derföre att ej på vissa orter
kan finnas en eller annan person, som dertill med fördel
skulle kunna utses och bestrida denna befattning med fika
skicklighet som pastor, kanske äfven ofta med större skieksighet
än han; men en pastor, som har pastoratet sig anförtrodt,
äger skyldighet att ansvara derför. Jag medger att
ordförandeskapet ej förutsätter stora kunskaper, inen det förutsätter
dock att den person, som innehar detsamma, genom
sin ledning kail hoppas, att hvad han ej den ena gången
kan uträtta, kan ske en annan gång. Det är derföre jag
tror alt pastor har mera intresse alt verka, ej blott för ögonblicket,
utan äfven för framtiden. Jag anser det således vara
både nyttigt och nödvändigt, att pastor alltid är ordförande.
Jag tillstyrker detta så mycket mera , som jag tror
hvar en ibland Husets närvar, ledamöter, som varit boende
på landet, säkerligen har sett huru svårt det är att finna
personer, som åtaga sig communala uppdrag. Vid sådana,
som nu besättas genom val, veta vi huru dermed tillgår. Man
flir bedja och tigga valmännen om att afgifva sina röster,
och likväl är de röstandes antal alltid mycket mindre ände
röstberättigades. Sedan rösterna ändtfigén äro afgifna, vela
vi alla huru ofta afsägelse!' äga rum. Det synes mig häraf
klart, att pastor måste vara skyldig att ständigt innehafva
ordförandeskapet. Om det inom en församling skulle finnas
en person, som man ansåg högst lämplig till ledande af något
visst ärende, så kan han då utses till vice-ordför., och
derigenom vinnes ändamålet alt använda en sådan person
der han kan vara gagnelig. Finnes deremot ej någon sådan,
så har man alltid en ansvarig person uti pastor. Jag instämmer
således helt och hållet i Hr von Hohenhausens förslag.
Frih. Cederström: Jag instämmer med Hr von Ho
-
Dan 10 Mars e. m.
benhausen; dock så, att i stället för orden ”den lians
tjenst förrättar,” det må lieta ”den lians embete
förestår,” d. v. s. , att mom. skall börja med orden:
’’S o c k e 11 n ä m n d skall bestå af kyrkoherden eller
den hans embete förestår, såsom ordförande,”
och det Öfriga i öfverensstämmelse med hvad Hr von Hohenhausen
föreslagit. Orsaken till den sålunda af mig begärda
förändring är den, att en person kan förrätta pastorstjenst
för dagen, utan att derföre vara ordför. i nämnden.
Dertill kan endast ifrågakomma antingen pastor eller den
hans embete förestår, således den som är förordnad till vice—
pastor.
Frih. Raab, Adam Christ.: Då jag varit nog länge
frånvar. ifrån riksdagen , för att förlora filen af ärendena,
hade jag ej tänkt yttra mig nu; men då jag haft den tillfredsställelsen
att höra Ivänne föregtde talare biträda den mening,
som jag afgaf, då denna fråga inom Ulsk:n afgjordes,
nemi., att pastor eller den hans embete förestår borde vara
sjelfskrifven ordför. i sockennämnden, har jag ej kunnat underlåta
att begära ordet, för alt biträda denna mening, och
gör det så mycket hellre, som, förutan de många skäl, hvilka
här blifvit nämnda, man äfven kan anföra, att, örn pastor
skulle vara mindre tjenlig att hafva denna befattning,
detta ej torde verka så menligt på ärendenas gång, som om
en pastor blefve förbigången vid valet, och ville, såsom Hr
von Hohenhausen nämnt , intrigera emot sockennämnden.
Jag tillstyrker, med full öfvertygelse, att den af en föregrde
talare föreslagna förändringen må antagas, och instämmer för
öfrigt med Frih. Cederström deruti, att uttrycket ”d e n hans
embete fö res tå r,” är bättre än ”d e n hans tjenst förrätt
a r.”
Hr Ribbing, Bengt: Det är otvifvclakligt, att om i
hvarje socken finnes en sådan pastor, att han icke alldeles
förverkat sine åhörares förtroende, så blir lian vald till ordförande.
Då jag tager för afgjordt alt så är, skulle jag för
min del hellre vilja bibehålla det stadgande , som finnes i
Utsk:ns betänk., än antaga det, som af de sista värda talarne
blifvit föreslaget , nemi. att kyrkoherden, eller den
hans embete förestår, alltid skall vara sjelfskrifven ordförande.
Om man kunde förmoda, att det alltid funnes en kyrkoherde,
som vore nitisk för församlingens bästa och hade
förmåga alt verka derför, såsom han tilläfventyrs har vilja,
så vore detta visserligen det bästa; men då så mångfälidiga
händelser och tillfälligheter kunna göra honom oskicklig
till ordför., så afstyrker jag hvarje bestämdt stadgande,
som föreskrifva* alt han alltid nödvändigt måste vara ordförande.
Det händer t. ex., alt då ett pastorat är vacant,
eller ordin.pastor är tjenstfri, så kommer den ene uådårspredikanten
och viee-pastorn efter den andra , hvarigenom
Den 10 Mars e. in.
täta ombvlen af ordförande!' blefve en följd. Jag frågar då,
luiru under sådana omständigheter sockennämndens bestyr
skulle kunna skötas till communens gagn, om det stadgande
antages, sorn de värde ledamöterne begärt. Delta blefve
vid åtskilliga tillfällen alldeles omöjligt, och ledamöterne i
soekennämnden skulle, om sådana förhållanden inträffade ,
förlora all båg att fullgöra sitt uppdrag. På dessa grunder
anhåller jag att betänk, måtte oförändradt bifallas.
Frih. Nauekhoff: Joli. Otto: Till de betänkligheter.
sorn den siste värde talaren anfört, skulle jag kunna
lagga ännu flera, hemtade ifrån de mångfalldiga bestyr, hvarmed
presterskapet dagligen mer och mer hlifver öfverhopadt,
ända derhän, att deras egentliga kall såsom religionens
vårdare snart sagdt förqväfves; men hos mig finnas mera öfverlygande
skäl ajt ingå på den meningen, att pastor bör
vara förbunden ali vara ordför. i sockennämnden. Dessa
skäl, som inverka öfverlygande på mig, äro, att jag känner
församlingar, der det ej finnes någon annan än nastor, som
kan föra ett prof. och uppfylla de åligganden, som äro
förenade med ordförandeskapet i dessa nämnder. I händelse
val anställdes, kunde det inträffa, att ordförande-befattningen
vällades på någon annan än pastor; men dermed tror
jag att församlingen skulle vara mindre belåten, och att således
all den fördel, man dermed åsyftade, skulle gå förlorad.
Efter jag alltså önskar, att den författning, som betänk,
nfser, mätte kunna tillvägabringas, så måste jag också välja
medlen dertill, och det är derföre jag förenar mig i den
meningen, att pastor alltid må vara sjelfskrifven ordför.,
emedan derigenom äfvenlyras mindre än genom val.
IIr Ribbing, Arvid: Då så många talare yttrat sig
i samma riktning, torde det vara fåfängt att vilja göra en
annan synpunkt gällande. Den står likväl i delta lall så
klar för mina ögon, ali jag icke kan neka mig den tillfredsställelsen
att yttra den. Municipala befattningar måste, så
framt de skola hafva lif, utgå ifrån förtroende. Om icke
detta blir förhållandet, så skall fåfängt arbetas på att tillvägabringa
något annat, än hvad som hittills varit ; samma
dödhet som fördom skall då äfven hädanefter fortfara. Det
är redan anmärkt, att när en pastor förtjenar förtroendet,
så blir han vald; men mångfalldiga händelser visa , alt undantog
ifrån det allmänna förhållandet kunna äga rum.
Man svnes nu vid öfverläggningen om dessa allmänhets- eller,
såsom det kallas, communala bestyr vara bell modlös.
Går man ut ifrån denna modlöshet och blott tänker, att
det skall fortfara, såsom det hittills varit och ej blifva
bättre, dä må man hafva latt; men jag tror ej, att, för det
alt öfverliiggningarna inom Ståndet tyckas visa, alt inga allmänna
utgifter för municipala billof komma att utgå, —
jag tror ej, sager jag, att vi derföre behöfva frukta, det
Den 10 Mars e. m.
tillgångar skola saknas. Andra tillgångar kunna beredas, t.
ex. genom skyddsafgifteis bibehållande oell användande inom
församlingarna och bvaiom inbjudning lill de andra Stånden
kan iiga rum. Om så ur, så tror jag också, att en miingd
angelägenheter inom församlingarna hädanefter skulle kunna
skötas med mera omsorg än hittills, och att man således
har att förvänta något mera lif och veiksamhet i dessa
bestyr. Det är vanligt, ali man lior klagas af preslerskapet
ocli personer, som åtaga sig målsmanskap för dein, öfver de
öfverhopande verldsliga bestyr, som ständigt upptaga deras
lid, och att de sakna tillfälle att ordentligen utöfva sin befattning
sorn själasöi jure; men när det kommer till sjelfva
förändringen och det kan komma i fråga ali mista ett litet
anseende, ett anseende genom verldsliga bestyr, ett inflytande,
hvilket ej borde sökas, dä är man män om alt bojia på
dem göromål, som mäste medfölja deras del lagande i de municipala
bestyren. Man utgår äfven ifrån ett annat biskäl,
sorn jag för min del, vid en ren uppfattning af saken, ej
kan taga i betraktande, nemi. att man befarar det en pastor,
af missnöje, — hvilket i sig sjelf vöre oriktigt oell ej borde väntas
al en pastor, sorn väl sköter sitt kall , — och missbelåtenhet
öfver all hafva blifvit förbigängen vid valet, skulle
kunna inlriguera emot sockennämnden, blott dei före all han
ej har den äran att vara ordförande. Man får i allmänhet
ej tro så illa om sin nästa, och jag hoppas, ali småsinnet ej är1
så allmänt. I allmänhet får man ej betrak la föremålen från
den lägsta synpunkten och derefter bestämma do stadganden,
suni i en sä vigtig fråga , som denna, böra vidtagas angtde
dessa allmänhetens egna bestyr. Tverlotn bör saken betraktas
så, att den andelige mannen är glad öfver , att de materiella
angelägenheterna kunna befrämjas af de verldsliga
medlemmarne i församlingen, och alt lian får skola sitt andliga
kall ostöid af de flerfalldiga ledsambeler, sorn ofta oundvikligen
för honom uppkommit just lill följe deraf, att
lian haft mångå verldsliga angelägenheter att handhafva.
Man har äfven framställt det skälet, alt en pastor borde vara
mera angelägen alt det skulle gå viii till inom nämnden,
och att hans oi dlörandeskap derföre vore all föredraga framför
en bofast hemmansägares inom socknen; ty någon annan
kunde ej komma i fråga till ordför. inom sockennämnden.
Jag hemställer likväl hvem som är mest rörlig, antingen en
bofast hemmansinnehafvaie eller den prest, sorn kanske snart
åter söker sig från församlingen eller ej kommer dit förr än
han redan är ålderstigen. Det torde äfven vara påtagligt,
att den hemmansägare, hvars egendom ofta går frän far till
son, måste hafva mera intresse uti att socknens materiella
angelägenheter skötas väl. Afl en får jag instämma uti hvad
en ledamot förut har anfört derom, att, då åldrige prestman
ofta begära vicarier, så skulle , i händelse pastor vore sjelfskrifven
lill ordförandeskapet, beständiga ombyten och af
-
Den 10 Mars c. m.
brott deruti komma att liga rum, hvaraf mycken villervalla
måste uppstå. Inom Utsk:n liar man mycket öfverlagt om
detta ämne och omsider, ifrån att preslerskapet synts vara
mycket deremot, hafva de öfvergått på den mening , som
Utskrn föreslagit. Jag anhåller om propos. på antagande af
Utskins betänk., fullt öfvertygad att man alldeles i hjertat
dödar municipalinrältningen, örn man ej låter deri helt och
Iiållet bero på fritt val och förtroende, hvarförutan den
skulle blifva ett embetsmannaverk och något helt annat än
den bör vara.
Hr von Hohenhausen: Jag vill taga förhållandena
hvarken med modlöshet eller öfvermod, utan endast sådana,
som de äro, och så tror jag att en lagstiftare är förbunden
att taga dem, när linn vill stifta lagar, som skola tillämpas
på den lefvande generationen. Det är blifvande lagstiftare
öppet, att vid andra förhållanden förändra lagarna; men efter
de förhållanden, som nu äga rum i större delen af Riket,
är det, såsom jag sagt, en nödvändighet alt ålägga pastor
såsom en skyldighet alt vara ordförande. Det finnes i
flera församlingar ingen annan, som kan förestå ordförandeskapet,
af brist på kunskaper och brist på förmåga att skrifva,
alt räkna och att känna författningar. Om en sådan
äfven bland dem funnes, så vore det ändock ganska beqvämt
att låta en annan göra tjensten; bon miste hvarken kappa
eller krage, han gick ifrån sin tjenst på ett par år, och en
annan kom i stället, lika okunnig, lika oskicklig och lika
oförmögen att uppfylla sina åligganden. Om det äfven i flera
församlingar funnes personer, som sknlle duga till ordför.,
så är det ej sagdt, att de skulle hafva ihärdighet att dermed
fortfara. Att de kunna tröttna, deraf har jag haft erfarenhet
vid commnnala bestyr af ganska stor vigt, och der
de haft plein pouvoir att i sista instansen afgöra mål, nemi.
i brandstodsföreningen på Gottland. Här mäste jag ständigt
tillse att det finnes personer, som hafva förmåga till dessa
befattningar, och det lyckas äfven, men de blifva icke långe
dervid, ehuru de blott några gånger om året behöfva alt
sammanträda. Alltså gör jag mycket afseende på uthålligheten
bos den, som skulle kunna komma att fylla ifrågavar.
plats. Jag anser för en lycka att hafva pastor såsom ordför.
, och såsom en nödvändighet att ålägga honom skyldigheten
alt ständigt sköta denna befattning. De gamla missbruken
äro genom denna författning förebyggda, och jag
anser den största fördelen deraf ligga deruti , alt revision
årligen skall verkställas. Nu skola räkenskaperna till revisorerne
aflemnas, och desse måste afgifva berättelse till sockenstämman,
som då först kommer att utlåta sig öfver sockennämndens
förvaltning. Detta är ett stort företräde i den
nya författningen. Ett annat företräde, sorn sockennämnden
har framför kyrkorådet, och hvarigenom deli äger det
Den i o M ii r s e. m.
anseende, som Hr Ribbing önskat, ligger deruti, att nämnden
kan fordra sockenstämma emot pastor, hvilket kyrkorådet
ej kan. Slutligen skall pastor såsom ordför. svala för
prot. och för laglighelen af allt hvad inom nämnden skei',
samt till prot. yttra sig med reservation emot hvad som strider
mot hans öfvertygelse om hvad som ur bäst och riktigast.
Alltså, på alla de skäl, jag nu haft äran anföra, tillstyrker
jag högligen, att det såsom en skyldighet må åläggas
pastor alt vara ordför. i sockennämnden.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag har mer än en gång öfvertänkt
denna fråga, och stundom varit höjd atl anse fritt
val till ordför. vara det rättaste och stundom trott att pastor
borde vara dertill sjelfskrifven. Efter så pass mogna
öfverläggning!)!’, som för mig varit möjliga, har jag stannat
i den sednare åsigten, hufvudsakligen på de grunder, som
Hr von Hartmansdorff för oss framställt. Jag instämmer
således med honom och inskränker mig nu till att anmärka
en liten rättelse, som nödvändigt måste iakttagas i afseende
på redaclionen af ifrågavar. mom. Hr von Hohenhausen
har nemi. föreslagit, att man borde stanna på andra raden
af detta mom. vid ordet ”ledamöter” och sedan utesluta
det följande ända till den punkt, som börjar med orden "I edamöternes
antal.” Ordet ”1 e d a m ö t e r n e s” skulle således
på detta ställe vara en tavtologi , hvarföre jag anhåller
att detsamma då finge utbytas mot orden ’’d e sednares.
” I öfrigt tillstyrker jag bifall till hvad Hr von Hohenhausen
föreslagit.
Hr von Hohenhausen: Emot hvad Hr Lefre'n anfört
har jag ingenting alt invända, utan tror, alt hans anmäikn.
är riktig. Äfvenså får jag nu nämna hvad jag sist
glömde, nemi. att jag anser Frih. Cederström äfven hafva
rätt i den anmärknin, att orden ”den hans tjenst förrättar,
” höra utbytas emot uttrycket ”den hans embete
förestår," emedan det eljest med det förra uttrycket kunde
förslås en person, som förrättade tjernsten blott för dagen,
och jag anser mig således böra instämma med Frih.
Cederström tili hvad han i denna del föreslagit.
Gr. af Ugglas, Ludv.: Då jag, lika med Hr Ribbing,
anser municipala befattningar böra hero af förtroende, och
att hela ändamålet dermed förfelas , om icke detta förtroende
der intager sin plats, kan jag ej* annat än protestera
emot pastors antagande till sjelfskrifven ordför. i sockennämnden.
Hr von Hohenhausen har sagt, alt förbättringar
framdeles kunna införas. Communalinrättningarne äro ej af
den natur, alt de genast falla sig för folket så särdeles behagliga
och angenäma. De medföra många besvär och många
utgifter, ehuru, såsom det skulle tyckas, man icke i detta
Hus borde tala om de sednare , efter det beslut, som vi i
förra plenum fattade; men jag vill hoppas, att någon utväg
Den 10 Mai» c m.
beredes för cornnmnernn, att disponera tillgångar till sina
nödvändiga utgifter. Allt detta kommer att till en början
verka en slags afvogliet emot dessa inrättningar , och sådant
har äfven ägt rum nästan öfverallt der communalim ältningar
blifvit införda , och denna afvogliet skall säkerligen
blifva mycket starkare öfverallt der communen ej vill träda
ur sin förra verksamhet. Man liar sagt, att det ligger
en garanti deruti att pi esten är sjelfskrifven ordför. i sockennämnden.
Jag ser en mindre garanti deruti , ty icke
måtte preslen kunna fråndömmas sitt embete, derföre att
lian ej uppfyller sin pligt såsom ordför. i nämnden, utan
kommer visserligen att förblifva vid den plats lian innebar,
äfven om lian ej, communen till nöjes, uppfyller sitt åliggande
i nämnden.
Man bar sagt, att en annan person, som tilläfventyrs
kunde erhålla förtroende att vara ordför., skulle kunna tröttna
; men man bör ihågkomma, att äfven en prest kan tröttna
vid en sådan befattning ; lian blir lam i dess utöfning.
Hvad vinst bar väl församlingen då deraf, och på hvad sätt
skall denna olägenhet kunna förebyggas? Om preslen ej kan
förena dessa bestyr med de pligter, hvilka honom såsom
prestman åligga, hvad skall lian då åsidosätta? Troligen sina
eommunala skyldigheter. Alt vilja göra preslen till en
polismästare, anser jag vara för presten, såsom prest, skadligt.
Jag vill ej tillägga något vidare, ulan anhåller blott,
i händelse R. o. Ad skulle fatta ett beslut, stridande emot
min öfvertygelse, att deremot få nedlägga min reservation.
Gr. Taube: Då jag finner mig förekommen genom livad
Gr. af Ugglas nu anfört, så ber jag blott att få förena mig
med honom och afstår ifrån allt vidare yttrande.
Hr Nordensköld, Otto Gust: Den punkt, som
R. o. Ad. nu går alt afgöra, anser jag vara en ibland de
vigtigasle. Jag förenar mig bell och hållet med Hr von
Hohenhausen i den åsigt han anfört, att kyrkoherden skall
vara ordför. i communalstyreisen, ehuru jag utgår ifrån en
annan synpunkt än lian, som säger att detta ordförandeskap
skall vara en skyldighet, hvaremot jag påstår att det
skall vara hans rättighet. 1 dessa rationalistiska tider
tvekes mig som den allmänna andan vore stämd att på allt
vis nedsätta religionen, hvarigenom säkerligen oordningar af
högst vådlig art för fäderneslandet skola uppkomma. Under
sådana förhållanden är det, som jag tror alt kyrkolid—
darne böra såsom en rättighet hafva sig anföi trodt att vara
styrande i communalinrättningarna; ty i annat fall och om
de fråntagas en hittills ägande rättighet, den de ej förverkat,
skall deras anseende inom församlingarna otvifvelaktig!
nedsättas, och detta skall sedermera menligt inverka på religionen.
Jag tror att kyrkolierdaroe äro de, som hafva både
-
Dtn 10 Mart e. m.
’97
<ie den största Leder utaf och skyldighet till att väl sköta sina
försa ml isig ars både andliga och verldsliga intressen, och
om man granskar förhållandena, skall man på de flesta orter
inom landet finna, att det vida sällsyntare inträffat att
någon kyrkoherde brustit uti iakttagandet af sin församlings
bästa, än då församlingens förtroende i något ekonomiskt
ärende varit uppdraget åt enskilde.
Dessutom förmodar jag, att denna författning skall i
sockennämnden, vid pastors sida, sätta upplyste, redlige och
vältänkande män, som ej allenast skola vara honom behjelplige
att för communens bästa uträtta allt hvad godt och
nyttigt som befrämjas kan , utan äfven förhindra honom att
kunna vidtaga någonting, som för det lilla samhället vore
mindre gagneligt eller rent af skadligt, om han mera tänkte
på enskildt än allmänt väl och sveke församlingens förtroende.
Man har talat om presternes okunnighet i mål, sorn
rörde församlingarnes verldsliga angelägenheter: jag tror att
i våra tider, som kallas sjelfva upplysningens, står presternes
upplysning i sådana ärenden i jemnt förhållande till andra
samhällsclassers. De hafva icke och skola ej lemna sig
efter hvarken i dessa eller andra hänseenden, så att i delta
fallet icke finnes något öfrigt att önska. De flesta församlingar
inom Riket välja dessutom sjelfve sina kyrkoherdar
och kunna således taga den de anse vara i alla afseenden
skickligast. Jag förenar mig alltså med dem, som önska alt
pastorerne måga stå i spetsen för de communala angelägenheterna
inom sina respective församlingar, äfven af det skälet,
att jag eljest förutser tusentals intriger, som skulle användas
vid valen till dessa tvååriga ordförande- eller presidentsplatsers
(hvad man må kalla dem) tillsättande inom
dessa små styrelser. För min del skulle jag verkligen se
med sorg att någon annan än kyrkoherdarne sättes i spetsen för
communens angelägenheter, hvarföre jag lifligen önskar, att
R. o. Ad., med förkastande af Utsk:ns förslag, ville bifalla
Hr von Hohenhausens framställning med den af Frih. Cederström
deruti gjorda redactioosförändring.
Frih. Cederström: Jag har ansett mig böra begära
ordet i anledn. af Gr. af Ugglas’ yttrande. Jag tror, att,
för det att pastorer möjligen finnas, hvilka icke fullkomligen
kunna motsvara den ide'e man gör sig om de egenskaper,
som en ord för. i en soekennämnd bör äga , man icke
derföre må öfverlemna åt församlingens fria val att antaga
eller icke antaga sin pastor till ordför. i en sådan nämnd.
Man förgäter vådan af, att för sådana enstaka fall kasta sig
in i det flärdfulla af onyttiga ombyten i communens styrelse
efter hvartannat års förlopp, som kunna splittra och förstöra
samhällsbanden inom communen. Det är icke otänkbart,
att inom en församling kan finnas en lekman, som är
ai H. 38
Den 10 Must. m.
pastor öfverlägsen i kunskaper och duglighet; roen det finnes
mångfalldigt flera exempel derpå, att pastorerna äro öfverlägsne
lekmännen, och flertalet hor alltid gälla framför fåtalet.
Den utmärkte lekmannen blifver säkerligen alltid vald
till vice-ordför., och skulle högfärden vilja göra sig gällande
till ordförandeskapet, så må den högfärdige stå tillbaka
och anses oskicklig och otjenlig till både det ordinarie- och
vice-ordförandeskapet. Jag kan således ej annat än yrka
alt den af Hr von Hohenhausen begärda rättelse i §:n måtte
medgifvas. För öfrigt ber jag, att i stället för* ”ledamöte
ines” antal, det må heta ”desse sed nar es" antal, emedan
ordet ”ledamöter” förekommer i den föregide perioden.
Hr Ribbing, Arvid: Jag skall ej länge upptaga tiden
utan blott yttra några ord. Det anmärktes af en värd
talare, att i församlingar, der ingen skrifkunnig fanns, mer
än pastor, skulle det troligen komma alt gå ganska illa med
de communala bestyren, i händelse ej pastor vore ordför. i
sockennämnden : derpå får jag svara, att vid sådant förhållande
lärer ej pastor undgå alt blifva vald och äfven få draga
tyngsta bördan af de communala angelägenheterna, så att
man säkerligen under sådana omständigheter torde kunna vara
ganska tranquil för pastors befordran härtill. Hr .Nordensköld
har framställt saken så, som skulle ordförandeskapets i sockennämnder
fråntagande från pastor nedsätta hans anseende
hos församlingen, och att detta nedsättande skulle hafva ett
menligt inflytande på det moraliska elementet inom delta
samhälle: jag skulle likväl tro, att då man, som det härstår
i denna 16 §, åt kyrkoherden uppdragit det mest maktpåliggande
ordförandeskapet af alla, nemi. det som just rörer det
moraliska, eller som orden lyda: ”Kyrkoherden skall vara
ordför. i de mål, som angå skole- och undervisningsanstalterna;”
så har man just upphöjt honom på sin rätta plats;
ännu mer, då man tillika fritagit honom från tvånget att
befatta sig med de lägre, materiella bestyren , hvarigenom
han ej behöfver komma i collision och gräl om verldsliga
angelägenheter och i dem utöfva ett slags påfvevälde. —
Jag skulle visserligen hafva mycket mera att säga härom,
men skall tiga, ty det är väl fåfängt att kunna här verka
på andras öfvertygelse.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Jag vill endast i största
korthet hafva äran förklara, att jag kommer att rösta
för bifall till Utsk:ns förslag af det enkla skäl, att, då ledamotskapet
i en sockennämnd är en förtroendebefattning, det
också är en ren logisk förvillelse att icke vilja tillåta att den
för nästa platsen i denna nämnd äfven tillsättesaf förtroendet.
Delta ligger för mitt förstånd och min uppfattning af saken
så enkelt och klart, att ingenting kan rubba min öfvertygelse
härom, och minst de praktiska olägenheter deraf, som
D« n 10 Mars e. m.
man förespeglat. Man har sagt, att flertalet af pastorer vore
lämpligare att vara ordförande!-, än lekmän; man har således
behagat indirect medgifva att någon gång en lekman
skulle dertill kunna vara tjenligare än presten: det är just
för denna någon gång inträffande händelse, som jag önskade
att valet vore fritt. Är pastor den skickligaste, den dugligaste
att motsvara fordringarna hos en ordförande, så blir
han tvifvelsutan vald; finnes åter inom församlingen någon
bättre, så bör den väl kunna väljas. Jag vill ej längre argumentera
utan inskränker mig till att begära bifall till
Utsktns förslag.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Det är i afseende
på stadgandet rör:de de ledamöter, som af dislricten utses,
som jag anhåller att få yttra några ord. Jag tror det vara
nödvändigt att säga, det desse ledamöter äfven böra utses
af de dist ricter, inom hvilka de skola uppfylla det förtroendekall,
som åt dera uppdrages. Uti 17 §:n slår, alt de
skola väljas på sockenstämma; jag tror detta icke vara rätt,
emedan röstningen på sockenstämma kommer alt beräknas
efter bevillningen. Det kunde möjligen finnas en person
inom en socken, som erlade så stor bevillning, alt hans
röst vore den dominerande i sockenstämman, och det kunde
följaktligen hända, att han tillsatte de särskilda personerna
inom nämnden. Delta vore ej att motsvara det ändamål,
som åsyftas, hvarföre jag tror, att man borde tillåta
personerne inom hvarje dislrict att utse den ålderman,
som inom districtet skall vaka öfver skolväsendet m. m.
Jag föreslår alltså, att, i stället för orden ”och från hvarje
af dem utses en ledamot” måtte slittas: och af de
röstägande inom hvarje af dem utses etc.
Gr. af Ugglas: Jag är Hr Nordensköld tack skyldig
för det stöd han gifvit åt mitt förra yttrande. Han har
sagt, att det kunde hända att nämnden mera tänkte på eget
än allmänt väl, och sveke församlingens förtroende: detta
kan vara en möjlighet för någon gång, men månne ej detsamma
kan hända presten? Kan sådant inträffa med alla
nämndens ledamöter, så ser jag ej hvad som hindrar att
presten såsom sådan, emedan han äfven är menniska, kan
vara lika egoistisk som någon annan, och jag ber, med anledn.
häraf, att få fästa uppmärksamheten derpå, alt om
nämndens ledamöter skulle hafva ådagalagt att de mera
sett på sitt, än det allmännas intresse, så kunna de skiljas
vid det dem uppdragna förtroendet att vara ledamöter af
denna nämnd; hvaremot presten, om han på samma sätt
förbrutit sig, likväl komme att sitta qvar sorn ordförande,
efter man vill att församlingens pastor alltid skall vara
ordförande. Presten, såsom felaktig, såsom den der missvårdat
församlingens bästa, han skulle sitta qvar i nämnden
men ledamöterne, — de kunna skiljas derifrån! —
3oo
Den 10 M * r s e. m.
Utsk:n hafva föreslagit, att prester) skall vara ordför.
, nemi. i mål som angå undervisningsanstalterna; jag
skulle vilja medgifva äfven i fattigvårdsfrågor men icke
vidare.
Frih. Cederström har talat om högfärden: här är ej
fråga om all lemna sockennämnden någon rätt att skaffa
vissa personer någon slags upphöjelse; utan här är fråga
om sättet huru communernes väl och nytta må häst kunna
.beredas, och som ett vigtigt steg dertill och måhända det
aldra vigtigaste anser jag den rättigheten vara att fritt få
välja de personer, till hvilka man hyser det största förtroendet
att kunna uträtta något godt för det samhälle, hvaraf
de äro medlemmar. Att icke bestämdt säga att pastor
alltid skall vara ordför. i sockennämnd, kan ej, efter mitt
begrepp, sägas vara en förnedring, och ännu mindre begriper
jag huru man kan komma fram med något sådant, som
att påstå att deraf skulle uppkomma en förringad vördnad
för religionen. I stället för förnedring, ville jag snarare
kalla en slik pastors fritagelse från dagens små materiella
omsorger och behof, må de äfven vara af ett något allmännare
intresse, för en upphöjelse; ty prestens kall, mine herrar!
är i sanning för högt och heligt, hans befattning af
en mera maktpåliggande art, än att hans tid skall undandragas
sin egentliga bestämmelse och upptagas af små materiella
detaljbestyr. Jag är innerligen öfvertygod, att ingen
verklig prest, d. v. s. en sådan som är lifvad af och med
hela sin själs värma omfattar sina dyra pligter, slägtets upplysning
och förbättring, skall finna sig nedsatt deraf, att det
ej i lag finnes stadgadt att han skall vara ordför. i sockennämnd;
tvertom skall en sådan man, en man, sådan som en
prest efter mitt begrepp hör vara, med glädje se sig befriad
från de bestyr och de mången gång obehagliga förhållanden,
hvaruti han genom ett sådant ordförandeskap
skulle försättas.
Hr Ribbing, Bengt: Ämnet är nu så ulveckladt å
ömse sidor, att jag i afseende derå icke har något vidare
att tillägga, men vill blott anföra ett exempel på orimligheten
utaf att vilja påföra communen en bestämd person
till ordförande. I denna författning finnas de vigtiga ämnen
upptagna, hvarmed nämnden häfver att skaffa; om nu
presten ovillkorligen i denna nämnd skall vara ordför., men
en sådan olycka inträffade som i834 timade, då clioleran
härjade, så undrar jag just huru det skulle komma alt gå.
Förenämnda år och af berörde anledn, vet jag, att landshöfdingen
förordnade en särk ild ordför. i sundhetsnämnden
inom en församling, sorn jag känner; han utvalde ej
dertill presten, och det med rätta; ty presten hann knappast
att resa ikring i sockenbud lill alla som väntade honom.
Jag undrar, som sagdt är, hvart det skulle taga vä
-
