# ID: svediakorp-gov496
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 149,698
# sentences: 5,201
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 17 Februari f. m.
3öi
hemställde Hr Frih. o. Landtm, nu först, om R. o. Ad.
behagade bifalla Utsk:ns förslag till 2 morn.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. antog R. o. Ad. 2
moni., med den förändring Gr. Hamilton föreslagit, alt ordet
”vissa” skulle utgå, samt orden ”tillsammans minst
3 månader” utbytas emot orden ”vissa månader.”
3 mom. i 8 §:n.
Gr. Hamilton: Af samma skäl, som för min ändring
af 2 morn. äro anförda, tager jag mig friheten föreslå en
sådan jemväl i det 3:dje. Der står bestämdt, att ”lärame i
de flyttande skolorna höra, under den tiri, som är bestämd
lill skolans hållande inom en af deras rotar, besöka de andra
åtminstone en gång hvar 14 dag.” Jag anser det vara
orätt att ålägga lärame såsom en bestämd pligt alt besöka
hvar och en af de öfriga rolama hvar 14 dag. Det kan
hända, att läraren har icke blott mångå rotar utan äfven
dessa så aflägsna från hvarandra, att en sådan skyldighet
skulle alltför mycket afbryta undervisningen inom den ort,
der han för tillfället vore sysselsatt, hvarföre jag ville föreslå
en redaction, så lydande: ”Lärame i de flyttande skolorna
böra, under den tid, som är bestämd till skolans hållande
inom en af deras rotar, besöka de öfriga i den ordning
skolstyrelserna bestämma, för att derstädes vid utsatta
förhör kunna utröna, huruvida läsningen äfven under deras
frånvaro behörigen fortgått.” Uti denna redaction finnes ingen
annan skiljaktighet från Utsk-.ns förslag, ii 11 att, i stället
för att der utsattes att läraren skall besöka de andra rotarua
hvar 14 dag, stadgas här att dessa rotar skola besökas
af dem i den ordning skolstyrelserna bestämma.
lii- Lefren: Jag understödjer Gr. Hamiltons förslog.
Det är mera omfattande. Det säger mer och reglementerar
mindre.
Frih. Sprengtporten: För min del instämmer jag
så mycket hellre i Gr. Hamiltons förslag, som detsamma i
verkställigheten närmast instämmer nied den åsigt, som jag
vid föregtde punkt anfört.
Utsk:ns förslag i 3 mom. antogs med den förändring,
att orden ”andra åtminstone en gång livar i4:de
dag,” skulle utbytas emot orden ”öfriga i den ordning
skolstyrelserna bestämma.”
4 mom. i 8 § : n.
Gr. Hamilton: I afseende på 4 morn. har jag endast
att föreslå den förändring, att orden "kjy r k o h er d en och”
måtte utgå. Här slår: ”Dessa skolor komina, i likhet med
hvad ont de fasta skolorna i 2 punkten af §:n 1 är föreslaget,
att ställas under inseende af kyrkoherden och skolsty
-
3oa
Dh.d 17 Februari f. m.
reisen, hvilka äga vaka deröfver, att undervisningen ledes i
öfverensstämmelse med den för fasta skolan gällande plan.”
16 §tns 1 morn., som visserligen ännu icke är afgjordt, men
som jag tror skall blifva bifallet, innehåller, att skolstyrelsen
består af kyrkoherden såsom ordförande och ansvarig
för protocollet otc. I följd deraf synes det öfverflödigt att
här utsätta, att han och skolstyrelsen skola hafva inseende
öfver undervisningen, hvarföre jag blott föreslår den förändring,
att här må införas: under inseende af skolstyrelsen,
hvilken äger vaka deröfver etc.
Hr Gripenstedt: Jag tager mig friheten att, jemte
den förändring Gr. Hamilton föreslagit, ytterligare anhålla
om ett tillägg i slutet af mom:t, der orden skulle komma
att lyda sålunda: ”hvilken äger vaka deröfver, att undervisningen
ledes i öfverensstämmelse med den för fasta
skolan gällande plan; hvarföre ock de barn, som vid de
flyttande skolorna njuta undervisning, böra undergå examen
vid den fasta skolan, efter den ordning skolstyrelsen stadgar.”
Detta stadgande önskar jag måtte finnas, på det alt någon
controll må äga rum huru lärarne uppfylla sitt kall. Den
fasta skolans företräde ligger, efter min tanke, just deruti,
att den är mera under presterskapets och skolstyrelsens uppsigt,
och en sådan controll kan nu utsträckas äfven till de
flyttande skolorna, derigenom att examensdagar utsättas,
hvilka skolstyrelsen sjelf bestämmer, och hvarvid det synes
lämpligt att begagna fasta skolans local.
Hr von Rosen: Jag - instämmer med Gr. Hamilton i
det förslag, att orden ”kyrkoherden och” uteslutas, och blott
skolstyrelsen står qvar. Skälet dertill har Gr. Hamilton uppgifvit.
Jag instämmer äfven roed Hr Gripenstedt i tillstyrkande,
alt det af honom uppgifna tillägg måtte göras. Det
är det enda möjliga sättet för skolstyrelsen att kunna controllera
den ambulatoriska skolans verksamhet. Det må likväl
här af mig yttras, alt då det uppdrages åt skolstyrelsen
att uppgöra den ordning, hvarefter examina böra ske, så är
derigenom icke föreskrifvet alt barnen skola bestämdt -examineras
på det ställe, der den fasta skolan är, utan det beror
på församlingarna att derom besluta. Der det låter
sig göra, må det ske. Der det icke låter sig göra,
kan det icke skada, att skoldirectionen roed den lärare,
som är anställd i den fasta skolan, flyttar sig någon
gång för att hålla dessa förhör. Jag säger detta, på det att
ingen fruktan inom detta Hus mätte uppkomma för att barnen,
i följd af detta tillägg, skulle kunna åläggas att ständigt
infinna sig till examen på det ställe, der det fasta skolhuset
finnes. När fnrsamlingarne hafia latituden att derom
bestämma, så kan icke någon våda genom detta tillägg uppstå,
hvarföre jag tillstyrker bifall till hvad i detta afseende
blifvit föreslaget.
Den 17 Februari f, m.
3o3
Hr Lefren: Äfven jag tillstyrker bifall till hvad Gr.
Hamilton föreslagit, men jag vågar tillstyrka afslag å hvad
I]r Gripenstedt vill hafva tillagdt, ty den 7 §;ns 2 morn.,
som redan af R. o. Ad. är afgjordt, stadgar tydligen, att "på
tider, sorn af skolstyrelserna närmare bestämmas, böra examina
med barnen i hvarje skola anställas" etc. Hvarföre
lnir genom ett tillägg göra författningen mindre tydlig, än
den i annat fall skulle blifva? Är ifrågavar. stadgande en
motsägelse af det förra, så upphäfver det ju hvad man redan
förut stadgat. Är det blott en repetition af det förra
stadgandet, så är det ju öfverflödigt, och det händer ju ofta
med författningar, deri man omsäger samma sak, att den,
som skall läsa författningen och tillämpa den, icke anar att
lagstiftaren repeterat sig, utan vill finna ett särskildt stadgande
på hvarje ställe, ehuru man icke haft för afsigt att
stadga två saker. Jag tror att författningen blir tydligare,
om icke det tillägg Hr Gripenstedt föreslagit kommer att
äga ruin.
Hr Lagergren: Jemte det jag får understödja det af
Hr Gripenstedt R. o. Ad. underställda tillägg vid detta morn.,
får jag göra HivLefreåi uppmärksam på, alt det är fråga om
belt andra saker i det tillägg Hr Gripenstedt föreslagit, än
hvad som står i 7 f:n 2 morn.; ty der står det, att ”de barn,
som icke bevista folkskolan, skola sig infinna och förhöras,
på det utrönas måtte, huruvida under hemläsningen dera9
undervisning varit försummad.” Der är det fråga om barn,
som hemma hos föräldrarna njuta undervisning. 1 det tillägg
vid förevar, morn., son» Hr Gripenstedt föreslagit, är
deremot taladt om barn, som i den ambulatoriska skolan erhålla
undervisning. Således är det ingen repetition och ej
heller någon motsägelse, utan ett nödvändigt tillägg, som af
Hr Gripenstedt^är föreslaget.
Hr Gripenstedt: Jag tror att den siste värde tala
ren
citerade ett mom. af 12 §:n, men Hr Lefren åberopa-*
de 2 mom. af 7 §:n. Der talas blott om de examina,
hvilka böra äga rum med barnen i den fasta skolan, och
har således endast afseende på slutförhören vid lästerminerna.
Det är följaktligen en helt annan sak med de
examina, som jag här tagit mig friheten föreslå, hvilka
åsyfta, att de barn, sorn åtnjuta undervisning i ambulatorisk
skola, skola, för att controlleras af skolstyrelsen, på bestämda
lider inställas lill examen vid den fasta skolan. Detta
är således icke någon motsägelse och ej heller något repeterande,
såsom Hr Lefren trodde, utan verkligen 2:ne olika
saker.
Hr Lefre'n: När fast skola finnes i församlingen,
hvilket bör äga ruin enl. R. o. Ad:s derom fattade beslut,
ehuru jag har varit emot ett bestämdt stadgande i detta fall,
så har likväl R. o. Ad. synts gilla äfven den åsigten, att
3o4
Don 17 Februari f. m.
ambulatorisk!) skolor skola äga rum. Hvad är orsaken att
äfven den ambulatoriska skolan skall äga runi bredvid den
fasta, annat än svårigheten, ja, omöjligheten att begagna den
fasta skolan för alla delar af pastoratet? När nu sådant är
förhållandet, hvarföre skall man tvingas att gå till den local,
der den fasta skolan finnes, för att der förhöras oell examineras?
Är det icke nog att de förhöras i den ort, der
de få sin undervisning, i den ambulatoriska skolans local?
Om vid de tillfällen, då examina skola äga rum, pastor
eller någon annan af skolstyrelsen reser en mil till venster
eller en mil till höger, så kan det vara alldeles likgiltigt,
blott lian infinner sig på den ort, der barnen finnas,
och för deni måste det vara mera besvärligt att inställa sig
i den fasta skolan. Jag anser för min del, att det tillägg,
som Hr Gripenstedt föreslagit, är utan ändamål och ingalunda
gagneligt.
Hr von Rosen: Jag begärde ordet för att framställa
behofvet af det t i I lagg, sorn Hr Gripenstedt föreslagit, under
förutsättning att den ambulatoriska skolan, genom skollärarens
belägenhet och ställning att få flytta sig från det ena
stallet lill det andra, utan någon stadig vistelseort, icke
gerna kan antagas stå i bredd med den fasta skolan, i afseende
på undervisningens beskaffenhet. Detta har verkligen
varit ett skäl för mig att önska delta tillägg, på det att den
ambulatoriska skolan måtte icke stå bredvid, utan stå under
den fasta skolan, d. v. s. stå under den skolstyrelse, sorn
administrerar undervisningen inom skoldistriclet. Detta är
hufvudsaken. Här är icke bestämdt sagdt, att examen skall
ske såsom Hr Lefren yttrat, såvida man uppfattar den fasta
skolan rikligt och icke blott föreställer sig den såsom ett
hus med ett par fönster och tak öfver, utan det är styrelsen
öfver den fasta skolan, sorn jag kallar den fasta skolan.
Om församlingen finner nödigt att låta barnen från den
ambulatoriska skolan någon gång inställa sig i den fasta skolans
hus, så må det icke vara förb i n d rädt, der det lämpligen
låter sig göra; men här är icke något binder lagdt för
att i församlingens skolordning bestämma huru dessa förhör
och conlroller skola äga rum. Det är således intet annat,
som detta tillägg egentligen uttrycker, än alt den ambulatoriska
skolan icke bör stå bredvid den fasta, ulan skall stå
under den fasta skolan. Det är af detta skäl isynnerhet,
som jag tillstyrker bifall till Hr Gripenstedts tillägg.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om IL o. Ad., på
sätt Gr. Hamilton föreslagit, behagade besluta, att orden
”kyrkoherden och” skulle utgå, och att till följe deraf
orden ”hvilka äga” skulle utbytas emot orden "hvilken
äger.”
Hopades ja.
Hr
Den 17 Februari f. m.
3o5
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade i öfrigt
bifalla Utsk:ns förslag.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. antog R. o. Ad. i öfrigt
Utsk:ns förslag med det af Hr Gripenstedt föreslagna tillägg,
enligt hvilket, vid slutet af morn., etter ordet ”plan” skulle införas
följande: "hvarföre ock de barn, som vid de flyttande
skolorna njuta undervisning, böra undergå examen vid den
fasta skolan, efter den ordning skolstyrelsen stadgar.”
5 111 o m. i 8 §: n.
Detta mom. blef af R. o. Ad. bifallet.
9 §:n.
Gr. Hamilton: I afseende på sjelfva saken har jag
ingenting vid denna § att anmärka, men det synes besynnerligt,
om i en skolordning skulle indy ta, att i städerna böra
anläggas sådana skolor, som Utsk:n föreslagit. Jag skulle
derföre blott vilja föreslå denna förändring i §:n: ”1 de
städer, der ändamålsenliga folkbildningsanstalter saknas, skola
fasta skolor äfven inrättas; kommande för dessa skolor och
lärarne dervid enahanda föreskrifter att gälla, som i afseende
på folkskolorna på landet blifvit meddelade.” Genom
den sista meningen, att enahanda föreskrifter skola gälla för
dessa skolor i städerna, är den föregxle hänvisningen till
hvad Utsk:n föreslagit så mycket mera öfverflödig.
Hr Lefve'n: Här förekommer ett riktigt misstag. Uti
en § af författningen kan icke åberopas ett Utsktns förslag,
utan det måste nödvändigt gå ut, och derföre tillstyrker
jag hvad Gr. Hamilton här i samma åsigt framställt. Det
går icke an att säga ”sorn Utsktn här ofvan föreslagit,”
lika litet som att i en lagbestämmelse, t. ex. i allmänna lagen,
säga, att man bestämmer det och det, på sätt Utskm
vid den och den riksdagen föreslagit. Sådana der historier
behöfva icke vara med.
Utsk:ns förslag blef af R. o. Ad. bifallet med den af
Gr. Hamilton föreslagna förändring, att orden ”skola sådana
fasta skolor, som Utsk:n här ofvan föreslagit, inrättas;”
skulle utbytas emot orden: ”skola fasta skolor äfven inrättas.
”
10 5: n.
Hr Lagergren: Jag vågar här föreslå en liten för
ändring
i §:n, nemi. att ordet ”bör” måtte utbytas emot ordet
”får”, samt att orden: ”samt att för sådant ändamål
infinna sig vid de fasta skolorna," måtte få
denna lydelse: ”äfvensom att infinna sig vid de fa
sta
skolorna.” Skälet för denna min anhållan är, att or
20
H. 3g
3o6
Den 17 Februari f. m.
det "bör” tyckes tillkännagifva, att det skall vara presterskapet
förmenad! att besörja utanläsningen af catechesen. Jag
tror att det mången gång kan blifva omöjligt för presterskapet
att behörigen besörja derom, så länge utanläsningen
af vår nuvar. cateches är påbjuden; men om i en framtid
någon ändring häruti skulle medgifvas, så underställer jag,
om det ej åtminstone vore bättre att presterskapet hade
rättigheten att låta läsningen ske under dess tillsyn, och således
ordet ”bör” kunde utbytas emot ”få r”; hvarförutan jag,
då presterskapet har andra ändamål Un det här upptagna för
alt infinna sig i skolorna, anser orden ”samt att för sådant
ändamål” böra utby tas emot orden ”äfvensom a 11.”
Gr. Hamilton: Jemte det jag understödjer det för
slag,
som af Hr Lagergren blifvit framstäldt till ändring af
1.0 §:n, torde jag dertill få anföra några skäl utom de af
honom uppgifna. Jag kan väl icke alldeles se, att, om ordet
”bör” står qvar i denna §, det skulle vara presterskapet
förmenadt att verkställa religionsundervisningen äfven på
det sätt, alt presterskapet föredrog catechesen eller deri
undervisade barnen; men det är en fråga, som är åtminstone
ingenting mindre än afgjord, om det är nyttigt för
barnen att börja sin undervisning i skolan med catechesläsning.
I åtskilliga eller åtminstone i någon ny skola här
i Sverige har man börjat alt framställa religionen mera historiskt
och låta inpregla dess läror i barnen, icke på sätt
som genom cateches-läsningen sker, utan genom framställ
ning
af bibelspråk och förklaringar deröfver, på så sätt att
kunskapen i bibliska historien fortgått med barnens verkliga
religionsbegrepp. Om det nu kunde hända, att en sådan
undervisning verkligen voie lämpligare, och att presterskapet
icke ville åt en skollärare, hvars finare religionsbildning
icke är alldeles afgjord, öfverlemna denna mest angelägna
del af folkundervisningen, så tror jag att det bör vara en
rättighet för skolstyrelsen alt derom förordna, der presterskapet
sjelft vill åtaga sig denna del, för att icke se sitt
arbete vara förgäfves an vändt. Skola deremot de i 10 §:n
föreslagna stadgandeo qvarstå, så vore skolläraren ovillkorligen
ålagd att äfven utantill med barnen läsa catechesen.
Det är af detta skäl äfven jag instämmer i anhållan om den
förändring, att i stället för ordet ”bö r” må införas ordet ”(å r.”
Det är dock af vigt alt icke detta stadgande helt och hållet
utgår, ty i de församlingar, der det blott finnes få prester,
och de af åtskilliga tjenstegöromål äro så upptagna, att de
måste hafva något biträde för att alla barnen skola erhålla
undervisning i catechesen, är det nödigt att, så länge catheches-läsningen
är genom andra lagar föreskrifven, densamma
icke blir försummad.
Hr von Hohenhausen: Min önskan instämmer äf
ven
deruti, att den föreslagna förändringen af §:n må blifva
Den 17 Februari f. m.
antagen, men den utförliga utveckling af skälen dertill, sorn
nu af Gr. Hamilton blifvit framställd, gör, såsom mig synes,
obehöfligt att ytterligare med nya skäl understödja antagandet
af förändringen.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att denna §
måtte få förblifva oförändrad sådan som Utsk:n honom föreslagit.
Del första ordet, som Gr. Hamilton ville hafva förändradt,
var ordet ”bör.” Det sknlie således icke längre blifva
ett åliggande utan blott en tillåtelse alt lasa catechesen
utantill i folkskolorna. Om allmogen, som skickar sina barn
i skolan, funne att man icke fordrade, utan blott tillät cateehes-läsning,
så skulle den troligen anse denna föreskrift
knappast vara gifven på allvar. Jag är visserligen af deras
mening, som tro att cateehes-ultydningen ej bör öfverlemnas
åt personer med den ringa bildning, som en lärares i
en folkskola, mrn deremot tror jag det vara nödvändigt, att,
innan den religionsundervisning, som af kyrkoherden eller
någon annan prestman bör meddelas barnen, man fäster catechesens
ord i deras minne, på det att läraren måtte hafva
något barnen bekant att stödja sig på vid den undervisning
han dem meddelar. Jag skulle icke vilja blott på eget
bevåg yttra denna mening så bestämdt, om jag icke bort
henne flerfalldiga gånger yttras af en s& utmärkt religionslärare
som aflidne Erkebiskopen Wallin. Den andra frågan,
nemi. att orden ”samt att för sådant ändamål”
skulle förändras, bestrider jag äfven, emedan jag bestämdt
önskar, alt kyrkoherden måtte för denna religionsundervisnings
skull infinna sig i skolan, utan afseende på om han
för några andra omständigheter möjligen kommer dit ändock.
Om han, enligt detta reglemente, skall vara ordförande
i skolstyrelsen, så bör han naturligtvis tillse skolans
vård i alla hänseenden och således hafva anledningar nog
alt infinna sig der; men för det ändamål, som här alses,
önskar jag bestämdt att ordalagen måtte bibehållas.
Hr von Rosen: Utan att våga här ingå i en diseus
sion
om hvilket som vore bäst, att catechesen icke lästes
af skolläraren, utan endast af presterskapet, eller alt äfven
denna undervisning meddelades af skolläraren, får jag dock
tillstyrka, alt, hvad Utsk:n föreslagit, nerol, ordet ”bör” måtte
få qvarstå, så länge det är en ren nödvändighet att barnen
i skolan äfven skola lära sig cåteehesen. Utom den praktiska
nödvändigheten jag finner deri, att barnen älven läsa catechesen
utantill i skolan, derföre att jag ej vet när de
annars skulle göra det, tror jag att den inplantade öfvertygelsen
hos föräldrar i allmänhet, att catechesen bör läsas
af barnen i skolan, tvingar oss att låta denna folktro (å
gälla i skolan. Vi böra akta oss för att på en gäng bryta
sönder, må vara de fördomar, som nu finnas, såvida detta
sönderbrytande måhända skulle sönderbryta hela skolan.
3oS
Den' 17 Februari f. m.
Jag hemställer till R. o. Ad., 0111 icke detta skulle inträffa,
då föräldrar af den arbetande classen, hvilka nu ifra för
sina barns Jäsning och rikta hufvudsakligen sin åtrå derpå
att barnen skola bildas till christne, skulle erfara att barnen
ej fingo lära catechesen i skolan. Jag tror att de snarare
skulle förbanna skolan än älska den, om det icke vore ett
åliggande för läraren att lära barnen catechesen. Vi böra
icke hoppa eller göra för stora språng framåt, om det vore
att skrida framåt, att barnen ej kommo att läsa catechesen.
Om det är ett framskridande, så låtom oss gå varsamt och
sakta till väga, och brytom icke sönder den gamla folktro,
som är för djupt fästad och rotad i folkets lynne för alt
genom en författning göras om intet. Jag tror icke att det
går an, hvarföre jag tillstyrker att ordet ”bör” må få stå
qvar, såsom Utsk:n föreslagit.
Hr Lagergren: Det synes som flere talare helt och
hållet misstagit sig om min mening. När jag började, så
talade jag alldeles icke om att jag icke önskade att catechesens
utanläsning må fortfara. Jag blott önskade att §:n
skulle få den förändring, att ”får” skulle insättas i stället för
”bör,” och jag får göra R. o. Ad. uppmärksamt på att fortsättningen
lyder: ”bör aga rum under iärarnes ledning.,J
Min mening var att det icke ovillkorligen må föreskrifvas,
att utanläsningen bör ske under Iärarnes, utan att den också
kunde äga rum under presterskapets ledning. Det var icke
min mening alt säga, att man borde borttaga denna utanläsning.
Jag vet, likasom Hr von Hartmansdorff, att framlidne
Erkebiskopen Wallin var mycket för denna utanläsning,
men jag känner också att han ansåg den nuvarande
catechesen vara i sina stycken för lång och invecklad för
att läsas utantill. Man har hos oss framställt förslag till
en mycket enklare, mycket la tlfa 11 liga re och mycket kortare
cateches; och skulle en sådan för framtiden kunna antagas,
så tror jag att åtminstone på många ställen det kunde
blifva en möjlighet för presterskapet att sjelft besörja dess
utantill-läsning. Det var endast från denna åsigt jag yttrade,
att ordet ”får” vore bättre än ordet ”bör,” icke derföre att jag
ville säga det cateches-läsningen ej skulle äga rum, hvilket
vore först och främst en olaglighet, och för det andra, såsom
Ilr von Rosen framställt, en stor oklokhet, men alt den
bör få äga rum under presterskapets ledning i stället för
skollärarens, ifall liden det medgifver. Deruti kau jag icke
inse hvarken någon oriktighet elier någon oklokhet, och det
var endast i detta afseende jag föreslog förändringen. Hvad
det andra beträffar, att orden ”samt att för sådant ändamål”
måtte utby tas mot orden ”äfvensom att”, så har
jag visserligen ingenting emot alt presterskapet må i skolan
infinna sig äfven lör detta ändamål; men att, såsom §:n
synes innefatta, delta ändamål skulle vara det enda, kan jag
Den 17 Februari f. m.
309
knappast tro att de värde talarne önska, hvarföre jag ej
kan finna annat än att orden ”äfvensom.att” skulle vara
bättre än de här intagna. Bifaller R. o. Ad. icke denna
förändring, så n>å de gerna qvarstå, ly jag hoppas alt underlåtenhet
hos presterskapet icke i delta hänseende skall
äga rum.
Hr Ribbing, Bengt: Motiverna hvarföre jag förenar
mig i Hr Lagergrens åsigt, att ordet "bör” må utbytas emot
”får,” äro af honom fullständigt utvecklade, hvarföre jag
åberopar hvad han anfört. Man måste besinna att religionsundervisningen
icke bör meddelas på samma sätt som en
annan undervisning. Het går an att läsa Latinska grammatikan
och glosböcker utantill, men det går icke an att så
handtera religionsundervisningen. Religionsundervisningen består
icke i den döda bokstafven, utan den består i anda och
lif. Således anser jag alldeles olämpligt alt här meddela en
sådan föreskrift, att cateclies-Iäsningen icke får meddelas af
presterskapet, utan måste äga rum under lärarens ledning
i skolan, hvilket denna § innefattar, såsom den af Ulsk:n är
redigerad. Jag kan således icke annat än på det högsta instämma
i Hr Lagergrens förslag, att ordet ”bör” må förändras
till ”får.” Hvad den andra frågan beträffar, att ”äfvensom
att” må införas i stället för ”samt att för sådant
ändamål,’’ så finner jag den skäligen likgilltig. Det
kan visst icke skada att Utsktns redaction bibehålies, ty
den är en påminnelse för presten att han isynnerhet skall
infinna sig i skolan för att vaka öfver delta slags religionsundervisning.
Således kan det icke skada, men jag finner
ufven att en förändring efter Hr Lagergrens åsigt icke vore
skadlig. Detta vill jag ändock icke tillstyrka, och önskar
endast att den första förändringen mätte få försiggå.
Hr Coyet, Julius Carl Au g.: Lika med de många
talare, som vid detta förslag lill författning angtde folkundervisningen
yttrat, att deri blifvit för många reglemenlariska
föreskrifter meddelade, får jag vid denna § nämna, att
då här är infördt: att presterskapet skall infinna sig i de
fasta skolorna minst en gång i hvarje vecka; så är detta
en sak, som verkligen i många församlingar aldrig kan iakttagas
och säkert aldrig blefve iakttagen. Inom Malmöhus
län äro många socknar, der det finnes 4 fasta skolor. Skulle
nu kyrkoherden en gång hvarje vecka besöka dessa skolor,
så vore han deraf upptagen 4 dagar af veckan. Man
kan visst säga att det vore möjligt, men icke är det troligt,
alt en pastor gör della. Jag vågar derföre föreslå alt här
matte antagas denna rättelse: "samt att för sådant ändamål
infinna sig i de fasta och de flyttande skolorna så ofta som
tjensteåligganden och öfriga förhållanden sådant medgifva;”
ty att införa en sak, som icke kan verkställas, är kanske
något, som man icke bör göra, helst det hör vara lag
-
3io
Den 17 Februari f. m.
stiftarens första ändamål att lagen både kan och bör åtlydas.
Hr Lefre'n: På de skäl, som redan äro anförda, tillstyrker
jag §:ns antagande utan förändring.
Hr von Hohenhausen: Jag instämmer i den tanke,
sorn af Hr Lagergren och Gr. Hamilton samt flera andra
blifvit yttrad. Jag tror att det är något ganska vig tigt deruti,
att här uttryekes att sjelfva religionskunskapens, ehristendomens
lärande skall tillhöra presterskapet. Då nu skulle
bestämmas i en §, såsom här är föreslaget, att catechesen
skall läsas utantill i skolan, så vill jag till hvar och en af
herrarne, som besökt någon skola, ställa den fråga, om de
icke öfverallt och allestädes med bedröfvelse och grämelse
funnit, att det är rent af en pappegoj-läsning, som nu sker
med de små barnen, hvilka icke kunna uppfatta de pliilosophiska
deductioner, hvilka ej sällan förekomma i vår cateches.
Det är af vigt att undervisningen i religionskunskapen
ständigt meddelas med värdighet och värma, så att
den går till hjerlat hos barnet. På andia sidan Östersjön
hos våra trosförvandter af Augsburgiska bekännelsen, der
är det i skolorna förbjudet för dessa skollärare att catechesen
för barnen föredraga, af det skälet, som nyss blifvit
anfördt, att det tillhör presterskapet att undervisa barnen
deri, och det först vid 10 ä 12 års ålder, då barnets förstånd
hunnit blifva mer ulveckladt. Det är beklagligt, att
äfven framlidne Erkebiskop Wallin, af bristen på dugliga
folkskolor, såg sig nödsakad att önska fortfarande utanläsning
af catechesen, sådan som den nu är beskaffad i våra
skolor, der den vidtager innan barnet lärt sig läsa rent innantill,
och der de lära sig läsa innantill i samma bok, som
de läsa utantill, catechesen. Framdeles kommer rätta religionsundervisningen,
då barnet skall beredas till Herrans
nattvard. Då först skall barnet få förklaring på den bok,
som det länge kunnat utantill, och genom sin pappegojläsning
från 6 års ålder, hvilken ofta med motvilja skett,
på sätt och vis profanerat. Det är detta, som jag önskade
måtte förändras. I de Tyska skolorna tillgår det så,
att barnen der läsa bibliska historien i sådana enkla berättelser,
som fästa den i deras minne. På samma vis läsa de
äfven bibelspråken. Läraren uppläser ur bibeln vissa språk,
som äro nog enkla att kunna fattas af barnen. Likaså går
det med bönerna, psalmerna och kyrkosången. Det är icke
något skoltvång, icke någon af de obehagligheter, som led^
saga den vanliga undervisningen och skoldisciplinen. All
undervisning i religionen går lätt och behagligt för barnen.
Hos oss går det olika då catechesen läres, hvilken trumfas
i barnen. Det är detta, som jag högligen önskar få fästa
uppmärksamheten på. För att religionen må ständigt fästa
sig i barnets hjerta, bör vid en längre framskriden ålder
Den 17 Februari f. m.
hos barnet af presterskapet undervisning lemnäs i de högre
sanningarna, de philosophiska åsigterna deraf. På sätt sorn
här är föreslaget af Hr Lagergren blefve det icke sagdt att
catechesen icke får Jäsas i skolan. Det vore blott medgifvet
en nitisk pastor, ett nitiskt presterskap i församlingen
att säga: vi vilja sjelfve besörja cateches-läsningen; vi vilja
tidigt börja att bereda barnen till det vigtiga inål, som förestår
då de skola beredas till Herrans nattvard; vi vilja
icke bortkasta ett godt frö genom ett mindre lämpligt sätt
och göra dem kalla för religionen, genom detta förvända
sätt att vid 6 års ålder lära dem utantill hvad de hvarken
kunna fatta * med förstånd eller hafva någon känsla för.
Af dessa skäl understödjer jag helt och hållet den förändring
af §:n, som här blifvit af Hr Lagergren föreslagen
ocb af Gr. Hamilton med flera understödd.
Hr von Hartmansdorff: Jag vet så väl som nå
gon,
huru brinnande det nit för allmänna undervisningen
är, hvilket lifvar den sista talaren. Men jag nödgas dock
bestrida hans yrkande i delta fall. Han har sagt, att den
utanläsning, som göres i de yngre åren, är en läsning utan
eftertanke, eller, såsom han uttryckt sig, en pappegoj-läsning.
Jag öfverlemna!' till honom samt hvar och en att bedötnma,
om det icke är så nästan med all utanläsning, som göres af
ett barn vid den åldern. Om man till och med framtager
historien, så lära barnen visserligen händelserna; men att af
dem draga några slutsatser, alt begripa något af folkens
öden, det lärer vara för de flesta omöjligt. Således är det
samma förhållande med andra ämnen som med läsningen af
catechesen. Det är först vid mognare åren, som man fattar
ett annat innehåll än sjelfva ordalagen. Talaren säger,
att det hos våra trosförvandter i Tyskland är förbjudet att
läsa catechesen för någon annan än för prosten. Detta
kan gå an der, hvarest en kyrka vanligen linnes i hvarje
by, eller der det icke är långt emellan byarna, så att presten
kan dela sig deremellan; men det är icke görligt i Sverige,
der församlingarne ofta äro stora somt afstånden emellan
hemmen och skolor likaså. Han har befarat, att den,
som för sin catechesläsning blifvit luggad vid 6 års ålder,
skall deraf bibehålla root boken halfulla minnen framdeles.
Om nu någon, i stället för att lära den vid 6 års ålder,
skulle göra det vid upphunna 12 år eller kanske ännu senare,
och då blifva luggad, månne icke hatet eller minnet
då blefve färskare? Jag kan således icke tro, att detta vore
någon gagnande förändring. Man säger att religionsundervisningen
bör uppskjutas tills ungdomen fått förstånd nog
att begripa hvad som säges. Detta är regeln på vissa ställen
i de länder, hvarest ingen statsreligion finnes, utan der
man öfverlemna!1 åt den vuxna menniskan att sjelf välja sin
religion. Men der händer det ock att den vuxne tänker och
3l2
Den ij Februari f. m.
förklarar: har jag bergat mig så många år utan religion,
sa torde det val gå an att berga mig ytterligare på samma
sått. Jag bar derföre icke lust alt vålja någon, hvarigenom
menniskan blir utan. Det är anmärkt att catechesen för
närvar, vore för lång och att Erkebiskop Wallin ansett den
sådan. Jag får dervid erinra, att lian sjelf utgaf en som är
ännu längre, än deri af Staten fastställda. — Jag erkänner
riktigheten of den anmärkt!., sorn Iir Coyet gjort. Om man
antager, såsom förhållandet är, att det finnes pastorater i
Skåne, t. ex. med 4 fasta skolor, och man ålägger kyrkoherden
att besöka hvarje skola en gång i hvar vecka, så
blir det för mycket. Jag tillstyrker derföre, såsom jag förut
sagt, att R. o. Ad. mätte antaga §:n, likväl med den rättelse
Hr Coyet föreslagit, och att det måtte heta: samt att
för sådant ändamål infinna sig i de fasta och flyttande skolorna,
så ofta tjensteåliggauden och öfriga förhållanden det
medgifva.
Hr von Rosen: Jag vill blott lägga till några ord vid
hvad jag förut yttrat. Del skulle kanske synas likgilltigt,
om ordet ’’få r” eller ”bör’’ står i §:n, men jag är uppmanad
af Hr von Hohenhausens yttrande att förklara det jag
befarar, att om ”bör” går bort, så leder det till den syftning,
hvartill han tyckes vilja komma; och jag hemställer,
huruvida det vore ändamålsenligt att ens gifva någon farhåga
i detta fall för den allmänhet, som skall begagna folkskolorna.
Hvartill vilja vi att folkskolorna skola komma?
Efter min förmening bör folkskolan vara en ersättning för
bristande hemläsning, och jag hemställer följaktligen hvilka
följderna skulle blifva, om vi nu skulle förbjuda modren att
lära sitt harn catechesen. Hvad jag kan förbjuda i skolan,
del kan jag af samma skäl förbjuda modren, och jag frågar
Hr von Hohenhausen om han vågar framställa denna tanke
i Sverige. Det är på detta skäl jag önskar att ordet ”bör
må få qvarstå, men att den förändring i sednare delen af
§:n, som Hr Lagergren föreslagit, må blifva antagen.
Hr Ribbing, Arvid: Jag tror icke, såsom den siste
talaren framställt, att här är fråga om något förhud. Här
är endast fråga om utbyte af ett ord, nemi. ”får” i stället
för ”bör.” Jag är af deras öfvertygelse, som tro, att ehuru
utanläsning kan ske utan alt förstå hvad man läser, så
hjelper det väsendtligen, att man förstår det. Det är lättare
att lära sig hvad man förstår än det man icke begriper;
jag har erfarit det sjelf och äfven vid barns undervisning.
Men så vidt jag förstår, var det i början af denna discussion
endast några missförstånd, som ägde rum emellan talarne
å de båda sidorna. I sjelfva saken synas de mig äfven
nu vara temmeligen ense. Jag vågar, såvida jag kunnat sammanfatta
deras mening rikligt, underställa dem, om de icke
kunde
De ii 17 Februari f. m.
3i3
kunde finna sig belåtna och hvar och en finna sin mening
tillräckligen uttryckt genom följande redactioD : ”Utanläsning
af calechesen i skolorna bör äga rum. Ehuru utanläsningen
kan ske under lärarens ledning, åligger det likväl vederbör.
presterskap att meddela barnen undervisning i religionen,
särdeles så vidt den afser dess tillämpning på hjerta
och lefverne, samt att för sådant ändamål och äfven för
undervisningens befrämjande i öfrigt, infinna sig i de fasta
skolorna minst en gång i hvarje vecka och i de flyttande så
ofta tjensteåligganden och öfriga förhållanden det medgifva.”
Vid slutet af §:n finner jag visserligen att Utsktns mening
här är motsagd, och alt man ansett icke något bestämdt
åliggande böra äga rum för presterskapet att infinna sig i de
fasta skolorna; men jag för min del anhåller, att R. o. Ad.
måtte låta detta bestämda stadgande qvarblifva, emedan eljest
möjligen skulle hända att det blefve ingenting af hela
saken. Förrberörda inställelseskyldighet har presterskapet inom
de förenade Stats- och Ekon.Utsktn enhälligt sig åtagit,
och jag skulle tro, att, sedan man fått ett sådant löfte, man
icke bör uppgifva anspråket på dess uppfyllande. Att det
någon gång kan vara omöjligt att fullgöra, må väl vara,
men för denna händelse hafva vi redan i början af författningen
intagit ett stadgande. Jag vågar således på anförda
grunder öfverlemna min redactionsföiändring tili de värde
talarnes granskning samt Hr Frih. o. Landtnäs proposition.
Gr. Hamilton: Jag har i allmänhet i denna författ
ning
önskat att så litet som möjligt måtte reglementeras och
händerna så litet som möjligt bindas på dem, hvilka skola
handhafva undervisningen i skolan; men det oaktadt måste
jag i detta fall yrka qvarstående af det stadgande, att presterskapet
skall minst en gång i veckan besöka fasta skolorna
och de flyttande skolorna så ofta tjensteåligganden och
öfriga förhållanden det medgifva. Man har väl deremot anfört,
att åtskilliga pastorater, i Skåne t. ex., skola äga 4 fasta
skolor, och att det der således skulle upptaga för mycken
tid för kyrkoherden att besöka dem alla. Dervid får jag
anmärka, att i allmänhet i Skåne, der folkmängden inom en
inskränktare rymd är större, kan det visserligen bända att
inom en krets kunna finnas 4 skolor, som af en och samma
person kunna på en dag besökas, men derjemte, att det icke
är i denna § bestämdt, att kyrkoherden skall infinna sig i
skolorna, utan vederbör, presterskap. Der kyrkoherden sålunda
är förhindrad att besöka dem alla, kan han derom
anmoda sin comminister eller sin adjunct, då stadgandet i al la
fall blef uppfyldt. Orsaken ytterligare, hvarföre jag önskar
att detta företrädesvis må qvarstå, är, att jag anser detta
vara ett bland de aldravigtigaste stadganden i denna förordning,
just derföre att jag önskade att religionsundervis
20
11. 4°
314
Den 17 Fubruari f. in.
ningen måtte så litet som möjligt öfverlemnas i händerna
på skollärarne och deremot öfverflyttas på presterskapet.
Den redaction, som Hr Ribbing föreslog, synes visserligen
ungefärligen uppfylla allas önskningar och jag vill icke heller
motsätta mig den; men jag anhåller likväl att få till
besvarande upptaga några skäl, som emot den förut föreslagna
blifvit anförda. Man har sagt, att undervisningen,
på det sätt jag föreställt mig att religionsundervisningen
rättast borde meddelas, skulle lika litet kunna uträtta
som en utanläsning, emedan ett barn vid de åren icke förstår
historien eller andra läroämnen. Det är visserligen
sannt, att vid 7 års ålder kan ett barn icke resonera öfver
historien, icke sluta sig lill framtida händelser af de omständigheter,
som det sett hafva inträffat till följe af dylika
förhållanden vid ett föregående tillfälle. Det kan icke reflectera
öfver huruvida ett krig eller dylika större händelser
varit af lyckliga eller menliga följder för folken och
bildningen, o. s. v.; men allt hvad som af historien anslår
barnets hjerta och sinne, det förstår och fattar det djupt, och
just derföre vill jag att religionsundervisningen skall ske på
samma sätt, att nemi. det är något, som talar till barnets
bjerta och icke till dess minne; ty att läsa historien vid 7
års ålder så att man kunde räkna upp åtskillige personers
födelseår och dylikt, det är visserligen lika litet ändamålsenligt
som att läsa calechesen såsom det nu tillgår. Man
har ytterligare anmärkt, att det vore lämpligare att vidtaga
ett sådant stadgande i en stat, der man hade fritt val af religion.
Detta yttrande förutsätter att den af Hr Lagergren
föreslagna redactionsförändi ing skulle öfverlemna något slags
frihet i delta fall ål barnen. Det är likväl ingalunda förhållandet.
Undervisningen skall ske af samma presterskap
och med afseende på samma religion. Det är blott fråga
0111 huru den sker, och jag är öfvertygad att om något
val af ny religion hos en menniska någonsin skall ifrågakomma,
så är det då, när religionen blifvit hos honom inpreglad,
icke med öfvertygelsens hela kraft, utan såsom en
läxa. Ytterligare har det blifvit sagdt, att det skulle leda
till en stor farhåga hos allmänheten, att den skulle med
missnöje mottaga en skolundervisning, sådan som den jag
här ifrågasatte. Det tror också jag, om öfvergången skedde
brådslörtadt. Om man nu på en gång sade att catechesen
icke får läsas, så skulle med skäl ett stort missnöje upp
komma,
men om man inom sig icke bestämdt har afgjort
den frågan att nuvar. cateches-läsning är den bästa, så bör
man också ställa författningen så, att en öfvergång kan beredas,
och jag tycker att detta icke kan försigtigare göras,
än då det genom författningen här öfverlemnas åt presterskapets
medlemmar, som anse sig hafva tillräcklig tid alt
ensamme besörja religionsundervisning, att i sådant fall få
göra det, med förutsättning likvä att cateches-läsningen äf
-
Den 17 Februari f. m.
ven under skoltiden skall äga rum. Skulle derigenom hända,
att i en eller annan församling, troligen högst få till en
början, presterskapet företog sig att ensamt och utan någon
utanläsning i cateehesen besörja religionsundervisningen, och
det dervid befanns att detta sätt vore lämpligare, att barnen
vunne öfvertygelse om hvad de läste och uppfattade
det med ett mera religiöst sinne än som vid en utanläxa
kan vara förhållandet, så hade man åtminstone beredt öfvergången
lill delta bättre; ty då skola föräldrarne i vissa
församlingar finna att ingenting är förloradt, om ett barn
vid 7 flis ålder icke kan riktigt besvara frågorna i catechesen.
Det kan visserligen hända, att den som fått religionsundervisning,
såsom jag önskar, icke kan besvara en
sådan fråga; men frågar man honom: hvarföre tror du på
Guds allmakt, på uppståndelsen o. s. v.; så kan han besvara
det bättre, än den, som blott lärt sig de bestämda frågorna
och svaren, som äro tryckta i cateehesen. Det är på
denna grund jag helst ville yrka på antagandet af det förslag
Hr Lagergren gjort, men om det skulle möta för mycket
motstånd, så vill jag likväl ingå äfven på Hr Ribbings,
såvida det af R. o. Ad. med större bifall omfattas.
Hr von Hohenhausen: Äfven jag skall gerna förena
mig i det förslag till redäction, som af Hr Ribbing blifvit
framstäldt, emedan det kanske klarare än det andra uttalar
hvad man vili och icke gifver någon anledn. att framställa
saken på annat vis. Hr von Rosen har, såsom mig synes,
utan anledn. af hvad jag yttrat, framställt till mig en fråga,
huruvida det skulle vara mödrarna förmenadt att undervisa
sina hain i cateehesen. Det är tvertom det jag önskar. Att
modren har sitt barn på sitt knä och med varm öfvertygelse
om religionens sanningar må läsa den så, att barnet
den förstår oell af hjertat uppfattar, det är hvad man önskar.
Det är äfven detta man önskar af prester], endast att
hans undervisning i religionen blir högre oell öfver den modern
meddelat. Det är detta jag vill, och det är della jag
tror mig böra af hjertat yttra, och jag instämmer derföre i
detta af Hr Ribbing afgifna förslag, emedan det skall borttaga
all anledn. till misstydning. Hvad den sednare delen
af §:n angår, mot hvilken man gjort den anmärkn. att man
borde borttaga skyldigheten för presterskapet att en gång i
hvarje vecka infinna sig i de fasta skolorna, så får jag minina,
att i Preussiska skolorna t. ex., — och det kan icke skada
alt man nämner dem, då de äro väl ansedda i hela Europa
för fullständighet och för sin stora religiositet, i allt
hvad som möjligen på undervisningen kan ankomma,-—ide
Preussiska skolorna, säger jag, åligger denna skyldighet pastorn.
Likaledes var det i Hannover, likaså i Hessen, hvilka
länder jag denna sommar besökte. Der har pastor ett
åliggande alt infinna sig i skolorna, hufvudsakligen för den
31G
Den 17 Februari f. ui.
religionsundervisning, sorn der meddelas, men ufven lika
mycket såsom ordförande i skoldirectionen. Han skall der,
enl. deras stadgar, äfven anteckna uti ett vid,skolan földt
särskildt prot., huru lian dervid har lunnit skolans gång
och undervisningen. Hela skolsystemet der är en lefvande
anstalt. I hvarje contract är antingen contractsprosten eller
någon annan pastor utsedd, som vakar öfver det hela, och
från honom ingår årlig berättelse. Hvarje månad sammanträda
skollärarne i en skola, som tillhör districtet. Der öfvervara
de alla gemensamt skolundervisningen. Efter dess
slut få de under en prestmans ordförandeskap framställa
hvilka anrnärkmr de i ett eller annat afseende funnit att
göra. Derom öfverlägges vanligen. Sedan nu detta är slut,
åligger det ytterligare hvar och en i sin tur, hvilken vanligen
påkommer en gång om året eller hvarje halfår, allt
efter deras antal, att föredraga ett ämne hörande lill skolundervisningen.
Derigenom äro skollärarne i ständigt nit
för skolan, ständigt införlifvade i hvad dertill hörer, och det
ar lif i saken. Styrelsen känner äfven huru förhållandet är,
och det är detta sorn man äfven här skulle önska. Jag
ville nu blott nämna hvad anledn. pastor skulle hafva att
infinna sig i skolan. Här är i inledningen tydligt sagdt, att
allt hvad som icke på ett ställe låter utföra sig, får lämpas
efter localen. Således gäller detta lika mycket för pastors
visitationer, som för det öfriga, och intet hinder finnes således
mot befrielse från denna skyldighet, der det vore alltför
betungande för pastor att komma i hvarje vecka, men
jag önskar att det måtte stå såsom en princip, att han såsom
ordförande för skolstyrelsen och såsom skyldig att vaka
öfver religionsundervisningen bör minst en gång i veckan
infinna sig, der sig så göra later. Delta är hvad jag tror
nödigt och böra vara.
Hr Lagergren: Mig synes att hufvudfrågan har blifvit
något förbisedd, ty det är ju icke fråga om huruvida
utantill-läsning af catechesen skall äga rum eller icke, utan
frågan är i denna §, huruvida den bör äga rum under lärarens
ledning eller under presterskapets. Då hemställer jag
alt det måtte få stå, att den får äga rum under presterskapets
tillsyn, ty ordet "bör” vill här säga, att den icke bör
ske under presterskapets handledning. Jag är på intet vis
envis att få behålla ordet ”får,” utan beqvämer mig gerna
till att instämma i Hr Ribbings redactionsförslag, om det
kan lättare vinna bifall. Orsaken hvarföre jag tog mig friheten
föreslå ordet ”får” var, att man så litet som möjligt
borde förändra Ulskms redaction af författningen, just för
att undvika svårigheten af sarnmanjemkningsförslag; men örn
den af Hr Ribbing föreslagna förändring anses bättre, så må
den gerna äga rum. I afseende på hvad Hr von Hartmansdorff
särskildt yttrade om Erkebiskop Wallins cateches, så,
Don 17 Februari f. m.
när jag närande alt lian sagt alt den gamla var för lång,
liar jag icke dermed sagt, att jag trodde alt linus egen
var den tjenligaste. En stor nian kati också, frambringa en
sak, som icke alltid är den bästa. Den cateches, hvilken
jag åsyftade, är utgifven af en helt annan person, nemi.
Kyrkoherden Lundgren, om hvilken cateches Erkebiskop
Wallin fällde det mest fördelaktiga uttryck. Denna cateches
skulle visserligen bereda en lättare öfvergång från den
långa utanläsningen till den korta, och således möjligheten
för presterskapet att kunna besörja den. I öfrigt vill jag
visst icke längre upptaga R. o. Adis tid, utan yrkar blott
bifall till Hr Ribbings förslag.
Hr Coyet: Till vederläggning af den anmärka, jag
gjorde vid denna §, liar Gr. Hamilton aofört, att i Skåne,
der det funnes 4 fasta skolor i församlingen, skulle pastor
på en dag kunna besöka dem alla, och att således min anmärka.
föi-fölle; men med den localkännedom, som jag äger,
får jag försäkra, alt det är alldeles omöjligt för pastor att
på en dag besöka alla 4 skolorna, 0111 lian i dera skall nå
got
uträtta, och då det förut är sagdt i §:n , att preslerskapet
skall meddela barnen undervisning i religion, så är det
icke möjligt för den prestman, som skall resa omkring till
alla 4 skolorna på en dag, att der meddela denna undervisning.
Jag skulle derföre anse, att den af 111ig föreslagna
ändring vore nödig, särdeles som en lagstiftning ulan påföljd,
såsom jag förra gången nämnde, icke bör äga rum.
Hr Ribbing, Bengt: Då de grunder, hvarpå man
skulle fota sitt bifall till den af Hr Lagergren föreslagna
förändring, äro så väl och utförligt utredda af åtskilliga ta
lare,
vill jag icke särdeles dermed uppehålla mig; men jag
har begärt ordet derföre, att jag velat söka undanrödja den
förvillelse, sora möjligen liar uppkommit, derigenom att man
ansett att den föreslagna förändringen skulle förorsaka alt
icke religionsundervisningen skulle komma att börja så tidigt,
utan blifva fördröjd utöfver den lid, som betänk, alser.
Detta kan ingalunda vara meningen med den föreslagna förändringen,
och sådan kunde ej heller följden blifva. Deri
är ingen annan mening uttryckt, än den, alt man skall kunna
lemna större tillfälle för skickliga händer att få mottaga
religionsundervisningen framför de mindre skickliga, d. v. s.
att man afstår frän en föreskrift härutinnan, derföre alt presten
sjelf skall få företaga denna religionsundervisning framför
skolläraren, hvilken anses dertill mindre skicklig än själasörjaren.
För öfrigt, i afseende på den jemförelse, som
blifvit gjord beträdande utanläsningen, eller, såsom den träffande
nog blifvit kallad, pappegoj-läsningen, jag menar den
jemförelse, sorn blifvit gjord emellan en sådan läsning i religionen
och den i fäderneslandets historia t. ex., så kan jemförelsen
visserligen vara riktig så till vida, att resultatet af
318
Den 17 Februari f. m.
utanläsningen blir nära nog detsamma i hvad ämne som
helst. Jag skulle dock tro, alt det framfor allt blir pappegoj-läsning
i afseende på catechesen. Den är oftast svårare
för ett ungt sinne att fatta än t. ex. historien, som är
mera i berättande oell sagostil skrifven än religionsböcker.
Således måste, i anseende till ämnets innehåll och invecklade
beskaffenhet, snarare uppkomma en pappegoj-läsning, då
Jäsningen angår religionen, än då den afser historien, och
det fordras dessutom en oändligt större varsamhet, då det
är fråga om religionsundervisningen, än då fråga är om
undervisning i något annat ämne. Det är således vida betänkligare
att iakttaga det gamla systemet af utanläsning
för baro i catechesen än i någon annan lärobok , och jag
anser det således i samma mån otjenligare vid religionsundervisningen
att läsa utanläxor utan att begripa dero. Här
är följaktligen ingen annan slutsats eller fråga att göra, än
den: är det bättre att befordra religionsundervisning af skollärarne
än af presterskapet? Den som anser det vara bättre
att skolläraren framför presterskapet meddelar undervisningen,
må bibehålla den redaction, som Utsk:n föreslagit;
men den som anser det vara bättre att befordra religionsundervisningen
i prestens händer, den tror jag böra rösta för
den förändring, som af Hr Lagergren är föreslagen, elfer
fast hellre för den af Hr Ribbing, Arvid, föreslagna, hvaruti
jag äfven instämmer. I afseende på föreskriften för presterskapet
(här står icke kyrkoherden, utan presterskapet,
således alla presterne inom pastoratet), att besöka skolorna,
så är det intet hinder för att, i anseende till localoraständigheter,
få ändring i stadgandet. Jag skulle tro, att i Riket
i allmänhet det icke möter någon svårighet för presterskapet
att besöka de fasta skolorna en eller två gånger i veckan,
och der något bestämdt hinder finnes för att iakttaga
detta, der äger man rättighet enl. irsta punkten af detta hetänk.
att genom vederbör, embetsmyndighet erhålla ändring
i det allmänna stadgandet, och kan jag således icke inse någon
fara vid att vidblifva hvad betänk, innehåller i denna
del, nemi. att någon af presterskapet skall minst en gång i
veckan besöka den fasta skolan. Jag biträder, framför den
först föreslagna förändringen, den redaction Hr Ribbing uppgjort;
men om den icke bifalles, kan jag icke annat än biträda
Hr Lagergrens förslag.
Pir Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Om jag icke uppfattat Hr
Lagergrens tanke orätt, så är hans önskan tillfredsställd derigenom,
att ordet "bör" på första raden utbytes mot ordet
"får;” och så vidt jag förstått Hr Ribbing, så är han äfven
tillfredsställd med samma förändring, ty derigenom blir
det ingen skyldighet för skolstyrelsen alt låta barnen under
Den 17 Februari f. m.
319
lärarens ledning läsa catechesen utantill, ulan lemnäs endast
rättighet dertill, och sålunda vinnes den inskränkning,
som flere värde talare här åsyftat, att denna undervisning
ledes så mycket som möjligt af presterskapet. Jag skulle
vara färdig att biträda denna anmärkn., som af Hr Coyet
blifvit gjord, nemi. att orden ”minst en gång i hvarje vecka”
måtte utbytas eller modifieras; men då jag icke finner någon
reservation gjord af PresteSt:s ledamöter, så föreställer
jag mig alt de måtte ansett det vara verkställbar!, och jag
tror således att anmärknm då icke bör komma från oss,
åtminstone har jag för min del icke något skäl dertill, ehuru
jag tror inom mig alt det icke är verkslälIbart öfverallt.
Men med den förändring, som af Hr Lagergren är föreslagen,
tror jag att §:n kan antagas; ty ehuru jag lifligt och
bestämdt är derom öfvertygad att religionsundervisningen
bör verkställas så mycket som möjligt af presterskapet, och
alt den äfven bör befordras genom utanläsning, såsom grunden
för utvecklingen af begreppen, så finner jag likväl, att
vid det systeme af undervisningsverk, som nu är i fråga,
kan man icke undgå att begagna sig äfven af andra personer
vid religionskunskapens meddelande. Derföre yrkar jag
ingen annan förändring i denna §, än den som af Hr Lagergren
är föreslagen, och tillstyrker således utbytet af ordet
”bör” på första raden emot ordet ”får.”
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, då anmärkntr blifvit
framställda särskildt vid förra delen, omfattande t. o.
m. ordet lefverne, och särskildt vid sednare delen af §:n ,
om R. o. Ad. skulle finna riktigast att särskilda propoS:r å
dessa båda delar framställdes.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
bifalla förra delen af 10 §:n.
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff begärde att få veta, huru
Hr Landtm, uppfattat svaren å den sista propos:n.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
den blifvit med nej besvarad.
Hr von Hartmansdorff hegärde votering.
Hr von Hohenhausen: För min del skall jag instämma
i det förslag, som Hr Ribbing, Arvid, här har framställt,
emedan, genom antagande deraf, man uppfyller samma
ändamål och borttager anledntr att på något sätt gifva
misstydning åt våra afsigter, och på sådan grund torde
de fleste, som yrkat den andra förändringen, kunna häruti
instämma.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att 2tne meningar
kunde komma i fråga lill contra-propos., den ena, som blif
-
D c ii 17 Februari f. m.
vit yrkad af Hrr Lagergren och Lagerhjelm, den andra af
Hr Ribbing.
Hr Landtm, lät nu uppläsa Hr Ribbings förslag, så
lydande: ”Utanläsning af catechesen i skolorna bör äga
rum. Ehuru utanläsningen kan ske under lärarens ledning,
åligger det likväl vederbör, presterskap att meddela barnen
undervisning i religionen, särdeles så vidt den alser dess tillämpning
på bjerta och lefverne.”
Hr Lagergren: Jag har redan en gång yttrat, att
om R. o. Ad. skulle anse Hr Ribbings redaction vara klarare
än den af mig föreslagna, så är jag benägen att afstå
från mitt förslag om utbyte af ”bör” emot ”får,” då enda
skälet, hvarför jag föreslog detta utbyte, var, att §:ns ordalydelse
skulle undergå den minsta möjliga förändring.
Gr. Hamilton: Den förändring i afseende på redactionen,
som jag tagit mig friheten föreslå, är visserligen af
mindre vigt; men då det är angeläget att meningen blifver
klar och innehåller så riktig Svenska som möjligt, så får jag
föreslå en liten förändring i Hr Ribbings redaction, nemi.
denna: ”Utanläsning af catechesen bör i skolorna äga rum,”
i stället för ”utanläsning af catechesen i skolorna bör äga
rum”, och sedermera: "ehuru denna läsning etc.”
Hr Frih. o. J_,andtm. yttrade, att då Gr. Hamiltons
nu gjorda förslag till ändring i den af Hr Ribbing framställda
redaction icke innefattade någon ändring i saken,
utan blott i ställningen af orden inbördes, kunde Hr Landtm,
för sin del icke inse något hinder för antagande af förslaget,
ifall R. o. Ad. så funne för godt. Hr Landtm, uppläste
derefter Hr Ribbings redaction med iakttagande af de
af Gr. Hamilton föreslagna rättelser, hvarigenom den erhållit
följande lydelse: ”Utanläsning af catechesen bör i skolorna
äga rum. Ehuru denna läsning kan ske” o. s. v.
Hr von Hartmansdorff: Ifall det är gifvet, att or
det
”bör” skall komma att införas i den contra-propos., som
nu är uppläst, och ehuru redactionen, såsom mig synes, är
något bättre i Utsk:ns förslag än i contra-propos:»; så vill
jag likväl icke besvära R. o. Ad. med vidhållande af min
beg äran örn votering.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då Hr von Hartmansdorff
afstått från sin begäran om votering, och ingen
annan ledamot begärt en sådan, Hr Landtm, måste anse den
sist framställda proposm med nej besvarad.
Uppå derefter framställd propås, blef Hr Ribbings nyss
upplästa förslag antaget i stället för förra delen af Utsk:ns
förslag i 10 §:n.
Uppå derefter framställda och till en del förnyade pro
pos:r
-
Den i 7 lr e b r n n r i f. ni.
poslr till antagande af dels flr Ribbing?, dels Hr Coyels,
dels Utskms förslag lill redaclion af sednare delen utaf 10 Jin,
Lief slutligen Utskms förslag af R. o. Ad. bifallet.
ii §:n.
Gr. Hamilton: I afseende på sjelfva frågan huruvida
vexelundervisningsinetoden verkligen i allmänhet är den fördelaktigaste,
vill jag nu icke yttra mig. Jag hyser visserligen
enskildt åtskilliga tvifvelsmål i den vägen; men då jag
Isört denna metod af andra vida sakkunnigare personer förordas,
sä vill jag icke i denna del motsätta mig §:ns godkännande.
Skall likväl denna metod företrädesvis bestämmas
för undervisningen i skolorna, så måste väl anledningen
dertill vara, alt undervisningen på detta sätt sker bäst och
till största fördel för barnen, oell icke den som här af Utsktn
blifvit uppgifven som motiv, nemi. att derigenom tillfälle
beredes för meddelandet af undervisning åt så många barn
skolorna kunna inrymma; ty sker undervisningen derigenom
dåligt, så lärer viii icke metoden böra antagas derföre att
inånga barn kunde blifva illa undervisade på en gång, och
då jag anser öfverflödigt att i en författning införa motiver,
och att den blott bör innehålla stadganden, så får jag taga
mig friheten föreslå följande redaclion af ii §:n : ”För undervisningen
i skolorna bör vexelundervisningsinetoden antagas,
med iakttagande af de inodificationer, hvartill läroämnenas
beskaffenhet kan föranleda.”
Hr von Hohenhausen: För min del ser jag icke att
denna § skulle nödvändigt beböfvas i sjelfva skollagen. Den
tyckes mig vara af nog reglementerande beskaffenhet, och,
när reglemente för skolorna skall särskildt fastställas, så torde
det vara tillfälle alt der bestämma allt hvad som i detta
afseende kan vara nödigt. Att här i en skollag uttrycka sig
om en metods förträfflighet framför en annan, torde icke
vara skäl, helst i sådant afseende förändring jemte tidens
framsteg kan äga rum. Vi äro här 3,000,000 och på andra
sidan om Östersjön är det 3o,000,000, hvilka icke begagna
denna metod i sina folkskolor. Der folkmängden är vida
talrikare än vår och skolsystemet vida fullkomligare, der finnes
den icke. Hvarföre skola vi då nu här bestämdt föreskrifva
den ena eller andra metoden? Det är stadgadt att
skolreglementen och skolordningar få öfverleinnas åt vederbörande
consistoriel- för att fastställas. Mig synes derföre
att hela denna §, såsom hörande till det reglementariska ,
kunde alldeles umbäras. Om nu i mycket stora skolor med
mycket talrika lärjungar och inskränkt lärarepersonal vexelundervisningsmetoden
skulle vara den bästa, så är det deremot
också gifvet, att, hvarest elevernes antal är inskränkt,
det vore alldeles orimligt att använda densamma, enär läraren
sjelf bör vara den bästa monitören. Alltså tror jag
20 H. 4'
321
Den 17 Februari f. m.
icke att det är någon anledn. till att vi böra bibehålla denna
§. Skall den likväl bibehållas emot hvad jag anser vara
rätt oell böra vara, så vill jag förena inig i den redaclionsförändring,
sorn Gr. Hamilton föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner att jag sett
folkskolor skötta utan vexelundervisningsmetod lika väl sorn
med densamma; men jag måste å andra sidan säga, att dessa
ovanliga händelser hafva varit undantag och att jag tror
denna metods begagnande i folkskolor vara så mvcket rikligare,
som den särdeles egnar sig för den första undervisningen,
och som jag anser vexelundervisningen i det hela vara
den metod, som är häst för allmänna läroverk. Hvad Tyskarne
beträffar, så, i händelse de Uro för mycket conservativa
i denna del, hafva vi deremot andra länder, der man
erkänt fördelarna af vexelundervisningsmetoden och begagnat
den. Yi böra således icke utesluta oss derifrån. Det har
ej heller Hr von Hohenhausen yrkat, men jag tror att åtminstone
så mycken anvisning om metoden hör stå qvar i
en skolordning, att om vexelundervisningen yttras att hon
bör företrädesvis begagnas. Jag hemställer derföre lill Gr.
Hamilton, om det ej kunde få heta: ”För undervisningen i
skolorna hör vexelundervisningsmetoden, med iakttagande af
de modificationer hvartill läroämnenas beskaffenhet kan föranleda,
företrädesvis begagnas.” Den följande meningen är
endast ett motiv, som gerna kan uteslutas.
Hr Frih. o. Landtm, anförde, att de talare, sorn yttrat
sig, ansett de 2:ne sista raderna i Utsktns förslag eller
från och med ordet ”d es t ohe I I re” böra utgå, hemställande
nu, om R. o. Ad. ansåg dessa håda rader höra uteslutas.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer vördsamt, om
man icke kunde börja med att förkasta §:n, för att sedan vara
oförhindrad alt göra de förändringar, som kunna hehöfvas.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla 11 §:n i Utsk:ns förslag.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han funnit nej hafva öfverrösta!
ja.
Då Hr Landtm, nu började att förnya sin propos. om
uteslutande af de 2:ne sista raderna i förslaget, anmälte sig
Hr von Hohenhausen och yttrade:
Mitt yrkande var, och derom får jag hos Hr Frih. o.
Landtm, anhålla om propos., alt denna § vore alldeles öfverflödig,
emedan den sträcker sig till reglementariska föreskrifter
utöfver skollagen. Jag får derföre anhålla om propos.
derpå, att hela denna §, såsom icke tillhörande skollagen,
måtte få utgå.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, ifall R. o. Ad. gil
-
Den 17 Februari f. m.
3a3
lade Hr von Holienhausens förslag, Ståndet komine alf svara
nej lill antagande af alla andra propositioner, då följden
Liefve att liela §:n lörfölle. Hr Landtm, hemställde derefter,
om R. o. Ad. behagade antaga Gr. Hamiltons förslag.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade antaga
Hr von HartmansdorfFs förslag.
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff: Jag får fästa Ståndets uppmärksamhet
derpå, att om icke heller mitt förslag antages , så
återstår intet af §:n, utan den skulle, såsom Hr von Hohenhausen
föreslagit, helt och hållet utgå, hvilket jag icke tror
vara R. o. Ad:s mening.
Hr Lagergren: Med Hr von Hartmansdorff får jag i
så måtto instämma, att jag anser att det skulle vara ganska
ofördelaktigt för undervisningen, om Hr von Holienhausens
förslag ginge igenom.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Åd. ansåg
att hela 1 i §:n bör utgå.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Uppå derefter framställd propos. antog R. o. Ad. Hr
von HartmansdorfFs förslag, hvarigenom 11 §:n bifölls med
den förändring, att slutet af §:n, från och med ordet ”destoliellre,
” skulle utgå och utbytas emot orden "företrädesvis
begagna s.”
12 §:n.
Hr Gripenstedt: Då jag gissar att äfven här discussion
och beslut komma alt äga rum momentvis, anhåller
jag att få göra det förbehåll, att, sedan momentenas ordställning
blifvit bestämd , det likväl må stå Ståndet öppet
alt sedermera besluta om en förändrad nummerordning, hvilken
jag för närvarande anser vara oriktig. Vid 1 mom. vill
jag dessutom göra den anmärkn,, att en mellanmening deri,
så lydande — "dertill församlingarne utan särdeles svårighet
torde kunna bereda tillgång,”— icke torde böra inflyta i författningen.
Det är en gissning på församlingarnes förmåga
att tillskjuta belöningar, som jag anser vara utur sitt ställe
i ett förslag till skollag, hvarföre jag anhåller att denna
mellanmening måtte försvinna.
Hr von Hartmansdorff: Jag går längre än Hr Gripenstedt.
Jag önskar all icke blott centern af §:n utan äf\en
båda flyglarne, med ett ord allt, måtte gå bort. Det
kan vara lämpligt att i en skola sådana belöningar utdelas,
som här ifrågaställes, men det måste ske med särdeles urskiljning.
Det händer att sådana belöningar verka motsatsen
af hvad man skulle önska, inbilskhet, afund, hat och mera
sådant. Det händer t. ex. i elementarläroverken, att då s.
Den 17 Februari f. m.
k. premier iiro utsätta, så mäste ninn antingen alldeles inställa
deras utdelning, hvilkel ogerna gores, eller ock äfventyrar
man alt nödgas utdela belöningar åt dem, som inga
borde hafva. Jag vet ett sådant exempel vid ett gymnasium
bär i Riket, der man var i största förlägenhet huru
man skulle bele sig med dessa belöningar. De voro anslagna
på stat och lärjungarne hade uppfört sig så illa linder
terminen, att man ej ansåg dem förtjenta af några premier.
Jag linner intet hinder för hvilken skohtyrelse sorn helst att
anslå sådana belöningar, när så nödigt pröfvas; men jag anser
öfverflödigt och möjligen skadligt att såsom ett bestämdt
stadgande införa i skolordningen all dylika belöningar skola
utgilvas, hvadan jag vördsamt tillstyrker alt detta moment
mätte borttagas.
Hr von Hohenhausen: A min sida återigen har jag
funnit öfverallt, der dessa belöningar utdelas, ett stort gagn
al dem. Jag får göra den sista värda talaren derpå uppmärksam.
att här är man icke bunden att utdela ett visst
antal belöningar, utan sådant beror helt och hållet på skolstyrelsen,
lörst att föreslå och sedan på andra att bevilja.
Alltså kan den olägenhet, som den siste värde talaren omtalade,
aldrig här inträffa. Äfven för de längrejför sig komne,
vid Krigsacademien, öfverallt vid våra gymnasier och skolor,
finnas nu belöningar utsatta, och jag tror att en långlig erfarenhet
skall visa, att om någon gång, såsom Hr von Hartmansdorff
framställt, någon mindre olägenhet deraf följt, så
hafva deremot fördelarne deraf i allmänhet varit så mycket
större. Jag instämmer således med dem, som önska,att §:n
mätte bibehållas, men att den mätte få den redactionsförändring,
som Hr Gripenstedt föreslagit, och äfven alt ordet
”böra” måtte förändras till ordet ”må.” Jag tror att det
är rätt nyttigt att här hänvises på en sådan sak, som visst
har stora fördelar. Det sker i alla skolor. Hvarföre vilja
vi taga bort belöningarna vid denna, der jag tior alt de
behöfvas mera än i andra? För resten skulle jag vilja förena
mig äfven med hvad Hr Gripenstedt föreslagit, att det
måtte blifva en rättighet för R. o Ad., sedan hvarje moment
är genomgånget, att besluta i hvilken ordning de skola
upplagas, och får jag öfver en sådan preliminär-fråga
anhålla om Hr Frih. o. Land Inits proposition.
Hr Lagergren: Jag anser det vara en ganska vigtig
principfråga, som nu är under discussion. Vore det blott
ett disciplinär-stadgande, sä skulle jag för min del icke alls
bålla på att denna § måtte cjvarstå. Det kommer bär bos
R o. Ad. att afgöras, huruvida det anses, att i allmänhet
belöningar för sådana skolor som dessa böra icke allenast
linnas ulan äfven uppmuntras. Är det så att R. o.
Ad. anser alt sådana belöningar böra linnas, så skulle jag
tro att afven en § bör äga ruin, deri man tillkännagifver
D • n 17 F*bru*ri f, m.
3--5
atl delta vöre ett verksamt medel för barnens förkofran till
flit oell goda seder. Vore det åter något som R. o. Ad.
ansåge vara af mindre vigt, så kunde §:ri gerna utgå, emedan
det blott vore frågan örn ett disciplinärt stadgande.
För min del kan jag icke neka, att jag anser det vara en
stor principfråga, och att jag biträder hvad Utsk.-n bär föreslagit,
nemi. att man åt de barn, som genom flit, skicklighet
och ett godt uppförande utmärka sig , måtte
egna någon beläning. Naturligtvis kunde dessa belöningar
blifva större eller mindre, allt efter församlingarnes
råd och lägenhet, samt barnens (lil, skicklighet och uppförande.
Derföre biträder jag Hr Gripenstedt* förslag att
melianmeningen mätte uteslutas, men alt det öfriga af §:n
må qvarstå, dock under öppen framtida rätt att omflytta
nummerföljden i denna §, äfvensom i några andra, och yrkar
således bifall till Utsktns förslag med den förändring
Hr Gripenstedt begärt.
Hr von Rosen: Vi hafva åter blifvit drifne på den
der förargelseklippan: må eller böra. Jag hade ansett alt
detta borde uteslutas och vore en så liten detaljfråga i sig
sjelf, att den ej borde lå rum i ett så allmänt stadgande.
Dock sedan jag här hört alt det är en vigtig principfråga
om premier få utdelas eller icke, så bör denna princip, om
den så skall anses, bestämdt uttryckas, oell då vore det väl
icke skäl att säga må utan böra, om de skola utdelas, eller
också må det rakt förbjudas. Men jag önskade hellre att momentet
uteslöts. Då försainlingarne här i en kommande § få sig
uppdraget alt föreslå skolordningar, som af domcapitlet skall
fastställas, så tycker jag att de må få sjelfve pröfva dessa
små detaljer. Jag anser denna fråga icke vara hufvudsaklig.
Om en församling icke bryr sig 0111 premier och en
annan ger dem, så tror jag det kan vara likgilltigt, hvarföre
jag får hemställa att momentet mätte utgå.
Hr Gripenstedt: Att här ingå i en lång discussion
öfver den principen huruvida belöningar böra äga rum eller
icke, anser jag icke lämpligt; men jag vill blott i korthet
yttra den tanke, att ehuru philosophiskt riktigt det ock må
vara, att man bör göra sin skyldighet blott för att göra det
rätta, så tror jag likväl icke att man kan påräkna en så
hög moralisk ståndpunkt hos barnen i skolor sådana som
de ifrågavarande, och att belöningar, såsom en anleda, eller
kraft som förer dem till att vara flitiga och att utmärka
sig genom ett godt uppförande, derföre här öro på sitt ställe.
Då jag således tillkännagifvit, att jag anser denna princip
vara riktig, så tror jag att detta uttryckes bättre genom
ordet ’'böra” Un genom ordet "må’’, hvadan jag får vidhålla
den af mig förut gjorda propos. om bifall lill moni., med
uteslutande af den medlersta meningen.
Hr von Hartmansdorff: Hvad jag nu vill yttra
3i6
Den 17 Februari f. m.
torde arnes nn" förmätet, men det bör dock sägas. Jag
pps'år att alla dessa belöningar i skolorna äro af intet värde;
att den enda belöning, sorn verkligen uppmuntrar i skolorna,
är densamma sorn ger uppmuntran i samhället, det är
befordran, och rättvis befordran, i mån af för tjenst och duglighet.
Denna grundsats är det man uttalat genom den fria
flyttningen, införd vid Carlberg af Hr Lefren. Så länge
man icke förstår alt införa samma grundsats i folkskolorna
och i elementarskolorna, så skola de stå tillbaka i jemförelse
meri de skolor', sorn äro efter en sådatt grundt iklig sats
inrättade. Om än R. o. Ad. samt de öfriga Standert besluta
om andra belöningar, de må blifva så stora och täta som
helst, så skola de aldrig föra till målet. Hvad det åter beträlfar
att sådana belöningar brukas i alla andra skolor, så
vill jag blott säga att jag vet det ganska väl, men att penning
ris bortkastande på mångå ställen ej bör föranleda deras
förslösande på ännu flera. Jag känner exempel på en
folkskola, der man fick taga bort belöningarna, derföre att
man fann deni skadliga. Sedan jag nu uttalat min öfvertygelse,
skall jag ej besvära R. o. Ad. nied någon ytterligare
strid 0111 denna punkt.
Hr von Hohenhausen: flvad Hr von Hartmansdorff
nu anfört om en belöning genom framflyIlning inom skolan,
kommer naturligtvis alltid ett äga rum i vexelundervisningsskolor,
likasom i hvilken skola sorn helst, när ett minimum är
utsatt, sorn barnen skola inhemta i skolan. Alltså finnes
den öfverallt, då de icke sitta i vissa classCr, i hvar och
en af hvilka de skola förblifva vissa år. Vi bafva nu icke
annat än folkskolor i fråga, oell således finnes här den belöning,
sorn är den rätta och bör vara åtminstone den hufvudsakligaste,
der inom hvarje barns bröst redan förtjensten
har sin belöning. Della är således en belöning, sorn alltid
står läst. Likväl har i alla tider belöningar och utmärkelser
gifvits åt förtjensten. De gifvas i republiker såsom
i andra samhällen. De finnas inom hvarje familj, der en
far och en mor lemna sina barn belöningar vid vissa tillfällen,
och tvertom förmaningar vid andra. Det ligger i
menniskonaturen, att sådana utmärkelser både i Staten och
skolan böra finnas. Det anser jag såsom en princip, och
det är derföre jag yrkar att de här må få bibehållas. Den
förändring jag föreslog af ordet "m å’’ i stället för ”böra” hade
således ingen gemenskap med min öfvertygelse om principen;
men emedan intet bestämdt anslag härtill linnes, så
bör här endast gifvas en uppmaning till skolstyrelserna och
församlingarna alt ombesörja belöningar, och så har i de
folkskolor jag känner och hvilka inskränka sig till 6, men
hvarom jag under 10 år samlat erfarenhet, öfverallt belöningar
blifvit använda, och intet ondt deraf uppkommit. Jag
får således vidhålla den princip, som TJtsktn här framställt.
Den ij Februari f. m.
Hr Gripenstedt: Hr von Hartmansdorff iian citerat
Carlberg såsom exempel på ett undervisningsverk, der den
lätta principen vore använd, bestående i en lii flyttning
eller befordran. Jag vill dock fästa den välde talarens uppmärksamhet
derpå, alt äfven vid detta läroverk finnas belöningar
medelst s. k. jettoner. Jag liar genomgått denna
kurs och vet visserligen alt den fria flyttningen har stora
fördelar; men jag vet också, att då jag ett år ensam lick 3
sådana belöningsjettoner, så var denna utmärkelse eli kraftigt
motiv, att icke allenast nätt och jemnt genomgå de fastställda
profven, utan äfven göra det med beröm. Jag tror
således att de hafva verkat godt der på stället, samt att de
äfven skola göra det annorstädes, och vidhåller följaktligen
mitt yrkande att belöningar må äga rum.
Frih. Boye: Den grundsats att det rälta ensamt bör
följas, för alt det är det rätta, ur vacker och sublim, men
alt begära det af ynglingar och barn, det är alt begära för
mycket. Med den erfarenhet, som något hvar liar af de
högre bildade classernas uppfostringssätt, tror jag att man
kan antaga, att det späda bondbai net blir mera nitiskt, när
det har belöning alt vänta än när det skall afse blott en
abstract ide'e. Jag understödjer Hr von Hobenlrausens och
Hr Gripenstedt lanke samt begär propos. i r ik I ningen deraf.
Hr Lagergren: Då jag börjar med att erkänna att
Hr von Hartmansdorff har fullkomligen rätt i hvad jag också
vet, att i en skola, der inga sådana belöningar sorn Utskm
föreslagit utdelas, det likväl går ganska bra, äfvensom jag
varit i skolor, der sådana materiella belöningar utdelas, men
det gär mycket illa till, så skulle det synas som jag skulle
helt och hållet uppträda på hans sida; men det gör jag
dock icke, ty dessa belöningar uti den förenämnda enda
skolan finnas likväl, ehuru de äro satta på det immateriella
gebitet. Ku frågar jag dock, hvad skada äfven de materiella
belöningarne medföra, ifall de icke missbrukas, såsom
Hr von Hartmansdorff nyss nämnde, och om icke de, såsom
Hr Gripenstedt nämnde, likasom de immateriella, kunna göra
godt. Då man för deri uppväxta mannen icke bör underlåta
att gifva sådana ganska materiella belöningar, och (livori
Hartmansdorff här många gånger har uppträdt till försvar
för sådana belöningar; så frågar jag, huru lian kan
vilja att man skall borttaga dem vid undervisningen. Jag
tror för min del, alt orsaken hvarföre de läroverk misslyckats,
der belöningar utdelats, är den, att de blifvit utdelade
orättvist åt personer, som icke hafva förtjent dem. Hade
de vid rätt lid oell endast åt den fört jente blifvit utdelade,
så hade de likasom de immateriella varit nyttiga. Jag får
för öflig t vidhålla mitt yrkande och tillägga, ntt*i händelse
man icke vill anse delta såsom en principfråga utan blott
som ett disciplinarstadgande, så är jag helt och hållet ense
med Hr von Hartmansdorff.
3jS
Den 17 Fcbruarif. m. *
[Ir von Hartmansdorff: För bibehållandet af de
s. k. materiella belöningar, som bos oss brukas, bar jag ifrat
derföre, att Regeringen olta icke bar några andra utvägar
alt belöna med, oell emedan dessa dock äro mera immateriella
än penningar, som Regeringen saknar. Men jag
vet lika väl som någon annan, att hvilka belöningar soin
missbrukas derigenom förlora sitt värde. På intet ställe äger
man bättre tillfälle än i skolan alt genom snar befordran,
d. ä. fi i flyttning, dagligen belöna förljensten. Just derföre
alt sådant kan dagligen göras, så verka dessa belöningar så
genomgripande. De kunna svårligen missbrukas i en skola,
sorn är byggd derpå, att den lärjunge, som flyttas öfver andra,
skall undervisa dem; ty 0111 läraren då vore nog obetänksam
att uppflytta någon, som det icke förtjenade, så skulle
dennes oskicklighet att undervisa de öfriga genast störa skolans
gång och sälta läraren sjelf i förlägenhet. O111 icke de
belöningar, sorn Hr Gripenstedt försvarat, voie öfverretningsmedel
för dem, som af sig sjelfva äro flitige, så vore de kanske
mindre skadliga. Men den, som ar flitig och får 3 jettoner
på en gång, lian skall hafva goda fysiska och moraliska
krafter, oro lian motstår frestelsen att förtaga och förblifva
sig. Jag ville likna dessa belöningar vid brännvinssupar
eller andra sådana retningsmedel, hvarigenom man
öfverdrifven de krafter, som namren i sin stilla gång förlänar,
och som den inre driften sjelf utvecklar, när man gifven
henne anledning och utrymme dertill.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla hvad som blifvit yrkadi, att nummerordningen
af momtn inom 12 §.'n må bestämmas sedan bela §:n
blifvit pröfvad.
Piopades ja.
Hr Landtm, hemställde, örn R. o. Ad. behagade bifalla
Utskms fnislag i 1 momentet.
Ropades starka nej, blandade med ja
Hr
Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg hela momentet
böra utgå.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Efter derefter framställda propositioner biföll R. o.
Ad. Utskrns förslag, med den förändring, att ordet ”böra”
skulle utbytas emot ”må”, och att mellanmeningen ”dertill
församlingarna, utan särdeles svårighet, borde
kunna bereda tillgång”, borde utgå.
1 moni. i 12 § : n.
Hr von Rosen: Med afseende på 1 morn., som en
dast
innehåller hvems skyldighet det skall vara att bestrida
kostnaden för de fattiga inom socknen, som skola begagna
skolan, får jag hemställa, om det icke vore ändamålsenliga
re
-
D c ii 17 Februari f m.
re att uppskjuta med detta moni. intill dess communallagen
eller rättare sngdt fattiglagen kommer före. Eljest kunde
det hända alt vi här fattade beslut, sorn komino i contra--  diction nied fattiglagen. Jag tror det icke vara så angeläget
att få delta afgjordt 1111, ty det står i sammanhang med
fattiglagen, och jag hemställer derföre att pröfningen af
denna fråga må uppskjutas.
Frih. Boye: Om jag befarade att detta mom. vunne
bifall, så skulle försigtigheten bjuda 111ig att förena mig med
Hr von Bosén, men jag hoppas att niom:ts innehåll är ungefärligen
så pass orimligt, alt detta ej gerna kan bifallas,
och då må det så gerna äfslås nu som framdeles, ilär är
stadgadt, alt församlingens fattigvård skall förse barnen med
kläder. Dervid kiar jag intet att erinra. Det kan vara billigt.
Men i sednare afdelningen af mom. är stadgadt att
hvar och en husbonde skall vara ansvarig atl dess tjenstelijons
och stattorpares barn icke blifva i saknad af det underhåll,
som utgör villkoret för möjligheten att af skolöfningarna
sig begagna. Det synes sorn det christliga deltagandet
borde gilla detta, men verkställigheten beror beklagligtvis
icke alltid af det mer eller mindre goda i principen.
Jag befarar atl följden skulle blifva, utom att jag icke nekar
alt det synes mig som denna beskattning på husbönder
är temmeligen sträng, — jag befarar, säger jag, den olyckliga
påföljd, att de s. k. stattorpare, hvarom här är fråga,
skulle komma att sakna husbönder. Det skulle hända att
när de anmälte sig till tjenst, när de anmälte sig att emottaga
ett stattorp, så afskräcktes husbonden från att antaga
dem, just derföre att de hade 1 eller 3 barn, hvilkas underhåll
skulle blifva honom för dyrt. Jag anhåller, att den
sednare afdelningen af detta mom. måtte alldeles borttagas.
Hr Lefren: Detta mom. innehåller så många före
skrifter,
som gå in i specialiteter, och det häntyder dessutom
på andra redan dels förkastade, dels modifierade §§,
att jag för min del tror att mom. i det närmaste borde
helt oell hållet utgå. Jag säger: i det närmaste; ty jag
jag önskade att det blott skulle innehålla följande, nemi.
begynnelsen: ”De barn, hvilkas föräldrar eller målsmän icke
äga tillgång att bekosta deras skolgång, böra genom församlingens
fattigvård understödjas,” och dermed punkt. Fattigförsörjningslagen
må blifva hvilken som helst, så lärer
man icke kunna deri intaga något annat än hvad sorn blir
förenligt med ett sådant stadgande. Då utfäster man sig
icke atl lemna kläder, underhåll m. m. Man får lof att
akta sig för att göra fattigförsörjningsskyldigheten till en
politisk pligt, hvaremot man bör hålla den inom den christliga
medlidsamhetens område, så mycket som möjligt är.
Det der har blifvit liär vidlyftigt discuteradt, och det är
20 H. 42
33o
Dtn ij Februari f. m.
onödigt att nu ånyo ingå i framställning af dessa grundsatser,
utan föreslår jag helt enkelt att mom. måtte så förkortas,
som jag nyss hade äran framställa.
Hr von Rosen: Den vördsamma framställning jag
gjorde härrörde af det skäl, att vi skulle slippa alt komma
in i den discussion, som Frih. Boye börjat, oell som alldeles
icke är tillhörande skolordningen, utan tillhör fattigvården.
Jag har från början varit af den tanke, att hela detta
mom. aldrig borde stå i skollagen, utan tillhör endast fattiglagen,
och skulle tro att, om detta mom. nu skall ufgöras,
vi kunna inskränka oss till hvad Hr Lefren föreslog, och
begär propos. derpå, i händelse vi icke skola uppskjuta saken
tills fattiglagen förekommer.
Hr von Hohenhausen: Med den början af morn.,
som Hr Lefren här föreslog, förklarar jag mig för min
del vara alldeles belåten, men tror att det öfriga, sorn
efterföljer rör:de fattiga barn, bör äfven finnas. Den sednaste
delen deraf, der man kommer in på specialiteter om
hvem som skall bekosta fattigförsörjningen, tror jag vi utan
någon skada kunna här låta utgå, ty det kominer att genom
fattiglagen bestämmas; men den andra delen, som stadgar
att fattiga föräldrar, som hafva behof af sina barn, må,
sedan barnen inhemtat färdighet i innanläsning, fa låta deni
en eller tvänne gånger i veckan bevista skolan, kan hafva
sin nytta med sig, och jag har intet emot att den får stå
qvar, utan tvertom. Men i afseende på början instämmer
jag i hvad Hr Lefren sagt, och den sednaste delen anser
jag kunna utgå, emedan det i alla fall kommer att
framdeles bestämmas.
Frih. Gederström: Det är just från sammanbland
ningen
af olika lagstiftningsämnen, som confusion i lagarna
uppkomma samt villervalla och missbruk vid lagarnes tillämpning
föranledas. Det är delta, som vid denna riksdag
isynnerhet gifvit sig luft, och som är högst angeläget att
förekomma. Det tillhör icke frågan om skolundervisningen,
hvem som skall bekosta födan, hvilket helt oell hållet tillhör
en annan del af ekonomiska lagstiftningen och polisordningen
i socknen. Jag skulle derföre för min del tro,
att Hr Lefren gerna kunde afstå från första delen af förevar.
i mom. och låta hela mom. såsom ett odugligt tyg
förfalla och uteslutas. Hvad angår Hr von Hohenhausens
yttrande örn sista radernas bibehållande, nemi. att tjenstehjons
och stattorpares barn ej må blifva i saknad af det
underhåll, som utgör villkoret för möjligheten att af skolöfningarna
sig begagna, så är ju äfven detta tillhörande
samma föremål och af samma beskaffenhet. Hafva icke eller
få icke fattiga barn tillfälle att kunna underhålla sig för att
komma till skolan, så är det helt naturligt att de icke kom
-
Den 17 Februari f. m.
331
ma dit, och det hjelper icke att genom skolordningen lemna
bestämmelser, som församlingarne icke hafva någon skyldighet
att efterkomma; ty afgiflers bestämmande inom communerun
skall väl icke genom en skolundervisningsordning
föreslå ifvås, utan det skall väl vara genom en beskattningsförfattning
och genom en polisförfattning, som dylika bestämmelser
kunna meddelas. Jag begär Hr Frih. o. Landlro:s
propos. på att 2 mom. måtte helt och hållet uteslutas ur förlät
tningen.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror att man icke
kan fullända författningen ang:de den allmänna folkundervisningen,
utan att tillika säga hvem som skall bekosta fattiga
barns undervisning. Vid de s. k. elementarläroverken är
det likgiltigt, ty der är ingen skyldig att infinna sig. Men
i folkskolan, som meddelar den kunskap, hvilken hvarje
medborgare måste äga för att erkännas såsom sådan, der ar
det hvar och en ålagdt alt begagna undervisningen, om hon
ej af föräldrarna särskildt besöijes. Följaktligen måste man
utsatta hvem som skall bekosta henne. Det är icke heller
något nytt. För 1 18 år sedan gaf Konungen redan en resolution
på presterskapets besvär, hvaruti, så vidt mig kunnigt
är, först stadgades i detta land hvem som skulle bekosta
undervisningen för fattiga barn. Men denna föreskrift är
så undvikande, att den ej kan med något egentligt eftertryck
begagnas. Bristen på en sådan föreskrift, som inneliålles
i nu förevar, punkt, har jag under statssecret.embetets
utöfning alltför ofta fått erfara, för att kunna anse henne
obehöflig. Under den 22 Gclober 1723 förordnade Konungen
på presterskapets besvär följande: ”Skulle några föräldrar
vara så utfattige att de icke mäktade härtill (undervisningen
nemi.) hålla sina hain, så förmodar K. M. att socknen
lill ett så nyttigt ändamål lärer något sammanskjuta,
så framt sådana fattiga barn, af det som eljest till socknens
fattiga samlas, ej kunna få något understöd.” Denna K.
M:s förmodan bör nu blifva en af Konung och Ständer beslutad
lag, ett åliggande. Jag tillstyrker derföre, att Hr
Lefrens förslag, hvad första delen af mom. beträffar, måtte
antagas, såsom, efter min förmening, tillfredsställande för
olla dem, hvilka bestämdt vilja hafva en undervisning. Den
enda jemkning jag ville tillstyrka vore den, att man stadgade:
”De barn, hvilkas föräldrar eller målsmän icke äga tillgång
att bekosta deras skolundervisning, böra genom församlingens
fattigvård” etc. Jag ville således införa skolundervisning
i stället för skolgång. Hvad åter sednare
delen af mom. angår, det undantag för fattiga barn, som
der förekommer och som Hr von Hohenhausen ansett böra
qvarstå, så skulle jag anse lämpligare alt B. o. Ad. viddetta
tillfälle alldeles förbiginge den frågan, och deremot rättade
hvad som rättas bör i det 7 morn., der det omförmäles lin
-
33a
Deri 17 Februari f. m.
nivida barnen böra dagligen infinna sig i skolan, eller icke.
Del torde i alla fall hafva varit o fri 11 att i andra motn. inblanda
hvad sorn hörer till det sjunde. Den sista meningen
i förevar, moni , hvilken af Frih. Boye blifvit klandrad, ansel1
jag helst höra ulga, just för de fattiges eget hästa. Jag
befarar nemi , all om hon qvarstår, så hlefve sådana hjonalag
utan tjenst, enär en husbonde icke skall vilja belasta sig
med tjenstehjon, som hade barn, för hvilkas underhåll i skolan
han särskildt skulle sörja. Man gjorde då de fattiga en
stor otjenst med delta stadgande, emedan det är klart, alt
när fattiga barns skolundervisning genom församlingens fattigvård
är försäkrad, sa innefattas äfven tjenstehjons och
stattorpares barn bland de öfriga. Den herreman, sorn har
egendom i socknen, får då betala i mån af sin der hafvande
förmögenhet. Men om man skulle vilja i delta hänseende
stadga för stattorpares husbönder något annat åliggande,
än det som gäller för andra socknemän; så önskar jag alt
man icke måtte inskränka föreskriften blott till stattorpares
husbönder, utan sträcka benne till alla, och föreskrifva att
hvarje husbonde bör tillse det hans underhafvandes barn
icke blifva i saknad af erforderlig undervisning. Jag hemställer
således till Pr. o. Ad., örn icke en dylik mening kunde
vara lämpligare.
Hr Gripenstedt: Sedan den siste värde talaren ytt
rat
sig, har jag föga att tilltigga för den mening, att om
man vill hafva en undervisning, så mäste man göra den
möjlig, och att det således är nödvändigt alt något stadgande
finnes, som bestämmer huru med de fattiga barn skall
förfaras, hvilka icke på sina föräldrars bekostnad kunna
komma i åtnjutande af nödigt underhåll för skolgången. Jag
instämmer följaktligen, i fråga om den förändrade reductionen
af början till detta morn., med Herrarne von Hartmansdorff
och Lefren. Men jag tror, lika med Hr von Hohenhausen,
alt det icke vore ur vägen att här på samma gång intaga
en närmare bestämmelse, huru just sådana barn skola
kunna åtnjuta någon lindring i den allmänna skolgången,
hvadan jag instämmer med honom i detta afseende.
Hr von Hohenhausen: Med den redactionsförän
dringen
i sista meningen af detta morn., som fir von Hartmansdorff
sednast föreslog, får jag för min del förklara mig
alldeles tillfredsställd. Då ingå vi icke på förhand i något
bestämmande af den blifvande fattiglagen. Äfven den redaclionsförändring,
som Hr von Hartmansdorff föreslog i Hr
Lefrens förslag till början af morn., och hvilken blott afsåg
att göra meningen tydligare, har jag för min del ingenting
att invända emot. Deremot, i afseende på borttagandet af
det medlersta stadgandet, som verkligen hörer hit och bör
finnas här, så får jag påyrka dess bibehållande af det skäl,
att när ansvarsbestämmelsen sedan kommer efteråt för den
Den 17 Februari f. ra.
333
som liar försummat skolundervisningen, så har jag äfven
velat att en skalig och billig lättnad skall finnas i lagen utsatt.
När den finnes utsatt förut, så torde ingen finna orättvisa
i strängheten af den ansvaispåföljd, sora sedan kommer.
Gör jag först föreskrifterna billiga, så finner man sedan att
ansvarsbestämmelsen är lämplig och nödvändig. i aila de
skollagar, som jag haft tillfälle att laga kännedom om, d.
v. s. endast med undantag af Österrikes, hela Tysklands öfriga
Konungarikens och Staters, och som finnas införda i
Moltke Bagges förtjenstfulla arbete, och om hvilka skollagars
tillämpning jag sednast hade tillfälle att taga kännedom
under mitt vistande i Tyskland förlidne sommar, i alla dessa
skollagar finnes bestämdt huru med fattiga barn skolundervisningen
skall regleras, och jag tror att man icke bör
borttaga ett sådant stadgande hos oss. Hr von Hartmansdorff
liar derföre anfört ett nytt skäl, peli med de redactionsförändringar,
som Herrarne Lefren och von Hartmansdorff
föreslagit, står det alldeles som det nu är, och vi ingå
icke i några ytterligare lagbestämmelser. Jag får således
tillstyrka bibehållandet af detta mom. med förenämnda förändringar.
Hr Lagergren: Delande Hr von Bosens åsigt, att
lämpligast vore att uppskjuta afgörandet af detta mom. intill
B.iksSt:n fattat sina beslut i fråga 0111 fattiglagen, får jag
dock mot Frih. Cederström erinra, att ett sådant stadgande,
som här är intaget i 9.:a inom., likväl hör äga rum i sjelfva
skollagen; ty det är sagdt här, huru de fattiga barnens underhåll
vid skolan skall bestämmas. I fattiglagen skulle jag
vilja tro att det endast koinmer i fråga, huru deras underhåll
och öfriga behof må kunna uppfyllas i allmänhet, men
skollagen bör hafva något särskildt stadgande i afseende på
förhållandet med deras undervisning. Annars skulle det
kunna hända, alt, om man i fattiglagen ingick i sådana specialiteter,
som i afseende på skolgången behöfvas, Frih. Cederström
gjorde den anmärkning, ela vi kommo till fattiglagen,
att uti fattiglagen vore föreslagen en skollag. Det är
nödvändigt, att dessa ämnen stöta på hvarandra, emedan de
inom sig hafva så mycket sammanhang; dock skulle jag tro
att man icke behöfde beskylla TJtsk: 11 för en sä orimlig confusion
oell sådant otyg som Frih. Cederström bär velat finna.
Jag får anhålla hos Hr Frih. o. Landtm., om det med
formerna är öfverensstämmande, all propos. mätte göras derpå
att beslutet ronde detta morn. uppskjutes till dess RiksSt:n
hafva angtde fattiglagen fattat sina beslut.
Frih. Cederström, Jacob: Hr von Hartmansdorff
har uppläst en K. resolution på presterskapets besvär, deruti
K. M. yttrade en förmodan om hvad som inom socknarna
lomme att sig tilldraga, och den värde talaren har begärt,
att hvad denna förmodan innehåller må blifva lag genom
334
D c ii i 7 Februari f. ra.
Kornings och Stunders beslut. Dervid har han likväl förbisett
att sådana lagstudganden leda till raka motsatsen af
hvad sorn åsyltas. En annan ledamot liar yttrat, att det
vore nödvändigt att bestämma underhåll för skolbarnen,
emedan de eljest ej kunde begagna skolundervisningen. Det
är helt naturligt att menniska», för att lefva, behöfver mat.
Det vore således också helt naturligt, att en lagstiftning genom
Konungs och Ständers beslut borde bestämma huru
hvarje medlem af samhället holde erhålla mat, huru många
mål han skall hafva om dagen och slutligen hvilka portioner.
Man invecklar sig sålunda i en labyrint af speciella
stadganden, samt kommer till den mest absurda småaktighet,
hvilken leder till motsatsen af hvad man åsyftat. Icke
kan det blifva föremål för undervisningsordningen att ordna
underhåll för menniskorna. Här är det Svenska folkets
barn, som skall bei.edas tillfälle lill att erhålla undervisning.
Det skall ordnas, men icke huru Svenska folkets barn eller
sjelfva folket skall erhålla föda och kläder. Delta hörer till
en annan lagstiftning, och i samma stund man blandar ihop
dessa lagstiftningar, i samma stund uppkommer villervalla.
Det är något fasligt enkelt och naturligt, alt den skyldighet,
som socknarne hittills haft sedan år 1788 att underhålla
sina fattiga mot rättighet alt vägra inflyttning, måste
förändras; ty denna rättighet öfverensstämmer icke med vårt
närvar, statsskick och mäste således upphöra samt leda till
en annan författning. Då nu denna nya författning om några
dagar eller möjligen i nästa plenum torde komma tilt
öfverläggning, så är tids nog att tala derom. Ku måste
herrarne medgifva, säger man, alt om barnen icke hafva
föda och kläder, så komma de icke till skolan, och således
då de skola komma i skolan, så hör det till saken att skaffa
dem mat och kläder; men sådant måste afgöras genom den
lagstiftning, som angår fattigvården, ty det är fattigvård och
icke skolvård. Jag kan icke annat än förnya min begäran
att morn., såsom helt och hållet öfverflödigt, måtte uteslutas.
Det är för denna författning alldeles främmande äfvensom
för ämnet.
Hr Ribbing, Bengt: Skall man utgå från den princip,
som Frih. Cederström påyrkat, så kommer man derhän,
att man hvarken skall besluta skolhus eller lärare, utan helt
enkelt säga att så och så mycket skola alla lära och kunna.
Jag tror deremot att det är högst nödvändigt att tänka sig
föi', huru så väl den fattiges som den förmögnes barn skola
kunna få åtnjuta den undervisning, som i skolan meddelas.
Hvad beskattningen angar, så skulle jag anse äfven denna
frågas afgörande vara nödvändig, alldenstund Konungen, såvida
han sanctionerar R. Sits beslut, kommer att utfärda en
författning i öfverensstämmelse dermed. Skulle det vara något
ideuua författning, som stöde i motsats till den blifvande för
-
Den 17 Februari f. in.
335
fattningen om fattigvården, så är Konungen naturligtvis i tillfälle
att lämpa denna författning derefter och gö'r det ockvå
säkert. Derföre skulle jag tro, alt intet hinder möter för
att fortsätta pröfningen af denna § i den följd som momme
hafva. Skulle man, till råga på hvad som redan är gjordt,
vilja utesluta församlingens fattigvård och endast säga att
barnen skola af fattigvården understödjas; så kan jag icke,
åtminstone med afseende på den blifvande falligvårdsförfattningen,
finna ringaste olägenhet. Jag instämmer med Hr
Lefren i den redactionsföräridring, lian föreslagit, med den
olika benämning, som Hr von Hartmansdorff uppgifvit, nemi.
skolundervisning i stället för skolgång. Dernäst förenar jag
mig med Hr von Hartmansdorff deruti, att meningen ifrån
orden ”äfvensom sådana barn må,” kan alldeles gå ut,
då man i y:de inom. har tillräckligt rum och tillfälle att införa
med fä ord allt hvad som hehöfves för att uttrycka
sin tanke rör:de den långa mening, som jag nyss nämnde.
Äfven förenar jag mig med Hr von Hartmansdorff i fråga 0111
den förändring lian föreslagit i sisla punkten, hvaruti lian
föreslagit ”tillse” i stället för ”vara ansvarig,” samt
”erforderlig undervisning,” i stället för de ord, hvarmed
momentet slutar.
Frih. Roye: Jag hade äran att nyss förklara, att jag
mot den första afdelningen af delta mom. hade intet särskildt
att erinra. Jag får likväl nu gifva tillkänna, att jag
i allo biträder den mening, som Hr Lefren framställde aug:de
början af moni., dock med erinran om det utbyte af
ett ord, som Hr von Hartmansdorff gjort, emedan jag är af
den tanke, att denna bestämmelse är på sitt rätta st ii I le.
Jag anser äfven, alt hvad jag här hört kallas en mellantnening,
är på sitt rätta ställe; ty visserligen bör den lindring,
som här är förunnad åt föräldrar och målsmän, icke
saknas i detta mom. Hvad åter angår slutet af morn., så har
Hr von Hartmansdorff modifierat det på ett sådant sätt, att
jag deremot har intet att anmärka, utan begär bifall till
hans redactionsförslag. Jag kan icke förena mig i Frih. Cederströms
åsigt, egentligen derför att jag befarar, att om
man följde alldeles samma princip, när man kommer till
fattiglagen, sorn han nu yrkat, så kommer detta i min tanke
nödvändiga stadgande icke att finnas, hvarken på det
ena eller andra stället.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: En allmän röst,
icke blott inom alla [\ RiksSttn, utan äfven inom nationen,
har otvetydigt uttalat sig för nödvändigheten af en förbättrad
folkundervisning. Det lärer således ingen bestrida R.
St:s pligt, alt i allt hvad på dem kan ankomma söka befordra
detta ändamål. Jag kan således icke biträda den meningen,
att just söka kringgå det största hindret för möjligheten
af folkundervisningen, då man skulle lemna en så öm
-
33G
Dan 17 Februari f. m.
tålig och vigtig principfråga som den, liuru det lior tillgå
med sådana barn, hvilkas föräldrar och målsmän icke kunna
bekosta deras underhåll och skolgång, obemärkt oell ovidrörd
i sjelfva skollagen. Efler min tanke bör således med
lätta eli stadgande derom äga rum, i enlighet nied hvad
Hr Lefren derom föreslagit, och hvarmed jag får mig förena
med den förändring, att det må heta skolundervisning
i stället för skolgång. Hvad derefter angår den
sedermera i punkten införda befrielse eller rättare lättnad
för sådana barn att icke dagligen behöfva gå till skolan,
som äro alldeles medellösa samt hafva för lång väg och
hemma kunna få undervisning, så anser jag detta stadgande
liar alldeles vara på sitt ställe, af samma hufvudsakliga grund,
som jag tagit mig friheten antyda, det man icke bör kringgå,
utan öppet och klart i sjelfva skollagen nedlägga sådana
föreskrifter, som göra syftemålet verkslällbart; och hvad
slutligen den sista frågan beträffar, eller husbönders åliggande
att för tjenstehjons oell stattorpares barn vara ansvariga,
får jag mig med Hr von Hartmansdorffs förslag derutinnan
förena, emedan verkligen denna punkt tuera tillhör fattiglagen
än skollagen, och tager jag mig friheten alt i enlighet
härmed anhålla om Hr Frih. o. Landtnäs proposition.
Hr von Hartmansdorff: Hr Ribbing har gjort en
framställning, som jag biträder, nemi. att borttaga ordet
”församlingens” framför ”fattigvård.” Om så sker,
förmodar jag att hvarken Frih. Cederström eller någon annan
kan hafva något att erinra mot ordalydelsen; ty utan
fattigvård lärer förmodligen Riket icke komma att blifva.
Det skulle då komma att heta: ”De harn, hvilkas föräldrar
eller målsmän icke äga tillgång alt bekosta deras skolundervisning,
böra genom fattigvården understödjas.” Angående
den medlersta meningen, har Hr Ribbing instämt med mig
deri, att hon bör för tillfället uteslutas. Dermed åsyftar
jag icke att betaga de fattiga barnen den frihet från daglig
skolgång, som andre ledamöter velat. Jag går lill och med
så långt, att jag ville befria äfven andras barn från skyldigheten
att dagligen begagna skolundervisningen. Sådant
bör bestämmas efler omständigheterna på hvarje ort, såsom
hemmanens afstånd från skolan, barnens talrikhet, med mera
sådant. Jag förmodar alt de värde ledamöter, som mest sysselsatt
sig med denna fråga, äro betänkte på att i 7 mom.
göra en sådan förändring, att daglig skolgång icke ålägges i
sjelfva författningen, utan att sådant må bero på skolstyrelsen.
Jag vidblifver således min vördsamma anhållan att
meltanmeningen måtte uteslutas. — Man har äfvenledes anmärkt,
att stadgandet, om skolgången blir daglig eller icke, ej
hade bort utsättas förrän man kommer till ansvarsbestämmelserna.
Detta har visserligen sin riktighet; men då R. o.
Ad.
Dan 17 Februari f. ui.
Ad. red:hi i början af denna § förbehållit sig rälliglieten
alt omställa ordningen niomena emellan: så är det alldeles
likgiltigt när besluten vidtagas, blott man sedan ordnar deni
elter innehållet. Jag hoppas således, alt Ur vou Hohen hansen
i detta afseende icke bar någon betänklighet, utan äfvenledes
medgifver att vi vid detta tillfälle få lemna mellanstycket
i detta mom. oprölvadt.
Hr Ribbing, Bengt: Min mening med att utesluta
den långa mellanmeningen i detta morn. är ingen annan, än
den, att få det derhän att åt skolstyrelserna lemnäs rättighet
att efter olika localer föreslå sådana skolordningar, sorn
för dem kunna vara passande. Om denna mellanmening
skall stå qvar, så är den ett betydligt binder derför. Jag
vill visserligen icke att barnen skola nödvändigt hållas till
daglig skolgång, utan må äga en viss frihet dervid, så alt,
der localen är sådan att det kan ske, det må iakttagas, men
att i annat fall sådant ej må vara föreskrifvet, och dertill
finner jag ganska lägligt att reglementera, när vi komma till
7 momentet. Här finnes dessutom i 16 §:ns 2 mom. uppdraget
åt biskopen och domcapitlet alt pröfva och godkänna
de särskilda skolordningar, som af vederbör, skolstyrelser
upprättas. Jag vidblifver således mitt yrkande om att den
långa mellanmeningen nu mätte borttagas.
Hr von Hohenhausen: Sedan jag af de talares yttranden,
som vidrört den mellanmening, som är i fråga att
borttagas, tyckt mig med säkerhet hafva förnummit, att de
icke vilja borttaga den lättnad, som den innehåller för fattiga
barns föräldrar att kunna tillgodonjuta sina barns arbete,
så vill jag för min del icke insistera på dess bibehållande
eller derom påyrka särskild propos. och votering.
Frih. Cederström: Jag beklagar att jag icke kan
vara af den tanke, sorn Hr von Hartmansdorff här behagat
yttra, och godkänna de af honom framställda förslag. Skulle
något rörrde fattigvården ingå i lagen ang:de skolundervisningen,
så vore det en enkel hänvisning derom, att röride
barns underhåll stadgas i författningen rör:de fattigvården,
men alldeles icke något lagstadgande derom i författningen
om undervisningen; men jag hemställer till Hr von Hartmansdorff
hvad väl en sådan hänvisning kunde tjena till, då
likväl den sednare författningen måste komma att finnas på
sidan om den förra. Behöfver man hänvisa i en författning
till en annan, som i alla fall står lika orubbad? Mera kan
Hr von Hartmansdorff icke vinna, än alt med fattiga barns
underhåll och beklädnad förhålles enligt hvad som i fattigvårdsförordningen
stadgas. Hvartill då dessa dubbla stadganden,
dem man vill införa om fattigvården i denna författning,
och 0111 skolvården i fattigvårdsförorduingen ? Så
20
H. 4^
338
D * n 19 Februari f. m.
dant föranledde endast att författniugarne skulle korsa hvarandra
och ej kunna vinna tillämpning.
Hr Lefrffn: Jag liar begärt ordet endast för att tillkännagifva,
att jag instämmer i den förändring, sorn Herrarne
von Hartmansdorff oell Ribbing samt åtskillige andre i mitt
första förslag gjort, så att detta icke,må blifva något hinder
för afgörandet. För öfrigt tror jag, att Frih. Cederström
är nog sträng i sitt yttrande om detta niomts obehörighet.
Det är åtminstone lika oskadligt och lika förenligt med en
behörig redaclionsform, som den hänvisning, hvilken han
nyss omtalade.
Hr Lagerheim: För såvidt de herrar, som talat för
uteslutande ur detta inom. af föreskriften om lättnad i den
dagliga skolgången för de alldeles medellöses barn, blott
vilja uppskjuta detta befrielsestadgande till ett annat ställe,
så får jag laga mig friheten förklara, att jag i det fället alldeles
icke har emot att det må hvila, t. ex. tills y:de mom.
förekommer, ehuru det äfven här kur.de hafva sin plats.
Om således fråga nu endast är om uppskof, så vill jag icke
motsätta mig att det från aldra mom. af 12 §:n må utgå.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
att pröfningen af 2:dra mom. borde uppskjutas, på sätt
en ledamot yrkat.
Ropades nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg,
att, på sätt föreslaget blifvit, de tre första raderna i mom.
borde erhålla följande förändrade lydelse: ’’De barn, hvilkas
föräldrar eller målsmän icke äga tillgång att bekosta deras
skolundervisning, böra genom fattigvården understödjas.”
Frih. Cederström: Då det är föreslaget att hela mom.
bör utgå och förfalla, så torde det vara naturligt att propos.
derpå föregår frågan om modificationer och redactionsförändringar
i momentet.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror mig hafva hört
det Hr Frih. o. Landtm, redan gjort den propos. Frih. Cederström
begärt; och säkert är att jag redan svarat nej till
hvad jag trott vara en sådan proposition.
Hr Frih. o. Landtm, yltrade, att, då Frill. Cederström
yrkat framslällande af propos. å dess förslag, den torde böra
blifva den första, som gjordes; hemställande Hr Landtm,
alltså, om R. o. Ad. ansåg 2:dra mom. helt och hållet böra
utgå.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Då Hr Landtm, förklarade, det han funnit nej hafva
ofverl öslat ja, begärde
Frih. Cederström votering.
Den 17 Februari f. m. 33»)
Efter någon kort öfverläggning, förenade R. o. Ad. sig
om följande voler:s-proposition:
Den, som anser att 2:dra mom. i 12 §;n af förslaget
angtde folkundervisningen skall utgå, voterar
i11;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer ofvannämnda 2:dra mom. att erhålla
följande lydelse: ”De barn, hvilkas föräldrar eller målsmän
icke äga tillgång att bekosta deras skolundervisning, böra
genom fattigvården understödjas. Hvar och en husbonde
skall tillse, att dess tjenslehjons och underhafvandes barn
icke blifva i saknad af erforderlig undervisning.”
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 13.
Nej — 19.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppsköts tili eftermiddagen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolU ,
F, O. Silfverstolpe.
Onsdagen elen 17 Februari 184 * *
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för den 3 dennes e. m.
Till justering föredrogs Exped.Utsk:s förslag N:o a/j'
till R. St:s und. skrifvelse lill K. M., nng:de dels rättighet
för enskilde att anlägga theatrar i hufvudstaden, dels ock
granskning af skådespel, hvilka å enskilda theatrar uppföras.
Begärdes på bordet af Hrr von Hja r t m a n sd o r f f,
Au g., och Gripenstedt, Joli. Au g.
Upplästes till justering och godkändes Exped,Ulsk:s förslag
till R. St;s und. skrifvelse!- till K. M.:
N:o 242, ang:de hvad iakttagas bör vid handel om lösören,
som köparen låter i säljarens vård qvarblifva;
N:o 243, i fråga om upphäfvande af K. förordningen
den 7 October i8o5, ang:dc ansvar för militärtjenstemans
öfverfallande.
3^o
Den ty Februari e. m.
Fortsattes pröfningen af Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsk:ns tillut. JN:o 128, i anleda, af ålerremiss å Ubktus
betänk. N.-o 5, rör:de allmanna stadganden och anslag till
folkundervisningens befrämjande.
3 morn. i 12 §: n.
Hr von Rosen, Georg: Jag tillstyrker att detta
moni. må utgå, derföre att samma föreskrift innefattas uti
ett annat mom. af denna §; men om detta moni skall qvarstå,
anser jag detsamma höra omredigeras; emedan §:ns olivar.
lydelse lemnar utrymme för den förmodan, att hemläsningen
vore något ondt, sorn i möjligaste måtto borde
undvikas, då deremot, efter min förmodan, man i första
rummet bör söka befrämja hemläsningen. Alt så förhåller
sig, som jag nu sagt, synes af Utsk:ns yttrande, att i de församlingar,
der skolstyrelserna, i anseende till loealförhållanden
eller andra omständigheter, finna en mera utsträckt
hem läsning nödvändig, må stadgandet uti
föregående mom. af denna § ej anses derför lägga något
hinder i vägen. Häraf finner man nemi., att hemläsningen
blott i nödfall skulle begagnas; men då, såsom jag redan
haft äran nämna, förhållandet bör vara tvertom, nemi. att
skolorna äro att anse såsom nödfallsanstalter för de fall, då
hemläsningen är otillräcklig, så får jag föreslå, att detta
morn., derest detsamma skall qvarstå, måtte erhålla följande
redaction : ”Ofvannämnda stadgande må icke anses lägga
hinder i vägen för en mera utsträckt hemläsning, hvilken
bör i möjligaste måtto befrämjas, dock med det villköl', att
de barn, som densamma begagna, äro skyldiga alt å de tider,
som dertill bestämmas, infinna sig i skolan, vid samma
ansvarspåföljd för uraktlåtenhet deraf, som finnes bestämd
för skojgångsskyldighet i allmänhet.”
Hr Gripenstedt, J o h. Au g.: Efter min öfvertygelse
håde kan och bör ifrågavar. mom. qvarstå, och jag tillstyrker
således detsammas bibehållande, äfven af det skäl, att
förändringar böra i möjligaste målto undvikas; men då redighet
i lagstiftning, bland andra iakttagelser, fordrar att
den allmännare bestämmelsen föregår undantaget, så får jag
tillstyrka, att 7 mom. i denna § må uppllyltas näst framför
förevar. 3 morn., och erhålla följande lydelse: ”Alla i
skolåldern varande barn böra, enligt den gällande skolordningen,
i skolan sig inställa. J)e barn, som äro anmälde att
undervisas hemma, äro väl befriade från skolgång, men måste
vid de allmänna skolförhören sig inställa för att undergå
pröfning” etc.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag instämmer hufvudsakligen
lili den af Hr Gripenstedt yttrade mening, men
anhåller att få höra Hr von Rosens förslag ännu en gång
uppläsas. Måhända är det bättre, än Utskottens.
Hr von Rosens förslag blef i anleda, häraf uppläst.
Den 17 Februari e. m.
Hr von Hartmansdorff: Hvarken emot redactionen
eller sjelfva saken liar jag något att erinra; Iv, hvad den
sednare beträffar, anser jag hemläsning, sorn skötes väl, fördelaktigare
än skolgång.
Ilr Gripenstedt: För min del kan jag icke bifalla
det upplästa projeetet till redaclion af detta inom.; ty hemläsningens
utsträckning till hufvudsak strider emot den hittills
lådande och följda principen, enligt hvilken fasta skolan
ansetts såsom hufvud-akligaste lifselementet i folkundervisningen.
Väl må hemläsning tillåtas, såsom behöflig och
nödvändig under förhållanden, sorn af Utsktn förutsättas;
men att betrakta hemlasningen såsom det förnämsta, innefattar
en motsägelse af beslutet 0111 fasta skolan, såsom centrum
för undervisningen. Af detta skäl föredrager jag Ulsk:ns
framför Hr von Rosens redactionsförslag.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Då
man är i begrepp alt utgifva en förordning i afsigt att förbättra
undervisningssättet, anser jag kännedomen om hemläsningens
närvar, beskaffenhet samt hvad deraf för framtiden
kan vara att förvänta med afseende å de särskildta
förhållanden, på hvilka hemläsningen beror, så väsendtligt, att
man ej får förbise densamma. Förhållandet med hemläsningen
för uti duglig innanläsning okunniga föräldrar är
usel till en grad, sorn lemnar föga hopp för någon egentligare
förbättring. Detta allmänneliga förhållande innefattar
tillräckligt skäl att icke betrakta bemläsningen såsom hufvudsak
och skolinrättningen såsom nödfallsanstalt. Jag instämmer
derföre i detta hänseende med Hr Gripenstedt.
Hr von Rosen: Till svar å hvad Hr von Hohenhau
sen
nyss behagade yttra, får jag äran erinra, att jag ingalunda
föreslagit, alt i lagen skulle uttryckas, alt skolan vore
att anse såsom nödfallsanstalt; utan blott tillkännagifva
denna mening , såsom min enskilda åsigt och såsom
motiv för mitt tillstyrkande. Då TJlskm säga, att föreskrifterna
uti föreg:de mom. icke må anses lägga
hinder i vägen för en mera utsträckt hemläsning, der
den af loeala förhållanden eller andra omständigheter
finnes vara nödvändig, så hafva Ulsktn derigenom
tydligen uttryckt, att hemläsningens utsträckning icke bör
ifrågakomma annorlunda än såsom en tvungen följd af dertill
verkande omständigheter, och alt detta undervisningssätt
således icke bör, framför skolgången, befrämjas och vidtagas
i den mån sådant sig göra later. Detta ogillar jag
och utgår dervid från den grundsatsen att, om man äger
rättighet att bestämma hvad och huru mycket mina barn
minst böra Inia, så torde man dock ej, ulan för stor inkräktning
på medborgerliga rättigheternas område, kunna föreskrifva
på hvad sätt detta kunskapsmått skall bibringas. Jag
mäste således äga rättighet all undervisa mina barn genom
342
Den 17 Februari e. m.
informator, ifall genom honom kan ernås detsamma, som
genom skolgången kunde vara att påräkna; i hvilket hänseende
mitt åliggande icke bör kunna vara vidsträcktare, än
att låta barnen å föreskrifna tider examineras i skolan, till
utrönande i livad mån barnens undervisning i mitt hus vederbörligen
handhafves. Jag har således icke velat säga annat,
än alt hemläsningen, synnerligast i den dass, som hufvudsakligen
kommer att begagna folkundervisningen, i min
öfvertygelse är nyttigaste sättet att bibringa undervisning,
och att fasta skolan egentligen är att anse såsom en regulator
och controll derå.
Hr Ribbing, Bengt: Lika med Hr von Hohenhau
sen
finner jag, att Hr von Rosens redactionsförslag, enl.
hvilket hemläsningen skulle äga företräde framför skolundervisningen,
icke är lämpligt; ty med hemläsning förstår
jag undervisning, som bibringas barnen, icke af särskilda
lärare eller s. k. informatorer, utan af barnens föräldrar eiler
målsmän; men då de i allmänhet icke äga den bildning, att
deras undervisning kan jern föras med den som kommer att
erhållas i skolan, så kan icke heller hemläsningen företrädesvis
afse* i jemförelse med skolundervisningen, ehuru hemläsningen
visserligen är att recomrnendera under sådana förhållanden,
som i märklig mån försvåra eller rent af göra
skolundervisningens begagnande omöjligt. Af hvad jag nu
nämnt är klart, alt jag hellre önskar bifall till Utsk:ns än
Hr von Rosens redactionsförslag.
Hr von Rosen: Ifall den meningen —”hvilken bör
i möjligaste måtto befrämjas”, uti mitt redaclionsförslag
skulle väcka skrupler hos någon, så medgifver jag
alt samma mening må utgå.
Hr Gripenstedt: Har är ingalunda fråga om det
ena eller andra ordet låter mer eller mindre behagligt för
örat; utan frågan är, huruvida, enl. Utsk:ns förslag, hemläsning
bör ifrågakomma endast i de fall då skolgång icke
lämpligen kan begagnas, eller huruvida, elter Hr von Piosens
åsigt, tvertom skolgång bör ifrågakomma endast då hemläsningen
icke motsvarar behofvet; och dessa meningar äro,
såsom något hvar finner, så olika, att de icke kunna närma
sig hvarandra genom utbyte af ett eller annat ord.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:ns förslag till 3 mom.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
Hr von Rosens förslag, lydande, efter den förändring,
som Hr von Rosen slutligen deruti gjort, sålunda: ”Ofvan
nämnda
stadgande må ej anses lägga något hinder emot
en mera utsträckt hemläsning; dock med det villkor,
att barn, som den begagna, icke destomindre anses skyldiga
Den 17 Februari e. m.
343
att å de tider, hvilka för sådana barn bestämmas, infinna
sig i skolan vid samma ansvarspåföljd för uraktlåtenhet deraf,
som i allmänhet är bestämd för försummelse af skolgångssky
Idig helen.”
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, förnyade sin propos. lill bifall å Utskrns
förslag.
Ropades starka ja, blandade med många nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna
alt ja öfverrösta! nej, begärde
Hr von Rosen votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposilion
:
Den som bifaller 3 mom. i 12 §:n af Ulsktns förslag
röride folkundervisningen, voterar
ia;
den del ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, anlager R. o. Ad. det förslag lill redaclion af
ofvannämnda 3 morn., som Hr von Rosen föreslagit.
Hr von Rosens förslag blef anslaget bredvid den uppspikade
voter:s-propositionen.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 13.
Nej — 29.
Hr Gripenstedt: Mot det genom votering nu fattade
beslutet nödgas jag reservera mig, emedan jag är öfverlygad,
att frukten deraf blifver tomma skolhus och slarfaktig
undervisning.
Hr Lagergren: Jag får instämma i Hr Gripensledts
reservation.
4 morn. i 12 §:n.
Hr von Hartmansdorff: Förevar, mom. lyder så
lunda:
”1 den händelse alt föräldrar eller målsmän skulle
tredskas all efterkomma de föreskrifter, som, i afseende på
barnens skolgångsskyIdighet, blifvit meddelade, skola de undergå
varningar först af presterskapet och, der sådant ej
hjelper, af kyrkoråd eller communalstyrelse, så framt en sådan
framdeles varder inrättad.” Att varnas af presterskapet
eller af kyrkorådet är ungefär detsamma, emedan kyrkoherden
är ordförande i kyrkorådet. Bättre synes mig vara,
0111 varningarne meddelades af skolstyrelsen, för hvilken
kyrkoherden äfven är ordförande. Skolstyrelsen äger närmaste
kännedom om de förhållanden, som angå skolan, och
synes derföre vara närmast till att gifva varningar. Corn
-
Den Februari e. m.
munalstyrelse är benämningen på samma myndighet, som i
förslaget lill författning rör:de communalväsendet kallas sockennämud,
hvarest kyrkoherden äfven skall vara ordförande
i frågor, som angå un 'ervisningsanstalterna. Någon egentlig
skilnad på varningens lindrigare eller svårare beskaffenhet
uppkommer således icke deraf, att hon meddelas genom
den ena eller andra af dessa myndigheter, enär hon i alla
dessa hänseenden gifves af samma person, nemi. kyrkoherden.
Men iil ven om någon gradation i varningssätlet ägde
runi, såsom Ulsktn åsyftat, vore likväl öfvergången derifrån
till den i 5 mom. föreslagna ansvarsbestämmelsen alltför
skarp. Enligt 5 mom. skulle nemi., sedan de i 4 morn.
föreskrilna varningarna för sig gått utan att medföra åsyftad
verkan, barnen skiljas från föräldrarna och öfverlemnas
till vård åt enskilda personer samt kostnaden för barnens
underhåll och undervisning hos deras föräldrar eller målsmän
utmätas. Detta är alltför bardt. Mig synes, då
varning varit fruktlös, närmaste påföljden desto hellre böra
blifva ett lämpligt vite, sorn uti den af mig på f. m. åberopade
nåd. resolutionen på presterskapets besvär af den
22 October 1723 finnes stadgad en plikt af 1 mark silfvermynt,
att användas till fattiga barns undervisning, för den
sorn, efter 2:ne gånger erhållen varning, af tredsko eller
utan laga ursägt eftersätter sin skyldighet att bålla sina
barn till undervisning. Jag bör icke tro, att Utsk:n kunnat
vara okunniga om detta stadgande. Då det finnes, anser
jag det äfven böra användas, såsom i min tanke ganska
lämpligt och verkande till ändamålet; ty om föräldrar komma
att vidkännas vilen för underlåtenhet alt hålla barnen
till skolgång, läia de, utan tvifvel, snart rälta sig. Jag tillstyrker
derföre att följande redaction måtte antagas: ”Föräldrar
eller målsmän, som tredskas att efterkomma skolstyrelsens
föreskrifter ang:de barnens skolgång, skola varnas af
skolstyrelsen, och, der det icke hjelper, åläggas vilen af kyrkorådet
eller den sockennämnd, som kan varda inrättad.”
Hr von Rosen: Då egenll. skilnaden emellan Hr von
Hartmansdorffs och Utsk:ns redaclionsförslag, hvilka i öfrigt
endast i ordalagen synas vara skiljaktiga, blott tyckes vara
den, att Hr von Hartmansdorff vill, att varningen meddelas
af skolstyrelsen i stället för presterskapet, så finner jag för
min del likgiltigt, hvilketdera förslaget R. o. Ad. behagar
antaga; ehuru jag är mera böjd för Utsk:ns, af tvänne skäl,
beslående det ena deruti, att det skulle vara besvärligt för
skolstyrelsen, örn den vore nödsakad att träda tillsammans
i anledn. af hvarje obetydligt klagomål, då deremot den erforderliga
påminnelsen lättare och med mindre omgång kan
meddelas af preslen i församlingen, hvilken alltid är till
bands. Det andra skälet är, att varningen af presten medför
-
Den 17 Februari e. m.
315
för mindre offentlighet, un om den meddelas af skolstyrelsen
eller kyrkorådet. Hvad vilen angår, så vill jag icke
yttra mig derom förr än vi komma till 5 morn., emedan
jag anser frågan derom höra dit.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Af Utskms framställning
synes klart, alt nu gällande förordning om sockenstämmor
och socknars angelägenheter i allmänhet af år 1817 har föresväfvat
Utsk:n. Der stadgas nemi., att varning skall ske
inför kyrkorådet, derest förut meddelt varning af kyrkoherden
varit fruktlös. Det är icke skolstyrelsen, som har
att skaffa med dessa varningars meddelande, och det är således
icke kyrkoherden, i egenskap af ordförande i skolstyrelsen,
utan i dess egenskap af kyrkoherde, som skall gifva
varning ; ty då skolstyrelsen är att betrakta såsom quasi
angifvare, hör andra varningen icke gifvas af samma myndighet,
utan af den som är närmast presterskapet, sorn
är kyrkorådet, eller den communalstyrelse, som varder
inrättad; och samma myndighet hör vara ilen, som ålägger
höler, i händelse de höra komma i fråga, hvilket
icke loi de vara utan nytta. Min öfvertygelse är således, att
redaetionen icke hör förändras så att skolstyrelsen blir den
myndighet, sorn meddelar varning, ulan hör, enl. min åsigt,
varning meddelas i första rummet af presterskapet och i
andra graden af kyrkorådet eller communalstyreisen.
Hr Gripenstedt: I afseende på frågan af hvad myn
dighet
varning bör meddelas, instämmer jag uti Hr Lefrens
nyss yttrade åsigt. Äfven instämmer jag uti den mening,
att något vite hör vara försuttet, efter undfångna fruktlösa
varningar, innan den i 5 mom. tillstyrkta strängare åtgärden,
alt från föräldrarna skilja deras barn, ifrågasattes; men
tror för min del, att vitesbestämmelsen rätteligen hör få
sitt rum i 5 moni., hvars redaction, som jag nu likväl endast
vill antyda, borde blifva ungefärligen sådan, att om de
uti förevar. 4 morn. föreskrifna varningar blifva fruktlösa,
må sockenstyrelsen ålägga vilen till högst etc. Jag vill sedan
läsa upp redaetionen, sådan jag anser den höra blifva,
men nu, såsom jag nämnt, blott antyda densamma, efter jag
anser tillägget böra ske vid 5 morn., som ännu icke är till
afgörande föredraget.
Hr von Hartmansdorff: Jag har ingenting emot
att föreskriften om vitén intages, på sätt Hr Gripenstedt
föreslagit, uti nästföljande morn., ehuru jag anser lämpligast
vara, att hon icke infördes i samma morn., som bestämmer
den stränga åtgärden att skilja barnen ifrån föräldrarna; emedan
föreskriften derom antingen borde utgöra föremål
för ett särskildt morn., eller ock alldeles utgå. Men jag vill
ej tvista härom. Deremot måste jag bestrida Hrr Gripensledts
och Leftens yrkande att varning skulle meddelas in
20
H. 44
Den 17 Februari e. m.
för någon annan myndighet, än skolstyrelsen. En hvar, sora
hail med någon skola alt göra, känner huru ofta, för alt
icke säga dagligen, påminnelser behöfvas än till den ene och
än till den andre läl jungens föräldrar, allt efter sora barnen
sig förhålla. Om nu sådana erinringar eller anmodanden
icke finge ske omedelbart af skolstyrelsen, utan nödvändigt
skulle gå genom kyrkorådet eller sockennärnnden, så skulle
denna omgång lända till barnens skada. Vanliga förhållandet
ur, att emellan läraren och barnens föräldrar är den närmaste
gemenskapen, och att skolstyrelsen ej tillitas förr än
lärarens eller föräldrarnes bemödanden befinnas otillräckliga.
Skulle icke heller skolstyrelsen kunna afhjelpa uppkomna
svårigheter, då, men icke förr, bör en annan myndighets
åtgärd vidtaga. Orsaken, hvarföre jag yrkar att skolstyrelsen
och icke sockennämnden bör gifva barnens föräldrar de
råd och erinringar, som omständigheterna kunna påkalla, är
den, att örn icke dessa meddelanden mellan skolstyrelsen och
föräldrarna eller, med ett ord, barnens fel, blifva så litet
offentliga som möjligt, så skall föräldrarnes ömtålighet för
sina barn snart vålla vedervilja för skolinrättningen. A andra
sidan måste följden äfven blifva, att skolläraren upphörde
att till barnen stå i det faderliga förhållande, som utgör
ett af hufvudvilfkoren för möjligheten att uppnå det med
skolgång afsedda ändamålet. Jag förnyar derföre min anhållan,
att skolstyrelsen måtte blifva den myndighet, som äger
meddela varningar eller erinringar.
Hr Lagergren: Fullkomligen delande Hr von Hart
mansdorffs
mening, att det ifrågavar. meddelandet lill föräldrarna
bör ske af skolans föreståndare, får jag likväl göra
den värda talaren uppmärksam derpå, alt förevar, morn.
icke lägger hinder derför, utan tvertom gifver tydlig anleda.
dertill, att sådana meddelanden böra hafva för sig gått
och visat sig overksamma, i följd af föräldrarnes obenägenhet
att gå skollärarens uttryckta önskan till mötes, innan
åtgärder af mera offentlig syftning böra ifrågakomma, ålom.
stadgar nemi., att i händelse föräldrar eller målsmän skulle
tredskas att efterkomma de föreskrifter, som, i afseende
på barnens skolgungsshyIdighet, kunna meddelas, skola
föräldrarne varnas på sätt sorn i morn. tillstyrkes. Ordet
tredska utmärker en motsträfvighet, hvars ådagaläggande
förutsätter att erinringar eller meddelanden föregått af lindrigare
art, än de som följa på tredskandet, och deraf inses
således äfven, att Utsk:n velat, att de uti delta mom. föreskrifna
varningar icke skulle användas förr än enskilda erinringar
föregått; och derföre tillstyrker jag, i öfverensstämmelse
med Hrr Lefrcns och Gripenstedt åsigter, att de
af Utsk:n föreslagna vnrningsgrader måtte bibehållas; öfvertygad
att Hr von Hartmansdorffs mening likväl blir gällande,
der en väl ordnad skolstyrelse äger rum.
Den i; Fsbrmri c. m.
34;
Utsklns förslag i 4 morn. blef af R. o. Ad. bifallet.
5 mom. i 12 §:n.
Hr Gripensted t; Den i 5 mom. tillstyrkta stränga
åtgärden, att skilja barnen från deras föräldrar, anser jag
icke böra ifrågakomma, med mindre barnen, mer än som
af mindre lycklig fattningsgåfva ursägtas, i förhållande till
sin ålder stå tillbaka i christendomskunsknp och innanläsning,
och föräldrarne af förelagda vitén icke låtit sig ratta;
ty jag önskar att barnens skiljande från föräldrarna så sällan
som möjligt måtte ifrågakomma. I öfverensstämmelse
härmed föreslår jag, att detta mom. mätte komma
att lyda som föijer: ”Om dessa varningar blifva fruktlösa,
må nämnda styrelse förelägga vitén lill högst 3 r:dr
16 sk. belopp, som tillfalla skoicassan. Hjelper ej heller
det, utan barnen stå tillbaka i christendomskunskap och färdighet
i innanläsning, böra de från föräldrarna skiljas” etc.
pä sätt mom. vidare lyder.
Hr Lefren: Jag delar Hr Gripenstedts åsigt, blott
med den skilnad, att jag anser det vara rättare alt säga:
nlä de från föräldrarna skil jas, i stället för: böra de
från föräldrarna skiljas. Derigenom har man lemnat
Utrymme för pröfning af de särskilda omständigheter, i anseende
hvartill man finner, att barnen, oansedt föräldrarnes
ådagalagda tredska, som dertill berättigar, icke böra från
föräldrarna skiljas; en fördel, som icke bör förbises, enär
stadgandet, livad angår rättigheten att skilja barnen från
föräldrarna, är lika kraftigt om ordet ”må’' eller ordet ”bör”
begagnas.
Hr von Rosen: Instämmande med Hr Gripenstedt,
får jag härmedelst betyga honom min tacksamhet för det
villkor han fästat vid rättigheten att från föräldrar skilja
deras barn, fullkomligen öfvertygad att om vi gå längre i
stränghet, går skolväsendet bakåt. För öfrigt är det mig
likgiltigt, om det beter att barnen "böra” eller att de "må”
från föräldrarna skiljas; ehuru jag icke kan neka, att jag
anser ordet "böra” här vara lämpligare än ordet ”må”;
derföre alt rättigheten att lindra, hvilken bör åtminstone
någorlunda bestämmas, mera begränsas genom det förra
än genom det sednare ordet.
Hr von Hartmansdorff: Beloppet af det vite, Hr
Gripenstedt föreslagit till högst 3 r:dr 16 sk. b:co, anhåller
jag att R. o. Ad. icke måtte fastställa till ett sådant maximum.
Författningen angtde sockenstämmor och kyi koråd
bestämmer maximibeloppet, som kyrkoråd äger att såsom
vile ålägga, till io r:dr b:co. Samma belopp är bibehållet
uti det uppgjorda förslaget till författning angrde sockennämnd.
För en förmögen man, som tredskas att efterkomma
skolstyrelsens föreskrift, vore några r.drs vite af föga
348
Den 17 Februari e. m.
betydenhet oell ingalunda verkande till ändamålet, hvadan
skolstyrelsen, derest högre vilen icke (ingo i sådant fall användas,
skulle alltför hastigt nödgas skilja barnen från den
treäskande. Äfven skulle det kunna handa, att någon fader
vore så sinnad, att lian erlade ett föga kännbart vite,
blott för att slippa omsorgen med barnens uppfostran. Af
dessa skäl anser jag något maximum icke böra utsättas. Ordet
”böra” synes böra utbytas mot ordet "må”; ty eljest
behöfva föräldrarne blott lemna varningarna åsido för att
slippa både omsorg örn barnen och bidrag till deras underhåll,
i händelse de vore så fattiga, att ingenting funnes att
utmäta af den betydenhet att det försloge tilt barnens underhåll.
Deremot anser jag skolstyrelsen böra äga rättighet
att skilja barnen från föräldrarna, då desse äro så
lastbare, att barnen icke böra i deras vård qvarlemnas. Jag
har, under denna riksdag, väckt motion om rättighet att i
sådan händelse skilja barn från deras föräldrar, just derföre
alt den s. k. Prins Carls uppfostringsanstalt i hufvudstaden
för vanvårdade barn, synnerligast sådana, hvilkas föräldrar
begått brott, icke måtte hindras från denna välgörande verksamhet
derigenom, alt föraldrar, som, ty värr, ofta begagna
barnen att åt sig tigga eller stjäla, förhindrade barnens förbättring
genom förklarandet att de ville behålla dem hemma
bos sig. Jag hemställer derföre, att R. o. Ad. måtte
antaga Hr Gripenstedts förslag, blott med den ändring,
att något maximum icke bestämmes för vitesbeloppet och
att ordet ”böra” utbytes mot ordet ”må.”
Hr Lefre'n: Hr von Hartmansdorff har nyss utveck
lat
grunderna, hvarföre äfven jag anser ordet ”böra” vara
mindre lämpligt än ordet ”må.” Det är nemi. angeläget att
icke öppna tillfälle för vårdslösa föräldrar att skjuta från
sig åliggandet att vårda, uppfostra och underhålla sina barn.
Hvad vite sbeloppet beträffar anser jag ett maximum böra
bestämmas, äfvensom att första vitet icke bör vara så högt
som 3 r:dr 16 sk. I nu gällande förordning är vite utsatt
till 2 mark silfvermynt, motsvarande 8 sk. specie eller 32
sk. r:gs. Månne icke rättast vore att säga, det vitén må
föreläggas från 1 t. o. m. 3 r:dr, så att gradation äfven i
detta fäll ägde rum?
Hr von Hohenhausen: Då uti Hr Gripenstedts re
dactionsförslag
det heter, att vitén må föreläggas till högst
3 r;dr 16 sk. belopp, så är derigenom latitud leornad för
mindre viletis föreläggande. Hr von Hartmansdorff torde
erinra sig, att i Norrska skolförfattningen utgör vitet \ för
hvarje gång t specie-r:dr eller 4 >:dr r:gs; men då, enl.
denna författning, varningsgrader skola föregå hvarje särskildt
vite, torde det vara mindre behöfligt att hafva vitén
öfver normen af 3 r:dr 16 sk. b:co; emedan jag är öfvertygad
att ingen förmögen man skall helt och hållet öfver
-
Den 17 Februari e. m.
34g
lemna sina barn till skolstyrelsens omsorg, synnerligast som
lian är förbunden att i tby fall ersätta kostnaden för barnens
vård och underhåll. Hvad åter angår den fattigare
classen, sorn skulle finna med sitt intresse förenligt alt tredskas
i fullgörandet af sina åligganden, för att derigenom befrias
från desamma, så torde bot deremot finnas uti sättet
af böters förvandling, jemlikt förslaget till författning rörtde
communalstyrelse, i händelse detsamma varder anlaget. Jag
tillstyrker således antagande af Hr Gripenstedts förslag, helst
preslerskapet, enl. gällande kyrkolag, äger skyldighet alt tillse
att barn erhålla christlig uppfostran, och jag lika med
Hr von Rosen tror, att man ej bör gå för långt i stränghet,
om ändamålet med skolundervisningen ej skall förfelas.
Hr von Hartmansdorff: Norrska skollagens 4 §:s
3 mom. innehåller icke att en Norrsk speciedaier är minsta
bolen, utan att föräldrar eller de, som besörja uppfostran
af barn, hvilka utan gilllig anledn. uteblifva från examensförhör,
skola vara förfallne till en efter deras förmögenhet
och andra omständigheter af skolcommissionen afpassad bot,
som icke får öfverstiga en speciedaier för hvarje gång. En
speciedaier är således den högsta boten, som får åläggas.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsktns förslag.
Ropades nej.
Hr Frih. o. Landtm, anförde, att de fleste, som yttrat
sig, tycktes förena sig om Hr Gripenstedts förslag till
redaction af detta mom-, endast med den förändring, att
det i detta förslag nämnda maximum af vilen, nemi. till
högst 3 r:dr 16 sk. belopp, borde uteslutas, och ordet "bör”
ändras till ”må kunna.” Hr Landtm, ville nu låta uppläsa
Hr Gripenstedts förslag i sin helhet.
Detta förslag upplästes derefter, så lydande: ”Om dessa
varningar blifva fruktlösa, må nämnde sockenstyrelse ålägga
vitén till högst 3 rtdr 16 sk. btco belopp, hvilka tillfalla
skolcassan. Hjelper icke heller»det, och barnen stå tillbaka
i christendomskunskap eller färdighet i innanläsning, böra
de från föräldrarna skiljas och till vårdande åt enskilda personer
öfverlemnas, samt deras underhåll, jemte skolpenningarna,
hos föräldrarna eller målsmännen i laga ordning utmätas.
"
Hr von Hartmansdorff: Om det är mig tillåtet,
får jag fästa uppmärksamheten derpå, att ordet ”böra”
står qvar uti Hr Gripenstedts förslag.
Hr Gripenstedt: Då, enl. min åsigt, föga vigt lig
ger
uppå, hvilkeidera ordet begagnas, men det låter mindre
positivt att nyttja ordet ”må”, så medgifver jag gerna att
detsamma begagnas i stället för ordet ”böra."
35o
Den 17 Februari e. m.
Det sednast upplästa förslaget blef derefter bifallet med
den förändring, att orden ”böra de” utbyttes emot orden
"må de k u n n a.”
6*mo m. i 12 § : n.
Detta mom. blef af II. o. Ad. bifallet.
7 mom. i 12 §:n.
Hr Gripenstedt: Detta stadgande, att barnen dagli
gen
böra infinna sig i skolan, anser jag vara nästan overkställbart.
Jag tror att man icke bör reglementera i
detta fall, utan att bestämmelsen derom bör kunna få
bero på skolstyrelsen att upptaga i det reglemente för undervisningen,
som, enl. 16 §:n af detta förslag, det tillkommer
skolstyrelsen att upprätta samt biskopen och domcapitlet
att pröfva och fastställa. I conseqvens med denna åsigt
föreslår jag, alt detta mom. måtte komma att lyda sålunda:
”Alla i skolåldern varande barn böra, enligt gällande
skolordning, i skolan sig inställa. De barn, som blifvit
anmälda att undervisas hemma, äro väl befriade från skolgång,
men måste vid de allmänna skolförhören sig inställa
för att undergå pröfning’’ etc. på sätt mom. innehåller.
Denna redaction skiljer sig från Utsk:ns, hufvudsakligen endast
deri att ordet ”dagligen” är utbytt mot orden ”enligt
gällande skolordning.”
Hr Lefre'n: Med min anmärkn. åsyftar jag alldeles
detsamma som Hr Gripenstedt; men jag tror att ändamålet
kan vinnas utan att ändra så mycket som Hr Gripenstedt
ansett böra ändras. Efter min åsigt kunde redactionen blifva
följande: ”Alla i skolåldern varande barn, endast de undantagna,
hvilka af föräldrar eller målsmän blifvit anmälda
att undervisas hemma, bora skolan begagna. Dessa sednare
äro väl befriade” etc.
Hr von Rosen: Äfven jag instämmer med Hr Gripen
stedt
och hemställer till Hr Lefre'n, om icke, i stället för
orden — ”böra dagligen i skolan sig inställa, det
lämpligare heter — ”böra, enligt gällande skolordning,
i skolan sig inställa.” Då skolordningen ligger
till grund för skolgången, så har skolstyrelsen något factiskt
att rätta sig efter. Jag anhåller derföre att redactionen må
blifva sådan Hr Gripenstedt föreslagit.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag kan icke fatta
annat, än att ett stadgande bör inflyta, som bestämmer huru
ofta barnen böra bevista skolan ; ty om det får bero af
skolstyrelsens skön, kan på ett ställe föreskrifvas att barnen
skola gå i skolan hvarje dag i veckan, och på ett annat
ställe, att de skola bevista skolan blott en dag i veckan,
eller en dag i månaden eller en dag om året; med ett ord,
skolstyrelsen får i sådan händelse alltför stor latitud för sitt
Den 17 Februari e. m.
godtfinnande. Jag anser derföre i lagen böra bestämmas
den gräns, inom hvilken skolstyrelsen äger röra sig; d. v.
s., att man fastställer det maximum af tid, skolstyrelsen må
ålägga barnen att bevista skolan; ty för stor makt vore öfverlemnad
åt skolstyrelsen, om den ägde rättighet ålägga
barnen att hvarje dag gå i skolan.
Hr Lefre'n: Mig synes att om man stadgar i förord
ningen,
att barnen skola begagna skolan, så behöfver man
icke tillägga att skolordningen skall följas; ty det följer af
sig sjul ( t, att den, sorn begagnar skolan, skall göra det i öfverensstämmelse
med skolordningen. Skulle man citera skolordningen
hvarje gängMion föresväfvar, såsom rättesnöre, så
måste man citera Irenne i hvarje moment. Man skall då infinna
sig i skolan, på sätt skolordningen föreskrifver; man
skall läsa i skolan, på sätt skolordningen föreskrifver; man
skall medtaga sina läroböcker, på sätt skolordningen föreskrifver;
med ett ord, man skulle vid hvarje görande eller
låtande, som i författningen bestämdes eller afhandlades,
upprepa, att det borde ske eller icke ske, på sätt skolordningen
föreskrifver. Jag vet ej hvarföre man skall uttrycka
sig vidlyftigare än som behöfs.
Hr Lagergren: Utgående från den grundsatsen, att
man så litet som möjligt bör reglementera uti denna skolförfattning,
får jag, i anledn. af Hr Mannerskantz’s sednaste
yttrande, förklara, att jag anser öfverflödigt att fastställa
ijågon viss tid, hvarutöfver eleverne icke må tvingas att begagna
skolan; ty då domcapitlet är uppdraget att öfverse"
och stadfästa den skolordning, som af skolstyrelsen upprättas,
så kan man förutse att den blir lämpad och passande
efter särskildta locala förhållanden. Beträffande Hr Lefrens
yttrade förmodan, att det endast behöfde heta — ”Alla i
skolåldern varande barn böra skolan begagna,”
så"alt orden, ”enligt gällande s k o I or d n i n g”, skulle vara
öfverflödiga, så kan jag icke inse, att detta morn., betraktadt
i och för sig sjelft och redigeradt efter Hr Lefie'ns
åsigt, icke borde kunna förstås annorlunda än Hr Lefren
nämnt; men då R. o. Adis beslut vid 3'mora. gör denna åsigt
temmeligen vacklande, anser jag det vara ganska väl, örn
den af Hr Gripenstedt föreslagna förändringen antages. Det
enda jag skulle vilja anmärka mot Hr Gripensledts redactionsförslag,
vore, att ordet ”hemma”, som förekommer på
två ställen, måtte utgå på sednare stället, hvarigenom redactionen
blefve något vackrare. Det skulle heta: ”men
mäste vid de allmänna skolförhören sig inställa,
för att undergå pröfning, huruvida den undervisning,
som de erhålla, i noggrannhet” etc.
Hr von Rosen: Jag får blott upplysa Hr Manner
skantz,
att uti en efterföljande § bestämmes skolstyrelsens
makt i afseende på skolreglementets gällande kraft, hvilken
352
Den ij Februari e. m.
makt inskränker sig till rättigheten oell skyldigheten att
föreslå detta regemente, hvilket af domcapitlet granskas,
pröfvas och fastställes; så att ingen fara nr att frukta deraf,
att uti denna författning icke bestämmes huru inånga
dagar barnen skola vara skyldiga att begagna skolan.
Hr von Hohenhausen: Jag instämmer fullkomligen
uti Hr Gripenstedls redactionsförslag, och tror att den af
Hr Lagergren föreslagna lilla redactionsförandringen, att ordet
"hemma” på sednare stället skulle utgå, är ganska
lämplig.
Hr Mannerskantz: Då jag finner mig vara ensam
om min sats, skall jag icke envisas att få den genomdrifven.
Likväl får jag tillkännagifva, alt jag ganska väl visste, alt
stiftsstyrelsen skall vara en instans öfver skolstyrelsen; men
som jag lika litet vill gifva stiftsstyrelsen som skolstyrelsen
makt att bestämma, vare sig att barnen skola begagna skolan
blott en dag i veckan, eller att de skola begagna den alla
dagar, så hade jag trott, att någonting bestämdt borde
uti sjelfva lagen innehållits äfven i afseende på denna så högst
vigtiga punkt.
Hr von Hohenhausen: I anledn. af den siste vär
de
talarens yttrande, får jag äran erinra, att församlingarne
besluta om tiden för skolgången, och deras rätt kan icke
komma att förryckas. Utsktns tillstyrkande i 4 morn. af t
§:n, att skolorna skulle hållas öppna minst 8 månader af
året, hafva vi nemi. fått bort.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser det vara en
hufvudsak i denna förordnings föreskrifter att icke närmare
bestämma skoltiderna, utan låta det bero på skoLlyrelsen
inom hvarje församling eller på styrelsen inom hvarje
stift; ty det kan vara nödigt att bestämma andra lider, andra
månader för läsningen i Skåne än i Norrland. Flera
dagar kunna måhända till undervisningen användas i det
ena landskapet än i det andra, allt efter som folkets sysselsättning
är olika. Behofvel att mer eller mindre ofta
begagna skolundervisningen beror åter på barnens olika ålder
och framsteg. I mån deraf kan det finnas nödigt alt
ålägga somliga dagligen begagna skolan, andra endast vissa
dagar eller kanske blott en i veckan. Föreskrifterna derom
bör skolstyrelsen i hvarje församling få bestämma, efter
föihållandet i hvarje särskildt fall. Då församlingens medlemmar
sjelfve måste bekosta deras skola, kunna de förmodligen
icke finna sig belåtne med, alt hon begagnas blott
en gång i månaden eller en gång om året, såsom Hr Mannerskantz
befarade händelsen möjligen skulle blifva, derest
föreskrift om antalet af de dagar i veckan, skolundervisningen
bör begagnas, icke intoges i denna förordning. Hr
Man
-
Don i <] Februari e. to.
353
Mannerskantz^ i detta hänseende yttrade förmodan torde således
få anses sakna gilltig grund.
Hr Frill, o. Landtm, yttrade, att lian under discussionen
icke funnit någon understödja fjtskrns förslag oförändradt,
neli som Hr Landtm, uppfattat det, hvilket lill ersättning
af Ulsktns, blifvit framstäldl, skulle detsamma erhålla
följande lydelse: ”Aila i skolåldern varande barn böra
enligt den gällande skolordningen i skolan sig inställa, endast
de undantagna, hvilka af föräldrar eller målsmän blifvit
anmälda att undervisas hemma. Dessa äro väl befriade från
skolgång, men måste viri de allmänna skolförhören sig inställa,
för att undergå pröfning, huruvida den undervisning,
som de erhålla hemma, i noggrannhet och omfattning någorlunda
motsvarar den, sorn i skolan meddelas; börande,
0111 ett annat förhållande utrönes, ordentlig skolgång under
följande'Instermin dem åligga.” Hemställande Ilr Landtm.,
om II. o. Ad. behagade antaga delta förslag.
Ropades ja.
8 m o m. i 12 § : n.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer om ej or
den
’’d e n tid på dagen” böra förändras lill ”de tider;”
ty fråga är ej blott om de dagar och timmar, utan äfven
om de årstider, under hvilka undervisning bör äga rum.
Ifall denna förändring godkännes, kommer §:n alt lyda sålunda:
”Barnen böra bevista skolan de tider,^som skolstyrelsen”
etc.
Hrr Gripenstedt och Le fre'n förenade sig med Hr
von Hartmansdorff.
Uppå derefter framställd propos. antog R. o. Ad. Utsk:ns
förslag till 8 mom., med den förändring, att orden ”den
tid på dagen” skulle utbytas emot orden ”de tider.”
Hr Lagergren: Om det nu tillätes mig att uppgifva
den nummerföljd jag anser moni. uti denna § böra hafva,
så får jag vördsamt föreslå, att 6 mom. måtte blifva det
i:a; 7 mom. det 2:a; 8 moni. det 3:e; 2 mom. det 4:e;
3 moni. det 5:e; 4 morn. det 6:e, 5 moni. det y:e; och i
morn. det 8:e. Grunden härtill är den, alt jag ansett de
allmänna bestämmelserna böra stå först, undantagen dernäst,
derefter ansvarsbestämmelserna, och slutligen frågan
om de till uppmuntran ledande belöningar.
Hrr Gripenstedt och von Hartmansdorff förenade
sig med Hr Lagergren.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. den
föreslagna omnumereringen af momenten, hvarigenom 6 moni.
skulle blifva det usta, 7:de det 2:dra, 8;de det 3:dje, 2:dra
20 IL 45
354
Den 17 Februari e. in.
det 4:(le> 3:dje det 5;le, i^:de det Gite, 5:te det y:de, och
I ista det 8:de.
i3 §:n.
Hr von Hohenhausen: Till befrämjande af ända
målet
med skolundervisningen leder utan tvifvel, alt den
mera försigkomne äger tillfälle dels att underhålla och dels
att ytterligare öka redan förvärfvade insigter. Då skolkursen,
till ernående af det kunskapsmått R. o. Ad. ansett
köra af skolbarnen inhemtas, ganska hastigt, eller vid 1 1 a
12 års ålder, hör kunna vara genomgången, och då i allmänhet,
men synnerligast vid den åldern, det går så lätt
att glömma hvad man lärt, anser jag det vara i högsta
målto nytiigt alt ungdomen beredes tillfälle atl underhålla
och måhända äfven utvidga sina förvärfvade kunskaper. Af
detta skäl får jag uti denna § föreslå en förändring, som
skulle bereda sådant tillfälle, derest församlingens presterskap
och skolstyrelsen nitälskade derför. Med iakttagande
af den förändring, jag önskar, skulle denna § komma att
lyda sålunda: "Om Lördagarna bör, der så ske kan, undervisning
meddelas af vederbör, presterskap och lärare, icke
allenast uti religionen, utan också för den ungdom, hvilken
utgått från skolan, uli öfriga för skolorna" etc.
Jag känner en församling i Småland, der man med framgång
inrättat en Söndagsskola, och der undervisningen, hvartill
ingen tvingas, flitigt begagnas, sedan man förstått alt
uppmuntra dertill. Det lilla tillägg, som jag nu föreslagit,
skall, om det antages, utan tvifvel bära välgörande frukt
och torde desto hellre böra antagas, som det hvarken synes
billigt eller nyttigt, att den ungdom, som andra dagar i
veckan undervisas i skolan, skall 0111 Söndagarna äfven tvingas
att inställa sig till erhållande af undervisning och undergående
af föi hör. Efter min åsigt bör Söndags-undervisningen
uti andra ämnen, än religionen, endast sträcka sig
till den ungdom, sorn utgått från skolan.
Hr Gripenstedt: Det torde icke finnas någon, som
skulle vilja bestrida den stora vigt deruppå ligger, att hvad
som blifvit lärdt icke bortglömmes. För min del anser jag
Söndagsskolorna vara enda medlet, hvarigenom bortglömmandet
af inbemtade kunskaper skall kunna förekommas.
Då jag således i detta hänseende instämmer med Hr von
Hohenhausen, skall jag anticipationsvis upptaga och besvara
ett inkast deremot. Man skulle nemi. kunna invända, att
man icke Di I lig l v is kunde begära, att den lärare, som alla
söcknedagarna arbetat i skolan, skulle använda Söndagen
för samma ändamål. Härtill svarar jag, att troligen på intet
ställe skolundervisning, hvarom, enl. R. o. Ad:s nyligen
fattade beslut, skolstyrelsen skall äga att efter omständigheterna
förordna, kommer att äga rum hvarje söcknedag;
och då kan gerna skolläraren några timmar om Söndagar
-
Dort i y Februari e. m.
355
na sysselsätta sig med de elever, som utgått från skolan.
Underhållandet af förvärfvade kunskaper torde vara lika
angeläget, som att från början bibringa dem.
Hr von Rosen: Fullkomligen instämmande uti syft
ningen
af Hr von Hohenhausens yttrande, tror jag det vara
högst vigtigt, att, sedan författningen stadgat att barn skola
begagna skolan till dess de hunnit genomgå en viss kurs,
jemväl föreskrifva hvad deni vidare åligger, på det de ej
må glömma hvad de lärt. Om jag föreställer mig, att barn
vid 8 å q års ålder börja deras skolgång och sluta den vid
12 år, sä återstå 3 a 4 å'' första nattvardsgången, under
hvilken tid förhör i skolan böra fortfara, på det ej hvad
som blifvit lärdt må bortglömmas; men då detta ändamål,
som jag lika med Hr von Hohenhausen åsyftar, i min tanke
icke kan fullkomligen ernås genom den af Hr von Hohenhausen
föreslagna redactionsförandringen, enär skolläraren,
som användt 6 dagar i veckan för skolundervisningen, skäligen
icke bör förvägras alt disponera den y:de för egen
räkning samt presterskapet på de flesta ställen är öfver (löfvan
sysselsatt om Söndagarna, då dess embetsförrältningar
stundom måste gå, örn jag så får säga, i galopp, så anhåller
jag, att Hr von Hohenhausens förslag matte antagas, med
ett tillägg, hvarigenom redactionen blefve följande: ”Om
Söndagarna bör, der så ske kan, eller ock så på de
söcknedagar, skolordningen för esk r ifver, undervisning
meddelas af vederbör, presterskap oell lärare, icke
allenast uti religionen, utan också för den ungdom,
hvilken utgått från skolan, uti öfriga för skolorna”
etc.
Hr von Hartmansdorff: Hvar och en vet, att Sön
dagsskolan
egentligen är beräknad för de barn eller den
ungdom, hvars undervisning blifvit försummad den lid lion
rätteligen bort meddelas, samt för sådant folk, som arbetar
på fabriker eller i lära, och icke under söcknedagarna äger
tillfälle att begagna undervisningsanstalter. Söndagsskolorna
aro således egentligen att betrakta såsom nödfailsinrättningar
för att godtgöra den undervisning, som blifvit försummad
under de rätta skoltiderna. Men 0111 K. M. och R. St. besluta
en skolordning i den syftning, Utsk:n föreslagit, så bör
någon försummelse, som genom Söndagsläsning skulle ersättas,
icke kunna äga rum. Då blifver äfven Söndagsskolan
umbärlig, och hon bör blifva det, emedan ingen må få upptaga
ett barns tid, så alt dess undervisning i de nödigaste
stycken åsidosattes. Skolundervisning 0111 Söndagarna är äfven
derföre olämplig, att arbete, under den tid då alla andru
äro derifrån befriade, blifver förhatligt och odrägligt såväl
för lärare som lärjungar, särdeles om de varit träget sysselsatte
under söcknedagarna. Söndagsundervisningen torde
derföre, i stället att gagna, Ivertoru motverka ändamålets
35G
Don 17 Februari e. ra.
uppnående. Med Hr von Rosen instämmer jag visserligen
deruti, att den ungdom, som utgått fråo skolan, bör underhålla
sina inhemtade kunskaper, och att det lämpligen sker
genom förhör på vissa tider i skolan. Men dessa förhör
anser jag endast höra ske på söeknedagar, såvida man vill
påräkna deras ordentliga fullgörande. Om man nu förutsätter
benägenhet både å lärarens och lärjungarnes sida, så
kan man icke skäligen begära, att presten, trött af predikande
i en eller flera kyrkor samt af resan dem emellan,
ofta i hardt väller och besvärligt väglag, skall vara fallen
alt till barnaförhör använda de få timmar, som kunna återslå
af Söndagseftermiddagen? Det är öfverdrifvet begärdt
afven å barnens sida, i glest bebyggda trakter, derest man
icke medgilver att de om förmiddagen uteblifva från gudstjensten,
hvilket vore värre. Jag anser således första delen
al §:n höra alldeles utgå. Skulle den likväl bibehållas, loide den
böra nffattas ungefär sålunda: ”Från skolan utgångna barn
undervisas af skolläraren på de i skolreglementet bestämda
söeknedagar, egentligen i afsigt att underhålla förvarfvade
insig ler.”
Hr von Hohenhausen: Emot det tillägg, som Hr
von Rosen gjort, har jag ingenting att invända, men jag får
nämna att vid i5 Ars ålder glömmer man lätt hvad man
lärt, och att det är väl örn någonting är beredt, hvarigenom
de, som vilja, kunna, dels inhemta de kunskaper som de
glömt, dels föröka sitt kunskapsmått. Jag tror det ej vara
skäl att hindra en så god sak. Jag omnämnde nyss en församling,
der jag uppehållit mig denna sommar, den
heter Odensvi, och der har inträffat, att under långa liderymder
de fleste af paslorerne under de sednare 70 åren varit
utan adjuncter, intill dess de uppnått högre ålder, och
likväl har denna slags undervisning blifvit med mycken omsorg
och kärlek af dem omfattad. Att en sådan undervisning,
då den meddelas på lämplig tid, skall för den, som
har håg att lära något, vara förhatlig, derom har jag en
alldeles motsatt erfarenhet. Jag har sett äfven i Wisby, att
ungdomen samlats före gudstjensten för alt erhålla undervisning,
och att a:ue timmar på Söndags e. m. afven dertill
användas, och jag har aldrig sett i någon skola större
ifver och större noggrannhet råda än der. I denna Söndagsskola
hafva de, som ej kunnat hvarken räkna eller skrifva,
lärt sig begge delarna. Ungdomen har der lärt sig både
historia och geographi, fält lexor med sig hem ifrån den
ena Söndagen lill den andra, och icke nog dermed, mången
har hunnit långt i linearleekning, hvaraf isynnerhet handtverkare
dragit fördel. Af Hr von Hartmansdorff sjelf har
jag med mycken tacksamhet emottagit ett exemplar af en
undervisningsbok för lineal teckningar, som der blifvit begagnad.
dag ser icke hvarför man skall betaga de tillfällen
Den 17 Februari e. m.
35?
till undervisning, som kunna erbjuda sig; eller burn skall
man tro alt en person, vid 16 a 17 år, sorn år i tjenst,
skall kunna på andra dagar i veckan skaffa sig någon liten
insigt i hvad som hvar och en bör känna? Om tillfälle
dertill kan beredas, så må det väl vara församlingarna öppet,
och en uppmuntran dertill mätte, långt ifrån att skada,
vara tjenlig. Jag måste således bestrida Hr von Hartmansdorffs
yrkande att borttaga hvad bär föreslås. Hur ur fråga
om fri vilja alt göra gagn, och kan man härpå vilja lägga
några band!
Hr Gripenstedt: Jag tager mig friheten fråga, om
någon upplysning kan meddelas huru BondeSt. beslutat i
detta fall.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, alt i3 §:n blifvit
af BondeSt. bifallen.
Hr Gripenstedt: Detta stärker ytterligare min tanke,
som alltid varit, att det åtminstone för dem, sorn icke
äro sysselsatte dagligen i skolan, ej måtte vara så betungande
alt komma dit hvar 7--de dag. Jag tror, att de, som lärt
sig något, skola betrakta påminnelsen derom mera som ett
nöje än som en plåga, och anhåller alt förslaget måtte bifallas.
Frih. von Kraemer, Robert: Hvad Hr von Hohenhausen
anfört får jag vitsorda. Förhållandet är inom Upsala,
att den derstädes befintliga Söndagsskolan blifvit flitigt
begagnad och haft största nytta med sig. Jag tillstyrker således,
att den af Hr von Hohenhausen föreslagna redaction
mätte antagas.
Hr von Hartmansdorff: Sedan jag haft tillfälle att
0111 denna § säga min mening, men hon icke synes vara delad
af R. o. Ad:s flesta medlemmar, så lemnar jag saken
derhän, under önskan att påföljden må blifva annan och
bättre än jag förutser. Jag anhåller likväl att ordalydelsen
måtte blifva något förändrad, emedan presterskapet ej kan
åläggas att undervisa i något annat än i religion, och uttrycken
här äro så otydliga, att man ej vet hvaruti presten
skall undervisa. Jag hemställer således, om icke lydelsen
kunde blifva denna: ”Undervisning meddelas af vederbör,
presterskap i religion och af skollärare i öfriga för skolan
föreskrifnn läroämnen.
Hr Lagergren: I den af Hr von Hartmansdorff nu
föreslagna redaction får jag instämma, öfvertygad, att de af
R. o. Ad:s medlemmar, som äro of samma åsigt med Hr von
Hohenhausen, nog lära inse, att presterskapets lid i allmänhet
icke medgifver att kunna undervisa i något annat ämne
än i religionen, utan att undervisnings meddelande i öfriga
läroämnen bör åt skollärarne uppdragas.
358
Don 17 Februari e. m.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om han rätt fattat
förslaget till ändring af §:n, så vore det följande: ”Om Söndagarna
hör, der så ske kan, för den ungdom, som utgått
från skolan, undervisning meddelas af vederbör, presterskap
uti religionen och af skolans lärare uti öfriga för skolorna
föreskrifna läroämnen, vid hvilka tillfällen förhör i dessa
ämnen anställes. Till den” o. s. v. enligt Utsk:ns förslag.
Hr von Hohenhausen: Det är icke alldeles så som
jag önskade i afseende på religionsundervisningen. Uti det
pastorat i Småland, som jag omtalat, der skedde det för alla
barnen. Predikan, som var hållen i kyrkan för dagen, upplästes
styckevis och förklarades, undervisningen var allmän,
och jag önskade att alla barn skulle vid en sådan undervisning
deltaga. Hvad öfriga ämnen angar, skulle undervisningen
meddelas af skolläraren, och att ej misstag kan komma
att äga rum om hvem som skall undervisa i religion,
synes mig klart deraf, att i §:n står presterskap och lärare,
•men ej presterskap eller lärare. Jag har svårt att finna,
huru misstag skall kunna uppstå om hvad i detta fall tillhör
presterskapet, och hvad som åligger skolläraren.
Hr von Hartmansdorff: Det exempel Hr von Ho
henhausen
omförmält ifrån Småland, kommer förmodligen
deraf, alt barnen icke läsa i någon skola om hvardagarna
och att Söndagarne derföre måste i stället begagnas. Men
då barnen läsa alla söcknedagar, så böra de val likasom
vuxna menniskor bevista gudstjensten om förmiddagen, men
deremot få vara frie på Söndagseftermiddagen. Hafva barnen
förut fått för liten undervisning, så är genom ifrågavar.
stadgande fara värdt att de hädanefter få för mycken, åtminstone
skolgång.
Hr von Hohenhausen: I Odensvi är en ganska stor
och vacker skolbyggnad nu färdig. Fråga var vid ett tillfälle,
huruvida den religionsundervisning, som förut varit,
skulle upphöra, men pastor förklarade, att afsigten ej vore
sådan, utan att det vore texten i predikan, som han ville
fästa i folkets hjeltan, på samma sätt som det tillgår i staderna,
att skolungdomen efter gudstjensten samlas i skolan
och gymnasiihuset och redogör för den för dagen hållna
predikan, som af en närvar, lärare närmare förklaras. Detta
kommer icke att ske genom den nu inrättade skolan eller
genom den lag här förekommer. Jag får derföre anhålla
att framställning måtte göras till R. o. Ad., på sätt jag
hade äran föreslå.
Hr Lefren: För min del är jag af samma åsigt som
Hr von Hartmansdorff, och skulle önska att §:n finge följande
lydelse: ”Om Söndagarna bör, der så ske kan, undervisning
meddelas af vederbör, presterskap i religion, och derefter
komma: Till den i skolan begynta undervisningen etc.
Dea 17 Februari e. m.
339
J;ig tror det icke vara nödigt att reglementera om s. k. Söndagsskolors
instiftande; der de behöfvas, der uppstå de af
sig sjelfva, men att låta ungdomen vara fri på Söndags e. m.,
då den sysselsattes de öfriga dagarna i veckan, det kan jag
ej finna vara rätt. Jag påminner mig min ungdom, och
det skulle hafva fira mycket kostat på mig, om jag tvungits
att läsa äfven under Söndags e. m., då jag hade arbetat
under de 6 öfriga dagarna i veckan, och jag föreställer
mig att barn känna och tänka nu som ungefär för 4° år
sedan, eller något mera.
Hr Gripenstedt: Jag tillstyrker bifall å det förslag,
som nyss upplästes af Hr Frih. o. Landtm., och som svaromål
på hvad den siste talaren anfört, får jag fästa uppmärksamheten
derpå, alt då KondeSt. beslutat, att de personer,
hvilka läsa t. o. m. 6 dagar i veckan, skola läsa afven den
7:de, torde vi ufven utan fruktan kunna afgöra, att de, sorn
icke läsa någon annan dag i veckan, åtminstone böra göra
det under den ena.
Uppå derefter framställd propos. antog R. o. Ad. i3:de
§:n med den förändring Hr Frih. o. Landtm, för en stund
sedan uppläst.
i4 §: n.
Hr von Hohenhausen: Emot i:a mom. liar jag ingenting
att anföra. Det är blott vid det sednare morn.,
som det kanske torde beböfvas ett tillägg i redactionen, så
att efter sista ordet i morn., eller efter ordet ”ordnande,”
tillädes dessa ord: ”i hvilket fall de må i laga ordning ändras.
” Det är nemi. fråga om testamenten och sådana stiftelser,
som skulle ändras, och då kan det ej vara illa att
det står att de skola i laga ordning ändras, ty eljest ser
det ut som skulle förändring i dylika sladganden kunna försiggå
alltför lätt.
Hr von Hartmansdorff: Uti i:a mom. hafva Utsk:n
föreslagit: ”Då någon person önskar inrätta skola, och deri
sjelf lemna undervisning, bör anmälan derom göras hos församlingens
skolstyrelse, som icke äger förvägra skolans inrättande,
så framt den sökande är välfräjdad, och äger den
skicklighet, som för undervisnings meddelande erfordras;
hörande en sådan skola, hvad undervisningen och ordning
angår, stå under skolstyrelsens inseende.” Enligt delta förslag
skulle således den person, som ville meddela enskild
undervisning, underkastas ej mindre till sin fräjd än sin skicklighet
pröfning af den skolstyrelse, som i socknen funnes,
och på denna styrelse skulle det bero, om pröfningen i någotdera
hänseendet utfölle otillfredsställande, att vägra skolans
inrättning. Om nu så illa åtbure, alt skolstyrelsen i en
församling vore försumlig, och alt hennes skola vansköttes,
men någon skulle, just för att sådant afhjelpa, på ett lättare
36o
Den 17 Februari c. m.
sätt än genom tvist med skolstyrelsen och rättegång hos
consistorium, hvilken skolstyrelsen möjligtvis vore mäktig
nog att vinna, — 0111 någon, säger jag, just derföre skulle
vilja inrätta en enskild skola och derigenom antingen undanrödja
den dåliga eller nödga henne till rättelse, så skulle
sådant kunna af skolstyrelsen förhindras. Månne icke sättet
att förbättra skolorna både i Stockholm och landsortsstäderna
oftast varit, att pensioner eller enskilda skolor inrättats,
genom hvilkas begagnande man tvungit de offentliga
skolorna att rätta och förbättra sig? Ville man nu betaga
landsförsamlingarna den utväg till förbättring, som man
icke betagit städerna, så gjorde man illa. Den allmänna skolstyrelsen
har med den enskilda skolan icke annat att skaffa,
än hon har med den undervisning, som meddelas hemma i
husen, fion må väl äga att tillse det barnens undervisning
icke försummas, men i öfrigt icke befatta sig dermed. Kyrkoherden
är berättigad tillse att falska läror i religionen
icke föredragas i den enskilda undervisningen. Stadgande
derom finnes redan för mer än 100 år tillbaka, efter hvad
jag vill minnas. Jag har glömt att medtaga ecclesiastikvei—
ket, eljest skulle jag för eder, mine herrar! hafva uppläst
luiru föreskriften derom lyder. Någon närmare föreskrift
anser jag icke behöfvas. På samma sätt är förhållandet med
de skolor, som bruksägare eller andra egendomshufvare på
enskild bekostnad inrätta. De kunna icke underkastas annan
uppsigt af socknens skolstyrelse, än tillsyn ali barnens
läsning icke försummas. Om någon håller informator för
sina barn eller för sina grannars, så angår det icke heller
skolstyrelsen i något annat afseende, un jag förut nämnt.
Jag hemställer således, att begge dessa mom. mätte utgå,
och att endast följande måtte stadgas, nemi.: barn, som begagna
enskild skola, stå under samma tillsyn af församlingarnes
allmänna skolstyrelser, som de der begagna huslig
undervisning.
Hr Le fre'n: Under en tid, då vi med mycket besvär
arbeta emot allt skråtvång, som finnes, så synes det mig
vara olämpligt att lägga frö till skråinrättningar inom hvarje
församling, nemi. skolstyrelse-skrå, hvartill detta lätteligen
kan urarta. Skolstyrelserne sjelfve skola stå under uppsigt
af presterskap och consistoriel-, och alla undervisningsanstalter
böra derföre äfven stå under samma höga uppsigt,
hvarföre jag anser det vara orätt att gifva skolstyrelserna
någon vidsträcktare makt än hvad som är föreslaget om
barnens examinerande. Att irrläror ej insmyga sig i religionsundervisningen,
är en sak, hvaröfver presterskapet skall
vaka, och det kommer ej här i fråga. Jag tillstyrker antagandet
af den redaction för dessa morn., som Hr von Hartmansdorff
föreslagit, till förekommande af skråordningens
införande i läroanstalterna.
Hr
D«n ij Februari e. m.
Hr von Rosen: Jag är icke någon särdeles älskare af
skrå, jag är lika tolerant, som någon annan, men tror att
Ulsk:n i denna § afsetl ett nyttigt andamål, d. v. s. Utsktn
hafva inskränkt sig dertill, att när någon vill inrätta en
skola inom ett skoldistriet, skall han derom göra anmälan
hos skolstyrelsen, och detta tror jag vara alldeles i sin ordning.
Skolstyrelserne äro ansvarige, icke allenast för de fasta
och ambulaloriska skolorna, utan för undervisningen i allmänhet,
hvar och en inom sitt district. Det tyckes då icke
vara för mycket, att en sådan anmälan sker. Utsktn hafva
förklarat alt skolstyrelserne icke äga att förvägra inrättandet
af privata skolor, så framt den, som en sådan inrätta
vill, är välfräjdad och äger skicklighet, och denna censurtyckas
skolstyrelserne böla kunna hafva. Det förutsätter
icke alt skolstyrelsen skall pröfva sökandens fräjd, på annat
sätt, än att denne måste hafva fräjdebevis. Kommer en sådan
person utifrån, d. v. s. ifrån en annan socken, än den,
hvarest han vill inrätta skolan, så måste lian ju för alflyttningen
från den socken, der han förut vistats, medföra prestebetyg,
och som detta innefattar allt hvad man behöfver
vela om den sökande i afseende på dess fräjd, så mätte han
väl kunna uppvisa det för skoldirectionen inom det district,
der han vill inrätta sin skola; och jag tror det vara lika
vigtig!, att någon författning finnes, som stadgar huru en
skollärare skall vara beskaffad, som inrättar enskild skola,—
att, säger jag, det är lika vigtigt alt hafva någon controll
öfver den religiösa, som den kroppsliga vården. Ingen läkare
får i vårt land prakticera såsom sådan, ulan att hafva
ådagalagt någon kunskap, och på samma sätt lärer det också
böla förhållas med dem, som vilja blifva lärare. Jag
tror alltså, alt Utsk:n afsett ett ganska vigtigt ändamål.
Erfarenheten visar också huru ofta det händer, ali enskilde
personer, som inrätta skolor, icke allenast äro oduglige och
oskicklige för att kunna bibringa andra någon undervisning,
utan tillika så osedlige och hålla så liten ordning i skolan,
att det vore väl om man kunde köra dem på porten. Det
tolde således vara väl, om någon auctoritet finnes, som håller
ordning i detta afseende, helst den, som anser sig lida
orätt, har vägen öppen att anföra klagomål. Jag önskar således,
hvad i mom. angår, att delta måtte få förblifva oförändradt.
Inom Utskrn föreföll en ganska intressant discussion
i detta ämne; hvar och en fann behofvet af ett stadgande
emot de skolqvacksalverier, att jag så må säga,
som vilja göra sig gällande. De olägenheter, som möjligen
kunna uppkomma genom denna §, tror jag således på intet
vis svara emot de större olägenheter, som säkerligen skola
uppstå, i händelse §:n borttoges. Hvad 2 mom. angår, har
jag dervid icke hört någon annan anmärkn., än den Hr von
Hohenhausen framställde, och instämmer i den begäran, han
i afseende derå gjort.
20 II 46
36a
Den 17 Februari e. 111.
Hr Gripenstedt: Min tanke är, att skolstyrelsernes
controllerande rättighet bör stanna vid barnen, d. v. s. huru
de undervisas och uppfostras, men icke sträcka sig till att
controllera deni, som göra denna uppfostran, och tror följaktligen
att den censur, de skulle kunna utöfva öfver andra
personers fräjd, är något sorn dem icke tillkommer. Att åter
den, som vill inrätta en skola, blott skall göra denna anmälan
som ett tillkännagifvande, anser jag vara öfverflödigt att
anbefalla; ty nog mäste man veta hvad i det fallet förekommer
inom församlingen utan särskildt tillkännagifvande. Med
anledn. häraf slutar jag mig till den mening Hrr von Hartmansdorff
och Lefre'n hyllat.
Hr von Hohenhausen: Skolstyrelsen liar genom denna
§ icke blifvit tillagd någon ny rättighet. Härstår: ”skolstyrelsen,
sorn icke äger förvägra skolans inrättande, såframt
den sökande är välfräjdad;” alltså är det skolstvrelsens åliggande
att, för att kunna förvägia skolas inrättande, äfven
kunna visa att den ej är af god fräjd, sorn vill skolan inrätta,
eller dertill saknar erforderlig skicklighet. Är det
rimligt, att en person, som är vanfräjdnd eller oskicklig, skall
äga rätt att börja en skolinrättning, utan att någon kan sätta
sig deremot? Bör ej så val god fräjd sorn skicklighet vara
intvgad? Jag kan ej annat än tillstyrka §:ns antagande,
sådan den befinnes, med undantag af den lättelse i 2 inom.,
hvarom jag förut nämnt.
Hr von Hartmansdorff: Det är ingalunda sagdt, att
de lärdaste äro de skickligaste undervisare. Den skickligaste
undervisare, som jag sett i någon folkskola, var en ofärdig
skolmästare i Skåne, hvilken visserligen icke ägde något
vidsträckt kunskapsmått. Hvad sedligheten beträffar, så inser
jag icke huruledes skolstyrelsen skall kunna utöfva på
barnens undervisare en större controll än på barnens föräldrar.
Om desse äro osedlige, lära barnen bafva lika mycken
om ej mera skada deraf, än 0111 läraren vore det. (Jin
en osedlig fader tager i sitt hus en dylik lärare, så är det
detsamma, som 0111 den osedlige fadren sjelf undervisade
sina barn. Man kommer på detta sätt in på ett annat område,
än det hvarpå frågan befinner sig. Jag tror derföre,
att man ej bör gå längre än jag föreslagit; ty hvar blifver
väl eljest gränsen för skolstyrelsens behörighet? Om en herreman
antager en lärare lör sina egna barn och för sina
underhafvandes,— huru kan man begära att den allmänna
skolstyrelsen i församlingen skall hafva rättighet att gifva
föreskrifter inom hans enskildta hus? Delta är ogörligt, om
man äri ville göra det till olagligt. Jag vidblifver således
min förut gjorda framställning.
Hr Ribbing, Bengt: Jag skulle alltför gerna biträda
Hr von Hartmansdorffs förslag, om jag ej fruktade att bela
skolinrättningen skulle göras om intet. Jag har tyvärr ofta
Den i j Februari e. m.
3(J3
funnit på landet, huruledes skolmästare, sorn gå nr by och
i by för att meddela undervisning, utgöra det största afskuin
man kan tänka sig, liderlige på allt möjligt sätt. Om
nu liderlige föräldrar, som vanligtvis söka liderliga sällskaper,
låta sina barn undervisas af dylikt afskrap och narra
andra föräldrar att äfven lemna sina barn afskuinmet i händer,
så frågar jag: hvad skall det blifva af allt detta? hvad
hafva vi för allt detta reglementerande? Om de flesta eller
ambulatoriska skolorna i någon ort råkade i misscredit, så
skulle man få se, att möjligen de dåliga varelser, jag omtalat,
skulle få desto större credit och således kunna i ganska
hög grad skadligt inverka på ungdomen, som skulle undervisas.
Olyckliga äro visserligen de barn, som hafva osedliga
föräldrar; men de blifva ännu olyckligare, om de tillika
skola komma att undervisas, och derföre kan jag ej annat
än önska att Utsk:ns förslag måtte antagas, och jag skulle i
sanning anse det olyckligt, om ej skolstyrelsen skulle hafva
den makt som i §:n säges.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag är af samina lanke som
Hr Ribbing, och tror dessutom, att med någon inskränkning
§:n skulle blifva oskadlig, nemi. om i sista perioden,
der det heter — ”hörande en sådan skola, hvad undervisningen
och ordningen angår, stå under skolstyrelsens inseende,”
det i stallet införes: börande en sådan skola, hvad religion
s-undervisningen angår, stå under skolstyrelsens inseende.
Jag tror, att för sådana tider, då möjligtvis irrläror
och secler kunna uppstå, det vore nyttigt att hafva ett stadgande,
sådant som jag nu vågat föreslå, Man skulle kunna
tänka sig, att under sådana tider sectifvern sökte utvidga
omfånget för sin verksamhet oell inträngde i dessa undervisningsanstalter,
och då vore väl, 0111 ett sådant stadgande
funnes. Med den förändring, hvarom jag väckt fråga, synes
mom. alltför väl kunna bifallas.
Hr von Hartmansdorff: Jag har redan förut an
märkt,
att enligt gällande författningar är det kyrkoherden,
som har uppsigten öfver lärans renhet inom den enskilda
undervisningen. Han är också den ende, till hvilken man
kan trygga sig, emedan icke någon annan får vara prest än
den som är renlärig. Men det skulle kunna hända alt hela
skolstyrelsen, med undantag af presten, tillhörde någon sect.
Om en sådan styrelse finge bedömma huruvida undervisningen
i religion vore ren eller icke, så kunde det hända, att,
0111 skolstyrelsen, med undantag af presten, eller med ett
ord, om pluraliteten utgjordes af en sects anhängare, ingen
annan än en sådan blefve antagen till lärare i folkskolan
inom den församlingen. Det är alltså nödvändigt att bibehålla
kyrkoherden allena vid det religiösa öfverinseende!.
Man kan ej heller betaga honom det, så länge vår kyrkolag
befinnes gällande, — Fruktan för de liderliga, kring
-
364
Den ij Februari e. m.
vandrande skolmästarne bör icke vara så särdeles stor, då i
denna lag icke medgifves något undantag ifrån skolafgifters
erläggande för dem, som hålla sina barn särskild undervis
ning.
Föräldrarne finge således betala både till folkskolan
och till den liderliga skolmästaren, ifall de ansåge det vara
bättre att hålla en sådan. Vanligen pläga de IiderIige använda
sina penningar på det liderliga. Derföre ar det troligt,
att sådane föräldrar skola skicka barnen till skolan och
der betala för dem, hellre än att hålla särskild skolmästare
och betala på 2:ne ställen.
Hr von Rosen: Det är visserligen en definition, hvarom
Hr von Hartmansdorff upplyst oss, att prestens rättighet,
enligt kyrkolagen, icke bör kunna stympas genom denna
författning; men jag hemställer till Hr von Hartmansdorff
och samtlige herrarne, om ej, då pastor är sjelfskrifven
ordförande i skoldirectionen, det är troligt, att denna
anmälan sker hos pastor, och då är det godt, om han, vid
afgörandet häraf, kan tillkalla skolstyrelsen , likasom vid de
tillfällen, då fråga är att undersöka huru undervisningen fortgår
för att göra anmälan hos den auctoritet, som kan bedomina
om den enskilda skolan får fortfara. Jag ser således
ingen contradiction mellan detta förslag och kyrkolagen,
och ingen våda för den enskildes rätt att hålla skola; jag
ser blott en, i min tanke, ganska tillbörlig rättighet medgifven
skolstyrelserna i allmänhet att kunna hejda inrättande
af skolor, som kunde lända till melin för sedlighet och upplysning,
i stället för till dessas gagn. Jag hemställer om
denna § verkligen icke står i strid med vår kyrkolag; om
tå är, afstår jag visserligen från mitt yrkande att §:n må
bifallas, men eljest icke.
Hr Ribbing, Bengt: Jag tror icke attTdenna § är i
strid med kyrkolagen, och kan ej finna att kyrkoherden bör
ensam i afseende på religionsundervisningen få utöfva den
makt, som skolstyrelsen i öfrigt med honom delar. Mången
prest kan vara så secterisk som någon annan, och derföre
är icke lärans renhet skyddad endast af presterna. Man kan
väl ej heller föreställa sig, att en hel skolstyrelse skulle vara
anfäktad af secterism; ty om så vore, hade väl ryktet
derom spridt sig äfven till domcapitlet, som i sådant fall väl
visste alt taga sina mått och steg.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, a'tt R. o. Ad. i anledn.
af de anmärkntr, som blifvit gjorda, torde finna riktigast, att
särskilda propos:r framställdes på de tvänne olika rnomm;
ifall R. o. Ad. afsloge det första och antoge Hr von Hartmansdorffs
förslag, så komme naturligtvis äfven det andra
att afslås.
Hr von Hartmansdorff: Jag bestrider icke, ali särskilda
propos:r göras på hvartdera mom., men anhåller att
Den 17 Februari e. m.
365
milt förslag till contra-propos. i alla fall mätte komma under
pröfning i den gemensamma voteringen, ifall vi komma
till en sådan.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla TJtsk:ns förslag till 1 momentet.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
öfverrösta! nej.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.]
Upplästes lill justering och godkändes följande voter:sproposition:
Den
som bifaller 1 mom. i 14 §:n af Utsk:ns förslag
rörtde folkundervisningen, voterar
ia 5
den det ej vill, voterar
ne';
Vinner nej, antages Hr von Hartmansdorffs förslag, så lydande:
”Barn, som begagna enskilda skolor, stå under samma
tillsyn af församlingens allmänna skolstyrelse, som de
der begagna huslig undervisning.”
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja •—• 7.
Nej — 10.
2 mom. i i4 §:n.
€ Efter det nyss fattade beslutet, ansåg R. o. Ad. detta
mom. böra förfalla.
1 5 § : n.
Denna § bifölls.
16 §: n.
Hr von Hohenhausen: Emot denna §:s 2:ne första
mom:r har jag ingenting att anföra, men vid början af 3
morn., der det heter, att "kyrkoherdarne böra,” önskade
jag att man måtte sätta ”skolstyrelserne böra;” hvaremot jag
i slutet af samma morn., som handlar om att consistorierna
livart 5:te år skola ingifva berättelse till K. M. om undervisningens
tillstånd, anser mig böra göra den anmärkn., alt
denna föreskrift är öfverflödig, emedan sådana berättelser
skola afgifvas när Konungen för godt finner att sådana infordra.
Mig synes som vore denna föreskrift att anse som ett
påpekande att Konungen ej må bry sig om att oftare infordra
slika underrättelser. Jag anser alltså den sista perioden
i 5 mom. vara öfverflödig och böra utgå.
Hr af Si Ilen, Willi. Gideon, uppläste följande:
De skäl, som vid återremissen af betänk. N:o 5 anför
-
36G
Den ij Februari e. m.
des emot ovillkorligheten af kyrkoherdes ordförandeskap i
socknens skolstyrelse, hade jag önskat blifvit af Utsktn godkända.
Det vore alltför öfverflödigt att nu upprepa dem
här, utan får jag dem endast åberopa. Ett ytterligare skäl
för min mening anser jag mig dock Iröra anföra. Jag tror
nemi., alt man i allmänhet, vid communala bestyr, bör laga
sig till vara för inblandandet af något element, som (icke äger
stödet af det allmänna förtroendet. Har kyrkoherden detta
inom församlingen, lärer han nog blifva vald till ordförande
uti skolstyrelsen; äger han det åter ej — och ett sådant
förhållande måste man ju kunna tänka sig? — så synes han
ingalunda vara tjenlig att leda öfverläggningarna, Iivari han
i allt fall såsom sjelfskrifven ledamot kommer att deltaga.
På dessa skäl vågar jag föreslå följande förändring i redactionen
af i punkten af denna §, nemi.: "I hvarje socken
eller större skoldistrict skall finnas en skolstyrelse, bestående
af kyrkoherden och af församlingen valda ledamöter —
hvilken inom sig utväljer ordförande, som är ansvarig för
det vid styrelsens sammanträden förande protocoll; börande
etc. — i beröring.
Hr von Hartmansdorff: I den händelse hvarje mom.
kommer att föredragas särskildt, så anhåller jag, att till dess
3 mom. förekommer få uppskjuta hvad jag har att säga.
Hr Ribbing: Jag får göra samma anhållan, som Hr
von Hartmansdorff. Jag liar varit borta en liten stund och
trodde att här skulle följas samma föredragningssätt vid denna
som vid den i5 §:n.
Hr Lagerhjelm: Jag tror Utsk:ns förslag i i mom.
vara riktigt, att kyrkoherde alltid bör vara ordförande i
skoldirectionen, hvarför jag yrkar bifall till detta i moment.
i mom. i Utsk:ns förslag blef af R. o. Ad. bifallet.
i mom. i 16 § : n.
Detta förslag blef likaledes bifallet af R. o. Ad.
3 mom. i 16 § : n.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer i Hr von
Hohenhausens första anmärkn., att det skall heta’’s k o I s t yrelserne
b ö ra” i stället för ”kyrkoherdarne böra;” deremot
måste jag bestrida hans andra yrkande att borttaga föreskriften
om berättelsers insändande till K. M. hvart 5:te år
ang:de förhållandet med undervisningens tillstånd. Dessa
berättelser böra afgifvas, och åliggandet att dem afgifva
bör innefattas i lagen för dessa slags undervisningsanstalter.
Detta hindrar naturligtvis icke Konungen att när som helst
infordra särskilda berättelser, men det är nödvändigt och
riktigt att, efter vissa bestämda mellanskof, berättelser till
Konungen afgifvas från alla församlingar i hela Riket; ty
derigenom får man först en fullständig öfversigt af under
-
Den 17 Februari c. m.
367
visningens framgång eller förfall. Afgifvas berättelser årligen,
så blifva de dels a11för trötlande för dem, som skola
desamma utarbeta, dels för litet upplysande för dem, sorn
emottaga berättelserna, emedan skilnaden från det ena året
till det andra är för ringa. Jag tillstyrker således bifall
till detta morn., endast med den förändring, som i början
deraf ur föreslagen.
Hr Ribbing: Öfverensstämmande med Hrr von Hartmansdorff
och von Hohenhausen i deras gemensamma tanke,
att det bör heta ”s k o I s t y reI se r n e,” i stället för ”kyrkoherdarne,
” får jag föreslå att orden ”hvar för sin församling"
mätte utgå, just derför att det skulle komma att
heta skolstyrelserne i stället för kyrkoherdarne, men att
sista meningen måtte få qvarstå på de skäl Hr von Hartmansdorff
framställt.
Uppå derefter framställd propos. bifölls 3 mom. med
den förändring, att början deraf skulle erhålla följande lydelse:
Skolsty relserne böra årligen till stiftsstyrelsen ingifva
berättelse o. s. v. enl. Utsk:us förslag.
Hr Gripenstedt: Det är en ganska vigtig bestämmelse,
som fått sitt rum främst i detta utlåtande framför
förslaget, nemi. detta: "Skulle å en eller annan ort särskildta
hinder möta för tillämpningen af de stadganden, som i
nedanstående förslag finnas utsatta, må dessa hinder
pröfvas af vederbör, embetsmyndigheter, sorn äga att efter
desammas beskaffenhet medgifva de undantag från de gifna
föreskrifterna, som äro af omständigheterna påkallade.” Den
plats detta stadgande fått, utesluter detsamma helt och hållet
från sjelfva förslaget; men som det är ganska vigtigt att
nämnda stadgande deruti inflyter, hemställer jag om ej detsamma
bör upptagas som den 17 §:n och oförändradt bibehållas
endast med den rättelse, att ordet ”nedanstående” utbytes
emot ”ofvanstående.”
Hr von Rosen: Jag instämmer med Hr Gripenstedt
i den begäran han framställt, alt det citerade stadgandet
måtte inflyta som en ny § under N:o 17, samt med den
förändring han föreslagit, att ordet ”11 e d a n s t å e nde” förbytes
lill ”förestående” eller ”ofvanstående,” ty eljest
kommer det icke till Konungen.
Hr von Ho lien hausen: Jag förenar mig också i Hr
Gripenstedts begäran, att 1 mom. i ingressen måtte under
rubrik af den 17 §:n införas tillika med den förändring han
föreslagit.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde i anledn. häraf, om
R. o. Ad. ansåg, att den ifråga var. näst före 1 §:n stående
perioden borde, sådan den af R. 0. Ad. blifvit godkänd i
egenskap af 17 §, nedflyttas näst efter den 16, i följe hvar
-
308
Dea 17 Februari e. m.
af ordet ”ned a ns tåe n d e” borde förändras till ”ofvan ståe
n d e.”
Bifölls.
Hr Gripenstedt: Jag ville blott fästa uppmärksambeten
derpå, att oaktadt i5 §:n är bifallen, torde detta likväl
icke hindra att 2 mom. af samma § blir omflyltadt.
Nämnda mom. handlar om huru skollärare skola afsättas,
och i min tanke står detta mom. illa tillsammans med den
öfriga delen af §:n, som handlar om skoldisciplinen. Jag
hemställer alltså, om ej ifrägavar. mom. kunde få sin plats
lämpligast i slutet af den 5 §:n, som handlar om lärares
tillsättning. Jag vill påminna mig att något sådant föreslogs
af Hr von Hartmansdorff, när den 5 §:n förevar, och begär
propos. på denna omflyttning.
Hr von Hartmansdorff: Det förhåller sig alldeles
så som Hr Gripenstedt anmärkt, att jag önskade, vid det
tillfälle då skollärares tillsättning bestämdes, att få detta
inom. framflyttadt, hvaremot erinrades, att man icke borde
gå ifrån ordningen för föredragningen. Men då R. o. Ad.
tillåtit att omflyttning må äga rum af olika mom. inom samma
5) och äfven att ett stadgande, som står främst, sättes
sist; så hemställer jag om ej äfven den nu ifrågaställa omflyttningen
finge göras, hvarigenom sammanhanget blefve
bättre.
Hr von Hohenhausen: Jag får blott förklara att
jag instämmer med Hr von Hartmansdorff, på grund af en
redan förut under discussionen framställd fråga, när 5 §:n
förevar.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
2 mom. i i5 §:n skulle förflyttas till 5 §:n, och der blifva
6 momentet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt hvad det återstående
af utlåt, anginge, så handlade det om åtskilliga betydliga
anslag, och hemställde således, då tiden redan vore långt
liden, om R. o. Ad. skulle behaga uppskjuta dess afgörande
till nästa plenum.
Ropades ja.
Hr Lefre'n: Med afseende på redactionen af de §§,
som äro genomgångna, ber jag att få göra en allman anmärkning.
Jag hoppas att den ej må anses likgilltig, ehuru
den tyckes vara liten. Det råder ombytlighet hufvudsakligen
i ett enda ord, som ofta förekommer. Det heter nemi.
stundom börande och stundom rätteligen böranrA.! i många
§§. Det är obehörigt, att i en författning, som utgår ifrån
Ständerna, stoffel skola förekomma. Jag har icke velat göra
denna anmärkn. vid alla tillfällen, der den kunnat vara på
.
kal
-
Den i y Februari e. ni.
369
kallad, men hemställer, om ej åt vår secreterare malte uppdragas
att tillse att detta rättas.
Hr von Hartmansdorff: 1 afseende på redaclionen
af denna författning har handt, ali dels Ulsktns, dels åukillige
ledamöters och dels mina förslag till ordställning blifvit
antagna. Deraf följer att förfaltningsspråket kommer att
blifva ganska olika. Det är således angeläget att Utskrn,
när de återfått prot.utdr-.n öfver de olika beslut, som inom
de 4 särskildta Stånden blifvit fattade, och följaktligen inkomma
med jemkningsförslag, äfven afgåfve en fullständig
redaction af det hela. Jag befarar att jemkningsförslagen
eljest blifva svåra att sammaopnssa med det öfriga.
Pi. o. Ad. beslöt, att de af Hr von Hartmansdorff och
Hr Lefre'n gjorda erinringar i afseende på redactionens förändrande
borde genom prot.utdr. Utsk:n meddelas.
Hr Prytz: Ehuru jag endast som uppmärksam åhörare
öfvervarit debatten ronde delta betänk., anser jag likväl
delta ämne i framtiden vara af den vigt för samhället, alt
jag uther mig, att med några få ord få nedlägga mina åsigter
reservationsvis i protocollet. Frihet är elementet så väl
för alla physiska som moraliska krafters utveckling, och, i
hvad som utgör föremal för detta betänk, eller folkundervisningen,
ingrediera hufvudsakligen de moraliska, d. v. s.
bjertats, själens och förnuftets egenskaper. Jag tror att satsen
om frihet isynnerhet är tillämplig på dessa. Christna
religionen är egentligen grunden för en sann och enkel folkundervisning;
den har äfven under frihetens skydd mera utvecklat
sig än under tvångsåtgärder. Der stater eller regenler
uppbyggt tempel för folken till religionens utöfning, delbar
ock den Christna religionen hastigare utbredt sig, än
der man öfverlemnat åt folken sjelfva att uppbygga sina
tempel. Sann upplysning har likaså aldrig genom tvång
blifvit fram brag t eller utvecklad, om man än sett den ofta,
genom sin egen kraft, bryta sig väg igenom de å densamma
lagda fjettrar och band. Jag har kommit till denna betraktelse,
emedan jag anser Utsk:ns betänk, hafva utgått från
en syftning, att genom tvång vilja framkalla en allmännare
folkundervisning. Då man nu i allmänhet måste erkänna, att
hågen för upplysning redan är rotfästad inom Svenska nationen,
men att dels obenägenheten att göra utgifter, dels
ock oförmågan att desamma bestrida, lägga hinder i vägen
för folkundervisningen; så skulle jag tro, med erkännande
af Utsktns lofvärda bemödanden för ändamålets befrämjande,
att dessa bemödanden hade varit mer lyckade, om de
grundat sig på häfvande af den nämnda motståndskraften
och på uppmuntrande åtgärder för allm. folkundervisningens
utbredande, d. v. s. att, i stället för alt i vissa fall
20 H. 47
37o
Den ij Februnri e. m.
ålägga folket kostnader, Ulsktn sökt genom Statens mellankomst
undanrödja alla dylika hinder och befordra det slöra
ändamålet genom anslag, tillgängliga utan särskilda afgifter
hvarken för Staten eller den enskilda; jag menar genom
disposition för sådant ändamål af den del af skyddsafgiften,
sorn genom dess blifvande nedsättning härtill hade varit
tillgänglig. Om comtiiunerne finge disponera denna nedsättning
i allmänna bevillningen, under föreskrifna villkor att
densamma använda för folkundervisningens befrämjande, så
skulle det stora ändamålet vinnas, och hindret deremot, uti
ökade utgifter, hos folket icke kunnat göra sig gällande.
Det är derför i afseende på syftningen af hela detta betänk.,
hvilket innefattar tvångsåtgärder, i stället för uppmuntran,
sorn jag för det första reserverar mig. Dernäst reserverar
jag mig, för det andra, deremot, att, da Ulsktn vidtagit principen
att vilja framtvinga folkundervisning och deröfver ingått
i ett reglementerande, som omöjligen kan tillämpas lika
på olika orter, så har delta reglemente kommit att innefatta
så många modificationer, att, i stället för att vara ett
reglementarisk! stadgande, har en författning tillkommit,
som är ett mellanting mellan lag och välbehag; och deremot
måste jag äfven, som sagdt är, i prot. nedlägga min
reservation.
Lades på hordet nedannämnda från Ulsktn inkomna
utlåltn och mein., nemi. från
StatsU tskottet:
N:o 428, angtde förändrad fördelning af riksstatens hufvudtil
lar;
N:o 429> * anledn. af erhållen återremiss å StatsUtskts
utlåt. Nto 78;
Nto 4a°> i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtskts
utlåt. N:o 208;
Nto 432, i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtskts
utlåt. Nto 882;
Nto 4^3, i anledn. af väckt motion om eftergift af straffräntan
för de ännu återstående skulderna uti Götha canal
och Malmö f. d. disconter;
Nto 4^4; * anledn. af K. Mts nåd. skrifvelse angtde det
till försvarsanstalter i Stockholms skärgård å mindre creditivel
lyftade belopp af 5oo,ooo r:dr ;
BancoUtskottet:
Nto i43, med hemställan, att Kronofogden, Assessoren
A. H. Lagerlöf måtte beviljas eftergift af räntebetalning för
en Bankens odlingslånefordran, derför betalningsskyldighet
blifvit Assessoren ådömd;
Nto 146, i anledn, af gjord hemställan om afskrifning
af några utaf numera aflidne Kronofogdarne B. Carlsson och
M. Rabe uppburna, men förskingrade lånefordringar;
Den ty Februari e. m.
N:o 147, med förslag till taxa 3 expeditionslösen i R.
St:s Bank samt dertill hörande discontverk och iånecontor;
Banco- och LagUtskotten:
N:o 6, i antedn. af gjorda arimärknlr vid Ulsktns betänk
iN':o 4> öfver vackla frågor, dels om npphäfvande af
nu gällande stadgande, att 3:dje uppbudel icke ina meddelas
3 i Banken pantsatt fastighet, förrän lånet blifvit slulbetaldt
eller omsatt; dels ock om åläggande för banken att till vederbör.
domare årligen aflemna förteckningar på intecknade
fordringar;
Ä:o 7, i antedn af väckt motion om särskildt ansvar
för förfalskning af enskilda bankers sedlar;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Ulsktn:
jN:o 31, angtde lagstiftningen örn fattigvården i Riket.
H. R, o. Ad. åtskiljdes kl. £ till ti om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe*
Thorstlttgen elen 18 Februari 184 1 -
Plenum kl. g f. m.
Justerades pleni-prot. för den 6 dennes f. tn.
Upplästes till justering Exped.Utskis förliden gårdag pa
bordet lagda förslag N:o 24' ®t:s und. skrifvelse till
K. M , angtde dels rättighet för enskilde att anlägga theatrar
i hufvudstaden, dels ock granskning af skådespel, hvilka
å enskilda theatrar uppföras.
Derjemte upplästes de reservationer, sorn voro delta
förslag bifogade, •
Frih. Rehbinder, Fredr. Willi.; Exped.Utsk. har,
vid behandlingen af denna fråga, halt ett litet recidiv
af den copieringslust, som stundom eller åtminstone någon
gång påkommit Utskottet. Det visade sig, då först
ett vidlyftigt förslag i detta ämne till justering upplästes;
men sedan votering derom blifvit begärd och det
förslag, jag uppställt till contra-propos., blifvit undertryckt,
blef nf Prosten Sandberg ett förslag, hvilket innehöll
en medelväg emellan det loista förslaget och milt,
uppstäldt och genom votering antaget. Oaktadt Prosten
t
3; 2
Der. 18 Februari f. m.
Sandberg fält silt förslag antaget, bar han dock reserverat
sig emot detsamma. Redan della, alt den sorn uppställt förslaget,
reserverat sig deremot, visar att det icke måtte vara
så alldeles riktigt. Jag skall dock ytterligare anhålla att få
upptäcka åtskilliga felaktigheter deruti. Först och främst
står i början af förslaget: ”1 likhet med hvad vid flera förutgångna
riksdagar ägt rum;” redan detta är en onödig vidlyftighet
i en underd. skrifvelse, ty i allmänhet skulle jag
tro att man icke bör omtala hvad vid föregående riksdagar
ägt rum, då det icke föran-led t till någon åtgärd af R. St.
Sedan kommer ett ordande om hvad som i ett civiliseradt
land påkallas till sedernas och den borgerliga säkerhetens
vård. Detta synes hafva föga gemenskap och sammanhang
med theatrarna, och således vara öfverflödigt. Litet längre
fram i skrifvelse» står, att den rättighet, som K. Theatern
nu åtnjuter, att, med andras uteslutande, i hufvudstaden
gifva offentliga skådespel, icke synes vara förenlig med
våra samhällsinstitutioner. Då detta tyckes vara ett bellöf—
ligt motiv, bar jag ej ansett det kunna utgå, men jag bar
icke trott det kunna bestämdt sägas, att saken vore stridande
emot våra samhällsinstitutioner, och derföre har jag föreslagit
ordalydelsen så, att det skulle heta, alt denna rättighet
syntes mindre förenlig med våra samhällsinstitutioner.
Derefter är 60 §:n Reg.F:n åberopad. I Allm. Besvärs- och
r.kon.Utsk:s betänk., som ligger till grund för denna skrifvelse,
står 60 n grundlagen. Om man skall copiera, så
bör man copiera riktigt, och då hade bär äfven bort stå
60 §:n grundlagen. Jag anhåller nu få uppläsa 60 §:n
Reg.Frn; den lyder sålunda: ”Till dessa sednaie räknas sjöoch
landttulls- samt accisa fgi (terna, postmedlen, cbartsesig.
-a fgiften, husbehofsbrännerimedlen samt hvad R. St.
dessutom särskildt hvarje riksdag såsom bevillning sig
ataga. Ej må andra allmänna afgifler, af hvad namn
och beskaffenhet som helst, utan R. St:s samtycke kunna
förhöjas, stora sjötullen å inkommande’ och utgående
spanmål undantagen. Ej heller må Konungen Statens inkomster
förpakta eller, till vinning för Sig och Kronan eller
enskilde personer och corporalioner, några monopoller
fastställa.” Att nu åberopa 60 §:n Reg.Frn i sin helhet,
kan väl icke gå an;’skulle den åberopas, så finge man väl
endast åberopa sista momentet. Slutligen innefattar den sista
tredjedelen af förslaget dels en onödig vidlyftighet, dels
den bestämda oriktighet afUlsk., att nemi. föreslå Ständerna
att begära utfärdandet af en författning, som redan i835
blifvit utfärdad, nemi. derom, alt på enskilda theatrar intet
skådespel må få uppföras utan föregående censur. En sådan
författning är redan utfärdad år 1835, hvilket inom Utsk.
afven blifvit upplyst; men när Ailm. Besvärs- och Ekori.-  Utsk., som troligen icke hade detta sig bekant, bade infört
förslag derom 1 sitt betänkande, så tyckte Exped.Utsk., som
Den iS Fehr 11 ari f. m.
3,3
denna gången ville copiera, att meningen derom liär borde
inflyta, fastan författning i ämnet ledan var ntfärdad för 5
öi sedan. Då jag således nu sökt bevisa, att oriktighet finnes
i Exped.Utskts förslag, oell att i alla afseenden det förslog
jag framställt ar riktigare, får jag anhålla alf delta
malte blifva af R. o. Ad. antaget.
IIi- Liljenstolpe, Axel Fredr.: Till alla delar in
stämmande
uti hvad Frill. Rehbinder yttrat, anhåller jag om
propos. på det förslag, som lian framställt.
Gr. Frölich, David: Det lärer beklagligen vara
sjukt i Exped.Ulsk., eller Frih. Rehbinder påstår all Utsk.
fått ett nytt recidiv. Det är val möjligt alt Frihtn tror sig
om att kunna neka dertill, men innan jag kan yttra mig
derom, så blir det nödvändigt att taga något närmare kännedom
om det ena eller det andra, hvarföre jag anhåller att
förslaget måtte få hvila på bordet till nästa plenum.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi., förenade sig med
Gr. Frölich.
Ilr Frih. o. Landtm, förklarade, i anledn. häraf, alt
förslaget blefve hvilande på bordeG.lill nästa plenum, då det
slraxt i början af plenum förekomme, enär en expedition
icke finge fördröjas, utan borde utan dröjsmål afgå.
Fortsattes pröfningen af Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utskrns utlåt. N:o 128, i anledn. af återremiss å Utsktns
betänk. A:o 5 rörtde allmänna stadganden och anslag till
folkundervisningens befrämjande.
Hr af S i I I é n, Wilh. Gideon, uppläste följande:
Instämmande i den af Hr Prytz i gåraftonens plenum
afgifna reservation, anhåller jag blott att få tillägga några
ord. Jag hade nemi. hoppats och trott, att, efter all den
klagan man både offentligen och enskildt sport öfver sedeslöshetens
och brottens tilltagande, man skulle varit mera
benägen, än sorn nu enl. min tanke visat sig, att befrämja
den för Sveriges framtid så vigliga folkundervisningen, hvilken,
stödd på en sann moralisk och religiös grund, dock
blir det första medlet alt befordra mängdens sedlighet och
dyscI
Jag
fruktar alt den stund ej blir alltför aflägsen, då
man bittert nog får ångra hvad man nu underlåtit, och jag
befarar att den tilltagande populalionen i våra fängelser och
correctionsanslalter snart skall Jemna en dyrköpt erfarenhet
deraf.
Till dessa betraktelser har jag kommit i anledn. af det
obetydliga kunskapsmått, som H. R. o. Ad. bestämt för
utgången ur folkskolan.
Min röst har varit alltför svag för att bär kunna göra
3;4
Den 18 Februari f. m.
sig gällande, och den enda utväg jag nu äger, är, att i det
H. Ståndets protocoller nedlägga min protest emot detta
beslut.
Upplästes Utsktns slutligen afgifna förslag ang:de anslag
till folkundervisningens befrämjande.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Sedan
R. o. Ad. nu för sin del beslutat det und. förslag, sorn skall
ingå till K. M , rörtde folkundervisningens framtida tillstånd
i vårt land, så är nu endast fråga om de anslag, hvilka för
befrämjande deraf behöfvas. Det lärer väl ej vara någon
enda, som lemnat någon uppmärksamhet åt denna fråga och
tänkt sig förslagets verkställighet, hvilken ej inser, att hufvudvillkoret
derför, hvarpå det beror om någon förbättring
i folkundervisning skall komma att äga rum, ligger deruti
att skicklige skollärare blifva danade. Detta är ett villkor,
förutan Irvars uppfyllande ingen förbättring i folkundervisningen
är möjlig, och hvarförutan vi blifva qvarstående på
samma punkt, ehuru det än må reglementeras. Alltså, när
här är fråga om lärares bildande, hvilket i andra länder,
som gynna folkundervisningen, blifvit roed synnerlig omsorg
omfattad!, så torde det tillåtas mig att här omnämna hvilka
åtgärder man i dessa länder vidtagit, för vinnande af detta
ändamål. I Preussen och öfriga stater i norra Tyskland
åtgår en tid af fem år för denna bildning. Lärare-eleverne
inträda först i preparand-ar.stalten, der de tvänne
år äro sysselsatte, och hvarest man undersöker deras
fallenhet, deras förmåga alt egna sig åt folklärarekallet
samt en förberedande undervisning meddelas. De som då
befinnas ej vara tjenlige till detta kall, underrättas om att
de böra välja en annan bana. Ifrån preparand-anstalten
sker inträdet i seminarium, hvarest lärokursen upptager tie
års tid och undervisningen meddelas på det noggrannaste
och omsorgsfullaste sätt. Elevei ne hafva der endast en månads
ferier om året. Detta allt har jag endast velat nämna
för att visa huru mycket som är gjordt och götes i dessa
länder för danandet af skickliga lärare för folkskolorna.
Det första villkoret för undervisningens framgång, hvilken
metod man än må begagna, vexelundervisningsmetoden, eller
någon annan, är likvfil alltid ali man äger en skicklig lärare.
Regeringen har säkerligen med afseende på de svårigheter,
hvilka ständigt mött för erhållande af några anslag
för allmänna inrättningar, inskränkt sin begäran till 5oo
r:drs årligt anslag för hvarje seminarium. Sedermera, under
loppet af riksdagen, har det visat sig, att Ii. St. ej dragit
i betänk, att anslå stora summor, när det ansetts för allmänna
ändamål gagnelig!, såsom t. ex. sednast för fängelseLyss
naderna. Jag ber herrarne betänka, huru litet 5oo
r:dr förslå vid ett seminarium; endast en föreståndare och
lärare, om han skall med hela sin håg och uppmärksamhet
Den 18 Februari f. m.
3;5
egna sin tid åt dessa skollärares bildande, bör väl hafva i
lön minst denna summa. JNu kommer dertill, att seminaristerne
böra erhålla undervisning vid en i sliltet varande
folkskola. Vid en sådan skola mäste dervar. lärare särskildt
sysselsätta sig med dem, för att lura dem metoden i sin
fullständighet, och visa dem hvilka fel, sorn dervid kunna
begås m m. Denne lärare bör således äfven hafva ett arfvode.
Härtill kommer ännu ytterligare undervisning i gymnastik,
hvartill äfven fordras en lärare för seminarislerna,
hvilken skall undervisa dem ej endast i att gymnastisera och
att gifva alla rörelser, såsom det vanligen tillgår i skolorna,
utan äfven skall så undervisa dem häruti, alt de sedermera
kunna lära det åt andra, utan alt någon våda uppstår för
de disciplar, som framdeles lemnäs under deras händer.
Plär äro således många omständigheter, som göra, att föreståndaren
för ett seminarium måste vara en högst utmärkt
och skicklig person. Vid dessa seminarier skall äfven meddelas
undervisning i naturläran. Vid det gymnasium jag
känner, fanns ingen lärare, som ansåg sig äga de kunskaper
och särskilda studier, hvilka erfordras för att meddela undervisning
härutinnan, utan dertill måste en särskild person
anskaffas. Alltså kan äfven vid seminarierna blifva fråga
om ännu en lärare. Sedermera förskrifves här, atteleverne
skola undervisas i choralsång, vaxinering, åderlåtning 111. m.,
hvaruti föreståndaren måhända ej kan meddela undervisning,
och hvartill således andra personer måste användas.
Utom det att dessa 5oo r:dr således ej förslå till löner åt
lärarne, så finnes intet för ljus, böcker och dylikt, som erfordras.
Alltså om seminarium är lill den grad torftigt utstyrdt,
att om man ej genom allmän välvilja, eller subscriptioner
inom stiften, skulle kunna anskaffa medel till fyllnad
i behofven, så kunde det ej blifva någonting utaf. Man har
hittills, der man velat inrätta vexelundervisningsskolor, haft
den yttersta möda att finna någon duglig lärare. Man haida
skickat en person till en annan skola, hvarest han sett
huru det tillgått och trott sig derigenom inhemta tillräcklig
kännedom om metoden; men de vexelundervisningsskolor,
som på detta sätt tillkommit, förete en verklig parodi på
denna metod, när man undantager de vexelundervisningsskolor,
som finnas här i Stockholm. Alltså får jag på alla
de skäl, jag nu haft äran anföra, föreslå, att i stället för
5oo rtdr R. o. Ad. mätte bevilja 1000 r:dr för hvarje seminarium,
hvilket är det minsta, sorn erfordras, om ett seminarium
skall motsvara sin bestämmelse.
Frih. Sprengtporten, Jac, Wilh.: Jag tager mig
friheten fästa R. o. Adis uppmärksamhet på en omständighet,
sorn efter mitt förmenande är förbisedd i Utsk:ns betänk.,
då Utsk-.n nemi. föreslagit, att den summa, som borde anslås
för seminarier och skollärarestipendier, skall utgå ifrån
3 jG
D«n 18 Februari f. tu.
Riksg.contoret, Denna utgift, såsom varande af permanent
egenskap, bör i min tanke uppföras på riksstat. Ett helt
annat förhållande är det med den summa, som blifvit anslagen
för skolorna. Den kan betraktas såsom ett creditiv,
emedan den ej är att anse såsom en ständig utgift. På
grund af det förhållande jag nu ådagalagt, rör:de anslaget
för seminarier och stipendier för lärare-elevernes underhäll,
får jag föreslå, alt detta anslag blir uppfördt på riksstat,
hvilket äfven öfverensstätnmer med en sednare framställning
af StatsUtsk., ehuru detta betänk, ännu ej kommit 11. o.
Ad. tillhanda.
Hr von H a r t m a n s d o r f f, Au g.: Då delta betänk, förut
bär förevarit, har jag yttrat, alt de anslag, man velat lemna
åt seminarierna, vore tillräckliga. Jag gjorde del under den
förutsättning, alt icke en sådan brådska skulle äga rum i
afseende på lärares anskaffande, som händelsen nu blir, då
nian beslutat alt sådant skall ske inom fem år. Jag föreställde
mig icke heller, alt Ståndet skulle komma att besluta,
det fasta skolor boide i hvarje pastorat inrättas. Men
sedan båda dessa beslut af R. o. Ad. äro fattade, af hvilka
mig synes skola följa att skolhusen antingen komma att slå
tomma för brist pä lärare, eller ock att man får åtnöjas
med odugliga, hvilket sednare är det sannolikaste; så ser
jag ingen annan utväg till att någorledes förekomma dessa
olägenheter, än att utvidga seminarierna. Under sådana
omständigheter tror äfven jag, att en förhöjning i anslaget
för dessa inrättningar är nödvändig. Huru stor denna förhöjning
bör blifva, derom är svårt att domina innan vi fått
se i hvad mån de öfriga Ståndens i hufvudsaken fattade beslut
instämma med R. o. Ad:s, och ännu mer huruvida K.
M. också kommer att samtycka tili R. St:s önskningar, i
händelse de öfriga Stånden härutinnan gått lika långt som
R. o. Ad. Jag skulle fördenskull vara böjd att tillstyrka
det ifrågavar. anslag måtte likasom det nyssnämnda af 5o,ooo
r:dr blifva ett slags creditiv. Men då det ej brådskar nied
denna summas bestämmande, vill jag hemställa, om icke R.
o. Ad, skulle finna för godt, att, likasom sist, uppskjuta beslutet
om sättet att utgöra afgifterna till folkskolorna, äfvensom
beslutet örn anslag till seminarierna, på det man först
måtte få tillfälle inhemta de öfriga Ståndens beslut. Visserligen
kati del sägas, att en förhöjning i seniinarii-anslaget
fullkomligt öfverensstätnmer med de beslut i ämnet, som R.
o. Ad. redan fattat, men jag skulle tro säkrast vara att anslagsfrågan
tills vidare uppskötes.
Hr von Hohenhausen: Ett Stånd, nemi. Bonde
St.
, har redan beslutat i denna fråga. Då, såsom Hr von
Hartmansdorff nu yttrat, han finner en fölökning af ansla
gel
-
Den 18 Februari f. m.
377
get vara behöfligt, och då säkerligen ingen enda, som genomtänkt
saken, lärer kunna vara af annan tanke, så ser jag ej
heller, hvarföre R. o. Ad. nu skulle vänta, för att få höra
livad Preste- och BorgareSttn besluta i denna sak, som nu
mera endast rörer ett anslag. Jag får derföre hos Hr Frih.
o. Landtm, anhålla om propos. på det förslag, jag baft äran
göra, att summan malte blifva tooo r:dr för hvarje seminarium,
i stället för 5oo, emedan denna summa af 1000
r:dr är den minsta, hvarmed man möjligtvis kan uträtta något
nyttigt vid seminarierna, såvida man ej skall vända sig
till den allmänna välgörenheten.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., på
sätt Hr von Hartmansdorff yrkat, behagade tills vidare uppskjuta
med afgörandet af denna fråga.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att nej
öfverrösta t ja.
Sedan R. o. Ad. derefter med nej besvarat propostn om
antagande af Utsktns förslag i mom. litt. a), beslöt Ståndet
att anslaget till inrättning af seminarier skulle bestämmas
till i3,ooo r:dr, deraf 1000 r:dr för hvartdera seminarium,
och att detta anslag skulle uppföras bland statsutgifterna på
vederbörlig hufvudtitel.
Mom. litt. b).
Hr von Hohenhausen: R. o. Ad. har, med ogillan
de
af den framställning jag gjörl, att elt sådant stadgande
ej borde vara catbegoriskt, beslutat alt alla skolor intill nästa
riksdag, d. v. s. inom en tid af 5 år, böra vara inrättade
och med lärare försedda; alltså måste inom denna korta
tid ett ganska stort antal lärare-elever begagna undervisningen
i seminarierna. Det är således icke rimligt, att man
skulle anslå så få stipendier till deras underhåll. Detta anslag
till stipendier anser jag likväl ej böra komma på Riksstat,
ulan anordnas på Riksg.cont., derföre att på de förstkommande
5 åren måste uppstå ett mångfalldiga gånger större
behof att anskaffa lärare, än det i framtiden kan blifva,
så alt den summa, som nu är föreslagen, nemi. gooo r:dr,
kanske, efter de första 5 årens förlopp, ej är behöflig, utan
måhända äro 3ooo r:dr då tillräckliga. Nu deremot, då
hvarje församling skall förses med lärare, så är det nödvändigt,
att R. St. äfven befrämja möjligheten deraf. Vi
må aldrig tro, att ens mera förrnögne bondesöner komma
att egna sig åt detta kall; det blir de minst förrnögne; likasom
nu en mängd fattiga ynglingar bevista skolan, försedde
med matsäckar, under framlida förhoppning att ingå i
det presterliga kallet. Många af våra prester hafva äfven
på det sältet börjat sin bana, att de helt och hållet af anao
H 48
378
Den 18 Februari f. m.
dräs understöd i skolan njutit sitt underhåll. Här hafva de
deremot en ganska måttlig inkomst för framtiden att förvänta,
och man kan ej förmoda att det skall blifva mångå,
sorn skola söka sig en sådan utkomst, derest Staten ej med
några medel bidrager till deras underhåll. På dessa vigtiga
skäl får jag äran föreslå, att för nu följande fem år denna
summa, på sätf föreslaget är, mätte komma att från Riksg.-  cont. utgå och förhöjas till 18,000 r:dr, för att delas på de
särskildta seminarierna. För framtiden torde, såsom jag
haft äran nämna, ej mer än 3ooo r:dr blifva beböfliga.
Jag anhåller vördsamt, att Hr Frih. o. Landtm, ville framställa
propos. till R. o. Ad. på det af mig nu afgifna förslag.
Frih. Sprengtporten: Jag hade ej tillfälle att un
der
gårdagens eftermiddags-plenum öfvervara discussionen i
denna fråga, och känner således ej de beslut, som R. o. Ad.
fattade i afseende på antalet af stipendierna, eller huruvida
deras antal blifvit bestämdt; jag skulle föreställa mig motsatsen,
då Hr von Hohenhausen nu, utan att föreslå något
bestämdt antal stipendier, endast begärt en viss summa dertill.
Jag får likväl fästa hans uppmärksamhet på, att om
ändamålet är, att så många stipendier, som af behofvet påkallas,
må till nästa riksdag utgå, så torde det vara ändamålsenligast,
då till en början flere lärare fordras, för att få
skolorna i gång, än som sedermera kan komma att behöfvas,
att den summa, som här är föreslagen, eller 9000 r:dr,
bibehålles, men uppföres på Riksstat såsom ett förslagsanslag,
d. v. s. att, i händelse denna summa ej vore tillräcklig, K.
M. ägde rättighet att öka densamma elter behofvet; hvaremot,
i händelse en summa af 18,000 rtdr anvisades på
Riksg cont., det alltför lätt kunde hända, alt denna summa
blefve större, än behofvet påkallade. Förhållandet med ett
förslagsanslag är deremot sådant, att det jemnt räcker till
ändamålet, och då det i framliden ej behöfves lika stort, så
återgår det af sig sjelft till hvad som behöfves. I öfverensstämmelse
med den mening jag förut yttrat, får jag hemställa,
om icke detta anslag kunde få uppföras på Riksstat
till sitt bestämda belopp och då betraktas såsom ett förslagsanslag.
Hr von Hohenhausen: Om denna summa af 9000
r:dr kunde uppföras på stat, under någon förutsättning att
den vore tillräcklig för ändamålet, så skulle jag visserligen
ej halva något deremot; men då, under loppet af dessa år,
alla skolor skola förses med lärare, och en stor del af våra
församlingar ännu sakna skolor; så är det uppenbart, att
detta anslag ej kan vara tillräckligt. Det är af sådant skäl
jag yrkar ett större belopp, och tror att det dubbla, långt
ifrån att gifva något öfverskott, ej skulle räcka till att med
de stipendier, som äro beslutade, förse ens en fjerdedel af
D c n 18 Februari f. m.
379
de lärare-elever, hvilka under denna tid måste begagna undervisningen
i seminarierna, i händelse R. o. Ad:s beslut
skall gå i fullbordan. Under sådant förhållande vet jag ej
om det kan vara skäl att på Riksstat uppföra detta anslag;
det har tvertom synts mig mera lämpligt alt en summa af
18,000 r:dr blefve uppförd att utgå ifrån Riksg.cont., eller
om summan likväl skulle uppföras i riksstat, densamma då
åtminstone måtte bestämmas till 18,000 r:dr om året intill
nasta riksdag, då det kommer att visa sig, huruvida summan
för framtiden kan nedsättas. Hufvudsaken är, att ett
tillräckligt antal skollärare må kunna danas, på det att R.
St:s beslut ej må vara illusoriskt, utan alt det verkligen må
ligga någon mening deruti.
Hr Lefirén, Joh. Pehr: Jag har med mycken upp
märksamhet
följt Hr von Hohenhausens framställning, och
önskar samma mål, som han, men af alla förslag att befordra
det ändamål han åsyftar, finnes det, efter mitt förmenande,
intet, som säkrare och på ett ordentligare sätt förer
dit, än det, som Frih. Sprengtporten nyss framställt. Hr von
Hohenhausen bar ej någon bättre allierad för att befordra
detta mål, än Frih. Sprengtporten. Jag tillstyrker således
bifall till Frih. Sprengtporten förslag, som i min tanke är
det enklaste, och i alla afseenden lämpligaste sältet att anslå
medel till sådana utgifter, hvilkas belopp ej kan på förhand
b/sstämmas.
Ilr von Hartmansdorff: Jag är förekommen af Hr
Lefrén, och instämmer med honom, Jag vill dertill blott
lägga, att sedan R. o. Ad. afslagit mitt förslag att höja stipendierna
ända t. o. m. 100 r:dr, så äro de nu ej större, än
Utskrn hemställt. Skilnaden är blott, att behofvet af lärares
bildande nu blifver större. Derföre torde måhända en förhöjning
af 5o proc. i den föreslagna summan behöfvas. Det
torde likväl vara lii t tore alt få ett förslagsanslag, såsom Frih.
Sprengtporten framställt, hvadan, och då det för ändamålet
är lika tillfylh stgörande, jag tillstyrker begagnandet af en
sådan utväg.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt det förslag, som
tycktes förena de flesta meningarna, voie Frih. Sprengtporten»,
att ett förslagsanslag af 9000 rtdr skulle på Riksstaten
uppföras på vederbörlig hufvudtitel.
Hr von Hohenhausen: Jag erkänner att det lind-'
gick mig, alt Frih. Sprengtporten nämnde ordet förslagsanslag,
ocii då jag ej kan hafva något emot, att 9 >00 r:dr såsom
förslagsanslag å Riksstat uppföras, så afstär jag ifrån
mill förra yrkande, och förenar mig med hvad Frih. Sprengtporten
här föreslagit.
Uppå derefter framställd propos. blef Fiih. Sprengtporten»
förslag bifallet.
38o
Den t8 Februari f. m.
Morn. litt. c.
Hr von Hartmansdorff: Som R. o. Ad. beslutit
uppskjuta pröfningen af 4 §:« i förevar, betänk., och detta
morn. just åberopar 4 §tns 5 morn., så torde R. o. Ad. finna,
att, i öfverensstämmelse med det beslut Ståndet redan
fattat, pröfningen af frågan om detta anslag också bör uppskjutas,
hvarom jag vördsamt begär Hr Frih. o. Landtm:s
proposition.
R. o. Ad. beslöt, att pröfningen af Utsktns förslag i
mom. litt. c) skulle uppskjutas tills R. o. Ad. fattat sitt beslut
om 4 §:n i Ulsk:ns förslag.
Hr af Sillen, G eorg Axel, uppläste följande:
Sedan H. R. o. Ad. nu fulländat öfverläggningen rör:de
Stals- samt Allm. Besvärs- och Ekon Utslcns utlåt. N:o 128,
ang:de folkundervisningens befrämjande, tager jag mig friheten
vördsamt anhålla att få gifva mina tankar tillkänna
i åtskilliga delar af ämnet, i afsigt alt desainma må blifva
min reservation emot de beslut Ståndet fattat, hvilka äro
stlidande deremot.
Jag har sökt alt göra mig reda för anledntn till de föreskrifter
om allm. folkskolors inrättande, Utsk:n föreslagit,
och trott mig finna den uti den i sednare tiden ökade brottslighet
emot personlig och egendomssäkerhet. Första frågan
blir således: kunna folkskolor, så inrättade som de blifvit
föreslagna, motverka det onda oell åstadkomma en större
sedlighet? Jag svarar härtill bestämdt nej. Ski ifkonsten,
räknekonsten, läsning af historia, geographi 111. m. äro inga
öfningar, sorn verka lill hjertats förädling, till goda föresatser
för lefnaden, med ett ord till viljans förädlande. De
äro nödvändiga för vissa yrken i lifvet, för det materiella
deraf; men dessa yrken äro färre än de öfriga, och för nämnda
kunskapers inhemtande gifvas redan tillräckliga tillfällen,
dels uti de allmänna skolorna oell undervisningsverken, dels
hos privata lärare, eller dem som sysselsätta sig på egen
band med barns undervisning.
För dagakarlen, som sysselsätter sig med att köra och
dika jorden, för hustrun, hvars tid ur upptagen att sköta
och vårda sitt hushåll och sina barn, och för pigan, som
biträder henrie dervid, äro ofvannämnda kunskaper visserligen
goda, om de finnas förenade med ett sedligt förhållande;
men de äro icke af något behof påkallade och utgöra
ingalunda något villkor för en anständig och ch risti ig vandel.
Ofta skulle de snarare kunna föranleda till ett motsatt
förhållande och befordra inbillskhet, flärd, lättja och försummelse
af de nödvändiga omsorgerna för det husliga lifvet.
När nu Staten redan tillräckligen sörjt för att tillfällen
icke saknas för inhemtande af de kunskaper, som erfordras
vid de yrken, der en högre grad af bildning är nödig; så
synes det, som skulle det kunskapsmål!, hvilket såsom minst
Den 18 Februari f. ra.
381
Lör fordras af hvar och en, som begagnar undervisningen
i folkskolan, kunna skäligen inskränkas lill god innanläsning
af Svensk och Latinsk tryckt stil samt utanläsning af
Luthers eller lilla catechesen och den gällande förklaringen
deröfver. Jag anser minimimåttet för hvar och en menniskas
kunskap i Jäsning kunna inskränkas härtill, innan hon
beredes af presterskapet till sin första nattvardsgång. Och
om religionslärarens undervisning, der den vidtager, är förenad
med ett varmt nit för det vigtiga kall han bekläder
och med en sann eli rist lig vandel; så tvekar jag icke att
säga, att detta skall åstadkomma mycket mera godt för sedlighetens
befrämjande, än så inrättade folkskolor, som nu
blifvit föreslagna.
Min mening är dock ingalunda att icke uti folkskolan
skall kunna vara tillfälle att för ofri g t vinna större eller
mindre del af det kunskapsmålt Utsk:n såsom nödvändigt
föreslagit. Men det bör stå hvar och en fritt att för sina
barn bestämma detta kunskapsmålt, och kostnaden dertill
bör hvarken församlingen eller Staten hafva någon förbindelse
att besörja, utan den bör drabba dem, som fordradetta
högre kunskapsmått, än som erfordras för att vara god
menniska och alt kunna sig ärligen försörja.
I frågan om huru beskaffad skolan bör vara, fast, som
den kallas, hvilket lärer vilja säga, att hvar församling har
en skolhusbyggnad, der undervisningen sker, eller ock ambulatorisk,
nemi. då skolläraren flyttar undervisningen från
den ena delen af socknen lill en annan i tur på kortare tider
af året; så förekommer emot den fasta skolan den olägenhet,
att om den skall kunna begagnas i större och något
vidsträckta församlingar, erfordras en oerhörd kostnad, antingen
för församlingen, eller för föräldrarna till de barn,
hvilka begagna undervisningen, emedan, enär de icke kunna
komma hem på flera veckor, så erfordras husrum för barnen,
sängar och sängkläder i skolhuset, barnens vård der och
spisning på stället; ty icke må man begära att barn skola
gå dagligen i å i mil til! och från skolan, isynnerhet vintertiden,
då skolgången egentligen bör ske. Är afståndet från
skolan öfver ^ mil, blir det svårt för barnen att dagligen
tåga till och från skolan. Något bestämdt stadgande bör således
icke gifvas om inrättande af fasta skolor; utan synes
det böra ankomma på församlingarna sjelfva att afgöra huruvida
undervisningen bör ske uti skolbyggnad eller på annat
sätt. Härtill styrkes jag af egen erfarenhet. Till barnaundervisningen
i den socken, der jag har min gård, anslog
frami. Kamreraren Stråle ett capital af 4ooo r:dr b:co, som
skall innestå i den egendom han der ägde mot 6 procts ränta,
hvilken skall användas till undervisningen. För 12 år
sedan byggde församlingen skolhus invid klockaregården ,
straxt vid kyrkan. Delta hus har aldrig ännu blifvit begagnadt.
Det ligger i ena ändan af församlingen, och det
38a
Den 18 Februari f. m.
vore icke en fjerdedel af densamma, som skulle ulan stor
olägenhet kunna begagna undervisningen der. Man har således
måst vidtaga den utväg, att låta barnen undervisas af
hustrur eller lärare af mankön, som funnits tjenlige, och
det emot bestämda arfvoden.
Beträffande huruvida särskild skollärare erfordras, eller
om denna befattning bör vara förenad med klockaretjensten;
så tror jag att våra förfäder voro rätt så förståndiga som
vi. De bestämde ju uti kyrkolagen, att klockaren skall undervisa
barnen i läsa och skrifva. Det är en lamhet af församlingarna,
kanske ock hos många okunnighet om detta
bud, som gjort att klockare i allmänhet nu icke sysselsätta
sig med barnaundervisningen, detta förhållande kanske på
munga ställen understödt af vederbör, prester, of farhåga alt
klockaren icke skulle kunna vara påpasslig nog i sina öfriga
åligganden. Men då klockarens göromål i landsförsamlingarna
egentligen förrättas örn helgedagarna, då ingen skolgång
sker, och de öfriga små bestyr, som kunna inträffa
hvardagarna vid begrafningar och barndop, likaväl kunna
bestridas af kyrkvaktaren eller annan person, sorn af klockaren,
så synes det, som skulle intet hinder möta för iakttagande
af hvad kyrkolagen i detta fall stadgar, och det ntan
någon föreskrift om särskildt biträde åt klockaren, ifall han
tillika bestrider barnaundervisningen.
Vidkommande skollärarens aflöning, så tyckes väl all
föreskrift om dess belopp böra undvikas och det vara öfverlemnadt
åt församlingarna sjelfva atl derom besluta; och
är det så att klockaren kan bestrida undervisningen, böra
aflöningsvillkoren för denna befattning icke blifva för församlingen
så betungande, sorn om en särskild person skall dertill
aflönas, enär klockaren, hvilken genom ulöfvandet af
skollärarekallet erhåller förbättrade inkomster, kan åtnöjas
med en mindre förökning deri, än en särskild person kan
vara belåten med till aflöning.
Några särskildta undervisningsverk för skollärare synas
icke vara behöfliga, enär alla de kunskaper, som för dem
erfordras, kunna vinnas så väl vid de allmänna skolorna,
som af enskilda lärare och förnämligast genom den flit hvar
och en kan använda på egen hand vid begagnande af tjenliga
läroböcker i alla de ämnen, hvari Utsktn ansett att
skolläraren bör vara kunnig.
Den summa af 65,5oo r:dr, som nu är föreslagen att
för ifrågavar. behof, nemi. seminarier och stipendier samt
församlingarnes understöd, anslås, är visserligen mindre betydlig
i förhållande till det åsyftade ändamålets vigt; men
hvad lärer erfarenheten? Huru många nya institutioner hafva
icke på de sednare 20 firén blifvit tillskapade? Och huru
hafva icke anspråken på ökade anslag åt dem vid hvarje
riksdag gjort sig gällande? Och hurudan har frukten af
allt detta visat sig? Har det varit i en stigande sedlighet
Den 18 Februari f. m.
383
och trefnad? Må domstolsprotocollen besvara dessa 2:ne sednare
frågor. Nej, om det gifves någon sjuklighet i statskroppen,
och det onda har sin grund i flera sammanstötande
orsaker, så botas icke denna sjuklighet, förrän dessa
grundorsaker undanrödjas, och dertill hjelpa inga torra
läxor, ingen skriffärdighet, ingen räknekonst. Och han hade
otvifvelaktig! rätt den store philosophiske vältalaren, som
yttrade, ”att Sverige först då skall falla, när det öfvergifvit
sina seder.”
Hr Edenhjelm, Gillis: Jag har ej deltagit i denna
vidlyftiga öfverläggning, och ej heller i voteringarna, med
undantag af den om 2 mom. i 1 §:n, som angår huruvida
inom hvarje socken skall finnas en fast skola eller ej. Jag
hörde då till minoriteten och reserverar mig nu emot det
beslut, som då fattades, på de skäl, hvilka så väl Gr. Anckarsvärd,
som Hr von Hartmansdortf anfört. Dessa skäl bevisa
i min tanke klart och tydligt, att detta förslag endast
skulle ådraga församlingarna onödiga kostnader, som ej motsvarades
af nyttan.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag anser mig visserligen
skyldig att lemna hvar och en i fred med sin öfvertygelse;
men jag anser mig böra till prot. högtidligen
yttra den oförgripliga önskan, att början af den reservation,
som för en stund sedan här upplästes, aldrig hade bort kommit
inför Ståndet.
Frih. Ridderstolpe, Fredr. Christopher: Min
reservation skall blifva ganska kort. Jag var i minoriteten,
då frågan om fasta skolor blef afgjord. Jag anser, att då
man nödgas begagna tvång, bör man göra det så lindrigt
som möjligt, och det tvång, som R. o. Ad:s beslut nu ålägger
socknarna, kan jag ej inse vara af behofvet påkalladt.
Jag instämmer i det beslut, som genom votering blifvit
fattadt i BondeStåndet.
Gr. Frölich, David: Jag begär endast, att med några
ord få gifva tillkänna, alt det ej är af likgilltighet för
folkuppfostran, som jag underlåtit att deltaga i denna discussion.
Det är egentligen på den grund, att jag högligen
ogillar så mycket reglementerande, som jag förutsåg här
skulle blifva frågan om, då jag fick läsa Utsk:ns betänk.
Jag hyllar föröfrigt den grundsats, att upplysningen så småningom
borde gå uppifrån nedåt, ty den går svårligen baklänges;
men denna grundsats har likväl ej varit öfvervägande
för mig att icke söka bidraga till R. o. Ad:s beslut. Jag
ville nu blott hafva äran anföra delta till prot., med t i 11—
kännngifvande derjemte, det jag erkänner behofvet att tänka
på folkundervisningen, hvilken jag skall följa med all uppmärksamhet
och hvartill jag önskar lycka, under hopp att
goda frukter af blotta ide'en i en framtid skola skördas,
384
D c o iS Februari f. ra.
faslän jag fl ut tar atl icke elen nu föreslagna lagstiftningen
dertill leder.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Att jag under discus
sionen
öfver detta betänk, ej höjt min röst, har härrört deraf,
att jag ansett det obehörigt för Ståndet att ingå så mycket
i reglementariska föreskrifter, som det gjort. Då jag anser
att verkställigheten deraf ovillkorligen blifver mycket
svår, jag vill ej säga omöjlig, så har jag också trott, att allt
reglementerande vore olämpligt här, för ett land af så olika
beskaffenhet i de särskilda delar, som Sverige. Det ar ej
detsamma att göra en författning för ett land, som är öfverallt
tätt bebygdt och befolkadt, och för ett land, som i
vissa trakter endast äger en mycket spridd och ojemn befolkning.
Då jag ansett, att förhållandena i de orter, om
hvilka jag äger någon kännedom, äro så olika emot hvad
som i andra delar af Riket äger rum, så bar jag afhållit
mig ifrån allt yttrande i denna fråga ; men då jag velat freda
mig ifrån att blifva ansedd för 1 i k gil 1 tig i en fråga, som
så mycket intresserar mig, så har jag velat anföra denna
reservation.
Gr. Spens, Carl Gustaf: Äfven jag anhåller att få
yttra till prot., att jag såvida instämmer med Gr. Frölich
och Gr. Posse, som orsaken, hvarför jag ej deltagit i denna
discussion, har varit den tendens jag tyckt mig hos motsatta
meningars försvarare tinna, att i dessa ämnen alltför mycket
reglementera, — en tendens, i hvilken jag önskar att man ej
må fortgå; men fruktar jag, att det fortgåendet icke hejdas,
förrän man flera gånger har för sent märkt det misstag, som
deruti innefattas.
Hr von Heland, Isaac Fredr.: Jag instämmer uti
hvad Gr. Posse och Gr. Spens sednast anfört.
Föredrogs ånyo oeh bifölls StatsUtsk:s den 6 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 42ij ' anleda, af återremiss å utlåt.
W:o 4.06.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 10 dennes på bordet
lagda utlåt. Wto 4^G * anledn. af motion om understöd för
de brandskadade uti staden Falkenberg.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att få
fästa Ståndets uppmärksamhet på den reservation, som är
afgifven af Prosten Östberg. Den lyder sålunda:
”Jag reserverar mig mot H. StatsUtskrs beslut, att bevilja
de brandskadade i Falkenberg en gåfva af 4°°° r:dr,
på den grund, att ämnet ej på minsta sätt var utredt, huru
stor skadan varit, och huruvida de, hvilka den olyckligen
drabbat, befinnas uti ett alldeles utblottadt tillstånd, hvarom
-
Don 18 Fobrunri f. m.
385
0111 H. StalsUlsk., enligt mitt förmenande, bort afvakta upplysning,
antingen af stadens magistrat, eller Konungens Bef:-  li:de i orten, innan någon gåfva blifvit beviljad. Dock är
det egentligen på den grund jag reserverar mig, att detta
sätt, att genom fri gåfva komma brandskadade till hjelp,
aldrig förr, mig veterligen, varit begagnadt af R. H. St.,
som tillförene ej betraktat Staten såsom en sådan nödbjelpsanstalt,
hvarigenom enskilda barmhertigheter skulle qväfvas
i sin välgörande verksamhet, och ett praejudicat framställas,
som kati blifva ganska betänkligt, och komma att i framtiden
alltför mycket taga Statens krafter i anspråk. Hittills
hafva R. H. St. visat sin välgörenhet emot brandskadade
olyckliga medborgare, derigenom att lån på billiga villkor
och lämpliga betalningstider blifvit beviljade; och om H.
StatsUtsk. äfven nu medgifvil något sådant, sedan hehofvet
blifvit bestyrkt, skulle jag gerna dertill lemnat mitt bifall.
Härmed instämde Riksdagsfullmäktige A. Nilsson från
Östergöthland och B. Appelqvist från Blekinge.”
Jag har lör min del ingenting deremot, att R. St. må
understödja olyckliga medborgare, särdeles då ymniga tillgångar
finnas; men jag anser alldeles orätt att bevilja sådana
understöd, ulan att man vet till hvad belopp skadan
uppgått, eller i hvad mån den ena eller andra behöfver undsättning.
Jag tror, alt innan några medel beviljas, borde
man, genom vederbörande, skaffa sig underrättelse om dessa
förhållanden, och att en sådan ordning lika litet vid detta
som vid andra tillfällen bör uraktlåtas. Jag tillstyrker derföre,
alt R. o. Ad. måtte återremittera betänk., på det,att
StatsUtsk., innan det dermed återkommer till R. St., måtte
förskaffa sig någon officiel underrättelse om tillståndet i den
afbrunna staden.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag vill på intet vis be
strida
den värde talarens sats, att StatsUtsk. bör söka, så
vidt möjligt är, officiella och säkra upplysningar till ledning
för deras förslag, när fråga är om undsättning, och
synnerligen om frågan skulle vara att biträda ett samhälle
med ett lån för något större förelag. Det nu ifrågavar. anslaget
af 4°oo rtdr för de brandskadade i Falkenberg är
dock snarare att anse såsom en barmhertighetsgärd, än såsom
något understöd med afsigt att upphjelpa staden. En
motionär inom detta Hus, som sjelf är ifrån orten, har ti11-  kännagifvit detta behof, såsom i högsta grad påträngande.
En representant inom samhället, der olyckan timat, har äfven
yrkat på R. St:s skyndsamma mellankomst, för att afhjelpa
den för handen varande nöden. När sådana motioner
göras under pågående riksdag, och medel finnas för att
komma det olyckliga samhället till hjelp; så har jag för min
del, lika med majoriteten inom StatsUtsk., funnit det min
20
H. 49
386
Den 18 Februari f. m.
dre värdigt för R. St. att uppskjuta afgörandet intill dess
man skulle kunna i officiel väg inhemta bestämda och säkra
upplysningar. Jag tror ej att en nödhjelp på det sättet,
att man fördröjer densamma, kan uppfylla sitt ändamål.
Detta är en orsak, hvarföre jag biträdt StatsUtsk:s förslag
och hvarföre jag skulle tro det vara R. St. värdigt, alt ej
ingå i en sådan noggrann och detaljerad granskning. Den
föreslagna summan är på det hela ganska obetydlig, men
för det olyckliga samhället en högst vigtig hjelp. Jag kan
således ej annat än tillstyrka bifall till SlatsUtsk:s förslag.
Frih. Ridderstolpe, Fredr. Christopher: Lika
med Gr. Horn anser äfven jag, att om det varit fråga om något
större lönebidrag, eller någon större gåfva, borde möjligen
officiella underrättelser och upplysningar infordrats om
huru förloppet varit med eldsvådan; men då behofvet, enligt
StatsUtsk:s betänk., är uppgifvet för att nu i en hast bereda
någon hjelp åt en stad, som förut lärer vara i en mindre
fördelaktig belägenhet och hvilken en stor olycka nu
drabbat, så skulle jag tro att det vore R. St. mindre värdigt
att afsiå denna gåfva. Jag anhåller således om propos.
till bifall å StatsUtsk:s betänkande.
Hr Ribbing, Bengt: Långt ifrån att vilja undandraga
nödställda den hjelp, som kan komma ifrån antingen R.
St. eller enskilda, kan jag dock ej jäfva de grunder, sora Hr
von Hartmansdorff anfört. Jag skulle i alla fall ej draga i
betänkande att bifalla detta StatsUtsk:s tillstyrkande, om
följande ord kunde få inflyta i slutet: att tills vidare
som lån användas; men att helt enkelt anslå en summa
penningar till Konungens Bef:h:des godtyckliga disposition,
det kan jag ej biträda. Jag tycker, såsom Hr von Hartmansdorff,
att del är ett ganska farligt proejudicat. Summans
belopp betyder intet, det är ganska ringa, men praajudicatet
är farligt. Jag kan ej tro, att genom en återremiss
denna undsättning skulle alltför länge fördröjas, ulan
tror att Utsk. kan inom några få dagar inkomma med ett
annat betänk., sådant att det mera allmänt kan vinna sympathi.
Jag tillstyrker derföre återremiss af StatsUtsk-.s ifråga
var. betänkande.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Jag kan visserligen
icke bestrida, att den anmärkn., som Hr von Hartmansdorff
framställt, likasom Prosten Östbergs reservation
emot Utsk:ns betänk., uro alldeles formenligt riktiga. Deremot
kan visserligen ej någon anmärkn. framställas, om
icke den, att då en stad är i yttersta nöd genom en eldsvåda,
och en mängd personer husvilla, utan något understöd,
kan man antaga såsom ett factum, alt nöd verkligen
är för handen. Det hufvudsakliga skälet, som förmådde mig
att i frågans verkligen outredda skick instämma uti hvad
Utsk. föreslagit och tillstyrka bifall lill motionärens anhål
-
Don 18 Februari f. ra.
38y
Ian, var den, att motionen blifvit väckt; ty i samma stund,
som den anropade R. St:s välvilja och begärde deras understöd,
var detta ett förebud att det begärda understödet skulle
komma att lemnäs, och i samma mån var det alt befara,
alt den enskilda välgörenheten, som i vårt land yttrar sig
på ett så deltagande och verksamt sätt, skulle i väsendtlig
mån derigenom finna sig förlamad i sin verksamhet. Då
emedlertid, efter hvad jag har mig bekant, detta betänk,
redan blifvit återremitteradt ifrån tvänne RiksSt., hvarom
jag likväl anhåller, för händelse af misstag, att Ridd.Séctetm
malte få lemna upplysning, så finner jag ej anledn. att bestrida
det StatsUtsk. må ingå i en noggrannare undersökning,
för att på grund af densamma bestämma beloppet af
det anslag, som kan komma att beviljas.
lindert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att ingen officiel
underrättelse ankommit huru detta mål blifvit hos de öfriga
RiksSttn afgjordt, men äfven han trodde sig med säkerhet
veta, att del åtminstone af ett RiksSt. blifvit återremitterade
flr von Hartmansdorff: En talare han trott, att
man borde vara försigtigare, då det är fråga om lån, än då
det är fråga om gåfva. Jag tror tvertom, ty ett lån kan
man möjligen återfå, men med gåfvan är det förbi. Man
har sagt, att följden af en återremiss till StatsUtsk. skulle
blifva, att summan förminskades. Det är visserligen troligt,
att så skulle ske; men hvem är orsaken dertill, om icke
Ulsk., som öfverhoppat de vanliga formaliteterna och derigenom
föranledt, efter hvad jag tror mig med säkerhet veta,
att BondeSt. afslagit summan och att ett annat Stånd
återremitterat betänk.? För närvar, är frågan följaktligen
i det skick, att antingen R. o. Ad. återremitterar henne eller
ej, så är afgörandel ändock fördröjdt. Under sådana
förhållanden, och då en af SlatsUtsk:s egna ledamöter instämt
uti den upplysning, som Ridd.Secrettn nu meddelat,
synes mig bäst vara att R. o. Ad. ville återremittera betänk.,
för att erhålla underrättelse om stadens verkliga tillstånd
och om beloppet af del understöd, som anses behöflig t.
Om StatsUtsk. genast vändt sig till Civil-departeinentet, så
hade Ulsk. genast kunnat erhålla del af Landsh.embetels berättelse
0111 förloppet , hvilken säkerligen redan dit inkommit.
Frih. Cederström, Jacob: För min del anhåller jag
om återremiss af detta betänkande. Jag finner det vara besynnerligt,
att StatsUtsk. tillstyrkt eli anslag af 4000 r:dr,
utan att kunna lemna R. St. säker underrättelse om verkliga
behofvet af det anslag, som är i fråga. Det faller af
sig sjelft, att innan det kommer en fullständig underrättelse
om vidden af den skada, som genom vådelden uppkommit,
kan ej mätas det understöd, som staden kan behöfva för att
återkomma i godt skick, samt till huru stor del den brand
-
388
Den 18 Februari f. m.
skadade staden, genom Brandförsäkringsverket för städerna
i landsorterna, kan få ersättning; och visserligen är för sådant
fall ett låneanslag ett vida lämpligare sätt att understödja
staden, än en gäfva af 4ooo r:dr att tilldelas de brandskadade,
hvilka möjligen äro de förmögnaste och ej de fattigaste
i staden. Jag kan derföre ej annat än anhålla om
återremiss, på det att Ulsk. måtte, efter inhemtande af fullständigare
upplysningar i ämnet, inkomma till R. St. med
utlåtande om de utvägar, som Utsk., i anledn. af verkligt
och utredt behof, kan finna lämpliga för alt lemna staden
det understöd, som kan vara af nöden.
Gr. Frölich, David: En talare har med rätta sagt,
att det är svårt alt säga nej till en framställning af denna
beskaffenhet. Jag medgifver honom, alt en sådan förmåga
att säga nej är ofta ganska svår, men delta hindrar dock ej
att man bör uttala detta ord, när man finner att eljest en
stor princip laederas. Den grundsats, som här blifvit uttalad
af Ur von Hartmansdorff och Hr Ribbing, har jag för
min del ansett vara den rätta. Jag vill tillägga, att det ej
är sagdl, när en stad brinner, all medlidsamheten mera skall
röras, än om en by brinner, och jag hemställer till herrarne
hvad följden skulle blifva, om man på detta sätt utan undersökning
skulle gifva alla de understöd och skänker, som
blifva begärda; R. St. skulle då genast, på grund af detta
proejudicat, blifva öfverlupne af dem som behöfde bispringas.
Jag tror således, ehuru jag lika mycket som någon annan
ömmar för de nödlidande, att R. St. gjorde bäst uti att gifva
hvad som är deras eget; sådana gålvor hafva också mesta
välsignelsen med sig, som komma ifrån gifvames egna
cassör och ej ifrån Statens, dem vi till andra ändamål fått
oss anförtrodda. Jag yrkar återremiss af betänkandet.
Gr. Horn: Om R. o. Ad. hade vägrat remiss ä den
motion, som här blifvit väckt om en gåfva för staden Falkenberg,
så skulle jag ej med min röst hafva bestridt en
sådan vägran; men då R. o. Ad. beviljat remiss åt denna
motion, hvilken innehåller frågan om en barmhertighetsgerning,
så tror jag ej, att samma R. St., som bifallit denna
remiss, kunna med full conseqvens numera afslå hvad
Utsk. föreslagit. Det är ju ganska naturligt, att allmänheten,
genom tidningarna underrättad om denna motions afgifvande
och remitterande till StatsUtsk., — att, säger jag, den allmänhet,
som erfar detta och som måhända, utan kännedomen
härom, frivilligt kommit de nödställda lill hjelp, derigenom
afhållits ifrån enskild barmhertighet. Således har
motionen eller R. o. Ad., som remitterat denna motion,
verkligen afböjt den nödhjelp, som eljest för de olyckliga
brandskadade hade varit att påräkna af enskildes barmhertighet.
Det är egentligen på denna grund, som jag 1111
anser mig ej kunna med min röst vägra den ifrågasatta gåf—
Den 18 Februari f. m.
38g
van. Jag medgifver visserligen, att en sådan fråga är oformlig
och skulle ej hafva väckt en sådan motion; men sedan
densamma nu blifvit väckt och till Utsk. remitterad, så ålägger
mig ett sådant förhållande alt handla emot principen,
och när det således inom Riksförsamlingen är fråga om en
nödhjelp, så anser jag ej värdigt ett Stånd, som väckt denna
fråga — ty det är R. o. Ad., som väckt den genom remiss
af motionen — alt nu afslå det understöd, som Utsk. föreslagit.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Om staden Falkenberg
får lill sitt understöd 4°°° >ädr frampå sommaren
eller hösten, eller om denna stad ej får dem såsom gåfva,
kan, såsom jag förmodar, komma staden på ett ut. Om
deremot nu genast, efter olyckans inträffande, de fattige innevånarne
få detta understöd med det föreslagna lilla beloppet,
så är den afsedda hjelpen kommen på sitt rätta ställe.
Hjelp är här snar hjelp, och alla de förändringar, som
äro föreslagna uti hvad Utsk. tillstyrkt, är detsamma som
alt afslå den föreslagna hjelpen. Jag vågar således i det
yttersta tillstyrka bifall till SlatsUtskrs förslag. Jag förnekar
ej, att det varit bättre och förmånligare, om StatsUtsk.
gjort det tillägget, att R. St. hos K. M. anhålla om undersökning,
och att, efter sådan undersöknings verkställande,
understödet mätte lemnäs åt de mest behöfvande, men detta
är en sak, som faller af sig sjelf, då R. St. lemna beloppet
tillika med anmälan om gåfvan till vederbörande styrelse;
ty då är det klart, att styrelsen ej kan missbruka ett
sådant tillfälle för de fattigastes understöd. Jag anhåller
om propos. till bifall på betänk., så mycket hellre, som det
är ett lika farligt praejudicat att afskrifva en utlånad summa,
t. ex. en fordran hos Wexiö eller Wenersborg, som
begge delarne skett under denna riksdag, som alt genast
skänka bort 4°°° >:dr. Det är uppriktigare och ärligare
alt säga: här håfven J 4°°° r:dr, än att, under sken af
lån, vid en riksdag lemna hvad man vid en annan riksdag
efterskänker, — det är, säger jag, ett lika farligt praejudicat
att vid en riksdag lemna och sedan vid en löljande efterskänka,
som alt genast skänka. Jag anhåller således om
bifall till StatsUtsk:s förslag.
Frih. Cederström: StalsUtsk:s Hr ordförande har behagat
yttra, att, i händelse R. o. Ad. vägrat remiss, så
skulle han ej med sin röst hafva satt sig emot en sådan
vägran; men sedan Ståndet har remitterat frågan, så vore
det ock Ståndets skyldighet att bifalla hvad Utsk. föreslagit.
Den värde ledamoten har förglömt, att R. St. ej äga
rättighet att i förväg pröfva en motion. Frågan var här:
Var 5g §:n Rdksd.Ordn. tillämplig? Var det en under riksdagen
inträffad händelse, som gaf anledn. till denna motion?
Om så var, att branden vid Falkenberg inträffat under riks
-
390
Den 18 Februari f. m.
dagen och ledamoten således varit berättigad att väcka fråga
om lån eller understöd på annat sätt, så lärer R. o. Ad.
varit berättigad! remittera motionen, men af grundlagarna
förbindradt att i förväg yttra sig om bifall eller afslag till
densamma. Det är först sedan Etsk. behandlat målet, som
R. St., efter 56 §:n Reg.Ftn, äga rättighet att derom besluta.
Sedan målet nu återkommit från Ulsk., så är det frågan:
Har Utsk. ordentligen utredt frågan, och är dess betänk.
och tillstyrkande af bifall till ett anslag af 4°°o r:dr
grundadt på omtanka för landet, och jemväl för staden Falkenberg?
Derpå svarar jag för min del nej. Lika roed hvad
jag förra gången yttrade, anser jag det vara af vigt, att i
hvarje fall det måste utredas huru stor skadan är, om och
hvad ersättning af Brandförsäkringsverket erhålles, och om
densamma i mer eller mindre mån svarar emot skadan; allt
sådant måste vara utredt, innan man skall mäta det understöd,
som är behöfligt. Hr Bråkenhjelm har förklarat, att
det kunde vara likgiltigt för praejudicatet, om man efterskänker
hvad en brandskadad stad bekommit lill låns af
Staten, eller om man directe skänker den understöd af Statens
medel. För min del är jag ej bland dem, som deltagit
i medgifvandet af afskrifning för något sådant lån. Jag
tager således ej på mig olägenheten af det praejudicat, som
Hr Bråkenhjelm framställt; men om genom R. St:s majoritet
en sådan gåfva blifvit gjord, så är detta en alldeles skiljd
fråga, som icke nu bör eller får utgöra föremål för öfverläggning,
utan nu måste vi hålla oss helt enkelt till frågan
om understöd för den brandskadade staden Falkenberg, och
då måste jag förena mig med dem, som begärt återremiss
af detta betänk., på de grunder jag förra gången yttrade.
Hr Ribbing, Bengt: Långt ifrån att misskänna de
ädla motiver, som legat till grund för StatsUtsk:s betänk.,
önskar jag också alt mina ej må blifva misskända. En värd
ledamot, Gr. Horn, har förstått dem så, som att min begäran
om återremiss skulle hafva till syftemål att få tillbaka
ett afslyrkande. Detta bar visserligen icke varit min afsigt,
utan jag beklagar tvertom, att betänk, är afgifvet i den
form, att jag nödgas begära återremiss. Jag anser likväl ej,
att ett uppskof af åtta dagar — ty längre tid tror jag ej
skulle behöfvas — kan vara så farligt, som man här framställt.
Jag förmodar, att, sedan nu så lång tid är förfluten
sedan olyckan skedde, nöden för [ögonblicket icke Hr så stor, och
att således några dagars ytterligare uppskof ej kan blifva
särdeles menligt. Till påskyndande af saken torde StalsUtsk.
kunna åläggas att inom någon bestämd kortare tid
åter inkomma med betänkande. Jag vidhåller således mitt
förra yrkande af återremiss.
Gr. Horn: Jag fortfar i den åsigt, att en återremiss
af detta betänk, egentligen måste åsyfta ett afslag på niotio
-
Den' 18 Februari f. m.
nen, ty har är ej fråga om, mine herrar! att tomma Falkenberg
till hjelp med något lån, något understöd för uppbyggande
af staden; det är ej delta, som motionen åsyftar,
utan frågan ur att komma de fattigaste brandskadade tillhjelp
med en gåfva; så är motionen väckt, och så har den jemväl
af StatsUtsk. blifvit upptagen och behandlad, och så
måste, efter mitt förmenande, äfven de RiksSt., som skola
besluta deröfver, nu behandla saken. Jag har yttrat att
det berott af R. o. Ad. att vägra remiss af motionen, hvilket
en värd ledamot har ansett stridande emot grundlagen.
Jag förstår likväl grundlagen så, att ett RiksSt. äger att afgöra
om och hvart en fråga skall remitteras, då motioner
väckas efter behörig tid. Denna motion är väckt efter behörig
tid; den har blifvit uppgifven i anledn. af en under
riksdagen timad händelse; det berodde således af RiksSttn
att afgöra och pröfva, huruvida en sådan händelse kunde
föranleda motionen. Vi hafva visserligen här sett, att Hr
Frih. o. Landtm, för sin del trott sig kunna afgöra en sådan
fråga; detta har jag bestridt, men vill ej bestrida Ståndet
en sådan rättighet, och det förundrar mig att Frih.
Cederström sett frågan på annat sätt, då han förut trott sig
kunna vägra motioners remitterande, ehuru de blifvit väckta
inom behörig tid. Jag fäster ytterligare R. o. Ad:s uppmärksamhet
på den verkligen inträffade händelsen, hvilken
jag anser för en bestämd följd af motionen, att denna motion,
väckt och af allmänheten känd, afhållit den enskilda
barmhertigheten, och det är derföre, som jag tror att detta
Stånd, som remitterat frågan, och som har inom sig en person
från orten, hvilken vitsordat förhållandet, ej bör neka
sitt bifall till Utskts förslag. En annan person ifrån orten,
en ledamot af RorgareSt., har äfven erhållit remiss på sin
motion i samma ämne. Rrist på sakkännedom bör ej här
kunna åberopas, då den ledamot inom R. o. Ad., som väckt
motionen, visserligen måste äga kännedom om förhållandet;
åtminstone synes mig hans sakkännedom vara tillräckligen
vitsordad just igenom remissen på hans motion.
Frih. Sprengtporten: Denna fråga är visserligen i
sig sjelf obetydlig, å ena sidan blott om \ooo r:dr, och å
den andra sidan ej mer än 100 eller i5o husvilla Svenska
medborgare; men jag erkänner att i princip är saken verkligen
af vigt. Frågan är nemi. den, om en representant ej
får hafva hjelta och känsla för billighet. För min del tror
jag visserligen att representanten i allmänhet bör vara mycket
varsam emot inflytelsen af känslan, och att det oftast
bör vara det kalla omdömet, den lugna besinningen, som
bestämmer deras åtgärder och beslut; men jag förnekar dem
likväl ej all rättighet att äga känsla. Det är denna känsla,
som föranleder dem att någon gång för en utmärkt man
decretera en nationalbelöning; det är samma känsla, som
392
Dea 18 Februari f. m.
berättigar dem att, när på någon punkt i samhället någon
stor olycka timar, komma de olycklige till hjelp, på samma
sätt, som den enskilde då skulle göra det. Om i denna mening
ligger ett misstag, så loide det åtminstone af R. o. Ad.
finnas ursägtligt. För öfrigt, då jag ej blifvit af Ridd.-  SecreUn upplyst om det factura, sora jag trodde mig känna,
nemi. att delta betänk, redan blifvit af tvänne Stånd återremitteradt,
så återtager jag nu mitt medgifvande af återreiniss
oell anhåller om bifall till ULskts betänkande.
Frih. Cederström, Anders: Det har blifvit yttradt,
att det skulle vara ett farligt proejudicat, att bortskänka de
af StatsUtsk. föreslagna 4°°o r:dr. För min del kan jag ej
inse detta. Jag tror ej, att oro, såsom några ledamöter här
föreslagit, dessa medel skulle blifva lemnade såsom lån till
staden Falkenberg, något nyttigt dermed kunde åstadkommas;
tvertom tror jag, att det vore ganska skadligt, ty detta
understöd kunde då endast komma sådana personer tillhanda,
hvilka framdeles voro i tillfälle att återbetala detsamma;
men för dessa personer vore denna summa alltför
otillräcklig, och att detta anslag skulle komma dylika personer
tillhanda, har naturligtvis ej heller varit meningen,
utan meningen vore väl tvertom, att gåfvan skulle komma
de personer tillhanda, hvilka äro af en så fattig class och
så qvalificerade, att de ej kunna återgälda densamma, sådana
personer, hvilka måhända äro urståndsätta att få tak öfver
hufvudet och för dagen sakna lifsuppehälle, ej sådane
hvilka behöfva låneunderstöd till återuppbyggande af den
uppbrända delen af staden. Det vore R. St. värdigt att
lemna ett sådant understöd, och praejudicatet kan ej blifva
farligt, då det väl ej ofta kan komma att inträffa, att en
stad brinner under en så kall vinter sorn vi nu haft och
under det R. St. äro tillsammans. Jag anhåller om bifall
till CJtsk:s betänkande.
Hr Rosenblad, Bernh.: Såvida R. o. Ad:s bifall till
betänk, i dess nuvar. skick hade kunnat medföra det åsvftade
ändamålet, så skulle visserligen jag för min del hafva
blundat för det formvidriga deruti, och skulle också hafva
tillstyrkt bifall till betänk.; men detta är icke förhållandet,
och då vi känna att betänk, i alla fall måste till Utsk. återgå
i anledn. deraf, att tvänne Stånd redan återremitterat
detsamma; så förenar jag mig med dem, som begärt återremiss,
men ingalunda med den önskan, att saken derigenom
äfven i form af gåfva måtte förfalla. Jag önskar tvertom,
att då det kan uppstå fråga om låneunderstöd för Falkenberg,
så må den summa, som kan finnas lämplig, i vanlig
ordning ställas till K. M:s disposition, för att utdelas såsom
gåfva åt de verkligen behöfvande. Jag önskar likväl, att,
innan en sådan bestämmelse sker, man ifrån vederbörlig ort,
d.
Den 18 Februari, f. m. 3y3
d. v. s. i frun Regeringen elier de officiella myndigheterna,
må skaffa sig underrättelse 0111 gåfvans erforderliga belopp.
När dessa underrättelser erhållits, så tror jag, att Utsk. nied
mera säkerhet kan bestämma gåfvans storlek, och att Utsk.
bör göra det, utan att taga något slags humör öfver äterreinissen.
rlr Piibbing, Bengt: Det är en sällsam företeelse,
att, när en person tydligt och klart tillkännagifva- motiverna
för hvad lian anfört, en annan ledamot träder upp
för att säga: ni har andra motiver och ni har dem jag tror.
Jag skall likväl ej af ett sådant sätt att svara taga exempel,
och jag hoppas, alt Gr. Horn blifver den ende af StatsUtskts
ledamöter, som på detta sätt upphemtar en ledamots
yttrade motiver.
Hr Prytz, Lars Adolph: Ehuru jag lika med Frih.
Cederström finner, att R. o. Ad. hvarken borde eller kunde
vägra remiss å Hr Liljehööks väckta motion, så, då likväl
grundlagen alldeles icke förhindrat R. o. Ad. att låta denna
remiss åtföljas af de anmärkntr, som R. o. Ad. kunde finna
för godt att dervid göra, men R. o. Ad. alldeles icke begagnat
rättigheten alt göra de anmärkn:r, som nu blifvit
med rälta gjorda, ehuru ej i rältan tid, att nemi. understödet
borde lemnäs, ej såsom gåfva, utan såsom ett lån på
billiga villkor; så anser jag R. o. Ad. derigenom redan vid
motionens remitterande hafva uttryckt sin önskan, alt gåfvan
måtte heviljas och att det vore inconseqvent handladt
af R. o. Ad., att nu göra annorlunda. Jag anser derföre,
att Ståndet nu, för bibehållande af conseqvens i
sitt handlingssätt, bör lemna sitt bifall till Ulsk:s betänk.,
och röstar på denna grund för bifall dertill.
Hr von Hartmansdorff: Jag har från början ytt
rat,
att jag ingalunda har något emot gåfvans beviljande,
sedan behofvet blifvit behörigen utredt. Men då man bär
förklarat, att Ståndet skulle begå en inconseqvens, om det
återremitterade detta betänk., och då man äfven yttrat att
SlatsUtsk. skulle hafva begått en inconseqvens, om det ej
tillstyrkt en motion, som blifvit ifrån R. o. Ad. remitterad;
så beklagar jag, att SlatsUtsk förut under riksdagens lopp,
medan mera penningar ännu funnos qvar, ej haft samma
mening om remisser ifrån R. o. Ad.; ty i sådant fall hade
ej så många K. propos:r blifvit afslagna, hvilka äro remitterade
ej blott ifrån R. o. Ad., utan äfven ifrån alla de öfriga
Stånden. Ej heller hade då så mångå motioner blifvit
afslyrkta, hvilka något hvar ibland oss hafva väckt.
Slutligen har det blifvit sagdt, att man borde hafva
hjerta för de nödlidande, som äro ulan kläder i denna svåra
kölden. Detta är ganska sannt; men StatsUlak. borde
20 H. 5o
394
Den iS Februari f. m.
dä äfven hafva li jerl a för andra, hvilka, om de icke för ögonhlicket
(hvilket jag dock troi) äro i saknad at vissa klädespersedlar,
åtminstone blifva det, i händelse de skola utcommendeias,
jag menar heväringsynglingarne, hvilka lära
sakna byxor. De anslag, som dertill äro begärda, lärer
StalsTJtsk. likväl hafva afklipp! just på samma lid som det
tillstyrkt anslaget för falkenberg.
Uppå derefter framställd propos. hlef StatsUtskts utlåt.
N:o 43 r af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s den 6 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 427> * anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse i
fråga om anslag för cabinetUcassans behof.
Hr Eden hjelm, Gillis: Jag anhåller att detta be
tänk.
måtte få hvila på hordet och företagas i nästa plenum,
näst efter utlåt, rörtde privatbanklagarna, om detta
då är sluladt.
Gr. Frölich, David, begärde äfven att detta mål
måtte ytterligare få hvila på hordet.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, i anledn. häraf, att
utlåt. N:o 427 korame att ytterligare hvila på hordet.
Hr Rosenblad, Bernh.: Först på föredragn.listan
för nästa plenum kommer Lag- och BancoUtsk:ns utlåt.,
rör:de förslag till privatbanklag; sedan förekommer ett
utlåt, af BancoUtsk., rör:de grunderna för pensionering af
hankens embets- och tjenstemän. Detta sistnämnda betänk,
behandlar ett ämne, som ej förut under denna riksdag varit
RiksSt-.n understäldt, och betänk, kan sålunda icke nu med
måhända behöfliga förändringar antagas. Men bancoförvaltningens
oafbrutna gång fordrar ett snart afgörande, ty intill
dess befinner sig hancostyrelsen, efter införandet af en
ny aflöningsstat för banken, i stor förlägenhet, huru den
vid förefallande afskedsansökningar af bankens tjenstemän
eller deras förflyttning på pensionsstat skall med pensionernas
bestämmande sig förhålla. Då nu förslaget till privatbanklag
är för andra gången inne, och Ståndet i afseende
derå sålunda efter behag kan besluta, och ett uppskof
med öfverläggningarna derom, för att gifva företrädet åt förra
betänk., är utan vigt, men deremot deltas ställande efter lagförslaget
skulle, med afseende på det sistnämndas vidlyftighet,
troligen medföra flera dagars uppehåll; så får jag vördsamt
anhålla om Hr Landtmts propos. till R. o. Ad. derom,
att BancoUtsk:s betänk. N:o 14i måtte få föredragas framför
utlåt, om privatbanklagen, ehuru ordningen på föredragn.
listan är motsatt; discussionen i detta ämne kan ej
blifva lång.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. be
-
Don 18 Februari f. m.
3g5
hagade bifalla, på salt Hr Edenhjelm yrkat, att S!atsTJtsk:s
utlåt. N:o 427 kominc att ställas främst på föredragn.listan
till nästa plenum, såvida icke något mål då vore påbörjadt
men ännu icke afslutadt.
Bifölls.
Hr Frill. o. Landtm, yttrade, att Hr Rosenblads förslag
varit, alt BancoUtskts betänk. N:o 143 oiålte företagas
lill pröfning före Banco- och LagUtsktns utlåt. ]N:o 5, hvilket
nu stod främst på föredragn.listan. Flera gånger under
denna riksdag hade fråga varit väckt om en sådan omflyttning
för dagen, men R. o. Ad. hade vanligtvis funnit,
att den icke holde äga rum, enär det, om den skedde, kunde
hända, alt ledamöter, som ämnat vttra sig i ämnet, men
icke kunnat vänta att målet skulle förekomma i annan ordning
än det blifvit på föredragn.listan uppfördt, Liefve belöfvade
tillfället att yttra sina tankar i frågan.
Gr. Frölich, David: Jag tillstår att jag är okunnig
om, huruvida det betänk., hvarom Hr Rosenblad talar, är
tvänne gånger bordlagdt eller ej.
Underrättelse lemnades Gr. Frölich att BancoUlskrs
betänk. N:o 143 vore redan tvänne gånger bordlagdt.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Såsom jag upp
fattade
Hr Rosenblads förslag, så innehöll det en begäran,
att i nästa plenum BancoUtsk:s betänk. N:o 143 måtte först
till föredragning förekomma, ifall det i dag Liefve andra
gången bordlagdt.
Hr Rosenblad: Min begäran rörde det nuvar. ple
num,
emedan dessa båda belänk:n nu äro de första på föredragn.
listan. Jag har anfört skalen för min önskan, att
betänk. N:o 143 nu måtte förekomma, och hvarför återremissen
deraf i min lanke ej bör uppskjutas under de troligen
långa diseussionerna om förslag till lag för privatbanker;
men skulle Hr Landtm, hafva någon betänklighet dervid,
så vill jag visserligen ej fortfara med mitt yrkande. Jag har
likväl anfört de gilltiga skal, som finnas för bankens styrelse
att önska ett i möjligaste måtto snart afgörande af frågan,
hvartill afven hörer att denna ålerremiss, så snart som möjligt,
må komma Utsk. tillhanda, så mycket mera, som, åtminstone
enl. hvad jag tror mig veta, två Stånd redan återremitterat
betänkandet.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Del förundrar mig,
då Hr Rosenblad anser denna fråga så vigtig, att den bör
snart förekomma, att Hr Rosenblad ej långt före delta gjort
förslag om dess föredragande. Alt nu uppskjuta densamma
2. eller 3 dagar, måtte väl ej kunna hafva något ofördelaktigt
inflytande på saken. Deremot skulle det kunna vara
eli ganska farligt prsejudicat, att sålunda ändra ordningen
3</>
Den 18 Februari f. m.
för målens föredragning, emedan det då ofta lunde Ilända, alt
ganska vigtig» mai Liefve företagna förr än de Loide, oell
alt en mängd ledamöler, sorn velat öfvervara målens föredragning,
derom kunde gå miste. På denna grund afstyrker
jag ilen omflyttning, sorn Hr Rosen Liad begärt.
R o. Ad. Lies 1 öt derefter, att föredragningen skulle fortgå
i den ordning föredrag!).listan innehåller.
Till pröfning företogs Råneo- och LagUtskms den 27
sisll. Januari och den 6 dennes på bordet lagda utlåt. N:o
5, i anleda, af gjorda anmärkntr vid Utskrns Letänk. N:o 1,
med förslag till lag för enskilda banker.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Innan Letänk. föredrages
lill afgörande punktvis, vågar jag fästa uppmärksamheten på
etl förhållande af egen beskaffenhet; nemi. ali det uppstår
en fråga, sorn efter mitt omdöme Lör först afgöras, innan
den föreslagna lagen företages lill afgörande, en fråga, hvilken
af mig, såsom motionär i ämnet, vid början af riksdagen
Lief framställd, men på hvilken Utskrn ej svarat annorlunda
än i moliverna till första punkten, hvilka förekomma
efter sjelfva lagförslaget. Förnämsta föremålet för min motion
i detta ämne var det, alt en lag skulle stiftas, Läde för
nuvnr. privatbanker, och för dem, sorn fram leles kunde uppkomma.
Jag sökte att i min motion utreda de förhållanden,
hvilka jag ansåg fordra att en sådan lagstiftning skulle komma
att äga rum, och det förslag till bancolag, sorn jag afgaf,
innehöll äfven i rubriken ett bestämdt stadgande nm
att lagen skulle gälla både för de nu redan stiftade banker,
och för dem som framdeles kunde blifva inrättade; likväl
innehöll Råneo- och Lag Utskrns första betänk, ej ett ord
derom, huruvida den lag, sorn Utsk;r> föreslagit, skulle komma
att gälla för redan varande privatbanker. Det är först
i aniedn. af de anmärkare, som vid återremissen af mig
gjordes, sorn Utskrn nu hafva vtlrat sig derom. Anmiirknrn
är likväl ej besvarad i sjelfva betänk , utan i de efterföljande
motiverna oell upplysningarna. Derefter föreslå Utskrn
helt koit, att denna lag skall komma att gälla blott för de
banker, hvilka framdeles kunna blifva inrättade, och att för
de nävar, bankerna i8?-4 års K., kungörelse skall förblifva
gällande och desamma vid deras undfångna privilegier under
den derefter återstående tiden bibehållas. För alt kunna
göi a reda för min åsigt i detta ämne, nödgas jag anhåll
1 att la i minnet återföra, huru förhållandet varit med
privatbankernes uppkomst i Sverige. Det var nemi. först
vid 1821 års riksdag, under de öfverläggning»)', sorn dä ägde
rum i afseende på realisationen, och vid framställandet af
de förslag till densommas verkställande, hvilka grundläde
de sedermera blifvande besluten om realisationen, — det
var, säger jag, under dessa öfvei läggningar, sorn man lästa
-
Den 18 Februari f. ra.
397
<le uppmärksamheten derpå, att då realisationen lomme till
verkställighet, skulle det troligen uppstå någon penningebrist,
eller stagnation i penningerörelsen, och derföre önskade
man att för denna tidpunkt äga några inrättningar, hvilka
satte penningar i oinlopp och lifvade rörelsen. Af sådan
anleda, uppgjordes förslag till en förordning, ang:de
enskilda banker. Denna förordning innefattar i sig sjelf inga
andra föreskrifter, lin de sora förut linnas i Svenska lagar
och författningar rör:de bolag. Det erida föremålet för nya
lagbestämmelser var det, att den enskilda banken, likasom bancodisconten,
skulle äga rut tighet att afdraga räntan vid lånets lifgifvande
och laga öfverränta samt erhålla samma handräckning
af den executiva makten, som bancodisconten äger rättighet
alt begagna. Dessa voro de enda föreskrifter, som
gålvos, och i öfrigt innefattade förslaget endast elt åberopande
af hvad allmänna lagen stadgar om bolag. När denna
författning skrefs, så hade man ej någon tanke derpå,
att möjligen enskilda banker skulle kunna utgifva egna creditsedlar;
sådant ansåg man då vara genom gällande författningar
förbjudet, och således kunde ingen föreskrift då
med afseende derpå bestämmas. Min öfvertygelse var åtminstone,
att naturen af dessa förhållanden var sådan. När
realisationen vid 1829 och i83o årens riksdagar blifvit beslutad
men ännu icke var verkställd, kursen steg öfver den
fastställda reaiisationsgrunden och man började befara att
realisationen ej skulle komma till verkställighet; så uppgjorde
jag för mig sjelf ett project till en enskild bank, hvilken
skulle äga rättighet att utgifva creditsedlar, men med
villkor att hela dess grundfond skulle bestå af guld och
silfver. Meningen var, att derigenom få en stor massa reelt
mynt, sorn skulle komma i rörelse, innan realisationen verkställdes.
Af detta förslag blef likväl ingenting; men jag
nämner det nu, för att redogöra för min åsigt i detta ämne.
Kort derefter inrättades Skånska privatbanken. När denna
inrättades, så nämndes icke heller någonting om, att denna
bank skulle kunna utgifva egna creditsedlar, utan man begagnade
sig af lagens stadgande om förtrodt gods eller inlagsfä,
för att utgifva depositionsbevis af innehåll, att i
Skånska banken är deponeradt så och så mycket, hvilket
innehafvare!) ägde att emot bevisets uppvisande utbekomma.
Det skulle således vara på grund af deponerade penningar,
sorn dessa bevis utgåfvos. Likväl tror jag ej alt någon, sorn
tillämpat lagen örn inlagsfä eller förtrodt gods, kan säga,
att dermed förstås penningar, ulan så vida som samma penningar
återlemnas; ty ideen af inlagsfä är, att samma sak
skall återställas till den, sorn lemont något i förvar. Härefter
kom i8j2 Wermlands provincialbank. I dess regle
mente
nämnes ej heller något om lifgifvande af creditsedlar,
utan der nämnes blott bankens skuldförbindelser och sedlar,
hvilka innehålla, att innehafvare)] har att i banken utbe
-
Den 18 Februari f. m.
komma den å sedeln tecknade summan. Vid sista riksdag
var det forst, som förslag uppgjordes lill en lag för de enskilda
bankerna oell hvarigenom dem skulle tillåtas att utgifva creditsedlar.
Då nämndes intet om att lagen ej skulle vara gällande
äfven för de tvänne banker, hvilka förut funnos. Förslaget antogs,
såsom man påminner sig, efter mycken granskning. Jag
sökte för min del att genomdrifva den satsen, alt man skulle åtskilja
i lagen hvad som egentligen utgjorde civil-lagstiftningen ,
nemi. att bestämma rättigheten att utgifva credilsedlar, och
hvad sorn utgjorde privatbankens skyldigheter och rättigheter
såsom gäldenär och borgenär; men alt man deremot bolde
i lagförslaget förbigå allt, som angick det reglementariska
och administrativa, samt lemna det till K. M:s afgörande.
Denna åsigt vann likväl ej något afseende, utan lagförslaget
omfaltade både det legislativa och administrativa i ämnet. Förslaget
inkom så sent lill K. M., att det ej erhöll någon sanction;
men detta förslag innehöll tillåtelse för de enskilda
bankerna att utgifva creditsedlar, jemte bestämmelser om
deras öfriga rättigheter och skyldigheter. På grund häraf
var det, som sedermera trenne banker uppkommo, hvilka
åtogo sig solidarisk ansvarighet och erhöllo sina bolagsreglor.
En bank, Östgötha-bank, har fått bolagsreglor, hvilka
innefatta ali delägarne ej skola stå i någon solidarsk ansvarighet.
Anlednin härtill torde igenfinnas uti lagförslaget,
som äfven upptog föreskrifter för actiebanker, hvilka kunde
bildas utan solidarisk ansvarighet. Nu frågar man: är
det vid sista riksdag upprättade förslaget, hvilket ej blef af
K. M. sanctioneradt, någonsin såsom lag promuIgeradt? Är
det en gällande civil—lag, som kan åberopas i fråga om bankers
rättigheter och skyldigheter? Jag skulle ej tro det,
utan jag anser för min del, att Irågan befinner sig i det
skick, att bankerne hafva uppkommit i förskott på ett blifvande
lagförslag, och del är derföre jag föreslagit ett sådant,
som äfven skulle omfatta lagbestämmelser för dem.
Det var med denna åsigt, som jag gjorde framställning derom,
att förslaget skulle omfatta både de redan varande och
de framdeles blifvande bankerna. Jag ansåg det vara orätt
att göra denna författning sådan, att den skulle inskränka
bankernes rörelse och förändra deras fuoctioner; min mening
var blott att legalisera deras åtgärder, såvida de kunde
öfverensstämma med allmänhetens säkerhet, och medgifva
de controller, som nödvändigt erfordrades, för att förekomma
att de möjligen skulle råka i obestånd. Nu deremot
hafva Utsktn i sitt första betänk, ej svarat derpå, men
i det andra före-lagit, att den lag, som rin skall stiftas, ej
må gälla för redan inrättade banker. Jag hemställer till
hvar och en, i hvad belägenhet man skulle vara under dis—
cussionen öfver sjelfva lagförslaget, om man för hvarje §
skulle tänka sig: skall denna lagparagraf endast blifva gäliande
för framdeles uppstående privatbanker, eller äfven för
Den 18 Februari f. m.
de redan varande? Den ene kan hafva den åsigten och
den andre en annan, och således skall man, så vidt jag kan
sc, vid hvarje § vara osäker om hvad beslut man skall taga
och huru långt §;n skall komma att blifva gällande, kiar
man åter pa förhand bestämdt afgjort den frågan, huruvida
lagen skall blifva gällande blott för de framdeles uppslående
banker, eller äfven för de redan varande, så synes mig,
att man har en säker grund för sitt omdöme vid beslutets
fattande. Det är derföre jag vill hemställa till Hr Frih. o.
Landtm, samt R. o. Ad., om icke den frågan först borde
företagas till afgörande, huru vidsträckt tillämpning bancolagen
skall erhålla; genom denna frågas afgörande skulle
man, efter min tanke, kunna med mera säkerhet bestämma
livad beslut man ville fatta. - För ali visa och ytterligare
utreda behofvet deraf, alt den blifvande lagen äfven omfattar
de nuvar. bankerna, anhåller jag att få anföra några
omständigheter. Den lörsta frågan, på sätt jag redan nämnt,
är rättigheten att utgifva sedlar. De författningar, som hittills
funnits, och hvilka förbjuda lifgifvande! af creditsedlar,
äro af mig omnämnda. Dessa äro införda i lagsamlingarna
och hufva egenskap af allmän lag Nu äro flera andra författningar
utfärdade, hvilka hafva sammanhang härmed, och
hvilka äfven såsom allmän lag tillkommit. Den i3 Juli
1818 sanclionerade K. M. på rikssalen tvänne af R. St. beslutade
lagförslag: det ena om förbud emot lifgifvande af
tryckta och graverade invigningar, ställda på enskild man;
det andra, innehållande förbud emot handskrifna assignationers
utgifvande af enskilde personer, till mindre belopp,
än 100 r:dr b;CO. Begge dessa lagförslag blefvo af K. M.
sanctionerade. Om man nu frågar—b vad är beskaffenheten
af en creditsedel? —så kan viii ingen neka, att den till sitt
innehåll visserligen är en skuldsedel; men hvar och en finner
tillika, att den ej uppkommit såsom andra skuldsedlar,
genom leornad försträckning, utan den utgifves af banken
såsom ett lån, och skall af banken vid uppvisandet infrias.
Den är således en af banken utgifven invisning på banken
sjelf. Nu har man förbjudit en person att utgifva en trvckt
eller graverad invisning på en annan, och detta bar utgjort
föremål för Konungs och Ständers gemensamma lagstiftning.
Det synes då ej vara conseqvent att säga, att frågan, huruvida
man må utgifva en invisning på sig sjelf, är föremål
för samma lagstiftning. Jag skulle således tro, alt rättigheten
att utgifva creditsedlar verkligen är föremål för civila lagstiftningen.
Om man nu anser, alt de gamla fö 1fattningarne
ej innefatta förbud för bankerna alt utgifva sådana sedlar,
så innefatta de ej heller ett sådant förbud för enskilda.
Således skulle hvarje person hafva rättighet att utgifva sådana
sedlar; och jag hemställer hvad verkan deraf skulle
blifva, och om ej mycken villervalla deraf skulle uppkomma.
Den andra punkten, hvaruti jag anser, att en lagbe
-
4oo
D e D 18 Februari f. m.
stämmelse angtde de enskilda bankerna bör aga ruin, ar
huru långt delågarries betalningsskyldighet går, eller i hvad
mån de liro ansvarige för betalningen. Huvar, författning
hänvisar till stadgarna angtde bolag, och dessa innehålla åtskilliga
bestämmelser, huruledes bolagsmännen skola anmäla
sig hos magistraten och der uppgifva sina namn, huru detta
skall kungöras i tidningarna, samt huru de skola begära
årsproclama, och alt de blott derigenom kunna
blifva frie ifrån betalningen. Skall nu della tillämpas
på bankerna, så uppkommer särdeles mycken svårighet. Det
visar sig också huru det nu tillgått vid Skånska privatbanken.
Den stiftades af Irenne personer, hvilka såsom bolagsmän
inträdde. Af dessa hafva åtminstone tvänne med döden
afgålt och likafullt fortfar bolaget under samma namn,
på det sätt att de aflidne personernes namn stå under sedlarna
tecknade af andra personer. Nu frågar man: huru
kan det tillgå att en afliden person ger fullmakt åt någon
annan att sätta hans namn under en sedel; har det kommit
ett himlabref med en sådan fullmakt, eller huru kan delta
tillgå? Denna åtgärd har blifvit vidtagen derföre att man
inser de stora olägenheterna deraf att bolaget skulle skiljas
genom årsproclama. Jag tror derföre, att 1824 års författning
ej är lämplig för bankbolagen, emedan på sådant sätt
alla delägare i banken skulle kanske i lång tid fortfara att
stå i det ansvar, sorn författningen innehåller; och om möjligtvis
i en framtid fråga skulle uppslå om utkräfvande af
denna ansvarighet, så frågas: huru skall denna ansvarighet
utkräfvas af en mängd personer, som skiijt sig ifrån bolaget
flera år förr än detsamma kommit på obestånd? Det
var derföre jag trodde det vara lämpligast alt upphäfva
1824 års förordning och i stället stadga en utväg för delägare
att genom kungörande i tidningarna kunna frånträda
bolaget och den ansvarighet de sig iklädt; men om den nya
privatbanklagen ej blir gällande för de redan varande bankerna,
måste de förblifva under den ansvarighet 1824 års
förordning utstakar. En af dessa banker, Ostgötha-bank,
har i sitt reglemente stadgat, att delägare ej är skyldig att
ansvara för mera än beloppet af sin actie. Jag hemställer
huruvida detta kan vara öfverensstämmande med allm. lagens
stadgande uti 4 caP- 12 §:n Utsökn.btn. — Der heter
det: ”Hafva två eller flere skrifvit skuldebref under, med förbindelse
att en för alla och alla för en betala, så äger borgenär för
fulla gälden utmätning få hos hvem han helst vill ; och håfve
then sedan lika rätt emot the andra för hvad han öfver sin del
betalt. Hafva the sig ej så förbundit, och äro the ej i bolag
sa 111 ma n; tå utmätes hos hvarlhera thesdel efter hufvudtalet.”
— När man nu får en sådan privatbanksedel, med directeurernes
namn under, så frågar man; äro desse personer
sjelfva gäldenärerna? Nej, de äro fullmäktige, ombud för
ett
Den 18 Februari f. m.
elt bolag och delägarne i delta bolag äro sjelfva gäldenärerna;
de måsle således enl. denna § stå i ansvar en för
alla och alla för en. Om nu fråga skulle uppslå derom,
huru man skulle domina i sådant mål, skall man då domina
efler ofvan citerade § i allmänna lagen, eller skall man
domina efter de grunder, som i bolagsreglorna äro fastställda?
Jag erkänner att det ur omöjligt för mig alt förutse,
huru det skulle dömmas i cn sådan fråga; men alt
detta måsle vara ett fält för tvister och rättegångar, tyckes
vara alldeles klart, och är del ej en af lagstiftande maktens
skyldigheter att förekomma sådant, alt genom lagstadganden
söka att få utredt och bestämdt hvad som bör vara
hvars och ens rättigheter och skyldigheter? Jag har äfven
af denna anledn. ansett nödvändigt att stifta en lag, som
blir gällande äfven för nuvar. banker. Äfvenså ar det i
bolagsförfattningarna stadgadt, alt bolagsmännen skola anmäla
sig hos magistraten, vid vite af 100 r:dr btco för hvarje
delägare, sorn sig ej sålunda anmäler. Om nu den blifvande
lagen ej skulle komma att gälla för nuvar. banker, så
skulle dessa vara blottställda för tillämpningen af detta stadgande,
ifall de ej hade anmält sig. Jag känner ej förhållandet,
men jag tror att åtminstone ej alia nuvar. banker
blifvit sålunda inför magistraten anmälda. Jemväl måste
det vara nödvändigt, att hafva bestämda lagar för den händelse,
som man ej bör befara, men hvilken dock är möjlig,
nemi att en privatbank kommer i concuvstillstånd. I den
föreslagna lagen är bestämdt, huru dervid skall tillgå; men
om denna lag ej skall gälla för nuvar. banker, så skulle, i
händelse någon af dem råkade i concurstillstånd, allm. concurslagens
stadgande tillämpas, d. v. s. att hvar och en
skulle vara nödsakad att besvärja sina fordringar och ordentligen
bevaka dem hos domstolen. Att ett sådant förhållande
ej bör äga rum, är tydligt, men om den lag, som
nu stiftas, ej kommer att gälla för redan inrättade banker,
så ser jag ej huru detta skall kunna förekommas.
Ändtl. innehåller förevar, förslag till ny bancolag, att
den prescriptionstid af tio år, som allm. lagen stadgar för
fordringar, ej skall vara tillämplig på enskilda bankers tryckta
eller graverade creditsedlar och invisningar. Ett sådant
stadgande synes vara ganska nödvändigt, ty det skulle skada
deras credit, om man nödgades se efter på hvarje sedel,
om den ännu vore tio år eller ej. Om detta stadgande ej
blifver tillämpligt på de banker, sora redan finnas, så skall
ju hvar och en, som får en privatbankssedel i handen, nödsakas
att efterse på datum, om den är 10 år gammal eller
ej. Vi hafva en bank, den Skånska privatbanken, som är
öfver 10 år gammal, och har 10 års gamla sedlar. Jag
hemställer, hvad verkan det skulle hafva på denna banks
credit, om ej ett sådant stadgande, som det ifrågavar,, för
20 II. 5i
Dien i3 Februari f. in.
densamma skulle blifva gällande, och i följd deraf det förhållande
uppstå, att nian för de sedlar, som öro öfver 10
år gamla, ej äger någon laglig ratt till betalning eller inlösen
deraf i banken. Detta blottställer man sig för, om ej
den lag, som nu stiftas, blir gällande för redan varande
banker.
På alla dessa skäl har jag ansett, att den lag, som nu
stiftas, bör blifva gällande, ej blott för de banker, som hädanefter
möjligen kunna blifva inrättade, utan äfven för dem
som redan finnas, och att således denna fråga bör först afgöras,
innan man företager sjelfva lagen till pröfning; ty
om man skulle taga lagförslaget i öfvervägande, utan att
denna fråga först vore afgiord, så skulle man ständigt sväfva
i ovisshet om hvad beslut man borde fatta. Jag anhåller
derföre hos Hr Frih. o. Landtm, samt R. o. Ad.,
att R. o. Ad. först ville företaga till afgörande Utsk:ns hemställan,
att den blifvande lagen ej skall vara gällande förde
banker, som redan finnas.
Gr. Frölich, David: Den siste värde talaren har
utgått ifrån en princip, som är af ofantligt stor vigt, när den
framställes af en ledamot af Konungens Högste Domstol, en
princip, som tål att noggrannt länka på; men jag anser mig
böra genast från början af mitt yttrande, som för öfrigt ej
skall blifva långt, gifva tillkänna, att jag beklagligen ej kan
instämma deruti. Hr Stråle har nemi- ifrågasatt, huruvida
den lagstiftning, som nu är föreslagen, skall kunna hafva
en retroactiv verkan på sådana åtgärder, som med eller titan
laglig behörighet hafva tillkommit under den förflutna
tiden. Han har anfört åtskilliga exempel ur de privilegier,
som af K. M. blifvit i nåd. meddelade sedan 1824, då den
K. förordn. om bankernas stiftande utfärdades, och visat
att i dessa ämnen ligger en våda, som visserligen ej kan bestridas.
Jag medgifver honom i allo, att en sådan våda
existerar. Jag medgifver t. ex., att ett afvikande ifrån 1824
års författning, som uttryckligen påbjuder, att ej några banker
finge stiftas annorlunda, - än under den ansvarighet en
för alla och alla för en, som 10 cap. Handels-b:n föreskrifver,
ägt rum, då en bank det oaktadt af K. JVI. blifvit tillåten
utan en sådan ansvarighet, t. ex. Östgötha-bar.ken och
Småländska banken med dess modification i ansvarigheten^
Han har vidare framställt, att ingen föreskrift är lemnad i
de privilegier, som blifvit meddelade för redan existerande
banker, om nödvändigheten af att deras sedlar äro betalbara
äfven efter 10 års förlopp, med flera dylika anmärkntr.
Under det jag lika med talaren inser vådorna af att icke
en sådan lagstiftning ägt rum, eller att pröfningsrätten af
bolagsreglorna blifvit af K. M. så illa handhafd, kan jag
dock ej draga deraf den slutsats, att det nu skulle kunna
gå an att tillintetgöra de åtgärder, sorn K. M. vidtagit. Hela
Don 18 Februari f. m.
4o3
argumentet tror jag således går ut på att visa, alt det varit
lyckligt, om, då R. St. till K. M. öfveriemnat verkställigheten
af det uppdrag Han fått, genom 1824 års riksd.beslut
i denna fråga, hvilket Han gillat, nemi. att meddela octroj
och privilegier åt enskilda banker, R. St. hade gjort sig reda
för, under hvilka villkor bankerne skulle få uppstå; men
då hela nationen i detta fall befann sig alltför mycket i ett
minderårighelstillstånd, för att sjelf kunna föreslå andra och
flera grunder för banklagstiftningen, än dem, som uttrycktes
i denna 1824 års författning: så hade det likväl varit
att önska, det K. M. hade varit i tillfälle att med en vidsträcktare
kännedom 0111 fäderneslandets behof tillse, att icke
sådana svårigheter, sådana verkliga brister, sorn de nu af
Hr Stråle framställda, skulle kunna uppstå. Att lagsliftarne
då ej kunde ingå mera i detalj bör vä! ej betaga de åtgärder',
som K. M. till följe deraf vidtagit, all kraft och
verkan. Det vore onekligt ganska väl i ett fall, om Hr
Stråles princip kunde göra sig gällande, nemi. uti det, då
K. M. beviljade octroj åt en bank på alldeles motsatta grunder
emot dem, som finnas i tS24 års författning, nemi. åt
Östgötha-bank, utan solidarisk ansvarighet; roen att, fördel
man önskar ett återvändande till det rälta i den saken, man
skulle medgifva en så vådlig princip, som alt personer och
corporationer, hvilka erhållit octroj och privilegier, skulle
kunna gå miste örn denna octroj och dessa privilegier, hvilka
de mottagit i förmodan att konungamakten varit fullt
kvalificerad, både att gifva dem och att bedömma riktigheten
af de bolagsreglor, som den sanctionerat, är en grundsats,
som jag ej vågar obetingad t och för sådana fall som
detta antaga; ty det skulle åstadkomma förvirring i lagskipningen.
En annan fråga är, när anslag af medel oformligen
blifvit beviljade. Uti detta ämne kan jag på sin
höjd medgifva, att det må stå den allmänna åklagaremaklen
öppet, att söka göra de lagparagrafer gällande emot Östgötha-bank,
hvilka åklagaremakten finner vid dess stiftande
vara förbisedda. Jag inser likväl ej, alt R. St., i deras egenskap
af lagstiftare, kunna dertill göra någonting. Hvad
särskildt beträffar frågan om credilsedlars utgifvande, hvarvid
Hr Stråle fästat sig, så tager jag mig friheten disputera
det argumentationssätt, på grund hvaraf han trott att Re
geringens
tillåtelse att utgifva sådana creditsedlar, vore emot
lag. Ilan har nämnt en gammal författning emot tryckta
eller graverade invisningars utgifvande och resonerat så, alt,
när det vore förbjudet att utgifva in visningar på annor man,
måste det äfven vara förbjudet att utgifva invisningar på
sig sjelf; ty, säger han, en creditsedel är intet annat än en
invisning på sig sjelf; men jag hemställer till den värda talaren,
om han ej erkänner den grundsatsen, att ett undantag
i allmänhet ej får utsträckas längre än undantagslagen
lyder, och således, när det nu är förbjudet alt utgifva tryckta
4°4
Dan 18 Februari f, m.
invisningar ställda på annor man, så följer ej deraf, ali det
är förbjudet alt utgifva en invisning på sig sjelf. När 1111
R. St. år 1824 emot Ivunne förbehåll, nemi. solidarisk ansvarighet
och anmälan hos vederbör, auctoritet, uppdraga
tills vidare åt K. M. att utfärda privilegier och öctröjer,
så hafva de äfven öfverlåtit till K. M. att pröfva hvilka
andra tillåtelser, Han kunde finna i nåder för godt att utgifva,
som voro nödvändiga om banker skulle kunna uppstå.
Dertill hörde äfven utan tvifvel att tillåta dem att
utgifva creditsedlar, ty eljest kunde de ej ens börja sin rörelse.
Det är sannt, att på sätt och vis ett exempel finnes på
motsatsen, nemi. den Skånska privatbanken, ty den utgaf
ej sedlar, som bära namn af creditsedlar, utan vid framställning
af sin anhållan om privilegier, begärde de att få utgifva
depositionsbevis. Jag har vid en föreg:de riksdag på
detta rum beklagat, att denna bank var den första, som
öppnade ett creditsysteme, hvilket uppenbarligen visade benägenhet
att söka eludera hvad man då ansåg såsom förbjudet,
men som i sjelfva verket ej var förbjudet, nemi. att
utgifva creditsedlar. Detta bör alldeles icke inverka på saken.
Att tillåta enskilde personer, som sjelfve kunna sluta
igen sina banker, i hvilka ingen annan äger att titta, att
tillåta dem att utgifva creditsedlar eller depositionsbevis;
det var ett nytt misstag, som jag äfven beklagar, men det
har derföre ej kunnat falla mig in att sätta i fråga, att,
när Skånska privatbanken fått en sådan tillåtelse uti sin
octroj, någon lagstiftare skulle kunna fråntaga banken densamma.
Detta torde vara nog sogdt, i afseende på Hr Stråles
anmärkningar. De förenade Utsktn hafva ej ansett sig
behöfva besvara den af Hr Stråle i hans motion väckta fråga,
på annat sätt än alt de sagt: "hvaremot Utskrn funnit
lika uppenbart, att den nu föreslagna lagen icke kan äga
tillämpning å de enskilda banker, som redan uppkommit
och organiserat sig efter grunderna uti den äldre
författningen, eller oftanämnda K. kungörelse.” Jag
märker nu först, att äfven från denna ordalydelse skulle
kunna göras ett undantag för Öslgötha-bank, efter den beklagligen
ej uppstått på de grunder, som finnas i den
nämnda författningen; men det är också det enda undantag,
sorn tolkningen häraf kunde medgifva och hvilket Utsk:n
torde böra till lättelse observera. Alla de andra bankerna,
för hvilka föreskrifter blifvit gifna i 1824 års författning,
nemi. att delägarne skola ansvara en för alla och alla fölen,
lära få bibehålla sina privilegier, äfven om åklagaremakten
skulle önska att rubba dem.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag instämmer deruti med
Hr Stråle, att innan man ingår i öfverläggning om de sär
-
Den 18 Februari f. m.
4o5
skilda punkterna af lagen, måste man först afgöra huruvida
denna b<g skall liafva retrouetiv verkan eller ej; men der
fini es ännu en omständighet, som först måste algöras, nemi.
frågan huruvida ens någon ny lag nu bör antagas eller ej.
Då jag i denna punkt anhåller alt få yttra mig, så skulle
jag måhända kunnat vara framkallad af en framställning,
sorn jag läser i en reservation emot betänk., att nu
anföra hvad som visserligen eljest vore alldeles öfverflödigt,
nemi. att de åsigter, jag här framställer, visserligen icke iiro
några andra, än mina egna, då jag ej ens är i tillfälle alt
inhemta andras åsigter, med undantag af dem, som jag på
detta rinn hört eller läst i Utsktns betänk:», elier sådana
alhandlingar, sorn ej varit alltför tråkiga alt genomgå. Jag
får således i afseende på den första frågan, huruvida någon
lag nu bör äga rum, repetera hvad jag förra gången anförde,
och som på intet sätt är af Utsk:n vederlagdt, nemi. alt
under nuvar. förhållanden är det ganska olämpligt alt stifta
en lag, med den mera bestämda juridiska form, som denna
lag skulle fä jemförelsevis med den af år i8>4- Jag tror,
att den erfarenhet vi kunnat vinna under de få år, sorn vi
ägt sådana privatbanker, ännu dertill är alltför ringa, och
anser derjemte, att om äfven denna erfarenhet finnes, så är
det likväl omöjligt alt nu åstadkomma clt lagförslag, sorn
fullt motsvarar behofvet. Privatbankerne hafva uppkommit
och gjort verklig nytta, framkallade af behofvet, af det
strypsysteme, som man infört i vår allmänna bankrörelse;
men jag tror, att om man nu införde de stadgauden emot
missbruken härutinnan, hvilka visserligen i en framtida lag
bora inkomma, så vore det en dödsdom emot privatbankerna.
Då skulle dessa stadgauden antingen tillämpas på de nuvar. bankerna
eller ej. Att tillämpa deni på de nuvar. bankerna, vore
orättvist, obilligt; ty derigenom skulle de be rofvan de rättigheter,
hvilka de genom i laglig ordning utfärdade octrojer nu äga.
Detta är något, som jag måste i högsta grad bestrida, ehvad
någon lag nu stiftas eller ej. Skulle deremot detta endast
hafva sin tillämpning på nya banker, så skulle man derigenom
under nuvar. förhållande förebygga alla nya bankers
uppkomst. Sådana iiro de stadgandeo, hvilka redan af två
Ständ blifvit antagna; med dem kan under nuvar. förhållanden
i Sverige ej någon ny privatbank uppkomma. Otvifvelaktig!
är äfven, att den lag, som nu kunde åstadkommas,
för alt blifva tillämplig på de förhållanden, hvilka i
en framtid kunna inträffa, ganska snart skulle kräfva stora
förändringar, d. v. s. man hade gjort en lag, som man viii
påföljande riksdag nödgades göra om. Detta kan jag för mi 1
del ej tillstyrka. Jag tror att en af Konung och Ständer,
nied de högtidliga former, som 87 §:n Reg.Fln bjuder, antagen
lag, är ett alltför vördnadsvärt föremål, för att göras
till änne för onödiga omstöpningar. Jag skulle derföre för
min del vördsammast tillstyrka och anhålla 0111 propus, der
-
Den 18 Februari f. m.
på, att R. o. Ad. måtte, med förkastande af ifrägavar. förslag
till lag för enskilda banker, förklara, att R. o. Ad. anser
den erfarenhet, som kunnat inhemtas, under den korta
tid, som bancobolag här i landet varit etablerade, vara tillräcklig
för alt läggas till grund för stiftandet af en ny lag,
ulan att R. St., då för närvar, redan ett så stort antal af
sådana bolag finnes, som Rikets credit kan medgifva, bos
K. M. anhålla, det K. M. intill nästa riksdag ej måtte utfärda
något nytt privilegium eller någon ny octroj för enskild
bank. Skulle likväl detta mitt förslag af Ståndet ej
blifva godkändt, så anser jag det nödvändigaste vara, innan
vi gå till sjelfva privatbanklagen, alt först afgöra den särskilda
puukt, som kommer efteråt, (hvilken ordning jag anser
ganska obehörig), hvaruti Utsktn hafva föreslagit, att den
nya lagen ej skall tillämpas på redan varande privatbanker,
utan endast för dem, som möjligen hädanefter kunna blifva
inrättade. Jag tror, att om man skall göra ett undantag
ifrån en lag, så måste det vara intaget i sjelfva lagen, och
ej förekomma i en särskild skrifvelse, eller annan framställning
ifrån den ena lagstiftande makten till den andra. Jag
tror, att stadgandet härom ovillkorligen bör utgöra en § i
Jagen, och jag anser den vara den vigtigasie af dem alla;
men i afseende på dess innehåll, är jag af alldeles motsatt
tanke med Hr Stråle, som yrkat en redaetion, innehållande
motsatsen af hvad Utsktn tillstyrkt; ty jag tror rättvisa och
billighet fordra, att hittills varande banker och disconter,
så länge dess öctrojer räcka, förblifva under ledning af de
octrojer, som äro dem beviljade.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Äfven jag delar den tanken,
att en lag bör finnas för så vidt omfattande inrättningar,
som privatbankrörelsen; men denna lag finnes redan
i 1824 års författning, till efterrättelse för de banker, som
redan existera, och jag kan således för min del ej inse, att,
så länge privatbankerne uppfylla sina förbindelser, en ny
lag kan stiftas, som på dem skulle hafva inverkan, d. v. s.
en lag, som skulle retrbacfivt komma att gälla. Jag har
redan hört denna retroactiva verkan yrkas af de två sista
talarne, och kan ej deruti instämma. Jag tror att R. o.
Ad. för sin del måste finna, att man ej kan stifta någon ny
Jag, som skulle verka på individer i samhället, hvilka endast
på grund af den gällande lagens stadgande!) ingått i
bolagen; gör man ett undantag i det ena afseendet, så skulle
man äfven kunna göra det i det andra. Jag delar äfven
den öfvertygelse, att en ny bancolag för närvar, ögonblick
ej är behöflig; om denna satsen erkännes, nemi. att den nuvar.
lagen gäller för de banker, som derefter uppkommit;
så blir den nya lagen obehöflig för dem så länge den gamla
octrojen fortgår eller ny octroj sökes. K. M. har på
de ansökningar om förnyade octrojer, som blifvit inlemna
-
Den 18 Februari f. m. 4°7
de, ej gifvit någon sanction liingre än till år l847> d. v. s.
då de nuvar. privatbankernes' octrojer upphöra. Om en ny
banklag nu stiftas, kan den endast blifva gällande för de
banker, som hädanefter uppkomma. Och jag är öfvertygad
derom, att i händelse denna lag i hela sin stränghet antages,
så komma få eller inga nya banker att uppstå. Frågas
då: hvartill tjenar en ny lag, som ej träder i någon
verksamhet, förrän år 1847? Vi hafva riksdag sednast år
i845, kanske förr. Det vore således i min tanke nyttigt och
försigtigast, att låta detta företag hvila intill dess att Regering,
Ständer och allmänhet må erhålla säkrare erfarenhet
om hvad som är skadligt eller gagneligt i detta afseende,
på det att R. St. ej vid nästa riksdag åter må nödsakas
förändra denna lag. Men det är modet nu för tiden att
förändra allt, glömmande att nödvändigheten ej sådan för
det närvar, fordrar. — Må vi derföre tillsvidare hålla oss lill
det gamla. Ett bevis derpå alt Utskm ej med säkerhet vetat
huru de skulle nedskrifva denna lag, finnes lili dess premisser;
ty Utskm hade väl då uppgjort tvänne alternativer:
det ena, huruvida privatbanker äro skadliga och vådliga
för det allmänna, det andra, huruvida de äro fördelaktiga
och nvttiga. Vid jemförelsen af dessä begge alternativer,
skulle väl ett resultat följa; 0111 då resultatet blifvit, alt de
äro skadliga och vådliga, hade jag hellie önskat, att Utsk-.u
bestämdt nfstyrkt nya privatbankers inrättande och de
nuvarandes upphörande, vid octrojlidens slut, än alt Utskm
uppgjort en banklag, den strängaste i sitt slag. Utsk:n
hade då handlat öppet. Nu deremot har lagen, efter min
öfvertygelse, en beskaffenhet, som på ett mindre öppet sätt
leder till samma mål, nemi. att inga banker vidare komma
att inrättas, ifall denna lag an Inges, Hade Utskm å andra
sidan funnit, att nyttan och fördelen af dessa inrättningar
varit öfvervägande, så anser jag, att Utskm hade bort föreslå
en mildare lag; ty det är icke lagens stränghet, som
förer till ordning och säkerhet. Vi hafva ur allmänna lagen
uteslutit de sladganden, hvilka varit alltför stränga, emedan
de ansetts otjenliga och ej ledande till åsyftadt ändamål.
Hvarföre skall man då här stifta lagar, hvilka hafva
en förstörande verkan på det allmänna oell enskildta intresset?
eller ock blifva de eluderade och öfverträdda. Delta
ämne har redån af andra talare med mycken sakkännedom
blifvit utredt, och jag äger måhända sjelf ej nog erfarenhet
i detta afseende, för att sprida mera ljus i ämnet, hvarföre
jag förenat mig med Hr Rosenblad i den åsigt, att det är
för tidigt alt stifta denna lag. Jag önskar, att R. o. Ad.
matte förklara, att R. o. Ad. för närvar, afslår detta betänkande.
Dermed är alldeles intet förloradt, ty vi kunna
vid nästkommande riksdag ånyo upplaga frågan, och då med
mera sakkännedom och erfarenhet handlägga densamma;
men ponera, att en bank skulle uppstå efter denna nya lag,
I
Den 18 Februari f. m.
så blifver den på alldeles olika grunder organiserad, och
elier sTängare fordringar, än de förut befintliga. Denna
bank skulle således ej hafva något samband med de nuvar.;
den skulle genom sina stränga lagar hvarje ögonblick vara
exponerad för olägenheter och intriger; ty här är mycket
föreskrifvet, som härtill gifver anledning. Om nu en sådan intrig
inträtFar, så kan en sådan bank, till följe deraf, komma
på obestånd, den må för öfrigt vara huru solid som helst.
Jag säger ej för mycket, då jag påstår, att en sådan olycka
drager äfven de andra bankerna i förderfvet, och olyckan
träffar äfven Riksbanken, hvilket åter verkar på hela samhället.
Det måtte således ej vara meningen att nu stifta en
lag, som genast träder i verksamhet och som kan förstöra
äfven sjelfva Slalsbanken.
Här hafva blifvit yttrade betänkligheter rörrdé beskaffenheten
af Östgöt ha-hank ; men så vill jag ej heller så mycket
lofsjunga våra öfriga bankers fördelar framför Östgötha
banks. Det är måhända nu ej på sitt ställe att derom ingå
i någon förklaring; jag vill blott fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på, att icke de andia bankerna äro inrättade enligt
allmänna lagens stadgande, ty allmänna lagen säger, att en
för alla och alia för en skola ansvara för förlusten i det
ögonblick, som concurs är gjord. Men dessa andra banker
hafva uppkommit på det sätt, alt de ansvara en för alla
och alla för en, rinck ej förr än alla tillgångar äro begag
nade,
och i Sverige hafva vi exempel på, ali sådana processer
och utredningar funnits, som räckt ett fjerdedels sekel.
Deremot i en bank, som har så stränga reglor, som
Östgötha-bank, och der det åligger delägarne, att, när directionen
fordrar, inbetala capitalet, ligger sjelfva säkerheten
starkast. Dessutom har detta bolag öfverenskommit,
enligt bolagsstämmobeslut, att ersätta hvad som felar, vid
skeende utredning — och derigenom tror jag att man bäst
kommer lill samma mål, som åsyftas, genom en solidarisk
ansvarighet. Detta mitt sista anförande torde likväl ej höra
bit, ty vi hafva det i en §, som framdeles förekommer till
öfverläggning. Men skulle, såsom Hr Rosenblad och jag begärt,
Utsk:ns förslag ej blifva afslaget, utan följaktligen förekomma
lill öfverläggning, så har jag tillfälle alt då vidare
få yttra mig derom. Jag tillstyrker afslag å betänk., emedan
eljelst den sista villervallan blifver värre än den första.
Hr Edenhjelm, Gillis: Som början tyckes visa, att
dessa discussioner komma att blifva ganska långvariga, så
anhåller jag att nu få uppläsa ett anförande i ämnet, emedan
min tid ej tillåter mig alt här afvakta föredragningen
af de §§, hvilka detsamma angår.
Hr Edenhjelm uppläste derefter följande:
Som en stor del af de jord- oclp fastighetsägare inom
län, uti hvilka privatbanker äro belägna, hafva betydliga
för
-
Dea i8 Februari f. aa.
4°9
fördelar af sådana banker, emedan de i egenskap af actieagare
kunna draga fördubblade inkomster af sina fastigheter,
då de inteckna dem oell insätta inteckningen som contant i
banken, och låntagare, som på blotta namnteckningar erhålla
lån ur dessa banker, äro således, i likhet med fastighetsägare,
intresserade för dess bibehållande; så lönar det icke
mödan för mig att yrka nuvar. bankers upphörande sedan
deras fastställda tid till utlåning och sedelfabrikationsrätt
är lilländalupen, eller att inga flera banker än de nuvar,
må tillåtas; jag inskränker således mitt yrkande endast till
det, att så väl nuvar. som blifvande bankassosiationer eller
directioner måtte ovillkorligen åläggas att hålla utvexlingscontor,
om icke i alla landshöfdinge-residensstäder, åtminstone
i Stockholm, Götheborg och Malmö, och att inga privatbanksedlar
må utgifvas på mindre summa än 6 r:dr 3a sk.
b:co. Skälen för denna min begäran böra för hvar och en,
som har den minsta rättskänsla, lätt kunna inses, hvarföre
jag endast i korthet vill nämna de stora olägenheter dessa
banker medfört inom Götheborg och Bohuslän, som jag personligen
varit i tillfälle att icke allenast åse, utan äfven, i
egenskap af embetsman, haft många besvärligheter för att
någon gång i ringa mån kunna afböja. Säkerligen lärer ingen
kunna bestrida, att det finnes någon plats i förhållande
till folkmängden och obetydligheten i omkretsen, som drifver
betydligare handelsrörelse än Götheborg, hvarföre privatbanksedlar
också ditströmmat lill sådant öfverflöd, så att
der numera nästan icke är något annat synbart gångbart
mynt än dessa, hvilket icke allenast förorsakar de handlande,
utan älven skattskyldige af andra stånd alla möjliga obehagligheter.
Hvarje gång en handlande skall liqvidera tullmedel
eller göra omsättningar i disconten, är han, oaktadt innehafvare
af betydliga capitaler, alltid blottställd för att icke
kunna uppfylla sina förbindelser i brist af verkligt mynt,
och måste således hos andra söka till att få sig sådant tillbytt
mot privatbanksedlar, med försäkran att inom viss kort
tid göra omvexling. Allmogen, särdeles i norra delen af
Bohuslän, som afyttrar sina skogseffecter, fiskvaror m. m.
i Götheborg, och derför i liqvid icke får annat än privatbanksedlar
är synnerligast att beklaga. Jag har vid många tillfällen
sett och hört huru säljare vägrat att mottaga dem,
men i stället för att få något annat mynt, så hafva köpare
svarat dem, att om de icke dermed åtnöja sig, så få de
återtaga sin vara. Säljaren får således till sitt aflägsna hem
medtaga dessa sedlar, der de hvarken i kronouppbörden eller
af Norrska handlande, som fournera de i gränsorten boende
länsinnevånares behofver, emottagas, hvarföre innehafvare
deraf sannolikt nödgas medgifva en icke obetydlig rabatt
till de personer, som öro i tillfälle alt invexla dem.
Det obehag länsstyrelsen, vid indrifning af discontfor20
H. 52
Den 18 Februari f. m.
dringar oell restantier å kronoskatter, får vidkännas, då liqvid
för det försålda och i raat tagna godset icke består
i annat än privatbanksedlar eller på banken ställda
assignationer af okända personer, hvars namn man till och
med aldrig hört omtalas, öfverlemna!' jag till hvarje härvarande
ståndsledamots eget bedömmande, med hemställan om
icke rättelse häruti är af behofvet påkallad.
Att inga privatbanksedlar må utgifvas på mindre summa
än 6 rtdr 32 sk. b:co anser jag af mänga skäl vara angeläget,
men inskränker mig blott till 2:ne, nemi. först och
främst, att den fattigare delen af den arbetande classen, som
skall köpa sitt matbehof för dagen, icke må blifva tvungen
liqvidera det i sådant mynt, att det beror af säljarens godtycke
att mottaga det i afbetalning eller icke, hvarigenom
förlusten för köparen blir gifven. För det andi a så blir det
ett medel för befrämjandet att få något af Statens mynt i
allmän rörelse, så alt åtminstone en del af de skattdragande,
som icke äro i tillfälle alt genom brefvexling tillbyta sig
mynt för bestridandet af tull- och kronoutskylder, då möjligtvis
komrae i ägo af så mycket deraf att de åtminstone
till en del lättades från dessa bekymmer.
Frih. Boye, Ludv.: I anledn. af Hr Rosenblads framställning,
förekommer här först den frågan, om en ny banklag
är af behofvet påkallad eller ej, och huruvida en sådan
till följe deraf nu bör stiftas. Den andra frågan, ifall den
förra besvaras med ja, blir då den af Hr Stråle framställda,
huruvida denna lag bör äga retroactiv verkan, eller- — i händelse
jag får förklara hans ord så som jag uppfattat dem —
om en lag bör utfärdas olika emot den lag för privatbankerna,
som redan finnes. Jag skall yttra mig öfver begge
frågorna, och förbehåller mig att slutligen få tillrättavisa de
misstag, som jag tror hafva ägt rum hos tvänne ledamöter,
som yttrat sig, nemi. de, hvilka förklarat Östgölha-banklag
vara stridande emot allmänna lagar och författningar. Hvad
den första frågan angår, så delar jag med Hr Rosenblad den
öfvertygelsen, att inrättandet af flera privatbanker, än dem,
som redan linnas, vore att försätta dessa i veik lig våda.
Jag delar rned honom den tanken, att, om jag får hoppas
på K. M:s vishet, att Han ej tillåter flera bankers inrättande,
så blir också all lagstiftning för de blifvande bankerna
fullkomligt öfverflödig. Skulle jag döinma efter innehållet
af det förslag, som nu utgör föremål för öfverläggningen,
så skulle jag — jag ber om ursägt för termen — cassera
hela saken och förklara, att en så beskaffad lag är den, som
minst bör antagas; men då jag för detta mitt omdöme måhända
ej vågar hoppas bifall, så anser jag mig böra öfvergå
lill den andra frågan, nemi. den, om en lag bör utfärdas,
som går längre än de lagar, hvilka redan finnas, och om i
sådan händelse densamma äfven bör äga retroactiv verkan.
Deli 18 Februari f. ni.
Jag skulle anse för ganska vådligt, om någon ny lag utgåfves,
som bjöd något annat, något utöfver hvad den redan
varande bancolagen bjuder; men om sådant också skulle äga
rum, så kan ej hos mig någon tvekan uppstå derom, att
hvarken denna, eller någon annan lag kan fä retroacliv verkan.
Jag ser ej de vådor af våla nuvar. bankinrättningar,
som den förste varde talaren har framställt. Denne talare
har framställt åtskilliga frågor om lagligheten af det förhållande,
som existerar; men må han tillåta mig erinra, att
då de sednare lagarne utgått ifrån alldeles samma auctoritet,
som 1734 års lag, så måste de, i hvad de skilja sig
ifrån denna lag; vara lika bindande, som denna, d. v. s. att
efter min tanke ingen domare kan hnna någon motsägelse
emellan denna författning och 1734 års lag; ty den sednare
lagen, utfärdad af K. M. med auctorisalion af R. St., utgör
en lika så helig lag, som 1734 års lag. Jag nekar ej, att
jag ser vådor i påföljderna af nuvar. bankinrättningar, men
jag ser dem egentligen ej i något annat, än i verkan af så
många bankinrättningars uppstigande, att de redan varande
bankernes säkerhet derigenom äfventyras. Deruti ligger den
enda våda jag ser, men alldeles icke inser jag någon annan.
Jag medgifver alltför gerna, att de omständigheter, sorn Hr
Stråle framställt, kunna sätta mig i någon villrådighet, men
aldrig någonsin kunna de rubba den säkerhet, som jag anser
ligga i den nuvar. lagen.
I fråga om Östgölha-bankbolag har ett stort och högst
anmärkningsvärd! misstag i omdömet här ägt rum. Öslgötha-bankholags
fundation är fullt ut så laglig, som någon
af de öfriges. Det är sannt, att dess octroj ej tillförbinder
delägarne att ansvara, en för alla och alla för en, men detta
står i deras bolagsreglor. När nu i 1734 å''s lag rättigheten
för K. M. att utfärda sådana privilegier ej är vidfästad
något annat villkor, än att de stå i öfverensstämmelse
med allmänna lagar och författningar, och när man nu går
till allmänna Ingen, och finner, att densamma i fråga om
bolag uttryckligen bjuder, alt hvarje bolagsmans förbindelse
skall rätta sig efter bolagets öfverenskommelse, så är ju säkerheten
i Öslgötha-bank lika stor som i de andra, och om
de värde talare, som utsagt förkastelsedomen öfver Östgötha
banklag, bade gjort sig mödan alt taga kännedom af sjelfva
bolagsreglorna, hvilka enligt allmänna lagen skola tjena till
grund för förbindelserna, så hade de måhända sparat sig
allt oblidt omdöme öfver Östgöthn-bankbolag.
Jag förenar mig med Hr Rosenblad i den anhållan, att
Hr Frih. o. Landtm, täcktes tillåta, att den första propostn
blir denna: Är en ny lag af be hofve t påkallad eller
ej, — och hoppas att denna blifver med nej besvarad.
Skulle likväl denna propos. besvaras med ja, så vill jag sedermera
söka att bevisa, att den af Utskm föreslagna lag är
aldraminst den, som skulle kunna antagas, åtminstone af mig.
D e n 18 Februari f. m.
Hr Ribbing, Bengt: Premisserna tyckas blifva så
långa, att vi aldrig komma till sjelfva saken; men sedan
man en gång salt i fråga, huruvida detta ämne ens bör vidare
handläggas, si önskar jag, att vi, så snart som möjligt,
måtte få densamma afgöra, i händelse Hr Landtm, finner sig
i enlighet med grundlagarna kunna göra en sådan proposition.
Väl säger 56 §:n RiksdOrdn., att intet ärende må
nedläggas, utan Ståndets uttryckliga beslut, och deraf synes
man kunna draga den slutsatsen, att ett ärende kan nedläggas
med Ståndets beslut; men då i 2la mom. af 49 §:n
Riksd Ordn. det finnes föreskrifvet, huru förhållas skall med
ett mål, som 3:dje gången förekommer, så synes det åtminstone
för mig vara emot grundlagen stridande, att, sedan ett
ärende blifvit så vida behandladt, som detta är, någon sådan
propos., som den Hr Rosenblad begärt, ens kan komma
i fråga. Detta öfverlemna!- jag, utan vidare ordande,
till Hr Landtin:s bepröfvande. Skulle det vara grundlagsenligt
att göra en sådan propos., och densamma blefve besvarad
med ja, så kommer dernäst i ordningen Hr Stråles
förslag till propos., huruvida den tilltänkta lagen skulle
kunna hafva retroactiv verkan. Motsatsen har blifvit af
flera talare så fullständigt ådagalagd, att jag ej betvifla!' det
en sådan framställning blir afslagen. Man behöfver ej mera,
än att läsa oclrojen för hvilken privatbank som helst,
för att finna en retroactiv verkan af denna tillämnade lag
alldeles omöjlig. — Man har vidare såsom skäl för den mening,
alt ingen ny lag för privatbankerna nu borde stiftas,
anfört, att ett dröjsmål dermed vore helsosamt. Jag får
dock tillkiinnagifva, alt jag icke dessmindre anser, att en ny
lags lifgifvande nu skulle vara nyttigt, och att denna lagstiftning
snarare dröjt alltför länge. De nuvar. privatbankbolagen
kunna ej anses annorlunda, än såsom monopoliserande,
om inga nya banker skulle få uppstå. Om meningen
är alt befordra motvilja emot privatbanksystemet, så
tror jag att medlet vore ganska väl valdt. Man känner att
privatbankernes delägare erhållit stor vinst på sina insatser.
Skulle nu privatbankernes monopolium ännu längre fortfara,
så skulle motviljan emot dem blifva ännu större, och
slutligen kan det gå derhän, att man fördömmer dem blott
och bart det före, att man ej får dela den stora vinsten.
Om deremot en lag stiftades, som medgåfve nya privatbankers
inrättande, så blefve denna stora vinsten delad på flera
händer, och de fördelar, som de nuvar. privatbankerme medlöra
för de orter, hvarest de äro stiftade, meddelas åt hela
Riket. Efter den lilla erfarenhet, som jag har vunnit, anser
jag privatbankernes följder vara högst välgörande och
önskar att hela landet må deraf komma i åtnjutande. Att
nu utan vidare bepröfvande afslå Utsk:ns förslag, anser jag
vara grundlagsvidrigt, oförsigtigt och onödigt, alldenstund
56 $:n Riksd.Ordn. berättigar oss att antaga detta förslag
Dan ib Februari f. m.
4*3
nied de förändringar, vi kunna anse behöfliga. — Man har
anfört, alt, 0111 flere bankinrättningar uppstode, dessa skulle
sätta de nuvar. i våda. Jag skulle tala alltför egennyttigt,
om jag biträdde en sådan mening. Visserligen rnedgifves,
att de nuvar. privatbankerne kanske derigenom få vidkännas
den negativa förlusten, att ej hafva så stor vinst, som
de hittills haft; men jag tror att de kunna ganska väl bestå
med en något mindre, om det blir en förnuftig och klok
lagstiftning. Till följe häraf kan jag icke biträda vidare
uppskof med en ordentlig lagstiftning för privatbankerna,
utan önskar att den måtte, ju förr dess hellre, komma
till stånd.
Hr Stråle: Då fråga blifvit väckt derom, huruvida
någon lagstiftning i detta ämne skall äga rum eller ej, bör
i min tanke denna fråga först förekomma till afgörande;
jag kan således ej bestrida detta, utan instämmer tvertom
deruti, sedan denna fråga blifvit väckt. Det kan likväl ej
vara min åsigt, då jag redan yttrat att en lagstiftning vore
nödvändig, ej allenast för nuvar., ulan äfven för framdeles
blifvande banker, att icke någon lag nu skulle antagas. De
talare, som yttrat sig, tyckas ej hafva fästat uppmärksamheten
derpå, att grunden för min motion var ett helt annat
lagförslag, än det som af de sammansatta Banco- och LagTJtsktn
blifvit afgifvet. Mitt förslag innefattade ej några
föreskrifter, hvilka skulle komma att förändra privatbankernes
functioner; den förändring, som skulle komma att ske,
var egentligen ingen annan än den, att den af föregående
lagar stadgade solidariska ansvarighet hos bankens alla delägare
skulle ovillkorligen öfverflyttas på directeurerne, emedan
de borde vara ansvarige derför, att banken förvaltades
så, att den ej kom i concurstillstånd. Deremot skulle den
förändring vidtagas, att en delägare skulle kunna skilja sig
ifrån bolaget utan årsproclama. Min mening vore endast
att bringa till lagenlighet de förhållanden, som, efter hvad
jag förstår, för närvar, äga rum, utan att stödja sig på någon
gällande lag. Således har jag aldrig föreslagit någon
letroactiv lag i förevar, afseende, eller velat ålägga bankerna
större skyldigheter, än de förut haft. Då jag nu hört
en talare i afseende på Östgötha-bank påstå, att den skulle
vara ganska laglig, emedan allm. lagen omtalar bolagsöfverenskommeiser;
sä får jag likväl hemställa, om det kan vara
föremål för öfverenskommelse enskilde personer emellan, om
de skola betala eller icke betala; sådant måste väl stadgas
genom lag och ej bero af enskilda öfverenskommelse!'. Således
troi' jag ej heller, att bankdelägarnes ansvarsskyldighet
kan bero af några bolagsöfverenskommelser; men på andra
sidan måste jag medgifva, att Östgötha-bank tillkommit
i följe deraf, att R. St. i sitt förslag, vid sista riksdagen,
äfven upptogo aeliebanker, hvilkas delägare ej skulle slå
4*4
Den 18 Februari f. m.
i solidarisk ansvarighet utan endast med det insatta actiecapitalet.
Mitt förslag åsyftade, att Östgötha-bank jemväl
nu kunde komma i legalt förhållande. Huruvida den nu
är det, lemnar jag derhän och ännu mindre blir den det,
om den nu föreslagna lagen skulle antagas. Jag får äfven
ånyo fästa uppmärksamheten derpå, att mitt yrkande, alt
den blifvande lagen skall komma att gälla äfven för redan
inrättade banker, åsyftar helt andra lagbestämmelser, än de
nu af Utsktn föreslagna, hvilka Utsk:n anse endast skola
komma att gälla för blifvande banker. Orsaken dertill att
denna fråga, som nu kommit under öfverläggning, ej torde
kunna så redas att de skäl jag framställt blifva godkända,
är den, att Utsk:n ej tagit i öfvervägande den framställning
jag i min motion gjort om angelägenheten af att lagen klefve
gällande äfven för de redan varande bankerna. Hade de
sammansatta Utsk:n upptagit och ulredt denna framställning,
så hade RiksSt:n nu kunnat vara i tillfälle att bedomina
förhållandet, hvilket nu möter stora svårigheter. Jag
kan ej heller undgå att anmärka, att jag uti min motion
äfven sökte visa, att i afseende på hypotheksföreningarna
mycken tvetydighet äger rum, enär delägarne deruti tro sig
ej stå i någon solidarisk ansvarighet, på grund deraf alt bolagsreglorne
innehålla, att de äro med actiecapitalet ansvarige,
men deremot så väl allm. lagen som 1824 års förordning
säger, alt de skola ansvara en för alla och olla för en.
Ehuru ett år nu förflutit, sedan min motion väcktes, så har
likväl ej något utlåtande öfver denna de! deraf inkommit.
Om så bade skett, så hade man troligen bedömt saken annorlunda
än nu. Antager man Utsk:ns förslag, hvaruti både
1824 års förordning och bolagsreglorne åberopas, så vet
jag icke hvad som är lag eller icke lag. 1824 års förordning
innehåller bestämdt det stadgande, att i alla bankbolag
skola delägarne vara ansvarige en för alla och alla för
en, och således vet jag ej, då ninn nu tillika åberopar bolagsreglorna,
som innehålla andra föreskrifter, livilketdera
som skall vara gällande till efterrättelse, i händelse fråga
derom skulle uppstå.
Här har en anmärkn. blifvit gjord af en värd talare,
att K. M. bade bort, vid octrojens utfärdande, meddela sladganden
i afseende på de omständigheter jag nämnt, och huru
förhållas borde om concurstillstånd inträffade vid någon
privatbank. Delta tror jag likväl ej hafva kunnat blifva
föremål för K. M:s sanction, ty dessa omständigheter äro
sådana, att de måste i allmän civillag stadgas, och detta
kunde väl ej ske på annat sätt, än att K. M. sanctionerar
ett af R. St. afgifvet lagförslag. Anmärkningen torde således
sakna grund. I afseende på creditsedlars lifgifvande, så
är det redan nämndt, att då Skånska privatbanken uppkom,
ansåg man ej lagligt alt utgifva credilsedlar, och derföre
tillgrep man benämningen depositionsbevis. Hvilken lag har
Den 18 Februari f. m.
4i5
viii sedermera kommit, som berättigat bankerna att ulgifva
creditsedlar? och är den frågan, huruvida sådana af enskildta
bolag få utgifvas, administrativ eller legislativ? Jag tror det
sednare, och att lagstiftning i ämnet är af behofvet påkallad.
För min del (inner jag visserligen föga anledning att förmoda,
att vid denna riksdag i denna fråga elt lagförslag
skall kunna upprättas sådant, att det kan vinna K. M:s sanction,
och jag har för min del intet emot, att hela förslaget
nu förkastas och tror nästan, att det vore bäst, att ingen
lag nu kommer till stånd; ty då förfaller frågan, och man
har sig öppet lemnadt, att framdeles vidtaga de lagbestämmelser,
som man skulle finna vara nödvändiga, hvilken utväg
man helt och kål le t stänger, om man antager delta förslag.
Jag skall således ej motsätta mig ett beslut, hvarigenom
R. o. Ad. anser ingen lagstiftning i detta ämne för
närvar. a( behofvet påkallad, men reserverar likväl mitt yttrande
derom, att jag tror den hafva varit nödvändig för de nuvar.
bankerna, och att den i sammanhang dermed bort blifva
gällande, äfvensom för de hädanefter blifvande privatbanker.
Hr Frih. o. Landtm, anförde, att, då Ulsktn i utlåt.
N:o 5, sid. ti, yttra att Utsktn vidblifva deras i förra betänk.
uttryckta tillstyrkan, att en fullständigare lagstiftning,
rörtde enskilda banker, än den, som nu finnes, måtte varda
af R. St. beslutad, och yttra det på ett sätt som påkallar
beslut af R. o. Ad., och detta Utsktns yttrande blifvit bestridt
af Hr Rosenblad med flera och propos. på motsatsen
blifvit begärd, R. o. Ad. torde finna att detta vore den
punkt, som först borde afgöras, och anhöll Hr Landtm, att
R. o. Ad. nu mätte inskränka discussionen lill den frågan.
Hr Hjerta, Lars: Jag hade redan förr än Hr Landtm,
gjorde denna propos. anmält mig, för att få yttra mig i en
riktning alldeles motsatt densamma. Jag tager mig friheten
nämna några skäl derför. Atskillige talare hafva här framställt
frågan om huruvida en ny lag behöfves; man har talat
om Östgötha-banks bolagsreglor o. s. v. Jag hemställer
vördsamt till R. o. Ad., om icke allt detta endast är att
borttaga tiden med en öfverläggning, som säkerligen icke
leder oss ett enda steg närmare till målet. Hvad beträffar
den propos., som Hr Rosenblad yrkat, och på hvilken Hr
Stråle sedermera ingått, så måste jag för min del på det
högsta protestera emot en så grundlagsvidrig proposition.
Förhållandet är här, att Utsk:n hafva ansett nödvändigt
att en lag göres; Utsk:n hafva dertill uppgifvit ett förslag,
indeladt i särskilda §§ och punkter. Det finnes visserligen
intet, som kan hindra de värda ledamöter, hvilka
sådant önska, att säga det de ej anse någon lag behöflig, ty
yttranderätten är fri; men det är också alldeles gifvet, att
de ledamöter, som önska, alt Utsktns betänk, må blifva pröfvadt,
också hafva rättighet dertill, och något annat kan jag
4i6
Den 18 Februari f. m.
ej finna öfverensstämmande med Reg.F:ns föreskrifter. Jag
är en af dessa ledamöter, och bestrider således för min del
helt och hållet allt upptagande eller votering om den propos.
, som Hr Rosenblnd och Hr Stråle ansett böra först
framställas till R. o. Adis öfverläggning, äfvensom jag hoppas,
alt de värde ledantöterne skola finna, att när vi komma
till öfverläggning om punkterna, så hafva de ett tillräckligt
tillfälle att vid hvarje punkt repetera så mångå
gånger de vilja, att någon ny lag ej behöfves, och att dermed
göra det intryck på R. o. Ad., som de kunna förmå.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Det var egentligen
i afseende på formen för detta ärendes behandling, som jag
begärde ordet, då jag hörde flere talare yrka, att alldeles
ingen lagstiftning för de enskilda bankerna skulle finnas,
en annan väcka fråga om denna lag skulle hafva relroactiv
verkan eller ej, och en tredje talare deremot yrka, att man
skulle afhandla alla §§, som förekomma i Utsk:ns betänk.
Jag tror, att ingen annan utväg finnes nr denna labyrint,
än den, som Hr landtm, framställt, och om man också
skulle kunna sälta lagligheten af denna propos. i tvifvel,
så bör likväl denna propos. vara besvarad, innan man företager
något annat.
Hr von Rosen, Georg: Jag instämmer med dem,
som önska en ny lag för privatbankerna. Skälet dertill är,
alt den vi redan äga, eller den här åberopade af år 1824,
efter mitt förmenande, är alltför ofullständig. Den bestämmer
hufvudsakligen endast rättigheterna för bolaget, men
har ej fästat någon egentlig uppmärksamhet på allmänhetens
rätt. Den föreskrifver, att bolagsreglor skola finnas, men
lägger ingen grund för, huru dessa bolagsreglor böra vara;
också befinnas i vårt land de olika privatbankernes reglor
uppgjorda efter olika grunder och efter olika förhållanden.
Ett sådant systeme för vår lånerörelse kan ej verka fördelaktigt,
hvarken på crediten, eller på enskild rätt. Jag känner
verkan deraf på vissa orter inom landet. I den ort der
jag vistas, äga vi banker, som slyras efter olika grunder
och olika bolagsreglor. Det måste häraf uppkomma någon
osäkerhet om dessa bankers egentliga väl de i afseende på
garantierna. Om en allmän författning kan komma till
stånd, sorn innehåller generella stadganden om de garantier,
utan hvilka en bank ej kan bestå , så tror jag att det allmänna
skulle länge hafva gagn deraf. Vi hafva inga garantier
för banker med, om jag så får säga, utlåningsrätt. Det
mäste tillhöra lagstiftningen att tillse, att detta sker i följd
af hvad rörelsen behöfver, och hvad som kan vara nyttigt
för den allmänna crediten och behofvet af gångbart mynt.
Det ena året strömmar ut en sådan mängd af sedlar, att
banken oupphörligt är i verksamhet; ett annat år deremot
dra
-
Den 18 februari f. m.
417
dragas de ater in. Vi hafva ett exempel derpå i den provins,
hvarifrån jag är, der sedelmassan lili en bank nu måste
dragas in, till dess en ny bank kommer i gång, emedan
gamla privatbankens i Ystad oclroj är slut, om jag minnes
rätt, i näsla månad. Del blir ganska svårt att förekomma
den menliga verkan häraf på allm. rörelsen, innan den nya
banken kommer i gång; detta är allmänt öfverklagadt. Jag
har af enskilda personer fått uppdrag alt begära försträckningar
från allmänna disconten til! filialcontoret i Malmö.
Sådana händelser som denna åstadkomma en ojemnhet i rörelsen,
hvilken ovillkorligen verkar på hela landet. Bankerne
mäste derföre hafva några föreskrifter i dessa afseenden.
Jag vill ej ingå i någia detaljer af de reglor, sora i detta afseende
böra bestämmas, men alt en lag för privatbankerna
bör göras, anser jag nödvändigt, så väl för den enskilda
crediten, som för det allmänna. Orsaken hvarföre jag tillstyrker
propos. derpå, att en ny lag mätte göras, och anhåller
om R. o. Adis bifall till densamma, är den, att den
gamla lagen i min tanke är ofullständig.
Hr Rosenblad: Det är endast i anledn. af Hr Hjer
tås
förslag, att afskära deras tanke, som önska att ingen lag
för närvar, må sliflas. som jag anhåller att få yttra några
få ord. Om man skulle följa hans förslag, att på förband
afskära vår mening, och hörja att discutera betänk, punktvis,
så skulle vi blifva försatte i den nödvändigheten,
att deltaga uti discmsinnerna öfver hvarje punkt af en
lag. som vi anse obehöflig, samt votera nej emot hvarje
punkt, äfven om. i händelse en lag skulle finnas, vi ansågo
en sådan punkt vara nödvändig. Våra former äro ej sådana
sorn de Franska; ty hurudan» äro de? Jo sådana, att man
först besluter öfver punkterna och sedan afgör huruvida
man vill antaga eller förkasta hela lagförslaget, oaktadt man
redan antagit punkterna. Hos oss deremot måste nu den
första frågan ovillkorligen varn den, huruvida en nv lag
skall stiftas eller ej, och derföre får jag vördsamt anhålla
om Hr Frih. o. Landtmts propos. derpå. Ja-propostn blir
naturligtvis då Utsktns yttrande pag. 11, hvilket är af Landtm,
uppläst, och contra-propos:n blir det förslag, som jag i dess
ställe har nfgifvit. .Skulle R. o. Ad. godkänna Utskms förslag
och förkasta mitt, så komma vi till pröfning af den
frågan, huruvida lagen skall hafva retroactiv verkan eller ej.
Frih. Bove: Emellan Hr Hjerta och Hr Rosenblad
är verkligen frågan sådan, att begge synas vilja afskära hvarandra
yttranderätten, men deras afsigt har visserligen icke
varit sådan. Afsigten. har säkerligen ej varit alt betaga Hr
Hjerta eller någon annan alt yttra sig; men det måtte väl
vara den naturliga ordningen, alt först afgöra huruvida man
anser, att en lag behöfves eller ej, och om pluraliteten an20
H. 53
Den »8 Februari f. m.
ser en lag beliöfvas, då först komma vi till pröfningen af
de särskilda punkterna. Egentliga orsaken hvarföre jag nu
begärt ordet var den, att jag ville fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att om, såsom jag förmodar, pluralitelen
verkligen vill förkasta hvarje punkt af delta förslag, så vore
ju mycken lid besparad, oin man genast förkastade liela förslaget.
Hr Hjerta: Jag får så tillvida anhålla att få gora
ett tillägg, eller, om man så vill, en rättelse i milt fö» ra
anförande, att propos. huruvida R. o. Ad. må kunna afslå
bela betänk, visserligen ej i sig sjelf är grund lagsvidrig ; men
min mening är egentligen den, att man derigenom kommer
in i en så vidunderlig form, att den i sjelfva verket strider
emot grundlagen. Om R. o. Ad. i en propos. skulle antaga
den meningen, att icke någon bancolag för närvar, är behöflig,
hurudan skulle då den andra propostn blifva? Skulle
den blifva att ingå i pröfning af förslaget? Detta anser jag
vara en propos., som ej är så uppställd, som den vanligen
plägar vara enligt grundlagarna, nemi. att bifall lill
ett betänk, sättes emot afslag derå, och om nu frågan
att ingå i Öfverläggning derom såsom en preliminär fråga
afgöres, så är det klart, att alla de ledamöter, som önska
att en ny banklag skall komma under pröfning, de mäste
då, innan denna fråga afgöres, anföra alla de skäl, sorn de
kunna hafva i afseende på de särskilda omständigheter, hvilka
under dessa punkter förekomma, och som kunna föranleda
dem att önska en ny banklag. Detta tror jag komme
att leda till en vida större tidsutdrägt, än om man genast
började discussionen om sjelfva punkterna. Att Hr Rosenblads
och de med honom lika länkandes mening ej derigenom
blir afskuren, är klart deraf, att de vid hvarje punkt
hafva sig öppet lemnadt, att begära propos. på dess förkastande
eller förändring, till likhet med förra bancolagen,
och de hafva således tillfälle att på sådant satt få sin mening
fram. Deremot är tydligen den andra meningen afskuren,
i händelse proposln framslälles så, sorn Hr Rosenblad
begärt.
Hr Stråle: Till en början får jag fästa uppmärksam
heten
på, att jag ej instämt i Hr Rosenblads yrkande, alt
ej någon bancolag vore af behofvet påkallad, utan tvertom
anser att den bör finnas; men jag kan ej inse alt det skulle
innefattas någon oformlighet deruti, att R. o. Ad. lörklaiar
det någon ny lag ej bör stiftas. Då åtskilige ledamöter vid
det första betänk, gjort den anmärkningen, att någon ny
lagstiftning ej vore erforderlig, hvaremot Utskm yttrat att
de anse en ny lagstiftning böra vidtagas, så mäste äfven
propos. derå kunna göras. Jag tror således, att den första
frågan måste vara den: om man skall stifta en lag eller ej;
så mycket mera, som, i händelse olika tankar derom uppslå
Den 18 Februari f. m.
4'9
Stånden emellan, så att två Stånd bifalla och två Stånd afslå
frågan om en ny lags stiftande i detta ämne, så förfaller
densamma; ty en sådan fråga, om en ny lag stall stiftas
eller gammal ändras, är icke af den beskaffenhet att den
ovillkoi ligen måste afgöras, utan frågan derom kan förfalla,
och således måste man först afgöra den fråga, som nu härom
blifvit väckt. Derefter förekommer den fråga, som jag
framställt, och i afseende derå får jag förklara, att jag ej
föreslagit, att den nya privalbanklagen skulle äga någon retroacliv
verkan, utan blott yrkat ett förtydligande af nu
gällande lagar, deri jag anser det vara obestämdt och otydligt
livad soin egentligen må anses gälla såsom lag; och om man
kan visa, alt ej någon tvekan finnes om huru lagarna i dessa
fall böra tillämpas, så har jag orätt i milt påstående;
men just derföre att den nu gällande lagen ej är fullt enlig
med verkliga förhållandet, har jag ansett en ny lagstiftning
vara af nöden, för att fylla de luckor i den nuvar. lagstiftningen,
hvarigenom den visat sig ofullständig.
Hr Rosenblad: Jag anhåller att ännu en gång få
fasta uppmärksamheten derpå, att i händelse mitt förslag
skulle godkännas och till följe deraf den första propos:n
blifva den, huruvida- Ståndet godkänner Utskms framställning
pag. ii, att en fullständigare lagstiftning rörtde enskilda
banker, an den som nu finnes, måtte varda af R. St.
beslutad, och såsom contra-propos. mitt förslag, att Ståndet
måtte förklara, det Ståndet ej anser någon ny lagstiftning
böra vidtagas; så är ingalunda deras mening, som vilja hafva
en ny lag, afskuren; ty om Ståndet antager detta förslag,
så kunna de sedermera vid §§:na komma med hvad
förslag de behaga lill de jemkningar, som de anse för lämpliga.
Om man deremot nu genast skulle börja att ingå i
pröfning af punkterna, så skulle, vid första punkten, desom
önska att ingen lag nu skall bestämmas, vara nödsakade att
förena sig med dem, som blott önska en jemkning i första
§:n och med deni votera nej, eller också votera ja, och derigenom
bifalla sjelfva förslagets antagande, hvilket jag naturligtvis
ej kan göra. Således, utan att afskära den andra
meningen, kan man väl ej undgå att försl afgöra den frågan,
hvarpå jag anhållit om proposition.
Frih. Roye: Jag trodde att tiden skulle kunna vinnas
genom bifall till Hr Rosenblads begäran, hvarpå jag ej trott
att Hr Frih. o. Landtm, skulle kunna vägra propos. ; men
jag ser nu, att, långt ifrån alt derigenom åstadkommes en
besparing af tiden, har jag ovetande åstadkommit ett förödande
deraf, hvarföre jag nu förenar mig med Hr Rosenblad
i den anhållan, att Hr Frih. o. Landtm, ville gifva
oss en propos. i enlighet med hans framställning, som visserligen
ej är grundlagsvidrig; men jag ställer lill honom en
D e 13 18 Februari f. m.
begäran, att han ej malle begära votering, hvarifrån äfven
jag skall afhålla mig, för alt ej oda liden.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Med all sorgfällig
het
skull jag sö'ka undvika att förlänga discussionen, genom
dess inledande på det stora gebitet, huruvida privatbanker
för Riket i allmänhet och för Riksbanken isynnerhet böra
anses menliga eller nyttiga. Jag inser de skäl, hvilka förmått
de sammansatta Utsk:n alt härom ej afgifva något omdöme,
men tror den brist på erfarenhet och sakkännedom,
hvilka man åberopat, likväl ej vara tillräckligt skäl att afhålla
oss ifrån att efter grundligt öfvervägande bestämma
en lagstiftning i en så djupt ingripande fråga, som denna.
Jag tror det vara nog för närvar., att vi veta det privatbanker
existera; vi veta, alt de, under de förhållanden de
hittills fortgått, säkerligen åstadkommit mycket godt i flera
afseenden. Vi känna äfven, att den banklagstiftning, sorn
nu äger rum, är ganska ofullständig, och alt det således
både för sjelfva banken och för det allmänna ©tvifvelaktigt
är af stor vigt, att en ny lagstiftning för dessa förhållanden
må blifva antagen. Jag instämmer således uti den framställda
angelägenheten af en ny banklags stiftande, och anhåller
om propos. på Utskrns förslag, att privatbanklageri må anses
vara af behofvet påkallad.
Hr Mannerskantz: Det hufvudsak liga skälet, sorn
blifvit framstäldt af de talare, hvilka yrkat att en ny lagstiftning
för enskilda banker för närvar, ej skulle äga ruin,
är, alt det förslag i detta afseende, som af Utsktn är framstäldt,
ej skulle kunna tillåta någon ny bank atf uppstå.
Detta vore ett ganska godt skäl, 0111 det vore be v is t, men
det kan ej bevisas, utan att man ingår i discussion öfver de
särskilda §§:na. Om vi således på förband besluta öfver
den propos., som Hr Rosenblad framställt, så afskära vi pä
sätt och vis vår bevisningsrätt för nödvändigheten af en ny
lags stiftande för dessa banker. Det oaktadt anser jag så starka
skäl tala för behofvet af en lagstiftning för enskilda
banker, att jag, för alt komma ifrån denna oreda, ej tvekar
attävotera öfver den propos., som Hr Rosenblad begärt,
fullt öfvertygad derom, att denna propos. blifver af Ståndet
med nej besvarad.
Hr Lefren: Att stifta lag med retroaetiv verkan,
är ej rätt; men att vilja qvarblifva utan en lag, som bör
bestämma vigtiga förhållanden - inora Slaten, anser jag vådligt
och skadligt. Jag önskar en lag för privatbankerna, och
önskar således för min del bifall till hvad Utsk:n i detina
punkt föreslagit, nemi. att en sådan lag bör till vä g u bri rigas.
Jag kan ej inse något skäl hvarföre raan skulle vilja
lefva i ett laglöst tillstånd i detta fall, mer än i något
annat.
Den 18 Februari f. m.
Hr Aminoff: Har liar af flera talare blifvit yttrad t,
alt de nnvar. bankerne ej hafva någon lag, hvarefter de
skola styras, ulan alt vi i detta afseende lefva i ett laglöst
tillstånd. 1824 ars författning måstef väl vara en lag, men
än mer, K. M:s stadfastelse-octroj för de bolag, som blifvit
organiserade, är ju också en lag. Hvad beträffar behofvet
af någon ny lag under den tid, som dessa bankers octrojer
fortfara, d. v. s. 6 och ett halft Ar, eller lill medlet af år
1847, at,sei' ing deri ej behöflig — de kunna lefva under de
lagar, som de redan äga. Jag förenar mig således med Hr
Rosenblad och anser det öfverflödigt, att för dessa 5 eller
6 åren, eller till nästa riksdag, stifta någon ny privatbanklag,
och begär propos. derpå.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag bestrider ingalunda
Hr Rosenblads rätt att få sin framställning underkastad
R. o. Ad:s pröfning; emedan ett betänk, kan afslas i
sin helhet, eller med ett ord, emedan man kan förklara, alt
man ej vill hafva det beslut, sorn betänk, åsyftar. Men jag
måste bestrida hans mening, alt lagen är obehöflig, och
ämnar rösta deremot. Om R. o. Ad. skulle finna, att lagen,
sådan hon ur, ej vore fullständig nog, så hafva vi ju
tillfälle att vid hvarje § göra de rättelser, tillägg eller förbättringar,
som befinnas nödiga. Skulle K. AI. slutligen anse
det förslag, som R. St. i detta afseende möjligen till Honom
öfverlemna, vara olämpligt; så ogillas det af K. M. på
samma sätt, som framställningar 0111 andra lagar. Men för
Ståndets egen skull anser jag afgörandet ingalunda böra
blifva sådant, som Hr Rosenblad föreslagit. Jag önskar således,
att R. o. Ad. måtte tillåta oss att, ju förr dess hellre,
komma till den votering i detta ämne, till hvilken Hr Ro
senblad
måhända drifver oss.
Frih. Boye: Det är egentligen i anledn. af Hr Lefrdns
framställning, som jag begärt ordet. Jag skulle hofva
mycket att förebrå mig, om jag åsyftat att tillstyrka laglöshet.
Må den värde ledamoten erinra sig, att vi dock äga
lagar i detta afseende; vi äga ailm. lagen, vi äga en bolagslag
och en speciel lag för privatbanker, utfärdad år 182^;
det blir således ej något tillstånd af laglöshet, örn detta förslag
föi k astris; men jag förutser, alt om en votering här inträffar,
hvilket jag önskade ej måtte begäras, så vinner man
ändamålet att discutera örn alla de punkter, som innefattas
i förslaget; jag frågar då: hvad är dermed vunnet, när, såsom
jag hoppas, jag punkt för punkt kan bevisa orimligheten
af Utsklns förslag och att således författningen blir
helt och hållet förkastad? Hvad liar man då vunnit med
hela den tid, man spillt på öfvei läggningen ? Annat är den
abstracta grundsatsen, att en lag behöfves, och annat är frågan
om denna lag skall uppfylla sitt ändamål; jag kan tappa
den förra, men är säker att vinna den sednare. Må det
Dan 18 Februari (. 111.
ufven förlåtas mig, att jag fäster vid Hr Stråles fiamställning
den erinran, alt allt livad lian nu sagt oss att lian
anser fullkomligt klart, kan ej få ett sådant afseende af mig.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, örn R. o. Ad. behagade
gilla Utsktns yttrande, att en fullständigare lagstiftning,
rör:de enskilda banker, an den, som nu finnes, må af
R. St. beslutas.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna alt ja öfverrösta! nej.
Hr Rosenblad: Jag ber R. o. Ad. om ursägt, om jag
nu yrkar votering. Jag anser att en votering är bättre an
10, och att det vigtigasle af hela frågan är, om lagen skall
stiftas eller ej.
Gr. Frölich: Jag vill endast hafva äran säga, att jag
ej kan neka Hr Rosenblad votering, men jag är alldeles icke
beredd att gifva honom den ursägt han begärt.
Hr Frih. o. Landtm, föreslog, att ja-propos:n måtte
komma att innehålla bifall till Utskrns yttrande, och nejpropos:n
Hr Rosenblads mening, hvilken Hr Landtm, nu lät
uppläsa, så lydande: ”att R. o. Ad. matie, med afslag å
ifrågavar. betänk , deremot besluta, att R. St. ingå med en
und. skrifvelse till K. M., deri R. St., under förklaring, att
erfarenheten af privatbankbolag ännu vore för kort att medgifva
en fullständig lagstiftning i ämnet, men afseende å allmänna
creditens fordringar kräfde varsamhet, anhålla, att
K M. täcktes intill nästa riksdag icke bevilja octroj eller
privilegium åt något nytt bolag för privatbankstiftelse.
Frih. Roye: Efter min uppfattning af proposm, går
den vida längre an det för nät var. är tillåtet att gå, och
sådan var ej min mening, alt den understödja. Jag skulle
tro, att proposm belt simpelt borde innefatta början af Hr
Rosenblads förslag till och med orden: ”alt erfarenheten af
privatbankbolag ännu vore för kort att medgifva en fullständig
lagstiftning i ämnet;” och dermed punkt. Anhållan
alt K. M. intill nästa riksdag ej mätte bevilja octroj för
något nytt bankbolag är en särskild fråga, som ej bör hit,
och jag hemställer till Hr Rosenblad sjelf, om lian ej finnér
lämpligt att utesluta detta ur proposm; ty vi hafva alldeles
icke rätt att tillägga denna nya fråga. Här är ej fråga om
nya bankbolag skola inrättas eller ej, dertill finnes ej någon
anledn. i ordalagen af den Ulskms tillstyrkan, som vi nu
hafva att piöfva. Jag anhåller således, att Hr Rosenblad
ville borttaga denna tillsats i sin propus.; eljest nödgas jag
votera emot honom, ty' jag vill ej hafva detta tillägg.
Hr Rosenblad: Frih. Boye måtte ej hafva uppfattat
de skäl, som föranledde mig att anse för olämpligt att ingå
Den 18 Februari f. m.
i någon ny lagstiftning. Dessa skäl voro desamma, sorn föranledde
mig lill det sednare tillägget, nemi. den varsamhet,
sorn jag ansåg nödvändig tinder den fÖregrde tiden, innan
man kunde framkomma med ett lagsliftningsFörslag, hvilket
förtjenade att antagas såsom varaktig lagstiftning. Då likväl
det yttrande, jag nu hört, måhända beröfvar mig utsigten
alt För min mening vinna majoritet, så skall jag gerna
låta min tanke blott stå i prot. och för min del återkalla
min begäran örn votering.
Gr. Frölich: Jag får endast öian hembära min tack
samhet
till Hr Rosenblad, sorn på ett så godt skäl, sorn det
alt han gått miste om Frih. Boyes röst, har afslått ifrån
voteringen.
Frih. Roye: Jag har nn intet annat alt säga, än blott
ali förklara Hr Rosenblad min tacksamhet lör del att han
afstod, och särskildt betyga min fägnad öfver den glädje,
Gr. Frölich i anleda, deraf erhållit.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att sedan således den
framställda jjrroposVn måsle anses besvarad ined ja, återslode
nu afgörande! af den fråga Hr Stråle vackt ang:de vidsträcktheten
af den tillämpning, som'lagen för enskilda banker
bör äga.
Frih. Boye: Då jag föreställer mig att Hr Landtm. r
tillåter, alt pröfuingen må paragralvis förelagas, så anhåller
jag också, att, före discussionen öfver hvarje §, densamma
måtte varda uppläst.
Hr Lagerhjelm yttrade, att han velat framställa samma
anhållan.
Gr. Frölich: Del är uppenbart en förvillelse af de
tvänne sista värda talarne, ajl hafva trott, att Hr Stråles
förslag, sorn Hr Landtm, nu framställt till propos., innefattas
i en punkt af betänk. Hr Landtm, har ganska rikligt
framställt det, sorn utgör föremål för den långa discus, ion,
som llr Stråle åviigabragt, och det är denna fråga vi nu
kunde få afgjord, 0111 de värde ledamölerne täcktes observera
hvarom fråga är.
Hr Stråle: Det yrkande jag framställt var egentligen
föranledt af Ulsk:ns yttrande i motiverna, att den bancolag,
som nu stiftades, ej borde vara gällande för de redan
varande bankerna, utan att i afseende på dem i8;>4 års förordning
skulle komma att gälla. Om nu Ulsktns förslag i
denna del godkännes, så är i och med detsamma den motion,
sorn jag i ämnet väckt, helt och hållet afslagen och
anser jag mig då ej hafva något vidare att i ämnet anföra.
Jag har redan afgifvit elt lagförslag, hvilket är af helt annan
beskaffenhet ätt det förevarande, men detta blefve naturligtvis
i och med detsamma undertryckt. Skulle det der
-
DeniS F c b r u o r i f. -in.
emot blifva T!, o. Adis beslut, att den nya Ingen bor omfatta
både redan varande oell framdeles blifvande banker,
så skulle man vid hvarje §, som föredrogs, undersöka huruvida
med en sådan förutsättning den vore lämplig elier
ej. Om då Utsktns redaction af §:n ej ansågs lämplig, så
visade sig då nödvändigheten alt en annan i stället antages,
och jag vågar påslå, alt Utsktns förslag visserligen ej är
fullt lämpligt för nuvar. bardier. Den propos , jag önskade
att R. o. Ad. ville tillåta, är således den, huruvida R. o.
Ad. gillar hvad Utskrn föreslagit i motivernä, angtde banklagens
tillämpning. T3ifa11es denna propos., så bär jag intet
vidare att anföra, utan får reservera mig emot beslutet.
Hr Lagerhjelm: Oberoende af den hufvudfrågn, ifrån
hvilken tidpunkt den lag, som nu skall stiftas, bör blifva
gällande, bör man likväl fästa uppmärksamheten derpå, att
i händelse R. St. nu skulle finna nödigt att igpnom någon
åtgärd förvissa sig om, att hvad som nu är stadgadt för
bankerna verkligen iakttages, så svnes mig intet hinder fölen
sådan lags retroactiva kroft. Om t. ex. R. St. skulle
lins K. M. tillkännagifva sin öfvertygelse om nödvändigheten
deraf, att Konungens Bef:h:de må ilga rätt att underrätta
sig 0111 behållningarnes verkliga belopp i-privatbankerna,
så synes mig intet hinder vara uti octrojen derför,
att delta stadgande genast kommer afl sättas i verkställighet;
ty det innebär då intet annat, än alt K. M. oell R.
St. funnit nödigt att vidtaga en sådan nv conlroll, för att
förvissa sig derom, alt privatbankernes ställning, eller det
verkliga förhållandet emellan deras utelöpande sedlar oell
valutan är sådant, som detsamma enligt författningarna bör
vara. Om R. St. finna ett sådant stadgande nödvändigt, och
K. M. dertill gifver sin sa rict ion, så ser jag ej, att redan
utfärdade octrojer kunna innebära hinder för deras verkställighet,
emedan detsamma endast afser controllerna; men
jag har ej vrkat att delta skulle utgöra föremål för någon
särskild propos., af den orsaken, att frågan om controllerna
förekommer i någon viss §, och jag af sådan anleda, ej ansåg
nödigt att göra någon framställning derom, förrän vi
komma till den §, sorn innefattar detta ämne.
Frih. Hove: Jag anhåller att få fästa R. o. Ad:s och
särskildt Hr Sliåles uppmärksamhet derpå, att tit-1 är 0111
det lagförslag, hvilket af Utsktn blifvit fVamsläldl, sorn vi
nu skola öfverlägga. Om nu denna öfverläggning slutar
med att förslaget ogillas, så hemställer jag till Hr Stråle:
hvad behöfves då något förklarande, att denna lag, sorn
icke blir någon lag, skall hafva eller icke hafva retronetiv
o n»
verkan? Jag ber likväl att ännu härtill få lägga några ord.
Som jag har mycken anledn. alt tro, det Hr Stråle ej är
mera böjd än jag, alt bifalla denna lag, utan önskar att få
sitt
Den 18 Februari f. m.
4a5
sitt förslag antaget; så hemställer jag, om det ej blir den
bästa ordningen för frågans afgörande, att vänta härmed intill
dess hela betänkandet är genomgånget. Visar det sig då,
att några lagstadganden äro bifallna, 0111 hvilkas retroactiva
verkan fråga kan uppstå, så är det då tids nog att besluta
om de böra hafva retroactiv verkan eller ej Skulle deremot
den nya lagen alldeles icke vinna bifall, så förfaller ju
också Irågan 0111 dess retroactiva verkan; men jag vill derför
alldeles icke gå miste om det bättre förslag, sorn jag
gerna tilltror Hr Stråle om att framställa, och hvilket hau
eril. Riksd.Ordn. äger full rättighet att söka göra gällande,
när det första förslaget är afslaget. Jag hemställer derför,
om icke frågan 0111 lagens retroactiva vei kan må uppskjutas,
intill dess vi sett om Utsk:ns förslag blir afslaget eller
ej.
Gr. Frölich: De två siste talarnes yttranden hafva
styrkt mig i den förmodan, som jag för en stund sedan hade
äran framställa, nemi. att de grundat sina yttranden på
en förvillelse. De hafva troligen icke varit uppe ifrån dis—
cussionens början och hört Hr Stråles framställning, som i
korthet innehåller ett yrkande att få förklarad!, det den
banklag, som nu stiftas, skall kunna lagligen inverka äfven
på de nu existerande hanker, hvilkas privilegier måste efter
densamma ändras i de punkter, der de ej dermed öfverensstämde.
Frih. Boye synes mig tro, alt Hr Stråles förslag
varit, det Utsk:ns lagförslag borde helt och hållet förkastas,
och således ingen ny lagstiftning i detta ämne vid innevar.
riksdag antagas. Sedan fråga derom är väckt, vill jag endast
nämna, alt det nu är andra gången, sorn förslaget till
lag för enskilda banker är före, att de sammansatta Utsk:u,
äfven under den tid jag hade äran vara ledamot deraf, handlagt
Hr Siräles förslag, och derifrån antagit hvad de ansett
vara nyttigt, men ej så att Hr Stråle är nöjd dermed. Detta
vare nog sagdt härom. Hvad nu deremot egentligen beträffar
hufvudsaken, eller lim livida det skulle gå an att fatta
ett sådant beslut, som Hr Stråle begärt, så får jag äran
förklara, att det synes mig naturligt, att om en ny banklag,
som stadgar andra grundsa Iser än den förra, utkommer, så
skola de redan varande bankbolagen sjelfmant rätta sig derefter;
men att tvinga dem dertill, tror jag ej att vi lagligen
kunna besluta. Jag har redan förut tillkännagifva min förundran
öfver, att höra ett sådant förslag af Hr Stråle, som
det hvilket han nu framställt, och är tvungen att bestrida
detsamma.
Hr Stråle: Jag sökte i början af discussionen fästa
uppmärksamheten derpå, att, om denna fråga lemnades oafgjord,
och om man ville bifalla hvad Utsk:n föreslagit, så
skulle ju vid hvarje §, som föredroges till afgörande, hvar
20 H. 54
4a6
Den 18 Februari f. m.
och en länka salunda: kan denna § komma ali verka på
nu existerande banker eller ej? Man måste naturligtvis se
saken ifrån en helt annan synpunkt, om den lag, som stiftas,
skall blifva gällande äfven för de redan varande bankerna,
än om den blott skal! gälla för hädanefter uppkommande
banker. Man säger, att jag yrkat di t lagen måtte
få retroactiv verkan. Detta är ej det rätta ordet, ty jag har
endast åsyftat att få de nuvar. bankernes förhållanden legaliserade.
Jag har väckt en motion vid denna riksdag, hvilken
hufvudsakligen ligger till grund för mitt förslag till lag
för nuvar. och blifvande enskilda banker, och deruti föreslagit
sådana stadganden, att de, efter mitt förmenande, äfven gro
tillämpliga på nuvar. banker. Detta anser jag ej Utskms
förslag vara, och har för öfrigt visat, att Utsk:ns förslag
lemnar domaren i tvetydighet om huruvida bankens privilegier
eller förslaget skulle komma att gälla. För att undanrödja
all osäkerhet hos domaren, har det varit min tanke,
att den nya lagen borde gälla äfven för nuvar. privatbanker,
och att man vid dess stiftande borde tillse, att ej
deras privilegier måtte förnärmas, och jag anser således, att
denna lagstiftning både kan och bör omfatta ej allenast
framdeles blifvande, utan äfven redan varande banker. Jag
anhåller således, att propos. derom nu måtte framställas,
emedan jag anser det olämpligt, att, först sedan man genomgått
hela lagen, afgöra den frågan, huruvida lagen skall tillämpas
på alla privatbanker eller ej. Det är på sådan
grund, som jag trott, att den fråga jag framställt bör först
afgöras.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Ilr Stråles mening
vore, att den nu under öfverläggning varande lagen för enskilda
banker borde blifva gällande för så väl de redan uppkomna
som för dem, hvilka hädanefter kunna uppkomma.
Frih. Tersmeden, Fredr. Wilh.: Som det sista
tillstyrkandet af Utsk:n i detta förslag just innehåller motsatsen
af hvad Hr Stråle framställt; så hemställer jag, 0111
ej det lämpligaste vore, att Hr Frih. o. Landtm, framställer
Utskms förslag till bifall, och att hvad Hr Stråle föreslagit
må blifva nej-proposition. Jag yrkar åtminstone lör min del
detta, och tror att det vore del formenligaste.
Hr Frih. o. Landtm, fästade uppmärksamheten deruppå,
att, såsom Hr Landtm, åtminstone fattat frågan, det
tillstyrkande af Utsk:n, som finnes på sidan 8 of moliverna
och upplysningarna, äfven innehölle åtskilliga andra frågor
än den nu egentligen förevarande.
Till närmare upplysning härom lät Hr Landtm, nu
uppläsa det å sidan 8 befintliga ifrågavar. tillstyrkandet.
Frih. Boye: Det är just i anledn. af hvad jag nu hört,
Som jag utber mig att få understödja Frih. Tersmedens för
-
Den 18 Februari f. m.
427
sing. Jag tror att ja-propos:t> bör innehålla det tillstyrkande
sif Ulsk:n, som nu blifvit uppläst, och att Hr Stråles
framställning hör intagas i contra-propos.; och jag drager
ej i betänkande att på förhand förklara det jag ämnar votera
ja.
Gr. Frölich: Jag tillstår, att jag i första ögonblicket,
då Frih. Tersmeden yttrade sig, fann mig benägen att instämma
med honom, men Hr Landtnäs egen framställning
har öfvertygat mig om, att detta ej var det rätta, emedan,
som sagdt är, hvad Utsktn föreslagit omfattar mera, än den
propoS., som Hr Stråle begärt. Jag tror, att vi bäst komma
ifrån saken på det sätt, som Hr Landtm, framställt, och
hoppas, alt voterts-propositionerna i öfverensstämmelse dermed
blifva uppställda.
Hr Rosenblad: Då förhållandet verkligen är sådant,
att det ej är i Utsktns förslag till lag utan i ett postscriptum
efteråt, som denna mening är intagen, och deruti äfven
är inbegripen en försats, som ej har någonting motsvarande
i Hr Stråles förslag; så får jag förena mig med Gr. Frölich
i detta afseende. Om då, såsom jag förmodar, Hr Stråles
förslag blir afslaget, så innebär detta R. o. Ad:s beslut, att
de enskilda banker och disconter, som redan äro inrättade,
blifva vid deras redan erhållna privilegier under den återstående
tiden orubbadt hibehållne; derest de ej sjelfve önska
att underkasta sig de förändringar, som genom den nya
lagen komma att bestämmas.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
propos. böra framställas å Hr Stråles förslag.
Ropades ja.
Hr Landtm, framställde derefter propos. till antagande
af Hr Stråles förslag.
Ropades starka nej, blandade med ett eller annat ja.
Hr Landtm, förklarade, det han funnit nej hafva öfverrösta!
ja.
Hr Stråle: Då jag är ensam om min mening, så vill
jag visserligen ej besvära R. o. Ad. med en votering, utan
anhåller blott att emot det nu fattade beslutet få reservera
mig till protocollet. Jag fruktar att i följe deraf, att någon
bestämd lagstiftning för de redan varande bankerna ej
kommer att äga rum, stora olägenheter i en framtid kunna
uppstå; och får tillika förklara, att då härigenom den motion,
jag i detta ämne väckt, är afslagen, så anser jag mig
ej vidare böra deltaga i de discussioner, som vidare i detta
ämne förekomma.
Frih. Boye: Jag ber Hr Landtm, och R. o. Ad. vördsamt
om förlåtelse, att jag begär votering. Ändamålet dermed
skall jag loyal t uppgifva är, att yi må slippa att få
D e ii 18 F e 1) r u a t i f. m
den i §:n föredragen pä förmiddagen. Den i §:n är elen
vigtigasle af hela förslaget, och jag förutser, att innan hälften
af disenssionen är slutad, så äro bänkarne mera än lill
hälften tomma. Jag begagnar således min rätt att begära
votering, och hoppas att jag ej skadat min rätt derigenom
att jag så loyall uppgifvit orsaken hvarför jag nu begagnar
mig deraf.
Hr Rosenblad: Jag får vördsamt underställa Hr
Landtm., 0111 icke detta verkligen vigliga ändamål kunde
vinnas på det sätt, alt man uppsköt fortsättningen af denna
öfverläggning till eftermiddagens plenum. Vi kunde derigenom
slippa en onödig votering, blott för nöjet att votera.
Frih. Boye: Med det fullkomligaste öfverlåtande till
Hr Frih. o. Landtm., öfverlemna!' jag åt Hr Frih. o. Landtm,
att tillintetgöra min begäran 0111 votering, genom en tillåtelse
för Ståndet att nu åtskiljas, i hvilket fall jag gerna af
slår
ifrån min begäran om votering; men till Hr Frih. o.
Landtm, hemställer j <g äfven, om den vigtigaste punkt af
hela förslaget skall förekomma nu, då tiden är så knapp.
Får jag uppskof till eftermiddagen med föredragningen af
denna punkt, så fordrar jag nu ingen votering.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då ingen § i Riksd.-  Ordn. berättigade honom att ingå i några underhandlingar
i sådana afseenden, som Frih. Boye föreslagit, kunde Hr
Landtm, icke nu besvara Frih. Boyes framställning.
Gr. Frölich: Jemte det jag i allo gillar det svar, som
Hr Frih. o. Landtm, nu gifvit Frih. Boye, så hoppas jag
att han, mot min tacksägelse efteråt, äfven lör ett annat
skäl afstår ifrån sin votering, nemi. derför att den ledamot,
som egentligen yrkat denna sats, nu har fått den oskattbara
fördelen att för sin del befria Huset ifrån en votering,
derigenom att han ej vidare fortfar att yrka densamma ;
och jag hemställer, om icke Hr Frihm deruti funnit eli annat
skäl att afstå från sin begäran. För öfrigt förenar jag
mig i Frihms önskan, alt vi mätte få skiljas åt, sedan denna
saken är slut, och i eftermiddag få höi ja den stora öfverläggningen
om 1 §:n of Ulsk:ns förslag.
Frih. Boye: Med all den aktning jag är skyldig Hr
Frih. o. Landtm., och utan alt klandra det svar jag fått,
öfverlemna!' jag likväl till Hr Frih. o. Landtm, om han ej
nu skulle täckas afhugga frågan genom att skilja oss åt, ty
i annat fall nödgas jag vidblifva min begäran,
Hr Mannerskantz: Jag får blott förklara, all ifall
Frih. Boye fortfar med sitt yrkande 0111 votering, så -kom
mer
jag att, sedan denna votering för sig galt, i händelse Hr
Landtm, då framställer propus, lill Slåndel, huruvida .Ståndet
skulle vilja åtskiljas, besvara denna propus, med nej och
Den »8 Februari f. m.
4*9
derpå begära votering, i händelse Hr Landtm, tror sig hafva
funnit propostn med ja besvarad.
Frih. boye: Efter den vändning frågan nu fått, an
ser
jag det vara min skyldighet att gifva efter, öfverlemnande
helt och hållet till Hr Frih. o. Landtm, att gå vår
önskan till mötes eller ej. Jag afstår från min begäran om
votering.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, sedan Frih. Boye
afstått från sin begäran om votering, R. o. Ad. torde finna
att Hr Stråles förslag blifvit förkastadt genom det svar R.
o. Ad. lemnat på den gjorda propositionen.
Ropades ja.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppsköts ,till
eftermiddagen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Thorsdagen elen 18 Februari i84i.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades prot.utdr. röride R. o. Ad:s de föregtde dagarna
samt denna dag f. m. fattade beslut i anledn. af Statssaint
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktns utlåt. N:o 128.
Upplästes till justering 1 prot.utdr. för denna dag f. m.
Hr Lilljeh öök, Ludv.: Jag anhåller, att R. o. Ad.
behagade inbjuda de öfriga Stånden att förena sig uti R.
o. Ad:s på f. m. fattade beslut, hvarigenom R. o. Ad, för
dess del, beviljat staden Falkenberg ett understöd af 4000 r:dr.
Frih. Cederström, Jacob: Då de öfriga Stånden
ännu icke beslutat öfver betänk. rör:de understöd åt staden
Falkenberg, så anser jag olämpligt att inbjuda dem att förena
sig uti ett beslut, sorn man ej vet, om de icke i alla
fall skola fatta. Jag afstyrker derföre inbjudningen.
Hr Lilljehöök: För att i någon mån undanrödja
den siste varde talarens skäl, hvarföre han motsätter sig
inbjudningen, får jag äran upplysa, alt åtminstone BondeSt.
förehåll betänk, samt afsiagit detsamma.
43o
Den 18 F e b r u • r i c. m.
Frih. Boye, Ludv.: Jag bekänner alt jag endast föl
jer
min känsla, då jag ber ali få understödja Hr LilIjehööks
begäran. En gåfva af 4000 r:dr lill understöd åt en stad,
sorn undergått eldsvåda, synes mig så ringa, att det svär
mot min känsla att icke göra hvad jag kan, för att utverka
bifall dertill.
Hr Lagerheim, Lars Magnus; Då det varit vanligt,
att R. St. beviljat äfven betydligare understöd åt deni, som
varit utsatte för dylika olyckshändelser, så får äfven jag
understödja inbjudningen.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. alt
inbjuda de öfriga resp. Stånden till instämmande i R. o.
Ad:s beslut angtde understöd åt de brandskadade i staden
Falkenberg.
Frih. Cederström: Då ändamålet med inbjudningen
är att vinna bifall till betänk., men R, o. Ad. ännu ieke
vet om ej de öfriga Stånden skola bifalla detsamma, så måste
jag reservera mig mot beslutet om en så oformlig inbjudning.
Sedan detta beslut blifvit i det nyss upplästa prot.uldr.
infördt, blef prot.utdr. af R. o. Ad. godkändt.
Fortsattes pröfningen af Banco- och LagUtsk:ns utlåt.
N:o 5, i anledn. af gjorda anmärkn:r vid Utsk:ns betänk.
W:o 1, med förslag till lag för enskilda banker.
1 §:n.
Frih. Cederström, Jacob: 7a §:n Reg.F: 11 inne
håller
mot slutet: "ägande R. St. allena ratt att genom banken
utgifva sedlar, som för mynt i Riket må erkännas. För
att ställas i conformitet med denna föreskrift, tarfvar 1
§:n af denna lag för enskilda banker, hvarigenom dem tillätes
att utgifva tryckta eller graverade creditsedlar, följande
tillägg, som bör införas näst efter ordet ”creditsedlar,"
nemi. "hvilka dock icke för mynt i Riket må er
1
.. »
k unna s.
Gr. Frölich, David: Jag ämnar icke vara vidlyftig
rör:de denna punkt, emedan jag så väl muntligen som skriftligen
och i tryck sökt ådagalägga de motiv, hvarföre jag
önskat, att denna § måtte ställas i enlighet med 5 §:n af
11. St:s vid i83o års riksdag stiftade samt af K. M. fastställda
lag för R. St:s bank; utan inskränker jag mig lill
att föreslå, alt förevar. § måtte erhålla följande redaetion:
"Enskilda stånde det fritt att, till bankrörelses bedrifvande
med egna creditsedlar, stifta bolag inom alla Rikets län.
Uti länsstyrelsens residensstäder skola bankernes hufvudcontor
dock alltid förläggas. Bankafdelningar eller vexlingsconlor,
utan rätt att utgifva andra egna förbindelser än in
-
Dea i8 Februari e. m.
43i
visningar lill viss man å hufvudcontoret, måge dock nti
Rikets öfriga städer eller andra tjenliga ställen inrättas.”
Fi ib. Boye, Ludv.: I anleda, af hvad Frih. Ceder
ström
yttrat, anhåller jag få förklara, att jag icke har något
att erinra mot det af Hr Frihtn föreslagna tillägget i
denna §.
Då Gr. Frölich önskat öfverensstämmelse emellan denna
§ uti Utslcns förslag och en viss punkt uti K. M:s för R.
St:s Bank utfärdade lag, så hade jag gei na Sett att Hr Grefven,
genom uppläsning af den omnämnda §:n uti sistnämnda
lag, visat oss stridigheten emellan de ifrågavar. 2:ne §§:r,a;
ty jag åtminstone äger icke det minne af K. M:s för R. St:s
Bank utfärdade lag, att jag kan påminna mig hvad den uppgifna
§1 n innehåller och är således icke i tillfälle alt kunna
bedomina, huruvida den föregifna motsägelsen verkligen äger
rum; hvilket jag mäste betvifla, dä jag ej kan föreställa
mig annat, än att den §:n uti lagen för R. Sits Bank, som
skall stå i strid med i §:n uti förevar, förslag, är och varit
känd af BancoUtskts pluralitet.
Hvad sjelfva saken angår, får jag i R. o. Åd;s minne återkalla
de händelser, som tilldrogo sig 1817 och 1818.
Ang:de systemet har jag ingen strid alt befara hvarken med
Gr. Frölich eller någon annan, ty jag har godkänt det, och
det har visat sig nyttigt; jag menar privalbanksystemet; ty
jag frågar eder, mine herrar! hvar bar allmänna rörelsen
nu vaiit, 0111 icke för de accumuierade millionerna i hanken
och Riksg.cont. någon ersättning varit gifven i privatbankerna?
Privatbanksystemet är således välgörande; meri
öfverdrifvet, blir det skadligt, och det är denna öfverdrift,
som mäste molas genom lag, hvilket icke kan ske på annat
sätt, än att Regerin får i sin makt att tillbakahålla öfverdriften.
T)å jag begärde att i minnet få återkalla 1817 års
händelser, så var det för att visa vådan utaf alt gå fram
och tillbaka i finance-läran. Man hade 180g förnyat 01 inI—
disconterna; man hade gifvit privilegium åt Götha-canal
att inrätta en särskild discont, och dessa disconter, angelägna
att skyndsamt komma till en öfverdrifven vinst, hade
titgifvit en stor massa sedlar. Naturliga följden deraf blef,
att alla priser stego, att lättheten att erhålla penningar bildade
en ny industrigren, nemi. att köpa fastigheter den ena
dagen för att med vinst sälja dem den andra. 1817 åis
händelser inträffade. Jag kunde i afseende på förhållandet
med Malmö discont åberopa en värd ledamot, för hvilken
jag hyser den fullkomligaste och alltför stor aktning, för
att betvifla alt icke han skulle säga sanningen, sorn deltagit
uti revision af Malmö lånebank och derföre kail vitsorda
de malversationer, som der ägde rum; det vill säga att
man hade för långt utsträckt lånesystemet. Nu är det ingen
hemlighet, utan en hvar känner att det varén politisk
43a
Den 18 Februari, e. m.
omständighet, som gjorde riksdag nödvändig, och för att få
skäl dertill, hvad gjorde man? Jo, man förklarade, att derföre
att den ena banken hade mai verserat, såsom man kallade
det, så skulle allas disconträttighet ogillas, och derigenom
indrogs nära fem millioner r:dr utur rörelsen; hvaraf
följden blef, icke blott alt tusentals familjer blefvo olyckliga,
utan äfven att varorna hastigt föllo i värde, då deremot
penningens värde steg till förmån för procentaren. Skola
vi förnya dessa convulsiva ryckningar i Staten? Skola vi
stadga en lag, deri icke garantier gifvas för folkets rättighet,
på ena sidan, och för maktens utsträckning på andra,
mot en våldsam sedelindiagning. Jag tror alt lagstiftande
makten är skyldig folket denna omsorg; och vilja vi uppfylla
den, så är det nödigt, att Regenn får i sin makt alt
hejda öfverdi iften i privatbank-systemet, Det är endast öfverdriften,
mot hvilken jag vill att correctiv måste gifvas.
Jag begagnar detta tillfälle alt rätta ett yttrande på f. m.,
då jag önskade att inga flera privatbanker måtte inrättas,
än de som redan finnas. Jag hade i det ögonblicket dea
olyckan att glömma, att de norra provinserna torde behöfva
dem; men i de öfriga provinserna erkänner jag icke behofvet
deraf. Jag slutar med den anhållan, att Hr Frih. o.
Landtm, läcktes gifva propos. till bifall å förevar. § i lagförslaget.
Frih. Cederström: Jag anser mig skyldig att upp
taga
Frih. Boyes framställning och till mig riktade förfrågan
röride disconternas år 1817 och 1818 iråkade obestånd,
och jag får då tillkännagifva, att jag, såsom revisor öfver
disconterna så väl i Götheborg som Malmö år 1816. fann
att Malmö discont, som ägde privilegium att upptaga enskildes
penningar mot tre proc. ränta, och till motsvarande
belopp lemna ut sedlar, som löpte med tre proc., funnit det
beqvämare att, utan att upptaga penningar, fabricera 3
proc.-sedlar, som utgåfvos till allmänheten, hvadan disconlen
var utgifvare af falskt mynt. 1 den ställningen stod Malmö
discont vid den af mig anställda revisionen. Der funnos
personer, som hade ända lill 100,000 r:dr på samma namn,
och en af dem hade såsom hypolhek lemnat 100,000 lomma
buteljer, hvilka egentl. endast utgjorde sönderslaget
glas. Discontdirectionen blef i anledn. deraf nödsakad att
ställa sin egendom i säkerhet för disconten och kunde icke
erhålla decharge annorlunda, än att egendomen med seqvester
belädes, och att direetionen afsade sig rättigheten att
äga votum i beslut oin utlåningar. I reglementet vidtogs
nemi. den ändringen, alt R. St:s Banks ombud skulle hafva
afgöranderält inom direetionen uti alla utlåningsfrågor, genom
hvilka åtgärder banken ansågs kunna reda sig sjelf;
men då R. St:s Banks styrelse icke nog hastigt hann utse
den
Den 18 Februari e. m.
433
den person, scrn skulle nedresa till Malmö, för att a bankens
vägnar, på sätt jag nämnt, besluta om utlåningarna,
fortgick emedlertid direct:n på samma bana som den 1816
befanns hafva beträdt och ökade derigenom sin balance med
flera hundra tusende r:dr. Deraf uppstod en stockning, emedan
diseonten öfverskrida sitt creditiv, och följden deraf
blef att Götheborgs och Götha canal-disconters creditiv i
banken blcfvo uttömda, och att dessa disconter icke kunde
utlösa sina utelöpande förbindelser. Dessa upplysningar har
jag ansett mig böra meddela i anledn. af Frih. Boyes yttrande
oni det vitsord han ansett mig kunna lemna rör:de
1817 och * 818 årens händelser nied filialcontoren; men efter
jag har ordet, så vill jag ytterligare erinra om behofvet
af den rättelse i 1 (§:n, hvarigenom den kommer i conformitet
med 72 §:n Reg.Ftn, hvilket ändamål deremot icke
vinnes genom det tillägg Gr. Frölich föreslagit. Mitt tillstyrkande
var, att efter ordet ”creditsedlar” skulle införas:
hvilka dock icke sorn mynt i Riket erkännas.
Hr Ribbing, Bengt: Uti den af Frih. Boye yttra
de
princip i afseende på den finariciella ställningen i allmänhet
och privatbankernes syftning isynnerhet, instämmer
jag fullkomligen. Lika med Hr Frihtn, anser jag ett sådant
fram- och återgående skadligt, oell önskar derföre att en
lag måtte stiftas, hvarigenom det kunde förekommas; men
frågan är just den, hurudan lagen skall vara för att förekomma
det onda; om det förekonimes derigenom, alt stiftandet
af privatbanker öfverlemnas ensamt åt Reger:ns omdöme,
eller om en lag bör stadgas, som bestämmer vissa
villkor, hvilka på det nogaste böra uppfyllas, om tillstånd
till ett sådant bolags stiftande skall kunna erhållas. Jag är
öfvertygad att största säkerheten ligger deruti, att en bestämd
lag finnes; ty om, på sätt denna § tillåter, det skulle
bero på ett tillfälligt omdöme, huruvida privatbank på ena
eller andra stället i landet är nödig eller icke, så kunde
detta omdöme fela. Jag tror att så många särskilda bevekelsegrunder
skulle sältas i rörelse från alla kanter, då en
sådan begäran framställdes; dels af den önskan att inga flera
privatbanker än de närvarande skulle få stiftas, på det
att de aclieägare, som finnas, skulle få behålla det monopol
in m de hafva, att få skörda en stor vinst, och dels af
dem, som önskade nya privatbanker, för att få dela denna
vinst. Jag tror att genom sådana motiver Regertn kan blifva
missledd i afseende på sitt bedömmande. Finnes det nu
en bestämd lag, som till punkt och pricka hör uppfyllas,
innan en sådan sanction kan erhållas, så är det min öfvertygelse,
att det innebär mera säkerhet. Jag önskar derföre
en annan redaction af denna 1 §, och ehuru jag erkänner,
att den redaclion, Gr. Frölich föreslagit, syftar åt samma
20 H. 55
434
Den 18 Februari e. m.
ändamål, sorn jag önskar uppnå, får jag dock, för den händelse
den af Hr Grefven föreslagna redaction icke skulle
godkännas, för R. o. Ad. föreslå en alternativ redaction, sorn
skulle blifva följande: ”Bankrörelse med rättighet att utfärda
tryckta eller graverade credilsedlar må af enskilda
personer endast i förening till bolag bedrifvas, efter dertill
af K. M. meddeladt tillstånd, vid ansökning hvarom böra
till granskning och stadfästelse bifogas, ej mindre de för
bancolaget uppgjorda gruridreglor och ut låningsreglemente,
än äfven prölblanketter till creditsedlar. Befinnas vid denna
granskning de tvänne förra vara i nogastfe öfverensstämmelse
med denna lag författade och de sednare innebära
tillräcklig säkerhet mot förfalskning, skall sanction på 10
år icke kunna förvägras. År åter förhållandet motsatt,
bör det felaktiga anmärkas, och om det nöjaktigt rättas, är
sökanden till sanctions erhållande berättigad. Vid sådan
tids utgång” etc. på sätt §:n vidare innehåller. Jag får vördsamt
anhålla om propos. till antagande af denna redaction.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag
instämmer till alla delar uti hvad Frih. Cederström anfört
rör:de behofvet af det af Hr Frih:n föreslagna tillägget ,uli
nuvar. 1 § af förslaget. Det är nödigt atl allmänheten, isynnerhet
de mindre bemedlade, vet att dessa privatbanksedlar
icke äro Rikets mynt. Det är nödigt att directionerna
för dessa filialcontor blifva derom påminta, emedan jag enskildt
haft den erfarenheten, alt de alldeles förbisett detta
stadgande i grundlagen. Under 1838 års vinter, då postcommnnicationen
var afbruten emellan Gottland och fasta
landet, saknades tillfälle att kunna utbyta dessa sedlar; men
då allmogen skulle betala sin skatt, och i uppbörden icke
får emottagas annat än det allmänt i Raket gallande myntet,
eller det mynt sorn i R. St:s Bank blifvit utgifvet, så
nödgades allmogen köpa varor till något betydligt belopp,
för att få vexla sedlarna eller ock gifva agio derför. På
det alt följande året ett sådant menligt förhållande icke
skulle inträffa, utfärdade jag kungörelse, med erinran derom
att de borde vara betänkte på alt i tid förskaffa sig det
mynt, som behöfdes för kronoutlagorna innan postcommunieationen
kunde blifva hämmad, emedan privatbanksedlarne
icke emoltogos i kronouppbörden; älven erinrade jag
derom, att ingen kunde tvingas att i liqvid för hvad som
försåldes emottaga privatbankssedlar. INågon tid derefter
kom en commissionär till mig från filialcontoret i Westervik,
med tillsägelse att om jag icke återkallade min kungörelse,
så funno de sig befogade att i Wisby Weckoblad låta
införa, att så länge kungörelsen på Gottland vore gällande,
skulle ingen Goltländning få låna i filialcontoret i Wisby.
Jag svarade derpå, alt hotelsen var af beskaffenhet att den
icke borde gå förlorad för allmänheten utan genast borde
Don 18 Februari e. m.
435
införas i Weckobladet. Den blef äfven införd i bladet, elmru
den icke väckte särdeles uppmärksamhet. Af denna
erfarenhet synes således, att det ur nödigt alt privatbankerne
erinras, att det blott är 11. St:s Banks sedlar, hvilka enl.
grundlagens stadgande som mynt i Riket gälla. Jag instämmer
derföre med Fril). Cederström, att det af Hr Frihtn
uppgifna tillagget må äga rum, antingen Utskrs, Gr. Frölichs
eller Hr iiibbings redaclionsförslag i öfrigt blir gällande.
Hr Rosenblad, Bernh.: Här lärer vara t vänne sär
skilda
anmärkn.-r gjorda mot denna 1 §, af hvilka den
ena angår frågan om det tillägg Frih. Cederström ansett
böra äga rum. Jag hörde icke sjelfva förslaget; men af
hvad den siste värde talaren nämnt, kan jag linna, att detta
tillägg afsåg uttryckande af den bestämmelse, som finnes uti
1824 års lag, nemi. att privalbankernes sedlar icke äro Rikets
mynt, och att i ingen händelse Slaten kan komma att
befatta sig med deras inlösande. Mot ett sådant tillägg har
jag ingenting att erinra, utan anser jag tvertom att något
sådant bör uttryckas i denna lagen, när den gamla lagen,
som stadgar sådant, blir upphäfven. 72 §:n Reg.Ftn innehåller
visserligen detsamma, men den erinrar sig icke en
hvar, som emottager privatbankers sedlar. Det andra förslaget
var Gr. Frölichs, hvilket gick derpå ut, att alldeles
borttaga Konungens pröfningsrätt och endast qvarlemna en
sådan åtgärd, som kan jemföras med hvad som tillkommer en
Kammarrätts-revisor. Konungen skulle nemi. endast hafva
att tillse, huruvida det i und. framlagda reglementet för en
tillämnad privatbank punkt för punkt öfverensstämde med
hvad sorn, enl. den gällande lagen, borde iakttagas. Detta
kan jag för ingen del gilla. Vill man borttaga Konungens
rättighet att deltaga uti beslut om privatbankers stiftande,
vill man börja med förberedande åtgärder i republikansk
syftning, så hör man göra det öppet och icke genom att
nedsätta Konungens värdighet, derigenom att Konungen förvandlas
till egenskap af en Kammarrätts-revisor. För min
del anser jag högst olämpligt att helt och hållet borttaga
Konungens pröfningsrätt. Begagnandet af den enskilda crediten,
för att på grund af förtroendet till densamma sälla
i omlopp något som, man må nämna det hvad man vill,
går och gäller såsom mynt i Riket, är så vigtigt, att det
fordrar den noggrannaste pröfning af de omständigheter,
som för hvarje särskildt tillfälle böra öfvervägas. Sammansättningen
af bolag, den personliga garantien af denna sammansättning,
orternes behof af eller förmåga att bära tva
ellei’ tre hvarandra korsande sådana inrättningar och mångfalldiga
andra förhållanden, som omöjligen kunna vara förutsedda,
måste naturligtvis tagas i betraktande, innan en så
vigtig och på allmänna välmågan så djupt ingripande in
-
436
Den iS F öhr u a r i c. m.
rättning beviljas. Det fordras således, när tillämpning af
banklagen ifrågakotnmer, en särskild pröfning, huruvida man
anser lämpligt att öfverlemna åt bolaget en så vidsträckt
rättighet, som bär är i fråga; och denna pröfning kan icke
utöfvas af någon annan auetoritet, än den sorn, under närvar.
generation, efter Sveriges grundlag är Sveriges verkställande
makt, och hvars rådgifvare, efter Sveriges grundlag,
för verkställigheten deraf äro underkastade både juridiskt
och moraliskt ansvar; något som icke äger rum med
de hundratals medlemmar, som vid en riksdag kunna stifta
dessa allmänna grundsatser, och som icke kunna upplaga
alla de speciella fall, på hvilka dock i sådana frågor ligger
den största vigt. Skall då Sveriges Regering vara hindrad
att vidtaga de åtgärder, som kunde äga ett snart sagdt obegränsadt
inflytande på Svenska medborgares välfärd och
rättigheter? Jag får derföre på det aldrahögsta motsätta
mig både Gr. Frölichs och Hr Rihbings förslag, dock aldramest
Hr Ribbings, emedan det skulle gifva Sveriges konungamakt
en röle, som vår grundlag icke känner, nemi. den
att blott vara en Kammarrätts-revisor.
Frih. Stjernstedt, Theodor: På de skäl, som i
Utsktns betänk, blifvit anförda, så väl som de hvilka ytterligare
blifvit utvecklade, får äfven jag bestrida den ändring
i t §tn, som Gr. Frölich och Hr Ribbing föreslagit. Jag
tror det nemi. vara af stor vigt för äganderättens helgd,
att icke lemna full frihet för sådana bolags uppkomst, hvarigenom
sedelstocken hastigt kan ökas eller hastigt minskas,
emedan sådant influerar på egendomars väl de och på varuvärden
i allmänhet. Det är visserligen sannt, att i i83o
års banklag är rättighet lemnad för enskilde att ingå bolag
till bedrifvande af bankrörelse; men der står ett tillägg,
sorn säger, att det skall ske i enlighet med redan stiftade
lagar, eller de lagar, som framdeles varda stiftade. Således
hindrar ingenting att i nu föreslagna banklag inlaga ett sådant
stadgande, som lemnar åt Konungen pröfningsrätt, om
det är lämpligt att dylika privatbanker må uppkomma.
Hvad det af Frih. Cederström föreslagna tillägget beträffar,
så anser jag detsamma öfverflödigt. Visserligen bör i lagen
intagas ett stadgande, som bjuder att dylika creditanstalters
utelöpande sedlar må gälla för mynt, såvida nemi. man
vill att dessa sedlar skola gälla lika med Rikets mynt; men
icke behöfver man intaga något stadgande, som säger att
dylika creditsedlar icke må gälla för mynt, emedan det följer
af sig sjelft.
Hr von Rosen, Georg: Jag förenar mig med Frih.
Cederström om det tillägg uti §:n, att privatbankcrnes sedlar
icke skola anses såsom Rikets mynt. Jag tror det vara
nödvändigt, då man liksom velat pocka på att de skola
emottagas i uppbörd, i ränterierna och i enskilde personers
Den 18 Fe b fuari e. ra.
ömsesidiga liqvider. Uti en provins, sorn är omgifven af
dylika banker tilt den mängd som södra delen af Sverige,
hufva dessa sedlar så utträngt Rikets mynt, att det knappt
tinnes i allmänna rörelsen. Elter min öfvertygelse kan man
således icke lägga nog vigt derpå, att dessa sedlar äro enskilda
förbindelser, som ingalunda kunna framtvingas i liqvider.
I afseende på sednare delen af mora., som Gr. Frölich
och Hr Ribbing velat ändra, får jag tillstyrka livad
Utskm föreslagit. Det ligger nemi. för mycken vigt på resultaterna
af privatbanker, att icke bogsta styrelsen och
verkställande maklen skulle få bestämma något derom ; ty
oin vi tanke oss att i hvarje siad dylika banker uppkomma,
så befarar jag att skadan deraf vore vida större, än den
nytta de kunde åstadkomma. Vi komma framdeles till 3
§:n, der jag förbehåller mig att äfven få yttra något i den
saken. JNu får jag blott korteligen tillstyrka att Utsktns
förslag i sednare delen af detta mom. mätte blifva af R. o.
Ad. antaget.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Frånkännande mig
helt och hållet förmågan att kunna lemna något bidrag lill
omdömets vägledning i denna maktpåliggande och i samliällsrörelsen
så djupt ingripande fråga, som i någon mån
kunde motsvara hvad Gr. Frölich i sådant hänseende har
utvecklat, sorn mig synes, på grund af en bevisad djup insigt
i detta ämne, kan jag likväl icke afhålla mig att afven
yttra några ord i afseende på de grundsatser, sorn här blifvit
uttalade ronde i §:n i delta lagförslag. Det torde till
en början tillåtas mig i förbigående få nämna, att jag icke
är delägare i någon privatbank; att jag vid dessa privatbankers
första stiftelse hyst de största farhågor; att äfven
jag tagit ett djupt intryck från privatbankernes öde inom
Amerika\ alt jag äfven hade i minnet under en liflig föreställning
catastrofen åren 1817 och 1818 med bankens filialcontor.
Jag säger, att jag varit bland deni, som icke
med någon ifver omfattat privatbankernes inrättande i vårt
land; men numera torde det vara afgjordt, att privatbankerne
varit af obestridlig nytta för landet, och det torde
således icke mera vara fråga om att hindra deras uppkomst
och utveckling, utan blott om sättet för lagstiftningen. Det
är i detta hänseende jag utber mig alt få upptaga den frågan,
huruvida privatbankernes inrättande skall grundas på
lag eller godtycke. Jag tror icke, att de, hvilka afsett det
motsatta fallet, hafva åsyftat att Konungen skulle undandragas
sin andel i sjelfva lagstiftningen; men jag hade föreställt
mig att villkoren för privatbankernes rörelse skulle
uttryckas genom lag. Jag frånkänner mig dock helt och
hållet förmågan att stifta en sådan lag. Jag leninar detta
uppdrag åt dem, sorn mera än jag egnat sig deråt, och som
således tagit saken i närmare betraktande; men jag tror
438
Den 18 Februari e. m.
icke, att man gör konungamakten någon tjenst dermed att
man öfverlemnar åt henne att godtyckligt behandla så vigtiga
föremål, som alt för den ena provinsen bevilja och för
den andra afslå inrättandet af privatbanker. Jag trortvertom,
att de, som vörda konungamakten och som afse dess
helgd, synnerligen böra fästa deras uppmärksamhet på nödvändigheten
att undandraga konungamakten delaktighet uti
sådana tillgöranden, hvilkas olyckliga utgång möjligen kan
läggas regeringsmakten till last, hvilket deremot icke blir
förhållandet, om blott tillämpning äger rum af en i civil
lagstiftningsväg tillkommen författning, nti hvilken begge
de lagstiftande makterna deltagit. Jag tror, mine herrar!
att uti financielt hänseende det är ett stort misstag,
hvarför vi i vårt land borde vara botade, att tilltro någon
myndighet att bestämma rörelsecapitalet eller behofvet af
mynt i ett land. Hvad det vidkommer att uti banklagen
uttrycka att privatbanksedlarne icke få anses som mynt,
så är jag af samma öfvertygelse som en värd talare, hvilken
yttrade sig kort före mig, att då det finnes uttryckt i
Reg.Ftn, så kan det icke behöfva bestämmas äfven i denna
lag. Om någon vidare föreskrift behöfves, så anser jag mera
ändamålsenligt alt denna bestämmelse påtecknas sjelfva
sedlarna, så att den enfaldige kunde se, att de icke äro
detsamma som Rikets mynt, ehuru han för dem kunde tillbyta
sig hvilken vara som helst och använda dem i rörelsen.
Jag kan icke finna, att i detta hänseende någon annan
redaction, än den som Gr. Frölich föreslagit, är riktig och
ändamålsenlig och ledande till målet; och jag anhåller derföre
om propos. till bifall till Gr. Frölichs förslag, när vi
hinna så långt att propos. kan komma i fråga.
Hr Ribbing: Om Hr Rosenblad hade betänkt att den
ifrågavar. privatbanklagen icke kan blifva lag förrän Konungen
sanctionerat densamma, så hade han måhända sparat
sig den ifver, hvarmed han sökt visa att den af mig
föreslagna redactionen skulle göra Konungen till en Kammarrätts-revisor.
Konungen har förut, vid beviljandet af
privatbankers inrättande, icke ansetts såsom en Kammarrättsrevisor,
då Han granskat det till reglemente för banken
framlagda förslag och ändrat det Han funnit nödigt. Jag
har trott, alt en hvar borde äga rättighet att stifta privatbanker,
så att Regertn icke skulle äga att afslå ansökningen,
då alla de villkor blifvit iakttagna, som privatbanklagen föreskrifver.
Jag tror att det är nödigt att föreskrifva, att det
reglemente, som framlemnas då fråga är att stifta en privatbank,
skall vara i det nogaste öfverensstämmande med den
blifvande privatbanklagen. Jag har icke funnit ett sådant
villkor uti den af Gr. Frölich föreslagna redaction; men jag
erkänner a!t det kan uti en annan, § intagas, och derföre
vill jag icke motsätta mig antagande af Gr. Frölichs redac
-
Den 18 Februari c. m.
439
tionsförslag, under förbehåll att uti en annan § ultryckes,
att sanction å ett i underdånighet framlagdt reglemente för
en privatbank icke bort i nåder meddelas, såvida icke reglementet
i det nogaste öfverensstämmer med privatbanklagen ,
men att, då detta fullgöres, hvarje sådan assosiation må vara
försäkrad att erhålla sanction derå.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Det skall icke vara mig
emot, om det af Frih. Cederström föreslagna tillägget finge
uti privatbanklagens 1 § intagas, ehuru jag anser det öfverflödigt,
emedan en hvar känner att privatbankernes sedlar
icke äro detsamma som Rikets mynt; men jag kommer
till något vigtigare. Man har här omtalat de olyckor, som
träffat Riksbankens filialcontor eller disconter, och man har
äfven citerat de olyckor, som inträffat i andra länder, såsom
i Amerika och England. För alt afböja och förekomma
dessa olyckor inom vårt land, anser jag Styrelsen böra
äga kraft och förmåga dertill, hvartill hörer att Styrelsen
äger pröfva de förslag till privatbanker, som inlemnas, och
afgöra huruvida de må inrättas eller ej. Hade allt tillförene
gått val, så hade jag varit af samma tanke med Gr. Frölich
och Hr Ribbing, att Konungen icke behöft tillkomma
någon annan åtgärd an att stadfästa reglementet, då det befanns
öfverensstämmande med gällande privatbanklag; men
då man känner de vådor, som kunna uppkomma af dylika
creditanstalter, derest icke alla de omständigheter noga öfvervägas,
på hvilka bankens inverkan på allmänna rörelsen
så väsendtligt beror; så anser jag Styrelsen böra undersöka
dem, och Styrelsen lärer då väl icke underlåta att höra de
auetoriteter, som dermed hafva närmare gemenskap, huruvida
en i frågas tä lid banks stiftande kan vara nödig eller
nyttig för landet, eller ej. Man har sagt, att det icke är lag
utan godtycke, som är i fråga. Örn R. St. föreslå och K.
M. antager en lag för privatbankers stiftande; så är lagen
gifven — och Konungen äger att i öfverensstämmelse med
denna lag, der behofvet så påkallar, bifalla eller afslå ansökning
om privatbanks inrättande. Jag vet icke orsaken
hvarför man vill, alt Konungen ej skall fortgående hafva
sin makt i en så vigtig lagstiftning, som privatbankrörelsen.
Dessutom har jag ett annat skäl till stöd för min åsigt,
nemi. rättigheten och skyldigheten för Konungens rådgifvare
att tillse och pröfva livad verkan en tillämnad privatbanks
inrättande kan hafva på landets välfärd. Om detta fråntages;
till hvem skulle då R. St. hålla sig, om en olycka inträffade?
Jo! till sig sjelfva — till stiftandet afen lag, som
i sin utöfning gjort bara ondt. — Dessutom tror jag att Konungen
icke skulle sanctionera en privatbanklag, föreslagen
af R. St., uti hvilken Konungen blifvit beröfvad en rättighet,
utom hvilken Han skulle vara nödsakad att emot sin
vilja stadfästa hvad Han funne tydligen leda till landets för
-
Den iS Februari e. m.
(lerf. Jag tillstyrker derföre antagande af Utsk:ns redactionsförslag
i denna §, äfven nied det tillagg Frill. Cederström
ansett behöfligt.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Äfven jag är benägen att
lemna mitt begifvande till det af Frih. Cederström föreslagna
tillägget, ehuru jag icke tror att detsamma egentligen
kan behöfvas. Det vore kanske lika lämpligt att det trycktes
öfver dörren till baneocontoren. Hvad angår liufvudfrågan,
som bär är afhandlad, nemi. huruvida Konungens
tillåtelse skall äga rum eller icke till privatbankers inrättande,
anser jag Utsktn hafva rätteligen förfarit. Redactiouen
uti denna § innehåller icke att ledamöterne uti ett sådant
hancolag skola vara inländske män. Kanske hade det
bort uttryckas; men det torde kanske heller icke vara lämpligt;
och om det icke ulsättes, så ligger deruti ett ytterligare
skäl hvarföre Konungens tillåtelse till bankers inrättande
bör anses behöflig. Det kunde hända i kritiska och
svåra tider, och vi lefva uti sådana, att en sammansättning
ägde rum, som hade för plan att skada vårt land genom en
sådan inrättning; och månne då icke Konungen bör hafva
rättighet att kunna afstyra en sådan olycka, eller skola Sveriges
lagar vara så inrättade, alt de utaf intrigmakare skulle
kunna begagnas lill undergräfvande af Ilikets väl? Jag
tillstyrker bifall till Utsktns redactionsförslag i denna §, med
det tillägg som Frih. Cederström ansett behöfligt.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Instämmande i det
lindrigast sagdt oskadliga, om icke nödiga tillägget, som
Frih. Cederström föreslagit, nemi. att uti denna § skulle
insättas, att privatbanksedlar icke få som Rikets mynt gälla,
kan jag så mycket mindre instämma uti de af Gr. Frölich
och Hr Ribbing föreslagna redactionsförändringar, enligt
hvilka från högsta vårdaren af Rikets vigtigaste och ömtåligaste
angelägenheter skulle undandragas en i alla samhällets
förhållanden så djupt ingripande fråga, som den att få inrätta
privatbanker, hvilka kunna utgifva milliontals sedlar,
gångbara i hvar mans hand; en sådan lagstiftning vore ganska
opolitisk. Det skulle äfven innebära ett kringgående
till öfverflygling af vår monarkiska styrelseform, då vår
grundlag uti i6 §:n Reg.F:n uppdrager åt Regenten den
ypperliga och majestätiska rättigheten, att ingen förderfva
eller förderfva låta till lif, ära, personlig frihet och välfärd.
Detta lagstadgande skulle blifva kringgånget, om sådana inrättningar
kunde få uppstå, hvilkas ofall kunde vålla tusentals
individers olyckor, utan att konungamakten ägde hindra
det. Jag tillstyrker således i denna del obetingadt antagande
af Utsktns betänkande.
Frih. Roye: Då jag bestred antagande af Gr. Frölichs
förslag, tänkte jag sannerligen icke, att fråga kunde uppstå,
i an
-
Den r 8 Februari e. m.
44>
i anledn. af detta ämne, örn konungamaktens helgd eller
dess anseende. Icke i någotdera af dessa afseenden talade
jag. Jag talade för äganderättens helgd och Svenska folkets
säkerhet i de speculationer för industri, hvartill en hvar är
berättigad. För det talade jag, då jag bestred Gr. Frölichs
förslag och begärde att i Regeringens hand måtte varda
nedlagd en förmåga att ti liba ka hålin det förstörande, som
skulle ligga uti en för långt utsträckt privatbanks-rättighet.
Hr Ribbings förslag skiljer sig från Utsktns, hufvudsakligen
icke i annat afseende, än att Hr Ribbing önskar, att då en
association till inrättande af privatbank framlagt villkor,
som icke strida mot privatbanklagen, skall Konungen icke
äga rättighet att afslå privatbankens inrättande. Så har
åtminstone jag uppfattat Hr Ribbings mening. Jag skall då försöka
att med ett skäl, som jag hoppas att både Hr Ribbing
och Gr. Anckarsvärd, som understödde den förre, torde finna
förtjent af eftersinnande, vederlägga Hr Ribbings förslag,
och lyckas jag deri, så har jag med detsamma tillintetgjort
Gr. Frölichs. Må det då tillåtas mig erinra, att det gifves
en omvårdnad om landets väl, som till sin verkställighet
icke kan begränsas af någon lag, utan måste vara anförtrodd
åt någon makt och således måste vara anförtrodd den makt,
som existerar när R. St. icke existera, nemi. emellan riksdagarna.
Enhvar finner huru angeläget det är, att en gräns
finnes för sedlars utgifvande; ty jag kan icke förutsätta en
så krass okunnighet hos någon, att han icke vet att allt sedelmynt
faller eller stiger i förhållande till dess mängd.
Nå väl! I följd af denna naturliga orsak har Regei :n, vid
beviljandet af hvarje octroj, varit angelägen att bestämma
det maximum i sedelrörelsen, som borde vara banken tillåten.
Denna vårdnad afser det allmännas vigtigaste angelägenhet;
det afser äganderättens helgd. Nå väl! Nu frågar
jag: åt hvilken annan makt, än konungamakten, skall man
anförtro att bedomina nyssnämnda förhållande; eller huru
är det rimligt att i privatbanklagen utsätta eller bestämma
gränsen för hvad Sveriges rörelse fordrar? När nu alla hittills
meddelta octrojer haft sitt maximum fastsläldt, naturligtvis
i ändamål att icke missbruk med sedlars utgifvande måtte
undergräfva industrien, hvarföre skall då icke äfven hädanefter
ett så väsendtligt och nödigt correctiv få äga rum?
Men delta correctiv kan icke vinnas genom någon detaljbestämmelse
uti en lag, utan måste bero på det resultat uti
bedömmandet, som i hvarje särskildt fall uppkommer af
pröfningen af de fler fa 11 d iga omständigheter, på hvilkas riktiga
uppfattning beror i hvad mån afslag eller beviljande af
begärd octroj kan vara för landet lyckligt eller ej; och det
är således felaktigt att åt ett sådant bedöinmande gifva namn
af godtycke; ty det är den ömma omvårdnaden om den individuella
äganderättens helgd, som fordrar alt icke credit20
H. " 56
44*
Den 18 Februari e. m.
anstalternas sedlar må så öfversvämma landet, att sedelmyntet
förlorar i värde; och deri ligger orsaken, hvarför det
måste vara öfverlemnadt åt någon makt att tillse det icke
öfverdrift inträffar. Denna öfverdrift kunde genast inträffa,
om man antog Gr. Frölichs förslag. Äfven då jag medgifver
all landshöfdingen kan bedömrna ortens behof, och någon
gång linna detta behof fordra en lättnad i penningerörelsen;
så är denna kännedom dock icke nog, för att bcdömnia
di n inverkan på hela Rikets pennirigerörelse, som
den nya disconten skulle kunna medföra. Och denna allmänna
vårdnad om hela Rikets behof måste icke kunna
släppas i någon landshöfdings skön, utan måste emellan
riksdagarna ensamt tillhöra Konungen. Jag förnyar derför
min anhållan, alt den af Utsktn tillstyrkta redaction i denna
§ måtte antagas.
Hr Rosenblad: Upplysningsvis får jag nämna, att
ingenstädes uti Amerika, som likväl är ett land som icke
roed skäl kan beskyllas för att privatbankers inrättande delvard
mycket hindrad, ett sådant förhållande existerat, att
privatbanker kunnat få uppstå endast på grund af en lagstiftning
a priori. Hvarje bank fordrar en statut för sin
uppkomst. Dessa statuter oro olika i olika stater. I vissa
stater fordras representationens eller lagstiftande maktens
bifall till inrättande af en bank, det vill säga hvarje bankoctroj
är en lag för sig, som pröfvas på sätt som för lagstiftandet
tillgår. 1 andra stater har man öfverlemnat åt
guvernören att meddela den erforderliga sanctionen. Likväl
måste alltid pröfning utaf beskaffenheten af det bolag, som
anmäler sig att begagna rättigheten att stifta bank, äga
rum der i landet, hvilken pröfning ingalunda grundar sig
på någon a priori stiftad lag, enligt hvilken man skulle kunna
tvinga sig fram till ett mål, som, till skada för det allmänna,
ledde lill enskild vinst. Detta har jag blott velat
upplysningsvis nämna. Hvad deremot angår en värd talares
yttrande, alt konungamakten blott skulle ådragas obehagligheter,
för hvilka den icke borde blottställas, om det skulle
bero på konungamakten att besluta i så vigtiga frågor, så
lår jag underställa den välde talaren, Gr. Anckarsvärd, huruvida
icke denna tankeledning måste successivt slutligen
leda derhän, att undandraga konungamakten pröfning af alla
de ärenden, som kunde vara obehagliga, vare sig för den
ena eller den andra, med ett ord att undandraga konungamakten
hela regeringsbestyret och förvandla konungen till
ingenting mer än en kejsare i Japan, som bekläder blott en
tom värdighet; oberäknadt att så vigtiga frågor, som dessa,
skulle undandragas en styrelse, der rådgifvarne äro pligtige
alt med sin omtanka deltaga i beslutens fattande, hvarigenom
den constitulionella ansvarigheten, som är en af vår
grundlags hufvudprinciper, skulle minskas eller tillintetgöras.
Den 18 Februari e. m.
443
Jag måste således förnya min anhållan om bifall på 1 §:n,
öfverlemnande åt Hr Frih. o. Landtm, sjelf alt afgöra huruvida
denna § ensäm’'éfleV i förening med Frih. Cederström»
tillägg bör blifva föremål för proposition. Måhända
kunde detta tillägg särskildt framställas till antagande, ifall
Hr Frih. o. Landtm, så skulle finna lämpligt.
Hr von Hohenhausen: Det tillägg, som Frih. Cederström
föreslagit vid denna §, anser jag vara alldeles
oundgängligt. Det är nemi. nödigt, att allmänheten får
vela huru med dessa bankers sedlar sig förhåller, och att
allmänheten icke vet det, torde herrarne alla veta. I åtskilliga
landsorter ser man knappt något annat mynt än
privatbankernes sedlar. Någon lalare har föreslagit, alt den
ifrågavar. meningen borde finnas uttryckt på sjelfva sedlarna.
Jag tror icke att bancolagen skulle preferera det framför
den ifrågaställda meningens införande i privatbanklagen.
Mig skall del icke vara emot hvilkendera åtgärden vidtages,
blott mängden, som icke läser förordningen, icke må vara
i okunnighet derom att dessa sedlar icke åro detsamma som
Rikets ravnt. Beträffande de särskildta förslagen lill denna
§, om hvilka jag icke yttrade mig förra gången jag bade
ordet, så anser jag visserligen Hr Ribbings vara mindre
lämpligt. Dock får jag öppet erkänna, att jag icke uppfattade
hvarken Gr. Frölich» eller Hr Ribbings redaclionsförslag
såsom något försök till inkräktning på konungamakten.
Något försök i den vägen kan destomindre lyckas, som det
är konungen, som skall sanctionera lagen. Det skäl Hr
Lefrén anfört, att här icke finnes uttryckt: af enskilde
personer i Sverige eller af enskilde Svenske personer,
är redan en sak, som gör Konungens sanction behöflig.
Den andra saken är den, hvarpå troligen privatbankernes
actieägare ännu mindre vilja ingå, oell som vore ännu
mera nödvändig, om Konungen skall kunna sanctionera
en privatbanklag, nemi. att privalbankssedlarnes valörer blifva
så höga, att dessa sedlar icke må intaga hela rörelsen.
1 Frankrike får icke från banken, ehuru säker den lill följd
af sin metod är, utgifvas någon sedel under 5oo francs;
och i England få sedlar icke utgifvas å mindre belopp än
10 pund sterling. Del var visserligen under en kort tid i
England tillåtet att utgifva sedlar å ett pund sterling; men
det dröjde icke länge innan dessa sedlar indrogos, sedan den
tillfälliga förlägenheten upphört, sorn föranledde deras lifgifvande.
De större sedlarna är det icke möjligt alt så utsprida
i rörelsen, som de mindre, utan de vända tillbaka till
privatbankerna, som äro tvungne att inlösa dem, och landet
blir då icke öfversvämmadt med dessa sedlar, hvilka aldrig
kunna få samma credit som Statens sedlar. Det hjelper icke
att fästa dem vid egendomar af hvad värde som helst,
ty de kunna icke gifva lif åt egendomarna. Vi hafva jlt
444
Den 18 Februari e. m.
sett luiru förhållandet var med Franska assignaterna, för
hvilka mångfalldiga millioner utgjorde säkerhet. Sådant måste
man taga i betraktande, ty öfver en viss gräns kunna
icke sedlarne vara i omlopp i landet. Jag skulle tro, att
det varit vida förmånligare om R. Sits Bank haft lånecontor
på olla de ställen, der actiebanker nu finnas. Hvad säkerheten
hos privatbankerna angår, anhåller jag att herrarne
täcktes fästa uppmärksamhet derå, att, under den tid
desamma existerat, landet, med undantag af ett eller annat
år, varit förskonadt från missvext, att jernexporten gått
temmeligen väl, och att bruksägarne under dessa år indragit
stora capitaler i landet och derigenom ökat vexeltillgången,
i följd hvaraf exporter af silfver icke kommit i fråga, samt
att härifrån härleder sig det lugn och den trygghet i detta
hänseende, hvaröfver vi med skäl kunna glädja oss; men
dessa lyckliga förhållanden kunna förändra sig, och man
får derför icke grunda banker på sådana omständigheter,
som bero af en årsvext eller en mer eller mindre lycklig
handelsconjunclur. Jag för min del tillstyrker antagande af
i §:n, med det af Frih. Cederström föreslagna tillägg.
Gr. Frölich: Det är väl å ena sidan något betänkligt
alt uppstiga, när man af en värd ledamot, Frih. Boye, är
förklarad vara tillintetgjord; men å andra sidan kan jag fägna
mig åt att, i stället för alt jag i somras, när jag yrkade
samma sats som nu, icke hörde någon enda instämma med
mig, har jag deremot nu rönt ett ganska kraftigt understöd.
Min första skyldighet är att motsvara Frih. Boyes uppmaning
att läsa upp för honom (men jag tror att Hr Frilun
gått sin viig; jag ser honom åtminstone icke på sin vanliga
plats,) den § uti R. St:s af K. M. fastställda lag för privatbanker,
hvilken jag åberopat, och som lyder så: ”Enskilde
stånde det fritt att bolag inrätta till bankrörelses bedrifvande,
under iakttagande af hvad genom K. kungörelsen af den
,4 Januari 1824 redan ang:de enskilda bankinrätlningar är
stadgadt eller framdeles af K. M. och R. St. stadgadt varder.
” Jag ber härvid få förklara, alt om nu denna lag
stiftas så som Utsk:n föreslagit, nemi. med föreskrift att
nian skall söka Konungens privilegium, så kan man väl säga
att man får inrätta bankrörelse under den lag som stadgad
varder; men det måste likväl vara ett stort frånträdande
af den grundsats, som är uttalad på första raden, nemi.
att det skall stå enskilda fritt att stifta bolag under den
gällande lägen. Jag kan icke förstå de orden annorlunda,
än att, då en lag tillkommit, som Konung och R. St. ägt
rättighet att stifta, så skall det stå enskilda fritt att under
den jagen inrätta bolag; men att det kan vara detsamma,
som att nu stifta en lag och sätta i i §:n att man skall söka
privilegium för att få inrätta ett bolag, kan jag icke begripa;
men i alla fall, om R. St. och K. M. hafva stiftat en
Den 18 Februari e. m.
445
Jag i83o, sorn de r841 icke brytt sig om, så händer det nu
icke första gången. Det är således icke något skäl, som jag
vill åberopa i sak, utan blott för den omständigheten, sorn
jag sökt på allt möjligt sätt bevisa, att bär är en reaction
i fråga att gå tillbaka från satser, som man förut hyllat och
erkänt. Det vore likväl möjligt, att den satsen, sorn i83o
ansågs riktig och böra inkomma uti en lag, verkligen vore
oriktig; detta bör nu undersökas. Den värde talaren, som
yttrade sig näst före mig, liar baft den godbeten att antaga
mitt försvar mot den tillvitelsen att jag gjort mitt förslag
för att inkräkta på konungamaktens lagliga rätts Han bar
nemi. visat, att när detta förslag till lag, som nu utgör föremål
för öfverläggning, icke kan blifva lag förr än Konungen
dertill lemnat sin nåd. sanction, så är det icke farligt
med inkräktningen på konungamakten. Frågan är egentligen
den, huruvida Konungen, bättre än de landsorter
som önska inrättandet af en privatbank, kan bedomina
nyttan och behofvet deraf. Frågan är om lian kan
bedomina om rörelsecapilalet för mycket och på ett skadligt
sätt ökas derigenom att banker stå upp under lagen.
Gör man sig ett sådant begrepp om rörelsecapitalets ökande,
att det beror på ett hugskott af några personer att uppställa
en bank och låna ut penningar, antingen det sker med
beräkning att kunna få sina penningar igen eller ej; eller
ock att, sedan de. beräknat att bålla ute en viss del af sina
creditsedlar, men linna sig icke kunna göra det, ulan nödgas
invexla dem allihop med R. St:s Banks sedlar, de likväl
kunna fortfara med rörelsen, — tror man detta, så gör man
lätt uti att låta någon vaka öfver alt icke onödiga banker
må uppstå; rnen jag ber att man malte göra sig reda för
hvad creditsedlar i verkligheten äro. De äro egentligen icke
annat än skuldsedlar, af enskilda utgifna, för att begagna något
som kallas credit, något som personer inom ett fritt samhälle tro
sig berättigade all begagna under vissa inskränkningar. De sorn
anse dessa sedlar för ingenting annat än skuldsedlar, hoppas
jag, om icke nu, åtminstone längre fram, skola erkänna, att
roan skulle möjligtvis kunna gå så långt tillbaka uti den
princip de drif vit, att det äfven skulle vara förbjudet förenskilde
att utgifva skuldsedlar; ty är det icke alltid vådligt
för emoltagarne att personer få utgifva skuldsedlar?
Vöre det icke mycket bättre om Konungarne ägde rättighet
att pröfva till huru stort belopp hvar och en äger rättighet
alt begagna credit till ingifvande af skuldsedlar. Men jag
bar orätt att på detta sätt längre demonstrera i en fråga,
till hvars rälta bedömmande det fordras att vi inom detta
land ägde litet mera grundlig kännedom i en lära, hvarom
jag bort mycket lalas, så väl på detta rum, som annorstädes,
men som varit för mig och troligen för många andra föga
mera känd än till namnet; jag menar statsekonomien. Jag
upphör derföre att vidare tala om allmänna grunder. Jag
446
Den 18 Februari c. in.
tror, efter hvad jag äfven hört åtskillige andra talare säga,
att bättre än att tala om allmänna grundsatser, är att söka,
såvidt det är möjligt, att vara grundlig i smått. Jag skall
derföre söka upptaga en och annan af de gjorda anmärkntna;
men dessförinnan hemställer jag till Hr Frih. o. Landtm,
samt R. o. Ad., om icke den af Frih. Cederström väckta
och här mycket omordade frågan kunde få uppskjutas till
ett annat tillfälle längre fram. Den som gjort sig den mödan
alt genomläsa Utskms betänk., linner att det ifrågavar.
tillägget lämpligare kan passas in på ett annat ställe än i 1
§:n. Nu vill jag i detta hänseende endast nämna, att för
den enfalldige kunde det vara väl, om den ifrågavar. bestämmelsen
stod icke blott i denna lag, utan äfven, såsom
en talare föreslagit, öfver porten till hvarje bank, — och hvarför
icke på hvarje knul? Dock synes mig, att erfarenheten
af alia de tvister, som i detta hänseende uppstått och blifvit
afgjorda, skulle gjort allmogen nogsamt bekant, att dessa
sedlar icke äro mynt. Hr Aminoff har sagt, att lian
icke skulle vara emot att godkänna den grundsats jag förfäktar,
0111 det visat sig ali allt gått väl. Detta är ett skäl,
som är svårt att bemöta; ty då en sak gått åstad, fordras
det mycken intuitiv förmåga alt bedomina om den skall
allt framgent gå väl eller illa, hvilket icke beror af inrättningens
duglighet i sig sjelf. Huruvida det gått val eller
illa, derom vill jag icke yttra mig, utan vill jag blott nämna
huru det gått till, sedan banker började uppkomma under
Kunglig pröfning af bolagsreglorna. Här finnes en lag
af 1824, som föreskrifver att banker kunna få uppstå under
villkor att deiägarne ikläda sig ansvar en för alla och
alla för en. Delta stadgande har vunnit tillämpning i ett
fall, sorn omnämndes på förmiddagen; men i ett annat fall,
nemi. vid privilegiers utfärdande för Jönköpings bank, har
uti i3 §:n af dessa privilegier införts en så lydande förklaring
rörtde denna ansvarighet af en för alla och alla för
en. Jag ber herrarne fästa sin uppmärksamhet på sättet
att göra en svart korp till hvit. §:n lyder sålunda; "För
de creditsedlar, invisningar och förbindelser, af hvad namn
de vara må, som af centraldirectiouen utfärdas, ansvare
bancolaget efter allmän lag och Ii. kungörelsen den s4
Januari 1824» så att hvad som brister i full liqvid sedan
bankens alla tillgångar gått till betalning, skall af deiägarne
gäldas en för alla och alla för en." Det vill säga, att
först skall banken hafva lemnnt ut allt hvad den har i cassan;
sedan kan banken få göra concurs, hvars utredning
kan dröja mångfalldiga år; och då först inträder ansvarigheten
för deiägarne uti Jönköpings bank. Enligt det äldre
privilegium för Wermlands bankbolag, är förhållandet sådant,
att så snart banken icke kan vid luckan inlösa sina
sedlar, är en hvar delägare, hvars namn finnes i rådstufvulätlens
protocoll antecknadt, till betalningsskyldighet för
-
Den 18 Februari e. ra.
447
bunden såsom för proprie skuld. Detta har jag velat lemna
den värde ledamoten till svar, som tror att allt icke skulle
gå väl, om banker finge uppstå under lag, och som följaktligen
måst förmoda att allt nu gått mycket väl. Hr Lefre'n
bar gjort en anmärkn. om nödvändigheten att Konungen
finge superintendera bankernes bestånd, som jag tillstår högeligen
frapperade mig. Talaren sade nemi., alt om Konungen
icke ägde en sådan makt, kunde det handa att utländske
män kommo in i landet och utlånte penningar.
Mine herrar! tänk hvilken olycka, om utländske capitalister
skulle flytta hit och utlåna sina penningar till oss. Jag
tillstår att den faran synes mig nära nog ensam tillräckligt
stor för att förbjuda utländska män att någonsin komma
hit, och jag tror att saken vore bäst afhjelpt genom en sträng
pass-stadga, ifall vi icke redan hafva en sådan. Frih. Boye
liar ganska riktigt anmärkt, att sedeimyntet stiger eller faller
i värde, i förhållande till dess öfverflöd eller dess mängd;
men Hr Frih:n har förgätit att beräkna att en mängd är
ett relativt begrepp, på samma sätt sorn salig Landerbäck
sade om afslåndet emellan Upsala och Waxala kyrka, att
nemi. ali längd är relativ. Om sedlarnes mängd är större
än behofvet, så är den naturligtvis för stor; men då går
öfverflödet tillbaka till privatbankerna, som utgifvit dem,
och som äro skyldige att inlösa desamma; då bör lagen likväl
icke vara sådan, som i3 §:n uti reglementet för Jönköpings
bank, utan den bör vara så ställd, att directionens ledamöter
äro skyldige att genast lösa in de sedlar, som presenteras,
eller ock ansvara med sin lösa egendom, och samtlige
bankdelagarne jemväl förbundne till enahanda ansvar,
en för alla och alla för en. Då är ingen fara, när de riskera
ett så högt spel, att banker skola uppstå, hvilka icke
af en tilltagande varumängd påkallas. Ett maximum, sade
Frih. Boye, borde af konungamakten bestämmas för dessa
bankers sedelutgifning; men hvarför kan detta maximum
icke bestämmas i en lag. Jag har trott, att stora banker
vore säkrare än små. Man invände mot mitt förslag, att
enl. detsamma kunde flera banker uppstå i hvarje residensstad,
och då vi hafva 24 län, så kunde vi få två eller tre
gånger 24 banker. Detta är arithmetiskt rätt; men om det
ligger någon sanning uti hvad jag förut sagt, så går det
icke så lätt att inrätta en bank; ty dertill fordras t. ex.,
om der finnes en förut, att icke den banken söker undanrödja
de orsaker, som kunna föranleda andra ortens innevånare
att upprätta en ny. Det är nödigt att ett sådant
correcti.v, som består uti rättigheten att inrätta flera banker
på samma ställe, finnes på de banker, som uppstått, på det
att icke dessa mätte blifva envåldsregenter inom sin provins,
och på det att icke, såsom en författare i Aftonbladet
visat förhållandet vara, om jag rätt minnes, i Amerika, dessa
banker må kunna utöfva ett obehörigt inflytande på all
-
Den i8 Februari e. m.
manna ärendenas gång. Just för att undanrödja vådan häraf,
måste de banker, som finnas, veta att andra banker kunna
uppstå bredvid dem i samma stad, hvilka möjligen kunna
utlåna penningar mot lägre ränta. Till privatbank-systemets
utveckling hörer, att folket får begagna sin credit,
utan att privilegierade corporationer finnas, som göra det omöjligt
för dem att till sin fördel använda hvad de snart
nog komma att anse för en medborgerlig rättighet. Har
Konungen beviljat privilegier, så kan Konungen icke utan
orättvisa och utan att gå in på en sådan grundsats, som på
f. m. drefs af en värd ledamot, med hvilken Frih. Boye sig
förenade, ändra dessa privilegier; men Konung och Ständer
kunna gemensamt vid påföljande riksdag andra en § i en
lag, om denna ändring anses behöflig; och dä slå bankerne
endast under styrelsemakten, under lagstiftningen; nu ty
värr, om de skola uppstå endast i följd af privilegier, så
komma de, sedan de fått den nåd. underskriften på sina
privilegier, att stå utom all inflytelse af regeringsmakten.
Hr von Hohenhausen har sagt, att det skulle vara för Staten
förmånligare, om den i stället för privatbankerne hade
inrättat lånecontor i provinserna och således endast utlemnat
sina sedlar. Om man med Staten menar den centraliserade
makt eller R, St:s Bank, som samlar öfverskott, om
hvars användande de sedan länge tvista, så har hon rätt;
men det finnes ett annat begrepp om stat, enligt hvilket
den utgör alla individerna collectivt; oell i den mån det
ligger sanning uti den mening, att enskilde äga begagna credit,
tror jag äfven, efter den grundsats jag hyllar, att det
är rättare att låta de enskilde fä begagna denna credit, derigenom
de söka förvärfva medel alt betala skatter, än att
blott tänka på den cenlraliserade staten. Det kommer
nemi. så ofta i fråga när Staten fått förmögenhet, härledande
sig från enskildes ägodelar, att man vill göra skänker
och stora företag för ett lysa och för att tillfredsställa
national-fåfängan; men man beräknar icke, om individerne,
som utgöra Staten, äga förmåga att bära detta ofantliga begär
efter ära, denna statsiux, som derigenom utvecklas. Jag
vill icke vara vidlyftigare, emedan jag i alla fall är öfvertygad,
alt hvad som i detta ämne af mig säges icke leder
till resultat i sak; men jag har icke kunnat motstå det alltför
mycket lockande tillfället att ytterligare, måhända för
sista gången, yttra mig i ämnet, då jag, efter en tioårig forskning,
funnit att grundsatser, som långt för detta blifvit uttalade,
fastän motsagda, likväl i följd af deras sanning icke
kunna undgå att slutligen göra sig gällande i trots af fördomar,
egna intressen och sådana saker, som man öfverallt
träffar på, aldrahelst då fråga är oin penningar.
Gr. Anckarsvärd: Sedan Gr. Frölich med så myc
ken
-
Den 18 Februari c. m.
449
len sakkännedom yttrat sig, skulle det måhända kunna anses
såsom en misshushållning med R. o. Ad:s tid, om jag
skulle ofullständigt söka att bibringa någon styrka åt hvad
han så grundligen anfört, hvarföre jag afstår.
Hr Rosenblad: Ehuru lockande det kunde vara att
ingå uti en närmare pröfning af Gr. Frölichs långa anförande,
skall jag dock derifrån afhålla mig, särdeles då det så
mycket mindre torde behöfvas, som Gr. Frölich instämt med
mig deruti att skuldsedlar och sådana sedlar, som passera
för mynt, icke äro detsamma. Om också det icke ansågs
såsom något tillräckligt skäl för min åsigt, att ingen lagstiftning
i verlden (jag uppmanar en hvar att visa ett annat
förhållande) tillåtit sådana bankers uppkomst, med rättighet
att utgifva sedlar, utan att bankens delägare genast kunna
för hvilken sedel som helst bysättas, med mindre än att
verkställande maktens sanction erfordrats innan banken erhållit
sin tillvarelse, och om ett motsatt förhållande icke en
gång existerar i Amerika, der likväl privatbank-systemet
icke varit tillbakahållet, en omständighet, som ensam torde
vara tillräckligt talande i detta hänseende; så kunde jag
likväl läsa upp en massa af §§ rörrde privatbank-lagstiftningen,
för att visa skilnaden emellan en skuldsedel och den
sedel, som utgifves af delägare i ett bolag för att passera
som mynt. Jag anhåller blott om propos. på bifall lill r
§:n af Utsktns förslag. Måhända kunde det af Frih. Cederström
tillstyrkta tillägg jemväl äga rum.
Frih. Boye: Jag betvifla!1 ingalunda att jag gjort en
stor förlust, derigenom att jag, kallad annorstädes för en
stund, icke fått åhöra början ulan endast slutet af Gr. Frölichs
tal. Jag begär likväl att få tillrättavisa några misstag,
som jag hörde. Jag åberopar vårt protocoll och eder alla,
som hörde mig, till vittnen, att jag, långt ifrån att understödja
den tanken att någonsin en lag borde få retroactiv
verkan, tvertom förklarade, alt jag icke kunde godkänna
denna grundsats. Gr. Frölich har yttrat en annan tanke,
den nemi., att när Konungen genom sin underskrift beviljat
privilegier för ett bankbolag, så skulle detta bolag icke
vidare stå under Regeringens inflytande. Delta är sannt,
dock endast vill korligtvis; ty jag frågar: om Konungen tillåter
så många privatbankers inrättande att dessa bankers
sedlar falla till intet värde, har då icke detta föi hållande
inflytande på de föreg:de bankerna? Jag tror det. Må det
tillåtas mig erinra derom, att de första tvåhundra millionerne
af Franska assignaterna gällde lika med guldmyntet;
men när åttahundra millioner deraf voro utkastade i rörelsen,
föllo de till intet värde. Det är axiomatiskt i financeläran,
att allt pappersmynt beror lill sitt värde på förhållandet
emellan dess mängd och rörelsens behof deraf. Att
20 II. _ 57
45o
Dan 18 Februari e. m.
bibehålla den nödiga jemnvigten emellan behofvet af sedelmynt
och tillgången derpå, så att å ena sidan hvad som
för näringarna erfordras icke må saknas af brist på banker,
och å den andra de banker, som finnas, icke må slås fotterna
undan genom för många bankers uppkomst, fordrar
den noggrannaste pröfning; men denna pröfning kan icke
ske på förband uti någon banklag, emedan proportionen
icke kan i någon summa bestämmas; hvadan denna pröfning
måste vara öfverlemnad åt Regeringen. Af dessa skäl, omfattande
samhällets financiella och ekonomiska välstånd, fortfar
jig att yrka nödvändigheten deraf, att denna vårdnad
anförtros Regeringen, och jag förnyar derföre min anhållan
om bifall lill Utskms förslag i itsta punkten.
Hr Hjerta, Lars: Jag tager mig friheten att fram
ställa
den åsigt, sorn instämmer med Gr. Frölichs, likväl
icke så till vida, som skulle jag vilja att frågan om privatbankers
anläggande skulle vara helt och hållet oberoende af
Konungens pröfning; men val så, att i privatbanklagen blott
skulle stadgas vissa föreskrifter, och att sedan Konungen
pröfvat att dessa föreskrifter blifvit fullgjorda, 6å skulle ingen
vidare godtycklig pröfning, om jag så får säga, eller
någon pröfning huruvida anläggandet af banker kunde
vara nyttigt eller skadligt för orten, behöfva komma
i fråga. Jag stödjer denna åsigt hufvudsakligen på tvänne
skäl. Det första är det, att jag anser ett motsatt förhållande
stridande mot andan af 60 §:n Reg.Fm, som säger att
inga monopolier må af Konungen fastställas till förmån
hvarken för Kronan sjelf eller enskilda. Nu måste jag väl
medgifva å ena sidan, att bankrörelse är en näring liksom
all annan rörelse; men å andra sidan, att om privilegium
meddelas blott åt ett bolag i en provins, med uteslutande
för framtiden af andra bolags inrättande, så är derigenom
ett monopolium gifvet åt dem, som inkommit i det bolaget,
till mehn för andra medborgare. Jag skall söka närmare
utveckla hvarföre jag anser detta mehn uppkomma. Det
är ej af någon slags afundsjuka, såsom man velat säga, mot
nuvar. privatbankers vinst, som man velat yrka inskränkning
uti deras rättighet att utgifva sedlar; men jag får fästa
Ståndets uppmärksamhet derpå, att närvar, privatbanker
genom en särskild mekanism, som råder i dessa inrättningar,
äro i tillfälle att äfven med en ganska moderat ränta från
sina låntagare göra icke obetydlig vinst. Erfarenheten har
också visat helt nyligen, att banker finnas, som lemna ända
till 20 proc. utdelning. Deraf finner man, att en sådan
bank gerna kan nedsätta räntan från fern till tre proc. och
likväl hafva en ganska god behållning; men här är icke
fråga blott om låntagarens fördel. Man bör besinna att det
finnes en annan dass, nemi de som hafva penningar att utlåna,
hvilka, derest räntan nedginge på sätt är nämndt, icke
Den 18 Februari e. m. 45*
fingo den afkastning af sina penningar, sora de eljest genom
vanlig utlåning skulle erhålla, och det är således klart,
att alla, sora stå utanför bankerna, äfven skulla önska att
ingå dylika föreningar, för att draga den högre fördel af
sina penningar, som de sago de redan inrättade bankerne i
utdelningsprocent tillgodonjuta. I sådan händelse uppslår
collision emellan dem, sora vilja anlägga, och dem, som redan
anlagt en bank. Finnes då det stadgandet qvar i 1
§:n, att det må bero af Konungens pröfning, huruvida en
tillämnad bank är för orten nyttig eiler icke (jag ber att
få nämna att jag nu icke talar derom, huruvida det är
nyttigt att inrätta flera banker, utan blott 0111 sjelfva det
förhållande, uti hvilket ett tiilämnadt bolag står till ett
sora redan finnes i orten) så är det gifvet, att delägaroe uti
den redan befintliga banken skola så mycket de förmå söka
motarbeta den tillämnade bankens inrättande, för att få vara
ensamme i provinsen; och då måste det vara gifvet, att
den bank, sorn redan finnes, har, genom styrkan af sjelfva
inrättningens existens och de relationer den förvärfvat, erhållit
en så stor kraft, att det skulle blifva ytterst svårt,
till och med för Pvegertn, att för sig sjelf och inför allmänheten
göra den satsen klart gällande, alt något nytt bolag
vore behöfligt. För de flesta fall skulle man lyckas alt
åtminstone skenbart få den föreställningen fram att något
sådant icke behöfdes. Vi hafva flera gånger under discussionen
i dag hört ledamöter, som till den grad varit af den
tanken, alt de föreslagit en skrifvelse till K. M, med und.
anhållan att icke flera privatbanker måtte i Riket uppkomma.
Nu kommer jag till den frågan, huruvida dessa banker
behöfvas. Derom kan jag naturligtvis icke absolut yttra
mig; men jag får blott säga, att min tanke är, att i sjelfva
lagen bör bestämmas så noggranna föreskrifter, rörtde de
villkor, under hvilka hanker må uppkomma, att delägarne
icke må blifva beroende af annat än sjelfva lagen. Om vi
i detta hänseende efterse huru sig förhåller med de slags
inrättningar och företag, som bero af den administrativa
maktens pröfning, så skola vi finna, att t, ex. vid bruksanläggningar,
sorn ske efter en viss lag, jemte det att del beror
af Konungen att bifalla eller afslå ansökningen, man
tager för gifvet att Konungen icke vägrar sitt tillstånd till
inrättningen, derest de i lagen föreskrifna villkoren blifvit
vederbörligen fullgjorda. Enahanda förhållande önskar jag
måtte äga rum i afseende på privatbankers inrättande, nemi.
å ena sidan stränga controllér, och å den andra sidan sakens
beroende af lag och icke endast af nåd. En värd ledamot
har yttrat hvad jag icke utan någon förundran åhörde,
nemi. att, om flera privatbanker skulle uppkomma, derigenom
värdet af deras sedlar skulle falla till intet. Detta
måtte likväl bero på de föreskrifter, som stadgas rörtde
bankens skyldighet att inlösa sina sedlar samt proportionen
4^2
Den t8 Februari e. m.
emellan den utgifna sedelmassan och banlsens säkerhet för
sedlarnes inlösning. Det måste dessutom ligga i bankdelägarnes
intresse, hvilkas välfärd är förknippad med upprätthållandet
af bankens säkerhet, att icke släppa ut sa mycket sedlar
att de falla i värde. Jag kan icke fatta, huru den värde
ledamoten, som yttrade detta, kunnat ställa ett sådant
förhållande i jemförelse med Franska assignaterna. Jag
är ingalunda bland dem, som sakna all farhåga i afseende
på privatbankerna, och derföre vill jag också, att man icke
skall gå alltför frikostigt tillväga i afseende på rättigheten
att utsläppa småsedlar; men jag tror äfven, att då de förmögnare
medborgarne uti hvarje provins finna sin egen säkerhet
så nära förenad med bankernes, skola de äfven vårda
sig om, att icke, genom en alltför stor sedelutsläppning,
bankernes och med detsamma deras egen säkerhet må äfventyras.
Jag anhåller derföre om propos. till bifall på i
§:n, med den förändring, alt i stället för orden: ”och ankommer
på K. M. att, efter pröfning huruvida bankinrätlningen
kan vara för landet fördelaktig eller menlig, det sökta
tillståndet bevilja eller ock förvägra,” det måtte hela:
”och skall ett sådant tillstånd, för att vara gällande, hvart
tionde år förnyas.”
Frih. Boye: Jag skall göra mig ett nöje utaf att litet
närmare utveckla min åsigt i anledn. af den siste värde talarens
yttrande. Jag torde först få äran erinra derom, att
jag, likasom alla andra, respecterar grundlagens bud, att inga
monopolier må af Konungen tillåtas; men må det tillåtas
mig förklara, att jag icke tror det Ständerne på något ställe
betagit sig och Konungen gemensamt rättigheten alt fatta
beslut ang:de sådana inrättningar, som begge Statsmakterne
anse nyttiga för samhället. Skulle detta vara ett fel, så är
det felet redan begånget och sanctioneradt genom Ständernes,
af Konungen antagna, beslut. Detta galle som svar på
den alldeles icke till frågan lämpliga invändningen om monopolier.
Må jag nu få yttra mig om sedelstockens förhållande
till varumängden, hvilket den siste talaren synes hafva glömt.
Den bank, som utgifver sedlar, må äga inteckningar, må
äga säkerhet huru mycket som behagas; men kastar han ut
sedlar till ett belopp öfverstigande dessas förhållande till
varumängden, så faller, i följd af denna disposition, penningen
ovillkorligt. Delta kan icke nekas. Varan stiger men
penningen faller, det är naturligt; men detta förhållande
rubbar också allmänna välståndet. ■—■ Jag skall icke uppehålla
R. o. Ad. längre med någon disputationsact i detta
ämne, afsäger mig ordet i denna fråga och förnyar för 3:dje
gången min anhållan om bifall till denna punkt af betänkandet.
Hr Rosenblad: Då en talare nyss anfört deförmen
-
Den iS Februari e. m.
453
ta olyckor, sora skulle uppkomma genom det af honom s.
k. godtycke, i händelse det öfverlemnades åt Konungen att
bedomina, huruvida en sökt bankoctroj borde beviljas, hvilket
hänför sig till den förmodade möjligheten att orätt bedomina
hvad grundlagen kallar Rikets sannskyldiga nytta;
så anhåller jag att få anföra den följd, som kan uppstå, i händelse
icke någon sorts pröfning vore gifven åt konungamakten.
I delta fall skulle då alltid tillstånd lemnäs åt hvart
och ett bolag, som på grund af en sådan lag anmälde sig
till bankrörelses bedrifvande. En värd talare har ansett,
att om man ej stadgade detta, så, genom den förmodan att
konungamakten skulle monopolisera de nuvar. bankinrättningarna
och icke bevilja tillstånd för nya bolags inrättande,
skulle capitalisten, som ville utlåna sina penningar, icke
kunna göra dem fruktbara, då de eljest skulle kunna förtjena
ända till ao proc. på sina penningar. Jag vill lemna
den förmodade vinsten å sido och öfvergå att fästa uppmärksamheten
på förhållandet, 0111 landets regering icke
skulle äga makt att neka uppkomsten af huru många privatbanker
som helst. Det skulle ju kunna hända, alt 10, 20
bolag inom en och samma provins hade fullgjort villkoren
för bedrifvande! af bankrörelse, de kunde ej förmenas öppna
densamma, de började rörelsen, nödgades, för att kunna
täfla med de förut i provinsen varande bolagen, söka att
draga till sig kunder genom räntenedsättning och dylikt,—
låt då en kris inträffa, som försvårar och förändrar ställningen,
då står man der och allmänheten blir lidande, som
bar dessa sedlar i sina händer, man må hafva stadgat hvad
säkerhet som helst; och att hvad jag anfört icke är något
hjernspöke, det visa Amerikas och Englands exempel. —
Jag tror således att någon makt måste finnas, som kan hejda
ett oförsigtigt stiftande af bankbolag, på det att ej följderna
må komma surt efter, och tillstyrker bifall till hvad
Utsk:n föreslagit.
Hr Lagerhjelm: En oinskränkt rättighet att anlägga
banker har onekligen med sig tvänne välgörande verkningar
för industrien: den ena, att öka rörelsecapitalet och gifva
en raskare fart åt speculationen, den andra och mera vigtiga,
att räntan faller. Man skulle således af dessa anledningar
kunna finna sig böjd att medgifva en sådan absolut
anläggningsrätt; men deremot åter talar icke blott hvad
man kunde kalla förutseende, utan äfven erfarenheten. Det
finnes något, som utgör villkor för allmän rörelse, och det
är stadga, förtroende man och man emellan, förtroende till
hvad som bär namn af mynt. Man har insett behofvet af
denna stadga, man har funnit behöfligheten deraf redan i
gamla stater; endast på sednare tider har man ingått på
friare systemer, men också fått erfara skakningarna deraf.
De olyckor, sorn deraf uppkommit i de Amerikanska Stater
-
434
Deu i8 Februari e. m.
na, äro allmänt bekanta, och verkningarne hafva låtit känna
sig äfven i den gamla verlden, och med erfarenhet härom
bör man väl lätt inse nödvändigheten af en restrietion
i rättigheten att anlägga sådana banker, hvarom nu är fråga,
och hela vådan af en dylik absolut rättighet. Det synes
också, som man både i England, Frankrike och Amerika
blifvit mera betänksam i detta hänseende. I England
vill man att Staten skall hafva rätt alt vaka öfver enskilda
banker, i Frankrike finnas redan stadganden härom, och i
Norra Amerika tvistar man om huruvida ej en statsbank
bör finnas, och det synes mig alltså, som borde man ej i
Norden springa fram med nya theorier i delta fall. Man
säger, att om ej en absolut anläggningsrätt medgifves, skulle
de banker, som finnas, få ett monopolium; ty, påstår man,
det är icke möjligt för Konungen alt vägra förnyelse af nu
befintliga bankers octrojer. Jag ser intet hinder för Konungen
att medgifva nya privatbankers inrättande, så länge landets
behof af rörelsecapital krafvel' ett sådant begifvande,
och så länge privatbankerne stå sig så väl som hittills, skulle
jag för min del vilja tillstyrka att utsträckning för bankrörelses
bedrifvande i de orter, der det nuvar. rörelsecapitalet
är för litet, må äga rum, — jag ser icke, säger jag,
något hinder för Konungen, hvarken att förnya octrojer för
nu befintliga banker, eller att bevilja nya, men jag anser ett
absolut behof för oss vara af en moderator på dessa banker,
och jag vet ingen kraftigare än R. St:s Bank, och derföre
är det icke rätt att, genom en absolut frihet att inrätta
privatbanker, endast med iakttagande af vissa reglementariska
föreskrifter, vilja störta denna moderator.
Hr Hjerta: Jag ber först alt få betyga, att jag icke
är likgilltig för den patriotiska rörelse, hvarmed Hr Rosenblad
uppkallat R. o. Adis känslor, men för min del vågar
jag tro, att denna rörelse hade varit lyckligare använd på
andra sidan.
Enligt min öfvertygelse tror jag icke, att man här kan
taga de Amerikanska bankerna tili exempel; orsaken hvarföre
dessa banker gingo omkull, var den, att man icke i
reglementet hade lagt tillräcklig grund för deras soliditet.
Dels innefattade de icke actieägarnes ansvarighet af en för
alla och alla för en, och dels voro många af dessa banker
grundade tili en del på depositionsbevis af äganderätten till
sådan jord, som actieägarne nyss köpt af Staten midt i vildmarken,
och hvilken icke ännu hunnit uppodlas, roen likväl
blifvit upptagen till ett högt värde, när äganderultshandlingarna
deponerades såsom säkerhet, samt dels ock på en
för oinskränkt sedelutgifningsrätt. När nu bankerne stoppade
sin betalning, och egendomarne skulle försäljas, så var
icke den nyssnämnda jorden värd någonting, förrän en ny
köpare erhölls. Mitt yrkande har varit, att man borde sö
-
Den 18 Februari e. m.
455
ka göra bankerna så solida som möjligt, genom stadganden,
som skulle förekomma hvarje öfversvämning af deras utelöpande
sedlar, oell tror att man sålunda på intet sätt skulle
komma att skada den moderator, som finnes i R. Stts
Bank. I afseende på det förhållande, som nu äger rum,
att nemi. K. M. äger pröfva, huruvida en ny bank är nyttig
eller icke, ber jag att få framtaga ett exempel. Wermländska
privatbanken är alldeles otillräcklig för den provinsens
rörelse, men jag är öfvertygad, att om i detta ögonblick
ett nytt bolag inom Wermland sökte att blifva octrojeradt,
skulle detsamma få afslag på sin önskan, icke derföre
att någon ovilja ifrån Konungens sida vore emot de
personer, sorn sökte detta privilegium, icke heller emot saken
i allmänhet, utan endast i och för den omständigheten,
att Konungen skulle frukta för blotta möjligheten, att, genom
ett sådant medgifvande, något äfventyr för framtiden
kunde uppkomma, hvilket då skulle återfalla på Konungens
ansvarige embetsmyndigheter, mera än som blefve händelsen
genom ett afslag. Om raan inskränkte privatbankernes
rättighet att utgifva småsedlar något mera än nu äger rum,
så är det gifvet att deras rörelsecapital icke komme alt löpa
så långt ner i den mindre rörelsen som nu, och deruti är
det som den egentliga vådan ligger. Yi måste observera,
att bankrörelse i och för sig sjelf är något, som en hvar
äger rätt att bedrifva; man beliöfver icke särskildt tillstånd
dertill; skilnaden är blott att få drifva bankrörelse med
tryckta eller graverade sedlar att betala vid anfordran. Det
är denna särskilda omständighet, som noga bör hållas framför
ögonen; det är här man hör iakttaga nödig försigtighet,
och i det fallet skall jag icke vara den mest släpphändte,
ty jag tror att man gått för långt i beviljande af dessa privilegier,
som innehålla en alltför långt utsträckt rättighet genom
sedlars utgifvande på så små summor, som vi se nu
äger rum; men det är något verkligt eget i hela denna sak
och opinionens ställning till densamma,’ att de fleste,
som frukta för en alltför långt utsträckt rättighet att bedrifva
privalbankrörelsen, just äro de som förfäkta nu var.
bankers rättighet att få utgifva småsedlar ända till 2 r:dr.
Jag hemställer till en hvar, om icke delta slår i motsägelse
till hvartannat, och om det ej vore bättre att dela rättigheten
något jemnare mellan alla, på det att icke de beviljade
förmånerna må lända till mehn för allmänheten.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag ämnar icke att
förlänga öfverläggningen i detta fall, utan vill blott förena
mig med de herrar och män, som önska antagande af Utsk:ns
förslag med det tillägg Frih. Cederström föreslagit. I denna
§ är icke infördt ett stadgande, som finnes i författningen
af 1824, och hvilket en reservant ansett höra hit. Då
öfverläggningen nu galt så långt, vill jag icke nu upptaga
456 Den 18 Februari e. m.
den nya frågan, utan förbehåller mig att sedermera få väcka
den, antingen såsom en särskild §, eller såsom ett tillägg
till i4 §:n af den nu föreslagna lagen.
Efter upptagande af de olika meningar, som blifvit framställda,
hemställde Hr Frih. o. Landtm., om R. o. Ad.
behagade oförändrad! antaga 1 §:n af Utsk:ns fö'rslag.
Ropades starka nej blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig linna att nej
öfverröstat ja.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Ulskms förslag, med det af Frih. Cederström
yrkade tillagg, alt efter ordet ”c r e d i t s ed I a r” skulle införas
orden: ’’h v i 1 k a dock icke för mynt i Riket må
erkänna s.”
R.opades starka ja, blandade med många nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverröstat nej, begärde
Hr Hjerta votering.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt då en votering vore
begärd, blefve fråga om hvilken mening, som dervid borde
blifva contra-proposition. Hr Hjerta, som begärt votering,
yrkade förmodligen till contra-propos. det förslag, som han
tillstyrkt; men som Gr. Frölich äfven framställt ett förslag
till 1 §:n, blefve det nödvändigt att bestämma hvilkendera
af dessa meningar borde blifva contra-proposition.
Hr Hjerta: Måhända om Hr Frih. och Landtm, täc
kes
låta uppläsa Gr. Frölichs förslag till propos. en gång
till, så kunde möjligen hans och Hr Ribbings förslag kunna
sammanjemkas till en contra-propos., hvarigenom 2:ne voteringar
kunde undvikas.
Gr. Frölich: Jag vill icke förlänga denna förut nog
långa discussion, men jag tror mig kunna lyckas öfvertyga
både Hr Hjerta och Hr Ribbing, att deras modificalioner
till mitt förslag till ingenting tjena. De hafva understödt
grundsatseu, men jag vågar säga, att det förefaller mig icke
svårt att visa att i verkställigheten med deras förslag ingenting
kan uträttas för principen. Jag anhåller derföre att
förenämnde herrar icke ville onödigtvis upptaga tiden med
sina invändningar, då vi i alla fall hafva föga hopp att vinna
i voteringen.
Hr Ribbing: Med det förbehåll jag gjorde, när jag
sist hade ordet, afstår jag från den redaction jag föreslog,
biträdande Gr. Frölichs. Förbehållet angick controllen deröfver,
att det blifvande bankreglementet skulle komma i öfverensstämmelse
med den blifvande privatbanklagen.
Den 18 Februari e. m.
45?
Gr. Frölich: Då jag blott med några få ord tan
upplysa Hr Ribbing, Iror jag det ej vara orätt att jag åter
yttrar mig. Jag skulle icke kunna ifrågasätta den händelse,
hvarför han vill lagstifta, nemi. att, oin ny lag antoges,
något bolag skulle vilja försöka att framkomma med bolags,
reglor stridande emot denna lag. Det ligger i sakens natur,
att inrättandet af ett bolag icke kunde beviljas, hvilkas bolagsreglor
icke vore uppgjorda i öfverensstämmelse med
lagen.
Gr. Frölichs förslag upplästes, så lydande:
'”Enskilde staude det flitt att till bankrörelses bedrifvande
med egna creditsedlar, stifta bolag inom alla Rikets
lan. Uti länsstyrelsens residensstäder skola bankernes hufvudconlor
dock alltid förläggas.”
”Hankafdelningar eller vexlingsconlor, utan rätt att utgifva
andra egna förbindelser, än invigningar till .viss man
å hufvudcontoret, måge dock uti öfriga Rikets städer eller
andra tjenliga ställen inrättas."
I!r Hjerta: Jag för min del kan icke frångå den öfveitygelse
jag hyser, att antagandet af Gr. Frölichs förslag
är förknippadt med våda. Jag anser att åt Konungen bör
lemnäs rättigheten att tillse, huruvida den af ett bolag inlemnade
säkerheten är med lag och författningar öfverensstämmande,
på samma sätt som Konungen förbehållit sig att
vid andra nya näringars aidäggande äga en sådan pröfningsi
ii 11, emedan Konungen kan utöfva den noggrannaste granskningsrälten,
men hvilken granskning ej kommer att ske, om
den ej blir beroende af Hans pröfning. Derföre kan jag ej
afstå ifrån den propos., som jag begärt, att Ulsktns förslag
i i §:n måtte bifallas t. o. m orden "creditsedlar,” och sedan
den strofen, som angår octrojens förnyelse på 10 år. Jag
hemställer till Gr. Frölich, om lian ej ville medgifva att eu
sådan propus, finge antagas.
Gr. Frölich: Om så skulle hända att min redaction
lill i §:n antogs, så vore det naturligt att förutsätta, att
åtskilliga af de andra §§:na, som äro uppställda i sammanhang
dermed, skola derefter rättas. Sådant har jag icke
nämnt, meri det är naturligt, alt så skulle ske. Jag har visat
i den tryckta brochuren, hvaraf jag lemnat Hr Hjerta
ett exemplar, huru det skall ske, och i 6 §:n af nämnda
förslag kan Hr Hjerta finna allt det vara förekommet som
han befarar; men jag kan ej annat än beklaga, att en ledamot
borttager tiden medelst ordande om en sak, hvarom
han ej tagit fullständig kännedom. I förenämnda 6 §, som
Hr Hjerta behagade genomläsa, finnes correctivet mot de
befarade vådorna. Der stadgas att Konungens Bef:h:de pröfvar
först om banken, med afseende på de i lagen lemnade
20 H. 58
458
Dan 18 Februari e. ni.
föreskrifter* får öppnas, och är man ej nöjd med dess decision
, står vägen öppen att få saken pröfvad hos Konungen.
För resten får jag förklara, att om det är fråga om att par
courtoisie afstå från mitt förslag, så gör jag det gerna, men
icke derföre att det vore det rätta.
Hr Hjerta: Jag tager mig friheten nämna, att jag
icke saknar kunskap om den § Gr. Frölich åberopat, men
denna § involverar icke bifall till den propos., som Grefven
begärt. För att salivera principen så myckel som möjligt,
tror jag derföre att i §:n i Utsktns förslag bör antagas med
den förändring jag vågat föreslå; och om än Hr Grefven
icke för sakens skull, likväl pär courtoisie, vill medgifva
detta, hembär jag honom härföre min tacksamhet, under
förnyande af min förut gjorda anhållan.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. lill
contra-propos. vid den blifvande voteringen behagade antaga
Gr. Frölichs nyss upplasta förslag.
Bifölls.
I anledn. häraf uppsattes, upplästes till justering och
godkändes följande voterts-proposition :
Den som bifaller i §:n i Utsk:ns förslag lill lag för enskilda
banker, med den förändring, att efter orden ”graverade
credi tsedlar,” skall tilläggas: hvilka dock icke för
mynt i Riket må erkännas, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, antages Gr. Frölichs förslag till ofvannämnda i §.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 20.
Nej — 23.
Hr Rosenblad: Det kan visserligen vara öfverflödigt,
men jag får dock anmäla min reservation emot R. o. Adts
beslut. Min enda tillfredsställelse är, att det blott varit 23,
som varit ense derom, och att pluraliteten ej var mer än 3.
Hr von Hohenhausen: Jag får äfven anhålla att
min reservation måtte blifva i prot. antecknad. Det kan
visserligen vara öfverflödigt, om man så vill, enär jag talat
emot saken, men jag anser det fattade beslutet vara för
mycket vådligt för att jag skulle kunnat stillatigande afhöra
detsamma.
Hr Lefren: Jag anhåller äfven att blifva antecknad
som reservant. Jag har icke samma anledn. till tillfredsställelse
sorn IIr Rosenblad, utan en som är mera vard,
nemi. att 3 Stånd redan antagit §:n, och att således beslutet
i det bela taget, är af föga värde.
Den 18 Februari e. ra.
4%
Hr Lagerheim: Äfven jag får reservera mig emot
delta beslut, såsom efter min förmening innefattande en
vådlig princip för allmänna säkerheten, och dessutom såsom
varande ett sätt att kringgå Konungens i grundlag sanctionerade
rättighet att i ett så högvigtigt ärende som detta
slutligen få pröfva hvad Piikets väl kräfver.
Hr Aminoff: Också jag anhåller att emot detta beslut
få anmäla min reservation. Jag är förekommen i hvad
jag ville nämna örn de öfriga 3 Ståndens beslut, och hoppas
således att det af R. o. Ad. nu fattade icke skall medföra
någon verkan.
2: dra §:n.
Gr. Frölich: Utan någon öfvermodig glädje öfver den
seger jag genom voteringen vunnit för mitt förslag, som jag
vet vara ingen i sak, om än icke några reservationer blifvit
afgifna, anser jag mig dock skyldig, att, i anledning deraf,
nu vördsamt erinra R. o. Ad., att, som en nödig appendix
till den sålunda uppkomna 1 §:n, den 2 §:n i mitt förslag
bör antagas. Den lyder så bär: ”1 den händelse bankbolag
bestämmer viss tid för upphörande af deras bankrörelse,
men sedermera ändock önskar alt dermed få fortfara, skall
kungörelse derom trenne gånger införas i allmänna tidningarna
minst 18 månader före slämmodagen.” — För att vara
mycket bestämd och kort, anhåller jag äfven att få uppläsa
eli litet motiv till samma §, så lydande: Det är klart,
att i den mån man betraktar provincialbanker, icke allenast
såsom vinstgifvande inrättningar för bolagen, utan såsom nödiga
institutioner för landet, som lemnat dem frihet att
uppslå, så mäste man begränsa deras rätt att upphöra, utan
advis, helst det är tänkbart att, utom i den händelse då ett
gammalt bankbolng genom vårdslös förvaltning kommit på
obestånd och tvingas att upphöra, ett nytt, som lättsinnigt
bildat sig, — måhända för att förekomma en annan association
— skulle straxt efter dess stiftelse inse sitt misstag
oell vilja upplösa sig; hvilket bör vara förbjudet, emedan
allmänheten derpå blifver narrad. Jag hemställer huruvida
icke R. o. Ad. anser conseqvensen fordra, att detta som ett
nödigt supplement till t §:n antages. Den upplästa §:n af
Råneo- oell LagUtsk:ns förslag afhandlar egentligen ett annat
ämne.
Hr Lefre'n: Jag ser alldeles icke något absolut sammanhang
emellan den beslutade 1 §:n och den af Gr. Frölich
framställda 2 §:n, att Konungens skyldighet att gifva
sitt tillstånd till bankbolags inrättande efter voteringen gått
förlorad, verkar icke på 2 $:n i den lag, som är föreslagen,
och tror således att 2 §:n kan företagas i den ordning, som
han här står.
Hr Lagerheim: Vi se redan nu, vid öfvergången
46o
Den 18 Februari e. m.
ifrån debatten oell beslutet oin i §:n, en gifven olägenhet
af borttagoudet utaf Konungens rätt att sanctionera sådana
inrättningar, då just den motionär, sorn föranledt den förändrade
redactionen, finner sig föranlåten att sätta en nybom
emot förmodad lättsinnighet af acliebolag, sorn skulle
vilja uppslå likt svampar på de gamla bolagens bekostnad.
Just dessa vacklande förhållanden visa skenbarligen oläinpligheten
af all borttaga ifrån högsta värdalen af Rikets
angelägenheter rättigheten att hafva sin hand i sådana inrättningar.
I öfrigt anser jag icke det vara nyttigt att inrycka
detta stadgande här, och så mycket mindre nödvändigt
att bråka härom, som 3:ne Stånd redan bifallit §n,
sådan den är; och R. o Ad. är således, efter min förmening,
oförhindradt att fatta beslut öfver de påföljande §§:na af
banklagen, på det sätt, som kunde finnas förnuflsenligast,
utan allt afseende på Gr. Frölichs förslag.
Hr von Hohenhausen: Då den af Gr. Frölich upplästa
§:n på intet vis motsvarar den, som vi nu hafva under
öfverläggning, och icke gerna kan sättas i dess ställe,
så hafva vi på def sättet kommit i ett slags dilemma; ty
den ena handlar 0111 bolagsmännens antal och teckningssumman,
den andra åter 0111 något helt annat. Det torde
alltså vara nödigt, att Gr. Frölich framställer de §§ af sitt
förslag, som motsvara §§:na i Utsktns betänk., och att alltså
betänk, följes vid föredragningen, på sätt beslutadt är,
och hvilket beslut ej lärer kunna rubbas. Om Gr. Frölich
endast behagar framställa de §§ i sitt förslag, som motsvaras
af andra i Utsk:ns betänk., då kan någon slags debatt
äga rum, och derefter må alltför gerna frågan förekomma
om §§:nes omnumerering. Hade på f. m. beslut blifvit
fattadt att afslå detta betänk., då hade man kunnat nu följa
Grefvens förslag, men ej så vid ett motsatt förhållande,
och hemställer jag, om ej det vore skäl att få veta hvilken §
1 Gr. Frölichs förslag motsvarar den 2 §:n i Utsktns; i annat
fall får man sedin gå genom Grefvens §§ en annan dag, sedan
Utsktns § för § blifvit afslagna.
Gr. Anckarsvärd: Jag hade föreställt mig, att frå
gan
om r §:n genom votering var afgjord, och tror således
att den talaren, sorn mycket yttrat sig om afsigten alt vilja
öfverflygla konungamakten, råkat att öfverflygla sig sjelf,
när han inkommit på ett ämne, som redan är afgjordt. Hvad
2 §:u beträffar, skulle jag hemställa till Gr. Frölich, om lian
ej. på de grunder Hr von Hohenhausen anfört, kunde medgifva
omflyttning i nummerföljden af §§:na i sitt förslag, på
det att vi kunde få skrida till öfverläggning om den 2 §:n
i Utskms.
Hr Ribbing: Jag är förekommen af de 2,:ne sista talämne.
Ändamålet, hvarför jag begärde ordet, var att göra
Den 18 Februari c. m.
samma hemställan, som den Gr. Anckarsvärd framfört till
Gr. Frölich.
Gr. Frölich: På de villkor, som Hr von Hohenhausen
föres'agit, är jag villig alt genast yttra, att den af Hr
Fiih. o. Landtm, nu föredragna §, hvilken motsvaras af den
3 i mitt förslag, är af din beskaffenhet, att jag utan tvekan
kan densamma antaga, om derpå göres proposition. Sedan
torde det tillålas att jag får propos. på min §, hvarefter ingen
vidare förvexling skall inträffa.
Hr La gerheim: Lika litet har jag anklagat någon talare
för afsigt att vilja öfverflygla konungamakten, som jag
sjelf kan anse mig öfverflyglad af den talare, som byggt sitt
raisonnement på den falska grunden af en anklagelse, sorn
från mig aldrig utgått. Jag har sagt att sjelfva saken innebar
ett kringgående af konungamakten, men för utsigten att
uppsåtligen vilja densamma kringgå har jag icke beskyllt
någon.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag vill blott fästa
uppmärksamheten på, att en punkt i §:n innehåller: ”Vid
pröfning af bolagsreglorna bestämmer K. M. det högsta belopp,
hvarutöfver teckningssumman ej får gå.” Mig tvckes
ali, till följe af R. o. Ad:s nyss fattade beslut i afseende å
1 §:n, denna punkt i 2 §:n derifrån borde utgå.
Hr Joe frön: Den siste talarens yrkande finner jag vara
alldeles oriktigt. Af det beslut, som i afseende på 1 §:n är
fri lindt, finner jag icke det böra blifva en följd, att 2 mom.
i den 2 -:n skall förfalla. R. o. Adis pluralitet kan visserligen
få besluta, men icke följer det af sig sjelft, att ifrågavar.
punkt skall utgå; ty om Konungens aulhorisation icke
behöfves för en privatbanks uppslående, så följer icke deraf
att Konungen äfven är betaget att bestämma högsta teckningssumman
för samma bank. Vi mäste taga särskildta beslut
om särskilda saker.
Gr. Frölich: Hr Mannerskantz har otvifvelaktig! rätt,
att 2 morn., såsom det nu är redigeradt, icke står tillsammans
med R. o. Adis beslut vid 1 §:n; men som jag är
villig att låta Konungen äfven efter den redaclion, som r
§:n fått, bestämma högsta beloppet af hvarje banks teckningssurnma:
så vill jag icke heller motsätta mig antagandet
af 2 mom. i Utskms utlåt., blott med den obetydliga
förändring, att der ej må komma att heta: ”Viii pröfning
af bolagsreglorna,” utan blott, att Konungen
äger alltid rättighet att bestämma det högsta belopp, hvartill
teckoingsumman får gå. På det sättet instämmer jag
med Hr Lefren, att efter det är en omtvistad sals, och man
fruktar alt lörelsecapitalet kan blifva för stort, men min
afsigt icke är att göra det för storf, utan della gör sig
4 Ca
Den ig Februari e. m.
sjelf!; så liar jag ingenting emot alt bestämmandet af bankernes
teckningssumma öfverlemnas åt K. M.
Hr Mannerskantz: Då R. o. Ad. nyss beslutade att
enskilde skulle slå fritt att inrätta bolag till bankrörelses
bedrifvande, utan att Konungens sanclion dertill erfordrades,
så anser jag som ett corollarium deraf följa, att Konungen
icke kan bestämma den bogsta summan, hvartill ett sådant
bolag kan få teckna sig; ty Konungen kunde ju då
bestämma alt högsta leckningssumman ej fick öfverstiga i
r:dr, och följaktligen ägde Konungen rätt att på detta sätt
förvägra bolags uppkoms', och derför bör ej delta mom.
linnas.
Hr Lefre'n: Det är naturligt, att ett bankbolags minsta
summa, hvarmed del vill börja sin rörelse, är något
som bolaget sjelft kan föreslå, och bolaget kan då börja
med i r:dr, om det skulle befinnas intressant och lönande,
och hvartill jag önskar allsköns lycka; men delta mom.
föreslår icke att Konungen skall kunna bestämma den minsta
utan den högsta leckningssumman.
Hr Rosenblad: Formelt tror jag icke att man kan
komma lill samma slutsats med Hr Mannerskantz. Kär i
morn. säger, att minsta teckningssumman skall utgöra r,000,000
r:dr, så ser jag i sanning icke, huru man skulle kunna få ett
maximum af r r:dr; ty mellan 1 r:dr och en million r:dr
är skilnaden verkligen en million gånger 1 r:dr. Då roan
borttagit från Konungen den mera vigtiga rättighet, hvarom
1 §:n talar, då kan roan alltför viii borttaga den obetydliga,
sorn i detta mom. omtalas, och gerna medgifver jag
Hr Mannerskantz hafva rätt deruti, att det är inconseqvent
att antaga Gr. Frölich.* förslag till 1 § och bibehålla det
ifrågavar. 2 mom. oförändradi. Jag är dock benägen att
lill momus bibehållande lemna milt bifall, saken betyder litet
eller intet som jag hoppas.
Hr Ribbing: Just för den omtalade conseqvensens
skull, och ufven på del alt icke för stor olikhet må finnas
mellan privatbankernes fonder, får jag föreslå ett maximum
af 2,000,000, likaväl sorn Utsk:n föreslagit t,000,000 som
minimum.
Gr. Frölich: Det är verkligen märkvärdigt, att Hr
Rosenblad, hvars argumentation för en stund sedan gick ut
på att visa vådan af för mycket öfverflöd på sedlar, just är
den, som, när jag förklarar att jag för min del vill öfverlemna
åt Konungen att bedomina maximum för privatbankers
teckningssumma, påstår delta medgifvande ål konungamakten
vara en obetydlighet. Detta kail gifva ett begrepp
om den slags politiska ärlighet, som brukas i denna discussion
Från den värde ledamoten Hr Rosenblads sida är detta
sätt visserligen icke något nytt, men bör dock i prot.
Doll 18 Februari e. m.
4G3
remarqueras. Del ur sannt, alt en omreclaclion i detta
inom. måste äga rum, 0111 man vill hafva någon conseqvens,
det ur möjligt att besluta omflyttning af hela sista niora, i
Utskrns 2 § till den 1 ; men månne det är mödan värdt att
försöka att här göra någonting conseqvent? Herrarne lita
på de andra Ståndens beslut; meningen loide vara att nit
gyckla litet med det beslut, som här blifvit fatladt, det må
herrarne alltför gerna göra, jag önskar herrarne mycken
lycka, det må stå för herrarnes egen räkning, mig gör det
ingenting.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag har varit ledsen
öfver, att denna öfverläggning om ett vigligt ämne hålles
så sent på altonen, då få af R. o. Ad:s ledamöter äro tillstädes.
Men när saken behandlas så som nyss af Gr. Frölich,
så är jag glad alt få af Ståndet äro här, och an mer,
att så få åhörare befinna sig på läktaren. 1 sjelfva saken
får jag säga, att likasom denna § utsätter ett minimum för
teckning, anser jag det vara rätt alt äfven utsätta ett bestämdt
maximum, på sätt Hr Ribbing föreslagit. Men, enär
det icke är utsatt, och jag befarar det hafva sina svårigheter
att på förhand bestämma något sådant, så måste dess
utsättande öfverlennäs åt någon annan. Jag kan icke finna
någon, åt hvilken det lämpligare kunde uppdragas, än åt
Konungen. Derför tror jag, att §:n kan bifallas sådan han
ar, oaktadt utgången af omröstningen öfver den föregtde
§:n. Jag anhåller alltså 0111 bifall på Utsktns förslag i denna
del.
Hr Rosenblad: Min politiska ärlighet lärer icke behöfva
Gr. Frölichs hvarken pröfning eller vitsord, jag sätter
den alldeles utom Grefvens pröfning helt och hållet. I
afseende å hvad Hr Grefven behagat yttra derom, alt jag
sagt mig fästa mindre vigt vid öfverlemnande! af den rättigheten
åt Konungen att kunna bestämma maximum af eu
privatbanks teckningssuminn, så vidhåller jag fullkomligt,
till alla delar, och afviken icke derifrån det ringaste, utt
det måtte vara en högst betydlig skilnad att äga den stora
rättigheten att kunna förekomma det dylika bolag skola
kunna uppstå såsom svampar — den stora och i min tanke
nödvändiga rättigheten och makten hos Konungen att kunna
hindra uppvexlen af sådana svampar, sii ger jag, måtte
vara något helt annat än den mindre betydliga, den jemförelsevis
dermed alldeles obetydliga rättigheten att kunna säga
till ett sådant bolag: Ni får ej hafva mer lin 2,000.000
r:dr teckningsbelopp. Jag anser denna maximibestämmelse
vara ganska likgilllig, ty det skadar aldrig, att en bank är
mäktig och har ett stort rörelsecapital; men jag förklarar
deremot, att jag icke bifallit den sals, att en privatbank,
ovillkorligt n efter leckningssummans bestämmelse, skalf få
den summa, som banken liar rätt att sätta i omlopp. Detta
464
Dan 18 Februari e. m.
l>ör ske efter andra grunder, och då ser jag ingen olägenhet
utaf att luta hanken hafva ett stort capital. Jag säger visserligen
för inin del, att jag bifaller 2 §:n sådan den är,
men vidblifver dock den tanke, som jag tror vara grundad
på logiska skäl, att den rättighet, man här gifver At Konungen
att befrämja Rikets sannskyldiga nytta, är en stor småsak
emot den rättighet, som förut blifvit Konungen beröfvad
genom voteringen öfver den föreglde §:n.
Hr Hjerta: Fastän jag ej funnit alt någon yttrat anmärka.
vid r mom. at 2 §:n, anser jag mig dock för principens
skull skvldig att emot nämnda mom. åtminstone nedlägga
min reservation i protocollet. Jag inser icke det 1 ingasle
skäl hvarför, då man bestämmer en viss minimisurn111a
af 1,000,000 r:dr som grundfond för hvarje privatbank,
som man vill inrätta, hvarför, säger jag, nödvändigt 5o personer
skola vara delägare i en sådan bank. Jag tror visserligen
icke alt det vore nyttigt, att antalet blott vore 2 eller
3 personer, men tror, att, om halfva antalet af den
förstnämnda summan eller i5 tillsammansköto en million,
kunde desse 25 vara fullt ut lika vederlnittige och solide
som de 5o. Hufvudorsaken hvarför man utsatt denna siffra,
likasom stadgandet i slutet af 2 §:n, hvarigenom man åt
Konungen öfve rlå t i t pröfningen af det maximum, hvarutöfver
teekningssumman icke får gå, synes komma delaf, att
man utgått ifrån den nu gällande föreställningen i afseende
å dessa privatbanker, som jag anser vara falsk. Jag tror
att man borde betrakta privatbanker såsom föreningar,
hvilka drifva en vanlig bankrörelse, endast med den lättnad,
sorn man kan gifva åt denna rörelse genom rättigheten
att få utfärda tryckta eller graverade sedlar, denna
rättighet likväl icke utsträckt ända derhän, att dessa pr i—
vatbankssedlar skulle suppleera riksmyntet. Deremot synas
de fleste, sorn sysselsatt sig med privat banklagstiftning,
haft det ändamål, att dessa privatbanker skulle draga vinst
framför andra medborgare, genom att lå sätta sina skuldsedlar
framför Rikets mynt. Ilade man icke utgått derifrån,
utan hållit sig dervid att tillåta dessa bolag, lill lättnad
för sin lörelse, samma rättighet som t. ex. bruksägare
i afseende på invisningar på banker, att få utfärda sedlar
till belopp (d 20 r:dr, då hade ingen våda uppstått af att
göra denna rättighet allmän och oinskränkt, och man hade
kommit ifrån nödvändigheten att lala om bankbolag, sorn
uppväxa likt svampar, emedan den paniska förskräckelsen
för dessa bolag kommer deraf, alt dessa inskjuta i rörelsen
bredvid riksmyntet. Jag har anleda, förmoda, att denna §
är anlagen af de öfriga Stånden och vill derför ej vidare
yltia mig härom, utan vill blott hafva anfört delta som
mili tanke örn saken.
Hr
Den 18 Februari c. ra.
465
Hr von Rosen, Georg: Jag är af motsatt tanke med
den siste talaren. Jag anser det vara af stor vigt, att föreningar
till bolag bi'da sig af flera personer nied collectiv
ansvarighet, icke blott för inlösen af sedlarna, utan äfven
af ett skäl, sorn erfarenheten bos mig stadgat såsom talande,
nemi. det, att om jag tänker mig att framdeles kunde
ske hvad som hittills redan skett, alt en bank inrättades
med 3 ä 4 ansvarige ledamöter, sorn alla möjligtvis kunde
tillhöra ett niii ingsintresse, så underkastas den örtens penningcrörelse
detta intresse. Om jag tänker mig att 2 ä 3
personer, som skötte en näring, stiftade en sådan bank och
endast syftade till den af dem drifvande näringens inkräktning
på de öfriga, så står resultatet temmeligen klart för
en livar, som vill granska detsamma. Jag vill ej åberopa
exempel på en sådan inkräktning, men nog kan den inträda,
då deremot, oni 5o personer 8ro delägare i en bank,
det är troligt, att ibland dessa 5o allas intressen äro mera
representerade, än om delägarne blott utgöras af några få.
Det är af delta skal jag tillstyrker att Utsktns betänk, må
gilias i denna punkt. Hvad 2 mom. beträffar, så anser jag
det äfven vara riktigt; en lag kan icke på förhand bestämma
eli maximum, orternas behof böra bestämma detta. Cnnjuncturer
kunna inträffa, då del kunde vara fördelaktigt för
en bank till höja teckningsstimman, m. e. o., detta låter sig
ej på förhand bestämma, och då jag ej vet någon auetoritet,
som kan för ögonblicket dämma derom, så tror jag att detta
lior förbehållas Konungen, hvarför jag tillstyrker bifall äfven
till 2 mörn, och således till hela §;n.
Gr. Frölich: Det är i anledn. af Hr Hjertås yttrande
jag begärt ordet. Han har vissei ligen fått svar af Hr von
Rosen, men jag tror icke att han är öfvertygad och önskade
att han vore det, efter jag har anledn. tro att han har
en stor förmåga alt görn sin opinion gällande. Jag vill erinra
mig, att Hr Hjerta sjelf, om ej här, dock på ett annat
ställe, der man kan få veta hans opinion, har varnat allmänheten
för antagande af en lag, under hvilken det kunde
hända att ett sådant intresse bildades af bankägare, att
det blefve en status in stotn, och alt desse kunde utöfva
stort inflytande på andra medborgare, dem till förfång. Oin
man vill undvika s. k. penningearistocrati, så kan det ske
derigenom att utsätta i lag, att banker ej få bildas af för
få personer; ty det är troligt, att 10 å 12 personer blifva
mer aristocraliskt sinnade och mäktige än 5o. Hvad siffran
5o angår, så fäster jag derpå ingen vigt. Jag hade önskat
siffran 100 i stället, men redan vid förra riksdagen, då intresset
för privatbankers bildande var lifligare än nu, nedprutades
antalet till 5o, derför alt man trodde det vara
svårt ali få bunker med så många delägare som 100; bär
2.
0 II. 5g
Dan 18 Februari e. m.
lili ligger orsaken till förrberörde siffra 5o. Hvad 2 mora.
af 1 §:n i Utsk:ns förslag vidkommer, så hemställer jag om
det kan vara herrarnes allvar, alt, efter den 1 §:ns bestämmande
på sätt som sk ett, vilja hafva qvar de orden: ”Vid
pröfning af bolagsreglorna,” då det skulle blifva en rak
motsats till hvad den beslutade 1 §:n stadgar. Jag frågar
derför, om ej herrarne skulle läckas förena sig om den redaction,
att 2 morn. skulle komma att lyda så: Konungen
bestämme dock i hvarje fall d«-t belopp, hvarutöfver teckningssumman
ej får gå. Herrarne finna således alt jag ej
förändrat detta morn., utan endast borttagit orden:' ”vid
pröfning af bolagsreglorna.” Jag anhåller 0111 Hr Frih. o.
Landtnäs propos. på mora., sådant det Lomme att lyda efter
dessa ords borttagande, oell ber blott få tillägga, alt
öfriga ämnen, hvaröfver Hr Hjerta yttrat sig, förekomma
på andra stallen, nemi. hvad som rörer så väl sedelvalörer
som sedelbelopp, hvarför jag icke anser det vara rätt att nu
ingå i någon discussion öfver dessa ämnen.
Hr Ribbing: Äfven jag tror att ett alltför litet antal
'delägare i en bank är onyttigt, hvaraf ensidighet i styrelsen
kunde uppkomma. Skulle det antal, sorn Hr Hjerta föreslagit,
eller i5, vara nog; så får jag nämna, att örn delägarne
i Smålands privatbank ej utgjorde mer än i5, vore
alla, utom en, upptagne vid bankens styrelse såsom direcleurer;
ty 9 personer sitta i centralstyrelsen och 5 i hvardera
af bankens 3:ne afdeiningar. Jag tror att ju flere delägare
finnas, desto större är också allmänhetens säkerhet.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att Gr. Frö
lich
måtte låta oss få höra, huru 2 mom. i sin helhet skulle
lyda efter hans förslag.
Gr. Frölich: 2 §:n skulle i sin helhet lyda, i mom.
alldeles efter Banco- och LagUtsk:ns förslag, hvaremot 2
mom. af samma § skulle börja så: ”Konungen bedömme
dock i hvarje fall det belopp, hvaröfver teckningssumman
ej får gå.”
Hr von Hartmansdorff: Jag har ingenting att dervid
anmärka.
Då ingen anmärkt), blifvit gjord emot 1 moni., hvilket
icke vore förhållandet med det 2, ansåg Hr Frih.
o. Landtm, sig böra framställa särskild propos. å hvartdera
morn., hemställande nu, om R. o. Ad. behagade bifalla
Utsk:ns förslag i t momentet.
Ropades ja.
Hr Landtm, yttrade, att då andan af Utskms förslag
till 2 mom. stämde mindre väl öfverens med R. o. Adis
beslut rör:de 1 §:n, ansåg Hr Landtm, sig böra framställa
propos. å Gr. Frölichs förslug; hemställande alltså, om
Den 18 Februari e. m.
467
Siandet ansåg 2 mom. af 2 §:n böra erhålla följande lydelse:
”K. M. bestämme i hvarje fall det belopp, hvarutöfver
teck niogssumman icke får gå.”
Ropades ja.
3 §;:n.
Gr. Frölich: Jag hemställer, huruvida ej den af mig
föreslagna och nyss upplästa 2 §:n kunde få förekomma till
pröfning.
Hr Frill. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde
finna det 3 §:n i Utsk:ns förslag icke kunde antagas, sedan
1 §:n blifvit sådan som R. o. Ad. den antagit.
Hr von Hartmansdorff: Jag är icke så lycklig att
hafva med mig Gr. Frölichs tryckta förslag, hvaraf han
dock haft den godheten skänka mig ett exemplar, utan anhåller
att få höra huru 1 §:o deraf lyder. Hvad Gr. Frölich
anmärkt synes mig vara riktigt.
Hr Aminoff: Jag kommer icke heller bestämdt ihåg
Gr. Frölichs förslag, men tror att der förekommer någonting
0111 bancoafdelningar och vexelcontor. Bancoafdelningar
hafva andra functioner än att ut- och invexla penningar,
de låna endast ut och drifva creditrörelse. Jag skulle
tro alt vexlingscontor kunde utgå, ty eljest skulle man kunna
taga sig anledn. att tro, att bankafdelningar ej gjorde
annat än vexlade bancosedlar.
Gr. Frölich: I Utsk:ns förslag är verkligen en sådan
ordställning, att den Jemnar rum för den siste talarens anmärkning.
Der står nemi. "bankafdelningar eller vexlingscontor,
de der icke äga” etc. Det är litet orätt, derför att
det icke kommer i fråga att vexlingscontor utgifva andra
förbindelser än invisningar på hufvudcontoret , men i 2
mom. af milt förslag finnes icke en sådan redaction, som
gifver rum för denna anmärkt!.; ty der heter det: ”Bankafdelningar
eller vexlingscontor, utan rätt alt utgifva andra
egna förbindelser än invisningar till viss man å hufvudcontoret,
måge dock uti öfriga Rikets städer, eller andra tjenliga
ställen, inrättas.” Nu finnes redan ordet ”vexlingscontor”
i den bifallna §:n; frågan är således blott, om vi behöfva
den 3 §:n, sorn- är en omredaction af 2 mom. i den redan
antagna 1. Jag tror, att R. o. Ad. utan våda kan godkänna
mitt tillstyrkande att låta 3 Jin gå ut, emedan hvad der
står redan finnes stadgadt i den första.
Hr Aminoff: Sedan jag 1111 blifvit upplyst af Gr.
Frölich, anser jag mig böra gifva tillkänna, det jag finner
hans redactionsförslag vara tydligare, och att den anmärka,
jag gjort således bör förfalla.
Hr Frih, o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. an
-
468
D c n 18 Februari e. m.
såg att, till följe af Ståndets beslut oni 1 §:n, Utskrns förslag
till 3 §:n borde förfalla.
Ropades ja.
Hr Landtm, yttrade, det Gr. Frölich vrfeat antagande
af en särskild §, hvilken Hr Landtm, nu ville låta uppläsa.
Denna ifrågavar. § upplästes, så lydande: "I den händelse
bankbolag bestämmer viss tid för upphörande af deras
bankrörelse, men sedermera ändock önskar att dermed
få fortfara, skall kungörelse derom Irenne gånger införas i
allmänna tidningarna, minst 18 månader före stämmodagen.”
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga detta förslag.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg denna
punkt böra införas såsom 5 §.
Gr. Frölich begärde att den måtte blifva den 2.
Hr Rosenblad: Då, vid blifvande sammanjemkning
af Ståndens olika beslut, det är af vigt att §§:ne, när de
komma ifrån Stånden, stå redigerade i motsvarande nummerföljd,
så är väl bäst att förevar. § kommer som N:o 3,
och alt N:o 2 behåller sitt gamla rum. I sak är detta visserligen
likgiltigt.
Gr. Frölich: Det var blott derför jag gjorde anmärkn.
emot Hr Frih. o. Landfors propos., att jag förmodade, det
redan var besiutadt att man icke skulle bry sig om nummerföljden.
För öfrigt är det likgiltigt hvilken siffra som
sättes öfver §:n.
R. o. Ad. beslöt, att den nu antagna punkten skulle
såsom 3 § i förslaget införas.
4 §:»•
Gr. Frölich: Det är en § till i mitt förslag, som jag
redan uppläst i anledn. nf en talares anmärkn., nemi. den
6:te, som står i fullkomligt sammanhang med den i:sta och
den 3:dje; det är naturligt att de förenade Utsk:n, som gått
en annan väg, icke behöft upptaga ett sådant stadgande sorn
i nämnda § tinnes intaget. Om jag icke gjorde erinran derom,
skulle jag utsätta mig för förebråelsen alt icke derpå
hafva fästat R. o. Ad:s uppmärksamhet, Denna §, den 6
nemi., innefattar, utan att jag nu vill besvära med uppläsning
deraf, en bestämmelse huru, sedan bolaget är ense om
reglorna, det skall gifva dem tillkänna för rådhusrätten och
Konungens Bef:h:de och äfven få dem pröfvade af Konungen.
Det är naturligt, alt icke en sådan omständighet kan
få uteslutas, ty då skulle bolagen få bestämma hvilka bolagsreglor
som de behagade, De förutgide §§:ne i Ulsk:ns
betänk, angå andra ämnen, så att, om ej inflyttningen af
Den 18 Februari e* m,
4%
(h nna § i milt förslag gores här, så komma vi långt fran
<li t ämne, som rörer stiftelsen.
Hr Frih. o. Landtm, vttrade, alt, då ingen anmärkn.
blifvit gjord vid 4 §:ni l)an torde få framställa propos. derå.
Hr Aminoff: Här står hett enkelt ansvarig direktion.
Detta är ett vidsträckt uttryck, som möjligen kan sträckas
och lydas derhän, att, om t. ex. directionen utlemnar penningelån
åt personer, de der vid lånens beviljande och ulassignerande
voro kände för fullt vederhaftige, men som sedan
råkat komma på obestånd, diiectrn klefve ansvarig för
hvad som bruste i lånens inbetalande. Denna mening (ör
modar
jag icke vore den rätta att fästa vid ordet ansvarig,
hvarföre jag hemställer att §:n mätte komma att fä följande
lydelse: ”Delagarne i bolaget böra ino(ii sig utse en (öv
vårdslöshet, svek och bedrägeri ansvarig” etc.
Gr. Frölich: Det är nu som det gäller att inse hu
ruvida
man är angelägen örn alt banker skola uppslå såsom
svampar, .lag anser min skyldighet vara, i likhet med hvad
jag förut i frat för, att dessa banker skola göras så säkra som
möjligt, på det att allmänheten icke matie förlora något.
Jag anser det derföre vara rationeit att de, sorn väljas lill
directeurer för dylika hanker, och åtaga sig slika befallningar,
besinna att det är allmänhetens väl de hafva i sina
händer, och alt de måste komma att stanna i sådant ansvar,
sorn framdeles i lagen bestämmes. Uti §:n är blott predicalet
ansvarig utsatt, utan att der något talas om hvaruti
ansvarigheten beslår, hvilket icke heller skulle varit lämpligt;
men innan vi komma till att definiera ansvarigheten,
vill jag på förhand hafva haft äran tillkännagifva, att ehuru
jag vet att många personer finnas, sorn anse Ulsktns förslag
alltför strängt i fråga om bank-directionernes ansvarighet,
oell att ingen af sådan orsak skall vilja blifva bankdirectör;
så anser jag detta argument vara af samma natur
som det, på grund hvaraf man förklarar att ingen vill
ingå på solidarisk ansvarighet. Jag har blott ett argument
att nyttja deremot, och det är, att den som vill att andre
skola hafva förtroende för den inrättning, som stiftas, deri
måste också visa sig hafva förtroende till sig sjelf oell sina
kamrater, och derföre bör stadgandet här qvarstå.
Hr Rosenblad: Hade privatbankbolagens samman
sättning
och deras reglementens pröfning varit underkastade
någon högre auetoritet, så troi- jag att man ganska väl kunnat
bifalla §:n alldeles oförändrad, och med anledn. deraf
iii- det sätt otvifvelaktig! riktigt, hvarpå Ulsk:n uppställt §:n
i dess nuvar. skick; men sedan denna högre piöfningsrätt
nu är borttagen, sa finnes icke heller någon annan controll,
än den sorn utsattes i sjelfva lagförslaget, och i följd deraf
tror jag det vara nödvändigt att införa det tillägg i afseen
-
D e 11 »S l1' c b r naii e. m.
de på ansvarigheten, sorn Hr Aminoff föreslagit oell yrkat.
I nuvar. bankbolag hviiar största anspråket på förtroende
i directionernes sammansättning, men dessa directioner iiro
icke grundade på de privata fördelar, sorn kunna tillflyta de
personer, hvilka i deni inkallas, utan de, som åtaga sig sådana
befattningar, göra det al nit för saken. Vill man nedsätta
och enl. i5 §:n på dem kasta all den verkliga ansvarigheten,
linder det att den solidariska ansvarigheten blott
linnes lill namnet, så bekänner jag min öfvertygelse vara
den, att man icke vinner ändamålet att stärka den credit,
som bolagen önska sig oell kunde förvärfva. När nu den
högre pröfningsrätten är borttagen och det således tinnes en
moralisk garanti mindre för bolagens bestånd oell allmänhetens
betryggande, då under sådant förhållande, säger jag,
just directionernes sammansättning är af så ofantligt stor betydenhet
och vigt, finner jag stora skäl vara för handen att
instämma i hvad Hr Arninoff föreslagit.
Gr. Frölich: Jag tillstår att jag icke förstått livad
den siste talaren yttrat, och vill derföre jcke heller försöka
att vederlägga honom, utan blott erinra att jag icke tror det
göra något till saken hvad som blifvit beslutadt i i § n,
nied hänseende till det ämne, som nu är föremål för öfverläggning.
Här är blott frågan om att till- och afsätta en
ansvarig direetion: i i5 §.‘n åter omtalas ansvarigheten, oell
som vi icke kommit dit ännu, tror jag del vara onödigt alt
inrycka i den rj §:n hvad som står i den r5:de.
Hr Aminoff: Jag lärer icke behöfva för herrarne å
beropa,
att nu befintlige bankbolags-direetioner icke hafva en
sådan ansvarighet sig ålagd, utan att det är öfverlemnadt åt directionernes
skön atl i afseende å bankerne göra och låta efter
bästa förstånd, och att, om en bankdirection utgifvit ett lån åt
en person, sorn vid lånets undfående ansågs fullt vederhäftig
derföre, men motsatsen derefter visade sig, och hvilket man ej
vid lånets beviljande kunnat förutse, drabbar ej ersättningsskyldigheten
directionen. Vore en sådan ersättningsskyldighet
directionerna ålagd, så fruktar jag att man ej fått och ej
för framtiden skulle kunna få så qvalificerade directioner
som nu- Jag finner intet ondt i det tillägg jag hegart och
tillstyrker dess införande.
Hr Rosenblad: Det torde vara angeläget att erinra
derom, att ordet ”ansvarig”, som det står bär, icke innebär
ensamt den ansvarighet, hvartill directionen i »5 §:n förpliglas,
ulan ansvarighet hos bolagets direetion. Det kunde,
som det står i Utsk:ns förslag, vara likgiltigt, om den finnes
der eller icke, enär de reglor, som bestämde ansvarigheten,
vore underkastade en högre pröfning; men när dessa
reglor bero på bolagens godtycke, då kunna sådana stadganden
inflyta, som hindra hvarje bra kail att vilja blifva
Den i8 Februari e. m.
bankdirecteur, och hos en god direction ligger likväl den
linfvudsakliga säkerhet man i närvar, ögonblick kan gifva
åt en privatbank. Det är derföre jag instämmer med Hr
Aminoff.
Hr Ribbing: Det är icke troligt, än mindre gifvet,
som Nr Rosenblad säger, att bolagsreglornas uppgörande
skall bero af bolagens godtycke. Innehållet af i §:n kan
omöjligen så tydas; men för alt undvika all fara, liar jag förbehållit
mig alt få dervid göra ett tillägg. Det tillägg Hr
Aminoff äskade, var af orden svek och bedrägeri: jag
anser dessa ord vara ganska fula, och sådana, att jag ej vill
antaga dem; och då för öfrigt allmänna lagen stadgar strängt
straff för svek och bedrägeri, tror jag ej att något härom
behöfvcr stadgas i denna lag.
Gr. Frölich: Hr Ribbings sista anmärka var ganska
riktig, att man icke behöfver tala 0111 svek och bedrägeri.
Jag medgifver-i öfrigt Hr Rosenblad, att ordet ”ansvarig”
egentligen har afseende på bolaget och ej på allmänheten;
men genom det förslag Hr Aminoff väckt, skulle ansvarigheten
i 15 §:n förminskas. Det är också förmodligen Hr
•Rosenblads afsigt, men den vill jag motsatta mig. Vill ban
stryka ut all ansvarighet, nåväl! jag har ingenting deremot;
ty det är klart att bolaget skall kunna lemna bankdin ctionen
föreskrifter, som i det ena och andra afscendel kunna
finnas tjenliga; men Hr Rosenblad vill understödja Hr Aminoffs
förslag, för att få ansvarigheten i i5 §:n, tillintetgjord.
Hr Lefren: Mig synes alt 4 §;u med ordet ”ansva
rig”
icke afser någon ansvarighet mot bolaget sjelft, ulan
endast ett allmänneligt uttryck, att directionei ne icke få vara
utan al! ansvarighet, och afl hvad derom i denna § finnes,
efter mitt förmenande åtminstone, har rapport på hvad
som står i §:n, der det ytterligare utvecklas hurudan denna
ansvarighet skall vara i detalj beskaffad. Uti 4 §:n heter
det: ”Delägarne i bolaget böra inom sig utse en ansvarig,
och efter bolagets godtfinnande afsättlig direction:” bär linnas
således alne satser, som uro riktiga, nemi. 1:0 icke oansvarighet,
och 2:0 afsättlighet. Vidare: ”för att
enl. utfärdad instruetion och under sådan controll af offentlig
myndighet, sorn i denna lag stadgas, banken förvalta,
samt i alla mål för bolaget lagligen lala och svara.” Alt
direclionen skall förvalta efter utfärdad instruetion, det
måtte väl vara rätt; att detta sker under controll af offentlig
myndighet, det måtte också vara rätt; att directeureine
för bolaget skola tala och svara, det måtte icke heller vara
mindre riktigt. Efter mitt förmenande äro således alla sutserne
allmänneligen rikliga vch nödvändiga att stå som ingress
till hvad som i följande §§ skall utvecklas. Jag tillstyrker
således bifall till §:n i dess nu var. skick, och tror
Den 18 Februari c. m.
icke att den innefattar annat än ansvarighet till publikens
säkerhet.
Hr Aminoff: Jag instämmer med Hr Ribbing der
uti,
att svek och bedrägeri äro fula ord; men de finnas i
den allmänna lagen, och då ser jag ej hvarföre de icke skulle
kunna ufven stå här. Jag skall likväl gerna afstå ifrån min
begäran om deras införande och tänkte föreslå detsamma
som Gr. Frölich yttrat, att ordet ”ansvarig” må utgå, då mom.
skulle komma alt lyda så: ”Delägarne i bolaget böra inom
sig utse en efter bolagets godtfinnande afsättlig” etc.
Hr Rosenblad: Likasom jag befriar Gr. Frölich ifrån
allt vitsordande i afseende på min politiska ärlighet, likaså
skall jag befria Hr Grefven från allt bevar med ultydningen
af mina afsigter. Mina afsigter, Hr Grefve! ligga öppna,
oell jag är icke van att göra volter. När jag talar oija 4
§:n, så talar jag blott om hvad der står, och när vi komma
till den i5 §:n, skall jag yttra mig om den. Vill man borttaga
ordet ”ansvarig ’ här, så vill jag äfven instämma i hvad
llr Aminoff derom yltiat; ty skulle man göra directionen
ansvarig för hvarje förlust på lån på nämn, så kan man
visst stadga sådant, men det tror jag också vore rätta sättet
alt aflägsna från directionen persöner, hvilkas moraliska värde
skulle gifva styrka åt bolaget.
Hr von Hohenhausen: Då jag, efter min uppfatt
ning
af behofvet af banklag, icke vill minska den ansvarighet,
som bereder säkerhet för allmänheten; så kan jag ej medgifva
alt ordet ”ansvarig” utgår. Det afser förhållandet mellan
directionen och bolaget, och bolaget lärer nog vaka öfver att en
direction tillsättes, som skyddar och iakttager bolagets bästa.
4 §:n af Utsk:ns förslag b le f af R. o, Ad. bifallen.
Hr Frih. o. Landtm, lät nu uppläsa det förslag till
särskild §, som Gr. Frö 1 i eli yrkat matte antagas, så lydande:
”Före banks öppnande, skola bölagsreglörna lill deras ordagranna
lydelse hafva varit införda uti allmänna tidningarna,
äfvensom uppvisade hos rådhusrätten i den hineresidensstäd,
hvarest bankens hufvudcontnr föflägges. Rådhusrätten anmäle
sådant uppvisande för Konungens Bef:h;de, som inom
i4 dagar äger genom utslag yttra sig, om banken, med afseende
på de i denna lag lemnade föreskrifter, må få öppnas
eller icke, hvaröfver und. besvär, ställde till K. M., må
anlöras inom 3o dagar i Nedre Justitiaj-i evision, för att i
Högsta Domstolen till skyndsamt slut föredragas och afgöras.
”
Gr. Frölich: Jag vill endast anmäla, att det 2 mom.
förekommer i de sammansatta Utskms förslag, så att det
icke
Don 18 Februsrie. m.
473
icke är nödvändigt all detta inom. på samma gång föredrages.
Det är endast 1 morn., som står i oskiljaktigt sammanhang
med 1 §:n.
Hr von Hartmansdorff: Så vidt jag kan finna,
slår den af Gr. Frölich uppgifna § i sammanhang med stadgandet
i 7 §:n af Dtsktns förslag. Jag skulle således, i öfverensstämmelse
med hvad R. o. Ad. förut gjort, önska att vi
finge följa den ordning, som Utsk:ns förslag gifven vid handen,
och uppskjuta pröfningen af Gr. Frölichs förslag intill
dess vi komma till 7 §:n.
Gr. Frölich: I afseende på 2 mom, har Hr von
Hartmansdorff rätt, att det är detsamma som förekommer;
men om han täcks fästa- närmare uppmärksamhet på innehållet
af denna 6 §, så finner han att derom icke ordas i
Ulsktns 7 §, utan att detta är helt enkelt ett appendix till
1 §:n, som R. o. Ad. satt i stället för Konungens pröfningsrätt
af bolagsreglorna och det sätt, hvarpå, i händelse Konungens
Bef:h:de skulle finna att de icke öfverensstämde med
denna lag, derom må tvistas i Högsta Domstolen.
Hr Rosenblad: Då icke alla af R. o. Adis närvar,
ledamöter äro försedde med exemplar af Gr. Frölichs förslag,
så och enar det så här dags på aftonen kan vara svårt
alt uppfatta rätta sammanhanget, då man flickar in en bit
här och en annan der, hemställer jag, 0111 ej bäst vore att
vid §§:nes afgörande följa den ordning, som betänk, angifven,
hvilket ock utgör egentliga föremålet för öfverläggningen
; ty om än den vigtigaste punkten blifvit kullkastad,
så skall väl ändå betänk, utgöra grundvalen för öfverläggningen
i ämnet.
Hr Lagerheim: Det är visserligen en Ståndets gi und
lagsenliga
rättighet att vid föredragningen af detta betänk,
detsamma antaga med modificationer och insätta en helt ny
lag med andra §§ ; men jag hemställer om det skall befordra
ordning vid afgörandet, ifall vi nu skulle frångå den
af Utsk:n föreslagna paragraferingen och i stället antaga
en annan omkastning af §§:na. Är detta icke desto väsendtligare
nyttigt, så tror jag att mera ordning vinnes genom
att i afseende å §§:nes uppställning följa det betänk., vi
hafva under öfverläggning.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då flere ledamöter
begärt pröfning nu genast af Gr. Frölichs ifrågavar. förslag,
men andra deremot, att pröfningen af samma förslag borde
tills vidare uppskjutas, ansåg Hr Landtm, sig till Ståndet böra
hemställa, 0111 det behagade besluta att pröfningen nu
borde äga rum.
Ropades ja och nej.
20 H. 60
474 Dan 18 Februari e. m.
Hr Landtm, hemställde* 0111 R. o. Ad. ansåg denna
pröfning tills vidare böra uppskjutas.
Ropades äfven ja och nej.
Hr Landtm, förnyade sin först gjorda propos., om R.
o. Ad. ansåg pröfningen nu böra företagas.
Ropades starka ja, blandade med inånga nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna
att ja öfverröstat nej, begärde
Hr von Hartmansdorff votering.
Sedan någon kort discussion nu uppstått, dels om lydelsen
af voler.propostn, dels huruvida Ståndet efter slutad
votering finge åtskiljas, och Hr Landtm, förklarat att sådant
naturligtvis icke kunde ske ilall R. o. Ad. vid voteringen
ansåg Gr. frölich» förslag nu böra pröfvas, upplästes till justering
och godkändes följande voler.proposition :
Den som anser att Gr. Frölichs upplästa förslag nu bör
till pröfning föredragas, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, kommer pröfningen af ofvannämnda förslag att
tills vidare uppskjutas.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — Ii.
Nej — 14.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppskjöts till nästa
plenum.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. något efter 12 om natten.
In fidem protocolli,
F. O. Silfver stoij>e>
Lördagen den 20 Februari i 841.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades pleni~prot:n för den 6 dennes e. m. oell den
10 dennes f. in.
Föredrogos ej mindre Exped.Utsk:s den 17 och 18 dennes
på bordet lagda förslag N:o 241 till R. St:s und. skrif
-
Den 20 Febraa ri f. m.
475
veise till K. M., angrete dels rättighet för enskilda att anlägga
theatrar i hufvudstaden, dels ock granskning af skådespel,
hvilka å enskilda theatrar uppföras, än ock de reservationer,
hvilka åtföljt detta förslag.
Gr. Frölich, David: De ibland R. o. Adis ledamö
ter,
sorn voro närvar, i sista plenum, torde erinra sig, att
jag tog mig friheten besjäla denna Exped.Dtsk:s skrifvelse på
bordet, egentligen af dea anledn., att en värd ledamot i
simma Utsk., pä ett efter mitt tycke opassande sätt, yttrade
sig om något recidiv af en sjukdom inom Exped Utsk.
Jag hade då ännu icke gjort mig bekant med sjelfva frågan.
Detta har jag sedermera gjort, och förhållandet är i
korthet sådant, att Utsk. i sitt förslag till und. skrifvelse
har, såsom jag tror, ganska riktigt bibehållit de hufvudsakliga
moliver, på grund af hvilka R. St. anhålla hos K. M.,
att enskilda theatrar matte få inrättas i Stockholm. Dessa
motiver bär reservanten ansett till en stor del böra uteslutas,
och egentligen sådana, som giogo ut på att visa, att det
ej skulle vara ofördelaktigt för den K. theatern att sådana
theatrar finge uppstå. Reservanten har, som sagdt är, funnit
att dessa motiver borde gå ut, men jag anser naturligtvis
ganska eflertänkligt att ur ett sådant förslag borttaga
just de skäl, som skulle vara
falla R.. St:s begäran. Deremot har reservanten gjort en
annan anmarkn. mot betänk., som vid första påseendet synes
ganska riktig; det har nemi. händt, alt R. St., vid fattandet
af deras beslut i frågan, varit okunniga om, likasom
Ekon.Utsk,, att K. M. redan år 1835 ulgifvit en författning,
förskrifvande att ej några theaterpjecer af de theatertrupper,
som resa omkring i landsorterna, få uppföras, utan att
förut undergå K. thealerns censur. Om denna författning
hafva R. St. varit i okunnighet, och när nu R. St. naturligtvis
likväl önska att K. M. måtte låta censurera de theaterpjecer,
hvilka kunde komma att uppföras på de enskilda
theatrar här i Stockholm, sorn möjligen kunde med K. M.'s
nåd. tillstånd inrättas, och voro i okunnighet om att denna
författning för landsorterna redan utgått; så hafva de, med
åberopande af hvad de vid en fö reg: de riksdag tillstyrkt,
anhållit, att K. M. mätte utfärda en författning, som i allmänhet
för alla enskilda theatrar, så väl i Stockholm, som
i landsorterna, lemnade en sådan föreskrift. Nu anmärker
reservanten såsom något högst orimligt, att komma och begära
det K. M. måtte utgifva en ny författning om en sak,
som redan är af K. M. påbjuden. Något orimligt häruti
finnes ej, men det är sannt alt till följe af en sådan okunnighet
det ser besynnerligt ut att begära utgifvande af en
författning, som redan till en del är utfärdad. Meningen
med R. Sits framställning kunde, om de känt nämnda författuing,
ej hafva varit någon annan, än all den grundsats,
Dec 20 Februari f. m.
sorn i författningen redan finnes, skalle utsträckas äfven till
de tliealrar, hvilka, till följe af K. M:s nådiga gillande af
R. St:s beslut, möjligen skulle kunna uppstå. Detta hoppas
jag är tillräckligt för att visa, att åtminstone ej någon orimlighet
ligger i denna framställning ifrån R. St., ehuru det
visar en okunnighet örn att den begärda författningen lillen
del redan finnes. Deremot anser jag det alldeles oriktig',
att Exped.Utsk. på en sådan anleda, skulle tillåta sig alt
utstryka hvad R. St. i denna del beslutat. Det hade kanske
ålegat Utsk. att inkomma lill R. St. med ett memorial,
i hvilket de fästat R. St:s uppmärksamhet på misstaget; då
hade detta kunnat blifva rättadt; men att helt simpel t sl ryka
ut ifrågavar. mening, anser jag hade varit olämpligt,
jemte det, att det är alldeles nödvändigt, att något säges om
den censur, som borde utsträckas till de theatrar, hvilka
hädanefter kunde uppstå i hufvudstaden. På grund af detta
förhållande, hoppas jag att R. o. Ad. finner nödvändigt, alt
i vanlig ordning återremittera Exped Ulsk:s skrifvelse, då
jag hoppas och förmodar, att Exped.Utsk. i behörig ordning
fäster sin uppmärksamhet på det begångna misstaget,
och att för öfrigt de motiver, hvilka finnas i R. St:s beslut,
få stå qvar och ej blifva utstrukna.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Den siste värde
talaren har bland annat behagat säga, att jag i sista plenum
fällt något yttrande, som han ansåg opassande. Jag lemnaidetta
i sitt värde, men skulle likväl tro att Gr. Frölich borde
vara den siste att tillåta sig en sådan anmärkning.
I afseende på hvad Hr Grefven i öfrigt anmärkt och
särdeles slolet af hans yttrande, hvilket angår det af R. St.,
på grund af Ekon.Utsk:s betänk, fattade beslut, att anhålla
lios K. M. om utfärdande af en författning, som redan år
l835 blifvit utfärdad; så får jag nämna, att sådana förändringar
redan tillförene vid flera tillfällen ägt rum, dels i
Exped.Utsk., och dels, då Utsk. sådant uraktlåtit, på anmälan
af någon ledamot inom RiksStm. Sednast inträffade
detta i fråga om den und. skrifvelsen rör:de K. förbudet emot
dueller och slagsmål. LagUtsk. hade då bland annat
föreslagit följande redaction: ”För delaktighet i envig vare
straff, såsom i allmänna lagen utsatt är.” Nu finnes ej något
straff för delaktighet i dueller och slagsmål i allm. lagen
stadgadt. Då Exped.Utsk:s förslag här justerades, blefvo
likväl, på anmärkn. af en Utsk:s-ledamot, Hr Lilijenstolpe,
de orden ”för delaktighet i m i ss g e r n i n g a r” tillsatta
till uttrycket ”i allmänna lagen,” hvarigenom således
ordalydelsen blef helt och hållet förändrad och derjemte äfven
sjelfva meningen. När en sådan förändring för omkring
8 dagar sedan kunde göras, så inser jag ej hvarför icke äfven
nu en dylik förändring kunde ske, nemi. så att R.
St. anhålla hos K. M. om utfärdande af euahanda före
-
Den 20 F e h »• u a r i f. m.
477
skrifter för Stockholms stads thea t rar, som de, hvilka redan
blifvit för landsorterna år i835 utfärdade. Då, såsom jag
vill påminna mig, Hr von Hartmansdorff år 1835 var tillförordnad
holcanceller, får jag vördsamt anhålla, att han
ville upplysa huruvida icke verkligen ett sådant påbud redan
då utkom.
Ilvad Gr. Frölich» anmärkinr i öfrigt beträffar, kan jag
ej annat iin återhemta hvad jag i sista plenum uti denna
fråga anförde. Några vigtiga motiver äro icke, uti det af
mig afgifna, reservationen bifogade, särskildta förslag till
und. skrifvelse, uteslutna, utom åberopandet af 6o §:n Reg.-  F:n , hvilket jag, dels i allmänhet ansett mindre lämpligt,
dels ock funnit rent af obehörigt af Utsk. att begagna, då
Ekon.Utsk. i sitt betänk. åberopar (Ja §:n grundlagen, och
det således ar outredt, hvilken grundlag sistnämnda Utsk.
menat. Är det så att man nödvändigt vill copiera, så bör
man då copiera riktigt och således i denna Exped.Utskts
skrifvelse vid 6o §:n sätta ordet grundlag och ej Reg.Förm.
För öfrigt finnes i detta förslag en fraseologi om borgerlig
säkerhet och dylikt, som jag ej kan inse vara behöflig i fråga
om K. Theatern, enär jag ej kan föreställa mig att densamma
någonsin blir för allmänna säkerheten vådlig. Äfven
står det på ett annat stalie, det den K. Theaterns rättighet
alt ensam få existera i Stockholm ej vore förenlig med våra
samhällsinstitutioner. Detta tror jag ej vara riktigt, men
har likväl ej velat borttaga det, då detsamma synes utgöra
ett af R. St:s hufvudsakligaste motiver. Emedlertid skulle
det, enl. min tanke, varit lämpligare, om ordalagen, i enlighet
med mitt förslag, blifvit förändrade till: ”synes vara
mindre förenlig med våra samhällsinstitutioner,”
Det är åtminstone ej så bestämdt bevisadt att K. Theaterns nu
existerande rättighet att ensam få uppföra skådespel bär i Stock,
holm verkligen strider emot våra samhällsinstitutioner. Till
följd af hvad jag nu framställt, får jag förnya min anhållan
att det skrifvelseförslag, som jag projecterat, mätte blifva
antaget; men i händelse R. o. Ad. anser det af Exped.-  TJfsk. framställda skrilvelseförslaget böra återremitteras, så
vill jag ej heller lägga mig deremot. Det ankommer då på
Etsk., att vidtaga de åtgärder, som till följd deraf kunna
anses vara af nöden.
f Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Såsom tertius interveniens
får jag äran anmäla, att jag tror, hvad sältet angår,
det R. o. Ad. gjorde bäst att återremittera detta project,
som visserligen ännu ej ur uppläst; men då man kommit
under fund med att det tillkommit på ett sätt, som skulle
kunna göra det till ett farligt praejudicat, så anser jag att
återremiss skulle vara det lämpligaste sältet. Jag anser att
då Exped.Utsk., allenast äger att expediera R. St;s tankar
och beslut, men här äfven velat reglera desamma, så har i
4;S.
1) c n 20 Februari f. in.
min tunke Gr. Frotich ej saknat anledn. alt anmärka, att
ett sådant mål bort till Ii. St. återremitteras, åtföljdt af
Exped.Ulskts anmärkn:s-mem. öfver den bristande kännedomen
af målets beskaffenhet, hvilket mern. åter kunnat sätta
R. St. i tillfälle att med den vunna upplysningen åt Exjied.
Utsk. lemna en ytterligare föreskrift huru denna expedition
af Utsk. boide uppsättas.
Frih. Rehbinder.- Med anledn. af Frill, Ridderstolpe*
yttrande vili jag upplysa, att det meranämnda påbudet
af år i8>5 ingalunda var Exped.Utsk. obekant, men denna
gången tycktes Utsk. hysa en förfärlig räddhåga för att anmärka
delta misstag, och med mein. derom till R. St. ingå,
hvilket eljest är vanligt. Vi hafva flera sådana exempel,
och bland annat inträffade det, då lind. skrifvelse-förslag
uppsattes ang;de båtsmansroteringen, att det i R. St;s beslut
stod sängkläder; ExpedUtsk. ändrade detta, på upplysning
derom att båtsmännerne ej plägade erhålla några sängkläder,
utan endast täcke och koj; hvadan Utsk. ingick
med mein. derom lill R. St. Detta enl. vanlig coutume;
men då sådant ej ägt ruin, tror jag att det är alldeles samma
förhållande, om en ledamot af Utsk. i Ståndet anmärker
oriktigheten. Emot Utsk:S heslut i afseende å meromlönnälda
påbuds utfärdande äro vi dessutom ej mindre än
5 reservanter, hvaribland en, sorn sjelf projecterat det förslag,
hvilket nu ingått till R. St.
Gr. af Ugglas, Ludv,: Jag får till en början yttra
min förundran öfver Frih. Rehbinder* sisla framställning,
att Exped.Utsk. skulle varit mera rädd den bär gången, än
vanligt, att ingå med mem:t till R. St. för alt anmärka
en oriktighet uti ett beslut. Det torde ej vara Frih,
Rehbinder obekant, huru skrif veben erhållit dess nuvar,
form. När, efter långvariga discussioner öfver detta ämne,
styliseringen slutligen Elef genom dubbla voteringar antagen,
kunde naturligtvis icke jag såsom ordförande till Utskts antagande
hemställa, huruvida något annat skulle i skrifvelsen
insättas än det, som i voter;s-propos:na blifvit intaget. Äfven
jag gillar Frih. Rehbinde.rs förslag i sista punkten, emedan
en uraktlåtenhet derigenom kunde rättas. Enligt Utsk:s
förslag ser det ut, som R, St. ej skulle haft sig bekant att
en sådan förordning förut varit utfärdad, men det har väckt
en slags förvåning å min sida, att Frih. Rehbinder på detta
sätt gjort siri framställning. Det är visserligen Frihm bekant,
att en och en half sida af de motiver, som finnas i
det af R. St. bifallna betänk, i Utslits förslag är förbigången,
Hvad som nu återstår kallar Frih. Rehbinder till en
stor del för fraseologi, Man kan visserligen tvista om hvad
med fraseologi menas, men i min tanke bör dermed förstås
ord, som ingenting uttrycka; att deremot med namnet fraseologi
utmärka ord, som innebära en verklig mening, är
Den 20 Februari f. m.
479
åtminstone ej i min tanke rikligt. Bland de uteslutningar,
som Frih. Rehbinder begärt, och hvilka i lians reservation
blifvit intagna, iiro några om sjelfva theatrarnes anläggning.
Deribland är äfven den frasen, såsom Frih. Rehbinder nyligen
sjelf anmärkt, att en uteslutande rättighet för K. Theatern
att i hufvudsladen gifva offentliga skådespel icke svnes
vara förenlig med våra samhällsinstitutioner. Delta uttryck
står likväl i sammanhang med ingressen, eller kan åtminstone
dit hänföras, då der står att de skona konsterna ”ej
böra påläggas annat tvång, än det, hvilket i ett civiliseradt
land påkallas till sedernas och den borgerliga säkerhetens
vård, — ett tvång, sorn är alldeles nödvändigt för deras
eget sjelfbestånd, hvilket måste äfventyras, om de erhålla
en skef och förderflig riktning.” Detta är i Frih. Rehbinders
förslag förbigånget.
Hvad sedermera beträffar censuren, så aro alla motiver
derför i Hr Rehbinders förslag utslrukna. Jag skulle tro
att censuren är en så vigtig sak, att R. St. väl kunna till
K. M. ingå med en lind. anhållan, att den äfven mätte införas
i hufvudstaden. Hvad landsorterna beträffar, så är
della redan gjordt. Jag inser ej något olämpligt deruti, att
R. St. i den und. skrifvelsen visa, att de betänkt sig på saken,
att de visserligen å ena sidan tiinkt derpå, att det kan
finnas ett slags tvång i censuren, rnen att de å andra sidan
anse detta tvång nödvändigt, emedan, såsom det står i Ulskts
förslag, ”det är af högsta vigt, alt sådana skådespel ej må
få uppföras, som endast gifva näring åt lättsinnigheten och
äro emot sedligheten stridande, eller sorn leda till ett motsatt
ändamål mot det, för hvilket R. St. ansett theatern vara
nyttig, saint då Staten synes äga en moralisk skyldighet
och deraf följande rättighet alt använda det tvång, som omsorgen
för sedlighet och allmän ordning kan påkalla.” Att
uttrycka detta och visa att R. St. med allvar pröfvat saken,
anser jag ingalunda obehörigt, utan tvertom R. St. värdigt.
Jag har intet annat att tillägga, än att jag önskar bifall lill
Utskts utlåtande.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag måste börja
med att erkänna, att jag under min långa riksdagsmannabana
alltid hyst det förtroende för Exped.Utskts iakttagande
af deras åligganden, ali jag sällan eller aldrig fästat mig vid
några Exped.Utskrs skrifvelse!-, då jag trott det vara alldeles
absolut gifvet, att Exped.Utsk. i dem skulle iakttaga R.
St:s beslut, och äfven införa de motiver, som ligga till
grund för dessa beslut. Jag kan således för ingen del godkänna
de af Frih. Rehbinder här yrkade satser, att Utsk.
skulle kunna efter godtycke borttaga hvad som synes liela
Utsk. eller någon dess ledamot lämpligt att utesluta. Jag
tror att frågan nu helt enkelt är den, att det är uppdngadt,
det R. St. begått ett misstag, då de beslutat att hos K. M
-
48o
Don 20 Fobruari f. ra.
anhålla om en författning, sorn till någon del redan existerar,
och alt resultatet helt enkelt bör blifva en återremiss
af utlåtandet lill Exped.Utsk., hvilket troligen till följe deraf
kommer att linna sitt åliggande blifva, alt i särskild skrifvelse
lill II. St. begära deras yttrande i denna punkt, i afseende
på det förbiseende, som här Iros RiksSt:n ägt rum.
De af Frih. Rehbinder åberopade praejudieater för behandlingen
af R. Sits beslut inom Exped.Utsk. leda, i min
lanke, ej till någon annan slutsats, än till påkallande af en
större uppmärksamhet hos R. St. på Exped.Utsk:s skrifvelse!',
för att förekomma dylika af Exped.Utsk. företagna
egenmäktiga ändringar i R. St:s beslut, hvilket för mig synes
kunna leda till de mest vådliga följder, ifall RiksSt:n
eller något RiksSt., sedan deras uppmärksamhet blifvit förd
på detta förhållande, skulle godkänna ett så beskalfadt sätt
för expeditionernas expedierande. Jag skulle tro att R. o.
Ad. gjorde bäst, att ej mycket länge fortsätta denna diseussion,
utan att helt enkelt återremittera betänk., med begäran
att Exped.Utsk. ville ingå till R. St. med särskild skrifvelse
om detta speciella förhållande; men för min del underkännner
jag i öfrigt helt och hållet Frih. Rehbinders
förslag till skrifvelse och godkänner deremot Ulsk:s, som i
liela deras vidd intager de motiver, på hvilka R. St. grundat
sitt beslut. Jag anhåller om återremiss af ifrågavar.
förslag till lind. skrifvelse.
Hr Li 1 I j e ns t ol pe, Axel Fredr.: Till hvad Frih.
Rehbinder anfört har jag uti sak föga att tillägga. Jag har
egentligen anmält mig i anledn. af Hr Frihms, i likhet med
det af mig uti sista plenum gjorda, yrkande, det Hr Frih.
o. Landtm, behagade framställa propos. till antagande af
det utaf Frih. Rehbinder framställda förslag till ifrågavar.
lind. skrifvelse, deruti jag äfven instämt; och skulle jag, för
sådan händelse, tro det vara lämpligast, alt expeditionen,
jemte de åtföljande reservationerna, uppläsas. R. o. Ad.
blifver derigenom i tillfälle att inhemta, det Frih. Rehbinder,
ehuru författare lill contra-förslaget, ingalunda är den
ende, som delat den såsom så högst vådlig ansedda princip:
alt det må vara Exped.Utsk. tillåtet borttaga hvad
ser öfverflödigt och obehöfligt. Hrr Borgmäslarne Bagge
och Gezelius hafva genom deras reservationer, jemte mig,
biträdt denna mening. Hr Prosten Sandberg likaledes; och
kan jag icke härvid underlåta att särskildt fästa mig vid
det besynnerliga förhållande, att äfven denne sistnämnde,
hvilken uppgifvit det af Exped.Utsk. nu framställda förslag,
likväl betinnes vara en ibland reservanterne. Detta tyckes
nogsamt bevisa, att äfven Hr Prosten Sandberg, likasom vi
andre, ansett ytterligare kunna uteslutas utur del af Ulsk:s
majoritet antagna skrifvelse-försfag.
Ex
-
Den '-to Februari f. m.
43*
Exped.Utsk:s ordfor. Gr. af Ugglas liar upplyst, att betydliga
förkortningar blifvit gjorda uti det af Utskts majoritet
först godkända förslag till ifrågavar. tind. skrifvelse,
innan det nu framlagda, efter votering, blifvit antaget.
Hvad jag sednast haft äran anföra utvisar, att, ehuru Hr
Grefven och de fyra ledamöter, hvilka uti detta afseende
tänkt fullkomligt lika med Hr Grefven, funnit de gjorda
förkortningarna tillräckliga, vi andre fem, hvilka emot Utskts
berörde förslag oss reserverat, hafva deremot ansett det ännu
mera bort borttagas.
Gr. Anckarsvärd tinner det vara af en särdeles stor våda
att tillåta Exped.Utsk. få utöfva en sådan makt, deraf
detsamma vid åtskilliga tillfallen begagnat sig, alt nemi.,
då antingen Utsk. enhälligt så funnit, eller ock sedan någon
ledamot deruppå fästat Utsk:s uppmärksamhet, Exped.Utsk.
beslutat att ej så noggrannt och fullständigt uti de till
K. M. utlåtande vind. skrifvelse!' upptaga alla de motiver,
hvilka Utsk:n ansett böra till It. St. framställas. Detta tror
jag likväl icke vara så vådligt, och vi hafva flera praejudicater
deruppå. Flera af Exped.Utsk:s förslag till und. skrifvelse!'
hafva blifvit underkända och återremitterade, just för
det att Exped.Utsk, alltför noggrannt upptagit hvad af Utsk:n
lill R. St. blifvit anfördt.
Gr. Anckarsvärd liar vidare yttrat, att det är nödvändigt
för R. o. Ad. att med mera uppmärksamhet följa Exped.
Utskis förslag till und. skrifvelser; och då Hr Grefven
således satt i fråga att Ståndet med erforderlig uppmärksamhet
följer detta Utsk:s afgifna förslager, så skulle jag
deremot högeligen önska, att först Utsktn sjelfva och sedermera
de resp. Stånden med synnerlig uppmärksamhet må
följa icke allenast Expeditions-, utan företrädesvis de öfriga
Utsk:ns betänktn, hvilka ligga till grund för de ifrån Exped.
Utsk. afgifvande und. ski ifvelseförslagen, och hvarigenom
Exped.Utsk. befriades ifrån alt mången gång nödgas,
ej utan särdeles svårighet, utesluta delar af de förslag, hvilka
af RiksSt:n blifvit godkända, samt inflicka annat i det
borttagnas ställe, på det att, såsom någon gång handt, motiv
och resultat ej må stå uti strid mot hvarannan.
Slutligen och viii min begäran om uppläsningen, har
jag icke åsyftat annat, än att, i den händelse propos. till antagande
af Frih. Rehbinders förslag framställes, R. o. Ad.
må derföriunan sältas i tillfälle att taga kännedom om de
begge förslagen och de reservationer, hvilka emot Exped.-  Utskis ifrågavar. förslag blifvit gjorda.
I anledn. af Hr Liljenstolpes begäran blefvo nu de föredragna
handlingarna uppläste.
Frill. Rehbinder: Gr. af Ugglas har fallit i förvå
ning
öfver ett yttrande af mig, nemi. att Exped.Utsk-, sorn
20 II. 61
Dan 30 Februari f. m.
vid andra tillfällen varit angeläget att ändra de möjligen af
R. St. genom missförstånd begångna oriktigheter och ingått
tili R. St. med särskildt memorial derom, denna gången sådant
uraktlåtit. Äfven jag skulle kunna förundra mig öfver
denna Grefvens anmärkn., men jag gör det alls icke öfver
något hans åtgörande i afseende å denna fråga; dock
får jag erinra Grefven derom, att redan första gången detta
ärende i Utsk. förevar och ett annat förslag af Hr Grefven
blef föredraget, hvilket var ännu mycket vidlyftigare, och
som, enligt min tanke, innehöll ännu flera oriktigheter, än
det, hvilket nu är till R. St. ingånget, upplyste Borgmästaren
Hagge, att han var censor i Uddevalla, och att redan
år 1835 en sådan författning, som den ifrågavar., blifvit af
K. M. utfärdad. Då förslaget sedermera lades på bordet
tvänne särskilda gånger, hade Utsk. ganska god tid att öfverväga
delta förhållande, helst jag, jemte 2:ne andre ledamöter,
icke underläto att derpå fästa Utskrs uppmärksamhet.
Det oaktadt var Hr Grefven, framförallt, och med honom
flere af de öfrige ledamöterne, helt och hållet ohågad
att den gången göra någon slags förändring. Att det ej
gick an att, sedan man uraktlåtit en förändring, ingå till
R. St. med en anmälan om att man gjort den, är gifvet
och borde äfven synas Grefven klart. — Grefven har ansett,
alt jag kallat allt för fraseologi, som jag ej velat hafva in
i denna skrifvelse. Detta har jag ej gjort, jag har så väl
nu, som i sista plenum, yttrat, alt uttrycket, det den K.
Tbeaterns privilegium exclusivum ej vore förenligt med våra
samhällsinstitutioner, i min tanke ej bort inflyta, emedan
jag ansett det vara ett mindre riktigt skäl för R. Sils beslut.
Jag har dock, med den förändring i uttrycken, sorn
förut af mig blifvit omnämnd, i milt förslag bibehållit detta
motiv.
Hvad angår anmärkningen rör:de förordningen om censuren,
så har Grefven sjelf erkänt Utskrs misstag deri, och
sagt alt det bort utgå, men det oaktadt har Grefven yrkat
bifall till det nu framställda skrifvelseförslaget. Här kunde
man möjligen falla i förvåning.
Ronde Gr. Anckarsvärds anmärkn., får jag endast anföra,
att, då Hr Grefven förut vid flera tillfällen yttrat samma
mening, utan att inom Ståndet derföre kunna vinna någon
särdeles sympathi, jag vidblifver min, i detta fall, redan
tillförene yttrade åsigt; dock respecterar jag den af Hr
Grefven framställda, ehuru jag aldrig kan komma att dela
den. — Hr Grefven liar velat göra oss till afskrifvare; jag
har ej velat vara det, och jag skulle tro, att icke heller
Utskrs öfrige ledamöter velat ingå uppå att blifva copieringsmnchiner.
Jag vill ej vidare upptaga R. o. Adis tid med
denna fråga, utan får ålerhemta hvad jag förut yttrat, och
derjemte, i likhet med hvad Grefvarne Frölich och Anckarsvärd
begärt, yrka återremiss på Utskrs skrifvelseförslag.
Den so Februari f. m.
483
Fril). Cederström, Jacob: Jag har hegart ordet
i anleda. af ett yttrande of Gr. al Ugglas, som upplyste derom,
att denna expedition tillkommit, såsom han yttrade, genom
dubbel votering, det vill förmodligen såga, tvånne voteringar
inom Exped.Utsk. Att Exped.Utsk. kan genom votering
bestämma huru en expedition skall blifva, ar för mig
en alldeles främmande sak. Det följer af sig sjelft, alt om
inom Exped.Utsk. uppstår tvekan huru en expedition skall
uppsättas, så skall derom anmälan hos R. St. göras, med
förfrågan huru R. St:s mening vid beslutet varit. Derigenom
erhålla R. St. upplysning om de betänkligheter, som
inom Exped.Utsk. uppstått vid expedierandet af R. St:s beslut
i de termer, hvari det förefinnes uti det af R. St. bifallna
Utsk:s betänkande. I afseende specielt på denna frågan,
så ber jag att få fästa uppmärksamheten derpå, att så
väl expeditionen i sin helhet, som reservantens förslag, äro
felaktiga. I Exped.Utskts förslag, grundadt på R. Sl:s beslut
, har man helt och hållet förbisett K. M:s circulärbref
till samtlige Konungens Bef:h:de af den 7 Mars l835. I Frih.
Rehbinders förslag är förbisedt, att detta circulärbref angår
enskilda theatrar, så väl i hufvudstaden, som i landsorterna.
R. St:s skrifvelse derom afgick till K. M. den 22 December
i834, och på grund deraf blef detta circulärbref af K. M.
utfardadt. Det är helt kort, och jag anhåller att få uppläsa
del:
”Vår ynnest etc. Uti und. skrifvelse af den 22 sisth
December hafva Rikets nu församlade Ständer, som ansett
införandet af censur å de stycken, hvilka uppföras å enskilda
theatrar, så väl i hufvudstaden som i landsorterna, vara
både nyttigt och af behofvet pakalladt, i underd. anhållit
orri utfärdande af nåd. stadgande, att thealerstyckeu icke
må på enskilda theatrar uppföras, utan att förut vara granskade
och godkända af dertill förordnad person eller myndighet.
Med nådigt gillande af den önskan, R. St. i ofvannämnda
hänseende framställt till oss, såsom innehafvare af i fråga
var. granskningsrätt, vilje Vi härmed hafva i nåder uppdragit
dess utöfning, inom det Eder nådigst anförtrodda län,
åt eder, som agen att i städerna utom iandshöfdingeresidenset
öfverlåta, uppå egen ansvarighet, samma granskningsrätt
åt borgmästaren, eller åt någon annan, sorn genom sin upplysning
och sitt anseende må befinnas dertill tjenlig. Hvilket
Vi eder till und. efterrättelse härmed meddele; och befalle
etc.”
Nu bör det ej vara obekant för Exped.Utsk., alt Öfverståthållaren
är Konungens Bef:h:de i Stockholms stad, såväl
sou) landshöfdingarne inom hvarje län i Riket, och då ett
circulärbref emanerar lill samtlige Konungens Bef:h:de, måste
det äfven gälla för Öfverståthållaren i Stockholm, och
af honom dess innehåll iakttagas för Stockholm, så val som
484
D t ii 20 Februari f. m.
af landshöfdingarne för deras Ian. Häraf inser Ståndet lätt,
att intetdera förslaget kan anses tjenlig! alt i sin helhet antagas
af R. St. till en skrifvelse till R. M.; ty hegge behöfva
rättas, ehuru jag nödgas medgifva, att Frih. Rehbinders
ur vida hattie oell vida mern i öfverensstämmelse ined
R. St:s beslut, än del af Exped.Utsk. uppsatta förslaget.
Jag anhåller, att frågan må blifva till Exped.Utsk. återremitterad,
och att det må blifva sista gången under loppet
af riksdagen, som Exped.Utsk. inkommer till R. St. med förslag,
deruti R. St:s beslut icke liro ordagrannt införda, utan
att i förväg memorial blifvit inlemnadl lill R. St., som innefattar
motiverna för en ändring eller jemkning i R. St:s
beslut, samt alt Exped.Utsk. först afvaktar R. St:s beslut i
frågan, innan någon åtgärd till ändring deraf i Exped.Ulsk:s
förslag kan komma i fråga. Jag anser mig böra vid detta
tillfälle jemväl i R. o. Ad:s minne återföra, alt vid början
af det statsskick, hvarunder vi lefva, eller vid iSogårs riksdag,
R. Sits beslut i en fråga syntes Exped.Utsk. i afseende
på dess verkställbarhet ganska problematiskt, hvarföre Utsk.
ansåg sig böra införå orden ”så vidt möjligt är,” framför
den önskan, som R. St. till K. M. framställde, och dessa
ords tilläggande, ehuruväl de voro af beliofvet högeligen
påkallade, — ty den framställda önskan var knappast möjlig,
— blefvo så bittert klandrade inom RiksSltn, alt det
föranledde en särskild framställning till Exped.Utskottet.
Gr. af Ugglas: Jag ber om förlåtelse, att jag upptager
R. o. Ad:s tid med besvarande af några anmärkntr.
Hvad memorialet beträffar, så vet jag ej, att, under den
tid jag varit i Exped.Utsk., någon förändring blifvit vidtagen,
utan att ett sådant memorial förut till R. St. afgått.
Anmärkningen emot sjelfva förändringen tror jag icke här
drabbar Ulsk:s förslag, utan skulle snarare drabba Frih,
Rehbinders.
Hvad beträffar Gr. Anckarsvärds förslag, att skrifvelse!!
skulle återremitteras oell på sådan väg gå tillbaka till Exped.
Utsk., med tillsägelse till Utsk. alt inkomma med ny
framställning i ämnet, så skulle jag anse delta obehöflig!;
ty om R. o. Ad. nu beslutar denna anmärk n., och samma
anmärka, sedan äfven göres hos de öfriga Stånden, så kan
Exped.Utsk., när skrifvelse!! dit återkommer, verkställa den
af alla Stånden önskade förändring, i det förnyade förslag,
som då uppsåt tes.
Hvad beträffar Frih. Cederströms anmärkn. i afseende
på voteringarna, att det vore honom främmande det voteringar
i Exped.Utsk. kunde äga rum, så, derest icke Frih:n
antager att hela Utsk:s betänk, borde ingå i skrifvelse!!,
måste det alltid komma i fråga, huru mycket deraf skall
intagas eller ej; detta mäste väl bero på utsk.ledauiöternes
subjecliva omdöme, och sådant kan väl icke utrönas, då
Den ao Februari f. ra.
485
meningame äro sk i I jak tiga, utan att votering anställes. Det
linnes visserligen en annan utväg, men jag tror ej att R.
St. dermed skulle vara särdeles belåtne, och den består deruti,
alt Exped.Utsk. skulle vid hvarje tillfälle inkomma med
förfrågningar: huru skola vi ändra? Huru skola vi granska?
iVlen detta torde så mycket mer vara öfverflödigt,
sorn R. St. i alla fall hafva sig förbehållen den slutliga
granskningsrälten öfver förslagen, och då kunna gilla eller
ogilla de förändringar, som blifvit gjorda. Hvad angår Hr
Liljenstolpes anmärkn. derom, att fem reservanter velat hafva
förändringar och uteslutningar i skrifvelsen, så torde det
redan vara till R. o. Ad:s kunskap kommet, att af dessa reservanter
endast trenne gillat Frih. Rehbinders förslag, då
de tvänne öfrige tvertom afsetl en större utförlighet i den
punkt, der Utsk. gått mera knapphändigt till väga, eller
alt de ord skulle i skrifvelsen införas, att censur måtte för
de enskilda theatrarna i hufvudstaden införas, såsom det redan
i landsorterna äger rum.
I afseende på hvad Frih. Rehbinder anfört, att då jag
förut tyckts godkänna hans framställning emot sednare punkten
och jag likväl vill behålla en del af Utsk:s framställning,
och alt en stridighet deruti skulle ligga; så får jag
förklara, att jag gillar den förändring han föreslagit, men
jag vill intaga skälen för R. St:s beslut. Detta är tvänne
helt olika saker. Att jag begärde bifall på förslaget, valett
misstag. Jag ämnade begära återremiss, ty när jag gillar
Frih. Rehbinders förslag i sista punkten, så kan förändringen
endast genom återremiss åstadkommas. Att här antaga
Frih. Rehbinders förslag tror jag ej vara möjligt på
annat sätt, än att skrifvelsen återremitteras och CJtsk. inkommer
till R. St. med ett nytt förslag.
Hvad beträffar den upplysning, som Frih. Cederström
lemnat, så är det visserligen möjligt, att det K. circuläret
för år 18i5 äfven är tillämpligt för hufvudstaden, efter Öfverstålhållaren
skulle kunna anses der motsvara Konungens
Bef:h:de i landsorterna; men då han ej varit i tillfälle att
i detta afseende utöfva sin myndighet, enär enskilda theatrar
ej finnas inom hufvudstaden, så vet jag ej, om det kan
anses öfverflödigt, att R. St. ånyo framställa en und. anhållan
härom; synnerligen lärer det förmenta misstaget deruti
ej kunna tillräknas Exped.Utsk., när R. St. afgjort att
sådant bör ske.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Uti det R. St:s
beslut, hvarom förevar. Exped.Utsk:s förslag handlar, lärer,
eul. hvad en af Utsk:s ledamöter här omförmält, stå öo §:n
grundlagen. Utsk. har trott sig böra förbättra R. St:s beslut
och förtydliga delta uttryck, derigenom att det sk sif vit
6o §:n Reg.F:n i stället för Go §;n grundlagen. Öukkligt
hade likväl varit, att, innan Utsk. gjort förändringen, någon
486
Den ao Februari f. ra.
af dess ledamöter behagat slå upp 60 §:n Reg.F;n och 60
§:n Riksd.Ordn. 60 §:n Reg.F:n handlar om sjö- och landtmilis-
samt accis-afgifterna, postmedlen, chartae-sig.afgiften
och busbehofsbränneri-medlen, samt att ej några allmänna
afgifter af hvad namn och beskaffenhet som helst, utan R.
St:s samtycke, kunna förhöjas, stora sjötullen å inkommande
och utgående spanmål allena undantagen, och slutligen
att Konungen ej må Statens inkomster förpakta. JNu är här
likväl, såsom vi väl veta, frågan om theatrar. 60 §:n Riksd.-  Ordn. säger deremot: ”Vilja R. St. till Konungen framföra
någon deras allmänna önskan” etc. Detta är således ett uppenbart
misstag af Exped.Utsk., och jag anhåller att det må
blifva rättadt vid den blifvande återremissen. Hvilket förslag
som Ståndet i öfrigt behagar bifalla, antingen det af
Frih. Rehbinder eller del af Utsk. afgifna, anser jag nära
nog 1 i k gil 11 ig t, och önskar att ingen långvarig discussion derom
må äga rum. Alt Exped.Utsk:s förslag är illa skrifvet,
det är säkert; der förekommer t. ex. att inga sådana theaterstycken
böra få gifvas, som äro farliga för sedligheten,
och icke heller några sådana, som kunna föranleda
till osedlighet.
Frih. Rehbinder: Jag vill erinra derom, alt jag just
ifrån första stunden i Utsk. satt mig emot åberopande af
60 §:n RegFtn, som helt och hållet olämpligt omnämnes i
denna skrifvelse. Redan i förra plenum tog jag mig friheten
att uppläsa denna §, och för R. o. Ad. påpeka, huru
oriktigt det var att densamma åberopa. Jag ville endast
nämna detta till följe af den siste värde talarens yttrande
angtde olämpligheten af åberopandet utaf denna §.
Hr von Hartmansdorff, A u g. : Då det å ömse si
dor
är fullständigt upplyst, att Exped.Utsk. tyckes hafva
saknat kännedom om det K. M:s nåd. circulär, som Frih.
Cederström uppläst, och att R. St:s beslut i öfverensstämmelse
med Ekon.Utskis förslag innehåller ett uppenbart misstag
; så sy nes jemväl mig, att R. o. Ad. ej borde försöka att bär
uppgöra ett nytt förslag till skrifvelse i stället för det, som
Exped Utsk. framställt. Snarare borde betänk, återremitteras,
på det att Utsk. måtte erfara det misstag, som ägt ruin,
och med anmälan derom hos RiksStrn uppgöra ett annat
förslag 1 Exped.Utskrs framställning, brister nu den anmälan,
som vid misstags rättande vanligen plägar af Utsk.
göras i ett särskildt ni em or. till R. St. Jag tillstyrker således,
att R. o. Ad måtte återremittera betänk., och att vi
ej måtte längre förspilla liden på detta ringa mål, utan få
komma till det, som vigtigare är.
Gr. af Ugglas: Jag ber endast att få uppläsa slutet
af 60 §:n Reg.Ftn, för att rentvå Utsk. ifrån den anmärkn.,
som Hr Bråkenhjelm gjort och Frih. Rehbinder biträdt.
Slutet af 60 §:n Reg.F:n lyder sålunda: ’’Ej eller må Ko
-
Dsn ao Fobruarif. m.
487
nungen Stutens inkomster förpakta eller, till vinning för Sig
oell Kronan eller enskilde personer och corporntioner, några
monopolier fastställa.” Det är just ett nionopoliuin, sorn
har är i fråga; deri ligger hela saken.
Frih. Rehbinder: Jag vill endast anmärka, att Exped.-  Utsk. åberopat 60 §:n Reg.F:n i dess helhet, utan alt ens
veta hvilkendera, antingen 60 §:n Reg.Ftn eller 60 §:n Riksd.-  Ordn., som Ekon.Utsk. menat. En sådan rättighet bör ej
Exped.Utsk. äga, ty det är icke omöjligt att ju Ekon.Utsk.
verkligen menat 60 §:n Riksd.Ordn., och då tyckes det vara
alltför mycken frihet af Exped.Utsk. alt åberopa en annan
§. Om likväl förstberörde § verkligen vore den som
Ekon. Utsk. vela t omnämna, så går det ändock alldeles icke an
att antyda den i sin helhet, då den innefattar flera skiljda
ämnen, utan borde man då åberopa sista punkten uti §:n.
Bäst torde väl vara, då man ej bestämdt kan veta hvad
Ekon.Utsk. menat med sitt anförande af 60 §:n grundlagen,
alt detta från det und. skrifvelseförslaget utgår, och på sådan
grund har jag uteslutit det utur mitt förslag.
Hr Bråkenhjelm: Jag hoppas, att, på grund af återremissen,
Exped.Utsk. iakttager, att det ej tillhör R. St. att
genom Exped.Utsk. göra anmärknlr emot Regeringens grundlagsölverträdelse
eller tillämpningen af deias ordalydelse i
regeringsärender. Delta är ej något sådant mål att någon
påminnelse hos Regeringen 0111 iakttagande af 60 §:n Reg.-  F:n i anledn. deraf kan äga rum, utan det är ganska tydligt,
att det är 60 §:n Riksd.Ordn., som här är i fråga.
Exped.Utsk. får ej tolka Ständernes beslut. Vill man ej
åberopa 60 §:n Riksd.Ordn., så må man då nyttja samma
ord, som i beslutet finnas: 60 §:n grundlagen.
Exped.Utskls förslag N:o 241 blef af R. o. Ad. återremitteradt.
Fortsattes pröfningen af Banco- och LagUtsk:ns utlåt.
N:o 5, i anledn. af gjorda anmärkmr vid Utsk:ns betänk.
IN:o 1, med förslag till lag för enskilda banker.
5 §: n.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Det är
nu kändt, att inom de tre öfriga RiksSl:n hafva beslut blifvit
fattade öfver det förevar, förslaget till lag för privatbanker.
Dessa beslut torde äfven nu vara komna till R. o.
Ad. Det kan således blifva en ledning för R. o. Ad , vid
afgörande af frågorna härstädes, att vid ett och annat tillfälle
erhålla kännedom af nämnda beslut. Mig är det bekant,
att 1 §:n i lagen har af tvänne Stånd blifvit ordagrannt
antagen och af BondeSt. med den förändring, att det
förutsatt, att så väl K. M. som R. St. skola utfärda tillåtelse
att inrätta privatbanker. Den redaction till 1 §:n, som
483
Den 20 Februari f. m.
R. o. Ad. i Ståndets förmiddagsplenum antog, var af den
beskaffenhet, att K. M. lika litet sora R. St. skulle utfärda
tillslåndsresolutioner vid hvarje särskildt tillfälle, då privatbanker
inrättades. Skulle vi nu fortgå med ledning af de
förra besluten hela vägen, så måste raan i alla fall fordra
någon motsvarande säkerhet mot den, hvilken de öfriga
Ståndens beslut innebär. Skulle vi antaga det beslut, som
de öfriga Stånden fattat till grund för våra öfverlaggningar,
så skulle vi således ej behöfva fästa så synnerligt afseende på R.
o. Ad:s eget beslut i denna §. Derjemte får jag nämna att jag
vid 5 §:n litt. A., der det är bestämdt, att minst 25 proc.
af leekningssumman skola utgöras af reda penningar, skulle
vilja göra den anmärkntn, att jag anser det 4° proc. borde
här i stället antagas. I tillståndsresolutionen för stora Kopparbergs
bank finnes äfven detta förhållande. I R. St;s
Rank, enl. io §:n af reglementet, är äfven bestämdt, att de
reda penningarne skola utgöra .|:delar, således 4o proc. af
liela capitalets belopp. Om man blott antoge 25 proc., så
fruktar jag, att man skulle riskera, att banken ej kunde
betala, och då skulle villervalla uppstå. I slutet af detta
mom. önskar jag äfven den förändring, hvilken BorgareSt.
redan lärer hafva antagit, nemi. att det i stället för orden
"skola utgöras af reda penningar”, må sättas skola utgöras
af penningar, som för mynt i Riket gälla. När
vi hafva en grundlag, som bestämmer hvad som är mynt,
så torde ingen villrådighet här kunna uppstå. Jag resumerar
således hvad jag baft äran föreslå dertill, att 4° proc.
må sättas i stället för 25 proc., och att slutet af 5 §:n litt.
A måtte få det tillägget: som för mynt i Riket gälla.
Gr. Frölich, David: Jag tillstår, att jag ej hade
väntat mig af den sista värda talaren, att han skulle förutsätta,
att Ståndet nu skulle kunna antaga en helt annan
grundsats, än den, som blifvit genom ordentligt försiggången
votering redan beslutad; men jag vill ej nu inlåta mig
i discussion derom, emedan jag anser densamma alldeles icke
behöfva tagas i någon consideration vid den nu föredragna
punkten. Jag inser alltför väl, att ett långsamt tvistande
om detta förslag kan äga rum, och då jag nu hörde Hr von
Hohenhausen ånyo anmäla sig, så förutser jag att vi få en
särskild tvist om denna nog besynnerliga satsen, att vi skola
betrakta beslutet i den i §:n ur en annan synpunkt, än vi
fattat detsamma. Jag skulle ej vilja inlåta mig i denna discussion,
men då Hr von Hohenhausen här åberopar
en sådan synpunkt, i afseende på den nu föredragna
5 §:n, så tager jag mig friheten visa, att den förändring
han föreslagit alldeles icke är nödvändig. Väl är det
sannt, att då tvänne Stånd beslutat stadgandet af 4° proc.
inbetalning af teckningssumman vid en banks stiftande, så
hafva
Den 20 Februari f. m.
48<J
hafva de täukt sig, att det skulle bero på K. M. att meddela
privilegierna. Då nu R. o. Ad. deremot antagit, alt
K. M. ej skulle behöfva meddela privilegier, utan att det
skulle slå en hvar fritt att stifta banker öfverallt, och att
K. M. endast skulle iiga att bestämma ett maximibelopp för
hvarje bank; så hemställer jag, om icke R. o. Ad. skulle
kunna, om det så behagar, anse sig oförhindradt deraf alt
antaga de tre öfriga Ståndens beslut i fråga om de 4o proc.,
hvilket är en sak, som efter min öfvertygelse alldeles icke
bar något att göra med den nu åberopade grundsatsen. I
afseende på sjelfva hufvudsaken, så tror jag att det är ett
misstag af de två Stånden, att hafva satt inbetalningen på
leckningsfonden så högt som till 4° procent. Utsk:n hafva
deremot i min tanke föreslagit alltför litet, och jag tror att
medelvägen, nemi. -ytdel, således 33^ proc., vore det rätta.
Man kan visserligen fråga: hvar finnes någon rationel orsak
derför att -jtdel är mera passande än 4;del? Jag tror mig
likväl kunna uppgifva detta, nemi. alt sedan man här i
landet börjat tala om banker och bankers stiftande, så har
denna opinion i allmänhet, åtminstone hos bankbolagen, efter
hvad jag erfarit, utbildat sig, att med -julel i cassan
kunde man motsvara ett sedelbelopp, som innefattade det
hela. Ifall man anser någon vigt ligga härpå, så är detta
en naturlig orsak, alt bestämma, alt den inbetalning, som
ansetts kunna antagas, då en ny bank stiftas, eller ytdel af
teckningssumman, kari anses vara den rätta.
Vid detta tillfälle kan jag ej underlåta att till besvarande
upptaga en anmärkn., som blifvit gjord i ett föregtde
plenum, och som jag ser åter upprepad i en af dagens tidningar.
Man föreställer sig möjligheten af, alt bär kunna
uppstå 5o till 60 enskilda banker. Det är klart, att om det
föreskrifves att vid stiftandet af banker -ftdel af teckningsfonden
skall contant inbetalas, så lärer det ej blifva så lätt
att stifta 5o ä 60 banker. Då minimum af teckningssumman
i 2 §:n blifvit bestämd till ett belopp af 1,000,000
r:dr för hvarje bank, så skulle detta förutsätta, att man
skulle äga 20 millioner r:dr eller ytdel af de 60 millioner
r:dr, hvilka skulle utgöra minimum af de sammanlagda teckningssummorna
för 60 banker. Herrarne behagade häraf
finna, att i 2 §:ns t mom. ligger ett ganska starkt och godt
tillfälle att hindra öfverflödiga och alltför många bankers
uppstående. Om man nu äfven besluter, att en tredjedel af
teckningsfonden skall genast inbetalas, vid bankens stiftande,
så visar det sig deraf, att det der argumentet om de 5o å
60 banker, hvilkas uppkomst man befarat, är af intet värde.
Att deremot bestämma inbetalningen så högt, som de
öfriga RiksSttn beslutat, anser jag onödigt, emedan det ej
kan hafva någon grund för sig, att sålunda onödigtvis försvåra
bankers uppstående, och ehuru jag för min del re20
H. 6a
4 o°
Den 20 Februari f. m.
specterar R. Sits beslut, såsom sådant, kan jag likväl ej inse
någon orsak, hvarföre jag, i fråga om princip, skulle frånvika
en riklig, för det att jag finnér, alt de andra Stånden
ingått på en annan. Det finnes i alla fall många sätt att
förekomma alltför många bankers uppstående, ifall roan så
behagar, men derför behöfver man ej nu utsätta ett så
högt inbetalningsbelopp, som 4° proc., hvilket ej mycket lönar
mödan, då man lätteligen inser, att efter en månad sedan
dessa 4° proc. blifvit inbetalade, så rubbas åter detta
förhållande. För öfrigt får jag tillägga såsom ett vigtigt
skäl emot den siste värde talarens förslag, rör:de i §:n, att
jag har antagit möjligheten af alt hela 5 §:ns i mom. skulle
komma att innehålla en skarpare restriction emot bankers
uppstående, genom den förändring, att eber 33-J proc.
bestämdes för inbetulningsbeloppet, i stället för ^r:c)eI elier
25 procent.
Frih. Stjernstedt, Theodor: För min del tror jag
det ej vara skäl derföre att R. o. Ad. ändrat t §:n och borttagit
den rätt, Konungen skulle äga att lemna tillstånd till
bankers stiftande, att nu söka i hvarje § göra några restrictioner,
eller söka införa några större garantier. Genom tre
Stånds beslut lärer redan vara afgjordt, alt denna pröfningsrätt
skall öfverlentnas till K. M., oaktadt ett Stånd lärer
hafva beslutat, att äfven R. St. skulle deltaga i meddelandet
af en sådan tillåtelse. Jag tror således, alt hvad TJtsk.
i denna punkt fiamställt, blir gällande, och att man på sådan
grund ej behöfver söka några ytterligare garantier; men
jag får dessutom tillägga, att jag tror det vara ett verkligt
misstag, att söka en garanti derutinnan, att man stadgar,
att vid en banks stiftande en större contant insats bör göras,
än delägarne sjelfve kunna anse behöflig. Man har nemi.
alltid den säkerhet i de öfverskjutande proc., som insättas i
allmän vård, att de icke kunna förskingras, men deremot
äro de här icke föreslagna, och jag tror ej, att man kan
lyckas åstadkomma några garantier, som svara för att den
contenia insatsen blir bibehållen. Att tvinga bolaget att mot
sin vilja göra en sådan contant insats, till högre belopp än
den Utsk:n föreslagit, är blott att förleda delägarne att söka
kringgå lagen, alldenstund den fulla insatsen kan uttagas
genast efter sedan banken börjat sin rörelse, och långt ifrån
alt hafva åstadkommit en större säkerhet, har man förminskat
densamma. Jag skulle således tio, att hvad Utsktn föslagit,
nemi. 9.5 proc. contant insats, bör bibehållas. Deremot
skall jag gerna biträda den redaction, att i slutet af i
mom. litt. a må tilläggas: i sådana sedlar, som för mynt i
Riket gälla.
Hr Ribbing, 13 C|n g t: Till det mesta instämmande
de grundsatser, som af den sista värda talaren blifvit yttrade,
tillstår jag, att jag ej kan utgrunda hvaruti denna ga
-
Den 20 Februari f. nr.
ianli består, men finner nu, att man lärer vilja vinna den
derigenom, alt en så stor summa, som man berättar de tre
Stånden hafva beslutat, insattes i reda penningar. Jag tror,
lika med Frih. Stjernstedt, att detta belopp bör bero af
bankbolagen att sjelfva bestämma. Med några ord hoppas
jag kunna visa, alt om 10 eller 20 proc. mer eller mindre
contant inbetalas, så vinnes ej det ändamål man dermed söker.
— Naturligtvis är det hvar och en förståndig directions
ögonmärke, då den lånar ut af bankens credilsedlar, att deras
utelöpande belopp skall hafva ett visst förhållande till
den inneliggande riksmynts-cassan. Den direction, som släpper
detta ur sigte, är icke vuxen sitt kall. Om t. ex. 4°
proc. af grundfonden skall contant insättas, så manas directionen
derigenom att efter en viss antagen proportion emellan
inneliggande riksmyntscassa och utelöpande creditsedlar
och till undvikande af ränteförlust, genast på en gång släppa
ut liera creditsedlar än om mindre vore inbetaldt. Om man
t. ex. antager att dubbel summa creditsedlar emot inneliggande
riksmynt kan utgifvas och 4° i:^r ®ro inbetalte,, så
lemnar man ut 80 r:dr; men om endast 10 r:dr aro inbetalde,
så lemnar man ej ut mer än 20 r:dr. Det blir således
bestämdt samma förhållande, och lika mycken förmårga
att göra téte emot utvexling i det ena som andra fallet.
Jag anser således mycket bättre, att man börjar med en
mindre contant insats, då fluctuationer i allmänna rörelsen
undvikas. Det är bättre att så småningom föröka den utelöpande
credit-sedelstocken i förhållande till dea tillvext
riksmy ntscassan får genom bankens omsorgsfulla styrelse.
Förlitar man sig endast och allenast på den contanta insatsen,
så bedrager man sig alltför mycket. Låter man deremot
directionen eller bolaget lämpa detta efter behofvet,
och så småningom infordra flera proc., om och när det finnes
nödigt, så tror jag, att deraf uppkommer en helsosam
verkan, derföre att röielsecapitalet icke på en gång ulan
småningom kommer att ökas. Skulle riksmyntscassan ej på
annat sätt kunna bibehållas vid ett någorlunda jemnt förhållande
till den utelöpande creditsedelstocken, än derigenom
att en högre proc. af grundfonden insattes i reda penningar,
så skulle den bank, der ett sådant systeme antages,
snart falla. — Af hvad jag nu anfört, hoppas jag, att hvar
och en lärer kunna sluta till det ändamålslösa deruti att
utsätta en större summas inbetalande i reda penningar. Det
är dessutom den stora olägenheten vid ali insätta en större
del af grundfonden i reda penningar, som Gr. Frölich anmäikt,
att man utestänger en mängd personer ifrån att blifva
actieägare. Det blir då endast den stora capitalisten, som
kan inträda såsom actieägare, hvilket jag anser såsom ett
förderf, emedan det leder till ensidig styrelse och stämmer allmänhetens
opinion emot privatbankerna. Ju flere af landets
innevånare, som kunna deltaga i ett sådant acliebolog,
492
Den ao Folirnari f. m.
ju mera säkerhet och controll innebär det, och ju mera
•viiivilja röner inrättningen, emedan många få skörda vinsten
deraf. Om man vill i lagen utsätta och bestämma, såsom
det är föreskrifvet i bolagsreglorna för Småländska privatbanken,
att direcCn äger rättighet att icke allenast efter beliofvet
efter kort uppsägning infordra 4° proc. i reda penningar,
hvaraf en del redan är contant insatt, utan äfven,
om så fordras, hela grundfonden; så tror jag, att allt hvad
som i den vägen bör göras, är gjordt. — Jag kan således
icke biträda de tre öfriga Ståndens beslut, att 4° proc. af
grundfonden böra vid banks öppnande insättas, likasom jag
ej heller kan bitiäda att i;del eller 33^ proc., såsom Gr.
Frölich, eller i5 proc., såsom Utsk:n föreslagit, böra contant
inbetalas, utan biträder den af Frih. Stjernstedt framställda
meningen, att det bör bero af bankbolagen sjelfva
att bestämma detta. Finner man sig emedlertid ej öfvertygad
om, att detta är det rätta, så skall jag visserligen ej
förlänga discussionen genom att sätta mig mycket emot det
förslag betänk, innehåller, emedan jag anser den proc. af
den tecknade grundfonden, som der utsattes efter 3.5 proc.,
vara en summa, som en hvar möjligen kan komma ut med,
ehuru ett sådant stadgande är alldeles öfverflödigt och snarare
skadligt än gagneligt, af den orsak jag förut framställt,
nemi. att bolaget deraf lätt kan låta förleda sig att på en
gång släppa ut flera creditsedlar, än som kan vara nyttigt.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Man har under discussio
nen
åberopat de öfriga Slåndens beslut, och det föreföll
mig, som de siste talaine varit af den öfvertygelse, att alla
tre Stånden redan hade bestämt sig för 4° proc. i denna
fråga. Jag får derföre vördsamt anhålla, att Hr Landtm,
täcktes tillåta Ridd.SecreCn upplysa, huru Ståndens beslut i
detta afseende utfallit, hvarefter jag anhåller att fortfarande
få hafva ordet.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att de öfriga RiksSt:ns
beslut lili ifråga var. ämne ännu icke vore justerade,
hvarföre de upplysningar, han i ämnet kunde lemna, endast
grundade sig på de uppgifter, han under band, på några
ledamöters begäran, förskaffat sig af de öfriga RiksSt:ns Secreterare.
Enligt dessa uppgifter vore 5 §:n bifallen af
Preste- och BondeSt:n; BorgareSt. hade antagit §:n med
den förändring, att mom. litt. a) skulle komma att lyda sålunda:
a) om beloppet af teckningssumman eller grundfonden,
deraf minst 4° proc. skola utgöras af penningar, som
för mynt i landet gälla.
Hr Lefren: Häraf torde R. o. Ad. finna, att det ej
är tre Stånds sammanstämmande beslut alt förändra ifrågavar.
proc. till 4° ifrån 25, som Utsk:o föreslagit.
Hvad sjelfva saken vidkommer, så har en värd talare,
Den ao F e b r u a r i f. m.
493
som öppnat discussionen, gifvit tillkänna, det han trodde sig
i stadgandet om 4o proc. insättande finna en större säkerhet
för hanken och för allmänheten, än genom stadgandet af 25
procent. Jag delar med den värda talaren den öfvertygelsen,
att man i allt bör vara varsam, och att man bör gå omtänksamt
till väga, för att vinna säkerhet för allmänheten och i
och med detsamma styrka för bankerna; men just detta stadgande
af 4° proc. i detta fall, i stället för 25 proc., som
Ulsk:n föreslagit, anser jag vara ett försvagande af allmänhetens
säkerhet om bankens förmåga att framdeles göra rätt
för sig. Om jag ej oriktigt har förstått Utsk:ns betänk., så
är det en del och slutligen hela den fraction af grundfonden,
som här utlryckes med 25 proc., hvilken skall ställas
till lfancodirectionens disposition, vid bankens öppnande af
sin rörelse. Det säges nemi. i 7 §:n litt. d, ”att till banken
skola vara inbetaide minst 10 proc. af grundfonden, eller
-jftdelar af det i 5 §:n litt. a bestämda tillskott i reda
penningar.” Det är ju således klart, att om direclionen i
det ögonblick, då banken öppnar sin rörelse, har rättighet
att af den i publikt förvar ställda grundfonden uttaga blott
25 proc. i reda penningar, för att dermed bedrifva bankrörelsen,
så återstå ju 75 proc. i säkerhetshandlingar för den
öfriga delen af rörelsen. Om man derför berättigar direcCn,
alt genast eller tid efter annan lyfta 4° proc. af hela grundfonden
i reda penningar, så läge ju i cassakistorna-säkerhetshandlingar
till ett belopp af 60 procent. Om nu ett concurslillstånd
för banken skulle inträffa, så ligger i det ena
fallet 75 proc. säkerhetshandlingar uti intecknade reverser
och i det andra fallet endast 60 proc. sådana handlingar.
Då hemställer jag, om den bank är säkrare för allmänheten,
som i ett sådant fall presterar qvarliggande säkerhetshandlingar
till ett belopp af 60 proc. af teckningssumman, än
den bank, som presterar qvarliggande säkerhetshandlingar
till ett belopp af 73 proc. af samma leekningssumma. Utsktns
paragraf innebär således här, efter mitt förmenande, ett
stadgande, som är mycket säkrare för banken och mera betryggande
för allmänheten, än det nu föreslagna, hvarigenom
man vill medgifva att 4° proc. må tagas ur den deponerade
grundfonden, för att användas i sjelfva rörelsen. Man
bör ej förblanda bankernes tvänne hufvudsakliga functioner.
Den ena functionen är att skaffa säkerhet för dem i allmänhet,
som hafva transaclioner med banken, och den andra
bankrörelsens bedrifvande. Det är directionens och bolagsmännens
eget intresse, alt alltid ställa så till att de hafvaijen
tillräcklig cassa, för att göra face med de olika vexlingar,
som äga ruin under olika tider, dels olika år och
dels olika tider under ett och samma år, så att allmänheten
ej behöfver bekymra sig derom. Det ligger i bolagets eget
intresse att gå så tillväga, att de ej genom manquerad vexling
blifva tvungne att sätta sig i concurstillslånd, men för
4o4
Dc ii 20 Februari f. m.
allmänheten Ur det säkrare, att en stor proc. af säkcrhetshandlingar
ligger qvar i publikt förvar. Jag tillstyrker således
bifall till hvad Utsktn här föreslagit, nemi. i5 proc.,
men skulle derjemte önska, att orden ”reda penningar’’
måtte utbytas emot orden ”Rikets gällande mynt.”
Dessutom får jag fästa uppmärksamheten derpå, att här står:
”deraf minst 2.5 proc* skola utgöras af reda penningar;” jag
skulle snarare önska att här stöde: ”deraf högst a5
proc. skola utgöras af reda penningar,” på det att
aldrig någon bank hädanefter skall äga att formera sig under
annat villkor, än att der åtminstone skola ligga qvar
75 proc. af teckningssumman i säkerhetshandlingar. Så olika
äro mina åsigter emot den talarens, som har ansett att
i5 proc. insats skulle gifva för liten säkerhet, och jag är
således långt ifrån att kunna biträda hans yrkande om 4°
procent. Äfven vill jag yrka, att man må utbyta ordet
”minst” emot ordet ”högst,” för att vara förvissad om
att ingen bank må begära hos K. M., eller i sina bolagsreglor
intaga rättigheten att uttaga mer än 25 proc. af den
tecknade grundfondens belopp, för att dermed börja siri rörelse.
Jag anhåller således om propos. på att ordet”högst”
insättes i stället för ordet ”minst” i 5 §:ns i morn.; äfvensom
alt proc. må bibehållas, såsom Utsk:n föreslagit.
Hr von Hohenhausen: Det förundrar mig, att Gr.
Frölich finner hvad jag yttrat vara oväntadt ifrån min person.
Jag skulle tvertom trott honom hafva riktig anledn.
att finna sådant ganska förväntadt af mig. Jag hade vid
förra discussionen just vltrat olika tankar med honom om
den olika säkerhet, sorn skulle fordras i det fall, att banker
när som helst finge uppstå, utan afseende på landels behof
eller någon controllc-rande myndighet. Jag hade förra gången
yttrat, att om lagen sålunda blir gällande och således hvar
och en får rättighet att inrätta hänkel', så måste man söka
säkerheten i minimivalören af sedlarna, hvilken måste blifva
ganska hög, och jag citerade exempel derpå. A den andra
sidan trodde jag också, att Grefven hade kunnat vara
med om att nu icke onödigtvis uppehålla discussionen genom
ali yrka alt i §:n, såsom han föreslagit den, skulle tillämpas,
i hvilket fall man i de flesta punkter måste skilja
ifrån hvad de andra Stånden beslutat. Det är således dessa
2:ne skäl, som gjort att jag borde draga i betänkande
att i allt efterfölja hans mening. Jag har sagt, att den
minsta sedelvalör för privatbankerna i Frankrike var 5oo
francs och i Englund 6o pund eller 1200 r:dr r:gs. Alltså
hade jag redan yttrat, att jag skulle yrka en sådan säkerhet,
om jag ej nu visste att förslaget i 1 §:n ej skulle gå
igenom, då tre Stånd redan beslutat annorledes. Deremot
hade jag skäl att förmoda, att Grefven ej skulle hafva några
sådaua suppositioner, att jag skulle kunna anhålla hos
Den 20 Februari f. m.
495
R. o. Ad., att Ståndet skulle eludera sitt förra beslut. Detta
liffr jag å min sida rätt att fordra.
Hvad Hr Ribbing yttrat i denna sak vill jag lemna
derhän. Om någon anser att en bank, som utger sedlar
och skall dem genast inlösa, då de företes, är säkrare, om
den, i stället att hafva mycket af Rikets mynt, har inteckningar
i Svenska egendomar, hvilka endast långsamt kunna
realiseras, så är detta för rnig alldeles oförklarligt. Jag kan
ej finna annat, än att, då man insätter 4° proc. i reda penningar,
så är det gifvet att banken skall mycket mera vara
i tillfälle att kunna göra rätt för sig, d. v. s. inlösa sina
sedlar, än om den hade ett mindre contant belopp. Det kommer
ett särskildt morn., nemi. 2 mom. af g §:n, som innehåller,
att när det bestämda förhållandet emellan bankens tillgångar
samt beloppet af dess ereditsedlar och invisningar blifvit
rubbadt, så åligger det directionen att fylla detta belopp,
genom inskränkning af bankens utlåningsrörelse. Alltså är
säkerheten i detta fall, såsom jag tror, fullkomligt tillfredsställande.
Jag har redan yttrat hvad jag liar ansett vara
det rätta, rör:de litt. a af delta mom. och vidblifver det,
men skall, sedan jag nu har anledn. att förmoda, att mitt
förslag röride 1 §:n ej kan gå igenom, ej vidare drifva den
saken, om jag finner att R. o. Adis tanke verkligen strider
deremot.
Hr Ribbing: Sedan nu blifvit upplyst, att icke mer
än ett af de 3 öfriga Stånden beslutat, att 4° proc. af den
tecknade grundfonden vid bankens öppnande borde contant
inbetalas, så får jag, på den grund jag förut omnämnt, föreslå,
att i första punkten, i stället för orden "deraf minst 25
proc skola utgöras af reda penningar," kommer att inflyta:
samt huru mycket deraf bör i contant inbetalas. Att ordet
■"minst” skulle förändras till "högst," såsom Hr Lefre'n önskat,
deremot måste jag protestera; detta skulle vara ett
förordnande, som helt och hållet skulle förstöra privatbanksystemet
och förorsaka en mängd vinglerier, genom nödigblifvande
upplåningar, hvilket blef den enda utvägen för
bolaget eller dess direction, då riksmyntscassan, vid möjligen
inträffade händelser, koiume alt sjunka alltför lågt, efter
den utvägen att af actieägarne infordra en tillökning i den
conlanta insatsen igenom ett sådant stadgande vore stängd.
Det kan man visserligen förmoda, att en privatbank, som
någorlunda sköter sina affärer, skall tillvinna sig credit, både
inom och utom Riket, men möjligen skulle denna credit
ännu icke vara så etablerad, att nödiga lån efter in- och utländska
creditiver kunde erhållas, och då blefve indragning
af denna privatbank möjligen snart för handen. Jag kan
således icke annat än på det högsta afstyrka en sådan förändring.
Hr von Hohenhausens yttrande i afseende på nödvän
-
Den 20 Februari f. m.
digheten af den högre contanta insatsen, anhåller jag att
blott med några få ord ytterligare få vederlägga. flan sager
nemi., att han anser det vara bättre för vexlingen att
hafva silfver och sedlar, än intecknade reverser. Detta är
ganska riktigt, men i afseende på sättet att erhålla silfver
och sedlar, tror jag att han misstagit sig. Hvad skulle det
blifva af en privatbank, som styrdes på det sättet, att inga
andra utvägar skulle finnas för att hafva en nog hög riksmyntscassa,
än att infordra insatser af delägarne? När man insatt
4o proc. och man supponerar, att ej i annan väg mera
mynt skulle inkomma, så skulle dessa 4° proc. snart blifva
otillräckliga och behofvet skulle stiga till 5o, 60 ja 100
procent. Sedan vore det slut, och då skulle banken nödvändigt,
efter en sådan princip, stå på hufvudet. Det är
således klart, att om ingen annan utväg finnes, för att försöka
riksmyntscassan, så är hela inrättningen cassabel. Det
finnes andra säkrare canaler, för alt infå riksmynt, hvilka
äro en följd af sjelfva bankens rörelse, och som förnämligast
öppnas genom lemnade creditiver, hvilken lånerörelse jag
anser vara den nyttigaste för privatbanksystemet. Jag önskar,
att de contanta insatsernas belopp i privatbankerna ej
blifva högt bestämda, ty det leder ej till det ändamål, som
man dermed åsyftar, och om det skulle leda derhän, så vore
det endast för en kort tid; men då man ej allenast afscr,
att en privatbank skall kunna bestå för ett eller annat
år, eller för en eller annan månad, så måste, i min tanke,
förslagen om de höga insatserna helt och hållet förfalla.
Jag får förnya min begäran örn den redaction af 1 morn.,
som jag föreslagit.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Innan jag inlåter mig i
något yttrande ronde den nu föredragna §:n, hemställer jag
till R. o. Ad , om vi ej borde åsidosätta all diseussion örn
den redan antagna 1 §:n. Jag fruktar, att om denna dis—
cussion, såsom det nu tyckes redan hafva inträffat, en eller
annan gång öppnas, än af den ena än af den andra talaren,
så tager det aldrig något slut; denna § är hos oss redan
afgjord och kan således ej ändras. Sedan jag sålunda ti11—
kännagifvit min tanke i detta hänseende, skulle jag önska,
att vi så mycket som möjligt må följa den ordning, som vi
i början af detta betänkis föredragning beslöto, och nu hålla
oss till den §, som är föredragen. Detta lättar också beslutets
fattande, ty om den ene talaren håller sig till en,
den andre till en annan del af betänk., så blir del ej lätt
att komma lill något resultat. Har jag rätt, så hoppas jag,
att R. o. Ad. gillar min åsigt; har jag åter orätt, så må
discussionen utvisa det. —■ Jag hade varit helt och hållet
af samma tanke som Gr. Frölich, om icke tvänne Stånd redan
antagit Utsk:ns betänkande. Visserligen är jag ej af den
tan
-
Den 20 Februari f. m.
497
tanken, alt 33J- proc., sorn liiir tyckes vara fråga om, äro
behöfliga för privatbankrörelsens bedrifvande, utan tror att
25 proc. dertill ii ro tilli äckliga; men det ligger i den allmänna
opinionen, och i deras öfvertygelse, sorn ej kunna
bancorörelsen, att tro, det i 33g- proc. contant insats ligger
mera säkerhet än i i5 procents. Gr. Frölich liar ganska
tydligt gifvit tillkänna, att ett sådant förhållande i ett ögonblick
kan förändras. Sjelf har han yrkat 4° proc. insats,
men jag förenar mig med Hr Lefren deruti, alt ju större
del af teckningsfonden, som blir inbetald contant, desto mer
förminskas säkerhelshandlingarne, som likväl uro hufvudsäkerheten;
ty om äfven denna säkerhet ej kan så hastigt realiseras,
sfi är den dock säker. Deremot är det ej sagdl,
att dessa 4° proc. oupphörligt skola ligga i cassan; de skola
vara till hands för utvexlingar, och således förändras de
lika lätt ifrån 4° 3o o. s. v. samt stiga vid andra tillfällen
till 5o proc. oell derutöfver. Det hufvudsak liga skälet,
hvarför jag afstyrker dessa 4o proc. inbetalning, ligger
deruti, att man i allmänhet skriker deröfver, all bär ej
finnes riksmynt i allmänna rörelsen, utan förvaras i privatbankerties
cassakistor. Jag vill ej vara vidlyftig, ehuru ämnet
verkligen kunnat sådant fordra, men då tvä Ständ redan
bilällit Utsktns betänk., så yrkar jag, i öfverensstämmelse med
deras beslut, att R. o. Ad. här ville antaga 2.5 proc. inbetalning
af grundfonden.
Gr. Frölich: Jag instämmer helt och hållet i den
uppmaning, den siste värde talaren gjort, att icke vidare
omorda den frågan, huruvida beslutet om i §:n nu bör få
leda det återstående af lagstiftningen i denna del, och jag
vill endast i aldra största korthet hafva äran tillkännagifva,
att orsaken, hvarför jag alldeles icke deltager i denna discussion,
är den, att jag nu har en förhoppning, alt möjligen,
då riksdagen synes blifva lång, K. M., efter att hafva
inhemtat de särskildta besluten inom RiksStm, sorn möjligen
finnas alldeles oförenliga och som föranleda lill en framställning
i ämnet af R. St., hvilken alldeles icke synes blifva
af sadan beskaffenhet, att den kan vinna K. M:s sanction,
att, säger jag, K. M. täcktes skilja oss åt genom en nåd.
propos. i ämnet, som har både riktigare och mera conseqventa
grundsatser. Det är under denna förhoppning, som
möjligen kan förfelas, men som jag anser för en moralisk
pligt att hysa och derefter handla, som jag nu här ånyo
uppträder, för alt yrka hvad jag anser vara riktigt i grundsats.
Jag skall ej vidare yttra mig om den i §:n. Hvad
den nu föredragna §:n angår, så ligger det oundvikligen i
naturen af hvarje menniskas uppmärksamhet att den omöjligen
kan qvarhållas, om de värde ledamöterne lala om flera
ämnen på en gång. Om man företager sig att vidlyftigt
20 H. 63
49»
Den ao Fobruari f. ra.
demonstrera hvad man önskar genomföra, så ar det ej möjligt,
att ett sådant auditorium, som detta, ej skulle fästa sin
uppmärksamhet på det egentligen vigtiga. Jag har redan en
gång yttrat, och flere ledamöter hafva instämt med mig i
den åsigten, att i mom. af denna § alldeles icke afser att
gifva någon garanti för hankens förvaltning. Den är endast
ditsatt såsom en garanti derför, att banker ej må uppslå,
utan att de, som stifta dem, äro till någon del capilalister.
Derför är det som en summa skall insättas i contanta penningar.
Hr Lefren har visserligen synts erkänna delta, men
blott till en del. Han har fästat sig vid nödvändigheten
och behöfligheten deraf, att ett stort qvantum hypotheker
skall blifva qvar i banken, och han synes mig hafva trott,
att detta skulle gifva mera garanti åt banken, än en stor
insats vid bankens första öppnande. Hr Lefren har rätt
häruti, men man bör ej drifva denna grundsats för långt,
och han synes mig hafva drifvit den alltför långt, då han
velat taga bort den redaction, som nu finnes i i moni., och
i stället för ”minst,” säga "högst” q.5 proc.; ty om redactionen
skulle blifva sådan, så skulle det ju kunna hända,
alt man icke satte in mer än en proc., och således hade
qg proc. i hypotheker. Då likväl meningen med detta mom.
varit att förebygga det bankerne endast skulle bestå af dem,
som endast agde fastigheter och inga capitaler, så tror jag
ej, alt det skulle gå an att här antaga bans amendement:
Jag ber att få tillägga följande: man har här talat 0111
de olyckor, som träffat de enskilda bankerna i England och
Amerika, för att afskräcka oss ifrån dessa farliga inrättningar.
Hvad är det då, som har gjort sådana inrättningar så
förfärliga i dessa länder? Jo, hufvudsakligen den omständigheten,
att det ej har varit förbjudet, att utan vidare säkerhets
presterande teckna sig och öppna en bank, som hetals
vara sammanskrifven af personer, hvilka ägt en ä två millioner,
men de hafva ofta börjat sin rörelse med insättande
af 5 procent. Af de So banker, som stupade inom en en
da
vecka år 1828, befunnos y5 vara sådana, som ej inbetalt
mer än i5 å 20 proc. af ilen tecknade grundfonden. Deri
ligger således både i England och Amerika de orsaker, som
föranledt dessa batikers stupande. Om man nu hos oss vill
förekomma sådana olyckor, så måste man tillse, all hvarje
bank, som öppnas, skall vara capabel till att primitivt insätta
ett betydligare belopp i penningar, och ej endast insätta
säkerhetshandlingar. Jag medger deremot helt och hållet
hvad Hr Ribbing sagt, att det i öfrigt ej finnes någon garanti
derför, att banken kan gifva ut mycket mera sedlar
än den borde, emedan det är omöjligt att fasthålla det ursprungliga
procentförhållandet. Ehuru Frih. Stjernstedt
och Hr Ribbing framställt ett förslag, som väsendtligen
skiljer sig ifrån mitt, kan jag likväl ej finna, alt hvarken
de eiler någon annan af dem som yttrat sig varit oense
D<n 20 Februari f. m.
499
med mig om den åsigten, att det borde vara en stor qvantitet
af penningar inbetalta. Jag är likväl af den tanke, att
4o proc. äro för mycket, livi 1 ket Hr Ribbing synes hafva
bevisat. Om nu delta skulle gifva anledn. till den förmodan,
att Hr Ribbing är af hufvudsakligen lika tanke med
mig, så får jag hänvisa lill det underdåniga hopp, som jag
i böljan af discussionen yttrat att jag hyser, och med hänseende
hvartill jag föreslagit 33^- procent. Deremot kan
man visserligen göra den anmärkningen, att 33^ proc. vore
en ojemn summa, och att det derför hellre borde blifva 3o
proc., men det beror på teckningssumman, ty det är ej
sagdt, att den alltid utgör jemnt en million. Alltså torde
icke denna invändning emot mitt förslag om 33J proc. vara
gilitig. Jag liar ansett vigtigt, att de, som vilja stifta
banker, borde lill en början insätta i contant ^ af det capital,
för hvilket de tecknat sig, och det är denna grundsats
jag nu vill söka göra gällande.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Det måste utan tvifvel
väcka mycken förundran hos en hvar, att så absolut skiljaktiga
grundsatser här kunnat framställas. Man liar här
sagt, alt bankens säkerhet beror på huru stort belopp af
säkerhetshandlingar, som finnas insalta i allmän vård, och
följaktligen är större i samma mån, som riksrnyntscassan är
mindre; andre talare deremot hafva haft en alldeles motsatt
mening. Jag lior, alt denna olikhet i åsigter härleder
sig derifrån, att man ej skiljt de tvänne olika slagen af säkerhet,
som böra tagas i betraktande vid en banks stillande,
nemi. bankens säkerhet att ej komma i concurstillstånd och
dess säkerhet att, sedan concurstillståndet inträdt, kunna
klarera sina förbindelser. Det är en sanning, att sedan en
concurs är gifven, så är bankens säkerhet större, om den
har ett större belopp af säkerhetshandlingar inneliggande;
men bankens säkerhet alt ej komma i concurstillstånd måste
bero på storleken af den cassa, hvarmed vexlingen bedrifves.
Hvad Hr Lefre'n sagt, är följaktligen rätt, såvida
man afser den säkerhet för banken, att vid blifvande concurstillstånd
kunna uppfylla sina förbindelser, men denna
säkerhet äger man ju aldra fullkomligast i den solidariska
ansvarigheten. Således tror jag, att här ej bör blifva fråga
derom, utan blott att förhindra det en bank skall kunna
råka i concurstillstånd, och då synes mig temmeligen solklart,
att ju större summa af riksroynlet banken i förhållande
till sina utelöpande penningar äger, desto större är
säkerheten; ty ju mera riksmynt bankerne genom lagen äro
tvungne att hafva, desto större sannolikhet hafva de äfven
alt alltid kunna inlösa sitt mynt. En värd talare har sagt,
att ju större riksmyntscassa man har, desto större belopp
kommer att blifva utsläppt af bankens egna sedlar. Sådant
kau likväl icke förhållandet vara, ty sedlars utsläppande ut
-
5oo
D e u 20 Februari f. m.
öfver ett visst bestämdt belopp, är här uttryckligen förbjudet
genom en föreskrift, som säger att enskild bank ej får
utgifva mera creditsedlar, än som motsvaras af deras egen
behållning i riksmynt, återstoden af deposition i R. St:s
bank, samt återstoden af odisponerade till grundfonden börande
tillgångar. Följaktligen är denna invändning, i min
tanke, grundfalsk.
Vidare liar en talare sagt, alt detta stadgande skulle
kunna eluderas. Della tror jag icke, ty dessa banker äro
underkastade controllör, för att förekomma alla sådana missbruk,
och såsom Gr. Frölich nyss nämnde, så tror älven
jag, att detta stadgande ronde en viss proc. inbetalning
egentligen är ämnadt att vara en garanti derför, att icke
alltför många banker uppstå, och att icke personer, som ej
äga några capitaler, deltaga i bankernes stiftande. Det är
denna garanti, som bestämdt vinnes härigenom, äfvensom i
mindre mån den säkerheten, att icke banken alltför hastigt
skall stoppa. Det är blott denna lilla erikla utredning af
ämnet, såsom jag uppfattat detsamma, hvilken jag nu velat
framställa, och får på grund deraf biträda Gr. Frölichs
yrkande, att 33J proc. måtte antagas såsom det i min tanke
lämpligaste belopp, hvilket vid bankers stiftande borde
i riksmynt inbetalas.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Sedan discussionen sålunda
fortskridit, vill jag ej vara vidlyftig, utan endast framslälla
följande förslag till redaetion af 5 §:n mom. litt. a. Emedan
jag anser att ett närmare bestämmande af procentens
storlek ej är möjligt, då man ej kan säga hvilketdera af de
föreslagna procentbeloppen är det lätta; så skulle jag vid
■valet vara böjd att rätta mig efter Utsktns förslag, hvarför
jag vördsamt föreslår följande redaetion af detta morn.:
Om beloppet af teckni ngssumman eller grundfonden,
deraf minst 2.ö proc. skola utgöras af reda
penningar, som för mynt i landet gälla; hvadan
jag således endast vördsamt tillstyrker, att tillägga de orden,
”sorn för mynt i landet gälla,” i öfverensstämmelse
med I3orgare.St:s beslut, och anhåller således vördsamt
om Ilr Landtmts propos. till bifall å Utskms förslag, med
det tillägg, sorn jag nu haft äran nämna.
Frih, Boye, Ludv.: Vid stiftandet af en banklag,
har lagstiftaren tvänne fordringar att uppfylla, lika angelägna
i sitt ändamål och i sina begränsningar. Det är angeläget,
att en grundfond gifves, tillräcklig och innebärande
så mycken säkerhet, som den möjligen kan vinna för det
fall, alt den upphör att betala eller stoppar; men det allika
angeläget att rörelsen fortgår, eller att banken har tillräcklig
förmåga att forstätta rörelsen; ty allmänna säkerheten
(ordrar så väl det ena som det andra. Då jag hörde
Iir Lefren yttra, alt i händelse banken uppger sin stat,
Den 20 Februari f. m.
5ot
skulle j5 procls inneliggande säkérhelshandlingar innefatta
större säkerhet, än 60 proc., så har ja» ej kunnat förneka
sanningen deraf; men om jag fullföljer denna tanke, så vore
det ju aldra säkrast att låta 100 proc. ligga inne, och då
liar ju hanken intet att röra sig med. En grans mäste således
finnas, och man är således skyldig att eftersinna hvar
denna gräns bör vara. Jag är glad att fä ett tillfälle att
understödja Gr. Frölichs mening, ty den är i min tanke
ganska riktig. Dervid vill jag likväl fästa det villkor, sorn
Hr Ribbing framställt, nemi. att det må ankomma på directionen
att bestämma huru mycket, sorn bör vara rikshankssedlar,
och huru mycket, som kan vara utelöpande emot
reverser att vid anfordran inlösas. Jag skulle tio, att i annat
full den allmänna rörelsen skulle komma att sakna en
alltför stor massa af 1 iksmyntet, och alt privathankerne skulle
blifva uppfyllda af större summor deraf, än de kunde
använda. Jag begär derföre propus, på bifall lill Gr. Fröliehs
förslag, likväl med det tillägg, att det må ankomma
på direclionens eget bepröfvande, huru mycket bör finnas i
contant af riksbankssedlar, och huru mycket i säkra reverser,
alt inlösas vid anfordran.
Hr Bogeman, Carl Adolph: Jag kan ej instämma
i Ilr von Hohenhausens yrkande, att minst 4° proc. i reda
penningar skola tillskjutas vid bankers stiftande; deremot
förenar jag mig uti hvad Frih. Stjernstedt och Hr Ribbing
tillstyrkt. Jag anser ej någon våda uppstå deraf, alt minimum
bestämmes lill a5 proc., ty det skulle, efter min tanke,
tvertom medföra en högst ofördelaktig verkan, örn man
bestämde ett högre minimum.
Hr Lefrens önskan om utbyte af ordet ”minst” emot
ordet ”högst” kan jag ej gilla, emedan ett sådant band på
bankens styrelse ej är naturligt eller välgörande, ulan skulle,
efter mitt förmenande, vara skadligt och hinderlig! för
direetionen, som bör äga rättighet att bestämma delta efter
sig företeende omständigheter.
Hr Gripenstedls framställning kan jag ej annat än gilla;
men jag hemställer likväl hvad som vore vådligare, om en
bank nödgades stoppa, men ändock ersatte hvar och en fullt
ut, eller om det skulle inträffa, att förluster blefie följden
af en sådan händelse. Jag tillstyrker således att första morn.
af ifrågavar. § måtte blifva antaget, på sätt de sammansatta
Utsk:n föreslagit, med det tillägg, sorn Hr Lagerhjelm nyss
yrkat, och hvilket redan finnes intaget i BorgareSt:s beslut.
Frih. Cederström, Jacob: Vore meningen att öf
verlemna
åt direetionen alt handla efter sig företeende omständigheter,
så behöfdes också ingen lagstiftning. Då vore
det helt enkelt, att man lät det bero på dem att sjelfve ansvara
för hvad de göra; men som lagstiftningen behöfves till
säkerhet för de medborgare, som tilläfventyrs äga större
5o2 Den 20 Februari f. m.
eller mindre qvantiteler af dessa bankers utelöpande förbindelser;
så torde det också vara af vigt för dessa Svenska
medborgare, som stå på sidan af bankens intresse, att hafva
skydd för sitt intresse, att få valuta för sina penningar, som
de i banken insatt, eller som de i handel och vandel inom
Riket varit tvungne att emottaga i brist på Rikets mynt.
Att dessa bankers sedlar uttränga riksmyntet i de orter, der
banker äro organiserade, torde ej behöfva vitsordas, ty det
är ett kändt factum.
Hr Lefreåi har, såsom Frih. Boye riktigt anmärkt, uppgifvit
skilnaden emellan säkerheten af 60 och af 70 proc.
såsom ett skäl, på grund hvaraf man borde bifalla, att cassan
endast skulle utgöras af 25 proc. å teckningssumman,
och ganska riktigt anmärkt, att om alla 100 procenten vore
inneliggande i säkerhetshandlingar, så skulle säkerheten vara
fullständig; men detta vore omöjligt, emedan banken då
ej kunde röra sig med någon möjlig vinst; likväl om insatserna
blifva alltför små, så kan hanken inom några dagar
vara försatt i concurstillstånd, emedan för vexling då ej funnes
någon säkerhet. Om vexlingen instiilles, så är detta naturligtvis
detsamma som att banken ej kan inlösa sina förbindelser,
och kan den ej det, så måste den försättas i concurstillstånd.
Det är således nödigt, att cassan svarar emot
behofvet af vexlingen, ty eljest är det omöjligt, att någon
bank kan existera. Det af Ulsk. föreslagna insatsbeloppet
af 25 proc. har af BorgareSt., som äger någon insigt i hvad
en cassa behöfver för att drifva en säker rörelse, blifvit
upphöjdt till 4° proc., och jag tror att delta är väl grundadt.
Denna skilnad af G-f proc. emellan hvad Gr. Frölich
här behagat föreslå och hvad BorgareSt. beslutat, tror jag
ej vara behöflig. Bättre vore väl att vidblifva hvad BorgareSt.
beslutat, och antaga 4° proc.; ty derigenom skulle
två Stånds beslut härutinnan sammanstämma, och då kan
det vid slutliga sammanjemkningen komma till något resultat.
Dessutom måste man väl erkänna, att hufvudsaken i
denna fråga är, att vexlingen alltid blir försäkrad; och jag
skulle jemväl tro, att när vi,framdeles komma till contiollerna,
så måste det bestämmas, att i den mån cassan blir
medtagen genom utvexlingar, så måste den ökas genom nya
insatser, så framt den ej kan genom andra utvägar af directionen
fyllas. Jag begär således propos. på instämmande i
BorgareStts beslut i fråga 0111 första mom. af denna §, och
visserligen instämmer jag med Hr Lefre'n deruti, att den af
honom föreslagna redaction, hvarigenom det skulle komma
att heta Rikets mynt, i stället för reda penningar,
är bättre än BorgareStts, som lyder sålunda — ”reda penningar,
som för Rikets mynt gälla,” ty orden ”reda
penningar” kunna vara öfverflödiga, om man der följer Hr
Lefrens förslag, och sätter helt simpelt — ”utgöras af Rikets
mynt.”
Den ao Februari f. m.
5o3
Hr von Hohenhausen: För min del stall jag äfven
gerna förena mig i den redaclion, sorn Frih. Cederström här
sednast framställt, oph sorn af Hr Lefren förut var begärd,
emedan uttrycket "Rikets mynt" är kortare och klarare, än
hvad BorgareSt. antagit.
Af Hr Gripenstedt har blifvit ganska riktigt framstäldt
förhällandet med bankerna, och att den garanti, som man
fordrar, är af dubbel beskaffenhet, nemi. dels att banken
skall kunna göra rätt för sig innan den kommit i concurstillstånd,
och dels att den skall kunna göra rätt för sig sedan
den råkat i el t sådant tillstånd. Begge dessa ändamål
kunna vinnas, såvida nödiga controller på det ena så viii soni
på det andra vidtagas och handhafvas. Jag skall nu icke
längre uppehålla R. o. Ad., utan förnyar det yrkande jag
förut haft, nemi. om antagande af BorgareStts beslut, hvilket
jag då sade, att jag skolat vidhålla, om jag ej varit ensam,
och hvari Frih. Cederström nu instämt. Jag kan således
lika litet förena mig i Gr. Frölichs förslag af 33^
proc., som i Utsktns förslag att insatserna måtte bestämmas
till 25 proc. af teckningssumman, hvilket jag anser alldeles
för litet. Ju mindre de satte in, dess mera skördade de,
och då de genom insatta inteckningshandlingar å fastighet,
hvilken de sjelfve nyttja och draga revenu af, i banken erhålla
vinst, så draga de dubbla inkomster deraf. Likaså,
om jag nedsatt papper, som gå emot ränta, så bär jag upp
denna ränta. Dertill kommer äfven vinst genom straffräntor,
hvarigenom jag får ränta på ett capital, som ej finnes.
Alltså — ju mindre min insats är, dess större blir profiten
derpå; men bär är nu fråga om den allmänna säkerheten,
och då tror jag att den bör afses. Jag får således fortfara
i mitt förra yrkande, men skall dock ej vara envis och upptaga
R. o. Adis tid med någon votering.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Till en början och
i förbigående tager jag mig friheten till de ledamöter af
detta Hus, som lika med mig ämna i dessa frågor sig yttra,
aktningsfullt hemställa, huruvida vi ej må bemöda oss om
att så kort och concentreradt som möjligt yttra vår öfvertygelse
och våra moliver i des<a frågor. Dialectiska deductioner
kunna i ett så invecklaut ämne nästan lill oändlighet
utsträckas, utan att rubba någons öfvertygelse, och dessutom
skulle denna discussion då möjligen upptaga hela både förnell
eftermiddagen, så alt vi senare på aftonen, då blott 20
ä 3o personer vore närvarande, nödgades afgöra alla de vigligare
bestämmelserna. Hvad först angår frågan om i §:n,
så har man deruti redan i vederbörlig ordning kommit till
ett bestämdt resultat genom 3 Stånds fattade sammanstämmande
beslut, och jag anser R. o. Ad. således oförhindradt
alt på förnuftsenligasle sätt besluta om hvad i öfrigt i denna
banklag; bör stadias. Hvad sedermera beträffar fråsan.
5o4
Den ao Februari f. m.
alt minst 25 proc. af elen tecknade grundfonden skulle utgöras
af reda penningar, hvaremot det af åtskilliga talare
blifvit tillstyrkt dels alt 4° och dels att 33-j proc. skulle
i stallet för 25 proc. utsättas, så anser jag 25 proc. innebära
fullt lika stor säkerhet för bankerna, som 4® proc., om icke
till och med större, och tror dessutom en större svårighet
för bankers uppkomst ligga i bestämmandet af 4° proc. i
leda penningar, när banker öppnas, än i 25 proc., och man
bör ej i min tanke försvåra bankers uppkomst genom stadganden
i bancolagen.
Nr Lefi ens förslag, att i stället för ordet '”minst” ordet
”högst” borde insättas, kan jag af tvänne skäl ejgilla.
Det första, att sådant skulle antyda en önskan och syftning,
att directionen måtte söka att hålla så litet contant belopp
Sorn möjligt i cassan, hvilket kunde vara vådligt; det andra,
att derigenom skulle kunna inträffa, att ett vida lägre belopp,
än de 25 procln, ansågs vara tillräckligt. .Således
hemställer jag för min del vördsamt om bifall till Utsktns
förslag, med det undantag, att, i stället för ”reda penningar,
” det ina komma att stå — "i Riket gångbart
mynt,” hvarom jag anhåller om Hr Landtmts proposition.
Hr Frih. o. Landtm, lillkännngaf, att plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
II r L e f r e'n: Vördnadsfullt anhåller jag om ursägt, att
jag ännu en gång begär ordet, men vi äro nu verkligen på
sjelfva bufvudpunkten af hela privatbank-lagstiftningen, och
jag hai' trott mig förmärka, att åtskillige talare, som yttrat
sig, ej hafva — om det tillätes mig att nyttja detta ord —
insett hvarom frågan nu egentligen är. En talare har sagt,
alt det vore ett af mig framstäldt axiom, att 75 proc. qvarliggande
säkerhetshandlingar innebära större säkerhet, än
60 proc., och samme talare har äfven sagt, att det vore
ändå säkrare, om alla 100 proctn funnos i taka händer till
framlida säkerhet för privatbankerna. Delta är ganska rätt,
och det riktigaste sättet för en sådan lagstiftning vore, att
liypotheker för hela den tecknade summan borde ligga j allmän
vård; ty, mine herrar! annat är detta och annat är
rörelsecapitalet. Cassan, mine herrar! den utgör rörelsecapitalet,
och man måste i begreppet skilja rörelsecapitalet
ifrån sjelfva egendomen, på hvilken rörelsecapitalet grundas.
Jag är alldeles af den tanken, att bela capitalet borde hafva
motsvarande säkerhet, men jag vill i min propos. ej begära
mer än y5 proc. säkerhet, derföre att jag anser bankens
ägande lånehandlingar, hvilka efter detta lagförslag
lätteligen ej få inberäknas såsom ägande någon valör, fullt
motsvarande bankens utelöpande penningar. Om man skulle,
i motsats lill hvad Frih. Boye bemärkt, tillåta ali cassan
kunde gå ända till 100 proc., så skulle följden kunnat blifva,
D c ii 20 F c b r » ;i r i f. m.
va, att, vid en blifvande concurs, det ej skulle finnas några
säkei hetshandlingar, utan säkerheten berodde bell och hållet
på lånehandlingarua, hvilka då nödvändigt skulle hafva ett
värde af iöo proc., så framt, vid slutlig utredning, ej någon
skulle blifva lidande; men om de deremot ej behöfva
calculeras till mer än ?.5 procts värde, såsom Utsk:n hafva
föreslagit, så kan troligen ingen lida derpå vid den slutliga
utredningen. Hvad åter beträffar den andra säkerheten, sorn
bär bör sökas, nemi. säkerheten för att icke banken skall
inställa sin vexling, så beror detta alldeles icke på bestämmandet
af 33-| eller n5 proc., eller om del t. o. m. vore
4.0 proc., såsom BorgareSl. beslutat, — ja, jag vågar 1. o.
in. påstå 100 proc.; ty om cassan äfven vore bestämd till
en så hög proc., så ligger ej säkerheten deruti, utan säkerheten
skulle ligga i en bestämmelse, sorn bär icke finnes i
detta lagförslag, nemi. att i hvarje ögonblick den conlanla
cassan, som ligger i bankens cassakista, förhåller sig på ett
visst sätt till summan af den utelöpande sedelstocken. Denna
bestämmelse finnes ej i delta lagförslag för privatbankerna,
men den finnes för R. St:s Rank i dess reglemente, der
det står: att om cassan understiger §:delar af den utelöpande
sedelstocken, så skall bankens styrelse vara betänkt på
att föröka sin cassa. Der är således stadgadt för R. St:s
Bank ett visst förhållande emellan sedelstock och cassa; men
i detta förslag är icke stadgadt något sådant förhållande,
och när så icke är, så ligger det ej någon säkerhet för vexlingens
orubbade fortgång deruti, att man tillåter a.5, 33-i,
4o, ja vore det ock 100 proc. att ryckas ifrån grundfonden,
utan för att vinna en sådan säkerhet måste man bestämma
att cassan skall vara i en viss proportion till den utelöpande
sedelstocken. Jag anser likväl icke nödigt att bestämma
detta; ty jag anser, att hvarje bolag måste hafva förtroende
nog att skaffa sig vid hvarje tillfälle sä mycken tillökning i
cassan, som behöfves, för att upprätthålla den rörelse, af
hvilken del dräger profit och för alt uppehålla vexlingen;
men skulle så hända, att detta ej blefve möjligt, så måste
då banken komma under utredning, och för en sådan händelse
måste allmänheten hafva säkerhet att återfå sina capitaler
med ränta, ehuru de mäste vidkännas den svårigheten,
att för tillfället ej få riksbankssedlar för dessa utelöpande
privatbankssedlar, som de äga i sina bander. Således,
mine herrar! om vi vilja betrygga en fortgående vexling,
så bör det ej ske genom en sådan bestämmelse, som
nu är i fråga, utan det måste tillhöra en helt ny §, som
bär ej är föreslagen; ty här finnes i detta förslag icke någon
§, sorn motsvarar den § uti Riksbankens reglemente,
hvilken handlar om cassans förhållande till den utelöpande
sedelstocken. Alt ingen säkerhet i delta afseende dei förutan
gifves är klart, ty 0111 en privatbank, då den öppnar sin
20 H. (34
5o6
D e n 20 Februari f. in.
rörelse, upptager 2,5 proc. i riksmynt, sä kail den om älla
dagar lialva 10 proc. qvar, och den kan hafva 2 procent'.
Här står icke föreskrifvet, luiru manga proc. banken hör
hafva qvar i den conlanta cassan, och finnes ej taludt oiu
någon slags proporlion emellan cassan och sedelstocken. Jag
ber vördsamt om ursiigt för clet jag framställt detta; jag
tror, alt det är upplysande för sjelfva frågans behandling,
och det är derpå jag grundar milt förslag, ali insalta ordet
”högst” i stället för ”minst;” just pä det att bolaget ej
må blifva berättigad! att af grundfonden taga ut ända till
sista procenten, så att ingen annan säkerhet, må finnas qvar
i banken, än värdet af lånehandlingarna och den s. k. säkerhet,
som ligger deruti, att man skall svara en för älla
och alla för en. Det är således nödvändigt att bestämma en
gräns, hvarutöfver bolaget ej må angripa grundfonden, för
att fylla sin cassa , och jag tror, ätt denna grähs lämpligen
kan bestämmas till 25 procent. Jag beger iiiig derhän, men
skulle ej vilja tillåta att man går längre, och fortfar således
att yrka, det ordet ”minst” mätte Utbytas emot ordet
”högst,” emedan bolaget i annan händelse skulle kunna
komma öfverens att hålla directionén tillhanda ända till 100
proc. af grundfonden, och det bör bolaget ej hafva rättighet
till.
Hr Ribbing: Om jag ej hade ansett frågan vara alt
utreda ett förhållande, som eljest kunde missleda åtskilliga
personer, nemi. det, som Hr Gripenstedt omnämnt, för att
vederlägga ett af mig anfördt skäl; så skulle jag ej längre
hafva uppehållit R. o. Ad:s tid genom att ånyo begära ordet.
Jag godkänner hvad han först yttrade i afseende på
de särskildta slagen af säkerhet, sorn behöfvas, nemi, för cassan
och för grundfonden, men deremot bar lian sökt omkullkasta
den framställning jag i böl jan af milt första yttrande
gjorde, i afseende på den större eller mindre riksmyntscassan
och derpå grundad säkerhet. Jag säde, att om
jag insätter t. ex. 10 l:dr, och jag kan utsläppa dubbla summan,
så utsläpper jag 20 f:dr, och om jag insätter 4° f:dr.
så ger jag ut 80. Hr Gripenstedt här sagt, att delta ingenting
skulle betyda, emedan jag ej bevisade att det i någon
af dessa §§ finnes en gräns för sedelemission. En sådan gräns
finnes likväl alltid föleskrifven; men om icke en bankdirection
har någon annan norm för sedélemissiöii, så beklagar
jag bankbolaget. Hufvudsyflet måste vara, såsom Hr
Lefren nyss ganska rikligt anfört, alt ett visst förhållande
alltid bibehålles emellan den utelöpande sedelstocken och den
inneliggande riksmyntscassan. Släppes detta ur sigte, kunna
privatbankerne aldrig bibehålla sig. Att utgifva creditsedlar
till så stor summa, som högst är tillåtet, kan ej komma
i fråga med annat villkor, än att den inneliggande riksmyntscassan
är i ett visst förhållande till de utelöpande
Den 20, Februari f. m.
gr.edilsedlarnes summa. Då jag således alltid måste afse
den inneliggande riksmy nlscassan, innan jag bestämmer hvad
som kan släppas, ut eller ej, så ville jag det skulle vara
klart för livar och en, alt det gör, detsamma om man ger
ut ao, då der finns 10, eller 80, då der är 4°/;dr riksmynt
inneliggande i cassan. Deraf synes $ alt Hr Gripenstedt i
si(t sista yttrande, hvaruti han velat vederlägga mig, tagit
alldeles felt, och jag hoppas alt lian nu derom är öfvertygad.
Jag kan ej annat än vidblifva mitt yrkande af den
propus, jag redan har begärt, och utber mig att få den till
contra-propos, emot Utsktns förslag.
Gr. Frölich:. Del är med en viss. fruktan jag nu uppträder
för alt underkasta mig en framställning, sådan som
lii; Lagerheim ganska riktigt gjort, blott med den skilnad
att jag trodde den med behörighet kunnat komma ifrån Hr
Frih, o. Landtm., men ej från en enskild ståndsledamot.
I afseende, på hvad Hr Lefren anfört, får jag nämna
pågra ord, och jag hoppas att Hr Lefren lemnar uppmärksamhet
deråt, efter jag vill söka vederlägga honom. Han
har gjort sig mycken möda att bevisa en sak, som är alldeles
riktig och obestridlig, blott man utgår ifrån en riktig
förutsättning. Örn han har fästat sig vid teckningsfonden
såsom vid någonting absolut antaget och sagt det vara bankernes
skyldighet att inskränka sina sedelemissjoner till teckningsfonden,
och all de ej borde hafva större cassa än som
Iie.höIdes till vexlingens bedrifvande; så vore det ej ett jota
att anmärka vid Hr Lefie'us deduetion. Sådant är likväl ej
förhållandet, och den värde talaren har inblandat i sitt yttrmde
frågan örn vexelcassans förhållande till sedelemissionrn,
hvilket alldeles icke har något att skaffa med denna
sak. Här. är endast fråga att få visshet derom, att bankens
Stiftare äga penningar och ej allenast jord. Så fort jag går
ut ifrån någon annan förutsättning, så tror jag ej att det är
möjligt att undvika misstag. Jag skulle för inin del alltför
gerna, samtycka till Utsktns förslag att antaga 25 proc., men
då två Stånd redan beslutat (ty det är blott två Stånd och
ej lie såsom bär har blifvit sagdt, det 3tdje Ståndet har
nemi. gått öfver Utsktns förslug och stadgat 4° proc.) då,
säger jag, två Stånd redan beslutat antaga 33^ proc., så
anser jag lämpligast — — —
Unde.it.
Slm bifallit Utsktns förslag ; det vore endast BorgareSt., som
beslutat förändring i mom. litt, a) och bestämt den deruti
befintliga summan till 4°*
Gr. Frölich: Delta förändrar saken helt och hållet.
Hafva två Stånd bifallit 25 proc., så synes det vara skäl att
förena sig med dem, I samma stund som man det gör,
hilmar man likväl tillfälle till en skarp anmärka, emot hela
denna banklag. Jag tror emedlertid, att det ej ligger
5oS
Den 20 Februari f. rn.
någon stone säkerhet i den ena siffran, än uti den andra.
Finnes det någon visshet lili detta ämne, så beror den på
att man följer den opinion, som kan hafva något skäl för
sig, nemi. att det synes nödvändigt, att de sorn vilja stifta
en bank åtminstone äga -i i contant af det belopp, hvarmed
banken skall bildas. Flere talare hafva bär instämt i mitt
yrkande af 3 >J- proc., och jag anser mig derföre ej befogad
att frånträda den önskan jag framställt i detta fall. —•
Hvad deremot beträffar frågan om insättande af orden ”Rikets
mynt” i stället för ”reda penningar,” så skall
jag gerna conformera mig med Frih. Cederström och Hr
Lefren. Jag är emedlertid skyldig att upplysa, att den term,
sorn blifvit begagnad i LagUtskts förslag, härrör ifrån intet
annat, än att man vid denna riksdag antagit en grundlagsförändring,
som synes utmärka ett tvifvel om huruvida R.
St:s Banks sedlar är detsamma sorn riksmynt, ty der är ett
stadgande, som säger: ”ägande R. St. allena rätt att genom
banken utgifva sedlar, som för mynt i Riket må erkännas,
så länge de, efter deras lydelse, af banken med
silfver inlösas.” Man har velat antaga termen riksmynt,
för att ej komma i strid med 72 §:n. Det anser jag hufvudsakligen
vara af vigt, att man ej får sätta in andra penningar
i banken, än antingen R. St:s bancosedlar eller silfver.
Hvad Hr Ribbing och Frih. Boye sagt i detta afseende,
har synbarligen utgått deri från, att de värde herrarne
ej fästat någon uppmärksamhet på öfverskrifterna till de
momenler, som här äro i fr åga. De hafva nemi. trott, och
Hr Lagerheim har upprepat detsamma, att det vore Utsk.ois
mening, att 25 proc., eller hvilken annan proc. man antoge,
skulle genast vid bankens öppnande inbetalas; derföre
har Hr Ribbing föreslagit ett amendement i detta afseende.
Ahl behagar man likväl considerera att uti ingressen till
denna § står följande: ”Rolagsreglorna, genom hvilka delägarne
skola sig inbördes förbinda, böra dessutom innefatta
uppgifter och stadganden i följande ämnen.” Sedan handlar
det i:a mom. ”om beloppet af teckningsumman eller
grundfonden, deraf minst 25 proc. skola utgöras af reda penningar.
” Detta utesluter ej den särskilda slipulationen i bolagsreglorna,
att dessa 25 eller 33-| eller 4° proc. skola betalas
inom ett år, eller någon annan viss tid. Det linde
visst varit bättre, om Utsktn bär bestämt, att dessa proc.
skulle inom ett år inbetalas, men jag har ej kunnat förmå
Utsk:n att gå in derpå. Häraf torde man således finna, att
det ej är föreskrifvet, att de 33 proctn, eller huru mångå,
som komma att antagas, skola genast inbetalas till banken.
Salunda har man härom talat mycket och länge i följd deraf,
att, man ej gjort sig reda för hvad som står i förslaget.
Jag är visst så benägen som någon att ej göra discussionen
längre, och jag hoppas, att herrarne äro öfvertygade om,
alt del ej är lör nöjet ali lala, eller för nöjet att kunna
Den 20 Februari f. m.
vederlägga någon af de herrar, hvilka här yttrat sig, sorn
jag tagit mig friheten att göra dessa anmärkn:r. Jag har
ansett det vara min skyldighet, efter jag deltagit i detta ämne,
att meddela de upplysningar, hvilka jag nu lemnat. För
öfrigt är jag ej envis, utan hoppas att Hr Landtm., som
också något förslår denna saken, gör den propos,, som lian
linner vara lämpligast.
llr Mannerskantz, Carl Axel: Detta ämne har
visserligen å båda sidor blifvit så vidlyftigt afhandladt, alt
jag ej har något att tillägga, men jag vill blott anmärka i
afseende på hvad Hr Le frön nyligen yttrat, att den saken
kan framdeles mera på sitt ställe tagas i betraktande. Hr
LefVcns yttrande tycktes gå derpå ut, att för det belopp af
sedlar, som en bank hade utelöpande i rörelsen, skulle' det
största möjliga belopp af säkei hetshandlingar linnas i allmänt
förvar. För att åstadkomma detta resultat, behöfves
intet annat, än att vi, då det-blir fråga om att stadga huru
stora sedelemissioner banken bör äga rättighet att göra,
bestämma att sedelemissionerna få göras i visst förhållande
till den säkerhet, som ligger i allmänt förvar. Således
kan Hr Lefren ganska väl få sin önskan uppfylld,
nemi. att få del största möjliga belopp af säkerhetshandlingar
för de utelöpande sedlarna, då vi komma att
discutera den 9 §:n. Här är, såsom Gr. Frölich nämnt, endast
fråga om alt bestämma, att, när ett bankbolag stiftas,
det må göras af så säkra penningekarlar, som möjligt, och
alt det contanta tillskott, som sker, må vara så stort som
möjligt, på det alt banken må börja sin rörelse med den
största möjliga contanta cassa. Det är sanni, att denna cassa
genom utvexling kan komma att undergå ganska betydliga
förändringar, men det är likväl säkert, att ju större
denna cassa är, när banken öppnas, med desto mera säkerhet
kan den uppfylla sitt ändamål, nemi. att alltid i vexlingen
motsvara den sedelstock, som derpå är grundad. Om
denna cassa bör bestämmas till 25, 33-J eller 4° proc., eller
huru stor den bör vara, är ganska svårt att på förhand beräkna,
och dervid finnes egentligen ingen annan regel, än
den som erfarenheten bör gifva vid handen. Orsaken hvarföre
man i min lanke företrädesvis bör fästa sig vid 33y
proc. är den, att detta förhållande af de flesta författare,
sorn derom yttrat sig, är ansedt för det rälta i afseende på
cassans förhållande lill den utelöpande sedelstocken, och att
detta mest öfverensstämmer med hvad som verkligen åsyftas
vid detta tillfälle, lärer väl ej kunna bestridas. Att bestämma
4.0 proc., skulle visserligen göra cassan och följaktligen
banken på sätt och vis starkare; men här måste tagas
i betraktande, att den vinst, sorn för privatbankerna kan
uppkomma, beror på den säkerhet, som är deponerad, relativt
till den sedelstock, som är utelöpande, och att denna
är så stor som möjligt, ty eljest skulle ingen vinst för dem
Den 20, Februari f. ro.
kupna, appkoirimn. lif, Nordenanckar hav i sin reservation,
sök t hevi»;], att, om, nian antager a5 proc., så blir det blott
6 a 7 proc. vinst. Jag tror vissel ligell, att inan kan hafva
något att .anmärka vid hans calcul, men anser det ej vara
af någon, vigt, 4q. proc. skulle i min tanke vara alltför
ij,lycket, men jag tror, sorn sjig<11- iif, afl. i.i-t |iroc, som, ligger
eme llan /J°. och de j,5 proc., som IJtsk. föreslagit, vare.
Ijimpligast att bär antaga, synnerligen sorn denna proportion,
iij' (fell hvilken, vanligen iak Unges,
llr Lefren:. Äfven jag vågar försäkra, att det icke är,
»f reclitliaherei, som jag yttrar mig kanske alltför ofia i.
dag; jag liar lin på. det l> stämdaste sätt blifvit uppmanad,
dertill uf det. yttrande, sorn Gr, Frölich sednast a
jag stiller till den adle, Grefven samma begäran, som lian,
har stillt till mig, alt deråt lemna någon uppmärksamhet,,
lil' Gret ven har sagt, att lili min framställning ej ett enda
jota be hofde förändras, i händelse, den förutsättning, sorn jag
Jagt till grund för mitt raisonnement, varit riktig. Naturligtvis
är förhållandet alltid sådant, att om man conseqvent.
r.esonerar, så. för man sina motståndare till sjelfva premissernas
granskning. Grefven har behagat, granska milia termer,
och jag tackar, Grefven derför; ty Grefven har just derigenom,
såsom jag tror, lättat mitt bemödande alt bevisa, att
hide mina, premisser och min conclusion äio riktiga. Grefven
har nemi. sagt, alt mitt förmenande vöre riktigt, under
den förutsättning, att bapkbofaget ej hade rättighet att någon,
in låta numerera större summa af sina obligationer, va-,
r,e sig sedlar eller invisning!!!' på banken, än sorn jemn t svarade
emot tecknrpgssiimman; men Grefven tiar sagt, att om
detta, ej äger rum och ej kan äga l iim, så är min premiss,
oriktig. Således är Grefvens premiss den, alt ett bankboJag
ager att tillåta directionen att utsläppa, sedlar, utöfver,
det tecknade beloppet. Grefven har icke sagt huru mycket
sedlar de skulle få utsläppa. Således står Grefvens egen framställning
obegränsad, och deraf följer, ali om en bank anmäler
sig att hafva ett leckningsbelopp af minst en million
r:dr, såsom Irir är framstäldt, och presterar säkerhelshandhandlingar
för en million, så. liar delta bolag, efter Grefv.
ens. premiss, rättighet all utgifva 4i 5, 6, 7 eller huru
mångå millioner lian vill i sedlar. Delta förslag innehåller
tvert om i en §, att sedlarnes belopp ej får i något ögonblick öfverstiga
summan af behållningen uti riksmynt, återstoden af
deposition i R. Sits Bank och öfriga odisponerade, tillgångar,
hvilka äro i publik vård. Således ar i detta banklagsförslag
stadgad säs.0111 hufvudgrnndsats. den premiss, sorn legat
till grund för mitt raistmnement, och då Grefven sagt, alt
ej ett emla jota vöre att anmärka vid min conclusion, 0111
allenast mina premisser vöre riktiga, och mina premisser äro
nedlagda, i Utsktns förslag, ehuru ännu ej komna under dis
-
D e n 20 Februari F. m.
'mission, talén Gref v eris prcni isser deremot tydligen 3 ro förbjudna
i del In 'förslug ; sA bläste deraf dragås den Oouclnsion
(ina egénkarlékén deruti mig förlutasd litt jag haft ratt i
tirin framställning, så Vidt det befor på Grefven* rtiriddine,
emedän jag, efter Grefvert* otauttiuie, rCsoiiérhl 'COnsécfvent
neli nta bevisl, all itiina prémissér Sr o 'riktiga. Således tror
jag, litt del fir sk ii I äit stadga, det nian får lyfta It eigst ?.5
proc;, for att nedläggas i bolagets ens-ä. Såsom fir Ribbing!
ganska riktigt yrkat, ‘ina bolaget sörja För 'titvägar
att bålla caSsän i det skick, alt den alltid må kunna motsvara
iit vexlingens behof och bibehållas i samina proportion
lill utelöpande sedelstock, soln ilén bade vid b nonis första
inrättande. Eljest'Culbuternr denna bank ganska snart, såsom
llr Ribbing afven riktigt anmärkt.
Hr Ribbing : Jag kan ej annat 'an uttrycka min leds
nad
dero Iver, ätt Hr Lefren, sorn varit så god trell gifvit
stöd åt hvad jag anfört, ännu yrkar, att ordet minst mätte
utbytas ediot högst. Jag ‘tror att deruti ligger ett fasligt
stort misstag, och jag tror, att om jag någonsin skulle supponera
någon möjlighet alt ett sådant oid skulle komma in,
så voft det nästan detsamma som att säga. att ingen privatbank
kominer ali uppstå. Jag skulle aldrig vilja sätta
'in två styfver i en privatbank, om det ordet infördes. Jag
skulle ej då anse mig hafva lemnät någon säkerhet i direelioneiis
liander, för att, såsom sig bör, kunna börja rörelsen.
Hvad i öfrigt vidkommer Gr. Fröbchs annni k 11. derom,
att en del af R. o. Adis medlemmar, hvaribland äfven jag,
och måhända isynnerhet jag i afseende på den förändring
jag yrkat i i mörn., ej skulle hafva gifvit akt på början af
5 $:n, så får jag äran yttra, att det är just pä grund af så
Val hvad sorn står i början af denna §, som foreskliften i
litt. d. af n §:n, som jag önskat att få redactionen sådan
jag föreslagit den. Jag har ganska riktigt insett, att meningen
ej är, att-, när banken öppnas, dessa 2,5 proc, genast skola
inbetalas, Utan på sätt den af mig sednast citerade §:n innehåller,
och det är detta, sorn jag anser alldeles onödigt, obehöfligt
och ulan allt ändamål, oell jag får äfven dervid
anmärka, att de otti, jag föreslagit alt intagas i 5 §:n litt.
a, ej skulle utgöra något tillägg, utan att i och för de ord,
sorn jag begagnade i mitt redaetioirsförslag, boule utgå de
sista orden, nemi. ”deraf minst a5 pioc. skola utgöras af reda
penningar”, i stället för hvilka ord de af mig föreslagna
borde insättas.
Frih. Stjernstedt, Theodord Det är endast i anleda.
af Gr. Frölich* anmärkt)., sorn jag hegart nicht. flan
liai' nemi. anmärkt, ali det ej finnes någon lid bestämd, inom
hvilken den ifrågavar. delen af gi undfonden, eller det
belopp, som icke genast insattes, skall inbetalas. §:n innehåller
likväl i inom. d) ”att lill banken skola vara tube
-
5i2 Den ao Februari f. m.
talde minst 10 proc. af grundfonden eller -Jidelar af det i
5 §:n litt. a bestämda tillskolt i reda penningar, äfvensom
handlingar, hvilka bolaget efter pröfning godkänt, aflemnade
lill säkerhet derföre, att återstoden af samina tillskott varder
inom ett år i banken insatte. För öfrigt vidblifver jag
hvad jag förut yttrat, och anhåller om propos. lill bifall å
Utsktns förslag i 5 §:n, med den skilnad, att i stället för reda
penningar sättes Rikets mynt.
Hr Rosenblad, Bernh.: Under vanliga förhållanden
är det förslag, som Utsklns tillstyrkande innehåller, så rikligt
och så oskyldigt, att åtminstone jag för min del ej skulle linna
någon betänklighet ali genast bifalla detsamma; men sedan
R. o. Ad. här om aftonen, i förtroende till de stora financielia
insigter, öfver hvilka en värd Grefve då höll en så
vacker panegyrik, gjort ett försök, sora intet land i verlden,
ej ens sjelfva Amerika, vågat, nemi. att medgifva den rättighet
åt hvarje bolag, som tecknar sig för en million r:dr,
att trumfa sig till alt stifta privatbanker och öfversvämma
landet med sitt mynt; få fordras deremot correctiver, strängare
hos oss än annorstädes; och då det i sanning är bättre
att ej få någon ny privatbank, än att få 100 skadliga, hvilkas
uppstående landets styrelse ej har rättighet att hindra,
si får jag yrka den förändringen i i mom. af denna §, att
actieägarne skola ovillkorligen i contant insätta ioo proc.
af teckningssumman, då banken stiftas.
Gr. Frölich: Di jag blir i tillfälle, vid en annan
punkt, nemi. den 9, att visa Hr Lefren att min afsigt ej
varit sådan i fråga om creditsedlars utgifvande, som han
har trott, så vill jag ej 1111 upptaga liden dermed; och då
för öfrigt en annan ledamot, som förut ej deltagit i discussionen,
nu upplrädt och hotat med stränga åtgärder i en
sträng ton, så kunna måhända dessa stränga åtgärder och
denna stranga ton förmå mig att alldeles lemna discussionen.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. behagade
finna, att första proposrn borde angå ingressen i denna
§, så lydande: ”Bolagsreglorne, genom hvilka delägarne
skola sig inbördes förbinda, böra dessutom innefatta uppgifter
och stadgande!) i följande ämnen.” Ingen af R. o.
Adis ledamöter, som yttrat sig, bade begärt någon ändring
i Ulsk:ns förslag i detta afseende, hvarföre Hr Landtm, hemställde,
om R. o. Ad. behagade bifalla förslaget i denna del.
Ropades ja.
Hr Landtm, yttrade, att dernäst förekomme propositioner
i afseende på morn. litt. a) ; vid de första orden deruti,
så lydande: ”0111 beloppet af teckningssumman eller
grundfonden,” bade inga anmärkn:r blifvit gjorda; hvarföre
llr
D t n ao Februari f. m.
5.3
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla att
momentet finge boi;jas pä detta sätt.
Ropades ja»
Hr Landtm, yttrade, att sedan förehomme slutet af
mom. litt. a), så lydande: '”deraf minst i5 proc. skola utgöras
af reda penningar." Dervid borde, i aniedn. af de
gjorda anmärkningarna, bestämmas, om detta belopp eller
något annat borde antagas, eller huruvida något bestämdt
belopp icke borde utsättas.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, huruvida
icke slutmeningen, hvarom R. o. Ad. tyckes vara ense, kunde
först blifva föremål för proposition. Då återstår endast
frågan om sjelfva procentens belopp. Det förslag, som Hr
Lagerhjelm gjort, neli livai uti flere ledamöter instämt, innehöll,
såsom jag tyckte: utgöras af Rikets gällande
mynt. Om delta nu finge godkännas, så hade vi blott procentbestämmelsen
qvar.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att det framställningssätt,
Hr von Hartmansdorff föreslagit, visserligen kunde gå
an, om icke Hr Ribbings mening, hvilken äfven borde tagas
i betraktande, uteslöte ali fråga om penningar eller Rikets
gällande mynt. Hans förslag lydde nemi. som föijer: ”samt
huru mycket deraf bör i contant insättas."
Hr Ribbing: Ehuru jag anser det tillägg, som Hr
von Hartmansdorff med flere talare begärt, vara obehöfligt,
är det likväl så oskyldigt, att om det kan tagas in utan förändring
af hvad jag föreslagit, så skall jag visst icke sätta
mig deremot, men tror, alt de värde ledamöterne vid närmare
besinnande finna, att det är alldeles öfverflödigt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, afl Hr Ribbings förslag
visserligen så kunde ändras, alt det äfven begagnade de
ifrågavar. orden, om det nemi. komme att lyda sålunda:
"samt huru mycket deraf bör insättas i penningar eller Rikets
gällande mynt."
Hr Ribbing och Hr von Hartmansdorff förklarade,
att de ej hade något emot en sådan förändring.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:ns förslag, så lydande: af reda penningar.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna afl nej
öfverrösta t ja.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
orden — "af reda penningar", skulle utbytas emot orden -— "af
Rikets gällande mynt."
uo H. 65
5i4
D « 11 20 Februari f. nt.
Hr Lefren: Jug a n ha I ler att Hr Landlm. täck te*
meddela propos. på den Unfvudfråga, som jag framställt,
nemi. utbyte af ordet ‘'minst” emot ordet ”högst.” Alla
öfriga bestämmelser i denna § uro småsaker, ciseleringar i
jemförelse dermed.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Hr Lefre'ns förslag
om förändring af ordet ”minst” lill ”högst” ieke kunde
komma i fråga, derest Hr Ribbings förslag vunne R. o,
Ad:s bifall, emedan detta förslag icke bestämde nä”Ot visst
belopp, utan öfverlemnade bestämmandet deraf lill bolagsreglorna.
Hr Lefre'ns förslag kunde således icke för R. o.
Ad. framställas förr än Hr Ribbings förslag blifvit afslaget
eller förr än propos. om detsamma komme i fråga.
Hr Lefre'n: Jag inser ej, hvarföre icke, vid Hr Rib
bings
förslag, som säger att direetioncn skall bestämma huru
stora inbetalningar i contant skola äga runi, tillägget af
ordet ”högst” kunde göras. Det kunde kanske bespara
oss en votering.
Hr Ribbing: Emot det förslag, som Hr Lefre'n nu
framställt, protesterar jag på det högsta, och anhåller att
inga vidare tillägg må äga rum i mitt redactionsförslag, än
dem jag nu bifallit.
Hr Aminoff: Jag tror, att för närvar, hvarken Hr
Ribbings eller Hr Lefrens förslag kunna upptagas, utan att
R. o. Ad. först måste afgöra huru stor procenten skall blifva,
om den skall bestämmas till 23, 33-J eller 4°> ocb det
öfriga är sedermera endast bisaker.
Frih. Boye: Efter den föredragningsordning, som här
följes, synes mig den framställningen, som Hr Landtm, behagat
göra, vara den rätta, nemi. att vi först få propos. på
Hr Ribbings och derefter på Hr Lefre'ns förslag; ty om Hr
Ribbings förslag vinner bifall, så kan, så vidt jag förstår,
Hr Lefreös förslag, hvilket derigenom förfaller, ej vidare
komma i fråga.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller vördsamt,
att vid detta, såsom vid alla andro tillfällen, ja-propos.
måtte blifva gjord på Utsk:ns betänk, och att, i händelse den
ej skulle med ja besvaras, det då må blifva fråga om hvilken
contra-propos. ibland de flera framställda R. o. Ad.
gillar.
Frih. Stjernstedt förklarade sig vara förekommen af
Hr von Hartmansdorff.
Frih. Gederström: För min del kan jag ej instäm
ma
deruti, att Utsk:ns förslag må blifva ja-propos., innan dc
särskilda olika propos:na, som här blifvit framställda, (Alt
tillfälle att göra sig gällande; ty mati kan ej i en contra
-
Den 20 Februari f. m.
515
propos. få in mer än ett förslag: således är det helt klart,
att då åtskillige af R. o, Ad:s ledamöter yrkat, att procenten
skall bestämmas lill 33-J, ocb andra i öfverensstämmelse
med RorgareSt:s beslut till 4° proc. m. fl.; så måste man
val bafve en conti a-propos., som lemnar öppet för R. o. Ad.,
alt, i händelse Utsk:os förslag ej anlagts, välja emellan de
öfriga. Om meningen vore att afvittra Utskins förslag ifrån
all deliberation ocb sedan votera emellan Hr Ribbings förslag
af ingen proc. å ena sidan, och Hr Lefreäis al högst 25
proc. å den andra sidan, så vore det en helt annan sak;
men då detta ej lärer vara meningen, så anser jag att den
ordning, som Hr Frih. o. Landtm, framställt, är belt ocb
hållet ledande lill målet, att nu få en voteiing i stället
för tre.
Hr von Hartmansdorff: Jag kan visserligen ej
bestrida den sista värda talaren, eller någon annan ledamot,
att få propostna så sönderdelade, att det möjligen röstades
huruvida det skall heta högst eller minst o. s. v. Men jag
tror det vara en bestämd rättighet för dem, som gilla Utsk:ns
betänk., att få detsamma framstäldt i ja-propos:n.
Hr Lefre'n: Den siste värde talaren tyckes hafva för
gätit,
att Hr Landtm, redan bar gjort åtskilliga propos:r,
omfattande delar af Utskins förslag. Således är Utsk:ns förslag
i vissa delar redan bifallet, hvaremot andra delar ännu
återstå. Alltså blir det ej möjligt att intaga Utskms förslag
i sin helhet i en propos., då man redan antagit delar deraf.
Till svar å hvad Hr von Hartmansdorff yttrat, rör:de
voteringen om orden högst eller minst, som han tycktes anse
endast vara en ordstrid, får jag fästa uppmärksamheten
på, alt deruti ligger just sjelfva roten af frågan. Om pluraliteten
af R. o. Ad. ej (inner, att en sådan bestämmelse
bör äga rum, så är det en annan sak; men det kan val ej
finnas någon ledamot bär, som anser denna fråga vara lik—
gilltig, och jag hemställer lill de herrar, som närmare känna
förhållandena med privatbanker, om icke detta verkligen
är en hufvudfråga, hvilken således måste vara af stor vigt
ocii alldeles icke likgilltig.
Hr Lagerheim: I motsats emot hvad Frill. Ceder
ström
ocb Hr Lefre'n yrkat, kan jag ej inse någon minskad
rättighet för Utskms betänk, att såsom ja-propos. bär framställas.
Om det står fast, att ett Utsk:s förslag, i det hela,
bör såsom ja-propos. framställas, så måste det väl äfven
gälla för den del deraf, hvilken ännu icke blifvit förkastad,
ocb fastän sönderdelning af TJlsk:ns mom. bar ägt rom och
måst äga rum, så kan val intet binder mola, att i fråga om
insatsprocentens beloppUtskins förslag kommer in i ja-propos:n,
hvarföre jag också, i likhet med hvad Hr von Hartmansdorff
yrkat, tager friheten att hos Hr Frill. o. Landtm, derom
anhålla.
!>• n ao Februari C 111.
Hr von Hohenhausen! Vid delta, såsom vid alla
andra tillfällen, då flera contra-propostr finnas, torde val ingen
af R. o. Adis.- ledamöter ö'nska, att det skall alvikas ifrå.
n den regeln, att först a (göres hvilken af alla dessa olika
contra-propos:r skall blifva den slutliga. Sedan detta är
afgjordt, då först är gifvet, alt Utskins förslag blir ja-propos.,.
ocl) den slutliga contra-propos. sättes emot detsamma vid
voteringen. Vi skola väl hålla samma väg nu, sorn vid alla
andra tillfallen, hvarförutan vi ej kunna få någon reda i våra
öfverläggningar. Således instämmer jag uti hvad Frih.
Cederström gauska riktigt yttrat.
Hr Lagerhjelm! Jag hemställer vördsamt, om ej den
ordning, som Hr Frih. o. Landtm, sjelf föreslagit, är den
rätta. Då Hr Ribbings förslag skiljer sig derutinnan ifrån
alla andra förslag, att han fordrar, att ingen bestämd proc.—
silfra skall utsättas, hvaremot de . öfrige talarne flista! sig vid
25, 33-y eller 4° proc, så synes mig det lämpligaste vara,
att Hr Frih. o. Landtm, täcktes framställa till R. o. Ad.
den frågan, huruvida någon bestämd procent-siffra skall antagas
i detta morn. eller ej. Genom R. o. Adts svar kommer
då alt afgöras, huruvida Hr Riblnrtgs propus, blifver
b il ullen eller alslagen. Det synes rnig således, att den gång
af föredragningen, sorn Hr Frih. o. Landtm, sjelf föreslagit,
är den enda, enkla och rätta, och sedan della är afslaget,
lärer väl procentens belopp höra i sin ordning afgöras.
Hr Ribbing: Jag skulle visserligen ej hafva något
emot det förslag, som den siste värde talaren framställt, om,
jag ej fruktade att derigenom få tro voteringar. Jag ingår
snarare på Hr von Hohenhausens förslag, att det först mätte
bestämmas hvilken af de framställda conlra-propostna, som.
bör antagas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Utskln i lil t. a);
föreslagit att af grundfonden minst 25 proc. skola utgöras.
Härvid vore många förändringar föreslagna, dels att denna
siffer-bestämmelse skulle utgå, dels att ordet ”minst” skulle
förändras till högst, dels att 25 skulle rättas till 4a eller 33-J.
D& derjemte särskildt blifvit yrkad propus, på Utsktns förslag,
torde R. o. Ad. finna, att denna främst borde framställas,
men man kunde icke gerna i ett sammanhang eller genom
samma propos. afgöra frågan om sifferbeloppet och frågan
om orden minst eller högst, hvarföre Hr Landtm, hemställde,
om icke frågan om orden minst eller högst kunde uppskjutas
till R. o. Ad. fattat sitt beslut i afseende på procenten.
Bifölls.
Hr Landtm, yttrade, att då förekomme nu alt skilja
emellan Hr Ribbings förslag, Utsktns förslag och de förslag,
hvilka yrkat förändring uti den deruti införda siffra af 25
Den ao, Februari f, nu
proc.; Hr Landtm, hemställde nu först, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utskins förslag.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
öfverrösta! nej.
Frih, Cederström begärde votering.
Frih, Cederström:. Jag har begärt och kan ej frångå
denna begäran, att 40 proc. här måtte antagas, och jag
kan ej inskränka mig lill Gr. Frölichs förslag 0111 33-f. proc,
RorgareSlts beslut anser jag i denna del väl grundad t, och
kan ej gå derifrån, men sorn det nu finnes åtskilliga summor,
Gr. Frölichs af 33-y, den af mig föreslagna af /[<>, och Hr
Ribbing? af ingen proc., så torde contra- propos, lämpligast
böra blifva: vinner nej, kommer särskild öfverläggning alt
äga rum om beloppet af den proc., sorn kommer att beslammas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att lian icke kunde
anse rikligt, att contia-propostn Liefve så obestämd, utan
borde först afgöras hvilken mening, som bolde utgöra contra-propos.
till Utsktns förslag.
Hr G ripenstedt: Jag är fullkomligt af samma tan
ke,
som Hr Frih. o. Landtm, nu yttrat, nemi. att contrapropos.
måste bestämmas, ly det inverkar hufvudsakligen
på om man voterar ja eller nej; men jag kan ej underlåta
att yrka såsom contra-propos. det först af Gr. Frölich påstådda
och sedan af mig och flera andra ledamöter understödda
förslag, att 33-J proc, mätte af R. o. Ad, antagas.
Frih. Roye: Innan man kommer till propos. 0111 hvil
ken
proc., som skall antagas, synes mig, alt man först bör
undanrödja det föreg:de villkoret, som ligger i en annan
propos., nemi. den, 0111 någon proc. skall framställas; ty eljest
Liefve ju Hr Ribbings propos. alldeles afskuren, då han
föreslagit att ingen bestämd proc. må antagas. Jag anhåller
således vördsamt, att Hr Frih. o. Landtm, täcktes i conlra-propas:n
först upptaga Hr Ribbings framställning, men
faller den, så kan då först förekomma frågan om hvilket
belopp, sorn bör antagas eller ej.
Gr. Frölich: Frih. Boye skulle hafva alldeles rätt,
såvida ej Hr Frih. o. Landtm, gjort propos. på 23 proc. och
fått Husets svar derpå, som han uppfattat med ja, hvarvid
votering har blifvit begärd. Jag hade precist samma anmärka.
att göra sorn Frih. Boye gjort; men jag trodde, att
det var Hr Ribbings sak att yrka derpå, när Hr Landtm,
framställde denna propos., efter det var lian, som hade väckt
förslaget derom. Jag ansåg mig på sådan grund, och då
jag ej är af samma tanke sorn Hr Ribbing, ej behöfva göra
en sådan erinran, och hemställer om någon förändring deruti
1111 kan göras.
5iS
D e n 20 Februari f. m.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det han icke kunde inse
att någon mening kunde blifva undertryckt på annat sätt,
iin genom det beslut ft. o. Ad. fattar i anledn. af den propos.
, sorn koinine att framställas; det vore trenne meningar,
som förekomme till contra-propos., antingen procentens
bestämmande till 4° proc., eller till 33^ proc., eller ock Hr
Jtibbings förslag, som icke uttryckte något bestämdt belopp.
Ingendera af dem fann Hr Landtm, för sin del kunna komma
att förqväfvas genom propus;nas uppställning, utan borde
de livar för sig profvas. Den som då först förekomme,
loide Ii. o. Ad. finna borde vara den, som yrkats af den
ledamot, som begärt voteringen och som redan framställt
förslag till contra-propos. Förkastade R, o. Ad, detta förslag,
så blefve fråga om det andra, som under discussionen
blifvit framsläldl af Gr. Frölich, och antoges icke helfer det la,
vore det Hr llibbings förslag, som korinne under pröfning.
Hr Ribbing: Jag har visserligen försuttit mina fata
lier,
då jag ej passade på att begära votering. Om jag hade
trott, att mia contra-propos. derigenom skulle blifva undertryckt,
så hade jag visserligen ej försummat det. Att den
contra-propos., sorn först blifvit begärd, skulle först framställas
var min förmodan, och då detta var Hr von Hobenhausens
på 4° Proc,, så får jag trösta mig öfver min försummelse.
Frih. Gederström: Jag har intet emot, att vi lill
en början få votera om conlra-proposin, och att det första alternativet
deri blir 4° proc., då det andra alternativet kunde
blifva en votering emellan 33-i proc. och Hr Ribbings
förslag, i händelse R. o. Ad. ej godkänner 4° procent.
Gr, Frölich: Jag tror del ej vara Hr Frih. o. Landtm:»
mening, att det var ordningen af dem, hvilka begärt votering,
som skulle bestämma hvilken propus, skulle blifva ju-propos.
i denna votering. Jag har åtminstone funnit, att Hr Frih,
o. Landtm, i andra frågor gillat den grund.alsen, att den
först framställda meningen till ändring i Utsk:ns framställning
skulle blifva den, som utgjorde contra-propos. till
Utsk:ns förslag; ty eljest skulle man naturligtvis löpa i kapp,
för alt begära votering, på det att man måtte få sin mening
till contra-propos., hvilken princip ej lärer kunna antagas
och ej heller äger någon grund i Riksd.Ordn. Örn nu
deremot den ordning iakttages, att den skiljaktiga meningen
ifrån Utsktns förslag, som först blifvit framställd, vid voteringarna
om contra-propos., blir den första, som framställe»
till ja-propos., så tror jag, att Hr Ribbing ej kan finna sin
vara afskuren; men deremot torde Hr Ribbing medgifva, alt
lians mening väcktes sednare än den jag vackt och hvilken
Hr Gripenstedt m. fl. understöd!. Jag skulle således tro,
atljden af mig framställda propos. om 33-1 proc. bör blifva
ja-propos vid den första contra-propos.-votenn, och lemnar
Den 20 Februari f. in.
sedan derhän, huruvida Frih. Cederström, vid en blifvande
votering, kan få 4° proc. till nej-proposition.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
till conlra-propos. vid den blifvande voteringen antaga
Frih. Gederströras förslag.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
nej öfverröstat ja, begärde
Frih. Cederström votering.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att sedan Frih. Ceder»
ström nu begärt votering, uppstode fråga om hvilken mening
tomine i fråga att framför Frih. Cederslröms antagas
till eontra-propos. vid hufvud voteringen 0111 Ulskrns förslag.
Frih. Cederström: Sedan Hr Frih. o. Landtm, fram
ställt
till R. o. Ad. den frågan, huruvida R. o. Ad. antager
till conlra-propos. de af mig föreslagna 4° proc., och derpå
svarats ja och nej och votering är begärd, följer ock af
sig sjelf, att denna fråga om 4° proc. komnrer vid voteringen
0111 conlra-propos. att blifva ja-propos., och att antingen
den af Gr. Frölich begärda propus, af 33-y proc., eller
den af Hr Ribbing begärda, kommer att blifva nej-proposition.
Hr Gripenstedt: Denna mening om conlra-propos,
kan jag på intet villkor bifalla. Om R. o. Ad. ej kan öfverenskomma
0111 hvilken sorn skall blifva eontra-propos. i
denna preliminära votering, så är det klart, att R. o. Ad.
äfven måste votera derom; men jag skulle tro, att 0111 vi
få propos. på Gr. FröIiclis förslag, så begär måhända Hr
Ribbing ej en tredje votering.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller vördsamt,
att Ståndets medlemmar ej mätte på en gång afhandla två
eller tre contra-propostr. Den vanliga ordningen, när flera
sådana yrkas, lärer vara den, att det heter: Den som antager
t. ex. Hr von Hohenhadsens förslag till eontra-propos.,
röstar ja; den del ej vill, röstar nej; vinner nej, antager R.
o. Ad. icke Hr von Hohenhausens förslag till contra-propos.
Sedan få vi rösta särskildt om de Öfriga propos:na.
Skulle deremot ja vinna, så vore frågan afgjord. Vi slippa
då att rosta 0111 de öfriga förslagen och komma genast till
liufv u d voteringen.
Frih. Cederström: Jag hemställer till den sista vär
da
talaren, hvartill en sådan förm kommer att leda; åtminstone
öppnar den möjligheten för att R. o. Ad. voterar bort
alla coiitra-proposlna, och blir således Utan contra-proposition.
Detta lärer väl ändock ej vara R. o. Ad:s mening,
utan man skall väl ställa propostna så, att man voterar öfver
två contra-propostr i sender, och den, som vid en föregtde
520
Deu 20 Februari f. m.
votering blir antagen, kommer då att utgöra ja-propos. vid
en efterföljande votering. På sådant sätt skall ovillkorligen
en blifva qvar, och pä annat satt lärer det väl ej kunna
tillgå vid dessa voteringar.
Gr. Frölich: Jag Instämmer helt och hållet med Hr
von Hartmansdorff, och hoppas att ingen ledamot låter bortresonera
sig af Frih. Gederström. Vi äro ej så slöa lill begreppet,
ty när man kan räkna till 3, så kominer nian ihåg,
att man ej kan afgöra iner än en sak i sender. Det är alldeles
icke behof af någon sådan harskramla, sorn Frih. Cederström
nu sökt skrämma oss med. Den enda egentliga
frågan är här, huruvida Frih. Gederström linnde på eli eller
annat sätt så ställa till, att han fick sin propus, först lill
contra-propos.; derom lärer frågan egentligen vara, och det
är just derföre, som jag vördsamt hemställer till Hr Landtm,
och Husets öfriga medlemmar, om det ej vore mest routiniert,
att den först framställda skiljaktigheten ifrån Utsktns
förslag blir den fråga, som först framställes till antagande
såsom contra-propos., och att det må hero på hvem som
först ropar votering, hvilket då naturligtvis alltid skulle blifva
Frih. Jacob Cederström, emedan lian slår så nära och
oftast ropar votering. Detta vore att gifva honom ett privilegium,
som jag minst gerna skulle se i hans händer.
För alt leda förhållandet erinrade Hr F r i h. o. Landtm,
huru propositionerna blifvit framställda, och alt frågan nu
vore, sedan votering om denna contra-propos. blifvit hegard,
att bestämma, hurudan contra-propos:n borde blifva vidden
sålunda uppkommande preliminär-voleringen, hvarvid tvänne
förslag kunde komma i fråga, det ena af Gr. Frölich, och
det andra af Hr Ribbing, om hvilkas antagande till contrapropos.
vid preliminär-voleringen äfven kunde voteras, ifall
R. o. Ad. icke förenade sig om att antaga den ena af dem
lill contra-proposition.
Frih. Roye: Jag kan ej finna annat, an att Hr Landtnäs
propos är ganska riktig, och jag begärde egentligen ordet,
för att undanrödja den förvillelse, som ägt rum i Gr. Frölichs
framställning, då han anklagat Frih. Cederstöm för förvillelse;
men som det skulle utdraga på tiden, så afstår jag
derifrån, så mycket mera, som jag troligen ej skulle lyckas
att öfvertyga Gr. Frölich om någon förvillelse, äfven om
hela Ståndet skulle finna sig öfverlygadt derom.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
till contra-propos. vid den blifvande pieliminär-votelingen
antaga Gr. Fröiichs förslag.
Ropades starka ja, blandade med nej. ^
Då Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att
ja öfverröstat nej, begärdes af
Hr Ribbing votering. Hr
Den 20 Februari f. m.
Hr Landtm, yttrade, att sedin nu votering blifvit begärd,
komme genom denna votering att bestämmas, med Gr.
Frölichs förslag i ja-propos:n och Hr Ribbings i nej-propos:n,
livilkendera af dessa båda meningar borde blifva contra-propos.
vid preliminär-voleringen.
Frih. Cederström: Den af Hr Frih. o. Landtm, nu
framställda ordningen, att börja med en preliminär-votering i
andia alternativet, i stället för att först anställa preliminärvoteringen
i första alternativet, leder visserligen till alldeles
samma mål, så att jag har intet att dervid invända ; men jag
vill endast visa herrarne, att de derigenom nödvändigt skafta
oss tre voteringar i stället för två, ty absolut måste vi nu
komma alt votera i gånger om contra-proposition. Om
deremot det af inig framställda alternativet af 4° proc. blifvit
antaget till contra-propos. vid denna votering, så hade
vi sluppit med två voteringar.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde lill R. o. Ad., huruvida
någon vidare discussion härom kunde till något gagna;
andra propositioner och andra framställningar, än de
som skett, kunde icke nu götas, sedan hvarje propos. blifvit
framställd och votering blifvit derom begärd.
Hr Ribbing: Genom hvad Hr Landtm, nu framställt,
är jag helt och hållet förekommen.
Upplästes till justering och godkändes följande votei':sproposition
:
Den som till contra-propos. vid den blifvande preliminärvoteringen
antager Gr. Frölichs förslag om 33-J- proc., voterar
ia 5
den det ej vill, voterar
nei;
Vinner nej, antager R. o. Ad. till contra-propos. vid preliminär-voteringen
Hr Ribbings förslag, hvarigenom intet bestämdt
belopp kommer att utsättas.
Efter voteringens slut, befunnos lösterne hafva utfallit,
som föijer:
Ja — 4
Nej — 28.
I anledn. häraf upplästes till justering och godkändes
följande voteris-proposition:
Den som till contra-propos. antager, alt det belopp,
som skall insättas, bestämmes till 4° proc., voterar
ju
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. till contra-propos., att beloppet
bestämmes till 33-y procent.
20 H. 66
522 Den 20 F e b r u a r i f. m.
Rösterne befunnos, efter voteringens slut, hafva utfallit,
som följer:
Ja —• 20.
Nej — 29.
Härefter upplästes till justering och godkändes följande
voterls-propos. för voteringen i hufvudsaken, nemi.:
Den som bifaller alt, på sätt Banco- och LagUtsktn
föreslagit, den procent-siffra, som skall intagas uti mom. litt.
a) af 5 §:n bestämmes till i5 proc., voterar
>a;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer ofvannämnda procent-siffra alt bestämmas
till 33^ procent.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 3o.
Nej — 18.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppsköts till eftermiddags-plenum.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J lill 4 e- m
In
fidem protocolti,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 20 Februari 184 * -
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades i prot.utdr. för denna dag f. m.
Justerades pleni-prot. för den io dennes e. m.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskts förslag
N:o 244 Sl:s und. skrifvelse till K. M., ang:de
förändrade föreskrifter, dels i afseende på markegångssättningen,
dels ock i fråga om terminen för uppbördens redovisande
å Gottland.
Likaledes upplästes till justering Exped.Utskrs förslag
N:o 245 till R. St:s und. skrifvelse till K. M., med förklaring
i fråga om den för de sex äldste professorerne vid hvarldera
af Rikets universiteter beviljade lönelillökning.
Den 20 Februari c. ra.
Gr. af Ugglas, Ludv.: Sedan skrifvelsen blifvit ju
sterad
i Utsk., har jag erhållit den upplysning af Hr Professor
Bolmer, ali det händer i Lund att professorer blifva
utnämnde några år förr än de inträda uti verklig tjenstgöring.
I följd af nyssnämnda upplysning måste jag yrka,
att i stället för ”i tjensten äldste”, såsom det i skrifvelseförslaget
heter, sättes ”efter fastställd löneordning äldste”, och anhåller
jag om återremiss, på det att denna förändring måtte
införas. Det skulle kunna hända, alt personer genom antedaterade
fullmakter kunde utestänga dem, som en längre tid
bestridt tjensten.
[Ir von Hartmansdorff, Äng.: Jag biträder Gr.
af Ugglas’ anmärkning. Hädanefter tror jag dock icke skall
hända hvad som hittills inträffat i Lund; men följderna af
hvad som handt fortfara ännu. Det ur således för vederbörandes
säkerhet rådligast, alt de ord införas, som Gr. af
Ugglas föreslagit.
Exped.Utsk:s förslag N:o •x/^5 återremitterades.
Fortsattes pröfningen af Banco- och LagUtsk:ns utlåt.
N:o 5, i anledn. af gjorda anmärkntr vid Utsktns betänk.
Nto i med förslag till lag för enskilda banker.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt sedan B. o. Ad. i
öfrigt fattat sina beslut i afseende på mom. litt. a) af 5 §:n,
återstode numera endast af de vid Utskrns förslag i afseende
derå gjorda anmärkntr frågan huruvida R. o. Ad. antoge
det af Utsktn föreslagna ordet minst eller det af en ledamot
i stället föreslagna ordet högst såsom bestämmelse näst
före orden iS proc.; och hemställde Hr Landtm, nu, om
R. o. Ad. i delta afseende behagade antaga Utskins förslag.
Bifölls.
Ilr Frih. o. Landtm, förklarade, att, i följd af de af
R. o. Ad. fattade beslut, morn. litt. a) således kommeott lyda
sålunda: ”a) om beloppet af teckningssumman eller grundfonden,
deraf minst 25 proc. skola utgöras af Rikets gällande
mynt.
Morn. litt. b) i 5 § t n.
Utsktns förslag i denna del blef af R. o. Ad. bifallet.
Mom. litt. c) i 5 §tn.
Hr von Hartmansdorff', Aug.t Jag anser alt uti
den årliga revisionen bör ett af Konungen förordnadt ombud
äfven deltaga. I de allmänna revisionerna skulle, efter
det uppgjorda förslaget, endast delägare komma att deltaga.
Det synes mig vara nödigt, att, i alla sådana bolag,
der det allmännas säkerhet till den grad kan komma i fråga
som i enskildla bankbolag, äfven något ombud på det allmännas
vägnar må hafva tillfälle att se huruledes verket
Den 20 Februari e. m.
sköles. Jag hemställer derföre, att delta mom. mätte erhålla
följande lydelse: ”Om tiden och sättet för den årliga
revisionen, Iivari ett af Konungen förordnadt
ombud hör deltaga, och revisionsberättelsens kungörande
i tidningarna etc.”
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Ehuru jag är af den tanken,
att elt sådant ombud icke behöfves, emedan min erfarenhet
sagt mig att revisorerne aro så stränga som möjligt,
instämmer jag dock med den sista värda talaren deruti, att
ett sådant ombud må förordnas, emedan det tryggar allmänheten.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:ns förslag i mom. litt. c).
Ropades ja och nej.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. Hr
von Harlmansdorlfs förslag, så lydande: ”c) om tiden och
sättet för den årliga revisionen, hvaruti elt af Konungen
förordnadt ombud bör deltaga, och för revisionsberättelsens
kungörande i tidningarna.”
Mom. litt :is d), e) och f) i 5 §:n.
Utsk:ns förslag blefvo i dessa delar bifallna.
6: t e §: n.
Hr Aminoff: Det torde vara nödigt alt i denna § ändra
orden ”reda penningar” till orden ”Rikets mynt”
till följd af hvad vi redan beslutat vid en föreglde §. Då
det heter att Konungens Bef:h:de i länet äger deltaga uti
pröfningen af grundfondens beskaffenhet, så skulle jag önska
att elt tillägg måtte äga rum, så ali det komme att heta:
”uti hvilken Konungens Bef:h:de i länet, eller den han
i sitt ställe förordnar, äger deltaga” etc.; ty det skulle
kunna hända, att landshöfdingen sjelf är actieägare eller
ock frånvarande. Men det är en vigtigare omständighet,
hvaruppå jag anhåller att få fästa uppmärksamhet. Här
står att såsom grundfond må begagnas leda penningar, controlleradt
guld och silfver, fastighetsinteckningar, adier, eller
allmänna verks och inrättningars räntebärande obligationer,
oell att de ”nedsätta medlen” jemte de godkända
säkerhetshandlingarna skola nedläggas uti förvar i landlränleriet
eller annat allmänt förvaringsrum. Meningen mätte
val icke vara, atl, om en actieägare såsom grundfond insätter
hela summan i reda penningar, dessa penningar skola
insättas i landtränleriet, ulan den summan mätte viii aclieägarne
mot viss proc., som af bolaget bestämmes, få utlåna
mot säkerhet, sorn är lika god som de öfriga grnnd
fondshandlingarna.
I öfverensstämmelse härmed hemställer
jag, om icke ett tillägg bör äga rum af följande innehåll:
”Actieägare, hvars grundfond består uti reda penningar, cl.
Den 20 Februari e. m.
v. s. Rikets mynt, njute derför årlig ränta, som af bolaget
bestämmes. Detta Rikets mynt skall af bolaget utlånas mot
godkänd säkerhet af inteckning i fast egendom, hvilken säkerhet
lägges till öfriga grundfondshandlingarna/’
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Då jag begärde ordet,
skedde det för att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på nödvändigheten
att i öfverensstämmelse med dess vid förra §:u
fattade beslut ändra orden ”reda penningar” till ”Rikets
ray n t.”
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Instämmande uti
den önskan, alt i conformitet med R. o. Ad:s förut fattade
beslut orden ”reda penningar” böra utbytas mot orden
”Rikets gällande mynt,” anhåller jag att uti en sak af
mera vigt få taga R. o Ad:s uppmärksamhet i anspråk.
Jag hemställer nemi., om det icke vore skäl att i en så vigtig
pröfning, som den hvilken angår sjelfva säkerheten af
de i bolaget inlemnade och för hankens existens nödvändiga
handlingarna, minst -|:delar af bolagsmännen böra vara ense
om beslutet att en handling anses innefatta fullgod säkerhet.
Äfven skulle jag önska att Konungens Bef;h:de, såsom
vakare öfver den allmänna säkerheten, uti en så vigtig fråga
finge hafva sin rättighet bevarad. I följd häraf anser
jag §:n höra erhålla följande lydelse: ”.Såsom grundfond må
begagnas ej allenast ”Rikets gällande mynt” samt controlleradt
guld och silfver, utan äfven sådana fastighetsinteckningar,
adier eller allmänna verks och inrättningars räntebärande
obligationer, som för sådant ändamål ”af minst
|:delar bland de i bolaget vid p r ö f 11 i n g e n deraf
a f g i f 11 a rösterna äfvensom af Konungens B e f: b : d e
godkännas; börande de nedsatta medlen” elc.
Frih. Stjernstedt, Theodor: Hvad den första an
märk
ntn angår, eller alt orden ”reda penningar’’ borde
utbytas mot orden ”Rikets mynt,” så torde detta utbyte
blifva en nödvändig följd af hvad R. o. Ad. vid en föregtde
§ beslutat. Man har anmäikt, att det borde vara ett åliggande
för Konungens Be(:h:de att deltaga uti granskningen
af säkerhetshandlingarna. Utsktn hafva icke velat föreslå det,
emedan det kunde inträffa, att Konungens Befthtde kunde
vara hindrad alt deltaga i granskningen, dels af jiif, såsom
sjelf varande bankdelägare, och dels af andra embetsgöromäl
; och derför hafva Utslita sagt, att Konungens Beftlude
ager deltaga uti granskningen, hvaraf följer att landshöfdingen
genom ombud kan deltaga i pröfningen , ifall lian
sjelf derifrån är hindrad. Beträffande Hr Aminoffs anmärka,
huru förhållas
la insättningen i contanta penningar, nemi. huru dessa penningar
skulle placeras mot ränta, luiru stor denna ränta borde
vara, samt luiru inteckningshnndlitigarne skulle förvaras
bland öfriga handlingar, så äro dessa omständigheter af den
520
Den 20 Februari c. ra.
beskaffenhet, att de icke utgöra föremål för denna lag utan
böra få bero på de föreskrifter, som derom i bolagsreglorna
kunna intagas. Jag anhåller derföre, att, med iakttagande
utaf den först anmärkta rättelsen, §:n i öfrigt må oförändrad
antagas.
Hr Ribbing, Bengt: Jag anhåller att få behålla ordet
efter Hr von Rosen.
Hr Aminoff: Till svar å hvad den siste värde talaren
anfört, får jag meddela den upplysning, att om icke
det af mig föreslagna tillägg inflyter i denna lag, så kan
icke heller det ändamål, jag dermed åsyftar, genom någon
föreskrift i bolagsreglorna vinnas, emedan 6 §:n innehåller,
att grundfondshandlingarne skola i landtränteriet förvaras,
och följaktligen skulle äfven den del af grundfonden, som
blifvit i penningar inlemnad, på samma sätt förvaras; men
följden af detta stadgande skulle blifva den, att ingen actieägare
insatte bela summan i contanter, hvilket dock vid
många tillfällen är ganska nyttigt. Jag finner derföre ingalunda
orätt att på förhand bestämma huru en actieägares
insatta penningar böra användas. Hvad åter angår Konungens
Bef:h:des deltagande uti pröfningen af säkerhetshandlingarna,
så anser jag honom dervid böra hafva större makt
än blott sin enda röst. Jag skulle tro alt honom borde
tillkomma ^tdel i beslutanderätten, d. v. s., att om Konungens
Bef:h:de samt -Jrdelar af bolagsmännen anse handlingarna
icke innefatta nöjaktig säkerhet, så är denna mening ett
gällande beslut, i följd hvaraf handlingar, som innefatta
fullkomlig säkerhet, böra anskaffas.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Det är
i anledn. af frågan om Konungens Bef:h:des befattning med
granskning af handlingarna, som jag anhåller om en stunds
uppmärksamhet. Såsom Utsk:ns förslag lyder, så innefattar
det ingenting annat, än att Konungens Be(:b:de kan få vara
närvar, vid handiingarnes pröfning. Hans befattning är ingen
annan, än att taga kännedom om de handlingar, som
bolagets pluralitet anser för säkra. Jig vet icke hvartill
det tjenar att inrymma åt Konungens BeMude -i;<Je 1 uti rösterna.
Skall han i och för embetet de'taga uti handiingarnes
granskning, så måste det ske för att tillse, huruvida
handlingarne äro säkra eller icke, och då måste han antingen
hafva veto eller också mot handlingarna kunna få göra
observationer, för att hänskjutas till afgörande af någon annan
instans. Om det stadgas i afseende på fastighetsinteckningar
samt allmänna verks och inrättningars obligationer,
att de böra vara sådana som i R. St:s Bank kunna belånas;
då har Konungens Bef:h:de en norm att följa vid granskning
af handlingarna. Jag får derföre anhålla, att efter orden
"räntebärande obligationer” malte tilläggas orden : "som
i R. St:s Bank få belånas."
Den ao Februari e. m.
Hr Ribbing: Jemte det jag biträder den utafHr Aminoff
yttrade mening i afseende på contanta medel, sorn istället
för faslighetsinteckningar deponeras såsom en del af
grundfonden, tror jag dock, att den redaction lian föreslagit
kunde blifva litet mera bestämd. Utan att vara egenkär,
vågar jag föreslå en annan. Den lyder sålunda: ”Insättes
i stället för inteckningar Rikets mynt, må det utlånas
mot lika säkra och godkända inteckningar, som de, hvilka
till grundfond få användas.” Hvad angår Hr von Hohenliausens
yttrande, alt de inteckningar, som inlemnas såsom
grundfond, skulle vara lika med dem som antagas i R. St:s
Rank, så innebär det en vida skarpare säkerhet, än som
tills dato ansetts nödig i privatbanker; men då privatbanksdirectionerne
äro i tillfälle att säkrare bedömma huruvida
inteckningar i egendomar, belägna i den ort der privatbankerne
finnas, innebära full säkerhet, än fullmäktige uti R.
St:s Bank, behöfves icke samma stränghet i afseende på säkerhetsliandlingar
uti privatbanker som i R. St:s Bank.
I alla fall tror jag icke att R. St:s Bank skulle riskera mycket
vid att medgifva lån mot inteckningar utöfver halfva
taxeringsvärdet. Den föreskrift, som i detta hänseende gäller
för R. St:s Bank, anser jag dock vara ganska riklig,
emedan fullmäktige icke fullkomligt kunna bedömma inkommande
hypotheker. Att vidtaga så stranga åtgärder i afseende
på privatbanker, skulle säkerligen leda derhän, att
inga privatbanker kunde komma till stånd, emedan egendomarne
i allmänhet äro så intecknade, att högst få pössessionater
skulle kunna presentera inteckningar inom halfva taxeringsvärdet.
Att bifalla detta förslag, vore således detsamma
som att säga: Inga privatbanksbolag få hädanefter bildas,
hvadan jag afstyrker Hr von Hohenhausens förslag i
detta hänseende. Deremot instämmer jag uti hvad den värde
ledamoten yttrat rör:de Konungens Bef:h:des deltagande
lili pröfningen af säkerhelshandlingarna. Om Konungens
Bef:h:de icke får deltaga i beslutet vid pröfningen, så stålhan
der blott som en åhörare eller åskådare och kan ingenting
uträtta. Om han derföre skall vara närvar., så måste
man äfven bestämma hvad han dervid har att uträtta.
Privatbankernes beskaffenhet är sådan, att de personer, som
skola granska handlingarna, icke våga se igenom fingrarna
med denna granskning. De som presterat säkra handlingar,
skulle i motsatt fall komma att förlora alltför mycket, i händelse
den bank ramlade, hvari de hade adier. Det synes
mig sålunda icke vara af behofvet påkalladt att Konungens
Ref':h:de är närvar, vid ifrågavar. granskning; men anses sådant
nödigt, så bör bestämdt uttryckas på hvad sätt eller
med hvad verkan han skall deltaga uti granskningen.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har begärt ordet
i anledn. af ett yttrande af en ledamot, att Konungens Bef:-
5a8
Don 20 Februari e. m.
h:de borde hafva i;del lili rösterna vid pröfningen af sfi —
kerhetshandlingarna. Jag bestrider det, emedan sådant skulle
medföra att Konungens Beflhlde också skulle ingå i ansvarighet
för hvad lian gjorde. Om lian godkände handlingar,
sorn befunnos vara af intet eller för ringa värde, så
skulle man bos honom såsom embetsman utkräfva hvad han
måhända ej kunde betala; men Konungens Bef:h;de bör sjelf
eller genom ombud vara närvar, för att göra anraärkoir,
i händelse man vid grahkningen icke iakttager nödig uppmärksamhet
derpå, att handlingarne äro af beskaffenhet att
innefatta säkerhet. Frågan rör allmänheten, och ett publikt
ombud bör vara tillstädes; men Konungens Bef:Inde kan
icke alltid vara personligen tillstädes. Hail kan dessutom
sjelf vara delägare och af sådan anleda, jäfvig; och då måste
ett ombud vara förordnadt. Derföre bör uti första delen
af 6 §:n ett tillägg göras, så att det kommer att heta:
”uti hvilken Konungens Befrhtde i länet, eller den han
dertill förordnat, äger deltaga; börande” etc. I öfrigt
instämmer jag med dem, hvilka anse orden ”reda penningar”
böra utbytas mot orden ”Rikets mynt.” Hvad som
blifvit yttradt af Hr von Hohenhausen om allmänna verks
och inrättningars räntebärande obligationer, är så grundadt,
alt jag ej vet huru Hr Ribbing kunnat förblanda dem med
handlingar, som äro belånbara i banken. Jag anhåller om
propos. särskildt på hvardera delen af denna §, emedan
rättelse uti sednare delen deraf äfven är af nöden.
Hr von Hohenhausen: Jag vill blott fästa uppmärksamhet
derpå, att om der finnas säkra inteckningshafvare,
sorn icke gerna skola gå in på att taga sämre inteckningar,
så är det godt, om de säkra utgöra majoriteten. Utgöra de
minoriteten, så betyda de ingenting. Skulle man återigen
linder en tid, då man sett så många olyckor drabba menniskor
i och för enskilda menniskors vinst, vilja se på den
allmänna säkerheten, så må det vara tillåtet alt tänka sig,
att det kunde blifva en förening af personer, som ej voro
säkra. De skaffade visserligen det contanla beloppet; men
de togo hvarje handling till dubbla värdet, och på det sättet
hade de i alla fall uppfyllt saken. Jag önskar att en
verklig säkerhet måtte stadgas, och jag ser ingen annan än
just den som R. St. bestämt. Den har äfven genom beslut
vid denna riksdag blifvit förhöjd på faslighelsbelåningen.
Jag vet icke hvarföre man skall hafva mindre säkerhet, då
fråga är om enskilda bankinrättningar, än man anser nödig
då fråga är 0111 R. St:s Bank, när man icke har bestämda
garantier för den säkerhet de kunna hafva, som utgöra delägarne
i privata banker. Jag kan derföre icke frångå hvad
jag förut yttrat.
Frih. Stjernstedt: Utskins mening har aldrig varit
an
-
Den 20 Februari e. m.
annan, än att bolaget sjelf skulle pröfva säkerhetshandlingarna.
Ulsk:n hafva nemi. ansett, att det legat så mycket
i bolagets eget intresse alt tillse, det handlingarne vore säkra,
att för vanliga fall icke behöfves bättre controll, än den
som bolagets eget intresse föreskref; men som man kunde
tänka sig en sammansättning att vilja antaga handlingar,
som icke innehöllo den säkerhet de borde äga, så, på det
ett sådant bedrägligt förhållande icke skulle kunna döljas,
hafva Utsktn tillstyrkt ali Konungens Bef:h:de skall äga att
vara närvar, vid pröfningen. Jag anser icke lämpligt att
Konungens Befthtde anbefalles att vara närvar, vid pröfningen
eller alt honom lemnäs någon andel, t. ex. ^tdel i beslutande
rätten.
Hvad den frågan beträffar, att inga andra handlingar
borde godkännas, än sådana, som äga belåningsrätt i R. St:s
Bank, så tror jag en sådan föreskrift nog sträng. En mängd
inteckningar kunna vara ganska goda, fastan de öfverstiga
egendomens halfva taxeringsbelopp. Det finnes äfven åtskilliga
adier i andra bolag, som kunna vara ganska goda,
ehuru de ej äga belåningsrätt i R. Sits Bank. Dessutom kan
förhållandet med belåningsrätten i R. Sits Bank vid riksdagarna
ändras, men privatbankernes grundfondshandlingar
höra ej vara beroende af sådana beslut. För öfrigt får jag
förklara, på satt jag redan nämnt, alt jag icke inser luiru
det kan blifva föremål för lagstiftning, huru den bankdelägare
skall bära sig åt, sorn blott nedsätter reda penningar.
Det blir hans sak att utbyta dem mot inteckningar. Detta
anser jag vara något, hvarom bolagsmännen sjelfve må sörja.
Hr von Rosen, Georg: Så mycket jag kunnat upp
fatta
diseussionen, tror jag mig böra begära att få tillägga
några ord. Utsktns betänk, i denna § gifver tillkänna, att
Konungens Bef:h:de i länet äger deltaga i pröfningen af
säkerhelshandlingarnes beskaffenhet, men Utsktn yttra sig
icke om hvad följden blir, om Konungens Bef:h:de är af olika
tanke med bolaget, eller hvad rösträtt Konungens Bef:h:de
äger; om han äger lika röst med den minsta actieägaren,
eller huru hans röst skall beräknas, eller hvad följden blir
om han är af olika tanke med bolaget. Något skall likväl
stipuleras, ifall Konungens Befthtde skall deltaga i granskningen.
Såsom det nu står, önskade jag alt föreskriften
om Konungens Befihtdes deltagande i granskningen uteslöts;
ty såsom embetsman måste han hafva någon ansvarigheten för
livad han gör, och för att bestämma den ansvarigheten, måste
man också bestämma huru långt hans rätt skall gå. Örn
händelsen gjorde, att en privatbank inrättades i mitt län, så
vet jag icke hvad jag hade rättighet att göra eller hvad ansvar
vore förenadt med milt tillgörande. Såsom föreskriften
om Konungens Befthtdes deltagande uti granskningen af
20 H. 67
53o
Den 3o Februari e. m.
säkerhetshandlingarna nu befinnes, önskar jag alt denna föreskrift
malle uteslutas; men jag finner icke skal att tillerkänna
Konungens Bef:h:de -Jldel af votum. Om man i
detta fall ansåge Konungens Bef:h:de under enahanda förhållande,
som då han meddelar vederhäftighetsbetyg; så kunde
den, som ansåg sig vara förfördelad, klaga. Jag skulle
tro, alt om han skall hafva något att göra i afseende på
ifrågavar. granskning, kunde man ställa hans functioner i
i sammanhang med hans åligganden i dylika fall. Konungens
Bef:h:de nekar. Bolaget klagar. Hvad forum det skall
vara, som skall pröfva om bolaget har rall eller ej, lemnar
jag derhän. Jag kan icke se annat, än att han står der såsom
embetsman, och hvad han gör såsom embetsman mäste
kunna öfverklagas; men alt låta honom komma in med rösträtt
i ett bolag, utan alt bestämma bans ansvar, kan jag
icke medgifva. Jag anhåller derföre, att Konungens Bef:h:de
måtte få vara der i samma egenskap som då lian meddelar
vederhäftighetsbetyg.
Hr Lagerheim: Mig synes alla meningar syfta åt
samma mål, nemi. fullkomlig säkerhet både för privatbankerna
och för det allmänna. Det torde således icke vara
så svårt att komma öfverens; men att antaga Utskrns förslag,
låter sig för detta ändamål icke göra, ty efter Utsktns
förslag i 6 §Cn skulle pluraliteten af bolagsmännen kunna
decidera om säkerhetshandlingars beskaffenhet, emedan Konungens
Bef:h:de blott äger deltaga uti granskning af dessa
handlingar, på sätt Utskrn undvikande uttryckt sig. Således
skulle jag tro att meningarne rör:de lämpligaste sättet
att vinna säker grundfond kunde på det satt förenas, att
minst -|:delar af de afgifna rösterna böra vid pröfningen af
handlingarna hafva godkänt desamma, om de skola anses för
säkra, samt att Konungens Bef:h;de, såsom vårdare af det
allmännas rätt, äfven bör hafva godkänt dem. Han skulle
således ingalunda, såsom Hr von Rosen och andre värde talare
föreställt sig, hvarken erhålla -j:del uti beslutanderätten
eller betraktas såsom den der meddelte vederhaftighetsbevis,
utan verkligen äga veto derutinnan, så att, om han
förklarade handlingarna icke innefatta fullgod säkerhet, skulle
de icke kunna antagas med mindre än alt hans förklaring
blifvit öfverklagad och underkänd. Att såsom en norm för
säkerheten antaga samma grunder, som för R. Sits Bank äio
gällande, anser jag icke lämpligt, emedan fastigheternes uppskaltningsvärde
är så högst olika, hvarpå såsom exempel kan
anföras, att i Södermanland en egendom, som är uppskattad
till 9 ä 10,000 r:dr, blifvit försåld för 5o,ooo ridr; då deremot
en egendom i Westergöthland, uppskattad till 4°i00°
r:dr, utbjöds att försäljas för 35,ooo, utan att för detta belopp
kunna afyttras. På 2tne mils afstånd från denna sednare
finnes en annan egendom, uppskattad blott till i4,ooo
Den 20 Februari e. ra.
r:dr b;co, livilken utan förlust icke kan försäljas under 28,000
r:dr b:co. Ett annat exempel, bedröfligt i åminnelse i detta
afseende, är förhållandet med Eks egendom i Westergöthland,
hvilken, uppskattad och intecknad till 120,000 rtdrs
värde, efter Major Eckermans afstående af sin egendom till
borgenurerne, försåldes för 4°>°00> s& alt alla de, som hade
inteckningar utöfver sistnämnda belopp, blefvo lidande. Jag
känner detta af egen erfarenhet, alldenstund jag äfven blef
ibland de förlorande. Häraf synes, att hvarken hälften eller
•y:del af taxeringsvärdet är någon lämplig eller tillförlitlig
norm för bedöinmande af handlingarnes säkerhet. Deremot
synes mig med trygghet kunna öfverlemnas åt j|:delar af
bolagsmännen, eller deras delegerade, alt jemte Konungens
Bef:h:de besluta om handlingarnes säkerhet. På sådant sätt
anser jag den högsta möjliga säkerhet vara vunnen, enär det
enskildta intresset bevakas af -Jtdelar af bolagsmännen och
det allmännas säkerhet af Konungens Bef:h:de. Jag förnyar
derföre min anhållan om antagande af den propos. jag haft
äran föreslå.
Hr Ribbing: Efter hvad Frih. Stjernstedt yttrat,
skall jag icke vidare yrka uteslutande af den mening, som
innehåller att Konungens Bef:h:de i länet äger att vara
närvar, vid pröfningen af säkerhetshandlingarna. Likväl
hemställer jag, huruvida icke en förändring i redactionen
är nödig; ty då Utskuis mening icke lärer hafva varit alt
Konungens Bef:h:de med sin röst skall deltaga uti pröfning
af säkerhetshandlingarna, ehuru redactionen gifver anledn.
till en motsatt förmodan, då det heter—efter pröfning,
uti hvilken Konungens Bef:h:de i länet äger deltaga”,
så skulle jag tro, att, till undanrödjande af allt misstag
i delta fall, den citerade strofen bär utbytas mot följande
mening: efter pröfning, vid hvilken Konungens
Bef:h:de i länet äger vara närvarande. Det
kan visserligen icke vara skadligt, att Konungens Bef:h:de
är tillstädes såsom en controlleur öfver dem, hvilka skola
pröfva handlingarna, äfven för den händelse att de som deltaga
uti pröfningen skulle utgöra en så fruktansvärd sammansättning
af oredlige personer, som man ansett möjligen
kunna inträffa. Hr von Hohenhausen har sagt, att han icke
vet hvarföre, i afseende på säkerheten, mindre stränghet
skall äga rum för privatbanker än för R. St:s Bank. Jag
hemställer till den varda talaren, om den solidariska ansvarigheten
icke äger något värde. För den, som lånar i R.
Sits Bank, betalar ingen annan; men i bankbolagen gäller en
solidarisk ansvarighet, så att, derest hända skulle, hvarpå Hr
Lagerheim anfört exempel, att en inteckning inom taxeringsvärdet
icke befunnes innefatta säkerhet, så stå alla de öfrige
delägarnes egendom i sticket för hvad som brister uti
den öfverintecknade egendomen; och jag ser således ingen
53a
Den 20 Februari e.“m.
fara kunna för allmänheten uppstå, om än något förbiseende
ägt rum i afseende på en eller annan egendom vid .säkerhetshandlingarnes
granskning. I följd häraf yrkar jag,
att icke den utomordentliga säkerhet, för hvars antagande
Hr von Hohenhausen i fia t, må valda föreskrifven. I afseende
på Hr Lagerheims förslag ronde landshöfdingens rösträttighet,
samt alt -|:delar af rösterna skulle erfordras till
godkännande af säkerhetshandlingarna, så hemställer jag huru
man vili göra detta möjligt. Vid bolagsstämman skola
vissa personer utses för att granska handlingarna, ty alla
actieägarne kunna icke utgöra en comité'’ för detta ändamål,
utan det måste vara delegerade af bolaget, som denna befattning
tillkommer; men antalet af dessa delegerade måste,
derest |:delar skola utgöra pluralitet, vara sådant att det
kan divideras med 4- Jag hemställer, om det kan vara nödigt
att på delta sätt ingå uti detaljer och reglementariska
föreskrifter i denna sak. För min del anser jag det för onödigt,
helst jag tror bolagen sjelfva icke skola vara så släpphänta,
att andra föreskrifter härutinnan behöfvas än bolagsmännens
egen säkerhet.
Frih. Stjernstedt: Man har salt i fråga hvad gagn
Konungens Bef:h:des närvaro vid pröfningen af säkerhetshandlingarna
kunde medföra, då han icke ägde rösträttighet.
För min del anser jag hans blotta närvaro vara nödvändig,
för den händelse någon sådan sammansättning, som
man fruktat, uppstode, nemi. en sammansättning att bilda
grundfonden utaf handlingar, som icke innefattade erforderlig
säkerhet. Dessutom hafva CJlskm föreslagit uti i §:n,
ehuru den af It. o. Ad. icke blifvit antagen, att på K. M.
skulle hero, huruvida en tillämnad privatbank finge börja
creditrörelse. Enligt Utsklns förslag skulle det således alltid
stå i Konungens makt att icke lemna bolaget rättighet
alt börja bankrörelse förr än Konungens Bef:b:des rapport
inkommit med underrättelse om hvad som af honom vid
säkerhetshandlingarnes pröfning blifvit iakttaget. Häraf synes
således, att K. M. kan, på första ansökningen om tillstånd
för ett ti Härn nåd t bolag alt få börja creditrörelse, lemna
det svar, att sadant icke kan beviljas förr än Konungeus
Bef:h:de i länet om säkerhetshandlingarnes beskaffenhet sig
utlåtit; och fastän B., o. Ad. har afslagit Utskms tillstyrkande
i i §:n att privatbankers inrättande skulle hero på Konungens
tillstånd, kan saken derigenom ingalunda anses definitivt
afslagen, utan tror jag att man gerna kan hygga på
sadan grund, som sku 11 p §:n blifva antagen sådan Utsktn föreslagit
densamma.
Hr von Hohenhausen: Det är visserligen ganska
riktigt anmärkt af Frih. Stjernstedt, att om Konungens Bef:-  h:de icke behöfde vara närvar, vid \säkerlxetshandlingarnes
pröfning, så behöfde bolaget blott insätta det contanta be
-
Don 20 Februari c, m.
533
loppet och säkerhetshandiingar, för att anses hafva fullgjort
hvad sorn fordrades till erhållande af octroj, emedan hvarken
Konungens Bef:h:de eller någon annan vöre ålagd att pröfva
handlingarna. Skulle, på sätt Hr Lagerheim — eller var
det kanske någon annan ledamot'—- föreslagit, tillåtas alt
besvär finge anföras öfver Konungens Bef:h:des utlåtande;
så frågar jag hvar dessa besvär skulle pröfvas. Om denna
pröfning skall ske vid domstol, ser jag icke att annan grund
kan följas, än den sorn R. St:s Bank följer vid bedömmande
af säkerheten, dervid icke endast taxeringsvärdet tages i
betraktande.
Hr Mannerskantz: Jag vill först svara på hvad Hr
Lagerheim föreslagit, nemi. alt |:delar af bolagets delägare
skola äga rättighet att bestämma huruvida handlingarne öro
säkra eller icke. Allt hvad bolagsmännen sinsemellan besluta
har kraft och verkan blott för dem sjelfva och intresserar
icke allmänheten. Jag tror derför att man kan lemna
den saken åsido, då fråga är att stifta en lag, som skall
trygga allmänheten mot bolagsmännens möjliga afsteg från
hvad som rätteligen bör iakttagas, och alt således den iflåga
va r. föreskriften icke behöfver inflyta i denna lag, om
det äfven anses nödvändigt att ett sådant , stadgande intages
i bolagsreglorna, hvilket måste ankomma på delägarne sjelf—
ve att bestämma. Hvad åter angar den liufvudsakliga frågan,
hvarom man bär tvistat, så tror jag, i olikhet med
Ulsktns majoritet, att Konungens Bef:h:de såsom Konungens
ombud bör äga rättighet att sätta sig emot hvad pluraliteten
bland bolagsmännen skulle vilja besluta, emedan jag anser
det vara af vigt, att allmänheten är skyddad mot bildande
af bolag, som icke hafva soliditet, samt emedan jag
förutsätter att Konungens Bef:h:de är den auetoritet, som
bäst kan uppfylla den controllerande skyldighet, som jag
anser behöflig. På denna grund förenar jag mig med Hr
von Rosen och jde öfriga välda ledamöter, hvilka ansett
landshöfdingen böra tillkomma en sådan controllerande makt.
Hr von Rosen: Jag vill påminna mig att Frih. Cederström
gjort den anmärkn., att om landshöfdingen vore
jäfvig såsom sjelf delägare i bolaget, borde hail förordna
ett ombud för sig. Jag anser saken vara för vigtig, för att
pä sådant sätt böra ombesörjas. Efter min öfvertygelse bör
i den förutsatta händelsen Konungens Ref:h:de ingå till K.
M. med und. anhållan, att K. M. täcktes förordna en landshöfding
för tillfället. Så går det nu till, då landshöfdingen
är jäfvig uti vigtigare mål, som icke kunna handläggas ensamt
utaf embetet. Jag skulle önska det tillägget, äfvensom
att granskningen skall ske af landshöfdingen och landssecreteraren
gemensamt; emedan jag anser det vara så mycket
säkrare, om, på sätt som vanligen sker i allmänna mål,
granskningen sker af Landsh.embetet och icke af landshöf
-
534
Den 20 Februari e. m.
dingen personligen. Om Konungens Bef:li:de ur af olika
tanke med bolaget, så synes mig att, såvida Konungens Bef:-.
lv.de
nom, han hör göra anmälan hos Konungen, som pröfvar om
ärendet hör hänskjutas till R. Stts bancofullmäktige för att
tillse huruvida Konungens Bef:h:de vidtagit riktiga eller
oriktiga åtgärder. Utsk:n hafva föreslagit, att säkerhetshandlingarne
skulle uti landtränteriet eller annat allmänt
förvaringsrum nedläggas uti cassakista med särskildta lås,
dertill directionen samt ett af Konungens Bef:h:de utsedt
allmänt ombud hafva livar sin nyckel. Jag vet icke huru
detta skall tillgå. Först och främst har man på många
ställen intet annat förvaringsrum än landtränteriet. Jag
skulle derför önska, att de orden ”eller annat allmänt
förvaringsrum” mätte utgå, särdeles om R. o. Adis beslut
i första §:n blefve gällande, enl. hvilket privatbankerne
skola hafva sina hufvudconlor uti länens residensstäder.
Jag anser det vara af vigt, att handlingarne förvaras uti
landtränteriet, emedan jag tror att någon verklig säkerhet
hvarken de jure eller de facto gifves på något annat ställe.
Dessutom hafva Utskm föreslagit, att ett af Konungens Bef:-  h:de utsedt allmänt ombud skulle hafva ena nyckeln till
cassakistan. Jag frågar då: hvem skall han då utse till ett
sådant ombud, eller huru skall lian kunna skapa ett sådant,
om ingen vill åtaga sig bestyret? Jag kan icke tänka mig,
att han sjelf hör förvara den ena nyckeln och infinna sig
hvarje gång cassakistan behöfver öppnas. Dertill är hans
tid för mycket upptagen, och dessutom bör han icke ställa
sig i personligt ansvar för de emoltagna handlingarna, hvilket
likväl hlelve händelsen, om han sjelf eller ett ombud å
hans vägnar skulle förvara nyckeln; men då ansvar måste
gifvas, så ser jag ingen annan offentlig person än landträntmästaren,
som ansvaret kan tillkomma. Han är dessutom
alltid tillgänglig. Min öfvertygelse är således, att landtränteriet
är det enda ställe, der handlingarne böra förvaras,
och att landträntmästaren bör hafva ena nyckeln till cassakistan;
i öfverensstämmelse hvarmed jag yrkar, att sednare
hälften utaf i mom. of 6 §:n måtte erhålla följande lydelse:
”hörande de nedsatta medlen jemte de sålunda godkända
säkerhetshandlingarna i landtränteriet nedläggas uti cassakista
med särskildta lås, dertill directionen samt landträntmästaren
hafva hvar sin nyckel.”
Hr Aminoff: Här har blifvit yrkadt, att samma grund
skulle gälla för privatbankerna i afseende på undersökning
af säkerhetshandlingarna, sorn är beslutadt för R. St:s Bank.
Emellan dessa inrättningar är likväl ett helt olika förhållande.
I R. St:s Bank gäller nemi. endast den presterande
handlingen såsom säkerhet för lånet. Uti privatbankerna
deremot gälla alla de inlemnade handlingarne såsom säker
-
Den 20 Februari e. m.
535
liel, icke blott för hvar sin del af teckningssumman, utan
afven gemensamt för hela beloppet, och när dessa handlingar
icke uppfylla ändamålet, hvarför de aro hypoticerade,
så inträder en annan säkerhet, nemi. delägarnes solidariska
ansvarighet en för alla och alla för en. För öfrigt är taxeringsvärdet
så olika i olika orter, ja det är till och med olika
inom samma provins; ty det beror ofta på egendomsägarens
intresse, att vid taxeringen uppgifva egendomens beskaffenhet
så, att värdet derigenom ökas eller minskas efter omständigheterna
af ägarens enskildta intresse. Ingen känner
bättre egendomarnes beskaffenhet och värde, än de personer,
hvilka bo i orten, och derför bör icke något visst uppskof
tningsvärde antagas såsom norm för bestämmande af
handlingarnes säkerhet, utan bedömmandet deraf bero af
bolagets eget skön, särdeles som det gäller så väl den ene
sorn den andre bolagsmannens förlust, om handlingarne icke
äro tillräckligen säkra. Hvad Konungens Bef:hides deltagande
uti granskningen angår, så har jag visserligen varit af
den tanke, att honom i detta hänseende borde tillkomma
större makt; men ju längre jag tänkt derpå, destomera öfvertygad
har jag blifvit derom, att de uttryck, som i §:n
blifvit nyttjade, äro tillfyllestgörande, då blott det tillägg
äger rum, hvarigenom det kommer att heta! ”uti hvilken
Konungens Bef:b:de, eller den han i sitt ställe förordnar,
äger deltaga. ”Det är gifvet, att om Konungens
Bef:b:de finner de ingifna säkerhetshandlingarna icke innefatta
nödig säkerhet, så lärer lian ej låta utfärda kungörelse
att bolaget får öppna bancorörelse; men som bolaget äger
börja sin rörelse sedan det insatt sina godkända säkerhetsbandlingar,
så kommer det troligen att rätta sig efter Konungens
Bef:h:des vilja, särdeles som Konungens Bef:h:de
dervid icke kan hafva någon annan afsigt än alt skydda
det allmänna bästa. Jag tror således, att det är öfverflödigt
att tillägga Konungens Bef;h:de någon rösträttighet i detta
hänseende. Hvad förslaget om de contarita medlen såsom
grundfond beträffar, så har jag tagit närmare kännedom om
Hr Ribbings redactionsförslag och funnit det kortare, hvarför
jag öfvergår till detsamma. Jag anhåller att Hr Frih.
o. Landtm, täcktes framställa propos. i öfverensstämmelse
med hvad jag nu haft äran anföra.
Hr Lagerheim: Hr von Hohenhausen har utgått från
den förutsättningen, att Konungens Bef:h:des åtgärd i afseende
på grundfondshandlingarnes granskning icke skulle vara
till ändamålet af säkerhet ledande. Det är just hvad
jag och flere med mig sökt förekomma, genom yrkande att
han skulle äga bestämdt veto, så att de handlingar icke
skola antagas, hvilka icke utaf af bolaget samt af Konungens
Bef:h:de godkändes. Hans åtgärd blir på detta sätt
ganska vigtig. Hvad sedan angår den utaf Hr Ribbing
536
Den 20 Februari c. m.
framkastade svårigheten, alt antalet af dem, hvilka skola
pröfva säkerhetshandlingarna, borde vara sådant, att det
kunde divideras med 4> i händelse mitt förslag, om det antal
röster som skulle erfordras till beslut, gillades; så finner
jag Ur Ribbings anmärkn. häruti ganska riktig; men ingenting
hindrar, att äfven den iakltages uti detta lagstadgande.
På sätt som vill synas af ordställningen hafva Utsktn utgått
frän den förutsättning, att bolaget för sin egen säkerhet skulle
deltaga i pröfning af säkerhetshandlingarna. Förslaget ar
öfyen å min sida bygdt på denna förutsättning. Skulle uter
bolaget åt delegerade uppdraga sin pröfningsrätt, så är det
gifvet, att desse delegerades antal måste blifva sådant, att
detta af mig föreslagna beräkningssätt kan äga rum, i händelse
detsamma antages. En talare liar sagt, att då det ligger
i bolagets eget intresse att sörja för bolagets säkerhet,
emedan delägarnes välfärd deraf vore beroende, så vore försigtighetsmått
å Statens, sida öfverflödiga, Till svar derpå
får jag nämna, alt Konung och Ständer stifta lag för dessa
banker, just derför att de äro af för stor vigt för den allmänna
säkerheten, för att blott taga i betraktande enskilde
delägares säkerhet. Det är för det allmännas säkerhet jag
ifrar och anser af yttersta vigt, att dessa grundfondshandlingar
innefatta full antaglighet. Hvad Hr Aminolfs yttrande
angår, så ber jag få förklara, alt jag är ense med honom
i afseende på första frågan; men i afseende på sednare frågan
tror jag att vården om den allmänna säkerheten fordrar
Konungens Bef:h:des, icke blott närvaro och deltagande uti
handlingarnes granskning, utan äfven bestämda bifall, om
handlingarne skola anses säkra.
Frih. Stjernstedt: Utsk:n hafva visserligen nyttjat
orden: ''eller allmänna verks och inrättningars räntebärande
obligationer, som för sådant ändamål af bolaget godkännas
efter pröfning” etc.; men det bar icke varit Utsktns
mening att deraf skulle följa, att bela bolaget skulle deltaga
i pröfningen.
Jag kan pröfva sjelf eller genom ombud, och så kan
äfven ett bolag. Jag förmodar att denna piröfning hädanefter
som hittills kommer att ske genom delegerade, emedan
jag icke kan tänka mig möjligheten deraf, att hela bolaget
skulle verkställa pröfningen. En talare har anmärkt att orden
"eller annat allmänt förvaringsrum" borde utgå.
Orsaken hvarför dessa ord tillkommit är den, alt inom
Utsk:n upplystes, att landtränlerierne uti vissa residensstäder
äro af den beskaffenhet, att handlingar der icke kunna en
längre tid förvaras utan alt förstöras af fukt. Dessa ord
äro visserligen icke af den vigt, att de icke kunna uteslutas;
men å andra sidan ser jag ingenting ondt uti att de stå
qvar.
Hr
Den ao Februari e. m.
Hr Ribbing: Om det tillägg, som jag i anledn. af Hr
AminofFs första erinran begärde till detta moment, blir antaget,
så mäste orden ”de nedsatt em edlen jemte,” hvilka
följa näst efter ordet ”hörande,” ur detta moment utgå,
så att sednare delen af i mom. kommer alt lyda sålunda:
”hörande de sålunda godkända säkerhetshandlingarna”
etc. Med iakttagande af de rättelser, jag nu och förut begärt,
anhåller jag om propos. på bifall till i mom. af 6 §:n.
Hr Lefren, Joli. Pehr: -Jag anhåller att Hr Ridd.-  Secretm ville hafva godheten läsa upp BorgareStls beslut
öfver denna punkt, samt att derefter få yttra mig.
TJndert. Ridd.Secret. upplyste, att BorgareSt. antagit
6 §:n endast med den förändring, att i mom. komme
att undfå denna lydelse: ”Såsom säkerhet för den del af
grundfonden, hvilken ej ovillkorligen skall bestå af contanta
medel, må begagnas, ej allenast reda penningar samt controlleradt
guld och silfver, utan äfven sådana fastighetsinteckningar,
adier, eller allmänna verks och inrättningars
räntebärande obligationer, som för sådant ändamål af bolaget
godkännas, efter pröfning, uti hvilken Konungens Bef:-  h:de i länet skall deltaga, med skyldighet att öfver säkerheten
sig utlåta: börande de nedsatta medlen, jemte de sålunda
godkända säkerhetshandlingarna, i landtränteriet eller
annat allmänt förvaringsrum nedläggas uti cassakista, med
särskildta läs, dertill directionen samt ett af Konungens
Bcf:h:de allmänt utsedt ombud hafva hvar sin nyckel.”
Hr Lefren: Min öfvertygelse i denna fråga år följande,
nemi. alt om landshöfdingen är förpligtad att vara närvar.
och, såsom BorgareSt. beslutat, att sitt utlåtande afgifva,
så är allan rättfärdighet uppfylld; ty jag beklagar den
bank, som ville försöka creditrörelse sedan landshöfdingen i
länet, efter en sådan förpligtelse, förklarat de nedlagda säkerhetshandlingarna
icke varn pålitliga. Det ligger så mycken
moralisk styrka blott i det utlåtandet, att bolagets pluralitet
måste foga sig efter landshöfdingens anmärkn,, om
den är skälig, och jag supponerar att han vid delta likasom
vid alla andra tillfällen icke gifver annat utlåtande än det
som skäligt är. Jag tillstyrker derföre antagande af hvad
BorgareSt. beslutat, endast med den skilnad, alt jag anser
orden ”eller annat allmänt förvaringsrum” böra
utgå, emedan R. o. Ad. beslutat att bnnkernes hufvudcontor
böra förläggas uti residensstäderna, hvadan handlingarne
kunna förvaras uti landtränterierna, under ansvar, såsom för
andra uti ränteriet förvarade handlingar, af landträntmästaren
jemte bolagets direction, hvilka livar för sig böra hafva
livar sin nyckel till cassakistan.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer i Hr Lefre'ns
20 H. G8
038
Den 20 Februari e. m.
önskan, alt R. o. Ad. måtte antaga samma redaction som
BorgareSt., med den skilnad att orden ”reda penningar,
” hvilka BorgareSt. begagnat, malte utbytas mot orden
”Rikets mynt,” som R. o. Ad. förut användt. Uteslutandet
af orden ”eller annat allmänt förvaringsrum”
måste jag bestrida, emedan åtskilliga ranterier icke hafva
utrymme för andra än sina egna handlingar. Om ränterierna
aro Ijenliga att förvara privatbankernes handlingar,
sä blifva de nog begagnade dertill; men om de icke äro
tiel, så måste annat förvaringsrum användas.
Hr von Rosen: Jag förenar mig med Hr Lefrcfn iden
anhållan, att BnrgareSlts beslut måtte antagas i afseende på
Konungens Bef:h:des åtgärd i delta hänseende; ty der äro
bans rättighet och lians ansvar bestämda. Längre har jag
icke velat gå. Hvad det beträffar att i något landtränteri
utrymme skulle saknas till förvaring af dessa handlingar, så
tillstår jag, alt den händelsen skulle förefalla mig besynnerlig,
om en vrå icke skulle finnas, der man kunde ställa
en kista, hvilken icke behöfde vara särdeles stor för att
rymma bolagets penningar och säkerhetshandlingar; men då
den förutsatta händelsen möjligen kan inträffa, vill jag ej
fästa mig vid den omständigheten, huruvida ländträntei iens
hvalf nödvändigt böra vara förvaringsrum för privalbankernes
handlingar, blott dessa handlingar ställas under samma
vård och ansvar som landtränteriernes handlingar.
Frill. C ed ers t rö m : Jag har ingenting att invända mot
bifall till hvad som af Hr von Hartmansdorff sednast blifvit
yttiadt, mer än att jag önskar, lika med Hr von Hohenhausen,
att allmänna verks och inrättningars räntebärande
obligationer icke må anses innefatta säkerhet för mera än
del belopp, hvartill de uti R. St:s Rank belånas; äfvensom
att i stället för orden ”af Konungens Be f: hide allmänt
utsedt ombud,” såsom der står uti den af BorgareSt.
antagna redactionen, det måtte heta: ”af Konungens
B e f: h: d e utsedt allmänt ombud;” ty annars
vet man icke hvem sorn skall utse ombudet, i händelse det
skulle allmänt utses. Måhända häi leder sig denna skiljaktighet
från oriktig utskrifning af RorgareStrs prot.uldr., i hvilken
händelse det blott är en felskiilning, sorn bör rättas.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag begärde ordet,
blott för att förklara att jag instämmer uti den propos.,
sorn af Hr von Harl mansdoi If och Hr Lefren blifvit yrkad,
samt att jag anser den åsyftade förändringen i afseende på
Konungens Bef:h:des deltagande uti granskningen af säkerhetshandlingarna
lättast och enklast vinnas genom utbyte af
olden ”äger deltaga” mot orden ”skall deltaga, med
skyldighet att yttrande afgifva,” så att del kommer
att heta— ”efter pröfning, uti hvilken Konungens Ref;h:de
i länet skall deltaga, med skyldighet att yttrande afgifva;
D e ii 20 Februari c. ra.
börande” etc. Om denna redaction antages, så behöfver
man icke föriindra hvarken det föregående eller efterföljande
i paragrafen.
Hr Lagerheim: Fullkomligen erkännande den moraliska
garanti, som ligger uti Konungens Bef:h:des vid pröfningen
afgifvande utlåtande om säkerhetshandlingarna, är
jag för min del, och så framt någon vidare säkerhet af
Ståndet icke anses erforderlig, böjd att, med frångående af
mitt yrkande, biträda den meningen, att BorgareScs beslut
måtte blifva R. o. Ad:s, med de förändringar, att orden
”reda penningar” utbytas mot orden "Rikets mynt,”
samt att orden ”eller annat allmänt förvaringsrum”
bibehållas, och, på sätt den siste värde talaren föreslagit,
orden ”äger deltaga” utbytas mot orden ”skall deltaga
med skyldighet att yttrande afgifva.” Om dessa
förändringar iakttagas, frångår jag mitt förslag.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då många anmärkn.
T blifvit gjorda vid i morn., R. o. Ad. torde tillåta,
att det först till afgörande framställdes.
Hr Ribbing anhöll, att BorgareSt:s beslut i denna
punkt ännu en gång måtte få uppläsas.
Sedan detta skett, yttrade
Hr Ribbing: Jag biträder den redaction, som BorgareSt.
antagit, och afstår från de förändringar jag föreslagit.
Hr Aminoff: Jag anhåller alt helt och hållet få förena
mig med den sista värda taluren.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, hvad orden ”reda
penningar” anginge, som funnes både i Utsktns förslag oell
BorgareSt:s beslut, allas tankar, ehuru meningarne i öfrigt
kunde vara något olika, tycktes förena sig deruti, att de borde
utbytas emot orden ”Rikets gällande mynt,” och
hemställde Hr Landtm, alltså, om R. o. Ad. behagade bifalla
denna förändring.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. i öfrigt
behagade bifalla Utsk:ns förslag.
Ropades nej.
Hr Landtm, yttrade, att, innan han framställde propos.
å antagande af BorgareSt:s förslag, han ansåg sig böra
fästa uppmärksamheten deruppå, att uti samma beslut förelomme
orden ”allmänt utsedt ombud,” dervid ordet
”allmänt” så mycket mera torde hafva inkommit på orätt
ställe, sorn, då man betraktade sjelfva prot.utdr., funnes att
detta ord blifvit lillskrifvet och insigneradt, hvilket då skett
så alt det införts framför ordet ”utsedt,” i stället lör alt införas
efter detsamma; hemställande Hr Landtm, nu, om R.
De n 20 Februari o. m.
o. Ad. behagade fada enahanda beslut i afseende på i mom.
af 6 med den rättelse, att orden "a 11 m ä n t ut sed t
ombud” borde utbytas emot orden "uts ed t allmänt
o m b u d.”
Piopades ja.
2 mom. i 6 §:n.
Frih. Cederström: Vid 2 mom. af denna § har jag
ingen annan anmärkn. att göra, un att jag anser orden ”så
Jange bankens rörelse fortfar” böra utbytas mot orden:
”förrän banken visar sig hafva inlöst sina
utgifna cr edit sedlar eller i R. St:s Bank deponerat
motsvarande belopp i Rikets myn t.”
Hr Lefre'n: Jag anhåller att vid detta moment måtte
göras ett tillägg, hvarigenom det kommer att lyda sålunda:
"Bankens egna och andra enskilda bankers acliebref få alding
ibland hypothek för grundfond antagas. Ej må insatt
grundfond genom utdelning minskas, så länge bankens rörelse
fortfar, icke heller till cassans förstärkning
mera af densamma uttagas än de i 5 §:n nämnda
2Ö procent.”
Hr Ribbing: Jag kunde icke bestämdt uppfatta den
föreslagna redactionen, med undantag af den sista meningen,
och som den strider mot hvad som på förmiddagen
beslutades, så motsätter jag mig antagandet deraf, samt anser
att icke ens propos. derå bör framställas.
Frih. Cederström: Vid g §:n blir tillfälle att be
stämma
huru med cassans förvaltning samt proportionen
emellan dess tillgångar och beloppet af utelöpande creditsedlar
förhållas bör; men i afseende på förevar, mom. af
6 §:n, som icke innefattar frågan om annat än hvilka handlingar
skola tillhöra grundfonden samt alt insatt grundfond
icke må genom utdelning minskas, så länge rörelsen fortfar;
får jag anmärka, alt rörelsen upphör 18 månader före octrojens
utgång, och att under denna lid utdelning af grundfonden
kunde äga rum, derest Utskins redactionsförslag antogs.
Jag deremot anser utdelning deraf icke böra få ske,
med mindre bolaget visar sig antingen hafva inlöst sina utgifna
credilsedlar eller ock i R. St:s Bank deponerat motsvarande
belopp i Rikets mynt. Dermed anser jag momentet
kunna antagas, och att, när vi komma till g §:n, man kan
ingå i discussion om hvad Hr Lefren ansett böra stadgas
i afseende på cassans förhållande till beloppet af utelöpande
creditsedlar.
Hr L efre'n: Hr Ribbing påstår att mitt förslag skulle
innefatta upphäfvande af ett redan taget beslut. R. o. Ad.
liar vid 5 §:n 6 mom. stadgat, att minst 23 proc. af grundfonden
skall bestå uti reda penningar, innan bankrörelse får
Den ao Februari e. m.
54,
öppnas, men ingenstädes är stadgadt att dessa penningar må
anvandas till cassans förstärkning. I förevar, mom. omtalas,
huru och på hvad sätt den i allmänt förvar nedsatta grundfonden
skall administreras; att den icke må genom utdelning
minskas. Nu ser jag icke något hinder utaf förut fattadt
beslut, att här äfven stadga att grundfonden icke får
minskas mer än med 25 proc., på det att icke de öfriga j5
procm må utsugas och grundfonden befinna sig lika med
noll. Hvad åter vidkommer nekande eller icke af propos.,
så ar det något som helt och hållet beror af Hr Frih. o.
Landtm., och jag skall icke med ett enda ord försöka att
sätta mig deremot, ifall Hr Landtm, skulle anse det af mig föreslagna
tillägget innefatta upphäfvande af ett redan fatladt
beslut. Om Hr Ribbing behagar kasta ögat på 7 §:n morn.
d, så torde han finna, att vi ännu en gang komma att discutera
frågan om de i5 proc. af grundfonden, sorn skola i r eda
penningar insättas; ty der omtalas, huru många proc. i reda
penningar minst skola vara till hands, då banken börjar
sin rörelse; och således skulle vi genom Hr Ribbings förslag
hafva afklippt rättigheten att disculera åtskilligt, som
förekommer i efterföljande paragrafer.
Hr Ribbing: Jag fortfar att påstå hvad jag förut yr
kat,
och hemställer lill en hvar, 0111 icke Hr Le Trens tillstyrkande
att cassan icke skulle få förstärkas med mer än
25 proc. af grundfonden innefattar upphäfvande af R. o.
Ad:s på förmiddagen Ingna beslut, alt icke utbyta ordet
”minst” uti mom. a §;n 5 mot ordet ”högst;” ty derigenom
har ju Ståndet tillkännagifvit alt grundfondens contanta
belopp må öfverstiga i5 proc., — men för hvad annat ändamål
än lill cassans förstärkning, när behofvet så fordrar?
Mig förekommer detta solklart, och jag tviflar ej att en
hvar, som närmare betraktar saken, skall (inna det lika klart.
Frih. Stjernstedt; Jag anser den af Hr Lefre'n föreslagna
garanti vara ganska riktig, och kan icke finna att
den står i strid med R. o. Ad:s på förmiddagen fattade beslut,
hvarigenom bestämdes huru stort tillskottet till grundfonden
i reda penningar minst (inge vara, nemi. 25 proc.,
så att det väl får vara högre, t. ex. 3o proc., ifall så nödigt
aktas. Hr Lefrens förslag deremot åsyftar blott, att
icke, i stället för att fylla uppkommande behof genom tillskott,
grundfonden skulle anlitas utöfver de 25 proc., sorn
böra i reda penningar insättas, derigenom grunfonden kunde
successivt medtagas.
Hr Aminoff: Jag erkänner visserligen riktigheten af
den principen, att allmänheten är i samma mån mera trygg,
som grundfonden är starkare; men jag hemställer tili de
herrar, hvilka anse grundfonden icke böra få anlitas titl högre
belopp än 25 proc., om icke, i den händelse bolaget skulle
behöfva mera Un d&ssa a5 proc. af Rikets mynt, bolaget
5^2
Den 20 Februari e. m.
må äga rättighet att uppsäga någon del af de återstående
y5 proctn till inbetalning — då i sådan händelse bör åligga
actieägarne att i förhållande till hvad som fordras göra nya
inbetalningar, för hvilket ändamål grundfondshandlingarne
i brist af godvillig inbetalning användes. Om t. ex. i5 proc.
erfordras utöfver redan uttagna 7.5 proc., så frågas hvarifrån
detta tillskott skall erhållas, om actieägaren icke har andia
tillgångar än hvad den insalta grundfonden erbjuder. Kan
denna inbetalning verkställas utan att grundfonden rubbas,
så bl i fv er bankens säkerhet så mycket större. Men kan inbetalningen
ej verkställas, så måste grundfonden användas.
Ponera, att ej grundfondshandlingarne, som motsvara
proc. inbetalningar, blifvit insatta i contant till ett belopp
af 4° proc., utan att insalta grundfondshandlingar blifvit
rubbade, så är tydligt att banken vunnit i säkerhet 35 proc.,
och medgifver jag visserligen att grundfonden icke må rubbas;
men i annat fall kan jag icke instämma deruti, att
grundfonden får rubbas till cassans förstärkning, i händelse
af uppkommande behof.
Hr von Hohenhausen: Det torde vara en gifven
sak, att sedan grundfonden blifvit bestämd jemte villkoren,
på hvilka octrojen beviljats, så får grundfonden icke förminskas,
ehvad den bell och hållet består af reda penningar
eller af säkerhetshandlingar. Uti 9 §:n bestämmes, att,
i händelse genom vexling eller annan orsak förhållandet emellan
bankens tillgångar och beloppet af dess creditsedlar
och invisningar skulle komma alt rubbas, det åligger banken
att inskränka sin utlåningsrörelse och inom en månad
hafva återställt det rubbade förhållandet. De kunna tillhållas
att fullgöra detta genom vitén och vid påföljd att förlora
octrojen. Det är af vigt att uti fötevar. § stadgas, på
sätt Frih. Cederström föreslagit, att utdelning af grundfonden
icke må äga rum, sedan octrojen är utgången, förr än
bolaget antingen kan visa sig hafva inlöst de utgifna credit^
sedlarna eller ock i R. St:s Bank deponerat säkerhet motsvarande
de utgifna sedlarnes belopp. Det är väl sannt alt lagsökning
får äga rum inom viss tid; men då allmänna säkerheten
skall skyddas, torde det vara bäst att dertill använda
de medel, som finnas i händerna. Sedan den bestämda
tiden efter kungörandet om bankens upphörande och
den förestående utdelningen tiiländagått, och ingen fordringsägare
dessförinnan anmält sig, då må delägare återfå sin
grundfond.
Frih. Cederström: Då jag sista gången yttrade mig,
hänviste jag till g §:n, för alt der upptaga hvad Hr Lefreåi
velat tillägga vid förevar, mom. af 6 §:n. 9 §:n anser jag
vart» lämpligaste stället för nämnda tillägg, emedan der äfven
bestämmes skyldighet för banker att icke utgifva creditsedlar
till större belopp, än som motsvarar deras deposi
-
Dan 20 Fokruaric. m.
543
tion i R. St:s Bank sai»t ägande säkerhetshandlingar. Nu
Sr klart, att om cassan behöfver invexla sedlar, så bör grundfonden
kunna få förvandlas till penningar; ty en actieägare,
sorn insätter bela beloppet i penningar, måtte väl få uttaga
sina intecknirigshandlingar, och örn bankens utelöpande creditsedlar
blifva inlösta med mynt, då är banken qvilt med
allmänheten. Oin man derföre vill inskränka bankens rörelse
blott till de 25 proc., som i conlanta penningar minst
skola insättas, med föreskrift att resten skall i handlingar
förvaras; så torde det kunna hända, att banken andra året
efter dess stiftande är bankrut. En sådan lagstiftning mätte
icke kunna anses öfverensstämma med hvad som är nyttigt.
Om banken skall kunna existera, måste vexlingscassan vara
säker, hvartill fordras, att capitalet får anlitas utöfver de
contant insatta 25 proc:n ända till 100 eller sista proc:n,
om så behöfves; men i sådan händelse blir äfven den sista
sedeln inlöst, såvida banken icke missbrukat sin rättighet att
utgifva sedlar, i hvilken händelse banken upplöses af sig
sjelf.
Hr Mannerskantz: Ehuru jag icke fullkomligen fat
tade
det amendement, som Hr Lefre'n föreslog, tror jag
dock, att jag instämmer uti syftningen deraf, nemi. att
hvarje uppkommande bank bör uti säkra papper, som
icke få till cassas förstärkning användas, äga minst A;delar
utaf den i 2 §:n bestämda minsta teckningssumman 1,000,000
r:dr. Det är således en garanti, att en viss summa är deponerad,
och den får icke förminskas, emedan den måste
vara stor, på det att banken må vara solid. Då cassan behöfver
förstärkas, derföre att banken gjort mindre goda affärer,
mäste nya tillskott äga rum, på det att alltid -|:delar af den från
böl jan bestämda teckningssumman må finnas i allmänt förvar,
sä att bolaget icke blott må alltid vara lika säkert, utan ock äga
lika betydliga tillgångar mot slutet, sorn vid början af dess rörelse,
och det kan ej komma i fråga att bestämmas i g §:n
utan mäste stadgas i denna §. Hel annan är frågan om sedelstocken.
Om 9 §:n skulle förstås såsom Frih. Cederström
sagt, att grundfonden får anlitas till utgifna creditsedlars
inlösen, så blir följden den, att bolaget rör sig med en fond
först af 1,000,000, sedermera af t. ex. 100,000, derefter af
So.ooo, omsider med 10,000, lill dess ingenting återstår; men
då hvarje bolag bör vara starkt, och styrkan vinnes på sätt
Hr Lefren föreslagit, så förenar pag mig uti hans åsigt.
Hr von Hartmansdorff: Jag har anledn. att tro
det 3:ne Stånd redan bifallit detta morn., och anhåller att
Hr Ridd.Secrettn behagade upplysa om icke så förhåller sig.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att 2 mom. af 6
§:n blifvit bilället af samtliga de öfriga RiksStrn.
Uppå derefter framställd propos, antog R. o. Ad. oförändrad!
2 mom. af 6 §:n i Utskuis förslag.
544
Den 20 Februari e. m,
7 §:n.
Hr Mannerskantz: Af uppläsningen torde R. o.
Ad. finna, att denna § icke står i full öfverensstämmelse
med R. o. Ad:s beslut i i §:n litt. a i 7 §:n lyder: att
inför rådhusrätten i den stad, der bankens liufvudcontor
är beläget, i hufvudskrift förevisas, så väl den af K. M. utfärdade
lillståndsresolution, som ock etc. Det synes således
som vore bär en förändring nödvändig. Det lär visserligen
vara sannt, att 3:ne Stånd bifallit 1 §:n, sådan Utsk:n densamma
föreslagit, oell att denna redaction således blir slutligen
gällande; men R. o. Ad. torde väl dock böra ändra denna
7 §, så att den må komma att stå i conseqvens med R. o.
Äd:s beslut i förenämnda 1 §. Detta kan ske ulan särdeles
olägenhet, alldenstund blott en liten förändring, som jag
straxt skall föreslå, i §:ns redaction för ett sådant ändamål
är af nöden, ålen, för att få ett fullständigt lagförslag, anser
jag också nödvändigt att här införa ett alldeles nytt
moment. För att sälta efterföljande §§ i lagförslaget i enlighet
med R. o. Ad:s beslut om 1 §:n, måste ju den i Gr.
Frölichs förslag införda 6 § 1 mom. någonstädes i lagen inflyta.
Till 1 mom. i 7 §:n af Utsk:ns förslag, föreslår jag
derföre 6 §.11 i Gr. Frölichs förslag.
Uti mom. a) §:n 7 Ulskms förslag blir förändringen den,
att några ord måste uteslutas, andra deremot tilläggas. —
Så böra orden ’’så väl den af K. M. utfärdade t i 11—
s t å n d s r e s o 1 u t i o n” helt och hållet utgå; — hvad som
bör tilläggas åter, är, att först sedan bolagsreglorne vunnit laga
kraft de i rådhusrättens intecknings-prot. böra intagas. —
En ringa redaetionsförändring är derjemte nödvändig. — Om
hvad jag nu sålunda tagit mig friheten föreslå blifver bifallet,
skulle 7 §:n få följande ordalydelse:
7 §:n. Förr än banken får öppnas och träda i verksamhet,
skall iakttagas
a) att bolagsreglorne till deras ordagranna
lydelse uti allmänna tidningarna införas, äfvensom
att de blifva uppvisade hos rådhusrätten
i den lä ne res i dien s-stad, hvarest bankens hufvud
c o n l o r förlägges: åliggande det rådhusrätten
att sådant uppvisande anmäla hos Konungens
Bef:h:de, som inom 14 dagar äger genom utslag
yttra sig, om banken, med afseende på de i denna
lag leronade föreskrifter, må få öppnas eller
icke, hvaröfver underdåniga besvär, ställde till
K. M., må anföras inom 3o dagar i Nedre Justitierevision,
för att i Högsta Domstolen till skyndsamt
slut föredragas och afgöras;
b) att, sedan bolagsreglor na vunnit laga kraft,
desamma uti rådhusrättens i n teck n.pro t. ordagrannt
-
Den jo Februari e. m.
5^5
grannt intagas; hvarefter rutten — — — ingångna.
(Se §:n 7 inom. a, sista meningen i Utskrns förslag.) — Mom.
c = mom. b i ötskäns förslag o. s. v.
Med dessa förändringar blir 7 §:n satt i conformilet med
R. o. Ad.-s beslut vid 1 §:n, hvarföre jag om desammas antagande
anhåller om Hr Frih. o. Landtnäs propos. till det
H. Ståndet.
Frih. Stjernstedt: Jag påminner mig icke så be
stämdt
Gr. Frölichs förslag, sorn af R. o. Ad. antogs; men
det förekommer mig som innehölle detsamma, att bolagen
skulle söka Konungens tillstånd, som dock ej fick af Konungen
förvägras. Ifall ordalydelsen skulle vara sådan, så
ser jag ingenting, som hindrar att bifalla 7 §:n litt. a, sådan
som den är. Jag skulle emedlertid önska, att den af
Ståndet antagna 1 §:n blefve uppläst.
Underl. Ridd. Secret. tillkännagaf, att PresteSt. gillat
7 §:n, att BorgareSt. godkänt 7 §:n endast med följande
förändrade lydelse af början af mom. litt. d): ”att till banken
skola vara inbelalde minst 10 proc. af grundfonden,
eller -£:del af det i 5 §:n litt. a) bestämda tillskott i reda
penningar, äfvensom” etc, och att BondeSt. bifallit mom:n
I it t: ris a) b) och c) samt beslutat att mom. litt. d) skulle
erhålla följande ordalydelse: ”atl till banken skola vara inbetalde
minst I2| proc. eller hälften af det i 5 §:n litt. a)
bestämda tillskott i reda penningar, så ock handlingar, hvilka
bolaget efter pröfning godkänt, aflemnade till säkerhet
derför att återstoden af samma tillskott varder inom 6
månader i banken insatt.”
Frih. Stjernstedt: Jag ber om ursägt; jag missmin
de
mig helt och hållet. Så snart ej någon anmälan till
Konungen skall ske, så är klart att de af Hr Mannerskantz
omnämnda orden böra utgå.
Frih. Gederström: Jag har icke deltagit i R. o. Ad:s
beslut ronde 1 §:n, och anmäler nu min reservation deremot
till prot.; men hvad denna § angår och den redaction
deraf, som Hr Mannerskantz begärt, så hemställer jag, om
man ej lämpligare kan komma ifrån detta, utan åberopande af
det beslut, som vid 1 §:n blifvit fattadt, med uteslutande af
orden: —”så väl af Konungens tillståndsresolution”, och införa
vederbörligen fastställda bolagsreglor; tv det är klart, att
om det kommer att ske efter de 3:e MedStåndens beslut,
eller efter R. o. Ad:s, genom ett Konungens Bef:h:des utslag
helt simpelt, så är det alldeles likgiltigt, emedan ett
vederbörligen faststäldl reglemente guller i alla fall.
Hr Mannerskantz: Jag finnér visserligen icke fullt
den conseqvens i hvad Frih. Cederström föreslagit, som i
hvad jag yrkade; men som det lär vara afgjordt att 3:ne
20 H. 69
54G
Den 20 Februari c. m.
Stånd antagit Utsk:ns redaction af i §:n, så anser jag det
kunna vara detsamma, antingen mitt, eller Fril). Cederström*
redactionsföfslag antages, elium jag anser att mitt kunde
antagas utan olägenhet.
Hr von Hartmansdorff: Sedan Hr Mannerskantz
afstått ifrån sitt yrkande, så vill jag visserligen medgifva,
att man må antaga <je ordalag, som Frih. Cederström föreslagit,
likväl med förbehåll att till slut må införas ett nytt
morn., innehållande hvad Gr. Frölich framställt. Särskildt
yrkar jag, det landshöfdingen skall, före bankens öppnande,
hafva förklarat det stadgade föreskrifter blifvit uppfyllda.
Jag föreslår således att såsom ett sisla mom. må införas;
"att bolaget erhållit och i tidningarna infört Konungens
Bef;h:des förklaring, att de för bankens öppnande stadgade
villkor äro fullgjorda.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om It. o. Ad. behagade
bifalla mom. litt. a) i 7 §:n af Utsktns förslag, med
den af Frih. (jederström föreslagna förändring, alt orden
'’så väl den af K. M. utfärdade tillståndsresolulion, som ock
bolagsreglorna,” skulle utbytas emot orden "vederbörligen
fastställda bolagsreglor.”
Itopades ja.
Mom. litt ris b) och c).
Dessa båda mom. blefvo af R. o. Ad. bifallna.
Mom. litt. d) i 7 §:n.
Ilr von Hartmansdorff: I mom. litt. d) förekomma
orden ”reda penningar”, hvilket i öfverensstämmelse med
R. o. Ad:s beslut lärer böra hela RikeLs myr^t.
Morn. litt. d) antogs med den förändring, att orden "reda
penningar” skulle utbytas emot orden Rikets gäl la nd
e m y n t.
Pri om. 1 i 11, e) i 7 §: n.
Detta mom. blef af R. o. Ad. bifallet.
Ilr von Hartmansdorff; Det är här jag skulle önska
ett nytt morn, motsvarande hvad som står i Gr. FröIidis
förslag, att nemi. bolaget erhållit och i tidningarna infört
Konungens Bef:h:des förklaring, att de för bankens öppnande
stadgade villkor blifvit uppfyllda.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
ett nytt mom. skulle i 7 §:n tilläggas af följande lydelse;
”f) att bolaget erhållit och i allmänna tidningarna infört
Konungens Bef:h:des förklaring, att de för bankens öppnande
stadgade villkor blifvit fullgjorda."
8 §: n.
Ilr von Hohenhausen: Delta belopp af 3 r:dr 1G
Den ao Februari c. nr.
sk. ar ■ väl det minsta privalbankmynt, som bör bestämmas;
och vore jag ej viss pä, alt R. o. Adts beslut vid i §:n icke
blir R. Sils, så skulle jag anse mig pligtig att yrka som den
enda garanti emot missbruk af privatbankmyntets försämrande,
att den minsta sedelvalören, sorn privatbanker tiga
utgifva, bör vara 5o r:dr b:co. Privatbankmyntet ur ett
sämre mynt än R. Sits. R. St:s mynt representerar det verkliga
myntet eller silfver, hvilket ej är förhållandet med privatbankernes.
Erfarenheten bar visat, att öfverallt, der detta
mynt är gängse, hor det haft den egenskapen som allt sämre
mynt, att äta ut det hattie. Det är angeläget alt så laga,
att Rikets mynt blir tillgängligt, åtminstone på de lägre
summorna; ty skulle någon privatbank drabbas af en olycka,
som hindrade den att på ögonblicket honorera sina utelöpande
sedlar med riksmynt, så vöre det väl att ej den fattigaste
classen indrogs deruti, utan att det mynt, som är i
deras bänder, vore Rikets mynt. Äfven skyldig försigtighet för
de fattiges fördel bör iakttagas, ty de kunna ej bevaka den
sjelfve. Kär detta ej sker, och de blifva lidande, då slutar
det vanligen med upplopp, och om något kan ursägta ett
upplopp, så är det när den fattige beröf vas sin egendom och
hvad han trott vara mynt.
Då vi kunna antaga att Utsktns förslag i i §:n blir
gällande, så anser jag det icke behöfvas att minsta sedelvalören
skall vara så hög, som jag eljest skulle önskat, men
anser dock att den ej bör vara lägre än 6 rtdr 32 sk., och
detta lärer äfven af de 3:ne MedStånden vara beslutadf,
hvarföre jag anhåller, att R. o. Ad. måtte bestämma, ali privatbankers
minsta sedelvalör bör blifva 6 rtdr 32 sk. eller 2
r:dr 2.4 sk. i silfver.
Underl. Ridd.Secret. uppläste de öfriga RiksSltns
beslut i denna punkt, hufvudsakligen innehållande att de
alla tre bestämt sedlarnes minimi-valör till 6 r:dr 32 sk.
btco, motsvarande 2 rtdr 24 sk. silfverspecie.
Frih., Ce d e r s t r ö m t Jag tillstyrker instämmande ide
öfriga Ståndens beslut rörtde denna §.
Hr von Hartmansdorff; Jag ämnade begära den
uppläsning, som försiggått. Jag anhåller nu, att R. o. Ad.
måtte instämma nied de öfriga Stånden i deras beslut, och
att delta H. Stånd ej måtte uppehålla sig alltför länge vid
detta ämne, sedan saken är afgjord.
Frill. Stjernstedt yttrade, att lian ville göra samma
anhållan, som Hr von Hartmansdorff.
Hr Ribbing: Sedan jag hört att 3 Stånd redan fat
tat
ett och samma beslut, vill jag ej uppehålla R. o. Ad.
såsom till ingenting tjenande; i annat fall ville jag föreslå en
lägre valör eller 2 rtdr. Jag kan visserligen icke hoppas,
alt mitt förslag skulle vinna framgång, men tror att framtiden
skall visa, att det icke går au, sorn förhållandet nu är,
548
D e u 20 F c )> r uar i c. m.
att sälta så ling valör på privalbanksedlarna. Det enda sorn
tröstar mig i afseende på allmänheten som kommer att lida
på beslutet, är, att R. St:s Bank lärer komma linder fund
med nödvändigheten att utgifva flera små valörer och att
inskränka på de större; och ulan att R. St:s Bank vidtager
en sådan ulväg, blifver detla beslut menligt, icke allenast
för privatbankerna, utan äfven för allmänheten.
Hr Hjerta, Lars, förenade sig i samma anhållan, som
Hr von Harlmansdoi ff.
Hr Aminoff: Jag förenar mig otn Hr Ribhings ytt
rande,
och tror alt första gi unden nu är lagd till privatb.
inkernes upplösning, och gifvet är att brist på småmynt
skall uppstå.
Hr von Hartmansdorff: Någon brist på småsedlar
af Rikets mynt är icke att befara. Det enda man i det fället
möjligen kunde önska vore en lättare tillgång att i lands01
terna få tillvexla sig nya mot förslitna. Det är upplyst,
att sättet för privatbankerna alt göra sig af med sina sedlar
är, alt personer, som hafva större bancosedlar, fä vexla till
sig privatbankernes småsedlar. Det är således icke någon
fara för brist på R öt.-s Banks småsedlar, om privatbankerne
upphöra. Ingen farhåga bör i delta hänseende afhålla R. o.
Ad. alt instämma med de 3 öfriga Stånden.
Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. till antagande
af Ulsktns förslag.
Ropades starka'nej, blandade med ja.
Uppå derefter framställd propos. instämde R. o. Ad. i
BorgaieStts beslut rör:de 8 §:n.
9 §:n
Hr
Aminoff: Emot i, 2 och 3 momtn har jag in
genting
att anmärka, men Utskm hafva förbisett en ganska
vigtig omständighet för det allmänna, eller den s. k. creditivrörelsen.
Den är visserligen mindre gynnande för privatbankerna
sjelfva, men destomera för bruksrörelsen, handeln
och näringarna. Man kunde visserligen säga, att det beror
på bolaget att använda sina sedlar, antingen i låneväg eller
crediliv-väg, ty creditiver uro också alt anse som lån; men
när jag ser på den 11 §:n, talas der blott om lån på viss
tid. Jag vill icke vara vidlyftig, öfvertygad alt de som lagt
hand vid banker, d. v. s. deltagit i deras styrelse, nog inse
att creditivrörelsen afven bör utgöra föremål för en banks
verksamhet. Jag skulle derföre hemställa, om ej bär fordrades
ett tillägg, ungefär så lydande: ali för de handlingar
af lika godhet och beskaffenhet, sorn för grundföndshandlingar
är föri skrifve!, kunna crediliv beviljas, i den mån
desva anlitas, inen dock icke till större belopp än a5 proc.
af actieteckningen, och böra dessa handlingar i likhet med
D c ii 20 Februari e. m.
549
grundfondshandlingarna granskas af bankdii eclionen oell Konungens
lief:li:de eller dess ombud — samt i landtriinteriet
förvaras. Häraf kan ingen fara uppstå; det ligger samma
säkerhet i dessa credi ti vbandl ingar, som i hvaije annan
grundfondshandling, och det är således ingen fara hvarken
för allmänheten eller bolaget, om derpå utgifvas sedlar enr
dast lill det förutnämnda beloppet af actieleckningen, eller
25 proc.; creditivröielsen är nyttig håde för banken och
allmänheten. Säkerheten ligger i sjelfva dessa credilivhandlingar,
och om en credi livrörelse grundas t. ex. pia 100,000
rtdr, så äro säkerligen aldrig 75,010 r:dr utelöpande på en
gäng, i följd af de jemna, nästan dagligen verkställda insättningar
och utbetalningar. Tillätes icke creclitivi öreLen, genom
någon lagbestämning, så kunde en publik embetsman
förbjuda banken att drifva en sådan rörelse, ifall banken
skulle vilja sig deraf begagna.
Hr Mannerskantz begärde att få veta hvad beslut
de öfriga Stånden i denna punkt fattat.
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf att PresteSt. bifallit
9 §:n, med tillägg i första stycket af ett nytt moment:
”4:0 innehafvande sakerhetshandlingar för lemnade eassacreditiv,
i den mån dessa anlitats, dock härför aldrig utöfver
4° proc. å det verkliga actiecapitalets belopp; hörandes
desse lånehandlingar af directionen vid hvarje lånecontor
pröfvas, i närvaro af Konungens Bef:h:de eller dess ombud.”
BorgareSt. hade antagit g §:n med den förändring uti dess
1 morn., att, näst efter orden "Sorn i 6 §:n nämnas,” tilläggas
dessa: ”och 4 = ° innehafvande säkérbelsbandlingar för
lemnade cassacreditiver, i den mån dessa anlitas, likväl aldrig
lill större belopp, än proc. af teckningssumtnan, såvida
sistnämnda handlingar ärö af lika beskaffenhet med
gi undfondshandlingar, enl. 6 §tn,” — och BondeSt. hade bifallit
1 morn., men beslutat att det andra, såsom innefattande
cn olämplig undantagslag, enär förbudet borde vara
ovillkorligt, skulle alldeles utgå.
Frih. Cederström: Af de upplästa prol.utdrtn har
B. o. Ad. inhemtat de öfriga Ståndens beslut. För min del
tillstyrker jag bifall lill hvad BorgareSt. beslutat, hvarigenom
denna fråga kan blifva afgjord med minsta olägenhet
för rörelsen.
Hr Lefren: Jag för min del tror att dessa cassncreditiv
äro sådana, som icke borde i den vanliga rörelsen inberäknas,
utan slå i bredd som säkerhet för cassan och bankens
sedlar, relativt till grundfonden och öfriga siikerhetsliandlingar,
som äro nämnda i den 6 §:n. Jag tillstyrker
bifall till Ulsktns betänk., sådant det har befmnes.
Hr Hjerta: Jag tager mig friheten instämma i Hr
A111 i 11 olis anhållan, emedan jag tror all en af de vigtigaste
55o
Den 20 Februari e. m.
af privatbankens bestämmelser måste upphöra, ifall icke tillfälle
att utvidga rörelsen genom cassacreditiver beviljas. Jag
tillhör deni som anse, att man-bör gå med stränghet tillväga
i rättigheten att utsläppa småsedlar, och jag finner med
glädje, att R. o. Ad. i detta fall instämt i de öfriga Ståndens
beslut; men jag tror också, att det i samma mån är
mindre farligt och mindre vådligt att instämma i livad Hr
Nordenanckar i sin reservation yrkat.
IIr Ribbing: Ehuru jag anser det vara alldeles principlöst
att tillåta sedelemission på hypothek för creditiver,
alldenstund dessa böra till bankens egna lånehandlingar, får
jag dock tillkännagifva min öfvertygelse, att privatbankernes
tillvaro kommer alt häraf mycket bero, emedan det är
ganska säkert att deras vinst sedermera icke skall blifva så
mycket afundad som nu, enär den, genom borttagande af
rättigheten att få beräkna cassacreditivs-hypotheker, såsom
fond för sedelemission, betydligen kominer att förminskas.
Jag är dock icke, såsom Hr Aminoff, af den öfvertygelse, att
creditivrörelsen derigenom skall försvinna, emedan ingen privatbank
kan undgå, oaktadt vinsten skulle blifva större genom
discontering, att bibehålla creditivi örelse, enär genom
denna rörelse det mesta riksmyntet inflyter, och den bank,
som later bedraga sig genom större vinst af discontering,
gjorde i sanning illa och komme att häröfver känna ånger
i afseende på liksmyntscassan. Jag kan alltså icke instämma
med Hr Aminoff, utan biträder Utsktns förslag.
Ilr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då åtskilliga anmärkntr
blifvit gjorda vid i morn., det torde blifva nödigt
att framställa särskilda propos:r å de olika momenten, hemställande
Hr Landtm, nu, om R. o. Ad. behagade bifalla i
mom. i 9 §:n.
Ropades starka ja, blandade med ett eller annat nej.
Hr Aminoff: Jag anhåller, att det af mig föreslagna
tillägget måtte framställas till antagande, d. v. s. i öfverensstämmelse
med BorgareSt:s beslut, dock med den skilnad,
att det skulle vara a5 proc. af aclieteckningen i stället
för 4o procent.
Hr von Hartmansdorff: Sedan Utskms betänk, är
utan tillägg bifallet, så ser jag ej luiru det skall vara möjligt
för Hr Aminoff att få propos. framställd på det af honom
föreslagna tillägget, med mindre han begär votering
och i den vinner de flesta rösterna för sin mening.
Hr Aminoff: Jag trodde att det stod mig öppet att
få propos. framställd på det tillägg jag tagit mig friheten
föreslå; men då numera enda utvägen dertill lärer vara att
försöka vinna ändamålet medelst votering, så, ehuru okärt
det för mig är att dermed besvära H. R. o. Ad., vågar jag
dock derom anhålla.
Den ao Februari e. m.
55i
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition:
Den
som bifaller i mom. i 9 §:n af Banco- och LagTJtskms
förslag, voterar
... ’
d*n det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, fattar R. o. Ad. i afseende på ofvannämnda I
mom. enahanda beslut, som af BorgareSt. blifvit fattadt.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 22.
Nej — 6.
Hr Aminoff: I conseqvens med hvad jag yrkat, får
jag anmäla min reservation emot beslutet.
2 mom. ig § : n.
Detta mom. blef af R. o. Ad. bifallet.
10 §: n.
Bifölls.
Hr Aminoff: Jag kan ej neka att det förvånar mig,
att R. o. Ad. biföll Utsk:ns utlåt., att ett bankjrolag får
sätta sig i skuld för 5o proc. af grundfonden, utan annan
säkerhet än på namn, men afslog milt project, att få utgifva
sedlar i creditiv-vug motsvarande 25 proc. af grundfonden,
d. v. s. mot godkända säkerhetshandlingar.
11 §:n.
Hr von Rosen: Jag anhåller ätt få veta huru de öfriga
Stånden beslutat i denna §.
Undert. Ridd.Secret. tillkännaf, att PresteSt. bifallit
11 §:n oförändrad; BorgareSt. hade antagit deri med följande
förändrade lydelse af dess 1 morn.: "Vid utlåning äger
banken, då ränta ej är utfäst högre, än efter fem för hundrade
om året, och utlåning ej ställd på längre tid än 6
månader, att afdraga ränta för liela lånetiden, och vare jemväl,
derest låntagaren ej betalar å förfallodagen, berättigad
alt ifrån nämnda dag beräkna 6 proc. ränta.” BondeSt.
hade beslutat, att 1 1 §:n skulle erhålla följande förändrade
lydelse: ”För de försträckningar enskild bank lemnar, må
ej högre ränta beräknas, än i allmän lag tillåten är, ändå
alt försträekningen ej vid förfalloliden återgäldes; dock äger
banken, der försträckning är gifven på 6 månader eller kor
tare
lid och endast 5 proc. ränta beräknad, att räntan vid
försträckningens utgifvande innehålla;” hvarjemte BondeSt.
beslutat att 2 mom. skulle utgå.
Hr von Prosén: Jag anhåller om propos. på Borgare
St:s
beslut, Skälet derför är, alt jag önskar alt priyalban
-
55a
Den 20 Februari e. m.
Iser icke må ålägga straffränta för uteblifven betalning för
dagen. Den, som liaft med lagsökningar att goia för privatbankernes
räkning, ser beliofvet af att dessa banker äro litet
mera nogräknade vid låns beviljande och mindre liknöjda
vid deras indrifvande, för att under tiden åtkomma straffrä
utan.
Hr Lefre'n: Jag instämmer alldeles i BorgareSt:s åsigt
i frågan om ränteberäkningen och räntefoten, men jag önskade
att R. o. Ad. skulle bibehålla ur i i §:n i Dlsktns
förslag orden "under högst 6 månader,’’ emedan det är angeläget
att banken icke bar någon profit af att fördröja
lagsökningar; ty om bankerne icke få .tillgodonjuta denna
straffränta af i proc. längre än för de första 6 månaderna,
så blir det bankernes intresse att genast vidtaga lagsökning
för alt inom 6 månader hafva den fulländad. Skulle deremot
straffräntan få gå ifrån förfaliodagen, som BorgareSt.
föreslagit, till dess belalning sker, så blefve det bankernes,
ehuru alltid illa insedda, intresse, att låta lånen stå outsökta
i det längsta. Jag tillstyrker således, att räntefoten må
vara 6 proc. under högst 6 månader, på sätt Utsk:n föreslagit.
Hr Ribbing: Jag förenar mig äfven om det beslut,
som BorgareSt. fattat, att de 8 proctn mätte utbytas emot
6 procent.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill äfven medgifva
förändring ifrån 8 till 6, men med det villkor, som Hr Lefren
uppgaf, nemi. att man bibehåller de ord, som stå i
Utsktns betänk., eller: "under högst 6 månader sig till godo
beräkna. ’
Frih. Gederström: Jag tror att Hr .Lefrens afsigt kan
vara vunnen, och jemväl det som åsyftas blifva bättre, om
man bifaller BorgareStts beslut, med tillägg af hvad sorn
står i Utskms förslag, från och med orden:— "dock att banken,
såvida den” etc. —•• — till och med §:ns slut, hvarigenom
det åligger privatbank att genast efter en månad vidtaga
lagsökning; och man slipper dymedelst en ny bestämmelse
af 6 månader, som icke behöfves.
Hr Aminoff: Äfven jag instämmer fullkomligen i det
af BorgareSt. uppgjorda redactionsförslaget och anser, i följd
deraf, att orden ”af högst 6 månader’’ böra försvinna. Det
är bestämdt i §:n, att lagsökning skall ske inom en månad,
och om så sker, är det ett bevis på att låntagaren sökt undanflykter,
och bör således plikta för det att han icke fullgjort
sin skyldighet, ty lånereversalen äro tryckta och låntagarnes
skyldigheter finnas der upptagna.
Frill. Gederström: Jag anhåller att få läsa upp den
si
-
Den 20 Februari e. m.
553
sista delen af Utsk:ns förslag, som skulle tilläggas efter BorgaieSt:s
beslut, nemi. 6 proc. för lånen, så lydande: "dock
att banken, såvida den af nämnda förmån sig begagna vill,
ar skyldig att genast, efter det en månad ifrån förfallotiden
förflutit, föranstalta, det lagsökning till lånets indrifvande
varder anställd och i allt hvad på banken kan ankomma
skyndsam mel igen utförd.”
Hr Ribbing: Jag kan icke förstå att det behöfves
några föreskrifter för cn bank alt utsöka sina fordringar
inom en viss tid, då banken icke efter förfallotiden får mer
lin laglig ränta. Således böra icke Ständerne företaga sig
att förbjuda en privatbank att taga laglig ränta, det må nu
vara för huru lång tid som helst. Jag har väl Li träd t den
mening, att öfverränta ej måtte tagas, ty jag önskar att
hvarken privatbanker eller enskilde må drifva något procenteri,
men man bör väl ej heller stifta lagar, sorn i princip
strida emot den gällande allm. lagen, och anser således
det tillägg, man vill införa efter BorgareSt:s beslut, icke böra
komma dit.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:ns förslag i i mom. af 11 §:n.
Ropades nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade instämma
i det beslut, BorgareSt. i denna del fattat.
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke rätt fattat,
huruvida BorgareSt. bibehållit de ordalag, hvarom Hr Lefren
erinrat, och hvilkas införande jag understödt. Om BorgareSt,
det icke gjort, så önskar jag att R. o. Ad. måtte så
göra.
BorgareSt:s beslut uti ifrågavar. punkt upplästes ånyo.
Hr Ribbing: Jag hade endast ämnat anhålla om den
uppläsning, som nu skett, och sedan jag ytterligare fått höra
BorgareSt:s beslut, anhålller jag att detsamma måtte oförändradt
antagas.
Hr Aminoff förenade sig med Hr Ribbing.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att
instämma i samma beslut, som BorgareSt. i denna del fattat.
2 mom. i it §: n.
Delta mom. blef af R. o. Ad. bifallet.
12 §:n.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få veta
huru de öfriga Stånden afgjort denna §, och alt jag derefter
måtte få ordet.
20 H.
7°
554
Den ao Februari e. m.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att PresteSt., med
ogillande af lydelsen i t morn. af 12 §:n, beslutat att sagde
mom. borde blifva af följande innehåll: ”Enskilda bankers
adier eller lottbref må icke i någon sådan bank belånas.”
I öfrigt hade Ståndet gillat §:n. —■ BorgareSt. hade bifallit
12 §:n; och BondeSt. hade bifallit 1 morn., men beslutat
att 2 mom. skulle komma att lyda sålunda: ”Äro varor i
banken belånte Och lösas de ej åter vid förfallotiden; galle
hvad i allm. lagen om uppbud, värdering och försäljning af
iösörepant stadgadt är.”
Hr von Hartmansdorff: Jag tillstyrker att R. o.
Ad. måtte antaga PresteSt:s beslut; ty om Utsk:ns redactiori
godkännes, så kunde det gå an, att t. ex. banken i Småland
belänte 100,000 r:dr på Östgöthabanks adier, och Östgöthabank
en lika summa på Småländska bankens, hvilket blefve
detsamma, som om hvardera banken belänte sina egna
adier.
Hr Aminoff: Jag instämmer i PresteSt:s beslut, och
hade tänkt föreslå att adier eller lottbref icke må belånas
i någon bank.
Hr Lefren: Jag instämmer i PresteSt:s beslut, på skäl
som Hr von Hartmansdorff anfört.
Uppå derefter framställda proposrr, instämde R. o. Ad.
i PresteSt:s beslut så väl i afseende på x som 2 momentet.
1 3 §: n.
Bifölls.
i 4 §:n.
Hr Lefre'n: Jag anhåller att få veta huru de öfriga
Stånden beslutat, ty jag har anledn. att tro, det BorgareSt.
gjort ett tillägg af ett nytt moment.
Undert. Ridd.Secret. upplyste, att PresteSt., med
ogillande af x4 §:n sådan den af Uts"k:n blifvit föreslagen,
för densamma antagit följande lydelse: ”Derest ej banken
med Rikets metalliska mynt eller med sådana sedlar, som
lika med mynt i Riket gälla, vid anfordran inlöser sina
tryckta eller graverade creditsedlar, vare bankens sedelutgifning
inställd, intilldess inlösningen af de förut utgifna
sedlarna kan åter vidtaga. Skulle bankens oförmåga att på
föreskrifvet sätt inlösa sina utelöpande creditsedlar fortfara
utöfver en månads tid, håfve bankbolaget förverkat rättigheten
att dylika sedlar vidare utgifva, och kommer banken
att i concurstillstånd föVsättas. — Då banken blifvit försatt
i concurstillstånd, äga innehafvarne af bankens inom här
nedan bestämda praescriptionstid företedda creditsedlar samt
å R. Sl:s Bank utfärdade, men derstädes icke inlösta invisningar,
förmånsrätt till betalnings erhållande utaf de afträd
-
Den ao Februari e. ra.
5a5
da tillgångarna framför bankens öfriga fordringsägare.” —
BorgareSt. hade antagit i4 §:n, med följande förändringar,
nemi. 1:0 alt ett nytt första mom. skulle införas, så lydande:
”Delägare i enskild bank svaren, en för alla och alla
för en, för uppfyllandet af bankens alla förbindelser, på
sätt och i den ordning bär nedan stadgas;” 2:0 att det af
Utsk:n uppställda första, eller nu blifvande 2 mom. blifvit
godkändt, med den der nämnda räntas nedsättning till 6
för hundrade om året; och 3:o att 2 mom. skulle blifva
det 3, och det 3 i ordningen det fjerde. — BondeSt. hade
beslutat enahanda nya mom. i början af §:n som BorgareSt.
, hade bifallit 2 och 3 mom. samt beslutat att 1 mom.
skulle erhålla följande lydelse: ”Derest ej banken — — åtnjute
borgenären laga ränta å creditsedelns eller invisningens
belopp från den dag betalning vägrad blifvit, intill —
— vidtager.”
Hr Le fr e'n: Häraf behagade R. o. Ad. finna att 2:ne
Stånd satt ett nytt mom. främst, innehållande en ansvarighet
af en för alla och alla för en. Jag vågar tillstyrka bifall
till detta tillägg, äfvensom till nummereringen af mom:n,
på sätt BorgareSt. föreslagit, och sedan att 6 för 100 sättes
i stället för 8 för 100. Äfven anhåller jag att få föreslå ett
5 morn., taget ur 1824 års banklag, så lydande: ”Ingen enskild
bank må någonsin kunna påräkna något understöd af
allmänna medel, eller Staten under någon förevändning kunna
blifva mera i privatbanks än i andra enskildes företag
inblandad eller på något sätt komma att bidraga till deras
upprätthållande eller utredning;” anhållandes jag om Hr
Frih. o. Landtnäs propos. härå.
Frih. Cederström: Äfven jag instämmer i detafBorgare-
och BondeSt:n föreslagna 1 mom. och emot nummereringen
har jag icke heller någonting alt invända; deremot
anser jag att PresteSt:s förslag till ett nytt 2 mom. i delta
förslag är vida bättre än hvad de öfriga Stånden beslutat,
och tillstyrker alltså, alt denna redaction måtte antagas, emedan
hvad här står, rör:de privatbanks sättande i concurstillstånd,
icke är lämpligt, icke i öfverensstämmelse med lag
uppfättadt, och kommer att medföra den besynnerliga omständigheten,
att, i händelse Konungens Bef:h:de, vid den
undersökning som honom enl. Utsk:ns förslag åligger alt
anställa, skulle finna alt banken äger tillgångar att sina borgenärer
förnöja och alltså ej försätter banken i concurstillstånd,
men sedan ett annat förhållande skulle sig, i afseende
på bankens ställning, förete; så skulle ovillkorligen inträffa
ett af två, antingen alt landshöfdingen skall med bankens
delägare inträda i solidarisk ansvarighet, för det att han icke
i rättan lid ställde verket under concurs, eller ock skall
han indragas i en rättegång, kanske långvarig nog, som kunde
medföra hans ekonomiska obestånd och i öfrigt för ho
-
556
Den 20 F e b r u arie. m.
noin vara menlig såsom höfding i det lån honom blifvit
anförtrodt. Jag röstar således för antagande af PresteStis
redaclion, såsom vida förmånligare oell vida riktigare än
Utsk:ns.
Beträffande åter det af Hr Lefre'n föreslagna morn., så
måste jag säga, att jag finner det vara mer än orätt alt i en
lagstiftning vilja sätta förbud för Ständer och Konungamakt att
vidtaga nödvändiga åtgärder för att frälsa möjligen millioner
medborgare för obestånd. Inträffande olyckor skola så
mycket möjligt är af lagstiftningen förebyggas, men der de
det oaktadt tima, tjenar lagstiftningen till ingenting. Nationen
vet, att Ständer, gemensamt med Konung, kunna stifta
lagar, att dessa lagar kunna af dessa båda makter ändras,
för att komma nationen till bjelp när sådant behölves.
Jag afstyrker således allt afseende på Hr Lefre'ns tillägg, såsom
alldeles öijen ligt.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, för det första,
att få instämma med Hr Lefren. Mot Frih. Cederströms
bestridande af det nya mom:s tillägg får jag erinra, alt nästan
samma ordalag, som Hr Lefren begagnat, linnas för
det närvar, införda i 1824 års författning om enskilda banker.
Nu är det gifvet, alt när en ny banklag utfärdas, så
kommer den af 1824 att till sin gällande kraft upphöra.
Skulle då allmänheten linna att den gamla lagen är upphäfven
och ett dylikt stadgande icke införd t i den nya; så
mäste deraf naturligtvis slutas, att det gamla stadgandet vore
upphäfvet, följaktligen att Statens afsägelse alt någonsin
godtgöra dylika förluster äfven hade upphört, och alltså alt
man af Staten kunde påräkna godigörelse, ifall privatbankerne
ginge under. Jag anser derför nödvändigt vara, både
för att mota dylika anspråk och för att icke inleda någon
i förvillelse, att i den nya lagen införa det stadgande, som
står i den gamla. Derjemte vill jag dock hemställa, att vid
slutet af 2 mom. i denna i4 § mätte tilläggas några ord ur
Hr Stuarts reservation, så lydande: ”Då banken blifvit försatt
i concurstillstånd, äga innehafvarne af bankens inom
viss bestämd prsescriptionstid företedda creditsedlar samt å
B. St:s Bank utfärdade, men derstädes icke inlösta, invisningar
förmånsrätt till betalnings erhållande utaf de afträdda
tillgångarna framför bankens öfriga fordringsägare.
Hr Lefren: Jag instämmer helt och hållet i den framställning,
som Hr von Hartmansdorff gjort ang:de ett tillägg
till det nuvar. 2 morn., och hvilket tillägg, om det antages,
torde höra blifva det tredje, och anser öfverflödigt att besvara
Frih. Cederstöms anmärkn., sedan Hr von Hartmansdorff
upptagit motskälen emot Friherren. Jag vill alltså
endast tillägga en omständighet, att då Frih:n säger att
Konung och Ständer äga i alla fall att en sådan lagstiftning
ändra genom en ny, så är det visserligen sannt, men
Den 20 Februari e. m.
55y
Ständer oell Konung äga icke rätt att göra lagar in casu,
utan den en gång af Konung och Ständer fastställda lagen
gäller intill dess den gamla blifvit upphäfven , och att, om
det ifrågavar. stadgandet införes ifrån den gamla till den
nya lagen, så blir detsamma gällande för alla de kriser, som
kunna inträffa ända till dess att ny lag är stiftad.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Efter milt omdöme
har Frih. Cederström ovedersägligen rätt i sitt yttrande,
hvarföre jag med honom till alla delar instämmer. Jag kan
ej förstå, huru det kan med en riktig lagstiftningsprincip
vara förenligt alt utsträcka lagstiftningen till sådana förhållanden,
från hvilkas möjliga inträffande Hrr Lefre'n och
von Hartmansdorff utgått. Vi känna alltför väl orsakerna
hvarföre ifrågavar. stadgande inflöt i 1824 års banklag, nemi.
som en följd af 1817 års disconttilldragelser och den varsamhet,
man då ansåg sig böra iakttaga för att förekomma
Statens inblandande i enskilda affärer; men omöjligen kan
jag finna att ett sådant laghud kan sträcka sig längre, äfven
om förrberoälde herrars påståenden skulle blifva gällande,
iin att undanrödja alla anspråk hos privatbankerna att
kunna påräkna Statens mellankomst, och elt sådant anspråk
äga de ju ej i alla fall. Att stifta lagar emot anspråk, synes
mig oformligt, och att derigenom kunna binda händerna
på kommande Ständer alt, vid möjligen inträffande olyckshändelser,
träda emellan med hjelp, sådant kan icke något
lagbud åstadkomma. Jag är visserligen ibland dem, som
icke vilja att Staten skall mellankomma vid sådana tillfällen,
men att frånsäga mig möjligheten att lemna hjelp och
understöd vid sådana tvingande förhållanden, då det blefve
en absolut nödvändighet för lagstiftningen att sträcka en
hjelpsam hand,-—• det vore, till det minsta sagdt, oförsigtigt
att stadga; och om man ej kan stadga något för sådana
händelser, så är ju också allt stadgande obehöfligt. Jag instämmer,
som sagdt är, med Frih. Cederström och afstyrker
det begärda tilläggét.
Hr von Rosen: Jag förenar mig med den sista tala
ren,
tror att saken aldrig kan komma i fråga; och hvarföre
då stadga något, då stadgandet icke kommer att tillämpas?
Man bör ej väcka den björn, som sofver; stadga vi nu en
sådan lag, hvarom är fråga, så kan vid nästa riksdag lagen
ändras möjligen, och derigenom väckes hvad ej väckas bör.
Hr Lefren: Min aktade vän, Hr von R.osen, har glömt
att björnen icke sofver utan lefver och är vaken i den år
1824 utfärdade lag för privatbanker. Således är det icke
att väcka någon, som sofver, utan endast att inflytta från
nu gällande lag ett stadgande i den lag, som man tror skall
blifva gällande för kommande tider. Beträffande obehöfligheten
af ifrågavar. stadgandes intagande nu i lagen, emot
hvad försigtigheten kräfde 1824 i afseende på 1817 års sid
-
558
Den 20 Februari e. ni.
conttilldragelser, så föreställer jag mig alt en sådan försigtighet
ur riktig och på sitt ställe under alla tider, och helst
med afseende på ett folk, sådant som det Svenska, som har
en så förbålt stor benägenhet att vid alla möjliga tillfällen
vilja anlita statscassan. Det är bekant, att vid alla riksdagar
motioner framläggas huruledes Staten bör släppa till
medel för att få en bro lagd öfver den eller den backen,
eller för alt få den eller den vägen iordningssatt, m. m.;
just denna benägenhet att begära hjelp och vanan alt alltid
blifva hulpen har gjort, att Svensken aldrig spar på sitt
öfverflöd under den goda tiden till den onda, hvarföre jag
också tror, att om ej det stadgande, som jag begärt måtte
införas i den blifvande lagen, funnits i 1824 års banklag;
så hade icke våra privatbanker måhända skött sig så väl,
som erfarenheten visat, utan i det stället fallit till följd af
den gemensamma benägenheten att extendera sina företag,
i förlitande på det bidrag de kunde hafva att förvänta af
det allmänna, på samma sätt som disconterne 1817. Jag
anser icke ett sådant förmynderskap vara för långt utsträckt,
att säga det privatbankerne icke hafva att förvänta något
understöd af Staten, och tillstyrker således införande här af
hvad 1824 års författning stadgar.
Ilr Ribbing: Jag mäste, lika med Gr. Anckarsvärd
och Frih. Cederström, motsätta mig tillägget, icke derföre
att jag anser det vara precist skadligt, men emedan det är
oformligt och jag ej vet hvarföre man skall säga till en
person, att han ingenting får, när han ej begärt något.
Om vi nu skulle lemna en sådan underrättelse, som innefattas
i detta tillägg, så äro likväl icke kommande Ständer
skyldige att göra så med, utan annorlunda, örn deså vilja; —
hvarföre jag afstyrker införandet af det föreslagna tillägget.
Ilr Le fre'!]: Om Konung och Ständer gemensamt utfärda
en lag, så är denna lag bindande för Konung och
Ständer. Det vore en lika sorglig som ny lära, om man ej
vore pligtig att följa de lagar man utfärdat.
Hr von Hartmansdorff: I den händelse ett sådant
stadgande, sorn det nu befintliga, icke funnes i 1824 års
banklag, så skulle jag icke yrka dess bibehållande i den
blifvande författningen. Men då det en gång finnes, så är
det fruktansvärd!, att derest det icke införes i den nya, så
anser man möjligtvis privatbankerne hafva på Rikets cassa,
eller på Staten, anspråk, som de förut icke ägt. Gr. Anckarsvärds
anmärka., huruledes detta stadgande tillkom i
1824 års författning, är visserligen riktig; men derföre att
vi icke sedan 1818 erfarit några olyckor i penningeväg,
böra vi icke föreställa oss att de för alltid äro undanröjda.
Just ernedao privatbanker i sednare tider uppkommit till så
stort antal, kan man frukta att sådana händelser möjligen
inträffa, som föranledde det ifrågavar. stadgandets införande
Den 20 Ecliruari o. m.
55g
i 1824 års banklag. Då anser jag bättre vara att hafva ett
stadgande emot anspråken, än att alldeles sakna det; ty man
skalle kunna säga, att efter som Ständer och Konung icke
borttagit den förut befintliga frånsägelsen att lemna biträde
ut privatbankerna; så böra vi nu kunna hoppas att få understöd,
det vi ock göra af alla krafter.
Frih. Cederström: Hr Lefren har yttrat, att det vore
sorgligt, om icke lagar, som Konung och Ständer gemensamt
utfärdat, skulle vara bindande: deruti har han rätt;
men än mera sorgligt vore det i sanning, om Ständerne förglömde
deras rättighet att med Konungen stifta lagar, och
att dessa aro gällande från den dag de äro saoctionerade af
Konungen. I samma stund en lag af Konung och Ständer
upphäfven är, inträder också beslutande rätten om hvad
som följa skall, och hela det begärda tillägget innefattar ingenting
annat, än ungefär den hotelse, hvarmed en mor eller
far tilltalar ett barn, att nemi., om du sliter sönder dina
byxor, pojke! så får du sedan gå utan. Barnet sliter ånyo
sönder sina byxor, men får dock andra i stället.
Hr von Rosen: Jag är förekommen af Frih. Cederström
i hvad jag ville säga, och får blott svara Hr Lefre'n,
som yttrat, att då Konung och Ständer stiftat lagar, så böra
de följas, att Konung och Ständer äfven kunna upphäfva
dessa lagar; och skulle den händelse inträffa, att hela landsorter,
hela menigheter gingo utan byxor, derföre alt en
bank vore fallid, hvad skulle då Konung och R. St. göra?
Hr Aminoff: Jag anser mig skyldig lemna R. o. Ad.
en upplysning, att nemi. inom MedStånden väcktes fråga
just om det tillägg, sorn Hr Lefre'n vill hafva infördt i lagen,
men att dessa Stånd icke funno nämnda tillägg behöflig!,
och resonerade man så, att när det icke är i lagen
sagdt att Ständerne skola ansvara för privatbankerna, så följer
af sig sjelft, att bolagen sjelfva få ansvara för sina tillgöranden,
och att, om någon olycka inträffar, den barmhertighet
måtte finnas hos Regeringen och R. St. att taga nationen
under armarna, och ansågo derföre något förbud icke
vara lämpligt. Jag hörde någon yttra, att man ej bör väcka
den björn, som sofvel-: ehuru jag vill hafva de strängaste
controller, så kan jag likväl icke neka, att jag ser svårighet
uti att införa ett stadgande, som möjligtvis kan komma
att brytas, och när icke i lag står att privatbanker hafva
lätt till understöd, så hafva de icke heller någon rättighet
dertill.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Cederströms yttrande
bör gifva Ståndet ett nytt skäl att bifalla Hr Lefre'ns önskan.
Just för att hindra och förekomma de byxlöses välde,
är det som jag tror att §:n i 1824 års författning bör inflyta
i detta förslag. Det förundrar mig, att den, som el
-
56o
D c i) ao Februari e. in.
jest plägar bestrida de byxlöses välde, nu uppträder såsom
deras förespråkare.
Frih. Cederström: Jag bade icke trott att delägare
i privatbanker, folk, som sätta säkerhet för sina actier, skulle
räknas till de byxlöse. Det var icke bland sådana jag tog
exemplet huru obetänksamme föräldrar tala med sitt barn,
genom att framställa en hotelse, som icke kan hållas. Det
var modrens eller fadrens hot, som var obetänksamt. Stän
dernes
hot i det föreslagna tillägget vore lika obetänksamt.
Hr Lefrén: Den här frågan, som är före, lärer val
ligga litet djupare, än som Frih. Cederström densamma behagat
betrakta. Det är en financiel lagstiftning, som är i
fråga, och icke något barmhertighetsverk. Privatbanker äro
ibland de nyttigaste inrättningar, som i ett land kunna stiftas,
såvida man stiftar dem enligt sunda principer och aldrig
inrymmer den tanken att understödja den bank eller
de banker, som försatt sig i obestånd; ty om man en enda
gång understödjer en sådan bank, som kommit på obestånd,
så har man utkastat ett frö till hela privatbankside'ens utrotande
för flera decennier, kanske för ett helt sekel, ty i
den fullkomliga vissheten en bank bar, att den aldrig kan
vänta sig någon hjelp, något handtag i händelse af obestånd,
just deri ligger säkerheten att banken ej går öfver
ända. Om Staten följer den grundsats, att en enda gång
komma till hjelp och icke har mod nog att låta den stupa,
som Stupa bör, så gör Staten ett stort misstag i (inancielt
hänseende och qväfver för all framtid möjligheten för privatbankerna
att komma upp, derföre att de icke kunna stå upp,
sedan detta frö är nedlagdt till deras tillinletgörelse genom
den klemiga åsigten att hjelpa upp den som fallit. Säker
heten
i all finance och hvad dessa banker beträffar, är alt
veta sig stå, och att man måste stå på egen grund för att
göra sig sjelf gagn genom den vinst, som uppkommer, och
det allmänna gagn, som åstadkommes genom lättad penningerörelse.
Privatbanker äro att betrakta som mäklare emellan
den rike och den som behöfver understöd, och detta
mäklarekall är deras hufvudsakliga ändamål, och bör dem
aldrig förespeglas möjligheten att kunna påräkna annat understöd,
än som kan hemtas af egen klokhet och soliditet.
Jag tror detta tillägg vara så mycket riktigare här, som det
fiunes i nu gällande lag.
Hr von Rosen: Om här vore fråga alt blott understödja
privatbanker och hjelpa actieägare, så skulle jag förena
mig med Hr Lefre'n; men fråga kan uppstå att hjelpa
dem, som äro offer för dessa banker, utan att i dem äga
actier, d. v. s. sådane personer, som icke äga annat än privatbanksmynt,
hvaraf de skola lefva för dagen. Om Staten
tillåter privatbankers uppstående och inrättande, så tyckes
också
D c n ao Februari e. m.
5l><
också rättvisan fordra alt ruan ej binder händerna på sig
för att afhjelpa de olyckor, som genom privatbanker kunna
uppstå. Jag tanker mig möjligheten af att en privatbank
kummer i concurslillstånd; bär är icke fråga att hjelpa denna
bank, utan dem, som hafva bankens sedlar, hvaraf de
skola lefva för dagen; skulle det väl då vara lyckligt och
rätt att hafva stiftat en lag, som hindrade Ständerna att
under den tid, som åtgår till bankens utredning, kunna afhjelpa
det dagliga behofvet hos en hel provins' möjligen
brödlösa och utblottade innevånare? Det vore ungefär detsamma,
som att bestämma alt undsättning ej får meddelas
i missvextår. Men skall detta tillägg införas och en sådan
lag bestämmas, så föreslår jag, att den mätte aflemnas till
Coust.Utsk. och komma att betraktas som grundlag, och således
icke kunna vid denna, utan först vid kommande riksdag
antagas; och intilldess hafva kunnat inträffa händelser,
som föranleda Staten att af christi ig barmhertighet hjelpa
en menighet, som på en privatbank förlorat sin egendom.
Frih. Cederström: Man är verkligen något för långt
kommen i försök att vilja förbise hvad man talar om, då
man, sorn Hr Lefren, vill påslå, att vägran till hans förslag
vore detsamma som att vilja hindra en bank, som icke styres
ordentligen, att blifva bankrut. Hvem är det väl, som
talat om något sådant? Allt livad en bank äger, alla dessa
tillgångar och den personliga solidariska ansvarigheten, m.
e. o. allt är upptaget och användt, och tilläfventyrs finnas
millioner, som icke af den fallna banken fått ersättning;
bör och kan väl någon lagstiftning hindra, att Staten, vid
sådant förhållande, träder emellan som utredningsman och
gör, att de personer, som blifvit bedragne på den lag Konung
och Ständer gemensamt stiftat, hvarigenom privatbanken
uppstått, icke för alltid måtte blifva ruinerade och
olycklige? Vi mäste väl komma ihåg att de båda Statsmakternes
förenade bemödande i första rummet böra gå ut på
att skydda medborgare så att de ej må komma på obestånd
och dervid förblifva under skydd af lag. Jag bestrider allt
afseende på Hr Le (rens förslag, såsom ledande till nyssnämnda
förhållande och således alldeles oriktigt. Det var visserligen
ej mindre orätt, då det infördes i 1824 banklag,
och inflöt deri, på grund af lika obehöriga farhågor, som de
nu förespegladc
Gr. Anckarsvärd: Det händer stundom inom rådslående
församlingar, att talare, som i hufvudsaken äro af
enahanda åsigter, komma i strid om resultaterna, möjligtvis
genom missförstånd dem emellan. Jag förklarar att jag helt
och hållet delar åsigter med Hrr Lefren och von Hartmansdorff
i afseende på Statens mellankomst för sjelfva bankerna ;
men jag uther mig att få fästa desse herrars uppmärksam20
H.
5Öj
Den 20 Februari e, ni.
het derpå, att föremålet för denna öfverläggning ur att stifta
lag för privatbankers inrättande och deras rörelse, men
icke att stifta någon grundlag. Det tillägg, som Hr Lefre'n
föreslagit att här införa, har icke den ringaste inverkan på
sjelfva privatbanklagen, emedan densamma icke kan hafva
något anspråk, och det således ej behöfver utsättas, att den
ej får hafva några anspråk. Att stilla lagar emot anspråk,
skulle inleda oss i en sådan oformlig vidlyftighet, att det
blefve omöjligt att utfinna hvilka alla de anspråk kunde
vara, emot hvilka man skulle sätta lag-§§. Således kan jag
icke af hvad som här blifvit ytlradt i motsatt mening inse,
då fråga är att stifta en ny lag och att helt och hållet
tillintetgöra den gamla, hvarföre man då skall, blott på
den grund att stadgandet finnes i den förra lagen, som man
vill förändra, bibehålla ett onyttigt lagstadgande, derföre
att det fanns i den fordna lagen. Jag hade föreställt mig,
att ändamålet med en ny lagstiftning alltid vore att undanrödja
alla i gammal lag befintliga onödiga stadganden; och
då icke det af Hr Lefre'n föreslagna tillägget, enligt hvad
flere talare ådagalagt, kan blifva af någon bindande kraft
på annat sätt, än som Hr von flosen föreslagit, genom detsammas
införande i grundlagen, men jag tror, att de värde
ledamöter, som nu ifra för tilläggets införande i den nya
banklagen, ganska mycket skulle tveka att i grundlagen vilja
se berörde stadgande infördt, emedan det vore att gifva
grundlagen en alltför stor utsträckning, om deruti skulle
införas allt hvad den enskilde medborgaren icke har rätt
att af Staten fordra; så kan jag för min del icke annat än
vidblifva min anhållan alt få propos. i likhet med hvad
Frih. Cederström begärt, och att denna lag-§ måtte blifva
antagen i öfverensstämmelse med hans yttrade åsigt.
Hr von Troil, Emil: Innan man löstar för Hr Lefre'ns
amendement, måste man hafva gjort sig reda för hvad
meningen dermed kan vara. Afser det blott en sådan händelse,
som den, hvarpå Frih. Cederström gifvit oss exempel
i fråga om de trasiga hyxorna, så torde man finna att det
vore i högsta grad olämpligt att det intogs i lagtexten, emedan
den skall innehålla bud, som skola eflerlefvas, men
icke tornina hotelser, ulan i thy fall vore det då lämpligare,
alt något sådant intogs i den ingress, som vid lagens
promulgerande torde komma att sättas fr ani för lag-§§:na.
Är meningen att stifta en lag, som skall binda kommande
Ständer, så skulle Ständerne, om de försökte något sådant
medelst en civillag, visa sin egen okunnighet om i §:n Riksd.-  Ordn., hvilken säger, att R. St. ej kunna bindas af andra
föreskrifter, än Rikets grundlagar; hvaraf följer, alt örn
också i denna privalbanklag de mest positiva stadganden
intagas emot all hjelps meddelande, kan sådant dock icke
hindra kommande Ständer, om de så finna för godt, att
Den 20 Februari e. in.
565
sträcka en hjelpsam hand åt en landsort, som kommit i villervalla
genom ramlandet af en privatbank. Dessutom vågar
jag tro, att det innebår nog mycket förtroende till, och nog
mycken hö'g tanke om sin lagstiftnirigsvishet, att föreskrifva
stadgar med hänseende till möjligen inträffande olyckliga
förhållanden; jag vill hoppas, att sådana förhållanden ej må
inträda, men olyckan ligger icke utom den tänkbara möjlighetens
gräns, och det vore icke blott oklokt, utan rent
af oförsvarligt, om vid en sådan olycka Staten ej skulle
komma emellan och rädda en landsort, som möjligen genom
den hastigt lemnade hjelpen lätt nog kunde dragas ur förderfvet,
men som, lemnad åt sitt öde, skulle råka i ett långvarigt
aftynande och förderf.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att i afseende på 14
§:n första frågan vore den, om, på sätt flere ledamöter yrkat,
ett nytt moment borde ställas framför Utsktns förslag,
och hemställde Hr Landtm., om R. o. Ad. behagade instämma
i Borgare- och BondeSttns beslut, att i4§tn borde börjas
med ett nytt mom. af följande lydelse: ”Delägare i enskild
bank svare, en för alla och alla för en, för uppfyllandet
af bankens alla förbindelser, på sätt och i den ordning
här nedan stadgas.”
Ropades ja.
Hr Landtm, yttrade, alt nu förekomme i mom. af
Utsktns förslag; dervid hade åtskilliga anmärkn:r blifvit
gjorda, men han ansåg sig först böra framställa propos. å
Utsk:ns tillstyrkande, hemställande alltså, om R. o. Ad. behagade
bifalla hvad Utskm i i mom. föreslagit.
Ropades nej.
Hr Landtm, yttrade, att den mening, som näst Utskrns
blifvit yttrad, var, att R. o. Ad. borde instämma i PresteSt:s
beslut, och lät Hr Landtm, nu detta beslut uppläsas.
Hr von Hartmansd^orff: PresteSt. har i sitt beslut
sammanfört i och 2 momm till ett och gjort åtskilliga förändringar.
Jag anhåller att BorgareSt:s förslag till beslut
måtte bifallas samt R. o. Ad. antaga detsamma, på sätt Hr
Lefren och jag yrkat.
Frih. Gederström: Den siste talaren har rätt deruti,
alt PresteSt. har, i stället för det 2 inom. i Utsktns betänk.,
föreslagit ilen ordning, hvarunder privatbanker böra försättas
i concurstillstånd, och hvilken ordning är vida rättare
och bättre uppställd än i Utskrns förslag, hvilket BorgareSt.
bifallit, men eljest i afseende på 1 delen af 2 mom. instämt
med presterne. Jag skulle tro, alt PresteSt:s beslut
är bättre än hvad här står; ty Konungens Bef:h:de blir
skiljd från den oriktiga befattningen att bedomina om en
bank skall i concurstillstånd försättas eller icke. Jag begär
propos. på instämmande i PresteSbs beslut.
564
Den ao Februari e. m.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att Hr Frih.
o. Landtm, nu sorn förut vid §§:nes föredragning måtte gifva
oss propos. på hvarje morn., så att i inom. i Utsklns
förslag först framställes. BorgareShs beslut är lika med
Utsktns förslag, blott med den skilnad, att straffräntan är
nedsatt ifrån 8 till 6.
Hr Frih. o. Landtm, fästade uppmärksamheten deruppå,
att propos. varit framställd till antagande af i mom.
i Hiskin* förslag, och att den blifvit med nej besvarad,
hvarföre den således icke kunde ånyo framställas.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror mig icke hafva
begärt propos. på Utskrns förslag ånyo, utan endast att få
propos. på det alternativ till Utsktns förslag, hvilket inskränker
sig till det ena morn., och ej en propos., som motsvarar
det andra.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om han ej orätt
mindes, hade Frih. Cederström begärt ogillande af Ulsk:ns
förslag och antagande af PresteSt:s mening. Antoges icke
denna, så följde i ordning till beslut BorgateSt:s tanke, och
torde R. o. Ad. finna, att det alltid berodde på Ståndet att
rätta sitt beslut öfver 3 mom. efter det beslut, sorn kan
komma att fattas öfver det eller de föregående. Hr Landtm,
hemställde nu, om R. o. Ad. behagade instämma i PresteSt:s
beslut.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, förklarade, det lian trott sig finna att
nej öfverröstat ja.
Frih. Cederström: Då detta beslut är af vigt i afseende
på nu bestämda form för privatbankers försättande
i concurs, så nödgas jag begära votering.
Hr von Hartmansdorff: Jag är icke viss på hvad
det är för en propos., som Frih. Cederström yrkar. Är den
uppsatt, så lära väl vi, som äro med honom af motsatt mening,
få uppgifva contra-propos:n. Ifall Frih:n yrkar instämmande
uti PresteSt:s beslut, så anhåller jag att till contra-propos.
måtte upplagas BorgareSt:s beslut, med det tillägg,
jag förut anmält, of Hr Sluarts reservation såsom ett
nytt 3:dje moment.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om han rätt fattat
Hr von Hartmansdorffs mening, skulle contra-propos:n innefatta
äfven det af Utsk:n föreslagna 2:dra morn., som BorgareSt.
ansett böra vara det 3:dje; härtill vore likväl i Hr
Landtm:s tanke ingen bestämd anledning, då detta aldra moment
sedan komme alt pröfvas.
Hr von Hartmansdorff: Om Hr Frih. o. Landtm,
lini den godheten alt tillåta Frih, Cederström omfatta 2:11c
Den ao Februari c. m.
565
mom. i den af honom begärda propos., så vet jag icke hvad
sorn hindrar de öfriga af II. o. Ad., hvilka äro af olika mening
med honom, att äfven få 2:ne nion), omfattade i samma
proposition. Det går visserligen an att votera öfver 2
moni. sedermera, oell jag skall hålla ut så länge som någon
annan, men jag tycker alt man kunde spara sig en sådan
tidspillan.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt ja-propostn vidden
blifvande voteringen vore gifven, nemi. antagande afPresteSt:s
redaction ; återstode således blott att bestämma contrapropostn,
och hemställde Hr Landtm., om R. o. Ad. ansåg
contra-propostn böra innehålla BorgareStts beslut i afseende
på det af Utskm föreslagna i moni. af 14 §tn.
Ropades ja och nej.
Frih. Cederström: Ehuru jag visserligen icke har
något egentligen att yttra i afseende på contra-proposm, såsom
tillhörande den mig motsatta sidan af Ståndet att uppgöra,
får jag likväl hemställa till Hr Frih. o. Landtm., om
ej det skulle luta sig göra, då BorgareSt. icke gjort någon
annan förändring i afseende på i morn., an hvad som angår
nummerordningen, men i r mom. förändrat räntan till
6 i stället för 8, att Hr von Hartmansdorff kunde få hvad
lian begärt, att 8 må förändras lill 6, och jemväl hvad Iian
begärt ur Hr Sluarts reservalion, hvilket allt gör ingenting
hvarken till eller ifrån.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då förut under detta
måls afgörande ja-propos. alltid blifvit framställd på ett
moni. i sender af Ulskttis förslag, ansåg han icke öfverensstämmande
med den ordning, som borde iakttagas, att contra-propos.
nu vid ett tillfälle stöddes på flera moment på
en gång, och hemställde Hr Landtm, således ånyo, om R.
o. Ad. behagade till contra-propos. antaga BorgareStis beslut
i afseende på i mom. i Ulsk:ns förslag till i4 §:n.
Bifölls.
Upplästes till justering och godkändes följande voterlsproposition:
Den
som, i stället för Utsk:ns i mom. af i4§'Uj antager
PresteStls redaction, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
.nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. det beslut BorgareSt. i afse^
ende på ofvannämnda mom. fattat.
Efter voteringens slut, befunnos röslerne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 17.
Nej - 6.
56(5
D c ri 20 Februari c. m.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt, efter del beslut R.
o. Ad. nu fattat, Ståndet torde finna, att propos. icke kunde
framstiillas till oföriindradt bifall af det 2 morn., som Utsk:n
föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Det yttrande, som Hr
Frill. o. Landtm, nu afgifvit, bevisar bäst att min mening
blifvit förqväfd. Jag liar begärt bifall, likasom Hr Lefre'n,
på BorgareSt:s förslag till beslut i dessa förevar, moment.
Delta motsvarar blott en del af det förslag, som Frill. Cederström
afgaf, lika med PresteStts beslut. Hade Hr Frill,
o. Landtm, tillåtit att begge momtn fält upptagas emot det
förslag, som Frill. Cederström uppgaf, då bade proposme
varit jemlika ä ömse sidor; men nu blef den stympad, hvilket
bevisar alt Hr Frih. o. Landtm, gjort mig orätt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det lian icke kunde
finna att någon mening blifvit undertryckt, annat än genom
Ståndets pluralitet, som densamma förkastat.
Gr. Mörner, Joli. Aug.: Såvida jag kunnat fatta,
måste 2 inom. i Utskms förslag vara förfallet genom den
försiggångna votertn, hvarföre jag anhåller om propos. att
nämnda mom. må anses förfallet.
Hr Lefre'n: Jag anhåller att Hr Frih. o. Landtm,
icke täckes gifva oss propos. huruvida det nämnda moni.
må anses vara förfallet, ty det är förfallet. Yi skulle eljest
och lika väl kunna få en votering om det må anses förfallet,
hvarom vi voterat. Ehuru jag var i minoriteten i
förra votertn, viii jag dock icke vidare försöka att göra min
mening gällande.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
finna, alt genom Ståndets fattade beslut 2 mom. i
14 §:n af Utsktns förslag måtte anses vara förfallet.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: Sedan R. o. Ad. förkla
rat,
att det malte anses öfverflödigt, sä bevisar det bäst, att
Hr Frih. o. Landtm, icke kunnat göra propos. och att min
mening blifvit förqväfd genom det sätt, hvarpå förra votenspropostn
uppgjordes.
3 mom. i 14 § : n.
Detta mom. blef af R. o. Ad. bifallet.
Ilr Frih. o. Landtm, yttrade, att nu förekomme det
tillägg, som Hrr von Hartmansdorff och Lefren föreslagit.
Hr Aminoff: Jag skulle hemställa, örn icke ordet
”någonsin’'’ borde utgå. Det är något för bestämdt sagdt, och
meningen förlorar ändå icke sitt värde, oro nämnda ord
borttages.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. beha
-
D t n jo Fe b mari e. m.
gade bifalla det af Hrr von Hartmansdorff och Lefren föreslagna
tillligg, så lydande: "Ingen enskild bank må någonsin
kunna påräkna något understöd af allmänna medel, eller
Slaten, under någon förvändning, kunna blifva, mera i privatbankens
un i andra enskildta företag, inblandad, eller, på
något sätt, komma att bidraga till deras upprätthållande eller
utredning.
Ropades nej.
Hr Lefre'n: Jag vill icke och bör icke besvära R. o.
Ad. med en votering så bär på morgoncjvisten, ulan åtnöjer
mig med alt anmäla min reservation emot beslutet. Jag
vill hoppas, att den tid ej må komma, att man finner sig
nu hafva förbisett vigten af det stadgande jag bär velat
bäfva infördt.
Fortsättningen af delta måls pröfning uppsköts till nästa
plenum.
Hr von Troil, Emil, uppläste följande:
Den af R. o. Ad. beslutade § i uti lagen för enskilda
banker innehåller, efter mitt förmenande, tvänne så väsendtligt
oriktiga stadganden, att jag anser mig böra i Ståndets
protocoll nedlägga min skiljaktiga mening.
Stadgandet alt enskilde st ån de fritt att utan
särskildt tillstånd inrätta sed el bank er, är onekligen
utgånget från en vacker grundsats, nemi. näringsfrihetens.
All frihet bär på jorden är dock endast relativ; ty uti
hvarje samhälle måste några band till den allmänna säkerhetens
bevarande finnas, och jag befarar att det just är ett
af dessa, som R. o. Ad. företagit sig att lossa. Visserligen
kan en väl a (Fa 11 ad banklag och aucloriteternes noggranna
tillsyn öfver densammas iakttagande betrygga sedelinnehafvaren
mot brist vid bankens slutliga utredning, men derigenom
ersättes ej det afbräck, som nationalvälmågan och
äfven moraliteten lidit af de hela samhället genomgående
feberlika skakningar, som åtfölja ett brådstörtadt ökande af
myntrepresentativerna, och den deraf nästan oundvikliga följden
— ett lika brådstörtadt minskande deraf, antingen genom
desammas indragning eller genom deras sjunkna värde, då
bankernes obestånd blifvit bekant. Narrade af de stigande
varuprisen, hafva tusentals personer inlåtit sig i förelag, som,
då penningebrist och låga varupris inträffa, ej lemna annan
utväg än bankruten. — Sådana tilldragelser äro inga tomma
hjernspöke:!; Norra Amerikas periodiskt återkommande bankkriser
framställa saken tydligare än mina ord kunna göra
det. — Om vi från delta lund hemtat bevisen för den hjelp
industrien kan vinna genom enskilda banker, så böra vi
ej försumma att från samma håll taga varning mot de vådor,
som kunna, men ej nödvändigt behöfva vara förenade
med dylika inrättningar. Att åt den constitutionelt ansvari
-
568
Den 20 Februari e. m.
ga Regeringen öfverlemna pröfningen huruvida nya banker
må få uppkomma eller ej, förebygger, som mig synes, sannolikheten
att något tillfälligt speculalionsraseri skulle kunna
framkalla på en gång ett alltför stort antal sådana; det förebygger
vidare, att ej en ny bank malte uppställas endast
för att störta en redan varande, hvaraf följden måhända blifver
att båda på en gång gå öfver ända. Visserligen sker
härigenom en inskränkning i banknäringens frihet, men man
må aldrig glömma att denna näring, mindre än någon annan,
får betraktas enstaka; det är dess inverkan på de öfriga,
som uteslutande bestämmer dess värde för samhället, och
dessas första behof är ett i möjligaste måtto orubbligt myntvärde,
hvarförutan den ärliga speculationen mäste vika för
spelarens vinglerier. Vore meningen att de enskilde bankerne
ej skulle få utgifva sedlar under ett någorlunda högt
minimum, t. ex. 5o r:dr r:gs, så tror jag nog alt R. o. Ad:s
beslut om § i kunde försvaras, emedan det då ej blefve
möjligt att onaturligt öka sedelstocken; ty de stora sedelvalörerne
circulera hastigast och återvända äfven hastigast
till den bank, hvarifrån de kommit, om de för allmänna
rörelsen äro obehöfliga. Stadgandet om ett sådant minimum
skall dock gifva dödshugget ål våra provinsbanker, till oberäknelig
skada åtminstone för de delar af Riket, som redan
vänjt sig vid dem. Högre minimum, än 10 r:dr r:gs, bör nu
visserligen ej komma i fråga, men då kommer det ock att
mera blifva bondbanker än egentliga eommersbanker ; det
vill säga sedlaroe komma att ingå i circulationens mindre
canaler, hvarifrån de, till återställande af en rubbad jemnvigt,
ej så lätt kunna återströmma till sitt ursprung, sorn
om de förblifvit i den större rörelsen.
Ett inkast af mindre betydenhet, men som dock ej saknar
sin praktiska vigt, är den alltför brokiga blandning, sorn
uti landt mannens sedelbok skulle uppkomma, om uti närmaste
provinsstad funnes 2, 3, 4 eller flera banker, som hvardera
utgåfve sin särskilda serie af småsedel-valörer.
Den andra oriktigheten, jag tillåter mig anmärka uti
den beslutade § i , är, att bankerne nödvändigt måste
förläggas uti landsh.reisdensstaden. Om Östergöthland t. ex.
skulle få 2 banker, månne det ej vore mera skäl lägga den
ena i Norrköping, än båda i Linköping?
Lades på bordet nedantiämnda från Utsk:n inkomna
utlåt:n och betänktn, nemi. från
Stats- och Banco Utsltn:
N:o i44, i anledn. af gjord framställning om sammanslående
af de bancoräkningar, hvarå det Manufactur-disconten
beviljade understöd i banken är anvisadt;
Be
-
D e il 20 Fehr ti a r i c. m.
Be v i 11 n.-, L a g- sa m t Allin. Besvärs- och Eko n.-  U l s k : n :
N:o it, i anledn. af åtskilliga motioner om ändringar i
K. förordningen till förekommande af oloflig införsel eller
utförsel af varor af den 12 Dec. i835.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 12 om natten.
lii fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 24 Februari i84i.
Plenum kl. to f. m.
Justerades i prot.utdr. för den 20 dennes e. m.
Upplästes till justering oell godkändes nedannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag till §§ i Riksd,beslutet,
nemi.:
N:o 2, ang:de afskrifning af å cholera-creditivmedlen
beviljade lån och förskott;
N:o 3, ang:de uppliäfvande af R. St:s garanti för vissa
lay poth eksföreningars skuldförbindelser;
JN':o 4, ang:de ett staden Södeiliamn beviljadt låne-understöd;
N:o
5, ang:de lönetillökning för länsmännen samt indragning
af fjerdingsmanslönerna ;
JN:o 6, angtde ändring i sladgandena rörtde behaglig tids
förlän i ngs-span målen.
Upplästes till justering Exped.Utskrs förslag N:o 246
till R. St:s und. skrifvelse till K. M., ang:de reglering af allm.
indragn.slaten.
Derjemte upplästes Exped.Utskrs mein. N:o 34, ang:de
en med regleringen af allm. indragn.slaten sammanhang ägande
fråga.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller att det
upplästa förslaget till und. skrifvelse måtte få hvila på
bordet.
Gr. af Ugglas, Ludv.: Jag anhåller att med några
ord få förklara Exped.Utsk-.s åtgärd i afseende på detta me
20
II. 72
5jo
Den 24 Februari f. m.
moria!. Då från K. M. ankom nåd. propos, om anslag af
800 r:dr till K. Vettenskapsacademiens disposition för utgifvande
af plancheverket Svensk Botanik, hvilket af academien
ansågs icke motsvara sitt ändamål, så lydde proposm sålunda:
”Med anmälan, hurusom utgilvandet af så beskaffade
arbeten, som det redan år 1799 påbörjade plancheverket
Svensk botanik vore af allmän vigt, såsom hufvudsakligen
bidragande till kännedom af ett lands naturalster, och
alt berörde arbete, genom Kammarjunkare!! von Wrights
hittills oöfverträffade förmåga uti vexters afraålande, för närvar,
skulle på ett utmärkt sätt kunna utföras, bar Vettenskapsacademien
bos K. M. i und. anmält bebofvet af understöd
till insamling af efter naturen målade originaler af
Svenska vexterna, hvilka sedermera, på ett sätt, som uppfyllde
vetlenskapens oell konstens fordringar, så kunde utgifvas,
att hvarje afdelning blefve ett belt för sig; anseende
academien, uppå anlörda skäl, det härtill erforderliga penningebidraget
icke kvinna beräknas lill mindre än 800 r:dr
årligen. — Då Vettenskapsacademien för närvar, kan lil!
delta arbete påräkna Kammarjunkaren von Wrights vitsordade
utmärkta skicklighet, föreslår K. M. R. St, alt bevilja
det af academien dertill begärda anslag; men då ovisst är,
huru länge academien befiones i tillfälle att af von Wrights
biträde sig begagna, och erfarenhet saknas, om ifrågavar,
arbete kan utan större förlust utgifvas, anser K. M, förrberörde
statsanslag blott böra till nästa riksdag anvisas, och
sålunda å allm. indraga.staten lämpligen kunna uppföras.”
Häraf synes, att academiens syftemål varit att kunna utgifva,
ieke fortsättning af det gamla plancheverket, utan ett nytt,
som kunde ordnas så att det blefve ett helt för sig. Dä
StatsUtsk. försl behandlade denna fråga, ansåg det ändamålet
vara att åt Kammarjunkaren von Wright lemnades Sou
rtdr i och för utarbetandet af plancheverket. Sedermera upplystes,
vid återremissen, att icke det var ändamålet, utan att
ändamålet var att anslå denna stimma lill ulgifvande af
nämnda plancheverk.” Uti svaret på denna åtei remiss förklarade
StatsUtsk., att det begärda anslaget afSoo r:dr blifvit
af aeademien hegardt för alt bestrida kostnaderna för
insamling och afteckning efter naturen af Svenska vexter,
hvarföre Utsk. hemställt, att de tillstyrkta 800 rtdrna må,
intill nästa riksdag, å allm, indraga!.staten uppföras, att af
K. Vettenskapsacademien disponeras för insamling och afteckning
efter naturen af Svenska vexter, i och för ntgifvandet
af plancheverket Svensk Botanik.” Således synes SlatsUtsk:s
mening hafva varit att framställa K. M:s propos. till
R. Stts bifall, ehuru ett missförstånd uppkommit, dä Utsk,
tillstyrkt bifall lill Konungens propos., men i ordalagen afvikit
från samma proposition. Såsom jag nyss nämnde, har
meningen icke varit att fortsätta det gamla plancheverket,
utan alt utgifva ett nytt. Saken har utgjort föremål för
Den a 4 Februari f. m.
votering 1 förstärkt StalsUlsk., emedan man å ena sidan velat
ställa dessa 800 i:dr till disposition af Vettenskapsacademien,
så länge den begagnar sig af Kaimnarjunkaren von
Wrights biträde för insamling och afteckning efter naturen
af Svenska vexler i oell för utgifvandet af planchevei ket
Svensk Botanik, men å andra sidan velat lemna nämnda
summa såsom arfvode åt Kammarjunkare!) von Wright, att
utgå så länge Veltenskapsacademien begagnar hans biträde
i och för utgifvandet af nyssnämnda plancheverk. Då allt
detta visar att Utsk. och Stånden velat bifalla K. M:s propos.
, men att missförstånd uppkommit derföre att orden
Svensk Botanik blifvit nyttjade; så har Exped.Utsk, ansett
sig böra fästa Ståndens uppmärksamhet härpå, med begäran
att de ville antaga Exped.Ulsk:s förslag till und. skrifvelse
och utesluta de missledande orden. På delta förhållande
har jag ansett mig böra fästa Ståndets uppmärksamhet.
Gr. Frölich, David: Jag vill endast i korthet till
kännagifva,
att jag understödjer Gr. af Ugglas’ åsigt, och
anser skrifvelsen böra vara sådan som den från Exped.Utsk.
inkommit.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att, sedan Exped.-  Utsk:s förslag K:o 246 blifvit begärdt på bordet, detsamma
tillika med mern. K:o 34 lomme att der förblifva till nästa
plenum.
Upplästes till justering Exped.Utskts förslag N:o 247
till R. St:s und. skrifvelse till K. M., i fråga om Bankens
och Riksg.contorets forum privilegiatum.
Hr Munck af Rosenschöld, Kils Rudolph, begärde
detta förslag på bordet.
Börjades uppläsningen till justering af Exped.Utskts förslag
N:o 248 till R. St:s und. skrifvelse till K. M., ang:de
dels förklaring af 88 §;n i concurslagen den 12 Mars i83o,
dels ock upphäfvande af hvad stadgadt blifvit till inskränkning
i rättigheten för köpare af fast egendom, der i vissa inrättningar
hafva inteckning, att erhålla 3:dje uppbudet.
Under uppläsningen af detta förslag ankom Statsrådet
ni. na. Gr. Mörner, hvilken å K. M:s höga vägnar aflemnade
en .Dess nåd. skrifvelse samt en Dess nåd. proposition.
Sedan Statsrådet m. m. Gr. Mörner afträdt, uppropades
Hr
Munck af Rosenschöld, Kils Rudolph, och
yttrade :
För det första får jag förena mig med de herrar ledamöter,
som begärde förevar, skrifvelse på bordet. För det
D c n 'i j F c- b r u a r j f. m.
andra får jag vördsamt anhålla, alt Hr Frih. o. Landim.
lacktes låta uppläsa 49 §:n Riksd.Ordn., hvilken föreskrifva!',
att när ett mål i Stånden forsla gången förekommer, skall
det blifva hvilande på bordet. Det matie vara utan tvifvel
första gången dessa skrifvelse!' nu förekomma, efter jag förut
icke bort dem anmälas i Stånden. Dessutom får jag till
Hr Frih. o. Landtm, hemställa hvad nytta det kan medföra,
att dessa skrifvelse!' nu uppläsas, enär det står hvarje ledamot
öppet, jemlikt nyssnämnda § i grundlagen, att nästa
gäng de förekomma begära deras uppläsning ånyo.
Läsningen af förslaget N:o 248 fortfor till slut.
Hr Frih . o. Landtm, förklarade, att förslaget N:o
243 lomme alt hvila på bordet till nästa plenum; och hemställde
Hr Landtm, tillika, om icke Ii. o. Ad. behagade finna,
att uppläsningen af de återstående förslagen till underd.
skrifvelse!' borde äga runi, oaktadt de blifvit begärda på
bordet.
Upplästes Exped.Utsk:s förslag N:o 249 lill R- St:s
lind. skrifvelse till K. M., angide granskning och beredning
af förslagen till allm. civil- och criminal-lag.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Uti förslaget lill
ifrågavar. skiilvelse har Exped.Utsk. vidtagit den förändring
uti den af RiksScn godkända redaction, som innefattas uti
LagUtskis utlåt. N;o 1 y5, utgörande svar på återremissen af
mein. J\:o l4a, att Ulsk. utbytt följande ord: — ”pröfning
bos R. St. förekomma, en ytterligare granskning af desamma
varder företagen för att slutligen bereda och afpassa
dessa förslag för ändamålet att sättas i kraft och verksamhet”
mot orden—”pröfning hos R. St. förekomma, den yller-*
Jigare granskning valder företagen, som för ändamålets vinnande
är af nöden.” Då Ulsk. gjort denna förändring, utan
att derom till RiksStrn afgifva särskildt memorial, hvilket
jag för min enskilda del alltid ansett vara Utsk:s skyldighet
samt älven påyrkat, då Exped.Utsk. funnit nödigt göra någon
ändring uti ett af 3:ne Stånd godkändt utsk.betänk.; så
har jag ansett mig, såsom ledamot af Exped.Utsk., förpligtad
att upplysa Ståndet om det förhållande jag nu haft äran tillkännagifva;
och får jag, i följd af denna anmälan, tillika
anhalla, att detta förslag till und. skrifvelse må blifva hvilande
på bordet till nästa föredragning.
Gr. af Ugglas, Ludv.: Jag får blott för R. o. Ad.
tillkännagifva orsaken hvarföre jag inom Exped.Utsk. ansåg
något särskildt memor. till RiksSlm rörtde den vidtagna redact
iöns föränd ringen i förevar, förslag lill und. skrifvelse icke
vara af nöden. Orsaken var nemi. den, alt genom den af
Exped.Utsk. föreslagna redaclionen ingen förändring ä°t
rum i sak utan blott i ordställning.
Den 24 Februari f. ni. 5^3
Hr Frill. o. Landtm, förklarade, att della förslag
lomme alt hvila lill nästa plenum.
Då nu skulle börjas uppläsningen af ännu elt förslag
till und. skrifvelse, anmälte sig
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, oell
yttrade:
Jag anhåller dels att de återstående förslagen lill paragrafer
uli riksd.beslutet måtte blifva hvilande på bordet,
och dels att Hr Frih. o. Landtm, .läcktes göra propos. lill
Ståndet, huruvida det anser uppläsning af dessa paragrafer
nödvändig.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han icke ansåg sig
pligtig att besvara alla de frågor, Hr Munck af Rosenschöld
till honom framställt; endast dem, sorn i allmänhet kunde
anses vara af vigt och angtde ärendenas föredragning inom
Ståndet, ville han upptaga. Då från Exped.Utsk. förslag till
und. skrifvelse!’ ankommit, hade de aldrig förut varit ansedda
såsom sådana mål, hvilka från Utsira återkommit,
och sorn således borde hvila på bordet, utan hade de genast
blifvit justerade, såvida icke någon ledamot särskildt
begärt deras bordläggning, och så komme äfven hädanefter
att med dessa handlingar förhållas. Hvad uppläsningen anginge,
så kunde Hr Landtm, icke förmoda, att R. o. Ad:s
alla ledamöter ville i cancelliet taga kännedom af dessa skrifvelser,
hvarföre Hr Landtm, ansett dem här böra genast
uppläsas, på det att hvar och en af R. o. Ad:s ledamöter
lik val mätte äga tillfälle att få afhöra ileras innehåll, och
att, ifall detta befunnes vara af den beskaffenhet all det föranledde
till någon anmärkn., deraf taga närmare kännedom
eller, i motsatt fall. att icke vidare behöfva dervid fästa sin
uppmärksamhet. Sk rifveherne borde från R. o. Ad. afgå
till de öfriga Stånden, hvarföre de så litel som möjligt borde
uppehållas; och om de tili upplästes, så torde det icke
vid nästa föredragning behöfva ske, utan kunde de ledamöter,
som dervid ville göra anmärkntr, hafva eftertänkt dem
förut och vara beredde att genast vid den föredragningen
dem afgifva.
Upplästes Exped.Utskts förslag N:o ir>o till R. Sits und.
skrifvelse till K. M., angtde ändring uti mantalspenningarnes
beräknande.
Derjemte upplästes ett från Exped.Utsk. under Nto 35
j ämnet afgifvet memorial.
Båda dessa handlingar lades på bordet.
Likaledes upplästes och lädes på bordet Exped.Utskts
förslag till R. Sirs und. skrifvelse!' till K. M. t
•'>74
Den a4 Februari f. m.
N:o i5\, ang:de en förklaring öfver 5 (j:n i förordningen
om stängselskyldighet den 9 Fehr. 1802;
N:o 2Ö2, ang:de räntedagsverkens utgörande af åtskilliga
hemman å Wisingsö.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Ulskls nedannärnnda
förslag till §§ i riksd.beslutet, nemi.:
N:o 7, ang:de förhöjning i löneanslagen för gästgifvare
i Herjeådalen ;
N:o 8, ang:de rättighet för åtskilliga städer att återbekomma
af dem erlagd rotefrihetsbevillning.
Till justering upplästes vidare Exped.Utskls under N:o
g afgifna förslag till § i riksd.beslutet.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
anhåller att delta och de återstående förslagen till §§ i
riksd.beslutet måtte få hvila på bordet, och alt Hr Landtm,
ville till Ståndet hemställa, huruvida det anser dem nu behöfva
uppläsas.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, alt i anledn. häraf
det upplästa förslaget Lomme att blifva hvilande på bordet.
Upplästes ett från BorgareSt. ankommet prot.utdr. af
den 20 dennes, af innehåll, att Ståndet beslutat inbjuda R.
o. Ad. att med BorgareSt. sig förena i det af Ståndet beslutade
bifall till 1 §:n af förslag till lag för enskilda banker,
enl. Banco- och LagUlskms utlåt. N:o 5.
Hr Gripenstedt, J o h. A u g.: Då denna inbjudning
angår en af de vigtigaste principfrågorna uti lagstiftningen
för enskilda assosiationers creditrörtlse, och jag för min del
anser i högsta måtto oformligt att ett Stånd frångår sitt beslut
uti något ämne, åtminstone innan detsamma blifvit genomgånget,
så anhåller jag att denna inbjudning måtte få
hvila på bordet.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Just det skäl, som
den siste välde talaren anförde för frågans hvilande, finner
jag böra föranleda densammas företagande; ty om R. o. Ad.
nu skulle fortsätta föredragning och pröfning af betänk.,
rör:de förslag till lag för privatbanker, i samma riktning
som förut, och först sedan hela lagförslaget blifvit genomgånget
företaga BorgareStts inbjudning, så skulle, derest inbjudningen
antogs, i följd hvaraf alltsamroaas finge göras om
för att ställas i öfverensstämmelse med den sålunda förändrade
principen, R. o. Ad. hafva fruktlöst användt sin lid
och möda; om deremot R. o. Ad. nu genast till pröfning
företager inbjudningen och densamma bi fa 11 es, så har Ståndet
åtminstone, hvad de efterföljande paragraferna vidkommer,
besparat sig mödan af en dubbel granskning deraf.
Den F c b r u a r i f. m.
Jag anhåller således, att Hr Frih. o. Landtm, täcktes låta
inbjudningen förekomma och att den begärda bordläggningen
icke måtte hindra sakens företagande genast, på det vi
ej genom del onödiga dröjsmålet må ådraga oss ett ökadt
besvär, som eljest undvikes.
Hr Gripenstedt: Då min rättighet alt begära på
bordet en fråga, som väckes uti Ståndet, icke lärer kunna
bestridas; så anser jag öfverflödigt alt besvara den siste värde
talarens inkast i afseende på lämpligheten af en sådan
åtgärd.
Hr Ribbing, Bengt: Jemte det jag instämmer uti
Hr Gripensledts anhållan, utbeder jag mig få erinra, att .vi
redan så långt framskridit uti pröfning af detta lagförslag,
att det af Hr von Hartmansdorff anförda skäl, hvarför inbjudningen
borde företagas genast, och utan afbidan på hela
lagförslagets pröfning, torde vara af föga vigt, men deremot
å andra sidan just det förhållande, hvarpå jag fästat uppmärksamhet,
innefatta en ganska verkande orsak, hvarför inbjudningen
måtte vara förgäfves. Jag har åtminstone för
min del lemnat bilall till de föreg:de besluten, just med
hänsigt till det beslut, som fattades i första §:n. Det förefaller
mig besynnerligt, om man, innan man slutar ett betänk.
, skulle, på grund af inbjudningar, företaga sig att under
behandlingen förändra deri redan fattade beslut. Jag
måste således understödja Hr Gripenstedts begäran, under
förklarande att jag icke ämnar gifva min röst till inbjudningen.
Gr. F r ö I i c b, David: Till en början får jag förklara, att
jag instämmer med dem, som begärt bordläggning; men om Hr
Frih. o. Landtm, icke desto mindre skulle tillåta att ärendet
nu lill afgörande företages, anhåller jag att ånyo blifva
uppropad,
Hr von Hartmansdorff: Man har sagt, att en stor
del af hvad vi redan gjort vore förgäfves, i händelse inbjudningen
antoges. Om vi afgöra ännu mera i samma riktning
som förut, så lärer ännu mera ske förgäfves, ifall vi icke
dessförinnan företaga inbjudningen. Man har påstått det
man icke finge i ett fattadt beslut vidtaga en nödig befunnen
rättelse, förrän man fulländat den oriktiga bana man
börjat beträda. Detta innebär detsamma som att säga, att
omvändelse kunde ske för snart. Hvad lämpligheten och
rättigheten att företaga målet angår, så lärer det bero af
Hr Frih. o. Landtnäs yttrande. För min det vidblifver jag
mitt yrkande att, detsamma oaktadt, den begärda bordläggningen
nu måtte företagas.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: I afseende på nödvändigheten
alt genast företaga denna inbjudning, hemställer
jag i hvad mån antagande eller förkastande af de efter
-
Den aj F c 1) r u a r i f. m.
följande paragraferna kan anses stå i sammanhang med beslutet
i första paragrafen; emedan de lie Stånden, som antagit
i §:n, sådan Utskln föreslagit densamma, äfven antagit
de efterföljande paragraferna, sådana de af Utsktn blifvit föreslagna.
Således låter det förena sig att antaga dessa efterföljande
paragrafer oberoende af hvad som blifvit beslutadt
i första paragrafen. Jag uppmanar Hr von Hartmansdorff
att styrka i hvad mån de efterföljande garagraferne stå i
sammanhang med den första. För öfrigt anhåller jag, att
Hr Frih. o. Landtm, täcktes förklara, om det Sr en rättighet
att få frågan hvilande, sedan den blifvit begärd på
boi det.
H r v o 11 Ha rtmansdorff: Ehuru jag bestrider i §:ns
förkastande, så följer icke deraf, att, om äfven de efterföljande
paragraferne, på sätt Hr Mannerskantz förmodat, kunde
pröfvas oberoende af beslutet om i §:n och följaktligen
slnllas i öfverensstämmelse med inbjudningen, jag likväl kan
vara hkgilltig för inbjudningens företagande genast, emedan
jag icke kan förutse hvad mina motståndare hafva i sinnet
lör:de de efterföljande paragraferna.
Gr. Frölich: Efter jag blifvit uppropad, får jag för
andra gången anhålla, att Hr Frih. o. Landtm, behagade
yttra sig, huruvida det grundlagsstadgande, som tillåter bordläggning
af en väckt fråga, får tillämpas, eller om det är
Hr Landtm:* mening att, på sätt Hr von Hartmansdorff yrkat,
genast företaga frågan till afgörande, ehuru den blifvit
begärd på bordet. Sedan Hr Landtm, i anledn. häraf yttrat
sig, anhåller jag att blifva uppropad.
Hr Mannerskantz: Jag afstår till dess den utaf Gr.
Frölich framställda frågan blifvit af Hr Frih. o. Landtm,
besvarad, ifall Hr Landtm, anser sig böra densamma besvara.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade sin tanke i afseende på
den begärda bordläggningen vara den, att det berodde af
IL o. Ad. att besluta målets upptagande genast, men komme
målet att hvila på bordet till nästa föredragning, såvida
R. o. Ad. icke annorlunda beslutade. Härom berodde af
If. o. Ad. att bestämma, då den föredragna frågan nu icke
vore första gången hos R. o. Ad. väckt.
Gr. Frölich: Till en höljan nödgas jag protestera
mot det sätt, på hvilket Hr Frih. o. Landtm, förklarat grundlagen
böra förstås i fråga om rättighet att få ett mål bordlagdt.
Dernäst, och då jag vet att en öfvervägande majoritet
står till disposition för hvad ändamål som helst, anser
jag mig icke böra uppoffra min rättighet att yttra mig i
saken. Man anser det icke obehörigt, att, under det ett
Stånd pröfvar ett ämne bestående af flera §§, ett annat
Stånd
Den 24 Februari f. m.
Stånd mellankonimer med inbjudning att frångå ett uti detta,
ännu icke tillfyllest pröfvade, ämne fattadt beslut. Det
är beklagligen visserligen sannt, att praxis någon gång uti
en enkel fråga, om hvars afgörande underrättelse officielt el-,
ler kanske blott sqvallervägen kommit till de öfriga Stånden,
tillåtit inbjudning, som föranledt frångående af ett fattadt
beslut; men derföre att praxis tillåtit det, är det icke
riktigt. Att ett Stånd, under det ett annat debatterar ett
lagförslag bestående af flera §§, och innan underrättelse genom
prot.Utdr. om det sednare Ståndets beslut kommit till
det förra Ståndet, och således innan det Ståndet med säkerhet
vet huruvida icke det andra fattat ett verkligen klokare
beslut än det Vallöf]. Ståndet sjelft, inkommer med inbjudning
att frångå detta beslut, måste jag anse vara icke skickligt.
Jag kan icke nog protestera mot en sådan praxis,
emedan den synes bestämdt vara beräknad för tillfället.
Nu återstår för mig att visa, huruvida det beslut R. o. Ad.
fattat vid 1 §:n verkligen är af beskaffenhet, att det i och
för sig sjelft bort framkalla det Vällofl. Ståndets skyndsamma
inbjudning. Man torde erinra sig, att, när vi talade
om frågan huruvida det var lämpligt att Konungen skulle
pröfva bolagsreglorna, flere af dem, hvilka instämde uti min
åsigt, funno att det i verkställigheten icke alltid visat sig
vara så förträffligt, att K. M. pröfvar bolagsreglorna, emedan
det händer att åtskilliga stora och grofva misstag derigenom
blifva begångna. Jag hade tillfälle att med en del
af författningssamlingen visa huruvida, vid stiftandet af Jönköpings
privatbank, det tillåtits stiftarne af denna bank att
helt och hållet förvrida meningen uti 1824 års förordning,
som bjuder att bankdelägarne skola ansvara en för alla och
alla för en; ty uti i3 §:n af reglementet för nämnda bolag
inskränktes denna ansvarsskyldighet på det sätt, att den
skulle inträda först och sedan bankens alla tillgångar gått
till betalning. Naturligtvis hafva bankdelägarne sökt skona
sitt skinn så mycket som möjligt; och det hör således till
privatbanksystemets utveckling, att personer, som äro delägare
i flera banker, resa omkring och söka hjelpa upp
systemet med ett eller annat tillägg. Jag visade då huru
föreskriften i 1824 års författning, som var en välgörande
lag, blifvit kringgången, och jag yttrade, att jag ville framlägga
prof, huru man kan göra en svart korp till hvit.
182.4 års författning stadgar solidarisk ansvarighet för bolaget,
i händelse af bristande betalningsförmåga hos directionens
ledamöter; men bolagsreglorne för Jönköpings bank
stadga i det stället, att baukbolaget skall ansvara efter allmän
lag och 1824 års författning, på det sä 11, att hvad som
brister i full liqvid, sedan bankens alla tillgångar gått till
betalning, skall af delägarne gäldas en för alla och alla för
en; hvilket med andra ord vill säga, att bolaget får göra
20 H. 7^
1
578
Den 24 Februari f. m.
concurs, och att den får utredas och bringas till sint, innan
sedelinnehafvaren får vända sig till någon delägare i banken
med anspråk på betalning; och derigenom har man gjort
ingenting mindre än helt och hållet kullkastat och tillintetgjort
den uti 1824 års förordning så omsorgsfullt för allmänna
säkerheten uttryckligen stadgade ansvarighet för bankens
delägare. Så tillgick det, när Jönköpings bank erhöll
sina privilegier; och helt nyligen, nemi. d. 17 sisth November,
har Wermländska bolaget ingått med underdånig anhållan
att K. M. täcktes förnya dess octroj. Dervid har så
tillgått, att efter sammanträde med detta bolag under Fastings
marknad hafva förändringar uti gamla bolagsreglornas
hufvudsakliga punkter vidtagits, och uti hvilken
pröfning 4° o 5o delägare, hvilkas namn jag till större
delen skulle kunna uppgifva, hafva deltagit, hvarefter
de undertecknat en und. ansökning till K. M. om privilegiernas
förlängning; och denna und. anhållan undertecknas
äfven af nuvar. chefen för Finance-departementet. Ansökningen
inkommer till K. M. och öfverlemnas till Just.-  departementet, i anseende till chefens för Finance-departementet
jäfvighet såsom delägare i bolaget, samt föredrages af
H. Ex. T örnebladh, efter föregången handläggning, på sätt
som vanligen sker genom Just.-departementet. Nu har jag
N:o 4i af Svensk författningssamling i mina händer, utvisande
att bolagets octroj blifvit prolongerad; och 7 §:n af
dessa sålunda förnyade privilegier innehåller den märkvärdigheten,
att det är låntagarne i stället för lottagarne , som
skola betala hvad som brister hos bolaget. Ingen af oss
torde finnas, som icke hört talas om den händelsen, huruledes
någon utgaf en skuldsedel, sorn börjades: till under
tecknad
betalar sedelhafvaren. Detta är verkligen en förbättrad
upplaga af samma metod. Det är icke något tryckfel
eller skriffel uti Statsexpeditionen, emedan protocollsföringen
derstädes går till på det sältet, att i protocollet antecknas
att Wermlands privatbanks delägares ansökning om förlängning
af dess erhållna privilegier blifvit föredragen, hvarefter
ansökningen med tillhörande handlingar bifogas prot.,
deruti beslutet upplages. Man hade bort förmoda, att ett
så groft misstag icke skulle undgått alla de bolagsdelägares
uppmärksamhet, hvilka undertecknat ansökningen. Nu kommer
emedlertid en K. förorda, att publiceras från predikstolarna,
som innehåller en sådan ridicule, att låntagarne
skola stå det ansvar, som åligger lottägarne. Detta bevisar
på hvad sätt pröfningen skett uti Just.expeditionen, och
hvad garanti man äger för en säker öfversigt af de ämnen,
som föredragas K. M., innan de bekräftas med hans höga
underskrift, då man löper i en så illa dold fallucka och comprometterar
både majestätet och Konungens person. Detta
bjir följden af det systeme BorgareSt. antager. Vili man att
sådant hädanefter älven skall ske, så bör man antaga Bor
-
Den a4 Februari f. m.
579
gareSt:s inbjudning; men vill man icke det, så bör man
icke heller antaga densamma; och det är-just emedan jag
finner en pröfning af den beskaffenhet, att den endast vidrör
ytan utan afseende på hvad som ligger innanför skalet,
vara lika med ingen pröfning, som jag kommer att motsätta
mig inbjudningens antagande lika mycket som jag stridde
för den åsigt, hvars seger på delta rum föranledt inbjudningen.
Jag har icke kunnat undgå, så motbjudande det alfor
mig, att i sammanhang med hvad jag nu yttrat härmedelst
förklara, att det är anledn. till anmärkn. mot Föredraganden
i financeärenden, d. v. s. den person, som uti det
omnämnda målet fungerat i stället för chefen i Financedeparlementet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att den anmälda anmärkn.
anledningen komrae, till följe af 29 §:n Riksd.Ordn.,
att till Coust.Utsk. remitteras.
Hr Gripenstedt: Innan jag anser mig tillständigt alt
ingå i pröfning af sjelfva saken, anhåller jag få definitivt
afgjordt, om ärendet skall förekomma nu, eller uppskjutas
såsom jag begärt. 49 §;n Riksd.Ordn. säger: ”Då saken
från Utskott återkommit, blifve den efter första uppläsandet
liggande på bordet. Den kan vid nästa föredragning, ehvad
öfverläggning ägt rum eller ej, på flere ledamöters förenade
begäran åter hvila; men då saken 3:dje gången förekommer,
skall den till afgörande företagas. Hvar och en fråga af annan
än allmän beskaffenhet äfvensom preliminära hemställanden
och förfrågningar ifrån Ulsk:n må genast kunna afgöras,
såvida den eller de af någon Ståndets ledamot ej begäras
på bordet.” Här står visserligen blott taladt om beslut
i ämnen, som inkomma från Utsk.; men förmodligen
har stadgandet afseende på alla beslut, och helst i anledn.
af inbjudningar, hvarom grundlagen eljest icke nämner ett
ord. Ty om icke så vore, skulle vigtiga beslut kunna fattas,
då nästan inga af Ståndets ledamöter vore närvarande,
utan alt de öfrige lemnats tillfälle att taga kännedom om
ämnet, hvaröfver man beslutade. Sådant har lagstiftaren velat
förekomma genom tillåtelsen att få begära saken på bordet;
och jag kan derföre icke med Hr Frih. o. Landtm, tro,
att det kan vara någon tillåtet att nu kränka min rättighet
i delta afseende.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Uti första delen af den värde
talarens yttrande är jag förekommen. Jag önskar nemi.
att formfrågan måtte afgöras, innan vi ingå i hufvudsaklig
discussion; men jag finner icke, lika med talaren, något hinder
för R. o. Ad. att nu företaga ämnet, emedan det icke
kan jemföras med sådana frågor, som omtalas i 49 §:n Riksd.-  Ordn., enär denna sak icke inkommit från något Utsk. eller
varit till Utsk. remitterad. Emedlertid utbeder jag mig
Ilr Frih. o. Landtra-.s propos. i formfrågan, på det att den
-
58o
Den n\ Februari f. m.
samma matte blifva afgjord; hvarefter jag torde få tillfälle
att yttra mig i saken, i händelse densamma till afgörande
förekommer.
Hr Frih. o. Landtm, -yttrade, att, då flere talare ännu
anmält sig alt tala, R. o. Ad. torde finna för tidigt att
framställa proposition.
Gr. af Ugglas, Ludv.: Utan att ingå i sjelfva frågan,
vill jag blott till besvarande upptaga ett yttrande af
Gr. Frölich, som sade att på Riddarhuset finnes en majoritet,
som alltid står till hands. Det är icke första gången,
som Riddarhuset på detta sätt blifvit förolämpadt. Mig
hafva alltid sådana uttryck förekommit förnärmande. Man
må höra till hvad parti som helst, så bör man dock alltid
framställa sina åsigter under bibehållen aktning för sina
motståndares och icke med hårda ord sprida split och osämja
bland Representationens medlemmar. Jag skulle önska,
att det uttryck, jag nu förklarat mig ogilla, icke hade blifvit
fäldt.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Det är visserligen i grundlagen
bestämdt, att då ett mål varit före och blifvit afgjordt,
så är det afgjordt, och jag tycker mig således äga skälig anleda.
för den förmodan, att det beslut, R. o. Ad. fattat vid
i §:n, icke borde blifva föremål för någon pröfning vid
denna riksdag; men det har också blifvit en sed inom RiksSt:n,
att inbjudningar beslutas, afgå, emottagas och bifallas.
Med den lilla kännedom jag äger om våra grundlagar, har
jag icke funnit något ställe, som handlar örn dessa inbjudningar,
hvilka således icke äro att jemföra med grundlagsbud.
Nu har R. o. Ad. och de öfriga Stånden mottagit en
inbjudning, och jag finner icke skäl hvarföre icke R. o.
Ad:s pluralitet kan afgöra huruvida inbjudningen skall upptagas
eller icke. Jag är skyldig erkänna, att om inbjudningen
antages, nödgas vi göra om hvad vi beslutat i öfverensstämmelse
med den redaction, som antogs i i §:n. Jag anhåller
således, alt vi måtte till afgörande företaga, huruvida
inbjudningen skall upptagas eller icke, emedan inbjudning
ar i allmänhet blott communicationer emellan Stånden,
hvilka icke äga något stöd i grundlagen.
Hr von Hartmansdorff: Jag hade ämnat att tala i
sjelfva saken, emedan Gr. Frölich så gjort, men afstår derifrån,
emedan formfrågan först måste afgöras. I afseende
derå vill jag till talaren, som omförmälte huru orätt det
skulle vara att på grund af inbjudning frånträda ett fattadt
beslut, hemställa, om icke segern i omröstningen öfver i §:n
var en öfverraskning både för honom och dem, som bidrogo
dertill. Då var Riddarhuset temmeligen tomt; nu är det
vida mera talrikt besökt. Om saken nu förändrade sig,
så skulle säkert en större majoritets tanke uttryckas än förra
Den 24 Februari f. m.
58i
gången. Jag önskar alt denna föregående öfverläggning icke
mätte draga för långt ut på tiden; ty då Hr Frih. o. Landtm,
förklarat sig gifva propos. på frågan om målets företagande,
och då det är min så väl som hvarje annan ledamots rättighet
alt begära omröstning deröfver; så kan den äfven
äga rum, ehuru många ledamöter än bestrida den. Jag önskar
derföre, ali, om vi ej på annat sätt kunna komma från
saken, vi måtte få votera derom ju förr dess hellre.
Frih. Cederström, Jacob: Ålskillige ledamöter, och
ibland dem Gr. Frölich, hafva ansett inbjudningar vara på
sidan om grundlagen och derföre böra afskaffas. 4® §:n
lliksd.Ordn. innehåller bestämdt, att föredragn.ämnen äro
dessa och icke andra, nemi. 1:0 Konungens propostr; 2:0
mål, som genom prot.utdr. eller depulationer från MedStånden
communiceras; 3:o Utskrns betänktn etc. Häraf torde
Gr. Frölich och öfrige ledamöter, som Ivilla om behörigheten
att upptaga frågor, som genom prot.utdr. komma från
Med.Stånden, finna att det är ett grundlagsbud, som bestämmer
att de skola föredragas. I öfrigt anhåller jag, att, sedan
det blifvit afgjordt huruvida saken skall uppskjutas eller
nu företagas, i sednare händelsen få yttra mig i sjelfva
saken.
Hr Mannerskantz: Såsom skäl hvarföre bordläggning
af ett ämne, sådant som det ifrågavar., icke bör kunna
vägras, får jag ytterligare fästa uppmärksamhet på det
of Hr Gripenstedt antydda förhållande, att om icke bordläggning
finge äga rum, skulle genom öfverraskning beslut
kunna fattas i strid med den åsigt, som vore rådande inom
Ståndets majoritet. Jag hemställer derföre, om det icke är
farligt att stadga det praejndicat, att bordläggning af sådana
ämnen som det ifrågavar. skulle kunna vägras. Jag hemställer
till Hr von Hartmansdorff på hvad sätt de efterföljande
paragraferne äro beroende af den första. Jag anser
detta ämne böra behandlas på samma sätt som andra mål,
och fortsätter derföre mitt yrkande, att bordläggning deraf
måtte så fort som möjligt beviljas.
Gr. Frölich: Af Gr. af Ugglas’ sista anförande anser
jag mig uppmanad att förklara, att jag visserligen finner det
jag rör:de majoritetens beskaffenhet inom detta Hus nyttjat
ett ord, som icke kunnat komma alt begagnas, derest jag
yttrat mig skriftligen. För öfrigt får jag förklara, det jag
är glad att finna , att hvad jag sade uppmanade någon af
Husets medlemmars känsla att besinna, huruvida delta förhållande,
som likväl temmeligen allmänt erkännes, är riktigt
eller oriktigt. Jag skulle önska, att, i händelse vi komma
till votering i saken, Gr. af Ugglas haft rätt och jag orätt.
Jag medgilver emedlertid, att jag i uttrycket haft orätt.
Hr Dalman, "Wilh. Fredr.: Då jag i sjelfva saken
58a
Den 24 Februari f. m.
ur af lika tanke nied BorgareSt. och följaktligen alltid kommer
att rösta emot Gr. Frölich i denna fråga; så torde det
anses fullkomligen opartiskt af mig att fasta R. o. Adis uppmärksamhet
på olämpligheten att nu till afgörande företaga
inbjudningen. R. o. Ad. har nemi. ännu icke slutat öfverläggningen
och pröfningen af det ifrågavar. betänk, angide
privatbanklagen. BorgareSt. bar i följd deraf ännu icke
fått del i ofliciel form af R. o. Ad:s beslut; och är det då
lämpligt, att ett MedStånd, innan det fått officiel del af ett
annat Stånds beslut, inkommer med inbjudning att frångå
ett beslut, som Ståndets majoritet fattat. Jag föreställer mig,
att om inbjudning behöfs i denna fråga för att tillbakabringa
ett Stånds beslnt, hvilket, efter hvad jag tror mig veta,
icke är nödigt, då 3:ne Stånd beslutat att Konungens pröfningsrätt
i förevar, hänseende ina äga rum; så tillhör det
Utsk., som föreslagit lagen, att framställa inbjudning: men
då, såsom jag nämnde, inbjudning icke är nödig i denna
fråga, enär 3:ne Stånd beslutat i öfverensstämmelse med
Utskrs betänk.; så anser jag 11. o. Adis tid förspiIlas på debatten
huruvida R. o. Ad. skall frångå sitt beslut eller ej;
och att det icke är välbetänkt att upptaga tiden med dylika
discussioner, då så många vigtiga frågor vänta på R. o.
Ad.-s afgörande.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
förenar mig med Hr Gripenstedt och Hr Mannerskantz, med
flere talare, som protesterat deremot att Hr Frih. o. Landtm,
vägrat deni att få inbjudningsfrågan bordlagd. Jag tror att
4g §m Riksd.Ordn. är tydlig och klar. Dessutom vet jag
icke något beslut af R. o. Ad., som bestämmer att ifrågavar.
inbjudning skall förekomma före de mål, hvilka slåframför
densamma på föredraga.listan. Denna inbjudning
har inkommit till R. o. Ad. sednare än Utskis betänk, ang:-  de banklagen, och då Riksd.Ordn. stadgar att hvarje mål
skall förekomma i den ordning detsamma inkommit, såvida
Ståndet icke annorlunda beslutar, så, då Ståndet i förevar,
hänseende icke beslutat att inbjudningen skall företagas framför
Utsktns betänk,, anser jag densamma först efteråt böra
företagas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad., i anleda,
af Hr Munck af Rosenscliölds nnmärkn., torde anse Hr
Landtm, böra förklara orsaken hvarföre den af BorgareSt.
gjorda inbjudning blifvit för R. o. Ad. nu föredragen. Den
hade blifvit det på det sätt, att med den skett såsom med
alla andra mål, som, då de inkomma och innan de på föredragn.
listan uppföras, anmälas hos R. o. Ad. Huruvida målet
nu komme att afgöras eller att bordläggas till nästa föredragning,
berodde af R. o. Ad., och komme, vid discussionens
slut, propos. i afseende på denna formfråga att för
R. o. Ad. framställas.
D e n Februari f. m.
583
lii- Rosenblad, Bernh.: Jag finner icke något hin
der
att afgöra BorgareSt:s inbjudning oafhängig af det särskildta
förhållande om BorgareSt. har grundat sin inbjudning
på officiel kännedom om R. o. Ad:s fattade beslut eller icke;
men hvad angår den uppmaning, som en värd talare std111
till en annan , att bevisa hvad inverkan på de återstående
§§:na en förändring uti beslutet af i §:n kan hafva, så anhåller
jag alt få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att
i händelse R. o. Ad. skulle vidblifva sitt beslut i i §:n, så
måste Ståndet, när vi komma till de vigtiga i5 och i6§§:na,
som innefatta bestämmelser i afseende på den solidariska
ansvarigheten, i conseqvens med Ståndets beslut i i §:n, antaga
så stränga lagbud, att troligen ingen privatbank derefter
skulle kunna grundas; ty då man medgifvit oinskränkt
näringsfrihet uti ett af de mest ömtåliga ämnen, d. v. s. oinskränkt
rättighet att inrätta ifrågavar. creditanstalter; så
måste man uti denna lag söka nedlägga nödig säkerhet mot
missbruk, och controlierna å denna säkerhet måste naturligtvis
vara större i mån som rättigheten att anlägga privatbanker
utvidgas; hvaraf synes att i5 och 16 §§:ne ovedersägligen
stå uti ett beroende förhållande till hvad som stadgas
uti i §:n. Jag tillstyrker derföre, att inbjudningen genast
måtte förekomma.
Gr. Horn, Claes Fredr.: För att kunna bestämma
min åsigt om lagligheten eller formenligheten af BorgareSt:s
inbjudning, anhåller jag att få veta om BorgareSt. i
formlig väg, det är genom prot.utdr., erhållit del af det
R. o. Adis beslut, hvarom inbjudningen handlar. Sedan
upplysning härom blifvit meddelad, anhåller jag att vidare
få yttra mig.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att ännu ingenting
blifvit till de öfriga RiksStin expedieradt rörrde R. o. Ad:s
beslut öfver Banco- och LagUtsk:ns utlåt. N:o 5.
Gr. Horn! Jag föreställde mig händelsen sådan, och
då ser jag icke på hvad grund BorgareSt. kunnat komma
med inbjudningen. Om derföre R. o. Ad. upptager densamma
till pröfning, tror jag att svaret rätteligen icke kan
blifva något annat, än att R. o. Ad. deröfver icke kunnat
fatta något beslut, emedan R. o. Ad:s deruti åberopade beslut
icke är BorgareSt. officielt tillkännagifvet. Hvad åter
vidkommer Hr Frih. o. Landtm-.s afgifna förklaring, hvaremot
protester blifvit anförda, nemi. att bordläggning af
BorgareStCs inbjudning vore beroende af R. o. Ad:s beslut,
så nekar jag icke, att efter grundlagens bokstaf något stadgande
icke finnes, som Hr Landtm, kan åberopa för vägran
af den propos., huruvida inbjudningen genast skall afgöras.
Uti grundlagen är bestämdt uppgifvet hvilka frågor på ledamöters
begäran kunna bordläggas; men den ifrågavar. är
icke bland dem, som grundlagen omtalar. Således tror
584
Den 24 Februari f. m.
jag icke att de ledamöter, som trott sig äga laglig rättighet
att få frågan bordlagd, kunna för denna rättighet åberopa
lagens bestämda stadgande; men deremot finner jag i högsta
grad billigt, att, när denna bordläggning sökes, R. o. Ad.
beviljar densamma; och jag förmodar, att, om frågan underställes
Ståndets pröfning, resultatet icke skall blifva tvifvelaktigt;
emedan en från min tanke skiljaktig mening i detta
fall skulle innebära en kränkning af den fria pröfningsrält,
som en del af Ståndets ledamöter utbedt sig.
Hr Lagerhjelm: Rörande i §:ns behandling i de öfriga
Stånden anhåller jag att få meddela den upplysning,
att BondeSt. lärer hafva beslutat, det rättighet att anlägga
privatbanker skall bero af Konung och Ständer gemensamt,
så alt det ar blott två Stånd, nemi. Preste- och BorgareSt.,
som fattat lika beslut; i följd hvaraf saken ånyo kommer
att blifva föremål för Utsktns behandling, till sammanjemkning
af de olika besluten.
Hr Gripenstedt: Jag anhåller vördsamt alt af Hr
Ridd.Sedelin blifva upplyst, om icke R. o. Ad. fattat det
beslut, att StatsUtsk:s utlåt. Nio 427 skall till pröfning och
afgörande företagas näst efter Banco- och LagUtskins betänk.
N:o 5.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, det R. o. Ad., om
han rätt erinrade sig, beslutat att StatsUtskls utlåt. N:o 427
skulle ställas på föredragn.listan näst efter Banco- och LagUlsk:ns
utlåt. N:o 5.
Hr Gripenstedt: Jag får då till R. o. Ad. hemställa,
om det kan stå väl tillsammans med det beslut R. o. Ad.
sålunda fattat, alt suspendera afgörandet af StatsUtsk:s utlåt.
Wto 427) ocb inskjuta ett annat mål emellan Bancooch
LagUtskms betänk, samt StatsUtskts nämnda utlåtande.
Frih. Boye, Ludv.: Utaf de invändningar, som af
2tne värda talare blifvit framställda mot Ståndets ingående
uti pröfning af ämnet, anser jag Gr. Horns i första rummet
böra afses. Jag kan icke dela den betänklighet Hr Grefven
fästat dervid, att BorgareSt. beslutat inbjudningen, innan
Ståndet erhållit officiel kännedom om vårt beslut. Yi aga
icke att ingå i pröfning af BorgareSt:s handlingssätt; och att
för ett så småaktigt afseende neka att taga under pröfning
BorgareStts inbjudning, anser jag så mycket mindre lämpligt,
som vi afla veta, att den förutsättning, hvarpå inbjudningen
hvilar, är med sanningen, med ett gifvet factum öfverensstämmande.
När jag då, med ogillande af Gr. Horns
invändning, öfvergår till Hr Gripenstedts, så ber jag honom
tillåta mig på goda skäl få vidblifva den öfvertygelse, att
icke något för öfverläggningen främmande ämne deruti inkommit,
enär inbjudningen angår just det ämne, hvarom
Stån
-
Den i\ Februari f. nj.
585
Ståndet nu har att öfverlägga samt ovillkorligen innebär
inverkan på R. o. Ad:s beslut uti de efterföljande §§:na.
Till de viirda ledamöter sjelfva, hvilka önskat att frågan
måtte blifva hvilande på bordet, hemställer jag derföre, om
icke den brist i grannlagenhet mot dem, som de kunna finna
uti vägrad bordläggning, till större delen ersattes derigenom,
att, då inbjudningen genast företages, de som önska
afslag å inbjudningen befrias från den förnyade pröfning af
de el te i' fö I jande §§:na i lagen, hvilken icke kunde undvikas,
derest inbjudningen företogs och bifölls först efter det
lagförslaget blifvit genomgånget.
Hr Frih. o. Landtm, tillkiinnagaf, att plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Hr Ribbing, Bengt: De olika åsigt ei’, som Hr Man
nerskantz
och Hr Rosenblad yttrat i afseende på verkningarna
på det ena eller andra beslutet, bevisa tillräckligt,
huru å f ve n ty iligt det ar att i olid frångå ett fattadt beslut;
men jag vill icke längre fästa mig dervid, och icke heller
vid den frågan, huruvida det kan vara lämpligt att upprifva
det beslut, sorn fattades vid §:n, derföre alt få personer
deri deltagit; utan vill jag blott åberopa grundlagens egna
ord. Uti t mom af 49 S:n Riksd.Ordn. heter det: "Hvar
och en allmän fråga, sorn första gången i något Stånd förekommer,
skall, såvida ej Ståndet enhälligt genast densamma
till vederbörligt Utsk. förviser, ligga på bordet till nästa plenum.
” Der står således bestämdt, alt hvar och en allmän
fråga skall ligga på bordet. I i mom. af samma § heter
det: "Hvar och en fråga af annan än allmän beskaffenhet,
äfvensom preliminära hemställanden och förfrågningar ifrån
Utsk:n må genast kunna afgöras, såvida den eller de af någon
Ståndets ledamot ej begäras på bordet." När således
en fråga af annan än allmän beskaffenhet begäres på bordet,
så får den icke genast afgöras, utan skall hvila. Om
detta kan tydas annorlunda, un att frågor af allmän
beskaffenhet skola hvila på bordet, då de första gången
förekomma, och att frågor af icke allmän beskaffenhet
kunna få hvila, om det af någon ledamot begäres;
så tillstår jag, att jag icke har begrepp om grundlagens
ord och mening, ehuru jag skulle önska att alla §§ i grundlagen
vore lika tydliga som denna. Om man, oansedt föreskriften
i det nyss citerade grundlagsstadgandet, låter bero
på Ståndets afgörande, huruvida den begärda bordläggningen
må äga rum eller icke ; så anser jag all ordning, säkerhet
och sjelfständighet i landet vara förbi.
Hr von Hartmansdorff: Under de riksdagar jag
bevistat, har varit vanligt, att då inbjudning kommit till R.
o. Ad. i ett ämne, som skulle föredragas; så har talmannen
20 H. 74
586
Den 24 F 0 b r u a r * *• ra
-
ansett inbjudningen böra förekomma i sammanhang med
sjelfva ämnet. Vanligtvis har sä tillgått, att först Utskrs
betänk, och derefter inbjudningen blifvit upplästa, på det att
begge delarne mätte gemensamt afgöras. På samma sätt
har jag trott att man nu borde förfara, och det af skäl,
som Hr Rosenblad redan anfört. Skulle likväl Ståndets öfrige
ledamöter, lika med den siste värde talaren, anse denna
hittills iakttagna enkla ordning vara äfventyrlig för ärendenas
behöriga gång eller för säkerhet och sjelfständighet
inom landet; så skall jag ej vidhålla min begäran utan låta
henne falla. Men följden blifver, på sätt Hr Rosenblad yttrat,
att jag jag mäste yrka de strängaste åtgärder af farhåga
för hvad som kan hända, om Konungens sanction icke
anses erforderlig till privatbankers anläggande. Följden deraf
kan ytterligare blifva den jag förutsagt, nemi. betydlig
tidspillan, om R. o. Ad. sedermera afviker från det beslut,
Ståndet redan fattat. Detta alvikande innebär icke något
uppbäfvande af ett redan fatladt RiksStrs beslut; ty de 2tne
Stånd, som funnit Konungens samtycke böra meddelas, hafva
motsagt det 3:e Ståndet, som förklarat detta samtycke
icke behöfvas, och det 4'de, som yrkat icke blott Konungens
utan äfven R. Sl:s samtycke eller att ingen privatbank
må emellan riksdagarna kunna uppkomma. Som sagdtär,
jag låter mitt yrkande falla, men vill dock förutsäga hvad
följden måste blifva af ett föredragningssätt, som synes mig
alldeles förvändt.
Gr. Frölich: Jag har väl redan protesterat mot den
åsigt, att bordläggning icke skulle få äga rum; men Gr.
Horn har afgifvit en förklaring om det sätt, hvarpå han förstår
grundlagen i delta fall, som påkallar ett svar. Jag vill
medgifva Hr Grefven, att grundlugsstiftarne icke tänkt sig,
att uti så uppenbart klara frågor, som denna, något hårklyfveri
skulle äga rum, och derföre icke ansett sig behöfva
vara tydligare än de varit; men jag tror icke, aldraminst
då anmärkntn kommer ifrån Gr. Horn, hvars högsinthet alltid
skytt sådana förvrängningar, att ett sådant sätt att förklara
lagen bör genom en i hast tagen åsigt göras gällande
eller lemnäs utan svar. Om man undersöker hvad som varit
ratio legis till stadgandet om rättighet att få ett mål
bordlagdt, så finner man att grunden dertill är den, att
Ståndets ledamöter skulle kunna få inhemta bestämd och
säker kännedom om hvad som afhandla?, innan de besluta
deröfver; att en hvaf af Husets ledamöter, spridda öfver
hela staden, skulle genom bordslislan veta när målen föredragas,
i hvilken ordning de förekomma, men framförallt att
de skulle hinna taga kännedom om förekommande ämnen.
Ku är likväl händelsen med förevar, inbjudning, hvilken föredrogs
då jag var frånvar. på ett ögonblick, alt jag icke
fått vela hvad den innehåller, hvilket förmodligen varit hän
-
D c ii i\ Februari f. ra.
5S 7
delsen med flera andra ledamöter. Skulle nu, på sått Hr
Grefven förklarat, med grundlagens bokstaf eller anda vara
förenligt, att ett mål finge lill afgörande föredragas, om
hvilket flere ledamöter icke blott icke ägde kunskapa!! det skulle
förekomma, utan äfven saknade kännedom hvad innehållet
ängar; så hafva vi kommit till den distinction, att vissa ämnen
kunna afgöras, om hvilka Husets ledamöter icke äga
kännedom. Jag gratulerar oss, som kommit så långt i distinctioner,
ty det visar hvar vi måste stanna. För öfrigt
får jag säga, att det icke väcker min förundran, alt ledamöter,
isynnerhet de som vid riksdagens början förklarade
att de icke ville hafva några privatbanker stiftade, söka
göra denna fråga allt mer och iner inkrånglad; och då Hr
von Hartmansdorff, icke uti hans sista utan i ett föregrde
yttrande, sagt, att det är en olycklig bana, hvarpå vi inkommit;
att han icke visste hvad hans motståndare hade i
sinnet; men att han önskade tillfälle att åstadkomma en
omvändelse, emedan beslutet i i §:n tillkommit genom surprise,
då Huset nästan var tomt ; så innefatta alla dessa yttranden
en sådan massa af vigtiga skäl, notabene för honom,
alt jag icke kan förundra mig öfver att försöket göres. En
värd ledamot har sagt, att det icke vore gi annlaga alt icke upptaga
en inbjudning från BorgareSt.; en annan värd ledamot, nemi.
den sorn nu anmälte sig, förklarade, att det icke var grannlaga af
BorgareSt. att anfalla oss med denna inbjudning, innan vi slutat
öfvei läggningen ronde denna banklag. Häraf synes till
hvilken ypperlig argumentation ordet grannlaga kan nyttjas;
ty fastän den ene påstår att BorgareSt. icke handlat
grannlaga, då det kommit med denna inbjudning till oss, så
påstår likväl den andre att grannlagenhelen mot BorgareSt.
å vår sida fordrar alt upplaga inbjudningen. Detta är
i sanning en ganska rolig argumentation. Hr Rosenblad har
i det fallet varit vida mera öppenhjertig. Han har blott
förklarat, att tillfället borde begagnas. Derom vill jag icke
vidare inlåta mig i någon argumentation med honom. Det
är så conseqvent af honom, att jag derom icke vidare har
alt säga. För öfrigt har man påstått, att då inbjudningen
angår det ämne, som är under R; o. Adis pröfning, så bör
den kunna företagas, oansedt den anmärka. Hr Gripenstedt
gjort. Nå väl: låtom oss då företaga densamma. När vi
väl rifvit upp det beslut, som genom votering blifvit fattadt,
så kommer måhända BondeSt. med inbjudning, och begär
att vi skola instämma i dess beslut, att privatbankers inrättande
skall bero af Konung och Ständer gemensamt. Jag
hoppas då, att herrarne äro lika grannlaga. Del skall blifva
roligt att se, huru länge man med denna fråga kan uppskjuta
en viss annan, som Hr von Hartmansdorff för några
plenidagar önskade ställd främst på listan, men som hannu
icke tyckes vara så angelägen att få fram. Jag vet icke
58S
Dch 24 Februari f. m.
huru jag skall kunna förklara det, men tror mig kunna sluta
med den meningen : herrarne förstå mig väl.
Gr. Horn: Jag är skyldig att rälta ett misstag, som
blifvit begånget i följd af discussionens natur. Jag trodde
nemi., ali BorgareSt. inbjudit R. o. Ad. att frångå del beslut
R. o. Ad. fattat; men så lär händelsen icke vara, emedan
prot.uldr. från BorgareSt. icke omnämner R. o. Ad:s
beslut utan blott inbjuder R. o. Ad. att förena sig i det beslut
BorgareSt. fattat. I det fallet finnér jag icke att BorgareSt.
begått någon oformlighet, ehuruväl man visserligen
kunde säga, att inbjudningen ur af mindre grannlaga natur,
emedan Ståndet icke kan undgå ali känna att R. o.
Ad. bar banklägsfi ågan under öfverläggning. En värd ledamot
har medgifvit mig nog högsinthet att icke vilja förvränga
grundlagen. Jag erkänner också, alt jag tilltror mig
i det fallet äga nog rättskänsla, för att icke försöka eller ens
vilja tillåta någon förvrängning af vår grundlag. Del är på
grund deraf jag äfven trott, att en talman eller Landtmarskalk
svårligen kan vägra en yrkad propos., då han icke kan
stödja detta sitt nekande på bestämd ordalydelse i en lag-§.
Jag har många gånger hört den anmärkn:n och bar sjelf
deltagit i anmärkn. derom, då fråga uppstått att vägra
proposition. Jag har trott, lika med många andra, att
Ståndet kunde vara så fullmyndigt, att det sjelft kunde taga
beslut om vissa frågor, utan att en talman skulle afgöra frågans
natur. Då således icke grundlags-§:n bestämdt tyder
huru förhållandet är, finner jag alt Landtm, skall hafva
svårt alt vägra den propos., som sökes. När nu Ilr von Hartmansdorff
begär propos. att målet genast måtte förekomma,
och 47 §:n Riksd.Ordn. tillåter Stånden att förordna om
ärendenas föredragning i annan ordning, än samma § såsom
allmän regel föreskrifver; så anser jag icke, att Hr Frill. o.
Landtm, bort underlåta att anmäla och lill Ståndets afgörande
öfverlåta, huruvida inbjudningsfrågan genast boide
upptagas. Jag yttrade, att jag icke trodde Ståndet kunna
eller ens vilja undandraga frånvar. ledamöter den yttrande
lätt, som skulle gälla i anledn. af bordläggningen; och derföre
ansåg jag ingen fara vara för banden, 0111 Ståndet finge
på Landtnäs propos. med egen utskiljning afgöra frågan. Så
förklarar jag grundlagen; och jag tror att jag genom en sådan
förklaring af grundlagens betydelse på intet vis betager
Ståndet någon yttranderätt, enär jag tverlom önskar att det
måtte ligga i Ståndets makt att sjelft afgöra sådana frågor,
öfver hvilka en talman icke har rättighet all enskildt besluta.
Hr Gripenstedt: Jag skulle visserligen till besva
rande
vilja upptaga åtskilligt af hvad som blifvit yttradt
mot min åsigt; men då den värde ledamoten, som egentligen
motsatte sig mitt yrkande, afstått från vidare bestridan
-
Den Februari f. m.
58g
de deraf, så vidhåller jag blott min anhållan, på det vi ju
förr dess hellre måtte komma till ämnet för dagens öfverläggning.
Hr Lagerheim, Lars M-a gnus: På hvad sätt kän
nedomen
om R. o. Ad:s beslut öfver i §:n af privatbanklagen
kommit till BorgareSt., kan vara oss likgiltigt att veta,
dä vi hafva emoltagit en officiel inbjudning till öfverläggning
och beslut. Denna inbjudnings antagande är af en så
oundviklig och vigtig inverkan på privatbanklagens öfriga
§§ och särdeles på den i5, att jag för min del skulle anse
en framställning om denna inbjudnings antagande nu genast
vara af stor angelägenhet. I afseende å hvad Hr Ribbing
anfört om 4g §;n Riksd.Ordn., så är dervid blott en anmärkn.
att göra, nemi. den, att nämnde § icke på detta fall
har någon tillämpning. Der är frågan om nya ämnen, vare
sig allmänna, enskilda eller preliminära, och att så är, synes
tydligen af den syftning, som i §:n är nedlagd för att
förekomma öfverraskning i Ståndens beslut, och att på denna
grund det må vara en bestämd rättighet att kunna begära
sådana mål på bordet till begrundande. Här åter är
det så långt ifrån att vara ett nytt ämne, att frågan just är
om en § i sjelfva den banklag, hvarom vi nu hålla på att
förena våra tankar, och en §, som ager ett oskiljaktigt sammanhang
och utgör ett villkor sine qua non för de efterföljande.
Gr. Frölichs föga grannlaga yttrande om delta Stånds
grannlagenhet förbjuder mig grannlagenhelen att till besvarande
upptaga, utan tager jag friheten vördsamt anhålla om
propos. till antagande af BorgareSUs inbjudning.
Hr Dalman: Jag medgifver visserligen, att, derest R.
o. Ad. uppskjuter med afgörandet af den ifrågavar. inbjudningen,
R. o. Ad. torde, till följd af de många olika beslut,
som Ståndet fattat i denna fråga, komma alt derom öfverlägga
ännu en gång; men jag hemställer till Hr von Hartmansdorff-,
huruvida i allt fall, äfven genom inbjudningens
antagande nu, detta kan undvikas. Jag betviflar det åtminstone.
Stånden hafva i de flesta §§ fattat olika beslut i en
eller annan omständighet; följaktligen åligger det ovillkorligen
de förenade Banco- och LagUtsktn att inkomma med
jemkningsförslag, för att söka sammanfoga Ståndens olika
meningar och dervid tillika inbjuda det ena eller andra
Ståndet att förena sig i det beslut, som är närmast Utsk:ns
eget, och då först blir tillfälle att vidtaga de förändringar
i förut fattade beslut, som kunna finnas behöfliga. Jag kan
ej annat än finna det högst olämpligt och ingalunda?med en
riktig föredragningsordning öfverensstämmande, att R. o. Ad.,
innan beslut blifvit fattadt öfver frågan i dess helhet, ändrar
ett beslut, som grundlagt åtskilliga andra derefter fattade;
och kan jag således icke med Hr von Hartmansdorff
Sgo
Den Februari f. tn.
instämms deruti, att denna inbjudning kan jemCöras med sådana,
som kunna till R. o. Ad. ankomma, innan de mål,
hvarom de handla, blifvit R. o. Ad. föredragna eller beslut
deri fattade; men alt förhållandet ej så Sr må jag bevisa
blott dermed, att, då det eljest är bekant hvilka mål, som
efter föredragn.listan skola lill afgörande förekomma, och
hvarje ledamot, som är intresserad af det ena eller det andra,
kan vara närvar, och söka vid det blifvande beslutet
göra sin mening gällande, så är det också gifvet, att sedan
R. o. Ad. fattat sitt beslut i en fråga, kan ingen, som deltagit
i detta beslut, ens ana att, innan målet är till fullo
afgjordt, fråga skulle väckas alt upphäfva samma beslut.
Jag kan således icke, ehvad R. o. Ad. i dag är mångtaligare
eller icke än vid det tillfälle då beslutet fattades öfver i
f:n, nu bifalla BorgareStis inbjudning; ty ehuru jag vid förenämnde
tillfälle hörde till minoriteten och anser majoritetens
beslut hafva varit obetänkt och således icke skall undandraga
mig att, då inbjudning från Utsktn inkommer, i min
mån söka bidraga till ett förändradt beslut, kan jag likväl
ej annat än förena mig med Hr Ribbing, att under ofvan
antydda förhållande det vore en sak af det mest vådliga och
afventyrliga praejudicat, att nu företaga denna inbjudning
till afgörande.
Gr. Horns uppmärksamhet får jag fästa derpå, att ehvad
det må vara rätt eller orätt i lagstiftningsväg alt Landtm,
eller Talman äger rätt att vägra propos., i hvilket afseende
jag delar Hr Grefvens mening om en sådan rättighet, Jikväl
och då en sådan rättighet finnes i grundlagen, så måste den
ock af Landtm, och Talman utöfvas; och efter mitt förmenande
må det icke bero på en talman att ena gången
mer än den andra undandraga sig att vägra propos., derföre
att sådant vore obehagligt för den ena sidans åsigter.
Jag finner åtminstone få §§ i vår grundlag så klara som den
49 f:n Riksd.Ordn., och mig synes att Hr Ribbing på ett
ovedersägligt sätt visat, att en propos. ifrån Hr Frih. o.
Landtm., hvilken möjligen kunde afskära de ledamöters rättighet,
som begärt inbjudningens hvilande på bordet, skulle
stå i strid emot 55 §:n i nyssnämnda grundlag.
Hr Munck af Rosenschöld: Af 4g §:n Riksd.Ordn.
torde finnas klart hvad grundlagen föreskrifver. Hr von
Hartmansdorff har för sin begäran att målet mätte förekomma,
åberopat praxis från föregrde riksdagar, men glömt i
§:n Riksd.Ordn., att Ständerne ej äro bundne af andra föreskrifter
än grundlagens.
Frih. Boye! Under förutsättning att en värd ledamot,
Gr. Frölich, icke uppsåtligen utan blott af misstag rakat att
förvränga andra talares ord ur deras rätta mening, ber jag
att få erinra om i hvilken mening jag yttrade ordet grannlagenhet.
Jag erkänner alt grundlagen förbjuder ali tolk
-
D c ii Februari f. m.
ning, och då jag således icke tillåter mig att antaga den
som Hr Ribbing och Gr. Frölich framställt, ulan med fullkomlig
öfvertygelse antager att frågan, huruvida en propos.
här är laglig eller icke, ej har något bestämmande i grundlagen
och således icke kan vara afgjord; var min mening
att erkänna det de medlemmars af detta Hus rätt lill grannlagenhet,
som äskat bordläggning af denna inbjudning, vore
förnärmad genom vägran till denna deras önskan. Min mening
var således raka motsatsen till Gr. Frölichs förmodan,
och för att erinra om att sådan var min mening, får jag
påminna derom, att jag hemställde till dem, om icke denna
brist på grannlagenhet vore ersatt genom den större lättnad,
eller rättare, genom det mindre invecklade skick, hvaruti
frågan skulle komma, om inbjudningen först afgöres, emedan
det är ovedersägligt att olika måste Ståndets beslut blifva
öfver de återstående §§:na, om inbjudningen nu bi fa 11 es, eller
om den icke bifalles. Jag ber att få lägga på desse ledamöters
personliga ansvarighet den påföljd, som skall inträffa,
att nemi., då vi i conseqvens med pluralitetens fattade beslut
nu gå att vidtaga beslut i de återstående §§:na, vi efteråt
få ändra dessa beslut, ifall inbjudningen, då vi komma lill
ett definitivt afgörande af densamma, skulle bifallas.
Hr Aminoff: Jag får tillkännagifva, att jag vidhåller
ruin förut yttrade tanke, men det är dock icke endast för
att afgifva denna förklaring, som jag begärt ordet, utan har
jag funnit mig dertill uppmanad af Gr. Frölichs utlåtelse
öfver den grannlagenhet jag ansåg att R. o. Ad. borde iakttaga
mot BorgareStåndet. Jag yttrade, att grannlagenhet
vore första villkoret i ett samhälle, och äfven i en riksförsamling;
jag skall alltid söka iakttaga min pligt i detta hänseende,
men minst hade jag väntat alt Gr. Frölich skulle
yttra sig om grannlagenheten, då lian just var den förste,
som glömde den vid discussionens början.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Då R. o. Ad. fattade sitt
beslut öfver i §:n, var jag i minoriteten. Önskligt vore om
detta beslut kunde i anledn. af inbjudningen förändras. R.
o. Ad. är oförhindrad att ett sådant beslut fatta, men nu
är icke fråga härom; nu gäller frågan huruvida bordläggning
kan bestridas eller icke. Jag (inner 49 §:n Riksd.Ordn.
bestämdt innehålla, att ”livar och en allmän fråga, som första
gången i något Stånd förekommer, skall, såvida ej Ståndet
enhälligt genast densamma till vederbörligt Utsk. förvisar,
ligga på bordet” etc. Jag anser denna punkt vigtig
vid afgörandet af en formfråga, gällande emot all möjlig
sorprise. Uti denna inbjudning finnes ej någon surprise.
R o. Ad:s fleste ledamöter lara förmodligen hafva
hört omtalas redan i förra plenum, att en sådan inbjudning
vore att förvänta. Här är ingen slags intrig å färde.
Äfven de, som önska alt beslutet må förändras, hafva
5g2 Den 24 Februari f. m.
intet intresse vid att bedrifva saken en dag förr eller senare;
men hvaruti alla hafva intresse, är, alt behålla 49 §:n
med den tydning jag tror ål densamma böra gifvas, att alla
slags frågor må kunna bordläggas och skola bordläggas.
Den ena gången kan en sådan grundsats komma till skydd
för den politiska åsiglen, den andra gången till skydd för
en annan, och begge de stridande åsigterne hafva gagn af
att icke surpriser inträffa, och så tror jag också att grundlagen
afser med denna §. Jag är glad alt Hr von Hartmansdorff
afstått från sitt yrkande om propos., och att målet
skulle företagas nu, emedan han derigenom sätter Landtm,
i ställning att icke behöfva vägra proposition. Hr Lagerheim
har äfven yrkat att målet nu skulle företagas: jag vågar
till honom hemställa, om han icke äfven skulle vilja afstå
från detta sitt yrkande och förena sig med Hr von Hartmansdorff.
Det är sannerligen bra för ärendenas behandling
i allmänhet, att man bibehåller nödig varsamhet i denna
punkt, helst grundlagen, lindrigast sagdt, utmärker att
den mera yrkar på bordläggning, än den kan genom tydning
så förklaras, att bordläggning skall kunna förvägras.
Hr Ribbing, Arvid: Ibland mycket annat, hvarom
man ordat, har talet äfven fallit på grannlagenhet. Mig synes
att man äfven borde iakttaga grannlagenhet emot dem, som
skola betala riksdagskostnaderna. Jag tillhör deras antal,
som tro det rättaste hafva varit, att Hr Frih. o. Landtm.,
just då denna fråga begärdes hvilande på bordet, hade förklarat
att så komme att ske; men äfven om jag häruti misstager
mig, och Hr Frih. o. Landtm:s framställda mening att
propos. kan göras, vore den rätta, skulle jag likväl tro, att
Hr Frih. o. Landtm, icke bort tillåta, att discussionen, så
vidlyftigt som skett, fått hvälfva sig omkring sjelfva lnifvudsaken.
Första framställningen hade bort vara, om frågan
skall företagas eller icke, till hvilken punkt vi ännu icke
hunnit. Så vidt jag förstår 45 §:n Riksd.Ordn., är det icke
blott medgifvet, utan äro Landtm, och Talmän berättigade
att upptaga, framställa och reda meningarna, göra propos:r
och vidmakthålla ordning, och jag kan ej begripa annat, än
att det hade hört till ordningen att få veta om denna fråga
skall företagas eller icke. Jag anhåller, att Hr Frih. o.
Landtm, måtte låta oss komma till denna första punkt. Det
är icke jag, som först framställer denna begäran; de fleste
ledamöter, som yttrat sig, hafva sjelfmant afstått ifrån allt
ordande i sak, under afbidan på denna framställning af Hr
Frih. o. Landtm.; t. o. m. den ledamot, som påyrkat att
inbjudningen genast skulle företagas, nemi. Hr von Hartmansdorff,
har afstått från detta påstående.
Hr Lagerheim: Att den så ofta åberopade 49 §:n
icke är tillämplig vid detta tillfälle, har jag förut nämnt,
af
Den 2^ Februari f. ra.
593
af skill att har är fråga om en punkt i den lag, hvarom
vi nu öfverlägga. Dessutom stadgar 47 §;n Riksd.Ordn., att
Stånden sjelfva äga rätt att förordna i hvilken ordning hvar,
sak skall förekomma. Detta ur en i sista instansen gifven
rättighet att derom besluta, som icke kan Stånden fråntagas,
så länge sistnämnda § qvarstår» Det bästa beviset för grundlagsenligheten
att nu genast företaga frågan, är just den, att
Hr Frih. o. Landtm, sjelf nyss yttrade sig oförhindrad att
derå framställa proposition. Sedan jag nu yttrat mig 0111
grundlagsenligheten, vill jag å andra sidan, dels till svar på
livad Hr Lefren anfört, dels ock vtisendtligast derföre, att
jag synnerligen ogillar allt hvad som kan anses äga någon
anstrykning af ett i 11 i bera 11 förfarande, —och möjligtvis skulle
de, som önskade uppskof, så anse, om jag vidare sökte att
sätta mig deremot, — härmed förklara, alt jag för min del icke
längre påyrkar ärendets företagande nu genast, ehuru sådant
både vore ganska ändamålsenligt och mot grundlagen icke
stridande.
Hr IM unck af Rosenschöld: Då Hr Lagerheim nu,
såsom det starkaste beviset på grundlagsenligheten af sin
begäran, anfört, att Hr Frih. o. Landtm, icke skulle hafva
vägrat att framställa propos. derpå, så vill jag medgifva att
jag i min begäran haft orätt.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då Hr Lagerheim
nu afstått från sitt yrkande att BorgareStis inbjudning genast
mätte löretagas, då Hr von Hartmansdorff äfven derifrån
afstått, och då R. o. Ad. icke vid något tillfälle förut
vägrat bordläggning af sådana mål som delta, ansåg Hr
Landtm, sig böra till Ståndet hemställa, om Ståndet funne
något hinder emot att ifrågavar. inbjudning finge hvila på
bordet lill nästa föredragning.
Ropades nej.
Fortsattes pröfningen af Banco- och LagUtsk:ns utlåt.
N:o 5, i anledn. af gjorda anmärkmr vid Ulskuis betänk.
N:o 1, med förslag till lag för enskilda banker.
i5 §:n.
Hr Aminoff, Joli. Fredr., uppläste följande:
Då de sammansatta Utsk:n nedskrefvo denna i5 § till
lag för enskilda banker, synes det mig, som Utskin förbisett
vådan och följden af densamma, emedan §:n i sill ntivar,
skick tillintetgör all enskild bankrörelse för framtiden. Om
detta är nyttigt sedan bnnkerne en gång uppkommit, tror
jag mig icke behöfva bevisa.
Det är ej allenast bankerne, som böra tagas i betraktande
vid uppgörande af banklagen: det är äfven deras
verkningar lill samhället; — och om R. St. icke hafva någon
20 H. 7^
594
Den a4 Februari f. ra.
skonsamhet för de förra bankerna, fordrar pligten och riksdagsmanna-ansvaret,
att åtminstone det sednare (samhället)
tages under en synnerlig omvårdnad.
Var det Utsktns mening, alt all enskild bankrörelse är
skadlig för samhället och således bör afskalfas, så hade
Utsk:n öppet bort förklara denna mening hellre än att genom
en lag, den strängaste i sitt slag och alldeles ny inom
Sverige, på en indirect väg komma till samma resultat. Är
åter Utskms mening, att enskilda banker böra fortgå, så måste
de lagar, hvarefter dessa banker skola lefva, vara antagliga;
ty som denna i5 § föreskrifver, är det ej tänkbart
att personer, med aktning för sig sjelfva, med sakkännedom
och med förmögenhet, vilja åtaga sig ett medborgerligt förtroende,
d. v. s. directeursbefattningen, der, utom uppoffring
af tid och möda, de exponera ej allenast egen förmögenhet,
utan ock personlig frihet, för olyckor, dem de ej vållat, ej
kunnat förese och således ej afböja.
Må man ej tro, att sträng lag är första villkoret; få
enskilda banker fullgöra sina förbindelser och derigenom
trygga allmänheten. Tvertom kan denna stränghet här,
liksom i allmänna lifvet, leda till brott och till bedrägeri,
ty nöden har ingen lag. Dock bör en lag äfven för enskilda
banker finnas, men under milda former — då är denna
lag nyttig, och då uppväcker den känsla för medborgerliga
pligter och för mottagande af förtroende inom bankbolag.
Summan af allt hvad som fordras för en enskild bankrörelse
är: mild banklag, fullkomligt säkra grundfonds»
handlingar, ytterst noga eontroller, och en med allmän aktning
och förtroende sammansatt direction. Rubbas någon af
dessa grundpelare, så förlorar det hela.
De enskilda banker, som hittills organiserat sig, hafva
till sina directioner ej lemnat annan föreskrift, än direclionens
egen öfvertygelse om hvad som länder till bolagets bästa
och det allmännas gagn; och dessa bolag hafva i sin direction
fått emottaga personer, som vårdat bankens angelägenheter
på sätt sednare liders erfarenhet utvisar. Nu vill
man rubba en af dessa grundpelare, hvarpå hela enskilda
bankrörelsen hvital-, genom den yttersta grad af stränghet
mot direetionens ledamöter. Man vill, med andra ord, ej
hafva en duglig direction. Är sådant rätt och hörer det lili
statsmannaklokhelen, eller är denna stränghet af behofvet påkallad,
sedan de nuvar. enskilda bankerne i allt uppfyllt
sin förbindelse mot bolagen och mot allmänheten?
Jag vågar derföre vördsamt föreslå, att hela denna i5
§ må från betänk, utgå, och samma § få följande lydelse:
"Sedan banken enligt föregående i4 § blifvit försatt i concurstillstånd,
skall bankens gemensamma tillgångar genast
användas; men om dessa inom loppet af ett halft år icke betacka
hvad som brister i full betalning, träde då bolagets
intressenter i den solidariska ansvarigheten, i öfvereusstam
-
Den a4 Februari f. m.
ruelse med hvad lag och gällande författningar i allmänhet
medgifva mot gäldenär för skulder af den mest executiva
beskaffenhet.”
Hr Aminoff tilläde muntligen!
Jag anhåller att Hr Ridd.Secret:n matte anmodas att
uppläsa den 14 §m, sådan den beslutades i sista plenum,
såsom numera icke lika lydande med Utsktns förslag, och
emedan jag förmodar, att icke alla hafva kännedom om den
förändrade lydelsen.
Gr. Frölich, David: Under den förutg:de discussionen
har man sagt, att det vore angeläget att iakttaga stränga
åtgärder, isynnerhet sedan denna §, nemi. den i!a, hade
inom detta Hus fått en annan lydelse, än den, som i Utskms
förslag finnes intagen. Återstår nu att visa, huruvida de
som motsatt sig den numera beslutade redactionen af i §:n,
eller den som egentligen yrkat den, nemi. jag undertecknad,
komma att i verkställigheten fordra stränga garantier för
privatbankers uppståndelse. Den värde ledamoten, som gjort
anmärknrr emot de sammansatta Utskms förslag, synes tro,
att det skulle gå an att låta bankdirecteurerne vara utan
någon särskild ansvarighet, blott man lagade så, att man fick
hederligt folk till bankdirecteurer. Jag tror icke att det
duger att i sådana fall ensamt lita på hederskänslan. Här
är frågan om ingenting mindre än att principaler autorisera
sina fullmäktige att utgifva skuldsedlar ibland allmänheten,
som löpa jemte Piikets mynt, och vid sådant förhållande
skulle jag tro alt det borde vara fullmäktige, som i första
rummet böra ansvara för dessa sedlar, då ingen annan, än
just desse fullmäktige, utgifva sedlarna. Hr Aminoff synes
hafva argumenterat på grund deraf, att det skulle vara
omöjligt att få directeurer i blifvande privatbanker, om man
gjorde så stränga anspråk på deras ansvarighet! dertill får
jag svara, att jag alltför väl kan begripa, att i en bank,
hvars bolagsreglor fritaga delägarne från solidarisk ansvarighet,
det icke är otänkbart att directionen utgifver förbindelser,
vida utöfver bankens grundfond och vida utöfver
hvad de skulle hafva gjort, i händelse delägarnes ansvarighet
skulle varit för något mer än för blotta teckningen;
der, säger jag, är det ganska svårt att få directionsledamöter,
hvilka vilja ställa sig i den ansvarighet, som bolaget
eljest boide dela; men deremot blir det icke svårt, om man
erkänner solidarisk ansvarighet, ty i sådant bolag ikläda sig
alla ledamöterne samma ansvarighet, ehuru directionens ledamöter
hafva den sig ålagd i främsta rummet, och en ytterligare
anledning att kunna hoppas erhålla en god bankdirection
ligger deruti, att directionen för ett verkligt solidariskt
bolag, sådant som det Wermländska var, innan det
fick den nya octrojen, visste att bolaget kände sin skyldighet
alt hålla directionen ryggen fri. Om således, i följd af in
-
Den 24 Februari f. m.
träffade mindre lyckliga conjuncturer eller af hvad orsak
som helst, directionen blifvit föranledd att utsträcka sia rörelse,
om, säger jag, hvarje bolagets ledamot visste med
sig att kanske hafva bidragit till att förvilla directionen i
begreppet om dess skyldighet; så fann också hvar och en
ledamot sin skyldighet att med sin enskilda credit komma
directionen till hjelp, när det gällde. Derföre 1837, då
Wermländska bo!agsdirect:n, vid början af bolagsstämman i
Februari månad, tillkännagaf för bolaget invisningar på den
stora summan af 400,000 r:dr, och direct:n förklarade att
bolaget borde observera att endast brist på låntagare hindrat
directtn att utsträcka sin rörelse, och det gällde att
inställa den helt och hållet, då, och sedan cassan sjunkit
från 100,000 till 3o,ooo r:dr, framträdde de af bolagsmännen,
som hade credit, och utgåfvo reverser, hvilka belönades
liar i Stockholm för att upprätthålla bolagets affärer. Om
den bank, under hvars styrelse den värde ledamoten Hr
Aminoff inhemtat sin erfarenhet, varit byggd på samma
grunder, så skulle han hafva funnit, att vådan icke är så
stor för directms ledamöter att stå delta ansvar, då bolaget
ur så beskaffädt, att det håller direet:n ryggen fri. I alla
fall hemställer jag, 0111 det är tänkbart att en Svensk lagstiftning
skall våga framträda med en sådan grundsats, som
att fritaga en direction från ansvaret vid utgifvandet af
reverser och skuldsedlar, för den orsaks skull att det vore
svårt att få en direction, som vill inträda i en sådan ansvarighet.
Hvar menniska måtte väl begripa, att fullmäktige,
som fått rättigheten att utgifva sedlar i sina principalers
stad och ställe, äfven böra lör samma sedlar ansvara. Det
skall blifva roligt att höra, örn den ledamot, som nyss anmälde
sig, kan påslå, att efter den redaclion, som 1 §:n i
denna banklag fält, jag är liknöjd 0111 den stränga ansvarigheten.
v
Undert. Ridd.Secret. uppläste, lill följe af Hr Aminoffs
begäran, de beslut R. o. Ad. fattat i afseende på 14 §:n.
Hr Aminoff: I den >4 §m är således den solidariska
ansvarigheten bestämd; jag var emot detta beslut, vill ej
söka till att detsamma upprifva. Jag hade önskat vara
strängare än denna § löreskrifver, d. v. s. att en bank, som
icke vid anfordran inlöser en uppvist af banken utgifven sedel,
skall genast sällas i coneurstillstånd. Den io §:n gifver
tillkänna, huru den s. k. solidariska ansvarigheten skall utgå;
— den vändes i första rummet emot directionens ledamöter
och deras lösa egendom. Om privatbanker vore organiserade
som andra enskildta bolag, d. v. s. der ingen
grundfond nedlägges, så skulle jag yrka den aldra strängaste
lag emot de personer, sorn vore intresserade i ett sådant boing;
men privatbanker äro icke att anse som handelsbolag,
emot hvilka utmätning genast kan verkställas, emedan de äro
Den 24 Februari f. m.
597
pä annat sätt organiserade. Privatbankerne hafva en grundfond
oell vissa proc. deraf i conlanta penningar. Häruti bör
ligga och ligger verkligen säkerheten. Då en olycka inträffar,
och en sådan kan uppstå till följd af politiska och mångå
andra orsaker, är det väl något hardt, att de, som nedlägga
möda och besvär vid skötandet af en sådan bank, skola tillika
kunna exponeras för förlusten af sin lösa egendom. Ingenting
vinnes dessutom härmed, ty en bank, den må vara
saker eller icke, när den blir olycklig, sä sker det icke för
små utan för stora summor, och blott ryktet att banken ej
kan inlösa sina sedlar hunnit aldrig så litet sprida sig,
blifva alla bolagsintressenterne lagsökte; ty det är icke förbjudet
att vända sig emot alla 5o på en gång för alt reservationsvis
bevaka sin lätt, ilall man ej får ut sin fordran
hos den första. Tänk hvilken villervalla i landet, hvilket
förtroende uppkomme! Jag tycker derföre, alt när en bank
icke kan honorera sina förbindelser, så bör den undersökning
för sig gå, som i i4 §;n omtalas, men alt grundfondsbandlingarne
tillika må användas. Dessa handlingar malle
väl icke vara en sådan helgedom, att de ej få vidröras och
begagnas. Det måtte väl icke vara ett helgerån, om de användas
försl, hvarefter bolagsmännen inom viss föielugd tid
må åläggas att betala hvad som sedan brister. Då handlar
man mildt oell exponerar icke de oskyldige. Jag vet icke
hvarföre alltid en värd talare, Gr. Frölich, här yttrar sig
endast 0111 solidariska banker; jag skulle önska att man ej
jeni förde den ena sortens banker med den andra, och del ar
ju ej fråga om de nnvar. bankerna, som redan fält octmj,
utan otn de blifvande, för hvilka lagen stiftas. Jag har aldrig
motsagt de solidariska bankcrnes möjliga företräde
framför actiebanl.er, och det torde fordra eli vidlyftig ilis—
cussion alt afgöra den saken, och vill jag gerna, ifall dea
värde ledamoten så önskar, enskildt gifva honom mina tankar
tillkänna i den vägen; men lian liar sagt något om
privatbanker, som gifva ut sedlar öfver grundfonden, något
motsvarande öfverassignering : sådant kallar jag för svek och
bedrägeri. Acliebanker utgifva icke mer jin de hafva säkerhet
för, och deruti ligger den första säkerheten; dessutom
hafva dessa banker tillgångar genom den deras dirrationel'
medgifna rättigheten att söka utländska eieditiver,
när så beböfves. Jag kan citera, att den bank, inom livilken
jag, för att nyttja Gr. Frölich» ord, inhemta! min erfarenhet
om privatbankväsendet, har det största utländska
creditiv, sorn någon privatbank äger, och deruti ligger säkerhet;
men vi komma väl till detta ämne längre fram.
Jag yrkar nu, lill följd af hvad jag haft äran anföra, att
hela denna t5 §, som tillintetgör all enskild bankrörelse,
måtte ur förslaget utgå såsom obehörig och onödig, och
dertill ledande att det skall blifva omöjligt att erhålla en
god bunkdireetion. Man tror måhända, att jag yrkar denua
598
Den 24 Februari f, m.
§:s utgående, för det alt jag sjelf ej må få erfara dess kraft.
Ingalunda! mig kommer den icke att röra, mitt directeurs6kap
är slut, och jag har redan flyttat ifrån den ort, delden
bank var belägen, med hvilken jag hade att befatta.
Jag borde således yrka det strängaste ansvar på bankdirecteurer,
men jag fordrar att desse äfven matie hafva fred
och ro som andra menniskor, och att de ej må befara, att
livar och en, som nalkas deras hemvist, ej kommer med en
stämning i näfven, för att spika upp på hans port etc.
Sedan jag föreslagit borttagande af den i5 §:n, vågar jag
föreslå en ny redaction, så lydande: Sedan bank enligt 11$.
§:n blifvit i concurstillstånd försatt etc.
Frih. Boye, Ludv.: Utan all afsigt att vilja klandra
bordläggningen af BorgareStrs inbjudning, finner jag mig
likväl i frågans nuvar. skick, d. v. s. så länge det beslut
pluraliteten fattat mäste gälla som lag, tvungen att alldeles
motsätta mig den siste talarens begäran. I rak conseqvens
med hvad jag under öfverfiiggningen om 1 §:n af Gr. Frölichs
förslag yttrade, nemi. att om den §:n antogs, så skulle
privatbanker uppstå utan allt correctiv; i rak conseqvens
dermed begär jag nu fastställelse af den nu föredragna §:n
och döljer icke mitt skäl dertill, eller att denna § fordrar
en sådan stränghet, alt jag derifrån slutar, det sådana banker
aldrig skola uppstå. Kunde jag förutse att BorgareSt:s
inbjudning lomme att antagas, och jag således finge lossa
mig ifrån de band, som pluralitetens beslut pålagt mig, då
först skulle jag öfvergå till Hr Aminoffs framställning. —
Jag begär slutligen att mig må ursägtas, alt jag icke kan
längre skänka Gr. Frölich det missförstådda begrepp han
för andra gången framställt ang:de Östgötha privatbank.
Jag ber att få förutsända den förklaring, att jag icke är
actieägare, icke låntagare i denna bank, och att, ehuru jag
går att snart bosätta mig i Östergöthland, jag hoppas icke
komma i behof att i densamma söka lån. Jag talar således
utan väld, endast efter den kännedom jag äger om beskaffenheten
af Östgötha bank. Gr. Frölich har behagat gifva
en tydning åt dess beskaffenhet, sådan, att oftanämnda bank
i omdömet innebure en mindre säkerhet än den Wermländska.
Hr Grefven har icke bevisat detta; jag frilager mig,
likaväl som Hr Grefven, ifrån besväret att bevisa mitt omdöme;
allt nog, jag förklarar det jag anser Östgötha privatbank
innebära samma ansvarighet och säkerhet som den
Wermländska.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag anhåller först att få
veta huruvida prot.utdr. från PresteSt. ankommit rör:de deras
beslut i denna punkt eller öfver ämnet i allmänhet, och
att i sådant fall beslutet i i5 §:n måtte uppläsas.
Undert. Ridd.Secret. uppläste PresteSt.‘s beslut ronde
i5 §:n, så lydande: i5 §:n ogillades, sadan den af Utsk.-n
D e ii 24 Februari f. m.
599
linnes föreslagen, oell antogs för densamma följande lydelse:
''Skulle, sedan enskild bank blifvit fullständigt utredd, tillgångarna
finnas otillräckliga för inlösen af alla utelöpande
sedlar oell skuldförbindelser, då skola de fordringsägare, som
återstå, vara berättigade alt för sina fordringar lagsöka en
eller flera af bankens delägare, efter eget godtfinnande, med
samma utmätningstvång, som för skuld af den mest executiva
beskaffenhet; skolandes denna rättighet äfven vidtaga,
såvida icke bankens utredning inom sex månaders tid blifvit
fullbordad, efter hvilken tids förlopp ali betainingsrätt emot
banken, för dess utelöpande, till inlösen icke anmälda sedlar
upphörer; hvarefter den eller de, som sålunda liqviderat
bankens brist, äga rättighet att af de öfriga delägarne utbekomma
hvad på deras Jagliga andel i förhållande tilt
teckningen belöper."
Hr Rosenblad: Jag instämmer med den föregående
värda talaren i afseende på hans yttrande, alt den i5 §:n i
förslaget, som i conseqvens med beslutet vid den 1 §:n bör
antagas, kommer att tillintetgöra möjligheten att se privatbanker
uppstå. För min del lager jag mig friheten förklara,
det jag tager för afgjordt, att det enstaka beslut, som
R. o. Ad. fattat, i hvilket icke något annat Stånd instämt,
icke kan blifva R. St:s, så mycket mindre som Gr. Frölichs
förslag inom det Utsk., der det framlades och under hans
egen liandläggning, ej förmådde tillvinna sig mer än en enda
röst, nemi. auetors, den ädle Grefvens egen. Man kan
således förutsätta, att R. o. Ad:s beslut ej blifver R. St:s,
och under denna förutsättning anser jag mig böra liandia
så som aldrig detta beslut liade tillkommit, utan som blefve
något af de öfriga Ståndens beslut gällande. Äfven i den
händelse man skulle följa 1 §:ns ledning, så innebär den alldeles
icke samma stränghet som den i5 §:n (jag hörde med
mycken uppmärksamhet på den ädle Grefven, men förnam
honom ej yrka propos. derpå). Jag får säga, att Utsktns
förslag är mycket strängare, ehuru Utsktn icke lemnat dea
oinskränkta näringsfrihet i stiftning af privatbanklagar, sorn
Gr, Frölich föreslagit och R. o. Ad. för sin del beslutat.
Gr. Frölich stadgar för rättigheten att lagsöka directionens
ledamöter, att banken skall hafva brustit uti inlösen af sina
sedlar, då deremot Utskm stadga helt simpelt: Innehafvare
af oi 11 löst creditsedel eller invisning äge jemväl etc. Således
har Grefven bort vara strängare och häruti består det
haltande.
Grefven har gjort en liknelse mellan enskilda skuldsedlar
och privatbankssedlar; det vore orimligt att för lifgifvande
af de förra begära Konungens tillstånd. Det är något
helt annat. En enskild mans skuldsedel måste inlösas,
när namn finnes undertecknadt af den, som sedeln utgifvit;
men så är icke förhållandet med den solidariska ansvarighet,
<5oo
Den 24 Februari f. m.
som Gr. Frölich föreslagit, I England ar den solidariska
ansvarigheten sådan, atl der söker jag hvilken af bolagsmännen
som helst, men så är icke här tillstyrkt. Hade jag den
minsta anledning att förmoda att R. o. Ad:s beslut i första
§tn, d. v. s. att Gr. Frölichs förslag blefve R. St:s beslut,
då skulle jag på det högsta påyrka alt i5 §:n antogs med
den förändring, att ”directionens ledamöter” utbyttes emot
orden — ”medlemmar af bolaget,” och således skyldighet åläggas
bolagsmännen att när som helst kunna lagsökas på samma
sätt sorn den, hvilken utgifvit en enskild revers, derför
kan knifvas; men just derför, att jag icke kan tro alt förhållandet
blifver sådant, och att en högre pröfning kommer
att äga ruin af upprättande bolagsreglor, innan privilegier
till bankrörelses bedrifvande meddelas, så tror jag att andra
grundsatser kunna antagas, än dem Gr. Frölich framställt,
och då i vårt land det ar ett af erfarenheten styrkt factura,
att den verkligen solidariska ansvarigheten, eller den då man
kan lagsöka hvarje bolagsman när sorn helst, är omöjlig,
ty en sådan ansvarighet kunna ej andra än större handlande,
stora bruksägare, m. e. o. inga andra än mycket rika
personer underkasta sig; så skulle ej privatbanker kunna
uppstå annorlunda än genom ofvan qvalilicerade personer,
d. v. s. stora handlande, och då lätt kan inses huru litet
ansvarigheten i Gr. Frölichs förslag suppleerar den verkliga,
då hvarje lottägare medgifves rättighet att transportera sin
andel i skuldsedeln på annor person och den transporterandes
ansvarighet efter passerade 6 månader upphörer, sätter
jag mycket ringa värde på en sådan ansvarighet. Det enda,
som kan gifva en sådan ansvarighet något värde, är att
äga en skicklig och god direction, en sådan som den Wermländska
banken ägde, och som räddade Wermlands bolag under
den kris, som delta bolag var underkastad!; ty i sanning,
den der underskriften omkring örnen på de Wermländska
sedlarna bade varit af föga värde, om ej den goda förvaltningen
funnits. Dess sammansättning af alla inom provinsen
varande särskilda samhällsclassers mest redbare män ifrån
bonden till den store handlanden och possessionaten, denna
sammansättning af utmärkt aktade män, hvars enskilda förmögenhet
mångdubbelt öfversteg det belopp, hvartill denna
banks utelöpande sedlar uppgingo; det var den, som gjorde
säkerheten. Täger man bort möjligheten att få en sådan
direction (ty medlemmar af en sådan i Sverige kunna ej vara
sådane, som åls k il I ige Engelsmän, hvilka kunna vara
sjelfägare af en bank, utan våra medborgare hafva kanske
en eller annan actie i banken, utan inträde i directionen,
endast af nit för saken) genom att ålägga dem att exponera
sig derför att hvarje innehafvare af en invisning på banken
kan lagsöka dem; så fruktar jag, att de skola rädas för att
utsätta sin credit för något sådant. Alla skola anse sig expo
-
