# ID: svediakorp-gov498
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 142,549
# sentences: 4,432
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1840.
Andra Häftet.
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet, 1840.
Lördagen den i5 Februari i84o.
Plenum kl. 10 f. m.
11?
JL öretogs val till ersättande af ledigbeter bland Hrr Bänkman;
och befunnos, efter valförrättningens slut, hafva blifvit
till Bänkman utsedde:
för 3:clje Bänkm.s-Afd., efter N:o 26. Frih. Leijonhufvud,
Erik Knutsson; N:o 128. Gr. Barnekow, Kjell;
För g.de Bänkm.-s-Afd., efter N:o 86. Hr Stuart, Fredrik
Christopher; N:o 86. Hr Stuart, Fredrik Christopher;
för lo.-de Bänkm:s-Afd., efter N:o 189. Hr Rääf, Leonhard
Fredrik; N:o ig3. Hr Bäck i Finland; Fullm. Gr. Spens,
Carl Gustaf;
för
Fullm. Gr. Hamilton, Hugo David; N:o 1199- Hr. Simmingskjöld;
Fullm., Gr. Hamilton, Hugo David;
för
Gr. Sparre, Gustaf Adolph; N:o 206g. Hr Mannerstråle;
Fullm. Hr Munck, Bror Gustaf.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af tvänne ledamöter
i Banco- och en ledamot i Expcditions-TJtskottet; och
befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
i Banco-Utskottet:
efter N:o io53. Hr Hammarberg, Garl Axel, och N:o 2270
Ilr Hagelstam, Otto Julius;
N:o 3i3. Hr Drakenberg; Fullm. Hr af Geijerstam, Gustaf
Emanuel, och
N:o 1662. Hr Nordenfelt, Olof.
i Expeditions-Utskottet:
efter N:o 2268. Hr af Wannqvist, Fredrik;
N:o 77. Frih. Rehbinder, Fredrik Wilheim.
Justerades 3:ne prot.-utdr., innefattande B. o. Ad:s d.
12 dennes e. m. fattade beslut.
Föredrogs å nyo Frih. Hamiltons, Hugo, den 8 dennes
på bordet lagda motion, att det från förra riksdag hvilande
grundlagsförändrings-lörslaget, rör:de en ändamalsenligare
organisation af administrationen, måtte med första från Const.-  LJtak. infordras, för att R. St. föredragas.
4
Den i5 Februari f. m.
Frih. Hamilton, Hugo: Const.Utsk. har genom sitt
mern. N:o i, som i dag blifvit utdelaclt, till fullo och på
förhand besvarat den anmodan, hvarom jag anhållit, alt
R. o. Ad. skulle förena sig. Således förfaller första delen
af min motion. Den andra delen skulle jag tro äfven
kunde förfalla, om R. o. Ad., till följe af propos., som jag
nu anhåller, att Hr Frih. o. Landtm, måtte meddela,
täcktes besluta, att detta mål skall i nästa plenum först och
företrädesvis företagas, samt att Hr Landtm, af Ståndet
anmodas, att gifva detta tillkänna för MedStånden, så att
der på samma sätt må förfaras. Jag anhåller således nu endast
om sagde propos.
Frih. Boye, Ludv.: Jag har ingenting att invända emot
en begäran, att det ifrågavar. ärendet må förekomma i nästa
plenum; men jag utber mig hos Hr Landtm:äfvensom det Högh
Ståndet något afseende på den omständighet, att om detta blir
det första målet, som föredrages, är det mer än sannolikt, att
många af våra bröder icke kunna för embetsgöromål bevista
sammanträdet i ämnet. Jag anhåller hos Hr Landtm.,
att målet ej må förekomma, såsom det första, emedan surpriser
ej böia äga rum, och vi, då vi veta, att Ståndets
medlemmar till en stor del äro hindrade af embetsgöromål,
icke böra betaga dem rättigheten, att rösta i det vigtigaste
ärende för Svenska folket, som vid denna riksdag kan förekomma.
Jag anhåller, att det ej må företagas före klockan
12. Dä har en del af embetsmännen ledighet, men icke förr.
Frih. Hamilton: Den siste värde talaren torde ursägta
, om jag icke förstår ordet surprise på samma sätt som
lian. Jag kan icke anse, att någon surprise skulle äga rum,
då frågan fyra dagar förut blifvit bordlagd, och dess företagande
till afgörande är af Ståndet kändt. Sådant synes mig
icke vara särdeles farligt, och jag tror äfven frågan vara af
den vigt, att de^ som intressera sig för densamma och på
förhand veta, att den skall förekomma, nog skola så afpassa
sin tid, att de dervid skola hinna inställa sig; äfvensom jag
tror det vara nog mycket hegardt, och ej vet, huru det
skulle tillgå, att R. o. Ad. skulle lämpa sina beslut efter
embetsmännens på olika tider inträffande göromål. Jag anhåller
således ytterligare om den propos., jag nyss begärde.
Frih. Boye: Jag bestrider ingalunda den siste värde talarens
rätt att betrakta ordet surprise annorlunda än jag;
men i mitt sinne står det fast, att alla utvägar, som gå ut
på att utesluta våra medbroder från möjligheten att deltaga
i våra beslut, äro att anse såsom surpriser, och Hr Frih.
lärer icke vara okunnig derom, att alla embetsmän istockholm
icke kunna vara här kl. io. Det finnes mindre hinder
för Ståndets ledamöter alt vara här kl. 12, men ett ovillkorligt
hinder för embetsmännen, att infinna sig här kl. 10,
då de äro upptagne af göromål i tjensten. Jag faster ingen
Den i5 Februari f. m.
5
vigt vid nit målet må förebomma senare än kl. 12, men jag
vet icke, hvarföre det beliöfde ske tidigare, och är åtminstone
öfvertygad, att jag fullgör min pligt, då jag söker försvara
åt alla den rätt, sorn hörer alla till.
Gr. von Platen, Baltzar: Då jag icke vet något ställe
i grundlagen, som föreskrifver, vid hvad tid målen skola
företagas, med afseende på de embetsman, som kunna finnas
bland R. o. Ad. antecknade; kan jag icke neka, att jag
finner temmeligen, minst sagdt, besynnerlig den beskyllning,
som af Frih. Boye blifvit gjord, alt Frih. Hamilton skulle vilja
genom surprise få det ifråga var. målet afgjordt. För öfrigt
förefaller det mig jemväl besynnerligt, åtminstone vid betraktande
af de skäl, Frih. Hamilton anfört, att man fästat
vigt på denna fråga., då saken icke kan blifva underkastad
någon debatt, utan endast votering.
Hr Rosenblad, Bernhard: Då jag tillhör den del
af härvar. representanter, som äfven äger embetsmannapligter
att uppfylla, och således dessa dubbla pligters uppfyllande
hos mig kunde finnas i collision, anser jag mig böra yttra
mig i ämnet. Jag tror, att knappast någon embetsman i
Stockholm finnes, som icke äger tillfälle att föranstalta så,
att han, efter fyra dagar förut inhemtad kännedom när målet
skall förekomma, kan öfvervara detsamma, om han så
anser nödigt. Jag tror tillika, med den erfarenhet jag äger
0111 göromålen, att kl. 12, i stället för kl. 10, är för embetsmännens
göromål mycket vigtigare, då i ganska många
collegier det är först kl. 11, sora sessionerna börja. För
egen del, får jag nämna, alt jag har mycket svårare, alt
kl. 12 än kl. 10 Onsdagsförtn. lösrycka mig från embetsgöromål;
men då, i alla fall, detta mål är alltför vigtigt,
för att låta förmoda, att dess afgörande kan följa genast pä
dess företagande, tror jag, att örn det blefve uppskjutet till
kl. 12, skulle det kunna utdragas långt in på natten, dä
möjligen alla af trötthet blefve hindrade att deltaga i denna
frågas bedömmande, så att det uppskof, Frih. Boye begärt,
skulle hafva en alldeles motsatt verkan emot hans afsigt.
Således instämmer jag med motionären i den anhållan, att Hr
Landtm, måtte föreslå R. o. Ad., att det ifrågavar. ämnet må
blifva det först förekommande i nästa plenum, och alt Ståndets
beslut härom, på sätt Frih. Hamilton begärt, må meddelas
Talmannen i de öfriga Stånden.
Hr Hjerta, Lars: Jag är öfvertygad, att det är ingen
af R. o. Ad., som icke är beredd att betyga Frih. Boye sin
högaktning för dess omvårdnad, att surpriser ej må äga rum
för ledainöterne af Ståndet; men jag tror, alt de betänkligheter,
den värde talaren här framställt, skulle kunna undanrödjas,
om Iir Frih. o. Landtm, ville upplysa, hvad öfverenskommelse
i delta ämne blifvit trälfad i Talmansconclaven.
G
Den i5 Februari f m.
Hr Frill. o. Landtm, tillkännagaf, i anledn. af denna
förfrågan utaf Hr Hjerta, att som det omtalade memorialet
från Const.Utsk. icke före sista Talmans-öfverläggningen
hade inkommit, ingen öfverenskommelse i sådant afseende
hade kunnat äga rum.
Hr Hjerta: För att i alla fall betaga den värde talaren
liela resten af den oro, han här framställt, får jag erinra
att, såvida nästa plenum inträffar nästkommande Lördag,
hållas då inga sessioner i embetsverken.
Frih. Boye: Jag har yttrat min mening, derföre att jag
trodde den vara riktig; men jag bestrider icke den verkan,
som kan följa på Hr Rosenblads Jemnade upplysningar, och
ämnar icke begära votering. Hr Landtm, äger således att
uppgöra propos., sådansom pluraliteten synes vilja hafva den,
utan att jag skall sätta mig deremot. Jag skäll blott förbehålla
mig rättigheten att säga nej.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag får till den ädle
Frih., hvars förslag är i fråga, äfvensom till det Högh Ståndet
och Hr Landtm, hemställa, huruvida det går an, att R. o. Ad. besluter,
att i nästa plenum företaga detta ämne till slutligt afgörande.
Vi läsa i Riksd.Ordn:s 49 §• s:dra moni.: ”Då saken från
Utsk. återkommit, blifve den efter första uppläsandet liggande
på bordet. Den kan vid nästa föredragning, ehvad öfverläggning
ägt rum eller ej, på flere ledamöters förenade
begäran, åter hvila.” Skulle nu R. o. Ad. besluta, att i
nästa plenum till slutligt afgörande företaga frågan; kunde
dock hända, att dervid flere ledamöter anmälde sig och yrkade,
att frågan skulle hvila lill ett tredje plenum, och efter
mili tanke kunde Hr Landtm, ej annat än bifalla denna
begäran. R. o. Ad:s beslut kunde sålunda blifva oformligt.
För öfrigt, oell då Hr Landtm, redan förkunnat oss, attingen
öfverläggning i denna fråga uti Talmans-conclaven ägt
rum, lärer med Frih. Hamiltons åsigt, att denna fråga bör
samtidigt i alla RiksSttn företagas, öfverensstämma, att vi
icke i detta afseende lätta något beslut, innan Ur Landtm,
kan meddela oss den underrättelse, att alla Talmännen öfverenskommit
0111 en viss dag för frågans föredragning i
samtliga Stånden.
Hr von Hartmansdorff, August: Såvida jag riktigt
fattat Frih. Hamiltons framställning, åsyftar den ieke,
att målet skall till slutligt afgörande i nästa plenum företagas,
hvarom ett beslut, såsom Hr Bråkenhjelm anfört, vore
grundlagsvidrigt. Mig förekom, såsom begärde Frih. Hamilton
blott, att målet skulle i nästa plenum företagas förr
än alla andra. Det kan ske; oell om dä några ledamöter begära
frågans ytterligare hvilanda, kan det icke förvägras.
Deremot skulle jag, för min del, anse det lika olämpligt
att utsätta ett visst klockslag, midt under öfverläggningsli
-
Den i5 Fe kr tiar i f. ra.
7
ilen, hvilket mahanda icke kunde iakttagas, emedan föregående
mål kunna draga längre på tiden, som det vore, alt
R o. Ad. skulle anmoda de öfriga Stånden skynda sig. Sådant
har vid föregående riksdagar, såvida milt minne ej felar,
aldrig handt. Det högsta vi kunde göra, vore att meddela
de öfriga Stånden, att vi beslutat företaga frågan främst
af alla; men som hon ändå kunde göras hvilande, så
skulle det ej tjena till annai, än att gifva MedSt:n anleda, lill
samma anmärkning, som Hr Bråkenhjelm redan gjort, hvilket
ej skulle lända R. och Ad. till någon fromma.
Gr. Spens, Carl Gustaf: Här har blifvit yttradi,
alt hvar och en troligen vore beredd att gifva svar i afseende
på det ifrågavar. sedan förra riksdagen hvilande grundlagsförändrings-förslaget.
Hvad mig angår, är jag det visserligen;
oell jag vet, att jag i den delen kommer alt blifva af olika tanke
med kanske största delen af R. o. Ad., och med män,
för hvilka jag hyser mycken aktning, samt i hvilkas omdöme
jag i öfrigt instämmer. Men derföre skall jag icke bestrida
målets företagande nu eller på utsatt timme; tyden,
som dervid komme att yttra sigin promptu, skulle måhända
lägga orden annorlunda, men meningen blefve dock densamma.
Men anledningen , hvarföre jag begärt ordet, är, att
jag anser allt annat förfarande i detta mål, än det som är
föreskrifvet i 49 §:n Riksd.Ordn., vara stridande emot grundlagen.
Hr von Hartmansdorff har redan uttryckt detta, och
jag får således blott förena mig med honom. — Här har vidare
blifvit yttrad t, att då delta mål till afgörande förekommer,
skall deröfver ej få debatteras, utan endast röstas med
ja och nej. Emot en sådan tolkning af 56 §:n Reg.Formen
får jag, för min del, reservera mig. Der står:— ”hvaröfver
först vid nästa riksdag, och då endast med ja eller nej, skall
kunna beslutas.” Deraf kan jag ej draga annan slutsats, än
att beslutet skall blifva med ja eller nej; men emot en inskränkning
i riksdagsmannens rätt att öfverlägga och meddela
sina kamrater i Ståndet sina tankar samt reservera sig,
måste jag protestera.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag anmälte mig, innan
Hr Bråkenhjelm yttrade sig, och är af honom förekommen,
hvarföre jag nu afstår från den anmärkning jag ämnat göra.
Frih. Hamilton: Jag måtte hafva uttryckt mig, alltför
otydligt, då min mening kunnat blifva så uppfattad, som
Iir Bråkenhjelms anmärkning visar. Mig liar det aldrig kunnat
falla in att begära ett beslut, som skulle verka till åsidosättande
af någon § i grundlagen, och således trodde jag,
att någon närmare utveckling af frågan ej erfordrades. Jag
är nu förekommen af Hr von Hartmansdorff, och det länder
mig till någon tröst, att åtminstone han förstått hvad min mening
var, ehuru han i ett annat afseende missfötstålt mig,
Den i5 Februari f. m.
då Iian trolt mig hafva begärt, det R. o. Ad. skulle uppdraga
sin Landtm, att påskynda de öfriga Ståndens beslut. Äfven i
detta afseende mäste jag uttryckt mig otydligt, eller också
ligger misstaget bos Hr von Hartmansdorff; ty jag har blott
velat begära, alt R o. Ad. skulle förena sig i en anhållan hos
Hr Frih. o. Landtm., att han måtte tillkännagifva Talmännen
i de öfriga Stånden, att frågan här i nästa plenum
skall förekomma, med anhållan, att den hos MedSttn måtte
företagas på samma dag. Delta innehåller icke något påskyndande,
utan endast ett meddelande, som afser målets företagande
på samma tid hos alla RiksSttn. Jag kan således ej
annat än vidblifva min anhållan om den propos., jag tagit
mig friheten begära.
Frih. Cederström, Jacob: Den af Ur Bråkenhjelm
åberopade § i Riksd.Ordn. är icke egentligen hit tillämplig.
Det ifrågaställda grundlagsförslaget har redan fem runda år
hvilat på bordet, hvarföre Ståndet är oförhindradt att besluta,
hvilken dag detsamma skall till afgörande företagas.
Derom kan icke tvistas; men deremot lärer det vara i sin ordning,
att, i en fråga af så stor vigt som denna, något beslut
om dag, då den skall afgöras, ej må förekomma, innan
Hr Landtm, med Talmännen i de öfriga Stånden derom öfverenskommit,
emedan i vigtiga frågor, framför andra, samtliga
RiksSt;n på samma gång böra fatta sina beslut. Jag får,
af sådan anledn., hos Frih. Hamilton anhålla om den förändring
i den begärda propos., att Hr Landtm, anmodas med
de öfriga Ståndens Talmän så bedrifva saken, att, om de
kunna derom öfverenskomma, frågorna må i nästa plenum
föredragas och då främst på listan uppföras.
Lika med Gr. Spens, får jag mot Gr. von Platen göra
den anmärkning, att här icke kan sättas i fråga, att icke
samtlige Ståndets ledamöter skulle äga att motivera sina
vota och af- eller tillstyrka förslagen. Någon ändring eller
jemkning af förslag kan icke äga rum, utande hvilande förslagen
skola oförändrade komma under omröstning med ja
och nej; men discussion är tillåten och måste vara det.
Frih. Hamilton: Till den värde talaren, som sist yttrade
sig, hembär jag enskildt en skyldig gärd af tacksamhet
för den upplysning, han lemnat, i afseende på stadgandet
i 49 Riksd.Ordn., samt det sätt, hvarpå han utredt
den anhållan, jag föreslagit att R. o. Ad. skulle framställa
till Hr Landtm.; ty min mening har icke varit, att denna
fråga skulle på olika tider hos RiksSttn förekomma. Jag
föreställde mig, att då plena hos Stånden blifvit utsatta
alt förekomma endast 2!ne dagar i veckan, och nästa plenum,
i följd deraf, först inträffar efter 4 dagar; så skulle det
vara möjligt för Hr Landtm, alt med de andra Ståndens Talmän
öfverenskomma om det ifrågav. målets företagande i
första
Deli i5 Februari f. m.
9
första plenum. Skulle det likväl icke vara möjligt, hänskjuta'
jag ärendets behandling till Hr Landtm., och förändrar
min framställning sålunda, attsaken måtte genom Hr Landtm,
hos de öfrige Ståndens Talmän så framställas, att den må
företagas på första möjliga dag, då den i alla Stånden kan
förekomma, men med företrädesrätt framför alia andia hvilanda
mål.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att på sätt han uppfattat
Frih. Hamiltons framställning, och egentligen med afseende
på dess tvänne sednaste anföranden, hade Frih. Hamiltons
afsigt varit, att R. o. Ad. åt Landtm, skulle uppdraga
att i nästa Talmans-conference med de öfrige Talmännen
öfverenskomma, att de sedan sista riksdag hvilande grundlagsändrings-förslag,
hvilka nu inkommit, mätte blifva föredragna
vid första möjliga tillfälle, framför andra mål , och
således i nästblifvande plenum stå främst på föredragningslistan;
och hemställde Hr Frih. o. Landtm, alltså om R.
o. Ad. behagade åt Hr Landtm, uppdraga att så med de öfrige
Ståndens Talmän öfverenskomma.
Bifölls.
Hr Bråkenhjelm: Jag får i korthet framföra min reservation
mot det sätt, hvarpå Frih. Cederström på ifrågavar.
ämne tillämpat 2:dra mom. af 4g §:n i Riksd.Ordn., då han
förklarar frågan icke vara ny och, i följd deraf, ej kunna
ytterligare läggas på bordet. Jag tycker, att blotta namnen
under det betänk., som nu från Const.Utsk. inkommit, bör
öfvertyga hvar och en, att fråga är om ett nytt betänk.,
fastän ärendet förut blifvit beredt.
Lades på bordet Const.Utskts mern. N.*o i, med uppgift
å det till afgörande beredda grundlags-ändrings-förslag,
som angår en ändamålsenligare organisation af Statsrådet,
samt blifver en följd af HofCancellers-befaltningens föreslagna
upphörande.
II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Guslaf: Jag uppträder
för att understödja Gr. Horns i sista plenum gjorda motion
om inrättande af en allmän riksdags-klubb. På sätt anfördt
blifvit, beslöto R. St. år 182g i Febr. månad inrättandet
af en sådan klubb. I denna fortsatta afsigt sammanträdde
vid sista riksdag Ridd.directionen och de öfrige StåndsCancelli-directionerne;
men då möttes och anmälte» af dem
oöfvervinnerliga hinder. Jag har anledn. alt förmoda bättre
2 II. 1
10
Den i5 Februari f. m.
framgång nu. Derigenom skulle vinnas mera samrådigliet
Stånden emellan. Saknaden af denna är en stor olägenhet
af vårt arbetssätt. Vi behandla målen liktidigt i alla Stånd.
Alla andra representationer hafva sökt undvika denna enrådighet.
Nu händer, att 3 Stånd i hvarje mål besluta, i full saknad
af den speciella, sakkännedom, som i det 4tde Ståndet är
att presumera. Sålunda fattas i 3 Stånd beslut i frågor rörande
försvarsverket, utan hörande af en enda militär; 3
Stånd besluta i frågor om läroverken, utan hörande af en
enda lärare; 3 Stånd besluta i frågor om borgerliga yrken
och näringar, utan hörande af en borgare; och 3 Stånd besluta
i landthushållningsfrågor, ulan hörande af en bonde.
Jag erkänner, för min del, att ganska ofta har mig handt,
att om aftonen förnimma ett i ett annat Stånd afgifvit anförande,
hvilket alldeles hade förändrat den åsigt, som jag,
stundom med framgång, om morgonen förordat. Det afhjelpes,
säger man, genom vårt utsk:s arbete. Dertill skulle
dä fordras en annan utskts-sättning. Alla andra representationer
tillsätta speciella Utsk., sammansatta af idel män,
som känna ämnet; vi deretnot tillsätta endast permanenta
TJtsk., och fördela dem emellan målen efter deras rubriker,
och förmoda sålunda hos våra Utsk. en allvetenhet, sorn,
äfven med det lyckligaste val, icke kan hos dem in corpore
påräknas. Jag tror således, alt den föreslagna inrättningen
skulle lända till en nyttig samrådighet och till begagnande
af allas sakkunskap. Jag tror dernäst, att inrättningen skulle
lända till en rätt broderlighet Stånden emellan, och slutligen
att, i den mån de enskilde klubbarne då ansågos böra
indragas, skulle inrättningen äfven lända tillen icke obetydlig
besparing på riksdagskostnaderna. Man säger också, alt
bristen på en sådan allmän klubbinrättning afhjelpes genom
Ståndsledamöternas besök på hvarandras klubbar; men dessa
besök ske icke, åtminstone har jag ej haft den liugnaden att
finna vår klubb besökt af riksdagsbröder, oell annatär dessutom
det sökta samtalet, annat det, som tillfälligtvis förekommer
vid dagliga umgänget; ty af livad nytta än ett förslag
må vara, vill man ogerna synas utgången på värfning
för sina åsigter. I afseende på motionens behandling förenar
jag mig med Gr. Horn.
Frih. Boye, Fredr.: Då den ädle Grefven, som nu
yttrat sig, upptagit detta ämne, ehuru det först sednare under
N:o 6 finnes antecknadt att föredragas; torde Hr Frih.
och Landtm, samt R. o. Ad. tillåta mig att fortfara i samma
ämne. Jag skall vara ganska kort.
Hr Frih. o. Landtm, afbröt talaren, och hemställde,
huruvida Ståndet ansåg, att Gr. Horns under N:o 6 på föredragnrs-listan
upptagna motion nu borde föredragas.
Ropades nej.
Den i5 Februari, f. m.
A nyo föredrogs Frih. Cederströms, Anders, den 8 dennes
på bordet lagda motion örn förändrade stadgnnden, med
afseende å corrections-inrättningarna och fängelserna i Riket.
Hr Piosenqvist, Fredr. Le o ali.: Lika med motionären
beklagar jag, att så många grofva stölder och brott
under de sednaste decennierna tilldragit sig, äfvensom att
fångar fått tillfälle att rymma från corrections-inrättningen
och andra fängelser i hufvudstaden. Jag önskar, lika med
honom, att R. St. ville vidtaga ändamålsenliga åtgärder lill
förekommande af detta onda; men jag kan icke, lika med honom
, tillstyrka eller lemna min röst dertill, att åt en fångvaktare
lemna en fånges lif. R. St. hafva vid i8a3 års riksdag
från Konungen erhållit propos., att patrull, post,
vaktkarl eller fångförare skulle få, till förekommande af
fånges flykt, nyttja skjutgevär. LagUtsk. afslyrkte och Ständerne
afslogo denna propos. vid samma riksdag. År 1829
erhöllo Ständerne åter en dylik propos. från Konungen. Dåvar.
LagUtsk. tillstyrkte bifall till densamma; men, ära vare
Gud! Ständerna ogillade Utsk:s stillstyrkande och propostn
blef afslagen. Jag har vid sistnämnde riksdag så tillräckligt
motiverat min mening i detta ämne, alt jag finner öfverflödigt
att nu annat än blott åberopa mina då afgifna yttranden,
och anhåller derföre, att Hr Ridd.Secreteraren ville
låta en af Ståndets Cancellister uppläsa mina anförande i 34
baft. pag. 199, 48 haft. pag. i4y, då UtsktS' betänk, återremitterades,
samt 60 haft. pag. 181, då saken afgjordes; hvarefter
jag anhåller att ytterligare få ordet.
Då nu uppläsningen börjades af Hr Rosenqvists till R.
o. Ad:s protocoll den 24 Juli 1829 e. m. afgifna yttrande,
hördes ett allmänt sorl i salen, hvilket Hr Frill-och Landtm,
med klubban väl sökte tysta, men det oaktadt fortfor, tills
11r Lagerhjelm, Pehr, under anmälan att det vore till
Hr Rosenqvist, han ville göra en hemställan i afseende på
det anförande, som nu upplästes, erhöll ordet och yttrade;
Det är endast en vördsam hemställan till den värde talaren
sjelf, jag ville framföra, nemi. huruvida han ej behagade,
till besparande af R. o. Adis dyrbara lid, tillåta oss,
att hvar och en sjelf taga kännedom af de handlingar, hvilkas
uppläsande han begärt.
Hr Piosenqvist; Jag är icke så egenkär, alt jag längre
skulle vilja påyrka uppläsning af mina yttranden; men jag
trodde, att R. o. Ad. skulle vilja inhemta hvad jag åberopat.
Då jag nu hör, att R. o. Ad. ej önskar det, afstår jag
gerna från min begäran, och anhåller blott, att mina yttranden
må få åtfölja motionen, då den remitteras till Utsk.
och meddelas de öfriga Stånden.
Hr Cederschjöld, Robert Theophron, uppläste
följande:
Uti R. o. Ad:s plenum den 8 dennes ber Hr Frih. A11-
12
Den 15 Februari f. m.
ders Cederström fästat R. o. Ad:s uppmärksamhet på den allt
mer och mer tilltagande brottsligheten inom hufvudstaden.
Hr Frill.,'sorn anser correct.inrättn. å Långholmen vara
en plantskola för skälmar af alla möjliga grader och classer,
tror, att denna inrättnings belägenhet inom hufvudstadens
område är den egentliga orsaken dertill att förbrytelsernas
antal under de sednare åren, pä ett så fasansfullt
sätt, härstädes tilltagit, samt föreslår derföre sex särskilda
st idganden i afseende på fångarnes bestraffning och behandling
vid correct.inrättn:na i Riket, under förmodan, att förbrytarnes
antal derigenom skall minskas och den öfverhandtagande
brottsligheten hämmas.
Då flera af de framställda förslagen äro af den beskaffenhet,
att de hos mången skulle Lunna uppväcka förundran
deröfver, att den Öfverstyrelse, under hvars inseende
correcl.inrättnme äro ställde, icke redan i afseende derå
vidtagit nödiga åtgärder: så anser jag mig, såsom varande
tjensteman vid nämnde Styrelse, böra upplysa, att, af de utaf
Frih. Cederström föreslagna åtgärder 2:ne redan för lång
lid tillbaka blifvit af Styrelsen föreskrifna och vid correct.-  inrättntna tillämpade; att 2:ne åter för flera år sedan blifvit
af Styrelsen föreslagna att af K. M. i nåder till efterrättelse
fastställas; samt att af de öfriga, den ena redan finnes
uti allmänna lagen tillåten, men den andra åter icke synes
kunna i lag medgifvas.
Alltifrån correcl.inrättn:nas tillkomst har den rättighet,
som, enligt Frih. Cederströms förslag, nu skulle åt Comtnendanlerne
öfverlemnas att extrajudicialiter afstraffa mindre
oordningar, varit dem medgifven af Styrelsen, sorn äfvenledes,
på sätt Hr Frih. jemväl föreslår, strängt förbjudit allt
samspråk emellan tångarne. — I afseende åter, dels å correct.-  och fäslningsfångarnes ställande under krigslagarna, dels ock
å deras förbrytelsers afdömmande vid sjelfva fängelset, har
Styrelsen redan den 17 Octoher i835 härom i underdånighet
afgifvit detaljerad framställning och förslag till K. M.
Beträffande förslaget derom, att förbrytare, som sätter
sig till motvärn, då han skall häktas, må ansvarslöst nedhuggas
eller skjutas, så får jag endast erinia, att vi derom
redan äga ett gällande lagstadgande uti 23 cap. 1 § Missgb:n,
så lydande: ”Ställer sig dråpare eller annor ogerningsman
till värn emot den, sorn honom gripa och fånga vill,
”eller ifrån rymmande hindra, och varder då dräpen; 1 ig—
”ge ogild ”
Vidkommande slutligen Frih. Cederströms 6;te förslag,
eller att hvarje dömd fånge ulan undantag, skulle, vid minsta
försök alt rymma, saklöst kunna skjutas eller nedhuggas;
så synes detta förslag, som redan vid flera föregående
riksdagar utgjort föremål för R. Sus pröfning, men blifvit
förkastadt, isig sjelf vara så rättsvidrigt, alt någon vidare
vederläggning deraf; ej torde erfordras.
Den i5 Februari f. m.
i3
Sedan jag nu visat, att af de sex åtgärder, som Hr Frih.
föreslagit, endast 2:ne återstå alt vidtaga, nemi. dels att låta
correctionisters och fästningsfångars förbrytelser dömmas
efter krigslagarna, samt dels att låta brotten undersökas och
afdömmas vid sjelfva fängelset, hvilka åtgärder, på sätt jag
förut nämnt, redan år i835 blifvit af K. Styrelsen öfver Piikels
fängelser cch arbetsinrättn. i rind. föreslagna ; så får jag, som
anser dessa förändrade stadganden vara oundgängligen nödiga,
dels för att upprätthålla den ordning och lydnad, som inom
dessa fängelser böra råda, och dels för att lemna der anställde
tjenstemän och vaktbetjente nödig säkerhet att icke, såsom nu
ej sällan varit fallet, blifva skadade till lif och lemmar, tillstyrka,
! att desamma må blifva till efterrättelse fastställda.
Dock anser jag mig tillika böra förklara, att jag alldeles
ej, lika med Hr Frih. Cederström, tror, att dessa förändrade
stadganden skola verksamt bidraga att minska förbrytarnes
antal.
Oeftergifliga villkor för detta önskansvärda ändamåls
vinnande äro, efter min öfvertygelse, dels att samtliga Rikets
fängelser erhålla en ändamålsenlig, och af behofvet i
högsta måtto påkallad, omskapning, hvarom jag ämnar
till R. St. göra särskild framställning, samt dels att lagstiftningen,
i afseende på s. k. försvarslöse personers behandling,
blifver i väsendtlig mån förändrad. Ty, om än R. St. skulle
bevilja och anslå fullt tillräckliga medel, för att sätta K.
Fångstyrelsen i tillfälle att organisera de nuvar. correct.-  fängelserna på det sätt, som de borde vara inrättade för att
uppfylla sin bestämmelse; så skulle likväl det med dem afsedda
välgörande ändamål aldrig kunna uppnås, så langeén
författning finnes, genom hvars tillämpning persöner, icke
till följd af begångna lagbrott, utan endast i brist af s. k.
laga försvar, kunna blifva för hela lifstiden uti dessa fängelser
inspärrade.
Jag anhåller vördsamt, att dessa mina anmärkningar må
komma att åtfölja Hr Frih. Cederströms motion till vederbörligt
Utsk.
Frih. Cederström, Anders; Jag har före uppläsandet
af Hr Cederschjölds anförande begärt ordet, för att
till Hr Landtm, och R. o. Ad. inlemna en motion, sorn
med det nu förevar, ämnet har sammanhang, och som jag önskade
tillika med detsamma behandladt af Utsk. Jag torde
först, innan jag inlåter mig i svaromål på Hr Cederschjölds
framställning, få uppläsa den.
Då Frih. Cederström härefter började uppläsa en ny
motion ang:de förändringar i Tjenstehjons-stadgan, afbröts
han af
Hr Frih. o. Landtm., som yttrade, att då han fann
det, som Frih. Cederström börjat uppläsa, vara en ny motion,
sora icke med det redan föredragna hade ett ovillkor
-
Den i5 Februari f. m.
Jigt sammanhang, ansåg han sig böra anmoda Frih. Gederström
att uppskjuta med den nya motionens uppläsning,
tills det föredragna målet blifvit afslutadt, helst det icke
vore med en riktig ordning öfverensstämmande, att en ny
motion om ett annat ämne väcktes under discussionen om
en föregående, så vidt det kunde undvikas.
Frih. Gederström: Jag får då anhålla att, sedan detta
ämne blifvit afhandladt, få uppläsa motionen och inlåter
mig omedelbart i svaromål på hvad Hr Cederschjöld yttrat.
Han har anfört, att det blott är 2tne af de principer, hvilkas
tillämpning jag i min motion yrkat, som icke förut äro
stadgade, och att en tredje är olämplig. Jag har mig visserligen
icke fullkomligen bekant, hvilka sladganden inom
correct.inrättn. finnas; men hvad jag vet, är, att om tångarne
äro förbjudne att samspråka, jag likväl sjelf hört
dem göra det. Jag har tagit så mycken notice om förhållandet
derstädes, som en främmande på stället kunnat förvärfva,
och har visserligen, å ena sidan, sett, att arbetsanstalterna
äro ändamålsenliga och äfven andra inrättningar
på ordentlig fot; men, å andra sidan, har jag funnit, att,
der en mängd personer i åtskilliga rum, ända till 4° & 5o,
äro sammanpackade och bevakade endast af en eller två soldater,
är det alldeles omöjligt, att öfver dem hafva sådan uppsigt,
att något samspråkande emellan dem ej skulle kunna existera,
och om således ett förbud i detta afseende är af Styrelsen
faststäldt, kan det dock icke med sådana tnesurer sättas
i verkställighet. Hvad Hr Cederschjöld nämnde, att
cap. i § Missg.btn innehåller, eller alt dråpare eller
annan ogerningsman, som ställer sig till motvärn, då lian
skall gripas, får nedhuggas, tror jag icke kunna här tillämpas;
ty i hufvudstaden ser man, att då polisbetjeningen inställer
sig, för alt gripa större eller mindre förbrytare, hafva
desse, genom sin erfarenhet vid Långholmen och andra
fängelseinrättningar, lärt sig, att de nästan ostraffadt kunna
sätta sig till motvärn, hvarföre det nu också gått derhän,
att nästan ingen låter godvilligt fasttaga sig, utan använda
knifvar och andra vapen, för att skada de personer, hvilka
af laga auctoriteter blifvit anbefallde att fängsla dem; och
det hör nu till ordningen för dagen, att här i staden höra,
huru än den ene, än den andre polisbetjenten blifvit svårt
sårad vid en våldsverkares gripande. Detta förhållande bör
icke längre få äga rum, ty den allmänna säkerheten måste
vara den första principen för hvarje styrelse och väl ordnad
stat. Jag tror, att i sådant ändamål inga mesurer kunna
vara för stränga, utan att af all menniskokärlek är den
störst, som afser de fredliga medborgarnes säkerhet, och att,
om man ej kan vinna den annorlunda, än genom stränga åtgärder,
blir det nödvändigt att vidtaga dem.
Sedan min uppmärksamhet blifvit fästad derpå, alt mitt
Den 15 Februari f. m.
förslag, det vid vissa tillfällen post- eller vaktkarl må äga
rätt att skjuta eller hugga ned fånge eller rymd förbrytare,
redan vid i8a3 och 1828 årens riksdagar förevarit, samt
jag således förskaffat mig kännedom af, så väl nämnde riksdagars
protocoll, som de då afgifna Utsk;s-betänk:n i ämnet;
vill jag nu i korthet upptaga och besvara de hufvudsakliga
anmärkningar, som af Hr Rosenqvist med flere deremot blifvit
gjorda.
Det har såsom skäl för den motsatta åsigten blifvit yttradt:
att hvarje menniska har ett medfödt begär
efter friheten; att det således ej kan räknas någon
till last alt söka ernå densamma; samt att
det vore grymt att derföre straffa med lifvets
fö rius t.
Häremot får jag anmärka, att den som vill ändamålet,
måste ock vilja medlen, örn desamma äro lofliga och nödvändiga,
— och jag vill nu söka att bevisa denna åtgärds
så väl loflighet som nödvändighet. Den är loflig, emedan
samhället äger ostridig rätt att för den allmänna säkerheten
stifta och låta utöfva sådana lagar, som äro nödvändiga för
dess säkerhet och bestånd. Den allmänna säkerheten är
hufvudvillkoret i samhällscontractet; för att befordra och
bibehålla den, hafva flera familjer förenat sig under en gemensam
Styrelse, — den må vara monarkisk, republikansk
eller despotisk, — och en dylik förening bildar stat. När
således sjelfva statens tillvaro är byggd — om jag så får uttrycka
mig — på den allmänna säkerhetens grundvalar; sa
måste ock denna säkerhet framförallt afses, och intet medel
, som till dess befrämjande är nödvändigt, kan således anses
olofligt eller grymt. Uti hvarje stat är det derföre den styrande
maktens främsta åliggande att lemna medborgaren skydd
till person, lif och egendom, så länge han ej, genom öfverträdandet
af de lagar, som till samhällets säkerhet äro stiftade,
sjelf satt sig utom gränsen för detta- skydd. För att
likväl kunna tillvägabringa detta, måste sådana lagar vara
gällande, hvilka lemna den execuliva makten tillräckliga medel
att, å ena sidan, befordra den fredlige och laglydige
medborgarens säkerhet, samt, å den andra, lagbrytarens
bestraffning, förbättring samt oskadlighet.
Då hvarje lagöverträdare eller förbrytare, i större eller
mindre mån, förverkat det skydd, hvartill öfrige samhällsmedlemmar
äro berättigade, enär han brutit samhällscontractet;
så bör han ej klaga eller anses för hardt behandlad,
om han ställes under strängare, för samhällets säkerhet
nödvändiga, lagar, hvilka bestraffa hvarje afvikelse eller
försök till deras öfverflödande. Han har gjort sig misstänkt
af staten, och är farligare än en uppenbar yttre fiende;
ty denna sednare känner man och är beredd att möta, då den
förre deremot mäste bevakas, om samhällets säkerhet skall be
-
i6
Den 15 Februari f. m.
tryggas. Och detta samhällets betryggande fordrar i vissa
fall lagbrytarens ställande utom den allmänna borgerliga
lagen, samt att för honom stillas speciel lag, hvilken håller
honom inom trängre gränsor, än hvartill han annars,
såsom medborgare, vore berättigad. Dessa fall inträffa
isynnerhet, då Iian söker alt undandraga sig det straff eller
det tvång, som lagen föreskrifver för hans förbrytelse eller
lagbrott. Han blir då i dubbelt hänseende farlig, och
samhällets säkerhet krafvel’ i detta fall, alt en sådan, om äfven
hans lif dertill skulle fordras, sättes utom gränsen att
vidare kunna störa den säkerhet och trefnad, som inom hvarje
val ordnadt samfund bör finnas.
Lagen — jag talar nu om den allmänna för alla gemensamma
borgerliga lagen — är ej stiftad för att skydda
förbrytare utan de fredlige laglydige medborgarne. När
till dessas skydd fordras lagbrytarens skjutande eller nedhuggande,
måtte verkställandet af delta vara så mycket rättvisare,
som han alltför väl känt följden af sina tilltag.
Här återstår således blott den frågan att besvara: äro
dessa nu föreslagna, stränga åtgärder hehöfliga eller ej? Äro
de det ej, så fordrar menniskokärleken och den Christna religionen
, att de ej heller böra användas; men äro de det deremot,
så fordrar det lugn och den säkerhet, som är förnämsta
kännetecknet på en väl ordnad och styrd stat, att
de utan all consideralion verkställas.
Sedan jag visat , att den föreslagna åtgärden är loflig,
om den är nödvändig; så går jag derföre att söka bevisa dess
nödvändighet.
För tjugu år sedan skulle jag äfven, på det högsta, afstyrkt
all rättighet för fångknekt, fångvaktare eller post m.
fl. att skjuta eller nedhugga fångar, då de söka fly eller
sätta sig till motvärn; ty då voro ännu ej våra correct.-  anstalter i flor; Riket var då ännu ej befolkadt med
iooo:ta!s förbrytare och eorrectionister; man kunde då med
säkerhet gå på Stockholms gator, utan att behöfva frukta
anfall af rånare och banditer; om en fånge då rymde, så
ertappades han merendeles snart, och gröfre brott samt tjufnader
hörde ej då lill ordningen för dagen; man blefdå lika
så häpen att höra mord, rån, förfalskning och tjufnad
omtalas, som man nu skulle blifva förundrad att någon dag
ginge förbi, utan en eller flera dylika tilldragelser; då ansåg
sig hvar man säker inom sitt hus, och inga patenterade
tjufskrämmor behöfdes, när man nödgades aflägsna sig
från detsamma. Nu finnes deremot ingen bom eller stängsel
tillräcklig att skydda ens lif eller egendom.
För att afhjelpa detta onda, måste nödvändigt kraftigare
mesurer, än hitintills, tagas, och det verksammaste vore
visserligen förbrytarens fängslande och säkra bevakande inom
fängelset, om man ej af erfarenheten visste, att det förra
-
Den r5 Fc b ru ali f. ra.
'7
rn eller fängslandet ej är så lätt, emedan den, som skall
fängslas, ofta sätter sig till motvärn oell ar försedd med
vapen, då deremot den fängslande ej liar något sådant, ej
heller får använda det, samt att det sednare, eller förbrytarens
förvarande inom fängelset eller correct.anstalten är
ännu svårare, ty dels bryta de sig ut genom murarna, eller
skalfa sig tillfälle att undkomma på annat vis, och dels öfvermanna
de bevakningen eller fångknekten, och bereda sig
på detta vis tillfälle att rymma. Det finnes derföre, efter
mitt begrepp, för närvar, blott ett enda medel, som, med
något hopp om framgång, kan användas häremot, och detta
medel är fångknektarnes samt vakters och polisbetjenters m.
fl. berättigande att mot sådana förbrytare, vid de af mig i
motionen uppgifna fall, använda vapen.
Man har framkastat den satsen: att en grym och
despotisk Fiege 111 skulle kunna begagna den föreslagna
rättigheten för vaktkarl eller post ni. fl.
att skjuta fånge, hvilken gör försök att fly, lill
egna des po tis k a ändamål, såsom t. ex. att göra sig
af med något ha t ad t eller oskyldigt offer o. rn. d.
En sådan Regent skulle otvifvelaktig!, oni han ej hade denna
utväg, finna någon annan, som ledde till samma ändamål;
derom lemnar historien alltför talrika bevis. — Och hvartill
skulle vi komma, om vi, för att hindra möjliga missbruk,
conseqvent motarbetade hvarje annars nyttigt förslag
blott derföre, att det kan eluderas och missbrukas? — Jo!
ingen enda förbättring inom landet skulle då någonsin kunna
drifvas igenom; ingen brottmålslag borde då finnas, ty
domaren kunde missbruka densamma i dess tillämpning; inga
domstolar borde finnas, ty man visste ej, om de alltid
med oväld skulle tillämpa lagen; inga embeten borde existera,
ty det kunde hända att embetsmännen missbrukade sin
makt; inga fängelser borde då finnas, ty de kunde ju användas
lill instängandet af oskyldiga offer; ingen förbrytare
borde då få dragas för rälta, ty hvem kunde bestämma om
lian rättvist dömdes, eller att straffet rätt tillämpades.
Med ett ord, anarki och näfrätt skulle, i sådant fall, hand
i hand åtföljas, för alt lära en Stats fredliga medborgare,
att det är deras skyldighet alt riskera lif, egendom och säkerhet
endast derför, att de lagar, som äro lämpliga och
nödvändiga till landets säkerhet, kunna missbrukas.
Och jag vägar slutligen fråga: hvilken ådagalägger större
menniskokärlek, den, som söker att befordra laglydiga
medborgares säkerhet, genom förbrytares ändamålsenliga bestraffande,
eller den, som för dessa sednares talan på de
öfrigas bekostnad?
Gr. Posse, Fredr. Salomon: En värd talare har
nyligen yttrat, att förbud emot samspråk emellan fångarne
redan är stadgadt och allmänt, såsom ett medel i Fångstyi
II. 3
i8
Den i5 Februari f. m.
relsens hand att förekomma öfverenskommelser om brott.
Jag har icke haft någon direct befattning med fängelserna
i Malmö, men står dock med styrelsen deraf i så mycken
beröring, att jag känner förhållandet, och anser mig derföre
böra lemna några upplysningar i ämnet. Om det är fallet,
att Fångstyrelsen gifvit sådane order, — hvilket jag
för närvar, ej kan bestämdt uppgifva — så äro de likväl icke
verkställbara, åtminstone icke i Malmö, hvarom jag endast
kan tala, emedan det är det enda ställe, der jag bestämdt
känner fängelseinrättningarna. Af de fångar, som der,
vid sista postens afgång, funnos, äro i somliga logementer
ilo, och kanske ännu flere insatte. Ett samspråk emellan
dem, åtminstone om nätterna sedan dörren blifvit läst och
vakten aflägsnat sig, är omöjligt att förekomma; och jag får
derföre fästa uppmärksamhet derpå, att det är fängelsernas
beskaffenhet, som bör tagas i betraktande för det ändamål,
som tyckes åsyftas?
Hvad åter angår förslaget om fångarnes ställande under
krigslagarna, skulle jag tro, att man kunde gå en medelväg,
så att endast den fånge, som med våldsam eller väpnad hand
öfverfölle fångbetjeningen, klefve ställd under dessa lagar.
Jag får nämna, att sådana händelser, då fånge emot vaktbetjeningen
begagnar knif, esomoftast inträffa, och helt nyligen
hände, att en vaktmästare i Malmö endast hade sin styrka
att tacka för det han kunde frälsa sitt lif. Yi hafva der
afven haft exempel på, att en vaktmästare blifvit mördad
på ett lömskt sätt, och knifstygn bland fångarne äro en så
vanlig sak, att de begagna dem lika mycket emot hvarandra,
då de icke komma öfverens, som emot vaktbetjeningen.
Det är nära en farlig sak att komma in i detta fängelse,
emedan man ej kan veta, i hvad sinnesstämning de eller
några af dem kunna vara, och knifvar äro ganska farliga
vapen. Jag vill derföre tillstyrka, att åtminstone den fånge,
som med våldsam hand öfverfallet fångbetjeningen, må
ställas under krigsartiklarna.
Frih. Boy e, L u d v.: Jag har med uppmärksamhet genomläst
den motion, som utgör föremål för Ståndets öfverläggning;
men då jag gör rättvisa åt motionärens välmening och
rättvisa åt den skildring , han gör öfver det olyckliga tillstånd,
hvari äganderätten och den allmänna säkerheten i
hufvudsladen stannat, sedan den olyckliga dag, då correct.-  inrättn. förlädes i grannskapet deraf, bekänner jag, att jag
af dessa skildringar hade förväntat ett kraftigare resultat, än
det, hvartill motionären velat komma; och jag tager mig
friheten fästa Utskrs uppmärksamhet uppå, om det icke vore
en lämpligare och lyckligare utgång frågan kunde få,
derest Utsk. ville taga i öfvervägande frågan om samtliga
correct.ini
förvarande vore lättare, och der, om det också lyckades dem
att rymma, de icke slraxt hade skydd i staden och straxt
Den i5 Februari f. m.
>9
kunde begå nya brott. Jag har i sådant afseende, hört talas
om Gottlands Sandö; och oin dessa inrättningar förflyttades
dit, om byggnader der uppfördes och inreddes, såsom
det i Norra Amerika antagna penitentiär-systemet anvisar,
så tror jag, att en stor nytta för landet vore beredd,
och jag vet icke hvad vackrare och angelägnare bruk man
kunde göra af de penningar, som äro samlade i Riksg.cont.,
än att skaffa oss säkerhet mot dessa uppfostrings-instituter
för brptt, hvartill correct.inrättntna blifvit förvandlade. Jag
anhåller, att detta yttrande må få åtfölja remissen till Utsk.
Frih. von Döbeln, Napoleon: Emedan allt fängsel är
för mycket stridande emot menskliga väsendens fysiska beskaffenhet,
och de således måste känna ständigt behof att
undandraga sig detsamma; kan jag ej tillstyrka, att då en
correctionist rymt och ertappas, han straffas till lifvet. En
annan sak är, om han under tiden begått något brott, som
förtjenar detta straff. Uti alla öfriga Hr Frih. Cederströms
anmärkningar emot correct.-väsendet uti dess närvar, beskaffenhet,
och dess föreslagna ändringar, instämmer jag till
alla delar.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Intet ämne
kan med någon fördel debatteras, med mindre man framsöker
de principer som böra regera ämnet och tager dem till
utgångspunkter. Det är en sådan framställning jag nu vill
försöka. Bland samhällsimättningarnas föremål är skydd ett
af de väsendtligaste. Utan tvifvel böra alla skyddas, i den
mån möjligt är; men då icke delta skydd kan blifva lika
för alla, uppkommer option, och i vis option består ju all
vishet. Här förekommer en sådan option, nemi. emellan
trygghet för samhället, och fullkomlig trygghet för dem,
sorn samhället, i anseende till nesliga brott, nödgats från
sig afskilja. Dervid säger man: skall det finnas menniskor
i landet, som icke njuta laglig behandling? Visst icke; men
felet är, att vi icke hafva en särskild lagstiftning för denna
dass. Felet är, alt lagstiftningen, i fråga om deras behandling,
då de, efter alt hafva blifvit dömda, begå brott, är för
dem alldeles densamma, som för oss. Således, när en person
i arresten lömskt ränner knifven i fängvaktmästaren,
har han att tillförse sig alla de rättegångsförmåner, samma
behandling och samma långsamma behandling, som
hvar och en af oss har all emotse, i fall han bar den
olyckan att begå en våldsamhet. När den aktningsvärde
fångnppsyningsmannen Canon mördades på ljusan dag, och
i 5o å 60 fångars närvaro, af 2 riktiga och i häkte
inspärrade banditer, räckte processen i y månader; och
jag har hört högt uppsatte jurister berömma den skyndsamhet,
hvarmed den utfördes. Brottet skedde på ljusan
dag, i en mängd personers närvaro, karlarne kunde och ville
icke neka, och de lefde 9 månader efter gci ningen! Så lill
-
ao
Don i5 Fe br ua r i f. ra.
går på alla våra fästningar, och på delta sätt blir den öfriga
delen af samhället icke skyddad. Det är vackert, men
i utförandet alldeles omöjligt, alt vara liberalare och mer
philantropisk mot denna dass af menniskor, än man i de
mest fria länder är. Jag har alltid sysselsatt mig med den
der besynnerliga pagina af civilisat-ionen, och af menniskonaluren,
som läses, när man forskar i criminalsystemet; och
jag karn såsom ögonvittne intyga, hvad äfven alla, som tagit
kunskap om de classiska verk, hvilka i ämnet finnas, kunna
intyga, att i England, Norra Amerika, Frankrike, Holland,
ja! i alla dessa fria och lagbundna länder (de öfriga angå
icke oss) undergå fångarne den aldra villkorligaste behandling,
och så måste det tillgå; men denna villkorliga behandling
har blifvit dem af lagen ådötnd. Jag talar ingalunda om dem,
som stå under ransakning i fråga om hvad brott som helst, utan
blott om dem, som för nesligt brott äro dömde till viss tid, eller
på lifstid. Det är ostridigt en af menniskans medfödda rättigheter
alt bruka knif och gaffel; men om denna rättighet ovillkorligt
utsträckes till vildsinta fångar, blir rätt tukt inom
fängelserna omöjlig, och likaså bevakningens trygghet. Fångförares
rättighet alt begagna skjutgevär, har här blifvit bestridd,
men må då lagens bestämmelser mot fångspillan reformeras;
ty det är ohyggligt, alt den- väifrejdade soldaten,
som aldrig begått något brott, blir dömd till Spö för
det han bar den olyckan att spilla en fånge. Nu går artilleristen
— ty det är soldater af en vettenskaplig e'lite-trupp,
som vi mest begagna till fångbevakning! — med 2:ne fångar,
hvilka ej äro sammanläste och ej få beläggas med jern. De
springa, den ene i öster, den andre i vester. Hvilken af oss
är nog fintlig att qvarhålla dem begge? Han måste blifva
af med den ena. Jag har upplefvat, att en gammal artillerist,
en präktig karl, som under 1788 års krig varit liera
gånger blesserad, satt 10 månader i Sveaborgs cäsemater,
under det processen med vanlig hugnande långsamhet emot
honom fördes, för det en fånge rymt ifrån honom, och jag
var då nog lycklig att, såsom ledamot af Krigs-Hofrätten,
frälsa honom från spö, hvilket skedde genom det argument
jag nu anfört. Men om hos oss pbilantropien skall sträckas
längre, än i de friaste länder; om vi aldrig kunna komma
ifrån denna ide'e, och inse alt friheten är bäst betryggad,
der verkställande maktens organer verka med största
energie inom lagen—men slås på fingrarue, och det ganska
strängt ändå, när de gå utom lagen, —om vi icke kunna komma
från dessa ide'er om det relativt lyckliga tillstånd, man
ar skyldig att bereda åt dömda och fängsligt sittande banditer;
om vi icke kunna komma till ett annat systemet så
må vi afskaffa alla lagbestämmelser mot fångspillan, och låta
fångarna gå, samt underkasta oss sjelfva följderna. Men
må jag, i hvad mig beträffar, bekänna, att jag depenserat
så mycket medlidande på förflutna och blifvande rånade,
Den i5 Februari f. m.
21
att jag är alldeles bankrut pä medlidande för förflutne och
tillkommande rånare.
Åtskilliga hördes härtill yttra sitt bifall.
Hr Rosenqvist: I anledn. af hvad den siste värde talaren
yttrat, får jag blott nämna, det verldshistorien upplyser,
att ju mildare lagarna och ju mildare de straff, som
tillskapas, äro, ju närmare är friheten, och att i a^nat fall ett
motsatt förhållande inträffar. Motionären har, på ett mindre
upplysande sätt, lösryckt några perioder ur mina yttranden och,
såsom han sjelf säger, motbevisat hvad jag anfört; men jag
anser bevisningen icke vara fulländad, utan åberopar hvad
jag förut yttrat, samt anhåller att mina yttranden jemte
hans må få åtfölja remissen till Utsk.
Hr Cederschjöld: Frih. Cederström har såsom ursägt
derföre, att han framkommit med sådana förslag, som redan
finnas till verkställighet befordrade, åberopat, att han icke
kände de ordningsstadgar, som finnas antagna. För min del tror
jag, att hvar och en, som vill framkomma med ett nytt förslag,
bör underrätta sig om de stadgar, som redan finnas,
på det att icke några öfverflödiga förslag må göras. Jag
medger visserligen, att föreskriften derom att correctionister,
äfvensom andia fångar, ejma samtala med hvarandra, kan,
likasom alla andra föreskrifter, öfverträdas, och jag tror R.
o. Ad. skall finna, att en öfverträdelse af det ifrågavar. förbudet
är en af de svåraste att förekomma; men då Frih. Cederström
var på stället och sjelf hörde, att öfverträdelsen
skedde, hade det varit lätt för honom att för befälet sådant
tillkännagifva, da bestraffning icke skulle uteblifvit.
Deremot anser jag det icke vara i sin ordning att besvära
R. St. med sådana klagomål öfver begångna öfverträdelse!-  nf de för fängelserna meddelta ordningsstadgar. Då jag förut
nämnt, att Fångstyrelsen redan år i835 till K. M. in^
gått med und. förslag om fångarnas ställande under krigslagarna;
får jag tillägga, att delta förslag, efter min åsigt,
utgör föremål för båda Statsmakternas åtgärd, och jag förmodar
således, att orsaken, hvarföre något stadgande eller
svar derå ännu icke följt, är den, att K. M. ämnar till R.
St. inkomma med nåd. propos. i ämnet. Då jag, för öfrigt,
i alla delar instämmer i det yttrande, en värd ledamot II.
Ex. Hr Gr. Löwenhjelm afgifvit, anser jag mig likväl icke
böra underlåta, alt fästa Hr Grefvcns och det H. Ståndets uppmärksamhet
derpå, alt det af honom uppgifna stränga straff
för fångspillan, om jag icke misstager mig, blifvit lindrad t,
och således spö numera icke ovillkorligen utgör straffet derföre.
Samme värde talare har äfven sagt, att fångarne på
fästningarna lefva mycket väl, och jag vet att det är allmänna
tron; men jag tror, att han mycket misstager sig i
detta afseende, och då äfven Frill. Cederström mycket omordat
det goda sätl, hvarpå fångarne på correct.inrätlntna
22
Den i5 Februari f. m.
behandlas, så att de, enligt hans uppgift, der få både mat,
kläder och husrum, hemställer jag, hvilken af dessa förnödenheter
han vill att fångarne skola undvara.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Gången af den förevar,
discussionen är ett ytterligare bevis uppå, huru litet Representationen
äger förmåga att ordna sina tankar i de stora samhällsfrågorna,
då hon saknar all ledning från Regeringen. Ehuru
man nu är tvehågsen, hvilka män som sitta qvar i Konungens
råd, eller huruvida ens Konungen har några rådgifvare;
skulle jag dock tro, att då Statstidningen ännu icke
kungjort entledigandet, de af Konungens rådgifvare, som äro
bär närvar, och deltagit i den K. propos. om statsverkets
tillstånd och behof, med deri gjorda framställningar om nya
anslag för fängelser och correct.inrättn:r, torde vara i tillfälle
att upplysa R. o. Ad., huruvida R. St. under riksdagens
lopp hafva att förvänta någon K. propos. om förbättring
i fångväsendet, hvilket utan tvifvel är ett af de vigli—
gaste ämnen, som påkalla uppmärksamhet vid denna riksdag.
R. o. Ad. kunde då möjligen undvika att förspilla en
dyrbar tid med debatter om enskilda motioner i ämnet. Jag
tror mig således icke brista i grannlagenhet, då jag till
Frih. von Schulzenheim, som vanligen har godheten gå R.
o. Ad. tillhanda med upplysningar uti fall som det förevar.,
hemställer, att Hr Frih. härom täcktes meddela R. o. Ad.
underrättelse.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Anledningen hvarföre jag
begärde ordet, var den, att jag ansåg mig böra ineddela
några upplysningar i detta ämne. Sedan R. St. vid 1823
års riksdag hos K. M. gjort hemställan om granskning af
författningarna ang:de lösdrifvare och 0111 vidtagande af åtgärder
för fångvården i allmänhet, erhöll jag Konungens
nåd. förordnande att föredraga dessa ärenden. Det var i
följd af de öfverläggningar, hvilka då ägde runi, som Styrelsen
öfver fängelserna och arbetsinrättningarna bildades
och började under sin styrelse taga förvaltningen af correct.-  inrättn;na. Under den förste ordför. i denna styrelse, uppgjordes
det förslag, att på Långholmen bygga en ny correct.-  inrättning för så stort .antal personer, sorn roan då ansåg
kunna komma i fråga. Planen var uppgjord i enlighet med
den bästa modell till correct.inrättn., som, efter hvad då
var kändt, uti Norra Amerika var antagen, och denna plan
var äfven af K. M. fastställd. Sedermera försiggick en förändring
i sjelfva styrelsen, hvaraf följden blef, att förslaget
ändrades, och correct.inrättn. blef sådan den nu befinnes.
Det förslag, som förut var uppgjordt, var visserligen icke
så fullkomligt, som det nu skulle kunna uppgöras; ty man
kände icke då, hvad i Norra Amerika, i afseende på correct.-  inrättruna just under samma tid uthildade sig. Emedlertid var
förslaget sådant, att jag icke tror, att, örn det blifvit följdt
Den 15 Februari f m.
sådana händelser kunnat in trä (Ta, som sedermera förekommit.
Nu har man föreslagit att ställa fångarna under
krigslagarna. Jag får då erinra, att krigslagarna fordra en
frivillig ed att man skall lyda dem. Det torde icke vara
lämpligt, eller kunna komma i fråga, i afseende på fångar;
ty de kunna icke vara i frihet att aflägga en sådan ed, utan
för dem måste stiftas en särskild lag, som bestämmer ansvaret
för de förbrytelser, de kunna begå. Sannt torde det vara,
att en sådan lag är nödig, ty nu har man endast 18 cap. Missg.-  b:n att tillämpa, och den correctionist, som med hugg eller slag
öfverfallet1 fångvaktmästaren, dömmes att böta 200 d;r silfvrmt
hvilka merendels förvandlas till 28 dagars fängelse vid vatten
och bröd, ett straff, som en sådan person icke mycket
lärer akta och således föga afhållen honom från våldsamheter.
Men den egentliga orsaken lill olägenheterna
finnes kanske icke deruti, alt fångarne ej äro ställde under
krigslagarna. För min del tror jag, alt det isynnerhet äro
tvänne omständigheter, som verka till de oordningar, hvaröfver
man klagar. Den ena, att correctionisterne bo tillsammans
i logementer, hvarigenom elaka planer fritt kunna
uppgöras; den andra, att de icke äro dömde på viss tid,
utan tills vidare, hvarigenom de se sig, i saknad af utväg
till laga försvar, blifva lifstidsfånge. Derigenom bringas
de till förtviflan; ty den, som ej ser något slut på sitt lidande,
blir förtviflad och begår då brott, som icke skett,
om linn vetet, när han skulle återfå friheten. År 1825 var
det äfven afgjordt, att bilda ett sällskap, som skulle laga
vård 0111 de personer, som utkomma från correct.inrättn.,
skulle skaffa deni tjenst, gifva deni råd o. s. v., och hade
inrättningen blifvit sådan som den från början var påtänkt,
hade sällskapet kanske kunnat komma i verksamhet; men sådan
inrättningen nu blifvit, bade det varit utan ändamål att bilda
ett sådant sällskap, emedan nian icke kunde förmå någon
att hos sig mottaga personer, om hvilkas förbättring man
ej kunde gifva grundadt hopp.
Jag hemställer således, huruvida icke LagUtsk., till hvars
utlåt, denna fråga lärer remitteras, borde först taga i öfvervägande,
huruvida icke ett särskildt lagstadgande bör antagas,
som för den fånge, hvilken begår våldsamheter, utsätter ett
annat straff, än det nu stadgade; samt om icke LagUtsk.,
för det andra, ville föreslå en bestämd tid för fångarnes
vistande på correct.inrättn., eller alt det åtminstone ina underkastas
en ny pröfning, huru länge de böra der förblifva.
Skulle det lyckas oss att få bättre arbetsinrättningar, än de
1111 ifrågavar., skulle måhända en stor del af de olägenheter
förekommas, hvaröfver man nu så mycket klagar.
II. Ex. Ilr Gr. Lö iven hjelm: Det ärmed verklig fägnad,
jag här förnummit, alt straffet för fångspillan blifvit
lindradt. Mitt myckna vistande utomlands gör, att jag stundom
icke kanner särskilda tilldragelser. På denna mildring
24
Den i5 Februari f. m.
vill jag gerna använda hvad sagdt blifvit, att mildare lagar
verka stundom bättre; men att de verka på patronerna i
fängelserna och correctinrältrirna bar jag svårt att tro, och
det är en philantropi, som öfverstiga!- allt hvad mina fibrer
förmå. Jag har emot Frih. Cederströms yttrande bort anmärkas,
att man visserligen är skyldig (ängarne husrum,
föda och kläder; men Frihts mening var utan allt tvifvel,
alt stundom dessa husrum, kläder och föda äro yppigare
eller åtminstone lika tre fl i ga för correctionisterna, sorn för
mången ärlig arbetare; och visst är, att skulle man jemföra
kosten på flera fängelseinrättningar med kosten för mången
värfvad soldat, så vill jag väl antaga, alt jemförelsen sloge
ut till fördel för soldatens kost, dock tror jag icke att skilnaden
befanns stor.
Vill man för öfrigt afhjelpa alla dessa nog okynniga samtal
och sammangaddningar, som ske i fängelserna och afhjelpa
dem, utan att nödgas genast tillgripa manuella medel;
så kommer man dertill genomen fullständig cellinrättning
efter Pensylvanska metoden, ty villkoren för penitentiärsystemet
i dess förbättrade skick, äro 3:ne: ensamhet, tystnad
och frånvaro af alla exciterande medel, såsom starka
antingen distillerade eller gästa drycker oell tobak. Då
kommer man in på ett nytt systeme. Men här handlas ju
blott om de fängelseinrättningar, som i sednare åren skett i
lyckad afsigt att erhålla bättre fängelseanstalter; men till
förstnämnda, enda sanna penitentiär-anstalt, komma vi icke,
och kunna vi icke komma, förrän vi påkosta de byggnader
och öfriga requisita, som detta systeme oaflåtligen fordrar.
Jag har äfven hört anmärkas, att man icke kan eller
bör ställa fångarne,— jag talar återigen endast om dem, som
för nesligt brott äro dömde till fängelse på bestämd tid eller
bela lifstiden— att man icke bör ställa dem under krigsartiklarna
eller under militärbehandling, emedan '’de icke
gått eden.” Jag anhåller att först få anmärka, att här besticker
sig någon princip-skilnad, i så måtto, att emellan
Kronan och krigsmannen endast med undantag förden conscribererade
är contractet ömsesidigt och frivilligt, och den
sednares ed också frivillig. Men med fångarne contraherar man
icke, och i deras förhållande finnes ingenting frivilligt. Men
jag har ett annat skäl, hvarföre jag är alldeles emot fångarnes
ställande under krigsartiklarna, nemi. att detta rubricerande
af systemet vore förolämpning emot militären. Icke
må vi hetas behandla fångarna militäriskt, ty talesättet kunde
ganska logiskt omvändas derhän, att vi hettes behandla
soldaterna som fångar. Så heterogena begrepp behöfva icke
sammanställas. Jag ämnar icke höra fångarne, i fråga om
att underkasta dem en särskild lagstiftning, jag ämnar ieke
affordra dem någon ed; och för öfrigt kan man fö res tälla
sig, huru tryggt man kunde sofva på de herrarnes ed.
Den 15 Februari f. m.
Jag nämnde nyss, att i andra fria länder för fa res på
ett ganska afgörande sätt med dessa gynnare. Jag nämnde
Amerika. Jug liar icke besökt delta land, men fullkomligt
trovärdiga författare, som bilda full classisk aucloritel i dessa
ämnen, beskrifva, hurusom de Amerikanska fångarne,
der de, efter det Auburnska systemet, arbeta tillsammans,
vid ringaste tecken till sammangaddning, myteri eller rymningsförsök,
genast bestraffas manuell med slaginstrumenter,
som icke döda, men som verka ganska kännbart oell äro mycket
fruktade. Dessa instrumenter komma i rörelse på minsta misstänka.
I Norrige bar man ansett sig böra gå annorlunda lill
vaga, än vi. Yi hafva på Carlsborg sett fångbevakningen gå
med trädflinlor — mycket ändamålsenliga för skjutgevär!
Norrmännen åter, aktande de vanliga flintlåsen icke vara nog
säkert tändande, hafva försett sina fångbevakningar med percussionslås.
Nu hafva således Norrmännen fullkomligen
orätt med dessa, eller hafva vi orätt med våra trädflinlor.
Ofta, under våra öfverläggningar, torde jag blifva exciperande
af hvad utomlands sker. Må Ståndet hafva undseende
med några i förväg derom sagda ord. — Fjerran från
mig bar alltid varit att förorda ett slafviskt härmande af
det utländska. Ja! jag kan icke föreställa mig något osmakligare,
än alt handla, tala eller skrifva, för att vara på det
Engelska, Fransyska eller Amerikanska modet. Men deraf
följer icke, att all den vishet, som erfarenheten i andra länder
samlat, skall evärdeligen gå förlorad för oss. Store skriftställare,
hvilkas auetoritet ej kan ställas i fråga, hafva icke
tvekat, att bland de förnämsta och egentligaste orsakerna
till Roms flor räkna Romarenas omsorg att tillegna sig allt
det bättre, de funno bos utländska folk. Jag lägger vigt
vid delta anförande såsom den mest omfattande formel, hvarmedelst
ursprunget lill allt det vi öfverklaga kan uppgifvas
vara klandret af vår synnerligast under de sednaste 3o åren
följda fallenhet att i alla mål gå vår egen gång och gravitera uti
en alldeles excentrisk orbita, under den mest stoiska liknöjdhet
vid de mest upplysta länders, på långvarig erfarenhet byggda,
tlieorier. — Det skulle ju icke gå bra att idka chemi, utan afseende
på Berzelii elementar-läror, och att drifva mathesis ulanföre
Euclidis 5 första böcker.— Vi skylla på våra egna förhål -  landen. Sådana egenheter förefinnas i alla länder; hypothenusan
är dock sanni alla, men ofta förneka vi äfven henne.
Att hafva rätt mot alla, är svårt och sällsynt. Presumabelt
eller sannolikt är det aldrig. Såsom en af de förståndigaste
män i sednare tider, Furst Talleyrand, i lifstiden så känd
för sitt ljusa och skarpa omdöme, sade en dag: "jag kän”ner
en, som har mer förstånd än någon,” — ”hvem?” ropade
man — och svaret blef — ”liela verlden; har mer förstånd
än hvar och en.” Väl hafva ändå några funnits, som omsider
fått ratt mot hela verlden. Sådane voro en Christopher
2 H. 4
Den i5 Februari f. m.
Columbus, en Newton, en Galilde. Den sistnämnde sade:
Jorden rullar kring solen. Man ropade nej! men slutligen
befanns, att så var det ändå. Men desse menniskor äro sällsynte;
och om vi hafva någon Galile'e bland oss, så återstår
för mig att beklaga, det jag aldrig fått göra hans bekantskap.
Frih. Åkerhjelm, Gustaf Fredr.: Redan vid första
läsningen af Frih. Cederslröms motion i delta ämne, ansåg
jag min pligt ålägga mig att vara närvar, i det plenum,
der ämnet skulle till öfverläggning förekomma, och att,
efter ledning af discussionen och af den anledn. hvarje talare
kunde gifva lill lemnande af upplysningar, icke undandraga
mig att dem afgifva. Till mig har väl, i detta afseende,
icke någon uppmaning skett, men om den kommit, hade den
varit alldeles öfverflödig; ty skyldigheten uppmanar mig, och
jag har bjudit till, i mina allmänna värf, deri underkastad
begåendet af menskliga misstag, att alltid taga til] ledning
begreppet och känslan af mina skyldigheter.
Hr Cederschjöld har här upplyst, att de ämnen, hvarom
motionen egentligen i dess conclusion och icke i dess
skildringar handlar, redan varit föremål för Fångvårdsstyrelsens
behandling, och föranledt dels till verkställighetsåtgärder,
dels till förslag hos vederbör, auctoritet. Det hufvudsakliga
förslaget, hvarmed Frih. Cederström vill, åtminstone
för ögonblicket, af Hjelpa de betydande olägenheter och
allmänt erkända missbruk, som nu inträffa vid de correctionella
fängelserna och fängelserna i allmänhet, består i förslaget
om en lagstiftning, på det satt, att der insatte personer
skulle ställas under hvad man kallar krigslagar. Hr
Cederschjöld har upplyst, att Fångvårdsstyrelsen, i detta afseende,
ingått med und. förslag till K. M:t. Denna Hr Cederschjölds
uppgift är ganska riktig. Förslaget härom har
varit under handläggning, vederbör, hafva blifvit hörde,
Högsta Domstolen har afgifvit sitt utlåtande, och saken är
färdig till beslut; men frågan är af den beskaffenhet att,
såvida deraf skall blifva en tillämplig lagstiftning, begge
Statsmakterne skola behandla saken. Detta har varit hufvudsakliga
orsaken, hvarföre icke något beslut i den väckta
frågan redan blifvit fattadt. Här förekommer visserligen den
omständighet, som hade kunnat redan i förhand föranleda
till ett beslut, i händelse Konungen gillat Fångvårdsstyrelsens
åsigt, alt nemi. Carlskrona arbetscompagnier, allt sedan
1804 inrättade, äro, utan att hafva aflagt krigsmanna-ed, ställde
under krigsartiklarna. Dessa compagnier äro, i afseende på
sammansättningen, alldeles enahanda med dem, som å Långholmen
och i Malmö bära namnet correctionister. Ingen är
till dessa correct.inrättntr dömd för begångna förbrytelser,
med undantag af fylleribrott; utan den verkligen beklagansvärda
anomali äger rum, att som de icke ingå i vår cri
-
Den i5 Februari f. ra.
minal-lagstiftning, finnes emellan denna och correct.inrättnjna
ingen öfverensstämmelse, utan äro de nu pä en gång ett
slugs reclusionsfängelser och barmhertighetsinrättningar.
Det är en nästan gifven sak, att sedan en person beträdt
brottets bana, samt erhållit sitt straff, det må vara
kroppsstraff, eller fästningsstraff, eller begge två, motfager
vanligen honom ingen i sin tjenst, om sådant är kändt. Följden
blir då, att han kommer att sakna hus och hem, och
om han äfven har den goda viljan och afsigten att begagna
sina armar för alt ärligen föda sig, hvilket beklagligen ej
ofta är fallet, skola få tillfällen dertill lemnäs honom. Emedlertid
sträfvar han, såsom andra, efter föda, kläder, hus och
hem; men utvägarne dertill äro honom stängda, ty tigga
får han icke, emedan författningarne förbjuda att dermed
besvära allmänheten. Hvad blir dä följden, annat än förnyade
brott, då lagen drager försorg om honom, åtminstone någon
tid, eller hans insättande i dessa fängelse- eller barmhertighetsinrättningar?
Han insättes der visserligen, såsom
Hr Stråle anmärkt, på obestämd tid; men hvar ligger grunden
för en viss tids bestämmande, som måste anses såsom
straff, då han ej insättes för brott, utan derföre, att han ej
har kläder, föda, hus och hem? Derigenom uppkommer
inom dessa inrättningar det osammanhang i systemet, som
ligger i vägen för möjligheten af någon säker moralisk förbättring
äfven om inrättningarna vore construerade såsom nyare
tider visat vara det rätta, att correclionisten kan, när som
helst, från inrättningen uttagas, vore det än dagen efter den han
ditkommit. Jag skulle tro, att, under sådana förhållanden,
och med den totala saknad af allt samband emellan strafflagarna
och dessa fängelsers moraliska ändamål, som hos oss
finnes, den omtalade och önskvärda förbättringen genom dessa
reclusions-anstalter icke kunnat åstadkommas; ty dertill fordras
, jemte en systematisk construction i fängelse-byggnaden,
individens qvarvarande så länge, att den närmaste undersökning
af hans bildning, lynne, naturanlag och de omständigheter,
som mer eller mindre föranledt hans brottslighet,
med honom kunnat utföras; och sådane brottslingar
fordra en längre tid. Betydliga ofullkomligheler finnas visserligen
i dessa inrättningars construction; och då jag nu
har ordet, och ämnet är å bane, torde det tillåtas mig, med
hufvudsaklig atdedn. af Hr Stråles yttrande, del en annan
plan för deras anläggande var att följa, att under anhållan
0111 undseende för den längre lid, jag möjligen kan
härmed upptaga, få framlägga en kort historik öfver tillkomsten
af de nuvar. correct.inrättntna.
Redan långt före mitt inträde i denna styrelse, hade det
blifvit besluladt, att corrections- och fängelseväsendet skulle
ställas under en särskild styrelse, och att centralinrältningnraf
s. k. correctionella arbetsfängelse!- skulle bildas. Det
beslöts då, att Wadsleua fangelseinrältning, som hyste mel
-
23
Den i5 Februari f. m.
Jan 5 a 600 till stor del gröfre förbrytare, skulle uttömmas,
och dess fångpersonal flyttas till hufvudsladen, der en centralinrättning
på Långholmen, hvarest då var ett spinnhus för
3 a 400 qvinnor, skulle anläggas. Dessa fångar från Wadstena
skulle utföra de nya byggnaderna å Långholmen. Beslut
fattades åf 1825, att Wadstena s. k. correctionshus skulle,
så vidt möjligt var, till 1826 års slut vara uttömdt och öfverlätet
till Seraphimer-ordens-gillet, för att användas till
centrai-hospital åt vansinnige; och å Långholmen skulle af
Wadstena correctionister uppföras en alldeles ny och vidsträckt
centralinrättning, samt en dylik ombesörjas i Rikets södra
orter för dylika fångar afmankönet, som dessa, hvaraf läns- och
fästningsfängelser hade öfverflöd. Flere planer för byggnaderna
å Långholmen voro uppgjorda, men en utmärkte sig för
större egenskaper och mera ändamålsenlighet än de andra.
Den liknade de i Norra Amerikanska Fristaterna i sednare
tider anlagda, och var grundad på ett cellsysteme, icke det
strängare, som fordrar enskildta sof- och arbetsrum, hvilket
utan tvifvel är det säkraste, utan ett lindrigare, med enskildta
sofrum, men gemensamma arbetsrum, alltsammans beraknadt
för 600 personer. Hela denna anläggning med sina fleriu11diga
byggnader skulle uppföras på en tomt, som till
hälften hade sjön under sig och fordrade således pålning,
och till hälften utgjordes af berg. Fångarna från Wadstena
skulle under bygguadsåren bebo samma hus som qvinnorna,
i utrymme knappt motsvarande hälften af dessa begge personaler;
Jäns-och fästningsfängelser behöfde befrias li an lösdrifvare,
landets provinser från enahanda slogs kringstrykan -  de personer.
Då jag mottog förvaltningen öfver fångvården, var det
min första pligt att undersöka, hvad som blifvit ansett dervid
böra göras, beräkna den tid som för utförandet var leornad
, och min förmåga alt motsvara allt delta. Att under
mindre än 5, eller rättare 10 år, utföra denna visserligen
vackra, men under dåvar. förhållanden alldeles gigantiska
byggnadsplan, ansåg jag ligga utom min, och jag tror äfven,
utom något hvars förmåga; och jag framställde denna öfvertygelse.
Att således afhjelpa det onda med en systematisk
ätgärd, inom den påträngande tid det kräfde, låg
elter min tanke utom möjlighetens gräns; ty att genom vidsträcktare
nybyggnader skyndsamt bereda utrymme åt massor
af menniskor, låter icke förena sig med möjlighetens fordringar.
Då uppkom det förslag, alt gå en medelväg emellan
det föreslagna, visserligen bättre, systemet och de inrättningar,
som då förefunnos, medelst bibehållande af de
gamla byggnaderna, men med förändrad inredning och til 1 —
bygnader till dem. Detta förslag innehöll, att, så snart som
möjligt, skilja hela fångqvinnopersonalens bostad från mankönets,
flytta den till en annan delaf staden, och conslrueru
gemensamma bostäder äfvensom en mangd celler. Detta
De ni 5 Februari f. m.
29
beslöts mot slutet af Maj 1826, och inom medlet af Juni
följande året var förflyttningen verkställd till Norrmalm; uti
en local med gemensamma arbetsrum och 54 celler, eller
utrymme för mera än 5oo personer. Under samma tid arbetades
på inrättningen vid Långholmen, och inom 1827 års
slut voro deri de fleste fångarne från Wadstena inflyttade,
och återstoden sändes följande året till Malmö. På Långholmen
construerades 140 celler. I Malmö, som i stället för
Warberg, hvilket, i anseende till dervar. byggnaders dåliga
skick, ej kunde begagnas, utsågs till central-inrättning för
södra delen af Riket, Idef inrättningen äfven inom några få
år färdig och försedd med en betydlig mängd celler. Så
fort gick det med byggnaderna, men allmän sysselsättning
var svårare att bereda fångarna, sedan de af byggnadsarbete
mindre upptogos. Utvägarna dertill voro ganska inskränkta,
då några statsmedel icke, i sådant ändamål, voro
att tillgå; dertill fordrades förlag, magaziner, administationskostnader,
försäljningsbestyr m. m. Att kasta dessa kostnader
på Staten, var icke rimligt och kunde icke heller föreslås;
att låta fångarna utan sysselsättning sitta qvar i sina
jern, likasom det förut skett, stridde emot förnuft och mensklighet.
På sådan grund tillkallades enskilde personers, fabrikanters
och handlverkares biträde. Deras uiaterialier och
beställningar beredde, sä i Slockholm som i Norrköping
och Götheborg, fångpersonalens allmännare och jemnare sysselsättning
; deras tillsyn var ett biträde för administrationens,
oell deras för arbetet lemnade betalning användes, dels
till lindring i kostnaderna för fångvården, dels utdeltes bland
fångarna till uppmuntran till flit. På detta sätt blefvo högst
betydliga arbeten verkställda, arbetsskicklighet vunnen, flere
större byggnader uppförda, som tillfallit Staten utan kostnad
för den ; och man gjorde sig det hopp, att de från inrättningen
utgående, som lärt sig något nyttigt, allmänt behöf1
i g t yrke, skulle kunna lefva af annat än tiggeri och stölder.
Fångriumerären tilltog emedlertid på ett förfärande sätt,
och såsom exempel deraf anhåller jag att få lemna några
märkbara statistiska upplysningar i detta fall. Ar 1813 hade
Sverige, enligt Justitiae-ornbudsmannens berättelse, omkring
1,774 fångar. Detta, beräknadt på en folkmängd af 2,43o,000,-—•
dåvar. förhållandet, — utgör en fånge på !,3g2 personer.
i8a5 hade fängantalet stigit till 3,74-8, och folkmängden till
2,771,7,52, således en fånge på 740; och slutligen i833, då
denna tableau uppgjordes, voro fångarne 4>5oo på en folkmängd
af 2,934,000 personer, således en fånge på 65a. Räknar
man, proportionsvis till populationen, fångpersonalens
stigande, finner man, alt ett så betydligt stigande icke på
blotta grund af folkmängdens tillvext kunnat äga ruin. Jag
har äfven observerat lietta, men vill icke besvära med- så
många sifferdelaljer. Emedlertid visa dessa arithmetiska belopp,
att något, utom populationens tillvext, varit orsaken
3o
Den l5 Februari f. m.
tilt fängnumerärens stigande. Detta är den vigtiga delen af
saken, ty populationens starkare tillvext inom de fattiga
folkclasserna är det vanliga förhållandet i alla länder; men
det kan dock gifvas särskildta förhållanden, som göra, att
denna tillvext blir skadligare i ett land, än i ett annat. Ar
1822 existerade här en s. k. värfningsstadga ; den upphörde till
mycken fromma för armeen, der visserligen ingen mindre
välfrejdad bör användas, men följden deraf blef ovillkorligt,
att hela den numerär, som enligt denna författning hade sin
utgångspunkt till krigstjenst, blef efter författningens upphörande
ett öfverskott, som skulle någonstädes laga vägen,
och denna blef först lösdrifveriets eller brottets, och sedan
till correctionshusen. Det andra fallet, som visat sig
mycket ingripande i förökningen af fångnumerären, har varit
inträffande missvexler. För hvarje missvextår har ett större
antal tjenstfolk blifvit tjenstlöst och obegagnadt, och betydligen
har detta förr eller sednare ökat fångars och
correctionisters antal. Det gifves äfven i de ekonomiska
författningarnas inre väsende och verkan orsaker till obestånd.
De kunna föranleda, ^tt mången derigenom, i stället
för utkomst, kommer i saknad deraf. Vi äga t. ex. en
författning om hemmansklyfning, som till sin grund innebär
en väl tänkt afsigt, men som dock haft ett menligt inflytande.
It. o. Ad. har nyligen till Lag- och Ekon.Utsk. remitterat
en K. M:s skrifvelse, rör:de denna författnings verkställighet,
Dföljd af dess missbrukande; ty författningens egentliga
brister ligga deruti, att den icke innebar controller mot missbruken,
Deraf har följt, hvad man kan erfara, då man med
uppmärksamhet reser genom landet och isynnerhet vissa provinser
deraf, att fördelningen af jorden sträckt sig så långt,
att flerestädes icke en skymt finnes af den besutenhet,, författningen
afsett. Då redan mindre förmögne dela en inskränkt
jordvidd till flera familjer, blir följden deraf fattiga
föräldrar och fattiga barn. Detta leder till bristande vård
om dessa sednare i både religiöst, moraliskt och fysiskt hänseende;
stigande sedeslöshet borttager all ömhet och eftertanka
på skyldigheter, och förer ungdomen på villovägar,
och i förening med nöden, på brottens. Jag har nu antydt
de, såsom mig synts, mest talande skälen till fångnumerärens
tillvext i stort. Många andra kunna finnas, men de äro
dels mindre ingripande, dels mindre allmänt erkända, och jag
vill ej uppehålla med deras analyserande. Frågan att afhjelpa
detta återstår. Att gå till roten med de förbättringar, som
skola förminska tilloppet af fångar, omfattar en mängd speciella
förhållanden, som dels redan ledt till verkställighetsåtgärder,
dels under denna riksdag förekomma; men hvad
soin är hufvudsakliga frågan, måste vara brottmålslagstiftningen,
dess samband med fångvårdens, och constructionen af
våra fängelseinrättningar i sådan form, att de, som deri insättas,
må kunna behandlas på ett systematiskt sätt, och att
Den 15 Februari f. m.
3i
en måhända förbättrad fånggeneration, om jag så får uttrycka
mig, må kunna befordras, och, i mån af strafflagarnas
medgifvande, återgå till friheten. Till den ändan har också
i den K. propostn rörtde statsverkets tillstånd och behof,
en framställning skett om beviljande af ett creditiv å
270,000 r:dr, för att användas under loppet af de blifvande
åren till förbättring af länshäktena. Redan år 1826 förrättades
en ganska vidsträckt inspection öfver länshäktena,
och 1827 ingick Fångstyrelsen med en und. berättelse om
de förbättringar, ny- och tillbyggnader, som i detta afseende
voro nödvändiga, samt yttrade dervid den allmänna
åsigt, att celler eller enskildta rum för gröfre brottslingar
boide vid hvarje länshäkte construeras. Det är således icke
först nu, och under närvar. Fångvårdsstyrelse, som fråga
härom uppkommit. Undersökningar skedde årligen under
de g år, jag hade omedelbar befattning med fångvården;
årliga berättelser deröfver ingingo jemväl, och på upplysningar
i detta afseende var ingen brist. Under denna tid construerades
omkring 2Öo celler redan de första åren; och jag
vet icke, om några sådana sedermera blifvit inrättade, ehuru
systemet väl blifvit omtaladt. I det stora betänk., som
Fatligvårds-comiteen utarbetat, har naturligtvis, i sammanhang
med frågan örn sjelfva fattigvården, äfven frågor om
fångväsendet förekommit. Jag förmodar, att den ledamot i
denna Comité, som sjelf är Chef för Fångvårdsstyrelsen hufvudsakligen
utarbetat de förslag, som röra fångvården, åtminstone
måtte det vara han, som vägledt i detta afseende
Coiniteens bemödanden. Dessa förslag blifva äfven föremål
för R. St:s granskning och äro tillgängliga för hvarje representant.
De äro derjemte remitterade till Fångvårdsstyrelsen,
och då dess utlåtande deröfver blifvit afgifvet, förekommer
frågan till pröfning; och de speciella förslagen, i afseende
på det ekonomiska af saken, komma, såsom jag förmodar,
att vid detta riksmöte öfverlemnas till R. St., hvarefter dessa
förbättringar kunna grundläggas, och förbättrade fångvårdsanstalten
deraf följa, oro för detta ändamål saknade tillgångar
nu disponeras. Uti dessa nämnde Comitds förslag innefattas,
efter min tanke, mångå förträffliga saker. En fördelning
affångarnes cathegorier synes deri gjord, som grundar sig på
verkliga förhållandet. Ett förslag till motsvarande fängelseinrättningar
är äfven gjordt, hvilket jag finner ganska ändamålsenligt.
Obrottsliga och brottsliga lösdrifvare, arbetsoch
reclusionslocaler äro i detta betänk, systematiskt uppställda;
och det torde kunna numera förväntas, att, med biträde
af den allmänna öfvertygelsen, som nu utbildat sig om
behofvet af förbättringar i fångväsendet, sådana också komma
att tillvägabringas. I valet af systcme, som dervid bör
följas, kan visserligen en tvekan uppstå. Det gifves ett strängare,
och det gifves ett lindrigare. Det förra fordrar en
ytterst betydlig kostnad och en lång tid, för att fullkomnas;
32
D cn i5 Februari f. m.
ty det livilar på grunden af total och oafbruten ensamhet
under hela fängelsetiden, och med det antal arbetsfångar vi
äga, skulle denna väg lill förbättringen icke stå i förening
med den trängande skyndsamheten och våra tillgångar. Det
andra systemet synes derföre mera verkställbart, såsom hvilande
på grunden af paltiel ensamhet, och således icke
erfordrande en så förfärlig mängd af s. k. celler; och det
är att förmoda, att vederbör, som nu komma i tillfälle
att pröfva saken, vigten af ändamålet och; möjligheten af
tillgångarna för dess ernående, fästa sig vid det möjliga,
om än i effecten ej det ofelbaraste. Under tiden synes det
vara högst angeläget att vara betänkt på något, som motar
de våldsamheter, hvilka nu förekomma vid våra fängelser.
Om sättet derför hafva visserligen olika meningar blifvit
framställda, men i allmänhet synes man böjd för stränga
och allvarsamma lagar, till skydd för fångbevakningar
och samhället. Någras philantropi förer dem till åsigten af
mildare lagstiftning; de' synas utgå från erkännandet af
en allmän menniskorätt, äfven hos fångar, och komma derföre
till dessa åsigter. För min del, tror jag det vara nödvändigt,
att i dätta afseende gå allvarsamt tillväga, enär
fångar och deras samfund utgör ett undantag från fria menniskor
och deras samfund. Jag instämmer derföre med motionären
i den åsigt, att den philantropi, som bjuder omsorgsfull
och rättvis vård om brottslingen, låter väl förena
sig med skyldigheten att, genom lagliga och allvarliga
medel, hindra honom att göra samhället mera skada än han
gjort; ty samhället eller det stora liela står i första rummet,
och individen, i hvilken cathegori han sig befinner, i
det andra. Det exempel af Carlskrona arbetscompagnier,
der krigslagarna tillämpas, ehuru denna personal ej aflagt
krigsmannaeden, som jag åberopat, talar för saken. Sedan
i8o4 har denna lagstiftning, i afseende på dem, blifvit använd.
Väl hafva de militäriskt befäl; men ehuru illa qvalificerade
personer de än äro, arbeta de likväl inom Carlskrona
utom sina caserner, och till en del hos enskilde,
utan fjettrar och utan annan bevakning, än en så
kallad båtsmanscorporal, i intet hänseende qvalificerad att
imponera på dem. Betydliga oskick afhöras dock ej i följd
häraf; väl rymma fångarne någon gång, men de ertappas,
och några gröfre brott förspörjas sällan derunder af dem begångna.
Detta tyckes bevisa, att en sådan lagstiftning ej är oriktig,
då den så länge existerat, utan att visa några menliga
följder. Att således tillämpa likartade lagstadganden på de
med förenämnde arbetscompagnier lika qualificerade personer
uti de correctionella arbetsinrättningarna, hvarest fångarnes
antal är betydligt större, synes icke gå menniskorätten
för nära, men deremot kräfvas af vården om samhällets.
År i83a erhöll Fångvårdsstyrelsen nåd. befallning, att
upp
-
Den 15 Februari f. ra.
33
uppgöra elt förslag, ledande till mera utrymme och en bättre
utväg, än den, alt lemna det då återigen uppnådda öfvertaliga
antal lösdrifvare sysslolöse inom länshäktena. Detta
förslag upprättades år i833 och innehar en framställning
om fördelarna af vissa fångars ställande under krigslagarna,
och i följd deraf, om tillökning i Carlskrona arbetscompagnier
och piönnier-corpsen, samt om uppsättande af
ett arbets-compagni för arbeten vid flottan i Stockholm,
bildadi af sådana lösdrifvare, som aldrig begått någon förbrytelse.
I samma förslag framställde Fångvårdsstyrelsen jemväl
utvägen af en frivillig deportation af lifstidsfånge!'. Dessa
förslag hafva genomgått de vanliga instanserna af vederbörandes
hörande, men äro ännu under behandling. Om emedlertid
de nyttiga åtgärder och inrättningar, som nu äro i
fråga, blifva vidtagna, kunna dessa förslag måhända ännu
blifva obehöfliga, men år i833 voro de deremot redan ganska
behöfliga.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum kl. L
till 7 på eftermiddagen komme att fortsättas.
Hr Cederschjöld: Jag har egentligen endast begärt ordet
, för alt vederlägga Hr Stråles anmärkning, det krigsartiklafna
ej skulle kunna tillämpas på fångar, emedan desse
icke aflagt ed; men då Gr. Löwenhjelm upptagit och fullständigt
vederlagt denna anmärkning, vill jag, i afseende
härå, endast anmäla, det jag instämmer uti Gr. Löwenhjelms
yttrande. Jag anser nu äfven, i likhet med Gr. Löwenhjelm,
det vai a olämpligt, att samma lagstiftning, eller krigslagarna
, skola gemensamt gälla för krigsståndet och förbry tärne;
och jag vill derföre göra den ändring i mitt förra skriftliga
anförande, deruti jag instämt med Frih. Cederström, att jag
önskar stiftandet af särskilda strafflagar för fångarna, som stå i
närmaste öfverensstämmelse med krigslagarna, men hvilka
icke må kallas krigslagar. Jag tror likväl icke, såsom Gr.
Löwenhjelm, att militären derföre skulle blifva förblandade
med fångarna; ty krigslagarna hafva redan uti 36 år varit
tillämpade vid Carlskrona arbeiscompagnier och uti i4 år
vid Carlsborg. För öfrigt får jag, i anledn. af de mångå
anmärkningar, som blifvit gjorda mot correct.inrättn.mas närvar,
tillstånd, och den jemförelse, som emellan dem och utländska
correct.inrättn:r blifvit anställd, endast tillägga, att jag
skulle tro det blifva lätt, äfven uti Sverige, att inrätta dem
efter bästa utländska mönster, allenast It. St. vilja anslå fullt
tillräckliga medel dertill.
Frih. von Schulzenheim, David: En ledamot af
delta Ständ har behagat vända sig till mig, för att få en upplysning,
den lian trott mig kunna meddela. Jag är, i detta
afseende, redan förekommen af Frih. Åkerhjelm; och det åter
a
H. 5
34
Dea i5 Februari f. ra.
står således för mig icke något annat, än alt referera mig
till hvad han anfört.
Frih. Cederström: Frih. Åkerhjelm har, pa ett upplysande
vis, omnämnt en del af de orsaker, som föranleda
till brottens ökande, och gifvit oss anleda, till det hopp att
i framtiden erhålla förändrade och förbättrade föreskrillet
till afhjelpande af nuvar. tillstånd; men som dessa äro aflägsna,
och nöden står för dörren, mäste nu genast ändamålsenliga
åtgärder vidtagas. —Jag får fästa uppmärksamheten
derpå, att min motion afser 2.‘nc ämnen; jag har hegart,
att LagUtsk. malte utaf Ständerna åläggas, alt, i sammanhang
med criminal-lagen, som förmodligen under denna
riksdag förekommer till granskning, uppgöra förslag till
förbättrande correct.anstalter. Då detta naturligtvis mäste
blifva högst ingripande uti de förhållanden, som nu existera
och medföra förändring uti nuvar. fängelse-systeme, hvilket
ej dertill kan tillämpas, har jag icke ansett mig böra
uppgöra förslag till nya correct.inrättntr, ty jag trodde, att
det fanns skickligare personer dertill än jag. Jag har blott
velat förekomma nuvar. onda, för hvilket en gräns måste
sättas, om det icke skall medföra allas vår undergång. Det
är i anleda, deraf, jag framställt några punkter, som skulle
bidraga dertill, men några inkast hafva mot dem blifvitanförda.
Jag kan icke dela Gr. Posses åsigt, att krigslagarna
böra gälla till en del, och icke i alla fall, och jag tior icke
heller att det går an; ty först måste då, vid hvarje tillfälle,
undersökas, om det varit ett sådant fall, att krigslagarna
borde tillämpas, eller måste några nya föreskrifter
derutinnan lemnäs. Hr Cederschjöld och en annan värd talare
hafva uter förklarat, att de visserligen ville förena sig
i den åsigten, att krigslagarna borde användas, men alt de
då borde benämnas annorlunda. Det kan göra detsamma,
och jag förenar mig gerna med honom samt med Gr. Löwenhjelm
derom. — Jag anser mig böra tacka Gr. Löwenhjelm,
som så kraftigt understödt mig, bättre än jag sjelf kunnat göra
det; ty jag erkänner.min oförmåga att, såsom sig bort,
kunna utveckla ett så vigtigt ämne: jag har blott uppträdt
för att, så vidt möjligt är, besvara de anmärkntr, som
äro gjorda mot sjelfva saken. Hr Cederschjöld har lagt mig
till last, att jag skall hafva beskyllt Styrelsen på Långholmen
för de oordningar, som derstädes timat; men jag har
icke på något sätt angifvit något sådant, ulan har tvertom
i min motion yttrat, att Styrelsen, på ett ganska berömvärdt
sätt, uppfyllt sina svåra åligganden, ehuru det icke
stått i mensklig förmåga att, med nu befintliga lagar, förekomma
och hindra aila oordningar. Det har blifvit 0111-  nämndt af Frih. Åkerhjelm, att ett förslag varit vackt att
deportera de fångar, som medgifvit sådant. Jag hade gerna
framställt ett dylikt förslag; men då jag ej med någon
säkerhet kände, huruvida något sådant kunde låta sig
Den 15 F ebruari f. m.
35
gtiias, afstod jag derifrån. Då jag likväl nu falt veta, att
det är verkställbar^ anhåller jag, alt, om utväg finnes för
fångarnes deporterande lill Afrika eller Australien eller hvart
sorn helst, Ständerne må anhålla hos Regeringen, att åtgärder
vidtagas, som bidraga till detta ändamål.
Frih. Ridderstolpe, Fredi.: Jag har trott mig finna
under förevar, discussion, alt flera misstag hafva blifvit
begångna. Här har blifvit yttradt, att så väl födan, som
klädsel för fångarna varit rundligen tilltagen; men åtminstone
i Westerås län har största hushållning ägt rum vid
länshäktet. Fångarne hafva der till spis ägt 3 sk, och bröd;
kan man väl föda dem med mindre? Hvad åter klädespersedlarna
angår, så hafva fångarne om vintern nyttjat sommarkläder,
emedan de förvarats i varma arrester, och vid transporter
hafva de begagnat de kapotler, som på Kronans bekostnad
blifvit för dem gjorda. Det har vidare blifvit sagdt,
att man borde hindra allt samspråk mellan arrestanlerna;
men det anser jag omöjligt. Tjockare murar än i Westerås
slott, tror jag, att man svårligen kan finna. Som jag af
sjuklighet varit hindrad under en längre tid alt kunna somna
före kl. 3 om morgnarna, har jag roal mig med att bevaka
arresterna, och jag har funnit, alt, oaktadt de tjocka murarna,
hafva fångarne med fullkomlig lätthet communicerat
sina tankar nied hvarandra. Den som har god tid, kan göra
mycket; och arrestanlerne hafva öfverflöd på tid. De
tala genom tecken, och benämna detta språk romani, hvilket
nästan alla arrestanler känna. Så t. ex., om de knacka
i venstra hörnet af cellen i, 2, 3 eller flera slag, betecknas
dermed vocalerna, och consonanlerna betecknas på samma
Sätt i det högra. De hafva således lätt att meddela hvarandra
sjua tankar, i anseende till deras öfverflöd på tid. Endast
på Amerikanska sättet, genom dubbla murar med ett
vacuum emellan, kan man till viss grad förekomma fångarnes
samspråk, ehuru efter min tanka ej helt och hållet.
Jag har roat mig med att lära deras språk och derigenom
kommit underfund med en complott, att på den s. k. pigmarknaden
i Westerås göra upplopp och rymma; på sådant
sätt har jag kunnat förekomma det tillämnade försöket.
Flera andra misstag hafva äfven blifvit här begagnade, men
Frih. Åkerhjelm har derom upplyst. Hvad jag för öfrigt
kunde hafva att anföra, vill jag uppskjuta med, till dess
Konungens propos., som åsyftar en förbättring i förevar,
hänseende kommit Ståndet tillhanda.
Gr. Frölich, Dav.: Det bör icke kunna väcka någons
förundran, att ett sådant ämne, som det nu förevar.,
åstadkommit en vidlyftig discussion inom detta Hus, och
att denna discussion divergerat betydligt från den egentliga
frågan; men innan man skrider lill remiss af motionen,
hvilken utgärd nu endast bör vidtagas, anser jag det vara
36
Den i5 Februari f. m.
nödvändigt alt sammanfatta det egentliga ämnet, så att remissen
ej måtte innehålla något annat, än den bör göra. Jag
ber att få hemställa, om icke egentliga meningen med motionärens
förslag är, alt få en special-criminal - lagstiftning i
och för förhållandena vid correct.inrättntna; jag skulle vilja
kalla den en special-lag, afseende fångars behandling vid
correct.inrältnlna. Den naturliga frågan blir då, om vi sakna
en lag, som omfattar mera allmänt dessa förhållanden,,
eller om vi hafva en sådan lag under utarbetning. Jag tror
mig känna, att vi äga ett criminal-lagförslag, som inom sig
sluter lösningen af denna fråga. Jag frågar då: hvarföre få
vi icke då delta lagförslag i sin helhet? Svaret lärer ligga
deruti, att det af Lag-comiteen till K. M. afgifna criminalförslag,
som blifvit remiiteradt till vederböra utlåtande,
lill och med till Justitiae-rådets, hvars ledamöter afgifvit särskildta
betänktn, likväl ännu saknar deras gemensamma
yttrande, hvarförinnan K. M. ej vid denna riksdag kan till
II. St. afgifva propos. i ämnet. Jag tillstår, alt då en nf
Conseljens ledamöter och en af Justilioe-rådets ledamöter begär
ordet, jag väntade mig att få höra delta skäl anföras.
Jag fann i stället, då Frih. Åkerhjelm yttrade sig, alt någon
förhoppning icke synes vara förhanden, alt få någon K.
propos. i delta ämne. Om jag fattade hans yttrande rätt
och, så vidt jag kunnat inhemta af den exculpaloriska framställning,
som upptog den egentliga delen af hans vidlyftiga
anförande, skulle detta ämne includera och vara satt uti oskiljaktigt
sammanhang med fattigvårdsfrågan, hvars beskaffenhet
vi uti föregående plenum nogsamt inhemtade. Jag
har således, på sätt jag nyss omnämnt, tyckt mig finna af
det indirecta svar Frilierren lemnat, att det ser ut, som vi
ej hade alt förvänta någon propos. i ämnet vid denna riksdag.
Vi hafva endast fått ett i slatsregleringen intaget förslag
alt utbetala 100,000 r:dr b:co; och det har blifvit ytlradt
här i dag af Hr Cederschjöld, alt om blott penningar vankades,
skulle det ej vara omöjligt att förbättra corrcct.inrättnma.
Vi hafva i slatsregleringen fåll en anleda, lill den
förmodan, att en propos. skulle, såsom en bilaga till den
reqvirerade summan, ankomma; men af Frih. Akerhjelms yttrande
synes, alt denna förväntan ej ägt riklig grund. Då blir
frågan skiljd från alla episoder och partiella discussioner,
hvilka uti en salong, sådan sorn denna, visserligen alltid kunna
hafva ett visst intresse, men rut egentligen icke höra
till ämnet, då här helt enkelt är fråga, huruvida vi skola inleda
Utsk. alt tillstyrka stadgandet af en sådan partiel lag
eller ej. Jag får för min del förklara, att jag anser det
högst olämpligt att ingå på en sådan partiel lagstiftning, helst
de motiver, som för ett sådant stadgande blifvit anförda,
synas vilja gå ut på att göra våra gamla lagar mera vandaliska
än förut. Jag vill ej ingå i någon speciel undersökning,
huruvida stora förbrytare böra ställas under martial
-
D en 15 Februari f. m.
Jagar, eller på annat sätt expedieras, emedan jag icke anser
lämpligt att här ingå i sådana detaljer; men jag tror, att
det ej skulle Låta stort, om R. St. vid denna riksdag, då
de sakna all ledning af Styrelsens tanka i ämnet, fördjupa
sig i denna partiella, eller i hela crirhinal-lagstiflningsfrågan.
Jag må hafva orätt uti att äfven uppfatta denna fråga på ett
sätt, som gör, att jag anser detta ärende icke nu böra
komma under pröfning, nemi. då jag afser hvad vid denna
riksdag kan uträttas eller icke. Jag tror att, om man förbiser
en sådan synpunkt, som rätt eller orätt må kallas politisk,
vet man icke, hvar man stannar. Jag tror, att denna
riksdag kan blifva ganska kraftig i att åstadkomma correctiver
för hvad som skett; men att den blir alltför kort, att
tillvägabringa lagförslag, der principerna äro omtvistade, oell
detaljerna lätt kunna leda till oändlighet. Jag vill undvika
sedana detaljer och jag hemställer, 001 icke det vore bättre,
alt vid remissen till Utsk. gifva den hänvisning, som endast
genom discussionen kan lemnäs, och i annan form vore grundlagsvidrig,
att R. o. Ad. icke vill ingå i sådana detaljer af
frågan, samt att R. o. Ad. väntat att få en nåd. propos. först
och främst på criminallagen, som så länge varit utarbetad,
och sedan, samt i sammanhang dermed, en K. propos. om
det speciella, nu ifrågavar. förslaget.
Frih. .Sprengtporten, Jac. Wilh.: På sätt en värd
talare nyligen anmärkt, synes denna discussion hafva fått
en större omfattning, än motionen egentligen föranledt; men
då, under discussionen, åtskilliga satser blifvit yttrade, och
upplysningar meddelade, som inflyta på hela frågan örn
correct.inrätlnlna och fångvårds - systemet i allmänhet, samt
enär man icke isoleradt kan betrakta frågan om stiftandet
af en ny lag för fångarna, ulan att göra sig begrepp 0111
sättet för häktenas organisation i öfrigt, anser jag mig böra
ingå i hufvudfrågan. En ledamot har yttrat, att det som
hindrat Fåugstyreisen från att kunna etablera ett bättre
correct.systeme, än det som hittills ägt rum, haft sitt ursprung
uti en felaktig lagstiftning för fångvården. Samme
ledamot har äfven upplyst, att dessa inrättningar varit lill
sin princip i så målto felaktiga, all de pä en gång blifvit
en art barmhertighets-anslalter och correct.inrättnrr. Jag
tror, all denna sammanblandning af 2:ne principer till och
med gått så långt, att man inom samma fängelse sett förvaras
barn, sorn blifvit upptagna, för det de beltlat, och
der uppfostrats, till dess de uppnått manbar ålder, samt
stora brottslingar, ditförde från fästningarna. — Det har
äfven blifvit upplyst, hvad jag erkänner utgöra en intressant
statistisk tableau, i fråga örn våra fängelseinrättningar
från 1815 intill närvar, tid, nemi. alt 1813 eller
1815 fanns en förbrytare på ett antal af i,5oo personer,
och i835 en af 652. Då dessutom det är en allmänt erkänd
sanning, alt de olyckliga följderna af vårt fängelse
-
38
Den i5 Februari f. m.
systeme och våra förfaltningar om laga försvar, samt hvad
dermed äger sammanhang, öfverstigit sina gränsor, och inga
delade opinioner derom finnas, åtminstone i hufvudstaden,
för hvilken correct.inrättn:s närbelägenhet är en olycka
; måste jag hylla den mening Gr. Frölich yttrat, att
det utgjort ett stort bevis på Regeringens omtanka, örn R.
St. fått emottaga en K. propos., som på en gång framställt
administrationens principer och ett förslag i ämnet.
Jag delar också den mening, att det torde blifva svårt för
R. St., att under en 4 månaders riksdag, till hvilken tid
den enligt grundlagen är inskränkt, kunna åstadkomma ett
förslag, utan annan ledning, än de partiella meddelanden,
som kunna finnas, dels i den K. propostn om ett anslag af
a5o,ooo r:dr till länshäktena, samt dels uti de principer,
som blifvit framställda uti Fatligvårds-comite'ens betänk.,
då, om jag icke misstagit mig om Frih. Akerhjelms yttrade
mening, R. St. nu icke lära hafva att förvänta en vidare
utveckling i ämnet medelst en K. propos., förrän de fått
sjelfve tillfälle genomgå Fattigvårds - comiteens betänk.;
men dessförinnan skulle tilläfventyrs statsregleringen redan
kunna vara afgjord. Jag instämmer visserligen med Gr.
Frölich deruti, att det finnes vid denna riksdag frågor af
den mest maktpåliggande art, som företrädesvis påkalla
Ständernas uppmärksamhet och angå grunderna samt principerna,
hvarifrån alla förbättringar i vårt land böra åtgå;
men jag tror likväl icke, att man derföre får åsidosätta alla
praktiska frågor, ty efter mitt omdöme finnas ämnen af sådan
vigt, att de äfven vid denna riksdag fordra Representationens
uppmärksamhet, och deribland räknar jag förevar, fråga,
samt förbättringar i fattigvården. Jag tror således, i öfverenssstämmelse
med den åsigt jag i sistnämnda ämne yttrat,
mig äfven nu böra tillkännagifva den önskan, att det Utsk.,
hvartill denna fråga blifver remitterad, mätte göra sig den
mödan att utreda ämnet och ställa sig i beröring med det
Utsk., som disponerar stats-anslagen. Jag tror besparingar
icke här vara på sitt ställe, då de hindra oss att komma
till någon verkligt statsklok åtgärd, hvilken, om den blifvit
väl uttänkt, icke bör kunna mycket misslyckas. Jag anhåller
således, att Lag- och Ekon. - fJtsk:n må, vid behandlingen
af denna motion, sätta sig i beröring med
Stats-Utsk.
Hr von Troil, Emil: Då discussionen öfver den föredragna
motionen utsträckt sig till correct.systemets flesta
delar; då detta systeme, för det närvar., utgör den vig ti—
gaste af våra samhällsfrågor, näst efter de rent conslilutionella;
och då likväl ingen framställt det, som, enligt mitt
förmenande, utgör hufvudsakliga anledningen till de bedröfliga
resultaterna: så har jag äfven ansett mig böra bryta
tystnaden. Alt våra correct.inrättn:r äro misslyckade,
derom höres numera blott en enda röst. De förtära Statens
Den i5 Februari f. ra.
39
inkomster vida utöfver hvad sorn varit förn (sedt; de förtära
livad som är dyrbarare, nemi. sedligheten hos en betydlig
del af arbetsclassen ; de utsända öfver stad och land en
verklig syndaflod af förderfvade uslingar, som störa allmänna
säkerheten. — Under sådana förhållanden, var det ej
utan deltagande, sorn jag såg skaparen af det correctioneila
systemet inom vårt land uppträda till redogörelse för sin
förvaltning och försvara sina åtgärder; om dessa ock ej
kunna fullt rättfärdigas, trodde jag dock, att saker kunde
anföras, som åtminstone borde mildra omdömet öfver de 0-  1 y c k liga resultaten. Med förundran hörde jag då anledningen
sökas uti värfningsstadgan, heminansklyfningar och
dylikt. — Beträdande brmmansklyfningen, hafva vi inom
vårt land ett starkt och upplysande exempel uti Provinsen
Dalarne, der densamma af ålder varit sträckt vida under
hvad man nu behagar kalla besutenhet; och likväl hafva
innebyggarne i della landskap varit kända såsom särdeles redlige
och duglige. — Pä helt andra håll tror jag anledntna måste
sökas, och de framställa sig för mig tydligen i våra polisoch
strafflagar. Vi höra här i Sverige lalas om en förbrytelse,
okänd för hela den öfriga verlden, kallad lösdrifveri,
bestående endast uti oförmåga, all på förhand visa, hvarmed
man kan förtjena sitt uppehälle. Man har ansett en
person i sådan belägenhet vara utsatt för så stora frestelser
att blifva brottslig, att man redan på förhand borde
behandla honom såsom sådan. Om afsigten med lösdrifvarens
inspärrande från början varit att hindra honom begå
brott, har åtminstone aldrig något mål varit mera förfeladi;
ty just derigenom har han blifvit uppfostrad till det, hvarifrån
man ville afhålla honom, då deremot, om det varit
honom medgifvet, att med fritt användande af sin arbetskraft
söka sin knappa utkomst, lian måhända arbetat sig
upp lill en lycklig och nyttig samhällsmedlem. — Den öfverdrifna
försigtighet, som iakttagits mot lösdrifvare!!, har
deremot uraktlåtits mot den verkligt brottslige. Efter ett
straff, inskränkt antingen till en kort stund, såsom spö och
ris, eller till några dagar, såsom vatten och bröd, anses
han hafva gäldat sin skuld till samhället; och allenast en
person (innes, som vill lemna honom s. k. laga försvar,
kommer han på fri fot, med föga fruktan för förnyandet
af ett snart öfvergående straff, sedan han upphört
att vara känslig för den dermed förenade vanäran. — Det
har lange varit insedt, att samhällets trygghet och möjligheten
af den brottsliges förbättring borde befrämjas genom
straff, sorn, utan att för ögonblicket vara så skarpa, som
dem vi nu använda, deremot utsträcktes till en betydligt
längre tid , till tvångsarbete för eli eller flera år. Vi hafva
ett lagförslag, utarbetadt enligt denna grundsats-, det
var färdigt redan före sista riksdag, och det vore önskligt,
att Styrelsen begagnat denna långa mellantid för att så bereda
detsamma, att det nu, med eller utan modificationer,
4°
Den i5 Februari f. m.
kan framläggas till Ständernas definitiva antagande; ty. jag
upprepar det, ulan en genomgripande förändring i lösdrifveriförfattningarna
och strafflagen, väntar man förgäfves,
att correctionshusen skola motsvara sitt ändamål, om ock
en eller annan dermed nu sammanhängande olägenhet skulle
kunna mildras genom mera partiella åtgärder.
Beträffande det inre ordnandet af correctionsanstalterna,
hafva åtskilliga detaljer här med mycken skicklighet blifvit
utvecklade; och jag vill blott tillägga, att jag deribland
i främsta rummet ställer ordnandet af en noggrann polis
ibland fångarna, som åter fordrar en speciel lagstiftning för
dem. — Det är en längesedan erkänd sats, att brottmålslagar
måste vara afvägda efter den utveckling i sedlighet och
civilisation, hvartill det samhälle hunnit, inom hvilket de
skola tillämpas, och då den lilla staten i Staten, correct.-  huset, i detta afseende företer en så afgjord skiljaktighet,
fordrar det äfven en helt olika behandling. Af samma skäl
följer äfven, att krigslagarna alldeles ej kunna vara för
detta ändamål lämpliga. — I Ivänne fall måste väl den speciella
fånglagstiftningen med dem öfverensstämma, nemi. att
extrajudiciel bestraffningsrätt inom en viss gräns medgifves,
och alt, äfven der denna får tillämpas, processen bör
vara mera summarisk än vanlig rättegångsordning: deremot
mäste sjelfva straffen vara af helt olika art; vid krigsmakten
böra de hufvudsakligen bestå i ambitionsstraff, hvilkas
verkan på corretionisterna sannolikt blefve ingen. — Näst
efter behofvet af myndighet för fångbefälet anser jag vara
det af sysselsättning för fångarna. — För ett par år sedan
besökte jag correctionshuset i Malmö; jag fann der vid
pass 800 fångar, alldeles såsom vi nyss hört Landshöfdingen
på stället beskrifva, sammanpackade i stora salar, och
af detta betydliga antal var det endast vid pass en fjerdedel,
som hade någon sysselsättning; de öfrige voro helt
och hållet öfverlenmade till den ostörda ledighet, hvilken
vi hört en annan Landshöfding uppgifva, såsom orsaken
till fångars framsteg i det onda. Näst efter dessa förbättringar
anser jag böra komma ett väl ordnadt cellsysteme,
enligt den erfarenhet som blifvit funnen på andra sidan
verldshafvet, och äfven i de sista tiderna å ett eller annat
ställe inom vår verldsdel. Dertill fordras visserligen betydliga
summor, men dessa kunna af B. St., med mycken
nytta, lill detta behof anslås, så snart de förändringar,
jag ofvanföre antydt, förut blifvit verkställda. Om Ständerne
åter, innan de nödvändiga förbättringarna i lag och
författningar blifvit åstadkomna, anslå medel lill uppförande
af nya fånghus; så torde väl en och annan förhoppning
derpå grundas, men följden blifver endast, att en annan
riksdag får mötas med ny missräkning, nytt missnöje.
Hr
Den 15 Februari f. ra.
Hr Cederschjöld: Frih. Cederström har begärt, att
Lug-Ulsk. må blifva ålagdt alt, i sammanhang med utlåt.
0111 nya criminal-lagen, afgifva yttrande örn, lim u fängelser
böra vara inrättade. Jag hemställer till Friherren
sjelf oell lill Ståndet, huruvida ett sådant åläggande kan
vara af beliofvet på kalladt. Nya fängelser äro i förslaget
upptagna samt utgöra en del deraf; oell då det kommer
till Utsk., måtte det vara Utsk:s skyldighet att yttra sig
äfven öfver denna del deraf. Gr. Frölich har hemställt,
att Utsk. matie anmodas icke afgifva något förslag öfver
motionens föremål, nemi. om fångarnes ställande under
strängare Ingar, intill dess den nya criminal-lagen kan förekomma.
Jag är af motsatt tanka. En strängare lagstiftning,
i afseende på fångarne, är af största behofvet påkalladt;
och jag tror derföre, att äfven, om det nya lagförslaget,
af hvad orsak sorn helst, icke kan vid denna
riksdag komma till slutligt afgörande, bör den väckta motionen
likväl icke läggas å sido.
Hr von Hartmansdorff, August: Då en K. propus,
i ämnet lärer vara att förvänta, vill jag ej uppehålla R. o.
Ad. med några anmärkningar i denna fråga, der jag är af
skiljaktig mening med andra talare, särdeles beträffande orsaken
lill det stora antalet af lösdrifvare och correctionister.
Men det är i afseende på ett uttryck, som bär blifvit
fäldt, och som kan missförstås, då det kommer till
Utsk., som jag begärt ordet. Hr von Troil liar nyss yttrat,
hvad sorn äfven utgör min mening, att en särskild lagstiftning
för fångvården är af nöden En sådan lagstiftning
bör då hvarken kallas civil eller militär; ty om det är en
skymf för militärer, att krigs-artiklarna jemväl tillämpas
på correctionister, så bör det äfven vara en skymf för alla
andra, än militärer, om samma lagstiftning gäller för dem,
som för correctionister na. Jag skulle således tro, att den
förste talarens mening ej varit någon annan, än den, alt
en särskild lagstiftning borde för oftanämnde förbrytare
finnas; och om en sådan åsigt uttryckes, är den icke förnärmande,
hvarken för oss ibland detta Stånd, eller förde
öfrjge, som ej äro militärer. Yrkandet att ki igs-artiklarne
mätte tillämpas på correctionister, bör icke kunna tydas
annorlunda, än att en strängare lagstiftning än den vanliga,
och som tillåter extra-judicie! bestraffning, borde begagnas
i afseende på correctionisterne. Förevar, motion
synes ej böra remitteras till Lag-Utsk. allena, utan äfven
lill Ekonomi-Utsk , emedan frågan om lösdrifvares behandling
ingriper i frågan om fattigvården, hvilken redan
blifvit hänvisad till sistnämnda Utsk,
Ilr Stråle: I anledn. af hvad Gr. Frölich yttrat
derom, att criminal-lagförslaget ännu ej blifvit till R. St.
2 11. 6
k1
Den i5 Februari f. m.
öfverlemnadt, vill jag nämna, att jag väl icke varit bland
de ledamöter af Högsta Domstolen, som deltagit i granskningen
af ifrågavar. lagförslag, samt att jag således icke
kan bestämdt upplysa förhållandet; men jag har likväl
mycken anledn. till den förmodan, att om Högsta Domstolens
yttrande ej redan är afgifvet, kominer det att ske i
dessa dagar: hvarjemte jag får förklara, att jag ej tror någon
skall äga skäl till det omdöme, alt Högsta Domstolen
till granskningen användt längre tid, an behöfligt varit.
Mitt förra yttrande lärer hafva blifvit missförstådt, såsom
hacke jag ansett krigsmanna-edens afläggande vara något hinder
för krigs-logarnes tillämplighet mot correctionisterne.
Det som jag anser olämpligt, är ett hlott och bart förklarande,
alt de skulle ställas under krigslagarna, och åsyftade
detsamma, som H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm sedermera utvecklat.
Jag yrkade, att särskilda lagbestämmelser måtte
för correctionisterne och andra fångar utfärdas. Hvad
länshäktena angår, är dermed det särskildta förhållande, att
det finnes ett reglemente för Smedjegårdshäktet här uti staden,
hvilket reglemente genom ett K. bref blifvit förklaradt
böra tillämpas äfven på andra länshäkten. Uti detta
reglemente finnes stadgadt, att den, som våldför sig på
fångbetjeningen, skall straffas efter krigs-lagarna; och följden
har blifvit, att en käring, som i ett länshäkte öfverkol!
en fångvaktmästare, måste dömmas efter krigslagarna. En
sådan lagstiftning torde icke vara lämplig, utan särskilda
stadgar behöfvas, som bestämma straffen för correct.inrättnma
och fängelserna i allmänhet. I afseende slutligen på Hr von
Troils yttrande, får jag nämna, det författningarna ej innehålla,
att den, som saknar laga försvar, skall skickas till
correct.inrättnma; en sådan person blir dömd till pionniercorpsen.
Först den, som är straffad för andra resan stöld,
eller för större brottslighet, än första resan enkel stöld,
blir, i saknad af laga försvar, dömd till correct.inrättningen.
Det skulle väl kunna hafva händt, att någon försvarslös
blifvit insatt på correct.inrättntn, men sådant har skett derigenom,
att lian ej klagat öfver beslutet; ty då hade det
blifvit ändradt.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Jag skulle lill alla delar
förena mig med Hr von Troil, mendet skulle föra oss in på ett
fält, hvilket i min tanka ej bör blifva föremål för vår öfverläggning,
i anledn. af förevar, motion. Det skulle
föra oss till lämpliga communal-inrättn:r och till revision
af våra lagar rörande lösdrifveriet. Dessa högst vigtiga ämnen
förekomma tvifvelsutan under denna riksdag; och ofta
torde jag anhålla om ordet, för att mig deröfver yttra.
Jag skulle förena mig med Hr Dalman, derom att en K.
propos. borde afvaktas, derest jäg icke funnit, hvad jemväl
en af Kouungens rådgifvare yttrat, att en sådan lärer vara
att förvänta. Jag förenar mig med Gr. Frölich i deri frå
-
Den i5 Februari f. w.
43
gnn, huruvida icke hellre, än alt nu en exceptionslag sliftus,
den ifrågavar. borde ingrediera i den nya crirainallagen;
men för det fall, att förslaget dertill icke vid denna
riksdag förekommer, anser jag nödvändigt, att en lag
stiftas för fångarnes behandling. Ogerna lior jag denna
lag kallas exceptionslag, ty deraf kan följa, att den alltid
förblifver afsöndrad; hvaremot jag ville, att den blef ett
capital uti nya Straff-balken. Det är den nominella hänvisningen
under krigs-arCne jag velat undvika; ty del är
förolämpande för ett Stånd, att dömde missdådares behandling
kommer att ske i enlighet med Ståndets Jagar; och
jag ser icke heller någon nödvändighet deruti. Att denna
min åsigt blir tydd såsom någon ståndskänsla, kan jag icke
befara. Jag skulle likaledes anse det vara högst smärtande
för tjenstehjonen, om det hettes, all missdådare behandlas
enligt tjenstehjonsstadgan. Jag skiljer mig helt och hållet
från Gr. Frölichs tanka om den vandalism, han anser önnäs
tili våra lagar. 1734 års lag åtnjuter allmän aktning
af inhemska och utländska jurister. Det är likväl ostridigt,
att vi vuxit ifrån några delar af denna lag, likasom från
några andra institutioner. Vi hafva Vackra statsbyggnader —
alt i cornischerna satt sig en eller annan spindelväf, är
sann t, och visst böra de bortsopas; men derföre kan jag.
icke medgifva, att våra lagar äro vandaliska, utan påstår
deremot det närvar, fångskicket är mera vandaliskt, än allt
hvad salig Konung Genserieh gjort. Jag anser det nuvar.
så, emedan det fredar missdådaren framför andra, och emedan
det skiljer sig från all den civilisation, som vi omtala
och eftersträfva, men från hvilkens grundsatser vi afvika,
när det kommer an på att handla.
Frih. Ridderstolpe: En ledamot inom detta Stånd,
som, med mycket skäl, är gerna hörd, har fällt ett yttrande,
hvilket ger mig anleda, att göra rättvisa åt Fångstyrelsen
derigenom, att jag upplyser det inga barn numera
underhållas i länshäktena, utan att de blifva utaccorderade
på landet hos val kände personer. Men ett beklagligt,
förhållande, sorn icke blifvit nämndt, är, atti anseende till
eorrecl.inrättntnas öfverfyllda tillstånd, så alt inga flere
kunna ditförpassas, måste arrestanter, som äro dömde tilt
arbete, hållas qvar uti länshäktena, der arbete icke kan anskhtfas,
och hvaraf följden blifver, att, då mari icke kan
afskilja dessa arrestanter från de andra brottslingarna, utgör
häktet en plantskola för brott. I anleda, af hvad Hr
von Troil yttrat, och hvilket jag önskade att få höra åter,
när K. M:ts nåd. propos. kommer till R. St., får jag tillkännagifva,
det min gamla sats varit, att Sverige bör organiseras
nedifrån och icke uppifrån. Det är genom sjelfva
coramunal-författningarna vi kunnat undvika mycket ondt,
sorn nu trycker Staten. Om förnuft och ordning regerade
i sockenstämmorna, är jag öfvertygad, alt riksdagarna biel
-
44
Den i5 Februari f. ra.
vo bättre. — Jag ser ingen omöjlighet alt så förklara motionärens
afsigt, såsom Gr. Frölich gjort. Motionen afser en
hastig hjelp, för att befria oss från den olägenhet, som nu
plågar oss, nemi. här i Stockholm; ty på landet har pöbeln
annu icke börjat att röra sig. Jag skulle jemväl tro att,
liksom den Fransyska Regeringen kunnat förklara Palis i
belägringstillstånd, kunde den Svenska Regeringen förklara
Långholmen i belägringstillstånd, hvilket icke borde upphäfvas,
förrän den nuvar. osäkerheten upphör, då man blifver
öfverfallen af 4 a 6 personer, som med våld dyrka sig
in uti bostäderna, och mot hvilka ingen kan försvara sig,
iian må vara så tapper som någon. —- I anleda, af hvad Hr
Stråle anfört, hvilket naturligtvis är med sakens förhållande
ganska enligt, får jag förklara, att jag kan gå ännu längre
än han; ty jag kan försäkra, att de, som äro dömde för
första resan stöld, alltid erhållit tillstånd att begifva sig ut
i länet för att söka anskaffa sig arbete och dertill erhållit
pass, gratis naturligtvis; de åter, som blifvit dömde förandra
resan stöld, har jag sökt att placera hos hemmansbrukare,
som gjort sig kände för ett allvarligt sinne: likväl hafva
desse fångar icke fått pass och tillstånd att sjelfve söka
sig arbete, utan vi hafva i sådant ändamål corresponderat
med länets innevånare. Beträffande slutligen dem, som äro
dömde för 3:dje resan stöld, veta herrarne att de hafva sin
vistelseort bestämd.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Det är för mig ganska
obehagligt att för 3:dje gången, inom en så kort tiderymd sorn
sedan förra plenum, finna samma anleda, och orsak, hvarföre
våra öfverläggningar blifva så långvariga, nemi. bristen af en
K. propos. i ett så maktpåliggande ämne. Frih. Åkerhjelm har
här vitsordat sin stora kännedom i ämnet, och det behpfdes
visserligen icke för de fleste af oss, hvilke känna den
stora andel han haft i ledningen af correctionella systemet
inom vårt land; men jag hade trott, att Frih:n med denna
sakkännedom skulle hafva uti Stalsråds-beredningen sökt
göra sig gällande, i anseende till det stora behofvet af förändringar
uti dessa inrättningar. Jag kan icke föreställa
mig, att det nti den K. proposm begärdta creditivet af ej
mindre än 200,ooo r:dr, utan att vara åtföljdt af ringaste
förslag, kan vinna någon framgång hos R. St., eller att
Ständerne, på en så lös grund, kunna i creditiv-väg anslå
en betydlig summa, utan att i någon män känna, till hvilka
förbättringar och till hvilka behof dessa medel blifvit begärdta.
Det förutsätter ett förtroende från Styrelsen till
Ständerna, som de uteblifna K. propos:na ej gifva anledn.
till att tro vara för handen. Jag får framställa den frågan,
om det är under Ständernas styrelse och vård correcl.-  inrättntna befinna sig, eller om det är under Regeringsmaktens.
• Då förefaller det strast besynnerligt, att ej undfå något
förslag i ämnet fränden Statsmakten, som i första rum
-
Den 15 Februari f. ra.
45
met bör leanna behofvet; ty Ständerne, som ej äga en sadan
detalj - kunskap oell kännedom, hafva anspråk att, såsom
vägledning för deras tillgöranden, erhålla upplysning 0111 de
åtgärder, som kunna vara af behofvet påkallade, och då
bade vår discussion varit betydligt förkortad. — Det har
blifvit yttradi, att vi skulle kunna förvänta en K. propos.
i ämnet, men jag har icke lättat Frih. Åkerhjelms yttrande
så; deremot har jag, till min stora förundran, af Hr Stråles
yttrande inhemtat, att den delen af lagstiftningen, som
rörer fångvårdslagarna, lärer vara under Högsta Domstolens
pröfning, hvarvid jag icke kan undgå att yttra, det mig
synes, att den lid af 6 år, som förflutit sedan sista riksdag,
bort kunna vara tillräcklig alt förekomma det ”käringförhållande”
som blifvit omnärnndt. Frih. Åkerhjelm har
uti föregående plenum anfört såsom bevis på Styrelsens grannlagenhet
mot R. St., att icke några K. propostr blifvit till
Ständerna öfverlemnade i de mest vigtiga frågorna inom
samhället. Det är denna Regeringens skygghet att framlägga
dessa frågor, hvilka, enligt Frih. Åkerhjelms förklarande,
äro af en så genomgripande natur, att han ansett Styrelsemaktens
grannlagenhet kräfva, alt de blefvo helt och
hållet öfverlemnade till R. St., åtföljda allenast af en Comité^
betänkande eller af en K. propos., och hvilka
frågor Regeringsmakten med alla sina tänger, alla sina utvägar,
ej vågat angripa: det är detta förfarande, säger jag,
som förklarar det, ty värr, ganska gamla, men först i sednare
tider christnade barnet, benämndt ”Systemet,” hvilket
visserligen varit kändt, men icke kunnat så val förklaras,
som genom Frih. Åkerhjelms yttrande i denna del; och man
bör stanna i förbindelse, för det man derigenom blifvit upplyst
0111 orsaken till den låt af obelåtenhet, som ljuder från
Haparanda till Ystad och inom alla compassens streck deremellan.
Jag kan icke förstå, huru Ständerne skulle kunna
behandla denna invecklade fråga, utan förslag eller ledning
af Regeringen. Det blir med denna fråga, såsom med fattigvårdsfrågan,
att vi visserligen kunna öfverlemna den till
ett Utsk., anén utan hopp att få den behandlad med framgång,
då Regeringen icke på 6 år kunnat dervid något tillgöra.
Skola vi inför Svenska folket, hvars representanter
vi åtminstone på papperet äro, låta skulden för våra riksdagars
uteblifna resultat ligga oss till last? Jag svarar nej,
och åtager mig icke något sådant ansvar. — Hr von Troil
har, efter min tanka, så grundligt och fullständigt ut
vecklat
skälen, hvarföre R. St. ej kunna eller böra bifalla
det begärdta creditivet, då vi icke hafva någon ledning
för bedömmandet af de ändamål., hvartill de skola användas.
Skulle vi lemna dem till fortsättande af samma correct:s-systeme
som hittills? Jag tror, att det vore något, som vi
inför landet icke kunde stå till ansvar för. Vi hafva sett,
att da det varit fråga, om alt få förändring al lagens stud
-
4G
Den 15 k’ e b r u a r i f. ra.
gande i 5 cap. I §. Missg.btn, och att få den sådan, alt
den enskilde medborgaren ina kunna för omdömen om Conseljens
ledamöter dömmas såsom för Majestätsbrott, då bafve
vi undfått en K. propos.; men då det är fråga om sjelfva
lifsprinciperna i Staten, har propostn uteblifvit. Jag
hemställer, hvad slutsats man derutaf bör draga. Jag liar
hört en man, hvilken jag särdeles respecterar, yttra, alt
vära samhällsbrister voro i luften sväfvande spindelväfvar;
och jag skulle önska att kunna dela dessa åsigter, menför mig
synas spindelväfvarne vara af en så compaet natur, att det
erfordras mycket hårda borstar för att borttaga dem; dock
skulle ingen vara nöjdare än jag, om samhället funne sig
belåtet med en sådan borstning.
Frih. Åkerhjelm: Jag skall vara kort, tiden fordrar
det, och med fullt skäl synes R. o. Ad. kunna vänta slut på
denna långvariga discussion; jag vill blott upptaga några få
saker, som jag ej bör med tystnad förbigå. — Hr von Troil
tyckes hafva uppfattat min mening så, som skulle jag söka
försvara det nuvar. systemet, i afseende på correet.inrättnrna.
Så vida det kan kallas försvar, att jag visat, det
detta systeme var det enda möjliga, som då kunde följas,
och alt det af tvingande omständigheter måste tillgripas, under
det jag erkände att ett bättre fanns, ett erkännande, som jag
nu förnyar; så har Hr von Troil rätt. Af mina uttryck
och min mening hade likväl ej ett sådant omdöme bort uppkomma.
Att på en gång göra systematiska byggnader för
ändamålet med osystematiska lagar, bristande tid och bristande
tillgångar, är för mycket hegardt. Jag gjorde det,
som möjligheten medgaf; och mera medger ej förnuftet, åtminstone
fordrar det icke mera. Hr von Troil har bes t ri d t,
att bland orsakerna till en förökad fång-numerär borde räknas
en för långt sträckt hemmansklyfning, hvilket jag sökte
visa likväl vara förhållandet. Han har, såsom bevis för sin
mening, åberopat Dalarne, der söndringen af jorden är betydligt
utsträckt, och der likväl, som jag tyckte hans ord
folio, folket i allmänhet ej saknar utkomst, och således ej
faller i behof af kringstrykandet, lösdrifveriet och dess följder.
Jag får, i anledn. deraf, upplysa, att i landsorter,
der binäringar, såsom bergsbruk, /örefinnas, vinna de fattigare
folkclasserna lättare bergning, än i de provinser, sora
sakna sådana utvägar. I Dalarne föranleder således den
långt drifna jordafsöndringen icke till samma menliga följder,
som i Skåne, der fattigdom ej sällan följer i dess spår.
Man tyckes anse, att någon correct.inrättn. ej bort anläggas
i hufvudstaden, emedan detta alstrat ondt; ehuru jag
i afseende på valet af denna local, aldrig haft något att
skaffa, kan jag upplysa att hufvudsakliga orsaken härtill varit
den, som talar för correctionella arbetsfängelset tillvaro
i andra stora städer, nemi. den större lättheten, som der förefinnes,
att skalla sysselsättning och arbete åt fångarna. Be
-
Ben iå Februari (. m.
47
träffande den anmärkta olägenheten, att barn blifvit sända
till
allmänna behofvet, som tvingat vederbör, municipal-auctoriteter
att ditsända barnen. De hafva der emedlertid blifvit
med omsorg vårdade, och skiljde från den öfriga fångpersonalen.
— Man har åter ordat om sättet för Fattigvårds-comiteens
betänkts ineddelande lill R. St. Rättigheten dertill
ligger i 2:dra mom. 27 §. Piiksd.Ordn., och afsigten dermed
är ju den att komma till en lagstiftning i ämnet, sedan R.
Sits sakkännedom fått tillfälle att granska och bedomina,
hvad deröfver blifvit utarbetadt. — Jag har i ett annat plenum
yttrat, att frågans stora vigt och vidsträckta omfattning,
nära nog ålade Regeringen att först inhemta Ständernas tankar
, hvarförinnan jag ej ansåg möjligt att tillvägabringa
ett ändamålsenligt lagförslag. Jag har föreställt mig, att
härigenom undvikes många anmärkningar och invändningar.—
Slutligen och vidkommande nu förevar, fråga, kan jag icke
föreställa mig, alt motionen egentligen åsyftar att för det
närvar, få ett förbättradt correct.systeåne, ulan framställer
nödvändigheten deraf, att få en särskild lag för det nuvar.
stora antalet af i arbetsfängelse!1 förvarade förbrytare, intilldess
det onda kan uppryckas med roten. Jag skulle derföre
tro, att, innan criminal-lagförslaget, som nu finnes i Högsta
Domstolen, blifvit färdigt att öfverlemnas, och intilldess en
propos. i ämnet, åtföljd af Fångstyrelsens utlåtande, kan afgifvas,
intet hinder är i vägen, att Lag-Utsk., om motionen
dit remitteras, må kunna upptaga och behandla frågan om
en strängare lag för correct.inrättntna.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
remittera Frih. Cederslröms nu föredragna motion till
Lag-Utsk.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: Jag har förut yttrat, att denna
motion holde tillika remitteras till Ekonomi-Utsk., och
jag anhåller om propos. derå.
I anledning häraf blef motionen, uppå derom framställd
propos., äfven remitterad till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utsk.
Å nyo föredrogs Gr. Frölichs den 8 dennes på bordet
lagda motion, angtde underd. skrifvelse till K. M. om det vid
sista riksdag af Riks.SUn antagna förslag till lag för enskilda
banker.
Gr. Frölich, David, uppläste följande.*
Då jag, för en tid sedan, väckte motion om en lind.
skrifvelse till K. M., i afseende på det af R. St. vid förra
riksdag utarbetade förslag till lag för enskilda banker, utgick
jag från den åsigt, alt, sedan R. St., i enlighet med
43
Den i5 Februari f. m.
87 §:n Reg.ForniCn, aflemnat genom Talmännen deras lagförslag
till Konungen, Högsldensamme skulle, enligt samma
lag-§, efter inhemtande af Statsrådets oell Högsta Domstolens
tankar deröfver, fatta sitt beslut och låta R. St. få
emottaga, antingen Dess samtycke, eller Dess skäl till vägran.
Om sådant icke skett vid den ena riksdagen, sedan den
blifvit så länge fördröjd, att det berodde på Konungen att
afblåsa den, dagen efter det lagförslagen från R. St. inkommit;
trodde jag intet (linder böra möta för ett nåd. svar vid
nästa riksdag, och att R. St. åtminstone borde försöka, för
principens skull, att yrka den andra Statsmaktens fullgörande
af grundlagens bud, för hvilket ingen viss tid var föreskrifven,
hellre än alt de lagförslag, hvarom de blifvit så
enige som i detta fall, skulle få förfalla; men då jag nu från
flera håll sport den mening hafva gjort sig gällande, att den
af mig motionerade behandling af ämnet icke vore den rätta,
och att bättre vore väcka en ny motion å lagförslaget
nu genast, innan K. M. yttrat sig derom, vill jag visst icke,
af förkärlek för min åsigt, upptaga Ständernas tid med att
discutera och troligen afslå den preliminära frågan; från
hvilken motion, i fall den ej af detta Hus omfattas, jag följaktligen
afstår: men dermed anser jag mig också lossad från
förbindelsen att väcka en ny motion 0111 dylikt lagförslag,
hvartill jag torde böra anföra några skäl och upplysningar,
möjligen gagneliga för den det lyster att som ny motionär
framstå. Det var icke emedan jag i allo gillade förslaget,
sådant det slutligen blef sammanjemkadt, utan emedan det
nu fanns färdigt, som jag önskat dess stadfästelse. R. o. Ad.
torde lätteligen inse, huruvida det kunde vara så fullkomligt
det borde, när det besinnas, under hvilka omständigheter
det blifvit utarbetadt. Redan i början af 1834 års riksdag,
hade Slats-secreteraren för handel och finance ingifvit
förslag till lag att behandlas efter 87 §:n Grundsatsen att
ärendet borde så behandlas, understöddes af hela dåvar.
Ministeren, och är troligen den enda rätta. Redan 182} var
samma grundsats erkänd, i följd hvaraf K. kungörelsen af
1824 utkom. Efter denna lags föreskrift om solidarisk ansvarighet,
hade blott en bank, nemi. den i Istad of 3:ne
personer utan delegation, uppstått, innan Wermlands prov.-  bank år 1833 stiftades på helt andra grunder. Syftningen
af det Statssecreleriella förslaget och fruktan för alltför mycken
brokighet i de bankers organisation, som kunde uppstå
under dylika förhållanden, föranledde mig att framlägga ett
fullständigt lagförslag i ämnet. Jag förbigår nu alla detaljer
vid behandlingen i öfrigt, men anser mig böra nämna,
alt lagförslaget hade att strida mot ett capitaIist—i 11 tresse,
som fördömde olla enskilda banker; ett annat, R:s St.
bank-intresse, som ihärdigt försvarade centralisations-systemet;
ett 3:dje, hvilket det hedervärda Ståndets då för tiden
varande
Den i5 Februari f. m.
49
varande ledare troligen fått såsom ingifvelse af Ystads banksyslémes
upphofsmän, gående ut på att förkättra de nya ideerna;
och ett fjerde, om icke intresse, utan snarare dess
motsats — jag menar hela den dass af representanter, hos hvilka
begreppen om det nya ännu icke redt sig, och som, utan
klar uppfattning af ide'en i sin helhet, blott faste sig vid
enstaka satser, dem de desto ifrigare och ofta med vältalighetens
öfverlägsenhet trängde in i systemet. Deribland räknar
jag synnerligen ide'erna om vådan af småsedlar; omfördelen
att få silfvermyntet ut i rörelsen, för hvilken tvångsåtgärd
emot landets locala natur , och folkets vanor, man
ville gagna privatbankerna till medel; om vådan af att bankerna
skulle blifva för stora, i stället för den motsatta, att
de skulle blifva för små o. s. v. Ändtligen visade sig för
det femte, emot riksdagens slut, ett partiför att undanrödja
Ständernas delaktighet i lagstiftningen och återiägga, såsom
ett regale, makten att få tillåta eller vägra associationer,
efter godtycke, i Regeringens af ingen lag bundna händer.
Om det vore tillåtet att ingå i specialiteter härom,
skulle det icke vara svårt, att visa, att detta parti, synnerligast
inom ett visst RiksSt. mäktade uppehålla lagförslagets
skyndsammare afgörande och omsider, sedan det var afgjordt,
fördröjde dess expedierande till K. M. Också härefter
riksdagen frukterna visat sig sådana man kunde förmoda,
då fråga varit om att frångå grunderna både i 1824
års författning och de af i835 års Ständer i underd. föreslagna.
R. o. Åd. torde nu inse, att om jag ej för min del kunnat
i allo gilla förslaget, så har det varit min skyldighet att
försöka rädda hvad som i835 gjordes för total förstörelse.
Bättre är att hafva något rättesnöre än intet; men då jag hvarken
vill uppoffra grundsatser genom att framlägga Ständernes
lagförslag, såsom min motion, ej heller tror det leda till
ändamålet att komma fram med ett nytt, öfverlemna!- jag
sådant åt den, som till dess genomdrifvande anser sig äga
nog förmåga. Banksystemet har väl ojemförligt flera vänner
nu änrdå; men i den mån jag möjligen misstagit mig om
den taktik i afseende på nya lagförslagers framläggande, som
jag, från en allmän politisk synpunkt om riksdagens egentliga
föremål, ansett varaden rätta, anser jag det vara bättre,
att de annorlunda sinnade taga ärendet om händer, om de
så föi- godt finna.
R. o. Ad. tillät, att Gr. Frölichs nu föredragna motion
fick förfalla.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ lill 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
1 II.
7
5o
Den 15 Februari e. m.
Lördagen den i5 Februari i84o.
Plenum kl. till 7 e. m.
Upplästes prot.-uleir., ankomna från de öfrige RiksStrn,
nemligen från PresteSt. af den 5 och 8 dennes; från BorgareSt.
af den 8 och 12 dennes; samt från BondeSt. al den ig
sisth Jannari samt den 5 och 8 dennes.
Lades till handlingarna.
Justerades ett prot.-nldr., innefattande ett af R. o. Ad.
denna dag f. m. fattadt beslut.
Justerades pleni-prot. för den 5 dennes.
Hr Stråle, Nils Wilh., hade inlemnat följande anförande,
sorn upplästes:
Uti den discussion, som uti H. R. o. Ad:s plenum den
5 dennes föreföll, i afseende på remiss af Hr Gr. Ankarsvärds
motioner N:ris 3, 4 & 5; deltog jag icke från början,
emedan jag då ännu icke hunnit stadga min öfvertygelse
om hvad som borde anses vara rätt. Först under dis—
cussionens lopp trodde jag mig finna tillräckliga skäl för beslutet.
Dessa skäl tycktes mig dock icke vara 1 ett sammanhang
så uppfattade och framställda, som jag tänkt mig desamma;
och detta är anlednm, hvarföre jag vördsamt anhåller,
alt nu uti II. R. o. Ad:s prol. få förvara en framställning
af de motiver, som bestämt mitt handlingssätt.
Under de riksdagar, som jag alltsedan år 1809 bivistaf,
har, så vidt jag påminner mig, aldrig fråga uppstått, att,
ehuru Landtm, eller Talman icke funnit en väckt motion
bokstafligen strida emot grundlagarnas lydelse, ett RiksSt.
dock vägrat remiss; och jag hade önskat, alten sådan fråga
ej heller nu blifvit väckt, emedan jag icke anser, att medgifvandet
af remiss skulle kunna betaga Ståndet rättigheten,
alt vid sjelfva sakens afgörande tillse, att beslutet blefve i
enlighet med grundlagarna; och att deremot vägrandet af
remiss skulle föranleda farhåga för inskränkning uti riksdagsmannarätten,
hvilken farhåga, ehuru sannolikt grundlös, det
dock blefve svårt att tillintetgöra. Men emedlertid yrkades
det, att remiss borde vägras, och jag ansåg mig då böra afgifva
min röst, i enlighet med min öfvertygelse, ulan afseende
på de nämnda consideralionerna.
Den första fråga man gör sig är den: kan remiss vägras?
Det har blifvit upplyst, att vid flera tillfällen Landtm,
ansett en motion vara sådan, att den ej kunde remitteras.
Landtm, har således ej gjort propos. derom, och remiss har
ej skedt. R. o. Ad. har derigenom, att ett sådant Landtnäs
föiklarande blifvit godkändt, de facto sjelf beslulit, att re
-
Den i5 Februari c. m.
5i
iniss icke borde äga rum; ty hade R. o. Ad. eller dess majoritet
ansett, att Landtm, borde göra propos. till remiss,
så hade sådant blifvit yrkadt, och frågan hade gått till
Const.Utsk., samt motionen under tiden blifvit hvilande. Således
har det synts mig vara klart, alt, när Landtm, ej anser
sig kunna göra propos. till remiss, densamma af Ståndet
alven kan vägras.
I ordningen förekommer till betraktande: kan ett sådant
vägrande ske, oaktadt Landtm, tillkännagifvit, att han icke
funnit motionen bokstafligen stridande emot grundlagarna
och således anser sig böra göra propos. till remiss? Om meningen
vore, att ett sådant Landtnäs förklarande skulle
ovillkorligen medföra remiss; så hade föreskriften uti Riksd.-  Ordn. bort blifva den, att aldrig propos. till remiss skulle
framställas, ulan Landtm, eller Talman helt enkelt förklara,
huruvida han funne skäl, alt vägra eller bevilja remiss, och
alt frågan blott kunde blifva den, till hvilket Utsk. remitteras
borde. Ståndet hade då ingen rätt, att göra gällande
en mot Landtm, eller Talman stridig mening, att motionen
vore grundlagsvidrig. Nu äro likväl icke Riksd.-Ordu:s föreskrifter
sådana; utan tvertom, så vidt jag förstår, stadgas
bokstafligen motsatsen. 49 §’n 1 morn. innehåller vid
slutet: "Uppstår fråga, om eller hvart remitteras bör,
"kan denna fråga blott för den plenidagen läggas på bordet,
"men i nästa plenum skall beslut ovägerligen fattas.’’ Således
kan fråga om remitteras bör uppstå, den kan bordläggas,
och beslut skall fattas, Delta beslut åter skall, enligt
.'14 §:n> uppkomma medelst framställande af propos., hvilken,
då den med ja och nej besvaras, kan föranleda votering.
Ofvannämnde 49 § 1 mom. säger: "Hvar och en a 11-  "män fråga, som första gången i något Stånd förekommer,
"skall, så vida ej Ståndet enhälligt genast densamma till vederbörligt
Utsk. förviser, ligga på bordet till nästa ple"num,
då remiss bör ske." Här påbjudes således, att remiss
bör ske afen allmän fråga; men den föregående 44
$:n säger: "Konungens propositioner, äfvensom allmänna
”frågor, hvarmed förstus sådana, som kunna eller bö"ra
komma under samt/iga RiksSt:s öfverläggning och pröfning,
må ej i R. St:s plena till omedelbarligt afgörande
”upptagas; utan skola öfverlemnas till utredande af behöri"ge
Utsk." &c. Förklaringen uppå, hvad med allmän fråga
förstås, är här gifven. Men nu uppstår det egentliga
tvisteämnet: hvilka äro de frågor, som icke kunna eller
icke böra komma under RiksSlts öfverläggning och pröfning?
Alt frågor om ändring uti grundlagarna skola direete
framställas lili Const.Utsk. och få icke emot Reg.F:s 81
§ "uti Ståndens plena väckas,” det veta vi. Likaledes upplager
90 §:n Reg.F. frågor, som icke "må komma under
"11. St;s eller deras Utskotts öfverläg-gningar och pröfning.”
Skulle uu den otroliga händelse inträffa, att Landtm, eller
Den i5 Februari e. m.
Tnlman ville medgifva remiss af en motion, som anginge
något af de uti 81 och 90 §§:na uppräknade ämnen; så måtte
det val vara Ståndets rätt, att, med stöd af grundlagens ordalydelse,
vägra remiss. Jag vill knappast tro, att någon
påslår motsatsen; och mig tyckes det häraf vara klart och
ostridig t, att Ståndet kan, om det finner en väckt motion
icke förenlig med grundlagarna, i Öfverensstämmelse med
dem, vägra motionens remitterande till Utsk.
En fråga af mera tvistig beskaffenhet, torde vara den:
om orden i 44 §'-n Riksd.Ordn. kunna eller böra endast
åsyfta 81 och 90 §§:na af Reg.F., eller om de omfatta
alla frågor, som på något sätt komma i strid med grundlagarna?
Ordalydelsen tyckes mig vara för den sednare meningen.
Vore orden "kunna” och ”böra” synonyma, så
skulle endera af dem hafva bort borttagas. Nu är åter en
skilnad emellan dem uppställd, hvilken synes mig innebära,
att ehuru en motion väl finnes så beskaffad, att den icke
bokstafligen strider emot grundlagarnas lydelse, hvadan
Landtm, eller Talman ej äger fullt skäl alt vägra propos. till
remiss af motionen, som, i följd deraf, kan komma under
öfverläggning; saar likväl, det oaktadt, Ståndet öppet lemnadt,
att pröfva, huruvida motionen till syfte och ändamål
är sådan, att den öfverensstämmer med grundlagarnas innehåll,
samt bör till öfverläggning och pröfning hos RiksSltn förekomma.
Äfven säger 5a § Riksd.Ordn.: ”Memorial och
”anföranden, som äro af egenskap att ”böra” till något R.
”St:s Utsk. remitteras” &c. Enligt 56 §:n få, med undantag af
grundlagsfrågor, nya ämnen ej af rikdagsman väckas, ”se”dan
en månad från riksdagens början, enligt 27 §:n, tiIlä 11—
”dalupit, så vida icke sådana frågor af redan fatita
de beslut, eller redan upptagna ärenden, el”1
e r under riksdagen inträffande händelser, o m e"de
I barl igen föranledas.” Skulle nu fråga uppstå, huruvida
ett ämne, efter motionstidens slut, på grund af detta
lagstadgande, kan upptagas eller ej, så kan frågan lätt
vara tvifvelaktig; men sällan skulle väl motionen finnas bokstafligen
stridande mot grundlagens ordalydelse. Landtm,
eller Talman finge då icke vägra propos. till remiss, men det
ankomme på Ståndet att afgöra, om något af ofvannämnda
fall inträffat, och om remiss bör aga rum.
Med antagande af hvad nu anfördt blifvit, återstår det
att tillse, huruvida Hr Gr. Anckarsvärds motioner N:ris 3, 4
& 5 verkligen strida emot grundlagarnas innehåll.'
Under den discussion, som den 28 April l834, i anledning
af väckt fråga om mantalspenningarna, hos R. o. Ad.
föreföll derom, huruvida statsverkets ordinarie inkomster
kunna af R. St., ulan Konungens samtycke, förminskas,
hade jag tillfälle att yttra min tanke, alt sådant icke vore
förenligt med grundlagen. Det lärer, lika litet nu som år
1809, vara tänkbart, att en statsreglering kunde uppgöras,
Den i5 Februari e. m.
53
livars utgiftssumma understege beloppet af de ordinarie inkomsterna.
Forst då kunde det sättas i fråga, att R. St.,
med stöd af 57 §:u Reg.F., skulle besluta ordinarie skatternas
minskning. Deremot bör, när dessa inkomster icke förslå
emot statsbehofven, bristen enligt 5g §:n ”genom be vi 11—
ningar fyllas,” 10g §:n säger, att om R. St. åtskiljas, ”utan
”att hafva staten reglerat och ny bevillning sig åtagit, då
”fortfare den förra bevillningen till nästa riksdag.” Meningen
tyckes vara tydlig, att den vid föregående riksdagen beslutade
statsreglering skall fortfara. Men om nu R. St. ägde
makt, alt ensamme besluta 0111 ordinarie inkomsternas
upphörande och hade derom förordnat, samt endast den
gamla bevillningen skulle till nästa riksdag fortfara; så blefve
deraf en ovillkorlig följd, att statsverkets behof icke klefve,
i enlighet med 5g §:n, genom bevillningar fyllda, utan
Regeringen lomme alt sakna medel att styra Riket, enligt
gällande lagar och föreskrifter. Detta har ännu mera öfvertygat
mig derom, att år 180g ingen tauke uppstod om minskning
uti statsverkets ordinarie inkomster, eller att man borde
meddela särskilda föreskrifter, huru beslut i dessa ämnen
skola fattas. Frågor, som väckas derom, måste således hänföras
under 75 §:n Riksd.Ordn., som stadgar, att i alla öfriga
ärenden, som ej äro särskildt undantagna, galler, jemte
Konungens samtycke, tre Stånds mening. Hvad liemmantalsräntan
särskildt angår, så enär densamma ingår uti roteringsverket,
hvaruti rubbning, enligt 80 §:n Reg.Formen ej
kan ske, utan Konungs och Ständers samlaldta beslut, torde
deraf äfven vara klart, att Konungens samtycke erfordras,
innan förändring kan äga runi. Att R. St., genom beslut
0111 hemmantalsräntans upphörande, skulle kunna fråntaga
ägare af frälseräntor hvad de i laga ordning förvärfvat,
det torde ock befinnas rakt stridande mot våra grundlagars
innehåll.
Ilr Gr. Anckarsvärd bade uti motionen N:o 3 föreslagit:
alt Stals- och Bevilln.Utskm, genom etf gemensamt betänk.,
mätte föreslå R. St. att så ordna besluten om hemmantalsräntans
upphäfvande och bevillningens nedsättning, all, i Händelse
det förra icke skulle af vederbör, befordras till verkställighet,
det andra genast till kraft och verkan förfaller;
och lör hvilket fall Hr Grefven anhöll, att Bevilln.Ulsk., i
anledn. af hans särskilda motion, mätte tillstyrka R. St. att
förordna om inställandet af all personel bevillning efter i:sta
Art., samt efter 2:dra Art. för fastigheter, på det att nationen,
åtminstone på detta sätt, måtte erhålla en lindring i
sina dryga utgifter, om ock ej ledande till de fördelar för
näringslifvet och rörelsen, som genom de förstnämnda besluten
kunde vinnas.
Den efterföljande motionen N:o 4 innefattade förslag till
införande af ett motsvar. stadgande uti Bevillnts-förordn.;
och JS';o 5, alt uti instruetionen för Fullmäktige i Riksg.-
54
Den i5 Februari c. in.
cont. de matie bemyndigas att inställa uppbörden af en del
af bevillningen.
Hade motionären föreslagit, "alt hemmantalsräntan skulle
upphöra, samt R. St. i stället åtaga sig bevillningar till fullt
motsvarande belopp, hvilka dock icke skulle komma att utgå
förr, än Konungen samtyckt till hemmantalsräntans upphörande;”
så hade ett sådant förslag åtminstone icke kommit
i strid med grundlagen, ty Konungen hade då fått begagna
sin rätt att antingen bibehålla hemmantalsräntan, eller
emottaga den erbudna bevillningen, hvaraf jemväl räntetagare
och roteringsskyldige möjligen kunnat få ersättning.
Nu deremot hade motionärens förslager den, enligt
min öfvertygelse, emot grundlagarna stridande syftning, att
Pi. St. skulle ensamme besluta om hemmantalsräntans upphörande.
Dessutom har jag icke rätt kunnat fatta, alt motionen
bestämdt innehöll, att den del af bevillningen, hvaraf
uppbörden skulle inställas, ej finge öfverstiga beloppet
af hemmantalsräntan; i hvilket fall åter statsverket hade
kunnat komma att sakna medel till statsbehofvens fyllande,
och 5g §:n Reg.F. således ej hafva blifvit iakttagen.
På dessa skäl har jag ansett, att de gjorda förslagen
icke borde komma under RiksStts öfverläggning och pröfning,
och således, att desamma ej utgjorde sådana allmänna
frågor, som enligt 49 §tn Riksd.Ordn. ovillkorligen böra
till Utsk. remitteras.
Frih. af Nordin, Carl Joha n, anhöll, att, sedan prot.
för den 5 dennes nu var justeradt, till denna dags protocoll
få afgifva ett anförande, som han uppläste, så lydande:
Vid remissen af min motion, innefattande begäran, det
StatsUtsk. måtte utreda mantalsräntans tillkomst såsom stäudig
ränta, och lagligheten af dess framtida uppbärande,
framställdes af flere utaf R. o. Ad:s herrar ledamöter erinringar
deremot, men hvilka samteliga af mig, vid nämnde
tillfälle, lemnades obesvarande. Emedlertid och då motiverna
för denna min tystnad kunna, och möjligen redan blifvit
olika bedömde, torde det tillåtas mig, att till denna
dagens prot. få anföra, hvad som mig härtill föranledde.
Af erfarenheten vid föregående riksdagar har det visat
sig, att, genom anförandet af vederläggningar emot gjorda
anmärkningar vid afgifna motioner, ofta discussioner blifvit
föranledda, hvilka flera påföljande pleni-dagar fortgått, och
hvarigenom dels mycken lid för Ståndet borttagits, dels ock,
genom remissens fördröjande ända till 607 veckor, en menlig
inverkan på Utsktns behandling af der förekommande
allmänna frågor uppkommit. På grund häraf anser jag hvarje
motionärs framställning till försvar för en afgifven motion
vara olämplig, såsom ledande till tidsförlust, helst den icke
är behöjdig, då det icke lärer kunna förvägras någon att lill
Dén i5 Felrnari e. m.
55
det Utsk., dit remissen skett, aflemna nödiga upplysningar,
till det afseende Utsk. kan pröfva desamma förtjena.
I allmänhet anser jag således, att allt ordande till försvar
för en motion är, till det minsta sagdt, otjenligl, intill
dess frågan ifrån Utskts handläggning återkommer; oell hvad
särskildt ifrågavar. motion beträffar, förekommer derjemte,
att dcå, genom R. o. Adis beslut, att behandlingen inom Ståndet
af min motion skulle äga rum i ett sammanhang med 3:ne
afGr. Anckarsvärd väckta motioner, men med hvilkas syftning
i vissa delar jag icke instämde; sä föranleddes dock af
den gemensamt beslutna behandlingen flere talare att sig
yttra på ett sätt, att understundom det var svårt att genast
utreda, om yttrandena voro riktade emot den ena eller andra
motionen, hvadan jag ansåg, vid sådant förhållande, ännu
mera angeläget alt, intill dess jag blef i tillfälle närmare
taga kännedom af livad blifvit anfördt, afhålla mig ifrån
att onödigt förlänga discussionen, ehuru af de olika framställningarna,
som af den motsatta opinionens talare gjordes,
icke hos mig föranleddes någon förändring i öfvertygelsen
om nödvändigheten af, att, i ett constitulionelt samhälle,
den skattdragande delen af folket bör upplysas, huruvida
de skatter, som uppbäras, äro af en oföränderlig natureller
ej; äfvensom att, i händelse vid en sådan utredning det skulle
befinnas, att vissa delar af de uppburna skattebidragen sakna
gilltig grund för framtida tillvaro, de ock böra upphöra
alt af de skattdragande utfordras. Hvad åter angår framkastade
gissningar i afseende på mina motiver för afgifvandet
af motionen, äfvensom anspeglingarna uppå de betänkliga
följder, som genom mantalsräntans upphörande skola
uppkomma, må de värde talarne förlåta mig, att jag nu,
likasom då de yttrades, anser dem icke påkalla något svar.
De må gerna stå i prot. för desse talares räkning, såsom
bevis på deras afvoghet emot hvarje skymt af dager, som
kan leda till någon fullständigare öfversigt af samhällstillståndet
i en af dess mest vigtiga angelägenheter, och i hvilken
del af vårt samhällskick, efter min öfvertygelse, mera
osammanhang och större felaktigheter förefinnas, än man i
allmänhet sig föreställer och med ett väl ordnadt samhällstillstånd
sig låter förena. Men härom bör jag nu icke vidare
orda; framtiden kommer säkrast att fälla utslaget, huruvida
icke, äfven i detta fall, en ny tid med liberalare och
billigare grundsatser snart nog kommer alt göra sig gällande.
Vid förnyad föredragning af Gr. Spens’s, Carl Gustaf,
den 8 dennes på bordet lagda motion om litte §lns af ansvarighetslagen
för Statsrådets ledamöter bringande i öfverensstämmelse
med 76 §:n Riksd.Ordn., blef densamma remitterad
till Lag-Utsk.
56
Den i5 Februari e. m.
Föredrogs ånyo Frill. Sprengtportens, Jacob Wilh., denia
dennes e. m. på bordel lagda motion, ang:de mantalspenningarnas
användande för fattigvårdens beliof.
Frih. von Kraemer, Robert, uppläste följande:
Såsom en inledning till hvad jag ämnar anföra, i afseende
på Frill. Sprengtportens i förra plenum bordlagda motion,
anhåller jag att i korthet få nämna något om mantalspenningarnas
uppkomst och de grunder, efter hvilka
de utgöras.
Såsom den första personella skatt kan man anse den af
Oden införda Nässkatten, hvilken förekommer under namn
af Näfgjäld i Konung Magnus Ladulås’s testamente af år
1284* Ifrån 160g utgjordes de s. k. hjonelagspenningarna
med en viss afgift månadtligen af hvarje ofrälse person
vid viss ålder. Denna skatt upphörde efter någon tid; men
snart beviljades en motsvarande afgift i den s. k. qvarntullen,
som erlades med vissa öre för hvarje tunna spanmål, som
förmaldes vid qvarnarna. Då emedlertid denna gaf anleda, till
underslef genom sädens förmalande hemma på handqvarnar,
infördes ånyo 1627 personel skatt af en mark för hvarje person
öfver 12 år, hvilken erhöll den nuvar. benämningen och
ansågs sedan för beständig. Genom Malmö recess! infördes
den äfven under namn af Koppskatt i de sednare förvärfvade
provinserna Skåne, Halland och Blekinge. Likväl stadgades
i riksdrsbeslutet af år i655, att qvarntullen fortfarande
skulle utgöras af de större städerna, och först genom en K.
kungörelse 1813 infördes mantalspenningarne i städerna
Stockholm, Götheborg och Carlskrona. Sedan äfven Adeln
1810 åtagit sig denna afgi t, erlägges den nu af alla personer
emellan i5 och 63 år, och äfven öfver 63 år i vissa
fall, med undantag endast för den icke jordägande gemenskapen
af krigsfolket och beväringen, när den i krigstid uppbådas
till tjenstgöring. För ståndspersoner och borgare är
afgiften öfverallt lika, nemi. 3 mark eller 12 sk., men allmogen
erlägger den, icke blott på olika orter till olika belopp
i penningar, utan äfven på några ställen in natura.
Sålunda erlägges blott 2 mark i Skinnskattebergs- och Norbergs-bergslager,
i Wermland och en del af Dalarne; i nori a
delen af Dalarne betalas blott 12 öre, i Westerdalarne icke
mer än 8 öre, och i Jemtland och Härjeådalen af den besutna
allmogen — intet. Vissa socknar af Stora Kopparbergs
län utgöra sin skatt i kol lill Fahlu bergslag, och
andra i Westmanland likaledes till Sala bergslag. I anleda,
af dessa olikheter hafva också R. St. i83o beslutat, att grunderna
för mantalspenniugarnas utgörande borde bringas lill
mera likhet öfver hela Riket, i sammanhang med någon
framdeles skeende jemkning af jordens beskattning.
Jag öfvergår nu till sjelfva motionen, hvilken jag i huf
vudsa
-
Den i5 Februari e. m.
5?
vudsaken biträder, men till hvilken jag önskar få bifoga
några anmärkningar.
I afseende på lämpligheten af medlens anordnande direcle
från länsränterierna är jag af samma tanka, som motionären;
emedan jag anser, alt det blott skulle leda till
onödig omgång oeh tidsutdrägt, om sådana anslag, som beviljas
af R. St. till inrättande inom communerna af folkskolor,
fattiganstalter och arbetshus, m. m., ingå först till
statsverket, för alt sedan åter derifrån fördelas på länen,
efter mer eller mindre godtyckliga grunder, för hvilkas uppgörande
möjligen åratal kunde komma att åtgå, i anseende
till svårigheten att sammanjemka de från alla håll då sannolikt
inkommande, högt tilltagna fordringarna: således finner
jag ändamålsenligt, att en viss del af hvarje läns skattebidrag
afsättes särskildt i länets ränteri, för att derifrån
åter kunna anordnas till de ifrågavar. behofven, i likhet
med hvad som redan sker med kurhusafgiften;
Jag anser vidare, att ingen enklare och tillförlitligare
måttstock för hvarje läns behof lill de ifrågavar. inrättningarna
kan finnas, än den som grundar sig på länens folkmängd,
emedan storleken och mängden af sådana inrättningar
alltid måste blifva hufvudsakligen af denna beroende;.
således finner jag billigt, att hvarje läns andel i det allmänna
anslaget beräknas efter en viss afgift för hvarje mantalsskrifven
person inom länet, och det lika för rika och
fattiga, emedan det icke kan anses obilligt, att de sednare
bidraga lika med de förra till upprätthållandet afanstalter,
som egentligen afse de faltigares behof och förmån.
Denna afgift anser jag böra användas till de af motionären
föreslagna ändamål: fattigförsörjning, arbetshus och
folkundervisning; och skulle i följe deraf, om detta förslag
antoges, inga särskildta statsanslag för besagde angelägenheter
komma i fråga.
I afseende åter på de statsmedel, som böra användas
till detta ändamål, kan jag icke dela Frih. Sprengfportens
åsigt, att mantalspenningarne dertill borde anslås och det
of följandde skäl:
För det första tror jag, att en sådan urgammal ordinarie
skatt, som af ålder varit ansedd för en af K. Mtts
”redbaraste räntor,” såsom det heter i K. Kammar-collegii
relation 1697 — bör oförryckt bibehållas åt statsverket,
hvilket väl torde vara det rätta, i afseende på alla dess
ständiga inkomster, då de i alla fall icke förslå till den ordinarie
statsregleringen.
Vidare skulle då icke fördelningen emellan länen blifva
rättvis, alldenstund, såsom i början af mitt anförande blifvit
visadt, allmogen i olika provinser erlägger mantalspenningarna
till så olika belopp. Det missförhållande, som
derigenom skulle uppkomma, faller genast i ögonen, örn
2 H. 8
58
Den j5 Februari e, m.
man jemför de af motionären uppgifna beloppen af man talspenningarna
för hvarje län med länens folkmängd. Man
finner då t. ex., att Stora Kopparbergs län med ungefärligen
samma folkmängd som Jönköpings län, betalar blott
något mer än hälften så mycket i mantalspenningar; att
Upsala län med dubbelt så stor folkmängd, som Jemtlands
län, betalar mer än tredubbelt i mantalspenningar
o. s. v.
Jag föreslår derföre i stället, att anslaget till de ofvannämnda
communala behofven tages af bevillningen
efter i Art., på sådant sätt, att en viss del af den personliga
skyddsafgiften skiljes ifrån de öfriga medlen, som
till Riksg.cont. ingå, och insättes för hvarje län särskildt i
dess ränteri, för att användas inom samma län efter stadgade
föreskrifter. Denna del kunde antingen bestämmas så,
att den utginge till lika belopp för män och qvinnor, t. ex.
med ta sk. för hvarje person, eller ock efter samma grund,
efter hvilken sjelfva bevillningen utgöres, så att af hvarje
mans afgift toges dubbelt så mycket, som af hvarje qvinnas.
Genom denna jemnare fördelning skulle de af motionären
föreslagna extra-anslagen till vissa län blifva obehöfliga;
emedan medlen, sålunda beräknade efter folkmängden,
böra, om de rätt användas, förslå i det ena länet, så väl
som i det andra.
Hvad det reglementariska angår, vill jag blott i korthet
antyda:
1:0 att någon särskild styrelse till medlens förvaltning
och anordnande icke kunde behöfvas, utan att antingen
Landihushållnings-sällskapernas förvaltnings-utskott, i fall
raan ville gifva dem denna utvidgade verkningskrets, eller
ock länens Lazaretts- och Kurhus-directioner, hvilka redan
förut hafva en likartad befattning, kunde öfvertaga äfven
detta bestyr;
2:0 att medlen borde användas, dels till allmänna, för
hela länet beräknade , arbetshus för vanartiga och försvarslösa
personer, samt försörjningshus för sådana orkeslösa personer
och värnlösa barn, hvilkas underhåll icke skäligen kan
åläggas någon viss församling, dels till arbetsinrättningar,
folkskolor, småbarnskolor och ambulatoriska skolmästare
inom de särskilda församlingarna, hvarvid dock det villkor
borde fästas, att ingen församling skulle komma i åtnjutande
af något understöd i detta afseende, om den ej visade
sig benägen att sjelf äfven i någon mån bidraga till samma
ändamål, äfvensom att aldrig under något villkor någon församling
kunde erhålla större understöd, än som på sin höjd
motsvarade dess bevillningsbidrag;
3:o att församlingarna, sedan de behörigen beslutat inrättningen
af någon sådan anstalt och bestämt sina egna bidrag,
skulle äga att, med bifogande af utförliga uppgifter
härom, begära erforderliga tillskott af de allmänna medlen
Den i5 Februari e. m.
59
Vios den för hela Janet förordnade styrelsen, Jivilken skulle, efter
pröfning af fordringarna och i mån af tillgångarna, bevilja
anslagen;
4to att besvär skulle kunna anföras mot styrelsens beslut
i fall af befogenhet hos länets Pröfnings-comite', hvilken
äfven i allmänhet skulle utöfva coutroll öfver styrelsen;
5:o
alt styrelsen årligen borde afgifva en redovisning
för sina åtgärder, som genom Landshöfdingens försorg skulle
inlemnas till Föredraganden för ecclesiastik-ärendena.
Jag anhåller, att detta mitt anförande måtte få åtfölja
Frih. Sprengtporten motion om mantalspenningarnas anslående
till fattigvård och folkundervisning.
Frih. Gederström, Gustaf Carl, uppläste följande:
Vid det tillfälle, då denna motion föregående plenidag
framställdes för H. B., o. Ad., hade jag äran anföra, att jag
instämde roed Frih. Sprengtporten i den åsigt, att en allmän
fond borde bildas inom hvarje län, från hvilken medel
kunde hemtas till fattigförsörjningen och dermed gemenskap
ägande skol- och arbetsinrättningar, men att jag deremot
icke kunde instämma deri, att man ta I spe nni n gar n e lill
detta ändamål användes, utan att omkostnaderna till fattigvården
böra bestridas af dem, som rätts- och naturenligt
dertill äro närmast förbundne, nemi., i första rummet af
familjen, då dess medlemmar genom arf kommit i besittning
af egendom och förmögenhet; dernäst af den, som dragit
fördel af den fattiges arbetsbiträde under den arbetsföra
tiden; och slutligen af Staten, som i allmänhet drager fördel
af hvarje inom dess område verkstäldt arbete, och som,
till sin ide'e, måste betraktas såsom en säkerhetsanstalt till
beredande af skydd och underhåll åt alla sina medlemmar.
Till hvad jag då yttrade anhåller jag nu få tillägga,
att, enligt hvad erfarenheten i alla tider och alla länder
vitsordat, har fatligpersonalen inom de olika samhällena
tillväxt i samma mån, som nya försörjningsanstalter tillkommit,
och bidragen ökats; och att, ehuru jag icke tilltror
mig kunna bedömma, huruvida det betydliga tillskott, Frih.
Sprengtporten föreslagit, uppgående till nära tredjedelen
af hela den summa, som inom Riket hittills utgjorts till
fattigförsörjningen, verkligen är behöfligt eller icke, är jag
likväl öfvertygad, att villkoret för nyttan af de anslag, som
utgå till fattigvården, är, att de på det noggrannaste afniätas
efter behofven och med största varsamhet användas,
synnerligen inom vårt fädernesland, der sällan större förmögenhet
finnes samlad hos den enskilde medborgaren, och
der bidragen till fyllande af andras behof således lätt kunna
blifva kännbara.
Mot Frih. Sprengtporten* förslag kan dessutom invändas,
att om det verkställdes, skulle det blifva de enskilda
6o
Den i5 Februari c. m.
församlingarnas intresse att lemna så små tillskott till fattigförsörjningen
som möjligt, under förväntan att, i den
mån deras egna bidrag befunnos otillräckliga, skulle tillökning
kunna påräknas från den gemensamma fonden. De,
som fingo förvaltningen af denna fond åt sig uppdragen,
skulle sannolikt snart öfverhopas af ansökningar om understöd
; och otaliga tvister skulle äfven uppstå församlingarna
emellan om deras större eller mindre företrädesrätt att komma
i åtnjutande af understöd.
Då jag tillåtit mig framställa dessa anmärkningar emot
det väckta förslaget, anser jag det vara min skyldighet att
äfven uppgifva de hufvudgrunder, efter hvilka jag tror att
fattigvården här i landet bör ordnas.
Det första man vid fattigvårdens ordnande har att iakttaga
är att undersöka, hvilka olägenheter vidlåda nuvar.
fattigförsörjning. De väsendtligaste bland dessa, och de som
mest öfverklagas, äro följande, nemi.:
1:0 brist på enhet och sammanhang så väl i de antagna
principerna för fattigförsörjningens utgörande, som för
fattigvården i allmäahet;
2:0 ojemn beskattning och deraf härflytande oförmåga
att, i vidsträcktare och verksammare mån än som nu sker,
lemna bidrag till mera ändamålsenliga arbets- och fattigvårdsanstalten
anläggande i större scala, än dem vi nu äga, hvilka
ingalunda motsvara en väl ordnad fattigvårds behof;
3:o inskränkning af rättigheten att välja bostad, der
arbetsförtjenst och utkomst lättast kunna erhållas, hvilken
inskränkning, utom det att den i och för sig sjelf innebär
ett rältsvidrigt intrång på den hvarje medborgare tillkommande
frihet, derjemte icke obetydligt ökar antalet af behöfvande.
Förnämsta orsaken till dessa olägenheter, tror jag igenfinnas
i de föreskrifter, som inskränka området, inom hvilket
fattigvårdsangelägenheterna anordnas och handhafvas i
sammanhang, till den obetydliga och oftast föga befolkade
areal, församlingarna nu omfatta, äfvensom ock till någon
del uti den församlingarna tillerkända rättigheten att sjelfva
nästan oinskränkt bestämma, ej mindre beloppet, än
äfven beska ffénheten af det underhåll, de böra lemna
till fattigförsörjningen.
Till afhjelpande af det onda, tror jag fordras, att
skyldigheten att bidraga till fattigförsörjningen bör bestämmas
lika för alla Rikets innevånare, men icke i mån af
inkomst, utan i ett visst proportioneradt förhållande mellan
penningens nominella värde och lefnadskostnaden i de särskilda
orterna, samt i den mån hvar och en mer eller mindre
till sin utkomst begagnar andras arbetsbiträde; och att
fattigvården icke inskränkes inom församlingarna, utan utSträckes
och ordnas i ett sammanhang för hvarje län, såsom
varande det område, inom hvilket lefnadskostnaden är
Den i5 Februari e. m.
61
nästan lika stor öfverallt; samt slutligen, att bestämda föreskrifter
meddelas för rättigheten att komma i åtnjutande af
fattigvård, och huru den bör utgå.
I öfverensstämmelse med hvad jag nu anfört, vågar jag
föreslå följande stadganden : nemi.
1:0 att inom hvarje län bildas en särskild styrelse, som
har öfverinseende och vård om alla i länet förekommande,
fattigförsörjningen rörrde, angelägenheter, samt derjemte
förvaltar de medel, som af menigheterna till fattigförsörjningen
erläggas;
2:0 att under denna styrelse ställas särskilde föreståndare,
som af församlingarna utses, att handhafva fattigvården i
de särskilda districten, och hvilka äga att hos styrelsen göra
anmälanden om de till fattigvården inom hvarje district
hörande angelägenheter;
3:o att de allmänna afgifterne till bestridande af fattigförsörjningen
må utgå:
a) med viss bestämd procent af all slags inkomst och
egendom, som genom arf öfverlåtes från en person till annan,
hvilken proc. erlägges, i ett för allt, då arfvet utfaller;
b)
af hvarje mantalsskrifven person, med viss bestämd
proc. af det i orten gängse värde för sammanlagda antalet
af de dagsverken, som åtgå till betäckande af kostnaderna
för en persons nödtorftiga lifsuppehälle om året; och
c) af hvar och en, som begagnar annans arbetsbiträde,
med cn viss bestämd proc. af värdet åden vinst, bankan
anses hafva deraf åtnjutit; börande vinstbeloppet beräknas
till minst 5 proc. af hvad arbetsbiträdet, enligt i orten
gängse pris, kostat;
4:o alt R. St. vid hvarje riksdag måtte bestämma minimi-
och maximibeloppen af den beskattning, som komme
att inom hvarje län sålunda utgöras;
5:o alt den fond eller cassa, som på detta sätt bildas
särskildt för hvarje län, må användas af styrelsen för fattigförsörjningen,
i främsta rummet till den directa fattigvården,
men sedan densammas behof blifvit fyllda, äfven begagnas
till beredande af arbetstillfällen och anläggande af arhetssamt
andra med fattigvården gememskap ägande inrättningar;
6:0
att, om i något län, genom missvexter eller andra
oförutsedda större olyckshändelser, bidragen till fattigförsörjningen
något år icke blifva tillräckliga, blåsten då må
participeras på hvardera af de öfriga länen i Riket, samt
af dem gemensamt, efter nyss omförmälda beskattningsgrunder,
utgöras;
7:0 att inflyttning från ett län till ett annat icke må
kunna vägras andra, än sådane personer, som i anseende till
ålder, kroppskrafter eller helsotillstånd äro att anse såsom
mindre arbetsföre eller till arbete oförmögne; men att, om
62
Den i5 Februari e. m.
någon fullt arbetsför person, som flyttat bostad från ett till
ett annat län, inom förloppet af det näst efter flyttningen
följande året, fallit fattigförsörjningen till last, bans underhåll
då må bekostas af del län, uti hvilket han, näst före
flyttningen, varit skattskrifven;
8:0 att hvar och en, utan undantag, som saknar tillgång
och förmåga att förskaffa sig nödtorftigt lifsuppehälle,
och hvilkens närmaste anhörige äga så knappa inkomster,
att de icke kunna till hans försörjande bidraga, må, i mån
af behofvet, kunna påräkna allmän fattigförsörjning;
gro att permanent och fullständig fattigförsörjning endast
må tilldelas sådana fattiga, som till arbete äro alldeles
oförmögna; men att mindre arbetsföre, eller de som icke
äga full arbetsförmåga, må erhålla ett efter behofvet afpassadt
understöd, samt, så vidt möjligt är, tillfälle till arbetsförtjenst
åt dem anvisas;
10:0 att fullt arbetsföre, välfrejdade personer, som
genom tillfälliga olyckshäudelser blifvit uturståndsatte att
åt sig anskaffa nödigt lifsuppehälle, må kunna erhålla ett
efter behofvet afpassadt understöd från allmän fattigförsörjning
medelst contant lån, mot den säkerhet de förmå
prestera, så framt deras förhållanden i öfrigt antyda, att ett
så beskaffadt understöd vore nyttigt och ändamålsenligt,
men att understöd af contanta penningar eljest icke må i
något fall fattighjon tilldelas.
Den beskattning jag föreslagit, grundar sig dels på den
förutsättning, att med något gilltigt skäl icke kan ådagaläggas,
att bidragen till fattigvården böra utgå, antingen endast
från fast egendom, eller endast i mån af inkomst, såsom förhållandet
nu oftast är, utan att dessa bidrag böra utgå jemväl
från alla dem, som kunna komma att falla fattigvården till
last, så länge de äga förmåga att lemna bidrag; dels ock
på den åsigt, att alla personella afgifter böra erläggas efter
ett visst proportioneradl förhållande mellan penningens nominella
värde samt i orten gängse lefnads- och arbetskostnader.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar må få åtfölja remissen
af Frih. Sprengtporten motion.
Frih. Gederström, Jacob: Så väl i förra som detta
plenum har jag hört af en ledamot af R. o. Ad. yttras den
tanke, att han icke skulle vara representant för de fattige,
utan endast på papperet representant för Svenska folket.
För min del anser jag det icke vara papperet, som bestämmer
representantkallet, utan att representantens verkningskrets
är i grundlagen bestämd, och att jag, i öfverensstämmelse
dermed, såsom ledamot af Representationen, är representant
för så väl den fattigaste, som den rikaste bland
Svenska folket. Jag bestrider deremot Styrelsen represenlantrält
för någon af Svenska folket. Styrelsen är af lagen
Den »5 Februari e. m.
63
satt öfver oss alla, och lagen emellan Styrelsen och oss.
Ve den, som på någondera sidan öfverträder dess gräns eller
mot bättre vetande åsidosätter något dess bud. Men att
på den väg och i den ordning, våra grundlagar utvisa, bereda
fäderneslandet gagneliga lagar och författningar, är den
krets, inom hvilken representaten bör handla, och ändamålet
för hans verksamhet.
Hr Frih. Sprengtporten har uti sin förevar, motion föreslagit,
att mantalspenningarne skulle upphöra att ingå till
statsverket och i stället användas till bildande af fonder inom
länen, i ändamål att jemna fattigvården inom socknarna,
dymedelst att dessa medel funnos att tillgå för fosterhjelp
åt barn efter bortdöda eller afsigkomna föräldrar,
för bildandet af arbetsinrättningar, för skolundervisningen,
m. m. Hvad skolundervisningen beträffar, kan jag icke neka,
att alla möjliga åtgärder för dess befrämjande är en
samhällspligt, emedan individerne äro samhällets tillhörighet,
som samhället äger använda så väl till lif som egendom.
Men, mine herrar! att söka det ändamål, hvartill vi sträfva,
på den väg, att en del af skatterna skulle dragas från
statsverket, och ställas till disposition af communer inom
lanen, för fattiges behof, är aLt inträda på en bana, hvarvid,
efter första steget, man befinner sig på en lutande,
slipprig plan, som Ögonblickligen blir brantare, och brådstörtande
förer till de mångfalldiga olyckor, hvarifrån en återgång
blefve omöjlig. Englands exempel gifver oss det mest
varnande efterdöme, och Sverige bör låta varna sig af detta
lands dyrköpta erfarenhet.
Det gifves en annan utväg, som kunde begagnas, i händelse
Stals-Utsk. skulle finna, att Statens utgifter och inkomster
så uppgå emot hvarandra, att ett anslag af 329,000
r:dr kunde användas till förekommande af fattigdom bland
arbetande elasserna. Det vore nemi., att disponera dessa
329,000 r:dr på Riksg:s-cont., för att användas till upptagande
af ett amortissementslån af 6 millioner rtdr eller derutöfver,
som borde ställas till Styrelsens disposition för näringarnas
understöd. Säkerhet af näringsidkare kan ställas
för capitalets jemte räntornas återbetalande inom 10 år,
med -Jtdel från och med det 3:dje året, hvilken säkerhet
Riksgts-contts fullmäktige borde pröfva. Då behöfde man
icke mera tänka på att skatfa de fattiga bröd, emedan de
skulle sjelfve förtjena det med sitt arbete och emottaga det
icke såsom en nådegåfva; och på ett sådant sätt skulle det
onda, som nu griper omkring sig i samhället, kunna botas
vid roten. Det är nemi. den moraliska kraften, som räddar
från förfall; på dess utveckling beror samhällets styrka,
trefnad och förkofran. Det faller af sig sjelf, att de bekymmer,
som brist på arbetsförtjenst medför inom de arbetande
elasserna, småningom skola alstra håglöshet för arbete
och i längden oförmåga dertill, och att blott ett enda
64
Den ii Februari c. m.
steg fordras för öfvergången från detta tillstånd till lasternas
och sedan brottens bana. Moralitetens förbättring beror
icke af lagstiftning, utan på verksamma medel för de
arbetande classerna att genom eget arbete förvärfva- hvad
som erfordras för utkomst och bergning, och är således
grunden, hvarifrån man bör utgå i fråga om fattigdomens
afhjelpande, särdeles som Sverige icke kan uthärda en sådan
fattigtaxa, som t. ex. Englands, eller, såsom detta land,,äger
hjelpkällor, genom herrskandet öfver 80 millioner menniskor
i Ostindien. Vi måste derföre vara betänkte på att,
genom en klok och ändamålsenlig lagstiftning, söka förebygga
samma onda i vårt samhällsskick, som England förgäfves
söker afhjelpa genom användandet af sina förenämnda
omätliga resurser.
Jag afstyrker derföre i allo Frih. Sprengtportens motion,
men tillstyrker och anhåller, att då Hr Frihtn begärt, att
hans motion måtte remitteras till Stats-Utsk., detta mitt
yttrande måtte få åtfölja remissen, och att Stats-Utsk. måtte
taga i öfvervägande, huruvida tillgångar kunna finnas
till en fond för upptagande af ett amortissementslån till näringarnas
understöd; hvarigenom Sverige inom ett sekel lika
visst skulle vara på den punkt, att det, med styrkan af en,
på egen förmåga grundad, kraft och sjelfständighet, kunde
bjuda spetsen åt hvilken nation som helst, som det är säkert,
att, derest Frih. Sprengtportens förslag, om mantalspenningarnas
öfverlemnande till disposition inom länen, antages,
första spadtaget vore taget till den grift, hvaruti
Sveriges sjelfständighet skulle störtas.
Hr von Hartmansdorff, August: Jag befarar, att
de ledamöter, hvilka sednast yttrat sig, gått något långt
från ämnet. Jag skall hålla mig vid sjelfva saken, och blott
en kort, stund taga R. o. Ad:s uppmärksamhet i anspråk.
Första frågan är den: böra statsmedel användas för
menigheters utgifter? — För min del, kan jag icke annat
än afstyrka ett sådant användande. Dtn enda säkerhet
man äger derför, att de fattiges mängd icke skall öfverdrifvet
ökas, ligger deruti, att menigheterna sjelfva måste
underhålla deni; ty derigenom är hvarje medlem af menigheten
uppmanad att söka förekomma fattigdom och tiggeri.
Borttager man detta menigheternas åliggande och, i mer
eller mindre mån, kastar omsorgen på statsverket; så kan
man vara öfvertygad, att anspråken alltid skola ökas, och
att statsmedlen aldrig skola förslå. Från den allmänna regeln,
i delta fall, kunna visserligen gifvas undantag, såsom
då Staten med 3ooo r:dr årligen bidrager till fattigförsörjningen
i Carlskrona, emedan fattighjonens antal derstädes
betydligen härrör från det till flottans corpser hörande manskap.
Frih. Sprengtportens förslag framstår deremot såsom
allmän
Den t5 Februari c. m.
G5
allmän regel för hela Riket, och det är felet. Hvad som i
sådant fall gäller om mantalspenningärnas användande, gäller
äfven i afseende på den personella bevillningen, hvilken
Frih. Gederström ansett hellre kunna för ändamålet begagnas.
Frih. von Kraemer har anmärkt, att statsmedel kunna
behöfvas för sådana fattiga, sorn icke tillhöra någon viss
församling, samt kunna vara både barn och ålderstigne personer.
Men redan i 1791 års instruetion för Seraphimerordens-gillet
stadgar 6 §:n, att, så vidt allmänna hospitalsfondens
inkomster det medgifva, skola i hospitalen intagas
fattiga och orkeslösa menniskor, hvilka ej kunna anses för
sådana, sorn församlingarna, enl. kyrkolagen, sjelfva böra
försörja. Den 7 §:n föreskrifver, huru med värnlösa barns
vård förhållas hör. För begge classerna af fattighjon är således
sörjd t, om än mindre, än nuvar. tillvext af fattighjon
måhända kräfver. Likväl hafva, under den tid jag förvaltade
Stats-secreterare-embetet för ecclesiastik-ärender, nästan
aldrig saknats utvägar för gamla personers försörjning utan
hospitalsfondens betungande. Skulle dock något anslag för
ifrågavar. ändamål blifva att tillgå; så torde det böra öfverlemnas
till Seraphimer-gillet, för att, så länge det finnes,
använda medlen. Det kunde då ske med den enhet
och noggranna pröfning, hvarförutan det är fruktansvärdt,
att betydliga missbruk tomine att äga rum.
Man har här satt i fråga, att det skulle finnas en allmän
styrelse för fattigvården inom hvarje län. Det må vara
de läns innevånare, som det åstunda, obetaget att upprätta
en sådan styrelse, blott Landsliöfdingarne befrias från
deltagande deruti; emedan jag icke vet, hos hvem besvär
öfver sådan styrelses beslut eljest skulle anföras. Hade
Landshöfdingen deltagit i besluten, så vore han äfven jäfvig
att handlägga besvären.
Hvad mantalspenningarnas användande till fattigvården
beträffar, så måste jag, vid detta tillfälle, likasom då försök
gjordes med hemmantalsräntans afskaffande, på det högsta
afstyrka att frånhända Kronan sina gamla ordinarie-räntor,
för att på detta sätt förskingra dem — jag säger förskingra,
ty det är säkert, att statsmedel, använda till fattigvård, skulle
försvinna till föga gagn. Emedlertid måste man erkänna,
att den föreslagna utvägen till att åtkomma dem och att afkläda
Kronan hennes tillhörigheter, är förledande och väl vald;
ty åt menigheterna skulle lemnäs tillfälle att stoppa penningarna
i sina egna fickor, eller, hvilket är detsamma, befria
sina egna fickor från utgifter, hvilka de, i annat fall,
måste vidkännas. Jag önskar följaktligen, att detta Stånd,
äfvensom de öfriga och Stats-TJtsk., eller hvilket annat
Utsk., som får med saken att göra, måtte vid frågans behandling
komma ihåg de orden: ”inled oss icke i frestelse.”
a H. o
66
Den i5 februari c. m.
Frih. Spregtporten, Jacob Willi.: För en hvar af
R. o. Ad., sorn behagat frista uppmärksamhet vid min framställning,
lärer det vara ganska lättfattligt, alt jag mer fästat
mig vid principen att inom hvarje lan bör linnas en allmän
cassa, icke en fond, som skulle accumuferas på sätt sou»
Frih. Cederström trott min mening vara, utan en allmän
fatligcassa, som kunde jemna fattigvården inom länen. Jag
liar nemi. trott mig finna ganska stora olägenheter uti
deri ojemna fattigvården inom länen ; och det är mig en
verklig tillfredsställelse, att Hr von Hartmansdorff, i sill
dubbla egenskap af f. d. Föredragande för ecclesiastik-ärenden
och sedermera Landshöfding, och efter att hafva inhemtat
så voluminösa insigter i detta hänseende, har kommit till
den öfvertygelse, att någon verksam hjelp icke behöfver
föreslås.
Jag är Frih, von Kraemer mycket förbunden för den
vidare utveckling han gifvit min motion, hvilket vittnar örn
sakkännedom hos honom om landets behof. Lika med honom,
delar jag den öfvertygelse, att, om vi önska uppväcka
en municipalanda inom Sveriges Rike, vi icke komma till
målet genom att blott skrifva författningar för eommuner,
utan att dertill jemväl erfordras att sätta communerna i tillfälle
att komma i nyttig och gagnelig verksamhet. För det
närv. är landet så betryckt af communala afgifter, att ytterligare
behöfliga tillgångar icke kunna beredas, utan på utomordentligt
sätt.— Flere talare, Hr von Hartmansdorff samt Frilune
Cederström och von Kraemer hafva bestridt, att mantalspenningarne
fingo dertill användas. Det förefaller mig något oväntadt,
att Presidenten Frih. Cederström, som dagligen bar tillfälle att
uti ett af Rikets vigtigaste embetsverk handlägga mål af kameral
egenskap, icke fästat sin uppmärksamhet dervid, att första
spadtaget att använda Statens medel för fattigvård redan
Ur taget. Vi äga nemi. flera milda stiftelser, som njuta statsbidrag;
men jag skall inskränka mig till att citera blott stora
Barnhuset i Stockholm, hvilket disponerar 2 å äaoo tunnor
kronotionde.
En ledamot, Frih. Gustaf Cederström-, har ansett det
icke vara billigt, att någon slags fattigvårdsafgift pålägges
den egentlige arbetaren eller daglönaren. Deruti kan jag
icke instämma. Jag tror det nemi. vara både rättvist och
billigt, att hvarje medlem i samhället bekostar något till
Statens och eommunernas underhåll. Jag betraktar den ringa
afgift, som arbetaren kunde komma att vidkännas, icke
annorlunda än såsom en sparpenning, som han nedsätter i
förhoppning och visshet att, i händelse hans arbetskraft öfvergifver
honom, han kan påräkna understöd för sig och
familj.
Det har äfven blifvit sagdt, att om Statens medel användas
för fattigvården, eller om vi gå fattigvården till mötes,
såsom det erfordras, vi skulle komma uti ett tillstånd,
Den |5 Februari é. m.
sådant som i England. Jag hemställer till en hvar af R. o.
Ad., om ej fattigvården måste ordnas i öfverensstämmelse
med hvad rättvisa och billighet påkallar. Att församlingarna
skulle undandraga sig sina i författningarna bestämda
skyldigheter, derföre att Staten lemnade bidrag till fattigvårdens
besörjande, kan jag icke föreställa mig. Ora så vore,
skulle det icke finnas någon myndighet i landet, som
frågade efter lagarnas efterlefnad. Jag befarar derföre lika
litet någon sådan våda för samhället, som Frih. Cederström
förespegla! oss, såsom följd af mitt förslag, som jag
föreställer mig, att vi skulle försattas i något Eldorado, der
vården om de fattiga icke fordrade ett sådant bidrag, om
vi antogo Frihtns förslag angrde bildandet af en fond för ett
amortissementslån till näringarnas upphjelpande.
Jag har nu i korthet besvarat de anmärkningar, som
blifvit framställda mot min motion. Hvad öde den får, och
huruvida Hr von Hartmansdorff; och Frih. Cederströms
uppmaning vinner gehör, kan för mig personligen vara likgiltigt,
men för saken är det ingalunda likgiltigt. Det förslag,
jag uppgifvit, har jag icke tagit så alldeles från mitt
eget hugskott. Det innefattar en princip, som länge varit
tillämpad i afseende på fattigvården i Stockholm, der en
särskild fond, bildad genom bevillning, finnes, hvarigenom
fattigvårdsbesväret församlingarna emellan jernnäs. Jag vet
visserligen, att åtskilliga anmärkningar mot Stockholms fattigvård
kunna göras; men säkert är, att fördelningen af underhållet
är så rättvist som möjligt. Hvad angår inrättande
af arbetshus, föreställer jag mig, att Frih. Cederström icke
anser dem nödvändiga; och jag vill då fråga honom, hvad
slags inrättning han anser tillräcklig för att reprimera betlandet
i landet, eller om någon annan utväg gifves, än arbetsstiftelser,
hvartill de kunna öfverlemnas, som kringstryka
och besvära med tiggeri, men hvarifrån de skulle afhålla
sig af blotta kännedomen derom, att arbetsinrättningar
funnos. Att slifta lagar, utan att de kunna verkställas, länder
till föga gagn. Jag vill icke längre upptaga tiden, utan
anhåller blott, att mina anmärkningar må få åtfölja remissen
till Utsk.
Frih. Cederström, Jacob: Jag är uppkallad att yttra
några ord i anledn. af Frih. Sprengtporten till mig
directe vända svar. Statens ordinarie inkomster kunna icke
förskingras utan Konungens samtycke. De indirecta blir
det Stats-Utsk:s sak att föreslå, och vår att pröfva. Man
har anmärkt, att af lagar hos oss är kändt, ätt statsbidrag
hafva blifvit leinnade till fattiges understöd, och man har
såsom exempel åberopat de bidrag allmänna barnhuset till—
godonjuter. Härvid får jag anmärka, att anslag till allmänna
barnhuset icke ur en fattigtaxa, utan till bevarande af samhällets
egendom, helst som jag redan förklarat uppfostrin
-
<58
Den i5 Februari e. m.
gen tillhöra samhället, emedan individerna tillhöra samhället,
och af detsamma kunna till lif och egendom, när som
helst, användas. Frih. Sprengtporten torde erinia sig, alt
då kända föräldrar finnas, som äga förmåga att vårda och
uppfostra sina barn, tillhör sådant åliggande dem, och när
de icke finnas, eller sakna förmåga dertill, skyldigheten tillhör
communen, och samhället först, när förmågan brister hos communen,
eller kända föräldrar saknas. Jag har aldrig trott,
att genom den förändring af Frih. Sprengtportens motion,
som jag föreslagit, nemi. att, derest Sverige funne sig i
belägenhet att kunna, sedan statsbehofven blifvit fyllda,
anvisa en summa af 3oo,oao r:dr eller derutöfver, dessa medel,
i stället för att deraf bilda fonder för fattigvården inom
länen, borde användas för upptagande af el t lån, för att
så väl i städerna som på landet understödja näringarna, alt
derigenom bereda sysselsättning åt dem, hvilka för sin utkomst
endast äga egna arbetskrafter att anlita, — att, säger
jag, man derigenom skulle komma till något Eldorado. Jag
tvillar på, att något Eldorado någonsin funnits eller kommer
att finnas bland menniskor, eller att det icke alltid skall
gifvas slöseri och misshushållning, snålhet och sparsamhet —
med ett ord, förstörelse bredvid förkofran. Men det tillhör
lagstiftande makten inom samhället att vidtaga sådana anstalter,
som leda till de för samhället lyckligaste och mest välgörande
resultat och icke ställa statsbestyret så, att vi tusende
år härefter stå på samma punkt, utan så', att vi jemnt
fortgå till enskild och allmän förkofran.
Ilr von Rosen, Georg: Då man här framkommit
med förslag att af allmänna medel bidraga till fattigförsörjningen,
torde det tillåtas mig att först få framställa min
öfvertygelse, att det till en viss grad kan vara en billighet
i att det allmänna minskar åtminstone fattigdomen sålunda,
att i afseende på de fattige, som icke tillhöra någon viss
commun, eller då communerna icke kunna bestrida hvad
som erfordras för fattigvården, Staten der bör träda emellan.
— Jag kan icke föreställa mig annan fattigdom än den,
som uppkommer: t:o af brist på förmåga att arbeta, och
2:0 af brist på arbete. Äldre författningar ålägga communerna
att bidraga till deras underhåll, som icke kunna arbeta,
d. v. s. barn, sjuklingar och ålderstegne. Det har
varit kyrkornas pligt från äldre tider att bidraga lill deras
försörjande; och jag tror det vara vådligt att ändra
denna grundsats, emedan det är christendomen — ja, sjelfva
menskligheten, som stadgat denna lag. Låtom oss derföre behålla
den. En annan omständighet inträffar visserligen med
dem, som kunna arbeta och icke få något arbete. — (Jag
rycker undan ur serien dem, som kunna, men icke vilja
arbeta, dem måste lagen tvinga dertill.) — Jag föreställer
mig en commun, sorn inom sig hyser arbetsföre personer,
som icke kunna få något arbete inom denna commun; då
Deu i5 Februari e. ra. Gg
måste communen vidga sig ända lill härader eller län.
Skulle arbetet äfven då tryta, då må Staten sådant anskaffa,
men aldrig gifva något annat understöd än arbete; ty jag
delar fullkomligt med Hr von Hartmansdorff den öfvertygelse,
och ehuru jag ej liar egen mångårig erfarenhet deraf,
känner jag likväl af de få mål jag behandlat, att då understöd
lemnäs åt communerna, följden blifvit den, alt communerna
undandraga sig deras skyldigheter. Stridigheter hafva
dem emellan uppkommit om deras åligganden, som de
sökt att kasta från den ena till den andra. Skulle nu Staten
träda emellan för att slita tvisten, så skulle de kasta
ifrån sig mera än christendom och mensklighet tillåter.
Jag delar den öfvertygelse, att Slaten aldrig bör blanda sig
i någon fattighjelp, annat än genom erbjudande af arbete.
Likväl kan det hända och har äfven handt, att det finnes
fattiga, som icke kunna arbeta, och om hvilka det är svårt
alt veta, till hvilken commun de höra. Vi hafva en dass i
samhället, hvarmed ett sådant förhållande ofta inträffar,
nemi. de, som utljent sin capitulationstid på Carlsborg, hvilka
länge tjenat Kronan, än vid en och än vid en annan corps,
och derföre icke kunna bestämdt säga, hvilken församling
de tillhöra. För Landshöfdingen är det ofta bekymmersamt,
hvar han skall placera personer, som kommit från pionniercorpsen,
och sådana Lör Staten taga under armarna, på det
de icke må blifva olyckligare, än blott att vara fattige,
d, v. s. brottslige. Jag hemställer således lill R. o. Ad., om det
icke vore bättre, att de fonder, som antingen af personella
hevillningen , eller på annat sätt, kunna besparas för statsverket,
måtte användas till en arbetseassa för den), som äro
i behof af arbetsförtjenst. Jag vill icke ingå i några reglementariskn
detaljer, huru denna cassa skulle förvaltas och
medlen fördelas, utan har jag blott velat uppdraga grundprinciperna
härför.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.; Med lemnad rättvisa
åt de vidgade åsigter, som dicterat Frih. Cederströms yttrande,
må det tillåtas mig att supponera, det Frih. Sprengtporten
motion går igenom. Om så skulle vara, så önskade jag
dock. att mantalspenningarne, sedan de genom uppbördsförvaitningen
till ränteriet ingått, måtte till hvar sin socken
återgå, för att der af socknen begagnas till det ändamål,
hvartill de varit ämnade. Jag förmodar en sådan framgång
of motionen, och har dertill mycken grund; och kanske
kommer stödet för denna motion från ett håll, hvarifrån
Ståndet minst väntar det.
Hr Ber g e n s t r å 1 e, Claes Gabriel: Jag vågar hysa
samma öfvertygelse, som flere ledamöter redan yttrat, nemi.
den, att man, så mycket möjligt är, bör undvika att till
fattigförsörjningen bidraga ined allmänna statsmedel, utan
att detta bestyr måtte hädanefter, liksom hittills, hufvud
-
7°
Den i5 Februari c. m.
sakligen hvila på communerna sjelfva. Jag är öfverlygad
derom, att i händelse statsmedlen för detta ändamål skulle
användas i en större scala, skulle vi innan kort komma i
samma olyckliga predicament, hvari England i delta hänseende
sig befinner. Den lilla erfarenhet jag haft som Landshöfding,
har varit, att der de medel, som redan äro inom
communerna anslagna till fattigvården, blifvit riktigt använda,
nemi. hufvudsakligen i den afsigt att lemna tillfälle lill
arbetsförtjenst åt fatiighjon, men att desse alltid skulle återgälda
hvad de uppburit, hafva äfven medlen för ändamålet
varit tillräckliga. Jag har haft inom Jönköpings län åtskilliga
tillfallen att förnimma, att der communen med nit
och omtanka velat ordna fattigvården, har sådant också lyckats,
oell till vida bättre köp än förut. Elt vackert exempel
i denna väg företer Jönköpings stad. Efter den olyckliga
härjning af farsoten choleran ur 1834, uppstod det förhållande,
att alla trappor i staden voro uppfyllda af fattige,
som ovillkorligen behöfde hjelp för dagen. Fattigvården
var intill den liden mindre väl ordnad; men lyckligtvis
ägde samhället inom sig Provincial-läkaren Doctor Enroth,
som med utmärkt nit ordnade denna samhällsangelägenhet.
Följden blef, att fattigvården kostade ojemförligt
mindre än förut, oell att, i stället för att man förut icke
kunde gå 10 steg, utan att öfverhopas af tiggare, så trotsar
jag nu, alt der finnes någon enda mera. Jag bör äfven
erinra, alt dri var, fattigförsörjning är ställd på den fot, att
hvar och en bland de fattige, sorn möjligtvis förmår arbeta,
dertill hålles, hvarigenom också inträffat, att fattigpersonalen,
som förut uppgick till flere hundrade, blifvit nedsatt till
60 å 70 fattige.
Hr Rosenbla-d, Bernhard: Om jag rätt uppfattat
Frih. Sprenglporlens motion, afser den tvänne delar: dea
ena, bildandet af en mellanlänk emellan den lilla communen
eller sarnhäMigheten, som består af socknen, och den
stora, som är hela Staten; och den andra, beredandet af
tillgångar för denna medel-sumhällighets utgifter.
Vårt land äger i sin socken-formation en communalinstitution
af urminnes häfd och af ypperlig beskaffenhet, ehuru
ofta förbisedd af dem, som velat hemta modeller för municipala
organisationer från främmande länder, der man nödgats
uppföra nya byggnader på konstlad grund. Det gemensamma
bandet som förenar samma ch ristliga menighet, kan för denna
menighets enskilda angelägenheter af intet annat ersättas.
Men om således socknens angelägenheter af fattigvård, skolvård
o. s. v. hufvudsakligen böra förblifva, såsom hittills, socknens
ensak; hafva dock förhållanden uppkommit under samhällets
framskridande, hvilka fordra mellankomst af en medlande
makt. Med industriens utvidgning och folkmängdens tillökning,
har äfven på landet en folkclass uppstått, som en
-
Den 15 Februa ri e. m, jt
dast i sin arbetsförmåga äger tillgång för sin och de sinas
bergning. Då medlemmarne af denna folkclass, vid sjelHörvållad
eller af olyckor frambragt oförmögenhet, falla socknens
fattigvård till last; har inom hvarje socken uppstått
en motvilja att från en annan emottaga hvar och cn, sorn möjligen
i framtiden skulle kunna komma att jeif tillhöra
denna dass af fattiga, eller att genom sina barn lemna bidrag
dertill: den ena socknen har blifvit försatt i ett fiendtligt
förhållande till den andra, och alla i ett dylikt mot deu
talrika dass af medborgare, som endast i sin arbetsförmåga
äger medlet att ärligt försörja sig, isynnerhet om de varit
gifta, ett förhållande, som, om det finge tillväxa, sk lille
gifva oss inom kort samma olyckliga skådespel som i England,
der ofta i tvänne grefskapet-, temmeligen nära belägna,
ehuru icke nog, för alt man skulle kunna vara bosatt
i det ena och arbeta i det andra, samma arbete i det ena
måste sökas genom dubbla arbetslöner mot hvad det förgäfves
utbjudes till i det andra. Genom ett sådant onaturligt
förhållande hafva de konstlade fattiglagar blifvit nödvändiga,
som gifvit England, linder namn af fatligtaxa, en communalskatt,
(ty i Statens budget synes den icke), öfverstigande —
man må anställa jemfÖrelsen, huru som helst — allt hvad Sverige
under hvarje namn betalar för fördelen att utgöra ett
sjelfständigt samhälle, och hvars förbättrande är ett af de
svåraste problemen för Britanniens lagstiftare att lösa. För
att förekomma, att så ej måtte blifva förhållandet hos oss,
är nödigt att i lid vidtaga medlande åtgärder. Att den stora
samhälligheten, Slaten, härvid bör träda emellan, anser
jag, lika med Hr von Rosen, i allmänhet olämpligt. Endast
för de anstalter, som äro af en mera allmän art — såsom t.
ex. dem, sorn nu stå under Seraphimer-ordens-gillet, eller för
sådana locala tillfälliga behof, som öfverstiga förmågan inom
den mindre samhällighet, hvarest behofvet uppstått— böra
Statens gemensamma krafter komma lill biträde. Sålunda
bör Regerigen kunna disponera tillgångar att viii inträffande
missvexter med nyttiga arbetsföretag, såsom t. ex. väganläggningar,
strömrensningar o. s. v., sysselsätta de arbetare, sorn
genom enskildes genom det svåra året inskränktare, efterfrågan,
sakna tillgång på arbete för egen och de sinas lifiiäring-
På detta sätt, och icke genom oftast missbrukade gåfvor,
hvilka endast bol de förbehållas dem, som ej kunna arbeta
, bör man söka afhjelpa de behof, som partiella missvexter
eller andra olyckliga conjuncturer, då hela näringskällor
förlora sin liflighet, föranleda. Men för de vanliga
anomaliernas afhjelpande behöfves en i vårt land saknad
mellanlänk emellan socknen ocii Slaten; och det är troligen
en sådan, Frih. Sprengtporten åsyftat, och härtill lämpar
sig bäst våra län, då Pröfnings-comite'erne, måhända med någon
utvidgning, kunde bilda länscommunens sockenstämma.
Denna kunde bestämma om sådana gemensamma utvägar till
73
Dan i5 Februari é. m.
fatligas sysselsättning eller fattigdomens förekommande, hvil*
ka fordrade gemensamma krafter för att blifva ändamålsenliga.
Denria kunde, med för det hela föga tryckande biträden,
komma de socknar till hjelp, der fattigförsörjningen
vore för mycket tryckande, och på detta sätt afböja det
krig af den sjelfständiga förmögenheten emot den bara arbetskraften,
eller — för att lala ett populärt språk — af
dem, som äga något, mot dem som endast kunna arbeta,
hvilket i alla Europeiska samhällen utgör det farligaste kräftsåret.
Beträffande tillgångarna för denna mellancommuns utgifter;
så — då Statens nu ägande inkomster lyckligtvis lära
vara af den betydenhet, att äfven, sedan dess behof af
nya anslag blifvit försedda, en nedsättning kan äga rum,
— kunde visserligen mantalspenningarnas anslående härtill
för .Staten vara likgiltigt, (välförståendes att det mätte
ske i grundlagsenlig väg, genom Konungs och Ständers gemensamma
bifall). Men då, utom andra olägenheter, detta
skulle äga den att vara ett bestämdt anslag, utan afseende
på om behofvet erfordrade mer eller mindre, skulle jag
tro riktigare, att, med bibehållande af mantalsräntans fortfarande
utgörande till statsverket, en motsvarande minskning
eller till och med några skillingar derutöfver, om tillgångarna
så medgåfvo, skedde i capilationsafgiften; hvaremot länens
Pröfnings-comitéer, eller hvilken auetoritet, som komme
att representera den nya mellan-communen, finge, på samma
sätt som vid kurhusafgiften, inom denna nedsättning bestämma
hvad som länets communalbehof erfordrade. Måhända
vore det dock billigare att, med fullkomlig eftergift
af en del af den nedsatta capilationsafgiften, stadga, att
för hvad som erfordrades utöfver de tillåtna skillingarna
under denna rubrik, beloppet skulle fördelas på bevillningen
efter 2:dra art., på sätt som nu tillgår i en del församlingar
i Stockholm.
Frih. Cederström, Gustaf Carl: Det mätte vara ett
misstag å Frih. Sprengtporten sida, alt jag skulle hafva yttrat,
att icke den arbetande classen, eller s. k. daglönare,
skulle lemna bidrag lill fattigförsörjningen. Tvertom har jag
föreslagit, att hvarje mantalsskrifven person skulle lemna bidrag
med en viss proc. af dét belopp, som anses åtgå till ärliga
lefnadskostnaden. Anledningen till mitt förslag har varit
den, att jag icke kunnat finna någon rättvis grund, hvarföre
menigheterna skola underhålla sina fattiga; ty uti den
omständigheten, att de stå under gemensam själavård, finner
jag icke tillräckligt skäl för ett sådant antagande, enär, å
andra sidan, det förhållande, att vi alla lefva under samma
lagar, är lika bindande. Det förefaller mig snarare, sorn
man kunde påstå, att den egendomsägare, på hvars ägor
den fattige finnes bosatt, borde besörja hans underhåll.
Frih.
Den i5 Februari e. m.
Frih. Sprengtporten: Sedan jag haft den lyckan,
att min mening blifvit uppfattad, sådan den varit, af Hr
Rosenblad, hvilken gifvit densamma den utveckling, som redan
innefattas i mitt första anförande, som mera afsåg principen,
än formen för dessa bidrag, eller principen att bilda
en mellanlänk, som Hr Rosenblad uttryckt sig; så har jag i
det fallet icke något att tillägga, utan skulle fullkomligen
finna mig tillfredsställd med ett sådant beslut af R. St., sorn
det, hvilket innefattas i Hr Rosenblads anförande; och jag
vågar hoppas, att de väl de talare inom detta Hus, som blifvit
så upprörde af den tankan, att statsmedlen skulle användas
för ifrågavar. ändamål, skola finna denna farhåga till
väsendtlig del minskad, då Hr Rosenblad erinrat om hvad
jag vågat yttra, nemi. att vi hafva ett sådant förhållandei kurhusafgiften.
Sålunda tror jag icke, att de förespeglade vådorna
kunna blifva en följd af det förslag, jag framställt; men
deremot att det innefattar ganska många principer, som kunde
lända till rättelse i det närvar, förhållandet i allmänhet.
Frih. von Kraemer: Jag är till det mesta förekommen
af Hr Rosenblad, i hvad jag ärnade yttra, och får blott
förklara, alt ett misstag måtte vara begånget, då man trott
mitt förra anförande hafva gått ut på, att Statens medel
skulle blandas med socknarnes eller communernes fattigvård.
Sådan har ingalunda min mening varit, utan alt fonder
skulle bildas inom länen, alt lill dessas förstärkande skulle
af bevillningen 12 sk. utgå af hvarje mantalsskrifven person,
och att af denna fond skulle utgifterna bestridas till skolinrättningar,
arbetshus och understöd för späda barn, tillhörande
arresterade personer, emedan förfatlningarne icke
tillåta, att sådana barn må vistas i fängelset, utan mäste försörjas
på annat vis; och då vore det väl; om inom länet funnes
en styrelse, som ägde penningar att använda till sådana
föremål. Man har sagt, att Seraphimer-ordens-gillet lemnade
bidrag till försörjandet af dessa nyssomnämnda barn:
detärsannt; men för Upsala län uppgår denna hjelp till 228
r:dr, och dermed kommer man icke långt. Min mening är,
att med den personella bevillningen efter itsta art., om den
afdrages, skulle inom hvarje län de uppgifna utgifterna bestridas,
och medlen, liksom kurhus-afgiften, fördelas genom
en direction. Jag tror, att sådant vore vida bättre, än att
behöfva vända sig till styrelseverken i Stockholm, der många
omvägar fordras, och kanske äfven särskild protection.
Med dessa medel — så har min mening varit — uppgående
för Upsala län till ungefär 12,000 r:dr årligen, efter 12 sk.
afgift på hvarje mantalsskrifven person, skulle, vid uppkommande
behof, såsom tinder missvextår m. m., kunna beredas
allmänna arbetshus, mossodlingar upprensas och dvlikt, hvartill
de fattige kunde användas, så ock lemnäs understöd till
2 H. ,0
74
Den i5 Februari e. m.
folkskolors bildande m. ni. På detta sätt skulle Länsstyrelserna
vinna betydlig minskning i sina bekymmer vid förefallande
tillfallen, och roan undvek äfven att i suplikväg
vända sig lill Ständerna, i afseende på statsanslags beviljande
till beredande af locala fördelar.
Hr Gyllenhaal, Lars Herman: Jag ämnar icke
yttra mig i sjelfva saken, emedan den ar tillräckligen afhandJad
och lärer blifva än mer utredd af StatsUtsk.; utan jag
liar blott velat anhålla, att i prot. få nedlägga det förklarande,
att jag till alla delar instämmer i Hr Bergenstråles
yttrande, röride fattigvården i Jönköping. Under den tid
af 4 år, jag varit bosatt derstädes, liar jag hunnit taga fullkomlig
kännedom om förhållandet., och vågar påstå, alt ingen
stad eller samhälle inom Sverige finnes, der fattigvården
är bättre ordnad och, jemförelsevis med kostnaderna, mindre
kännbar än i Jönköping. Tiggare af stadens innevånare
böra till verkliga sällsyntheter. Deremot är tiggandet af kringstrykande
gesäller så mycket större; men hvilket är naturligt,
emedan Jönköping ligger i lijertat af Riket, och flera
landsvägar der sammanlöpa.
Hr von Hartmansdorff: En värd ledamot har tagit
till föresyn fattigvården i Slockholm, och framställt den
såsom ett exempel, hvarefter man borde ordna sådana angelägenheter.
För min del måste jag bekänna, att jag knappast
vet någon ort eller menighet i Riket , der fattigvården,
i förhållande till de stora bidrag, som dertill lemnäs, är
sämre än i hufvudsladen; och lion har på de sednare åren
blifvit det ålit mer och mer. Förr var man icke, hvarken
i hus eller på gatan, så öfverlupen af tiggare, som nu. Det
är verkligen en skam för en så stor stad att hafva en så dåligt
ordnad fattigvård, då de ringare hafva den vida bättre.
Jag har ingenting emot den tanke, som Fiih. von Kraemer
yttrat, att man behöfde medel för att sysselsätta fattiga arbetsföra
menniskor i orterna, hvilka sakna sysselsättning;
men detta är utan tvifvel ett af de ämnen, som böra komma
i fråga, när Faltigvårds-comile'ens betänk, företages. Medel
härtill böra dock icke dragas från Kronans ordinarie tillgångar,
ulan beredas af menigheterna sjelfva. Då jag återkommer
till frågan att röra vid de fasta skatterna, måste jag
beklaga, att en värderad ledamot af detta Stånd, Hr von
Hohenhausen, Michael, saknas äfven vid detta tillfälle. Han
kunde eljest för eder omtala vådan af rubbning i de fasta
räntorna. Återkommen från en utländsk resa lill det Iand,
hvarifrån vi taga våra mönster, nemi. Frankrike, yttrade han
här förb riksdag den a8 April |834, att oppositionen der
beklagat, ”att der icke fanns någon del af skatterna, som var
”orubblig, ty de sago de farhågor, som en total skattevägran
”skulle uppväcka hos militären och alla embetsman.” —Mai»
fruktade att bero af meningarna för dagen. Man har sagt,
Den i5 Februari c. m.
att arbete bör gifvas åt de fattige: det Sr vä!; men man får
akta sig alt icke stifta fatligcolonier, för att verkställa arbeten,
sorn icke kunna afsa lias. Rian skulle då ruinera handtverkarne,
och desse blifva fattighjon i stället, eller snarare
öka antalet. Arbetsafsättning är i alla fattigim ällningar
det svåraste. Man måste således med mycken varsamhet gå
tillväga. — Man har sagt, att församlingarna borde hjelpa
hvarandra, och icke inskränka sig till att endast söka befrämja
fattigvården livar för sig. Denna grundsats är redan uttalad
i kyrkolagen , hvilken jag nu beklagligen icke har till
hands. Men der står i capitlet om hospitaler, att den ena
socknen, som kan hafva mindre fattiga, skall gå de närliggande,
som hafva flere, med någon hjelp tillhanda. 1788 års
författning, ang:de de fattiges försörjande, har gjort inskränkningen
större.
Hr Bergenstråle: Jag tror, att orsaken till discussionens
vidlyftighet härleder sig derifrån, att tvänne frågor,
som visserligen med hvarandra stå i gemenskap, hafva blifvit
sammanblandade, ehuru ganska olika lill sin natur. Den
ena är om sjelfva fattigförsörjningen, och'den andra angår
sättet att förekomma fattigdom. Jag har yttrat mig om sjelfva
fattigförsörjningen, och vill icke förneka nyttan af att anslå
medel att förekomma fattigdom, derigenom alt man bereder
tillfälle ti ii arbetsförtjenst.
Alskillige hördes yrka proposition.
Hr von Rosen: Jag vill blott, i anledn. af Hr von
Ilartmansdorlfs yttrande, förklara min mening med arbete.
Det är visserligen sannt, alt på många ställen beredes arbete,
som icke lönar mödan eller kostar mer än det är värdi,
och all afsättning endast sker på det sätt, att man koper af
ren barmhertighet. I Christianstads län har hushålls-sällskap
bildat sig, hvarifrån project till arbeten inkommit. Så länge
vi hafva brist på communicationer, broar, som behöfva
lagas, strömmar, som böra upprensas m. m.; så länge behöfver
man ej befara, alt de obemedlade classernas arbeten skola
concurrera med handtverkarnes. Detta är min mening
ined arbete.
Frih. Sprengtporten: Det är blott, för att icke min
framställning må blifva missförstådd, då jag nyss yttrade, att
jag förenade mig i den modification, som Hr Rosenblad föreslog,
som jag anhåller att få förklara, att min framställning
bör så förstås, att äfven, om medel lill fattigförsörjningen
skulle tagas af capitations-afgiflen, böra mantalspenningarna
i alla fall försvinna, fastän de icke komma att användas
till ifrägavar. ändamål.
Uppå derefter framställd propos., blef Frih. Sprengtportens
nu föredragna motion remitterad till Stats-Utsk.
Iir Lagergren, Anders: Borde icke på samma gång
75
Den i5 Februari e. m.
remiss till Ekon.Utsk. ske af denna motion, då här icke
allenast blifvit taladt om upphörande af en skatt, utan äfven
om dess användande?
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt Stals-Utsk. val vore
i tillfälle att, vare sig genom prot.uldr. eller sammanträde,
meddela hvilket Utsk., det ansåge nödigt, motionens
innehåll och sitt förslag, utan att särskild remiss derom
beslutades; men då nu propos. blifvit begärd å motionens
remitterande äfven till Ekon.Utsk., ansåg han sig härå böra
framställa propos.
Bifölls.
Ånyo föredrogs Gr. Horns, Claes Fredr., den 12 dennes
på bordet lagda motion, om inrättandet af en allmän
klubb.
Frih. Boye, Fredr.: Enär jag, i egenskap af Ridd.directeur,
handlagt detta ämne, och det nu är 11 år sedan detsamma
var ä bane; torde det tillåtas mig att i korthet
nämna något örn sammanhanget dermed, alldenstund ensior
del af de nu härvar. herrar då icke voro med, och tilläfventyrs
icke känna förhållandet. Det var vid 1828 och
182g årens riksdag, som R. o. Ad. uppdrog åt sin Ridd.direct.
, och de öfriga 3 Stånden åt sina Cnneelli-directioner
att ombesörja anskaffandet afen tjenlig local till en samfälld
klubb, eller gemensamt samlingsställe. I anledn. deraf, gick
Ridd.direct. i författning, om hösten 1333, om anskaffande
af en sådan local, på det att den gemensamma klubben
skulle kunna börja med riksdagen nästfölj. år i8>4-  rectionen gjorde flera försök att skaffa local: man frågade
sig för i Peterse'nska huset, här vid Munkbron, man frågade
sig för hos Bryggare-societeten och Börs-directionen oell
på ändå flera ställen, som jag ej så noga minnes; men det
var öfverallt lika fruktlöst att kunna erhålla någon local,
emedan alla voro borllofvade lill ordenssällskaper och dylikt.
Ordför. i Directionen, H. Ex. Hr Gr. De la Gardie,
gjorde sig särskild möda i detta fall, och lyckades att af
Konungen få det nåd. löfte, att Konungen ville upplåta
den stora salongen på Carl Xllljs torg. Ridd.direct. inkom
till R. o. Åd., under d. al Dec, i83J, med sitt yttrande i
ämnet, hvari Diteet, gaf tillkänna förhållandet. Detta project
föredrogs inför R. o. Ad. på riksdagen 1834 d* 24 Ja,,o
blef då bordlagt, upptogs åter den 3i Januari; och då man
fann, att hvarken Ridd.direct. eller de öfriga Ståndens Canc<
IJi-direct, lyckats att få någon local, blef resultatet, att
saken försvann, då dervid icke något vidare var alt tillgöra.
Emedlertid, då det är onekligt, att ett sådant allmänt
samlingsställe skulle hafva förmån med sig, hvilket äfven
fle-e talare på f. m. ådagalagt, och då jag anser det huf\ulsakliga
Den 15 Februari e. m,
vet, derigenom att i BorgareSt. den propos. blifvit väckt,
att den s, k. gula salen på Börsen, som egentligen är betingad
till BorgareSt:s klubb, skulle till gemensam klubb upplåtas,
oell BorgareSt. beslutat härtill lemna bifall; tyckes
intet lunder möta, att det project, som 1828 gjordes, 1111
kan gå i verkställighet.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Då jag tror mig veta,
att BorgareSt. i dag beslutat ali för de öfriga Stånden
tillkännagifva, det BorgareSt. erhållit en utvidgad local,
som lämpar sig för en allmän klubb, och att della beslut i
nästa plenum torde komma att bos R. o. Ad. anmälas; hemställer
jag, att den nu föredragna motionen måtte få hvila
på bordet till nästa plenum, då vi blifva i tillfälle afgöra
densamma, i sammanhang nied det beslut, BorgareSt. i ämnet
fattat.
R. o. Ad. beslöt, att denna frågas afgörande skulle
hvila till nästa plenum.
Föredrogs ånyo och remitterades lill Banco-Utsk. Ilr
von Troils, Emil, den 12 dennes på bordet lagda motion,
ang:de förändrade bestämmelser i afseende på Svenska myntenheten.
Hr Rosenblad, Bernhard, begärde, att dess d. 12
dennes i ämnet afgifna yttrande, måtte få åtfölja remissen.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att sådant, utan någon
derom särskild gjord propos., till följe af 49 §:tl Riksd.
Ordn., ålåge Ridd.SecreCn att iakttaga.
Ånyo föredrogs Hr Cederschjölds, Robert Theophr., den
12 dennes på bordet lagda motion, ang:de ett tillägg i krigsartikl.
, 0111 ansvar för förman, som orätt nekar för den befallning,
han i tjensten meddelat sina underhafvande, m. m.
Ilr Frih. o. Landtm, föreslog, att denna motion måtte
till Lag-Utsk. remitteras.
Hr Gyllenhaal, Lars Herm.: Jag ämnar icke yttra
mig i sjelfva saken, hvarom motionen handlar, ulan blott uppehålla
mig vid formen, anhållande att få fästa Lag-Utsk:s
uppmärksamhet derpå, att denna motion icke får behandlas
elter 87 §:n Reg.F. och 33 §:n Riksd.ordn., n. b. 1 morn.
— 87 §:n innehåller: ”R. St. äga gemensamt med Konungen
"makt alt stifta allmän civil- och criminal- saint kyrkolag,
”och alt sådan förut stillad lag förändra och upphäfva.”
I öfverensstämmelse dermed innehåller 33 §;n Riksd.orda.:
”Lag-Utsk., bestående af 16 ledamöter, äger att, jemlikt
5 i och 87 §§:na af Reg.F., utarbeta de från R. St:s pietila
remitterade förslag till stiftande, ändring, förklaring el
-
78
Den i5 Februari e. m.
”ler upphäfvande af allmän civil-, criminal- och kyrkolag,
”samt upptaga de i sådana ämnen R. St. meddelade Konungens
propos:r eller i R. Sits plena väckta frågor.” Sa
långt instämma de bägge §§:ne; men nu kommer ett sednare
morn., som lyder så: ”Under civil- och criminal-lag böra
”äfven förstås de delar af krigslagar och författningar rö"rande
krigsväsendet, som äga tillämpning till medborgare
”utom Krigsstaten.” Den af Hr Cederschjöld väckta motion
afser icke något stadgande för medborgare utom Krigsstaten,
utan sådana som tillhöra Krigsstaten, och i fråga
om sådana lagar, tillkommer det Konungen alt ensam besluta;
och har jag, af sådan anledn., trott mig böra fästa
Lag-Utsk:s uppmärksamhet derpå, att i sitt blifvande utlåt,
öfver motionen icke förbise denna omständighet.
Efter min förmening, kunna Ständerna icke annat än,
om motionen verkligen skulle bifallas, framställa ärendet som
ett önskningsmål hos Konungen.
Hr Cederschjöld, Robert Theophr.: I anledn. af
den anmärkning, som blifvit gjord mot min motion, alt den
af Lag-Utsk. endast borde behandlas som ett önskningsmål,
så får jag deremot protestera. Jag får fästa den siste värde
talarens uppmärksamhet derpå, att en stor förändring i
detta afseende skett, sedan grundlagen tillkom.
Det är sannt, att i grundlagen stadgas, att Lag-Utsk.
icke tillkommer att handlägga andra delar af krigs-art:na, än
de som äga tillämpning till medborgare utom Krigsstaten;
men sedan denna grundlag stiftades, har 1812 allmänna beväringen
tillkommit, och sedan den tiden tillhöra medborgare
af alla classer Krigsstaten under en viss ålder. På denna
grund, tror jag, alt ämnet utgör en sådan del af krigsart:na,
som bör förstås under allmän criminal-lag, och såsom
sådant af Lag-Utsk., i vanlig ordning, behandlas; för hvilken
behandling dessutom finnes det vigtiga skäl, att allmänna
säkerheten, genom mitt förslags antagande, vinner ett,
måhända af behofvet påkalladt, ytterligare skydd.
Hr Lefre'n, Johan Pehr: Att motionen bör utredas
af ett Utsk., forde vara gifvet. 2 morn. i 34 §:n Riksd.-  ordn. bestämmer följande: ”Vilja R. St. hellre, än att tillsätta
flera Utsk., remittera sådana mål, som till visst Utsk.
”icke höra, antingen till Besvärs- och Ekon.Utsk. eller
”lill något af de öfriga förut tillsatta Utsk., vare samma
”Utsk. pligtigt, att med dess utlåt., i enlighet med erhållen
”remiss, inkomma, och bestämme sjelfva ämnets beskaffenhet
efter grundlagen, meri icke den hvarje särskildt Utsk.
”i allmänhet uppdragna befattning, huruledes ett mål, i enlighet
med R. Sl:s deröfver ti11hörande beslutanderätt, bör
”afgöras.” Det är således onödigt, efter mitt förmenande,
att nu tvista om ärendets beskaffenhet. När Utsk:s betänk,
kommer före, måste de! få den färg, beslutet nemi., som
Den ii Februari e- m.
79
Sr grundlagsenlig!. Jag til/styrker således remiss lill LagUtsk.
, utan vidare formaliteter.
Hr von Hartmansdorff, August: Den upplästa
grundlags-§:n säger: "mål, som till visst Utsk. icke höra.”
Är nu detta ärendet ett sådant? Jag tror det icke. Om det
ej hörer till Lag-Utsk., såsom Hr Gyllenhaal visat, så lärer
det icke höra till något annat, än till Ekon.Utsk. Jag
yrkar, för min del, alt remissen måtte gå dit. Skulle R.
o. Ad. likväl icke finna för godt att så göra, verkar det
ändå ingenting på sjelfva målets behandling hos Konungen;
ty det är klart, att frågan icke är af den natur, som allmän
civil-, criminal- och kyrkolag, och att Konungen derefter
behandlar henne. Men jag finnér alltid betänkligt, att
Ständerna behandla mål annorlunda, an deras beskaffenhet
rätteligen föranleder, emedan det kan medföra försök att
inskränka Konungamakten; hvilket jag vill söka hindra, och
för hvilket jag ville varna det Högh Ståndet.
Uppå derefter framställd propos., blefHr Cederschjölds
nu föredragna motion remitterad till Lag-Utsk.
Vid förnyad föredragning af allmänna Besvärs- och
Ek on.Ulsk:s den 12 dennes på bordet lagda memorial ang:de
ökad betjening, blef det af R. o. Ad. bifallet.
Remitterades till Lag-Utsk. R. St:s Just.ombudsmans
den 12 dennes på bordet lagda berättelse till R. St. vid denna
riksdag.
Hr Gyllenhaal, Lars Herm.: uppläste följande:
Vid sistförflutna riksdag beviljade R. St. ett särskildt
anslag till det på Degeberg i Westergöthland kort förut
inrättade Landtbruks-institut, att utgå under loppet af fem
år med 5ooo r:dr b:co årligen. I sammanhang dermed, öfverlemnades
till K. M., att låta vaka öfver anslagets ändamålsenliga
användande. — Till följd häraf blef ordentligt
contract upprättadt med ägaren af nämnde egendom och institutets
grundläggare, Hr Edvard Nonnen; — åt Hr Statsrådet
och Commend. Poppius uppdrogs, alt hafva högsta inseendet
öfver denna inrättning, och den närmare tillsynen
derå öfverlemnades åt en i orten organiserad styrelse, bestående
af Landshöfdingen jemte tvenne possessionater. —
Huru inrättningen, under de snart förflutna 5 åren, fortgått
och utvecklat sig, inhemtas af de und. berättelser, som
Iir Statsrådet Poppius för hvarje år till K. M. inlemna!,
och hvilka varit införda lili Sveriges Statstidning. Och såsom
sjelf ledamot lili nyssomförmälde styrelse, har jag ansett
mig både pligtig och berättigad, att fästa R. H. St:s lipp
-
8o
Den i5 Februari e, m.
märksamhel på nyttan och nödvändigheten af inrättningens
fortfarande bestånd och ytterligare utvidgning.
K. M. liar, uti Dess nåd. propos. oin statsverkets tillstånd
och behof, begärt ett ökadt anslag på nionde hufvudtiteln,
stort 15,ooo rtdr b:co, att användas till ytterligare
understöd åt institutet vid Degeberg, samt inrättande
af flera läroanstalter för jordbruket. Under förutsättning,
att R. St. täckas bevilja detta, lika nyttiga, sorn nödvändiga
anslag, anhåller jag vördsammast att få till R. Sirs närmare
pröfning och behjertande öfverlemna det detaljerade
och fullständigt motiverade förslag till institutets framlida
organisation oell utvidgning, sorn Hr Nonnen, efter föregången
noggrann öfverläggning med styrelsens andra ledamot,
Hr Lieutrianten O. Ramsåij och mig, med synnerlig omsorg
utarbetat och till Hr Statsrådet Poppius nflemnat, och
hvilket förslag derefter blifvit af Hr Statsrådet till K. RI.
i und. ingifvet.
Under åberopande af detta förslag, — rnpd hvars uppläsande
jag ingalunda vill trötta R. o. Ad:s tålamod, — ta- '
ger jag mig friheten vördsammast föreslå:
1:0 ett årligt anslag af minst io,65o r:dr b:co,
derunder inbegripet det äldre anslaget af 5,ooo r:dr, att
uteslutande användas till landtbruksinstitutet på Degeberg,
— med öfverlemnande lill K. M. att, hädanefter såsom hitintills,
nådigst låta vaka öfver dessa medels ändamålsenliga
användande, och i sammanhang dermed föreskrifva de villkor,
åtgärder eller controller, hvilka, i sådant afseende,
kunna anses vara af behofvet påkallade;
2:0 ett räntefritt lån till Hr Nonnen på tio år och
emot inteckningssäkerhet i Degebergs egendom, stort 10,000
r:dr b:co, till uppförande och inredning af de ökade byggnader,
som för institutets utvidgning och det ökade antalet af
både elever och lärlingar blifva oundgängl. nödiga, —
och hvaröfver ordentligt kostnadsförslag blifvit upprättadt
samt barbos vördsammast bifogas.
Särskildt har jag äran öfverlemna en afskrift af Hr
Statsrådet och Commend. Poppii till K. M. ingifna und. berättelse
om institutet för år 183g. Och jemte det jag vördsammast
anhåller, att denna min motion måtte blifva till H.
Stats-Utsk. remitterad, tager jag mig friheten lika vördsamt
till H. Utsk:s benägna ompröfvande hemställa, huruvida det
icke skulle vara nyttigt och lämpligt, att så väl Hr Statsrådet
Poppii sistomförmälda sakrika och upplysande berättelse,
som Hr Nonnens, nu af mig åberopade grundligt motiverade
förslag kunde blifva på allmän bekostnad från
trycket utgifna och bland R. St:s ledamöter utdelade. Allmänheten
saknar fullständig och tillförlitlig kännedom om
denna inrättnings närvar, tillstånd och beskaffenhet; de frukter
den redan burit; de välgörande följder, man deraf kan för
fram
-
Den i5 Februari e. ra.
81
framtiden vänta. Häraf följer åter, att man understun
dom
får höra yttranden om detta institut, hvilka äro oriktiga,
förklenande och rakt stridande mot sanningen och verkliga
förhållandet. Rättvisan fordrar, att sådana yttranden
beriktigas, vederläggas. Detta sker häst oell säkrast genom
framläggande i tryck af, så väl enskilde personers, som offentliga
auetoriteters under ansvarighet för riktigheten af sina
uppgifter, meddelade berättelser eller förslag.
Bilaga N.‘o i.
Afskrift.
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Genom E. K. M:ts nåd. skrifvelse den t4 Febr. 1835
blef det mig anbefaldt att vidtaga erforderliga åtgärder,
ledande till skyndsam verkställighet af E. K. M:ts nåd. förordnande,
angrde inrättande af ett landlbruks-institut på Degeberg,
i öfverensstämmelse med de grunder, hvilka voro
af E. K. M. i nåd. fastställda; hvarjemte E. K. M. läcktes i
lika nåder anbefalla mig, att hafva inseende Öfver institutet,
och derom årligen afgifva und. berättelse. Jag får nu
i lind. aflemna en dylik för år i83g; varande denna den
5:te ifrån institutets stiftelse.
Under det förflutna året har jag, på enahanda sätt, som
det skett de föregående, sökt egna åt institutet all den omsorg
och uppmärksamhet, som kunnat bero af mig, samt
genom fortsatt relation, ej mindre med institutets styrelse i
orten, än dess föreståndare, vinna oafbrutna underrättelser
om tilldragelserna derstädes. — Efter vanligheten har jag
äfven besökt institutet, vid tillfälle, då Kronans stam-schäferi
inspecterades och den anbefallda examen med elever och
lärlingar anställdes, hvilket ägde rum den 5 och 6 sisth
Juni. Jag möttes på Degeberg af ordför. i styrelsen i orten,
Landshöfdingen och Commend. d’Orchimont och Lieutnanten
Ramsaij, och uppehöll mig der flera dagar, för att
inhemta så tillförlitliga upplysningar, som möjligt, om förhållandena
i allt hvad angick institutet, och dermed kunde
hafva gemenskap. Kungörelse var införd i officiella tidningarna
om dagen, då examen skulle anställas. Vid examensti11fäIlet
voro tillstädes flere bland ortens possessionaten och
embetsmän. Äfven flere bland ortens allmoge hade infunnit
sig, och följde med deltagande oell uppmärksamhet isynnerhet
hvad som angick rättare-lärlingarne, hvilka egentligen
höra till den arbetande classen och äro allmogens söner.
— Antalet af elever under läroåret utgjorde 20, och
det af lärlingar 22, af hvilka förstnämnde 2tne voro s. k.
frielever, samt 14 af de sednare frilärlingar. Då, enligt
institutets reglemente, elever, hvilka bekosta sig sjelfve, ej
3 H. ,i
8a
Den i5 Februari e. m.
äro förpliglade att undergå examen, i annat fall, än alt de
frivilligt underkasta sig den; så inskränktes densamma vid
detta tillfälle till Frieleverne G. Lundgren från Westmanland
och K. Ericsson från Bohus län, samt L. Holfman Bang
från Danmark, hvilken sistnämnde, ehuru en af de betalande,
sjelf begärt att få räknas bland examinandi. Den lärokurs,
som 1837 blef antagen, har sedermera varit följd och tilllämpad,
så att undervisningen i de ämnen, hvilka den enligt
stadgarna borde omfatta, kunde fulländas under loppet
af de bestämda 2tne läroåren. Examen förrättades af de
vid institutet anställde lärare, hvar för sig, nemi. Lieutenanten
Tenger, Adjuncten Lindgren, Veterinär-läraren Lundgren
och Föreståndaren Hr Nonnen. Engelsmannen Skinner
fortfor med sin befattning att handleda i det som egentligen
angår det praktiskt mekaniska af jordbruket. De frågor,
som framställdes af lärarne, och det sätt, hvarå de besvarades
af examinandi, vittnade nöjaktigt, ej mindre om de
sednares uppmärksamhet, än äfven om lärarnes bemödanden
och nit att söka fullgöra hvad på dem kunde ankomma.
Efter fulländad examen med eleverne, församlades samtlige
lärare, elever och lärlingar, jemte de främmande, hvilka
för tillfället voro tillstädes, å ett dertill utsedt stycke jord,
sora, för att blifva tjenligt till emottagande af utsäde af
spanmål eller jordfrukter, fordrade förberedande behandling
på mångfalldigt sätt. Nödiga dragare och erforderlig redskap
för hvarje fall, voro att tillgå på stället. Eleverne
och lärlingarne ådagalade dervid, under ledning af Engelsmannen
Skinner, berömlig urskiljning om hvad som borde
iakttagas vid jordens mekaniska behandling, vare sig genom
val eller användande af tjenlig redskap, så att arbetets besvärlighet
lättades, i hvad ske kunde, och ändamålet ändock
befordrades. De bland allmogen, som härvid voro
närvar., betygade deras tillfredsställelse öfver hvad de erforo,
och förklarade, att de, genom de exempel de haft
tillfälle inhemta, öfvertygat sig, att de, genom att efterfölja
dem i hvad som låg inom gränsorna af deras förmåga, kunde
bereda sig vigtiga fördelar. Många bland dem hade också
redan begagnat det tillfälle de ägt, att få låna åtskilligt
af den redskap de sett begagnas på Degeberg, samt att eftergöra
den, för att nyttjas vid deras eget jordbruk. Efter
slutadt arbete ute å marken, anställdes examen med samtlige
lärlingarne inom hus. Undervisningen för dem hade numera
blifvit meddelad i två afdelntr. Till den första räknades
de, hvilka bevistade institutet det första året, och till den
andra de, hvilka fortsatt vistandet der under det andra året.
Föremålen för undervisningen i första afdelntn hade
varit, utom förberedande öfning i det mekaniska jordbruksarbetet,
biträde i verkstaden för vinnande af färdighet och
vana att tillreda tjenliga ämnen till åkerbruksredskap, läsa
innantill rent och försvarligt, skrifva läslig stil, samt in
-
Deu i5 Februari e. m.
83
bernia de forsla begreppen i räknekonsten. I andra afdeln:ti
utsträcktes undervisningen till de allmännaste grunderna för
eirculationsbruk; betingsbestämmande för de allmännaste arbeten
vid åkerbruket; första grunderna för jordens afdikning
oell läggning i ijenliga skiften; de väsendtligaste villkor för
husdjurens ändamålsenliga vård; förande af enklare räkenskaper
och dagsverks-journaler; rältstafning och rättskrifning;
decimalräkning; grunderna för linealritning, planer
och solida figurers uppmätning; förfärdigande af särskilda
delarna i träd till de vid institutet brukliga redskaper; samt
ändtligen öfning i smedsarbetet, till fulländande af redskapens
sammansättning. Examen med lärlingarne omfattade
mer eller mindre af förenämnda föremål, och förrättades
af Läraren Lindberg i räknekoslen, af Veterinär-läraren
Lundberg i denna kunskapsgren, af Bokhållaren Flitz i
bokhålleri samt af Engelsmannen Skinner i hvad angår åkerbruket.
— Den herde, som vårdar stamsehäferiet på Degeberg,
förhörde lärlingarna särskildt om hvad som är att
iakttaga vid schäferihandteringen och ullculluren i allmänhet.
Samtlige lärlingarne besvarade nöjaktigt alla de frågor,
som lill dem framställdes, och ådagalade, alt de, med
synnerlig uppmärksamhet och lust, sökt begagna de tillfällen,
som för dem varit beredda till inhemtande af kunskaper,
af hvilka de sjelfve syntes uppfatta vigten och fördelarna.
Särskildt bör omnämnas den färdighet, de visade sig
hafva vunnit i skrifning och räknekonsten, såsom utmärkande
goda anlag, hvarmed den Svenska bondesonen är begåfvad,
och den lätthet, med hvilken dessa fördelaktigt utveckla
sig, då tillfälle der t* 11 öppnas. Såsom bevis på hvad
jag härom vågat i und. yttra, tillåter jag mig att, i lika
und., bifoga utdrag af de flera exempel i räknekonsten,
hvilka förelädes lärlingarne, och af dem efter korta mellanstunder
besvarades. Dylika frågor framställdes till samtliga
lärlingarna. De uppskrefvo dem sjelfve på sina griffeltaflor,
och afgåfvo snart svaren med bestämdhet, utan att någon
rättelse deri behöfde göras. Slutligen besöktes slöjdeverkstaden
och smedjan samt laboratorium. De förra funnos i
full gång och det sednare hade blifvit utvidgadt efter det
behof, som erfarenheten antydde. Samlingarna af bokförrådet
och af naturalster hade ock blifvit tillökta, fast brist
på tillgångar till erforderliga kostnaders bestridande derföre
satt trängre gränsor, än eljest kunnat vara fallet. Det är
öfligt, att de bland lärlingarna, hvilka, efter fulländad lärotid,
utgå från institutet, önska föra med sig ett eller annat
exemplar af de åkerbruksredskap, som der begagnats. Denna
redskap förfärdigas då af lärlingarna sjelfva, och består
af den Skottska plogen med en vändskifva, och den s. k.
drillplogen med två vändskifvor, såsom varande bland de angelägnaste,
och fordrande mycken noggrannhet vid ändamålsenlig
ihopsättning. Dylig redskap var äfven nu under
84
Den i5 Februari e. m.
arbete af några bland de utgående lärlingarna, hvilka dervid
ådagalade mycken skicklighet. Det bör härvid ej lemnas
obemäldt, alt reqvisilinner på åkerbruksredskap af flera
slag ingått till institutets föreståndare från särskilda orter,
och ökat sig år ifrån år, så att de numera svårligen kunna
uppfyllas, oaktadt slöjdeverkstaden blifvit utvidgad, efter
hvad lägenheten medgifver.
Enligt de rapporter, hvilka jag sednast erhållit, är höstterminen
1839 öppnad med 17 elever, hvaraf2äro fria, och
a3 lärlingar af allmogens söner, af hvilka 14 innehafva friplatser.
— Bland de betalande eleverna äro, en från Norrige,
en från Liffland och en från Finland. — Under loppet
af i83q hafva utgått 15 elever och 12 lärlingar. I stället
hafva inkommit 12 elever och 14 lärlingar. Bland de förre
äro 2 frie, och bland de sednare j4- Af dessa äro 5 qvar
från 1838, så att antalet af inkomne frilärlingar 18 ig utgör
q. Sökande till friplatserna hafva vid yppade iedigheler alltid
varit vida flere, än lediga rum funnits. Så mångå af
betalande hafva ock städse sig anmält, som utrymmet tillåtit
att emottaga. Antalet af elever, hvilka besökt institutet
från dess första tillvaro, och derifrån utgått, lill och med
år i83g, uppgår till 63, och det af lärlingar till 43, de oberäknade
af hvardera classen, hvilka nu finnas derstädes.
Med lärarepersonalen vid institutet har den förändring skett,
att Lieutenanleu Tenger förlidne sommar, efter slutad vårtermin,
lemnat den lärareplats han innehaft, hvilken i stället
blifvit intagen af Chemie-adjunclen vid Lunds Universitet
F. Fagerström.
Jag har nu i und. sökt kortliden göra reda för det väsentligaste
af hvad som närmastangår landtbruksinstitutet på
Degeberg, under dess fortgång år i83g. Hvad jag derom
erfarit och har mig bekant, har stadgat hos mig den
öfvertygelse, att institutet år från år sträfvat att närma sig
målet för dess bestämmelse, samt att inrättningens framgång,
till hufvudsaklig del, blifvit befrämjad genom föreståndarens
nit och ihärdighet att, om ock med uppoffring af enskilda
fördelar, kunna fullborda ett företag, hvartill han
sjelf gifvil första anledningen.
Den tid af 5 år, under hvilken Hr Nonnen blifvit försäkrad
att till understöd för institutet få af allmänna medel
uppbära 5ooo rjdr årligen, löper snart till ända. A sin sida,
har han gifvit tillkänna, att, enligt den erfarenhet han
numera vunnit, detta understöd ej är tillräckligt att hålla
honom skadeslös för de utgifter och omkostnader honom åligger
bestrida, vid fullgörande af de förbindelser, han ikläd t
sig, genom contractet ang:de institutet af d 27 Februari i835.
Till upplysning om hvad han i denna del uppgifvit, har
han företett instrumentet öfver värderingen till brandförsäkring,
som vederb. upprättat å byggnaderna, hvilka äro
uppförda å Degeberg, och förnämligast begagnas för institu
-
Den i5 Februari e. ra.
85
let; utvisande detla instrument, att kostnaderna för dessa
byggnader uppgå till mer än i4»^9^ i:^r b:co. Derjemte
bär han med fnrevista räkningar ådagalagt, att årliga utgifterna
i löner för lärare, samt deras och tvänne frielevers
underhåll, bestiga sig till något öfver 4)00° r:dr; och ändock
förefinnas anlednjr, att lärarnas löner måste framdeles
höjas, så framt institutet vill försäkras att, vid undervisningen,
städse biträdas af lärare, hvilka, med erforderliga kunskaper,
förena fallenhet och nit för kallet, och anse öfverensstämmande
med egna fördelar alt dröja der åtminstone
någon lid, utan att med otålighet afbida det första tillfälle
sig kan yppa, för vinnande af baltie villkor annorstädes.
Det ligger i sakens natur, att, utom lörenämnda omkostnader,
ej obetydliga utgifter erfordras till uppköp af böcker
och anskaffande af modeller, instrumentalier, samt chemiska
och fysiska apparater, m. m. d., som för undervisningen
vid institutet är behöfligt.
Af hvad sålunda förekommer, föranledes otvunget angelägenheten
af närmare granskning och pröfning, huruvida
institutet på Degeberg må, efter tilländalupen bestämd tid
för dess tillvaro, anses böra alldeles upphöra, eller om den-,
na inrättning borde bibehållas för framtiden, äfven i det
fäll, att det ej kan ske, utan att, med afvikande från förut
stadgade grunder och villkor i flere eller färre delar, sådana
ytterligare åtgärder vidtagas, hvilka finnas vara nödiga
och tjenliga för befrämjande af ändamålet. Under mitt vistande
på Degeberg, begagnade jag det tillfälle sig erbjöd,
till öfverläggningar i ämnet med styrelsens i orten pä stället
varande ordför. och ena ledamot, så väl som med Hr Nonnen.
Under resan från Degeberg hade jag tillfälle att i Jönköping
derom rådpläga med den andre ledamoten i styrelsen,
Presidenten oell Commend. Gyllenhaal, samt inhemta
hans tankar. Meningarne voro öfverensstämmande deri, alt
hvad Hr Nonnen anfört ang:de otillräckligheten af det nuvar.
anslaget för institutets bibehållande, på grunder och villkor,
som nu äro gällande, ej kunde bestridas. Hr Nonnen har sedermera
till mig afgifvit en skriftligen författad uppsats, den jag
nu i und. får bilägga, och som innehåller, bland annat, en
mera detaljerad framställning, så väl om de villkor Hr Nonnen
anser sig befogad att åt sig betinga, som ock angtde de
åtgärder och förändringar, hvilka med ledning af en redan
vunnen erfarenhet, syntes tjenliga och ändamålsenliga att
vidtaga, i fall att institutet på Degeberg borde fortfar, äga
bestånd. För min del kan jag ej annat än godkänna de grunder
i allmänhet, som Hr Nonnen åberopat, till stöd för sina
åsigler.De närmare detaljerna måste likväl bero mer eller
mindre af omständigheterna, om och när fråga blir om närmare
reglementariska föreskrifter i afseende på verkställigheten
och de controller, som dervid blifva nödiga.
Bland de flera frågor, hvilka uppstå vid behandlingen
8G
Den i5 Februari e. m.
aTdella ämne i liela dess vidd, framställer sig i första rummet
den, huruvida så beskaffade inrättningar, sorn institutet
på Degeberg, må anses af det gagn för det allmänna, att
de böra befrämjas och understödjas på allmän bekostnad. —
För att stadga omdömet i denna del, måste närmare uppmärksamhet
fästas å det tillstånd, hvari det Svenska jordbruket
i allmänhet sig befinner. Temmeligen allmänt erkännes det
nu mera alt, fastän jordbruksyrket är från äldsta lider ansedt
att utgöra landets modernäring, det likväl ännu långt ifrån
uppnått den ståndpunkt, hvartill det borde sträfva, och detta,
medan andra näringar mer eller mindre gå fram till deras
förkofran. — Sverige — om än, i anseende till sitt geographiska
läge, ej gynnadt med de fördelar, hvarmed naturen begåfvat
andra sydliga länder — är likväl i besittning af en
bördig jord, på hvilken kan, genom odling, frambringas sädesslag,
rotfrukter och fodervexler, mer än tillräckliga att
lemna bergning åt landets innevånare. Det missförhållande
sig företer emellan jordbruket och andra näringar, har utan
tvifvel sin förnämsta grund deri, att då de sistnämnde, under
de framsteg civilisationen vunnit, fått stöd till deras fördelaktiga
utveckling af vettenskaperna i deras tillämpning,
har jordbruket deremot ansetts kunna nästan uteslutande öfverlemnas
åt den dass af samhällets medlemmar, hvilka ej
haft att egna deråt annat än fysisk kraft af deras arbete,
som, utan alt ledas af vetlenskap och konstskicksighet, dock
ej kan uträtta hvad som eljest ligger inom gränsorna af dess
förmåga. Hvad som i detta afseende kan tillämpas på Sverige,
öfverensslämmer med hvad som är bekant om andra
länder, och tilldragelserna der.—Af sådana anledntr hafva i
Frankrike, Tyskland, England och äfven annorstädes, särskilda
läroanstalter blifvit med ganska stora omkostnader inrättade
till gagn för jordbruket; och följderna deraf hafva visat sig vara
de mest välgörande. I sednare tider har äfven i Sverige sig
uppenbarat en väckelse, att jordbruket vore i behof af högre
uppmärksamhet, än deråt blifvit egnad tillförene. Numera
går genom landet en anda, som temmeligen allmänt antyder,
alt det Svenska jordbruket står långt efter hvad det
borde och kunde vara. En förhandenvar. brytning gifver
sig tillkänna derigenom, att andra, än de som höra till den
arbetande classen, öfverlemna sig mer än någonsin åt Iandtmannayrket,
för att deri finna utkomst och sysselsättning;
samt alt en förut ospord verksamhet röjes flerestädes i landsorterna,
syftande att bringa jordbruket i annat skick, än
hvari det befunnits och befinnes. Erkännande af brister är
första steget till deras möjliga afhjelpande. Ifrån åtskilliga
landskaper hafva till E. K. M. inkommit lind. framställningar
örn det behof, som allt mer och mer börjat uttala
sig af läroanstalter, der nödiga kunskaper kunde meddelas
och vinnas, vare sig i afseende på grunderna för ett väl
ordnadt jordbruk, eller om tjenligaste sättet för verkställig
-
Dan i5 Februari e. ra.
87
helen af dertill hörande bestyr och tillgöranden. Under
sådana förhållanden, som här ärö att åberopa, torde det ej
böra betviflas, att tiden ju icke är inne, då fråga om läroanstalter,
afseende jordbrukets förkofran, kan betraktas sorn
en bland landets förhandenvarande vigligaste angelägenheter.
Det bör cj undfalla, att hvad som i denna del bör
(illgöras, ej kan åstadkommas, utan användande af större
eller mindre omkostnader å Statens sida. Men dessa — örn
de ändamål lyckligen vinnas,, som vilja befrämjas — böra
ej betraktas annorlunda, antingen de firo större eller mindre,
än såsom ett förskott, hvilket mångfalldigt återbetalas så till
capital som ränta. En läroanstalt för bildande af skicklige
jordbrukare i allmänhet, kan ej annat, än blifva välgörande
i sina följder, äfven derigenom, att den bidrager till
spridande af nyttiga kunskaper ibland den stora massan af folket,
som är sysselsatt med jordbruksarbetet, och utgör således
ett bland medlen, att fylla det egentliga folkets temmeligen
allmänt erkända behof alt jemväl vinna delaktighet i hela
mensklighetens gemensamma egendom — bättre velande örn
det för en hvar nyttiga, sanna och rälta i den ställning,
hvari han sig befinner. — Beträffande grunderna för denna
läroanstalt, och formen för dess verksamhet; så måste föreskrifterna
derom lämpas efter de ändamål, som derigenom
vilja befrämjas. Endast då kan en dylik fyllest svara mot
hvad önskas bör, om undervisningen ej inskränkes till kännedom
och val af tjenlig redskap för jordens mekaniska behandling,
och öfning i sättet att densamma använda; utan
jemväl omfattar alla de kunskaper, af hvilka den har behof,
som önskar och bemödar sig att kunna så inrätta det
jordbruk, han har att leda och styra, att han, under de
förhållanden som förete sig, härrörande antingen af hans
egen ställning, eller sjelfva jordens naturliga egenskaper,
eller dess läge 111. m. d., kan frambringa den högsta möjliga
afkomst, i jemförelse mot det arbete och den omkostnad
han dervid använder. Landtbruks-academiens und. utlåt.
, som nyligen ingått till E. K. M., i anledn. af E. K.
M:ts Bef:h:des i Jönköpings, Kronobergs och Calmar län
und. framställning om nyttan af en läroanstalt för jordbruket
i Småland, innehåller bland annat särskilda detaljerade
uppsatser i afseende på organisationen af dylika inrättningar,
vare sig i en vidsträcktare eller inskränktare mening,
jemte förslag på de omkostnader, hvilka syntes erforderliga
för deras tillvägabringande — antingen de skulle förläggas
å någon Staten tillhörig egendom, och sålunda i allo
utgöra en Statens tillhörighet, eller ock att enskild man
skulle ikläda sig förbindelse att förestå och förvalta dylik
inrättning å honom tillhörig jord, mot vissa förmåner och
villkor, som till honom Voro utfäsle. Jag tillåter mig att
i und. åberopa dessa und. förslag, i hvilka äfven jag tagit
del, och dem jag äfven nu vidhåller. De hvila, i det
88
Den i5 Februari e. m.
närmaste, å samma grunder, som Hr Nonnen antagit för
det förslag lian uppgjort, ifall att landtbruks-institutet på
Degeberg skulle komma att äga bestånd för en längre tid,
än dertill för när v. är bestämd.
Sedan det en gång är antaget, att det Svenska jordbruket
bar behof att befrämjas genom dertill inrättade läroanstalter;
så vill det synas, sorn skulle någon motsägelse ligga
deri, att tvifvel väcktes om ändamålsenligheten af flera
dylika samtidiga inrättningar i särskildta landskaper. Men
om än det medgifves, att flera dylika inrättningar blefve
gagneliga, synnerligen för den närmaste omgifningen i orten,
så bör det ejjförbises, att, ifall flere ej kunna bringas
i verkställighet, utan att de tillgångar anlitas, hvilka kunna
vara att använda för en enda stiftelse, fyllest svarande mot
det ändamål, som dermed afses; så är det utan tvifvel vida
bättre, att denna enda, till en början, försattes i ändamålsenligt
skick, än att flera dylika inrättas, hvilka sedan
hade att kämpa mot brister, hinderliga för deras gagneliga
verksamhet. Lyckas det — hvad önskas bör, och är att
hoppas — att den läroanstalt, som kommit till stånd, uppfyller
alla fordringarna; och har erfarenheten fått mer och
mer gifva stadga åt öfvertygelsen att inrättningen livilar på
väl beräknade grunder, samt spörjes det sedan, att behofvet
af flera dylika inrättningar fortfar att uttala sig: så kan
den förutvarande läroanstalten tjena lill föresyn för de flera,
hvilka, efter förhandenvar. tillgångar, må komma i fråga
att inrättas. — Bland skälen, på hvilka angelägenheten
af flera läroanstalter velat grundas, är anfördt, att den skiljaktighet
sig företer, i anseende till jordens egenskaper och
läge i det ena landskapet, har tillföljd, att undervisningen,
som vunnits i en annan, ej kan i det förstnämnda få tillämpning.
Detta skäl torde likväl kunna anses förlora af sin
vigt, då i betraktande tages, att det gifves allmänna grunder
för ett väl ordnadt jordbruk, tillämpliga i hvilken ort
som helst, och att den, som i en ort förvärfva! sig skicklighet
att väl bruka jord, snart skall uppfatta, hvad han vid
tillämpningen af sitt vetande har att iakttaga, för vinnande
af det ändamål, hvartill han i en annan har att sträfva.
Då institutet på Degeberg är inrättadt på en egendom,
som tillhör enskild man, och det må anses bero på pröfning,
om denna inrättning skall der vidare fortfara; så hör
det till ämnets fullständiga behandling, att närmare jemväl
öfverväges, antingen sjelfva saken bättre befrämjas, och det
ina vara förmånligare för Staten, som bekostar läroanstalten,
att den är förlagd på enskild mans egendom, mot vissa
bestämda villkor, eller att Staten låter anslå någon dertill
tjenlig jord, och ombesörjer, att nödiga byggnader der finnas,
alla erforderliga inslrumentalier och redskap ni. m, d.
anskarius, lärare antagas och aflönas, samt alla iöfrigtföre
fallande
-
Den i5 Februari e. m.
*9
fallande utgifter för Statens räkning bestridas. Genom det
contract, som under den 27 Februari i835är afslutadt med
Hi Nonnen, liar lian förbundit sig att inrätta institutet på
sin egendom, i öfverensstämmelse med de grunder, hvilka
derföre blifvit af E. K. M. i nåder fastställda. Det ålåg
honom alt tillse och ombesörja, alt institutet skulle försättas
i det skick, vare sig till byggnader, instrumentalier,
böcker, redskap, eller allt annat, som erfordrades, för att
undervisningen der skulle komma i gång och fortsättas.
Hail är skyldig att, utan betalning, emottaga och underhålla
>4 rättare-lärlingar af allmogens söner och 2 elever,
hörande lill den, mera bildade classen. I öfrigt är det honom
förbehållet att få emottaga, emot betalning, så många
elever och lärlingar, sorn utrymmet medgifver. Rättigheten
att välja och antaga lärare, lör hvilka han sjelf hade förtroende,
blef honom medgifven, emot åliggande att ansvara
för deras aflöning. För fullgörandet af allt hvad han
sig löi handt, blef han ställd under controll och tillsyn af
en dertill af K. M i nåd. tillförordnad direclion, under
ordför af K. M:s Bef:h;de i orten. Å Statens sida, blef
Hr Nonnen försäkrad om ett åidigt bidrag, i ett för allt, af
5,ooo r:dr b:co, anslagna af R. H. St. alt utgå till nästa
riksdag. Uti contractet blef äfven den clausnl intagen, att
om det visade sig, att Hr Nonnen underlät att fullgöra de
villkor, som voro stadgade, kunde contractet uppsägas å
Statens vägnar, med den verkan, att institutet sex månader
derefter ansågs upplöst, och Nonnen ej vidare varå berättigad
att uppbära något af de anslagna medlen. I det ena
fallet öro omkostnaderna, a Statens sida, minskade med allt
hvad som fordras till anskaffande af tjenlig egendom och
iståndsättande af hvad sorn i öfrigt är behöflig!, för att läroanstalten
skall blifva verksam. Tillsyn öfver inrättningen
är i samma mån lätt och enkel, som det enskildta intresset
är förenadt med inrättningens framgång; och genom utvägen
att i motsatt fall låta det komma till inrättningens
upplösning, är Staten befriad från all vidare kostnad och
skada. 1 det andra åter förete sig de många och mångfalldiga,
invecklade förhållanden, hvilka uppkomma, då Statens
egendom och tillhörigheter skola förvaltas, vårdas och
underhållas för Statens räkning. — Alla tillgöranden i Statens
namn blifva gemenligen dyrt köpta, och verkställigheten
duck sådan, att mycket af det sorn önskas bör, ej sällan
efterlåten, utan att rättelse deri står att vinna. Inrättningens
framgång, om ock allt annat vore i fullkomnadt
skick, måste ytterst bero af lyckliga val af föreståndare och
lärare. De kunna hvar för sig vara aktningsvärde och rättskaffens
män, ehuru ej hegåfvade med egenskaper, oeftergifliga
för det kall de hafva att bestrida. Förhållandet i
detta afsende röjer sig måhända långsamt. Men äfven då
det blir uppdagadt, är rättelsen förenad med många svårig
a
H. ia
9°
Den i5 Februari e. m.
heter. Inrättningen kommer emedlertid på förfall, förlorar
i förtroende, och ändamålet förfelas—och Staten kan dock
ej befria sig från fortfarande förluster, till dess tillfälle ändtligen
blifver till vidtagande af nya förfoganden, syftande
till inrättningens bättre upprätthållande, eller dess upplösning
och egendomens användande till andra ändamål, samt
försäljning af de lösören af mångfalldigt slag, hvilka ännu
kunna vara öfriga af allt hvad sorn, ej Utan betydande omkostnader
och omsorger, blifvit samladt för inrättningen vid
dess försättande i fullbordadt skick. Vid öfvervägande af
hvad sålunda förekommer, vill det synas som, förutsatt att
val kan äga rum, skulle inrättningens förläggande å enskild
mans egendom och ställande under hans vård, i första rummet,
hafva företräde framför alt den skulle tillvägabringas
i allo och sedan underhållas för Statens räkning. Hr Nonnen
har förklarat sig villig alt bibehålla institutet på Degeberg,
dock med de förändringar — vare sig i vissa delar
af planen, eller i afseende på det understöd han af allmänna
medel äskar — hvartill anlednrr äro hemtade af en närmare
vunnen kännedom om de villkor och förhållanden,
hvarunder förväntas må, att inrättningen kan bestå och svara
mot det ändamål, som dermed är att afse. Sjelfva egendomen
är af beskaffenhet att vara tjenlig för en dylik inrättning.
Jordvidden svarar fyllest mot hvad som behöfs.
Den åker, som numera är under bruk, utgör 3o5 tunni ,
och den ökes snart med g5 tunni., hvilka stå under odling.
Sjelfva jorden är, i anseende till sina beståndsdelar, af skiljaktig
beskaffenhet. Den innehåller mer eller mindre styf
lera, mer eller mindre sandblandad midi- och lerjord.
Egendomen är belägen nära nog i midten af landet, och
i en ort, der — med hänsigt till den låga ståndpunkt,
hvarvid jordbruket i allmänhet befinnes, och sjelfva jordens
beskaffenhet att, genom bättre behandling, snart nog kunna
försättas i tillstånd att bära lönande skördar, — undervisning
och föresyn lofva de mest välgörande följder, först
i den närmare omgifningen och sedan i aflägsnare trakter,
allt efter som undervisningen hinner sprida sina verkningar
genom de från inrättningen utgående elever och lärlingar.
Friplatserna i hvardera classen kunna ökas, så att der kan
finnas åtminstone en lärling af allmogens söner från hvarje
län, och att fri-eleverne kunna uppgå till ett antal af 6
eller 8, utan att omkostnaderna å Statens sida derigenom
behöfva ökas, enär understödet en gång blir beräknadt så,
att det fyllest svarar mot hvad som fordras för inrättningens
bestånd på det hela och lärarepersonalens aflöning.
Sitt nit och sin fallenhet för befrämjande af hvad med en
så beskaffad läroanstalt är att afse, har Hr Nonnen ådagalagt,
i det han, sjelf född Engelsman och sedan elev från
det bekanta och berömda Mögelin i Preussen, varit den första,
sora, i anledn. af i allmänhet väckta frågor om gagne
-
Den i5 Februari e. m.
9'
ligheten af ett jordbruks-institut i Sverige, haft mod att inlåta
sig i utförande af ett företag, som ännu ej varit försökt
i landet, och hvarvid alla svårigheter och hinder ej
kunde beräknas, i saknad af föredöme. Under den tid,
som förflutit ifrån inrättningens stiftelse, — och hvilken må
till större eller mindre del anses hafva varit behöflig för
vinnande af kännedom om sådant, som endast genom erfarenheten
står att inhemta, — har Hr Nonnen uteslutande
egnat sig och alla sina bemödanden att fullfölja hvad han
påbörjat, derunder anlitande egna inskränktare tillgångar,
så långt möjligt varit, för att närma sig det mål, hvartill
han hade att sträfva. Måhända gifvas de, hvilka anse sig
äga anledntr att tillräkna inrättningen på Degeberg brister
af flera slag. De böra dock ej skådas med förstoringsglas;
och det i allo felfria, fastän yttersta målet för allt
sträfvande torde dock för alltid blifva oupphinneligt. I alla
fall står det fast, att inrättningen på Degeberg år från år
utvecklat sig till sin fördel; att den har bestått och består
med växande förtroende, bevittnadt deraf, att antalet af sökande
bland alla samhätlsclasser till inträde der ökat sig
under tidens lopp, så att många bland dem ej kunnat emottaga?
i brist af utrymme; att flere unge män från främmande
länder uppehållit sig på Degeberg och begagnat undervisning
der; att, efter de underrättelser, som kunnat inhemtas,
flere bland dem, hvilka begagnat inrättningen och derifrån
utgått, fördelaktigt utmärkt sig antingen vid brukningen
af egen egendom eller förvaltningen af andras, och
med begärlighet blifvit eftersökte och använde mot betingande
af villkor, som i vanliga fall ej kommit i fråga; samt
ändtligen att på Degeberg nu mera finnes samlad en erfarenhet,
som kan läggas till grund för åtgärder, genom hvilka
inrättningen, efter befintliga förhållanden, skall kunna
försättas i tillstånd, att, i hvad möjligt, närmast uppfylla
hvad dermed bör afses — Många äro således de skäl, hvilka
kunna åberopas för landtbruks-institutets på Degeberg
fortsatta bibehållande, isynnerhet om dertill ej behöfves
högre bidrag å Statens sida, än den finge vidkännas, i fall
inrättningen skulle förläggas å någon Statens egendom, hvarvid
hennes utgifter dock komma att ökas med egendomens
capitalvärde, och omkostnaderna för dess iståndsättande i
ändamålsenligt skick.
Med djupaste undersåtlig vördnad, nit och trohet framhärdar
Stormäkligste
Allernådigste Konung
E. K. M:s
underdånigst tropligtigste
tjenare och undersåtare
G a b r. Poppius.
Stockholm den 10 Jan. 1840.
Garl Rydqvist.
9S
Den i5 Februari e. m.
Att förestående afskrift är lika lydande med den till R. M. i
Dess Kammar-expedition ingifna original-berättelse, intygar. Stockholm
den 14 Februari 1840.
Ex Officio.
C. J. Rezelius.
Bilaga N:o 2.
Afskrift.
Berättelse öfver Degebergs landtbruks-instiluts fortgång ifrån
dess stiftelse och till i83g års slut, jemte framställning
om de erforderliga medel för dess fortfarande och vidare
utveckling.
Egendomarne Degeberg och Stensholmen köptes för elfva
år sedan af mig, för att der införa ett förbättradt åkerbruk.
Tidigt egnande bela min uppmärksamhet åt landtmannayrket,
hade jag, under ett flerårigt vistande "i Tyskland,
Flandern, England och Skottland, haft tillfälle alt
vinna närmare kännedom om dessa länders landtbruk. —
Härvid erbjöd Skottland det intressantaste fältet för undersökningen;
emedan yrket der erhållit den största praktiska
utvecklingen, och dessutom dervar. klimat och jordmån meia
likna Sveriges, i dess medlet sta och södra provinser. Säkraste
medlet att höja jordbruksafkastningen härstädes, syntes
derföre vara införandet af Skottska åkerbrukssystemet,
i den mått härvar. förhållanden, såsom en kortare tid af året
för åkrens brukning, landets ringare folkmängd, och långt
mindre bemedlade ställning, m. m., kunde medgifva. — Skottska
landtbruket utmärker sig isynnerhet genom den fullkomlighet,
hvarmed åkerbruksarbetet vei kställes af en upplyst
arbetsclass, med användande af de bästa redskap.
Tillfället att redan 182g engagera en mycket skicklig
landtman ifrån Skottland, Hr Skinner, lättade betydligt ett
sådant företag vid Degeberg. Det ådrog sig ock tidigt en
allmännare uppmärksamhet. Redan under de första åren
utfördes alla arbeten der med på stället tillverkad Skottsk
åkerredskap, med de förändringar, dem en mera stenbunden
jordmån gjorde nödvändiga. Ett fullständigt circulationsbruk,
i förening med en noggrann drillcultur för jordfrukter,
särdeles rofvor, påbörjades. Afdikningssättet med större
öppna och täckta diken begagnades i stort. — De otröskade
grödorna förvarades i Skottska sädeshässjor, fördelaktiga
genom deras ringa kostnad, och sädens bättre förvarande.
— Får- och boskapsracer förädlades med omsorg. —
Med plöjningsarbetets verkställande, — ett så ytterst angeläget
ämne, — användes särdeles noggrannhet, hvilket man
isynnerhet funnit vara förtjent af efterföljd.
Många för landels framsteg nitälskande personer togo
kännedom om dessa försök, som de sågo härstädes med
framgång utföras. De funno, att de här införda bruknings
-
Den i5 Februari e. m.
93
metoders vidare spridande skulle blifva en statsvinst, samt
önskade, att det framställda föredömet icke skulle utslockna
genom de t i 1 Ifä 11 ig het er, som ofta menligt inflyta på uppkomsten
af nya och nyttiga företag. De (öreslogo derföre
inrättandet af ett landtbruksinstitut på Degeberg. — Denna
egendom, med gynsamma communicalionstillfällen åt alla
båll och ett läge midt i landet, ansågs af dem såsom ett
särdeles passande ställe för ett sådant företags fiamtida utvidgande.
Ett och ett halft års vistande vid Preussiska landtbruk
sinstitutet på Mögelin, under den då lefvande utmärkte
Thaers ledning, hade dock lemnat mig tillräckligt tillfälle
inse de stora svårigheter, som möta ett sådant företags realiserande.
— Af 20 i Tyskland då redan påbörjade landtbruksinstitut,
hade endast 3 å4 med någon framgång kunnat
fortsättas. Flera upplöste sig redan i deras början, genom
för låg beräkning af de dertill erforderliga kostnader,
eller också genom oenighet ibland de der anställde personer,
— För den, som i Sverige först skall bana vägen på
ett sådant alldeles nytt fält, möta dessutom svårigheter, som
aldrig kunna helt och hållet förutses. Här inträffade också
några särskildta förhållanden, som ej genast kunde framställa
företaget på den fördelaktigaste sidan. Ungdomen vill
se hastiga resultater, men dessa kunde ej framvisas på Degeberg.
Jorden, för del mesta en styfvare lera, livi lande
på en för vatten icke genomtränglig alf, var, då egendomen
tillträddes, mycket utmagrad. Tillgång till främmande gödningsämnen,
såsom dyjord, mergel och dylikt, saknades.
Deu gamla afdikningens olämplighet hade gjort en alldeles
ny nödvändig. Hvarje äldre erfaren landtman känner,
att, under sådana förhållanden, förbättringsarbetena framskrida
långsamt; och om ett sådant fält, under öfvergång
till högre cultur, underhåller hos honom ett lifligt intresse,
genom de fortsatta långvariga ansträngningar, sorn dervid
fördras, så inverka dock de hastigare resultater, hvilka
en meia lättbrukad jord, i förening med resurser för gödning,
framvisa, mer att väcka ny begynnarens tillit för brukning,
ssättet. Under åren r831 och i832 hade emedlertid
några pensionärer, på trägen begäran, redan blifvit emottagne,
för att undervisas; och omständigheter inträffade sedermera,
som föranledde till eftergifvenhet för en allmännare
uttalad önskan att realisera ett så vigtigt men svårt företag,
som en läroanstalt för landtbruket. — I December x833
kungjordes institutets bildande i allmänna tidningar, och inom
få veckor anmälde sig flere elever, jemte rättare-lärlingar.
Tidigt om våren inträffade redan åtta elever, och i mån
som rum kunde inredas, ökades antalet under årets lopp till
tolf.
Så föranleddes, — i följd af det här införda förbättrade
åkerbruket, och det insedda behofvet att sprida detsamma
— anläggandet af institutet vid Degeberg. — Detta var
94
Den i5 Februari c. m.
likväl blott ett försök. Man kände väl, att en sådan inrättning
icke kunde fortfara, och ännu mindre utvidgas, för
att framdeles kunna motsvara det allmännas och den enskildes
billiga kraf, så framt den icke behörigen understöddes.
Också insågo Riksens då församlade Högh Ständer så val
behofvet, som nyttan af företaget, och beviljade dertill ett
anslag af 5,ooo r:dr b:co årligen, från och med början af
år 18 35.
En lärare i naturvettenskaperna anställdes året förut i
October, med större aflöning. Den praktiska undervisningen
på fältet har under hela tiden, med ospard möda, blifvit
bestridd af Hr Skinner, och föreläsningarna öfver tlieoretiska
och praktiska landthushållningen hafva hållits af
mig. I veterinären meddelades äfven tidigt leclioner. För
rättare-larlingarnes undervisning i skrifning och räkning, antogs
i början af l834 en skicklig person, som tills nu fortfarit
med denna befattning. Under loppet af i835 räknade
inrättningen 16 elever och 20 lärlingar, och antalet öktes
snart efteråt till 20 elever och 24 rättare-Iärlingar, hvarvid
det Förblifvit, tilis en behöflig lärare, utom de i förslaget
upptagne, borttog utrymmet för tvänne elever. Antalet af
dessa har till dato stigit till 80, hvaraf 63 redan utgått,
och 17 finnas för närvar, vid inrättningen. Äfven hafva 66
rättare-Iärlingar erhållit undervisning, och 4^ blifvit utbildade
samt i tjenst antagne i alla delar af landet. 23 qvarstå,
af hvilka några snart fulländat sin kurs. Bland eleverne
hafva varit 3 ifrån Norrige, 3 ifrån Finland, 2 ifrån
norra Tyskland, 1 ifrån England, 4 ifrån Danmark och 1
ifrån Liffland. Af dem, som begagnat undervisningen, hafva
nästan alltid funnits en eller flere äldre personer, sorn
icke obetydligen bidragit alt bibehålla en stadgad ton och
allvarlig båg för studier hos de öfrige; och om någon i detta
hänseende väckte disharmoni, hlef dess vistande härstädes
aldrig långvarigt. Blott i första början var det, vid ett
enda tillfälle, nödigt att bestraffa en förnyad förseelse med
den felaktiges aflägsnande från stället. Den gemensamma anda,
sorn lifvat elever och lärlingar att begagna tillfällena
för att här vinna insigt i deras valda yrke, har ofta väckt
de främmandes uppmärksamhet, hvilka dröjt tillräckligt länge
för att derom taga närmare kännedom. Offentliga examina
hafva hållits hvarje sommar, i närvaro af Hr Presidenten
Statsrådet och Commeod. G. Poppius och af Directionen,
hvarvid vanligen infunnit sig många främmande.
Bland utgångne betalande elever, utgjordes största antalet
af sådana, hvilka skola emottaga eller redan anträdt förvaltningen
af egna egendomar, och som stundom sjelfve samtidigt eller
efteråt höllö betalande rättare-Iärlingar här. Dessa i yrket
bildade egendomsägare, med tillräckligt capital, inverka synnerligast
att höja landets eultur. Några betalande elever hit—
skickades också af landets större jordägare; men flere betalte
Den i5 Februari e. m.
sjelfva, för att i framtiden kunna emottaga andras egendomar
till förvaltning. De utgångne frieleverne anställdes alla på
nämnde sätt, och rätt tillfredsställande underrättelser hafva
ingått om deras verksamhet. Rättare-lärlingarne hafva på
förhand eller genast vid algåendet blifvit engagerade; och
de vitsord, som sedermera 0111 dem erhållits, äfven i afsede
å deras stadga, och framgången, hvarmed de inöfvat
andra af arbetsclassen, hafva varit ganska glädjande. Se
dan inrättningen nu blifvit mera känd bland allmogen, också
i aflägsnare län, då de utgångne lärlingarne tagit sigval
fram, hafva ansökningar oftare inkommit ifrån denna class,
alt sjelfva betala för sig, när friplatser ej vore lediga. Uti
detta stigande intresse, afven ifrån allmogens sida, tror jag
mig se ett ytterligare bevis, att ospard verksamhet härvid
ej varit onyttig. Sällan har en dag under den vackra årstiden
inträffat, då icke institutet haft besök af flera långväga
resande, samt äfven af allmogen ifrån angränsande orter,
som tagit närmare kännedom om dervar. åkerbruk, förbättrande
redskap m. m., så väl som om inrättningens fortgång.
På den vid Degeberg inrättade åkerredskapsverkstad
tillverkades under sednare tider årligen 60 stycken diverse
redskap, Skottska plogar, harfvan, klöfver- och rofsåningsmächiner,
spanmålsharpor m. m —alla efter de nyaste förbättrade
modeller, och afsändes merendels, för att äfven
tjena såsom modeller för tillverkning å andra ställen.
För att genom egen efterforskning vinna en närmare
kännedom om de sednaste framstegen i landtmannayrkef, har
jag på egen bekostnad, under de sisla 5 åren, åter berest
de flesta landets medlersta och södra provinser, och under
sommaren >836 besökt landtbruks-inslitulet vid Eldena, jemte
flera af de ulroärktare landtgård»!' i Mecklenburg och
Pommern, och 1837 3:ne månader uppehållit mig i Skottland
och England.
De frenne första här i landet anställda täflingsplöjningar
— i Wermland — bevistades af institutets lärare i praktiska
åkerbruket, för nödiga upplysningars meddelande. —
Sådana läflingsplöjningar företagas ock årligen med lärlingarne
på Degeberg.
Hvad institutet i indirect väg kunnat verka, torde icke
heller vara af obetydligt inflytande på landets ekonomiska
framsteg. Tillfället att här lättare vinna insigt i detta vigtiga
productiva yrke, föranleder tvifvelsutan många att egna
sig deråt, som eljest måst trängas på embetsmannabana!).
De härifrån utgångne elever, lifvade med verkligt intresse
för yrkets utveckling, väcka hvar i sin ort samma håg hos
andra, som ej hafva tillfälle vistas vid ett sådant läroverk.
Bland nämnde elever finnas ock några, som emottaga pensionärer
till undervisning; och säkert blifver detta i framtiden
allt mera fallet. Så skall nödvändigheten att förvärfva
grundligare insigt äfven i detta yrke, hvarpå landets väl
-
9®
Den i5 Fe bruiri e. m.
gång så väsendtligen beror, allt mera erkännas, och tillfället
för dess vinnande blifva mera allmänt.
Bland de många svårigheter, som hafva mött detta så nya
försök, var bristen på tillräckligt capital kännbarast, för att
genast, så fort man önskat, kunna i ordningställa byggnader,
apparater m. ni., sorn kunde äskas vid ett ändamålsenligt institut.
— Om för högt uppdrifna anspråk härvid skulle gifvit
nnledn. till klander, så svara vi helst derpå med inbjudning
till hvar och en, som deraf kan vara intresserad, att på
stället taga kännedom om hvad inrättningen för närvar, är,
och se hvad som kunnat uträttas med de anslagna medlen,
under den korta tiden af 5 år. Sakkunnige och oväldige
personers omdömen i delta hänseende hafva åtminstone hittills
alltid varit uppmuntrande. — Uti ekonomiskt hänseende
har jag deremot visserligen icke funnit någon uppmuntran
för använd möda oell uppoffring; ty ofta hafva behöfliga
medel saknats, alt, som jag önskat, kunna fullgöra mina
åtaganden.
Innan någon beräkning företages öfver de medel, som
för institutets fortgång äro behöfliga, torde några reflexio
ner
böra förutgå öfver den nytta, som Staten i allmänhet
har att vänta af iandtbruks-instituf, hvilken riktning dess
verksamhet bör laga, och i hvilken mån det behöfver och
förtjena!-, att af statsmedlen understödjas.
Af dem, som närmare öfvervägt detta ämne, lärer det
nu vara bestämdt erkändt, att på den punkt af börjande ut
veckling
vårt landtbruk för närvar, står, är ett landtbruksinstitut
oumbärligt. Det väsendtligaste för varaktiga framstegs
uppnående är ovedersägligen, att sprida omfattande
kunskap om den sak man vill befrämja. Tillfälle till en fri
utveckling i hvarje loflig riktning, som den enskilde finner
förmånligast, är för näringarnas framsteg på säker grundval
väl ej mindre vigtig, då Statens förmögenhet endast ökes i
mån som den enskildes; men upplysnings spridande är också
säkert det enda medlet alt snart undanrödja de misstag,
man för länge begått genom näringsflitens hämmande. Med
stigande concurrens i missgynnande conjuncturer kan endast
skicklighet och omfattande öfverblick rädda näringsidkarens
oberoende; och vid åkerbruket, der behållningen i all händelse
är ringa, förknippad med mycken osäkerhet, är delta
kanske mera fallet, än vid de flesta andra näringsgrenar.
Huru skall då denna vigtiga grundligare kännedom om
landtmannayrket bäst och fullständigast vinnas och spridas?
Landtmannen profiterar i allmänhet i Sverige icke mycket
af de bästa böcker, är åtminstone icke van att studera
och lätt uppskatta en duglig förfaltare. Upplysning rörande
enskilda delar af yrket sökes val; men denna tror man
sig kunna vinna i hast, utan särdeles studium. Man fiker
blott efter recepter för sitt förfarande, om vi så få
säga
Den i5 Februari e. m.
97
säga; men dessa, om ock goda, tunna i brist af nödig
lunskap föga begagnas. Vigten af en allmännare kännedom
om yrkets särskilda detaljer, har man ej lärt inse. Derifrån
bärleder sig ett osäkert velande och ett emellan y t ler I ig heter
vacklande experimenterande; hvaraf högst menliga resultater
måste följa.
Dessa hinder för framstegen undanrödjas säkrast genom
ett passande läroverk för landtbruket. En utidervisningsskola
uti den handtverksmessiga delen af detta yrke för allmogens
söner bör dermed vara förenad, till bildande af
skickliga biträden, hvaraf hvarje landtman är i behof. Då
en så stor del af Sveriges jord tillhör, och brukas af allmogen,
vinner denna gren af undervisningen, för dess directa
användande på denna allmogens egen jord, här ökad vigt.
Ensamt skulle den sednare ingalunda fullständigt uppfylla
behofvet. Skall nemi. Sveriges jordbruk framskrida, som
det kunde och borde, så vinnes detta endast derigenom, att
landets blifvande större jordägare, som sjelfva skola bruka
sina egendomar, förvärfva grundligare insigt i deras blifvande
yrke, — och detta är hvad ett ändamålsenligt landtbruksinstitut
måste synnerligen befrämja. Sädane, hvilka med
behörig underbyggnad bereda sig att åt andra förvalta större
egendomar, måste också der kunna erhålla erforderliga
kunskaper. För vanlig inspeetors-bildning, hvarvid skicklighet
att handleda arbetsfolk i första rummet fordras, sora
endast genom öfning förvärfvas, är bättre lägenhet vid enskilda
egendomar; ty ville man bjuda till att öfva ett större
antal unga män på ett ställe deruti, skulle blott en rubbning
af göromålens ordentliga gång blifva följden. De blifvande
landtbrukare, som eftersträfva en större utbildning, vinna
den bäst genom muntligt föredrag, med tillfälle att vid egendomens
skötsel vinna närmare upplysning om det sålunda
föredragna, och tillika att deltaga i de arbeten, hvartill på
andra ställen saknas passande lägenhet. Derföre kan också
ett större antal samtidigt erhålla denna kunskap vid ett sådant
läroverk.
Ehuru den praktiska undervisningen i främsta rummet
förtjenar uppmärksamheten, är landtbruksläran dock redan
bringad till högre utveckling. Genom Thaers och andra
utmärkta mäns verksamma forskningar, har yrket blifvit behandladt
såsom vettenskap, som grundar sig på naturvettenskaperna,
pä erfarenhetssalser — i sednare lider allt mera
utredda — och på national-ekonomiens allmänna grunder.
Så liar ett empiriskt handtverk, som landtbruket ej längesedan
var, blifvit oinskapadt till ett yrke, stödt på vettenskapligt
bestämda grunder, i stället för opålitliga, ofta inbillade
rön. Först härigenom kan verklig erfarenhet vinnas.
För denna vigtiga omskapning af landtmannayrket har
man väsendtligen att tacka landtbruks-instituterna, der den
a H. i3
Den i5 Februari e. m.
vettenskapliga behandlingen af ämnet går i bredd med praktisk
verkställighet, håde vid sjelfva landtbruket, och vid de
dermed oftast förenade binäringar. I de framskridande Stater,
der sådana läroverk hittills icke funnits, bildas de derföre
nu, oftast med betydande anslag.
Det mål man nu sökt anvisa, bör ock ett val ledt
landtbruks-institut i vårt land åsyfta. Äfven i annat hänseende
skall företaget här vara specielt gagnande. Sveriges
folkmängd är ringa, dock påkallar en ökad fattigbefolknings
försörjande allvarlig omtanka. Brist på arbetande händer
är dock för den skicklige verksamme landtmannen kännbar.
Det rationella syslemehan bör följa, erbjuder mycket
tillfälle äfven för ungdomens sysselsättning med lättare, för
den passande, arbeten, som vid en noggrannare brukning
äro nödvändiga; och ungdomen vänjes derigenom i tid vid
nyttig produetiv verksamhet. En allmännare spridd högre
cullur är da säkraste medlet för fattigvårdens framlida lättande,
och en arbetsam befolknings uppkomst ett la'nds rikedom
och sanna prydnad. Landtmannens hushållning har
i Sverige vanligen mera riktats på utgifters undvikande, än
på större industriel verksamhet, till ernående af högre produetion.
Detta har icke kunnat lemna något förmånligt resultat.
Genom tryckta underhafvande vinnes ett sådant
icke heller, men väl genom friare ändamålsenligt användande
af deras förmåga. En sann bildningsprincip åligger det också
ett landtbruks-institut att utveckla, och derigenom gifver
det lif åt ett frö, som skall bära frukt till landets framskridande
i eultur och ekonomisk belåtenhet. Man hoppas derföre,
att de produetiva näringarna i allmänhet, och undervisningsverken,
sorn isynnerhet i direct och indirect väg
inflyta på dem, skola blifva bland de hufvudsakliga föremål
för Riksens snart sammanträdande Högh St;s uppmärksamhet.
Tillika torde här få tilläggas, att en sådan bildningsanstalt
företrädesvis bör vara belägen på landet, isolerad
ifrån större städers vanliga förströelser; på det att uppmärksamheten
må concentreras åt hufvudföreroålet, och den unge
landtmannen redan tidigt lära att studera naturen och
den arbetsclass han framdeles skall leda. Han bör der vänja
sig vid ädlare landtmannaseder, och denna vana skall sedan
lända honom både till gagn och tillfredsställelse. Personer,
som icke finna nöje uti vistelsen på landet, uti den
vettenskapliga utbildning, hvartill stället lemnar tillfälle,
och uti de der förefallande praktiska göromålen, frestas då
icke att der förlänga sin vistelse, och detta kan endast vara
inrättningen gagnande, då blott gemensamt begär att
vinna kunskaper bör lifva alla, som der uppehålla sig. För
att underhålla delta begär, bör ett sådant institut vara försedt
med alla medel till utbildning af landtmannayrket, som det
är möjligt att vinna. I öfrigt inflyter ställets läge mindre än
Den i5 Februari é. ra.
99
mången förmodar, som ännu anser att ett Iandtbruks-institut
skall visa ett slags mönster för åkerbruket i den närmare
nejden. Ett institut uti en provins skulle då ieke duga
för dem, som ämna bosätta sig i en annan. Man fäster
sig vid det oriktiga förut omnämnda receptsystemet, misskännande
landtbrukslärans högre syftning, att upplysa, huru
localförhållanden i allmänhet skola förmånligast begagnas.
Professor Low, för närvar. Skottlands störste agronom, yttrar
sig ganska träffande härom, då han säger: "Den som
"riktigt inhemtat yrket vid stränderna af T weed, blifver en
"skicklig landtbrukare, äfven om lian flyttar till Po eller
"Ohio. Ilan har redan insigt att snart lämpa detaljerna af
"sitt förfarande till de förändrade förhållandena.” Denna
sanning har dessutom redan tidigt af Thaer och andra blifvit
fullständigt utvecklad.
Vid Degeberg har nu, i och för institutets organisation,
följande blifvit gjordt.
Egendomen — 8| mantal — i ett värde af minst 100,000
rtdr r:gds, sedan den genom underlydande gårdars laga
skifte blifvit ari onderad, med inventarier uppgående lill
2414°° r*dr r:gds, är åt inrättningen upplåten. Åkerbruket,
deladt i 2:ne hufvudgårdar, utgör 4o° tunni, öppen åker
med lera, svartmylla och sandjord, lagdi circulationsbruk,—
ett fält, alldeles passande för en sådan läroanstalt. Härtill
komma dessutom 2 mantal arrenderade boställen, och tillfälle
att vidare kunna utvidga åkerbruket saknas icke. Hvad
i afseende å åkerbrukets förbättring skett, är redan ofvan
vidrördt.
Hela personalen på stället, sorn der dagligen erhåller
föda, utgör 70 personer, bestående af lärare, elever och
lärlingar, med det vid ett institut erforderliga tjenstefolk och
handtverkare, oberäknadt den till egendomen hörande arbetsstyrkan.
Mycket utrymme fordras således till boningshus
och rum för leetioner, samlingar, matsalar, verkstäder,
samt för chemiska, agronomiska och teckniska försöks anställande.
De dertill erforderliga byggnader hafva af mig
på enskild bekostnad blifvit uppförda och försedda med
möblering. Utgifterna för nybyggnaderna, verkställda i och
för institutet, och som för egendomens egentliga behof icke
äro erforderliga, belöpa sig, enligt detta år i Maj företagen
noggrann brandförsäkringssyti, godkänd af allmänna Brandförsäkringsverket,
med försäkringsprsemium till
13:co r:dr 8,861: 46. 9-
Tillkommensednareinredning m.m. 2Öo: rc, „
9>>»*• 9-
Innan nyssnämnde nybyggnad verkställdes,
funnos redan de vid egendomen, och för ägarens
behof erforderliga byggnader, enligt brandförsäkringsförrättning
af den 13 April 1B34-  Den endast för institutet anskaffade möblering
uppgår i värde till 2,5oo: — —
I oo
Den i5 Februari c. m.
Chemiska och andra apparater med förvaringsskåp
52o: — —
Inköpta böcker — —
Inventarier för verkstäder, utöfver egendomens
behof  333: 16.—
Åkerbruksredskapens tillökning i och för institutet
5oo: — —
Dessutom ägdes redan förut en vacker mineralsamling,
vextsamlingar och ett stone antal
skrifter i åkerbruket och dertill hörande ämnen,
jemte flera chemiska apparater, som allt
vid undervisningen användes.
För institutets första organisation uppgingo resekostnader,
tryckningskostnader, annoncer
och brefvexling till  533: 16.—
Contanta löner till lärarne, innan anslaget utföll 55o: — —
Tillsammans 14,520: i3. 9.
Som likväl byggnaderna, att möta behofvet, måste uppföras
med mycken skyndsamhet, under missgynnsamma år,
ofta under mindre lämplig årstid, och byggnaösmaterialierna
derföre köpas till högre priser; belöper sig kostnaden för
dessa till betydligt mer, än i ofvannämnde försäkringshandling
kunde upptagas. Möbleringen kostade i inköp och
transport en tredjedel mer, än dess närvar, värde. De verkliga
kostnaderna för institutets organisation, sådan den nu
hefinnes, belöpa sig derföre, utom sednare resekostnader och
tillfälliga förluster m. m., till minst i5,ooo r:dr b:eo, utan
att beräkna ökad kostnad af företag vid åkerbruket, som
för inrättningens skull måste göras med mera skyndsamhet,
och således mera depense, än eljest varit erforderlig.
Byggnaderna, nyligen mera complellerade, äro ändamålsenligt
inrättade, fast ännu mycket vore dervid att göra,
om inrättningen skall vidare utvidgas, som den kunde
och borde. Till laboratorium för de chemiska och teckniska
försöken äro Ivänne rum inredda, och nu väl försedda med
nödvändiga apparater, jemte skåp för dessas och reagenliernas
förvaring. Ett särskildt rum är egnadt åt samlingarnas
uppställning uti nödiga skåp. Bland dessa motsvara mineraloch
vextsamlingar det närvar, behofvet. Geognostiska och
entomologiska samlingar, liksom modellsamlingar, alt användas
vid föreläsningarna, äro började, , Samlingen af böcker
är nyligen betydligt ti I lök t.
Trädgården har utvidgats till en vacker anläggning i
nyaste engelska stil. Planteringarna, som årligen fortsättas,
lyckas; äfven arrangeras för närvar, en ej obetydande anläggning,
för särskild odling af gräsarter och andra ekonomiska
vexter.
De löpande utgifterna under sednare år hafva varit
följande
Den i5 Februari e. m.
101
Undervisningen bestrides af föreståndaren, jemte 5 lärare,
hvaraf den för veterinären dock endast 3 månader om
året vistas här.
Dessa 5 lärares penningelöner uppgå
för året till jemnt 2,000: —
Deras underhåll med fria rum, vivre,
uppassning, ljus och tvätt till . . 1,275: — 3 ag.
2:nc frielever, hvilkas underhåll, ved,
ljus, sängkläder, uppassning och ett
rum för hvardera, aritages tillsammans
till 600: —
14 frilärlingar, enligt samma pris som
de betalande erlägga (66 r:dr 32
sk. b:co) . , g33: 16.
Chemiska och teckniska Iaborationer
hafva vida mindre förut bedrifvits
än för närvar., dock kostat årligen . 75: — T ^
wmmamaaamnmammu — mmmmmmmmmatmmmmmrnm
Tillsammans 4)663: 16.
En mängd extra utgifter tillkomma
härjemte, såsom: sjukvården, läkarenrfvode
och medicamenter för lärlingar
och öfrig personal .... 233: 16.
Postporto för den betydliga med inrättningen
förenade correspondance . 100: —
Årliga reparationer å hus och möbler,
fönsterglas, postlin, slitning af linne
m. m, allt för sjelfva läroanstalten,
olika för hvarje år, kan dock öfverhufvud
ej upptagas till mindre än . 3oo: —
Erforderlig ökad reparationskostnad å
dyrbarare redskap och verktyg, då
den städse mäste lemnäs i oerfarna
nybegynnares händer l5o: —
Oundgängliga resor för inrättnigens angelagenheter,
— hvaribland vanligen
en hvarje år till hufvudstaden, —
uppgå i det minsta till 200: — 963* 16
Föreståndarens utrikes resor naturligtvis
icke inberäknade
Ränta å ofvannämnde belopp för institutets
organisation med bevillningsafdrag
855: —
Summan af årliga utgifter endast
för dessa föremål utgör således 6,721: 32.
Eller 1,721 r:dr 32 sk. b:co mer än det beviljade anslaget.
Dessutom uppkomma fanx frais och förluster, dem det-äiv
omöjligt att upptaga i speciel beräkning, ofta förorsakade af
103
Den i5 Februari e. m.
att föreståndare, genom de många städse förefallande opåräknade
omsorger, ur liindrad från egna affärers förvaltning.
Större förluster uppkomma också genom elevernas öfningsarbeten
vid åkerbruket, i följd af sämre tillredd jord, ojemn
sådd, dragarnes ovanor genom oöfvade körare, tidspillan
och afbrott i de pågående göromålen.
Att i någon mån betacka ofvannämnda brister, och till
fortsatt bibehållande af den utvidgning inrättningen hade erhållit,
har K. M., enligt nåd. bref af den 3o Mars i838,
anslagit 2000 r:dr b:co för i838, hvarvid jag vidare förbundit
mig underhålla 14 frilärlingar i stället för 12.
Härigenom, och med så synbar enskild uppoffring, har
institutet kunnat komma i dess närvar, skick. Dessa uppoffringar
hafva blifvit gjorda för ett älsklingsföretag, hvars
nytta dagligen utvecklades, och ingaf mod att dermed fortfara,
under förhoppning, alt dess vigt snart skulle fullkomligen
inses, och ett större understöd beviljas till en fortsättning,
fullt motsvarande ändamålet och lidens fortgående fordringar.
Skall inrättningen fortfara och organiseras efter en plan,
som erfarenheten under de fem sista åren visat vara behöflig;
så erfordras för ett ändamålsenligt landtbruksinstituts bestånd
och utveckling nedannärande lärare, och medel till deras
aflöning och för öfriga behof, som följer:
A. En föreståndare, hvilkens tid är upptagen af den
allmänna tillsynen öfver inrättningen, föreläsningarna, och
de till dem hörande förberedelser, och äfven al en mängd
mindre åligganden, sorn fordra hans directa tillsyn. De
många personer, som vistas vid läroanstalten, äska af honom
dagligen råd och upplysningar, och den correspondance, han
för institutet sjelf måste föra, är mycket tidsödande. Allt
detta tillsammanlagdt tager tillräckligen hela hans verksamhet
i anspråk. Dess lön 2,000: —
B. Lärare i landthushållningens
grund- och hjelpvettenskaper, hvilkas
kännedom har på landtbrukets utöfning
ett så mäktigt inflytande. Undervisningen
i dessa delar måste skötas
af minst 2:ne personer, den ene
för de egentliga naturvettenskaperna
och teclmologien, den andra för 11aturalhistoriska,
hvilka alla föredragas
med speciel tillämpning på landtbruket.
Båda dessa lärare måste hafva
upphunnit en mogen ålder, för att
kunna uppfylla sitt kall på ett ställe,
der de städse äro omgifne af så många
yngre personer, hvilka äfven af
Transport 2,000:
D«n i5 Februari e. ra. io3
Transport 3,000: —
dem iiska upplysningar och råd. 1-  synnerhet är det vigtigt, att den ene
bland dem är en man, Kommen til år
af erfarenhet, för alt under föreståndarens
frånvaro, på de resor lian stundom
är nödsakad företaga i inrättningens
ärender, kunna inträda i hans
plats, jemka då möjligen uppkommande
olika meningar inom lärarepersonal
eller elever, och i öfrigt kunna
gå föreståndaren tillhanda med nödigt
biträde, vid tillfällen då han eljest vore
af göromål öfverhopad. Att båda
iärarne måste vara mycket skicklige
och bildade, behöfver väl ingen bevisning;
ty ehuru det icke är fråga, att
de uti sina föredrag skola intränga
djupare i veltenskapiiga detaljer, så
fordras likväl en klar öfverblick, endast
genom grundligt studium möjlig,
för att under en kort tid kunna framställa
det för landtbrukaren vigtigaste
af dessa vettenskaper, med klarhet och
behörig tillämpning till yrket, för
yngre personer, hvilka dock icke kunna
göra dessa vettenskaper till ett hufvudstudium.
Desse lärare, då de icke kunna betrakta
deras befattningar der, såsom
ett steg till bättre befordran, måste
vara så aflönte, att de må kunna längre
qvarblifva vid inrättningen; ty blott
genom längre vistande der, knnna de
fullkomligare motsvara sin plats, nu
då ingen i Sverige finnes, som spccielt,
med hänseende till landtbruket, studerat
dessa vetlenskaper. Äfven de hafva
således ett alldeles nytt fält att
bearbeta.
Man finner lätt, att contanta aflöningen
för dessa 2:ne lärare, eller för
flera, om två, som fullkomligt kunna
sköta platsen, ej stå alt erhålla tillsammans,
icke kan upptagas till mindre
än 2,000: —
Tillskott för dessas kosthållning a
2Ö0 r:dr b:co 5oo: —
Transport 4>5oo: —
Den i5 Februari e. m.
Transport 4>5oo:
C. En lärare i praktiska åkerbruket,
som förestår elevers och lärlingars
öfningar på fältet, och tillika
meddelar särskilda lectioner till de sednare,
har en bland de trägnaste och
vigtigaste befattningar. Personer dertill
qvalificerade äro bär i landet ytterst
sällsynta. Utom den nödiga skickligheten,
måste han hafva mycket tålamod
och förmåga att ordna de för
undervisning här förekommande, mycket
skiljaktiga arbeten, hvaruti nybegynnare
måste inöfvas. Förlusterna
vid egendomens brukning och afkastning,
på ett enda år, vore eljest högst
betydande. Hans aflöning kan derföre
icke bestämmas till mindre än . . 800:
För hans kosthållning . . . . . i5o:
D. En veterinärlärare, sorn årligen i
6 månader uppehåller sig vid institutet,
att undervisa i anatomi och veterinär,
och tillika meddelar åt lärlingarna
anvisning i boskapsskötsel . . i5o:
För kosthållning 100:
E. En lärare i landtbruks-bokhålJeri,
som, medelst praktisk öfning,
lemnar eleverne utförlig, och lärlingarne
enklare handledning deruti . . 3oo:
.Kosthållning 200:
F. En lärare i linear- och modellritning,
under 6 månader, meddelar
äfven åt lärlingarne enklare handledning
deruti
200:
Tillskott till mathållning .... 100:
G. En underlärare för rättar-lärlingarne,
såsom biträde åt läraren i praktiska
åkerbruket; en man i mogna år,
hvilken tillika undervisar lärlingarne
i skrifning och räkning, men isynnerhet
egnar åt dem en ständig tillsyn,
äfven under de timmar, som äro
dem lemnade för enskild öfning i skrifning
m. m. och vakar öfver deras uppförande.
Personel', passande härtill,
äro likaledes ganska sällsynta; ty den
med ofvannämnde egenskaper och tillräcklig
skicklighet för ifrågavar. un
Transport
6,700:
Den iS Februari e. m,
io5
Transport 6,700: —
dervisning saknar aldrig utväg till lönande
befattningar, underkastar sig således
ogerna det tvång, som denna
plats medför. Till en sådan måste
derföre upptagas i ett för allt minst . 4oo: —
H. En skicklig slöjdare, med någon
mekanisk färdighet, för lärlingårnes
undervisning uti redskapstillverkning,
hvilken äfven åt de elever, som
önska deruti vinna närmare upplysning,
kan gifva nödig handledning. I ett
för allt 3oo: —
Man kunde anse, att speciel undervisning
i smide för lärlingarne afven
borde här upptagas. Under den korta
tid af 2:ne år, som torde för närvar,
endast kunna bestämmas för deras vistelse
vid inrättningen, skulle det dock
föra för mycket till mångslöjd ; och
den för dem nödvändiga kännedom om
det smide, som fordras för här använd
redskap, vinna de derigenom, att hvar
och en får biträda vid beslagens påsättande
i den här inrättade större
smedjan.
För boningsrum, möbler, sängkläder,
eldning, städning och tvätt åt
minst 5 lärare, hvaraf de 3:ne förstnämnde
åtminstone, hvar för sig, böra
hafva 2:ne trefliga rum, för att i längre
tid kunna trifvas vid läroanstalten,
k too r:dr för hvardera 5oo: — 7,900: —
För undervisningens erforderliga
fortgång fordras i öfrigt följande medel.
För föredragens förtydligande:
Till agricultur, chefniska och agronomiska
laborationer, dels under sjelfva
lectionerna, dels till preparaters beredande,
samt jord- och mergelarters undersökning
m. 111., hvarvid eleverne deltaga,
och hvartill, jemte reagentier, icke
obetydligt glaskärl årligen åtgå; derjemte
äfven tecknisk-chemiska försöks
anställande uti jäsningsprocessen, kalk-,
gips- och tegelbränning, m. m., under
Transport
7,1)00: —
2 II.
lo6
Den i5 Febr u ari c.
Transport 7,900:
sökning af byggnadsmaterialier till väggar
och tak &c. &c. med till allt detta
erforderliga nidimaterier, ved och
kol, samt karl och instrumenters anskaffande
och underhåll, tillsammans
minst . .
Modeller för mekaniska undervisningen,
och preparater för den anatomiska,
åtminstone för dessas underhåll
Öfriga samlingars underhåll . . .
Materialer för linearritning — för
lärlingarne — och ritkursen ....
För journaler och böcker minst . .
Uppmärksamhet på trädgårdscultu*
ren har utgjort för föreståndaren en
stundom nödvändig förströelse, hvarpå
han ej så litet depensera!, såsom hörande
äfven till inrättningens föremål.
Anläggandet af en liten botanisk trädgård,
med tillfälle till anställande af
försök med nyare ekonomiska vexter,
hörer dock till de ganska vigtiga behof
vid ett mera completteradt landtbruks-institut,
och kan icke ske utan
en temmeligen betydande uppoffring,
dels för anläggningen, som redan är
börjad, dels för underhållet; såsom
biträde dertill upptages
Tillsammans för undervisningsmaterialer
_
Summa för lärarepersonal och undervisningsmaterialer
således .... 8,45o: —
Den med institutet förenade undervisningen
för allmogens söner till sjelfbrukande
bönder och rättare, ådrager
sig, som ofvan visats, allt mera
förtroende, och är väsendtligen ämnad
förden mindre bemedlade classen af allmogen.
Inrättandet af friplatser för
dessa har onekligen haft en mycket
gynnande verkan. Dessa friplatser hafva
varit 14 till antalet; dock skulle
det visserligen blifva nyttigt, om delta
antal kunde ännu något ökas. Ansökningarna
hafva allt mera öfverskridit
de lediga platsernas mängd. Directio
Transport
8,45o: —
200:
33: 16.
25: —
25: —
200: —
66: 32.
öm- _
Den i5 Februari c. m.
Transport 8,45o: —
nen har, med K. M:s nåd. bifall, under
sednare tid följt den princip, att
antagningarna skulle ske turvis för
länen.
En tillökning af dessa friplatsers antal
lill omkring 20 synas alltså af behofvet
påkallad ; oell om man skulle anse,
att hvarje län städse borde hafva en
frilärling vid inrättningen, kunde antalet
okas till 24.
Att denna del af undervisningen tagit
en gynnande riktning och visat de
resultat sorn inträffat, har endast kunnat
åstadkommas genom mycken ansträngning
och ihärdighet. På ett ställe,
der arbetena nödvändigt måste noggrannt
verkställas, är det en stor olägenhet
att städse nödgas använda dertill
personer, icke endast oöfvade, men
alldeles obekanta med den grad af uppmärksamhet,
dessa arbeten fordra, då
en högre eultur åsyftas. Skola lärlingarne
inom 2tne år vinna någon färdighet,
måste de dock städse sysselsättas
med nya göromål, så snart de uti
vissa vunnit antaglig skicklighet. Så
blifver hela egendomen och dess verkstäder
ett slags experimental-fält för
nybegynnare, hvilket åter för ägaren
medförer känbara uppoffringar. Det
aldra minsta, som för hvarje frilärling
kati upptagas, vore 66 r:dr 32 sk., eller
för 2.4 lärlingar 1,600: —
Frielever kunna val icke anses vara
absolut nödvändiga, då ännu icke felats
sådana, som, emot betalning, önskat
blifva emottagne. För närvar,
finnes här 2:ne frielever, som åtnjuta både
undervisning och underhåll, euiigt
gamla förslaget a 3oo r:dr b:co; och sorn
dessa förmodligen böra bibehållas, ut
föres
här samma kostnad 600: —
2,200: —
Summan in alles för inrättningen, till lärare, undervisnings-materialer,
frilärlingar och frielever
r:dr b:co ro,65o: —
Hvarje sakkunnig och fördomsfri man, sorn närmare
öfvervägt förhållandena vid en sådan inrättning, sorn den
ifrågavar. i vårt land, skall utan tvifvel finna, alt i denna
beräkning äro upptagna de lägsta belopp, hvarigenom den
-
Den |5 Februari e- m.
samma möjligt kan vinna en för behofvet och tidens fot'*
dringar nödig utveckling.
En mängd främmande, hvilka besöka inrättningen och
ofta noggrannt följa dess utveckling, upptaga icke allenast
föreståndarens tid, utan föranleda äfven till i längden känn-^
bara utgifter, Dessa olägenheter kunna icke afbjelpas på
annat sätt, än genom uppförandet af en särskild byggnad
till logis och mathållning för ankommande resande; och om
för öfrigt institutet, efter nu framlagd plan, skall fortsät-,
tas, så erfordras dertill oundgängligen (lera nya byggnader —
till större antal elever, lärlingar m, m., — hvilka för egendomen
äro helt och hållet öfverflödiga, hvarföre jag icke heller
kan förbinda mig att ensamt vidkännas den större kost^
nåd, som dessa nybyggnader medföra, (belöpande sig, enligt
bilagda förslag, till 9,220: 46. 2- bico), utan blifver det
derföre en nödvändighet, att Staten härvid direete eller indi—
recte lättar företaget.
Degeberg i December i83g.
Edvard Nonnen.
Att förestående afskrift Ur lika lydande med den till K.^M. i
Dess Kammar-expedition ingifna och der förvarade original-,
handlingar, intygar. Stockholm den 10 Februari 1840.
Ex Oflicio
C. J. Rezelius,
Sigill
Bilaga
N:o 3,
Vid uppgörandet af biliggande byggnadsförslager, un-,
der Litt. A. & Litt. B. för tillökning af utrymmet vid
landtbruks-institutet på Degeberg, har kostnaden för timmerbyggnads
uppförande blifvit lagd till grund för beräkningen,
såsom den i orten mest kända norm för sådana för-,
slag. — Användandet af mera eldfast byggnadsämne, är
visserligen i detta fall mycket alt föredraga, och torde,
med ortens höga timmerpriser, icke vara särdeles depensir
vare än timiuerbyggtiad, och således helst börg föredragas.
f)å hehofvet af flera enskildta rum för ökadt antal elever
har gjort sig särdeles kännbart, skulle byggnaden, under
Litt. A., innehålla 17 sådana, jemte runi för en lärare,
nödiga domestiker, iectionsrum för lärlingarne, och vind för
redska ps-ex position.
Uppförande! af tvänne med stora byggnaden vid Degeberg
sammanhängande- flyglar (förslaget Litt. B.), är högst
nödvändigt till vinnande of mera utrymme, sorn, vid ett för
inrättningens behof sig städse ökande hushåll, nu bestämdt
kommer att fordras, och anses på föreslagna sätt ända-,
målsenligt kunna erhållas.
Degeberg den 9 Januari 1840.
Edvard Nonnen.
Deu is Februari c. m.
Litt. A.
Afskrift.
Kostnadsförslag för uppbyggandet af ett trädhus vid Degeberg
, 36£ alnar långt, 1S alnar bredt och 1o% alnar
högt med 10 rum i nedra och 14 rum i öfra våningen.
Banco
•
Murning af 33o kubikalnar stenmur a 12 sk.
pr aln '
82
24
Stens sprängning och framkörning dertill . .
146
32
—
3i tolfter timmer, i3 alnars längd, 6 tums
bredd 0. 8 tums höjd i lilländan, till 4 lång-  väggar, a 20 r:dr pr tolften
620
rj\ tolft dito, 19 alnars längd, till gaflar och
rösten, a 22 r:dr
157
32
28^ tolft dito, i5 alnars längd, till mellan-  väggar, a 20 ridr
.
4 tollter dito till ig par takstolar, ig alnars
längd, a 22 r:dr
566
32
- .
88
—
7 tolfter dito, 19 alnars längd till bjelkar till
golf och tak, å 22 rtdr pr tolften ....
i54
—
Nedhuggning, hemkörning oell skrädning af 77$
tolfter timmer, ä 6 r:dr pr tolft' ....
465
—
38 tolfter bräder till taket, ä 2 r:dr 16 sk. .
88
32
—
16 tolfter läckt, till dito, ä 16 sk. . , . .
5
16
—
54 tolfter bräder till golf till usta och 2tdra
våningen samt vinden, å 2 rtdr 32 sk. . •
i44
—
—
Inläggning af golfvet, bjelkarnas riktning samt
brödernas hyfling, (54), å j r:dr 24 sk. . .
81
—
—
3o tolfter sämre bräder till trossbottnarna, å
1: 26. 8
46
32
>8 tolfter läckt till dito, å 28 sk
10
24
—
144 tolfter dito till rappningen, a 28 sk. . .
84
—
—
2^ tolfter plank till trappor, a 12 rtdr . . .
3o
—
—
Uppsättning af trapporna, jemte stolpar och
dörrar vid spiraltrapporna ......
33
16
—
24 st. halffranska dörrar med karm, foder,
gångjern och las, jemte insättning, a 8 rtdr st.
2 st. dubbeldörrar med dito dito, a i3 rtdr
16 sk.
192
—
—
26
32
32 st. fönsterlufter med karm och foder, för
4 större rutor samt gångjern och insättning
a 4 rtdr 32 sk
•49
16
128 st. glasrutor lill dessa fönster med insätt-  ning, a 42 sk. 8 rist.
113
37
4
28 st. innanfönster med glas och insättning, a
4 rtdr 42 sk. 8 r:$t.
136
42
8
Transport
[3422
32
—
Den |5 Februari e. in.
Transport
2 st. runda gafvelfönster med karmfoder, glas
och insättning, å 9 rtdr 16 sk
|5oo alnar golf och postamentslistor med stigning,
hyfling och påspikning, ä 2 sk. 8
3i| tolften bräder till fodring af byggningen,
a 3 rtdr 8 sk
Hyfling af dessa 3i£ tolften bräder, jemte påspikning,
å 1 rtdr
18 tolften lock-läckter till dito, åi rtdr 3a sk.
Dessas uppspikning
12 tolften bräder till gesiinsen, å 3 rtdr . .
Uppsättning af dito
Framkörning af circa 190 tolften bläder och
plank från Lidköping eller hamnen, a 32 sk.
55oo taktegel a 20 rtdr pr tusende ....
Hemköring af dito
i4,ooo murtegel till kakelugnar, pipor, nischer
och skorstenar, ä i3 rtdr 16 sk. pr tusende
Hemkörning af dito
Grund till en spis och 9 kakelugnar i nedra
våningen med murning
23 st. kakelugnar med hemkörning och uppsättning,
16 rtdr 32 sk. samt nischer å 2 rtdr
23 st. jernplåtar till dito, ä 26 sk. 8 rtst. . .
Uppmurning af en spis, 2tne pipor och skorstenar
m. m., med handtlangare inberäknadt
Trossbottnarnes fyllning, jemte hemkörning af
lera
Rappning af 4000 qvadratalnar i öfra-och nedra
våningen, å 2 sk
Framkörning af 70 lass lera till dito å 4 sk. .
Björnmössa till dito
125 ttr kalk, å 37 sk. 4 rtst
Framkörning af 100 lass sand till murningen,
å 8 sk
3o iisptd jern till kakelugnar och vinkeljern,
a it 5. 4
3 kistor (18,000) 4 tums spik, a 20 rtdr . .
2 dito (22,000) 3:tums dito ä 23. rtdr 16 sk, .
Hemkörning af jern och spik
Inredning till en expositionssal på vinden, 6
tolften bräder, å 2 rtdr 16 sk
Arbetslön för nämnde sal
Målning af rummen Y dörrar och fönster
Husets uppbyggning, jemte bräders och lackters
påspikning å taket samt tegels påläggande .
Transport
3422
32
—
18
32
—
83
16
—
99
36
—
31
24
—
3o
—
—
23
16
—
36
—
—
5o
—
—
126
32
—
110
—
—
26
32
—
186
32
—-
133
16
—
33
16
—
429
16
—
12
37
4
113
16
—
5o
—
—
166
32
—
5
40
—
13
16
8
97
10
16
32
—
33
16
60
—
—
46
32
—
2
—
—
<4
16
32
—
200
—
—
333
-
16
56023
1
Den i5 Februari e. m.
111
Transport
60?. 3
4
Oljemålning
af byggningen utvändigt . . .
3oo
För 2:ne trappor al huggen sten med upp-  sättning
4o
.
_
Till mindre
ornamenter vid förstugudörrarna
.3
|6
—
Summa b:co r:dr
6376
20
Tillkommer
17 st. garderober ä 6 r:dr . .
102
—
Summa summarum b:co r:dr
6478
20
Föregående af Hr Skinner på Degeberg uppgjorda förslag är
granskadt och befunnet rätt, samt enligt med gångbara priser i orten.
Sörby den 8 Januari 1840.
M. Svan.
(Sigill.)
Likheten med originalet intygar
Edvard Nonnen.
Litt. 13.
Afskrift.
Kostnadsförslag för uppförandet af 2:ne gnfvelfly glar vid
corps de logis å Degeberg, 12 alnar långa, t g alnar
breda, och 5 aln. höga, med /j. rum i hvardera flygeln
och 2.ne runi under den södra flygeln, under papp tak,
i kostnad beräknadt lika med tegeltak.
Banco.
För jordens undangräfning till rummen under
södra flygeln samt 2:ne trappor, jemte jor-
dens bortförande med skottkärra, tillsammans
33
,6
Murning af23o kub.alms stenmur
till södra flygeln, ä 12 sk. aln 57: 24. —
Dito 170 kub.aln. dito till nor-
ra dito, å 12 sk. aln . . . 42: 24. —
Stens sprängning och framkör-
ning dertill ....... 160: — —
260
„
Timmer,' 5 tolfler, i3 alnars längd
till långväggar, å 20 r:dr . . 100: — —
Gafvelväggarne, 2^ tolft timmer,
20 aln. längd, ä 22 r:dr . . 55: — —
Mellanväggar, 5 tolft, dito, i3
alms längd, ä 20 r:dr . . . 100: — —
Dito, 2^ tolft dito, 19 alms längd,
h 22 r:dr 55: — —
Yttre taket, i| tolft dito, i5 ainis
längd, ä 20 r:dr 33: 16. —
Transport 343 tö. —
293
l6
—
Transport
343r 16. —
Yttre taket’ och golf, 2 tolft, dito,
ao ainis längd till' bjelkar, ä
22 r:dr
44: — —
Nedhuggning, hemkörning och
skrädning af i8| tolft, timmer,
a 6 r:dr pr tolft
112: — —
Till taken, tolft bräder, ä
i r:dr 16 sk
33: 12. —
Dito, 8 tolft, läckt, ä i6sk. . .
2: 32. —
Dito, bräder och läckts påspik-
ning
ao: — —
Till golfven, 18 tolft, bräder, ä
i r:dr 3 a sk
48: — —
Dito inläggning, bjeikarnas rikt-
ning samt brädernns hylling,
(18 tolft.), å i r:dr it\ sk. . .
27: — —
Till öfra och undra trossbottnar-
na, 20 tolft, sämre bräder, ä
i: 26. 8. •
31: 5. 4-
Dito, 5 tolft, läckt, a 28 sk. . .
2: 44. —
Dito fyllning jemte hemkörning
af lera
20: — —
Till rappningen, 85 tolft, läckt,
a 28 sk, » . , . * • •
49: 28. —
Väggarnas hackning innan rapp-
ningen
•
8l
Rappning af i5oo qv.aln., a 2 sk.
62: 24*
Väggarnas rappning i nedra vå-
ningen å sodia flygeln . . .
5: — —
Fraiukörning af 35 lass lera till
dito, å 4 sk
2:44. —
Björnmåssa till dito
6: 3a. —
Dörrar, 8 st., hal (franska med
karm, foder, gångjern och lås,
med insättning, å 8 r:dr .
64:
dito 2 st. dubbla dörrar, med
dito, å i3 r:dr 16 sk. . . .
26: 32. —
Fönsterlufter 8 st., med karm och
foder för 6 större rutor, samt
gångjern och insättning, å 5
r:dr 16 sk
42: 32. —
48 st. glasrutor till dessa fönster,
med insättning, å 42 sk- 8 r:st.
42: 32. —
8 st. innanfönster, med glas och
insättning, ä 6 r:dr 3a sk. .
53: 16. —
Transport
138; 32. —
Den i5 Februari e. m.
Transport i38: 32. —
2 st. mindre runda gafvelfönster,
med karm, foder, glas och insättning,
å 5 r:dr 16 sk. . . io: 32. —
Golf och postamentslister med sågning, hyfling
och påspikning, 4^o aln.., å 2 sk.
8 r:st. ......... ....
Byggningens fodring, 11 tolft, bräder,
h 3 i-:dr 8 sk. .... 3/j: 4°- —
Hyfling af dessa bräder, jemte påspikning,
å i ftdr .... ii: — —
ii tolft, iock-läckter till dito,
a i r:dr 32 sk  18: 16. —
Dessas hyfling och uppspikning . i4: — —
Till gesimsen, 8 tolft, bräder, å
3 r:di‘ 24: — —
dito uppsättning 35: — —
Framkörning af circa 75 tolft, bräder från
Lidköping eller hamnen, a 32 sk. ...
Taktegel 2700 st., å 20 r:dr pr
tusende 54: — —
Dess påspikning å taket . . . i3: 16 —
dito framkörning 13: 16. —
Murtegel, 8000 st., till kakelugnar, pipor,
nischer och skorstenar, å i3
r:dr 16 sk 106: 32. —
HemköYning af dito 100: — —
Grund till en spis, och kakelugnarna, med
murning
g st kakelugnarmed heinkörning och uppsättning,
a 16 r:dr,32sk. . . . i5o: — —
g st. niseher till dessa kakelugnar,
å 2 r:dr  18: — —
q st. iernplåtar till dito, å 26
sk. 8 r:st  5: — —
Uppmuroing af en spis, 2:ne pipor, 2:ne skorstenar,
med handtlangare inberäknadt . .
Dörrar y 2 st. enkla till nedra våningen
i sö'dra flygeln, med karni, foder, gångjern
och lås,med insättning, ä
5 r:dr 10: — —
dito en dubbel med dito . . 6: 32. —
4 fönsterlufter i nämnde våning med kavm,
Transport
2 H.
1202
45
'4g
16
25
—
78
8
59
—
5o
—
80
12
206
32
20
i73
66
32
16
32
I2128
5
“4
Den i5 Februari e. m.
Transport
S3
to
CO
0
4
foder, glas och insättning, ä 4 i':dr
16 sk
17
.6
—
60 t:r kalk, å 37 sk. 4 r:st
40
32
Framkörning af 5o lass sand lill murningen,
ä 8 sk
8
16
—
10 lisp:d jern till kakelugnar och vinkeljern,
ä 1: 5. 4
11
5
4
1 kista (6000), 4-tums spik . . . 20: — —
1 kista (11000), 3-tums dito . . . a3: 16. —
Ilemkörning af jern och spik . . 1: — —
44
16
Målning af rum, dörrar och fönster ....
66
32
—
Flyglarnes uppsättning
200
—
Oljemålning af byggningen utvändigt ....
1 5o
—
3:ne st. nedgående stentrappor,
a 10 r:dr 3o: — —
1 st. stentrappa för södra gafveln 3o: — —
1 st. dito för norra dito . 10: — —
70
Summa b:co r:dr
2742
26
8
Förestående af Hr Skinner på Degeberg uppgjorda förslag är
granskadt och befunnet rätt, samt enligt med ortens gångbara priser.
Sörby den 8 Januari i84<>.
M. Svan,
Kronofogde.
(Sigill.)
Likheten med originalet, intygar
Edvard Nonnen.
Frih. Hermelin, August Söderling: I den af Hr
Gyllenhaal upplästa motion, får jag, med den kännedom jag
äger i ämnet, instämma, och anhåller att den må hvila på
bordet till nästa plenum.
Begärdes på bordet.
Hr Gyllenhaal, Lars Herm., anförde skriftligen:
Sedan K. M:s och Rikets Götha Hofrätt d. 3:dje April
1837 hos K. M. i und. anmält, hurusom, för arbetets och
göromålens jemna och obehindrade gång, nödigt vore, att
Hofrätten förstärktes med fyra ledamöter, samt i sådant afseende
föreslagit och hemställt, om icke, och i afbidan derpå,
att R. IL St. kunde täckas anslå lön på stat för fy>'a ledamöter
utöfver det förra antalet af åtta Hofrätts-råd och tolf Assessorer,
fyra iagfarne män emedlertid finge utses, att,
från och med början af 1837 års höstsession och framgent,
intill dess Hofrättens ordinarie ledamöters antal kunde var
-
Ben >5 Februari e. m.
3a förstärkt, i egenskap af adjungerade ledamöter, med
skyldighet att föredraga utur särskilda eller egna rot lar,
tjenstgörn, en ä hvardera af Hofrättens fvra divisioner; så
har K. M., uti skrifvelse den 26 Maj berörde år, behagat i
nåder bifalla denna und. hemställan; till följd hvaraf Hofrätten
sedermera begagnat och ännu begagnar sådant biträde,
enligt K. M:s särskildta nåd. förordnanden under den 27
Augusti 1837, från och med 1 derpå följtde Oct. till den
1 Oct. 1838, af Häradshöfdingarne 8. Sager, B. Stridbeck,
.1. A. Lemchen och Fr. Hjort, — under den 17
Augusti sistnämnde år, från och med den 1 nästpåföljande
Oct. till samma dag år i83g, af bemälde Stridbeck,
Lemchen och Hjort, jemte Häradshöfdingen P. U. Stenberg,
— och under den 14 sisth Sept., från och med den
1 påföljde Oct. till samma dag innevar. år, af förbemälde
Lemchen och Stenberg, jemte Häradshöfdingarne Th.
Westerstrand och C. Th. Agrell.
På sätt de för förflutna åren afgifna arbetsförteckriingarna
upplysa, hafva Hofrättens göromål med hvarje år alltmera
ökat sig, så att behofvet för Hofrätten af desse tillförordnade
extra-ledamöters biträde är och blifver allt större
och större.
Då K. Hofrättens ordinarie betjening, förut nog knapp
till antal och numera icke fullt tillräcklig för arbetets bestridande,
under ständigt hopade och ökade göromål, sålunda
icke kunnat eller bort komma i fråga till så långvariga
adjunctioner; har biträde dertill mäst anlitas af skicklige
extra-ordinarier, derifrån likväl ett undantag för första
året ägt rum, genom ordinarie Fiscalen, Häradshöfdingen
Sagers adjunction, men hvilket undantag var föranledt deraf,
att icke någon annan då för tillfället fanns att tillgå: och
det har ingalunda varit lätt att finna sådana extra-ordinarier,
de der med skicklighet och öfriga nödiga egenskaper, förenade
håg och tillfälle att dessa adjunctioner emottaga,
enär uppdraget nödvändigt för dem medfört betydliga och
kännbara uppoffringar, hvilka endast i en ganska ringa man
kunnat betäckas af de otillräckliga utdelningar, dem tillfallit
och tillfalla af de Hofrätten på stat anslagna adjunctionsmedel,
som för öfrigt icke oafkortade kommit dem till godo,
ulan, efter hvad af härhos bilagde uppgifter kan inhemtas,
måst delas äfven af andre, på kortare tider, adjungerade
ledamöter. — Huru föga svarande dessa utdelningar varit
mot behofvet för de ifrågav. ständige adjuncterne, torde
icke behöfva särskildt eller närmare utredas, då i betraktande
tages, att dé, hvilka måst och måste vistas uti Jönköping
minst tio månader hvarje år, derunder varit och
äro betagne allt tillfälle att, genom tjenstgöring vid K. Hofrättens
proh, genom arbete på ting, eller genom annan sysselsättning,
förvärfva hvad som oundgängligen tarfvats oell
tarfvas för deras utkomst och bergning. Derföre har och
Den i5 Februari c, m.
jag varit föranlåten, att öfvertala dem till emottagande af
dessa långvariga adjunctioner, under bestämdt löfte alt fram-;
ställa deras belägenhet till R. H. St:s ömma behjertande. —
Och då jag nu har äran vödsammast begära anslag till någon
ersättning för de kännbara uppoffringar, som desse särskildt
tillförordnade ledamöter, hvilka alla äro obemedlade, och
nied det enda här förut anförda undantag, — lön löse
tjenstemän, fått och få vidkännas under den tid, de egnat
och egna åt Statens tjenst, i en lika så vigtig och ansvars-?
full, som trägen och mödosam domarebefattning; hyser jag
den säkra förhoppning, att R. H. St, ingalunda vilja förvägra
en ersättning, sorn rättvisa oell billighet gemensamt påkalla,
l afseende på beloppet af en sådan ersättning, har jag,
för alf inskränka den till det ytterst möjliga, slutligen an*
sett mig böra föreslå densamma till endast tvåtredjedelar af
den Jon, hvarje af K, Hofrättens Assessorer har sig på stat
anslagen de år, då riksmarkegången icke öfverstiger sex r:dr,
— eller åttahundrade (800) rjdr b;co, — att årligen uppbäras,
icke allenast af ofvannämnda adjungerade ledamöter,
för den tid, de redan i sådan egenskap tjenstgjort och vida-?
re komma att tjenslgöra, utan äfven för dem, hvilka framdeles
och intill dess frågan om tillökning i antalet af K.
Hofrättens ordinarie ledamöter hunnit afgöras, kunna blifva
af K. M. i nåder förordnade att Hofrätten i lika egen-?
skap biträda, efter afdrag likväl för dem alla af de adjunctionsmedel,
som de, enligt ofvanåbeiopade härhos vördsamt
bilagda uppgifter, redan uppburit och vidare få uppbära,
-— samt, hvad särskildt beträffar Häradshöfdingen Sager,
fördetår, då han såsom adjungerad ledamot biträd t, jemväl
af den fiscalslön, han samma år åtnjutit.
Jag anhåller vördsammast, att detta memorial mätte
blifva till H. StatsUtsk. remitteradt.
Litt. A.
Afskrift.
Cari. Johan, med Guds Nåde,
Sveriges, Norriges, Göthes
och Wendes Konung!
Wår ynnest och nåd, benägenhet med Gud Allsmäktig,
Troman och Tjenare, President och Riddare af Wår Nordstjerna
Oiden, Friherre, v|Ce President och Riddare af samma
Wår Orden, så och samtlige ledamöter uti Wår och
Rikets Götha Hofrätt! Wi håfve i nåder låtit Oss föredragas
Eder uqd, skrifvelse af rfeq 3 sisth April, deruti J andragit,
hurusom, efter det Hofrätten blifvit fördelad på fyra
divisioner, och de till Eder inkommande mål, under en
sednare tid, allt mer och mer förökats, betydliga hinder
och olägenheter för arbetets jemna och obehindrade gång
uppkomme deraf, att ledamöternes antal, utgörande endast
fyra på hvarje division, utom ord föl',, icke vore mot behof
-
Den i5 Februari e. m.
117
vet svarande, hvadan J, för undanrödjande af dessa, till
roen för både Hofrätten och det allmänna, ledande hinder,
i lind. hemställt, om icke, i afbidan, att, vid en blifvande
riksdag, II. St. meddela löneanslag på stat ytterligare för
fyra ledamöter i Hofrätten, Oss skulle täckas i nåder förordna
fyra Jag färne män, att från och med höstsessionens
början innevar. år och framgent intill dess ordinarie Hofrätts
Jedamöternes antal kan varda förstärkt, såsom adjungerade ledamöter
med egna rotlar tjenstgöra en å hvardera af Hofrättens
fyra divisioner; oell som Wi till detta Edert und.
förslag lemnat Wårt nåd. bifall, håfve Wi härmed velat
Eder sådant till nådigt svar och efterrättelse meddela; ägandes
J, för verkställigheten deraf, att, på sätt J hemställt,
hos Ossi und. föreslå de personer, hvilka J önsken att med
Wårt nåd. förordnande se utmärkte. Wi befalle Eder Gud
Allsmäktig nådeligen. Stockholms Slolt den 26 Maj 1837.
GARL JOHAN.
P. J. Netzel.
Bref till Kongl. Götha Hofrätt, ang:dc adjunction af fyra ledamöter.
Vidimeras
Ex Officio.
A. G. R y m a n.
Litt. B.
Till hvardera af nedannämnde adjungerade ledamöter
i K. M:s och RJkels Götha Hofrätt, har K. Hofrätten, af de
till dess disposition anslagna adjunctionsmedel, anordnat härefteråt
antecknade belopp:
För ar lS3j.
Häradsh. S. Sager, för sista qvartalet, b:co r:dr 5o: — —
— B. V. Stridbeck, d:o
— J. Å. Lemchen, d:o
— F. Hjort, d:o
För ar lS3S.
Häradsh. S. Sager, för 3 qvartaler,
— B. V. Stridbeck, för alla 4 d:o
— J. Å. Lemchen, föralla4 d:o
— F. Hjort, föralla4d:o „
— P. U. Stenberg, för sista d:o
För år i83g.
Häradsh. B. V. Stridbeck, för 3 qvart.,
— J. Å. Lemchen, för 3 d:o,
— F. Hjort, för 8 månader;
— P. U. Stenberg, för 3 qvart.,
Adjunctionsmedlen hafva qvartalsvis blifvit anordnade.
11
11
5o:
—
99
11
5o:
—-
11
11
5o:
—■
11
11
9°:
11
11
115:
—
91
11
115:
—
31
11
115:
—
11
11
i5:
—
11
11
98:
38.
I of-
11
11
98:
38.
lof
11
11
82:
6.
I of-
11
11
98:
38.
lof.
n8
Den 15 Februari e. ra.
Rätteligen ur K. Hofrättens protocoller antecknadt, intygas.
Jönköping den an October t83g.
1 Ex Officio.
G. Stridbeck.
K. Hofrättens vice Advocat-fiscal.
Litt. C.
Utdrag af protocollet, hållet inför K. M:s
och Rikets Götha Hofrätt i Jönköping
den 19 December i83g.
§• >°-
Efter derom nf Hr Presidenten gjord anmälan, beslutades,
att innevar. års fjerde qvartal af adjunctionsmedlen,
utgörande etthundrade femtio rtdr b:co, skall lika fördelas
emellan Häradshöfdingarne Westerstrand, Stridbeck, Lemchen,
Agrell och Stenberg, de der under samma tid, såsom
adjungerade ledamöter, K. Hofrätten biträdt, och hvilka således
äga uppbära trettio r:dr hvardera. Ut Supra.
In Fidem.
And. Herm. Gyllenhöök.
Litt. D.
Hofrätts-fiscalen, Häradshöfdingen S. Sager har, enligt
hvad de i K. M:s och Rikets Götha Hofrätt förevarade lönereqvisitioner
utvisa, uppburit såsom lön pa stat:
Jr iS3j.
för fjerde qvartalet b:co r:dr n5: 3. 9.
Jr iS38.
för de tre första qvartalen, tillsammans b:co r:dr 3641 *8. ,,
Betygas. Jönköping den 11 October 1839.
G. Stridbeck.
K. Hofrättens vice Advocat-fiscal.
Begärdes på bordet.
Hr Gyllenhaal, Lars Herman, uppläste vidare följande:
Sedan
K. M. uti skrifvelse af den 8 Mars 1834 ' nåder
uppdragit åt H. Ex. Hr Just.-Slats-ministern att, gemensamt
med Presidenterne uti K. M:s och Rikets Hofrätter, företaga
granskning af Hofrätternas löningsstater, och med förslag
till de jemkningar och förbättringar deruti, som af behofvet
och omständigheterna syntes påkallade, tidigt före
nästa riksdag till K. M. i und. inkomma; så har jag, till und.
åtlydnad äf denna nåd. befallning, i Oct. månad 4*’ 1837
till II. Ex. Hr Just. Slats-ministern aflemnat ett så beskaffadt
förslag, så vidt det angår K. M:s och Rikets Götha
Den i5 Februari e. m.
”9
Hofrätt, hvilket förslag hufvudsakligen ’ lärer legat till
grund för den af H. Ex. till K. M. ingifna und. hemställan
om förändrad och förbättrad lönereglering för samtliga Hofrätterna,
efter pröfning af hvilken hemställan K. M., med
afvikande derifrån i vissa delar och med nedsättning af åtskilliga
lönebelopp , lill Rikets nu församlade Ständer aflåtit
nåd. propos. i ämnet; derifrån likväl all fråga om förbättrade
löner för Hofrätternas tjenstemän blifvit helt och
hållet utesluten.
Den erfarenhet, jag hunnit förvärfva under min långa
tjenstetid, dels såsom ledamot i K. Svea Hofrätt, dels såsom
Chef för K. Götha Hofrätt, har hos mig alltmera stadgat
den öfvertygelsen, att det af mig uppgjorda förslag till
ökad personal och förbättrade löner inom sistnämnda Hofrätt
är påkalladt och bekräftadt, ej mindre af en trängande
nödvändighet, så vida icke arbetshjulet skall hämmas i
sin friska gång, utan ock af rättvisans och billighetens gemensamma
fordringar. — Jag finnér mig derföre af min pligt
uppmanad, att till R. H. St:s omsorgfulla pröfning och ömma
behjertande framställa detta förslag i sin helhet, — deraf
jag har äran härhos bifoga afskrift, —under vördsam anhållan,
att H. StatsTJtsk. täcktes taga detsamma under skärskådande
i sammanhang med K. M:s nåd. propos i detta ämne.
— Under förhoppning, att så sker, anser jag öfverflödigt,
alt nu trötta II. 11. o. Ad:s tålamod med uppläsningen
deraf.
Efter bästa förmåga och med yttersta samvetsgrannhet,
har jag vid förslagets uppgörande framställt de grunder
och motiver, som föranledt de af mig yrkade förändringar;
— jag åberopar dero nu å nyo, och anhåller vördsamt
att dertill få lägga några ytterligare anmärkningar, hvilka,
såsom jag hoppas, skola gifva ökad vigt åt mitt förslag.
Behofvet af fyra nya ledamöter i K. Götha Hofrätt
bar K. M. nådigst behagat inse och erkänna, då K. M., under
den 26 Maj 1837, i anleda, af Hofrättens derom gjorda
und. hemställan, i nåder täckts förordna fyra lagfarne
män att, från och med början af 1837 års höstsession och
framgent, intill dess Hofrättens ordinarie ledamöters antal
kunde -varda förstärkt, i egenskap af adjungerade ledamöter,
med skyldighet att föredraga utur särskilda eller egna
rotlar, tjenstgöra, en å hvardera af Hofrättens fyra divisioner.
— Mister Hofrätten denna absolut nödvändiga tillökning
i ledamots-personalen, så skall den årligen tilltagande
mängden af mål innan kort vålla en balanee, som måste
väcka oro och bekymmer.
K. Götha Hofrätt, från början utgörande allenast en
division, har sedermera blifvit organiserad på tvänne, derefter
år 1801 på Irenne, och slutligen år i8i5 på fyra divisioner.
—- Pä hvarje division sitta alne Hofrättsråd, eller
numera tillsammans 8 Hofrättsråd. Ifrån början lära alla
xao
Den i5 Februari e. tu.
Hofrättsråden haft lika lön och till högre belopp än Assessorerne.
Detta förhållande blef likväl förbisedt, då Hofrätten
år i8ot fördelades på 3:ne divisioner, och har sedermera
icke blifvit rältadt, under det K. Svea Hofrätt en
längre lid haft på slat anslagne sex Hofi ättsråds-löner, eller
2:ne mera, än Götha Hofrätt. Jag har föreslagit full
Hofrättsråds lön för alla åtta Hofrättsråden, eller fyra
nya löner af detta slag, hvarigenom särskilda löner för de
af K. M. nådigst föreslagne fyra nya Assessorerne uti Gotha
Hofrätt icke blifva behöfliga.
De personer, som befordras till ledamöter uti Hofrätt
terna, hafva, med ytterst få undantag, alltid uppnått en
ålder af emellan 3o och 4° år.— 16, 18 å 20 år åtgå vanligen,
innan en ledamot får tillträda den högre Hofrättsrådslönen.
— Närlagde förteckning visar, att af de nuvar.
fyra Divisions-eheferne i Götha Hofrätt; en varit 3i år, en
nära 32, en 34, och en 36 år, då de utnämndes till Assessorer.
Samma förteckning visar ock, att alla dessa ledamöter
redan ingått på 5o-talet, innan de fått tillträda full Hofrättsråds
lön. Vid sådant förhållande vill det synas, att de
äldre ledamöterne i Hofrälterna äro i hög grad fortjente af
den föreslagna lönetillökningen, så att Hofr.rådslönen bestämmes
till två tusende r;dr b:co, samt att alla åtta
Hofr.råden uti både Svea och Götha Hofrätt böra komma
i åtnjutande af enahanda lönebelopp oafkortadt.
För Assessorerne har jag föreslagit 1,600 r:dr b:co.
I K. M:s nåd. propos. utföres allenast i,5oo ridr. — Denna
nedsättning står, efter min öfvertygelse, icke tillsammans
med billighetens fordringar. Det lärer icke kunna al någon
oväldig motsägas, att ledamöterne i Rikets Hofrätten hafva,
om ej mera, åtminstone fullt ut lika mödosamma, ansvarsfulla
och maktpåliggande befattningar, som ledamöterne uti
Rikets Collegier; och jag vågar bestämdt påstå, att arbetet
uti t. ex. Bergs- eller Gommerce-colhm icke ari någon måtto
jemförligt med arbetet uti Hofratterna. Och likväl åtnjuter
ett Bergsråd, ett Commerceråd, till hvilka platser befordran
sker långt tidigare, än till Hofr.råd, icke allenast lika stor
lön med Hofr.råderne, utan ock högre lön de år, då riks
markegången
öfverstiger 6 r:dr b:co, emedan ledamöterne i
Collegierna hafva högre spanmålsbelopp under lönerne inberäknade,
än Hofr.råderne. Exempelvis må nämnas, att för
år 1819 utgjorde lönen:
för 1 Bergsråd, 1 Commerce-råd ro. fl. . . b:co i,9g5: 4°-
för 1 Hofr.råd allenast
>9l2: 24-
Riksmarkegången utgjorde då 8 r:dr 29 sk. b:co.
För billigheten af löneförhöjning för Hofiv-ledamölerne
tala ytterligare följande omständigheter:
P ro fe ssorer n e vid universitetet i Upsala hafva nyligen
erhållit förbättrade löner. — Enligt den sednast fastställda
-
Den i5 Februari e. m,
ställda löningsstaten, införd i Dagligt Allehanda för den i3
Fehr. i838, kan en Professor i det minsta påräkna i,653
r:dr igsk. b:co., samt dessutom till hushyra 200 r:dr — eller
tillsammans 1,83 3 r:dr igsk. b:co. — Jag tvekar ej att utsäga,
det jag anser Professorernes tjenstgöring vida mindre trägen
och besvärlig, än ledamöternes i Ilofrätterna.— Professorerne
äga dessutom tillfälle till extra inkomster, genom privata
collegier genom presidium för disputationer, o. s. v.
Efter den nya aflöningsstat, som blifvit fastställd för
Magistraten i Götheborg åtnjuter:
1 Rådman af Justit.-classen:
ordinarie lön
i,5oo.
ersättning för extra inkomster  900.
Sta r:dr b:co a,400.
1 Rådman af Handelsclassen:
ordinarie lön  i,5oo.
ersättning för provision af auctioner  100.
Sta rtdr btco 1,600.
Jag öfverlernnar till hvarje oväldig att bedömma, huruvida,
efter anställd jemförelse mellan dessa lönebelopp, den
tjenstgöring, som åtföljer dessa rådmanstjenster och den omständigheten,
att befordran till desamma inträffar långt tidigare,
det icke må anses högst billigt, att
1 Hofr.råd undfår rtdr btco'2,000.
1 Hofns-assessor ......... ,, „ 1,600.
Det kan ej vara lämpligt eller rätt, alt en ledamot
i Rikets Hofrätter har mindre lön än en rådman i någon af
Rikets städer.
Att aflöningsstaten för Tullverkets tjenstemän ingalunda
är njuggt tilltagen, lärer vara allmänt kändt. — För jernförelsen
med lönerna inom Rikets Hofrätter må mig tillåtas
anföra ett talande exempel.
D i s t r i c t-ch efen för inre tullbevaknings-districtet åtnjuter,
efter den uppgift, mig blifvit meddelad:
årlig lön l,5oo.
respenningar 5oo.
Sta rtdr btco 2,000.
Denne tjensteman bor hela året om på sin landtegendom,
4 mil från Jönköping, besöker staden allenast några
få gångor om året på 2 eller 3 dagar, gör, mig velterligen,
aldrig några resor i och för tjensten, och hans tjenstgöring
i Öfrigt skall, efter mig meddelade tillfälliga upplysningar,
vara ytterst lindrig och maklig. Och likväl uppbär denne
tjensteman 4°° i;dr btco mera hvarje år, än hvad ett Hofr.-  råd för närvar, tillkommer. — Må hvarje oväldig pröfva,
om icke detta missförhållande bör afhjelpas och rättas, och
om icke den af mig föreslagna löneförbättringen är af högsta
billighet påkallad.
2 H. 16
■ 1]
Den i5 Februari e. m.
Uti K. M:s nåd. propos. liar frågan om förbättring af
lönerna för Hofrätternas tjenstemän blifvit belt oell hål-»
let utesluten. Jag skulle göra mig skyldig till välförtjenta
förebråelser, att såsom Chef hafva försummat bevaka underlydandes
rättmätiga anspråk ; jag skulle icke sjelf kunna förlåta
mig denna tystnad, om jag nu underlät, att fasta It. Sits uppmärksamhet
på det trängande behofvet af förbättrade löner
för Hofrätternas tjenstemän. — Äfven i denna del yrkar jag,
alltså vördsammast bifall till mitt förslag i dess helhet. Motiverna
för mitt tillstyrkande gro så klara, så talande, att
de mäste förtjena allvarlig uppmärksamhet. Jag fäster med
trygghet mitt hopp vid nationens representanters känsla för
rätt och billighet.
Till närmare upplysning af ämnet torde mig tillåtas anföra
några exempel:
En Fiscal i K. Götha Hofrätt uppbär i årlig lön efter
riksmarkegångspris
b:co 44°: — —
Sporliar för är i83g.
Af stora taxan 77: 6. t.
Al Iilla dito . • 1 • . • • so. 3. 10. 102*9 11
Sta btco 542: 9. n.
En af Hofrättens yngre ledamöter, kand oell värderad
för skicklighet och redbarhet, som hösten i838 utnämndes
till Fiscal och sedermera våren 1839 till ledamot, hade —
utan all slags lön— tjenstgjort inom Hofrätten omkring
sexton år, då han omsider erhöll befordran till fiscalstjensten,
och kom i åtnjutande af en årlig inkomst af circa
55o r:dr btco. Härtill må anmärkas, att denna befordran
gick i vanlig tur, utan att någon yngre under tiden blifvit
föredragen.
En Protonotarie har i årlig lön .... 4^o: ~~ —
Utdelning af taxorna år 1839 1641 21. 1.
Sta btco 62^: 21. 1.
E11 Cancellist har i årlig lön 29°* — —
Utdelning af taxan i83g 1021 g. i 1.
Sta btco 392! 9. 11.
De flesta Cancellisterne stanna för alltid vid denna tjenstegrad,
såsom sällan ägande full skicklighet till högre befattning.
Äfven Vaktbe tjeningen är i verkligt behof af förbättrad
inkomst; och Götha Hofrätt behöfver 2tne, eller i
det minsta en ny Hofrättspost. Jag hänförer mig vördsamt
till mitt ofta åberopade förslag, och anhåller vördsamt om
remiss till II. StalsUtsk.
Den x5 Februari e. m.
123
Litt. A.
Nedannämnde nuvar. ordfor. å K. Götha Hofrätts fyra divisioner
hafva tjenstgjort och tillträdt Hofrtsråds-löner
i följande ordning.
n
År.
Mån.
SJ
JQ
Fredrik Söderblom ;
u
född
1780
Aug.
a5
utnämnd till Assessor
181 1
Juli
J 1
CO
till Hofrrsråd
.824
Dec.
3o
u
Ordför. efter J. P. von Strokirch .
18 >0
Oct.
3 1
ees
tillträdde IIofr:sråds-Jön
1S3 x
Maj
1
Sven Niclas Lindberg.'
född
.780
Febr.
12
:a5 ci
utnämnd till Assessor
1811
Dec.
12
c CO
till Hofrrsråd
1828
Aug.
r} C
Ordför. efter G. Cederstam ....
.80
Apri)
>o
t* octf
rr3
a ci
tillträdde Hofrtsråds-lön
.851
Nov.
1
Carl Adolph Bjorkman.-
U
född
1780
Maj
20
<D
utnämnd till Assessor ......
1821
Oct.
9
CO
” till Hofrrsråd
.8 54
Mars
8
Is
Ordför. efter M. Posse
.858
Sept.
2 1
tillträdde Hofr:sråds-lön
.85g
Juni
1
Pehr Gustaf Sundius.-
U
född
.788
Jan.
( 1
utnämnd till Assessor
1822
Jan.
3 o
CO
till Hofrrsråd
. 8 >4
Oct.
4
u
Ordför. efter J. H. Collin
18 5()
Dec.
4
^ir.
berättigad att tillträda Hofrtsråds-lön
184.0
Juli
1
För uppgifternas riktighet ansvarar. Jönköping Jen 29 Januari
iö4o.
P. G. Sundius.
Litt. B.
Den i så många år under pröfning varande frågan om
en allmän reglering af anslagen för IJ n i v e r s i t e t e r n a, älmi
ändtligen afgjord och expeditioner derom har till vederbörande
afgått. Vi hafva hitintills endast haft tillfälle att
taga kännedom angrde nämnde reglering, så vidt den rörer
Upsala universitet; och vi skole i korthet derlör redo86l-a
Den
nya staten upptager följande lärare, nemi.:
I2!J
D o d 15 Februari e, m.
Tlieologiska facultelen: 4Theologi® Professorer,
deraf den förste tillika är Domprost med Upsala stads och
Waksala prsebende pastorat, den andre har gamla Upsala
såsom prsebende, den tredje (Professor Calsenianus) Danmarks
d:o, och den fjerde Heliga Trefalldighets-församlingen.
Lönerna inom så väl denna som öfriga faculteter utgå till
största delen i spanmål och beräknas efter 7 r:dr tunnan pr
medium, så att lönen utförts för N:o 1 till 3077: ig.; N:o
a lill ia3i: 3.; N:o 3 till 1676: 3., och N:o 4 till 1018:
19; och erhålles fyllnaden i penningar, så att hvarje Professor
kan räkna minst 1633: 19., utom 200 r:dr hushyra,
der han ej äger boställsrum.
Ad j u ne t er nes antal i denna facilitet är tre; de äga,
utom penningelön, till proebenden Hagby och Ramstad pastorat,
Näs d:o och Börje d:o.
Juridiska faculteten: en Professor Juris Patrii & Romani
och en Jurisprudenti® Oeconomi® & Commerciorum
Professor: begge åtnjuta i penningar beräknadt, 1633: 19.,
utom 200 r:dr till hushyra.
Ad june ter 1 med 467 r:drs lön hvardera.
Medicinska faculteten: en Medicinae Theor. Sc Pract.,
en Anatomi®, en Med. *Sc Botanici, och en (ny) för chirurgien
och barnförlossningsveltenskapen. Anatomi® Professorns
ion utföres till 1728 r:dr 19 sk.; de öfrige endast till 1633:
19. utom hushyra.
Adjuncter: Prosectorn och Demonstratorn erhålla
hvardera 537 r:dr, Med. Theor. & Pract. Adjuncten endast
467 —- en Sjukhus-amanuens 44* *6*
Philosophiska faculteten kommer att bestå af följande
14 Professorer, nemi.: Log. &Metafys., Historiarum,
Math. Infer., Asti'onomi<e, Ethices & Politices, Physices,
Eloquenti® & Poeseos, Eloquenti® & Politices (Skylteantis),
Chemi®, JEs t Lie t i ees (föreläser tillika de lefvande språkens
litteratur), Orientaliska språken, Grekiska litteraturen, Oecon.
Pract. (Borgströmianus), Hist. Litt. & Arclieol. (tillika Bibliothekarie).
Alla dessa njuta loner efter ofvanberörde beräkning
till belopp af 1633: ig., oberäknadt 200 r:dr i hushyra eller
boställe.
Adjuncter i Philosophien, Historien, Orientaliska
språken, Romerska litteraturen och Mathematik = 467 r:dr
årlig lön; i Grekiska litteraturen = 465 r:dr, Astronomi®-  Observatorn = 642 r:dr, Skytteanska Adjuncten = 196,
Chemi® Laborator = 537, Amanuensen vid Observatorium
= 19 r:dr.
Vice Bibliothekarie = 682 r:dr, Förste Amanuens =
36o: 16., Andre d:o = 164: 9. 5. — Prefect öfver Myntcabinettet
= 80 r:dr.
Exercitiemästare: Stallmästare = 5i2 r:dr, 1 Fransk
Språkmästare, 1 Tysk d:o, Fäktmästare, Ritmästare och
Den i5 Februari e. m.
it»5
Örtagårdsmästare 537 r:^r hvardera, DirectorMusices, tillika
Organist i Domkyrkan, 572 r:dr.
Academi-secreteraren 12.57, Notarien 5i8: 32, Cancellisten
273: 32, Räntmästaren ig33: 19, Kamereraren i435:
16, Bokhållaren 382. — Åtskilliga smärre arfvoden, deraf
till ett juridiskt ombud i Stockholm 66: 32. och till ett ekonomiskt
d:o 100 r:dr, &c.
För Academiens materiel har dels en ordinarie stat,
dels en extra sådan (till nästa riksdag) blifvit uppförd. De
upptaga: för Mineralcabinettet samt instrumenter för Chemiska
professionen, ord. 371: 32., extra 4^° 5 Theatrum
physicum, ord. 271: 16, extra 5oo; Observ. Astron., ord.
25o, extra 4°°j Botaniska trädgården, orangeriet och djuren,
ord. 728: 32, extra 900; Theatr. anatomicum, ord. 266,
extra 45o; Academiens sjukhus, ord. i6o3: 39., extra 575; Bihliotheket,
ord. 3456: 47' extra 3oo; Capellet, ord. 174-  3a, extra aoo; Ritsalen, ord. 37, extra 225. — Stallet, ord.
874 r:dr, allt b:co.
Den nya staten, hvaraf vi här ej refererat hvad som
rörer stipendii-anslagen, Academiens drätsel m. m., beräknas
retroactivt från den 1 Oct. i836.
Alla besparingar på anslagen (utom till materielen, de
af enskilda inrättade adjuncturer, samt exercitie-mästarej
uppläggas till bildande af en besparingsfond, för att, oaktadt
bristen på erforderliga pensioner, upprätthålla och fullkomna
den academiska undervisningen.
I sammanhang med denna nya reglering har universiteternas
styrelse erhållit Reg:s befallning att, med görligaste första,
yttra sig öfver de delar af Läroverks-comite'ens betänk, om
universiteten, der sådant ej skett; äfvensom att inom Juni månad
innevar. år inkomma med uppgift å de förändringar och
tillägg, som ägt rum uti de academiska constitutionerna, eller
som angå de academiska ärendena och drätselverkets förvaltning.
Litt. C.
Afskrift.
Till H. Ex. Hr Just. Stats-ministern.
Sedan Ed. Ex., i öfverensstämmelse med innehållet af
K. M:s nåd. skrifvelse den 8 Mars i834, gemensamt med
Presidenlerne uti K. M:s och Rikets Hofrätter, företagit
granskning af de för dessa embetsverk nu gällande Iöningsstater,
i ändamål att upprätta förslag till de jemkningar
och förbättringar deruti, som af behofvet och omständigheterna
synas påkallade, och dermed tidigt före nästa riksdag
till K. M. inkomma; så har jag, till fullgörande af
hvad Ed. Ex. under öfverläggningarna i detta ämne behagat
föreskrifva, upprättat särskildt förslag lill aflöningsstat
för K. M:s och Rikets Götha Hofrätt. Och då jag nu har
Den i5 Februari e. ra.
äran till lid. Ex. öfverlemna detta förslag, utbeder jag mig
tillika att få i korthet redogöra för de motiver, hvilka
legat till grund för de af mig tillstyrkta jemkningar och
förbättringar.
Det torde tilläfventyrs kunna anses mindre lämpligt,
att jag föreslagit lönetillökning äfven för den plats inom K.
Hofrätten, som K. M. nådigst behagat åt mig anförtro: men
då det afgifvande förslaget otvifvelaktigt borde vara så fullständigt,
som möjligt, och innefatta alla graderna inom K.
Hofrätten, samt jag dessutom ingalunda tvekar att öppet
förklara, hvad med öfvertygande skäl kan ådagaläggas, att
löneförhöjning för samtlige Hofr:s-presidenterne är af behof
och billighet påkallad; har jag ansett mig icke kunna underlåta,
att äfven derom göra framställning, hvarvid jag,
i frågan örn beloppet af den föreslagna tillökningen, trott
mig böra upptaga enahanda belopp, som det, hvilket åtnjutes
af Hrr Statsråden, till hvilka Hofrts-presidenter.ne
komma närmast uti rang och värdighet. För öfrigt tager jag
mig friheten till Ed. Ex:s eget höggunsliga ompröfvande
ödmjuk!, öfverlemna, om och hvad afseende denna min
vörsamma framställning må förtjena.
Till vice President befordras högst sällan någon
Hofrättsledamot, förrän vid en ålder af närmare 60 år. —
Billigheten kräfver då någon förhöjning uti löneinkomsterna
för den återstående korta tjenstetiden, och denna förhöjning
kunde anses vara lämpligast föreslagen under rubriken taffelpenningar,
som försvinna, då vice Presidenten tager
afsked och förflyttas på allm. indragningsstaten. Då vice
Presidenten uti K. Kammar-rätten, innan denna tjenst Lief
indragen, hade under lönen beräknade 190 t:r spanmål; torde
enahanda belopp rättvisligen böra tillerkännas vice Presidenterne
uti K. M:s och Rikets Hofrätten
Den för ledamö terne uti K. Hofrätten föreslagna
löneförhöjningen torde anses vara af både rättvisa och billighet
högt påkallad. Såsom allmänna anmärkningar härvid gäller:
att alla slags lifsmedel under de sednare åren uti Jönköping
stigit högst betydligt i pris, af de naturliga orsaker, att
mycket folk inflyttat och bosatt sig i staden, hvilket förhållande
alltjemnt i stigande progression fortfar, jemte det ett
nytt militär-institut blifvit härstädes anlagdt, hvarest fördel
närvar, omkring Go ynglingar aro anställde, samt att en
mängd varor och lifsförnödenheter, sorn förut här på stället
afyttrades till billiga priser, numera, sedan communicationerna
blifvit så betydl. lättade, direct ångbåtsfart härifrån till
hufvudstaden inrättad, en förträfflig hamnbyggnad uti Wetlern
anlagd och segelfarten utvidgad, försvinner från orten
och afsättes dels i Stockholm och dels å andra orter; att
vidare hushyrorna under dessa sista åren. jemväl blifvit uppstegrade
till en oförmodad höjd, och att verklig brist på
Dan i5 Februari e. m.
,a7
rum redan inträffat; att tjenstehjonslönerna och handtverkarnes
priser likaledes i ständig progression förökats; att artikeln
ved, hvilken uti Stockholm afta anses dyr, likväl uti
Jönköping ovedersägligen hlifver för hvarje hushåll ännu
dyrare, och uppgående till högre belopp i penningar derigenom
, att sjelfva veden är i alla hänseenden af vida sämre
beskaffenhet, alt famnarne äro i5 proc. mindre än i Stockholm,
att rummen uti de i allmänhet illa försedda trädhusen
och närbelägenheten af den stormiga Wettern oundgangl.
kräfva långt starkare eldning, an uti varma stenhus, samt
att en ganska dryg qvantitet af ved åtgår för hushållens
behof till bakning, bryggd och slagt, hvilka bestyr uti Stockholm
nästan aldrig, eller åtminstone sällan, komma i fråga;
hvartill slutligen må läggas, att tillgången på ved i orten
häromkring hlifver med hvarje år allt mindre, sedan skogarne
äro uthuggne och försäljning af ved till Wadstena,
Motala, m. fl. orter i Östergötland börjat äga rum, hvarföre
ock priserna redan under innevar. sommar blifvit uppstegrade
med i rtdr 24 sk. å 2 r:dr rtgds på hvarje famn. Då
Hofrättsledamöterne i allmänhet, och särdeles de uti landsorterna,
högst sällan äga tillfälle att genom enskildta förtroende-uppdrag
bereda sig någon ringa bi förtjenst; måste de
följaktl. med blott den lön, som dem af Staten bestås, gälda
alla både allmänna och enskilda utskylder, försörja sig sjelfva
och sina familjer, bestrida barnens uppfostran, o. s. v.,
och det fordras sannerligen en hög grad af sparsamhet,
hushållning och omtanka, för att med denna lön kunna
njuta en någorlunda anständig och tarflig bergning, äfven
med uppofring af många lefnadsbeqvämligheter, hvilkas ägande
billigheten visserligen påkallar. — För öfrigt torde,
i afseende på den föreslagna tillökningen i lönespanmålen,
få anmärkas, att då Råderne uti Kammarrätten och Collegierna
åtnjuta iÖ2 t:r, samt Contors-cheferne i de reorganiserade
verken 114 t:r; borde väl ett Hofrätls-råd anses förtjent
af minst i5o t:r och en Hofrätts-assessor af minst
120 t:r.
Uti de reorganiserade Collegierna åtnjuter Secreteraren
1200 rtdr btco i årlig lön, jemte sportlar. Secreteraren
uti Hofrätterna måste väl anses fullt berättigade till enahanda
fördelar. Deras sportlar uppgå numera till vida mindre
belopp, än tillförene. Om, såsom för närvar, är händelsen
uti Götha Hofrätt, Secreteraren af långvarig sjukdom
hindras från utöfningen af sin tjenst, mäste tjensten bestridas
af en dertill fullt skicklig vicarius. Denne af Hofrätten
tillförordnade vicarius kan med allt skäl göra anspråk på de
med secreterare-tjensten förenade sportlar, emot det att lian
till den för honom sjelf vicarierande tjeustemannen afstår
sportlarne vid sin egen tjenst, och så vidare hela vägen nedåt,
så långt vicariaterna sträcka sig. För Secreteraren återstår
då icke mera än blotta lönen till hans egen och fa
-
ia8 Den i5 Februari c. m.
miljens bergning. Att den närvar, vicarien uti Götha Hofrätt
till ordin. Secreteraren godvilligt afstått största delen
af de sporliar, sorn tillhöra secreterare-tjensten, härrörer
af enskild välvilja, men kan icke blifva Jag för ett annat
lika beskaffadt tillfälle. En skicklig, redbar och pålitlig
Secreterare uti Hofrätterna bör vara väl lönad och fredad
från alla bekymmer för sin utkomst.
Advocat-fiscalen inom Hofrätterna har en högst
vigtig och ansvarsfull befattning. Han bör ock i förhållande
dertill vara väl och anständigt lönad. Uti Collegierna
åtnjuta Adv.fiscalerne 1200 rtdr btco i årlig lön. Den
nu var. Adv.fiscaien i Götha Hofrätt uppbär årligen, ”såsom
”ersättning för bor tinis t a de löneinkomster,” ett
arfvode af y5o rtdr btco, jemlikt K. M:s nåd. bref af den
29 Nov. i8i5 och den 27 Oct. 1820. Men denna ersättning
är personel, och försvinner med innehafvarens afgång
eller befordran. Den derigenom uppkommande bristen
mäste alltså på annat sätt godtgöras den blifvande efterträdaren;
och detta sker lämpligast genom tillökning i årliga
löneanslaget. Adv.fiscaien uti Götha Hofrätt uppbär s. k.
dombokspenningar, likmätigt K. brefvet d. 21 Dec.
1675. Denna i sig sjelf mindre lämpliga inkomst häri sednare
tider betyd), minskats; flere domare låta sjelfve inbinda
sina domböcker och betala — intet. Adv.fiscalens andel
i böter utgör en högst förhatlig och ganska osäker löneinkomst.
Om vederbör, underdomare ordentl. fullgöra sina
skyldigheter, så uppkomma icke några böter. Man har velat
invända, att om Adv.fiscalens lön ökas, så blifver Adv.-  fiscaien mindre sorgfällig, mera efterlåten i utöfningen af
sina tjenstepligter. Om, emot all förmodan, så skulle inträffa,
tillkommer det Hofrätten att deröfver vaka, och
att tillhålla den försumlige att noggrannt fullgöra sitt
kall.
Vice Adv.fiscaien skall alltid vara beredd, dels
att biträda Adv.fiscaien, dels att i allo göra dennes tjenst,
när han af sjukdom eller annat laga förfall är derifrån hindrad.
De böter, som af Hofrätten ådömmas, torde alltid
böra anses uteslutande tillhöra ordin. Adv.fiscaien, och vice
Adv.fiscaien deruti icke erhålla del. Den sednare har då för
sin bergning icke annan inkomst, än den på stat anslagna
lönen, jemte viss andel uti sporteltaxorna. Denna lön måste
alltså vara tillräcklig för vice adv.fiscalens egen och
familjens nödtorftiga bergning. Till vice adv.fiscalstjensten
erfordras personer med erkänd skicklighet och rättskaffenshet.
Dessa egenskaper kräfva motsvarande belöning.
Protonotariernes befattning är äfven vigtig och ansvarsfull;
dertill erfordras kunskaper och skicklighet. Till
dessa tjenster befordras icke någon, förrän vid mera framskriden
-
Den t5 Vebruari e. ra.
129
skriden ålder; och då böra de kunna göra anspråk på sådana
lönevillkor, som försäkra dem om tillräcklig utkomst,
samt undanrödja både behof och önskan att söka förflyttning
till ledamotsplats inom Hofrätten.
För Hofrättens öfrige tjenstemän är ock löneförbättring
af högsta behof och rättvisa påkallad. De yngre tjena
ganska länge, innan de vinna befordran till första lönegraden.
Sportlarne af proltslösen äro så ringa, att, sedan alla
brottmålsexpedilioner, skrifnings- och renovalionskostnader,
111. m. blifvit afdragna, ofta icke det ringaste deraf återstår
för lefnadskostnader, kläder, rum, o. s. v. Tillfällen
till biförtjenster för Hofrättens betjening finnas uti Jönköping
icke andra, än enskilda commissioner vid bevakningen
af rättegångar eller andra ärender uti Hofrätten. Och dessa
commissioner, sorn betydligen förminskades, då Wermland,
samt Skåne och blekinge skiljdes från Götha Hofrätt, lemna,
— då de fördelas på en så talrik personal, — obetydlig
behållning för hvar oell en. Enahanda • är förhållandet
med sporteltaxorna. Årliga utdelningen deraf, under
sednare åren betydligen förminskad, lemnar, fördelad
på många, blott ringa behållning. O111 någon af ord. betjeningen
genom sjukdom hindras från utöfningen af sin
tjenst, måste den, som i stället förrättar tjensten, anses berättigad
lill alla dermed förenade sportlar; och den sjuke
har då endast sjelfva lönen att lefva af. Någon gång väckes
till och med anspråk på delaktighet äfven uti lönen.—
Om Hofrätternes betjening förses med tillräckliga, efter tidernas
förändrade förhållanden, mera afpassade löner; kunna
ock Hofrätterne äga både anspråk och förhoppning, att
finna skicklig, duglig och i allt pålitlig betjening, till
hugnad för Hofrätterna sjelfva, till stor båtnad för det
allmänna. Bland betjeningen måste ämnen sökas till skickliga
ledamöter inom Hofrätterna; allt detta visar till fullo
vigten att hafva god, redbar betjening. I öfrigt torde mig
tillåtas åberopa innehållet af K. Svea Hofrätts und. hemställan
angtde löneförbättring al den 23 Januari 18J4, såsom
innefattande en högst fullständig utredning af nu förevar,
ämne och en upplysande jemförelse emellan lönevillkoren för
betjeningen uti Hofrätterna, samt andra embetsverk och
Collegier.
För vaktmästaren torde 200 rtdr b:co vara ett ganska
medelmåttigt löneanslag, särdeles uti Jönköping, der andra
sportlar, än sigillpeningar, icke äya rum. Smålands
privatbanks-bolag ger sin vaktmästare i5o r:dr btco i ärlig
lön, jemte fria rum och fri ved för hans hushåll; och dennes
tjenstgöring kan, i frågan om ansvaret och göromälens
mängd, icke jetnföras med Hofrtsvaktmästarens befattning.
2 H. 17
/
Den i5 Februari e. m.
Af nyss anförda skäl böra Hofr:sposterne, i det
minsta, hafva i5o r:dr b:co i årlig lön. Svea Hofrätt har
9 Hofr:sposter med lön på stat; Götha Hofrätt har blott 3.
Delta antal är ej tillräckligt. Minst 2tne nya äro af behofvet
påkallade. En Hofr.post bör alltid vara tillhands
för hvardera af Hofrättens 4 divisioner; den 5:te erfordras
mer än väl för Secreterare!!, Adv.fiscalen, Actuarien och
Registratoren gemensamt. Vaktmästaren är ständigt fästad
uti Hofrättens förmak. Med den nuvar. inskränkta personalen
är Hofrätten bragt i nödvändighet, att till budskickningar
använda betjeningen; och protocollisterne få esomoftast
fungera såsom Hofr.poster.
Nya löner äro anslagna:
för 4 Hofrättsråd,
” i Notarie,
” i Cancellist,
” 2 Hofr.poster.
Sedan K. M. i nåd. behagat bifalla Götha Ilofirs und.
hemställan om förordnande för fyra ständiga adjuncter med
egna rotlar, såsom en af högsta behof påkallad tillökning i
ledamotspersonalen, så vida arbetet skall kunna fortgå jemnt
och oafbrutet, och den hitintills årligen växande balancen
förekommas; hlifver häraf en nödvändig följd, att, vid en
kommande riksdag, löneanslag för fyra nya ledamöter
på stat uppföras. I sammanhang härmed erfordras ock tillökning
af i Notarie och i Cancellist, hvarigenom antalet
af både ledamöter och betjening hlifver alldeles lika i
Svea- och Götha Hofrätter, likasom full jemlikhet i arbete
numera äfven äger rum emellan dessa båda embetsverk.
Vid sådant förhållande bör ock antalet af Hofr.råds-löner
vara lika i bägge Ilofrätterna. Svea Hofrätt har nu 6 sådana
löner; Götha Hofrätt blott 4- Da dessa Hofrätten äro
organiserade på 4 divisioner, med 2 Hofr.råd på hvardera,
eller tillsammans 8 Hofr.råd i hvarje Hofrätt; och då befordran
till Hofr.råd härstädes högst sällan inträffat, förr
än efter tjenstetid såsom Assessor af 12 till i5 år, och derutöfver,
eller vanligast vid en ålder af närmare 5o år: synes
billigheten kräfva, att alla Hofr.råder uti både Svea
och Götha Hofrätter tilldelas full Hofr.råds-lön. Om detta
vinner bifall, erfordras för Götha Hofrätt fyra nya
Hofr.råds-löner, men deremot icke någon ny Assessors-lön
utöfver de 16, som redan äro på stat uppförda.
Om behofvet af 2:ne nya Hofr.poster är redan förut
yl Irad t.
Jönköping i October j83y.
L. Herm. Gyllenhaal.
Den i5 Februari e. m,
i3i
Sammandrag
af
personalen uti Svea och Götha Ilofrälter,
beräknad för hvardera:
i President,
i vice President.
8 Hofr.råd, med full lön.
16 Assessorer.
1 Secreterare.
1 Advocat-fiscal.
i vice Advocat-fiscal.
4 Fiscaler.
% Protonotarie!’.
8 Notarier.
1 Actuarie.
1 Registrator.
8 Cancellister.
Vaktbetjening:
Svea Hofrätt:
1 Vaktmästare.
9 llofrättsposter.
Götha Hofrätt:
1 Vaktmästare.
5 Hofrättsposter.
Förslag
lill AJlöningsstat för K. M:s oell Rikets Götha Hofrätt.
(Spanmålen beräknad å 6 r:dr pr t:a.)
Spanraå I.
Efter nu
gällande
stat.
Ta
271
134
120
36o
82
1 ,23o
66
2,5
75
39
39
37
222
k:r
föreslagen
tillökning.
Ta
29
56
30
Z
38
5<jo
25
>7
i5
45
11
11
3
18
4°-
ka
Summa.
T:r
3oo
*9°
i5o
45o
600
120
1,800
9°
80
5o
4°
120
5o
5o
40
240
^4o
k:r
Personalen.
President
1 vice President
[ Hofrättsråd ....
3 dito dito ....
4 dito dito, nya löner
1 Assessor
i5 dito
1 Secreterare ....
1 Ad v.fiscal ....
1 vice Adv.fiscal
i Fiscal
3 dito
1 Protonotarie ....
1 dito dito . . . .
1 Notarie . . . . .
6 dito
i di lo, ny Jon . . .
^ lön ....
‘ j taffelpenningar
( lön ....
’ ( taffelpenningar
Lön i penningar
efter nu
gällande stat.
3,5oo
1,000
2,000
1,600
4,Boo
1,200
18,000
699
588
460
44o
1,320
460
460
440
2,64.0
Föreslagen
tillökning i
penningar.
2.4
Summa
Banco.
6.000
i 2,5oo
2.000
6.000 —
8.000
1.600
2.4,000
1.200
1.200
800
600
1,800
800
800
600
3.600
600
33
7
4o
1 Actuarie
• • • • •
38o
—
220
—
600
—
33
7
4°
1 Registrator
• • • • •
38o
—
120
—
5 00
—
a5
5
3o
1 Cancellist
• • • • •
290
—
110
—
4oo
—
i5o
3o
180
6 d1 to ••■•••••
« • • • •
1,740
—
660
—
2,400
—
3o
3o
1 dito, ny lön . . , . .
• • • • •
—
4oo
—
4oo
—
i5
5
20
1 Vaktmästare
• • • • «
180
—
20
—
200
—
11
4
i5
1 Hofrättspost
• • • • .
13o
—
20
—
i5o
—
22
8
3o
2tne dito dilo
• • • • •
260
—
4°
—
3oo
—
3o
3o
2tne dito dito, nya löner . .
• • • • •
—
3oo
—
3oo
—
3,077
1,748
4,825
Summa b:co
42,961
24
24,388
24
67,350
—
Tillkommer:
Läkarens arfvode
5o
_
.
5o
Adjunctionsmedel
• • • • •
600
—
600
—
Adv.fiscalen, Lagmannen och Riddaren Otto
Hedenstjerna åtnjuter, till
afgång eller
befordran, i ersättning för
bortmistade
löneinkomster
y5o
—
—
75o
—
Summa b:co
44,361
24
24,388
24
68,75 0
—
Att förestående afskrift är, ord för ord, lika med del af mig till H. Ex. Hr Just. Stats-ministern öfverlemnade förslag till förändrad
och förbättrad lönereglering för K. M:s och Rikets Götha Hofrätt, ansvarar
L. Herm. Gyllenhaal.
134
Den i5 Februari e. ni.
Litt. D.
K. Svea Hofrätts lind. skrifvelse den 23 Januari iS34<
Stormäktigste Allei’n")digste Konung!
Eders K. M:s och Rikets Svea Hofrätt, som städse
Llifvit hugnad med dyrbara vedermälen af E. K. M:s nåd,
och afven efter sista riksdagen, i öfverensstämmelse med
E. K. M:s nåd. propos. till R. St., tillgodonjutit förbättrade
lönevillkor, hvilka E. K. M:s nåd. omsorger Hofrätten
med und. vördnad och tacksamhet erkänner, äger dock ännu
att hos E. K. M. nedlägga önskningar, dera Hofrätten
icke tvekar att framföra inför en Konung, som sjelf i
nåd. förklarat, det bland statsförfattningens vigtigaste ändamål
vore rättvisans säkra och skyndsamma handhafvande,
och att till ett sådant ändamåls vinnande erfordrades, att
domarena vore så tillräckligen lönade af Staten, att deras
tjenstegöromål ej måtte försvåras af bekymmer för tarflig
bergning, hvartill Hofrätten lägger vissheten, att E. K. M:s
nåd. afsigter i detta fall icke äro uppfyllda, då Hofrättens
personal är mindre lönad än embets- och tjenstemän vid allmänna
styrelseverken här i hufvudstaden, med hvilka Hofrätten,
i anseende till vigten af dess i samhällsordningen innehafvande
plats, otvifvelaktig! måste vara att jemföra.
Med sådan visshet och öfvertygelse om E. K. M:s nåd.
tänkesätt, anhåller Hofrätten underdånigst, att E. K. M.
värdes lemna nåd. uppmärksamhet åt hvad Hofrätten i detta
ämne vågar andraga, och hvilket är af så mycken vigt för
Hofrättens personal, då det rörer möjligheten att, jemte ett
odeladt uppoffrande af tid och krafter åt tjenlstegöromålen,
hafva, uppfyllda sina lefnadsbehof, med hänsigt till sin
ställning i samhället och de högre priserna här i hufvudstaden
å husrum och de flesta förnödenheter.
Härvid anser Hofrätten sig först böra i und. hemställa,
huruvida icke, — sedan E. K. M. redan fastställt, att Hofrätten,
efter dess ständiga fördelning för ökade göromål på
4 divisioner, borde bestå af t.!\ ledamöter eller 6 på hvarje
division, med afseende hvarå E. K. M. ock vid sista riksdag
behagade hos R. St. äska anslag å stat till lön för 3
nya ledamöter, men blott 2 nya Assessors-löner blifvit å
staten uppförde, och i följd hvaraf den a4:de platsen måst
sedermera fyllas med en adjungerad ledamot, mot beviijadt
årligt arfvode af 4^4 •'•'dr 4° sk-, — E. K. M. skulle
i nåd. täckas, efter det behofvet af den ifade ledamoten,
ytterligare, genom flera års erfarenhet, blifvit ådagalagdt,
förhjelpa Hofrätten till ord. lön å stat för denne ledamot,
i"och hvarmed det extra anslaget kan upphöra.
Vidare får Hofrätten i und. nämna, hurusom, fastän
numera inom de i hufvudstaden varande embetsverk, E.
K. M. och Rikets Kammarrätt, Krigs-col!:m och Förvaltningen
af (?sjöärendena, i afseende ä civile ledamöter der
-
Den 15 Februari e. ra.
i35
ställes, Kammar-coUtm, Slats-contoret, Bérgs-colltm och
Conimerce-coII:m, alla ledamöter åtnjuta Råds-lön 1,600 r:dr,
dock af Hofrältens ledamöter trefjerdedelar uppbära en ringare
eller Assessors-lön 1,200 r;dr, oansedt, då ett Hofr.-  råds och en Assessors embelsåligganden och ansvar äro alldeles
enahanda oell måste i alio vara både till mängd och
vigt, om icke öfverstigande, åtminstone jemförlige nied ledamöternes
i Kammarrätten och Collegierna, fast olika till
beskaffenheten inom hvarje verk, någon rimlig grund ej
måtte finnas för en sådan löneskilnad, hvilken, efter det
den ej längesedan upphört inom Kammar-rätten, bergs- och
Commerce-colltna, för närvar, ock synes i afseende å dess
tillämpning allena på ledamölerne i Hofrätten vara så mycket
mera stridande mot princip, sorn vid de nya organisationerna
af de flesta ofvannäninde embetsverken, derunder
lydande Contors-chefer, såsom Secreterare, Adv.fiscaler,
Kamererare och Commissarie!1 blifvit i nåd. tillagde 1,200
r:drs lön, hvadan Assessorerne i Hofrätten, ehuru ledamöter
i öfverdomstol, äro i detta fall att anse ej lika med dem
inom samma verk, med hvilka de dela lika göromål och
ansvarighet, eller med ledaniöterne i andra jemförliga verk,
utan blott med subordinerande tjenstemän, de der dessutom,
för det mesta, jemte lönen hafva alt påräkna sportlar.
Dock äfven i annat hänseende står Hofrätten efter öfriga
här i hufvudstaden varande ofvannäninde embetsverk
i afseende å löneförmånerna. Under vice Presidentens
i Hofrätten lön äro inbegripna endast i34 t:r spanmål, då
deremot uti till beloppet lika lön vice Presidenten i Kammar-rätten
beräknar 190 t:r. Hofr.-råden hafva i deras
lön inberäknade blott 120 t:r spanmål, i stället för iÖ2 tuson!
tillgodonjutas af Råderne i Kammar-rätten och Colltna.
Under Hofrätts-assessors-lönen 1,200 rtdr äro inbegripna
blott 82 t:r spanmål, då nu mera Contors-cheferne i de reorganiserade
verken med lika lön, derunder hafva i spanrnäl
114 C’1'1 Samma anmärkning gäller om samtlige tjenstemännen
vid Hofrätten, då jemförelse sker emellan staterna
för Hofrätten och de andre embetsverken, så att t. ex.
Secreterare!! vid Hofrätten har i lön 699 rtdr, men vid
de andra verken 1,200 rtdr; Ad v. fiscaIe 11 vid Hofrätten
582 rtdr 34 sk., vid de andre verken 1,200 rtdr; vice Adv.-  fiscalen vid Hofrätten 460 rtdr, vid Kammar-rätten 800
rtdr; Actuarie 11 och R e g is t r a to r 11 vid Hofrätten 38o
rtdr, vid de andra verken 800 rtdr; Notarierne vid Hofrätten,
med hvilka Fiscalerne äga lika lönegrad, 44°
rtdr, vid de andra verken dels 800, dels 600 rtdr; samt
Cancellisterne vid Hofrätten 290 rtdr, men vid de andra
verken minst 400 rtdr, och äfven 5oo samt till och med
(ioo rtdr; och om an någon of desse tjenstemän beräkna
jemte lönen vissa säkra sportlar, hvilket dock äfven är förhållandet
med åtminstone eii del af tjenstemännen med nyss
-
i36
Den i5 Februari e. ra.
nämnda högre löner inom de andra verken, så äro de öfrige
härstädes verkeligen vanlottade, särdeles de med minsta
lönegraden, af hvilka några, öfverhopade med göromål,
sakna sportlar, samt till husrum, föda och kläder, ej äga
mer än blotta lönen 290 r:dr, som omöjligen förslår till fyllande
af deras behof och föga öfverstiger hvad vaklbeljente
vid andra verk numera i lön åtnjuta.
Då, jemlikt E. K. M:s under den 17 April 1828 utfärdade
tre särskilda nåd. författningar, ang:de upphörande
af dels Styrelseverkens, dels Bergs-collegii, dels ock Kaminar-collegii
domsrätt i åtskilliga mål, denna domsrätt blifvit
förflyttad på Hofrätterna, och till större delen särskildt
på Svea Hofrätt, såsom en följd hvaraf, jemte det Hofrättens
göromål både för ledamöterne och betjeningen blifvit
uti ej ringa mån ökade, betydliga indragningar af personalen
kunnat ske särdeles uti Bergs- och Commerce-coll:na,
och dessa verk, likasom de öfrige, fått ny organisation med
förbättrade villkor för både ledamöterne och tjenstemännen;
vågar Hofrätten underdånigst förhoppas, del E. K. M. skall
i nåd. täckas bereda i detta sistnämnda hänseende enahanda
fördel för Hofrätten, som, utom sina öfriga ansvariga
domarevärf, — hvartill hörer denna Hofrätts särskildta åliggande
att upptaga alla Banken, Riksg.-cont., Riddarhuset med
flera inrättningar och personer rörande mål, äfvensom tilltal
emot embetsman vid Tullstyrelsen, Landtmäteri-cont., Allmänna
Brandförsäkringsverket m. m.— jemväl fått emottaga
dem, hvilkas skiljande från andra embetsverk föranledt de
förändringar i dessa verk, hvaraf löneförbättringen derstädes
blifvit närmaste följden.
Med afseende å detta allt, och då särskild bevisning om
otillräckligheten af de personalen inom Hofrätten nu tillkommande
löner ej lärer, såsom redan erkänd, fordras, dristar
hos E. K. M. Hofrätten underdånigst bönfalla om öfverseende
och ny reglering af Höfrättens stat, med de rättelser, E. K.
M. kan i nåd. pröfva af rättvisa och billighet påkallade, hvarvid
E. K. M. visserligen lärer låta för Höfrättens ledamöter få
gälla hvad E. K. M. i skrifvelse till Commerce-colhm den 28
April 1831 behagat i nåd. förklara, att RJdslönen 1,600 r:dr
vore svarande mot behofvet för Collegii ledamöter, eller
stöde i fullt förhållande till vigten och värdigheten af deras
tjenstebefattningar, eller till de för underlydande tjenstemän
uppförda löner, samt att således löneförmånerna skäligen
borde bestämmas för en Collegii ledamot till 2,000 r:dr
om året, fastän sådan reglering icke då genast kunde ske;
om hvilken löneförhöjning ledamöterne i Stats-cont. också
genom E. K. M:s nåd. bref den 16 Februari 1833 fått förhoppning,
i öfverensstämmelse hvarmed åtminstone de äldre
ledamöterne i Hofrätten, som, på sätt här ofvan är i und.
förmäldt, redan äga högre löner än de yngre, torde, när
det kan ske, i nåd. blifva förunnade lön af 2,000 rtdr, samt
de
Den i5 Februari e. va.
tle öfrige, derest skilnad i lönegraden vidare skulle pröfvas
böra äga rum, åtminstone, såsom proportionen hittills varit,
trefjerdedelar af den högsta lönen eller i,5oo r:dr; i
sammanhang hvarmed får anmärkas, att af ålder, samt förrän
ökade göromål gjorde fördelningen i flera divisioner
nödig, så väl härstädes, som i E. K. Mts oell Rikets Götha
Hofrätt, Staten upptagit bättre löner för två Hofr.-  råd för hvarje division, hvilken uppmuntran för de yngre
ledamöterne med mindre lönebelopp, derest skilnaden
härutinnan kommer att fortfara, måste äfven för framtiden
liksom hittills anses billig, då den Iemnar åtminstone förhoppningar,
under utöfvande af ett träget och ansvarsfullt
domarekall, att på äldre dagar påräkna några beqvämligheler,
hvaraf man under tiden måste vara i mistning; i anseende
hvartill Hofrätten, som nu oafbrutet kommer att tjenst—
göra pä fyra divisioner och af E. K. M. jemväl blifvit försedd
med åtta tjenstgörande Hofr.råder, vågar för allt fall
underdånigst anhålla, att, jemväl med fästad t afseende å den
större personalen af ledamöter i denna Hofrätt, ledamots
lönerna till det högre beloppet mätte få utgå, i stället för
6, till de äldste 8. Hofr.råderne, af hvilka på hvarje af
de fyra divisonerna, vid möjligen sig yppande förfall för den
äldste eller ordform, den näst i ordningen sittande är sjelfskrifven
vice ordför., och vid sådana händelser har en
vårdnad mera, utan minskning i sitt åliggande alt vara referent
och föredraga å honom lottade mai. Beträffande åter
t j ens tern ä n n e n vid Hofrätten, lärer någon riktigare eller
billigare grund, vid ny reglering af staten, derest E. K.
M. dertill täckes lemna nåd. bifall, icke kunna följas, än att de
erhålla lika lönebelopp med deras vederlikar vid de reorganiserade
verken, så att t. ex. S ec r e t er a ren och Adv.fiscalen
erhålla hvardera 1,200 r:dr, o. s. v., efter hvarje tjenstegrad,
med rättighet för Hofrätten att, vid sådan händelse,
vora betänkt på en jemnare fördelning än hittills af de inom
verket fallande, åt tjenstemännen anslagna spor tiar.
Men som en allmän ny reglering och löneförbättring
möjligen icke torde, i anseende till flera dermed sammanhang
ägande omständigheter, kunna så snart komma till
verkställighet, hvaremedlertid behofvet deraf är för personalen
inom Hofrätten lika maktpåliggande, som den varit
för dem inom öfriga embetsverken, hvilka deraf redankommit
i åtnjutande, samt för ledamöterne uti Krigs-coll:m,
Förvaltningen af sjöärendena och Commeree-colltm blifvit
utöfver deras innehafvande löner i rådsgraden 1,600 rldr i
nåd. provisionel t beredd löneförhöjning, å de förra atlie verken
med 4°° >"dr och i det sistnämnda med 7.y5 r;dr, som
redan utgår af allmänna cassör och medel, hvilka stå under
dessa verks disposition och förvaltning; alltså och då
personalen i denna Hofrätt, hvars station är hufvudstaden,
är i lika behof genast af en sådan förbättring i lönevillkoa
H. 18
138
Den i5 Februari e. m.
ren, elt förhållande, hvilket åtminstone, i afseende å härvar.
drygare hushyror och det högre priset på åtskilliga
lefnadsförnödenheter, ej är detsamma för öfriga Hofrätternas
embels- och tjenstemän, såsom bosatta i provins-städer,
der skilnaden i priser, särdeles hvad nyssnämnda artiklar,
angår, är betydlig, dristar Hofrätten öfverlemna till
E. K. M:s nåd. behjertande, om icke E. K. M. skulle täckas,
i likhet med hvad som skett för Kammar-collrm och
Stats-cont., under tiden bereda Hofrätten ett extra anslag,
som Hofrätten vågar nnderdånigst föreslå till ett belopp af
minst åtta tusende r:dr b:co alt qvartalsvis, med en fjerdedel
af beloppet, utgå till en början för innevar. år och
fortfara intill dess ny lönereglering hunnit komma till verkställighet,
hvilket belopp Hofrätten ägde, att, på sätt Hofrätten
fann behofvet kräfva, fördela emellan ledamöterne,
hvars antal är 24, och ord. tjenstemännen på stat, som utgöras
af 27 personer.
Om än i allmänhet E. K. M. af landsfaderlig ömhet för
trogne undersåtare tvekar att af R. St. äska ökade anslag,
vågar dock Hofrätten förhoppas, att der, såsom härstädes,
fråga endast är att bringa till likhet aflöningen emellan civile
embetsman af lika grader, och derigenom med detsamma
ur ekonomisk förlägenhet för utkomst förhjelpa en hel
dornarecorps, E. K. M:s beslut i förevar, fall ej skall kunna
af R. St. annorlunda än såsom billigt och af behofvet påkailadt,
anses.
Med djupaste undergifvenhet framhärda
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
E. K. M:s.
Stockholm den 23 Januari 1834-  (In pleno).
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det är icke utan
den största förundran, jag här hört en Hofr.president fordra
tillökning och löneförhöjning åt Hofrätterna, när Konungen
icke funnit lämpligt att derom göra framställning till
folkombuden. Man borde väl kunna fordra af Chefer för
embetsverk att, när de framställt behofvet för Konungen,
och Han icke ansett sig dertill böra gifva sitt tillstyrkande,
desse Chefer icke heller borde besvära Representationen med
dylika förslag; och jag är Öfvertygad, att StatsUtsk. icke
derpå skall fästa afseende.
Hr Gyllenhaal: Om jag fattade Frih. Tersmedens
mening, så var den, att Konungen icke skulle hafva föreslagit
något för Hofrätterna. I sådant fall har Frill, misstagit sig,
ty vid 18 i4 års riksdag föreslogs tvänne nya Hofr.rådslöner
och tillökning deri för de äldre, och åt Assessorerne lön
Den i5 Februari c. m.
från 12 till i,5oo rtdr. Således liar Konungen fästat nåd.
afseende på Hofrätts-personalen, och min framställning är
också icke något eget påfund. Jag har ansett för min pligt
att redovisa för min motion; jag har gjort det, och del tillkommer
II. StatsUtsk. i första rummet, och sedan II. St., alt
pröfva och besluta. Jag har gjort min pligt, då jag uttalat
mina tankar till Representationen och förnyar min hilliga
förundran om en Hofrättsledamot skall stå tillbaka för en
rudman. Den förre malte väl vara förtjent af lika, om ej
större löneförmåner, än den sednare.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag vill blott anhålla
att få göra den codicille till Frih. Tersmedens yttrande, att
det är temmeligen anmärkningsvärd! att höra en President i
Hofrätten hafva mer förtroende lill StatsUtskrs och Representationens,
än till Konungens förmåga alt bedomina anslagsbehofvet,
då nemi. Hr Presidenten nu fordrat högre tillökning,
än K. M. i sin propos. föreslagit. — Detta är vis-'
serligen ganska smickrande för StatsUtsk. och Ständerna;
men jag tviflar dock, att de deraf låta förleda sig till alltför
stor frikostighet.
Begärdes på bordet.
Frih. Gederström, Anders, uppläste följande:
Med anledning af min motion om förändrade stadganden,
ang:de correct.inrätlntna och fängelserna i Riket, vågar
jag fästa herrarnes uppmärksamhet på ett ämne, som
dermed i flera delar äger sammanhang; jag menar den nu
gällande 1833 års Legostudga för husbönder och tjenstehjon.
Utan alt för närvar, vilja inlåta mig i någon granskning al'
denna författning i dess helhet, skall jag blott vidröra de
delar deraf, sorn, enligt min tanka, i hög grad bidraga att
föröka antalet af lösdrifvare, samt befolka correct.inrättntna.
Det är egentligen första och andra art:na i denna K.
stadga som jag önskar må förändras. — Uti folsta ai lm bestämmes,
hvilka sorn hafva laga försvar, hvilka som böra söka
detsamma, och slutligen hvad äfventyr drabbar den, som
ej vill eller kan sig detta försvar förskaffa. Till första classen
höra de, som med behörigt tillstånd, —märk behörigt
tillstånd,— idka fria konster, studier, handel, fubriksrörelse,
handtverk, sjöfart eller annat lagligt näringsfång,
eller jord- eller bergsbruk, antingen såsom ägare, arrendator
eller brukare, och slutligen de som bevisligen af föräldrar,
anhörige eller andra personer underhållas, eller enligt
församlingens i sockenstämma yttrade omdöme äro kände,
såsom de der, antingen genom egna medel eller genom
arbete eller annan loflig sysselsättning, ärligen sig försörja,
eller af allmän barmhertighels-anstalt vård och understöd
njuta. — Till den andra classen — eller de som böra skaffa
sig försvar — höra alla de öfriga, och som ej äro i någon
Den i5 Februari e. m.
af ofvanuppräknade cathegorier. Vid denna art. förekommer,
blund annat, den otydlighet, att behörigt tillstånd
föreskrifves såsom nödvändigt för den som vill idka fria konster,
studier, handel, sjöfart eller annat lagligt näringsfång,
jordbruk o. s. v., och derigenom vara frikänd från skyldigheten
alt skaffa sig laga försvar. Nu ar min tanka, att enligt
Reg.F. ingen kan förvägras att idka fria konster, studier,
&c. om han dertill har förmåga och medel, samt
att således intet tillstånd dertill behöfves. Ej heller vet jag
hvilken auctoritet, som skulle tilltro sig att vägra eller bifalla
en dylik , hvarje fri menniska medfödd rättighet. Detta
tillägg bidrager således blott att göra denna i sig sjelf nog
obestämda art. ännu otydligare.
Uti andra artikeln bestämmes hvem som är behörig
att vara husbonde, och tjenstehjon försvara. Hvem skulle
likväl tro, att just alla de i föregående art. uppräknade,
hvilka sjelfva ej behöfva försvar och som tjenslehjons arbete
behöfva, detsamma lönar och dess tjenst begagnar, samt
om dess underhåll drager försorg, äro berättigade all tjenstehjon
försvara. Jemför man nu dessa begge art., så skall man finna,
a! t antingen ganska få, äro berättigade att vara husbönder
och lemna försvar, eller ock nästan alla, mecLåtininstone högst
få undantag; ty antingen är det blott de, som äro i K. M:s
och allmän tjenst antagne, eller hafva behörigt tillstånd,
hvilka äro berättigade att andra försvara, eller ock äro, utom
dessa, alla de öfrige här ofvan i första art. uppräknade personer,
utan undantag, härtill berättigade. Till följd häraf
kan nästan hvilken som helst antingen vara blottställd att
anses som försvarslös, eller ock vara berättigad att andra
försvara. Soldater, brandvakter, separationskarlar, tornväktare,
vaktmästare m. fl. äga, enligt ordalydelsen i denna
stadga, ostridig rätt att försvara andra, om de kunna bevisa
sig behöfva deras tjenst. —- Också är förhållandet, åtminstone
i och omkring hufvudstaden, att en mängd personer,
som sakna medel och utvägar att på lofligt sätt försörja
sig sjelfva, och som endast genom arbete hos eller understöd
af andra, kunna subsistera, ändock anses kunna lemna
försvar åt en eller flere individer, men af ofta ganska
misstänkt frejd. När härtill kommer, att i Stockhom finnas
personer, hvilka af egennyttiga afsigter, och emot någon
viss årlig afgäld eller annan slags betalning lemnar försvarssedlar
åt lättsinniga och kringstrykande qvinnor, för bedrägeri
dömde industririddare, uttagne correctionister, och andia
dylika subjeoter; så hörman ej undra, att polisen så litet
förmår verka till ordning och allmän säkerhet. Inom
Stockholm har i flera år ett bolag af bedragare fritt fått
husera och narra lältrogna personer, än på ett än på ett annat
sätt, utan alt det på lång tid varit i polisstyrelsens makt
att kunna komma åt dem; och när deras bedrägerier gingo
lör långt, och de slutligen biefvQ fast, så uppträdde de lik
-
Den i5 Februari c. m.
val efter undergången bestraffning lika djerfva, försvarade af
bofaste personer inom staden. Det gick till och med en sägen,
alt någon bland detta sällskap, en för detta studerande, höll föreläsningar
i vettenskapen att kunna ostraffadt utöfva bedrägerier.
— På landsbygden är förhållandet, om möjligt,
annu värre; ty, utom det att jordägarena sjelfva ofta der
emottaga en mängd inhyses personer, hvilka, mot en ringa
afgift i antiugen penningar eller dagsverken, bo på deras ägor,
så har hvarje; torpare rättighet att försvara så många drängar
samt pigor, han behöfver, och oftast lemnar han försvar
åt många flera. När härtill kommer, att den, som ej
annorstädes kan skaffa sig tjenstehjon, alltid har utväg att
få dylika från correct.inrältntn, och att denna utväg ofta af
allmogen begagnas, emedan de merendels första halfåret ej
behöfva löna correctionisten; så blir följden, att denne,
van vid ett liderligt och tygellöst lefnadssätt, snart ledsnar
vid sitt beroende af husbonden , och antingen fortsätter sin
gamla bana, eller ock söker sig om hos någon, sorn lemnar
honom försvar, hvarefter han länge nog, till stor skräck för
den församling, hvarest han vistas, kan marodera omkring
utan någon, bestämd sysselsättning, förtjenande sin föda,
ibland med tiggande, ibland med stjälande, men sällan med
arbete. Delta lösdrifveri har ännu ett annat ondt med sig,
det nemi., att allmogen vänjer sig att mindre afsky lasten,
då de dagligen hafva umgänge med personer, som i dess
plantskola blifvit uppammade, och hvilkas intresse är alt
skaffa sig så många kamrater i yrket som möjligt.
Att i någon mån söka motverka detta onda , samt upphäfva
den osäkerhet och obestämdhet, som i i art. i §:n samt
2 art. 3 och 4 §§’na af K. M:s förnyade nåd. Legostostadga
af den 23 Nov. i833 förefinnes, vågar jag föreslå följande
redactions-förändringar, nemi. att
i art. i § kommer att få följande förändrade lydelse:
Hvar och en, som icke har laga försvar skall, för att
ej ligga samhället till last, sådant sig förskaffa. "Den har
”laga försvar, som ingått i Wär och Kronans eller allmän
''tjenst, eller, i enlighet med landets lagar eller särskildta
"privilegier, idkar fria konster &c."
I öfrigt förblifver denna § oförändrad.
Att 2 art. 3 § må förändras till denna lydejse:
"För all såsom husbonde vara behörig ali tjenstehjon
"försvara, fordras: i:o att sjelf ej tarfva försvar; 2:0 alt
"behöfva dess tjenst och detsamma kunna löna samt underhålla;
och 3:o att vid mantalsskrifningen kunna styrka sig
"bevisligen äga de i begge föregående punkter föreskrifna
"egenskaper. Hvar som oberättigad antager tjenstehjon &c.”
1 öfrigt förblifver §:n oförändrad. Och slutligen att 4
§:n må vid slutet få följande tillägg;
"Ingen vare berättigad alt i Ijcnst taga och försvara
"dömde förbrytare, lösdrifvare eller correctionister, in
-
Den i5 Februari e. ra.
"nan församlingens kyrkoherherde i allmän sockenstämma
"deröfver hört församlingen, samt Konungens Bef:h:de i
"länet, eller Öfver-slåthållaren i Stockholm, efter inhem”tad
kännedom häraf, dertill lemnat behörigt tillstånd. .Den
"sorn häremot bryter, pliktar 16 r:dr 32 sk. b:co, åklaga"rens
ensak, och vare dessutom skyldig att ansvara för ali
"den skada, som samhället af den sålunda obehörigt hyste
"under tiden får vidkännas.”
Lades på bordet.
Hr Hammarskjöld, Carl Wilh., anförde skriftligen:
Det är allmänt kändt och erkändt, huru tryckande skjutsningsskyldigheten
är för jordbruket, och jag förmodar, att
H. R. o. Ad. nogsamt finner orimligheten af jordägarens förpligtande
att på sin bekostnad fortskaffa resande. Jag använder
detta uttryck, emedan jag anser den obetydliga skjutslegan
ingalunda motsvarande kostnaden af att nödgas hålla
hästar, dräng och åkdon; ty om man ingår i detaljerna af
den mindre jordägarens hushållning, skall man finna, att
han, för att kunna bestrida skjutsningsskyldigheten, måste
Ilalia hästar, äfvensom tjenstehjon till ett större antal än
hans ekonomi i öfrigt skulle fordra, och hvaraf olägenheterna
troligen endast kunna försvinna genom en förhöjd
skjutslega, motsvarande dess verkliga värde, då jag föreställer
mig, att entreprenörer skola uppstå, hvilka finna sin
fördel vid att fortskaffa de resande för en lägre afgift, än
den bestämda, och hvarigenom jorden befriades från ett
tryckande onus, som både är demoraliserande för nationen
och hinderligt för jordbrukets samt boskapsskötselns förkofran.
— Jag får således äran föreslå, att skjutslegan fördubblas,
och att Regeringen måtte ålägga herrar Landshöfdingar
att, hvar och en inom sitt län, på hvarje skjutsstation genom
entreprenad-auction söka åstadkomma den lägsta möjliga
skjutslega. Genom denna åtgärd bevakades jordägarens,
lika med den trafikerandes intresse, och en möjlighet uppslår,
att utan förlust kunna medelst forvagnar och deligencer
fortskaffa mindre bemedlade, eller mindre beqvämlighelsälskande
resande.
Jag anhåller vördsamt om remiss af denna motion, till
R. St. Allm. Besvärs- och Ekon.Utskott.
Lades på bordet.
Hr Hjerta, Lars: Under den olikhet i meningar, som
vanligen yppar sig inom lagstiftande församlingar, och som
redan tyckes börja göra sig gällande vid denna riksdag, har
dock tillika en särdeles öfverensstämmelse tyckts röja sig uti
en hos alla gemensam önskan, att några medel kunde ultinius
till riksdagens förkortande. Flera motioner i denna syft
-
Den 15 Februari e. m.
i43
ning hafva ock redan inkommit, så väl|inom detta Hus, som hos
de öfriga Stånden. För att kunna i någon mån medverka
till ett sådant ändamål och på samma gång icke förbise nationens
behof att få det allmännas brister afhjelpta — vare
sig de, som återstå från föregående riksdagar, eller de som
bildat sig linder mellantiden från den sistföi flutna, — tror
jag ett väsendtligt steg skulle vara, "alt II. St., vid denna
riksdag, i främsta rummet fästade sin uppmärksamhet vid
de skrifvelse!1, som Sländerne under sista riksdag till Konungen
afgåfvo, men å hvilka Konungen antingen vägrat sin
sanction, eller för hvilkas verkställighet förberedande åtgärder
beliöfts, men af en eller annan orsak ännu icke kommit
att vidtagas.
I afseende på tidens vinnande förekommer härvid, att
Ständerne hafva vida lättare att öfver dessa ämnen bestämma
sin tanka, än öfver något annat; ty de äro redan till
det mesta på förhand utredda vid föregående riksdagar,
alla nödiga upplysningar inhemtade, alla invändningar undanröjde,
allas skiljaktigheter jemkade, så att hvarken några
remiss-discussioner öfver dessa motioner erfordras, eller återremisser
behöfva komma i fråga, utan kunna R. St. inom få
veckor inskicka dem till K. M. och erhålla dess nåd. svar
derpå, så alt alla sådana ärender kunna vara afgjorda inom
den för riksdagens längd bestämda tid. Men äfven en annan
förmån synes mig härmed böra vinnas, nemi. den,
att om R. St., vid denna, riksdag, instämma i hvad Silne
vid förflutna riksdagen ansett af det allmännas behof påkalladt;
så bör Ständernes tanka i dessa mål ännu mera än i andra
anses klart uttrycka pluralitetens önskningar hos nationen
och det allmänna tänkesättet. Jag tror också, att det öfverensstiimmer
med R. Sits värdighet, såsom en af Statsmakterna,
att taga i betraktande, i hvad mån Regeringens afslag å
deras förra önskningar kan grunda sig på gilltiga skäl eller
icke, och att, i sednare fallet, visa det de äro conseqventa,
samt sålunda lemna en Regering, som vill landets väl och
rättar sig efter dess önskningar, en tjenlig ledning och anvisning
att gagna och befordra det allmänna bästa.
Hr Hjerta uppläste derefter följande i5 motioner:
1.
Redan vid riksdagen näst före den sisth, hade R. St.
uti und. skrifvelse af den ii Mars i83o, hos K. M. anfört,
att de, med afseende å de mångfalldiga olägenheter, som
för rättsökande parter uppstå af nödvändigheten att genomgå
de många instanserna efter nu gällande rättegångsordn.,
för sin del beslutat, att Kämnersrätter i städerna, med
undantag af dem i Stockholm, äfvensom Lagm. rätter å
landet och Ri d d a re sy n er ä 11 e r, borde upphöra. Detta
beslut, hvarå K. M:s sanction då vägrades, blef vid sista
riksdag å R. Sits sida åter förnyacit; men Regeringen nekade
I(j4 Dcu lä Februari e. tn.
annu en gang vid sista riksdag att dertill lemna sitt bifall.
De skäl, som i Regeringens svar till Ständerna finnas anförda,
tyckas likväl sä litet hålla stånd mot dem, på hvilka
Ständernes beslut blifvit grundade, att det nära nog ser
ut, som om Styrelsens obenägenhet för dessa domstolars afsknffande
egentligen blott härledde sig från en önskan att
fortfarande äga ett antal domareplatser till sin disposition,
för att kunna hugna en och annan med de dervid följaktiga
inkomsterna. R. Sits skäl för upphäfvandet synes deremot
ganska talande. De hade nemi. vid frågans granskning funnit,
alt den äldre domstolsinrätlnifigen i Sverige endast hade
3:ne instanser, hvilket antal äfven 1734 års lag syntes
hafva åsyftat att bibehålla, enär den såsom allmänna rätter
och domstolar blott benämnde Härads- och Lagmansrält på
landet, samt Kämnersrätt och Rådstufvurätt i staden och
öfver dessa Hofrätt, som vore Konungens högsta nämnd,
emot hvars dom ingen ägde att vädja; att den revision, som
blifvit inrättad, till följd af tillåtelsen att anhålla om Konungens
pröfning af Hofrättens domar, och, tid efter annan,
på olika sätt organiserats, väl efter hand iklädt sig egenskapen
af en allmän domstol och i sjelfva verket vore att
anse såsom en fjerde instans, redan innan den i nu gällande
grundlag erkändes och stadgades såsom sådan, under
namn af Konungens Högste Domstol: men den tillökning i
instansernes antal, hvilken sålunda tillkommit, har, enligt
båda de förflutna riksdagarnas Ständers intyg, långt ifrån
att gagna de rättsökande, fastmer endast åstadkommit långsamhet
i lagskipningens gång, utan att öka dess säkerhet.
Frågan vore derföre blott, huru en instans lämpligast må
kunna åter borttagas, och skyndsamhet vid lagskipningen
befordras, utan säkerhetens förnärmande, och allmänna meningen
hade häruti uttalat sig iden nästan enhälliga önskan,
att Lagm:s- och Kämnersrätterna måtte afskaffas, såsom
begge öfverflödiga, och derjemte, isynnerhet de förra, hinderliga
för lagskipningen. R. St. trodde sig finna grunden
för denna mening, hvad Lagm.rätterna anginge, dels deruti,
alt parterne saknade anledn. sälta större förtroende till Lagm.-  rättens domslut, än lill Häradsrättens, emedan i båda endast
ordform vore lagfaren, och i allmänhet ej större grad
af kunskap, skicklighet, erfarenhet eller oväld presumerades
hos Lagm.rättens ordför., än hos Häradsrättens; dels att
Lagm.ting hålles blott en gång om året, och således ett
helt år ifrån sakens afgörande vid Häradsrätten åtgår, innan
den kan, utan bekostande af urtima ting, fullföljas hos
Lagra.rätten, och om uppskof då inträffar, åter ett helt år
innan Lagm,rättens dom erhålles. Likaså hade Kärrinersrätternas
umbärlighet ansetts tillräckligen bestyrkt deraf, alt
några städer utan Kämnersrätt finnas, som äga dubbelt större
folkmängd, än andra, i hvilka denna domstol existerar,
utan
Den i5 Februari e. ra.
l45
utan att rättvisans skipande är mera eftersatt i de förra, än
i de sednare. Slutligen hafva R. St. ansett anledntn tillden
farhågan, alt Hofrätlerne skulle, genom dessa domstolars
afsknffande, komma att hesväras med en betydlig tillökning
i antalet af vädjade tvistemål, vara lätt undanröjd, örn doms
fullgörande stadgades såsom villkor för vads fullföljande från
Härads- och Rådstufvurätt till Hofrätt, helst om vadeskillingen
vid Häradsrätt derjemte bestämdes till lika belopp
med den, som nu vid Lagm.rätt erlägges.
Det har, så vidt jag kunnat erfara, icke under tiden
från sistförflulna riksdag förnummits, att dessa grunder för
tvänne på hvarandra följande Ständers beslut blifvit med
något enda gilLtigt skäl vederlagda; och jag får således vördsamt
föreslå, att Lag-Utsk. måtte anmodas skyndsamt hos
R. St. hemställa om förnyadt vidtagande af det i detta ämne
vid sisth riksdag fattade beslut, med bifogande af dertill
erforderliga redactionsförändringar i usta, ^:de, 6:te, tolde,
litle, ia:te, i3:de, i4:de, i5:de, iötde, lj-.de, i8:de, igrde,
aotde, 2i:sta, 22:dra, 23:dje, 2<4:de, 25:te, 2Ö:te, 28:de,
29:de och 3o:de captn Rätteg.b:n, 3:dje och gtde captn
TJtsökn.btn samt i4 cap. Jorda-b:n, på sätt dessa förändringar
finnas uti R. Stts und. skrifvelse N:o io3 af d. a5 Aug.
i834 upptagna.
2.
I sammanhang med, och såsom följd af nu upplästa
motion, föreslår jag vördsamt, att beslut må fattas om förändring
af 2Ö;te cap. Rälteg.brn, lista, 2."dra, 3:dje och
6:te §§:na, i likhet med hvad R. St. vid sisi förflutna riksdag
beslutade, angtde borgens ställande och doms fullgörande
vid fullföljd af vad från underrätt, på sätt i R. St:s und.
skrifvelse N:o to4 af den 2Ö:te Aug. i834 finnes upptaget,
och anhåller om remiss jemväl af denna motion till Lagutskottet.
5.
K. M. behagade vid sisth riksdag till R. St. aflåta en
nåd. prop., ang:de ändring af8:de, g:de och 1 o:de §§:na, samt
förklaring af 2tdra §:n 17 cap. Handels-btn, eller — med
andra ord — om upphörandet af de s. k. tysta förmånsrätter,
lagen i nämnde cap. tillägger vissa der uppräknade
fordringar framför inteckna de. Ålskillige af II. R. o.
Adis ledamöter torde ännu erinra sig det öde, som träffade
nämnde propos. under dess behandling hos R. St.
Knappast en enda af Regeringens ledamöter eller dess iagfarne
embetsman uppsteg, för att med något allvar understödja
densamma hos Ståndet. Också, oaktadt det allmänt
erkända behofvet af en större säkerhet för inteckningar,
— ett behof, lika kännbart för industriidkaren, som
nödgas anlita andras capital till förlag för sin rörelse, som
2 H. i9
*4® Den i5 Februari e. m.
för capitalisten, hvilken främst af allt fordrar säkerhet för
de medel han utlånar — hlef propostn afslagen. Ett af de
mest antagliga skälen för detta afslag var emedlertid, att
förmyndarekamrar, genom hvilkas försorg omyndiges rätt
kunde bevakas, nu helt och hållet saknas i de flesta orter
af Riket. R. St., anhöllo derföre uti en särskild und. skrifvelse
af den i Dec. i834 hos Regeringen, att förslag lill
förmyndarekamrar måtte af dertill utsedde skicklige personer
utarbetas, samt genom Konungens Bef:h:de öfveriemnas
till Rådstufvu- oah Häradsrätterna, med föreskrift, att
i vanlig ordning sammankalla städernas innevånare och deputerade
från hvarje socken, för att välja comiterade
till förslagets granskning, äfvensom att Rådstufvurätterne
samt domhafvanderne på landet måtte med yttranden i
frågan inkomma y dessa, jemte förslaget, derefter af K. M:s
Högsta Domstol granskas, och R. St. vid denna riksdag få
afvakta K. M:s nåd. propos. i ämnet.
Enligt de upplysningar, som finnas i bilagorna till Hr
Just.ombudsmannens embetsberättelse, har likväl denna R.
St:s anhållan — ehuru åsyftande att undanrödja ett väsendtligt
hinder för en Regeringens propos. rörrde ett af de
vigtigasle sa-tnhällsbehof — icke hos Styrelsen vunnit annat
afseende, än att Ständernes und. skrifvelse, jemte ett
K. bref af d. 4:'le Nov. i835 öfverlemnats till "comiteen
"för åtgärders vidtagande i afseende på nya lagförslaget."
Dervid lärer hela åtgärden hufvudsakligen stannat, och någon
propos. från Regeringen torde, så vidt jag kunnat utröna,
icke vid denna riksdag vara att i ämnet förvänta.
Men, ehuru den långa lid, som förflutit sedan R. St.
sednast voro tillsammans, synes hafva bort lemna ett skäligt
rådrum för detta ärendes utarbetande i det skick, att
dess slutliga afgörande kunnat bero på R. Sits pröfning,
och hoppet på ett Önskadt resultat, när sådant icke skett,
för denna gången således är ganska iinga; så bör det likväl
icke alldeles uppgifvas, förrän man har fullkomlig visshet,
alt allt hopp av försvunnet att få frågan under behandling
vid denna riksdag. Jag vågar derföre vördsamt föreslå, att
R. St. uti en und. skrifvelse till K. M., som skyndsamligen
torde afgifvas, förnya deras vid sisth riksdag framställda begäran
om nåd. propos. i ämnet, med tillägg, att den måtte
komma R. St. tillhanda så tidigt, att dess besvarande, innan
slutet af den i grundlagen bestämda tid, för R. St:s sammanvaro
må medhinnas.
4.
Uti skrifvelse till K. M. af den ii Mars i8.3o hade
R. St. andragit, att, då de förhållanden numera upphört,
hvilka föranledt antagande af särskilda domstolar för
särskilda medborga reclasser, i n r ä 11 n i n g ar och
yrken, dessa domstolar borde afskalfas, så mycket hellre,
Den i5 Februari c. m.
>47
sorn de voro ej allenast öfverflödig.! och, i följd deraf, för
Staten onyttigt betungande, utan äfven menlige för lagskipningens
jemna och säkra gång, helst gränsen emellan de allmänna
och enskilda domstolarnas jurisdietion, äfvensom
emellan de sistnämndas inbördes, funnes otydlig och obestämd ,
hvilket ej sällan medförde onyttig kostnad, omgång och
uppehåll, då parten måste förgäfves söka den ena domstolen
efter den andra, innan han funne den rätta, och förlust
af rättigheter, som berodde på fataliers bevakande. Men
ehuru den enhet i former, som vore ett ibland hufvudvillkoren
för en god rättegångsordning, således syntes fordra,
ntt de privilegierade domstolarna upphörde, funno dock II.
St. betänkligt att tillstyrka deras afskaffande på en gång,
emedan oreda deraf tilläfventyrs kunde uppstå. De ansågo
derföre indragningen ej böra sträcka sig längre än till de
särskilda domstolar och executionssäten, hvilkas antingen
skadlighet eller umbärlighet vore uppenbar och allmänt
erkänd, och föreslogo i und. upphörande af följ. dom*
stolar:
1:0 Öfre- och nedre Borgrätterna;
2:0 Slottsrätter, med undantag afdon för Stockholms
slott och stad;
3:o Posträtterna och K. Cancellirältens befallning med
s. k. postmål;
4:0 att Riksmarskalksembetets executionsrätt måtte till
Ofverståtli.-embetets cancelli öfverlämnäs;
5:o att Bergstings-, Grufve- och Bergsrätters domsrätt,
vid de bruks-och bergshandteringen rörtde tviste—, brott-oell
utsökningsmål, hvilka genom K. förordn. den 17 April 1828
öfverflyttades ifrån Bergs-coll:m till Svea Hofrätt, mätte
uppdragas åt vederbör, allmänna underdomstolar; och
6:0 att Sjötullsrätter, Gränsetullrälter och Hallrätter
mätte indragas, och nu dithörande jndiciella äfender likaledes
öfverflyttas till de allmänna domstolarna.
Detta Ständernas förslag lärer likväl inkommit till Regeringen
så kort före riksdagens slut, att K. M:s svar derå
icke hann meddelas, ehuru K. M. sedermera under den 7:de
Maj i83i förordnade, att. Sjötullsrälterna skulle upphöra,
och deras åligganden öfverllyttas. på Rådstufvurätterna,
hvilket ock med år i832 tog sin början. — R. St. vid sisth
riksdag, som delade de vid föregtde riksmöte yttrade åsigter
om nyttan och angelägeheten af ifrågavar. domstolars
indragning, och ansågo den jemväl böra utsträckas till Slottsrätten
för Stockholms slott och stad, anhöllo derföre i und.
skrifvelse af den 25 Aug. 1834 om nåd. bifall till hvad föregående
Ständer begärt, med det här nyssnämnda lillägg
rörtde Slottsrätten.
Delta ärende har ock sedermera blifvit i und. hos K.
M. anmäldt; men ehuru år nu förflutit, sedan den und.
skrifvelsen afgafs, har ärendet ännu icke hunnit komma till
i4S
Den i5 Februari e. m.
något beslut hos Regeringen. Det är icke nödigt att här
ingå i något omdöme, i hvad mån ett så långt dröjsmål med
nfgörandet af en fråga, som utgjort föremål för framställningar
af R. St. vid 2:ne på hvarandra följande riksdagar, må
vittna om nit, skicklighet och drift inom den högre administrationen,
eller om några verkligt gällande skäl till uppskofvet
företett sig. Const.Utsk. ensamt äger tillgång till de
handlingar, på hvilka ett sådant omdöme rättsenligt kan
stödjas. Emedlertid synes dock för närvar, förslaget så ändamålsenligt
och ledande till förenkling i rättegångsformerna,
att Rikets nu församlade Ständer hafva fullt skäl att
derom fatta förnyadt beslut och hos K. M. begära dess snara
afgörande. Oin H. R. o. Ad. täckes bifalla, att denna
motion remitteras till Lag-Utsk., med anmodan att skyndsamt
afgifva sitt utlåtande till Riks-Sttn; så får jag till det
äldre förslaget särskildt hemställa om det tillägg, att jemväl
de academiska consistoriernas domsrätt må upphöra
och öfverllyttas på de allmänna domstolarna i de städer,
der universitelerna äro belägna.
5.
Vid sisth riksdag beslöto R. St., för sin del, att öfver
föreskrifterna i 4 caP- 1 G°h 3 §§‘na samt 5 cap. i §:n
Jorda-b:n, med dithörande författningar, måtte meddelas den
förklaring:
”Att domstol ej må vägra sökt lagfart å köp, skifte elller
gåfva, derföre att föregrde öfverlåtelse icke blifvit
”särskildt lagfaren. Men att domstolen bör i uppbuden och
"fastebrefvet inlaga, hvad som till upplysning om förloppet
”kan behöfva anmärkas.”
Tillika anhöllo R. St. om den förändring i K. förorda,
den id Juni 1800, att de för försummelse i lagfart stadgade
böter hädanefter må fördelas till tväskiftes, mellan åklagaren
och socknens fattiga.
K. M. vägrade sanction på detta förslag; men då de
uti Ständernas und. skrifvelse afd. 12 Januari 1835 till stöd
för detsamma anförda grunder synas hafva godt skäl för sig,
föreslår jag vördsamt, att R. St., efter Lag-Utsk:s hörande,
må för deras del ånyo besluta och till K. M:s sanction framlägga
denna lagförändring.
G.
Uti und. skrifvelse af den 17 Nov. 1834 anhöllo
R. St., vid sista riksdag, om K. M:s sanction på ett af dem
fattadt beslut om tillåtelse, genom formligt lagstadgande,
för Konungens Bef:h:de, att utfärda de hittills på några
ställen vedertagna, s. k. villkorliga utmätnings-resolutioner,
hvilka R. St. ansett fördelaktiga, så väl för borgenären, hufvudsakligen
genom den ökade skyndsamhet, hvarmedelst han
förhjelpes till sin rätt, som äfven för gäldenäreD, i anseen
-
Dcu i5 Februari e. ra.
»49
de till minskade utsökningsumgälder, hvilka eljest, då utslag
gifves, åtminstone ökas med utslagslösen, samt de kostnader
communicationen förorsakat. — Detta förslag erhöll
icke K. M:s bifall; men då det, i flera afseenden skulle medföra
en obestridlig nytta, och med de försigtighetsmått, som
i den und. skrifvelsen finnas omnämnda, någon våda för
missbruk deraf icke bör kunna befaras, föreslår jag vördsamt,
alt R. St. ännu en gång må fatta och till K. M. ,
med begäran om Dess sanclion, öfverlemna sitt beslut, i likhet
med ofvannänmde skrifvelses innehåll.
7.
Både vid i8a3, 1828 och 1829, samt 1834 och
l835 årens riksdagar, eller trenne särsilda gångor efter hvarandra
hafva R. St. hos K. M. i und. anhållit, att landsfiscalst
jensterna, såsom obehöfliga, måtte upphöra; och redan
hafva vid denna riksdag af flere ledamöter inom detta Hus,
vid remissen af K. Mts propos. angtde lönereglering för
Landsstaten, önskningar blifvit framställda om dessa lönlösa
befattningars afskaffande, ehuru någon formlig motion derom
hos R. o. Ad. ännu icke blifvit väckt. En så ofta, och
alltid ifrån så många håll, särdeles inom Bonde-St., förnyad
opinionsyttring tyckes utvisa, att R. St.*s begäran är grundad
på en enstämmig öfvertygelse inom särskilda landsorter
hos dem, som stå i närmaste beröring med dessa tjenstemän:
och då delta ämne vid föregtde riksdagar med all nödig
uppmärksamhet blifvit utredt och betraktadt från alla sidor,
och något annat skäl knappt lärer förefinnas för en
vägran att efterkomma folkets, genom dess representanter,
så ofta gjorda anhållan, än intresset för åklagaremaktens
högste Chef, att äga under sin omedelbara disposition ett antal
a-f underlydande; så vågar jag vördsamt föreslå, att R.
St. ännu en gång till Konungen ingå med en und. anhållan
om dessa tjensters indragning. — Jag anhåller om remiss af
denna motion till Ekon.Utskottet.
8.
På de grunder Rikets sednast församlade Ständers
und. skrifvelse af den 21 April 1835 innefattar, ang:de s. k.
u ndan ta gs-con tracters intecknande, hvarom R. St. för
sin del beslöto och hos K. M. i und. anhöllo om åtskilliga
förordnanden, hvilka i berörde skrifvelse innefattas, men
hvartill K. M. icke lemnade sitt nåd. bifall; föreslår jag vördsamt,
att R. St., efter Lag-Utsk:s hörande, ett lika lydande
förslag med dervid fogade motiver må besluta, och derå
i und. begära K. M:s sanclion.
9.
Vid trenne på hvarandra följande riksdagar, och
sednast uti und. skrifvelse af den 24 Jul* i834» hafva R.
St. hos K. M. i und. anhållit, att den ersättning, som lem
-
Den i5 Februari e, ra,
nas för proviunteringen oell fourageringen åt lågande trupper,
måtte jemkas till ett belopp, som närmast svarar mot
de inqvarteringsskyldiges olägenheter och kostnader, och att
deputerad vid de årliga markegångstaxornas upprättande må
i taxan uppföra värdet i rund summa af dagportioner och
rationer, utan rättighet för Kammar-colhm att nedsätta detta
värde. Vid detta måls föredragning hos Regeringen d. 18
Febr. 1838 har, enligt den meddelade resolutionen, K. M.
visserligen ansett framställningen icke sakna anledn., hvarken
i anseende till den nuvar. ersättningens otillräcklighet
eller ojemnheten af ett sådant onus; men — den tillökning
i betalningen, som skulle tjena till afhjelpande af denna
olägenhet, skulle tagas utur passevolance-cassan, och detta
var, och har lill och med i resolutionen blifvit anförd t, såsom
ett tillräckligt skäl att afslå R. S(:s begäran.
Detta skäl lärer emedlertid icke kunna beslå vid en närmare
pröfning. Äfven i Styrelsens eget intresse måtte det
ligga, att rättvisa och jemnlikhet i den skaltskyldiges behandling
må gå framför tillgången att kunna sammandraga
ett större antal trupper, eller anställa några dagars längre
exercis. Jag föreslår derföre vördsamt, att en und. skrifvelse
af samma innehåll v,id denna riksdag åter må till K.
M. ingifvas; och jag tviflar icke, att en så billig och så ofta
förnyad önskan, hvars rättmätighet i hufvudsaken icke af
den andra Statsmakten kunnat förnekas, äfven slutligen, om
oekså måhända icke under samma ansvariga rådgifvare för
krigsärendena, måste vinna afseende.
SO.
I anledn. af gjord framställning, fästade R. St. vid
sisth riksdag sin uppmärksamhet på den olikhet, som vid
domstolarna äger rum derutinnan, att parter vanligen återfå
ifrån Kämnersrätt, Häradsrätt och Lagmansvätt sina i origina!
dit ingifna handlingar, men icke från Rådstufviu ätter
i mål, der dessa utgöra andra instansen, eller från
Idof- och Öfverrälter. Till undanrödjande af detta missförhållande,
heslöto R. St. ett stadgande, som berättigar part
alt, med vissa inskränkningar, ifrån Rådstufvu- och Öfve inrätter
kostnadsfritt återfå dit ingifna protocolf, utslag och
och andra handlingar af sådan beskaffenhet, alt liufvtidskrift
dertill hos vederbör, embetsman finnes alt tillgå.
Sjelfva redactionen af beslutet igenfinnes i R. St:s und. skrifvelse
N:o 197 af den 17 Nov. 1834-
Enligt erhållna upplysningar, har K. M. förklarat Sig
ej vilja för närvar, utfärda något stadgande i detta ämne')
utan kunde detsamma komma under öfverläggning vid en
blifvande granskning af förslaget till en ny lag. — Deri förändring,
R. St. här föreslagit, synes likväl så lätt verkställd
och så helt och hållet oberoende af sammanhanget med ett
helt lagverks omarbetning, att tiden för det sednarcs före
-
Den i5 Februari e. m.
i5i
dragning och afgörande hos Ständerna — en tiel så mvcket
mera obestämd, som någon anledn. att hoppas en formlig
propos. derom från Regeringen ännu icke förefinnes — ingalunda
kan behöfva afvaklas för den förin åtgärden. Jag föreslår
således vördsamt, att Lag-Utsk. anmodas inkomma
med nytt utlåt., i likhet med det i nyssnämnda tind. skrifvelse
innefattade.
1 i.
Vid sista riksdag väcktes en motion, att de i i4 cap.
3 §:n Missg.btn omnämnda förbrytelser emot föräldrar,
stjuf- och svärföräldrar, icke vidare måtte vara underkastade
åtal af annan person, än målsäganden, och R. St. utläto
sig deröfver i und. skrifvelse af den 5 Jan. 1835, att de s.
k. injuriemål ej sällan äro förenade med omständigheter af
den ömtåliga beskaffenhet, att den offentliga behandlingen
af desamma mera sårat den förfördelade, än den skymf han
lidit; att detta isynnerhet inträffar vid ransakning angtde
misshäliigheter emellan barn och föräldrar, hvilka sednare
derföre ock synas böra hafva någon rättighet att sjelfva
bestämma, om åtal skall äga rum elier ej; att det i öfrigt
bör verka fördelaktigt på begreppet om den vördnad och
den kärlek barn äro skyldige sina föräldrar, om lagen fäster
allt möjligt afseende på deras förlåtelse för hvad emot
dem blifvit brutet; samt att den felande häri bör linna en
ökad anledn. att söka göra sig förtjent af tillgift, derigenom
att han i möjligaste måtto upprättar och godtgör sitt fel.
R. St. trodde alltså, att rättighet till åtal af de i i4 cap.
3 §:n Missg.btn omförmälda förbrytelser bör få ankomma
på målsäganden, derest de ej skett å tid och ort,
som fridlyst är; hvadan R. St. ansåge sig böra hos K. M.
i und. anhålla, att i slutet af 3 §:n omförmälde cap. mätte
göras följ. tillägg: ”Ej må i de mål, hvarom i denna § sk i 1—
”jes, annan kära, än rätter målsägande, så vida ej brottet
' ”skett å tid och ort, sora fridlyst är.”
Denna tanka instämmer med lagstiftarnes åsigt i flera
andra länder, härledd ifrån den erfarenhetssatsen, att det
moraliska tillstånd hos barn, som kari föranleda brott emot
föräldrar af nyssnämnde art, vanligen ifrån början härleder
sig af föräldrarnes egen vårdslöshet vid barnens uppfostran;
att föräldrarne för detta fel redan blifva nog straffade genom
barnens förderf och vanart, och att lagen således
icke bör öka delta lidande, eller blanda sig i förhållanden
inom familjen, för annan händelse, än om föräldrarne sjelfve
påkalla dess skydd, eller yrka den brottsliges bestraffning.
K. M. förklarade sig emedlertid ej vilja antaga det
ifrågavar. lagförslaget; och under tiden sedan sista riksdag
håfve vi tili och med bevittnat det beklagansvärda exemplet
af en händelse,'då en moder, som blifvit öfverfallen och
misshandlad af sin ao-åiige son, —hvilken genom en ytterst
Den i5 Februari e. m.
vanvårdad uppfostran befann sig i ett tillstånd af råbet nära
djurets, — förgäfves bos K. M. anhöll om förskoning för
honom från det dödsstraff, hvartill han för denna förbrytelse
dömdes. Efter några veckors religionsundervisning i
fängelset, visade likväl denne yngling ett helt och hållet
förändradt lynne och uppförande. Han gick då med fullkomlig
undergifvenhet sitt öde till mötes och beklagade, att
han aldrig tillförene fått inhemta någon af de grundsatser,
som kunnat lära honom att tygla sin häftighet och göra
honom till en nyttig medlem af samhället. Man föreställe
sig hvad den förtviflade modren härvid måste känna, — hon
som, genom sin missförstådda flathet och vanvårdnad, ifrån
början var den egentliga och enda orsaken till sitt barns
öde. Ett sådant exempel talar mer än de utförligaste betraktelser
för behofvet af en förändring i den närvar. lagen,
i enlighet med hvad R. St. vid sisth riksdag föreslogo; och
det är härtill jag vördsamt anhåller ora H. R. o. Ad:s bifall,
sedan Lag-Utsk. fått tillfälle med sitt utlåtande inkomma.
12.
R. St. beslöto vid sisth riksdag, för sin del, att den
' nuvar. bestraffningen för vissa brott med spö- eller risslitning,
i anseende till den förnedrande stämpel, som hvilar
derå i allmänna omdömet, borde i alla andra händelser
än den, der ansvar såsom för 2:dra resan stöld äger rum,
alltid till fängelse vid vatten och bröd förvandlas, dock utan
ändring i hvad nite punkten i K. förkl. den ^3 Mars
»807 stadgar, angtde uträkning och förvandling af olika bestraffningar
lill ett slags straff.
Enligt de upplysningar, som finnas i en af bilagorna
till Just.ombudsmannens embetsberättelse, har K, M. vägrat
sitt nåd. bifall till denna förändring. Det har emedlertid
icke försports, att allmänna omdömet rörrde dessa bestraffningars
neslighet i någon mån mildrats. Deras offentlighet, lika
mycket som det barbariska i sjelfva bestraffningssättet
och de outplånliga märken de lemna efter sig, bidraga nu,
lika mycket som förr, att förden, som lidit ett sådant straff,
försvåra återgången till samhället, kanske äfven för den, som
af en tillfällig lättsinnighet eller andras öfvertalningar blifvit
förledd till brott emot äganderätten; och då det ifra—
gavar. förslaget icke ens afsåg att borttaga de hårdare
kroppsstraffen samt helt och hållet befria mera förhärdade
förbrytare, utan endast att göra det möjligt för den, som
tagit blott första steget på brottets bana, att ännu derifrån
återvända, så torde det vara full anledn. för R. St. att icke
afstå från ett förslag, sorn Öfverensstämmer med nyare tidens
humanitet i brottmålslagskipningen. Jag föreslår således
vördsamt, att Lag-Utsk. anmodas inkomma med förslag
Den i5 Februari e. m.
(53
i detta ämne, i likhet med det vid sistl. riksdag afgifna,
som igentinnes i dåvar. Utskts hetänk. N:o i3o, och jag
bemtar ännu ett skäl till detina motion derifrån, att en sådan
hemställan äfven blifvit gjord af Hr Just.ombudsmannen
i dess riksdagsbcrättelse.
15.
Vid sista riksdag anhöllo R. St. i und. om ett förordnande,
att transporter af Kronans manskap i allmänhet,
äfvensom af kronoeffecter från en ort till en annan inom
Riket, hädanefter alltid måtte verkställas sjövägen, antingen
på Kronans egna, eller på hyrda fartyg, då ett sådant
transportsätt kan begagnas, — äfvensom angrde båtsmän,
när omständigheterna ej medgifva deras transporterande sjövägen
, och vägen, som skall tillryggaläggas, icke öfverstiger
8 till g mil, båtsmän då måtte, på lika sätt som infanterireg:ternas
soldater, marschera till fots. Emot denna i und.
framställda önskan, som liadeelt dubbelt ändamål, besparing
för statscassan och lindring i den tunga kronoskjutsskyldigheten
för jordbrukaren, kunde man väl icke förmoda, att något
fördröjande hinder skulle uppstå, helst då densamma
angick en enkel verkställighetsåtgärd, för hvilken icke ens
några underordnade auctoriteters eller societeters utlåtande
behöfde inhemlas. Ett sådant hinder har likväl blifvit åberopadt,
och då frågan d. i Nov. sistl. år föredrogs, fann
K. M., alt som den står i sammanhang med den under utarbetning
varande tågordningen, kunde den und. skrifvelsen
icke till särskild åtgärd föranleda.
Visserligen har, — rättvisan fordrar att erkänna det—•
R. St:s önskan sedan sista riksdag icke dessmindre stundom
blifvit uppfylld, i thy att åtskilliga commenderingar från
landsorten till hufvudstaden blifvit med ångfartyg transporterade
fram och tillbaka; men i afseende på båtsmännen lärer
detsamma icke hafva ägt rum, och andra exempel finnas,
huru helt och hållet onödigtvis den kronoskjutsskyldige
jordbrukaren blifvit anlitad för dessa transporter. Så hav
det t. ex. händt, att en commendering från Wermland, beordrad
till tjenstgöring vid Waxholms fästning, fått uppresa
i forcerade marscher under ett svårt och oländigt väglag,
och i en årstid, då allmogens hästar voro utmattade af foderbrist
— och andra gångor, att trupper, utsedde att deltaga
i öfningsbataljonen vid Drottningholm, likaledes fått
åka i forcerade marscher, till och med från Arboga till
Stockholm, på samma dagar, då ångfartyget gått mellan
dessa begge städer, och då de således, åtminstone på denna
del af vägen, hade kunnat transporteras för fjerdedelen af
hvad det nu kostade Kronan. Jag tror mig uti det nu anförda
se en tillräcklig anlcdn. fjöl’ R. St. att förnya sin vid
2 II. 20
1,64;
Den i5 Februari e. m.
sisi), riksdag gjorda anhållan — om denna än icke är af den
stora vigt, att hela samhällets välfärd deraf är beroende.
14.
R. St. anhöllo vid sisth riksdag i lind. hos K. M.,
att alla gällande författningar och stadganden, rörtde rustoch
rotehållares rättigheter och skyldigheter i afseende å
k nek tehål le t, måtte särskildt för hvarje regtle eller corps
från trycket utgifvas, för att dels, jemte deni K. resolutionen
d. 17 Sept. 1720 gifna nåd. försäkran, vara för allmogen
i hvarje landsort att tillgå, dels ock kunna årligen från
predikstolarna uppläsas, hvilket, ehuru påbjudet, ej blifvit,
åtminstone i många landsorter i brist på dessa författningar,
sedan längre tider tillbaka verksläldt. K. M. har, vid föredragningen
af denna skrifvelse, under d. 9 Juni 1837 i nåd.
förklarat sig vilja uppskjuta alt härutinnan meddela något
beslut, intill dess en af K. M. beslutad samling af alla K.
bref och förordntr, som angå krigsmakten till lands, hunnit
verkställas, emedan de sammandrag, R. St. ansett nödiga,
kunde med större lätthet och tillförlitlighet utarbetas.
Då det är bekant, alt reden en under d. 22 Nov. 1825
förordnad comité fick sig uppdragen en revision öfver i frågavar.
författningar och stadganden, och nara tio år således
hade förflutit från denna comite's förordnande, intill den
dag, då R, St. förra gången anhöllo att få se en frukt af
dess arbete meddelas åt allmänheten, och då vidare redan
sex år ånyo snart äro förflutna, sedan Ständernas nyssnämnde
und. anhållan afgafs; så vågar jag vördsamt föreslå,
att Ekon.Utsk. må anmodas att i vanlig väg anhålla om underrättelses
infordrande ifrån vederbör, embetsverk, huruvida ifrågavar.
för de skattdragande rust- och rotehållarne icke ovigtiga
ärende, under dessa femton år lyckats tillvinna sig det afseende
och den åtgärd från Regeringens sida, att någon fullständig
eller tillfredsställande samlad underrättelse kan meddelas
om de särskilde rust- och rotehållarnes åligganden;
samt att Ekon.Utsk. derefter må hos R. St. anmäla i hvad
skick saken sig befinner, pä det R. St., med anledn. deraf,
må vidtaga det beslut, hvartill omständigheterna föranleda.
15.
En vigtig, ändamålsenlig och mot tidens kraf svarande
reform i våra arfslagar innefattas, efter min förmening,
uti det förslag, R. St., vid sista riksdag, för sin del beslöto
till ändring af 4 och i5 §§:na 17 cap. Ärfda~b:n, 3 § 8 cap.
Jorda-b:n, samt om upphäfvandé af K. förordn. d. 19 Aug.
1762, medelst hvilket förslag rättigheten att genom testamente
bortgifva egendom utvidgades, efter landsrätt, till
ali aflingejord och ärfda eller förvärfdå lösören, och efter
stadsrätt, högst hälften af ärfdt eller förvärfdt, rörligt eller
D c n 15 F c b r n a r i c. ia*
155
orörligt gods, der bröstarfvinge lefver efter, eller i anini
fall, lill alltsammans; äfvensom gåfvorätten ställdes i likhet
härmed.
Dä tänkesättet hos folkets representanter är enigt i en
fråga sådan som denna, hvilken icke angår några gränseförhflllanden
mellan Statsmakterna, tilan endast tillhör privatratten,
och då den föreslagna utvidgningen i dispositionsrätten
af egendom i allt fall vittnar om så mycken varsamhet
vid reformens företagande; så synes det med skäl böra väntas,
att folkombudens tanka äfven hade anspråk att göra sig
gällande hos Regeringen. Jag finner häruti en anledn. att
föreslå, det R. St., efter Lag-Ulsk:s hörande, ånyo för sin
del besluta och bos K. M. begära sanction på de förändringar
i omförmäldta lagrum, som finnas upptagna i R. St:s
und. skrifvelse af den 16 Febr. 1835, utgörande J\T:o 266 i
den tryckta samlingen, samt att dervid må bifogas de skäl,
som i samma skrifvelse finnas åberopade.
Hr Hjerta yttrade, att lian ej nu längre ville uppehålla
R. o. vkd. utan skulle fortfara en annan gång.
Alla dessa i5 motioner begärdes på bordet.
Frih. Boye, Ludv.: Vid de flera motioner, som nu
blifvit upplästa, begär jag, icke vid alla, men vid tvä af
dem, att få lemna några upplysningar, för hvilka jag anhåller
0111 remiss. Det är sannt, att Ständerne vid 2 eller J
riksdagar hos Konungen anhållit om afskaffande af Lagm.-  rätterna. Det är lika sannt, att, efter gjord föredragning af
dessa Ständernas und. hemställanden, Konungen afslagit desamma.
Men örn motionären haft den godheten alt meddela
R. o. Ad. sjelfva de skäl, som legat till grund för Konungens
afslag; så hade också Ståndet varit i tillfälle alt
sjelf dönima om den jemförelse af skälen för och emot, som
här summariskt framställts, — om den, säger jag, varit
rättvis eller icke. Lagra.rätterne hafva i sekler, mine herrar!
utgjort en institution, och då man går tillbaka lill
sjelfva grunden för dem, har man svårt att icke, eller, kau
man icke annat än gifva åt den tidens lagstiftare, åt våra
förfäder en uppriktig gärd af vördnad, då de stiftade lagar.
De trodde, att passionerna borde lillbakahållas, icke äggas.
Lagstiftaren trodde, att när åt parten tid gafs till besinning,
skulle många rättegångar förfalla och i följd deraf antalet
förminskas; och till hvad grad våra förfäder dömde
rätt, bevises af Just.Statsministerns berättelse i fråga om antalet
af vid domstolarna afgjorda mål. Man ser utaf densamma,
mine herrar! alt af 100 mål, som vädjas från Häradstill
Lagm.rätt, fullföljas aldrig till Hofrätterna mer än 25
proc., y.5 proc. hafva förfallit, just derföre att passionerna
under tiden hunnit sakta sig. Örn nu Regeringen haft ett
så dåligt skäl för Lagm.rätternas bibehållande, som det alt
vilja hafva liera domareplalser ali bortgifva, då hade Ko*=
i56
Den i5 Februari c. m.
nungen bort antaga Ständernas beslut; ty det är ovedersägligt
sannt, och erfarenheten är grunden för all klokhet, att
om man tager bort Lagm.rätterna, skall Hofrättspersonalen
förökas, eller också icke till hälften vara tillräcklig för målens
afgörande, oberäknadt den olägenhet, att folkel liksom
kittlas till rättegångar. På detta sätt skall den nuvar. Hofrätternas
personal vara alltför ringa, och Konungen erhålla
tillfälle att gifva bort många flera tjenstemän nu, då Lagm.-  rätterne finnas. — Jag begär, att detta mitt anförande må
åtfölja Hr Hjertås motion till Lag-Utskottet.
Hvad angår motionen om förmyndare-kamrar, så får
jag gifva vid handen, att K. M. åt den comité', som fått
sig anförtrodt att uppgöra skilnaden emellan gamla och nya
lagen, uppdragit att afgifva betänk, och förslag till inrättande
af förmyndare-kamrar, hvilket betänk., som comiteen
längesedan afgifvit, redan varit före i Högsta Domstolen.
Jag vet icke hvad afseende det erhållit, men kan försäkra,
att, innan Utsk. hinner taga Hr Hjertås motion i öfvervägande,
Ständerne hafva att förvänta en K. skrifvelse i
ämnet.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Min afsigt är icke att
förlänga discussionen, men jag kan icke tillbakahålla min
förundran deröfver, att Frih. Boye ansett det lämpligt att
vid det tillfälle, då en motion lägges på bordet, deremot
framställa sina anmärkningar, enär han dertill har god tid,
då motionen föredrages till remiss; men då Frihm ansett sig
böra ingå i en utveckling af skälen, som föranledt Konungen
att icke bifalla Ständernas anhållan om Lagm.rätternas
upphörande, må det ock vara mig tillåtet att yttra, det jag
hyser den förhoppning, att, sedan Konungen numera funnit
skäl att lemna afsked åt Just.Statsministern Hr Gr. Rosenblad,
det väsendtligaste skälet för Lagm.rätternas bibehållande
derigenom torde kunna anses undanröjdt.
Hr Hjerta: Jag är hufvudsakligen förekommen af Hr
Dalman i hvad jag ämnade säga. Jag vill blott tillägga ett
ytterligare skäl till den vördsamma hemställan, huruvida
Ståndet må finna det nödigt att så, sorn här nu ofta sker,
utsträcka discussionerna före motionernas remitterande till
Utsk., och om icke det rätta tillfället härtill är, då målet
återkommer, såvida man icke specielt har några factiska
upplysningar att meddela, såsom tillägg till motionen. Att
göra dessa remissdiscussioner till debattöfningar inom Huset,
ar nemi. icke blott att borttaga den tid, som dertill åtgår
i plenum samt för Cancelliet att utskrifva alla yttranden,
utan jemväl lika lång tid i Utskm, så att 3 gångor så lång
tid, som sjelfva debatten medtager, bortspilles. Det är icke
min mening, att detta yttrande skall åtfölja till Utsk.; jag
har blott velat anmärka det i förbigående.
Den 15 Februari c. m.
Föredrogs Stats-Utsk:s mern. N:o 4? innehållande anmälan
om anledn. lill anmärkning emot Statsrådet och Föredraganderne
för kammar-, krigs-samt handels-och financeärenden.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att denna anledn.
till anmärkning, till följe af 29 §:n Riksd.Qrdn,, komme att
till Const.Utsk. remitteras.
Föredrogos och Iades på bordet.
StatsUtskis mern. N:o 3 i afseende å Riksdagsm. Peter
Peterssons från Jönköpings Ian motion, rörtde upphörande
af K. M:s Bef:h:des och K. Kammar-rättens rätt att pröfva
Berednings-comiléers beslut;
BancoUtskrs mern. N:o 3, med anmälan, att Bancofullmäktiges
till Utsk. afgifna berättelse ofördröjligen kommer
att till R. St. öfverlemnas;
Exped.Utskrs mern. N:o i, angtde ökadt Concellibiträde
lios Utskottet m. m.;
Exped.Utskrs mern. N:o 2, ang:de upplagan af bihanget
till RiksStts protocoller.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att bland Hrr Electorer
tvänne Jedigheter uppstått efter N:o 86 Hr Stuart,
Fredrik Christopher, samt N:o i igg Hr Simmingsköld, Fullm.
Gr. Hamilton, Hugo David, hvilka båda blifvit utsedde lill
leda möter i Bevilln.Utsk., och anmodade i anledning häraf
Hrr Bänkman att innan nästa plenum sammanträda, för att
utse tvänne nya Electorer.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. n om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 19 Februari i84o.
Plenum kl. 10 f. m.
Öppnades Hrr Bänkmäns lista till val af 2!ne Electorer.
efter
N:o 86. Hr Stuart,'Fredrik Christopher, och N:o. 1199.
Hr Simmingskiöld; Fullm. Gr. Hamilton, Hugo David; och
hefunnos vid valförrättningens slut till Electorer hafva blifvit
utsedde:
N:o 1940. C. Hr Tersmeden, Jacob Johan, och
N:o 2146. A. Hr af Nordin; Fullm. Hr Skjöldebrand,
Carl.
»58
Den 19 Februari f. m.
Frih. Stjernstedt, Lars, hade inlemnät följande
skriftliga anförande:
Efter vunnen erfarenhet, att ett oafbrutet deltagande i
LagUtsk:s arbeten svårligen kan förenas med noggrannt uppfyllande
af de mig för närvar, åliggande tjenstepligter, får
jag härmed afsäga mig den plats i nämnde Utsk., hvartill
jag genom H. R. o. Ad:s förtroende blifvit kallad; anhållan^
de jag vördsamt att ändock varda vid min riksdagsmannarätt
bibehållen.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Frih. Stjernstedts nu framställda begäran.
Ropades ja.
I anledn. häraf anmodade Hr Landtm. Hrr Electorer
att innan nästa plenum sammanträda, för att utse en ledamot
i LagUtsk. efter Frih. Stjernstedt.
Justerades 3 prot.-utdr., innefattande R. o. Ad:s den i5
dennes e. m. fattade beslut.
Justerades p!eni-prot:n för den 6 och 8 dennes.
Upplästes Const.Utskrs mera. N:o 4, ang:de en rättelse uti
det öfverlemnade grundlagsändrings-förslaget, ronde Statsrådets
organisation.
Begärdes på bordet.
Å nyo föredrogs Const.IJtskrs den id dennes e. m. på
bordet lagda mern. N:o 1, med uppgift å de till afgörande
beredda grundlagsändrings-förslag, med afseende å en ändamålsenligare
organisation af Statsrådet, samt till de grundlagsändringar,
som blifva en följd af Ilof-cancellers-befaltningens
föreslagna upphörande.
Frih. Boye, Ludv.: Med den rätt, som Riksd.Ordn.
lemnar riksdagsmannen, anhåller jag, att delta mern. ytterligare
måtte läggas på bordet. Om mitt minne ej bedrager
mig, begärde R. o. Ad., att Hr Frih. o. Landtm, uti Talmansconclaven
skulle öfverenskomma med Talmännen om
dagen, då denna fråga skulle i alla Stånden förekomma.
Jag känner icke utgången häraf, men har hört sägas, att
frågan ej är lika föredragen, och i sådant fall vore dröjsmålet
blott ett verkställande af R. o. Ad:s uppdrag till Hr
Frih. o. Landtm.
Frih. Cederström, Gustaf Carl: I frågan om bordläggning
af Const.Utsk:s mern. N:o i anhåller jag att få förena
mig med Frill. Boye; men tillika vågar jag framställa
en förfrågan, huruvida uti Taimanseonclaven något beslut
blifvit fattadt, rörtde föredragningssättet af detta memorial.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, i följd af tvänne
Den ig Februari f. m.
ledamöters begäran, detta mål lomme att till nästa föredragning
hvila; hvad föredragningssättet anginge, ansåg Hr
Landtm, detta vara en fråga, hvilken det ännu vore för tidigt
att företaga, och att rätta tillfället för dess pröfvande
inträffade dä Ulsk:s meni. Liefve lill slutligt afgörande
föredraget. På sätt R. o. Ad. i sista plenum beslutat, halli-
Landtm., i gårdagens öfverläggning med Talmännen,
föamfört R. o. Ad:s åstundan, att Gonst.Utskrs på hordet hviJande
förslag måtte, med det första, till afgörande föredragas.
Då BorgareStts medlemmar i öfverläggningen dervid
önskade, att någon tid måtte lemnäs dem, som ännu ej
hunnit taga kännedom af förslaget, att derom inhemta en
grundligare kunskap, oell det äfven i Talmans-öfverläggningen
anmäldes, att Const.Utsk. skulle inkomma med det mern.
Wto 4) sora nyss blifvit bordlagdt, angtde en rättelse i 99 §
Reg.-Formen, så ansågs af flere ledamöter i Talmansöfverläggningen,
att med slutliga föredragningen af ifrägavar. Const.-  Utskts mein. Nto 1 borde fördröjas tills i dag 8 dagar till,
eller nästa Onsdag; hvilket Hr Landtm, ansåg sig skyldig
gifva R. o. Ad. tillkänna, äfvensom att i Preste- och BondeSttn
ingenting hindrade målets företagande i nästa plenum,
örn Lördag.
Gr. Anckarsvärd,Carl Henr.: Då Hr Frih. o. Landtm,
tillkännagifva, att uti 2tne Stånd något hinder icke uppstår
för sakens företagande nästa Lördag, och, sedan detta mern.
nu för andra gången är bordlagdt, jag icke inom delta Stånd
hort några betänkligheter sättas i fråga för frågans företagande
ofvannärnnde dag; ser jag icke, hvarföre ett längre
uppskof bör beviljas.
Frih. Hamilton, Hugo, förenade sig med Gr. Anckarsvärd.
Hr Lefren, Johan Pehr: Äfven jag skulle önska,
att vidare uppskof ej Liefve af nöden; men som Const.Utsk.
i dag till oss öfverlemnat mern. N:o 4> hvilket måste föredragas
på samma gång som mern. N:o 1, vore det nödigt,
att mern. W:o 4 bordlädes för andra gången uti nästa plenum,
på det att man icke derutaf måtte taga sig anledn. lill
vidare uppskof.
Frih. Boye: Med den begäran jag gjort om frågans
bordläggning, hade jag icke för afsigt att lägga hinder i
vägen för densammas afgörande nästa Lördag; och jag har
ansett mig böra förklara, det jag ej har något emot, att den
då förekommer.
Gr. Anckarsvärd: Hvad deri af Hr Lefre'n yrkade
bordläggningen för andra gången uti nästa plenum afConst.-  Utsk:s mern. Nto 4 vidkommer, inser jag icke, huru sådant
ens kan komma i fråga, enär detta meni. ej innehåller något
annat, än tillsättandet af en rad, som undfallit Const.-
Den 19 Februari f. m.
Ulsk. under det högst mödosamma arbete, som Utsk. haft,
att på så många olika ställen sammanleta ifrågavar. grundJags-förändringar,
samt detta mern. ej är att betrakta såsom
ett nytt mern., ulan endast såsom angtde ett tryckfel uti ett
föregående.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag inser visserligen icke något
hinder för R. o. Ad. att i nästa plenum afgöra denna sak,
så vida ej afseende bör fästas på den omständighet, att ifrågavar.
mern. i dag bordlägges första gången uti BondeSt.,
och således icke kan uti detta Stånds nästpåföljande plenum
afgöras, om arne ledamöter äska ytterligare bordläggning.
Anser man då såsom en fördel, att meni. kän till afgörande
föredragas på samma dag uti alla Stånden, följer deraf, att
det vore lämpligt uppskjuta afgörandet till i dag 8 dagar
till; och då härtill kommer, att uti BorgareSt. den begäran
lärer af en ledamot i dag blifvit framställd, att detta Stånd
ej måtte företaga frågan förrän i dag 8 dagar till; hemställer
jag, om icke det vore tjenligt, alt äfven R. o. Ad. uppsköt
frågan till sistnämnde dag, helst ett uppskof af 3 eller
4 dagar ej torde kunna hafva något menligt inflytande.
Hr Lefre'n: Mitt sednaste anförande åsyftade icke att göra
Const.Ulsk. en förebråelse, eller att bereda onödigt uppskof
af frågan, utan tvertom att om möjligt undanrödja vidare
uppskof.
Gr. Anckarsvärd: Jag får hemställa, huruvida det
ens är lämpligt, att vi bestämma dagen för afgörandet af
frågan till idag 8 dagar, då vi icke veta, om den uti BorgareSt.
sökta tidsutdrägteii blifver bifallen, eller om icke
BorgareSt. tilläfventyrs utsätter nästa Lördag till afgörandet.
Jag tror, till följd deraf, det vara bäst, att vi uppdraga åt
Hr Frih. o. Landtm., att, i öfverensstämmelse med resultatet
af den blifvande Talmansconclaven, uppgöra saken,
hvarefter vi i nästa plenum blifva om beslutet underrättade,
samt ptt mern. således lika lätt kan komma att föredragas
nästa Lördag som nästa Onsdag, ty det vore ej lämpligt
att nu fatta bestämdt beslut.
Hr von Hartmansdorff, A11 g.: Jag inser ej något
skäl, hvarföre R. o. Ad. skulle uti detta mål, mer än
uti andra frågor, vänta på de öfriga Stånden. Detta ärende
är nu bordlagdt andra gången och kan således företagas
i nästa plenum. Mig synes det vara desto större skäl att då
låta det förekomma, som det ganska lätt kunde hända, att öfverläggningen
inom detta Stånd blefve så vidlyftig, att vi möjligen
behöfde 1 plena dertill, då de andra Stånden medhun110
frågan uti ett plenum, samt sålunda blefve färdiga lika
snart sorn vi, eller förr.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att
Const.-
Den 19 Februari f. m.
Const.Utsk:s mern. N:o i borde till afgörande förekomma i
trästa plenum.
Å nyo föredrogs Gr. Horns, Claes Fredr., den ta dennes
e. m. på bordet lagda motion om inrättande af en allmän
klubb.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att R. o. Ad., sisla gången
denna motion föredrogs, eller den i5 dennes, beslöt dröja
med dess slutliga föredragning tills Ståndet emollagit den inbjudning
från BorgareSt., som då nämndes vara beslutad; och
tillk ännagaf Hr Landtm, derjemte, att vid den förliden gårdag
hållna Talmans-öfverläggning BorgareStts Talman anmält, att
han af sitt Stånd blifvit anmodad gifva de öfriga Ståndens Talmän
tillkänna, att BorgareSt. fått för sin klubb en utvidgad local,
som sälte Ståndet i tillfälle att derstädes se flere ledamöter,
och att det skulle för Ståndet varn en stor tillfredsställelse,
0111 de öfrige RiksSt:ns ledamöter ville der besöka BorgareSt.
; tillkännagifvande BorgareStts Talman tillika, att det endast
vore på detta sätt, som BorgareStrs önskan och tillfredsställelse
att se de öfriga RiksSt:n begagna klubb-localen,
lomme att framföras.
Hr Dalman, Willi. Fredr.: Då jag delar Gr. Horns
åsigt om nyttan och behofvet af en allmän klubb, eller ett
samlingsställe för ledamöter af alla RiksSttn, der de kunna
sins emellan rådslå om riksdags-angelägenlieter och allmänna
ärenden, får jag tillstyrka R. o. Ad. att emottaga BorgareSt:s
inbjudning; hvarvid jag likväl skulle tro det vara ändamålsenligt
besluta det tillkännagifvandet hos Vallöf!. BorgareSt.
, att R. o. Ad., forsin del, ansäge det vara lämpligt,
alt endast aftnarna före hvarje plenum bestämdes för alla
Stånden att samlas uti den erbjudna localen. Jag tror nemi.,
att detta skulle medföra den nyttan, alt nian dessa aftnar
med mera säkerhet kunde hoppas alt på klubben, utan särskild
öfverenskommelse, trälfa åtminstone de mera betydande
ledamöterna af hvarje Stånd; hvaremot detta troligen
mindre bestämdt torde kunna påräknas, derest den allmänna
klubben vore öppen alla dagar i veckan. Jag får således
föreslå, att en avis måtte lemnäs BorgareSt., att R. o. Ad.
emotlager inbjudningen på de aftnar, sorn föregå hvarje
plenum.
Hr Rosenblad, Bernhard: Om jag fattade den siste
talarens yttrande rätt, innebar det, att R. o. Ad. egentligen
sktdle begagna BorgareSt:s inbjudning alt bevista dess
klubb, på det sätt, att det skedde genom några mer betydande
ledamöter, hvilka besökte klubben. Jag får då till
talaren hemställa, huruvida han anser lämpligt, att R. o. Ad.
utser dessa mer betydande ledamöter antingen genom val
eller genom acclamation, — på sätt som vid ett annat ännu
a II. ai
Den 19 Februari f. na.
vigtigare val i ett annat Stånd lärer tillgått, — samt om
lian, i händelse af sistnämnda alternativ, ämnar framlägga
en lista på de mer betydande ledamöterna, hvilka skulle
representera R. o. Ad.
Gr. Frölich, David: Jag är ganska öfvertygad, att
den siste talarens yttrande beror på en miSs-uppfattning af
Ilr Dalmans anförande; ty det innehöll, efter min tanka,
ej något sådant förslag, som den siste talaren förmenat, men
de ordalag Ilr Dalman begagnat vid framställandet af sitt
förslag, voro likväl icke sådana, att R. o. Åd., vid fattandet
af sitt beslut, kan uti dem instämma. Det kan nemi. ej vara
lämpligt, att R. o. Ad. svarade RorgareSt. på dess ifrågavar.
inbjudning, det R. o. Ad. bestämde vissa dagar, elier
dagarna före plena, dä Ståndet vill begagna sig af inbjudningen;
men Ståndet kunde deremot gifva tillkänna, att det
antoge inbjudningen på det sätt, att det ämnade infinna sig
nämnde dagar och inga andra. I denna syftning, som jag
gissar egentligen hafva varit Ilr Dalmans mening, instämmer
jag till alla delar. Om det åter hade varit fråga om en
allmän klubb, hvilket likväl icke, åtminstone på den ifrävar.
localen, lärer kunna inrättas, hade det varit lämpligt,
att samtlige ledamöterne infinna sig der alla dagar, och
BorgareSt. hade då varit beredt på att mottaga de öfriga
Stånden alla dagar; men enär det blott är en inbjudning,
tror jag det vara ledande till ändamålet, att man vet, nalman
på denna reunion eller soire'e kan träffa de öfriga Ståndens
ledamöter. Det är af sådan anleda, jag får hemställa,
om icke, vid framställandet af propos,, ett sådant amendement
kunde göras.
Hr Dalman: Det är för mig tillfredsställande, att Gr.
Frölich ej uppfattat mitt yttrande på samma förvridna sätt,
som Ilr Rosenblad. Om jag icke missminner mig, föllo mina
ord så, att om man öfverenskom att endast några vissa
dagar i veckan besöka den allmänna klubben, skulle man
vara säker att träffa åtminstone några mer betydande ledamöter
af Representationen, med hvilket uttryck jag afser sådane,
sorn allmännare deltaga i debatterna, äro utsk:s-ledaroöter,
eller mera intressera sig för ärendena än den stora
mängden af representanter, åtminstone inom R. o. Ad. Det
kan således icke komma i fråga att upprätta några listor
eller utvälja några ledamöter genom acclamation. För öfrigt
får jag tacka Gr. Frölich för den utveckling han gifvit
min framställning, hvarvid jag tillika får förklara, att
min mening icke vore, det R. o. Ad. skulle bestämma
vissa dagar, då den allmänna klubben borde besökas, utan
jag önskade endast, att genom Hr Frih. o. Landtm, måtte, pä
samma sätt som BorgareSl:s Talman meddelat ifrågavar. inbjudning,
en avis lemnäs, alt R. o. Ad. med nöje begagnade
inbjudningen, och att Ståndet öfverenskommit besöka den
Den 19 Februari f. m.
t63
allmänna klubben 2:ne dagar i veckan, eller dera sorn föregå
hvarje plenum.
Hr Anckarsvärd, Aug.: I den form BorgareSi:s inbjudning
kommit R. o. Ad. tillhanda, kan den, enligt min
åsigt, ej leda till något resultat; utan synes mig bela inbjudningen
ej förtjena ringaste afseende, emedan det förhållande
redan ägt rum, alt det ena Ståndet med nöje sett
ett annat Stånds ledamöter besöka Ståndets klubb, och således
några sådana besök ej hittills varit förbjudna, utan man
dertill förut ägt samma tillstånd. Jag har fattat Gr. Horns
motion och H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelms i sammanhang dermed
afgifna yttrande, såsom åsyftande ett helt annat ändamål,
än besök på ett annat Stånds klubb, der detta Stånds
ledamöter skulle såsom värdar emottaga oss; ty det föranledde
allenast till samma förhållande, som redan existerar
vid våra vanliga Stånds-klubbar. Jag har ansett Gr. Horns
motion, såsom ledande til! ett stort resultat, om nemi. det
vore möjligt att tillvägabringa en allmän klubb, både för
den directa nyttan af ärendenas behandling, och derföre,
att man derigenom kom i tillfälle att före Ståndens och Utsk:ns
plena öfverlägga om förekommande ämnen; men jag
tror icke, alt detta resultat kan vinnas genom en blott inbjudning,
och kostnaderna för alla 4 Slånds-klubbarnä komma
ändå att qvarstå såsom förut. Jag skulle dessutom anse,
alt uti en tidpunkt, då man med så mycket skäl yrkar på
besparingar inom alla grenar af administrationen, borde det
vara Representationens åliggande att börja med sig sjelf, i
hvad på den ankommer. I full conseqvens således med den
ton, som nu gör sig gällande, och hvilken jag delar samt gillar,
skulle jag tro, alt besparingar äro nödvändiga, samt att man
mäste tänka på en inskränkning af onödiga kostnader; och
i första rummet anser jag de 4 Stånds-klubbarna kunna utbytas
mot en allmän klubb, hvilken icke behöfver kosta mer
än hälften af hvad de nuvar. kosta. Jag har sjelf både af
intresse och af nyfikenhet besökt alla Ståndens klubbar och
der sammanräknad! ej funnit mer än 6o eller 70 personer,
och det torde således ej vara svårt att fä en nog rymlig local
åt dem, men jag yrkar, att om något uti förevar, hänseende
skall tillvägabringas, bör det blifva en allmän klubb,
der det ena Ståndets ledamöter äro lika mycket värdar, som
de andra.
Hr Rosenblad: Jag finner, att jag så vida misstagit
mig om Hr Dalmans yttrande, att det blott var ad notitiain
han meddelade oss den underrättelse, att om man några vissa
aftnar inställde sig på klubben, bade man tillfälle trä/fa
nolabiliteterne inom de andra Stånden; och med den connaissance
Hr Dalman äger, kan man icke tvifla på riktigheten
af denna uppgift. Men då BorgareSlJs inbjudning innefattar
alleuust ett tilikännagifvande, att de öfriga Ståndens
164
Den 19 Februari f. m.
ledamöter äro valkomne, anser jag icke att någon propos.
kan behöfvas; ty den som vill begagna sig af Hr Dalmans
notice, inställer sig på de aftnar, då man träffar dessa mera
betydande personer, och andra infinna sig, då de sjelf—
ve finna lägligt.
I afseende på saken instämmer jag med Hr Anckarsvärd,
att, då denna inbjudning ej innefattar annat än ett tillkännagivande
att det ena Ståndets ledamöter äro välkomne bos
det andra, blir förhållandet detsamma som tillförene; och
jag hoppas, att de öfriga Stånden äfven äro öfvertygade
derom, att de äro välkomna på R. o. Ad:s klubb, utan att
ett sådant tillkännagivande behöfver lemnäs. Slutligen och
då Borgare.St. ej erbjudit sin local till en allmän klubb,
anhåller jag, att Gr. Horns motion må i sin helhet före
tagas.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag är hufvudsakligen förekommen
af Hr Anckarsvärd, och instämmer med honom till
alla delar. Äfven jag trodde och ansåg, att med Gr. Horns
motion 0111 en allmän klubb afsågs något vida vigtigare, än
en partiel inbjudning från ett Stånd till MedStånden. Jag
trodde, alt dermed afsågs en närmare föreningspunkt för de
olika elementerna inom Representationen , hvilka så mycket
mera behöfva sammansmältas, som jag hoppas och tror,
att vi gå den dag till mötes, då den nuvar. fördelningen i
4 Stånd kommer på ett eller annat sätt att upphöra, genom
öfverläggningarnas hållande på ett eller tvänne rum. Det
var ur denna synpunkt jag understödde motionen, och jag
gör det ännu. Jag tror, att saken är af stor vigt, och att
den bör biträdas af R. o. Ad., dåden kan leda till ett stort
mål. Jag anhåller derföre, lika med den siste talaren, att BorgareSlts
inbjudning måtte läggas ad acta, likväl med skyldig
erkänsla för Vallofl. BorgareSt:s ådagalagda benägenhet att
inbjuda oss till den större local, nämnde Stånd äger; men
jag anhåller tillika, alt Gr. Horns motion om en allmän
klubb, dit alla äro lika kallade, och der ingen behöfver såsom
visitaut infinna sig, måtte genast till afgörande företagas.
Hr af Dalström, Gustaf Jac.: Jag är visserligen
i hufvudsaken förekommen af Hr Rosenblad och Frih.
Hamilton; meni anledn. af Hr Frih. o. Landtnäs framställning,
och då jag tror mig äga kännedom om förhållandet,
har jag ansett mig böra yttra, att jag icke tror det meningen
med BorgareSt:s inbjudning till samtliga Stånden varit
att erbjuda BorgareSt:s local lill en allmän klubb. Förhållandet
är, att BorgareSt. hade ganska trångt utrymme på
Börsen, men sedermera blef localen utvidgad genom begagnande
af lilla Börssalen, och då förklarade BorgareSt., att de
gerna skulle derstädes emottaga besök af de öfriga Ståndens ledamöter.
Då åter fråga uppstod om användande af BorgareStts
Den ig Februari f. m.
iG5
local till en allmän klubb, bieF den nfslagen. Meningen var således
endast ett tillkännagifvande, att de andra Stånden voro
välkomna bos BorgareSt., på samma sätt som jag tror, att
MedStm skulle vara det bos R. o. Ad. På sådan grund
anser jag det icke behöfligt alt lenina något svar på ifrågavar.
inbjudning, utan alt delta af BorgareStrs Talman meddelade
lillkännagifvande allenast må läggas till handlingarna.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Den inbjudning som BorgareSt:s
Talman, på sitt Stånds vägnar, framställt, grundar sig
på och består deruti, att detta Stånd fått en rymligare local
än förut, ty då detta Stånd hittills ej kunnat mottaga
något större antal af de öfriga Ståndens ledamöter, bardet
nu fått tillfälle att mottaga /lera; men på samma gång som
BorgareStrs Talman framställde ifrågavar. inbjudning, förklarade
Iian, att detta Stånds nuvar. local likväl icke vore
tillräcklig för hela Representationens samtlige ledamöter.
För öfrigt får jag förena mig med Hr Anckarsvärd uti den
anhållan, att BorgareStrs inbjudning icke måtte föranleda
till någon förändring uti Gr. Horns motion om inrättande af
en allmän klubb för alla ledamöterne af National-representationen.
Gr. Frölich: Jag kunde knappast behöfva erinra derom,
art det amendement jag föreslagit egentligen blott valett
amendement lill Hr Dalmans förslag, hvilket blef så
missuppfattadt af den värde talaren, som yttrade sig efter
honom, och det torde äfven för mig vara öfverflödigt att
anföra, det jag icke motsätter mig Gr. Horns motion, utan
tvertom delar den åsigt derom, som af flere talare blifvit
yttrad; men då Hr Frih. o. Landtm., i sammanhang med Gr.
Horns motion, tillkännagifva BorgareStrs inbjudning, hemställer
jag, om det icke lilifver nödvändigt art genom propos.
afskilja det ena ärendet från det andra. R. o. Adis svar på
inbjudningen kan, 0111 icke något annat sätt (innes lämpligt,
lemnäs af Hr Frih. och Landtm, till BorgareStrs Talman i
nästa talmans-conclav, hvaremedlerlid Gr. Horns motion
1111 torde böra i sin enkelhet behandlas och afgöras.
Gr. Horn, Cl aes Fredr.: Då min ifrågavar. motion
i sista plenum bordlädes på Hr Dalmans begäran, trodde
jag i sanning, att intet annat motiv skulle ligga till grund
derföre, än hvad vi nu af Hr Frih. o. Landtm, blifvit underrättade
om, ty jag trodde nemi., såsom Hr Dalman då
uppgaf, art BorgareSt. önskade upplåta en local, tillräcklig
för ändamålet; men då nu blifvit upplyst, att förhållandet
icke är sådant, utan att BorgareStrs Talman endast
liar inbjudit R. o. Ad. att såsom gäster besöka BorgareStrs
klubb, instämmer jag med de talare, sorn önska frågornas afskiljande,
samt att BorgareStrs inbjudning icke må föranleda
till annan påföljd, än att Hr Frih. o. Landtm, vid tillfälle
behagade frambära R. o, Adrs erkänsla derför. Jag yr
-
iG6
Den ig Februari f. m.
kar således att min motion måtte, afskiljd från alla andra
frågor, varda företagen. Fördelen och nyttan af en allmän
klubb är tillräckligt vitsordad af flere talare, och jag har således
intet att tillägga, anhållande blott, alt R. o. Ad. läcktes
erinra sig, huruledes jag afsett min motions bringande
till resultat, nemi. derigenom r.tt Ståndet skulle anmoda
sin Landtm, alt i samråd med de öfriga Slåndens Talmän
och genom deras Cancelliet’ åstadkomma en tjenlig gemensam
local för alla 4 Stånden.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
öfver lägg ningen fulländad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
finna, att, i afseende på det tillkännagifvande soln
BorgareSlrs Talman gjort, ingen annan åtgärd erfordrades,
än det svar Landtm, genast gifvit, att han vore ölvertygad,
det R. o. Ad. med nöje skulle begagna sig af BorgareSlrs
inbjudning.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag får till Ståndet
hemställa, om ej vi borde uttala den meningen, att
Hr Baron och Landtm, mätte å Ståndets vägnar anmoda
Vällofl. BorgareStts Talman till sitt Stånd framföra, att R.
o. Ad. med erkänsla emottager den inbjudning, BorgarcSt.
genom sin Talman låtit framföra.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om Ståndet ansåg
någon vidare åtgärd, i anledn. af BorgareStts inbjudning, erforderlig.
Ropades nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. behagade bifalla hvad Gr. Horn i sin nu föredragna
motion föreslagit.
Ropades ja.
Hr Hjerta, Larst Så väl af hvad inom detta Hus blifvit
yttradt, som af det svar R. o. Ad. lemnat på deri framställda
propostn, synes det klart, att några olika tankar ej
finnas inom Ståndet om fördelen af en allmän klubb; men
jag tior likväl, att man föreställt sig möjligheten af en sådan
klubb uti en ljusare dager, än verkställigheten kommer
att visa. Jag tror icke, att ändamålet ■finnes genom att allenast
anskaffa en local, utan arne andra omständigheter
måste afses, först att man icke onödigtvis kastar ut en utgift
utan motsvarande besparing, och för det andra, alt man
vinner det afsedda ändamålet, att någre ledamöter komma
på klubben. Jag hade föreställt mig, att många ledamöter
af Ståndet skulle yttra sig öfver ifrägavar. förslag, och är
derföre nu ej fullt beredd att anföra mina betänkligheter;
Den 19 Februari f. m.
167
men mig förekommer del, som om man icke nog tagit i betraktande,
innan man går i författning om verkställighet af
della förslag, att ett bifall lill de särskilda Ståndsklubbarnas
tillstängande äfven mäste erhållas af de öfriga Stånden.
Jag hemställer, om det icke vore att befara, det många ledamöter
af de öfriga Stånden skulle finna sig mycket obenägna
för ett sådant tillstängande, hvilket likväl vore enda
villkoret att få den allmänna klubben besökt; ty på de enskilda
klubbarna sammanträffa personer af mera likartade intressen
och personliga bekantskaper , än sorn kunna äga rum
emellan representanter af de olika Stånden med den stora
skilnad uti sambällsvillkor, hvilken dem emellan förefinnes.
Jag tror således det vara nödvändigt, att, innan beslutet expedieras,
en närmare öfverläggning äger rum om sättet luiru
de öfriga Stånden skola anmodas att i R. o. Ad:s beslut
deltaga. Jag är öfvertygad, alt jag endast behöfver framkasta
denna fråga, för att många ledamöter, sorn närmare
intressera sig för sakens framgång, skola mera fullständigt
behandla ämnet.
Föredrogs å nyo Hr Gyllenhaals, Lars Herm., den i5
dennes e. m. på bordet lagda motion om understöd för jordbruksinstitutet
vid Degeberg,
Hr Gyllenhaal, Lars Herm.: Uti slutet af min i frågavar.
motion, förekommer en hemställan om tryckning af åtskilliga
bilagor till motionen; men som jag numera fått
veta, att dessa bilagor blifva på enskild bekostnad tryckta,
får jag förklara, att förenämnda anhållan således kommer
att förfalla. Jag anhåller, att detta förklarande måtte få åtfölja
den blifvande remissen af motionen.
Frih. von Kraemer, Robert: Jag ämnar icke bestrida
den nytta, som tillfallit jordbruket genom Degeberg, utan
vill tvertom vitsorda densamma; men då motionären begärt
ett ökadt anslag af 5,65o r:dr , samt dessutom ett ränlefritt
lån af 10,000 r:dr, bar jag ansett mig böra fästa uppmärksamheten
derpå, att ifrågavar. institut tillhör en enskild person
, samt alt institutets framgång eller fall beror på denne.
Jag skulle tro, att då fråga är om statsanslag till sådana
inrättningar, bör man icke endast afse ögonblickets nytta,
utan äfven framtidens. Jag hoppas alt utförligare få framställa
mina anmärkningar, då ett Jikartadt ämne förekommer.
Frih. Hamilton, Hugo: Då jag tagit en närmare kännedom
om resultaten af Degebergs institut, och äfven varit
i tillfälle att, inom min enskilda krets, inhemta ett praktiskt
bevis på dess ändamålsenlighet, anser jag rättvisan mot en
förtjent man fordra, att jag, före remissen af ifrågavar. motion,
yttrar några ord. Jag har nemi. baft 2:ne rättarelärlingar
vid Degeberg, den ene på min, den andre på Sta
-
iG8
Den ig Februari f. ra.
tens bekostnad. De voro vanlige bonddrängar, elium de visserligen
ägde någon större skicklighet i deras yrke. Vid
återkomsten voro de ej allenast utmärkt skicklige uti allt
del hnndtverksmessiga af yrket, utan hade äfven uppnått
en bildningsgrad, sorn var för mig förvånande, både uti läsning
och uli moraliskt afseende. Jag har blott velat nämna
delta, såsom ett bevis på inrättningens nytta. Beträffande
åter anslaget till denna inrättning, anser jag icke tillständig!
att yttra mig, ulan hänskjuter detta till StatsUtskts utlåtande.
Då del likväl kan synas underligt, alt ytterligare
anslag kunna behöfva* till detta institut, som mången kan
tycka böra vara kommet till det skick, att det numera borde
hära sig, utan större anslag än hittills, helst föreståndaren
synes kunna draga en betydlig nytta af de arbetare,
sorn utan kostnad för honom finnas till hans disposition ibland
lärlingarne; torde jag deröfver få bifoga den upplysning,
att förhållandet vid sådana inrättningar är, dels att ej
alla lärlingar kunna användas till det de bäst skulle passa
till, utan måste sysselsättas i de ämnen, de äga minsfa
kännedom om, och dels, alt en mängd experimenter måste göras,
hvilka lätt och oftast kunna leda till förlust för jordägaren.
Af sådana anledntr får jag tillstyrka riktningen af Ilr Gyllenhaals
motion, men icke summan, ty derom må Utsk.
besluta.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag skulle tro, att
riktningen af motionen vinner framgång inom Representationen,
åtminstone hos de ledamöter, som hafva en närmare
kännedom af vårt Svenska jordbruk; men jag anser det likväl
icke vara ur vägen, att äfven jag leninar några ord tili
understödjande af motionen, helst jag varit i tillfälle att på
stället se förhållandet. Vårt jordbruk drager onekligen största
tyngden af skattebördorna. Större delen af landets befolkning
sysselsätter sig dermed, och alla hafva vi vår föda
från jordbruket; likväl har detsamma rönt få uppmuntringar
af statsanslag, och står till följd deraf på en ganska
låg ståndpunkt. Jag vill ej undersöka orsaken dertill, utan
endast påstå, alt en upplysning, så väl i detta som i andra afseenden,
är nödvändig; och detta åren sanning, att i sednare tider
har mati egnat sig med ungdomlig kraft åt jordbruket, af hvilket
förhållande ganska fördelaktiga resultat visat sig, såsom
inhenilas kan af åkerbrukets ställning vid flera herrgårdar,
isynnerhet uti Skåne, inom hvilken provins det blifvit mycket
förbältradt. Allmogen är ej i tillfälle och har ej tid att
söka sina kunskaper genom böcker, studier eller resor, utan
inhemtar dem genom expeVience. Således om de upplyslare
få tillfälle att inhemta fullständigare kunskap i detta hänseende,
sprida sig följderna äfven till de mera oupplysta medborgarue;
och del är derföre en nytta och fördel för hela
landet,
Den ig Februari f. m.
169
landet, sorn åsyftas med en sådan inrättning som den ifrågavarande-
Jag vill lika med Frih. Hamilton icke inlåta mig i
bestämmandet af något belopp för anslaget; det är endast
sjelfva riktningen af motionen jag afser, oell anser att det
är af stor vigt för landet, att någon summa lemnäs till understöd
åt inrättningen, så att den går till förbättring och
icke afstannar. För öfrigt är jag öfvertygad, alt det knappast
för närvar, finnes någon person, som på en gång förenar
de kunskaper och den erfarenhet alt leda en sådan in
rättning,
som Ilr Nonnen, lill följd hvaraf, och ehuru anslaget
kan anses personelt för honom och till största delen
blifver användt på hans egendom, jag anser det belopp, sorn
kan komma i fråga, ej vara bortkastade penningar, äfven
0111 Staten sedermera i en framtid ej kunde beräkna annan
behållning, än som vi hafva genom bättre upplysningar i
ämnet. Jag tillstyrker bifall lill motionen i dess syftning.
Fril), von No I ken, Carl Adam, uppläste följande:
Då institutet vid Degeberg blifvit föremål för R. o.
Ad:s öfverläggningar, tager jag mig deli friheten alt af denna
anledn. anföra några ord. Jag har sjelf vistats vid detta
institut och der njutit undervisning, — jag äger en rättare,
som der blifvit bildad, och i mitt granskap finnas äfven derifrån
utgångne elever. Jag tror mig således vara temmeligen
bekant med denna inrättning, och då det blifvit öfverlemnadt
åt R. St. att afgöra dess framtida existens, anser
jag det vara min pligt att vid detta tillfälle bryta den
tystnad, som eljest blygsamheten kunde hafva bort ålägga
mig.
Enligt hvad jag på sjelfva stället inhemtat och sedermera
kunnat erfara angtde läroanstaltens verkningar, kan jag
icke annat än med glädje intyga, att institutet är högst
nyttigt för landet. Derifrån hafva utgått en mängd elever
och lärlingar, hvilka med mycken framgång, dels till
deras egen och dels lill deras principalers stora tillfredsställelse,
sedan på egen hand utfört de förbättringar och förändringar
i landtbruket, hvarom de derstädes fått kunskap.
Jag vet, alt detta mitt yttrande skall bestyrkas af de liesta
possessionater — jag vågar nästan säga alla — som derifrån
erhållit inspectorer eller rättare. Sanningen likmätigt, får
jag likväl äran nämna, att det ifrågavar. institutet ingalunda
är utan fel och brister; men jag tror, att dessa fel kunna
snart afhjelpas, om det projecterade anslaget blir beviljadt,
ty de hafva lill en stor del endast uppstått af brist på tillgångar.
Och under alla omständigheter blir institutet vid
Degeberg, äfven i dess närvar, skick, af så stor nytta
för Svenska landtbruket, att det är högst maktpåliggande att
nu betrygga dess framtida bestånd.
Det är visserligen ett ganska betydligt anslag, som nu
a H. ' aa
Den 19 Februari f, ali
är i fråga, oell jag bekänner öppet, — så mycket jag än älskar
denna inrättning — att det är ganska obehagligt att
vid detta riksmöte nödgas fördubbla det anslag, sorn för feni
år sedan ansågs tillräckligt, och sorn R. St. då, med så mycken
beredvillighet, biföll. Men saken är af vigt; det första
anslaget är alldeles otillräckligt, och föreståndaren, som tillika
är ägare af stället, bar derjemte förklarat, att endast på
de villkor, att den nu begärda årliga tillökningen samt ett
ränlefrilt lån på 10 år af 10,oro i:dr b:co beviljas, åtager
han sig att fortfara med sitt besvär. Frågan blir således,
om det skall vara mera skäl att bifalla dessa tillökningar,
eller ock att låta liela inrättningen upphöra. I sådant fall
får jag på det ifrigaste tillstyrka, att det ökade anslaget
mätte bifallas. — I flera provinser ilar fråga blif
vit väckt örn bildande af andra landtbruks-instituter och äfven
underdånig anhållan om anslag dertill blifvit fiamställd.
Jag skulle dock tro, att dessa borde — åtminstone liil en
början —inskränka sin verkningskrets tili allmogen och den
arbetande classen, som dock alltid endast med svårighet kan
begagna ett utom provinsen beläget institut. Degeberg kunde
deremot blifva en sorts academi lör en högre bildning i
yrket.
Om jag ej missminner mig, är det 15,000 r:dr b;co
som i 11. M:s nåd. propos. är föreslaget i tillökning för Degeberg
, samt till medel åt andra mindre dylika inrättningar
inom provinserna; 0111 man härtill lägger de redan beviljade
5000 r:dr b:eo, så kan af denna summa det nu begärdta
fördubblade anslaget beviljas, och 10,000 i:dr b:cö återstå
dock årligen till de andra projecteraue inrättningarnas disposition.
Det är alltid mera skal att öka understödet för
en inrättning, som redan är i gång, och som redan visat
gagneliga frukter, än att lemna denna tillökning åt en alldeles
ny, om hvars beskaffenhet man ännu är okunnig oell
hvars framgång ännu helt och hållit är osäker.
Låtorn oss derföre icke afskräckas af en måhända val
dryg årlig utgift, då derigenom ett vigtigt mål befrämjas
för landets allmänna val. Låtom oss ej kullkasta ett arbete,
hvartill vi redan lågt en så säker grund. Den tiden är nu
lyckligen försvunnen, då man i allmänhet betraktade landtbruket
med ett visst förakt, och du Sveriges ädlingar ansågo
det föga öfverensstämmande med deras samhällsbelägenliet
att sig dermed befatta. Denna tid ägde så mycket stort
och ärofullt i andra afseende!), alt den gerna kan uthärda
denna lilla förebråelse. Den närvar, har andra fordringar,
och man inser nu ali på åkerfältet kan äfven skördas ära.
De tysta strider som der föras, och seglar, som der tillkämpas,
kunna oftast medföra varaktigare fördelar, än de
blodiga bragderna på slagfältet.
Frih von. Kraemer: Det kan ej falla mig in att vilja
Den 19 Februari f. m.
besh ida nyttan af institutet på Degeberg, ty den är redan
allmänt erkand. Om man genom ett statsanslag kunde beslämina
dess framtida fortgång, skulle jag vara den första
alt rösta bifall till anslaget; men då det är i enskild persons
liand, oell Hr Nonnen, när som helst, kan försälja Degeberg,
(rågar jag, huruvida Statens medel vore rätt använda,
om de anslogos lill understöd af byggnader derstädes.
Jag skulle tro, alt sådant understöd endast borde lemnäs
en egendom, som tillhörde Stalén. Äfven jag har varit vid
Degeberg och sett fördelarna af institutet, men anser mig
likväl böra anföra de betänkligheter, jag hyser i afseende
på lämpligheten af ifrågavnr. anslag.
Frih. Cederström, Jacob: Om jag icke missförstår
meningen af motionen, skall det begärdia anslaget användas
till lärare-personalens underhåll, oell det föreslagna lånet till
byggnader. Är förhållandet sådant, ser jag icke, huru Frih.
von K rami ers invändning 0111 olämpligheten atl. med anslag
bidraga till förbättrande af en enskild mans egendom skall
kunna vinna afseende, ty Staten återfår dessa medel, för
alt kunna använda dem till andra ändamål. Jag understödjer
motionen, synnerligen derföre, alt den till K. M. öfverlemna!'
alt pröfva, så väl villkoren, som sältet för användandet
af detta anslag, likväl med det tillägg, atl icke allenast
inteckning uti egendomen skall medgifvas, hvilken
dock icke medför tillförlitlig säkerhet, om den blifver bland
de sista, utan att fullgod säkerhet särskildt ställes för capitalets
återbetalande på io år. Jag anhåller, att delta mitt
yttrande må få åtfölja motionen vid remissen.
Hr Gyllenliaals motion remitterades till StatsUtskoltet.
Likaledes blef, vid förnyad föredragning, IIr Gyllenhaal,
Lars Herm., den i5 dennes e. m. på bordet lagda
motion om inkomstersättning för adjungerade ledamöter i
Götha Hofrätt remitterad till StatsUtskoltet,
Föredrogs å nyo Hr Gyllenliaals Lars Herm., den i5
dennes e. m.på bordet lagda motion, nng:de löneförbättring
för Götha Hofrätts ledamöter och tjenstemän.
Frih. Fleming, Herm. Reinhold, uppläste följande:
I
anledn. af Hr Gyllenliaals väckta motion örn förbättrade
löneförmåner för samtlige embets- och tjenstemannapersonalen
inom Svea och Götha Hofrätten, får jag vördsamt
i korthet göra en anmärkning öfver den värde motionärens
jemförelse mellan Hofr.rådens löneinkomster och District-chefens
för inre Tullbcvak nings-dislrictet, det District-chefen
årligen skulle uppbära 4°° i;dr mera i
Den 19 Februari f. ra.
löneinkomster än ett Hofr.råd; jag skal! Levisa motsatsen
häraf:
District-chefens lön är
i,5oo rsdr
Respenningar inom districtet 5oo ”
Summa 2,000 rtdr
är en sanning; men dessa 5oo r:dr äro honom tilldelta i och
för hans inspectionsresor, som oftast nog öfverstiga demia
summa, och hvilka således ej böra kunna tilliäknas honom
såsom någon löneinkomst, emedan han med dessa 5oo r:dr skall
bekosta sina många och vidlyftiga inspectionsresor. — Dislrictchefen
äger ju således, enligt min tanka, endast i årlig löneinkomst
15oo rtdr. — Ilr Gyllenhaal medger sjelf, att år
1839 uppgick ett Hofi’.råds löneinkomst till 1912 rtdr 2/; sk.
btco och District-chefens inkomst till i5oo rtdr; således
ägde ju ett Hofr råd, enligt denna calcul, 412 r:c^r 24 sk.
mer löneinkomst än District-chefen, och ej som Hr Gyllenhaal
påstår, att District-chefen skulle äga 400 r’^r mera
om året än ett Hofr.råd; — detta är ju klart och tydligt
bevisadt, hvilket jag lofvat. — Den värde motionären säger
vidare: ”att denne tjensteman (nemi. Distr.chefen) bor
"hela året på sin landtegendom 4 m'I från Jönköping, besöker
staden allenast några få gångor om året på 2 eller 3 da”gar,
gör — mig veterligen — aldrig några resor i och för
”tjensten, och hans tjenstgöring i öfrigt skall — efter mig
”meddelade tillförlitliga upplysningar — vara ytterst lindrig
”och maklig.” Mycket illa för Hr Gyllenhaal att vara så
oriktigt underrättad om rätta förhållandet, isynnerhet då
man vill jemföra en sak med en annan; och en man, så
allmänt aktad och upplyst som Hr Gyllenhaal, borde väl
icke framkomma med insinuationer, stödda på så osäker grund
som "ett veterligen” och genom dem kasta skugga på
en aktad embetsman, som frånvar. icke är i tillfälle att sig
försvara. — Det kan visserligen äga sin riktighet, att District-chefen
ej besöker Jönköping så många gångor, men
han har ju dessutom flere andra stationer, om jag ej missminner
mig, uti 6 a 8 särskildta län att inspectera; huru
kan Hr Gyllenhaal dä veta, huru ofta han besöker de öfriga
stationerna. Dertill får jag äran tillägga, att District-chefen
för inre Tullbevaknings-dislrictet, mig veterligen, alltid
uppfyllt sina tjensteåligganden samvetsgrant och pligtenligt,
hvilket i motsatt fall nog af K. General-Tullstyrelsen, som
med sin kända noggranna vaksamhet om sine underordnades
skyldigheters iakttagande, visserligen ej blefve oanmärkt och
allvarligen tillrättavist.
Jag får vördsamt för min del afsiå ali löneförhöjning
för Hofr.råderna i Svea och Götha Hofrätter; och skälet
för detta mitt afslag stödjer sig derpå, att den K. propostn
ej upptager någon sådan förhöjning. — Vördsamt anhåller
jag, att denna min anmärkn. måtte biläggas motionen.
Den ig Februari f. m.
1^3
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Tyertemot hvad
den siste värde talaren yttrat, kan jag för min del icke annat
än tillstyrka, atL den utvidgning af Götha Hofrätt, som
befinnes vara nödig för göromålens behöriga skötande, må
äga rum, och att Ständerna bevilja de anslag, som behöfvas,
vare sig för flere eller bättre aflönade ledamöter. Mea
då sådana framställningar i afseende på Just.verket göras
vid hvarje riksdag; så böra vi vara betänkte på deras förekommande
för framtiden. Jag tror, att en utväg dertill linnes,
och alt man åtminstone bör försöka, om han icke leder
tillmålet. Utvägen skulle, efter min förmening, vara att
på annat sätt ställa aflöningen för domare, särdeles i irsta instansen.
Nu är, såsom vi alla veta, aflöningen ställdt på det sätt,
att domaren har betydlig del af många, långvariga och vidlyftiga
rättegångar, af uppskof med målens afgörande; och
när fördelen af allt detta ej anses nog stor, kan han begagna
sig af protocollens onödiga belastande med införda handlingar,
dragen stil in. m. Om nu i stället aflöningen inrättades
så, att domaren icke hade gagn af alla dessa sätt att
förlänga rättegångarna och försvåra rättvisans erhållande,
utan han tverlom finge besvär af rättegångarnas mängd och
långvarighet; så vore sådant troligen det säkraste sättet att
förekomma behofvet af flere och högre lönade Hofr.Iedamöter.
Äfven i Högsta Domstolen är målens medhinnande
nästan ogörligt, brottmålen hafva ökats till en sådan mängd,
att civila måls afgörande måste alltför länge slå tillbaka.
Man satter derföre i fråga att inrätta a:ne divisioner i Högsta
Domstolen; men en hvar kan inse, hvart det i sådan
händelse skulle taga vägen med lagskipningens enhet. R.
St. vidtogo vid sista riksdag den utvägen inom Konungens
Cancelli, att lägga expeditionslösen på chartan, så att der
för närvar, icke betalas annat än det stämplade papper, hvarmed
handlingarna aro belagda, hvars belopp en hvar kan
controllera och hvilket till statsverket ingår. Tjenstemännen
hafva i stället fått motsvarande större löner på stat.
Denna åtgärd har redan haft helsosam verkan i många hänseenden,
till och med på organisationen. Då jag förut såsom
Stats-secreterare icke kunde få föredraga mål, som, efter
deras beskaffenhet, hörde till Ecclesiastik-expeditionen,
men som gåfvo inkomst åt Kammar-expeditionen, och fördenskull
qvarhöllos derstädes, för att ej minska vederbör,
sportelägares inkomster; så fick jag deremot, sedan sportlarne
upphört, utan invändning, föredraga samma milt embete
tillhöriga ärender, emedan de ej vållade någon förlust för
Kammar-expeditionen, utan endast besvär för Ecclesiastikexpeditionen.
Om nu Stäuderne beslutade alt lägga den s.
k. expeditionslösen för domares utslag och prot.utdr. på
chartan, och att i stället lemna dem bestämda löner af
Staten; så hade man utan tvifvel gjort det väsentligaste steget
lill fi"1'-1 ''•mnnnde för framtiden af sådana behof, som
174
Den 19 Februari f. m.
det Hr Gyllenhaal rut framställt. Man har väl i sednare tider,
på många stallen, försökt, att genom förliknings-commissioner
förekomma rättegångarnas tilltagande. Men om det äfven
lyckades, så medförer denna utväg ofta fara för sjelfva
rättvisan; ty inom mången förliktiings-commission finnes ingen
lagkunnig man. Ehuru billigt hon vill afgöra målen, så
kan det lätteligen hända, att hon i sin välmening förfar
emot lag, och i okunnighet om dess föreskrifter förliker
bort parternas lagliga rätt. Vore deremot åfiöningen för
domaren så ställd, att han endast hade besvär och ingen
vinst af de många tvistemålen; så skulle följden deraf troligen
blifva, att han, enligt lagens föreskrift, vore den, sorn
främst sökte åstadkomma förlikning, och då tror jag hon
blefve bäst gjord. Hvad jag nu säger, härrör icke från något
klander eller hugskott för ögonblicket. Det är efter
lång erfarenhet, som jag talar, och redan för 1 eller 3 riksdagar
sedan, har en ledamot af detta Stånd, sjelf domare,
önskat den förändring jag nu omnämnt. Om någon af eder,
raine herrar! vid en taxering, eller annat tillfälle, frågar efter
huru mycket en domsaga ger i afkastning; så får han
vanligen till svar, att hon i den eller den mannens hand
icke ger mer än så eller så mycket, men att inkomsterna
af domsagan kunna uppdr ifvås eller upphöjas till så eller
så mycket, om hon sköttes af en annan. Detta betyder ögonskenligen,
att inkomsterna bero af domarens vilja alt
drifva upp deni. Sättet dertill liar jag redan omtalat. Jag
nämner nu delta af den anledn., som Hr Gyllenhaal motion
gifvit; men jag skall i bestämd motion framställa mitt
förslag i detta hänseeede, för att läggas på bordet till R.
o. Ad:s bepröfvande.
Hr Gyllenhaal, Lars Herm.: Den anmärkn., som
Frih. Fleming framställt, synes visserligen vara af ganska
svår och eftertänklig beskaffenhet; men lyckligtvis kan jag
disculpera mig, och det är icke min vana, att framställa
uppgifter, stridande mot sanningen, hvarföre jag äfven nu
är beredd, att bevisa hvad jag sagt. Jag börjar med att
fork lara, att den tjensteman, som är Chef för inre Tullbevaknings-districtet,
varit af mig känd i många år, redan innan
han blef tjensteman. Jag värderar och känner honom såsom
en förtjenstfull och aktningsvärd man, och det har icke kunnat
vara. min mening att såra honom eller någon annan, då
det icke är hans fel, att hans tjentsgöring ej är så trägen,
sorn ett Hofr.råds. Han fullgör sina uppdrag och, mig veterligen,
har aldrig några klagomål emot honom blifvit
väckta. Detta till svar på första delen af anmärkningen. —
I fråga örn hans inkomster och resor i tjensten, grundar jag
mitt omdöme på underrättelser af tjenstemän inom tullverket.
Under 4 års tid har jag varit bosatt i Jönköping, och
med stöd af den enskilda kännedom, jag derunder förvärf
-
Den 19 Februari f. m.
.75
val, samt de upplysningar, som blifvit mig lemnade, har
jag trott mig kunna framställa den öfvertygelse, att denne
District-cliefs göromål icke motsvara Hof’r:s-rådens, då likväl
hans inkomster öfverstiga deras, och jag har gjort det
icke för att såra, utan för att visa missförhållandet emellan
inkomsterna, då han har i5oo r:drs lön, och dessutom 5oo
r:dr såsom respenningar, och deremot Hofrts-råden ar i83g,
oaktadt davur, höga riksmarkegång af 8 r:dr 2g sk. b:co,
enligt hvad jag i motionen nämnt, endast hade en lön af
19^2 r:dr 24 sk. Är åter riksinai kegången, såsom ofia inträffar,
ej högre än 6 r:dr htco, går lönen för ett Hofitsråd
ej lil! iner än 1600 r:dr. Den värde Frihtn har icke
svarat på min uppgift om aflöningen lör Magistraten i Götheborg
och iedamöterne i åtskilliga Collegier. Jag tror
det derom uppgifna förhållandet vara sanningsenligt, och
dä t. ex. i Götheborg en rådman af den litternta classen
aflönas med 2400 och af handels-classen med 1600 r:dr,
malle detta kunna anses såsom ett talande skäl för den löneförhöjning
jag föreslagit. Jag har framställt motionen,
icke endast såsom chef för det embetsverk, hvarvid jag är
anställd; jag har begagnat min rättighet såsom representant
att framlägga mitt förslag, men då det blifvit mig förebi
ådl, alt jag sträckt min motion längre än Konungens
propos. åsyftar, anser jag mig skyldig att äfven i detta
fall aflemna en förklaring. — Redan år i834, sedan fråga
blifvit väckt om förbättring i lönevillkoren för Hofi ätterna,
befallte Konungen, i skrifvelse den 8 Mars, Dess Just.-Statsminister
att gemensamt med Hofrts-Presidenterne öfverlägga
och lill K. M. inkomma med förslag till sådan förbättring.
Jag var då ännu icke nämnd till den befattning, jag nu
innehar, hvilket först skedde år i836. Jag blef då underrättad
om K. M:s nåd. skrifvelse, och, sedan jag mer än
ett år utöfvat min Presidents-befattning samt hunnit taga
närmare kännedom om behofvet i denna del, afgaf jag i
Oct. 1837 ett förslag om lönereglering för Götha Hofrätts
ledamöter och betjening. Detta skedde efter öfverläggning
med Just. Stats-ministern och Presidenterne i de öfriga Ilofrälterna.
I Svea och Götha Hofrätten äro förhållandena
enahanda, och i följd deraf afgåfvo Presidenten i Svea
Hofrätt och jag likstämmiga förslag. Organisationen af Hofrätten
i Christianstad är sådan, att dervar. Presidents förslag
icke kunde blifva likstämmigt med vårt, i fråga om
divisionernes antal, men i fråga om lönebeloppen voro vi
öfverens. De sålunda uppgjorda förslagen inlemnades lill Just.-  Statsministern, som hade sig anbefaldt, alt till K. M. inkomma
med förslag; men jag har hört, att de icke blefvo
inlemnade till K. M., ulan att Just.-Statsministern, med
ledning deraf, utarbetat ett egel förslag, sorn blifvit aflcm
nadt
till K. M., och legat till grund för den till R. St.
aflåtne nåd. propostn. Deraf har handt, att frågan om lö
-
in6 Den ig Februari f. m.
i
ncförbättring för Hofrätlernas betjening blifvit nr ilen K,
propos:n utesluten, emedan den icke varit underställd K. M:s
nåd. pröfning. Della har gifvit mig anledn. att, såsom tilllägg
lill Konungens propos., till II. Sits behjertande framlägga
jemväl frågan om löneförbättring för Hofrätlernas tjenstemän;
och att jag gjort förslag om högre löneanslag för
Höfrätterna, än Konungens propos. upptager, tror jag varit min
ratt såsom representant samt chef för ett af de ifrågaställde
embetsverken. JVIotiverna derföre bar jag i motionen framlagt,
och det beror på Utsk. samt Riks-St:n alt, efter pröfning
af de anförda skälen, i frågan fatta beslut.
Hr Gyllenhaal anförande hade blifvit afbrutet, genom
ankomsten af en Deputation ifrån Hederv. Bonde-St., anförd
af Riksdagsm. David Gudmundsson från Hallands län, hvilken,
å Ståndets vägnar, öfverlemnade ett prot.utdr. af den
l5 dennes.
Gr. Posse, Arvid: I anledn. af 2’.ne värde ledamöters
framställningar om beskaffenheten af Districts-chefsembetet
i inre TuIIbevaknings-districtet, anser jag mig böra till
StatsUtskts upplysning meddela, att samma embete, i anseende
till dess öfverflödighet, blifvit af K. M. redan för
många år sedan bestämdt till indragning, så snart den nuvar.
innehafvaren deraf afgår. Vid sådant förhållande torde
så väl den jemförelse Hr Gyllenhaal gjort emellan denne
embetsman och Hofrättsledamöter, som anmärkn. deremot af
Frih. Fleming, komma att förfalla.
Gr. Frölich, David: Sedan det numera är en allmänt
känd sak, att vederbör. Hofrätter afgifvit sina yttranden
öfver de hvilande förslagen till allmän civil- och criminal-lag,
vill jag icke bestrida utan snarare tillstyrka motionärens
förslag om ökade löner för Höfrätterna; dock får jag
tillägga, det jag önskat och hellre sett, om denna löneförhöjning
kunnat dröja tills vi fått se en verkställighet, som
jag hoppas ej länge uleblifver af de nya lagförslagen, och
den reglering af lönerna, som då är att förmoda.
Remitterades till Stats-Utskottet.
Upplästes Bonde-St:s genom Deputation nyss meddelade
prot.utdr. af den i5 dennes, af innehåll, att Ståndet, som
anlragit ett af Hans Jansson från Elfsborgs län d. i dennes ingifvet
och uti ett vidfogadt memorial intaget förslag till und.
skrifvelse till K. M., i anledn. af H. M:s tal till R. St. på
Rikssalen vid riksdagens öppnande, öfverenskommit att, genom
särskild Deputation, detta sitt beslut öfriga Riks-SCn
tillkännagifva och dem inbjuda att med Bonde-St. sig förena
uti den af Ståndet för dess del sålunda beslutade und.
skrifvelse.
Begärdes på bordet. '
Före
-
Den ig Februari f. m.
177
Föredrogs ånyo Frii). Cedorsl 1 örns, Anders, den i5
dennes e. m. på bordet lagda motion om förändringar i 18 >3
års legostadga för husbönder och tjenstehjon.
Frih. Gederström, Anders, upplåste följande:
Då jag hegart de i min motion föreslagna förändringai
och tillagg i den nu gällande tjenstehjoiisstadgan, så har del
ingalunda härflutit derifrån, att jag anser denna stadga i
öfrigt vara ändamålsenlig, samt att tillägg och ändringar
kunna vara tillfyllest att upphjelpa dess brister. — Nej, långt
derifrån! — jag tror tvertom, att denna stadga är uppbyggd
af sådana materialier och på sådan grund, att den motverkar
och strider emot det fria samhällets utveckling och
bildning; att den snarare danar oduglingar, tiggare och lösdrifvare,
än den verkar motsatsen. Men jag har ansett nödvändigt,
att, så länge denna på det gumla feodalväldets
ruiner uppresta byggnad — som gör skilnad emellan fria
och ofria, rika och fattiga, privilegierade och oprivilegierade
varar, den åtminstone må vara så tydlig som möjligt,
på det ilen ej må gifva anleda, åt godtycket, att, allt som
olika intressen uppstå, olika tillämpa densamma. — Jag har
trott att, så länge den finnes, den åtminstone må vara så
litet skadlig och så nyttig som möjligt; och den enda nytta
som deraf kan ernås, vore, att den bidroge att rensa samhället
från förbrytare och lösdrifvare.
Min öfvertygelse är, att hvarje menniska är född lill frihet,
och sträfvar efter frihet, om hon ej från barndomen
så blifvit vand vid motsatsen; att hon, lik oxen för plogen,
ej duger till något, med mindre hon dertill af sin herre
drifves. Den frie mannen finner tili och med jordlifvets frihet
för inskränkt, han längtar efter en ännu högre — den
som vinnes på andra sidan grafven. — Här menas likväl
blott lagbunden frihet, ty all annan är sjelfsvåld. Verklig
frihet kan blott finnas inom ett lagbundet samhälle; ty endast
der, hvarest hvarje menniska supponeras lika så noga
bevara egen, som respectera andras, finnes verklig frihet. —
Och en sådan supponerad rättskänsla kan endast inom ett
lagbundet samhälle förutsättas* eller anses möjlig. — Ty
menniskan är, dess värre, alltför böjd att missbruka sin frihet
på andras bekostnad, och sålunda tillvälla sig en makt,
som ej kan ernås med mindre andras frihet inskränkes.
Vid första bildandet af ett samhälle eller en stat, måste
derföre hufvudvillkoret för dess lagar vara allmän jemnlik
frihet, d. v. s. hvarje medborgares lika rätt att utan inskränkning
drifva hvilket näringsfång, handtverk eller rörelse
som helst, så länge han ej bryter emot de lagar, som
till det allmännas säkerhet och bestånd äro stiftade. — Alt
tvinga den menniska, som intet ondt gjort, och som ej förbi-
ti t i l sig emot samhällets lagar,"atL, antingen tjena andra el1
II. 23
178
Den 19 Februari f. m.
ler ock behandlas såsom en förbrytare, det strider så uppenbart
emot allt rättsbegrepp, alt detta tvång endast bör anses
möjligt i en despotisk stat, der herrskarens vilja utgör
samhällets lag; och att ett sådant förhållande kan existera i
en constitutionel stat, en sådan som Sverige, det kan endast
förklaras genom landets fordna inkräktande af Götherna,
oell deras behandlande af landets ,urinnevånare som träJar
eller ofria, saint sednare införandet af feodal- och vasall-väsendet,
Ilvars tillvaro visserligen för länge sedan upphört,
men hvaraf dock ännu många spår, ty värr, i våra
lagar förfinnas.
Jag skulle derföre helst önska upphäfvandet af allt s.
k. laga försvar, hvartill, enligt min tanka, hvarje medborgare,
som till staten fullgör sina åligganden, är lika berättigad,
och i dess ställe i Legostadgan föreslå de föreskrifter
för husbönder och tjenstehjon, som kunna anses nödiga
att befordra ömsesidig säkerhet och belåtenhet, grundade på
principen af lagliga öfverenskomtnelsers och contracters förbindande
egenskap. — Men då dessa ämnen egentligen höra
under allmänna lagen, så anser jag otjenligt att, för närvar,
och innan de nya civil- och criminal-lagförslagen komma
under R. St:s pröfning och skärskådande, utförligare utveckla
mina åsigter härutinnan.
Hr von Knorring, Carl Henr.: Förenande mig
med den värde motionären, får jag vidare tillägga: Att den
nu gällande tjenstehjons-stadgan har behof af förändrad
redaction, inser hvar och en, som gjort sig mödan med
uppmärksamhet följa densamma — isynnerhet i de delar,
der den sårar sundt förnuft. Denna stadga bjuder t. ex.
husbonde, vid påföljd af böter, att afgifva sannfärdig, på
öfvertygelse grundad orlofssedel, med intyg om dess tjenstehjons
uppförande, nyckterhet m. m.; men samma husbonde
fälles till böter för denna samma orlofssedel, om han ej
gitter leda sina intyg i bevis, och hvarvid dess öfriga 3o
tjenstehjon, ehuru ögonvittnen of de omnämnde förseelserne,
ej få vittna. Samma husbonde fälles vidare till böter,
enär han, viss derom att ej i bevis kunna leda dess tjenstelijons
hvardagliga olater, desamma i orlofssedeln ej vågar
omnämna. Följden häraf är den, att, der denna stadga af
kitlsliga åklagare efterlöljes och tillämpas, man alltid skrifver
vackra orlofssedlar, i hopp att dymedelst säkrast undgå
åtal, och sålunda bedrager samhället, uppmuntrar den
dåliga tjenaren att fortfara deri, och afböjer för den sedlige
och skicklige den ersättning, han finner i välförtjent
loford.
Att detta mitt anförande måtte åtfölja Frih. Cederströms
motion tili vederb. Utsk., få jag vörsamt anhålla.
Hr Hjerta, Lars: Då vi från K. M. fått mottaga löfte
att snart erhålla en propos. ang:de lösdrifveri-förfatlnin
-
Den 19 Februari f. m.
gnrne, tager jag mig friheten att till motionären hemställa,
huruvida lian ej behagade låta denna sin motion hvila, tills
den K. propostn inkommer till R. o. Ad. Frih. Cederslröms
nu förevar, motion innehåller frön till så vidlyftiga och
allvarsamma öfverläggning»!-, att de kunna blifva ännu
långvarigare, äu discnssionen om hans nyligen förehafda
motion rörrde correct.inrättn:ne. Delta skulle endast föranleda,
att R. o. Ad:s ledamöter blefvo uppledsnade med
dubbla diseussioner i nära nog samma ämne, enär mången,
i allt fall, torde vilja yttra sig öfver dea K. propos:n. Jag
gör denna hemställan lill den värde motionären; men för
den händelse, att han ej skulle vilja afstå från motionens
remitterande, får jag vördsamt lill H. Ståndet hemställa,
huruvida icke all discussion i ämnet likväl kunde uppskjutas,
intilldess Konungens propos. ankommer, då alla de ledamöter,
som i frågan vilja yttra sig, och bland hvilka äfven
jag räknar mig, få tillfälle att derom framställa sina
åsigter
Frih.
Raab, Adam Christian: Utgående just från
den synpunkt Frih. Cederström uti dess i dag afgifne anförande
antydt, kan jag icke komma till samina resultat, som
den värde Frihjn, då han, under förutsättning att nu gällande
tjenstehjonsstadga skall, i afseende på föreskrifterna
0111 laga försvar, äga bestånd, ansett andra förändringar
deri böra uppskjutas; men då Hr Hjerta hemställt, om Frill.
Cederström ville låta sin motion hvila, afvaktar jag motionärens
svar, innan jag vill ingå i vidare yttrande öfver
ämnet.
Frih. Cederström: Jag har ingenting emot, att denna
min motion må hvila tills K. M:s propos. i ämnet kan
ankomma. Jag afstår således ifrån alt, för närvar, få den
remitterad till Utsk., såvida det är öfverensstämmande med
Ståndets vilja.
Uppå derefter framställd propos. beslöts, att Frih. Cederströms
nu föredragna motion finge hvila.
Till remiss föredrogs Hr Hammarskölds, Carl Wilh.,
den i5 Febr. e. m. på bordet lagda motion om förhöjning
i gästgifveri-skjutslegan.
Frih. Boye, Ludv.: Jag anhåller vördsamt, att det
Utsk., sorn kommer att handlägga den förevar, motionen,
ville eftersinna några omständigheter, som efter mitt omdöme
synas förtjena alt öfvervägas. Skjutsskyldigheten är
fästad vid jorden, och detta onus har otvifvelaktig! ingått i
beräkningen hos hvar och en, som köpt jorden. Att kalla
denna skyldighet orimlig, är intet annat eller icke mer
grundad!, än att säga det äfven väghållningsskyIdigheten är
orimlig. Begge äro de uödvändige; men, mine herrari
Den jy F c b r u a r i f. m.
frågan liäv gäller iclje blolt liqviden emellan den sorn skjutsa
r oell deri som skjutsas, frågan gäller derjemte en allmän
beskattning på hela den Sveriges befolkning, som hvarken
skjutsar eller skjutsas. Det är nemi. en obestridlig sats, alt
skjutslega!) bestämmer forlegan, denna åter bestämmer frakt?
legan, och en förhöjning i skjutslegan, till det belopp man
nu föreslagit, skulle således bestämdt inverka till en betydlig
förhöjning af priset på alla de varor, som skola hemtas
hos köpmännen, hvilka icke lära underlåta att göra sig
betalde för sina kostnader. Jag vill icke bestrida, att billigheten
fordrar någon förhöjning, men en förhöjning till alterum
tanlum synes mig orimlig, och jag hemställer till
Utskts eftersinnande, hvad förhöjning detta årligen skulle åstadkomma
i utgifterna för Statsverket, sorn skall betala posIförringen
, fångtransporten och ersättning för embetsresor. Jag
anhåller, att delta yttrande må få åtfölja remissen.
Frih. Gederström, Jacob: Jag understödjer motionen
i afseende på förhöjning af skjutslegan, af det enkla
och naturliga skäl, att skjutsen icke är betald med de 16
sk. btco för milen, som nu erläggas, och att de nu skeende
ständiga reclamationerna om förhöjning för vissa städer
och stationer i landsorten medföra beslut af Regeringsmakten,
hvarigenom partiella förhöjningar beviljas. Hvarje förhöjning
i skjutslegan, som icke allmänt kan bestämmas, är
en orättvisa mot dem, som hafva samma skyldighet att fortskaffa
andra, men icke åtnjuta samma fördel af högre betalning.
Jag kan och vill icke neka, att den af motionären
föreslagne förhöjning till allerum tantum, kan vara något
för hög att på en gång beviljas; men jag tror, att med hänsigt
till myntvärdet år 1809, då skjutslegan bestämdes till
it! sk. btco, bör nu åtminstone 24 sk. btco blifva den allmänna
legan, och i städerna betalas 32 sk. btco. På delta
sätt kunde man, en gång för alla, slippa de partiella förhöjningarna
i skjutslegan för vissa orter, som med skäl
väcka missnöje hos dem, som icke komma i åtnjutande
deraf.
Hr af Dalström, Gustaf Jacob: Jag kan visserligen
icke annat än förorda den lofvärda syftning, som den värde
motionären ägt, alt nedsätta något af de onera, som tryck;»
jordbruket, och jag är ense med honom i afseende på ändamålet
att minska jordbrukets servituter eller besvär, emedan
en sådan lindring synes mig vara den enda rätta, och
deremot grundskatterna, enligt min tanke, icke böra upphäfvas.
Men jag anser dock den värde motionären icke komma
till sitt mål på den väg han gått, utan tror en annan
väg vara bättre, och jag utber mig att få framställa densamma.
Motionären anser alt hållskjutsen befordrar sedeförderf
för landel i allmänhet, och jag instämmer med honom deruti,
Deu ly Februari f. m. 181
/
enär lifvet i hullstugan ej annat kan än letia till sedeförderf',
emedan bränvinsflaskan och kortleken tillgripas af den,
sorn der mången gång måste tillbringa hela sin dag utan att
få skjutsa; men jag vet också, att, i händelse skjutslegan
skulle förhöjas, allmogen ännu mer skulle retas i dess önskan
alt skjutsa. Vi veta, alt bonden i allmänhet icke gör
slöra beräkningar på én vinst, sorn är aflägsen; han söker
deremot genom tillfälliga hiförtjenster, hastigt vinna sitt ändamål.
Vi veta, att allmogen ofta sjelfmant inställer sig
vid gästgifvaregårdarne för att få skjutsa. JVär för närvar,
retelsen att vinna en sådan förtjenst är så stor, skulle den
flir bonden blifva så mycket större genom skjutslegans förhöjning;
och jag hemställer, huruvida man då vunnit ändamålet
att förekomma sedeförderfvet. I allmänhet skulle en förhöjning
af skjutslegan hufvudsakligen drabba landet, emedan
allmogen i samma mån nödgades betala högre reseersättningar
för de embels- och tjenstemän, som hafva bestyr
med dess angelägenheter. Bonden finge betala dubbel skjuts
för fjerdingsman, nämndemän, landtmätare m. fl., sorn besörja
hans angelägenheter. Jag får äfven erinra, att denna
förhöjda skjutslega skulle drabba den betydliga del af tjenstemän,
som nödgas göra långa resor', utan a(t derföre erhålla
en skillings ersättning. Jag vill blott citera exemplet
af de svagt lönte sijhallernerne i Svenska armeen, UnderLieutenantens
lön uppgår sällan till högre belopp qn i^o
i :dr, efter afdrag af accordsränta, bevillning, centonal ro.
in. Ilan är dock nödsakad att göra resor af ao, 3o och
anda lill 5o mil om året, lill torpsyner och andra förrättningar
inom regrtets stånd. Jag hemställer, om icke en lill
dubbelt belopp förhöjd skjutslega skulle djupt ingripa i erssan
för dessa tjenstemän. Jag vet väl, att motionären åsyftar
att, genom den förhöjda skjutslegan, kunna tillvägabringa
contracler om skjutsens besörjande af enskilde personer,
åtminstone pä de allmänna vägarna. Man har antagit ett
sådant ändamål, men jag kan icke tro, alt det någonsin
kpinmer till verkställighet. Vårt land är så glest bebodt,
och trafiken der så ringa, att sådane inrättningar ej skulle
bära sig. Jag tror tvertom, att allt hvad nian i detta afseende
skulle göra, vöre att hindra eommunicationer i landet,
och således begå ett Stats-ekonomiskt fel, om också
en del af kostnaderna för närvar, drabba en enskild Corporation.
IJeremot trpr jag, att motionären skulle vinna sitt
ijndamål, •— sedeförderfvets förekommande — på eli annan
lämpligare väg, nemi. om all hållskjuts upphörde och
förändrades till reservskjuts. Då skulle den sk julssky Idige,
i stället för att hela dygnet nödgas uppehålla sig sjelf och
si|i häst vid gästgifvaregården, kunna komma dit på ett
visst klockslag, och genast efter verkställd skjutsning återvända
hem. Jag hemställer, öm icke della skulle mer öfverensstämma
med landets verkliga behof af lindring i skjuts—
v
Den 19 Februari f. m.
skyldigheten, peli bättre befordra sedligheten. Jag anhåller
således, att Utsk. måtte afstyrka motionen, samt taga i betraktande
hvad jag nu vördsamt tagit mig friheten anföra.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenorn kl. 6
på e. m. skulle komma att fortsättas.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, uppläste
följande:
Då förhållandena i afseende på skjutsens utgörande äro
så olika, ej blott i de åtskilliga af Rikets provinser och län,
tilan jemväl uti olika delar af samma län, att då på somliga
ställen skjutsen kan anses för ett onus, så bör den å
andra, som aro slätter och hafva öfverflöd på hästar, åtminstone
sommar- och vintertiden, då vägarna äro goda
och hästarna få hvila, anses för en inkomstkälla och. skjutspenningarna
för ren vinst; så vill jag vid denna motion färsta
de erinringar att: 1:0 bör det bero på de skjutsskyldige
vid hvarje skjutsstation, att sjelfve afgöra, om de vilja densamma
utgöra, eller att den skall öfverlemnas åt entreprenören;
2:0 om man vill höja skjutslegan, anser jag, att
man ej på en gång kan gå de resandes och skjutsskyldtges
billiga anspråk bättre till mötes, än om skjusllegan höjdes
en tredjedel af hvad den nu är, eller kanske gjordes lika
med legan för sladsskjuts, eller kanske dubbel mot hvad
den nu är, under de två månaderna April och Maj omvåren,
och September och October om hösten, då dels de
skjutsskyldige äro mera i behof af att sjelfve begagna sipå
hästar, dels vägarna dåligast, samt att, under nämnde månader,
skjutslegan för en häst höjdes med hälften af hvad
den nu är, och så i proportion, om den för tvänne eller
flera hästar blefve lik den för statsskjuts, eller dubbel mot
nu, emedan, då i åkerbruket merendels begagnas parhästar,
paret blir obrukbart vid den ena hästens sändande i skjuts,
bördan med åkdon i allmänhet blir större efter en häst än
två, och han således mera lider af de dåliga vägarna, och
förnämligast, emedan en person då mäste medfölja som kusk
likasåväl sorn då två hästar skickas; 3:o att om skjutsen
skulle öfvertagas af entreoreneurer, äfven de större eller
s. k. lands- och kronoyägarnäs iståndsättande och underhållande
öfverlemnades åt sådana, eller ock af kronan öfvertoges,
då correctionister och arrestanter kunde begagnas
lill deras macadamiserande, hvarigenom bönderna kunde egna
litet mer arbete och uppmärksamhet på sina s. k. byoch
häradsvägar, hvilka hittills vår och hösttid, åtminstone
i de trakter jag kanner af Skåne, varit de djupaste dy
och moras i landet. NB. det faller af sig sjelf att sladsskjuts
ej konjniit här i fråga.
Hr Hammarskjöld, Carl Wilh.: Jag har af Frih.
D c ii 19 Februari f. 111.
183
Cederström* anförande tyckt mig finna, att lian anfier skjutsen
böra till sitt fulla värde betalas. Jag hemställer då, om icke
lätta sältet att utröna dess rätta värde vore, att låtanden
utbjudas på entreprenad-auction. Då man vet, att förhållandet
är mycket olika i olika provinser, vet jag icke hvarföre
betalningen för skjutsen i en provins, der den kostar mindre
och der man gerna skjutsar, skall blifva lika stor, som der
skjutsskyldigheten är mera betungande, och der man betalar
för alt vinna befrielse derifrån. Jag tror, alt genom
entreprenad-auetioner har man bevakat den resandes intresse;
och ehuru svårigheter möta i början, tror jag, alt sådane
entreprenader skola bära sig. Jag vill alldeles icke
fästa mig vid de 32 sk. jag föreslagit, såsom en mils skjutslega
för en häst, utan förenar mig med dem, som sagt att
det måhända vöre-för mycket; men jag vet icke något sätt
att få skjutsbesväret skiljdt från jorden, om det icke blir
till fullo betaldt. Jag har af Hr af Dalströms yttrande
tyckt mig finna, att han ansett olika priser å olika orter
medföra alltför mycket besvär? Det kan jag ej finna, och en
sådan olikhet finnes redan stadgad. Jag vet ej hvilka större
svårigheter skulle uppkomma, än nu, då en resande vid
gästgifverigårdarna på landet betalar ett högre pris, an i
nästa stad. Så betalas nu t. ex. i Stockholm skjutsen högre
än i någon annan stad, och för öfrigt är uti flere städer olika
skjutslega bestämd.
Frih. af Nordin, Ca rl Johan! Öfver bestämmandet
af den skjutslega, som bör erläggas, skall jag icke, viddetta
tillfälle, begagna min rätt att mig yttra. Det blir tids
nog, då det Utsk., till hvilket ärendet bör remitteras, inkommer
med sitt utlåt.; men jag vill fästa detta Utskts uppmärksamhet
på angelägenheten att icke handlöst eller lösligt
behandla saken, utan att söka reda förhållandet från fordno
och gå tillbaka till Drottning Kerstins tid, då bland manta Ispenningarne
intogos skjutsfärdspenningarne, samt att tillse
under hvilka villkor de då af Ständerna beviljades. För min
del, har jag vid en sådan granskning funnit, att Ständerna antogo
skjutsfärdspenningarne, såsom en bland mantalspenningarne
ständigt utgående ränta, under villkor, alt deskulle befrias
från all sorts skjuts, hvarföre de också hos Drottning Kerstin
begärde utfärdande af en ny Gästgifveri-ordning, som
jemväl genast af henne blef utfärdad och allmänneligen kungjord.
Går man till granskning af denna Gästgifveri-ordning,
så finner man, att intet åliggande att skjutsa var
lagt på allmogen eller jordägarne, utan att det var ålagdt
hvarje Landshöfding att genom accord bereda de resandes
fortkomst. Jag vill icke nu yrka, att så äfven härefter
skall blifva; men jag begär att det Utsk., till hvilket frågan
remitteras, må fullständigt utreda grunden, hvarpå
man bygger den öfvertygelse, att del är jordägarens pligt
att skjutsa.
.84
Den 19 F e b r 11 a r i f. ra.
Frill, von Kraemer, Robert: Jag liar begärt ordet
blott för att instämma i Frill. Cederströms Åsigt, att skjulslegan
bör okas till 24 s^- b:eo P® landet deli 32 sk. b:co
i städerne. Derigenom kunde entreprenader om skjutsningen
lalla re uppgöras, oell sålunda båll- oell téservskjutsningsskvldiglielen
åtminstone iridiréet upphöra. Hvad bestraffar
en värd talares yttrande, att hållskjutsen skulle vara
mera tryckande än 1'eservskjutsen, så hyser jag derom en alldeles
motsatt tanka. Jag anser reservskjiitsen, såsom det
mest tryckande Onus för jordbrukaren*
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: En allmän förhöjning
af skjutslegan skulle ofördelaktigt inverka på omsättningen
inom landet. Det syfte motionären haft, är förmodligen
att finna ett förhållande, hvarigenom landtbrukaren icke
skulle lockas att på landsvägen förnöta sin tid och uttrötta
sina dragare. Detta skulle bäst kunna vinnas, om R. St.
bos Konungen anhölle, alt Landshöfdingarne måtte berätta
gas att å hvarje gästgifvaregård, hvarest, genom allmän
auction till den minstbjudande, entreprenad å håll- och reservskjutsskyldigheten
kari tillvägabringas, i den mån bevilja
förhöjning å skjutslegan, att, genom denna möjligen minsta
förhöjning, allt bidrag ifrån de skjutsskyldige hemmanen
må försvinna.
Frih. Raab, Adam Christian.* Redan vid sista riksdagen
motsatte jag mig den <jå föreslagna betydliga förökningen
af skjutslegan, och mina ås ig t er hafva icke blifvit
förändrade. Nu torde jag såsom ledamot af Ekon.Utsk. komma
i tillfälle att utveckla mina åsigler i detaljerna: men jag
får antyda, att min tanke i allmänhet är den, att i ett så
glest bebodt land sorn Sverige, är det alltför stor våda att
försvåra communicationerna, och uppdrifva forsellönerna för
högt, hvarföre jag också anser olämpligt alt åtminstone tili
den höjd, motionären föreslagit, uppdrifva skjutslegan.
Hr Ribbing, Bengt: Jag önskar blott ett tillägg vid
motionen, i enlighet med den princip, Frih. Ridderstolpe
framställt. Jag ville, att icke högre skjutslega än den Hilvar.
må få uppbäras vid någon gästgifvaregård, der icke
skjutsen blifvit ställd på entreprenad. Ett oeftergifligt villkor
för en högre lega, borde således, enligt min tanke, vara
skjutsens ställande på entreprenad.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Den fråga, som nu är under
öfverläggning, har varit föremål för Ständernas bearbetande
i mångfalldiga år, ja! alltsedan den tid Frih. af Nordin
nämnde, eller sedan Drottning Kerstins tid. Äfven jag
instämmer i Frih. af Nordins åstundan, att det Utsk., tilt
hvilket målet remitteras, måtte taga noggran kännedom 0111
de skjutslagar, som från detina tid blifvit utfärdade. Deraf
skall
Den ig Februari f. m.
i85
skull Utsk. visserligeh inse, alt delta orimliga onus, — jag
nyttjar detta ord, oaktadt det här blifvit ogilladt, — att
detta orimliga onUs, soln nu åligger Svenska jorden, visserligen
icke kan anses såsom en grundskatt, men såsom ett
besvär, hvilket genom gammal häfd antagit dermed likartad
natur. Genom delta förhållande har ifrågavar. åliggande,
likasom vara grundskatter, olyckligt inverkat på jordbruket;
men intet af de onera, som vidlåda jordbruket, är så
lätt alt lyfta derifrån, som skjutsen. Det beror blott på den
enkla omständigheten, att den resande betalar hvad hans färd
är värd- Derefter inkominer man på en annan fråga, huru
hög skjutslegEtn bör vara. Deri vill jag icke nu ingå. Det
be ror af tids och local-bmsländigheter och kan, inom en
ganska kort tidsrymd, förändras; men säkert är, att ingen
bör hafva rättighet alt taga en annans hästar, utan att betala
hvad deras arbete verkligen är värdt. Jag bestrider
visserligen icke den åsigt, som af motionären blifvit framställd,
att skjulslegnn för närvar, borde ökas till 32 sk. milen för
en häst; men jag bestrider högligen, att denna utväg ensamt
må sökas för att komma till det afsedda ändamålet,
nemi. alt få skjutsningsbesväret uppbäfvet. Då ruan betraktar
detta besvär såsom ett onus, kan denna IjensteskyIdighet
såsom ett tvångsåliggande svårligen nog högt uppskattas,
hvaremot det frivilliga åtagandet skapar sin egen mätare i
penningevärde. Det blifver ingalunda genom en förhöjd skjutslega,
man afböjer det med skäl öfverklagade skadliga inflytande
på de skjutsskyldiges både moraliska och ekonomiska
ställning; ty den första följden häraf skulle onekeligen blifva
att de med skjutsbesvärets ovanor befryndade skulle, uti
en högre betalning, alltid otillräcklig att motsvara den sannskyldige
jordbrukarens kanske icke nog insedda föl lrister på
skjutsningsbesväret, likväl tro sig vara derföre tillfyllest ersatte,
och dymedelst gerna qvarblifva vid detta moraliskt
förnedrande samt ekonomiskt förstörande onus. — Jag tror
derföre, altman ännu iner skulle rotfästa det onda, om icke
vid legans förhöjning fastades villkoret, att allmänna entreprenader
skulle inrättas. Till understöd för dem, vöre en
sådan förhöjning visserligen oundviklig, och i sådant afseende
fäster jag högsta vigt derpå. Lika med hvad åtskilige
värde talare här yttrat, anser jag reservskjutsen vara ett
lika stort, om icke ett större besvär än hållskjutsen; och
tror jag föga vara vunnet, om endast hållskjutsen upphörer,
utan måste all tvångskjuts upphäfvas och öfvergå lill
entreprenad, med betalning iförhållande till arbetets värde.
Skulle icke Statsmakterne förena sig derom, eller Konungen
ensam besluta en tillräckligt förhöjd skjutslega, uppstår dock
den fråga, om icke jordägarne, som af gammal häfd hafva
sig skjutsningen ålagd, äfven kunde^bidraga till entreprenadens
underhäll. 1 sådant fall måste conlractet vara fullkom2
II. 24
i8G
Den 19 Febr u a ri f. ra.
ligt frivilligt, så alt, om några orter eller skjutsskyldige i
orten skulle finna sig belåtne att bibehålla skjutsningen,
kunde ingen tvingas att bidraga till en sådan entreprenad.
Del vöre då rättvist och ledande tilländamålet, att,om skjutslegan
förhöjdes, — jag förutsätter naturligtvis att den dock
icke blefve tillräcklig för att ensam bilda entreprenader —
denna förhöjda lega endast gällde för den entreprenör, som
öfvertagit sk jutsningen; hvaremot och då han, som icke erhållit
bidrag af bela skjutslaget och således ej behöfde hålla
alla de erforderliga hästarne, uppbådade dem, som icke velat
till entreprenaden bidraga, att i deras tur utgöra skjuts,
desse icke må äga att fordra högre lega än den nuvar.
Jag fäster en särdeles vigt vid att man ej må höja legan för
dem, hvilka icke anse sk jutsningen såsom ett onus, utan äro
dermed belåtne; ty skulle man för dem höja skjutslegan,
skulle man förstöra all möjlighet att inrätta entreprenader,
och det blefve i alla fall nödvändigt att förbjuda all concurence,
hvarunder entreprenaderne icke kunde bestå. Jag
ber, att Ekon.Utsk. äfven mätte taga kännedom om hvad
sista riksdagens Ekon.Utsk. i detta ämne opinerat, Utsk.
skall då finna nödvändigheten, att i denna angelägna sak,
der så många allmänna och enskildta intressen beröras, lill
R. St. framställa den åsigt, som då gjorde, sig gällande, att
R. St. böra från Regeringen begära initiativet i denna, likasom
i alla andra betydande ekon. angelägenheter; och för
min del anser jag alldeles omöjligt, att Rikets fyra Stånd
derom skola kunna ändamålsenligt besluta.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag hade i dag icke
ämnat upptaga tiden med att förlänga denna discussion;
men då jag nästan kunde förutse, att vid denna fråga det
skulle åberopas, alt skjutsen vore fästad vid jorden och nära
nog fastvuxen vid den, såsom gräset vid marken, som af
densamma belastas likasom af de öfriga tyngder den bär,
har jag gjort mig beredd att ingå i en liten historik af våra
skjutsförhållanden.
Gr. Anckarsvärd uppläste derefter följande:
Våldsgästningar och friskjutsningar tryckte menigheten
under långa tidehvarf, utan några stadgade ordningar. Under
Folkunga-ätten var Magnus Irsta Birgersson, — efter
döden ärad med tillnamnet Ladulås — den förste, som år
1285 utfärdade en stadga emot öfvervåldet; och påböds då,
att ingen vägfarande man skulle gästa utan för penningar,
hvarföre ock uti hvarje by en särskild person förordnades,
alt på dessa villkor åt vägfarande tillhandahålla hvad som
tarfvades, äfvensom att ingen fick taga friskjuts, som icke
hade Konungens bref dertill *).
Konung Magnus Eriksson Smek utfärdade ett K.
*) Konung Ladulås’ stadga ia85 cap. 9.
Den 19 Februari f. m.
påbud åren 1335 och 1344- att vid allmänna vägar taverner
skulle inrättas, och storby o m rä t ta re, der taverni ej
vara ”kunde,” och sattes hårdt straff så väl för den, som
våldgästning gjorde, sorn förden, hvilken emot ägarens vilja
tog dess häst och den nyttjade. Under skydd af dessa författningar,
samt till följd af den år 144^ utfärdade nya lag,
uti hvars 24 cap. af Kon.Balken de förra författningarna erhöllo
större fullständighet, kom folket i åtnjutande af något
slags skydd emot våldgästningens olägenheter. Men unionstiden
kom och den mannamån, hvarmed Svenska folket
derunder behandlades, påförde menliga förklaringar och
tillägg uti skjutsförfattningarne, såsom: ”att då herrskap
”redo genom landet, två hästar för hvar kunde läggas lill
”bonden; lades flera i gården, så skulle skal derföre göras
”bondanom;” *) äfvensom att der taverner ej voro inrättade,
åboer på hemman och torp i allmänhet voro förpligtade
att, under de tillförordnade rättares bemedling, åt vägfarande
herberge lemna och skjuts förskaffa; ”likväl! alla
”ändliga och verldsliga frälse landlboar från all sådan gäst —
”ning och gengärd undantagne" **).
Dessa undantagslagar hafva, oaktadt de hela vår historia
igenom nästan beständigt förekommit, med otålighet och
missbelåtenhet varit fördragne, hvarföre också Riksföreståndaren
Sten Sture den äldre, af både nödig och klok omtanka,
återkallade båda dessa ofvanåberopade stadgar genom
en annan, daterad Telge år >49') uti hvilken föreskrifves:
”att ingen, hvarken andlig eller verldslig, rik eller fattig,
”skulle, emot vanlig ersättning, undandraga sig att vägfarande
herbergera och forthjelpa.”
Den store Konung Gustaf I fann sig föranlåten att,
till hämmande af de inrotade missbruken i afseende å vägfarandes
frigästning och skjuts, stadga: ”att äfven hofman,
”sorn i Riksens resor stadde voro och hos allmogen njöto hus
■”och nödtorft, skulle på samma sätt som andre vägfarande
”sådant för sig betala” ***).
Friskjutsning och frigästning syntes nu vara nflyst; men
under Eric XlV:s och Johan lills vacklande styrelser uppkommo
å nyo frågor om undantags-lagar för vissa elusser,
i synnerhet Konungens embetsman under deras embetsresor.
De förändrade styrelseåsigterna i allmänhet, och särdeles i
afseende å skjutsväsendet, väckte naturligtvis mycket missnöje,
och Konung Eric XIV fann sig föranlåten alt söka
tillfredsställa de olika intressena genom en pålaga för allmogen
att utgöra så kallade ta vernepenningar, på det
att de resande mätte för desto lindrigare kostnad kunna begagna
de inrättade allmänna skjuts- och gästningsställena.
*) Catraare recess i483, §§ 3 och 5.
**) Cnlmarc recess *474» § *•
***) Gustaf I:s bref till Allmogen af den i5 Dec. iåija.
i8S
Dc 11 19 Petro a ri f, m.
Men följden häraf hlef, alt jordbrulärne fingo vidkännas
håde skjutsen och skjutspenningarne, och stadgandet hlef
åter af Konung Johan upplläfvet.
Dessa kastningar af utfärdade och återtagna författningar
alstrade som vanligt under dylika förhållanden oord»?
ningar och den svagares förtryck. Skjuts- och gäslningsskyldigheten
började å nyo alt anses såsom ett allmogens
naturliga eller medfödda åliggande, hvaraf en och hvar,
som reste i egna ärenden, tog tillfället i akt att fordra fri
skjuts och fordenskap, under förevändning att så väl den
ene som den andre kunde åberopa skyddet af Kongl. nåd.
Konung Johan fann sig likväl föranlåten att åter hämma den
tilltagande oordningen, genom dess patent om skjutsning och
taverner, af den 32 Febr. i56g, hvarigenom, med undantag
af dem, som med Konungens bref voro förpassade
eller hade Konungens vapen, och de, hvilka af Konungens
Bef:h:de voro förskickade af Konungen med bref, samt
med deras pass voro försedde, äfvensom de hvilka förde
Konungens egna forslor, alla öfriga — Riksens Råd icke undantagne
— borde betala den gästning och skjuts de begagnade;
och blefvo dessa stadganden ytterligare bekräftade af
de efterföljande Regenterne, Konung Cari IX *),'Gustaf
Adolph **), samt Drottning Christina ***).
Omsider blefvo, emot erläggande af de ibland våra jordeboksränlor
ännu bekanta skjutsfärdspenningar, alla fria skjutsfärder
och gästningar afskaffade och upphäfna, så för Konungen
sjelf som för dess betjente, undantagandes det sorn
bestås vid krigsmanska pets af-och antågande, regementseller
fänike-tals: hvarom besluten af j6^2 och 1649, äf
vensom
1649 års försäkran och ytterligare gästgifveristadganderne
af 1649, i65i, samt 1664, omständligen handla;
och är det i från denna tidpunkt den ordnade gästgifveriskjutsen
egentligen utgår.
De författningar , som efter denna tiden utkommit, och
efter hvilka gästgifveri-im ättningarne ännu styras, äro allmänneligen
kända. Inseendet öfver dem åligger i synnerhet
Landshöfdingarne, hvilka, i kraft af deras instruetion ,
äga att, med tillämpning af allmänna lagen, 1734 års gästgifveri-förordning
samt 1766 års förklaring, såsom hufvudsakliga,
jemte några K. bref och påbud rörande mindre betydande
omständigheter, derom, efter hvarje orts särskilda
förhållanden samt efter menigheternas hörande, i samråd med
dem vid Häradsrätterna förordna. Man forde häraf finna,
att vi för omkring aoo år tillbaka icke uti landet hade något
ordnadt skjutsväsende; och jag är ganska öfvertygad,
att de maktägande samhällsclasser , hvilka den tiden droga
*) Norrköpings beslut i6o4-
****) Kongl. Brefvet nf den 3 Febr. i6i5,
*+*) Förordningen den 9 Jan |636 samt beslutet af iG38
Den 19 Februari f in.
nvlla och fördelar af den fria gästningen och af den fria
skjutsningen, nnsågo såsom en slör orättvisa, när den bättre
ordningen infördes. Det har tillhört alla tider, och kommer
säkerligen att alltid tillhöra dem, att menniskorna sällan
ifrån rättsgrunder betrakta sina likars åligganden. Skjutsbesväret
hvilar för närvar, hufvudsakligast på skatteallmogen.
Till de flesta städer är landsbygden anslagen, både
såsom hålli- oell såsom reservskjutsskyldige*). Säterierna gro
från deltagande i skjutsningsbesväret alldeles fritagna. Prestersknpet
har, genom 172} års privileg. 7 art., åtnjutit befrielse
från skjutsningsskyIdighet för alla Ståndet tillhörande
boställen och embetsgårdar, stommar och klockarebol,
och på grund af Förenings- och Säkerhetsacten af den 21
Febr. 1789, äro jemväl alla boställen från skjutsningsskyIdigheten
undantagne, så att 1111 mera endast den egentliga
jordbrukaren åligger att besörja resandes fortskaffning, och
synes således äfven sednare tiders författningar hafva syftat
till återupplifvande af den i fordna tider rådande grundsatsen,
att bondens naturliga åliggande och skyldighet vore
att skjutsa. K. Circulär-brefvet till Landshöfdingarne af
den 8 Dec. 177% som upphäfver den i 1766 års förorda.
8:de §:n af R. St. sig förbehållna granskningsrätt öfver
skjutsregleringarne, har återfört dessa under den ekonomiska
lagstiftningen, och liar försatt R. St. uti den obehagliga
nödvändigheten att behöfva framföra önskningar till aflijelpande
af skjutsningsbesväret, som utgör en af jordbrukets
tyngsta, förderfligaste och mest ojemnt fördelade skatletungor.
Regeringsmaktens allena besittning af den ekonomiska
lagstiftningen synes, efter vanligt förnuftsslut, hafva
bort ålägga Regeringen, alt i denna maktpåliggande angelägenhet
åtminstone ådagalägga någon tanke till förbättring
eller afhjelpande af ett ondt, hvilket på ett så hardt, så
ojemnt, så orättvist och för den fria medborgaren så förnedrande
sätt, belastar Svenska jordbruket.
Skjutsningsbesväret delar sig för närvar, uti håll-, reserv-,
krono- och kungsskjuts. Hållskjutsen, som ålägger bonden
eller hemmansbrukaren alt inom den socken han bebor, pu
fem mils afstånd ifrån gästgifvaregården, till de resandes
förskaffande, på vissa bestämda tider, hålla ett visst antal
hästar eller genom accord med andra närboende, genom
dryg betalning lösa sig ifrån detta åliggande, är en i sina
följder så skadlig anstalt, att det nära nog icke kan förklaras,
att Regeringsmakten ännu aldrig vidtagit någon åtgärd
till förebyggande af hållstugans menliga inverkan på den
skjutsande allmogens sedlighet och moralitet; men så länge
reservskjutsen skall bestå såsom ett åliggande, så förb lifver
hållskjutsen ett nödvändighetsondt, emedan, detta biträde
förutan, de reservskjutsskyldige skulle alldeles gå under, —
*) 1734 års Gastgifvcristadg.i § 1a.
igo
Den 19 Februari f. m.
hvadan det också blifver en oundgänglig nödvändighet, alt
sk jutsningsbesväret upphör på en gång: och då man i vårt
land icke synes vara böjd, alt ifrån den ekonomiska lagstiftningens
sida sjelfkraft påminna om Rikets rätt och bästa,
genom införandet af andra länders fortskalfningsanstalter,
genom gästgifveriernas förening med postinrättningen; så
gifves visserligen icke någon annan utväg, än att i önskningsvag
begära skjutslegans förhöjning, och till hvilken ända jag
icke allenast understödjer Hr Hammarskölds motion, utan
begär en ytterligare förhöjning af : r:dr b:co milen, såsom
skjutslega för en häst. Jag möler de inkast, som härvid göras
i afseende å inverkningarne häraf på den lägre t jenstemannapersotialens
resor vid förrättningar, torpsyner och mera dylikt;
men ingenting är lättare än afhjelpandet af dessa svårigheter,
då allmogen i utbyte mot det nuvar. skjutsbesväret ganska
säkert skulle åtaga sig, att, mot nuvar. skjutslega, gård
emellan fortskaffa personer, som vore inom sjelfva orten stadde
i så beskaffade embetsresor, och vore det ingalunda någon
omöjlighet att härvid stadga conlroller emot missbruket:
och torde härvid äfven kunna tilläggas, att sådana frivilliga
fortskaffningsbiträden, till ganska betydlig del, af allmogen
lemnäs i alla fall.
Hvad kronoskjutsen vidkommer, så skadar det ingalunda,
0111 äfven den blef mycket dyr, då det är troligt, att
missbruken derigenom blefvo mindre, och att marche force'e
med kronoskjuts, för sådane ändamål som några soldaters
fortskaffande till en Drotlningholms-bataljon, icke förordnades,
utan afseende på möjliglieterne att, genom ångbåtsfarten,
spara allmogen skjutsningsbesväret, utan allt betraktande
af tidens mera eller mindre lämplighet till jordbrukarens
egna angelägna göromål.
Att kungsskjutsen fördyrades, vore i min tanka icke
heller något särdeles ondt, när det för mig velat visa sig,
att det erforderliga hästantalet vid de flesta tillfällen varit
vida större, än det i min tanka egentligen borde behöfvas,
vid jemförelsen med andra Regenters resor, så väl inom,
som utom deras egna länder. Genom en fördyrad kungskjuts,
torde det icke komma att inträffa hvad jag ifrån egen
erfarenhet kan åberopa sedan i838, då den socken, hvilken
jag bebor, och som är belägen 6 mil ifrån Stockholm,
uppbådades att emottaga kungsskjuts en mil på andra sidan
Stockholm, och således 7 mil ifrån de skjutsandes hemvist,
för att skjutsa tomma hofvagnar på vägen åt Rosersberg,
emot betalning för en mil, då 16 sk. b:co blef ersättningen
för i5 mi! tillryggalagd väg med häst och karl; och
när man härtill lägger att de skjutsande, för att emottaga
hofvets tomma vagnar, passerade K. hofstallet i Stockhom,
till hvars underhållande Staten årligen betalar 3o,ooo r:dr,
så synes just ingenting vara att invända emot fördyrandet
äfven af kungsskjutsen.
Den 19 Februari f. m.
Man anför såsom skäl emot skjulsbesvärets afskaffande
sorn skyldighet, att bonden så öfvermåttan gerna skjutsar;
men man tager härvid icke i betraktande, att han är en fri
menniska, och att det beror på honom alt, i hvad inrättningar
som göras, genom fri öfverenskommelse tillfredställa
denna lust alt skjutsa, i stallet att för en alltför låg betalning
dertill vara tvungen, och om förhållandet äfven vore,
att det finnes bönder eller jordbrukare, som alltför gerna
skjutsa, så finnas äfven ganska säkert andra, som icke känna
något vedervärdigare, än detta tvungna åliggande, och
det är orättvisan af sjelfva tvångsförhållandet, som härvid
alltid bör i första rummet afses. Man påslår, att ett annorlunda
ordnadt skjutsväsende skulle för de medellösa blifva
alltför hardt och tryckande, och härtill svarar jag blott, alt
jag först och främst tror, att den enskilda speculalionen otvifvelaktig!
skulle komma att åbanebringa inrättningar till afhjelpande
af detta onda, och om också utvägarne att för
den medellösa komma fort, i någon mån, försvårades, så
torde man likväl få lof att medgifva, att det nu innebär en
alltför stor förmån att efter en häst kunna, snart sagdt,
med ett ordentligt lass komma fort genom en så låg skjutslega,
som nu är stadgad. Jag anser, med ett ord, att det
som rättsgrund är oundgängligt att nu taga del sista steget
till jordbrukarnes frigörelse ifrån det tvungna skjutsbesväret;
och lill ändamålets vinnande yrkar jag skjutslegans uppsättande
lill 1 r:dr b:co milen, och anhåller att detla mitt
yttrande måtte få medfölja Hr Hammarskjölds motion.
Gr. Anckarsvärd, fortfor derefter muntligen:
Jag anhåller derjemte alt få till besvarande upptaga några
inkast af åtskilliga talare. — Här har blifvit sagdt, att skjutsen
är fästad vid jorden, att denna sålunda gått i köp, och att skjulsningsskyldigheten
således borde förblifva med jorden förenad.
På samma sätt kunde man i de länder, der lifegcnskapen
varit fästad vid jorden, säga, att det var en orimlighet
alt upphäfva den, men tidens makt har dock redan
verkat, alt sådant skett, äfven under despotiska förhållanden;
och mycket mindre tror jag det kunna påstås, att man
i ett fritt samhälle bör bibehålla en inrättning af så tryckande
natur, som den ifrågavar. Om den bör anses såsom
en skatt, så är det gifvet, att grunden för dess bibehållande
måste vara dess jemna fördelning; och hemställer jag lill
It. o. Ad., om denna skatt faller jemut på de obebodda trakter,
der icke iner än 1 eller 3 skjutser utgå i månaden,
och på de vid större vägarna belägna orter, der hvarken
håll eller reservlag räcka till, såsom hos oss, som hafva våra
bostäder i närheten af Stockholm. Här är exempel på
dem, hvilka bo 6 fjerdingsväg eller 2 mil från Stockholm,
och betala 5o r;dr b:co om året, för att lösa sig från skjulsningen.
Då frågar jag, om denna skatt är jemn; och då
D c ii 19 Februari f. m.
man ej vill på annat sätt gripa- verket an och söka komma
till en bättre ordning, tror jag, för min del, ingen riktigare
utväg finnes än alt förhöja sk jiitsiegan. Jag har icke derföre
sant, alt det blefve en absolut nödvändighet, att, medelst
bifall till milt nyss afgifna yttrande, skjutslegan komme
att blifva 1 rtdr btcö, utan det är tvertom troligt, att den
blefve lägre, örn genom accord eller post-stationer en förändring
i skjutsväsendet kunde åstadkommas.
Jag har flera gånger i enskildt tal hört den nu af Gr.
Horn och andra varde talare framställda sals yttras, att
en förhöjd skjutslega endast borde ega rum, der Contracter
om skjutsningens öfvertagande kunde uppgöras; men jag måste
bekänna, att jag lika litet under de enskildta samtalen,
som under den offentliga discussionen, kunnat göra mig begripligt,
hvarföre en sådan skilnad vore nödvändig. Jag
kan icke förstå annat, än att, i fall förhöjningen af skjutslegan
blir motsvarande besväret , det mäste blifva möjligt för
Latulshöfdingarne, under hvilkas inspection skjutsen står, att
med gästgifvarne träffa öfverenskommelse!- örn sådana inrättningar,
hvarigenom skjutsningen, såsom skyldighet, helt och
hål let upphörde. Derigenom skulle alldeles icke något hinder
uppkomma, för att med dem, sorn bo i närheten af gäslgifvaregårdarne
uppgöra contracter om utgörande af skjuts; men så
länge reserv-skjulsskyldigheten qvarstår, är hållskjutsen absolut
nödvändig, så vida icke allmogen skall ännu mer betungas, ty
jag är af alldeles samma tanka, sorn flera ledamöter här yttrat,
att reservskjutsen är ojemnförligt tyngre och värre i sin egenskap,
an sjelfva hållskjutsen, ty ofta nog har den till reserv
anslagna, i närheten af de större vägarne, knappast dygnet
fritt, och att nödgas spänna hästen ifrån mitt hölass eller min
plog, uppå skjutsrällarens bud, är så odrägligt, alt det är nära
nog obegripligt, att ett land med fria institutioner kan
tåla och lida det, hvarföre äfven så länge reservskjutsningen
finnes, förhållandet skulle blifva ännu tyngre, om hållskjutsen
blefve borttagen. Hållskjutsdingsbesväret behöfver icke
omtalas, tv det är allmänt kändt, och man vet, att del går
nära i bredd nied våra correct.inrättn:r, samt ofta lemnar
sujetter för deras ytterligare utbildande, ty på hållstugan
grundlägges sedeförderfvet. Således måste den, sorn vill hafva
bort sedeförderfvet, äfven vilja de medel dertill, som bero
af hållskjutsens afskaffande.
Man säger också, att det vore elt stort ondt, 0111, genom
skjulslegans förhöjning, allmogen retades att oupphörligen
skjutsa; men jag anhåller, att den värde talaren, sorn
yttrat denna mening, måtte besinna, att detta är en sak, sorn
beror af fri vilja. Då bonden för sitt arbete får den betalning,
det är värdi, bör väl ingen hindra honom att skjutsa,
utan må han sköta sig sjelf, såsom han finner mest öfverensstämmande
med sitt intresse; och jag ser icke, att han,
då hans arbete blefve bctaldl med dess rätta värde, skulle
blifva
Den 19 Februari f. ra.
Iilifva olyckligare 811 nu, då lian för en spottpenning nödgas
hellida skjul sen. Inom delta Uns äro vi mångå, sorn besökt
främmande länder, oell vela hvad det der kostar alt fortska
lfa sig. F.n skjutslega bär afl r:dr h:co skalle svara mot
1 francs, neli när vår milslängd jemföres med den Fransyska,
skall en sådan lega icke finnas så hög, som den hvilken
i Frankrike erlägges. Men om betalningen för vårt förskaffande
äfven hlefve högre, än i andra länder, nödgas jag,
ehuru det verkligen är mig påkostande, i minnet återföra
den sirid, som för 4<J år sedan, eller något derförinnan,
fördes 0111 din satsen, att allt gäller hvad det kan gälla.
Således måsle i elt glest hehodt land, der coinmunicalinnerna
icke äro Ulliga, skjutslega!! efter naturens ordning vara
dvrare och icke för hällre pris, än annorstädes. Den kan
också icke bestå lill delta pris, ulan fort farande af det slafviska,
förnedrande och förtryckta förhållande, hvari våra
jordbrukare befinna sig; ty man må för öfrigt länka aldrig
så olika, så kan likväl den åsigten icke jäfvas, att det är
högst förnedrande för den fria mannen att, på en främmandes
hud, gå från sitt hus, för att skjutsa honom mot en så
låg lega, alt den icke svarar mot värdet af det arbete lian
lemnar.
Man har äfven yllrat, att det skulle uppstå en stor
olycka för landet, genom skjntslegans förhöjning, då, i
följd deraf, forsellönerne skulle blifva högre; det ville således
säga, alt det är en lycka för landet, att genom konstgjorda
inrättningar kunna nedtrycka industrien och minska
arbetsförtjensten. Jag kan icke begripa den stats-ekonomiska
åsiglen, och jag återkommer till den satsen, att allt
måste gälla hvad det kan gälla, hvarken mer eller mindre,
och säkerligen får förbunden hvarken mer eller mindre, derföre
att gästgifvare-skjutseri blir högre betald. Forsellönen
måsle bero af behofvet hos dem, som hafva något att forsla;
det blir concurrensen emellan de forslande och de forsclbehöfvande,
sorn i alla tider kommer att bestämma prisen,
hvarföre denna invändning omöjligen kan gälla, och i alla
fall är det, efter mina åsigter, en lycka, om äfven i della
hänseende arbetet betalas med hvad det är värdt. Jag anhåller,
att dessa mina tankar må få åtfölja Hr Hammarskölds
motion. ■
Hr Hammarsköld: Frih. Ridderstolpe och Hr Ribbing
tyckas dela min åsigt om nyttan af entreprenad-auetioner
för skjutsningens öfvertagande; men endast i det fall, att
entreprenader kunna tillvägabringas, vilja de öka skjutslegan.
Jag har gått en annan väg, i det jag yrkat först förhöjning
i legan, och sedan, att man må söka det lägsta möjliga pris,
och skall förklara, hvarföre jag gjort det. Om vår mening
är, att få bort ifrågavar. onus från jorden, bör man söka
a II. a5
ig4 Den ig Februari f. ra.
detta mål på det lättaste sätt; och jag tror icke, alt, i full
skjutslegan först sedan entreprenader blifvit ingångne skall
höjas, dessa entreprenader blifva tillvägabragte. Om jag
antager en gästgifvaregård med blott reservskjuts, så finna
de, som bo nära, sin fördel vid alt skjutsa, då väglaget är
godt, hvaremot de, då väglaget är dåligt, icke vilja göra
det, och de aflägset boende då få det onus alt skjutsa töllö
sk. milen. Blifva åter entreprenader uppgjorde, så tvingas
de, som bo i närheten att, i följd af frivilligt ingångne
öfverenskommelse!', skjutsa äfven då väglaget ar svårt, och
mista de längre bort boende sitt onus att inställa sig på bildning
vid elakt väglag.
Här har blifvit nämndt, att skjutslegans förhöjning skulle
verka på forlönerne. Della måste jag bestrida på grund af
erfarenheten, åtminstone i den ort jag bebor. Skjutslegan
har varit lika hög under de io år, jag bolt i Westmanland,
men under samma lid har forlönen för en tunna råg
från Fahlun till Westerås varierat från i r:dr 16 sk. lill
5 r:dr, således har forlönen intet -att göra med skjutslegan,
och just derigenom att skjutsen ställes på entreprenad, blir
det så många flera landtman, som kunna sysselsätta sig med
forslina: af brukseffekter och andra varor.
Frih. Ridderstolpe har sjelf erfarenhet af, att entreprenader
med nuvar. skjutslega ej kunna tillvägabringas i Westmanland,
der har jag med mina grannar bidragit till en entreprenad
med 2,400 rtdr, 100 tunnor hafre och 4°° hållhästar.
Det oaktadt har dock icke entreprenören kunnat slå
sig ut med 16 sk. skjutslega, utan redan på första året gick
han under. Detta tyckes visa, att denna lega är otillräcklig;
och då entreprenörer icke med så stora bidrag kunna
komma ut med skjutsningen, synas de svårligen kunna göra
det med mindre än 32 sk., då de icke få några bidrag, ty
jag har alltid utgått från den synpunkt, att man bör helt
och hållet befria jorden från detta onaturliga onus, och kan
icke inse, hvarföre jag, för det jag bor bredvid landsvägen,
skall vara skyldig skjutsa den, som vill resa mig förbi.
Gr. Mörner, Carl: Jag har egentligen begärt ordet
för att yttra mig i anledn. af flere talares här framställda
förslag örn skjutsningsbesvärets öfvertagande genom entreprenad,
och lättheten för Landshöfdingarne att kunna tillvägabringa
contracter i detta afseende. — Upplysningsvis
får jag meddela, att redan för flera år sedan blef, på K.
M:s nåd. befallning, grundad på R. St:s vid någon föregående
riksdag derom gjorde lind. anhållan, reservskjutssky Idigheten
öfverallt inom Kronobergs län utbjuden till entreprenad
; men ingen anmälde sig, ej ens på de större vägarna,
att derpå ingå. — Ehuru jag betvifla!- möjligheten att,
åtminstone inom Småland, der allmogen gerna skjutsar mot
betalning, kunna, på annat sätt än nu sker, fortskaffa* re
-
Den 19 Februari f. rn.
sande, ber jag att få fästa uppmärksamheten derå, att, om
också å de större vägarne, skjutsningsbesväret skulle öfvertagas
af gästgifvarne emot förhöjd lega, fördelen eller vinsten
endast och allenast tillkom entreprenören, emedan de
nu skjntsskyldige, med hvilka den förre contraherade om
skjutsningens bestridande, troligen icke undfinge högre betalning,
än som nu erlägges; och möjligen skulle den skjutsande,
i godt väglag, nöja sig med mindre, hellre än att icke
få förtjena något i contant med sina hästar.
Jag föreser ett sådant förhållande, om entreprenader å
skjutsväsendet skola ovillkorligen tillvägabringas; men jag
önskar, i hvad fall som helst, att R. St. i denna vigtiga
fråga må vidtaga rättvisa och ändamålsenliga åtgärder, anhållande
att dessa mina anmärkningar må få åtfölja Hr Hammarskölds
motion till behörigt Utskott.
Ur von Hartmansdorff, Aug.t En hvar instämmer
utan tvifvel i den önskan, alt de olägenheter, som skjutsen
medförer och hvilka för ingen äro obekanta, måtte kunna
undanrödjas. Men den som känner Sveriges rike eller särskilda
delar deraf, han vet också hvilka stora svårigheter dervid
mola; han finner att hvarken Landshöfdingar eller Regering
kunna göra det omöjliga. De många försök, som i detta
afseende blifvit gjorda af enskilde, men sorn misslyckats och
hvaraf Hr Hammarsköld omnämnt ett, bekräfta verkligheten
af dessa svårigheter. Det synes mig således, som skulle de
retande utropen, förtryck, odrägliga bördor, m. IL, icke
tjena till annat, än att onödigtvis förtreta sig sjelf och andra,
med hvad som icke kan hjelpas. Åtminstone borde
man sjelf kunna uppgifva någon bättre verkställbar inrättning
och icke blott klaga. Hvad entreprenaderna angår, så
tyckes man redan hafva börjat dem här, och bjudit först
24 sk., sedan 32 sk. oell slutligen 48 sk. Jag förmodar
likväl, alt Utsk. skall på afslag taga igen den förhöjning,
hvartill vi kommit på uppslag. Förhållandet är, såsom
man vet, alt endast på de stora vägarna vore det möjligt,
att, i anseende till de resandes mängd, få några entreprenader
i gång; men just der vilja bönderna så gerna skjutsa sjelfva,
att ingen skulle åt entreprenören betala. Tvertom hörer
man dem der nyfiket fråga den resande, om icke mera skjuts
snart kommer efter. När jag reste upp till riksdagen, hörde
jag dem fägna sig åt den myckna skjuts, som skulle äga
rum, så länge riksdagen varade. På de mindre eller från
hufvudstaden aflägse större vägarne, der de skjntsskyldige
måhända vore benägne att gifva något åt en entreprenör, är
skjutsen så ringa eller ojemn, alt ingen entreprenad kan bestå
utan större bidrag, än de skjntsskyldige vilja betala.
Hvart kommer man mellan dessa svårigheter? Hvad återstår
annat än alt begagna den utväg man har?
Man har sagt, att der icke hållskjuts finnes, går reserv
-
196
Den ig Februari f. in.
hondén under, och att således håll- och reservskjnts måste
vma förenade. I Calmar län linnes ingeri hållskjuts, men
likväl många förmögna gäslgifvare. Del kan förmodligen
Gr. Anckarsvärd sjelf bevittna. Det är sagdt, att skjulslegan
på många ställen är för låg; inå vara; men under Hilvar.
pris och förhållanden är lion på somliga ställen ändock
högre, än som behöfves. En af mina grannar på bänken
bär har upplyst mig derom, alt i Kronobergs län betalas
sällan mera än i8sk. rtgds milen för foror, och att bönderne
derstädes gerna skjutsa för denna betalning. Då de af den,
sorn reser med gästgifvarskjuts, får mer, äro de desto mer
förnöjde.
Här är klagndt öfver kungsskjulsen. Jag skulle önska
att riksdagsmännen erinrade sig det större besvär deras egna
resor medfört, der skjutsen icke är begärlig. Före min afresa
från Calmar, tillsade jag vederbör., att i det längsta undvika
böndernas besvärande med deras inkallande lill hållskjuts
för riksdagsmän på en strål, der så få komme att
färdas. Samma omvårdnad ont de sk ju Issky Idiga förmodar
jag att hvarje annan Landshöfding haft, inom sitt län.
Man liar här äfven omförmält, huru lindrigt det för
den resande vore, att färdas i Sverige, i jemförelse med andra
länder. Det kan vara sannt då resan sker med en
häst; men 0111 den resande begagnar flera hästar och förbud,
så tror jag att det tvertom blir dyrare här än i andra
länder, ty vi hafva icke här deligencer eller åtskilliga
andra medel lill fortkomst, som i främmande länder af resande
begagnas.
Jag anhåller att dessa mina anmärkningar må få till
Utsk. medfölja remissen.
II. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus: Det är ej för att
yttra något i sjelfva hufvudfrågan, utan blott för att besvara
åtskilliga anmärkningar af Gr. Anckarsvärd, som jag
begärt ordet. Hr Grefven uppgifver, att skjutsande varit
uppbådade på 7 å 8 mils afstånd för kungsskjuts till Rosersberg.
Det vågar jag icke bestrida, emedan det endast
lärer vara Landshöfdingen i länet, som derom har säker
kännedom; men mig förefaller det högst besynnerligt, att
förhållandet skulle vara sådant, då i allmänhet icke något
större antal hästar vid vanliga Rosersbergsresor erfordras,
emedan alla till köket och ekonomien hörande effecter vanligen
transporterasrned ångbåtar, sedan detta fortskaffningssätt
kunnat begagnas men hvad jag vågar bestämdt försäkra,
är, att Hr Grefven fått en oriktig uppgift, om att tomma
hofvagnar blifvit med skjuts transporterade till Rosersberg.
Jag äger för noggrann kännedom derom, för att icke kunna
bestämdt förklara, att sådane vagnar aldrig på annat
sätt än med hofstaliels hästar blifvit transporterade hvarken
Den ig Februari f. m.
•97
till eller från Rosersberg. Sedermera liar Gr. Anckarsvärd
yllrat, alt vid transport af trupper till Drottningholms öfningsbataljon,
man låtit deni fostskalFas med marche forcce
i stallet för ångfartyg. Jag får i anledn. deraf fästa Hr
Grefvens uppmärksamhet derpå, att om han behagar taga
närmare kännedom om de transporter af trupper, som ägt
rum till Drottningholm och andra stallen, skall det visa sig
att vanligen så mycket som möjligt foi tskuffandet skett med
ångfartyg; men en sådan commendering, som den till Drottningholm,
dit soldater från alla trakter skola afgå, torde
det icke vara möjligt att ordna så, att icke vid något tillfälle
en del af commenderingen måste transporteras landvägen,
synnerligast som man bär komma ihåg, att sjötranspor'terne
på Mälaren, då fartygen är enskild egendom, icke
kunna commenderas, utan öfverenskommelse med fartygens
ägare mäste uppgöras. Man har sökt att, så mycket
som möjligt, kunna använda dem, och icke allenast i orderne
bestämdt, att commenderingarne kunde framkomma på
olika dagar, i mån af transporttillfällen, utan äfven låtit dem
till en del qvarligga å Drottningholm 2a3 dager efter den
i uppbrottsorderne för bataljonens .upplösande bestämda dag,
just för att kunna begagna sjölägenhet. Jag har velat meddela
R. och Ad. kännedom härom, för att visa det möjlighelerne
att undvika de skjutsandes betungande icke blifvit
af General-adjulants-expeditionen åsidosatte.
Frih. Ridderstolpe: Såvida det är naturligt för bonden,
likasom för hvar och en annan att mera tycka om en
stor förtjenst, än en liten, bör man icke undra att, då
skjutsningen lönar sig väl, icke många anmäla sig till forsling.
Om nu en allmän föi höjning af skjutslegan skulle
komma att äga rum, så ar det naturligt, alt bonden, fastän
han efter min tanke icke är calculateur, linner det bättre
att förtjena mera penningar med att skjutsa resande, än att
förtjena mindre med att skjutsa varor. Flucluationen i forsellönerna
i Westmanland beror, såsom mycket annat, af
bringen; då säden är dyr, stiga tjenstefolkslönerne och stiga
afven forsellönerne för året, ty då gör sig behofvet gällande
att på annat sätt förtjena hvad jorden icke lemnat. För
alt complettera mitt förslag om entreprenad-auctioners anställande
till skjutsningens öfvertagande af den minstbjudande,
får jag anföra, alt de, efter min tanke, böra tillgå på
det sätt, att Landshöfdingen först gör ett utrop i det han
säger: ”Med nu gällande skjutslega af 16 sk. b:co, huru
”stort tillskott vill entreprenören hafva för alt bestrida
”skjutsen?” Derpå gör entreprenören sitt anbud, t. ex, vid
den gästgifvaregård Hr Hammarsköld omnämnt med 2400
r:dr, 100 t:r hafre och 400 hållhästar. Derefter gör Landshöfdingen
ett nytt utrop: ”Med 20 sk. b:co milen, för hvad
"tillskott åtager sig en blifvande entreprenör skjutsens be
-
Den 19 Februari f. m.
”stridande?" anbudet blir då 1000 r:dr &c. Så måste
Landshöfdingen gå lill vagn, tills han finner huru hög skjutslega
vid hvar och en af de olika gästgifvaregårdarne erfordras,
för att allt tillskott af jordägarne må försvinna. Derigenom
skulle bördan af skjutsen helt oell hållet aflyftas
från hemmanen, oell på de stallen i södra delen af Sverige,
der icke samma förhållande med skjutsningsbesvär inträffar,
som i norra delarne, skulle icke någon ledsamhet åstadkommas
genom antagande af mitt förslag. Nu tror jag mig
tillräckligt hafva vederlagt de misstag, som blifvit begångna
af deln, hvilka kanske ieke rätt förstått hvad jag anfört.
Frih. Raab: Jag bar visserligen med mycket nöje afhört
den historik Gr. Ankarsvärd för oss behagat uppläsa,
men denna historique har endast befastat min öfvertygelse,
att skjutsningsskyIdigheten alltsedan Magnus Ladulås’s
tid vidlåder Svenska jordbruket. Hr Grefven har yttrat,
att skjutsen hvilar hufvudsakligen på skatteallmogen.
Jag vill erinra icke allenast att en stor del af frälset, som
ligger inom det vanliga afståndet för reserven, är skjutsskyldigt
likasom kronoskatlehemmanen, utan ock derom att
all jord kan ägas lika af alla classer, de må vara herremän
eller bönder, hvarföre ej heller skjutsningsskyIdigheten ensamt
träffar de sednare. — Af flera talare har blifvit åberopndt
hvad i åtskilliga skrifter och vid föregående riksdagar
är stadgadt om vådligheten af hållstugan, och att den
är ett tillhåll för osedlighet m, m. det är visserligen sannt,
men jag vågar hemställa, 0111 icke de drängar, som entreprenören
skall bålla, för att dels sköta bans hästar och dels
följa med på resor, skulle vara lika blottställde för osedlighet
som hållbönderne. Om det invändes, att de slå under
gäslgifvarens uppsigt, får jag svara, att de icke alltid förblifva
i hans tjenst, utan komma till andra; och har då deras
moralitet blifvit förstörd, så kommer sådant den öfriga
allmogen till skada.
Här är gjordt ett förslag, att militärer, då de resa i
tjensteförrältningar, skulle föras gård emellan af allmogen.
Jag har rest på lorpsyner, och erkänner, att det är ett af
de största onera den indelle Officeraren har, men hellre än
att hans färd blefve beroende af allmogen, skulle han vilja
utbetala den största möjliga skjutslega; och det är dessutom
icke endast för resor på sådane förrättningar, han nödgas
betala skjuts, utan han måste äfven göra det vid resor till
mölen och åtskilliga samlingsställen.
Hr Hammarsköld har anfört ett exempel, der 2400 r:dr,
100 Cr bafra och 400 hållhästar utlofvades till en gästgifvare
för hållskjutsens bestridande, och har dermed velat
bevisa, att skjutspenuiugai ne borde ökas. Jag tror att detta
exempel endast bevisar olämpligheten och omöjligheten
Den ig Februari f. m.
'99
alt komma till väga med en bättre skjutsinrättning genom
entreprenader. Orsaken ligger deruti, alt da de skjutsskyldige
bönderne äga, jemte minst ett par oxar, en eller två
hästar, dessa hästar icke beständigt äro sysselsatte vid jordbruket
utan kunna begagnas för en behöflig biförtjenst,
hvartill de kunna användas utan att skadas af sk jutsningen:
i o -t o 10 7
men deremot mäste den som atagit sig en skjutsentreprenad,
hålla hästar, utan att kunna begagna dem till annat an
skjutsning, i följd hvaraf skjutsbedrifvande genom entreprenad
måste blifva dyrare. Hr von Hartmansdorff har ifrån
Calmar län, der ingen hållskjuts finnes, exempelsvis anfört
att flera förmögne gästgifvare i detta län finnas. Jemte det
jag får vitsorda detta, får jag tillägga, att äfven flere förmögne
sk julssky Idige bönder finnas, och dessa torde utgöra
den största delen. Hvad forlönerne beträffar., så äro de i
allmänhet i Calmar län snarare under än öfver skjulslrgan.
I södra delen af länet betalas forlönen från Calmar till
Carlskrona, hvaremellan afståndet är g mil, med Råg rtdr
r:gds, och i norra delen skall, efter hvad jag hört en annan
ledamot säga, vanligen betalas 20 sk. r:gds för milen i accord.
Detta ar allt hvad jag nu velat i detta ämne anföra.
Hi' Ribbing: Jag tror visserligen icke att här är fråga
om annat, än att R. o. Ad:s samtliga ledamöter öfverensstämma
deruti, att den nuvar. skjutsordningen måste upphöra
och blifva ställd på entreprenad, så vidt möjligt är;
men jag hemställer, huruvida de värde talare, som önskat,
att skjutslegan först måtte förhöjas och sedan entreprenader
uppgöras, icke misstagit sig. Jag skulle tro att det vore
bäst, att, såsom jag redan föreslagit, entreprenader först
må försökas med det villkor, att entreprenörerne få högre
skjutslega; ty då man vqt sig såsom entreprenör kunna få
högre skjutslega, än såsom reservskjutssky Idig, skulle både
de reserv- och hållskjutsskyldige önska entreprenader, med
utsigten att, jemte befrielsen från skjutsningsskyldigheten,
få tillfälle att genom skjutsningen förtjena mer än förut.
Det är alltid gifvet, att man vill förtjena mycket, och deraf
följer att alla skulle önska den ordning, som medförde
en högre betalning, helst likväl, då förhållandet är, alt en
del af de reservsk ju Isskyldige gerna vilja skjutsa, men andra
deremot äro obenägna dertill, de, som icke vilja blifva
af med skjutsen, få tillfälle att dermed fortfara, i det de
ingå i entreprenaderne, samt de öfriga kunna slippa detta
besvär. Hvad för öfrigt faran af de stegrade forlönerne angår,
ser jag icke någon fara i deras stegring; ty jag anser
dem nu vara för låga. Jag kan såsom exempel anföra, att
emellan Götheborg och Jönköping gå manga foror, ehuru
canalen är alt tillgå; och jag har hört köpmän i Jönköping
sjelfve säga, att det kostar deni föga eller intet mer, allia
aoo
Den 19 Februari f. m.
sina varor landvågen på hjul från Götheborg, Sn få ermålen.
Hvad åter den olägenhet beträffar, som skulle genom
skjulslegans förhöjning uppstå för suballern-officerai e, sorn
resa på torpsyner, så minnes jag ganska val, att skjutslegan
dervid betalas efter väldet af kronoskjuts, och således har
denna omständighet ingen inverkan på saken, då här endast
är fråga om gästgifvareskjiitslegan. Jag förnyar milt tillstyrkande
af det tillägg vid motionen, alt det må blifva
ovillkorligen stadgadt, att der skjutslegan förhöjes, skall
-skjulsningen nödvändigt vara öfvertagen på entreprenad.
Hr Hjerta, Lars: Jag skall icke uppehålla med något
långvarigt tillägg i discussionen, hvilken utan tvifvel kominer
att ännu långvarigare fortsättas i Utsk. Jag är blott
uppkallad af Hr von Hartmansdorff* yttrande om den fägnad
och fördel, som allmogen å de stora vägarna skola yttra öfver,
och tro sig finna i skjulsningen. Denna fördel synes mig
icke stå väl tillsammans med den erfarenhet, \i äga derom,
alt i Bonde-St. blifvit väckte, såsom jag tror, omkring 5o
motioner 0111 skjutskyldighetens upphäfvande eller förändring.
E11 annan betänklighet emot skjutslegans förhöjning
har af Hr af Dalström samt några andra värda ledamöter
blifvit framställd, nemi. att derigenom forsellönerne skulle
höjas, och att det skulle väcka missnöje i landet. Vi hafva
likväl Norriges exempel alt deremot framdraga. — Slutligen
ber jag att få framställa en anmärkning vid H. Ex.
Hr Gr. Brahes yttrande i afseende på de forcerade marcherne,
emedan det står i sammanhang med en af mig gjord
motion, som nu hvilar på R. o. Ad:s bord. Jag får fästa
uppmärksamhet derpå, att ehuru ångbåtarne äro enskild egendom,
möter ingen svårighet, att meik dem transportera
trupper, enär dessa fartygs turer äro på förband i allmänna
tidningarne kungjorde, och de hafva sin taxa, efter hvilken
trupper, likasom andra passagerare, Lunna föras.
Gr. Horn: Då jag sist uppsteg för att yttra mig i denna
fråga, fäste jag mig särdeles vid den af mig kände omständighet,
att man vid sista riksdagen , hufvudsakligen i Bonde-St.
och äfven från Regeringens sida, afsåg omöjligheten
att höja skjutslegan till det belopp, som -erfordrades för att
entreprenaderne skulle bära sig sjelfve. Det var ur denna
synpunkt, jag betraktade nödvändigheten deraf, att ingen
förhöjning i skjutslegan skulle medgifva.* annorlunda än v i 11-  koriigen, såvida entreprenader blefvo ingångne; men då
numera opinionerna, efter hvad jag hört, tyckas vilja jemka
sig derhän, alt man vill hafva en skjutslega motsvarande
besväret, förfaller mitt argument. Då anser jag endast behöfligt
att en bestämd befallning af K. M. lemnäs Dess
Befalln:h.‘de, alt skjuts-entreprenader genast skola bildas.
Det kan ganska calhegoriskt stadgas, att så skall ske, och
Den 19 Februari f. m.
30 1
det behöfves blott polismaktens mellankomst, för att trygga
den resande, äfvensom entreprenören för alla oordningar.
Hvad Hr von Hartmansdorff nämnt om de skjutsandes belåtenhet
bör icke lemnäs obesvaradt af den, som, lika med
mig, är af alldeles motsatt öfvertygelse.
Boiide-Si:s enhälliga tankar om skjutsbesvärets tryckande
börda som vid sista riksmöte gjorde sig gällande, ultryckes
äfven vid detta i talrika motioner. Men såsom ett bevis
mot talarens sats om belåtenhet, vill jag blott antyda
det factum att, så lange besväret finnes qvar hos allmogen,
måste det ovillkorligen vara en vinst för den skjutsskyldige,
att få skjutsa så ofta som möjligt, så vida han har
garanti att icke få sina hästar förstörda, d. v. s., i godt
väglag, äfven emot den minsta möjliga skjutslega, ty han
måste i alla fall vara beredd på skjutsning och får icke använda
sina hästar till andra arbeten. Ett annat förhållande
inträffar onekligen, då skjutsen är ett frivilligt åtagande,
och det sålunda beror af landtmannen att sjelf bestämma
nyttan eller vinsten af sitt arbete. En värd ledamot Gr.
Brahe har önskat sig en upplysning, huru det kunde vara
möjligt, att Kungsskjuts i Stockholms län uppbådades på
7 mils afstånd. Såsom egendomsinnehafvare inom Stockholms
län kan jag svara, att det för Landshöfdingen måste
blifva oundvikligen nödvändigt, att göra en sådan uppbådning,
icke allenast af Kungsskjuts, ulan äfven af kronoskjuts;
emedan eljest dessa mycket tunga onera ständigt
skulle drabba de närboende, och det är för jemnandet deraf,
som Landshöfdingen är nödsakad, att göra uppbådning
från längre håll. Att trupper kunna transporteras sjöledes,
och att för deras marcher i fredstid aldrig kronoskjuts
borde behöfvas, är min öfvertygelse. Jag bade under sista
sommaren, eller i Augusti månad, tillfälle alt höra det stora
missnöje i landet kring Westerås och mot gränsen af Nerike,
som yttrades deröfver, att en commendering då begagnade
marche forcee, fastän ångbåtar dagligen voro i
rörelse på samma linia. Man förundrade sig högligen öfver
clt sådant arrangement, och att auctoriteterna, som hade
befattningen dermed sig uppdragen, alldeles förbisett det lättaste
och minst kostsamma i detta afseende, samt förmodade
alt General-adjutanten för Arme'en icke kände förhållandet
och det stora missnöjet deröfver. Efter det vid detta
tillfälle är taladt om kronoskjuts, måste jag åberopa samma
åsigt, som jag tillförne yttrat, nemi. att kronoskjuts aldrig
borde under fredstid äga rum. Min öfvertygelse är, att i
det på vattencommunicationer rika Sverige, det endast är
en bristande omtanka hos Krigs-administrationen, som kan
göra behöfligl, alt annorlunda än sjövägen transportera
krigsförnödenheler och att, ifall sådant likväl någon gång i
mindre scala erfordrades, det icke kan vara svårare för dena
11. 36
302
Den 19 Februari f. m.
na administration än för köpmän, bruksägare och andra
personer att arrangera om effecternas forsling. Jag fäster
ett särdeles afseende på, att allt slags skjutstvång i fredstid
måtte upphöra, emedan allmogen genom skjutsen tvingas
att underhålla sina dragare, endast för detta onus, och staldet
qvar i ett fall, så vinnes föga med att borttaga detsamma
uti ett annat; hvaremot man kanske skulle snarare
förorsaka något ola cl t än något godt, om man icke tillät allmogen
att förtjena den usla nödpenning, de på skjutsningen
kunde erhålla, då likväl dragarne och arbelskarlarné nödgades
stå till hands för den skjuts, som blefve bibehållen.
Detta varder dock yttradt med afseende hufvudsakligen på
de orter, som betungas med alltför ofta återkommande uppbudningar
till kronoskjuts.
Gr. Anckarsvärd: Hvad vidkommer H. Ex. Ilr Gr.
Brahes mot mig gjorde anmärkning, så är jag rätt lycklig
att vid detta tillfälle äga min egen Landshöfding närvar.,
för att få frågan, hvarföre uppbådningeri skett, behörigen
besvarad. Jag begagnar detta tillfälle att förklara, det jag
under de 3o år, jag varit innebyggare af Stockholms län,
aldrig haft den ringaste anledn. till klagomål öfver Landshöfdingens
förfarande, och min tro har således varit och
är, att den ifrågnvar. olägenheten varit fotad på nödvändigheten
att fördela tyngden af skjutsningen så jemnt som möjligt
på landets innebyggare. Hvad åter beträffar förhållandet,
huruvida hofvagnarne voro tomma eller icke, mäste
jag bekänna, att jag i denna del endast fästat mig vid mina
värda sockneboars omdöme. Om de trott, att det varit
tomt, som varit fullt, blir sådant för deras räkning och är
det jemväl mitt fel, om ett oriktigt förhållande blifvit uppgifvet.
Hvad sedan angår truppers forslande, utan att de
sjölägenheter, som funnits för handen, blifvit begagnade —
jag vill icke tala om dem, som kunnat och bordt beredas —
så får jag i minnet återföra, ej mindre den comroendering,
som i838 med marche forcee gick till Washolmen, jag
tror 100 man stark af Wermlands regtte, vid en tidpunkt
då allmogen helt och hållet var i brist på det foder, som
för forslingen var nödigt, — detta skedde nemi. i Majmånad
— än ock ett sednare tillfälle, hvarvid jag var ögonvittne,
då en commendering, som gick till Drottningholm, låg i
Arboga på samma gång som jag. Den var 4° man stark.
Jag gick följande morgon med Gustaf Wasa till Stockholm,
och sjelfva Capitainen på detta fartyg beklagade, att han
undgick den frakten, som för honom varit fördelaktig, då
om bord många platser voro lediga. Detta är det enda jag
har att i detta hänseende anföra.
För öfrigt skulle jag visserligen hafva mycket att tillägga
i afseende på hvad här blifvit yttradt på flera håll, men
discussionen har blifvit så lång, att jag ej vill längre uppehålla
Den 19 Februari f. m.
203
den. Jag kan likväl ej underlåta att uttrycka min förnöjelse
öfver det eldorado, hvartill en delaf Småland skall hafva
stigit, hvilket måtte vara föranled t af Hr von Hartmansdorffs
styrelse och nu blifvit vitsordadt af Frih. Raab.
Hvad angår de rika bönderne, som skola blifvit det genom
skjutsning, så lyckönskar jag dem; och det är skada, att
analogien med Småland icke sträcker sig till andra provinser,
åtminstone icke till den ort, der jag har landtegendom
och kunnat närmare iakttaga skjutsens inflytande.
Hr af Ekenstam: Jag vill icke uppehålla discussionen
med något, sorn jag hört förut vara sagdt. Jag vill
blott erinra Utsk., att, vid behandlingen af detta mål, en
omständighet af största vigt är, att skjutslega!! blir utsatt
till olika belopp på olika årstider. I Stockholm ser manen
sådan olikhet, och jag tror, att det är icke allenast i afseende
på födan för kreaturen, som det är af vigt. I Stockholm
kommer inom staden väglaget icke i fråga, men utom
staden är det deremot afsedt. Ehvad utgång det myckna talet
0111 skjutslega!! nu må erhålla, blir det i alla full nödigt och
nyttigt att hafva olika lega för särskilda årstider. Entreprenader
blifva derigenom lättare att åstadkomma, och fortfar
sk julsningsbesväret i dess nuvar. skick, blir ej allenast skjutsen
rätt betald, den ena årstiden i jemförelse med den andia,
utan ock mången resa uppskjuten till en lägligare lid,
till undvikande af den emot väglaget svarande betalningen.
Hr af D alström: Jag anhåller alt i korthet få omnämna
ett misstag af en värd ledamot, sorn anfört att militärer
på deras embetsresor inom compagniets district skulle
tillgodonjuta någon nedsättning i den vanliga skjutslega!!.
Detta är icke förhållandet för närvar., och en sådan nedsättning
grundar sig icke på någon rättighet; äfvensom jag
tror, att mången, för att undvika 6 å 8 timmars väntning,
måste betala mer än den vanliga skjutslegan.
Efter jag 1111 har ordet, kan jag ej underlåta alt yttra
mig öfver det här af flere talare gjorda yrkande, att
skjutsningsskyIdigheten, hvilken vore att anse såsom en
landsplåga, borde helt och hållet afskalfas. Vore sådant
möjligt, skulle äfven jag önska denna skyldighets upphörande;
men då man tillika såsom ett medel dertill uppgifvit,
att skjutslegan bör höjas till en r:dr b:co, och frågan hufvudsakligast
rörer en annan medborgareclass, får jag hemställa,
om nian icke förut borde förfråga sig hos allmogen,
huruvida den vore belåten med att hållskjutsen alldeles
afskalfades, om derföre erlades en r:dr b:co milen. Jag
skulle deremot tro, att hvad man nu anser vara en tryckande
skyldighet hos allmogen, i sednare förhållandet skulle anses
såsom en rättighet, hvarifrån den säkerligen icke skulle
vilja afstå.
Den 19 Februari f. m.
Frill. Rålamb, Claes: Endast för att få öran meddela
2:ne upplysningar i afseende på hvad Gr. Anckarsvärd
behagat anföra, har jag begärt ordet. Det är visserligen
snntit, att allmogen från Sotholms härad blifvit uppbådad
att utgöra kungsskjuts, och att den är boende ganska aflägset
från Stockholm, är äfven sannt; men Konungens Bef:h:de
har ansett såsom sin skyldighet, att, så mycket som möjligt,
söka fördela detta onus på länets innevånare. När allmogen
inom Sotholms härad sällan fått utgöra denna skyldighet,
hafva deremot de närmare boende oftare blifvit kallade
dertill. Hvad åter de tomma Hofvagnarne angar, sä
är det mig omöjligt, att nu bestämdt uppgifva förhållandet;
men jag tror mig likväl kunna upplysa, att då Hertiginnan
af Leuchtenberg afreste och med ångfartyg begaf sig till
Tullgarn, blefvo några tomma vagnar ditskickade landvägen.
Detta är det enda tillfälle jag kan erinra mig, då
dertill begagnats kungsskjuts.
Gr. Ridderstolpe, Carl: Det är ingalunda till mitt
eget försvar, jag tager mig friheten besvara hvad Gr. florn
anmält om något missnöje, som skall ägt rum i Nerike, i
afseende på Drottningholms-commenderingen. Jag vågar
försäkra, att inom det mig i nåd. anförtrodde 5:te militärdistriclet
hafva alla sådane commenderingar blifvit samlade
på ångfartygsstationerne, der sådant kunnat ske. Manskapet
från Nerike, Wermland och Dalarne har jag samlat i Arboga;
Helsingarne hafva gått directe, emedan uti ett så
vidsträckt district, de icke lämpligen kunnat sammandragas
till samma ställe. Jag är verkligen förundrad öfver Gr.
Anckarsvärds uppgift och vet icke när han var i Arboga;
men att mitt districts commendering afgick föri. år uppå
Wikingen och med den lalitude, som nåd. General-ordres,
just för att kunna begagna ångbåtsfart, medgåfvo, är säkert.
Hvad åter beträffar det här framkastade förhållandet
med commenderingen från Wermlands reg:tc till Waxholm,
så måste denna commendering, sedan General-ordres uppå
General Melins reqvisition blifvit utfärdade om densammas
afsändande, afgå afven enligt General-ordernes ordalydelse
med marche force'e, för att på utsatt dag framkomma.
Jag tror att då, likasom vid andra tillfällen, man önskat
göra annorlunda, om tiden tillåtit det; men det är icke alltid
omständigheterna medgifva att göra såsom man vill, utan
att ett större ondt skall vika för ett mindre, och härvid
sannas troligen icke mindre hädanefter än hittills ett
ordspråk, som vi alla känna: La critique est facile, 1’art
difficile.
II. Ex. Hr Gr. Brahe: Jag har begärt ordet endast för
att erinra om ett förbiseende af Hr Hjerta, då han velat
lemna mig den upplysning, att ångbåtarne, ehuru tillhörande
enskilde personer, äro tillgänglige fqr alla. Jag tror
Den 19 Februari f. m.
2o5
mig hafva ådagalagt, att jag kände detta, då jag sagt, att
man försökt så mycket som möjligt afpassa commenderingarne
efter de dagar, då ångbåtar afgå; men då comraenderingarne
ske från så olika trakter, blir det svårt, att på
en gång få sådan transportlägenhet för dem alla, — och
derföre nämnde jag, att äfven den olägenhet bör tagas i beräkning,
att ångbåtarne äro enskilde personers egendom. För
öfrigt vet jag, att deras resedagar äro bestämde, och Gr.
Ridderstolpe har äfven upplyst, alt General-Befdlhafvarne
haft sig anbefaldt, att derefter ordna commenderingarnes
samling.
Hvad beträffar att kungsskjutsen bör uppbådas på
många mils afstånd, så erkänner jag, att sådant kan vara
nödigt, men jag yttrade, att det förundrade mig, att den
behöft utskrifvas från så långt afstånd för resor till Ro
sersberg,
då hästantalet icke varit stort; Landshöfdingen i
länet har dock nu, lika med Gr. Horn, upplyst, att det
varit nödigt, på det skjutsningsbesväret ej alltid må falla på
de närmast boende. — Hvad åter angår Wermlands commenderingen,
så och då Hr Hjerta gjort en motion, som
med denna fråga har sammanhang och nu ligger på hordet,
anhåller jag att, då denna motion förekommer till re
miss,
få lemna vidare upplysningar härom, och framställa
orsaken, hvarföre denna commendering måste afgå med
marche force'e.
Hr Ribbing: Jag kan icke annat än förundra mig öfver
att Hr af Dalström, såsom Chef för ett reg:te, icke känner,
att den skjuts, som rust- och rothållare aro skyldige
att tillhandahålla ej mindre subaltern-officerare än länsmän
och åtskillige andre tjenstemän, då torpsyner hållas, icke betalas
högre än kronoskjuts. Således skulle håll-och reservskjutslegans
förhöjning icke inverka på betalningen af skjutsen
för dessa tjenstemän vid dylika tillfällen, ulan den förblifva
sådan den är. — Hvad åter angår frågan om truppers
fortskaffande med skjuts eller ångbåt, samt att tillfällen
kunna inträffa, då ångbåtar ej dertill kunna begagnas,
så vill jag ej utlåta mig derom; men det vet jag, att en
Drottningholms-commendering från Jönköping afgick förb
sommar med skjuts till Norrköping, oaktadt 2:ne ångbåtar
afgingo från Jönköping till Stockholm hvarje vecka.
Hr Hammarsköld: Jag önskar icke längre uppehålla
discussionen; men då Hr af Dalström föreslagit, att endast
hållskjutsen måtte upphöra, får jag erinra om innehållet af
min motion, som åsyftar att all slags skjutsningsskyldighet
för jordägarne måtte försvinna.
Hr Hederstjerna, Erland: Jag anser mig skyldig
att endast lemna cn kort upplysning i afseende på hvad som
Sr anfördt om truppers transporterande inom det district,
2o6
Den ig Februari f. m.
der jng har befälet. General-ordres hafva befallt och blifvit
verkställde, att för commenderingarne till Drottningholm
begagna ångbåtslägenhet; och förra uret gick commenderingen,
bestående af 44 nlan Linköping, ernbarqnerade
der jemte trupperne från Skåne och Sjö-artilleriet, hvarefter
de sjövägen afgingo direcle lill Drottningholm.
Hr von Rosen, Georg: Jag får upplysa, att, åtminstone
i Christianstads län, ingen rust- eller rotehållare kan
affordras kronoskjuts för någon enskild persons embetsresor,
utan måste gästgifvarskjuts begagnas, der den ar alt tillgå.
Deremot kan kronobetjeningen, der gästgifvarskjuts ej finnes,
uppbåda lill kronoskjuts, hvilken begagnas emot samma
lega, som gästgifvareskjutsen, med undantag af kärrpenningarne.
Hr af Dalström: Jag ämnar blott vid hvad jag förut
såsom svar på Hr Ribbiugs yttrande anfört, tillägga, att
betalningen för de omnämnda resorna i tjensteförrättningar
erlägges till samma belopp, som vanlig skjutslega; och då
jag nämnde samma lega, åsyftade jag således ådagalägga,
att Officerare icke åtnjuta någon lindring i skjutslega!! vid
de resor, de göra i embetsföirättningar, utan få de betala
densamma till lika belopp med andra resande.j
Remitterades till Allmänna Besvärs- och Ekon.-Utskottet.
IJ. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 4 till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den ig Februari i84o.
Plenum kl. 6 e. 111.
Frih. Raab, Adam, Christian: Af förekomne skäl
har jag återlemnat den pollet jag förut uttagit för N:o io34
Wallenstjerna, och i stället erhållit fullmakt och fått pollett
för N:o 8i5 Gripensköld. Jag har icke kunnat linna
annat, än att jag efter denna förändring borde afträda från
den plats i Ekon.Utsk., hvartill Electorerne kallat mig.
Hr Frih. o. Landtm, anmodade, i anledn. häraf, Hrr
Electorer att innan nästa plenum välja en ledamot uti Allm.
Besvärs- och Ekon.Utsk. uti den ledighet, sorn uppkommit
i följd af det förhållande Frih. Raab nu anmält.
Justerades 3:ne prot.-utdr., innefattande R. o. A:ds denna
dag f. m. fattade beslut.
Den 19 Februari e. m.
207
I nnledn. af det deruti upptagna beslut om remiss lill
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk. af Hr Hammarskölds motion
rörande förhöjning i Gästgifv*riskjutslegan, anmälte sig
och yttrade
H. Ex. Ilr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Hindrad från
debatten i förmiddags nng:de skjutsen, önskar jag något tillägga.
Skjutsskyldighelens afskalfande vore i högsta grad önskligt;
men statsmannen undanrycker icke ena styltan, innan
en annan kan sältas i stället, sådan den är, måste ju skjutsen
bibehållas, intill dess vi fått fullständiga fortskalfningsentreprenader
och diligence-inrättningar. De, som åvägabragt
dessa sednare, äga anspråk på folkets varma tacksamhet.
Diligence-systeme är ett väsendtligt ci v i I isa t io ns—v i 11 k o r,
af hvilket beror behöriga communicationer inom riket och samband
med Europa. Redan då, när jag för några och 5o år sedan
första gången åkte skjuts, rönte milt unga förstånd en oöfvervinnerlig
svårighet att sammanbinda skjutsnings-sky Idighelen
med det sköna begreppet — den Svenska odalbonden.
— Jag förmådde icke tillsnmmans-rimma, huru Svenska
mannen för sig alla stunder i dygnet kunde ifrån angelägnaste
sysslor, ifrån hvarje familj-bekymmer kallas att
skjutsa den förstkommande; — och huru viddetta skjutsande
tillgår, det vill jag nu förbigå. Länge och med uppbyggelse
hade jag funnit omdömet enhälligt om skjulsningens
nackdelar af högre och lägre moment, ifrån och med demoralisation
till och med gödsel-spillningen. — Nu dagades
afskalfandet, — nu kemnade ångbåtar och diligencer
en närmad utsigt dertill; och då nödgades jag höra, huru
såsom skjutsen ändå var bra, enär den under vissa årstider
beredde bonden förtjenst och en contant penning till utgö*
rande af sina skattebidrag. — Detta anförde jag under förra
riksdagen. Så der, sade jag, rider vår stats-ekonomi i volt,
och vänder sig sålunda evigt omkring utgångs-punkten, i
stället för alt framgå till ett mål. Dock tror jag, att nu
stundar tiden, då det blir insedt, att skjutsningspligten så
alldeles intet sammanslår med det rätta begreppet om Svenska
allmogen. Jag har kommit närmare begreppet genom
Biskop Agardhs oändligen upplysande tal i "YVermländska
sällskapet för allmänna undervisningens utbredande, — jag
tror 1837. — Den Corporation, som heter Svenska allmogen,
är utomlands obegriplig, enär der intet analogt finnes;
men, beklagligen, obegripen stundom inom allmogen sjelf.
Härpå skulle jag kunna anföra nyliga bevis. Men jag ämnar
aldrig följa dessa eflerdömen af klander å namngifna
talare i ett annat stånd.
R. o. Ad. beslöt, att detta yttrande skulle åtfölja remissen
till Ekon.Utsk. af Hr Hammarskölds motion.
Upplästes från de öfrige RiksSt. ankomna prot.-utdr.,
ao8
Den 19 Februari e. m.
nemi. från PresteSt. af den 12 dennes, från BorgareSf. af
den i5 dennes, och från BondeSt. af den 5, 8, 12 och i5
dennes.
Lades till handlingarna.
Å nyo föredrogs Hr Hjertås, Lars, den 15 dennes e. 111,
på hordet lagda motion otn upphörande af Kämnersratterne,
utom i Stockholm, och af Lagmans- samt Riddaresynerätterne.
Hr von Knorring, Carl Henr., uppläste följande:
I anleda, af Hr L. Hjertås väckta motion om afskaffandet
af Lagmans, Kämners, m. fl. rätter, får jag vördsamt anföra,
och då jag i hufvudsaken förenar mig deri, anhålla, att
frågan om Kämnersrätternes afskaffande i småstäder måtte,
såsom ny motion af mig väckt, från delaktighet i behandling
med de öfrige frånskiljas, af orsak, att, då endast ekonomiska
och juridiska skäl tala för de öfrigas afskaffande,
äfven moraliska skal tala för afskaffandet af Käronersrälterne
i småstäderna, der de ännu qvarfinnas. Och får jag derföre
föreslå, att de vid dessas forum behandlade frågor
måtte af Rådstufvurätterne handläggas. — Det menliga och
demoraliserande för ett samhälle att äga rättvisans skipare,
de der till nödtorftig lifsbergning sakna annan utväg, änden
de, under utÖfningen af sitt domarekall, genom mängden
af vid dessas forum behandlade tvister lyckas göra sig, är
af hvarje rättänkande insedt. Skulle, emot all förmodan,
Kämnersrätternes afskaffande möta hinder hos endera eller
båda Statsmakterna; får jag, såsom oundvikligt, föreslå, alt
Staten anslår, ej allenast tillräcklig och passande lön för
Hrr Kämnersprseses, utan äfven förordnas måtte en Kämner,
med ty åtföljande tillbörlig lön, den der dervid förer protocoll,
och hvarförutan detta forum ej torde anses fullständigt.
— Föga kan man, vidalia tillfällen, vänta sig fullkomlig
skicklighet i lagtolkning, äfven om den goda viljan dertill
ej sättes i fråga, af personer, så underordnade i pretentioner,
da de emottaga ett lagskipande och således ett vigtigt
embete, mot en årlig lön af 100 r:dr och obetydliga
lagliga sportlar. — Tvistefrågornas mindre skickliga behandling
kan sålunda leda till orättvisa domslut, hvilka, eller
en orättvis lagskipning, äro för ett samhälle mera demoraliserande,
än mången föreställer sig, och hvarom äldre och
nyare exempel frambära vittnesbörd; med liknöjdhet, eller
utan knot, emottager mängden en rättvis dom, och lider
straffet med tålamod; en orättvis deremot revolterar samhället
och gör för den olycklige straffet olidligt. Exempel
derpå kunna anföras. — Som en möjlighet kan jag föreställa
mig en fal domare, — ordet mutkolf i Svenska
språkbruket bevisar dylika varelsers tillvaro — hvilken till
den
Den ig Februari e. m. aog
den grad döfvat sitt samvete och föraktar samhällets opinion,
så att han delar med allmänna åklagaren, stadsfiscalen
i staden, — och med honom spelande under ett täcke, —
de böter, hvartill personer, kallade inför dess forum, fällas.
— Och sedermera, trogen sin föraktliga röle, skickligen
vet att afböja öl verklagande af dess domslut, genom dels
utslagets fällande flera månader efter dess instämmande, dels
genom fördröjning af protocollernas lösande, dels genom svikande
af muntliga löften om underättelser af utslagets fällande,
m. fl. utvägar dervid användbara.
Dessa mina anförda olägenheter af orättvisa, illa lönta
domare äro här anförda utan aplication eller häntydning
på någon viss stad eller någon viss Kämnersprseses; — och
anser motionären sig icke rå derföre, om någon skulle finna
sig träffad af framställningen. Om remiss till vederb. Utsk.,
som jag tror är Lag- och StatsUtsk. får jag ödmjukast
anhålla.
Uppå särskilda proposrr blefvo så väl Hr Hjertås nu
föredragna motion, som Hr von Knorrings i anledn. deraf
gjorda framställning, till LagUtsk. remitterade.
Vid förnyad föredragning remitterades till LagUtsk. Hr
Hjertås, Lars, den i5 dennes e. m. på bordet lagda motioner:
1:0 angtde förändring af 26 cap. Rätteg.balken 1, 2, 3
och 6 §§:na;
2:0 ang:de und. hemställan om nåd. propos. rör:de, förmyndarekamrar
;
3:o om upphörande af vissa särskilda domstolar;
4:o om förklaring af 4 cap- * och 2 $§:na samt 5 cap.
1 § Jordabalken;
5:o ang:de rättighet till villkorliga utmätnings-resolulioners
utfärdande.
Föredrogs å nyo Hr Hjertås, Lars, den i5 dennes e. m.
på hordet lagda motion örn landsfiscalstjensternas indragning.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: För min del, anser
jag Landsfiscalerne icke kunna indragas, utan skada och svårighet
för ordningens bibehållande inom länen. Konungens
Bef:h:de, som i dem hafva bestämda åklagare att påräkna,
när så behöfves, kunde eljest komma i förlägenhet att finna
någon, när Kronobetjeningen, som ändå är nog sysselsatt,
icke alltid eller allestädes kan härtill begagnas. Jag anser
visserligen bäst vara, att landsfiscalerne erhölle någon viss aflöning,
utgörande en del af deras bergning, och att deras
tjenstenit förskaffade dem återstoden. Men skulle inga löner
åt dem beviljas; så vore det bättre, att landsfiscalerne bibehöllos
utan lön, än att de alldeles afskaffades. Hr Hjera
II. 27
210
Den r9 Februari e, m.
ta har endast nämnt landsfiscaler; salunda torde icke heller
jag behöfva tala om stadsfiscaler. Men hvar och en, som
tagit närmare kännedom om ordningens vidmakthållande i
städerna, särdeles de mindre, vet ock, att lion ofta beror
på dessa tjenstemän, och att de icke kunna umbäras. En
förändring både med lands- och stadsliscaler borde dock
göras, om hvilken jag nu vill göra motion, den nemi. att
fiscalers till- och afsältande, hvilket hittills skett genom Just.-  Gancellern, hädanefter måtte ske af Landshöfdingen inom
hvarje län. I händelse han skulle vara af olika mening med
Just.Cancelleren, och antingen få en otjenlig, eller icke blifva
af med en oduglig eller oredlig; så ar det tjensten och
länet, som blifva lidande. —• Jag anhåller alt denna min
motion, må till LagUtsk. remitteras.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag får blott
förnya, hvad jag i min motion vid föregående riksdagar yttrat
om landsfiscalerne, nemi., att dc måtte aflönas eller ock
afskaffas, emedan de, olönte eiler illa lönle, äro mycket
skadlige.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag får i motsats till
den åsigt Hr von Hartmansdorff uttalat, bestrida hans yrkande
att få iandsfiscals-ljensterne bibehållne. Hr von Hartmansdorff
har förklarat att kronobeljeningen vore så af göromål
öfverhopad, att den icke hade tillfälle att bestrida
hvad som ålägges landsfiscalerne. Men då vi äga fjerdingsman,
som alltför väl kunde användas till biträde åt länsmännen,
tror jag intet behof vara för hand att bibehålla landsfiscalerne.
Jag tror visserligen, att, om de skola bibehållas,
det är bättre, att de äro aflönte, än om de icke skulle vara
det; men jag anser dessa tjenster öfverflödiga, bestrider
motionen och yrkar dessa tjenstemäns afskaffande.
Hr Hjerta, Lars: Jag skall icke i detta vid trenne föregående
riksdagar ventilerade ämne upptaga tiden med besvarande
af de anmärkningar, som mot min motion blifvit
gjorde af Hr von Hartmansdorff, helst motioner i enahanda
syfte, som de ifrågavar., blifvit väckta inom de andra
Stånden, utan blott utbedja mig, att i anledn. af Hr von Hartmansdorffs
sednast afgifna yttrande, och den motion han lofvat
väcka, få framdeles uppsöka och till LagUtsk. aflemna det
anförande, som Hr von Hartmansdorff, vid 1828 års riksdag,
i detta ämne afgaf, deri han med starka ordalag yrkade
på landsfiscalernes afskaffande.
Hr von H ar t ma n sdo rf f: Anmärkningen alt fjerdingsman
kunde begagnas till förrättande af länsmännens göromål,
under det att de fullgöra landsfiscalernes åligganden, bestrider
jag. Fjerdingsmännen äro redan öfverhopade af göromål
; de skulle på delta sätt blifva det ännu värre, och mera
än de tåla, De skattskyldige börja finna för sig förmån
-
fcDen ig Februari e. m.
2 IX
ligt att underlåta inbetalning af deras krono-utskylder vid
uppbördsstämman, och låta fjerdingsmännen hemma i deras
lius uttaga skatten, med tillägg af de ringa böterne 12 sk.
Detta allena gör fjerdingsuianna-befaltningen så mödosam,
att allmogen vill undandraga sig der.. Under min korta utöfning
af Landshöfdinge-embetet bar jag haft en fjerdingsman
inkallad till cancelliförhör för försummelse, och ej kunnat
utan deltagande afhöra den svårighet han bade alt med
sina allmänna uppdrag förena vården om egna angelägenheter.
Hvad skulle hända, om han finge än flera allmänna
bestyr ?
Till svar på Hr Hjertås anmärkning, beträffande mitt
yttrande vid en föregående riksdag angtde landsfiscalerne,
får jag anföra, att om jag då tillstyrkt deras afskaffande, så
må det lillräknas min okunnighet, emedan jag då ännu icke
varit Landshöfding eller förvärfvat den erfarenhet jag nu
äger. Alen som detta skäl till brist på sakkännedom ännu
fortfar för Hr Hjerta, så täckes R. q. Ad. derefter bedömma
halten af hans anmärkning.
Hr Sandelhjelm, Paul: Under discussionen om
laudsfiscalernas afskaffande, har en omständighet blifvit förbisedd,
den nemi. att då en kronobetjent tilltalas för fel i
sin tjensteutöfning, så måste nödvändigt någon actor finnas.
En sadan är då alltid landsfiscalen, och sådana mål förekomma
till åtgärd ofta nog, om ej årligen. Skulle nu landsfiscäls-tjensterne
afskaffas, måste särskilde ombudsmän tillsättas
för utförande af Kronans talan i sådana fall. Saken
blefve ändå densamma. Jag anhåller, att detta mitt yttrande
må åtfölja remissen.
Remitterades till Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk.
Till LagUtsk. remitterades Hr Hjertås, Lars, den i5
dennes e. m. på bordet lagda motioner:
1:0 i fråga om s. k. undantagscontracters intecknande;
2:0 ang:de rättighet för parter att med vissa inskränkningar
ifrån Rådstuivu- och Öfverrätter kostnadsfritt återfå
handlingar;
3:o att de i i4 cap. 3 § Missgerningsbalken omnamde
förbrytelser emot föräldrar, stjuf- och svärföräldrar icke
måtte varda underkastade åtal af annan person än målsäganden.
Till remiss föredrogs Hr Hjertås, Lars, den i5 dennes
e. m. på bordet lagda motion angtde ersättningen för provianteringen
och fourageringen åt tågande trupper.
Hr Sandelhjelm, Paul, uppläste följande:
Jag delar motionärens mening, att inqvarteringsbesväret,
med afseende på tågande trupper, är en tung börda
aia
Den ig Februari e. m.
isynnerhet för de vid landsvägarne belägna byars och hemmans,
äfvensom stundom för städernas, invånare, och att de
inqvarteringsskyldige äga grundade anspråk på full ersättning
för hvad de till sådane truppers underhåll nödgas bekosta
, enär åliggandet att lemna husrum med värme och
lägerhalm utan betalning ändock alltid qvarstår. På några
orter hafva väl socknens invånare fri v i 11 ig t förenat sig om
att tillskjuta skilnaden emellan hvad Staten består för hvarje
dagporlion eller dagralion och hvad detina verkligen kostar;
men sådant hörer till undantagen och få icke lagligen tillämpas
i allmänhet. Det både billiga och rättsenliga är,
att ersättningen för tågande truppers underhåll godtgöres
de inqvarteringsskyldige efter portioners och rationers värde
den tid på året, prestationen påfordras, hvilket värde,
af lätt förklarliga orsaker, vanligen är högre än markegången,
som rättas efter provianterings-artiklarnas vid rnarkegårigssättningen
ägande pris. — Missförhållandet härutinnan,
kunde på det sätt afhjelpas, att antingen markegångs-commissionen
berättigades stadga priset å dagportion och dagration,
efter omständigheterna, till något visst belopp, äfven
om detta skulle med io, 15, 20 och högst 25 proc. öfverstiga
markegångsvärdet, eller alt Konungens Bef:h:de bemyndigades,
att, efter inhemtade upplysningar, i April månad
hvarje år fastställa portions och rations-prisen, sådane
de borde vara intill nästa markegångssättning, då markegångsvärdet
skulle kunna gälla för tiden från markegångssättningen
och intill April månad.
Remitterades till StatsUtsk.
Å nyo föredrogs Hr Hjertås, Lars, den i5 dennes e. m.
på bordet lagda motion ang:de spö- och risstraffets förvandlande
i vissa fall till fängelse vid vatten och bröd.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Afskaffande af
de nämnde straffen är ulan tvifvel en ofelbart blifvande framtids
sak; men ostridigt fordrar en så ingripande förändring
i vår lagstiftning den största försigtighet. Den måste gå
hand i hand med uppfostran och med många andra odlingsframsteg.
Manuel behandling är beklagligen mycket gängse
i norden; barn få stryk af föräldrar och af lärare. Husagan
är laglig i Sverige, och allenast i Sverige. Stryk försonas
med böter. Man skymfar manuelt en medborgare,
och det aflöper med 5 plåtar, om våldet icke är compliqueradt
med störande af sabbats-frid, borg-frid, väga-frid eller
andra aggravantia. Än mer! man botar sig fri för vanärande
straff och undergår dem i brist af förmåga att böta.
När uppfostran, bruken, och lagarna äro dessa, blir det utan
tvifvel något ganska betänkligt att borttaga kroppsstraffen
för det slags folk, som är grofvast i tänkesätt och obändigast.
Mig undfaller icke, att spöstraffets vanryktande på
-
Den 19 Februari e. m.
följder hufvudsakligen öka den samhälls-kräfta, som bildas
af de brottslingar, hvilka frigifvas, sedan de med sitt straff
försonat lagen. Men, jag upprepar det; så visst denna reform
är en outblifvelig framtids sak, så visst bör den betänksamt
behandlas.
Frih. Åk er hjelm, Gustaf Fredr. : Under loppet af
mina slräfvanden med brottslingar och sådane personer, som
ådragit sig strafflagarnas tillämpning, har jag vunnit en
fullkomlig öfvertygelse, att spöstraffet är i alla delar lika
så olämpligt och stridande mot upplysning och mensklighet,
som mot lagens princip att verka till rättelse och varning.
Det mäste vara en gifven sak, att man med strafflagar afser
den brottsliges förbättring, att väcka hos honom ånger öfver
sina förbrytelser och föresats att icke vidare utsätta sig för
straffens tillämpning. Äfven bör ju straffet, om det skall lätt
gagna, för andra menniskor innebära en varning, en ledning till
bättre tänkesätt, än sådane som föranleda till brottsliga gerningar,
med ett ord, verka samhällsnyftigt. Spöstraffet innebär
motsatsen. Hvar och en torde lätt finna, huru djupt
nedtryckande det måtte vara för den person, som begått en
så grof förbrytelse, — en sådan förbrytelse behöfver, efter
vår nuvar. lagstiftning, dock ej vara så serdeles stor, — att
han mäste undergå spöstraffet; huru djupt förnedrande det
måtte vara, säger jag, alt framställas publikt för det samhälle,
till hvilket han, efter undergånget straff, skall gå tillbaka,
såsom medlem deraf, och huru vidrigt för samhället
att se honom der inträda. Hos dessa brottslingar har jag i allmänhet
också funnit, långt ifrån ånger, tvertom verklig förhärdelse
och ej sällan en fullkomlig likgiltighet för allt menniskovärde.
Jag tror således, att hvarje strafflag bör innebära
humanitet och en sann princip af ledande till ånger,
rättelse och varning, — jag har alltid, der lagens bud och
erkända rätt ej hindrat, röstat för spöstraffets förvandling till
ett straff, som, utan brännmärkt vanära, möjligen kunde
återföra den ångrande till samhället. Denna åsigt har också
, under de sednare åren, varit gällande inom den högre
lagskipningen. Jag biträder derföre motionen och skulle önska,
att den kunde än mera utsträckas. R. St. hafva redan
vid ett annat riksmöte i denna fråga gjort underdånig hemställan,
hvilken Konungen likväl vid sista riksdag på den grund
ej kunde antaga, att det föreslagna endast utgjorde ett partiel t
stadgande, och det hela lemnades oförändradt; men i afseende
på detta hela, fann K. M. detta straff vara så olämpligt,
att Han ansett detsamma i våra strafflagar icke böra
finnas. Jag skulle således önska, att LagUtsk. kunde utsträcka
sitt afgifvande förslag längre än motionären, och, om möjligt
vore, bereda förvandling af spöstraffet till fängelse vid
vatten och bröd, eller endast till fängelse, åtminstone för
dc flesta brott.
Den 19 Februari e. m.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Jag upprepar, alt jag
anser spöstraffets afskaffande vara en ofelbar framtids-sak,
oell att jag anser detta afskaffande bestämdt önskligt; men
jag tilläde, att jag trodde det böra ske varsamt. Såsom genast
verkställbar antager jag avskaffandet i anseende till första
graden af åtskilliga förbrytelser. Men ifögst betänkligt
skulle jag finna att 1111 redan besluta den generella reformen.
Om surrogatet nemi., vatten- och brödstraffet, tanker
jag, att äfven dettas afskaffande är en ofelbar framtids-sak.
Det har samma lyte som spöstraffet —■ nemi. förderf af patientens
framtid. Pålen vanryktar honora för hela lifvet,
men är i fysiskt hänseende rationellare; ty vatten och bröd
i 28, ja i 20 dygn, är ett omenskligt straff, som verksläldt
såsom lagen afsedt, — så netnl. som seden var, när lagen
skrefs, förderfva!- patientens helsa för hela lifvet. Jag minnes
då, att praxis i flera länshäkten var att gifva groft
osaltadt bröd; och då var uttrycket lifsstraff af ostridig riktighet.
— Mig säges, att nu aro qvantitet och qualitet af
författningar bestämda. — Illa nog, att olikhet kunnat så
länge exsislera, — och att vi kunna gå trefna vid obestämdhet
i ty mål.
Ilr af Grubbens, Nils Wilh. I anledn. af den siste
värde talarens yttrande om vatten- och brödstraffet, får jag,
som i några och 20 år varit Stadsläkare och således under
denna tid haft, snart sagdt, dagligt tillfälle att taga kännedom
härom, äran upplysa att jag icke vet någon, som uthärdat
detta straff och deraf tagit skada till helsan. Arrestanlerne
få 3 skålp. bröd om dagen, hvaraf lägges i vatten,
hvarigenom de erhålla ett slags kallgäst dricka eller
brödvatten, som icke skadar magen och gör det för dem möjligt
att undergå straffet utan skada för helsan. Jag kan således
icke instämma med den sista talaren, att detta är ett
omenskligt straff.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag vill endast tillägga
två ord, för att styrka den siste talarens yttrande. Det
har flera gånger handt mig under mina resor i Westmanland,
att jag träffat personer, som jag igenkänt att de
på Westerås slott suttit på vatten och bröd; och då jag
frågat: huru står det till med dig min gosse, — har jag
fått till svar: å jo, jag tackar, rätt bra, sedan jag hade den
äran att bo under samma tak som herrn.
Hr Hjerta, Lars: Upplysningsvis tager jag mig friheten,
i anledning af en värd talares yttranden, att nämna,
det den väl grundade åsigten numera hos domare i allmänhet
gjort sig gällande, att icke tillämpa spöstraffet, utan
vatten och bröd för första resan stöld, äfvensom för deremot
svarande förbrytelser af andra slag. Denna min motion,
med hvilken en ungefär lika lydande framställning är gjord
j Just.-ombudsmannens berättelse, hvilken redan är till ve
-
Den ig Februari c. m.
derbör. Utsk. remitterad, åsyftar endast att genomen formlig
lagstiftning bringa enhet i detta bruk. Det är för öfrigt
med största tillfredsställelse sorn jag, — och jag förmodar
alla öfriga ledamöter — bort det yttrande, som af en
annan talare, Ilr Frih. Åkerhjelm, afgifvits i detta ämne;
och hvad beträffar Hr Gr. Löwenhjelms yttrande, alt det
vore en ”outblifvelig framtidssakmed hvilken borde iakttagas
varsamhet, och i hvilket ändamål han åberopar vissa
hinder af andra manuella bestraffningar inom familjeförhållanden,
som, enligt hans eget intyg, ej finnas i andra länder,
så hemställer jag till den värde talaren sjelf, som ansett
spöstraffet barbariskt och föga öfverensstämmande med nutidens
seder, om det icke just för att påskynda verkställigheten
af den outblifliga framtidssaken, vore bättre, att föreslå
upphörande af den manuella bestraffningen för mindre
förbrytelser, än att i en overksam afvaktan på framtiden
bibehålla spöstraffet i dess nuvar. stränga tillämpning.
Remitterades till Lag-Utskottet.
Föredrogs å nyo Hr Hjertås, Lars, den i5 dennes e.
m. på bordet lagda motion angtde kronomanskaps samt kronoeffecters
transporterande sjöledes.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus, uppläste följande:
Då Hr Hjerta, uti dess motion angtde kronomanskaps
samt kronoeffecters transporterande sjöledes, anfört, såsom
exempel på huru helt och hållet onödigtvis den kronoskjulsskyldige
jordbrukaren blifvit anlitad för dessa transporter,
att det handt, att en commendering från Wermland,
beordrad lill tjenstgöring vid Waxholms fästning, fått uppresa
i forcerade marcher, under ett svårt och oländigt
väglag, och i en årstid, då allmogens hästar voro utmatta
de
af foderbrist, får jag upplysa följande:
Den af Hr Hjerta uti dess motion omnämnda commenderingen
ur Wermlands reg:te lill Waxholms fästning ägde
rum år i83S. Den föranleddes af dåvar. Chefen för Ingenieur-corpsen,
General-Majoren af Melins und. memorial
af den 3i Mars, inkommet till General-adjutants-expeditionen
den 3:dje, och expedieradt den 4:de April. Uti detta meni.
begär nämnde Chef en commendering afen officer, 2 underofficerare
och 4.0 man, hvilka den 21 i samma månad borde
inträffa vid Waxholm, dit commenderingen, om den
togs ur aflägset reg:te, borde enligt General Melins begäran
inställa sig medelst marche forcee. Af de reg:ter, som till
arbets-commendering för det året voro i tur, var Wermlands
regtte det närmast belägna; och då, hvad transportsättet
angår, det är mindre kostsamt för kronan att låta
smärre commenderingar transporteras medelst marche forcee,
än att längre på väg genom tåg uppehållas, såblefden
2 1G
Den 19 Februari e. m.
af Chefen för Ingenieur-corpsen framställda begäran i nåd.
bifallen.
Uti samma meni. tillkännagaf Chefen för Ingenieurcorpsen,
alt en ytterligare arbets-commendering vore behöflig
efter medlet af påföljande Maj månad, niea att dagen
dertill icke ännu kunde bestämmas. — Orsaken härtill
var, att, i anseende lill den sena islossningen, tiden för nödiga
arbetseffecters transport ifrån Åkers bruk, med flere
orter, och ankomst till Waxholm icke kunde beräknas. Islossningen
inträffade omkring den io Maj och den 12 Maj
skedde första communicationen emellan hufvudsladen och
Waxholm; den 16 Maj afgaf Chefen för Ingenieur-corpsen
reqvisition å den omnämnde ytterligare commenderingen.
Reqvisitionen inkom till, och expedierades från Generaladjutants-expeditionen
för armeen samma dag eller den 16
Maj. Commenderingen bestående af 170 man med nödigt
öfver- och underbefäl utgick^ äfven ur Wermlands regtle
och borde inställa sig på Waxholm den 2 Juni, samt, enligt
Chefens för Ingenieur-corpsens begäran, fortskaffas medelst
marche forcee i anseende till den korta tid, hvarefter
denna commendering borde vid Waxholm inträffa.
Ett ytterligare skäl för sådana arbets-commenderingars
transport medelst marche forcee, åtminstone undantagsvis,
finnes uti de små anslag, sorn göra det omöjligt att på förhand
vidtaga några arbetet tillhörande betydligare förberedande
åtgärder, eller bildandet af materialförråder; hvarföre,
då ett förut ej bestämdt, men af ett eller annat skal
påkalladt, hastigt arbete bör företagas, tiden skulle för mycket
försummas genom commenderingens långväga transporterande
genom tåg, och många arbetsdagar derigenom bortgå.
Ej heller går det an att låta truppen, under afvaktan
på materialier, ligga overksam på arbetsstället; hvarutaf
allt följer, att från den dag, da orderneom arbets-commenderingens
inställande å vederbörlig ort kunna utgå, marchtiden
bör så mycket möjligt förknappas: — och då man
icke alltid äger sjötransportmedel lill sin disposition, nödgas
man begagna den enda möjliga återstående utvägen, som
ar fortskaffandet medelst marche forcee.
H. Ex. tilläde derefter muntligen:
Hvad transporten af commenderingen till Drottningholm
beträffar, är derom så mycket ordadt, att jag icke vill upptaga
tiden med att derom yttra något vidare, utan endast
försäkra, att all möjlig omtanka och sparsamhet iakttagits
vid sådana transporter, och att de alltid skett och framdeles
äfven komma att ske sjövägen, så vidt sådant later
sig göra.
Hr af Dalström, Gustaf Jacob: Jag hade visserligen
under f. m. flera gånger önskat anföra ett och annat
oin
Den 19 Februari e. ra.
217
om truppers transporterande sjöledes, isynnerhet om commenderingar
till Drottningholm; men jag ansåg, att detta
amne icke egentligen hörde lill det föredragna, sorn angick
skjutslega!]. Jag bör derföre 1111 lemna en upplysning rör:de
omöjligheten alt alltid iakttaga föreskriften att begagna sjötransport
för tågande trupper. Det är visserligen beläldt och
föreskrifvet, alt företrädesvis transportera trupper sjövägen,
men ett exempel visar att del icke alltid är möjligt att följa
denna föreskrift. Söm exempel härpå vill jag anföra det
manskap, som i Westergöthland skulle samlas för att inställa sig
vid Drottningholm, och hvilka åtgärder, sorn skulle vidtagas
för att sjöledes öfverföra detsamma till Stockholm. Skulle
manskapet från Arboga begagna ångfåi tyg, så måste man först
correspondent med Landshöfdingen i länet om anskaffande
af fartyg och proviant på bestämd tid; sedan underrättelse
derom ingått, är nästa å(gärden att Regts-Cheferne få ordres
om truppens uppbrott och församlande på ett ställe.
Den föregående åtgärden ferdial' t/j 'dagar, och till den
sednare 3 veckor för att från alla 5 regina i Westergöthland
uppbrott och samling regementsvis må kunna äga rum,
och derefter behöflig lid för dessa conlingenters samlande
fördelningsvis. Sedermera skall af Landshöfdingen i det
län, der samlingen sker, begäras marche-route till embarqueringsorlen;
och lill allt detta åtgå 5 å 6 veckor. Jag
hemställer, huruvida,. med sådana omgångar, det alltid är
möjligt att begagna sjötransport.
Gr. Horn, Claes Fredrik: Då under förmiddagens
debatt; i anleda, af motionen om skjutsväsendet, jag tog
mig friheten yttra,-att, jemte all annan skjuts, äfven kronoskjuts
under fredstid borde upphöra; anser jag mig uppkallad,
i anledn. af Hr Gr. Brahes yttrande, att, till följd
af den nu föredragna motionen, begära ordet. Jag hade
egentligen afseende med mitt yttrande på (Jet mycket betungande
och obeskrifligt tryckande i transporten af vårt sjöfolk.
Det var dessa transporter jag egentligen afsåg, och
öfver denna skjutsning är det man isynnerhet klagar.
Det synes väl vara det mest ändamålsenliga sättet för sjömäns
exercerande alt begagna den långa kuststräcka Sverige
äger; men tvertemot detta naturliga förhållande haiman
i allmänhet valt landtlransporter, och besvärat allmogen
med skjutsning. Det händer likväl, att sådana transporter
inom landet ägt rum, som genom omtanka hos krigsadministrationen
bort kunnat undvikas, hvartill jag räknar
commenderingen midt under skördetiden genom landet för
att samlas vid Drottningholm.
Jag har yttrat, att under fredstid man kan undgå att
begagna den tryckande kronoskjutsen. Trupper böra kunna
tåga bär, så väl som i andra Jander, utan att det sker
3 H. 38
Den 19 FcLruari e m.
marche forcee, ett sätt ^ som jag förmodar vara obegagnad t
Uti det land, som ligger under samma polhöjd roed Sverige,
och der oändligen flera och större trupprörelser dagligen
ske. Man synes här hafva största afseende på den besparing,
sora genom ett sådant transportsätt kan för kronan
uppstå; men man beräknar icke, att med kronan egentligen
förstås Sveriges innebyggare. Går man till grunden, så
vore det mera naturligt, att den tågande truppen underkastas
besväret af att gå, än att landets innebyggare skola
besvaras med deras skjutsande. Det vore dessutom af verklig
nytta för våra trupper, alt de öfvades uti det svåraste
och ojemförligt vigligaste af alla taktiska rörelser, — sjelfva
marchen under tåget, och dertill hörande konsten alt på
sanni militäriskt vis blifva skötte och underhållne. Andra
transporter för kronans räkning kunna oftast undvikas; och
om de det icke kunna, sker sådant mycket väl genom beting,
hvarom vederbör. Landshöfdingar nog förmå draga
försorg, oin de i lid blifva underrättade om behofvel. Som
jag specielt nämnt tågande trupper genom centralprovinser
i Sverige, så får jag fästa uppmärksamheten derpå, alt dagligen
och ofta 2:ne gångor 0111 dagen finnas ångbåtar, som
afgå till olika orter vid Mälaren. Jag tror således, att det
skulle varit ett ganska litet besvär, om de auctoriteter,
som bidragit att ordna sådana marcher, begagnat den utväg
ångbåtsfarten erbjuder. Generaladjutanten för armeen
har uppträdt och ådagalagt., att han med den omsorg, som
på honom ankommer, vidtagit hvad i commandomål bör
ske, men det är icke från den sidan, som jag betraktar
felaktigheterna i krigS-administrationen; det är från den
brist, som röjer sig i sjelfva organisationen. Hvarföre finnes
icke vid Waxholm ett arbetScompagnie, hvarföre har man
icke varit betänkt uppå, att i likhet med Pionier-corpsen
på Carlsborg, bilda arbetscompagnier der de behöfvas, hvarföre
bar man icke hos Ständerne anmält ett sådant behof?
Jag tror icke, att detta skulle hafva mött någon svårighet,
då man erinrar sig hvad correct.inrätln. kostar. Man
bade då äfven besparat landet olägenheterna af dessa odisciplinerade,
casernerade förbrytare och lösa personer, som
nu äga rum. Jag minnes mycket val, att den tiden mindre
väl kända personer stodo under krigs-disciplinen, klagade
icke landet öfver de olägenheter, som nu förspörjas. Jag
tror äfven, alt från Krigsadministrationen kunnat utgå
planer för commenderingar i allmänhet, dervid afseende
liades på nyttan, ja måhända nödvändigheten af att alltid
hafva de vid gränsorterne stationerade regrtér tillgängliga
för hastigt påkommande behof af mililärhandråckning inom
samma orter, och icke till dessa transportera de aflägsna
regtlerne, aldraminst under de årstider, då alla transporter
arn som mest tryckande. Det är från en högre och vidsträcktare
organisation jag betraktar denna fråga, men tror
Den 19 Februari e. m.
219
likväl icke, att R. St. nu äro i tillfälle alt derom med någon
ledning ingå i rådslag.
Frih. af Nordin, Carl Johan: Jag instämmer fullkomligen
i afsigtcn af den motion, som nu här är under öfverläggning.
Jag tror, att det finnes landsorter, som genom
uleblifvande af bifall åt föregående Ständers gjorda
framställningar i denna del, äro ganska betydligt lidande;
men då jag derjemte af motionärens framställningar inhemta!',
alt Konungen, vid föredragningen af sednaste Ständers
begäran, beslutat, att denna fråga skulle komma till slutligt
afgörande ihop med den nya tågordningen, då densamma
till pröfning förekommer, så fruktar jag att motionärens
hemställan, deruti han begär, att Ekon.[Jlsk. skulle förnya den
framställning, som sista riksdag gjordes, skulle medföra intet
resultat, enär en sådan förnyad framställning troligen
skulle leda till samma beslut, nemi. att hvila intilldess tågordningen
kommit till afgörande. På sudan grund får jag
hemställa till motionären, huruvida icke han skulle vilja
göia den jemkning i motionen, att han begärde, det Ekon.-  Utsk. skulle föreslå Sländerne att hos Konungen i und.
begära, att dessa hvilanda framställningar från föregående
riksdag måtte, oafhängigt af tågordningen, blifva till Konungens
afgörande anmälda. Erfarenheten har visat, att
ett så vidt omfattande ämne, sorn tågordningen är, har redan
fordrat ett eller annat decennium, utan att vi erhållit
något resultat; och jag fruktar, att det ännu kan åtgå ett
eller annat decennium, innan densamma till slutligt afgörande
förekommer. Detta är åtminstone den farhåga jag
enskildt hyser.; det är möjligt , att jag hur orätt. Att frågan
icke är så utan vigt, derföre loide det tillåtas mig att
framställa förhållandet i de norra provinserna. De uttröttas
egentligen genom transporter af båtsmän; dessa transporter
inträffa vid de årstider, då, som man säger, det
hvarken bär eller brister, och svårigheterna äro dä ganska
betydliga att forsla först de nergående, som skola, inställas
lill tjenstgöring vid flottans stationer, och så de uppgående,
som skola till hemorten, så att hvarje år hemsökas dessa
provinser af 2:ne båtsmanstransporter. Då härtill kominer
det förhållande, som äger rum t. ex. i Gestrikland, der
landsvägen / löper utmed kusten, att de socknar, som äro
belägna närmast till landsvägen, äro indelta till båtsmanshåll
och derföre fria från båtsmansskjuts; så har
Landshöfdingen måst kalla till skjutsning folk från socknarne
inne i landet , för att skjutsa 6 å 7 fjerdingsväg.
Men sammanlägger man den väg de hafva att till—
ryggalägga för att komma till skjutsningsstället med .den väg
de skjutsa, jemte hemresan, utgör det tillsammans 17 till 20
mil. För allt delta undfå de i betalning 1 r:dr b:co och
hafva di tillika varit borta, — folk och dragare, — i 4
dygn. Icke underligt, om ett sådant onus I i iligt kännes
220
Den 19 Februari c. m.
Det var derföre också vid förra riksdagen, som riksdagsmännen
från dessa orter yrkade, alt tiden för båtsmanstransporter
skulle flyttas lill de tider af året, då ångbåtar
vore i gång. Denna framställning, godkänd af Ständerna,
ingick till Konungen, remitterades till samtlige Landshöfdingarne
i de norra orterna, hvilka instämde i framställningen
oin det lidande, som genom dessa transporter tillfogades
ifråga var. län; men icke förty äro sedan dess, mine
herrar! (i runda år förflutna och frågan står på samma
punkt. I October månad var jag i Norrland, och sammanträden
hölfos då af vederbör. Landshöfdingar, fast i helt
annat ändamål; men man hörde der framställas den lifligaste
önskan alt erhålla upplysning, huruvida icke något hopp
funnes att få denna frågan afgjord. Jag har sedermera hört,
att den under d. 1 Nov. förb år'blifvit föredragen, men då
uppskjuten. Man måste väl finna, att ett sådant lidandemåste
föda missbelåtenhet hos folket; och jag talar icke annat,
än hvad jag är öfvertygad, att hvar och en skall pä
stället finna vara sanning. — Under sådana förhållanden anser
jag högst vigtigt, att motionären medger den förändring
i framställningen, som jag saft i fråga, ty i annat fall fruktar
jag, att intet resultat skall uppkomma af denna vigtiga
och nödiga' motion.
Hr af Uhr, Gustaf: Om det så förhåller sig, som
man försäkrat, alt alla transporter af trupper, så vidt sig
göra låter, ske sjöledes; om, säger jag, det så förhåller sig
med de trupptransporter hvarom Hr Generaladjutanten för
arméen omedelbarligen beslutar, så mäste ett alldeles motsatt
förhållande äga rum med de transporter, som regleras
af K. Krigscollrtn. När Chefen ,för artilleriet behöfde skicka
ett par artillerister till Westerås för att afhemta några
hästar derifrån, hemställde han hos Krigs-colhm, om icke
för besparing af tid och penningar, lian kunde låta sitt
folk resa sjövägen till Westerås; men härtill nekade Krigscolhm,
emedan sådant icke öfverensslamde med den vanliga
tågordningen. När ett sådant exempel gifves, så må Krigscolhm
vara consequent att följa samma systemc alltid, och
då uppstår det förhållande, att Krigs-colhm följer ett sySteme,
sorn är rakt stridande mot det, som Generaladjutanten
för arméen försäkrat vara gällande.
Gr. Frölich, David: Jag får gratulera Siåndet, till
en början, alt hafva lågt bort det stränga bruket af 90 (j:n
Reg-F., som förhindrar utvecklingen af sådana exempel,
hvilken utveckling skulle tjena till upplysning i närvar, principfrågor.
1 det fallet, och då Hr Gr. Brahe så tillräckligt
begagnat all latitud att upplysa om förhållandet, som ägde
rum med en commendering från Wermland till Waxholm,
så utber jag, att samma latitud måtte gälia för mig att gifva
några upplysningar, hvilket jag Lan göra temmeligen
Don 19 Februari e. m,
331
precist, efter jag har handlingarne i min hand, hvilka
röra samina frågas behandling. Hr Gr. Brahe har upplyst,
alt första anmälan om inställandet af en commenderiug vid
Waxholm om 20 man, icke till General-adjutants-exped:n
inkom, förrän de första ängarne af Mars, likasom han inedgifvit
att General-orderne derom icke utgingo förrän den 4-  April. Sådant är verkligen enligt med förhållandet. Men
deraf torde visa sig, att en mindre tid åtgick mellan tiden
för reqvisitionen, än tiden för generalordern, då deremot
generalordern föreskref, att manskapet skulle den 21 April
vara vid Waxholm. Så mycket om hvad som rörer den
första commenderingen , för hvilken, i parenthes sagdt,
allt med störsa beredvillighet fullgjordes, hvad skjutsen åtminstone
beträffar; emedan det då var slädföre och folket
just icke hade något att syssla. Med lika beredvillighet utgjordes
några mindre skjutsar med de personer, som skulle
till Drottningholm. Men längre fram och i anledn. af en
generalorder, kom en skrifvelse af den 16 Maj i8jS lill Konungens
13ef:h:de i Wermlands län om de 170 man, hvilka
skulle vara vid Waxholm den 2 Juni. — Ku ber jag att
få framställa en anmärkning utaf en annan beskaffenhet.
Det torde vara en livar bekant, att sedan 180g den praxis
måst följas, i anledn. af vårt förändrade svsteme, att inga
generalorder till Landshöfdingarne om uppbådning af manskap
få emanera från Generaladjut.-exped., utan de skola
komma från K. Krigs-exped., sedan General-adjutanten
anmält behofvet af skjuts. General-order deremot
skola afgå till truppernas befälhafvare. Nu företer sig
den besynnerligheten, att den till Landshöfdingen utfärdade
nåd. skrifvelse.!) anguie skjutsen är dat. först den i Juni
1Ö38. Herrarne hörde nyss, alt generalorderne och skrifvelsen
till Konungens Bef:h:de voro af den 16 Maj, och att
manskapet skulle vara i Waxholm den 2 Juni; således var
skrifvelsen dat. en dag före den, då truppernc skulle varit i
Waxholm enligt generalordern. Af-dbtla förhållande torde
synas, att det kunnat vara en möjlighet, att Landshöfdingen
tvekat, huruvida honom ålåg att beordra den skjuts, som
beböfdes; och en sådan tvekan hade jag icke ansett olämplig,
desto hellre, som den tågordning, hvilken ännu gäller,
i 5 §:n, hvilken innehåller föreskrifter om commenderingar
till hvarjehanda förrättningar inne i landet, stadgar, att inga
trupper må få begagna skjuts utom för befälets och trossens
behof, i hvilket fall hästarnas antal kunnat blifva nedsatt
till 4: nio t hvad reqvisitionen innehöll. Denna reqvisition
inträffade dessutom i ett ögonblick, då allmogen skulle
företaga vårsådden; och det är ganska säkert, alt i den ort
af Wermland, der skjutsen uppbådades, blef allmogen hindrad
alt verkställa sitt vårutsäde, och att det på mångå
ställen blef osådt, emedan straxt derpå följde ett 14 dagars
regn. Ett sådant förhållande kunde icke annat än vacka
22 2
Den 19 Februari e. m.
missnöje. Åtskilliga, som kunde sina rättigheter, förklarade
sig icke vilja åtlyda en sådan uppbådning; och må jag
nämna, att, oaktadt anställda lagsökningar till indrifvande
af den lega, sorn blifvit utbetald för dem, som icke till
skjutsningen inställde sig, någon påföljd för uleblifvandet icke
inträffade. Nu torde herrarne finna att, om under 3o år,
eller alltsedan 1809, denna fråga förb Ii fvi t i samma skick,
som den varit i enlighet med 1791 års tågordning, om beständiga
löften om en ny tågordning varit det enda som
vankats; så har under tiden praktiskt utbildat sig rättigheten
att begagna hästar, eller använda s. k. marche force'e,
i sådana cathegorier, som äro i rak strid med nämnde 1791
års författning. Det är således icke orimligt att förmoda,
att de missbruk af författningar, som länge existerat, härdeda
sig från samma orsak, som i afseende å ofvannämnde
commendering är visad, då reqvisitionen nemi. legat en månad
i KrigsExpedition utan vidare åtgärder, och att sådant
ofta varit anledn., hvarföre truppen mäst åka och icke
tåga. Lika med hvad Gr. Horn yttrat, anser jag sådana
hastiga commenderingar, som den till Waxholm, icke böra
komma i fråga under fredstid, synnerligast som det är nyttigt
att trupperne vänja sig vid marcher.
Frih. Cederström, Jacob: Det må vara Gr. Frölich
förbehållet att yttra någon glädje deröfver, att en grund]ags-§
åsidosattes; men jag vill icke följa hans exempel och,
genom besvarande af hvad han yttrat rörande Regeringsmaktens
beslut, inleda till missbruk af samma grundlags §.
Jag anser icke Gr. Frölichs yttrande vara bland dem, som
kunna lagligen besvaras; men i afseende på sjelfva frågan,
som utgör föremål för öfverläggningen, är det icke utan intresse
att höra, huru kronoskjutsskyldige yrka på att trupperne
böra gå till fots. De hafva ingen kännedom om inqvarterings-besväret;
det drabbar egentligen dem, som bo
vid vägen, dessa åter hafva föga tunga af kronoskjutsen.
Vid sådant förhållande, bö'r man tillse, alt tungan någorlunda
jerant fördelas, och då är det otvifvelaktig! klart för
dem, som handlagt sådana ärenden, att det sker ined minsta
tunga genom inarches force'es, så framt man icke skulle
anse, att brist på foder för en häst kan skada mer än brist
på föda åt en menniska.
Här har af Gr. Horn blifvit taladt om förslag till inrättande
af ai betscompagnier på Waxholm för att undvika
commenderingar dit från armeen. Om Waxholmen vore
en fästning af det utrymme, att den kunde erfordra en hel
corps till ständig garnison, så kunde en sådan der förläggas;
men denna s. k. fästning är blott en befästning, som icke
inrymmer annat än små commenderingar, och hvilken således
måste ombyggas. — ! anledn. af hvad Frih. af Nordin
framställt, anser jag mig först böra yttra, alt med båtsmans
-
Den 19 Feb-ruari e. ra.
223
eommehderingen från Norrland tillgår det på samma salt
sorn i andra ol ler, icke så till förståendes, att det sker två
gånger om året utan i tur compagnierna emellan. Hvad
åter blifvit framstäldt rörande tågordningen, är det min
skyldighet att upplysa, att den är af KrigsCollrm, Förvaltningen
af Sjöärendena, KammaiColltm och StatsConloret utarbetad
och justerad, för närvar, under renskrifning, för att
sedermera ingå till K. M. Att K. M. icke kunnat meddela
bifall lill hvad Stänclerne i frågan förut begärt, kommer
nogsamt deraf, att samtliga embetsverken funnit sig fÖranJåtne,
på uppgifna förhållanden, att afstyrka allt sådant,
innan ny tågordning kunde blifva utarbetad. Det kan icke
vara obekant för R. o. Ad., huru med denna utarbetning
tillgått, att nemi. frami. KammarrätlsjRådrt Ekholm, som
fått uppdrag att utarbeta ett sådant, lemnat ett, hvilket
Collegierna ålades att först, genom en Comité' af en ledamot
från h,varje verk, granska och sedan gemensamt utlåtande
afgifva; och det är delta utlåtande, som nu är justeradt
och under renskrifning, men dervid har Ekholms
förslag blifvit, såsom oanvädbart, helt omaibetadt. Jag tror
således alt det begårdta amendementet lill Hr Hjertås motion
är onödigt.
Hr Nordensköld, Otto Gustaf: I anledn. af hvad
Gr. Horn behagat yttra, rörande sättet att transportera trupper
och manskap, torde det tillåtas mig, hvad båtsmännen
beträffar, få upplysa, att vid 1828 års riksdag fråga uppstod
0111 den föreskrift, att båtsmännen skulle marchera, i
stället för att med kronoskjuts fortskafFas. Den af R. St. i
detta ämne då föreslagne författning blefaf K. M. afslagen,
eller icke upptagen; men dessförinnan erhöll Förvaltningen
af Sjöärenderna befallning att inkomma med dess underd.
yttrande i saken. Detta utlåtande som jag nu icke har till
hands, anhåller jag få framdeles aflemna för att till Utsk.
åtfölja motionen.
Detta utlåt, som sedermera blifvit till prot. aflemnadt
lydde sålunda:
Afskrift.
Stockholm den 11 September 1821).
Till K. M. underdånigst, ang:de båtsmäns förskaffande
vid commenderingär.
Uti nåd. skrifvelse af den 3 nasti. Juli har E. K. M.
befallt Förvaltningen af Sjöärenderna att inkomma med underdånigt
yttrande, huruvida af gällande bålsmans-contract
eller andra anledningar några hinder och svårigheter kunna
inträffa för vidtagande af den författning till kronoskjutsskyldighetens
lättnad, att båtsmännen böra vid commenderingar
marchera i stället för att skjutsas.
Till und. åtlydnad häraf, och sedan flottans särskilde
stalionsbefälhafvare i ärendet afgifvit infordrade upplysnin
-
Den 19 Februari c. ra.
gar, får Förvaltningen underdånigt yttra och anföra, att
båtsmans-contracterne icke innefatta något stadgande, huru
båtsmän och sjöfolk skola till tjenstgöring vid flottans stationer
forslas. De författningar, sorn härom innehålla föreskrifter,
öro 1696 års K. Tågordning § 8, deruti hjudes,
att 8 båtsmän skola vara om en häst. 1719 års Tågordning
innehåller detsamma. K. Resolutionen den 10 September
I7i3, §. 18. gör deruti den ändring, att 12 man böra
vara om ett par hästar istället för 16. Enahanda stadgande
upptager K. Reglementet för sjö-militien den g December
1748 lill framtida efterlefnad; men vid työö års riksdag,
uppå en del af BondeSlts yrkande, att bestämmas måtte,
hvad tyngd trossen skulle utgöra vid dureh-marcher, blef
deröfver, den 7 October samma år i nåd. förklarad!, alt
ehuru i5 § i 1754 års gästgifvarordning föreskrifver, att
icke större tyngd må läggas på släda eiler kärra med en
häst, än 20 lisp. eller 4° l‘sP- efter paret, ansågs dock viii
armeens durcbmarcher, hvarje pär hästar, kunna i hvad
väglag, som helst, lastas med 45 a 5o lispts tyngd; hvaremot
hvad båtsmännen anginge, ofvanåberopade K. Reglemente
lomme att gälla. K. Brefvet af den 10 Dec. 1766
förändrade detta Reglemente; och anbefalldes, att, så vida
det utan landets olägenhet ske kunde, skulle marche-foreee
till folkets fortskaffning nyttjas och, till besparing af tiden,
icke flera än 6 man vara om en vagn, eftersom den eljest
skulle blifva för mycket lastad och följaktligen längre dagsresor
ej ske, än om commenderingen ginge till fots. Häri
skedde åter ändring, på Allmogens und. anhållan, uti K.
Resolutionen den 22 Mars 1770 § 12, men stadgandet uti
nämnde 1766 års K. Bref upplifvades å nyo genom K. Förorda.
den 3i Mars 1789, '§ i4, sålunda, att som marche
force'e både för Kronan och manskapet vore det fördelaktigaste
Tortskaffningssättet, skulle slika durchtåg under krigstid
nyttjas, äfvensom uti fredlig tid, då det ulan landets
olägenhet ske kunde, samt ej flera än 6 man vara på en
vagn med 2tne hästar. Detta är ytterligare uti K. Tågordningen
den i5 September 1791 § irsta bibehållet på skäl,
att, som tågande till fots medtager mycken tid och kostnad,
skall, enär något hinder för marche force'e icke är, detta
march-sätt brukas. Uti ännu gällande K. Interims-tågordningen
den 24 Sept. 1809 mom. i2:te påbjudes, att sjöfolk,
båtsmän med flera, som från flottorna hemförlofvas, komma,
i anseende till den större utredning de äga, och hvilken
af dem icke kan bäras, att färdas med marche force'e,
hvarunder de njuta hästar och underhåll lika med infanteriet
enligt vidfogad stat, eller en half häst för hvarje man;
och kunna, i afseende på Landshöfdingarnes åtgärd, härmed
jemföras K. Kungörelsen den 9 Mars 1813 samt K.
Brefven den 29 Mars 1814 och den 2 Juli 1816. Och slut
-
Den ig Febr itaii c. m.
ligen liar E. K. M., uppå Riksd.fullmäktiges från blekinge
län vid 1823 års riksmöte, gjorde tind. framställningar,
i meddelad Resolution den 10 Februari i8?4j ' nåd. förklarat:
alt sorn några klagomål deröfver, alt båtsmännen
medföra för många saker, ingenstädes sports, ulan IverlOin
de uti deras skrin eller säckar förvarade saker voro
till tyngd vida mindre, ari hvad Riksd.fullmäktige projecterat
och att den af dem föreslagna anstalt, hvarigenom
en del af folket kunde sällas i belägenhet alt, såsom gående,
linder en längre marsch blifva efter de åkande, ingalunda
vore lämplig, emedan, när båtsmannen skiljdes från sitt befäl,
oordningar och uppehåll deraf blefve en följd, det något
nytt eller förändradt stadgande, i afseende på skjutsningsSättet,
icke vore af omständigheterna påkalladt elier i nåd.
kunde bifallas.
Dessa äro de äldre eller nyare författningar, som egentligen
röra foi tskaffningen af båtsmännen. I sednare tider
bar Förvaltningen af omsorg och till lindring för de kronoskjutsskyldige,
när det möjligen ske kunnat, låtit transportera
uppfordrade båtsmän å ångbåtar eller kronans fartyg,
hvilket sist innevar. år ägt rum med besättningarne till de
på sjöexpedition samt exercice från härvarande stationen utrustade
ännu utevarande skärgådsfartyg; men dåsådana undantags-åtgärder
af en nitisk Styrelse icke lära underlåtas att
vidtagas, då lämpligt finnes, kunna de icke hafva något inflytande
på de stadganden erfarenheten pröfvat och godkänt
samt i allmänhet böra bestämmas i afseende på gemensamma
fördelar i detta fall för staten och de skattskyldige, och
hvarom ett närmare utredande torde Förvaltningen tillhöra.
Om således båtsmännen hädanefter skola marschera,
är det gifvet, alt för deras tross, inberäknad rotens tillhöriga
rya och hängmatta, likväl minst hälften af det antal
hästar, som hittills för deras forslande begagnats, erfordras.
Vinnes härigenom någon lindring för de skjutsande,
uppkommer i stället den följd af tågandet till fots, att inqvarteringen
blifver destomera tryckande, och detta onus
alt ensamt och båldt drabba de vid allmänna landsvägarne
närmast belägne hemmansägare, helst marscherne för nattlägren
icke kunna gerna ställas till de mera in i landet boenende,
emellan hvilka dock en jemnare och billigare fördelning,
till skjutsens bestridande, bör kunna uppgöras.
De öfriga svårigheter eller olägenheter, som åtfölja en
sjötrupps tågande till fots, äro af följande öfvervägande art:
1:0 Att endast hvarje dags marsch kan bestämmas till tre
mil, så att med afvägarne till och från nattqvarteren
måste manskapet gå nära och stundom öfver fyra mil på
dagen. Det enda par skor och” strumpor, som roten är pligtig
alt, vid uppfordring, gifva båtsmannen, förderfvas och
utsliles under marschen, hvaraf karlen sedermera blir i sak1
11. 2y
Den 19 Februari e, m.
nåd å stationen, till en icke ringa men för dess helsa. De skjutsandeåter
blifva under ett sådant långsamt tågande uppehållne
från hemmet öfver dygnet, då de icke kunna skiljas frun marschen
eller få köra fortare, än truppen förmår gå och medfölja.
2:0 Kommer staten derigenom att vidkännas ston e underhållskostnad,
emedan lill den väg, som med marche forcee tillryggalägges,
fordras mindre tid, än för tågandet till fots; hvilket
torde lämpligast kunna med exempel visas. En cnmmendering
af 100 båtsmän, som färdas 4^ ni'l, en icke ovanlig väg inom
båtsmanshållet lill flottans stationer, men oftast derutöfver,
gör det medelst marche forcee på circa 6 dagar, då koslnaderne
i underhåll, efter detta års portionspris, blifva omkring
i5o r:dr b:co. För tågandet lill fots, hvartill minst
16 dagar synas åtgå, blir för samma tiupps underhåll,
kostnaden 4°° >:dr. Afdrager man derifrån, t. o. m. hälften
för besparde 25 hästar, sorn likväl icke alltid kan
äga rum, ökas likväl Kronans utgifter för tåget, allt som
markegången varierar i länen tili högre eller lägie belopp.
Denna kostnad ökas än vidare för ett större befäl, Sorn en
lill fots tågande odisciplinerad trupp lärer anses oundgängligen
behöfva lill nödig ordnings bibehållande och förekommande
af öfverdåd samt medborgares fredande på landsvägarne
samt uti spridda nattqvarter. Aflöningen för nuvar. befäl
till en sådan trupp, sorn nämdt är, uppgår under marche
forcee till 24 r:dr. För ett tillökadt befäl under 16 dagars
marsch, måste denna aflöning 2 eller 3 gånger fördubblas,
oberäknad! de tractamenlen och den sk julskostnad,
som kommer alt ulgifvas för ett sålunda tillökadt befäls commenderande
fram och åter ifrån stationerna till rendezvousplatserna
uti landet. Tillägges i denna calctil fyra rastdagar,
sorn för truppens underhåll yltei ligare ökar kostnaden
med iÖ2 r:dr, och dessutom några par hästar för dem, som
under marschen sjukna och upptröttna, hvilka i ett sådant
sjukligt, och för kortare eller längre tid, oskickligt tillstånd,
jemväl komma att vid framkomsten föranleda till utgifter å
sjukhusen, samt till skada för arbetena i saknad af en genast
påräknad fulltalig, arbetsför och tjenstbar uppfordrad
styrka; så blifver den vinst eller besparing, som af ett inskränktare
antal hästar väntas, alltför ringa. 3:o Vidare i
ekonomiskt afseende förekommer, att manskapets af roten
bestådda beklädnad, synnerligen hvad skor och strumpor beträffar,
i sådant fall kunde blifva otillräcklig, emedan det
icke är troligt, att de sednare persedlarne, sedan de varit
begagnade under en längre marsch, ofta i djupa och svåra
vägar, vid framkomsten vore i det skick, att de kunde nyttjas
under flera månaders tjenstgöring. Fordrar billigheten
då, att båtsmannen af Kronan derföre undfå nya persedlar,
hvilka icke af rotarne ersättas-, saknas å flottans stat för det
närvar, all tillgång för dylika förslräckningar och behof;
att i händelse, under svårt väder och väglag, sjukdom in
-
Den 19 Februari c. m.
traff,ir blund truppen och deraf följer en större mortalite,
tillskyndas rotarne dryga utgifter i lega till andra karlars
anskaffning; och att landet har, afen lång tids åtgående lågande
till fots, icke någon nytta, men viii skada, i saknad
af manskapets arbetsförmåga, enär en tiondedel, efter årstjenst
räknadt, skall på marsch och landsvägarne användas.
Och 4:0 i militäriskt afseende kan det ifrågasatta transportsättet
medföra jemväl nu oförutsedda hinder, derigenom alt
manskapet icke så hastigt kan inställas, som ofta erfordras,
eller anbefaldt blifvit, och äfven förhindra nödiga ansedda
sjö-expeditioner. Enligt K. brefvet den 10 Sept. 1816 böla
vederbör. Landshrr i så god lid om uppfordring och
hemlof blifva underrättade, att rothållarne ma äga nödigt
rådrum till fullgörande af sina förbindelser i afseende
på båtsmannens utredande och beklädande samt deras bortskaffande
från och lill rendezvous-platserna. Om de vanliga,
under fred inträffande, uppfordringar hafva E. K. M:s
Bef:h;de erhållit underrättelse omkring en månad före uppbrottet;
men om manskapet skall marschera till fots, måste
till denna tid läggas den, som å t går för sjelfva marschen,
d. v. s., att för blifvande uppfordringar lill sjötjenst, måste
folket påräknas atne månader förut, hvilket oftast är
overkställbar!, enär en sådan expedition, så lång tid förut,
hvarken kan vara påtänkt, an mindie besältningslistan i så
god lid känd.
På dessa skäl, öfverensstämmande med hvad flottans stationers
befälhafvare hemställt, anser Förvaltningen sig äga
de gilltigaste anledningar, att helt och hållet i lind. afstyrka
förändring uti hittills anbefaldta sättet, att genom marche
forcée båtsmän och sjöfolk transportera ; men skulle likväl
E. K. M. i nåd. för godt finna, att båtsmanscommenderingar
hädanefter skola marschera, vågar Förvaltningen
underdånig»! hemställa, om icke, vid dylika tillfällen, befälet
för marscherne måtte få ökas utöfver den nu brukliga
personalen ef^er befalhafvarens på stationen pröfning och
truppens styrka, och att någon hjelp till underkläder under
arbetstiden måtte manskapet tilldelas för de under marschen
utslitna och förderfvade, till truppens helsås bibehållande,
men hvilken kostnad nu hvarken kan i underd. uppgifvas
eller föreslås, innan förhållandet i denna del mera
af erfarenheten styrkes, samt att nödiga rastdagar under tågandet
måtte bestämmas, allt efter vägens längd för manskapet,
att derunder kunna vårda och från vata torka deras
beklädnader, som förvaras i buldanssäekar och hvilket
under sjelfva tåget icke blifver görligt.
Förvaltningen af Sjö-Ärendena framhärdar &c. &c.
Likheten med det hos Förvaltningen af Sjö-Ärendena förvarade
original bestyrker
Ex Offioio.
C. E. II 0 1 m.
Den 19 Februari e. m.
Torde få åtfölja lill Ekon.Utsk. i följd af Hr Lars Hjertås
motion om manskaps transport sjö- oell landväg.
O. G. Norde n s k ö I d.
H. Ex. Hr Gr. Brahe: Hr Gr. Horn yttrade bland annat,
det Hr Grin rnedgaf, att det kunde gifvas tillfällen,
då det vore omöjligt att begagna sjötransport, men att man
då borde söka genom entreprenad tillvägabringa transporten.
Jag betvifla!' visserligen icke, alt man genom entreprenad
skulle kunna erhålla personer, som voro villiga sitt
verkställa transporten, men jag är öfverlygad, att transporkostnaden
dä skulle blifva mycket större, än på hvad
annat sätt sorn helst transporten verkställdes; och jag hemställer
till Hr Grin, huru krigsadministrationen skulle stå
lill ansvar för Revisorerna eliel' Ständerne sjelfva, örn den
för andra motiver uppoffrade möjliga besparingar.
Grin har äfven talat om den nytta det medförde för
truppen, att den vänjes vid att marschera. Jag är den förste,
som erkänner det, och jag anser det vara en lycka,
alt man äger den utvägen, dä tillfälle i öfrigt så sällan g i f—
ves till vapenöfning!)!'; men, hvad kostnaden beträffar, får
jag fästa uppmärksamheten derpå, afl då fråga är om smärre
commenderingar, särdeles arbetscommenderingar, skilnaden
emellan den kostnad och det hästantal, som erfordras
för vanlig marsch och marche forcee är obetydlig, emedan
soldaten, som icke får förrätta arbete i lifmnndei ingen, nödgas
medföra egna arbetskläde!', sorn måste transporteras med
hästar, dä blott ett obetydligt antal flera hästar behöfves
för transport af truppen vid marche forcee.
Äfven har Gr. Horn talat om nyttan af att införa arbetscompagnier.
Fråga har varit att organiserara sådana
på Washolmen; men förhållandet emellan Washolmen och
Kungsholmen är i flera afseende!) högst olika. Di Kungsholmen
vid gränsen af landet, kringfluten af hafvet, erfordrar
föga bevakning, är förhållandet deremot helt annorlunda
med en fästning midtuti hindel, •omgifven af intet hinder
för de personers rymning, som skulle utgöra ai betscompagnierna,
för hvilka således behöfdes större bevakning för laudets
säkerhet, medförande ökad kostnad samt ingen minskning
i trupp-transporten.
Gr:n päminte äfven , att man om sommarn a ä 3
gånger om dagen äger tillfälle att begagna sjötransport roed
ångfartyg. Jag erkänner det fullkomligen, oell detta transportsätt
har äfven så ofta som möjligt blifvit använd!; roen
jag får tillika förklara, att tillfällen inträffa, då sjötransport
omöjligen kan erhållas.
Jemväl erinrade Gr:n, att man till arbetscommenderingar
icke borde välja trupper af sådana regtlen, som
aro aflägse belägna. I detta fall får jag fästa uppmärksam
-
Den 19 Februari e. m.
helon på Ilr Grins under förmiddagens discussion, i fråga
0111 skjutsningsskyldighelen, lemnade svar på min ytlrade
förundran deröfver, alt hästar till kronoskjuts kunde behöfva
hemtas från så aflägse belägna ställen, sorn då exempelvis
omnämndes, då ej större antal hästar erfordras än
vanligtvis för Rosersbergsresorna. Hr Grin anmärkte
nemi., att 0111 man endast holle sig inom den närmare k reisen
af sk jutsningsskyldige, skulle de komma alt vidkännas en
alltför stor tunga. Samma anmärkning gäller nu emot Hr
Grin sjelf; ty oin arbelscomrnenderingarne endast foges af
närmast belägna regner, skulle hvarken rotehållarue eller
reglternn finna sig belåtne.
Man hur äfven ordat om, alt ett olika systeme skulle
följas inom Krigs-collim och Generaladjulls-expeditionen.
Jag, kan icke bestämdt svara för hvad svsteme
Krigs-collim följer; men väl derföre, att de åtgärder, som
inom Generaladjutls-expeditionen vidtagas, icke kunna vara
för Krigs-collim främmande, emedan Gollegium från Generaladjulls-expedilionrn
alltid erhåller del örn utfärdade order,
på samma gång sorn dessa order afgå till reglterna. Dessutom
är det icke General-adjutanten för armeen ulan Krigscollim,
sorn uppgör accord atiglde byra af ångfartyg för militär
treanspol ter, hvarföre förhållandet i sådana fall icke kan
vara förCollegium så främmande, att olika handlingssätt kan
uppstå emellan Generaladjutls-expeditionen och Krigs-collim.
På hvad Hr Gr. Frölich yttrat får jag endast svara,
att jag känner lika val sorn han, att Landshlr icke
kunna meddelas general-order till verstnllighet. Icke heller
har från Generaladjutls-expedln, mig veterligen, till någon
Landsh., sådana generalorder någonsin emanerat. Det
är lill vederbör, reglts-befäl skrifvelse!- med order åtgå
angille truppers afmarsch, och det är delta befäl, som derefter
sätter sig i communication med vederbör. Landshlr
röride de åtgärder, som i och för commenderingens for t—
skaffande kunna erfordras; dock erhålla Lmdshine, (ill tidens
vinnande, avis härom från Generaladjutanten för armeen
i afvaktande på den skrifvelse, sorn, genom vederbör.
Statssecreterare, dem meddelas, sedan denne från Generaladjutanten
bekommit skrifvelse i ämnet.
Frih. Ridderstolpe, Fredrik: Med anledn. nfhvad
lii- Gr Horn yttrat, får jag meddela, att jag vid 182} års
riksdag vackt en motion, åsvflande en medelväg emellan
maiche for erne och tåg med inqvartering.
Meil synnerlig fägnad hör jag, att detta sätt icke undgått
Generaladjutantens för armeen uppmärksamhet. Då
R. o. Ad. en gång hunnit besluta, till hvilket Ulsk. motionen
skall afgå, anhåller jag, att Utskls uppmärksamhet inåt»
te ledas på den af mig citerade motionen, till den kraft och
verkan, densamma kan anses innebära.
a3o
Den 19 Februari e. m.
Hr Hjerta, Lars: Då en värd talare, Hr Frih. af Nordin,
till mig framställt den förfrågan, 0111 jag icke ville göra
det amendement till min motion, som lian föreslagit; så
får jag förklara, att så vida min mening blifvit otydligt uttryckt,
är afsigten likväl just den att åstadkomma en anhållan
hos K. M., att della ärende, rörtde truppers transporterande
sjövägen icke skulle gå i samina tågordning,
som sjelfva tågordningen, utan att detsamma kunde, ulan
sammanhang med denna sednare, behandlas. Till bemötande
af den anmärkning, Frill. Gederström framställt rörtde
de svårigheter, som för inqvarteringsskvIdige uppkomma genom
truppers marscherande till fots; får jag erinra, alt det
just är för att minska tungan häraf för de inqvarteringsskyldige,
som jag anhållit om förnyande af R. Sits tind. skrifvelse
vid förra riksdagen ang:de en rättvisare ersättning för
denna skyldighets, utöfning. Dessutom, om den dristigheten
tillätes mig, såsom icke varande man af facket, utber jag
mig fä fråga, huruvida det icke kunde låta sig göra, att
tågande trupper sommartiden medförde tält och torrlöda,
och derigenom undveko att besvära allmogen.
Hr Peyron, Gustaf Abraham: Ehuru förekommen
af Frih. Gederström, vill jag dock begagna tillfället, för att
lemna en liten upplysning i anleda, af den notice, som af
en värd ledamot blifvit meddelad. Mig tycktes, som berättade
han, alt Chefen för Svea Artilleriregtte skulle hos K.
Krigs-colhm hafva begärt att få skicka befäl och manskap
på ångbåt till Westmanland, för alt derifrån upphemta
hästar, som der varit på bete. Regllet har deremot aldrig
haft hästar på bete i Westmanland; men väl har detta
legtte begagnat, så väl rusthållares, som enskildes hästar
derifrån, hvarom aceord emot en viss vederkänsla blifvit
träffad. Det var förmodligen dessa hästar, den värde ledamoten
menade. För att upphemta dessa hästar, afreste en
officer, en under-officer och några man, men dessa begagnade
hvarken kronoskjuts eller marche forcee, utan gästgifvarskjuts,
hvartill de, Ilka så väl som andra behörigen
förpassade personer, torde varit fullt berättigade. Anmälan
i detta afseende har mig ve t leri ig t aldrig hos Collini
förevarit.
Hr Frih. o. Landtm, anbefallle i anledn. af den
vändning discussionen tagit, lindert. Ridd.Secret. alt uppläsa
90 <j:n Reg.-F., hvilket skedde.
Frih. af Nordin: Jag har denna gången begärt ordet,
endast för alt bemöta några yttranden af Hr Frih. Cederström.
Frihln påstod, bland annat, alt det vore oriktigt af
mig uppgifvet, att alne gångor hvarje år transport af båtsmän
från norra provinsernna ägt rum, oell till stöd för sin
åsigt åberopar Hr Frihtu den omständighet, att båtsmannens
Den 19 Februari c. ra.
23i
eommendering till tjenstgöring sker i tur emellan de provinser,
der de finnas stationerade. — Härvid får jag erinra
om det förhållande, som för Presidenten i K. Kammarcoll
tm icke bör kunna vara obekant, att roteringen, så val
i Westernorrland, som utmed hela kusten af norra Helsingland
endast består af båtsmän, och att, då följaktligen, —
med undantag af södra Möre, som har sin tjenstgöring i
Carlskrona, — båtsmansroteringen är större i norra delen,
än uti de öfriga delarna af Riket, deraf inträffar, alt cominenderingarne
till Stockholm nästan årligen komma från
norra provinserna; äfvensom att då de, som gå i helårs!jenst,
inträffa på olika tid med dem, som träda i halfårstjenst,
deraf följer, att dylika transporter, i stället för Iva gånger,
ofta inträffa fyra gånger 0111 året.
Det kan visserligen vara ganska intressant för Po o. Ad.
att erfara af Presidenten i Kamniar-colhm, huru målet nu
står, sedan det i i5 år varit under ventilation; men då det
ännu icke är expedieradt från Kammar-colkin oell Förvaltningen
af Sjöärendei ne, eller har förevarit i allmänna Beredningen
eller blifvit inför K. M. föredraget; så torde R.
o. Ad. med skäl kunna våga tvifla på, att denna vidtomfattande
sak så fort sorn Frih. Cederström förespeglat oss, nemi.
inom årets slut, kan vara att förvänta. Jag vidhåller således
mitt amendement vid Hr Hjertås motion, nemi. att vid
denna såsom det skedde vid förra riksdagen, den lind. anhållan
måtte lill K. M. framföras, att K. M. täcktes afgöra
denna sak oafhängigt af frågan om tågordningen. Det skulle
fägnat mig, om motionen inehållit hvad jag nu.begärt, och
motionären synes hafva åsyftat; men jag bar, för min del,
i detta beseende, af motionen- icke kunnat uppfatta den
tydlighet och klarhet i framställningen till Utsk., som erfordras
för att af Utsk. kunna påräkna ett bestämdt
svar.
Hr Hammarsköld, Carl Wilh.: Såsom tillägg till
Hr Hjertås motion, får jag föreslå, att saltpettertransporter
för kronans räkning mätte ske genom accord med allmogen
och ej med kronoskjuts; emedan jag är öfvertygad, att detta
förslag skall leda både till besparing för kronan och
lättnad för de skjutsskyldige.
Gr. Horn: Jag her om tillåtelse att få rätta ett misstag,
som af en värd ledamot blifvit begånget, då han trott,
att jag yrkade den sats, att under vintertiden tågande trupper
icke skulle gå med marche force'e, utan att det skulle
vara af mindre tunga för landet, om dylika transporter ombesörjdes
genom entreprenad. Min afsigt har varit, att sådana
tåg aldrig skulle äga rum, utom under krigstider.
Jag har i detta hänseende gjort skilnad emellan krigs- och
fredstid, men ej emellan vinter och sommar; ty, efter min
öfvertygelse, böla trupper lika litet om vintern som om
23 3
Deli 19 I'" c Ii r u ari c. m.
sommarn resa på annat , än militäriskt vis med torr föda,
utan tunga för landel. Sådana hastiga commenderingar, soirt
den till Waxholmen, tillskrifver jag brist i administrationen;
emedan behofvet af en sådan conimendering bort kunna
hafva varit kändt långt förut. Behöfva fästningar islåndsältas
eller bemannas, så måtte man dertill kunna beräkna
en längre tid, än den, inom hvilken commenderingen
lill Waxholmen beordrades, och när ett särlan t behof kan
tänkas, borde organisationen vara derefter ställd. Det ar
från denna synpunkt jag betraktat frågan, nemi. ej med
afseende på sjelfva militärsystemet, utan med hänsigt till
organisationen, hvartill hörer att, så väl vinter som sommar,
undvika dessa högst dryga tåg inom landet, hvilka
icke ske på militärisk fot. Äfven får jag erinra, att, 0111
jag nämnt, alt de närmast commenderingsorten belägne
reg:ter borde till commenderingar användas, min mening
icke var, att så alltid skulle ske, ulan blott vid sådana tillfällen,
då behofvet ej kan på förhand beräknas. I sådana
fall böra regtterne i gränsorterne anlitas först, och sedermera
de, som äro mera aflägse belägna. Detta måt
te
ej hafva samma tillämpning, som den erinran jag pär
f. mtn log mig friheten göra, i afseende på krenoskjuisen.
Gr. Frölich: Det må väl vara att H. Ex. Hr Gr.
Brahe anser sig berättigad att gifva mig ett svarpå de upplysningar
jag lemna!, hvilket kunde anses innefatta en dementi
åt mig; jag vill likväl icke gifva honom dementi tillbaka,
genom att uppläsa de handlingar jag har i min hand,
hvilka äro afskriften tagna af originalhandlingar. Medan
jag har ordet, anser jag mig skyldig upplysa, det jag begått
ett misstag, då jag, i frågan om den första comnienderingen,
förstod Hr Gr. Brahes muntliga vttrande så, sorn
skulle reqvisitionef) af dessa 4° man till Waxholm, hafva
kommit i början af Mars månad. Jag har sedan enskildt
blifvit upplyst, att det var i slutet af samma månad.
Sedan jag på delta sätt fullgjort denna rättelse, vill jag,
isynnerhet efter den uppläsning af 90 §:n, som Hr Baron
och Landtm, låtit verkställa, afstå från att visa alt deraenti’n
till mig icke var förtjent.
Hr Hjerta: Det är i anledn. af den uppläsning, Hr
Frih. och Landtm, låtit Hr Ridd.Secret. verkställa af 90 §:n
Reg.F., som jag tagit mig friheten att ännu en gång påkalla
R. o. Ad:s uppmärksamhet. Det är visserligen Hr Frih.
o. Landtm:s rättighet alt låta Hr Ridd.Secret. uppläsa hvilken
§ uti grundlagen, han behagar, och vid hvilket tillfälle
han behagar, och Ståndet kan visserligen icke nogp mycket
och fullständigt lära sig grundlagen; men så vida af den
verkställda uppläsningen skulle dragas den tydning, att Ståndet
-
Den i g Februari «. m.
det tinder den discussion, som ägt rum, på något sätt inträngt
på den upplasta grundlags-§:ns område, får jag deremot
på det högtidligaste protestera. Denna § stadgar nemi.*
"Under Ii. Sits eller deras Utsk:s öfverläggningar och pröfning
må icke uti något annat fall eller på något annat sätt,
än denna grundlag bokstafligen föreskrifter, komma frågor
om em bets- och tjensteiuäns till- oell afsättande; ltegeringsoch
domaremak lernas beslut” &c. Här har icke förevarit
under Ståndets öfverläggning och pröfning något Regeringseller
domaremakternas beslut. Här hafva blott såsom vehikel
för en framställning 0111 ändring uti en författning blifvit
citerade några händelser, och dervid såsom bilagor upplästa
beslut af auetorileler. Jag hemställer, om någon riksdag
sedan 1809 förflutit, då icke detsamma vid många tillfällen
ägt rum; om icke till och med de flesta af K. M:s
nåd. propos:r innehålla sådana redler afnuetoriteters handlingar
och hemställningar, som, derest denne 5 skulle sättaS
i verkställighet efter den tydning, man velat gifva deråt,
och hvartill jag med högsta förundran hört en talare på
andra sidan gifva anleda., skulle göra det omöjligt att öfverlägga
örn nästan något enda af sådana ämnen, sorn fordra en
grundligare utveckling och undersökning, go §:n Reg.F:n
har väl icke tillkommit för något annat, än att förekomma
det obehag, den villervalla och anarki, som under frihetstiden
härledde sig derifrån att Ständerna genom SecretaUtsk.
ville tillvälla sig en del af verkslällandemakten; och
jag vågar påstå, ehuru bardt det later, att det vore ett
nonsens, om man deraf ville draga den slutsats, att Stånden
icke under sina öfverläggningar skulle aga att citera
aucloriteters förhandlingar.
Hr Stjerngranat, Gustaf: Då det var jag, som
Jemnade Hr Gr. Frölich den enskilda upplysningen, så torde
jag äfven få påkalla någon correclion af Hr Gr:ns sista
yttrande. Jag upplyste nemi., att General Melins memorial,
dat. den 3r Mars, inkom till Generaladjutanls-cxped.
‘n den 3 April och expedierades den 4 April, och att
således den hvila af en månad, som det der skulle hafva
erhållit, reducerar sig till en enda natt.
Remitterades lill Stats-Ulskoltet.
Vidare föredrogs Hr Hjertås, Lars, den i5 dennes e.
m. på bordet lagda motion, i fråga om ingifvande af trycket
utaf gällande författningar och stadganden rör:de rustoch
rotehållares rättigheter och skyldigheter i afseende å
knektehållet.
H. Ex. Hr Gr. Brahe, Magnus: Uti nu föredragna
motion uppgifver Hr Hjerta, att det är öfver i5 år, sedan
fråga uppstod 0111 ingifvande af gällande författningar och
2 H. 3o
•j34
D«n 19 Ftbruari c. m,
stadganden rör:de rust- och rotehållares rättigheter och
skyldigheter i afseende på knektehållct. Det är ganska
sannt, att det är öfver i5 år sedan; Hr Hjerta hade kunnat gå
mycket längre tillbaka, ty för iner än 100 år sedan väcktes
enahanda fråga. 1728 ingingo nemi. Ständerna med en
lika und. anhållan till K. M., sorn sedermera blifvit förnyad.
Den af K. M. för revision af dessa författningar förordnade
eomite'e, uti hvilken Generalerne Burenstam, af Tibell
och af Melin, efter hvarandra, varit ordföl'., fortsatte arbetet
under i5 års tid, och upplöstes comite'en 1837, sedan den
i und. tillkännagifva sig icke kunna fullgöra uppdraget att
ordna dessa författningar. — Samma år befallle K. M., att
verkställigheten deraf skulle anförtros någon enskild person,
och Krigsrådet Forssberg bär sedermera haft befattning
dermed.
Jag tror mig jemväl böra nämna, för den händelse någon
afR. o. Ad:s, de öfriga Ståndens eller Utskts ledamöter
skulle önska alt taga kännedom om huru arbetet framskridit,
att tillfälle dertill lemnäs i Krigs-co!l:m. Jag vågar på
förhand försäkra, att den som vill göra sig mödan att personligen
underrätta sig om förhållandet härmed, skall finna
sig tillfredsställd af den ordning och drift, hvarmed arbetet
fortgått. K. M. bar äfven befallt, att hvarje £ år und.
anmälan skall afgifvas om hvad som under tiden ytterligare
medhunnits.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och Ekon.-Utskoltet.
Hr Hjerta, Lars: Bland de motioner jag väckte uti
sista plenum saknar jag den ang:de utvidgning af testamentsrättigheten.
Det är möjligt, att jag glömt att aflemna den,
och för den händelsen anhåller jag att få uppläsa en afskrift
deraf, hvarmed jag nu är försedd, som må hvila på
bordet' eliel' genast remitteras, hvilketdera R. o. Ad. behagar
besluta.
Underl. R i d d.-S e c r e t.: Sedan jag hört innehållet af Hr
Hjertås motion, erinrar jag mig, att densamma af honom
upplästes i förra plenum, men den har icke blifvit till protocollet
aflemnad bland de i4 motioner jag emottog.
Hr Hjertås nu omförrnälde motion ansågs, såsom icke
uppförd på föredragningslistan, böra hvila på bordet.
Föredrogs Stats-Utskts den t5 dennes c. m. på bordet
lagda meni. N:o 3 i afseende å Riksdagsmannen Petter
Pehrssons från Jönköpings Ian motion, rör:de upphörande af
K. M:s I3ef:h:des och K. Kammarrättens rätt att pröfva
Berednings-comiteers beslut.
Den 19 Febr mri c. m.
a35
R. o. Ad. ansåg eletin meni. böra hvila, till dess från
Bondé-St. underrättelse ankommit om nämnde Stånds beslut
deröfver.
Vid förnyad föredragning lades (ill handlingarna BancoUtsk:s
den i5 dennes e. in. på bordet lagda meni. IVro 3,
med anmälan, ali Banco-Firllmäktiges lill Utsk. nfgifna berättelse
ofördröjligen kommer afl till B. St. öfverlemnas.
Ä nyo föredrogs Exped.Ulskrs den i5 dennes e. m. på
bordet lagda mein. JNT:o 1 angrde ökadt Cancelli-biträde hos
Utskottet 111. m.
Ilr Rosenblad, Bernhard: Jag vilt icke hestrida
Exped.Ulskrs ifrågavär. begäran, ulan tillstyrker bifall dertill;
men jag begagnar detta tillfälle att i annan form, än
motionsväg, framställa den önskan till Utsk., att Utsk. måtte
så fortskynda tryckningen af de Utsk:s-betänk:n, sorn äro
afgifna, att icke sedermera, då de vigtignre och vidlyftigare
frågorna inkomma, Utsk. må komma på bakkälken och vi
icke vid denna riksdagen må sakna den fördelen vi ägt vid
föregående riksdagar, att, när frågorna komma till öfverläggning
och afgörande, äga Utsk:ns belänkm och utlåtrn
i händerna och icke behöfva förskaffa oss afskrift»'
deraf.
Exped.Ulskrs meni. Nro 1 blef af R. o. Ad. bifallet.
Vid förnyad föredragning af Exped.Ulskrs den i5 dennes
e. 111. på bordet lagda mein. K ro 1 angrde upplagan af
Bihanget till Riks-Ståndens protocoller, fann R. o. Ad. för
godt att gilla Exped.Ulskrs i detta mein. anmälda åtgärd.
II. Ex. Ilr Gr. Löwenhjelm, Gustaf, uppläste
följande:
Jag föreslår afskaffandet af den sedan iya3 tjänstemännen
åliggande tunga att aftjena begrafningshjelp och civila
pensionscassans godtgörande af statsverket för dess förlust
dervid. Välment var omisskänneligen denna anstalt; men icke
klok, icke rättvis. — Den ledande nfsigten var, att åt torftiga
tjenstemanna-sterbhus bereda en liödpenning till den aflidnes
anständiga befordrande lill hvilostellet. Beklagas må
visserligen, alt lönestatens knapphet så ofta beredt behofvet
af denna hjelp, men den är alltför dyrköpt. — Eller
hvilket är värst, de torftiga sterbhuseiis framtida förlägenhet,
eller de a 111 i c i pe r n d e lidanden, medelst hvilka
den ringa och osäkra undsättningen måste beredas? Och
härmed menar jag ingalunda tjenslemannens omedelbara försakelser.
Jag menar de svåra liekvmmer och vådor, hvilka
för honom skapas genom lönlöshet. enkom tillställd fördel
Den 19 Februari c. m.
der foista t tynga tjensteåret, då equipering mäste bekostas
under erläggande af cnncelli-gebiihr, charta-sigillata, sigillpenningar
— dessutom; — och befordringsafgifter lill pensionscissor,
krigsmanshus, lazarett m. 111. — idel betunganden,
sorn arn okända i stater, der gamla s p i n d e I v ä fvar
bortsopas. — Och detta första år är i än ett annat
afseende så ganska kinkigt. Vi lia ju alla varit unga, mine
herrar! och mer eller mindre medvela vi oss, alt lockande
var verlden och opålitlig visheten. Och hvem vet ej
huru förderfligt första credilaffären knn inverka på ynglingens
hela bana? — Är ibland oss en enda, som icke stickar
öfver lofvatide, aktningsvärda ungdomsbekanta, hvilka den
första till procentaren algifna lilla reversen för alltid inledt
på den der osaliga skiildsältningsstråten, der alltid lifvets
trefnad, och ofta lifvets hela värde tillsättas. — Men hvad
är väl mot detta, den alsedda nödpenningen åt ett ändå i
torftighet fortlefvande bo? — Är icke då bättre att låta
ankomma på tarlligaste begrafning? Oförtjent armod i den
gångna stats!jenarens bo vanryktade aldrig hans minne.
Skötom pojken rätt, så sköter gubben sig sjelf. Enskild
philantropi må handla för känslan; Stats-ekonomien är bunden
att blott beräkna — och, i valet, är det ungdomen
som skall stödjas, ty ynglingen följer staten längst på
resan.
E11 välmenande afsigt röjer sig likaså i egnandet åt civila
pensionscassans fond af den behållning, hvilken tillkommer
genom den aftjentu begrafningshjelpens icke återbetalande
till de tjenstemän, sorn lemna tjensten, innan de lemna
verlden. Men detta är den uppenbaraste orättvisa emot
dem, som afträda före upphunnen pensionsålder, och som
vid så kännbara försakelser och i flera omgångar, nemi. vid
hvarje befordringsgrad, varit i mistning af löneinkomster,
hvarå räntorna, i mån af tjenstetidens längd, hade mångdubblat
capitalet, om tjenstemannen fått disponera det sjelf.
När staten vill hushålla för individen, må staten åtminstone
för honom hushålla klokt och redligt. Men icke heller
sterbhusen sker alltid rätt. Begrafningshjelpen knn blifvit
aftjent vid höga markegångspriser, hvilka, när den skall utgå,
kunna vara ganska låga, ja, ända ned till normalpriset
6 r:dr h:co. Ja! det bar stundom handt — och vederbör,
verk vitsorda det — alt dels i ansende till mängden undantagsfall,
som—sedevanligen hos oss — compliquera anstalten,
dels i följd af handlingars vådliga förstörelse, eller
vårdslös anteckning och förvaring — sterbhusets rätt icke
kunnat utredas, och sålunda gått förlorad. Rättvis måste
staten likväl vara alltid, och föregå den enskilda rättrådigheten
med efterdömen, — en förpligtelse ifrån hvilken
ädlaste välmening icke verkar ringaste frikallelse.
Statens vinst af uppbärandet tidigt af den begrafningshjelp,
hvilken sent till sterbhusen utbetalas, är alldeles in
-
Den 19 Februari e. m.
23j
gen; ly statsverket kan icke på korta och obestämda tider
förränta behållningar. Statens tunga, af ersättandet till
civila pensionscassan af den begrafningshjelp, som afskedstagande
tjenstemän icke återfå, blir iså målto ingen, att denna
ersättning kan ulan känning anvisas å besparingarne.
Det son» jag 1111 föreslår och för t jenstemännen begär,
nemi.: tjenslelönens tillträdande med månaden efter den, då
tjensteförrättningen tilltiädts, liar redan skett vid Tullverket;
— se K. brefvet af den »4 Maj i8åi — och jag föreslår
det i sammanhang med det äldre förslaget, att statsverket
öfvertager uppbärandet af all uppbörd, som nu ingår
till petisionscassor, under namn af vacance- och liggetids-,
samt af nådårs besparingar.
Liqvidatiunen af redan aftjent begiafningsh jelp kan
härvid komma i fråga; men skeende på en gång, blef den
för staten kännbar. — Lämpligast skulle jag anse, att den,
på sätt nu tillgår, sker i mån af afgång. I alla fall tarfvas
en undersökning, af hvad verkligen blifvit afljenadt,
hvarförutan beräkningen icke blifver tillförlitlig, och hvarigenom
arbetet betydligen underlättas. Circulaire skulle
aflåtas lill vederbör, auctoriteter att inkomma med uppgift
öfver personer som aftjent, och öfver aftjenla belopp; och
dessa uppgifter, efter bellö: ig granskning af vederbör., utställas
till de enskildas controll, genom offentliggörande i
statens tidning.
Jag hoppas bifall till min motion i den mån mig lyckats
bevisa, att den deri afklagade anstalt är radikalt orättvis;
vanmägtig i sin välmening, och deremot alltför kraftig i sin
menliga verkan å tjenstemännen och följaktligen å statstjensten.
Må jag, med stöd af tillförlitliga, mig skedda
meddelanden, tillägga, att alla dessa innehållnings- och uträkningsbestyr
sammantagna bilda en fjerdedel, om ej en
tredjedel, af vederbör, ernbelsverks mödor.
Remissen, 0111 den Di fa lies, lärer böra ske till SlalsUtskottet.
Ii. Ex. tilläde derefter muntligen:
1.
Jag anhåller alt få väcka en motion till Nummerlotteriets
afskaffande. Sverige är den enda stat i Europa, som
äger Nummerlotteri. Vid 1828 års riksdag föreslog Regeringen
dess afskaffande; men Ständerna biföllo det icke.
Då det icke kan nekas, att staten i alla hänseenden bör
vara »edlig, så bör hon, om hon spelar, idka blott redligt
spel; men ett sådant är ej Nummerlotteriet. Det spelar
- - — obeskedligt, (jag mildrar uttrycket). Väl är sannt
att, i der» mån en spelare har förstått spelvillkoren, i den
mån är lian icke bedragen. Nu förmår en hvar lätt uträkna,
att han bör få insatsen 18 gånger för enkelt, och go
gånger för bestämdt utdrag, och det är således med fullt
238
Den 19 Februari e. ra.
velande han åtnöjer sig med att, i händelse af vinst, utbekomma
l5 insatser för det förra oell y5 för det sednare.
Sä vidt, sager jag, må spelaren skylla sig sjelf; ty så vidt
kan han, äfven Seseman förutan, uträkna sin chance. Men
få spelare förmå uträkna; ja, få veta ens att araben, som
betalas med 270, är värd 5 h 6,000; ternen icke blott de
ullofvade 5,200, men 35 ä 36,000; och qvarternen icke blott
75,000, men 5 å 600,000. — Se detta kan hon icke uträkna,
den stackars tjensteflicka!!, sorn till Lottericollecteuren bär
sina lönestyfrar; och hon är således af Lotteriet - - purrad.
Att bibehålla denna anstalt, sedan alla Europeiska Regeringar
bannlyst den såsom en immoralisk kräfta, synes
mig alldeles oförenligt med vår nationalstolthet; och att
bibehålla den för en statsinkomst af omkring 60,000 r:dr,
synes mig alldeles för mycket nedsättande. Jag motionerar
derföre Nummerlotteriets a ('skaffande och anhåller om remiss
af dennna min motion till Slats-Utskoltet.
2.
Den motion, jag nu går att framställa, afser ett statsanslag
till åtskiljande af 2:ne, nu förenade, men i mina ögon
högst oförenliga befattningar.
Polismästaren i Stockholm är tillika Polisdomare. Såsom
Polismästare ur linn påräknad sorn den mest vigilanta,
såsom Polisdomare" deremot, såsom den mest sedentaira person
i hufvudstaden. Dessa begge befattningar förutsätta
således helt olika egenskaper. Polismästaren måste vara en
inan af rask helsa oell rörligt väsende, då Polisdomaren kan,
i dessa afseenden vara ganska vanlottad, och ändå den öfvade
criminalist, som förstår att vända ut och in på skälmen,
och få sanningen i dagen. Vid närvar, inrättning
händer ständigt att det ena kallets pligt bildar omöjlighet
att bevaka det andra. Polisordningen i en stor stad fordraten
tillsyn med egna ögon och en öfver underhafvande sjélfförd
controll, vida utöfver hvad möjligt blifver vid pligten
att vid dombordet tillbringa de flesta af dagens timmar. —
Om under vigtigaste ransakning klämtning höres, måste ju
Polismästaren slå igen protocollet och begifva sig till elden;
och polisdomstolen är utan domare. Jag kunde uppräkna
en mängd likartade fall, alla innebärande solklar bevisning,
att dessa båda befattningar äro till sitt väsende alldeles
oförenbara. Förenta äro icke de heller i något annat land,
och äfven deri ligger en bevisning af föreningens olämplighet.
Det till den ändamålsenliga organisationen erforderliga
löneanslaget bör icke bilda hinder.
Ganska kortsynt vore den åsigt, att hufvudstäders förhållanden
böra vara provinserna likgiltiga. I närvar, fall
är väl icke för riket likgiltigt, om Stockholm urartar till ett
röfvare-iustitut, som i landsorterna utplanterar sina talrika
clever.
Den 19 Februari e. ra.
23g
Lutningen till ett förhållande, så skamligt för vår civilisation
och i materielt hänseende så skadligt, bör på alla
vägar motarbetas; och bland medlen dertill räknar jag såsom
särdeles verksamt den nu af mig föreslagna klyfning
nf Polismästarebefattningen, och beviljande af det dertill
erforderliga statsanslag.
Jag anhåller om remiss af denna min motion till Slatsocli
Lag-Ulskolten.
Dessa tre motioner begärdes på bordet.
Hr von Hauswolff, Garl Ulrik: Då det igenom
allmänt lästa tidningar blifvit kringsprida ett yttrande, att
den enda coloni Sverige ager, ön S:t Barthelemy i Westindien,
är ett ”gammalt sjö röfva renaste;” och 1 en politisk
skrift, handlande om Regeringens åtgärder linder sednaste
3o år, ett exempel blifvit framdraget, hvarmedelst
man förmenade sig kunna bevisa, att sjöröfvare derstädes
vunnit beskydd, samt detta äfvenledes blifvit af publiciteten
annammadt, för att göra intryck på allmänheten: så torde
det väl /orlåtas mig, och anses mig tillständig!, enär
jag vid detta riksmöte är den ende, som tjenstgjort i coloaien,
och det under en längre tid af år, samt i de ansvarsfulla
befattningar af Gouvernements-Secret., offentligt
räkenskapsförande, och conselj- och domstolsledamot, om
jag uppstiger och förklarar dessa beskyllningar i första rummet
ogrundade för den tid, som börjar med Baron Stackelbergs
administration år 1812, tills Juni månad 1820, då
jag lemnade ön; sedermera att jag, af allt hvad jag under
min långa tjenstetid, oell under den närmaste beröring med
ärender och handlingar samt med personer kunnat utröna,
före den tiden likaledes, ingenting ägt rum, som skulle kunna
läggas coloniens styrelse till last, vidgående den ifråga
var. ohyggliga beskyllningen; och slutligen, alt jag är öfvertygad
det styrelsen, sedan jag lemnade colonien, ej blottställt
sig för sådant klander. För min del, protesterar jag
högligen mot den sålunda gjorda beskyllningen, som inbegripande,
under benämningen ”gammalt sjöröfvarenäste,”
allt — anklagar och fördöm mer inför Sverige och verlden,
så väl Regeringen som coloniens styrelse, tjenstemän
och innevånare. Så har likväl ej colonien varit känd uti
Westindien. Saken är den, — och hvilket jag måste upplysa?
— man här ej tyckes hafva tillräcklig kännedom
och gjort sig rikligt begrepp om hvaden allmän frihamn
vill säga, och dess egna ställning under ett sjökrig, men äfven
ej om dess särdeles kinkiga belägenhet under ett sådant
krig som det, som fördes i de Amerikanska farvattnen, der
ej allenast gamla stater voro i fejd hegripna, utan äfven
ett nytt förhållande uppstod, genom de Spanska colnniernns
afsöndrande från moderlandet, — hvilket allt naturligtvis
Dea 19 Februari e. ra.
skulle gifva anledn. till ganska spetsiga beröringar med de
krigförande makterna; hvar på sitt eget lands intresse,
peremtorisk t stående auctoriteler, hvilka, då de agde makten
i händerna, ej alltid gjorde afseende på folkrätten; —
vidare, att man oupphörligt förblandar kapare och sjöröfvarefartyg.
De förra äro ju af sina Regeringar auctoriserade,
fast af privata personer utrustade örlogsman, och deras
rättigheter som sådana äro allmänt och i folkrätten erkända;
de hafva af alla sjöstater i krig blifvit begagnade,
och äro i sanning nästan det enda medel hvarigenom en svagare
sjömakt kan göra en mäktigare något känbart afbräck
linder ett sjökrig. Dessa fartyg äro berättigade till beskydd
i neutrala hamnar, och ännu mera i en frihamn, och detta
förhållande är, hvad som gifvit anledn. till missförståndet
0111 S:t Barthelemy. Alt omtala hvilka dyrbara fördelar
S:t Barthelemy dessutom, i denna egenskap, tillskyndade
alla nationers flaggor under det allmänna kiigel, hör ej
hit. — Hvad sjöröfvare angår, har jag sjelf, under min
tjenstetid på ön, bevittnat de eelatantaste exempel, huru
sådana till skyldigt straff befordrats, och har coloniens styrelse
derföre skördat de offentligaste loford och tacksägelser.
Jag kan nämna ett dylikt, under Gouverneur Rosensvärds
administration, i hvilket mål jag som domare deltog,
då 16 sjöröfvare blefvo gripna och till döden dömda;
de blefvo äfven sedermera aflifvade på ön Portorico, samt
fartyget återsläldt lill dess rälta ägare på ön Cuba. S:t
Barthelemys domstol, — jag vågar säga det, — bar i långa
tider burit det loford att vara den rättrådigaste, och, i
expeditionsafseende, den bästa i hela Westindien.
För att mota ett högst orättvist rykte, och upplysa
om det sanna förhållandet, hvilket rör hela Sveriges nationalära,
anhåller jag vördsammeligen få göra den piopos.t
att i und. anhälles 0111 communication af alla officiella handlingar,
som angå kaperi- och sjöröfverimål på S:t Barthelemy,
åtminstone ifrån den tid, då ön fick en nyare form,
d. v. s. år 1812, eller Baron Stackelbergs anträde till dess
styrelse (i fall ej än äldre ifrågasättas), samt att de underkastas
behörigt Ulskls granskning, för att derefter sitt betänkande
till R. St. aflemua.
Begärdes på bordet.
Hr Ribbing, Bengt, uppläste följande anförande:
Erfarenheten vitsordar nogsamt alt Sverige med sitt
hårda klimat, sina långa vintrar och sin stora, glest bebodda
jordrymd, icke kan alstra några större capitaler genom
fabriksrörelser eller till bedrifvande af < desamma med den
vinst, som andra rikare länder, — jern till verkning och förädlingen
deraf endast undantagen. —r
Den 19 Februari c. ro.
Vi måste derföre nöja oss med en tarflig bergning och
ej eftersträfva, att på en liand hopa stora rikedomar, under
förhoppning, att de af innehafvare!) skola användas för
enskildt och allmänt gagn i förening; utan i stallet söka att
så direct som möjligt, under förutsättning af aibete och
flit, befordra allmän välmåga.
Af den större förmögenheten ser man sällan någon annan
följd, än ett yppigt lefnadssätt, och ofta derpå följande
fattigdom, — naturliga följder af illa användt gods. Om
detta lefnadssätt befordrade betydlig och nyttig arbetsförtjenst
åt fattiga medborgare, vore dermed ändå någon vinst;
men det är merendels icke så, utan det, hvarmed man egentligen
vill tillfredsställa sina sinnliga njutningar, är vanligen
främmande länders producter.
Våra bemödanden och våra författningar böra således
hafva till syftemål, att, jemte förståndets och hjertats förädling,
bereda utvägar till en jemn och säker bergning för
massan af nationen, hvarigenom fattigdom och brott förekommas,
och hvarigenom behofvet af correct.inrättnrr och
fängelser för olyckliga fallne medmenniskor i betydlig mån
förminskas och i samma förhållande större tillgångar erhållas
till befordrande af allmän förkofran.
Att bereda tillräcklig och god arbetsförtjenst, lärer väl,
enligt de flestas öfvertygelse;, vara rätta utvägen till vinnande
af det åsyftade ändamålet; men sättet att anskaffa en sådan
, fruktar jag, anses endast vara stående arbetsinrättningar.
För min del, anser jag sådana ej komma att
uppfylla ändamålet, emedan de för unga och lifliga menniskor
mera uppmuntra till lättja och liknöjdhet, än till den
önskade motsatsen. Dessutom erfordras härtill stora föriagssuinmor,
icke allenast till byggnader, verktyg och lefnadsbehof,
utan äfven till rudimaterie)', hvilka, sedan förädlade,
oftast sakna afsättning. Erfarenheten vid de smärre
enskildta företag i sådan väg vitsordar detta förhållande.
Vårt land erbjuder dock andra, lättare utvägar, hvarpå
jag önskar få fästa allmänna uppmärksamheten, och dessa
äro : våra vidsträckta, odlingsbara mossar och
kärr, samt våra malm digra berg. Låtom oss begagna
de utrymmen för verksamhet, som naturen sålunda erbjuder,
och jag hoppas på goda resultater, så väl i ekonomiskt,
som moraliskt hänseende.
Med anledn. häraf, så väl som af det olyckliga tillståndet
inom våra correcl.hus och fängelser, samt K. M:s nåd.
propos. till II. St. om anslag till myrors uppodling på Gottland,
får jag vördsamt göra följande förslag:
Då vid varande eller blifvande bergsbruk en större
mängd arbetare alla årstider kunna användas, särdeles i norra
orterna, der ännu stora till bruken hörande skogar finnas,
efter hvilkas afrödjande godt tillfälle att anlägga ny2
II. 3i
Den ig Februari e. ra.
byggen är för handen; böra, framför andra, bergsbruksidkare
i allmänhet och de i norra orterna isynnerhet erbjudas
och uppmanas att, utan eller med militärisk bevakning,
på statens bekostnad från correct.husen, fängelserna och
communerna emottaga så stort antal arbetsföra fattighjon,
lösdrifvare och mindre förbrytare, de möjligen kunna sysselsätta.
Till underlättande och befordrande häraf, bör ett anslag
af statsmedlen lemnäs, hvaraf lån utdelas emot låg
ränta eller ock alldeles räntefria, till de bruksidkare, som af
ett sådant erbjudande vilja sig begagna. Lånesummans belopp
lämpas efter antalet och qualification af emottagna
arbetare, nemi. sålunda, att. den som emotlager förbrytare,
erhåller förmånligare, lånevillkor än den, som eroottager
fatiighjon och lösdrifvare, som intet brott begått.
Härvid bör äfven fästas det villkor, att blifvande hemvist
beredes och lemnäs emot viss årlig afgift åt några af
den arbetande personalen, som visa -det mest sediga och ordentliga
uppförande; dock med förbehåll, att om en sådan
inhyst person skulle begå något brott, hvilket icke kan för allmänna
säkerheten, eller af hans husbonde, förlåtas, rättighet
till bostaden förloras och lemnäs till någon annan mera förtjent.
Skulle utrymmet eller andra omständigheter hindra anläggandet
af enskilda bostäder, hvartill alltid något understöd
af statsmedlen bör kunna påräknas, måste andra boningsplatser
på någon af Kronans allmänningar utses.
Dags-eller fasthellre betingspenning, lämpad efter gångbart
pris, bestämmes efter öfverenskommelse emellan bruksidkaren
och närmaste faltigdirection eller annan möjligen varande
eller blifvande mera passande auctoritet.
Inom hvarje fattigdistrict skall det vara fattigdirections
rättighet att med sä väl bergsbruksidkare, som andra personer
inom och utom districtet accordera om arbetsförtjenst
för sådana arbetsföra personer, hvilka njuta fattigunderstöd
eller äro utan laga försvar; hvarefter dessa personer äro
skyldiga alt, för den accorderade betalningen, emottaga och
förrätta det arbete, som dem af direclionen anvisas, så vidt
de förra fortfarande vilja åtnjuta det understöd dem blifvit
beviljadt, och de sednare, om de ej inom i4 dagar efter
tillsägelse sjelfva förskaffat sig stadigvarande arbetsförtjenst.
Af arbetspenningen skall, om så ske kan, ersättning först
utgå till betalning af det meddelade understödet för fattighjon,
men det öfriga lemnäs till arbetarens fria disposition,
om han anses detsamma kunna förvalta; i annat fall insattes
det i närmaste sparbank att användas af fattigdirection
till ägarens behof. Äfvenså af fångarnas arbetspenning användes
först hvad som åtgår lill deras lifsuppehälle och beklädnad.
Blifver sedan något öfrigt, kan en ringa del deraf
lemnäs åt dem, som visa ett ordentligt och nycktert upp
-
Den 19 Februari e. m.
243
förande. Det öfriga insattes i sparbanken till fri disposition,
först då, när de ur fångenskapen blifvit lösgifna.
Pä det att socknarne eller communerna, inom hvilka
boningar för ofvannämnde personer blifva uppsatte, icke
må betungas med dessa hushålls försörjande, i fall de icke
redan förut tillhöra socknen, skall, i händelse af behof,
staten härtill lemna vederbör, fattigdirectioner behöfligt understöd
af dertill anslagna medel, att användas efter föreskrift.
— Såväl näringsidkare, sorn jordbrukare, böra åtnjuta
samma rättigheter med samma förbindelser, som ofvan
för bergsbruksidkare föreskrift» äro. — För att med framgång
kunna använda ett betydligare antal fångar, lösdrifvare
och fattighjon vid jordbruket anser jag nödigt att:
Konungens Bef:b:de inom hvarje län uppdrages, att igenom
vissa medlemmar af hushållssällskaperna eller blifvande
communalstyrelser, med biträde, på statens bekostnad,
af en skicklig landtmätare, låta undersöka beskaffenheten af
alla inom länet befintliga större mossar och kärr till jordDion,
areal och affall. Ägarne af sådana lägenheter uppmanas
sedan att genast gå i författning med uppdikning och
odling af desamma samt dervid, under enahanda förmåner
och skyldigheter, som för bergsbruksidkare föreskrifna äro,
använda så stort antal af ofvanberörde personer, som möjligt
är.
E11 författning som fullkomligt undanrödjer de hinder
hvilka, genom samfällig äganderätt, ligga i vägen för aftappning
och uppodling af mossar och kärr, der icke utrifning
af vattenverk komma i fråga, torde behöfva utfärdas i likhet
med hvad som föreskrifves i K. M:s nåd. förorda, af
den ao Januari i8a4> jemf. med K. kungörelsen af den 14
Juli i835, rörande ändring eller utrifning af vattenverk,
som genom uppdämning skada jord eller hindra dess odling.
Befälhafvaren för den bevakning som tjenstgör vid arbetet
utom correct.husen och fängelserna, äfvensom de bergsbruks-
och näringsidkare samt jordbrukare, hvilka utan bevakning
emottagit arbetare af ofvannämnde personal, böra
äga rättighet, alt, i händelse någon af dessa arbetare visar
sig så ostyrig, att han icke kan, med eller utan lindrigt
fängsel, i ordning hållas, en sådan genast till närmaste länshäkte
återsända, för att i enskildt rum sältas på förminskad
kost, intilldess han sig förbättrat.
Så länge fångarne stå under militärisk bevakning böra
de i afseende på ordning och bestraffning stå under krigsartiklarna
eller särskildt fånglag.
Förbrytare böra aldrig stationeras vid samma arbetsställe
med lösdrifvare och fattighjon; — och då, enligt
Fångstyrelsens berättelse, ett ojemförligt mindre antal förbrytare
i proportion af folkmängden, utgår från deti jordbrukande
classen, än från den bergsbruksidkande, torde äfven
de minst stralfbara böra vid jordbruket användas.
a44
Den ig Februari e. m.
En af orsakerna till personalens ökande på
sen torde kanske äfven bland andra vara den, att de der
åtnjuta vida bättre lifsuppehälle, än den mindre förmögna
classen, hvarifrån de härstamma.
Då en fänge, utom andia goda födoämnen, dagligen
bekommer i skalp, mjukt rågbröd och i allo lika med en vaktkneckt,
åtminstone de dagar, då arbete förrättas; får mången
bonde och torpare i rikets magrare provinser nöja sig med
hafrebröd utan kött, och är glad, sa länge potatesförrådet
räcker till, äfven om bröd någon gång alldeles skulle saknas.
Icke är då underligt, om den, hvilken uti ett correct.-  hus eller annat fängelse förlorat känslan af heder och anseende
bland sina likar, hellre föredrager att, för dem dold,
der qvarstanna, än blifva lösgifven, för att få sämre föda
och lida dagliga förödmjukelser. Det torde derföre blifva
nödvändigt att fångens underhåll lämpas efter hvad en af
de fattigare, om icke fattigaste, bland allmogen åtnjuta,
hvarigenom det blifver en förmån för honom att användas
vid de föreslagna arbetsstationerna, och på det att han äfven
derigenom måtte blifva öfvertygad, att icke brott och lättja
förskaffa honom bättre underhåll i kronans hus, än laglydnad
och arbetsamhet i hans eget.
Igenom sådana åtgärder, har jag föreställt mig, att antalet
af, så väl lösdrifvare, som brottslingar och fallighjon,
betydligen skall förminskas och med detsamma besparing
af statsmedlen vinnas, samt bergsbruk och andra näringar
något uppmuntras, landet blifva uppodladt, och mera förkofran
i allmänhet vinnas.
Det är igenom hopp om en än aldrig så ringa sjelfständighet,
den nemi. att en gang få utbyta fängelset eller det
irrande lefnadssältet mot en egen boning, som den viI—
seförde eller fattige skall kunna lifvas till nyttig verksamhet
och dermed åtföljande dygdig vandel.—Den ärliga tjenare,
som utan bekymmer erhåller kläder, föda och ändå
något, ja t. o. m. betydligt derutöfver, föredrager vanligen
ändå en knapp och magrare bergning under eget tak, än en
bättre under andras; huru mycket hellie skall icke då den
olycklige förskjutne eller brottslige-glädjas ål möjligheten alt
hinna ett så önskadt mål. — Just derföre ville jag lägga
särdeles vigt på öfvanberörde förbindelse att lemna sediga
och förbättrade fångar samt fattiga och arbete saknande
personer, hopp om egna boningsplatser.
Noggrannare reglementariska föreskrifter böra för öfrigt
upprättas för den dagliga ordningen ibland fångarna och öfriga
arbetare, såsom angrde böns och Gudstjensts hållande,
tillgång på passande andaktsböcker, oskyldiga nöjen, spirituösa
dryckers bannlysande eller omåttlig förtäring deraf,
särskilda belöningars utdelande m. m.
Om det af K. M. föreslagne understöd till uppodling
af myror på Gottland kommer att beviljas, borde sale
-
Den 19 Februari é. m.
des dervid, — i fall afseende på detta mitt förslag kommer
att fästas, — göras det villkor, att ett visst antal personer
från correct.husen blifva vid arbetet använda, så myckel.
hellre, som bevakningen på en ö blifver lättare, än på
fasta landet.
Begärdes på bordet.
Hr von Rosen, Georg, uppläste följande:
Sedan början är gjord att bilda ett jordbruksinstitut i
Skåne, och Skånska länens båda hushållssällskaper förenat
sig derom, och redan till detta ändamål inköpt egendomen
Orup föl' 22,000 r:dr b:co, hvilken egendom nästinstundande
Mars skall tagas i bruk af Skånska hushållsföreningen,
får jag vördsamligen föreslå, att Skånska jordbruksinstitutet
må äfven få njuta åtminstone en del af samma förmån, som
nu åtnjutes af institutet vid Degeberg.
Skånska hushållsföreningen vill ej, på långt när, sträcka
sina förhoppningar på understöd till samma penningebelopp,
sorn blifvit lemnadt åt Degeberg. Skånska hushållsföreningen
har ifrån början af sin stiftelse önskat vara i oberoende
af statsanslag, med den fulla öfvertygelse att, på så
sätt, den bäst och tryggast kunde framgå till det åsyftade
ändamålet. Jag vill äfven förmoda, att denna hushållsförening,
äfven utan statens mellankomst, skall bjuda lill att
åtminstone uppehålla ideen med institutet, lill dess tiderna
kunna skapa medel för ändamålet; mende svårigheter, som
i detta afseende äro att förutse, ålägger mig att öppet uttala
den önskan, alt under 5 nästpåföljande år få till Skånska
hushålls-förenings disposition, för att användas till
Skånska jordbruksinstitutet, ett årligt statsanslag af 3,000
r:dr b;co.
Med rättvisa kan man ej gifva mig beskyllningen att
hafva begärt en stor summa, isynnerhet om den jemföres
med hvad Degeberg hittills af statsmedel disponerat, eller
med hvad samma inrättning än vidare fordrar. Men jag anser
mig, ej böra utsträcka mina önskningar högre; ty dels
tror jag Skånska hushållsföreningen för det första ej behöfver
större belopp, dels äger den, efter min tanka, ej rätt
att begära mera, innan det visar sig, hvad resultat dermed
kan vinnas. Jag skulle till och med tro, att hvarje jordbruksinstitut
bör, så vida institutets styrelse vet hvad den
tillkommer, lill det mesta kunna frakta sig sjelft. Jag skulle
åtminstone önska det. Men i början äro. svårigheterna störst,
innan inrättningen kan vinna ett allmännare förtroende i orten.
Att della ej kan nu vara stort i Skåne är klart, då
ännu så få kunna uppfatta sjelfva ide/en med ett jordbruksinstitut,
eller ens veta, hvartill eli sådant institut tjenar.
Begreppet härom är ännu hos de flesta outveekladt; och må,
som bevis härpå, få åberopas att Skånska hushålls-förenin
-
Dea 19 Februari e, m.
gen fann sig föranlåten besluta, att, vid actieteckningen till
en egendoms inköpande, lägga bort namnet institut och helt
enkelt benämna det landtbruksskola, för att gora saken något
begripligare.
Skånska hushålls-föreningen beräknar, att om ett tillräckligt
antal elever kunna erhållas, som betala för
sig, bör inrättningen, genom dessa afgifter, i förening med
egendomens afkastning och det nu begärdta statsanslag
kunna bära sig. Men dessa elever kunna ej, förr än förtroendet
för inrättningen vinner stadga, påräknas, hvarföre
det ock tilldess hlifver nödigt att taga fri-elever, hvilka, sedermera
utgående från inrättningen, bevittna livad nytta
inrättningen medförer. Hvarföre ock Skånska hnshålls-föreningen,
äfven med det nu begärdta anslag får till en början
i betydande mån inskränka sin verksamhet. Om blott
hushålls-föreningen kan lyckas att bilda de första eleverna,
så att de visa inrättningens nytta, kan man hoppas att få
elever som, genom deras betalningsafgifter, sjelfva bidraga
till institutets årliga underhåll. Då hoppas jag ock, att vi
i Skåne ej heller behöfva täfla med Degeberg om statsanslag;
vår täflan skall då endast blifva att bilda de bästa
och skickligaste elever. Detta bar jag så mycket mera skäl
att förmoda, som inköpet af Orup lill ett jordbruksinstitut
endast skedde i detta afseende, och ej i någon beräkning af
särdeles stor inkomst för actieägarne. Garantien för detta
förhållande är vanligen starkast, närén hel association förenar
sig om ett åsyftadt ändamål.
Jag vill ej mångorda om nyttan af ett jordbruksinstitut
för Skåne. Saken talar för sig sjelf. Hvar och en som
känner Skåne, dess behof och egenheter, kati lätt inse denna
nytta. Skånska jordbruket tarfvar stora förbättringar,
ehuru det visserligen i många fall, genom sin bördighet,
sitt läge, sitt climat och folkets arbetsamhet står framom
en del andra provinser. Men traditioner och fördomar qvarstå
der som annorstädes, och brytas ej genom andra medel,
an sorn småningom verka. Härtill äro exempel tjenligast.
I och för sig sjelf äga vi väl också i Skåne flera jordbruksinstituter,
i denna mening; ty hvarje väl brukad landtegendom
är ett sådant. Men dessa, tillhöriga enskilda personer,
äro, å en annan sida, ej att påräkna i det afseende eLt
allmänt jordbruksinstut är afsedt, emedan den enskilde jord
brukaren sällan åtager sig det besväret att rationel t bilda
elever, ej heller vill han gerna uppoffra tid och kostnad för
att bilda dem åt andra.
Skåne har dessutom så många egenheter, att denna
provins bör äga ett läroverk för det jordbruk, som är passande
för provinsen. Detta gäller synnerligast, bvad som
angar sjelfva jordens behandling och de särskildta åkerbruksredskap,
som tarfvas för provinsens jordmån. Också har Skånska
hushålls-föreningen synnerligast afsell att, i början och
Den 19 Februari e. m.
a47
till dess fillgångarne medgifva en vidsträcktare verkningskrets,
inskränka sig att bilda praktiska arbetare. Härigenom
vill man vinna den afsigt, att bland allmogen inplanta bättre
insigt i arbetskrafternas rätta användande. Denna afsigt hvilan
också på de vanor, som ännu inom provinsen äro rådande.
Ty det ar bestämdt gifvet, att i detta afseende är
Skånska åkerbruket på en lägre ståndpunkt, än det borde
vara. Men lika bestämdt är det, alt dessa vanor äro starkare
än begreppet, och för att det ofvannämnda syftemålet
måste vinnas bör jordbruksinstitutet arbeta i en oafbrutet
sträfsam riktning.
Någon har här i dag yttrat, alt ett jordbruksinstitut
synnerligen borde sysselsätta sig med experimenter. Jag är
ej af denna tanka. Åtminstone skulle detta ovillkorligen förfela
ändamålet alt bilda elever. Min tanka är fast, att i
samma mån experimenterna misslyckades, blefvo äfven eleverue
misslyckade. Min tro är fast, att eleverna böra rationelt
undervisas, och ej få en enda oförsökt idee i deras
liufvudcn. Den tid kan nog ändå komma, då projecter och
experimenter förvilla dem och gifva dem dyrköpta misslyckade
resultater. Vi sakna ej heller instituter i detta fall.
Vi behöfva ej begära och bevilja statsanslag för jordbruk ,
som arbeta i denna anda.
Vid detta tillfälle, bör jag ej gifva några försäkringar,
några löften; ifrån mig gångna, äga de ingen garanti. Men
jag vill tro, att 2:ne läns hushåilssällskaper kunna ej hafva
något enskildt intresse att bevaka, som ej står i samband
med den ide', för hvilken de arbeta, ej någon annan afsigt,
än provinsens nytta. Jag erkänner dock, att med den renaste
afsigt kan ändamålet, äfven med större anslag än jag
begärt, förfelas, om inrättningen ej rätt administreras. Jag
kan ej erbjuda annan borgen härföre, än att 2tne läns husliållssällskaper
valt inom provinsen ett visst antal ledamöter
af alla stånd, kända för nit och kunskaper i yrket, hvilka
äro ledamöter i provinsens hushälls-förening; att denna så
sammansatta förening inom sig utväljer en direction, sora
äger styrelsen öfver institutet; att denna direction utser 2:ne
ledamöter, boende i närheten af Örups gård, åt hvilka antagne
föreståndaren får vända sig, för att i detalj erhålla
föreskrifter, och för hvilka han är den dagliga redovisningen
skyldig.
Delta är Skånska jordbruksinstilutets organism. Folden
har jag bort redovisa, och får, med hänseende till det
förtroende den kan gifva, åberopa hvad som i dag i ett annat
ämne är anfördt, att ”allt gäller allt hvad det gälla
kan.”
Med förnyad begäran om 3,ono r:dr b:co årligt anslag
i 5 år lill Skånska hushålls-föreningens disposition, i
ändamål alt använda denna summa lill Skånska jordbruks
-
Dea 19 Februari e. m.
institutets nytta, får jag vördsamligen anhålla, att denna
min motion må till vederbörligt Utsk. remitteras.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Då jag begärde ordet,
var detta i ändamål alt väcka en motion i samma anda som
den, hvilken af Hr von Rosen blifvit uppläst. Att yttra
något derom, skulle vara att upptaga R. o. Ad:s tid med
upprepande af allt detsamma, som Hr von Rosen redan anfort.
Jag får blott tillstyrka den väckta motionen och utbedja
mig att, vid densammas remitterande, till vederbörligt
Utsk., få nämna några ord.
Hr von Rosens motion begärdes på bordet.
Hr Rosenblad, Bernhard: I Sverige, likasom i de
flesta länder, utgör stämpelpappers-afgiften en icke obetydlig
statsinkomst. Att gifva detta papper säkerhet emot missbruk
eller förfalskning är sålunda ett icke ovigtigt föremål
för representationens uppmärksamhet. Denna säkerhet kan
finnas deisi sjelfva papperets beskaffenhet och controllen vid
dess tillverkning, dels i den särskilda stämpling, — jag begagnar
ett kändt uttryck i vidsträcktare bemärkelse, än hvad
man nu derunder förstår, — hvarmed papperet förses, innan
det blifver gällande. I begge hänseenderne äro förändringar,
i hvad nu äger rum hos oss, oundgängliga.
Före det s. k. nya verkhusets brand vid Tumba år i83o
tillverkades der allt stämpelpapper, dock i likhet med den
tidens öfriga tillverkning vid detta bruk, i intet hänseende
af någon för ändamålet bättre beskaffenhet, än hvad hvarje
pappersbruk kunde lemna. Då Tumba, innan ett nytt verkhus
blef uppfördt, ansågs icke kunna tillverka mer än BankenSs
eget behof af sedelpapper, och sålunda afsade sig tillverkningen,
har denna sedermera genom tid efter annan anställda
enlreprenad-auctioner blifvit öfverlåten åt enskilde.
Såsom papperet nu är beskaffadt, äger det i intet hänseende,
hvarken a f särsk i I d t till verkningssätt, ovanlig sammansättning,
eller klara och svåra vattenmärken, någonting utmärkande,
som kunde hindra dess eftergörande vid äfven det
sämst försedda pappersbruk; men om äfven någon sådan
egenskap i detsamma funnes, eller deråt kunde gifvas, så
är icke vid enskildta verk införd den stränga control! emot
underslef vid tillverkningen, hvilken erfordras för att hindra,
att icke, utöfver det levererade qvantum, mera papper
blifver tillverkad!; tvertom äger vanligen vid de enskildta
verken, der ännu formning för hand begagnas, vanligen
den ordning rum, att arbetarne skola leverera ett visst antal
goda ark, med rättighet att för fyllnad arbeta på deras
fri stunder och utan någon skyldighet att redogöra för de
cassabla. — I den händelse man ville införa en sådan controll,
genom tillverkningens sättande under tillsyn- af någon
embets
-
Den 19 Februari e. m.
3ä9
embetsman, blefve troligen, på sätt förhållandet är i de länder,
der denria utväg begagnas för sedelpapperslillverkning vid enskildta
verk, kostnaden i högst betydlig mån förökad. Då Staten
i R. Sits Banks pappersbruk Tumba äger ett verk, der, under
embelsmuunalillsyn, vid all tillverkning den noggrannaste
redovisning är införd, och då med de i och för nya sedeltillverkningen
åstadkomna förbättringar vunnits kännedomen att
tillverka ett papper, lätt alt urskilja från andra, och svårt alt,
utan särskilda iniältningar och special kännedom af tillverkningssättet,
eftergöra; så torde det finnas ändamåIsenligast
all begagna delta tillfälle för vinnande af ett baltie stämpelpapper.
Kostnaden blefve otvifvelaktig! större för ett
bättre papper, än nu, då knappast annat än lägsta anbudet
beliöfver nises; men då alla vid Tumba förekommande
faux-frais till Ungefär lika belopp, endast i och för sedeltillverkningen,
måste utgå, så beliöfde Tumba endast debitera
statsverket material- och arbetskostnad.
Det andra säkerhetsmedlet, stamp lingen, är äfvenledes
för det närvar, af lika litet tillfredsställande egenskaper.
Härtill begagnas s. k. h v i t s t ä m p | i n g af ungefär lika beskaffenhet,
som å Bankuns gamla sedlar. Huru föga säkerhet
emot eftergöring denna hvilslämpling Irmnar, utröntes
vid ett inför
obetydliga materialier och utan användande af stor konstfärdighet,
densamma eftergjordes. Då man nu erinrar sig,
att stämplar finnas å till och med i5o rsdr, så lärer man
inse behofvet alt försvåra eflerapningen. I flera länder begagna
r man svartstämpel, men genom bröderna Duporls uppfinning
att öfverflytta gammalt tryck, såsom en slags patrice
på rent papper, har den dermed åsyftade säkerhet gått förlorad.
(Jag får i detta hänseende hänvisa till Hr Engelkes
beskrifning om rö3g års industri-exposition i Paris). Bättre
åtgärder äro sålunda nödiga; och då Staten i Bankens stereotyperings-anstalt
äger en, i sådant hänseende, utbildad
konstskicklighet, torde der slämplingen böra äga rum.
Jag får sålunda föreslå:
All R. St. i und. anhålla, ali K. M. måtte anbefalla
Stats-contoret att låta vid R. St:s Banks pappersbruk Tumba
förfärdiga det för Charteesigillatae-contoret nödiga papper,
såväl till skrifningskartor sorn biläggning, hvilket papper
bör, i afseende på lätthet att från annat åtskiljas och
svårighet att eftergöras, erhålla all möjlig fullkomlighet.
Att de likaledes måtte besluta, alt, i stället för den nu
i Riksg.-cont. verkställande hvitstämpling, en annan, af
möjligaste svårighet att eftergöra, kommer att begagnas,
för hvilken verkställande biträde af Bankens stereotyperingsanstalt
och under derstädes för sedeltillverkningen införda
controller må begagnas.
Vid flera riksdagar har man, i ökad controll å den s.
k. korlstärnplingen, trott sig finna ett medel att bringa denna
a H. 3a
D«n 19 Februari e. m.
inkomstkälla till någorlunda enlighet med det belopp, som
den borde utgöra, om den riktigt utgiuge. Men afven de
vid sista riksdag i detta hänseende vidtagna åtgärder hafva
icke fört till önskadt resultat. En af de största svårigheterna
att öfvervinna, är stämpelns ringa yta, som hindrar
att gifva de lätt märkbara drag, hvilka göra åtskiljandet
från en falsk stämpel af mindre fulländning lätt för ögal.
Man har derföre i flera länder, t. ex. Frankrike, vidtagit
den åtgärd, att sjelfva convolutet innehåller stämpeln, hvarvid
hvarje fabrikör vid strängt vite — i Frankrike för hvarje
lek 5oo francs, — är anbefald att förse sig med stämpladi
convolut, hvilket med lika vite måste finnas å hvarje
kortlek, som lill salu utbjudes. Ett sådant convolut kaij
tillverkas å papper, som i sin egna beskaffenhet lemnar säkerhet
emot eftergöring, och derjemte icke medgifver öppnande
utan papperets lillintetgörelse, — och derå kan en
större och ändamålsenligare stämpel anbringas, än å ett kort.
Jag får vördsamt föreslå, att dylika föreskrifter äfven i
Sverige måtte vidtagas, och att man dervid måtte begagna
den konstskicklighet, Bankens pappersbruk och sterotyperingsanstalt
erbjuder.
Ibland de för statsverket vigtiga slämpelåtgärder »ro
de vid Tullverket å diverse inkommande tyger m. m. Dessa
tillverkas dock vanligen och under de mest ofullständiga
controller af Tullverkets egen betjening. Jag torde knappt
behöfva mer, än antyda detta förhållande, för alt visa, att
förändring erfordras, och äfven i detta fall kan ett verksamt
biträde erhållas i Bankens stereolyperingsconlor. Jag
får sålunda vördsamt föreslå, alt R. St. hos K. M. i und.
anhålla, att K. M. täcktes anbefalla Dess GeneralTuIlstyrelse
tillse, att de begagnade lullstämplarne blifva tillverkade
på ett ändamålsenligt papper, och på ett sätt, sorn i
möjligaste måtto försvårar deras efterapning, samt att vid
så väl deras tillverkning, som förvarande, all nöggranhet
iakttages, med tillkännagifvande, att, vid den i R. St:s Bank
upprättade stereotyperingsanstalt, tillfälle finnes att under
den strängaste conlroll ooh med möjligaste konstskicklighet
erhålla dessa stämplar förfärdigade.
Slutligen bör jag nämna, att, i fall vederbör. Utsk.
skulle anse denna min motion förtjena någon uppmärksamhet,
Bruksförvaltaren vid Tumba Hr Bagge och Bankens
Stereotyperings-föreståndare Hr Broling äro i tillfälle att
kunna meddela till ämnet hörande upplysningar, hvilka jag
icke ansett mig böra, genom ett anförande, på detta runi
offentliggöra.
Hr Rosenblad fortfor:
Vid sistförflutne riksdag föreslog dåvar. BancoUtsk. beviljande
af creditiver på R. Sits Bank åt privat-banker, men
detta förslag'blef ej af R. St. anlaget. Troligen låg för delta
Den 19 Februari e. ra.'
alsing lill grund den allmänna farhåga, som, vid Riksbankens
återställande under lagen i afseende på dess förbindelser
emot dess ereditorer, ansåg, för alt trygga det oafbruten
fortfarandet af dessa förbindelsers uppfyllande, stränga
restrictioner nödiga. — De sedan förflutna 5£ år, under
omvexling af gynnande och ogynnande förhållanden, hafva
visat, att man i farhågorna och varsamheten gått för långt,
och att den styrka och credit, R. St:s Bank, framför någon
annan allmän inrättning eller någon enskild förening inom
Riket äger, mycket kraftigare an hittills kan begagnas lill
de inhemska creditförhållandenas lifvande och trvggande.
Delta föranlåter mig att åter upptaga förslaget om creditivers
beviljande åt privatbanker, dock på samma sätt, som
de redan hypotheksföreningar m. fl. beviljade crediliver, såsom
en rätt, icke af privatbankerne att fordra, ulan för
Bancoslyrelsen, när omständigheterne det medgifva, att
bevilja. Äfvenledes anser jag nödigt, att begagnandet af
dessa crediliver inskränkes lill de för privatbanker ej så sällan
oundvikliga kriser, då starka uttagningar af deras eassa
i annan händelse skulle nödga till kännbara indragningar i
deras lånerörelse. Jag tror ock, att man ej bör lemna detta
tillfälle obegagnadt, för att vinna för Riksbankens discontinrältningar
den kännedom af de privata bankernas utlåningar,
hvilken är af stor vigt för att hindra den svåraste olägenhet
för all discontrörelse, som samtidigt hedrifves af
olika disconter utan samband med hvarandra, nemi. att gäl—
denärer låna i den ena disconten för att betala i den andra,
och på delta sätt under en skenbar noggranhet dölja för
alla deras oförmåga att i verkligheten afbörda sig lånet.
Till återtjenst kunde man gerna bevilja privatbankerna rättighet
lill lika meddelanden af R. Sits Banco-discontverk.
I öfverensstämmelse härmed får jag äran föreslå:
Att under för öfrigt samma villkor som i 2o5, 206, 207
och 208 §§ af 1835 års Bancoreglernente för hypotheksföreningar
äro föreskrifna, Bancofullmäklige må berättigas att
åt privatbanker bevilja crediliver, dock icke till någon privatbank
till större belopp, än högst 3oo,ooo r:dr b:co,
samt under iakttagande af följande särskildta villkor nemi.:
1:0 Att creditivet beviljas för högst ett år, dock med
rätt för Bancofullmäklige att kunna det förnya;
2:0 Att det åligger den privatbank, som sig af en sådan
creditivrält begagnar, att, så snart anvisning derå dragés,
under hvarje påföljande månad och intill det begagnade
creditivet blifviL till fullo godtgjordt, minska sin lånerörelse
med minst en tiondedel af det begagnade creditivets
belopp;
3:o Att den privatbank, som erhåller creditivrält i R.
St:s Bank, förbinder sig alt hvarje vecka' meddela den afdelning
af R. St:s Banco-discontrörelse, till hvilken den ort
hörer, inom hvilken privatbankens egentliga lånerörelse äger
332
Den ig Februari e. m.
rinn, underrättelse om alin beviljade, omsnlla eller infriade
län; hvaremot samma privatbank, om den så önskar, berättigas
att erhålla ett lika meddelande från vederbör. Bancodiscont
eller lånecontor, dock under villkor, att privat bankdirectionen,
i afseende på dessa meddelanden eller ad viseringar,
underkastar sig och privatbankernas tjenstemän samma
skyldighet till tystlåtenhet, som åligger Bancodisconloch
Lånecotilors-directionerna.
Dessa båda motioner begärdes på bordet.
Hr von Troil, Emil, uppläste följande:
Jag föreslår afskaffa lide af det K. Svenska
Nu m m e r - I o 11 e r i e t.
Om Statens högsta och yttersta ändamål är befrämjandet
af allmän sedlighet, om det är en pligt för statsmakterna,
såsom Nationens högsta synliga ledare, alt framställa föredömet
af oskrymtad ärlighet; sä torde detta förslag endast
behöfva nämnas, för att vinna bifall. Den stränge sedoläraren
gifver spelhus benämningar, som jag, i anseende till det
ifrågavarande? upphöjde bedrifvande, ej tillåter 111ig att upprepa
, men vi behöfva, i detta afseende, ej forska i oanvända
theorier; vi hafva i Sverige lagliga författningar,
som förbjuda hazardspel, oell dessa höra ej till deni, hvilkas
tillämpning kommit ur bruk; vi läsa ofta bland dagens
nyheter huru polisens tjenare inträngt inom den enskilde
mannens fridlysta boning, för att öfverrumpla och till ansvar
befordra dessa författningars öfverträdare, — och så
stark är Svenskarnas känsla för ordning och sedlighet, att
dessa störanden af hemfriden alltid förnimmas med allmänt
bifall. Man gläder sig, då en spelhusvärd blifvit ertappad,
sorn från den godtrogne landtköpmannen eller handtverkaren
aflocka t frukten för deras mödor genom spel, der
chancerne tillvinst och förlust ej motsvara hvarandra; man
yrkar, att Staten bör med öm förmyndarevård skydda den
enfaldige och oupplyste. Allt det der är mycket riktigt och
bra; men aldrig har liknelsen att sila myggor och svälja kameler
haft samlare motsvarighet, än de Svenska spelhusen.
Det förnämsta ibland dem, K. Nummer-lotteriet, gör troligen
ensamt större affärer, än alla de andra tillsammans; genom
insatsernas nedsatta belopp är det nästan uteslutande egnadt
att förleda arbetsclassen och aflocka den sina besparda
styfrar; och jag kan svårligen föreställa mig, att någon annan
spelhusvärd, hvarken bland deni, som polisen knipit, eller bland
dem, sorn af sina kunder blifvit utkastade, vågat at t i egna fickor
stoppa så betydlig andel af de spelandes insatser, som
Nummer-lotteriet, hvilket årligen behåller hälften eller
tredjedelen. — Jag erkänner, att jag anser fortvarande! af
en sådan inrättning, såsom en verklig fläck på vår samhällsordning,
och jag påyrkar derföre så mycket meia densam
-
Den 19 Februari e. m.
a53
mas upphörande, som Svenska Staten fördel närvar, ej saknar
anständiga utvägar att fylla sina verkliga behof. —
Skulle jag likväl häruti hafva misstagit mig, kan det visas
att Nummerlotteriet är förenligt med Statens anseende, med
arbetarens förädling och båtnad; befinnes spelhusrörelsen
vara, på ena sidan ett ärligt näringsfång, och på deri andra
ett oskyldigt tidsfördrif: så kommer jag att yrka, alt denna
näringsgren mätte lemnäs lika fri för den ringe medborgaren,
som för de höga statsmakterna, ty våra grundlagar
förbjuda alla monopolist'.
An lia I le s om remiss till Stats-Utskot (et.
Begärdes på bordet.
lif Cederschjöld, Roberl Theophron, uppläste
följ Hide:
Lika öfvertygad jag är, att hvarje sann fosterlandsväns
lifligaste önskan måste vara, att se deri under sednare åren
pa eli fasansfullt sätt tilltagande brottsligheten hämmad
och utbytt mot ett på moralisk grund hvilande lagenligt
handlingssätt af nationens medlemmar i allmänhet, lika förvissad
vägar jag äfven göra mig, att Regering och Ständer
nu skola gemensamt allvarligt samverka för de till detta
vigtiga måls ernående säkrast ledande mede!: befordrandet
af en ändamålsenligt inrättad allmän folkundervisning
samt fattigvårdsanslaltei nas upplijelpande från deras nuvar.
högst bristfälliga skick till ett sådant, sorn, på ett för nationen
värdigt sätt, uppfyller deras bestämmelse, att lenina
hvarje verkligt nödställd sjuklig eller orkeslös samhällsmedlem
tillräcklig hjelp till fyllande af dess för lifvets uppehälle
nödtorftiga behof.
Det goda ändamålet, brottslighetens hämmande och
dess utbyte mot en mera allmän sedlighet, kan dock för
närvar, icke genast vinnas endast genom dessa Ivänne medel.
Det är nemi. klart, att det förstnämnda, eller befordrandet
af en allmän folkundervisning, endast i afseende på den
yngsta generationen och på kommande slagteri kan åstadkomma
någon hufvudsakligt välgörande verkan, men att
deremot ganska få af deni, som redan uppnått den ålder,
dä deras uppfostran bort vara fulländad, skola begagna sig
af undervisningen, och ännu färre deraf taga någon ledning
för sitt blifvande handlingssätt. — Om derföre vi ej blott
vilja åtnöja oss med den visserligen glädjande tanken på våra
efterkommandes tacksamhet för de goda och ändamålsenliga
åtgärder vi för deras väl vidtagit; om vi icke vilja
fortfarande omgifvas af mördare, tjufvar och skälmar af
afla slag, samt lefva uti en allmän osäkerhet både till lif
och egendom: så måste vi, utom ofvannämnde tvänne, äfven
använda ett annat kraftigt medel, som genast, och således
till förmån äfven för oss sjelfva, kan visa sina välgö
-
2»4 Don 19 Februari e. m.
rande verkningar, i afseende så väl på minskningen af förbrytarnes
antal, sotn äfven på beskaffenheten af sjelfva
förbrytelserna.
För att luma finna det rätta medlet till det ondas afhjelpande,
måste man först uppsöka orsaken, sorn föranledi
dess uppkomst, underhållande och spridande. — Vid
närmaste efterforskning i detta afseende, skall man klart inse,
att, likasom bristande undervisning och saknad kännedom
0111 det rätta i de flesta fall varit första orsaken till
beträdandet af brottets bana; så har ock våra fängelsers
närvar, usla tillstånd utgjort en verksam orsak dertill, alt
nästan alla, som — vare sig lill följd af något begånget
liro 11, eller någon tillfällig lättsinnighet, — en gång trädt
inom fängelsets murar, långt ifrån alt der afskräckas från
att förnya bekantskapen med dessa rysliga nästen, tvertom
finna en sådan trefnad derstädes, att de knappt hunnit blifva
från fängelset frigifna, förrän de begå andra förbrytelser,
sorn åter göra deni det hemfallne. — Man behöfver blott
besöka något af hufvudstadens häkten eller af Rikets läusfängelser,
för att till sin förskräckelse och fasa få se och
erfara, hurusom 20 å 3o och ofta flera personer der finnas
sammanpackade uti ett litet osundt rum; hurusom den för
första resan snatteri tilltalade, eller för sådant brott misstänkte,
eller, utan förut begången förbrytelse, försvarslöse,
der finnes förvarad i samina rum, solli grofva förhärdade
brottslingar; och hurusom icke ens ett särskildt rum derstädes
finnes för emottagande af minderåriga förbrytare, eller
för sådana personer, som med fängelse aftjena deni ofta
i tvistemål ådömde vites- och ensaksböter, hvaraf följden
är, att äfven dessa, eljest alldeles obrottsliga personer,
äfven måste inspärras tillsammans med verkliga missdådare.
Man inser lätt, att de närmaste följderna af detta olyckliga
förhållande måste blifva, att de äldre brottslingarne, i
stället för att uti fängelset väckas lill besinning och ånger
öfver begångna förbrytelser, tvertom endast filina nöje ulf
att för deras stora omgifning skryta öfver den fintlighet,
hvarmed de förstått att utföra och dölja sina illbragder och
att öfvertala fängelsets novicer till efterföljd af deras exempel;
att dessa sistnämnde åter, i stället alt genom inneslutandet
uti fängelset blifva afskrämde från vidare återfall
uti brottslighet, tvertom finna sin trefnad på ett ställe, der
de vid sitt inträde emottaga? af ett så talrikt, muntert och
gladt sällskap, samt sätta deras ära uti att kunna så använda
de lärdomar, sorn de af sina äldre kamrater inhemtat,
att de en dag sjelfva kunna hoppas att, i sin ordning, belönas
med andra yngre kamraters bifall, vid omtalandet
af den fintlighet och slughet, som de användt vid utförandet
af deras sednaste förbrytelser; samt slutligen att
de äldre och yngre fångarne, under deras ofta, hela måna
-
Den 19 Februari e. m.
a55
der igenom, fortsatta sammanvislelse uti fängelset, gemensamt
uppgöra planer för utförandet af nya brott, så snart
de ater ifrån fängelset frigifvas.
Då det icke kan vederläggas, att dessa för hela samhället
bedröfliga verkningar nro omedelbara följder af våra
fängelsers nu antydda usla tillstånd; så skall säkert icke
heller någon finnas, som vill bestrida, att en reform i af
seende härå är af högsta behofvet oundgängligen påkallad.
Om derföre så väl länshäktena, sorn äfven alla öfriga
fängelser, inrättades efter ett ändamålsenligt cell-systeme,
så skulle alla ofvantippgifna, af fängelsernas nuvnr. beskaffenhet.
härledda bedröfliga följder utbytas mot dessa vigtiga
fördelar, alt ingen kunde uti fängelset finna förströelse; att
den uti laster sjunkne, förhärdade förbrytaren, leornad åt
sig sjelf, inspärrad uti ett fängelserum, utan annat sällskap
än sitt eget samvete, någon gång skulle väckas till besinning
af sina gerningar och deras följder, samt besluta sin
omvändelse; att den, sorn för första gången gjort ett brottsligt
afsteg från det rätta, skulle genom inneslutande i ett
fängelse, der han vore utestängd från ali beröring med sina
likar, icke allenast lemnäs tillfälle att ångra sin förbrytelse,
utan äfven afskräcka.? ifrån att genom dess förnyande åter
bereda sig samma ledsamma belägenhet; somt slutligen, att
den, som varit nog olycklig att, ehuru oskyldig, till följd
af en mot henom yppad ogrundad misstanke, blifva inspärrad
uti fängelse, må kunna, lika oförderfvad, derifrån
åter utgå, utan att, såsom nu är fallet, hafva vistats i sällskap
med grofva missdådare.
De nuvar. usla fängelsernas utbyte mot ändamålsenliga
cell-arrester är det vigtiga ändamål, som med denna motion
afses, såsom det mest verksamma medel att genast hämma
den öfverhandtagande brottslighetens vidare spridande. —
Nyttan och nödvändigheten af förslaget skall säkert iuses af
alla; men tilläfventyrs skola betänkligheter hos mången
uppstå i afseende på dess utförande, i anseende till de dryga
utgifter, som dertill erfordras. — Om mitt tal vore stäldt
till någon annan än R. St., som icke känna något annat motiv
för sina handligar, än Rikets sannskyldiga nytta, och
som således äfven måste anse deras skyldighet vara, att
förskaffa de medel, som oundgängligen erfordras för ernåendet
af ett för hela Riket nyttigt ändamål; så skulle jag, för
att bereda framgång åt mitt förslag, åberopa ett annat motiv,
som, för bestämmandet af den enskildes handlingar,
nästan alltid visar sig såsom det mest verksamma, — jag menar
egennyttan. Ja! sjelfva egennyttan uppmanar oss att
genast gripa till verket och detta af tvänne skäl. Det ena,
emedan i annat fall samhället skulle blifva så öfversvämmadt
af förbrytare, alt vi ej mera kunna äga någon säkerhet,
hvarken till lif eller egendom; det andra, emedan
356
Den ig Februari e. m.
reformen förr eller sednare måste ske, och jn längre dermed
uppsLjules, ju mer växer fåuganlalel, och i samma m in
förstoras de utgifter, som erfordras för förslagets utförande.
Det skulle emedlertid, efter min åsigt, vara båda obilligt
och orättvist, om de medel, sorn för denna utgifts bestridande
erfordras, komme alt utgå efter samma beräkningsgrund,
som den öfriga bevillningen, helst denna utgift,
nästan mer än någon annan, synes vara af beskaffenhet
att påkalla bidrag af hvarje medlem i samhället. —
Utan ett vidsträcktare bidrag än det, som genom vanlig bevillningstaxering
kan erhållas, vinnes ej ändamålet.
Det är så väl med afseende härå, sorn äfven i betraktande
af den allmänt kända sanning, alt bruket af brännvin
och andra spirituösa drycker är en kraftigt medverkande
orsak till de flesta brott, sorn jag nu lager mig friheten
alt vördsamt framställa'följande förslag:
1:0 Att hvarje mantalsskrifven mansperson öfver i5 års
ålder, sorn vid mantalsskrifningen underlåter att skriftligen
afsäga sig allt bruk af brännvin, vin och andra spirituösa
drycker, skall under det påföljande året erlägga en afgift
af t. ex. 12 sk. b:co, derest hans taxering efter Bevill.Förordn:s
2:dra Art. icke uppgår till 5 r:dr; af 24
den uppgår till 5 r:dr eller mera till och med 20 r:dr; af
en r:dr, då den öfverstiger 20 till och med 5o r:dr; af en
r:dr 24 sk., då den öfvergår 5o till och med 100 r:dr; af
2 r:dr, om den öfverstiger 100 r:dr och uppgår lill och
med 200 r:dr; samt af 12'sk. dertill för hvarje 5o r:dr,
hvarmed taxeringsbevillningen öfverstiger sistnämnde belopp
200 r:dr b:co;
2:0 att hvarje qvinna öfver i5 års ålder, som vid
mantalsskrifningen underlåter att göra en lika beskaffad
afsägelse, härföre skall erlägga en afgift af 4 ellet1 6 sk.
b:co;
3:o att den, vare sig man eller qvinna, som, efter verkställd
sådan afsägelse, beträdes med förtärande af några
slags starka drycker, skall erlägga den föreskrifna afgå fl en
dubbelt, samt dessutom i plikt utgifva afgiftens tiodubbla
belopp, angifvarens ensak;
4:o att hvarje person, som innehar sådan värdshus- eller
näringsrörelse, der starka drycker försäljas, skall härföre
erlägga en viss summa årligen;
5:o att alla dessa afgifter, genast efter det de influtit,
skola aflevereras till K. Statscontoret eller R. St:s Riksg.-  contor, som bör, i mån af skeende reqvisitioner, tillhandahålla
desamma åt K. Styrelsen öfver Rikets fängelser, för
att uteslutande användas, dels till uppbyggande af nya häkten
med celler, så väl uti Stockholm och rikets öfriga städer,
som äfven uti sauiteliga län och inom hvarje domsaga,
efter
Den 19 Februari e. m.
efter utaf R. St. eller K. Fång-Styrelsen uppgjorde och af
JK. M. i nåd. gillade förslag, dels ock till för ändamålet
tillräckliga löner åt föreståndare och vaktbetjenfe vid fängelserna,
så att ordentlige, skicklige och tillit pålitlige personer
må kunna erhållas till dessa vigtiga platser, såsom ett
oeftergifbgt villkor för ernående af det med de föreslagna
nya fängelserna åsyftade goda ändamål;
6:0 att, i händelse de föreslagna afgiflerne lomme att
fortfarande utgå till enahanda belopp, äfven sedan de nya
fängelserna blifvit färdiga, ena hälften utaf algifterna må
afsättas, för att i förutnämnde ordning användas till reparationer
och förbättringar å nämnde fängelser, samt till aflöning
för de derstädes anställda tjenstemän och vaktbetjente,
men den andra hälften deremot användas till inrättande
af ändamålsenliga tvångsarbetshus, i händelse organiserandet
af sådana varder beslutadt, eller, i annat fall, till de
uti förslaget till ny criminal-lag omnämnda straff- och
förbättringsinrättningar, hvilka, utom de nu var. fastningsfängelserna,
måste tillkomma såsom en följd af samma lags
antagande.
I fall denna min motion, som jag vördsamt anhåller
måtte blifva till vederbör. Utsk. remitterad, bifalles, så torde
4 §‘n ' 26 cap. Byggn.-h:n blifva i så måtto ändrad,
att bäradsboernas skyldighet att underhålla häradshäklet
skall upphöra, så snart de nya fängelserna blifva färdiga.
Begärdes på bordet.
Ilr von Knorring, Carl Henr., uppläste följande:
Hos R. H. St. får jag vördsamt väcka motion derom,
att ehuru inqvarteringsskyldighelen efter nu gällande författningar
är allmän, ali permanent inqvnrteringsskyldighet
under fredstid mätte försvinna; och får jag härvid föreslå;
att Staten anlägger tillräckliga, så väl casserner, som stall i
de städer och orter, der Regeringen anser sig böra hålla
ständigvarande garnisoner, samt dervid företrädesvis använder,
så vidt sådant är görligt och tillämpligt, de hus och
localer, kronan tillförene i orten obegagnade äger, — eller
ock alt Staten med mot behofvet svarande hyresmedel förser
garnisons-militären.
Måhända torde ej vara olämpligt att härvid äfven föreslå,
eller åtminstone såsom en billighet framställa, det
städerne i allmänhet borde åtaga sig en s. k. inqvarleringsbeskattning,
till större eller mindre del motsvarande hyresbeloppet
i de med inqvartering betungade städer.
Denna min i ämnet väckta motion är föranledd af den
icke ringa beskattning, inqvarteringsskvldigheten orsakar de
städer, hvilka Regeringen anser vara i behof af ständig
garnison, en beskattning, som är obillig, i mån den är ojeinnt
a H. 33
Den ig Februari e. m.
fördelad och drabbar en del ofta fattigare städer, då andra
släder deremot äro derifrån eller från motsvarande utgifter
befriade.
Om remiss till vederbör. Utsk., sorn torde vara Statssamt
Allm. Besvärs- och Ekon., får jag vördsamt anhålla.
Begärdes på bordet.
Hr Ribbing, Arvid: För att minska trängseln i de
allmänna häktena; för alt bespara K. M. och kronan dryga
omkostnader med underhåll och att ofta lång väg till länshäktet
intransportera fångar, t. ex. en som för uleblifvande
vid ling skulle, i saknad af böter derför, 16 sk. b:co , afsitta
dessa böter under 3 dagars enkelt fängelse; och slutligen,
för att hindra det olyckliga och sedelörderfvande
umgänget mellan grofva brottslingar och fångar, som afsitta
böter blott för någon försummelse eller mindre förbrytelse,
så får jag göra följande motion:
Då tillgång saknas hossakfällde för uttagande af vites-,
åverkans- eller andra böter, jemte hvilka urbota ansvar icke
är åddmdt, å 1 i g ge Konungens Bef:h:de att, i stället för sakfälld
persons intagande i häkte att böterne afsitta, vare sig
under enkelt fängelse eller med vatten och bröd, föranstalta,
det den sa k fri 11 de må umgälla sin förseelse med arbete
hos enskild person, som då erlägger bötesbeloppet, eller så
stor del deraf, som högst bjudes, eller för kronans räkning,
eller ock endast till förmån för kyrkan eller de fattiga, —
allt i orten, der den sakfällde bor, eller så att skjutskostnad
för kronan undvikes. Arbetet, öfver hvars oafkortade
utgörande Konungens Bef:h:de åligger hålla allvarsam hand,
beräknas på sätt och med villkor, som 8 punkten i K. Fork!,
den 23 Mars 1807 stadgar. Skulle den enskilde person, som
emottager den sakfällde i arbetet, vara, såsom målsägande
eller åklagare, berättigad till viss andel af böterna, må han,
vid deras inbetalning, sin andel afräkna, så vida fulla bötesbeloppet
erlägges, och då äfven öfrige delägare i böterna
erhålla hvar sin lott; men då icke fulla bötesbeloppet root
den sakfälldes arbete erhålles, tillfaller, hvad mer eller mindre
som bekommes, kronan ensam.
Hr Ribbing fortfor derefter:
Såsom tillägg vid den motion, ITr Rosenblad, Bernhard,
gjort angående vissa förändringar med stämplingen af
papper, som för kronans räkning försäljes, yrkas: att den
del af detta papper, som är ämnadt till s. k. skrifkartor,
måtte skäras till enahanda format och storlek, på det att
icke, såsom nu händer, i expeditioner, som utgå från
domstolar och embetsverk, olika och ojemna ark må
finnas.
Båda dessa motioner begärdes på bordet.
Den 19 Februari e. m.
fli II å r,<], Angnst Leopold, uppläste följande:
löland förbrytelser mot samhället och dess lagar räknas
äfven, och det med stort skäl, hvad man kallar lösdrifveri.
Detta brott, antingen ledande sin begynnelse från ett
vida gröfre eller direct från sig sjelf, har del dock alltid
till ursprung ett, hos den brottslige, hnfvudsakligast genom
medfödda dåliga anlag, i förening med bristande uppfostran,
inrotadt begär lill lattja, utsväfningar, sturskhet och
olydnad mot de personer, till hvilka de stå i ett beroende
förhållande; hvilket ock naturligtvis orsakar, att alla ordningsälskande
medlemmar af samhället i allmänhet, och hvar
och en isynnerhet, med lugn åser, när en sådan samhällets
utskott blifver skild derifrån. S. k. eorrcct.inrättn:r hafva
blifvit stiftade, för att under sin vård taga dessa, som jag
nu vill kalla olyckliga menniskor^ under den vackra meningen
att vänja dem till arbete och ordning, för att göra
dem skickliga att en gång kunna blifva åtminstone användbara
medlemmar i det stora sammhallet. Huru mindre väl
detta hitintills lyckats, visar dagliga erfarenheten; och af
den, som, under loppet af ett tiotal år, haft tillfälle att med
uppmärksamhet följa correctionisterna i deras ställningar
och förhållanden, loide med största skäl kunna sannt sägas,
att föi- hvarje dag närmar sig bland dem den i begynnelsen
blott vanartige eller vanfräjdade till compfett bofnatur.
Att Staten tager i sin värd den, sorn genom sitt uppförande
visar, att han likasom icke trifves i det stora samhället,
och sätter honom inom trängre gränser, än sorn sig bör;
men att Staten då sätter honom inom lås och bom, fråntager
honom ägande- och dispositionsrätt öfver sin ärligt förvärfvade
egendom, bevakar honom såsom ett vilddjur, deruti
torde man finna orsaken till de vilddjursnaturer, som
träffas bland de flesta äldre correctionshjonen. Den grofva
brottslingen skiljer lagen för alltid från samhället, och måste
således sälla honom inom fängelse, men vindbeuteln,
lättingen är likväl ännu menniska, och för att kunna förbättras,
måste han såsom sådan behandlas. I den oorrect.-  inrättn., som skulle kunna komma att göra skål för sitt
namn, borde correctionisterne anses sorn helt enkelt kronans
arbetare. Genom lägre befäl, taget bland dem sjelfva,
samt under- oell öfver-befäl, taget från armeen, skulle arbelskarlarne
kunna hållas till den fullkomligaste ordning,
0111 nemi. befälet vore skyddadt af lagar, passande för detta
utskotts-samhälle i samhället. Krigslagarne äro stränga;
men borttåg eller förmildra något af dem, och det skall
snart komma att visa sig, att krigsmannakraften ligger till
största del i krigsmannatukten, och hvad som tages från
den sednare, tages äfven från den förra. — Likväl duger
icke af krigslagarna mer, än livad som rörer subordinationsbrott,
för de behöfliga correctts-lagarna. I allt annat måste
dessa betydligt skärpas. Förnyade rymningar oeh förnyade
Den 19 Februari e. m.
brott mot ordning och flit inom inrättningen, måste beläggas
med lifstidsfängelse; ty den, som icke trifs i det stora
samhället och ej kan hålla sig skicklig uti ett inskränktare,
mäste ju försättas utom allt samhälle. Emot all denna
stränghet, bör ömhet oell godhet blifva befälets synnerliga
åligganden mot alla dem, som visa Idig och lust för hvad
som lill förbättring hörer; skicklige, nitiske och skäligen
lönade religionslärare finnas vid hvarje station; fri dispositionsrätt
öfver hvad arbetaren årligen kan förtjena, samt
nödvändigt en eller annan fri dag i hvarje månad, och pa
hvilken han kan permitteras i grannskapet af sin station, —-  derigenom öfvertygas arbetaren, alt han icke är fånge, och
derigenom vänjes, så väl han sjelf småningom vid umgänget
i samhället, som befälet kan få anleda, bedömma, huruvida
han vunnit den stadga i lynnet, att han kan recommenderas
till samhällsmedlem ånyo. Kuvar, correct.inrättnfr
torde ovedersägeligen kunna tillvitas, att vara, genom den
öfverdrifna, fast under nuvar. omständigheter nödvändiga
armerade bevakningen, en ganska tung börda för Staten.
Deremot kan, som ett axiom, antagas, att arbetaren alltid
är sin lön värd; således, om correctionislerne användas, utan
personel bevakning, till de arbeten, sorn K. M. och kronan
verkligen behöfver, och under ett förståndigt befäl; såskall
aldrig åttonde hufvudtiteln komma att behöfva användas
för deras räkning.
Vidare gör närvar, correcl.inrättmsfängelse och arrestprinciper
correctionisten till en den hätskaste fiende i själ
och hjerta lill alla dem, han kallar fria, och till dem, med
hvilka han kan komma i någon beröring; och då han derjemte
vet sig endast stå under lagar, hörande till ett fritt
samhälle, hvari han icke mera finnes; så kan han begå de
grofsta brott emot förmän eller vårdare, snart sagdt strafflöst,
då straffet tages relativt till correctionisten, ty, •—bedröfligt
men sanni, — hälften eller åtminstone tredjedelen
af denna mennisko-kast är färdig att taga den högsta kroppsplikt,
Sveriges lag stadgar, för njutningen äf ett mått
brännvin.
Att dessa mina åsigter äro sanna, tror jag, till följd af
den erfarenhet jag inhemtal; och att de äro veikliga deruti,
att en correct.-inriiltn. kan äga bestånd, utan att vara fängelse,
det visar den K. Pionnier-corpsen, hvars medlemmar
äro, till det mesta, utskott af den värfvade arméen, visserligen
icke af domstol fällda för vanhedrande brott; roen
jag öfverlemna!' till den sakkunniges vetande och bedömmande,
om de egentligen äro anuat sorls folk, än utskott
direct från nationen.
Begärdes på bordet.
Den 19 Fet mari e. m.
Frih. von Saltza, Edvard Fredr., hade inlemnut
följande, sorn upplästes!
Att kunna bibehålla fädernejord, år en önskan, soln
från urminnes lid blifvit hyllad af livar och en, sorn älskar
sin hembygd och det fädernehus, der barndomens glada dagar
förflulil; men genom den i min tanka hittills varande,
lika orikliga, sorn ejennia taxering af alla slags fastigheter,
hvilkas förvärfvande merendels icke utan någon skuldsättning
är möjlig, betages den mindre förmögne arflagaren efter
föräldrar eller närskylda fränder möjligheten att kunna
inlösa fädernejorden, enär genom det asalia låga taxeringsvärdet,
som sällan uppgår till mer än en tredjedel eller högst
hälften al egendomsvärdet, den lånsökande saknar utväg att
i Banken eller publika cassör erhålla ett lån, någorlunda
svarande mot del verkliga värde, som en fastighets underpant
innebär; hvilket ock inträffar, om lån af privat man
sökes, emedan taxeringsvärdet oftast ligger till grund för
hvad den enskilde tilltror sig kunna lemna. Vore deremot
fastigheterna uppskattade tilt ett medium af i orten gångbara
prisfcr, jemförd! med de köpe-afhandlingar som från
domstolarne vid laxerings-förrättningarna kunde vara att tillgå
; då ägde man derutaf en mera rättsenlig grund för både
låntagare oell långifvare alt löija, hvilket deremot nu
icke är händelsen
Föi' att erhålla ett lån i Banken, stort 6,000 r:dr, måste
en pant erbjudas af minst 18,000 r;drs uppskattnings—
värde. Om då, som oftast inträffar, att egendomen är uppskattad
endast till tredjedelen af dess rätta värde, så måste
panten rätteligen vara värd 54,000 r;dr, för att derå undfå
ett lån af 6,000 r:dr. Huru är det då möjligt, att bibehålla
den jord man så gerna önskade? Följden blifver egendomars
styckande, försäljning i smärre delar, hvilka åter
styckas, intill dess föga någon derå kari vara besuten; men
jag medgifver, att om all fast egendom uppskattades till
dess egentliga värde, vore bevillningen efter 2 r:dr per mille
för hög' och tryckande. Jag vågar derföre vördsammast föreslå,
att fastighetshevillningen i allmänhet måtte nedsättas
från 2 till 1 r:dr per tusendel, hvarigenom del för Staten
erforderliga bevillningsbeloppet likafullt kari vara att påräkna,
men den fördelen också vinnes, att Jånsökanders rätt
icke, såsom nu, förnärmas.
I sammanhang härmed vore dock nödigt, att reglementerna
för utlåning, så väl i R. St:s Bank, som allmänna
cassör, i så måtto ändras, att icke 10 års taxeringsvärde
blifver grunden föT beviljande af lån, helst ett för högt
värde, ofta föränderligt, icke vore här på sitt ställe.
Till stöd för hvad jag såmedelst haft äran anföra, kunde
jag omnämna flera händelser, till hinder för en andania
Isenligare belåningsrätt, men vill blott anföra ^tvänne.
26a
Den 19 Februari e. m.
Hr Kammarjunkare!! Gerdt von Yhlen begärde ett lån af
16,000 r:dr b:co i en cassa, emot pant af Ollonö säteri med
underliggande, jag tror, örn 12 hela mantal. Delta lån förvägrades
honom i anseende dertill, att uppskattningsvärdet
icke svarade mot föreskriften i lånereglementet. — Från
samma egendom försåldes kort derpå g mantal, Timmergata
kalladt, och betaltes derför 40)000 r:dr, — säger 40?000
r:dr b;co. — En annan egendom köptes år för 34,000
hårda silfver-riksdalrar, enligt ordalydelsen i köpebrefvet.
Denna egendom äi' 1111 uppskattad till 16,ono rJdr, och kan
således belånas med endast 6,000 r;dr, — högst 8,000 i följd
af säterinatur; bevisande nog oformligheten af den taxering,
sorn för närvar, ligger till grund, lika mycket för uppskattningen
af fastighet, sorn för den derpå beroende belåningsrätten;
anhållande jag alltså om nödig l ättelse så i ena, sorn
andra fallet, samt att denna min motion måtte till vederbörligt
Utsk. remitteras.
Begärdes på bordet.
Hr Hallenborg, Carl Johan, hade ingifvit ett så
lydande anförande:
Vid sistl, l iksdag beviljade R. St. de Hypotheksföreningar,
som kunde uppstå, rättighet (ill cassacreditiv i R. St:s
Bank; och har till följe häraf den i Skåne bildade Hypoteksföreningen
begagnat sig af denna rätt, men i ganska
inskränkt senia, emedan föreskrifterne i nu gällande reglementet,
206, 207 och 208 §§:na, i vissa hänseenden lägga hinder
för utvidgandet af denna creditivrörelse, och får jag
derföre 1111 föreslå följande ändringar i ofvannämde §§.:
1:0. I 1 mom. af 206 § stadgas, att högre creditiv
än 3oo,ooo r:dr b:co icke får beviljas någon Hypoteksförening;
men tager jag mig friheten tillstyrka, att denna summa
får höjas till 5oo,ooo r:dr.
2:0. 4 morn. 207 § föreskrifver, alt Banken skall till
godonjuta
5 proc. ränta å de summor, som dragas; men då
denna Bankens lånerörelse egentligen är att anse som en fastighets-beläning,
då Hy potheksföreningarne måste deponera
intecknade reverser till säkerhet för de summor, som lyftas;
så föreslås'att, i likhet med andra Bancofastighetslån,
räntan nedsättes till 4 proc.
3:o. Morn. 5 i sistnämnde § bestämmer, att utassigneriugar
icke få ske å mindre belopp än too r:dr, men torde
tillåtelse medgifvas att få utgifva assignationer ä 20 r:dr.
4:o. Mom. 6 i samma J synes alldeles böra utgå; ty
då Hypotheksföreningarne ställa erforderlig säkerhet för den
beviljade crediti vial len, synes det vara billigt alt de få begagna
creditivet, på sätt de för sig nyttigast finna, isynnerhet
som Bankens säkerhet icke härigenom äfven tyras.
Den ig Februari e. m.
263
5:o. Beviljas ulgåpndet af 6 mom., torde, i öfverensstämmelse
dermed, älven 8 mom. försvinna.
6:0. 2 mom. af 208 § torde erhålla följande lydelse:
”Skulle kommande Ständer besluta upphörandet af cassacreditiv
ål dessa föreningar, eller uppsäges Hypoteksförening
medeladl erediliv af Banco-lullninkl ig'e, emedan de finna
Bankens ställning det fordra, bör skulden sednast inom nio
månader elfer skedd nppsägelse varda lill Banken liqviderad.”
7:0. Mom. 3 af förenämnde § föreslås all utgå.
8:0. För Skånska Hypoteksföreningen enskildt anhåller
jag dessutom, all det malle blifva för densamma tillåtet
att lå i R. Sils låneeont. i Malmö deponera de intecktle
reverser, som böra aflemnas lill säkerhet för det beviljade
creditivet, i stället för dessa handlingars förvarande i
i Banken i Slockholm.
Begärdes på bordet.
Hr von Sche'ele, Frans Adolph, hade inlemnat
följande 4 motioner, som upplästes:
1.
Bland den mängd olika skaller och afgifler, som tid
efter annan blifvit Svenska jernet pålagde, innan det lemmar
fäderneslandets hamnar, äro väl få lill sin grund mindre
billiga än de, som utgå lill städerna, ulan att dessa sednare
lemna någon deremot svarande förmån för jern-producenten.
— Sålunda befinnes det, att jern, som endast passerat
förbi sladen Wennersborg, för ej länge sedan, måst till densamma
erlägga så kallad stads-andel, utan att staden med
jernet ägt taga någon åtgärd eller vård, och alt det på Götheborgs
våg ankommande jern måste erlägga en tolagsafgifl
af icke mindre än 8 sk. b:co per skepp., eller i denna
stund nära en proc. af jernets försäljningsvärde, utom alla
andra onera, som på samma ställe påföras varan. — Då en
stor del af jernet ännu vid exportations-orten är tillverkarens
egendom, synes det icke obilligt, att han deltager i
underhållet af de inrättningar, som äro direct nödvändiga
för varans vård, såsom jernvägens byggnader o. d.; men att
belägga detsamma med afgifter, sådana som dem, hvilka i
Götheborg blifvit uttaxerade till domkyrko-byggnaden och
nu genom ofvannämnde tolag utgå till fattigvården, till magistratens
aflöning o. d., synes mig med billigheten icke öfverensstämmande.
— De institutioner, sorn för stads-samhällets
bestånd äro af nöden, eller blifvit en följd af detta samhälles
tillvaro, måste, efter min åsigt, af medlemmarne underhållas,
utan directa bidrag af de varor, hvarmed dessa
medlemmar idka sin hufvudsak ligaste borgerliga r örelse,
handeln, hvilken säkerligen (einnar sådan vinst, att den sätter
dem i tillfälle upprätthålla samhällets inrättningar, utan
betungande för näringsidkare i en aflägsen landsort. — När
nu härtill kommer, att tolags-afgiften till dess iiuvar. be
-
a64
Den 19 Februari e. m.
lopp blifvit Götheborgs stad förunnad, utan att jernverksSgarne
deröfver varit, mig vetterligen, liörde, synes denna
extra beskattning vara till sin uppkomst lika oformlig, sorn
öfverdrifven till sitt begrepp; och del är af dessa skäl, jag
vördsamt föreslår, alt II:s H. St. ville hos K. M. anhålla,
det tolags-afgiften å det på Götheborgs våg ankommande
jern mätte varda nedsatt till dess primitiva belopp, d. v. s.
det som efter jern-producenternas hörande blifvit bestämdt,
och att, i sammanhang härmed, inga afgifter hädanefter må
kunna jernet, till städernas enskilda förmån, åläggas, utan
att tillverkarne varit deröfver hörde.
Om remiss å detta mein. till vederbör. Utsk. får jag
vördsamt anhålla.
2.
Genom K. Förordn. den 19 Februari 182^, angtde tilllägg
till i § i i5 cap. Byggn.-balken, och den, i anledn.
deraf, utfärdade K. Kungörelse den g Mars nyssnämnde år,
angtde laga domstol i frågor om nya väg-anläggningar, äro
visserligen de första grund-linierna af lagstiftningen i denna angelägna
del uppdragna; men då de härvid gifna stadgande)! dels,
efter ordalydelsen, icke gälla vid andra tillfällen, än då fråga
är om vägars anläggande, och således icke vid öppnandet
af catialer eller båtleder, dels icke närmare detaljera
de villkor, hvarunder jordägaren är pligtig tillåta verkställande
af sådana undersökningar, som måste föregå, ej allenast
sjelfva canal-arbetet, utan äfven kostnads-caIculens uppgörande,
så synes mig i dessa och många flera dermed likartade
fall en bestämd och fullständig lagstiftning vara af
nöden. — l samma mån ett lands industri utvecklas, blifver
äfven nödvändigt, alt de författningar, som skola värna
och befrämja de industriella företagen, gifvas tydlighet och
fulländning. — Detta är af så mycket större vigt, då fråga
är om företag af den art, att betydligare capitaler måste
i dem nedläggas, helst det icke är att motse, det äfven
den varmaste patriot skulle använda sin egendom der, hvarest
ej en gifven lag skänkte honom trygghet om framtida besittning
och säkerhet att ernå det mål, han söker. — Om
vi således skola kunna hoppas, att den enskilda speculationen
skall rigta sig åt öppnandet af nya communicationer
inom landet; så blir det säkerligen endast under förutsättning,
att vår lagstiftning i denna del är fullständig och ändamålsenlig.
— Det är af dessa skäl, som jag vördsamt föreslår,
dels att de ofvan åberopade författningar äfven måtte
göras gällande, när fråga är om öppnandet af catialer eller
båtleder, dels att und. hemställan hos K. M. göres örn behofvet
af närmare bestämmelser rörande villkoren, hvarunder
enskilde personer eller bolag må äga, att så väl låta
verkställa undersökningar för både land-och vatten-commu
nica
-
Den 19 Februari e. m.
265
nicationers öppnande, sorn slutliga utförandet af sjelfva anläggningarna
på sådant sätt, att hvarken jordägarens lagliga
rätt kränkes, ej heller egennytta och okunnighet tillåtas
lagga hinder i vägen för allmänt gagnande företag.
Jag anhåller vördsamt om remiss härå till sä väl Lagsom
Allm. besvärs- och Ekon.Utskotten.
5.
Snart äro trettio år förflutne, sedan åtskilliga af Rikets
bergslager sökte tillstånd att för grufvehrytningens behof
sjelfva tillverka bergsprängnings-krut. K. M:s nåd. Bref af
den 10 April 1810 afslår denna lind. begäran, hufvudsakligen
af skäl, att dels de med krulbruks-ägarne då bestående
contraeter skulle, genom ett bifall till ansökningen, de facto
upphäfvas, dels att man fruktade för brist å saltpeter för
kronans behof, om enskilde skulle tillåtas förbrukning af
denna vara i större scala. — Aderton år derefter, eller år
1828, förnyades contracterne med krutbruksägarne, och ett
nytt hinder för denna handterings fria bedrifvande upprestes
således åter för följande femton år. Då denna sistnämnde
period om få år tilländalöper, synes tiden då vara inne,
att äfven åt denna handtering gifva den frihet och utveckling,
som dels af tidens kraf är förestafvadt, dels rättvisligen
fordras af de näringar, som härmed stå i sammanhang,
eller till en del bero derpå. — Jag anser mig icke behöfva
att, såsom skäl till förändring i grunderna för denna
handterings bedrifvande, meddela en uppställning af contraclerna
om krut-tillverkningen, af hvilka contracter inliemtas:
att krutbruksägarne ej allenast njuta en ersättning
af 5 r;dr ä 5 r:dr 4° sk. för omkostnaderna vid förfärdigandet
af hvarje centner krut, utan dessutom en årlig sammanräknad
summa af 13,716 rtdr 16 sk. b:co för underhållet
af krutbrukens byggnader, hvilka byggnader dock äro
krutverksägarnes proprie tillhörigheter, och hvilken underhållssumma
skall oafkortad utgå, ehvad tillverkningen skulle
vara större eller mindre; att kruttill verkarne erhålla svaflet
för det, verkliga värdet så betydligt understigande, priset
af g r:dr 32 sk. b:co per skepp.; att bruken erhålla all
behöflig saltpetter fritt lefvererad och att, alla dessa förmåner
oaktadt, bergsprängskrutet detta år dock kostar bergslagerne
34 r:dr b:co per centner. — Jag vill icke, säger
jag, hemta mina skäl från dessa förhållanden, hvilka jag
anser vara så konstlade, alt de i sig sjelfva innebära ett frö
till sitt upphörande, så vida näringarnas bemödande, att fritt
och naturligt få utveckla sig, äfven här kan göras gällande;
men jag vill endast hemställa, om något verkligt skäl
finnes till utestängande för bergslagerna från rättigheten att
sjelfva tillverka det material, sorn för grufvebrytningen är
oundgängeligt, eller hvar rättighet linnes grundad för Sta2
H. 34
a06
Den 19 Februari c. ra.
ten att till egen eller några få enskildas vinst bemäktiga sig
en näring, som kan oell bör vara fri, oell hvaraf vinsten således
bör få tillkomma en vida större del af allmänheten.
Det hinder för en fri tillverkning af krut, sorn contracterne
med krutbruksägarne hitintills och ännu lägga, upphör
nied i845 års slut. Fruktan för brist på saltpetter till kronans
behof måtte så mycket mindre nu kunna förebäras såsom
hinder, då produetionen af denna vala så ökat sig,
att krutbruken den 3i Mars 1838 hade 48,078 lisp. saltpetter
öfver års-behofvet inne, eller nära trenne års förråd;
och skulle saltpetter-näringen ännu ej vara bragt till friskt
lif inom fäderneslandet, så betviflar jag, att han någonsin
blir det, ty få näringar hafva väl blifvit så skyddade medelst
höga pris å varan och import-förbud, som denna.
Jag kan icke föreställa mig, att någon nu skulle vilja ur
rädslans gömmor framdraga det förr begagnade skälet, alt
det vore vådligt lemna i allmänhetens händer tillverkningett
af en till missbruk så lätt användbar vara som krutet; denna
åsigt har förlorat allt afseende, sedan krutet blifvit i
verldshandeln tillgängligt, och sedan inom fäderneslandet
kruttillverkningen i en viss socken Öfvergått till folk-näring*
och man skulle ju från samma synpunkt äfven kunna förbjuda
tillverkningen af stål och svärd, ty afven dessa missbrukas.
— Då således, efter min öfvertygelse, något antagligt
skäl numera icke linnes för monopoliserandet af kruttillverkningen,
får jag vördsammast föreslå, att R. Fl. St.
hos K. M. i und. anhålla, det, efter slutet afår 1843, bergslagerna
måtte: 1:0 äga rättighet alt sjelfva tillverka sitt bergsprängnings-krut
eller, derest de del icke önska, med krutbruksägarna
öfverenskomma om priset, varans mängd och
heminingssättet; a:o få, så fort sig göra låter, emottaga K.
M:s nåd. beslut i ämnet, på det, i händelse af bifall, de
bergslager, som det önska, måtte äga rådrum att lill contracts-tidens
slut bringa sina egna krutbruk i fullbordan.';
Om remiss härå till Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk. anhåller
jag vördsammast.
4.
Det lider icke mera något tvifvel, att ändamålsenliga
communicationer utgöra ett af de bästa medlen för befrämjande
af näringarnas tillvext och industriens utveckling; och
om denna sats redan med nästan oberäknelig verkan gjort
sig gällande i ymnigt befolkade länder, der äfven jordytans
form lättar alla forslingssätt, huru mycket mer måtte den
då kunna tillämpas i ett fo I k fä t lig t land, der stora höjder
lägga hinder i vägen för en till numerären ringa dragarekrafts
användande. R. St. hafva ock redan länge erkänt vigten
af communieationers öppnande, och landet har användt
ofantliga capitaler pa det till sin nytta dagligen utvecklande
företaget, — Götha canal, samt villigt lemnat bidrag
Den ig Februari c. m.
267
till så val strömrensningar och mindre canaler, som väganlåggningar.
— Med den kännedom, som nu är så allmän
oin sednare tiders förbättringar af transportmedlen, anser
jag öfverflödigt, att inför H. R. o. Ad. orda något om det
ena eller andras företräde, men utbeder mig att få fästa uppmärksamheten
på ett transportmedel, som hitintills föga,
eller alldeles icke för längre sträckor, blifvit inom fäderneslandet
begagnadt, nemi. jernvägarne. — Den mängd af
Stora segelbara sjöar, hvaraf vårt land öfverflöda!-, gör på
ganska många ställen canaler, såsom de förras sammanbindningsmedel,
långt mera användbara än jernvägarne; mender
blist på slussvatten förekommer, der inlösen af dyrbara
verk och inrättningar eller andra locala omständigheter
skulle göra en canalanläggning alltför dyrbar och således
icke räntebärande, ännu mindre vinstgifvande, — der kan
en jernväg med större förmån befordra varutransporten.
Denna sednare har dessutom det företräde, att en långt
större del af året vara begagnelig än eanalen. Redan ifrån
de första vårdagarna, när banan blifvit befriad från snön,
oclj då ännu både canalerne och sjöarne äro isbeläckta, är
jernvägen farbar och blifver det, intilldess de stora snöfallen
åter inträffa; och roan torde sålunda utan öfverdrift kunna
antaga, att i södra och mellersta delarna af fäderneslandet
blir detta transportmedel användbart nio månader årligen,
samt under bar-vintrar kanske hela året. — Af dessa och
flera skäl, som här vore alltför vidlyftiga att anföra, anser
jag mig böra hos R. H. St. vördsamt föreslå, först och
främst, att af det Statsanslag, som nu finnes upptaget för
vattencommunieatiouers öppnande, äfven understöd måtte
kunna meddelas lill de enskilde eller bolag, som vilja anlägga
jernvägar, der sådane finnas ändamålsenligare än canaler;
och sedermera, i sammanhang dermed, att anslagets
benämning måtte blifva: till inrikes communica tioners
befrämjande, på det alt rubriken ej måtte lägga
hinder i vägen för medlens disponerande till nyssnämnde
ändamål.
Jag anhåller vördsamt om remiss till H. Stats-TJtsk. å
detta meni.
Begärdes på bordet,
Föredrogs och lades på bordet Coust.Utskts mein. N.‘o
3 till R. o. Ad. angtde grundlagsenligheten af en yrkad
proposts vägrande.
11. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 1 1 örn aftonen.
In liilcm protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
F aGS
Det) 22 Februari f. n».
Lördagen den 22 Februari i84o.
Plenum kl. io f. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af en ledamot i
Lag-Utsk. efter N:o 780 Hr Klingenstjerna, Fullm. Frih,
Stjernstedt, Lafs, och en ledamot i Allm. Besvärs- och
Ekon.TJtsk., efter N:o io34 Hr Wallenstjerna, Fullm. Frih.
Baab, Adam Christian; och befunnos hafva blifvit utsedde
till ledamot i
Lag-Utskottet;
N:o 2096. Hr von Röök, Gustaf;"]
samt till ledamot i
Allm. Besvärs- och Ek o no m i-U t s k o t te t:
N:o 8i5. Hr Gripenskjöld, Fullm. Frih. Raab, Adam
Christian.
Justerades 5 prot.utdr,, innefattande R. o. Ad;s, den 19
dennes e. m., fattade beslut.
Justerades pleni-prot:n för den i2ite dennes f.- och
e. m.
Föredrogos Const.Utskts den i5 och 19 dennes f. m. på
bordet lagda memlr N:o 1, med uppgift å det till afgörande
beredda grundlags-ändringsförslag, som angår en ändamålsenligare
organisation af Statsrådet, samt blifver én följd
af Hofcancellersbefattningens föreslagna upphörande, och
N:o 4, angtde en rättelse uti det öfverlemnade grundlags*
ändrings-förslaget, rörrde Statsrådets organisation.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då jag, såsom
medlem af särskildta Utsk:t vid 1823 års riksdag, tagit be*,
tydlig del i behandlingen af den då förehafda frågan om
Styrelseverkens organisation, så torde ingen af R. o. Ad.
undra på, om jag nitälskar derför, att ändtligen få upplefva
någon bland de förbättringar i vårt samhällsskick, hvil*
ka jag då föreslog. Till vinnande af detta ändamål, anhåller
jag, att. om handläggningen af förevar, ämne, få underställa
R. o. Ad:s pröfning det sätt, sora jag, för min del, anser
lämpligast. Jag har hört, att meningarne derom 3ro delade,
och vill derföre söka visa, på hvilkendera sidan den
Öfvervägande fördelen ligger. Någre lära anse betänk, böra
ostyckadt föredragas och i en omröstning afgöras. Detta
har intet bestämdt lagstadgande för sig; men bruket vid
föregående riksdagar emot sig. För dem, som hufvudsaklig
Den 22 Februari f. m.
269
gen önska den föreslagna förändringen, men möjligen ogilla
vissa mindre väsendlliga tillägg, är det tungt att ej få antaga
hufvudsaken, utan att påtvingas andra stadganden, sorn
kunna afsöndra?, och dem man icke godkänner.
Nu händer det nemi., att den ena af R. o. Ad. är
missnöjd med §:ri A., en annan med §:n B., den tredje med
§:n C.; men deremot nöjd med alla de öfriga §§:na. Andra
ledamöter åter ogilla 55:11a D. E. F., &c., men godkänna
de öfriga. Summerar man ihop olla dessa partiella missnöjen,
så får man, här liela förslaget skall på en gång företagas,
su många nej deremot, att det måhända förkastas, ehuru
en öfvervägande pluralitet måhända varit gifven 0111
5§:ne förekommit hvar för sig. Tillåter man deremot, att
sådana delar, hvilka icke höra tillsammans, må särskildt
behandlas och, om sa behöfves, genom särskilda omröstningar
afgöras; så afsöndra!- man från hufvudsaken de mindre
väsendlliga frågorna, hvarom meningarna kunna vara delade,
och hufvudsaken lyckas.
De grundlagsförändringar, hvilka, i anleda, af särskildta
Utsk:ts betänk, vid 182'd års riksdag, om ny reglering
af Styrelseverken, då uppgjordes af Const.-Utsk., lades då första
gången på bordet till pröfning vid ett kommande riksmöte.
Härden företogs på Riddarhuset, den 23 Februari 1829 på f.
111., yttrade dåvar. Landtm. ET. Ex. Hr Gr. De Geer, att då
den preliminära frågan, som angick ett förslag afHr Rosenblad,
att pröfningen och afgörandet af Coust.-Utskrs då föredragna
betänkin måtte uppskjutas till påföljande riksdag,
vore afgjord genom R. o. Adis svar på en Landtnäs framställda
propos., så återstode att framställa propus, till bifall
eller afslag å de föreslagna nya grundlagsredactioner11a;
och som de i 5 och 6 55’03 1 Reg.Ftn upptagne innefattade
den hufvudsak ligaste frågan, samt endast dessa §§tr
då blifvit lill afgörande föredragna, ansåge Ef. Ex. sig först
böra göra propos. å berörde §§:r; hvarefter El. Ex. hemställde,
om R. o. Ad. behagade gilla de föreslagna nya redactioner11a
af 5 och 6 §5:na af Reg.Ftn. Öfver dessa tvänne §§rr
voterades särskildt med 128 ja och 158 nej. Derefter förekom
på e. m. samma dag andra 5§:r af det hvilande förslaget,
hvilka genom särskilda voteringar afgjordes. Vi hafva
således exempel för oss, huru man tillförene galt tillväga.
Jag tror, att vi nu böra följa dem, för att åt hvar och
en lemna pröfningsrätten fri.
Vid detta tillfälle anser jag följande §§:r vara af den
beskaffenhet, att de kunna och höra afsöndras från del hela,
utan skada för det som är väsendtligt. R. o. Ad. täcktes,
hvar och en för sig, pröfva, om de §§:r, jag nu går att
uppgifva, stå uti sådant sammanhang med hufvudfrågan,
alt deras afsöndring derifrån kan menligt inverka på densaminas
afgörande; skulle anmärknlr deremot göras, så loide jag
sedermera få upptaga dem till besvarande.
Den 22 Februari f. m.
Den forsla §:n af sådan beskaffenhet synes mig vara
den 7:de, hvilken i nya förslaget lyder sålunda: ”Alla Re■”geringsärender,
med undantag af sådana, som i ii och i5
”§§:na omförmäJas, skola inför Konungen i Statsrådet före”drågås
och der afgöras.” Den motsvarande ännu gällande
§:n är af samina innehåll, utom det alt han innefattar definitioner
på minisleriella ärender och kommandomål, i
stället för de i nya förslaget åberopade §§:na. — Förändringen
är likgiltig, men afsöndringen kan ske. . ö
Likaså förhåller det sig med den 24 §tn, hvilketi uti
nya förslaget lyder som följer: ”Uti Konungens Nedre
”Just.Revision , skola Just.-Ären der n a beredas till före”dragning
och afgörande i Högsta Domstolen.”
Den tredje §:n , som kunde afsöndras, är den 38:de,
hvilken uti nya redactionen lyder sålunda; ”Alla ifrån Kolningen
utgående expeditioner och befallningar, utom i
”commandomål, skola, för att blifva gällande, vara för-’
”s edde med Konungens underskrift och contra”signation
af vederbör. Föredraganden, som vare
”ansvarig att de instämma med deröfver förde protoeoll.
”Alla föreskrifter och erinringar om verkställig”het
af utfärdade beslut må af Departementschef
e r omedelbarligen kunna till vederbör, es”pedieras.
” Återstoden är lika med gamla redactionen.
Det väsendtligt af förändringen består uti den nyss oinförmälda
rättigheten för Departements-chefer. Jag befarar,
att det finnes medlemmar af detta Stånd, hvilka af
fruktan att denna föreskrift eller rättighet skulle gifva
Departements-cheferna en alltför stor makt, vilja afslå §:n.
För min del anser jag denna föreskrift icke vara af betydenhet,
emedan en dylik makt redan finnes hos Stats-Secreterarne.
Under loppet af sista riksdag utfärdade K. M.
den 11 April 1835 ett circulär af följande innehåll: "Vi
”gifve Eder härmed i nåder tillkänna, det Vi, till befordrande
af drift och verksamhet i ärendernas gång, i nåder
”beslutat-, att Stats-Secreterarne, hvar för sig, skola hafva
”tillsyn öfver verkställigheten af Våra beslut, och öfver vederbör.
embetsverks åtgärder i de ämnen, som tillhöra de
”särskilda Slatsexpeditionernas befattning, med skyldighet
”att i allt, hvad derunder begripes, med sådan uppmärksamhet
följa ärenderne, att de af deras gång alltid må äga
”öfversigt, och städse vara i tillfälle att göra oss redo.
”Till följe hvaraf det skall åligga Eder, att hvarje månad
”hos vederbör. Stats-Seereterare anmäla den verkställighet,
”sorn skett af de befallningar och beslut, sorn, under loppet
”af föregående månad, blifvit Eder i nåder meddelade.”
Nästa §, sorn från hnfvndfrägan kan och bör afskiljas,
är den 4 >:< I je. Den stadgar: ”Går Konungen i falt, eller
”lill allägsnare inrikes orter reser, förordne tre ledamöter
af Statsrådet, under den ord för., som
Den 22 Februari f. m.
'Nian antingen ibland Prinsar af sitt Hus, eller
"ibland Statsrådets ledamöter, särskildt näin”ner,
att föra Regeringen i de mål, Konungen föreskrifter.
Med de mål Konungen då sjelf afgör, förliålles på det
"sätt, som 8 §:n stadgar.”
Denna § är, likasom den nästförutnämnde J:n, oell ännu
mera, af beskaffenhet att kunna utgöra en stötesten vid
jj^^ojdfrågans afgörande.
ag har öfverboppat en §, som också kan afskiljas och,
efter min förmodan, bör afslås, hvilket jag skall söka bevisa,
när vi komma lill afgörandet, nemi, den 26 §:n, hvilken uti
det hvilande förslaget är af detta innehåll: "Dä Just Ärenden
"i Statsrådet föredragas, skola jemte Just.-Statsministern
"och två Statsråd, två af Högsta Domstolens ledamöter
"deni öfvervara, med den skyldighet att till protocolfet sig
"yttra, sorn 9 $:n fÖreskrifver.” — Mot denna § förekommer,
att då, enligt gamla redactionen, minst två Statsråd
skolat öfvervara ärendena och enär alla Statsråden följaktligen
ansett sig dertill förbundne, deremot, enligt nya förslaget,
endast två behöfva vara närvar., eller, om (lere t i 11—
städeskomme, blott två vara skyldige att yttra sig. Hvad
följden deraf skulle blifva, vill jag säga, när vi komma lill
sakens afgörande.
Dessa fem §§:r är det, som jag anser kunna från hufVtidsaken
afskiljas. Jag anhåller att R. o. Ad. täcktes taga
sådant i öfvervägande; och att de, som önska vinna hufvudändamålet,
icke måtte genom ett alltför strängt vidhållande,
att medtaga allt på en gång, äfventyra förlusten af det
hela.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Med anledn. af den
fråga, som bär bar blifvit väckt, att utur det från Const.-  TJtsk:s afgifne betänk., med det sedan sista riksdagen hvilande
förslaget till förändringar i grundlagen, ang:de ny
organisation af Statsrådet och dermed gemenskap ägande
ämnen, lösrycka och särskildt afgöra åtskilliga §§, anser jag
mig, i min egenskap af ledamot i denna riksdags Const.-  Utsk., böra inför R. o. Ad. redogöra för det sätt, hvarpå
CJtsk. uppfattat hela saken. Först och främst tager jag mig
friheten till R. o. Ad:s uppmärksamhet framställa, att under
den 3o-åriga bana, vi ti 11 rygga lag t under vårt nuvar. constilulionella
Statsskick, det förhållande inträffat, att de
från förflutne riksdag hvilande förslagen till förändringar i
grundlagen ingalunda blifvit af sista riksdagens Const.Utsk.
sammanförde lill något helt, eller till ett sådant resultat,
som i min tanka bort ligga till grund för R. St:s
afgörande vid denna riksdag, och genom hvilket förfarande
all tvist skulle förekommils om formen för sjelfva frågans
behandling vid detta tillfälle. Jag äger ingen förtjenst uti
det arbete, som inom Const.Utsk. blifvit verkstäldt och nu
Den 22 Februari f. ra.
utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggning; men mina värde
colleger, hvilka haft uppdrag att från så olika håll
hopsamla de särskildta Ståndens och det förstärkta Const.-  Ulsk:s olika beslut, för att bringa dem till ett helt, hafva
icke, utan de obeskrifligaste svårigheter, kunnat ernå det
resultat, som det lyckats dem alt vinna. Const.Utsk. har
nemf., för afgifvande af sitt ifrågavar. betänk., icke ägt någon
annan ledning för sitt omdöme, än Riksd.beslutets 82
§, hvaruti alla de nu sammanförde, Statsrådets föränrfråue
organisation rör:de''§§:ne innefattas. Const.Utsk. har således
trott, att alla dessa §§ borde, såsom sammanhängande och
utgörande ett helt, till ett förslag hopföras under en rubrik.
Utsk. har föreställt sig, att det icke ginge an att
lösrycka någon enda §, hvarigenom helheten skulle gå förlorad.
Här har af en talare blifvit yrkadt, att icke mindre
än 5 §:r skulle kunna utryckas från förslaget. Detta strider
både emot min öfvertygelse och det sätt, hvarpå Utsk.
uppfattat saken. Det hade för Utsk. erfordrats en särdeles
ingifvelse, att på egen hand våga dela och uti särskildta
förslag till Riks-St:s afgörande framställa de grundlagsförändringar,
hvilka innefattas i det nu föredragne betänk., enär
dessa grundlagsförändringar uti Riksd-beslutet äro sammanförde
till ett helt; ty då föregående riksdags Const.Utsk.
icke lem na t någon ledning för de hvilande grundlagsförslagens
behandling af Const.Utsk. vid denna riksdag; så kan
det, såsom jag föreställer mig frågan, icke mer ligga inom
gränsen af vår pröfning att ändra, hvad Riksd.beslutet, såsom
ett belt, framställt, utan böra alla de §:r, som innefattas
i förevar, betänk., gemensamt antingen antagas eller
förkastas.
Af Hr von Hartmansdorff har blifvit åberopad 38 §:ns
innehåll, som skulle verka till betänklighet för §:ns antagande.
Denna betänklighet kan jag icke föreställa mig, då
4 och 6 §§tne i Reg.Ftn finnas qvar, af hvilka den förre
tillägger Konungen att ensam styra Riket och den sednare
förmår att de embels- och tjenstemän, som icke bekläda
förtroendeposter, icke kunna från sina tjenster afsättas utan
föregående ransakning och dom. Dock har jag ingenting
emot, att en anhållan göres hos K. M. om utfärdande af
instruetion för den verkningskrets, som kan tillkomma
hvardera af de föredragande Ministrarne. Härigenom skall
lugn i detta fall beredas, i fall något lugnande behöfves,
hvilket jag icke kan föreställa mig. En sådan instruetion
kan likväl Vara påkallad af ordningen, och för systemets
skull erfordras; och jag har derföre ingenting emot, att en
anhållan om utfärdandet deraf hos K. M. framställes.
Jag har hört, att borttagandet af Allmänna Beredningen
möjligtvis är för handen. Om så är, så är det ett förhastande,
Den 23 Februari f. in.
stande, som tillhör sista riksdagen och dem, som voro öfverens
om beslutet. Om jag då varit med vid beslutets fattande,
och hört de invändningar, sorn, på goda skäl, deremot
kunnat anföras; så hade äfven jag funnit betänkligt att
borttaga denna institution, hvars tillkomst torde grunda sig
på den godtyckliga behandling, sorn föredraganden under
nya Statsskickets lopp allt mer och mer funnit för godt att
införa, relativt till Allmänna Beredningens rådfrågande i de
inål, sorn derstädes borde behandlas. Men derom hafva vi
icke att yttra oss. Jag hemställer blott, huruvida det är
lämpligt, att försöka borttaga åtskilliga §§, då man genom
ett sådant sönderslitande möjligtvis går miste om det hela.
Jag hemställer till Hr Frih. o. Landtm, sjelf, om icke
Landtmarskalken uti enskild communication med mig tillkänna
gi fvit sin önskan, att Const.UlsL, så fort som möjligt,
måtte inkomma med betänk, lörtde de hvilande grundlagsförslagen,
samt om icke enskilda motioner inom Ståndet
blifvit väckta, åsyftande sådana åtgärder, som kunde leda
till denna vigtiga frågas hastiga och snara afgörande. Jag
vill härmed icke hafva sagt, att Utsk. genom längre tidsutdrägt
skulle hafva kommit lill något annat resultat, i afseende
på detta betänk.; ty inom Utsk. har alldeles ingen
betänklighet uppstått, i afseende på antagande af de §§:r,
hvilka man här ansett från hufvudfrågan böra afsöndras, och
bland hvilka man isynnerhet fästat vigt vid den 43tdje, såsom
af ett mera väsendtligt och inflytelserikt innehåll. För
min del skulle jag alltför gerna medgifva, att denna § måtte
särskildt företagas, derest den af förra riksdagens Const.-  Utsk. blifvit föreslagen såsom en sådan del af det framställda
förslaget, att den kunde särskildt behandlas och afgöras.
Hvad sjelfva innehållet af denna § vidkommer, så kan
jag icke begripa, att man dervid fäster en så synnerlig vigt;
men i allt fall står det enhvar öppet, som dervid hyser någon
betänklighet, att, sedan denna § i sammanhang med hufvudfrågan
blifvit antagen, till Const.Utsk. afgifva förslag
till ändring deraf, och kan en sådan ändring vara alt påräkna,
innan någon tillämpning af §:n är att förmoda.
Jag kan således icke göra för mig fattligt, hvarföre
man skall söka söndra opinionerna, då fråga är om afgörande
af ett så vigtigt mål, som detta, och vid hvars anr
tagande de flesta fästa sin önskan; eller hvarföre man skall
framkomma med sådana svårigheter, som hindra verkställighet
af hvad som erfordras, för att göra slut på det tillstånd,
som nu äger rum. Inom Const.Utsk. har hos ingen
enda ledamot den tanken uppstått, att 43 §tns frånskiljande
kunde komma i fråga. Dertill hade fordrats en slags inspiration,
om jag så får säga, enär Utsk. i delta fall
icke ägde någon ledning för omdömet. På egen hand hade
jag icke tilltrott mig att våga ett sådant frånskiljande, enär
a II. 35
374
Den aa Februari f; m.
jag icke agde någon annan grund för omdömet än Riksd.-  beslutet oell 45 §:,i Reg.F:», som finnes sammanförd nied
de öfriga, hvilka innefattas uti förevar, betänk. Jag hade
önskat, att Hr Landtm, med Hrr Talmän hade afgjort saken,
och öfverenskomma alt icke behandla den annorlunda,
än i sin helhet, såsom den enda utvägen att behålla
enhet uti besluten i de särskildta Stånden; ty om delning
af betänk, tillåtes, kan det ena Ståndet antaga de delar
deraf, som det andra förkastar, hvarigenom man sätter sig
i ett bryderi, som torde blifva af mera vigt, än om betänk.
antåges i sin helhet. Jag anser mig, i min egenskap
af ledamot i Coust.Utsk., ingalunda tillständig! att här, i
förväg, yttra, huru Utsk. kail komma att se saken, derest
den återkommer till Utskts behandling.
Jag har endast ansett mig böra redogöra för Utsk:s
uppfattning af det sätt, hvarpå Utsk. borde till Ståndens
afgörande öfverlemna de hvilande grundlagsförslagen, och
för de svårigheter Utsk. har haft att öfvervinna för dessa
frågors sammanbringande til! något helt. Då ingen sådan
act fanns, som bort finnas från föregående riksdagen, upptagande
de till innevar. riksdag hvilande grundlagsförslag i
den ordning, hvaruti de borde lill afgörande förekomma,
utan Const.Utsk., för att erhålla kännedom om förhållandet
med de hvilande förslagen, måst gå till Riksd. beslutet,
och, med ledning deraf, söka leta sig fram till de på afgörande
nu beroende frågorna och sammanhanget dem
emellan; har deraf handt, att uti betänk. IV:o i blifvit förbigånget,
livad som innefattas uti betänk. N:o 4> hvilket
sednare rätteligen bort heta bihang till betänk. ]V:o i.
Denna lilla omständighet har undfallit så väl mig, som de
öfriga ledamöterne, då frågan förevar inom Utsk., hvilket
förhållande jag ansett mig böra uppgifva.
Jag slutar med att ännu en gång förklara, att jag anser
betänk, böra afgöras i sin helhet. Det beror naturligtvis
på R. o. Ad:s bepröfvande, huruvida det leder till något
bättre resultat, — huruvida det bidrager till det afsedda
ändamålet, att betänk, delas och styckevis företages;
att man uppehåller sig vid formfrågor, då fråga är om att
vinna ett stort mål på en enklare väg. Detta beror på
R. o. Ad:s pluralitet, och på den synpunkt, hvarur Hr
Frih. o. Landtm, ser saken. Jag har endast ansett mig
böra i korthet redogöra för Utskrs uppfattning af ämnet
och tillkännagifva min åsigt af saken. Jag skall icke vidare
uppehålla discussionen.
Frih. Boye, T-iudvig: Den värde ledamoten, som
öppnade debatten, har, om jag icke oriktigt uppfattat hans
mening, yrkat, att betänk, skulle kunna afskiljas oell vissa §§:r,
som han ansåg äga mindre sammanhang med de öfriga,
kunna genom särskild votering afgöras. Såsom motiv der
-
Den 32 Februari f. m.
till, har han framställt faran af den spridda arbitrage, som
kunde inträffa Irland meningarne. Den ene ledamoten kunde
afslå en 5, den andra en annan. Ganska naivt har talinen,
sedan han visat oss faran deraf, sjelf fallit in deruti.
Den värde ledamoten har uppgifvit 5 §§:r, som han ansett
endast böra undantagas vid hufvudfrågans afgörande. Jag
tror, att han öfverhoppat en mångdubbelt vigtigare än alia
dessa 5 tillsammantagna; men då deremot handt, att en annan
värd ledamot varit af den tanken, att vi äro af föregående
Ständers beslut bundna och icke kunna annorlunda
än med ja eller nej afgöra saken i sin helhet, så synes mig,
att första propostn, sorn Hr Frih. o. Landtm, har att framställa,
må blifva den, huruvida vi fa votera särskildt om
hvar § eller vi uti en votering skola afgöra det liela. Så
snart denna propos. är bifallen, förbehåller jag mig ordet
för att visa, att den värde ledamoten, som ansåg några
'§§:r böra afskiljas, verkligen förbigått en §, som isina följder
påtngligen är vida mera förnärmande folkets rätt, än de af
honom uppgifne §$:ne äro det.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag får till en början
hos Hr Frih. o. Landtm, anhålla om upplysning, huruvida
Hr Frih. o. Landtm, med Talmännen i de öfriga Stånden
uti sista Talmansconclaven öfverenskommit ang:de det sätt,
pä hvilket denna fråga borde till afgörande föredragas; och
förbehåller mig att derefter få fortfara.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, i anledn. af Hr
Dalmans nu framställda fråga, atti sista Talmansconferencen
äfven förekommit frågan om sättet för behandlingen af det
grundlagsändringsförslag, som Const.Utsk. nu anmält. Hr
Landtm , äfvensom de öfrige Talmannen, voro då öfverens
derom att visserligen, så väl med grundlaget), som med förslagets
syftning, närmast öfverensstämde och rikligast vore,
att alla §§:r, som innefattas i Consl.Utskts afgifna förslag
till grundlagsförändring, borde i sin helhet afgöras medelst
antagande eller förkastande, utan att något derifrån skiljdes;
men att likväl grundlagens ordalydelse ej lägger något hinder
för åtskiljande från delta förslag af de §§:r, hvilka ej äro
oskiljaktigt sammanhängande, hvarföre ock så väl Landtm.,
som de öfrige Talmännen, ansåg det bero af Ståndet att
besluta, huruvida Ståndet ville fatta beslut öfver frågan i sin
helhet, utan någon §:s afskiljande, eller behandla en eller
liera §§:r särskildt.
Hr Dalman: Vid det förhållande, Hr Frih. o.
Landtm, behagat upplysa, finner jag lika med Hr Gr. Anckarsvärd,
att möjligtvis liela betänk, kan sönderslitas genom
propositioner på framställningar, från än den ena än
den andra ledamoten, att särskildt afgöra §§ iförslaget. Jag
hade för min del trott, i likhet med hvad Hr von Hartmansdorff
yttrat, att det varit Const.Utsk:s både rättig
-
Demi Februari f. ra.
het och åliggande att icke till Ståndens afgörande
framställa i ett sammanhang några andra §§, an dem, som
lill sin natur äga oskiljaktigt samband. Den omständighet,
att Const.Utsk. vid sisth riksdag i delta fall lemnat
denna riksdags Const.Utsk. fria händer, kan icke landa det
sednare Utsk. til! ursägt; enär Utsk. inom sig ganska lätt
kunnat afgöra, hvilka §§ voro oskiljaktigt beroende af
hvarandra eller icke. För min del finner jag likväl blott
en § vara af den natur, att den bomle afskiljas från de öfriga;
detta är nemi. 43 § i Reg.Formen. Den frågan, huru
Statsrådet skall vara organiseradt, och den, huru med Rikets
styrelse förhållas skall, när Konungen går i fält eller
reser till aflägsna inrikes orter, innefatta nemi. tvänne af
hvarandra oberoende ämnen. Om man är belåten med förslaget
angrde den förändrade organisationen af Statsrådet,
men missbelåten med det besynnerliga tillägg, som sista riksdags
Const.Utsk. föreslagit uti 43 § Reg.Form., hindras
man icke af dessa frågors förhållande till hvarandra att antaga
den förra och förkasta den sednare. Då emedlertid jag
på det högsta nitälskar för framgången af det vigtiga förslaget
i detta hänseende, vili jag icke sälla mig till dem, som genom
splittring eller en vidlyftig debatt i ämnet önska aflägsna
nfgörandet, utan åtnöjer jag mig med att till prof. nedlägga
min reservation mot behandlingen af frågan om förslaget
lill ändring af 43 § Reg.F:n, i omedelbart sammanhang
med frågan om Statsrådets förändrade organisation; förbehållande
mig rättighet att, sedan saken blifvit af RiksSttu
och Konungen afgjord, hos Const.Utsk. få väcka motion till
den ändring af samma §, som jag finner af behofvet påkallad.
Frih. Cederström, Jacob: Det har blifvit yttradt
här af Ordf. i Const.Utsk., att det ålegat förra riksdagens
Const.Utsk. att uppgöra en sammanfattning af de hvilande
grundlagsändrings-förslagen. Sådant är icke Utsk:s åliggande.
Det är Ständerna, som besluta, hvilka förslag skola
hvila, och det är Exped.Utsk., som i riksdrsbeslutet upptager
en förteckning öfver de hvilande förslagen. Const.Utskts
nu Iemnade uppfattning öfver de hvilande frågorna är icke
något betänk., som kan bifallas eller afslås; det är endast
till hjelpreda för Ståndens ledamöter, för bedömandet af de
hvilande förslagen. Samma ledamot har talat om de stora
svårigheter; som mött vid sammanförandet till ett helt af
dessa hvilande grundlagsförslag. Dessa svårigheter hafva
jemväl vållat, att Utsk. funnit sig nödsakadt att inkomma
med betänk. N:o 4> upptagande något, som bordt innefattas,
men blifvit uteglömdt i betänk. N:o 1. Detta visar för
mig, som flera gånger haft tillfälle, och sednast vid sisth
riksdag, att vara ledamot i Const.Utsk., och som var den,
hvilken vid i8i5 års riksdag upprättade formulär till en
sådan uppfattning af de hvilande förslagen till ändringar i
Den 32 Februari f. m.
grundlagarna, att Utsk. följt det vid sista riksdagen upprättade,
ulan att noga betänka ändamålet med uppfattningen;
hvarigenom handt, att §§ blifvit sammanförde, hvilka, såsom
i olika förslag från Utsk. afgifna, bort vara särskildt
upptagna emedan öfver hvarje förslag särskildt beslut bör
fattas, d. v. s. att icke en § i ett förslag skall antagas, en annan
§ förkastas; det visar för mig, säger jag, att någon arbetsovaoa
inom Utsk. måtte ligga till grund derföre, att Utsk.
icke kunnat uppfatta en så enkel sak som denna i sådan
form, att ändamålet fullt vunnits. Men en ytterligare omständighet
förekommer i afseende å mein. N:o 4. Delta afser
en förändring i gg § Reg.Ftn ; men uti 82 5 ,ll‘ Riksd.-  beslulet har jag förgäfves sökt att återfinna denna §, såsom
hvilnnde från förra till denna riksdag. Det är likväl inga
andra förslag lill förändringar i grundlagen än de, som äro
uti Riksd.-beslutet upptagne såsom hvilande, hvilka af Ständerna
nu kunna pröfvas och afgöras. Deraf synes, att det
vore lagstridigt deröfver besluta ; och att taga Utskts utlåtande
till grund för pröfningeu af de hvilande grundlagsförslagen,
är i rak strid med 56 och 81 §§tna R,eg.F:n som bjuda
att de hvilande förslagen, icke Consl.Utskts nu afgifna utlåtande,
skola pröfvas; ty då ett förbiseende kunnat äga rum
i ett fall, har det äfven kunnat hända i andra afseenden.
Jag begär derföre ett af två, antingen att förevar, betänk,
måtte återlemnas lill Const.Utsk., med anmodan att noga
skilja hvarje hvilande förslag, det ena från det andra, och
att hvarje blir fullständigt uppfattadt, så alt allt, som detsamma
enligt Riksd.beslutet bör omfatta, är redovisadt — eller
ock, att vi till afgörande må företaga de hvilande grundJagsförslagen
efter de Exped.Utskrs löpare, som legat till
grund för Riksd.beslutets innehåll, och att vi dervid afskilja
de ämnen, som höra tillsamman, från dem, som dermed
icke äga gemenskap. Jag torde likväl böra fästa uppmärksamheten
på den vidlyftighet ett sådant behandlingssätt
skulle föranleda. Jag anhåller derföre, att Ilr Frih. o.
Landtm, täcktes till Ståndet göra den framställning, huruvida
icke detta betänk., — med afseende å dess ofullständiga
beskaffenhet, som visar sig deruti, att ett särskildt nummer
tillkommit, innefattande förslag till en grundlagsförändring,
sorn icke återfinnes i Riksd.beslutet, och att $§, sorni Riksd.-  beslutet under olika nummer äro upptagna och således utgjort
delar af särskildta förslag, hafva blifvit sammanförda, hvarigenom
man således icke kan lita på att betänk, innefattar
hvarken mer eller mindre, än det bör innehålla, för utredandet
hvaraf jag icke haft tid, — bör till Const.Utsk. återlemnas,
med anmodan att inkomma, med ett fullständigt och
noggrannt betänk., innefattande livad till hvart ämne hörer,
så att fråga om §§:s lösryckande, för att särskildt afgöras,
derigenom kunde undvikas.
D eu 11 Februari f. m.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: För ingen kari
här vara fråga om elt grundlagsvidrigt ernående, äfven af
bästa ändamål. I detta mål vill grundlagen grundlagsförändrings-antagande
eller förkastande i sin helhet; men hvilken
helhet, sakens, — eller redactionens? — Utan tvifvel
sakens. Men den sak, hvarom här är fråga, den, för
hvilken jag har beredt mig att i dag yttra mig och votera,
är förslaget till förändrad organisation af Konungens Conselj
och en allmänt önskad öfvergång från det närvar, systemet
af maktlösa rådgifvare och af illusorisk ansvarighet
till det af maktägande rådgifvare oell sann ansvarighet. Men
att föreskrifterna i 43 §:n Reg.Formen dermed aga samband,
förmår jag icke uppfatta. Hvad de öfriga, såsom heterogena
anmärkta, §§ beträffar, anser jag visserligen, att de må tarfva
någon redactionsförändring; men jag ser icke något logiskt, ännu
mindre något grundlagshinder, att de företagas tillsammans
med hela betänk. Hvad särskildt beträffar anmärkningen
emot den nya redactionen af 34 §, nemi. att DepartementsCheferne
äga att utfärda föreskrifter, frågar jag hvad värde
hela detta ändrings-förslag, vid hvilket så stora förhoppningar
billigt fästas, ännu skulle behålla, om DepartementsCheferne
skulle allt framgent sakna denna makt. Sannerligen
jag då skulle inse, hvad med ändringsförslaget vore
ment. Af dem, som vilja vägra DepartementsGheferna denna
makt, blir fullkomligt logiskt att votera emot hela förslaget.
Vi återkomma till princip-frågan. Må vi för denna
goda och vigtiga sakens framgång, i möjligaste måtto, aflägga
all förkärlek till egna åsigter i form-frågan.
Hr von Hartmansdorff: En värd ledamot har sagt,
att Coust.Utsk. icke skolat kunna utan inspiration hitta på,
hvilka §5 soin skola afsöndras. Jag har icke fordrat någon
sådan inspiration. Jag önskade blott, alt Ståndet skulle särskilja
de §§, som kunna afsöndras från hufvudsaken och af
henne oberoende afgöras. Utsk. har icke annat att göra,
än att framlägga grundlags-§$:na, sådane de från förra riksdagen
blifvit hvilande till den närvar. Deremot är det hvarje
Stånd förbehållet, att göra samma afsöndring, som jag yrkat
här. Jemnkningar har jag aldrig föreslagit, emedan jag
väl vet, att man endast med ja eller nej får besluta.
En ledamot har trott, alt då jag omtalade föreskriften
i 38 § Reg.Formen, jag dermed åsyftade att på något sätt
förminska ansvarigheten för Konungens rådgifvare- Detta
har icke fallit mig in. Antingen de tillagda orden finnas uti
J:u eller icke, är det klart, att StatsförvaltningsGheferne böra
påskynda göromålens gång, på sätt det hittills ålegat StatsSc
c re te rar ne. Under den tid jag utöfvade ett StatsSecretcreembete,
lät jag alltid två gånger om året utfärda påminnelselistor,
nemi. vid nyåret och vid midsommaren. Då jag
ej på annat sätt lick svar, vände jag mig lill Just.Cancelleren
föl' vidtagande af erforderlig åtgärd.
D e 11 2a Februari f. m.
a79
Jag skulle önska, att Frih. Boye ville med få ord säga
mig,, hvilken väsendtlig § jag förbigått, på det jag derefter
malle få tillfälle att rättfärdiga mig. I fall Frihtn
nu icke är tillstädes, eller icke vill besvara frågan, så skall
jag försöka att gissa, hvilken § han menat. Utan tvifvel var
det den iorde, angrde de Allmänna Ärendernas beredning.
Dermed förhåller sig dock så, attoni R. o. Ad. skiljde denna
§ från de öfriga , röstade om den föreslagna förändringen
, samt ja-propos. innebure antagande af det hvilanda
grundlagsförslaget, men nej-propos. åter den gamla redactionens
bibehållande; så lomme StatsSecreterarne att qvarstå
i grundlagen, i händelse nej vunne. Uti den gamla grundlagsredaelionen
står nemi.: "Till föredragning hos Konun’*gen
uti Statsrådet skola ärenderne, sedan nödiga upplysningar
deröfver ifrån vederbör. Collegier och embetsman
"blifvit infordrade och inkommit, beredas af den föredragande
StntsSeereleraren, &c.” B. o. Ad. lat er således finna,
att denna § måste afgöras tillsammans med hufvudfrågan,
antingen man vill bibehålla Allmänna Beredningen eller
ej.
En värd ledamot har talat om aflägsnande af frågans
afgörande, liksom skulle sådant hafva varit min afsigt. Jag
skulle icke tro, att mina politiska motståndare ens kunnat
på allvar yttra något sådant. Om jag först idag hade talat
om denna sak, så skulle sådana misstankar vara ursäktliga;
men att jag nu icke skulle vidhålla hvad jag till det
mesta sjelf föreslagit och sjutton år sökt göra gällande, det
borde icke kunna fälla någon in.
Det har blifvit yttradt, alt Talmännen bort sig emellan
uppgöra, huruledes saken borde behandlas. Talmannen hafva
förhållit sig såsom vederbort. De kunna icke afgöra
något mot grundlagen, utan mäste låta hvarje Stånd tillgodonjuta
sina lagliga rättigheter. Hvaruti de bestå har
jag redan sagt.
Man har äfven yttrat, att detta Stånd ej borde uppehålla
sig vid små formfrågor. Sådana äro icke små, då fråga
är om grundlag, och om en så väsentlig förändring deruti
som denna. På det likväl ingen må tro, att jag icke önskar
den föreslagna organisations-förändringen, underställer
jag Ståndets bepröfvande, om man icke kunde taga i första
voteringen alla de §§, som jag ansett väsend t liga, och låta
de öfriga derefter till afgörande förekomma. Ingen of de
talare, som yttrat sig emot mig, har kunnat säga, att de §§,
sorn jag ansett af beskaffenhet att kunna frånskiljas hufvudsaken,
äro af annan natur. Tvertom lärer den talare, som
påstått, att en viss §, troligen den torde, borde frånskiljas
liufvudsaken, icke kunna försvara sitt påstående.
Ilr Frih. o. Landtm, har redan, på en ledamots begäran
, tiilkännagifvit sin åsigt, angrde sättet för denna frågas
behandling. Jag skulle önska, att den värde ledamoten ville
Den aa FeLrnari f. m.
underlåta alt börja öfverläggningen med sådana frågor; äfvensom
jag önskar, att Hr Frih. o. Landtm, icke måtte gifva
sin mening tillkänna, förrän lalarne hunnit uttrycka deras.
De, som äro af annan tanka än Hr Landtm., blifva eljest
besvärade i hennes framställning.
99 §:n, vid hvilken Frih. Cederström fästat sig, är i
min öfvertygelse af ingen vigt. Den kan gerna afsöndras,
och hade äfven bort det, på grund af den formfråga, Frilierren
väckt. Orsaken, hvarföre den ej synes mig vara äf
vigt, är följande. Då, vid i8a3 års riksdag, fråga uppstod
om Bergs- och CommerceColknas upphörande, så öfverlemnades
hon tillika med de öfriga, ang:de reglering af styrelseverken,
hvarom särskildta Ulsk. afgaf utlåtrde, till Const.-  [Jtsk. för att meddela yttrande, huru dermed borde förhållas.
Derpå svarade Const.Utsk. uti sitt utlåttde N:o 72 på
följande sätt: ”Då särskildt H. R. o. Ad. behagat infordra
”Consl.Utskrs utlåttde om nyttan och grundlagsenligheten af
”Bergs- och CommerceColknas indragning, får Utsk. vörd”samligen
förklara, att, hvad först angår nyttan af de föreslagna
indragningarne, hvilken utan tvifvel legat till grund
”för desamma, Utsk. ej anser sig tillständigt, att, med be”dömmande
häraf, utsträcka sin granskning till föremål, som
”blifvit af annat behörigt Utsk. handlagda, och dymedelst
”inskränka eller uppehålla R. St:s omedelbara pröfningsrätt;
”samt att, beträffande åter grundlagsenligheten, Utsk. finner
”berörde indragningar icke stå i sirid med constitutionens
”anda och syftning, utan endast innebära en från den nya
”regleringen härrörande och i dess nya systeme ingående
”förändring af sådana administrativa former, hvarom det be”ror
af Konungen att, med den honom allena förbehållna
”verkställande makt, i hader förordna. Enär deremot, i händelse
af de begge Collegiernas upphörande, Riksrätten kom"rae
att förlora fyra ledamöter, har Utsk. varit omtänkt att
”förslagsvis fylla bristen i den påräknade personalen med
”ytterligare två Råd från Svea Hofrätt, ett Råd från Kam”marColkm
och ett från KammarRätten.” I enlighet dermed
föreslog Utsk. den nödiga förändringen uti io2§Reg.-  Formen. Det är ett förbiseende af sisth riksdags Const.Utsk.
alt icke hafva yttrat sig öfver den frågan; huru Riksrätten
skall vara organiserad, i händelse förenämnde Collegier
skulle försvinna. Detta kan nu icke hjelpas. Emedlertid
kunna dessa Collegier icke upphöra, förr än Const.Utsk.
uppgjort förslag, huru det erforderliga antalet af Riksrättens
ledamöter skall fyllas; och som det ej kan afgöras förlän
vid nästa riksdag, så är det likgilltigt, huru det i förevar.
fall går med Const.Utsk:s betänk.
På del R. o. Ad. icke må tro, att hvad jag anmärkt i
afseende på 26 § Reg.Formen, — hvars lydelse undfallit
mig, och öfrige i Ståndet vid förra riksdagen närvar, ledamö
-
Den aa Februari f. m.
daraöter, då frågan derom förevar, — grundar sig på ett
blott hugskott, eller är att anst såsom hårklyfveri eller en
småsak; loide det tillåtas mig få fästa uppmärksamheten på
förhållandet. Enligt, nu gällande stadgande, som föreskrifver,
att minst två Statsråd skola vara närvar., då justitieärender
föredragas, hafva alla närvar. Statsråd ansett för
pligt att yttra sig; hvaremot det skulle vara stridande mot
det nya förslaget lill redaclion af ifrågavar. 5, der ordet minst
är utelemnadt, om flera an två Statsråd yttrade sig i sådana fall.
Hvad skulle då följden blifva, om flera än tvänne Statsråd
jemte Just.Ministern vore närvar.? Jo, om t. ex. ett benådningsmål
angtde någon person, tillhörande armeen, förekom;
så skulle med undantag af Just.Statsministern, endast Chefen
för Jandtförsvaret och möjligen ett civilt Statsråd öfvervara
målet. Om derefter ett dylikt mål förekommer rörande
någon person, tillhörande flottan; så skulle Chefen för landt-*
försvaret gå sin väg och Chefen för sjöförsvaret sätta sig i
stället, o. s. v. för de öfriga förvaltningsgrenarne. Detta
ombyte af rådgifvare, som alla äro tillstädes, kan jag icke
betrakta annorlunda än såsom ett gyckel, hvilket i så allvarsamma
ärender är opassande. Statsråden böra hädanefter,
såsom hittills, gemensamt yttra sig i sådana frågor. Ett stadgande
derom är framförallt väsendtligt nu, i händelse vi stå
vid ingången af en ny tvedrägtstid, då politiska offer möjligen
komma att falla. Det kunde eljest hända, att Statsråden
försökte undandraga sig att öfvervara de henådningsfrågor,
som i sådana händelser kunde förekomma, åberopande att
ordningen icke vore hos honom.
Häruti torde R. o. Ad. finna ett väsendtligt skäl för mitt
yrkande alt afgöra hufyudsaken, utan inblandning af de
frågor, som dermed icke äga nödvändigt samband, och hvilka
derefter kunna pröfvas hvar för sig.
Gr. Spens, Carl Gustaf, uppläste följande:
Vid alla de riksdagar jag bevistat, hafva förslag i denna
syftning legat hvilande; men öppet erkänner jag att intet
utaf dem har funnits, som jag så gerna skulle vilja bifalla.
Några mindre inkast, sorn torde kunna framläggas,
anser jag böra förbigås uti ett så vigtig t mål.
Af stor betydenhet är likväl den omständigheten , att
Allmänna Beredningen blifvit borttagen, utan
att med detsamma besvär smålen blifvit skiljda
från Statsrådets befattning, och deras behandling
i judiciel väg föranstaltad. Allmänna Beredningen
var ämnad till något helt annat, än den har blifvit;
den var ämnad, dels att bereda alla mål, dels att öfverlemna
åt publiciteten den Föredragandes tanka, utan att nödgas
dit öfverlemna debatten inför Konungen. Allmänna Beredningen
har i det stället blifvit uteslutande sysselsatt med
besvärsmål eller enskildta ärender, som förut varit pröfvade
a H. 36
Den aa Februari f. ra.
af s. k. administrativa verk, men hvilka imil äro af den natur,
att så viii dessa verks befattning dermed, som äfven
Konungens egen, har varit af judiciel, icke administrativ,
art. Const.TJtsk;n hafva synts mig vid hvarje riksdag hafva
sig öppet, att göra anmärkn. mot hvarje särskildt sådant
förfarande, såsom väsendtligen stridande mot § 17 i Reg.
Formen, hvilken uttryckligen uppdrager Konungens domsrätt
åt Högsta Domstolen. Men mot användandet afen sådan
anmärkningsrält har stridt, och strider ännu efter min tanka,
att Högsta Domstolen icke torde medhinna dessa besvärsmål
utarbetning, och att ett större samhällsondt möjligen
kan förberedas, om Rikets högsta judiciära instans blir öfveriastad.
Afhjelpandet af dessa svårigheter är ett ännu oupplöst,
men visserligen ej oupplösligt, probleme, dess upplösning
hade, efter min tanka, bort utgöra ämne för ett förslag,
Som, utgånget från i834 års Ständer till de nuvar.,
bade följt i spåren dessa planer till Allmänna Beredningens
borttagande, och om förändrad organisation af Statsrådet.
Och ett bristande förslag af denna vigt anser jag ensamt böra
föranleda mig, att, — ehuru fullkomligen öfvertygad, det
tidehvarfvets allmänna kraf af en Departementalstyrelse, såsom
villkor för erhållandet af ordning, kraftfullhet och
konseqvens, grundar sig på skäl, hvilka äfven till vårt land
äga sin tillämplighet — likväl för närvar, icke aflemna min
ja-sedel, innan åtminstone något initiativ har blifvit taget
till skiljandet af besvärsmålen från statsrådsbefattning.
Dock — denna brist visar sig icke ensam för mig; —
jag tror på samma sätt, att, innan förslaget om Departementalstyrelse
kan utan fara bifallas, bör åtminstone första
initiativet vara taget till förändrig af det fyr kam riga
repesentationssättet, förändring af riksrättens
or g a n isa t io nsgr under , förändring af ansvarighetslagen.
Såsom sådant initiativ räknar jag, när den
första, efter våra nuvar. samhällsformer, kinkigaste akten
är undangjord, den, att vid första riksdagen leda fram ett
förslag till grundlagsändring genom de fyra kamrarnas hela
labyrint, och förbi det förstärkta Utskottets alla klippor.
Om så mycket redan varit undangjordt, i afseende på ofvannämnda
vigliga ämnen, skulle jag hafva hoppats få se
Svenska folkets opinion till nästa riksdag concentrerad kring
ett enda föremål, — de verkliga samhällsreformernas ernående;
jag skulle hafva hoppats, att en sådan folkets röst,
understödd tillika af hela tidehvarfvets, skulle hafva framträngt
med framgång till monarken, utan att ens kunna förvridas
af samhällets oligarkiska element. Men ett consoliderände
af detta elements krafter, innan denna inom Sverige,
som det tyckes, ovanliga riksdags resultater äro åtminstone
till någon del gifna, och de verkliga samhällsreformerna
hafva kunnat åtminstone inledas — kan jag icke annat
än bestrida; och till ett sådant consoliderande af cn oligar
-
Den 11 Febr uar f. m.
a83
kisk krets kling monarken, syltar tydligen della förslag.
Hvar oell en sadan krets skall lätt märka, huru val man kail
intriguera, maskera och caehera, med vårt representationssätts
nuvar. skick, och försvara sina platser vida längre och
lättare, än om reformerna få gå sin gång. Det synes mig
således på intet sätt gifvet, att reformen til! Departemenlalslyrel.
se
reform; tvertom fruktar jag, alt den kan blifva den enda,
just derföre, alt den har blifvit den först företagna. Ty
Europas historia har ofta visat, alt reformer uti folkets intresse
hafva mött värre motstånd hos oligarkerna, än på något
annat ställe; hvad mani denna del icke öppet gör, kan
man göra i löndom, och våra former lemna just på första
riksdagen, då grundlagsförslagens redaction skall debatteras,
det största manöverfältet för undangömda motståndskrafter.
Jag erkänner, all den åsigt jag här framställt, i första
rummet, borde hafva föranledt mig, att yrka uppskof i åtminstone
två månader för detta förslags afgörande; och att
hvad som hindrade mig derifrån, var den allmänna ifver
jag såg råda hos alla de särskilda nyanser af opinion, som
oin denna fråga tycktes förefinnas, att få den ju förr, ju hellre
afgjord. Troligen hade jag stått nästan ensam örn min tanka,
om jag hade väckt frågan om uppskofi något af de föregående
plena; nu kan skyndsamheten af afgörande! således
blott föranleda mitt enskildta nej; och jag har ansett mig
böra framställa motiverna dertill, förden händelse, att möjligen
en eller annan lyssnar på dem, och delar de betänkligheter
jag hyser.
Gr. Spens fortfor derefter muntligen:
Jag har nu yttrat mig om saken, och anhåller att få
framställa åtskilligt i afseende på formen.
Den stora frågan har här blifvit väckt, huruvida det
tillhör en efterföljande riksdag att, under någon form, dela
de grundlagsändringsförslag, som föregående riksdags Coust.-  Utsk. i ett sammanhang utarbetat och förra riksdagens Stander
i ett sammanhang afgjort. I afseende på den frågan, huruvida
det vore hillänget till RiksStåndens protocoll, eller Riksdagsbeslutet,
eller hvilken annan handling som helst, som afgjorde,
hvilka frågor bland hvilande grundlagsförslag äro af beskaffenhet
att äga sammanhang, anhåller jag att få framställa
min tanka derom. Hr Frih. Cederström har yrkat, att Const.
Utsk;s nu föredragne betänk, borde till TJtek. återremitteras,
med anhållan att utreda och afgifva förklaring, huru med sammansättandet
af detta betänk. har tillgått. Det kan visserligen
icke sättas i fråga, att Ståndet äger en sådan rättighet; äfven
vore det opassande af mig, såsom ledamot af Const.-  Utsk., alt bestrida en sådan återförvisning. Jag vill blott
upplysa, att precist det förfarande, som Hr Friherren omnämnt,
ägt rum vid betänkts uppsällande. Const.Utsk:s vid
förra rikskdagen afgifna mern. hafva nemi. blifvit jemförda
med de uti Stånden fattade beslut deröfver; man har efter
-
a 84
Den as Februari f. m.
sett uti de inkomna prot.utdragen, i hvad mån Stånden varit
skil jäklige, huruvida sådant föranled t jemkningsbetänk:n,
oell hvilka frågor blifvit till förstärkt Consl.Utsk. remitterade;
med ett ord, allt har blifvit behörigen genomgånget,
men derföre kan det dock visserligen icke skada, om Ståndet
så önskar, att Gonst.Utsk. uti ett tio gånger vidlyftigare
betänk, framställer dessa ämnen. Hvartill sådant skulle
gagna, kan jag likväl, för min del, icke inse.
Hr von Hartmansdorff har yLtrat sig angtde några punkter
uti betänk., hvilka han ansåg kunna skiljas från hufvudfrågan.
Jag anhåller, att äfven få yttra mig, först öfver
dessa punkter och sedan öfver generella principer i frågan.
Första §:n, som Hr von Hartmansdorff ansåg helt och
hållet kunna frånskiljas, var den yrde, hvars nuvar. lydelse
är följande: ''Konungen late uti Statsrådet Sig föredragas
och afgöre der alla Regerings-ärender, utom de ministeriella
eller dem, som angå Rikets förhållanden lill främmande makter,
samt commando-mål, hvarmed SCc.” Här finnes således
en definition på ministeriella, och en annan på eommandoroål.
§ 7 uti nya rcdactionen innehåller: "Alla Regeringsärender,
med undantag af sådana, som i 11 och i5 §§ omförrnälas,
skola inför Konungen i Statsrådet föredragas och
der afgöras." Detta stadgande innefattar således en citation
af ii och i5§§:na,af hvilka den ena talar om ministeriella och
den andra om commando-mål. Skilnaden emellan dessa redactioner
är således ögonskenlig. Gamla redactionen af i5
§ lyder sålunda: "Commando-mål må Konungen afgöra i
närvaro af den embetsman, åt hvilken Konungen allmän befattning
dermed uppdragit &c.” Kya § 15 innehåller: ”Commando-mål,
hvarmed förstås sådana, som Konungen i egenskap
af Högste Befälhafvare öfver krigsmakten lill lands och
sjöss omedelbarligen besörjer, må Konungen, då han sjelf
förer Riksstyrelsen, afgöra i närvaro af den bland KrigsDepartementens
Chefer, till hvars departement ärendet hörer.
" Den åtgärd, som förra Const.Utsk. föreslagit, och
Ständerne vid förra riksdagen antagit, var således en flyttning
af definitionen på Commando-mål från 7:de lill i5:de
§:n. Jag lemnar derhän, om det är af särdeles vigt; men
det är temmeligen gifvet, att, i anseende till det sammanhang
7:de och i5:de §§:ne äga med hvarandra, man icke
kan debattera om dem, hvar för sig.
38 5:n ansåg Hr von Hartmansdorff kunna skiljas från
hufvudsaken. H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm har så fullständigt
utredt förhållandet härmed, att jag endast behöfver
förena mig med honom, under det förklarande, alt jag,
för min del, icke kan finna annat än att, derest denna §
skiljes från hufvudfrågan, det icke blir stort qvar af Departements-Styrelsen.
Den 4^ S*n har ådragit sig en särdeles vigt. Jag anhåller
derföre att få visa, huru med beslutet derom till
-
Den 22 Februari f. m.
a85
gått. Uti Const.Utsk:s mern. N:o 48 vid förra riksdagen,
som afgafs till svar på de särskilda Ståndens beslut öfver
mein. Wto 34) och hvilket således utgjorde ett jemkningshetänk.
, lyder Utsk:s framställning om 43 §:n, som följer.
R. o. Ad. har uppställt denna § sålunda: ”Går Konungen
"i fält eller förordne Han tre ledamöter af Stats
”rådet,
under den ord för., som Konungen särskildt
nämner, att föra sorn 8 §:n stadgar. De
”partements-Chef,
som är ledamotaf Regeringen,
”upphöre under tiden att vara föredragande.”
Preste-St. har ansett en större latitud böra lemnäs för Konungens
val, i händelse Just.-Statsminisfern eller dc icke föredragande
Statsråden ägde laga förfall; och Borgare-St.
har anmodat Coust.Utsk. att omredigera denna §, i öfverensstämmelse
med Ståndets vid 6 § fattade beslut. 6 § innehåller
egentligen titlarne på Departements-Cheferna.
Utsk. svarade: ”Utsk. kan ej underlåta att i hufvudsaken
till bifall öfverlemna R. o. Ad:s uppställning af §:n, såsom
närmast förenande alla Riks-St:ns tankar, likväl med
den redactionsförändring, att §:ns början må lyda sålunda:
”Går Konungen - - - förordne tre ledamöter af Statsrådet,
under den ordför., som Han, antingen ibland
"Prinsar af sitt Hus, eller ibland Statsrådets ledamöter,
särskildt nämner, alt föra m. m.” Men antages
ej denna jemkning, torde omröstnig ske öfver följande
proposition:
”Den som gillar R. o. Ad:s redactionsuppstälining vid
43 §:n Reg.F:n, med deri af Const.Utsk. gjorda modificationer
och tillägg, röste ja;
Den det ej vill, röste nej.
Vinner nej, anställes ny omröstning med ja-propos:n
på bifall till Const.Utsk:s förra redactionsförslag, oförändradt,
och nej-propos:n på bifall till samma förslag, ändradt
genom utbyte af orden: ”Just.-Ministern och tre ledamöter
af Statsrådet, emot: fyra Statsrådets ledamöter.
” Vid den omröstning, som anställdes i förstärkta
Const.Utsk. vann ja, på sätt som synes utaf i8:de voteringspropos:n
uti Const.Utsk:s mern. N:o n5. Häraf synes, att
icke alla Stånden hade antagit Const.Utsk:s mern. N:o 48;
och då nu detta Const.Utskts mern. bestämdt säger, att det
öfverlemnade R. o. Ad:s uppställning af §:n, såsom närmast
förenande alla Riks-St:s tankar, likväl med den redaclionsförändring,
som jag nyss omnämnt, så torde R. o. Ad. finna,
att de Stånd, som, utan anmärkning i den delen, hafva antagit
Const.Utsk:s mern. N:o 48, hafva också antagit tillägget,
såsom oskiljaktigt från det öfriga.
Jag går nu att yttra mig i afseende på 99 §:n. Man
har klandrat, att Const.Utsk. vågade inkomma med mern.
N:o 4, oaktadt 99 §:n icke är nämnd, hvarken i itsta eller
a:dra mom. af 82 $:n uti Riksd.beslutet. När de öfriga livi
-
286
Don 22 Februari f. m.
lande förslagen till förändringar i grundlagen till Siandet
inkomma, skall deraf synas, att vid tryckningen af Riksd.-  beslutet åtskilliga siffror blifvit förbigångna eller oriktigt
citerade, oell att mern. äfven blifvit uteglömde. Nu frågas:
skola, enligt grundlagen, sådana tryckfel uti Riksd.beslutet
kunna paralysera ett af alla fyra Stånden fattadt beslut om
en hvilanda grundlagsförändring? Jag tror det icke. Det
förutnämnda Const.Utskrs mern. N:o 48 innehåller, i afseende
å 99 §:n: ”R. o. Ad. yrkar §:ns bringande till denna
"lydelse: "R. St:s Just.ombudsman
Elögsla Domstolens,
"R ikets Allmänna Är enders Berednings, Justitierevision
e n s, Hofrätternas, Collegiernas, eiler i dessas
"s t ä 11 e i n rä t tade verks, och alla lägre domstolars då
"han det äskar.” Preste-St. finner termen af "Just.Departementets-exped.
” böra rättas i conformite' med 24 §:n, och Borgare-St.
önskar 99 §:ns omredaction med anledn. af beslutet
vid 6 §:n.”
På grund af tillstyrkandet å anmärkningarna vid 24 S:n
och det, i denna del, oanmärkt lemnade förslaget vid 35
§:n anser Const.Utsk. R. o. Ad:s redactionsjemkningar blott
innefatta tillämpning och utveckling deraf, undantagande
dock hvad Allmänna Beredningen vidkommer, såsom beroende
på omröstningen öfver propos:n Litt. M. Const.Utskts
mern. Nto 71 säger följande: ”R. o. Ad. samt BondeSt. haf"va
i vissa delar återförvisat Gonst.Utsk:s utlåt:de, under
"N:o 48, ang:de återremisserna från samtliga Riks-St:n, på
"förslaget, i mern. N:o 34." Nu är förhållandet sådant, att
de punkter, som uti de från Stånden inkomne prot.utdrag
ang:de återremiss på mera. N:o 48, icke blifvit vidrörde,
ansågos hafva vunnit Ståndens bifall; och deraf har Const.-  Utsk, hemtat anledn. att uti den ifrågavar. §:n införa orden:
"eller i dessas ställe inrättade verks,” såsom
öfverensstämmande med Riks-St:s vid förra riksdagen fattade
beslut.
Jag öfvergår nu tillden större formfrågan, nemi. om det
är R. St. vid den sednare riksdagen tillåtet, att dela ett af
föregående riksdagens Ständer såsom hvilande antaget grundlagsförslag.
Jag ber herrarne vid detta tillfälle, komma ihog
alla de förändringar, vår nuvar. representationsform
tid efter annan undergått, ända derhän, att den knappast
kan igenkännas vid jemförelsen med hvad den från
början varit.
Skola vi nu öka detta antal genom den praxis, att vid
afgörandet sönderdela ett hvilande grundlagsförslag? Är det
ej nog, att vi vid hvarje riksdag se våra grundlagar sönderrifvas
genom förstärkta Utsk:s slump-voteringar och
förhastade redactionsförslag? Skall man stadga ett så farligt
praejudicat, som det vore, att genom pleni-voteringar
eller Utsk:s-undersökningar bestämma, huru grundlagsfrågor
skola behandlas. Grundlagen stadgar, att ingen ny fö
-
Den 23 Februari f. m.
reskrift elier förändring deruti får ske annorlunda, än genom
tvänne riksdagars sammanstämmande beslut; emedan
det då först kan anses såsom ett Svenska folkets beslut, sedan
representanterne vid 2:ne riksdagar derom uttalat sin
opinion. Kunna vi nu våga på något sätt förklara den
mening, som våra föregångare hafva velat uttrycka? Är det
icke i färskt minne, huruledes ett Const.Ulsk. har sökt förena
juryns borttagande i tryckfrihetsmål med indragningsmaktens
afskaffande? Om ett sådant förslag hade blifvit
lagdt på bordet af föregående riksdagens Const.Ulsk., frågar
jag Hr von Hartmansdorff, om han skulle ansett det hafva
varit en med saken öfverensstämmande procedur, att särskildt
debattera öfver frågan om juryns borttagande och
särskildt angtde indragningsmakten, och trott sig icke hafva
gjort annat än hvad som vore med grundlagen förenligt,
ehuru föregående riksdags Const.Ulsk, och Ständer ställt
dessa frågor lill antagande eller förkastande i oskiljaktigt
sammanhang. Ser man icke faran af det praejudicat, man
velat införa? Det ena Ståndet skulle antaga dessa §§:r, delade
på ett sätt, och det andra Ståndet, på ett annat sätt;
och för att då komma till ett bestämdt resultat af den beslutade
nyttiga samhällsförändringen, skulle jemkningsbetänktn
erfordrats för verkställighet af ett beslut om en
grundlagsförändring, hvarom alla fyra Stånden varit ense.
Bör icke representationen vara ledsen vid, att på sådant
sätt konstla bort våra representationsformer? Jag har velat
yttra detta, sedan Hr Frih. o. Landtm, tillkännagifvit
sin åsigt vara den, att Ståndet ägde besluta om denna formfråga.
För min del tror jag, att Hr Frih. o. Landtm, icke
behöft afvakta Ståndets beslut, inuan han tillkännnagaf sin
egen åsigt derom.
Hr Lagerhjelm, Pehr: En ledamot har önskat alt
få veta, hvad öfverenskommelse uti Talmansconclaven blifvit
träffad, angtde formfrågan, eller sättet att uti Biks-Sltn
behandla förevar, ämne. Hr Frih. o. Landtm, har, genom
sitt derpå lemnade svar, redan tillkännagifvit, hvad i detta hänseende
uti conclaven blifvit aftaldt. Likväl torde jag böra tillägga,
alt en utaf Borgare-Stts ledamöter dervid uttryckte den
önskan, alt från hufvudfrågan måtte undantagas särskilda §§:r
af betänk., bland hvilka jag specielt påminner mig den io:de.
Deraf följer alt man icke med säkerhet kan känna, på
hvad sätt föredragningen i Borgare-St. kommer alt äga
rum; och då, enligt hvad jag har mig bekant, Borgare-St.
icke kommer att afgöra denna sak förr än om Onsdag, följer
ytterligare deraf, att då det beslut samma Stånd kan
fatta, följaktligen icke influerar på B., o. Ad:s beslut idag;
intet hinder uppstår alt nu afgöra detta betänk, i sin
helhet. Icke heller tror jag, på sätt den siste värde talaren
upplyst, ringaste skäl vora för handen, att återremitte
-
388
Den 32 Februari f. in.
ra detta belänkrde, enär den anmärkte felaktigheten, hvilken
förefinnes i Riksd.beslutet, icke härleder sig från Coust.-  Utskrs åtgärd, ulan från Éxped.Utsk:s befattning med uppsättandet
af Riksd.beslutet, och det icke kan sättas i fråga,
att Const.Utsk:s förslag var rikligt. Med skäl kunde nian
önska, att Const.Utsk. vid denna riksdag, eller vid den föregående,
sönderdelat frågan, sorn innefattas uti förevar, betänk.
, i t vänne delar, emedan deruti finnas flera §§:r, hvilka
kunna särskildt behandlas. Läser ruan nemi. titeln på
Const.Utskts förevar, betänk., så finner nian, att det åsyftar
en ändamålsenligare organisation af Statsrådet, och derjemte
omfattar de förändrigar af grundlags-paragrafer, sora blifva
en följd af Hof-Cancellersbefattningens förslagne upphörande.
I Talmansconclaven förekom jemväl fråga om 43 §*ns
afskiljande från hufvudsaken. Det tycktes, att då man endast
afser Statsrådets ändamålsenligare organisation i afseende
på Departements-Styrelsen, det icke vore lämpligt att
under ett klubbslag afgöra både denna fråga och 43 §tn,
som afhandlar ett med det förra icke gemenskap ägande
ämne. Äfvenledes finner jag ingen fara deruti, att R. o. Ad.
lemnar uppmärksamhet åt Hr von Ilartmansdorffs förslag, och
från hufvudsaken afskiljer en eller annan af de 6 §§:r, af
hvilka han ansett några kunna, och andra äfven böra,
utan sammanhang med hufvudfrågan, behandlas och afgöras.
Såsom exempel vill jag endast åberopa 24 och 26 §§:na,
hvilka kunna afskiljas. Jag yrkar likväl icke derpå; ej heller
vill jag uppehålla R. o. Ad:s beslut i ämnet eller bidraga
till att sönderstycka resultatet, utan tänker i detta fall
lika med Hr Dalman, att det är bättre att uti en särskild
reservation till prot. nedlägga min skiljaktiga åsigt i frågan.
Ilr von Troil, Emil: Örn Const.Utsk. vid sista riksdagen
hade fullgjort, hvad jag anser hafva varit dess pligt;
så hade R. o. Ad. idag sluppit denna vidlyftiga öfverläggning
öfver en preleminär fråga, och innevar. riksdags Const.-  Utsk. hade sluppit detta vidlyftiga betänk., hvilket naturligtvis
nu varit i betydlig mån besvärligare, än det skulle
hafva varit vid förra riksdagen, då alla detaljerna af de
särskildta besluten ännu voro i färskt minne.
En ledamot af sista riksdagens Const.Utsk. har förmenat,
att anledntn till de svårigheter, som inom nuvar. Const.-  Utsk. sig yppat, varit någon ovana. Jag kan icke derom
yttra mig, emedan jag ej känner detta Utskrs vanor; men
väl har jag mig bekant, att Const.Utsk. vid förra riksdagen
hade den ovana att vilja påtvinga Riks-Sttn till afgörande
vid denna riksdag sådana grundlagsändringsförslag, som
af Stånden ogillades. Möjligtvis kunde dermed stå i samman
-
Den 22 Februari f. m.
289
manhnilg obenägenheten alt lägga sista handen vid sådana
grundlagsförslag, sorn Stånden tagit sig friheten att betydligen
modifiera; äfvensom försummelsen att lemna behörig
uppmärksamhet åt redigerandet af de delar uti Riksd.-  beslulel, som innefatta de hvilande grundlagsförslagen.
Beträffande preliminärfrågan, som nu blifvit föremål för
öfverläggning, så torde den böra betraktas ur Ivaline synpunkter,
nemi., huruvida det är lagligt, och huruvida
det är lämpligt att behandla och afgöra detta betänk, i
sin helhet eller alt sönderdela detsamma.
Hvad först lagligheten beträffar, så upplyses den bäst
utaf 5(3 §:n Reg.Ftn , som säger: alt det af
den ena riksdagen öfverlemnade och af Riks-SCn godkända
grundlagsändringsförslaget skall hvila, såsom elL R. St:s utlåt.
, hvaröfver vid påföljande riksdag endast med ja eller
nej skall kunna beslutas. Vidare innehåller samina
J, att, derest i Riks—St:s plena anmärknjr förekomma emot
Ulsk:s yttrande, de liviIka hvarje Riks-St. särskildt förklarar
utgöra dess gemensammma tanka, skola hänvisas till
Const.Utsk., som har att samtliga Riks-St:ns tankar i möjligaste
måtto till ett helt sammanjemka och, derest oförenliga
skiljaktigheter skulle förefinnas, desamma lill samtliga
Riks—Sl:n anmäla; hvarefter, i händelse Stånden icke förena
sig om ett utlåtande, frågan skall afgöras i förstärkt
Const.Utsk. Frågan örn lagliga behandlingen af detta ämne
lärer således inskränka sig dertill, huruvida de §$:r, som innefattas
uti Const.Utsk:s förevar, betänk. i\T:o 1 , gemensamt utgöra
ett sådant fullständigt beredt utlåt., som omnamnes
uti slutet af 56 §:n Reg.F:n. De värde ledamöter af detta
Stånd, som voro närvar, vid förra riksdagen, torde erinra
sig, huruledes då från Const.Utsk. inkom ett betänk., innefattande
förslag till förändrad organisation af Statsrådet;
huru modifieationer uti hvad i delta betänk, blifvit föreslaget
yrkades i alla fyra Stånden; huru, i anledn. deraf, återremiss
ägde rum; huru sedermera Stånden i vissa delar
rättade sig efter Coust.Utskrs derefter afgifne jemkningsförslag;
men huruledes de flesta punkterne hänskötos till afgörande
i förstärkt Const.Utsk., på sätt 56 §:n Reg.Ftn föreskrifver.
Sedan voteringen i förstärkta Const.Utsk. förslg
gått, ingick Const.Utsk. till Riks-St:n med anmälan derom,
och förslag till de redaclionsförändringar i flera §§:r af förslaget,
hvilka blefvo en följd, ej mindre af resultatet utaf
voteringarne i förstärkta Const.Utsk., än af de beslut i anledn.
af Const.Ulsk:s svar på återremissen, hvarom samtlige
Stånden sig förenat; och mera. om dessa redactionsförändringar
var således endast ett corollarium af hvad som, i
anledn. af det första betänk., blifvit beslutadt. Om man
erinrar sig, huru frågan sålunda blifvit behandlad; torde
man finna, alt förevar, betänk, utgör ett helt och samman2
H. 37
590
Den 25 Februari f. m.
hängande förslag, hvilket, enligt förenämnde 56 § i Reg.-  F:n icke får vid afgörandet sönderstyckas, ulan hvaröfver
man endast har att med ja eller nej besluta. Jag vågar föreställa
mig, att, om Hrr Talmän vid deras sammanträde hade
erinrat sig, huru detta förslag vid förra riksdagen har
blifvit beredt, de skulle blifvit öfverens om den åsigt, att
propostn grundlagsenlig! icke kan framställas till frågans
afgörande styckevis.
Hvad sedermera angår lämpligheten af ett sådant behandlingssätt,
hvars laglighet jag nu vidrört, så beror den
på hvad man åsyftar. Åsyftar man, alt förslaget måtte
förfalla; att det mätte hos de fyra särskildta Stånden så
sönderslitas, att det komme alt sakna allt sammanhang, så
att äfven de, som önska framgång åt hufvudsaken, funne
enda utvägen till räddning från något ännu sämre, än det
närvar., uti förslagets slutliga förkastande af Konungen;
önskar man det, säger jag, då är det lämpligt att yrka, det
hvar § afgöres särskildt. Men önskar man deremot, att
frågan skall vinna framgång och antagas; så gifves ingen
olämpligare utväg att behandla densamma, än att sönderdela
den.
Det har blifvit sagdl, alt mången röstar emot förslaget,
derföre att han ogillar det i en eller annan §. Jag kan
icke föreställa mig att i någon vigtig samhällsfråga, det icke
skulle inträffa, att de fleste, som togo närmare hännedom
om ett förslag, hvarom med ja eller nej måste röstas, ej
skulle finna en eller annan detalj annorlunda, än de önskat.
Det förhåller sig dermed på samma sätt, som med nästan
alla andra vigtigare steg uti enskildta och offentliga lifvet,
att man endast har att öfverväga, huruvida nyttan är större
än skadan, eller tvertom; och jag tror, att de, som önska
samhällets framskridande på en lugn och säker bana,
under iakttagande af lagliga former, ingalunda skola finna
det tvifvelaktigt, huruvida förevar, förslag kan betraktas
såsom ett steg framåt.
Hr von Hartmansdorff har åberopat 5 §§:r, som han
trott vara stötestenar vid förslagets antagande i sin helhet.
Det tycktes dock, att blott en af dem för honom sjelf varit
en stötesten, nemi. den a6:te, som omtalar, hvilka ledamöter,
som skola vara närvar., då Just.Ärender i Statsrådet
förekomma. Hr von Hartmansdorffs sätt att tolka lagförslag,
kan jag icke uppfatta.
Den nämnde 26 §:n säger nemi., att då Just.ärender
i Statsrådet föredragas, skola, jemte Just.-Statsministern och
två Statsråd, två af Högsta Domstolens ledamöter dem öfvervara,
med den skyldighet att till prot. sig yttra, sorn 9
§:n föreskrifver.
Delta stadgande förbjuder nemi. icke de öfriga Statsråden
att äfven öfvervara målens föredragning; hvaremot de
Den 22 Februari f. m.
291
tydligen äga denna rättighet, enligt 5 §:n Reg.Ftn, sorn uti
det hvilande förslaget säger, alt Statsrådet skall liesta af
tio ledamöter, hvilka äga att alla der förekommande arender
öfvervara. Derifrån kan icke något annat undantag
aga rum, än det, som tinnes bestämdt uttryckt. Det hade
må Ilända varit tydligare, om ordet minst qvarstått, men
det borttogs — vill jag minnas — af ingen annan anledn.,
än emedan man faun det oriktigt och onödigt, att så öfver
flödiga
ord skulle finnas i grundlagen, helst det vore gif
vet,
att - samtlige Statsrådets ledamöter, ägde att öfvervara
Just.ärendenas, lika så väl som andra måls föredrag
ning.
En annan ledamot har endast fästat sig vid 43 §■», som
lian ansåg böra ur förslaget utgå. Hvad denna § särskildt
vidkommer, skulle jag tro, alt det vore af mycken vigt*'
alt den blir antagen. Det var inom detta lius, som vid
i834 års riksdag uppmärksamheten fastades derpå, att de
sedan år 1023 under Konungens resor tillförordnade Regeringar
varit sammansatte på annat sätt än grundlagen förcskrifver,
och att antingen borde detta förhållande upphöra,
eller ock, om man i öfverensstämmelse med den, som då
yttrade sig, ansåg sjelfva saken nyttig och önskansvärd, så
borde grundlagen omredigeras i öfverensstämmelse dermed. —
Den ledamot, som yttrade delta, hade den tillfredsställelsen,
att hans mening gillades i alla fyra Stånden vid den
riksdagen; och han smickrar sig dermed, alt det äfven inträffar
vid den närvar.
Jag skulle önskat, att Hr Gr. Spens dröjt att yttra sig
i hufvudsaken, lill dess preleminärfragan blifvit afgjord.
Men då hans yttrande hufvudsakligen inskränkte sig dertill,
att den reform, som nu ar i fråga, bör föregås af flera
andra, dem Grtn ansåg vigtigare; så inskränker jag mig
blott till det enkla svaromål, att om det icke är möjligt alt
på en gång omskapa hela Statsskicket, så måste man börja
med den ena delen, för alt efter hand komma till de öfriga.
Det kan visserligen sägas, att Statsrådets ledamöter,
genom ifrågavar. organisationsförslag, erhålla större verkningsförmåga;
men det är just det, som åsyftas, och något
ondt kan icke ligga deruti, om controllerna på Styrelsen
derjemte blifva starkare, och det måste de blifva, då hvar
och en får sin särskilda afdelning af Regeringsbestyret, för
hvars åtgärder han personligen ansvarar. Det måtte vara
en helt olika ansvarighet med den, som innefattas uti en
måhända någongång ganska saktmodigt anmäld reservation
till protocollet.
Jag afstyrker på det högsta all styckad föredragning af
betänk., såsom både stridande emot grundlagen och äfven,
i min tanke, icke ledande till annan påföljd, än möjligtvis
liela förslagets förstörande.
Den aa Februari f. m.
[Ir Frih. o. Landtm, tillkiinnagnf, att plenum kl. 6
eftermiddagen skulle komma att fortsättas.
Ur Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag är till det
mesta förekommen af andra värda talare, och vill derföre
blott i korthet anföra något. Sedan fråga uppstått om
sättet för föredragning af det nu under Öfverläggning varande
målet, vill jag blott erinra, att de, som önska framgång
åt hufvudsaken, nemi. en ändamålscnligare organisation
af Statsrådet, böra vara intresserade af det förslag,
som den talare, hvilken började denna discussion, uppgaf,
nemi. att man från hufvudsaken borde afskilja allt hvad
som derifrån kan skiljas; tj om bisaker dermed äro förenade,
som kunna röna motstånd, så är det klart, att ju flera
motståndspunktcr man får att bekämpa, det blifver i samma
mån svårare alt få hufvudsaken antagen.
Jag vill derföre lill en början söka utreda, om man
har rättighet att på sådant sätt behandla ett förslag, sådant
som det ifrågavar. Till den ändan får jag erinra, alt när
R. St. vid den riksdag, då ett grundlagsförslag beredes till
bordläggning, för att vid påföljande riksdag afgöras, anse
saken vara af den beskaffenhet, att den icke kan skiljas;
så hafva de icke heller underlåtit, att vid den hvilande
frågan fasta ett sådant förbehåll. Bland de grundlagsfrågor,
som vid sista riksdagen bordlädes, och som från
Const.Utsk. äro att förvänta, finnes en, angtde lagtima riksdagars
återkommande på bestämda tider, dervid det förbehåll
är gjordt, att denna fråga skall vara af båda Statsmakterna
antagen, innan en annan, ang:de urtima riksdagar,
till afgörande får företagas. Så angeläget har det alltid varit
Const.Utsk. och Riks-St:n alt icke öfverlemna åt en opinionsvind,
vid den påföljande riksdagen, att sönderslita ett helt
och sammanhängande förslag. Till och med mot min önskan,
sammanband Const.Utsk. vid förra riksdagen frågan
om indragningsmaktens upphörande med den om juryns
borttagande. Det lyckades likväl icke Utsk. att drifva saken
igenom, emedan Stånden insågo orimligheten deraf.
Men när icke något sådant förbehåll är gjordt af förra
riksdagens Const.Utsk. eller Ständer; så kan jag icke annat
se än alt det är öfverlemnadt åt Riks-Slms vid den sednare
riksdagen godtfinnande att sjelfva pröfva, hvad som
ovillkorligen hänger tillhopa, och hvad som kan åtskiljas.
Jag öfvergår nu till de sälskilda §§:r, som Hr von
Hartmansdorff omnämnt. Hvad 7 §:n beträffar, så har Hr
Gr. Spens tillräckligen utredt, att hela skilnaden emellan
gamla stadgandet och det hvilande redactionsförslaget endast
är den, att uti nu gällande 7 § definitioner äro gifna på ministeriella-
och commandomål, då deremot uti nya förslaget
7 §:n blott åberopar de §§:r, nemi. it och i5, till hvilka
Dan 22 Febi u ari f. m.
dessa definitioner blifvit förflyttade. Det är således likgiltigt,
om denna § antagcs eller förkastas, emedan hufvudsaken
blir oförändrad.
Den andra anmärkningen förekom vid 24:de §:n. Hela
skilnaden emellan nya och gamla lagen är den, att då det
uti den gamla heter, att Just.-må I en skola uti Konungens
nedre Just.Revision till föredragning i Högsta Domstolen
beredas; så innehåller deremot den nya, att Justitiasärenderna
skulle beredas till föredragning och afgörande.
Dessa båda föreskrifter komma på ett ut; ty hinna
målen blott att föredragas, så måtte de väl, i Herrans
namn, blifva afgjorda. Jag tror derföre icke, att någon
skiljaktighet derom kan uppkomma, eller att, för den sakens
skull, någon skulle vilja afslå hela förslaget.
Hvad 38 §:n beträffar, nemi. att föredraganderne skulle
få rättighet att kunna omedelbarligen lill vederbör, expediera
föreskrifter och erinringar om verkställighet af utfärdade
beslut: så har jag alltid föreställt mig, att Stats-secreleranie
hittills ägt denna rättighet, om de velat begagna
sig deraf. Del är ingenstädes förbjudet; och en Statssecreterare,
som har Konungens förtroende, kan väl icke ha svårt
att, i händelse af behof, erhålla Konungens namn på föreskrifter
åt underordnade auctoritcter. Men det nya förslaget
är bättre; emedan det ej lemnar någon undflykt till
undskyllan för underlåtenhet härutinnan.
Jag har förbigått 26 §:n. Den är af stor vigt, och de
skäl, Ilr von Hartmansdorff anfört, äro så bindande för mig
ali jag knappt skulle kunna med godt samvete bifalla hela
förslaget, så länge denna § deruti är inbegripen. Gamla
§:n innehåller nemi., att då Justitias-ärender i Statsrådet
föredragas, skola minst tvänne Statsråd samt Just.Cancelleren
, jemte Just.-Statsministcrn samt tvänne af Högsta Domstolens
ledamöter målen öfvervara. JNya förslaget deremot
innehåller helt simpelt, att två Statsråd skola vara närvar,
jemte Just.-Statsministern och två af Högsta Domstolens
ledamöter. Der är ordet minst borttaget, och Just.-Cancelleren
utesluten. Det är väl icke Statsrådets ledamöter
betaget att samtligen öfvervara målen; men såsom Hr von
Hartmansdorff ganska riktigt erinrat, kunna så kinkiga mål
förekomma, att ingen gerna vill gå dit, och derföre anser
jag lika med honom det vara högst nödvändigt, att ordet
minst qvarstår, på det de öfriga ej må kunna undskylla
sig dermed, att det var dem förbjudet.
Med tillkomsten af 43 §:n , som här jemväl blifvit omnämnd,
förhåller sig sålunda: Jag hade allt sedan i8i5 års
riksdag, då Ständerne först beslöto, att, emot grundlagens
föreskrift, Kronprinsen kunde inträda i Regeringen, ansett
alla sådana extra grundlagar, eller, om jag så får säga, hemliga
artiklar i slatsfördraget, olämpliga och ledande till vådliga
prasjudicaler; och allt sedan år 1823 har jag yrkat uti
Den aa Februari f. m.
Const.Utsk., att bestämdt stadgande härom skulle intagas
uli den officiella grundlagen. Detta kom likväl icke lill verkställighet,
förr än vid sisth riksdag, då det så afgjordes, att
icke blott Kronprinsen, utan äfven andra Prinsar af Konungahuset
kunna af Konungen förordnas till Ordför. uli tillförordnad
Regering, och att Konungen äger rättighet att dertill
välja, hvilken han för godt tinner. Om lämpligheten af
delta stadgande, så väl sorn de flera §§, Hr von Hartmansdorff
vidrört, kunna meningarne vara delade. För sakens
framgång vore derföre vigtig t, om dessa §§ blefvo särskildt
afgjorde; helst de icke äga nödvändigt sammanhang med
hut vudfrågan.
Jag begagnar detta tillfälle, att förklara, att jag önskar
framgång åt hufvudsaken, oaktadt jag icke fäster så sangviniska
förhoppningar dervid, som man i allmänhet synes göra.
De väsend 11 igas te fördelarne deraf bestå först deruti,
att föredraganderne blifvit upplyftade i jemnbredd med
Statsråden, så att dessa icke kunna betrakta dem såsom undertydande;
och sedermera uti den omständigheten, som innefattar
den hufvudsakligaste nyttan af hela ändringen, att
alla föredraganderne blifva berättigade att öfvervara hva/andras
föredragning, och således icke kunna undskylla sig med förebärandet
af att icke hafva afvetat, hvad de andra gjort. Hvad
deremot ansvarigheten beträffar, anser jag den icke blifva större
än hittills. Slutligen vill jag, i händelse detta är sista gången
jag yttrar mig i denna sak, taga ett ömt afsked af den i io §Reg.-  Formen nu befintliga Allmänna Ärendenas Beredning, hvars
borttagande utgör för mig en väsendtlig uppoffring, icke
med hänseende till hvad den nu är, utan hvad den kunnat
vara, om grundlagens anda fått göra sig gällande. Det synes,
sorn man velat nedsätta den i allmänna opinionen, derigenom
att roan gjort den föga bättre än en pensionsinrältning
, och icke tillåtit den att befatta sig med annat än besvärsmål;
hvaremot, om den blifvit så organiserad, att den
blifvit ett slags pe'piniere för Statsrådet, så att man derifrån
kunnat rekrytera detsamma, den skulle med vördnad
och välsignelse blifvit ansedd af folket.
Man har klandrat sista riksdagens Const.Utsk. derför,
att det icke i ett sammanhang redigerat de hvilande grundlagsförslagen.
Till mitt urskuldande, vill jag förklara, att
jag yrkade icke blott detta, utan äfven att sammanfattningen
skulle genast tryckas och åtfölja tidningarna, på det
riksdagsmännen malte kunnat sammanträda med redan stadgade
opinioner.
Hr Le fre'n, Johan Pehr; Likasom Hr von Hartmansdorff,
har äfven jag haft lyckan att vara ledamot i det
Const.Utsk. vid 1823 års riksdag, som förberedde detta ärende,
hvilket nu utgör föremålet för R. o. Adis öfverläggning.
Jag nitälskar för sakens framgång, men vågar icke upptaga
Den 22 Februari f. m.
II. o. Ad:s lid med ett onödigt upprepande af hvad jag har
hört yttras af talare, som fått ordet, sedan jag anmälde
mig. Jag tror, att R. o. Ad. kati dela betänk, och kan låta
bli att göra det. Jag tror, att de som yrkat delningen,
hafva gjort det, för att lätta möjligheten af det helas framgång;
men efter de uttryck jag har hört af R. o. Ad. fållås,
— jag menar det bifall, R. o. Ad. tillkännagaf, då Hr
von Troil yrkade, att betänk, måtte i sin helhet föredragas,
— vågar jag tillstyrka och hoppas, att detsamma varder
på en gång lill afgörande företaget; förlitande mig på
R. o. Ad:s säkra omdöme, alt icke förbise sakens vigt för
möjliga små saker, såsom en eller annan §:s stylisering m.
m., deruti vi icke nu äga rättighet att vidtaga någon ändring.
Frih. Åkerhjelm, Gustaf Fredr.: Då nu den preliminärfråga
blifvit uppkastad, på hvad sätt detta betänk,
skall afgöras, och två olika meningar i detta hänseende blifvit
framställde, af hvilka den ena åsyftar, att betänk, bör
styckevis, och den andra, att detsamma i sin helhet bör antagas
eller förkastas, anhåller jag att få tillkännagifva min åsigt
derom, hvarvid jag så mycket hellre kan vara kort, som flera
föregående talare, på hvardera sidan, så fullständigt utvecklat
ämnet, alt hvar och en deröfver bör hafva fattat sin opinion.
Jag anser, och har lika med ordfor. i Const.Utsk.
alltid ansett, alt föregående riksdagens Const.Utsk. bör vara
den auetoritet, som uppgör och sammanför de vid den
riksdagen lill bordläggning beslutade grundlagsförändringarna.
Om ett sådant sammandrag uppgöres och öfverlemnas
till trycket, lemnäs derigenom tillfälle för enhvar att taga
kännedom om dessa vigtiga frågor, och vid nästa riksdag
äger man då ett i alla delar färdigt och beredt förslag, så
väl till sak, som redaction, hvaröfver RiksSt. då skola lätta
sitt beslut.
I afseende på formen för frågans afgörande, måste jag
bekänna, att jag, med afseende så väl på beskaffenheten af
den vigtiga fråga, som nu skall afgöras, som äfven på hvad
grundlagen stadgar och afser, för min del tror, att så beskaffade
förslag, som detta, böra i sin helhet till pröfning
företagas. Jag tror, att de Ständer, som beslutat bordläggning
äfen grundlagsförändring, öfverlemna den såsom ett
depositum till blifvande Ständer, och jag tror äfven, i enlighet
med grundlagen, att dessa blifvande Ständer kunna
bifalla eller afslå denna de föregående Ständernas önskan;
men deremot belviflar jag, att det är lagligt, att efterföljande
Ständer delvis uppfylla de föregåendes önskan, och
delvis afslå densamma. Jag vill icke ingå i undersökning
om de §§, som man ansett kunna från hufvudfrågan afskiljas.
Derom hafva andra talare tillräckligen ordat. Jag har
blott velat fästa uppmärksamheten dervid, att om vi skulle
ig6
Don 22 Februari f. m.
tilläfventyrs företaga frågans afgörande styckevis, neli 38
eller io §§:na blefvo särskildt omröstade oell nfslagne, men
5 och 6§sj:uu deremot antagne; luiru hade vi då bifallit föregående
Ständers förslag? Ståndet hade då antagit en grundlagsförändring,
som sisla riksdagens Ständer icke afsell. Vi
hade antagit en nomenclatur-föiändring, men ingen förändring
i saken. Så betraktar jag frågan, och efter min öfvertygelse
är det således betänkligt alt afgöra runnet styckevis.
Jag vill derföre icke bestrida, att det tinnes en eller
annan §, sorn mindre hörer till sjelfva saken; roen deremot
tinner jag andra §■;, som ansetts kunna frånskiljas, dermed
äga oskiljaktigt sammanhang, hvilket af åtskilliga talare redan
blifvit ådagalagdt.
Rian har sökt visa, att denna vigtiga frågas framgång
skulle röna motstånd, om densamma icke styckevis afgjördes.
Jag föreställer mig, att de flesta vigtigare frågor komma
att möta mer eller mindre motstånd. — Några vilja antaga
vissa delar af förslaget, andra deremot cn annan del
deraf; roen de, som vilja antaga förslaget i sin helliot, —
hvilket måste vara det rätta — utgöra också ett motstånd
mot de öfriga, som förtjenar afseende. Jag förenar mig med
dem, som önska förslagets antagande i sin helhet.
Gr. Anckarsvärd; Det torde få sättas på menskliga
svaghetens område, att man icke alltid besitter den möjligtvis
erforderliga förmågan att mottaga förebråelser, dem man
anser oriktiga och oförtjenta. Hr Frih. Cederström har trott,
att det ålegat Const.TJtsk. att verkställa ett urskiljande af
de hvilande grundlagsparagraferna. För ett sådant åliggande
måste finnas en föreskrift, och innan Hr Friherren förevisar
denna föreskrift, får han förlåta, alt jag, i min egenskap
af ledamot utaf Const.Utsk., icke kan antaga hans påstående,
såsom grundadt på rätta förhållandet. Hr Friherren
har från delta, af honom anmärkta, förmenta oriktiga förhållande
velat draga den slutsats, att det skulle härleda sig från
någon arbetsovana inom nuvar. Const.Utsk. Jag anser mig, vid
detta tillfälle, af min rättskänsla uppmanad, att från mina
varda colleger inom Ulsk. afvända ett sådant Hr Friherrens
obefogade yttrande; ty inom Const.Utsk. finnas flera ledamöter,
som bevistat många riksdagar, såsom medlemmar af
detta Utsk., och hvilka möjligtvis inom detsamma, och i afseende
på dess förhandlingar, äga samma vana, som Hr
Frih. Cederström. Men då jag tager mig friheten att fästa
uppmärksamheten härpå, ville jag likväl gerna gå Hr Friherren
till mötes med det förklarande, alt den ovana, hvarom
Hr Friherren behagat tala, må lämpas på mig sjelf,
såsom nu för första gången ledamot af Const.Utsk., och att
möjligtvis för de kända åsigter, som tillhöra Hr Frih. Cederström,
det varit oändligen mycket, både lyckligare och
lämpli
-
Den 22 Februari f. m.
297
lämpligare, om han intagit den plats, sorn jag besitter i
Const.Utsk.
Hvad sjelfva frågan beträffar, så har Gr. Spens så
fullständigt utredt och besvarat alla de betänkligheter mot
beli andlingen af förslaget, hvilka af Fiih. Cederström blifvit
framkastade, att jag skulle anse mig onödigtvis föi -  spilla R. o. Ad:s dyrbara tid, om jag längre fästade mig
dervid.
En annan värd talare har upplyst, huru lian och flere
andre ledamöter bort handla vid förflutna riksdagen Jag
har icke kunnat inse, hvad inverkan deras uraktlåtenhet vid
föregående tillfällen kan hafva pä denna f råga vid, närvar,
tillfälle. Det är Hr von Hartmansdorff, sorn isynneibel påmint
om hvad lian sjelf uraktlåtit vid frågans beredande
under en föregående riksdag. Härvid får jag nämna, — ehuru
det borde vara en regel att icke ingå i yttrande mot
Hr von Hartmansdorff, sedan man i tidningarna sett hans
yttranden hedrade med censnrlecken, så att svaren dprpå
stå nakna, (en grannlagenhet, som jag skall försöka att hädanefter
iakttaga], — att det förefaller mig besynnerligt att
inom våra discussioner alltid skräckscener skola åberopas,
sådana som Ur von Hartmansdorff» förespegling af möjligen
politiska offer, såsom följder af våra åtgärder, för att på
sådant sätt verka till åsyftadt resultat i ett ämne af den beskaffenhet,
som frågan om antagande eller förkastande af
ett förslag till förändring afen gi undlagsparagraf, såsom
t. ex. 26 §.‘n Reg.F:n. Då ett sådant yttrande från Hr von
Hartmansdorff! sida framkommit, påkallar rict från mig
det förklarande, alt jag, vid antagande af det ifrfigavar.
förslaget till förändring i grundlagen, i afseende på en förbättrad
organisation af Statsrådet samt Hofcancellers-befattningens
upphörande, fäster det säkra hopp, att vi för framtiden
skola slippa sådana tolkar af 5 c:ip. 1 § Missgern.-  b:n, som kunna föranleda de af Hr von Hartmansdorff
befarade politiska offren, hvilka jag deremot icke fruktar,
såsom följder af våra lugna öfverläggningar rörtde frågor
om förändringar i-grundlagen, åsyftande en förbättrad sakernas
ordning.
För öfrigt finner jag mig tillfredsställd deraf, att tiden
icke, såsom man trott , varit förspilld med öfverläggning
0111 formfrågan, emedan jag finner hufvudsaken hafva blifvit
lill den grad af handlad, att någon svårighet icke kan
möta för Hr Frih. o. Landtm, att framställa propos. till bifall
å den föreslagna förändringen angrde åndamålsenligare
organisation af Statsrådet; i följd hvaraf jag äfven anhåller,
det Hr Frih. o. Landtm, täcktes framställa propos. i denna
syftning.
Frih. Boye: Jag har begärt ordet, egentligen för alt
i afseende på formfrågan fästa Hr Frih. o. Landtmrs uppa
H. 38
298
Den 13 Februari f. m.
märksamhet derpå", att sedan Hr Landtm. Lade framställt
till Ståndet della öfverläggningsämne, som preliminariler
bör afgöras, nemi. om afgörande! kan få styckevis företagas
eller skall omfatta det liela; liar en ledamot yrkat, att
betänk, malte till Const.Utsk. återförvisas. Denna fråga har
således mellankommit och är <ien, som i första rummel påkallar
propos Jag tror, att vi snart skola komma derifrån;
ty jag föreställer mig icke, att denna försigtighet, för att
icke säga misstroende, hvarmed Frih. Cederström framkommit,
skall delas af Ståndet. Men det är angeläget, att flr
Frilcns yrkande först blir föremål för propos. Sedan den
blifvit framställd och, såsom jag hoppas, besvarad på ett
sätt, att, i följd deraf, nv propos. bör framställas; följer i
ordningen, att andra preliminärfrågan, huruvida nemi. betänk.
får styckas, eller i sin helhet skall föredragas, till afgörande
förekommer.
Till II r von Hartmansdorff har jag blott några ord att
yttra. Jag ber honom icke misstycka, att jag qvarstår vid
det förbehåll, jag gjort, nemi. att om voteringen så skulle
utfalla, att vi få styckevis afgöra frågan, det då först lönar
mödan att svara Hr von Hartmansdorff; men att det
dessförinnan blott skulle vara en förspilld tid.
Frih. Cederström: Alt domina efter den öfverläggning,
som bär ägt rum, anser större delen af talarne dessa
betänkln N:o 1 och 4> såsom innefattande de frågor,
hvilka man kunde med bifall eller afslag till dessa afgöra.
Dessa memorial innefatta icke eller borde icke innefatta annat,
an en uppfattning af de beslut vid förra riksdagen, söm nu
skola till Ståndens afgörande framläggas. Jag har klandrat
Const.Ulskts uppfattning, derföre att Utsk. uti dessa memorial
icke särskildt upptagit hvad Const.Utsk. vid förra riksdagen
framställt, såsom ett till denna riksdag hvilande förslag,
livart för sig, att nu endast med ja eller nej afgöras.
Den ende talare, sorn rätteligen uppfattat sättet att afgöra saken,
är Hr von Troil. Detta är klart, alt hvad som blifvit
såsom ett förslag hvilande, det må omfatta en eller femtio
§§, måste på en gång med ja eller nej afgöras. Men örn
nu uti den sammanfattning af hvilande grundlagsförslag,
som för närvar, utgör föremål för R. o. Ad;s öfverläggning,
finnas hopförda två eller tre eller fyra eller flere af Const.-  Utsk. afgifna grundlagsförslag, så få de ej föredragas på
en gång, utan skola de afgöras hvart för sig; och deruti
ligger deri arbetsovana, hvarom jag nämnt, att Const.Utsk.
vid denna riksdag icke åtskiljt de särskildta förslagen. Om
Const.Utsk. uti det nu framställda förslaget upptagit endast
det, sorn 1'örer Statsrådets förändrade organisation, så hade
det bort vara bestämdt uttryckt, med hänvisning till de prot.-  utdr. och beslut vid förra riksdagen, hvarpå en sådan uppfattning
af nuvar. riksdags Const.Utsk. skulle grunda sig
Den 22 F e b r u a r i f. m.
a99
oell inga §§ ur andra nummer i 82 §:n riksd.beslutet deri inflickas.
IVlj deremot fur jag förklara, alt jag icke kan besluta
öfver uppställningen annorlunda än till omarbetning genom
jemförelse emellan prol.uldrtn i hillänget lill RiksSt:s prolocoll
för förra riksdagen. Af Ståndens löpare och Exped.Utskrs
löpare samt riksd.beslutet kan utredas, om riksd.beslutet blifvit
oriktigt expedieradt; tills sådant är ådagalagdt, måste det gälla.
Gr. Spens bar sagt, att uti riksd.beslutet befunnits
en omission, i afseende på den förändring af 99 §:n Reg.F.,
hvarom handlas uti betänk. N:o 4 från innevar. riksdags
Coust.Utsk., och hvarom Utsk., efter granskning af RiksSt:ns
prot.utdr. vid förra riksdagen, vunnit kännedom, så
att denna föteslagna förändring uti 99 §:n Reg.F. äfven utgör
föremål för RiksSCns öfverläggning och beslut, ehuru den i
riksd.beslutet blifvit förbigången. Men ehvad RiksSt:n vid
riksdagen dervid gjort eller icke gjort; så hafva de dock på
Rikssalen aflemnat riksd.beslutet, af Talmannen och Stundens
ledamöter undertecknadt, hvilket således är det gällande
documentet för den riksdagens förhandlingar.
Det är ganska illa, örn något af glömska blifvit ulelemnadt
af hvad Ständerne beslutat; men vi, som efterkomma,
nödgas icke desto mindre rätta oss efter den offentliga
handlingen, som Wigger till grund för verkställigheten af
Representationens beslutande rätt vid denna riksdag rörrde
grundlags-ändringar. — Bevisadt och af RiksSttn medgifvet
är, att rättelse i riksd.beslutet vid förra riksdagen i den
delen ar behöfligt, då jemväl K. M. måste underrättas.
Någre ledamöter, och ibland dem Hr von Troil, hafva
yttrat, alt det skulle varit ett åliggande för förra riksdagens
Coust.Utsk., att uppgöra en sammanfattning af de
grundlagsändrings-förslag, hvilka under riksdagens lopp blifvit
bifallna och till denna riksdag bordlagda. Jag hänvisar
desse talare till 29 §:n Riksd.Ordn., hvarest icke linnes ett
enda ord, som gifver anledn. till en sådan förmodan. Frih.
Åkerhjelm har äfven yttrat en dylik åsigt. Jag hade väntat
mig, alt, innan man ålägger ett Utsk. tillgöranden,
hvilka kunna hafva andra följder än man synes föreställa
sig, man borde tillse; hvad bjuder lagen? Om nemi.
Coust.Utsk., på sidan af grundlagen, fick rättighet att sammanfatta
hvad som skulle hvila till afgörande vid den kommande
riksdagen; så skulle det kunna hända, att vikomme att
afgöra andra frågor, ändem, hvarom Ståndet förenat sig och
blifvit till afgörande bordlagda. Jag har aldrig begärt återremiss
på ett betänk., sorn icke kan lill öfverläggning eller
beslut framläggas. Detta betänk, kan icke bifallas. Det är
de från förra riksdagen hvilande förslagen, som skola bifallas
eller afslås. Meningen med detta betänk, är endast, att
det skulle utgöra en ledning för oss, så att vi vid afgörandet
af de hvilande grundlagsförslagen kunde undvika atl gå
till sista riksdagens handlingar; arnnet må för öfrigt fö.efl
3oo
Den 22 Februari f. m.
komma i två, tre eller huru många betänkjn sorn helst.
Yi skola nemi. bifalla eller afslå de af förra riksdagens
Ständer beslutade grundlagsändrings-förslagen, men icke de
helänk:n, hvaruti dessa förslag blifvit af innevar. riksdags
Const.Utsk. framställda. Frågan, som jag framställde, valden,
huruvida R.. o. Ad. anser sig kunna ingå i pröfning af
hufvudfrågan, innan utredt blifvit hvilka §§ densamma omfattar,
eller om icke R. o. Ad. ville anmoda Const.Utsk.
att verkställa en sådan urskiljning. För min enskilda del,
— och utan afseende på sjelfva saken, hvarom jag icke vill
yttra ett ord, förrän formfrågan är afgjord, — får jag förklara,
att, då jag icke annorlunda än i ett sammanhang
ämnar besluta öfver hela frågan, jag äfven dessförinnan önskar
alt få utredt, hvilka §§ densamma omfattar.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilh.: Jag delar visserligen
med Gr. Spens den tanken, alt Svenska folket skall
erhålla blott en ofullständig anleda, till tillfredsställelse, om det
förslag, som nu är för R. o. Ad. framstäldt, skulle komma att
utgöra det sista i cykeln af de reformer, vi hafva att önska;
men jag hyser den fulla öfvertygelsen, och hoppas äfven, att
en representation, som icke saknar förmåga, icke saknar kraft
och vilja och eftertanka att uti en så vigtig fråga som denna,
hvilken rörer hela Svenska folket, fatta det efterlängtade beslut,
hvartill det uppmanas af det gensvar, detta beslut kommer
att möta från hela folket, äfven skall äga den kraft och förmåga,
som erfordras för att gå längre fram på reformernas
liana, och alt vi sålunda böra hoppas att gå en tid till mötes,
då Svenska folket blir det tredje, — Amerika och England
hafva föregått oss — som visar sjg äga förmågan att i
fredlig väg reformera sina institutioner. Att man ej fullkomligen
klart kan förutse de följder, lill hvilka en sådan
reform leder, kan icke utgöra ett skäl, hvarföre man icke
skulle beträda reformernas bana. Nationerna böra, liksom
Caesar, något kunna lita på sin lycka.
I afseende på formen för frågans behandling, så kan
jag visserligen icke annat än skänka uppmärksamhet åt de
anmärkningar, som Hr von Hartmansdorff och flere talare
framställt; men då det är min öfvertygelse, att det beslut,
som vi gå att fatta, i mångfalldiga väsendtliga delar kommer
att föranleda förändringar i grundlagen ; så tror jag det vara
bäst, att, i sammanhang med de sednare, taga i betraktande
de frågor om förändringar uti nu förevar, förslag, som i
dag blifvit af åtskillige talare omnämnda. Af detta skäl instämmer
jag i deras mening, som yrkat, att förslaget måtte
i sin helhet till antagande eller förkastande framställas.
Åtskillige hördes yrka proposition.
Frih. Cederström, Gustaf Carl: Jag känner nogsamt,
att afhandlandet af denna fråga tillhör talangerna och
den större riksdagstnanna-erfarenheten, och alt således jag,
