# ID: svediakorp-gov499
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 116,239
# sentences: 3,682
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 22 Februari t', m.
3oi
som. är scholär i riksdagsmannayrket, borde draga i betänkande
nit deröfver yttra mig; men sorn min öfvertygelse om lämpligaste
sättet att gå tillväga vid frågans afgörande icke
fullkomligt öfv< ronsslämmer med de åsigler, jag bort af åtskilliga
ledamöter bär uttalas, anhåller jag om ursägt, för
det jag vågar några ögonblick taga R. o. Ad:s uppmärksamhet
i anspråk. Med Frih. Boye instämmer jag deruti, att,
sedan återremiss blifvit begärd, måste ock frågan derom
först nfgörns. För bifall till återremiss har jag ett skäl att
tillägga dem, som af Frih. Cederström, Jacob, derföre blifvit
anförda, hvilket det torde tillåtas mig att något utförligare
utveckla.
Det hvilande grundlagsförslaget har egentligen till föremål,
att åt Konungens rådgifvare inrymma större verkställande
makt, än de hittills haft. I detta förslag hafva
likväl åtskilliga stadganden influtit, som med det hufvudsakliga
icke äga något direct sammanhang. Bland dessa
räknar jag föreskriften i g:de punkten af 6 §:n, hvilken lyder
sålunda: ”Den närmare fördelningen af ärende
na,
departementen emellan, bestämmes af Konungen
genom en särskild utfärdad offentligen
kungjord stadga/’ Denna punkt afser, att åt Konungen
eller Konungamakten öfverlemna den andel af lagstiftningsrätten,
som omfattar de administrativa myndigheternas
verkningskrets, och, såsom jag uppfattar densamma,
är genom den mer än hälften af den constitutiva makten i
samhället lagd i Konungens händer. Jag, för min del, älskar
ej att gifva min hyllning åt en svag och vanmäktig
Regent. Jag önskar, att Sveriges Konung skall vara mäktig,
på det att de, som sätta sig emot Honom, må få erfara,
att det är icke så lätt. Men, i samma mån Konungamakten
ökas, i samma mån måste ock rådgifvarnes ansvarighet
ökas. Mig har det derföre förefallit besynnerligt,
alt i Const Utsk:s mern. ingenting finnes närnndt, angtde ansvarighetslagen
för rådgifvarne, och nödvändigheten af densammas
omarbetning till närmare öfverensstämmelse med
det hvilande grundlagsändrings-förslaget; och som detta, enligt
min åsigt, innefattar ett förbiseende af Const.Utsk.,
hvilket ej bort äga rum i ett så vigtigt ämne, som det förevar.
, anhåller jag, på detta skäl, att mein. måtte återremitteras
till Const.Utsk., och LagUtsk. anmodas att uppgöra
och till R. St. skyndsamt inkomma med förslag till ny
ansvarighetslag för Konungens rådgifvare, hvilken derefter
bör, i sammanhang med grundlagsfrågan, till afgörande företagas.
Gr. Anckarsvärd: Att öfverbevisa Frih. Cederström,
anser jag ej möta stor svårighet, och finner det äfven
vara ända till ytterlighet fullgjordt af Gr. Spens; men
att öfvertyga honom, anser jag ligga utom gränsen för mensk
-
302
D c n 2J Februari f. m.
liga förmågan, hvarföre jag ej heller vill inlåta mig lili ett
sådant försök, äfvensom jag, af denna orsak, helt och hållet
afhållen mig frun vidare el i sc tissin n i ämnet, och inskränker
mig blott till alt fasta uppmärksamheten på den af Hr
Frihtn yttrade åsiglen rör.vle sjelfva hehandlingen af saken,
nemi. att, såsom jag uppfattat resultatet af hans mening,
Coust.Utskrs ifrågavar. hetänk. helt simpelt borde casseras, i
stället för alt framställas till
ligaste sältet för 11. o. Ad. alt i detta amne öfverlägga och
besluta, vore att gå lill alla de handlingar, som blifvit åberopade
och förekomma uti åtta eller tio vohlmer. Att delta
för R. o. Ad. skulle blifva ett högst interessaut arbete, kan
jag försäkra, på grund af den erfarenhet jag, såsom ledamot
i Coust.Utsk., förvärfvat vid åstadkommandet af del resultat,
som uti förevar, betänk, blifvit till liiksSt:ns bepröfvande
framlagd t. Det är således blott med den öppna ärlighet,
som tillhör mitt handlingssätt, jag ville fästa uppmärksamheten
derpå, att de som äro böjde för en sådan behandling
af saken, äga utvägen att cassera betänk., för att
komma till det resultat, som Frih. Cederström täckts hafva
godheten upplysa, men sorn jag för min del icke mäktar
inse.
Gr. Spens: Jag är till det mesta förekommen af Gr.
Anckarsvärd, i afseende på försöket att vederlägga hvad
som blifvit mot mig yttradt af Frih. Jacob Cederström.
Jag vill blott nämna, att, såsom jag fattat hans yttrande,
stödde han sig derpå, att då uti 82 §:n af riksd.heslutet förekommer
3 punkter, som skulle ligga hvilande från förra riksdagen,
så önskade Hr Frihrn få upplyst af närvar. Const.-  TJtsk., hvarföre det sammansatt dessa 33 punkter uti ett
förslag. I anleda, härutaf får jag tillkännagifva, att nuvar.
Coust.Utsk. icke liar vidtagit en sådan behandling, som
Ilr Frihtn förmenat, hvilket synes af Const.Utskrs förevar,
mern. N:o I, der det heter, alt Utsk. till en början öfverlemna!'
det från förra riksdagen hvilande förslaget, angrde
en ändamåisenligare organisation af Statsrådet, samt till de
grundlagsändringar, som blifva en följd af IJofcancellersbefattningeqs
föreslagna upphörande. Om man nu genomläser
82 §:n af riksd.beslulet, så linner man, att 1 mom.
deraf innefattar förslaget angtde en ändamåisenligare organisation
af Statsrådet, och 2 mom. förslaget angtde de grundlagsförändringar,
som blifva en följd af Hofcancellersembetets
föreslagna upphörande. Alla de öfriga 3i motntna
äro of denna riksdagens Const.Utsk. upptagna i den inom Utsk.
uppgjorda förteckning, som redan är till tryckning aflemnad,
och snart tolde vara att hitförvänta. Frågan, som
här skall förevara, är följaktligen den, huruvida N:is 1 och
2 af mom. uti 82 §:n utaf riksd.beslutet äro af beskaffenhet
att kunna åtskiljas. Förhållandet med N:o 2 är sådant, att
Den ua Februari f. ni.
3o3
Const.Utsk. vid förra riksdagen lill Riks-Sl:n inkom med
meni. IV:o 49, Ilvars innehåll nnlydes af ti (elli, nemi.: uppgift
a särskilda grundlagsförändringar, föranledda af Ståndens
gemensamma tankar rör:de Hofcancellerens Stats-departernent,
oell hvilket ämne börjades i mein. N:o 34, och
fortsattes uti mein. N:o 48, hvilka utgöra en serie af förslaget
ang:de Statsrådets organisation; och fortsattes denna
fråga ytterligare uti meni. N:o 71, samt slutades med mein.
N:o ri5, som innefattar berättelse om förloppet af anställda
voteringar uti förstärkta Const.Utsk., och af hvilka alla
deruti omnämnda voteringar, med undantag af de Irenne
första, angå förevar, ämne. Jag vill icke längre uppehålla
tiden, utan förnyar i öfiigt hvad jag redan haft äran
yttra.
Hopen på proposition förnyades.
Frih. Åkerhjelm: Då jag i mitt sista anförande yttrade
den meningen, att det vore val, 0111 det föregående
Const.Utsk. kunde sammandraga de då till afgörande vid
påföljande riksdag bordlagda förslag till förändringar i
grundlagen, och befordra dem till trycket, för att pä detta
salt blifva allmänt kända, har jag dermed ingalunda velat
göra någon anmärkning emot föregående riksdagens Const.-  Utsk., derföre att ett sådant förfarande icke blifvit af Utsk.
iakttaget, helst jag alltför väl känner, att en sådan åtgärd
ingalunda är Const.Utsk. ålagd. Mitt yttrande innefattade
endast den önskan att så måtte hafva skett; och jag tror
icke, att grundlagen kan förbjuda mig eller någon annan
representant att hysa en önskan, och äfven att yttra den i
afseende på en föregående riksdags operationer. Då det icke
ar i grundlagen förbjudet, alt med de hvilande grundlagsförslagen
förfara på sätt, som jag yttrat, kan det icke heller
vara stridande mot grundlagen, att Riks-Scn anmoda
Const.Utsk. att låta sammandraga och till trycket befordra
de hvilande förslagen. Jag har ansett mig böra tillkännagifva
detta, i anledn. af en värd talares yttrade förmodan,
som skulle jng haft för afsigt, att uti detta hänseende göra
en anmärkning mot sista riksdagens Const.Utsk., och påbörda
det någon glömska af hvad grundlagen föreskrifver.
Hr von Hartmansdorff: Jag nödgas bestrida den anmärkning,
som Frih. Cederström, den yngre, gjort i afseende
på Ståndens befogenhet att bestämma de ämnen, som
skulle tillkomma hvartdera departementets förvaltning. De
utaf Pv. o. Adis ledamöter, hvilka bevistade förra riksdagen,
torde erinra sig de fruktlösa försök man då gjorde att åtskilja
hvad som nu förstås med kammarärenden och financeärenden,
och att, då man icke kunde komma öfverens derom,
man beslöt alt taga en benämning, passande för hvad
som helst, nemi. Civil-departement. Ärendenas fördelning
emellau de särskilda styrelsegreuarna blir, utan tvifvel, eu
3o4
Den 32 Februari f. ol
-
af Konungens första omsorger, i händelse förslaget nnta8eS‘
Hvad
angår frågan 0111 betänkts delning, så vill jag, då
så mångå satt sig deremot, numera endast yttra mig olver
en enda punkt, för att derigenom gifva ytterligare skäl för
min åsigt. Det är nemi. /jd §:n, hvilken lyder sålunda:
”Går Konungen i fäll eller till allägsnaie inrikesorter leser,
”förordne tre ledamöter af Statsrådet, under den ordlör.,
”sorn han antingen ibland Prinsar af -ill lius, eller ibland
”Statsrådets ledamöter särskildt nämner, alt förra regeringen
i de mål, Konungen föreskrit ver.” Sålunda kunde det
hända, att uti en af fyra ledamöter sammansatt Regering
ordform tillika kunde vara föredragande. Han behöfde då
endast hafva en ledamot med sig för att styra Sveriges
Rike; hvaremot, om det vore förbjudet för medlemmarrie
af den tillförordnade Regeringen att tillika vara föredragande,
så måste alltid, jemte de fyra Regeringsmedlemmarne,
finnas en femte, sorn, med skyldigheten att föredraga, förenade
den alt yttra sig till prolocollet. Eldigt det nyss citerade
stadgandet, blefve meningarna nti den tillförordnade Regeringen
olika efter föredraganden, nemi. endast fyra, om föredraganden
hofde tili de Regerande, men 5. om han vore någon
af de Förvallnings-chefer, hvilka ej sulle i Regeringen.
R. o. Ad. faun vid förra riksdagen detta ämne vara så vigtig!
, att Ståndet då ansåg ifrågavar. § böra innehålla det
stadgande, att Departeinents-ehef, som vore ledamot af Regeringen
borde upphöra att under tiden vara föredragande.
Det tagnar mig att finna min mening, vid detta tillfälle,
delad af den Ståndets ledamot, hvilken varit medlem
af ‘Const.Utsk. under alla de riksdagar jag påminner mig.
Hvad mot mig personligen blifvit yttradt vill jag lika litet
besvara, då det kommer från en riksdagsman inom detta
Hus, som då jag utom detsamma angripes af tidningsskrifvare.
Mig synes likväl, att vi borde äga den inbördes aktningen
för hvarandra, under ulöfningen af lagstiftares vigtiga
kall, att vi ej förspillde tiden med personligheter, aldraminst
då man kommit till den ålder, att man bär grå hår.
Jag skall icke besvära Ståndet med någon votering i formfrågan,
utan låter mina motståndare taga på deras ansvar
den utgång, saken kan erhålla. Om ämnet kommer att afgöras
i klump, skall jag afhålla mig från deltagande i omröstningen,
emedan jag ogillar en del af hvad deri skulle innefattas.
IJr Frih. o. Landtm, hemställde, då öfverläggningen
hittills förnämligast angått sältet för frågans afgörande,
om R. o. Ad. ansåg denna del af öfverlaggningen fulländad.
Ropades ja.
Den 32 Februari f. m.
3o5
Hr Fril), o. Landtm, yttrade att, såsom lian uppfattat
diseussionen och de olika meningarna, hade en mening
ansett förslaget i sin helhet höra afgöras med antagande
eller förkastande, utan någon §:s frånskiljande; en annan
mening hade ansett ii. o. Ad. böra låta 7, 24, 26, 38
och 43 §§:na blifva föremål för särskildta beslut och blott
de öfriga tillsammans afgöras; hvarjemte en tredje blifvit
framställd, att nemi. beslutet skulle hvila och Coust Utsk.
anmodas upplysa, hvilka §§:r af ifrågavar. grundlagsförändringar
utgöra ett helt och oskiljaktigt förslag.
Hr Landtm, ansåg sig försl böra framställa propos. å
den mening han först nämnt, och hemställde alltså, om R,
o. Ad. ansåg, att förslaget borde i sin helhet afgöras med
antagande eller förkastande, utan några §§:s frånskiljande.
Ropades ganska starka ja, jemte ett eller annat nej.
Frih. Boye: Jag bestrider ej verkan af delta ja; men
jag tror, att propos. först bort framställas på Frih. Cederströms
framställning, hvilken genom detta beslut är förtrampad;
och dertill har Ståndet ingen rätt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt då Const.Utsk:*
mern. N:is 1 och 4 blifvit för Ståndet föredragna, trodde
han sig, ehuru diseussionen hittills hufvudsakligen angått
sättet för deras afgörande, icke vidare behöfva elinia, att
sjelfva hufvudfrågan äfven nu vore till Ståndets pröfning
och afgörande föredragen.
Frill. Leijonhufvud, Abraham: Jag anser skyldigheten
fordra, att uti en så vigtig och uti samhällsskicket så
djupt ingripande fråga, som denna, uttala min opinion, och
att del icke är nog, att medelst två tryckta ord nedlägga
den uti den hemlighetsfulla voferingsurnan: men deremot
finner jag icke behöfligt eller lämpligt, att förspilla tiden
med att utveckla grunderna för min enskilda Öfvertygelse,
sedan förevar, förslag redan blifvit debatteradt vid föregående
riksdagar, med den följd, att troligen ingen inom detta
lius uppkommit, utan att vara fast i det beslut han ämnar
fatta, så att en discussion i ämnet förmodligen icke
kan inverka på resultatet vid frågans afgörande. Jag
får derföre endast förklara, att jag, efter att hafva begrundat
frågan i sin helhet, samt tagit ledning af hvad
som varit, hvad som är och hvad sorn kan blifva, beslutat
att med min röst biträda antagandet af grundlagsförändringen.
IL Ex. Hr Frih. Stjerneld, Algernon, hade inlemnat
följande skriftliga anförande, som upplästes:
Af sjuklighet hindrad att infinna mig i denna dagens
2 H. 3g
5o6
Den 11 Februari f. m.
plenum, anhåller jag vördsamt att, vid behandligen af den
förevar, vigtiga frägan, få afgifva mitt skriftliga yttrande.
Det vore förmätet af mig, att, så väl efter de utmärkte
ledamöter af detta Stånd, livi Ika vid föregående
riksmöten försvarat och yrkat antagandet af den nu åter
föreslagna förändringen uti Statsrådets organisation, som före
dem, hvilka med mera grundlighet och sakkännedom
än jag äger, ofelbart i dag skola göra det, uppträda såsom
skulle min röst möjligen kunna inverka på H. It. o. Ad:s
beslut. Jag kan blott åberopa den erfarenhet, jag, under
ett långt vistande uti länder, styrda enligt rena constitutionella
principer, möjligen kunnat förvärfva, till stöd för den
fasta öfvertygelse jag hyser, att den vigtiga fråga, som i
dag af H. R. o. Ad. skall slutligen afgöras, måste i högsta
måtto inverka på fäderneslandets framtid, genom bibringande
i styrelsen af den enhet och den kraft, som äro
oeftergifliga villkor för Staters förkofran och anseende. Då
dessa ofelbart vinnas genom antagande af de livilande grundlagsförslagen,
anser jag för min pligt, både som medborgare
och embetsman, att vördsamt tillstyrka bifall derå.
Frih. Cederström, Jacob: Då R. o. Ad., uppå derom
af Hr Frih. o. Landtm, framställd propos., beslutat att
upptaga frågorna uti Const.Utsk:s betänktn N:is i »St 4 s:°1-  som ett hvilanda förslag att på en gang afgöras; så anhåller
jag att till prot. få reservera mig mot möjligheten att
besluta öfver 9g. §:u, upptagen i betänk. K:o 4, hvilken icke
(innes vara af Ständerna vid förra riksdagen öfverlemnad
till nuvar. Ständers afgörande, enär den icke är upptagen
under' 8a §:n i riksd.beslutet. Jag reserverar mig jemväl
deremot, alt icke utredt är af Coust.Utsk., hvilka de friare,
som i ett sammanhang skola till afgörande företagas;
och hvilka som äro af beskaffenhet, att de böra särskildt
afgöras såsom tillhörande särskildta förslag. Dessa begge
frågor äro af mera vigt, än man tror; emedan sättet hvarpå
de blifva afgjorda, i framliden kan leda derhän, att man,
med åsidosättande af hvad som stadgas uti 56 och 81 §§:na
Reg.F:n, i enlighet hvarmed Ständerne vid efterföljande
riksdagen endast äga att med ja eller nej besluta öfver vid
föregtde riksdagen beredda förslag till ändringar i grundlagarna,
skulle komma att besluta sådana förändringar i
dessa lagar, som Ständerne vid den föregtde riksdagen icke
åsyftat.
Frih. Boye: Lika med den värde ledamoten, som antagit,
att. hvar och en af detta Stånd redan bar fattat sin
opinion, skall jag icke uppehålla R. o. Ad:s tid. Men jag
skall ej heller så groft brista i conseqvens, att jag lemnar
tvetydigt, af hvilken tanke jag varit. Jag anhåller derföre
att få till prot. förklara, att jag ämnar votera nej.
Hr von Hartmansdorff: Jag har begärt ordet, en
-
Den 22 Februari f. m.
dast för att förklara, det jag instämmer uti Frih. Cederströras
reservation niot behandling vid denna riksdag af ett
grundlagsförslag, som icke blifvit till hvilanda upptaget uti
sista riksd.beslutet. Jag gör det så mycket hellre, som jag
i min ungdom var vid riksdagen i Örebro 1812 vittne lill,
huru Frih. Cederström nästan ensam motsatte sig ett grundlagsvidrigt
företag, hvilket man sedermera många gångor
ångrat. Jag vill önska, att detta nya exempel icke mitte
medföra dylika följder.
Gr. Frölich, David: Då en ledamot omotiveradt
förklarat, att han ämnar mot förslaget rösta nej, så torde
det tillåtas mig att motiveradt förklara, hvarföre jag röstar
ja. En anmärkning har i sak blifvit gjord mot betänk, af
Gr. Spens, hvilken anmärkning är af den beskaffenhet, att,
ehuru vigtig den än må vara, jag likväl anser den böra
vika för angelägenheten att få detta grundlagsförslag antaget.
Dock finner jag, å andra sidan, det vara ganska nyttigt,
att denna anmärkning, sådan Ilr Grin framställde den
uti sitt skriftliga anförande, blifvit gjord, emedan den skall
stå qvar såsom en varning, så väl för Styrelsen under den
nya formen, som för nationen och dess representanter, att
tillse det icke frukterna af den blifvande förändringen gå
förlorade; den är att anse såsom ett testamente till så väl
den nya Regeringen, som nationen. Sedan jag förklarat
detta, bör jag äfven tillkännagifva den öfvertygelse jag äger,
att den utsago, man synes hafva velat bevisa, och som tyckes
vara till sin grund riktig: ”att det går en 010 genom
tiden,” äfven är en följd af en annan lika vigtig omständighet,
som man ej kan undgå att förmärka, nemi. att en moralisk
princip börjar göra sig gällande i våra samhällen;
och vågar jag hoppas, att denna moraliska princip, tillika
med det omförmäldta testamentet af Gr. Spens, skola inom
vårt kära fädernesland vara tillräckligt verkande motiv
för att successivt föra oss fram på den lyckliga reformernas
bana, hvarpå vi nu gå att taga det första vigtiga steget.
Vid alla de riksdagar, uti hvars förhandlingar jag haft
äran deltaga, kan jag icke erinra mig hafva öfvervarit något
mera maktpåliggande amne än det, uti hvilket jag nu går
att nedlägga mitt ja.
Frih. von S c h u 1 ze 11 h ei m, Da v i d: Ledd, ej mindre af
en på noggrann undersökning och pröfning grundad öfvertygelse,
än äfven, och vare detta sagdt utan all slags egenkärlek,
af någon inhemtad erfarenhet, tager jag mig friheten förklara
, det jag ämnar med min röst understödja det vigtiga
förslag, sorn nu utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggning. Då
jag sålunda på förhand uttryckt den åsigt, hvarur jag går
att yttra mig, anhåller jag att med några få ord få densamma
motivera, underställande den R, o. Åd:s upplysta
pröfning.
3o8
Den 22 F e b r uari f. m.
Jag börjar då med alt egna en välförtjent gärd af
tacksamhet och högaktning åt deman, som under så brydsamma
omständigheter och på den korta tiden af knappt
alne månader förmådde tillvägabringa och åt nationen öfverlemna
ett så förtjenstfull t verk , som den första af våra
grundlagar, nemi. Reg.Fm af 1809; men detta verk kan
dock, lika litet som något annat af menniskohänder utgånget,
i tidernas fortgång undvara alla förbättringar. Stater
och samhällen, mine herrar! äro lefvande organismer, och
måste alltid som sådana betraktas. De former, hvaruti
dessa organismer skola röra sig, handla och verka, kunna
icke vara stereotypiskt enahanda, utan måste vara underkastade
de förändringar, som ofta äro nödvändighetens kraf,
och som visa sig vara af erfarenheten påkallade. Sådana
som ingripa uti grundvalarna för statsförfattningen, ti11väga—
bringas sällan i stillhet; men af denna beskaffenhet äro ej
de nu i fråga var. De afse endast att förbättra och mera
symetriskt ordna de särskildta delarna af en statsbyggnad,
uppförd på en grund, den man lemnar alldeles
orubbad.
De fleste R. o. Ad:s ledamöter torde säkerligen redan
hafva tagit en närmare kännedom af Consl.Utskts vid förra
riksdagen afgifna betänk., Wto 34, sorn innefattar motiverna
för Utskts då till RiksStln öfverlemnade förslag; och
det vore således nu kanhända öfverflödigt att i detalj upprepa
dem; blott i få ord tror jag mig likväl kunna och
böra antyda dem. Dessa motiver voro: behofvet af större
enhet och sammanhang inom den högsta administrationen;
behofvet af mera kraft och verksamhet i denna administrations
förhållanden till underordnade verk och embetsman;
och slutligen behofvet af bestämdare och således rättvisare
grunder för tillämpningen af ansvarigheteu för rådslagen.
Jag vill icke med någon framställning af mina tankar
anglde förslagets detaljer, som det nu synes mig mindre
nödigt, upptaga R. o. Ad:s tid. Skulle discussionen utsträckas
till dessa detaljer, kan jag måhända då, under dess fortgång
dertill vinna ett tillfälle. För närvar, anser jag mig
blott böra fästa R. o. Ad;s uppmärksamhet derpå, att frågan
alldeles icke är ny. Den vidrördes redan vid 180g års
riksdag; och under 1812 års riksdag aflat K. M. till Ständerna
en nådig propos. af hufvudsakligen enahanda syftning
med Coust,Utskts vid sista riksdagen afgifna förslag.
Denna K. M:s nådiga propos. bifölls väl icke af Rikets år
1815 församlade Ständer; men desse samme Ständer anhöllo
likväl hos K. M. om förordnande af en comité' för allmänna
styrelseverkens reglering, hvilken und. anhållan,
upprepad vid 1818 års riksdag, föranledde tillsättandet af
den comité', som straxt efter riksdagens slut trädde i verksamhet,
Under denna riksdag funno äfven Ständerne hellöf
-
Den 22 Februari f. m.
Jigt att i samma ändamål tillsätta ett särskildt Utskott. Vid
182.3 års riksdag, öfverlemnades af K. M. till R. St. det
af den sammankallade comite'en upprättade förslaget, i anJedn.
hvaraf Ständerne tillsatte ett särskildt Utsk. för att
dermed taga befattning. De frågor, som ansågos kunna
föranleda förändringar i grundlagen, upptogos af dåvar.
Coust.Utsk. , och öfverlemnades till den påföljande riksdagens
behandling. Under tiden hade K.-M., på grund af
comiteens betänk, redan 1828, före riksdagen, befallt afskiljande
af de såsom judiciella ansedda målen från de administrativa
verkens behandling. Vid 1828 års riksdag bifölJo
Ständerne icke det från 182.3 års riksdag hvilande förslaget
till grundlagsförändringar i denna del; roen frågan
väcktes ånyo vid 1B34 års riksdag, och erhöll då det skick,
i hvilket den befinner sig hos nuvar. Ständer. Alla dessa
omtalde comiteers betänktn och Utskis utlåCn hafva utgått
från samma synpunkt, den nemi. af en departementsförvaltning.
Något resultat torde väl en gång dessa mångåriga
arbeten i samma syftning förtjena och böra erhålla; och
detta så mycket mera, som, fastän frågan om departementsförvaltnings
införande icke är äldre än sedan 1812,
liviIket dock vill säga, nära nog samtidig med grundlagen;
så är likväl principens vida äldre. Den utgör ett bland
grunddragen uti ett af de förnämsta ibland den stora Rikscancelteren
Axel Oxenstjernas många mästerverk. Jag menar
1634 års Reg.Form. Der finnes denna princip tydligen uttalad
och tillämpad.
Då jag nu yttrat mig för antagande af förslaget, och
då jag kommer att rösta derför, bör jag tillägga, att äfven
jag har trott mig deruti kunna finna några partiella brister,
hvilka likväl icke, åtminstone efter mitt omdöme, motväga
nyttan utaf sakens framgång, och hvilka dessutom, genom
tillägg eller lätt åstadkomna ändringar, kunna fyllas
och afhjelpas. Jag röstar således för antagandet af förslaget.
Frih. Åkerhjelm: Det är redan en lång tidrymd, under
hvilken jag med uppmärksamhet och med deltagande
följt frågan om en förbättring af Styrelsens organisation.
Jag har också vid de tillfällen, då min röst varit pligtens,
icke underlåtit eller förgätit att uttala mina tänkesätt äfven
i detta afseende, och jag har vid sista riksdagen, då frågan
förevar till pröfning på Riddarhuset, uti särskildta anföranden
yttrat min- öfvertygelse om nyttan och nödvändigheten
för det allmänna af den ifrågavar. förändringen. I
full conseqvens med hvad jag sålunda länge tänkt och yttrat,
på grund af en genom flera års erfarenhet rotfästad
öfvertygelse, kommer jag vid detta tillfälle äfven att rösta
till bifall för denna fråga. Det behöfs icke för det upplysta
samfund, inför hvilket jag talar, nå minsta vis utvecklas
3io
Den aa Februari f. m.
behofvet af en förändring, som förvandlar den ansvariga
Styrelsepersonalen från grundlagsenlig! tysta ledamöter till
verkande embetsman, sorn ställer dem relativt till deras
Konung uti det skick, att lian kan inse och upptäcka deras
fel eller egenskaper; alt han skiljer från sig dem som
visat de förra och bibehåller sitt förtroende för dem som
äskat de sednare. Icke heller lärer det behöfva utvecklas,
huru deras ansvarighet inför Representationen härigenom
blifver klar och logisk. Representationen finner då icke allenast
i tysta protocol! hvad som tilläfventyrs kan innehålla
en mening, som fredar för eller fäller till lagarnas användande;
men Representationen finner uti de grundsatser, handlingar
och åtgärder, sorn utgå från hvarje Departementschef,
frukterna af hans nit, skicklighet och verksamhet;
och den ansvarige rådgifvare!! sjelf kommer att befinna sig
under bestämdare conslitutionella förhållanden, uti hvilka
vi, ehuru länge ägande dem, visserligen icke till alla delar
äro rätt invuxna, hvadan en ändring af den vigtiga beskaffenhet,
som den ifrågavar. icke bör åsidosättas. Den ansvarige
rådgifvaren kommer, genom sin sålunda förändrade ställning,
i tillfälle att se hvad nytta hans utarbetade förslag och
vidtagna åtgärder sprida i landet, och huru de der mottagas.
Gå de ej igenom, motsäges han uti de företag, som
han, enligt sin öfvertygelse, ansett nyttiga och gagneliga;
så finner han sig icke kunna uträtta något, och bör då
tillse, hvad hans frid tillhörer, och hvad hans pligt mot
Staten, Konungen och sig sjelf fordrar. Jag anser mig derföre,
då detta tillfälle nu är öppnadt att sannolikt för sista
gången öfver denna fråga få yttra min mening, böra tillkännagifva,
att jag röstar för antagande af förslaget. Jag
skall följa frågan, så vidt mig är tillåtet, ända till dess fullbordande;
och om mitt öde förer mig i det enskildta lifvets
lugn, skall jag der med glädje njuta frukterna af den förändring,
vi gå til! mötes, äfven om jag icke skulle vara bland
dem, som lägga hand vid de arbeten, hvilka på den nya
embetsbanan äro att förvänta.
Hr Rääf, Leonh. Fredr., uppläste följande:
Förslaget att i Sverige bilda en Ministerstyrelse är icke
nytt. Betänkligheter deremot hafva, inom och utom RiksSt:n,
blifvit offentligen yttrade af så da ne dels hädangångne,
dels ännu lefvande statsmän, hvilkas meningar torde i slika
mål förtjena någon uppmärksamhet. Den skyndsamhet,
hvarmed man vill, att det vid nästföregående riksdag beredda
förslaget att införa lios oss en sådan styrelse — om
icke i alla delar, dock i de väsendtliga samt i dess syftning
liknande Frankrikes och andra Staters, — nu skall
afgöras, medgifver icke att framställa, ännu mindre att utveckla
alla skäl, på hvilka tvifvel om dess gagnelighet kunde
grundas. Jag mäste således inskränka mig till några
Den 22 Februari f. m.
3ii
ofullständiga anmärkningar, hvilka, i fall förslaget antages,
må åtminstone tjena till alt framkalla upplysningar och rätta
förståndet af vissa i detsamma förekommande stadganden.
Enligt de tillstyrkta förändringarna i Reg.Ftns 5 och
6 §§:r, lomme Konungens Statsråd hädanefter att hesta af
tio ledamöter, hvaribland 7 skulle vara chefer hvar för
sitt departement, och tre utan departement. I följande
§§:r talas om föredragande, om vederbörande föredragande,
som äga att contrasignera ifrån Konungen utgående
expeditioner och befallningar, samt i 106 §:n, om
någon Statsrådets ledamot eiler någon för tillfället
fö rordnad föredragande. Hvilka skola nu dessa
föredragande vara? Departements-cheferne, eller någre
dem underordnade tjenstemän? I sednare fallet, af hvilken
skola desse till föredragande utses oell förordnas? Af
Konungen eller af vederbör. Departements-chef? Den tvetydighet,
som i dessa afseenden företer sig, kan möjligen
föranleda obehagligheter inom Styrelsen samt många anmärkningar
och ansvarspåståenden vid kommande riksdagar.
Meningen har sannolikt varit, att de till Departementschefer
utnämnde ledamöter af Statsrådet skolader sjelfve
föredraga alla ärenden, hvaröfver Konungen äger att besluta,
så framt de icke af laga förfall eller jäf äro derifrån
hindrade, samt att vid dylika fall någon annan föredragande
kan för tillfället förordnas. Men under förutsättning
af en sådan allmänt gilltig regel frågas, hvarföre
uti 28 §:n blifvit stadgadt, att ”hvarje Departements-chef
skall föredraga och expediera alla ärenden, rör:de befordringar,
förordnanden, tjenstledighet och afsked till och
ifrån embeten och tjenster vid de verk och stater, sora under
departementet höra.” Denna speciella föreskrift synes,
till mål af deruti bestämd art, inskränka Departementschefernes
föredragningspligt. Orden verk och stater,
som under departementet höra, kunna gifva anledn. till
stridigheter om Departements-chefernes myndighet. Konungens
makt äro Rikets collegier, läns-styrelserna samt
andra verk och stater underordnade; men jag vill tro, att
det nya grundlagsförslaget icke åsyftar att öfverflytta denna
Konungamaktens suprematie på någon Statsministers eller
Statsrådsdepartement, ifall dermed skulle förstås ett embetsverk,
hvars chef en Statsrådets ledamot vore.
Om det nu antages att Departements-cheferne skola inför
Konungen i Statsrådet föredraga alla ärenden, som der
böra afgöras; så synes mig det vara föga möjligt för dem
att. alltid taga en fullständig och noggrann kännedom af
hvarje på deras föredragning beroende mål. Den representation,
som deras höga rang fordrar, deras oundvikliga deltagande
i det lysande sä 1 Iskapslifvet, liehofvet för dem att
genom utvidgadt umgänge göra sig bekante med tillståndet
Den 22 Februari f. m.
i landet, med allmännare önskningar, m. m.; allt detta måste
upptaga mer eller mindre af den tid, hvilken de behöfde
odelad använda till genomläsning och granskning af
handlingar, författandet af förslag lill förordningar, reglementen,
inslructioner o. s. v. I följd häraf visar det sig
sannolikt, att dessa höga föredragande, -— ehvad skicklighet
och arbetsdrift de må äga, — dock alltför ofta skola
nödgas anförtro åt lägre, dem underordnade-, tjenstemän
göromål, som de sjelfve ej medhinna, men för hvilka ansvaret
dem åligger. En ver klig bureaucratie skulle då
inträda oell kunna både för samhället, för enskilde medborgare
och för Departemenls-cheferne blifva så mycket vådligare,
som desse sistnämnde icke hade Franska Ministrars
makt att skilja från beställningar inom depai tementena
tjenstemän, hvilka vanvårdat eller förverkat deras förtroende,
men. likväl icke kunde för bestämda tjenstefel lagligen
tilltalas. Efter förslaget (35 §:n) skola endast s. k.
Expeditions-chefer, samt likasom hittills, tjenslemännen i
Konungens Cabinet för utrikes brefvexlingen vara amovibla,
dock icke annorlunda än genom Konungens beslut, för
hvars bevis liga skälighet Statsrådets samtlige ledamöter
måste collectivt ansvara, i följd hvaraf nio, som med den
tiondes departement icke hade att skaffa, kunde afstyrka
hvad han, för ärendenas . behöriga gång inom detta, funne
nödigt att yrka.
Isynnerhet torde de Statsråd, som blefve chefer för
Landtförsvars- och Sjöförsvars-departementena och tillika
skulle vara Konungens rådgifvare i commandomål, få svårt
att alltid med fullkomlig sakkännedom bestrida dem åliggande
föredragningar. De borde hos sig förena den militäriskt
skicklighet som fordras för att anordna krigsmaktens
och flottans rörelser med en högre civil is t isk bildning samt
isynnerhet med den icke lätt förvärfvade krigslagfarenhet,
som föredragning af ärenden rörtde indelningsverket m. m.
måste förutsatta.
Skulle det ifrågavar. förslagets mening vara, att andre
embels- och tjenstemän, än Departements-cheferne, kunde
förordnas till föredragande af vissa slags ärenden; så
uppstår frågan, huruvida ansvaret för deras föredragningar
och för deraf föranledda beslut skall åligga Departements-cheferne,
samt huruvida de böra contrasignera expeditionerna.
Delta finnes ej i förslaget vara bestämdt.
Enligt 10 §:n skulle Rikets Ärenders Allm. Beredning
försvinna, och det ankomma på den föredragande
allena, att, efter upplysningars inhemtande från vederbör,
embetsverk, bereda de ärenden, som hos Konungen i Statsrådet
skola föredragas. Den conlroll på föredragande, sorn
stiftelsen af allm. Beredningen och ännu mera dess bibehållande
1809 åsyftat, vore, efter införandet af en mini
-
Den as Februari f. m.
nis ters ty reise, måhända mern behöflig än förut, åtminstone
för att betrygga enskilde medborgare mot farhågan alt i
administrativa och ofta litigieusn mål, deras anförda skäl
möjligen kunde undfalla någon föredragandes uppmärksamhet,
eller icke blifva af honom nog sorgfälligt pröfvade.
Den makt, som förslaget lill förändring af 38 §:n Xieg.-  F:n tillägger Departemenls-eheferne, att till vederbör, omedelbarligen
expediera föreskrifter och erinringar
om verkställighet af utfärdade beslut, är alltför
obestämd, äfven om med orden utfärdade beslut, skulle
endast menas Konungens och, der nödigt vore, Riksens
Ständers. Stats-seereterarne äga nu, samt utöfva dagligen
rättigheten alt i Konungens namn, men utan särskild föredragning
inför honom, infordra från vederbör, upplysningar
och lind. iitlni:n, och någon grundlagsförändring vore
ej nödig för att bemyndiga dem att erinra om verkställighet
af Konungens beslut; ty ett K. bref blefve härtill
fyllestgörande. Men då de ofvananförda ordalagen kunds
tydas derhän, alt Departements-chefernc finge omedelbarligen
gifva föreskrifter, icke blott att "utfärdade beslut"
borde skyndsamt verkställas, utan äfven huru verkställigheten
skulle ske; så förekommer mig den ifrågavar.
grundlagsförändringens obestämdhet högst betänklig. Dea
skulle i någon, mer eller mindre aflägsen framtid, möjligen
Lunna leda till ett nytt sjumannaråds försök att åt sig inkräkta
konungamakten, samt emedlertid till mångfalldiga
stridigheter emellan Statsrådets Departements-chefer och
vederbör, embetsverk. -
De af Const.Utsk. i dess meni. N:o 4 uppgifna ord,
som skulle i gg §:n af Reg.Ftn tilläggas, synes mig vara
öfverflödiga, då någon förändring af 24 och 47 §§:na • samma
grundlag icke blifvit föreslagen, och följaktligen Konungens
nedre Juslitise-revision, Rikets Hofrätter och Cnllegier
icke kunna, så länge sistnämnde §S:r dem befästa,
undanträngas af andra i deras ställe inrättade
verk.
Ännu flera anmärkningar skulle kunna framställas mot
det ifrågavar. förslaget; men de anförda torde tillräckligen
rättfärdiga mina tvifvelsmål om de förväntade lyckliga
följderna af dess antagande. IIlifver det likväl af samtlige
Piiks-Sl:n antaget och af K. M. bekräftad t, så torde nödigt
vara, att någon tid bestämmes, då den nya organisationen af
Statsrådet skall vara lill begynnande verksamhet behörigen
ordnad. Detta lärer icke kunna ske genast, emedan blifvande
Departements-chefer väl framför allt böra vara med
departeméntsbetjening försedde.
Dessa åsigter, deni jag nu haft äran meddela, äro icke
ursprungligen mina; jag bekänner det uppriktigt, emedan
jag ej älskar att tillegna mig andras förtjenst. De haf
a
H. 4°
3i4
Den 11 F c b r u a r i f. ra.
va öfvergått lill min öfvertygelse från en man, hvars
sakkännedom och grundlighet lätt böra röjas för vår
samtid.
Men enskildt måste jag beklaga saknaden af en annan
man, fäderneslandets och Riddarhusets prydnad, honom,
hvars fullmogna vett redde föremålens trassel, hvars milda
och öfvertalande röst försonade hatet; honom, som med fosterlandskärlekens
hela varma besvor sin Konung att icke
ändra dåvar. grundlag; som icke dessmindre förblef hvad
han förut alltid varit, denne Konungs vän och oskiljaktig
följeslagare; honom sorn 20 år derefter kallades att författa
den regeringsform, vi i dag ämna väsendtligen rubba.
Öfver Statsrådet Adlerbeth har en värdig efterträdare
på en academisk plats yttrat tankar, för i4 år sedan
skrifna, liksom de varit alfätlade för denna stunds tilldragelser;
de lyda så:
”Sverige ägde äfven omkring timonen ett Statsråd af
upplysta och redliga medborgare, hvilka skulle med sin
erfarenhet och sin omtanka leda Konungens beslut, men
icke herrska öfver hans vilja och ej dela hans makt. Då
ännu iefde i alla Svenska hjortan den gamla, hos menigheterna
outplånliga, öfvertygelse!!, att Sveriges Konung må
höra råd, men sjelf styra. Då ännu var icke öfver Gustavernes
och Cariarnes land utbredd den främmande läran,
att en Konung, för att hålla sitt Majestät i helgd, endast
Lör välja förvaltare af sitt välde, som ostraffadt må kunna
smädas och störtas, men icke nedlåta sig till någon egen
pröfning af Statens angelägenheter, icke med egen rättrådighet
och vishet skydda sina undersåtares välfärd, icke
med egen blick upptäcka deras lidanden och behof, icke
med egen kraft ordna Statens försvar, samt, i följd häraf,
icke åt sitt hjerta vinna deras tacksamhet oell kärlek, eller
åt sin förmåga lierås beundran. Vi Svenskar kände oss då
stolta att vara Svenskar, och sökte ej genom en ministerstyrelse,
som vårt Rikes inskränkta vidd ej heller gjorde nödig,
blifva Britter eller Fransmän, för alt ännu en gäng
slitas emellan ytterliga partiers ömsom segrande våld. Vi
trodde, att rättvisa och noggrannhet vid de allmänna ärendenas
behandling uppvägde olägenheterna af några fördröjande
former, hvilka äfven, utan att rubba statsförfattningens
grunder, kunde förenklas; men att den brådskande farten
af en Turkisk styrelse svårligen kunde vinnas, utan en
Turkisk försakelse af alla anspråk på säkerhet för Statens
och alla enskildes rätt.”
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus: Jag skall icke uppehålla
R. o. Ad:s tid med alt vidlyftigt orda öfver denna
fråga, uti hvilken hvar och en redan säkerligen lärer hafva
stadgat sin öfvertygelse; icke heller smickrar jag mig med,
att min öfvertygelse skulle kunna inverka på någon annans:
Den 22 Februari f. m. 3i5
men då frågan är af ett så högst väsendtligt inflytande på
vålt framtida statskick, skulle jag förebrå mig sjelf, oin
jag icke till proh yttrade min åsigt, att jag instämmer med
dem, kvilka tillstyrkt bifall till förslaget och delsammas
antagande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade antaga det under öfverläggning varande gi'undlagsänd
ringsförslaget.
Ropades ett ganska starkt och allmänt ja, blandad! med
ett eller annat nej.
Frih. Gederström, Jacob, samt Frih. B oye, Ludv.,
begärde votering.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt, ehuru votering
vore begärd, han likväl ansåg sig böra förklara, huru han
uppfattat R. o. Ad:s svar på den sist framställda proposm,
och att han dervid funnit ja vara öfvervägande.
Upplästes till justering och godkändes följande volertsproposition:
Den
som antager nu under öfverläggning varande grund*
lagsförändringsförslag, som finnes anmäldt uti Coust.Utsk:s
vid denna riksdag afgifna mem:r N:is i och 4> voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej 5
vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvannämnda förslag.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit
som följer:
Ja — 4!o.
Nej — 19.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. -J till 4 e- rola
fidem prolocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 22 Februari i84o.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.utdr., innefattande R. o. Ad:s .denna
dag f. m. fattade beslut.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Ehuru mycket
jag fägnar mig deråt, att R. o. Ad. bifallit dc delar af ifra
-
Den aa Februari e. ra.
gavar. förslag, hvilka jag, för min del, äfven velat bifalla,
hr k lagar jag likväl rätt mycket, att deruti liar blifvit innefattad
en fråga, som ej grundlagsenlig! hvilat, innan delta
Stånd deröfver beslutat; samt att deruti ytterligare blifvit
innefattade andra frågor, hvilka, efter min mening, förut
håde kunnat och bort derifrån afsöndras, och hvilkas beskaffenhet
jag befarar vara sådan, att man får i framtiden
ångra sig. Jag säger detta för att gifva tillkänna, hvarför
jag icke deltagit i omröstningen.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: I anledn. af elen
siste värde talarens yttrande, skall jag vördsamt anhålla få
veta, hvad det kati vara för ett grundlagsförslag, som, ulan
att vid sista riksdag vara lagligen beredt, i dag blifvit afgjordt.
Om meningen är del lilla tillägget, som kom uti
särskildt meni. från Coust.[Jtsk., får jag förklara, att detta
tillägg verkligen varit behörigen beredt, fastän det slått
med andra mål samrnanfördt i memorial, hvarest man ej
väntat att finna något sådant. Vid noggrannare efterseende
upptäcktes rätta förhållandet, så att den föreslagna förändringen
verkligen är beredd vid sista riksdag.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag har voterat ja tili det
beslut R. o. Ad. fattat. Likväl vidblifver jag nu samma
öfvertygelse, som jag en gång vid sisth riksdag yttrade,
rör:de den redaction af 5 §:n Reg.F:n, som blef bifallen;
innehållande den äldre redactionen: ”en Just.-statsminister,
"som tillika alltid skall vara ledamot af Konungens
Högsta Domstol m. rn.” — Det är detta uteslutande,
som jag, på de motiver jag då anförde, ej kunde
bifalla, och jag åberopar mitt yttrande vid sista riksdagen
såsom min reservation.
Hr Frih. o. Landtm, tillkäunagaf, att Hr Tornerhjelm,
Rudolph Victor, anmält sig vara nödsakad att på
någon tid afresa från riksdagen, samt således anhållit få
lemna sin plats såsom eleclor med bibehållande af sin riksdagsmannarätt;
och hemställde Hr Landtm., om R. o. Ad.
behagade härtill lemna sitt bifall.
Bifölls.
Remitterades till Lag-CJtsk. Hr Hjertås, Lars, den ' i5
dennes e. m. på bordet lagda motion om utvidgning af teslamentsrätten.
Ånyo föredrogs Bonde-St:s den 19 dennes f. m. på bordet
lagda prot.utdr., ang:de en und. skrifvelse till K. M.,
i anledn. af Dess tal lill R. St. å Rikssalen vid riksdagens
öppnande.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling, Frih. Hamilton,
Hugo, samt Hr Lagerhjelm, Pehr, begär
-
Dea 2J Februari e. ra.
3*7
de, att detta prot.utdr. ytterliggare malte få hvila på
bordet.
Till remiss föredrogs II. Ex. Ilr Gr. Lövvenhjelms, Gustaf,
den 19 dennes e. ni. på bordet lagda motion om upphörande
af skyldigheten att aftjena begrafningshjelp.
Hr Leyonmark, Joli. Adolph: I anledn. af II. Ex.
Ilr Gr. Gustaf Lövvenhjelms motion om skyldighetens upphörande
för Statens embetsman, och betjening att aftjena
begrafningshjelp, utbeder jag mig att i korthet få anföra
följande:
Vid befordran lill någon ny tjenst med lön, sora tillförene
icke på stat varit uppförd, tillträder vanligen den
dertill utsedde personen samma lön med månaden näst efter
utnämningen, hvilken förmån oaktadt, om han under
samma tjenstebefattning genom döden afgår, hans
sterbhus tillgodonjuter begrafningshjelp, likväl utan Kronans
bekostnad, emedan ersättning derföre vinnes af efterträdaren,
som i 6 månader måste tjena utan lön; varande i öfrigt,
enligt nådårsförfattningarna, inga andra än Statens
aldra lägsta betjening, såsom kammardrängar och deras vederlikar,
befriade från en slik tjenstgöring utan lön till grundläggande
af begrafningshjelpen , hvilken derföre i alla sådana
fall är en ren förlust för statsverket.
Jemförelsevis lill alla andra löntagare på K. I\I:s och
Kronans stat, åtnjuta fördenskull de här förstnämnde, i
den omnämnda händelsen, ensamt en särskild förmån,
ej allenast ulan all dertill grundlagd rättighet, utan ock
innebärande en ren gåfva af ett halft års lön. — Hinna de
åter, under en längre lifstid, att till andra tjenste*- med
högre löner befordras; så måste de, lika med alla andra
Kronans löntagare, hvarje gång, igenom 6 månaders tjenstgöring
utan åtnjutande af nya lönen, ånyo grundlägga
rättigheten till högre begrafningshjelp, hvilken likväl för dem
går alldeles förlorad, ifall de nödsakas taga afsked, förrän
de tillträdt pension, och i sådant fall åter dem godtgöres
med endast hälften af pensionsbeloppet, utan att någondera
löntagaren någonsin undfår ersättning för skilnaden deremellan
och de summor Staten såmedelst af honom tillgodonjutit
i och för den aftjenta begrafningshjelpens liqviderande.
Obilligheten i både det ena och andra afseende! talar
alltså uppenbart för bifall lill den väckta motionen: men
då dessa s. k. statsbesparingar numera icke utgöra en
statsverkets egen vinst, utan, på sätt motionären äfven anfört,
ett i reglementen och författningarna pensionscassorna
tillförsäkradt, lika påräknadt, som oumbärligt understöd; så
synes mig den af motionären så rättvisligen föreslagna ersättningen
derföre till samma cassör utaf statsmedlen lättast
318
Den 22 Februari e. na.
celi säkrast klintin bestämmas igenom ett medium af hvad
samma cassör, under de sednast framflutna 10 åren, i Kronan
bespard begrafningshjelp fått uppbära.
Jag anhåller vördsamt, alt detta mitt anförande må få
åtfölja remissen lill Stats-Utsknttet.
Remitterades till Stuts-CJtskottet.
Föredrogs å nyo H. Ex. Hr Gr. Löwenh jelms, Gustaf,
den iq dennes e. m. på bordet lagda motion om Nummerlotteriets
upphörande.
[J. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Tiden var
långt liden, då jag vid förra plenum hade äran andraga denna
motion. Jag önskar få tillägga, några betraktelser. För
lotteriets bibehållande har blifvit sagdt, att i dess frånvaro
spelar folket lika argt ändå. — Detta bestrider jag alldeles.
Det som lockar det lotterispelande folket är, att för en
insats kunna vinna många. Den dass, som idkar delta spel,
har icke ledighet till de spel, der en vågas för att vinna
en, och skulle ej spela, om icke nyssnämnda lockbeta vore
för dem framlagd. Att detta spel, som i alla civilicerade
lander blifvit så i moraliskt som statsekonomiskt hänseende
stämpladt till en kräfta, skulle endast i vårt land bibehållas;
det vore sannerligen en verklig nedsättning för
vårt land, och alt bibehålla det för en relativt så lumpen
summa, som 60,000 r:dr om året, det vore än ytterligare
förödmjukande.
Hr Rosenblad, Bernhard: Tvänne motioner hafva
blifvit väckta om indragning af det s. k. Nummerlotteriet.
Jag har ingenting deremot, men vill man afskaffa en anstalt,
som åtminstone har en fördel, — att gifva Svenska
statsverket inkomster — och sålunda minska hvad eljest
Svenska skattdragare behöfva erlägga, och som i en offentlig
styrelse gifver någon säkerhet för ärlig behandling; så
bör man, med så mycket mera skäl, afskaffa den oinskränkta
frihet, som utländska lotterier och inhemska speculanter
nu äga, att lillspela sig Svenska allmänhetens penningar.
Det skulle otvifvelaktigt finnas bra olämpligt, alt under det
Svenska statsverket, af aktning för moralens fordringar, indrog
sin lotterianstalt, Danmark, Hamburg, Lubeck, o. s.
v. skulle, såsom nu, obehindradt hafva sina lottericontor upprättade
i alla betydligare Svenska städer, och på detta sätt
göra Svensk spelsjuka till föremål för deras statsinkomster,
— ett förhållande som jag ej tror äga rum i något Europeiskt
land. — Dertill kommer, — på sätt jag anfört i en
år i83^ väckt motion, som dock lemnades utan uppmärksamhet,
och hvars många detaljer jag tillåter mig åberopa —
att en del Tyska lotterier — det Preussiska gör ett hedrande
undantag — i sitt eget land äger ganska ringa credit i
afseende på sättet att behandla de spelande. De äro ofta
Den 11 Februari e. m.
förpaktade till enskilde, som icke draga i betänkande alt
genom lockande annoncer, hvilka särdeles i ett (rammande
Iand kunna gilva utsigterna af förmån vid spelet eli större
sken än de föl l jena, kunna inlocka spelare, sorn om de kände
neli kunde bedomina verkliga förhållandet, aldrig skulle
inlåtit sig i spelet, der verkliga chancen af vins! är så liten.
Exempelvis vill jag anföra, huru man, t. ex. vid kungörandet
af Österrikiska fastighetslollerierna, för alt göra
vinslbeloppen stora och kunna paradera med vinster å millioner
och halfva millioner,.genom tillsatsen af de två hokstäfvernn
W. VV. (betyda Wiener Währling) efter ordet gulden
eller florin, nedsätta verkliga vinsten till •§ af hvadden
skulle utgöra, 0111 den olginge i landels nuvar., i stället för
ett sedan i5 år afskaffadt, mynt. — Men äfven inom vårt
eget land hafva speculalioner uppstått, alt draga föimån
af den stora allmänhetens spelsjuka och oförmåga att sjelf
beräkna förhållandena, hvilka spcculationer icke så sällan
både lill deras omfång och sältet för deras bringande å bane,
antagit en ganska betänklig karakter. Sålunda t. ex. haiman
sett personer, stående under concurs och utan alt erbjuda
någon garanti, framträda med hitteriplaner i stor senia
; vidare har man sett det kanske sämsta ångfartyg, som
någonsin i Sverige varit bygdt, bortspelas efter en plan, som,
på sätt det ovederlagdt offentligen upplystes, vid en försäljning
af alla lotter skulle inbringat omkring i,100,000 r:dr;
vidare har man för (vänne dagar sedan i en allmän tidning
last, huru en man, sora haft försäljning sig anförtrodd af
lotter af en förening, smyckad med Svenska industriens
vackra namn, uppgifvit, huru denna förening, dels alldeles
icke, dels på ett bedrägligt sätt uppfyllt sina emot spelande
ingångna förbindelser, hvarföre ifrågavar. ombud afsade
sig delta uppdrag; — mångfalldiga andra exempel alt förliga.
Jag tror sålunda det vara nödigt att återupplifva det
före i8a3 befintliga förbudet emot utbjudning och försäljning
af lotter å utländska lotterier äfvensom å enskilda
Svenska, och bör nämna, alt Commerce-collrm uti ett år 183q
till K. M. afgifvet und. utlåtande tillstyrkt ett dylikt
förbud.
I öfverensstämmelse med hvad jag nu haft äran anföra,
får jag vördsamt tillstyrka: att R. St. måtte hos K. M. i
und. anhålla om förbuds stadgande, vid lämpliga betydliga
vitén, emot all offentlig utbjudning och försäljning af lotter,
så val å utländska lotterier, som å något enskildt Svenskt
lolleriföretag.
I händelse man anser sig ej kunna förekomma den spelsjuka,
som tilläfventyrs kan finnas hos några individer af de
högre classerna, så, och då enskilda inrättningar ej kunna
af Staten i lika grad controlleras, vore det mycket bättre,
att, på sätt jag alternativt hade äran föreslå vid 1834 å*'s
riksdag, Staten inrättade ett classlotteri, hvars insatser vo
-
320
Den 22 Februari e. m.
re så betydliga, alt den fattigare delen af allmänlielen icke
kunde inlinda deruti. Jäg anhåller, att dessa nnmärknjr
måtte få åtfölja remissen af Gr. Lövvenhjelius motion.
flr von Troil, Emil: Jag har ingalunda begärt ordet
för alt bestrida riktigheten af hvad den siste värde talaren anfört;
Jtverlom önskar jag bifall till hans förslag, under förutsättning
ali. Gr. Lötvenhjelms motion förut blifvit bifallen.
Men jag anser det icke vara rälla vägen att låta Hr Rosenblads
yttrande åtfölja remissen af Gr. Lötvenhjelms motion, emedan
dessa båda förslag böra behandlas af särskildta Udsk.,
nemi. Gr. Lötvenhjelms af Stats- och Hr Rosenblads af
Ekon.Etsk. Jag anhåller derföre, att Hr Rosenblads förslag
mätte betraktas såsom särskild motion och hvila pä bordet,
för att i nästa plenum remitteras.
II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Äfven jag påkallar författningar
mot de utländska lotterierna, ehuruväl dessa icke
skada de dasser, sorn förderfva sig genom spel på Nummerlotteriet.
Insatserna på detta kunna vara ganska små, hvarigenom
spelet blir tillgängligt för de mindre bemedlade,
hvilka utestängas från classlolterierna genom drygheten af
dessas insatser. Visst är spelsjukan äfven i de högre dussenia
skadlig; men just derföre atl skadan drabbar dessa,
är dea mindre vidsträckt och för det allmännna mindre
kännbar. Glasslotterierna förfara derjemte ärligt. De förklara
högt: ”jag tager 8 eller io proc. af eder vinst.” Men jag
har tillförene anmärkt, att så öppet förfar icke Nummerlotteriet.
Statsinkomst är ju syftemålet roed Nummerlotteriet,
ty icke har det blifvit anlagdt för allmänhetens spelnöje. —
Men jag anser, såsom visst och lätteligen bevislig!, att Staten
cenora skattdragandes, medelst Nummerlotteriet vållade,
obestånd, förlorar mycket, och kanske allt af de lumpna
60,000 r:dr, hvilka sålunda åtkommes. Jag förenar mig med
Hr von Troil om de båda frågornas fördelande och behandlande.
Hr Ribbing, Arvid: Om den af Hr Rosenblad sednast
väckta motion kommer att hvila på bordet, får man
lid att närmare besinna, till hvilket Utsk. den bör remitteras.
Då jag har mig bekant, att särskildt lagstadgande finnes,
som förbjuder lotteri och hazardspel i allmänhet, förmodar
jag den böra remitteras till LagUlsk. Emedlertid
skulle jag tro, att då man nu vill hafva bort andra lotterier,
tiden äfven torde vara inne att utfärda förbud emot
fastighets förvärfvande genom lotterispel. Svensk jord borde
vara det sista, som sättes på spel; men man har fortfarit
dermed, äfven sedan de i K. kungörelsen om fast egendoms
försäljning på lotteri af den ao April 1824 på försök utsatta
2;ne år förflutit. Jag anhåller, att denna motion, sedan
Den 22 Februari e. m.
den livilat på bordet tili nästa plenum, malte blifva remitterad
lill Lagutskottet.
Hr Rosenblad: Jag liar alldeles intet emot, att mitt
yttrande anses såsom särskild motion, såsom sådan behandlas
och, när den kommer att företagas, remitteras till behörigt
Utsk., hvilket jag skulle anse vara Allm. Besvärs- och
Ekon.Utskottet.
Ilr Frih. o. Landtm, förklarade, att då Hr Rosenblads
anförande blifvit ansedt såsom ny motion och hegardt
på bordet, komme det att der till nästa plenum förblifva,
och hemställde nu, om R. o. Ad. behagade till StatsUtsk.
remittera H. Ex. Hr Gr. Lövvenhjelms nu föredragna motion.
Bifölls.
F r i h. Boy e, L u d v. Mot det beslut R. o. Ad. i dag genom
votering fattat, anhåller jag vördsamt att få i prot. nedlägga
min reservation; och såsom skäl dertill åberopar jag
de grundsatser, som äro framställda utiHrRääfs under discussionen
afgifna förträffliga anförande.
Å nyo föredrogs II. Ex. Hr Gr. Lövvenhjelms Gustaf,
den ig dennes e. m. på bordet lagda motion om åtskiljande
af polismästarens i Stockholm tvänne befattningar, den ena
som polisdomare, och den andra som polismästare.
II. Ex. Hr Gr. L owen h jelin, Gustaf: Polisdomstolen
har tvänne befattningar: den ena att afdömma polisförbrytelser,
den andra att vara ransakningsdomstol. Jag har
sett denna sistnämnda befattning, och isynnerhet dess utsträckning,
mycket klandras. Ej nog jurist för att uppdraga
gränsen, vili jag blott anföra, att i alla mig bekanta länder
anses nu ett sådant preliminärt ransakningsforum såsom
alldeles nödvändigt. Väl har nu polismålens mängd föranledt
deras fördelning emellan a:ne domare, hvaraf den etie
dömmer i ordningsmålen, som försonas med lindriga böter,
och den andre ransakar i de mål, som skola till domstol
remitteras. Men uppenbart förblifver, alt ingendera af dessa
domare bör tillika vara den vigilator, som man i alla
öfriga statsskick tänkt sig, då man instiktat polismästare.
På dessa grunder har jag byggt min motion, och på dessa
grunder yrkar jag den än vidare.
Gr. Frölich, David: Jag anser icke remissen af Gr.
Lövvenhjelms motion höra komma till Utsk., utan några anmärkningar
dervid. Jag tror, att den värde talaren något misstagit
sig, när han föreställt sig, att polisinrättningen bör vara en
prealabel ransakningsdomstol. Jag tror, att detta vore helt och
hållet att gå ifrån dess rätta ändamål, nb. i afseende på begångna
brott, hvarom upplysningar blott borde falla inom poa
II. 4,
3aa
Den 32 Februari e. m.
lisens område. Polisen bör egentligen blott söka att förekomma
sådana oordentligheter, och få reda på gerningsmannen,
men deremot, så vidt möjligt är, icke befatta sig
med en ransakning på förhand, hvilken ofta ar af natur att
skämma bort den ransakning, som sedan vid domstol kommer
att äga rum. Den som har någon erfarenhet vid handläggningen
af criminal-ransakningar, isynnerhet på sätt som vår bevisning
nu står, han har äfven erfarit, att de ransakningar, som
föregått antingen vid den s. k. polisdomstolen eller hos Konungens
Bef:h:de, ofta blott ledt derhän, att låta en person,
som blifvit ställd för rätta, få tillfälle att der bekänna påsig
brott, som han sedan, då han skall dömmas vid laga domstol,
återkallar. Det kati ej hafva varit eller vara motionärens
mening alt få andra ärender, än de som tillhöra gaturenhållning
m. m., der inga brottmål förekomma, särskildt
behandlade. I detta afseende får jag upplysa, att redan,
för ungefärligen ett år sedan, den anstalt är vidtagen, att
en särskild dertill förordnad person egentligen befattar sig med
sådana ärenden, dåden egenlliga polisdomstolen har att göra
med de criminella målen. Huruvida denna anstalt är ändamålsenlig,
lemnarjag derhän; men alt det Utsk., till hvilket
motionen kommer att remitteras, måtte misstaga sig derhän
att föreslå en ransakningsdomstol, som icke äger rätt att
dömma, detta är hvad jag ville motsätta mig.
H. Ex. Ilr Gr. Löwenhjelm: Jag antydde redan i de
få ord jag nyss yttrade, att jag alltför väl insåg lagfrågan
i saken, men tillika, att jag ville undvika den. Enär den
är af vigt, och nu yrkas, mäste jag utveckla min åsigt.
Med den mycket ökade, ja mångdubblade samhällsrörelse,
hvilkens intensitet tilltager i mån af de civilisations-framsteg,
vi berömligen tillkämpa oss, spridas bland folket häftiga
begär, obändigare njutningsanspråk; och sålunda hafva
brottmålen i betänklig grad ökats, ty allt är icke rosor
i civilisationen. — Men deraf härleder sig, att i de främmande
och högt civiliserade länder, der man synnerligen beaktar och
tillfredsställer tidsskickets fordringar, har man såsom nödvändigt
ansett ett ransakningsforum utöfver hvad äldre lagstiftningar
om preliminär-ransakning förordnat — men detta är lagfrågan,
och denna har jag icke till föremål. Jag yrkar blott den
praktiska behörigheten af domarebefaltningens åtskiljande
ifrån polistillsynen. — Yä! är en fördelning skedd, på sätt
Gr. Frölich ganska riktigt anmärkt: en polisdomare sitter
nu öfver de ordningsmål, som polisen afdömmer, och en annan
öfver de mål som polisen blott ransakar och remitterar.
Men denna sednare; denna den trägnaste, den mest
maktpåliggande, och för allmänna säkerheten vigtigaste afdelningen;
den presideras af den polismästare, som skall
veta, huru med allt hvad ordning och säkerhet fordra i
hufvudstaden tillgår; sorn synnerligen skall conlrollera sina
Den 11 Februari e. ra.
3a3 1
underhafvandes tjenstgöring; som således måste tunna se
sjelf, ty hvad är annars tillsyn; sorn således måste vara
allmänna ordningens allestädes närvar, öga, och den oaflåtligast
vigilerande af alla Statens tjenstemän; som derjemte
mäste sig personligen genast inställa öfverallt, der något
störer lugn och ordning. —Det är denne embetsman, hvars
tjensteutöfning beror af högsta vigilatice och rörlighet, det
är honom vi ålägga ro a ii. timmar daglig fastläsning vid
ett dombord. — Men samma vore obehörigheten af polismästarebefattningens
förenande med den andra fördelningen
af polisdomstolen. — Det är ju påtagligt, att den, som
skall vaka öfver ordning och säkerhet i en hufvudstads lugn,
ej kan derjemte bortsätta hela dagen vid ett dombord. Men
vi hafva ofta snmmanknypplat alldeles heterogena befattningar,
hvilka följaktligen förutsätta alldeles olika personliga qvalificationer
och stridande pligter, hvaraf följt, att endera befattningen
nödvändigt måste lida.
Skulle nu polisdomstolens ransaknings-eompe'tence blifva
en fråga, så tillhör denna LagUtsk. Min motion, som
endast afser ett löneanslag, tillhörer StatsUtskottet.
Remitterades till StatsUtskottet.
Till remiss föredrogs Hr Ribbings, Bengt, den rg dennes
e. m. på bordet lagda motion, om medel till fångars,
fattighjons och lösdrifvares användande vid näringarna.
Remitterades til! Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi.
Utskotten.
Hr Ribbing, Bengt, begärde, alt motionen måtte
remitteras äfven till StatsUtskottet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, i anledn. häraf,
om R. o. Ad. ansåg, att den föredragna motionen jemväl
borde remitteras lill StatsUtskottet.
Ropades nej.
Å nyo föredrogs Hr von Roseus, Georg, den 19 dennes
e. m. på bordet lagda motion, om understöd för landtbruksskolan
i Skåne.
Frih. von Kraemer, Robert: dag instämmer i motionärens
önskan att erhålla anslag af 3,000 r:dr b:co i 5
år för jordbruks-institutet i Skåne, och detta så mycket
hellre, som jag har mig bekant, att Skånska hushållningssällskapet
beslutat, att detta institut skall fortgå i 20 år,
och således dess bestånd för framtiden synes vara försäkradt.
Gr. Posse, Fredr. Salomon, uppläste följande:
Då jag vid sista sammanträdet begärde ordet, var det i
ändamål alt väcka motion om understöd för det i Skåne redan
stiftade jordbruksinstitut, men såg mig då förekom
-
3a4
Den 22 Februari e. m.
men af min embetsbroder i Christianstad, och ville vid ett
sådant förhållande ej upptaga II. R. o. Ad:s tid med afhörande
af en begäran, som redan af en annan ledamot var
uttalad. —- Jag kan likvisst ej nu, vid frågan om remiss till
Utsk., underlåta i korthet anföra de förhållanden, hvilka,
efter min tanka, böra tala till bifall för den gjorda begäran,
isynnerhet som den ifrågasatta summan, i jemförelse
med deri indirecta nytta, man deraf kan i en framtid vänta,
ej kan kallas betydlig. — Skånska provinsen, hvars egentliga
afkastning skulle tagas ur landtbruket, har äfven på
dettas förbättring fästat ett nödigt afseende. Genom fortsatta
enskiften, ar till större delen jorden tagen i bruk och
föga synas nu mera de s. k. fäbodar utgöra betydlig areal af
tält sammanpackade illa byggda byar; dessa sistnämnda äro
utflyttade, boningshusen bättre uppförda, lagda i egna ägor,
samt, åtminstone i den bördigare delen af provinsen, nu mera
knappt någon jord, som icke under bruk af plog och
spade gifvet- någon afkastning. — Men huru ändamålsenligt
tillgår för det mesta detta jordbruk hos allmogen? Med få
undantag odla de säd efter samma principer och samma ordning,
som förfäder redan sekler igenom nyttjat, utan fästadt
afseende på den nytta, ett förbättradt systeme skulle
medföra; man kan ej heller vänta ett ombyte af brukningssätt,
om man ej genom öfvertygande exempel kan visa, och
genom theoretisk undervisning kan meddela öfvertygelse
om de fördelar ett ombyte af metod skulle åstadkomma.—
.Det är sannt, att ett betydligt antal af de större jordägarne
i Skåne antagit ett mera rationelt hushålls-systeme, och
deras exempel hafva på många orter verkat på allmogen,
hvaraf synes något framskridande; men då jag vågar säga,
att Skånske bonden önskar komma till ett bättre bruk af
sin jord, får jag äfven fråga: huru skall han vinna detta
ändamål, om han ej har tillfälle vid någon ej för långt aflägsen
läroanstalt inhemta de kunskaper en sednare tids erfarenhet
samlat, och sorn nu i flera länder, genom inrättande
af jordbruks-instituter, spridas? Båda Skånska länens
hushållssällskap hafva äfven insett behofvet, och sedan af
dem vissa deputerade af alla stånd blifvit valde, bildades, under
namn af Skånska Oushålls-föreningen, en comité', hvars
första'åtgärd blef, att genom actie-teckning tillvägabringa tillgångar
för ett Skånskt jordbruks-institut; detta har äfven till
en del lyckats, då ett capital af något öfver 20,000 r:dr
b:co sammanbragtes, för hvilket en mindre egendom i trakten
af Lund, Orup, med någon skuldsättning inköptes,
och der institutet, nu grundadt, redan denna vår skall börja
sin verksamhet; men med de små tillgångar vi äga, hann
den ej genast blifva fullt ändamålsenlig, och då den förspillda
tiden är ett ofruktbart liggande capital som förtäres, har
man nödgats begära ett biträde för att vinna ett mål, hvars
framtida verkningar jag hoppas ej kunna blifva tvetydiga. —
Den 25 Februari c. ra.
325
Möjligen väntar jag mig mötas af den invändning, alt en
rik provins som Skåne sjelf kan bekosta utgifterna för ett
ändamål, som afser dess eget upphjelpande; men jag vågar
derpå svara: Skåne är, mig veterligen, den enda provins,
som i denna väg med egen uppoffring tagit initiativ; och
bör ej äfven detta förtjena någon uppmuntran, samt månne
ej en ökad produetion derstädes skulle bafva en förmånlig
inverkan på det bela? Jag vågar dessutom hoppas, att Skånska
institutet i en framtid skall, utan biträde af Staten,
kunna uppehållas, då en visad nytta deraf hunnit gifva
Skånska allmänheten visshet om dess behof, håg att dit—
sända elever, samt lust att vara delägare uti en inrättning,
som, fast ej gifvande direet inkomst, dock genom sin tillvaro
befordrar landels förkofran. — Det är nu under grundJäggningstiden,
som ett bistånd behöfves; och det är derföre
jag anhåller om bifall till den af Ilr von Rosen väckta
motion, att under 5 år 3,ooo r:dr b:co må blifva anslagna att,
efter disposition af Skånska hushållsföreningen, till jordbruksinsti
tu tet användas. — Flere ledamöter af detta Stånd hafva
vitsordat nyttan af det på Degeberg redan varande institut;
jag är ej ibland dem, som bestrida detta, tvertom
, jag skulle tro det medföra betydligt gagn för de provinser,
som deromkring äro belägna, men aflägsenheten, —
oberäknadt den inverkan ett något olika klimat och jordmån,
som vid den praktiska undervisningen skall förefalla — är
redan för Skåne ett hinder att af Degeberg få och kunna
begagna sig. — Mig veterligen har också ej ifrån denna
provins någon frielev varit anlagen under den tid institutet
varit i verksamhet; vi kunna ju således ej sägas hafva
dragit någon fördel af denna läroanstalt, och ur de grunder,
jag anfört, är problematiskt, hvad vinst den mindre
Skånska jordbrukaren deraf framdeles kan vänta. Billigheten
tyckes då äfven vara, att, när för landets förkofran något
behöfver göras, det äfven må utsträckas till en af dess
mest fruktbara provinser, der man med grundade skäl kan
äga förhoppning se en önskad verkan, då de locala omständigheter
jag nämnt, hindra till en del dessas hastigare
spridande bland den Skånska allmogen genom den på längre
afstånd belägna läroanstalten. Jag hoppas framgång för institutet
på Degeberg, och må detta äfven blifva en högre
jordbruksskola för den redan något bildade jordbrukaren,
då hoppas jag ock, afl, om R. St. fästa afseende på den framställning,
som är gjord för Skåne, institutet der skall blifva
en förberedande, derifrån ej subjecter skola saknas att
till den högre förflyttas.
Jag anhåller, att, vid remiss af motionen, detta utlåtande
må få åtfölja.
Hr Edelsvärd, Fredr. Wilh., uppläste följande:
Då jag vid remissen af Hr Gyllenhaals motion om ökaat an
-
3i6
Den 2a Februari c. m.
slag för landtbruks-institutet i Westergöthland, icke var närvar.
, så hlef jag da icke helier i tillfälle att meddela mina åsigter
i detta ämne. — Sedermera har Hr von Rosen väckt motion om
anslag för landlbruks-institntet i Skåne, i hvilken motion Gr.
Posse äfven instämt; och då anledn. är, att ytterligare motioner
rör:de landtbruks-instituts bildande äfven i andra delar
af Riket, innan motionstiden tiIländaItipit, inkomma:
så får jag vördsamt föreslå, att det eller de Utsk., som med
dessa angelägenheter komma att sig befatta, matte invänta
motionstidens skit innan deras handläggande, på det att
alla i detta ämne inkomna motioner i ett sammanhang må
kunna behandlas och afgöras. Det är således under hopp
om delandet af denna min åsigt, som jag nu, i anledn. af
den ifrågavar. remissen, utbeder mig att få tillägga några
ord i detta vigtiga ämne.
Att Svenska jordbruket, ehuru på de sednare åren betydligt
förkofrats, dock ännu tarfvar mycken förbättring,
derom torde vi alla vara ense, och att dettas framskridande
betydligt underlättas genom landtbruks-instituts organiserande,
lärer äfvenväl vara otvifvelaktig!.
Ilr von Rosen har, på ett sä enkelt men klart och tydligt
sätt, motiverat det egentliga ändamålet med landtbruksinstitut,
så att i detta fall föga finnes vidare att tillägga; *
och lika med Hr von Rosen anser jag, att ett institut, ett
lärdomsverk ej måtte begagnas såsom ett experimentalfält;
experimenterna må göras å annat ställe och af andra personer,
men vid institutet må endast det erkända dugliga hos
eleverna inplantas.
Vi hafva för närvar, blott ett landtbruks-institut för hela
Riket; om detta, genom ökade anslag, äfven betydligt utvidgades
och aldrig så väl organiserades, så konime det dock
att medföra ringa fördelar, emot dem, som borde vinnas,
genom flera instituts stiftande i åtskilliga delar af Riket, om
också dessa blefve i vida mindre scala. Utgående från denna
öfvertygelse, samt åberopande samma väl grundade skäl,
som Hr von Rosen uppgifvit för ett särskildt instituts bildande
för Skåne, och då Degeberg forlfore att vara hvad
det är för vestra delen af Riket; synes det mig, som ytterligare
minst tvänne landtbruks-institut borde anläggas, nemi.
ett för Östergöthland och Småland, samt ett för medlersta
och norra delarna af Riket. Det theoretiska af landtbruket,
såsom läran om jordarter och deras olika behandlande m.
m., blefve naturligtvis lika vid alla instituten; men det praktiska
åter skall ovillkorligen blifva olika i aflägsnare från
hvarandra skiljda provinser, härrörande hufvudsakligast från
olikhet i klimat, jordmån, folklynne m. m.
Af dessa anförda skäl, får jag således på det kraftigaste
tillstyrka det af Hr von Rosen begärda anslag för landtbruks-institutet
i Skåne; men om den för Degeberg begärda
tillökningen i anslag skulle afse detta instituts utvidgan
-
Den 22 Februari e. m.
de utöfver livad som behöfves för bildandet af clever för
vestra delen af lliket, så (inner jag icke skäl att det tillstyrka,
dertill föranledd, dels af de betänkligheter, sorn
Frih. von Kraemer vid remissen uppgifvit, dels emedan ett
bifall dertill möjligen komme alt ske på de andra institutens
bekostnad, som vid stiftandet troligen äfven förbehålla
sig statsanslag.
Remitterades till SlatsUtskottet.
Föredrogs ånyo Hr Rosenblads, Bernhard, den 19
dennes e. m. på bordet lagda motion, ang:de förbättrade
stämplar, så väl å stämpladt papper, sorn för kort- och
tullstämplingen.
Remitterades till Stats-Utskoltet.
Föredrogs lill remiss Hr Rosenblads, Beinhard, den ig
dennes e. m. på bordet lagda motion, om creditiverå banken
för privatbankerna, samt skyldighet för dem alt avisera
beviljade lån.
Gr. Frölich, David: Jag anser mig böra foga några
anmärkningar vid denna motion. Vid i83o års riksdag gjorde
den grundsats sig gällande, att, i samma mån man
vore angelägen att göra statsbanken, i afseende på dess
sedelutgifning, så säker som möjlig, skulle man äfven förekomma
dess inblandning med creditsystemet i Riket; men
sådant skulle nu åter uppstå genom privatbankernas rättighet
att laga cassacreditiver i statsbanken. Man borde hellre,
så vidt sig göra lät, utan att förkrossa näringarna, söka
afskilja från en statsbank eller en bank, som skall upprätthålla
myntvärdet, alla sådana föreningar med enskilda creditinrätlningar,
som kunde försämra myntet. Nu synes
denna grundsats nära att af motionären öfvergifvas. Det
bar längesedan icke undfallit min och fleres uppmärksamhet,
att reactionsförsök i detta hänseende blifvit väckta. Jag har
letat upp en Statstidning för 1838 den 16 Fehr., i hvilken
en insänd artikel influtit, som förmenas vara utdragen ur
Edinb. Rewiew, 0111 Englands statsbank och privatbanker.
Jag vill ej besvära R. o. Ad. med uppläsandet af denna
artikel, då en hvar kan söka den särskildt. Den ärettpraeludium
till en note, hvilken har ganska mycket syskontycke
med det förslag, som Hr Rosenblad nu har bragt å bane.
Den förra är likväl något vidsträcktare, och föreslår, att
privatbankerna skola ställa sig uti en närmare förening med
statsbanken, mottaga dess sedlar och vara på sätt och vis
slatsbankens commissionärer för att verkställa utlåningen.
Jag vill ej göra den värde ledamoten den orättvisan, att
lian egentligen åsyftat något sådant, men vågar påstå, att
om Hr Rosenblads motion antoges, så skulle sådant endast
hafva den följd, att man hade fått in ena foten för att
3a8
Den 22 Februari e. ra.
framdeles få in hela kroppen. Jag söker derföre åter upplifva
den grundsatsen, att, sedan vår statsbank nu lyck--  ligtvis har visat sig, i trots af all den farhåga, som ägde
rum före år i8lo, kunna vidmakthålla myntet vid dess
värde, par auro, icke något nytt förslag må af R. .St. antagas,
som kan i det ringaste alFectera detta tillstånd. Detta
må nu vara nog sagdt, och måhända finner jag anledn. att
ytterligare ingå i detaljer, om den värde motionären eller
någon annan talare skulle vilja fortsätta discussionen.
Ilr Rosenblad, Bernhard: Till en början får jag,
till svar å hvad Gr. Frölich anfört, nämna, att jag så mycket
mindre kunnat taga en artikel uti Edinb. Rewiew
lill ledning för mitt förslag, som, — ehuru stort värde jag
också fäster vid denna journal, och hvilket den ägt isynnerhet
i fordna lider, då den af ingen öfverträffades, —
jag likväl aldrig har läst deri ifrågavar. artikeln. I afseende
på hvad Gr. Frölich anfört, att mitt förslag skulle vara
ett prseludium för en artikel i statstidningen, sorn skulle
hafva syskontycke med en artikel i Edinb. Rewiew, får jag
nämna, att den grundsats, soni der är uttalad, att privatbankerna
skulle drifva sin rörelse nied statsbankens sedlar,
och på sätt och vis vara dess conimissionärer, kan jag aldrig
erkänna; och om ett förslag derom skulle af R. St. afgöras,
så skulle jag deremot, så långt min förmåga sträcker
sig, göra motstånd. Lika litet kan jag finna, att det förslag,
jag nu uppgifvit, på något sätt skulle inverka på riksbankens
förbindelse att upprätthålla realisationen. Denna är just
grundad, på samma sätt, sorn en del af dess förut gifna föfskotter,
ej på någon skyldighet att lemna dessa creditiver; det är
endast rättigheten, sorn är lemnad Bancostyrelsen att gifva dem
understöd. Under alla dessa försigtighetsmått, kan jag deremot
icke gå in på den satsen, att riksbanken skulle, med
armarna i kors, se huru allmänna rörelsen med sedelmynt
och crediten i landet skötas af privatbankerna. Jag kan ej
heller anse, att privatbankerna för det närvar, vuxit till
den styrka, att de, utan skada för landet, kunna umbära
allt medelbart eller omedelbart biträde af den stora banken.
Att så icke är förhållandet, har erfarenheten under
de 5 sista åren tillräckligt ådagalagt. Ehuru det endast är
en rättvisa, som man är skyldig alt göra styrelserna för
privatbankerna i allmänhet, att de kunnat uthärda åtskilliga
svåra kriser, och att de icke lyssnat till de röster, sorn
stundom uppmanat dem till ett öfverdrifvet förtroende för
sina egna krafter; har det likväl visat sig, att om icke biträde
i annan väg hade kunnat lemnäs deni af statsbanken,
så skulle både de sjelfva och deras låntagare hafva råkat
uti mycken förlägenhet. Jag vill ej uppgifva några namn,
men jag vet, att de flesta privatbankerna stundom varit
tvungna
Den 22 Februari e. m.
329
tvungna att inställa deras lånerörelse. År 1837 inträffade en
tidpunkt af förlägenhet för Wermländskn privatbanken, som
jag vill nämna för att derigenom hembära dess direction en
gärd af min aktning. Då de Amerikanska bankernas fallisseraenter
hade åstadkommit nedsättning uti priserna på jern
och trädvaror, uppkom mycken förlägenhet uti Wermlands
handel, och en svår conjunctur inträffade för den WermIändska
privatbanken. Denna förlägenhet hade blifvit ännu
större, om ej statsbanken Icmnat den biträde. Det var en
lånedag, som det utgick till Wermland 100,000 r:dr. Men
detta hade ändock ej varit tillräckligt, om icke directionen
under dessa åren hade skött sin rörelse med den verksamhet,
att, ehuru den ägde icke så svaga motståndare, som
gerna sett bankens undergång, så dukade denna likväl icke
under; men den hade ej stått, om icke statsbanken hade
lemna t den understöd. De flesta öfriga privatbanker hafva
stundom varit i samma förlägenhet, som den Wermländska,
och hafva varit tvungna att alldeles inställa sin rörelse.
Ehuru de som begagnat dessa lån, haft tillgång att återgälda
dem, vare sig genom egna tillgångar eller lån på
andra håll; har det i alla fall naturligtvis varit en stor olägenhet
för orten att forcera den allmänna lånerörelsen och
att i så hög grad minska sin egen, som de ofta måste göra
, då de nödgats inställa all utväg att få låna. — Det är
för att förekomma sådana händelser, som jag har ansett,
att allmänna banken, då den kan bevilja lån, såsom jag
tror förhållandet nu vara, bör komma till hjelp,dock endast
emot full säkerhet; och då det ej är skadligt för dess
egen rörelse, tror jag, att man bör bevilja dessa 3oo.ooo
r:dr, så väl som åt hypotheksföreningar och banker, som beläna
spanmål.
Gr. Frölich: Jag anser mig böra indela det svar,
jag går att lemna, uti tvänne afdeluiugar. Den förra utaf
dessa afdelningar skall innefatta upplysningar i anledn. af
de facta, den siste värde talaren anfört, och den sednare
kommer alt angå resultäterna deraf på grundsatsen. I afseende
på det uppgifna factum, att flera privatbanker skulle,
i anseende till den conjunctur som inträffade år 1837,
hafva varit i trångmål och vidtagit åtskilliga anstalter för
att upprätthålla sin credit, så måste jag bekänna att, rörtde
de öfriga bankerna, sådant är 111ig alldeles okändt; men
rör:de den Wermländska banken, kan jag verkligen vara i
tillfälle att lemna några upplysningar. Det är ganska sannt,
att den Wermländska banken, få veckor efter sedan den,
vid bolagsstämman i Januari månad 1837, efter majoritetens
mening, ansåg sig vara på höjden af välstånd, och dess
credit var till den grad consoliderad, alt directionen förklarade
sig vilja fästa bolagets uppmärksamhet derpå, att en
2 Ii. 4^
33o
Dan 22 Februari e. m.
större utlåning kunnat ske, om låntagare funnits, — att,
säger jag, banken 6 veckor derefter såg sig föranlåten att
alldeles inställa sin discontrörelse; men sådant var dock,
som jag tror, en följd deraf, att bolagets styresmän icke
hunnit inhemta erfarenhet om bancosystemet i vårt laud,
som var alldeles nytt. Man hade icke vant sig att noga
retlectéra på verkningarna af conjuncturer och den förträffliga
bancodirectionen, med allsin redlighet och noggrannhet,
hade en kunskap att vinna, som den då saknade. ÄtskiIlige
hade gifvil dem det rådet att söka utvidga sin bank,
emedan bankens fond längesedan ansågs otillräcklig för en
sådan rörelse, som der i orten måste finnas. Detta var ej
majoritetens tanka, men man erfor snart, att banken var
och är för liten. — Jag har redan förklarat, att jag, i afseende
på de öfriga bankerna, icke känner förhållandet tillräckligt,
för att våga inlåta mig uti ett svar; jag skrider
derföre till den sednare afdelningen, som angår frågan, huruvida
det af den värde talaren gjorda förslag skulle kunna för
framtiden förekomma sådan förlägenhet, hvaruti banken redan
har varit. Jag får då förklara, att jag ingalunda tror det vara
rätta sättet, först och främst derföre, att en sådan förening med
statsbanken skulle kunna ingifva statsbankens direction elier
fullmäktige, som möjligen en gång kunde komma att influenceras
af den önskan, att få alla da enskilda bankerna tillintetgjorda,
såsom stridande mot det gamla bancointresset, en önskan, att
vara creditiv-gifvare åt privatbankerna, och att vid tillfällen,
då dessa, i anseende till föreningen med statsbanken, hade
större svårighet att skaffa sig behöfliga lån, i enskildt väg
kunna uppenbara det obestånd eller den förlägenhet, hvaruti
bankerna möjligen någon gång kunna komma, men hvilken
förlägenhet likväl, efter hvad erfarenheten visat, aldrig
är värre i en bank, sådan som den Wermländska, der ansvarigheten
är solidarisk, än att bland i5o ledamöter alltid många
äro färdiga att lemna sin enskilda credit för att upprätthålla
banken, så att den kan göra rätt för sig. Det är
just efter en sådan erfarenhet, som nu är vunnen, att banken
under en hård conjunctur, i den enskilda crediten har
funnit medel att upprätthålla en rörelse, hvilken varit svårt
ansatt, som det låter bevisa sig, att denna bank icke bör
söka något bistånd af statsbanken. Än vidare: om statsbanken
hade trädt fram härmed innan någon privatbank
vågat gå på egen hand, hade det kunnat anses vara uti
ändamål att bringa sådana banker å bane, hjelpa dem i väg
och understödja dem i deras barndom; men vi minnas nog
sedan i8Jo, att sådant ej då var meningen. Den hjelp,
som denne ledamot, hvilken nu uppstår, 10 år efter sedan
privatbanker finnas i alla landsorter, vill räcka åt bankerna,
hoppas jag, att de finna sig icke behöfva, om de förstå
att organisera sig på ändamålsenligt sätt, eller göra sina
fonder tillräckliga. Den förening nu vill åsladkonyuas, må
-
Den 22 Februari e. m.
33i
s!e jag, för min del, utan att misskänna den värde ledamotens
afsigter, likväl förklara högst vådlig för privatbankerna,
och skall nu och vid alla andra tillfallen, så mycket möjligt
är, motsätta mig densamma.
Ilr Rosenblad: Jag får nämna några ord i afseende
på hvad den siste värde talaren anfört, att han trott sig
finna i min motion någon slags syftning att åstadkomma en
förening emellan privatbankerna och statsbnnken. Hvarken
såsom representant eller så länge jag äger Ståndets förtroende
att vara bancofullmäktig, skall jag våga tillstyrka en
sådan förening. Med all aktning för dessa bankers soliditet,
med all aktning för den goda förvaltning, som hittills utmärkt
och framdeles kan komma att utmärka dem, vill jag likväl
ej medverka till en förening emellan dem och statsbanken. I
detta hänseende anser jag, att en skilsmessa är gjord och hör
fortfara. Det biträde jag ansett statsbanken böra göra privatbankerna
är ej annat, än att erbjuda dem i större scala,
i mån af deras vidsträcktare rörelse, den credit, som enskild
man för närvar, äger uti statsbanken. Och denna credit
har jag ej velat helt och hållet bestämma, som för enskilde;
ty dervid har det villkoret varit fastadt, att i samma
stund, som de begagnade den, skola de minska sin lånerörelse.
Det villkoret har således uttryckligen fästats, att detta
creditiv endast vore att anse såsom en reservfond att begagna
vid de händelser, som redan inträffat, och som, enligt
naturen af sådana anstalter, alltid någon gång måste återkomma,
då de befinna sig i större eller mindre förlägenhet.
Det har varit för att hindra de våldsamma indragningar,
som de eljest måste göra, och hvilka måste hafva,
ett vådligt inflytande på den provins, hvilken vant sig vid
låneanstalter, som jag framställt mitt förslag. Om jag talat
i det intresses namn, som Gr. Frölich velat benämna bancointresse,
men som likväl icke är Svea Rikes Banks intresse,
skulle jag, långt ifrån att tillstyrka något biträde, afstyrka
allt sådant, och sedan tillstyrka, att statsbanken helt
och hållet skulle låta bli att discontera namn: då hade det,
som, man kallat bancointresse det hästa tillfälle att, vid
minsta ovarsamhet, i en möjlig farlig moment, tillvägabringa
ett upphörande af betalningen; och då man känner de
följder, som ett sådant förhållande vid en sådan inrättning
har på andra dylika, skulle snart en sådan händelse kunna
lillvägabringas, som inträffade år 1818, och hvilken jag önskar
aldrig måtte komma att äga rum.
Hr Lefren, Joh. Pehr: Efter den siste värde talarens
sednast uttryckta åsigt, skall det synas djerft att vilja
uppträda för att försvara ett intresse, som han och jag
fordom gemensamt försvarat, då vi stridde för realisationen.
Efter 26 års oreda i penningeverket, kommo vi ändtligen
vid sista riksdagen till ordning och skick uti dessa
332
Den 22 Fel) runi-i e. ra.
för landet angelägna omständigheter. Det synes vådligt,
alt nästa riksdag derefter träda in på den motsatta banan;
ty den sammanväfnad, hvars första trådar man nu synes
vilja spinna, är ett återinträdande på den förra banan. Jag
tror privatbankerna vara nyttiga och nödiga endast då, när
de inskränka sin rörelse inom deras egen provins; skadliga
kunna de blifva, om de, såsom erfarenheten redan vill synas
gifva vid handen, sträcka sina områden utom provinsen.
Vinningslystnaden är loflig, roen ej försigtig. Detta'
är blott sagdt för dem, som vilja utsträcka privatbankernas
verksamhet längre, än som vederbör. Till afslag för Hr
Rosenblads motion ämnar jag egentligen anföra, att jag tror
sinnena böra lemnäs i fred åtminstone en riksdag, så alt
man måtte blifva fullkomligt säker på, att den realisation,
sorn blifvit gjord, måtte äga bestånd; och det finnes många
i landet, som frukta alt privatbankerna slutligen skola
försvåra lånerörelsen och åstadkomma brist på reelt mynt.
Jag hyser ej dessa farhågor, men anhåller, att detta mitt
yttrande måtte få åtfölja motionen, då den blifver remitterad
till Utskrs handläggning.
Gr. Frölich: Jag hade egentligen begärt ordet sista
gången, för att hembära min tacksamhet till Hr Rosenblad
för det alldeles ovillkorliga yttrande, han afgaf om att
vilja söka afvända allt bankintresses inflytande på privatbankerna;
men jag ber nu få tillägga, först och främst, att
min mening icke varit, att privatbankerna böra umbära creditiv,
Tvertom, jag anser ganska lämpligt, att de förse sig
dermed. De kunna ej allenast derigenom förekomma den
för deras rörelse och för orten svära olägenhet, som uppkommer,
när de finna sig föranlåtna att upphöra med sin
lånerörelse. Det är af ganska mycken vigt, att de ej allenast
beräkna sin banks storlek efter vanliga goda förhållanden;
det är lika nödvändigt, att de för utomordentliga fall,
såsom hastiga conjuneturförändringar och dylikt, äro försäkrade
om en extra tillgång af understöd från annat håll, än
sig sjelfva. Det är således icke emot principen, att privatbanker
skulle söka creditiv, som jag yttrat mig, utan blott
deremot, alt de skulle söka det hos Svea Rikes Bank. Nyss
före mig yttrade sig en ledamot utur precist samma syftning,
som jag första gången; men han yttrade sig tillika på
ett sätt, som synes innebära någon våda af privatbankerna
eller för ett större spridande af privatbankernas sedlar i
orterna, än nu äger rum. Jag kan ej låta ett sådant yttrande
fällas af en sådan man, utan att svara. Jag skulle tvertom
tro, att det vore ganska väl, om stalsbanken ännu ytterligare
inskränkte sina sedelemissioner, ja till att vara en
pur myntbank, med en högst obetydlig credit- eller sedelrörelse
för alt hålla machineriet i gång, men alldeles icke för
att utsträcka sig med 8 millioner genom utprångling af lån
Den 03 Februari e. m.
333
i liela landet til! så små belopp, sorn nu sker. Jag skulle
tro, att statsbanken ännu ytterligare borde lemna utlåningen
i det mesta till privatbankerna, och hoppas, att i den
mån rörelsen, genom författningar, i öfrigt klokare än de
som hittills ägt runi, utvidgas, det skall blifva, ej allenast
behöfligt, utan äfven nödvändigt att inrätta flera banker i
andra orter, än der de finnas. Det kan icke hjelpas, alt sedlar
från olika banker och orter korsa hvarandra. Jag har
hört många yttra sin oro öfver ett sådant förhållande. Efter
allt hvad jag kunnat fatta, efter ett långvarigt tänkande
i dessa ämnen, har jag ej kunnat finna, hvaruti den egentliga
vådan af flera slags sedelpapper skulle bestå, då man på
sedeln genast ser, hvarifrån den är utgifven. Då man blifvit
här i landel mera van att reflectera på de grunder, hvarpå
banker äro uppförda, skall man snart lära sig göra skilnad på
banker, sorn hafva all möjlig säkerhet, och andra, hvilkas
säkerhet är relativt mindre. Det enda, som jag skulle tro
vore angeläget rätta, vore att valörerna af de små sedlarna
ej vore olika, eller andra än de som statsbanken utgifver; ty
nu finnes det en bank, som utgifver sedlar på 3 r:dr 16
sk., och dem förvexlar man latt med sedlar på 3 r:dr.
Delta är den enda olägenheten, alla andra äro inbillade;
men om det en gång kommer derhän, att eii enskild bank
utbildar sig här eller i Götheborg, och ställer sig i connexion
med de andra bankerna, samt här kan vara de andra
bankernas agent eller förläggare, då är systemet complett
och sådant, att, efter min öfvertygelse, intet land i
den kända verlden linnes, som har ett så fullkomligt banksysteme,
som vi kunna få på det sättet. Detta är väl något,
som kan anses vara utom det egentligen förevar, ämnet,
men det må ursägtas mig att dermed uppehålla tiden, då jag
för öfrigt återtagit den motion jag i ett föregrde plenum
gjort, att få det vid sista riksdag förkastade förslag till privatbanklag
återupplifvadt.
Hr Rosenblad: Jag skulle icke ånyo hafva besvärat
R. o. Ad., om ej den siste talaren gått in i ett ämne, som
icke förut varit omrördt, eller en successiv öfverflyttning af
nuvar. R. Sirs banks rörelse på privatbankerna. Detta är
ett företag af så vågsam art, att jag ej skulle våga tillstyrka
ett sådant med ali aktning för närvar, privatbanker och
deras styrelse. Yi hafva sett i England och Amerika hvad
som blifvit följden af att privatbankerna utsträckt sin rörelse
för långt. I England har man dock ägt biträde af en
stor statsbank, och der finnas förbehåll, som göra dem långt
starkare än våra äro, och som alldeles tillintetgöra den
sats, jag hört Gr. Frölich yttra, att intet land har sitt
banksystcme fullkomligare än det skulle blifva i Sverige, i
händelse man lemnade åt privatbankerna hela sedelrörelsen.
Man fäster sig dervid, att hos oss de flesta banker äro so
-
334
Den 22 Februari é. m.
lidariska; men vid den saken faster jag vida mindre vigt,
emedan den solidariska ansvarighet, som finnes för våra Svenska
banker är förskräckligt olika med den, som finnes i England.
Den solidariska ansvarigheten för de Engelska bankerna
är sådan, att när en sedel är vägrad till inlösen af
privatbanken, har innehafvaren rättighet att ej mera behöfva
vända sig till privatbanken, utan till hvilken af delägarne
han behagar, och behöfver ej vänta kanske ilo år. Detta
är ett bestämdt företräde, som de Engelska bankerna äga.
Vidare om en actionär går utur bolaget, svarar han dock
för hvarenda sedel, som var utlemnad till den dag, då han
gick ur bolaget; han kan sökas af innehafvaren och får sedan
söka sin ersättning hos de andre delägarne. Här i Sverige
är förhållandet deremot sådant, att jag ej kan söka
någon actionär, utan måste vända mig till privatbanken,
som vidare skall sättas i concurs-tillstånd. Detta kan räcka
i 20 år; ännu är ingen af de fordna filialdisconterna fullständigt
utredd. Vidare beror det ej af sedelinnehafvaren,
om en delägare må få skilja sig från bolaget, utan på bolagets
delägare att medgifva det. Allt detta är rätt bra, så
länge det går väl; men skulle nu banken gå illa, blir det
intresse för delägarne att medgifva hvarandra att få transportera
sina lotter på andra personer och dermed transportera
hela den säkerhet, som efter 20 år kan realiseras. Således
anser jag för min del den solidariska ansvarigheten ej betyda
mycket; det är en god förvaltning, som här är hufvudsaken
och betyder allt. Den skall noga lämpa bankernas rörelse
efter deras credit, deras tillgångar och deras styrka. Den kan
komma att bibringa sig och landet stora förluster, om den ej
noggrannt häruppå fäster uppmärksamheten; ty äfven om den
solidariska ansvarigheten vore aldrig så god, och en stagnation
inträffade, hvad vore man, då de fleste ej kunna vänta på liqviden,
tjent med att, efter lagsökningar och utredningar, kanske
om en i4 å 20 år, blifva betald; man kunde då ej begagna
dem i rörelsen. Jag tror således, att det skulle vara
ganska vådligt, att i Sverige göra experimentet med att
göra bytesmedlet och hela landets rörelse beroende af den
bättre eller sämre förvaltningen inom privatbankerna. Jag
tror, att inom sina orter kunna de göra och hafva gjort
mycken nytta, då de hålla sig inom provinsen; men jag
tror ej, att de hafva styrka nog att sträcka sig längre. Jag
anhåller få nämna, att jag, för icke mera än några dagar
sedan, sett en Amerikansk tidning, der jag såg en förteckning
på säkert 100 olika bankers sedlar, med uppgift
å deras olika värden, och att der funnos sedlar, som icke
gällde mera än 2J procent. Om jag således ej för min del
tillhör det systcme eller intresse, som Gr. Frölich benämnt
med bank-intresset, eller de som vilja hämma all annan credit
än den, som utgår från R. St:s bank; är jag likväl ej
Den aa Februari e. m.
335
den, som vill lemna allt helt och hållet åt den enskilda omtankan.
Jag tror, att kyrkan bör stu midt i byn.
Hr Ribbing, Bengt: Såsom ledamot af directionen
ö'fver Smålands privatbank, anser jag mig skyldig att något
upptaga denna fråga. De värde talarne tyckas hafva gått
ett långt stycke från ämnet, sorn var, att statsbanken skulle
lemna privatbankerna creditiv. Detta synes, vid första påseendet,
vara förmånligt för privatbankerna; men jag tror
ej, att privatbankernas directioner skulle, ulan högsta nödfall,
begagna sig af ett sådant tillstånd, isynnerhet med det
villkor, som är föreslaget, att de skulle indraga 10 proc.
af sin lånerörelse. Det vore för svårt, och hvilken privatbank,
som begagnade sig åfelt sådant creditiv, skulle
med detsamma förlora crediten. Jag tror, att en direetion,
som med klokhet sköter bankens angelägenheter, ej kommer
i någon svår belägenhet. Hvad den Småländska banken angår,
så har den en alldeles tillräcklig credit, både inom
och utom landet, för att få så mycket penningar, som den
behöfver; den har creditiv på Hamburg och har äfven haft
i Stockholm; penningar hafva flera gångor blifvit den erbjudna,
rnen den behöfver dem ej nu. Det nämndes äfven,
att de flesta privatbanker varit i svår belägenhet någon
gång. Jag vågar motsäga detta, i afseende på Småländska
banken, hvilken ännu ingen gång afstannat med lånerörelsen.
Yäl har det handt, att man ej fått låna ut lika mycket
den ena gången som den andra, men aldrig har någon
stockning uppstått eller något creditiv varit behöfligt. Jag
vill ej vidare ingå i raisonnement, i afseende på skadan eller
nyttan af att utsläppa sedlarna öfver hela Riket, då detta
ej hör till ämnet. Jag fruktar, att en sådan åtgärd skulle
oroa de personer, som ej tagit en närmare kännedom om
ämnet; men jag tror, att om det nu vore lämpligt, jag skulle
kunna vederlägga en stor del af de utaf Hr Rosenblad anförda
betänkligheter. Det går visserligen ej så lång tid ut,
som 20 år, att utbekomma sina penningar. Jag vill blott nämna,
att privatbanken, om det en enda gång händer att den
ej kan invexla sina sedlar, genom stadgandet i sitt reglemente,
äfventyrar att förlora hela sitt privilegium. Detta
gifver banken en stark credit, då den säkert icke vill blottställa
sig för en sådan händelse; och skulle den inträffa,
kan utmätning anställas hos hvilken af delägarne som helst.
Hr Lefre'n: Då Hr Rosenblad började sitt sista anförande,
yttrade han en viss farhåga för ett sådant systeme,
som hade till syfte att utsträcka privatbankssedlarna till att
utgöra en alltför stor del eller största delen af rörelsecapitalet.
Jag delar denna fruktan såsom princip; man bör
hafva den under försigtighetens synpunkt; men jag hemställer
till Hr Rosenblad, om ej hans motion då har en syftning,
som verkar tvertemot hans afsigt. Det fägnar mig,
336
Den 22 Februari e. m.
att en ledamot af en privatbank-direction yttrat sig här så
som jag tror det vara lyckligast för landet.
Hr Gyllenhaal, Lars Herm.: DA jag har äran
vara ordfor. } central-directionen för en af våra privatbanker,
nemi. den Småländska, anser jag mig pligtig yttra mig om
tillståndet med denna bank och dess credit. Jag är till stor
del förekommen af min collega, Hr Ribbing; han har redan
visat, hvilken credit den har inom Riket, och utom Riket
har den hos ett hus i Hamburg en blanco-credit af 200,000
mark med rättighet alt sträcka denna credit till 3oo,ooo
mark. Jag får tillägga, alt ingen den minsta svårighet möter
att, när som helst, hos ett af de största husen ytterligare
erhålla en blanco-credit till ett ganska stort belopp.
Vi hafva ännu icke begagnat creditiv att draga på, annorlunda
än för att visa huset i Hamburg, att vi hafva för
afsigt att begagna det, och att vi hafva mening med contractet.
Men jag tror ej, att vi egentligen behöfva begagna
det, emedan central-styrelsen gjort sig till ögonmärke att
ej utsträcka rörelsen längre, än att den kan betäckas genom
bankens ständiga rörliga fonder, och genom mindre
lån, som vi kunna få i Stockholm. Exempelvis får jag nämna,
att för några år sedan erbjöds mig här mycket penningar;
att få upplåna en summa af 100,000 r:dr är ganska
lätt, hvilket banken också ej längesedan gjorde, men det
var ej för att förstärka sig, utan för att göra en ökad vinst
genom inköp af arme'ens aecords-amorteringsfonds obligationer.
Hvad sjelfva den föredragna frågan angår, så skulle
jag icke se någon våda af att R. St:s bank Jemnade privatbanken
creditiver, då dessa såsom hypothek hafva att lemna
den bästa säkerhet banken kan fordra, nemi. intecknade
reverser, och jag tror knappt då, att banken kan få
bättre säkerhet. R. Rt:s bank Jemnar creditiv åt Skånska
hypotheks-inrättningen, och måste lemna sådant åt sådana
banker, som beläna spanmål. Alla dessa skola lemna lika
beskaffad säkerhet; då frågar jag, om det är ringaste våda,
att äfven åt privatbanker lemna en sådan rättighet; och jag
kan ej inse, att någon sådan inblandning af R. St:s bank uti
privatbankernas angelägenheter, som Gr. Frölich velat antyda,
kan komma i fråga. Jag förenar mig således i tillstyrkande
af Ilr Rosenblads motion, likväl helt obegränsad, men
ej med det vidfogade villkoret, att 10 proc. skola med detsamma
indragas, ty på sådana villkor tager ej någon privatbank
ett sådant creditiv.
Remitterades till BancoUtskottet.
Remitterades till SlatsUtsk. Hr von Troils, Emil, den
19 dennes e. m. på bordet lagda motion om upphörande af
Nummerlotteriet.
Å nyo
Den 2a Februari e. m.
337
Ånyo föredrogs Hr Cederschjöld?, Robert Theophron,
den ig dennes e. m. på bordet lagda motion, om sättet för
medels erhållande till byggande af förbättrade läns- och
häradshagen.
Frih. Cederström, Anders, anförde skriftligen:
Då Hr Cederschjöld anmälte sig ärna ingifva en motion
om förbättrade fängelseanstalter i Riket, hoppades jag nied
så mycket mera skäl, att denna motion skulle innehålla någon
systematisk, och på erfarenheten grundad, uppgift om
nya fängelsers ändamålsenliga uppbyggande och organisation,
sorn Hr Cederschjöld sjelf är tjensteman vid fångstyrelsen,
oell således bort vara i tillfälle alt bättre än mången annan
hafva erfarenhet idella ämne; men min förväntan härutinnan
har helt och hållet blifvit gäckad, då motionären,
enligt hvad jag kunnat inhemta af motionen, endast projccterar
de nuvar. usla fängelsernas utbyte emot ändamålsenliga
c e 11 - a r r e s t e r, såsom del mest verksamma
medel att genast hämma den öfverhandtagande
brottslighetens vidare spridande, utan
att i ringaste hänseende utveckla sin mening med cell-arrester,
eller huru dessa böra vara beskaffade för att vara ändamålsenliga.
Jag kan ingalunda medgifva hvad Hr Cederschjöld påstår,
att nemi. nyttan of hvad han sålunda föreslagit
inses af alla, o c h a 11 b I o 11 betänkligheter
uppstå vid 111 förande!; jag tror tvertom, att det är
ganska få, som inom vårt fädernesland hafva någon närmare
kännedom om cell-arreslerna, och att det således är ganska
få, sorn inse nyttan deraf. — Cell-systemet, hvilket egentligen
har sin uppkomst att tacka Grefve Yilain XIV i Geut
i Flandern, efter hvars plan det år 1771 blifvit försökt i
tukthuset i Gent samt många år bibehållet, infördes först
1820 i Nordamerikas Förenta Stater genom uppbyggandet
af norra flygeln vid den i Auburn anlagda straffinrättning
för vestra delen af Staten New-York, och har sedermera
utbredt sig öfver en stor del af Nordamerika. Detta systeme
har sedermera ytterligare vunnit utbildning genom det
sedan 1 776 existerande Philadelphiska fängelse-sällskapets oafbrutna
arbete samt den i nämnda stad bosatte Engelske Archilekten
Hr John Hanlands uppfinningsförmåga och ihärdighet,
i enlighet med hvilkas grundsatser och förslag lagstiftande
makten i Pensylvanien 1821 beslöt, samt från 1822
till 1835 lät uppbygga correetionshuset i Philadelphia,
hvilket 1829 började att befolkas med brottslingar.
Cell-systemet tillämpas således för närvar, enliga tvänne
olika metoder, den s. k. Auburnska eller New-Yorkska och
den Pensylvanska eller Philadelphiska. De utmärkande hufvuddragen
hos dessa begge sysleiner äro: hos det Auburn2
H. 43
338
D c 11 22 F « b r u a r i c. m.
ska, fångarnes skiljande från hvarandra under natten, och
deras gemensamma med stillatigande förenade arbete otn dagen;
hos det andra eiler Philadelphiska, afsöndring och ensamt
arbete natt och dag.
Då af hvad jag ofvan nämnt följer, att olika cell-systemer
för närvar, tillämpas, äfvensom olika meningar gjort
sig gällande om hvarderas företräde, samt alt deras tillämpning
fordrar ett helt olika byggnadssätt af fängelser; så följer
afven deraf, alt vid ett förslag om införandet af cellfängelser
i landet: i;o borde vara uppgifvet, hvad förslags
sysleme, som i detta hänseende vore det lämpligaste; 2:0
hvarest dessa fängelser lämpligen borde och kunna anläggas;
3:o kostnadförslag för deras uppbyggande, jemte plan för
deras inredning; och 4:° medels anskaffande till dessa ändamål.
— Af allt della har IIr Cederschjöld endast befattat
sig med utredandet af sista punkten. Jag har likväl den
olyckan alt äfven i denna del vara af olika tanka med motionären.
Lika med honom anser jag visserligen hvarje medlem i
samhället vara skyldig alt bidraga till förbättrade fängelseanstalter
&c.; men jag tror ej, att någon orättvisa eller obillighet
begås, om detta bidrag kominer att utgå enligt samma
beräkningsgrund, som bevillningen; jag tror tvertom,
att en stor obillighet begås, om någon annan beräkningsgrund
följes, an den som vid allmänna bevillningen afses,
alt nemi, hvar och en bör betala i enlighet med dess förmögenhet;
ty i mån af större eller mindre förmögenhet, är
ock risken större eller mindre för hvarje samhällsmedlem att
blifva plundrad, löfvad, eller bestulen o. s. v., och ju större
behofvet är på Statens skydd, desto större bör äfven bidraget
vara.
Innan man föreslår, huru medel till en utgifts bestridande
hör anskaffas och utgå, är dit nödvändigt att veta,
huru mycket som erfordras till det bestämda ändamålet ; ty
om jag ej det vet, så riskerar jag att antingen begära för
mycket eller för litet, och då frågan är om skattebidrag,
hör ett dylikt förhållande aldrig få äga rum.
Innan man således vet, huru dessa fängelser skola vara
organiserade och byggda, hvarest de böra finnas, huru stora
de skola vara, innan kostnadsförslag härtill blifvit uppgjordt
o. m. d.; så torde det vara alldeles ändamålslöst alt
göra upp projecter lill indiifvandet af medel, hvilkas tillräcklighet
man ej känner, helst när motionen utgår på att
anskaffa dem genom osäker beskattning.
I öfrigt anser jag, att ett blifvande förbältradt fängelsesysteme
lättast och andamålsenligast kan uppgöras och utarbetas
i sammanhang med den nya criminal-lag, som
jag önskar och hoppas under innevar. riksmöte kommer
under R. St:s granskning; och jag vidblifver derföre
det i min motion gjorda förslag, att LagUtsk. af R. St.
Den Ti Februari e. m.
33g
må uppdragas att, i sammanhang med crirninal-lagen, lill
R. St. afven inkomma med förslag till nya förbättrade corrections-
och fängelse-anstalter, hvilka naturligtvis böra vara
i fullkomlig sympathi med den brottmåls-Iag, sorn af R.
St. anlages.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron: Jag har
i min motion tillkännagifvit, att jag trodde, det en af de
väsendtligaste orsakerna till brottslighetens tilltagande, borde
sökas uti ransaknings-fängelsernas närvar, usla tillstånd samt
att jag derföre ansåg säkraste sättet att hämma brottsligheten
varn, att utbyta våra högst bristfälliga läns-, stadsoch
häradsfängelser mot ändamålsenliga cell-arrester. —
Detta är luifvudändamålet med min ifrågavar. motion.
För anskaffande af de högst betydliga medel, som för
ändamålets vinnande erfordras, har jag, som ansett dessa
medel ej kunna genom vanlig bevillning beredas, på uppgifna
skäl, föreslagit en obetydlig consumtions-afgift å
brännvin och andra starka drycker. Kan något lämpligare
sätt för anskaffande af de nödiga medlen uppgifvas, så skall
jag visst ej sätta mig deremot; men man bör noga tillse,
att de medel, som anskaffas, blifva tillräckliga för utförandet
af detta för hela Riket högst vigtiga förelag, på ett sådant
sätt, att ändamålet dermed kan vinnas. I annat fall
blifva de lemnade bidragen endast bortkastade på lappverk,
utan någon egentlig nytta för Riket.
Frih. Cederström hade väntat, alt jag, såsom tjensteman
vid K. styrelsen öfver Rikets fängelser, skulle hafva
afgifvit ett fullständigt förslag för ifrågavar. fängelsers organisation.
— Yäl har jag under loppet af åtskilliga år innehaft
en underordnad befattning hos nämnde styrelse; men
jag är likväl ej nog egenkär, för alt tilltro mig aga tillräcklig
sakkännedom och skicklighet att afgifva ettså beskaffadt
förslag, ifall sådant kunde tillkomma den enskilde representanten.
Deremot tilltror jag så väl mig, som äfven Frih.
Cederström, samt hvar och en af Ståndets ledamöter tillräcklig
urskiljning för att bedömma, att de i min motion
omnämnda fängelser befinna sig uti ett högst uselt och ändamålsvidrigt
skick. I händelse något tvifvel om riktigheten
af de uppgifter, som i afseende härå uti min motion
blifvit lemnade, skulle förefinnas; så får jag hänvisa Frih.
Cederström samt hvar och en, som intresserar sig för fängelsernas
förbättrande, såsom ett medel till brottslighetens
hämmande, att å stället taga kännedom om verkliga förhållandet.
Beträffande slutligen Frih. Cederström? yttrande om de
olika systemer, som vid särskilda utländska corrcct.inräftningar
följas, så vill det af detta yttrande synas, som hade Hr
Frih:n ej tagit riklig kännedom om hvad som utgjorde föremålet
för min motion. Den innehåller nemi. ej förslag till
Den 33 Februari e. m.
förbättring nf correct.inrättn:na, utan af läns-, härads- och
stads-fängelser na.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel: Jag erkänner
den välmening, som finnes i Hr Cederschjöld? motion, och
att man bör vara betänkt på medel till förbättrande af
våra läns- och andra fängelser; men jag tror ej den utväg
han föreslagit lill medlens erhållande vara den rälta. Jag
tror, att det beskattningssätt han föreslagit ej ar riktigt,
nemi. alt man skulle betala skatt för att begagna något, som
inom Riket finnes och är tillåtet till bruk. Ända lill 1823
års riksdag följdes ett sådant systeme; man betalte för alt
dricka vin och the, samt nyttja sidentyger; men detta afskaffades,
och jag tror ej alt Bevilln.Ulsk. lär söka förmå Ständerna
att åter beträda den banan. Jag ser ej något rätt deruti,
att man skall betala för begagnandet af något, som får
införas eller som finnes i Riket. Hr Cederschjöld föreslår,
att den, som ej vill afsäga sig bruket af vissa varor, skall
betala en viss afgift. Om man vill skaffa sig medlen genom
förbrukningsafgift, matte det vara rättare att lagga afgiften
på varan, hvarigenom skatten drabbar jemnare; ty icke är
det rätt att bestämma, alt den, som en eller annan gång
kommer att begagna sig af en vara, skall betala samma skatt
som den, hvilken begagnar sig deraf dagligen och många
gångor om dagen. Jag skulle anhålla, att det Utsk., till
hvilket motionen remitteras, sedan det pröfvat behofvet,
ville utsöka medel med begagnande af det beskattningssystéme,
som redan finnes, och ej ville förnya ett, som redan
ar afskalFadt.
Hr Frih. o. Landtm, föreslog remiss af Hr Cederschjölds
motion till StatsUtskottet.
Hr Cederschjöld: Då hufvudändamålet med min
motion är att tillvägabringa ändring i läns- och häradshäktena,
och detta ovillkorligen är ett önskningsmål, som bör
behandlas af Ekon.Utsk.; anhåller jag, att min motion blir
dit remitterad. Det är först sedan detta Utsk. yttrat sig
om saken är af behofvet påkallad, som Bevilln.Utsk. bör
yttra sig om sättet till medlens erhållande; hufvudsaken
måste pröfvas först, och jag anhåller derför om remiss af
motionen till Ekon.Utskottet.
Gr. Gyldenstolpe: Enligt ordalydelsen af Hr Cederschjölds
motion, hör den till Bevilln.Utsk., tyden skatt han
vill ålägga är af bevillningsnatur och ej hörande under EkonUtsk:s
pröfning. Jag skulle således tro, att om motionen
skall remitteras lill flera Utskott, så bör det blifva till Statsoch
Bevillu.Utskotten.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag är förekommen
af Gr. Gyldenstolpe, och yrkar att remissen måtte ske
till Stats- och Bevilln.Utskotten.
Deli 11 Februari c. m.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller upplysningsvis
få nämna, att K. M. från samtlige Dess Bef:h:de
infordrat förslag till fängelsernas u tvidgning och förbättring,
ocb att dessa förslag från de flesta län inkommit samt blifvit
till K. M. öfverlemnnde. En hufvudsakligen derpå grundad
nåd. propos. i ämnet lär komma att aflemnas till StalsUtsk.
Der finnes ledning för omdömet och kostnadsför
slager.
Summan uppgår till några hundratusen riks
daler.
Hr Cederschjöld: Jag får fästa Gr. Gyldenstolpes
uppmärksamhet derpå, att om Ulsk. skulle finna, allmin
motion ej förtjena!- afseende, eller med andra ord, att länsoch
haradsfängelserna äro förträffliga, har Bevilln.Utsk. intet
att yttra sig om. Derföre måste först afgöras, om beliofvet
förefinnes. Jag förnyar alltså min anhållan om remiss
lill Ekon.Utsk., sorn ej lär underlåta att sammanträda
med Bevilln.- och Slats-Ulsk:n, för att yttra sig om sättet
till erforderliga medels anskaffande.
Gr. Gyldenstolpe: Jag är öfvertygad, alt StatsUtsk.
icke kan säga, att ej anslaget behöfves; men att det afven
kommer att noga pröfva behofvet, är så mycket säkra
re,
som K. M. i dess propos. för samma ändamål äskat
200,000 r:dr.
Hr von Hartmansdorff: Mitt yttrande åsyftade ingalunda
att utestänga målets remiss till Ekon.Utsk., den har
verkligen skäl för sig; men jag fästade mig vidden omständigheten,
att en förbrukningsafgift på brännvin ej kan bestämmas
af något annat Utsk., än Bevilln.Utskottet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade,
såsom Hr Cederschjöld begärt, remittera hans motion
till Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet.
Ropades ja.
Å nyo föredrogs Hr Ribbings, Arvid, den t g dennes e.
m. på bordet lagda motion, om enahanda format å allt
stämpladt papper, som begagnas att skrifva på.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag skulle endast
till denna verkligt nyttiga motion af Hr Ribbing vilja tilllägga,
att det papper, som stämplas, måtte blifva något bättre
än hittills, och öfverenstäinmande med det papper, som
eljest i Riket får köpas och vanligen brukas.
Remitterades till Stats-Utskottet.
Remitterades:
till Lag-Utsk., Hr Ribbings, Arvid, den 19 dennes e. rn.
på bordet lagda motion, om vissa böters altjenande med arbete;
samt
342
Den 22 Februari c. ra.
till Lag- samt Allm. Besv.-och Ekon.TJtsk:n, Hr Hårds,
Angnst Leopold, samma dag på hordet lagda yttrande i afseende
på correct.inrättntna.
Föredrogs å nyo Frih. von Saltzas, Edvard Fredr., den
19 dennes e. m. på bordet lagda motion, ang:de ändring i
taxeringsvärdet å fastigheter, samt dess inverkan på låns erhållande
å desamma.
Hr v o 11 Hartmansdorff, A u g.: Frih. von Sal tzas motion
åsyftar, att taxeringsvärdet skulle höjas till dubbelt, men
bevilIningen deremot nedsättas i samma förhållande; d. v. s. att
sjelfva beskattningen icke skulle förändras, men att man, derigenom
att egendomen finge lägre taxeringsvärde, skulle åtkomma
större lån. Mycket lättare och bättre vore då måhända
att låta bevillmstaxeringen förblifva oförändrad och
öfverlemna åt de cassör, som vilja förändra sina lånereglementen,
att sjelfva derom draga försorg. Det göres redan
åtskilliga försök att få taxeringsvärdet högre, dels för att
få bränna med större brännvinspanna, dels för att erhålla
större lån. Vid en Pröfnings-comilc, deruti jag deltagit,
framställdes en sådan begäran för en egendom, men Pröfnings-comiteen
afslog henne, emedan han icke fann skäl
att rubba det allmänna taxertsförhållande, som i länet ägde
rum, och derigenom möjligen förvilla långifvare.
Remitterades til! Bevilln.Utskottet.
Vid förnyad föredragning blefvo nedannämnde den 19
dennes e. m. på bordet lagda motioner remitterade nemi.:
lill Banco-Utsk., Hr Hallenborgs, Carl Johan, motion
om förändrade stadganden i afseende på cassacreditiven för
hypothek sinrättningar;
till Bevilln.Utsk., Hr von Scheeles, Frans Adolph, motion
om nedsättning i tolagsafgilten för jern å Götheborgs
våg, m. m.;
till Lag-Utsk., densammes motion, ang:de utfärdande af
författningar rörtde öppnandet af canaler eller båtleder,
m. m.;
till Stats-Utsk., densammes motion, ang:de förändrade
stadganden rörtde kruttillverkningen;
till Stats-Utsk., densammes motion, ang:de anslagets
för lättade vattencommunicationer användande äfven för befordrande
af jernvägars inrättande.
Ilr Dalman, Johan Gustaf Georg, anförde skriftligen
:
Frågan om laga skiftena här i landet har alltsedan år
1827, då K. M:s nåd. stadga härom utkom, varit föremål
för hemmansägares största omtanka. Det allmänna gagn för
jordbruket, som derigenom åstadkommits, kan ej bestridas;
t
Don 22 Februari e. ra.
343
och du jag finner, att framtiden hufvudsakligast mäste tagas
i betraktande för nyttan af den oskiftade jordens fördelning,
vill jag förbigå svårigheterna af de oerhördt dryga,
ofta ruinerande kostnader, som drabba delägare i den
jord, hvarå skifte företages på begäran af blott en ägare,
om än 10 flin nos inom samma skifteslag, hvilka, icke utan skäl,
önskade få behålla sin jord på de ställen och i det skick
denna befanns, då köp eller arf sådant bestämde.
Jag vill deremot 1111 först uppehålla mig vid den betydliga
skada och förlust, som under pågående laga skifte
förekommer genom den tidsutdrägt, hvarmed ofta en skiftesförrättning
bifver handlagd af landtmätaren. Det är på
egen dyrköpt erfarenhet, jag grundar denna anmärkning.
Det händer ej sällan, att ett skifte först på 3 å 4 år afslutas,
ilian alt denna tidsutdrägt härleder sig från andra orsaker,
än sådana, sorn ensamt får tillvitas landtmätaren, dels
derigenom, alt han åtager sig liera förrättningar på en gång,
dels ofta genom försummelse och mindre arhetsnit. Under
denna lid blir jorden i högsta grad vanskött. En hvar saknar
lust att nedlägga arbete och kostnad på den jord, som
efter skiftet ej blir hans; under ovisshet om utflyttning
aktar man ej mödan värdt att underhålla husen
o. s. v.
Den förut omnämnda K. förorda, om skiftesverket i
Riket, stadgar i 3 cap. 14 §tu: "Landtmätaren vare
"s k y I d i g a 11, s å s n a r t förrättningen blifvit D ö »• j a d,
”d en utan uppskof fortsätta och ordentligen a f"sluta,
der icke sådana Jaga hinder möta, som i
"denna stadga upptagna finnas;” samt i 3 cap. i5
§:n: "Uppskjuter landtmätare med börjad förra 11-  "ning utan laga skäl, ans vare sorn för tjensteför”s
e e 1 s e särskildt stadgadt är, och e r s ä 11 e den
"kostnad och skada, de lagar ne derigenom tillskyndas.
" Genom detta lagstadgande är visserligen
landtmätaren skyldig ersätta kostnad och skada, då en börjad
förrättning uppskjutes utan laga skäl, och ansvaret är
strängt, om det någonsin kunde utkräfvas; men det är efter
min tanka omöjligt att beräkna den skada, sorn delägarne,
under ett i flera år pågående skifte, lida, då denna
förlust hufvudsakligast, som jag förut haft äran nämna, består
i jordens vanskötsel, i husens förfall, samt skogens
missvårdande. Jag skulle derföre anse, att ett annorlunda
beskaffadt ansvar borde stadgas för landtmätaren, med
bestämd tid, der ej laga hinder är i vägen, för skiftets
afslulande, och föreslår derföre vördsamt följande förändring
i skiftesstadgans i5 § 3 cap.:
"Uppskjuter landtmätare börjad förrättning, och haf"ver
densamma icke inom högst 1^ års förlopp — så vida
"sådant utan laga hinder ske kan — fullbordad; anmä"ie
då delägarne detta hos Konungens Bef:h:de, sorn ålig
-
344
Den 22 Februari e. m.
”ger alt annan landtmätare förordna; och ansvare den
”förrättningsmnn , som skiftet härjat, såsom för tjrnsteför”seelse
särskildt stadgadt är, samt åge ej rätt att något arf”vode
af deläga i ne erhålla för de delar af skiftet,
”sorn, vid annan landtmätares förordnande, möjligen verkställda
äro.”
12 cap. i §:n skiftesstadgan innehåller: ”Finnes å
”skogsmark förut f a s t s t ä I d t storskifte, hvarmed
”alla deläga me åt nöjas, må det skifte förblifva
”orubbad I, dock med iakttagande af hvad i io
”c a p. 3 §: n s a g d t är. Yrkar någon delägare att
’’ fö r r skiftad skog s m ark j e m väl m å s k i f t a s, d å b ö r
”skiftesmannen och gode männen unders ö k a, o m
”sådant till gemensam nytta för del äga me utan
”någons lidande ske kan; i t li y f a 11, äfvensom då
”alla deläga r ne sig dero m fnrena, må skogs m årke n
”jemväl skiftas; vare dock den, som sin skog spart
”och vårdat, berättigad att den bättre delen, så
”vidt möjligt är, på sin lott behålla; kau det ej
”ske, gånge med ersättning till den, som något af
”sin spar da skog förlorar, på sätt i i3 cap. 7 §:n
”sägs.”
Stadgandet i denna § afser möjligen skogarnes orubbade
tillstånd, då storskifte förut blifvit faststäldt,
och alla delägarue sig derom förena.
Det finnes likväl mångå hemman, hvars skogar ej genomgått
storskifte, men likväl äro delade åboerna emellan
i 4i 5 å 6 lotter efter örtugeland, och hvaremellan
skilnadslinier äro utstakade och upphuggna. Oftast äro
dessa skogar af en ojemn och dålig beskaffenhet. Är nu laga
skifte hegardt af en delägare, så ingår äfven skogen, på
hans yrkande, i delning. Den skada, skogen härigenom lider,
är knappt möjlig att beräkna, och alla delägarnes
förlust är gifven. Den som erhållit bättre skog än förut,
skall gifva ersättning efter den osäkra uppskattning och
värdering, som af gode männen verkställes. Den sorn mottager
ersättningen, är mindre nöjd härmed, än att på sitt
nya skifte äga skogen i behåll. Han nedhugger emedlertid på
ett par år den ersatta skogen, och då den sålunda icke till
husbehof är honom behöflig, blir den försåld eller på annat sätt
afyttrad. Fäster man nu afseende vid den mängd skog, som
oundvikligen måste tagas till byggnad vid utflyttning, det
förökade stängselvirke, som blifver en följd af inägornas
skiftning; så inser en hvar den förödelse af skog, som inträffar,
då skifte densamma öfvergår. Jag skulle således
vördsamt föreslå, att 1 §:n 3 moni. i 12 cap. skiftesstadgan
erhöll följande förändring:
”Ali skog, som förut delad är, vare sig genom storskifte
eller särskilda lotter hemmansdelarna emellan, må
icke
Den 33 Februari e. m.
345
”icke, — sedan den af skiftesmannen, gode männen oell del"ägarne
undersökt blifvit och befunnen vara i det skick,
”att skifte dervid icke lill gemensam nytta för alla delägar”ne
lända kan, eller der marken är af den beskaffenhet, att
”skogens alltför långsamma och svaga uppvext skönjas kan,—
”i skifte ingå, såvida ej alla delägarne sig derom för”ena.
”
I sammanhang härmed bör i 12 cap. 10 §:n3 skiftesstadgan,
som handlar om skiftenas antal för hvarje delägare,
och der endast 3:ne sådana äro tillåtna, den föreskrift
stadgas: ’’att skog, som vid laga skifte blifver orubbad,
”må, utan anmälan och pröfning af ägodelningsrätt, (som
”i 12 cap. 11 §:n bestämmes) del fjerde skiftet u t—
”göra; och skall vid laga skiftes fastställelse äfven den o”skiftade
skogen deri ingå, så att någon delning derå i
”framtiden ej kan aga rum, på andra grunder än förut
”stadgadt är.”
På dessa grunder, som jag nu haft äran anföra, och
om dervid under denna riksdag fästes afseende, tror jag,
att de på så många trakter här i landet medtagna och svaga
skogarna kunna bibehållas; hvaremot, om nu gällande författning
om skogarnas ingående i laga skifte komme att fortfara,
de förr eller sednare blifva totalt ödelagda.
Jag anhåller om denna min motions remitterande lill
vederb. Utskott.
Lades på bordet.
Hr Ribbing, Bengt, hade inlemnat ett så lydande
anförande:
Ehu ru den genom K. kungörelsen af den 14 Juli i835
stadgade förändring af 4 §:n 2 mom. af K. förordn. den
20 Jan. 1824, ang:de ändring eller utrifning af vattenverk,
som genom uppdämning skada jord eller hindra dess odling,
äfven tyckes böra vara gällande, så väl vid de tillfällen, då
rifning af vattenverk kommer i fråga, som vid de tillfällen,
då afledning af vatten från odlingsbar jord, endast genom
större afloppsdiken eller vattendrags rensning, beredas kari,
bör, till undvikande af framtida rättegångar och hinder
för sådana nyttiga odlingar, följande tillägg till ofvannämnde
i835 års förändring af 4 §tn 2 mora. af K. förordn. den
20 Jan. 1824, äga rum:
”Lag samma vare vid de tillfällen, då kostnad för stör"re
vattenafledning på annat sätt till beredande af odling
”för samfällig jord gäldas skall, och motvillig delägare ej,
”efter allmän lag, är pligtig i aflopps- och floddikes gräfling
deltaga.”
Lades på bordet.
2 H.
44
Den 22 Februari e. m.
Hr Hjerta, Lars, anförde till prot. följande:
Det är II. R. n. Ad. nogsamt bekant, alt en K. författning
redan i (lera år varit utfärdad, angjde utbyte af de
nu brukliga mått, mål och vigter emot andra, grundade
på decimalsystemet, och till en del med nya benämningar.
Del H. Ståndet torde likväl, likasom pluralilen af Svenska
allmänheten, hysa den öfvei tygelsen , att detta nya sysleme
ännu på lång tid icke kan till allmänt bruk införas och påbjudas;
och jag går än längre, då jag vågar yttra den tanken,
att det icke kommer att ske under den nuvar. generationens
lifstid. Skälen härtill vore ej svåra att framlägga,
men det är sannolikt inför de flestes omdöme icke behöfligt.
Blott ett enda vill jag i förbigående nämna, nemi. alt, huru
vig och ändamålsenlig dicimalräkningen än befinnes för all
bokföring och alla calculer på papperet, kommer den enligt
bestyrkt erfarenhet från de ställen, der den blifvit försökt,
alltid att visa sig mindre lämplig för den räkning i
hufvudet, och de delningar, som förekomma i den dagliga
detaljhandeln och den mindre trafiken. Orsaken är, att der
ständigt förekommer behofvet af varuqvantiletei nas och de
motsvarande prisernas delning i hälfter, tredjedelar och
fjerdedelar, hvilka båda sednare ej gå jernnt upp i tiotalen,
men deremot hafva ganska viga och tjenliga hufvudmätare i
talen 12, i\ och 4^, sorn utgöra grunden för de Resta våra
mynt- och mått-indelningar.
Genom bemödandet för decimalsystemet och under
väntan på dess införande, har man emedlertid kommit att
helt och hållet förbise en lättare verkställd men derföre
icke mindre vigtig reform, att nemi., utan total rubbning i
sjelfva hufvudgrunden, bringa de nuvar. mångfalldiga olika
beräkningarna af mål och vigter till någon enhet, och man har
häruti gjort, såsom ordspråket säger: gått öfver ån efter
vatten. De anomalier och svårigheter, som för närvar!
härutinnan äga rum, äro i sjelfva verket så många,
att jag tviflan, det någon enda ledamot inom detta Hus
finnes, som kan på en gång erinra sig dem alla. Hvilken
kan val t. ex., utan tillhjelp af en särskild minnesbok,utantill
ständigt hafva i minnet förhållandet mellan victualievigt,
stapelstadsvigt, metall- och gårkopparvigt, uppstadsvigt,
bergslagsvigt, tackjernsvigt, råkopparvigt, medicinalvigt
samt silfver- och guldvigterna, eller olikheterna i målet
af en fast spanmålstunna , en lös spanmålstunna, en tunna
malt, en lunna salt, en tunna strömming o. s. v., och
dessutom känna, efter hvilka af dessa särskilda mått öfriga
varor böra mätas? Och likväl är kunskapen härom väsendtlig
för alla, som köpa eller sälja mät- och vägbara varor,
till förekommande af förvillelse för sig sjelf eller bedrägeri
från andra.
Till närmare upplysning om de svårigheter jag nu
vidrört, torde det tillåtas mig anföra några få exempel:
D c ii 4a F e L, r n a r i c. ra.
347
Efter i 7 Vi oell i 7 V) Ars ännu gällände förordnJr, hvarigenom
1668 Ars förordning högst obetydligt blifvit ändrad,
skola io marker viclualievigt utgöra ett pund stapelstadsvigt,
2i marker stapelstadsvigt ett pund uppstadsvigt, 22
marker stapelstadsvigt ett pund bergsvigt, 26 pund bergsvigt
ett skeppund tackjernsvigt; och bör dessutom nota
bene på ett skeppund uppstadsvigt okas en mark stapelstadsvigt,
oell på ett skeppund bergsvigt 2 marker stapelstadsvi
Vill
man nu
finnas:
Viclualievigten är
gt i förslitningsmän.
reducera detta i proc., så skall det be
-
18-ä-tu
421
proc. öfver stapelstadsvigt,
Stapelstadsvigten
Uppstadsvigten
1 s_e7_
1^2177
10 8_I '144
1 * I 22,7 I 3
20
uppsladsvigten,
under
öfver
under
o. s. v. Det torde
resultatet af dessa
/j 4-1—
• 4 21
n ML
'J22 1
2 n1 1 10
0U2¥TT
nI O 7 008
dl 22 7 I T
•5|
5t
/t1 «£.
n(?2 102
iu2
Ö 3 4 1 7 1
,,
11
öfver
under
nolikt är tillräckligt
uträkningar,
öfverflödigt
bergsvigten,
tackjernsvigten,
råkopparviglen;
victualievigten,
uppstadsvigten,
bergsvigten,
tackjernsvigten,
råkopparviglen;
victualievigten,
stapelstadsvigten,
bergsvigten,
tackjernsvigten,
råkopparviglen,
att vidare fortsätta
då det nu uppnämnda sanatt
öfvertyga om de svårigheter, som
ligga i vägen för en noggrann reduetion från den ena af
dessa slags vigter till någondera af de öfriga.
Men dessutom förekomma flera olikheter mellan vägnings-
och beräkningssättet för samma slags vara i olika orter;
stångjern t. ex. har i Gefle, fastän det är stapelstad,
stundom plägat uppvägas efter uppstadsvigt, men i Stockholm
väges det efter stapelstadsvigt, så att 100 skeppund,
uppvägdt i Gefle, gör på Stockholms våg io5 skeppund 5
lispund.
Det stångjern, som kommer ifrån Orebro, och på vinterföret
från Hedemora, begge uppstäder, är ej afsändt efter
uppstads- utan bergsvigt, så att 100 skeppund stångjern,
som ankomma från dessa städer till Stockholm, här
Men 100 skeppund från
hvilka städer väga med
uppstadsvigt, göra, likasom från Gefle, lo5 skeppund 5
lispund härstädes efter stapelstadsvigt. Återigen om 100
skeppund sändas från Hedemora, efter bergsvigt till Westerås,
utgöra de der på vågen, efter uppstadsvigt, 104 skeppund
ig lispund • S^^dels marker.
utgöra 110 skeppund 10 lispund.
Arboga, Köping eller Westerås,
348
Den 22 Februari e. m.
Detta är tillräckligt för att Ådagalägga svårigheten,
att med de nu brukliga olika vigterna skydda sig mot missräkningar
och förluster.
Jag föreslår derföre, att med bibehållandet endast af
de nuvar. olika vigtsystemerna för medicinalier samt ädla metaller,
alla öfriga varor må vägas efter den allmännast kända
victualievigten. Ett ytterligare skäl för denna hemställan
hemtar jag deraf, att victualievigten närmast af alla svarar
emot flera andra länders vigtsystemer, med hvilka
Sverige drifver handel, emedan 6 skeppund victualievigt
utgöra jemnt en Engelsk ton, och mycket nära iooo Fransyska
chilogrammer samt 5oo nya Nederländska skålpund.
Men föga bättre än med vigterna förhåller det sig med
mälningsgrunden för tona varor. Den egentliga mätaren
för dessa är en tunna om 32 kappar, hvilket i dagligt tal
kallas en lös tunna; men denna tunna gäller icke för invägning
i den dagliga mindre handeln; ty der fordras:
på en tunna spanmål 4 kappar öfvermål,
på en tunna salt 2 kappar öfvermål,
och på en tunna malt 6 kappar öfvermål;
hvilket allt, såsom hvar och en finner, är högst förvillande
för den mindre kunnige, både vid speculationer och leveraucer,
samt för prisuträkningar vid olika tillfällen.
För strömming, sill och andra saltvaror åter beräknas
endast 24 kappar på tunnan.
Med bibehållande af detta sista räkningssätt föreslår jag,
att all mätning af torra varor må hädanefter beräknas
till 32 kappar på tunnan; äfvensom att det rågade målet
må, såsom ledande lill osäkerhet, godtycklighet och
tvister, försvinna.
Om denna motion af H. Ekon.Utsk. understödjes och af
R. St. bifalles, så torde året 1842 blifva den lämpligaste tiden,
ifrån hvilken dess bruk kan taga början. Ett tillräckligt
rådrum är derigenom lemnadt för författningens bekantgörande,
helst några nya målkärl icke för ändamålet behöfva
anskaffas, och, hvad vigterna beträffar, victualievigten
är så allmänt bekant, att någon särskild undervisning för
dess antagande icke heller erfordras.
Lades på bordet.
Frih. von Schwerin, Carl Julius, uppläste följande
anförande:
Under loppet af denna riksdag hafva redan förslager
blifvit gjorda att bringa 18 §:n Ridd.Ordn. i närmare öfverensstämmelse
med 41 §:n Riksd.Ordn., samt för att afskaffa
det hittills brukliga electorsvalet genom bänkmän. Ehuru
dessa förändringar äro af behofvet påkallade, torde de ej
vara tillräckliga, för att undanrödja de väsendtligaste felen.
Ridd.Ordn. borde kanske lämpligast sönderfalla i 2lne de
-
Den 11 Februari c. ra.
349
lar: en representationsstadga eller egentlig Ridd.Ordn., innefattande
■villkoren för säte och stämmas intagande på
Riddarhuset, adelskaps ärftlighet, introduetion, m. e. o.
allt hvad i afseende på grundlagarnas föreskrifter kan behöfva
af Konungen sanctioneras. —■ Den andra delen borde
blott vara en särskild Ståndsordoing, innefattande det sätt,
hvarpå R. o. Ad. anser tjenligt att tillvägagå vid val och
debatter &c. Då de öfriga Stånden ej ansett sina i dessa
fall öfverenskomna stadganden af Konungen böra stadfästas,
kan ej R. o. Ad. häri behöfva göra ett undantag.
Ibland de §§:r i Ridd.Ordn., hvilka torde påkalla en
närmare uppmärksamhet, är i främsta rummet den 22 §:n.
Den innehåller nemi.: ”1 Utsk. föres ordet af den R. o.
"Ad:s ledamot, som bland de närvar, har främsta sätet på
”Riddarhuset.’'
Detta s. k. privilegium är både ett väsentligt hinder
för Utsktns behöriga sammansättning, samt länder dessutom
till skada för dem, hvilkas fördel blifvit dermed ursprungligen
afsedd.
För electorerne uppstå många svåra considerationer,
emedan utsk:sledamöterne böra så väljas, att den främste
äger nog erfarenhet att fylla sin plats som ordför. Derigenom
afskiljes bestämdt från hvarje Utsk. en del af R. o.
Ad., bland hvilka torde ofta finnas mången, som, ehuru
ej qvalificerad till ordför., vore en skicklig ledamot i Utskottet.
Så länge ordförandeskapet är ovillkorligt fästad vid den
högsta N:rn, kan en representant af de äldre ätterna endast
då förvärfva sig erfarenhet vid handläggningen af de vid
Utsk:n förefallande målen, när så väl ordform i Utsk:n, som
i dess afdelningar innehafva högre N:r, eller ock när han
sjelf, på grund af fullmakt, innehafver lägre. Båda fallen
bero af händelsen, och derigenom kan förhållandet uppstå,
att man aldrig kommer i tillfälle att blifva invald i Utsk:n.
På grund häraf föreslår jag, att den uti 22 <j:n innefattade
sjelfskrifna rättighet upphörer, och att i stället R. o. Ad:s
electorer erhålla uppdraget att bestämma så väl ordför. i
Utskm, som i deras under-afdelningar. För att ernå detta
mål, behöfves blott en förändring i Ridd.Ordn.; emedan
39 §:n Riksd.Ordn. innehåller endast, att den genom Ridd.-  Ordn. dertill berättigade förer ordet i Utsk. Jag begär remiss
af motionen till Ridd.Utsk. och får derjemte anhålla,
att bemäldta Utsk., så snart som möjligt, inkommer medförslag
till verkställandet af de häf af mig afsedda förändringar
uti Ridd.Ordn.
Lades på bordet.
Hr Nordensköld, Otto Gustaf, hade inlemnat ett
så lydande anförande:
Jag anhåller vördsamt, att som tillägg till discussionen
35o
Din » Februari e. m.
under plenum den 19 Febi1., då Hr Hjertås motion remitterades,
få anföra, att hvad båtsmannens transport till och
från Norrland angår, så hafva årstjenarena vid Stockholms
stationen fortskaffats vintertiden, emedan det då ansetts
mindre tryckande för allmogen, än om det skedde på en tid,
som af landtmannen bättre kunde användas. Skulle likväl
Ekon.Utsk. önska en förändring häruti, inser jag intet hinder
deremot, endast tiden ej utsattes före den 1 Juli, på det
sjön med säkerhet må anses öppen. Likväl bör Utsk. taga
i 'öfvervägande, att om ångfartyg vid den tiden stå att erhålla,
mäste manskapet skjutsas från och till samlingsställena,
der de vid sednare förhållandet böra inqvarteras, ifall
ångfartyget går sönder till machineri och ej kommer på dagen,
äfven som att skjutsen i förra fallet af samma orsak länge
kan få vänta på truppens ankomst. Den norra allmogens
intressen i detta fall bör äfven noga öfvervägas, jemte allmogens
närmast söder om Stockholm, ty allt årstjenaude
manskap för en station måste ombytas vid samma tid. De
båtsmän, som blott äro sommartjenande, kunna ej nedkomma
så sent, att vattnet är öppet, hvilket ej alltid inträffar
ens vid midsommarstiden, då en god del af sommararbetstiden
här är förliden. Nu skola de vanligen här inmönstras den
1 April, och således hemförlofvas den 1 Oct.; och kan då
sjölägenhet erhållas, finnes intet skäl vara emot dess användande,
så vidt kostnaden ej öfverskrider den för landttransporten
till men för durchmarschfonden.
Vid Götheborgs station deremot är troligt, att både
års- och sommartjenande manskap kan sjöledes transporteras,
utan hinder för is åtminstone. Men hvad som är angeläget,
är, att det tydligt utsättes, att det ej som fel kan
anses, i händelse genom sjöskada större eller mindre del af
manskapet eller deras effecter kunna förloras.
Remitterades till StatsUtsk., i sammanhang med Hr
Hjertås till samma Utsk. remitterade motion, ang:de kronomanskaps
samt kronoeffecters transporterande sjöledes.
Hr Reutersvärd, Pehr Adam, hade infemnat ett
anförande, som upplästes, så lydande:
Hr H ammarsköld har uti sin motion om skjutsbestyret
föreslagit, att skjutslega!) måtte förhöjas till 3a sk.; andra
åter, som yttrat sig i ämnet, hafva velat, att den skulle
bestämmas till 24 sk., och slutligen Gr. Anckarsvärd
till 1 r:dr b:co milen per häst. Att skjutsningsbesväret är
ett högst betungande onus för jordbrukaren, lärer ingen
kunna bestrida, hvilket således påkallar Statsmakternas behjertande.
Huru lindring skall kunna tillvägabringas, utan
att å andra sidan för hardt drabba statscassan, som mäste
bekosta kronoskjutsen och
Statens ärenden, samt alla privata, som nödgas resa i egna
ärenden, är ej lätt att afgöra.
Den aa Februari c. m.
35i
Man har talat om inrättande af deligenser, och skjutsens
ställande på entreprenad. Sådant later sig dock icke
göra, om del skall bära sig, annorstädes än på de stora
stråkvägarna. — Mången reser för sitt nöje, det är sannt,
men vida flere i angelägna ärender, deraf en stor del icke
ilian hinder för sitt ekonomika bestånd skulle kunna betala
i r:dr b:co milen per häst under ofta påkommande längre
resor. För att i någon mån kunna gå en medelväg båda
parterna emellan, de skjutsande samt Staten och de resande,
får jag vördsamt föreslå, att skjutslegan t. ex. under Januari,
Februari och Mars, samt October, November och
December månader af året må blifva oförändrad med hvad
den nu är, helst det är en ovedersäglig sanning, alt bonden,
synnerligast under vintermånaderna, skjutsar lätt gerna, och
att skjutsskyldige bönder och torpare ofta ligga vid gästgifvaregårdarna
på s. k. snålskjuts och muta hållkarlarne
för alt få skjutsa; under hösttiderna kunna väl vägarna någon
gång vara svåra, men hästarne äro då hulliga, och allmogen
hindras nu icke af vigtiga göromål för sig och kreatur,
Ett motsatt förhållande inträffar under April och Maj
månader; hästarne äro då vanligen magra och svaga, vägarna
svåra, samt under denna sednare och Juni månad pågår
åkerbruket, hvadan skjutslegan för dessa 3 månader torde
böra bestämmas till 24 sk. b:co milen, men deremot för Juli,
Augusti och September, skördemånaderna, då skjutsbesväret
faller jordbrukaren tyngst, till 32 sk. b:co milen per häst.
Härigenom vunnes flera ändamål, nemi.: den som icke rent
af är nödtvungen och icke har tillgångar att resa under sommarmånaderna,
afhålles derifrån; den skjutsskyldige besvärades
då mindre samt hade dubbelt betaldt mot hvad han
nu har. A en annan sida betungades icke heller den resande
med en större depense på de årstider, när den skjutsande
kan vara väl belåten med ringare lega, som äfvenledes då
skjutsar rätt gerna.
Detta mitt anförande anhåller jag måtte få åtfölja Hr
Hammarskölds motion till vederbörligt Utskott.
.Remitterades till Ekon.Utsk., i sammanhang med Hr
Hammarskölds motion, ronde förhöjning i gästgifveriskjulslegan.
Hr Reutersvärd, Pehr Adam, hade äfven inlemnat
följande:
Det lärer utan tvifvel vara en allmänt känd sak, att
våra ångfartyg numera vunnit det förtroende, att de fleste
resande, så väl till vinnande af större beqvämlighet, skyndsammare
fortkomst, som för penningebesparing hellre begagna
dessa transportmedel, åtminstone under sommarmånaderna,
än att färdas landvägen. Det torde äfven vara piuraliteten
af representanterne bekant, att alla embets- och
tjenstemän m. fl., som resa i Kronans ärenden och på dess
352
Den 22 Februari c. m.
bekostnad, uti sina afgifvande reseräkningar uppföra resekostnaderna
för landvågen, ehuru de fleste begagna ångfartyg,
så långt de kunna, under de årstider, då dessa äro
att tillgå och med beqvämlighet kunna tillitas. Sådant hafva
de ock opåtaldt kunnat göra, enär icke något annat varit
stadgadt i detta afseende. De för hvarje år af R. St. anslagna
summor till rese-och tractamenlspenningar äro icke obetydliga.
Af dessa hafva de, som blifvit bestämda för militärpersoners
embets- och tjensteresor, sällan befunnits tillräckliga.
Örn nu, som föreslaget är, skjutslegan blir förhöjd,
måste StatsfJtsk. vara betänkt på vida högre anslag
för dessa ändamål. Det torde derföre icke vara ur vägen
att föreslå ett sätt till minskande af ifrågavar. utgiftspost.
Emellan Stockholm och Norrköping, Strengnäs, Westerås,
Arboga och Upsala m. fl. städer gå flere större och beqvä-1
ma ångfartyg på bestämda tider 3 å 4 gångor i veckan,
vanligen från början af Maj månad till sena hösten. Jag
vill blott anföra ett exempel, huru stor besparingen att resa
med ångfartyg emellan Stockholm och Norrköping, framför
att färdas landvägen, 18 mil, kan utgöra. Enligt nu gällande
resereglemente af den 5 Juli 1827, bestås de af Statens
embetsmän, som tillhöra 3:dje classen, hvartill räknas General-majorer,
hvilka, vanligen resa som General-mönsterherrar,
Stats-secreterare, Landshöfdingar m. fl., 5 hästar och
5 r:dr b:co i dagtraetamente. För skjutsen och 3 resdagar,
å 8 mil om dagen, blifver summan således omkring 48r:dr
landvägen från Stockholm till Norrköping; hvaremot en
resa, företagen på ångfartyg, som härifrån går fram på dagen,
nemi. en dags tractamente 5 r=dr, en salongsbiljett 5
r:dr, en däcksbiljett för en betjent 3 rtdr, för en större vagn
5 r:dr, endast utgör en .summa af 18 r:dr. Besparingen för
denna korta resa blifver således 3o r:dr.
Jag får alltså vördsammast föreslå: att alla Statens
embets-och tjenstemän, m. fl., som resa på K ron ans
bekostnad, skola åläggas att, under de årstider
ångfartyg med beqvämlighet kunna begagnas,
och der sådana finnas att tillgå, på dem färdas
så långt möjligt är, utan hinder för resan eller
dess fördröjande, så vida icke särskildta skäl och
hinder härifrån fordra undantag, i hvilket fall
K. M. eller den auctoritet, som anbefallt resan,
härtill bör lemna förordnande eller medgifvande.
För öfrigt öfverlemna:- jag till Stafs- och Ekon.Utsktn,
till hvilka jag anhåller att denna motion må blifva remitterad,
att bestämma, om icke de här föreslagna embetsresor
på ångfartyg äfven må utsträckas till sådana resor på
Göllia-canal, samt att göra de tillägg och närmare bestämmelser
m. m., som detta mitt välmenta förslag kan tarfva.
Lades på bordet. jjr
Den aa Februari e. m.
353
Ur Törnerhjelm, Rudolph Victor, uppliiste följande:
Jag
tager mig friheten vördsamligen väcka följande
motion.
Dä reglementet för hanken medgifver, att hanken får
uliana penningar mot inteckning uti fastighet, inom en tredjedel
af taxeringsvärdet, dä skuldebrefvet är släldt till banken;
så föreslår jag, att redan intecknade skuldebref inom
en tredjedel af taxeringsvärdet matte få der belånas, sedan
de äro behörigen transporterade,- och i transporten innefattade
de särskilda företrädesrättigheter, som banken äger,
då derigenom skulle vinnas en betydlig lättnad för lånsökande,
och samma säkerhet ernås för banken. — Jag anhåller,
att denna min motion måtte blifva remitterad till
BancoUlskollet.
Lades på bordet.
Ilr von Knorring, Frans Emil, anförde skrift-,
ligen:
Bland de nu gällande författningar, som alldagligen
tillämpas, lärer få finnas, hvilka i så hög grad fordra förändring
och rättelse, som 1802 års slängselförfattning, och
ganska få så goda och på rättsenliga grunder hvilande förslag
lära kunna framvisas, sorn det, hvilket finnes intaget
uti Lag-comiteens förslag; dervid jag likväl utbeder mig att
få göra följande tillägg, hvilket detta förslag icke upptager:
1:0 Om aflägsen skogsmark, som icke af ägaren gagnas
till annat än skogshygge, torftag eller dylikt, tillgränsa!'
åker, äng och betesmark; så bör domstolen pröfva, efter af
landtmätaren och gode män gifvet utlåtande, huruvida sådan
mark bör uti stängseln deltaga.
2:0 Fägator, sorn uppkomma genom laga skifte, böra
underhållas af alla delägarne i skifteslaget i mån af deras
ägolotter; men lägges fägata i skiftesskilnad, så underhålles
ena sidan deraf såsom annan skilnadsstängsel, till hälften af
de skifteslotter, sorn genom gatan åtskiljes.
3:o Stenmur och planterad jordvall, sorn genom tillämpningen
af nya stängselförfattningen afträdes, skall efter mätismanna-ordom
ersättas; men med all annan eller mindre
varaktig stängsel förhålles så, som Lag-comite'en föreslagit.
Om denna hägnadsdelnings-författning hlifver antagen,
så vinnes oändligt många fördelar; icke allenast sättas delägarne
i tillfälle att verkställa, sina hägnadsdelningar sjelfve,
utan äfven en oändlig mängd af rättegångar komma härigenom
att försvinna, hvilka nu beklagligtvis utgöra en ganska
stor del af de till hvarje ting instämda mål.
Att särskildt dechifrera de många och oriktiga fallen
för tillämpningen afnuvar. hägnadsdelnings-författning, tror
a H. 45
354
Den sa Februari e. tu.
jag icke vara det rätta; jag vill blott, för att visa, burn
otillämplig och otjenlig nuvar. författning är, framdraga ett
enda exempel, ehuru jag med flera dylika skulle kunna bevisa
detta. Tvänne hemman, båda enstaka, men i samfällighet
i socknemarken, hvaraf de fått sina andelar utbrutna
intill odalägorna, i afseende på stängselskyldighelen,
förklarades af den ena pä det ena stället såsom tillhörande
byalaget, med ratt att endast få biträde af hvar och en
lillgiansande särskildt; hvaremot den andre förklarade det
andra hemmanet vara enstaka, äfven i utmarken, nied rätt
till stängselbiträde af tillgränsande byar gemensamt. —Endast
detta exempel visar, att en förändring är nödvändig,
för att vinna någon mer rätts- och ändamålsenlig författning.
— Ehuru denna författning, sådan jag tagit mig friheten
densamma ^föreslå, finnes intagen uti Lag-comiteens
förslag, har jag dock ansett mig uti en särskild motion höra
densamma föreslå, på det att, i händelse lagförslaget icke
kommer att i sin helhet antagas, denna del deraf dock måtte,
ju förr desto hellre, komma allmänheten till nytta. Jag anhåller,
att denna min motion måtte till LagUtsk. blifva
remitterad.
Lades på bordet.
Föredrogos och lades på bordet följande från StatsUtsk.
inkomna utlåtanden:
N:o 5: i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse om anvisande
af ett särskildt anslag till valtencommunicationer och andra
allmänna arbeten år iS4o;
N:o 6: i anledn. af K. Rits nåd. skrifvelse, ang:de aflidne
Professoren P. H. Lings enkas und. ansökning om bibehållande
af den hennes man i lifstiden tillagda lönetillökning.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till to e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 26 Februari i84o.
Plenum kl. io f. m.
Justerades ett prot.utdr., innefattande R. o. Ad:s den
22 dennes e. m. fattade beslut.
Upplästes prot.utdr., ankomna från de öfriga RiksSCn
nemi. från PresteSt. af den i5 och ig dennes, från BorgareSt.
af den 19 och 22 dennes, samt från BondeSt. af den 12,
l5 och ig dennes.
Lades till handlingarna.
Dcm 26 Februari f. m.
355
Hr Frill. o. Landtm, yttrade, att, till undvikande
af missförstånd örn motionstidens beräknande, i protocollet
borde intagas, att, då K. M:s nåd. proposition örn statsverkets
tillstånd och behof blifvit af StatsUtsk. emottagen
den 6 dennes, den 7 instundande Mars blefve den sista dag,
då nya motioner i allmänhet kunna väckas.
Remitterades till StatsUtsk. Ilr von Knorrings, Carl
Henr, den 19 dennes e. m. på bordet lagda motion, ang:de
afskalfande af permanent inqvarterings-sky Idig bet under
fredstid.
Företogs till pröfning BondeSlrs den 19 och 11 dennes
på bordet lagda prot.utdr. af den r5 i denna månad, innehållande
inbjudning till de öfriga RiksSltn att förena sig uti
en af BondeSt. beslutad und. skrifvelse till K. M., i anleda.
af H. M:s tal till R. St. på Rikssalen vid riksdagens
öppnande.
Gr. Frölich, David, uppläste följande:
Jag hoppas ingen måtte stöta sig, att jag begärt ordet
först uti denna fråga. Den är ibland dem, som kunde blifva
möjligen för Exped.Utsk. kinkiga, och jag bör således
icke undandraga mig att i tid derom lemna mitt yttrande,
och det skriftligen, för att mera bestämdt uttrycka min
mening.
Ämnet delar sig naturligen i trenne frågor, en principfråga,
en annan till hälften sak- och redactionsfråga, och
för det tredje, en verkställighetsfråga.
I den första, eller huruvida R. St. äga att afgifva en
und. adress, med hvilken fråga förbinder sig den, hvarest i
sådant fall formen för adressens affaltande och behandling
skall sökas, torde jag till en början få yttra mig öfver den
gamla principfrågan, hvilken man vid första steget oundvikligen
påträffar, och som redan kommit under allmän
ventilation, huruvida allt, som icke är förbjudet, kan anses
tillåtet; eller tvertom, om allt, som icke är tillåtet, må
anses förbjudet.
I striden härom har jag på delta rum för mer än 10
år sedan deltagit. Den första satsen drefs då såsom rättsgrund,
eller åtminstone såsom ursägt för Regeringsmaktens
utsträckning utöfver de attributer och rättigheter, hvilka
grundlagarna omnämnt, och hvilka icke af uttryckliga förbud
blifvit begränsade; hvaremot svarades, att den Statsmakt,
som representerar folket, ensam är berättigad till en
sådan tolkning af begreppet om dess naturliga rättighet, under
det den motsatta sednare satsen vore specielt tillämplig
till Regeringsmakten. Det är påtagligt, att utgångspunkten
356
Den a6 Februari f. ra.
i ena fallet varit ideen om Majestätsrätten, då den förmentes
vara beskärd af det Högsta Väsendet omedelbarligen;
och i det andra, från begreppet om folkets suveränitet,
hvarifrån, synnerligen i constitutionella stater, endast en
delegerad makt är leornad i Konungens liander, hvars Majestät
just från denna delegation har sin upprinnelse och
hemtar sin rättsgrund.
Då numera ali tvist härom inom lagbundna samhällen
svnes så småningom afstanna, emedan händelserna praktiskt
då och då gifva utslag till förmån för folksuveräniteten,
hvilken ock, så långt den kan tillämpas, utan binder af andra
jemngoda grundsatser, torde vara den enda förnuftsenliga;
så förekommer dernäst att tillse, huruvida en grundsats,
som erkänner sig för det bildande nya samhället, in
abstracto, eller folkets rätt till utvidgning af sina politiska
rörelser i allmänhet, så vidt de äro förenliga med dess sanna
väl och bestående aftal, äfven kan gälla för en efter
skrifven grundlag etablerad Representation i dess egenskap
af statsinstitution, d. v. s. då den icke får anse sig såsom
sjelfva det constituerande folket, utan äfvenledes blott såsom
en delegation af dess makt.
Jag fruktar nog, att mången i detta ögonblick skall
blifva föga belåten, då jag förklarar, att jag måste gifva ett
nekande svar på denna frågå. Nog har jag varit starkt inne
på den ide'en, — sedan jag länge betraktade Regeringsmaktens
successiva och med hvarje gång djerfvare, i alla
möjliga riktningar fortsatta, bemödande till maktutvidgning,
synnerligen med begagnande af ensidiga grundlagstolkningar,
praejudicater och derpå grundade nya anspråk, — att hellre
än att med öppna ögon se samhället åter sjunka i despotisrnesn
fjettrar, hellre än att se samtida och efterkommande
generationers välfärd uppoffras för helgden af några obestämda
och i vissa fall alldeles icke peremptoriska föreskrifter
i en grundlag, hvars största förtjenst såsom tankefoster
ligger i dess conseqventa uppställning af alla möjliga
hinder för samhällsinrättningarnas förbättring, söka i en så
vidt utsträckt tolkning af ordalagen, som möjligt, och i
värsta fallet derutöfver, factiskt, dock utan våld, återfå
eller förvärfva förlorade eller saknade rättigheter, förenliga
med allmänna rättsgrunder. Desto angelägnare tyckte jag
sådan utväg vara, som, oaktad temmeligen långvariga bemödanden
att inleda samhällsskicket till föremål för allmännare
granskning, ännu så få syntes hafva vaknatur sorglöshetens
och den menlösa tidens slummer, och folket på det
hela af sitt lands constitution icke kände mera, än dess missbruk
och sina skyldigheter, alls intet af sina rättigheter och
deras nyttiga bruk. Möjligheten att framkalla en sammanhängande
yttring af national-viljan, aflägsnade sig för hvarje
nytt riksmöte, under det upplösningen af alla beslående moraliska
garantier — ty auctoriteternes makt hvilar ofta pa
Den 26 Februari f. m. 357
opinionen om deras ofelbarhet — syntes nalkas det kritiska
ögonblick, då samhällsvidriga planer skulle kunna uppstå
och lätteligen utföras. Det var under en sådan uppfattning
af samhällsskicket, hvilket möjligen hos mig subjectivt varit
alltför mörk; det var under inflytelse af de förledande exemplen
att se företaget alt uppskjuta de bestämdi föreskrifna
riksdagarna hvart femte år till det sjette, lyckas utan svårighet,
—• att förtiga många andra dylika, —som ideen örn
en likadan taktik hos mig uppstod; men den kan naturligtvis
aldrig försvaras, utan i högsta nödfall, och såsom enda
möjliga mellanting emellan folkets politiska t i 11 i n t et go re I se
och våldsam omstörtning. Så snart den samhällsinstitution,
som representerar folket, återvaknat till lifs och derigenom
i ett ögonblick fått jernngoda krafter med dess Regering,
så blir en sådan taktik ej allena oädel till sitt motiv, den
blir också enfalldig. Rädskänslan har nu hos mig försvunnit,
och hoppet är i stark tillvext. Jag afsvärjar derföre
villigt, under sådana förhållanden, ali enskild benägenhet
och all delaktighet i andras möjliga, att mäta ondt med ondt
och att hylla en rättsgrund, som endast har att grunda sig
på jus t a lion is. I den förhoppning, att Svenska folket
lugnt och säkert — om också icke så fort, som det skulle
vara önskligt— kan få sina klagomål afhulpna och önskade
reformer införda i sin organism och sina lagar, ser jag med
glädje ett tillfälle för mig och andra att få återgå under
de alltid kära grundsatsernas absoluta herravälde. Behofvet
att befrämja eller tillåta äfven den ringaste modification
deri, i utbyte mot löften om sakvigtiga fördelar för
det allmänna, är nu mera icke för handen; och då måste
begäret att sträcka handen till hvad icke godvilligt gifves,
ej heller få inrymmas i ett äkta Svenskt sinne. Mitt svar,
efter denna måhända alltför långa, dels metafysiska, dels
subjectiva analys, blir alltså: att då grundlagen måste betraktas
såsom en stående fullmakt eller allmän instruction,
med supremati öfver alla enskilda instructioner; så måste den
ock anses hafva utstakat yttersta gränsen, inom hvilken i
stadgad ordning Representationen kan vidtaga åtgärder, som
åsyfta beräknad och gifven påföljd.
Då nu Riksd:sOrdn. väl omförmäler flera former, under
hvilka folkviljan genom R. St. kan framföra deras yttringar,
och dessa former äro specielt lämpade efter ärendenas
olika natur; men alla ärenden underkastade den peremptoriska
regel, att hvartenda, det må benämnas mål, fråga
eller motion, måste vara en enhet för sig, skiljd från sammanblandning
med flera och aldraminst får bestå af opinioner i
allmänhet framställda, utan något visst praktiskt förslag till
specielt föremål, derföre ingen formel är gifven, eller rättare,
hvars existens skulle vara en uppenbar contradiction
med grundlagens både ordalydelse och systematiskt utvecklade
detalj-esprit; så finnes också, med stöd af ofvanstående
358
Den 26 Februari f. m.
raisonnement, ingen adressrättighet hos Representation för
närvar., ingen sådan rättighet, att lagligen kunna begära
Konungens uppmärksamhet eller ens afhörande af en
adress, som den Birsta Bytde Bgrde och ioy:de §5 Reg.Ftn
och åtskilliga §§ af Riksd.Ordn. utstaka för R. St:s. beslut i
sådana inål, som der uppräknas och bestämmas.
Har man kommit till klar uppfattning af detta förhållande,
hvarvid, efter min förmening, alla bemödanden att
ställa det från Fdederv. BondeSt. öfverlemnade adress-förslaget
under behandling af något R Sits Utskott, ja äfven .0111 det
vore ett särskildt Utskott enligt 3 mom. af 36 §:n Riksd.Ordn.,
eller ens det passivt tjenstfärdig!! Exped.Utsk., måste finnas
totalt fruktlösa; så blir dernäst frågan om, utur andra än
constitutionella synpunkter och utan förnärmande af grundlagsenliga
former, öfriga RiksSttn kunna få instämma i den
utmärkte Riksdagsfullmäktige!! Hans Janssons önskningar och
åsigter, sådana de framstå till materia och form i hans
adressförslag.
I stället för en riksdagsfråga med bestämd påföljd, blir
den snarare blott en fråga, huru långt yttranderätten inom
Stånden, äfvensom de resp. Stånden emellan, för att assimilera
sina känslor och opinioner, kan få sträcka sig; samt
dernäst hvad förhoppningar de skäligen kunna göra sig, i
händelse af Ståndens likstämmighet, att Konungen skulle
vilja emottaga den från alla grundlagsfoi mer oafhängiga,
fristående adressen.
Då nu, så vidt jag kunnat fatta, förslaget i sak blott
innefattar ett och annat obetydligt, lätt rättadt misstag, och
till redactionen är sådant, att jag, för min del, icke skulle
tveka att underteckna det; så är derom ingenting vidare att
för närvar, yttra. Och då jag hoppas ingen lärer vilja bestrida
förenämnda Ståndens både enskilda och collectiva yttranderätt
för alla de utomordentliga tilldragelser, som icke
böra till den vanliga riksdagsroutinen; då jag ej allena in
abstracto kan föreställa mig många sådana fall, utan lifligt
erinra mig ett dylikt under sista riksdag, då spärrningen för
choleran gjorde det till ett moraliskt, oemotståndeligt behof
att få utgjuta sina tankar och känslor, utan all formel behandling,
sådana de fullfärdiga lago inom allas bröst; då vidare
II. M. Konungens s. k. throntal, (men sorni dess subjectiva
form utan contrasignation, och utöfver den i Riksd.-  Ordn. föreskrifna berättelsen om hvad sig i styrelsen tilldragit,
icke är annat än den Höge Personens, icke den Constitutioneile
Konungens), svårligen kan betraktas annorlunda, än
såsom en extra tilldragelse, och derjemte ett uttryck af förutomnämnda
moraliska behof, hvilket Monarken nu å sin
sida tillfredsställt: så skulle det i min tanka vara oförenligt
med alla sunda begrepp om allmänt menniskoväi de, och specielt
om den aktning, som från Rikets alla landsorter församlade
notabiliteter måste känna för sig sjelfva och tillika med skäl
Den 26 Februari f. m.
35g
kunna påkalla af andra, men än iner oförenligt med den kännedom
vi kunna sägas dela med liela landet om H. M. Konungens
utomordentligt humana och nådiga benägenhet för
dem, som vända sig directe lill Hans person, 0111 man tviflade,
att ett erbjudet underd. svar, som verkligen kunde
anses för ett sympathetiskt framkalladt och hos förbemälde
notabiliteter, utan all föregående formel disqvisition, färdigliggande
gensvar, icke skulle vara både behörigt och såsom
sådant af H. M. med nåd. välvilja emoltagas, deröfver
Högstdensamme naturligtvis alltid hade oförkränkt rall alt
sjelf domina efter välbehag annorlunda.
Nu, mine herrar! ber jag er likväl besinna, 0111 alla desse
convenancens villkor— ty vi hafva inga andra grundlagar
för atl bedomina frågan, — inträffa. Genom vägrad propos.
inom det Bederv. Ståndet och derpå följd remiss lill
Const.Utsk., har adressförslaget fått nog mycken anstrykning
af att vara en inom Representationen omtvistad fråga, och
dess natur har aldrig hittills varit uppställd på säker grund,
hvilket jag dock hoppas den för framtiden måsle blifva. Är
det nu rimligt alt tro, det H. M. Konungen skulle lika gerna
taga emot.ett sådant perlstickerfårbete, som förslaget ofelbart
blef, då det skulle i hvarje Stånd påpetas och åter hoptråcklas,
som om det varit genast med acclamation antaget, — ett
sätt, som i många föregående adressfrågor ägt rum, och
torde vara det enda rätta? Är det vidare öfverensstämmande
med allmänna bruket, att göra sina contravisiter först ett
par månader efteråt? En hvar må tycka som han vill; men
jag tycker, alt det icke går an; — och jag måste derföre
med ledsnad förklara, att jag ej vet annat återstå med
förslaget, än att lägga det till handlingarna.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Det torde vara upplysande
för flere af R. o. Ad:s ledamöter, om jag vid delta tillfälle
påminner om hvad som passerade vid 1823 års riksdag. Det
inträffade då, att inom BondeSt. fråga väcktes om en tacksägelseadress
till Konungen. Under det denna adress, som
bordlädes hos R. o. Ad. var här hvilande, ankom till R. o.
Ad. en skrifvelse, som jag utber mig att få uppläsa. Jag
finner mig nemi. föranlåten att gifva Ståndet tillkänna, hvad
som skedde då. I skrifvelsen förekommo följande: "att då
K. M., med undantag af de i Riksd.Ordn:s 26 § omförmäldta
tal på Rikssalen, icke af grundlagarnas föreskrift
kunnat hemta någon bestämd anledning till dylika adresser,
å R. St. sida, K. M. ej heller någonsin kan anse dem beböfliga
till stöd för dess redan dessförutan fattade öfvertygelse
om R. St:s trohet och tillgifvenhet för Dess person,
samt om deras und. tacksamhet för K. M:s vidtagna åtgärder,
och alt, då en sådan lacksägelseadress, innehållande
en på alla dessa åtgärder lämpad vördnadsbetygelse, möjligen
skulle kunna synas lägga något band på den granskning
36o
Den 26 Februari f. m.
R. St. äga att utöfva öfver K. M:s ansvarige cmbetsmSns yttrade
meningar, K. M., med fästadt afseende på grundlagens orubbliga
helgd och på R. St:s deruti förvarade rätt, ej en gång vill
lemna den ringaste förevändning ålen sådan tydning.” —”Af
alla dessa förenade orsaker, oell med liflig erkänsla för de
tänkesätt, sorn dels gifvit anleda, till den väckta motionen,
dels K. M. tror säkert skulle vltras vid dess slutliga antagande
af alla fyra RiksSl:n; anser sig K. M. icke kunna
emottaga den nu föreslagna tacksägelse-adressen.’’
Utan att ingå i den vidlyftiga deduclion eller analys,
sorn den siste talaren gjort; så torde ämnet kunna betraktas
helt enkelt frän dessa tre synpunkter, nemi.: 1:0
skall det ifrågavar. adress-förslaget uttrycka en Ständernes
vördnadsbetygelse: i sådant fall vore den öfverflödig mot en
Konung, som förklarat sig anse en sådan icke vara nödig;
2:0 skall förslaget innehålla ett klander eller ett omdöme
öfver allmänna ärenden; så är också klart, att en sådan
framställning, om den skulle ske, lomme den då att göras
mot Kouungens person; och 3:o skulle denna framställning
riktas mot Konungens rådgifvare, då har man vägen öppen
i grundlagen. Jag önskar undvika att behöfva ingå i någon
analys, men skulle jag dertill blifva uppkallad, skall jag
icke undandraga mig. Det förefaller mig dock enklast och
bäst, att, på sätt den siste värde talaren slutat, lägga inbjudningen
till handlingarna; och bästa sältet att meddela
BondeSt. detta beslut, vore att åberopa K. M:s skrifvelse i
ett likartad t ämne. — På dessa enkla grunder hemställer
jag, om icke Hr Baron och Landtm, samt R. o. Ad. skulle
finna den enkla behandlingen vara på sin plats, att nemi.,
efter framställd propos. i dessa ordalag, låta saken komma
till hvila.
Hr Rääf, Leonh. Fredr., uppropades, men yttrade,
att han för det närvar, afstod från erhållandet af ordet.
Frih. Leijonhufvud, Abraham: Genom den'behandling,
som gifvits åt ärendet, har möjligheten blifvit
tillstängd att hänskjuta detsamma till utredande af behörigt
UtsL; sålunda har ärendet directe öfvergått från motion
till förslag, hvilket Bonde-St. delgifvit oss till antagande
eller icke antagande, utan rättighet för R. o. Ad. att begära
modificationer. Härigenom inträffar följaktligen, att
hufvudsaken, — dermed jag menar lydelsen och riktningen
i adressförslaget, — blifvit i allo beroende af och sammansmält
med preliminärförhållandet, som är huruvida R. o.
Ad. finner för godt att deltaga i inbjudningen om en und.
skrifvelses afgifvande. Vidare måste häraf följa, att den,
som ville bifalla preliminärfrågan, jemväl måste foga sig
att ovillkorligen antaga sjelfva förslaget. Mig synes tvertorn,
att rätta sättet för ämnets afgörande bort taga en motsatt
-
Den a6 Februari f. m.
satt riktning. En annan form visar sig under hvarjehanda
betänkligheter, hvilka likväl ieke bora nu utvecklas. För
mig återstår alltså blott att betrakta den preliminära afdelningen,
derom jag tager mig friheten alt yttra några ord:
Grundlagens stiftare hafva icke ibland elementerna
i vårt statsskick afsell någon lillgörelse, — liknande
adresser eller petitioner i vissa andra länder, — hvarmedelst
R. St. borde till K. M. omedelbarligen, utan föregående
grundlagsenlig beredning, framföra sina betraktelser
öfver K. M:s helsningstal vid riksdagens öppnande, och derjemte
meddela opinionsyttringar i anlodn. af ett presumeradt
regerings-systeme eller framställanden om förändringar
derutinnan. Vi känna icke ens i riksdagslagen något, som
benämnes Thron tal. Motionen derom har, likasom åtskilligt
annat nytt, framträdt genom tidens naturliga, kanske
äfven behöfliga, inverkande på flerfalldiga samfundsförhållanden
samt uppställt sig med en art sjelftagen betydelse,
icke inom, men egentligen utom Representationen.
Det är deremot förutsett i 26 §:n Riksd.Ordn., att K. M. lärer
läckas föra ordet vid riksdagens öppnande och låta R.
St. afhöra berättelsen om hvad sedan sista riksdag uti Rikets
styrelse sig tilldragit. Jag ville benämna detta såsom
inledningen till riksdagsförhandlingarna, hvilka sedermera
utvecklas genom K. M:s nåd. propostr och representanlernes
motionerande, samt de beslut och åtgärder, som, efter
vederbörlig föreskrift eller beredning, blifva dess följder.
Men man linner ingen antydelse, att R. St. ägaafgifva något
specielt svar, i anleda, afen sådan berättelse. Riksd.Ordnrs
47 och 82 §§:r upptaga blott sättet huru R. St. skola hos
K. M. aflägga und. uppvaktningar vid riksdagens begynnelse
och vid dess slut; men inom denna gräns har, efter
min förmening, blifvit inskränkt etiquettens fordringar, dermed
jag menar den icke lagstiftande underhandlingen emellan
K. M. å ena, samt R. St. å andra sidan; och för öfrigt finna
vi uti 60, 87, 89 och 107 §§:na Reg.F:n samt Riksd.-  Ordn:s §§:r och 72 vägledningen för alla andra sätt att
i und. till K. M:s nåd. bedömmande framföra R. St:s svar
å K. propostr och skrifvelser, eller deras egna önskningar
och fattade beslut.
Vid åtskilliga tillfällen hafva R. St., visserligen med
befogenhet, förut medelst deputationer eller skrifvelser, hos
K. M. anmält deras åsigter öfver speciella icke med regeringsgrundsatserna
egentligen sammanhängande ämnen; men
om jag rätt minnes, har Exped.Utsk. i förberedande ordning
behandlat desamma och afgifvit förslag till R. St-.s yttrande,
hvarigenom tillgörelsen erhållit grundlagsenlig betydelse
och fogat sig efter antagna former. Den inbjudning åter,
som Hederv. Bonde-St. låtit framföra, att R. St. skulle sig förena
om den af Bonde-St. beslutade und. skrifvelse, hvilken skrif2
H. 46
362
Den 26 Februari f. m.
veise synes mig omfatta en myckenhet invecklade och särdeles
vigtiga allmänna frågor — kan, efter mitt förmenande,
icke jemföras med någotdera af här ofvantill antydda förhållanden;
och när dertill kommer, att densamma, enligt
min tanka, jemväl saknar egenskapen att hafva undergått
erforderlig beredning eller att kunna, ty förutan, lill omedelbart
afgörande upptagas; så får jag vördsamt tillstyrka,
att förevar, inbjudning må varda lcmnad utan afseende,
deröfver jag anhåller om proposition.
Efter att sålunda hafva tillkännagifvit min mening om
formen, bör jag innehålla med de betraktelser, hvartill
adressförslaget kunnat föranleda.
Frih. Cederström, Jacob: Det sätt, hvarpå denna
fråga blifvit behandlad från dess ursprung, ger den en betydenhet,
som den eljest skulle sakna. Det är R. o. Ad.
icke obekant, att Bonde-Sl:s talman vägrade propos. på Hans
Janssons anförande rörtde denna inbjudning, och att talmannen
grundade sin vägran på stadgandena i 56 §:n Reg.F:n
samt 44 och 49 §§:na Riksd.Ordn. Const.Utsk. åter, dit frågan
hänsköts, har förklarat, att talmannen icke af grundlagen
varit förhindrad att framställa proposrn. Delta är ett
beslut, lill följd af i grundlagen lemnad rättighet åt Const.-  Utsk., sorn måste lydas, sedan det gifvet är. Talmannen
har således icke vidare kunnat vägra att framställa propos.,
och Const.Utsk:s beslut, huru befängdt det må vara, måste
lydas och kan icke åsidosättas. Ku innehåller den 44 §:n
Riksd.Ordn. en definition på hvad med allmänna frågor förstås;
der står nemi.: ”Konungens propositioner, äfvensom
”allmänna frågor, hvarmed förstås sådana, som kunna eller
”böra komma under samtl. RiksSt:ns öfverläggning och pröfning.
” Genom Const.TJtsk:s beslut har talmannen i BondeSt.
varit tvungen att gifva propos. huruvida Ståndet instämde
med flans Jansson i dess adressförslag. Detta har
Ståndet gjort. Derpå följde beslutet att communicera förslaget
med de öfriga Stånden, för att de skulle derutinnan
sig förena. I samma stund inträder ock det förhållande,
att de öfriga Stånden skulle pröfva och ingå i öfverläggning
om det framställda förslaget. Detta står i strid med Riksd.-  Ordn., som bjuder alt sådana frågor, sorn kunna eller böra
komma under samtl. Riks-St:ns pröfning, må ej till omedelbart
afgörande företagas, utan skola öfveriemnas till behöriga
Ulsk. 1 sådant skick är den fråga, som nu är framställd till
R. o. Ad., och jag bestrider all öfverläggning i saken och
kan således icke ingå deri. Jag vill icke, lika med föregående
talare, den förste och den siste, yttra något om förslagets
innehåll, emedan jag anser mig dertill hindrad af
lagen; och jag förmodar, att R. o. Ad. torde finna, atteni sådan
ordning till öfverläggning inkommen fråga icke må kunna
af R. o. Ad. till någon slags pröfning eller beslut, vare sig
D e n a6 F e b r u a r i f. m.
363
till bifall eller afslng, upptagas, utan mäste, till följd af sin
egen natur, pä grund af de §$:r jag åberopat, hvartill jemväl
kan läggas den go §:n Reg.F:n, endast böra läggas till
handlingarna.
Frih. Boye, Ludv.: Äfven jag skall aldrig jäfva den
makt, sorn grundlagen ger Const.disk.; men jag tror, att
det gifves en makt öfver den, och det är grundlagen sjelf.
Const. Utsk:s beslut må tydas huru man vill, så de ga ge rar
det icke riksdagsmannen från pliglen alt lyda grundlagen,
och betager icke honom hans rätt att tillse hvad grundlagen
Utstakar.
Frih. Boye uppläste derefter följande:
Författarne af våra grundlagar hafva i 26 §:n af Riksd.-  Ordn. stadgat, huru tillgå bör, då Konungen ifrån sin
thron i rikssalen öppnar riksdagen och helsar Ständerne;
nemi.: (så lyda oiden) ”härefter förer Konungen, eller, der
”Konungen är frånvar., eller han så för godt finner, Statsministern
för utrikes ärendena, ordet till R. St., och late
”dem afhöra berättelsen om hvad sedan sisla riksdag uti
”riksstyrelsen sig tilldragit. Landtm, och talmännen träde
”sedermera inför Konungen, och framföre i Ståndens namn
”deras und. vördnad.” Då nu detta stadgande, —det enda i
våra lagar, som omtalar throntalet, — uttryckligen föreskrifver
det sätt, hvarpå samma tal må af Landtm, och talmän
på stället besvaras; då grundlagen sålunda inskränker
det svar, som, å Ståndens vägnar, får af deras ordför.
afgifvas, till blott betygande af Ståndens vördnad; då throntalet
icke här, som i Frankrike och England, utgör något
ministerens program för riksdagen, utan är att anse såsom
Konungens personliga yttrande, hvartill någon förbindelse
att inhemta rådgifvarnes tillstyrkande icke i grundlagen
igenfinnes; då härtill vidare kommer, att för det fall, då
ett större eller mindre missnöje hos Ständerne uppstått,
grundlagen ger dem rättighet att, der skäl förefinnas, använda
emot Konungens rådgifvare 106 och 107 §§:na i Reg.-  F:n, men ingalunda tillåter, att orsakerna tillskrifvas Konungen,
eller att förebråelser göras Konungen: så förstår jag
sannerligen icke ens, huruledes från grundlagen skulle kunna
hemtas något stöd för rättigheten att öfvergå till annat
svar å throntalet, än det, som här ofvan citerade lagbud
medgifver.
Man torde häremot invända, att tacksägelseadresser, äfvensom
und. skrifvelse!- uti särskildta ämnen, icke äro förbudna
och alltid varit vanliga; men skilnaden är dock
himmelsvid, emellan, å ena sidan, sådana Sländernes und.
framställningar, innefattande antingen tacksamhetens vackra
känsla eller önskningar, och jemväl klagan, i anledn. af förekomna
och undersökta förhållanden, och, å den andra,
364
Den a6 Februari f. m.
rättigheten att, innan Sländerne ännu hunnit taga kännedom
om de förhållander, hvarifrån så beskaffade anledntr skola
upphemtas, frambära till Konungen opinionsyttringar, må
hända träffande ministeren, men afven i sådant fall obehörigen
riktade emot Konungens person, och i alla fall i förhand
bindande för Ständerna sjelfva i den pröfning af ämnena,
som, då throntalet besvaras, ännu icke hunnit att
verkställas. Sländernes framställningar i förra afseendet
höra till deras rättigheter, och kunna icke gerna föranleda
till förnärmande af den monarkiska principen; då deremot
det nu föreslagna nya påfund, hvaraf någon nytta för folket
icke ens af mig kan fattas, uppenbarligen kan i en
framtid missbrukas och förvandlas till utväg för en mäktig
opposition att tillfredsställa passionerna, ända till att inför
Konungen anställa moraliska föreläsningar, och i spetsfundiga
ordställningar frambära de bittraste förebråelser. Jag
säger icke, att något sådant innefattas i den adress, till
hvars antagande vi nu äro inbjudne; och att, då man önskar
ett bifall till ^rättigheten att afgifva adressen, hade det
också varit bra oklokt, att i första adressens innehåll nedlägga
någonting, som kunde verka till afslag; men till hvarje
ledamot af detta Stånd hemställer jag nödvändigheten att
eftersinna, om den möjlighet är otänkbar, att, i framtiden
den rättighet kan missbrukas, hvarom nu är fråga, eller att
den kan användas såsom medel alt paralysera 3:dje §:n i
Reg.Ftn, som bjuder helgd och vördnad åt Konungens Majestät.
Äfven deremot kan man invända, att om så beskaffade
adresser blifva föreslagna, bör man förmoda, att de
af Ständerna icke antagas; men kan man då äfven glömma,
huru mycket våra voteringar bero af conjuncturens makt
på sinnesstämningen, eller att, hvad som den ena riksdagen
med stor pluralitet förkastas, kan vid en sednare riksdag,
med ännu störe pluralitet antagas. Att åt en så vansklig
makt anförtro moraliska principens helgd i en framtid, vore
i min tanka att bereda dess fall; och jag vågar alltså tro,
att om också rättigheten vore i grundlagen medgifven,
så vore dock praijudicatet alltför farligt att någonsin begagnas.
På alla dessa skäl tiIIslyrker jag, att det Ilederv.
Bonde-St:s prot.utdr. må läggas till handlingarna, hvarom
jag anhåller om Ilr Frih, o. Landlmrs propos. till R.
o. Ad.
Om, sedan jag sålunda yttrat mig i ämnet, det vore
mig tillåtet att åt den ledamotaf Bonde-St., som der gjort
motionen, gifva ett råd, tjenligt för hans ändamål; så skulle
jag hänvisa honom till Const.Utsk. att dit ingifva motionen,
till hvars understöd han då också gjorde väl, om han tilllika
bilade det särskildta anförande, som han i Ståndet afgifvit,
angtde throntalets innehåll, och som vi alla läst i tidningarna.
Bilagan kunde då tjena till profstycke på andan och språket
Den aG Februari f. ra.
365
i de adresser, som man liar alt framdeles vänta, ifall försöket
alt bringa dem A bane skulle nu lyckas.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf, uppläste följande:
Jag vill nu jrttra mig, icke om det ifrågavar. Hans
Janssons förslag till und. adress såsom ett slags svar på
throntalet, utan blott om sådana adresser i allmänhet.
Till en början vill jag erinra, huru föga sannolikt det
är, alt de ifrån sina enskilda små kretsar i landsorterna
sammankommande riksdagsmännen skulle genast kunna med
säkerhet bedömma Rikets allmänna ställning, behof och förhållanden.
Dä hvarje enklaste vettenskap, hvarje obetydligaste
handtverk fordrar tid för att läras; så vore det besynnerligt,
om skicklighet till lagstiftning, hvilken likväl
torde vara den djupsinnigaste af alla praktiska vettenskaper,
och som fordrar den mest philosophiska skarpsinnighet och abstractionsförmåga,
skulle kunna, likasom medelst inspiration,
omedelbarligen erhållas genom blotta uppdraget att
vara folkrepresentant. Jag, för min del, föreställer mig
sjelfva riksdagen såsom ett slags vexelundervisning
till bildande af lagstiftare. Och hvad denna undervisning
förmår uträtta, kan man lättast finna, då man jemför de
många enfalldiga motionerna vid riksdagens början med de
vida fåtaligare, men merendels välgrundade, lagförslagen,
som riksdagen hinner, efter flera månaders arbete, omsider
bringa till mognad. För alt upplysa detta genom ett exempel,
vill jag blott hemställa, huru man tror, att det skulle
hafva gatt med realisationsfrågan, i händelse den genast skolat
afgöras vid riksdagens början Ar 1828. Jag är säker, att
icke hvar io:de riksdagsman då skulle hafva bifallit en lag,
hvaraf hela landet alltsedan funnit sig så väl, och om hvars
everdeliga nytta knappt någon numera lär tvifla. Och jag
håller ganska troligt, att om man, efter mantalslängderna,
kunnat på förhand särskildt tillfråga hvarje riksdagsmannaårig
Svensk man, skulle kanhända knappt en af 100 hafva
yrkat realisation, utan de gg tilläfventyrs snarare protesterat
deremot. Men sedan riksdagsmännen fått tillfälle alt
betrakta saken ifrån en högre ståndpunkt, och fått några
månader begagna riksdagens vexelundervisning, blef den
välgörande realisationen i alla 4 Riks-St:n beslutad af en
stor majoritet.
Likaså förhåller det sig med möjligheten för R. St. alt
vid deras sammanträde genast kunna rätt bedömma Regeringens
förhållanden. De skulle då ej sällan kunna klandra
hvad de framdeles torde finna hafva varit ganska nyttigt
och väl betänkt, eller önska hvad de snart nog kunde finna
skäl att ängra. För att visa, huru svårt det ej sällan
är, äfven för eljest ganska upplysta män, att ifrån deras
lägre ståndpunkt, i politiskt afseende bedömma sina egna
omständigheter, anhåller jag att fjerran från riksdagen blott
36S
Den 26 Februari f. ra.
få anföra exemplet af academi-staten i Lund, som lär i Carl
XIl:s tid hafva anhållit att få sina spanmålslöner förvandlade
i penningar, efter, såsom jag vill minnas, en half r:dr
tunnan. Academi-cancelleren återsände ansökan blott med
påskrift: ’’J ve ten icke hvad J b ed j en.” Professorerne
läto dervid bero. Men adjuncterne och exercitiemästarne
förnyade sin anhållan, och fingo den bifallen till deras och
efterträdarnes evärdeliga olycka. Och för att hemta exempel,
som röra oss närmare, vill jag erinra, att It. St. vid
början af 1817 års riksdag beslöto en und. adress, hvaruti
de bland annat tackade för ”K. M:s nåd. omtanka att vid
”närvar., af omständigheterna föranledda, b e k y m”mersamma
inre penningeställning, sammankalla dess trog”na
folks representanter, för att gemensamt med dem un■”dersöka
det ondas grund och utfinna botemedel deremot.”
Och likväl dröjde det icke länge, innan mången snarare kunnat
vara benägen att anmäla anledning till anmärkning
mot Konungens rådgifvare, för det de tillstyrkt ett af Discont-directionerna
ännu opåkalladt ingripande i deras förvaltning.
Likaledes tackade Ständerne vid samma tillfälle,
”för de betydliga spanmålsundsättningar, K. M. låtit med”dela
åtskilliga behöfvande provinser - - Och likväl dröjde
det ej länge, innan Ständerna började blifva omtänkte
på afskafiandet af hela magazinsinrättningen. — Vid början
af 1823 års riksdag hade, ”efter läsningen af K. M:s lill
”11. St. aflåtna berättelse om hvad sig i Ilikets styrelse t i 11—
”dragit sedan sista riksdag, Bonde-St., lifvadt af und. tacksamhet
för de välgörande omsorger, K. M. i alla styre 1-  ”sens grenar haft osparda till folkets sällhet och fäder”neslandets
upprätthållande, beslutat, det borde Ståndet hos
”K. M. i und. anhålla, att genom en stor deputation få
”uppvakta K. M., till betygande af Ståndets innerliga erkänsla,
samt att inbjuda de öfriga RiksSttn att i denna
”und. tacksamhetsbetygelse deltaga, äfvensom att uppdraga
åt det blifvande Exped.Utsk. alt den und. adressen
”föreslå.” Denna inbjudning antogs genast af Preste-St.
Men frågan hade hos R. o. Ad. och i Borgare-St. ännu icke
hunnit afgöra*, då K. M:s nåd. skrifvelse ankom, med ti i I—
kännagifvande, att K. M. icke kunde mottaga en dylik
adress, emedan ”den möjligen skulle kunna synas lägga nå”got
band på den granskning, R. St. äga att- utöfva öfver
”K. M:s ansvarige embetsmäns yttrade meningar,” åt hvilken
tydning "K. M., med fästadt afseende pä grundlagens
”orubbliga helgd och på R. St:s deruti förvarade rätt, ej
”en gång ville lemna den ringaste förevändning.” Men oaktadt
den ampla decharge, som Ständerne sålunda voro på
vägen att vid riksdagens början gifva Konungens rådgifvare,
blefvo likväl under loppet af samma riksdag vida flera anmärkningar
mot samtlige rådgifvarne och i alla styrelsens
grenar icke allenast gjorda, utan äfven af Const.-
Den 26 Februari f. m.
3 67
UtsL gillacle, än vid någon föregående riksdag, samt en
rådgifvare ställd under tilltal inför Riksrätt.
Häraf kan man alltså finna, luiru olämpligt det är för
II. St. att yttra sig öfver Regeringens förhållanden, eller till
thronen frambära någon allmän önskan, innan de hunnit
studera sig riktigt in i ställningarna och förhållandena.
Den mening K. M. uttalade år 1823, hade jag redan
år 1817 antydt, nemi. att dylika adresser vore stridande mot
våra grundlagar och riksd.former, isynnerhet mot uppdraget
åt Coust.Utsk. att granska de i Statsrådet förda protocoll och
med utlåttde deröfver till R. St. inkomma; och denna åsigt
har jag sedan icke funnit skäl att ändra. Hvartill skulle
nemi. denna granskning tjena, o-ch till hvilka resultat skulle
den kunna leda, i händelse R. St. redan hade på förhand i
und. tackat för Regeringens i allo ådagalagda välförhållande?
Ständerne skulle ju då hafva i förväg betagit sig ali
rätt till framtida anmärkningar, ehuru stora anlednrr dertill
äu kunde vid nogare granskning upptäckas. Och likaså
skulle man tvertom kunna i förväg yttra missnöjen, sorn man
vid granskningen af Statsrådsprottn tilläfventyrs torde finna
hafva varit obefogade.
Då för öfrigt dylika adresser, såsom svar på throntal,
icke synas möjligen kunna medföra någon verklig nytta, men
ganska lätt mångfalidig skada, isynnerhet genom tillfället att
onödigtvis uppreta sinnena och söndra dem i partier; så
vågar jag vördsammast afstyrka bifall till den nu ifrågavarande.
Gr. Frölich: Jag ber att få erinra, att det
var omedelbart efter det Frih. Cederström gjort sin anmärka.
i afseende på formen, som jag anmälde mig, och
således icke till följe af någon inspiration från en annan
värd ledamot, Frih. Roye, ehuru jag får erkänna, att jag
helt och hållet instämmer i hans anmärkn. rörtde formen.
Frih. Cederström har velat öfvertyga R. o. Ad. att, emedan
denna fråga undergått behandling i Const.Utsk., och
Const.Utsk. öfver talmannens vägran af propos. förklarat en
sådan vägran icke vara förenlig med grundlagen, borde den
slutsats deraf dragas, i följd af Bonde-St:s inkomna remiss genom
deputation, att delta Stånd skulle vara ovillkorligen
förhindradt att yttra sig i hufvudsaken. Detta kan jag
icke underskrifva, och jag har redan för 10 år sedan förklarat,
hvad värde jag satter på deni vår grundlag införda
rättigheten för Landtm, och talmän att vägra propos. på gjorda
motioner. Jag har länge trott, att detta vore en clausul
i våra grundlagar, som gjorde mera ondt än godt, och
jag har alltid förlitat mig derpå, att om ett memorial föredroges
inom ett Stånd, som vore grundlagsvidrigt eller
stridande mot sunda vettet, sådant i sig sjelft innebär ett
tillräckligen stort hinder för dess antagande, synnerligast då
363
Den a6 Februari f. m.
frågan förekommer inom 3:ne andra Stånd; således fullt Ii-«
ka godt hinder, som någon vägrad propos. af Landtm, eller
talmän. Det är således af detta skäl, som jag tror, att R.
o. Ad. kan och bör yttra, att R. o. Ad. icke kan antaga
Ronde-St:s adressförslag. I detta fall förenar jag mig med
Frih. Boye, men då han i sjelfva saken, som jag vill kalla
adressförslagets materia, trott sig finna uttryck, som förnärmade
Konungen; så måste jag säga, att jag icke kunnat
upptäcka något sådant, ty då hade jag icke kunnat sagt,
att jag för min del skulle velat underteckna densamma.
Jag tror mig för öfrigt icke kunna felicitera, utan snarare
beklaga Frill. Boye, att han inledt oss på denna fråga; jag
skall icke bjuda till att upptaga livad han sagt, utan öfverlemnar
den saken åt andra med mera skicklighet. Jag vill
blott önska, att R. o. Ad. icke måtte låta förleda sig af
den tolkning af grundlagen, som Frih. Gederström framställt.
Ilr von Heyne, Georg: Äfven jag förenar min röst
för olämpligheten, att R. o. Ad. skulle antaga Bonde-St:s
adressförslag, men ber att få fästa uppmärksamheten derpå,
att den regeln, som motionären i Bonde-St. uppställt
för sjelfva användandet, alt sådana förslag och discussioner
borde göras med lugn och allvar, efter min öfvertygelse
alldeles icke blifvit af motionären i någon målto motsagdt i
nämnda adressförslag. — Jag ber att få förklara mig närmare.
— I förslaget innefattas vissa saker, som skulle kunna
kallas klander, om de stodo der enstaka; men nu kunna de
icke kallas klander, utan motiver för de förbättringar, som
förslaget synes vilja åsyfta. Här har blifvit yttradt, att
motionären i ett sednare anförande haft förnärmande uttryck:
jag medgifver att så är förhållandet; flere deraf hafva
äfven sårat mig, men jag hemställer till Frih. Boye, huruvida
icke han fallit i samma förvillelse, då han apostroferat
denne ledamot personligen. Jag tror, att detta var öfverflödigt;
ty jag har ännu icke hört någon gilla de åsigter
och ordalag, som framställdes.
Jag skulle af hjertat önska, att så väl motionären, som
hvar och en annan talare inom Representationen, ville antaga de
reglor, som motionären af adressförslaget deruti framställt,
lugn och allvar. Dessa reglors iakttagande äro en af den
parlamentariska discussionens största dygder.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag hembär min tacksamhet
till en talare midt öfver, som i sin sakfulla deduetion
sökt leda vår uppmärksamhet på det rätta förhållandet både
i allmänhet och enskildt. Jag instämmer med honom deri,
att den stora och vigtiga princip för alla rådslående församlingar,
som uttryckes i de vanliga adressförslagen till
Regeringarna, icke är tillämplig på vår representation; åt
min
-
Den 26 Februari f. ra.
369
minstone icke utan särdeles lyckliga omständigheter är ett
sådant adressförslag tänkbart under vår nuvar. fyrdelning.
Jag tror nemi., alt om en adress väckes och beslutas inom
den ena kammaren, man har föga hopp, alt den kan antagas
inom de 3:ne öfriga. På denna grund, men på ingen
annan, vill jag bestrida, att sådana adresser, som den ifra—
gavar., under nuvar. förhållanden, uppställas, nolahene,
med hopp om, alt en sådan adress utan förändringar skulle
kunna anlagas och framföras. Men då jag erkänner detta,
kan jag icke instämma i deras åsigt, som anse, att det kan
förmenas det ena eller andra Ståndet att oberoende, del ena
af det andra, besluta och till Konungen frambära de adresser,
som hvarje Ständ för sig finner lämpliga. I detta fall
har Bonde-St. redan beslutat sig för den ifrågavar. adressen,
och detta är Ståndets ensak, hvaröfver intet annat Stånd
äger att sig yttra på ett ogillande sätt. Deremot uppstår
en vigtig fråga, huruvida något annat Stånd skulle vilja
upptaga Bonde-Sits adressförslag som sitt eget. Går man
lill denna sednare fråga med hänseende till förslagets tilllämplighet,
så erkänner jag uppriktigt, alt jag deri funnit
uttryck, som skulle förbjuda mig att omfatta förslaget i sin
helhet; men då jag nämner detta, anser jag icke derföre,
alt R. o. Ad. alldeles bör åsidosätta den utväg, som Ståndet
äger, att, om så godt synes, äfven uppsätta en adress
till Konungen. Jag vill icke nu inlåta mig, huruvida verkligen
anledn. dertill gifves, i följd af thronlalet; derom må
R. o. Adts majoritet dömma; men om R. o. Ad. för sin
del icke i allo kan gilla eller som Stånd antaga det nu fö
redragna
förslaget, kan likväl deraf omöjligen följa, att R. o.
Ad. skulle kunna med sitt ogillande beledsaga svaret på denna
inbjudning till BondeSt. Det är från denna åsigt jag ser
saken, och ber R. o. Ad. nogsamt betänka, att icke ett så
dant
beslut må fattas, som kunde förnärma BondeSt. En
värd talare har sagt, alt i följd af den form, som frågan
fått genom Coust.Utsk:s behandling af densamma, så skulle
Ståndet pröfva den som en allmän fråga; så har jag icke
kunnat uppfatta frågan. Då jag genomläser adressen, finner
jag icke på något ställe, att den är ensamt afsedd sorn en
R. Sirs gemensamma adress; ty skulle ett sådant uttryck
varit begagnadt, hade äfven jag biträdt den mening, att den
skulle anses som en allmän fråga, och följaktligen af Utsk.
behandlas och beredas. En annan talare har bestridt adressförslagets
lämplighet derföre, alt Representationen vanligen
inträffade här så okunnig om de angelägenheter, som förekomma,
att den här måste inhemta kunskap derom, liksom
i en vexelundcrvisningsskola. Olyckligtvis är måhända förhållandet
så i många fall; men som princip för en rådslående
församling ber jag, att det icke må få gälla. Vi
måtte väl äga sundt förnuft och sundt omdöme, så att vi
2 II. 47
3jo
Den a6 Februari f. m.
omsider må komma på den ståndpunkt, att icke vara i likhet
med en vexelundervisningsskola. Så kan visserligen hela
lifvet kallas; emedan vi aldrig kunna uppnå den grad af
frihet, att vi icke skulle behöfva den ännu högre; men att
Representationen skulle sammanträda så okunnig om Rikets
ställning och behof, att dessa icke skulle genast kunna uttryckas
i sin allmännelighet, anser jag vara att hysa ett nog
lågt begrepp om Representationens förmåga. —- Om R. o. Ad.
beslutar, att adressförslaget skall läggas till handlingarna,
så vill jag fästa uppmärksamheten derpå, att detta icke
måtte ske i afsigt att underkänna Bonde-Stts rätt att afgifva
adressen.
Frih. Cederström: Jag har af ?.:ne ledamöter, Grlne
Horn och Frölich, blifvit missförstådd. Jag har aldrig yttrat,
att delta förslag skulle, genom det beslut Const.Utsk. fallat,
och hvarigenom talmannen måste framställa propos.,
upptagas som en allmän fråga. Tvärtom, jag har endast
åberopat serien af ärendets framgång, för att bevisa, att
denna fråga såsom icke behandland af Utsk. icke kunde af
Ständerna upptagas till pröfning, och att man således borde
finna sig af grundlagen förhindrad att i inbjudningen instämma.
Derom har jag yttrat mig. Jag anser icke, att
R. o. Ad. kan besvara frågan om inbjudningen med ja eller
nej, då lagen förhindrar att upptaga en sådan fråga, med
mindre den varit remitterad till Utsk.; och den kan således
icke heller blifva en Ståndets tillhörighet, emedan den är
och förblifver hvad den varit, en Bonde-St:s.
I afseende åter på den framställda frågan om hvad
fordom skett, dels med alla Ståndens, dels med enskildta
Stånds till Konungen aflemnade adresser, har jag redan
flera gångor haft tillfälle fästa uppmärksamheten derpå, att
1720 års Reg.Form är genom 1809 års grundlag upphäfven,
och att sådana biafsked från RiksSttn icke af 1809 års
grundlag tillåtas eller aro lagliga, utan hvad ett Stånd numera
vill hos Konungen uttrycka, vare sig som en önskan
eller beslut, det skall i den ordning grundlagen bestämt, af
Ständerna, icke af något Stånd enskildt, til! Konungen uttryckas.
På sådan grund förnyar jag hvad jag yttrat, att jag
förmodar, att Hr Frih. o. Landtm, samt R. o. Ad. finna
sig förhindrade alt upplaga inbjudningen till pröfning.
Frih. von Döbeln, Napoleon: Det är mig ej obekant,
hvilka elementer som ingå uti en representation med
tvänne kamrar; den enas, eiler Pairskammarens, sammansättning
och ändamål är mig ej obekant; det är mig ej
obekant, att den deputerade-kammaren egentligen anses såsom
representerande folket, att den tillkommer genom val,
stödjande sig på contributionernas storlek; äfven känner jag
Konungamaktens styrka genom det densamma förbehållna
D e 11 aö Februari f. m.
veto, — äfven dess förhållande till domaremakten, hvilken
anses emanera från densamma, ehuru domrarne äro oafsättIige:
allt detta har jag vetat sedan öfver tjugu år tillhaka.
Vid första påseendet skulle man tio, att en sådan organiserad
representation vore ett frivilligt contract emellan de
håda Statsmakterna; att dessas rättigheter således till bådas
fullkomliga nöje vore determinerad: men en genom mera
erfarenhet mognad eftertanka har visat mig att så ej förhåller
sig; det öfvervägande inflytandet är tydligen på Konungamaktens
sida, och folkrepresentationens förmåner äro
nästan alla concessioner, för att ej för mycket uppväcka nationernas
missnöje.
Kjuta ej våra stamförvandter, de Tyska nationerne,
samma friheter i verkligheten, oaktadt de ej äga en sådan
representativ styrelse som den nämnda; ty livar finnes folkets
frihet bättre skyddad, än då den är under värnet af
en mäktig adel, emedan aristokraten är lika jaloux om sina
rättigheter som någonsin monarken?
Då således revolutionernas frukter till en stor del varit
imaginära; hvarföre böra vi ej bibehålla, åtminstone såsom
canevas, våra urgamla institutioner? Dessa ligga till grund
för våra nuvar. 4 kamrar, — de kunna äfven ligga till
grund för tvänne. — Vår urgamla indelning uti krigare eller
ädlingar, prester och jordbrukare, hvartill i sednare tider
kommit den dass, som sysselsätter sig med ämnens manufacturerande
och utbytning, kan alltför väl ligga till
grund för en regeringsmekanism, som närmar sig den Fransyska,
eller hellre den Norrska; likvisst får jag vid denna
sednare anmärka, att Norrige begagnade sig skickligt af förhållandena
1813 och i8t4 för att förskaffa sig något förstora
friheter.
Kastad af en händelse midt ibland en stor nation, då
ännu dyningar voro qvar efter krigens och revolutionernas
stormar, har det varit mig möjligt att vinna någon insigt
uti dessa saker; det var mig således lätt, då, vid R. o. Ad:s
första sammankomst, Ståndet valde ledamöter till talmansconferencerna,
utan Hr Landtnäs begifvande, att förutse,
hurudan karakteren af R. o. Ad:s rådplägningar under denna
riksdag skulle blifva. Hvad adressen beträffar, tror jag
mig äfven nu inse hvilken Bonde-St:s implicita mening dermed
är. Hvilken denna än må vara, anser jag R. o. Ad. böra
bifalla Ståndets förslag. R. o. Ad. bör intressera sig för en
class medborgare, som utgöres af 2,000,000, och der den
gamla Svenska ärligheten och rena seder ännu finnas qvar,
och som säkert skulle bidraga att tappert försvara fäderneslandet
mot dess fiender!
Detta mitt tillstyrkande är likvisst endast för det fall,
att ej R. o. Ad. anser tiden för långt framskriden; — det arnu
snart fem veckor sedan K. M:s nåd. tal, och StatsUtsk.
inkommer snart med sina betänkm, äfvensom Bevilln.-
3j2
Den 26 Februari f. m.
Utsk. med sina, ang:de grunderna för den blifvande bevillningen.
Frih. Boye: Del bänder någon gång vid våra öfverläggningar,
att vi höra galet, att vi fatta galet, och att af detta missförstånd
vi tillägga hvarandra hvad som icke inträffat i verkligheten.
Gr. Frölich har funnit af mitt yttrande, som skulle
jag hafva klandrat adressen. Det är raka motsatsen; mitt
yttrande ligger skrifvet på bordet, och om han läser det, så
ser han, att, sedan jag skildrat farhågorna förde missbruk,
som kunde (öija, om vi antoge tillåtelsen att gå med adressen,
så har jag tydligt sagt, att något ondt igenfinnes icke
i den nu föreslagna. Jag har således sagt motsatsen af hvad
Gr. Frölich trott; men jag liar sagt, att missbruk kunna
bända, och hviket äfven är sannolikt. Hr von Heyne har
gifvit en erinran att icke apostrofera någon, utan med allvar
och lugn afgöra här förekommande ärenden. Jag vidkännes
icke att hafva apostroferat någon, och ger all min
hyllning åt hans uppmaning; men jag vill påminna honom
örn en annan dygd, den nemi., att icke låta skrämma oss
ifrån alt tala sanningen.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Åldrig är
controversen om behörigheten hos representativa corporationers
ordför. att vägra propos. I alla mig bekanta representativa
statsskick är denna rättighet dessa ordför. tillagd.
Deri ledande åsigten har utan tvifvel bildats af den erfarenhet,
att i rådslående församlingar, och i mån af dessas
talrikhet, kunna propos:r uppkomma, hvilka gäcka allt
menskligt förutseende. Utan tvifvel hafva lagstiftarne ansett,
att denna hos ordför. nedlagda rättighet är ett väsendtligt
skydd för beståndet af det grundlagsenliga skicket. En
enda rådslående församling har funnits, om hvilken jag icke
är rätt säker, huruvida dess ordför. ägde denna rättighet;
det var Polen; också gick det med Polen, såsom det
gick.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilh.: Jag finner
mig förekommen i åtskilligt af hvad jag ville yttra af premisserna
i Gr. Horns anförande, ehuru jag i resultatet icke
bestämdt kommer till samma tankar, då jag anser, attomen
adress skulle komma att äga rum, till följd af Bonde-St:s
inbjudning, det är rättare att öfverlemna uppsättningen deraf,
med ledning af 34 §:n Riksd.Ordn:s 2 morn., till Exped.-  TJtsk. Jag begagnar i öfrigt tillfället för att yttra, i anledn.
af Hr Lagerhjelms framställning, att om R. o. Ad. förkastar
principen af en svarsadress på throntalet, jag dock icke
föreställer mig, att som grund för beslutet må kunna läggas,
det Konungen en gång vägrat att mottaga en adress. Ty
med all skyldig vördnad för Regeringsmaktens beslut, bör
det dock icke förbises, att frågor af R. St. kunna upptagas,
som vid ett annat tillfälle af Konungen blifvit afslagna.
Den 26 Februari f. m.
Frågan Sr af conventionel och icke af grundlags-natur.
Grundlagen omnämner endast berättelsen om hvad sig i Rikets
styrelse tilldragit, men icke throntalet. Att ett sådant
hålles, finner jag emedlertid lika naturligt som önskansvärdt.
Konungen uppträder genom ett sådant ta! i ett af sina innerligaste
förhållanden till nationen; men häraf hör, efter
min tanka, äfven följa, att Representationen, under uttryckande
af sin tacksamhet, besvarar detsamma. Om man i en
sådan adress i allmänna ordalag uttrycker nationens förhoppning,
att, efter ett 3o års fredslugn, gå en nedsättning
i skatterna till mötes, att man önskar sådana förfoganden,
till följd hvaraf mera stadga i näringarna må äga rum, och
hvad en klok statskonst i öfrigt föreskrifver; allt detta hinder
icke Ständerne i deras framlida beslut. I händelse fråga
skulle uppstå om någon adress, får jag likväl förklara,
att jag icke finner detta förslag, som nu blifvit framstäldt,
kunna tjena till vägledning, emedan jag finner deri framstäldt
ett indirect klander af förhållanden, som ligga utom
vår öfverläggning i denna form. På dessa grunder skulle
jag icke vilja instämma i den gjorda inbjudningen; men om
den åsigt skulle vilja göra sig gällande, att R. o. Ad. hyllade
principer af svar på Konungens throntal, hyser jag icke
den ringaste betänklighet att biträda en sådan mening. Jag
får blott yttra, att det bör vara ett gemensamt Utskott af
alla fyra RiksSttn, som handlägger frågan, och att jag ej anser
fullkomligt öfverensstämmande med våra former, att
något särskildt Stånd frambär sina tankar. Af detta skäl anhåller
jag, att Hr Frih.o. Landtm, måtte framställa den propos.,
huruvida icke R. o. Ad. skulle vilja, med anledn. af BondeSt:s
föredragna prot.utdr., öfverlemna till Exped.Utsk. att
uppsätta ett förslag till besvarande af det tal, som K. M.
vid riksdagens öppnande å Rikssalen hållit.
Frih. Cederström begärde Frih. Sprengtportens förslag
på bordet.
Hr von Troil, Emil: Det ämne, som nu är under
öfverläggning, sönderfaller i tvänne delar. Den första delen
är, huruvida det är rätt och nyttigt, att R. St. aflåta
und. svar på Konungens throntal; och den andra, huruvida
R. o. Ad. i sådant fall bör som sitt eget antaga det svar,
som BondeSt. redan beslutat. Hvad den sednare frågan angår,
vill jag på förhand medgifva, att jag finner åtskilliga
betänkligheter vid det framstäldta förslaget af den vigt, att
jag icke kan tillstyrka R. o. Ad. att antaga detsamma. Deremot
tror jag det bruk, som i nästan alla monarkiskt constitulionella
stater är gängse, alt vid en riksdags början lemna
allmänna utbyten af opinioner mellan Styrelsen och Representationen,
vara af stor vigt ochnylta. Detta bruk har
hittills icke mer än till ena hälften iakttagits inom vål t samhälle,
och om derföre frågan att införa äfven den andra
Don 26 Fabruari f. ra.
hälften, nu, dä den första gången vackes, icke skulle vinna
bifall inom alla Stånd; så torde anledn. dertill böra sökas
i den motvilja, hvarmed nya förslag, då de första gången
framställas, i allmänhet och särdeles i vårt kära fädernesland
pläga upptagas. R. o. Åd. torde erinra sig, huru för icke
många dagar sedan en ledamot af detta Stånd fästade vår
uppmärksamhet på, huru de gamle domare framgingo till
den kraftfulla storhet, som ännu efter årtusenden förvånar
verlden, hufvudsakligen genom deras beredvillighet att antaga
hvarje plägsed, hvars nytta hos andra nationer blifvit
ådagalagd. — Jag skulle önskat, att samme ledamot, som
visserligen mer än kanske någon annan inom detta Hus känner
de parlamentariska bruken inom andra länder, då han
i dag här uppträdt, yrkat på antagande hos oss af hvad de
flesta andra fria nationer längesedan antagit nemi. att svara
på thronta'1. Det har af gammalt varit antaget hos dessa
öboer, som varit nationernas på fasta landet föregångare
till monarkisk constitutionel frihet; och då fasta landets folk
efter hand omändrat sina constitutionel’ efter deras, hafva de
icke tvekat att antaga denna plägsed. Vi hafva från särskildta
länder hört högljudda rop af missnöje mot en eller
annan samhällsform: i England t. ex. har man hört ett sådant
missnöje mot den öppna omröstningen vid parlamentsvalen,
mot Öfverhusets organisation m. m.; men icke från
något enda constitutionelt samhälle har jag kunnat förnimma
någon önskan om afskafFande af det urgamla bruket att
svara på throntalet. Jag skulle tro, att detta är en tillräcklig
vederläggning af alla de vådor för den monarkiska principen,
som man här så spetsfundigt hört framställas mot förslaget
alt aflemna ett svar. Rättigheten åter för Svenska folkets representanter
att till Konungen på Dess ta! lemna ettsvar, kan jag,
för min del, icke finna i ringaste mån tvetydig, oaktadt den
konstiga deduction, som blifvit framställd för att bevisa
motsatsen. Det lärer vara en Svenska medborgare allmänt
medgifven rättighet att rörtde deras allmänna angelägenheter
få frambära sina önskningar inför thronen, och jag kan
icke föreställa mig, huru det då kan vara förbjudet för nationens
allmänna ombud att uttala hvad de anse vara sanut
och nödvändigt; och detta förmodar jag Konungen skall
finna helt naturligt. Frågan om rättigheten torde alltså
finnas ganska enkel, likasom frågan om lämpligheten lätt
löses, då man ihågkommer, att en af det representativa styrelsesättets
hufvudsakligaste fördelar är, att Styrelse och
folk kunna sammanverka till ett gemensamt mål, derigenom
att de ömsesidigt känna och förstå hvarandra. Det är ur
denna synpunkt, som throntal i Sverige som på andra
ställen blifvit hållna; men det är icke nog dermed, de måste
äfven besvaras. Man har sagt, att sådana svar lemnäs
genom bifall eller afslag på Konungens propositioner, genom
de'charge-betänkandet, som under riksdagens lopp af
-
Den 36 Februari f. m.
375
lemnäs; men jag ber att få fasta uppmärksamheten på skil- ,
naden, örn detta utbyte af meningar verkställes genast vid
böljan af riksdagen, om de båda Statsmakterna då kunna
komma på ren fot med hvarandra, eller om sådant först
inträffar sedan flera månader af riksdagen äro förflutna, i
hvilket sednare fall det är att befara, att större delen af
de frukter för landet, som riksdagen skulle hafva medfört,
gå förlorade. Detta i afseende på lämpligheten i allmänhet
alt svara på throntalet.
Jag tror icke heller, att närvar, tidpunkt minskar behofvet
af ett sådant svar; icke är denna tidpunkt af mera
undetordnad vigt mot den, som vanligen äger rum vid början
af en riksdag. Vi erinra oss alla en tid af allmän belåtenhet,
grundad på en nyss* afsluiad fred, på föreningen
med Brödra-folket, och hoppet om derå grundade reformer
inom oss för framtiden. — Vi hafva sett denna belåtenhet
aftaga och försvinna, i den mån förhoppningarna funnits
felslagna. Uti en tidpunkt som denna kan, om någonsin,
tillämpas den sats, en hvar, hvilken varit i närmare
beröring med Svenska allmogen, ofta hört yttras: om
Konungen visste, huru det går till, så skulle
allt vara annorlunda. Det åligger Representationen att
inför Konungen omtala, huru det står till, — hvad som är
nationens allmänna önskan. Det kan icke vara fråga att ingå
i några speciella förklaringar, icke att yrka någon positiv
åtgärd; men att omtala hvad som är den allmänt
lådande opinionen inom landet, något sådant, hvarefter man
ej behöfver forska i hemliga protoeoller. Folket älskar och
ärar Konungen, såsom det alltid gjort; men det är också
en allmän tanka inom nationen, att någon ljus framtid icke
kan emotses, såvida icke thronen omgifves af män, som äga
vilja och förmåga att framföra Staten» på reformernas bana,
hvilken förmåga ej kan finnas utom i förening med ett allmänt
förtroende. För min del anser jag det nu vara en helig
pligt mot den nation vi representera, och mot den Konung
vi vörda, att frimodigt uttala sannjngens språk, och
anser sådant särdeles åligga detta Stånd, som inom Nationalrepresentationen
blifvit stäldt närmast thronen. Att nu underlåta
uppfyllandet af en sådan pligt, skulle innefatta en
•oblyghet af det slag, som alltför illa öfverensstämde med
det begrepp, som bör fästas vid ordet Ridd. och Adel.
Jag vågar således tillstyrka, att R. o. Ad., jemte uttalande
af nationens osvikliga trohet för Konungen, frambär de bekymmer,
som i närvar, ögonblick ej kunna undgå alt uppstå
hos den som iakttagit allmänna sinnesstämningen. För
sättet att aflemna en sådan adress kunna flera förslag komma
ifråga. Jag har hört yttras afen ledamot af detta Stånd,
att det vore lämpligt att afgifva en gemensam adress, sorn
skulle uppsättas af Exped.Ulsk. Jag tror, alt delta möter
mänga svårigheter, emedan det skall blifva svårt att, genom
Den jG Februari f. m,
öfverläggning på fyra rum, sammanjemka de olika meningarna
i ett så grannlaga ämne, der hvarje ord måste noga
afvägas. Det kunde till och med leda till votering i förstärkt
Utskott om särskilda delar af adressen, och det hela
slutligen blifva alldeles osammanhängande, .lag styrkes
så mycket mer i den tanken, att det blir svårt att i vår fyrdelade
representation kunna på sådant sätt komma till något
ordentligt slut, som äfven der representationen är tvådelad,
det är vanligt att de särskilda kamrarne aflåta särskilda adresser.
Del torde blifva bäst, att R. o. Åd. tillsätter ett särskildt
Utskott af 3 eller 4 ledamöter, som upprättar förslag
lill en sådan adress.
Frih. Cederström begärde Hr von Troils förslag på
bordet.
Hr von Heyne: Så vidt jag kunnat höra Frih. Boyes
adress till mig, har han icke fattat mitt sista yttrande. Jag
vill icke upprepa det, öfvertygad att åtminstone de, som
bär närmast omgifva mig, funnit hvad jag velat säga, oell
beklagarv om jag blifvit missförstådd af Frih. Boye.
Hr Lagerhjelm uppläste följande:
En värd talare har missförstått mig, då jag åberopade
K. M;s nåd. skrifvelse af den 25 Januari 1821, i det han
ansett mig derigenom velat betaga R. o. Ad. all rätt till yttrandet
af sina önskningar eller åsigter medelst en adress.
Jag har icke sagt det; men jag har sagt, alt 0111 ändamålet
med adressen vore att uttrycka en und. vördnadsbetygelse,
så skulle den åtminstone blifva öfverflödig. Jag bade önskat
undvika att ingå uti någon analys af sjelfva adressförslaget,
och ur denna synpunkt var mitt förra yttrande
uttänkt. Jag hoppades det äfven då. Discussionens gång
nödsakar mig likväl nu att göra sjelfva förslaget till föremål
för en närmare granskning. Men jag vill derunder icke uppehålla
mig vid vissa uttryck, hvilka kunna rättas, men
deremot fästa El. R. o. Ad:s uppmärksamhet vid den nya form
för R. St:s framställningar till Konungen, som egentligen
utgör det väsendtliga af detta project. R. St. skulle upplysa
Konungen derom, alt Dess omsorger för sina undersåtares
väl icke motsvarats af de ansvarige rådgifvärenas nit,
skicklighet och drift. Detta omdöme kan visst uttalas*’
af R. St., men först sedan Coust.Utsk;s utlåtande inkommit.
(107 §:n Reg.F:n.) Skälet till detta grundlagens stadgande
är icke svårt att inse, då man vet att Coust.Utsk., men icke
RiksSt:n, äger att infordra de i Statsrådet förda prot. (io5
$:n Reg.Fm). Vill man godkänna adressen, utan att en sådan
pröfning föregått? Man har sagt, och med skäl: bakom
ett ord bör stå en nian; men jag vågar tillägga, att
den mannen pröfvar först och talar se'n. Väl sages mot slutet
af adressförslagct: ”Det tillhör icke oss att vid detta
”till
-
Den aG Februari f. ra.
3j7
”tillfälle våga ett omdöme, i livad man den allmänna
meningen i detta hänseende misstagit sig
m. m.; men är det R. St. värdigt alt uttala en mening, den
må vara enskild eller allmän, som R. St. icke pröfvat, icke
godkänt? — och till Rikets Konung! — Den icke pröfvade
meningen kan vara ogrundad, vore den ock aldrig så
allmän, och sanningen kunde komma i de orden: J veten
icke hvad i sägen! Grundlagen föranleder ingen rättighet
eller pligt för R. St. att utan pröfning inberätta till Konungen
hvad de anse sig hafva hört. Här saknas alltså en pröfning;
grundlagen stadgar sättet, och det är icke iakttaget!
— Men den föreslagna adressen inskränker sig icke till Konungens
ansvarige rådgifvare; utan R. St. skulle äfven upplysa,
heter det, i de fall, der Konungens omsorg för utidersätarenas
lycka icke motsvarats af embetsmäns nit, skicklighet
och drift,— en ny åsigt af de rättigheter och åligganden,
hvarmed grundlagen försett Nationens representanter.
Hvad kan väl en så beskaffad upplysning åsyfta, orri ej embetsmännens
afsättande eller verkställigheten af någon lag,
författning eller inrättning? Den som skall upplysa, måste
väl veta, hvad han säger; och likväl kunna frågor af denna
art emot go § Reg.Ftn icke komma under R. Sits öfverläggningar.
Ater en svårighet, hvarmed sjelfva formen af
detta adressförslag är behäftad.
Innehållet åter, mine herrar! torde, intet mindre än
formen af dess apparition, förtjena eder uppmärksamhet.
Jag täger en enda mening såsom exempel: "Anledningarna
”till undsättningar ifrån Statens sida skulle måhända återkomma
i mindre förfärande skepnad, och antalet af lösdrifvare
och fattiga, äfvensom af brottmål vid domstolar”na
icke i sä bekymrande mån tillväxa, om lagstiftningen för
”den allmänna hushållningen, näringarna och handeln, i enlighet
med de und. önskningar, som Ständerne vid flera föregående
riksdagar yttrat, hade hunnit ordnas efter mera bestämda
och bestående grundsatser, så att eli större utrymme kun”nat
gifvas åt arbetsfliten och mera säkerhet vinnas för beräk”ningen
af ensfildta företag.” — Att den ekonomiska lagstiftningen
i Sverige larfvar förbättring, har man länge insett,
och det är nu 16 år sedan jag för en del deraf i embetsväg
yrkade reform. Äfven jag hoppas, alt en större näringsfrihet
skall verka fördelaktigt på de arbetande classernas
tillstånd; men att alla dessa ofvan uppräknade fördelar skulle
hafva vunnits på sätt adressförslaget uttrycker sig, om Ständernes
förslag gått i verket, har jag icke vågat hoppas, och
vill endast tillägga, hvad som nu mera är utan tvifvel, alt
nemi. antalet af brottmålen vid domstolarna i betydlig mån
beror på fylleriet, — en last, som genom brännvinets fördyrande
kan åtminstone motverkas. Om denna fråga hört
till önshningsmålen, så hade den förfallit, emedan två Stånd
a H. 48
3?8
Den aG Februari f. m.
stannade emot två vid i834 i'rs riksdag; då gick den tiif
förstärkt Statsutskott, hvarest den lindrigaste skatten segrade
under omständigheter, sorn höra till riksdagarnas historia.
På ett annat ställe förekommer: "Vid sista riks-,
"dag beslöts, på grunder, om hvilka Konung och Ständer
”voro ense, alt utskylderna skulle erläggas efter medelpri”set
för io års markegång, äfvensom persedelräntornas förhandling.
Det är med bekymmer vi linna, att ett så v i g—
”tigt beslut, vidtaget efter öfverenskommelse e m e I”ian
båda Statsmakterna, sedermera blifvit lemnadt
”utan afseende.” — Jag måste härvid erinra, att en så beskaffad
öfverenskommelse emellan båda Statsmakterna, mig
veterligen, icke finnes. — Men om, hvad jag exempelvis anfört,
skulle häntyda på någon svaghet i adressförslagets tankebyggnad;
så medgifver jag deremot, att det är så mycket
starkare i ord. Det skulle nemi. vara med bekymmer,
med oro, som] R. St. vände sig till sin Konung. Jag är
icke heller alldeles utan bekymmer vid de företeelser, sorn
visat sig. Ja! jag tillägger alt sådana härflyta äfven från
den källa, hvarutur adress-författaren synes hafva öst. Sverige
behöfver reform. En stigande upplysning har äfven i detta
land alstrat anspråk och gjort behof synbarare, som andra
tider gått med tystnad förbi. Detta gäller om Sverige,
liksom för andra länder, de Amerikanska staterna visst
icke undantagna. Om denna strid emellan nya anspkråk och
gamla former kallas oro, så hör den de flesta stater till,
och är visst icke uteslutande bosatt i Sverige. Att tillfi t els—
ställa dess fordringar; se der svårigheter, så mycket större,
som de visa sig mera allmänt och inom stater af de skiljaktigaste
statsskick; ty denna allmännelighet hänlyder derpå,
att det ondas rötter gå ål djupet- — Men om statsmannen
har svårt alt rätt bele sig, utan att falla in uti en
skadlig öfverdrift; huru lätt måste det icke inträffa, att den
enskilde, hvars rättskänsla ser en fiende i det bestående,
skall med oro betrakta de hinder, hvilkas stödjepunkt ej
ligger inom hans synkrets. Och den oro, det reformbegär
är icke af godo, som vill fram med explosion och spränger
sönder samhällets former! Delar ej så lätt alt bland alla fordringar
och förespeglingar, hvilka nu så allmänt gifva sig
tillkänna, urskilja dem, som stödja sig på rättsgrund eller
billighet, och att uttänka sättet för alla nödiga reformer.
Låtom oss söka vinna dem i lugn, och icke tala om en oro,
som åt den beställsamma tydningskonsten lemnar ett alltför
vidsträckt utrymme. Svensken är trygg under lagen, sorn
är hans eget verk; och han är lugn i känslan af sin kraft.
Jag kan icke tillstyrka II. R. o, Ad. att antaga det Ilederv.
' BondeSt:s inbjudning, utan föreslår vördsamt, alt densamma
lägges till handlingarna, och att II. R. o. Ad., under
åberopande af K. M:s nåd. skrifvelse af den 25 Januari
Den 26 Februari f. m.
379
j8a3, förklarar sig icke kunna deruti instämma; hvilket beslut
torde med prot.utdrag böra meddelas öfriga RiksSt:n.
Hr Frih. o. Landtm, lillkännagaf, att plenum kl. 6
i eftermiddag Lomme att fortsättas.
Frih. Rantzou, Joli. Albert: Dåden nu föredragna
frågan, efter mitt omdöme, rörer sig kl ing en vigtig constitutionel
grundsats, kan jng ej troed tystnad förbigå densamma.
Det är, mine herrar! en Representationens rätt i alla
constitutionella samhällen, att öppet och utan omsvep kunna
inför sin Regering uttrycka sin tillfredsställelse eller yppa
sina bekymmer. Om vi begagnat denna rätt uti förra
hänseendet, så är det desto angelägnare att begagna den äfven
i det sednare. Regeringarna Iida af intet mer än af en
verklig eller låtsad okunnighet om hvad folken vilja och
önska. Intet missnöje är farligare, än det dolda; intet lättare
att afböja, än det som, med öppenhetens lugn, framställes
från nationens representanter. Konungen har uti
sitt throntal meddelat nationen hvad hans Regering tänker
0111 sakernas ställning och landets tillstånd. Det tillhör
Representationen att upplysa, huruvida den uppfattning,
Konungens rådgifvare sålunda bibringat Konungen, öfverensstämrner
med verkliga förhållandet, eller i hvad mån den
derifrån afviker. Att icke våga detta vore en feghet, som
icke kan ursägtas. Det vore aLt svika Svenska folkets rättmätiga
anspråk på sina ombud. Det är en heder för Sverige
att äga ett BondeSt., som främst visat vigten häraf.
Jag hade derföre önskat, att R. o. Ad. kunnat antaga det
nu föredragna adressförslaget; men då betänkligheter dervid
emedlertid äfven hos mig uppstått, så förenar jag mig i
den mening, som af Hr von Troil nyss blifvit så väl uttalad.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: I ett så grannlaga
ämne, som detta, har jag ansett mig böra lägga mina tankar
på papper, ocii jag (inner af den discussion, som ägt
rum, att jag ungefärligen förutsett de invändningar, som skulle
komma att göras mot antagandet af BondeStls inbjudning.
Jag vill således högst obetydligt uppehålla mig vid hvad
flere värde talare anfört, men anhåller att i en punkt få
förklara mig, emedan den är angelägen att få utredd, innan
j a g ingår i discussion öfver sjelfva saken. Här har blifvit
sagdt, alt allt yttrande i afseende å thronlalet skulle blifva
ett klander mot Konungen personligen: detta kan jag
ingalunda antaga och beklagar, att den olyckan i sednare
tider hos oss insmugit sig, att anse yttranden om Konungens
regering och regerings-åtgärder, såsom utgörande ett
klander mot Konungens i grundlagen heliga person. Man
har sagt, at! det icke skulle utgöra någon nytta för folket,
om thronlalet besvarades, men också från ett annat håll
yttrat, att thronlalet utgått från tidernas kraf; och derifrån
38o
Den 26 Februari f. m.
leder jag den slutsats, att svaret måtte hafva sin grund från
samma källa. Jag tror i motsats mot dem, som förkasta
att thronlalet borde besvaras, att det tvertom är af stor angelägenhet
inom det coust i 111 tionella samhället, att etb så
beskaffadt förfarande äger rum.
Gr. Anckarsvärd uppläste derefter följande:
Vid den ifrån BondeSt. till R. o. Ad. ankomna inbjudning
att deltaga uti ett af Riksdagsfullmäktigen Hans Jansson
framsläldt och af BondeSt. godkändt och anlaget
förslag till adress, alt inför M. M. Konungen föreställa ett
svar å thronlalet, borde naturligtvis inträffa, hvad sorn skett,
nemi. att åsigterna skulle blifva delade; och att förslaget
inom R. o. Ad. skulle röna motstånd var val intet tvifvel
underkasladt.
Alt denna fråga skulle mötas med invändningar i afseende
å formens laglighet, förekommer mig också icke
oväntadt ; men loide det äfven medgifvas mig, alt åtminstone
för min del bestrida gilltigheten af de emot formens
laglighet anförda skäl, enär jag icke kan inse, hvarföre en
ifrån Svenska folkets ombud i dess commitenters namn uttalad
tankeyttring inför Konungen skulle vara mera olaglig
och mera oformlig nu, än vid de flera tillfallen, då sådana
adresser förr blifvit åbanebragta i och för vida mindre
maktpåliggande föremål, än att ifrån folkombuden inför
thronell nedlägga en lankeyttring i afseende å fäderneslandets
stallning, i afseende å dess behof af konungamaktens
medverkan till skingrandet af den missbelåtenhet, hvaraf
samhället omisskänneligen en längre tid besvärats. Jag kan
icke föreställa mig, att den nu ifrågavar. adressen skulle vara
af en lagstridigare beskalfenhel, än de tvänne adresser
under 1817 och 1818 årens riksdagar, af hvilka den ena föreslogs
i BorgareCt. och handlade om Konungens omvårdnad
för Riket, medelst spanmålsundsättningarna till vissa provinser;
d. v. s. Kronprinsens bemödande att understödja Konungens
afsigter, samt Arfprinsens uppbrinna myndighetsålder;
— och den andra, som motionerades hos R. o. Ad.,
såsom innefattande en begäran af Ständerna, att Konungens
kröning måste ske under deras sammanvaro.
Vid 1828 års riksdag förekommo icke mindre än fem
särskilda adresser, hvaribland likväl en, som föreslogs i BorgareSt.
och åsyftade tacksamhetsutg ju leiser för Regeringens
omsorger, slutligen förföll, på den grund, att K. M. i förväg
undanbad sig adressen, sedan den icke inom R. o. Ad.
genast med acclamation antogs, utan till ytterligare handläggning
begärdes hvilande på bordet.
En värd talare inom detta ruin har åheropat denna
tilldragelse, som eli grundadl skäl emot ali icke vidare framträda
med adresser; men jag kan icke fatta, att det kan
blifva en regel, alt då Konungen år 1823 frånsade sig en
Den 26 Februari f. m.
sådan adress, Konungen icke skulle nu kunna önska att Lora
folkets tankar i ganska vigtiga samhällsfrågor.
Af de öfriga fyra adresserna beslöts en, lill följe af
motion inom R. o. Ad., innehållande lyckönskningar till
Konungen och Kronprinsen, i anledn. af den sednares ti11—
äinnade förmälning. Tvänne lillkomino, på förslag af Landtm.,
och omfattade Drottningens och Kronprinsessans hitkomst.
Den femte utgick, lill följe af motion inom R. o. Ad., såsom
en slags condoleåmce, i anledn. af ett löst rykte omertappaodet
af några, som det hette, upproriska bref, skrifna
i General-major Holsts namn, och öfver hvilka skrifter
med Stockholms Post- oell Inrikestidning fac simile vidfogades.
Under 1828 och i83o årens riksdagar förspordes
trenne adresser, af hvilka två med anledn. af Kronprinsessans
förlossning och Prinsessan Sophia Albertinas död, samt
den tredje, i anledn. af Konungens återvunna helsa efter en
sjukdom. Från sista riksmötet erinrar man den märkliga
adressen med tacksägelser för utestängande af cholera-sjukdomen,
hvilken, adressen oaktadt, ett par månader derefter
tog sig den friheten att besöka landet.
Det är en sanning, hvilken jag ingalunda vill förtiga
eller förneka, att alla dessa adresser, efter de fyra Ståndens
beslut om dem, blifvit i afseende å sjelfva uppsättningen
hänvisade till Exped.Utskts handläggning; men jag har icke
derifrån kunnat komma till den slutsats, att ett sådant
behandlingssätt utgjorde en oeftergiflig nödvändighet, då
rättigheten för ett Stånd att lill K. M. afgifva en adress,
icke synes genom något lagstadgande förbuden, och då
det, på samma grund, icke lärer kunna vara ett annat
Stånd förvägradt att, efter erhållen inbjudning, såsom sitt
eget antaga och godkänna ett på detta sätt framsläldt förslag.
Jag hade på det högsta önskat, att R. o. Ad. vid detta
tiIfä11e begagnat dess vackra bestämmelse att understödja
Bonde-St. uti en tankeyttring, hvars sansade och
fosterländska innehåll äfven af de mest motsatta åsigter icke
torde kunna jäfvas; och uti hvilket beslut R. o. Ad. i detta
hänseende kommer att stanna, vill jag likväl hoppas, att
det icke blifver med likgilltighelens köld Bonde-St:s inbjudning
ifrån R. o. Ad. blifver afvisad.
Den anmärkning, som blifvit gjord, alt den föreslagna
adressen skulle innehålla en oriktig uppgift i afseende å
Konungs och Ständers sammanstämmande beslut om utskyidernas
erläggande efter ett medelpris af 10 års markegång,
erkänner jag vara af de'n betänkliga beskaffenhet, att den
lemnat anledn. bestrida inbjudningens antagande lill fullkomligt
godkännande af adressförslagets innehåll. Det är äfven
möjligt, att adressförslaget i någon mindre väsendtlig del
går våra former i förväg vid uttalandet af en opinion om
rådgifvarekallets förvaltning under den förflutna tiden.
Sedan dessa betänkligheter emot adressens godkännande
Den 26 Februari f. m.
i dess nuvar. skick blifvit framkastade, anser jag mig icke
heller böra yrka sakens framgång i dess närvar, skick; men
derföre kan jag icke undertrycka min öfvertygelse, att adressförslaget
både är lagenligt oell af behofvet pAkalladt. Jag
har hört framställas den mening, alt R. o. Ad., på grund
af dc hinder, som synas möta antagandet af Bonde-Sl:s inbjudning,
borde tillsätta ett särskildt Ulsk. för uppsättandet
af ett sv-r på throntalet; och jag biträder gerna denna mening,
ifali den kan göra sig gällande inom R. o. Adis pluralitet.
För en sådan händelse skulle jag, för min del; önska
åtskillig t tillägg till Bonde-Stls adressförslag. Jag skulle
t. ex. icke vilja medgifva, alt Sverige för 3o år sedan var
så nedböjdt af motgångar, att det endast var Konung Carl
XlSlls samtycke att öfvertaga Riksstyrelsens börda, sorn räddade
spillrorna af vårt fädernesland och förekom dess fullkomliga
undergång.
Det utgör, snart sagdt, en den sednaste regimens bestämda
utmärkelse, att alltid och vid alla tillfällen göra
i8oq års Sverige så nedböjdt af motgångar, så uselt och
spiittradt, att återstoden endast utgjordes af spillror, david
häfdernas noggrannare skärskådande man torde komma till
de motsatta slutsatserna, att Svenska folket, näppeligen vid
någon tidpunkt af dess historia, förevisat så mycken enighet,
en så samlad nationalkänsla, ett så beundransvärdt
mod att icke låta afskräcka sig af de tvifvelsutan stora
motgångar, af hvilka det visserligen trycktes, men icke
böjdes.
Den tidpunkt, sorn anspeglas i throntalet medelst antydning
på den fruktansvärda makt, som ville sträcka sitt
välde äfven öfver denna del af Norden, ligger oss alltför
nära, och är för innerligt förenad med sjelfva den krönta
personlighet, som uttalat denna åsigt, för att kunna utan
afseenden, utan band och utan betänkligheter behandlas;
roen de i throntalet påpekade häfder skoia tvifvelsutan en
gång förtälja, huruvida Norden i verkligheten frigjordes
ifrån ett botande välde, eller om detta blott utbyttes ifrån
ett vida fjermare till ett närmare.
Jag skulle i ett svar på throntalet icke heller vilja
medgifva, alt Sverige vid den åsyftade tidpunkten var utan
härar och utan vapenförråd, och utan ett för tidernas svåra
kraf ordnadt krigsväsende. Jag bar mig icke bekant,
att Konung Carl XIII från Sverige till Tyskland afsönde
andra harar än Svenska, och således ägde vi dem. Att dessa
bärar icke afgingo obeväpnade är en känd sak , och sålunda
voro vi icke heller utan vapenförråd. Vårt artilleri
tjenstgjorde i Tyskland med utmärkelse och heder; och
detta vapens skapelser bos oss var ingalunda då något ögonblickets
verk. Alt landet icke ägde några stora penningetillgångar
år en sanning; men alt dessa icke äro särdeles
större nu, ifall man afser den enskilda förmågan att upp
-
Den 26 Februari f. m.
383
offra dem, lärer ej med särdeles framgång kunna bestridas.
Att vårt krigsväsende ej var ordnadt för tidernas svåra kraf,
begriper jag sannerligen icke heller, då krigsväsendets för
folket tryckande börda är ökad, men visserligen icke minskad;
då indelningsverket slår qvar med all sin tunga, genom
sednare tiders organisationer blott ryckt utur sitt
sammanhang; du sjefva stridskrafterna blifvit" minskade för
ordnandet af armeens musik till jemförlighet i prakt med
de mest lysande mililärmonarkiers, förhållanden; och då,
tvertemot indelningsverkets hufvudgrunder, roteringsbesväret
i och för soldat blifvit, utan Ii. Sl:s mig kända medverkan,
till någon del öfverflyttad! till underhåll af musikanter
och befäl. Mätte det icke förtänkas mig, om jag vid
svaret på ett throntal skulle yrka uppmärksamhetens fästande
derå, att det är Watiohal-representationcns pligt att äfven bevaka
nationalitetens intresse för en försvunnen lid, och att
det vore oriktigt att, genom en alltför rind. tystnad, berättiga
häfderna att emot verkliga förhållandet framställa 1809
års epok så usel, och dess folk så modfäldt, så af sig kommet
och förringadt, att det var i behof af den lyftning,
sorn throntalet synes vilja visa såsom en verkan af Styrelsens
uteslutande förtjenst.
Jag skulle emot throntalet vilja anmärka, huru jag icke
tror, att någon särdeles statskonst varit satt på prof för att
under ett fjerdedels århundrade för Helfon hafva uppehållit
fredens lugn; ty om det vid den bekanta skeppshandeln
blifvit äfven ty råd t, så hade del åtminstone icke varit folkets
eller R. Sits fel. Jag skulle gerna vilja erkänna mig ej
begripa, i hvad afsigt jernels fördubblade värde synes uti
throntalet fiheropadt, då Styrelsens andel uti detta handelsförhållande
för mina ögon visar sig vara mindre än intet,
likasom jag icke mäktat inse, att de högst betydliga ännu
oanvända tillgångarna på naturalster af Regeringen
blifvit skapade, särdeles då de, såsom ännu oanvända, synas
med rätta tillhöra den större skapelsens odelade förtjenst.
Möjligheten af de skatters nedsättning, hvilka sedan
längre tider tyngt jordbruket, var visserligen uti throntalet
en af de gladare anspeglingarna, men som beklagligtvis
icke realiserade sig i den K. propostn. Alt allmänna
arbeten ifrån 1810 till år i83y uppgått till en kostnad af
mera än i5 och en half million r:dr b:co, är för de skattdragande
nogsamt bekant, äfvensom den på banken anordnade
sedelutsläppning till dessa arbetens bestridande genom
myntförsämringen rubbat den enskilda förmögenheten och
åstadkommit otaliga lidanden och mångas undergång; men
Svenska folket kunde vilja öka dessa skattebördors stora
resultater med exempelvis äfven det lilla tillägg, att 4°°
hästar garde under 25 förflutna fredsår kostat Staten fyra
millioner, icke noga räknade. Hvilka de åtskilliga, jorden
tryckande bördor äro, som blifvit lindrade. Sr åtminstone
384
Den a6 Februari f. m.
för jordbrukaren mindre bekant, då, med undantag af sa11—
petergärden, jag icke känner någon lindring i jorden tryckande
bördor; och vid en nogare räkning torde rust- oell
rotehåilares under tiden ökade besvär, passevolnnce-afgifler,
bekläd nåd sbi drag, exercis-sqvadroner, Dro It ning bo Ims-ba tal jonen,
fångvårds-comroenderingar, med mera dylikt, mångdubbelt
uppväga den lindring saltpetergäi dens afskalfande åstadkommit.
Oell kan jag icke heller gerna medgifva, att denna
lindring utgått ifrån Styrelsens omtanka för jordbrukets
trefnad, förkofran oell bestånd; ty landet friköpte sig, så
till sägandes, ifrån denna börda, genom uppoffringen afden
icke obetydliga saltpeterfonden, hvilken, till följd af de
öfriga Ståndens medverkan, användes till ett förhandenvar.
behof. Efter antydan af alla de fördelar fäderneslandet
skördat af de förflutna do årens administration, förekommer
en episod emot viljan att störa de goda förhållandena
och att på samma gång sätta fäderneslandets välfärd
i fråga, genom dess blottställande för äfvenlyrliga och vidt
utseende strider; men då dessa strider, till följe af historiens
vittnesbörd, gemenligen och nästan uteslutande utgå ifrån
Regeringarna, så har det för mig varit svårt att fatta syftningen
af dessa anspeglingar, då 111ig veterligen inga ströftåg,
nu mera ån förr, varit af allmänna rösten påkallade.
Hvad Regeringen och presterskapet för folkundervisningens
befrämjande egentligen gjort, har jag mig icke bekant; och
vågar jag tro, att hela förtjensten, opartiskt undersökt, kommer
att visa sig hafva varit den helt och hållet negativa,
att icke hafva förhindrat tidsandans verkningar i detta hänseende.
Med spänd uppmärksamhet erkänner jag mig vänta
det utlofvade förslaget till afhjelpande af missvexlens
olyckor, då jag förmodar det blifva något hell annat, än
den af R. St. långt för detta förkastade inrättningen af allmänna
raagaziner med dem åtföljande direclion. Det har
varit tillfredsställande att erfara det förmånliga arbetsresultatet
vid Trollhätte-canal; men torde det ännu för R. St.
återstå att taga medlen till arbetets fortgång i närmare öfvervägande.
Hvad vår fosterländska bär utöfver sina vanliga reg:smöten
och större öfiiingsläger sedan sista riksdag utfört,
väntar man till följe af throntalets löfte med särdeles nyfikenhet
få höra. Ett tillfredsställande löfte är oss i throntalet
gifvet, att hvad som är ulförbart och nyttigt aldrig
skall af Konungen lemnäs utan afseende vid fråga om de
högst nödiga förändringarna i vårt representationssätt; och
derföre är också den allmänna tacksamheten på förhand oinskränkt.
— Detta löfte lemnar äfven ett glädjande hopp om
K. M:s sanction till det af R. St. nu antagna förslag till en
förbättrad Statsrådets organisation, och tager man för afgjordt,
att de nya rådgifvareplatserna komma alt besättas
-
Den 26 Februari f. 10.
385
las af män, som härleda deras anspråk ifrån förtjenst och
skicklighet, men icke från deras börd; då det för vinnandet
utaf det stora önskansvärda målet af ett pålitligt
förtroende, de båda Statsmakterna emellan, helt säkert blif—
ver nödigt att sammansätta Ministeren efter andra grunder,
an hugskott, relationer, en redan vunnen höjd på ernbetsm
an na-hierarkiens trappa, eller endast ifrån K. nåd som
utgångspunkten. Vid tillfället af ett svar på throntalet,
skulle jag önska en sådan mening uttryckt, såsom den lindrigaste
kritik af det sedan alltför länge tillvarande systemet,
och såsom eti uttryckt önskan i afseende å det blifvande. —
•lag ville, att ett svar på throntalet skulle vördsamt, men
bestämdt, uttala It. St:s behof af personella garantier för
sitt förtroende till Styrelsen. Jag ville, alt ett svar på throntalet
skulle ärligt och öppet uttala It. St:s öfvertygelse om
nödvändigheten att vid denna riksdag vara, i afseende å
statsutgifterna, så återhållande som möjligt, för att snart
aterkallade till oundgängliga reformers grundlagsenliga behandling,
vid erfarandet af ett nytt systeme, vid emottagandet
af ändamålsenliga, grundliga och verkställbara förslagen,
vid inhändigandet af väl uttänkta utvägar att inskränka
statsutgifterna, och att lätta skattebördorna, — för att m.
e. o., vid erfarenheten af ett på statsklokhet och på en
sann stats-ekonomisk grund hvilande systeme, kunna med
nöje och med tillförsigt lemna de erforderliga medlen för
en fosterländsk Styrelse att handla och röra sig uti Svensk
mening och inom verkningskretsen för ett sanni och verkligt
Svenskt intresse.
För den K. propostn, angtde Konungens afsägelse från
ordförandeskapet och de tvänne rösterna uti Rikets Högsta
Domstol, erkänner allmänheten sin förbindelse, såsom för
allt, hvilket leder till en bättre sakernas ordning.
Förslag till polis- och skyddsförfattningar emot pauperism
och lösdrifveri äro oss lofvade; och under förväntan
af deras ankomst, bör man hoppas, att de i första rummet
komma att stödja sig på näringsfrihet och på undanrödjandet
af alla i förväg lagda hinder emot menniskans rättighet
att obehindradt försörja sig sjelf, när hon i sådant afseende
icke bryter emot på verkliga rättsgrunder fotade samhällslagar.
Med verklig rörelse har Svenska folket ifrån dess ålderstigne
Konung emottagit uppmaningen att förstå sin Regering;
men för att hinna delta mål, mäste folket nödvändigt
äga en utväg alt göra sig förstådt utaf sin Styrelse,
ty härvid fordras en oeftergiflig vexelverkan, om uppmaningen
skall kunna frambringa något välgörande resultat.
Jag hemställer således, 0111 någon lämpligare utväg i sådant
hänseende gifves, än den som framställt sig i Riksdagsfullmäktigen
flans Janssons adressförslag, uti hvilket jag gerna
erkänner min önskan, alt R. o. Ad. funnit sig benägen del2
11. 4g
386'
Den a6 Februari f. m.
taga. Throntalets så sanna uppfattning af landets kallelse
lemnar oss omisskänneliga förhoppningar till lindring uti,
genom en alltför stor stående arniee, fortfarande, särdeles
för jorbruket tryckande bördor; ty, ”öboer på nio tionde”delar
utaf de båda Rikenas omkrets, tillhöre vi Europas
”fasta land endast genom nära ofruktbara trakter; och då
”vårt läge bestämmer vår politik, att önska verldens lugn
”och befara alla Imf med våra kölar,” så synas vi icke genom
vårt under freden alltför tryckande militärväsende böra längre
utarmas och undergräfva våra krafter.
Man invänder, att throntalets besvarande icke i våra grundlagar
äger något stöd; men man kan också icke ådagalägga,
alt de deremot stadga något förbud, och jag anser det således
af behofvet påkalladt att införa denna sed, hvilken i alla
andra constitutionella länder är häfdvunnen.
Vid sakens betraktande, måste man otvifvelaktigt medgifva,
att throntalen böra besvaras, då iden motsatta händelsen
Regeringsmakten finner ett alltför obegränsadt fält
för sjelfberömmet, när detta icke äfventyrar att motsägas
ifrån Folkrepresentationens svar på talet. Jag röstar således
alltid för hvilken utväg, som beredes för framgången af
Bonde-St:s inbjudning, eller för tillvägabringandet af någon
adress i samma syftning ifrån R. o. Ad. särskildt.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Att hvarje
Stat bör tillegna sig allt det bättre i andra Staters institutioner,
är en rotfästad sats. Men när Romrarne ville sålunda
förbättra sitt statsskick, behandlades ärendet genom
comilierna och senaten; och ingressen för det blifvande beslutet
var: Senatus Populusque Romanus. Min önskan
är, att vi så behandla detta ärende, och att de som
önska framgång åt adressförslaget, ingå till Const.Utsk. med
förslag till ändring i grundlagen; och sedan Const.Utsk.
yttrat sig, må Ständerne besluta om förslagets qvarliggande
till nästa riksdag. Jag anser nemi., att denna adressens
öfverlemnande till thronen, vore en förändring i häfdvunnen
praxis, som enligt all lagfarenhet motsvarar bestämd
lag. Såsom prsjudicater anföras de under förra riksdagar
aflåtna adresser. Men dessa hade uttryck af tillfredsställelse
och lyckönskan till syftemål, och den ifrågavar. alser motsatsen.
Härmed menar jag ingalunda yrkandet såsom princip,
alt endast belåtenhet, icke obelålenhet, skulle få uttryckas.
Jag vill blott säga, att för detla sednare uttryck har
grundlagen specielt utstakat vägen, nemi. granskningen i
Const.Utsk. af Statsrådets prot:r och användandet af 107
Jin Reg.Fln. Att förut genom adresser klandra, vore det af
all lagfarenhet bannlysta bis in idem. Pä dessa grunder
önskar jag lifligen, att discussionen måtte först afgöra formfrågan,
nemi. huruvida i prineipväg en sådan adress kan och
bör frambäras, likmätigt grundlagen och likmätigt den
Den 26 Febra*ri f. m.
387
praxis som blifvit lag, och icke dessförinnan intränga uti
adressens innehåll, hvilket inträngande jag skulle anse som
ett verkligt förirrande af discnssionen.
Har Ståndet afgjort fornifrågan, och beslutet blifvit,
att adressens framförande är grundlagligt och lämpligt; då
först böra vi, och då måste vi discutera adressens innehåll.
Jag röstar för dess läggande till handlingarna.
Frih. H amilton, Hus;o: Då jag funnit, alt mängden
af talare yrkat, att BondeSt:s förslag till adress, såsom under
nuvar. förhållanden icke lämplig eller passande för R
o. Ad. att antaga, må läggas lill handlingarna; har jag icke
dervid något annat att tillägga, än att jag förenar mig med
dem, som så yttrat sig. Jag tog mig derföre endast af den
anledn. friheten att begära ordet, att Frih. Sprengtporten
och Hr von Troil föreslagit R. o. Ad., att R. o. Ad. sjelf
skulle ånyo upptaga sjelfva ide'en, och genom ett särskildt
tJtsk. låta utarbeta ett nytt förslag till adress, såsom svar
pa throntalet. I afseende derå, har den siste värde talaren
gjort en så fullständig utveckling, att jag har föga att tillägga.
Jag har likväl af detta sednare förslag icke funnit
annat, än alt samma skäl, som anfördes mot BondeSt:s förslag,
låta använda sig mot detta nya, nemi. att icke vara
formenligt. Jag har icke kunnat fatta annat, än att, då
26 §:n Riksd.Ordn., som handlar om sättet, hvarpå riksdag
bör öppnas, icke omtalar någon adress såsom svarpå throntal;
måste deraf följa, att en sådan adress icke heller
bör åstadkommas, förrän ett stadgande derom blifvit i grundlagen
inryckt. Då stöd derföre ej kan hemtas ur grundlagen,
skulle det möjligen kunna ledas från en praxis, som
tillät hvad i detta fall åtminstone ej af grundlagen är förbudet;
men mig veterligen har ej heller någon praxis tills
nu varit, att en sådan adress någonsin blifvit till Konungen
aflemnad. Må det nemi. förlåtas mig, 'att jag ej tror
någon jemförelse i detta fall böra äga ruin emellan de lyckönsknings-
eller condoleänce-adresser, som vid förflutna riksmöten
blifvit af Ständerna till Konungen framburna, och en
så beskaffad adress, som den, hvartill nu förslag blifvit
väckt. Såsom jag fattar ide'en af en dylik adress, såsom
Representationens svar på ett hållet tinonia!, måtte nemi.
icke meningen dermed vara, att den skulle innehålla endast
beröm; meningen måtte vara att uttrycka nationens verkliga
tänkesätt; men dessa nationens tankar fä, då de, sora
ofta nog torde blifva fallet, skulle innebära klander öfver
regeringsåtgärder, enligt 60 §:n Reg.Fm, ej på ett sådant
sätt framföras, utan måste de, på sätt grundlagen föreskrifver,
nemi. genom anmälan till Const.Utsk., uttalas. På denna
grund anser jag, att en dylik adress, under nuvar. förhållanden,
icke kan äga rum; ehuru jag, om formen det
tillät, fullkomligt är öfvertygad om förslagets både ny tia
388
Den oG Februari f. ra.
och vigt. Slutligen tror jag, att tidpunkten icke nu arden
rätta; tiden derföre är, äfven efter Hr von Troils tanka,
sora flera gångor i sitt tal yttrat, att en sådan adress bör
aflemnas i början af en riksdag, längesedan förliden hvad
denna riksdag beträffar. Ehuru jag således fullkomligen delar
den, af Frih. Sprengtporten och Hr von Troil yttrade
tanka, att då ett. throntal hålles, det är conseqvent, att det
besvaras, nemi. så snart ett stadgande derom influtit i
grundlagen, kan jag ej annat än anse, att, innan detta skett,
både ridderlighet och adelskap tillåta mig att höja min
röst emot adressförslaget; och jag anhåller derföre, att detsamma
icke matte, under nuvar. förhållanden, till öfverläggning
företagas, utan dermed enligt den i grundlagen löreskrifna
ordning för sig gå.
Hr Rääf uppläste följande:
Då jag för en stund sedan erhöll rättighet att yttra
mig öfver denna fråga, men derifrån afstod, skedde det i
förhoppning att hon skulle erhålla den enkla utgång, fl is—
cussionen då tycktes antyda; men enär sedermera flfskilligé
talare vidrört det enskildta af adressförslaget och uppgifvit
några punkter, dera de ansågo R. St. äga fog att öfverklaga,
och andre yrkat vigtcn af opinionsyttringar, från hvilka
de ej lära vilja utesluta dem som något kunna strida mot
deras; så får äfven jag utbedja mig en stunds uppmärksamhet,
den jag icke ofta skall påkalla.
Adressförfattaren vidrörer flera af samhällets vigtigaste
angelägenheter; han klandrar mycket; han berömmer litet.
-Skriften är tili aila Stånds bedömmande aflemnad, och det
kan således tillkomma äfven mig stt få yttra några ord öfver
dess hufvudpunkler.
Bland s. k. underlåtna styrelse-åtgärder fäster denna
granskare sig först vid förenklingen af räntepersedlarna. Han
känner då ej hvad alla som äga anspråk på kunskap i denna
väg nu mera veta, att, sedan förenkiingsarbetet varit,
än för vissa trakter, än för hela Riket stundom afsiannadt,
stundom fortsatt, och numera blifvit färdigt; har man vid
närmare begrundande funnit, att hela det påyrkade företaget
icke blott vore onödigt, dels emedan intet prejeri på
elen skattskyldige kan äga rum under vårt väl controllerade
och derföre också förhntade kammarverk , dels emedan, äfven
efter en sådan förenkling^ ingen förminskning uti antalet af
uppbördsman vore möjlig, utan äfven funnit detsamma i
längden blifva högst orättvist, ländande än till kronans, än
till den enskildes förlust; på hvilka skal hela frågan nu
lärer vara af behöriga embetsverk till utförande afstyrkt.
Det är icke synnerligen troligt, att Statsrådets sednaste
prot:r varit för allmänheten tillgängliga. Man kan således
skäligen antaga, att omdömet öfver Konungens rådgifvare
härflyter från tidningarnas, hvilkas yttranden, — ehuru, så
-
Dcna6 Fobrnnri f. m.
38g
sorn väl bekant är, de öga ilen högsta grad af sans och tillförlitlighet,
— likväl möjligen i detta mål, oell uti saknad
af berörde prolocoller, kunde emot vanan vara något bristfälliga.
Ehuru som helst, tyckes det vara en pligt för hvarje
medborgare, som sjelf förmodligen vill dömmas efter sina
gerningars uppsåt och grund, ej efter deras af honom vanligen
oberoende utgång,— som sjelf åberopar och vill njuta
Jaga rätt, att äfven lemna densamma åt andra; den nemi.,
att hans handlingar först må ransakas, sedan dömmas, oell
att i detta fall, då ingen undersökning varit möjlig före
Coust.Utskrs åtgärd, innehålla med alla i förväg gående
omdömen.
Öfver önskan om arme'ens reduction behöfver jag ej vara
mångordig. Högsta befälet tillhörer Konungen uteslutande.
Förändring i roteringen är en constitutionsfråga. Men
då motionären naturligtvis måste vara öfvertygaa om beståndet
af den allmänna freden och Sveriges deraf beroende
yttre lugn, för att kunna begära det activa försvarets minskning,
är det märkligt nog att, med denna kunskap inom
hans krets och med denna djupa trygghet, jemföra en liktidig
tilldragelse, då en af Europas icke minst statskloka
Regenfer återkallar sitt sändebud hos ett främmande hof,
derföre att derstädes utan ,denna välöfvade diplomats kunskap
kunnat afsiulas vissa förbindelser, som tyckas något
förnärma motionärens förhoppningar.
Han yttrar sin stora tillfredsställelse öfver den K. propos.
till skolar för ungdomens allmänna undervisning. Mätte
detina åsigt vara öfver allt på landsbygden enahanda, och
således icke mera inträffa hvad som så ofta hittills skett,
att dylika förslager, framställda inför socknemännen sjelfve,
blifvit af dem förkastade, äfven då, när enskild ståndspersons
välgörenhet velat draga största bördan. Det är också
ganska hugnande linna, alt motionären anser de stora kostnader,
som för så många skolors och lärares underhåll blifva
erforderliga, kunna bestridas, vare sig af statsverket, sora
måste erhålla sina förnämsta bidrag af jordbruket tillbaka,
eller erläggas direele af socknehoerne till skolan,— och att
adressförfattaren sjelf sålunda mildrar, om ej alldeles motsäger
sitt förut fällda yttrande om de skattdragandes oförmåga
och stora behof af lindring i deras skattebördor.
Öfver representations-förändring är ock ordadt, något
oförmodadt från ett Stånd, som icke annorstädes än i Sverige
äger den vackra och icke förkastliga rättigheten att
ohlandadt föreställa det besutna jordbruket, med deraf härflytande
vård om det bestående. Skulle den omtalade ändringen
blifva införd, torde något tvifvel vara, om BondeSt.
dervid blifver det vinnande. Kanhända att de män, som nu
ädelmodigt åtagit sig att utan uppdrag föra Sveriges eller
euskildta Stånds talan, icke skulle lika väl lyckas att, efter
Deo a6 Februari f. m.
denna representations-föiändring och möjligen sSsom Ståndets
comiterade, uppfylla dess blifvande önskningar.
Förslagen till både allmänna oell kyrkolagen påyrkas,
såsom vore de redan fullfärdiga, såsom vore jemförelserna
mot de gamla slutade, och alla skiljaktiga meningar sammanjernkade.
För min del har jag sett sådana, som, hvad kyrkolagförslaget
beträffar, icke lemnar någon enda punkt deraf
oantastad eller obetviflad ; förklarandes detsamma mera likna
ett bönfallande herdabref, än en bjudande lag. Icke mindre
gilltiga inkast äro af domstolar och enskilde gjorda mot den
nya allmänna lagen; och jag, samt mången med mig, hyser
den djupaste tacksamhet för Konungens visa försigtighet att
icke brådstörta antagandet af lagar, som, lindrigast bedömda,
äro omogna, och hvilka åsyfta att omskapa hela detta
Rike och alla dess rättsförhållanden uti sina första grundvalar.
Adressen anser, att lagstiftningen för näringsfriheten gått
för långsamt, och uppräknar de goda följder, som af dess
ytterligare utveckling skulle uppkomma. Likväl äro tankarna
derom något delade. Det säges t. ex., att åtskilliga corporationer
inom hufvudstaden icke funnit sig synnerligen
belåtna med vissa skedda ändringar i gammal ordning; det
säges äfven, alt mycket folk finnes på landsbygden, sora till
skrifver fattigdomens tillvext, icke dessa öfverklagade skatter,
dem man tycker sig kunna utgöra, enär man, efter deras
afräknande, betalar för jorden merendels stora och äfven
på sämsta trakter och i värsta fall, åtminstone någon köpeskilling,
utan i dessa författningar, och framom författningar
gående vanor, som genom hemmansklyfning framkallat
obesutenhet, genom jordafsöndring och backstugusittandet
alstrat tiggeriet, genom gårdfarihandel och andra dylika
vandringar tillstadt lösdrifveriet, genom stadsmannanäringars
förflyttning på landet skadat både tillverkningens godhet,
städernas borgerskap och landsbygdens seder, slutligen, genom
detta klem vid brottslingars behandling, utrotat fasa
för straff, alstrat öfverdåd och trötts. Men hvem är den,
som intrugat dessa läror af sjelfsvåld och af upplösning i
gammal rätt och gammal ordning. Icke är det vår Styrelse,
hvilken betänksamt och varligt tagit dessa steg, dem riksdagarna
i sina önskningar påyrkat, och som framför allt
blifvit bedrifna af desse författare, desse opinionsfabrikanter,
som oupphörligt förespeglat nyttan och herrligheten af
nyheter, möjligen gagneliga i andra länder, der de uppvuxit
och hopgrott med samhället, men hos oss i högsta mått
sträfvande mot natur, mot folklynne, mot öfriga och orubbliga,
åtminstone för århundraden ännu orubbliga inrättningar
och tänkesätt.
Icke vill jag härigenom uttrycka något klander mot vår
Styrelses beslut att i dessa fall och i någon mån hafva eftergifvit
för samtidens pock, äfveu till sin egeu skada. —
Den 26 Februari f. ra.
391
Den bästa varningen är erfarenhetens. Vi hafva hittills blott
satt ena foten utöfver afgrundens rand; öppna ögon och ett
steg tillbaka, till och med blotta stillaståendet, kan oss
rädda.
Bland de ämnen, som väl icke namneligen äro uti adressen
uppräknade, men dermed äga närmaste sammanhang, då
de inom och utom Representationen ofta vidröras, äro de
flera önskningsmål, hvaråt Regeringar icke skulle hafva lemnat
nog uppmärksamhet eller tillräcklig skyndsam handlägning.
— Inför R. o. Ad. är redan vordet upplyst, huru
ogrundadt allt detta är, så vidt klandret rört tågordning och
samlandet af mililie-författningar.
Faltigvårds-comiteens betänk, är dat. den 8 sisth Juli.
Har det väl varit möjligt att, efter den tid, som åtgått till
dess föredragning och tryckning, på den sedermera korta
återstoden af året kunna öfver detta monstruösa förslag,
som vidrör nästan allt hvad i Sverige finnes af inrättningar,
inhemta alla dessa corporationers och embetsverks yttranden
och sammanjemka deras tvifvelsutan blifvande gilltiga och
mångfalldiga anmärkningar till en proposition?
Vid skjutsfrågan är också lika grundlöst anmärkt, att
ingenting blifvit tillgjordt. Styrelsen har tvertom mången
gång och mångenstädes sökt att få skjutsningar på entreprenad
öfvertagen. Jag har sjelf, såsom dåvar. åbo och ännu
varande ägare af reservhemman, arbetat derpå; men fåfängt,
emedan hinder, olika mot i alla andra land, möta i vårt,
och genom hvilkas uppräknande jag skulle, om tiden så medgåfve,
kunna tydligt ådagalägga ogörligheten, åtminstone
på de aldra flesta trakter, af väsendtlig förändring i nuvar.
skjutssätt.
Riddarhusets långa plenum den 5 dennes uppfriskades
af en melodram, rör:de comiteen för skattejemkningen, så
väl utförd, att man nästan kunnat anse den för instuderad.
Det uppgafs då, att comiteens arbete varit för 6 år sedan
slutadt, att det blifvit till Regeringen aflemnadt, och att,
enär intet svar derå följdt, ordför. hade fruktlöst påmint om
iustruetion hvad vidare tillgöras borde. Detta ämne har
sedermera under flera plena utgjort en anledn. till förnyadt
tadel öfver Regeringens overksamhet; och man har beklagat,
att ett så ypperligt förslag skulle multna under
försegling.
Olyckligtvis för detta klander har ett exemplar, straxt
vid tryckningen, undsluppit denna försegling. Det befinner
sig i mina händer; det är här att granskas af hvem det
lyster.
Låtom oss nu betrakta dess innehåll. Det upptager på
44 sidor betänk., jemte en särskild åsigt, och äger till bihang
en stor tabell. Men hvad ar dess resultat? Blott och bart
en kameral öfver provinsen Uplands ord. skatter, utarbetad,
efter hvad af desse herrar kan väntas, med största noggrann
-
Don 36 Februari f. m.
het, men det innehåller icke något, ej ens det aflägsnaste
förslag till den berömda skattejemkningen; corniterade yttra
sig tvertom, pag. 3g: att en likadan tillförlitlig ransakning
borde först öfver hela Riket, genom särskildt tillförordnade,
verkställas; och innan allt detta för sig gått,
har det synts corniterade olämpligt att ingå i
någon undersökning om det särskildta indirecta
beskattnings-systemet, och ännu mindre hafva
corniterade emedlertid funnit sig tillständigt
att för närvar, afgifva de af E. K. M. anbefaldta
yttranden om sättet, huruledes de skattebidrag,
som nu utgjort föremål för comiterades undersökning,
må kunna minskas, jernnäs, eller emot
andra förbytas. Detta arbete, med dylikt slut, fordrade
ändock 3 års möda af utmärkt kunnige ecb flitige män.
6 år äro sedan förflutna; skulle då dessa varit tillräckliga
för granskningen af hela det öfriga Piikets ord. skatter, för
granskningen af de extra ord., slutligen äfven för hufvudsaken.
Se sådant, mine herrar! är det klander, sorn sker med
alla andra afseenden än på sanningen. Och härmed har jag
slutat mitt omdöme öfver närmaste föremålen uti adressen,
hvars läggande till handlingarna jag får yrka.
Men då lian hyser ett med hela denna riksdags .lopp
gemensamt syfte att klaga öfver det skedda och påskynda
en ny tingens ordning, vore det kanhända icke olämpligt,
att dermed jemföra några åsigter från en representant,
som äger ingenting i det fordna att öfverklaga, ingenting i
det nya att vinna; som således Lan, mera opartiskt än mången
annan, yttra sig öfver tvistefrågans beskaffenhet och
gifva förslag alt den lindrigast lösa.
Skola vi väl tro, att en Ministerstyrelse med jagande och
bortjagande förvaltare; kunna vi antaga, att en Representation,
som efter ena förslaget blott föreställer penningevärde,
eller efter ett annat, sammanpackar stridiga elementer, dem
endast Konungars för Sverige alltid heisosamma myndighet,
gjort endrägliga till landets båtnad; skola vi förmoda, att
riksdagar, förflyttade i våra sockneslugor, att näringsfrihet
utsträckt till alla och tili allt, att ändrade arfslagar, omkastade
skattebördor, — att alla dessa och alla öfriga redan nämnda
eller uti våra statsförbättrares bröst ännu hvilanda reformer
icke stöta något intresse, icke strida mot några meningar,
icke rubba hagot förhållande? — Hvilken trollmakt
finnes nu i Sverige att utan motstånd, utan våld, införa så
genomgripande förändringar? Och har Svensken nu i detta
ögonblick upphört att äga sin så beryktade och lyckliga tillgifvenhet
för fordomdagsordning, tili hvars bibehållande, äfven
i skadliga fall, han så otta genom motstånd och upplopp
bekymrat sina visa och varsamma Konungar? — Ämna
vi hädanefter icke aga någon Styrelse, icke lemna eller
fordra
Den aG F e 1) r u a r i i’, n».
fordra lydnad och aktning? Om vi det likväl önska; hvarföre
då genom ladel, hån och bitterhet utdrifva sjelfva andan
och själen i stat och samlif, vördnaden och kärleken,
utan hvilka alla lagar äro falnade lik?
Ingen fiende slår på våra gränsor; lagen har ej upphört
att lemna oss rätt och skydd. Vettenskaper, åkerbruk,
bergverk, slöjder och handel förkofras; ingen statsskuld
trycker vårt Rike. Hvarföre då denna onaturliga brådska?
Hvarföre hopa ändring på ändring, innan någon enda hunnit
bekräfta sin nytta, innan ännu någon förmått fastlänka
sig vid allt det öfriga? —När har den regeln upphört gälla,
att endast det onda öfverraska!' oss brådstörtad!, men att
det varaktiga goda blott långsamt kan förvärfvas, eller när
har den blifvit ulan kraft, att icke olyckan utan medgången
alstrar öfvermod) och att detta bådar fall? I sanning,
vi vore ej så storlåtiga, om verkliga plågor oss beklämde.
En mild Försyn har befriat Sverige från försteget uti
samhällenas skiften. Andra länder i vår verldsdel äro dertill
utsedda. Redan äro flera af dem inbegripna uti försöket
af de nya lärornas användning ; hvarföre icke dä afbida
utgången hos dem, för att se om deras lycka blifver att
eftersträfva? Hvarföre icke draga nylla af de lärdomar deras
närvar, strider lemna? Hvarföre omleka revolutioner,
hvilkas fasor vi kunna undvika, men hvilkas goda frukter,
om sådana mogna, vi kunna oss då tillegna?
Mången med mig anser redan alltför mycket offradt
åt omslörttiingens genius; andra finna honom alltför litet
hyllad. Skola dessa rakt motstridiga åsigter sönderslita samhället,
hvars bevarande dock måste vara allas vår önskan? —
Nå väl då! Lålom oss stanna midt emellan; låtom meningarna
på detta neutrala område sluta ett fredsfördrag,
åtminstone en vapenhvila. Den ena får ej gå tillbaka, den
andra ej framåt; låtom oss afbida lidens osvikliga dom!
Den skall ej länge uteblifva.
Mine herrar! Vi hafva af förfäder emottagit Svea land,
det friaste, det lyckligaste på jorden. Gud och efterkommande
skola redofordrande kräfva det af oss sådant tillbaka.
Hr Ribbing, Bengt, anförde skriftligen:
Visserligen är det af högsta vigt, att folkets ombud för
sin Regering i böljan af hvarje riksmöte tillkännagifva sina
önskningar i afseende på tillståndet i landet, och huruvida de
anse Regeringens sedan sista riksdag vidtagna åtgärder hafva
bidragit lill allmänt väl. Det tal till Rikets församlade Ständer,
hvarmed K. M. från sin thron och omgifven af sina rådgifvare
öppnar hvarje riksmöte, anser jag icke allenast som en välkomsthelsning
utan äfven sohl ett inbjudande till eli troget
folk, att igenom sina ombud både med tacksamhet förnimma
och godkänna de välgörande Vegeringsåtgärder, sorn se2
II. JO
394
Ben 26 Februari f. m.
dan sista riksdag blifvit vidtagna, äfvensom att inför Konungen
i und. anmärka hvilka af Regeringens förfoganden ,
sorn icke alstrat de goda följder, som dermed förmodas vara
åsyftade. — Härigenom vinnes upplysningar, som för den
mest välsinnade Styrelse äro oundgängliga till befrämjande
af folkets och Rikets välfärd och sjelfständighet, hvarföre
det äfven för denna Styrelse bör vara efterlängtad!, att
sanningsfullt blifva underrättad 0111 verkningarna af dess bemödanden.
Mången tror kanske, alt de underrättelser och
berättelser, som K. M. igenom sina embetsman erhåller, äro
tillräckliga för att derpå grunda Regeringens alla företag till
ett godt måls vinnande; men riksmötenas tillvaro vederlägger
en sådan förmodan, och det stora ändamålet med dessa
lärer väl vara att fylla bristerna i embetsmannaåtgäi derna
och att understödja Regeringen samt framlägga och befordra
de medel, hvarigenom man hoppas kunna befordra
samfundets trefnad och belåtenhet.
Likaså nödvändigt det är för en omsorgsfull och klok
läkare, att, innan han ordinerar läkemedel för sin patient,
noga undersöka hans tillstånd, hvilket han vanligen bättre
sjelf kan beskrifva, än hans tjenare; likaså nödvändigt synes
mig det äfven vara för en Regering, att af folkets från
alla Rikets delar församlade ombud inhemta säkra upplysningar
om hvad som felas och kan vara nödvändigt att
bota, innan några förbättringar kunna med framgång företagas.
Det borde således vara folkombudens första åligganden,
att, sedan de af af sin Regering blifvit underrättade
om de styrelseåtgärder, hvilka emellan riksdagarna vidtagits,
öppet och fritt tillkännagifva, huru det står till i landet
och hvilka hufvudsakliga tillgöranden de anse nödvändiga
till befordrande af folkets väl. Att genom en und. adress,
såsom svar på throntalet, åstadkomma delta t i 11 k än n a gifva
n d e , anser jag visserligen lika ändamålsenligt här, som i
andra stater, om icke våra nuvar. representationsforrner derföre
lade hinder i vägen. Det Hederv. BondeSt. har, igenom
inbjudning till de öfriga MedSlånden att deltaga i en
sådan af det Hederv. Ståndet beslutad och antagen adress,
velat tillvägabringa detta ärliga och öppna tillkännagifvande.
Vore icke riksdagen så långt framliden, skulle jag vilja
föreslå sådana jemkningar i denna adress, att R. o. Ad. kunde
sig i densamma förena.
Att igenom en sådan adress kunna för sin Konung och
sin Regering fä framställa samhällets gemensamma behof
och önskningar, lärer, så länge vårt fyrdelade representationssätt
fortfpr, endast blifva fromma önskningar, emedan
dessa framställningar, tillämpade på hela samhället, böra
med den mest möjliga noggrannhet och enighet ti11vägabringas
^ <>ch huru ar del möjligt att åstadkomma ett sådant
helgjutet yttrande, då formerna förbjuda oss gemensamma
Den 26 Februari f. nj.
3g5
öfverläggningar och beslut, genom hvilka annars alla möjliga
underrättelser och åsigter kunde utan alltför mycken
tidsutdrägt vinnas och rättas? — Man erkänner detta och
föreslår som det enda möjliga, att hvarje Stånd särskildt
kan afgifva sin adress. Detta låter kanske äfven lätt nog
verkställa sig; men jag tror ej det blifver möjligt för Regeringen
att ur fyra särskildta adresser, hvilka troligen icke
i allo blifva öfverensstämmande, kunna draga säkra slutföljder
för det allmänna hästås befordrande. — Utgången af
Hederv. BondeStrs inbjudning kommer, som jag förmodar, att
bekräfta detta tvifvel.
Vi äro dock det Hederv. Ståndet förbundna för sitt berömvärda
sträfvande, och då det sålunda visar svårigheten
för folkets ombud att, under nuvar. former, kunna uppfylla
sin adla bestämmelse, bör detta förhållande, tillika med K.
M:s tillkännagifna nåd. löfte om en sorgfällig pröfning af
R. St:s förslag till förändrad representation, blifva en stark
driffjäder för att i grundlagsenlig väg vid denna riksdag söka
bereda och tillvägabringa ett sådant förslag till förändrad
representation, att det vid nästa riksdag kan framläggas
till antagande, och hvarigenom vi fullkomligt sättas i
stånd att kunna förstå vår Regering, och att af densamma
utan svårighet blifva förstådda.
Gr. Frölich: Jag får på förhand tillkännagifva, att
det hufvudsakligen är med afseende på formen, som jag åter
kommer att yttra mig. En värd ledamot, Hr von Troil, har
ansett, att den argumentation, som för honom hlef nyttig
för att utreda förhållandet, var något konstig. Jag kan icke
annat än taga åt mig detta uttryck och får tacka vännen
för den lindriga form, hvarmed han förklarat sitt ogillande;
likvisst kan jag icke undgå att anmärka, alt hvad Hr
von Troil anser konstigt, måtte anses vara i grunden oriktigt;
och jag väntar af honom, då han redan anmält sig att få
ordet, att han visar, att det konstiga äfven är oriktigt. Jag
ber likaledes alt få tillkännagifva, att i allt hvad samme
värde ledamot yttrat om sinnesstämningen i landet och om
om aspecterna för framtiden instämmer jag till alla delar
med honom. Jag kan icke taga åt mig hvad han talat om
blyghet, ty jag är icke van att slå ned ögonen. I frågan
om sjelfva formen, har han lagt mycken vigt på alt en
inbjudning af ett annat Stånd är gjord till R. o. Ad.; men
jag har icke kunnat fatta, att resultatet af hans framställning
gick derpå ut, alt vi skulle förena oss, i anledn. af
denna inbjudning. Det första resultatet, hvartill han kom,
var, att det skulle bildas ett särskildt Utsk. af 2 eller 3
ledamöter för uppsättandet af ett nytt adressförslag. Med
förbigående af den anmärkning dervid, att detta förslag
egentligen är en ny motion, anser jag mig böra uppfatta
detta som en argumentalionsfråga, och tillse, om ett sådant
Don :»6 Februari f. ra.
.särskildt Utskott bär sin form för sig i grundlagen. Jag
finner då 36 §:n Riksd.Ordn., hvars 2 mom. lyder så här;
"Stånden kunna äfven, der dem nyttigt synes, nedsätta,
"hvart för sig, ett Utsk., lill upptagande af deras enskildta
"besvär och angelägenheter." Om det varit den utväg, som
dilta mom. åsyftar, som den värde ledamoten menat, så
får jag blott göra den anmärkning, att jag icke vet, huru
man kan anse den förevar, adressfrågan såsom utgörande
ett Stånds, d. v. s. det Stånds, sorn skulle sätta det särskildta
Utskottet, enskildta besvär och angelägenheter,
då frågan påtagligen rörer hela landet. Jag skulle tro, som
en annan värd ledamot åsyftat, nemi. Gr. Anckarsvärd,
att ett Utsk. skulle sättas efter 3 morn., hvilket lyder sålunda:
"Skulle R. St. finna flera Utsk. vara af nöden, må
”de af Ständerne obehindradt tillsättas." Det skulle således
icke blifva ett R. o. Ad:s utan ett R. St:s Utsk. I följande
punkten slår: "Sådana Utsk. må .dock ej befatta sig med andia
"ärenden, än dem, hvilka, enligt Reg.F:n, på R. St:s åtgärd
"ankomma." Nu hemställer jag, huruvida mot denna § man
skulle kunna säga, att detta adressförslag med sina mångfalldiga
särskilda hänsyftningar, af hvilka en del måhända borde
hänskjutas till Ekon.Utsk., en annan till Const.Utsk., och
en tredje till LagUtsk., skall kunna vara föremål för ett
särskildt Utskotts behandling. Sedan jag trott irrig böra lemna
delta till svar, och åtminstone några grunder för den s,
k. konstiga argumentationen, ber jag att få svara en annan
ledamot, Hr Frih. Sprengtporten, att jag icke förslår, huru
han kalr länka sig möjligheten deraf, att Exped.Utsk. skulla
kunna uppsätta ett adressförslag efter hänvisning, sådant att
Ständerne skulle dermed vara belåtne. I egenskap af ledamot
i detta Utsk., har jag sagt, att det torde blifva nog
kinkigt, efter de debatter, som bär i dag föregått, och efter
de digra bidrag till en sådan adress, som Gr. Anckarsvärd
lernnat, och hvilka jag gissar skulle, såsom hittills
icke motsagda, komma att utgöra en betydlig del af
den nya redactiouen. För min del får jag förklara, att jag
icke anser mig vara dertill skicklig.
Frih. Cederström, Jacob, har åberopat hvad han förut
sagt, och hvilket jag måhända icke tillräckligen besvarat i
pfseende å nödvändigheten att remittera frågan till Utskott,
att den ifrågavar. behöfver icke, eller lian icke remitteras.
Jag begagnar detta tillfälle, för att hemställa till Hr Frih:n
och Ståndet, om icke vi hafva ett praktiskt bevis derpå,
att frågor kunna uppkomma, derom kan talas om och
hvart remitteras bör. I ett föregående plenum, då Gr.
Anckarsvärds motioner icke (ingo remiss, visste man ännu
icke, huru orden: 0111 oell hvart remitteras bör,
skulle vinna annan tillämpning, än den att äga rättighet att
afslå; nu åtminstone måtte det kunna praktiskt komma un*
D e n 26 Februari f. m.
3l>7
iler öfvervägande, då en fråga uppstått af den natur att
icke kunna remitteras.
En värd ledamot, Frih. Rantzou, har sagt, att det vore
en vigtig conslitutionel grundsats, att införa ivart statsskick
alt ingå med adresser lill Konungen. Hvad han theo—
re tiskt sagt, och hvilket icke är något annat, än hvad Hr
von Troil utvecklat, dertill vill jag utan förbehåll gifva mitt
ovillkorliga samtycke; men annat dr alt framställa en tlieori,
för att få förbättra och utvidga de rättigheter, som Svenska
folket önskat tillegna sig, aunat är att säga, att vi hafva
en sådan rättighet. Gr. Anckarsvärd har upplysande
framställt för R. o. Ad. en tafla om alla de adresser, sorn
sedan vårt nya statsskick ägt rum; och lian har dertill lemnat
den vigtiga upplysning, att alla blifvit antagna med
acclamalion. Det är just så jag tänkt mig en adress böra
vara beskaffad, alt nemi. kunna med acclamation antagas,
och denna princip har jag sökt uttveckla i mitt skriftliga
anförande. Denna princip är nemi. sådan, att om vi hädanefter
få höra några throntal mera, — derom man kan tvifla
eller icke, ty det beror på suhjectiv föreställning — måste dock
ett svar derpå kunna följa från Representationen, utan att
denna beliöfver gå i någon vexelundervisningsskola. Det
har blifvit sagdt, att Konungen troligen skulle önska att höra
R. Sits tankar; jag har sagt ungefär detsamma, men jag
vet, att det finnes många andra sätt för Konungen alt få
höra Ständernes tankar, och kan icke neka, att jag anser
det indirecta sältet också kunnn vara ett, och kanske lika så
verksamt som något annat. Jag har, tror jag, icke i milt
anförande gifvit någon anledn. att förmoda annat, än att
jag erkänt de allmänna grunderna för att önska adressrättigheten.
Jag må nu sammanfatta mig och blott säga,
att jag intet hellre skulle se, än att vi vetat förvärfva oss
denna rättighet.
Hvad till sint, i afseende på Hans Janssons förslag, en
värd ledamot yttrat deremot, så vill jag helt och hållet, i
anseende till anmärkningarnas vidlyftighet, förbigå dem, ehuru"
de väl kunde tåla att belysas. Ett uttryck har jag
dock fästat mig vid, det nemi., alt Hr Rääf förklarade förslaget
vara omoget. Jag bekänner, att jag är glad att icke
hafva hört någon annan ledamot på detta sätt hafva betraktat
frukten af så mycket arbete; och då samme ledamot i
början af sitt tal tydligen yttrade sig ironiskt, så hoppas
jag att denna ironi legat till grund för hela hans framställning
om vådan att begagna de sura frukter, han ansett
sura.
Frih. Raab, Adam Christian: Sedan det under öfverläggning
varande ämne redan livilat a.*ne gångor på bordet,
sedan adressförslaget stått i tidningarna, och sedan
discussionen redan varat länge; är jag öfvertygad, att hvar
-
3g8
Pen 26 Februari f. m.
je ledamot bestämt sin opinion. Det är icke min afsigt alt
söka inverka på' densamma, men det är af stort intresse för
hvarje sjelfständig representant att i ett så grannlaga ämne
som detta yttra sina tankar. — Utgående från den synpunkt,
att hvarje förslag åsyftar fäderneslandets bästa, hvilket jag
också tror att hvarje enskild söker befrämja, ehuru de medel,
uttryck och talesätt, som dervid användas, kunna vara
åtskiljda, — utgående, säger jag, från en sådan synpunkt,
är jag skyldig min gärd af aktning åt ifrågavar. förslag,
ehuru för min del jag icke kan annat än ogilla detsamma.
Frågan delar sig, som förut är sagdt, i arne hufvudsaker,
nemi. sjelfva formen, och innehållet af adressen.
Hvad formen beträffar, är det långt från mig att tillstyrka
en recension af Konungens tal till folket, — en recension,
som efter min tanka endast skulle tjena till att reta sinnena
mot den, som bör utgöra ett oskäradt föremål för folkets
vördnad och tillgifvenhet. Men jag tror, att del skulle
vara af stor nytta för landet, om Representationen, vid
sin ankomst till riksdagen, uttalade folkets tänkesätt och
sinnesstämning och i enkla oemotsägliga sanningar gaf tillkänna
landels tillstånd och behof. Derföre kan jag icke annat
än i så måtto förena mig med Hr von Troil, att jag
anser en dylik framställning vid början af en riksdag för
ändamålsenlig; och jag skulle önskat, att en sådan framställning
skett, och att den framdeles kunde ske. — Hvad åter
innehållet af förevar, adressförslag beträffar, så, sedan alla
de ledamöter, som derom sig yttrat, instämt deruti, att det
icke vore antagligt, vill jag, ehuru icke oberedd att mot
detsamma göra invändningar, dermed ej uppehålla R. o.
Ad. Om nu, som man yrkat, det skulle hänskjutas lill ett
särskildt TJtsk. att uppsätta ett nytt förslag, tror jag att
med behandlingen deraf skulle draga sä ut på tiden, alt det
möjligen framkom vid slutet af riksdagen, då ändamålet,
som var att vid början deraf gifva folkets opinion tillkänna,
lomme att förfelas. Det lärer således blifva omöjligt att
vinna ändamålet vid denna riksdag, och förenar jag mig således
med de herrar, som afsett att för framtiden tillvägabringa
en sådan åtgärd, under biträdande tillika af den mening,
att det nu föredragna adressförslaget må varda lagdt till
handlingarna.
Atskillige hördes yrka proposition.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Vid början af
denna öfverläggning, då flere tillstyrkte adressförslagets läggande
till handlingarna, hoppades jag att slippa yttra mig
i denna fråga. Men då flere talare, som på detta rum åtnjuta
stort förtroende, tillstyrkt adressens antagande, — om
än i förändrade ordalag, dock så, att en adress likväl skulle
äga rum, — nödgas jag uppträda för att bestrida ett
sådant beslut. Jag vill icke befatta mig med de särskildta
Den a6 Februari f. m.
399
föremålen för adressen, emedan jag anser sjelfva förelaget
olagligt och olämpligt; utan jag vill hålla mig vid dessa
hegge omständigheter och besvara de anmärkningar, som
i afseende derpå äro gjorda.
Ilr von Hartmansdorff uppläste derefter följande:
Hvad
är meningen med den ifrågnvnr. lind. skvifvelsen?
Månne att berömma Styrelsen? — Visserligen icke; det
motsäges både af innehållet och af ett annat motionärens
yttrande ang:de K. M:s nåd. propos. om statsverkets tillstånd
och behof. Meningen är utan tvifvel i detta, likasom
i det nyssnämnda yttrandet, att klandra, om än i mindre
bibliska, dock höfiigä ordalag. Denna vid innevar. riksmöte
eljest ovanliga hofsamhet i uttryck, är utan tvifvel väl beräknad,
för att göra skrifvelsen antaglig, och sålunda genomdrifva
det und. klandret. Men innan vi ingå i någon
pröfning af dess befogenhet, låtom oss tillse hvem som är
dess föremål. Är det Konungens rådgifvare, så sker åtgärden
på orätt väg och för tidigt. Reg.Ftn har i ro6 och
107 §§:na utstakat 2:ne vägar för R. St. alt emot Konungens
rådgifvare yrka ansvar för embetsfel, eller entledigande
för oskicklighet, våld eller försummelse. Till ett för
R. St. gemensamt ogillande af rådgifvarnes åtgärder medgifver
icke grundlagen några andra vägar. Hvarföre gålman
då icke de utstakade? eller rättare sagdt, hvarföre
gifver man sig icke lid alt låta Const.Utsk., som redan är
i färd med Stalsråds-prottns läsning, först fullända henne,
och sedan förmäla, om och hvilka anmärkningar det har
att göra? Om R. St. dessförinnan klandra eller berömma,
så gå de IJtskts åtgärd i förväg, och binda på förhand den
fria pröfningsrätt, som tillkommer dem, när sakerna äro utredda,
Mine motståndare invända måhända, att adresser
eller svar på throntalet hafva länge brukats i England och
i sednare tider jemväl i Frankrike; derföre böre vi, såsom
utländningarnes trogne efterapare, göra likaså. Men i nämnda
Riken har man hvarken något Const.Utsk. eller någon
106 eller 107 §. Ministrarne äro Englands verklige Regenter,
och de skulle äfven vara Frankrikes, 0111 ej Konungens
klokhet och orubbliga fasthet holle dem derifrån, till lycka
för Frankrike och för verlden. Jag befarar således, att
invändningen är blott en förevändning, och alt man icke
egentligen åsyftar rådgifvarne, mot hvilka man i sinom lid
har berörde §§:r i förvar att efter behofvet använda. Är
meningen åter att gifva Konungen en und. föreställning för
sin styrelse sedan sista riksdag, och en lika underdånig
instruction för hennes utöfning intill den nästkommande; så
är åtgärden hvarken bruklig i England eller Frankrike, eller
laglig, eller lämplig hos oss, och jag hoppas alt R. o. Ad.
icke skall gynna försöket.
4oo
Den 36 Februari f. m.
Någon erinrar måhända, ätt lind. skrifvelser, liknande
denna, eller s. k. adresser, äfven tillförene flera gungor
ägt ruin. — Det är sanni; men på hvad sätt? Låtoni oss
tillse:
Vid riksdagen i Örebro 1810 inbjöd 11. o. Ad. de öfriga
Stånden att genom en stor deputation beklaga Rikets förlust
genom Kronprinsen Carl Augusts frånfälle. Bonde-St.
tilläde tacksägelse "för Konungens åtgärder till allmänna lugnets
upprätthållande och riksdagens förläggande till Örebro.
— De öfriga Stånden instämde i begge delarna, och en
adress i enlighet dermed blef framburen.
Vid 1812 års riksdag beslöto Adeln och PresteSt. samtidigt
den 23 April, saint de öfriga Stånden derefter, att
genom en und. adress icke blott låna National-representalioiiens
erforderliga bifall åt Konungens beslut den 17 Mars
181 1 , att Under Sin då iråkade sjukdom öfverlemna Riksstyrelsen
åt H. K. H. Kronprinsen, ulan R. St. anmälte
tillika deras enhälliga önskan, att H. K. H. måtte vid andra
dylika tillfällen inträda i full utöfning af Konungamakten,
samt deremellan gå K. M. tillhanda med sina råd. — Frih.
Nils Silfversköld, som på Riddarhuset väckte frågan, föreslog
äfven ordalagen till den adress, som Stånden antogo.
Vid i8i5 flis riksdag afgåfvos 3:ne adresser. Den i:sla
innehöll tacksägelser för Norriges förening med Sverige, och
ogillande af f. d. Konung Gustaf Adolphs i Tyskland utspridda
protestation emot Sveriges nya Konungaätt. Frågorna
derom väcktes på detta rum, ibland andra, af den
83-årige Hr von Schulzenheim, David, som ”med hjertats fu11—
”het yttrade sin glädje alt ändtligen hafva hunnit belefva den
”tidpunkt, då Sverige och dess innebyggare åter blifvit upp”lyftade
till deras fordna ära bland folken.” Samtidigt fattade
Preste- och BondeSCn samma beslut, och BorgareSt.
förklarade sig vara förekommet af Adeln och BondeSCs deputationer.
— Den 2tdra adressen innebar tacksägelser för det
ali K. M. till Sveriges omedelbara nytta användt betydande
summor af inkomsterna från S:t Barthelemy. Frågan
derom väcktes af BorgareSt., under förklaring d. 7 Juli, att
det, med anleda, af K. M:s nåd. skrifvelse i ämnet, fann sig
så intaget af den varmaste undersålligä erkänsla, alt det
Ville genom prot.utdr. betyga sådant för siria MedSländer.
— Den 3:dje adressen innehar tacksägelser till Konungen
och Kronprinsen gemensamt för deras visa åtgärder och
egna betydande försakelser lill afbördande af Rikets utländska
gäld. Frågan derom väcktes först och bifölls i BondeSt.
den 21 Juli; i de Öfriga, påföljande dagen.
Vid deri riksdag, som börjades i817, afgåfvos 2tne adresser.
Den itstn till Konung Carl XIII, med und. (acksägelgelser,
”så väl för Sin landsfaderlig:! omvårdnad i allmänhet
”för Riket,” sorn särskildt för spanmålsundsättningarna och
Stän
-
D e n 26 F e b r 11 a r i f. m.
Sländernas sammankallande i anseende till penningeslällningen.
I samma lind. skrifvelse omförmäldes äfven Kronprinsens
ädla uppoffringar och outtröttliga bemödanden alt under
stödja och främja Konungens välviljande afsigter, samt Arfprinsens
uppbrinna myndighetsålder. Adressen beslöts först
af BorgareSt., den 18 Nov., i vissa punkter; de andra tillädes
af de öfriga Stånden. — Den 2tdra adressen innebar en
lyckönskan, som R. St:s ombud framburo till vår nu regerande
Konung, vid hans kröning i Norrige. Frågan derom
väcktes på samma dag, d. 16 Maj i alla 4 Stånden, såsom
det synes, först hos BorgareSt., med hvilket PresleSt. instämde.
Vid i8?.j års riksdag ifrågaställdes den a5 Januari, då
sysom nu, genom cn deputation från Hederv. BondeSt., en
adress rör:de Styrelsen i allmänhet, för alt, i anleda, af berättelsen
0111 hvad sig i Rikets styrelse tilldragit, tacka Konungen,
''för de välgörande omsorger, Han i alla Styrelsens
"grenar haft osparda till folkets sällhet och färderneslan"dets
upprätthållande." PresteSt. biföll genast, BorgareSt.
lade frågan på bordet, och samma ålgärd begärdes på detta
rum af Gr. von Schwerin, Fredr. Bogisl. Vid början af
påföljande plenum, den 27, aflemnadc Ilofcancelleren en
nåd. skrifvelse från K. M., af innehåll, att, med undantag
af de i 2Ö §:n Riksd.Ordn. omförmäldta tal på Rikssalen,
K. M. icke af grundlagarnas föreskrift kunnat hemta någon
bestämd anleda, lill dylika adresser å R. St:s sida
alt då en tacksägelse-adress, innehållande en på alla K.
M:s vidtagna åtgärder lämpad vördnadsbetygelse, möjligen
skulle kunna synas lägga något band på den granskning,
R. St. äga att utöfva öfver K. M:s ansvarige enrbetsmäns
yltrade meningar, K. M., med fästadt afseende på grundlagens
orubbliga helgd, och på R. St:s deruti förvarade rätt,
ej en gång ville lemna den ringaste förevändning åt en sådan
tydning; hvadan K. M. ansåg sig icke kunna emottaga den
föreslagna adressen. — Frågan förföll i alla Stånden. Gr.
von Schwerin förklarade skälet till bordläggningen hafva
varit hans önskan att i adressen måtte först uttryckas Sländernes
glädje öfver H. K. II. Kronprinsens beslutna förmälning.
Hr Cederschjöld, P. G., instämde deri, med afseende
på dynastiens varaktighet, och tilläde uttrycket af sitt hjertås
innerliga tacksamhet, för det K. M. fredat oss från ali
känning af de politiska stormar, som skakat så många andra
länder. Få dagar derefter tillfredsställdes begge desse
riksdagsmäns åstundan. Då Stånden den 3 Febr. af K. M.
underrättades, att ralifieationerna å II. K. H:s giftermålsconlract
blifvit utvexlade, beslöto alla 4 Stånden samtidigt
att frambära en lyckönskningsadress. Exped.Ulskts förslag
dertill gillades af de 3:ne ofrälse Stånden den 6 Febr. Men
R. o. Ad. antog enhälligt ett annat den 10 Febr., hvilket
2 II. 5i
Den 26 Februari f. m.
en af dess ledamöter, Frill. Guslaf Lagerbjelke, uppsatt.
Likväl, då de öfriga Stånden den 12 oell i5 i samma månad
vidblifvit Exped.Utskts förslag, mäste Adeln den 24 låta
sitt förfalla. En annan adress, äfven rörtde dynastien,
föranleddes af vissa mot henne riktade, samt flera bland
Konungens Bef:h:de tillsända smädeskrifter. Om deras innehåll
meddelade tnlmlinnen underrättelse åt Stånden den 1 1
Mars, hvilka s. d. beslöto adressen.
Vid 1829—i83o årens riksdag afgåfvos 3:ne adresser
till K. M., nemi. 2:ne lyckönsknings, lill Hertigens af
Östergöthland födelse och K. M:s tillfrisknande från en
svår sjukdom, samt den 3:dje tilh sorgebelygelse öfver Prinsessan
Sophia Albertinas död.
Vid i834 års riksdag ingingo Sländerne blott med en lind.
adress till tacksägelse, uppå PresleStts hemställan, i början
af April månad, för de mot cholerans inträngande i Riket
vidtagna anstalter.
Sådan, mine herrar! är historien 0111 adresser till K.
M., under vårt nuvar. statsskick. Hon visar, a) alt de,
med ett undantag, städse angått tillfälliga händelser,
men icke Riksstyrelsen i allmänhet; b) att de, med undantag
af 2tne sorgebeklagelser, alltid innefattat lyckönskningar
eller tacksägelser, samt c) att de, med ett undantag,
beständigt varit uppsatta af Exped.Utsk. Hans
Jansson åsyftar att i alia dessa 3:ne hänseenden öka undantagen.
Låtom oss dervid jemföra förra och närvar, förhållanden.
Den enda gång R. St. förut talat om Riksstyrelsen i
allmänhet, var år 1817, i deras sista adress till Konung
Carl XIII; men det skedde äfven den gången med upplagande
af 2:ne tillfälliga händelser. Om det helas gång yttrades
endast de få ord, jag redan anfört. I öfrigt synes
denna adress hafva (ill sin anda blott varit en sammanfattning
af talmannens riksdagshelsning, och ett afsked, sorn
Ständerne omedelbart logo af den gamle Konungen. De
sade nemi.: ”Om än för Ed. K. M:s lycka det gör tillfyllest
"alt hafva skapat andras, må likväl de varma böner höras,
”sorn R. St. för E. K. M., dock ännu mera för dem och
"nationen, uppsända tillden store Belönaren , om förlängan”det
af dessa dyrbara dagar, dem Han, i den allmänna våndans
ögonblick, sparade för Sveriges frälsning, och för be”fästandet
af dess fordna ära." Om en adress nu skulle afgifvas,
och han äfven blefve den sista, som Svenska folket
frambure till sin nuvar. åldrige Konung; månne ej de nyss
upprepade ordalagen vore lämpligare, än de som Hans
Jansson eder förestafvat?
I Konung Garl XIII:s lid var ännu icke öfvergången
gjord ifrån tacksägelser och lyckönskningar till klander.
Den har icke heller tillförene agt rum, under Konung Carl
XIV; ty sorgebetygelse öfver ett dödsfall kan ej räknas dit.
Den 26 Februari f. ra.
4o3
Huru sammanstämmer nu den ifrågavar. öfvergången med
förra förhållanden mellan K. M. och R. S!.? Iden första
adress, sorn de afgåfvo till denne Konung sjtdf, och sorn
deras ombud framburo vid Ijåns kröning i Trondhiem, yttrade
de: ”Den enda belöning E. K. M. äskat, och den enda
”värdiga gärd, vi kunna gifva, är vår orubbliga kärlek för
”E. If. M. och Dess höga afkomling»!’. Den är fika fast
”med de klippor, hvilka omgifva oss, och skall, som de,
”oförändrad gå till våra efterkommande.” Om Hans Janssons
förslag antoges; månne någon kunde tro, att det vore
samma folk, sorn då talade i Norrige och nu talar i Sverige?
När R. Ständer år 1823 voro på väg alt, jemväl genom
BondeStcs föranledande, afgifva till vår nuvar. Konung
en adress rör:de Riksstyrelsen i allmänhet, men icke till
klander, utan till berömmelse; icke med anledn. af throntalet,
sorn är Konungens ensak, utan af beiätlelsen om hvad
sig i Rikets styrelse tilldragit, hvilken af ansvarige rådgifvare
uppsattes: så hade Konungen den grannlagenhelen att
afsäga sig emottagande!, på det alt Ständerne icke skulle
derigenom lägga band på deras granskningsrätt öfver Hans
rådgifvare. Huru förhåller det sig nu med Ständernes
grannlagenhet i fråga om klander? Kunna vi ej afhålla oss
från förtidiga bindande yttranden ang:de rådgifvare, hvilkas
förvaltning ännu icke är skärskådad? Kunna vi ej åtnöja oss
med deras tadlande, hvilka äro ansvarige? Skola anmärkningar
äfven riktas mot den, som lagen gjort klanderfri?
Man säger: detta är icke afsigten. Adressen är sjelfva
oskulden och fogligheten; han innebär blott fromma önskningar.
Om så vore, hvarföre har man icke nu, såsom
tillförene i fråga om adresser, sagt rent ut hvad man ville,
samt till det af alla 4 Ståndens medlemmar sammansatta
Exped.Utsk. öfverlemna! att uppsätta och föreslå ordalagen?
Troligen derföre, att man ej kunde rent ut säga sin mening,
eller tillåta någon annan afpassa uttrycken, utan att
äfventyra ändamålets förfelande.
Derföre, mine herrar! är det förmodligen, som man vill,
att vi nu skole med vanliga formers förbigående, öfverlägga,
icke om ett Utsk:s betänk., utan om ett förslag, sorn
enskild riksdagsman vill lägga oss i munnen, så till ordalag
som innehåll. När Frih. Lagerbjelke år 1823 skref sitt särskildta
adressförslag, så hade Stånden redan emottagit
Exped.Utsk:s. Han gick således icke dess åtgärd i förväg,
utan korn efter med sin, såsom man städse gör med anmärkningar
vid Exped.Utskrs förslag lill und. skrifvelse!'. Måhända
hade adressernas historia varit nyttig att känna för
Const.Utskts pluralitet, när den, uti sitt betänk, af den
10 dennes, förklarade Exped.Ulsk:s förbigående vära lagligt.
Då Frih. Silfversköld år 1812 gick Utsk. förbi, var
det, såsom nu, sjukt med lagligheten; ty Reg.Fln hade ej
förutsatt det nödfall, som inträffat, som måste afhjelpas,
<<>4
Den aG Februari f. ra.
och ej kunde för framtiden lemnäs derhän, utan ett beslut
afR. St.
Men hvad ur det nu för nöd, som drifver oss till afsteg,
sorn (Örmår oss att öfvergifva R. Sits språk vid alla
föregtde riksdagar, och antaga Hans Janssons? — Hvad är
skilnaden mellan vårt tillstånd 1818 oell i84o? Jo, att pennitigeväsendet
då var såförstördt, att riksdagen fördenskull
måst sammankallas, nu, att realisationen är gjord till allas
belåtenhet, och att R. St., utan att höja de gamla skatterna,
kunnatill nya anslag, till och med 184S urs slut, disponera
öfver 10,000,000 rtdr b:co. J t v i flen måhända på möjligheten,
men jag skall söka bevisa henne i den statsreglering,
jag lofvat framlägga. 1818 hade Riket åtnjutit blott
4 års fred, nu en 26-årig, jemnlik den längsta våra häfder
veta att omtala sedan den gråa forntiden. Den välgörande
verkan deraf på vårt penningeväsende har jag nyss
nämnt. Den motsvarande på del allmänna välståndet och
på vettenskapliga framsteg, blefve det för vidlyftigt att nu
omförmäla. — Skulle något anmärkas, så är det Ständernes
njugghet emot de sednare, och motsatsen af Hans Janssons
mening om näringarnas förvaltning, nemi. en missförstådd
frihet, som skadat dem både inom landet och i förhållande
till främmande. Hvad är oförändradi? endast vår gamla
statsförfattning och våra gamla lagar, hvilka ingalunda äro
oföränderliga till något bättre, om vi med lugn och sans
bemöda oss att komma derhän. I sanning, 0111 våra förfäder,
som under fältlefnaden så ofta mäste försumma bå^e
själens och jordens odling, för att från fiender freda det
tarfliga men kära hem, hvarifrån de med saknad utgått,
och dit de längtade åter, för att lefva under lagar, dem de
i sin enfald ansågo för mästerstycken, — om, säger jag,
de hörde vår klagan och vårdade sig att svara derpå; så
skulle de utan tvifvel säga oss, att medgångens öfvermod
gjort oss oförnöjsamma och vresiga, samt att vi ej vele värdera
vår lycka, förrän hon, måhända just derigenom, gått
förlorad.
Men viljen J klaga öfver det, som verkligen är beklagansvärd!;
så vill äfven jag instämma med eder. Ämnen
fattas oss icke, fastän de rätta icke omförmälas i Hans Janssons
adress. De äro tryckfrihetens och brännvinets missbruk,
hvilka gjort och göra så många bland Sveriges innebyggare
yra, misstrogna, oeniga, oregerliga, utarmade och -brottsliga.
Hvems är felet? Hvad Styrelsen och enskilde sedan år
18(8 gjort för begges hämmande, derom vet jag något; men
om R. St:s åtgärder i dessa hänseenden, har under tiden nog
litet försports. De, sorn sammansatt Utsktn vid denna
riksdag, kunna säga eder, mine herrar, huru mycket dessa
landsplågors afvärjande ingått i beräkningen vidHedamöters
utväljande till ConsUs- Bevillnts- och Ekon.Utsktn. Dessas
arbeten och R. St:s beslut skola utvisa i hvad mån de nit
-
Den 26 Februari f. ni.
4o5
älska för den sannskyldiga rötans borttagande ur Svenska
samhällskroppen.
I afseende på den förevar, adressens behandling, så
tillstyrker jag, lika med så många andra talare, att J helt
enkelt läggen honom till handlingarna. Den motgång,
hvilken II. o. Ad. såsom Stånd, och Frih. Gust. Lagerbjelke,
såsom skriftsställare, med tålamod fördrogo vid
1823 års riksdag; den bör, särdeles med afseende på fördragsamhetens
till vext, sedan den tiden, hvarken gå Hederv.
BondeSt. eller Hans Jausson lill sinnes.
Hr von Hartmansdorff fortfor derefter muntligen:
Bland de särskilda anmärkningar, sorn äro, gjorda, anhåller
jag få upptaga följande. — Det är sagdt afen ledamot,
att adresserna, i afsende på eholeran, antogos med äccla,-  malion. Detta är likväl icke förhållandet. Beslutet alt den
första skulle afgifvas, hvilken hade till föremål att tacka
Konungen för omsorgerna mot cholerans inträngande i Riket,
föreslogs af PresteSt. och antogs af de öfriga, men
uppsattes af Exped.Utsk,, på sätt dess förslag N:o 10 till
und. skrifvelse!' utvisar. Den sednare adressen om npnhäfvande
af spärrningarna mot eholeran uppsattes i Exped.-  Utsk., sedan Ek on.Utsk. behandlat hufvudfråga. Exped.-  Ulsk:s förslag blef lill och med återremitteradt, på sätt dess
mern. N:o 16 utvisar. Någon har yttrat, att den första
adressen bevisade, huruledes eholeran tog sig den friheten
att komma i alla fall, och alt den således ej genom adresser
kunde afböjas. Om de politiska vådor, som jag nu befarar,
kunde förekommas genom antagande och frambärande
lill K. M. af Hans Janssons adress, så skulle äfven jag
rösta för densamma. Men jag måste beklagligen anse adressen,
om den antoges af Stånden, såsom ett betänkligt och
allmänt symptom of politisk cholera. — Det har blifvit
yltradt, att R. St. borde i en adress gifva en sanningsfull
gemensam tanka tillkänna ang:de administrationen. Denna
hafva Sländerne tillfälle att grundlagsenlig! gifva, i fråga
om rådgifvarnes ansvarighet och tillämpningen af 107 §:n
Reg.Ftn. 1 öfrigt är det R. St:s rätt att, jemlikt grundlagens
föreskrift, yttra sig öfver hvarje särskild fråga, sorn
till öfverläggning förekommer. Det är sagdt af en talare,
att R. St. borde för Konungen omtala, huru det går till,
och att inga andra rådgifvare borde finnas, än de, som äga
nationens förtroende. Huruvida de jemväl borde äga Konungens,
har ingen ifrågastälft. Måhända anser man det
vara likgiltigt. Men äfven frågorna, om rådgifvarne äga nationens
förtroende, och huru det går till i statsförvaltningen,
blifva besvarade, då tillämpningen af 106 och 107 §§:ne förekommer.
— Det är sagdt, att throntalet borde vara uppsatt
af Konungens rådgifvare. Hos oss kunde throntalet vara
alldeles öfverflödigt, emedan berättelsen om hvad sig i Rikets
4°6
Den 26 Februari f. m.
styrelse tilldragit är af Konungens rådgifvare uppsatt, livar
och en för sin förvaltningsgren, saint af Hofcancelleren
conlrnsiguerad. Om man nu vill införa bruket att afgifva
adresser, men Konungen ej skulle finna lör godt alt bålla
något throntal; så vet jag ej hvad man i adressen skulle
svara på. Hvad i öfrigt blifvit yttrad t, vill jag ej upptaga.
Till förekommande af det besvärliga ropandet, då
propus, skall göras, anhåller jag på förhand, alt, om Hr
Frih. o. Landtm, ej kan vid loista svaret utröna hvilken
mening som är den öfvervägande, vi genast måtte få votera
0111 saken , och att contrapropostn malle blifva frågans läggande
till handlingarna.
Frih. Boye, Fredr.: Enär nu redan finnas 7 ledamöter,
som anmält sig att tala i denna sak, oell deras yttranden
tilläfventyrs föranleda 7 andra alt yttra sig, och vi derefter
möjligen kunna få 2:11c voteringar, den ena om rättigheten
ail aflemna en adress, den andra om Hans Janssons
eller någon annans adressförslag; så hemställer jag, 0111 det
icke vore bäst, alt debatten uppsköts till kl. f>, emedan kl.
redanär 3, och vi i annat fall kunde få ett permanent plenum.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Efter den splittring i
opinioner mellan för öfrigt lika tänkande, som gifvit sig tillkänna
i förevar, fråga, torde dess öde vara afgjordt, det
nemi. att den blir ulan något resultat. Jag skall således
icke länge upptaga R. o. Ad:s tid; men ehuru jag icke hatens
det mest aflägsna anspråk, att hvad jag yttrar skulle
kunna rubba någons mening, anhåller jag dock att få min
åsigt till prot. antecknad. Lika med Hr von Troil finner
jag både behörigheten och lämpligheten deruti, alt en adress,
vid riksdagens början, från Representationen frambäres till
Konungen. — Man har sagt, alt 26 §:n Riksd.Ordn. berättigade
Konungen att vid början af en riksdag, i ett s. k.
throntal, meddela R. St. sina åsigtcr öfver regerings-systemet
och dess resultater; vid genomläsandet af denna § finner man
likväl icke någon sådan rättighet vara för Konungen uttryckligen
medgifven. Ty grundlagen stadgar endast, att Konungen
skall låta Ständerna ”afhöra berättelsen 0111 hvad i
”Rikets styrelse sedan sista riksdag sig tilldragit.” Emedlertid,
när nu Konungen å sin sida infört den constitutionella
plägseden af ett throntal, hemställer jag, huruvida det å
Representationens sida kan anses obehörigt, att den begär
alt äfven få säga sin tanka 0111 landets och sakernas ställning,
d. v. s. att gifva ett svar på Konungens tal. Detta
må vara tillräckligt i afsende på sjelfva rättigheten att afgifva
adresser. — I afseende på sättet huru de skola framföras,
hafva tankarna varit delade mellan den åsigt, som af
Frih. Sprengtporten blifvit framställd, att nemi. frågan skulle
remitteras till Exped.Utsk., och en annan af Hr von
Troil, att R. o. Ad. måtte inom sig välja ett säl skildt Ulsk.
Den 26 Februari f. m.
för frågans behandling. För min enskilda del anhåller jag
att få förena mig i Frih. Sprengtporten tankar i detta
fall; jag anser nemi. icke lämpligt, att hvart Stånd för sig
öfverlemna!' särskildta adressförslag, och jag finner icke någon
oöfvervinnei lig svårighet uti alt kunna till ett lie!t
sammanjemka majoritetens mening åtminstone i tre Stånd;
hvaremot jag tror, alt det skulle leda till långt vådligare
följder, om Regeringen från de fyra särskildta Stånden finge
emottaga fyra särskilda opinioner, än oin hela frågan om
ett adressförslag k O rume alt förfalla. På denna grund föreställer
jag mig, att föga eller intet vore vunnet i sjelfva
resultatet, genom biträdande af Hr von Troils förslag;
men då derutinnan ligger ett erkännande af principen,
att R. o. Ad. hör afgifva en adress till svar på throntalet, vill
jag icke heller undandraga mig, att såsom alternativ biträda
äfven Hr von Troils förslag, i händelse Ilr Frih. o. Landtm,
anser det öfverensstämmande med grundlagen att derå framställa
propos. Ifall likväl adressen skulle komma till ett särskildt
Utskts behandling, kan jag icke instämma med en talare på
3:dje grefvebänken i den mening, att det Utsk., sörli skulle
utarbeta adressen, borde utsträcka densamma så långt som
han önskat; alldenstund jag tror, att i Bonde-Stts förslag
finnas tillräckliga materialier för adressen, utan att man
hvarken behöfver deri uppdraga grundlinierna till Sveriges
historia sedan 180g, eller ingå i någon egentlig polemik
mot throntalet, hvilket jag, under närvar, förhållanden, anser
mindre lämpligt. Jag tror deremot, att det särskildta
Utsk. endast borde följa den af Hr von Troil Icmnnde anvisning,
att helt enkelt och öppet uttala det allmänna bekymmer
öfver den nuvar. ställningen, dess önskan, alt Konungen
måtte omgifva sig med män, som icke allenast ägde
hans, utan äfven nationens förtroende, och som besutte förmåga
att förbereda nödiga reformer i vårt statsskick och i de
gamla regeringsvanorna.
AtskiIlige talare hafva ingått i ett vidlyftigt försvar af
Styrelsens åtgärder, och mellan gamla och nya tider anställt
jemförelse!’, hvilka alla fallit ut till förmån för de förra!
jag vill icke utsträcka discussionen i ett motsatt syfte, utan
blott yttra den tanken, att då man frågar oss hvad som
utgör skilnaden mellan Ständernes opinion 1818 och 1840,
så ligger svaret deruti, ali nationen och R. St. då sågo med
Regeringens och dess embetsmäns ögon, men nu fått ögonen
öppna och se med sina egna. Om detta är en olycka,
om detta är ett samhällsondt, då har Hr von Hartmansdorff
visserligen rätt deruti, att tryckfriheten, som härtill
bidragit, är en landsplåga: men om genom tryckfriheten
nationen kommit till denna kunskap, till förmågan att se
med öppna ögon och att sjelf bedömma sina angelägenheter;
så hemställer jag, om det är rättvist att hänföra den frihet,
som verkat sådant, under namn af landsplåga.
4o8
Den 36 Februari £ m.
Slutligen, oell emedan jag här har ordet, får jag fasta
uppmärksamheten på några utlåtelse!- angtde, och hänsyftningar
åt ett uti ett annat Stånd afgifvet yttrande, som
icke varit communieeradt R. o. Ad., och således icke heller
på delta rum bort hafva utgjort föremål för omdöme. Jag
vet, att slikt äfven ägt rum inom de andra Stånden; men
jag bade trott, alt exemplet äf delta parlamentariska oskick
icke skulle här funnit efterföljd. Det vore derföre önskligt,
0111 Hr Frih. o. Landtm, samt Hrr Talmän kunde inom talmansconclaven
öfverenskomma om något medel alt förhindra
dessa utgjutelse!', vare sig till loford eller klander
öfver hvad som i de öfriga Stånden förehafves. För
öfrigt vill jag ieke längre uppehålla tiden, ulan förenar
mig uti att till en början begära den propos. Frih. Sprengtporten
äskat.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då det torde hafva
undfallit de fleste af R. o. Ad:s ledamöter, att Frih.
Sprengtportens och Ilr von Troiis förslag blifvit begärda på
bordet, Hr Landtm, ansåg sig derom böra underrätta
Ståndet.
Hr von Troil: Ogerna besvärar jag R. o. Ad. att afhöra
mig 2:ne gångor i samma ämne; men då jag hört yttras
en sats, på en gång alltför vigtig, farlig och oriktig,
att lemnäs obesvarad, nödgas jag åter uppträda. Jag halbert
yttras, att i vårt nuvar. Sverige utgör praxis grundlag.
Jag har mig bekant, att det finnes ett enda land, der
flera seklers praxis anses som lag och blott genom särskildta
lagstadganden kan afskaffas; men så är icke förhållandet i
Sverige. Vi äga en besk rifve n, både allmän lag och grundlagar.
Dessa sednare äro alltför unga, för att kunna sägas
äga någon positiv, än mindre någon negativ praxis. Det
skulle i sanning leda till de mest besynnerliga resultater,
om man ville påstå, att en rättighet, som Ständerne äga
enligt sunda förnuftet, och som icke blifvit dem i grundlagen
betagen, icke skulle få ulöfvas, derföre att den förut
icke varit begagnad. Vi hafva inom detta Stånd, vid denna
riksdag, begagnat en sådan rättighet, sorn förut aldrig
varit ifrågasatt, du nemi. Ståndet sjelf utsåg de ledamöter,
sorn boide biträda Landtm, i talmansconclaven. Det förundrar
mig, om praxis är grundlag, att Landtm, ej äfven vid
denna riksdag, såsom vid de föregående, utsåg dessa ledamöter
sjelf. Jag protesterar således, att praxis är grundlag.
Skulle så vara, torde vidare åberopas, att ända från början
af vårt nuvar. statsskick hafva vid hvarje riksdag anslagen
blifvit ökade; om nu skulle ifrågakomma att göra minskning
i skatterna, skulle ilian vara färdig alt säga, alt en
sådan nedsättning i skatterna vore emot praxis, och emedan
praxis
Den 26 Februari f. m.
praxis är grundlag, äfven mot grundlagen. Detla yrkande
innefattade en verklig revolution, en säkerhetsakt, hvaremot
jag högeligen reserverar mig. Jag hörde sedermera en annan
värd ledamot på första bänken uppmana inig att ingå i
vederläggning af den deduction, med hvilken han började
debatten; jag skulle tro, att han bort filina, alt jag icke
ansåg en sådan vederläggning af behofvet påkallad, och
numera kari jag icke villfara hans önskan, emedan jag icke,
efter en så King stund, har ordalagen i minnet. — Denne
ledamot, som äfven yrkat, att grundlagen förbjuder oss att
vidtaga den åtgärd jag föreslog, han har här inför R. o.
Ad. gjort den bekännelse, att han fordom sökt utvidga Representationens
rättigheter utöfver hvad grundlagen medgifver,
men alt han nu afsvurit sin fordna taktik. Detta är
berömligt. Alen det händer, att då man kommit alt ligga
för mycket på en bog, och vill återtaga medellinien, så
kränger män öfver åt andra sidan; och detta mätte afven
vara orsaken, hvarlöie den värde ledamoten nu vill bestrida
Ständerne en rättighet, sorn icke är dem af grundlagen
betagen. — Slutligen har en annan ledamot, sorn Stalscaléndern
ännu upptager bland antalet af Konungens rådgifvare,
för R. o. Ad. omtalat en stor mängd af Radana adresser,
som Ständerne under förflutna riksdagar till Konungen aflå —
tit; och man skulle deraf kunna draga den slutföljd, att
han icke heller nu skulle funnit en sådan adress stridande
mot grundlagen; men han har yttrat den förmodan, alt
adressen icke komme att innehålla ett oblandad! beröm, och
på sådan grund motsatt sig densamma. Jag kan ej undra
på, 0111 en person, i den sållning sorn den värde ledamoten,
söker förebygga möjligheten af en sådan adress; jag finner
det å hans sida helt naturligt. Jag vill icke ingå i någon
vederläggning af hvad han i denna syftning anfört, ulan endast
nämna, att det vill synas, att han icke följt det af en
annan ledamot gifna exemplet att afsvärja sig sin fordna
taktik.
Slutligen måste jag protestera mot ett annat här fäldt
yttrande, att throntalet vore en Konungens enskilda handling,
derföre att det icke vore contrasigneradt. Delta kan
jag ingalunda anse som sådant, och någon contrasignation
behölves icke på ett tal, som hålles af Konungen i närvaro
af samtlige Dess rådgifvare i sina embetsdiagter. Throntalen
i England äro icke heller contrasignerademen ingen
har ännu satt i fråga, att icke anse dem som officiella
statshandlingar. Alt Hr von Hartmansdorff sökt bestrida
adressen, föl undrar mig icke; men att han velat leda saken
derhän, att den skulle åsyfta ett ogillande mot någon
annan än Konungens rådgifvare, var en nödfallsundflykt,
sorn jag skulle önskat, att lian icke begagnat. Det är en
2 II. 52
Den 36 Februari f. m.
insinuation af den beskaffenhet, att den aldrig bort framkastas
i en parlamentarisk församling.
Vidare har han, deraf alt man yrkat det Konungens
rådgifvare skulle äga nationens förtroende, dragit den slutsats,
att man ansåg likgiltigt, huruvida de ägde Konungens.
Slutsatsen om dessa båda förhållandens oförenlighet,
innebär någonting till den grad kränkande, att jag aldrig
väntat något sådant af den bittraste medlem af oppositionen,
än mindre af en person, som ännu qvarstår bland rådgifvare-personalen.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Sedan frågan nu blifvit
återförd inom de gränser, som discussionen bost hafva
från början, och Frih. Sprengtporten oell Hr von Troil
väckt särskilda motioner i ämnet, så anhåller jag nu endast
om proposition.
Frill. Sprengtporten: Jag kan icke hoppas att, genom
de få ord jag går alt yttra, minska inflytandet af
Frih. Hamiltons vackra föredrag; men jag anser mig berättigad
att erinra, att emellan Frih. Hamiltons åsigt och min
egen är blott den skilnad, att jag betraktar frågan om besvarande
af throntalet såsom varande af conventionel natur,
då han deremot bedömt den efter grundlagen. Frih.
Hamilton har åberopat 26 §:n Riksd.Ordn. Jag får dervid
erinra, att denna § alldeles icke talar 0111 något throntal,
och att det beslut, som Const.Utsk. vid denna riksdag fattat
i frågan om föredragning af Hans Janssons motion, äfven
innebär ett uttryck' af den mening af Const.Utsk., att
denna fråga icke är af grundlagsenlig beskaffenhet. Det
återstår då blott för mig att önska, att hafva kunnat öfvertyga
R. o. Ad. om riktigheten af premisserna i milt
yttrande, och afl, hvad sjelfva saken angar, öfverlemna till
R. o. Ad:s majoritet att bedomina lämpligheten af så beskaffade
svar.
En annan värd ledamot, Gr. Frölich, har hemställt
till mig, om jag föreställde mig, alt Exped.Utsk. skulle
kunna uppsätta ett sådant svar; jag vill besvara frågan endast
dermed, att jag tror Exped.Utsk. vid denna riksdag
vara så sammansatt, att vi derifrån kunna vänta ett förslag
dertill, som innefattade hvad jag åtminstone skulle önska,
d. v. s. constitutionelt och lagenligt i form, och i sjelfva
saken uttryckande sanning och ohycklad! förtroende för
adressens höga föremål.
Frih. Cederström: Jag har egentligen uppträdt, dertill
uppkallad af Gr. Frölich, och får nu, sedan Hr Frih.
o. Landtm, upplyst, att så väl de af Frih. Sprengtporten,
som Hr von Troil väckta frågor, rör:de en adress till
II. M. Konungen och ett särskildt Utsk:s bildande för ett
sådant ändamål, komma att hvila på bordet till nästa föredragning,
till Gr. Frölich ställa det yttrande, att till dess
D e n aG F c b r u a r i f. m.
lärer Hr Gr:n finna, att vi böra uppskjuta frågan: om och
livart remitteras skall. Nu hafva vi intetannal att företaga
än BondeSt:s skrifvelse med inbjudningen; och deri
anser jag, att grundlagen förhindrar R. o. Ad. att deltaga.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
öfverläggningen fulländad.
Ropades i öfrigt ja, men
Gr. Frölich anmälte sig och yttrade!
Då jag sist anmälde mig, var det endast för alt få
förklara, alt jag icke kunde fatta, huru den af Frih. Sprengtporten
yttrade mening, att denna fråga skulle remitteras
till Exped.Utsk., kunde vara en ny motion och derföre böra
läggas på bordet. Att åter Hr von Troils förslag att tillsätta
ett särskildt Utsk. efter 2 mom. 36 §:n Riksd.Ordn.,
är ett nytt förslag, derom är ingen fråga; men huruvida
förslaget att behandla den nu förevar, adressen genom remiss
till ett stående Utsk., kan vara en ny motion, förklarar
jag mig icke kunna begripa, — icke heller har jag hört
den värde motionären, då han sist yttrade sig, yrka, att hans
förslag var en ny motion. — Jag får på sådan grund anhålla,
att Hr Frih. o. Landtm, derom täcktes inhemta Frih.
Sprengtportens yttrande.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då Frih. Sprengtportens
förslag innehöll, att R. o. Ad., med föranledande af
BondeSt:s prot.utdr., skulle till Exped.Utsk. lemna uppdrag
att uppsätta förslag till ett svar på det tal Konungen höll
på Rikssalen, R. o. Ad. torde finna, alt detta innefattade
en ny fråga, som icke bestämdt vore föranledd af BondeSOs
prot.utdr., ulan vore af Frih. Sprengtporten väckt och således
kunde hvila på bordet, der den således komme att förblifva
till nästa plenum.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Om jag sagt,
att praxis bildar grundlag, eller om jag bort så förstås,
bestämmes bäst af Ståndets minnen, till hvilka jag
tryggt vädjar. Billigt blir i alla fall mitt anspråk på
praesumtion, att sådan kan min mening icke hafva varit.
Hvad jag medvet mig hafva sagt, är att, enligt allmänna
lagfarenhetens grunder, häfdvunnen praxis motsvarar
bestämd lag, der denna icke är skrifven. De corollarier,
som blifvit supponerade, hafva icke legat i min afsigt. Bland
dessa vill jag särdeles underkasta ders värde talarens egna
omdöme, huruvida, äfven om mitt uttryck varit det han
fattat, ändå riktigt varit att utsträcka denna min mening
om kraften af praxis i formfrågor, till enahanda conclusion
i fråga om skatte-vota och om anslag. Jag upprepar,
att jag icke afsett och icke medvet mig yrkandet, att praxis
blir grundlag, och att jag till Ståndets minnen öfverlemnar,
om jag så bort förstås.
Den a6 Februari f. m.
Frih. Sprengtporten: Min mening har icke varit
att här väcka någon ny motion, nian blott att göra anmärkningar
i afseende på formen; men sedan Hr Frih. o. Landtm,
förklarat, att dessa anmärkningar antagit karakteren af ny
motion, sorn borde bordläggas till nästa plenum, så vill jag
icke motsätta mig sådant.
Gr. Frölich: Olika med den siste värde talaren, anser
jag verkligen tillständig! att vördsamt hemställa, om icke
den frågan, lika så väl genom inbjudning från ett annat
Stånd, som genom en ny motion, verkligen varit under dis—
cussion och nu lider lill afgörande. Frågan är således
blott om den skall remitteras eller förfalla; annars skulle
jag anse denna discussion hafva varit alldeles förgäfves,
nemi. i afseende på principen af saken, och knappt möjlig
att kunna tillåtas; åtminstone hade discussionen bort afstanna,
när förslaget gjordes. Då detta icke skedde, tilltror jag
mig böra vidhålla den sats, att formfrågan nu enligt grundlagen
måste behandlas, och att propos. af Hr Frih. o. Landtm,
göres, antingen den skall remitteras eller läggas till handlingarna.
I förra fallet kan blott fråga blifva, om och
livart remitteras bör, nemi. antingen till Exped.Utsk. eller
något annat Utsk. Jag instämde väl i den anmärka.,
som gjordes af Frih. Cederström, att Hr von Troils förslag
att bilda ett särskildt Utsk. borde betraktas som en ny motion;
jag lade ingen vigt derpå, och dermed tror jag mig
icke hafva gifvit grundlagen någon örfil.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
llr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då Frih. Sprengtporten
ej haft någon erinran att göra vid den uppfattning
Hr Landtm, gjort och nyss anmält, i-afseende på hans förslag
om adressfrågans remiss till Exped.Utsk., R. o. Ad.
torde finna, att bordläggning af Frih. Sprengtporten förslag,
sedan den blifvit begärd, nödvändigt borde äga rum.
Ropades ja.
Hr F r i h. o. La n d t m. hemställde, om R.’o. Ad. behagade
antaga 13ondeSt:s i dess prot.utdr. af den i5 dennes gjorda
och nu föredragna inbjudning.
Ropades nej.
Ilr Frill. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. alltså
fann, att BondeSt:s ifrågaval’. prot utdr. borde läggas lill handlingarna.
Ropades ja.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe,
Den a6 Februari e. m.
4i3
Onsdagen den 26 Februari 1840.
Plenum kl. 6 c. 1)1.
Justerades 2:ne prot.utdr., innefattande R. o. Adis denna
dag f. m. fattade beslut.
Hr af Uhr, Guslaf, uppläste följande:
I Frih. Kantzous yttrande under förmiddagsplenum,
samt uti hans deruti innefattade hyllning för BondeSt., anhåller
jag att få förena mig. Om folket finner, att dess ombud,
såsom BondeSt. för sin del beslutat, ändtligen inse
sin pligt att afhölja de intagande slöjor, hvarunder de högre
embelsmännen så omsorgsfullt söka dölja folkets belägenhet
för Monarkens ögon, samt att ombuden framställa denna
belägenhet, sådan den verkligen är, d. v. s. sådan den af
folket sjelf kännes oell uppfattas; så skall sådant mera an
något annat stärka folkets förtroende så väl lill folkets vanliga
ombud, R. St., som till dess högste ombud eller representant,
Monarken sjelf. Deremot finnes ingen ting, som
så störer detta förtroende, och så systematiskt framkallar
missnöjen och politiska stormar, som de olyckliga bemödandena
att, genom hämmande af yttranderätten, söka hindra
folkets röst att framtränga till Regenten.
Hr Ribbing, Arvid, anförde skriftligen:
Då jag, under discussionen angrde Hans Janssons föreslagna
und. adress, för Irenne timmar sedan anmälde mig,
ljudeligen och synligen, samt Hr Landtm, äfven antecknade
mig, blef jag ändock icke uppropad. Jag antager, att
sådant skett af en tillfällighet; tilläfventyrs skall hvad jag
liar att anföra få mera framgång såsom enkelt förslag, än
såsom villkor för det beslut R. o. Ad. nyligen gått att fatta.
R. o. Ad. har förklarat sig icke instämma i Hans Janssons
adress utan lagt den till handlingarna; men R. o. Ad.
har ännu icke beslutat, huru dessa åtgärder skola delgifvas
Hederv. BondeSt., som i deputation lill R. o. Ad. framställt
sjelfva inbjudningen. Så vida icke den allt sundt förnuft
förvånande läran skall drifvas, att man icke äger svara
när man tilltalas, hvilket jag i förmiddagsplenum hört;
så lärer det vara vår skyldighet att svara BondeSt., om det
eljest af R. o. Ad. anses någon heder värdi, fastän, efter
mångas här yttrade mening, det blef vår pligt att tiga, när
Konungen från sin thron tilltalat oss. Jag kan emedlertid
icke tro, att det är R. o. Ad:s mening, att, under en förnäm
tystlåtenhet, blott lägga inbjudningen till handlingarna,
och genom ett prot.utdr. låta BondeSt. veta hvad
som skett.
Då man från formernas och lag:§§:nas labyrinter, och
tued framställningar från den ”gråa” forntiden, velat leda
4-4
Den 26 Februari e. m.
sig till den slutsats, att icke R. St. skulle äga den rättighet,
som Konungen aldrig lärer vilja förvägra någon Rikets
innebyggare, vore han än aldrig så ringa, att yttra
sig, då han tilltalas; så syries man hafva förgätit att tala i
intresse för en Konung, som förklarat folkets kärlek vara
hans belöning, och som icke på genare väg kan erhålla denna
belöning förklarad, än från folkets mun — Rikets Ständer.
Hade Hans Janssons adress varit föreslagen i närvaro af
samtlige folkombuden, så hade de mera lärde kunnat rätta
de möjliga misstag, som i framställningarna ägt rum, men
föga förbättra de höfviska ordalag oell den lugna anda,
som råder i framställningssättet. Den åberopade 90 §:n Reg.-  F:n, med de flera, bade då genast kunnat begränsa adressens
omfång, och deruti uttryckas, utan grundlagarnas förnärmande,
hvad som på hvarje Konungens ord med skäl kunnat
och bort svaras, utan att ådraga sig benämning af polemik;
men det är afstängningen inom dessa murar, så att
hvarje Stånd skall vara för sig, som åstadkommer splittringen
äfven inom detta rum, till den grad, att man icke kan
linna en utväg för det första man plägar få lära sig, alt
helsa tillbaka, såsom man helsås.
Det är således våra former, som orsakat, att vi icke
kunnat svara på Konungens throntal annorlunda, än sorn
skedt, Stånden genom sina Talmän, hvar för sig; och i
dessa svar hafva i sak legat ingenting. BondeStrs bemödande
att i dessa hänseenden komma till någonting, förtjenar
i sanning från Riddarhusets sida något annat, något
yttermera, än blott afslås och läggas till handlingarna; —
det förtjenar, att man inför BondeSt. förklarar, alt det är
denna fyrdelning och öfverläggning ståndsvis, som förhindrat
oss, från början af riksdagen, instämma i BondeSlcs
förslag till ett svar på Konungens throntal, hvilket nu,
sedan riksdagen är långt framliden, BondeSt. sjelf torde finna
icke afse alla de förhållanden, som sedan dess början inträffat;
det förtjenar, att man inför BondeSt. förklarar, att
R. o. Ad. hade varit villig att biträda BondeSt. i affatlande
af detta svar eller denna adress ; alt R. o. Ad. för framtiden
vill göra det, så framt icke, hvad bättre vore, R. o.
Ad. med BondeSt. är förenad till en gemensamt öfverläggande
församling, så alt, på sätt Konungens throntal låter
oss hoppas, de skiljda Ståndsintressena en gång för alla
måtte upphöra, och vi vidare slippa att göra framställningar,
som, ifråga om enkelt svar på Konungens tal, ägt rum,
huruvida det ena Ståndet framför det andra skulle vinna
på dem alla den förändringen, m. e. o.: jag föreslår ett
varmt, uppriktigt, broderligt svar till BondeSt. på dess förslag
till adress, meddeladt, såsom BondeSt. kom till oss, i
deputation och i enlighet med de grunder Frih. Rantzou m.
fl. i dag föreslagit. Och, om än vid nästa riksdags början
en representations-förändring icke kail hafva kommit till
Den a6 Februari e. ra.
4i5
stånd, stola vi dock icke neka det Stånd, som velat lacka
Konungen för sin i throntalet yttrade afsigt att vilja befrämja
folkundervisningen, det biträde, det tills vidare kan af
oss äska; ocb— viskola framgent samlas här, eller, om det
blir för trångt, ute på den friare bolmen, der de andra Irenne
Stånden hafva sina öfverläggningar, omkring tornet der
ute, som är bygdt öfver Sveriges ära, ånyo, icke af Sveriges
Ridderskap allena, utan af Sveriges församlingar,
och derifrån skola vi söka gifva ett enhälligt svar till en
älskad Konung, ty någon annan sitter icke pä Sveriges
thron.
Jag anhåller vördsamt, alt propos., om R. o. Ad. så
medger, nu genast må framställas på mitt förslag, att
R. o. Ad. genom en deputation till Hedcrv. B o ndeSt.
måtte, i vänliga och uppriktiga ordalag,
tolka orsakerna hvarföre R. o. Ad. nu icke
kunnat emottaga Hed er v. BondeSt:s inbjudning
att förena sig i den af Hans Jansson föreslagna
adress.
Frih. Cederström, Jacob: Det beslut R. o. Ad. i
förmiddagens plenum fattat, i afseende på BondeStts inbjudning,
lärer icke, på grund af den framställning, som nu
af en ledamot blifvit gjord, kunna upprifvas, utan torde
den värde ledamotens anförande endast kunna anses såsom
hans enskilda reservation tilt prot.; ty en deputation och
särskildt svar till BondeSt. lärer icke numera kunna komma
i fråga, sedan inbjudningen, uppå derom af det H. Ståndet
fattadt beslut, blifvit lagd lill handlingarna.
Hr Ribbing: Jag skulle alltför mycket misskänna Hr
Frih. o. Landtnäs rättskänsla, om jag vidlyftigt ingick i svar
på det nu gjorda anförande af en ledamot, med hvars förmåga
att tolka grundlagarna jag hoppas alt aldrig någon
skall vilja jemföra min. Jag inskränker mig derföre lill den
anmärkning, att livad jag föreslagit ingalunda innehåller
någon kränkning eller upphäfvande af det beslut, R. o.
Ad. på förmiddagen fattat, — att lägga den föreslagna adressen
till handlingarna; men huru detta beslnt skall cJelgif—
vas BondeSt. är en särskild fråga, som jag, enligt min
nyss gjorda framställning, ämnat göra tilt villkor för R. o.
Ad:s fattade beslut; och oansedt ett sådant villkor, då propos.
i ämnet af Hr Landtm, framställdes, icke fick inrymme,
förmodar jag, att något hinder icke nu förekommer för mitt
förslag, att R. o. Ad. måtte svara BondeSt. med samma aktning,
som det Hederv. Ståndet visade R. o. Ad. vid inbjudningens
framförande. Jag har för öfrigt i det af mig föreslagna
svar från R. o. Ad. icke åberopat andra skäl och
orsaker till R. o. Ad:s beslut, än de här af flere värde talare
framställda, och hvilka jag hoppas aldrig skola kunna
anses förnärmande för R. o. Ad.
“ 41®
Den a6 Februari e. m.
Hr 'Munck af Rosenschöld', Nils Rudolph,
uppläsle följande:
Då detta II. Stånd omedelbart åtskiljdes efter dess
besluts fattande, i afseende på det Hederv. 13ondeSt:s inbjudning
till detta II. Stånd att deltaga i den af Hans Jansson
uppsatta adress, var jag ej i tillfälle att då nedlägga
min reservation mot detta det H. Ståndets beslut. Jag
har derföre nu begärt ordet och anhåller få i prot. införd
följande reservation. Utan vilja elier förmåga att verka på
andras öfvertygelse, tolde det dock vara snig förbehållet
att yttra min egen. I stöd af 60 §:n Riksd.Ordn., kan jag ej
finna någon olaglighet af den af Hans Jansson föreslagna
adress, innebärande R. St:s lind. önskningar, föranledda af
det af K. M. till samma Ständer hållna throntal; jag är helt
och hållet för antagandet af det Hederv. BondeSt:s inbjudning
lill detta H. Slånd , till deltagande lili den af Hans
Jansson uppsatta adress, och då delta H, Stånds beslut
blifvit, att det Hederv. BondeStrs inbjudning skulle lemnäs
utan afseende, och nämnda adress läggas till handlingarna,
har jag ansett min pligt vara alt betjena mig af den mig i
grundlagen, 53 §:n Riksd.Ordn., förbehållna rätt, att mot
detta beslut nedlägga min högtidliga protest. Det är väl
sannt, att i denna adress blifvit förbigånget mycket af det,
som förorsakar nationen bekymmer, deribland, som Hr von
Hartmansdorff ej oriktigt anmärkt, vår tryckfrihet, som, jag
medgifver det, i närvar, skick bäst kan liknas vid ett giller,
der den som nappar på betet tryckfrihet nogsamt får erfara
, alt indragningsmak ten är en temmeligen tung kloss,
och juryn en temmeligen lättlöpande snara; men då nämnda
adress innehåller så mångå andra vigtiga föremål för
folkets behof och önskningar, hvilka jag anser vara represenlanlernes
pligt ej mindre mot Konung än folk att frambära
för thronen, torde ej, om ett eller annat blifvit glömdt,
det kunna vara g i 111 i g orsak till dess förkastande.
Jag anhåller om denna min reservations införande i
prolocollet.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag kom något för sent upp,
så att jag ej hörde början af Hr Ribbings anförande, ulan
ansåg det vara en vanlig reservation i följd af det beslut
R. o. Ad. i förmiddagens plenum fattat; men då jag nu finner,
alt det innefattar en fråga, som ej kan anses tillhöra
den redan afgjorda, enär den icke före beslutets fattande
blifvit väckt, måste den 1111 gjorda framställningen ej kunna
behandlas annorlunda än som en motion, hvilket återigen,
efter min åsigt, är Hr Ribbings obestridliga rätt; och då
R. o. Ad. nu är föga talrikt samlad, samt det torde vara
nödigt, att taga närmare kännedom af förslaget, får jag endast
anhålla, alt frågan må få hvila på bordet.
Hr Ribbing: Det var endast under förutsättning, att
R. o.
Den 26 Februari e, tn.
417
Pi. o. Ad. icke skulle hafva något di Fernot, som jag framställde
min begäran, att frågan måtte genast till afgörande
företagas; men jag underkastar mig gerna, att den må hvila
på bordet, och afvakta)- derå Hr Landtnäs proposition.
Frih. Cederström: Till svar å hvad Hr Ribbing anfört,
anhåller jag få fästa hans uppmärksamhet på 5y §:n
ltiksd.Ordn. Deraf finner han troligtvis den enda honom
återstående utväg att framställa sin opinion i afseende på
det beslut R. o. Ad. på förmiddagen fattat. Denna § innehåller
nemi.: ”De allmänna beslut, som ett Stånd fattar,
”äfvensom hvad ett särskildt Stånd, i egenskap af RiksSlånd,
'beslutit och annats rätt röra kan, meddelas de öfriga Stången
genom utdr. af prof. Vill ledamot, sorn ej i Ståndets
”fattade beslut instämt, sin särskilda tanke hos de öfriga Stången
anmäla, staude det honom flitt genom särskildt mc*
”morial eller dictamen till prof., hvilket må MedStånden till”ställas,
enär han de för communieationer och prot. nödi”ga
exemplar deraf lill Secreleraren aflemna)-.” På detta sätt
kan Hr Ribbing få framställningen af sin opinion bifogad
Ståndets prot.utdr. till de öfriga Stånden, so») tillkännager
att R. o. Ad. icke instämt i BondeSt:s beslut samt lagt inbjudningen
till handlingarna.
Gr. Frölich, David: Jag bör till en början förklara,
att jag icke var närvar, vid uppläsningen af Hr Ribbings
förslag eller motion, såsom jag hört det kallas; men
då jag således nu blott talar i följd af de yttranden har blifvit
fällda, att denna motion skail innefatta förslag att genom
deputation lill BondeSt. lemna svar örn hvad R. o. Äd.
i anledn. af det Hederv. Ståndets inbjudning beslutat, ber
jag att få säga min tanke derom, att det hade alltför väl
låtit sig göra i dag på förmiddagen, att, i sammanhang med
det då fattade beslutet, besluta, det underrättelse derom genom
deputation skulle meddelas det Hederv. Ståndet; men
sedan nu händelsevis en, om icke ett par motioner hvila
på bordet, hvari, oansedt R. o. Ad. lagt Flans Janssons förslag
lill handlingarna, åsyftas en adress, för hvars uppsättande,
enligt motionärens förslag, remiss borde ske till Exped.
Utsk., hemställer jag, om en ny motion, så beskaffad
som Hr Ribbings, skall kunna mellankomma, medan de öfriga
motionerna ännu hvila på hordet. Slutet af alla dessa
motioner, jemförd» sins emellan, fruktar jag skulle blifva
nog brokigt; ty då R. och Ad. förklarat, alt Ståndet lagt
Hans Janssons adressförslag till handlingarna, synes det mig
föga lämpligt, att ett annat förslag tages upp och remitteras,
hvilket åtminstone icke borde ske till Exped.Utsk., som
icke ar Ståndets enskildt» Utsk., utan endast har att befatta
sig med de mål, hvarom R. St. gemensamt besluta.
Kär nu BondeSt. inbjudit oss att förena oss i dess beslut,
uxn vi lagt inbjudningen till handlingarna, skulle vi fatta
2 H. 53
4 >8
Don 26 Februari e. m.
elt nytt besh»?, och under tiden, enligt Hr Ribbings förslag,
en deputation, för att tillkännagifva det vi redan beslutat,
afgå till BondeSt. Jag tillstår, att jag ej kan veda
hvad det skulle blifva för ett mischmasch lill slut. Het är
dessa anmärkningar jag velat framställa, och jag hoppas,
att Hr Frih. o. Landtm, hjelper oss ifrån så väl de bordlagda
motionerna, som de nu ifrågaställa.
Hr Ribbing: Jag vill icke trötta R. o. Ad:s tålamod
och har på förhand förklarat, att jag icke vågar ingå i en
strid om grundlagen med Frih. Cederström. Af Gr. Frölichs
yttrande har jag funnit, alt han icke hört den framställning
jag gjort. För att lemna honom och de öfrige ledamöter,
som kunna önska taga kännedom derom, tillfälle dertill,
torde således den af Frih. Hamilton yrkade utväg att
förslaget må hvila på bordet, icke vara olämplig; hvarefter
man torde kunna hoppas, alt hvar och en tagit kännedom
om föislaget, innan han deröfver yttrar sig. Det innefattar,
som sagdi är, ingenting, som inverkar på det beslut
R. o. Ad. på förmiddagen fattade.
Frih. Sprengtporten: Jac. Willi., Jag utber mig,
att Ridd.Secrel. mätte upplysa hvad beslut R. o. Ad. på
förmiddagen fattat. Det ar möjligt, att ett förklarande af
Hr Frill. o. Landtm., att BondeSCs prot.utdr. skulle läggas lill
handlingarna undfallit mig; men jag önskade få visshet,
huruvida elt beslut om densammas läggande till handlingarna
verkligen är kalladt, då jag icke tyckt mig finna annat,
än ett lillkännagifvande af Hr Landtm, att dess propos. om
inbjudningens antagande blifvit besvarad med nej.
Undertecknad Ridd.Seeret. anmälte, att han, för att
ej blott ur minnet lemina den upplysning som blifvit äskad,
efterskickat memorial-prot. för förmiddagen.
Frih. Spengtporten fortfor derefter:
Hvad beträffar den af Hr Ribbing nu väckta fråga, att
R. o. Ad. skulle meddela sitt fattade beslut genom deputation
till BondeSt., så instämmer jag i Frih. Hamiltons yrkande,
att förslaget må läggas på bordel, och jag finner det
så mycket lämpligare, som jag anser R. o. Ad. ännu icke,
i afseende på BondeStts prot.utdr., hafva fattat något fullständigt
beslut, då R. o. Ad. endast förklarat sig icke instämma
i Hans Janssons adress, men i samma prot.utdr. afven
ligger en annan fråga, nemi. den, huruvida det är lämpligt
att besvara Konungens thiontal. Denna fråga är ännu
icke afgjord, och den måste i alla fall afgöras, då derom
Irenne yttranden ligga på bordet, hvaribland ett af mig afgifvet,
som mot min vilja blifvit förklaradt utgöra en motion,
och jag ej kunnat få annorlunda behandladt. För öfrigt
uther jag mig att få yttra, att den villervalla, som åt
-
Dea 26 Februari e. m.
4*9
skillige ledamöter trott sig iinna i de härom gjorda förslag,
har helt och hållet uppkommit genom det föredragningssätt,
som ägt rum i denna fråga. Jag tror, att då sälten delade
sig i två delar, den ena, om något svar på throntalet borde
afgifvas, och den andra, om R. o. Ad. instämde i det
svar prot.utdr, innehåller; så hade först frågan, om svar
horde afgifvas, och sedermera sjelfva sättet bort vara föremål
för propos.; och hade saken blifvit så behandlad, skulle
sannolikt hvarken mina, Gr. Horns eller Hr von Troils yttrade
åsigter blifvit förklarade såsom särskilda motioner och
lagda på bordet. Jag har ansett mig böra yttra delta, endast
för att frikänna mig från att hafva föranledt det obehagliga
R. o. Ad. tilläfventyrs kan finna deruti, att nödgas
ännu en gång upptaga en sak, som blifvit så vidlyftigt debatterad.
Undertecknad Ridd.Secret. anmälte, att, sedan memorial-prot.
ankommit, han nu kunde upplysa, att enligt
detsamma Landtm, först framställt en propos. till R. o. Ad.,
om R. o. Ad. behagade antaga BondeStrs inbjudning. Denna
propos. hade blifvit besvarad med nej. Sedan Landtm,
derefter förklarat sig hafva funnit, det Ståndet afslagit inbjudningen,
hade Landtm, hemställt, att BondeStts prot.utdr.
skulle läggas till handlingarna, hvilken propos. af Ståndet
besvarades med ja.
Hr Frih. o. Landtm, anmodade derefter undertecknad
att uppläsa det i början af detta plenum justerade prot.-  utdr., ronde Ståndets beslut i anledn. af BondcStrs inbjudning.
Detta prot.utdr. upplästes så lydande:
Utdrag af prof., hållet hos II. R. o.
Ad. den 26 Febr. 1840, f. ni.
S. D. Yid förnyad föredragning af Hederv. BondeStts
den ig och 22 dennes på bordet lagda prot.utdr. af den i5
i denna månad, innehållande inbjudning lill de öfriga RiksSl:n
att förena sig uti en af BondeSt. beslutad och protocollsutdr.
vidfogad underd. skrifvelse till K. M., i anledn.
af H. M:s tal till R. St. på Rikssalen vid riksdagens öppnande,
fann R. o. Ad., som icke antog den gjorda inbjudningen,
för godt att lägga densamma till handlingarna.
Ut Supra.
Frih. Hamilton: På grund af det nu upplästa prot.-  utdr., hvilket innehåller de enda termer, hvaruti, efter mitt
sätt att se, sedan beslutet blifvit fatladt, en deputation
skulle äga att utlåta sig, hemställer jag, om Hr Ribbing
skulle finna lämpligt att med ett sådant uppdrag till BondeSt.
skicka en deputation, som ,ej ägde rätt att yttra annat,
an beslutet innehåller.
Iir Ribbing: Af det upplästa prot.utdr. finner jag, att
4»
Dan 26 Februari e. ra.
jag nästan alldeles ordagrannt uppfattat beslutet'! den skriftliga
framställning jag till prot. afleinnat. På Frih. Hamiltons
till mig gjorda hemställan, huruvida jag kunde finna
lämphgt att skicka en deputation till BondeSt. för alt meddela
R. o. Ad:s beslut, kan jag icke svara annat, än hvad
min 1111 på bordet begärda motion innehåller. Det är från
R. o. Ad. som jag föreslagit, attén deputation skulle afgå med
det svar, som innehålles i min framställning, och som jag
icke tror på något sätt förändra eller upprifva det beslut
R. o. Ad. fattat, hvarföre jag måste vidblifva mitt förslag,
underkastande detsamma det öde, som majoriteten kan bestämma.
Frih. Sprengtporten1: I öfverensstämmelse med hvad
jag förut yttrat, får jag nu, sedan jag funnit, att ett prot.
i ämnet af R. o. Ad. blifvit justeradt, ^hvarvid jag ej varit
närvar., endast anmäla min tanke, att detta prot.utdr. hvarken
bort justeras, eller bör till BondeSt. afgå, förrän den
fråga om svars afgifvande på throntalet, sorn innefattas i
BondeSt:s prot.utdr., blifvit af R. o. Ad. fullständigt afgjord.
Frih. Rantzou, Joli. Albert’, instämde med Frih.
Sprengtporten.
Gr. Frölich: Om jag icke misstager mig alltför mycket,
håller här på att inrita sig; en tiv grundlag i följd af
praxis, nemi. att det skall bero af 1 h 3 ledamöter, som
begära ett yttrande på bordet, att tvinga en ledamot att
blifva motionär mot sin vilja. Det förefaller mig, som Hr
Ribbing vore den ende, som på sätt och vis anser sig böra
blifva motionär, sedan 7:ne ledamöter begärt dess yttrande
på bordet, och jag vet icke hvarföre hvar och en ledamot,
sorn blir utsatt för en sådan händelse, ej bör få undgå att
blifva motionär, utan att nödgas återtaga sitt förslag; i anledtn
hvaraf jag nu på allvar får framställa den frågan, om vi
nu hafva någon motion om en ny adress på bordet eller icke.
Om några sådana äro bordlagda, önskade jag, att motionärerne
dervid ville foga en begäran, att motionerna må communiceras
de öfriga Stånden, ifall någon gemensam adress
skall kunna blifva af; ty det är klari, att då ett Stånd besluter
en adress, men att lägga lill handlingarna hvad ett annat
Stånd i samma ämne beslutat, så kan det omöjligen åläggas
Exped.Utsk. att uppsätta förslag till en adress till Konungen,
utan de, som inom Ståndet motionera en adress, måste
i sin förmodan örn bifall gå något längre, nemi. att hoppas
bifall till förslaget äfven af de öfriga Stånden, hvarföre
sådana framställningar böra med dem commun iceras. —»
livad Frill. Sprengtporten s. k. motion angår, så är det nu
andra gången jag hört honom, likasom reluetando, förklara
alt han ej vill vara motionär. Jag gör mig icke någon förhoppning,
att lian nu, i anledn. af min framställning, skall
anse nödigt att göra ett tillägg om hans yttrandes commu
-
De n a6 Februari c. m.
421
nicerande nied de andra Stånden; men jag anser mig emedlertid
hafva fullgjort min skyldighet, då jag fastat uppmärksamheten
derpå, alt detta är ett nödvändigt appendix till förslaget;
och om ft.' o. Ad. beslutar en adress, — hvilket synes
mig inconseqvent, sedan BondeSt:s prol.utdr. blifvit lagdt
till handlingarna, — skulle jag för min del önska, att frågan
derom ej må förekomma i Exped.Utsk., innan de öfriga
Stånden fattat samma beslut.
Hr Ribbing: Det blefve för vidlyftigt all svara på
allt hvad Gr. Frölich kan förmoda att min framställning
innehåller; men den innefattar icke någon föreslagen adress
till Konungen. Jag tror bäst vara att nu afstå från vidare
discussion härom, sedan mitt förslag är lagdt på bordet,
och Gr. Frölich likasom öfrige ledamöter således hafva tillfälle
framdeles taga närmare kännedom derom.
Upplästes och Iades på bordel K. M:s denna dag f. m.
ankomna nåd. skrifvelse!1 och propositioner, nemi:
skrifvelse af den i5 sisth Januari, ang:de städernas,
utom Stockholm, inqvarteringsbesvär;
skrifvelse af samma dag, ang:de en föreslagen ny inqvarterings-ordning
för Stockholms stad;
proposition af den 8 dennes, om upplåtande till Upsala
ceotral-hospital af några kronoparken Åsen, samt Ulltuna
kungsladugård tillhöriga jordar;
proposition af den 8 dennes, ang:de den vid sistförflulna
riksmöte intill slutet af det nästpåföljande åtagna s. k.
kurhus-afgiftens vidare fortfarande , förvaltning och användande
;
proposition af den i5 dennes, ang:de tvänne kronohemmans
i Stockholms län anslående till boställen för Landtstats
tjenstemän;
skrifvelse af den 2/j. dennes, ang:de skjutsväsendet i
Riket.
Ånyo föredrogs Coust.Utsk:s den 19 dennes e. m. på
bordel lagda mein. N:o 3 till R. o. Ad., ang:de grundlagsenligheten
af en yrkad propositions vägrande.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Sorn den besynnerliga händelse
ägt rum, hvilken föranledt Const.Ulsk:s afgifna förevar,
dom i en sak, som jag tror icke rätteligen tillhört Const.Utsk.
att bedomina, enär den egentligen endast bar afseende på R.
o. Ad. enskildt såsom RiksStånd; så anhåller jag, att detta
betänk, måtte till Ridd.Utsk. remitteras, för alt vid blifvande
utarbetningen af förbättringar i Ridd.Ordn. tagas till
grund.
Hr von Hartmansdorff, Au g., För min del kan
jag icke (inna, att ifrågavar. Utsk:s betänk, kan medföra någon
annan åtgärd, än dess läggande till handlingarna. Det
Den 26 Februari e. ro.
är blott ett yttrande, lill efterrättelse för Ståndet, gifvet af
Const Utsk. Att remittera ett Utsk:s betänk, till ett annat
Utsk., och särdeles att remittera ett Coust.TJtskts betänk,
till Ridd.Utsk., lärer vara så ovanligt och.oformligt, att jag
ej kan tillstyrka, utan tverlom afstyrker ett sådant beslut.
lalla fall möter icke någon svårighet för Ridd.Utskts medlemmar
alt få läsa detta betänk., som är tryckt och (innes
i hvarje riksdagsmans hand. Remissen skulle icke vilja säga
annat, än att R. o. Ad. anmodar Utsk:s ledamöter att
Jäsa det till Ståndet inkomna tryckta betänkande.
Gr. Horn: Ifall det anses innefatta en oformlighet att
begära remiss af ett betänk., som är afgifvet af ett för R.
St. gemensamt Utsk., till R. o. Ad:s enskildta Utsk.; så ber
jag att såsom min enskilda motion få upptaga de resonnementer,
som i detta betänk, blifvit framställda, och hvilka
utgöra en anvisning för Ridd.Utsk. att förebygga så oformliga
händelser, som den, hvilken föranledt det förevar,
betänkandet.
Const.Utsfe;s mern. N:o 3 blef af R. o. Ad. lagdt till
handlingarna, och Gr. Horns motion begärdes på hordet af
Frih. Cederström, Jaeol}.
Remitterades till Allmän. Besvärs- och Ekon.Utsk. Hr
Rosenblads Bernhard, den 22 dennes e. m. på bordet lagda
motion, ang:de förbud emot försäljning af in- och utländska
lottsedlar, 111. m.
Föredrogs å nyo Hr Dalmans, Johan Gustaf Georg,
den 22 dennes e. m. på bordet lagda ^motion, ang;de förändringar
i skiftesstadgan.
Gr. Kalling, Fredr., hadeHnlcmnadt följande:]
Ehuru jag, lika med motionären, inser, att uppskof vid
ett redan börjadt laga skifta medför många olägenheter,
samt äfven önskar verksamt correctiv deremot, tror jag likväl
ej vara billigt att förneka en landtmätare flera skiftesförrättningars
emottagande; ty då de fleste äro lönlöse, skulle
detta projecterade tvång verka menligt å denna deras enda
inkomst, samt en eljest skicklig landtmätare vara nödsakad
vägra dylika anbud, endast derföre att han Börjat skiftesförrättningen
å ett ställe, hvilken först måste afslutas, och
hvarigenom han sedan kunde blifva utan förtjenst. — Jag
skulle tro, att allt för stränga föreskrifter skulle afskräcka
mången att söka detta yrke. — De dröjsmål, hvaröfver motionären
med skäl klagar, må dessutom ej alltid skyllas på
landtmätaren. Också tror jag mig veta, att den fleråriga
förrättning, hvarom motionären haft dyrköpt erfarenhet,
mera härrörde från ägodelniugsrättens oskicklighet, än landtmätarens;
hvadan tillstyrkes, att ej ortens domare uteslu
-
Den a6 Februari e. m.
4a3
tande, utan stundom någon annan kand kunnig person borde
utses till ord rör. i ägodelningsrätt.
Den ändring motionären önskar i skiftesstadgans i2cap.
i §, anser jag högst skadlig samt ingalunda ledande till
skogsbesparing ; ty oaktadt att den, sorn väl vårdat sin skog,
stundom måste åtnöjas med utbyte af sämre, och fastän
den värdering oéli uppskattning, som af gode männen veikställes,
är osäker; så bör likväl ej ett närvar, ondt undvikas
för ett i framtiden nyttigt ändamål, dä deremot skogsmarkens
bibehållande i 5 a 6 lotter, hvaremellan skilnaderna,
— enligt hvad allmän, lagen uti Jorda-b:n bestämmer, —
livart tredje år skola uppgås och upphuggas, just derföre
är det mest skogsödande, samt lemnar dessutom lalla re tillfälle
lör åverkaren, emedan ägaren ej sä lätt kan efterse sin
skog, då den är delad i 5 å 6 lotter, som då han har densamma
på ett ställe. — Jag anhåller vördsamt, all dessa
mina anmärkningar måtte få till vederb., Ulsk. åtfölja Ur
Dalmans motion.
Hr Lagerstråle, Gustaf Rudolph, anförde skriftligen
:
Hr Dalman synes genom de -vid K. skiftesstadgan föreslagna
förändringar åsyfta:
i:o påskyndande af påbörjade laga skiften,
(lill afhjelpande af den olägenhet att under tiden vanligen
jorden vanhäfdas och byggnader tillåtas förfalla), genom
föiändrade ansvarsbestämmelser för landtmätare, sorn vålla
uppskof i dessa skiften;
2:0 minskad åtgång af skogen, genom dennas undantagande
från skiftesåtgärden, äfven för flera och andra
fall, än skiftesslndgan bestämmer, på det de skogsödande ersättningarna
i skogseffeeter för sparad slåndskog måtte än
mera kunna undvikas;
3:o besparing i tid och kostnad af ägo delnings
rättens sa 111 mant rade för åtskilliga fall, derigenom
att 4 > stället för 3 skiften af författningen medgåfves,
utan underställning till ägodelningsrätt.
Vid den första af dessa frågor torde böra tagas under
öfvervägande, dels att den osäkerhet i besittningsrätten,
hvilken ofia- medför mindre omvårdnad om hus och jord,
redan inträdt, innan skifte är börjadl, genom det vitsord att
skifta, som till jordbrukets förbättrande blifvit delägare i
samfällighet»* medgifvet, så att icke all olägenhet, som i
delta afseende möjligen försports, må skrifvas på landtmätarens
rakning} dels att skiftesstadgan försökt att förekomma
denna olägenhet genom stadgad liqvid, hvad jorden vidkommer,
för vanhäfder; dets att hos landtmätaren väl motvilja
kan antagas vara för handen att afsäga sig förrättningar,
hvaraf han ensamt skall skaffa sig sin bergning, men att
afven genom rättegång inom skifteslagen sådana uppskof
4=4
Den a6 Februari e. m.
lunna uppstå, som nödga landtmätaren att påbörja andra
förrättningar, hvilka alla, sedan tvistemålen blifvit afdömda,
hafva samma lagliga rätt att omedelbarligen handläggas.
— För landtmätaren förefinnes således redan ett verkligt
behof att få vädja lill delägarnes billighetskänsla från lagens
strängaste bokstaf. Skulle denna, eller ansvarsbestämmelsen
i i5 §:n af 3 cap., ehuru till grunden rältvis, fastän svår
att tillämpa, anses otillräcklig att åstadkomma det sökta ändamålet;
torde likväl förslaget att landtmätaren, för vålladt
dröjsmål med en förrättnings afslutande af öfver ur från
dess början, skulle gå i mistning af arfvode för hvad han
vidgjort, utom att dervid kan anmärkas alt år icke alltid
kan anses tillräckliga alt fullborda hvart och ett laga
skifte, icke för delägarne alltid komma att medföra ett fortskyndadt
slut deraf; emedan med skäl torde kunna förutsättas,
att den landtmålare, som sålunda såg sig beröfvad
all ersättning för sitt arbete, icke utan tredska skulle vara
benägen att låta jordägarne eller annan landtmätare deraf
draga nyttan, utan i alla fall särskild rättegång få anställas
såsom slutligt medel att förmå honom dertill. I min tanke
skulle måhända mera direct leda till afhjelpande af uppskof
med landtmäleriförrättningar, om stadgande i författningen
infördes, att på jordägares anmälan hos K. M:s Befh:de
eller Öfver-directeursembetet vid landtmäleriet, det
påbörjadt laga skifte af landtmätaren utan laga skäl fördröjdes,
samma auetoritet ägde, om klagomålen befunos
grundade, förklara, att icke förordnande tili nya landtmäteriförrättningar
lill sådan landtmätare kom att utfärdas,
förrän klagomålen blifvit afhjeipta.
Vid det 2:dra af ofvannämnda förslag anmärkes:
Att utsträcka laga bestånd till skogsdelningar, hvilka
icke blifvit fastställda och utgöras af flera skiften till hvarje
delägare, synes mig endast för tillfället kunna medföra någon
besparing af skog, men deremot, då högst,sällan några
egentliga hinder att till färre sammandraga sådana skiften
torde kunna förekomma, antingen för alla tider skola medföra
en förökad ålgång af skogen tiil stängsel, utom annan
olägenhet för delägarne, eller ock åstadkomma en onödig
omgång för sjelfva frågans afgörande, i afseende på nyttan
af en sådan sammandragning.
Vid det 3:dje af samma förslag är att erinra:
Då ett antal af 3:ne skiften, skogsskiftet deruti inbegripet,
rättande sig efler de 3 hufvudslagen af ägor, åker,
äng och utmark, i allmänhet icke torde behöfva öfverskiidas
i de provinser, der dessa ägor vanligen äro belägna inom
samma rågångar, torde en mera allmänt g i 111 i g grund förefinnas
för bibehållande af stadgandet, alt undantag härifrån
skola underställas ägodelningsrätts pröfning, än att denna
underställning först skulle komma i fråga, då flera ari 4
skiften
Den 26 Februari e. m.
4a5
sluften an sagns nödiga; så framt man i allmänhet anser
nyttigt att skiftenas antal inskränkes till det minsta möjliga,
oell att den jemförelsevis lämpligaste gränsen för högsta
antalet deraf på förhand utsattes.
Hr Dalman, Joli. Gustaf Georg: Då jag i min
motion tagit mig friheten alt föreslå en förändring i 1827
års skiftesstadga, har jag gjort det på grund af ej allenast
en egen tolfårig erfarenhet, utan äfven af den allmänna
klagan, som jag, i den ort der jag är boende, hört öfver
skiftesförrättningarna. Jag har dervid funnit, att, såsom jag
i motionen framställt, det är framtiden som bör tagas i beräkning,
och af hvilken fördelarna af skiften kunna väntas;
men det förekommer oftast, att iandtmätarne icke afse den
allmänna nyttan, utan endast sköta sina enskilda angelägenheter.
De fråga icke efter att skaffa sig några medhjelpare,
utan de jordägare, som äro nog olycklige att vara
under skiftet, få lida. Jag har derföre föreslagit, att tiden,
hvarinom skiftet skall afslutas, må bestämmas till i^- år!,
och är öfvertygad, att denna tid skall vara fullkomligt tillräcklig
för landtmätaren, 0111 han vill afsluta skiftet, hvarföre
jag också för honom föreslagit ett ansvar, om han skulle
underlåta det. Då blefve han alltid i tillfälle att för
delägarne i skiftet framställa, huruvida det vore med billighet
och fördel Öfverensstämmande att företaga den eller
den förrättningen, hvaremot han nu alltid lofvar från den
ena sommaren till den andra. Jag har under 12 år varit
direct eller indirect delägare af skifteslag, och under tiden
hafva icke mer än 3 skiften blifvit afslutade. Gr. Kalling
liar, likasom jag, varit närvar, vid dessa förrättningar, hvaruti
han såsom ombud deltagit, och borde således kunna bedomina,
huru dermed tillgått. Hvad skogen beträffar, är
förhållandet lika ofördelaktigt. Den blir, under den lid
skiftet påstår, mycket medtagen, och jag vill med ett exempel
visa, huru dervid kan tillgå. En hemmansägare kan
hafva temmeligen god skog; han kolar eller försäljer deraf,
och begär sedan skifte, för att 2 eller 3 år derefter få
bättre skog. Jag frågar då: hvem kan härmed vara belåten?
Hvilken tillfredsställelse är det för den, som sökt bespara
sin skog, att vid skifte ej få sig tilldeldt mera skog, än
att träden kunna räknas; att härpå kosta arbete med inhägnad,
är föga tillfredsställande. Hvad jag med min motion
åsyftat, är ej annat, än att en förändring i della afseende
mätte ske. Jag liar ej gått ut från den synpunkten,
att all skog skulle blifva oskiftad, utan ansett det böra bero
på delägarnes och förrättningsniannens bedömmande, om
skiftet skulle lända till gemensam nytta, hvaremot det icke,
såsom nu, bör få ankomma på en enda delägare att fordra
skifte. Jag anhåller, att detta anförande måtte få åtfölja
remissen af min motion.
2 II. 54
426 Dea 26 Februari 0. m.
Hr Frih. o. Landtm, föreslog remiss af Hr Dalmans
motion till Lag-Utskottet.
Frih. Haab, Adam Christian: Likartade mål med
detta pläga vanligen gå till Ekon.Utsk., der flera skiftesmål
vid förra riksdagen biefvo behandlade, och dit frågor om
skiftesförfattningarna redan vid denna riksdag äro remitterade.
Jag får således hemställa, om icke förevar, motion
bör remitteras till både Ekon.- och Lag-Utsk:n.
Frih. von Kraemer, Robert: Jag vill blott vitsorda det
nu uppgifna förhållandet, alt Ekon.Utsk. fått flera motioner
i likartade mål med detta till sig remitterade.
Hr Frih, o. Landtm, föreslog motionens remitterande
till Allm. Besv.- och Ekon.Utskottet.
Bifölls.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: För min del instämmer
jag i Frih. Raabs mening, att ifrågavar. mål äfven
bör remitteras till Lag-Utskottet.
Uppå derefter framställd propos., beslöt It. o. Ad. att
äfven till Lag-Utsk. remittera Hr Dalmans nu föredragna
motion.
Yid förnyad föredragning af nedannämnda den 22 dennes
e. 111. på bordet lagda motioner, remitterades till
Lag-Utskottet:
Hr Ribbings, Bengt, motion, ang:de tillägg till i835års
förändring af 4 S:n 2 morn. i K. förorda, den 20 Januari
1824» angrde ändring eller utrifning af vattenverk, som genom
uppdämning skada jord eller hindra dess odling;
Allm. Besv.- och Ekon.U tskottet:
Hr Hjertås, Lars, motion, ang:de förändring i författningarna
angtde mått, mål och vigt;
Pi idda r hus-Utskottet:
Frih. von Schwerins, Carl Julius, motion, angtde förändring
af 22 §:n Ridd.Ordn.
Stats-Uts kottet:
Hr Reutersvärds, Pehr Adam, motion, om skyldighet
för embels- och tjenstemän m. fl., som resa i kronans ärenden
och på dess bekostnad att, der sig göra låter, färdas
på ångfartyg;
Banco-Utskottet:
Hr Tornerhjelms, Rudolph, motion, ang:de rättighet
för banken att beläna redan intecknade och på banken
transportcrade skuldebref.
Föredrogs ånyo Hr von Knorrings, Frans Emil, den
Den a6 Februari c. m. fä
11 Jennes e. m. på bordet lagda motion, ang:de förändring
i stängsel författningarna.
Hr Frih. o. Landtm, föreslog motionens remitterande
till Lag-Utskottet.
Hr von Rosen, Georg, ansåg den böra remitteras både
lil! Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskm.
Uppå derefter framställd propos. blefHr von Knorrings
nu föredragna motion remitterad till både Lag- samt Allm.
Besvärs- och Ekon.Utskm.
Vid förnyd föredragning af SlatsUlskts d. 11 dennes e.
m. på bordet lagda utlåt. N:o 5, i anledn af K. M:s nåd.
skrifvelse, om anvisande af ett särskildt anslag till vatteueom
muni ca tioner och andra allmänna arbeten år 1840, blef
detta utlåt, ånyo hegardt på bordet af Hrr von Hartmansdorff,
Aug., samt Geyerstam, Gustaf.
Företogs till pröfning StatsUtskrs den 22 dennes e. m.
på bordet lagda utlåt. N:o 6, i anledn. af K. M:s nåd.
skrifvelse, ang:de all. Professoren P. H. Lings enkas lind.
ansökning om bibehållande af den hennes man i lifstiden
tillagda lönetillökning.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Stats-Utsk. har föreslagit,
att pensionen må utgå til! enkan och hennes oförsörjda
barn. Jag vill erinra mig, att Professor Ling var
gift 2lne gångor och hade barn i begge äktenskapen. Barnen
af första giftet torde måhända äfven behöfva understöd.
Jag hemställer derföre, om det ej vore rättast att besluta,
det pensionen bör utgå till Professor Lings i stället för
hans enkas oförsörjda barn.
Hr von Troil, Emil: Det äger visserligen sin riktighet,
alt, såsom nyss är nämndt, frami. Chefen för gymnastiska
central-institutet, Professor Ling, varit gift 2:ne gångor,
och hade barn äfven af första giftet, men af dessa
lärer numera ingen vara oförsörjd, och jag skulle derföre
tro, att intet hinder möter för bifall till Utsk:s betänk.
Uppå derefter framställd propos. blef StatsUtskrs utlåt.
N:o 6 af R. o. Ad. bifallet.
Frih. Fleming, Herman Reinhold, uppläste följande:
Flere
värde talare hafva här uppträdt och framställt
nödvändigheten af folkskolors inrättande, fattigvårdens
noggrannare iståndsätlande inom Riket; allt detta slöder sig
på en ömmande billighet, hvilket äfven under närvar, riksdag
redan är öfverlenmadt lill granskning och utarbetning
af vederb. Utsk. till ändamålets vusendtliga och lyckliga er
-
Den »6 Februari e. m
nående: men så länge krogar ännu fortfara att existera på
landet, tror jag, att ändamålet af ofvannämnda nyttiga och
förträffliga inrättningar blifva till sin grundprincip förfelade,
hvarföre jag till H. II. o. Ad. vördsamt får äran föreslå,
att alla krogar på landet inom Riket måtte helt och hållet
afskaffa.?. Jag anser detta vara afsa väsendtlig och allvarsam
natur, att man ej ens kan tveka om denna ytterst
af behofvet påkallade handläggning, emedan dessa samqväms
bibehållande endast skulle lemna tillfälle öppet att till en
stor del understödja det onda, som man i sjelfva verket ville
förbättra och afhjelpa.
Krogar och fylleri utgöra ett gemensamt samband, sorn
söndersplittrar det hela, hvilket man önskade förbättra. —
Ur denna synpunkt betraktad!, blir det äfven lätt alt inse,
att det just är dessa samqväm, sorn utgöra de första plantskolor
till allt sedeförderf och demoralisering, som vidare
urartad, befordrar tjufvar och banditer. — Jag för min del
anser då, när man åslundar och arbetar på ett godt ändamåls
vinnande, att man ingalunda bör förbise, att ända från
ursprunget först upphäfva orsakerna till det onda, och denna
orsak igenfinnes hufvudsakligast i den demoralisering,
som krogarrra längs landsvägarna medföra, der icke allenast
den forslande allmogen öfverlastar sig och oftast förspiller
tid och vinsten af deras resor, utan der äfven hela socknars
ungdom söndagsaftnarna jemte brännvinet insuper alla möjliga
andra laster. — Det är under sådana förhållanden, sorn
jag tror, att det goda syftemål med folkundervisningen och
fattigförsörjningarna betydligt blifva försvårade, så länge icke
det ofvananförda onda derjemte undanrödjes. Det synes för
mig vara ganska tillräckligt, att på gästgifvaregårdärna endast
och allenast bör, på ett ändamålsenligt sätt, finnas
för de resandes behof mat och dryck att tillgå; — och det
är under denna öfvertygelse jag motionerat om alla landtkrogars
upphäfvande, samt anhåller om denna motions remitterande
till vederbör. Utsk., som lärer vara Bevillntsoch
Ekon.Utskrn.
Lades på bordet.
Ur Lagerhjelm, Pehr, anförde skriftligen:
Observatorium i Stockholm är af K. Vettenskaps-academien
uppbygdt, försedt med instrumenter och ett bibliothek,
som bereder den äfven af henne lönade astronomen
tillfälle att medfölja vettenskapens hastiga framsteg; mea då
förmågan alf liktidigt med dessa öka det erforderliga instrumentförrådet
öfversteg aeademiens egna tillgångar, erhöll
hon genom R. St:s frikostighet mede! att införskrifva en
dyrbar s. k. meridiancirkel och ett mindre Fraunhoferskt
teleskop, hvilka, i förening med det stora passage-instrument
af Ertel, som hon sjelf förut påkostat, afhjelpte de
hufvudsakligaste behofven, och slutligen, ehuru långsamt,
Den 26 Februari c. m.
4^9
bragte inrättningen från det högst ofullständiga skick, hvari
den annu för tvänne decennier sedan befann sig, till nära
jemngod med de flesta, som i andra länder afse samma
ändamål.
Dessa förbättringar äro i väsendtlig mån en följd af
Professor Cronstrands nitiska bemödanden under hans nära
3o-åriga tjenstgöring på nämnde- observarium, ty han fann
genast, att de inskränkta hjelpmedel, som för Wargentins
namnkunniga forskningar varit tillräckliga att jemväl i praktiska
astronomiens vigtigare resultater befordra fäderneslandets
vettenskapliga ära, måste utbytas mot nutidens noggranna
instrumentala apparater, och han önskade derföre, att
medelst dessa en gång få deltaga i den rika sköldén af upptäckter,
som hos oss så länge saknat en inhemsk verksamhet.
— Men efter de sålunda besegrade svårigheterna hade
en plågsam ögonsjukdom, hvartill de af honom ensam i 21
års tid utförda terrestra vinkel-observationerna i Topographiska
Corpsens vidsträckta triangelmätning betydligen bidragit,
redan hunnit förstöra bruket af hans ena öga, och hotade
med det andras förlust. — Lyckligtvis hade dåvar.
Docenten vid Upsala universitet Mag. N. H. Selander
hemkommit från sin utrikes resa, hvarunder han, i egenskap
af Byzantinsk stipendiat, på observatorierna i Åbo,
Altona och Königsberg begagnat Argellanders, Schumachers
och Bessels handledning; och Prof. Cronstrand hemställde
lill Veltenskaps-academien, om ej denne elev af desse astronomiens
celebre mästare kunde nu såsom adjunct vid observatorium
härstädes anställas, hvilket project af academiens
höge beskyddare bifölls med ett anslag af 5oo r:dr L:co till
adjunctens årliga arfvode i 3:ne år. — Innan dessa til län—
dalupit, erhöll Selander det smickrande anbudet att efter
Argellander, som flyttat till Bonn, mottaga astronomiska
professionen i Helsingfors. Att genom någon motsvarande befattning
fästa honom i fäderneslandet, väckte då ett nytt
bekymmer; men på det ej en enskild olycka skulle menligt
inverka på observatorii allmänna angelägenheter, lemnade
Cronstrand, utan villkor och betänklighet för en framlida
bergning, sin plats, hvarefter K. M. af statsmedlen anordnade
1000 r:dr till observators-tjenstens årliga aflöning, så
att academien fick tillfälle att med 800 r:dr bland sina egna
pensionärer uppföra den afgående astronomen, dock utan
ersättning för boställe, ved och ljus, som skulle blifvit en
ny opåräknad utgift för hennes redan disponerade sparsamma
inkomster.
Jag har anfört dessa omständigheter till grund för en
vördsam motion, att ofvannämnda ersättning, som torde
minst böra uppskattas till 35o r:dr b:co ärligen, må på allmänna
indragnings-staten upptagas och god (göras från i838
års början, då Prof. Cronstrand lemnade observatorium.
Han har sedan varit sysselsatt med att författa en af behof
-
43o
Den 26 Februari e. m.
vet i hög grad påkallad praktisk astronomi, hvars första
häfte är nära färdigtryckt; och detta anser jag såsom ett
vtterligare skäl till den hilliga välvilja af R. St., som jag
för hans oafbrutna gagnande arbetsamhet härmedelst vågar
föreslå.
Lades på bordet.
Hr Cedercrona, Joli. Ulrik, uppläste följande
anförande:
Under en tid, då klagan så ofia höres öfver tillfagande
pauperism i landet, och då man vill finna en af de allmänna
orsakerna härtill uti den tunga beskattningen på jordbruket
och de arbetande folk-elasserna, utbeder jag mig
få fästa II. R. o. Ad:s samt R. St:s uppmärksamhet på ett
ämne, som härmed har naturligt sammanhang. Det ar en
utskyld af jordbruket, visserligen icke bland de allmänna,
som utgöras till Kronan, men likväl oftast tungt drabbande
de fattigaste landtmännen, som minst kunna tåla den. Det
är icke en grundränta, icke en i någon hufvudtitel påräknad,
icke i bevilln.förorda, eller å någon debetsedel upptagen,
icke ens af någon eller för något ändamål beviljad, utan
tvertom helt och hållet aftvungen samt absuiut onyttig,
men dock temmeligen ansenlig skatt af jordbruket. Det är
m. e. o. den årliga tributen till rofdjuren af 4°i°°o, säger
fyratiotusen kreatur, utom ett oberäkneligt antal tama fjäderfän,
hvarpå jag syftar; det är afskuddandet af denna skattebörda,
till sin grund så förhatlig och till sin verkan så förderflig
för den fattiga Iandtmannen, som jag vill motionera.
Att delta icke kan ske annorlunda än genom rofdjurens
utrotande eller förminskande, behöfver jag ej säga;
men om de lämpligaste åtgärder, som för detta ändamål
äro att vidtaga, kunna meningarna vara delade. Att hvarken
föreskrifterna i allmänna lagen, 23 cap. Byggn.b:u, eller
de i 1808 års K. jagtstadga leda till målet, har erfarenheten
längesedan visat; och jag tror hvarje med förhållandet
bekant och oväldig man skall medgifva mig, ali föga
bättre verkan försports eller är att i längden förvänta af
de partiella öfverenskommelse!' om merendels otillräckliga
skottprxmier, som, till följd af K. M:s nåd. circulär-bref till
Landshöfdingarne den 19 Juni/i83o, i vissa orter blifvit på
kortare tider och efter olika grunder ingångna, och sorn
inom en del af dessa orter redan torde hafva upphört. —
Att likväl prsemiers lifgifvande för falida rofdjur utgör det
lämpligaste och minst betungande medlet att vinna målet,
derom synes nästan alla sakkunnige vara öfverens, endast
praemierna blifva allmänna och icke utgå blott för viss tid,
samt framförallt utsättas tillräckligt höga för ändamålet; ty
endast under dessa villkor kan man vänta, att så mänga
skicklige och nitiske män öfver hela landet vilja egna nödig
Den 26 Februari c. ra.
tid, omtanka oell möda ät rofdjursjagten och fångsten, att
ändamålet vinnes. Men livar skall en fond till dessa prsemier
hemtas? Jag svarar, att jagten bör och kan lemna medlen
dertill. Dessa återgå då till sitt ursprung. Jag har här
ofvan endast omnämnt den skada, som rofdjuren tillfoga
landtmannens ladugård; men nederlaget på nyttigt vildbråd
i landtmannens skogar och på hans fält torde, rätt skaltadt,
vara af föga mindre värde. Att befordra rofdjurens förmiskning
är att befordra vildbrådets tillvext, och att i samma mån
befordra vinsten af jagten. Det är således jagtens eget intresse
jag åsyftar, då jag vili, att den skall betala; nej, icke
betala, utan endast mot en säker vinst förskjuta medlen
till den ifråga var. pramiiefonden.
Under följa riksdagen gjorde en redlig och erfaren man
inom BondeSt., Jan Erik Jansson från Wermland, en motion
i detta ämne. Motionen nfstyrktes af Bevilln.- oell
Ekon.Utsk:ns pluralitet uti mein. den ig April 1834, samt
afslogs derefter af 3 BiksSt. Jag vet ej, om den värde ledamoten
af BondeSt. vid denna riksdag ämnar förnya sin
motion; men det vet jag, att månge sakkunnige män, som
kommit att taga kännedom deraf, anse motionen god, och
lika med mig ogilla Utsktns betänk. Motionen föreslår just
hvad jag här ofvan åsyftat: en årlig afgift utaf en
hvar, s o m v i 11 utöfva j a g t, t i 11 e 11 f o n d t i 11 p r £e m i e r
för rofdjurs dödande utom allmän skallgång. Afgiften
är projecterad till 24 sk. af deni bland allmogen,
men 1 r:dr af alla andra, som vilja utöfva jagt, och motionen
innehåller derjemte ändamålsenliga förslag lill reglementariska
föreskrifter och till controller i afseende på medlens
uppbörd och redovisning m. m. — Jag vill ej nu upptaga
R. o. Ad:s dyrbara tid med upprepande af detaljerna
deraf. Jag åberopar densamma lill alla dess delar, och bifogar
härhos en afskrift deraf, samt anhåller om remiss å
ärendet till behandling af vederbör. Utskott.
Afskrift.
Y ö r d s a m t Memorial.
Under förra riksdagen väckte jag motion om en årlig
afgifls- eller bevillnings utgörande af hvarje person inom
Riket, som ville utöfva jagt, i det dubbla ändamål, att inbringa
medel till proemiers utbetalande för rofdjurens förminskande
inom laudet, och att i någon mån befordra det
nyttiga vildbrådets fredande under dess fortplantning och
tillvext, hvilket erfarenheten visat, att jagt-lagarna icke en-»
satuna förmå åstadkomma.
I samma ämne gjordes då äfven motion af en i jagt—
yrket vidt berömd ledamot bland R. o. Ad., frami. Hofjägmästaren
von Greiff, och blefvo begge motionerna remitterade
till Bevilln:s- samt Allm. Besvärs- och Ekon,-»
432
Den 26 Februari e. m»
Utskrns gemensamma utlåt. Af Utsk:n blefvo de likväl afstyrkta
och af RiksSltn derefter afslagna.
Jag har sedermera närmare begrundat denna sak; men
då det härvid icke lyckats mig alt inse gilltigheten af de
skäl, som emot mitt förslag blifvit framställda, och det förefallit
mig, som Utsktn och R. St. vid förra riksdagen icke
fästat nog uppmärksamhet å den verkliga vigt frågan, åtminstone
i min tanka, äger; så har jag, under förhoppning
om en bättre utgång, trott mig böra ännu en gång underkasta
deri Ständernes pröfning.
Knappast någon trakt af landet finnes, der icke -rofdjuren
förorsaka landtmannen skada å husdjuren. Jag tror
icke jag bedrager mig deruti, att klagan häröfver är all
män.
Emedlertid torde icke mången hafva föreställt sig
skadan på det hela så betydlig, som den i sjelfva verket är.
Först genom de af Hrr comiterade till skogs-och jagtföi fattiiingarnas
öfverseende år 1828 infordrade upplysningar, har
densamma kunnat till värdet ungefärligen bestämmas. Enligt
dessa upplysningar hafva under året 1827, blott inom 17
af Rikets län, blifvit af rofdjuren fällda:
hästar och föl  4^5 stoxar,
kor och qvigor  3,108 „
får och getter 19,ro4 „
och svinkreatur ........ 2,5o4 „
tillsammans 20,181 st.
Från de öfriga 7 länen hade de begärda upplysningarna
ej inkommit, men då de flesta af dessa län just äro bland
dem, som mest besväras af rofdjuren, och då det uppgifna
antalet fällda kreatur väl kan vara mindre, men icke större,
än det i verkligheten utgjort; så torde förödelsen öfver
hela Riket under ett enda år kunna med säkerhet uppskattas
hafva uppgått till närmare 40,000 st. kreatur af ofvannämnda
beskaffenhet, och förlusten hafva utgjort åtminstone omkring
200,000 r:dr b:CO, — en förlust så mycket mera
kännbar, som den säkerligen till det mesta drabbat de fattigare
bland landets innevånare, emedan desse icke förmå
vårda sina kreatur så, som de mera bemedlade. Nu är
likväl här icke räknadt det stora antal renar, gäss, höns o.
s. v., som årligen äfven af rofdjuren annammas, och än
mindre den mängd nyttigt vildbråd de förstöra, och som
annars skulle kunna komma landtmannen till godo.
En hvar torde derföre inse, att frågan om rofdjurens
förminskande här i landet verkligen ännu förtjenar den största
uppmärksamhet, ehuru dessas antal, och följaktligen
äfven den skada de föröfvat, i äldre tider mäste varit ändock
betydligare. — Rikets lagstiftare hafva också, åtminstone
fordom, sett saken från en allvarsam sida. 1734 års
Jag föreskref, bland annat, att hvarje helt hemman i Röket
skulle
Dun 26 Februari e. ni.
433:3
slutille hålla elt vargnät af 12 alnars längd och 5 alnars
höjd, samt att i hvarje socken skulle af socknemännen hyggås,
underhållas, med bete förses och vaktas en varggård
eller varggrop. I sednare tider hafva dessa skyldigheter
öfvergätt, den förra till åliggandet alt hålla elt eller annat
jagttyg inom hvarje län, ”der vargar göra skada,” oell den
sednare lill ett ärligt bidrag af 2 sk. lör hemmanet till en
jaglcassa, ämnad förnämligast till proemier för rofdjur» och
rolfoglars dödande. Svårigheten att, åtminstone på ganska
m ngn orter af Riket, kunna verkställa skallgångar med
lyckligt resultat, samt all inrätta och i socknelog sköta varggärdar
oell gropar, så att rofdjur deri fångas, i förening
med dea ganska di ysta kostnad, som ej mindre anskaffandet
ocii underhållet af jagtnät, än sjelfva skallgångarna och
de öfriga anstalterna medföra, har förmodligen, lill en väsendtlig
del, föranledt öfvergången från föreskrifterna om
de mera allmänna anstalterna mot rofdjuren till uppmuntringar
af enskildla bemödanden i denna väg. Del torde
också icke vara något tvifvel, alt ju allmänna praemier för
rofdjtirs dödande skola blifva det verksammaste medlet till
dessas förminskande; men då skola praemierna för t. ex. en
varg icke, såsom nu, utgöra blott 2 r:dr 12 sk., utan böra
de vara så rundligen tilltagna, att många finna sin räkning
vid att rent af såsom näringsfång bedrifva rofdjursjagten
och fångsten; ty det fordras, åtminstone hvad vargarne,
som äro de ojemförligt mest förödande skadedjuren, beträffar,
både ett flitigt studium af djurens natur, egenheter
och vanor, samt mycken ihärdighet, omtanka och fintlighet,
ofta äfven kostnader och alltid tid, 0111 man häruti vill
rikligt lyckas. Jag har sjelf icke utan framgång öfvat rofdjursjagt,
och talar således af erfarenhet. Så höga behöfva
likväl, åtminstone medan det ännu finnes god tillgång på
skadedjur, praemierna troligen icke vara, att de motsvara
den skada, som djuren skulle föröfva, ifall de fingo lefva,
ehuru det väl vore värdt delta och mycket mera, om man
kunde blifva dem qvitt och således äfven den afkomma, de
nu lemna efter sig, och hvilken icke lärer komma att
vanslägtas. — I andra länder, såsom t. ex. i Preussen, lärer
man funnit sin fördel vid att utbetala betydliga praemier för
rofdjtirs dödande; och, enligt hvad jag hört berättas, skall
det i England, Skottland och Irland för längesedan, medelst
uppmuntran genom höga praemier, hafva lyckats att alldeles
utrota de värsta skadedjuren, vargarna, så att intet enda
sådant djur numera finnes någorstädes i de förenade Rikena.
Inom Sverige låter väl detta sig icke göra, men
ganska betydligt kunna och böra de förminskas; ty invandringen
från Norrige och Finland kan icke vai-3 särdeles
stor, emedan jag tror dessa, liksom alla andra lefvande va
2
H. 55
434
Den 26 Februari c.’m.
reiser, icke gerna öfvergifva den trakt, der de äro födde, så
länge de der kunna lifnära sig.
Man torde invända, att då enskilda öfverenskommetser
inom många orter af Riket blifvit trälfade om till en del
betydliga belöningar för fällande af skadedjur, vore det öfverflödigt,
att vidare vidtaga några allmänna anstalter i detta
afseende; men jag påstår, att dessa belöningar till en stor
del förfela sin verkan, dels just derföre, att de icke äro
allmänna eller sträcka sig lika till alla orter, dels ock,
emedan de vanligen endast för kortare lid äro utfästade,
hvarförutan de i min lunka äro mera betungande och besvärliga,
på det sätt de vanligen utgå, än de utvägar, hvarpå
jag syftar.
Jag har nu sökt utveckla hufvudändnmålet med en bevillning
å jagten. Men jag nänånde, att äfven ett annat
syftemål dermed är förenadt.
Sverige har val redan en icke så ringa fördel af det
nyttiga vildbråd, som finnes i dess skogar och på dess fält,
och som icke kostar oss det ringaste i föda och vård; men
denna fördel borde och kunde för landtmannen vara flerfa!
Idig t större. Genom rofdjurens förminskning skulle det
nyttiga vilda redan i märkbar mån tillvexa; dock skulle till dess
betydliga och hastiga förökande mer än allt annat bidraga,
om det vilda, under dess fortplantning och till vext, finge
vara fredadt för dess värsta fiende, menniskan. Våra jagl—
Jagar syfta väl hufvudsaligen till detta mål, men hvar och
en känner nogsamt huru dessa efterlefvas. Jag tror derföre,
alt en bevillning på jaglen skulle vara högst nyttig,
emedan jag deraf väntar mig i icke så ringa mån befordrandet
af ett mål, sorn genom jagtstadgan nu icke vinnes.
Det är för det mesta oförståndige pojkar och en mängd
löst folk, som, med förakt för både naturlig och beskrifven
lag, icke draga i betänkande att mörda det nyttiga
vildbrådet under dess fortplantning, då det ock lättast åtkommes;
och exemplen af dessas straff-frihet sprider allt
meia föraktet för lagen. Jag förmodar, att få husbönder
eller målsmän lära vilja åtaga sig bevillning för desse personers
jagträtt, och det är häraf jag väntar de goda följderna.
Jag tager mig, i följd häraf, friheten föreslå: att hvar
och en, som vill utöfva jagt och djurfångst, förklaras skyldig
att sådant vid årliga skattskrifningarna uppgifva, samt
derefter, i vanlig ordning, debiteras, och erlägger, om han
är ståndsperson, en r:dr b:co, och, om han är af allmogen,
9.4 sk. s. m., motsvarande värdet af endast ett å Iva skott
fogel eller hare; att dessa medel, som af uppbördsmännen
i särskild räkning redovisas, likasom andra bevillningsmedel,
öfverlemnas till Riksg.contoret; alt samma medel, under
ingen förevändning, få användas lill andra ändamål,
än prsemier för dödande af rofdjur, nemi. till en början en
-
Den aö Februari c. m.
435
dast björn, varg och lodjur, som dödas utom allmän skallgång;
alt proemie-utdeluingen börjar för det år, soin är näst
efter första uppbördsåret; att anmälandet och bestyrkandet
af rättighet till praemier, sker i öfverensstämmelse med
hvad derom i 1808 års jagtstadga är föreskrifvet; samt att
alla dessa reqvisilioner, inom viss utsättande tid, årligen
från samtlige K. M:s Bef:h;de, efter granskning af gilllighelen,
insändas till Riksg.cont., som uträknar huru höga
skottpenningarna i jemna riksdalertal kunna blifva, lika t. ex.
för lo och varg, men 5o proc. mera för björn, samt derefter
öfversänder medlen till Konungens 13ef:h:de att emot
<jvittenser och redovisning utbetalas.
Såsom nödvändiga controllör borde tillika stadgas: att
till hvarje kyrka årligen skulle allemnas en förteckning • på
alla de personer inom föi samlingen, som blifvit uppgifne
till bevillningens erläggande, hvilken förteckning borde uppläsas
fran predikstolen samt för öfrigt vid kyrkan hållas
tillgänglig för en hvar; att den som funnes utöfva jagt eller
fångst å vildbråd, eller utom rätter farväg eller farled medförde
laddadt eller oladdadt skjutgevär, då lian ej erlade
den ifrågavar. bevillningen eller jngt-afgiften, skulle hafva
förverkat jagtredskapen och geväret, samt gjort sig förfallen
till en bot af 10 r:dr b:eo, hälften till angifvaren och
hälften lill praemie-fonden, utom det ansvar, som dessutom
kunde drabba honom enligt jagtlagarna; att samma ansvar
äfven skulle kunna träffa en hvar, som utom den socken
eller den stads område, der han har sitt rätta hemvist,
funnes i utöfning af vildbrådsjagt och ej genast vid anfordran
kunde förete vederbör, uppbördsmans bevis, att iian
jagtafgift erlägger eller sig dertill antecknat; börande det
åläggas uppbördsmännen, att sådana bevis åt dertill berättigade
personer, då de begäras, genast utgifva emot några
få skill ingars lösen; alt föräldrar oell målsmän förpligtas, i
förekommande fall, erlägga böterna för öfvermagar eller
sådana, som ej äro uppförde i mantal; att åtal i dessa mål
må kunna göras af en hvar; samt slutligen, att ingen må
vara berättigad uppbära premium för dödadt rofdjur, som
ej erlagt jagt-afgiften.
På detta sätt tror jag de åsyftade nyttiga ändamålen
skulle vinnas. Att praemierna i början blefvo mindre, men
sedan, i den mån rofdjurens antal förminskades, skulle komma
att blifva allt högre, är en naturlig följd af detta förslag,
men så bör det ock vara; ty svårigheterna och mödorna
vid fångsten tilltaga i samma förhållande, som rofdjuren
minskas. För öfrigt kunde framdeles, ifall omständigheterna
så medgåfvo, större eller mindre del af jagtfon •
den anslås till premier för dödande af de mindre rofdjuren
samt roffoglarna, hvilka äfven tillfoga landtmannen skada,
och hvilka för vildbrådet äro högst farliga fiender.
De medel, som antingen i följd af 1 jj:n 6 art. i 1808
436
Dea 26 Fe b r u u r i e. m.
års jagtstadgn insamlas, eller enligt öfverenskommelse!’ districlvis
satnmanskjutås lill skottpenningar, kunna oell böra
åter upphöra att utgå.
Slutligen bör jag jag äfven tillägga några ord i anleda,
af de anmärkningar, sorn vid förra riksdagen gjordes emot
mitt förslag.
De skäl, hvarpå Utsktn grundade afslyrkandet, blefvo
väl redan då klart och, sorn mig synes, alldeles öfverlvgande
vederlagda af en Utskotts-ledarnot, Frih. Sprengtporten,
i dess till prot. afgifna reservation. Jag kunde således
inskränka mig till all helt enkelt åberopa denna reservation,
men del torde icke vara onyttigt att återföra något
deraf i minnet.
Jag är ej i stånd att inse, huru man vill rimligen försvara
påståendet, att förslaget leder till intrång i ägandeocii
dispositionsrätten (ill jorden. Skulle väl denna rätt vara
mindre ostridig, mindre fullkomlig derföre, att man erlade
en afgift, då man ville utöfva jagtvrket — en afgift,
hvarmed nian skulle befordra sin egen fördel? Borde icke
då hvarje annan afgift af yrken och näringar, för det skydd
de åtnjuta, lika mycket innefatta ingrepp i äganderätten?
Ett sådant ingrepp i denna rätt lärer dock vara oundvikligt
i alla samhällen på jorden. Man bör dessutom noga besinna,
alt då mitt förslag åsyftar en afgift afjagten, åsyftar
det tillika samma afgifts återgående till jagten , men medförande
tillbaka en rik vinst både för sjelfva jagten, och framför
allt för landtmannens ladugårdar. Jag är också fullt öfvertygad,
att afgiften icke skall förefalla någon betungande,
då man med ett enda skott vildbråd årligen kan hafva
den ersatt, eller för ett enda dölhult rofdjur lä den återbetald,
kanske för hela lifstiden. — De olägenheter, som skulle
möta vid afgiflens erläggande och conlrollerande, och
hvilka, efter hvad man förespegla!, skulle blifva så stora,
alt de förväntade fördelarna deraf uppvägdes, liro fullkomligt
inbillade; ty de inskränka sig egentligen dertill, att debetsedlarna
behöfva innehålla en tryckt rad och et t par skrifna
siffror mera än förut, samt att i landsboken tillkommer
en ny räkning Man bör väl i alla fall icke förkasta en
nyttig sak, derföre alt hon medför en smula besvär.
Sist har man, i förlägenhet om verkliga skal, ansett
förslaget förkastligt derföre, alt beloppet af den uppstående
inkomsten omöjligen kunde på förhand beräknas. Att detta
icke kan ske, är sannt; men förhållandet har ju från början
varit enahanda med sä många andra afgifler. Derföre har
man likväl icke dragit i betänkande alt göra början dermed.
Borde man väl Lindel låta att bearbeta en vinstgifvande
malmåder, derföre att ingen trollkarl på förhand kunnat
uträkna, huru djupt ådern sträcker sig ned i jorden?
Försigtighet all icke i början gripa saken för vida an, är
hvad ovissheten fordrar. Derföre hur jag ock nu föreslagit
Den 26 Februari e. m.
437
jagtafgiften så låg, att jag icke skulle behöfva emottaga förebråelse
för oförsigtighet.
Jag har nu så tydligt, sorn jag förmått, framställt mina
tankar i detta ämne, och slutar med att begära remiss tilt
vedcrb. Utsk., hos hvilket jag lager mig friheten recomntendera
frågan lill omsorgsfull handläggning. Stockholm
den 26 Februari 1834-
J. E. Jansson.
Lndes på bordet.
Gr. Frölich, Gustaf, anförde skriftligen:
Dd här blifvit väckta särskilda motioner om anslag till
inrättandet af eller bidrag till landtbruks-instituter i åtskilliga
af Rikets landskaper, anser jag mig icke böra underlåta
öka antalet, ehuru jag, anmodad af Södermanlands läns
hushållnings-sällskap, redan förut ingått till K. M. med
lind. anhållan om framställning häraf i nåd. propos. till R.
St., lill följe hvaraf jag har mig bekant, att visserligen ett
anslag för dylika instituters inrättande är intaget i den K.
propos.; men då jag icke känner, huruvida de omnämnda,
bäi- väckta, och möjligen isamma syftning blifvande motioner
kunna verka till den i K. M:s nåd. propos. föreslagna
summas tillräcklighet eller icke, så föranlåtes jag vördsamt
anhålla, att R. St. täcktes anslå en summa stor 5,000 r:dr b:co
årligen att under 5 år utgå, lill utvidgande af det i Södermanlands
län under organisation varande praktiska landtbruks-
och slöjdeinslitnl, så alt theoretiska kunskaper derstädes
äfven kunde meddelas. Skälet, hvarpå jag stödjer detta
förslag, är, alt anläggandet af ett praktiskt landtbruks- och
slöjdeinstilut är beslutadt, sedan man numera funnit en lämplig
local, och dertill äger medel genom enskild donation,
uppgående till circa 35,000 r:dr b:co; men då denna tillgång
är otillräcklig för inrättningens bringande i fullständighet
af så väl theoretisk som praktisk omfattning, så är
enda utvägen att genom tillskott af allmänna medel vinna
detta ändamål i större omfång, till mera väsendtligt gagn
för så väl berörde som angränsande län.
I en tid då man tyckes närma sig den öfvertygelsen,
alt jordbruket behöfver lindring och hjelp, skulle jag våga
tro, alt man på rätta vägen kom detsamma till undsättning,
örn man genom anstalter, ledande till dess förkofran och högre
utbildning, satte det i tillfälle, att, genom deraf härflytande
fördelar, bära dess onera med mindre känning. — I
sådant fall kan väl icke förnekas, att införandet och tillämpandet
af en rationel landthushållning ofelbart intager första
rummet, men svårligen slår att med säkerhet vinna,
med mindre dylika undervisningsanstalter, som den föreslagna,
anläggas. Jag vågar så mycket hellre hysa den
förhoppning, alt R. St. ej skola neka ett anslag för landets
hufvudnäring, åkerbruket, sam bergsrörelsen har Fahlu
438
Den aö Februari e. ra»
bergsskola, och de andra närningarnn tecknologiska instituter
i Stockholm och Götheborg, hvilka till stor del äro
uppehållna af allmänna medel. Att derföre åkerbruket, sorn
sysselsätter ett vida större antal individer, äfven må erhålla
en eller annan bildningsanstalt, synes högst billigt; och
då i merberörde län en icke obetydlig, fastän för ändamålet
otillräcklig, fond finnes alt disponera, skall det nu föreslagna
institutet kosta det allmänna vida mindre än en dylik
inrättning annorstädes, hvarest enskildta bidrag saknas.
Om remiss häraf till SlatsUtsk. anhålles vördsamt.
Lndes på bordet.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron, uppläste
följande 3:ne motioner:
1.
Uti 1734 års lag lemnäs nästan intet skydd emot
misshandel å person. — Drager någon oträngd af vredesmode
knif eller svärd, spänner bössa, eller reser annat vapen
åt annan, stinger, hugger eller skjuter åt honom, men
skada ej skei-; så försonar han, enligt 24 cap. 8 §:n Missgtsb:n,
detta sitt våldsamma och för allmänna säkerheten
vådliga förfarande med ett högst obetydligt bötesbelopp af
6 r;dr 3a sk. b:co. —• Den vildsinte fredsstöraren kan, på
alla möjliga sätt, våldföra sig på sin nästas kropp och stympa
den huru honom lyster, utan att härföre behöfva frukta
påföljden af något annat straff, an dea uti 34 cap. Missgern.
btn bestämda högst lindriga penninge-uppoffring, så
vida han aktar sig att icke lif genom hans handaverkan kan
spillas. — Sålunda kan den, som stungit sin nästa genom
lif eller lem, eller slagit honom, så att ben bräckcs eller
lossas i hufvud, arm eller ben, umgälla denna förbrytelse
med 6 r:dr 32 sk. böter. Mot en uppoffring af 16 r:dr 32
sk. står det honom öppet alt afhugga sin nästas halfva fot.
Vill han deremot afhugga hela foten, hand, arm, öra eller
till och med näsan, så kostar denna illgerning honom endast
26 r:dr 32 sk. böter. För samma bötesbelopp äger fredsstöraren
äfven att slå ut sin nästas öga, och mot dubbla
bötesbeloppet beröfva honom båda ögonen, båda armarna
eller båda benen.
Då man med dessa lindriga straff för brott emot personliga
säkerheten jemför dem, som uti gällande lag äro
bestämda för brott emot säkerheten till egendom; så kan
man ej underlåta att förvåna sig deröfver, att 1784 års lagstiftare,
som med strängaste straff belagt allt våldförande af annans
egendom, deremot leranat våld eller misshandel å person
snart sagdt alldeles ostraffbart. Samme lagstiftare, som visat
sig till den grad liknöjd om den personliga säkerheten,
att han endast, bestämt några riksdalers böter för den, som
med våld beröfvar mig armar och ben eller ögon, har nemi.
Den 26 Februari e. m.
433
varit så mån om min egendom, att han stadgat lifsstraff folden,
som med våld beröfvar mig det ringaste deraf.
Orimligheten af detta missförhållande och det ringa
skydd, som uti 1734 års lag finnes mot personlig misshandel,
har naturligtvis ej kunnat undgå deras uppmärksamhet,
som haft åt sig uppdraget att afgifva förslag till ny criminal-lag,
■— Uti detta lag-förslag hafva således straffen förde
särskilda graderna af personlig misshandel blifvit ställda i
närmare öfverensstämmelse med, eller motsvarighet lill beskaffenheten
af sjelfva förbrytelserna; — men besynnerligt
nog har äfven uti förslaget till ny criminial-lag ansvaret
för den, som i vredesmod emot annor begagnar lifsfarligt
vapen, blifvit bestämdt endast lill penningeböter. — Efter
min åsigt har den, som oträngd i vredesmode emot annan
drager knif eller svärd, spänner bössa eller reser annat lifsfarligt
vapen, äfven om han ej lyckas tillfredsställa sitt skadebegär,
likväl ådagalagt omisskänneliga prof på en så
vildsint natur, att omtankan för den personliga säkerheten,
så vida denna i lagen skall äga ett tillräckligt skydd,
ovillkorligen bjuder, alt på någon tid ifrån det fria samhället
afskilja denne farlige fredsslörare och lemna honom tillfälle
att inom fängelsets murar kufva sitt häftiga lynne, så
att den fredlige medborgaren ej vidare må blifva blottställd
för de vådliga följderna af dettas förnyade våldsamma
utbrott.
I anledn. häraf, och då ett ändamålsenligare straff för
ifrågavar. förbrytelse är så mycket mer af behofvet påkalladt,
som densamma under de sednare åren blifvit så allmän,
alt den åtminstone i hufvudstaden snart sagdt hör till ordningen,
eller rättare oordningen för dagen; så får jag vördsamt
föreslå:
1:0 att den, som oträngd i vredesmod mot annan drager
knif eller svärd, spänner bössa eller reser annat lifsfarJigt
vapen, skall, fastän han ej lyckas i sitt uppsåt att skada
göra, dömmas till ett halft års straff-arbete, hvilket straff
kommer att fördubblas hvarje gång han åter om samma förbrytelse
varder förvunnen;
2:0 att, i händelse förslaget till ny criminal-lag, åfelt
eller annat skäl, ej skulle vid denna riksdag kunna blifva
antaget, förutnämnda för personlig misshandel uti nu gällande
lag bestämda orimliga och mot förbrytelsernas beskaffenhet
på intet vis svarande straff, likväl ej må under ytterligare
5 å 6 år qvarstå oförändrade, utan rättelse derutinnan
äga rum, i öfverensstämmelse med de uti samma lagförslag
antagna grunder.
Om denna motions remitterande till LagUtsk. anhålles
vördsammeligen.
2.
Uti Ärfda-balkens i5 cap. 5 §:n, sådan den lyder i K.
förordn. den 3o Maj 18 >5, stadgas: att, då död mans in
-
44»
Den 26 Februari e. m.
ländske arfvinge är känd, men man ej vet hvar han vistas,
domaren hor uti allmänna tidningarna trenne gångor på föreskrifna
tider kungöra, att arf fallit honom till. Emedlertid
tillåtas fjermare arfvingar att lyfta arfvet, om dc derföre
ställa borgen, sorn af rätten godkännes. Kommer ej
den frånvar. arfvingen inom tio år från den dag, då kungörelsen
tredje gången i tidningarna infördes, blifver han
från arfvet skiljd.
Detta lagstadgande innehåller således endast föreskrift
om, huru förhållas hör med den egendom, som i arf tillfaller
en frånvar. person. Men hvarken uti detta eapitel,
eller annorstädes uti allmänna lagen finnes, mig veterligen,
någon föreskrift till efterrättelse, huru förfäras hör med den
egendom, som utrikes rest Svensk undersåte härstädes qvarJemnat.
— Å ena sidan fordrar väl rättvisan, att den frånvarande
skall vara tryggad mot möjligheten att blifva beröfvad
dess lagliga tillhörighet, endast derföre alt han under
ett eller annat år ej låtit höra af sig; men å andra sidan
synes det äfven vara med billighet öfverensstämmande,
att den frånvarandes närmaste laglige arfvinge icke för alltid
ulestänges från rättigheten att få tillträda och råda öfver
dess frändes egendom, endast derföre att något lagligt
bevis icke kan förevisas örn dagen, när denne afiidit, äfven
om tidslängden, som han bortovarit, utgjorde det säkraste
bevis derpå, all han, enligt naturens ordning, ej mer kunde
vara bland de lefvandes antal.
I anledning af livad jag nu framställt, får jag vördsamt
föreslå följande lagstadgande:
1:0 Öfvergifver någon sitt hem och lemnar fast eller
löst gods qvar, då må hans närmaste arfvinge, sedan fem
år förflutit från den dag, då sednaste underrättelse fränden
bortovarande bevisligen erhållits, begära domarens åtgärd,
för att komma i besittning af den frånvarandes qvarlemnade
egendom. Domaren läte då trenne gångor, minst en månad
emellan hvarje gång, och första gången sist tre månader
efter derom skedd begäran, i allmänna tidningarna sådant
kungöra. Kommer ej den frånvarandé åter, eller ställer
ombud för sig inom fem år från den dag sista kungörelsen
skedde, då må hans qvarlemnade egendom till dess
närmaste arfvinge utlemnas emot af rätten godkänd borgen
för den emoltagna egendomen och dess afkomst, hvilken
borgen till den frånvarandes säkerhet under ytterligare tio
år galla skall.
2:0 Om, vid detta lagstadgandes promulgerande, någon
skulle hafva varit så länge borta från hemmet, att 20 år
förflutit sedan sista underrättelsen från honom erhållits, då
må den frånvarandes närmaste arfvinge genast begära domarens
åtgärd, för alt komma i besittning af dess frändes
härstädes qvarlemnade egendom, hvilken ett år efter det
' döma
-
Den 26 Februari c ro.
domaren sådant på förutnämnda sätt uti allmänna tidningarna
kungjort, bör till arfvingen utlemnas, emot enahanda
borgen, som förut sagdt är.
Om remiss till LagUtsk. af denna motion anhålles vördsammeligen.
3.
Allmänt och med mycket skäl öfverklagas den långsamhet,
hvarmed rättvisan skipas vid nästan alla Rikets domstolar.
— En rättsökande måste under närvar, förhållanden
prisa sin goda stjerna, om det lyckas honom att, under
loppet af ett quinquennium, få sitt tvistemål afgjordt tili
alla fyra instanserna; men deremot händer det ej sällan att
så väl Hofrätten, som underrätterna anse sig behöfva tvänne
år hvardera, för att kunna fatta ett definitivt beslut i
saken, hvilken derefter, om ödet så vill, kan komma att
hvila 3, 41 5, eller annu flera år, uti Högsta Domstolen,
innan den rättsökande, hvars hela timliga välfärd måhända
ar på målets utgång beroende, kan erhålla det afgörande
beslut, hvarigenom dess ve eller väl oåterkalleligen bestämmes.
O111 man besinnar, att, i bästa fall, 4 å 5 år, men
vanligen 7, 8 å 9 år åtgå, innan ett tvistemål binner genomvandra
alla fyra domslols-insianserna, och om det icke kan
bestridas hvad man af en långvarig erfarenhet lärt, att mången
fortsätter en orättmätig sak, endast för att, på vederpartens
bekostnad, skörda den vinst, som kan blifva en följd
af ett mångårigt fördröjande med sakens slutliga afgörande;
så mäste det inedgifvas, att en reform i afseende härå är
af behofvet påkallad, för alt påskynda rättvisans gång, hvilken,
hvad brottmålen beträffar, hitintills ofta varit relativt
lika långsam, som uti tvistefrågor. — Emedlertid och då det af
H. Ex. Hr Just.Statsministerns embetsberättelse för år 1837
inhemtas, att antalet af de till Högsta Domstolen inkomna
inål, hvilka såsom oafgjorda balancerats, utgjort vid 1827
års slut tillsammans 5ig, men deremot vid slutet af år 1837,
I,427, och således under dessa io år ökats med nära två
hundrade procent, oaktadt ärendenas föredragning i Högsta
Domstolen, på sätt samma berättelse utvisar, under de
sednare åren med rastlös arbetsamhet fortgått 5 dagar i
veckan; så torde det häraf vara mer än sannolikt, att de
ärender, som framdeles blifva dragna under Högsta Domstolens
pröfning, icke heller kunna, utan att förnärma andra
äldre måls ratt, hädanefter blifva afgjorda på kortare tid än
hittills, såvida ej någon åtgärd vidtages, hvarigenom de balancerade
målen förhjelpas till slut samtidigt med de nyinkomna.
— Då jag icke tror, att någon åtgärd i detta afseende
kan säkrare leda till ändamålet, än den, alt Högsta
2 H. , 56
44*
Den 26 Februari e. ra.
Domstolens göromål handläggas på tvänne divisioner i stället
för, såsom hittills, endast påen, då deremot den anmärka
ta långsamheten uti ärendenas afgörande så väl hos öfverbom
underrätterna, utan tillökning uti domstols-ledarnöternes
eller divisionernes antal, måhända torde kunna afhjelpas
genom någon ändamålsenlig förändring uti domstolarnas
arbetssätt; så får jag, såsom medel tili undanrödjande af
den ifrågavar. olägenheten, som medför ett skadligt inflytande,
så val på parters rätt, som på lagskipningens jemna
och orubbade gång, vördsammast föreslå;
1:0 att R. St. täcktes anslå ett lämpligt årligt arfvode
åt Högsta Domstolens ledamöter, mot det att de åtaga sig,
att åtminstone två tredjedelar af året arbeta på tvänne divisioner,
intill dess alla balance-målen, med hvilka den ena
divisionen borde uteslutande sysselsätta sig, blifvit slutligen
afgjorda;
2:0 att bestämda tider föreskrifvas såsom de längsta,
inom hvilka lottning bör äga rum, berättelse utfärdas, samt
förhör anställas uti de till Just.-revisions-expeditionen samt
Hof- och rådstufvurätterna inkomna mål;
3;o att likaledes bestämda tider, beräknade från den
dag, då målen såsom utagerade till domstolens afgörande
öfverlämnäs eller kunna till slutlig pröfning företagas, varda
utsatta, inom hvilka det skall åligga domstolarna att, så
vida laga hinder deremot icke möter, meddela sina domslut,
hvilka af härads- och lagmansrätter alltid böra afkunnas
vid samma ting, då saken blifvit utagerad; samt
4:o att stadgas måtte, det förteckningar öfver alla oafgjorda
eller oexpedierada mål på bestämda tider böra insändas,
ifrån Just.-revisions-expeditionen och alla öfverrälter till R.
St:s Just.-ombudsman, samt ifrån alla underdomstolar till
- vederbör, öfverrätter, uti hvilka förteckningar i särskildta
columner böra upptagas: tiden, när målen till domstolen inkommit;
när de blifvit utagerade och till domstolens afgörande
öfverlemnande; samt hvad hinder, som mött för
målets afdömmande, eller beslutets expedierande; hvarefter
det roå_ tillkomma Just.-ombudsmannen samt vederbör, actorer
uti öfverrätterna att tillse, det icke något ärendes afslutande,
utan laga hinder, varder utöfver den föreskrifna tiden
fördröjdt.
Om denna motions remitterande till vederb. Ulsk. arilla
lies vördsammeligen.
Dessa irenne motioner lades på bordel.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., anförde skriftligen :
Om vårt fädernesland i många hänseenden öfverträffas
af andra länder, kunna vi dock alltid med stolthet minnas,
alt Linne var Svensk, och att den man, som verlden nu
Don 26 Februari e. m.
443
erkänner innehafva el t af de första namnen bland vettenskapsmän,
tillhör Sverige. Det är denne rhan, den frejdade
Berzelius, som genom sitt snille, sina outtröttliga mödor,
gifvit eri vettenskaplig form åt chemien, genom sina
upptäckter, lika förvånande i värde som talrikhet, gagnat ej
blott den rena vettenskapens, utan äfven många industrigrenar,
hvilkas idkare derigenom skördat högst betydande fördelar.
— Hans råd och bistånd stå alltid färdiga för dem,
som idka hans vettenskap, och han räknar lärjungar öfver
bela Europa. För våra resande landsmän är ofta ett bref
från Berzelius det verksammaste medel att för dem öppna
tillgång till vetenskapsman, till hvarjehanda samlingar och
inrättningar, så att de hastigare och med mera fördel hinna
målet för deras vettgirighet; ty intet civiliseradt land
finnes, der icke vår snillrike Berzelii namn är kändt och aktadt.
För denne utmärkte man, hvars landsmän vi alla, mine
herrar, känna oss stolte af att vara, har dock Staten
gjort intet! — Det låter otroligt, men det är dock beklagligtvis
allt för sannt. — Han åtnjuter endast en pension af
600 r:dr b:co från civil-stalens pensions-cassa, till Irvars
bildande han sjelf bidragit, och hans öfriga inkomster bestå
af en nog inskränkt lön såsom secreterare vid Wettenskaps
academien, samt ett mindre betydande arfvode fran en assosiation,
som han mycket gagnat och ännu fortfar att gagna.
— Hans familjförhållanden göra hans nuvar. inkomster
än mera otillräckliga, och likväl erbjuder hans gästfria hus
en kär samlingsplats för vettenskapernas idkare och vänner.
Af dessa anledningar har jag funnit mig uppmanad göra
framställning derom, att Frih. Berzelius må af allmänna
medel tilläggas en årlig pension för hans återstående lefnad
af 2,000 r:dr b:co; och jag gör mig förvissad om, att
denna min framställning skall mötas med bifall från alla
dem som hafva känsla för Sveriges ära!
II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag uppstiger,
för alt på det varmaste understödja Frih. Tersmedens
motion. Jag har haft tillfälle att både i England och Frankrike
vara vittne till den ära, jag kunde säga vördnad, Frih.
Berzelius der åtnjuter. När motionen till remiss förekommer,
torde jag få tillägga några bidrag, upplysande huru andra
länder ära och belöna sina lärda män, hvaribland ingen äger
anspråk på att ställas på lika höjd, som Frih. Berzelius-! Om
honom kan med skäl sägas hvad en af våra Svenska skalder
sagt om en annan utmärkt man: han är en af de män, som
med sitt namn ökat fäderneslandets ära. Jag uppskjuter vidare
yttrande öfver motionen, tills den kommer att remitteras.
Lades på bordet.
Frih. von Kraemer, Robert, uppläste följande:
De under sednare åren, dels af K, M., och dels af ve
-
444
Den 26 F e b r u a r i e. m.
derb. administrationsverk och auctoriteler i Stockholm meddelta
föreskrifter, som afse ytterligare controiler å fångvården,
hafva så högst betydligt ökat de med densamma
sysselsatte personers i sig sjelfva tunga göromål, att tillökning
i deras lönevillkor, icke allenast af billigheten, utan äfven
af nödvändigheten påkallas; och då denna gren af allmänna
förvaltningen, ehuru obemärkt, dock är af stor
vigt, emedan den personliga- och egendomssäkerheten deruppå
beror, anser jag mig pligtig att derå fästa H. R. o.
Ad:s samt Rikets öfriga Ständers uppmärksamhet, till vinnande
af rättelse.
Fångvaktmästaren vid Upsala länshäkte njuter i
årlig lön i6or:dr b:co, får begagna fria husrum och 4 tunnJand
donations-åker. — Mot dessa ringa förmåner åligger
honom hufvudansvaret för 60 å 70 arrestanlers noggranna
vård, anskaffning af och speciel redovisning för allt hvad
Kronan består lill deras uppehälle m. m, samt ännu derutöfver,
att i hvarje månad skrifva omkring 18 ark fånglistor,
för att sedan ingå lill Hofrätten, Just.-cancelleren och Just.-  ombudsmannen, oberäknadt särskildta skriftliga rapporter och
journaler för häktets eget behof, utan alt härtill äga skrifvarebiträde
eller medel till skrifmaterialier. Fångvaktmästaren
måste således nu mera vara äfvenså mycket en skrifoch
räkenkunnig bokhållare, som en i allo pålitlig, vaksam,
stark och ordentlig fångbevakare, hvilken aldrig får under
tjensteliden öfvergifva häktet och hvarken natt eller dag öfverlemna
sig åt lugn och hvila; och detta allt mot ersättning
af ungefär 28 sk. dagligen, hvilken han dessutom måste
dela emellan sig, hustru eller tjenstefolk! — Ett sådant
förhållande är så uppenbart oriktigt och farligt, att den
skyndsammaste rättelse är af nöden, och jag anhåller derföre
vördsammast, att fångvaktmästare-lönen vid Upsala
slottshäkte måtte, i likhet med hvad K. M. nådigst föreslagit
för en del andra häkten, ökas till 3oo r:dr b:co årligen, emedan
en fullt pålitlig persön, med de härtill erforderliga egenskaper,
omöjligen vill för en så usel lön, som den nuvar.,
åtaga sig en sa ansvarsfull och obehaglig befattning.
Icke mindre illa lönte äro de fyra vaktdrängar, som
under vaktmästarens tillsyn skola verkställa de i och för
fångbevakningen nödiga göromål. Hvar och en af dem njuter
i årlig lön 106 r:dr 32 sk. b:co och får begagna ett tunni,
donations-åker, men måste bekosta sig eget boningsrum. Desse
vnkldrängars tjenstgörning bör, i anseende lill den isynnerhet
om nätterna erforderliga stränga uppmärksamhet på
fångarnes företag, indelas så, att hvar och en njuter ledighet
hvarannan dag; men med nuvar, personal är detta omöjligt,
emedan 3 mäste tjenstgöra hvarje dygn, dels vid häktet,
dels som brandvakt. —■ Denna tunga tjenstgöring försvåras
ännu mer derigenom, att häktet är inrättadt i det på
DJe n 26 F eb r u a r'i e. m.
445
en liög backe belägna slottets ena torn, indeladt i 6 våningar
nied höga trappor lill hvardera, uppför hvilka höjder
ved, vatten, fångarnes matbehof m. m. måste stundligen uppbäras.
— Äfven för dessa tillstyrker jag således vördsamt
en löneförhöjning, åtminstone med halfva beloppet, eller
ock, som vore ändamålsenligare, alt 2.:ne vaktdrängslöner
ytterligare må anslås, hvarigenom tjenstgöringen, på flera
fördelad, blefve mindre mödosam.
Härvid bör jag dock hafva äran upplysa, att någon särskild,
tillökad utgift af statsmedel för fångvaktmästarens och
fångtvaktdrängarnes vid Upsala länshäkte ändamålsenligare
aflöning föga kan vara för längre tid behöflig, örn It. II. St.
behaga, såsom jag hoppas, finna rättvist att bibehålla K.
slottet i Upsala vid den äganderätt till 88 tunni, åkerjord inom
Upsala stadsgården, som, enligt en den 5 Oclober 1664 af
K. Commissionsrätten gifven dom och K. M:s nåd. resolution
den i5 Mars 1774s blifvit Upsala slott tillerkända, för
att af slotts- celi länsstaterna begagnas, men hvaraf den del,
som f. d. slottsfogden innehaft, utgörande omkring 24 tunni.,
enligt K. M:s nåd. beslut, hör till statsverkets förmån disponeras.
— Till ett sådant bibehållande är så mycket större
skäl, som berörde åker, lika med Upsala stads donationsjord,
aldrig varit Statens egendom, utan är en personel
gåfva af Sveriges framfarna Regenter. — Skulle nu, enligt
detta mitt vördsamma förslag, den del af åkerjorden, som
varit den indragna slollsfogde-tjenstens innehafvare tillslagen,
och redan, är ledig, samt ytterligare den större del,
som framdeles efter hans enkas död blifver att tillgå, få användas
lill löneförbättring för fångvaktmästaren och fångvakldrängarne,
hvilka tillhöra slottsstaten, så återgår jorden
till sin ursprungliga bestämmelse; men statsverket kan derjemte
njuta förmån deraf i så måtto, att detsamma icke bekostar
den nödigvarande lönetillökningen för längre lid, än
intill dess att meranämnde Slottsfogdes, Öfverste-lieuten. Nordencreutz^
efterlefvande enka, som äger att i sin lifstid disponera
20 tunni, slotts-åkerjord, med döden afgått, hvarefter
statsanslaget kunde upphöra till den del, som beläcktes
af inkomsten från åkerjorden, hvilken borde på längre
tid utarrenderas.
Lades på bordet.
II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag har den
äran att anmäla en motion, hvars systemål är att yrka upphörandet
af den tilltagande oerhörda långsamheten i vår
criminella lagskipning. Min motion coincidera!' till en del
i den, som Hr Cederschjöld i dag anmält.
Jag anmäler en annan motion, att när Regements-chefer
äro under action, ransakningen ej må ske vid deras egna
regttens krigsrätter, der undersökningen föres af regUets
egen auditeur.
446
Den 26 Febfuari e. m.
Jag anmäler äfven en tredje motion, att, när sjöofficerare
äro actionerade för deras sjötjenstgöring, deras domare
må beslå endast af sjöofficerare.
När dessa frenne motioner förekomma till remiss, skall
jag närmare utveckla dem.
Dessa frenne motioner lades på bordet.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: uppläste följande:
Den värma, hvarmed R. o. Ad. omfattat fattigvårdsfrågan,
manar mig att göra en motion till förmån för den
art af fattige, som igenom erhållna bysättnings-utslag erhållit
fattigdomsbetyg.
Comite'en för utredandet af fattigvårdsfrågan har visligen
egnat sin uppmärksamhet, så väl åt medlen att förekomma
fattigdomen, som åt stadgandena för de sannskyldigt
varande och oförskyldt blefne fattiges underhåll.
Till den första afdelningen hörer behofvet af en ny utmätnings-fö
r fa 11 n i ng, i sig förenande alla de föreskrifter,
hvilka nu befinnas nödiga, på grund af landets ekonomiska
ställning. Författningen bör trygga hvarje mans rätt, trygga
erediten, utan att befordra lusten till skuldsättning å den
ena sidan, och å den andra gynna ockraren. — Ibland annat
vore dertill nödigt att bestämma fixeradt arfvode, oberoende
af utmätningsmannens boställes aflägsenhet, vid de
fall, då gäldenären e.j tredskar.
Om Lag- och Ekon.Utsk;n, till hvilka jag önskar denna
min motion remitterad, ej skulle medhinna detta vigtiga
inål under loppet af innevar. riksdag, vågar jag vördsamt
föreslå R. H. St. att hos K. M. underdånigst anhålla
om detta ämnes utarbetande och förslags uppgörande till
en ny utmätningsförfattning af en comité', bestående af en
häradshöfding, en borgmästare, en kronofogde från Svea
rike, och samma antal ifrån Götha l ike; samt af R. St. utvalde:
en adelsman, en prest, en borgare och en bonde,
hvarvid afseende torde göras å behofvet af ledamot, med
kännedom om förhållandet i Rikets nordliga landskap.
Lades på bordet.
Hr Bogeman, Carl, anförde skriftligen:
13 cap. 1 5. Rätteg.b.m uppräknar de jäf emot domaren,
hvilka böra anses för laga, och vid hvilkas förefinnande
domaren är skyldig träda ifrån rätten, och 3 §:n i samma
cap. och balk innehåller: ”Pröfvas jäf lagligt emot häradshöfding,
lagman, eller borgmästare i then stad, ther ej
”mer än en borgmästare är, och rådstufvurätten utom ho"noni
ej finnes domför; förordne Hofrätten en annan i hans
”ställe, på kärandens begäran och kostnad, och stanne then
Den 26 Februari e m.
447
"kostnad sedan å then, som saken tappar.” När nu domaren
ar af skyldskap, svågerlag, eller annan laga orsak jäfvig
alt rättsökande eller part lill rätt förhjelpa, och sålunda
extra-domare måste fötordnas, blifver följden, enligt lagens
förberörde stadgande, att de tvistande få vidkännas vida
större kostnader och utgifter i och för bestridande af
extra-domares rese- och tractaments-kostnader, än eljest, —
omkostnader, som ofta drabba ganska tungt och isynnerhet
träffar hardt den mindre bemedlade. Med ardedn. häraf,
och då det icke är förenligt hvarken med rättvisa eller
billighet, att den ene medborgaren skall erlägga högre betalning,
än den andre, för att få sina rättsanspråk pröfvade
och afgjorda, vågår jag vördsamt föreslå, att, med andi
ing af ofvananmärkta 3 § uti i3 cap. Rätteg.b:n, ”den
”kostnad, sorn, i anseende till laga jäf emot domaren, upp"står,
i och för extra-domares förordnande, må af allmänna
medel utgå, och att extra-Momaren dervid skäligen icke
”bör få beräkna sig högre skjuts och daglractamente, än
”hvad K. M. och Kronan, likmätigt gällande författning,
"i allmänhet och för närvar, består extra-domare i brott”mål.
”
Hr Bogeman begärde, att dess motion malte till Statsoch
LaglJtskrn remitteras.
La des på bordet.
IIr Hammarberg, Carl Axel, uppläste följande:
Ibland de vigligare frågor i ekonomiskt hänseende,
hvilka, jemväl under innevar. riksdag, komma att taga Ständernes
tid och uppmärksamhet i anspråk, förekommer brännvinsbränningen.
Med fästadt afseende på den härom nu gällande förordningen
af den ig Juni i835,' är det jag tager mig friheten
vördsammast härutinnan föreslå sådana förändringar, hvartill
jag tror mig hafva skälig anledning.
Uti ingen ekonomisk lagstiftningsfråga lära tankarna
vara mera delade, samt det enskildta intresset sökt göra sig
mera gällande, än uti denna ifrågavar.; och föregående riksdag
har lemna! efter sig den erfarenhet, hurusom olika intressen
förmått framkalla en författning om brännvinsbränningen,
sorn, vid tillämpningen och i dess följder, på intet
vis motsvarat hvad premissen i den nåd. förordningen velat
antyda — eller befrämjandet af ordning och sedlighet,
i förening med moralisk och ekonomisk fördel, ehuru den
från 8 till 6 månader då inskränkta bränningstid åsyftat dessa
fördelar. — Erfarenheten har likväl visat, att meia brännvin
blifvit tillverkat på dessa 6 månader, än tillförene under
8, hvarigenom den flod af brännvin uppkommer, sorn
hotar öfversvämma landel j och orsaken till delta olyckliga
443
Den 26 Februari e. iu.
förhållande torde igenfinnas till betydlig del uti beskaffenheten
af den nu gällande författningen för brännvinsbränningens
utöfvande.
Säkerligen skall mången med mig hysa den önskan,
att ingen brännvinstillverkning ägde rum, i anseende lill det
myckna onda, dess tillvaro, när och fjerran, i må ng fal Idig
art utöfvar; men då brännvinets bruk icke lärer kunna undvikas,
så vida ej andra, ännu dyrare spirituosa skulle efterträda
detsamma, så lärer för närvar, icke vara annat, än
att, genom ändamAIsenligare författningar, minska dess mängd
oell dymedelst göra det mindre skadligt, utan att fråntaga
Staten en af dess betydligare samt må bända behöfliga intrader,
— ej heller det skattdragande jordbruket en billig,
och jag vågar påstå, nu mera nödvändig inkomskälla. —
Det är mig icke obekant, hurusom den tanka velat göra
sig gällande, att brännvinsbränningen borde vara fri, eller
med andra ord, endast belagd med hög skatt, då en hvar
vore berättigad att bränna; och ehuruväl jag, efter min
enskilda åsigt härom, vore färdig öfvergå till denna princip,
tror jag densamma för närvar, icke skulle blifva den
gällande. — Vid alla ekonomiska lagstiftningsåtgärder vore
det särdeles önskansvärd!, att man icke för mycket kastar
sig iu på iheoriernas område, utan fast mer tager till
rättesnöre hvad den praktiska erfarenheten lemnar (vid handen,
då man enkelt, och säkrare vinner målet. Jag tror
derföre, att man bör uti denna af mig väckta fråga för
närvar., så litet som möjligt, förändra hufvudgrunderna af
1335 års brännvinsförordning; och då jag utgår från denna
synpunkt, vore nu endast att få till det af R. St. blifvande
förslag lill grunderna för brännvinsbränningens utöfvande
och beskattning, föreslå till förändring sådana paragrafer,
der oformligheter förefinnas, och hvilka jag skall
hafva äran uppgifva.
Tiden för brännvinsbränningens utöfvande föreslår jag
alltså skulle från 1841 och intill nästa riksdag inskränkas
till 3 månader om året, eller November, December och
April.
S 2.
Rättigheten till bränningens utöfvande skulle, på sätt
denna § af 1335 års förorda, omtalar, åtfölja jorden, men
med ett minimi taxeringsvärde af 5oo r:dr b:co i stället för
3oo. Till denna förändring hemtår jag anledn. deraf, att
i ganska många orter förhållandet är sådant, att just mängden
af dessa små pannor om 14, 16, 18 högst 20 kannors
rymd, äro de, som mest bidraga till massans af folket demoralisering,
och icke heller lemna innehafvaren någon
vinst, enär det ej sällan händer, att han, jemte sin omgif
-
Den 26 Februari e. rn.
443
ning, förtär livad den lilla pannan för dagen kunnat afverka.
Dessutom vill det synas, sorn 0111 ägare af en hemmansdel,
med ett värde af 3co rtdr htco, icke skulle al sin
årsgröda, sedan hushållet vore framfödt, få något öfrigt för
brännvinspannan. Måhända skulle man kunna framställa
den ölvertygelsen derjemte, att om minimivärdet, som berättigar
lill brännvinsbränning förhöjdes, skulle i någon
män den skadliga hemmansk lyfningen förekommas, och
hvad som alltid vore en gifven följd, besparingen af skog
befordras.
§ 6.
1835 års förordn. uppmanar flera abner, att, genom
sammanslående med en gemensam panna, utöfva brännvinsbränningen.
Detta medgifvande har varit ett sätt, att i
hvarje bylag framkalla brännerier samt förskaffa en och annan
hemmansägare mångdubbel bränningsrätt, genom grannars
öfverlåtelse, hvilka sjefve aldrig ämnat begagna sig af
den colleetiva rättigheten. Det synes mig af sådan anleda.
, att den nu tillåtna här omnämnda gemensamma brännvinsbränning
icke hädanefter bör tillåtas.
S 8.
I sammanhanbang med det förslag, att tiden för brännvinsbränningens
ulöfvande skulle inskränkas endast tili 3 månader
om året, skulle någon anmälan till beskattning derföre
för kortare tid icke få ske; äfvensom, under hvilka
omständigheter som helst, hvarken inskränkning af denna
lid, eller totalt förbud kunna äga rum.
2:dra art. Om redskapen.
Lika med hvad 12 och i3 §§‘na af 1835 års förordn.
medgifva, skulle jag tillstyrka, för att icke motverka fördelen
deraf alt genom förbättrade inrättningar vinna tid,
bespara arbete och bränsle, att begagnandet af s. k. konstbrännerier
fick äga rum; dock vill jag tro, att man redan
af dylika har så många godkända redskap för brännvinstillverkningen,
att man med användande af någondera af
dessa intill nästa riksdag kan vara belåten; och borde derföre
från riksdag lill riksdag ingen annan redskap tillåtas,
än sådana, hvilka uti den gällande förordningen dro beskrifva
och beskattade; hvarigenom ock den oformlighet fÖrekommes,
som uti 39 §:n omtalas, der det åligger Konungens
Bef:h:de att eller prot. låta verkställa profbränning,
der sådan redskap till beskattning uppgifves, hvilken icke
kan hänföras till någon af de uti i3 §:n beskrifna 7
classer.
Sedan förra riksdag hafva lili åtskilliga orter uppkommit
s. k. ångbrännerier, hvilka jag icke tror uti beskattningsväg
blifvit åtkomliga, i mån af deras afverkningsför2
H. 57
Den 2(5 Februari e. ra.
måga, och hvarigenom enskilde speculanter tillskynda sig
en obillig fördel på allmän och enskild bekostnad. Sådana
pannor eller redskap, hvilka drifvas med ånga, böra efter
min tanka beskattas minst i y:de classen.
3:dje art. B e v i 11 n i n g e n.
28 §.
Att i beskattningsväg, i förhållande till högsta tillverkningsbcloppet,
kunna rättvist i hvarjedass åtkomma brännvinspannan,
lärer snart sägdt vara omöjligt, enär mindre detaljer,
som här vore för vidlyftigt att vidröra, dervid äro
inverkande; man kunde derföre vidhålla den uti i835 års
förordn. upprättade tariff, med den förändring, att enahanda
skatt skulle betalas för 3:ne, som för 6 månaders bränningstid,
äfvensom att denna afgift borde förskottsvis erläggas
vid skaltskrifuingslillfället.
Deremot och då, efier ofta åberopade författnings 2
och 3 §§:r, rättigheten för brännvinsbränningens ulöfvande
hvilar på jordägovärdet, hvarefter tariff finnes upprättad,
som i förhållande till detsamma bestämmer pannans stor
lek
i lista classen, skulle jag tro, att ytterligare denna
oformlighet icke må äga rum, att det är medgifvet å lika
liemmansvärde begagna brännvinsredskapen uti atdra, 3:dje,
5:le och 7tde classerna o. s. v., utan borde endast ett högre
jordägovärde berättiga till att begagna lika pannerymd i en
högre dass; och i hvilket afseende lämplig tariff skulle
upprättas , så att t. ex. då mau
med /jooo rtdrs hcraraansyärdc får begagna 1 p:na ora 5o k:r i 1 cl:n
skulle 6000 „ „ crfån-dras „ „ 2 »
8000 ,, 1 > j> ,» it 3 a
10.000 1, y, i, i, ,, 4 o
12.000 ,, ,, ,, ,, t, å 1 >
14.000 ,i 1, 1, 1, ,1 6 ,,
o. S. V.
Om dessa af mig framställda förändringar kunna göra
sig gällande vid brännvinsfrågans behandling, tror jag att
v scndtliga fördelar af så väl moralisk, sorn ekonomisk
beskaffenhet skola vinnas, ulan att någons rätt kan anses
förnärmad.
Jag anhåller vördsamt, att denna motion blir remitterad
lill Bevillnis- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Ulskotten.
Lndes på bordet.
Frih. von Saltza, Edvard Fredr., hade inlemna!
ett anförande, som upplästes, så lydande: ,
Hvar och en, som kastar en allvarlig blick på fängelserna
och correct.inrättntna inom landet, skall med djupt
vemod finna, att desssa aro mindre tjenliga att uppfylla det
ändamål man dermed åsyftat; emedan stora brottslingar och
mindre förbrytare äro sammanpackade i dessa eländets och
Den aG Februari e. tu.
45 x
fasans liera. Dessa häkten blifva derigenom plantskolor för
brott och fullkomnande i det onda. Det så högt beprisade
sätt att i ensamma celler förvara de brottsliga, på det att
de, genom denna ensamhet, skulle bringas till sans och besinning
af sina brott, oell genom angren återgå till ett förbättradt
tillstånd, är visserligen af stort värde. Men med
landets små tillgångar är detta icke tänkbart; ty att på
Malmö fästning inreda omkring lusen celler oell anskaffa
den mängd af vnktbeljening, som fordras till en sådan inrättning,
later sig icke göra; äfvensom att inom Carlstens trånga
fästning tillreda mer än tvåhundra celler för lifstidsfångar,
kan visserligen icke ske. Med den dagliga tillvexten of
fångpersonalen blifva fängelserna öfverfyllda, och följden bl ifver
djerfva rymningsförsök och fullkomlig osäkerhet i la lidet.
Jag får derföre vördsamt anhålla, att frågan om
missd åda res deportation må med allvar blifva
påtänkt, för att, så fort ske kan, verkställas. Man
har såsom skäl emot denna förut väckta motion anfört, att
äfven missdådare äga en viss medborgerlig rättighet, — den
alt icke på tvåfaldt sätt blifva straffad för sina begångna
brott; att den som är dömd till arbete å fästning eller alt
på viss tid hållas i häkte, icke kan, emot siri vilja, blifva
deporterad till främmande land. Men hvad hindrar, att valet
emellan deportation och qvai blifvande i det ådöinda
häktet må lemnäs åt den för brott dömde. Jag har frågat
åtskilliga arrestanter, om de icke föredrogo deportation till
någon främmande verldsdel framför det usla lif de 1111
framsläpa i trånga och mörka arrester. Jag har derpå alltid
erhållit det svar, ”att de skulle antaga detta anbud, som
”den största nåd.” Jag får för framtiden vördsamt föreslå,
att det lagens rum, som nu stadgar f ä s t n i 11 g sstraff
för tredje resan stöld, må i det stället bestämmas
till deportation för den brottslige; och
anhåller jag vördsammast, att denna min motion må till vederbör.
Utsk. blifva remitterad.
Lades på bordet.
Föredrogos och lades på bordet StatsUtskottets
utlåt. N:o 7, ang:de den verställda liqviden af frami.
Landshöfdingen G. Duwalls reduetionsfordran;
mern, N:o 8, ang:de sättet för bestridande af kostnaderna
i och för innevar. riksdag;
utlåt, N:o 9, ang:de ersättningen för Hr Landtmarskalkens
och Ilrr Talmännens liksdagskostnader;
utlåt. N:o 10, ang:de aflöningen för den hos PuksSt:n
och Utsktn anställda cancelii-personal och vaktbetjening.
Lades på bordet Allm. Besvärs- och Ekon.TJtskrs utlåt.
N:o 2, i anleda, af väoJkt motion, ang:de särskilda bestäm
-
45a
Den aG Februari c. ra.
melser, i afseende på grunderna för befordran till embeten
oell ijenster.
Upplästes följandet
Horsamt Me m ol ia 1.
Genom beslut af den 20 sist!. Jan. liar H. R. o. Ad,
behagat till Ridd.Utsk. remittera en af Frih. Boye, Ludv.,
vackt fråga, angille sådan förändring af läktaren i Riddarhussalen,
alt medlemmar af diplomatiska corpsen eller andre
ulländningar samt damer der må kunna erhålla särskilda
platser, i hvilket afseende Frih. Boye föreslagit, att
alne flyglar skulle tillbyggas,på hvardera sidan af läktaren,
den ena för corps-diplomatique och den andra för damer;
varande denna Frih. Ludv. Boyes åsigt i så måtto understödd
af Frill. Fredr. Boye, att den sistnämnde ansett något
af fönsterna bredvid läktaren kunna utan olägenhet förbyggas,
till vinnande af större utrymme.
För fullgörande af ofvanberörde remiss har Utsk, låtit
från vederbör, byggmästare anskaffa bifogade ritning (Litt.
A.)*) på en sådan tillbyggnad af flyglar till läktaren, som
Frih. Boye önskat, äfvensom ett förslag öfver kostnaden^af
denna förändring (Litt. B.) uppgående till en summa af 201
ltdr 20 sk. b:co.
För egen del anser Utsk. sig dock icke kunna biträda
det ifrågavar. förslaget om läktarens utvidgning genom flyglar.
Utom det att dessa flyglar ovillkorligen komma att
borttaga några af fönstren på hvardera sidan af salen,
samt derigenom göra denna mörkare, skulle den ifrågasatta
tillbyggnaden utan tvifvel rätt mycket vanpryda salen samt
ej obetydlig plats på den nuvar. läktaren borttagas genom
de särskilda gångarna till sidoläktarne, och vinsten i utrymme
i allt fall ej blifva särdeles stor. Vid sådant förhållande,
och då det föreslagna eller något annat tillbyggnadsarbete
svårligen torde låta verkställa sig under pågående riksdag,
samt R. o. Adis tribun för främmande åhörare äfven i
dess nuvar. skick erbjuder omkring dubbelt så mångå platser,
sorn tribnnerna i de andra RiksStln; har Utsk. ansett
sig böra tillstyrka:
att frågan om läktarens utvigdning vid inpevar. riksdag
må förfalla.
Då emedlertid Utsk., lika med motionären, finner det
vara lämpligt, att en särskid plats anvisas åt corps-diplomatique
och damer, har Utsk. i sådant afseende trott sig
böra tillstyrka: att en låg barriere om 2|- aln med ingång
på högra sidan anbringas bakom den utbyggnad
midtpå läktaren, sorn för närvar, är anvisad åt tidnings-redactionerna,
hvilkas plats deremot lätteli
-
*) Denna ritning finnes endast original-prot. bifogad.
Den a6 Februari e. ra.
453
gen kunde flyttas längre åt venster med der inrättade
smärre klaffbord och skrifdon.
Genom denna afskrankning erhölles ett slags afskiljd
tribun med plats för 20 å 3o personer, hvartill särskilda
inträdesbiljetter kunde af Ilr Landtm, disponeras företrädesvis
till corps-diplomatique oell damer; och får Utsk. tillika
gifva vid handen att, enligt bifogade kostnadsförslag,
(Litt. G.), denna ganska lätt verkställda förändring icke erfordrar
större utgift Un 36 r:dr 32 sk. b:co utom spik och
beslag; hvilket allt dock vördsamt underställes R. o. Ad:s
pröfning.
Stockholm den 17 Febr. iG4o.
Henning Hamilton.
\Y. F. Dalman.
Litt. D.
Kostnadsförslag till utvidgning af läktaren uti Riddarhussalen
, nemi. :
För
»
6 st. 7 å 8 tums sparr till båda läktar-
nes uppbarning, å 1: 24. st
i|- tolft bräder till underbeklädnad med
9
—
v
r>
transport, å 3: 16. tolft
dito till golf, i| tums, å 4: 24. tolft.
i£ dito t tums, till barriéren, å 3:
16. tolft. .
5
6
å
36
16
1 tolft 2' tums dito, till 6 st. sitlbänkar
med 4 fötter under hvar bänk
6
2 st. 7 aln. 2 tums reglar, a 1: 32. st.
spik och jernsmide kan nu ej bestämmas
utan blifver enl. behof efter räkning;
3
16
en spiraltrappa med virke, spik och ar-  betslön, utom smide och klädsel. .
16
32
v
arbetslön för båda läktarnes uppsättning
och beklädnad, samt 6 st. bänkar med
klädsel jemte murarnas beklädnad i ett
för allt
66
32
>>
Tillsammans r:dr b:co
3i aln. kläde till sittbänkars och barrie-
118
36
rernes jemte 2:ne murars beklädnad, å
2: 32. aln
82
32
Summa r:dr b:co
201
20
Stockholm den 12 Februari 1840.
C. M. Hårdh.
454 Den 26 Februari e. m.
Lill. C.
Kostnadsförslag
för ett skrank eller barriere, 7^ aln. långt och 2^ aln. högt,
samt en sittbänk, 7 aln. lång med nödiga fotter, jemte
flyttning och omändring af redactenrernes klaffbord och
skrifim ätlningar m. m. i ett för allt, arbetslön . 10: —
7^ aln. kläde lill klädsel å barrieren och bänken,
å 2: 32. aln
20: —
arbetslön för klädseln 2: —
1 toft i^-tums bradel- med transp 4: 32.
spik och beslager, enligt behof som blifver efter
räkning
Summa b:co r:dr 36: 32.
Stockholm den 7 Fehr. 1840.
C. M. Hårdh.
Lades på bordet.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 9 om aftonen.
In (idem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 2g Februari i84o.
Plenum kl. io f. m.
Justerades fyra prot.utdr., innefattande R. o. Ad.‘s den
26 dennes e. m. fattade beslut.
Justerades pleni-prot. för den i5 dennes f. m.
Ånyo föredrogs K. M:s den 26 dennes e. m. pa bordet
lagda nåd. skrifvelse, angtde städernas, utom Stockholm, iuqvarteringsbesvär.
Hr Eden hjelm, Gillis: Så vidt jag vill minnas, skola
handlingar från Götheborg vara inkomna, rör:de begäran
att samma inqvartering, som der finnes, måtte få fortfara;
och jag begär derföre, att samma handlingar måtte
åtfölja K. M:s skrifvelse till Utskottet.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Innan K. M:s nåd.
propos. i detta ämne blir till vederb. Utsk. remitterad, ma
det tillåtas mig att deröfver yttra några tankar, som jag
vördsamt anhåller må samtidigt komma under Utskottets
pröfning.
Det är icke lmfvudfrågan af den K. propos:n, eller
Den ag Februari f. m.
455
det, efter mitt omdöme, gansta rättvisa och hilliga förslag
till inqvarteringsskyldighetens aflyftande från vissa städer
i Riket, hvilka hittills allena varit dermed betungade,
utan det underordnade stadgandet af de grunder, hvarefter
statsverket framdeles skulle komma att godtgöra den contanta
inqvarteringen, som jag anser gifva skälig anledn. till
betänkligheter.
Jag fruktar nemi., att den princip, som ligger till
grund för stadgan, eller att en och samma inqvarteringstariff
bestämmes för alla stationer i Riket, utom Stockholm,
skulle innebära en obillighet mot vissa inqvarteringsberättigade,
ej mindre stor, än den, som förslaget i sin helhet
åsyftar att undanrödja frun de inqvarteringsskvldige.
Då 1720 Ars inqvarteringsordning, för många år sedan,
först skulle omarbetas Jall mera enlighet med förändrade
förhållanden, var afsigten, att den nya stadgan skulle kunna
göras gällande för hela Riket. Men i anseende till den
betydliga olikheten af hyror och andra förhållanden, som
ägde rum i Stockholm emot andra städer, befanns det med
billigheten Öfverensstämmande, att icke denna stad ställdes i
samma cathegori som de Öfriga; och beslöts derföre, att
en särskild inqvarteringssladga skulle upprättas för Stockholm,
och en annan för alla öfriga städer i Riket.
De samma grunder, som då anfördes och funnos gil 1 tiga
, att inqvarteringen ej borde fastställas lill densamma i
Stockholm och en småstad, tyckas mig också lika bindande
för min åsigt, att ej heller den contanta inqvarteringen bil lig t—
vis kan bestämmas lika för alla de öfriga. Sjelfva ändamålet
och naturen af dessa inqvarteringspenningar är att, der inqvartering
ej kan lemnäs i natura, bereda deri inqvarteringsbelättigade
tillfälle att genom enskildt accord förskaffa sigen
sådan boning, som enligt stadgarna honom tillkommer.
Häraf följer, alt desamma till sitt belopp böra vara aeqvivalenta
med motsvarande hyror på stället, och att bestämmandet
af en och samma summa således äfven förutsätter ett lika
pris på- hyrorna allestädes. Men nu är detta ingalunda förhållandet.
Om bevis härföre behöfdes, torde jag endast få
fästa uppmärksamheten på bilagan Litt. B., som åtföljer betänk.
N:o 46 från Stats- och Ekon.Utskm vid sista riksdagen,
der den contanta inqvarteringsberäkningen finnes upptagen
för samtl. städerna. Sorn dessa beräkningar tillkommit
genom contracter, der de båda stridiga intressena varit
bevakade och följaktligen, äfven med den möjligaste noggrannhet,
måste vara ett uttryck af de motsvarande hyrorna
på stället; så visas härmed tillräckligt, hvilken högst betydlig
olikhet deruti äger rum. — Om man t. ex. betraktar
förhållandet i Götheborg, så synes, att den inqvartering,
som nu af staden bestås, och som, relativt till hyrorna, derstädes
visst icke han anses för hög, ej allenast uppgår till
lika belopp med den i .Stockholm, utan betydligt derutöf
-
456
Den 29 Februari f. m.
ver, och till dubbelt mot det, som i den nya tariffen blifvit
föreslaget att från statsverket utgå. — Om således denna
tariff äfven skulle tillämpas på Götheborg, så skulle
garnisonen derstädes, för alt erhålla en med stadgarna öfverensstämmande
lägenhet, dertill nödgas taga ena hälften af
en lön, som jag säkerligen tror att ingen anser mer än tillräcklig
men många mahanda mindre.
Jag anser mig icke vidare behöfva fortsätta motiveringen
af det oriktiga i den föreslagna enhetsprincipen —huru
gagnelig den ock i alla förhållanden till en viss gräns må
vara, — som troligen sjelfmant framställer sig, så väl för
II. II. o. Ad., som för
vägande. Ej heller skall jag tilltro mig att gå H. Utsk:s
bättre omdöme i förväg genom något, förslag till de utvägar,
som finnas, att t. ex. genom ett bestämmande i likhet med
markegången, eller något dylikt, bringa den contanta inqvarteringen
vid hvarje station i någon öfverensstämmelse med
locala förhållanden och föränderliga conjuncturer.
Min afsigt har blott varit att fästa H. Utsk:s uppmärksamhet
derpå, alt, om också icke en olika tariff ovillkorligen
borde finnas för hvarje småstad, det likväl torde blifva
oförenligt med billighet och rättvisa att bestämma en enda
för alla stationer i Sverige utom Stockholm.
Dessa obetydliga anmärkningar anhåller jag , vördsamt
måtte få medfölja till Utskottet.
Remitterades till StatsUtskottet.
Likaledes remitterades till StatsUtsk. K. Mts den 26
dennes e. m. på bordet lagda
nåd. skrifvelse, angtde en föreslagen ny inqvarterings01'dning
för Stockholms stad; samt
nåd. propos. om upplåtande till Upsala central-hospital
af några kronoparken Åsen samt Ulltuna kungsladugård tillhöriga
jordar.
Ånyo föredrogs K. M:s den 26 dennes e. m. på bordet
lagda nåd. propos., ang:de den vid sislförflutna riksmöte
intill slutet af det nästpåföljande åtagna s. k. kurhusatfgiftens
vidare fortfarande.
Hr Carleson, Jacob Edvard: K. M:s nåd. propos.
till R. St., ang:de fortfarandet af kurhusafgiflen, förutsätter,
att afgiflerna skulle utgå lika öfver hela länet med i till 5
sk. för hvarje person, samt ingå och förvaltas på ett ställe;
men som det finnes län, hvarinom flera kurhus äro anlagda
och länet deladt uti särskildte kurhusdistricter, skulle jag anse
det billigt, att afgifterna från districten ingingo till de
särskildta kurhusen och icke till den allmänna administrationen
för hela länet. Då erfarenheten visat, att härader finnas,
hvar
-
Den 29 Februari f. ra.
45;
hvarifrån sällan någon patient till Kurhusen försändes, anser
jag innevånarne i dessa härader berättigade till partiel
nedsättning i afgiflen oell ej skyldige bidraga till underhåll
af något annat Kurhus, än dit, till hvilket de äro indelte.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag får i motsats af
llr Carlesons yrkande påslå, att den K. propostn bör bifallas,
i sådant syfte, sorn den 1111 är uppställd. Jag tror, att
om llr Carlesons förslag gillas, att härader inom länen
skulle skilja sig åt till särskilda kurhus-inrättningar, så skulle
sådant åstadkomma tvister om hvart de sjuke hörde,
oell svårigheter uppstå att kunna afgöra, hvart patienten
skulle förås, antingen dit han hörde, eller dit, hvarifrån
smittan kommit. Ändamålet med kurhus är att hämma
smittans utbredande; vid sådant förhållande är det angelaget
för hela det län, inom hvilket patienten bor, all han
blir förd lill närmaste kurhus för att der blifva kurerad,
emedan. 0111 smittan får utbreda sig, följden skulle blifva,
att äfven aflägsnare trakter hade olägenhet deraf. Det är
mig bekant, alt redan finnas län, som blifvit delade, och
alt fråga uppstått i andra Ian om delning; men 0111 en sådan
delning skulle verkställas, följer deraf, all olika afgifler
skulle komma alt drabba olika trakter, t. ex. i Calmar län,
der det förhållande inträffade, alt det distriet, som hörer
under Calmar kurhus, icke skulle med 5 sk. kunna bestrida
ufgiflerna till lazarettet, då deremot i Westervik och på
Öland en afgift af 2a3 sk. vore tillräcklig. Då 5 sk. ieke
vore tillräcklig afgift på vissa orter, följde deraf, att en olika
debitering skulle komma att äga rum inom samma län. Jag
tror, alt 8 sk. afgift behöfves inom vissa orter; men denna
vöre alltför stor, då deremot den ringare af 2 å 3 sk. i
en eller annan del af länet kunde ökas, och derigenom en
jemlikhet beredas på det hela.
Jag vill jemföra denna communal-angelägenhet med
brandstodsföreningarna. Ju större trakten är, desto mindre
äro också afgifterna. Jag tror således, att länen icke i någon
händelse böra delas, utan att afgifterna böra blifva
gemensamma och lika stora inom hvarje län.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Ordalagen i denna
K. propos, vid hvilken anmärkningar blifvit gjorda, äro
desamma, som stå i den 1111 gällande författningen. Menför
framtiden kan jag ej annat än instämma i Hr Carlesons förslag
till andra ordalag. Förhållandet är nemi., att i åtskilliga
län, l. ex. i Gefleborgs, finnes 3:ne kurhus och 3:ne
districter, i Hallands län, 1 kurhus och 2 districter. Om
nu en afgift af 4 sk. på personen försloge i det ena districtet,
men 5 sk. behöfdes i det andra: skulle då det första vara
tvunget att afven erlägga 5 sk? Hvartill skulle den 5:te skil2
II. 58
458
Dan 29 Fe b fuari f. ra.
iingen tjena, om ej att läggas i kurhus-directionens cassalista?
Jag tror således, att om man utsätter, det afgiften skall vara
lika för alla betalande inom hvarje kurhus-district; så haiman
gjort den rättelse som vederbör, och som Hr Carleson
åsyftat. Det återstår dock ännu en anmärkning att
göra emot hvad i den K. propostn förekommer, derom
att styrelsen och förvaltningen af lazarelten och kurhusen
inom hvarje län må fortfarande blifva gemensam. Äfven
här bör det heta inom hvarje kurhus-district; emedan
hvarje kurhus har och måste hafva sin särskilda direction,
alldenstund 2:ne dylika inrättningar icke anläggas på
samma ställe, utan på betydligt från hvarandra aflägsna
orter.
Hr Hammarberg, Carl Axel: Med erkännnande af
den nödvändighet, att kurhusafgiften afven hädanefter måste
utgå som hittills, vore det endast i sjelfva detaljfrågan,
om billigheten af dess användande och fördelande, som nn
blifvit ifrågasatt, som jag anhåller få framställa den önskan,
att härader allt för långt aflägsne från residensorten,
må vara berättigade, att, oberoende af länets gemensamma
lazarett och kurhus, hvar för sig förse sig med
dennd inrättning, närde sådant vilja och kunna tillvägabringa.
Jag känner ett härad inom Kronobergs län, som hr beläget
7, 8 å 10 mil från läns-lazarettet; och jag hemställer,
huruvida de sjuka lämpligen kunna transporteras en sådan
väglängd, hvaraf också händer, att detta härad, oaktadt
det i förhållande till de öfriga häraderna inom länet
utgör nära i folkmängd och kurliusafgift, sällan kan begagna
sig af denna annars gagneliga anstalt. Denna fråga
torde således relativt till loeala förhållanden böra behandlas
och afses, hvarföre jag förenar mig uti hvad Hr Carleson,
i strid med Frih. Raab, nu härom yttrat.
Frih. Raab: Frågan är af för [mycken vigt, att jag
skulle lemna obesvarade de anmärkningar, som blifvit gjorda.
Hr von Hartmansdorff har yrkat den ändring i förslaget
att, der det nu står: ”lika för aila betalande inom
”samma län,” borde det i stället heta: lika för alla inom
samma kurhus-district, likasom att förvaltningen
skulle vara gemensam, icke inom hvarje län, nian inom
hvarje district. Orsaken till dessa olika åsigter är, alt Hr
von Hartmansdorff åsyftar delning af länen i olika dist ricter,
och jag, att hela länet skall gemensamt bidraga till
kurhus-inrättningarna. Jag utgår från den synpunkt, att om
länen först delade sig i större dislricter, skulle sedan strid
uppstå inom dessa districler, hvilka härader eller hvilken
stad, som kunde vara för smitta mest blottstäld , och deraf
åter uppkomma, att socknar och -städer, som äro närmast
sjökusten belägna och, i följd deraf, för smitta mest utsatte,
blefve från de aodra skiljda och för svaga att underhålla kur
-
Den 29 Februari f. m.
459
lius, och kunde således icke få sina sjuka kureradc. Fick
smittan inrita sig, så kunde den lätt utbreda sig öfver hela
länet och blifva lika vådlig för alla dess innevånare.
Detta har jag icke ansett mig kunna förtiga och bestrider
således Hr von Hartmansdorffs förslog.
Ilr von Hartmansdorff: Jag får i anledn. af den
siste talarens yttrande blott upplysa, alt kurhus-districten
inom Calmar län äro längesedan åtskiljda; och alt den tvist,
sorn der pågår, icke rörer de redan befintliga kurhusen eller
kurhus-districten, utan delningen af deras medel, så att
hvarje district sjelft finge behålla och använda sina bidrag.
Det förhåller sig följaktligen icke alldeles så, som den siste
talaren förmenat.
Hr Eden hjelm, Gillis/ Som uppbörden af kurhusmedlen
är olika inom hvarje län; så får jag vördsamt anhålla,
att de författningar, soni nu existera, må få qvarblifva.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: En värd talare har
nämnt om delning; jag får tillkännagifva min önskan, att
inom Malmöhus län måtte det härutinnan få förblifya vid
detsamma som hittills.
Frih. Raab: Hr von Hartmansdorff har förklarat, att
förhållandet inom Calmar län icke skulle vara så, som jag
uppgifvit. Jag uppgaf, alt fråga uppstått, sedan Hr von
Hartsmansdorff blef anförtrodd länestyrelsen, att dela länet
i vissa kurhus-districter, med derefter lämpad delning och
debitering af kurhusmedlen. Att denna min uppgift är enlig
med sanna förhållandet, torde Hr von Hartmansdorff benäget
medgifva.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Med anledn. af ett
yttrande, som blifvit fäldt, får jag tillkännagifva, att i det
län, der jag bor, mäste kurhus-afgiften vara så högsom den
är, emedan lazarettet icke äger annan existens, än i öfverskottet
af kurhusafgiften.
Frih. Nauckhoff, Joh. Otto: Förhållandet i Blekinge
är enahanda med hvad Frih. Ridderstolpe uppgifvit rörande
Westmanland. Blekinge äger ingen fond för lazarettet,
som endast måste underhållas af öfverskottet på
kurhusmedlen. Om en sådan delning, som blifvit ifrågasatt,
skulle komma att äga rum, föreser jag, att deraf
split och oenighet skall uppstå; och jag tror, hvad Blekinge
beträffar, att nu gällande författning är fullt ändamålsenlig.
Remitterades till Bevilln.Utskottet.
Under loppet af nästföregående discussion hade Hofcancellercn
ankommit samt å K. M:s höga vägnar lill R. o.
^5o I) «ti 39 Februari f. in.
Ad. öfverlernnat sex nåd. propositioner och skrifvelse!' till
It. St.
Ånyo föredrogs K. M:s den 26 dennes e. m. på bordet
Ingda nåd. propos., angtde 2:110 kronohemmans i Stockholms
Jan anslående till boställen för Landtstats-tjensteinän.
Remitterades till StatsUlskottet.
Vidare föredrogs K. M:s den 26 dennes e. m. på bordet
lagda nåd. skrifvelse till R. St., angtde skjutsväsendet i
Riket.
Hr Ribbing, Bengt: uppläste följande:
I den tv. propostn ang:de skjutsväsendel göres det förslag,
att, i händelse vid entreprenads föranstaltande om
skjutsningsbesväret, tillskott utöfver skjutspenningarna någorstädes
skulle erfordras, detta endast skall bekostas af
de sk jntssky Idige vid hvarje gästgifvaregård. Detta finnér
jag mindre rättvist och anter först och främst alla närmare
gästgifvaregården belägna hemman, 1»viIka, i händelse af
behof, kunna när sorn liebst anslås som tillökning i reserv-skjutslag,
böra i ett sådant tillskott deltaga, men
livad sorn vore ändå rättvisare och billigare, alla, sorn
aro underkastade skjutsskyldighet af hvad beskaffenhet sorn
helst.
De kronosk jntssky Idige hafva för omkring några och
20 år sedan blifvit nära nog befriade från deras skjutsningsbesvär
genom upphörande af de förr ofta inträffande durchmai
schema, som voro mycket besvärligare och älventyrligare
än reserv-skjutsen; och erhölls ej den tiden för kionskjuts,
om jag rätt minnes, mer än 8 sk. milen, då nu belommes
lika lega med hvad för gästgifvarskjuts erlägges.
Reserv-skjutsskyldige fiafva deremot blifvit allt mera betungade
med skjutsnings-besväret, dels genom den liflfgare rörelse,
som nya inrättningar och företag, såsom bruksanläggningar
och andra dylika, förorsaka, dels derigenom, att
till åtskilliga skjutsningar, som förr utgjordes genom kronoskjuts,
nu användes gästgifvarskjuts, och dels derigenom alt
endel innehafvare af reservhemman funnit utväg att, på de
öfriges bekostnad, från skjutsnings-skyIdighet erhålla befrielse.
I afseende på den frågan, huruvida minoritetens bland
skjutsskyldige vägran att ingå på entreprenad borde underkastas
majoritetens beslut, tror jag, att en sådan minoritet
ej är att befara, såvida det villkor, som jag föreslog,
då ärendet sist här förevar, stadgades, nemi. att förhöjningen
i s k j u t s I e g a n endast borde äga rum,
d e r entreprenad antogs.
Vid öfvervägande af den reservation, som åtföljer den
K. propostn, så, förbigående hvad sorn om sädesutfodrin
-
Den ag Februari f. m.
gen m. m. der omförmäles — får jag vid framställningen om
skjutsnings-besvärels ingående i calcul vid köp af hemman,
göra den anmärkning, att sådant Ii vilar på en alldeles
oriktig grund, emedan många innehafvare af skjnlsskyldiga
hemman köpt dessa, dels då de varit mindre hardt betungade
med skjuts, dels då de ännu ej blifvit ålagde ett sådant
besvär, men hvilket sedan tillkommit, antingen genom nya
gästgilvaregårdars anläggande eller reservernas tillökning.
Grundlagen stadgar, att ingen ny beskattning kan utan
bifall af R. St. åläggas; men på detta sätt inträffar den
dock, endast genom domaremaktens och Konungens Bef;h;des
beslut, hvilket likväl idella fall kan utrdvikas, om frän alla
hemman, sotn äro förbundne alt utgöra skjuts af hvad allmän
beskaffenhet sotn helst, bidrag lemnäs till de vid gäslgifvaregårdarna
skjutsskyldige, eller blifvande entreprenörer,
der det behöfves.
Hr Eden hjelm, Gillis: I det län, der jag bor, tror
jag icke, alt- någon förhöjning i skjutslegan skulle vara någon
förmån för reservlaget; ty under den tid jag varit landshöfding,
har jag ej hört någon klaga öfver för låga skjutspenningar.
Deremot har jag ofta hört, att de, soln bo en
half eller en fjerdedels mil från vägen, ofta klaga deröfver,
att de icke fä skjutsa, emedan skjutsen borttages af dem,
soin bo invid vägen, och alt de förre af samma anledn. nödgas
ligga 8 ä 14 dagar vid hållet, och derigenom försumma
qvarnresor och andra nödiga körslor. Jag tror således
del skulle blifva ett onus för reservlaget, om skjutsningen
skulle besörjas genom entreprenad.
Ilr Ha minar ber g, Carl Axel: Principen erkänner
jag fullkomligt, det onus som all skjutsskyldighet tillskyndar
jordbruket och landtmarmen, isynnerhet hvad hållskjutsen
beträffar, utan att jag likvisst tror det låter sig göra
frånskilja jordbruket detsamma. Ilar gifves likväl orter, der
mgn alldeles icke, äfven med nuvar. skjutslega, skulle vilja
undvara den bi-inkomst, sorn uppkommer genom skjutsningsåliggandet.
Denna fråga är, så väl som de flesta ekonomiska,
af relativ och luca! beskaffenhet. Att billigheten fordrar
en förhöjning för hållskjuts i allmänhet, äfvensom enahanda
förhållande kan vara för de större städerna, och möjligen
en eller annan ort, der local-omständigheter göra
skjutsskyldigheten mera tryckande, vill jag gerna medgifva,
men alt skäl förefinnas alt generelt höja skjutslegan tror
jag ej, icke heller att det vill blifva möjligt, medelst anställande
af entreprenad-auctioner, att få skjutsskyldighetens
utgörande från jorden öfverflyttad på enskilde. — Meningen
eller afsigten med entreprenad måtte vara att, genom
mänga conen rrenter, frambringa lägsta pris och bästa vara,
men hvartill ovillkorligen fordras, all speculanter finnas,
som kunna täfla o. s. v. Detta skulle blifva ganska svårt
4 fia
Den ag Februari f. m.
att tillvägabringa på de flesta skjutsombyte-ställen, oell
nära omöjligt på aila mindre s. k. häradsvägar, der jag föreställer
mig förhållandet blir sådant, att, då endast gästgifvaren
oell en eller annan närmast boende hemmansägare
äro de, sorn möjligen kunna åtaga sig hästhållningen, det
alltför mycket koinrne att hero på dessas godtycke att vid entreprenaden
bestämma skjutslegan; och då frågar jag: hvem,
iitänne reservlaget skal! ersätta den skilnad, sorn kunde uppkomma
emellan entreprenörens pris, oell det, som den
resande hade alt betala? — I sådant fall gäller bättre, att
jordägaren in natura utgör dess skjutsskyldighet, än med
contant uppoffring ur cassan.
Frih. Te rs m ed en, Wilh,, anhöll, att den K. skrifvelsen
ytterligare måtte få hvila på bordet.
Frih. Klingsporre, Mauritz Philip Staffan:
förenade sig nied Frih. Tersmeden.
Föredrogs Frih. Sprengtporten, Jac. Willi., den 26
dennes f. m. gjorda förslag, att II. o. Ad. till Exped.Utsk.
mätte öfverlemna att uppsätta ett förslag till besvarande af
det tal, Konungen höll vid riksdagens början.
Frill. Terseden Wilh.: Här blef i plenum sisth Onsdag
så mycket ordadt i fråga om lagligheten och lämpligheten
för Sländerne att ingå till Konungen med svar på
throntalel, att jag anser mig deröfver icke behöfva yttra
något annat, än att jag till alla delar förenar mig i Hr von
Troils då afgifna yttrande; likväl vill jag tillägga, att bebofvet
af ett sådant meddelande mellan Representationen
och Konungen, hvarigenom nationen kunde fritt frambära
sina bekymmer, blifvit ytterligare bestyrkt af det långa anförande,
som Hr von Hartmansdorff vid samma tillfälle afgaf,
synnerligen om man skulle taga för afgjordt, alt de
åsigter, han visade sig hafva, delades af Konungens öfrige
Ministrar. Det var, efter min tanke, så litet förenligt
med ett sannt constitutionelt systeme, att, som jag
sagt, behofvet derigenom blifvit så mycket större för nationen
att fritt yttra sig inför Konungen; men sedan nu två
Stånd hafva helt och hållet nedlagt denna fråga, och det
således icke blir möjligt att vid denna riksdag aflemna ett
svar på Konungens tal; så får jag hemställa till de värde
motiouärerne, — ifall de anse sig för sådane, hvilket jag
betviflar, åtminstone efter hvad Frih. Sprengtporten sjelf
yttrat, — om de ej skulle finna lämpligt återtaga sina s. k.
motioner, på det vi måtte slippa en hel förmiddags discussion
i samma ämne.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Jag har redan
i ett föregående plenum ganska bestämdt uttryckt min mening,
alt jag aldrig haft för afsigt att väcka motion i Sm
-
Den *9 Februari £, ra.
463
net. Hvad jag yttrade hade afseende pä formen af sjelfva
föredragningen, och jag föreställde mig, att den åsigt jag
yttrade skulle få sin plats i conlrapropos. Nu återstår blott
för mig att förklara min förundran, att denna s. k. motion
blifvit föredragen, då jag icke ansett mig hvarken berättigad
eller pligtig att vidtaga den åtgärd, sorn 29 §:n Ridd.-  Ordn. föreskrifver, att justera och till prof. skriftligen afgifva
ett sådant muntligt anförande. Jag hoppas, att Hr
Frih. o. Landtm, samt R- o. Ad. måtte deraf inhemta, att
jag, för min del, icke yrkar någon föredragning af denna
fråga.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då Frih. Sprengtporten
förklarat sig icke yrka föredragning af den utaf honom
i sisla plenum väckta fråga, hvilken nu blifvit för
R. o. Åd. lill föredragning anmäld, ansåg Hr Frih o. Landtm,
sig böra hemställa, om R. o. Ad. fann den af Frih. Sprengtporten
väckta fråga icke böra föranleda till någon åtgärd.
Ropades ja.
Frih. Boye, Ludv.: Jag anhåller, all Hr Frih. o.
Landtm, läcktes Jemna tillfälle åt I]r von Troil alt besvara
den hemställan, som Frih. Tersmeden gjorde; emedan, om
äfven han beger sig dertill, att hans motion må förfalla,
jag då afstår från att yttra mig. —• Skulle deremot Hr von
Troil blifva qvar vid sin motion, så utber jag mig att återfå
ordet.
Hr von Troil, Emil: Frågan om ett und. svar på
Konungens throntal befinner sig i en betydligen förändrad
ställning mot under förra plenum, sedan två Stånd beslutat
att för närvar, låta den förfalla, och det således icke
vidare för denna gång blir möjligt att frambära till timonen
en öfverensstämmande opinionsyttring från alla fyra
Stånden, ehuru affattad i olika ordalag. Då jag dessutom hört
flere värde ledamöter vara af den tanka, att tiden vid delina
liksdag redan är för långt framliden, för att numera
kunna aflemna, ett sådant svar, och denna tidsutdrägt blifvit
ytterligare ökad genom den bordläggning, som i sista plenum
åstadkoms af det amendement jag gjorde vid BondeSt:s
inbjudning, och hvilket man behagat kalla en ny motion; så vill
jag nu ej bestrida, att denna s. k. motion må förfalla. Jag vågar
dock yttra den tanka, alt hvad inom Ståndet vid denna riksdag
blifvit vidgjordt i fråga om adresser, är ett frö, som kommer att
bära frukt vid en annan. Jag erinrar mig, huru förhållandet
var med en annan fråga, nemi. om upplåtande af Ståndens
sessionsrum för främmande åhörare: man ropade vid
första förslaget derom, att del vore grundlagsvidrigt och
farligt. Vid påföljaude riksdag insåg redan pluraliteten,
alt det var intetdera, och numera finnes ingen enda person,
som påstår något dylikt. Jag vågar förutse samma behaud
-
464
D c n 29 Februari f. ra.
lingssätt af frågan om svar på Konungens tbrontal, ehuru
det vid denna riksdag icke, enligt min önskan, kommit till
verkställighet.
Gr. Frölich, David: Jag uppstår endast'nu för att
hemställa, 0111 ej, till förkortande af våra protocoller, det
vore lämpligt, att den discussion, som i sista e. m. plenum
föreföll, i afseende på huruvida Frih. Sprengtporten s. k. motion
var någon motion eller icke, och dervid jag yttrade mig
nog vidlyftigt, dels om onödighelen af dess bordläggning, och
dels att uppmana Frih. Sprengtporten tillden fork läring han
nu gjort, kunde få utur prot. utgå. I afseende åter på Hr
von Troils motion, hvilken naturligtvis icke var så beskaffad,
att den kunde anses som ett amendement till den föredragna
inbjudningen, är det med nöje jag finner, att Hr von Troil
nu i dag, — för att begagna ett uttryck, som han vid loria
riksdagen lät oss höra, — ätit upp sin motion, och
att den således mätte vara försvunnen.
Frih. Tersmeden: Som jag föreställer mig, alt ett
sådant utplockande af yttranden skulle blifva svårt, och i
allmänhet icke heller är lämpligt, alt någonting utgår nr
prot.; så skulle jag anhålla, alt delta-måtte stå som det står.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt då intet finge nr
prot. uteslutas, såvida ej Ståndet enhälligt det beslutade,
och här 1111 blifvit yrkadf, att den del, som, enligt Gr. FröJichs
önskan, skulle försvinna, mätte qvarstå; kunde Hr
Landtm, ej göra propos. till bifall å Gr. Fröliehs ifrågavar.
framställning.
Uppå derefter framställd propos., biföll R. o. Ad., alt
den af Hr von Troil väckta fråga, ang:de uppsättande åfelt
förslag till lind. svar på Konungens tlirontal, skulle förfalla.
Föredrogs Hr Ribbings, Arvid, den 16 dennes e. m.
på bordet lagda förslag 0111 sättet för delgifvande af R. o.
Ad:s beslut, rör;de BondeSt:s inbjudning af den t5 Februari
ang:de en und. adress till K. M.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leonhard, uppläste följande
:
Då under discussionen 0111 det Hederv. BondeSl:s inbjudning
till H. R. o. Ad. att med BondeSt. sig förena om
en adress till Konungen, på sätt Riksdagsman Hans Jansson
föreslagit, jag var en tyst åhörare, anser jag som en
skyldighet att öppet förklara, att orsaken dertill hvarken
var fruktan gller lättrördhet, hvarken framhållandet af den
K. oansvarighetens sköld, eller klagotoner hos visse talare.
Fullkomligt delande så väl ande- sorn orda-meningen
af Riksdagsman Hans Janssons föreslagna och af det Hederv.
BondeSt. antagna adress, hade jag tänkt yrka propos. till
bifall
Den 29 Februari f. m.
465
bifall "1 det Hederv. BondeSt:s inbjudning; men jag afhålles
derifrån af det skäl, alt jag under öfvei läggningen icke
börde en enda löst, som fullkomligt delade mina åsigter,
hvarföre jag förutsåg, att resultatet ofelbart skulle blifva,
att, vid af mig begärd votering, mitt ja lill bifall blifvit
det enda af 5oo. — Jag mäste således i denna fråga åtnöja
mig att inlör en på våra förhandlingar uppmärksam
samtid och en kommande tid härmedelst till prot. nedlägga
min reservation mot det af H. Ståndet fattade beslut, att, med
afslag å det flederv. BondeStjs inbjudning till deltagande i
den af Hans Jansson föreslagna adress, lägga densamma till
handlingarna.
Den ailda som uppenbarar sig uti våra grundlagar,
hvilka för mer an 3o är sedan blifvit antagna, bära omisskänneligen
stämpel, å ena sidan, af det företräde, som den
lidens statsmän ville tillvälla sig och konungamakten, och, å
den andra, af den efterlåtenhet, hvartill antagarne gjort sig
skyldige, dels af gammal vana, dels ock af bristande tillförsigt
till egen intellectuel förmåga och fysisk kraft. — Moti verna för
den tidens statsmäns handlingar känna de blott sjellve, men vi
känna centnertung! bristerna i deras verk. — Dessa grundlagar
hafva lagt en högst betydligt större makt i Konungens
händer än i R. St:s, så att den ena Statsmakten står i intet
jemförligt förhållande till den andra, hvilket, ibland mycket
annat, synes deraf, att Konungen städse talar till R. St.
i nåder, dä deremot desse alltid tala till Konungen i underdånighet,
oaktadt begge Statsmaklerne rätteligen äro
och böra vara lika, så mycket mera, sorn ett folk alltid
är och förblifver statsmakt ulan Konung, men en Konung
hvarken är eller kan vara statsmakt utan folk och
rike. Beviset härpå ligger för nära vår lid för att behöfva
nämnas. — Oaktadt nu R. St:s makt ingen ting betydt
allt'sedan år [772,.och oaktadt alla de förändringar, som
våra grundlagar sedan 3o år undergått till utvidgning
af den nådiga Statsmakten, och följaktligen i samma man
till en viss inskränkning i den underdåniga, så finnes dock
ingen ting stadgadt, som förbjuder en adress af dylik tendens,
sorn den ifrågavar. Hans Janssons, att nemi. med hofsamhet
i uttryck omtala landets tillstånd och behof, samt
sålunda besvara hvad den nådiga Statsmakten i samma ändamål
afgifvit. Lägges nu härtill livad brukligt varit och
är i andra constitutionella länder, hvilka — vi måste ty
värr medgifva tiel, — stå betydligt framföre oss i erfarenhet,
upplysning och utveckling, samt att det bör vara hvarje
landsfader angeläget att komma till en sann kännedom
om sitt lands ställning, just för att kunna i sin mån bidraga
till förbättring; så var det i sanning åtminstone för mig
smärtände, att inora detta Hus icke få se propostn, så enkel
och billig som den ifrågavar., samt dertill understödd af ett
af MedSlåndens enhälliga önskan, så motsvarad, som den i
a H. 59
466
D«n 29 Februari f. ra.
min tanke förtjent; och jag har derföre afgifvit denna mia
reservation emot hvad som i denna sak skett.
Hr Ribbing, Arvid: Den tystlåtenhet, sorn R. o. Ad.
iakttog vid föredragningen of den motion, jag framställde,
ger mig anleda, förmoda, att R. o. Ad. möjligen deri skulle
vilja instämma: oell under förutsättning häraf, anser jag
mig pligtig uppgifva hvad, efter min tanka, kunde och borde
yttras af den, som linge sig uppdraget att anföra R. o.
Ad:s deputation, ifall en sådan skulle komma att äga rum.
Jag skall taga mig friheten uppläsa dessa få ord, i hopp
att de icke skola finnas vara stötande för någon af dem,
som i hufvudfrågan yttrat särskilda opinioner. Jag skall
söka göra det långsamt och tydligt, på det R. o. Ad;s ledamöter
må kunna finna, om det sä förhåller sig, som jag
förmält mig hoppas.
Hr Ribbing uppläste derefter följande:
R. o. Ad. helsafögenom oss dess deputerade det Hederv.
BondeSt., att dess inbjudning till förening roed BondcSt. i
en und. adress af R. o. Ad. blifvit eroottagen, såsom ett
prof på BondeSi:s förtroende oell vänskap. R.Sl:s sammansättning
för närvar, är obeqväm till den grad, alt icke ens
ett enkelt svar, då R. St. samfäldt tilltalas, kan i rätter tid
hinna afgifvas. Också hafva flera förändrade förhållanden
inträffat, sedan BondeSt. föreslog den und. adressen, och R.
o. Ad. har dels af delta skäl, och dels på grund af andra
omständigheter, sorn dess prot. närmare upptaga, icke kunnat
i densamma sig förena; roen för R. o. Ad., som roed
allmogen har så mycket gemensamt i landtligt lefnadssätt
och vike, skall, intill dess enklare och gemensammare former
för våra allmänna öfveriäggningar kunna, på den af
grundlagarna utstakade väg, erhållas, belsningar alltid vara
välkomna från det Stånd, som egentligen vårdar bruket af
fosterjorden, och hvar och en som har henne kär, ärar
BondeSt. och älskar dess fri- och rättigheter.— Det är icke
mina ord ensamt jag frambär, del är R. o. Ad:s, som önskar
alt i BondeSt:? fortfarande vänskap sig innesluta.
Frill. Boye, Ludv.: På det att icke det gamla ordspråket,
att tystnad alltid må betyda bifall, ma kunna
emot mig anföras, uppträder jag äfven nu för att förklara,
att jag, för min del, aldrig skall anse nödvändigt, att det
ena Ståndet courtiserar det andra. Jag hyser för BondeSt.
en uppriktig både högaktning och tillgifvenhet; men just
derföre, att jag det gör, tror jag att BondeSt. gillar den
sats, så många hufvuden så många sinnen; och icke är den
ene skyldig alt tänka lika med den andie. Jag begär, att
Hr Frih. o. Landtm, ville framställa propos. på, huruvida
förslaget 0111 deputationen afslås eller icke.
Frih. Cederström, Jacob: Redan i förra plenum,
Den 29 Februari f. m.
467
då Hr Ribbing yttrade sig, tog jag mig friheten fästa bans
uppmärksamhet på hvad grundlagen i §:n Riksd.Ordn.
innehåller. Deraf'hade Hr Ribbing bort finna, att en ledamot,
som icke i ett beslut deltagit, har grundlagsenlig rätt att
fä sin särskilda tanka vidfogad det prot.utdr., som afgår till
de öfriga Stånden; men alt vijja påbörda Ståndet att företaga
hans opinion mot majoritetens en gcång fattade beslut,
det blefve rakt stridande mot Jin. Jag anhåller, att Hr
Frih. o. Landtm, täcktes låta uppläsa det irsta mom. af denna
§, hvilken angår detta fall.
1 mom. af 57 §:n Riksd.Ordn. upplästes.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Förekommen af Frih. Cederström,
har jag intet annat att tillägga, än min önskan, att
Hr Ribbing ville låta sin motion förfalla.
Hr Ribbing: Uti det sista ordet, som Hr Lagerhjelm
uttalade, nemi. att det var en motion och icke någon reservation,
torde ligga ett tillräckligt svar på Frih. Cederströins
yttrande. Det är icke någon reservation mot beslutet,
som jag velat framställa, men jag har önskat det tillägg
dervid, såsom villkor för dess fattande, att R. o. Ad. skulle
meddela Bonde,5t. svar på samma sätt, som R. o. Ad. fått
emottaga inbjudningen, genom en deputation, och dervid aflemna
det förklarande jag föreslagit. Detta har jag så mycket
mindre ansett vara ur vägen, som man här pä förmiddagen
hört anföranden, som åsyftat att förqväfva yttranderätten
från folkets sida, vid ett dyrbarare tillfälle, då det
af sin Konung tilltalas; men jag är visserligen icke någon
vän af långa tal. — Det är ofta en omväg att höra hvad
som går en genare väg, från bröst tili bröst; mitt har jag
lättat, och vill icke vara den, som envisas alt producera
min mening, utan öfverlemna!' den till antagande eller förkastande
af R. o. Ad:s majoritet.
Frih. Hamilton, Hugo: Då Hr Ribbing i sista eftermiddags
plenum väckte denna sin motion, voro ganska få af
R. o. Ad:s ledamöter ännu uppkomna, och detta var hufvudsakligen
grunden, hvarföre jag begärde densamma på
bordet; jag hade dertill äfven eLt annat motiv, som jag anhåller
att nu få utveckla. Jag anser nemi., att en deputation,
som härifrån afgår, för att frambära Ståndets svar på
någon framställning från ett annat Stånd, ej kan, efter min
åsigt, i detta svar uttrycka något annat, än det som Ståndet
beslutat, oell det i sådana ordalag som detta beslut till prof.
blifvit fattadt. •—- Jag har hört, att till dato praxis aldrig
varit, att ett beslut, innehållande afslag eller läggande till
handlingarna af en inom ett annat Stånd vackt fråga, blifvit
detsamma tillkännagifvet genom någon deputation; och
mig synes, att en sådan deputation ej ens skulle vara särdeles
kärkommen, då dess ändamål endast vore att öfverlemna
4^8
D e ii 29 Februari f. m.
ett så naket svar. Ur Ribbing liar i ett särskildt förslag låtit
oss få höra, luiru han ville hafva ett sådant svar affattadt,
neli jag (einnar åt detta förslag all den aktning det
föi tjenar; men innan detta förslag kan komina under
pröfning, måste Siandet försl afgöra, 0111 dess heslut skall
och får tillkänriagifvas på annat salt än genom ett prot.utdr.
Skulle Ståndet finna, att svaret fick innehålla något annat;
så måste det återlemna» öppet åt. den, som skall anföra deputationen,
att frambära hvad han anser med sin känsla
mest öfverensstämmande, likväl alltid med bibehållen skyldighet
att först underkasta sig Ståndets pröfning deruti. —
Något af Ståndet a priori gillad! förslag kan således ej heller
i det fallet antagas. — För att nu komma till något
slut, anhåller jag, att Hr Frih. och Landtm., förrän något
svars-project kominer till bedömmande, måtte framställa den
propos,, huruvida Ståndet finner det i allmänhet lämpligt,
att någon deputation bör afsända.» med svar på den inbjudning,
som från BondeSt. ankommit.
Gr. Frölich, David: Det har redan af den värde
motionären blifvit vederlagdi hvad Frih. Cederström anfört
deremot, att nemi. det skulle vara en reservation af Hr
Ribbing mot R. o. Ad:s beslut i förra plenum; men en annan
värd talare, Frih. Hamilton, har här visat, huru detta
tillägg,— sorn jag rätteligen tror det bör anses till R. o. Ad:s
beslut, — blifvit förvandladt lill en snrkskild motion, och
det, örn jag icke bedrager mig, mot Hr Ribbing.» egen tanka.
Jag får först, med hänvisning lill 58 §:n Riksd.Ordn., äran
upplysa R. o. Ad., att det finnes medgifven rättighet i grundlagen
att göra tillägg vid justering äf prot. eller prot..uldr.,
hvarigenom ingen ändring i beslutet uppkommer. Ett så beskafFadt
tillägg var Hr Ribbings förslag; nu kan invändas, att Hr
Ribbing bort, före prot.justeringen, hafva gjort detta tillägg,
men att denna prot.justering skedde så helt och hållet främmande
och obekant, för Ståndet och Hr Ribbing, emedan
prot.utdr. var uppsatt och upplästes genast vid pleni början,
så att Hr Ribbing haft svårt att höra, att det tillika
var ett prot.utdr., sorn justerades — hvilket ock af Ridd.-  Secret. längre fram tillkännagafs —; detta anser jag vara
en ursägt för Hr Ribbing alt kunna, utan hinder af den
gjorda justeringen, få sitt nu gjorda förslag under ventilation.
Efter detta raisonnement, och då således Hr Ribbing
har en grundlagsenlig rättighet, att hans tillägg må komma
under Husets consideralion; återstår att betrakta, huruvida
det är lämpligt i sak eller icke, alt medelst en deputation
aflemna svar på inbjudningen. Då måste jag säga, att jag
är af samma tanke med den siste talaren, derutinnan en-'
dast nemi., att om deputationen blott skulle haft till föremål
att meddela ett prot.utdr., innefattande ett afslag på
inbjudningen, så hade det varit föga kärkommet, att icke
Den 29 Februari f. m.
469
säga Iiögst olämpligt, alt vidtaga en sådan åtgärd; men då
Ilr Ribbing bestämdt uppgifvit de ordalag, som den till deputationens
anförande utsedde personen borde nyttja, och
hvartill jag anser honom äga full rättighet alt göra förslag,
sa kan jag icke annat än med honom instämma, så väl i
rättigheten dertill, sorn i sjelfva principen att aflemna detta
svar genom en deputation.
Hvad dernäst, och sist sjelfva de föreslagna ordalagen
beträffar, så kan jag icke, lika med Frih. Boye, finna, att
desamma innefatta något försök att courlisera BondeSt.; och
jag finner i allo mera lämpligt, att en enskild ledamot
uppstår och inför R. o. Ad. Ijudeligen uppläser förslag till
de ordalag, som deputationens anförare skall nyttja, än
att en sådan fråga skulle remitteras till ett Exped.Utsk.,
som skulle utan någon ledning uppsätta förslag lill ett sådnnt
tal; och i likhet med den praxis, sorn alltid ägt rum, åtminstone
i fråga om lind. tal, att här en person uppstått och
uppläst ett förslag härtill, anser jag det i allo lämpligt och
riktigt, att R. o. Ad. ville taga llr Ribbings förslag under
granskning, och dervid yttra sig, om de vilja göra en eller
annan ändring af ett eller annat ord, sorn kunnat stöta
Frih. Boyes eller någon annans nog sensibla örhinnor. Jag
anhåller om propos. på Hr Ribbings förslag.
Frill. Gederström: Det är väl ingenting ovanligt alt
höra en framställning, sådan som den siste värde talarens,
från samma håll. Jag behöfver likväl icke vederlägga den,
emedan talaren vederlagt sig sjelf. Han har nemi. erkänt
och bekant, att prot.utdr. är justeradt och derefter ånyo
uppläst. Någon ytterligare justering deraf lärer icke kunna
komma i fråga. Hvad den af Hr Ribbing väckta frågan beträffar,
så har jag, med hänvisning till 5; §:n Riksd.Orcln.,
antydt den väg, pä hvilken lian kan få sin åsigt till BondeSt.
framställd. Jag ansåg det vara klart, att Hr Ribbing,
såsom jurist, borde känna 53 §:n Riksd.Ordn., som förmår,
att ingen må försöka genom ny öfverläggning upprifva ett
beslut. Orden lyda så: ’’Enär ett ämne slutligen skall af
”göras,
böra alla dertill hörande handlingar uppläsas, så
”framt någon Ståndets ledamot sådant åstundan. Ej må nå”got
mål till slutligt afgörande företagas, förrän Landtm,
”eller talmän törst inherntat, huruvida Ståndet anser öfver”lägguingen
fulländad,” — det har skett — ”hvarefter
”propostn justerad framslälles. Besvaras propostn med ja,
"må väl erinringar i tjenliga ordalag göras, men ingen för"söka
att beslutet genom ny öfverläggning upprifva.” Nu
är frågan tydligen och Ijudeligen afgjord genom R. o. Ad:s
svar på Landtm:* propos. Uti påföljde plenum är justering
verkställd af samma beslut. Derefter uppstår Hr Ribbing
och föreslår tili samma beslut en förändring, som han
sedermera förvandlar till motion, hvilket den icke blifvit,
Den ag Februari f. m.
om ej Hr von Hartmansdorff begärt bans framställning på
bordet, hvilket åter skedde derföre, att Hr von Hartmansdorff
ej hade hört början af Hr Ribbing* yttrande; mendet
faller af sig sjelf, att Hr Ribbing icke äger att, genom en
sådan förvandling af sitt yttrande till motion, upprifva ett
redan fattadt och justeradt beslut. Jag anhåller derföre, alt
Hr Frill, o. Landtm., som torde finna öfVerläggningen afvikande
från hvad grundlagen bjuder, täcktes låta oss öfvergå
till de ärenden, som hvila på bordet.
Hr Rosenblad, Bernhard: Till hvad Hr von Hartmansdorff
och Frih. Cederström yttrat, torde det vara öfverflödigt
att görn något tillägg; men jag vill blott fästa
R. o. Ad:s uppmärksamhet på en omständighet, sorn desse
ledamöter icke vidrört, nemi. att R. o. Adis beslut afsåg
blott alt lägga till handlingarna det ifrågavar. adressförslaget,
utan afseende på förslagets innehåll, och utan att någon
opinion uttrycktes, huruvida man i allmänhet ägde rättighet
att afgifva adresser. R. o. Ad. beslöt nemi. endast, att
Ståndet icke förenade sig om adressen. Den af Hr Frih. o.
Landtm, framställda propostn justerades och kan således icke
emot 58 §:n Riksd.Ordn. ändras, äfven om prot.utdr. rörtde
det fattade beslutet ej vore justeradt. Enligt 5y §:n Riksd.-  Ordn. äger Ståndet visserligen alt meddela BondeSt. sitt
beslut, antingen genom prot.utdr. eller genom deputation;
men äfven om meddelandet sker genom deputation, kan dervid
annat tillkännagifvande, än prot.utdr. innefattar, icke
äga rum, emedan beslutet var omotiveradt. Skulle vi nu
antaga Hr Ribbings efter justeringen af R. o. Ad:s beslut
framställda motion om deputation till BondeSt.; så skulle R.
o. Adis fattade beslut motiveras, hvilket vore att upprifva
samma .beslut, och derföre afstyrker jag att taga densamma
under öfverläggning.
Hr Ced ersch jöld, Pehr Gustaf: Såvida ej något
särskildt beslut af R. o. Ad. är fattadt om det sätt, hvarpå
prot.utdr. skall meddelas BondeSt., och delta prot.utdr.
tilläfventyrs ej redan är afgånget; skall jag ej hafva emot,
att det meddelas BondeSt. genom deputation, emedan det
är en regel i grammatikan, alt fråga och svar skall stå i samma
casus; och då frågan är framställd genom deputation,
torde aktningen för BondeSt. fordra att svaret lemnäs på
samma sätt. Likväl kan jag icke godkänna det af Hr Ribbing
föreslagna sätt, hvarpå-deputationen skulle tolka R. o.
Ad:s mening. Vi skola komma ihåg, att BondeSt., så vidt
jag minnes, beslöt, alt icke något tal skulle hållas, då förslaget
öfverlemnades lill R. o. Ad. Hvarföre skall då R. o.
Ad. göra en ursägt, derföre att Ståndet icke kunnat antaga
BondeSl:s förslag? Min mening är derföre, alt blott prot.-  utdr. skall öfverlemnas till BondeSt., på samma sätt sora
adi cssförslaget tillställdes oss. — Föröfrigt innehöll Hr Rib
-
Den 29 Februari f. m.
bings förslag en sak i förbigående, sorn kunde vara ganska
betänklig, nemi. ett löfte af oss att vara omtänkte på ett
förändradt representationssätt och fyrdelningens upphörande.
Jag finner det vara betänkligt att så bär inpromptu och
stante pede gifva ett sådant löfte, innan ämnet är närmare
ulredt. Det kunde hända, att deputationen fick dementi af
Ståndet, sedan det kommit i tillfälle att pröfva saken. Jag
är alltid rädd att gifva löften på förhand, och tveker bättre
varn alt vänta, lil! dess man kan gifva bestämdt svar.
Frih. Hamilton: Det är blott mot den del af Gr.
Frölichs argumentation, som rörde mitt sista yttrande, sorn
jag nu begärt att få nämna några ord. Hr Grin tycktes
komma lii. den slutsats, att jag skulle haft för afsigt att
lemna den upplysning, att Hr Ribbings tillägg, emot hans
vilja, blifvit förvandladt tili motion. Något sådant har jag
hvarken tänkt eller yttrat. Hr Ribbing har sjelf förklarat
tillägget för motion. Huruvida Hr Ribbing vill begagna sig
a! den delen af samma argumentation, enligt hvilken hans
motion skulle behandlas som ett tillägg till den föregående
discussionen, och således, utan hinder af den försiggångna
justeringen af prot.uldr., skulle kunna i sammanhang dermed
blifva föremål för en ventilation, öfverlemna!1 jag till
Hr Ribbing sjelf att yttra sig om.
Frih. Boye: Jag kan, för min del, icke finna, att Hr
Ribbing felåt mot något grundtagsbud, derföre att han föreslagit
att prot.uldr. måtte genom deputation öfverlemnas til!
RondeSt. Men annat är fråsan, huruvida detta sätt att svara
BondeSt., är lagbehörigl, och annat, om tiel är Jämpligt.
När Landtm, har gifvit oss den propostn: samtycker R. o. Ad.,
att en deputation må afgå med prot.uldr., och vi fått besvara
densamma med nej, så hafva vi kommit från allt behof
att granska det af Hr Ribbing uppgifna förslag till tal, som
deputationen skulle hålla till BondeSt.; och derföre anhåller
jag, att Hr Frih. o. Landtm, täcktes först framställa
propos., huruvida deputation skall äga rum eiler ej.
Gr. Frölich: Jag ville önska, att Frih. Cederström
ägde den förmågan att vederlägga sig sjelf, som Iir Frihtn
behagat tilltro mig. Det kan väl hända, att man någon
gång talar i cirkel, men jag skall söka taga varning af Hr
Frihts exempel.
Principfrågan har sedermera blifvit upptagen och besvarad
af Frih. Boye, som kan läsa och förstå grundlagen
lika väl sorn Frih. Cederström; hvarföre jag förbigår att vidare
yl t ra mig om den saken annorlunda, än för att besvara
Hr Rosenblad, som påstod att Hr Ribbings tillägg kom
för sent, emedan prot.utdr. redan var till justering uppläst.
Jag är öfvertygad, att Hr Ribbing sjelf kunde upptaga en
omständighet lil! svar derpå, om han ej hindrades derifrån
af en de'licatesse, som deremot icke äger rum hos mig, enär
Den 2g F c b r u a r i f. ra.
jag endast varit vittne till hvad som passerade. Jag han
nemi. upplysa, alt Hr Ribbing var en bland de af Frih.
Boye, Fredr., uppgifne 7 ledamöter, hvilka anmält sig att
tala, då Hr Frih. o. Landtm, gjorde propos. att lägga adresförslaget
till handlingarna. Jag är fullkomligen öfvertygad
derom, att Hr Frih. o. Landtm, dermed ingalunda hade
för afsigt att afskära Hr Ribbing dess yttranderätt. Jag
anför det blott såsom ett factum, hvaraf kan synas, att Hr
Ribbing icke fick tillfälle att framställa sitt förslag, — soini
allt fall ej innefattar annat än hvad 58 §:n Riksd.Ordn. medgifver
— innan propostn att lägga adressen till handlingarna gjordes.
Då nu, sedan Hr Ribbing uppläst sitt förslag, Hr
Frih. o. Landtm, tillät, att prot.utdr. ännu en gång togs
upp ad notitiam, så kan jag deruti icke finna annat än ett
medgifvande af Hr Frih. o. Landtm., att prot.utdr. icke var
till den grad definitivt justerad t, att icke tillägget kunde få
göras. Att Hr Ribbings förslag till tillägg blifvit af en annan
ledamot kalladt motion — hvilken åtgärd jag finnér hafva
varit afsigtslös å Frih. Hamiltons sida — måtte ej kunnat
förändra naturen af Hr Ribbings yttrande och förvandla
detsamma från tillägg till motion; inen herrarne torde besinna,
att då Hr Ribbings tillämnade tillägg, dels derigenom
att han ej fick tillfälle att yttra sig, och dels genom
Hr von Hartmansdorffs afsigtslösa begäran om tilläggets
bordläggning, blifvit ansedd såsom en motion; så hade Hr
Ribbing ingen annan utväg att få sin mening ventilerad, än
att taga den såsom en motion. Detta tror jag vara lill öfverflöd
utred t för alla dem , sorn vilja förstå saken.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf, har framställt den frågan,
huruvida prot.utdr. vore afsändt, dertill jag icke kan
lemna bestämdt svar; men jag förmodar, att det ännu
icke afgått, enär på bordet livilar motion, huruvida svaret
skall ineddelas BondeSt. genom deputation eller blott medelst
öfverlemnande af prot.utdr. Att Hr Ribbings tillägg,
såsom Hr Cederschjöld förmodat, innehåller en ursägt för
det Ståndet ej antagit inbjudningen, kan jag ej finna; det
innehåller motiver, hvarföre R. o. Ad., med afseende synnerligast
på formen och omöjligheten att inom samtlige Stånden
tillvägabringa lämpliga rättelser i redactionen, icke kunnat
instämma deruti. Att ett sådant förklarande bör afgifvas,
instämmer fullkomligen med min åsigt af saken. Att
för resten den värde ledamoten yttrat sig conservativt för
bibehållande af fyrdelningen i Representationen, är för mig
ingenting nytt; men det är en anleda, för mig att beklaga,
att han fått den plats , hvilken han för öfrigt så värdigt bekläder
i Const.Utsk. Jag anhåller om propos. till antagande
af Hr Ribbings förslag eller tillägg — lika godt hvad
namn det får.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att ehuru han i allmän
-
13en ig Februari f. m.
mänhet ej fann lämpligt att ingå i några yttranden inför
It. o. Ad., i afseende på de erinringar eliel' tillvitelser, sopi
göras emot lians salt att föredraga ärendena och framställa
propostr, ansåg linn sig likväl icke kunna undgå, vid detta
tillfälle, då det vore fråga om alt lian skulle hafva alskulit
någon ledamot sin yttrande-ratt, att återkalla i II. o.
Ad:s minne, huru i sista plenum, sedan diseussionen räckt
länge och klockan var öfver 3, han til! R o. Ad. först
framställt propos., onf Ståndet ansåg öfverläggningen fulländad,
hvilken propos. blifvit med ja besvarad, ulan att
någon dervid gjort erinran. Derefter först hade piopos. i
sjelfva saken blifvit framställd. Då detta vore iakttaget,
kunde han icke (inna sig hafva hädt någons yttrande-rätt
för nära. Om den värde ledamoten anmält sig förut att
få ordet, och Landtm, underlåtit att uppropa honom, hade
han likväl, då propos. gjordes huruvida öfåei läggningen vore
fulländad, ägt full rätt och fullt tillfälle- att begära ordet
och fortsätta öfverläggningen efter behag.
Hr Ribbing: I anleda, af Hr Frih. o. Landtm:* sednaste
framställning, sorn jag för min del icke skulle hafva velat
föran led t, får jag tillkännagifva, att jag icke kan instämma
uti densamma. Jag tror nemi., att då en ledamot begärt
att få yttra sig, han icke bör förhindras derifrån genom
propos. Från Landtm:* sida, om Ståndet anser Öfverläggningen
fulländad. Jag kunde visserligen hafva satt R. o. Adis
tålamod på prof, men jag ansåg mig ej böra göra det, då
jag fann tiden vara sä långt framskriden. En ledamot af
Ståndet hade dessutom föreslagit diseussionens fortsättande på
eftermiddagen.
Hr Cederschjöld har medgifvit, att jag haft rättighet
att framställa mitt förslag, men trott att detsamma innefattade
en ursägt för det R. o. Ad. ej antog BondeSUs inbjudning.
Det är blott detta jag velat genmäla, ty min mening
är ej att förlänga diseussionen; och jag får då förklara, att
det svar jag föreslagit böra lemnäs Hederv. BondeSt., ingalunda
innefattar någon ursägt, utan endast ett uttryck af
de förhoppningar vi fästa vid framtiden, i afseende på nödiga
och nyttiga reformer; och en sådan framställning torde
vara mig, likaväl som mina motståndare, tillåten. Man
har på f. m. velat utestänga oss från att framkomma med
några yttranden inför thronen; men nu är det ju blott fråga
om ett svar till bönderna.
Hvad för öfrigt angar det mot mig riktade yttrandet
ang:de mina juridiska insigtor, och det sammanhang de skulle
kunna äga med min förmåga att tillämpa grundlagarna;
så har jag förut förklarat Frih. Cederström, att jag
ingalunda med honom vill inlåta mig i någon grundlagstolkning.
För alla de cirklar, sora dragas bredvid och om2
II. 6o
Den 29 F # b r n » r i f. m.
kring våra grundlags-§jj:r , ser oell förstår man nog ändå,
att Hr Frilitn är medelpunkten.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag hade ur flera
skäl önskat undvika att deltaga i denna diseussion , men kan
dock icke underlåta att yttra några ord, i anledn. af åtskilligt,
som fäslat min uppmärksamhet. En talare rnidtöfver
har tyckt, att öfverläggningen (orra gången ejvar tillräckligt
lång rörtde detta ämne, och har sökt att ersätta
bristen. Han har klagat deröfver, all Landtmtn underlåtit
uppropa några, som anmält sig att tala. Jag befann mig
älven bland de sålunda förbigångne; men jag lackar Landtm,
för den propus, han framställde, nemi.: om Ståndet ansåg
öfverliiggningen fulländad, ty derigenom slapp jag alt lala,
och R. o. Ad. att höra mera 0111 ett redan uttömdt ämne.
En öfverläggning, så öfverflödig som denna synes mig, kommer
mig att tänka på eli yttrande af en utmärkt författa! e,
hvilken säger: alt den liva lidens anda går derpå lil, att
så noga justera loden och hjulen i slalsmachinen, alt hon
sjelf aldrig kommer i gång. Då endast 1 motionsdagar
återstå, torde något hvar finna oiämptighelen deraf all nu
upptaga tiden med öfverläggning»!’ öfver ämnen, hvilka,
0111 jag så får säga, redan äro utlröskade. Jag anhaller derföre,
alt vi, så fort som möjligt, måtte komma till votering
Hr
Frih o. Landtm, frågade, om R. o. Ad. ansåg öfver
lägg ningen fulländad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
att en deputation borde tili BondeSt. öfverföra R. o. Ad:s
beslut, i afseende på BondeSt:s inbjudning af den i5
dennes.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Då Hr Frih. o. Landtm, i anledn. häraf yttrade, det
han trott sig finna att nej öfverrösta! ja, begärde Hr Rosenqvist
votering.
Hr Frih. o. Landtm, lillkännagaf, alt plenum lomme
att försättas på efterniidd. kl. 6.
Upplästes till justering och godkändes följande voleringspropos.
:
Den sorn anser, att en deputation af R. o. Ad. bör
till Hederv. RondeSt. öfverföra R. o. Ad:s beslpt, i afseende
på Hederv. BondeSlts inbjudning af den i5 Febr. i84«>j
voterar
p;
den det ej vill, voterar
nej;
Den 2g Februari f. m.
475
Vinner nej, kommer ingen deputation i ofvannämnda ändamål
att afgå.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna Lafva utfallit,
som följer
Ja — 10a.
Nej — 13J.
Hr Munck a f Rosen scb ö Id , Nits Rudolph: Jag
anser mig böra öppet förklara, alt jag icke deltagit i voteringen;
ty hafva vi ej ansett uppfyllandet af BondeSlrs
till oss framställda önskan gagnelig! för fäderneslandet och
således kunnat bifalla den i sak, anser jag, åtminstone för
min del, ingen belåtenhet kunna vinnas med att vi fästa oss
vid tomina former, som ungefär kan vara lika som att spisa
folk med skuggor.
Remitterades tili Ridd.Utsk. Gr. Horns, Glaes Fredr.,
den 26 dennes e. m. på bordet lagda motion med delgifvande
till Ridd.Utsk. af Cons!.Ulsk:s mern. N:o 3.
Företogs lill pröfning StalsUtskts den 22 och 26 dennes
e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 5, i anledn. af K. M:s nåd.
skrifvelse om anvisande af ett särskildt anslag till vntten-communicalioner
och andia allmänna arbeten år iSjo
Hr
von Hartmansdorff, Äng.: SlatsUtsk:s nu föredragna
betänk, är visserligen i fbrmelt hänseende rikligt.
Hvad sjelfva saken äler angår, så torde, med hänseende till
de högst nödiga och nyttiga förelag, för hvilka det ifrågavar.
anslaget är afsedt, R. o. Ad. finna det ledande till
skadliga följder. Orsaken, hvarföre K. M. begärt ett sådant
särskildt anslag, är den, alt R. St. vid förra riksdagen, i
afseende härpå, icke förklarade, på sätt som vanligen sker,
att anslaget skulle fortgå intill dess ny statsreglering vid
denna riksdag blefve uppgjord. Om så skett, hade för innevar.
år fråga 0111 anslag icke behöft väckas,- enär det,
som gällde för 18ig, äfven kommit att gälla för 1840.
Ulan det är i följd deraf alt årtalet 1839 utsattes, som anslaget
nu måst begäras, så framt de arbeterf, hvartill det
användes, skola kunna fortsättas under år t84o. Utsk. har
ganska riktigt anmärkt, att en summa af 23,245 r:dr 23 sk.
9 rtst. finnes att tillgå på det anslag R. St. vid nästlidne
riksdag till ifrägavar. ändamål anvisat, derföre att vederbör,
menigheter icke fullgjort de villkor, hvarförutan medlen ej
få lyftas. Men den som betänker, huru svårt det är att
öfvertyga menigheter otn hvad som leder till deras egen
nytta, den inser äfven, huru lätt det händer, att ett beräknadt
företag mäste uppskjutas ett eller annat år, intilldess
vederbör, sjelfve hunnit stadga sin öfvertygelse om företagens
nytta.
Den a g Februari f. m.
Hvad ifrågavar. företag lili Wermland helfri (Får, så är
det mig genom enskild underrättelse bekant, nit meningen
lärer vara, att linder Fästings marknad i Christinehamn
uppgöra öfverenskommelse om fullgörande af hvad som er
fordras för medlens lyftning, hvarom Wermländningarne, i
sådant fall, ieke lära underlåta att anmäla sig. Om så sker,
försvinner större delen af den behållning StatsUtsk. påräknat.
För min del skulle jag anse lämpligt, att, i de fall,
då ingen täflan uppslår emellan menigheter om erhållande
af dylika medel, R. St. bestämde en viss praescriptionstid ,
inom hvilken vederbör, skulle anmäla sig till medlens lyftning,
och att, då flera menigheter önskade erhålla samma
bidrag, företrädet dem emellan gåfves åt den, sorn proportionaliter
bidroge mest af egna tillgångar. Om nu den befintliga
behållningen skulle komma att upptagas af Wermländningarne,
så saknades medel för arbeten af samma beskaffenhet
under detta år i andra landskap. Då härtill
kommer, alt de arbetsplaner, hvilka vanligtvis uppgöras i
början af året, nu icke kunna uppgöras, förrän kändt är
hvilka tillgångar som uro att påräkna, och då vi redan
oro i slutet af Februari, så torde R. o. Ad. finna, huru angeläget
det är, att anslaget så fort som möjligt beviljas.
För framtiden böra, lill förekommande af uppehåll med arbetet
, dylika anslag alltid utgå ifrån det en statsreglering
slutas intilldess en ny vidtager.
Sedan Sverige upphört att vara en genom krig eröfrande
makt, kan nytt land icke på bättre sätt förvärfvas, än ge
nom
uttappning af sjöar, kärr och måssar, för hvilka intet
blod behöfver flyta och hvilka ej äro. svåra att bibehålla.
För dem, som önska att framför allt se på cassakistan, är här
intet att befara; ty om det säges, att ifrågavar. medel väl
må disponeras till de afsedda ändamålen, men med förbehåll
alt penningarna ej få lyftas, med mindre menigheterna
fullgjort hvad sorn dertill erfordras, sfi kan icke ett enda
öre äfventyras. Om nu penningarna fördenskull blifva
qvarliggande i cassakistan, så är det samma förhållande,
sorn 0111 R. o. Ad. genast sade nej. Frågan är således blott
huruvida penningarna må kunna användas.
Jag anhåller, att R. b. Ad. ville återremittera detta betänk.
med de anmärkn:r jag dervid nu gjort.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag har ansett
mig, såsom ledamot af StatsCJtsk., böra upplysa, att
det är, efter en noggrann utredning å Utsk:s sida, att det
ifrågavar. anslaget för detta år icke vore beliöfligt för sådana
arbeten, som redan äro påbörjade, som Utsk. ansett
sig böra afstyrka bifall dertill.
Hvad angår den summan som är afsatt för slussanläggningar
vid Forsshaga oell Degeforss, så torde en hvar, sorn
tagit kännedom om betänk., ljuna, att den suuiraan icke kan
Den 39 Februari f. ni.
477
lomma dessa anläggningar lill någon nytta, förrän Ständerne
bifallit anslagets fortfarande under den tid, som felas
i de 9.5 år, på hvilka ett för dessa förelag upptaget aniortissemenlslån
skulle afbetalas, och atl följaktligen intet skäl
finnes för handen att betrakta berörde summa annorlunda,
än som StatsUtsk. ansett densamma, nemi såsom disponibel
för Stor-amiials-embetets 3:dje afdelning. Att möjligtvis
föreskrifter af Ständerna vid förra riksdagen blifvit lemnade,
i afseende på dessa medels förvaltning, hvilka vid detta
liksmöte kunna påkalla förändringar, och att måhända er.
friare dispositionsrätt öfver dessa-medel, än som hittills ägt
rum, bör lemnäs Regeringen, bestrider jag icke. Men då
torde det vara bäst all börja en liv läkning i detta fall, och
uppskjuta nya anslags beviljande, till dess man fått tillfälle
att pröfva hvartill de skola användas.
Det är tvifvelsutan ett misstag af Hr von Hartmansdorff,
då lian föreställt sig, att i Utskrs alsing ligger någon slags
obenägenhet för statsmedels användande lili så beskaffade företag,
som de ifragavar. TJtsk bar icke ingått i bedömmnnde
af företagens nytta, ulan blott, — hvilket Hr von Hartmansdorff
medgifvit, — behandlat ämnet formenlig!; och då
Utsk. formenlig! behandlat saken, torde det icke vara skal
alt återremittera betänk. Att så må ske, i enlighet med
hvad sorn vid föregående riksdagar ägt rum, då betänkta
återremitterats, när anmärkningar dervid blifvit gjorda,
vill jag icke bestrida; men må det tillåtas mig nämna, att
jag betraktar det såsom ett mindre godt omen-sitt snart komma
till slut med våra riksdagsförhandlingar.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Oaktadt de upplysningar, en
ledamot af StatsUtsk. meddelat, kan jag icke annat finna,
än att, i händelse delta StalsTJtskrs mern. N:o 5 skulle bifallas,
K. M. vore betaget att disponera medel lill de ändamål,
som omtalats, nemi. Degefors» och Forsshaga slussanläggningar:
och då Ständerne vid sista riksdag stadgat
såsom grundsats, alt de anslagna medlen icke skulle få disponeras
förr, än menigheterna hunnit bestämma sig för
deltagande till minst hälften af sjelfva kostnadsbeloppet; så
bör det icke förefalla underligt, om någon del af detta anslag
icke kommit alt genast användas, enär det behöfts tid
för några ledamöter uti de menigbeter, sorn voro i begrepp
att företaga sådana arbeten, att öfvertyga de andre örn nyttan
af företaget. Det vore derföre önskansvärdt, om det
tilläts menigheterna att, efter en noggrannare öfverläggning,
än som hittills agt rum, kunna få begagna sig af anslag,
som blifvit dem beviljade. Om StatsUtsk:s betänk, bifalles,
derföre att åtskilliga assosiationer ännu icke hunnit bestämma
sig, huruvida de vilja ingå på de med anslagets åtnjutande
förenade villkor; så skulle andra påbörjade eller påtänkta
och förestående arbeten, af sådan anleda, sakna bidrag och
478
Dea 29 Februari f. ra.
derföre nödgas afstanna, oaktadt menigheterne äro öfvertyga
d e om alt erhålla bidrag, blott de ingå på det dermed
fästade villkoret, att sjelfve till hälften deltaga uti arbetskostnaden.
Utan att ingå i den generella frågan, huruvida en summa
af 5o,ooo r:dr årligen bör anslås för ifrågavar. arbeten,
tror jag, att Utsk. åtminstone norde tillstyrka, att d_e medel,
sorn hittills blifvit beviljade, måtte innevar. år för ändamålet
vara att påräkna; och jo g förenar mig derföre uti
anhållan 0111 återremiss af betänkandet.
Hr von Troil, Emil: Jemte det jag instämmer uti
Frih. Sprengtporten? åsigter, får jag, med anledn. al hvad
som nu sednast blifvit yttradt, — nemi. att flera nyttiga arbeten
skulle afstanna, i händelse StatsUtskts förevar, betänk,
bifölles, — anföra, att Utsk. gjort sig noga uuderrätladt om
hvilka arbeten äro påbörjade, och hvilka som aro beslutade,
och att icke något sådant arbete kommer alt afstanna
genom bifall till det förslag, Utsk. framställt. Hvad de båda
bolagen i Wermland angar, så komma de visserligen
icke att förlora derpå, att de medel, sora för dera varit
reserverade, användas på sätt Utsk. tillstyrkt, enär någon
.utbetalning till dessa bolag icke kan komma i fråga, förr
än K. M. tili Ii. St. afl")tit en ny propus., som blifvit bifallen.
Förhållandet är nemi, att K. M. låtit proponera
vissa bolag i Wermland att företaga tvänne allmänna arbeten
vid Clar-elfven, med villkor att under en lungre följd
af år af Staten erhålla ett årligt bidrag till arnortissement
af ett lån, hvarmed arbetet skulle verkställas. K M:s skrifvelse
i detta ämne slutades dermed att, i händelse bolagen
skulle finna skäligt ingå på hvad K. M. föreslog, så ville K.
M. derefter företaga målet till slutlig pröfning och afgörande.
Detta afgörande kunde, derest K. M. funne sig nöjd
med hvad bolaget åtogé sig, naturligtvis icke blifva annat,
än att till R. St. aflåta en propos. om det ifrågavar. statsanslagets
utgående; ty, såsom kändt är, beviljades sednaste
extra-statsreglering endast för fem år, och således kan K.
M. omöjligen, på. grund deraf, tillförsäkra bolagen årliga
anslag för en vida längre tid. Således skulle jag tro, att intet
hinder möter att bifalla StalsUtsk:s förevar, betänk.
Hr von Heyne, Georg: Jag är ganska öfvertygad,
att när frågan om anslag till arbeten, sådana som dessa,
kommer till R. o. Ad:s afgörande, den icke skall möta motstånd.
Men i afseende på den princip, som vid föregående
riksdagar icke blifvit så noga följd af då var. StalsUtsk.,-  neml. att icke på förhand bevilja partiella förskott på
sådana anslag, som man hoppades skulle bifallas; får jag förklara,
alt jag finner föregående riksdagars StatsUtsk. deruti
icke hafva riktigt förfarit. Den motsatta principen att inkomma
med statsregierings-förslaget i sin helhet, har visserli
-
Den 39 Februari f. ra.
479
gen då strandat mot en klippa, som kallades Götha canal.
Denna klippa är tills vidare undanröjd, och vi kunna således
icke hafva alt frukta för detta praejudicat, om vi ej vilja
bibehålla det i denna fråga. Jag måste derföre hembära min
tacksamhet åt nuvar. StatsUtsk., som återtagit en princip,
som aldrig bort vara rubbad, nemi. alt icke bevilja partiella
anslag, förrän man fått se statsregleringen i sin helhet;
och jag tillstyrker derföre bifall lill StatsUtsk:? betänkande.
Hr von Hartmansdorff: En värd talare har sagt
att SlatsUtskrs beslut icke varit föra nied t af någon afvogliet
mot arbetsföretagen i Wermland. Jag bar icke yttrat
något sådant. Tveitom erkände jag, att Ulsk. har formelt
rätt. Men jag påstår, att betänk, är af sadan beskaffenhet,
alt om det också icke kan hafva inflytande på arbetsföretagen
i Wermland, det likväl skadligt inverkar på andra påbörjade
eller tilltänkta arbeten. Det är äfven sagdt, alf man
skulle börja en ny räkning i delta hänseende. Jag önskar
ingenting högre, men en ny räkning kan icke börja, förrän
med år 184< » då vi nu redan äro inne på år 1840, ojdi
statsregleringen ännu icke är uppgjord. Det är lill fyllande
af innevar. års behof, som detta särskildta anslag erfordras;
för de kommande åren deremot bör frågan afgöras i sammanhang
med hela statsregleringen, hvilken jag, likasom Hr
von Heyne, önskar all få framställd på en gång och icke
plockvis; men örn man nu, på sätt Hr von Heyne Önskar,
bifaller detta betänk, genast, så är det klart, att man har
hindrat sig ifrån att vara så frikostig emot dessa företag,
som Hr von Heyne eljest velat vara. Jag måste således
å nyo erinra II. o. Ad. derom, att fråga icke är att bestämma
en ny statsreglering för den kommande tiden,
utan blott att låta den gamla fortgå så väl för vattencom
mnnicationer,
som alla behof. Min mening har icke varit
att lala endast för Wermlands län, utan för hela Riket,
det må vara hvilket landskap som helst. Jag har dervid äfven
haft afseende på Calmar län, hvarest finnas tvänne
strömmar, hvilkas upprensning är i fråga, på sätt K. M:s
nåd. propos. utvisar, nemi. Slångan och Emun. I afseende
på den förra var undersökning redan för flera år tillbaka
gjord om möjligheten alt verkställa arbetet, och hvad kostnad
dertill skulle erfordras. Men då företaget skulle verkställas,
har ny undersökning mast ske i afseende på vattnets
möjligen förändrade lopp, dagsverksprisets stegring m. ra.,
dertill K. M. föll. år beviljade 1000 r:dr. Deremot kunde
icke erhållas några medel lill anställande af dylik undersökning
vid Eman, utan hafva strandägarne sjelf ve bekostat
detta företag, hvartill åtgått öfver 1800 r:dr. Denna undersökning
är likväl ofullständig, hvarföre ortens innevånare
hos Konungens Bef:h:de gjort anhållan om förordnande af
undersökning, af den s. k. Lillån, eller Wirserums-grenen
Den ag FcLrunri f. m.
af det större vattendraget, hvilken under förI. år icke medhanns.
— Samma förhållande skall säkerligen inträffa på många
andra ställen. Hvarföre skulle nu R. o. Ad. eller de öfriga
Stånden vilja till den grad hålla sig vid formen i detta fall, att
man skadade dem man ville gagna ? Jag får ånyo erinra derom,
att ingen arbetsplan kan uppgöras, förrän man vet om och
huru mycket penningar, sorn blifva att fördela, pä sätt vederbör.
embetsverk anse tjenlig!, eller finna behörigt efter
de särskilda menigheternas företräden till bidragens erhållande.
På dessa skäl förnyar jag min anhållan om återremiss
af betänk. Det kostar vida mindre om R. o. Ad. tillåter
återremiss, än om vi här förspilla liden med tvister derom.
Frih. Sprengtporten: Den siste värde talarens yttrande
föranleder mig alt meddela en upplysning om ett förhållande,
som tvifvelsutan undfallit honom, nemi. att StatsUtsk.
- äfven ansett för en pligt att icke åsidosätta R. Sits
beslut vid förra riksdagen, enligt hvilket 5o,ooo r;dr till
befrämjande af vattencommunicntioner och andra allmänna
arbeten öfve riem nades till K. M:s disposition, under förbehåll
alt icke understödja andra, än sådana företag, hvilka
med det då beviljade anslaget kunde fullbordas, then med
hvilken R. St:s lind. önskan Utsk. icke funnit öfverensstämmande
det nåd. löfte om framställning lill Ständerna ang.
ytterligare medels beviljande, på grund hvaraf ett belopp
blifvit reserveradt för några tillämnade arbetsförelag. Stats—
Utsk. bar väl uti särskildt betänk, upptagit en fråga ang:de
en pensions beviljande; roen den frågan öfverlemnades i forin
af särskild nåd. propos.; och StatsUtskts åliggande är att
besvara alla K. propositioner.
Hr von Heyne: Htifvudsakliga grunden till K. M:s nåd.
propos., på grund hvaraf förevar, belank. af StatsTJtsk. blifvit
afgifvet, mätte hafva varit, att icke uppskof roed redan
påbörjade arbeten skulle äga rum lill skada för desamma.
De som understödja den nåd. propostn och önska annat resultat,
än det, hvartill StatsTJtsk. kommit, hafva såsom skäl
för sin åsigt anfört, att tiden skulle gå förlorad för fortsättande
af påbörjade eller företagande af nya arbeten, derest
icke det partiella anslaget beviljades. Jag fäster mig vid
principen, som jag finner vara riktig, att icke partiel t bevilja
smärre summor, som man kan vara öfvertygad om i
sin helhet skola bifallas, och jag finner bibehållandet af
denna princip mycket vigtigare, än att, med uppoffring af
densamma, söka förekomma den skada, som kunde blifva
följden af ett kort uppskof med anslagets beviljande. — Jag
säger ett kort uppskof, ty, enligt hvad anslagen utvisa,
sammanträder StatsUtskjs inkomst- och utgifts-afdelning kl.
9 f. m., och jag har hört, att den äfven arbetar på e. m.,
och då kan man hoppas erhålla statsreglerings-förstaget inom
den för riksdagens längd i grundlagen bestämda tid, i hvilken
-
Den 29 Februari f. ra.
48t
len händelse de ifrågavar. arbetena icke blefvo särdeles lidande
på tidsutdrägten med anslagets beviljande till Maj
eller Juni månad. Måhända kan statsregleringen äfven före
denna tid vara uppgjord; åtminstone kan man hoppas, alt
tidigare än vanligt erhålla betänk, derom. Jag vidblifver
derföre milt påstående om bifall till förevar, betänkande.
Frih. Åkerhjelm, Gustaf F r e d r.: Då associationerna
för Forsshaga och Degeforss slussanläggning erhöllo bifall
till bekommande af understöd från de för slikt ändamål anslagna
statsmedlen, fastades dervid såsom villkor, icke blott
att bolagen skulle till hälften deltaga uti det calculerade
kostnadsbeloppet, utan äfven att vederbörligen pröfvad och
godkänd garanti skulle ställas för företagens verkställighet;
hvarförutan den föreskrift Jemnades, att arbetet skulle börjas
åren 1837, i838 eller 183g, då bidraget linge lyftas;
äfvensom K. M. tillkännagaf, det K. M. till R. St. ville göra
propos. om fortfarande anslag för berörde ändamål från
sistnämnda år. Nu är förhållandet sådant, att icke något
dylikt arbete är börjadt, emedan de föreskrifna förberedande
åtgärderna icke blifvit uppfyllda, eller någon anmälan
från associationerna skett, förrän mot slutet af sisth år, då
de begärde åtskilliga förberedande åtgärders vidtagande, utan
att vidröra hufvudsaken. Denna anmälan remitterades till
Storamirals-embetets 3:dje afdelning, och är der underhandläggning.
StatsUtsk. har i sitt betänk, fullständigt utredt
denna fråga, i hvad den kan inverka på frågan om ett anslag
för detta år, i afseende på nämnda företag. Vi veta,
att de 5 år, för hvilka R. St. vid sista riksdagen beviljade
anslag till ifrågavar. ändamål, tiliändagingo med sisth år;
då den nya statsregleringen icke kan börja, förrän med nästkommande
år, så uppkommer ett år, nemi. det innevar.,
hvarunder ingen arbetsplan kan uppgöras och fastställas förde
s. k. strömrensningarna, och inga större arbeten företagas,
ehuru flera äro af mycken vigt och särdeles behöfliga.
StatsUtsk. har visat, att genom de för Forsshaga och Degeforss
slussanläggningar reserverade medlen, utgörande
21.000 r;dr, tillika med hvad uti Storamirals-embetets 3:dje
afdelning linnes i behåll, uppkommer en för strömrensningarna
i allmänhet detta år disponibel summa af 23,000 r;dr.
Vid sådant förhållande tillstyrker jag, med afseende å det
vigtiga och nyttiga ändamålet, återremiss af betänk., på det
StatsUtsk. må komma i tillfälle att taga i öfvervägande,
huruvida Ulsk. skulle finna lämpligt, att åtminstone tillstyrka
fyllnad af hvad som brister uti det begärda beloppet af
50.000 r:dr, med skilnaden emellan denna summa och de
såsom disponibla befintlige 28,000 r:dr, hvarigenom 5o,ooo
r:dr för innevar. års arbeten blefve att påräkna, utan ringaste
sammanblandning, hvarken med den föregående eller blif
2
II. Ci
Den »9 Februari t- ra.
vande statsregleringen, I händelse af återremiss, anhåller
jag a 11 delta mitt yttrande måtte få åtfölja densamma.
Hr von Troil: I anledn. af en värd talares yttrade
förmodan, att Storarnirals-embetets 3:dje afdelning ei skulle
kunna -gå i författning oin uppgörande af arbetsplan för året,
innan Sländerne fattat sitt beslut, om anslagets belopp, får
jag meddela den upplysning, att detta embete redan projectvis
uppgjort årets arbetsplan, under förutsättning, alt Ständcrne
skulle bevilja anslag till lika belopp, som ägde rum
sedan sist), riksdag. Enligt denna arbetsplan, som blifvit
meddelad StatsUts k., skulle blott några tusen r:dr erfordras
til! undersökningar för året rörande nya arbetsföretag,
hvilka medel, enligt hvad StaisUlsk. har visat, finnas
för behofvet oafkortade disponibla, äfvensom Utsk. visat
att medel finnas för redan påbörjade arbeten. De ifrågavar.
5o,ooo r:dr skulle således icke användas, till fullbordande af
redan påbörjade arbeten, utan till nva arbetsföretag, hvilka
under årets lopp ingalunda kunde fullbordas, och det vore
således att hafva tagit på hand att bevilja medel till fullbordande
af dylika nya företag. Jag är visserligen icke bland
dem, som tro, att anslag till sådana föremål, som de ifrågavar.
, höra till de minst nyttiga; men jag anser detta, likasom
hvarje annat ämne, böra pröfvas i sitt sammanhang,
hvilket ej kunnat ske, hvarken i Utsk. eller hos Stånden,
då frågan partiel t framkommit.
Hr von Hartmansdorff: Jag har äfven fått del af
den ifrågavar. arbetsplanen, hvaruti undersöknirigskostnader
finnas upptagna till 6,000 r:dr; men då jag för en stund sedan
på detta rum frågade Chefen för Storarnirals-embetets
3:dje afdelning, huruvida af dessa 6,000 r:dr något kunde
påräknas för Calmar län, svarade han sig icke inse någon
utväg dertill.
Jag lärer uttryckt mig otydligt förra gången, emedan
någre af mina grannär trott, att det förhölle sig med förevar.
anslag sorn med den öfriga statsregleringen. Men det
är motsatsen. Den gamla fortfar i allmänhet intill dess en
ny statsreglering blir uppgjord; men så förhåller sig ej ined
det af sista Ständer beviljade anslaget för vattencommunicntionerna,
ty det upphörde med sisth år. Det är således tidrymden
från sisth års slut till nästkommande års början,
för hvikeu anslag erfordras, på det icke arbetsföretagen må
af bry las. Hr von Troil liar ganska riktigt anmärkt, att om
man nu företager sig nya arbeten, men sedermera icke vill
bevilja nya anslag, så har man börjat hvad man icke kan
fortsätta. Jag vill ej nu lägga hinder deremot, att inskränkningar
i nya arbetsföretag må beslutas, när frågan derom
förekommer; men jag skulle önska, att sådana undersökningsarbeten,
som angå strömrcnsningar icke måtte afbrytas
Den ag Februari f. m. ^83
under innevar. år, c!a skicklige och sakkunnige personer nu
finnas att tillgå.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
ö fver läggningen' fulländad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. till bifall å
-StatsUlsk» utlåt. N:o 5.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
Då Hr Frih o. Landtm., i a nied n. häraf, förklarade,
det han trott sig finna, att ja öfveiröstat nej, begärde Hr
von Hartmansdorff votering.
Upplästes till justering ocb*godkändes följande voteringsproposition:
Den
som bifaller StalsUtsks utlåt. N:o 5, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de vid StalsUtsks ntlå!:de
N:o 5 gjorda anmärkningar föranleda dess återremitterande.
Efter vpteriugens slut, befunnos rösterna hafva utfallit
sorn följer:
Jo — 84- *\
Nej — ion.
13. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 4 e. rn.
Iu fidem protocolli,
f. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 29 Februari 1840.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades fyra prot.uldr., innefattande il. o. Ad:s denna
<la^ f. m. fylta<Ju beslut.
Justerades pleni-prot. för den i5 dennes e. ni.
Upplästes, och lades på bordet K. M:s denna dag f. m.
ankomna nåd. skrifvelse!- och propositioner, nemi:
1:0 Dess nåd. skrifvelse af den 24 dennes, ang:de ett
at särskilde i nåder comiterade uppgjordt förlag lill förnyad
tulltaxa;
2:0 Dess nåd. propos. af den dennes, ang;de bestämmandet
af stadigvarande tull-afgiftei- å spanmål;
484
Don 29 Februari e. m.
3:o Dess nåd. propos. af den 24 dennes, ang:de åtgärderna
till behöfvandes undsättning i missvextår;
4:o Dess nåd. skrifvelse af den 24 dennes, angrde grunderna
för brännvinsbrännings utöfning, med hänsigt till förekommande
af brännvinets omåttliga bruk;
5:o Dess nåd. propos. af den i5 dennes, ang:de beloppet
af den behaglig tids förlänings-spanmål, som vid ledig—
blifvande pastorat bör bibehållas, och om återstodens användande
;
6:0 Dess nåd. propos. af den i5 dennes, angtde öfverlåtelse
af kronoängen Skinnarvrån, såsom ersättning till
kyrkoherde-bostället i Westra Tollstads socken, för en
jord, som derifrån till kyrkogårdens utvidgande komrne att
upplåtas.
Då nu till justering föredrogs Exped.Utskts förslag till
und. skrifvelse till K. M., angtde af R. St. godkända förslag
till ändringar i Piikels grundlagar, i fråga örn en ändamålsenligare
organisation af Statsrådet m. m., blef detsamma
hegardt på bordet af Frih. Hamilton, Hugo.
Föredrogs ånyo och remitterades till Allm. Besvärsoch
Ekon.Utsk. Frih. Flemings, Herman Reinhold, den 26
dennes e. m. på bordet lagda motion om afskaffande af älla
krogar på landet.
Til! remiss föredrogs Hr Lagerlijelms, Pehr, den 26
dennes e. m. på bordet lagda motion, om ersättning för vissa
förlorade inkomster åt Professor Cronstrand.
Hr af Uhr, Gustaf, uppläste följande:
Den föreslagna summans eller pensionens obetydlighet
ådrager sig uppmärksamhet, och denna obetydlighet synes
dels motiverad deraf, att pensionen skall utgöra en påräknad
och tilläfventyrs lofvad ersättning för en förut innehafd förmån,
dels synes den särdeles väl öfverensstämma med Hr Professor
Cronstands utmärkt enkla och anspråkslösa personlighet;
roen jag förmodar, att Utsk. just uti denna sednare omständighet
skall finna en gilltig anledn. till erinring om den
gamla regeln: ”Mer än sin rätt man försyntheten ger, då
’’man ser honom mindre begära.”
Men det gifves äfven en annan och ganska vigtig anledn.
för Ständerna, att vid detta tillfälle visa sig frikostige.
Flere utaf Statens högluppsatle embetsman draga ensarane
löner och fördelen af åtskilliga ganska indrägtiga
tjenstebefattningar, under det deras underordnade få vidkännas
den dermed förenade mödan och arbetet. Hafva väl desse
högtuppsalte embetsman förtjenster om fäderneslandet,
som tåla någon jemförelse med Hr Cronstrands, sådana dessa
visst icke för högt blifvit af motionären uppgifna? Och
Den 29 Februari e. m.
485
dode föreslår man för honom endast 3 å 4°o r:dr! Sådana
missförhållanden öfverklagas allmänt af folkets män, hvilka
önska att gå en ny och bättre tid till möte, och hvilka uttala
sina önskningar i tal, i skrift, i adresser, som — ”lag—
"gas till handlingarna.” Nu yppas tillfälle att uttala denna
önskan — i handling, att inför Regering och folk ådagalägga,
att folkets ombud älska och värdera den sanna
förtjensten. Jag hoppas, att denna erinran ej skall gå
förlorad för StatsUtsk., hvilket jag icke vill gå i förväg med
något förslag om, huru manga gånger summan må fördubblas.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag har sökt i denna motion
alt göra förslaget så lindrigt, som det möjligen kunde blifva.
Jag har ställt det endast på en ersättning för hvad jag
tror man velat, men ej kunnat gifva Professor Cronstrand.
I händelse ledamöterne af StatsUtsk. taga kännedom örn mannens
förtjensler under den långa tjenstetiden, och om det
förträffliga arbete, som han har under händer och kommer
alt snart utgifva, nemi. en praktisk lärobok i astronomien;
så är jag öfvertygad om, alt de oåtsporde skola veta att
lägga lill hvad de finna svarande emot R. St:s värdighet,
i händelse jag lyckats fästa StatsUtsk:s uppmärksamhet på
detta ämne.
Remitterades till SlatsUlskottet.
Vid förnyad föredragning af Hr Cedercronas, Joli.
Ulrik, den 26 dennes e. m. på bordet lagda motion, om en
årlig afgift af en hvar, som vill utöfva jagt, till bildande af
en fond för praemier till rofdjuts dödande utan skallgång,
blef denna motion remitterad till Bevilln.Utskottet.
Ånyo föredrogs Gr. Frölichs, Gustaf, den 26 dennes
e. m. på bordet lagda motion, 0111 anslag lill ett praktiskt
landtbruks- och slöjde-institut i Södermanland.
Hr Peyron, Gustaf Abraham: Då det var under
min landshöfdingetid, sorn det ifrågavar. institutet inrättades
i Södermanland, och jag för 5 år sedan på detta rum
yttrade mig, ehuru utan framgång, till förmån för inrättningen;
så kan jag icke annat än förena mig med den värde
motionären och tillstyrka saken, hvarjemte jag hos R.
o. Ad. anhåller om remiss' på motionen.
Frih. Raab, Adam Christian: Då jag begärt ordet,
för att yttra mig öfver den ifrågavar. motionen, ar del ingalunda
för alt sätta mig emot anslag i allmänhet för upplijelpande
af Svenska jordbruket; tvertom tror jag mig äga
nog erfarenhet i jordbruket, för alt inse, att denna kunskapsgren
hos oss behöfver utvecklas. Jag skall ej göra mig skyldig
lill förebråelsen att yrka stora anslag i allmänhet, men
48G
Den 29 F e L r u a r i e. m.
trör, att näst de anslag, sotn äro nödvändiga för statsmachinens
jemna gång, äro inga angelägnare, än de som lemnäs
åt jordbruket. Sedan jag nu yttrat dessa principer, vill jag
tillämpa dem på ifrågavar. fall. Gr. Frölich har begärt
5ooo rjdr för jordbruks-insfitutel i Södermanland, Hr Rosen
3ooo r:dr för ett dylikt institut i Skåne, och jag tror
att flera ansökningar i sådant afseende skola inkomma; specielt
vet jag, att Jandshöfdingat ne i de 3:ne Småländska
länen redan föll. sommar begärt anslag för ett jordbruksinstitut
i denna provins. Således är det icke blott i de provinser,
som nu äro förordade, som man haft för afsigt att
inrätta sådana instituter, utan jemväl i andra delar af landet.
Jag får dervid fästa Utsk:s uppmärksamhet på billigheten,
att alla provinser, som kunna inrätta dylika instituter,
vederfaras lika rättvisa, så att, orri möjligt är, alla
erhålla understöd, både de, som nu hafva begärt, och de
som framdeles kunna komma att begära sådana anslag; hörandes
likvisst behörigt afseende fästas derpå, att provinser,
som hafva en dertill tjenlig belägenhet, slås tillsammans.
I händelse det skulle inträffa, att medel ej kunna anskaffas
för alla dessa; så skulle jag för min del anse i främsta rummet
angeläget, att anslagen till det central-institut, som nu
finnes, icke blifva allt för njuggt tilltagna. Jag tror detta
institut redan vara så ordnadt och hafva så många lärare,
att vi deraf kunna påräkna en mera ändamålsenlig och fullständig
utveckling af sjelfva läran 0111 jordbruket, då deremot
de öfriga blott borde undervisa uti tillämpningen af
denna lära. I andra rummet önskar jag, att, jemte anslaget
till Degeberg, öfriga jordbruks-institufer i Riket måtte
erhålla understöd af statsmedlen.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag instämmer hufvudsakligen
med Frih. Raab. Landshöfdingarne i de Småländska
länen hafva hos K. M. underdånigst anhållit, att
ett landtbruks-institut äfven för Småland måtte blifva inrättadt.
Det är klart att, när ett landskap begär denna
förmån, torde äfven alla de andra komma med samma anspråk.
Om så sker, blifver det omöjligt att tillfredsställa
alla; hvadan jag, lika med Frih. Raab, skulle tro, det man
hufvudsakligen bör tillse, att åtminstone ett landtbruksinstitut
måtte finnas och väl underhållas. Kan man sträcka
sig längre, så önskar jag, alt de tvänne institut, som blifvit
ifrågastälIda och befinnas i granskapet af Rikets båda universiteter,
måtte framför andra med anslag ihågkommas.
Jag menar det, som Frih. von Kraemer förordat vid Ulltuna,
och det som Hr R.osen omförmält vara anlagdt i granskapet
af Lund. Degeberg befinner sig ungefärligen'uti midten
af södra Sverige; men sorn det ligger på slättlandet,
torde det jordbruk, sorn der bedrifves, icke kunna tjena
till mönster för skogsbygden. För jordbruket i sådana oiv
Den 29 Februari e. m. 43,
ter finnes intet institut. Det vore derföre Önskligt, att R.
St. ville bevilja anslag till ett sådant för de jordarter*
sorn vanligen finnas i våra skogstrakter.
Hr von Rosen, Georg: Med anledn. of hvad Hr von
Hartmansdorff aiifö-t, får jag upplysningsvis nämna, alt Ornp
egentligen ar beläget i skogstrakten med en jord, sorn
svarar ungefärligen emot deri, sorn finnes j Skånes skogsbygder.
Afstfindel från Lund ar mellan 6 och 7 fjerdingsväg
eller omkring 2 mil.
Gr. Frölich, Gustaf Erik: Det är endast i afseende
pä några yttranden af Hr von Hartmansdorff, jag ber att få upptaga
tiden med några tillägg lill min motion. Då det blir
fraga orm hvilka instituter lämpligen böra. anläggas och njuta
understöd, är detta en helt annan fråga. Jag har begärt
anslag till Södermanlands institut nå det skäl, att det redan
är beslutadt att ett praktiskt sföjde- och jnrdbruksinstitut
skall inrättas med medel, som äro tillkomna af enskild
stiftelse, och hvilka icke böra anses obetydliga, enär de
uppgå til! få,000 r:dr b:co. För ait fullkomna institutet
och få det, till deri omfattning, sorn det bör erhålla, har jag
önskat det allmänna anslaget. Det torde således böra tågås
i betraktande, att då man nied bidrag af enskildta medel
har gått så långt, bör väl Staten, om ej i första, åtminstone
i något runi, understödja detta företag.
Hr Ribbing, Arvid: Då jag hör att för bildande- af
ett landtbruksinstitut i Södermanland redan en så betydlig
summa finnes, förefaller det mig, som att godt vore om andra
hade fjerdedeien så mycket. Det vore väl icke heller
någon orättvisa om, nied förbigående af del förstnämnda institutet,
härå gjordes afseende. Det synes nemi., sorn den
inrättning, hvilken redan fått så mycket af enskild person, ej
bör vara i behof af statsbidrag. Jag får ytterligare fästa uppmärksamheten
derpå, att då så väl detta institut i Södermanland,
sorn de öfriga redan inrättade eller föreslagna, såsom
belägna på slättlandet, hafva nästan endast en slags
jordmån, så finnes deremot på mångfalldiga tråk ter af Småland
egendomar, som äro tjenligare till landtbruksinstitut, i
så måtto, sorn jordarterna der äro olikartade, då man vid
samma hemman kan äga tillfälle att anlägga särskildta
experimentalfält på sand, lera, mi lla och klapperjord, lära
sig skogshushållning ni. m., hvilket vid ett jordbruksinstitut
är af högsta vigt för grundlig undervisning och bildande
af skicklige och duglige landtbrukare. Det ar denna
brist, sorn verkligen förefinnes vid de landtbruksinstitut,
sorn redan äro inrättade, eller äro på vägen att inrättas;
och jag vet icke hvar den bättre skulle kunna afhjelpas, än
i Småland, för hvars 3:ne särskildta län fråga uppstått om inrättande
af landtbruksskola, och der en egendom lätt kunde
488
Den 29 Februari c. ra.
väljas af den blandade jordman, som jag nyss nämnt. Dessa
anmärkningar anhåller jag måtte få åtfölja motionen.
Remitterades till StatsUtskottet.
Föredrogs ånyo Hr Cederschjölds, Robert Theophron,
den 2G dennes e. m. på bordet lagda motion, om förändring
i straffet för den , som oträngd i vredesmod mot annan
drager knif eller svärd, spänner bössa eller reser annat
lifsfarligt vapen.
Ilr Ribbing, Arvid: Hr Cederschjöld har uti den
ifrågavar. motionen fästat uppmärksamheten derpå, att mot
böter af några få rtdr man kan begå ganska grofva våldsamheter
och stympa sin nästas lemmar. Det är likväl i vår
lag en möjlighet beredd för domaren att något höja ansvaret
för den, som så förgått sig. Det stadgas nemi. alt,
utom böter för såramål och lytesbot, äger domaren särskildt
bestämma hvad som skall ulgifvas för sveda och verk, samt
för läkarelön, kostnad och skada. Uti bestämmandet af penningebeloppet,
som derför bör ådömmas en brottsling, kan
sålunda ligga ett eorrectiv emot dylika förbrytelsers begående.
Då Hr Cederschjöld emedlertid, och det med skäl,
yrkat en lagförändring i förenämnde afseende, torde det förtjena
åtminstone lika mycken uppmärksamhet, att lagen blir
förändrad i sådana stycken, der den, efter nu var. tolkning,
bestraffar lika hardt den nära nog oskyldige, som den skyldige.
I 5 cap. Straff-b:n är stadgadt, alt, vid förvandling
till fängelse vid vatten och bröd, böter från 16 sk. till 3 rtdr
16 sk. b:co förvandlas till 4 dygns fängelse vid vatten och
bröd; från 3 rtdr 16 till och med 8 rtdr 16 sk. btco, till
8 dygns o. s. v. Nu har likväl lagen ej utsatt, huru böterna
skola förvandlas, när samme person blir fälld för flera
förbrytelser, af hvilka hvardera är särskildt belagd med böter;
om böterna då skola särskildt för hvarje förbrytelse
förvandlas, eller om penningeböterna skola sammanslås och
derefter summan förvandlas. Der står blott i generella termer,
att böter af det och det beloppet försonas med så och
så manga dagar. Nu inträffar, att en person öfverfallet' en
annan, t. ex. med en ärerörig beskyllning. Den som således
blir öfverfallet), bekräftar med en ed, att han ej är skyldig
till det brott, hvarföre han är beskyld; för denna ed skall
han dock plikta 16 sk., eller, om han icke kan betala deni,
straffas med 4 dygns fängelse vid vatten och bröd. Om nu
vidare inträffar, att samme person, sorn gjorde beskyllningen,
öfverfallet- honom, som svor alt han var oskyldig, med
hugg och slag, så att blodsår uppkomma, och fortsätter sin
äreröriga beskyllning också under svordomar, så försonas
allt detta genom ett bötesbelopp, sorn ej öfverstiger 3 rtdr
tG sk.
Dea >9 Februari e. m.
16 sl(., för hvilket icke blir hegre ansvar än 4 dagars fängelse
vid vaden och bröd, om de särskildta bötesbeloppen
för 1:0 svordomen, 2:0 äreröriga beskyllningen, och 3:o slagsoch
siirainålet sammanslås vid förvandlingen. Nu inträffar
det vidare, att desse begge personer rakas på häktet, dit
de blifvit insatte, att, i brist af tillgång på böter, försona
sina förseelser, och fråga hvarandra, hvarföre de äro insatte.
Då svarar den ene: "för det jag med ed bekräftat, att jag
”var oskyldig, när du öfverfull mig nied äreröriga beskyllningar;’’
och den andre: ”för det också jag svor, och der"till
gaf dig några blodsår, äreröriga beskyllningar” o. s. v.;
de jemföra hvar sitt straff, finna dem lika, och alt den
oskyldige, — ty beskyllningen, som var osann, har måst
återkallas, — sitter på 4 dygns vatten och bröd, lika som
den, hvilken begått ofvanuppräknade brottsligheten. De, så
väl sorn hvar och <n annan, hafva då tillfälle att göra sina
betraktelser öfver Svenska lagskipningen: ty så praktiseras
det. Hr Just.ombudsmannens berättelse visar, huru han
tilltalat de domare, sorn icke följt denna föi vandiings-metod.
Det uppgifves af honom, att de fleste af desse domare hafva
varit unge tillförordnade domare, d. v. s. sådane, som
ej ännu blifvit invande i hvad som af juristerne brukas,
och sorn kallas praxis, hvilken i detta fall synes gälla framför,
så väl sundt förstånd, sorn rättvisa. Jag vågar derföre,
vid remissen af denna motion, fästa Utsk:s uppmärksamhet
på nödvändigheten af att ställa så lill, att vid bötesförvandJing
icke den mindre brottslige straffas lika med den gröfre
förbrytaren. Jag tror, att delta lättast skulle tillvägabringas,
0111 icke 4 dagars fängelse vid vatten och bröd utsattes
såsom minsta strafFgraden, hvilket Just.ombudsmannen likväl
icke iakttagit i det, så vidt jag förstår, eljest rättsenliga
förslag till förändring af ifrågavar. lagrum, som han afgifvit
till R. St. vid innevar. riksdag.
Remitterades till Lagutskottet.
Likaledes remitterades till LogUtsk. Hr Cederschjöld.?,
Robert Theophron, den 26 dennes e. m. på bordet lagda
motion, om stadgande af någon föreskrift huru förfaras
bör med den egendom, som utrikes rest Svensk undersåte,
hvilken på längre tid ej återkommer, härstädes qvarlernnat.
Ånyo föredrogs Hr Cederschjölds, Robert Theophron,
den 26 dennes e. m. på bordet lagda motion, om medel till
påskyndande af rättegångars slut.
Frih.^Cederström, Anders, uppläste följande:
Delande i öfrigt de åsigter, som Hr Cederschjöld i den
nyss föredragna motionen framställt, är det blott i ett fall
3 H. 6a
49°
Den 29 Februari e. tu.
ja" nödgas vara af olika tanka, och det är i afseende å det
förslag, Hr Cederschjöld gör, alt dela Högsta Domstolen i
2:ne divisioner.
'Ehuru önskelig! än skulle vara, att det dermed åsyftade
ändamålet vunnes, så skulle dock den obestämdhet i lagskipningen,
som derigenom skulle blifva en nödvändig följd,
i mångfalldig måtto öfverväga den nytta, som Hr Cederschjöld
afsett. Vi finna, luiru skadlig redan den olikhet i
lagtolkningen, sorn inom de olika divisionerna i Hofrällerne
öfvas, är för de rättsökande; må vi derföre akta oss att
framkalla något dylikt i högsta instansen, hvarifrån ingen
appellation vidare finnes. Jag tror dock, att lili en del det
afsedda ändamålet skulle vinnas, om Nedre Just.revisionen
Liefve förstärkt med nödigt antal för någon lämplig tid tillförordnade
extra revisions-secreterare, hvilka efter lottning
finge sig emellan fördelade de efterliggande målen, samt
ålades att om dem skyndsamt afgifva berättelse och dem
föredraga; hörandes likväl ingen, utom referenten, af de
sålunda tillförordnade ledamöterne deltaga i öfverläggningen
om det föredragna ärendet.
På detta sätt. tror jag att man något skulle kunna påskynda
gången inom Högsta Domstolen af de der, sedan
flera år, hvilande målen, utan att motverka den conseqvens
och enhet, hvilken alltid måste utgöra hufvudsyftet för
högsta domare-instansen.
Remitterades till Lagutskottet.
Föiedrogs ånyo Frih. Tersmedens, Wilh., den 26 dennes
e. 111. på bordet lagda motion, 0111 en årlig pension åt
Frih. Berzelius.
Hr af Ström, Israel Adolph: Af den värde motionären
är jag förekommen, och instämmer således med honom
i hufvudsaken, men skiljer mig från honom i vissa
punkter. Jag tillstyrker att icke 2, ulan 3ooo r:dr 0111 året
måtte blifva anslagna åt Frih. Berzelius, men icke såsom
pension, Utan som en erkänsla af nationen för Frih. Berzelii
utmärkta förtjenster, men också desse 3ooo r:dr örn året
endast så länge han är Vettenskaps-academiens secreterare
och således qvarstannar i Sverige. Derefter kunna de 2000
f:dr vara tillräckliga som pension. Det är bekant, att Frih.
Berzelius blifvit af Preussiska Regeringen erbjuden ett årligt
anslag af 5ooo r:dr b:co, om han ville bosatta sig i Berlin,
men hvilket anbud han afslagit, emedan han älskade
sitt fädernesland högre än en rikligare utkomst; men hvad
som icke är allmänt kändt, är att Frih. Berzelius har i lön
af Vettenskaps-academien |333 r!dr 16 sk. och derutöfver
200 r:drs tillökning, tillsammans r533 r:dr 16 sk. Denna
summa, mine herrar! för en vettenskapsman, som har ett
Europeiskt rykte, som är en prydnad för sitt fädernesland,
Den 39 F c }> r u a r i e. m.
49l
tyckes vara något knappt tillskuren. Man bör ihågkomma,
att det är lian, som representerar i vellenskapernas verld,
det är kring honom som vetlenskapsmännen samlas; och då
äro desse i5oo r:dr mycket otillräckliga. Jag anhåller,
att detta milt betänk, mätte få åtfölja motionen till Statsutskottet.
H. F.x. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf, uppläste följande:
Jag
uppstiger för att understödja Baron Tersmedens
motion till voterande af en national-belöning åt Ur Baron
Berzelius.
lierzelii lärobok i chemien har gjort revolution i veftenskapen
och blifvit dennas syinbolum fidei. Ifrån egenskapen
af en Svensk tillhörighet har detta verk öfvergålt
till den af en universal-egendom genom öfversättning på flera
Europeiska språk, nemi. Franska, Tyska, Holländska och
Italienska, och har i Tyskland icke mindre an 3:ne gånger
blifvit upplagd. Berzelins liar dessutom utgifvit ganska
många andra arbeten och öfver 200 mindre afhandlingar,
oberäknade hans utförliga årsberättelser till Vettenskapsncademieu
0111 framstegen i fysik, chemi, mineralogi och
geologi, hvilka årsberättelser också på främmande språk öfversättas.
Berzelii upptäckt och ovillkorliga bestämmande
af grundämnenas föfeningsförhållanden i naturkropparna,
var en gigantisk vettenskaplig idrott. Så anses och kallas i
den lärda verlden denna upptäckt, som åt Linnes fosterland
förbehållit äran af att vara utgångspunkt, ej allenast
för sanna ordnandet af skapelsens alster efter dess yttre
former, utan också för afslöjandet af grundlagarna för deras
inre sammansättning. Denna upptäckt skulle allena berättiga
den store naturforskaren lill samtidens hyllning och
efterverldens beundran.
Redan år 1818 bevittnade jag i Paris, att den namnkunnige
Ilaiiy, den tidens störste mineralog, afstod ifrån sitt
classifications-sysleme, som varit den gamle mannens iefnadside'e,
och antog och begynte docera det systeme som vår,
då unge, Svenske lärde hade i Sverige uppställt och för
honom nu utvecklade; ett systeme som, oaktadt det år 1816 hade
i England blifvit emottaget med bittert klander, bief år i834
belönt af Englands högsta vettenskapliga auctoritet, Royal
Society, med en guldmedalj och en smickrande skrifvelsé,
deri Berzelius underrättades, att den nu kanske i verlden
största mineralsamling blifvit, enligt detta Berzelii systeme,
ordnadt. Men det är icke blott den högre vettenskapen,
som af Berzelius blifvit så rikligen beskänkt. Allmänt nyttigare
verkade än aldrig någon lärd. Vettenskapens användande
på industrien är det som verkat den sednare tidens
jättelika framgående till slägtets materiella förkofran, och
ingen lärd har- productivare än Berzelius nedstigit ifrån
Den 29 Februari e. m.
vettenskapens abstractioner, för ali äfven i elen praktiska
sfei eit~alst'ra gagn.
Den högre vettenskapliga hildning, sorn nu utmärker
våra pharmaceuler, och den chcniiska grundlighet, som hos
oss blifvit ett villkor för ernåendet af med. doclors-graden,
äro följder af Berzelii outtröttliga omsorger. Lika tacksamt
som allmänt erkännes hans väsendtliga andel i bildandet och
förkofrandel af Carolinska Medico-chirurgiska Institutet, och
Svenska Läkare-sällskapet. Och våra bergverk! i hvilka
förbindelser lill Berzelius stå de icke för så många teckniska
framsteg, och specielt för hans bidragande vid frambringandet
och ordnandet af bergsskolan i Fahlun! — Och
åkerbruket! — så visst det behöfver chemi, så visst idkas
det väl, i den man det lyssnar lill cbemiens råd.
Hvem har, som lärare, verkat kraftigare och oegennyltigare
än Berzelius? Af sin knappa lön har han icke allenast
påkostat och underhållit sitt laboratorium, utan derjemte
tillåtit Svenske och utländske unge ehemister och vetenskapsman
alt derstädes kostnadsfritt, under hans ledning,
förkofra sig medelst undersökningar och laboralioner. — Sålunda
räknar Europa, utom Sverige, törner och mindre utmärkta
ehemister, utgångna ifrån Berzelii, af honom sjelf underhållna,
laboratorium, och tackande hans oegennyttiga handledning
för den vettenskapliga rang, lill hvilken de nått. Men i
Frankrike, Preussen, Ryssland och flera länder, anser Staten
sig föpligtad att bekosta alla de rön af större omfång
och af allmänt nyttig syftning, hvilka frejdade naturforskare
finna nyttigt att anställa. — Ja! nyligen beslöto Churfurstendömet
Hessen Cas«els Landtständer, för att lemna sin
utmärkte chemist, Professor Liebig, en alldeles obehindrad
verksamhet, att han, frikallad från professora tets pligter,
skulle uppbära ett betydligt årligt anslag.
Europa har på alla sätt tällat att ära Berzelius och
betyga honom tacksamhet. Monarker hafva med hederstecken
prydt hans bröst; hans bildstod är huggen i marmor
af Tysklands och Frankrikes största mästare; Tysklands
naturforskare hafva låtit pregla en skådepenning, prydd
med hans bild. — Knappt lärer finnas något lärdt samfund,
med naturforskning till föremål, som icke med sig införlifva
t vår Berzelius. — Europas laide kalla honom cbemiens
Napoleon; och så här skrifva de om honom i det Tyska
Gonversations-lexicon 1 B. pag. j^o6’. ”han är, alldeles ostri”digt,
den störste nu lefvande chemist, och" lika utmärkt i
”cbemiens alla utgreningar. — Ensam har han för den
”nya chemien gjort nära så mycket, som alla öfriga till”saipmanstagna;
hvadan Engelsmännen benämnt honom che”miens
Napoleon.” — Då Berzelius för 5 år sedan besökte
Paris, fick jag med stolt nationalkänsla skåda den utmärkelse
hail af Frankrikes vettenskapligen bildade Monark
njöt, och de hyllningar af vördnad, hvarmed institut och
Deu ag Februari e. m.
493
alla andra vettenskapliga, eller med naturvettenskapernafbeslägtade
curporationer, jemte alla vettenskapsälskare, bestormade
honom.
När den namnkunnige Klapproth dog, kallade Preussiska
Regeringen Berzelius till hans efterträdare; och när Berzelii
fosterlandskärlek förmente honom alt emottaga den lika
hedrande som fördelaktiga kallelsen, anmodades lian att
nämna Klapprolhs efterträdare; och platsen med 11,000
r:dr b:co ärlig inkomst tillträddes af den, sorn han uppgifvit.
Mine herrar! tron mig; ty jag säger det jag vet: —
fiettrades Berzelius icke bland oss af sitt fosterländska bjerta;
lian kunde, utan kallelse, ankomma till hvarje land,
der vettenskap lefver; och ej sednare än bans ankomst hann
blifva känd, skulle anbud af äreställen oeh af rikedom hagla
i hans boning. Vinning har sannerligen icke förvarat
honom åt oss. Den inkomst, som hans ålderdom blifvit af
vår Stat beredd, är ingen; ty sin pension, 600 r:dr b:co,
har han sjelf förvärfva!, dymedelst att han dertill skattat genom
årliga afdrag från sin professors-lön; och hvad bar denna
lön under 3o-årig tjenstgöring varit? 1 två år har lian tjent
utan lön, i 7 år för 166 rtdr 32 sk., i 5 år för 333 r:dr
16 sk., och de sednaste 16 åren för blott 800 r:dr. Det
må ju med visshet påslås, att Statens mellankomst ej dröjt
till nu, om tidigare allmänkunnigt blifvit, att sådan var
Berzelii loit i Sverige.
Må vi nu skynda. — Vi fräjda vår känsla för nalionalheder,
då vi ära Berzelius. — I fråga om nationalbelöningen
är högsta siffran den, med hvilkens föreslående jag förenar
mig.
H. Ex. fortfor derefter muntligen:
Jag har sjelf haft tillfälle, både i England och Frankrike,
att bevittna den aktning, ja den vördnad, som bevisats
Berzelius, och den afund, om jag sä får säga, som bäres till
det land, hvilket alstrat och äger honom. När vi 1818 första
gången åtföljdes till Paris, var han ännu en relativt ung
man, åtminstone en ung lärd; han besökte den namnkunnige
Haiiy, en af den tidens störste mineraloger, som användt
sin lefnad på sin mineralogiska classification. Blygsamt
framlemnade Berzelius sin, för att undersökas, och då lian
enligt aftal återkom, yttrade Haiiy: min classification har
varit min lefnads ide'e, men eder är riktigare, den antager
jag nu, oeh hädanefter begagnar jag den vid min undervisning.
Jag skulle ännu ganska länge kunna fängsla Ståndets
uppmärksamhet med framställning af Berzelii höga
ståndpunkt i den lärda verlden; men jag ser Ståndet så
gynnsamt stärndt till hans förmån, att jag slutar, förenande
mig med den talare, som föreslagit nalional-belöningens höjande
till 3ooo r:dr b;co.
D e 11 19 Februari e. m.
Hr von Hartmansdorff, Au».: Jag skall ej vara
mångordig. Jag vill blott föreslå, alt, om den olyckan
skulle inträffa, att denne utmärkte veltenskapsmab aflede,
innan R. St. nästa gång sammanträda, den pension, sorn nu
kan blifva honom anslagen, måtte fortsättas för hans enka,
i den mån det kati linnas lämpligt.
Hr af Uhr, Gustaf, uppläste följande:
Reeommendationsbref äro i allmänhet af fö'ga eller ingen
nytta, så framt ej den resande lyckas att sjelf väcka intresse,
antingen genom sin egen personlighet, eller genom
sina åsigler och sin sakkännedom, som på stället, dit han
kommer, kunna intressera. Helt annorlunda förhåller det sig
med sådana bref ifrån Baron Berzelius. Ett sådant innebär
deti amplaste introduction, icke blott till den utländske lärde,
till hvilken det är adresserad!, utan jemväl, fusion på
ett indirect sätt, til! alla utmärkte personer eller inrättningar
i denne lärdes fädernesland.
Som jag är en af de många, hvilka erfarit denna fördel
af Baron Berzelii reeommendationsbref, och kan anföra
intressanta exempel derpå, hvilka jag likväl nu förbigår, så
anser jag mig hafva bort nämna förhållandet.
Dessutom förekommer en vigtig omständighet, som motionären
förbigått. I andra länder albeta nemi. de större
chemisterne på Statens bekostnad, i laboratorier, och
med dyrbara apparater, sora af allmänna medel byggas och
anskaffas. Hos oss deremot har dermed så tillgått, att
Scheele gjorde sin ryktbarhet såsom provisor på ett apothek
i en småstad, och hans laboratorium var— ”ett portlider,”
som han för behofvet inredde så godt han kunde. I5er^elius
Ater, som grundade sitt rykte redan såsom student
vid academien, fulländade det i ett laboratorium, hvartill
han inredde ett kök på ladugårdslandet. Män, som under
så missgynnande omständigheter förvånat verlden med sina
upptäckter i naturens hemligheter; hvad skulle de ej hafva
förmått, 0111 de af omständigheterna varit så gynnade, som
utländske lärde?
Hr af Uhr fortfor derefter muntligen:
Jag anhåller, att det af motionären föreslagna pensionsbeloppet
af 2000 r:dr måtte åtminstone höjas till den summa
af 3ooo r:dr, som här blifvit yrkad.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag betygar den värde motionären
min högaktning och erkänsla för de enkla och likväl
ganska fullständiga uttryck, hvarigenom han motiverat
detta anslag. Jag skall ej våga att tillägga ett ord till
hvad i motionen finnes anfördt; ty att vidröra en så stor
man, som hör mera verlden till, än Sverige, ehuru hans
verksamhet äfven i vårt fädernesland redan visat sig bära frukter
och än vidare skall göra det, — detta fordrar en stör
-
Den ag Februari e. m.
49’
re förmåga än min, och jag gör bäst att endast nied en
vördnadsfull tystnad beträda en sådan bann: men jag ber
tillika att få förena mig med den varde talare, sorn yrkat
en högre summa, och får anmäla, det jag tror, att då denna
stora ryktbarhet är känd i alla länder, främmande nationer
skola vänta sig, det den Svenska National-representationen,
när den vill hedra en så sällsynt Svensk ryktbarhet,
dertill skall bestämma en summa, som gifver ett begrepp om
vår aktning för denne man.
Frih. Åkerhjelm, Gustaf Fredr! Den motion, sorn
nu är ä bane, har till föremål en gärd af aktning och välvilja,
en belöning åt en högst sällsynt vellenskapsman. Då
man eftertänker, att denne utmärkte man är Svensk, och
man vet, att det är tili den Svenska Nalional-repiesentatiorien
denna fråga är öfverlemnad; så synes all tvekan om
motionens -framgång böra upphöra, och intet understöd behöfva
lemnäs densamma. Ulan något anspråk att med min
röst kunna något bidraga till hvad Frih. Tersmeden föreslagit,
kan jag likväl icke neka mig sjelf den tillfredsställelsen
alt äfven höja min röst, och härmed vördsamt förklara, att
jag lifligt önskar, att StatsUtsk. måtte behjerta och Svenska
JValional-representationeu bevilja den motion, som Frih.
Tersmeden gjort.
Remitterades till StatsUtskottet.
Till remiss föredrogs Frih. von Kroemers, Robert, den
26 dennes e. m. på bordet lagda motion, om löneförhöjning
för fångvaktmästaren och vaktdrängarne å Upsala slott.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Den man, som gjort
förevar, motion, menar ganska väl med Upland; om jag tiger,
skall man tro, att jag menar mindre väl med Westmanland.
Jag är dock förekommen af K. M:s nåd. skrifvelse af
den 27 Januari 184», som classificerar alla fångvaktmästare,
och föreslår gifna löner ut dem. Den fångvaktmästare, som
tjenstgör i Upsala, är upptagen till en dass, från hvilken
motionären hoppar, icke allenast till den nästa deröfver
varande classen, utan öfverhoppa!- äfven denna till den öfversta.
Jag anhåller att, då denna motion blifver remitterad,
min framställning måtte få åtfölja remissen; hvarjemte
jag yrkar, alt ofvannämnda K. M:s nåd. skrifvelse måtte
komma att läggas till grund för Utsk:s utlåt, öfver ifrågavar.
motion.
Fiih. von Kraemer, Robert: Jag tror, att det är ett
särskildt förhållande i detta afseende med de obemärkta, ehuru
ganska vigtiga personer, hvarom jag talat. Förhållandet är,
att jag ej begärt annat än ett tillfälligt statsanslag eller löneförhöjning,
emedan detta anslag skulle utgå af den till
Upsala slott donerade jord, hvilken blifvit lemnad till tjen
-
496
Den 29 Februari e. m.
stemännen vid slottet och landtstaten. Derigenom att en
slottsfosjdetjenst blifvit indragen, hafva 24 tunni, af denna
jord blifvit lediga; och det är efter enkans död, som jag
anhåller, att denna jord måtte komma att gå till de tjenstemän
jag omnämnt. Jag tror, att den öfverhoppning Frih.
Ridderstolpe omnämnt icke är grundad, emedan det icke är af
statsanslag, som den begärda löneförhöjningen skulle utgå;
ty den ifråga var. jorden har aldrig tillhört Staten, ulan är
af framfarna Regenter til! Upsala slott donerad.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag beklagar, att
jag icke tagit kännedom om den K. skrifvelse, sorn nyss blifvit
omförmäld. Jag har blott hållit mig vid Frih. von Kraemers
motion och gjort en jemförelse mellan fångvårdarnes villkor
och befattningar i Upsala och Calmar. Enligt Frih. Krsemers
uppgift, finnas i Upsala 60 till 70 arrestanter oell en
fångvaktmästare med 160 ridrs lön, fria husrum och 4 tonni,
donat jonsåker. 1 Calmar finnas merendels 100 till 120 fångar.
Der har fångvaktmästaren i lön 182 r:dr, men ingen
jord. Han är således sämre lönad än fångvaktmästaren i
Upsala, ehuru han har flera arrestanter att vårda. Hvad
fångknektärne beträffar, så äro de 4 ' Upsala, likasom i
Calmar; men de sednare hafva nästan dubbelt sä mångå arrestanter
att vårda, som de förre. Dessutom äger det förhållande
rum, att. då fångarne i Upsala sitta i samma
slott, der cancelli-rummen äro belägna, hafva fängknektarne
ej långt att föra dem. I Calmar deremot är afståndet
stort från slottet, der fängelserna finnas, till landshödingeresidenset,
som är beläget inuti staden. I Upsala hafva fångknektarne,
enligt Frih. von Kraemers uppgift, n6r:dr32 sk. i
lön; i Calmar hafva de 117 r:dr 32 sk., så att lönerna äro
lika, der besväret är olika. Jag önskar, att StatsUtsk., när
motionen kommer dit, måtte taga i öfvervägande dessa betjenters
aflöning för hela Riket, så att de allestädes erhålla
löner, som svara mot deras göromål och ansvar.
Remitterades till StatsUtskoltet.
Ånyo föredrogs H. Ex. Hr Gr. Löwehbjelms, Gustaf,
den 26 dennes e. 111. på bordet lagda motion, om afhjelpande
af långsamheten i vår criminal-lagskipning.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf, uppläste följande
:
Det skulle visserligen kunna anses, att andraganden i
detta och likartade ämnen lämpligast uppskjötes till Ståndets
handläggning af det förslag till ny criminal-lag, hvilket Regeringen
föranstaltat. Men ovisst synes, huruvida denna
handläggning blifver under närvar, riksdag möjlig, och i
händelse af dess fördröjande, må tjenligt vara, att till preliminär
pröfning framlägga åsigter, hvilka icke alla voro
gängse,
Den 39 Februari e. m.
497
gängse, när förslaget utarbetades, och hvilka således icke deri
kunna igenfinnas.
Min närvar, motion afser endast den långsamhet, som,
vida utöfver hvad allsidig säkerhet bjuder, alstras af nu
gällande institutioner, och i min tanka högst menligt motverkar
det behöriga ernåendet af all lagskipnings föremål, rättegångarnas
längd, och endast detta är således det enda
jag nu går att framställa. Mitt ordande öfver domar och
actioner vore alltför obehörigt på denna plats, ja, obehörigt
allestädes, dit offentligheten når. Den som icke tagit
juridisk examen, blir aldrig af mig hållen för coinpetent
att dömma domare. Mätom då längden af de rättegångar,
som under de sednare åren mest sysselsatt allmänna uppmärksamheten;
men må med mig öfverses, ifall af några
chronologiska irringar. Veckor betyda föga i fråga om så
ansenliga tidrymder. Våldet emot tullbeslaget i Ystad, i
October i835, afclömdes i April i83y. I målet rörande ett
expedierande ifrån Förvaltningen af sjöärendena af en K.
författn., ingick första anmärknings-memorialet i April 1837,
och slutlig dom föll i November iS3q. Rättegången rörande
en tvist emellan en officerare vid flottan och hans kamrater
begyntes i Mars i836, och slöts i December 1837.
En cassa-balance blef actionerad för mera än 3:ne år
sedan; och frågan om den egentligast ansvarige controllanten
är ännu icke i Kammar-rätten afgjord. Ett Kronans
fartyg förlorades i September 1836, och målet är ännu icke
definitivt afdömdt. Samma höst, år i836, besvärade sigen
matros öfver extra-legal behandling, och slutlig dom i målet
förväntas ännu. T vänne rättegångar emellan reg:s-chefer
och underhafvande hafva räckt vida öfver 2tne år, och den
eria är ännu icke, slutligen afdömd. En tvist ang:de behörigheten
i sättet, huru en tjenstledighet blifvit af 2:ne officerare
sökt, tilldell och begagnad, uppstod i September
1837, och inkom för få veckor sedan till slutligt afgörande
En stentryckare försummade i Januari månad 1837 en formalitet,
och målet kom till definitivt slut i Mars l83g.
Målet rörande en apothekare, anklagad för fel mot de af
yrkets reglementen föreskrifna pligter, är afän äldre datum
och lärer än icke vara att anse som slrjjadt. Correctionister,
hvilka i838 begingo mordgerningar emot bevakningsförmän,
äro ännu icke definitivt dömde.
Men höra då dessa, såsom exempel anförda mål till
cathegorien af de, hvilkas sällsporda och invecklade beskaffenhet
undantagsvis förklara ovanlig långsamhet? Nej! de
äro alla af det i alla land allmänligaste slag.
Sednare än dessa hafva actioner tillkommit, hvilkas
skyndsamma behandlande varit specielt påkallad; ty i dem
alla var samhällsordningen hufvudparten. Jag menar de
rättegångar, som alstrats af händelserna under sommaren
2 U. 63
49»
Den 39 Februari e. m.
1833 Actionen emot en division i en öfverdomstol begynte
i Juli i838, och slöts ej förr än i November 1859; således
16 månader efter verkställd pennidom, i följd af en
rättegång, sorn aldrig uppkommit, om domstolen fattat prejudiciella
frågan i enlighet med den emot domstolen förda
actionen. Tvänne åtal emot militärer af 1:ne regtteu afdömdes
först i samma November månad i fjöl, således i5 å
16 månader efter händelserna. Ett 3:dje åtal af likartad
beskaffenhet emot en befälhafvare är så nyligen afdömdt i
en instans, att ännu kan ej vara bekant, huruvida målet
går vidare. Och enahanda är förhållandet efter det nu först
i dessa sednaste dagar meddelta utslaget, i följd af ransakningen
rörtde uppträdet, då en dom den 10 Juni i838
afkunnades. Och nu skrifva vi Februari månad 1840.
Utan att vara jurist och utan att anses förorda österländsk
lagskipning, må man ju anse sig tillständigt att yttra
en öfvertygelse om det menliga i sådan långsamhet.
De mål jag anfört äro ju ingalunda, jag upprepar det,
af en säjlspord beskaffenhet. Det är ju således ganska
tänkbart, att 4, 5, 6 sådana mål uppkomma lätt efter hvarandra.
Men om ett sådant antal af cassa-balancer, af våld
mot tullbevakning, af skeppsbrott &c. multipliceras med
antalet af de nu till afdömmandet behöfliga rätlegångsår,
blifver ju de sistkomnas afhandling ett fidei-eommiss åt nästa
generation; och huru går det emedlertid'med den dei
af ordning och säkerhet, som beror af- lagskipningen?
Sålunda förfelas ju lagskipningens väseridtligaste föremål,
nemi, 1) den lidande partens skyndsamligåste upprättelse;
a) den snarhet i den fällda partens undergående af
udöindt ansvar, hvars senhet alltid försvagar den åsyftade
verkan af varnagel, helst i alla länder erfaret är, att
alltför långvarig rättegång, mera än behörigt, mildrar slutliga
straffdomen; 3) den fällda partens rättvisa förskoning
ifrån allt af lagen icke afsedt lidande. Men åratal, till blag—
ta sub reatu, äro ju att subtrahera ifrån tillmätt lefnadstråd.
Utan förmåga att med sin tillvarelse gagna; utan
förmåga att njuta sin tillvarelse, är lifvet ett ringa ting.
Men med actor framför sig, och advocat bredvid sig; hvem
förmår gagna, hvem förmår njuta?
Att denna långsamhet, hvars afklagande är denna min
motions föremål, icke härrör af brist på god embetsvilja,
elier på behörig embetsförmåga hos actorater, bos domare;
att nemi. felet icke bör sökas hos män, men ligger i de af
våra institutioner, hvilka tidsskicket frånväxt, och måhända
i häfdvunna vanor: derom blir forskaren allt fullkomligare
öfverlygad i den mån han genom forskningen blifvit
sakkunnig; — och det är med denna åsigt, jag önskar att,
genom anhållan af remiss af denna motion till LagUtsk , befordra,
om ej hjelpen, dock hjelpens beredande, — en hjelp
hvars föreslående tillhör jurister, och således icke skulle
Den 2g Februari e. m. /(gg
billigen mig kunna affordras. — Ne sulor ultra c r e p id
a m.
Hr Printzensköld, Garl: Till alla delar instämmande
med den varde motionären i den önskan, att den
långsamhet, som för närvar, råder i rättegångarnas behandling,
måtte afhjelpas, anser jag likväl min pligt vara, att,
då Hr Grtn, såsom ett exempel på denna långsamhet, omnämnt
ett mål, som på rubriken igenkännes vara ett, deri
ödet ställt mig som actor, till motionären hemställa, det han
ej såsom exempel till upplysning måtte framställa exempel,
ländande till missledning. Det ifrågastäldla målet uppkom
i Mars månad 1837; men den värde Grtn torde icke veta
hvad jag har mig bekant, att delta mål måst 2:ne gånger,
i anseende till ofullständig behandling, från Kammar-rätten
till General-tullstyrelsen återförvisas; och ett nytt utslag,
sedan slutpåstående af actor blifvit afgifvet, och hvartill
han icke användt mer än några få veckor, måst af Kammar-rätten
utfärdas, och att delta utslag måst underställas
K. M:s pröfning. Sedan allt detta för sig gått, —och dertill
erfordrades ej så liten tid, — återstår, så till sågandes,
den andra acten. Denna har icke berott på vederbör, enibetsmäns
åtgärd mer än 6 månader. Det första anmärkntsmemorialet,
som af actor afgafs, och hvilket Hr Grtn kan
få se, om han täckes göra Kammar-rättens Adv.fiscalscontor
ett besök, utgör icke mindre än 24 ark i concept.
Detta måste communiceras med 12 särskilde personer till förklaringars
afgifvande. Dessa 12 förklaringar skulle af en person
genomläsas och jern föras med handlingarna, hvilka utgöra
5 starka vohlmer, och besvaras, ty såsom actor alban
skyldig att upptaga och bemöta alltsom af förklaranderne
blifvit anfördt, då han ensam skall vårda och påstå det
allmännas rätt. Dertill torde ej heller en så liten tid varu
behöflig. Den sista December förb år inkommo dessa förklaringar
till Kammar-rätten, och jag har i dag slutat ett
slutpåstående i målet, som går på jerant 5o fulla ark. Nu
hemställer jag till den värde ledamoten, som gjort anmärkningen,
om det är möjligt att iakttaga större skyndsamhet.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Att missförstås i rådslående
församlingar, är ett missöde, än förklarligare i man
af dessas talrikhet. Det borde dock kunna undgås, när man
i förväg och på det uttryckligaste reserverat sig emot befarade
missförståenden. — Jag begynte med bestämdaste antydande,
att min motion påpekade rättegångarnas längd o c h
intet annat. — Jag slöt med följande ord: "Att denna
”långsamhet, hvars afklagande är denna min motions föremål,
"icke härrör af brist på god embetsvilja eller på behörig em"betsförmåga
hos actorater, hos domare; att nend. felet
''icke bör sökas hos män, men ligger i de af våra instilu
-
DOO
Den 29 Februari e. ra.
”tioner, hvilka tidsskicket frånväxt, och måhända i häfd”vunna
vanor, derom blir forskaren allt fullkomligare öf”vertygad
i den mån han genom forskningen blifvit sakkunnig.
” Var det möjligt att högtidligare betyga den rättvisa
jag gör åt dem af vara embetsman, som med j lisli tias—
väsendet hafva befattning? Jag kunde derjemte åberopa mina
ord vid 1834 å'rs riksdag, då jag vid tillfälle af klander
å våra embetsman i allmänhet, anförde, att min erfarenhet
om främmande länder samt min uppmärksamhet på utländska
embetsmäns göromål, fört mig till den öfvertygelse,
att våra embetsman i ren vilja och förmåga kunna mäta
sig med alla oell öfverträffa många andra länders embetsman.
Må jag tillägga, att jag alltid ansett juslitias-väsendets
bana, som den hos oss, der tjenstens fördelar minst motsvara
dess tyngd och ansvar. — Sedan jag nu, som jag tror, förekommit
möjligheten att anse tjenstemän vidrörda af min
motion, (hvilket vidrörande för öfrigt 90 §tn Reg.F:n tillräckligen
förebyggt), må jag betyga Hr Printzensköld min
erkänsla för det stöd han skänkt min åsigt, genom sin utveckling
af tillgången med det mål, deri lian agerar. Iden
mån det vid så driftig arbetsamhet måst hända, att ett balance-mål
nu på fjerde året än icke är afdömdt, i samma
mån ar jag än ytterligare befogad att afklaga de institutioner,
som vålla en så oerhörd och menlig långsamhet.
Hr Ribbing, Arvid: Såvida citationer af allmänna
förhållanden af H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm blifvit gjorda,
tror jag att dervid icke är något att anmärka; men då öfverläggningen
tyckes öfvergå till redogörelser för enskildta
mål och deras behandling, tror jag att deruti ligger en
bestämd olaglighet, stridande mot go §:n Reg.Ftn, lydande
som föijer: "Under R. St:s eller deras Utsk:s öfverläggnin"gar
och pröfning må icke, uti något annat fall, eller på
”något annat sätt, än denna grundlag bokstafligen föreskrifter,
komma frågor om emhets- och tjenstemäns till- och
”afsättande; Regerings- och domaremakternas beslut, resolutioner
ooh utslag; enskilde medborgares och corporatio”ners
förhållanden, eller verkställigheten af någon lag, författning
eller inrättning.” Jag anhåller derföre, om så skulle
erfordras, alt till grundlagens helgd Hr Landtm, behagade
begränsa discussionen i öfverensstämmelse med denna §:s
föreskrift.
Hr Printzensköld: Innan jag ingår i något svaromål
på hvad Hr Gr. Löwenhjelm här såsom genmäle till min
erinran anfört, torde jag få erinra den siste talaren om
otillämpligheten af den § han citerat, då här icke förekommit
någon öfverläggning eller något yttrande om den ena
eller andra auctoritetens beslut eller någon tjenstemäns förhållande,
utan endast fråga varit om formerna för ärendenas
behandling, eller huruvida längre eller kortare tid der»
D e n 29 F e b r u a r i e. ra.
5oi
vid ruå erfordras. — Hvad åter Gr. Löwenhjelms anförande angår,
torde jag få nämna, att jag ganska väl observerat innehållet
af hans första yttrande; men då han behagade,
såsom exempel på långsamheten af ärendenas behandling,
anföra ett mål, som tillhör min tjenstemannabefatlning, så
påkallade pligten å min sida en upplysnings meddelande,
som jag trodde kunna vara nödig för att betaga Hr Gr:n
och andre värde ledamöter den möjliga föreställningen, att
långsamhet vid målets handläggning hos 1 jensLemännen ägt
rum, helst jag har anledn. förmoda, alt man der och hvar
velat låta sådant påskina.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Afståndet från en värd
ledamot har vållat, att jag förmodligen icke alldeles rätt
fattat hans anförande. Jag tror att min framställning mot
institutionerna är fullkomligen medgifven af grundlagen; och
att, talande om embetsverk, fullkomligare än jag gjort, lemna
embetsman icke vidrörda, tror jag icke vara möjligt.
Remitterades till Lagutskottet.
Ånyo föredrogs H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelms, Gustaf,
den 26 dennes e. m. på bordet lagda motion, att när sjöofficerare
äro aclionerade, domstolen måtte bestå af endast
sjö-officerare.
II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf, uppläste följande:
Motion
ang:de rätt forum för mål, som angå militäriska
pligteruas fullgörande, enl. hvad krigsvetenskap för
hvarje vapen stadgar.
■ Denna rubrik af min motion är mera omfattande, än jag
i slutet af förra plenum hann utveckla.
Att sjö-officerare, i och för sjötjensten, inga vetenskapligen
competente domare och actorer kunna utom yrkets
män äga, är blott min utgångspunkt, och denna min
åsigt vitsordas af förhållandet i alla öfriga sjöstater. Om
jag rätt fattat beskaffenheten af fordna Amiralitets-rätten i
Carlskrona, ägde den nyssnämnda compdtence. — KrigsIiofratten
kan erhålla den, i de fall der K. M. sådant nödigt
pröfvar. Men mål af här antydda natur kunna fullföljas
inför Högsta Domstolen, som då förstärkes med en Amiral.
Jag skulle anse lämpligare, alten Amiralsrätt förstärktes
med ett Just.råd.
Utur det nu anförda framstå 2:ne lagfrågor, nemi. förordnandet
af en sjö-officerare till actor, på sätt i andra
länders Amiralitets-rätter sker, och försvinnandet af Högsta
Domstolens nämnda åtgärd; hvilken sednare ändring
lärer fordra behandlingen af grundlagsfråga, och hvarom
jag är beredd att åtfölja den anvisning, jag må erhålla
af LagUtsk., i följd af den remiss till detsamma, om hvilken
jag anhåller för min närvar, motion, hvilken likaledes
502
Den 29 Februari c. m.
åsyftar alla likartade förhållanden vid krigsmakten till
lands.
Remitterades till Lagutskottet.
Vidare föredrogs fl. Ex. Hr Gr. Löwenhjelms, Gustaf,
den 26 dennes e. m. på bordet lagda motion, om forum
för ransakning vid actioners anställande emot Reg:schefer.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf,, uppläste följande
:
Att Chefers ransakande vid egna reg:s-rätter mottalas
af disciplinens fordringar, är allmänt antaget; och lika allmänt
kunnigt är, att, när så ändå sker, vållas deraf hinder,
hvilka äro oberoende af den militäriska åsigten.
Dessa hinder äro kostnader, sorn åtfölja förordnandet af
annat ransaknings-forum, och ofullständigheten i den rättighet,
vår lagstiftning lemnar domare, att anmoda domstol i
annan ort att låta edeligen afhöra aflägsna vittnen. Dessa
hinder kunna öfvervinnas, på sätt jag ämnat föreslå; men
tiden har blifvit mig för kort til! insamlande af mig dertill
nödiga materialier. Enär jag nu ogerna vill med omogna
och således ofruktsamma förslag besvära de redan nog betungade
Utsk:n, och den återstående motionstiden lemnar
mig visshet örn ett nu saknadt rådrum, återtager jag denna
motion till behörigt bearbetande.
R. o. Ad. biföll, att denna Gr. Löwenhjelms motion
fick förfalla.
Vid förnyad föredragning af nedannämnda den 26 dennes
e. m. på bordet lagda motioner, remitterades till
Lagutskottet:
Frih. Ridderstolpes, Fredr., motion, om en ny utmätnings-författriing;
Stats-
samt LagUtskotten:
Hr Bogemans, Carl, motion, om ändring i i3 cap. 3
§.'n Rätteg.h:n;
Allmänna Besvärs- och Ekon.Utskottet:
Hr Hammarbergs, Carl Axel, motion, oin förändring
i åtskilliga delar af stadgandena, ang:de brännvinsbränningen;
Lagutskottet:
Frih.
von Saltzas, Edvard Fredr., motion, ang:de deportation
af vissa brottslingar.
Ånyo föredrogos och biföllos StntsUlsks den 26 dennes
e, m. pä bordet lagda
Den 29 Februari e. m.
5o3
utlåt, N:o 7, ang:de tlcn verkställda liqviden af framlidne
Landshöfdingen G. Duwalls reduclions-fordran; och
mern. N:o 8, ang:de sättet för bestridandet af kostnaderna
i och för innevarande riksdag.
Företogs till pröfning StatsUtsk:s den 26 dennes e. in.
på hordet lagda utlåt. IV:o q, ang:de ersättningen för Hr
Landtmarskalkens och Hit Talmännens riksdagskosinader.
Då det ämne, sorn nu förehades, personligen angick Hr
Frih. o. Landtm., aflemnade han klubban till den äldste
Grefven, H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus.
StatsUtskts utlåt. ]V:o 9 blef derefter af R. o. Ad. bifallet.
Sedan Hr Frih. o. Landtm, återtagit klubban, blef SlatsUtsk;s
den 26 dennes e. m. på bordel lagda utlåt. N:o 10,
angtde aflöningen för den hos RiksSt;n och Utsktn anställda
cancelli-personal och vaktbetjening, af R. o. Ad. bifallet.
Hr Rosenblad, Bernhard: I dessa begge sednare
nu bifallna betänkln synes StatsUtsk. hafva varit särdeles
generöst — emot vaktmästarne. I afseende på det sista betänk.
, som angår secreterarnes och cancelli-personalens aflöning,
vill jag nu icke yttra mig, då det ar tillstyrkt att
framdeles må bestämmas till hvad belopp den bör utgå;
men mot det föregående betänk, om ersättning för Hrr Talmäns
riksdagskosinader, och dess godkännande, anhåller jng
få reservera mig. Jag anser nemi., att då Utsk. utgått från
den grundsats, att endast Talmännens kostnader, i följd af
tahnansskapet, borde betäckas, hav Utsk. icke iakttagit
rätta förhållandet, då det är allmänt kändt, och måste vara
sjelfskrifven alt Hr Landtm, i och för sin befattning måste
vidkännas betydligt högre kostnader, än den Talman, som
är boende i Stockholm, äfvensom Talmannen i BondeSt.; i
följd hvaraf jag, då ersättningen endast afser kostnadernas
betäckande, anser en orättvisa vara begången emot 'Hr
Landtm., och således reserverar mig emot det af R. o. Ad.
fattade beslutet.
Föredrogs ånyo Allm. Besvärs- och Ekon.Utskrs den 26
dennes e. m. på bordet lagda utlåt. JM:o 2, i anledn. af väckt
motion, ang:de särskilda bestämmelser i afseende på grunderna
fö i- befordran lill embeten och tjenster.
Begärdes ånyo på bordet af Hr Palmcrantz, Johan
Mauritz, samt Ilr Rosenqvist, Fredr. Leonhard.
Frih. Hamilton, Hugo, uppläste följande:
1809 års Ständer, förclysande deruti, som de flesta andra
ämnen, sina efterföljare, tullade med hvarandra om alt
pä fäderneslandets altare hembäia gärder af oegennyttig upp
-
D c n 29 Februari c. m.
offring af egna fördelar, för att derigenom bereda det helas
återuppblomstrande ur det försvagade tillstånd, hvari tvänne
envålds-regenters mattande regerings-systemer och olyckliga
krig försatt det älskade Sverige. R. o. Ad. föregick på
denna, som förut på stridens hana, med sitt exempel, och
afsade sig sina vigtigaste företräden. En sednare tid, full af
egoism och mäktig endast af kall beräkningskonst, har dels
förebrått dels hånlett åt dessa patriotiska handlingar; men
så dömde ej då nationen, ej MedStånden.— BorgareSt. gick
med sann medborgerlig beredvillighet in på den uppmaning,
hvilken R. o. Ad., såsom ett villkor för denna uppoffring,
hade afgifvit till detsamma, och biföll sjelfmant, att idkande
af all borgerlig näring, mot erläggande af deremot svarande
borgerlig tunga, måtte blifva en rättighet för alla
medborgare-classer.
Ständerne, och deribland äfven BorgareSt., erkände
detta vara en hvarje medborgare tillkommande, i naturlig
billighet och rättvisa grundad, likhet i medborgerliga rättigheter.
Nationen upptog med glädje denna förklaring, som
till gällande föreskrift uttalades i K. M:s nåd. kungörelse af
den 6 April 1810. — Yi skrifva 1111 snart den 6 April
1840. Trettio år, till större delen genomlefvade under en
oafbruten fred, och således den till utveckling af näringar
och industri, under fria och obundna förhållanden, mest
gynnande tidrymd, som Sverige upplefvat, har sedan
dess framflutit. Sjelfmant inställer sig nu för fosterlandsvännen
den frågan: har 1809 års Ständers vackra försakelse
af föråldrade rättigheter, har 1810 års Regerings frisinnande
uppfattning af dessa sanni statsekonomiska åsigter burit
den lyckobringande frukt, som fäderneslandet då förespeglade
sig; hafva näringar och industri uppblomstrat, hafva
de nått ej blott samma, utan en större utveckling och kraft,
än i Europas andra länder, hvilket det dock bort, då de
hämmande handen här lossades vid en tid, då deännuqvarstodo
i nästan alla Europas öfriga Stater? Har, i följd af
denna rättighet, som då lemnades åt hvarje Svensk man,
alt till sitt uppehälle och sin förkofran fritt få, i hvad riktning
honom godt syntes, använda de anlag, naturen gifvit
honom, välmåga och sedlighet spridt sig, fattigdom och
deraf uppkommande brott aftagit?
Med djupt bekymmer skådar den tänkande medborgaren,
hvart han ser, ovedersägliga bevis på motsatsen af
hvad han rättvisligen ägde rätt alt hoppas. Han finner banden
qvarstående, eller endast på undantagsväg, — dubbelt'
skadlig då den är olaglig, — eluderade. Han finner sitt
lands näringar och industri, jemförda med de ej bättre lottade
grannländernas, snarare tillbakaskridna. Han finner fattigdomen
ökad, och brottmålen, en följd deraf, tilltagande
i allt jemnt varande progression.
Då
Den 29 Februari e. m.
5o5
Då han med förundran forskar efter orsakerna till denna
nedslående företeelse på en tid, som i alla länder företrädesvis
förtjent och fått namn af industriens tidehvarf,
finner han med bekymmer, att den glada morgonrodnad,
som för trettio år sedan bådade en herrlig dag af kraftig
utveckling, alltför snart qväfdes i de åter uppväxande fördomarnes
mörker. Han finner, att samma Stånd, som år
180g så ädelmodigt besvarade den tillit, ett annat Stånd
satte till detsamma, redan vid de första stegen på den nya
banan förskräcktes för den frihetsanda, det framkallat, och
hellre än att på täflans vackra bana visa, alt det förmådde
uppbära följderna af sitt medgifvande, skyndade att genast
inför Styrelsen upphäfva gälla rop emot ett sådant uppfattande
af deras beslut, under förklaring, att det ej innehöll
annat, än att medborgare af alla classen
skulle äga rätt att ingå i borgerliga näringar,
men ingalunda, att de efter gällande lagar till
utöfning af näringsfriheten f Ö r e s k r i f n a skyldigheter,
hvaribland skyldigheten alt hafva lärt
ett n ä ri n g s y r k e, hvarå burskap s ö k e s, utgör
sjelfva hufvudgrunden, skulle till deras kraft
och verkan upphöra.
Den ädla uppoffringen upplöste sig således i fullt oinskränkt
näringsfrihet, — blott alla de gamla banden qvarstå,
blott intet ändras i de gamla tvångsförhållandena. —-  Fåfängt förklarade sig K. Commerce-colhm emot en sådan
tolkning af tydliga bestämmelser. Fåfängt utvecklade K.
colltm i sitt und. betänk, af den 22 Juli 1811, att denna tolkning
var i strid med R. St:s beslut, Konungens påbud, med 60 §:n
Reg.F:o, utredde tydligt, att skråinrättningen aldrig bevisligen
tillskyndat eller möjligen kan tillskynda det allmänna någon
fördel, utun tvertom, genom utestängande af en fri täflan,
fjettrar idogheten och motverkar möjligheten att erhålla
bättre tillverkningar tu. m., som innehålles i detta
tänkvärda betänk. Fåfängt har R. o. Ad. och de andra Stånden,
vid nästan hvarje påföljande riksdag, synnerligen vid
1823 års, yrkat iakttagandet af Ständers beslut och Konungs
befallning. Regeringen lyssnade till fördomarnas
rop och vidtog den åtgärd, som i vårt kära fädernesland
alltid är till hands, då man vill kringgå eller uppskjuta en
sak. Den tillsatte en comité', — och allt blef vid det
gamla. — Följderna! häraf äro för väl kända, för att här
behöfva utvecklas; men de äro ock för djupt kända, för
högt öfverklagade inom liela nationen, med få undantag af
några, som ännu i upplysningens tidehvarf qvarhänga vid
medeltidens föråldrade begrepp och institutioner, för att det
ej skulle vara representantens ovillkorliga pligt, atti sin
mån söka att göra ett slut på den öfveigångsperiod, som
alltför länge för landets vä! fått äga rum.
2 11. 6/[
5o6
Den 29 Februari e. m.
Jag föreslår derföre, att RiksStrn må åt sitt Ekon. ochBesvärsUtsk.
uppdraga alt fullständigt utveckla, huru med
denna för hela landet så vigtiga sak tillgått; hvad sorn af
Styrelsen hittills blifvit tillgjordt, för att bereda ett derpå
önskadt sint, samt att föreslå R. St. de oeftergiflig» grunder,
hvarefter denna hufvudsakligaste del af den ekonomiska
lagstiftningen måste en gång bestämdt regleras. — Om
R. St. sedan öppet uttala dessa grunder för Konungen, som
äger denna lagstiftning i sin makt, och tillika uttrycka sin
und. önskan, att ett snart slut måtte blifva på det hittills varande.
. i detta afseende mindre lyckliga, tillståndet; så kunna
R. St. åtminstone återvända till sina hembygder med den
lugna känslan af, äfven i detta hänseende, uppfyllda pligter
, då de, i hvad på R. St. ankommer, öppet och utan
möjlighet af falsk tydning, uttalat den princip, som utgör
grunden för en en stats välstånd, för medborgares sanna
frihet, den nemi., att det staude hvarje Svensk man öppet
att sig ärligt försörja, på det sätt, han lämpligast och med
sin förmåga enligasl finner.
Denna motion vågar jag, med så mycket säkrare hopp
om framgång, väcka vid detta riksmöte, då den frisinnade
anda, hvilken så väl nu, sorn vid R. Sits sista sammankomst, uttalade
sig i nästan alla det Vällofl. BorgareSt:s förhandlingar,
låter mig åtminstone vara förvissad, att delta Stånd, som
ensamt tills nu tillbak a hå I Ii t en friare princips tillämpning i
detta fall, nu skall till fullo uppfatta det ädla och för hela
samhället oumbärliga af en sådan uppoffring, och med beredvillighet
lemna äfven sitt bifall dertill.
Jag anhåller örn remiss af denna min motion till Ekon.-  och BesvärsUtsk., samt om meddelande till MedStånden.
Lades på bordet.
Hr Sandelhjelm. Paul, uppläste följande trenne
motioner:
1.
Den olägenhet vissa landsorter måste vidkännas af privatbankernes
i omlopp varande sedlar, som nästan utträngt
Rikets gångbara mynt ur allmänna rörelsen, har icke kunnat
undgå att visa sig både stor och betänklig uti Elfsborgs
Jan, derinom privatbank eller utgrening deraf ej finnes,
och hvarest de annorstädes tillvar, privatbankerna icke hafva
några yexlingscontor. — Man vet att nämnda betydliga
län hyser, på 1 14 till ii5 qvadratmil, omkring 220,000
innevånare, bestående till ojeniförligen största antalet af allmoge;
äfvensom att samma allmoge, i bredd med jordbruket,
idka flerelianda binäringar, t. ex., i nordligaste delen,
kolning och annan skogsafverkning, i sydvestra delen, odling
i stort af potates och brännvinsbränning lill afsalu,
samt i sydligaste delen, handaslöjder af åtskilliga slag, deribland
väfnadsslöjden intager främsta rummet. — Vanligen
Den 29 Februari e. m.
incasserar allmogen nu mera, i och för dessa binäringar,
allenast privatbanksedlar, dermed ock varuomsättningen i
allmänhet för det mesta bedrifves, och liqvider man och
man emellan jernnäs; och följaktligen är det latt nog insedt,
att allmänhetens förlägenhet måste vara ganska tryckande den
tid på året, då krono-utskylderna skola inbetalas, nemi. med
Rikets mynt, som lagligen endast får af Kronans uppbördsman
emottagas, hvarken för tillfallet finnes hos de skattskyldige
att tillgå, eller kan af dem få, utan omgång, dröjsmål
och kostnad, tillvexlas mot vederb. privatbankens iune~
hafvande sedlar.
Hittills har väl Länsstyrelsen sökt, alt, så vidt någonsin
möjligt varit och med föreskrifterna om uppbördsverket
stått att förena, lindra eller undanrödja detta för alla skattdragande,
likasom för uppbördsmänneo, menliga och besvärliga
förhållande, genom uppgjorda transaetäoner med de
privatbanker, som låtit beqväma sig att deponera penningar
till inlösen af deras vid uppbördsmötena ingående sed -  lar; men andra bankers styrelser hafva funnits obenägna att
vidtaga sådan åtgärd, och deras sedlar hafva således ej kunnat
fä vid uppbördstil^fällena emottagas, hvilken omständighet
åter vållat, att sedlarnes innehafvare nödgas tillbyta sig
penningar på hvad sätt som helst, och stundom kanske
med förlust, för att undvika utmälningspåföld, vid hvilken
de tillika kunnat äfventyra att se ionehafvande privatbanksedlar
tagna i mät såsom annan lös egendom. — Så ungefärligen
liar det äfven förhållit sig, när R. St:s Rank och
dess lånecontor eller andra allmänna verks cassör, som ej i
liqvid emottaga privatbankens sedlar, behöft executiva maktens
biträde för utbekommande af ränta och Capitalfordringar,
m. m. — —
Af sådana orsaker, hvilkas verklighet ej lärer kunna
jäfvas, torde det vara hög tid att påtänka något medel till
upphäfvande af detta onda, som, om det får längre oehobejdadt
fortfara, hotar att framkalla än större olägenheter.
Och som privatbankernas rättighet att utgifya större och
mindre tryckta på innehafvaren ställda sedlar, förutsätter
skyldigheten att, — genom fogande anstalt om sedlarnes
successiva inlösen med gångbart mynt, sträckt till Rikets
alla delar, — förekomma den stora allmänhetens lidande af
privalbanks-systemet; så hemställer och föreslår jag vördsamt,
att de redan privilegierade privatbankerne måtte i
lagbehörig ordning tillförbindas att ofördröjligen förfoga
om vexlingscontors inrättande, för slikt ändamål, på vissa
tjenligen belägna ställen inom hvarje län, nemi. för Elfsborgs,
uti Wenersborg och Borås; — anhållande jag, med
afseende härpå, om remiss till vederb. Utskott.
2.
Icke u'an anleda , då man afser och behjerta!- hufvud
-
5o8
Den ag Februari e. m.
saken , hafva flera motioner denna riksdag blifvit väckta om
lindring i allmogens skattebördor. Mig synes dock, att man
härvid förbigått det i grunden rätta och i verkställigheten
möjliga, när man icke till en början fästat sig vid bevillningen
efter irsta artrn, eller den s. k. capitations-afgiften, som
utan tvifvel är icke allenast för hemmansbrukande allmogen,
men äfven för de arbetande folkelasserna i gemen, både den
mest tryckande och den som lättast, utan omgång och tidsutdrägt,
kan nedsättas; och får jag, af sådan orsak, vördsamt
föreslå, att den lindring i skattebördorna, som vid innevald
riksmöte kan beviljas och derefter äga rum, måtte
lemnäs genom nedsättning i ofvanberörde bevillnings-afgift,
hvarigenom lindringen säkrast tillfaller alla, som bäst behöfva
den.
Dernäst, om ej företrädesvis, torde billigheten och nödvändigheten
gemensamt fordra, att bevilln.-afgiften efter a:dra
art:n 17, 26, 3i §§:na kommer i fråga till nedsättning för
dagarbetare, daglönare och deras vederlikar. Denna särdeles
dryga beskattning på fattigaste delen af folket, eller den
del, som nödgas lefva af arbete för dagen, i brist af annat
näringsfång, synes af ålder hafva tillkommit i lika afsigt,
som författningarna emot försvarslöshet) nemi., för att tvinga
eller tillförbinda den arbetsföra s. k. lösa befolkningen
att antaga årstjenst eller annan, under benämningen laga
försvar inbegripen, ständig sysselsättning. Afsigten, fastän
stridande mot begreppet om rätt, kunde vara god under
synpunkten afallmän nytta, den tid sådana utvägar tili jordbrukets
och näringarnas förseende med nödige arbetare först
vidtogos; men, sedan folkmängden i flera af Rikets provinser,
om just icke öfverallt, så tilltagit, att icke alla personer,
som äro arbetsföre och ledige, kunna få laga tjenst
eller den ständiga sysslosättning, som, efter orden taget, ger
laga försvar, kan samma afsigt icke mera uppnås; och ändamålet
med den höga beskattningen å mantalsskrifne personer,
som arbeta för dagspenning, måste följaktligen härutinnan
förfelas, hvaremot samma beskattning tydligen bidrager att
försvåra utkomsten för dessa samhällets mest vanlottade
medlemmar. Af sådana skäl föreslår jag vördsamt, att dessas
bevillning efter 2;dra artin måtte jemkas och nedsättas
till det möjligen minsta belopp, som, vid hillig jemförelse
af deras ställning och förmåga, men utan andra biafseendan,
kan böra dem rättvisligen åsättas; — anhållande jag
om remiss härå till R. St:s Bevilln.Utskott.
3.
Den härjande eldsvåda, som i October 1834 nästan totalt
ödeläde Wenersborgs stad, väckte under då påstående
riksmöte ett ömt och välvilligt deltagande, hvilket äfven
hade till följd, att R. St. benäget anslogo åt staden, såsom
lån, ia5,ooo r:dr till understöd för enskilde tomtägare vid de
Den 2g Februari e. m.
nedbrända liusens återuppbyggande och 9.5,ooo r:dr förstadens
allmänna byggnaders återuppförande, nied villkor att
dessa summor skulle få begagnas räntefritt i 5 år, eller intill
den i Juli det innevar., oell sedan godtgöras med åtta
proc. årligen, nemi. fem såsom ränta, och tre såsom amortissement
af capitalet, samt att de nya byggnaderna skulle
uppföras af sten eller annat slikt ej eldfarlig! ämne. De
fleste enskilde tomtägare, sorn erhållit del af låneanslaget,
hafva ock redan uppfyllt sistnämnda villkor, så att staden,
anlagd efter ny och rymligt beräknad plan, nu mera företer
en mängd prydliga hus af brändt eller obrändt tegel och
kalkbruk ; men svårigheten, under de första åren, att erhålla
tilh äckliga byggnadsmaterialier, samt dessas så väl som
arbetslönernes uppstegrade pris, har vållat, att åtskilliga
större byggnader, som skola uppföras af brändt tegel, icke
medhunnits, utan finnas ännu ofullbordade, till större eller
mindre del. Ofvanaumärkta hindrande omständigheter, i förening
med det dittills ovanliga uti föreskrifna byggnadssättet,
hafva naturligtvis, med afseende på de redan färdiga husen,
afven förorsakat ägarne drygare kostnader, än om byggnadsarbetet
kunnat företagas efter band; och den räntefrihet
dessa emedlertid fått åtnjuta, betäcker fördenskull icke, på
långt när, samma skilnad i byggnadskostnaden. Hvad åter
beträffar ägarne till de ännu ofullbordade husen, så, enär
de ej kunnat företaga byggnadsarbetet förrän belt nyligen,
egentligen under loppet af sistförflutna år, kan räntefriheten
föga komma dem till godo, ifall den skulle upphöra med
nästinstundande Juni månad.
Detta allt gäller om låneanslaget för enskilde tomtägare.
— Men hvad angår anslagssumman för stadens allmänna
byggnader, så och då stadsstyrelsen nogsamt insett, att
staden ej skulle förmå bekosta deifrågavar. dyrbara rådhus-,
skolhus- och prestgårds-byggnaderna förr, än byggnadsmaterialier
och arbetslöner hunnit nedgå i pris, och med
mindre än att byggnadsfonden, genom omtänksam hushållning,
emedlertid förstärktes, hafva ock dessa försigtighetsmått
blifvit vidtagna, medelst förberedande anstalter och
fondens förräntande. Likväl, sedan K. M., mot slutet af
förb år, vid regleringen af Rikets undervisningsverk, nådigst
bestämt, att i Wenersborg en högre apologist-skola , med
ökadt antal lärare, skall inrättas, kommer, med fästadt afseende
på denna förändring, skolhusbyggnaden att snart företagas.
De afbrända städer, som vid sednare riksdagar gynnats
med byggnads-låneanslag, hafva, så vidt jag känner, icke
dervid fått sig föreskrifvet, att byggnaderna ovillkorligen
skulle uppföras af sten eller annat dylikt ej eldfariigt ämne.
Husen hafva således der, efter allmännaste bruket i
vårt land, blifvit återuppförda af träd och följaktligen med
mindre kostnad, samt utan beräkning på ändamålet alt, ge
-
5io Den 29 Februari e. m.
nom förstnämnda säkrare byggnadssätt, trygga mot eldens
härjning framdeles. — Wenersborg står således i detta fall
ensam; och då innevånarne derstädes med sällsynt enighet
och ihärdighet samt kännbara uppoffringar både utvidgat
och förskönat deras stad till hvad den nu är, och noga uppfyllt
det för tillfället särdeles betungande villkoret att uppföra
eldfasta byggnader, torde, — jag vågar tro det, — sådant
allt förtjena och vinna R. II. St:s uppmärksamhet till
gunstigt och välvilligt afseende på hvad jag har äran begära
och föreslå, nemi.: alt R. H St. matte, 1:0, bevilja de
innevånare i Wenersborg, som dels redan uppfört, dels vidare
uppföra byggnader af sten eller annat ej eldfarligt
ämne, ytterligare räntefrihet i 5 år för de byggnadslån härtill,
desamma fått eller få lyfta af anslagssumman i25,ooo
rtdr; 2:0 bifalla att dessa emot förekrifven säkerhet bekomna
låneunderstöd sedermera, eller efter sådan tids förlopp,
få amorteras med sex proc. årligen, deraf fyra såsom ränta
oell två såsom capital-afbelalning, i likhet med bankens
utgifna fastighetslån; 3:o medgifva att, i följd häraf, terminen
för ännu ofullbordade byggnaders uppförande förlänges
med Irenne år, eller lill och med den 1 Juli i843, äfvensom
att den på stället tillförordnade Byggnads-låne-comileens
redovisningsskyldighet härefter lämpas; och 4:o bevilja,
att särskildta låneanslaget af 25,000 rtdr, bestämdt att användas
i och för stadens allmänna byggnader, får bibehållas
med ofvanföreslagna alla villkor och den skiljaktighet
allenast, att tiden för byggnadernas fullbordande, hvarom
ej något vid sista riksdag stadgades, äfven nu mätte lemnäs
obestämd, hvilket så mycket hellre kan ske utan äfventyr,
som Konungens Bef:h:de, i kraft af dess embete, äger tillse
att staden i detta fall fullgör sitt åliggande.
För öfrigt — och som ett eller annat exempel förefinnes,
att enskild tomtägare, som anmält sig vilja uppföra
byggnad af sten, derå lian afgifvit ritning med kostnadsförslag
och dertill utbekommit byggnadsförskott af låne-anslaget,
underlåtit fullgöra ingångna förbindelser, — hemställer jag
vördsamt, att det förbehåll måtte göras, alt sådan person
ej må tillgodonjuta ofvanföreslagna förmåner, utan bör lagligen
tillhållas att återgälda lyftade förskotls-beloppet roed
utfäst ränta, — en åtgärd, sorn dessutom redan blifvit af
låne-comite'en vidtagen , då omständigheterna den påkallat.
Jag anhåller, med afseende på denna min motion, om
remiss till R. Sits Statsutskott.
Hr af Dalström, Gustaf Jacob: I den första af de
motioner, Hr Sandelhjelm nu väckt, hvilken afser inrättande
af utvexlings-contor för bancosedlar i städerna Borås och
Wenersborg, får jag i allo förena mig, och jag gör det så mycket
hellre, som jag har mig bekant, alt man i denna del
af Westergöthland sällan anträffar någon bancosedel, utan
Den 29 Februari c, m.
511
deremot det allmänt gångbara myntet utgöres af privatbankssedlar,
hvarföre också, då det kommer i fråga att bestrida
sina utgifter med bancomynt, såsom t. ex. vid kronouppbörden
och utmätningar, ortens innevånare måste anlita enskilde
personer i trakten, hvilka hafva correspondance på de
städer, der privatbankerne äro inrättade, hvilket åtminstone,
då fråga är om stöl re utgiftsposter, är enda utvägen, enär
intet annat än privatbanks-sedlar i orten är att tillgå. Jag
anser således högst nödvändigt, att ifrågavar. utvexlingscontor
i landsorterna inrättas.
Hr Hjerta, Lars: Jag anser visserligen icke i allmänhet
nyttigt eller lämp|igt, att företaga discussion öfver en
motion i samma ögonblick den väckes; men då en värd talare
behagat upptaga ett ämne, hvarom motion af Hr Sandelhjelm
nu blifvit gjord, tager jag mig friheten erinra, att
oansedt äfven jag instämmer i motionärens lanke om de stora
olägenheterna deraf, alt privatbanks-sedlarne icke alltid
af innehafvarne kunna utvexlas emot bancomynt, tror jag
likväl det vara alldeles omöjligt att stadga hvad den värde
motionären föreslagit, i afseende på deras utvexling emot
sådant mynt, som mottages i Kronans uppbörd. Det måste
vara privatbankerna lika som hvarje enskild tillåtet, att icke
utsträcka acceptei na af deras invisningar eller skuldebref
längre, än sedlarnes egen credit tillåter. Deremot tior jag,
att det finnes ett annat medel att stäcka dessa sedlars omlopp,
med utträngande af annat mynt, och jag vill i detta
afseende utbedja mig att framdeles få framlägga en motion,
nemi. den, attingen sedel af lägre belopp än 2 r;dr b:co framdeles
må få utgifvas, utan allt annat må blifva skiljemynt
med metallisk valuta. Jag har velat nämna detta i anleda,
af den siste talarens anförande.
Alla tre Hr Sandelhjelms motioner lades på bordet.
Frih. von Kraemer, Robert, anförde skriftligen:
Som den utmäkte agronomen Directeur Steffens, till
stor saknad för hvar oell en som nitälskar för Svenska jordbrukets
framgång, aflidit; får jag vördsamt föreslå, att det
slats-anslag och de förmåner i öfrigt, sorn Directeur Steffens
varit i åtnjutande af, måtte erbjudas hans fordne elev
Agronomen Jonson, som redan gjort sig fördelaktigt känd
och åtnjuter allmänt förtroende i de orter, der han blifvit
anlitad. Skulle Hr Jonson, som jag befarar, i anseende till
ett kanhända antaget anbud från Finland, icke kunna emottaga
det nu föreslagna, hemställer jag vördsamt, om ej ifrågavar.
stals-anslag borde ställas till disposition af den blifvande
Deparlements-chefen för inrikes-ärendena, med föreskrift,
atl, så fort ske kan, antaga en för insigter känd agronom
, hvilken, utom erforderliga theuriliska kunskaper, äfven
ägde praktisk vana och fullkomlig sakkännedom i af
-
5ia
Den 2g Februari e. ra.
vägning och behandling i öfrigt af mass- och kärrodlingar,
sjöars sänkning m. m. för att på anmodan af länens landthushållnings-sälskaper
kunna tillhandagå med pålitliga upplysningar
och råd. — Bland personer så qualificerade, torde
Hr Lieutenant Tenger böra nämnas, som redan vid Marieberg
och som lärare vid Degeberg gjort sig fördelaktigt
känd.
Jag anhåller, att detta mitt anförande må till StatsUtsk.
blifva remitteradt.
Lades på bordet.
Frih. von Krsemet', Robert, uppläste vidare följande:
Ibland bekymmer i landtmannayrket är spanmålsprisernas
ostadighet icke ibland de minsta. Naturligtvis är här
icke fråga om den olikhet i priserna under olika år, som
är en naturlig följd af en mer eller mindre rik årsvext.
Denna jemnar snarare det missförhållande, som annars skulle
uppkomma, om landtmannen icke finge mer för tunnan i
hårdare år, då han har ett mindre parti att aflåta, än i goda
år, då, han kan sälja en större mängd. — Hvad som deremot
högst ofördelaktigt inverkar på jordbrukarens ställning,
är den stora olikhet i priserna för spanmål af samma skörd,
som råder på olika tider af året, jemte den ej sällan inträffande
svårigheten, alt för hvad pris som helst kunna afyttra
sin vara. Den, som har förlagscapital, lider väl ej häraf.
Han lägger upp sin säd och säljer den icke, förrän en gynnsam
conjunctur inträffar. Men den obemedlade jordbrukaren,
som måste lefva för året af årets tillgångar, kan icke
afvakta den tjenligaste tiden för försäljningen. Han är nödsakad
att sälja på bestämd tid, när penningar behöfvas till
kronoutskylder och andra nödvändiga utgifter, om än priserna
då aro som aldia lägst. Härigenom förknappas hans
tillgångar, någon gång till den grad, att han genast på hösten
måste, för att sammanbringa den behöfliga summan,
tillgripa afven det spanmålsförråd, som var beräknadt för
lifsuppehälle under året, hvaraf följden blir, att bristen måste
återköpas frampå sommaren för vida högre priser.
Visserligen skulle detta menliga förhållande till betydlig
del afhjelpas, om en oföränderlig tull bestämdes för inkommande
spanmål, och, til! följd deraf, en ordentlig spanmålshandel
finge uppkomma. Men ännu hafva vi icke en
sådan tull; och örn än den allmänna meningen om dess nytta
nu blifvit så enig, att stadgandet derom icke längre kan
uteblifva, så är icke genast med detsamma spanmålshandeln
i gång, utan denna uppkommer blott småningom, såsom en
följd af de ändrade förhållandena. Någon särskild anstalt
till hjelp för landtmannen i detta fall är således för närvar,
af liehofvet påkallad, och torde icke en gång, sedan specti- '
lations
-
Den 29 Februari e. m.
5i3
lationsnndan mera blifvit riktad på spanmålshandeln i stort,
vara alldeles obehöflig. Det naturligaste och enklaste blir
då att laga så, att den, sora äger spanmål och behöfver
penningar på en viss tid, men finner det ofördelaktigt för
sig att just på den tiden försälja sin spanmål, får tillfälle
att beläna densamma. Denna sak har äfven varit afliar.dlad
af R. St. vid förra riksdagen, och man trodde sig då
kunna befrämja landtmannens bästa derigenom, alt cassacreditiver
i banken beviljades, dels åt sådana associationer,
som kunde bilda sig i ändamål att beläna och till utförsel
upplägga Svensk spanmål, dels åt privatbanker, som ville
i större scala befatta sig med beläning af spanmål. Då det
emedlertid icke lyckats på detta sätt, — troligen i anseende
till den ränta af 5 proc., som för dylika lån blifvit bestämd
— mäste man vara betänkt på någon annan 'utväg.
Jag föreslår derföre följande:
1:0 En summa af minst 5oo,ooo r:dr b:co afsätfes i R.
St:s Bank till lån åt jordbrukare, mot pant af spanmål och
3 procts ränta, för år räknadt.
2:0 Utlåningen och lånens indrifvande ornbesörjes af
länens hushåilssälfskapers förvaltningsutskott, hvilka äga
att, mot deras ledamöters solidariska ansvarighet, efter hand,
i mån af behofvet, uttaga i runda summor så stor del af
besagde summa, som efter en billig, en gång för alla bestämd,
fördelning kan belöpa sig på hvarje län; äfvensom
de förpligtas att sända medlen tillbaka till banken, så snart
de åter inflyta.
3:o Den, som begär lån, bör till förvaltningsutskottet aflemna
en skriftlig försäkran af tvänne trovärdige och vederhäftige
män af sina grannar, hvilka icke allenast intyga, att
han äger hos sig inneliggande det uppgifna beloppet af spanmål,
utan äfven gå i borgen för, att denna spanmål, som
fortfarande kommer att blifva under ägarens vård, icke afyttras,
utan att skulden, sednast i4 dagar efter försäljningen,
blir betald, vid äfventyr för borgesmännen att annars
häfta för lånet, såsom för egen skuld;
4:o Som förvaltnings-utskottet ikläder sig hela ansvarigheten
hos banken, så äger det också ensamt att pröfva den
erbjudna borgens antaglighet.
5:o Lånen beviljas på högst 6 månader och till af
spanmålens värde, men ej åt någon person till högre belopp,
än som motsvarar 100 tunnor.
6:0 Räntan beräknas efter 4 proc. för året, hvaraf 3
proc. tillfalla banken och en proc. användes till nödiga utgifter
i och för lånerörelsen, samt till fyllnad i bankens
ränta, när smärre summor blifva någon tid liggande ofruktbara
hos förvaltnings-utskottet.
7:0 För att fästa uppmärksamheten på nyttan och vigten
af spanmålens torkning, hvarförutan den icke kan blif2
H. 65
Den 29 Februari c. m.
va någon egentlig handelsvara, stadgas, att lånen lemnäs företrädesvis
åt dem, som äga riad eller på annat salt torkad
spanmål.
Genom sådana medel skall man icke blott afhjelpa ett
ögonblickligt behof, utan äfven befrämja .spanmålshandelns
uppkomst och dymedelst också jordbrukets ytterligare förkofran.
Jag anhåller, att denna min motion måtte blifva remitterad
till Banco- samt Ekon.Utskotten.
Hr Rosenblad, Bernhard: Då den siste värde motionären
kan anses till en del representera jordbruksintresset
inom fäderneslandet, är det en fägnad för mig att af hans
yttrande höra, det numera den farhåga till stor del försvunnit,
som fordom hos jordbruksidkare i landet fanns för utländningens
täflan med oss i afseende på spanmålshandel!!.
Det är allmänt bekant, att den i sednare tider vidtagna lagstiftning
med strängare umgälder på spanmålsinförsel tillkommit
af farhåga hos jordbruksintresset, att det skulle genom
täflan med utländningen riskera alltför mycket, hvilken
farhåga äfven föranledt det stadgande i grundlagen, som
undantager spanmålen från öfriga varor, för hvilka den af
Ständerna bestämda tulibevillningen icke får ökas. Jag instämmer
således i denna del uti motionärens anförande, ty
jag anser, att ett bland de vigtigaste villkoren för en säker
spanmålshandel är en orubblig tull. Jag har velat nämna
detta, oaktadt vi i sednare tider de facto haft en sådan
tull, enär den i i835 års författning bestämda tull, vid alla
de tillfällen då fråga varit om spanmålsinförsel eller då den
kunnat vara lönande, varit nedsatt till hälften, och således
denna nedsatta tull kunnat anses vara för spanmålshandel
gällande, ehuru dermed varit förenad den olägenhet, att det
ej kunnat förutses, huru länge denna tullbestämmelse'komme
att fortfara. Deremot kan jag icke instämma i motionärens
tillstyrkande af den åtgärd, att låta hanken direct
ingripa i spanmålsbeläningen, hvilket endast skulle vara
ett da capo af odlingslånen, de sämsta och mest missbrukade,
om de också varit de mest välmenta af alla bankens
lån. Det har äfven funnits län, der dessa lån gått ut, icke
till enskilda personer, utan till hushållningsrsällskap; och
det har icke varit der, hvarest banken haft lättast at få sina
penningar igen, och der lånen gjort mesta nytta. Jag
tror, att ett sådant omedelbart ingripande af banken skulle
vara alldeles onyttigt om icke skadligt. Deremot tior jag,
att den åtgärd, som Ständerne vid sista riksdag vidtogo, att
genom beviljande af credilivrätt befrämja sådana enskilda
föreningar, som bereda upplag af spanmål under de tider,
då öfverflöd deraf finnes, varit ganska riktig. Vill man å
dessa creditiver nedsätta räntan, så har jag intet deremot,
ehuru jag icke tior, alt en proc. mer eller mindre i ränta
Den 29 Februari e, m.
5iä
kunnat motverka bildandet af sådana föreningar; men jag
tior, att det för banken vore af föga betydenhet, om räntan
blefve en proc. lägre. För bildande af stora spanmålslager
i vårt land, då tillgång finnes, för att sedermera med förmån
begagna dem, då brist uppstår, ligger Götheborg utmärkt
väl till, i afseende på handeln med England; ty, såsom man
vet, ligger Götheborg mycket närmare än de stora spanmålsbamnarne
vid Östersjön, Danzig, Riga, m. fl., för att
kunna profitera af en tillfällig stegring af priset på hvete i
England. Det har varit fråga om att i Götheborg bilda en
förening och bygga magaziner för sådana spanmålslager, men
de stora kostnaderna dervid samt de stora förlag, sjelfva
handeln erfordrar, hafva afhåilit derifrån. Om man nu
ville låta statsverket träda emellan, i det man lät Riksg.-  cont., der nu stora tillgångar finnas, biträda med lån i detta
afseende, så tror jag sådant vore lämpligt. På detta
sätt kunde på Westergöthlands jord framalstras godt hvete,
i stället för den dåliga hafre den nu bär; denna skörd kunde
uppläggas i Götheborg, och denna stad sålunda blifva en
spanmålsort för England. Andra tillfällen till fördelaktig spanmålsafsättning
kunna uppkomma, då missvext inträffar i
Ryssland, hvarest då andra sädesslag, såsom råg och hafre,
blifva väl betaldta, hvaremot i England icke consumeras
råg och föga hafre. För några år sedan inträffade en allmännare
missvext i Ryssland. Då skeppades dit mycket
spanmål från Sverige, men dessa speculationer misslyckades,
till en del af det skäl, att vår spanmål icke är så beredd
som derstädes önskas, då den icke är torkad och således
antager egenskap af unkenhet; men om Staten trädde
emellan, och medelst praemier uppmuntrade torknings-anstalter,
— särdeles af det slag, som i de Östersjöhamnar, der
största spanmålshandeln idkas, och, såsom jag tror, äfven vid
Svarta hafvet begagnas, — så tror jag sådant vore ett
lämpligt sätt för Staten att bereda bildandet af större upplag
och uppkomsten af en fördelaktig spanmålshandel. Jag
anhåller, att dessa mina tankar må få åtfölja remissen af
Frih. von Krasmers motion.
Lades på bordet.
Hr Edenhjelm, Gillis: Jag förmodar, att det icke
är R. o. Ad. obekant, hvilka stora och förträffliga fabriker
under sednare åren blifvit inrättade i landsförsamlingarna
uti flera delar af Riket, men särdeles i Götheborgs och Bohus
län. Att dessa fabriker i framtiden komma att medföra
stora fördelar för Sverige, derom är jag fullt öfvertygad;
men huruvida fördelarne kunna sträcka sig till fattig—
cassorna i de socknar, der fabrikerna äro belägna, kan jag
icke bedömma. Förhållandet är, att många utländningar
och en mängd menniskor från närbelägna socknar komma
5i6
Den 29 Februari c. m.
till dessa fabriker för att söka arbete; och i längden Sr det
att förmoda, att desse arbetare skola blifva i behof af understöd,
då de ej längre kunna arbeta vid fabrikerna, men
då är det icke bestämdt hvem deras försörjning skall åligga.
Jag tror derföre, att en författning bör utgifvas, som
noggrannt bestämmer, hvem som är skyldig att försörja dessa
fabriksarbetare, eller huruvida det är fabrikanten eiler
socknen; och anhåller jag, att detta mitt anförande måtte
anses såsom särskild motion, samt remitteras till Ekon.-och
LagUtsktn. ' N
Lades på bordet.
■ '■
— v
Hr af Grubbens, Nils Wilh., uppläste följande
fyra motioner:
1.
På det de nu allmännast varande sakförare eller s.
k. brännvins-advocater mätte försvinna, emedan de för det
mesta inveckla en parts affärer, preja allmogen och oftast
försumma fatalier, bortslarfva documenler m. m.; på det
domare genom hotelser &c. icke måtte förbluffa en enfaldig
part; på det tillfälle för unga jurister måtte erhållas att
praktiskt uppöfva sig, så väl i juridiskt hänseende, som uti
muntliga anföranden; och slutligen på det landsfiscalstjensterna
måtte kunna utan saknad indragas: får jag vördsammast
föreslå, atti Sverige, likasom i de flesta andra
Riken, e n adv ocat-corps mätte på stat organiseras.
Mitt ofullständiga project skulle således blifva, att i
hvarje län en förste och en andre advocat måtte med
lön på stat tillsättas, och dessutom extra-advocater efter
länens vidd och behof, i likhet med landtmäteri-staten, och
hvilka alla advocater skulle subordinera under Just.ombudsmannen.
Dessa advocaters åligganden anser jag, bland annat,
borde blifva, att vara ständiga ledamöter i förliknings*
domstolar och för hvarje lagtima ting söka förlika sådana
mindre tvistemål, som uppstått allmoge emellan, och som
kunna förlikas, på lagliga grunder uppgöra förlikningen
och bevis deröfver genast afgifva, på det inför häradsrätten
detsamma må uppvisas, och målet förfalla. För öfrigt anser
jag dem böra hjelpa parterna af allmogen med skrifning,
råd och dåd, så väl i brottmål som i civila mål, enl.
lag ansvara för de handlingar, som af parter kunna blifva
dem lemnade, och icke låta fatalier förloras m. m. dylikt.
På enahanda grunder vågar jag äfven föreslå, att i städerna
j, 4 å 6 advocater efter omständigheterna böra antagas.
Om remiss af denna min motion till Lag- och StalsUtsk:n
anhålles vördsammast,
2.
I Sverige finnes ett K. Sundhets-coUtra, öfver hvars
D e n 2g Februari c. m.
5*7
yttrande i medicinskt och chirurgiskt afseende intet vädjande
äger runi. Då nu så är, borde väl ock de personer,
som bekläda tjensteplatser i detta coll:m, äfven vara så
qualificerade, att de kunna säkert bedömma de saker, som
komma under deras bepröfvande och lemna så väl i juridiskt
som i vettenskapligt afseende ordentligen motiverade
utslag.
Sådant har dock sällan inträffat, ty den juridiska kunskapen
fattas dem alldeles. Sannt är, alt dessa sednare åren
expeditionerna blifvit bättre uppsatta, sedan en jurist blifvit
secreterare, men han har intet votum i saken. Jag vågar
således vördsamt föreslå, att K. Sundhets-colltm måtte
på annat vis organiseras.
Mitt förslag vore således:
Inga andra böra till coilegiales befordras, än de läkare,
som, jemte grundliga kunskaper, i5 ä 20 år varit provincial-
eller stadsläkare, ty de svåraste frågor, som i K.
Sundhets-colhm förekomma, äro just dessas förrättningar
och attester, till hvilkas bedömmande den theoretiska kunskapen
icke är tillräcklig, den praktiska handläggningen är
nödvändig.
Då provincial-läkare-sysslorna äfven äro de mest måktpåliggande
och de besvärligaste i Riket, så vore det billigt
att en sinecur för dessa måtte finnas. Dessutom anser jag
nödvändigt att en jurist måtte tillsättas, som assessor in
collegio, med säte och stämma, hvilken bör ansvara för det
juridiska, som ifrån nämnde colltm expedieras.
Anhålles om remiss till Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsktn ?
5.
Vid tvenne föregående riksdagar har jag beifrat de
olycklige bysattes tillstånd, och har äfven uppmärksamhet
derå fästats, så att en del af missbruken blifvit upphäfna,
och, större underhåll blifvit beviljadt; men ännu återstår
det väsendtligaste och hvarom jag nu vågar vördsammast
framlemna motion, nemi.: låt all bysättning försvinna
och penninger antan frig ifvås.
Som stöd till denna min vördsamma anhållan är, att
jag anser bysättningstvånget vara ovärdigt det Svenska frisinnade
folket; hvarföre skall detta tvång fortfara? Har erfarenheten
visat att något dermed vunnits? Jag svarar tryggt
— nej! ty då en person är stängd från arbete, huru skall han
då kunna betala?
Om detta ämne har vid de föregående riksdagarna så
mycket blifvit sagdt, att det nu visst icke behöfver upprepas;
men som just genom räntans Angifvande capitalisterne
kunna komma i dager, och desse då kunna beskattas, så
anser jag tiden nu vara inne att verkställa denna sak, helst
r.edan BevilIn.TJtsk. varit betänkt på, huru capitalisterne
5i8
Den ag Februari c. m.
skulle kunna blifva åtkoinlige till taxering. Om räntan blir
fri, skyr icke capitalisten längre att sjelf utlåna sina penningar
och behöfver då icke anmoda Jud-commissionärer
derom. Capitalisten får af dem 12 å 18 proc.; och desse
taga 5o å 60 proc. allt efter personens säkerhet. Blir lantan
fri, så bör man kunna få låna penningar i första baud
rnot 12 å 20 proc. och slippa conlribuera åt Judarne, samt
i och med detsamma blefve de personer kände, som för det
mesta lefva af sina capitaler, och kunna derefter taxeras.
Alt bysättning, i följd häraf, måste upphöra, är naturligt;
ty att betala hög ränta och dock kunna bysättas, blefve
samma förhållande, som nu existerar, aila dagar passerar,
och alltid praktiseras af Jud-commissionärerne.
Anhåiles vördsamt om remiss till Lagutskottet.
4.
~Då fråga om remiss af Frih. Anders Cederströms motion
rör:de fångvården i Riket förevar den i5 dennes, yttrade
Frih. Ludvig Boye i korthet några ord om Gottska
Sandön, såsom varande säker förvaringsort för correctionister.
— Jag hade förut ämnat väcka motion i detta ämne; men som
jag icke, förrän nu, erhållit nödiga upplysningar rö'r:de denna
ö, så kunde jag icke då yttra mig, men nu får jag
vördsamt föreslå, att Gottska Sandön må på Statens
bekostnad till correc t. inrättning inköpas.
Denna ö har 3 mils omkrets, alltså dubbelt större än
hela Stockholms område, den kan således hysa flere 1000
correctionister.
Den är belägen 5 mil från Gottlands norra udde och
10 mil från fasta landet, och sora hafvet högst sällan tillfryser,
och det då osäkert, så är localen den bästa inhemska
deportationsort, som kan fås. Skogen utgör något öfver 6000
tunnland, dels ek, björk, asp och gran, men till största delen
består den af grof tallskog. Om denna furuskog nedliugges
lill virke, och stockhus upptimras, så kan boningsplats
successive förskaffas åt hvilket antal correctionister som
helst. Öppna jorden är 600 tunnland och ökas naturligtvis
ännu mera allt efter som skogen borthugges; der hafva
sedermera en mängd correctionister arbete med rothuggning
och gräfning. På ön finnes intet berg, och stranden är
långgrund, jordmånen kalkblandad. För närvar, finnes på
ön föga byggnader, men uthusen kunna provisionelt inredas
för t5o å 200 man, som till en början kunde ditsändas för
att bygga. Sommartiden torde ett mindre kronofartyg kunna
kryssa omkring ön, för att hindra ali oloflig communication;
sedan skogen blifvit uthuggen minst mil inåt ön,
torde ingen kryssare behöfvas, ty svårligen kunna då correctionisterne
på nedhuggna trädstammar få tillfälle alt, flytande
derpå, våga rymningsförsök.
Den 29 Februari e. ro.
5ig
Anliålles vördsammast 0111 remiss till StatsUtsk. af denna
min motion.
Hr Hjel ta, Lars: Jag utber mig vördsamt att få instämma
i den motion den siste talaren väckt om en fri ränta
och bysattningars upphörande, så mycket hellre, som jag
ämnat i ett (oljande plenum väcka samma motion. Del är
en välkänd författare, som yttrat den satsen, att det (innes
tvänne ting, som mennisknrna hafva svårt att lära; det ena
är, att förstå det enkla, och det andra, att förstå det obegripliga.
Till de enkla sakerna hörer, att penningen är en
vara, och att allt gäller hvad det kan gälla, ty priset på
penningen bestämmes af coneurrensen och ingenting a'nnat,
samt alt alla föreskrifter, som kunde etableras till räntans
nedsättande, uro förgäfves, hvaremot ett sådant förfarande
cj tjenar lill annat, än att skapa en särskild class af rnenniskor,
som derföre att de sätta sig öfver den skam, opinionen
fästat vid det s. k. pr.ocenteriet, förtjena så mycket
mera. Detta är så allmänt kändt, att det ej behöfver vidare
utvecklas; men jag har velat nämna det vid detta tillfälle,
för att ej behöfva yttra mig, då Hr af Grubbens’s
motion förekommer till remiss.
Hr Printzensköld, Carl, förenade sig med Hr
Hjerta.
Hr af Grubbens’s fyra motioner lades på bordet.
Frih. Wrede, Fabian, anförde skriftligen:
H. R. o. Ad. har till BancoUtsk. remitterat en motion
af Hr von Troil, ang:de myntenhetens bestämmande
till en riksdaler riksgäld, under benämning af en riksdaler
kurant, åtföljd af ett amendement af Hr Rosenblad, att den
sålunda bestämda enheten måtte fördelas i 100 underafdelningar.
Hr Rosenblad har härigenom åsyftat att förskaffa
oss de stora fördelar, som decimal-systemets införande i vårt
myntväsende onekligen mätte medföra; och häruti önskar
jag på det högsta kunna biträda honom. I afseende å medlen
att vinna detta mål, skiljer jag mig dock något ifrån
honom, och anhåller derföre att få, såsom ett nytt amendement
till Hr von Troils motion, framställa en modificatior.
af Hr Rosenblads förslag. Då man vidtager en förändring
uti något, som ingriper i så många olika förhållanden som
Rikets myntväsende, bör man noga afse så väl största möjliga
ändamålsenlighet hos det nya systemet, i och för sig
sjelf, som undvikande i möjligaste måtto af märkbara rubbningar
i det redan beståndande.
Med afseende härå, föreslår jag:
1:0 att närmaste underafdelningen af den af Hr von
Ti •oil föreslagna mynt-enheten mätte blifva r:dr kurant,
och att denna underafdelning mätte få ett nytt namn, t. ex.
kröna, ort, eller något dylikt;
5ao Den 29 Februari e. ni.
2:0 att den minsta mynt-underafdelningen blir en hundradedel
af en krona, och att denna underafdelning 'benämnes
styfver;
3:o att de utpreglade skiljemynten af silfver bestämmas
till hela, t re f je r d e d e Is, och halfva kronor eller
100, 75 och 5o styfver, motsvarande i värde de nu i bruk
varande småsedlarna ä 16, 12 och 8 skir blco.
De hufvudsakliga motiverna till detta förslag anser jag
mig här endast i korthet behöfva angifva. — Erfarenheten,
så väl hos oss som hos andra nationer, har alltid visat,
att då någon ny enhet blifvit införd i systemet för mått,
mål, vigt eller mynt, de mindre bildade ciasserna länge fortfarit
att begagna de gamla benämningarna i stället för de
nya. Då de gamla och nya enheterna stålt lill hvarandra i
något enkelt, rationelt förhållande, så har olägenheten af
denna namnförvexling varit obetydlig eller så godt som ingen.
Sådant är t. ex. fallet då en sedel på 16 sk. blco i
södra Sverige benämnes 3 daler, och i det öfriga Sverige
24 sk. rlgds. Äger deremot ett sådant enkelt förhållande
icke rum, såsom t. ex. i Frankrike mellan francs och livres,
eller ännu mer mellan ^ kilogram och derföre ofta substituerade
äldre benämningen livré, så kan namnförvexlingen
leda till verkliga olägenheter. Om en rldr kurant fördelas
i 100 underafdela ingar, så skulle utan tvifvel dessa
underafdelningar ganska länge förvexla» med halfva skillingar
och sålunda leda till förvillelser i afseende å minutprisernas
beslämmande och bedömmande. Då 24 sk. rlgds nu
utgöra 96 styfver, och af mig föreslås till fördelning i 100
underafdelningar, så följer visserligen deraf, att värdet af
de nya underafdelningarna skulle komma att med 4 proc.
skilja sig från dem, hvars benämning jag ansett dem böra
bibehålla. Häraf följer dock ingalunda, att missräkning af
4 proc. i minuthandeln i allmänhet genom detta förhållande
kan föranledas, utan att sådant på sin höjd kan inträffa på
sådana priser, som allmogen vant sig vid att beräkna i styfver;
och dessa uppgå, mig veterligen, icke högre än till
16 styfver i de sydliga provinserna, och till 6 ä 9 i den
öfriga delen af Sverige. Olägenheterna häraf kunna derför,
enligt min tanka, icke komma i någon jemförelse med fördelarna
af att undvika en benämning och nya begrepp. En
annan olägenhet af Hr Rosenblads förslag är, att icke alla
de nu i bruk varande småsedels-valörerna kunde bestämdt
återgifvas, utan att utgifvas på bråkdelar af minsta underafdelningen,
t. ex. 12 sk. blco, som svarar mot 37^ sådana
afdelningar. Denna olägenhet försvinner helt och hållet genom
den af mig föreslagna fördelningen.
Ännu en annan olägenhet af riksdalerns fördelande i
100 delar är dessutom, att den sålunda uppkommande minsta
underafdeluingen blir för stor för att medgifva minut
pri
-
Den ag Februari e. m.
prisernas vederbörliga bestämmande i förhållande till partipriserna,
och att ännu en ny underafdelning, som, med bibehållandet
af decimal-systemets principer, icke kunde göras
större än r:dr, (cirka rist.) åter skulle vara alltför
obetydlig, för att i liqvider behöfva tagas i betraktande,
och onödigt föröka siffrornas antal i alla räkenskaper.
Om det af mig nu framsläldta förslag blir antaget,
kan jag knappast föreställa mig, att de mindre bildade folkclasserna,
eller de, bos hvilka man velat finna de största
svårigheterna för decimal-systemets införande, skola ens märka,
att någon annan förändring ägt rum, än att 24-skillingen,
18-skiHingeri och 12-skillingen fått ett nytt utseende
och en ny pregel. För dem skulle de utan tvifvel länge
förblifva alldeles detsamma som förut; och någon olägenhet
häraf kan jag icke inse. Deremot kunde hvar och en,
som förer räkenskaper, åtnjuta alla med decimal-systemets
införande åtföljande fördelar. Han måste då likväl föra
sina räkningar i kronor och icke i riksdaler, och för honom
blir då således kronan de facto den verkliga myntenheten.
Jag skulle derföre, och afven af andra skäl, helst
hafva velat, i likhet med hvad vid föregående riksdagar
skett, föreslå kronan till Rikets mvnt-enhet. Utom den
nu antydda fördelen häraf, kunde bland annat åberopas,
att den sålunda bestämda enheten blir jemnt af en mark
victualievigt mynlsilfver, d. v. s. att den skulle väga jemnt
en ort, hvarföre jag äfven alternativt föreslagit denna benämning
för densamma. För att undvika alltför stora tal
för större summors benämnande, kunde man då införa benämningen
mark för en högre mynt-enhet af 100 ort, —
d. v. s. i stället för t. ex. 100,000 kronor eller ort säga
rooo mark, hvilken benämning då tillika skulle uttrycka
den ifrågavar. summan, i värde svarande emot 1000 marker
efter den antagna myntfoten utpregladt myntsilfver. —
Men då detta skulle förutsätta en förändring af hela vår nu
utelöpande sedelstock, så har jag trott mig böra frånträda
det i-min tanka visserligen mera rationella förslaget, och
åtnöja mig med den inodificalion deraf jag här ofvan
framställt.
La des på bordet.
Hr Rosenqvist, Fredr. Leonhard, uppläste 3 motioner,
så lydande:
1.
Då ingenting är billigare, än att meoniskan må på redligt
sätt få föda sig med hvad hon kan, har det väckt allmän
förundran, om ej förvåning, att enskilde medborgare
kan förvägras rättighet alt uti hufvudsiaden anlägga theatrar
och der gifva representationer. Jag har undersökt våra la2
H. 66
5)3
Den 29 Februari e. m.
gar, men uti deni icke funnit någon grund för ett dylikt
prohibitiv-systeme. Den enda theater, sorn linnes i hufvadstaden,
har nu för liden ingen medtäflare. För mer än 3o
år tillbaka, under envåldstiden, funnos likväl härstädes 3
publika theatern-, och det bar sig ganska bi a. Jag vet icke
hvarföre theaterväsendet nu, under vår constitutionella, den
så kallade frihetstiden, skall vara fjettradl; och det arlid,
att det tillstånd af godtycke, hvaruti tbeater-anläggningar befinna
sig, må upphöra, samt alt lagen intager sin plats.
Jag föreslår alltså vördsamt, att det må vara hvar och en
medborgare af ett oförvitligt uppförande tillåtet att
uti hufvudstaden inrätta theatrar och derå gifva offentliga
representationer, emot den bevillning, som derföre kan blifva
påförd; anmäle sig den hugade dock först hos Ofverståthållaren
i Slockholm, hvilken har att meddela tillståndsbref
l4 dagar efter det skriftlig anmälan blifvit gjord.
Att denna min motion må blifva lill Lag- samt Allm. Besvärs
och Ekon.Utskm remitterad, derom anhålles vördsamt.
2.
Ju mera fattigdomen griper omkring sig hos den stora
massan af Svenska folket, ju mera bör en vis och rättrådig
Regering vara betänkt på medel att förekomma densamma;
men dertill hörer visst icke den uti K. förordn. den 3o
Juni 1838 gifna tillåtelsen för Judar att bosätta sig, så väl
hvarhelst på landet, som uti alla Rikets städer. — Ibland
de fyra städer, nemi. Stockholm, Götheborg, Carlskrona
och Norrköping, hvarest, enligt det s. k. Jude-reglementet
af den 27 Maj 1782, blifvit Judarne tillåtet alt sig bosätta,
har hufvudstaden isynnerhet varit det experimentalfält, der
de handla och vandla, kringsprida värdelöst kram, samt
förderfliga luxartiklar och slutligen göra de grofsta concurser.
Att här göra en målning af det elände, hvaruti åtskilige
äldre personer och tusentals ynglingar här i Stockholm
blifvit störtade, för det de inlåtit sig i penningetransactioner
med Judar, det är omöjligt och dessutom öfverflödigt,
då dylika fada äro tillräckligt bekanta, och för öfrigt
nästan höra till hvardagshändelserna. Lägger man nu
härtill den för Sveriges ära så kränkande skeppshandeln
och åtskilliga andra förhållanden, så kan det med allt skäl
kallas en olycka, att den eljest Svenskt sinnade Konungen
Gustaf III föll på den ide'en att i Sverige insläppa denna
farliga stam. Huru många Judar finnas icke här i Stockholm,
som aldrig idkat något annat näringsfång, än att låna
ut penningar och att förtjena på vårt mynt vid hvarje
förändring deraf. När sag man någon Jude företaga sig ett
tungt och mödosamt arbete, eller på sådant sätt förtjena
sin bergning ? Nej aldrig, — deras näringsfång äro alltid lätta
och lönande för dem sjelfva, men så mycket mera kännbara
Den 29 Februari e. ra.
och tryckande för det lands infödingar, der Judarne nedsatt
sig. Sådant har nogsamt blifvit insett af vårt aktningsvärda
brödrafolk, som också ganska visligen icke tillåter någon
Jude bosätta sig i Norrige.
Under nu mera framfarne f. d. Konung Gustaf IV
Adolphs regering utkommo flera för Riket högst nyttiga
författningar, hvartill kan räknas K. brefvet den s5 Nov.
1806, som förbjöd Judar att i Riket inkomma; skada blott
att detta så välgörande förbud icke fick fortfara, sedan
samme Konung störtades från thronen. Den medborgareclass,
sorn i allmänhet mest lider genom Judarne, är det
Vällofl. Borgerskapet, hvilket också, vid i8i5 års riksdag,
på goda skäl begärde, att ingen Jude måtte vidare tillåtas
inflytta i Riket för att härstädes bosätta sig; men Judarne
bade redan, då sina sympathier inom Representationen, och
BorgareSt;s begäran blef således icke bifallen. Sedermera
synas de af Regeringen i sednare tider, utan R. St;s samtycke,
i afseende på Judarne vidtagna mesurer antyda mycken
välvilja för dem, äfven hos Styrelsen; och det gamla
aktade Sverige kan således i framtiden lätt blifva deras förlo
fv ad e land, i hvilket Svenskarne lill slut blifva Judarnes
slafvar, blott det faller vissa Jude-magnater in att söka,
samt Konungen att tillåta, det de här få köpa så mycken fast
egendom, som de åstunda. Landet är fattigt, och affären är
således snart uppgjord. Ställningen, mine herrar, är alltså
betänklig, och folket måste vara på sin vakt.
Min pligt, som representant, manar mig åtminstone att,
om möjligt är, söka motverka denna stora menliga inverkan
på landels välstånd; och jag föreslår derföre, med upplifvande
af. Hr Stabecks i BorgareSt. vid i8i5 års riksdag
väckta motion, att R. St. behagade besluta, det ingen Jude
hädanefter må tillåtas i Sverige inkomma eller der äga fast
egendom efter en lid af 10 år, räknad från 1840 års början;
kunnande de nu bosatte Judar då icke klaga öfver, att
de saknat tillräckligt rådrum att afyttra deras fastig
heter.
Jag anhåller, att denna min motion må blifva remitterad
till Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk., äfvensom att den
communiceras med de öfriga respective RiksStånden.
3,
Af en utaf tillförordnade Öfverståthållaren i Stockholm
till K. M:s och Rikets Svea Hofrätt ingifven förklaring
uti en emot Öfverståth.-embetet anställd fiscalisk action,
rörtde bemäldta embetes förfarande mot Jernkramhandlanden
Sandegren, hafva Stockholms innevånare med förvåning
erfarit, hurusom Öfverståth.embelet ansett hvarje
Stockholms-bos personliga frihet samt hus- och hemfrid beroende
af Öfverståthts godtycke, således satt utom lagen,
derest det kan lyckas denne embetsman att inför Konun
-
5a4
Den 29 Februari e. m.
gen allena försvara sina embetsåtgärder. Till gtund för
denna åsigt liar Öfverståthm åberopat en den 20 Aug. 1791
för Öfverståth:n utfärdad instruction, jemte flera sedermera
tillkomna K. bref, enligt hvilka det skulle vara å Konungens
höga vägnar och i dess ställe, som Öfverståthm
i staden och på mahnarna bjuder och befaller; hvadan ock
denne embetsman, uti ofvannämnda förklaring, låtit Hofrätten
veta, att han icke är pligtig, och i de flesta fall ej
heller berättigad, att inför Hofrätten redogöra för sina embetsåtgärder.
Omförmälda förklaring innefattar således analysen,
icke blott af vissa högt uppsatte embetsmäns begrepp
om deras ansvarsskyldighet och förbindelse att respectcra
lagarna, utan ock om den frid och säkerhet, som deras
medborgare kunna påräkna. Stockholms innevånare, äfvensom
alla andra, hafva hittills trott, att Öfverståthm, enligt
allmänna lagen i 1 cap. 5 §m och 2 cap. 6 §:n Utsökn.-  b:n icke är, hvarken iner eller mindre än Konungens
Bef:h:de, alltså skyldig att, likmätigt 8 cap. 2 §:n Rätteg.-  b:n, stå till rätta inför Hofrätten, om han förbryter sig i
embelet. Dessa nyssnämnda lagrum äro af Konungen och
It. St. icke ändrade eller undanröjda, och följaktligen hvarken
bör eller kan den åberopade instructionen, med dithörande
Konunga-bref, förstås och tydas så, alt Konungens
Eef:h:de i Stockholm är oberoende af lagen och endast Konungen
ansvarig för sin embetsförvaltning.
Sådant är dessutom rakt stridande mot 16 §:n i 1809
års Reg.Form, hvarigenom den för allmänna säkerheten så
vådliga instructionen redan är gjord kraftlös, för så vidt
den möjligen kunnat anses undandraga Öfverståthm från
skyldigheten att inför laga domstol ansvara för de lagbrott,
han i sin embetsulöfning kan begå. Då man nu med förvåning
icke destomindre erfarit hvad Hr Öfverståthm i sin
förklaring tili Svea Hofrätt också åberopat som'ett praejudicat,
att samma Hofrätt uti beslut den 7 Juli 1828 skall
ansett sig icke vara behörig taga befattning med en då fnrehafd
emot en tillförordnad Öfverståth. anställd ansvarstalan,
och då tillförordnade Öfverståthm, på grund af ett sådant
praejudicat, vägrat hörsamma Hofrältens härom gjorda förständigande
att afgifva hufvudsaklig förklaring i Sandegrenska
målet; så är det för Stockholms innevånares personliga
säkerhet af högsta vigt, alt detta osäkerhets- och godlycklighetstillstånd
upphör, på det att de måga äga skydd under
Sveriges lag.
Jag som befinner mig i den belägenhet att vara Stockholmsbo,
är derföre af nödvändigheten uppmanad att hos
R. St. vördsamt anhålla och föreslå, det sådana åtgärder
må af R. St. vidtagas, att endast Sveriges Rikes laga stadgar,
men icke några af Konungen enskildt beslutade eller andra
under en suverän Styrelse tillkomna och ifrån den tidens
Konungar enskildt eruanerade instruetioner eller rescripter
Den 29 Februari c. m.
5a5
inäga hädanefter få gälla i afseende på Öfverståthtns, det
är Konungens Bef:h:des i Stockholm, skyldighet att inför
Hofrätten svara oell ansvara, då han anklagas eller tilltalas'
för einbetsfe! eller andra olagligheter under embetets utöfning.
Jag anhåller vördsamt om detta memorials remitterande
till LagUtsk., samt att detsamma må med de öfriga
resp. RiksSl:n varda communiceradt.
Lades på bordet.
Frih. Sparre, Carl, uppläste följande:
Jag anhåller i korthet få taga R. o. Ad:s lid i anspråk,
för alt fästa uppmärksamhet uppå nödvändigheten af förändring
af tjenstefolkets, enligt legostadgan, nu varande flyttningstid.
Öfvertygad att de fleste, jemte mig, som hafva landthushållning,
äga beklagligen tillräcklig erfarenhet af olämpligheten
af den 24 October, såsom varande flyttningstid,
hvarför måhända öfverflödigt torde vara att upptaga R. o. Ad:s
tid med uppräknande af de mångfalldiga olägenheter i detta
afseende såsom argument för mitt påslående, anser jag tillfyllest
att här endast åberopa den bestämda misshandling
vår ladugårdshandtering får vidkännas, då tjenstefolk, sorn
tilläfventyrs skola afflytta den 24 October, af urets fodertillgång
redan under flera veckors lid dock fodrat kreaturen,
för alt sedermera öfverlemna återstoden af detta foder
till den nykomna tjenstehjonspersonalen, som dermed kommer
att få befattning. Den ovarsamhet, som genom detta
flyttnings-förhållande, så väl i afseende på den afgående som
nykomna tjenstepersonalen, och på så otjenlig tid af året,
uppkommer med ladugårdens dyrbaraste tillgång — fodret,
— bör af något hvar lätteligen kunna inses. [Erfarenheten
har dessutom tillräckligen nogsamt Järt oss, med hvad liknöjdhet
afflyttande tjenstehjon behandla sina tjensteåligganden;
och då ladugårdsskötsel!!, ehuru det mest maktpåliggande
vid en landtegendom, det oaktadt oftast ensamt
beror af tjenstefolkets eget tillgörande, så torde man böra,
och jag anser äfven lätteligen kunna afhjelpa olägenheten af
en mindre väl vald flyttningstid för tjenstefolk i allmänhet
till en mera ändamålsenlig, och får i anledning häraf dertill
föreslå midsommarstiden, såsom i min tro varande den
lämpligaste, så väl i afseende deruppå att transporten under
en vackrare årstid är mindre kännbar och besvärlig, som
synnerligast derföre, att vid detina tiden vårbruket i Rikets
flesta orter då är verkstäldt, höslollern ännu icke allmänt
påbörjad, och dessutom de flesta, åtminstone angelägnaste,
till ett landtbruk hörande arbeten under hvila.
För de städer eller landsorter, der halfårs flyttning äger
rum, skulle således jultiden, svarande emot midsommarstiden,
blifva den del af året, sorn ombyte af tjenstefolk kun
-
520
Den 2g F e b r u a r i e. m.
de komma i fråga, och hvilken årstid ingalunda synes mig
härtill otjenlig.
Denna min motion anhåller jag må få blifva remitterad
lill vederb. Ulskts behandling.
Lades på bordet.
Hr Reutersvärd, Pehr Adam, uppläste följande
Irenne motioner:
1.
I sammanhang med K. M:s nåd. propos. om skjulsväsendet,
saint i anledn. af Hr Hammarskölds motion i samma
anine, med hvad härom af andra talare blifvit ytlrndt och
föreslaget, får jag ytterligare föreslå, alt, sedan vederbör.
Konungens Bef:h:de blifvit hörde och med und. utlåtln och
förslag till K. M. inkommit, den mycket öfverklagade och
förderfliga hållskjutsen mätte indragas under sommarmånaderna
hell och hållet, eller till större eller mindre del, efter
sig företeende omständigheter, i de trakter af Riket,
hvarest resande merendels färdas på ångfartyg, i stället för
att resa landvägen, och der hållskjutsen på flera ställen till
den glad visat sig vara obehöflig, alt de skjutsskyldige beklagat
sig öfver, det de esomoftast nödgas fara hem, utan
att hafva fått skjutsa. Härigenom vore åtminstone en god
början gjord till lindring för en del hållskjutsskyIdige, tills
någon mer ingripande reform i denna angelägenhet kan hinna
tillvägabringas.
Jag anhåller om remiss häraf till fikon.Utskoltet.
2.
Enligt stadgarna för erhållande af lån i banken mot
pant af inteckning i fast egendom, måste lånesökanden, utom
andra säkerhetshandiingar, förete ”'domstolens eller dom”hafvandens,
sednare än inteckningen meddelades, utgifna
”bevis, att låntagaren veterligen icke är förmyndare eller
”liarum bander barnaarf, uppbörd eller andra sådana medel,
”sorn kunna lända banken till förfång 'uti dess intecknings”rätt;
och om han förmyndare eller uppbördsman varit,
”att han för sig gjort redo, som blifvit godkänd, eller icke
”inom behörig tid klandrad. Bor låntagaren utom den
”rätts jurisdiction, som meddelat inteckningen, bör han jem”väl
anskaffa bevis i dessa omständigheter från domstolen
”eller domaren i den ort, hvarest han sitt bo och hemvist
”bäfver. Är han frälseman, fordras äfven lika beskalfadt be”vis
från den K. Hofrätt, hvarunder han lyder.” 1 likstämmighet
härmed fordrar äfven andra publika cassör enahanda
slags bevis. — Det har emedlertid visat sig, att sådana
bevis äro utan ändamål och föga tjenande att betrygga
lånebankens eller pub!, cassors förmånsrätt, i händelse att
låntagaren kommer på obestånd. Deras anskaffande medlör
Den 29 Februari e. m.
527
dock, synnerligast för en frälseman, stort besvär och kostnad;
ty domstolen eller domhafvande!!, under hvars juris—
diction lånesökanden lyder, hvarken kan eller är pligtig att
känna, oin han innehar förmynderskap &c. i andra orter af
li ike to Således 0111 banken oell de långifvande embetsverken
skola vara fullt tryggade i detta afseende, borde länesökanden
anskaffa dylika bevis, så val från Rikets tre Hofrätter,
som från alla bergmästare, borgmästare och landtdomare i
hela Svea land, helst det för en ståndsperson, som har vidlyftig
slägt, är lika så möjligt, att han kan äga förmynderskap
utom den Hofrätts,- stads eller lagsagas jnrisdiction han
bor, som inom densamma. Man har ock exempel på, att,
då en f. d. Statssecreterare, känd för en hederlig och förmögen
man, hvilken, sedan han lemnat tjernsten och nedsatt
sig i södra delen af Riket, för ett år eller iner tillbaka,
sökte bancolån, kunde han ej utfå detsamma, förrän
han presterat bevis om förmynderskap m. m., icke allenast
från Götha Hofrätt och från domaren, inom hvars lagsaga
egendomen är belägen, utan äfven från Svea Hofrätt,
för det han bott i Stockholm. Detta förorsakade naturligtvis,
utom förtrytelse, skriftvexling och mycken tidsutdrägt;
och icke destomindre kunde han möjligen hafva förmynderskap
i Skåne eller Blekinge samt för ofrälse myndlingar,
ehvar som helst. — Banco-commissarialet är, hvilket hvar
och en nogsamt känner, som haft låneaffärer om händer,
småaktigt nogråknadt i allt hvad som kan röra bankens säkerhet
för låns lifgifvande, följande den döda bokstafven i
dess strängaste bemärkelse, hvaröfver ock klagomål inom
Representationen vid föregående riksdagar försports. Slutmeningen
i de till lånebanken afgifvande skuldebrefven lära
de dock anse för tomma ord, utan betydelse. Den lyder sålunda:
”och försäkrar jag (vi) på min (vår) heder och ära
”. . . . att jag (vi) icke innehafver (innehafva) förmynderskap,
barnaarf eller andra medel af hvad namn de vara
"må, som kunna lända banken lill förfång i dess inteck”ningsrätt.
’’
På grund af hvad jag nu haft äran framställa, får jag
alltså vördsamt föreslå, att, såvida de tysta förmånsrätterna
icke komma att försvinna, hvarom fråga nyligen blifvit
väckt i ett annat RiksStånd, lånsökande i banken och andra
publ. cassör, i stället för ofvan beskrifna ändamålslösa
bevis, böra prestera bevis, utgifvit af 2:ne trofasta, välkända
och med lånsökandens ställningar och förhållanden närmare
bekanta män, det de bestämdt känna och under edelig
förpligtelse kunna intyga, att denne icke innehar förmynderskap
&c och, om desse personer äro för det
långifvande embetsverket fullkomligen obekante, kunde domaren
i orten elier annan auetoritet intyga deras trovärdighet
m. m. Härigenom vunne banken och cassorna mer sä
-
äaS
Den 29 Feb ritari e> m.
kerhet, oell lånsökande undveke tidsutdrägt, besvär oell
kostnader.
Jag anhåller om remiss häraf till BancoUtskotlet.
3.
Man har med skäl klagat öfver den lidsspilla, som voteringarna
på Riddarhuset förorsaka, hvilka ock, i sin mån,
bidraga till riksdagarnas förlängning. Man vet ock, att votering
någon gång blifvit begärd af elakt lynne för tillfället,
-eller af en nyck, med fullkomligt förutseende af utgången
, hvarpå man hade exempel i dag på f. m, och i dag
8 dagar sedan. Under första delen af riksdagarna är denna
öfverklagade tidspillan störst, då antalet af dem, som uttaga
polletter på Riddarhuset, vanligen bestiger sig till 5 h
6oo. Onekligen skulle mycken tid besparas vid de nu förestående,
troligen ofta påkommande, voteringar, om det
andra uppropet, okändt i de öfriga tre RiksSttn, och icke
föreskrifvet i Riksd.Ordnts 5] §, afskafFades, och dörrarna
till riddarhussalen stängdes, när första uppropet börjar. Den
som icke åhört öfverläggningen och icke i densamma deltagit
samt derunder fattat sitt beslut, är ock obehörig att
med sitt votum bidraga till målets afgörande, andra skäl
att förtiga. — En hvar af oss, som bevistat flera riksdagar,
känner nogsamt, att det icke sällan handt, det personer
uppkommit under voteringarna, som någon gång icke ens haft
reda på hvarom voterades, förfrågande sig härom och hvari
de bort lägga — ja eller nej. Ett enda ja eller nej kan dock
möjligen afgöra en vigtig riksangelagenhet.
På grund häraf får jag vördsamt föreslå, att, när votering
är begärd, voteringspropos. justerad och uppspikad, samt uppropet
börjadt, den vakthafvande underofficeraren måtte antydas
att väl ut- men ej insläppa någon annan, än de till Riddarhuset
hörande tjenstemän och vaktbetjening, tills voteringen
är slutad, men om detta förslag skulle väcka för mycket
motstånd, 3i §:n af Ridd.Ordn. åtminstone måtte undergå
den redactionsförändrig, att endast ett upprop må bestämmas
i öfverensstämmelse med 53 §:n Riksd.Ordn.
Jag anhåller om remiss häraf till Ridd.Utskottet.
Lades på bordet.
Hr Rosenblad, Bernhard, uppläste tvänne motioner,
så lydande:
1.
Då R. St., efter tjuguårig villervalla i myntväsendet,
antogo i83o års myntbestämningslag, stadgade de i sedelmyntets
dåvar. värde en grund för alla liqvider, der ej annat
förbehåll varit gjordt, hvilken onekligen gifvit vår realisation
dess stora företräde framför de flesta, som i andra
länder,
Den 29 Februari e. m.
länder vid likartade tillfällen ägt ruin. Denna liqvidalionsgrund
hvilade på den satsen, att såsom det vore omöjligt
att uppgöra en efterräkning, huru bestående förbindelser,
tillkomna under tider af annat myntvärde, öfvergått till
nuvar. innehafvare, eller i hvad mån en nu var. fordringsägare
gifvit, eller gäldenär erhållit valuta för den ursprungligen
representerade fordran, och att om afven en sådan efterräkning
vore möjlig, denna valuta ofta för samma fordran
skulle vara helt olika hos fordringsägaren än hos gäldenären
; så skulle hvarje annan grund för liqviderna medföra
en rubbning i bestående förhållanden af både obillig och i
tillämpningen vådlig art. Det kan så mycket mindre vara
min mening att vilja rubba denna allmänna liqvidationsgrund,
sorn jag sjelf, medan frågan var oafgjord, med ifver stridde
för dess tillämpning, och den nu mera genom K. M:s och
R. St:s förenade beslut erhållit kraften af lag. Men detta
hindrar icke, att, om ett förhållande funnes, i afseende på
hvilket skälet för den allmänna grundsatsens tillämpning icke
ägde rum, i afseende på detta, — om begge parterne, både fordringsägare
och gäldenär, derom komma öfverens,— en jemkning
kunde ske; och ett sådant förhållande tillåter jag mig
att underställa R. St., i deras egenskap af ägare af den s.
k. R. Sits Bank.
Några fromma stiftelser äga länebancocapitaler, insatta
eller donerade under uttryckligt förbehåll, alt stiftelsen aldrig
linge uppsäga eller ur banken utlaga sin fordran. Här
har icke endast fordringsägare celi gäldenär, under alla oredor
i myntväsendet förbli fv i t desamma, men de hafva icke
en gång kunnat ändras. Då härtill kommer, alt dessa fordringar,
i förtroende lill en R. Stts inrättning och den garanti,
R. St. densamma lemnat, blifvit der insatta, ulan lätt
för de fromma stiftelser, som fått dem, att genom uppsägning
kunna skydda siri egendom emot myntförsämringen,
och att fordringsägarne äro barmhertighetsverk, barnhus,
stipendiifonder för fattiga studerande, fattighus o. s. v; så
torde det icke finnas obilligt, alt, ehuru numera, efter i83o
års myntbestämningslag, ingen rättighet till ersättning för
dessa fromma stiftelser finnes, R. St..'dock af ädelmod och
barmhertighet bevilja densamma.
Beloppet af ifrågavar. fordringar är svårt att lill siffran
Uppgifva. Dock vill jag nämna, att de endast utgöra en
ringa del af de s. k. lånebanco-capitalerna, och att den uppoffring,
som härigenom skulle förorsakas banken, troligen
knappast skulle uppgå till den afskrifning, som under loppet
af nästa månad kommer att äga rum för bankens äunu
oinlösta gamla sedlar å daler kopparmynt.
Jag får sålunda vördsamt föreslå;
att de fromma stiftelser, som innehafva lånebanco-capitaler,
insatta eller donerade under uttryckligt förbehåll å gifvar2
H. 67
53o
Den 39 Februari e. ro.
nes sida, att de aldrig finge ur banken uttagas, berSttigaS
att få dessa capilaler, från och nied för -år 1841, omskrifna
till deras ursprungliga värde i nävar, bancomynt, på så sätt,
att de som varit ställda i ducater, förvandlas till r:dr b:co
efter 5 r:dr 32 sk. för hvarje ducat, de i r:dr specie till r:dr
b:co efter 2-| r:dr för hvarje r:dr specie, de i daler caroliner
och daler kurant först till specie efter 23 sk. för en daler carolin
och efter 3 daler per r:dr med 3 proc. rabatt för 1 da
ler kurant, samt sedan till b:co efter förutnämnda grund,
samt de i daler silfver- eller kopparmynt, om de tillkommit
före 1745, efter 3 daler silfvermynt eller 9 daler kopparmynt,
om de tillkommit från och med 174^ till och med
1756, efter 3-§- daler silfvermvnt eller 10 daler kopparmynt,
och de som sedermera tillkommit efter 6 daler silfvermynt
eller 18 daler kopparmynt för 1 r:dr specie eller 2| r:dr b:co;
att de fromma stiftelser som vilja begagna en sådan förmån,
böra sig derom anmäla inom 184* års slut;
att det må bero af de beslut, It. St. särskildt kunna fatta,
att i de nya förbindelserna förbehålla banken viss uppsägningstid
eller att göra dem å ömse sidor ouppsägbara;
samt att Banco-styrelsen uppdrages att detta beslut i allmänna
tidningarna kungöra.
2.
Sedan tillräckligt belopp sedlar af nya formulären blifvit
till verk a d t, inställdes, såsom allmänt bekant är, med
början af April i83ö ali utgifning af bankens s. k. transportsedlar,
och med början af år 1837 utgifningen af dess
sedlar å 3 r;dr och å 2 r:dr efter gamla formuläret. Sedermera
har visserligen betydligaste beloppet af ifrågavar. sedlar
till banken ingått; men så länge de återstående äga allmänt
omlopp, är allmänheten utsatt för de förluster, som dessa
sedlars läll,a förfabkning och efterapning föranleda, hvilket
vitsordas af det betydliga antal dylika mål, som ännu hvarje
qvartal till bankens fiscals-embetes handläggning inkomma;
och så länge är syftemålet med införandet af det nya systemet
för sedlars tillverkning icke vunnet. Af denna orsak
och i närmaste öfverensstämmelse med den prsescriptionstid,
som, räknadt från inställandet af riksgäldssedlarnes lifgifvande,
blifvit för dessa utsatt, får jag vördsamt föreslå:
att R. St. måtte för deras del besluta, dels att 1843 års slut
bestämmes såsom den tid, efter hvilken icke mera i Kronans
eller allmän uppbörd eller såsom lagligt betalningsmedel
skola emottagas R. St:s Banks från och med 1777 års
början till och med d. 3i Mars 1836 utgifna, samt å specie
eller banco lydande transportsedlar, äfvensom dess från och
med 1777 års början till och med i836års slut utgifna sedlar
å 3 och a r:dr å ofärgadt papper samt så väl ä dubbla
sorn å enkla blad; dels att innehafvarne af förutnämda transport,
3 och 2 r;drs-sedlar, böra, såvida de för dem vilja
Dan »9 Februari c ca.
531
njula betalning, dem till inlösen i R. St:s Bank uppvisa före
utgången af ål‘ 1846, efter hvars tilländngående alla ännu
oinlösla sedlar af förutnämnda slag sålunda komma att
förlora all rätt till betalning; samt alt Rikets Ständer
detta deras beslut hos K. M. i und. anmäla, med anhållan,
att K. M., jemte nåd. stadfästelse derå, mätte täckas detsamma
genom kungörelse, som årligen till och med år 1846
bör i Rikets kyrkor uppläsas, lill allmänhetens kännedom
och efterrättelse meddela;
äfvensom besluta:
att bancofullmäktige, sedan K. M. täckts en sådan nåd. kungörelse
utfärda, böra, en gång om året till och med år i845,
samt 4 gånger under loppet af år 1846, samma K. M:s nåd.
kungörelse i Rikets officiella tidning låta införa,
Lades på bordet.
Hr von Engeström, Lars August, hade ingi fvi t
följande, som upplästes:
R. St. fä, efter hvad mig blifvit berättadt, under denna
riksdag emottaga K, M:s nåd. propos. om upphäfvande
af den förmånsrätt, som uti 17 cap. 8 § Handels-b:n blifvit
till omyndiges skydd dem försäkrad hos deras förmyndare,
vare sig sjelfskrifne eller särskildt förordnade, framföre
inteckningar, beviljade förmyndarens borgenärer i hans
fasta gods. Sannolikt skall nämnda förmånsrätt för de omyndiga
gå förlorad. Då man sålunda söker att lätta utvägarna
till lån för fastighetsägare med uppoffring af en så vigtig
fördel, som den omyndige synes njuta; torde det icke
vara ur vägen, att, i conseqvens med denna princip, äfven
tillses, 0111 ej andra förmånsrätter med mindre våda kunna
afskaffäs, de der i sin mån minska långifvares säkerhet af
i faslighet vunnen inteckningsrätt.
Jag hade velat fä-sta uppmärksamheten å en sådan prioriletsrätt,
i sammanhang med den väntade ofvan antydda
K. proposjn; men då motionstiden torde före emottagandet
deraf förflyta, bör jag icke dröja, utan utbeder mig remiss
till vederb. Utsk. af denna motion, för att gemensamt med
öfriga frågor om inskränkning i förmånsrätterna behandlas.
Uti K. förordn. den t Juni 1748, hvilken äfven synes
ligga till grund för 6 J:n i K. reglementet för Stockholms stads
Brandförsäkrings-contor, finnes stadgadt, att husägare i Stockholm,
som låtit sitt hus der försäkra mot eldskada, och ej
vill erlägga assurance-afgiften för den bestämda tiden, må,
såsom lån af contoret, mot 4 proc. årlig ränta, hafva densamma
i huset innestående, hvarpå skuldebref skall af husägaren
utfärdas åt contoret, som, sedan anteckning om skulden
å assurance-brefvet skett, skall, utan intecknings-sökande,
vid domstol äga företräde till betalning för nämnda försäkringssumma
med tre års ränta framför inteckningar i samma
53a
Den 2g Februari c. tn.
lius; och man liar vid tillämpning af detta stadgande galt
så långt, att äfven inteckning, meddelad förr än prasmielånet
sålunda erhölls, vid liqvid af köpeskilling för slik
fastighet, ansetts böra stå tillbaka för contorets lån, hvilka,
med stöd af reglementet, icke intecluias. Långifvare eller
köpare af fast egendom i Stockholm får derföre ej heller af
rådstufvurältens gravationsbevis upplysning örn ifrågavar.
tysta förmånsrätt annorlunda, än att deri antydes, att ett
sådant premielån möjligen kan vidlåda egendomen, och han
kan derföre icke, utan att från contoret skaffa sig särskildt
bevis deröfver, få veta om ett sådant lån existerar. Denna
omgång synes vara öfverflödig, hinderlig och af behofvet
ingalunda påkallad. Långifvaren, sorn, i förlitande på
den reella panten, lemnar en penningeförsträckning, borde
endast af gravationsbevisets innehåll kunna inhemta för hvilka
gra vationer egendomen häftar. Nog af att han i öfrigt
måste från andra håll söka upplysning om låntagarens vederhäftighet,
förringad genom hans tjenstebefattning eller förmynderskap.
Brandförsäkrings-contoret är försedt med tillräckligt
antal tjenstemän, för att besörja sådana inteckningars
tagande, och husägarne, som hafva den stora fördel att
äga sin egendom försäkrad emot eldskada, utan att derföre
behöfva erlägga assurance-afgiflen, kunna icke anses betungade,
om de skulle få vidkännas inleckningskosl naden, ifall
contoret, som är ganska rikt, icke anses böra densamma
bestrida.
Den tydning af contorets reglemente, ett för praemielånen
contoret äger företrädesrätt till betalning framför ägare
till alia intecknade län i fastigheten, synes äfven förtjena
uppmärksamhet. Om författningen bör rätteligen så förstås,
hvilket är ganska tvifvelaktigt, bör den rättas eller
förklaras. Det kan icke vara rättsén ligt, att en långifvare,
som, med vetskap antingen att egendom är gravationsfri
eller häftar för premielån till visst belopp, lemnar husägaren
försträckning mot inteckning deri, skall äfventyra
minskning af sin beräknade valuta, derigenom att ägaren
later sedermera försäkra huset för högre, understundom
blott conventionelt värde, och i samma mån erhåller ett
nytt prgemielån med ofvannämnda förmånsrätt framföre inteckningshafvarens
förknippadt. Man kan invända, att genom
husets högre brandförsäkring får detsamma ock större värde,
som medför pålitligare säkerhet för långifvaren. Detta
skäl är dock helt och hållet skenbart, ty äger huset icke
värde i och för sig sjelft i anseende till dess beskaffenhet
eller läge, så vinnes detta reella värde visst icke af brandförsäkringen,
som endast i det, lyckligtvis högst sällsynta
fall, att huset förstöres af eld, kommer långifvaren tillgodo.
Då dessutom långifvaren, utan beräkning af husets
högre brandförsäkringsvärde, lemnar husägaren försträckningen,
har han ju frivilligt äfventyrat den förlust, soia vid
Den 2g Februari e. m.
533
husets försäljning kan för honom uppstå, i följd af de deri,
enligt gravatiorisbeviset, vid lånets gifvande befintliga inteckningar,
samt det honom kända förhållande, att huset ej
liäftar för prasmie-lån, eller oek blott till visst belopp, men
ej deröfver.
Med stöd häraf hemställer jag Ödmjukeligen, att R. St.
måtte bereda den ändring i K. förordn. den i Juni 1748
och K. reglementet den 19 Dec. 1807, att Brandförsäkringscontorets
istockholm s. k. försäkrings- eller prasmie-lån böra,
för att gälla till betalning med förmånsrätt utur fastigheten,
vara deruti lagligen intecknade; äfvensom att sådan
inteckning medför förmånsrätt i enahanda ordning, som
för intecknadt lån i allmänhet finnes stadgadt.
Lades på bordet.
Gr. A n c k ars v ä r d , C a r 1 Henr., hade inlemnat fyra
motioner, som upplästes, så lydande:
1.
Allas likhet inför lagen utgör tvifvelsutan första villkoret
för det fria eller lagbundna samhällsskicket; och synes
ordställtiingen uti det ännu som lag gällande duells-plåcatet
af år 1682 icke mera vara passande för vår tid eller för
våra närvar, förhållanden, då sjelfva inledningen till denna lag
lyder: ”— — — och ehuruväl alla i gemeen skole
”vara detta påbudh underkastade, så äro lijkväl
”intet härunder d h e s 1 a g z m å h I, som skie a f f n e”d
r i g e f o I k el ler g e m e e n e man v i j d a r e m e e n t e, än
”att dhe förblifva v i d Ii Sweriges be skrifne lagh,
■”hvarefter de dömas skola.” Det förefaller nästan oförklarligt,
att man ännu, 3o år efter den constitulionella statsformens
återinträdande, äger undantagslagar, som fördelar
Svenska folket till nedrige folk eller gemene man, när numera
ingen skilnad inför lagen bör förefinnas. Att högsta åklagaremakten
helt och hållet å sidosalt duells-placatets stadganden
och föreskrifter, derå bar man i sednaste tider haft i
ögonen fallande bevis; och då det är vådligt att äga lagbud,
hvilka icke mera innebära något allmänt skydd, men väi
kunna lemna tillfälle att förfölja, så anser jag mig hos R.
St. böra föreslå upphäfvande af duells-placatet utaf år 1682,
med alla dermed sammanhang ägande K. bref och förklaringar,
då Missg.-b:ns 24 cop. 11 § torde höra ändras till
ordställningen uti nya criminallag-förslagets straffbalks i6:de
cap. 33 och 34 SS» ^er det heter:
”§ 33. Hafva tvänne, efter aftal, sig i envig med hvarannan
inlåtit, och varder någon deri dödad, straffes ger”ningsmannen
som för dråp af hastigt mod efter 6 $:n:
”var det aftal gjordt, att envig ej skulle utan enderas död
"slutas, och följer död derå; vare lag som i 5 §:n sägs. Får
534
Den 29 Februari e. m.
”någon i envig kroppsskada; straffes gerningsmannen, så"sorn
hade den skada genom misshandel af hastigt mod
"tillkommit.”
”§ 34- Förfar någon vid envig försåtligen, och får den
”andre deraf död eller annan skada; vare lagsom om mord
”eller misshandel med berådt mod.”
Denna min motion grundar sig på min öfvertygelse om
olämpligheten af olika straffbestämmelser för brott, hvilka
i min tanka icke kunna förändra natur, derföre att de äro
begångna af personligheter, hvilkas ståndpunkt inom samhället
äro olika; och i afseende å straffbestämmelserna för
duellsbrottet tager jag mig friheten hänvisa till nya crimijiallag-förslagets
motiver. Jag anhåller 0111 remiss till LagUtskottet.
2.
Lagbudens bestämdhet till förebyggande af misstydning
och af godtycklig tillämpning, är ett af det lagbundna samhällets
oundgängligaste behof, och de ifrån )8io intill närvar.
tid mera eller mindre fasaväckande resultaterna af 5
capts 1 (j:n Missg.brn tillämpning, påkalla oeftergifligen lagstiftningens
uppmärksamhet å behofvet af en till meningen
bättre och tydligare svarande ordställning, än den som
innefattas uti öfverskriften af och alltigenom hela 5 cap.
Missg-b:n. Di det förhållande ännu beklagligen är förhanden,
att någon Regeringens propos. till antagande af
de långt före detta utarbetade förslagen till både civil- och
erimilallag icke lärer vara att förvänta; anser jag mig böra
till R. St:s pröfning hemställa, om det icke af behofvet påkallas
att å bane bringa deri förändring uti 5 eap, Missg.-  b:ns uppställning, att den fördes till öfverensstämmelse med
10 cap. Straff-b:n uti förslaget tili ny criminallag, der det
heter:
i. Förgriper sig någon emot Konungen med våld
”eiler annan misshandel å hans person, dömmes till fästningsstraff.
”
”5 2. Förgripelse, sorn i i:a § sägs å Konungens Ge"måf,
Drottningen, eller å Thronföl jaren, varde, der den ej
"skett i sådant förrädligt uppsåt, att den, efter 9 cap. 1 §,
”straffas bör, med straffarbete i r:sta grad belagd. &c — —-—”
”5 3. Talar eller skrifver man smädeligen om Konungen,
Drottningen eller Thronföijaren, eller förgriper sig emot
"någon af dem med hotelse eller annan missfirmelig gerning;
"dömmes till straffarbete i 4tde eller 5:te grad. — — —”
”§ 4' Ej må brott, som nu sagde äro, åtalas, utan att
"Konungen dertill lof gifvit.”
Jag anhåller om remiss till Lagutskottet.
S.
De bedröfliga tilldragelser, hvilka sommaren t838 ådagalade
huru orättvisan alstrar uppror, intygade äfven, huru
Dtn 39 Fehruivi e. m.
535
Hiet den personliga säkerheten genom lagarnes handhafvande
hos oss är tryggad. Det är en allmänt känd sak, att
folkskockningen vid stadshuset antog ett så betänkligt utseende,
att befälhafvare!) för den lilla vakten vid Södermalinstorg
ansåg sig böra inrapportera förhållandet och ifrån
högvakten begära förstärkning; men då, sådant oaktadt, inga
högre civil- eller mililär-myndigheler på stället infunno
sigt, försattes de tvänne befälhafvande snlballern-ofiicerarne
uti den bekymmersamma belägenheten att nödgas till sjelfförsvar
låta gifva eld på folket, utan att af lagen vara utrustade
med den varnande myndighet, hvilken inom alia
andia lagbundna samhällen mäste uppträda, innan den väpnade
styrkan tillåtes att utveckla siri kraft.
Till undvikande af förnyade tilldragelser af denna beskaffenhet,
anser jag det blifva en nödvändighet för R. St.
att vidtaga något lagstadgande; och tager jag mig i sådant
afsende friheten föreslå att Missg.btns 6 cap. måtte ändras
i enlighet med i 1 cap. uti nya criminallag-forslagets Straffbalk,
uti hvars 10 § det heter: ”Till upprors stillande
må krigsmanska]) användas, dock äge de ej å
”upprorsman vapen förr bruka, än 8: de och 9: de
”$§:ne blifvit af den å stället varande civila myndighet
3: ne gånger ljud el igen uppläste, der ej
"upprorsmän så hastigt lill våld öfvergå, att de
”förr med väpnad hand a fv är jas måste.”
Jag anhåller om remiss till Lagutskottet.
4.
Kongl, påbudet af den 7 October i8o5, som, emot
hvad allmänna lagen stadgar, ålägger dubbla beloppet kroppsstraff
för anfall å mililär-person uti uniform med sidogevär,
synes sakna all grund för en sådan straffbestämmelse, enär
en militärperson med sidogevär tvifvelsutan är bättre utrustad
till försvar, än civil-person, som uti omvändt förhållande
kunde blifva öfverfallen af militär-person med sidogevär.
Af sådan anledn., och på grund af undantagslagarnas
förkastlighet i allmänhet, tager jag, mig friheten föreslå R.
St. att begära återkallelse af ofvanåberopade i8o5 års kungörelse,
och i sammanhang dermed den ändring uti Missg.
b:ns i8:de cap. 9 §, att lagbudet ställes i likhet med stadgandet
uti nya lagförslagets Straff-balks ii:te cap.
Lades på bordet.
Hr af Geijerstam, Gustaf Emanuel, hade ingifvit
ett så lydande anförande:
Vid riksdagen år 1828 gjordes af dåvar. Rik sdagsfullmägtigen
ifrån Örebro härad den motion uti det Hederv.
RondeSt., att de tjenstbarheter, som hemmanen uti Kihl,
Axberg och Hofsta, eller de s. k. frisocknarna uti Örebro län,
536
Den 29 Februari e. m.
af ålder utgjort till Dylta svafvelbruk, och hvilka sednast
blifvit bestämda genom K. M:s nåd. resolutioner af den 5
Sept. och g Nov. 1815 samt den 9 Dec. 1823, måtte
indragas och således upphöra att vidare betunga nämnde
socknar, hvilka skulle i stället indelas till ordinarie knektehåll
eller motsvarande rotefrihetsafgift. Sedan bruksägai—
ne lill R. Sl:s Högh StatsUtsk., dit denna motion då remitterades,
afgifvit det skriftliga yttrande, att de väl vore benägne
att afstå sina lagligen fcrvärfvade rättigheter och biträdena
af frisocknarna emot bestämd afgift, jemte hembuds-skyldigheten
af hemmanens skogseffccler, men dock icke
under annat villkor, än att full ersättning leinnades för den förlust,
som af denna uppoffring då och i framliden kunde
blifva en fölid, samt att frivillig öfverenskommelse derom
emellan Kronan och bruksägarne blefve till ömsesidigt nöje
uppgjord och antagliga garantier för uppfyllandet deraf
ställda; så gåfvo R. H. St. samma riksdag, uppå StatsUlsk:s
tillstyrkande, genom und. skrifvelse ilen önskan tillkänna,
att undersökning på stället mätte varda af K. M.
tillförordnad, dels för att bestämma den ersättning bruksägaren
för privilegiernas indragning af Staten borde åtnjuta,
dels att till ständigt knektehåll indela de från rotering befriade
hemman inom frisocknarna; i anledn. hvaraf K. M.
i nåd. förordnade särskilde comiterade, nemi. en ledamot
från Krigs-, Kammar- och Bergs-collegierna att verkställa
nämnda undersökning, som äfven uti Juli s831 för sig gick,
och hvarvid förslag till den ersättning, Staten borde lemna,
af comiterade uppgjordes, deröfver K. M. sedermera i nåd.
infordrat ofvannämnda collegiers utlåtande, som likväl, under
afvaktan af utgången på den om äganderätten till sjelfva
svafvelgrufvan påföljande året yppade, men på Högsta
Domstolens pröfning beroende rättegång, hitintills varit
livilande. Emedlertid qvarstå ännu frisocknarnes förhållande
till svafvelbruket i oförändradt skick, och ibland dessa
innebär isynnerhet den frisocknehemmanen åliggande
hembudsskyldigheten ett besvärligt hinder emot begagnandet
af den skatteman i allmänhet tillkommande oinskränkta
dispositionsrätt af hemmansskogarna, mer och mindre menligt,
i den mån bruksägaren gör sin rätt gällande.
Under sådana omständigheter, och då frisocknarna erfarit,
att Dylta^ägare icke ännu antagit comilerades ersättningsförslag,
mindre torde vara benägna att ingå på de jemkningar
i ersättningsbeloppet, som redan lärer blifvit inom
collegierna ifrågasatta, hvadan ovisst är, när, eller om ens
någonsin den tillämnade frivilliga öfverenskommelse!! härigenom
kan komma till stånd, hafva frisockne-hemmansägarne
trott, att deras fördel, hvilken utgjort egentliga föremålet
för den vid 1828 års riksdag uti ämnet väckta motion,
snarast och säkrast skulle vinnas derigenom, att det öfverlem
nades
-
Den 29 Fe hr ilar i e. m.
53j
nades till deni och bruksägnrne att enskildt sins emellan uppgöra
en frivillig öfverenskommelse för ordnandet af deras
ömsesidiga förhållanden, hvarföre undertecknad fått sig, enligt
sockenslåmmo-prot. lili Kihls sockenstuga, af den g Febr.
1810, uppdraget att hos Rikets nu församlade Ständer göra
den framställning, att all åtgärd lill verkställighet af R.
SI:s vid riksdagen 1828 faststäldla beslut, att genom de administrativa
verken tillvägabringa en definitiv reg lering emellan
Dylta svafvelbruksägare och de 3:ne frisocknarna, måtte
tills vidare inhiberas, men deremot tillåtas frisocknarma att
genom utsedde ombud söka med Dylta-ägarne uppgöra en
frivillig öfverenskommelse, som, enligt min tanke, borde
byggas på följande hufvudgrunder, nemi.:
1:0 att alla de hemman i frisocknarna, som hitintills
utgjort natura-prasstationer lill bruket, måtte härifrån befrias,
emot det att de ersatte bruket penningevärdet efter
årlig markegång för de af hvarje hemman nu utgående dagsverken
, hvarvid huggnings- och forselkostnader* ifrån brukets
skogar för hvarje stafrum ved skulle beräknas lika med
6 grufvedagsverken, som äfven efter enahanda grund af fri—
socknehernmans-ägarne skulle lösas, och i följd hvaraf all
skyldighet till dessa tjenslbarheters utgående in natura skulle
upphöra, och berörde årliga löseskilling utgå till svafvelbruket
med samma företrädesrätt, sorn andra räntor näst efter
Kronans äga;
,2:0 att frisocknarne, med befrielse från den dem nu
åliggande hembuds-skyldigheten till Dylta bruk, tillegnades
fri och oinskränkt dispositionsrätt öfver sina hemmans
skogar, emot hvilken uppoffring å bruksägarnes sida, de senare
borde förbehållas rättighet att, enligt de i 181 1 års
författning lagda grunder, till skatte lösa de svafvelbruket
genom 1712 års bruksprivilegium underlagda recognitionsskogar,
Ibi habilitet och Östra Allmänningen kallade , innehållande
tillsammans 3,488 tunni. 12 kappl. areal, uppskattade
till2,284 tunni, skogsmark, och från hvilka skogar fri—
sockne-hemmanen äro skyldige att brukets vedbehof framforsla;
genom hvilken sednare åtgärd Staten tillskyndades,
utom skatteköpeskil lingen, en betydlig årlig inkomst uti de
hemmans-räntor och öfriga skattebidrag, som af recognitionsskogarna
efter deras skattläggning till hemmantal komme
att utgå, men hvaraf Staten nu är i saknad;
3:o att den öfverenskommelse, som, med iakttagande af
dessa grunder, tilläfventyrs kan blifva emellan frisocknarne
och bruksägnrne trälfad, icke må leda till någon rubbning
uti de skyldigheter bruksägarne hafva att emot Staten uppfylla,
oberoende af frisocknarnes tjenstbar'heter, ej heller
uti de rättighet* och fördelar i öfrigt, som bruksägare enligt
privilegier och särskilda resolutioner äga.
2 H. 68
53S
Den 39 Februari e. m.
Fullgörande della uppdrag, anhåller jag vördsamt, alt
R, II. St., med den rätt, dem enligt grundlagen i denna
beskaltningsfråga tillkommer, täcktes lemna deras bifall till
denna, så väl till allmän som enskild belåtenhet ledande
framställning, öfverlygad att de åsigter, R. St. för deras
del härvid komma alt uttala, jemväl varda af K. M. i nåder
godkända, så alt hegge Statsmakternas beslut derom må
kunna till verkställighet befordras, och iffågavar. 3:ne socknars
innevånare omsider komma i lika ställning med öfriga
medborgare i samhället.
Jag anhåller om denna min motions remitterande till
H. StatsUtsk., dit Riksdagsfullmäktigen Nils Pehrsson ifrån
Nerike, derom anmodad af Axbergs och Hofsta socknemän,
lärer inkomma med enahanda motion.
Lades på bordet. ,
Gr. Frölich, David, hade ingifvit följande anförande:
I
den man deltagandet för allmänna ärenden hos personer
utom Representationen onekligen tillväxer, borde man
också tillse, alt medlen till säker kännedom om offentliga
handlingar derefter rättades och tillbörligen utvidgades. R. o.
Ad. vidtog under sista riksdag den nödiga anstalten, att å läkta
rena lemna åhörare tillfälle bevista öfverläggningarna.
Många farhågor yttrades vid förslaget derom, som erfarenheten
icke visat vara grundade. Månne nu lika beskafFade
skola söka hindra ett förslag, som, utgående från samma
synpunkt, tillika kunde hafva den fördelen att betydligt inspara
både Riddarhus-cancelliets besvär och förminska våra
protocoller? — Jag förklarar dock, alt jag anser den förstnämnda
synpunkten mest vigtig. Om R. St., under det de
förhandla Rikets angelägenheter, betrakta sig så isolerade
från landsorterna, att de anse det likgiltigt, hurudan! intrycket
der blir af hvad som yttras; 0111 något särskildt
Stånds ledamöter anse det för sina personligheter tillfyllestgörande,
att i de efteråt tryckta prötocollerna, som nästan
ingen läser, då de alltför sent utkomma, hafva en säker
regress emot missuppfattningar, misstydningar, partiska
uteslutanden eller vrängda framställningarj som af deras
yttranden möjligen kunna göras i de af ingen annan än redactionerna
beroende noticer i allmänna tidningarna; om
det vidare för Stockholms publik alltid är tillfälle, att i
enskild väg conlrollera och få rättade härutinnan begångna
misstag eller uppsåtliga fel, hvarom rättelse af talarne
sjelfve genom gjorda reclamalioner icke alltid få påräknas;
om äntligen den enskilde representantens i förstone sårade
känslor af den orättvisa, för hvilken han i sådant fall kan
utsättas, likväl, genom vanan och än mer genom reflexio
-
Den 39 Februari e. m.
53g
nen, att lian för det allmännas bästa måste åt tryckfriheten,
äfven i dess missbruk, öfverlemna sin offentliga person, och
icke oftare, än saken det fordrar, besvära publiken med
att dömma emellan honom och tidningsskrifvarne, småningom
blifva härdade, och hvarje "mens, conscia recti;”
böjd för en liknöjd fördragsamhet: så följer icke deraf, att
det är folket i landsorterna likgilltigt, hvad de skola tro örn
offentliga personer, eller åtminstone 0111 hvad desse i ämnen,
som för ögonblicket intressera hela allmänheten, verkligen
sagt eller icke sagt. Orsaken till denna sanning ligger
deri, att det är nära omöjligt, tröts allt hvad man derom
månde orda, att i alla frågor skilja sak från person; ja, personen
är ofta så hufvudsak, att samma sak, af annan person
framsagd, förljenar eller icke förtjenar just” derigenom
uppmärksamhet.
På dessa grunder, men med öfverlemnande i öfrigt åt
Ridd.Ulsk. att vidare föreslå detaljerna, får jag vördsamligen
motionera, att, om det later sig göra, ännu under denna
riksdag, Ståndet måtte af Iliddarhuscassan anslå en viss
rund summa, såsom förlag eller pr as anum till den eller dem,
som, med tillgång på snällskrifvande antecknare, åtoge sig
att 2:ne gånger i veckan, i fint men läsligt tryck, och om
möjligt i classificerad framställning, genom en dertill inrättad
särskild tidning, referera discussionerna inom Ståndet,
så väl muntliga som skriftliga. Rättigheten att utesluta det
mindre vigtiga skulle anses de facto ligga hos redactionen,
dock så, att den person, som ansåg sitt yttrande missbehandladt
eller utan skäl uteslutet, skulle, efter gjord anmärkning
derom enskildt till redactionen, äga i Ståndet eller inför Ridd.-  Utsk. påkalla rättelse, om han så nödigt aktade; beroendes
det i öfrigt på redactionen, att efteranslag tillåta eller vägra
rättelse i muntliga yttranden, då de blifvit uppsatta.
Man må icke invända, att förhållandet med den till föreslagna
ståndstidningen skulle blifva enahanda, som det närvar.
, i anseende till uppfattningen. Genom ett behörigt val
af hufvud-redacteuren, hvilken troligen komrne att finnas
ibland Riddarhusets cancelli; genom att antingen innehålla
det utfästa praemium till riksdagens slut, eller föreskrifva
dess återbärandc, i händelse af flera förnyade missbruk,
som kommit under R. o. A:ds afgörande, — kunde alltid bandet
juridiskt blifva någorlunda starkt, under det att det
moraliska icke vore utsatt för sådan påkänning, som i en
vanlig politisk tidning, der, enligt sakens natur, lika väl
som hvarje enskild man, redactionen måste influeras af menskliga
passioner, mer eller mindre ensidiga afsigter, eller ock,
såsom ofta måste vara händelsen, af brådska, mångslöjd
och obestämdhet, -— orsaker, hvilka svårligen kunna undvikas
för de dagliga bladen.
Att prienumerationen i landsorterna, utan att hindra af
-
54o
Den 29 Februari e. m.
sättningen af hvarken riksdagstidningen, som angifvet' besluten,
eller af de tidningar, sorn hittills refererat diseussionerna,
skulle blifva stark, iir min öfvertygelse. De nuvar.
tidningarna kunde också vinna en för nyttigare bestämmelse
nödig tid och derjemte utrymme för att upptaga egna
och andras — både inom och utom Representationen — reflexioner
och opinionsyttringar om ärendena och deras behandling;
— en gertre, uti hvilken de, som tro sig äga lika
eller mera lätt tillgängligt ljus, än de beslutande, knappast
hafva något rum för exposition, derest de ej specielt gjort
sig förtjente af de mest lästa tidningarnas ynnest att någon
gång, stundom efter långa uppskof, få en liten vrå, hvari
de må sätta det.
Jag anhåller vördsammast om remiss härå till Ridd,-  Utskottet.
Lades på bordet,
Gr. Frölich, David, hade äfven ingifvit ett så lydande
anförande:
Lyckligtvis synes den tidpunkt vara inträffad, då, med
iakttagande af sparsamhet för Staten i utgifter, sorn ära
mindre nödiga och icke afse folkets bästa, tillfälle blifvit
att reducera skattebeloppen. Dervid bör då icke uraktlåtas
tillse hvilka bland de fordna bidragen, hvars uppsökande
i alla möjliga riktningar en omättlig stalscassans
glupskhet föranledt, nu kunna och böra i första rummet
försvinna. Redan hafva motioner blifvit gjorda om borttagande
af slatsloltériet, såsom till sin princip omoraliskt.
Näst derefter, om icke precist omoraliskt, men högst förnuftsvidrigt,
synes mig vara att Staten uppbär en stämpelafgift
af periodiska skrifter, ämnade till allmänhetens upplysning,
och påtagligen fördyrande medlen dertill. Denna
art bevillning, införd efter exemplet från andra länder, då
deras Regeringar förmått genomdrifva repressiva åtgärder
mot tryckpressen, måste i min tanka Svenska folkets representanter
skynda att afskaffa, då del ovillkorligen beror af
dem allena. Hela inkomsten är en bagatell; men den är
verkligen hvad den blifvit kallad i England: ”en taxa
på kunskap.” Jag föres,lår alltså vördsammast, att denna
stämpelafgift i bevillningsväg försvinner, såsom ett vedermäle
af Ständernes omsorg för de ringare folkclassertias behof
af periodisk litteratur för så godt köp som möjligt,
och såsom en indirect, men dock factisk hyllning åt den
ovärderliga tryckfriheten.
Hr Hjerta, Lars: Om ja g icke misstager mig om den
motion, jag hort sist uppläsas, så angår den borttagandet
af stämpel-afgiften för periodiska skrifter. Jag får i anledn.
deraf erinra, att vid sisla riksdagen väcktes en dylik mo
-
Den ag Februari c. m.
tion af Hr af Robsahm. Jag tog mig då friheten framställa,
att denria afgift syntes mig vara en billig ersättning,
motsvarande Statens kostnad för tidningarnas transporterande
till landsorterna. Jag visade, att credit ungefärligen uppgåi'
mot debet, och tidningarna icke betala till Staten melan
kostnaden lör deras fortskaffande. Jag tror således, alt
all billighet och liberalitet är iakttagen, och att tidningsredactionerna
å deras sida böra vara ganska belåtna, om det
icke sättes i fråga att höja afgiften. Att borttaga den tror
jag icke de skulle önska, emedan de icke kunde fordra, att
Staten sedermera skulle fortskaffa deras tidningar utan ett
motsvarande postporto.
Lades på bordet.
Föredrogos och lades på bordet SlatsUtskrs utlåtanden:
N:o r r , i anledn. af K. Mrs nåd. propos. om medels
anvisande till gevärsfabricalionen;
N:o 12, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om medels
anvisande till fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad år
}8fq;
N;o [3, i anledn. af vackt fråga om Riksgälds-conlorets
befrielse från charlas-sigillatae-afgift och expeditious-lösens
erläggande.
Föredrogs SlatsUtskrs mern, Nro i4j innehållande anmälan
om anledning till anmärkning emot Statsrådet och Föredragandet
ne för kammar- samt handels- och financeärendena.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, alt denna anledning
till anmärkning, jemlikt 29 §:n Riksd.Ordn., korinne att till
Coust.Utsk. remitteras.
Föredrogs och lades på bordet SlatsUtskrs mern. Nro
15, med återlemnande af en utaf Lars Rasmusson från Bobus
län väckt motion om fribrefsrätt för länsmän.
Likaledes för edrogos och lades på bordet Allin- Besvärsoch
Ekon.Ulskrs utlåtanden:
Nro 3, i anledn. af väckt motion, att roteringsskybligbeten
må upphöra, i anseende till öfverskridande eller åsidosatt
iakttagande af derom afslutade contract;
Nro 4) ' anledn. af väckt motion, dels om minskning
af roterings-besväret inom Elfsborgs län, dels om förändrad
indelning af de inom länet förlagda 2:ne regner, samt passevolance-afgiftens
och beklädnads-cassornas upphörande;
Nro 5, i anledn. af väckt motiou om upphörande af
r
54a
Den a9 Februari e. ra.
den rotering, hvarmed i sednare tider uppodlade hemman
inom Helsingland och Gestrikland blifvit belagda;
N:o 6, i anledn. af väckta motioner, alt alla hemman,
utan afseende å deras olika natur, må deltaga i tingslnisoch
prestgårds-byggnad.
H. B. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe,
D e n ag F e 1> r u a r i e. ra. 5^t
tion af Hr af Robsahm. Jag tog mig då friheten framställa,
att denna afgift syntes mig vara en billig ersättning,
motsvarande Statens kostnad för tidningarnas transporterande
till landsorterna. Jag visade, att credit ungefärligen uppgår
mot debet, oell tidningarna icke betala till Staten mer
än kostnaden för deras fortskaffande. Jag tror således, att
all billighet och liberalitet är iakttagen, och att tidningsredactinnerna
å deras sida böra vara ganska belåtna, om det
icke sättes i fråga att höja afgiften. Att borttaga den tror
jag icke de skulle önska, emedan de icke kunde fordra, att
Staten sedermera skulle fortskaffa deras tidningar ulan ett
motsvarande postporto.
Lades på bordet.
Föredrogos och lades på bordet StatsUtskrs utlåtanden:
N:o i i , i anledn. af K. Mrs nåd. propos. om uiedels
anvisande till gevärsfabricationen;
N:o 12, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om medels
anvisande till fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad år
i84q;
N;o | 3, i anledn. af väckt fråga om Riksgälds-conforets
befrielse från charlae-sigillatse-afgift och expedilions-lösens
erläggande.
Föredrogs StatsUtskrs mein. N:o >4, innehållande anmälan
om anledning till anmärkning emot Statsrådet och Föredraganderne
för kammar- samt handels- och financeärendena.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att denna anledning
till anmärkning, jemlikt 2g §:n Riksd.Ordn., lomme att till
Const.Utsk. remitteras.
Föredrogs och lades på bordet StatsUtskrs mein. Nro
i5, med återlemnande af en utaf Lars Rasmusson från Bobus
Ian väckt motion om fribrefsrätt för länsmän.
Likaledes föredrogos och lades på bordet Albil. Besvärsoch
Ekon.Utskrs utlåtanden;
N:o 3 , i anledn. af väckt motion, att roteringsskyIdjgheten
må upphöra, i anseende till öfverskridande eller åsidosatt
iakttagande af derom afslutade contract;
Nro 4, > anledn. af vackt motion, dels om minskning
af roterings-besväret inom Elfsborgs län, dels om förändrad
indelning af de inom länet förlagda arne regner, samt passevolance-afgiftens
och beklädnads-cassornas upphörande;
Nro 5, i anledn. af väckt motion om upphörande af
543 Den 29 Februari e, m.
den rotering, hvarmed i sednare tider uppodlade hemman
inom Helsingland och Gestrikland blifvit belagda;
]V;o 6, i anledn. af väckta motioner, att alla hemman,
utan afseende å deras olika natur, ma deltaga i tingshusoch
prestgårds-byggnad.
H. R. O. Ad. åtskiljdes kl. 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe«
