# ID: svediakorp-gov495
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 144,935
# sentences: 4,960
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


P r o t o c o 11,
lia Ilna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adelil,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Arén 1840 och 1841.
Tjugonde Häftet.
STOCKHOLM.
Hörbcrgska Boktryckeriet, i84t.
Onsdagen den 3 Februari 184 r.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.utdr. för den 3o sistl. Januari.
Justerades pleni-prot:n för den i3 sistl. Januari f. och
e. m.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännngaf, alt Hr Ingelotz,
Wilh., ledamot i Ridd.Utsk., anmält sig af enskilda angelägenheter
samt andra göromål vara hindrad att fortfara med
sin befattning såsom nisk.ledamot, men anhållit att det
oaktadt blifva vid sin riksdagsmannarätt bibehållen; hemställande
Hr Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla denna
hans begäran.
Ropades ja.
Hr Landtm, anmodade i anledn. häraf Hrr Electorer,
att vid deras nästa sammanträde välja en ledamot i Ridd.-  Utsk. i Hr Ingelotz's ställe.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskis den
3o sistl. Januari på bordet lagda förslag till R. Sl:s und.
skrifvelse N:o 206, i fråga om rotering af utsockne-frälsehemman
i Halland.
Hr von Schantz, Malcolm Gustaf, hade inlemnat
ett så lydande anförande:
Al sjukdom hindrad att på Riddarhuset vara tillstädes,
då Fl. Bevilln.Utskrs betänk. N:o 35, ang:de stämplade pappersafgiften,
der till öfverläggning förevar och till Utsk.
återremitterades, anhåller jag ödmjukast att nu få afgifva
nedanstående anmärkmr vid samma betänk., dem jag bort
och äfven ämnat vid förenämnda tillfälle framställa.
Sedan uti 1812 års chartse-sig.förordn. blifvit stadgadt,
all transporter och byten skulle skrifvas på stämpladt
papper såsom vanliga fullmakter, meddelade K. M., uli nåd.
bref den 19 Januari 1813, den förklaring häraf, att nämnda
stadgande, i hvad militären rörde, endast hade afseende
på ocli skulle tillämpas vid transporter från ett regemente
till samma grad inom ett annat regemente, meri att
transporter, bylen och löneresolutioner. inom samma regemente
och samma grad, såsom ofta endast åsyftande
4
Den 3 Februari f. m.
en nödig reglering för reg:tets tjenstbarhet, skulle skrifvas på
ostärapladt papper, så att en officer aldrig skulle lösa fullmakt
mer än en gång i samma grad vid samma reg:te,
hvaremot en officer, vid en grads erhållande, genast borde
lösa fullmakt, icke efter den lägre lön han kunde erhålla,
utan efter högsta lönen inom graden, om också"ingen lön
åtföljde fullmakten. 1 alla sedermera utkomna chartae-sig.-  förordningar har, i afseende på transporter oell byten, samma
stadgande influtit som i 1812 års, endast med den skilnad,
att procenten blifvit nedsatt; och 1813 års K. bref
liar således varit en förklaring öfver alla omförmälda förordningar.
Då nu af Bevilln.Utskts utlåt, vid 10 §:n synes,
att förberörde nåd. stadgande varit för Utsk. okändt, tager
jag mig friheten hemställa, att i 5 §:n af denjnya förordningen
om stämplade pappersafgiflen innehållet af i8i3 års
K. bref måtte få inflyta, och sålunda allt missförstånd förekommas.
Hvad för öfrigt angår Utskts hemställan 0111 förhöjning
of den emot cancelli-gebiihren svarande chartan för
transporter inom samma grad och corps från 3 till 6 rcdr,
0111 hvilken afgift stadgas i 10 §:n, så bör jag lästa uppmärksamheten
derpå, att denna framställning är alldeles oberoende
af frågan 0111 de i 5 §:n föreskrifna afgifter.
I sammanhang härmed får jag, med instämmande uti
5:te punkten af den reservation, Hr Prytz vidfogat Bevilln.-  Utsk:s ofvanåberopade betänk., yrka, att chartae-sigillutaellppbördsmännen
inom K. M:s Cancelli må för framliden få
sig tillerkänd enahanda försäljnings-provision, som af andra
försäljningsman för stämpladt papper i Stockholm ålnjutes,
eller fyra procent. Den skilnad i ersättning, som i detta
afseende vid sista riksdagen stadgades för redogörarne inom
K. Cancelliet och andra försäljningsman, saknar, på satt Hr
Prytz redan ådagalagt, både billighets- och rättsgrund, då
man blott fäster sig vid det olika besvär, som för de förra
uppkommer derigenom, att de, i stället att mot contant betalning
utlemna chartonia, nödgas genom en besvärlig skriftvexling
öfver hela Piiket indrifva beloppet af det stämplade
papper, hvarmed de utfärdade expeditionerna äro belagda.
Lägges nu härtill den vidlyftiga bokföring och redovisning,
som ett så beskalfadt uppbördssätt mäste för K. Cancelliets
redogörare medföra, så torde en hvar inse billigheten deraf,
att nämnde redogörare hädanefter få tillgodonjuta åtminstone
lika vedergällning med andra till försäljning af stämpladt
papper antagna personer.
Örn remiss af detta mitt anförande till Bevilln.Utsk. får
jag vördsamt anhålla.
Bemilterades till Bevilln.Utskottet.
Fortsattes pröfningen af Lag- samt AIlm.jBesvärs- och
Ekon.Utsktns den 9 och 23 sisth Januari på bordet lagda
Den 3 Februari f. m.
5
Utlåt. N:o 28, i anledn. af gjorda anmärkt):!' vid Utsk:ns
betänk. N:o 3, ang:de grunderna och villkoren för hemmansklyfning
samt afsöndring af jord eller andra lägenheter
från hemman.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag får
förnya den framställning, jag hade äran göra i sista plenum,
vid början af discussionen i detta ämne, nemi. att betänk.,
mätte punktvis föredragas. Detta hindrar ej att under elis—
cussionens lopp en talare, som anser sig behöfva citera en
annan §, än den föredragna, kan göra det under åberopande
deraf, blott föredragningen sker punktvis, oell således särskild
propos. för hvarje § framställes. Jag anhåller om Hr
Frih. o. Landtmts propos. härå.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Det är visserligen nödvän
digt,
att betänk, föredrages punktvis, men jag anser det äfven
vara af nöden, att det först tillåles att discutera frågan
i allmänhet. Måhända skulle det äfven förkorta de discussioner,
sorn sedermera för hvarje punkt särskildt komme att
äga rum.
Hr von Hohenhausen: Om R. o. Ad. finner .för
godt all bifalla hvad Hr Lagerhjelm nu framställt, så har
jag visserligen ingenting deremot. Jag hade likväl trott, att
när saken redan under ett helt eftermiddags-plenum blifvit
discuterad så temmeligen allmänt på alla sidor, så skulle
den nu kunna punktvis föredragas. Det är af sådan anledn.
, som jag tillsvidare vidhåller den framställning jag
redan gjort, intilldess jag får höra att R o. Ad. är af
annan lanke.
Frih. Boye, Ludv.: Jag förenar mig i den anhållan,
Hr von Hohenhausen gjort derom, att betänk, måtte punktvis
föredragas, men jag hoppas, att, äfven sedan det blifvit
punktvis föredraget, principerna måtte slå öppna; ty annat
är, mine herrar! detaljerna och annat principerna. Om jag
t. ex. i lista capitlet, genom hvad jag der antager, skulle
så binda mig, att jag ej sedan kan fritt bestämma den princip,
som afhandlas i det 2:dra capitlet, så tror jag att ändamålet
vore förfeladt.
Hr von Hohenhausen: Jag erkänner mig ej hafva
rätt uppfattat Frih. Boyes anförande. Jag hade äran nämna
och föreslå, att betänkts föredragning lill afgörande
punktvis ingalunda skulle lägga hinder i vägen, att vid
discussionen om hvarje särskild § anföra hvad man önskade
ifrån andra §§, eller öfver principen i det hela; men om
förslaget till afgörande skall föredragas punktvis, så anser
jag det för min del ej vara möjligt, att man sedan särskildt
skulle kunna afgöra principerna, sedan man redan antagit
§§:na, hvari de finnas. Denna framställning gör jag, emedan
jag ej rätt fattat Frih. Boyes mening.
6
Den 3 Februari f. m.
Frih. Boye; Den värde ledamoten har, om jag ej hört
orätt, i de sista orden af sitt yttrande gifvit ett nytt skäl
åt min framställning, nemi. att man må discutera betänk,
punktvis, men att det hela derefter må kunna afgöras utan
hinder af de omdömen, som man fällt vid de särskilda punkterna.
Om den värde ledamoten med uppmärksamhet Ilar
genomläst detta förslag, så har han utan tvifvel funnit att
det felar mot sitt eget ändamål. Det är egentligen vid dessa
brister, som jag ämnar fästa mig; de ligga i 2:dra capitlet.
Jag öfverlemnar nu lill honom sjelf, om han vill genom de
beslut, som fattas i i:sta capitlet, lägga hinder i vägen för
sig alt afgöra hvad rätt och skäligt kan vara i afseende på
det 2.‘dra capitlet. Jag förnyar således min anhållan, att
betänk, väl må punktvis föredragas, men att den discussion,
som punktvis föregår, ej må lägga hinder i vägen för R. o.
Ad. att i det hela fatta det beslut, som R. o. Ad. finner
vara rättast.
Hr Lagerhjelm: Jag får vördsamt förnya min första
framställning, att väl föredragningen måtte ske punktvis;
men då principen har inflytande på flera punkter, så
mäste väl discussionen öfver principen få äga rum, då den
första af de punkter förekommer, hvarpå den har inflytande,
och om då talaren är nödsakad att återgå till inledningen
af betänk., eller alt discutera flera punkter på en gång,
för principens skull; så har jag ansett, att han dertill borde
vara berättigad, och att denna reservation bör äga rum, när
nian tillförbinder sig att discutera belänk. punktvis.
Hr von Hohenhausen: Om principen efteråt skulle
förekomma till öfverläggning, sedan betänk, blifvit punktvis
föredraget, så har jag svårt att uppfatta formen derför på
mer än två sätt; antingen så, att det skulle tillgå såsom
vanligen och alltid sker uti Deputerade Kammaren i Frankrike
vid nya lagförslags antagande, alt först hela förslaget
genomgås punktvis oell sedan voteras på en gång öfver alltsammans;
men härvid förekommer, att delta ej är ett lagförslag,
som kan förfalla, utan det är en bestående förordning,
i hvilken man önskar rättelser. Alltså tror jag, att
detta icke gerna låter sig göra. Är åter meningen den, att,
ehuru hvarje punkt blifvit discuterad, och efter öfverläggningens
slut öfver hvarje punkt särskild propos. på dess
antagande blifvit framställd och besvarad, man likväl sedan
skall tala om principen, så hemställer jag till R. o. Ad., om
det ej vore bättre, att, ehuru tidsödande det kan blifva,
låta principen komma först och sedan gå till detaljerna af
förslaget genom dess föredragande punktvis.
Frih. Boye: Jag tror att en utväg gifves, som fullkomligt
tillfredsställer båda meningarna, nemi. den, att Hr
Landtm, och R. o. Ad. täcktes tillåta, att discussionen börjas
med 2;dra capitlet, ty det är der bristerna ligga och det
/
Den 3 Februari f. m. 7
är der, som principen egentligen förekommer. Om jag förut
i afseende på principen har bundit mig, innan jag kommer
till 2:dra capitlet, så har jag illa förfarit. Jag anhåller
alt få närmare förklara mig. Emot betänk., i hvad det
angår hemmansklyfningen, har jag intet ord att anmärka;
men vid den delen deraf, som rörer jordafsöndringar, se det
är der, mine herrar! det gäller att rädda Sverige från det
hotande äfventyr, som skulle blifva en följd af aldra capitlets
antagande; det är der principen skall concentreras och
justeras. Genom det förslag, som jag nu afgifvit, tror jag
båda ändamålen vara uppfyllda.
Hr von Rosen, Georg: Om jag visste att alla andra,
i likhet med Frih. Boye, ej hade någon anmärkn. att
göra emot i:sta capitlet, utan blott emot det 2:dra, så skulle
jag visserligen öfvergå till hans tanke, att man borde
börja med det 2:dra capitlet; men jag tror ej förhållandet
vara sådant, och förmodar att åtminstone de ledamöter, som
i förra plenum yttrade betänkligheter vid i:sta capitlet, äfven
nu lära vidhålla dem. Mig skall det vara likgiltigt
med hvilketdera capitlet vi börja, emedan jag tror att de
äga ett nära sammanhang med hvarandra, och då jag således
anser likgiltigt, om man börjar med hemmansklyfningen
eller med jordafsöndringen, så tror jag det vara bäst alt i
vanlig ordning börja med början.
Hr von Hohenhausen: Jag är helt och hållet förekommen
af Hr von Rosen, och förenar mig Uti hvad han
har anfört.
Frih. Cederström, Jacob: Frih. Boye har yttrat,
att den egentliga principen vore att finna i 2:dra capitlet af
förslaget. Jag tror likväl, att Frih. Boye bort finna samma
princip vara gällande för det 1 :sta capillels innehåll; eller
kan väl Frih. Boye neka att en obegränsad hemmansklyfning
är ledande till alldeles samma mål, som den afsöndring,
hvilken i 2:dra capitlet förekommer, och att detta ej är
hjelpt genom 2 §:n i i:sta capitlet, som definierar oss, så
godt den kan, hvad med besultenhet förslås? Från åsidosättande
af den grundsats, att hvad i lag förut stadgadt
varit bör efterlefvas, hafva dessa författningar härflutit i så
väl 1827 års författning, som i83i års förklaring, och jemväl
detta förslag. Man har förgätit alt efterse hvad som
efter metod och undervisningar kan till mantal läggas och
hvad som särskildt till torp eller lägenhet skattläggas skall,
och man har lagstiftat efter hugskott, så väl i lista, som i
det 2:dra capitlet. Om man inskränker sig i afseende på
hemmansklyfningen till jordområde, som efter metod och
undervisning kan lill hemman läggas, och om man ej tillåter
afsöndringar, der det ej är frågan om klyfning eller
liemmanlalsläggning, då kommer man inom lagens gräns
tillbaka, och då blir det endast upplåtelse på viss tid af
8
D < n 3 Februari f. in.
jord, som aldra capitlet får till föremål. Ända ifrån Gustaf
I:s tid hafva förminskningar af skattskyldig jord varit förbjudna,
tills i sednare tider man funnit för godt att genom
s. k. afsöndringar förrycka Kronans rätt till skatt af jorden
och att derigenom skapa rättegångar om denna skatt. Jag
skulle tro att det är likgiltigt i hvilken ordning man föredrager
betänk., emedan samina brist på grundsats finnes ifrån
den första §:n till den sista igenom hela förslaget.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Ståndet finnér utan
tvifvel hufvudsaken vara att komma till något afgörande,
och att tvisten om sältet ej bör vara mycket tidspillande.
Jag gör mig förvissad, att de herrar, som ämna deltaga i
öfverläggningen, hafva läst ej mindre det aldra capitlet än
det första. När nu några af dem redan erkänt, alt det är
en sådan åtskilnad emellan dessa capitel, att de ganska val
kunna afliandlas hvart för sig; så hemställer jag, om ej
lämpligast vore att bifalla Frih. Boyes framställning. Hans
mening har nemi. endast varit, att det aldra capitlet först
borde komma under öfverläggning, emedan deruti innefattas
stadganden rörande de grundsatser, som han ansåge böra
först afgöras. Jag önskar således, att R. o. Ad. täcktes tillåta
ett sådant föredragningssätt, och är förvissad, att ingen
mening derigenom blir undertryckt.
Frih. Boye: Jag hade sannerligen väntat, att Frih.
Gederström skolat lemna något afseende åt den skiljaktighet
i princip, som framstår i i:sta och 2:dra capitlen. Första
capitlet, som angår hemmansklyfningen, erkänner nödvändigheten
af besuttenhet; 2:dra capitlet deremot, som handlar
om afsöndring af jord, borttager detta villkor. Äfven frågar
jag: kan väl den skilnad, som äger rum emellan båda
capitlens olika principer, undfalla någon af eder, mine herrar?
Lika med Frih. Cederström anser jag visserligen det
i:sla capitlet ej vara något fullkomlighetsverk; men jag ser
ingen våda deraf, enär den hufvudsakliga angelägenheten,
nemi. besuttenhetens bevarande, der är respecterad. Deremot
finner jag faran ensamt, eller åtminstone till största
delen, ligga deruti, att i 2:dra capitlet är villkoret af besuttenhet
borttaget. Likväl och för att ej uppehålla tiden
med frågan om föredragn.sättet, underkastar jag mig hvilkendera
metoden, som Hr Landtm, behagar antaga, blott
jag är förvissad derom, att, ehvad man afgör i lista capitiet,
man likväl ej binder händerna på sig i frågan om besuttenhet
under de förhållanden, som afliandlas i det 2:dra
capitlet.
Hr von Rosen: För alt slutligen komma till något
resultat, skulle jag önska att föredragningen började med
första capitlet, derföre att första, andra och tredje §§:ne
egentligen äro de §§, som afhandla sjelfva principfrågan om
be
-
Dcu 3 Februari f. m.
9
besuttenhet. Om Frill. Boye liar funnit att andra capillet
helt och hållet afviker ifrån det första, och önskar, att denna
princip äfven i ardin capitlet blir iakttagen, så torde det
vara skäl alt börja nied irsta capillet irsta och ardra §§rna,
ty jag tror ej att vi komma längre, så framt vi ej få börja
dermed.
R. o. Ad. beslöt att utlåt, skulle punktvis föredragas i
den ordning, livaitill detsamma föranledde, och att början
skulle ske med irsta capillet.
i Cap. i, 2 och 3 §§:ne.
Hr von Hohenhausen: Vid de nu upplästa §§:na hatjag
för min del blott en obetydlig anmärka, att göra, ty jag
anser dem i öfrigt, sådana de nu äro, böra antagas. Denna
anmärkn. inskränker sig dertill, att der står: ”och jemväl
deraf utgöra de med hemmansdelen förenade utskylder.”
Med utskylder förstås i allmänhet penningeutgifler, men
hemmanen aro äfven belagda med andra särskildta onera,
och just dessa onera är det, sorn förutsätta att hemmansägaren
skall vara så besutten, att han kan hafva de dragare,
som erfordras, för att utgöra en del af dem, såsom
snöplogning, skjutsning/- väglagning m. m. Jag anser således,
alt ordet onera på alla de ställen i denna författning,
der ordet utskylder nämnes, bör dermed förenas, emedan
en besutten hemmansägare bör kunna utgöra både utskylder
och onera, för att kunna uppfylla alla de åligganden och
skyldigheter, som för en hemmansdel i Sverige afsedda äro.
Hr Lagerhjelm: Jag bär intet emot irsla §:n, hvilken
uttalar Utskms princip, som i sig sjelf är god och riktig.
Det är en tvingande nödvändighet, som här finnér plats,
nemi. alt medgifva bosättning till större latitud än hittills;
men då man sålunda antager irsta §:n, så medgifver man i
och med detsamma, att hemman får klyfvas ända derhän,
att ingen annan inskränkning äger rum, än möjligheten af
besuttenhet. Då bör man i 2tdra §:n mera bestämdt och
på ett annat sätt säga hvad som menas med besuttenhet.
Först hafva Utskrn der i början infört några ord, hvilka
böra utgå; der slår nemi.: ”i medelmåttiga år.” Jag anser
att de personer, som äga jord, böra vara bergade både i
svåra och i goda år, och att den grunden åtminstone måtte
bibehållas för besullenhets-ideen i Sverige, att åbo kan vara
besutten äfven i svåra år, och ej endast i de goda. Detta
skulle leda till ett proletär-systeme i stället för besuttenhet,
hvilket mäste vara alldeles falskt. Vid samma § anmärker
jag ytterligare, att dertill fordras, att besuttenhelen
må kunna definieras sålunda, att fyra arbetsföra personer
må kunna af ägornas afkastning underhållas. En arbetsför
person kan underhålla sig sjelf, utan att han behöfver vara
20 H. 2
10
Den 3 Februari f. ra.
jordägare, och fyra arbetsföra personer kunna det äfven.
Distinctionen tyckes vara felaktig och böra förändras lill
följande: arbetsför karl bör der kunna försörja
hustru och barn.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag har för min
del, såsom deltagare i lagstiftningen, alltid trott, alt man
stiftar de säkraste och bästa lagar, ju närmare man följer
rättvisan; och jag kan ej finna annat, rin att just, till följe
af denna princip, ali jords klyfning måste vara fri och obegränsad.
Lika litet som man kan sälta någon gräns för
maximum af ägande jord i någons hand, lika så litet kan
man, med rättvisans bibehållande, sätta någon gräns för
klyfning af denna jord. Hvar och en mäste hafva sin frihet
att köpa och förvärfva så mycken jord han mäktar, utan
någon inskränkning af lagstiftningen. Jag har vid föregtde
riksdagar sökt utveckla denna princip i dess tillämpning,
och visat alt den är öfverensstämmande med individernes
bästa och hela landets fördel. I samma mån man vill hindra
menniskor alt kunna bosätta sig, att blifva sina egne
och kunna förvärfva jord, så må man ej förundra sig, att
pauperismen och brottsligheten tilltager. Om man tillät något
hvar att sköta sig sjelf, så skulle R. St. och Regeringen
få ganska mycken lindring i sina besvär, till allmän
båtnad. I i §:n står: att ”hemman, som under stadgad
åborätt äro upplåtna, få klyfvas till hvad hemmantal som
helst, allenast en åbo å den utklufna delen är besutten.”
Detta later ganska liberalt; men när man kommer till i §:n,
så får man se, att denne åbo, som jag ansåg vara en persona
physica, är en persona moralis och innehåller i sin
natur 4 personer, således en mer, än sjelfva Gudomen, ty
det skall vara 4 personer, som böra hafva sin föda af
livad i I §:n säges att en åbo bör äga för att vara besutten.
Dessutom är besuttenhet ett så ofantligt relativt be
grepp,
alt om jag vill i penningar bestämma hvad en menniska
är belåten med och kan lefva af, så skulle i en provins
kanske till och med tre personer kunna lefva af hvad
som blott förslår för en enda person i en annan provins. Jag
känner närmare tvänne provinser, nemi. Malmöhus län och
Kronobergs län, och jag drager intet ögonblick i tvifvel, det
ju tre Kronobergare kunna lefva af hvad en Malmöhus-ho
behöfver till sitt underhåll. Sedan jag vid föregtde riksdagar
drifvit denna thes och sökt bevisa den ur förnuftskäl;
så har jag i Skåne för 1 år sedan gjort mig närmare underrättad
om verkliga förhållandet. Under mitt vistande i
Lund träffade jag en prest, som var ifrån Stäfvige pastorat,
hvarest hemmansklyfningen sades vara långt drifven och dit
jag ämnat resa, för att sjelf undersöka förhållandet. Men
af denna prest, som var en mycket förståndig och klok man,
erhöll jag alla de upplysningar jag önskade, mycket full
-
Den 3 Februari f. m.
eländigare än jag kunnat sjelf förvärfva dem. flan var i
början mycket emot lieromansklyfningen och fruktade framför
allt, att presterne ej skulle kunna få ut sina inkomster
af dessa små hemmansägare. Jag bad honom då att få svar
pä några frågor, sorn jag ville framställa. Jag började t.
ex. med att fråga, huru stor jordlott, som hvarje hemmansägare
kunde hafva? Derpå svarade han, att ett fjerdedels
hemman var klofvet i i3 delar, af hvilka mer och mindre,
men i ungefärligt medeltal i tunnland belöpte sig på hvarje
lott. Sedan frågade jag, huru deras hus voro byggda.
Svar: på samma sätt, som böndernes i allmänhet och t. o.
m. så mycket hattie än de äldre bondstugorna, att de hade
brudgolf. Sedan frågade jag huru de lefde, och om de kunde
försörja sig. Svar: de lefva väl och ulan att ligga någon
till last; deras harti gå i skolan och få samma uppfostran,
som den förmögnare allmogens barn. På ytterligare
frågor lick jag vela att Kronan der får sin rätt fullkomligt
ut, ulan några restantier. Ingen af dessa små hemmansägare
hade på minsta sätt fallit socknen till last, och der var
egentligen ingen, sorn kunde anses fattig, utom just den, som
hade rädt om den egendom, genom hvars klyfning dessa
små hemman hade uppkommit. Han var genom siri misshushållning
den fattigaste af alla. Man behöfver för öfrigt
blott kasta sina blickar på Dalallmogen, der det knappast
finnes någon, sorn ej har en liten jordlott, och likväl ser
man ej der något större elände eller fattigdom, än annorstädes,
utan tvertom en mycket större sinnesfröjd och fosterlandskänsla,
än i någon annan provins. Och jag fruktar
verkligen, att mången, som ifrar emot hemmansklyfningen,
låter sin egennytta bedraga sig derutinnan, att han befarar
att ej fä sina legohjon för lika godt pris, sora hittills, ifall
de kunde förvärfva små hemmanslotter. Jag tror tvertom,
att sådaue små hemmansägare skulle finna sin uträkning i
att ingå accord med dem, som hafva större jordpossessioner,
och dagtinga med dem om en viss betalning, då de ej behöfva
sitt arbete vid egen gård. Slutligen vill jag blott anmärka,
att i 3 §:n står: ”är hemman så beläget, att en åbo
af andra näringar, såsom sjöfart, fiske eller dylikt, kan hafva
siiker och ständig förtjenst, då bör sådant vid fråga
om besutténhet i särskild beräkning dertill ingå.” Jag vill
fråga, om i någon del af Sverige sjömannen kan räkna på
en ständig förtjenst af sin sjöfart. Jag tror det ej, och
pä samma sätt är det äfven med fisket och allt annat.
Låtom alltså i Herrans namn hvar och en vara betänkt på
utvägarna till sin egen bergning. Fordomdags var här i
Sverige — t. o. m. under hedendomen — en allmän trefnad
och välmåga, och hvarföre? — Kanske just derföre att de
regerande den tiden om sommaren voro på sina vikingafärder
och om vintern höllö de ting och dessemellan kiintpalekar
och läto folket sköta sig sjelft. Jag tror att Regering
13
Ben 3 Februari f. m.
och Ständer kunde spara sig mycken inrida och göra landet
den aldia största tjenst, om de blott ville stifta rättvisa lagar
samt vaka öfver deras iakttagande, och för öfrigt låta
hvar och en sköta sig sjelf. Jag får således på det högsta
tillstyrka, alt all fråga om besnttenhet måtte nr författningen
alldeles uteslutas, och att det må öfverlemnas åt en
hvar att pröfva burn mycket han behöfver för sin bergning
och förvärfva sig detta pä bästa sätt: och ifall U. o. Ad:s
beslut ej skulle blifva sådant, så får jag på förhand nedlägga
min reservation deremot, emedan min helsa och andra
göromål troligen ej tillåta mig att deltaga i öfverläggningen
ända till slut.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: En värd ledamot
har emot den princip, som finnes nedlagd i irsta capitlets
2:dra §, gjort den anmärkt)., att lagstiftaren ej vore berättigad
att göra inskränkningar i hvars och ens rättighet att
fritt disponera öfver sin egendom; men den värde ledamoten
torde dock medgifva, att de med samhället afsedda ändamål
alldeles icke skulle, ulan alla sådana inskränkningar,
kunna ernås. Likväl tror jag, att det förslag, som i 2 §:n
af irsta capitlet är framstäldt, alltför mycket gör ingrepp i
äganderätten. Jag anser det vara högst nödvändigt att med
varsamhet tillvägagå i detta afseende. I förra plenum tog
jag mig friheten fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på följderna
af en sådan öfver höfvan sträckt inskränkning, äfvensom
på de olyckor, som otvifvelaktig! skulle uppstå, i
händelse 2:dra capitlet, som handlar om jordafsöndring, blefve
antaget. Jag tager mig nu friheten åberopa hvad jag då
yttrade, nemi att den föreslagna högre besuttenhets-beslämmelsen
för hemman medför, om den antages, en inskränkning
för de fattigare folkclasserna i möjligheten all förvärfva
sig egen jord, och att det ingalunda är ådagalagdt, att denna
åtgärd att försvåra hemmansklyfningarna utgör ett nödvändigt
villkor för ernåendet af de flestes trefnad och en
allmän säkerhet inom landet, utan att motsatsen häraf snarare
skulle komma att inträlfa. Jag ansåg derföre förslaget
i denna 2 § innefatta ett, ej allenast rättsvidrig!, utan ock
samhällsskadligt förnärmande af hvarje persons dispositionsrätt
öfver hvad han äger. Dessutom nämnde jag, att jag
ansåg det högst inconseqvent alt för den fattigare delen af
folket försvåra förvärfvande af eget jordbruk, så lange några
andra utvägar för dess försörjande ej vore beredda.
Jemte det jag får åberopa dessa yttranden, täger jag mig friheten
till ytterligare stöd för min åsigt för R. o. Ad uppläsa
hvad en ledamot inom den särskilda comiteen, nemi. Hr
Just.cancelleren Faxe, i detta afseende yttrat uti sin reservation,
der lian säger: att det vore ”orättvist att stadga sådana
villkor för ägande eller besittning af jord, att en ordentlig
och flitig fast mindre bemedlad arbetare betoges möjlig
-
D c ii 3 Februari f. m.
i3
liden ali förvärfva fast egendom och såmedelst vinna det
oberoende, hvars eflersträfvande är oskiljaktigt från hvarje
hällre natur. Granskar inan de yttranden läns-comiteerna
i ämnet afgifvit, så finnér man alt missbruken emot författningen,
jemte saknaden af controller för dess efterlefnad,
är livad som egentligen öfverklagas. Val hafva åtskilliga
läns-eomite'er ansett de i författningen bestämda villkor otillräckliga
alt grundlägga en sjelfständig besutlenhet; men varsamheten
bjuder att icke ändra det bestående, utan att fullt
gilltiga skäl dertill förekomma: och sådana äro i förevarande
fall icke ådagalagde; icke ens är det uppgifvet, att innehafvare
af hemman eller hemmansdelar, så beskaffade att
Abo enligt ifrågavar. 2 § må anses derå besutten, varit de,
som ökat fattighopen, såvida icke andra förhållanden, såsom
laster och lättja eller synnerliga olyckshändelser, verkat
obeståndet, då följden säkerligen blifvit lika, ehvad hemmanet
varit större eller mindre. Det bör icke heller förbises,
att ifrågavar. lagbud bestämmer den yttersta gränsen för
besutlenhet eller den, inom hvilken ännu linnes möjlighet
för en ordentlig och flitig arbetare att hafva, icke lik, ulan
tarflig bergning för sig och de sina. Härtill må för öfrigt
läggas, att de förhållanden, som öfverklagas, så mycket mindre
kunna anses hafva sin orsak i författningen, som, enl.
hvad läus-comiteernc nästan enhälligt upplyst, de skedda
hemnaansklyfningarna tillkommit utan allt afseende på eller
kännedom om författningens föreskrifter, samt alt just den
öfverklagade fortgången af jördens klyfning och styckning
visar, att folklynnet antagit riktningen till sträfvande efter
oberoende verksamhet, samt att således en lag i motsatt syftning,
långt ifrån att hafva sin grund i allmänna tänkesättet,
skulle vara i fullkomlig strid dermed; och lika säkert det
är, att en sfi beskaffad lag i verkställigheten blefve omöjlig
eller åtminstone på allt upptänkligt sätt eluderad, lika öfvertygad
är jag äfven, alt man snart skulle nödgas återtaga
den. Fåfängt söker man genom lagar förändra folkets vanor
och böjelser, hvilka, om de tagit en skadlig riktning,
böra genom andra medel ledas och återföras.”
På grund häraf anhåller jag, att de besultenhetsbestämmelser,
sorn i 1827 års författning finnas föreskrifna, blifva
bibehållna, eller att Utsktns förslag i 2 §:u må antagas med
den förändring, att, i stället för fyra personer, som enl. det
samma
böra underhållas på ett besuttet hemman, det hädanefter
må blifva tre personer. Jag anhåller vördsamt om
Llr Landtm:s propos. härpå.
Hr von Hohenhausen: Discussionen bar nu kom
mit
in på de stora abstracla principerna om samhällets tillvaro
och den rättvisa, som hvar och en i detsamma bör åtnjuta
i dispositionen af sin enskilda egendom. Derigenom
föras vi långt ifrån ämnet in i philosophiska betraktelser,
D e u 3 Februari f. ni.
hvarigenom vi möjligen ej komma till något slut i det praktiska
af frågan. Det faller af sig sjelft, alt menniskan måste
lefva i ett lagliuiifiet samhälle; ty hon kan icke lefva
ensam likasom odjuren i skogarna, hvilka, när de blifva fö'r
många, hungern tvingar att förgöra hvarandra. Deremot,
om inan betraktar bikupan och bäfverns boning eller myrstacken,
så linues äfven hos dessa kräk den individuella friheten
inskränkt, och detta måste ännu mer ske i det menskliga
samhället, när man skall afse dess bestånd, dess framtid.
Det vore ovärdigt af en lagstiftande församling, om
den förfore så, som om samhället kunde lefva blott för dagen
, och derföre endast afsåge dess behof; med andra ord,
om lagstiftningen endast tänkte, såsom man i sammanlefnaden
ofta nog får höra, att ”nog läcker det i vår tid och
derefter ännu ganska länge;’’ men då vår tid är förbi och
målet för detta ganska länge är hunnet, då är saken nästan
ohjelplig. Detta kallas ej att föra landet till välstånd ulan
i elände, hvari menniskorna då mäste framsläpa sig.
Här har blifvit anfördt, huru i olika provinser det fordras
olika qvantitet af föda till allmogens uppehälle. Man
kunde gerna hafva gått med exemplet ännu längre och sträckt
det till China, der det lägsta folket måste lefva af de sämsta
afskräden för alt kunna lifnära sig och der likväl lagen
gör fadern till herre öfver sitt barns lif intill dess det uppnått
två års ålder; eller till dessa öar uti Söderhafvet, der
endast vissa barn få lefva. Delar af jorden kunna blifva
för trånga för dervarande menniskor och del häfver sig icke
liitt att flytta dem. Således får man icke obetänksamt vidtaga
sådana åtgärder, som kunna framkalla en massa af menniskor
utan att jemväl tillse att de hafva något att lefva af.
Här är anfördt att Dalfolket bergar sig väl, och likväl,
roine herrar! har ju just Dalarne kostat Staten stora summor
under loppet af många år, för att, medelst ett eget
skattläggnings- och skiftesverk och en mängd utaf Kronan
allonia landtmätare, reglera detta landskaps hemmansklyfning
uti s. k. besutlenheter, likasom för att understödja, vid uppstådda
missvexler, den der uppkomna stora massan af fattiga
genom Dalarnes till ytterlighet sträckta hemmansklyfning.
Yi veta dessutom alla, att just till följe af den utsträckta
hemmansklyfning, sorn der finnes, mäste Dalfolket ovillkorligen
lefva af arbete i andra provinser, öm man tänker sig
att ett dylikt förhållande ägde rum i alla de öfriga provinserna,
hvar skulle de då få föda, — hvem skulle då kunna
lemna dem arbete? Vi hafva på följderna af en ytterlig
jordafsöndring Irlands bedröfliga exempel, der ej det rika
England förmår hindra att många af den fattiga arbetande
classen dö hungersdöden, när missvext på potates uppkommer.
Vi måste väl hemta erfarenhet af deras exempel. Say
har sagt, att det ej i ett land finnes mera folk, än sorn der
kan födas, och ali man således ej behöfver befara, atl det
Den 3 Februari f. m.
i5
lian blifva för trångt.” Sismondi har svarat honom derpå
ganska enkelt oell lått. alt ”det är obestridligt att i Frankrike
under årets lopp det icke lefva t flere människor, än det
antal som der funnit föda — men luiru hafva de lifnärt
sig? — 1 välstånd eller elände? — Det är frågan.’’ —
Sismondi anmärker alt lios enskildta hushåll eller familjer
är det icke, taget på kortare eller längre tid, tillgången
på föda som bestämmer barnens antal. — En Motitmorency
med flera familjer, lian citerar, liar aldrig saknat
bröd, och likväl äro dessa slägler föga talrika! derifrån utgår
lian och visar, genom tabeller från flera länder, i hvilka
folkclasser barnamängden är starkast, och det inträffar
just i den dass, som ej kan försörja sig sjelf. Jag vill härvid
i edert minne återkalla en fern-årsberötlelse ifrån landsliöfd.
i Jönköpings län till sednaste riksdag, hvarest förekommer
en beskrifning på ett dit lydande härad och den
ordning samt det välstånd under knappa tillgångsår, som der
råder, och den trefnad, hvarmed man der lefver. I denna
berättelse omförmäles, att, när en husfader fått a a 3 barn,
är landseden den, att han, såsom det der kallas, lägger sig
på bänken. Hela samhället är ett konstens verk, som menniskans
kraft och omtanka uppbyggt, och dermed mäste det
ock underhållas, ty annars nedfäller det till sin grund, hvarifrån
det upprest sig — den vilda naturen, i hvilken öfverdrifterna
bola sig sjelfva och der intet djurslägte blifver alltför
talrikt.
Här har i sak, nemi. den under discussion varande, blifvit
anfördt, att 4 <*i'betsföra personer, beräknadt såsom ett minimum
på en hemmansdel, vore för mycket, och alt det äfven
vore stridande emot principen för denna beräkningsgrund,
ulan att 3 personel borde istället införas, ulan att något skäl
dertill blifvit anfördt. Det torde dock ej vara någon skilnad i
princip emellan siffrorna 3 och 4» åtminstone kan jag ej fälta
den. Skulle någon princip här i författningen formligen uttryckas,
så mäste det väl vara rättast all på en hemmansbrukares
hushåll beräkna såsom minimum födan för fyra
arbetsföra personer eller det erforderliga för man och hustru
samt föi- barn och ålderstigna föräldrar. Jag tror, att i
det fallet är förslaget till författning godt, och jag vill ej
vidare uppehålla tiden.
Hr von Rosen: Med anlefln. af hvad bär i dag blif
vit
yttradt, anhåller jag alt få förlänga diseussionen med ett
och annat besvarande deraf. Om jag ej hörde orätt, så ansåg
Hr Lagerhjelm, att orden ”i medelmåttiga år’’ borde ur
2:a §:n uteslutas eller förändras, under påstående, att besutlenheten
borde beräknas efter hvad hemmanen i afkastning
äfven under sämre år kunde gifva, — det vill med andra
ord säga, att §:n skulle redigeras så, att till besullenhet
fordrades det åboen af sin hemmansdels afkastning kunde pä
-
i6
Den 3 Februari f. m.
räkna bergning i missvextår, som kunna inträffa. Jag heinställer
om detta vore lämpligt. Jag kan tänka mig en ganska
stor possession, som under svåra år gifvet' en så ringa afkastning,
att åboen ej är besutten. Jag tror, att Ulsk:n i
detta fall hafva gjort ganska rätt, då de föreslagit att förhållandet
under medelmåttiga år borde ligga till grund lör
besutlenhelen ; ly kan åboen försörja sig i medelmåttiga år,
så bör han i goda år kunna bespara något för missvextåret.
Det blir för öfrigt omöjligt för domaren, eller den sorn skall
handlägga ett sådant ärende, att afgöra en sådan fråga, om
han ej hade någon term, hvarefter han kunde rätta sig, och
jag får derföre tillstyrka, att dessa ord i 2ta §:n få qvarstå.
Här är äfven yttradt emot 3:e §:n, att man borde utesluta
orden : ’’såsom sjöfart, fiske eller dylikt.” Jag erkänner
riktigheten af denna anmärkn. och skulle önska att dessa
ord komme att utgå; ty jag tror, att meningen är ganska
fullkomligt uttryckt, äfven om det endast står: är hemman
så beläget, att en åbo af andra näringar kan hafva säker
och ständig förtjenst etc., utan att man specificerar dessa
näringar. Jag får således tillstyrka, att orden ”såsom
sjöfart, fiske eller dylikt,” måtte uteslutas.
Hvad beträffar sjelfva frågan 0111 besuttenhet, hvarom
Hr Cederschjöld har yttrat sig, så, örn jag förstått honom
rätt, anser han, att ingen princip för besuttenhet bör gälla,
utan all hvar och en matte få anse sig besutten när han
vill. Detta bestrider jag, isynnerhet som författningen har
ganska generell i 1 §:n medgifvit, att hemmansklyfningen
får gå huru långt som helst, allenast en åbo å den utklufna
hetmnansdelen är besutten, d. v. s. enligt den definition
på besuttenhet, som a:a och 3:dje §§:ne innehålla, nemi. att
lian kan lefva utan att ligga det allmänna till last. När
Utskin hafva antagit detta, så tror jag, alt de hafva gjort
rätt uti alt ej bestämma såsom norm för besuttenheten ett
bråk af hemmantalet eller dylikt, sorn aldrig kunde rätt
tillämpas. Hr Cederschjöld har sagt, att han trodde det
både den enskilde och det allmänna skulle vinna derpå, att
hvar oell en fick sköta sig sjelf. Jag lemnar detta derhän,
men tror att denna grundsats ej är tillämplig, så snart man
har antagit, att när man ej kan sköta sig sjelf, så måste det
allmänna draga försorg om den enskilda. Så har det hittills
gått, och jag tror att vi aldrig komma ifrån detta förhållande.
Då denna princip gör sig gällande, både af christenhet
och slalsvidiet, (0111 jag så får säga), så blir det nödvändigt
alt lagstiftningen äfven sätter några gränser för
hemmansklyfningen. Ehvad lagstiftning vi göra, så är jag
öfverlygad, att fattige alltid komma att existera i landet.
Man måste derföre söka så mycket som möjligt förekomma
fattigdomen och att afhjelpa den. Ty det vore farligt 0111
denna brand i samhället — 0111 jag så får säga — i stället
för
Den 3 Februari f. m.
«7
för att gå utåt, skulle gå inåt och fräta på samhällets lifsprincip
d. v. s. på jorden. Om vi äga fattiga i våra fabriker
och Viåra städer, så kunna vi ej hjelpa det; men vi skola
akta oss för alt låta en sådan pauperism intränga i jordbruksnäringen,
ty då finnes ingen, som kan hjelpa den andra,
då blifva alla fattige. Jag anser, att ingen hemmansklyfning
bör få gå längre, än alt besuttenhet äger rum, och
gillar således i §:n; och med de förändringar jag föreslagit,
gillar jag äfven 2 och 3 §§:na samt anhåller om Hr
Landtnäs propos. på bifall till dessa §§.
Frih. Boye: Till den värda ledamoten, Hr Ceder
schjöld,
hvars vackra nit för allmänt väl ingpn af oss betvifla!',
vill jag göra den hemställan, om det ej vore billigt,
att hans ytterst liberala princip, att hvarje samhällsledamot
borde vara berättigad att försälja så mycken jord han behagar,
hvilket i verkställigheten äfven vill säga så liten han
behagar, bör subordinera under den grundsatsen, att allmänt
väl är högsta lag. Hans framställningar hafva blifvit grundligt
vederlagda af Hr von Hohenhausen, men jag anhåller att
ytterligare få tillägga några ord. Hr von Hohenhausen och
äfven Hr von Rosen hafva betraktat frågan ifrån den ena
sidan, hafva afhandlat samhällets rätt att sätta glänser för
del eljest befarade proletär-systemet. Må det tillåtas inig
att påkalla R. o. Ad:s känsla från en annan sida, nemi. i afseende
på deras öde, som blifva proletärer. Jag behöfver
då blott åberopa den verkställighet, som 1827 års författning
erhållit. Derförinnan tjenade tjenstfolket, tills de hade
samlat tillräckligt för att trygga sin bergning på ålderdomen;
men huru har det sedan gått? Jo, inlockade af 1827
års förordning, hafva unga och obetänksamma tjenstehjon
hastat att bygga hjonalag, skaffat sig en liten jordbit, en
backstuga, och gift sig derpå, intagna af de illusioner, som
deras förhoppningar och deras kärlek till hvarandra ingifvit;
men huru snart liar icke erfarenheten återfört dem till
verkligheten? Huru olyckliga befinna de sig ej, när armodet
inträffar, en rak följd af de förhastade giftermålen, hvilka
åter hafva varit en omedelbar följd af författningen.
Nu frågar jag: är ej deras belägenhet värd att eftersinnas?
Är ej lagstiftaren dem något skyldig? Skall denna lockande,
missledande författning qvarstå sådan? Skola ännu tusentals
menniskor blifva olyckliga offer för misstaget? Vill
man — jag frågar det — vill man då förvandla Sverige
till ett Irland? Må man då också vara betänkt på hvad
som uppehåller detta samma Irland, nemi. att en armee af
35,ooo Engelsmän håller det tillsammans. Må aldrig Sverige
komma i den belägenhet, att den moraliska kraften
skall godtgöras af bajonetter! — Jag tror att Hr Cederschjöld,
örn han närmare besinnar utgången och det resul
20
H. 3
i8
Den 3 Februari f. m.
tat, hvartill hans liberala princip slutligen skulle föra, skall,
likmätigt den känsla för allmänt väl, som han härså rnångfalldiga
gånger ådagalagt, finna misstaget i sin theorb
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag har redan i etl före
gående
plenum yttrat mig om sjelfva grundsatserna i detta
ämne oell kan således i afseende på dem nu inskränka mig
till alt i korthet återkalla i Ståndets minne det vigtigaste.
Jag erkänner alltför gerna lika med Hr von Hohenhausen,
att samhället äger och måste äga rättighet alt stifta de lagar,
som kunna finnas nödiga, för alt förekomma olyckliga
förhållanden inom detsamma, och att om härvid det allmänna
bästa fordrar inskränkning i de enskilda samhällsmedlemmarnes
s. k. naturliga rättigheter, mäste dessa
underkasta sig en sådan inskränkning. Då jag förra gången
yttrade mig, anförde jag, att jag visserligen icke ville bestrida
behofvet af förändrad lagstiftning i det ämne, som nu
är under öfverläggning, särdeles för att närmare trygga eflerlefnaden
af den vackra grundsats för Svenska kameralverket
K. Carl IX lade, då han förbjöd skattskyldig jords
förminskning, d. v. s., att skilja jord från hemmanen ulan
motsvarande deltagande i dess utskylder, en grundsats, utan
hvars iakttagande man snart skulle, vid sidan af fullkomligt
skattfria jordlotter, se några små qvarlefvor af de gamla
hemmanen urståndsätta att fullgöra dessas skyldigheter. Men
jag anlörde tillika, att det vore ett stort misstag, om man
trodde, att den tilltagande s. k. pauperismen hufvudsakligen
kunde afhjelpas genom inskränkningar i rättigheten
för den mindre bemedlade att förvärfva sig egen jord, och
att, om möjligen inskränkning kunde anses nödig för att bestämma
s. k. besuttenhet å egen jord, det dock Vore ännu
nödigare att förekomma tillvexten af de samhällsclasser, som
hvarken äga eller någonsin kunna blifva ägare af den ringaste
fastighet. Det torde medgifva?, att, ehuru liten den
egna jordrymd är, någon kan äga, han dock lättare, med
biträde af annat lofligt, sjelfvald! näringsfång, kan der
för sig och en familj finna sin bergning, än om han skall
söka den på samma jordrymd, tillhörig en annan, och för
hvilken han vore skyldig att dessutom betala arrende eller
utgöra tjenslbarheter, oftast inskränkande det fria val af
loflig näring, han eljest kunde äga. Ännu mera inskränkande
för möjligheten af bergning torde förhållandet böra
anses för dem, som ej äga ens till eget bruk någon jord sig
anslagen, utan för en ofta talrik familjs alla behof och alla
tillfälligheter icke äga annan tillgång än besparingarna på
sin lön och sin stat. Jag trodde sålunda, att om man ansåg
annan inskränkning nödig i minimum af den jord,
man fick äga, än den som förekom begagnandet af titeln af
jordägare såsom en förevändning för olofligt näringsfång;
så vore det också nödvändigt, att genom bestämmandet af
Den 3 Februari f.m.
>!)
ett maximum af den jord, som man fick bruka, förekomma
att icke hela samhällsclasser till sin betydligaste del
skulle för alltid dömmas till det olyckliga förhållandet af
statdrängar eller stattorpare, ur hvilket sällan någon gift
förmår att utarbeta sig. Då man beklagligen i sednare tider,
särdeles i vissa provinser, sett stattorpare-systeinet göra
stora framsteg, så att exempel till och med icke saknas å
stora godsägare, som på en gång, för alt bilda större egna
bruk eller farmer, uppsagt, d. v. s. kastat på den stora tiggarhopen
hela socknar af landtbonde!-, så hade jag trott,
att detta i högre grad un missbruken af hemmansklyfningar
påkallat lagstiftningens mellankomst.
Under dessa förhållanden bekänner jag, att det varit med
verklig smärta, jag sett huru de förenade Utsktn, uti inskränkning
i möjligheten för den arbetsamme obemedlade alt förvärfva
egen jord, sökt första botemedlet emot en tilltagande
pauperism, under det att samma Utsk., uti 6 §:n of deras
förslag till fatligvårdsstadga, infört det grymma lagbudet,
att den husbonde, som från annat faltigvåidssamhälle inlager
gift arbetsfolk med barn, under vissa år skall ansvara
för en del af den kostnad, möjligen fattigvården kunde
för dem få vidkännas, och hvarigenom ofta för den gifte
arbetaren, hvars hela förmögenhet ligger i flit och arbetsförmåga,
och hvars tillgång för en familjs underhåll så lätt
dödsfall eller sjukdom kunna tillintetgöra, i hög grad tillfallet
skulle försvåras att söka sin utkomst, der han lättast
kunde finna den, och en slags artificiel träldom bildas, grymmare
än den, som inför lagen bär sitt lätta namn. Alt på
detta satt på en gång inskränka den obemedlade arbetsammes
rätt att förvärfva något eget och dess förmåga alt använda
sitt arbete, der det i lofligt näringsfång bäst lönar sig,
är ett systeme till fattigdomens förekommande, som jag ur
ingen synpunkt kan gilla.
Man har, såsom stöd för behofvet af inskränkning i rättigheten
att bilda små jordegendomar, anfört utmärkta
statsrättslärares yttranden om Irland och den förfärliga fattigdomen
bland jordbrukande classerna der. Men jag får
härvid erinra, att Irlands exempel snarare talar emot än folden
gjorda tillämpningen; ty icke ar det derföre att i Irland
finnas så små jordägare, som fattigdomen i så hög grad
på landet inrotat sig, utan tvertom, emedan der icke finnas,
ej endast inga små jordägare, ulan till och med inga eller
få små jordbrukare, sedan i allmänhet farmerne blifvit
sammandragna i stora besittningar, till hvars innehafvare
den stora massan af derå boende hushåll befinna sig i samma
olyckliga förhållande af ett slags artificiell träldomstillstånd
under ohjelpligt elände, hvartill vårt staltorpare-systeme
tyckes vilja upparbeta sig.
Mer. ehuru jag sålunda ogillar det bemödande att inskränka
de små jordägarne, hvilket ligger till grund för detta
20
Den 3 Februari f. m.
lagförslag, så, då improviserandet af ett nytt ligger utom
min förmåga och i alla fall i afgörandets ögonblick vore o
lämpligt,
vill jag ej motsätta mig antagandet af ifrågavar.
3:ne §§, dock med villkor af de förändringar i 2 och 3
§§:na jag går att framställa. På den förres felaktiga redac
tion
tog jag mig redan förra gången friheten att fästa R.
o. Ad:s uppmärksamhet. Der står: ”och thy erfordras till
besuttenhet under benämning hemman, alt till hemmansdel
finnas ägor af den vidd och godhet, att ett hushåll af fyra
arbetsföra personer må kunna af ägornas afkastning underhållas.
” Hvad betyder här ordet underhållas? Menas
dermed både föda och allt annat, som kan komma i fråga,
så kan detta blifva betydligt nog, och i vissa landsorter, der
man vanligen köper säd, skulle i det fallet kunna inträffa
att den ägorymd en landtbo vanligen innehafver och för
hvilken han måste utgöra dryga skatter, såsom t. ex. i Dalarne,
vissa delar af Wermland m. fl., der många små hemman
blifvit underlagda bruken, — att den högsta ägorymd,
som innehades af en landtbo och för hvilken denne måste
utgöra dryga tjenslbarheter, skulle anses otillräcklig för en
besuttenhet, att sjelf äga, utan t jenslbarheter. Bättre vore
visserligen att såsom grund för besuttenhet antaga föreskriften
i afvittringsstadgan för Dalarne, nemi. underhållet af ett
visst antal kor, men då i detta fall förhållandet i olika provinser
är högst olika, torde det vara bäst att utbyta ordet
”underhållas” mot orden ”hafva sin bergning.” Andare
instämmer jag i Hr von Rosens förslag, att i 3 §:n borttaga
orden ”såsom sjöfart, fiske eller dylikt," men skulle derjemte
önska att få borttaga en öfverflödig premiss, som kan
föranleda missbruk. Denna premiss innefattas i följande ord:
”är hemman så beläget, att en åbo etc.” Jag underställer
de herrar, som deltagit i redactionen af denna §, om de ej
skulle vilja tillåta, att i 3 §:n de citerade orden utbyttes
emot de följande: kan en åbo af andia näringar hafva säker
och ständig förtjenst etc. Här finnas nemi. åtskilliga
orter med folknäringar, icke endast i Dalarne, hvilken provins
är från ifrågavar. lagförslag undantagen, utan äfven
andra, såsom Fryksdalen i Wermland, Ale härad i Veslergölhland.
vissa delar af Skåne m. fl , hvilka folknäringar
icke af läget utan af urminnes landssed framkallats, och
hvars idkare i dem linna en hufvudsaklig källa för egi n och
familjs bergning. Alt hindra dem att nedlägga deras besparingar
i köp af små besittningar, som, ehuru små de än äro,
dock onekligen gåfvo efterlemnade enkor och barn bättre
tillfälle till utkomst, än ingen, det torde finnas både obilligt
och oförenligt med communernes eget intresse. Jag
känner specielt exempel på idkare af dylik folknäring, hvilka
börjat att nedlägga sina första ringa besparingar i mindre
jordstycken än äfven hittills tillåtna besuttenheter, men
sorn efterhand ägt tillfälle förvärfva den ena Idla hilen ef
-
Den 3 Februari f. m.
ter r!en andra, och på delta sätt, gynnade af flit, omtanka
och Guds välsignelse,..(iippaidietat, sig till ett, vä.ls^nd, tryggande
efterlemnades bergning, afven för det olyckliga fall
att husfadrens arbete undanrycktes desamma. Vore det ej
hardt, vore det ej grymt att försvåra en så loflig, en så
aktningsvärd, en för hela samhället så nyttig omtanka. —
Med ofvannämnda förändringar i 2 och 3 §§:na, skall jag
under nuvar. förhållanden ej hafva något emot, alt de föredragna
Irenne §§:ne af R. o. Ad. bifallas.
Hr Lagerhielm: I afseende på besuttenhetens grän
ser
anhåller jag vördsamt, att R. o. Ad. ej fäster sig vid
förhållandet i Dalarne. Dalfolkat lefver ej blott afsinjord,
utan äfven af sitt arbete hos andra. Hvart skulle de taga
vägen, om i hela Riket besuttenhelen ej blott skulle hvila
pä ägandet af jord utan derjemte på utvandringar? Hvart
skulle slutligen alla vandra, om Dalkarlarne vandra till Upland
och Upländningarne till Dalarne? Jag tror för min del,
att man vid utstakandet af besutlenhetsgränsen bör gå med
mycken försigtighet tillväga, så mycket mera, som, i händelse
man nu år i8ji skulle stadga den alltför hög, så är
det ganska lätt a>t under loppet af några år utröna det
rätta förhållandet och derefter nedsätta den. Sätter man
den åter för lågt, så att man finner att den bör höjas, så
torde detta blifva svårare än det är att sänka den.
Jag vidhåller mitt förslag att orden ”i medelmåttiga
år” mätte ur 2 §:n utgå; ty om de qvarblifva, så karakteriserar
detta besuttenhelen så, att under vissa år, hvilka ej
kunde anses gifva en medelmåttig skörd, kunde man ej beräkna
att de vore besuttne. I svårare år bör allmogen vara
besutten, eljest förändrar Sveriges allmoge sin natur. Derföre
vill jag hafva bort orden "i medelmåttiga år.” Jag
får vördsamt anhålla, att Hr Landtm, täcktes framställa propos.
på 2 §:n, men fördela den i tvänne delar, så att den
första halfva meningen måtte först lä framställas, och då
hemställer jag vördsamt att orden i medelmåttiga år måtte
ur denna propos. uteslutas.
Hr von Rosen: Med afseende på hvad Hr Rosenblad
har yttrat, så har jag visserligen intet emot, att ordet ”underhållas1'’
förändras efter hans önskan, likväl troende att
det uttryck, som Utsk:n begagnat, är tillfyllestgörande, ty
vanligen menar man med underhållas, alt vara bergad och
född. Jag har ej fått något annat begrepp om detta ord,
men skulle det som Hr Rosenblad föreslagit vara bättre, så
vore det ej skäl att qväfva det, utan återremittera betänkandet.
Hr Rosenblad har likväl, med anledn. af 2 §:n, yttrat,
att man borde vara betänkt på dem, som ingenting äga och
ej vara så nogräknad med dem, som .äga något. Vi få i 2
capitlet vara betänkta på dem, som intet äga och få der
22
Den 3 Fchruari f. m.
tillräckligt tillfälle att yttra oss om dera. Jag tror, att innan
vi hinna dit, så kunna vi inskränka oss till hvad första capitlet
innehåller. Emedlertid tror jag det nu vara nödvändigt
att så bestämma lagen för dem som äga något, att de
blifva i tillfälle att hjelpa dem, som ej äga något. Derföre
anser jag nödvändigt, att någon författning om hemmansklyfningens
förbättrade skick vidtages. — Emot den förändring,
som Hr Rosenblad liar önskat i afseende på ordet
"underhållas,” har jag intet alt invända. Hr Lagerhjelrns
sednare yttrande om medelmåttiga år har ej öfverbevist mig.
Jag tror att orden ”medelmåttiga år” är ett uttryck, som
är lämpligt. För den, som skall bestämma hvem som är
besutten eller ej, tror jag, att denna term är en god ledning;
ty den öfverensstämmer helt och hållet med vårt vanliga
språkbruk och de omdömen man plägar fälla vid arrenden
eller köp af egendom, då man beräknar dess verkliga
afkastning. Detta beräkningssätt torde således här lämpligen
böra tagas till grund för bestämmandet af hemmanens
afkastning i fråga om Liesuttenhet.
Hr Frih. o. Landtm, tillkannagaf, att plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Frih. Cederström, Jacob: De nu lill öfverläggning
och beslut föredragna 3 första §§:ne af detta lagförslag hafva
gilvit några talare anledn. att fästa sig vid detaljfrågor
och förbigå principen, som i i §:n finnes bestämd, att hemmansklyfningen
skall vara obegränsad. Det correcliv, som
deremot i i §:n är lagdt och som således står i strid med
första tillåtelsen, är det ämne, omkring hvilket discussionen
synnerligen hvälft sig oell hvarom man icke kommit synnerligen
väl öfverens. Hr Cederschjöld har yrkat obegränsad
hemmansklyfning och att 2 och 3 §§:ne må helt och hållet
uteslutas. Den värde ledamoten har dervid förbisett samhällets
rätt. Hemman är ett gradtal af Riket med t hy åtföljande
onera och besvär. I samma stund man tillåter dessa
hemmansklyfningar till obegränsadt belopp, så händer det,
alt de allmänna onera icke kunna utgöras från de alltför
små lägenheterna, hvilket återfaller på de öfriga hemmanen
i häradet, ty häradsboerne skola fullgöra hvad individerne
derstädes ej mäkla praestera. Således blir samhällets rätt här
enskild rätt och den enskilda rätten är förbisedd i samma
stund, som samhällets rätt förbises. Hr Cederschjölds förslag
kan således alldeles icke antagas såsom grundsats. Väl
är jag med honom öfverens derom att, i händelse hemmanen
i Sverige ej vore skattlagda och ej hade andra onera
än räntan, nc-ml. jemväl sk ju tsnings-, väglagnings-, byggnadsskyldigheter
lii. m., så behöfde man icke stifta lagar för
huru innehafvare af jord skola densamma begagna; ty det
faller af sig sjelft, att endast enskild rätt då vore i fråga,
och att Staten ej borde sig dermed befatta, enär endast ett
Den 3 F e b r u a r i f. m.
ombyte af jordens ägare kunde inträffa, utan rubbning af
öfriga medborgares förhållande; men så länge skattläggningarne
fortfara, samt jordägarne på sidan af dem hafva åligganden
att fullgöra, så länge måste det äfven tillses att de
skattlagda hemmanen ej förminskas till sitt jordområde och
falla häradet till last i afseende på väghållning och dylika
åligganden, såsom byggnadsskyldigheter af alla slag. Hr
von Hohenhausen har rätteligen anmärkt, att ordet utskylder
bör utbytas emot onera. Derom är ingen fråga, ty ordet
utskylder uttrycker icke allt hvad man menar. Men han har
ansett det öfriga af 2 §:n kunna qvarstå såsom godt. Jag vill
fästa herrarnes uppmärksamhet på olämpligheten af definitioner
i lagstiftningen, som icke innefatta bestämda stadgandet).
Denna definition på besuttenhet säger, att besutten
kallas den åbo, som af sin hemmansdels afkastning i medelmåttiga
år kan påräkna bergning och jemväl deraf utgöra
de med hemmansdelen förenade utskylder, och slutligen förklaras
att dermed föistås att ett hushåll af4 arbetsföra personer
skall kunna underhållas. Så länge man icke har uppgifvit
den qvantitet af säd eller annan afkastning, som skall
anses tillräcklig till föda för 4 personer, är definitionen detsamma
som ingenting. Det blir beroende på sockennämndens
ledamöter att i ena socknen anse 3 tunnor och i den
andia socknen 4 kappar spanmål erfordras för hvarje person.
Hvar finnes gränsen för deras omdöme? Finnes det
något stadgande, som bestämmer beräkningen? Deruti ligger
den stora felaktigheten i lagstiftningen i allmänhet att
meddela definitioner, som ej äro så bestämda att icke missförstånd
kan äga rum. Men, mine herrar! jag återgår till
1 §:ns stadgande om hemmansklyfning. Hemmansklyfning,
sträckt utöfver hvad författningarne bestämma i afseende på
skattläggning efter metod och undervisning, innefattar en
afvikelse, som leder just till det inål att obesuttenheter uppkomma,
att onera till Staten ej kunna utgöras, att likaledes
de för häraderna gemensamma onera att underhålla vägar
och byggnader 111. 111. icke blifva fullgjorda af hvarje
delägare, och att således antalet af dem, hvilka deruti deltaga,
förminskas, samt en större del af dessa onera, än sorn
vederbör, kommer att belasta de öfriga. Det hade således
varit enklare och skäligare, om hemmansklyfningen blifvit
inskränkt till hvad genom skattläggningsmetoder och undervisningar
för hvarje provins är bestämdt. I sådant fall hade
missbruk omöjligen kunnat äga rum, samt 2 och 3 §§:ne
rörtde besuttenheten kunnat försvinna, emedan definitionen
der är onödig och rent af skadlig. Derigenom hade också
handt, att behofvet af sockennämnd i detta afseende försvunnit,
och hade jemväl de rättegångar, som otvifvelaktig!
måste blifva en följd af de nu föreslagna bestämmelserna;
vai it förekomna. R. o. Ad. har emellertid i sista plenum
afslagit hvad jag i detta afseende trott mig böra underställa
a4
Den 3 Februari f. ra.
Ståndets pröfning, och jag anser således icke mig tillständig!
att nu begära någon ändring i delta beslut. Jag har endast
velat fusta Ståndets uppmärksamhet derpå, att då man,
med upphäfvunde så till sågandes af hvad nuvar. skatt lagg—
ningsgrunder bestämma, tillstädjer den afvikelse, som här är
föreslagen, så har man också öppnat vägen för att komma
till hvilket mål man behagar af misstydning och missbruk,
och slutligen till ständiga ändringar vid hvarje riksdag af
en författning, som borde vara orubblig, på det att äganderätts
bestånd och trefnad må åtnjutas af samhällets inedlemmar.
Jag kan för min del icke annat än afstyrka bifall
lill dessa 3 §§.
Hr von Hohenhausen: Hvad beträffar Hr Rosen
blads
yrkande, alt i stället för ordet underhållas måtte
användas orden hafva sin bergning, så har jag, derest
dessa skulle anses lämpligare, ingenting att deremot invända.
Jag tror dock alt det ena af dessa uttryck kan förstås under
det andra och tvertom. Hvad han åter anfört emot
3 §:n, får jag deremot lof alt bestrida; ty derigenom skulle
man gå ifrån frågan om besuttenheten och ingå på det personliga
förhållandet, och det går icke an. Uti 3 §:n göres
endast afseende på den förtjenst, hvartill sjelfva hemmansdelen
lenina:' tillfälle; men såsom Hr Rosenblad lade sina
ord, skulle afseende göras på den person, som blefve åbo.
Såsom jag förut haft äran numna, tillstyrker jag att ordet
onera måtte nyttjas i stället för utskylder. Åtskilligt,
som jag för öfrigt ämnade besvara, liar redan af andra talare
blifvit upptaget.
Frih. Cederström, Anders: De olägenheter, man
trott sig finna i nu gallande fölfattning om hemmansklyfning
och jord-afsöndring, hafva mindre bestålt i sjelfva bestämmelserna
uti författningen, än de hafva bestått i tillämpningen
deraf. Det är nemi. stadgadt i nu gällande författning
t. ex. i detta afseende: "Besutten kallas den åbo,
som af sin hemmansdels afkastning i vanliga ar kan påräkna
bergning och jemväl deraf utgöra de med hemmansdelen
förenade utskylder; och thy erfordras till besuttenhet under
benämning af heraman, alt till hemmansdel finnas så
goda ägor af åker, äng och betesmark, att, med begagnande
af tillgänglige odlingslägenhet, elt hushåll af minst tre
arbetsföra personer må kunna af ägornas behållna afkastning
unde: hållas; börande ängen och betesmarken ovillkorligt
vara af den vidd och godhet, alt, roed tillhjelp af halmfodret
från åkern och löftägt, en häst eller ett par dragoxar,
2 0 3 kor och 5 å 6 får eller getter deraf kunna vinter-
och sommarfödas, allt efter hvarje orts särskilda beskaffenhet;”
och det är ej någon brist eller otillräcklighet i
detta stadgande, som egentligen orsakat behof af ändring i
den
-
Den 3 Februari f. m.
denna författning, utan det är bristen pä tillämpning oell
verkställighet, sorn egentligen öfverklagas; och det är på nästan
intet ställe hemmansklyfningen blifvit så inskränkt, alt
den icke sträckt sig betydligt längre än bestämmelserna i
författningen medgifva Rättelser härutinnan hafva också
så väl comiterade som de samfällda Utskm afsett, och det
är på denna grund, sorn de i 8 §:n gjort förslag om en sockennämnd,
hvilken hädanefter skulle komma att bestämma
minimum för hemmansklyfning, och derigenom har man
trott sig kunna komma till det ändamål, att vid alla tillfällen
en så beskaffad undersökning, som afses, skulle komma
att ske, och att således icke gerna klyfning hädanefter
skulle komma alt äga rum till mindre hemmansdel, än att
åbo der kan vara besutten. Men hvarföre comiterade och
samfällda Ulsktn galt så långt i deras tillgöranden, att de äfven
der, hvarest ingen olägenhet af gällande författning förefunnits,
ändock föieslagit väsendtliga ändringar, kan jag
för min del ej inse. I 2 §:n har man gått ifrån det stadgandet,
som nu gäller, att för besuttenhet erfordras alt 3 arbetsföra
personer må kunna af jordens afkastning underhållas,
i stället för att man här föreslår 4 arbetsföra personer.
Jag finner icke något skäl hvarföre så väl comiterade som
de samfällda Utsk:n gått ifrån den förra bestämmelsen af 3
personer. För min del skulle jag tro, att för en persons
besuttenhet fordras icke mer än att han skall kunna underhålla
sig sjelf, en hustru och ett eller ett par barn elier
något dylikt, och vill man antaga såsom grundsats att de
skola vara 4j så kunde man lika gerna antaga 5 å 6, ty sällan
finnes något hushåll, som har färre medlemmar. JDå intet
skäl anföres hvarföre de skola vara 4 arbetsföra personer,
i stället för 3, så anhåller jag att den gamla bestämmelsen
måtte bibehållas. Af de anmärkntr, som äro gjorda
rör:de §§:tias redigerande, skulle jag ause den af Hr Rosenblad
framställda emot ordet ”underhållas” vara ganska välgrundad,
ty uttrycket — ”af agornes afkastning underhållas” — är icke
lämplig, och vida bättre äro de ordalag Hr Rosenblad föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Vid i §:n är ingen vä
sendtlig
anmärkn. gjord. Vid den 2:dra har Hr Lagerhjelm
önskat, alt orden ”i medelmåttiga år” måtte utgå. Hans
afsigt dermed erkänner jag vara riklig, men jag befarar att
påföljden icke blefve den lian åsyftat. Omorden ”i medelmåttiga
år” utgå, så kunde det hända, på sätt Hr von
Rosen redan antydt, att i den ena församlingen, der ruan
ville gynna hemmausklyfningar, toge man de ymnigaste åren,
och i den andra församlingen, der man ville hindra hemmansklyfningarna,
toge man missvextåren till efterrättelse,
och i begge fallen kunde man förklara alt författningen ej
vore öfverträdd, emedan hon icke bestämmer huruvida de
ao H. 4
Den 3 Februari f. m.
goda eller onda åren skola beräknas. Står det deremot
medelmåttiga år, svarande emot hvad i nu gällande författa,
kallas vanliga år, så kan denna misstydning ej äga rum, oell
om det likväl sker, så är rättelse möjlig. Jag tror således
riktigast vara, att, i detta fall, låta Ulsknis förslag
förblifva oförändradt. Hr von Hohenhausen har önskat att
utskylder mätte utbytas emot o ne ra, och Frih. Cederström
har deruti instämt. Jag afstyrker detta sätt att onödigtvis
behålla främmande ord i vår lagstiftning. Hvad utskylder
vill säga, är allom bekant. Ordet är så vidsträckt,
att jag egentligen icke vet något hemmansåiiggande, som ej
derunder kan innefattas. Vill man hellie begagna ordet
åliggande, eller något dylikt, så går det också an; men jag
anser utskylder vara ett godt ord. Friherrarne Cederström
hafva yUrat sig emot bestämmelsen af 4 arbetsföra personer,
oeh Frih. Cederström, Anders, har ansett det i nu gällande
författning bestämda antalet af 3 personer böra qvarstå.
Jag åter finnér det vara ganska rätt, att Utsktn utsatt 4 arbetsföra
personer. Deras antal ar ej något godtycke, då det
egentligen afser man och hustru samt dräng och piga eller
son och dotter, med ett ord de begge arbetsföra hjonen och,
om jag får begagna ett riksd igsuttryck, deras begge suppleanter.
Här har blifvit anmärkt af Frih. Cederström, Jac.,
alt sockennämnden kunde för dem bestämma 3 k:prs lika
väl som 3 t:rs underhåll. All lag kan förtydas och vid
verkställigheten kunna alltid missbruk ske, men rättelse deruti
kan vinnas. Är nu förhållandet så olika, som Hr Cederschjöld
påstått, att en Skåning f ö i lär 4 gånger så mycket
som en Småländning, så är det ju alltför riktigt att sockennämnden
får bedomina förtäringens, belopp och det olika beholvet.
När socknen afventyrar alt fä den till fatiighjon,
som icke har sin bergning på en utklufven hemmansdel; så
bör ock sockennämnden vara mån om att icke taga till för
litet. Jag vet åtminstone ingen tillförlitligare myndighet,
än den som Utsktn föreslagit. Orden ”hafva sin bergning”
anser jag vara bättre än ”underhållas,” och instämmer
således nied Hr Rosenblad i anhållan om deras förändring.
— Den rättelse, hvilken Hr Rosenblad föreslagit i 3 §:n,
kan jag icke tillstyrka. Om det hette: kan åbo af andra
näringar h a f v a saker och ständig förtjenst,
så hade man skiljt bergningen från hemmanet. Finge man
då bedomina, huruvida t. ex en skräddare kunde af sin näring
hafva sin bergning, och det vore gifvet, så blefve besuttenhetsbestämmelsen
utan betydelse. Jag tillstyrker således
att hela denna § malte förblifva oförändrad. Uteslutningen
af orden ”såsom sjöfart, fiske eller dylikt” är alldeles
likgilllig, ty att dessa äro näringar vet en livar, och om
de specificeras eller om dessa oid utstrykas kommer på ett
ut. Min vördsamma hemställan är således: att R. o. Ad.
täcktes bifalla de 3 första §§.‘na sådana de af Utsk:n blifvit
Den 3 Februari f. m.
V
föreslagna, endast med den skilnad att, i st iil let för ordet
n n d e r 1) å 11 a s, begagnas uttrycket hafva sin bergning,
hvilka ordalag afven finnas i nu gällande förfntln. oell följaktligen
äro för livar och en destoinera bekanta.
Hr von Hohenhausen: Såsom jag redan nämnt skall
jag ej sätla mig emot utbyte af ordet underhållas emot
orden hafva sin bergning; men deremot anser jag mig
ovillkorligen förbunden att yrka införande af onera i stället
för utskvlder, eller ock att vid utskylder tilläggas
orden och onera, emedan ingen anser det vara en utskyld,
när han gör en skjuts, när han far för att laga vägen,
med flera sådana onera. Så är Svenska språket hittills
fattad t, och vi få icke begagna Svenska språket efter den
betydelse vi kunde önska att del hade, då uttrycken blifva
stridande emot del allmänna bruket. Jag anhåller derföre,
alt om man önskar låta utskylder stå qvar, dervid må
tilläggas och onera, hvaraf betydelsen är så allmänt känd,
alt det icke finues någon bonde, som ej förslår del. Vill
man hafva något annat ord i dess stalie, som innefattar allmänna
arbetsskyIdigheler och dylika prestationer, så må det
så vara, men utskylder uttrycker icke hvad som här bör
antydas, utan skall ordet utskylder stå qvar, så anhåller jag
att onera må sältas till.
Hr Rosenblad: Jag underlät förra gången jag bade
ordet att fasta uppmärksamhet på, eller jag hade icke då
kommit alt sjelf noga betrakta ordet arbetsföra, som finnes
i 2 §:n, och då jag tror en redactionsförandring härutinnan
vara nödvändig för att förekomma möjliga missförstånd
af sockennämnder oell de öfriga auctorileter, sorn skola
tillämpa lagen, så anhåller jag att fä fästa uppmärksamhet
på hvad som förstås med arbetsföra personer och hvad
som är egentliga meningen dermed. Det är fullt arbetsföra
persöner. Dermed mätte icke förstås sådana balfvuxna barn,
som kunna litet biträda sina föräldrar vid arbetet. De må
gerna inberäkna* i hushållet, men att beräkna dessa hushåll
tdl 4 fullt arbetsföra personer, eller, såsom nyss yttrades,
husbonden, hustrun oell deras begge suppleanter, det tror
jag vore oriktigt; ty icke lärer på en så liten hemmansdel,
att det kan sättas i fråga huruvida den utgör en besuttenhet
eller icke, komma att qvarstanna ?. fullväxta barn, hvilka
der endast skulle ligga föräldrarna till last. Sådant inträffar
väl nästan aldrig. De lemna troligen hemmet för att
antaga tjenst bos andra. Jag skulle derföre vördsamt hemställa,
huruvida del icke gick an alt taga bort ordet arbetsföra
och nämna blott ett hushåll af 4 personer, eller möjligen
lägga till en person och säga 5, om man så vill, men
taga bort arbetsföra.
1 afseende på milt förslag till förändrad reduetion af
3 §:n erkänner jag visserligen, att enligt min grundsats boi
-
29
Don 3 Februari f. m.
de äfven sådana personliga förhållanden, sora Hr von Hartmansdorff'
nämnt, komina under consideralion; men jag frukv
tar det icke låter sig göra att få denna mening gällande
och skulle åtminstone önska att tillfället icke afskäres att
låta allmänna folknäringar komma i consideralion, äfven om
de icke hero af hemmansdelens belägenhet, utan af gammal
sed i orten, och derföre skulle jag till de herrar, sorn icke
instämt med mig, vilja ställa den frågan, om de icke ville
antaga mitt förslag till den redaetion af 3 §:n , alt de ord
jag nämnt borttagas, och man säger: kail åbon af andra
näringar hafva etc. Om man då, för att förekomma att
sockenskräddare eller dylika personliga förhållanden må vinna
afseende, säde: kan en åbo af andia ortens näringar hafva
etc., så vore det tydligt att endast sådana näringar borde
tagas i beräkning, som i orten blifvit sed, såsom t. ex.
smidet i Oster- och Vester-Göinge härader och dylika näringar
i en mängd andra orter. Jag skulle derföre vördsamt
underställa dessa herrar, om de icke skulle anse sig
kunna, äfven med bibehållande af deras princip, antaga
denna förändring. Slutligen anhåller jag att få yttra det
jag instämmer med Hr von Hohenhausen deruti, att ordet
u Isky Ider, efter den betydelse det fått i Svenska kameralspråket,
icke är det lämpliga, och jag tror att ordet
o nera skulle fullkomligen uttrycka saken, antingen det
begagnades ensamt eller tillika med utskylder; men om man
ifrar för rigorismen i språket, hvilket kan vara bra då det
icke sker med uppoffring af tydligheten, så kunde man kanske
nyttja ett annat ord, som i Svenska kameralspråket är
brukligt, nemi. ordet besvär, samt säga utskylder och
besvär. Med besvär i kameralspråket förstår man nemi.
sådana onera, som skjutsning, väglagning m. m.
Hr Lagerhjelm: Jag utber mig vördsamt att få tillägga
några få ord. Talare af samma åsigter sorn jag i afseende
på besuttenhetsnormen hafva emot mitt yrkande,
att oiden ”i medelmåttiga år" måtte uteslutas, gjort den anmärka.
, att i händelse de uteslötos, så skulle en större latitud
för bestämmandet af besuttenhetsnormen äga rum,
än i händelse de orden qvarstodo. Detta är ingalunda förhållandet.
Om de utgå, så skall naturligtvis den myndighet,
som bedömmer besuttenheten, fordra att hemmansdelen
skall lemna bergning för hushållet afven under sämre år,
och således skulle afkastningen alltid blifva tillräcklig under
de medelmåttiga åren. Följaktligen synes mig att dessa ord
icke medföra någon nytta, men väl den skada, att det ser
ut som man ville medgifva besutlenhet för dem, hvilka icke
bunna berga sig om icke årets skörd ar åtminstone medelmåttig,
hvarföre jag hemställer att de orden måtte få utgå.
Att deremot, såsom den siste talaren hemställt, taga bort
ordet arbetsföra framför personer i i §:n, afstyrker jag.
Den 3 Februari f. m.
a9
Meningen i Utskms förslag inser jag, och den iir ganska god.
Derunder inbegripes ett hushåll och således äfven familjen,
som hörer dertill, hval före man väl kai^ beräkna 4 personer,
som kunna arbeta och verkligen göra det.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill icke disputera om
betydelsen af ordet n isky Ider, utan lemnar derhän, huruvida
derunder inbegripas byggnadsskyldigheter. Jag tior att
om man begagnade orden de med hem månsd elen förenade
åligganden, så vore uttrycket nog fullständigt.
Hr Rosenblads hemställan alt 3 §:n matte få den lydelse:
kan en åbo af andra ortens näringar hafva ständig och säker
förtjenst, kan jag ej medgifva; ty som det på alla orter
i Riket är brukligt att hafva kläder, så är skräddarehandtverket
öfverallt en ortens näring. Det kunde således
hända alt handteringar, som en jordägare tillfälligtvis utöfvade,
blefve såsom denna, vid besuttenhetens bestämmande,
tagna i beräkning, i stället för hemmansdelens afkastning.
Hr Palmcrantz: Mitt yrkande att R. o. Ad. ville
vidblifva den besutlenhetsnorm, som i 1827 åis författning
finnes antagen i fråga om antalet af arbetsföra personer, som
på hemmansdelen skola kunna underhållas, har visserligen
icke blifvit understödd af andra ledamöter, så att jag derföre
kanhända icke borde fortfara dermed, men då jag anser
att det å ena sidan bör läggas så mycket hinder som
möjligt för fortfarande af de hittills begagnade afsöndringar11a,
sä tror jag att man å andra sidan bör göra möjligt för
den fattige arbetaren att få egen jord. Om man betager
den fattige detta hopp, tror jag de olyckligaste följder deraf
kunna uppkomma. Jag inser mycket väl att R. o. Ad.
kommer att besluta på ett motsatt sätt, och jag skall ej
begära votering, men jag anhåller att emot beslutet få nedlägga
min reservation.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då flera meningar
under discussionen blifvit yttrade, R. o. Ad. torde finna nödigt
att flera särskilda propositioner i anledn. deraf framställas;
och hemställde Hr Landtm, nu först, om R. o. Ad.
behagade bifalla 1 §:n.
Ropades ja.
Sedan Hr Landtm, nu upptagit de särskildta förslag
till förändringar i 2 §:n, som blifvit gjorda, yttrade lian,
att han å hvart och elt af dem ville framställa propos.,
derest den propos., han försl ansåg sig böra göra, nemi.
till bifall å Utsk:ns förslag till 2 §:n, icke blefve af R. o.
Ad. bifallen, hemställande nu om R. o. Ad. behagade bifalla
Utsk:ns förslag i 2 §:n.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. an
-
3o
D c 11 3 Februari f m.
såg, alt orden i medelmåttiga år borde ur förslaget
utgå.
Hopades nej. «
llr Landtm, ytlrade, alt dernäst komine frågan om
utbyte af eller tillägg till ordet utskylder.
Hr Rosenblad: Sedan jag kom att föreslå en för
ändrad
redaetion här, fastade någon min uppmärksamhet p&
ett ännu bättre uttryck, än det jag hade äran uppgifva,
nemi. att man kunde saga utskylder och tjenslbarheter.
Jag anhåller om propos. på en sådan förändring.
Fi ill.-Ge d ers t r ö lii, Jacob: 1 händelse man vill ut
byta
ordet utskylder mot det uttryck, som i allmänna författningar
är antaget att svara emot både utskylder och
besvär eller tjenstbarheler, så nyttjar man orden allmänna
o 11 era.
Hr von Hartmansdorff: Otn vi i alla händelser skola
hafva ouera med, så tyckes det vara bättre att nämna
dem allena, än att jemväl omtala utskylder. Detta torde
vara de flestes mening.
Uppå derom framställd propos. beslöt R. o. Ad. att
ordet utskylder skulle utbytas emot orden allmänna
ouera.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott yttra att jag
endast nämnde onera, icke allmänna onera, hvilket uttryck
jag anser vara en försämring.
Frih. Ce d e rs t rö m, Jacob: Ordet allmänna är här
så mycket nödigare och nödvändigare, sorn det icke kan
vara fråga om sådana onera, som kunna vara öfverenskomna
enskilda emellan vid upplåtelsen, och hvilka kunna vara 5
ä 6 gånger större än de allmänna oneras belopp.
Hr Landtm, yttrade, att nu förekomme till bestämmande,
huruvida, i sednare perioden af 2 §:t), det antal
personer, sorn bör af ägornas afkastning kunna underhållas,
skall bestämmas till 4 eller till 3.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer att de ordalag,
som finnas i Utsk:ns betänk., måtte först framställas
lill R. o. Ad:s bifall.
Frih. Cederström: De tvister, som tillämpningen af
denna författning, om den framdeles kommer att vinna bifall,
skall föranleda, kunde i betydlig mån förekommas om
de här nämnde arbetsföra personer, hvilket är en nära nog
omätbar uppskattning, förändrades till mantalsskrifne personer,
som är en bestämd uppskattning af hvad som verkligen
är.
Hr Rosenblad: Jag hemställer vördsamt om man icke
har kunde gå till väga efter samma grund, som vid de fö
-
1
Den 3 Februari f. ra. 31
reg:de förändringarna, d. v. s. att Hr Landtm, läcktes framställa
propos. först på borttagande af ordet arbetsföra.
Skalle sådant emot min önskat) icke gillas, så är det naturligt
att antingen qvarstår arbetsföra eller sker utbyte emot
mantalsskrifne eller något annat motsvarande ord; och sedermera
förekommer frågan om personernes antal skall vara
3 eller 4- Skulle åter ingen af de föreslagna förändringarna
godkännas, så är Utsk:ns förslag i denna del att anses såsom
bifallet.
Hr von Hartmansdorff: Jag får fästa Hr Rosen
blads
uppmärksamhet derpå, att detta icke är ett förslag
från Coust.Utsk., utan ifrån Lag- oell Ekon.Utskln. Jag
har icke kunnat uppfatta R. o. Ad:s beslut öfver denna §
annorlunda, än att Ståndet icke godkänt §:n i sin helhet.
Men då §:n sönderstyckas, så tror jag det höra till ordningen,
att Utsktns förslag föist tagas under öfvervägande och
sedan de särskilda meningarna; ty i annat fall kan det hända,
alt det nya förslag, som minst varit gilladt, kommer
först fram.
Hr Lagerhjelm: Jag anhåller vördsamt om propos.
till bifall å Utsk:ns förslag i sednare delen af denna §.
Frih. Boye: I fullkomligt lagenlig ordning har Hr
Frih. o. Landtm, proponerat samt R. o. Ad genom sina svar
afgjort tvänne förändringar i denna §. Jag vet då icke huru
Hr von Hartmansdorff kan begära att man, med upprifvande
af dessa beslut, skall återgå till propos. på gillande af
det hela. Hr von Hartmansdorff torde således tillåta alt vi
fortsätta den ordning, som är börjad, och nu yttra oss öfver
huruvida ordet arbetsföra skall utbytas mot mantalsskrifna.
Jag för min del erkänner att jag anser ordet mantalsskrifna
äga en fördel, derföre alt det är mindre tvetydighet
underkastadt än det förra.
Efter förnyade propositioner dels å antalets bestämmande
till 4 dels till 3 personer, stannade R o. Ad. slutligen i
detta afseende vid bifall till Utsk:ns förslag.
Hr Landtm, yttrade, att dernäst förekomme frågan,
huruvida ordet arbetsföra skulle utbytas emot mantalsskrifna.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Så mycket mera instämmer
jag i den mening, alt här bör utsättas mantalsskrifna
personer, som till grund för åstundan att komma
ifrån mantal ofta ligger bevis om alt man icke är arbetsför.
Således äro uttrycken egentligen synonyma, men i detta fall
är mantalsskrifna bättre, såsom ett förtydligande af författningens
vilja.
Hr von Hohenhausen: Ordet arbetsföra står här
icke i annat ändamål än för calculen af hemmansdelens af
-
32
Den 3 Februari f. m.
kastning. Nili* delta är det enda ändamålet hvarför det
liar är infördt, så vet jag icke hvarföre nian skulle utbyta
del emot mantalsskrifna, hvilket personer kunna vara utan
att vara arbetsföra? En arbetsför person är den, som behöfver
en deremot svarande näring. Jag tror att ordet är
lätt bra, när det endast begagnas nied afseende på calculen
af det underhåll, sorn erfordras. Ordet mantalsskrifven för
tankarna bort på något annat och hvad som möjligen kan
vara i förbindelse dermed, i stället för att fästa dem vid
calculen. Jag får således vidhålla min önskan, att ordet
arbetsföra måtte blifva bibehållet, såsom Ulsktn föreslagit.
Hr Rosenblad: Sedan discussionen redan är förklarad
vara slutad, anser jag öfverflödigt att upprepa hvad jag
yttrat till försvar för min sats, och jag får blott anhålla,
att ordet arbetsföra må borttagas, och att propos. derpå
måtte göras, utan att ordet mantalsskrifna må komma
i stället.
Hr von Hartmansdorff: Jag får vördsamt hem
ställa
0111 icke förslaget alt införa ordet mantalsskrifna är
gjordt sedan Hr Frih. o. Landtm, redan hade förklarat
discussionen fulländad, och alt detta förslag således icke bör
komma under ompröfning.
R. o. Ad. stannade, efter förnyade propositioner, vid det
beslut alt ordet arbetsföra skulle qvarstå.
Derefter biföll R. o. Ad., att ordet underhållas
skulle utbytas emot orden hafva sin bergning.
I allt öfrigt, som icke här ofvan blifvit förändradt, bifölls
2 §:n af Utsk:us förslag.
Då nu Hr Frih. o. Landtm, upptog de anmärkntr,
som blifvit gjorda vid 3 §:n, anmälte sig
Hr Rosenblad och yttrade:
För att gå ännu ett steg mine motståndares onödiga
farhågor till mötes, enär sådana blifvit af Hr von Hartmansdorff
yttrade äfven emot milt förslag att införa ”andra ortens
näringar,” föreslår jag nu alt det må beta andra ortens
allmänna näringar, för att förekomima alt man
icke vid tillämpningen må utesluta afseende på sådana folknäringar,
som äga rum allmänneligen t. ex. i Ousby och
Loshults socknar; hvilka näringar icke bero af sjelfva hemmanens
belägenhet, utan af i orten vanlig industri. Då jag
förmodar att mine motståndare instämma med mig deruti,
att icke vilja tillintetgöra sådana dyrbara folknäringar, så
skulle jag hoppas att äfven Hr von Hartmansdorff gillar
detta förslag. Detta kan icke tillämpas på sockenskräddare,
och för ruin del skulle jag tio att en sådan tillämpning ej
heller utan denna förändring kunnat ske.
Hr
Den 3 F e b r o ari f,' m. ‘33
Hr von Hartmansdorff: Jag anser ej heller det efter
discussionens slut gjorda nya förslaget vara tillfredsställande;
men jag hemställer till Hr Frih. o. Landtm., om icke
med 3 §:n Lör förfaras såsom med den i:sta och 2:dra, att
nemi. först framställning göres på bifall till Utskms förslag.
Hr Landtm, hemställde, om R, o. Ad. behagade bifalla
Utsk :ns förslag i 3 §:n.
Ropades starka ja, blandade med ett eller annat nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
ja öfverröstat nej, begärde
Hr Rosenblad votering.
Efter en kort stund begärde Hr Rosen b la d åter ordet
och yttrade:
Jag får hemställa om Hr Frih. o. Landtm, täcktes ånyo
framställa propos. lill Ståndet, huruvida Ståndet godkänner
den af Utsk:n föreslagna §:n. Skulle då ingen annan af
Ståndets ledamöter än jag svara nej, så skall jag ej yrka
• votering.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att då R. o. Ad.,
i Hr Landlmis tanke, redan besvarat hans propos. på ett
sätt, hvarigenom Ståndets beslut bestämdes, derest icke votering
komme att äga rum, kunde Hr Landtm, icke numera
ånyo framställa samma propos., emedan sådant skulle förutsätta,
att den förut yttrade meningen kunde utan votering
förändras, hvilket vore stridande emot antagna former.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag anhåller att få
förena mig med Hr Rosenblad i dess begäran om votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votertsproposition:
Den
som bifaller 3 §:n i i cap. af Lag- samt Allm.
Besvärs- och Ekon.Utsk:ns förslag till författning ang:de
hemmansklyfning och jordafsöndring, voterar
ia5
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, erhåller ofvannämnda 3 § följande redaction;
kan en åbo af andra ortens allmänna näringar hafva säker
och ständig förtjenst, då bör sådant, vid fråga om besuttenhet,
i särskild beräkning dertill ingå.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 20.
Nej — 3o.
4:de och 5:te §§:ne.
Dessa båda paragrafer biföllos.
20 H. 5
34
Den 3 Februari f. m.
6: te §: n.
Hr Lagerhjelm: I i moni. är föreslaget, att nor
men
för hemmansklyfning stall vara olika för särskilda orter,
men likväl bestämmas för hvarje ort; ty i parenthesen
läser man följande ord: ”de för särskilda orter uppgjorda
bestämmelserna införas.” Således synes häraf, a 11 för hvarje
ort skall uppgöras en särskild bestämmelse, men i sakens
natur ligger att man ej kan få en bestämmelse, som bl il
ai
I tid lämplig för samma ort. Tvänne hemman beröra hvarandra.
Det ena har t. ex. 3ooo, det andra 3oo tunni, ägovälde.
Huru kan man då säga, att samma brak af hemmantalet
skall vara normen för besu [lenhet ? TL af 3ooo
tunni, är helt anoal än T^:del af 3oo tunni. Denna anmarkn.
gjordes redan emot Utsklns första betänk. Den upptages
här pag. 2, och synes vara ganska afsevärd. Utsk:n
hafva förklarat sig deremot med följande ord: ”men då ett
minimum antages för klyfning af hemman, utan föregången
undersökning och särskild tillåtelse, följer af sig sjelft att detta
minimum också mäste blifva en viss del af hemman, ett
visst hemmantal.” Jag ser icke slutföljdens riktighet, tv om,
såsom i anmärkn. från PresteSt., enl. hvad Utskfn tillkännagifva,
blifvit framstäldt, klyfningen skedde efter taxer;svärdet,
så finge man en annan grund för besuttenheten,
hvarefter sedan hemmantalet kunde bestämmas. Jag läser
vidare: ”Dessutom då de flesta utskylder och allmänna besvär
utgöras efter hemmantalet och en motsvarande andel i
dessa utskylder och besvär måste åtfölja den utklufna delen,
innebär detta jemväl en nödvändighet, alt besutenhet mäste
motsvara något hemmantal.'’ Ja! det är sanning att besuttenhet
mäste motsvara ett hemmantal, men om besuttenheten
grundar sig på ett taxer:svärde, och delta förvandlas lill ett
hemmantal, så blir det verkställbar! på hemman med olika
ägovälde isamma ort, hvilket del förslag, som Utskin gjort,
icke synes afse; hvarföre jag för min del har den anmäi kn.
att göra emot i mom. af denna §, att purenthesen bör utgå
oell i stället bör införas en bestämmelse på grund af taxeringsvärdet
förvandladt till hemmantal.
Hr Rosenblad: Då icke någon af Utsktns ledamöter
är närvar., eller åtminstone icke någon af dem begärt ordet
för att besvara Hr Lagerhjelms framställning, så anhåller jag
att få nämna, det jag förmodar, alt Utsktn med ifrågavar.
minimum för hemmansklyfning afsett den i gamla skattI
ägg ni n g s-i nstr lie t ion er för de olika provinserna efter mantal
bestämda hemmansklyfningen. Denna var i allmänhet
efter hvar och en orts förhållande så högt uppsatt, att man
utan något slags olägenhet och äfven utan afseende på den
olikhet, som i hemmanens ägovälde kan äga rum, gerna kan
godkänna den. Att i stället antaga ett bestämdt taxerrsviirde
vore mycket ändamålsenligare, men att improvisera
en sådan summa torde vara svårt, och jag bekänner ali det
Den 3 Februari f. m.
35
förslag, sorn Ur Lagerhjelm Hjort, förslår jag eller fattade
jag icke riktigt. Taxertsvärdet skulle reduceras till hemmantal.
Detta förstår jag icke, ty just derföre att taxertsvärdet
på hemmantalet icke år lika, vet jag icke huru reduclioiieii
Iran del ena till det andra skall kunna äga runi.
Om meningen här, såsom jag förmodar, har varit att klyfningen
ej skall sträcka sig längre, än som finnes tillåtet ide
gamla författningarna, så tror jag alt man utan våda gerna
kan bilalla della moment.
Hr Rå fe It, Anton: Då länens comilerade uppgjort
normen för huru långt hemuiansklyfningen horde få sträcka
sig, så hafva de stannat i olika bestämmelse, och har man
i de södra orterna ansett J^rdels och i de norra orterna
Jtdels hemman erfordras för besuttenbet. Derföre trodde
Utsktn, att det borde bero på hvarje orts lanscomite alt
bestämma till hvad hemmantal ortens hemman horde få
klyfvas. Del är delta som menas med de ord, som stå i
parent liesen.
Hr Lagerhjelm: Till svar på den förste talarens
framställning får jag vördsamt föreslå följande redaction af
6 §:ns i morn., i stället för dess nuvar. lydelse: "Lian föregången
undersökning eller särskild tillåtelse må hemman
klyfvas till sådana delar, att deras taxer:svärde uppgår till
minst 65o r.-dr b:co, hvarvid dock iakttagas bör, att hemmantalet
utsättes till T'?:d< I eller -y^tdel eller 7'T:del o. s v.”
Hvad siste talarens yttrande angår, så har han väl upplyst
och förklarat meningen af parenthesen på samma satt sorn
jag ansett mig böra förstå den, men icke besvarat det inkast
jag ansåg mig böra göra, att nemi. då a hemman gränsa
lill hvarandra, och det ena hemmanet har 3200 tunnlands,
men det andra 3ao tunnlands ägovälde, så utfaller
naturligtvis besuttenheten kanske med T^:dels mant. på det
stora hemmanet och med T'^:dels mant. på det lilla. Denna
omständighet äger rum i Wermlands och Örebl o län, oell
i de orter, der sidant äger rum, är det ju alldeles omöjligt
att utsätta en sådan viss gräns för besuttenbet efter hemmantal,
som är eli fixt bråk gällande för alla hemman, då
af 2:ne hemman, s>m beröra hvarandra, det ena kan vara
io gånger så stort och godt som det andra. Derföre tror
jag alt den anmärkn., som gjordes emot TJtsk:ns första betänk.
, och hvilken omförmäles i nu förevar, utlåt., äger
grund, och att den anmärkta svårigheten icke blifvit nöjaktigt
besvarad eller af Utsk:n afhulpen.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Då man nogare ser på
det moment, som nu är föremål för discussionen, så finnes
att det gäller den klyfning, som alltid kan äga rum utan
undersökning eller särskild tillåtelse. Följaktligen är det de
mindre hemmanens ägovälde, som här lägges lill grund för
bestämmandet af den andel deraf, som anses tillräcklig för
30
Den 3 Februari f. m.
besuttenhet. Om man sedan vill dela ett större hemman i
ett större antal delar, följaktligen till mindre delar af sjelfva
hemmanet, så blir detta alltid möjligt genom anlitande
af sockennämnden. Jag tror att man skall finna det Utsk:n
besvarat den af Hr Lagerhjelm åberopade anmärktun på ett
ganska tillfyllestgörande sätt, om man läser pag. 6 och 7 af
betänk,; de hafva der redogjort för skälen, hvarför icke
ett visst hemmans värde kunnat antagas till norm för besuttenheten,
och jag får derföre taga mig friheten att yrka
bifall til! första mom. af 6 §:n.
Hr Råfeltt Orsaken hvarför Utsktn icke tagit taxeringsvärdet
till norm för besnttenheten var, att Utsk:n icke
ansågo det vara någon fast beräkningsgrund, utan ganska
föränderligt, och det torde vara lämpligt att Utskms framställning
i denna del varder uppläst.
Hr Frih. o. Landtm, lät uppläsa det åberopade stället
i Utsktns betänk, eller det stycke, som börjar sid. 6 och
slutar sid. 7.
Hr Lagerhjelm: Jag har läst hvad som nu blifvit
uppläst och funnit att Utsk:n sjelfva ej velat göra afseende
på hemmantalet vid klyfningen. Men i förevar, mom. är
ju alldeles bestämdt, att hemman skola få klyfvas till en
viss del. Utskrn anmärka, att om taxeringsvärdet antages
til! norm, så skulle denna norm, genom olikheten af taxeringsvärdet
i olika orter,, medföra en stor olikhet; men skilnaden
emellan taxeringsvärdet, der jag supponerar samma
godhet af jord, står visst icke i del förhållande, som 1 till
10, ehuru ett sådant förhållande inträffar i afseende på vidden
af hemmans ägor. Ulsk:n hafva således, då de velat
undvika en olikhet, beredt en ännu större olikhet, hvarföre
jag får vördsamt hemställa tili de värde talarnes uppmärksamhet,
om icke det rätta vore att öfvergå till taxeringsvärdet.
Hvad åter angår den svårighet, som Utskm omförmält
blifva en följd deraf, nemi. att det skulle medföra så
små bråk och svårigheter i Kronans räkenskaper, så undvilles
den på det sätt, att man, såsom jag nyss föreslog, stadgar
att hemmantalen dock böra utsättas till T^, o. s.
v., hvarigenom all svårighet i detta hänseende undanrödjes;
men man vinner hvad man vill, som är att medgifva en
sådan utsträckning af hemmansklyfning, som man kan i förening
med principen för ■ besuttenhet, ty man vill ju medgifva
klyfning, så långt sorn besuttenhet äger rum.
Hr Gripenstedt: Den siste värde talaren har icke
upptagit ett af de skäl, sorn i Utskms betänk, framställas,
nemi. föränderligheten i taxeringsvärdet. Hvad som vore
besuttenhet det ena året, skulle icke blifva det ett annat;
det andra är åtminstone något constant. Vidare vill jag fästa
uppmärksamheten derpå, att man alltid, då bestämmel
-
Dén 3 Februari f. m.
37
serna uppgöras olika för särskilda orter, kon antaga att skilnaden
ej bör blifva så stor, som den siste talaren omförmält,
och i alla fall är ju meningen, att, med ledning af de minsta
hemmanens ägovidd, kunna bestämma det minimum, som
skall utgöra besultenhet. Om de större hemmanen kunna
ytterligare klylvas så blir det föremål för sockennämndens
pröfning; hvarföre jag tror Utskms här gjorda förslag vara
antagligt och vågar åter tillstyrka bifall dertill.
Hi1 Lagerhjelm: I anledn. deraf att den siste talaren
tycktes gifva tillkänna något tvifvel om att det förhållande
ägde rum, som jag framställt, får jag endast nämna,
att i Örebro län, Carlskoga bergslag och socken, finnas 2tne
hemman, hvaraf det ena heter Backa och det andra Bo.
Det ena hemmanet innehåller circa 7.55a tunnland, och derpå
äro 2!ne bruk belägna. Det andra hemmanet innehåller,
om jag icke bedrager mig, 267 tunnland. Möjligen misstager
jag mig något, men mycket är det icke. Olli detta kan
vederläggas, så har jag orätt.
Hr Gripenstedt: Jag ber att den siste värde talaren
ej mätte toga min framställning såsom något tvifvel på sanningen
af hans uppgifter. Sådan var icke min mening, om
också orden kunnat gifva anledn. till en sådan tydning. Jag
ville endast säga, alt ett sådant förhållande, som Hr Lagerhjelm
uppgifvit, åtminstone mäste vara sällsynt och icke
bör inverka på ett stadgande, som skall blifva allmänt gällande.
Då discussionen nu inskränkt sig inom 1 mom. af 6
§:n, ansåg Hr Frih. o. Landtm, proposm äfven nu böra
dertill inskränkas, och hemställde således om R. oj Ad. behagade
bifalla Utskms förslag i 1 mom. af 6 §:n.
Ropades ja.
Hr Lagerhjelm: Vid andra mom. får jaga vördsamt
hemställa, om det icke borde slutas med ordet besutten, som
finnes på tredje raden. Det som följer derefter lyder sålunda:
”antingen särskildt, eller i förening med annat hemman
eller hemmansdel , som delägare derjemte äger eller
med stadgad åborätt besitter, nä'r de under sambruk lämpligen
nyttjas kunna.” Jag hemställer vördsamt, om icke
detta stadgande möjligen kan leda till oreda i framtiden,
och om det icke vore bäst att utesluta detta tillägg, hvarigenom
det blefve möjligt för 2:ne samägare att vinna besuttenhel
tillsammans.
Hr G r i p e n s t ed t : 1 Min åsigt i allmänhet rör:de denna
författning är, att om den skall blifva gällande, hvilket
möjligen kan vara nödvändigt för samhället, så bör man
åtminstone göra den så litet tryckande för den fattige jordbrukaren
som möjligt. Den har ver kligen tredan^ något
slägttycke med hvad vi hafva sett för mer än 100 år se
-
38
Den 3 F e b r 11 a r i f. m.
dan, då R. o. Ad., efier att hafva mistat sin rättighet att
försvara folk lill krigstjenst, såsom det hette, ingick med en
begäran att bönderoe icke matte få hafva mera än ett visst
antal barn eller tjenstefolk hos sig, och tick denna anhållan
bifallen år 1686, om jag icke minnes orätt, nemi. att bönderne
icke tingo hafva mera än ett visst antal drängar. Sedermera
medgafs deras rättighet först att hafva 2 samt sedan alla
barnen hemma, och först ion år efter den primitiva författningens
utfärdande blef det dem tillåtet att hafva så mycket
tjenstefolk de ville. Med berörde författning har den
nu ifrågavar. mycket syskontycke. Min mening är nu blott
att säga, att jag vill göra besultenhetsprincipen så litet tryckande
som möjligt för den fattiga classen, då man på samma
gång tillåter den rika att äga om det vore 3 å 400
hemman, och jag tror, att just dessa stora egendomsherrar
hafva åstadkommit ett mycket svårare resultat för fattigvården
än de små hemmansagarne. Delta har man sett i
England, der de stora gndsägarne dragit ihop sina domäner
och uppsagt sina farmers, som derefter fallit fattigvården
til! last. Pauperismen har sålunda stigit, icke genom de
små jordbruken, utan genom alltför stora ägovälden. Detta
har jag velat framställa såsom ett skäl hvarföre jag anser
ifrågavar. stadgande böra bibehållas, och det så mycket mer
som i andra §§ åberopas just detta stadgande, att lagenheten
i förening med annan hemmansdel må utgöra en besuttenhet.
Jag anser att detta mom. bör oafkortadt blifva sådant
det af Utsk;n är föreslaget.
Gr. Anckarsvärd förenade sig med Hr Gripenstedt.
Hr von Hartmansdorff: Jag gillar ingalunda det
sätt, hvarpå stora godsägare ofta behandla sina underhafvande,
att nemi. göra dem till stattorpare. Det hörer till statshushållningens
lagstiftare att förekomma detta onda. Men
om del icke sker, månne sådant är ett skäl att öka det med
elt annat, genom tillstädjandet af så små besuttenheter, att
deras agare blifva fattighjon och falla det allmänna till last?
Jag tror icke det. Jag instämmer i Hr Lagerhjelms anmärkning
emot detta moment ; men skulle Höglofl. R. o. Ad. ej
finna för godt att sluta momentet der Hr Lagerhjelm föreslagit,
eller med ordet besutten, så böra några ord i den
följande punkten införas, lör att försäkra derom, ali den
hemmansdel, som någon delägare har i annat hemman, må
blifva orubbligen förenad med den lilla särskilda delen, som
tillsammans med den förra skall utgöra besuttenhet. I annat
fäll blefve icke författningens ändamål vunnet. Jag förmodar
att de af R. o. Ad., som i allmänhet äro af annan
mening än jag, dock utgå från den grund, som är stadgad
i författningen, att en viss besuttenhet skall finnas. Möjligheten
af denna grunds iakttagande beror derpå, alt de små
jordlotter, som tillsammans utgöra besuttenhet, icke få skiljas
Deu 3 Februari f. m. 3g
ifrån hvarannan. Om det blott heter att besuttenhet skall
äga rum i förening med annat hemman, utan att ett sådant
tillagg göres, så kan ändamålet icke vinnas.
Hr Palmcrantz: En värd ledamot har sagt, alt det
vore farligt att tillskapa för små besuttenheter. Jag tager
mig fi iheten erinra, att i detta moment är icke föreslaget
något stadgande, som kan föranleda den värda ledamoten lill
en dylik farhåga. Meningen är, att om en abo äger eller
besitter en hemmansdel, så kan han förvärfva och bibehållas
vid en mindre, om äfven denna för sig sjelf ej medför
besuttenhet, då dessa delar under sambruk lämpligen kunna
nyttjas och tillhopa medföra sådan besuttenhet, som i §:n
stadgar. Det torde vara obestridligt, att det är orättvist
alt hindra den, som innehar en fastighet, ifrån att förvärfva
en mindre, som han dertill kan lägga, äfven 0111 denna
mindre lägenhet icke medför full besuttenhet; detta, säger
jag, torde vara så mycket mera orättvist, sorn R. o. Ad. redan
vid 3 §:n bifallit att särskilda binäringar må in
gå
i beräkningen af besuttenhet. Och nog bör lika väl ett
litet jordbruk, som fiske eller annan binäring, få dervid lagas
i beräkning. Jag, tillstyrker bifall till ifrågavar. moment.
Frih. Cederström, Anders: Jag vill blott nämna,
alt det icke är någon så stor fara, som uppkommer, om
vi också antaga 2 mom. ordagrannt, emedan i 6 mom. af
denna § stadgas, att en lägenhet, som blifvit förenad med
en annan och icke sj< If utgör full besuttenhet, icke får skiljas
dei ifrån med mindre den förenas med en annan, så
att besuttenhet uppkommer. Vi kunna således gerna antaga
detta mom. sådant det ar.
Uppå derefter framställd propos. blef 2 mom. af 6 §:n
af R. o Ad. bifallet.
Likaledes biföllos 3 och 4 mom:n af samma §.
På erinran af Hr Frih. o. Landtm, förbehöll R. o.
Ad, sig, vid det bifall som nu äfven lemnades åt 5 mom. af
0 §:n, att den uti nämnda mom. lemnade hänvisning till g
§:n borde rättas efter det beslut R. o. Ad. rör:de sistnämnda
§ kunde komma att fatta.
Uppå derefter framställd propos. blef äfven 6 mom. af
6 §:n af R. o. Ad. bifallet.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppskjöts till eftermiddagen.
fl. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 3 e. 111.
In fidem protocolli,
F. O, Silfverstolpe.
!\o
Den^3 Februari e. m.
Onsdagen den 3 Februari i84i.
Plenum k!. 6 e. in.
Justerades i prot.utdr. för denna dag f. m.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utsk:s förslag
N:o 222 till R. St:s und. skrifvelse lill K. M., ang:de
aflöning för den som utses lill bestridande af R. St:s Just.-  ombudstnans förut innehafvande tjenst.
Likaledes upplästes till justering Exped.Utsk:s förslag
N:o 223 till R. St:s und. skrifvelse till K. M., i anledn. af
K. M:s nåd. propos. om åtskilliga kronolägenheters försäljning.
Derjemte upplästes ett förslaget bifogadt, från Exped.-  Utsk. inkommet prot.utdr. af den 2 dennes.
Hr von Hartmansdorff, A u g. : Jag anhåller att få
instämma uti den reservation Frih. Rehbinder afgifvit. Det
är väl icke i sin ordning, att R. St. förklara sig gifva Konungen
tillåtelse att göra något som är Konungens rättighet.
Det lämpligaste och skickligaste är väl, att R. St. anhålla det
Konungen täcktes vidtaga den åtgärd som önskas. Jag utbeder
mig derför, att Hr Frih. o. Landtm, behagade göra framställning
till antagande af den reservation, som är 1 uppläst.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
gilla Utskts förslag.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. blef förslaget antaget
med, den förändring i slutet deraf, sorn af Frih. Rehbinder
och Prosten Svedelius uti det åtföljande prot.utdraget blifvit
yrkad.
Till justering upplästes och godkändes nedannämnda
från Exped.Utsk. inkomna förslag lill R. St:s und. skrifvelser
till K. M., nemi.:
N:o 224, i anledn. af K. M:S nåd. propos. om ökade
tillgångar för Manufacturdiscontens utlåningar ;
N:o 225, angide bildande af undervisningsanstalter för
skeppsbyggeri;
N:o 226, ang:de ändring i vissa delar af stadgandena
rörtde skiftesverket i Riket;
N:o 227, angtde förändring uti de till rese- och tractamentskostnader
uppförda anslag.
Upp
-
Den 3 Februari e. m.
4'
Upplästes Exped.Utsk:s mern. N;o 3o, i anledn. af
RiksSl:ns skiljaktiga beslut rör:de Exped.Utsk:s förslag till
lind. skrifvelse N:0 tgi.
Hr Nordensköld, Otto Gustaf: Jag tror att R. o.
Ad. kan bifalla den jemkning Exped.Utsk. föreslagit, emedan
de begge smärre jemkningarna öfverensstämma med hvad
R. o. Ad. egentligen beslutat, då frågan förevar Den ena
jemkningen bestod deruti, alt det skulle heta täcke, som
bestås, i stället för sängkläder, som icke bestås af rotarna,
och den andra jemkningen var, att det skulle beta 10-  tarna i stället för ro te hål la r ne. Jag föreslår således
bifall till Utskts förslag.
Uppå derefter framställd propos. blef Ulsk:s i mern.
N:o 3o gjorda förslag af R. o. Ad. bifallet.
Derefter upplästes till justering och godkändes Exped.-  Utsk:s under N:o 228 afgifna förnyade förslag till und. skrifvelse
till K. M. ang;de vidtagande förändringar uti båtsmansroleringens
utgörande å landet.
Fortsattes pröfningen af Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utskms utlåt. N:o 28, i anledn. af gjorda anmälkntr
vid Utsktns betänk. N:o 3, ang;de grunderna och villkoren
för hemmansklyfning samt afsöndring af jord eller andra lägenheter
från hemman.
7 • d e §:n.
Bifölls.
8:de §:n.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Uti 8
§:n 1 mom. får jag föreslå, att näst efter orden ”för
hvarje socken eller pastorat” tilläggas orden: för
högst fem år. Någon viss tid bör vara bestämd för ulöfningen
af en dylik befattning, på det man icke må vara
tvungen att, så länge de sjelfve behaga qvarstanna, bibehålla
dem, med hvilka man kunde finna sig mindre belåten;
hörandes i afseende på valet af dessa personer jemväl i 11 ug—
kominas, att ägaren t. ex. af ^:dels mantal har lika rätt
roed den, som äger ^-:dels mantal.
Hr Frih. o, Landtm, yttrade, alt, då flera anmärkn:r
tycktes komma att göras vid denna §, lämpligast torde vara
att särskild propos. framställdes å hvartdera af dessa momenter,
hemställande Hr Landtm, nu, om R. o. Ad. behagade
bifalla 1 mom. i 8 §:n.
Ropades ja och nej.
Uppå derefter åter framställd propos., blef 1 mom. bifallet
med det af Hr von Hohenhausen yrkade tillägg, att
20 H. 6
4a
Den 3 Februari e. m.
emellan orden pastorat och utses skulle införas orden:
för högst 5 år.
i moraente t.
Hr von Hohenhausen: Vid i inom. förekommer en
tvetydighet. Der står nemi.: ”A n m ä 1 e det den som sådan
undersökning äskar." Detta låter något obestämdt.
Meningen är den lottägare i hemmanet, sorn det
äskar. För öfrigt synes, som någon inom socknen borde
hafva det åliggande, att med sin uppmärksamhet följa dylika
undersökningar, för alt å socknens vägnar öfverklaga de
beslut, hvarigenom förklaras att besuttenhet är förenad med
en ifrågaställd jordlott; emedan annars kunde hända, att ett
sådant rör:de besuttenhet utaf sockennämnden tvertemot författningens
föreskrift meddelt utlåtande blefve till efterrättelse
förbindande. Om likväl ingen annan instämmer med
mig i denna åsigt, skall jag för min enskilda del icke yrka
på en sådan föreskrift.
Hr von Rosen, Georg: Om jag förstod Hr von Hohenhausen
riktigt, så tror jag att hans anmärkn. är öfverflödig
i det fallet, att en sådan undersökning skall ske innan
hemmansklyfning tillätes. Någon skall begära klyfningen,
och som dagen till undersökningens förrättande åtta dagar förut
skall kungöras från predikstolen i sockenky rkan, så blir
hvar och en derigenom underrättad om förrättningen och
kan således inställa sig vid undersökningen för alt bevara
sin rättighet såsom ledamot i socknen. Jag tror således att
redactionen gerna kan vara sådan som Utsk:n föreslagit den
i detta hänseende. Men i ett annat afseende får jag göra
anmärkn. vid detta mom. i 8 §:n. Hur står nemi. att
nämnden, till undersökningens förrättande, skall sammanträda
antingen vid det hemman, hvarå undersökning äskas, eller
å annat lämpligt ställe. Undersökningen anser
jag endast böra få ske på stället, hvarå undersökning äskas,
emedan man svårligen kan fälla ett riktigt omdöme, utan
att se ställets belägenhet, jordens beskaffenhet och öfriga
omständigheter, om hvilka man på beskrifning kari få ett
oriktigt begrepp. Jag tillstyrker derför att på ifrågavar.
ställe uti detta mom. måtte uteslutas ordet antingen samt
orden eller å annat lämpligt ställe, allt som omständigheterna
fordra och med minsta kostnad
är förenad.
Hr von Hohenhausen: Hvad Hr von Prosén anfört
om denna förändring, tror jag icke vara alldeles nödigt, derest
i nästa 3 mom. borttagas orden eller örn så nödigt
finnes, så att det kommer att heta: "Vid undersökningen
skall nämnden af befintliga kartor och handlingar jemte
trovärdiga persouers intyg genom besigtning af ägorna etc."
Hr von Rosen: Hvad Hr von Hohenhausen sagt i
D c u 3 Februari e. m.
43
afseende på 3 mora. linn visserligen vara bra; men sora jag
föreställer mig sockennämnder i allmänhet och huru de
kunna bedomina förhållandet efter kartor och handlingar,
skulle jag tro att deras omdöme blir tillförlitligare efter besigtning
ä stället, än genom påseende af kartorna, sora snarare
kiln leda till förblindelse än tili upplysning i ämnet;
och jag vidbiifver derför mitt yrkande.
Hr von Hohenhausen: Jag måtte icke hafva uttryckt
mig rätt begripligt, då jag sednast yttrade mig, emedan
den siste värde talaren eljest skulle hafva funnit att jag
åsyftade detsamma, som lian, genom den förändring jag anser
böra äga rum i 3 momentet; ty om orden eller om
så nödigt finnes komma att utgå, så skall besigtning af
ägorna äga rum.
Ulskras förslag i 2 mom. af 8 §:n blef af R. o. Ad.
bifallet.
3 moraente t.
Hr von Rosen: Till följd af den discussion, som ägde
rum vid föreg:de momentet, tillstyrker jag att orden eiler
om så nödigt finnes matte uttägas ur förevar, moment.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad, behagade
bifalla Utskras förslag i 3 momentet.
Ropades ja och nej.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: Jag kan icke inse
hvarför man skall borttaga orden eller om så nödigt
finnes; ty gode männen lara i alla fall icke bry sig om
alt lill undersökningens verkställande infinna sig på stället,
om de på föi liand känna localen, likasom de å andra sidan,
derest de icke iiga en dylik kännedom, förmodligen äro nödsakade
företaga besigtning å stället, innan de kunna afgifva
deras yttrande.
Hr von Hohenhausen: Då ändring ian sökas uti
sockennämnds beslut, så bör detsamma icke vara bygdt på
lösliga grunder, och då grunderna för resultatet af undersökningen
icke utan besigtning å stället kunna vara tilllörlitliga,
anser jag besigtning å stället ovillkorligen böra äga
rum.
Hr Palmcrantz: Den siste värde talaren har påstått,
alt det skulle vara nödigt att besigtning alltid hålles å ägorna,
derför att frågan kan komma under tvist. Denna grund
för hans påstående torde dock förfalla vid erinran derom
alt häradsrätten, i händelse sockennämndens utlåtande icke
skulle kunna läggas till grund för dess beslut i saken, icke
lärer underlåta att förordna en ny undersökning medelst
besigtning å stället.
Ur von Hohenhausen: Det är till undvikande af
44
Den 3 Februari e. ra.
den tidsutdrägt och kostnad, som är förenad med en sådan
omgång, som den siste värde talaren omnämnt, som jag anser
undersökningen från början böra ske fullständigt, hvilket
dock icke är att förvänta, derest icke undersökningen sker
på stället.
Hr Frih. o. Landtm, förnyade sin propos. till bifall
å Utskrns förslag i 3 momentet.
Ropades ja och nej.
Uppå derefter framställd propos. antog R. o. Ad. Utsk:ns
förslag i 3 mom. af 8 §:n, med den förändring att orden
”eller om så nödigt finnes” skulle utgå, och att
i deras ställe skulle införas ordet samt.
4 momentet.
Bifölls.
5 momentet.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Då otvifvelaktig! meningen
med undersökningen måste vara att betrygga Slaten och i
närmaste hand communen derifrån alt icke fattiga familjer
mätte uppstå på obesultna jordlotter, så måste det vara
klart, att då communens ombud, nemi. sockennämnden,hafva
förklarat besuttenhet förenad med någon viss hemmanslott,
så borde något inkast deremot icke kunna få äga rum;
ty om man ser saken från den juridiska sidan, så är den,
som yrkat delningen, den ena parten, och communen den
andra; och om då communens ombud eller sockennämnden
roedgifvit delningen, så äro parterne öfverens, och då vet
jag ej alt någon annan kan hafva dermed att beställa. Nu
står iiär likväl, alt om nämnden tillstyrkt klyfningen, så
skall delägare i samma hemmansdel, sorn klyfves, kunna
få väcka lösningsanspråk till den frånklufna delen. Detta
anser jag icke vara rätt, och tillstyrker derför att hela 5
mom. måtte utgå, samt att 6 mom. i stället måtte börjas
sålunda: ”Har nämnden tillstyrkt klyfningen, skall
dervid förblifva; men afstyrker nämnden etc.”
Hr von Hohenhausen: Mig synes att delägare uti
hemmansdelen bör äga rättighet att gå till häradsrätten,
om man finner sig förnärmad derigenom att klyfningen gått
för långt, så att besuttenhet icke är förenad med jordlotten.
Af nästa § synes, att om påståendet der ogillas, kommer det
att stanna vid häradsrättens beslut.
Hr Gripenstedt: Den siste värde talaren har sagt,
att det borde vara delägare såsom den der i första rummet
kommer att lida, derest besuttenhet icke är förenad med
den frånklvfna hemmanslotten, tillåtet att lösa till sig denna
hemmanslott samt att i frågan derom fullfölja besvär.
Jag får dervid erinra, att det icke är honom utan communen,
som lidandet tillskyndas, hvadan också communen är
Den 3 Februari c. ra.
45
part, och icke han; och då motparten genom sitt ombud,
som är sockennämnden, raedgifvit klyfningen, har någon annan
ingen talan i saken.
Hr von Hohenhausen: Så länge som i vår lag principen
af börds- och lösningsrätt är gällande, torde lösningsrätt
äfven i förevar, fall icke vara ur vägen. Delägaren
uti hemmansdelen är den, som i första rummet förnärmas
genom ett felaktigt beslut rörtde besuttenheten, och han
bör således äga rättighet att få ett sådant beslut pröfvadt;
ty med skäl kan han icke anses förbunden att underkasta
sig sina sockengrannars välbehag. Jag tillstyrker derföre
att delägare må äga rättighet att få sockennämndens beslut
pröfvadt af häradsrätten.
Hr Palmcrantz: Efter min tanke böra delägare uti
hemmansdel, hvars ytterligare klyfning ifrågaställes, betraktas
såsom parter; och är det utan tvifvel derföre som
Utsk:n frångått sitt första förslag och biträdt den utaf Hr
Just.cancelleren Faxe uti dess vid comiterades betänk, fogade
reservation yttrade åsigt i denna fråga. Ett ytterligare
skäl hvarföre delagarne böra anses såsom parter finner jag
deruti, att man derigenom erhåller en slags controll derpå
att sockennämnden fullgör sin skyldighet.
Hr Gripenstedt: Jag tror i motsats med den sista
värda talaren, att comiterades förslag var bättre än reservantens.
I öfrigt har jag föga att tillägga hvad jag förut
yttrat. Jag kan icke frångå, alt jag anser endast commu
nen
och icke delägaren vara part. Den allmänna bördseller
lösningsrätten är något, som härigenom icke kränkes,
men den bör icke heller inverka pä ett annat främmande
ämne, eller nämndens omdöme om besuttenhet. Jag får ännu
en gång upprepa, att, då communen, som ensam kan
blifva lidande på klyfningen, således också ensam är part mot
den som klyfningen yrkar, jag icke kan finna af hvad skäl
någon annan kan äga rättighet att dervid lägga hinder i vägen.
Hr von Rosen: Jag kan icke fatta skälet hvarför
man vill ändra detta äfvensom det efterföljande inom., enär
sockennämnden icke har att yttra sig öfver annat än frågan
om besuttenheten; och frågan om rättigheten att tillösa sig
den jordlott, hvars afsöndring ifrågasattes, är ett från den
förra frågan skiljaktigt ämne, som icke tillhör sockennämndens
utan domaremaktens pröfning.
Frih. Cederström, Jacob: I motsats med den sista
värda talaren och i öfverensstämmelse med hvad Hr Gripenstedt
flera gånger yttrat, anser jag 5 mom. böra utgå, med
undantag af början deraf, som, på sätt Hr Gripenstedt
nämnt, bör med 6 mom. förenas.
Utsk:ns förslag uti 5 mom. af 8 §:n blef derefter af
R. o, Ad. bifallet.
46
Den 3 Februari e. m.
6 momentet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om lian ratt fattat
ett af Hr von Hohenliausens föregående anföranden, hade
det innefattat ett förslag att införas i sista punkten af detta
6 morn., i fråga om besvär öfver häradsrättens utslag.
Hr von Hohenhausen: Sådan var visserligen min
mening; men då ingen instämt deruti, och då en § vid slutet
kan tilläggas, hvarigenom det ändamål jag åsyftar kan vinnas,
så afstår jag för närvar, från mitt yrkande.
6 momentet Lief derefter af It. o. Ad. bifallet.
y momentet.
Detta moment bl ef likaledes bifallet af Pr. o. Ad.
9: d e §: n.
Hr von Hohenhausen: Jag får föreslå, att i 2 mom.
efter orden ”förordningen den 19 December 1827
härom innehåller,” måtte tilläggas orden: ”när hemma
n s d e I e n kommit i annor mans ägo än rätter
arfvinges.” Det vore hardt om personer, sorn erhållit
fasta på sin egendom, skulle kunna drifvas derifrån.
Efter förnyade propositioner till bifall dels å Utsk:ns
förslag dels å Hr von Hohenliausens, stannade R. o. Ad.
slutligen vid bifall till det sednare, hvarigenom uti Utsklns
förslag det tillägg gjordes, att efter ordet innehålles,
midt i andra momentet, skulle införas orden: när hem111
a n s d e 1 e n går i annor mans ägo än rätter arfvinges.
10: de §:n.
Hr von Hohenhausen: På det alt icke tvist om
samma sak genast må kunna uppstå efter det laga kraftvunnet
utslag fallit, anser jag vid denna § följande tillägg böra
göras, nemi.: ”dock må fråga derom icke väckas
förr än fem år efter utslagets d a t u ro.”
Hr von Rosen: I sjelfva saken instämmer jag med Hr
von Hohenhausen, men tvekar blott huruvida det är lämpligast
alt bestämma fem år såsom den tid, före hvars förlopp
frågan icke får ånyo väckas. Jag skulle vilja tillstyrka,
att den, som ånyo väcker frågan, skulle vidkännas alla i
och derföre uppkommande kostnader; men om det blir på
sätt Hr von Hohenhausen föreslagit, torde det vara tillfyllestgörande.
Hr Palmcrantz: Jag vågar hemställa, huruvida det
ifiågoställda tillägget kan vara behöflig!, enar ett förändradt
beslut alltid beror derpå, huruvida styrkas kan att hemmansdelen
sedan ärendets förra pröfning blifvit så förbättrad
eller andra sådana omständigheter inträffat att klyfnin
-
Den 3 Februari e. m.
47
gen bör tillåtas. För min del anser jag derföre den ifrågaställda
föreskriften olämplig.
Hr von Hohenhausen: Tusen obetydliga ålgärder,
såsom t. ex. upplagande af elt dike, anläggande af en gärdesgård,
plantering af några träd och mera dylikt kunna
anföras såsom skal att ånyo väcka frågan för att få sin vilja
fram. Till förekommande af sådana missbruk bar jag ansett
någon termin i förevar, hänseende böra bestämmas;
men om fem år är för lång tid, så går det ju an att bestämma
t. ex. 3 år. Någon tid bör utsättas, ty sådana förbättringar,
som jag nämnde, kunna verkställas på några dagar
eller veckor, hvarefter tvisterna ånyo kunde börjas.
Hr Palmcrantz: Då man hyser sådana farhågor, som
jag nu hört yttras, är det underligt att man icke afven vill
föreskrifva huru häradsrätterna skola afgöra de tvister uti
ifrågavar. afseende, hvilka der kunna göras anhängiga.
Utsktns förslag i io §:n blef af 11. o. Ad. bifallet.
11 : te §:n.
Hvad Utsk:n i denna § föreslagit blef af R. o. Ad. bifallet.
i: a C a p i 11 e t.
Då de 4 första §§:ne i detta capitel med hvarandra hafva
närmaste sammanhang, lät Hr Frih. o. Landtm, nu på
en gång till föredragning och discussion uppläsa t , 2, 3 och
4;de §§:na.
Frih. Boye, Ludv., hade inlemnat ett anförande, sorn
upplästes, så lydande:
Redan ifrån slutet af :6:de och början af iy:de århundradet
äger Sverige flera författningar, innehållande förbud
emot skattskyldig jords förminskning; och 1734 års lagbok
bjuder i Ärfda- och Jorda-balkarne för jordfördelningar
ett bestämdt villkor af besutlenljet, i saknad hvaraf den
större delägarens lösningsrätt vidtager. Visserligen utgöra
dessa stadgimden inskränkningar i äganderätten; men man
ansåg då ännu att äganderätten missbrukas, då den tillskyndar
samhället skada och bryter samhällsordningens första
och angelägnaste princip, den nemi. att allmänt väl är högsta
lag. Ändamålet med förenamnda inskränkningar var
icke blott att gifva Slaten en garanti för jordräntans utbekommande,
utan de ägde äfven en vida högre och ädlare
syltning. Lagstiftaren ville, genom jordens sammanhållande,
gifva åt Sveriges jordägande allmoge en större både styrka
och trefnad, och ville, framför allt, hindra en folkökning
utan egen bergning och derför farlig för samhället. Sednare
landtmäteriförfattningar öppnade väl tillfälle till undantag;
men dessa kunde icke uppstå till någon särdeles
mängd, och kunde alltså icke heller till någon betydlighet
43
D e q 3 Februari e. m.
blifva skadliga. Det var deremot 1827 års lagstiftare förbehållet
att i stor scala tillintetgöra den aldre lagstiftningens
dyrbaraste ändamål. Man lånade från landtmäteriförfattningarna
den nya benämningen af jordafsöndring; och
sedan man dermed antagit en skilnad emellan hemmansklyfning
och jordafsöndring, som den äldre lagstiftningen icke
velat af, bibehöll man för hemmansklyfning villkoret af besuttenhet,
men tillät jordafsöndring att verkställas utan besuttenhet;
och derigenom att man tillika lättade utvägarna
till jordafsöndring, förminskade man behofvet af hemmansklyfning
och gaf alltså sättet att eludera dess villkor. Det
var icke nog att man såmedelst gaf speculanten af små jordstycken,
hvilka Hro för de fattiga classerna begärligast, utvägen
att frigöra sig från både förbud och villkor, utan
man gaf derjemte laglighet åt en backstugusättning omkring
städerna, utöfver allt hvad derförinnan var öfligt. Af detta
olyckliga, ehuru visserligen välmenta' misstag i liberal lagstiftning
framstod också skyndsamt de eftertänkligaste följder,
hvilka, i motioner vid sista riksdag, angåfvos såsom
hotande fäderneslandets både moraliska och ekonomiska säkerhet.
R. St. funno då ämnet böra, genom Regeringens
försorg, närmare utredas; och sedan tillförordnade comilerade
afgifvit förslag till förmenta rättelser i 1827 års förordning,
hafva de sammansatta Utsk:n deröfver utlåtit sig i
nu förevarande betänkm Niis 3 och 28.
Ang:de förordningens följder medgifver allmänna erfarenheten
icke mera någon tvekan, och de officiella bevisen
äro icke heller få. Den hastiga och stora förökning i nativiteten
inom den lägsta folkclassen, om hvilken Tabell-commissionens
uppgifter vittna, låter svårligen förklara sig annorlunda
än såsom en följd af de många och obetänksamma
giftermål, till hvilka lättheten att finna egen bostad inlockat
unga, lättsinniga och obemedlade tjenstehjon; ett förhållande,
som commissionen jemväl antyder såsom orsak. Af Just.-  statsministerns und berättelser till K. M. upplyses till hvilken
förfärlig grad tiggarehopens och brottslingarnes antal
med hvarje år, allt mer och mer, stigit: och ej mindre i
dessa berättelser, än i det betänk., som Fattigvårds-comite'en
afgifvit, och som är till nuvar. Ständer öfverlemnadt,
igenfinner man den i alla orter rådande öfvertygelse, att
detta onda har sitt ursprung i den ölverklagade förordningen.
Man läser jemväl i tryckta handlingar den uppgift
ifrån en af norra provinserna, der författningen varit olika
begagnad, alt i de socknar, der jordafsöndringar ägt föga
rum och få backstugor blifvit uppförda, är endast hvar
2Ö:te person liggare; då deremot i de socknar, hvarest förordningen
fått en större verkställighet, livar 8:de eller cpde
person ligger fattigvården till last. Af dessa allmänt erkända
facta föres man ovillkorligen till deras verkande orsak i
1827
Den 3 Februari e. m.
49
1827 års förordning. Man invänder väl deremot, alt de
correctiver, sorn förordningen tillika stadgar, skola i de flesta
orter icke blifvit iakttagna; men, utom att ett sådant
förhållande redan antyder en brist i lagstiftning, förekommer,
att de åtri hållande correctiverna angå hufvudsakligen
endast beinrnansklyfningarna, der villkoret är bibehållet, men
icke, i betydlig del, jordalsöndringarna, och den anmärkta
underlåtenheten kan alltså icke medföra någon verkan i frågan
om de sednare, der villkoret är borttaget; samt följaktligen
ännu mindre i frågan om backstugusiltningen.
Dä jag nu öfvergår till granskning af de sammansatta
Utsktns betänkm, för att i dem söka de förslag till ändring
i 1827 års förordning, som skulle kunna afhjelpa det onda,
hvaraf samhället ledan svårt lider, möter mig snart den
bedröfliga skyldighet, att förklara det jag finner de ändringar,
som äro föreslagna, vara alltför otillräckliga alt verka
till det så högst nödvändiga afhjelpandet. Då det förslag,
som betänk. N:o 28 framställer, i 2:dra capitlet 1 §:n och
1 mom. qvarbehåller rättigheten att på viss lid, eller lifstid,
upplåta jordandelar utan besuttenhef, samt i samma
capitels 4 § 1 morn. bestämmer områdets minimum lill blott
den jord, som fordras till plantering af en tunna potäter,
hvartill endast behöfves fyra kappland samt foder för en
ko; så blir också, efter min tanke, den verkande orsaken
qvarstående; och ett antagande af de förmenta rättelserna
vore, enligt min öfvertygelse, icke att afhjelpa, utan tvert0111
ali fortsätta det allmänna onda. Det villkor, som i 5
§:n 1 mom. löreskiifves, nemi. all jordandelar, som upplåtas
på viss tid, skola åläggas en afgäld i span mål eller dagsverken
, proportionaliter efter hvad hemmanet utgör, gifvet"
Slaten en säkerhet för hemmanets onera, men uppfyller ingalunda
de högre ändamål, som villkoret för besuttenheten
afser, utom att då frågan gäller afskiljandet af blott 4 kappland
jord, som icke få tagas från odalåkern samt foder för
en ko, den proportionerliga uträkningen torde blifva svår
att verkställa.
I följd af denna min öfvertygelse, och trogen den grundsats,
att der äganderättens fordringar icke stå att förena med
allmänt väl, måste de förra slå tillbaka för det sednare,
tillstyrker jag vördsamt följande förändringar i betänk. N:o
28, nemi.:
t:o att ifrån 2 cap. 1 §:n och 1 mom. dessa ord må bortgå:
”oansedt den lagenhet, sorn sålunda upplåten varder,
ej medför b e s u 11 e n h e t;” samt att, i stället dessa
ord, der införas: ”derest den lägenhet, som sålunda
upplåten varder, medför besutten bet;”
2:0 alt 1 mom. i 4 §:n aldra capitlet må alldeles
utgå; emedan jord till en tunna potälers plantering, jemte
foder för en ko, medför icke besutlenhet; och emedan bo20
H. 7
ao
Den 3 Februari e. m.
sättning å en så ringa jordrymd närmar sig alltför myeket
till backstugusyslemet, hvilket, genom antagande af detta
moment, möjligen kan anses erhålla en utsträckning, vida
längre, än sjelfva 1827 års förordning tillåter; och
3:o att 2 mom. i 5 §:n samma capitel må alldeles bortgå,
emedan, om Statens säkerhet fordrar att lägenhet, som
på viss tid upplåtes, belägges med afgäld proportionaliter
efter hemmanets utskylder, så mäste Statens fordran vara
alldeles enahanda i förhållande till lagenhet, som upplåtes
på lifstid.
För dessa ändringar anhåller jag om Hr Frih. o. Landtmts
propositioner till det H. Ståndet.
Till förevar, ämne har också ursprungligen hört frågan
om inskränkning i den tillåtelse, som 1827 års förordning
ger, till en öfverdrifven backstugusättning; och då en sådan
inskränkning är ovillkorligen nödig, derest ändamålet någonsin
skall kunna vinnas; så måste man beklaga att denna
fråga blifvit afskiljd från det ämne, som i förevar, betänk,
afliandlas, och hvarmed det synes mig stå i det närmaste
sammanhang; men då man försäkrat mig att berörde fråga
upptages i det betänk., som angår communal-lagen , öfverlemna!'
jag mig till den förhoppning, att, när berörde betänk.
förekommer, frågan varder afgjord i öfverensstämmelse
med det beslut, som jag önskar att nu förevar, ämne må
erhålla.
Hr von Hohenhausen: Med anledn. af de nu upplästa
§§, hvilka sedermera hvar för sig torde böra föredragas,
får jag anmärka i afseende på Frih. boyes anförande,
hvilket omfattar en principfråga, att om det vunne bifall,
så skulle hela detta 2:dra capitlet försvinna, emedan
det handlar om afsöndring af sådan jord, hvarmed full besuttenhet
icke är förenad. Mindre delar hafva på 5o Ar
varit utarrenderade, synnerligast i de landsorter, der inga
stora egendomar finnas, ulan jordbruket genom klyfning är
deladt i mindre delar, hvilket till största delen härrör deraf,
att dessa klyfningar icke skett i enlighet med 1827 års
författning, hvilken således icke blifvit efterlefvad; ty klysningen
har skett i vida mindre delar och till vida större
antal än författningen medgifver. Jag tror derföre, att man
icke kan absolut förbjuda hvad som i hela landel blifvit öfvadt,
och som haft nytta med sig då det icke gått till öfverdrift,
d. v. s. att på lifstid eller bestämd lid, under iakttagande
af vissa försigtighetsmått, upplåta jordlotter till bruk
åt andra. Detta sagdt i allmänhet 0111 principen. I afseende
på detaljerna utber jag mig att få yttra mig särskildt
rör:de hvarje §.
Frih. Cederström: Första §:n af detta cap. upphäfver
egentligen 1 §:n i i cap., der besutenhet är bestämd
såsom villkor för klyfning. Enligt denna § får till och med
Den 3 Februari e. m.
5i
T'5:del af hemmanets jordrymd, om också besutenhet dermed
icke är förenad, upplåtas, väl icke för alitid, men för
5o ur i sender. Man har således öppnat väg till att undvika
och kringgå utgörande af alla Statens ordinarie onera;
ty då man på det sältet får afsöndra jord, kan den återstående
delen vara för obetydlig att utgöra onera till Staten
oell alla öfriga ulskylder. Någon upplåtelse bör således icke
ske, med mindre den upplåtna jordlotten drager en proportionerlig
andel af utskylderna. Jag tillstyrker derföre afslag
på i §:n.
Hr von Hohenhausen: På sätt den värde talaren
sist anfört, så består hans anmärkn. isynnerhet deruti,
att det icke är en viss hemmansdel med åtföljande onera
utan är en afgäld. Denna afgäld skall dock bestämmas af
Konungens Bef;h:de i orten och derigenom säkerhet vinnas
för Kronans skatt alt den kan utgå. Skulle deremot, efter
det andra förslag hvarom fråga var i För lidet plenum, allting
utgå efter hemmantal, så kunde hela hemmanet i de
minsta delar afskiljas; men på hvarje sådan liten del skulle
dock en viss anpart af skatten ligga. Likväl stod det icke
till att utgöra onera. Jag tycker således att det kan vara
mycket bättre och säkrare, att den som skall svara för hela
jorden behåller så stor jord, att han kan utgöra sina onera
och dessutom förhindra att ali jord blir sönderstyckad uti
små delar. Jag kan icke annat finna, än att Utsktns förslag
i det hela är riktigt; men vid i §:n får jag göra följande
anrnärkn:r, att orden åt en eller flera böra utgå såsom
icke behöfliga. Att utesluta dessa ord är så mycket
mera nödvändigt, som det eljest synes som ägde man rätt
alt ät en eller flera upplåta en sådan jordlott. Nu kan man
från en socken köpa in sina fattighjon till en annan, och
då äro vi inne på den andra socknens område. Jag tror
derföre att de nämnda orden böra försvinna. Vidare får
jag föreslå, att der det heter T’5:del af hemmanets
jordrymd, det i stället måtte heta ^s:dol af helt
hemmans jord rymd; ty om det icke står så, utan det
vore t. ex. ?,:ne hemman, så tager man först -j^del dessa
2tne hemman och klyfver denna TL:delen, och sedan fortsättes
klyfningen hela vägen, hvarigenom det blir vida mer
som öfvergår till obesuttna jordlotter, än som författningen
har för afsigt att medgifva. På grund häraf skulle tilläggas
vid slutet af i morn.: ”klyfves hemman när upplåtelse af
jordlott redan skett, skall den upplåtna jorden beräknas på
hvarje hemmansdel vid den skeende klyfningen.” Detta får
jag anmärka till rättelse vid t §:n.
Hr von Rosen: Det har synts mig klart, att samma
grunder böra för afsöndring af jord få gälla som vid hemmansklyfning
i allmänhet. Vissa olikheter måste uppkomma,
derigenom att klyfningen står under hemmantal, men
5a
D c 11 3 Februari c. in.
afsöndringen icke under lie minan t al. Hvad sjelfva nfsöndringen
beträffar, så tror jag att det är nödigt att alla de
parters rätt, som kunna uppträda i en sådan fråga, bör vara
bevakad. Vid afsöndring af jord maste afses: i:o Statens
eller det allmännas rätt; 2:0 den hemmansägares, som sitter
på sjelfva hemmanet; och 3:o communens. Statens rätt ligger
i främsta rummet i beskattningen. Jag kan tänka mig
den möjlighet, att en hemmansägare ieke frågar efter morgondagen
utan afyttrar för en stickstyfver den ena jordbiten
efter den andra, under det alt hemmanet bibehåller alla
skatter och onera. Man aflägsnar sig derifrån genom dödsfall
eller på annat sätt, och då står hemmanet öde. Staten
förlorar sin skatt. De afsöndrade delarne betala ingen
skatt, emedan dem icke är ålagdl någon sådan. Det andra
är, att hans efterkommande sättas i nödvändighet att antingen
gå från sina hemman eller ock finna sig utarmade genom
allmänna onera. Det tredje är communen. Det är
icke utan att man kunde åberopa flera exempel alt communer,
som icke ägt någon rätt att bevaka sin rättvisa fordran,
ohörda se den ena inflyttningen efter den andra. I allmänhet
tror jag enligt den erfarenhet jag äger, men synnerligast
att dömma af hvad jag hört under riksdagen af ledamöter
utaf BondeSt., att hemmansklyfningen aldrig medfört sådana
olägenheter, sorn jordafsöndringen. De af 15ondeSt:s ledamöter,
som jag rådfrågat, hafva i allmänhet yttrat, att hela
det 2tdra capitlet vore de missnöjda med, just derföre att
det capitlet skyddar den öfverdrifna afsöndringen. Jag tror
på en annan sida, att det finnes rättsfrågor äfven för dem,
som vilja förvärfva sig något. Jag tror alt deras rätt måste
bevaras. Jag tror att Utsk:n lill en del följt denna åsigt
och sökt göra lösningsrätt gällande. Jäg vill visserligen icke
bestrida, att en och annan anmärkn. kan deremot göras.
Jag skall äfven sjelf försöka framställa sådana; men alt obegränsadt
tillåta jordafsöndringar, derpå kan jag icke ingå,
just för de svåra följder, som dessa afsöndringar i flera landsorter
åstadkomma. Jag tror att en medelväg är möjlig och
rättvis, så att både den enskildes rätt och det allmännas
rätt bevakas lika på båda sidor. Bland annat hafva Utsktn
i 1 §:n förklarat hvad jag finnér vara mycket rätt mot förra
författningen, att ingen afsöndring får ske på evärdeliga tider.
Så snart en afsöndring af jord för evärdeliga tider får
äga rum, så bör besuttenhet dervid åtfölja. Häruti ligger
väsendtligaste skilnaden emellan styckning och afsöndring.
Derföre tillstyrker jag den förändring i nu uppgifna förslaget
emot det äldre, att ali afsöndring för evärdeliga tider
är förbjuden och skall ske genom hemmansklyfning. Deremot
hafva Utsk:n sagt, alt på lifstid eller på vi-s lid,
hvilken sednare ej får utsträckas öfver 5o år, till och med
fjLtdel af hemmanets jordrymd må upplåtas. Jag ar af det
lynne, om jag så får säga, att jag anser alla siffertal i en
Den 3 Februari e. in.
53
sådan författning oriktiga; ty man träffar aldrig på det rätta
eller sorn paskar lill alla landsorter, icke en gång till
samma hemmansdel. Först är det obestämdt om del är
jtgidel af liela hemmansnummer!! eller af utbrutna delar
deraf; ty den T'ö:delen kan gå in infinitum, till dess ingenting
blir qvar. Jag får derför anhålla att orden till och
med fVdel måtte utgå, och att i i §:n få föreslå de ändringar,
som deraf kunna blifva en följd.
Hr Palmcrantz: Under det att Utsk:n i frågan om
hemmansklyfning varit särdeles stränga, hafva de deremot i
Ii agan om afsöndring af jord från hemman varit så mycket
mera liberala. De i i cap. af förslaget legaliserade polalescolonierna
tror jag icke vara nyttiga; åtminstone böra de i
en lag icke inedgifvas annorledes än såsom nödvändiga undantag,
efter pröfning af sockennämnden. Jag har i förliden
Lördags-plenum tillkännagifva farhågor för antagande
af denna § och åberopar hvad jag då yttrade. Jag tror,
att innehafvare af en afsöndrad lägenhet har samma skyldighet
till communen, som en mindre hemmansägare, nemi.
att sjelf försörja sig och de sina samt uppfostra sina barn,
och ingen rätt att kasta denna skyldighet på communen.
Dessutom tror jag, att om icke samma princip iakttages så
väl uti ena som i andra frågan, kommer hela författningen
att eluderas. Det är isynnerhet de s. k. jordafsöndringarne
(åtminstone vida mera än hemmansklyfningarne), som äro
armodets och eländets vagga. Jag hade derför ämnat att
föreslå en sådan förändring uti ifrågavar. §, att besultenhetsnormen
äfven skulle gälla i fråga om jordafsöndringarna;
men då R. o. Ad., med underkännande af det modifieationsförslag,
jag, för att till hvarandra närma de olika föreskrifterna
för jordafsöndring och hemmansklyfning, afgifvit,
i förmiddagens plenum antagit Utsk:ns betänk, i fråga om
besuttenhetsnormen för klyfning af hemman; så är jag ej
öfverens med mig sjelf derom, huruvida, vid sådant förhållande,
mitt förslag kan vara lämpligt, eller om icke detsamma
numera befinnes alltför strängt. Jag vill likväl uppläsa
detsamma, för den händelse att någon af R. o. Ad:s ledamöter
skulle, vid afgörande af förevarande fråga, deraf
erhålla någon ledning. Enligt min åsigt hade nemi. i mom.
af 2 cap. i §:n bort lyda sålunda: ”Ägare af fräIseskatte—
eller kronoskatte-hemman hafva lätt att med villkor, som
här nedanföre säges, åt en eller flera till besittning på lifstid
eller på viss tid, hvilken sednare ej får utsträckas öfver
5o år, upplåta till och med Tlö af hemmanets jordrymd,
med iakttagande deraf, att den lägenhet, som under viss tid
sålunda upplåtes, medför besultenhet efter thy i cap. 2 §:n
stadgar; dock äge sockennämnden i hvarje särskildt fall, der
binäring af slöjd, handtverk eller annan arbetsförtjenst kan
påräknas, pröfva om och i hvad mån undantag från före
-
54
Den 3 F c b r u a r i e. m.
skriften om lägenhetens besnttenhet må, utan melin för
socknen, lä äga rum." Sista perioden i i mom. skulle derefter
innefatta ett säl skildt inom., så att i §:n komme att utgöras
af 3 moment. Jag öfverlemna!1 åt R. o. Ad. alt afgöra
frågan, deruti jag anser mig icke vidare böra yttra mig,
enär besuttenhetsnormen blifvit afgjord på annat sätt än jag
föreslagit. Första frågan är naturligtvis den, huruvida jordafsöndring
må äga ruin under full äganderätt. Sådant har
ingen talare ännu yrkat, och jag förutsätter derför, att R.
o. Ad. icke heller kommer att medgilva afsöndring af jord
under sådant villkor, särdeles sora comiterade noga hafva
ii l red t vådan af de olägenheter, som med en dylik tillåtelse
\ore förenad. Det återstår således blott att fatta beslut i
frågan om upplåtelse af jord under besittning på vissa år
eller på lifstid.
Hr von Hohenhausen: Jag har hört en ledamot
yttra, att han hade svårt att ingå i någon pröfning af dessa
§§, innan frågan om den slags besultenliet, som här skall
äga rum, blifvit bestämd. I anleda, deraf får jag yttra, det
jag anser att här, på sätt som uti G §:n af i cap är stadgadt,
bör bestämmas, att utan föregången undersökning eller
särskildt tillåtelse afsöndring må äga rum lill så stor del,
som för hvarje särskild ort kan fastställas. Jag tror nemi.
att här äfven bör afses de särskilda orternas beskaffenhet,
för bestämmande af den jordrymd, som i hvarje särskild
ort bör vara den minsta som får afsöndras. Det är nemi.
begripligt att till besnttenhet fordras mindre jord uti de
län, der de sorn besitta jorden äga tillgång till arbetsförtjenst,
än lili de län, der sådan tillgång saknas. Sålunda
skulle t. ex. uti de norra länen bestämmas sex tunnland såsom
minimum, då deremot i de södra länen 4 tunnland äro
fullt tillräckliga och på flera orter mer än sorn beliöfs. Om
detta förslag antages, äro vi ifrån en lång discussion, som
icke kan leda lill annat, än att hvad som är rätt i ett län,
blir orätt i ett annat. Derest öfverläggningen är slut angtde
denna principfråga, anhåller jag om propos. till antagande
af den af mig nu föreslagna förändring i i §:n.
Hr von Rosen: För att närmare utveckla mina åsigter
om de olika egenskaper, som ingå uti definitionen af besuttenliet
för hemmansdel eller afsöndrad jord, får jag nämna
att i afseende på afsöndring är det personligheten lika mycket
som den afsöndrade jordens rymd, som bör tagas i betraktande.
Då upplåtelsen sker för evärdeliga tider kan personligheten
icke tagas i anspråk, emedan man icke känner
efterkommandes arbetsförmåga. Annat är förhållandet då
afsöndringen sker på bestämd tid, ty då kan man bedomina
huruvida den sorn mottager jordlotten genom sin skicklighet
eller arbetsförmåga kan bidraga lill försörjningen. Dessa personliga
egenskaper böra pröfvas af en auctorilet, och ingen
Den 3 Februari e. m
55
är närmare dertill, än de som bo i grannskapet oell kunna
honom, hvilka bäst kunna bedomina hans arbetsförmåga
och hvilka mäste försörja honom i händelse de misstagit
sig. Jag anser således afsöndring likasom hemmansklyfning
för en eommunal-angelägenbet. Kronans rutt kommer visserligen
i fråga i afseende |>å skatten; men i det hänseendet
är ingen fara livad de afsöndringar angår, som ske på bestämd
tid, såvida afsöndringarna icke ske öfver måttan.
Olämpligt anser jag det vara alt antaga TV:del såsom det
belopp, hvilket får afsöndras, emedan denna T'ö:del i den
ena orten kan vara för mycket och i den andra för litet,
synnerligast sorn Utsk:n hafva tili sista mom. af 4 §:n stadgat
att odalåker och äng icke dertill får användas. Jag
skulle derför tro alt bestämmelsen om y^rdelen bör uteslutas,
och i stället siadgas alt afsöndring får ske till så stor
del, att den som sitter derpå kan der vara född.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Den erfarenhet man har om
verkan af jordafsöndring under besuttenhetsnormen i bergslagsorterna
gifver mig anledn. att understödja Piili. Boyes
förslag i i §:n af i capitlet. Jag vill, för att icke vara vidlyftig,
helt enkelt förena mig med honom i anhållan om
propos. till hvad han i delta hänseende föreslagit.
Hr von Hohenhausen: Hr von Rosen önskade att
något stadgande icke mätte äga rum i afseende på storleken
af den jordlott, som får afsöndras, utan att det måtte bero
på communei na att derom efter jordens beskaffenhet och
personens arbetsförmåga förordna, hvarigenom han trodde
att större likhet skulle äga rum med hemmansklyfning.
Skilnaden är likväl betydlig, ty i ena fallet har man domstolen
att gå till, och i del andra står man under sockennämndens
välbehag; ty om man skall äga någon tillflykt
för att undgå grannars tyranni, så måste några bestämmelser
gifvas, efter hvilka domstolen kan lemna skydd. Jag
hörde Hr Lagerhjelm yrka bifall på Frih. Boyes förslag,
enl. hvilket afsöndring icke skulle få äga rum utan besuttenhet.
Motsatsen är likväl nu förhållandet öfver hela
Sverige, emedan allt arbetsfolk har erhållit jord ulnn”jbesuttenhet.
Jag afstyrker antagande af Frih. Boyes förslag.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: De olika åsigterna
öfver denna fråga lära förnämligast dela sig emellan dem,
som vilja lägga alla möjliga hinder i vägen för den fattiga
och arbetande classen alt förvärfva eget tak öfver hufvudet
och egen torfva alt odla, eller åtminstone sådan torfva, som
icke är beroende af uppsägning och afflyttning efter laga
uppsägning. Som jag för ingen del tillhör dessa åsigtir,
och vill inskränka tillfället för de fattigare att förvärfva
sig egen jordlott och så stort oberoende, som hans nrbetsbesparing
kan bereda honom, så torde jag i det fallet icke
56
Den 3 Februari e. m.
särdeles myckel behöfva utveckla mina åsigler, då de lillfyllest
äro utredda äfven af mina motståndare. Jag utber
mig blott att, i anledn. af hvad som blifvit nämndt om den
erfarenhet man i bergslagsorterna skall äga om olägenheterna
af jnrdafsöndringarna, fä förklara, att, ehuru jag icke
tinner mig tillständigt att bestrida andras erfarenhet, jag
likväl icke kan undertrycka att min erfarenhet/ är af fullkomlig
motsatt beskaffenhet; ty jag har på den ort, der
jag är bosatt och på de olika ställen inom Riket der jag vistats,
i nämnda hänseende icke rönt några olägenheter utaf 1827
års författning. Deremot befarar jag många olägenheter utaf
Hr von Rosens förslag, enl. hvilket communerna skola äga
beslutanderätt i afsöndi ingsfrågor. Enligt min erfarenhet
om communerna äro de för ingen del lämpliga att i sådana
full stifta lagar. Inom communerna kunna nemi. lätteligen
missförstådda enskildla intressen gjort sig gällande på bekostnad
af menskorätl och allmänt gilltiga grundsatser. Det
är på denna grund jag skulle hafva önskat att 1827 års författning
hade fått förblifva orubbad; men då allmänna meningen
tyckes vara deremot, så biträder jag den mening,
som yrkar bifall till Utsktns betänkande.
Hr Lagerhjelm: De afsöndringar inom bergslagsorternn,
hvilka blifvit upplåtna på lifstid eller på 5o år, och
snm blifvit af domrarne medgifna, äro af skälig storlek.
Flera af ilem äro af den storlek, att de öfverskrida den besnlleuln
tsnorrn, som blifvit ifrågasatt. Om dem kan erian
blott säga att de verka till skogarnes utödning, hvilket man
dock icke får motsätta sig; men den hufvudsak liga olägenheten
man erfarit härrör egentligen från de små afsöndringarna
på lifstid eller längre tid; ty derigenom drages arbetsfolket
från tjenstbarhet vid bergverken och ökar fa 11 i g—
classen. Jag tror att det stadgande, man vill göra, står i
strid med den princip Hiskin velat följa, nemi. att besuttenhet
skall äga rum. Man ser äfven af moliverna till Ulsktns
betänk, att det varit CJtskrns mening att icke befordra t i 11—
vesten af de fattiges antal inom Riket, utan tveitom att
motverka den derigenom att klyfningen begränsas af besuttenhetsnormen.
Här har man förkastat den; och det är
orsaken hvarföre jag, just på grund af de moliver Utsk:n
begagnat sig af, föreslår att R. o. Ad. täcktes behjerta detta
ämne och lemna uppmärksamhet åt Frih. Boyes förslag,
att 1 mom. i 1 §.’n mätte förändras så, att i stället för orden:
”Oansedt den lägenhet, som sålunda upplåten varder,
ej medför besutlenhet,” det måtte komma alt beta: ”Derest
den lägenhet, som sålunda upplåten varder, medför besutlenhet.
”
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag anmälde mig, när
jag hörde min värde vän Gr. Anckarsvärds lofsång öfver
1827
D c 11 3 F < 1> r u » r i t. m.
1827 ars författning. Jag täger mig friheten erinra honom,
att man med all försigtighet skall bestrida den princip, som
söker göra sig gällande, nemi. att sätta en gräns för hemmansklyfning
och jordafsöndring. Grefven tyckes taga illa
vid sig, när fråga ar att låta communen få ett ord med i
laget. Jag tror att i ett land, der länsstyrelsen är nödsakad
att domina en församling att föda de fattiga, som t. o. m.
förut varit förmögne och genom egen åtgärd blifvit fattige,
der måste också en commun äga möjligheten för sig att
kunna förekomma denna möjlighet och således vara i högsta
grad intresserad i den fråga hvarom 1111 ventileras. På f.
m. har Hr Cederschjöld, till förmån för en utsträckt hemmansklyfning
och jordafsöndring, yttrat, att i ett län, (sorn
vi alla ganska noga känna,) Fahlu län, har den utsträckta
jordafsöndringen icke haft menliga följder och som bevis
derpå anfört det välstånd, som i denna provins skall finnas;
men han kommer icke ihåg, att ofta har hela fäderneslandet
fått biträda detta län, på det alt hungern ej der skulle
taga öfverhand, och att ett år, då välstånd derstädes funnits,
har detta välstånd varit frukten af utom provinsen förvärfvnde
penningar. Jag minnes mycket väl, att då en hop
dalkarlar kommo från Stockholm på ångbåt, hände sig alt
en af dem, något beskänkt, föll i sjön men lyckligen genast
uppfiskades och alt i hans plånbok funnos 100 r:dr, en ganska
artig summa, min sann! för en arbetskarl; men denna
ingalunda obetydliga penningesumma var visserligen icke
någon effect af hemmansklyfningen i Dalarne. En stor
mängd af Dalallmogen återför till hembygden betydliga
summor, förvärfvade genom arbete i andra provinser, och
således förfaller det beviset på dalkarlens välstånd till förmån
för hemmansklyfningen.
Jag anser att om icke socknen, eller hvad vi nu kalla
communen, får något tillfälle att yttra sig öfver möjligheten
för dem, som tillåtas bosätta sig på de klufna hemmansdefarna,
att der föda sig, så begår man en stor orättvisa, om
man sedan dömmer socknen eller communen att förse dessa
åboer med föda. Enär fråga äfven är om afsöndring af
jord på 5o år, så vill jag erinra om den händelse, som kan
inträffa, att familjen på den lilla lägenheten tillvuxit, att inga
medel under tiden samlats för att inköpa en ny lägenhet
eller på ytterligare 5o år förlänga besittningsrätten å den
gamla. Om någre af dem, som hittills födt sig på den lilla
lägenheten, af hvad orsak som helst råka i fattigdom, —
hvilken annan än församlingen blir det väl, som får draga
försorg örn des-.a fattiga? Dessa anmärkntr liar jag gjort, i
hopp att de, som yttra sig i Irågan, måtte med största varsamhet
betrakta den saken, huruvida icke socknen också bör
halva en röst med i laget.
20 H. S
53
Den 3 Februari e. ffl.
Hr von Rosen: Det är i anledn. af Gr. Anckarsvärds
yttrande, sorn jag begärt ordet. Jag tycker mig hafva gått
längre än Grefven. Hr Grefven bar begärt ali en bestämd
jordvidd, relativt till hemmanet, skulle qvarstå: ;ag önskar
uteslutande af stadgandet härom, fullkomligen öfvertygad att
en generel summa icke kan bestämmas öfver bela landet,
hvarigenom jordafsöndringen ovillkorligen skulle minskas,
emot hvad jag åsyftar, ty Ttff:del af ett hemman är så olika
på olika ställen af landel, alt, med antagande af det föreslagna
maximum, kan på ett ställe förbudet inträffa, men
på ett annat motsatsen deraf. Jag tror att just denna bestämmelse,
T*ff:del, är mera skadlig än nyttig för ändamå
let.
Det är visserligen icke min mening, alt ej något bestämdt
skall stadgas i detta hänseende, men jag tror, att i en
författning bör man ej binda händerna på dem, som önska
afsöndring af jord, då den kan vara billig, och deremot neka,
då den kan vara nyttig. Jag tror således, att örn stadgandet
om feidel alslås och sedan närmare bestämmes huru
jorden skall vara beskaffad, är ändamålet vunnet. Min afsigt
har icke varit någon annan, än att i denna § få bestämdt,
att på samma grunder som ett minimum för hemmansklyfning,
ett maximum för afsöndring skall rätta sig
efter hemmanens olika förhållande i särskilda
örte r.
Jag åberopar 4 §:n aH vidare utveckla hvad jag
tänker. Den i §:n säger: ”lill och med y^tdel af hemmanets
jordrymd;” delta är maximum; men i 4 §:n står, att
lägenhet ej får vara af mindre område, än ali derå kan utsättas
t Ira potates samt alt en ko må kunna sommar- och
vinterföda?. Nu frågar jag: om åboen af en sådan lägenhet
kan föda sig med något, som inbringar honom mera än
värdet af en t;a potates och underhållet af en ko; skall
han likväl vara bunden vid potatestunnan och kon, om han
kati föda sig på annat sätt? Jag önskar ingen generel term,
såsom varande någonting alldeles oförenligt med de omvexlande
och högst olika förhållanden, som existera i vårt land.
Jag vill icke hindra arbetsclassen att förvärfva sig besuttenhet;
tvertom, men i samma mån jag önskar bereda denna
dass tillfälle att kunna föda sig af jorden, vill jag äfven afvärja
de missbruk, sorn skett; och alt communerna hafva
rättighet dertill anser jag otvifvelaktigt följa deraf att cornniunerna
hafva till skyldighet att försörja personer af denna
dass, när desse icke förmå att försörja sig sjelfva.
Gr. Anckarsvärd: Jag har visserligen ingenting att
invända emot Hr von Rosens sednaste yttrande, då han förklarat
itel icke hafva varit bans mening, att, genom borttagande
af den bestämmelse, som har är i fråga, lägga i cominuneiis
händer alt absolut neka jordafsöndring; men jag
v ici b lifver mitt påstående, alt, på grund af den erfarenhet
Den 3 Februari t, ra.
5g
jag vunnit, det vore olämpligt alt lägga i communens hand
rättigheten att intränga på den enskilda äganderätten, nemi.
i den pröfning huruvida jag skall få afsöndra någon del af
min jord och huruvida en annan person skall i sådant hänseende
få med mig contrahera. Till svar på Frih. Ridderstolpes
anförande får jag nämna, alt jag alldeles icke delar
den åsigten att communerna, under någon slags förevändning,
böra äga ett sådant åliggande, hvarmed riuvnr. författning
dem betungar, nemi. alt försörja sina fattiga. Detta
torde låta något abstract till sin början, och jag vill för
ingen del göra mig saker att inleda en discussion på ett
ämne, som icke hörer hit, eller på en afhandling om pauperismen
och fattiglagarna; jag tror dock att det just är ifrån
ett sådant stadgande, som de olyckliga fattiglagarna i England
leda sitt ursprung, och af de publicister, som afhandlat
ämnet, är det fyllest ådagalagdt uti hvilken våda de
länder inkastat sig, sorn ingått i ett sådant systeme, och
hvarifrån England sedan 1834 eller 1835 till betydlig mån
måst afträda; men jag vill, sorn sagdt är, icke ingå på detta
ämne, för att icke afleda discussionen från sin rätta väg.
Jag tror att man förblandat pauperismen och låtit den komma
in som ett motskäl mot rättigheten att få afsöndra jord,
och är öfvertygad att det ej
komma pauperism än att medgifva afsöndring af jord. Hvad
besuttenheten beträffar, så har den äfven haft sina försvarare,
och det skäl, som blifvit anfördt med afseende derå,
kan ej motsägas hvad beträffar hemmansklyfningen, eller delaktighet
i de onera och skatter, sorn åtfölja sjelfva hemmanet,
och det vore derför af stor våda alt medgifva en obegränsad
hemmansklyfning. Hvad åter afsöndring af jord beträffar,
så är den ej af samma natur med hemansklyfning, såsom
ej omfattande mer än ett medgifvande på lifstid eller
högst 5o år. Detta förändrar saken betydligt. Den farhåga,
som blifvit yttrad att afsöndring kunde äga rum till den
grad att slutligen inga onera kunde utgå af hemmanet, tvckes
vara förebyggd af stadgandet alt högst T'o;del af ett
hemman får afsöndras. På alla dessa grunder kan jag ej
annat än tillstyrka bifall till Utsktns betänkande.
Hr von Hohenhausen: Jag får nämna, att det är
omöjligt att kunna, vid en discussion öfver i §:n, ingå på
borttagandet af hvad Ulskm föreslagit ang:de tiondedelen,
just för hvad som sedan förekommer i 4 §’n; sorn handlar
om sjelfva jordlappens beskaffenhet; och får jng anhålla hos
Hr Frih. o. Landtm, om propos. huruvida Ståndet anser att
discussionen öfver principerna i dessa §§ är slutad, på det
att vi sedan måtte §:vis få skrida till afgörande af desamma.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Innan discussionen öfver
i §:n må förklaras vara slutad, får jag underställa R,
6o
Den 3 Februari e. m.
o. Ad., huruvida termen ”åt en eller flera” ej kunde förbytas
emot någon mera tydlig.
Om i^rdel af ett hemman afsöndras åt 6 personer, —
hvilken oreda skall ej deraf uppkomma! 6 är mera än i :
om T\,:del afsöndras utan att dela denna T’ö:deI i 6 delar,
d. v. s. i ytgtdelar, så tyckes mig att i denna bestämmelse
ligger en sådan otydlighet, som ej passar för en lag. Här
fordras i min tanke ett tillägg. När man säger: åt en eller
flera, så borde dervid tilläggas: dock hvarje del bestämd
för hvarje köpare. Det är härom jag vågar erinra,
innan propos. framslälles, ifall någon delar min åsigt.
Hr Rå fel t, Anton: Jag vill fästa Frih. Ridderstolpes
uppmärksamhet derpå, alt hvarje lägenhet, som enligt i §:n
får ifrån ett hemman afsöndras, tillätes icke lill området vara
mindre, än ätt der kan utsättas en tunna potates och födas
en ko. Således måste hvarje del vara så stor sorn i 4
§:n sägs.
Hr von Rosen: Jag får blott fasta Frih. Ridderstolpes
uppmärksamhet derpå alt jordafsöndring ej behöfver medföra
besutlenhet och således ej heller någon viss del af hemmanet
behöfver komma i fråga; ty då fråga om besutlenhet
lippstår, kan det hända att jag ej får afsöndra jord, som
jag möjligtvis kunde få stycka. Jag känner hemman, som
hafva sådana inägor, att deras innehafvare äro besuttne på
mindre än yff:del. Nu behöfver jag icke vara besutten för alt
köpa ett hemman eller dertill använda de penningar jag äger;
det är således en contradiction att bestämma en term förköp
oell jag önskade derför få dessa ord uteslutna, för att
sedan närmare, vid 4 '§:■>, bestämma vidden och beskaffenheten
af jorden. Det finnes hemman, som äga 200 å 3oo
geometriska tunnland jord, andra som ej hafva mer än 3o;
jag hemställer om det är skäl att under sådana förhållanden
Utsätta ett bestämdt gemensamt bråk för jordafsöndring. Sjelfva
hemmantalet representerar ingenting annat än skattebidraget;
det representerar icke jordrymd, icke jordens godhet,
icke dess afkastning, jag vet då icke hvarför man skall
sätta ut ya:del, då man ej vet hvad det hela utgör.
Frih. Ridderstolpe: Jag har blifvit alldeles missförstådd
af Hr Råfelt, emedan jag icke talat om jordrymden,
och till en del likaledes af Hr von Rosen. Jag har aldrig
tangerat besuttenheten med mitt yttrande; men då Hr von
Rosen föreslår uteslutande helt och hållet af orden — ”åt
en eller flera” — så vinner jag, genom bifall till hans önskan,
hvad jag åsyftat.
Hr von Hohenhausen: Nästföljande §, eiler den 2,
innehåller den rättighet, att när hemmanet är af större
ägorymd, än att det utgör en besutlenhet, sedan Tlff:dei blifvit
derifrån afsöndrad> så kan äfven en större ägovidd
Den 3 Februari e. m.
61
än -j1 :de 1 deraf upplåtas. Något hemman i Skåne måtte väl
icke vara så litet, att icke deraf kan afsöndras och
besutenhet derå vara qvar. Det är för att icke undei ka
stas
kostnader genom undersökningar och rättegångar om
besuttenheter, som det är angeläget att här införa delta stadgande
örn en tiondedel. Hr von Rosen, som vill borttaga
stadgandet om T\>:del, erbjuder intet i stället, utan lofvar endast
att sedan komma fram med ett surrogat derför i den
4 §:n, utan att R. o. Ad. vet hvad Hr von Rosen i afseende
å densamma vill föreslå. Derför afstyrker jag ett sådant borttagande,
men kan ej heller ingå på Utskms redaction af t
§:n, utan anhåller så väl om borttagande af orden ”åt en
eller flera,” som att orden "helt hemmans rymd” måtte
införas, hvarigenom T\:delen blir bestämd; äfvensom alt det
tillägg göres, att om hemman klyfves, hvarå upplåtelse af
jord redan skett, skall den upplåtna jorden beräknas på
hvarje hemmansdel vid den skeende klyfningen.
Hr Gripenstedt: Jag vågar fusta uppmärksamhet på
en otydlighet i redactionen. Här står: ”Upplåta till
och med en yfp.del af hemmanets jord rymd.” Det
kan möjligen tydas så, att ygtdel skulle vara ett maximum,
lika väl som att det skall vara ett minimum, och jag tillstyrker
derför att det mätte komma att heta: högst en
tiondedel.
Hr Palmcrantz: Jag hade icke ämnat inlåta mig i
discussion om denna §, men vill dock, i ariledn. af den siste
talarens anmärkn. mot redactionen, instämma deruti, att
i stället för orden till och med y^tdel, det bör heta
högst yj:deI. Författningen, sådan den Hr, kan väl icke
gerna missförstås af någon domstol, ja, jag tror ej en gång
af någon sockennämnd, enär 4 §:'i innehåller det minimum
af jord, hvarunder afsöndring icke får äga rum; men den
föreslagna rättelsen torde dock föranleda till en större tydlighet
i begreppet.
Sedan nu Hr Frih. o. Landtm, upptagit de hufvudsakligaste
anmärkn:r, som blifvit gjorda emot i §:n, yttrade
han, att han likväl ansåg sig först böra framställa propos.
å Utskms förslag.
Hr Gripenstedt: I händelse propos. ställes på bifall,
anhåller jag att det villkor göres, att, ifall den af mig föreslagna
förändring i redactionen anses tydligare än den nuvar.
, det i alla händelser måtte tillåtas att göra denna förändring.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
förbehålla sig att pröfva Hr Gripenstedts anmärkn.,
sedan alla andra beslut rör:de i §:n blifvit fattade,
Ropades ja.
Den 3 Februari e. m.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
Ulsktns förslag i i §:n af 2 capitlet.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att nej
öfverrösta! ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad., på sätt en ledamot
yrkat, behagade afstå den föredragna i §:n.
Ropades starka nej, blandade med ja; i anledn. hvaraf
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att nej
öfverrösta! ja.
Hr Landtm, framställde derefter propos. till antagande
af Frih. Boyes förslag, att i stället för orden: oansedt
den lägenhet, som sålunda upplåten varder, ej
medförer besuttenhet, skulle begagnas orden: derest
den lägenhet, som sålunda upplåten varder, medför
besuttenhet.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
nej öfverröstat ja.
Hr Lagerhjelm begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition:
Den
som anser att i §:n i 2 cap. af Lag- samt Allm.
Besvärs- och Ekon.Utsk:ns förslag till författning om hemmansklyfning
och jordafsöndring bör innehålla orden: ”oansedt
den lägenhet, som sålunda upplåten varder, ej medförer
besuttenhet,” voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. att ofvanstående mening bör
förändras till följande lydelse: ”derest den lägenhet, sorn
sålunda upplåten varder, medför besuttenhet.”
Efter voteringens slut och sedan, i anseende till lita
röstetal, den förseglade sedeln blifvit öppnad, befunnos rösterna'
bafva utfallit, som följer:
Ja — i3.
Nej — 12.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. ansåg att, på sätt Hr von Hohenhausen y 1 kat, orden
åt en eller flera borde ur förslaget uteslutas.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg dessa
ord böra qvarstå.
Ropades äfven ja och nej.
Den 3 Februari e. m.
63
Efter förnyade propositioner beslöt R. o. Ad. slutligen
att i denna del bifalla Ulsk:ns förslag.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. ansåg,
på sätt Hr von Rosen yrkat, att stadgandet, att till och
med -j,0 t <1 e 1 af hemmanets jordrymd får afsöndras, borde
utgå.
R.opades nej. ,
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. ansåg,
på sätt Hr von Hohenhausen föreslagit, att orden en tiondedel
af hemmanets jord rymd borde utbytas emot
orden: en tiondedel af helt hemmans jord rymd.
Ropades .äfven nej.
R. o. Ad. beslöt derefter att de ifrågavarande orden
en tiondedel af hemmanets jord rymd skulle qvarstå.
Hr Palmcrantz: Jag tager mig friheten erinra, alt
förslag är väckt derom, att i stället för till oell med
■jtjidel, det skulle heta: högst -j^del. Jag har ej hört någon
propus, framställas derom.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att R. o. Ad. beslutat
det denna redactionsförändring borde blifva den sista af
de till i §:n hörande, som komme att pröfvas, och att ännu en
annan återstode alt afgöra.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
antaga Hr von Hobenhausens förslag, att vid slutet
of i mom. i i §:n borde tilläggas följande mening: k 1 y f
v
e s hemman, hvarå upplåtelse af jord redan
skett, skall den upplåtna jorden beräknas på
hvarje hemmansdel vid den skeende klyfning en.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade antaga
i mom. utan detta tillägg.
Ropades äfven ja och nej.
Hr Palmcrantz: Jag anhåller att af Hr von Hohenhausen
blifva upplyst, om lians mening med det föreslagna
tillägget är, att vid fråga om ny utbrytning hemmanets be
snttenhet
bör undersökas med eller utan beräkning af den
del deraf, som derifrån förut kan vara afsöndrad.
Hr von Hohenhausen; Det tillägg, som jag anhållit
skulle blifva föreslaget R. o. Ad., innefattar blott ett behöfligt
bestämmande för alt författningen icke mätte komma
alt eluderas. Sker klyfningen ordentligt i författningens
anda och icke med afsigt att eludera författningen så, att
jag tager TVdel af hela eller xVdel af halfva hemmanets
jordrymd, då är allt rätt; men vill jag gå längre och börja
med aftagande af Xff:del af hela hemmanet pa första delea
och ifrån den andra halfva hemmansdelcn taga xx:del deraf och
64
D e ii 3 Februari e. tn.
sedan åter, när denna hälft blifvit klufven, taga T^del från
den afskiljda 4;de parten, så kan jag komma så långt, att
jag får -Jtdelar, ja mera af hemmanets jordrymd, i stället för
blott -jVdel som författningen medgifver. Således är det
för att hindra dadering af författningen, som jag framställt
mitt förslag.
Hr Palmcrantz: Efter den förklaring, som Hr von
Hohenhausen gifvit öfver det föreslagna tillägget, kan jag
ej finna annat, än att detsamma härleder sig från ett missförstånd
om rätta meningen med sjelfva stadgandet, hvarmed,
efter min lanke, åsyftats, att man skall kunna från ett
hemman afsöndra TL;del, och sedan det är gjordt, ytterligare
TL;del, med iakttagande likväl alltid deraf, att hemmanet
fortfar att vara besuttet. Så har jag åtminstone fattat meningen
vara med denna författning, och hemställer örn den
annorlunda kan förstas.
Hr von Hohenhausen: Författningen lärer ej få
tydas annorlunda, än att blott TL;del af ett hemmans jordrymd
får utan särskildt tillstånd afsöndras. Om ett helt
hemman är fördeladt i io delar och från hvarje af dessa
delar afsöndrades T'5:del, så skedde sorn författningen bjuder,
och det vore lika ratt sorn då TL:del afsöndrades från belt
hemman ; men bol jar man med alt taga x^tdel af ^ hemman,
sedan man förut tagit T's:del af det bela, så, långt ifrån
att det skulle vara T's:del som afsöndrades, så skulle det vara
^55:delar som blifvit afsöndrade. Man måtte väl vilja att
delarne må komma att stå i proportion till det hela, afhvilket
icke mer än T's:del utan särskild tillåtelse får afsöndras.
Jag tror visserligen att domstoiarne skola komma att domina
efter författningens mening, men jag vet ej hvarföre
icke författningen bör vara så tydlig alt den ej kan missleda.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att R. o. Ad. förklarat
öfverläggningen fulländad rörtde t §:n; ang:de sjelfva
ordalagen af propositionerna kunde väl ännu ytterligare talas,
men någon vidare öfverläggning i hufvudsakeh borde
numera icke äga rum.
Hr Pal in c ra n t zt Efter det förklarande Hr Frih. o.
Landtm, behagat göra, är det måhända icke tillåtet att göra
en anmärkn. vid den argumentation, som den siste värde talaren
begagnat. Eljest skulle jag velat hafva anmärkt, att
den siste värde talarens farhåga för en till oändlighet sträckt
klyfning af hemman eller hemmansdel torde försvinna, vid
erinran derom att hemmanet eller hemmansdelen, vare sig
genom klyfning eller jordafsöndring, icke får förminskas eller
försvagas så att dess egenskap af besutten fastighet uppliörer.
På begäran af Hr von Hartmansdorff, upplästes
ånyo
Den 3 februari e. m.
65
ånyo det förslag till tillägg, som Hr von Hohenhausen
framställt.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga Hr von Hohenhausens förslag.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
antaga Utsktns förslag utan ifrågavar. tillägg.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, det hail trott sig linna att ja
öfverröstat nej.
Hr Landtm, hemställde derefter om, på sätt Hrr Gripenstedt
och Palmerantz yrkat, R. o. Ad. ansåg att orden
till och med borde utbytas emot ordet högst.
Ropades ja.
Uppå derefter framställd propos. blef i §:n i allt öfrigt
af R. o. Ad. bifallen.
Frih. Cederström! Sorn discussionen öfver hela i §:n
lärer vara fulländad och således något förslag till rättelse
icke vidare kan göras i det (oljande inom. af samina §, så
vill jag blott till prot. hafva anmärkt vid orden i slutet af
2 inom.: ”men den må icke ske från nyhemman å Kronans
mark, så länge frihetsår å hemmanen åtnjutas, eller desamma
icke erhållit bestumda områden i skog och mark,” att örn,
efter afvillringsstadgan, afvittring i en socken fortgått och
blifvit fulländad, så äro alla nybyggen rörlagda och till sinn
ägor af afvitti igsdomaren fastställda, så alt dessa nybyggen
kunna, efter 2 mom. i detta cap., genast från sig afsöndra
jord åt amira, hvilket icke lärer varit lagstiftarens mening,
utan förmodligen har den varit att så skulle kunna ske efter
frihetsårens slut och efter verkställd skattläggning.
2tdra och 3:dje §§:ne.
Utsk:ns förslag i dessa båda §§ bi fö 1 los.
4: de §: n.
Hr von Rosen: Jag finner visserligen conseqvens deruti,
alt, då man i i §:n bestämt ett generell maximum,
hvaröfver hemmansklyfning icke får ske, man äfven bestämmer
ett visst minimum, hvarunder den icke är tillåten; men
jag hemställer om man ej, för nödvändighetens skull, finge
begå den inconseqvensen att ej stadga något angående minimum,
då detta ej är större än att man på jordlappen skulle
kunna föda en ko och sätta en tunna potates. Jag kan föreställa
mig alt en person på vissa år skulle vilja skaffa sig
besittningsrätten å ett stycke jord, utan att behöfva eller
ens vilja hafva der hvarken potates eller ko. Jag tror att
man måste bedomina besuttenheten på någon kortare lid,
ao H. 9
66
Den 5 Februari e. m.
på några få Ar, mera individuelt än Utsk:n gjort. Skilnaden
är slör då fråga ur om besittning på evärdeliga tider,
då bör man se till att innehafvare!! må kunna försörja sig
af jorden, men icke så då fråga blott ur om besittningsrätt
på några vissa år. En näringsidkare, en handtverkare kan
önska sig en jordlapp, utan att vilja å densamma hvarken
så eller skörda någon potates eller bålla sig ko. Dessutom
tror jag det föreslagna minimum vara för litet, och
alt man äfven bör taga arbetskraften i beräkning bos den
som besitter denna jord, samt att ett generelt bestämmande
af detta minimum icke bör äga rum utan att orterna sjelfva
böra bedomina detsamma. Låt vara att landshöfdingen
med vederbörandes biträde må bestämma detta för orterna;
skulle någon söka en bostad under detta minimum, bör det
tillkomma communen att deröfver yttra sig, och tillstyrker
communen afsöndringen på kortare tid, må då det vara
communens rättighet. Jag tillstyrker ett sådant stadgande
af det skäl, att i samma mån sorn jag önskar att en längre
besinningstid bör begränsas, af samma skal önskar jag att
vi icke måtte strypa till afsöndring af jord på bestämd tid
alltför strängt; ty hvar skola vi göra utaf alla dem, som
söka en bestämd bostad? Det är väl då bättre att de hafva
en bestämd församling sorn de tillhöra , än att de skola gå
landet omkring och tigga, eller söka arbete ulan att kunna
få något. Jag föreslår alltså, att denna § ändras så, att lägenhet,
som afsöndra*, må icke vara af mindre område än
sorn bestämmes inom hvarje ort, i likhet med hvad föreskrifvet
är i afseende på minimum för hemmansklyfning,
med den föreskrift derjemte alt besuttenheten här icke lämpas
efter jorden utan efter den personens näringsfång, som
vill jorden besitta.
Hr Råfelt, Anton, förenade sig med Hr von Rosen.
Hr Gripenstedt: Jag kan icke i allo gilla Hr von
Rosens raisonnement. Det är en sanning, att 0111 besittningsrätten
är ställd på en persons lifstid, så kan hans personliga
förmåga att försörja sig och de sina tagas i betraktande;
men då den är utsträckt ända till 5o år, och den, som fått
denna rätt till jorden, dör under det första af dessa 5o åren,
så står likväl afsöndringen för de 49 åren qval-, oberoende
af personligheten. Hr von Rosens raisonnement håller således
icke streck i längden. Äfvenså tror jag, att man ej bör
göra restrictionen för stark; ty för att ej tvinga en hop folk,
som ej kan försörja sig med något handtverk, till tiggeri
eller brott, är del nödvändigt alt hafva några bestämmelser
och ej öfverlemna allt sådant åt communerna, emedan det
säkra är, att de skola blifva stränga och för sin egen säkerhet
i fattigfrågan nästan aldrig medgifva en jordafsöndring,
om den e] vore särdeles förmånlig för den som erhölle densamma.
Jag tror således, att man bör hafva några bestäm
-
Den 3 Februari e. m.
67
da föreskrifter i ofvannämnda hänseende, elium jag visst
icke kan uppgifva några bättre än dem som blifvit föreslagna,
savilia man vill vinna ändamålet, att folk ej må
tvingas til till brott oell elände.
Hr von Hohenhausen: Jag är af samma tanke som
llr von Rosen, och föreslår att man här begagnar samma
ord sorn i 6 § 1 cap. i fråga om hemmansklyfning, att
nemi. för särskilda orter särskilda bestämmelser införas.
Hr von Rosen: Jag ar förekommen af Hr von Ho
henhausen,
ty som han yttrat sig, menade äfven jag; men
i afseende på Hr Gripensledts sista anförande vill jag blott
tillägga att en commun icke har något veto eller någon beslutande
rätt vid nekandet, utan blott vid jäkandet.
Hr Gripenstedt: Jag anser mig skyldig tillkännagifva,
alt, efter de upplysningar som de a:ne siste talarne lemna!,
jag medgifver mig orätt hafva uppfattat förhållandet,
enär det icke, som jag trott, beror på communen att hindia
jordafsöndring.
Frih. Cederström: Upplåtelse af jord från hemman
på längre eller kortare tid sker till åtskilliga ändamål. Det
kan vara till bostad, lill fabriks anläggande, till qvarndrift
och allehanda verks anläggande. I dessa sednare fall behöfves
tomtplats för sjelfva byggnaden, som innesluter machinerierna
och nödigt utrymme för de personer, som skola
drifva dem. I förra fallet åter fordras det naturligtvis en
tappa för jordfrukter i allmänhet och jemväl foderföda för
åtminstone en ko, emedan till trefnaden för ett hushåll
måtte höra att hafva litet mjölk. Jag skulle derföre tro,
lika med hvad Hr von Rosen sagt, att någon bestämmelse
af minimum för en tunna potates utsäde icke passar, ty det
faller af sig sjelft, att delta minimum ej bör blifva mindre
än att vid huset finnes jemväl plats för de personer, sorn
komma till stället, eller ock en tappa för innehafvare!!,
deruti han kan hafva sina jordfrukter samt nödigt foder för
en ko, och derföre kan bestämmelsen bortgå. Skulle man
vilja hafva någon författning härom och öfverlåta åt Konungens
Bef:h:de att jemte communen bestämma i detta hänseende,
så bar man blott öppnat vägen för en massa af rättegångar,
som förmodligen icke sluta förr än i sista instansen,
eller hos Konungen.
Hr Palmcrantz: Det förslag Hr von Rosen gjort, att
Konungens Bef:h:de i hvarje län skulle lå bestämma den
jordrymd, som från hemman afsöndrade lägenheter minst
böra innehålla, tror jag vara bättre och derjemte prineipenligare
än Utsk:ns förslag, då man jemför bestämmelsen vid
1 cap. 6 §:n t mom. Visserligen kunna mot detta förslag
många anmärkntr göras, men jag för min del biträder hellre
nämnda förslag, än Utskottens.
68
Dea 3 Februari e. m.
Hr von Rosen: Jag kan föreställa mig att jag vill på
vissa år lenina bort min trädgård mot en summa genast,
eller mot en årlig afgäld. Detta skulle vara förmenadt,
dels mig som ägare, och dels trädgårdsmästaren, att mottaga
trädgården på 5o år, derföre alt trädgården ieke inedgifver
föda för en ko. Både jag som ägare skulle vara belåten
med att få lemna min trädgård åt den person, som
skulle vilja emottaga densamma, och denne äfven vara mera
belåten med trädgården, än om lian finge en utmark,
der lian kunde, enl. Utsktns förslag, sätta en t:a potates och',
löda en ko. Hvarföre skall man hindra en afhandling, som
kan vara lill fördel för begge parterna? Om nu ett minimum
nödvändigt skall utsättas, och detta skall blifva en t:a
potates och underhållet för en ko, så föreslår jag alt det
tillägg dervid mätte göras: eller motsvarande utsädet
af en t:a potates och underhållet af en ko; ty
jag ser ej hvarföre man skall vara bunden hvarken af potatisen
eller kon. Jag skulle likväl önska, alt det första förslaget
antogs i öfverensstämmelse med hvad i (1 §:n i cap.
stadgadt är om hemmansklyfning.
Hr von Hartmansdorff: Sedan alla de ledamöter,
som bestridt Hr von Rosens förslag, afstålt derifrån, den
ene efter den andre, så önskar jag att Hr von Rosen sjelf
ville vidblifva detsamma, och att det omsider måtte blifva
föremål för Hr Frih. o. Landtnäs proposition.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Frih. Boye, i sammanhang
med dess af R. o. Ad. icke antagna förslag rörtd.e
i §.n, yrkat, alt 4 §:n borde alldeles utgå, och hemställde
Hr Landtm, nu, om R. o. Ad. arisåg frågan derom böra
förfalla.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade oförändrndt
antaga Utsk:ns förslag.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., alt,
på sätt i i cap. 6 §:n t mom. blifvit stadgadt rör:de hemmansklyfning,
afven för jordafsöndring särskildt för hvarje
ort må uppgöras bestämmelserna angtde det minsta område,
som får afsqndras. och att således i mom. i 4 §:i1 af 2 cap.
skulle erhålla följande lydelse: i mom. Lägenhet, som
elter i §:n up pia tes, må icke vara af mindre
område, än (de för särskilda orter uppgjorda bes
t a m tn elstina införas) på hvarje afsöndrad del.
Hr von Rosen: Jag anhåller att hela 2 mom. måtte
utgå, såsom varande alldeles öfverflödigt.
Hr von Hartmansdorff: Det är en gammal sats, att
det öfverflödiga icke skadar. Derföre skulle jag önska, att
Den 3 Februari e. m.
69
mora. finge förblifva oförändrad t. Men om II. o. Ad. finner
af t medlerst;) delen bör utgå, så yrkar jag afl början
oell slutet deraf mätte qvaiMå, nemi. lägenheten skall till
sina gränser noga bestäm inas, och må odalåker eller äng
icke dertill användas.
lii- von Rosen: Jag hemställer till Hr von Hartmansdorff,
huruvida någon afsöndring af jord kan aga ruin från
hemman i de socknar, sorn undergått enskifte och fått sina
ägor pä gammal odalåker eller äng. Jag kan åberopa exempel
på hemman i Skäne, som hafva ända lill 272 geometriska
tunnland, hvilka blott beslå af gammal odalåker
och äng.
Hr Gripenstedt: Orsaken hvarföre man ej velat tillåta
alt odalåker och äng skall afsöndra», ar den, att man
derigenom önskat få någon säkerhet del återstoden atell hem
n
o ,
man, efter skedd afsöndring derifrån, må kunna bära sina
skatter; och på sådan grund linner jag det vara rätt, alt
stadgandet derom qvarstår, på sätt Ur von Hartmansdorff
yrkat.
Hr Frih. o. L andira, framställde propos. till antagande
af Ufskins förslag i 2 mom. af 4 §:n
Bifölls.
5: t e §: n.
Hr von Rosen: IIär står icke föreskrifvet huru denna
afgäld skall ske, icke heller hvem som skall bedomina livad
som är upptaget i 1 :a momentet.
Hr Råfel t: Orsaken är alt detta stadgande har afseende
på undantag. Het är nemi. öfverlemnndt åt contrahcnlerna
sjelfva att sins emellan uppgöra villkoren såsom
emellan föräldrar och barn.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. af Frih.
Boyes yttrande torde erinra sig, det han yrkat, att 2 mora.
af 5 §:n måtte utgå.
Frih. Cederström: Frih. Boye synes hafva rätt, då
han begär att 2 mom. måtte utgå. Hr Rafill har visserligen
yttrat alt Utsk:n afsett undantagsförmåner för abner,
föräldrar och barn emellan, men om sådana förmåner behöfva
icke Stiinderne lagstifta. Det finnes i lag stadgadt
och detta är således på sidan om den författningen. Sådant
kallas icke upplåta, ulan går till på det sättet, att då
fader aflräder till sin son hemmansbruket, så bestämmes
hvad sonen skall till fadren utgöra emot det att han får
hemmansdelen, oell en sådan öf verenskommelse faststalles i
laglig ordning; men då 1 mom. innehåller, alt "å lägenhet,
som till besittning på vissa år uppläles, skall årlig afgäld
läggas i spanmål, dagsverken eller annan räntepersedel, snin
allmännast är i orten att tillgå, och må denna afgäld icke
7°
Den 3 Februari e. ra.
vara mindre än att den motsvarar hvad af hemmanets räntor
och öfriga allmänna utskylder” etc.; får jag dervid anmärka
hvad som torde vara i öfverensstämmelse med det
beslut R. o. Ad. fattat vid i cap., att det i stallet för allmänna
utskylder hör vara allmänna onel l. Beträffande sednare
mom. torde det helt och hållet böra försvinna, på sätt
Frih. Boye yrkat.
llr Palmcrantz: Det förslag, som blifvit framsläldt
att borttaga hela 2 morn., tror "jag svårligen kunna bifallas,
enär det torde vara nödvändigt alt författningen innehåller
bestämd föreskrift derom, huruvida en sådan lägenhet,
som här är i fråga, kan afsöndras med eller utan derå
satt skatt. Jag anhåller om bifall å den föredragna §:n.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt han i anseende till
de flera meningar, sorn blifvit yttrade, ansåg sig, vid propositionens
framställande, böra skilja frågorna, hemställande
nu försl, om R. o. Ad. ansåg ordet utskylder böia utby
tas emot ordet o nera.
Ropades ja.
Uppå derefter framställda särskilda propositioner blefvo
både i och 2 momenten i Utskms förslag af R. o. Ad. bifallna.
6: t e § : n.
Frih. Cederström: .Så framt upplåtelsen sker af utmark,
så finnes intet binder för hvad här föreslås; men i
händelse den sker af inagor, skulle jag tro, att afgalden finnes
i 6 §:n i cap. bestämd och bör genast åläggas, emedan
det eljest skulle handa att det blefve obesutlenhet så val på
stammen, som på den afsöndrade delen, och det lärer ej
vara meningen att bereda upphörande af Statens inkomster
af stammen genom upplåtelse af derunder lydande lagenheter
på 15 frihetsår. Det är en så läng tid alt algälden till
stammen behöfver bestämmas och utgå. Jag tillstyrker att
vid upplåtelse af lägenhet utan afgäld må utmark ensamt
få användas.
llr R åfelt: Då Ulsk:n redan i 4 §:n 2 morn. yttrat
alt oda fåker eller äng icke må användas, så är Frih. Cederströins
tillagg öfverflödigt.
6 §:n blef af R. o. Ad. bifallen.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppskjöts till nästa
plenum.
Frih. Cederström: Jag anhåller att till prot. få reservera
mig emot de beslut, som blifvit fattade i anledn. jaf
detta betänk., och begär tillika Hr Frih. o. Landtnäs propus.
till R. o. Ad. derom, att jag , enl. i §;n 4 morn. Tryckfr.-  förordn. må få till trycket särskildt befordra det förslag
Den 3 Februari e. m.
7>
till författning i delta ämne, sorn R. o. Ad. afslagit i förra
plenum.
R. o. Ad. biföll Frih. Cederströms begäran alt få trycka
sitt ifrågavar. förslag.
Lades på bordet nedannämnda från Ulskin inkomna
utlåt:» och betänk:», nemi. Irån
Stats- saint Allm. Besvärs- och Ekon.Utskotten:
N:o T34, i anleda, af väckt motion om nedsättning i
bästvacance-afgiften, 111. rn.;
N:o 135, i anledn. af erhållen återremiss af betänk.
N:o 3»;
N;o 136, i anledn. af erhållen återremiss af betänk.
N:o 58;
iN:o 137, i anledn. af väckt motion, alt den sedan år
1682 inom Helsingland och Gestrikland uppodlade jord icke
må med rotering besväras, 111. m ;
N:o 138, i anledn. af återremiss å Utskms betänk. N:o
14s angtde åtskilliga, pn St. Barthelemy ronde,-förhållanden ;
N:o 13g, i anledn. af väckt motion, lörtde landets uppodling
och nybyggens anläggande å Kronans ouppodlade
trakter, m. rn.;
JV:o 140, i anledn. af väckt fråga om klockare-helgonskyldens
i Skåne användande till folkskolor;
N:o 141, i anledn. af väckt Iråga om reglering af sjön
Wenerns vattenliöjd;
N:o 142, i anledn. af väckt motion, ang:de remonteringen
vid Lifreg:tets Dragoncorps, m. m.;
BancoU tskottet:
N:o i43, med förslag till de grunder, som böra tjena
till efterrättelse vid pensionering af Bankens embets- ock
tjensteman, vak I bet jente och konstidkare;
N:o 144, i anledn. af Hr C. Sabelfelts motion, 0111 utsträckning
i tiden för återbetalning af lili Handels- och Närings-disconten
upptagande lån, saint om fortfarande rättighet
för Bancoslyreisen att, genom upplåning, bereda tillgångar
för nämnda discont.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ lill 1 1 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
7a
Den 6 Februari f. m.
Lördagen den (i Februari 184 r •
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleni-prot:n för den i5 sistl, Januari och 16
Januari f. m.
Hr Lilljehöök, Ludv., uppläste följande:
[ ariledn. af den i staden Falkenberg den 27 Januari
timade eldsvåda, som förstört sjutton hus och gjört öfver
i3o personer husvilla, får jag för R. o. Ad. föreslå att ett
understöd af 5,000 (:dr b:co matte såsom gåfva nu genast
till nämnda stad blifva öfverlemnade, för alt på ändamålsenligaste
satt användas. Såsom boende i orten är jag i till—
fglle alt kunna vitsorda, att större delen af denna stads innevånare
före eldsvådan hade sin ganska knappa utkomst,
hvilket naturligtvis bidrager att göra deras nuvarande belägenhet
si mycket mera beklagansvärd. Det är ock med fästadt
afseende härå,' som jag tagit mig friheten föreslå ofvannämnda
medels öfverlemnande såsom gåfva, då ett lån,
äfven på de förmånligaste villkor, icke utan största svårighet
skulle kunna ålergaldas af dessa nu på allt utblottade
menniskor.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag anhåller att
få fästa uppmärksamheten på nödvändigheten af denna motions
skyndsamma handläggning, med afseende på årstiden
och det hårda klimatet, som gör behofvet af skyndsam undsättning
så mycket större. Det skulle fada allmänhetens
uppmärksamhet till fördel för Representationen, om den utmärkte
sig genom en snar och skyndsam handläggning af
detta ämne.
Hr Lilljehööks motion remitterades till StatsUtskottet.
Fortsattes pröfningen af Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsk :ns utlät. N:o 28, i anledn. af gjorda anmnrkn:r
vid Utskms betänk. N.-o 3. atig:de grunderna och villkoren
för hemmansklyfning samt afsöndring af jord eller andra
lägenheter från hemman.
7: de § : n.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Uti
1 mom. af denna §, der det heter : ”den lägenhet utan hemmansinnehafvarens
tillstånd på annor man öfverlåta,” anser
jag emellan orden tillstånd och på annor man öfverlåta
böia insättas orden ”utarrendera eller.” Skälen
härför äro (vänne. Det ena består deruti, att om detta ord
icke tillsättes, så skulle den familj, till hvilken jordlotten
blif
-
Den 6 Februari f. m.
blifvit upplåten, kunna utarrendera den till andra, hvilket
redan vore en obehörighet; men dessutom skulle kunna hända,
hvilket utgör andra skälet för mitt tillstyrkande i detta
fall, att ingen gräns funnes för jordlotters delning genom
utarrendering. Vid 2 morn., hvarest stadgas, att om innehafvare
af sadan lägenhet dör förr än besinningstid ute är,
äga enka och arfvingar rätt att lägenheten behålla under
de villkor, sorn vid tillåtelsen tingade blifvit, anser jag böra
tilläggas: ”dock bör arfskifte ske inom år och dag, så att
lägenheten en enda person tillfaller. Sker icke så, äge ägaren
lösningsrätt.”
Frih. Cederström, Jacob: Med anledn. af Hr von
Hohen,hausens anmärkn. emot r morn., får jag hemställa,
huruvida icke denna § borde, i stället för den redaction
den värde talaren föreslagit, innehålla den mening och de
ord, som här stå: "Ej må innehafvare af lägenhet, som på
vissa bestämda år upplåten är, den lägenhet utan hemmansinnehafvarens
tillstånd på annor man öfverlåta.” Det faller
af sig sjelft, att om en lägenhet öfverlåtes på en annan med
rättighet för denne sednare att utan den förstes hörande få
öfverlåta lägenheten på tredje man; så kan en sådan öfverlåtelse
äga rum, utan att hemmansiunehafvarens tillstånd dertill
behöfver begäras; hvaremot och derest ett sådant villkor
icke finnes betingadt uti öfverlåtelseacten emellan hemmansinnehafvaren
och den person, på hvilken jordlotten
blifvit öfverlåten, denne sistnämnde, ulan hemmansinnehafvarens
tillstånd, icke äger alt under någon form lägenheten
på annan upplåta. Mig synes således lämpligare böra emellan
orden tillstånd och på annor man öfverlåta insättas
orden: så framt icke annorlunda aftaldt är.
Derigenom tror jag meningen blifva tydlig och klar.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då särskilda anmärkmr
blifvit gjorda vid de olika momenten, R. o. Ad.
torde finna att propos. borde framställas å hvarje mom. särskildt;
och hemställde Hr Landtm, nu, sedan lian först upptagit
de anmärkntr som blifvit gjorda, om R. o. Ad. behagade
bifalla i mom. af 7 §:n.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, bemslällde derefter, om R. o. Ad. ansåg,
alt, på sätt Hr von Hohenhausen föreslagit, det uti 1 mom.
innefattade förbud borde utsträckas äfven lill utarrendering
af lägenheter.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
öfverröstat nej.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
att, på sätt Frih. Cederström yrkat, efter ordet öf
20
H. 10
74
Den 6 Februari f. m.
verinia borde tilläggas orden: så framt ej annorlunda
aftaladt är.
Denna propos. blef icke af R. o. Ad. bifallen, ulan blef
i snom. godkändt med det bär ofvan beslutade tillägg.
Hr von Hohenhausen: Måhända torde jag bora
upprepa mitt förslag, som gick derpå ut, att i i §:n skulle
tilläggas ordet utarrendera emellan orden tillstånd och
på annor nian öfverlåta, samt att i 2 mom. skulle tilläggas
efter orden ”sorn vid upplåtelsen tingade blifvit,
” dock bör arfskifte ske i 11 o 111 år och dag, så
att lägenheten en enda person tillfaller. Sker
icke så, åge hemmansägaren lösningsrätt.
Detta förslag blef icke af R. o. Ad. bifallet, utan god-1
kände Ståndet, uppå särskildt framställda propositioner, så
väl 2 som 3 morn. af 7 §:n.
8:d e §: n.
TJtsk:ns föcslag bifölls.
9: d e § : n.
Hr von Hohenhausen: Enligt redactionen i denna
§ behöfver hemmansägaren, som till andra upplåtit delar af
hemmanet, icke besvära sig med uppbörden af afgälden för
dessa smärre delar utan kan öfverlemna det åt kronobetjeningen.
Dervid skall undersökas, huruvida afgälden finnes
vara af lägenhetsinnehafvaren för året betald. Sådant leder
till mångfalldig vidlyftighet utan att tjena till något,
Då hela författningen går derpå ut, att afsöndring och upplåtelse
skall vara grundad på besultenhet, och att det hemman,
hvarifrån afsöndring sker, skall tillgodonjuta afgäld
från de afsöndrade delarna, så synes all kronobetjeningens
inblandning uti uppbörden för de afsöndrade delarna vara
obehörig såsom blott tjenande till uppehåll och vidlyftighet,
hvarföre jag anser denna § böra erhålla denna enkla
lydelse: ”Hemmansägare uppbäre sjelf den afgäld, som för
upplåten lägenhet erläggas bör.” Jag anhåller att Hr Frih.
o. Landtm, täcktes framställa propos. till antagande af denna
förändring.
Efter framställda propositioner till bifall dels å Utskais
dels å Hr von Hohenhausens förslag, blef slutligen Utsk:ns
förslag af R. o. Ad. antaget.
1 o : d e § : n.
Hr von Hohenhausen: Uti denna § förekommer
en tvetydighet. Den innehåller, att om någon genom alf
erhållit lott i hemmansdel af den i 1 §:n 1 mom. omnämnda
natur, och om samma lott är så ringa att han ej efter
grunderna i 1 cap. af denna förordn. kan få den besitta-;
så är lian berättigad alt vinna utbrytning för sin loll un
-
Den 6 Februari f. m.
75
der full äganderätt i en så beskaffad lägenhet, hvarom 1, 2
och 4 §§:t,e af detta capilel handla; men dessa §§ handla
endast om afsöndring af jord på lifstid eller viss tid. Äfven
jag anser §:n böra så fattas, att om en arfvinge åstundar att
i arf taga en lagenhet på lifstid eller på viss bestämd tid,
d. v. s. på 5o år, så må sådant äga rum; men jag har hört
flera jurister anse att en sådan afsöndring med full äganderätt
skulle blifva en afsöndring för alltid. Om stadgandet
skulle så tillämpas, så blefve hela förordningen omändakastad;
ty härvid förfares icke så som särskildt finnes föreskrifvet,
när en lägenhet för alltid skall afsöndras; och om
icke de föreskrifter iakttagas i fråga örn afsöndring för alltid,
som blifvit stadgade, så skall, tvertemot förordningens
afsigt, en mängd små lägenheter uppkomma, hvilka för alltid
vore afsöndrade från hemmanen, och hvarå innehafvarne
icke vore besuttne. För Norrland har till befordrande af
jordens odling samt folkökningen en särskild författning blifvit
utfärdad om upplåtelse af sådan jord för all framtid under
full äganderätt, hvaraf dock, emot författningens afsigt,
följden blifvit en så stor tillökning uti faltigpersonalen, alt
det varit nödigt att vidtaga sådana åtgärder för fattigförsörjningen,
som den välbekanta anstalten inom Själevads
socken, hvilken åtgärd visserligen är utmärkt men likväl
väcker bäfvan i afseende på livad som kan förestå att göra
för framtiden, då man besinnar alt Norrländska husslöjden,
nemi. linnetillverkningen, blifvit en fabrikations- och machinstillverkning
uti sådana länder som Schlesien, Holland
och Frankrike, till många tusen menniskors olycka. Detta
har jag blott i förbigående velat nämna, för alt visa att
man icke bör fästa så särdeles mycken vigt vid husslöjden
uti olika provinser. I öfverensstämmelse med hvad jag haft
äran nämna, föreslår jag ali efter orden ”Vare han då
berättigad att vinna utbrytning för sin lott under
full äganderätt” måtte tilläggas orden ’’på lifstid
eller på 5o år; ty då kommer detta stadgande att slå
i öfverensstämmelse med hvad som förut är bestämdt.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: Det tillägg till
förevar. § den siste värde talaren yrkat, kan jag icke godkänna.
Denna § innehåller ett undantag från allmänna stadgande!.
att några jordafsöndringar under full äganderätt icke
fä iiga rum. Undantaget består nemi. deruti, att vid skiftning
af jord efter föräldrar eller andra anförvandter en lägenhet
skulle under foll äganderätt få till arftagare afsöndras
såsom ersättning för dess arfslott i hemmanet. Huruvida
ett sådant afsteg från den antagna principen bör till
förmån för arfvinge äga rum eller icke, derom kunna meningarne
varn delade; men derom har den siste värde talaren,
så vidt jag kunnat förmärka, icke yttrat sig, utan
liar han isynnerhet fristat sig dervid att detina § skulle vara
7°
Den 6 Februari f. m.
i strid med r, i och 4 §§:na af detta capitel; hvilket jag
icke kan medgifva. Jag får ännu en gång erinra att stadgandet
i denna § innefattar ett särskildt undantag från föreskrifterna
i i, i oell 4 §§'na, hvilket med dessa ganska väl
kan stå tillsammans.
Hr von Hohenhausen: När i de åheropade §§:na
icke är omtaladt annan afsöndring af jord, än den sorn sker
på lifstid eller på viss tid, och dessa §§ uti förevar. § åberopas,
så synes mig att detta stadgande måste på deni tillämpas.
Ett annat förhållande skulle innebära eludering af
författningen ; och att utgifva en förordning, som genom
andra stadganden går öfver ända, tjenar till intet. På grund
häraf och hvad jag förut anfört fortsätter jag mitt yrkande
att det af mig föreslagna tillägget måtte äga ruin.
Utsk:ns förslag blef af R. o. Ad. bifallet.
i i : t e § : n.
Utsk:ns förslag bifölls,
12: t e §: n.
Hr Ribbing, Arvid: Jag yrkar Husets uppmärk
samhet
på i mom. i 12 §:n, emedan jag i ekonomiskt hänseende
anser ingenting vara mera oriktigt att åtskilja än en
måsse från den torra marken. Denna åsigt delar jag med
en af vår tids största ekonomer, som säger att en måsse väl
i och för sig sjelf blott är en samling af förrullnade vegetabilier,
men för ett hemmans fasta mark att anse som en
under förflutna tider samlad skatt af oberäkneligt värde.
Den ömsesidiga nytta, som den fasta och sanka marken hafva
af hvarandra, är af sådan betydenhet att ett hemman
derigenom kan inom få år uppbringas till fördubbladt värde
och derutöfver. Att nu för everdeliga tider skilja en måsse
från ett hemman, som af densamma kunde draga en så väsendtlig
fördel, är ofta att för framtiden betaga hemmanet
dess väsendtligaste styrka och stänga utvägen till den hastiga
förbättring i landthushållningen, sorn skulle vinnas genom
ömsesidigt stöd emellan den fasta och sanka marken.
På grund af hvad jag anfört anser jag lämpligast vara att
helt och hållet alslå detta moment.
Hr von Hohenhausen: Jag får fästa den siste vär
de
talarens uppmärksamhet derpå, att den åsigt, för hvilken
han ifrar, skulle förhindra adla större nyodlingar på större
mässar och myror, som tillhöra en mängd hemman och
hemmansdelar. På Gottland finnas sådana måssan, uti hvilka
flera hundra hemmansinnehafvare äga anparter, deraf
Ulångfalldige icke utgöra mer några kappland. All odling
af sådana vidsträckta fält skulle förhindras, derest icke innehafvarne
af de särskilda delarna uti dessa mossar finge till
andra personer öfverlåta sina andelar deri. Jag tror der
-
Den 6 Februari f. m.
77
före, alt det bör vara tillåtet att lill annor man upplåta sin
andel uti måsse eller myra, icke blott då, såsom bår står,
måssen uppgår till 8 tunnlands vidd, utan äfven då den utgör
vida mindre rymd, emedan del blir omöjligt för innebafvaren
att odla denna jordlapp, då den ligger i samfällighet
med flera hundra personers andelar uti sådan måsse.
Jag bar af landshöfdingen i Upland hört, att i den provinsen
stora hinder uppstått för odling af en måsse, delad på
flera liander; och hvad Gottland beträffar kan jag vitsorda,
att ny odling der är omöjlig, derest icke upplåtelse får äga
rum. I öfrigt får jag fästa uppmärksamheten derå, att jag
anser ordet onyttig, som förekommer på andra raden af
i mom. uti denna §. ieke vara lämpligt, utan bör det i stället
beta föga nyttig, emedan en måsse, som kan användas
på något sätt, icke kan sägas varn onyttig. Hvad för öfrigt
vidkommer frågan att för alltid från ett hemman afskilja
dess andel uti måsse, så delar jag den åsigt, att en afgäld
bör bestämmas att utgå lill hemmansägaren från den till
hvilken måssen blifvit upplåten. I min lanke bör derföre
fj:n erhålla följande lydelse; "Hörer till hemman af den natur,
som i i §:n omförmäles, sådan måsse, som odlingsbar
men i dess närvar, skick föga nyttig är, och har hemmanet
endast ringare andei i så beskaffad större måsse, göres ieke
afseende på jordrymden; vill hemmansinnehafvare!! den
lagenhet åt annor man, såsom i nämnda § sägs, för alltid
eller på viss tid med skattefrihet lill odling upplåta etc.
Hr Ribbing: Den siste värde talaren har trott, att,
genom §: ns uteslutande, för framtiden skulle hindras de
Större odlingsförelag af mässar och myror, som han ansett
genom §:ns bibehållande skola uppmuntras och befrämjas.
Jag får fästa uppmärksamheten derpå, att en mängd sådana
mässar odlas nu utan att vara från hemmanen afsöndrade.
Genom afsöndring af en måsse kan visserligen en odling förr
bringas å bane; men den varaktiga nytta, sorn genom en
sådan odling åsyftas, skall förfelas, om måssen icke har understöd
af hemmanet och dess fasta jord. Jag vill i detta
hänseende såsom exempel nämna Daks måsse i Östergöthland
äfen ofantlig vidd, hvilken, om jag minnes rätt, blifvit odlad
på Statens bekostnad med stora ansträngningar. Erfarenheten
bar visat att afkastningen icke motsvarat odlingskostnaden.
Helt annat hade deremot förhållandet blifvit,
om måssen indelats så, att de kringliggande hemmanen, sorn
hafva fast mark bredvid, hade företagit odlingen, hvilken
då blifvit nyttig, derigenom att den fasta och lösa marken
ömsesidigt kunnat understödja hvarandra, dels genom påförning
och inblandning af den lösare jorden i den fastare,
der den verkar både som gödnings- och lösningsämne,
dels tvertom genom påföring af fast jord, (ler eller sand) å
måssjorden, hvarigenom denna göres fruktbarare, hvarförutan
J8
Den 6 Februari f. ib.
innehafvandel af en måsse eller kärrodlingslägenliet ofia
lemnar heinmansinnehafvnren lillfii11 e för en lönande sysselsättning
under sådana tider af året, eller viss väderlek, då
annat arbete ieke tinnes eller later verkställa sig. Det bogsta
jag derföre skulle kunna medgifva af denna § vore att måsse
linge från hemman afsöndras på viss tid, ty alt tillåta mässens
afsöndring för alltid, vore att lägga ett stort binder i
väveri för jordbrukets förkofran i landet. Det är nemi. otvilvelaktigt
att åkerbruket på många ställen i sednare tider
blifvit ansenligen förbättradt genom påföring af käTrellér
dyjord såsom gödnings- och lösningsämne. Att nu vilja
lägga hinder i vägen för sådant genom en så oklok författning,
som denna, kan jag åtminstone icke bifalla.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Hvad Westmanland
angår, anhåller jag alt få conformera mig med Hr von Hohenhausen;
ty der finnas massar, som icke kunna blifva
nyttiga förr an det nu ventilerade momentet af delta betänk
blir lag.
Hr von Hohenhausen: I anledning af Hr Ribbings
sednaste yttrande, deruti han förklarat sig icke vilja medgifva
masses afsöndring annorlunda än på viss lid, anhåller
jag att få erinra, att om måsse blott upplåles på vissa år,
skall den, som nyttjar densamma, dermed förfara på samma
sätt som arrendatorer göra med arrendejord, nemi. suga ut
den; hvaremot, om den upplåles för alltid, densamma kommer
att vårdas som sig bör. Jag medgifver gerna att en
måsse, som endast innefattar åtta tunnlands rymd, icke bör
få upplåtas lill mer än en enda person; men alt vägra upplåtelse
af andel i torrmåsse, hvilken andel endast uppgår till
ett eller annat kappland, är detsamma som att förhindra
mässens odling. Jag får derföre förnya min anhållan om
de rättelser uti denna §, som jag haft äran föreslå.
Hr Ribbing: Jag skulle icke hafva något emot af
söndring
af måsse till befrämjande af odliug, såvida det tillädes
att jemte måssen äfven fast mark finge åtfölja; ty jag
skulle önska att i allt möjligt kunna befrämja odling af sådana
större fäll ; men beträffande att del skulle vara
skadligt att på viss lid upplåta mossar, derföre att de kunde
blifva behandlade såsom arrendejord, hvilken sllindom af
arrendatorer brännes och utsuges, så vet jag icke hvad som
hindrar att i afseende på massör låta utfärda samma förhud
som i afseende på t. ex. boställsjord, der ett sådant förfarande
ju är förbjudet. Alt för alllid skilja den fasta och
lösa marken, som utgöra alne elementer, hvilka ömsesidigt
kunna understödja hvarandra, och som förenade äro af vida
större värde än de någonsin kunna blifva såsom åtskilj
de,
mäste jag, såsom landthushållare, alltid motsätta mig.
Jag medgifver att undantag kunna gifvas för vissa fall, men
D e n 6 Februari f. m.
79
alt som allmän lag utsätta hvad som gemenligen är oklokt,
måste ogillas.
Hr von Hohenhausen: Det faller sig klart, när
håga är om odling af mässar eller myror af flera tusen tunni,
rymd, att den som sådant sig företager måste derjemte äga
fast jord; men lika klart är det, att en så vidsträckt masse
icke kan odlas af en mängd personer, utan måste ske af en
eller några lå, och derföre måste upplåtelse af mindre andi'lar
fä äga runi. Jag tror derföre att de förändringar, jag
nn föreslagit i detta moni,, verkligen äro af behofvet påkallade.
Hr Rafel t, Anton: Hr Ribbing säger alt han icke
skulle hafva emot afsöndring af måsse, i händelse någon
fast mark kunde medfölja. Jag anhåller i anledn. deraf
att få fästa Hr Ribbings uppmärksamhet på 2 mom. af denna
§, som tillåter afsöndring af fast mark, i händelse den
är från hemmanet så aflägse belägen att den icke kan med
egentlig nytta och fördel lill hemmanet begagnas. I öfrigt
anhåller jag att få förena mig med Hr von Hohenhausen.
Sedan Hr Frih. o. Landtm, upptagit de olika nnmärkrnr,
som emot §:n blifvit gjorda, biföll R. o. Ad., uppå
särskildt för hvarje mom. framställda propositioner, allt
livad Utsk:n i i2:te §:n föreslagit.
13 : d e §: n.
Hr von Hohenhausen: Mot denna 5 lJar iao ,n~
genling alt anmärka; men jag anhåller att R. o. Ad. täcktes
ett ögonblick fästa sin uppmärksamhet på en annan sak.
Jag tror att denna förordning har ett vidsträcktare inflytande
på landets innebyggares trefnad och välstånd, än en
besparing af några hundra tusen riksdaler mer eller mindre.
JJet är ingenting, som så djupt ingriper i alla förhållanden
på landsbygden, som denna författning. Man måste
fästa uppmärksamhet vid den classens intresse, hvilken inom
Representationen icke äger någon representant. Det har så
tillgått, att upplåtelse skett af jord mot 1827 års författning,
så väl af hemman som jordlägenheter. Orsaken hvarföre
författningen icke blifvit tillämpad har varit den, att författningen
varit så lill sägandes dödfödd, emedan den icke
innefattat controller på verkställigheten. Nu är förhållandet
i landet sådant med en stor mängd af menniskor, hvilka
fått jord upplåten till mindre belopp än 1827 års författning
medgifver, att de vid domstolarna uppvisat sina afliandlingar
derom; alt dessa afhandlingar emot lösen för
domboks-utdraget blifvit i häradsrättens domböcker intagna;
att inneliafvarne af dessa lägenheter derigenom ansett sig
hafva vunnit full besittningsrätt derå. Sådant har åtminstone
förhållandet vaiit sednare året på Gottland, och
jag förmodar att det är enahanda i andra län. På Gottland
8o
D c 11 6 Februari f. m.
liar nemi. inträffat, att då hemman blifvit för skuld utmätta
och skolat på utmätningsauction försäljas, så hafva
personer dervid infunnit sig, och med köpealhandlingar, försedda
med påskrift att de blifvit i häradsrättens protocoll
intagna, visat sig vara ägare lill särskilda lotter af sådana
hemman. Derå har likväl afseende icke kunnat fästas, utan
har auetionen för^ sig gått, hemmanet blifvit försåld t och
nya ägaren salt sig i besittning äfven af de bortsålda delarna
af hemmanet, hvaraf handt att en mängd menniskor blifvit
bortkörde från en besittning, som de ansett lagligen bekräftad.
Jag skulle tro, att, då en ny förordning utfärdas
i denna del, någon uppmärksamhet borde fästas på detta
förhållande och får för detta ändamål föreslå, att vid denna
§ måtte göras följande tillägg, eller ock att detsamma måtte
utgöra en särskild §, så lydande: ”Hvad i föregtde i3 §
rörtde undersökning stadgadt är må icke tillämpas å fråga
om på lifstid eller vissa ar redan afsöndrad lägenhet af mindre
jordrymd och beskaffenhet än som i denna och 1827
års förordning om afsöndring af jord från hemman tillåten
är, såvida afhandlingen om öfverlåtelsen blifvit intagen i
häradsrättens protocoll; utan må ägare af sådan lägenhet
densamma beli illa till besittoingstidens slut.” Likaledes anhåller
jag, att följande tillägg måtte äga rum. ”Mot denna
förordning stridande ufhandliiigar om upplåtelse af jord må
icke i häradsrättens dombok intagas eller betyg om desammas
uppvisande vid tinget meddelas.” Härigenom förekommes
att fattige personer icke onödigtvis bortkasta sina penningar
till lösen af domboks-utdrag öfver den inprotocollerade
handlingen och sedermera icke destomindre förlora
den jordlott de ansett sig äga.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då Hr von Hohenhausen
icke begärt någon förändring, utan endast ett tillägg
till i3 §:n vid dess slut, 11. o. Ad. torde finna att först borde
afgöras om Ståndet behagade antaga Utsk:ns förslag, då
derefter konnie att pröfvas om R. o. Ad. ville antaga det
föreslagna tillägget; hemställande Hr Landtm, alltså, örn R.
o. Ad. behagade bifalla hvad Ulsk:n i i3 §:n föreslagit.
Ropades ja.
Hr von Hohenliausens förslag upplästes härefter, så lydande:
Hvad i förestående i3 § rör:de undersökning stadgadt
är, må ej tillämpas i frågor om på lifstid eller vissa
år redan afsöndrad lägenhet af mindre jordrymd och beskaffenhet,
än som i denna eller 1827 års författning om afsöndring
af jord från hemman tillåten är, såvida afhandlingen
0111 öfverlåtelsen blifvit intagen uti häradsrätts protocoll,
utan må ägaren af lägenheten densamma behålla till
besiltningstidens slut.
Hr Palmcrantz: Vid stiftandet af en lag bör man
icke
Den 6 F e b r u * r i f. ra.
icke öfverlasta densamma med onödiga §§; men det af den
sista värda talaren föreslagna tillägget är efter min tanke
af sådan beskaffenhet. Orsaken hvarföre fattigt folk på
Gottland måst frånträda inköpta lägenheter, oansedt nfhandJingarne
derom varit vid domstol uppvista, är den, att dessa
afhandlingar icke blifvit uti intecknings-prot. utan i domboken
intagna, hvilket vanligen skei- i afsigt att på det sättet
få handlingen förvarad, för den händelse originalet på ett
eller annat vis skulle förstöras. Hade de deremot blifvit intagna
i intecknings-prot., så hade lägenhetsinnehaf vatnes
besittningsrätt varit tryggad. För min del kan jag icke anse
tillägget behöfligt.
Hr von Hohenhausen: Jag vill fråga om man kan
säga att en sak icke är behöflig när den gäller tusentals nienniskor
inom landet. Af handlingen om den jord de besitta
är intagen i domboken till den kraft och verkan lag förmår,
derigenom innehafvnrne trott sig hafva vunnit laga
kraft och besittning. Sådant är förhållandet icke blott på
Gottland ulan öfverallt; och dylika öfverlåtelse!- hade skett
innan 1827 års författning ulkom, och dem gäller det icke,
ulan fråga är om de upplåtelser, som sedermera ägt rum
på viss tid, hvilka försiggått icke blott på Gottland utan
öfverallt; äfven från Westergöthland skulle jag kunna citera
exempel derpå. Jag tror derföre att man bör förfara grannlaga
i denna sak.
Hr Palmcrantz: Jag anser det vasa vådligt att stif
ta
en lag, hvarigenom innehafvare af smärre lägenheter försäkras
om en besittning, som de förvärfvat tverlemot föreskrifterna
i 1827 års föi fattning. Jag hyser lika stort deltagande
för de fattiga som någon annan ledamot; men jag
kan likväl ej föi må mig att derutinnan gå så långt, att jag
förglömmer hvad rättvisan och ordningen kräfva.
Hr von Hohenhausen: Jag får fästa den siste vär
de
talarens så väl som R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå,
att R. o. Ad. redan i förra plenum beviljat ett undantag lill
förmån för hemmansägare, så att de icke må blifva utdrifne
från hemmansdelar, hvilka de köpt och besuttit och på
hvilka de erhållit fasta. Jag yrkar nu detsamma till förmån
för den fattiga delen af folket.
Hr von Hohenhausens förslag upplästes ånyo.
Hr Ribbing: Jag skulle visserligen icke besvära R.
o. Ad. med något yttrande ang:de denna i lagstiftningen
djupt ingripande fråga, om jag icke fruktade att antagandet
af Hr von Hohenhausens förslag kunde motverka lians syftemål,
nemi. att de fattige icke må drifvas från deras hemvist.
Hr von Hohenhausen söker detta mål genom föreslående
af ett lagbud, det innehafvare af smärre lägenheter
20 H. 11
8a
Den 6 Februari f. ra.
skola försäkras om besittningsrätt derå, då köpeafhandlingen
finnes intagen uti häradsrättens protocoll, men deraf skulle
ock kunna anses följa, att de lägenhetsinnehafvare, hvilka
icke låtit i häradsrättens prot. intaga köpecontracten, skulle
förlora besittningsrätten till sina hemvist, i händelse åtal
derå af vederbörande anställdes. Om nu detta missöde blefve
flertalets, så vore slikt motsatsen af Hr von Hohenhausens
önskan.
Hvad sjelfva saken angar, så är den icke så lätt hjelpt,
Inteckn.förordotn föreskrifver att inteckning icke får meddelas
utan för bestämdt belopp i penningar eller varor. Det
är en civil-lag, som icke kan ändras genom ett stadgande
uti förevar, förordning ; men den skulle ändras, om man
tillät inteckning af sådana contract, som här äro i fråga, emedan
det belopp, hvarför inteckning beviljades, icke vore
bestämdt. Det skulle nu leda till för mycken vidlyftighet
att fullständigt utleda denna fråga, hvilken dessutom vid föregtde
riksdagar blifvit afbandlad ; hvarföre jag, som instämmer
uti samma önskan som Hr von Hohenhausen, blott får
förklara att jag icke kan understödja hans förslag såsom icke
ledande till det åsyftade målet.
Hr von Hohenhausen: Jag får blott fästa den si
ste
värde talarens uppmärksamhet derpå, att jag icke talat
om de jordlägenheter, sorn blifvit intecknade; ty de jordafyllringar,
som icke varit öfverensstämmande med lag, hafva
icke kunnat intecknas, utan har jag talat om de afsöndringar,
som skett emot i8>.y års författning till mindre belopp
än fyra tunnb, derå man trott sig hafva vunnit lull besittnings-
och äganderätt, derigenom alt öfverlåtelsehandlingen
blifvit intagen i häradsrättens prot., men hvarifrån innehafvarne,
sådant oansedt, på grund af 1827 års författning
blifvit fördrifne af de nya innehafvarne, lill hvilka hemmanen
blifvit försålda. Här är således icke taladt om intecknings-protocollet
och om civil-lagen, utan om den ekonomiska
författningen af 1827 samt den ekonomiska författning,
som nu är under öfverläggning. Förhåller det sig likväl så
att i vissa landsorter icke brukas att vid domstolarna låta
uppvisa dessa contract för att få dem påtecknade att de äro
i prot. intagna till den kraft och verkan lag förmår, så vill
jag borttaga det sista tillagget. Saken får då slitas vid domstolen,
och allas rätt är då bevarad.
Hr Palmcrantz: Jag anhåller att för Pr. o. Ad. få
uppläsa hvad 1827 års förordning sladgar i afseende på lägenhetsinnehafvares
skyldighet, om han vill försäkra sig om
sin besittningsrätt. Denna förordning innehåller nemi. i 12
§:n; ”Med jord eller annan lägenhet, som från frälse, frälseskatte
eller kronoskattehemman till full ägo upplåtas, efter
hvad här förut sägs, skall lagfaras såsom om jordafång
stadgadt finues. Har upplåtelsen skett på viss tid, varde af
-
Den 6 Februari f. m.
8S
handlingen inteeknad och inteckningen förnyad på sätt om
lega åfjord i K. förordn. den i3 Juni 1800 föreskrifves.”
Hr von Hohenhausens farhågor torde således vara alldeles
öfverflödiga, derest hvarje lägenhetsinnehafvare fullgjort
hvad 1827 års förordn. föreskrifver. Skulle åter dessa föreskrifter
icke vara af lägenhetsinnehafvare iakttagna, så torde
det i allt fall vara högst olämpligt att stadga en lag, som,
utan afseende å en dylik underlåtenhet, tillägger innehafvare
oqvald besittningsrätt och sålunda, tverternot vanliga rättsprinciper,
försätter denne i samma ställning med den, som
iakttagit lagens tydliga bud. Följden deraf kan blifva större
olägenheter än man nu föreställer sig. Jag kan derföre icke
biträda Hr von Hohenhausens förslag.^
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att Hr von Hohenhausens
förslag blifvit förut för R. o. Ad. uppläst, hemställande
nu om R. o. Ad. behagade bifalla detsamma.
Ropadas starka ja, blandade med många nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
öfverröstat nej.
Hr Landtm, uppläste derefter det andra tillägg Rivon
Hohenhausen yrkat,, så lydande : ”Mot denna författning
stridande afhandling om upplåtelse af jord må icke af domaren
till prot. i domboken inlagas eller betyg om dess
uppvisande vid tinget meddelas;” hemställande Hr Landtm.
0111 R o. Ad. behagade antaga detta tillägg.
Hr Ribbing: Om äfven detta förslag skulle bifallas,
hemställer jag likväl örn det bör ske med borttagande af
sista tillägget eller med bibehållande deraf, enär Hr von
Hohenhausen sjelf medgaf dess uteslutande. Jag tror icke
att något tillägg borde äga rum hvarken i ena eller andra
hänseendet; men det sista af de föreslagna, hvars borttagande
med g i fvils, bör väl utgå.
Hr Frih. o. Landtm, yltrade,? att hvad Hr von Hohenhausens
förra förslag atiginge, så vore det, sådant det
för R. o. Ad. blifvit uppläst, af Ståndet redan bifallet; hvad
åter det sednare förslaget anginge, så hade Hr Landtm, icke
fattat hvad af detsamma borde uteslutas.
Hr von Hohenhausen! Den första delen har of R.
o. Ad. blifvit Infallen, och således kan någon vidare fråga
derom icke uppstå. Hvad det sednare tillägget vidkommer,
så går det ut på alt förekomma det folk icke må blifva
narrade att tro det de vunnit bekräftelse på en olaglig afhandling,
derigenom att afhandlitigen blifvit intagen uti häradsrättens
prot ; och detta af inig åsyftade ändamål vinnes,
örn domaren icke ägde rättighet att i prot. intaga andra än
lagliga afhandlingar.
Hr Ribbing!: Det är i afseende på den redan bifall
-
Den 6 Februari f. m.
na första delen af Hr von Hohenhausens förslag jag anhåller
alt få yttra några ord. Om jag fattade Hr Frih. o. Landtnäs
propos. rikligt, så framställdes den till antagande af Hr von
Hohenhausens förslag; men då Hr von Hohenhausen sjelf
förut medgifvil alt sista tillägget af hans förslag finge utgå,
så har jag ansett Hr Frih, o. Landtm:* propos. angå Hr von
Hohenhausens förslag, så förändradt sorn Hr von Hohenhausen
sjelf medgifvit.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att lian, innan propos.
framställdes, hade nämnt, att Hr von Hohenhausens förslag
var för R. o. Ad. uppläst, och uppläsningen hade skett utan
uteslutning; derpå framställdes propus., hvilken med ja besvarades.
1 Hr Landtmts tanke hade således förslaget, sådant
det blef uppläst, af R. o. Ad. blifvit antaget utan förändring.
Den uteslutning som blifvit ifrågasatt, hade blott
villkorligen blifvit medgifven af Hr von Hohenhausen, inen
någon propos. derom kunde icke komma i fråga, då den
första propostn blef med ja besvarad. Nu vore således blott
fråga om det andra tillägget, så lydande: Mot denna författning
stridande afhandling om upplåtelse af jord må icke af
domaren till prot. i doinboken intagas eller betyg om dess
uppvisande vid tinget meddelas; hemställande Hr Landtm,
om R. o. Åd. behagade bifalla detta tillägg.
Ropadas ja.
Hr Palmcrantz: Då efter min tanke, derigenom att
R. o. Ad. bifallit dst af Hr von Hohenhausen gjorda tillägget,
denna förordning skulle få en relroactiv verkan, hvilket
uti all lagstiftning är högst vådligt, så anhåller jag att
till prot. få min reservation mot beslutet antecknad.
Hr Rib bing: Äfven jag anhåller att få reservera mig,
dels emedan förbudet alt i domstolens prot. till förvarande tå
inlaget hvad man åslundar strider emot gällande lag och
sundt förnuft, och dels emedan det hvarken är med gällande
eller kan vara med lämpliga former förenligt, att domaren
på förhand skall binda sig genom beslut, som först
etter laga stämning och sedan parter å ömse sidor uppträdt,
hvilka ömsesidigt lemnats tillfälle att bestämma, utveckla
och bevisa sina påståenden, lämpligen bör kunna ifrågakomma.
Mot författningsförslaget i det hela torde det icke tillkomma
mig alt anföra någon reservation, emedan jag icke
öfvervarit föredragningen deraf mer än till dess sisla punkter.
i4. ‘5 och 16 §§:ne.
Dessa trenne §§ bi föl lös.
17: d e §: n.
Hr von Hohenhausen: Vid denna § har jag ingen
anmärka, att göra; mea jag får fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på behofvet af en särskild §, som stadgar controiler
Dén 6 Februari f. ra.
85
på fölfattningens efterlefnad, emedan i annat fall med tillämpningen
.af denna författning kommer alt gå som med
1827 års förordning. Jag föreslår derföre ali elter den
i6:de matte tilläggas en särskild § al delta innehall: ”Öfverträdelse!'
af de föreskrifter, som i denna förordning för hemmansklyfning
och afsöndring af jord stadgade äro, iige alt
beifra, genom instämning till häradsrätten, så val dertill
förordnade åklagare å K. M:s och Kronans vägnar, som
sockennämnd, då den sig dertill å allmän sockenstämma beslutat.
”
Då ingen anmärka, blifvit gjord emot 17 §:n, hemställde
Hr Frih. o. Landtm. 0111 R. o. Ad. behagade bifalla
denna §.
Ropades ja.
Sedan Hr Landtm, låtit uppläsa Hr von Hohenhausens
I öi slog lill ny § efter den I7:de, hemställde Hr Landtm,
om R. o. Ad. behagade bifalla nämnda förslag.
Ropades nej.
18 : d e §: n.
Utsktns förslag bifölls.
Hr von Hohenhausen: Mot förevar. § har jag ingenting
att anmärka; men jag anser mig skyldig att till R.
o. Ad:s proh anföra, att, sedan R. o. Ad. bilällit 16 §:n,
min uppmärksamhet blifvit fästad på följande mening uti
1 mom. deraf, nemi.: ”och alt de från sådana hemman hittills
skedda jord.ifsöndringar, hvilka icke strida emot förra
författningar, icke derigenom rubbas.” Då denna förordning
likväl är af ekonomisk natur och således ytterst beror på
K. M:s nåd. godtfinnande, så torde måhända de proh, sorn
under dessa öfverläggning.'!!- blifvit förda, komma att lagas
i betraktande vid fö 1 fattningens utgilvande.
Hr Gripenstedt, J o h. Aug.: Sedan öfverläggningen
nu blifvit slutad, och R. o. Ad. fattal sina beslut i denna,
till sina följder så utomordentligt vigtiga fråga, anhåller jag
alt reservationsvis få mina tankar derom i prot. förvarade.
Jag har under discussionen ej velat fiamstalla dem, dels af
billigt misstroende till min förmåga att bedomina deras oinskränkta
tillämplighet under närvar, förhållanden, och dels
af misströstan att dermed vinna något ändamål, meri derföre
bjuder mig också känslan att nu åtminstone yttra mina
tänkesätt.
Dessa lagstadganden, som så hardt och kallt skola skilja
emellan Statens rätt och individens, har man egentligen ansett
nödiga af följande 3:ne skäl. Del första var alt Statens
inkomster borde försäkras. Jag tror detta endast vara ett
sken-skäl, ty om ett helt hemman kan bära sina utgifter
till Staten, så måste äfven delarna deraf lika väl kunna bära
motsvarande andelar af samma utgifter, då ägarens per
-
85
Den 6 Februari f. m.
sonliga förmåga icke lages i betraktande. Skulle deremot
någon ågare al en sådan iinga hemmansdel ej kunna erlugga
ulskylderna, så kommer den executiva makten snart att
lemna den i en annans hand, som gör det, och Staten får
i alla händelser sitt. Mun har vidare sagt, att dessa bestämmelser
äro nödvändiga för att derigenom förekomma
en allmännare fattigdom. Min tanke är likväl, att man här
gör ett stort misstag och att sjelfva roten till armodet ej
hör sökas i de fattiges låga kojor, utan i de stolta domäner,
som tillhöra den rika magnaten, hvars nyck eller egennytta
med ett maktspråk kan göra hundrade hemmans befolkning
husvill. Att så är torde äfven på rationel väg vara bevislig!,
då man tänker sig att hela landets egendom har ett
visst värde, och att hopandet af en stor del deraf på några
få händer således måste medföra en motsvarande minskning
för de öfriga När sålunda en, kanske i främmande länder,
förslöser inkomsten af furstliga egendomar, så måste det
molvägas derigenom att hundrade andra bringas till fattigdom,
och kanske till tiggarstafven. Att delta icke endast
är en tom abstraction, utan har sin motsvarande och bedröfliga
verklighet i veilden, visar oss en enda blick på
England och Irland, hvilkas fattigväsende i våra dagar snart
sagdt blifvit ett ordspråk. Men vid dessa frågor tiger lagen ;
ty, mine herrar! det är den rike, som lagstiftar, och icke
den fattige.
Man har slutligen anfört att dessa stadgar måste finnas
för alt hindra folkökningens öfverdrift. Och på den grund
förvägrar man den fattiga ett eget hem på sina föräldrars
jord, men tillåter honom väl att i tungt beroende bygga
och ho på den rikes gods — tills dennes välbehag drifver honom
derifrån. Jag kan icke inse hvarföre man antager att
han liar skall få färre barn än i sitt eget hus, och kan således
ej heller finna, att det föregifna ändamålet på detta
sii t L kan vinnas. Men om verkligen så skulle vaia, så torde
det också endast blifva på moralitetens och sedlighetens bekostnad.
Dessa äro de skäl man framställt, och jag har nu i
korthet sagt hvarföre de icke för min blick synas fullt gi11—
liga; men väl tycker jag mig skönja ett annat syftemål,
som man med omtänksam tystnad förbigått, och delta är:
att få ett lättare och säkrare välde öfver den
fattiges arbetskraft. Denna är hans enda capital och
det är väl också det bästa af alla, ty jag åtminstone skattar
ingenting högre än att vara duglig, och att bevisa sin duglighet
genom ett godt arbete. Men om den fattige fritt finge
använda denna arbetskraft tili sitt eget oberoende, hvem
skulle då arbeta åt den rika? Detta har man insett, och
när man numera icke direct, som fordom, kan förfoga härom,
så har man på indirect väg, genom en lag som inskränker
hans ägande- och förvärfvande-rätt, sökt alt vinna
Den 6 Februari f. m.
87
samma ändamål. Jag nämnde att man förr direct gjort det,
och för dem, som icke närmare känna förhållandet, vill jag
uppgöra en liten lableaii huru härmed tillgått.
Under Carl XI:s tid ingick R. o. Ad., den tidens herrar,
med en anhållan till Konungen, att antalet af böndernes
drängar skulle bestämmas för hvarje hemman, på det
att de öfrige för bättre pris mätte blifva tvungne att gå i
R. o. Ad:s tjenst. Detta öfverensstämde med lidens begrepp
och bilölls. Man fann experimentet godt, och på samma
sätt utsträcktes stadgandet år 1725 äfven till pigorna.
Sedermera blef det 1739 tillåtet för bönderna att hemma
hos sig hafva 2tne fullvuxna barn, och 1747 medgafs att behålla
dem alla, men först 1789 eller mer än ett sekel efter
den första förordningens utfärdande erkändes deras ratt att
sjelfva bestämma antalet af sitt husfolk. Nu har den samhällsclass,
sorn då genom dessa författningar trycktes och
tvangs i de rikas tjenst, vuxit upp tilt nog makt för att
göra sin naturliga rätt gällande; men derföre söker man
också att vinna en ersättning, genom myndighetens utöfvande
öfver den fattigare del, sorn ännu icke funnit nog mäktiga
målsmän för att kunna försvara och skydda dess rättigheter.
Ett århundrade åtgick för att göra de förras rätt
gällande, och måhända skall det dröja lika så länge innan
de ifrågavarandes blir erkänd, men om också ingen af oss
alla lefver för att se den dagen, så är dock min innerliga
öfvertygelse att den skall komma, och det är på grund af
dessa åsigter, som jag vill hafva reserverat mig mot alla de
beslut, sorn R. o. Ad. i fråga härom fattat.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr., förenade sig med
Hr Gripenstedt.
Frih. Boye, Ludv.: Det är emot det beslut R. o.
Ad. vid sista pleni slut genom votering fattade, i frågan om
Lag- och Ekon.Utsk:ns betänk., ang:de ändring i 1827 års
förordning, som jag anhåller att få i prot. nedlägga min
reservation. Skälen äro, sorn jag tror, tillräckligt framställda
i mitt särskildta yttrande; riten jag vill nu lägga dertill
den olyckliga aning jag har, att om Konungens större vishet
icke emellan kom mer, på hvilken jag ännu fäster mitt hopp,
så skall beslutet gifva en fortsättning af det olyckliga tillstånd,
som fyllt våra fattighus och våra fängelser. Jag ber
också, att i anledn. af den siste talarens framställda skäl för
hans reservation få yttra den mening, att om han reserverat
sig derföre alt den fattiges lätt genom besluten skulle
vara för mycket inskränkt eller’ hans arbetskraft skulle vara
för mycket nedtryckt, så tager jag mig friheten att deremot
framställa min tanke, hvilken är den, alt besluten
just fela deruti, att de för litel försäkra den fattiga sin
bergning. Den fattiges bergning vinnes icke genom backstugusittning,
vinnes icke genom obesuttenhet i jord. Vårt
88
Den 6 Februari f. m.
talla klimat medger det icke, och beklagligtvis äga vi icke
binäringar tillräckliga för att försäkra dea fattiga om sin
bergning. Det har också varit just för den fattiges räkning,
på det han ej må inlockas i ett tillstånd, som förer honom
till uselhet och brott; det har varit afsiglen att han ej
må inlockas till delta, som varit det egentliga motivet för
mig, hvarföre j»g begärt inskränkning i de författningar,
som narra honom in i ett sådant tillstånd.
Hr Prytz, Lars Adolph, förenade sig i den af Hr
Gripenstedt afgifna reservation.
Hr Palmcrantz uppläste följande:
Då R. o. Ad. nu slutat pröfningen af detta vigtiga ämne,
samt vid i cap. 2 §:n ang:de hufvudgrunderna för hemmansklyfning
fattat beslut, som uro skiljaktiga Irån de åsig—
ter jag tagit mig friheten yttra, och då jag, som under
discussionen härom icke blifvit vederlagd , följaktligen anser
mig icke allenast berättigad utan ock förpligtad att samma
åsigter vidhålla; så får jag emot nämnda beslut, så vidt det
rörer omförmälda liufvudgrunder, mig härmed vördsamt
reservera.
Jag hade trott och tror ännu, att i ett land, der näringsutvägarna
äro få och bland dem jordbruket den vigtigaste
och den som sysselsätter den största befolkningen, försigtigheten
bjuder att man ingalunda genom restrietiva författningar
minskar möjligheten för en stor del af denna befolkning
att förvärfva sig, fastän obetydligt, dock eget jordbruk
och sålunda skaffa sig eget tak öfver hufvudel, derest
icke på samma gång sorn sadant sker pa ett hail nya utsikter
till bergning öppnas på ett annat. Dessutom liar jag
föreställt mig, att vid stiftande af all lag, som afser en för
samhället nödvändig inskränkning i ulöfningen af de hvarje
individ medfödda, naturliga rättigheterna, det måste
vara med samhallets egen fördel mest öfverensstämmande
att göra denna inskränkning, icke så stor, ulan så liten
sorn möjligt, samt all derjemte de i gällande lagar befintliga
band på dessa rättigheter aldrig böra ökas och skärpas
i andra tall, än då det är fullkomligen constateradt,
alt samhällets väl sådant oundgängligen klöfver. Mången,
som deltagit i R. o. Adis ofva nanina 1 k t 1 bedut, har tvifvelsutan
gjort sig den föreställning, att det på det hela kunde
vara likgiltigt 0111, vid bestämmande af det minimum, hvarunder
eli hemman icke finge klyfvas, man till norm för
besuttenhet antager den jordrymd, som kan underhålla 3,
eller den, sorn kan underhålla (\ arbetsföra personer, enär
stadgandet härom i allt fall möjligen kunde träffa samma
öde, som 1H27 års författning i ämnet, att nemi. icke efter
orden tillämpas och efterlefvas. Men utom det att lagen i
frågan om hemmansklyfning nu blifvit proc. strängare,
torde
Den 6 Februari f, m.
torde lutt inses ott förhållandena jemväl i öfrigt äro belydligt
olika. Orsaken dertill att 1827 års föVordn. i allmänhet
icke blifvit efterlefd, kan Sökas hufvudsakligen deruti,
att den sjelf saknat nödiga föreskrifter om controller för
dess efterlefnad; då deremot i det nu antagna förslaget till
förnyad författning icke allenast sådana controller finnas
gifna, utan ock utöfningen deraf blifvit i första rummet
uppdragen åt communerna sjelfva genom deras delegerade;
hvadan jag för min del åtminstone anser sannolikare att
författningens tillämpning kommer att ske med all stränghet,
än motsatsen. För öfrigt åberopar jag hvad jag förut
i ämnet anfört.
Frih. Ridderstolpe: Jag önskar komma i åtnjutande
af minoritetens tröst, och till den ändan anhåller jag att få
instämma i Frih. Boyes reservation.
Hr Frih. o. Landtm, lilikännagaf, att plenum kornme
alt fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s den 23 sisth Januari på bordet
lagda utlåt. N:o 4.1 i, i anledn. af Hr von Hartmansdorffs
motion om anslag till utskrifning af registratur, hvilka
ifrån Stats-expedilionerna hort till Riksarchivet aflemnas.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: StatsUtsk. har icke
beslridt del förhållande eller rättare sagdt den brist, om
hvars tillvaro jag nämnt i min motion, och hvilken jag velat
afhjelpa genom mitt framställda förslag. Utsk. liar till
och med på dessa uppgifter grundat en tillstyrkan, som in
nebär
ett erkännande af förhållandet. Det är således icke
något annat som brister, än att Konungen icke gjort propos.
i ett ämne, som rörer Statens tjenst. Om än denna sista
brist skulle förelinnas, så inser dock R. o. Ad., alt saknaden
i Riksarchivet af de handlingar, jag omförmält, icke bör
längre fortfara. Om R. St. icke skulle vilja under innevar.
riksdag, då tillgång å medel finnes, medgifva det anslag jag
begärt eller den del deraf som kan anses lämplig; så är det
fruktansvärd!, att vid en kommande riksdag, då tillgångarna
icke torde blifva så tillräckliga som nu, anslaget icke beviljas.
Ju längre man dermed dröjer, ju svårare blir det att
ersätta bristen, enär åtskilliga handlingar, som nu finnas,
kunna under tiden förkomma och blifva svåra om icke
omöjliga alt ersätta. Jag anhåller derföre att R. o. Ad.
desto hellre måtte bevilja denna återremiss, som den und.
skrifvelse, hvilken StatsUtsk. föreslagit, icke kan leda till
något gagn för den förflutna tiden, derest icke medel beviljas
för att ersätta de bristande handlingarna.
Frih. Boye, Ludv.: Jemte det jag förenar mig med
den sista värda talaren i anhållan om återremiss, ber jag
20 H. 12
9°
Den 6 Februari f. m.
det H. Utsk. taga i närmare öfvervägande faran alt lemna
Riksarchivet i den belägenhet, hvaruti det befinnes. Riksarchivet
har att förvara åtskilliga skatter, icke blott historiska,
utan äfven ekonomiska, och måhända större än man
vid första anblicken anar. Det anslag motionären begärt är
i förhållande lill ämnets vigt i min tanke så obetydligt, alt
jag skulle tro att Ulsk:s nit för det allmänna skall vid närmare
eftersinnande icke draga i betänkande att bifalla motionen.
Jag kan icke se att Statens behof, om det är verkligt,
och verkligt måste det vara efter Utsk. har i betänk,
så till sågandes erkänt dess verklighet, — jag kan ej finna,
säger jag, att Staten bör förlora eller gå miste om ändamålet,
derföre att bland de mångfalldiga anslag, som Regertn
begärt, Regerm icke fästat sig apart vid detta. Jag
anhåller om återremiss.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Det har vid föregtde riksdagar
understundom blifvit satt i fråga, huruvida, sedan ett
beslut blifvit taget i ett ämne på framställning af en enskild
motionär, samma fråga sedermera kunde komma under R.
Stts pröfning i anledn. af Konungens derom framställda proposition.
Derom hafva olika meningar varit yttrade. Jag
skulle likväl tro att det vore angeläget att förekomma alla
sådana frågor, och att derföre man borde förut vara betänkt
på huruvida, i händelse en propos. från Konungen ankomme,
ärendet kunde komma under förnyad pröfning, sedan
R. St. i samma ämne förut fattat ett beslut. Om skälet för
afslaget vore endast det att Konungen icke framställt en
propos., så kunde man väl förklara, att i sådant fall frågan
borde ånyo upptagas; men jag hemställer om det icke
är bäst att hafva formfrågan på förhand afgjord, så att man
är säker på att frågan kan upptagas ånyo. Jag skulle tro
att om behofvet är ådagalagdt, så kan saknaden af propos.
i detta likasom i många andra fall icke hindra R. St. att
bevilja ett anslag. Jag instämmer i begäran om återremiss.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: För mig är det ganska
förklarligt att denna motion kommit från enskild man,
emedan den rörer icke allenast den allmänna ordningen,
utan äfven enskild välfärd. Huru många handlingar angar
den icke, hvarpå hvilar ganska mångas välfärd. Jag vill
derföre hoppas att R. o. Ad. icke vägrar återremiss af denna
motion, som har så mycken grund för sig, och som jag
hoppas måtte från Utsk. återkomma i helt annat skick, än
det hvaruti den nu inkommit. Jag försäkrar att jag ganska
ogerna tillstyrker återremiss vid en riksdag, sorn redan varat
så länge; men ämnets vigt gör att man icke gerna kan
underlåta att önska, det frågan må få mera framgång än
den vunnit första gången den varit under Utsk:s behandling.
StatsUtskrs utlåt. N:o 4'3 återremitterades.
Den 6 Februari f. m.
9‘
Vidare föredrogs StalsUtsk:s den 23 sistl. Januari på
bordet Ingda mern. JNT:o 4'4> * anledn. af K. IVIrs nåd. skrifvelse,
ang:de rotehållarne vid Uplands reg:te beviljad befrielse
från utgörandet af s. k. klädpenningar enligt knektecontract.
Frill. Cederström, Jacob: Emot bifall till detta betänk.
får jag anmäla min reservation. Det bade varit nödigt
att Ständerne förordnat, alt dessa medel icke i Statens
räkenskaper vidare må upptagas, hvarom Utsk. icke gjort
hemställan.
Gr. von Platen, Baltzar: Med anledn. af den siste
värde talarens yttrande torde jag endast få nämna, att K.
M:s skrifvelse innehåller, att meningen icke är att den skall
föranleda till någon åtgärd, utan endast lända till underrättelse
om hvad K. M. funnit för godt att i denna sak besluta.
Den utgör blott en anmälan om förhållandet, och
detta är orsaken hvarföre icke någon åtgärd blifvit föreslagen.
Uppå derefter framställd propos. blef Utsk:s mern. af
R. o. Ad. gilladt.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s den 23 sistl.
Januari på bordet lagda mern. N:o 4'5, i anledn. af RiksSt:ns
beslut ronde tryckningen af de i representationsfrågan
vid denna riksdag afgifna yttranden och mern., blef
nämnda mern. N:o 4'5 af R. o. Ad. bifallet.
Då nu ånyo föredrogs Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utskins den 23 sistl. Januari på bordet lagda utlåt.
N:o 128, i anledn. af återremiss å Utsktns betänk. N:o 5,
rör.de allmänna stadganden och anslag till folkundervisningens
befrämjande, blef detsamma ånyo lagdt på bordet af
Gr. Taube, Gustaf Joli., Hr Ribbing, Arvid, Hr
Gripenstedt, Joli. Au g., m. fl. ledamöter.
Ånyo föredrogs oell bifölls Stats- och BancoUtsktns den
23 sistl. Januari på bordet lagda utlåt. N:o t3o, i anledn.
af motioner, ang:de arfvodet för R. St:s fullmäktige i Banken
och Riksg.cont.
Föredrogs ånyo Stats- och BancoUtskms den 23 sistl.
Januari på bordet lagda meni. N:o 131, med voterts-propos.,
i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut öfver Utskrns utlåt.
N:o 68, ang:de pension för aflidne Bancofullmäktigen Anders
Danielssons enka och barn.
Frih. Cederström, Jacob: Hvarifrån Utsk:n taga
att denna väckta fråga om pension för Andeis Danielssons
enka skall vara af beskaffenhet att icke kunna förfalla, då
Den 6 Februari f. m.
a Stånd stannat emot 2, liar jag svårt alt begripa. Grundlagen
har icke sagt någonstädes att frågor om pensioner skola
vara föremål för statsregleringen, utom då de äro bifallna.
I annat fall mäste de förfalla. Jag tillstyrker afslag å
delta betänk, och protesterar emot all votering i förstärkt
StatsUlsk. härom.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: Lika obegrip
ligt
som det förefaller Frih. Cederström, att frågan 0111 ett
anslag skall uppföras på indragn.staten eller icke, tillhör
statsregleringen, lika lättfattligt är det för mig, att en sådan
fråga ovillkorligen mäste inverka på riksstaten, och att
den blir större eller mindre i följd deraf att det bifalles eller
icke. Således lärer det vara fullkomligen klart, att
Ulsk:n förfarit riktigt och i full öfverensstämmelse med
Reg.F:n, då de föreslagit volerts-propos. i denna fråga. Jag
kan icke heller fatta eller inse hvarföre i denna pensionsfråga
icke votering skulle äga rum, då i andra pensionsfrågor
vid denna riksdag, deri RiksStto stannat i olika beslut,
dylika voter:s-propositioner blifvit framställda. Jag
får således bos Hr Landtm, anhålla om propos. till bifall å
Stats- och BancoUtsk:ns förevar, betänkande.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Ehuru verkligen
ömtåligt och obehagligt det är att tala emot ett anslag,
önskadt af ett utaf RiksSt:n, tvingas jag likväl dertill af
min fullkomliga öfvertygelse så väl örn otjenligheten af sådana
anslag, möjligen ledande blott till partistrider och yttringar
af pärti-opinioner, som ock om anslagets så mycket
mindre tjenlighet vid detta tillfälle, som vi många hafva i
friskt minne föregtde riksdags opinioner af den person, hvarom
fråga är, samt vid denna riksdag gäsningsämnen tillräckligt,
af motsatta meningar föranledda, finnas. Då grundlagens
stiftare deri nedlagt ett så vist frö till förebyggande
af förhastade beslut, som det hvilket finnes i den §, derdel
uttryckligen ur stadgadt, att frågor, hvari 2 Stånd stanna
emot 2, böra förfalla, då de kunna förfalla, hvarigenom besinningstid
och sansning bättre kunna äga rum, så ser jag
icke någon orsak, hvarföre icke ett så uttryckligt grundlagsbud
här skulle kunna vinna tillämpning. Frågan om en
pension lill enkan efter en riksdagsman måtte icke kunna
hänföras till riksstatens reglering, och det är blott i fråga
om riksstatens reglering, som förstärkta StatsUtskts votering
är tagen i anspråk. Jag skulle således både ur den politiska
synpunkten anse nödigt att förebygga, att icke öppna
portarna till opinionsyttringar, hvilka, då den öfverdrifna
aktning som yttras på ena sidan nästan föranleder lill motsatsen
på den andra, äro lika obehöriga på båda sidor, och
tror dein jemväl vara lätt förebyggda, då grundlagen nedlagt
en så vis återhållande kraft uli sitt uttryckliga stadgande
i nyssberörde §. Af dessa skäl tager jag mig friheten
Den 6 Februari f. m.
S3
alt liemslälla till Hr Frih. o. Landtm., att propus, måtte
meddelas på underkännande af voteris-propostn samt att den
föreslagna voteringen måtte förfalla, oell till R. o. Ad., alt
Ståndet måtte behjerta icke vigten af detta verkligen obetydliga
till 600 rtdr uppgående anslag, men viglen och den
höga vigten af principfrågan, för att icke inkasta oss i partiförhållanden
för en framtid.
Hr von Troil, Emil: En hvar, som har någon kän
nedom
af vår grundlag och icke helt och hållet förlorat
förmågan att förundra sig, lärer svårligen kunna undgå
alt kunna en synnerligen hög förundran i anledn. af den
patheliska oration, som den siste värde talaren hållit för
R. o. Ad. Här är helt enkelt den formfråga före, huruvida
R. o. Ad. bifaller ifrågavar. votering eller icke, och
till redande af denna formfråga kommer man alt tala örn
gäsningsamnen och parti-opinioner och vår Herre vet hvilka
flera curiosa saker, som icke höra dit. Är det grundlagens
föreskrift att votering skall äga rum, så måste den äga rum,
0111 det också vore aldrig så hjertskärande för en eller annan
ledamot. Om åter grundlagen icke föreskrifver en sådan,
så behöfvas icke dessa känslosamma uttryck. Frågan
lärer endast vara den, huruvida en pension på allm. indragn.
staten rörer statsregleringen, och att en utgift på l iks—
staten rörer statsregleringen lärer en hvar kunna begripa.
Åtminstone har R. o. Ad. hittills begripit det, efter alla voter:s-propos:r
af enahanda beskaffenhet med den ifrågavar.
blifvit af det H. Ståndet godkända. Vid denna riksdag hafva
flera voteringar i förstärkt StatsUtsk. ägt rum om pensions-frågor,
och jag vill erinra mig att den sista var den,
som angick pensioner för Statsråden Gr. Hård och Frih.
Åkerhjelm. Jag kan omöjligen föreställa mig att propos.
till godkännande af det nu föredragna betänk, kan komma
att vägras, och lika litet synes del mig möjligt att Ståndet
kan undgå att besvara densamma med ja.
Frih. Boye, Fredr.: Då jag anmälde mig i anledn.
af den nästföreg:de talarens yttrande, hade Hr von Troil
ännu icke yttrat sig. Jag är af honom förekommen och
förenar mig lill alla delar i hans åsigt och yttrande samt an
håller
om bifall till betänkandet.
Ilr Lagerheim: För att icke gå i den talares fot
spår,
som yttrat sig emot mig, genom klandrande af andras
åsigter utöfver hvad som fordras för molbevisning, vill jag
alldeles sätta å sido att yttra mig i afseende på hvad lian
om mitt anförande sagt och blott nämna, att just den mening,
att delta är en formfråga, är hvad jag yttrat. Således
är deruti ingen skilnad emellan honom och mig; men efter
min förmening, hvilken jag har rätt att äga, oansedt den
förmening kan vara olika, som hyses af Ur von Troil, har
D c ii G Februari f m.
grundlagen i denna formfråga icke gillat votering, då icke
denna pension till eli enka kan anses tillhöra statsregleringen.
Hvad angår den af Ur von Troil citerade frågan om
Statsråden, så var deruti den betydliga skilnad, att desse hade
varit embetsman, samt att i afseende på omorganisation
af Statsrådet en viss tvetydighet kunde äga rum. Dessutom,
när derom en K. propos. var afbiten, hvaruti nämndes att
elen ene var nära pensionsinessig, så visar sig att förhållandet
i flera afseendeti var olika. Jag vill icke derföre säga,
att man icke möjligen kunnat tillämpa detta grundlagsbud
äfven der.
Frih. Cederström: Statsregler:n angår visserligen
pensionsfrågor, från den stund pensionen blifvit beslutad
till större eller mindre belopp, och olikheten i
RiksSt:ns beslut i sådant fall måste, der jemkning icke
äger runi, genom förstärkt StatsUtsk. afgöras; men här
har icke StatsUtsk. för Statens reglerande föreslagit denna
pension, utan pensionsfrågan är väckt genom enskild
motion, som Utsk-.n besvarat, och i fråga om denna
motions besvarande hafva 2 Stånd stannat emot 2. Frågan
är således efter y5 §:n Riksd.Ordn. förfallen. Att R. o. Ad.
jemte de öfriga Stånden vid danila riksdag fått i förstärkt
StatsUtsk. votera öfver åtskilliga pensioner, hvartill grundlagen
icke medgifvit rättighet, det är ett factum, som Hr
von Troil ganska riktigt åberopat; men detta bevisar ingen
rättighet att få fortfara med dylika olagligheter i all framtid;
ty för det att man en gång förbisett grundlagen, eller
icke förbisett den, utan med berådt mod satt den åsido, kan
man icke åläggas att göra det ständigt och jemnt. Jag förnyar
mili protest emot bifall till voterts-propositionen.
Hr von Troil: Den siste värde talaren har grundat
sitt påstående på den satsen, att lill statsreglertn icke hörde
sådana beslut om anslag, som blifvit föranledda af enskilda
motioner. Jag medger att slutledningen i sådant fall vore
ganska riklig, men beklagar blott att skälet, — den sats
hvarifrån den skulle dragas, — endast finnes i den värde
ledamotens eget hufvud, men icke i grundlagen. — Hvad
åter angår de af den näst förut uppträdde talaren anförda
skiljaktigheter emellan nu förevar, fråga och åtskilliga, som
tillförene blifvit R. o. Ad:s pröfning underkastade, så äro de
allesammans endast sådana considerationer, som visserligen,
der beslutanderätten är öppen , kunna inverka på hvars
och ens öfvertygelse, men som icke enl. grundiagen äga
minsta gemenskap med denna formfråga; och efter jag förut
uppgifvit ett exempel, så skall jag till den värda ledamot,
sorn är så intresserad af att upptäcka olikheter emellan
sådana formfrågor sorn denna, framställa till eftersinnande
livad skilnad det kan linnas emellan pensionen för enkan ef
-
D e 11 6 Februari f. ra.
ler Antiers Danielsson oell den af föi stärk ta StatsUtsk. afgjorda
fråga om pension för enkan U.eIfuer.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Då,
såsom flere lalare upplyst och jag jemväl ämnade nämna,
flera frågor ang:de pensioner teilan blifvit vid denna riksdag
genom votering i förstärkt StatsUtsk. afgjord», så torde intet
tvifvel vara att ju äfven denna hör på lika sätt behandlas.
Någon särskild föreskrift i grundlagen huru sådana frågor
skola behandlas, hvilka, såsom en viss lalare yttrat, kunna
verka mindre god blod, känner jag icke. Men den, hos
hvilken ett bifall till ifrågavar. pension kunde verka mindre
god blod, råder jag att begagna åderlåtning såsom det mest
radikala medel jag i detta afseende känner.
Frih. Boye, Fredr.: Jag vill ytterligare tillägga och
fråga den värda talaren, hvilken skilnad det är emellan Anders
Danielssons enka och Professor Lings enka, som också
fått pension.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
godkänna den af Utsk:n föreslagna votens-proposition.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna
att ja öfverröstat nej, begärde
Hr Lagerheim votering.
Hr Frih. o. Landtm, anmodade Hr Lagerheim att
uppgifva hvilken mening han önskade till contra-proposition.
Hr Lagerheim: Att, med ogillande af den föreslag
na
voter:s-propos:n, frågan om votering i detta ämne må
komma alt förfalla, är den contra-propos., som jag begär.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han icke ansåg sig
kunna till antagande framställa denna contra-propos., emedan
den vore stridande emot grundlagens föreskrift. Sådana
frågor, som angå pensioner på indragn.staten, bade hittills
alltid, så vidt Hr Landtm, vore bekant, och äfven vid
denna riksdag, varit ansedda tillhöra statsregleringen, och
hvad som angår statsregleringen borde enligt 6t) §;n RegFtn
, då 2 Stånd stanna emot 2, blifva föremål för votering
i förstärkt Statsutskott. Hr Landtm, ansåg sig således af
grundlagen vara förhindrad att till R. o. Ad:s antagande
framställa den contra-propos. Hr Lagerheim föreslagit.
Hr Lagerheim: Sedan Hr Frih. o. Landtm, icke an
ser
sig enl. grundlagen kunna göra den af mig uppgifna contra-propos.
, återstår för mig icke annat än att reservera mig
emot beslutet, med återtagande af min begäran om votering.
Frih. Cederström: Emot den tolkning, sorn Hr Frih.
Din G Februari f. m.
o. Landtm, gifvit åt 69 §:n Reg.F:n och dess tillämpning
på frågor om anslag till pensioner, anhåller jag att få lill
prot. anmäla min protest.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att sedan den ledamot,
som begärt votering, derifrån afstått, och ingen annan äskat
en sådan, R. o. Ad. torde finna, att den af Hr Landtm,
framställda propos., örn godkännande af den utaf Utsk:n
föreslagna voler:s-propos., blifvit med ja besvarad.
ilopades ja.
Bifölls vid förnyad föredragning Stats-och BancoUtskms
den 2j sisth Januari på bordet lagda utlåt. N:o 13a, i anleda.
af Hr Rosenblads motion om afskrifning af bankens
inom linien förda fordringar hos Riksgäldsverket.
Ånyo föredrogs Stats- och BancoUtskms den 2a sist!.
Januari på bordet lagda utlåt. N:o 13 5, i anledn. af Hr
Stuarts, Carl, motion om utbyte af Riksg.contorets till banken
ulgifna obligationer.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag finner Hr Stu
arts
motion och de förenade Utskrns förslag vara i hufvudsaken
alldeles rikliga. Men i afseende på beloppet af de
obligationer, som skola ersätta de gamla, tror jag, altUtskm
hafva föreslagit alltför stora summor. Det är nemi. hemsläldt
att hvarje obligation skulle lyda på 4°°° ':dr b:co
d. v. s. i,5oo r:dr specie. Ju större obligationerna äro, ju
mindre användbara äro de äfven, och tverlom, ju mindre de
äro, ju talrikare är den allmänhet, som kan täfla om deras
inköpande. Jag får derföre vördsamt föreslå att dessa obligationer
matte utställas på valörer, som högst äro 1000, dernäst
5oo och minst 3oo r:dr specie. Bruks-societetens hypotheksförenings
obligationer, hvilka äro förskrifna i utländskt
mynt, liro ställda på 3ooo, 2000, 1000 och 5oo mark
Hamb. b:co. Följaktligen är den största af dessa icke af betydligare
belopp än 1000 rtdr specie, som jag föreslagit.
Jag anhåller vördsamt, att R. o. Ad. mätte bevilja återremiss
af betänk., på det af Utsk:n måtte taga i närmare öfvervägande,
om icke dessa nedsatta valörer böra blifva gällande
för de nya obligationerna. Jag befarar att eljest den
fördel, som blifvit afsedd, endast till hälften kan vinnas.
Gr. Frölich, David: Den siste värde talaren har
förklarat, att han erkänner principen för Utsktns betänk.,
nemi. att omskrifning borde ske, men han har gjort anmärka,
emot obligationernas för stora belopp. Jag bör då hafva
äran uppgifva, att inom Utsk:n visserligen fråga uppstod om
att göra deni mindre, och jag erkänner belt och hållet de
orsaker, hvarföre man kan önska alt göra dem sådana, som
Hr
Den 6 Februari f. m.
97
Hr von Hartmansdorff uppgifvit; men Utsk:n ansägo sig
icke kunna våga att sätta ned obligationernes belopp lägre
än nu är föreslaget af farhåga alt få bela förslaget till omskrifning
ogilladt. Man erinrade sig den stora farhåga, sorn
vid sistförflutne riksdag ägde rum bos RiksSbn emot allt
hvad som kunde hafva namn af statspapper, och man fruktade
således att om man gjorde obligationerna så små, att
det kunde synas vara en bestämd afsigt att få dem ut ur
banken, så skulle äfven den förbättring, som åsyftades, möta
motstånd inom RiksSt:n. Denna orsak ansågs inom Utsk:n
vara så gilltig, att man derföre utsatte det föreslagna beloppet.
Nu skulle jag tro att Hr von Hartmansdorff borde sjelf
eiinra sig, och jag hoppas han gör det, om han ämnar yttra
sig vidare, alt ett förslag är å bane, hvarigenom dessa
obligationers längre qvarblifvande i bankens hvalf, åtminstone
för framtiden, kan göras umbärligt. Jag menar med
afseende på Hr Nordenanckar motion, och om det lyckas
att få den erkänd, så torde icke blifva någon fråga om att
banken åtminstone till nästa riksdag kan behöfva utgifva
dessa obligationer till allmänheten. På dessa skäl anhåller
jag att R. o. Ad. ville bifalla betänk, sådant det är.
Hr von Hartmansdorff: Framtiden är oviss, äfven
den närmaste, och följaktligen äfven det beslut R. St.
komma att fatta rör:de Hr Nordenanckar motion. Då banken
äger obligationer af Riksg.cont., så är det naturligtvis
fördelaktigt för honom och för Riket i allmänhet, om dessa
obligationer äro så skrifna, att de blifva i möjligaste måtto
begärliga. Om banken icke behöfver begagna dem, så ligga
de i godt förvar, antingen de äro skrifna på större eller mindre
summor. Behöfvas de åter, och om man vill begagna
dem in- eller utrikes, så är det af vigt att beloppen icke
äro alltför stora, utan tvertom utsatta i sådana summor, alt
äfven ringare capilalister kunna önska att äga dem. Jag
kan således ej finna annat, än att man vinner på den återremiss
jag begärt; hvarom jag förnyar min anhållan.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Lika med Hr von Hart
mansdorff
synes mig, att när Utsk:n gått öfver på den princip,
som man tydligen ser att de fästat sig vid, så hafva de
icke conseqvent fullföljt densamma. Att nu uppskjuta utförandet
på grund af möjligheten, att en annan princip, som
kan svälja upp eller innefatta den ifrågavar., kan blifva antagen,
dertill finner jag icke skäl. Jag anser således bäst
alt Ulsk:n få denna fråga tillbaka, för att behandlas i full
öfverensstämmelse med den andra, som lärer vara under
Utskms handläggning, hvarföre jag tillstyrker återremiss.
Hr von Troil, Emil: Jag skulle anhålla att få veta
huru målet blifvit behandladt i de öfriga Stånden. Skulle
20 H. t 3
98
Den C Februari f. ni.
betänk, redan vara af 3 Stånd bifallet, så torde en återremiss
ej kunna tjena lill något.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att endast från
BorgareSt. underrättelse ankommit huru delta mål blifvit
afgjordt; utlåt. N:o 133 bade af nämnda Stånd blifvit godkänd
t.
Stats- och BancoUtskms utlåt. N:o 133 blef af R. o. Ad.
återremiltcradt.
Företogs till pröfning Bevilln.Utsk:s den 23 sisth Jan.
på bordet lagda utlåt. i\:o 37, i anleda, af gjorda anmärkmr
vid Utsk:s betänk. N:o 32, angtde stämpling af spelkort samt
afgiften derför.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag vill erinra mig
att, då detta mål förra gången förevar, flere ledamöter gjorde
anmärkn. emot den förhöjda stämpelafgiften. Jag hemställer
således vördsamt, huruvida icke R. o. Ad. finner den
bevillningsafgift, som för det närvar, gäller, hvilken lärer
vara 6 sk., bör vidblifvas i stället för de 8 sk., som bär äro
föreslagna. Detta rörer första punkten i detta nya betänk.
Dernäst förekommer i andra punkten, att frågan om provision
för kortomslagens försäljning må förfalla. Jag befarar
att om ingen vedergällning gifves för säljningen, så lärer
försäljaren icke blifva särdeles mån 0111 afsättning, och då
torde Staten snarare komma att förlora än vinna på denna
karghet.
Gr Mörner, Joh. Aug.: Hvad angar den förhöjda
afgiften, så anhåller jag att Hr Ridd.Secret:n måtte upplysa
huruvida den blifvit af 3 Stånd bifallen, och för min del
tycker jag, att om afgift skall läggas på spelkort, den ej bodvara
alltför obetydlig, hvarföre jag tillstyrker den föreslagna
förhöjningen. Vidkommande den andra anmärkningen,
får jag upplysa att, efter Utsk:s sednare betänk., convoluten
icke komma att af Chartas-sig.contoret allmänheten tillhandahållas,
utan genom Konungens Bef:h:des försorg, der kortfabriker
finnas, för att stämplas på samma sätt som hittills;
och då nu icke någon provision finnes, så är hvad Utsk.
föreslagit blott ett bibehållande af hvad hittills ägt rum.
Jag tror visserligen att provision vore lämplig, isynnerhet
om afgiften blefve 8 sk,, men hvad jag nämnt har varit
Utsk:s motiv.
Hr von Hartmansdorff: Min invändning mot den
förhöjda afgiften har visserligen icke afsett att bespara någon
utgift, hvarken för mig, som icke är kortspelare, eller
för dero, som äro det; utan derföre att man förra gången
här anmärkte alt afgiften vore så hög, att betydliga försnillningar
ansågos hafva ägt rum, befarar jag att dessa skulle
blifva ännu större om afgiften höjdes.
Den 6 Februari f. m.
99
Underl. Ridd.Secret. tillkännagaf, att ingen underrättelse
ännu ankommit om Preste- och BondeSttns beslut i
detta ämne; BorgareSt. hade enligt prot.utdr. af den 3o sisth
Januari, som nu upplästes, hufvudsakligen bifallit Utsk:s
förslag.
Hr von Heland, Isaac Fredr.: Det är i afseende
på den förhöjda skattten på spelkort, som jag utber mig nit
få yttra några ord. Jag delar den mening, som Hr von
Hartmansdorff uttalat. Jag har i Utsk. reserverat mig emot
beslutet att från 6 till 8 sk. förhöja afgiften. Inkomsten
är obetydlig för Staten och äfvenså afgiften för den spelande,
men jag finner det rättsvidrigt att med ioo proc. taxera
en vara, och afgiften utgör nära ioo proc. af kortens värde.
Jag får således i afseende på den föreslagna förhöjda afgiften
anhålla, att R. o. Ad. täcktes afslå densamma, och då,
såsom jag förmodar och hört sägas, förslaget lärer vara antaget
inom 3 Stånd, så kommer frågan troligen att underkastas
votering i förstärkt Statsutskott.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Jag får säga att det
förundrar mig att höra Hr von Hartmansdorff och dea sista
värda talaren yrka afslag på den förhöjda beskattning,
som Utsk. föreslagit, då man deremot i frågan om tullens
åsättande alltid hörde dessa herrar ifra för de högsta möjliga
afgifter, åtminstone så vidt det rörde lux-artiklar, och
jag skulle ti o att korten icke kunna anses såsom någon nödvändighetsvara,
samt tager mig friheten yrka bifall å Utsk:s
förslag.
Hr von Heland: I afseende på hvad den siste tala
ren
yttrade om att jag skulle alltid yrkat förhöjd tell, tror
jag alt ett misstag egt rum. Jag har icke gjort det, utom
på några få ställen, der jag ansett förbudet kunna borttagas
och en lämplig tull kunna åsättas,
R. o. Ad. biföll derefter utlåt. N:o 37, öfvensom de delar
af betänk. N:o 32, hvilka ej genom N:o 37 blifvit förändrade.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtskts den 16 och 27
sisth Januari på bordet lagda betänk. N:o 174, i anledn. af
väckta motioner, ang:de dels förklaring af 88 §!n i concurslagen
den 12 Mars i83o, dels ock upphäfvande af hvad genom
särskildta reglementen och beslut stadgadt är, till inskränkning
i rättigheten för köpare af fast egendom, deri
vissa inrättningar hafva inteckning, att erhålla tredje uppbudet.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtskts den 27 sisth Januari
på bordet lagda utlåt. N:o 4>6, i anledn. af erhållna aterremisser
å utiåt. N:o 337, blef utlåt. N:o 4*6 begärdt ånyo
100
Den C Februari f. m.
på bordet af Hrr Rjåfelt, Anton, och Mannerskantz,
Garl Axel.
Föredrogs ånyo och bifölls BancoUtsk:s den 27 sisth
Januari på bordet lagda mern. N:o 137, ang:de förändring i
tiden för de årliga revisionernas början vid Bancodiscontverket
samt Provinslånecontoren i Götheborg och Malmö.
Ånyo föredrogs BaneoUtskts den 27 sisth Januari på
bordet lagda mern. N:o 138, ang:de revisionerna öfver Bancodiscontverkets
förvaltning och räkenskaper samt f. d. Riksdiscontens
utredning.
Undert. Ridd.Secret. yttrade, det han ansåg sig skyldig
vid detta tillfälle upplysa, att 5 §:n i den af I:h R. o.
Ad. för Ridd.directtn utfärdade instruction innehölle följande
stadgande: ”Genom val med slutna sedlar återbesätter
äfvenledes directionen — — — —. Vidare har Ridd.direcltn
att hvarje år välja tvänne af R. o. Ad. till revisorer
uti R. St:s Bancodiscontverk, äfvensom en revisor och en
suppleant vid hvartdera af lånecontoren i Götheborg och
Malmö.” — — —
Ur Frih. o. Landtm, hemställde, då nu upplästa stadgande
icke blifvit förändradt och icke ens någon fråga derom
blifvit väckt, om R. o. Ad. behagade gifva BancoUtsk.
tillkänna innehållet af Ridd.direettns instruction i detta afseende,
med godkännande i öfrigt af Utskottets memorial.
Bifölls.
Föredrogos ånyo och bi fö I lös BancoUlsk:s den 27 sisth
Januari på bordet lagda utlåt, och mern. :
JN:o 13g, i anleda, af väckt fråga om anställande afen
cancellist till biträde åt ombudsmannen vid lånecontoret i
Götheborg;
N:o 140, med hemställan, alt ett i banken upptaget egendomslån,
hvilket icke blifvit inom behörig tid i låntagarens
concurs bevakadt, måtte i bankens räkenskaper få
afskrifvas.
Vid förnyad föredragning lades til! handlingarna BaneoUtskrs
den 27 sisth Januari på bordet lagda utlåt, och mern.:
N:o 141, öfver väckt motion ang:de utredning af de
hinder, som från bancoförvaltningens sida mött aetiengare i
Götha ca na I bolag, att för deras i Bancodiseonten belånade
adier erhålla sådana bevis, som, enligt bolagsreglemente,
erfordras för att för desamma föra talan vid bolagets sammankomster
;
N:o I42) tdl svar å Vällofl. BorgareS l:s återremiss af
Utsk:s under N:o 120 afgifna betänkande.
Deu G Februari f. m.
101
Då nu ånyo föredrogs Banco- oell LagUtskrns den 27
sisiI. Januari på bordet lagda utlåt. N:o 5, i anleda, af gjorda
anmärkn:r vid Utsk:ris betänk. JV:o i , med förslag till
lag föi1 enskilda banker, blef samma utlåt, ånyo begärdt på
bordet af Hr Råfelt, Anton, oell Frill. Cederström,
Jacob.
Till afgörande föredrogs LagUlsk:s den 27 sistl. Januari
på bordet lagda utlåt. N:o 1 75, i anledn. af gjorda anmärkmr
emot Utskrs betänk. N:o 1^2, öfver dels väckta frågor oin
antagande af förslagen till allmän civil- oell criminal-lag ,
eller vissa delar deraf, och dels andra dermed gemenskap
ägande, af K. M. till R. St., ang:de nämnda förslag, den
24 Mars 1840 aflåtna nåd. skrifvelse, föranledda motioner.
Ilr Palmcrantz, Joh. Mauritz, anböll att få vela
luiru detta mål blifvit af de öfriga RiksSttn afgjordt.
Undert. Ridd.Secret. tillkännagaf, alt ingen underrättelse
rörtde detta måls afgörande ännu ankommit från
något af de öfriga RiksStcn.
LagUtsk:s utlåt. N:o 175 blef derefter af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs Gr. Fröliclis, David, den 3o sistl. Januari
på bordet lagda motion om beviljande af ett räntefritt
lån åt Hillska skolinrättningen vid Barnängen.
Hr Frill. o. Landtm, yttrade, att den af Gr. Frölich
åberopade 56 §:ri Riksd.Ordn. i Hr Landtims tanke lade sådana
hinder emot remiss af den nu väckta frågan, att Hr
Landtm, icke ansåg sig kunna för R. o. Ad. föreslå en sådan
remiss, enär i Hr Landtims tanke denna motion icke
vore omedelbarligen föranledd af redan fattade beslut eller
under riksdagen inträffade händelser.
Gr. Frölich, David: Mig veterligen bar icke sedan
år 1809 den händelse inträffat förrän vid innevar. riksdag,
alt något af bankens upplagda vinst blifvit till R. St:s disposition
öfverlemnad. Det kan visserligen invändas, att disposition
af denna bancovinst kunnat vara känd och beräknad
vid riksdagens början, och att jag således såsom motionär
bort iakttaga den vanliga motionstiden för att få
denna fråga under pröfning; men dervid får jag erinra,
att det väl icke var att förmoda det bancovinsten skulle,
såsom skett, genom votering i förstärkt Utsk. afsättas till
någonting så obestämdt, sorn blott till allmänt nyttiga ändamål.
Det är denna händelse jag tror mig kunna åberopa,
såsom så beskaffad enligt 56 §:n Riksd.Ordn., att jag
derpå kunnat grunda min motion, och då det visat sig att
i andra Stånd, t. ex. i PresteSt. af Professor Geyer, ang:de
ett anslag i och för landshöfdinge-accordens afskaffande, mo
-
102
Den 6 Februari f. in.
tioner blifvit gjorda på samma grund; så får jag såga, att
jag med förundran lior det Hr Frih. o. Landtm, vill vägra
att göra propos. på remiss af denna motion. Jag är öfvertygad
om att denna åsigt delas af flera och anser mig derföre
föranlåten anhålla hos Hr Landtm., att propos. göres
till Ståndet huruvida det ålägger Hr Landtm, att göra en
sådau proposition.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Den siste värde talaren
har, efter mitt förmenande, ganska rikligt fattat den frågan,
all hancovinstens öfverlemnande till allmänt nyttiga företag
gifver en tillräcklig anleda, till hvarje motion, som kan hafva
ett sådant syfte. Det kan icke efter min öfvertygelse
vara rätt, alt på förhand något Stånds talman eller ett
Stånd algor huruvida de ifrågaställa företagen äro allmänt
nyttiga eller icke. Derom torde behöfvas en föregående
pröfning inom vederbörligt TJtsk.; och på denna grund kan
jag icke anse rätt att, med åberopande af Riksd.Ordms 56
§, en vägrad propos. blir en följd af Gr. Frölich* motion.
Frih. Cederström, Jacob: Gr. Frölich har yttrat,
alt det först varit vid denna riksdag, som någon bancovinst
blifvit öfverlåten till statsverkets disposition. Det har likväl
varit fallet ända sedan år 180g, att bankens sednaste
vinst vid riksdagarna blifvit, vare sig inom eller utom bankens
område, af R. St. disponerad. Hvad åter angår den
frågan, huruvida det beslut, som i förstärkt Stats- och
BancoUtdt. blifvit faltadt öfver användande af bankens vinst,
må utgöra en anledn. att väcka motion för allmänt nyttiga
företag, och att man deraf kunde härleda sig till förslag
om runtefria Iåns meddelande; så vill jag lemna detta derhän.
Allmänna företag och enskildta ränlefria lån äro, efter
min öfvertygelse, aine alldeles olika saker. Om det enskildta
lånet skulle användas till en skolinrättning, som visserligen
kan blifva nyttig för samhället genom barnens uppfostran,
så är det dock en enskild inrättning, emedan allmänna
skolor för landets barn finnas inrättade. Jag kan
icke anse frågan annorlunda än såsom en enskild ansökning
om lönebidrag utan ränta för ett enskildt bolags räkning,
och på sådan grund kan jag icke annat än instämma med
Hr Frih. o. Landtm, deruti, att frågan icke i den ordning
grundlagen föreskrifver är föranledd af någon under riksdagen
inträffad händelse; ty inga händelser kunna under
riksdag inträffa, som gifva anledn. till motioner om lönebidrag
för enskild mans rörelse.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag kan icke gifva en så
vidsträckt tolkning åt 56 §:n Riksd.Ordn., som åtskillig? talare
har velat göra gällande; ty om en så vidsträckt tolkning
kunde äga rum, skulle ock, såsom mig synes, ludö verkan
af 56 §:n komma att förfalla. Om det vore lagstiftningens
mening, alt, i händelse några nya tillgångar under
Den 6 Februari f. 11».
en riksdag företedde sig, sorn förut ej varit kända, tnan
deraf skulle erhålla rättighet att väcka en motion, sorn blott
hade den gemenskap med händelsen att den kräfde penningar,
ty någon annan gemenskap förekommer här icke; sä
tyckes mig sorn lagstiftningen hade förlorat sitt ändamål
ined den stadgade prsescriptionstiden för motioner, och alt
en sådan föreskrift finnes synes dock vara rätt nödvändigt.
När dessutom lagstiftningen funnit en särskild § nödig, deri
exceptioner från regeln äro stadgade och således äfven de
former, under hvilka undantag få äga rum, så måste deraf
följa, att det slag af gemenskap, som här är åberopadt, icke
är gilltigt; hvarföre jag för min del icke anser skäl vara
att yrka en sådan framställning till R. o. Ad., som blifvit
begärd.
Gr. Horn: Såsom ledamot af StatsUtsk. har jag en
för mig enskild anledn. att hoppas och önska, att R. o. Ad.
måtte bevilja ifrågavar. remiss, emedan det är mig bekant,
alt redan är till StatsUtsk:s handläggning öfverleronad en
motion, som här blifvit nämnd af Gr. Frölich, nemi. den i
PiesleSt. af Professor Geyer väckta, hvilken hvilar på samma
grund, som den nu af Gr. Frölich åberopade. Skulle
nu ett RiksSt. anse tillkomsten af en sådan motion vara
grundlagsvidrig, så tillstår jag alt jag skulle anse mig, såsom
ledamot af detta Stånd, på sätt och vis bunden att så
tolka lagen och afslå anslag för det nyttiga föremål, som
Professor Geyer åsyftat. Skulle 56 §:n kunna så tolkas, som
sist af Hr Lagerhjelm blifvit yrkadt, så vet jag sannerligen
icke huru man skulle kunna medgifva, att någon händelse,
timad under riksdagen, kunde gifva anledn till en motions
väckande. Vill man åter medgifva tolkning efter ordalydelsen,
så kan den ganska vidt utsträckas, och vi hafva sett
exempel derpå i dag, då en ledamot väckt och fått remiss
lill StatsUtsk. på en motion om en gåfva till staden Falkenberg,
derföre alt den brunnit. Jag vet icke hvad som
icke dagligen och stundligen kunde inträffa, som sålunda
kunde gifva ståndsledamöter anledn. att begära ersättningar,
gäfvor och låneunderstöd; ty värdet af den skada, som inträffat,
måtte icke bär komma i öfvervägande. Då det dessutom
är gifvet, att ett beslut under riksdagen redan tillkommit,
och det är sådana beslut, som 56 §:n omtalar,
hvilket beslut stadgar att bancovinsten skall användas för
allmänt nyttiga föremål; så tager jag mig ytterligare friheten
fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på, att här bör pröfvas
huruvida det är ett allmänt nyttigt föremål, som Gr.
Frölich afsell. Visserligen är det ett enskildt bolag, som
bildat denna skola, men jag förmodar att få äro de, som
vilja påstå att bolaget icke dermed afsett ett allmänt nyttigt
föremål. Ett bolag, som redan uppoffrat ett högst betydligt
capital för den allmänna uppfostran i Riket, torde
Den 6 Februari f. ra.
också hafva skål att begära någon uppmärksamhet från det
allmännas sida. Är det nu sä som Gr. Frölich uppgifvit,
och jag tviflar icke derpå, alt denna allmänt nyttiga inrättning
upphör, derest den icke vinner något allmänt högre
intresse och allmänt understöd; så finner jag högsta anleda,
att R. St. åtminstone laga denna fråga under ompröfning,
och afgöra, huruvida det är ett allmänt nyttigt föremål,
som motionen afser.
Gr. Frölich: Jag skulle visserligen icke behöfva tillägga
något till hvad Gr. Horn yttrat, 0111 jag icke fann det
mahanda vara nödigt att litet relevera de skäl, hvarpå Frih.
Cederström, hvilken förra gången lade remissen på hordet,
nu grundat sin mening. Han har nemi. sagt alt här
blifvit sedan 1809 någon bancovinst utdelad. Jag vågar bestrida
detta. 18J0 års Ständer förklarade att all baucoviust
skulle uppläggas för det bestämda ändamål, att formera
en grundfond. Denna grundfond fanns vid i834 års
riksdag genom upplagd bancovinst samlad, och då beslöts
Ytterligare tillökning af denna grundfond från 4,4°",000 till
jemnt 5,000,000 r:dr. Vid 1834 ocl* >835 årens riksdag beslöts
vidare, att all blifvande bancovinst skulle upplaggas,
på det alt R. St. vid en påföljande riksdag skulle deröfver
då få disponera. Så stod frågan vid början af innevar.
riksdag, och jag hemställer till en hvar, 0111 det var tänkbart
alt då, innan motionstiden lopp till ända, kunna veta,
att hvad som af Ständerna deraf skulle komma att disponeras
skulle gå till statsverket. Likväl inträffade äfven deri
händelse, att statsverket ingenting behöfde från banken,
emedan statsverkets cassör voro öfverfalla. Det är endast i
följd deraf, som Ständerne kunde länka på andra ändamål,
än dem hvilka föregtde Ständer afsett med bancovinsten.
Under discussion öfver den flugan om oell hvart bancovinsten
skulle utgå, torde herrarne erinra sig, att från flera
Stånd var meningen att bestämdt förklara, det bancovinsten
skulle användas till communicalioners öppnande. Jin ledamot
bär ville all bancovinsten skulle fördelas på länen.
Alla dessa olika meningar stannade likväl genom förstärkta
Stats- och BancoUtsktns votering i det beslut, att den skulle
helt simpelt användas till allmänt nyttiga ändamål, och
då var motionstiden redan slut. Att nu, på satt Frih. Cederström
gjort, ingå i sjelfva pröfningen af hufvudsaken, eller
huruvida den skola, för hvilken jag begärt lån, är nyttig
eller icke, anser jag icke mig tillständigt. Jag anser
111 ig endast böra svara honom, fastän han redan fått delta
svar, alt något så alldeles enskildt lån är det icke jag sökt,
som Friherren synes vilja öfvertyga Ståndet om. I öfrigt
och hvad Hr Lagerhjelms yttrande angår, så synes han icke
vara rätt ense med sig sjelf', luiru han skall tolka 56 §:n.
Han
Den 6 Februari f. m.
lo5
Ilan liar väl sagt, att det icke finnes annat sammanhang
emellan min motion och bancovinsten, än alt jag för mitt
uppgifna ändamål önskade en del af bancovinsten; men det
vore likväl icke svårt, om jag ansåge det nödigt, att uppgifva
verkliga händelser ronde ifrågavar. inrättning, sorn
förorsakat att icke någon motion kunnat framkomma förrän
i detta ögonblick. Delta vore likväl att ingå på ett tolk—
ningssätt, som val Hr Lagerhjelm ansett vara det rätta, men
sorn jag ej kan medgifva och icke anser mig tillständigt alt
ingå på. Hr Frih. o. Landtm, har börjat med att förklara,
det han icke anser motionen böra remitteras, och jag har
således ingen annan utväg öfrig, än att vördsamt anhålla
om propos. till Ståndet, huruvida det ålägger Hr Landtm,
att göra en sådan propos. eller icke.
Hr Lagerhjelm: Jag beklagar att jag icke kan se
det formella af saken ur samma synpunkt, som den siste
talaren. Grundlags-§:n innehåller icke allenast bestämdt
dessa ordalag: ”såvida icke sådana frågor af redan fattade
beslut, eller redan upptagna ärenden, eller under riksdagen
inträffande händelser, föranledas;” utan för att så mycket
mer aflägsna en tolkning, som skulle multiplicera motionernes
antal och således fördröja riksdagen, så har grundlagen
tillagt ordet omedelbarligen. Begge de egenskaper, som sålunda
hos en motion erfordras, saknas här. Huru kan man
säga att Hillska skolans behof af penningeanslag är omedelbarligen
föranledt af beslutet om bancovinstens användande?
Om händelsen varit att R. St. fattat ett beslut om upphäfvande
af de allmänna skolorna, hvaraf följden blifvit att
andra skolor i hufvudstaden i deras ställe bort underhållas,
då kunde man med skäl säga, att den fråga, som nu är
väckt, vore omedelbarligen föranledd af R. St:s beslut.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det Gr. Frölich begärt
att propos. mätte framställas, huruvida R. o. Ad. ålade Hr
Landtm, att framställa propos. till remiss af motionen; måhända
hade meningen varit, huruvida R. o. Ad. yrkade en
sådan propos. af Hr Landtm.; i anledn. häraf hemställde Hr
Landtm., om R. o. Ad. yrkade propos. till remiss af Gr.
Frölichs nu föredragna motion.
Ropades ja och nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att
nej öfverrösta! ja, begärde
Gr. Frölich votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voterrsproposition
:
Den som yrkar propos. lill remiss af Gr. Frölichs motion
om beviljande af ett räntcfritt lån ät Hillska skolinrättningen
vid Barnängen, voterar
ia>
20 H. l4
,o6 Den 6 Februari f. m.
den det ej vill, voterar
nei»
Vinner nej, yrkar R. o. Ad. icke ofvannämnda proposition.
Efter voteringens slut, och sedan i anseende lill lika röstetal
den förseglade voteringssedeln blifvit öppnad, befunnos
rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 27.
Nej — 28.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den 6 Februari 1841 •
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 9 prot.utdr. för denna dag f. m.
Justerades pleni-prot. för den 16 sisth Januari e. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda från
Exped.Utsk. inkomna förslag till R. St:s und. skrifvelser lill
K. M., nemi.:
N:o 23i, ang:de ifrågaställd förlängning af det pantlåneinrättningen
i Stockholm beviljade låneunderstöd af allmänna
medel;
N:o 232, i anledn. af väckt fråga om ett lagstadgande,
som berättigar fordringsägare att hos K. M:s Bef:h:de erhålla
s. k. promotorial i lagsökningsmål;
N:o 234, ang:de föreskrifter i afseende på gesällers kringvandrande;
N:o
235, ang:de föreskrift i afseende på husesyner å
klockare-bol.
Då nu äfven till justering föredrogs Exped.Utsk:s förslag
till R. St:s und. skrifvelser till K. M.:
N:o 229, i fråga om navigationsskolors inrättande; och
N:o a33, ang:de förtydligande af 1 cap. 2 §:n Straff-b:n
och K. brefvet den 25 Sept. 1777,
blefvo dessa båda förslag begärda på bordet of Hr von
Hartmansdorff, Aug., Frih. Cederström, Jacob, m.
fl. ledamöter.
Den 6 Februari c. m.
Hr Frifa. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. Hamilton,
Hugo, ledamot i Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk., anmält
sig af sjukdom vara hindrad att deltaga i Utsk:s öfverläggningar
och således anhållit få afsäga sig sin plats i
Utsk.; hemställande Hr Landtm, att R. o. Ad. måtte bifalla
hans tillika gjorda begäran att blifva bibehållen vid
sin riksdagsmannarätt.
Bifölls.
Hr Landtm, anmodade Hrr Electorer att innan nästa
plenum välja en ledamot i Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk.
efter Frih. Hamilton.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Under förmiddagens
plenum bordlädes, för andra gången, ej mindre Stats- samt
Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ns betänk. ang:de folkundervisningen,
än StatsUtsk:s betänk. ang:de handels- och sjöfartsfonden.
Det förstnämnda, som nu står främst på listan,
är af den vidlyftiga beskaffenhet, att det åtminstone torde
upplaga en dags plenum om icke mera. Af sådan anledn.
får jag vördsamt hemställa, det Ståndet behagade besluta
att sätta frågan om handels- och sjöfartsfonden främst på
föredragn.listan till nästa plenum, framför det förstnämnda
betänkandet.
Denna hemställan blef af R. o. Ad. bifallen.
Anya föredrogs SlatsUtskts den 3o sisth Januari på bordet
lagda utlåt. JN:o 418, i anledn. af begärd utredning öfver
de uti 1837 års rikshufvudbok utbalancerade liksgäldsinedel.
Hr von Hartmansdorff, Au g. t Då StatsUtsk. afgaf
sitt betänk. N:o 353, i anledn. af den motion, som var
framställd, rör-.de statsverkets reservfond, så omförmälte
Utsk. endast den tillgång af 000 r:dr, som tillhörde
egentligen s. k. statsmedel, men förbigick med stillatigande
den behållning, som fanns på riksgäldsmedlen af 2,58i,ooo.
I detta betänk, har SlatsUtsk. erkänt, att äfven dessa 2^
millioner finnas. Med detsamma är äfven erkändt, att statsverket
hade en behållning, då 1837 års bokslut uppgjordes,
af något öfver 7 millioner. Sedan detta sednare betänk, inkommit
från StatsUtsk., äro således både redovisningen och
bokslutet fullständiga, hvadan jag i detta hänseende icke har
någon önskan öfrig.
StatsUtsk:* utlåt. N:o 4*8 blef af R. o. Ad. bifallet.
Vidare föredrogs StatsUtsk:s den 3o sisth Januari på
bordet lagda utlåt. N:o 4*9 i anledn. af väckt fråga om ett
räntefritt lån för Carlskrona stads pastorat.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag erkänner med
io8
Den G Februari -e. m.
SlatsUtsk. att det utan tvifvel ur öfverflödigt för en stad
med icke större folkmängd un Carlskrona att underhålla
3:ne kyrkor. Jag har haft någon del i beredandet af reglering
härutinnan, men år icke vållande dertill, att man
fått de 3:ne kyrkorna. Men stridigheterna och de oriktiga
åsigterna inom de särskilda corporationernn i Carlskrona synas
icke hafva hort föranleda SlatsUtsk. lill det hårda yttrande
emot Carlskrona stads församling, som Utsk. afgifvit;
ty om intet lån beviljas, så ur det fruktansvärd!, att stadskyrkorna
icke kunn^i upprätthållas. I en stad, sådan som
Carlskrona, der så mångå ullundoingar infinna sig, klefve
det oss en skam, om ej den kyrka, som redan finnes, skulle
kunna underhållas. Om derföre SlatsUtsk. tillstyrkt, alt
lånet måtte beviljas, om icke runtefritt, dock mot låg ränta
och på långa betalningsterminer, så att församlingen lättare
kunnat sätta sina kyrkor i stånd och möjligen afbetala sin
skuld, tror jag att SlatsUtsk. hade gjort väl. I allmänhet
lärer man ej behöfva befara alt, såvida någon ranta fordras,
alltför många sådana corporationer som kyrkoråd skola infinna
sig, ledda af beräkningen att låna af banken mot låg
lunta, för att sedan emot en högre utlåna dem åt andra.
Etet är ingalunda troligt, alt, om det begärda lånet beviljas
Carlskrona stad, andra församlingar i Piiket äfven skulle infinna
sig med begäran om lån rinder åberopande af prsejudicatet.
Jag hemställer alltså, att II. o. Ad. ville medgifva
återremiss, på det att SlatsUtsk. malte taga i närmare öfvervägande,
om ej Carlskrona kunde, för sina kyrkors islåndsättande,
få åtnjuta lån af allmänna medel, likaväl som andra
stader fått tillgodonjuta sådana lån, vissel ligen icke för
kyrkor som stålt färdiga, utan för dem som afbrunnit.
Skilnaden mellan en kyrka, som är förstörd, och en som
äfventyrar att föifalia, är dock icke särdeles stor.
Gr. von Platen, Ballzar: Jag kan visserligen icke å
ena sidan jäfva riktigheten af åtskilliga den siste talarens satser,
men jag måste afven å andra sidan bedja att It. o. Ad. ville
fästa uppmärksamheten på det raisonnement som StatsUlsk.
framställt. Deruti kan visserligen icke upptäckas något sådant,
sorn att 2 af dessa kyrkor skulle förfalla; tvertom
tror jag Utsk. uttryckt sin önskan alt de må kunna underhållas
och anvisat vägen hvarpå sådant kunde tillvägabringas,
nemi. alt i stället för de nu var. 3:ne kyrkorna, 2:ne af
sten och en Irädkyrka, skulle de 2:ne stenkyrkorna endast
användas, hvarigenom trädkyrkan gjordes öfverflödig och de
2:ne förutnämnda så mycket bättre kunde underhållas. Men
delta förslag, eller utförbarhctch deraf, är ännu icke utrönt,
nemi. huruvida, genom en tillbyggnad lill någondera
af de omtalta stenkyrkorna, den af träd i stallet kunde
blifva öfverflödig, i händelse de förra voro för små, efter
instäkl.t begagnande af den sednare; det är, säger jag, på
Den G F e b r u a r i e. in.
109
den grund att möjligheten af ett sådant arrangement icke
är utrönt, som StatsUlsk. icke ansett sig böra bifalla den
begäran om lån, som för ifrågavar. ändamål blifvit framställd.
Då det i öfrigt åligger hvarje församling alt underhålla
sin kyrka, men ingalunda Staten, och då det skulle
blifva ett alltför vådligt och farligt praejudicat om man skulle
bifalla lån till en församling, då så mångå finnas, som deraf
skulle vara i behof, kan jag ej annat un tillstyrka bifall
lill CItsk:s betänkande.
Frih. Cederström, Jacob: Så* länge allmänna la
gens
bud är oförändradt, att de som i socknen bo skola
kyrkan bygga och underhålla, ser jag ej huru nian kan hafva
anspråk på att Staten skall mellankomma för att lemna
bidrag dertill. Det gifves visserligen undantag, då fråga är
om större kyrkobyggnader, som skola göras, sådana sorn
innefatta något monument för Staten; men annat är förhållandet
med sådana kyrkor, som socknen sjelf skall underhålla.
Börjar man bara alt öfverflytta ett sådant bestyr på
Staten, så är det i sanning icke svårt att emotse den tid,
då Staten får underhålla samtliga kyrkorna i Riket.
Hr von Hartmansdorff: Jag torde först få besvara
den sista talaren. Skyldigheten för hvarje församling alt
underhålla sin kyrka blir icke underkänd derigenom, att R.
o. Ad. särskildt, eller R. St. i allmänhet bevilja understöd
åt den ifrågavar. församlingen, ty sådant har inträffa! flera
gånger och ännu qvarstå bankens fordringar för lån, meddelade
åtskilliga församlingar till reparation af deras kyrkor,
såsom t. ex, Uddevalla stadskyrka, Calmar domkyrka, Landskrona
och St. Petri stadskyrkor. För Carlskrona särskildt
skulle jag icke tala, utan instämma med Gr. von Platen, 0111
den hårdhet, man derigenom visade Carlskrona, verkligen
drabbade dem som vedel borde, om jag så får uttrycka mig.
Svårigheten uppkommer egentligen deraf, att man icke velat
göra hvad jag anser hafva varit det lätta, nemi. att
Amiralitetet antagit den s. k. Tyska kyrkan lill sin, hvilket
varit så mycket mera passande, som General-amiralen Gr.
lians Wuchtmeisters graf sig der befinner, och som den andra
kyrkan då blifvit gemensam för stadens öfriga innevånare.
Men nu tycker flottan mera örn att behålla sin trädkyrka,
hvarigenom hela tyngden faller på stadsförsamlingen,
som ej mäktar underhålla två kyrkor.
Om R. o. Ad. fattar ett sådant beslut, som StatsUlsk.
föreslagit; så förblifver Amiralitets-kyrkao qvar i ett lius,
som vore vida tjenligare lill magazin än lill kyrka, då deremot
den byggnad, som förtjena!' att vara och nu är kyrka,
kommer alt förfalla. Det är derföre jag vördsamt anhåller
om återremiss, på det alt Utsk. måtte laga saken i närmare
öfvervägande.
D e ii 6 Februari c. m.
Gr. von Platen: Jag kan icke fullkomligen instäm
ma
i den siste talarens conclusion, eller att, om ett sådant
beslut, som blifvit ifrågasatt, skulle fattas, Amiralitetet skulle
komma alt behålla den ena stenkyrkan för sig: jag tror att
det måtte komma att bero på Konungen att förändra den
saken. För öfrigt får jag blott nämna att dessa begge
kyrkor, hvarom fråga är, icke synas behöfvas för Carlskrona
ensam, och då måste jag anse det vara så mycket
mera orätt att Staten skulle lemna bidrag åt 2 kyrkor, då
dessa två icke behöfvas, och hvartill jag hemtar ett skal
deraf, att t. ex. St. Clarse församling här i Stockholm med
circa i i ,ooo innevånare blott har en kyrka, inrymmande
2000 personer utan att klagomål förspörjes öfver bristande
utrymme. 1 Carlskrona finnas omkring io,5oo innevånare
oell stadskyrkan derstädes inrymmer 1600 personer. Således
kan man antaga, att, med någon tillbyggnad deraf, densamma
skulle kunna inrymma ytterligare 4 a 5oo menniskor,
hvilket torde vara allt som behöfves, utan alt derföre underhålla
2:ne kyrkor, både stads- och den s. k. Tyska. Alt
nu Staten, endast för att bibehålla ett par — jag medgifver
det — ganska vackra kyrkor endast som prydnader,
skulle dertill lemna lånebidrag, det kan jag ej tillstyrka. Deremot,
om det skulle kunna ställas så lill, alt flottan öfvertog
den ena kyrkan och Carlskrona stad den andra, då vore
det skäl att Staten lemnade bidrag till flottans kyrka. Båda
de vackra kyrkorna blefvo då underhållna, och den mindre
vackra kunde då, som Ilr von Hartmansdorff nämnt,
begagnas till magazin. Jag anhåller om bifall till Utsk:s
utlåtande.
Frih. Nauckhoff, Joli. Otto: Man har omtalat skyldigheten
för hvarje församling att underhålla sin kyrka; jag
får dervid erinra, alt bär icke blott är fråga om att underhålla
en utan tvänne kyrkor, hvilket torde böra verka till
någon modification i det gjorda påståendet. Man har talat
om ett project att flottan skulle öfvertaga den ena kyrkan,
och att staden skulle behålla den andra, hvaremot Amiralitetets
trädkyrka skulle till något annat ändamål användas.
Det är just för att få detta ärende närmare utredl, som jag
önskar att betänk, måtte återremitteras, och finner mig hafva
så mycket mera skäl till en sådan begäran, som jag tror
att en motion inom ett annat Stånd blifvit vackt i denna
syftning, och alt det derföre vore mindre lämpligt alt afgöra
detta ärende särskildt från den motion, som dermed står
i ett oskiljaktigt sammanhang.
Gr. von Platen: Jag vet icke huruvida någon mo
tion
kan i något af de öfriga Stånden vara väckt i samma
sak; åtminstone har ingen annan, än den af Hr Christierson
inom BorgareSt. framställda, kommit StatsUlsk. till handa,
hvarvid han tillika afgifvit alla de upplysningar lian troli
-
Den 6 Febr■ ari c. ra.
in
gen kunnat lemna, efter desamma förut varit till Konungen
öfverlåtna i ansök ningsväg. Den enda som fattas är den, huruvida
Konungen skulle finna skäl att flottan öfverlog den
s. k. Tyska kyrkan, och en sådan kan vinnas genom und.
framställning fran Ständerna; ty StatsUtsk. torde svårligen
kunna vända sig directe till K. M. På sådan grund kan jag
ej se hvartill en aterremiss skulle kunna gagna, och yrkar
således fortfarande propos. till bifall å Utsk:s utlåtande.
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Lika med Gr.
von Platen är jag af den öfvertygelse, att det missförhållande,
som äger rum inom Carlskrona med underhållet af
2:ne kyrkor för en församling och denna stads innevånares
fördelning i ecclesiastikt hänseende, icke kan afhjelpas på
ett ändamålsenligt sätt genom den utväg, som föreslagits att
lemna Carlskrona stads församling ett lån för att underhålla
sina tvänne kyrkor. Skulle något i den vägen ske, så befarar
jag att det blefve nödvändigt att återgå och granska
de administrativa åtgärder, som i detta afseende ägt rum. Huruvida
detta kan ske eller icke lemnar jag derhän, men tror,
då ett verkligt missförhållande äger rum, alt StatsUtsk. icke
saknat all rätt och ali förmåga alt härom göra en framställning
till Konungen, hvarigenom endast det kan låta sig göra
att återföra reda och ordning i de förhållanden, som förefinnas
i Carskrona, ronde dess innevånares skyldighet att
underhålla 2:ne kyrkor. Sker icke något sådant, så blir det
icke heller möjligt att i denna administrativa åtgärd kunna
öfvergå till enkla grundsatser, och ändamålslöst om Ständerne
endast anslå medel för underhållet af de ifrågavar.
kyrkorna; ty om de än skulle repareras och Carlskrona stads
innevånare lyckas att få sin nuvar. skuld omsatt hos Staten,
i hopp att framdeles få den alldeles afskrifven, så är
till följe deraf dock ingen anledn. att för framtiden kunna
förmoda det församlingen, så constituerad som den nu är,
skall mera hädanefter än hittills kunna underhålla de begge
kyrkorna, isynnerhet som Carlskrona stad gått miste om vissa
fördelar, då staden öfverlåtit de praebende-pastorater, som
förut varit med stadsförsamlingen förenade. Af sådan anledn.
förenar jag mig med dem, som begärt aterremiss af
delta utlåtande.
Frih. Cederström: För min del begär jag att få
tillägga till hvad jag förut yttrat, att jag icke anser det för
Carlskrona stad vara för mycket att underhålla 2:ne kyrkor,
då städer i Sverige finnas, som i proportion icke hafva så
stor folkmängd som Carlskrona, och likväl underhålla två
kyrkor. Linköping t. ex., som har mycket mindre folkmängd
än Carlskrona, underhåller två, Norrköping likaledes,
utom spinnhuskyrkan, som således blir den 3:dje. Skola
nu Ständerne börja på att låna ut sina penningar till en
församling för underhållet af dess kyrka, hvilket det likväl
113
D e ii G Februari e. m.
efter lag åligger församlingen alt sjelf bekosta, så skall man
väl snart få erfara att man fordrar det Ständerue skola underhålla
kyrkorna i hela Riket.
[Jr Frih. o. Landtm, framställde propositioner först
till bifall och derefter lill äterremiss af Ulskts utlät, hvilka
bada propositioner besvarades med ja och nej.
lir Landtm, förnyade sin propos. till bifall å utlåtandet.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det lian trott sig finna att
ja öfverröstat nej, begärde
Frih. Nauckhoff votering.
Upplästes till justering och godkändes följande volertsproposition
:
Den som bifaller StalsUlskis utlåt. N:o 4*9» voterar
ia;
den det ej vill, voterar
neji ^ ■
Vinner nej, anser R. o. Ad. de vid ofvannämnda utlåt, gjorda
anmärkntr föranleda dess återremitterande.
Efter voteringens slut, befiinnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 24.
Nej — 12.
Vid förnyad föredragning af Bevilln.Utskts den 3o sistI.
Januari på bordet lagda betänk. N:o 38, i anledn. af väckt
motion, att vissa sorter sidentyger, då de med direct lägenhet
införas från Ostindien, må jjära en tull af endast tio
proc., blef samma betänk, af R. o. Ad. bifallet.
Likaledes biföllos, vid förnyad föredragning, Stals- samt
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskms den 3 dennes på bordet
lagda ullfitm:
N:o i34, i anledn. af väckt motion om nedsättning i
liästvacance-afgiften, m. m.;
N:o 135, i anledn. af erhållen äterremiss af betänk.
N:o 3o;
N:o 136, i anledn. af erhållen äterremiss af betänk.
N:o 58;
N:o 107, i anledn. af väckt motion, alt den sedan år
1G82 inom Helsingland och Gestrikland uppodlade jord icke
må med rotering besväras, m. 111. ;
N:o 138, i anledn. af äterremiss å Utskis betänk. N:o
l4, ang:de åtskilliga ön St. Barthelemy lörtde förhållanden;
N;o 13g, i anledn. af väckt motion rörtde landels upp
od
-
Den 6 Februari em.
odling och nybyggens anläggande å Kronans ouppodlade trakter,
m. m.;
N:o <4°, i anledn. af väckt fråga om klockarehelgonskyldens
i Skåne användande till folkskolor;
N:o 141 > ’ anledn. af väckt fråga om reglering af sjön
Wenerns vattenhöjd.
Till pröfning företogs Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsktns den 3 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 142,
i anledn. af väckt motion angtde reinon teringen vid Lifreg:tets
Dragon-corps, m. m.
Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. till bifall å
detta utlåtande.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna det
nej öfverrösta! ja.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade afslå
delta utlåtande.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg denna fråga
böra förfalla.
Ropades ja.
Då nu ånyo föredrogs BancoUtskts den 3 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 143, med förslag till de grunder,
som böra tjena lill efterrättelse vid pensionering af bankens
embets- ocii tjenstemän, vaktbeljente och konstidkare, blef
samma betänk, begärdt ånyo på bordet af Hr Rå fel t, Anton,
Hr von Hartmansdorff, Aug., m. fl. ledamöter.
Ånyo föredrogs och bifölls BancoUtsk:s den 3 dennes
på bordet lagda utlåt. Nto 144» ' anledn. af Hr C. Sabelfelts
motion om utsträckning i liden för återbetalning af uti Handels-
och Näringsdisconten upptagande lån, samt om fortfarande
rättighet för Bancostyrelsen alt genom upplåning bereda
tillgångar för nämnda discont.
Upplästes ett prot.utdr. från PiesteSt. af den 4 sisth
Dec., af innehåll att Ståndet, som afslagit StatsUtskts utlåttn
Nlis 197 och 366, beviljat Hofmarskalken Leijonmark, i betraktande
af hans nedlagda möda och vunna utmärkta förtjenster
af Svenska tabellverket såsom secreterare hos Tabell-commissionen,
en gratification af 2000 r:dr b:co, i hvilket
beslut Ståndet inbjudit MedStånden att instämma.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Detta Högh Stånd
har, som jag vill minnas, beslutat en större summa än den
20 H. i5
Den 6 F c b r u a r i c. m.
hvarom PresteSCs prot.uldr. handlar. Jag tror, att delta
Stånd bestämde 3,666 r:dr 32 sk.; men då det är troligt,
att R. o. Ad. blifver allena om denna summa, så skulle jag
hemställa att Ståndet ville antaga PresteSt:s nu upplästa
inbjudning.
Uppå derefter framställd propos. antog R. o. Ad. den
gjorda inbjudningen.
Upplästes 2:ne prot utdr., det ena från Preste- och det
andra från BorgareSt., båda af den 20 sisll. Januari och båda
af hufvudsakligen öfverensstämmande innehåll, att Stånden
bifallit Bevilln.Ulsk:s utlåt. N:o 36, i anleda, af erhållen återremiss
å betänk. N:oy, ang:de åtskilliga motioner om stämmoböters
upphörande eller förminskning, roed den förändring,
att en tredjedel af böterna skulle tillfalla kronouppbördsman
nen, hvilket ord ansetts böra sättas i stället för
kronofogden; och hade båda Stånden inbjudit MedStånden
att uti det fattade beslntet instämma.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Denna fråga har
af R. o. Ad. blifvit en om ej tvänne gånger behandlad, vid
hvilka tillfällen Ståndet bibehållit den fördelning af stämmoböterna,
som nuvar. författning utsätter, nemi. af ^ till
de fattige och ^ till uppbördsmännen. På de grunder, som
förut blifvit anförda, anhåller jag att R. o. Ad. ville vidblifva
sitt redan fattade beslut.
Hr P rytz, Lars Adolph: De tvänne nu upplästa
inbjudningarna tyckas innefatta två särskilda saker, nemi.
först alt deltaga i 2 Stånds beslut om bifall till Bevilln.-  Utsk:s förslag om utgående af stämmoböter, och den andra
om fördelningen af desamma, nemi. -jidel 1>II kronobetjeningen
och de återstående |:delarna tili socknarnes fattiga. Då
således 2 Stånd äro ense 0111 sina beslut, men det 3:dje Ståndet
eller BondeSt. helt och hållet afslagit Utsk:s förslag,
så står R. o. Ad. följaktligen ensamt om sitt. Under sådana
förhållanden tror jag det vöre rättast att R. o. Ad. ville
antaga inbjudningen i sin helhet, hvilket jag vågar tillstyrka.
Frih. Nauckhoff, Joli. Otto: E11 talare har förut
nämnt, att delta ämne redan varit å bane, hvarföre jag tycker
det vara tid på att beslutet måtte få någon betydelse
och ej nu åter upprifvas för att kanske aldrig få slut på saken.
Jag förenar mig således med Hr von Hartmansdorff i
begäran alt R. o. Ad. måtte vidblifva sitt en gång fattade
beslut.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag önskar att få ytt
ra
mig aog:de slämmoböternes fördelning. På sätt hittills
tillgått, der slämmoböterna utgått med 12 sk., har man funnit
att kronobetjeningen haft mycket besvär af deras indrif
-
Den 6 Februari c. ra.
vande, derigenom att de skatt-skyldige icke infunnit sig vid
uppbördsstämmorna. Hvad skall det icke blifva hädanefter,
oin stämmobölernes minskande ökar antalet af dem, hvilka
äfven hittills försummat inbetalningen å stämmodngen? Till
råga på allt vill man nu att endast ^:del af böterna skall
tillfalla kronobe!jvningen, som får förökadt besvär; är sådant
rimligt? Jag tillstyrker att R. o. Ad måtte vidblifva
sitt beslut.
Hr Edenl.jel m, Gillis: Äfven .jag förenar mig i
den af Hr von Hartmansdorff gjorda begäran, alt R. o. Ad.
mätte vidblifva sitt beslut.
Hi' Prytz: Jag utber mig att ännu få yttra några
ord. Då R. o. Ad:s beslut står ensamt, de 2:ne Stånd, sorn
gjort förevar, inbjudningar, öfverensstämma i ett och samma
beslut, men BondeSt. beslutat något belt annat än de 3:ne
öfriga Stånden; så hafva alltså blott 2 Stånd fattat ett och
samma beslut. De andra tvänne Ståndens beslut är alldeles
olika och således kommer frågan helt och hållet att förfalla. Då
nu R. o. Ad. yttrat den önskan att iå någon förändring i
stäinmoböternas utgående, så öfverensstärnmer det icke med
denna önskan att vidblifva ett beslut, sorn till ingenting verkar.
Detta är skälet hvarföre jag tillstyrker antagande af
de 2:ne inbjudningarna.
Hr von Hartmansdorff: De skäl Hr Prytz anfört
skulle vara gilltiga, om man kunde antaga att de fleste af
förstärkta StatsUtskis ledamöter vore af samma mening med
Preste- och BorgareStm. Detta är dock ganska tvifvelaktigt.
Jag anser det gå mycket fortare, om R. o. Ad. vidblifvér
sitt beslut och låter förstärkta SlatsUtsk. rösta, än
om Ståndet för 3:dje gången tvistar om saken.
Frih. Ridderstolpe: Den satsen gäller för mig, att
handla rätt och frukta intet. Jag vet att för Hr Prytz gäller
samma sats, och vill erinra honom, att om än icke vårt
beslut blir gällande, så lian det vara intressant så väl för
Konungen som nationen att veta huru R. o. Ad. åsett så
väl det ena som det andra af de mål, hvarom vi öfverlägga.
Hr Frih. o. Landtm hemställde, örn R. o. Ad. behagade
vidblifva sitt i ämnet fattade beslut.
Ropades ja.
Ånyo föredrogs Frih. Stjernstedts, Samuel, den i5 sisth
Januari på bordet lagda hemställan om upphörande af referenter
hos R. o. Ad.
Uppå derefter framställd propos. blef motionen af R.
o. Ad. bifallen.
Hr L i 11 j e n s t o 1 p e, Axel Fredr., hade inlemnat ett
anförande, som upplästes, så lydandej:
Den 6 Februari e. ra.
Hindrad att tillstädeslomraa då Exped.Utskts förslag lill
und. skrifvelse under N:o 2?.3, i anledn. af K. M:s nåd. propos.
om åtskilliga kronolägenheters försäljning, sisth plenum
uppläsles, anhåller jag att uti dagens protocoll få följande
antecknadt:
Helt och hållet instämmande uti den af Frih. Rehbinder
vid ifrågavar. förslag til! den und. skrifvelsen bifogade
reservation, anser jag mig förpligtad alt upplysa orsaken
hvarföre jag icke emot samina (örslag, i afseende på slutmeningen,
mig äfvenledes reserverat.
Då jag, vid justeringen inom H. Exped.Utsk. af berörde
und. skrifvelse-förslag, tog mig friheten fästa Utskts uppmärksamhet
på det mindre lämpliga uttryck, hvilket visserligen
uti likhet med StatsUtskts utlåt. N:o 137 af concepisten
blifvit begagnadt, eller att R. St. bifallit etc.
med det tillägg, att E. K. M. äger att för sk atteköp
eskillinga ines erläggande stadga o. s. v. —
samt föreslog, att Utsk. måtte utbyta ordet äger emot något
annat mera lämpligt ord, kunde jag i sanning ingalunda
föreställa mig, att denna anmärkn. skulle föranleda till
votering och derefter skeende reservationer.
Meningarne inom Utsk. voro delade, huruvida det använda
ordet skulle borttagas eller icke; äfvensom, ifall utbyte
emot annat ord borde ske, hvilket uttryck då vore lämpligast,
antingen det af Utsk. sedermera godkända, eller ock en
fullkomlig omskrifning af slutmeningen, ungefärl. i enlighet
med det af Frih. Rehbinder — likväl efter voteringen —
uppgjorda redactionsförslag. Utsk. stannade dervid att voteringen
skulle afgöra hvilketdera af orden äger eller må
komma att användas; och, enär jag icke, såsom reservanterre,
ansåg mig böra undandraga mig ett deltaga uti voteringen,
samt ordet äger genom voteringen blef borttaget, kunde
jag icke rimligtvis anteckna mig såsom reservant, ehuru
jag, gillande de af Frih. Rehbinder uppgifna moliver till
den af honom uti dess reservation föreslagna redaclions-förändring,
visserligan ansåg densamma vara vida bättre, än den
af Utsk. antagna.
R. o. Ad. har godkänt förslaget lill den und. slrifvelsen,
med antagande likväl af den uti reservationen föreslagna
förändrade slutmening. Jag har således deremot icke något
att erinra, utom alt jag skulle hafva önskat, att detta
skett medelst det und. skrifvelseföislagets återremitterande
till H. Exped.Utskottet.
Att, för undvikande af tidsutdrägt, återremiss icke blifvit
begärd, finner jag nogsamt; jag befarar dock att sådant
skall gifva anledn. till anmärkn:r.
Lades på bordet nedannärnnda från Utsktn inkomna
meiBonr, betänk:n och ullåCn, nemi, från
Den 6 Februari e. m.
"7
StatsUtskottet:
Nto 420, i anleda, nf återremiss å utlåt. Nto 384;
Nto 42'» > anledn. af återremiss å utlåt. Nto 406;
Nto 422, i anledn. af återremiss å utlåt. Nto 4o3;
Nto 4a5, med förslag till samman jemkning och voterts
propostr
i anledn. af skiljaktiga beslut öfver utlåtandena Nlis
02 oell 22 I ;
Nto 424i * anledn. af K. M.'s nåd. skrifvelse ang:de ett
extra-anslag till befrämjande af göroroålens gång inom K.
M:s och Rikets Kammar-coll:m;
Nto '\i5, i anledn. af väckt fråga om löne-ersällning
för en häradshöfding i Wermland;
Nto 4?-6, i anledn. af. Hr Hallings motion om låneanslag
till Malmö hamnbyggnad;
Nto 427> i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse i fråga om
anslag för cabinettscassans behof;
Bevil IningsUtskottet:
N:o 30, i anledn. af RiksSt;ns i vissa delar fattade beslut
öfver Utskts uti meni. JN':o 34 afgifna förslag till sammanjemkning
af de skiljaktiga besluten, ronde grunderna för
den blifvande allmänna bevillningen, samt föreskrifterna för
tillämpningen deraf;
Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Utskotlen:
Nto 8, i anledn. af väckta motioner om ändringar i K.
stadgan om hvad vid sjöfart inrikes orter emellan och landväga-transport
af varor iakttagas bör, samt om inrikes tullförpassning
och tullbevakning, af den 28 Hov. i835;
Nto g, ang:de Hr A. Brunii motion om ändring i nu
gällande seglationsordning;
Nio 10, ang :de Hr B. Hjorts motion om upphäfvande
af den i K. brefvet den 2 Aug. 1836 föreskrifna försegling af
brännvinskärl;
Lagutskottet:
N:o 176, i anledn. af gjorda anmärknrr emot Utskts betänk.
Nto i43, öfver väckta motioner angtde gemensam lag
för inrikes och utrikes vexlar;
Nto 177, i anledn. af väckt motion om upphörande af
Riddarhusets forum privilegiatum;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskotten:
Nio 2g, angtde ändring af författningarna om sockenstämma
samt om bildande af communal-styrelser;
Nto 3o, angående gemensamma nämnder för vården om
häradenas och länens gemensamma angelägenheter.
Justerades pleni-prottn för den 18 sisth Januari samt
den 20 Januari f. och e. m.
n8
Den 6 F c hr nari e. m.
Upplästes ankomna prot.utdr. från de öfriga RiksStm,
nemi. från PresteSt. af den i3, i5, 16, ao, a.3, 27 och 3o
sistl. Januari; från BorgareSt. af den 13, t5, 16, ao, 2», 27
och 3o sistl. Januari samt den 3 dennes, och från BondeSt.
af den i5, 23 oell 3o sistl. Dec. samt den g, i3, 16,20
och 23 sistl. Januari.
Lades till handlingarna.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den 10 Februari i84i.
Plenum kl. 10 f. m.
Då undert. Ridd.Secret. nu började att till justering
uppläsa R. o. Ad:s prot.utdr. röride Ståndets beslut öfver
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskins utlåt. N:o 28,
anmälte sig
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius, och
afseende derå, att jag ämnat föreslå en inbjudning
till de öfriga Stånden att instämma i R. o. Ad.'s beslut röride
hemmansklyfningen, men jag erfarit att IResteSt. med inbjudning
inkömmit att R. o. Ad. skulle förena sig i dess
beslut, får jag hos Hr Frih. o. Landtm, anhålla att, enär
så få ledamöter af R. o. Ad. äro uppkomne, med justeringen
af prot.utdr. öfver R. o. Ad:s beslut i förrberörde ämne
måtte få anstå, till dess Huset blifvit talrikare, så alt
ingen surprise må kunna sägas hafva inträffat.
Justeringen af detta prot.utdr. uppskjöts tills Ståndet
skulle blifva mera fulltaligt samladt.
Justerades 3 prot.utdr. för den 6 dennes f. m. och 6
prot.utdr. för samma dag e. m.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskts nedannämnda
den 6 dennes på bordet lagda förslag till R. St.
und. skrifvelse!- till K. M., nemi.:
l\:o aag, i fråga om navigations-skolors inrättande ;
N:o 233, ang:de förtydligande af 1 cap. 2 §:n Straff-b:n
och K. brefvet den 25 Sept. 1777.
yttrade
Mc
Hr Lefren, Joli. Pehr: Jag vågar hos R. o. Ad.
Den 10 Februari f. ra.
begära att StatsUtsk:s utlåt. N:o 421 måtte blifva framflyttadt
främst på listan till nästa plenum; anhållandes om propos.
härå. Delta utlåt, rörer förskottsmedel, som StatsUtsk.
tillstyrkt för fästningsarbetenas förberedande bedrifvande,
och är det således angeläget att detta mål kunde ju förr
desto hellre afgöras.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då den skyndande
beskaffenheten af detta mål är nogsamt bekant, så vågar jag
hemställa, om icke propostn måtte blifva den, att nämnda
utlåt, finge föredragas näst efter det som i dag är st ii I d t
främst på föredraga.listan. Det kunde nemi. hända, att öfverläggningarne
angtde folkundervisningen droge ut äfven
öfver nästa plenum, hvarigenom dröjsmålet med behandlingen
af det utlåt., Hr Lefrén omförmält, blefve alltför stort.
Hr Lefre'n: Såvida Pv. o. Ad skulle tillåta en sådan
åtgärd, som den siste talaren föreslagit, samt Pir Frih. o.
Landtm, icke anser sig förhindrad att en sådan propos. meddela,
så vore jag dermed särdeles belåten. Målet är enkelt,
tillstyrkt af StatsUtsk., och torde icke möta särdeles motstånd,
icke heller gifva anledn. alt tala om surpris när helst
det företages.
Pir Frih. o. Landtm, yttrade, att det visserligen icke
kunde mola något hinder alt ställa StatsUtskts utlät. N:o
421 främst på föredraga.listan till nästa plenum; alt ställa
det fram på listan lill föredragning i denna dagens plenum
kunde visserligen R. o. Ad. äfven besluta, om Ståndet så
funne nödigt, men Hr Landtm, fick likväl fästa uppmärksamheten
på det praejudicat, som deraf kunde uppkomma,
och de olägenheter, som kunde blifva en följd, vid ett annat
tillfälle, deraf om mål kunde framflyttas och omedelbarligen
företagas, då de personer, som måhända ämnade och
kunde lemna Ståndet tjenliga upplysningar rör:de det förekommande
ämnet, i förväntan att målet sednare förekomme,
ännu icke vore tillstädes. Hr Landtm, ansåg sig således först
böra underställa Ståndet det förslag, Hr Lefren först framställt,
om R. o. Ad. ansåg, att StatsUtskts utlåt. N:o 42>
borde sättas främst på föredraga.listan till nästa plenum,
såvida icke något mål, som under delta plenum blifvit föredraget
till öfverläggning, då ännu funnes oafslutadl, i hvilket
fall utlåt. JN:o 4at borde komma näst efter sistnämnda
mål.
Bifölls.
Lades på bordet StatsUtskrs utlåt. N:o 4’1, i anledn. af
motion om understöd för de brandskudade uti staden Falkenberg.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Som detta mern. också är
af en skyndande egenskap, hvilket R. o. Ad. torde finna, dä
det ur fråga om ett barmhertighetsverk, eller understöd till
I 30
Den 10 Februari f. m.
den olyckliga staden Falkenberg, vågar jag hemställa att
detsamma måtte uppföras på listan näst efter det mål, öfver
hvars föredragning R. o. Ad. nyss beslutat.
R. o. Ad. beslöt att detta mål skulle till nästa plenum
sättas främst på föredraga.listan näst efter StatsXJtsk:s utlåt.
N:o 421.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af en ledamot i
livartdera af nedannämnda Utskott; och befunnos hafva blifvit
utsedde till ledamot i
Allm. Besvärs- och Ekon. Utskottet:
N:o 1768. Hr Schmiterlöw, fullm. Hr Ribbing, Arvid,
efter N:o 99. Frih. Hamilton, Hugo;
Riddar busUtskottet:
N:o 363. Frih. Coijet, fullm. Hr Coijet, Julius,
efter N:o 1721. Hr Ingelotz, Carl Wilhelm.
Upplästes lill justering R. o. Ad:s prot.utdr. rörtde Ståndets
beslut öfver Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktns
utlåt. N:o 28, i anledn. af gjorda anmärka- vid Utsk:ns betänk.
N:o 3, ang:de grunderna och villkoren för hemmansklyfning
samt afsöndring af jord eller andra lägenheter från
hemman.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Det
prot.utdr., som blifvit godkändt öfver R. o. Ad:s beslut i
den för landet så vigtiga frågan om hemmansklyfning och
jordafsöndring, innefattar 9 punkter, i hvilka R. o. Ad. varit
af annan tanke och beslutat annorlunda än hvad Utsktns
förslag innehåller. Jag har mig bekant, att från PresteSt.
ankommit en inbjudning att instämma i dess beslut i några
punkter af samma fråga, men hemställer alt en inbjudning
till MedStånden måtte göras, att de måtte instämma i det
beslut, som R. o. Ad., efter en mycket långvarig och noggrann
pröfning af Utsktns förslag, fattat.
Frill. Cederström, Jacob: Att föreslå en inbjudning
till de öfriga Stånden, under det att PresteSt. gjort en inbjudning
i samma fråga till R. o. Ad., synes hafva bort
fästat den siste talarens uppmärksamhet derpå, att det är
vigtig! att detta mål blir i grundlagsenlig ordning afgjordt,
d. v. s. att Utsk. får inkomma med jemkningsförslag, på det
att Stånden slutligen må komma till samma beslut, vare sig
genom jemkning eller genom målets afgörande i förstärkt
Utsk.; men att gå denna ordning i förväg, vore att än vidare
försöka att få författningen förstörd helt och hållet,
och eli afslag på en sådan inbjudning i förväg, skulle lägga
hinder i vägen för ett jemkningsförslag ifrån Utskottet. Jag
af
-
Den 10 Februari f. m.
111
afstyrker inbjudningen oel) begär att prot.uldr. helt enkelt
måtte få afgå såsom underrättelse om hvad R. o. Ad. i ämnet
beslutat.
Ilr von Hohenhausen* Med den sista värda talaren
hyser jag ej samma tanke om målets beskaffenhet. Det båticke
som en lagfråga blifvit öfverlemnadt lill Ständerna,
utan på deras begäran har en comité blifvit nedsatt, oell
denna comites betänk, har nflemnats till Ständerna och
blifvit behandladt af Utsktn. Det har således icke gatt i
den vanliga form, sorn ett lagförslag i ett ekonomiskt ämne,
hvilket Konungen beslutar att behandla gemensamt med
Ständerna, utan det är i anledn. af Ständeroes vid en föregide
riksdag framställda önskan, alt en Undersökning måtte
göras, som en comité varit nedsatt, och dess betänk,
bar, utan något Regeringens eller Högsta Domstolens yttrande,
blifvit öfverlemnadt till Ständerna. Jag tror således
tift det skulle hafva sin nytta med sig, alt i en fråga, som
är af ekonomisk beskaffenhet, kunna på förhand förena de
särskildta Ståndens olika åsigter.
Hr Rosenblad, Bernh.: Det är visserligen sannt, att
om hvarje Stånd fattar beslut i ett ämne, men dessa de särskildta
Ståndens beslut äro olika sins emellan, så, om sammanjemkning
icke förut skett, skall slutligen en sammanjetnkning
försökas af det Utsk., soln beredt ärendet; men
då jag tior att R. o. Ad. är lika oforhindradt som PresteSt.
att uppmana sina MedStänder alt förena sig om hvad
R. o. Ad. har funnit vara lämpligt, är jag af den tanke att
frågan örn en inbjudning ifrån delta Stånd både kan och
bör komma Under profning. Hvad sjelfva (örslaget beträffar,
så erkänner jag, hvad angar jemkningar i afseende å 2 cap.
deruti, mig icke vara i tillfälle att bedomina huruvida sådana
äro lämpliga eller icke, emedan jag Val- hindrad att
deltaga i Öfverläggningen derom; men hvad i Cap. 2 och 3
§§:na vidkommer, så äro jemkningar i afseende derå af R.
o. Ad. vidtagna, som i hög grad förbättrat betänk, och
borttagit en del af det obilliga Som vidlådde förslaget, hvarföre
jag ej kan annat än instämma i anhållan om inbjudning
till de öfriga Stånden.
Hr Frill. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
inbjuda de Öfriga Stånden till instämmande i R. o.
Ad:s beslut i anledn. af Lag-samt Allm. Besvärs-och Ekon.-  Utskrns utlåt. N:o 28.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg ingen
inbjudning i detta afseende böra äga rum.
Ropades äfven ja och nej.
Uppå derefter förnyad propos. till antagande af Hr von
20 H. 16
12a
Den 10 F e lir ti a r i f. m.
Idohenhausens förslag, beslöt R. o. Ad. den yrkade inbjudningen
till de öfriga RiksSbn.
Sedan detta beslut blifvit uti det upplästa prot.utdr.
tillagdt, blef prot.utdr. af R. o. Ad. godkändt.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag tager mig fri
beten
väcka en ny motion, men hvilken jag hoppas icke
skall föranleda någon slags ventilation i afseende på dess
remitterande. Det har förekommit mig, att den mer än
vanligt starka kölden ar en under riksdagen inträffad händelse,
som skulle kunna gifva anledn. till den hemställan
hos Hr Frih. o. Landtm, och R. o. Ad., huruvida det ej
kunde synas lämpligt att vakten utanför Riddarhussalen
under den starka kölden kunde indragas, och alt, då, enligt
Ridd.Ordnts föreskrift, de personer som vilja inträda
i salen böra uppvisa sina polletter för vakthafvande underofficeraren,
denne kunde få sig en plats anvisad innanföre
dörren. På denna min vördsamma motion anhåller jag om
Hr Frih. o. Landtmrs proposition.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag får underställa R. o.
Ad. den modification i Gr. Anckarsvärds motion, alt R. o.
Ad. måtte förse vakten utanför dörren lill Riddarhussalen
med vaktpelsar. Så förfar R. Sirs Bank mot de poster, som
stå vid bancohuset, och jag tror att detta icke är ett olämpligt
sätt att bevara Kronans manskap mot kylan.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Medgifvande att kylan
nu är ovanlig i anseende dertill att vi icke på länge haft
stränga vintrar, anser jag likväl det gjorda förslaget böra
underkännas, på det att åtminstone en så stor del af arméen,
som möjligt, må vara van alt tjenstgöra utan tulubber.
Hr Edenh jelin, Gillis: Jag förenar mig visserligen
med Gr. Anckarsvärd derom, att vakten gerna kan vara
borta, men anhåller att den ej må indragas för kylans skull,
icke heller att några pelsar må anskaffas, ty på detta sätt
blir armeen förklemad.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade alt, om ban rätt fattat
Gr. Anckarsvärds mening, så hade den varit, alt vakten vid
ingången till Riddarhussalen skulle indragas på det sätt, att
underofficeren, för hvilken, enligt Ridd.Ordn., polletterna
böra vid inträdet i Riddarhussalen uppvisas, skulle erhålla
sin plats inne i salen vid dörren, och alt den öfriga delen
af vakten skulle indragas.
Frih. Cederström, Jaeob: Då frågan rörer Rid
darhuset
enskildt, och ett tillägg till motionen jemväl är
gjordt om vaktens förseende med pelsar, torde den enklaste
åtgärden vara att remittera frågan tili Ridd.Utskottet.
Den 10 februari f. m. 12J
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. an
såg
den väckta frågan böra remitteras till Ridd.Utskottet.
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Om fråga är att förändra
nu gällande föreskrifter, så lärer det icke vara lämpligt
att afgöra sådant annorlunda än på det vanliga sältet.
Alt här tvista om vakten skall hafva pelsar eller icke, om
underofficeren för vakten skall stå innan- eller utanför dörren,
länder endast till att onödigtvis upptaga tiden för
ögonblicket, hvadan jag, till en början, begär att motionen
inåtle blifva hvilande på bordet.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att den begärda
bordläggningen icke kunde förvägras.
Gr. Anckarsvärd: Då den af mig väckla motionen
väcker motstånd, så, för att befria R. o. Ad. från en ytter
ligare
öfverläggning om ett, i min tanke, så enkelt ämne,
återkallar jag hellre min motion.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då Gr. Anckarsvärd
återkallat sin framställning, R. o. Ad. torde finna att frågan
för delta tillfälle borde förfalla.
Ropades ja.
Till pröfning företogs StatsUlskrs den 27 sisth Januari
och den 6 dennes på bordet lagda utlåt. N:o /\i6, i anledn.
af erhållna återremisser å utlåt. N:o 337.
Hr Nordensköld, Otto Gustaf: Vid förra riksdagen
beslöto R. .St. en und. skrifvelse till K. M., med begäran
att Convoj-coinmissariatet måtte upphöra, och alt allt
hvad som tillhörde detta embetsverk skulle öfverflyttas på
Commerce-collan. Vid denna riksdag åter föreslår StatsUtsk.
att Ständerne skola till Konungen ingå med en und.
skrifvelse, hvaruti skall begäras alt nämnda K. collegium
icke skall öfvertaga commissariatets angelägenheter, utan
att i stället ett nytt embetsverk skall inrättas. Om jag häröfver
skall göra någon reflexion, så utgör en sådan motsägelse
i framställningar vid den ena och andra riksdagen en
profkarta på hvad man har att vänta när Ständerne skola
ingå i detaljregleringar eller styrelseåtgärder. Lyckligtvis
har ännu Konungen rättighet att neka vissa arrangementer
eller alt inhibera deras verkställighet. Skulle nu det embetsverk,
som StatsUtsk. önskar upprätta, vara alldeles lika
med det som finnes, så vill det synas mig som StatsUtskls
förslag mera hade afseende på att rädda Ståndens anseende,
på samma gång de söka sjelfva sakens nytta. Jag är långt ifrån
att ogilla detta tillgörande, tvertom, jag ogillar detcordialt,
men beklagar endast djupt att det skall beliöfvas. Jag anhåller
nu att det må tillåtas mig visa, att det embetsverk,
hvars inrättande StatsUtsk. föreslår, är alldeles lika med det
D«n 10 Februari f. m.
sorn linnes, ty i betänk. N:o 33y säger Utsk.: ”utom Svenska
Statsministern för utrikes ärendena och Norrska Statsministern,
skall embetsverket bestå af högst 4 ledamöter,
utsedde bland personer, tillhörande håda nationerna, till ett
antal af hvardera, som stöde i jemförlig! förhållande till
båda Rikenas bidrag, samt att K. M., efter anställd undersökning
ang:de förhållandet emellan begge nationernas handel
och sjöfart på Medelhafvet samt behof af öfriga hittills
nied convojmedlen bestridda utgifter af unionel beskaffenhet,
täcktes till Norriges Rikes Storthing aflåta nåd. propos.
om ett i man derefter Inmpadt bidrag af statsmedlen.” Uti
sitta perioden liar Utsk. önskat att Norrige skulle bidraga
till convojcassan, förmodligen efter de Norrska fartygens lästetal,
fast ej så enkelt uttryckt. Troligtvis går icke Norrmannen
in på delta förhållande; haji skall säga: J håfven
samma rätt som vi, tillvägabringeii J en mot eder folkmängd
svarande så stor handel, som vi, eller en större om J kunnen,
så komma vi i parile med hvarandra,
Sorn StatsUtsk. föreslagit, skulle det nya embetsverket
bestå af 4 ledamöter utom den Svenska och Norrska Statsministern:
huru mångå af dessa skola vara Norrmän, och
huru manga Svenskar? Skall detta antal rättas efter det
bidrag Norrige till convojcassan lemnar, så är detta bidrag
icke så stort det borde vara, och följaktligen skulle ej fullt
en Norrman i verket inrymmas. Skall antalet bestämmas
efter de båda Rikenas folkmängd, så har Sverige 3 millioner
och Norrige i million menniskor. Proportionen är då
sorn 3 tjll i ; följaktligen bör ej mer än en Norrman vara
ledamot af det föreslagna verket. Nu linnes redan, enligt
StatsUtskts egen uppgift, alt af fyra, en Norrman är ledamot
af' Gonvojcommissarialet; således blir det nya verket i
den delen lika med det nuvarande. Beträffande ordförandeskapet
i det nya embetsverket, skulle det tillkomma både
den Svenska Utrikes Statsministern och den Norrska Statsministern:
jag tror ej att ett sådant alternerande med chefsbefattningen
går an; ty jag fruktar alt nationen skall ej
tycka om att Statsministern sitter i ett redogörande embetsverk
som ordförande, och sedan med portföljen under armen
föredrager inför Konungen; och för öfrigt tror jag att
(vänne Statsministrar inom ett och samma verk skulle vara
likasom tviinne stormaster på ett skepp, hvilket ej är lämpligt,
— ärendena skola lida derpå. Bet rättaste torde vara
att blott en ordför tinnes, sora af Konungen utnämnes, han
må nu vara Svensk eller Norrman; och så torde äfven blifva
förhållandet ifall det nya embetsverket skulle blifva inrättadt,
hvadan detsamma äfven i detta hänseende blefve
det gamla likt. Som ett ytterligare bevis på att det af StatsUtsk.
föreslagna nya embetsverket blefve enahanda med det
nuvar., torde jag få anföra att kostnaden för detsamma nu
utgör 6,5[O r:dr, då deremot den blifvande kostnaden ej
D e n 10 F c I) i ti u t' i f. rn.
koni me att nedsattas till mer uti 6ooo r:dr, således endast
en minskning af 5to r:dr, hvaraf R. o. Ad. afven loide inse
ali reformen ej måtte blifva särdeles ingripande. Om
man således nödvändigt vill förskaffa sig ett nytt embetsverk,
så kunde man lämpligen anse nuvar. Con vojcommissuriat
från början af i8:ji såsom ett nytt embetsverk, hvilket
uppstått på askan af det gamla, som utträdt ultimo I)ecembris
1840, hvadan således deri punkten torde anses öfverflödig.
Uti nästa punkt har StatsUtsk. sagt alt intägten till
förmån för handels- och sjöfartsfonden skall vara lika slör
som den för det närvar. Lefin nes, ty i betänk. JNto 416 heter
det: ”ali afgiften till handels- och sjöfartsfonden, ifrån
och med nästkommande år 1842, till nu stadgadt belopp
kommer att intill nästa riksdag tillsammans nied lullmedlen
uppbäras oell lill statsverket ingå.” Här är således föreslaget,
alt summan, som ingär nu, skall blifva densamma, hvadan
ock äfven denna punkt synes öfverflödig och bör afslås.
Jag anhåller nu alt få sammanslå och genomgå de öfriga
punkterna i Utsk:s utlåt, i ett sammanhang, emedan de
icke kunna hvar för sig afgöras, och först omnämna slutsumman
å de utgifter, som af handels- och sjöfartsfonden
skola bestridas. Den utgör 218,020 r:dr 8 sk., inberäknad
deruti en summa stor 7,641 r:dr 32 sk till expectance-löner
och pensioner, af Utsk. föreslagen all uppföras å allm. indraga.
staten; men ifrån de fonden åliggande utgifter har Utsk.
afdragit en summa, som hittills derifrån utgåll i och för
Constanlinopolitanska beskickningen af l4>720 r;dr. Jag kan
icke medgifva della, emedan, örn denna summa öfverflyttns
till ett annat håll, så blir följden, alt Norrmännen skola undandraga
sig att i sin mån bidraga lill denna utgift, hvilken
jag anser unionel. Dessutom har SlatsUtsk. uteslutit från
fondens utgifter bidraget till en ny slussbyggnads utförande
för coinmunication mellan Mälaren oell Saltsjön, 20,000 r:dr,
samt till Trollhätte canal och slussverks ombyggnad 60,000
r:dr. När jag lägger dessa summor af 14,720, 20,000 och
60,000 till dea af Utsk. föreslagna utgiftssumman af 218,525
r:dr 8 sk., så blir 313,245 r:dr 8 sk. den summa, som handels-
och sjöfartsfonden egentligen behöfver för sina utgifter;
men enligt Convojcommissariatets egen af StalsUtsk.
meddelade uppgift hafva dess utbetalningar årligen bestigit
sig lill 3i2,38i r.‘dr 4° Häraf synes alt StatsUtsk, alldeles
icke varit njuggt, ty förslaget visar nära 1000 r:dr
mera än hvad Convojcommissariatet uppgifvit. Jag anser
likväl att Gonstantinopolitanska beskickningskostnaden, såsom
varande af unionel beskaffenhet, och anslagen till södra
slussen och Troflhälte-canalen, såsom verkligen ägande sammanhang
med handel och sjöfart, må få qvarstå på denna
fond. Antager jag då Convojcommissariatets summa 31 2,381
Den 10 Februari f. ra
i-:>Ir 4o sk. som utgångspunkt, så bör denna summa naturligen
delas i tvänne Imfvuddelar, eller sådana utgifter som
iiro af unionel beskaffenhet, oell sådana^ som ensamt tillhöra
Sverige. Till de förra räknar jag ordinarie utgifter, inberäknad
den af StatsUtsk. uteslutna aflöningen för beskickningen
i Constantinopel, men utesluter deremot bidraget till
quaran tai ns-i 11 rättning en på Känsö, hvilket är en endast
Sverige tillhörande utgift. Vidare hörer till denna eathegoi
i expectance-löner och pensioner jemte brandförsäkringspremier
för consulalhusel i Tanger; hvilka ulla summor utgöra
18 >,38i r:dr 4° s^- -^e rent Svenska deremot äro qua
ranlains-inrältningskostnaden,
kostnaden för sjöexpeditioner
på längre håll, bidrag till slussbyggnaden emellan saltsjön
och Mälaren och bidraget till Trollhätte-canal, tillsammans
utgörande 127,000 r:dr eller hegge summorna sammanslagna
3i2,38i r:dr 4° sk. Innan jag går vidare, anhåller jag att
få fästa 11. o. Ad:s uppmärksamhet deruppå, att om Norrige
skall deltaga i den rent unionella utgiften i den billiga proportionen
af 3 lill r, så bör Norrige lemna sjöfartsfonden
en fjerdedel af i85,38i r:dr 4 s^- eller 48,345 r:dr 22 sk.;
inen när nu, enligt SlatsUtskts uppgift, Norrige endast bidrager
med 37,081 r:dr 16 sk. btco, så är dess tillskott
9,262 rtdr 6 sk. mindre än det borde vara, ehuru jag då ej
fästat afseende på de 45,000 rtdr, bestådda för längre sjöexpeditioner,
och hvarom StatsUtsk. ordar såsom vore äfven
de en Norrsk tillhörighet; ty då blefve bristen ökad
med fjerdedelen af denna sednare summa, således ej mindre
än 20,5lo rtdr.
För att kunna motsvara behofvet af 312,381 rtdr 4°
sk. uppgifver StatsUtsk. handels- och sjöfartsfondens medelinkomst
årligen till 3o4,544 rtdr, hvadan en verklig brist
finnes af 7,847 rtdr 4° sk., till hvars betäckande det Norrska
tillskottet 37,083 rtdr förefinnes, som lemnar en summa utöfver
bristen af 29,235 rtdr, tillgänglig för extra behof antingen
till sjöexpeditioner, resor och undersökningar i och
för handeln, eller skänker gifna i rätter stund, och hvaruppå
StatsUtsk. ej varit betänkt, men som äro af högsta behofvet
påkallade. 29,000 rtdr eller omkring 10,000 rtdr
Hamb. btco är väl det aldra minsta, som kan afses för de
båda brödrarikenas handelsrelationer.
I följd af allt hvad jag nu anfört anhåller jag vördsammast,
att, med afslag af StatsUlskts betänktn N:is 337
och 4'6, R. o. Ad. förklarar, det uppbördssättet och förvaltningen
af handels- och sjöfartsfonden böra, liksom afgifterna
dertill, förblifva oförändrade.
Hr Rosenblad, Bernh.: Efter det sakrika yttrande,
som Hr Nordensköld nu afgifvit, och den vidlyftiga discussion,
som föreföll då denna fråga förra gången förevar, skall
jag blifva ganska kort. Jag vill endast återkalla i R. o. Adts
Den io Februari f. m.
127
minne, ali della betänk, egentligen afser lie särskilda saker,
nemi. först eli förundrad organisation utaf den nuvar. förvaltningen
af handels- och sjöfartsfonden och de ärenden,
som af C011 vojcommissaiintet behandlas; för det andra dispositionen
af de inflytande medlen, oell slutligen den högst
betydliga förändringen att uppföra tillgångar och utgifter
på Svenska riksslalen. Hvad organisationen beträffar, så har
Hr Nordensköld redan visat huru föga förändring i sjelfva
verket Liefve en följd af Utskis förslag, men i afseende på
formen, vill jag fästa Ståndets uppmärksamhet på det oformliga
och olämpliga deruti. Man ser tydligen hvad som legat
till grund för delta organisationsförsök, nemi. att taga
första steget lill den colleginla inrättningens upphörande oell
till en godtycklig förvandling af vara nuvar. Statsråder eller
depart.chefer till special-administratörer, — en sak, som är
stridande mot grundlagen, hvilken bjuder alt Statsrådets ledamöter
icke få jemte sina statsrådsembeten innehafva andra
allmänna embeten. Här föreslås alt Utrikes Statsministern
skall blifva chef för ett embetsverk och sysselsättas
med caleulerande och utminuterande af delta verks inkomster
och utgifter, då man likväl bort erinra sig att Utrikes
Statsministerns göromål malte varn alt förvalta Rikets yttre
ärenden med afseende å främmande makter, och att han således
ej kari annorlunda än som bisak egna sin uppmärksamhet
åt det ifrågavar. embetsverkets styrelse, hvadan, då
man vill reorganisera, det torde finnas orätt alt sätta honom
lill chef för ett verk, hvars ändamål är så v i g t i g t som skyddande
af tvänne Rikens handel och sjöfart. Utsk. föreslår
Ständerna att hos Konungen anmäla den önskan, alt Konungen
mätte anbefalla inrättandet af ett nytt embetsverk,
hvilket Utsk. ansett böra bestå, utom Svenska Statsministern
för utrikes ärendena och Norrska Statsministern, af högst
fyra ledamöter, utsedde bland personer, tillhörande båda
nationerna, till ett antal af hvardera, som stöde i jemförligt
förhållande lill båda Rikenas bidrag. Hr Nordensköld har
redan fästat uppmärksamhet på den högst besynnerliga
organisationen af ett embetsverk, sorn skulle äga 2:ne Statsministrar
i spetsen för sig; och lätt torde man inse, att det
icke kan vara tjenligt att i ett embetsverk finnas tvänne
presidenter; ty otvifvelaktig! skall den omständigheten icke
föranleda till enhet i ärendenas behandling. Fördelningen
de båda nationerna emellan af de 4 ledamöter, som skola
finnas i verket, blir något kinkig; ty ledamöternes antal
ifrån livartdera Riket skall stå i förhållande till Rikenas bidrag
lill convojcassan. Då det föreslås att afgiflerna till
handels- och. sjöfartsfonden, inberäknadt Norriges bidrag,
skola upptagas lill 326,000 rtdr, och det förenäronda bidraget
ifrån Norrige blott utgör 37,08a rtdr 16 sk. eller ungefär
ytdel af det hela; så skulle följaktligen Norrige med £:del
D e ii 10 Februari f. m.
af 4 eller med J:dels ledamot få delinga i förvaltningen och
styrelsen af verket.
Jag öfvergår nu till den nodra delen af iimnet, el ler den
som rörer dispositionen. I afseende derå har Ulsk., nied
minskning af den disposition, som Konungen iinda ifrån
1720-talet ansetts behöfva öfver demi 1 inrättning och verkligen
ägt, och som ansetts vara af den vigt alt efler 180g
elt creditiv varit disponibelt för extraordinära utgifter, tillintetgjort
den förmåga Konungen ägt alt kunna använda fondens
tillgångar för sådana behof som icke kunnat förutses, hvilket
dock är så högst nödvändigt, om ej man vill att vår frakthandel
skall alldeles gå under; och Utsk. har derjemte föl bisett behofvet
af löns anslående ål en consul i Rio de Janeiro, en ort
som är högst vigtig för vår handel, och der vi behöfva en
agent, sorn icke tillika är köpman och sålunda ej sätt.s i
collision mellan egna intressen och det lands, hvilka lian är
tillsatt att bevaka. Medel böra således finnas, dem Konungen
må äga att disponera för oförutsedda behof; ty eljest
skall handeln komma att lida vida mer än de några tusen
r:dr, som statsverket möjligen skulle komma alt ethalia i
besparade inkomster.
Redan förut h 11' jag fästat uppmärksamheten på det
oformliga, att som Sveriges tillgångar uppföra icke allenast
hvad Sverige till handels- och sjöfartsfonden bidrager, utan
jemväl lnad Norrige dertill lemnar, men att deiemot för
Svenska utgifter uppföra allt på Svenska riksstaten. Detta
tonle icke utan Norrska Storthingets begifvande gå an; det
torde icke gå an, säger jag, att bland Utgifter å Svenska
riksstaten uppföra utgifter, gemensamma för begge Rikena,
särdeles med det anspråk, som man framställt om oinskränkt
rättighet att Sveriges Ständer i allo, äfven i de minsta detaljer,
må äga alt bedomina hvartill dessa utgifter skola användas
; ty derigeuom skall icke blott i form utan äfven i
sak Norrige blifva skattskyIdigt under Sverige. Skola uteslutande
Sveriges StatsUtsk., Sveriges Ständer och dess förstärkta
SlalsUtsk. bestämma huru dessa gemensamma göromål
skola förvaltas, då behöfvas ej några unionella comiteer
eller något Norrskt Storthing, och jag tror ej att detta är
ett prof på den aktning man är skyldig Brödrariket.
På grund så väl häraf som af hvad Hr Nordensköld
anfort, förenar jag mig i hans anhållan om afslag å Utsklnä
betänk. Nlis 017 och /^\6 samt att R. o. Ad. måtte förklara
det uppbördssätlet och förvaltningen af handels- och sjöfartsfonden,
äfvensom afgifterna dertill, böra förblifva oförändrade.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: StatsUtskts
framställning och förslag till förändrad organisation af uppbördssättet
och förvaltningen af handels- och sjöfartsfonden
ut
-
Den 10 Februari f. iii.
129
Utgår ifrån den enkla mening att införa större lätthet och
enkelhet i statsbesty ret. Man har nemi. icke ansett det varn
ändamålsenligt att innehålla 10 proc. af tulluppbörden
för alt använda dessa to proc. till handelns och sjöfartens
behof, ilian enklare alt tulluppbörden ingår till statsverket
helt och hållet, och att deremot de utgifer, som erfordras,
erhålla sin post på illgiftSstalen Att bibehålla i vårt statsbestyr
en mängd särskilda cassör, som hafva sina särskilda
inkomster, sin särskilda redovisning och särskilda utgifter,
måste i längden komma att medföra mer eller mindre oreda
i vår statsförvaltning, och det är hufvudföremålet att förekomma
delta och att omsider kunna öfvergå till enkla förvaltningsgrundsatser,
hvilka föranledt det förslag, som Sta!s—
Utsk. här framställt. Om man specielt vill betrakta följderna
af Utsk:s reglering och följderna af förslagets motståndares,
så finner man att utan något bestämdt ändamål
en summa af icke mindre än 107.47.4 t'-dr 4° sk. skulle ingå
till handels- och sjöfartsfonden och således blifva en
fullkomligt onyttig tillgång, då deremot nämnda summa, i
händelse StatsUlskts förslag antages, koumie att öka inkomstbudgeten
och möjligen åstadkomma en nedsättning i statsutgifterna.
I afseende på sjelfva principen kan jag icke vidare
yttra något annat, än att ilen är särdeles enkel och lättfattlig
för en livar, som aldrig så litel vill fästa uppmärksamhet
dervid»
Emot förslaget hafva tvänne talare framställt anmärkmr,
hvilka lill största delen förut blifvit upptagna och vederlagda
i Utskis förslag; de hafva nemi. sagt, att det icke vore ändamålsenligt
att organisera ett embetsverk med tvänne Statsministrar
som ordförande!': hvad den omständigheten angår,
att det icke skulle vara lämpligt att en Statsminister vore
ordför. i ett förvaltande verk, så kan jag för min del icke
instämma i en sådan åsigt; ty om detta skulle vara ett steg
till förändring af vår Collegiala styrelseform, är jag dock
fullt öfvertygad alt det skulle vara ganska lyckligt om en
gång i framtiden våra Statsministrar erhöllo ett mera direct
inflytande på ärendenas gång än nu; och något grundlagsvidrigt
eller något stridande emot hittills öfliga förmer tror
jag icke heller förefinnes i förslaget, enär jag vill påminna
mig att Just Statsministern varit ordför. i K. Mts nedre Just.-  revision, hvadan StalsUtskts förslag i denna del icke torde
förtjena det klander, sorn man gjort sig den mödan alt mot
detsamma anföra* Angtde förslaget rörtde en hel annan organisation
af det nu befintliga s. k. Convojcommissariatet,
så vågar jag påstå att betänk, tvifvelsutan vaiit ofullständigt,
0111 icke Utsk. yttrat sig 0111 den möjliga förändring i
organisationen deraf, som borde uppkomma i följd af ett
sådant förslag. Grunden till den mening Utsk. framställt
ligger, som det kan synas för hvar och en, r aktning för
20 H. 17
Den 10 Februari f. m.
jemlikheten emellan de begge nationer, som bidraga lill sjöfartsfonden.
Hr Rosenblad bar behagat draga en alldeles orimlig
slutsats af Utsk:s förslag, alt ledamöteriles antal i Convojcommissariatet
eller det nya embetsverket borde bestå af
Svenska acil Norrska män i jemförlig! förhållande till de
begge ländernas bidrag, då han trott, att Utsk. dermed haft
den mening, sorn skulle detta antal genom bråkräkning utfinnas.
Jag upptager icke delta Hr Prosenblads påhitt såsom
varande förtjent af någon vederläggning, utan blott för att
karakterisera halten och egenskapen af lians anmärknrr äfven
emot andra delar af TJtskrs förslag. Han har vidare
sagt, att Utsk. förbisett behofvel af en consuls anställande
i Rio de Janeiro: derpå får jag svara, att i den uppgift å
af Convojcommissariatet bestridda utgifter, som Utsk. fått
emottaga, och som legat till grund för Utsk:s förslag, bar
denna consulsplats alldeles icke varit upptagen. Med anledn.
af den värde ledamotens ifrågavar. anmärka, (år jag deremot
fästa så väl bans som Ståndets uppmärksamhet derpå,
att i betänk, finnes en punkt, sorn föreslår att hela den summa,
som finnes uppförd lill aflöning för consuler, skall betraktas
som ett reservanslag, hvarmed således bristen på aflöning
till en å en eller annan ort behöflig befunnen consul
kan fyllas. Det skulle dessutom högligen förundra mig,
om den värde talaren, Hr Rosenblad, som sjelf framställt
förslag till en helt annan indelning af consulsdistricten och
som vill indraga consulerne i Odessa, Alexandria, samt på
ganska goda grunder ansett consulers anställande vara obehöfligt
i Tripoli och på flera andra ställen, icke skulle finna
helt naturligt att föreslå dessa uppkommande tillgångars
användande på mera nyttiga föremål. Samme värde talare
har i dag förnyat sin förut gjorda anmärkn., att det vore
olämpligt att på Sveriges stat upptaga ett anslag, som Ji 11 —
flutit Svenska statscassan genom bidrag från Norrige: StatsUtsk.
har likväl bevisat, att detta upptagande på Sveriges
stat af det Norrska bidraget vore oundvikligt och följde som
ett absolut corollarium af den princip, som Utsk. antagit;
men då StatsQtsk. yttrat, att Norrska statsverket icke är
förhindradt att i sin utgiftsbudget behandla saken på samma
sätt och anse hela Svenska bidraget, ifall Norrska Storthinget
så skulle finna för godt, som ett unionelt bidrag och
upplaga detsamma på sin riksstat, så skulle jag föreställa
mig att reciprocitets-förhållandet är iakttaget, och att af den
omständigheten anledn. icke är för handen att underkänna
Ulsk:s förslag. Jag får således för min del anhålla om propos.
till bifall å Utsk:s betänk, och uther mig att få fästa
R. o. Ad:s uppmärksamhet på, att, enär Utsk. föreslagit att
på utgiftsstaten uppföra alla de utgifter, som hittills utgått
af handels- och sjöfartsfonden, då äfven mätte tagas i betraktande
de särskilda anvisningar, som Konungen, i öfver
-
Den 10 Februari f. m.
ensstiiramelse med Ständernes skrifvelse vid förra riksdagen
disponerat på handels- och sjöfartsfonden, genom beräkning
af de besparingar, som finnas å denna fond; ty eljest skall
man blott bereda sig en liggande behållning af 100,000 r:dr
utan något bestämdt ändamål, då deremot denna besparing,
om den får öka inkomstberäkningen, sätter nationen i tillfälle
att se statsutgifterna förminskade. Jag vet att ganska
många ledamöter finnas, sorn tro, att om utgifterne för
handels- och sjöfartsfonden, likasom alla andra utgifter, i
stället att bestridas, och i stället att inkomsten förvaltas i
små cassör, öfverflyttas på Staten, skall det derigenom kunna
hända att tillgången för behofvens fyllande skall blifva
mindre och Ständernes anslag blifva mera otillräckliga; men
jag fäster uppmärksamheten på huru lätt det är för Ständerna
att nedsätta afgifterna till handels- och sjöfartsfonden.
I resultatet blir saken densamma, och en sådan utväg
har af Ständerna redan blifvit vidtagen.
Med den öfvertygelse, som jag nämnt att vissa ledamöter
hysa, vinnes ingenting annat, än alt man aflägsnar den
tidpunkt när statsbestyret kan förenklas. Jag anhåller om
bifall å Ulsk:s förslag.
Hr Rosenblad: För att icke synas hafva exponerat
mig att hafva framställt olika saker, så vill jag, i anledn.
af den siste talarens yttrande om ett förslag, som af mig är
framlagdt, angtde ej mindre aflöning till consuler i allmänhet
än ock ang:de vissa consnlsbefattningars upphörande, härmedelst
erinra, att nämnda förslag blott var framstäldt förslagsvis,
utan alt afse behofvet under en hel annan reglering,
nemi. en sådan, som afsåg flera vigtiga platsers indragning.
Derjemte får jag erinra, att, fastän jag yttrat den öfvertygelse
att en mängd consulsplatser kunde indragas, funnes
likväl andra, som ovillkorligen, så framt Svenska handeln
icke skall lida alltför mycket, måste ställas på bestämd
aflöning, ibland hvilka jag nu blott vill nämna consulsplatsen
i Helsingör.
T afseende på hvad som blifvit anfördt till försvar
derför att Norriges bidrag må uppföras på den Sven
ska
budgeten, torde ej behöfvas mer än fästa uppmärksamheten
på hvilket samelsurium skall uppkomma, i händelse
Utsk:s förslag i denna del bifölls och t. ex. Sverige beslöt
den eller den åtgärden men Norrige för sitt bidrag en helt
annan. Hvilketdera beslutet skulle efterlefvas, antingen Norriges
eller Sveriges?
Under åberopande i öfrigt af hvad jag förut yttrat, förnyar
jag min anhållan om propos. på afslag å betänkandet.
Hr von Troil, Emil: Ifrån detta ärendes första
handläggning inom StatsUtsk;s utgifts-afdelning, af hvilken
jag på den liden hade äran vara ledamot, har jag gillat de
grundsatser, hvarpå förevar, förslag hvilar, och erkänner att
»32
Deu 10 Februari f. m.
jag i denna åsigt fått en ganska betydlig förstärkning efter
afhörandet af svagheten uti de inkast, som mot förslaget
framställts. De finnas som högligen önska förslagets förkastande,
det kan man märka; men att de hafva svårt
att bevisa riktigheten af en sådan åtgärd, kan inhemtas
deraf, att de tillgripa en sådan utväg, som att låtsa icke
förstå hvad som är ganska begripligt — låtsa tro, att då
man föreslår alt ledamölernes antal i ett collegialt embetsverk
skall ställas i förhållande till det ifrån det ena eller
andra landet lemnade pecuniära bidraget, detta förhållande
skall så noggrannt iakttagas, att det skall uträknas i brutna
tal och således en del af en person tagas ifrån det ena eller
andra Riket. Att sådana inkast icke förtjena någon särskild
vederläggning, torde hvarje lill begreppet oförvillad och oparlisk
man lätt inse. Nära nog af samina beskaffenhet
är det inkast, som man äfvenledes funnit sig befogad framställa,
att ingen skilnad skulle kunna upptäckas emellan det
föreslagna nya embetsverket och det nu befintliga. Vore förhållandet
verkligen sådant, så vore åtminstone förändringen
oskyldig, och den vore o-kadlig, om den icke medförde något
nytt; men i rak motsats härtill vågar jag påslå, att förändringen
är ganska väsendtlig. Den hufvudsakliga omständigheten,
hvaruti det nya vei ket skulle skilja sig från det
gamla, består derutinnan att detsamma blefve ett gemensamt
embetsverk för båda Rikena, hvilket icke är fallet med Convojcommissariatet,
som helt och hållet står under Svenska
Regeringen, ehuru en Norrman är upptagen som ledamot
deruti, Den andra omständigheten är den, att det nya embetsverket
icke skulle hafva befattning med andra ärenden,
än dem, som för de begge förenade Rikena äro gemensamma.
Att, som nu fallet är med Convojcommissariatet, det
skall finnas ett embetsverk, som ur en enda cassa anslår
medel, dels till sådana ändamål som till skyddande af Sveriges
och Norriges gemensamma handel, dels till aflöning åt
dessa båda Rikens gemensamma handelsombud, dels ock till
sådana företag, med hvilka det ena Riket icke har det ringaste
att skaffa, såsom ombyggnaden af en sluss i det ena
Rikets hufvudstad och ombyggnaden af en canal, som blott
löper genom det ena Riket, —- att detta, säger jag, utgör
ett non plus ultra af oreda, torde en hvar inse, som ett
ögonblick opartiskt betraktar förhållandet. Utom denna oreda,
uppstår äfven deraf för Sverige enskildt den menliga
följd, att Norrige till de gemensamma utgifterna icke bidrager
på något sätt i ett förhållande, jemförligt med hvad det
borde gifva, och att någon förändring icke kan häruti förväntas,
förrän Norrige får den andel i förvaltningen, som
detsamma rättvisligen och bi 11 ig t v is tillkommer. En åtgärd
är således föreslagen, som på en gång länder till beredande
af Sveriges fördel i afseende på inkomster och utgifter, och
som länder att visa, alt, i afseende på förhållandet till Brö
-
D c n 10 Februari f. in.
tl ra landel, räller inom Svenska Representationen ingen annan
hansia än billighetens, En ledamot har ansett alt Nori igés bidrag
till handelns skyddande icke borde vara större än hvad
sorn svarar emot Norriges folkmängds förhållande till den
Svenska: jag kan för min del icke uppfatta saken så, ty här
är icke meningen alt skydda den folkmängd, som trampar
jorden hemma i fäderneslandet, utan tvertom alt skydda de
fartyg, som utgått till långt aflägsna farvatten; och det lärer
val vara fartygens antals förhållande de hegge länderna
emellan, som bör bestämma de ömsesidiga bidragen. Vidare
har man anmärkt, att de uppgifna anslagen äro för k nappa:
om så är förhållandet, så vore det en omständighet, som
särskildt kunde lättas. Jag vågar dock tro att detta icke
är fallet. Om också anvisning till lön åt en consul i Rio
de Janeiro blifvit förbisedd, förmodar jag att det linnes fullkomlig
tillgång att kunna aflöna en consul derstädes genom
de besparingar, som kunna göras i utgifter för consuler på
andra oi ter. Man kan lätt finna, att de utgifter, för hvilka
Convojcoinmissariatet först inrättades, nemi. för handelns
skyddande mot Barbareskstaterna, icke blifvit så förminskade,'
som det kunnat låta sig göra sedan i83o, efter det förhållande
som då inträdt, till följd af den Fransyska occupationeo
af Algier, och att således genom en möjlig ytterligare
förminskning i desamma en tillgång finnes för andra
behof. En annan invändning, som vid förstå påseendet synes
hufva skäl för sig, är den, alt utgifterna endast blifvit
beräknade för de årliga behofven, och att inga medel skulle
finnas disponibla för sådana nödvändiga ändamål, som icke
på förhand kunna beräknas. Vore förhållandet verkligen
sådant att inga medel funnos disponibla, då skulle äfven jag
mycket tveka alt gifva min röst åt förslaget; men förhållandet
är icke så. Til! Konungens disposition anslås vid
hvarje riksdag creditiver, och det är just creditiver, som
böra finnas för utgifter af detta slag. Att anslå årliga bidrag
till utgifter, som man icke vet hvarken när de inträffa
eller huru stora de äro när de förekomma, tror jag icke
vara förenligt med en god statsreglering. Att deremot för
dylika behof lemna en viss rund summa, af hvilken Reger;n,
då så finnes nödigt, kan använda hvad söm erfordras, är
den enkla utväg, som tillförene blifvit använd och som låter
tillämpa sig äfven här. Jag röstar för bifall till Utsktns
förslag.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag gillar alldeles
den grundsats, sorn Frih. Sprengtporten framställt, alt man
bör, sfi vidt möjligt är, sammanhålla statsverkets utgifter
och icke fördela deni på särskilda cassör. Men jag anser
denna grundsats icke vara tillämplig på andra cassör än dem,
som tillhöra Sveriges rike allena. Då förhållandet deremot
är sådant, som med Convojeommissariatels cassa, att dess in*
13 4
Den io Februari f. ra.
koraster härleda sig ifrån tvänne särskildta riken, så skulle
jag, på grund af de skäl som blifvit anförda, tro, att fonden
är af beskaffenhet att aldrig kunna med Svenska statsverket
så införlifvas som StatsUtsk. föreslagit, med mindre
de begge lunderne så införlifvades med hvarannan, som Svea
och Götha Riken numera äro. Man har uppgifvit, att på
den föreslagna förändringen skulle nian vinna en årlig besparing
af 100,000 r:dr. Hr Nordensköld har redan visat,
att det icke kan ske, utan att medel för nödiga utgifter
skola komma att brista.
Det torde måhända trötta R. o. Ad. alt böra siffror
upprepas ånyo, men för bättre minnes skull, och på det
att man må hafva så mycket bättre tillfälle till jemförelse,
torde det tillåtas mig alt upplaga förhållandet, som det för
närvar, befinnes. Handels- och sjöfartsfondens medel å io
proc. å inlörselstullen, beräknade för Sverige allena, upptagas
till b:co r:dr 320,ooo. —
Bidraget ifrån No.irige, i5,ooo species, eller „ 4D>000-
Räntor å utlånta medel, omkring  8,ooo. —
b:co r:dr 368,ooo. —
Nuvarande utgifter årligen:
Fredssumman till Marocco, 20,000 piaster, eller
b:co r:dr 53,333: 16.
Consulaterne på Barbaresk-kusten . . . . „ 37,333: 16.
Beskickningen i Constantinopel „ i5,ooo. —
Consulaten utom Barbaresk-kusten . ... „ 80,333: 16.
Anslag för sjöexpeditioner till handelns skydd „ 45,ooo. —
Qvarantaines-inrätlningen vid Känsö, aflönin
gar,
pensioner, omkostnader m. m. . . . „ 20,000. —-
Anslag för Trollhätte-canals ombyggnad . . „ 60,000. —
D:o för slussen i Stockholm „ 20,000. —-
Summa b:co r:dr 33t,ooo. —
och således endast en behållning af 87,000 r:dr.
Ang:de det nya embetsverkets organisation hafva olika
meningar blifvit yttrade. Då denna fråga förra gången här
afhandlades, hade jag äran fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på olämpligheten att inrätta det embetsverk, som StatsUtsk.
föreslagit. Då förhållandet är, som redan blifvit upplyst,
att Norrige icke bidrager med mera än | af det hela; så är
det klart, ehvad man deremot må anföra, att, derest man
icke organiserar ett embetsverk af 9 ledamöter, så kan icke
en hel Norrman belöpa sig på Norriges andel, och alt följaktligen
den anmärkn., som Hr Rosenblad gjort, är ganska
riktig. Hvad beträffar förslaget alt i det nya embetsverket
insätta tvänne Statsministrar, så lärer man försl finna, att
jfall jemlikhet skall äga rum, så böra väl desse embetsmän,
på sätt Riksacten omtalar, vexla om i ordförandeskapet hvarannan
vecka eller månad. Eljest och om ordför. skall väl
-
D«n 10 Februari f. ra.
i35
jas oell pluralileten är knapp, kan det vara ovisst hvem sorn
blir ord för., den ene eller den andre. Man lärer väl finna,
att en sådan organisation icke går an. Vill man åter antaga
det förslaget, att ledamöterne af de tvänne folken skola
förhålla sig till hvarannan i antal, såsom ländernes olika
bidrag förhålla sig lill hvarandra, sä vore det väl mera
skäl alt först börja med att låta Norrmännen gifva mera
penningar, och sedan öka antaleL af deras ledamöter, än
att först inkalla flera Norrska ledamöter och sedan vänta på
mera penningars erhållande. En talare har förklarat det
vara olämpligt att af medel, som vore gemensamma för
begge Rikena, tillåta utgifter för slussombyggnader och canalgräfningar
i det ena Riket eller Sverige. Men man bör
först räkna efter, huruvida icke Norrige åtnjutit sin ^ af
bidraget till de utgifter, som göras för consuler och till andra
gemensamma ändamål. Befinnes det att den -^:de!en
utgått föi' gemensamma behof, så lärer väl ingen lindra på
att Svenska folket använder sina egna medel för Svenska
företag Här har också blifvit anmärkt, att man efter i83o
icke minskat inbetalningarna lil! Convojcommissariatet i samma
förhållande som vederbort, eller efter som utgiflerne
blifvit förminskade, sedan Algier nämnda år intogs af Fransmännen.
Jag skall hafva äran upplysa om den förminskning,
sorn ägt ruin i dessa afgifter. Jag kan ej uppgifva
årtalen, men min vän, Hr Rosenblad, vet dem förmodligen
och torde dermed kunna gå R. o. Ad. tillhanda. Nedsättniugen
består deri: 1:0 att afgilten, i r:dr b:co per läst, för
fartyg, försedda med s. k. Turkiska pass, upphört; 2:0 har
den förut pålagda afgiften å exportvaror blifvit borttagen;
och 3:o hor åtminstone i många fall afgiften för inkommande
varor blifvit minskad, genom hennes bestämmande
till 10 proc. af införselstullen och haus nedsättning
å flera artiklar.— Sedan jag nu haft äran att till Hrr Nordenskölds
och Rosenblads anmärknrr emot Utsk:s betänk,
lägga dessa upplysningar, så torde det bero på samtlige ledamöters
af R. o. Ad. omdöme, och icke blott på mine
värde motståndares, att afgöra, antingen svagheten är på
deras sida eiler på min. — Jag instämmer i Hr Nordenskölds
anhållan om propos. till afslag å Utsk:s betänkande.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Frih. Sprengtporten: Jag kan icke finna annat, än
alt den utredning af sifferförhållandena, som Hr von Hartmansdorff
nyss framställt, fullkomligen ådagalägger riktigheten
af den calcul, som StatsUtsk. lagt lill grund för sitt
förslag. Hr von Hartmansdorff börjar med att erkänna ett
öfverskott af 37,000 r:dr, men inberäkna!’ bland Commissariatets
nuvnr. utgifter 2:ne poster, som icke äro obetydliga ,
men som ej finnas i StatsUtsk:s utgiftsförslag upptagna, nemi.
i3G
Den 10 Februari f. m.
anslagen lill Trollliiitle-canals ombyggnad 60,000 samt ombyggnaden
af slussen bär i Slockholm 20,000, tillsammans
80,000 r:dr. Det är icke derföre alt StatsUtsk. föi bisett
behofvet af dessa utgifter, som äro anvisade, men Sia IS—
Utsk. har icke trott det vara nödigt att anvisa desamma
för längre lid än lill nästa riksdag, dä tillgångar linnas på
Convojcommissariateis behållningar,- hvarföre man icke heller
ansell sig behöfva upptaga dem i utgiftsslalen. Såvida
denna grund lur bibehållas, som synes vara fullkomligt riktig,
uppkommer ingen minskning; snarare skulle man, efter
Hr von Hartmansdorlfs utredning, komma dertill, att det
finnes öfverskott; men skälet hvarföre icke detta öfverskott
finnes, är, att anslaget till beskickningen i Constantinopel
blott är en räkenskapsform , ty statsverket hålles af Convojcommissariatet
tillhanda den summa, som utgår till nämnda
beskickning. Jag medgifver att det alltid möler svårighet
att reglera unionella förhållanden, men della hindrar icke
alt de unionella förb illaudenn mäste regleras på det bästa
och rättvisaste sättet de förenade nationerna emellan. Att
ett embetsverk kan, under sådana speciella förhållanden, äga
2.'ne ordförande!', är visst icke omöjligt, icke heller oformligt,
hvarpå jag för öfrigt skulle kunna citera exempel; de
begge ordföranderne kunde i ordförandeskapet alternera qvartalsvis,
eller huru man behagar, blott att reciprocitets-förhållandet
iakltages. För att bevisa det svårigheten att på
ett nöjaktigt sätt reda detta icke bör sökas så mycket i bristen
hos detta förslag utan fast mer i frågans invecklade
beskaffenhet, anhåller jag alt få Hista uppmärksamheten på
det sätt, hvarpå de Norrska diplomatiska ärendena föredragas
inför Konungen. De föredragas nemi., som jag tror,
af Svenska Statsministern för utrikes ärendena, ehuru den
Norrska Statsministern skall vara tillstädes. Huruvida dessa
Norrska diplomatiska ärenden må anses föredragna af en
Svensk eller Norrman, tillåter jag mig icke alt så noga bedomina;
men det är nog för att bevisa, att då man skall
reglera unionella förhållanden, häfver sådant sig icke alltid
så lätt. Jag fortfar att yrka bifall till Utskts förslag.
Hr von Troil: Innan R. o. Ad. går att domma om
svagheten eller styrkan af de skäl och motskäl, sorn blifvit
anförda å ömse sidor, anhåller jag att få upptaga tvänne af
de satser, som Hr von Hartmansdorff framställt till vederläggning
af dem, som länka olika med honom.
Han anförde, att örn man undersöker huru mycket af
convojcassans utgifter, som blifvit tillegnade de båda Rakenäs
gemensamma behof, och huru mycket som blifvit användt
för Sverige enskildt, så skulle man finna alt Norrige
fullt ut bekommit hvad detsamma bort tillkomma. Denna
sats är framställd till vederläggning af den utaf mig
ytt
-
Den 10 Februari t. m.
yttrade, att det vore ett non plus ultra af oredighet i organisotonsväg,
att under en och samma förvaltning och i en
och samma cassa sammanblanda medel, som dels tillhörde
de förenade Rikena och dels blott det ena af desamma.
Jag hemställer, om denna af Ur von Hartmansdorff yttrade
sats vederlägger detta mitt påstående, oell 0111 man kan uppgifva
någonting mera oredigt i fråga 0111 organisation, än
det förhållande, som nu äger rum med omnämnda cassa.
Om en köpman, eller hvilken annan person som helst, som
är delägare i eli bolag, skulle företaga sig att i en cassa
sammanblanda de medel, som skola användas för bolagets
gemensamma utgifter, med dem sorn för hans enskildta hushåll
vore af nöden; 0111 han i en och samma bok skulle
sammanblanda dessa särskildta utgifter, — vore icke delta
en ytterlighet af oreda, som den yngste contorsskrifvare genast
skall varseblifva och inse; och att det verkligen är en
oreda lärer icke kunna bestridas derföre, att, vid slutlig
omföring af bokslutet, man kan visa, att livar och en erhållit
hvad honom bort tillkomma. Det är nemi. en hel
annan sak, huruvida medlen användas rättvist eller icke, eller
huruvida organisationen af förvaltningen är sådan, alt
en rättvis fördelning både är lätt alt åstadkomma och lätt
att inse af dem sorn skola controllera densamma.
Vidare yttrade jag, ali de utgifter som convojcassan bestrider
i och för skyddandet af de förenade Rikenas handel
mot Barbaresk-stalerna på norra Afrikanska kusten, efter
i83o och den Fransyska oceupationen af Algier, icke blifvit
så förminskade som de kunnat i anseende till de förändrade
förhållanden, som inträffat på sagda kust. Till vederläggning
häraf är anfördt, att Konungen förminskat convojcassans
inkomster. Det torde vara något, som icke hörer
dit. Om convojcassans inkomsttitlar blifvit förminskade,
utan att i dess utgifter vidtagits någon motsvarande nedsättning,
så bevisar det ingenting annat, än att uppbörden på
hvarje särskild återstående titel ökat sig, ty eljest lärer ej
något kunnat eftergifvas. Oaktadt Algier, efter Fransmännens
occupation deraf, upphört alt vara en röfvarestat, samt
Tunis och Tripolis äfven blifvit nödsakade att afstå från
sjörölvareyrket, fortfar likväl Sverige att underhålla handelsagenter
å sistnämnda orter med samma dyrhet sorn tillförene.
Jag tror att en betydlig nedsättning i utgifterna
för desamma med mycken lätthet skulle kunna tillvägabringas
ulan all våda för sjöfarten, och att derigenom mer än
tillräckliga medel skulle blifva tillgängliga till aflöning åt
en consul i Rio de Janeiro.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Hufvudsaken synes mig hvälfva
sig derom, huruvida den uuvar. styrelsen är bättre eller
sänne, än den som blifvit föreslagen, ty dispositionen af
20 H. 18
i38
Dcu io Februari f. m.
medlen, om t. ex. anslag till canaler böra göras eller ej,
är en särskild fråga. Hufvudfrågan är nu endast den: är
styrelsen sådan, alt den bör förändras eller ej? I detta afseende
förekommer mig, såsom det förslag, hvilket StatsUtsk.
uppgifvit, bar både sina fördelar och sina brister. Då
största delen af föremålen för denna styrelse rörer uniondlla
förhållanden, så bör också styrelsen vara sammansatt på eli
dermed öfverensstämmande sätt. Detta liar StatsUtsk. sökt
åstadkomma, och det är onekligt, att styrelsen, efter Utsk:s
förslag, mera skulle exprimera en unionel styrelse, än den
som nu finnes. Likväl, på sätt söm äfven bär blifvit visadt,
saknar ej den nuvar. styrelsen sin karakter i detta hänseende,
då nemi. en Norrman deltager deri. Å andra sidan
synes den nu föreslagna styrelsen äfven äga en olägenhet,
som icke blifvit håfven, nemi. den, att den nya styrelsen
skulle äga tvänne ordförande. Naturligtvis skulle det ej vara
uppmuntrande för den Norrska nationen, 0111 Svenska
Statsministern vore ordför. elier tvertom. Man har sagt,
alt de kunde byta om alt vara ordför., men ett sådant
ombyte skulle i min tanke ej vara nyttigt för det förvaltande
verket sjelft. Jag känner äfven några få administrativa
verk i Sverige, hvilka verkligen för närvar, vid vissa
tillfällen hafva tvänne ordför.; men jag tror, att de röra sig
ovigt, och att det ej bör vara typen för en styrelse att hafva
tvänne ordförande. Om det äfven vore en fördel, att
den Norrska Statsministern infördes i styrelsen, så tror jag
likväl, alt den olägenhet, jag nyss omnämnde, vore ännu
större; hvarföre jag är mera böjd att bibehålla den nuvar.
styrelsen, än att antaga flen som StatsUtsk. föreslagit.
Hvad angår de särskilda utgifter, som bär varit ifråga,
så är för det första beräkningen olika gjord af de ledamöter,
som yttrat sig derom, och för det andra synes mig, alt
då frågan om medlens disposition ej ingår i det förslag, som
StatsUtsk. här afgifvit, och Utsk. ej kan lemna några motiver
för algörandet, huruvida Utsk:s förslag lill styrelse är godt
eller ej, så kan jag ej inse att denna fråga verkar på hufvudsakens
afgörande. Då den Norrska nationen till denna
fond skattar en så ringa summa, i jemförelse med den Svenska,
så synes det nvig att Norrska nationens intressen 3ro
tillräckligt bevakade derigenom, att en Norrman deltager i
styrelsen; och i händelse icke så vore, så skulle jag tro att
en anmärkn. borde komma ifrån Norrska nationen, och ej
ifrån Svenska Representationen. Således verkar denna omständighet
ej i min tanke till någon förändring, då den ej
blifvit framställd af Norrska nationen. Man säger, att det
är oredigt att hafva två slags medel under en och samma
förvaltning, nemi. deni, som tillhöra begge Staterna gemensamt,
och sådana som blott tillhöra Sverige. Någon rättelse
derutinnan vore måhända af nöden; men jag måste likväl
säga, att 0111 äfven de mest olikartade medel förvaltas af
Dan i o F e b r ti a v i f. m.
samma verk, så böra de likväl genom särskilda räkningar
kunna, utan någon slags oreda, disponeras och redovisas; ty
föras inkomster och utgifter så, som de böra föras, så kunna
ej, oaktadt de uro af olika slag, några olägenheter deraf
uppkomma.
Äfven jag har väntat, så vidt jag känner förhållandena,
alt betydligen minskade utgifter sedan 3o år bort äga rum;
men äfven den frågan, huruvida dessa besparingar blifvit
gjorda eller ej, kan ej ingå i pröfningen af SlatsUtskts ifråga
var. utlåtande. Den egentliga vinsten af delta förslag,
som man sagt skulle bestå i en större grad af enkelhet, synes
mig ej ernås, utan förhållandena tyckas mig snarare
derigenom blifva mera invecklade.
På dessa grunder kan jag ej förena mig med dem, som
önska bifall till StatsUtsk:s förslag, ehuru jag för min del
tror, att en bättre administration än den närvar, måste i
framtiden åstadkommas. Härvid får jag äfven förklara, att
jag ej kan inse någon vinst af en sådan ministerstyrelses införande,
som detta förslag tyckes åsyfta; åtminstone tror
jag, att om vi vore ense derom, att våra collegier borde
ställas omedelbart under ministrarna, hvarom jag ej nu vill
yttra mig, så borde ej början göras med Convojcommissariatet,
utan med collegierna; man då detta ämne ej nu är
föremål för vår öfverläggning, så inskränker jag mig lill
alt instämma med dem, som yrkat afslag å Utsk:s betänkande.
Hr Rosenblad: Ehuru den befrielse ifrån, eller förminskning
uti utgifter lill norra Afrika, som ägt rum sedan
Frankrike intagit Algier och afslutat traetaterna med Tripolis
och Tunis, icke egentligen hörer till sjelfva saken, så,
på det att icke underlåtandet att svara må räknas till svaghet,
anhåller jag alt få yttra några ord med anledn. af hvad
derom härstädes blifvit anfördt, ehuru jag ej har någon annan
källa, än de tryckta handlingarna; ty jag är ingalunda
medlem af Convojcommissariatet. Jag får först fästa uppmärksamheten
derpå, att det måtte vara högst betydliga besparingar
gjorda. När jag läser StatsUtskts recit öfver utgifterna
efter deras fordna förhållande, så ser jag under artikeln
ordinarie utgifter, att den årliga fredssumman till
Marocco stigit till 20,000 piaster, då deremot de extra utgifterna
för consulaten i Marocco, Tunis och Tripolis ej
uppgått till mera än 7,353 r:dr 16 sk., om jag deri upptager
de extra utgifterna för presenter; men att icke consulaterna
i Tripolis och Tunis, oaktadt de inträffade fredliga
förhållanden, kunnat indragas, torde ur ganska gilltiga skäl
kunna bevisas af den beskaffenhet, som nu äger rum i dessa
stater. Beherrskare!! i Tunis kallas ännu en Turkisk Pascha,
och han respecterar ej freden längre än han är tvungen.
Der behöfves en ständig uppmärksamhet på de för
-
D • n 10 Februari f. m.
hållanden, sora inom d.essa stater äga rum. Jag tror att det
skulle vara ett mycket svårt misstag, om man upphörde alt
hafva Svenska agenter i Tunis och Tripolis, och alla andra
makter, som förut derstädes haft agenter, hafva äfven sedermera
bibehållit dem, ehuru troligtvis betydliga nedsattningar
kunnat göras i deras afgifter, derigenom att de kunna
bespara sina presenter. En värd talare har påstått alt nuvar.
organisation af Convojcommissariatet är non plus ultra af oredighet,
derföre alt detta verk äger att behandla ärenden, hvilka
dels äro antingen Svenska eller Norrska och dels röra begge
Rikena gemensamt, och lian har uppmanat sina motståndare
att uppgifva något, som vore mera oredigt. Jag anhåller
att få uppgifva ett exempel derpå, och det är just Utskts
eget förslag till behandling af dessa ärenden. Utan att omnämna
den oreda, som otvifvelaktig! skulle uppstå genom
de tvänne presidenter, som skulle finnas i det verk, hvilket
boide behandla dessa ärenden; så hemställer jag, huruvida
icke en vida större oredighet skulle uppstå, om, på sätt Utsk.
föreslagit, Sveriges Rikes Ständer uppförde i sin budget
samtliga inkomsterna för dessa unionella förhållanden (äfven
de ifrån Norrige) och samtliga utgifterna. Om då äfven
Norrige skulle begagna samma rättighet, att i sin budget
uppföra samtliga inkomster och utgifter, men det dervid
hände, att de begge Riksförsamlingarna fattade olika beslut
i afseende på summorna, så tror jag, att detta skulle leda
till mycket större oredighet i organisationen, än som förefinnes
uti det hittills varande Convojcommissariatet.
Hr von Troil: Den siste värde ledamotens framställning
vill jag endast med några få ord besvara. Hans första
bevis öfver oredan af den organisation Utsk. föreslagit
gick derpå ut, att det ej vore lämpligt att samma verk ha
de
två presidenter. Jag medger, att det ej är bra att organisera
ett verk med två presidenter, men jag måste fästa
uppmärksamheten derpå, att ett sådant förslag aldrig blifvit
framstäldt af Utsk., utan just af Utskts vedersakare.
I Ulsk:s förslag säges endast, att begge Rikenas Statsministrar
skola vara ledamöter, men der namnes hvarken alt
den ene eller andre af dem skall vara ordför.; ty Utsk. har
föreställt sig, att bestämmandet af ordför.platsen vore en
sådan detalj, hvarmed Regertn ganska lätt skulle komma till
rätta. Således finner man att denna invändning afser ett
förhållande, hvilket ej finnes i det förslag, som klandras.
[Ivad åter angår, att liela bidraget lill det embetsverk,
som kommer att ersätta Convojcommissariatet, skulle upptagas
i Svenska budgeten, så är detta en räkenskapsfrnga,
hvilken jag anser vara af ganska liten vigt; ty om Sverige
upplager i sin budget hela den gemensamma inkomsten och
såsom ersättning räknar bland sina inkomster hvad Norrige
lemnar, så blir resultatet detsamma. Likväl vill jag med
-
Den io Februari f. ra.
gifva, alt man framdeles, för större redighets skull, bör antaga
elt annat beräkningssätt, och förändringen i denna del
blifver då ganska lätt och skulle äfven möjligen kunna åstadkommas
nu genast; men jag tror ej, att det har någon
olägenhet med sig, att låta räkenskaperna tills vidare gå på
del sätt, som Utsk. föreslagit.
Frih. Sprengtporten: En värd talare har ansett
hufvudfrågan vara organisationen af ifrågavar. verk. Jag
(liber mig alt få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derå, att
hufvudfrågan snarare bör anses vara den, huruvida Svenska
folket skall för obestämda föremål till nästa riksdag skatta
5oo,ooo r:dr årligen, för att användas till handelns och sjöfartens
befrämjande, d. v. s. om den summa af 200,000 r:dr,
som redan finnes, skall ytterligare ökas med 5oo,ooo r:dr,
hvarigenom en summa af 700,000 r:dr skulle komma att utgå
till R. St:s nästa sammanträde, såvida det ej skulle kunna
åläggas Riksg.cont., sedan på stat blifvit uppförda alla
slags utgifter för handeln och sjöfarten, att använda någon
liten del af handels- och sjöfartsfonden. Alt dervid måste
möta svårigheter, dömmer jag deraf, att ehuru K. M. har
haft handels- och sjöfartsfonden till sin disposition, så har
man ej funnit den behöfva användas till några andra åtgärder
för handelns och sjöfartens bästa, än tillsättning af några
nya consnler ; men i samma mån, sorn dessa
nya consuler blifvit tillsatta, i samma mån minskas de
ras
göromål. Utvägar tyckas ej saknas att kunna göra en
omreglering af consulsdistricten. Den största svårighet, som
möter, under antagande af det förslag, som Hr Rosenblad
framställt, ali alltid bibehålla det nu var. förhållandet, är att
verkligen kunna tänka sig något sätt, huru den sålunda tillskapade
fonden skulle kunna användas, och jag erkänner
öppet, att om Ur Rosenblad, som visserligen äger djupa commerciella
insigter, hade kunnat här nämna något enda sätt,
hvarpå detta öfverskott af 700,000 rtdr skulle kunna användas,
så skulle detta hafva verkat på min öfvertygelse. Alt
dessa blifvit använda, i brist på andra tillgångar, på föremål,
som äro nyttiga för landet, såsom canal- och slussverksarbeten,
finner jag hafva varit i öfverensstämmelse med R.
St:s framställningar; men då man vid denna riksdag måhända
anvisar en summa af 2,000.000 r;dr, som kommer att användas
till canalbyggnader och communicationens befrämjande
inom landet, så kan jag i sanning ej tänka mig något
sätt, hvarpå dessa penningar skola användas. Jag anser visserligen,
alt man bör anslå allt hvad som verkligen fordras
för Statens behof, men alt till alldeles obestämda föremål
anslå 700,000 r:dr, det måste jag säga, att jag ej anser vara
en fullkomligt omtänksam behandlingafStatens angelägenheter.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Sprengtporten har beräknat
en besparing af 730,000 rtdr till nästa riksdag å Convojcommissariatets
tillgångar, ifall nuvar. reglering fortfar, och
Den 10 Februari f. m.
likväl har Frih:n icke längesedan erklint, att de too,ooo
r:dr, hvilka han beräknat såsom årlig besparing, utgå. Då
försvinner ju den behållning, Frihtn uppgifvit. Jag utgår
ifrån den förutsättning, alt K. M:s beslut äger bestånd ;
Frih. Sprengtporten måste förutsätta motsatsen. Påståendet
att en del af denna beskattning skulle, såsom Frih. Sprengtporten
sagt, onödigtvis trycka Svenska folket intill nästa
riksdag, synes mig redan vara vederlagd med hvad jag förut
anfört. Jag fortfar att anhålla örn den propos., som [Jr
.Nordensköld yrkat.
Hr Rosenblad: För att undanrödja allt missförstånd
af mina åsigter i ämnet, anhåller jag, med anledn. af Frih.
Sprengtportens sista yttrande och under åberopande af hvad
jag anförde, då frågan förra gången förevar, få nämna att
orsaken hvarför jag nu oinskränkt instämt i det förslag,
som Hr Nordensköld afgifvit, alt låta förhållandena i afseende
på Convojcommissariatet orubbade förblifva sådana,
som de nu förefinnas, är den, att jag ansåg, att den förändring,
som nu åsyftas, ej borde verkställas förrän de unionella
förhållandena emellan de begge förenade Rikena i lagenlig
väg blifvit afgjorda, synnerligen då man känner att
en comité' i sådant afseende är nedsatt. När delta en gång
är gjordt, lärer K. M. framlägga både för Sveriges Ständer
oell Norriges Storthing ett förslag, som kan tillfredsställa
begge Rikenas anspråk. Då skall jag gerna instämma i borttagandet
af den förmenta oredan deruti, att samma embetsverk
behandlar Sveriges och hela Skandinaviens ärenden, om
äfven denna oreda ej är så stor, som den skulle vara, i händelse
begge Rikenas Riksförsamlingar beslöto olika om en
och samma sak. Samma orsaker, jemte det kända förhållande
att en af de betydligaste dispositioner af handels- och
sjöfartsfonden vid denna riksdag blifvit underkastad en juridisk
pröfning, som : förekommer eller åtminstone försvårar
denna frågas upptagande till öfverläggning af RiksSt:n, göra
äfven att jag anser, att man säkrast kan öfverlemna till kommande
Ständer att besluta öfver de behållningar, som vid
denna frågas slutliga utredning och styrelsens förändrade
organisation kunna uppkomma för Sverige. När detta skett,
så tror jag att Sveriges Ständer kunna tinna utvägar att till
förmån för de Svenska näringarna begagna de öfverskott,
som finnäs vid nästa riksdag, äfven ora de ej skulle vara så
stora, som Frih. Sprengtporten uppgifvit.
Frih. Sprengtporten: Det förundrar mig, alt Hr
von Hartmansdorff, som har betänk, i handen, kunnat begå
ett sådant misstag i beräkningen, som han gjort. Calculen
är ganska enkel. Sedan alla handels- och sjöfartsfondens
utgifter blifvit afräknade och uppförda i riksstaten, återslå
af fondens inkomster 107,474 1-:dr 4° s^-> hvilken summa
StatsUlsk. beräknat alt öka statsverkets inkomster, då der
-
D e ti io Februari f. m.
.43
emot de dispositioner, som K. M. redan intill nästa riksdag
å denna fond anvisat, af StatsUtsk. blifvit räknade till behållningar,
utgörande en summa af 600,000 r:dr, enligt den
calcul, sorn finnes i Utsk:s betänk, och kan af en livar controlleras.
Hr Nordensköld: Jag anhåller endast att få uppta
ga
några amnärknlr, som blifvit gjorda. Kanske har R. o.
Ad. så mycket följt med ärendena, att de observerat, att om
äfven Norrmannen såsom nation och individ är redlig och
aktningsvärd, så är han likväl nationell något tyckmycken.
Till följe deraf tror jag att Regerin verkligen skulle få svårt
att genomdrifva Norriges billiga deltagande i handels- och
sjöfartsfonden, 0111 Ständerne upptaga och afhandla Norriges
deltagande och antaga deras tillskott som ingående i Sveriges
budget.
En ledamot har funnit fel deruti, att jag ej ansåg lämpligt
att begagna begge nationernas lästetal såsom en lämplig
norm för båda nationernas deltagande i handels- och sjöfartsfonden.
Delta fägnar mig mycket, jag är glad att höra något
annat omtalas än den absoluta likbeten. Om likväl lästetalet
som delningsnorm torde anses för mycket, skall man
snarare anse min, eller folkmängden, tagen sorn princip för
delningen, för så myckel både riktigare och lämpligare. Jag
ber R. o. Ad. komma ihåg, huru svårt det är för Regenn
att för hvarje, äfven smärre behof, gå lill credilivet och öppna
detsamma; jag fruktar att i sådant fall Statsråden vid
hvarje kommande riksdag skulle ställas till rälla enligt 106
och 107 §§:na Reg.F:n. Jag tror det sålunda vara lämpligare
att lill Regerius disposition lemna penningar till skyddande
af de begge Rikenas handelsförhållanden.
Man har funnit fel deruti, att handels- och sjöfartsfonden
blifvit emplojerad till rent Svenska utgifter, men
detta har skett enligt förra Ständers beslut; penningar skola
nu tagas någorstädes, blott så att det fortsatt sker på handels-
och sjöfartsfonden, som således bör bibehållas vid sina
hittills ägande intrader. — Man bar sagt, alt man kunde
minska consulernes på Barbariska kusten löner. Hr Rosenblad
har väl besvarat detta; jag vill endast tillägga, att om
vår flagga vunne mycken credit på Medelhafvet, så skulle lätteligen
hända, att, om man tillställde att från något af dessa,
ännu alltid till sjöröfveri böjda nästen något Svenskt handelsfartyg
uppbringades, ingen utländsk consul då stod lill
reds att afhjelpa saken och bidraga lill vår flaggas helgd,
men hellre hjelpa att discreditera den. Det är derföre nödvändigt
att der hafva aktade män så lönade att de kunna
hålla vår nation i den respect, som behöfves för att skydda
vår handel.
En annan värd ledamot har kommit i mycket bryderi,
huru de besparingar, som finnas, borde begagnas. En del
>44
Den io Februari f. ui.
af dessa besparingar tror jag hafva uppkommit af besparade
sjöexpeditionsmedel, en annan del kan kanske behöfvas till
bestridande af ytterligare kostnader för lungre sjöexpeditioner,
och dessutom vore det lyckligt om någon del deraf
kunde användas för alt uppmuntra Svenska industriföretag.
Det vore äfven lyckligt för vår bandel, om vi kunde få deltaga
i iivalfiskfångsten, hvilket för landet vore en stor förmån,
och då vore det val om Reger:n bade medel i händerna
för att -tillvägabringa en sådan industri, som, om den
äfven kostar betydligt de första åren, likväl otvifveluktigt
skulle för landet blifva högst förmånlig och vinstgifvande.
Jag måste således fortfara att yrka den propos., som jag i
början af discussionen begärde, och anhåller att R. o. Ad.
ville densamma bifalla.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUlskis utlåt. N:o 4*6-
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna alt nej
öfverrösta! ja.
Hr Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
antaga den mening, som i motsats emot Utsk:s förslag
blifvit yrkad, att nemi. R. o. Ad., med afslag å StatsUtskts
utlåt:n N:is 33/ och 4<6> mätte förklara, det uppbördssättet
och förvaltningen af liandels- och sjöfartsfonden böra,
likasom afgifterna dertill, förblifva oförändrade.
Bifölls.
Hr L a ge r h j e I m t Jag hemställer, om det må anses
stridande emot formen, att en del af StatsUtskts betänk, nu
antages, nemi. den om en und. skrifvelse lill K M-, med anhållan
att K. M. täcktes till Norriges Rikes Storthing aflåta
nåd. propos. om ett i mån häraf lämpadt bidrag afstatsmedel.
Naturligtvis kan en sådan hemställan ske i sammanhang
med det beslut, som R. o. Ad. nu fattat.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om den mening,
som Hr Lagerhjelm nu framställt, blifvit under discussionen
anförd, skulle i Hr Landtnäs tanke intet hinder mött för
R. o. Ad. att kunna, jemte det beslut, som redan blifvit fattadt,
eller afslag å betänk, i sin helhet, antaga Utskts förslag
i den del, hvarom Hr Lagerhjelm talat; men då detta icke
skett, hemställde Hr Landtm, till Hr Lagerhjelm sjelf, om
han icke fann att det var emot formen att nu, sedan öfverläggningen
vore fulländad, till pröfning underställa Ståndet
ett förslag, som icke under discussionen vore framstäldt.
Hr La gerhjelm: Jag vill ej yrka en sådan propos.,
så framt ej någon annan ledamot finner skäl derför och anser
den formenlig och har således intet vidare att tillägga.
Å
-
Den 10 Februari f m.
Ånyo föredrogs Stats- samt Alim. Besvärs- oell Ekon -  Ulsklns den 2) sistl. Januari och den 6 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 128, i anleda, af återreruiss fi Ulsktns betänk.
JN':o 5, ronde allin, stadganden och anslag till folkundervisningens
befrämjande.
R. o. Ad. beslöt att detta mål skulle punktvis pröfvas,
och alt Ulsktns vid utlåt. Nto 128 fogade förslag dervid
skulle tjena till grund lör föredragningen.
1 ngressen.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: O111
nu denna författning, sådan den har blifvit föreslagen, skulle
antagas, sä får jag fasta R. o. Adts uppmärksamhet på Utsktns
yttrande i inom. nast framför den 1 §:n, d*r det står:
"Skulle å en eller annan ort särskilda hinder möta för tillämpningen
af de stadganden, som i nedanstående förslag linnas
utsatta, ina dessa hinder pröfvas af vederbör, embetsmyndigheter,
som äga att efter desammas beska Ilen het
medgifva de undantag från de gifna föreskrifterna, som äro
af omständigheterna påkallade.’’ Jag tror det vara nödigt,
att i stället för ordet medgifva införa orden i underdånighet
föreslå. Det kan inträffa och skall troligen ske,
att i det ena consistorium ansåg nian saken för mindre vigtig,
under det att den af ett annat ansågs mera vigtig; det
ena consistorium biföll hvad det andra vägrade. Jag tror
äfven att det vore nödvändigt i sådant fall, att församlingen
ägde rättighet att sjelf besluta i en mängd mindre vigliga
detaljer. Alt Regertn ej blir öfverlastad med en mängd
mindre frågor och bestyr, tager jag för afgjordt, när ett sådant
stadgande blir antaget, att från föredragande Statsrådet
för ecclesiastik-ärendena kommer till consistoriel'!»! en
förteckning på sådana fall, i hvilka en modifieation kan medgifvas,
och andra fall, hvilka böra särskildt underställas. Då
har man icke helt och hållet öfverlemna! åt consistoriel»;!
att afgöra saken efter deras godtfinnande. Samina förhållande
är med Konungens JBefhtde, hvilka äga att gifva anstånd
i sknldfordringsmål. Anföras deröfver besvär till Hofrätten,
så upptagas de ej. Det är of dessa orsaker som jag
föreslår, att ordet medgifva måtte utbytas till i underdånighet
föreslå.
Hr von Rosen, Georg: Om den förändring skall
göras, som den siste värde ledamoten har begärt, så tror jag
deremot å min sida alt Reger:n derigenom skulle blifva öf
O
Ö
verhopad med en mängd detaljfrågor; väl vetande att vederbör.
embetsmyndigheter måtte kunna pröfva när deras
medgifvande är af den obetydlighet, att det må ligga inom
deras område att afgöra saken eller i tind. underställa den
Reger;ns pröfning. Skulle vid hvarje § och mom , som
20 11. 1 g
» 4g
Den io Februari f. m.
denna författning innehåller, särski Idta förord nanden föranledas
af locala omständigheter för den ena eller andra trakten
eller socknen, så tror jag att detta kan ske ulan att besvära
K. M. dermed vid hvarje sådan händelse. Så tillgår det
redan med åtskilliga frågor vid consistorierna och Landsh.-  embetena. Finna socknarne skäl att klaga, så erhålla de
besvärshänvisning. Jag tror att om vi bibehålla den form,
som för dessa frågor hittills varit bruklig, hvilket öfverensstämmer
med Utsk:ns förslag, så vinnes derigenom den förmånen
att ingen rubbning i nuvar. förhållanden och administrativa
former kommer att äga rum. Jag tillstyrker således
bifall till Utsktns förslag. Måhända är ordet medgifva
alltför absolut, och kanske man kunde förändra det till
pröfva, men detta anser jag föga vigtigt.
Hr von Hohenhausen: Det är just emedan ordet
medgifva är alltför absolut, som jag föreslagit för den blifvande
skollagen den ändring härutinnan, hvilken jag nyss
framställt, och jag tror ej att den strider mot hvad som
här i första fället blifvit antaget, nemi. att locala myndigheterna,
d. v. s. consistorierna, äga rättighet att pröfva förhållandet,
utom då fråga är att undersöka huruvida församlingen
har tillgång att bestrida kostnaden för sin skola eller
ej. Jag hade nyss äran nämna att consistorierna ovillkorligen
skulle meddelas föreskrifter, hvarigenom bestämdes hvilka
medgifvanden de ägde rättighet att göra, då de deremot i
andra fall borde underställa målet K. M:s pröfning. Härigenom
tror jag alt det hinder, som den siste värde talaren
ansett skola uppstå för målets snara afgörande i detalj-frågor,
skulle blifva undanröjdt. Jag ber att herrarne måtte
lemna sin uppmärksamhet deråt, och att det således ej går
an att nyttja ett så absolut uttryck, som ordet medgifva,
hvilket jag ej finner kunna utbytas emot något annat än i
underdånighet föreslå.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag nödgas bestri
da
Hr von Hohenhausens förslag, att införa orden ”i underdånighet
föreslå.” Följden af en sådan redactionsförändring
skulle blifva, att hvarje undantag från författningen
måste underställas K. M. Om denna författning varder
antagen sådan, som hon här är föreslagen, så komma, i min
tanke, undantagen att blifva otaliga. Skulle hon blott i
vissa fall jemkas, så är det säkert att undantagen ändock
blefve ganska många. Konungens rådgifvare skulle då blifva
öfverhopade med dylika framställningar i de aldraobetydligaste
frågor. Då deras tid icke medgåfve att föredraga
dem så hastigt, som församlingarne skulle önska, så blefve
dessa otåliga öfver dröjsmålet, ifvern för den goda saken afsvalnade,
och man skadade i stället för att gagna. Dertill
kommer, alt om, på sätt Hr von Hohenhausen föreslagit,
Konungens rådgifvare skulle föreslå och K. M. bestämma
Den io Februari f. m.
*4?
hvilka frågor, som borde underställas K. M , o.b hvilka
sorn borde af de underordnade myndigheterna algöras, så
och emedan det ej är gifvet, att alla sådana tvister komma
till K. M., ja icke ens att en del af dem göra det, ty de
kunna stanna vid vederbörande myndigheters ompröfning,
skulle deremot underslällningsfrågorna åtminstone komma
till K. M:s bepvöfvande. Detta vöre alt med säkerhet draga
på sig en del af frågorna omedelbart och ändock vara
lika utsatt som eljest för äfventyret att nödgas upptaga alla
de öfriga i besvärsväg. Jag medgifver dock gerna, att ordet
medgifva är på detta stället alltför bestämdt, då det angår
underordnade myndigheter, hvilkas beslut kunna underställas
högre myndigheters pröfning, och instämmer derför i
Ur von Rosens lörslag, alt i stället för delta ord begagna
ordet pröfva, så alt det Lomme att heta: pröfva hvilka
undantag i fran de gifna föreskrifterna, sorn äro af omständigheterna
påkallade.
Hr von Hohenhausen: Genom begagnande af ut
trycket
piöfva i stället för medgifva, tror jag alt det af
mig åsyftade ändamål vinnes, och får således afstå ifrån det
förslag, som jag gjort.
Iir Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla hvad Utsk:n hemställt i ingressen till förslaget.
Ropades nej.
Ur Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade
bifalla förslaget med den förändring, Ur von Hartmansdorff
yikat, att orden medgifva de skulle utbytas
mot orden pröfva hvilka.
Hr v o 11 II a r t m ansdorff: Jag finner att i samma § redan
förut står: ”Må dessa hinder prof vas af vederbörande embetsmyndigheter.
” Vill man undvika upprepandet af detta
ord, sä kan man på det första stället sätta: må dessa hinder
sk ä rs k åd as etc.
Hr Lagergren, Anders: Utan att vilja bestrida riktigheten
..utaf Hr von Hartmansdorff^ anmärkn , skulle jag
likväl tro, alt orden pröfvas och skärskådas, och de förändringar
han tillsammans med Hr von Hohenhausen har föreslagit,
ej äro af någon betydenhet; ty jag förmodar alt han
inser, det ordet medgifva på samma gång innefattar en
pröfning. Är det åter meningen att detta ord ej på samina
gång skulle innefatta en pröfning, eller alt ordet pröfva
ej skulle innefatta rättigheten att medgifva, utan att de sökande
skullé behöfva anlita högre myndighet för att få
hvarje obetydlig förändring stadfästad, så tror jag ej att någonting
vöre med denna förändring vunnet. Det är ej för
att bestrida Hr von Hartmansdorffs förslag, eller för att bestämdt
yrka alt hans anmärkn. må förfalla, som jag säger
148
Den 10 Februari f. m.
detta, utan derföre att jag anser Hr von Barlmansdortls förslag
mindre v ig ligt.
Hr von Piosen: För att komma ifrån detta inom., får
jag föreslå, alt redaclionen förändras sålunda: må dessa hinder
understallas vederbör, embetsman etc.; då tror jag att
meningen derigenom blir fullständig.
Uppå derefter framställd propos. beslöt 1\. o. Ad. alt
bifalla UtsLsns förslag med den förändring, att orden pröfvas
af skulle utbytas emot ordet underställas, oell orden
medgifva de emot orden pröfva hvilka.
i :sta §: n.
Hr von Hohenhausen: I tredje moni. af denna § ar
föreslaget, att ”lärares anskaffande och fasta skolors inrättande
bör sättas i verket inom loppet af fem å,r, räknade
ifrån det författning i ämnet blifvit kungjord.” Jag tror alt
efter dessa ord borde tilläggas: derest corn pele n le sökande
till lärarebefattningarna kunna erhållas.
Jag vet visserligen, att genom detta stadgande kommer ett
undantag ifrån första mom. att äga rum, men genom ett så
allmänt stadgande, som det om skollärares anskaffande inom
fem år, skulle församlingarna riskera att laga lärare af mindre
skicklighet, hvilka församlingarna sedan finge behålla
i hela deras lifstid. Jag tager alltså för afgjordt, att detta
tilliigg blir införd). Det är af aldra största vigt att hafva
skickliga lärare, ty derforulan gagnar alltsammans till ingenting,
hvilka former man än bestämmer. Det kan ganska
lätt inträffa, alt under loppet af fem år ett tillräckligt antal
lärare ej skulle kunna anskaffas; och om man gör en
calcul öfver hvad vi ifrån lärare-seminarierna skulle kunna
vänta, så skall man finna att det blir nästan omöjligt att
inom denna tid få ett tillräckligt antal lärare. Deremot har
ingen församling, äfven om dessa ord tillkomma, rättighet
att vägra sätta skolan i gång, i händelse stiftsmyndigheten,
d. v. s. consistorium, kan säga: här håfven J competenta lärare.
Alltså tror jag det vara nödvändigt att göra detta tillägg:
derest competente sökande till lärarebefattningarna
kunna erhållas.
Hr von Rosen: Utsktn hafva ansett nödigt att bestämma
en viss tid, inom hvilken desse skollärare böra anskaffas,
på det att författningen en gång måtte komma i verksamhet.
Det tillägg, som Hr von Hohenhausen har önskat, tror jag
vore så mycket mindre lämpligt, som det nu tillhör församlingarna
att inom denna tid sjelfva medverka till erhållande
af competente sökande till skollärarebefattningarna.
Man bör icke endast afse, att en och annan af egen drift
slår sig på den vägen, ulan det bör i mili tanke tillhöra
församlingarna sjelfva, att draga försorg derom att skollärare
bilda sig, måhända inom deras eget område, och bidraga
Den 10 Februari f ra.
*49
lill deras upplysning. Det är af detta skäl, sorn åtminstone hos
mig Ulsktns åsigter i denna del gjort sig gällande. Jag tror att
med de fordringar oell anspråk, som här göra sig gällande på
skollärares hildning, kunna skollärare ganska val finnas inom
fem år ifrån den dag då denna författning blifvit kungjord.
Finnas de ej inom feni år, så finnas de tj inom tio. En
termin måste bestämmas, inom hvilken församlingarna
må kunna ombesörja det materiella af skolornas inrättande
och skada sig skollärare, skickliga för ändamålet. Dertill
anser jag fem års tid vara tillräcklig, och på sådan grund
tillstyrker jag att detta morn. mätte blifva anlaget.
llr Ribbing, Arvid: Då anledningen, hvarför jag
anmält mig, egentligen var att begära en viss ordning för
föredragningssältet, sä är det kanske orätt, att jag inlåter
mig i något yttrande om den fråga, sorn nu är å bane. Jag
tror mig likväl kunna göra det, då jag helt kort instämmer
i hvad Hr von Hohenhausen anfört, och derefter yrkar att
föredragningen måtte ske i ordning momentvis. Vi ii ro redan
på tredje inom., måhända kunna vi nu också afgöra
detta, och sedermera, om Hr Frih. o. Landtm, täckes tillåta
ett sådant föredragningssätt för denna gång, taga det första
och andra och derefter fjerde mom. under ompröfning,
hvarefter en mera bestämd nummerordning kan följas.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer i Hr von
Hohenhausens anmärkt), vid tredje mom. och önskar blott
att han ville utbyta competenta emot behöriga; men
jag bör först instämma med Hr Ribbing i anhållan att Hr
Frih. o. Landtm, läcktes tillåta, att, sedan §:n blifvit, på
sätt som nu skett, i sin helhet uppläst, vi finge öfverlägga och
besluta om hvarje mom. särskildt. I tredje mom. innefattas
ett stadgande, som jag, för min del, anser oriktigt och hvilket
egentligen hörer till andra momentet. Om nu II. o. Ad.
antager 2 morn., emot livad jag tror vara rätt, sådant som
det för närvar, är, så måste äfven det 3 mom. förblifva
oförändradt, men i annat fall icke. Jag utber mig derför,
att Hr Frih. o. Landtm, ville medgifva att vf finge 1 moni.
under öfverläggning, och dermed samtidigt det andra, emedan
de stå med hvarandra i oåtskiljelig gemenskap.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det R. o. Ad. beslutat,
att det nu föredragna utlåt, skulle punktvis föredragas;
enahanda beslut hade R. o. Ad. fattat då Ståndet nyligen
afgjorde betänk. ang:de hemmansklyfning; då skedde
pröfningen på del sältet, att en hel §, eller till och med
flera, om de med hvarandra ägde sammanhang, discuterades
gemensamt och sedan framställdes propus, på liela §:n, eller
ett moni., eller till och med delar deraf, allt efter hvad
discussionen föranledde. Hr Landtm, trodde, att della sätt
alt öfvei lägga vore afven i afseende på detta utlåt, det rät
-
i5o
Den io Februari f. m.
ta, och att discussionen kunde sträcka sig till alla de punkter,
sorn nied hvarandra ägde sammanhang, men att, när
propos. skulle göras, den måste göras särskildt på hvarje
sådan del, hvarom olika tankar uppstått.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Det af Hr von Hohenhausen
föreslagna tillägg i 3 mom. måste jag, i likhet med
Hr von Rosen, motsätta mig. Jag anser de föreslagna seminarierna
vara otillräckliga att ensamna förse alla paslorater
och socknar med hehöfligt antal lärare. Det mäste följaktligen
blifva en enskild omsorg för dessa communer att förskaffa
sig sådana, som äro fullgoda. Om det nu föreslagna
undantagsstadgandet inflyter i 3 moni., så tror jag, att församlingarnes
nit i detta fall kommer ali förminskas; åtminstone
blir detta händelsen, der de ej äro särdeles benägna
för bela undervisningsverket. Om deremot, såsom bär är
föreslaget, ovillkorligeu föreskrifves, att de böra anskaffa lärare,
finnes ej något smyghål att genom en föregifven svårighet
härvid kunna undvika sjelfva snken. Skulle det emedlertid
verkligen blifva omöjligt, så är detta icke första gången,
som ett dylikt lagbud af nödvändighet måst åsidosättas,
ty vi hafva alla sett ett dylikt förhållande äfven med de
Ijenster, som grundlagen anbefaller.
Detta blir den gifna följden, såvida saken förbjuder sig
sjelf, men icke bör man genom ett dylikt undantagsstadgande
bereda tillfälle för en illvillig commun, alt icke ställa
sig lagens föreskrifter till efterrättelse.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Åd. ansåg
föredragningen böra så tillgå, som Hr Landtm, nyss fö
reslagit.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: Ståndet inser nogsamt, på
sätt Hr von Hohenhausen anmärkt, vigten deraf, alt de bi
lare,
som erhållas, äga erforderlig skicklighet för sitt kall.
Flera vexelundervisningsskolor, som af enskilda medlemmar
eller ock genom församlingars gemensamma bidrag blifvit
stiftade, hafva gått under för brist på skickliga lärare.
Samma hinder kan äfven hädanefter inträffa och göra skada,
ej blott för ögonblicket, utan äfven för längre tid afskräcka
från nya bemödanden af församlingarna i detta
hänseende. I de länder, der folkundervisningen har kommit
vida längre, iin hos oss, användes en utmärkt omsorg
på lärares bildande. I de s. k. lärareseminarierna fordras
icke mindre än tre års studier, för att blifva skollärare.
Detta är vida öfver livad som hos oss kommer i fråga, men det
visar hvad som erfordras, innan saken kan verkställas val.
Hos oss finnes icke mindre än iy35 församlingar, der vexelundervisningsmetoden
ej begagnas, d. v. s. der det dels icke
finnes någon skola och dels ingen skola, der vexelundervis
-
Den io Februari f. m.
ningen användes. Om nn lärare skulle på fem år kunna
bildas för vexelundervisningsmetodens utöfning, så skulle 347
lärare blifva färdiga om året. Jag frågar livar dessa lärare
skola bildas, och huru ett år skulle dertill förslå. Antager
man nu, att det är likgiltigt, om .man vid undervisningen
i dessa skolor begagnar vexehjndervisningsmetoden
eller någon annan metod, så linner man af K. proposm, alt
vi hafva 17.11 församlingar, der ingen skola finnes. Om
skollärare för dessa skulle hildas pä fem år, så borrie, 242
lärare blifva färdiga om året. När vi nu hafva 12 stift, så
skulle det öfverhufvud bildas 5o lärare i hvarje stift, under
hvart oell ett af de fern åren; hvilket ingen lärer anse
möjligt. Under sådana förhållanden kan jag ej annat än
instämma med Hr von Hohenhausen i hans yrkande. Tilan
kan visserligen hysa de betänkligheter, som Hr Gripenstedt
anfört, men just för en sådan händelse anser jag de ordalag
lämpliga, hvilka Hr von Hohenhausens förslag innebär, emedan
de leda till hvad Hr Gripenstedt åsyftat, nemi. alt anstånd
må äga rum endast i den händelse, att skicklige lärare
ej kunna erhållas. Örn man ville föreställa sig, alt församlingarne
vore afvoga nog, att ej vilja anskaffa lärare, så
bör likväl förväntas alt åtskillige personer, som i alla fall
vilja egna sig åt yrket, särdeles klockare och organister,
skola af egen drift skalfa sig nödiga kunskaper för att erhålla
sådana platser. Dem kunna församlingarne ej afhålla
ifrån att infinna sig hos consistorium, och i händelse det således
finnes ett tillräckligt antal lärare, så kunna församlingarne
ej af brist derpå söka undandraga sig att inrätta
skolor.
När öfverläggningen om detta mom. är slutad, så anhåller
jag att få yttra mig om de föregående.
Hr von Rosen: Man tyckes hysa farhåga att inom
den tid, som litslen föreslagit, skicklige lärare ej skulle kunna
anskaffas. Jag vill ej orda mycket härom, men tror att
samma farhåga kan äga rum, äfven om tiden bestämmes
till 10 år. Det tillägg, som Hr von Hohenhausen bar föreslagit,
må gerna antagas. Finnes inga skollärare, så får
jag inga, det är gifvet. Jag befarar likväl, att om man
gifver denna slags latitud åt socknarna, så skall det föranleda
uppskof i skolornas organisation. Man kan möjligen
tänka sig att församlingarna ej äro intresserade af dessa
åtgärder och ställa så till alt ingen sökande till skollärarebefattningen
infinner sig. Det bör således ej bero derpå,
om någon sökande erbjuder sig, utan vara församlingarnes
åliggande att anskaffa lärare; ty annars skulle det lätteligen
kunna hända, att der ej blir någon skollärare utaf.
Det är på detta skäl jag önskar att det måtte bestämmas
någon viss tid, då skolorna ovillkorligen skola inrättas; ty
eljest befarar jag att den tid torde vara långt borta, då vi
få se dem organiserade.
i ja
Den io Februari f. m,
Hr von Hohenhausen: Jag anser vida mindre skadligt,
alt skolornas inrättande uppskjutes några ar, än att
försa tillingarne, för att- fullgöra lagen, nödgas se igenom fingren
med de skollärares egenskaper, som de antaga. Dessutom
beror det ju på församlingarna alt säga : vi äro ej i
ordning; då lärer det lydi igen finnas, att det ej är tillgäng
på lärare. Dä seminarier finnas, i Hvilka larat ne böra undervisas
och undergå examen, så hafva ju försnmlingarne i
sitt maki alt säga: vi hafva ej tillgång på lärare, och således
tror jag det tillägg jag föreslagit vara nödvändigt tilt införa.
Hr Gripenstedt: Af hvad som blifvit yttrad t k fui
jag ej finna någon anledn. alt frångå min mening det tillagget
är olämpligt. Hr von Hartmansdorff har igenom c.alculer
sökt bevisa att det ej skulle kunna bildas ett tillräckligt
antal lärare på den tid, som Utskm föreslagit. Om så
är, så faller det af sig sjelft, såsom jag en gång förut yttrat,
att inga lärare kunna anskaffas, och då behöfves ej detta
tillägg för att befria församlingarna från skyldigheten dertill.
Hvad beträffar att det vöre mindre ondt deruti 0111
skolans inrättande fördröjdes ett eller annat år, än om
oskickliga skollärare, för alt efterlefva författningen, måste
antagas, så tror jag att dröjsmålet på många ställen skulle
kunna blifva ej allenast ett och annat år, utan lill och med
ett och annat 10-tal af år, om detla får bero på socknarna
sjelfva, och då läiarne alltid böra undergå examen inför vederbör.
auctoriteler enligt fastställda kunskapsmålt, så tyckes
mig att de i intet fall borde presupponeras blifva oduglige,
utan tvertom skicklige.
Hr von Hartmansdorff: Den siste värde talaren
tilgick ifrån en grundsats, som jag i allmänhet anser vara
oriktig, nemi. den, att tvinga församlingarna att, i detta
hänseende, gå till väga emot deras egen vilja oell öfvertygelse.
Jag befarar att ifvern hos den värda talaren och
hos många andra, som nitälska för folkundervisningen, forde
föranleda motsatsen af hvad de önska. Det må tillåtas mig
att först fasta R. o. Ad:s uppmärksamhet på skilnaden mellan
K. M:s nåd. propos. och Utskms förslag. Utskln hafva föreslagit,
att i hvarje församling bör finnas minst en skollärare,
och att i hvarje pastorat bör finnas en fast skola. K.
M. säger i 5 §:n af förslaget till stadganden i detta afseende
följande: "I hvarje socken skall vara minst en lärare, som
antingen i fast skola eller ambulatoriskt meddelar undervisning,
smärre socknar dock obetaget att om en folkskola
sig förena.”
Jag anser K. M:s nåd. propos. i delta hänseende hafva
hållit den rätta medelvägen, då hon fordrat, att en skollärare
i hvarje församling måtte finnas, men öfverlemnat åt
församlingarna sjelfva att bestämma huruvida undervisningen
-
Den io Februari f. m.
i53
gen skall meddelas i fast eller omflyttande skola. Detta förhållande
anser jag böra lili författningen iakttagas, destomera
sorn lägena inom de särskilda delarna af Riket äro så olika, att
då en församling på slättlandet i Skåne eller i Östergöthland
och Westmanland utgöres af några byar inom en ringa
omkrets, hvarest en fast skola ganska väl kan äga rutil, sä äro
deremot i Norrland och Småland med flera andra skogsorter
afstånden mellan de spridda hemmanen så stora, att någon
fast skola icke kan derstädes med förmån inrättas, utan flera
läsrotar behöfvas inom samma socken. Då måste antingen
den ende läraren, som finnes, användas viss tid inom
hvarje särskild läsrole, eller också måste, på sätt här är uttryckt
i 4 morn., den nya skolan vara fast och hafva sin
egen lärare, samt derjemte särskilda lärare hållas för de aflägsnare
skoldistriclen. Dessa dubbla lärarebefattningar skulle
vålla församlingarna en större kostnad. Jag befarar dock
att den, som Utsktn bestämt till minimum, nemi. 16 tunnor
spanmål, ehuru ingalunda för stor, när man afser lärarens
behof, likväl skall anses så dryg för många församlingar af
ringa hemmantal, att de ej utan största motvilja underkasta
sig den, alt de anse undervisningsanstalten såsom en pålaga,
i stället för en välgerning, och att, om R. St:s beslut ifrån
början får ett motbjudande anseende hos menige man, så
skall verkställigheten röna liten framgång. Min hemställan
är således, att de begge första momenten sammanslås till ett
enda af följande innehåll: I hvarje socken skall vara
minst en lärare, som i flyttbar eller fast skola
meddelar undervisning; dock må t v ä n n e eller
flera socknar om en lärare sig förena, der folkmängden
är så ringa, att en lärare kan syftes enligt
bestrida undervisningen, samt localförhällandet
för öfrigt sådant medgifver. Jag får likväl
säga, alt denna förening af tvänne socknar är, såvida de ej
höra till samma pastorat, föga lämplig. Den som känner
allmogen vet ganska väl, att hvarje socken är angelägen att
utgöra ett litet helt för sig, utan alt vilja med andra nästgränsande
socknar hafva något gemensamt. Man skall således
finna, att sådana föreningar sällan lära komma att inträffa.
Men som de, i alla fall, hero på frivillig öfverenskommelse,
så bör man ej hindra dem, utan låta dem uppstå,
ifall så ske kan.
Dernäst förekommer frågan om lärares anskaffande och
fasta skolors inrättande enligt 3 moni., hvilket redan är under
öfverläggning. Jag har deremot, jemlikt mitt förra yttrande,
att invända, det föreskriften ang:de fasta skolors inrättande
inom loppet af fem år, är olämpligt, hvadan jag
önskar att hon mätte utgå. Jag föreslår således, att 2 mom.
finge följande lydelse: Lärares antagande och undervisningens
handhafvande besörjes, på satt här nedan bestämmes,
20 H. 20
154
Den io Februari f. m.
af en skolstyrelse. Denna föreslår oell sockenstämman afgör
om undervisningen skall vara omgående, eller meddelas
i en eller flera fasta skolor. 1 Skåne ar förhållandet, såsom
ft. o. Ad. lärer veta, att der finnas oftast flera fasta skolor
i samma socken.
I 3 mom. skulle jag önska att frågorna om lärares anskaffande
och den nya undervisningens begynnelse förekomme
i enlighet med Hr von Hohenhausen» förslag. I 4Me
mom. stadgas, att ”de fasta skolorna böra hållas öppna, till
meddelande af undervisning minst åtta månader af året,
hvilken tid indelas i terminer; ägande församlingarne att,
efter förekommande omständigheter, ifrågavar. terminer närmare
bestämma.” Dermed mena Utsk:n, på sålt några dess
ledamöter för mig yttrat, att del skulle vara skollärarnes skyldighet
att underså lång tid undervisa, men ej barnens skyIdighet
alt infinna sig. Detta är riktigt, ty, på sätt jag förut yttrat, om
barnen skulle sitta i skolan åtta månader af året, så vore
detta lika lång tid, sorn undervisningen skall pågå i de offentliga
elementarläroverken. Men denna tid är alltför lång
för allmogens skolundervisning. Gossen lärer sig ej att blifva
bonde eller att sköta fadrens yrke, om en så trägen undervisning
skulle räcka i flera år. Jag önskar följaktligen,
att, då man i Norrige fastställt att undervisningen skall
meddelas i eller 3 månader om året, man hos oss mätte
stadga, att undervisningen skall så ordnas, att hon i hvarje
skola kan meddelas 3 eller 4 månader om året. Vårt luftstreck
föranleder, att under en köld, sådan som den nuvarande
och sådan hon i allmänhet plägar vara under Januari'
och Februari månader, kan för den hårda väderleken och
för mörkret någon skolundervisning svårligen meddelas på
landet. Fram i Maj månad inträffar våranden och under
Augusti och September, kanske äfven i början på October
månad, då höslanden pågår, är det svårt för allmogen att
umbära sina barn. Följaktligen återstå ej många månader,
under hvilka barnen kunna begagna skolan. Sådant måste
bestämmas olika efter de särskildta landskapen och deras
hushållning. Sålunda tror jag, att man bör åt socknarna
öfverlemna att anordna detta efter omständigheterna. Det
är, på sätt jag förut sagt, för att ej göra hela åtgärden förhatlig
och för att få saken i det hela alt lyckas bättre,
som jag vördsamt underställer R. o. Ad. detta förslag till
jemkningar i förevar. § af Utsktns betänkande.
Hr von Hohenhausen: I afseende på de anmärkn:r,
som den siste varde talaren framställt emot i och 2 mom.
af i §:n i Utsk:ns förslag, får jag anföra, alt jag ej kan dela
hans tanke i delta afseende. Lagen måste nödvändigt
vara så ställd, att den innefattar sättet, huru man bäst och
ändamålsenligast skall densamma utföra, öfverallt der det
sig göra låter. När man nu i samma lag äfven tydligen har
D e n 10 Februari f. ra.
i55
6agt, ali, nar hinder derför möta, undanlag kunna äga ruin,
sä måste man dei‘vid likväl vara ganska sträng, så alt t. ex.
i afseende på fasta skolors inrättande, om hvilkas behöflighet
tankarne äro olika, undantag endast får äga rum, när det ur
nödvändigt för alt undvika en stor olägenhet. Jag ber her
raine
nu fästa sin tanke derpå, om det verkligen, på sätt
Ur von Hartmansdorff föreslagit, i andra mom. skulle antagas,
att det alltid antomine på beslut i sockenstämman, om
de skulle hafva en fast skola eller blott en ambulatorisk, så
blefve det inga fasta skolor af. Då den nuvar. ordalydelsen
af §:n bibehålies, så ankommer det på vederbör, myndighet
alt pröfva, huruvida hinder deremot möta, som aro af väsendtlig
natur. Äro de det ej, så blifva invändningarna underkända
och en fast skola måste inrättas.
1 afseende på 3 mom. förenar jag mig gerna uti hvad
Hr von Hartmansdorff föreslagit, nemi. att ordet compet
e n t, som jag nämnt, må utbytas emot ordet behörig, så
att det kommer att heta: derest behörig sökande inom denna
lid kan erhållas.
Vid 4 morn. kan jag ej dela Hr von Hartmansdorlls
tanke. Moni. innefattar, att dessa skolor böra hållas öppna
8 månader af året, sålunda ett åliggande för läraren att så
göra. Finnes nu en församling, hvarest man indelat terminerna
så, alt icke hela denna tid af åtta månader beliöfves,
så kan den öfriga tiden användas att ambulatorisk t meddela
undervisning; men vi böra antaga såsom en regel för bela
Sverige, alt fasta skolor kunna hållas öppna under åtta
månader af året. Jag får anföra hvad som är förhållandet
i norra Tyskland. Der äro skolorna öppna i i månader af
året, och de hafva således blott en månads ferier. Jag tror
således ej att något hinder hos oss bör möta för att i 8
månader hålla skolorna öppna. Yrväder kunna visserligen
stundom hindra barnen alt komma till skolan, men kölden
blir ej något hinder.
Hr Le fre'n, Joli. Pehr: Ifrån längre lid tillbaka har
jag sysselsatt mig med alt betrakta frågan om undervisningen
i allmänhet, och särskildt nitälskat för folkundervisnin
O
'
gens befrämjande, så långt delta på mig kunnat ankomma
och jag dertill haft tillfälle. Jag har under denna tid samlat
den erfarenhet, dels direct och dels genom samtal med
andra, alt den som vill i Sverige befordra folkundervisningen
gör väl att ej gå tillväga våldsamt, d. v. s. ej gå lill
väga på ett sätt, som icke öfverensstiimmer med menigheternas
begrepp om sjelfva sakens beskaffenhet. Svensken
håller icke af att i frågor, sorn han tycker röra honom en
samt,
blifva underkastad en sträf och befallande lagstiftning.
Detta härrör ej alltid af sjelfsvåtdsanda, utan han har denna
känsla oftast lill följe af gammal frihetsanda. Att nu,
på sätt som Utskm hafva, construerat denna författning,' pe
-
i56
Den 10 Februari f. m.
remtoriskt gifva föreskrifter, hvilka så djupt ingripa i allmogens
husliga förhållanden, anser jag lör min del ej. befordra,
utan snarare motverka ändamålet. Hr von Hartmansdorff
har framställt en särskild tillämpning af dessa satser.
Den K. propos:n har i min tanke gått en lugn medelväg,
då den öfverlåtit åt socknarna att besörja huru dessa lärare
skola användas antingen i fasta skolor eller i s. k. ambulatoriska.
Lemnar man ej denna latitud, så möter hela
saken motstånd. Det säges väl i denna lag, att der författningen
ej kan tillämpas, må man söka att få dispence derifrån,
men, mine herrar! man måste ställa författningen så,
att i de flesta fall densamma kan tillämpas, och att dispencerna
blifva undantag. Gör man författningen så sträng,
att den ej passar på det allmännaste förhållandet, så komma
ansökningarne om undantag att blifva regel i verkställigheten,
och på papperet står sjelfva författningen i de flesta
fall overkställbar. Derför tillstyrker jag, att denna redaction
i författningen mätte bibehållas sådan, som den i den K.
propostn är framställd. Jag har hört mycket resoneras om
denna sak innan den K. propostn blef uppsatt, och flera
förslag voro äfven framställda att göra dess stadganden bestämdare,
än de slutligen blifvit; men man har frångått
dessa förslag, på grund af folklynnet och sakens beskaffenhet
i allmänhet.
Hvad beträffar stadgandet, att skolorna borde vara öppna
åtta månader om året, sa finner jag ej lämpligt, att man
på detta sätt uttrycker: att det skall vara skollärarnes
skyldighet att vara tjenstgörande i åtta månader. Hafva
Utsk:n för afsigt.alt genom denna stipulation bestämma huru
länge skollärarne böra vara skyldige att göra tjenst, så
bör detta stadgande införas på det ställe der lönevillkoren
omtalas; tv eljest ser det så ut, som meningen vore att
skolorna ovillkorligt skulle hållas öppna i åtta månader och
barnen forceras alt der under så lång tid af året inställa
sig. Jag tror det vara lämpligt, att ej gå så noggrannt till
väga i bestämmelserna, utan att man i stallet för åtta månader
bör säga vissa månader af året, så att det blir
Jemnadt åt skolstyrelsen inom hvarje församling att bestämma
detta efter de särskildta förhållanden, som förefinnas.
Hr Lagergren, Anders: De förenade Utsk:n hade
hoppats att afseende skulle göras å det näst framför i §:n
gjorda villkor, nemi.: ”Skulle å en eller annan ort särskildta
hinder möta för tillämpningen af de stadganden, som i
nedannämnda förslag finnas utsatta, må dessa hinder pröfvas
af vederbör, embetsmyndigheler” etc. Det är visserligen
sanni, såsom Hr Lefren sagt, att såvida författningen finnes
sådan att de deruti stadgade §§ slutligen skulle komma att
utgöra undantagslagar, så skulle visserligen den af Utsk:n
föreslagna författningen vara i ganska hög grad ändamåls
-
Den io Februari f. m.
vidrig; men jag kan aldrig tro, ntt så är förhållandet. Hr
von Hartmansdorff har yttrat, att han ej skulle tycka om
att andra morn. cjvarstode oföriindradt, och att han önskade,
att detsamma mätte förändras till det innehåll, att i hvarje
pastorat borde finnas antingen en fast eller en ambulatorisk
skola. Visserligen måste det niedgifvas, att det kan finnas
en eller annan socken i de norra provinserna, der -förhållandet
är sådant, att det är angeläget att ambulatoriska
skolor inrättas; men jag hoppas, alt både Hr von Hartmans-^
dorff och Hr Lefren medgifva, alt dessa omständigheter höra
till de sällsynta undantagen. Då tror jag verkligen, att
i en författning det ej kan vara ur vägen, att stadga hvad
som i allmänhet ej allenast är önskligt, utan, såsom jag
tror, äfven i det närmaste verkställbar;, och hvilket sålunda
ej bör kunna hanföras till undantagsstadganden. Jag ber
att få uppläsa Utsktns motiver för dess önskan att en fast
skola måtte finnas i hvarje församling: ”Utskm hafva antagit,
att en fast skola är oumbärlig såsom medelpunkt för
hela skolundervisningen inom pastoraten, emedan en fullständig
med skicklig lärare försedd skola måst förutsättas
innan man i sammanhang dermed kati tänka sig en ändamålsenlig
organisation af de ofullkomligare flyttande skolorna.
” — Då sådant är förhållandet, så skulle jag tro, att det
ej vore olämpligt att få detta i §:n infördt. Äfven har här
blifvit sagdt, att man borde i 3 mom. insätta efter ordet
kungjord, följande tillägg: såvida behörig lärare inom
denna tid skulle kunna anskaffas. Då Utsk:n
förändrade deras första förslag, sorn innehöll att lärare borde
anskaffas och fasta skolor inrättas inom 1341 års slut
och i stället här föreslog att detta borde sättas i verket inom
loppet af fem år, räknade ifrån det författning uti ämnet
blifvit kungjord , och äfven gifvit församlingarna den latitud,
alt de ej nödvändigt måste taga lärarne ur seminarierna,
utan att äfven andra personer, hvilka gifvit prof på
skicklighet, af dem dertill kunna användas; så må det då
få blifva undantag, om man på nugot ställe ej kan lå lärare,
som äro competente, och dessa undantag böra väl ej
blifva så många. I alla fall kan jag ej annat än bestrida
det föreslagna tillägget, enär, såsom Hr Gripenstedt redan
yttrat, det faller af sig sjelft, alt om inga lärare finnas,
så måste saken förfalla. Vidare är det sagdt, att fasta skolor
böra hållas öppna till meddelande af undervisning minst
åtta månader af året. Jag ber alt få uppläsa hvad Utskm
i sina motiver anfört, med afseende härå. Det lyder sålunda:
”Med anledn. af de mot 4 morn. gjorda erinringar, få
Utsk:n förklara, att, ehuru ordalydelsen uti mom. innehåller,
att undervisning i de fasta skolorna bör gifvas minst 8
månader om året, det likväl icke häraf skäligen kan dragas
den slutsats, som skulle skolbarnen ovillkorligen under hela
denna tid böra iakttaga skolgångsskyldigheten, ehuru till
-
158
Den io Februari f. m.
falle till undervisnings erhållande ansetts så länge böra vara
öppet för dem, sorn deraf vilja sig begagna.”
Häraf synes tydligt att Utsk:ns mening ej kan vara att
tvinga alla barn att under 8 månader af året begagna skolan;
jag tror att Svenskan i det fallet är någorlunda tydlig,
så att ingen kan missförstå meningen, ifall man ej vill;
ty att skolorna böra hållas öppna, är påtagligen ej detsamma,
sorn att alla barnen skola derstädes infinna sig; härigenom
är blott stadgadt alt det skall vara lärarnes skyldighet
att under 8 månader af året gifva undervisning, och då
hafva de likväl 4 månader att vara lediga.
Man har talat om yrväder och annan svår väderlek,
men då skoltiden kan indelas i terminer, så förefaller det
mig alt man bör kunna utsätta dessa på de för församlingarna
och orterna tjenliga årstider, utan att man har bellö!
ver ingå i bestämmande derom.
Hr Ribbing, Bengt: Jag får fästa R. o. Ad:s upp
märksamhet
på det förhållande, att genom bifall till den
i punkten är redan hvad i betänk, finues föreskrifvet tillräckligen,
om ej för mycket, lossadt. Denna punkt ger således
en tillräcklig latitud för hvarje socken att handla efter
omständigheterna. Skulle vi nu dertill sätta ut alltför
många alternativer vid hvarje särskildt mom. och §, så fruktar
jag att möjligen den princip, som genomgår hela betänk.,
skulle blifva rubbad. Jag tror alt hvad som är föreslaget
i betänk, egentligen omfattar principen för folkskolorna.
Sålunda anser jag Ulskm hafva önskat, att, der så möjligt
är, en fast skola skall finnas, utan att Ulsktn velat utsätta
att så nödvändigt mäste ske. Utsk:n hafva troligen varit
af samma tanke, sorn K. M. synes hafva varit, nemi. att
der oöfvervinnerliga hinder för fasta skolors inrättande förefinnas,
böra ambulatoriska skolor i stället till vägabringas.
Denna förutsättning af verkställbarhet anser jag gå hela
betänk, igenom. Jag vill visserligen icke motsätta mig det
tillägg, som Hr von Hohenhausen har begärt, men anser
detsamma, på grund af hvad jag redan anfört, vara alldeles
öfverflödigt. Önskvärd! vore, att så liten förändring,
som möjligt, i betänk, göres. Förändringar synas endast
då böra göras, när man anser den princip, som i en § är
uttryckt, vara oliklig. Jag lior således, alt det är bäst
bifalla i:a §:n med dess inom., sådana som de i betänk, äro
föreslagna.
Hr von Troil, Emil: Jag har uppstigit, för att vördsamt
tillstyrka R. o. Ad., att oförändradt bifalla i mom.
af i §:n, hvilket föreskrifver, att minst en fast skola skall
finnas i hvarje socken. Jag tror att detta mom. innehåller
hufvudsaken af hela den föreslagna författningen; ty att
blott stadga, att en skola af en eller annan beskaffenhet
skall finnas, är alt endast föreskrifva sådant, som i allmän
-
Den 10 Februari f. ro.
bet redan äger rum, emedan någon slags folkundervisning
lyckligtvis finnes öfverallt inom vårt kära fädernesland.
Det är ej min mening att på något satt underkänna vigten
af den grundsats, hvilken af Ur Lefren och Hr von Hartmansdorff
blifvit framställd, nemi. att man varsamligen bör
gå till väga, då fråga ar alt ålägga församlingarna nya skyldigheter,
och att en god sak visserligen icke kan värre skadas,
än om man bedi ifver den så, att den får emot sig deras
omdöme, hvilka skola sätta den i verket, och för hvilkas
nytta den blifver beslutad. Jag har, sedan längre tid tillbaka,
haft den öfvertygelsen att det, förr eller sednare, borde
i lag stadgas, alt menigheterna äro skyldiga att hålla
skolor, likasom de äro skyldiga att hålla kyrka, landsväg m.
m., och anledningen hvarför jag ej för R. St. framställt ett
förslag till stiftande af en sådan lag, har just varit afseende
på den af Hr von Hartmansdorff och Hr Lefren framställda
grundsats. Nu tror jag likväl tiden vara inne att stifta en
sådan lag; så tyckes man åtminstone kunna domina af allt
hvad man i denna fråga har haft tillfälle att höra inom
BondeSt. vid denna riksdag. Jag tror verkligen, att denna
tidpunkt är särdeles lämplig, just derföre att vid denna riksdag
blifvit möjligt att eftergifva några af de bördor, hvilka
dels trycka de mindre jordbrukarne, och dels utgå per capita
och således trycka hela folkmängden. Vid en sådan
riksdag kan det gå an att ålägga menigheterna en ny skyldighet,
och jag skulle tro, all det vore oriktigt handladt,
om man läte ett sådant ögonblick gå förloradt, utan att vidtaga
en åtgärd af den behöflighet, som den ifrågavarande.
Den framgående civilisationen gör denna åtgärd till ett oeftergiflig!
behof, som förr eller sednare mäste komma att
göra sig gällande. Det kan visserligen ej bestridas, att de
afsedda skolorna ej äro fullt så lämpliga i de glesast bebodda
trakterna, som på det tätt befolkade slättlandet. Likväl
får jag fästa uppmärksamheten derpå, att äfven i de norra
provinserna finnes det omkring kyrkorna alltid en tätare
befolkning, för hvilken det skulle vara af mycken vigt att
hafva en fast skola, d. v. s. en skola, om hvars duglighet
man kunde vara öfvertygad; och jag föreställer mig att på
många ställen skulle ambulatoriska skolor icke ens komma
i fråga, emedan deras barn, sorn bodde mest aflägse under
den tid, då de begagnade undervisningen, kunde inhysas hos
personer, som bodde nära skolorna, och derifrån besöka dem.
Om sådant likväl på några ställen ej försiggår, så står alltid
vägen öppen att inrätta ambulatoriska skolor för de mera
aflägsna delarna af församlingen. Dessa ambulatoriska
skolor blifva likväl tili sin duglighet ganska tillfälliga, ty
de kunna ej stå så noga under presterskapets och skoldirectionens
tillsyn. Derigenom att en läst skola linnes i församlingarna,
så blir det alltid någon utväg för de aflägsnaste
församlingarna att, om också med någon större uppoff
-
iGo
D c n io Februiri f. ra.
ring, förskaffa sina barn den undervisning, som för dem
kunde anses beli öflig. På dessa grunder anhåller jag att
andra morn. måtte oförändradt bifallas.
Frill. Ridderstolpe, Fredr.: Jag anmälte mig när
Hr Lagergren sökte vederlägga de satser, sorn ligga till grund
för Hr von Hartmansdorffs och Hr Lifrens yttranden. Med
dessa sednare herrar delar jag den åsigten, att man förfelar
ändamålet om man föreskrifver alltför många stadganden,
som skulle komma all genera församlingarna i deras önskan
att befordra upplysningen. Under de sednare åren har jag
varit i tillfälle alt flera gånger se, huruvida det är med
verkligheten öfverensstämmande hvad Hr von Troil nyss
vltrat, att tiden nu ar kommen, då allmogen önskar en
förökad lätthet till undervisning; jag tror visserligen att
15ondeSt:s representanter på riksdagen hafva hunnit till denna
punkt, men ännu har jag ej funnit detta förhållande vara
erkändt af församlingarnes bönder. Jag har tvertom vid
de tillfällen, då man gifvit mig en vink om att komma till
socknar för att hjelpa deras innevånare, hvilka önskat förbättrade
skolinrättningar, funnit att en stor del bönder äro
i så fatta omständigheter, att de anse det ägget ej bör lära
hönan värpa, en föreställning, som de förmodligen fått inom
hus, der frun gifvit mannen föreskrifter om hvad han vid
sockenstämman skulle yttra; det verkliga förhållandet torde
vara alt far skämmes för att sonen sålunda lätteligen skulle
komma att veta mer än han. Om vi nu önska en förbättrad
skolinrättning inom en stor del af socknarna, åtminstone
i medlersta delen af Sverige, så tror jag, lika med Hr
von Hartmansdorff och Hr Lefren , att man ej bör gå för
strängt tillväga med §§:na, och anser alt den K. proposin
har gått den rätta medelvägen.
Hvad angår att bestämma det en fast skola skall finnas
inom hvarje socken, så kan det väl hända, att det finnes län,
för hvilka en sådan föreskrift utan risk kan göras gällande;
men hvad Westmanland beträffar, så försäkrar jag att den
skulle skada saken, emedan det har händt mig ganska ofta
att flyglarna af socknarna hafva underställt mig, huruvida
det är rättvist, att de skola bidraga till en skolinrättning,
hvaraf de, i anseende till hinder af klimatet, äro ur stånd
att draga nytta. — Man har talat om yrväder, som kunde
hindra barnen att komma till de fasta skolorna. Dermed
förhåller det sig ganska riktigt; det har till och med varit
bevis på att barn af vargar blifvit borttagna under det de
gått till eller ifrån skolan. Svårigheten för en fattig far att
skicka ett barn till skolan utan kläder och för modren att
ej hafva något att lägga i matsäckspåsen blir åtminstone något
minskad, om skolan är ambulatorisk. På de ställen, der
man inrättat skolan för vissa månader på flyglarna och förvissa
-
Den 10 Februari f. ra.
vissa i centern, liar man ändock vunnit sitt ändamål. Detta
ändamål skut lc helt och hållet förfelas, om det bestämdes,
att det skulle vara en fast skola; ty underhållskostnaden
blefve då fördubblad, för att ej säga tredubbel. För att ej
trötta R. o. Ad. med att upprepa minu åsigter, som instämma
med de herrars, hvilka jag nyss har nämnt, mäste jag
nu sluta.
Då ännu många talare anmält sig att tala öfver den nu
föredragna punkten, och tiden var långt framskriden, uppskjöts
fortsättningen af detta måls pröfning till eftermiddagen.
II. R. o. Ad. åtskiljd es kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Onsdagen den io Februari 1841.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades i prot.utdr. för denna dug f. m.
Justerades pleni-prot. för den 27 sisth Januari.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utskts förslag
N:o 2Öo till R. St:s und. skrifvelse till K. M., ang:de
en uppkommen brist i i83g års anslag för beväringsmanskapets
vapenöfningar.
Upplästes Exped.Utskts mern. N.‘o 31, i anledn. af Vallofl.
BorgareSl:s återremiss af Exped.Utsk:s förslag till R.
St:s und. skrifvelse N:o 147.
Derjemte föredrogs Exped.Utsk:s under N:o 236 afgifna
förnyade förslag lill R. St:s und. skrifvelse till K. M., ifråga
om upphäfvande af den genom Bergs-collegii kungörelse
den 7 Febr. 1780 åt de brukande bergsmännen förbehållna
lösningsrätt till fjerdeparter i Fahlu grufva.
Hr von Hartmansdorff, A u g., samt Gr. Taube,
Gustaf Joh., begärde, att Exped.Utsk:s mein. N:o3i samt
förslag N:o 236 mätte få hvila på bordet.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utsk:s förslag
till R. St:s und. skrifvelse!' till K. M.:
N:o 237, om reglerande af pastoraten på Gottland;
20 H. 21
162
D«n 10 Februari c. m.
N:o 2lg, i anledn. af vackt fråga öm allmän frihet till
'hem t ning af Ijäruved å Kronans skogar i Rikets norra län.
Upplästes till justering Exped.Ulsk:s förslag N:o 118 till
R. St:s rind. skrifvelse till K.M., angtde upphäfvande af K.
förbudet mot dueller och slagsmål al den aa Aug.1Ö82 och
dermed sammanhang ägande författningar.
Hr Lilljenstolpe, Axel Fredr.: Som jag anser att
uti detta, i LagUtsk:s betänk. N:o 172 framställda och af
samtliga RiksSt:n godkända förslag till förordning emot envig,
några ord genom misstag aro uteglömda i sista punkten,
så får jag derom göra anmärkning. Der står nemi.:
”För delaktighet i envig eller utmaning, dertill vare straff,
sorn i allmänna lagen utsatt är.” I allmänna lagen finnes
icke tahult om envig eller utmaning dertill. Jag skulle derföre
tro det vara nödvändigt, att man, för alt fylla meningen,
lillsätter några ord, sorn iafven finnas i motiverna
till LagUtskts betänk., nemi. ”för delaktighet i missgerningur,
” så att sista punkten komme alt lyda sålunda: ”För
delaktighet i envig elfer utmaning, dertill vare straff, som i
allmänna lagen för delaktighet i missgerningar utsatt är.”
Jag tog mig friheten, då detta förslag till lind. skrifvelse
förevar inom Exped. Utsk., att fästa Utsk:s uppmärksamhet
derpå, men Utsk. ansåg det icke vara Utsk. tillständigt
alt göra denna förändring. Jag trodde då att Utsk.
borde gå in till RiksSltn med ett memorial för att upplysa
detta förhållande, men äfven detta ansågs icke behöflig!;
hvarföre jag nu täger mig friheten nämna detta och med
detsamma anhålla att förslaget till und. skrifvelse måtte blifva
hvilande på bordet, på det att R. o. Adis ledamöter må
komma i tillfälle att under tiden bedomina huruvida min
anmärka, ur riktig eller icke.
Exped.Utsk:s förslag blef i följe häraf hvilande på bordet.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Det
är till följe och med anleda, af det af Ståndet i sista plenum
afgjorda utlåt, angule grunderna och villkoren för hemmansklyfning
(Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utkms betänk.
N:o 28), äfvensom det i samma plenum afgjorda utlåt, från
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsktn, ang:de uppodling
och nybyggens anläggande å Kronans ouppodlade trakter,
som jag går att väcka efterföljande motion.
Flere hafva trott sig se de fattigare af allmogens stånd
til! godo, då de sökt försvara principen af att lagen icke
skulle lägga något binder i vägen för innehafvaren af jordegendom,
att afyttra den uti huru små lotter som helst.
Jag delar med dein begäret att göra den obemedlade bondehopens,
de icke jordägandes af landsbygdens folkmängd
tillstånd så drägligt, så lyckligt som möjligt; jag delar med
Den io Februari c* m.
i63
dem önskan, alt detta måtte ske utan de bemedlades betungande
och med afseende på hela landels, det stora helas bestånd
och förkofran; men jag delar icke deras tänkesätt, då
de tro, att delta bör och kan ske genom att medgifva en
obegränsad rättighet lill jordegendomnrnes styckning. Mina
skäl dertill uro dels absoluta dels relativa. Då jorden, såsom
hos oss, begagnas till åkerbruk och sädesodling, kan en
egendom icke brukas med fördel, som icke är så stor, att
derpå icke blott kunna underhållas de dragare och kreatur,
hvilka för jordens skötande äro nödvändiga ; derå böra äfven
kunna uppfödas tillräckliga att ersätta det en gång uppsatta
förlaget af dylika, då de blifvit odugliga, — armars då. en
ny uppsättning skall göras, helst om olyckshändelse vållar.,
alt det måste ske förrän den tid tilländalupit, som för begagnande
af ett dylikt vanligtvis kan beräknas, är dess innehafvare
i allmänhet ruinerad. Akerbiuk så litet, att det icke
sjelft kan underhålla dragare, är i vårt land och under våra
förhållanden en näring, som endast medför förlust. Vår
jord är icke fri; derå hvila icke blott stora skatter och bördor,
såsom räntor, rustning tn. m.; med dess ägande äro dessutom
förenade sådana prestationerj in natura, besvär och
tjenstbarheter, såsom skjuts, väghållning m. m., hvilka folden,
som har så stort bruk, att han dertill kan använda egna
kreatur och folk af dem, hvilka han dessa oansedda för
sitt jordbruk måste hafva, äro mindre betungande, men folden,
som måste lega dylikt dertill eller betala derför, äro
odrägliga och utarmande. De, sorn hafva alltför litet åkerbruk,
hufva icke råd alt använda den kostnad derpå, som
erfordras om det skull gifva den möjligaste högsta afkastning;
de kunna ej använda derpå iner än egen arbetskraft;
ofta hafva de icke tillfälle att bekosta all denna derpå, utan
måste på annat sätt förskaffa sig förtjenst för sin utkomst;
de hafva icke en gång råd att nedlägga så stor förlagskostnad
i jorden, sorn ligger i hela deras egen arbetskraft;
de måste söka arbete hos andra, hvilket de strax få betaldl;
ty jordbruket är en näring, sorn i allmänhet först efter år,
alltid endast efter en längre tid, återger den derpå nedlagda
kostnad, lönar den derpl använda möda. Blefve de obesuttna
jordegendomarnes antal störst, (den sammanlagda summan
af den areal de utgjorde), eller alla blefve uteslutande
sådana, — hvar skulle deras ägare få arbete? Folkökningen
tilltog, de kunde icke lemna dem, som ingen jord hade, arbete
Mur gick det med boskapsskötseln när de inga kreatur
kunde uppföda? Hur gick det med åkerbruket? De
kunde endast sköta det på det sätt, som fordrade minst förlag
och kostnad, d. v. s. det som guf minsta afkastning.
Åkerbruket blefve liknevis sådant, som dens åkerbruk, hvilken
nu odlar sin stenbundna mark med hackor, emedan lian
ej har råd ali bortföra stenen; afkastningen biel' derefter.
Hvarföre del ännu har varit möjligt för ågarp af ett jord
-
Den 10 Fobruari t. m.
bruk, sorn är under lagom, d. v. s. elt sådant, sorn åtminstone
underhåller de dragare, hvilka för jordens skötsel begagnas,
att då de varit hushållsaktiga någorlunda kunna begå
sig, är emedan dessa mindre jordbruk ännu icke blifvit
de allmännaste, långt mindre de endaste. I)ä dessa jordägare
icke hafva födan af sitt eget bruk, knnna de tinna
den genom arbete hos andra. Hvarföre sådana jordbruk varit
och äro så mycket eftersökta, är, emedan de försäkra
sina ägare 0111 en säker boningsplats och ett visst oberoende,
hvilket han annars svårligen kan tinna. Olägenheterna af
jordegendomarnes styckning eller hemmansklyfningen äro således,
att åkerbruket genom delta egendomarnes söndersprängande
kommer i förfall, all boskapsskötsel försvinner, oförmåga
att utgöra de jorden åliggande in natura prestationerna
och slutligen deraf följande fattigdom. Fördelarna äro, att
de arbetande folkelasserna på landsbygden kunna få egna
säkra boningsplatser och derigenom vinna en oberoende
ställning, hvarpå alla menniskors ansträngningar utgå, och
hvarom hoppet lifvar dessa folkclasser, arbets- oell tjenstefolksclasserna,
till en omtanka och sparsamhet, sorn de annars
icke skulle äga. Jag tror man på flera sätt kan vinna
dessa fördelar med undvikande af olägenheterna. Jag har
redan, ehuru utan att vara så lycklig, alt det vann S lii cider
nes uppmärksamhet långt mindre bifall, gjort ett förslag
i denna väg. Uti den motion jag nu går att framställa viii
jag göra ett nytt; bådas princip är oberoende för arbetaren
på landsbygden utan att genom jordegendomarnes söndersprängande
förstöra åkerbruket och öka fattigdomen. Skilnaden
dem emellan är blott, att det förra var allmännare
än detta. Jag vill nu hasta till målet och i möjligaste korthet
framställa milt förslag, sedan dessa allmänna principer
blifvit förutskickade; jag vill blott tillägga, att så väl hvad
jag i förberedelsen yttrat som hvad jag härefter kommer
att framställa endast afser de delar af Röket, der åkerbruket
är hufvudsaken, oftast den endaste näringen; idem, hvarest
åkerbruket, inbegripande under sig boskapsskötseln, endast
är en bisak, eller hvarest många binäringar finnas, anser
jag hemmansklyfningens skadlighet vara mindre betydlig,
nästan ingen; stundom kan der hemmansklyfningen vara nyttig.
Men der jorden endast användes till åkerbruk och sädesodling,
finnes ett mått såväl för egendomens storhet som
för dess litenhet, hvilket icke, ulan så väl Statens som den
enskildes skada och förlust, kan öfverskridas.
Då 9 §:n af det i sista plenum af Ståndet hufvudsakligen
bifallna förslaget till förnyad förordning ang:de grunderna
och villkoren för hemmansklyfning lärer föranleda,
att mången, som hittills åtminstone varit så lycklig, att han,
ehuru fattig, haft tak öfver hufvudet och derigenom till
någon del kunnat minska olägenheterna af sin fattigdom,
nu blir husvill med sin familj och sitt armod; så vill jag,
Den 10 Februari c. m.
165
på samma gång jag faster R. St:s uppmärksamhet på den
olyckliga belägenhet, hvaruti en del af landets innevånare
genom denna förordning oell på detta satt konnner alt lörsåttas,
ufven uppgifva ett förslag till densammas afhjelpande.
De olyckliga följder, hvilka nödvändigheten af eli förbud
mot jordegendoinarnes oändliga styckning och tillvägabringandet
af en återgång, der denna styckning redan gått
för långt, skulle komma att medföra, äro val lill någon del
afhulpna genom Utsktns till sin princip förträffliga förslag
till förordning om jordafsöndring; men det beror dock på
den enskildes godtycke, om de, hvilka såsom obesuttna blifvit
tvungna alt afstå sin arida eller förvarfda egendom,
skola genom dylik upplåtelse af jord kunna få en ny boningsplats
eller nödgas bivouaquera på landsvägen; och jag
gör derföre, med afseende pä Skåne, der olägenheterna så
väl af liemmansklyIningen äro störst som isynnerhet af en
återgång derifrån förmedelst jordens höga värde och provinsens
folkmängd torde komma att blifva det, följande förslag,
afseende lika mycket att förhindra, att vi icke måtte få en
vandrande hord af utlösta obesuttna hemmansägare, som att
förekomma, att nian ej måtte af medlidsamhet tvingas alt
förklara en hemmansägare besutten, hvilken verkligen icke
är det.
t:o Att Pi. St. för sin del besluta, att de s. k. kronobe
le na i Skåne, hvilka för närvar, äro bortarrenderade
på trettio år, efter denna arrendetids slut, hvilket om några
år inträffar, måtte med vissa villkor få upplåtas till uppbyggandet
af kronotorp företrädesvis åt dem, hvilka såsom
ohesuttna blif vit sin innehafvande hemmansdel afhända.
Villkoren för denna upplåtelse borde vara: i :o alt åt
hvarje kronotorp beviljades icke större plats, än ett kappland
till bakplats, utom ilen rymd hvarje hus ansågs böra
upptaga; alldenstund afsigten med denna upplåtelse endast
vore aft skaffa mängden säker besittning och plats att bygga
på för att ej göra den hemfallen under det enskildta
godtycket; 2:0 att viss stiidja jemte årlig jordskyld till Kronan
malte erlaggas för hvarje dylik lägenhet ; 3:o att dess
innehafvare vore skyldiga vid påfordran göra Kronan tjenstbarheter
mot dagspenning, såsom genom dagsverken vid vägar,
broar och dylika offentliga arbeten; 4;° aft deri, sorn
stadt en dylik lägenhet, men ej bebyggt den efter viss tid,
hade förlorat sin rätt till densamma. Uti de mera reglementariska
föreskrifter, hvilka för ett dylikt upplåtande af dessa
kionöjnrdar kunde anses af nöden, t. ex. måhända ett
visst föreskrifvet byggnadssätt, liksom Byggn.-bins för kronohemman
in. m., torde R. St. ej behöfva ingå. Dessa kronoliden
ligga vid landsvägarna, så alt ej någon väg behöfdes
uttagas lill de derpå byggda torpen. Utom annan
nytta kunde det äfven medföra den, ehuru obetydliga, att
göra de ödsligare vägarna mera bebodda; ty dessa kronobe
-
iG6
D< 9 10 Februari e. m.
len iiro just belägna vid sådana och voro fordom för vägfarandes,
isynnerhet för de från öfra Skåne och från Småland
nedkörande timmerhandlarnes beqvämlighet. Föreskrefves
att den hagplats, som lemnades till hvarje torp, skulle till
hälften utgöra afståndet mellan dessa, hade man förekommit
för stor härjning af eldsvåda, ifall dessa torp biefvo flera;
stadgades, att den fick företrädesvis städja ett sådant tolp,
som kunde något handtverk eller på annat sätt hade säker
bergning, hade man förekommit, att dess innehafvare folie
samhället lill last. De kommo naturligtvis att tillhöra de
socknar, inom hvilkas gebit kronobetet var beläget.
2:0 Hvarest kronoallmänning ännu finnes att tillgå,
hvilket isynnerhet är fallet i skogsbygden, holde den vid
behof på samma sätt upplåtas till kronotorp.
3:o Att R. St. anhålla, det kyrkojordar, (kyrkors fasta
egendomar utan hemmantal) måtte, nar pastor och vederbör,
myndigheter funne det med kyrkans nytta förenligt, på samma
satt få upplåtas till bebyggande mot jordskyld och städja
till kyrkan.
Man torde invända: mången af dessa torpare skulle måhända,
sedan han ej mer kunde arbeta, falla församlingarna
till last; jag invänder blott deremot: vore icke delta snarare
att befara så länge de endast vore inhyseshjon eller kringirrande
tiggare? Här är icke så mycket fråga 0111 att tillskapa
nya familjer och hjonelag genom yppandet af ett
bättre tillfälle för deras utkomst; förslaget alser synnerligast
att skalfa en plats för de obesuttna hemmansägare med deras
familjer, hvilka redan finnas till, men medelst det af R.
St. bifallna nya lagförslaget om hemmansklyfning kunna blifva
tvungna att taga lösen för den obesuttna hemmansdel de
innehafva och på detta sätt blifva husvilla. Så länge man
lemnar de fattiga lof att lefva, (år man väl äfven låta dem
blifva på jorden; ju lättare tillfälle vi lemna dem till utkomst,
ju sannolikare är det, att de ej skola falla samhället
till last; jag vågar icke tro, att man vill göra obesuttenhet
till ett brott, såsom man redan funnit försvarslöshet vara
det, och att man skulle vilja inrymma alla obesultna en
plats i våra tillämnade nya fängelser.
Man befarar öfverbefolkning i Sverige; i andra länder
mäler man landets styrka efter dess population. Min öfvertygelse
är, att Sverige borde kunna löda minst fem gånger
den folkmängd det äger, så väl i städerna som på landet.
För de förra fordras industri , för det sednare inga stora
jordpossessioner, besuttne åkerbrukare och fria oberoende arbetare,
hvilka icke, derföre att de äro torpare på annan enskild
mans grund, måste träla hos honom för intet, kunna
efter hans nyck, kanske när deras kralter af ålder och arbete
svigta och de hafva en mängd minderåriga barn, belöfvas
både boning, utkomst oell derigenom äfven frihet.
Deras tillstånd ar värre än forntidens lifegnas; ty dem föd
-
D*n io Februari e. m.
167
de oell underhöll deras herre lill deras död; desse måste olla
söka en fristad i fattighusen, stundom få de den på correctionshusen.
Man liar anfört Irlands öfverbefolkning och fattigdom,
Chinas öfverbefolkning ocii den snart sagdt ståndig»
hungersnöden der, att icke tala om den periodiska, hvilken
ofta bortrycker millioner, såsom exempel på hvad som hotar
oss, om vi icke söka hämma folkökningen. Jag säger: Irlands
onda är icke dess folkmängd; det är, utom religiösa
förhållanden, att några tiotal af män äga nästan hela landet
och det öfriga är sprängdt till obesultcnhelens ruiner. Chinas
olägenhet af dess folkmängd härrör dels af dess isoleringssysleine,
dels deraf, att Chinesarne icke äro activa, sjelf—
ve in- och exporterande handlande; dels deraf, att de inskränka
sin industri till några få näringar, att deras handel
icke består uti ett utbyte af produeter, dervid myntet endast
begagnas såsom ett medel att göra handelsrörelsen vigare,
utan uti ett utbyte af produeter mot endast klingande
mynt. Skulle Englands genom en högt drifven industri tillkomna
befolkning endast underhållas af landets egen afkastning,
vore dess öde likt Chinesarnes. Men Engelsmännen
vilja ej ensamt lefva af sitt eget lands produeter, de utbyta
sin industris öfverflödiga alster till en del mot lifsmedel;
Chinesarne deremot endast mot silfver, sednast äfven mot
opium. Den princip, som för välståndet på landet hos oss
måste realiseras, är icke folkökningens hämmande; det är
att kunna få utbyta våra torpare och obesuttna hemmansägare
mot besuttna åkerbrukare och fria oberoende arbetskarlar.
Med ringa hopp om framgång, anhåller jag dock att
denna min motion mätte blifva remitterad till sammansatta
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:n. Blir den remitterad
till glömskan, står den dock i protocollet till minnes.
Begärdes på bordet af Frih. Ridderstolpe, Fredr.
Fortsattes pröfningen af Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utskms den 23 sisth Januari och den 6 dennes på bordet
lagda utlåt. Wto 128, i anledn. af återremiss å Ulsktns
betänk. N:o 5, rörtde allmänna stadganden och anslag till
folkundervisningens befrämjande.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, alt 1 §:n af förslaget
på förmiddagen blifvit föredragen, och att det vore discussionen
derom, som nu lomme alt fortsättas.
Or Tersmeden, Gust. Reinh.: Jag har begärt ordet
blott för att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på hvad
jag finner vara ett fel i redactionen af denna §, och som
jag funnit förbisedl af de talare, som härlörinnan yttrat sig.
2:a mom. innehåller, "att minst en fast skola bör finnas i
hvarje pastorat och ställas under inseende af kyrkoherden
168
Den io F e b r u » r i e. ro.
och skoldireclionen.'’ I en § längre fram i belänk. är skolstyrelsens
sammansättning bestämd, och der har kyrkoherden
ansetts böra vara sjelfskrifven ledamot och ordförande,
i anseende hvartill jag anser alldeles öfverflödigt alt kyrkoherdens
inseende öfver skolan här särskildt näuines, och velat
fasta uppmärksamhet derpå, innan propos. till §:ns godkännande
framställes.
Hr Ribbing, Arvid: Jag har anmält mig egentli
gen
för att förklara, att jag är af deras mening, som understödja
Utsk:ns förslag, att en fast skola inom hvarje pastorat
bör finnas, och anse att man icke bör återgå till hvad Konungens
nåd. propos. i detta hänseende har framställt till
Ständerna, nemi. att en skollärare borde finnas, som kunde
lemna undervisning antingen i fast skola eller ambulatorisk.
Den bestämda skilnaden emellan detta nåd. förslag och Ulsk:ns
betänk, ligger verkligen deruti, huruvida man bör antaga
såsom allmän princip, att skolan måste vara fast inom församlingen,
eller, såsom K. M. föreslagit, afven kan vara ambulatorisk.
De ambulatoriska skolorna hafva det onda med
sig, att skolläraren måste föra likasom ett kringvandrande
lif. Om man endast åsyftar att undervisningen skall blifva
mycken eller allmänt lemnnd, så blir det måhända tjenligt
att ingå på ideen att hafva ambulatoriska skolor; men
är man företrädesvis angelägen om att undervisningen skall
blifva god och väl meddelad, väl ordnad och under ständig
tillsyn, såsom förslaget innehåller, af pastor och skoldirectm,
så måste man lika med Utsk:n antaga såsom hufvudprincip,
att en fast skola inom hvarje församling bör och måste finnas.
Då första punkten af denna § tillåter icke allenast
tvänne församlingar, utan ock flera att förena sig om en lärare,
så inser jag icke huru roan kan anse att Utsk:ns förslag
leder till en större kostnad än Konungens propos., då
t. ex. inom ett pastorat, der flera församlingar finnas, de
alla kunna förena sig om en fast skola. De svårigheter,
som uppstå för de aflägse boende, att kunna begagna en fast
skola, skulle jag hellre önska att man vill lindra och afhjelpa
på det sätt, att man, såsom Biskop Agardh föreslagit,
tillät mera hemläsning och att barnen endast en eller
tvänne gånger i veckan behöfde inställa sig i skolan. Jag
anser mycket lämpligare att lindringen på detta sätt kom
dem till godo. Jag tror att man då, jemte hemläsningens
bibehållande, undvek de faror, som möjligen det ambulatoriska
undervisningssätt^ kan medföra. Jag vill icke vara
vidlyftigare, utan ber att få förena mig med Hr von Troil
och de flera talare, som understödt Utsk:ns förslag i fråga
om de fasta skolornas oumbärlighet.
Gr. Taube, Gust. Joli.: Uti t §:n och i mom. synes
mig i redactionen ligga ett slags motsägelse. Der står
nemi.:
Den 10 Februari e. m. i Gg
nemi.: ”nit minst en lärare bör anställas i hvarje socken;
ilock må (vänne eiler flera socknar om en lärare sig förena.”
Det är möjligt att jag misstager mig, men sorn sagflt är synes
mig en contradielion varu i denna redaction. Jag hem
stället'
derföre, om icke R. o. Ad. ville hellre antaga denuf
K. M. i Dess nåd. propus. begagnade redaction i 5 morn.:
”1 hvarje socken skall vara minst en skollärare, som antingen
i tast skola eller ambuiatoriskt meddelar undervisning;
smärre socknar dock obetaget alt om en folkskola sig förena.
” Der står således att de må förena sig, icke om en
lärare, utan om en folkskola.
livad 2 mom. vidkommer, så förenar jag mig i Contractsprosten
Björkmans reservation och önskar alt Ståndet ville
antaga den redaction han deruti föreslagit, i stället för orden:
”minst en fast skola bör finnas i hvarje pastorat.” I
parenthes sagd t önskar jag alt de fasta skolorna måtte framför
de ambulatoriska komma till stånd; men jag vill icke
att de skola vara bestämdt föreskrifna. Jag får således tillstyrka
hvad Prosten Björkman föreslagit, nemi alt ”uti hvarje
pastorat skall finnas en mot pastoratets locala behof och nedan
stadgade ändamål svarande, af stiftets domcapitel fastställd,
skolinrättning.” Hans skäl, som uppgifves i hans reservation
vid betänk. N:o 5, är, att han förmodar att kanske
till och ined -J:del af Sveriges församlingar skall åtminstone
till en början finna svårighet vid att bilda fasta skolor; och
då jag hyser samma öfvertygelse, kan jag ej annat än önska,
ali denna redactionsförändiing måtte antagas. Om pröfningen
af behofvet och församlingens förmåga öfverlemnas åt
domcapitlet, så bör man väl förmoda att ingenting skall försummas,
som kan leda till ändamålet, men communen bör
icke belastas med alltför mycket betungande och kanske just
derigenom ändamålet motverkande skyldigheter.
Hvad 4 moni. angår, nemi. stadgandet att de fasta skolorna
böra hållas öppna, lill meddelande af undervisning,
minst 8 månader af året, så önskar jag att denna punkt
måtte uteslutas och tiden för skolans verksamhet öfverlemnas
äfven till domcapitlets bestämmande efter församlingens
hörande. Ett allmänt stadgande bör efter min tanke sällan
fordra undantag, och härvid befarar jag att undantagen skulle
blifva alltför många. Olägenheterna af 8 månaders skolgång
äro af Hr Ribbing uppgifna i hans reservation emot betänk.
N:o 5, pagina 2. Det är visserligen yttradt här, att Utsk:n
hafva i sina motiver nämnt att detta stadgande, att skolau
skall vara öppen 8 månader af året, icke derföre innebär
en ovillkorlig pligt för skolbarnen att under dessa 8 månader
sig i skolan infinna; men jag skulle tro att en förordning
bör icke hänvisa eller tvinga någon att ens göra sig
den mödan att uppsöka motiverna, ulan att det rättaste är
att förordningen sjelf bestämmer hvad som bör efterlefvas
20 H. 22
1 JO
Den io Februari e. u:.
oell ovillkorligen måste efie lie fras, sedan förordningen är
gifven. I § 12 moni. 2 pag. 09 af, betänk. j\:o 128 synas
IJtsk:n fordra daglig skolgång. De säga nemi. der: ’’Deu
här uiedgifna inskränkning i skyldighelen lör föräldrar och
målsmän att hålla barnen lill duglig skolgång må äfven äga
runi i afseende på de barn, hvilka unlingeu genom för långt
afstånd” etc. Det synes alt Utsktn således der tänkt sig alt
skolgången skall vara daglig. Hr Ribbing har i sin nyss af
mig åberopade reservation anfört, elter min lanke, ganska
grundliga skal emot en sådan daglig skolgång, och det må
tillåtas mig att uppläsa dem : ”Barnen orka icke alt gå hvarje
dag i skolan, då vägen ar lång." Ilan har önskat att skolgången
må äga rum hvarannan dag och sagt: "Då de hvarannan
dag fä torka sina kläder och skodon, bevara de bättre
helsa och bibehålla munterhet. Man må icke förgäta, att gångstigarna
olla, äfven under torka, leda genom sumpiga trakter
och väd. Barnen skiljas icke alldeles från hemmet, då de under
iVra dagar i veckan aro bland föräldrar och syskon och få
blanda uppläsning med husliga göromål. Det är mindre
våda för osedlighet, då ungdom af olika kön ej sammanföras
vid skolan, under vandringarna dit och på liv Boställen.”
Ytterligare: "skolbarnens antal blir troligen större och de
flyttbara skolornas behöflighet mindre, när barnen icke så
ofta behöfva att gå en läng skolväg. Samma skolhus och
skolmaterialier blifva ock tillräckliga för ett dubbelt antal
barn, när könen åtskiljas.” Slutligen har Hr Ribbing i siw
reservation anfört, att "erfarenheten har ådagalagt användbarheten
af bvarannandags läsning i den förträffliga folkskolan
å Gr. Hamiltons egendom Lyckås i Jönköpings län.” Jag
känner icke den, men jag är öfvertygad att den är bra efter
den blifvit uppgifven. Af hvad jag anfört synes mig
som det vore tillräckliga skäl att icke bestämma några och
minst 8 månaders skoltid. Utsk:n hafva dessutom i 9 §:n
stadgat, att uti hvar och en ambulatorisk skola, der sådana
behöfvas, hvilket på de flesta orter lärer blifva fället, undervisning
tillsammans minst 3 månader för året skall meddelas.
Om nu i en församling skulle finnas en fast skola
med 8 månaders läselid samt a:ne ambulatoriska, (och jag
kunde åberopa exempel på munga äfven mindre men folkrika
församlingar, der, efter min öfvertygelse, jemte en fast
skola 2:ne ambulatoriska äro nödvändiga, 0111 alla barnen
skola få del af undervisning), så uppkomme, genom 3 månaders
iäsetid i hvardera af de ambulatoriska skolorna, 6
månaders läsning derstädes och 8 månaders läsning i den fasta
skolan, summa 14 månaders Iäsetid, och följaktligen blefve
det en absolut omöjlighet för en lärare att bestrida undervisningen.
Församlingen skulle betungas med en lärare
lill, hvaraf minsta olägenheten vore en ytterligare afgift till
färarnes aflöning, och deremot nödgas jag åtminstone för min
del protestera. I det nu förevar, betänk., pag. 8, synas
D’e n 10 Februari c. m.
tri
Utsk:n"!iafva ancell dessa ambulatorisk» skolor kunna komma
att förses med lärare valde bland unsdomen i de fasta
skolorna. Utsktn säga nemi. om de flyttande skolorna: ”dessa
måste nemi. efter hand kunna förses med skickligare lärare,
än de nu vanliga, när den fasta skolan binner efter
den antagna planen utbilda ett större antal lärjungar, bland
hvilka man har tillfälle att välja.” Utsk:n hafva således
förmodligen trott, att desse derföre kunna erhållas för så
ringa aflöning att något särskildt stadgande derom ej behöfdes,
men, utom att en sådan mindre aflöning skulle stå i
strid med föreskriften i \ §:n, sorn bestämmer att hvarje
skollärare bör nflönns med minst i(> tunnor spanmål, utan
alt säga om lian skall tillhöra den fasta eller den ambulatoriska
skollin, så skulle detta vara stridande emot stadgandet
i 3 §:n om de insigter en skollärare bör äga, samt skulle
de från fasta skolan mera aflägset boende, fastän dragande
lika lunga som öfriga församlingsboer, komma alt sakna lika
fullkomlig undervisningsförmåga hos läraren. På sådan
grund önskar jag att delta stadgande i 4 morn. måtte förändras
sålunda, alt de fasta skolorna böra hållas öppna på
sätt domcapillet, efter församligens hörande, bestämmer.
Hr von Finsen, Georg: Jag anser mig skyldig alt
inför R. o. Ad. i någon mån göra reda för de grundsatser,
sorn ledt Utsktn att afgifva detta betänk. Jag vill, då Hr
Frih. o. Landtm, redan på förmiddagen framställt propos.
om att punktvis föredraga detta betänk., inskränka mig endast
till de anmärkmr, som på förmiddagen blifvit gjorda
emot första §:n, och ber att få vänta med besvarande af anmärkningarna
vid öfriga §§, till dess att dessa §§ särskildt
framställas. Den i §:n grundlägger otvifvelaktig! den öfriga
delen af betänkandet. Der står i i och 9. momenterna
bestämdt föreskrifvet, att en lärare skall finnas inom
hvarje församling- och en fast skola inom hvarje pastorat.
Äfven inom Utsk:n voro tankarne visserligen olika eller delade
i afseende på den fasta skolans nödvändighet inom
hvarje pastorat, eller om man skulle inskränka sig blott till
de ambulatoriska. Har är på förmiddagen sagdt, att lagstiftaren
bör med varsamhet framgå och icke för bestämdt
föreskrifva villkor, som möjligen kunde göra hela förslaget
motbjudande för meni g helema, hvilket skulle lätt inträffa,
om dessa villkor slodo i strid med folklynnet, med dess begrepp
om skolan. Äfven jag är af den tanken, att mati med
varsamhet bör framgå i en så vigtig sak, som rörer hvar
oell en sorn skall undervisas; men efter mitt förmenande
äger Staten ovillkorligen vissa rättigheter eller vissa anspråk
på hvar och en enskild medborgare i samhället. Såvida
man antager denna grundsats såsom sann, måste man äfven
antaga att lagstiftaren icke endast har rätt, utan äfven lika
stor pligt att föreskrifva en lag, hvarigenom dessa anspråk
Den io Februari c. m.
kunna göra sig gällande. Jag håller mig nu < ndast lill denna
föreskrift om lärares tillsättande och fasta skolor, uppskjutande
till framdeles med de anmärkt::!', som älven jag
kan göra i fråga 0111 huruvida tillämpningen sedan i de efterföljande
§§:ua blifvit rätt iakttagen. Såvida vi äga någon
fordran på vissa förbindelser, sorn alla skola uppfylla
emot samhället, så mäste vi äfven äga rättigheten ali föreskrifva
de villkor, sorn liro oundvikliga derför. Härtill tror
jag skolan är nödvändig. Man kan visserligen sätta i fråga
hvilka slags skolor må var t nyfigast eller mes! användbara
i vårt land, den fasta skolan eller den ambulatorisk». Men
den öfvertygelse, som yttrades al praktiskt sakkunniga man
inom Ulsktn, isynnerhet af Preste- och äfven af BondeSt:s
ledamöter, har bestämt beslutet, grundad! på deras egen
erfarenhet, alt den ambulatorisk» skolan sällan varit annat
än en nödhjelp, grundad! derpå, att man sällan, för att icke
saga aldrig, kunde få skickliga skollärare under en sådan
lorm , som de ambulatoriska skolorna i allmänhet hafva.
För mig synes det också tydligen, genom den lilia erfarenhet
jag äger, att det blir icke möjligt alt få någon skicklig
lärare, som åtager sig det odiösa bestyret, om jag så ina kalla
det, att fara omkring ulan något särskildt hemvist, såsom de
ambulatoi iska skollärarne nödgas göra. Om en lärare äger
den bildning, han bör äga för att vara skollärare, så måste
jag också förutsätta alt han kan använda sig till nugot annat,
och då tror jag att det sista han väljer för sin utkomst
och för sin trefnad är att vara ambulatorisk skollärare.
Längre fram i betänk, synes likväl att Utsktn äfven fä-dat
afseende på behofvet af ambulatoi iska skolor i följd af local-förhållanden.
Utsk:n hafva således icke afslyrkt, icke
en gång afböjt dem, tvertom just lillkännagifvit, att församlingarna
skola äga rättighet att bilda sådana auibulatoriska
skolor, på samma grund som Uiskm föreslagit för den fasta
skolan, nemi. att den ambulatoriska skolan bekostas gemensamt
af socknen såsom den fasta skolan. Men sifvén der
ambulatoriska skolor öro nödvändiga, hafva Utsk:n funnit
att en fast skola bör finnas, af det skäl, som i motiverna
är temmeligen tydligt lillahult, att fasta skolan bör vara en
medelpunkt för undervisningsanstalterna inom socknen. Med
förutsättning att den ambulatoriska skollärarens bildningsgrad
sällan höjer sig till hvad behofvet påkallar, hafva Utsktn
trott att den fasta skolan eller egentligen en skollärare på
fast fot bör finnas inom socknen, dels för att conlrollera de
ambulatoriska skollärarne, dels för att understödja den ambulatoriska
skolläraren, då han kan behöfva detta understöd
af den fasta skolans lärare. Jag tror alt om detta bikltages,
skull den ambulatoi iska skolan derpå vinna, att de barn,
som dagligen gå i den ambulatoriska skolan, kunna någon
gång skickas till den fasta skolan för att der pröfvas och
examineras samt derjemte haudledas och unden visas. Man
Deli 10 Fabr uar i e. m.
liar sagl på förmiddagen, ntl icke något tillfälle hittills yppat
sig, så tjenlig! för alt åstadkomma en skolinrättning, sorn
vid denna riksdag. Äfven jag är af denna tanke, men heldagar
att jag ej kan gilla den väg man i allmänhet följt
för att medverka till skolinrättningen, såsom man vid denna
riksdag gjort. Jag delar deras öfvertygelse, som tro att icke
skoltvånget är motbjudande för menigheterna, men kostnaderna
deremot göra det mera motbjudande eller föranleda
till mindre villighet att bidraga dertill; och hade vid denna
liksdag, då vi sett tillgångarna medgifva alt afpruia på de
allmänna skattebidragen, vi, i stallet för alt afdraga detta,
användt dessa medel till skollärarnes underhåll, så är jag
fullkomligen öfverlygad att menigheterna med mera beredvillighet
mottagit detta förslag, än de nu göra. Jag betvifla!'
att tacksamheten för denna afpi ritning räcker lange.
Den glöiniues, men ett nytt conto uppkommer i rakningarna
till skollärarnes aflöning, sorn alltid skad ihägkornmas
med ett slags vedervilja af allmänheten. Hade vi, i stället
för att taga bort en skyddsafgift, sorn icke var opåräknad
och ej heller tryckande, bibehållit den och med dessa bevillningsmedel
för Statens räkning aflönat skollärarne, så
hade missnöjet med skolinrättningen minskats, jag ur fullkomligt
ölvertygad derom. Delta hade icke kostat mera än
nu, men vanan att betala skyddsafgiflen gjorde denna utgift
mindre tryckande och besvärlig, än att riri erlägga en
ny afgift, sorn icke varit beräknad förut. Den nya beskattningen
kännes drygare, än som varit fallet med den gamla,
om den fått fortfara. Detta var mitt yrkande i Utsk:n frän
första början. Jag blef undertryckt der, förmodligen hade
jag blifvit detsamma i Ståndet. Jag nämner detta blott för
alt visa från hvilken åsigt jag önskat alt Utsk:n utgått ; ty
de fordringar Staten gör på allmänheten bör väl Slaten
också i sin mån bekosta. Lika mycket. Nu hafva Utskln
i stället föreslagit en särskild utgift för skollärare. Jag anar
att vid nästa riksdag torde man återgå till den gamla skyddsafgiften
och använda den lill skollärarnes aflöning. Jag yttrar
detta endast derföre att jag är öfverlygad, alt det egentligen
är tvånget att erlägga kostnaden, som är motbjudande,
men icke sjelfva skolgången. I allmänhet tror jag att den
embetsmanna-personal, som menigheterna skola löna directe,
icke ses så gerna, som de, hvilka de veta sig slippa att kjelfve
aflöna. Förhållandet emellan skollärarne och församlingarna,
på grund af hvad Utsk:n, då inga andra medel finnas,
i följd af nödvändigheten föreslagit, blir icke så bra,
som jag är öfverlygad om att det blifvit om försainlingarne
icke behöft direct aflöna lärarne. En gång skall man kanske,
då detta missförhållande kommer att klarare framstå,
finna nödigt att undvika det. Emedlertid hafva nu Utsk:n
föreslagit en lärare, som skall aflönas af församlingen, och
en last skola inom hvarje pastorat. Villkoren äro Oundvik
-
Dan 10 Fibruiri c. m.
liga, om vi vilja liafva skolor; ty det måste finnas lärare,
och jag betvifla!', att man inom hvarje pastorat kan få en
skicklig lärare, om lian skall skickas omkring för att möta
barnen. Nu må barnen möta honom Jag får på grund
deraf tillstyrka, att Utsk:ns betänk, i den delen måtte bifallas,
att en lärare inom hvarje församling bör finnas, äfvensom
en fast skola i hvarje pastorat. Den fasta skolan är
att anses egentligen såsom en medelpunkt för undervisningsverket
i pastoratet. Jag tror att visserligen kan det vara
församlingar, som äro så vidsträckta, att barnen icke dagligen
kunna gå i den fasta skolan; men Utsktn hafva följt
den grundsats (åtminstone antagit densamma), att hemläsningen
och föräldrarnes vård om sina barn är den bästa
skolan. Jag kan så mycket hellre säga det, som på nåsot
ställe, bland moliverna till detta betänk., Utsk:n uttryckligen
förklarat, att bäst vore om inga skolor hehöfde anläggas;
men när man något närmare granskar förhållandet i
orterna, så ser man att på många ställen föräldrarnes näringsomsorger,
deras tvingande behof att använda sin lid
till ekonomiska företag, hindra dem att jemnt sysselsätta sig
med sina barn. Dessutom finner mari beklagligtvis nog ofta
att föräldrarnes egen bildningsgrad slår på så låg punkt, alt
de ej kunna undervisa sina barn. Något medel mot dessa
brister måste finnas, och kan icke finnas annat än i en skola.
När denna skola finnes, äga föräldrarne tillfälle dels
till bemläsning och dels alt skicka sina barn till skolan,
hvilket de helst önska, dock med pröfningsrätt bos skoldirectionen
för att tillse huru föräldrarne vid hemläsningen
uppfylla de villkor, som fordras för barnens undervisning.
Jag föreställer mig dessutom atl den fasta skolan egentligen
är en pröfningsinstitution, huruvida föräldrarne uppfylla sina
pligter emot sina barn. När dessa pligler uppfyllas, hafva
Utsk:n icke dragit i betänkande att låta föräldrarna sjelfva
undervisa sina barn, men derjemte upplåtit åt föräldrarna
alt icke dagligen endast, utan äfven kunna då och då skicka
sina barn sill skolan för att inhemta hvad som icke i
föräldrahuset kunnat läras. När nu fasta skolan står inom
hvarje pastorat, likasom en rxamensinstitution, dels såsom en
nndervisningsinstitution, dels såsom en pröfningsinstitution
huru föräldrarnes undervisning sker, så har skolan uppfyllt
sin bestämmelse. Det finnes icke något band, som tvingar
barnen i skolan, såvida föräldrarne uppfylla sina åligganden.
Äfven hör den fasta skolan, om jag påminner mig rätt, hafva
ett slags tillsyn öfver den ambulatoriska skolan. Jag tror
detta vara nödvändigt på <jet skäl jag förut yttrat, att läraren
vid den ambulatoriska skolan i allmänhet icke är nog
skicklig för att på egen hand kunna ombesörja skolundervisningen.
Hvad 3 mom. beträffar,‘så yttrade jag mig i förmiddags
i afseende på hvad Hr von Hohenhausen nämnde om
D e ii 10 Februari e. m.
eli tillagg deri, i finga om förbindelsen alt hafva skolorna i
ordning inom 5 år. Mig skall del vara likgiltigt om detta
t i I lugg kommer all införas; ty förr än lärare linnas, kunna
ieke skolorna komma i gång.
Emot 4 inom. är anmärkt, att det icke borde i författningen
utsättas huru lange skolorna böra stå öppna, oell
man bär velat förkorta tiden till 3, 4> b månader. Mig synes
det vara billigt att läraren är tillgänglig under 8 månader
för skolundervisningen. Mera hafva Utsktn icke yttrat
i detta 4 moment. När skolan står öppen i 8 månader,
och dessa 8 månader äro indelade i vissa terminer efter skolordningen,
som får uppgöras inom hvarje församling för alt
pröfvas af domcapitlet, så synes mig ändamålet vara ganska
val uppfyldt utan band för någon att hålla sina harn dagligen
i skolan under 8 månader. Det heror -på föräldrarna
sjelfva ali ditskicka sina barn under en, två eller tre månader
af hvarje termin, allt efter som de linna tjenligast vara.
Såvida man icke antager att det vore alltför besvärligt för
läraren att hålla föreläsningar under 8 månader, så ser jag
intet sorn hindrar alt antaga momentet sådant det är. Jag
har sålunda trott mig höia göra reda för de åsigter, sorn i
Utsk:n gjort sig gällande, och på de skäl jag anfört, får jag
vördsamt tillstyrka bifall å Utsktns förslag.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag behöfver
icke vara särdeles vidlyftig i hvad jag nu har alt anföra,
sedan jag af den sista välda talaren blifvit till stor del
förekommen på ett utförligare sätt än jag kanske kunnat
åstadkomma i hvad jag ämnat framställa. Jag får blott i
alseende på hvad Hr von Rosen nämnde om hans tanke
derom, att den del af skyddsafgiften, som blifvit eftergifven
vid denna riksdag, hade lämpligen kunnat användas till skollärarnes
underhåll, tillkännagifva, att jag fullkomligen delar
hans tanke i detta afseende och är viss derpå, att denna afkortning
hade i de flesta församlingar fullt ut motsvarat
allt hvad som behöfts till lärarens aflöning och underhåll
af skolmaterialierna ; men då Stats- och Ekon.Ulsk:n icke
begärt sammanträde med Bevilln.Utsk. och på så sätt heredt
detta mål, så kan numera ingenting dervid åtgöras.
För min del skulle jag visst icke fästa ett sa stort afseende
derpå, att här blifvit bestämdt om en fast skola, utan mycket
gerna kunna instämma i den K. propos:n i ämnet, hvilken
(man mäste afse och betänka, att den med stor varsamhet
mäst framgå med sina förslag,) öfverallt uttalar nitälskan
för folkundervisningens tillvägabringande, men öfverlemna!
förslagen dertill lill R. St. för alt med deras yttrande inkomma.
Nu är det R. St., som skola taga saken i öfvervä
gande,
och då pluraliteten af alla Stånds ledamöter, som
deltagit i Utsk:n, BondeSt:s likasom de öfriga, instämt i
hvad förslaget innehåller; så synes det alt den varsamhet,
176
Den 10 Februari e. m.
sorn i K. M:s propos. blifvit iakttagen, gått längre ån R.
St:s Ulsk. ansett behöflig! och nyttigt vara. Det år af ofantlig
vigt när en skollag nu första gången utgifves, hurudan
ilen är beskaffad, att den talar rent ut hvad sorn bör vara
och hvad sorn åsyftas. Lemnäs den i lösa ordalag och öfverlemnas
det åt godtycket att göra huru som lie Ist, så kan
med den inträffa och troligen skall på de flesta ställen inträffa,
såsom man ser i Odmans välbekanta beskrifning om
sin ungdom vid Wexiö skola, der lian omtalar den skollagen,
som kom oell någon tid derefter syntes sorn den icke
kommit eller ingen frukt hade verkat, emedan ingen controll
var utsatt. På dessa skäl och på de grunder, sorn här
förut blifvit utförligt anförda, måste jag vidblifva min önskan
och mitt tillstyrkande, att R. o. Ad. måtte antaga första
och andra momenterna, sådana som Utsktn föreslagit
dem, likasom det fjerde, och vid det tredje är det blott en
enda anniärkn., nemi. det tillägg, hvarom jag anhållit. Deruti
har llr von Hartmansdorff önskat förändring af ett ord,
nemi. behöriga i stället för compelenta, hvaruti jag
för min del instämmer.
Hr Rå fe It, Anton: Det är i följd af Hr Ribbings
anmäikn., att Utsk:n icke fastat tillräckligt afseende på Biskop
Agardhs reservation om hemläsningen, som jag får fästa
Hr Ribbings uppmärksamhet på sidan 29 i motiverna
för Utsk.-ns betänk. N:o 12.8. Der lyda orden på följande
sätt: ”Här torde Uisk:n äfven böra yttra sig öfver de mångfaHeliga
annnirknjr, som blifvit gjorda i enlighet med ett,
uti en betänk, åtföljande reservation uppgjord!, förslag till
hemläsningsskolor. Utsktn hafva ingalunda ansett, och anse
ej heller nu, den på hemläsning grundade skolundervisningen
vara genom de af Utsk:n föreslagna stadgande!! förhindrad,
än mindre alldeles utesluten. Tvertom är den, om
också ej uttryckligen, dock lika mycket förutsatt såsom nödvändig
i dessa skolor, som den redan från äldre tider varit
vanlig i de lärda skolorna; utan de hafva endast, med fristadt
afseende på förrildrarnes mera allmänna oförmögenhet
att sjelf ve undervisa barnen, ansett sig böra göra den • dagliga
läsningen i skolan till regel samt eftergiften deri till
undantag; och få Utsktn 1111, efter ett närmare öfvervägande
af berörde anmärkmr, för att göra sin mening tydligare,
föreslå följande tillägg uti 3 punkten af denna §.‘s sista moment.
1 de församlingar, der skolstyrelserna, i anseende
till localförhållanden eller andra omständigheter, finna en
mera utsträckt hemläsning nödvändig, må detta stadgande ej
anses derför lägga något hinder i vägen; dock med det förbehåll,
att de barn, för hvilka hemläsning medgifves, icke
desto mindre anses skyldiga att å de dagar i veckan, som
dertill bestämmas, infinna sig i skolan vid samma ansvars
på
-
Den 10 Februari e. m.
177
påföljd för uraktlåtenhet deraf, som i allmänhet är bestämd
för försummelse af skolgångsskyldigheten.” För öfrigt förenar
jag mig i de yttranden, som äro afgifna af Hr Lagergren
och Hr von Troil samt anhåller om bifall till Utsktns
förslag.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Hr von Hohenhausen,
lika med flera andra ledamöter, tyckes anse den ifrågavai',
författningen icke såsom föreskrifter, hvilka skola enligt
deras ordalydelse ställas i verket, utan såsom ett mål,
till hvilket man bör sträfva i hänseende till den allmänna
folkundervisningen. Jag är ense med dem, att om man blott
afsåge det sednare, så hade de rätt i sina yrkanden. Men
skilnaden är, att der jag stannat med mina önskningar, der
hafva de utkräft verkställighet. I författningar får man
icke införa blotta önskningar, utan det som bestämdt fordras
och man vill göra gällande. Man har ock, under förutsättning
af ett mål, till hvilket man syftar, velat säga om
det stycke af förslaget, hvilket R. o. Ad. redan antagit, att
då hinder möta, skola undantag öga rum. Om detta beslut
innefattar, att ingenting är afgjordt af hvad som står i förslaget,
utan kan af R. St. göras om; så vore det lika så
godt att genast slå betänk, tillsammans och icke befatta sig
med dess ytterligare granskning, emedan det hvarken blefve
bindande till fördel för dem, som vilja tvinga församlingarna,
icke heller af någon vigt för dem, som ej vilja gå
längre, än jag tror att närvår. omständigheter kunna medgifva.
Öfverläggningen vore således, å ömse sidor, utan nytta
och ändamål. Sådant kan jag icke anse något förslag till
författning böra vara. Oberoende af detta första stycke, hvilket
så till sägandes innebär en ursägt för Utsktn att hafva
gått längre än vederbort, anser jag nödigt att man nagelfar
med hvarje särskildt stadgande, för att visa det man verkligen
har allvar med hvad man stadgar och att det icke är
ett tomt tal.
Man säger, att om en fast skola underhålles i församlingen,
så skall man derigenom slippa att hålla flera skolrum
för de flyttande skolorna. Der, hvarest en fast skola
kan bildas, behöfvas icke flyttande skolor eller ruin dertill.
Der åter de flyttande skolorna behöfvas, der måste man hafva
rum både för dem och för den fasta skolan, ifall begge
dessa inrättningar skola finnas inom samma församling.
Man har yrkat bibehållande af föreskriften, att de fasta
skolorna skola hållas öppna 8 månader om året. Om det
ovillkorligen påbjudes att de skola hållas öppna 8 månader,
så torde läraren få sitta i skolrummet och förnöta sin tid
med läsning, ofta för blott 3 eller 4 barn; ty troligen lärer
det icke blifva möjligt att under den hårdaste årstiden eller
under andetiderna ett större antal barn kan besöka sko
-
20 H.
Den 10 Februari e. m.
lan, åtminstone i vissa landskap. Någon ledamot trodde att
kölden icke skulle hindia barnen att gå i skolan. Om hon
gör att pelsar behöfvas för väl klädda soldater, som stå under
tak, så måsle hon vara ännu mindre fördraglig för fattiga
barn, som äro klädda i trasor, och som ofta måste gå
genom skogar eller öfver isar för att komma till skolan.
Hvad jag vet, är, att brist på kläder och skor hindrar barn
under hardt väder, icke blott i Stockholm utan äfven i Calmar,
att gå ifrån det ena qvarteret i staden, der de bo, till
ett annat, der skolan finnes, och att utvägen att få dem
till skolgång icke är någon annan än att gifva dem kläder
dertill.
Man säger att måhända endast i de norra orterna skulle
omflyttande skolor vara behöfliga. Jag kan anföra en
socken i Östergöthlands län, der jag haft mitt hem, och
hvilken är så beskaffad, att kyrkan ligger vid en sjö, i hvilken
sjö befinner sig en ö, en mil lång. På andra sidan om
ön och sjön, eller 5 fjerdingsväg från kyrkan, ligga på fasta
landet åtskilliga hemman, som tillhöra samma socken. Det
är omöjligt att der bilda en fast skola, som kunde besökas
af barnen från ön, åtminstone från andra delar deraf, än
dem som ligga närmast kyrkan. Ännu ogörligare vore det
att ditskicka de sockenbarn, som bo på andra sidan om ön
och sjön. När detta händer i Östergöthland, hvad skall då
icke hända i andra trakter af Riket, hvilka äro mycket
oländigare?
Man säger att denna skolinrättning är efterlängtad af
allmogen. Jag vill icke bestrida det, men jag skulle hafva
önskat det R. o. Adis beslut i denna fråga icke varit fattadt,
förrän vi sett Bonde,5lis beslut, emedan saken väsendtligast
angår allmogen. Om de 3 öfiiga Stånden, hvilkas
barn nästan icke begagna eller komma att begagna folkskolan,
likväl besluta att ålägga församlingarna afgifter i dessa
hänseenden, så tror jag att man icke gått den rätta vägen.
Det skulle utan tvifvel komma att heta, det herrarne ålagt
allmogen bördor i ett hänseende, hvarmed herrarne egentligen
icke hade att skaffa.
Man har icke velat medgifva att 16 tunnor säd vore
för dryg lön åt en lärare i fast skola. Jag vet att det finnes
många små församlingar, som t. ex. icke bestå af mer
än io mantal. Der skall man finna tunnor säd på mantalet,
'utbetalade till skolläraren utöfver de gärder, som hittills
erlagts, vore ganska tryckande. Det finnes socknar på
Gottland, enligt hvad vi hört omförmälas, sora hafva icke
mer än 5 mantal. De skulle då komma att betala 3 tunnor
på mantalet. Manne icke detta är alltför drygt. Det finnes
i Skåne flera fasta skolor inom samma församling. K.
M:s propos. uppgifver, att inom 433 församlingar i Skåne
finnas 47^ fasta skolor och skolbus. Med ett ord, det
visas att antalet af skolor är större än antalet af församlin
-
Den 10 Februari e. m.
*79
gar. Jag påminner mig, sedan min utöfning af statssecreterare-embetet,
en församling i Skåne, hvarest funnos 3 fasta
skolor. En kyrkoherde från Skåne sade mig i går, att
han kände en, der det funnes 4- Låtom oss nu tänka oss
4 gånger 16, d. ä. 64 tunnor spanmål för skollärares aflöning
inom en församling. Huru är det möjligt alt detta
kan, utan stort missnöje, af allmogen utgöras? Man skall
vid dylika beslut något underrätta sig om hvad som i andra
länder betalas. En skollärare, som fö il idet år reste på
fasta landel i Europa, för att se folkskolor i andra länder,
har sagt mig, att lönerna i Preussen gå ned ända till ro
Preussiska thuler för en skollärare i förening med det Iilla
boställe de hafva. Om detta sker i ett land förmögnare an
vårt, är det då skäl att här göra alla löner så höga, som
man föreslagit? Man har talat om att inhyra barnen i kyrkobyarna,
eller der skolan finnes. Skola nu socknens innevånare,
utom de dryga lönerna till läraren, jemväl betala för
barnens inhyrande i en kyrkoby, så. linner man huru dryg
kostnaden blir för denna undervisning.
Man har sagt, att lärare i en omflyttande skola icke
.hade bildning nog för att verkligen vara skollärare. Jag
bestrider detta påstående. I Norrige visar den officiella berättelsen
öfver folkskolorna derstädes, (jag skall taga den
med mig i plenum nästa gång, på det de af R. o. Ad:s medlemmar,
som åslunda det, må få se den) — berättelsen visar,
säger jag, det förhållande, alt af de skolor, som finnas der
i landet, är det icke mer än en af fem, som är fast. De
öfriga äro omgående. Locaten i Norrige är till en stor del
nära nog lika med Sveriges skogsbygder. Man bör således
icke begära här hvad som icke låter sig göra der. Hvad Iä—
j arnes undervisningsföi måga beträffar, sä torde det tillåtas mig
nämna, att jag lärt mig läsa af en gumma, och att jag icke
funnit något hinder deraf vid de examina jag tagit. Hur
finnas i Stockholm flere personer, deribland en graduerad ,
som lärl sig läsa af samma gumma och som haft lika liten
olägenhet deraf, som jag.
Man har sagt, att K. M. icke gjort bestämda förslag i
sin propos., utan blott framställt allmänna satser, hvaröfver
Ständerne skulle närmare besluta. I denna punkt har K.
M. icke underlåtit att göra bestämda förslag, och jag hatredan
åberopat dem. Jag vill icke trötta R. o. Ad. med
vidare utveckling af ämnet, sedan öfverläggningen redan
varat så länge. Jag hemställer blott, såsom jag började, att
första och andra momenterna mätte få tagas under gemensamt
öfvervägande, och att i contra-propostn mot det förslag,
som Utsktn gjort, mitt vördsamma förslag måtte komma
under pröfning.
Hr Ribbing, Arvid: Man har talat om svårigheten
för fattiga barn alt bevista skalorna i brist på kläder ro. na.
Den 10 Februari e. ni.
Denna vigtiga del af betänk, afhandlas egentligen uti ia§:n,
hvadan detta ämne torde böra uppskjutas till dess vi komina
dit; åtminstone förbehåller jag mig alt då få yttra mig
derom. Åtskilligt har blifvit framsläldt, syftande derpå att
TJtsklns förslag angtde fasta skolor vore olämpligt. Man har
sagt att inom mindre församlingar, bestående t. ex. af 10
mantal, blefve en afgift af i^- tunna för mantalet alltför
odräglig. Härvid får jag likväl anmärka, att innan denna
halfannan tunna kan eller får uttagas, kommer först att utgå
afgiften af hvarje inom församlingen boende person, äfvensom
afgiften för hvarje barn, som tillgodonjuter undervisning.
Likaledes bör anmärkas att Utsktns förslag jemväl
innehåller att Staten skall mellankomma med sin hjelp i de
församlingar, der det blefve odrägligt att vidkännas så stora
utgifter, sorn till besörjande af undervisningen behöfdes, äfvensom
att Utsktn till ytterligare lindring i utgifterna tillstyrkt,
att, der så nödigt pröfvas och omständigheterna medgifva,
flera församlingar må förena sig om en skola; men då
troligen enhvar vidhåller sin mening, skall jag icke vidlyftigare
yttra mig härom, utan får blott tillägga i afseende
på en värd talares anmärkn., att herrarne skola af allmogen
få uppbära den förebråelsen det de varit för stränga
vid denna riksdag i afseende på afgifterna till folkundervisningen,
att, om så skulle inträffa, får man trösta sig dermed,
att de som utöfvat denna stränghet egentligen varit
herrarna af BondeStåndet.
Kr von Hohenhausen: Jag skall bjuda till att vara
så kort sorn möjligt, då jag nu går att besvara åtskilliga
anmärkn:r af Hr von Hartmansdorff. Den värde talaren
har gjort en jemförelse emellan Sverige och Norrige. Dervid
får jag anmärka, att Sveriges slättland äger likhet med
några få trakter af Norriges slättland; men att Sveriges kuperade
trakter icke äga någon jemförlighet med Norriges
fjelltrakter, hvaraf större delen af Norrige består. Om för
öfrigt en jemförelse i förevar, hänseende skall äga rum med
andra länder, så är det icke från Norrige, som exemplet bör
hemtas, ulan från Danmark, och ännu mera från Tyskland,
hvilka länder stå långt framför oss i afseende på allmän
undervisning, så att, derest vi icke snart förbättra vår allmänna
undervisning, komma vi att stå långt efter det öfriga
Europa i delta hänseende. Man säger visserligen att
ingen finnes i Sverige, som icke kan läsa, emedan man thy
förutan icke kan få gå til! skrift. Förhållandet är likväl
sådant med de ringare classerna uti Rikets flesta församlingar,
att utaf 3o äldre personer finnas kanske icke fem, som
kunna förstå en lättfattlig bok, som de icke i barndomen
last; och hvad vill det då säga att kunna läsa! Vidare haiman
nämnt, alt på Gottland finnas församlingar så små, att
de icke bestå af mer än fem mantal. Der finnes en för
-
Den 10 Februari e. m
samling, som heter Gullerup, hvilken endast hestår af fyra
mantal; men då här uti §:n står pastorat eller socken, så
behöfver ej hvarje liten församling hafva sin egen skola,
utan kunna tvänne församlingar förena sig om en skola. Hr
von Hartmansdorff har sagt, att i Stockholm och Calmar är
förhållandet sådant, att barn, i brist af kläder, icke kunna
gå från del ena qvarteret lill det andra. För min del iliågkoinmer
jag, huru jag sjelf som barn gick med öppen tröja
midt i vintern utan att lida af kölden.
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.: Jag skall inskränka mina
anmarkn:r blott lill den punkt af betänk., som utgör föremål
för R. o. Adis öfverläggning, eller huruvida en fast
skola ovillkorligen skall finnas inom hvarje pastorat eller
icke. Hr von Hartmansdorff och hans vänner hafva satt
sig emot detta stadgande, af skäl att man icke borde så
våldsamt ingripa uti cornmunernas egna tillgöranden, utan
mera öfverlemna det åt dem sjelfva att organisera. Jag finner
denna undfallenhet för deras önskan stå i strid med
hvad som icke längesedan gjort sig gällande från samma
håll, nemi. i fråga om hemmansklyfning. Man grep der
temmeligen tunghänd! in i den enskilda äganderätten oell
angaf såsom skäf dertill, att det enskildta mäste vika för
det allmännas väl. Jag kan icke förmoda att någon vill
neka att det allmännas väl ytterst beror på den bildning
oell upplysning folket kan erhålla, hvadan det måste vara
Statens rättighet och pligt att äfven se till huru delta må
kunna befordras. Jag kan dessutom för denna åsigt åberopa
hvad Utsk:n sjelfva yttrat. Det lyder som följer: "Otvifvelaktig!
vore det bäst 0111 skolors inrättande ej behöfde anbefallas,
utan de af ett inre erkändt behof föranleddes, och
öfverallt, der de behöfdes, genom församlingarnes egen försorg
bildades. Men detta hör till de fromma önskningarna,
hvarpå ingen framtida byggnad får grundas. Saken skulle
alltför länge qvarblifva i samma skick som den nu är, om
man ville låta bero på församlingarnes eget godtycke att
inrätta skolor eller icke. Det är naturligt, att just i de
församlingar, der okunuigheten är allmännast oell således
behofvet af undervisning störst, der skulle detta minst blifva
insedt och erkändt, och således okunnighetens afhjelpande
äfven längst komma att fördröjas. Staten har nog länge
sett på huru långsamt folkskoleväsendet, sig sjelf lemnadt,
utvecklat sig. Den måste väl ändtligen en gång gripa in
med påbud och understöd." Jag skulle tro att denna åsigt
är riktig och åberopar den till stöd för min mening. Hr
von Hartmansdorff har dessutom såsom skäl mot förevar,
stadgande nämnt svårigheten för barnen att besöka den fasta
skolan. Detta skäl undanrödjes af stadgandena uti efterföljande
§§, om hvilka jag, för att icke onödigtvis upptaga
tiden, icke på förhand vill yttra uiig., Likväl får jag i af
-
i Sa
Den 10 Februari e. m.
seende på den omständigheten, att barnen i brist af kläder
icke skulle kunna besöka skolan, specielt hänvisa den värda
talaren till 12 §:n, sorn stadgar att fattiglorsörjningsanstalterna
i thy fall böra träda emellan meijl sin hjelp. Vidare
har den värde talaren anmärkt åtskilligt hvarför afgiften
tili undervisningens besörjande skulle blifva alltför tryckande
för små församlingar. En värd talare, Hr Ribbing, har redan
omnämnt de belyliga modificationer, som dessa påståenden
äro underkastade, och hvarigenom deras bevisande
kraft redan torde vara tillintetgjord. Jag får blott ytterligare
tillägga att klockarelöner äfven skola ingå såsom bidrag
till iärarelöner. Vidare vill jag blott i allmänhet erinra,
att om man skulle gå så långt som en talare sagt, att
icke genera församlingarna med något dylikt stadgande, så
kunde man lika så gerna taga ett steg till och säga att man
icke borde genera skolungdomen med sådana föreskrifter,
och utgången skulle då blifva desto säkrare. Jag vill icke
längre upptaga tiden med denna §, som redan nog länge
sysselsatt oss.
Hr Lefre n , Joli. Pehr: Det är verkligen icke behagligt
att förlänga discussioiien rör:de denna 1 § eller rättare
'sagdt momeiH af 1 §:n och jag gör mig derföre samvete
utaf alt ånyo begära ordet; men jag är öfvertygad om att
det just är på afgörandet af detta 1 inom., som allt det öfriga
af författningen kommer alt bero, och jag hoppas derföre
att discussionen framdeles icke skall blifva så vidlyftig.
Vi äro nu på den punkt, huruvida det skall cathegoriskt
befallas alt hvarje socken skall hafva en fast skola, och deruti
ligger sjelfva fröet till hela andan af författningens lydelse
uti dess öfriga §§. Af den första tvångsåtgärden följa
de öfriga §§:nes ökade stränghet. Utsk:n hafva i n led t sig
sjelfva genom det första stadgandet alt komma till sådana
föreskrifter, som t. ex. finnas i 12 §:n, der det heter i 4
inom.: ”1 den händelse att föräldrar eller målsmän skulle
tredskas att efterkomma de föreskrifter, som i afseende på
barnens skolgångsskyIdighet blifvit meddelade, skola de undergå
varningar, först af presterskapet, och, der sådant ej
hjelper, af kyrkoråd eller communalslyrelse, så framt en
sådan framdeles varder inrättad;” och 5 mom. innehåller,
att om dessa varningar blifva fruktlösa, skola barnen från
föräldrarna skiljas och till' vårdande åt enskilda personer
öfverlemnas, samt deras underhåll jemte skolpenningarma
hos föräldrarna eller målsmännen i laga ordning utmätas.
Alla dessa tvångsåtgärder, som visserligen icke äro egnade
att väcka kärlek för det ljus, som skall utgöra folkets ledstjerna
genom lifvet, skola blifva följder af antagandet af
den princip vi nu hafva under öfverläggning. O111 man
deremot lägger mera mildhet vid detta stadgande; om man
öfverleiniiar åt församlingarna alt handla elter bästa för
-
Den io Februari e. m.
183
stand, så skall man väcka kai lek för folkundervisningen,
kärlek för ljuset och för bildningen och icke skapa sig en
opposition af |:delnr utaf församlingarna, sorn hellre underkasta
sig utmätning än de låta tvinga sig att gå in på en
så ömtålig punkt som den ifrågavarande. Jag önskar att
R. o. Ad. icke måtte tyda detta yttrande, såsom härledande
sig från bristande kärlek till folkundervisningen. Det förefaller
mig som om man ville, liksom genom ett trollslag,
vända om Svenska nationens tänkesätt i detta hänseende.
Det later sig icke göra; ty den afkastning man vill skörda
i framtiden, skall man låta växa upp från ett väl utlagdt
frö. Svenska folket är ingalunda obenäget för emottagande
af undervisning, men det vill icke forceras på ett sätt, som
icke öfverensstämmer med locala förhållanden och dess ofta
välgrundade omdöme om sakers beskaffenhet. Jag tillstyrker
bifall till den medelväg, som K. M:s 'nåd. propos. innehåller.
Man har anmärkt att bibehållandet af denna frihet
skulle slå illa tillsammans med hvad som talare, hvilka hysa
lika åsigler med mig, yttrat lörtde hemmansklyfning. Dervid
får jag erinra, att emellan dessa frågor är en väsendtlig
skilnad. Den ena ingriper icke i äganderätten. Allmogen
äger sina hemman under villkor att fullgöra de dermed
förknippade skyldig heter. 1789 års författning ang:de skatteköp
säger bestämdt att hemmansutskyIdema skola utgöras,
och någon rättighet finnes således icke för skattebonde!) att
klyfva sitt hemman sä alt det blir omöjligt att utgöra utskylderna,
hvilket innefattar villkoret för äganderätten. Jag
ber om ursägt för denna episod, hvilken utgör svar på den
anmärkn., som gick ut på att visa en inconseqvens emellan
IJr von Hartmansdorffs yttranden i detta ämne och uti frågan
angtde jords klyfning och afsöndring. — Hvad skollärarna
beträffar, så har en längre tids uppmärksamhet sagt mig
att allmogen icke är angelägen att öka herremannaantalet i
sock narna; att allmogen hyser en slags fruktan för sådana
skollärare, som icke trifvas med allmogens barn utan snarare
söka samqväm med herremnnnaclassen och isynnerhet
med de lägre inom denna dass. De frukta för att få aflöna
personer, utaf hvilka de icke finge den nytta, hvarpå de
med skäl kunde göra anspråk, och denna fruktan innefattar
förnämsta motståndet mot förslaget, om det skulle utföras
så peremtorisk! som Utsk:n tillstyrkt.
Hr Gripenstedt: Jag skall icke upptaga tiden med
det som icke hör till ämnet, fastän enskildt stäldt till
mig. Jag vill blott som ett motstycke till den stränghet,
som den siste värde talaren omordat, hänvisa till ett stadgande
i den Norrska författningen, som ofia af honom och
bans medhållare blifvit citerad. Denna författning säger,
alt de barn, som uteblifva från skolgång eller examen, plikta
ända tili en specie-riksdaler för hvarje gång. Om detta
184
Den io Februari e. m.
icke är strängare, än livad sorn bär blifvit åberopadt, så
bar jag orätt.
Hr Ribbing, Bengt: Ilr LefreVis motvilja för de
strängare åtgärderna både delar ocb resprclernr jag; men
jag hade på förmiddagen tillfälle att erinra om hvad den
första punkten, sorn R. o. Ad. bifallit, innehåller. Denna
punkt tyckes ofta råka i glömska bos åtskilliga talare; men
om det icke bortglömdes, skulle man bestämdt finna att de
af Utsk:n tillstyrkta föreskrifter icke äro så stränga och
svåra, enär desamma kunna modereras efter omständigheterna.
Hr von Rosen: Man har här velat säga att Ulsk-.n
tillstyrkt för stränga tvångsmedel för att vinna ändamålet
med folkundervisning, och man har i delta hänseende hänvisat
till 12 §:n uti förslaget. Jag medgifver visserligen att
en stor makt är tillerkänd enmmunerna i afseende på sättet
att tillhålla barn att gå i skolan, nemi. då barnen vanvårdas
af sina föräldrar; och jag kan icke bestrida att föräldrar
hafva en viss rättighet öfver sina barn, och att denna
rättighet bör af lagstiftaren respecteras; men jag kan icke
föreställa mig alt denna rättighet någonsin kan få gå så
långt, att föräldrarne skulle äga att vanvårda barn, och till
vanvårdande måtte höra felaktig eller bristande undervisning
i de kunskapsgrenar, som man såsom christen och medborgare
i Staten måste hafva inhemtat. Månne det allmänna
skall vinna på att dessa barn utaf brist på undervisning
sakna icke blott förmågan att skaffa sig sin bergning, utan
äfven den enskilda tillfredsställelsen som bildningen skänker?
Man har sagt, att församlingarna sjelfva borde få lagstifta i
dessa fall; men om det tilläts, så skulle resultatet komma
att rätta sig efter pluralitetens uppfattning af ämnet, och
följden deraf under en tilltagande folkökning blifva ökad
fatligdom och osedlighet; ty, den som icke från barndomen
blifvit vand att tänka sedligt och handla derefter och att
på ett nyttigt sätt använda sina krafter, honom skall måhända
snart fattas förmågan ali försörja sig, tv fattigdomen
härrör ofta från brist på undervisning och uppfostran, och
der dessa brister visa sig, måste lagstiftaren komma till
hjelp. Jag betviflar alt vi skulle gå framåt och fruktar att
vi uti våra egoistiska tider snarare skulle gå tillbaka om
församlingarna finge rättighet att sjelfva bestämma föreskrifterna
uti denna vigtiga gren af statsbestyret. Jag tror derföre
att lagstiftningen oundvikligen bör mellankomma med
sådana stadganden och controller på deras efterlefnad, att
föräldrar gifva sina barn en sådan uppfostran att de må
blifva menniskor i ordets sanna bemärkelse. Min erfarenhet
uti den landsort, der jag är boende, har sagt mig att
barns uppfostran vanvårdas icke blott inom de fattigare
utan
Den io Februari e. m.
185
nLan äfven inom de förmögnare classerna. Äfven jag kan
göra en eller annan anmärkning mot de efterföljande §§:na,
men jag uppskjuter det lill dess vi komma till dem; ty härur
endast fråga om grundprincipens antagande. Om tillämpningen
deraf vill jag yttra mig när de särskilda §§.-ne skola
afgöras. Jag hemställer till R. o. Ad., om icke Utsktn gutt
fram efter den åsigt att skolan är till endast för att ersätta
hvad hemläsningen icke kan åstadkomma; om icke skolan
ur en controll derpå att hvad som åligger föräldrarna må
blifva uppfyldt; om icke fasta skolan är en examensplats för
att utröna huru föräldrarne uppfylla sina åligganden emot
sina barn? När skolan icke går längre i tvångsmedel mot
dem, hvilka behörigen uppfostra sina barn, så kan jag icke
finna att Utsk:n gått för långt i stränghet; ty det är endast
der föräldravården tryter, som skolan såsom tvångsmedel
skall vidtaga, och detta tvångsmedel är således behöfligt för
att vinna afsigterna med skolundervisningen. Jag hemställer
då till Hr Lefre'n, om han ej, vid jemförelse af denna med
efterföljande §§, finner att, der föläldravården är tillräcklig,
skolan icke är annat än ett sätt att utröna huruvida föräldrarne
uppfylla sina åligganden. Jag har en informator i
mitt hus, men jag skall alltid låta min son examineras i
skolan. Om mödrarna eller fäderne kunna läsa för barn,
slår det dem fritt alt göra det; men barnen böra ovillkorligen
vissa tider examineras i skolan; hvilket endast kan ske
i fasta, men icke uti ambulatoriska skolor, emedan deras
organisation icke tillåter det. Jag har varit uti lång delrätt
inom Utsk:n, huruvida ambulatoriska skolor ens skulle
få linnas. Äfven PresteSt:s ledamöter voro de, hvilka ansågo
ambulatoriska skolan mera skadlig än gagnelig, — ja
till och med ledamöter af BondeSt. voro af samma åsigt;
ty då fasta skolan blott skall ersatta bristen uti föräldraundervisningen,
så ansågo de det vara tillräckligt att halva
fast skola för att pröfva huruvida föräldravården motsvarade
ändamålet; men då dertill korn att på mångå orter
föräldrarne icke kunna skicka sina barn till fasta skolan
och sjelfve voro i belägenhet att icke kunna läsa för barnen,
dels emedan deras ekonomiska ställning kunde vara
sådan alt de icke hade tillfälle alt uppoffra någon tid dertill,
och dt Is emedan deras egen bildning icke medgåfve
det, hvaraf följden skulle blifva att de barn, hvilkas föräldrar
bodde aflägse ifrån fasta skolan, icke skulle komma i
åtnjutande af någon undervisning; så fann man ambulatoriska
skolan oundgängligen behöflig, för alt under nyssnämnda
förhållande ersätta bristen uti föräldraomsorgen försina
barn; och Utsktn hafva således ganska riktigt tillstyrkt
de tvångsåtgärder, hvilka jag dock gerna skulle vilja utbyta
mot andra, om några lämpligare kunde gifvas. Hvad^ församlingar!)
es afgift till skolundervisningen beträffar, så har
20 11.
O e n 10 Februari e. ui.
jag för min del desto mindre kunnat finna den tryckande,
som dels smärre församlingar äga alt förena sig om en skola,
oell dels, enligt hvad Utsktn tillstyrkt, 5o,ooo rtdr årligen
blifva att påräkna till lindring i utgifterna för mera
fattiga församlingar; och Utsk:n, som i brist af medel icke
kunnat sträcka sig längre, synas mig dock på ett ganska
omsorgsfullt sätt hafva bjudit till att förena möjligheten af
detta vigtiga ändamål med så liten uppoffring och så ringa
tunga för församlingarna som omständigheterna kunnat medgifva.
Jag har ansett mig skyldig alt meddela denna utveckling
af de skäl hvarpå CJtsk:n grundat sitt betänkande.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Efler min upp
fattning
af discussionen, hvilken jag beklagligtvis för mig
icke från början afhört, lära de olika meningarne hufvudsakligen
vara delade deremellan, huruvida inom hvarje socken
skall finnas en fäst skola eller icke; och då jag, som
under loppet af 16 ä 17 år inom den socken jag bebor på
egen bekostnad hållit en fast skola med sin fasta skollärare,
sålunda äger någon praktisk erfarenhet i ämnet, torde det
tillåtas mig få tillkännagifva denna erfarenhet, nemi. att
skolan på intet sätt lemnat mig det resultat af tillfredsställelse
jag hoppats och förväntat, och att jag vid sakens närmare
betraktande funnit orsaken dertill just uti skolans fasta
natur. En värd talare, Hr von Rosen, som i detta hänseende
trott sig hafva kommit till en motsatt erfarenhet,
tyckes grunda sitt omdöme på förhållandet inom en provins,
•der fasta skolan är mindre olämplig; men uti de norra trakterna,
t. ex. 5 ä 6 mil från hufvudstaden eller t. ex. i den
socken jag bebor, som är åtminstone 4 mil lång, för att icke
säga ändå mer, ifall jag ville räkna den till sin ytterlighet,
torde man finna huru omöjligt det blir att begagna den fusta
skolan. Frågan torde således hvälfva sig emellan deras
åsigt, hvilka, i likhet med hvad Utsktn tillstyrkt, önska bestämmandet
af en fast skola, och den andra sidans mening,
som önskar blott bestämmandet af en fast skollärare, till
hvilken sednare åsigt jag sluter mig. Jag vill icke fördjupa
mig uti discussionen öfver detta ämne, af samma fruktan
som jag förnummit hos andra talare alt inkomma på punkter
uti förslaget, hvilka ännu icke utgöra föremål för Ståndets
öfverläggning. Likväl torde mig tillåtas i förbigående
få nämna det jag äfven i andra detaljer fullkomligen instämmer
med Hr Lefrén samt delar hans åsigt på grund af
min praktiska erfarenhet af frågan; och jag skulle för min
del tro, att, när vi komma till afgörandet af den §, som bestämmer
ansvar för föräldrar, hvilka vårdslösa sina barns
uppfostran, fråga icke kan blifva att sträcka detta ansvar
längre än till en viss plikt för försummelsen; ty att fråntaga
föräldrarna vården om deras barn anser jag alltför hardt
men isynnerhet opraktiskt; ty då det kommer dertill, skall
Den io Februari e. m.
■87
det visa sig att communrrna icke kunna åtaga sig den vård,
som föraldrar böra egna sina barn. Hvad skollärarnes löner
beträffar, önskar jag att något minimi-belopp icke måtte utsättas,
utan alt denna fråga måtte öfverlemrias till socknarnes
eget afgörande. I öfrigt anhåller jag få tillkännagifva,
att jag instämmer uti de åsigter, som blifvit uttalade af Hr
von Hartmansdorff, Hr Lefre'n och Gr. Taube.
Hr af Uhr, Gust.: Det missnöje man befarar såsom
en följd af de åtgärder, som skulle frambringa det, skulle
visserligen förtjena mycket afseende, om man ägde skälig
anledn. att befara detta missnöje. Men jag hoppas, att det
icke skall finna mycket skäl för sig; ty hvar och en, som
bos sig skulle finna någon benägenhet till missnöje öfver
dessa tvångsåtgärder, skall naturligtvis fråga sig sjelf eller
någon annan huru denna lag uppkommit. Om svaret på
denna fråga blefve att denna lag utgått från en öfvermakt
och vore en följd af dess godtycke, eller ätt massan af dem
som lagen gäller icke blifvit hörde, då kunde man äga skäl
att förmoda ett sådant missnöje, som man befarar; men då
svaret på frågan måste blifva att det är sjelfva folket, som
genom dess ombud stiftat lagen, så finner man deruti skäl
för den öfvertygelse, att lagen är stiftad till,förmån fördem
sjelfva och deras barn, och det är då icke sannolikt att ett
sådant svar icke skulle vara tillfredsställande för dem och
afböja anledn. till missnöje, som deremot kunde uppstå, om
de trodde att det vore en öfvermakts godtycke de hade att
tacka för lagen.
Hr Ribbing, Arvid: Jag vill egentligen blott hem
ställa
huruvida den taktik kan anses riktig, jag vill icke
säga loflig, att, då fråga är om en sak, kasta sig in på andra
ämnen, som icke höra till saken och framställa dem i
en så förhatlig dager sorn möjligt, för att på detta sätt uppröra
sinnena mot den fråga, sora egentligen är för handen-,
och sålunda vinna hvad som genom det förevar, ärendets
sanna utredning icke kan ernås. Så tror jag att man, hälgån
tili väga, då man, i stället för alt hålla sig vid frågan
huruvida en fast eller ambulatorisk skola bör antagas, kommit
in på frågan om ansvar för försummelse af föräldrar
att vårda och undervisa sina barn. Det blir tids nog, då
man kommer till 12 §:n, att pröfva strängheten utaf det ansvar
UIskra i detta hänseende tillstyrkt. Då skall visa sig
den varsamhet, hvarmed Utskra tillvägagatt, da Utskra i afseende
på fattiga barn tillstyrkt dels understöd för dem och
dels undantag från skyldigheten ait dagligen bevista skolan;
med ett ord, man har uppbjudit alla möjliga mildare utvägar
genom understöd*, uppmuntran och undantag, för att
vinna detta vigtiga ändamål, innan man skridit till strängare
åtgärder. Med ali aktning för det exempel Gr. Anckarsvärd
liemtat från den ort han bebor, hemställer jag likväl till
i88
Den i« Februari e. m.
honom sjelf och till Ståndets öfrige ledamöter, sorn löst delta
betänk., om icke man har alt vänta ett annat förhållande
af de fasta skolorna, sedan väl underviste lärare komma att
öfvertaga skolstyrelsen, sedan en skoldirection inom hvarje
församling blir tillsatt, och då församlingarnes pastorer blir
ålagdt att hvarje vecka besöka skolan. Jag tror att den
fasta skolan skall hafva det företräde framför den ambtilatoriska,
som nödvändigt mäste blifva en följd af den fördelaktigare
belägenhet, hvaruti en på bestämdt ställe etablerad
person befinner sig framför den, sorn utan stadigt hemvist
kringvandrar från det ena, stället till det andra oell lefver
måhända på matsäck och livad han medhar i brännvinsflaskan.
Gr. Anckarsvärd: Frågan är så vigtig, alt det tor
de
ursägtas om discussionen äfven af mig kommer att något
ytterligare förlängas i följd af hvad en vard ledamot nyss
yttrat. Jag tog mig friheten, då jag förra gången hade ordet,
att yttra några betänkligheter i afseende på antagandet
af fasta skolor, och dessa betänkligheter hemlade jag från
en på egen mångårig erfarenhet grundad sann och innerlig
öfvertygelse alt fasta skolor i allmänhet äro olämpliga för
vårt land; emedan hufvudsakliga olägenheten af dessa skolor
består deruti, att när afståndet till skolan är öfver J-:dels
mil, blir det snart sagdt omöjligt för barnen att besöka
densamma. Jag skall icke repetera hvad jag i delta hänseende
redan yttrat; men med anledn. af hvad min värde vän,
Ilr Ribbing, nämnt rör:de den förmenta fördelen af bildade
skollärare, har jag trott mig böra erinra, att jag äfven, på
grund af min egen erfarenhet, med den värda talaren hyser
en motsatt öfvertygelse, nemi. att lärare med högre bildning
oftast äro för dylika skolinrättningar sämre än de lärare,
hvilka stå på en lägre bildningsgrad. Vid den skola, som
jag sjelf för många år sedan inrättat på min egendom, har
jag erhållit K. M:s nåd. resolution på turberäkning för den
lärare, som dervid anställes, i händelse lian är prest. Vid
ett ombyte af pastor, för några år sedan, erhöll jag en prestman
från något af läroverken, som med mycket nit för sitt
lärarekall förenade insigt och skicklighet dertill. I samråd
med honom reorganiserade jag skolan, hvarvid ifrågakom
huruvida jag borde upplifva den af Konungen mig nådigst
beviljade fördelen att antaga en skollärare af bildade classen;
men han afstyrkte det uti en skriftligen uppsatt, väl resonerad,
högst intressant promemoria, deruti han utvecklade skälen,
hvarför till lärare i folkskolor borde användas folkets
egna barn, och hvaribland hufvudsakligaste skälet bestod
deruti, att skolbarnen derigenom uppmuntrades till flit, för
att uppnå samma kunskapsmått sorn deras likar, hvilka voro
deras lärare. Jag följde hans råd och tog en bondgosse från
en vexelundervisningsanstalt hos min bror i Nerike till lä
-
Den 10 Februari e. m.
.89
lare uti den af mig inrättade skolan, och försöket lyckades
så förträffligt, att ingen af de skollärare utaf bildade classen,
jag förut haft, uppfyllt sitt kall såsom denne, hvilken icke
gått längre i bildning, iin sorn kan erhållas vid en vanlig
lancasterskola på landet. Jag hade hoppats att under förlidne
sommar kunna inbjuda några ledamöter af Representationen,
för att vid denna skola se ett försök af min pastor
att på ett lättfattligt sätt bibringa skolbarnen en grammatikalisk
bildning, hvilket försök lyckats ganska väl; men jag
ansåg denna insigt icke vara så allmänneligen inhemtad, att
jag ville framställa skolan till något närmare betraktande.
Dock är jag öfvertygad att skolungdomen nästkommande
sommar med heder skall kunna bestå en sådan examen till
sann tillfredsställelse för dem, som skulle vilja bevista densamma.
Härifrån kommer jag till den slutsatsen, att det
icke är på den högre bildningsbanan man bör söka subjecter
till undervisningens meddelande uti en folkskola, aldraminst
då läraren är fast men skolorna förlagda på lämpliga ställen
inom socknarna. I strid med Hr Ribbing anser jag således
det mest lämpliga och omtänksamma sättet till folkundervisningens
befrämjande bestå deruti, att man lill lärare
uti folkskolorna använder allmogens egna söner, hvarigenom
man ufren vinner den fördelen att man slipper en
ny embetsmanna-corps, hvars anspråk på pensioner af Staten
icke skulle kunna lemnäs utan afseende.
Hr Ribbing, Arvid: I anledn. af Gr. Anckarsvärds
yttrande, så vidt det afsåg hvad jag nämnt rör:de egenskaperna
hos de lärare, hvilka i folkskolorna böra användas, får jag
äran erinra derom, att jag ingalunda ansett dessa lärare böra
hemtas från de mest bildade classerna, enär jag i detta hänseende
instämt med Utsktn, hvars fordringar på lärlingarna
icke sträcka sig mycket långt öfver förmågan att läsa och
skrifva.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
öfverläggningen rörtde i §:n fulländad.
Ropades ja.
Hr Frih. o. Landtm, upptog nu de anmärkntr och
förslag till ändringar, som blifvit gjorda i afseende på 1 och
2 mom. i 1 §:n.
Hr von Hartmansdorff: Jag får blott nämna, att
jag gillar den af Hr Tersmeden tillstyrkta redaclionsförändringen,
och att jag äfven i mitt förslag iakttagit densamma.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då meningarna
tycktes vara ense derom, att orden ”kyrkoherden och”
borde utgå utur 2 morn., Hr Landtm, fick till R. o. Ad.
hemställa, om Ståndet, vare sig att det bi fö 11 e Utsktns förslag
i öfrigt eller att det antoge Hr von HartmansdorlFs för
-
igo
Dm io Februari c. m.
slag, i alla fall ville bestämma alt orden ”kyrkoherden
och” borde utgå.
Bifölls.
Hr Landtm, lät uppläsa Hr von Hartmansdorff^ förslag
till förändrad redaction af i och 2 mom. så lydande:
”1 mom. I hvarje socken skall vara minst en lärare,
som i fast eller flyttande skola meddelar undervisning; dock
må tvänne eller flera sccknar om en lärare sig förena, der
folkmängden är så ringa, att en lärare kan ändamålsenligt
bestrida undervisningen, samt localförhållandet för öfrigt sådant
medgifver.”
2 mom. ”Lärares antagning och undervisningens handhafvande
skola, på sätt här nedan bestämmes, besörjas af
en skolstyrelse. . Denna styrelse föreslår och sockenstämman
afgör, om undervisningen skall vara omgående eller meddelas
i fast skola.”
Sedan Hr Landtm, erinrat, att han först lomme att
framställa propos. å Utsklns förslag och derefter på Hr von
Hartmansdorff!!, hemställde Hr Landtm., om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:ns förslag i 1 och 2 inom. af 1 §:n.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
Hr von Hartmansdorff^ förslag till samma båda morn.
Ropades äfven ja och nej.
Hr Landtm, förnyade sin proposition till bifall å Utsktns
förslag i 1 och 2 momenten.
Ropades starka ja, blandade med mångå nej.
Då Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna alt
ja öfverrösta! nej, begärde
Hr von Hartmansdorff votering.
Hr Landtm, föreslog, att ja-propos:n måtte komma
ali innehålla bifall till Utsk:ns förslag; och contra-propos:n
till Hr von Hartmansdorff!;.
Hr Tersmeden: Jag förmodar att den lilla redac
tionsförändring
jag föreslog kommer att äga rum, äfven om
Hr von Hartmansdorff!; förslag icke antages.
Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att Ståndet'redan beslutat
uteslutande af orden ”kyrkoherden och” utur 2:a
morn., vare sig att Utsk:ns eller Hr von Hartmansdorff!; förslag
af R. o. Ad. antogs.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:sproposition:
Den
som bifaller i:a och 2ta mom. i 1 §:n af det i
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskms utlåt. N:o 128
framställda förslag, voterar
ia;
Den 10 Februari e. m.
‘9l
den det ej vill, voterar
nej ;
Vinner nej, antager R. o. Ad. det af Hr von Hartmansdorff
i ofvannämnda afseende framställda förslag.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — ig.
Nej — 18.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att emot 3:e mom. i
i §:n blifvit anmärkt, att efter ordet ”kungjord” borde
införas orden derest behörig sökande till lärarebefattningen
kan erhållas.
Hr von Hartmansdorff: Sedan Ståndet afgjort för
hållandet
med de fasta skolorna, har jag ingenting att erinra
mot stadgandet i denna §, så vidt det rörer dem; men i
slutet förekommer en bestämmelse, som jag skulle önska
blifva förändrad. I stället för orden i sista raden uti 3
morn.: ”1 afseende å bibringandet af här nedan bestämda
minimifordringen af kunskaper,'” skulle jag önska att det
måtte heta: i afseende å bibringandet af här nedan bestämda
kunskaper.”
Hr von Hohenhausen: Jag medgifver att, på sätt
Hr von Hartmansdorff begärt, orden minimifordringen
af, må utgå, hvaremot jag anhåller att det af mig föreslagna
tillägget måtte äga rum.
Hr Råfel t: Då Utsk:n i 3 §:n färeslagit seminarier
för bildandet af lärare, och R. o. Ad. i dag antagit ettstadgande,
enl. hvilket embetsmyndigheter äga att pröfva föreskrifterna
rör:de fordringarna på lärarne; så anser jag Hr
von Hohenhausens förslag onödigt och anhåller derföre om
bifall på Utsk:ns förslag, sådant det är. Deremot har jag
ingenting att invända mot den af Hr von Hartmansdorff
föreslagna rättelse i redactionen, enl. hvilken orden ”minimifordringen
af” skulle utgå.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att mine vär
de
motståndare, så väl som de der dela tänkesätt med mig,
icke ville återkomma med påståendet att all rättelse är umbärlig,
derföre att i mom. är antaget; ty om man lager
för gifvet att ingenting är bestämdt afgjordt, så är all öfverläggning
om de följande §§:na öfverflödig. Jag lättade icke
riktigt, om Hr Råfelt bestridde den af mig föreslagna förändringen
eller icke.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
att orden "minimifordringen af” i slutet af 3:e mom.
borde utgå.
Ropades ja.
Uppå derefter framställd propos. blef Utsk:ns förslag
till 3:e moni, i öfrigt bifallet.
IQ2
Den io Februari c. m.
Hr von Hartmansdorff: Jag belilagar att R. o. Ad.
icke ville göra afseende på Hr von Hohenhausens förslag.
Det gör att författningens tillämpning blir ännu omöjligare.
Jag reserverar mig derföre mot beslutet.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att vid 4;de mom. den
anmärka, blifvit gjord, att åt consistorium borde öfverlemnas
att bestämma den tid, hvarunder de fasta skolorna skola
hållas öppna.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser skolstyrelsen i
hvarje församling vara behörig myndighet alt måhända gemensamt
med sockenstämman utsätta skolterminen, samt att
domcapillet icke må befatta sig dermed, förr än tvist uppstår
om lämpligaste tiden dertill. Jag har trott att man ej
borde föreskrifva, att skolan skall hållas öppen minst åtta
månader om året. Men då i åtskilliga församlingar flera
skolor komma att inrättas, tolde det måhända vara lämpligast
att endast säga, det undervisning skall meddelas vissa
månader af året, på det att tiden närmare må lämpas efter
hvad särskilda omständigheter på olika orter kunna fordra.
Hr Le fre'n , Joli. Pehr; Jag kan icke annat än förundra
mig öfver, att, då man så ofta vid denna riksdag hör
att få saker äro önskligare och nyttigare än communal-förvallning,
man likväl i detaljerna icke vill organisera denna
förvaltning så att den motsvarar sin bestämmelse. Hvarföre
skall t. ex. i förevar, afseende domcapitlet tillkomma en
rättighet, som lämpligare bör ligga i skolstyrelsens händer.
Då folket sjelft får bestämma sådana detaljer, vänjer det
sig äfven att bedomina och urskilja hvad som ar mest lämpligt.
Jag anser Utsk:n hafva orätt föreslagit, att de fasta
skolorna öfver hela Svea land skola vara öppna till undervisning
under 8 månader om året, och att lämpligare varit
alt endast säga att de skola vara öppna vissa månader af året,
med rättighet för municipalförvaltningen att efter särskilda
locala omständigheter och öfriga förhållanden bestämma tiden
under hvilken skolan årligen skall hållas öppen.
Hr von Rosen: För att sluta tvisten rör:de 4 morn.
af t §:n, anhåller jag att R. o. Ad. ville kasta ögat på den
i 5 §:n.
Hr Frih. o. Landtm, afbröt Hr von Rosen samt erinrade
det R. o. Ad. förklarat öfverläggningen fulländad
rör:de i §:n, och att de yttranden, som nu afgåfves, således
egentligen borde inskränka sig till korta framställningar i
afseende på de propositioner, som kunde komma att göras.
Hr von Rosen: I sammanhang med hvad Hr Frih.
o. Landtm, nu yttrat, får jag förklara, att det i min öfvertygelse
går an alt uppskjuta 4 morn. af denna § till dess
i5 §:n
Dan 10 Februari e. m.
ig3
i5 §:n förekommer, hvilken handlar om församlingarnes rättighet
att bestämma disciplinen inom skolorna.
Hr Gripenstedt: Förenande mig uti den af Hrr von
Hartmansdorff och Lefren yttrade åsigt, får jag till stöd
för densamma tillägga det ytterligare skälet, att om en församling
i anseende lill sin vidd skulle hafva behof af 2:ne
skolhus, så kunde undervisning icke meddelas 8 månader
på hvarldera stallet; hvaraf således synes, att det är nödvändigt
att sätta vissa månader i stället för åtta. Om
domcapillet ellei- skolstyrelsen skall bestämma tiden för årliga
undervisningen, kommer att afgöras då vi hinna till
i5 §:n, om hvilken jag således icke anticipationsvis vill yttra
mig.
Hr von Hohenhausen: Sedan R. o. Ad. en gång
förklarat öfverläggningen om denna § fulländad, liar jag
ansett mig icke böra deltaga uti discussion särskildt öfver
moni.; ty om vi åter skulle inlåta o-.* i discussion deröfver,
skulle många nya förslag kunna tillkomma, hvilket icke
vöre öfverensstämmande med gällande och hittills iakttagna
former.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Ulsk:s förslag oförändradt.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, yttrade alt Gr. Taubes förslag innehölle,
ali åt consistorium borde öfverlemna? att bestämma den tid,
hvarunder de fasta skolorna skola hållas öppna.
Gr. Taube: Efter livad jag vill påminna mig, tog jag
mig friheten göra den framställning att åt domcapitlet måtte
öfverlemna? att, efter församlingens hörande, bestämma
liden för skolornas årliga verksamhet.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Gr. Taubes förslag.
Ropades nej.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att ett annat yrkande
varit, att Utsklns förslag till 4 moni. måtte bifallas, blott
med den förändring att orden minst åtta månader
skulle utbytas emot orden vissa månader; hemställande
Hr Landtm, om R. o. Ad. behagade antaga detta förslag.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Landtm, föi klarade, det han trott sig finna att ja
öfverröstat nej.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppskjöls till nästa
plenum.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att nästa plenum komme
alt böljas kl. 9 på morgonen, ett förhållande, som äf20
H.
jg4 Den 10 Februari c. ro.
ven framdeles understundom torde komma att äga rum, då
göromålens mängd sådant fordrade.
Lades på hordet Stats- och BancoUtskms utlåt. N.‘o
i anledti. af väckta motioner, att piivatbankernes sedlar må
i kronouppbörden emotlagas.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. to om aftonen.
In Edem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den i3 Februari 1841.
Plenum kl. g f. m.
Justerades pleni-prot. för den 3o sisth Januari f. m.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Som ännu mycket
återstår af betänk, angrde folkundervisningen, och derefter
i ordningen förekommer ett betänk., som torde draga länge
nog ut på tiden innan det hinner att afgöras, nemi. det om
privatbanker; så hemställer jag, om ej betänk, ang-.de cabinettscassan,
som nu ligger på R. o. Ad:s bord, finge framflyttas
på listan att förekomma till pröfning näst efter de
begge befänhanden, som sednast framflyttades, hvarigenom det
komme att stå näst framför fi agan om lagen för privatbanker.
Gr. Taube, Guslaf Joli., förenade sig med Hr von
Hartmansdorff.
Uppå derefter framställd proposition beslöt R. o. Ad.
alt StatsUtskts utlåt. N:o 427 skulle på föredragningslistan
framflyttas näst före Banco- och LagUtskms utlåt. N:o 5.
Ilr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, uppläste
följande :
Med anledn. af det sedan ett plenum tillbaka afgjorda
Stals- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utskms utlåt. N:o 138,
angtde åtskilliga ön St. Barthelemy ronde förhållanden, väcker
jag efterföljande motion: Då, oaktadt R. Stis lind. skrifvelse
lill K. M. af den 18 Juli 1818, "alt ön St. Barthelemy
måtte till den högstbjudande försäljas,"
någon sådan åtgärd ännu icke kunnat vidtagas, och denna
ö, långt ifrån att tillskynda Riket något gagn, tvertom tillskyndar
det förluster, så föreslår jag, "att R. St. ville
uti en und. skrifvelse till K. M. förklara," att
Den i3 Februari f. ra.
de för sin del medgifva, att ön St. Barthelemy
måtte få till Danmark aft rädas emot det att Sverige
erhåller tullfrihet i Öresund, så framt Danmark
vid derom öppnade underhandlingar till
denna Ira nsac tion skulle utan några vidare uppoffringar
å Sveriges sida finnas villigt; dock
att med denna afträdelse fästes det villkor, att
Danmark e mottager ön i det fin andelia tillstånd,
hvaruti den sig för närvar, befinner, så alt icke
Sverige, emot 11. St:s beslut af 1812, måtte få vidkännas
några skulder, som efter den tiden i och
för öns förvaltning kunna hafva blifvit åsamkade,
ej heller att några vid colonialstyreisen anställde
em hels män komma att betunga Svenska
indragning sstaten.
Motiverna, hvarför jag anser en dylik transaction nyttig
för Sverige, aro: att ön med sin styrelse varit lika besvärlig
för Svenska statsverket som Sundska tullen för Svenska
handeln, — det vore således lyckligt, att på en gång
kunna blifva qvitt deni båda; alt vi vid tillfälle af ett krig
kunna blifva af med ön utan alt derföre erhålla någon ersättning;
och slutligen att denna transaction är lättare
att verkställa, än ifall ön skulle försäljas, då liqviden derom
liksom den örn Guadeloupe kunde blifva mera invecklad.
Jag förmodar att Danmark ej bör finnas ovilligt till
denna transaction, då det lärer kunna förutse, att Sverige
förr eller sednare måste vinna tullfrihet i Sundet; del känner
ej så noga till denna ös besynnerliga egenskap att endast
tillskynda moderlandet förluster, och det lärer dessutom
med mindre kostnad och mera controll kunna styra
densamma, då det äger Irenne besittningar i dess grannskap.
Ön så väl som mensktighelen lära ock kunna vinna på denna
transaction, då Danska Regertn ej lärer draga i betänkande
alt på denna ö så väl afskaffa slafhandeln, ifall den
der skulle vara gängse, med det mera, hvilket icke gör en
Europeisk Regering heder, som det redan gjort det i sina
öfriga besittningar.
Då R. St. blott förklara sitt medgifvande till en dylik
transaction, torde det ej lägga något hinder i vägen för
våra diplomaters skicklighet alt tillvägabringa den på de
för Sverige förmånligaste villkor som möjligt. Måhända
skulle man kunna bringa det derhän, att man i samma
transaction kunde få liqvidera Svenska cabinettscassans skuld.
”Der man fått sot, bör man söka bot,” säger ordspråket; är
det genom ministerskicklighet, som denna skuld tillkommit,
svnes mig ock billigt, alt den genom dylik utplånas. Jag
ar höjd ali tro, alt om det blir Danska Regertn kunnigt,
att samme man, hvilken varit med om fredsunderhandlingarna
och freden uti Fredrikshamn, om hvilken fred Alexan
-
ig6
Dea i3 Februnri f. m.
der borde kunna säga hvad Czar Petter sade om den i Nystad,
ly Sverige Lief åtminstone icke rikt derpå, — att samme
man, hvilken helt visst gjort allt för att vid fredsunderhandlingarna
i Kiel utverka oss tullfrihet i Sundet, om
han olyckligtvis icke glömt denna clausul tills freden var
sluten, äfven varit densamme fosterlandsvän, hvilken upptagit
ett af de hufvudsakligaste lånen för Svenska cabinettseassans
räkning och Svenska diplomatiens heder; så skall
den finna sig skyldig, om icke att öfvertaga skulden, åtminstone
att medgifva, att Sverige är minst skyldigt dertill,
att han med lika heder varit Svenska cabineltets minister
sorn hederlig financier för dess cabinettscassa.
Begärdes på hordet af Frih. Ridderstolpe, Fredrik,
Hr Brummer, Carl Magnus, anförde skriftligen:
Efter voteringen i eflermiddagsplenum den 6 dennes,
syntes mig R. o. Ad. ej särdeles hugadt för discussion, och
som jag dessutom kunde finna, alt med ett af mig tillämnad
t andragande vid Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-  Ulsk:ns utlåt. N:o 138 i anledn. af återremiss å Utsk:ns betänk.
N:o 14, angtde åtskilliga, ön St. Barthelemy rörande
lförhållandenl ingen inverkan på R. o. Ad:s beslut öfver
detta betänk, skulle kunna åstadkommas, beslöt jag i stället
att lill beriktigande af de imiga begreppen om den af 1812
års åt Konungen öfverlåtna friare disposition af Barthelemyintraderna,
emot R. o. Ad:s gillande af Utskuis nog hundfallna
behandling afgifva följande reservation:
Utsk:n hafva ej på minsta vis, såsom sig bolt, ingått i
pröfning af Hr Petre's segt envisa, förvirrade oell förvirrande
assertion: att, ehuru R. St. icke med fullt lagliga termer
afhändt Sveriges krona besittningen af ön St. Barthelemy,
ett sådant afhändande dock varit af föregående Ständer åsyftadt.
Utsk:n hafva fegt afhållit sig ifrån att skärskåda
den bland dem om förhållandena mindre kunniga så ideligen
försporda frasen: att Ba r thele my-int rade rita aro
Konungens penningar. Denna till allmännelig tro uppblomstrande
fras besannar fullt en Fransk författares, om
jag rätt minnes, General Gourgans utsago: ”En villomening,
sorn ofta upprepas, slutar stundom med
alt blifva ansedd som sanning.” Och delta är ej det
enda tillfället, i hvilket denna sats hos oss besannat sig inom
de sednast förflutna 3:ne decennier. Det är påtagligen
i följd af denna sig flödande allmänneliga tro, sorn TJtsk:n,
lika med 1812 års Const.Utsk., låtit sig hänföras af den Elinda
lydnadens qväfvande siroc, oell på sådan grund ej ens
kommit att eftersinna om en närmare granskning af förhållandena
med colonialstyrelsen, såsom fåkunnigt på detta runi
blifvit påstådt just af dem som derom bort vara bättre underrättade.
En sådan revision hade visserligen aldrig kunnat
komma i fråga, om så val Konungens utfästelse vid fö
-
Den i3 Februari f. m.
■07
reslåendel, som Ständernes villkor vid beviljandet af den
friare dispositionen båda blifvit samvetsgrann! uppfyllda.
Men nu är det en ganska enkel sak atl blott utur de afgifna
rik sdags bera tiel serna (Konungens nåd. skrifvelser till
lt. St:s StalsTJtskott) utan stor moda ernå öfvertygelse om
det den K. utfästelsen: ”att låta vid hvarje riksdag
komma till R. S t: s kunskap hvad i denna del af
styrelsen sig tilldragit, hvad fördel för moderlandet
deraf vunnits och i hvad man öfverskjuta
n d e intrader från besittningarna kunnat till
allmänt nyttiga anstalter inom Riket användas,”
endast i ringa mån och utan någon den ringaste uppgift
0111 det influtna blifvit iakttagen • samt att Ständernes vid
öfverlåtelsen af den friare dispositionen fästade villkor, ”att
administrationen på St. Barthelemy hädanefter
icke kan komma atl belasta Svenska statsverket, ehvad
inkomsterna blifva högre eller lägre, utan sådana anstalter
vidtagas, att af öfver skotten, enär de inträffa,
alltid hålles tillhanda hvad till fyllande
af' bristerna, derest sådana skulle uppkomma,
erfordras,” endast en gång i orden (i 1816 års riksd.-  berättelse) varit uppfyldt.
Äro nu både den K. utfästelsen och det af Ständerna
fästade villkor, såsom det af riksd.berättelserna vill synas,
uraktlåtna, så vet jag icke huruledes det numera med Konungens
fria dispositionsrätt månde sig förhålla. Det kan
emedlertid ej nekas, all ju 1812 års Coust.Utsk. helt fiffigt
och liksom med begge händer sköt ifrån sig remissen å dea
K. propostn af d. 18 April 1812 om ett undantag från Sveriges
grundlag. 2!ne Stånd hade endast till StatsUtsk. remitterat
den nåd. propostn; men de 2:ne öfriga både till
Cons!.- och StatsUtsk. Coust. Ulsk. afgaf under den 3o
A piil ett vördsamt meni., så lydande: (Se hillänget till
RiksStlns prot. 1812 Bandet 1, pag. 184-) ”Sedan i anleda,
af skedda remisser ifrån det Ilögv. PresteSt. och det Vallört.
BorgareSt. Konungens nåd. propos., rörtde en särskild författning
med Svenska ultramarinska besittningars styrelse och
drätsel blifvit föredragen, har Const.Utsk. väl i de orden i
ingressen till Reg. F:n att för Svea Rike och Ihv
underliggande länder stadga följande, igenkänt
anledningen till den gjorda remissen, men tror sig tillika
böra förklara, att då Konungens nåd. propos., föranledd af
dessa länders särskildta läge och deraf härrörande särskildta
behof och förhållande, åsyftade derefter lämpade politiska
mått och steg, hvilka af grundlagens föreskrifter vore i de
flesta delar oberoende, ansåg Const.Utsk. sig i dessa afseenden
icke kunna ingå i någon pröfning eller fatta ett definitivt
beslut, utan tiodde sig böra detta ärende till de 1 espeetive
Stånden åter öfverlemna, då Utsk., efter sin mening,
anser de ur Reg.Ftn införda orden: Svea Rike och
Den i3 Februari f. m.
thy underliggande länder, icke till alla delar kunna lämpas
till andra än dem, hvilkas ombud i Svenska lagstiftningen
deltaga. Örebro den 3o April 1812.”
Detta kan man verkligen kalla eli frånstötande memorial
i anledn. af en remiss å en K. propos. om ett undantag
från grundlagarna, och genom denna stöt frånstöttes
äfven i framtiden möjligheten att bringa under framtida
Const.Utskrs granskning frågor om uraktlåtenhet i uppfyllande
af utfästelse och villkor.
Skärskådom nu fragmentariskt, för att undvika vidlyftighet,
huru grannlaga man varit i uppfyllelser. Derom
förekommer i K. M:s nåd. skrifvelse till R. Sirs StatsUtsk.
ronde de Rarthelemyska medlen af den 29 Juni i8i5 (Se pag.
635 i irsta afdeln. af örte delen 1815 års riksd.handlingar
pag. 234): "K. M. har vid dessa medels användande först
låtit sig angeläget vara, att uppfylla det villkor R. St. vid
deras öfverlåtande till Konungen fastställt, nemi.r att till
förekommande af framtida möjliga brister bespara de öfverskjutande
tillgångarna, så att administrationen af Colonialdeparlementet
ej i något fall kommer att belasta Svenska
statsverket. Icke destomindre har K. M. funnit tillfälle att
använda betydliga summor till befrämjande af nyttiga anstalter
inom Riket, nemi. r
”Såsom undsättningsfond åt K. Magazinsdirectionen vid
den år 1812 inträffade svåra missvexten 100,000 r:dr.”
Nu må man anmärka, att såvida icke uti nämnda undsättningsfond
anses inbegripna de besparade tillgångarna för
Colonial-departementet, har ingenstädes och ingalunda någonsin
försports hvar desamma varit till finnandes. Dock några
år längre fram i tiden, och sedan hela beloppet af
nämnda undsättningsfond i liqvider öfvergått till comiterade
för krigsmedlens förvaltning, erhöllo nämnde comiterade
nåd. befallning att hela beloppet till comiterade för allmänna
medels förvaltning aflemna. Nu beslöts att af detta capital
skulle tilldelas Statsrådets ledamöter gratificalioner: åt
begge Statsminislrarne 2000 r:dr för hvardera, åt Hofi- och
Just.cancelleren 15oo r:dr, samt åt Statsråderne 1000 r:dr.
Denna fördelning togs till prot., som af mig fördes. Viii
har sedermera försports att Just.råden äfven fått gratificationer,
men derom har jag, ehuru ensam tjenstgörande prot.-  secreterare, ingen kännedom. Jag säger icke att ju denna
fördelning kunde åsyfta moderlandets bästa, men hvarföre
nämnes icke ett ord derom i riksdagsberättelsen?
Hr Frih. o. Landtm, afbröt här Hr Brummer, under
hemställan om han icke nu aflägsnade sig nog mycket ifrån
sitt ämne.
Hr Brummer: Jag kan för min del ej finna det, men
vill dock icke vara envis, utan anhåller alt få läsa för mig
Den i3 Februari f. m.
>99
sjelf det nästföljande, sorn står i sammanhang med det nyss
upplästa, tills jag kommer till en ny period.
Efter en kort stund fortsatte Hr Brummer uppläsningen,
så lydande:
Jag ber Hr Frih. o. Landtm, samt R. o. Ad. ursägta
denna långa liksom digression, men jag har dermed åsyftat
alt förespegla, att om Utsk:n tagit sig tid att en smula instudera
sig i colonial-förvaltnings-systemet, den allmänneliga
förvillelsen möjligen kunnat blifva genom sund npplysning
förskingrad. Jag ber de ömtåliga och nyttkänsliga bland R.
ö. Ad. rätt mycket om ursägt, att jag i en så sprittande
splitter ny verld, som nutiden, vågat framsläpa så gamla
och mörka ämnen. Men jag har dertill blifvit hänförd af
den varma öfvertygelsen, att sanningen aldrig blir
fö r ga in lil a l.
Ånyo föredrogos ej mindre Exped.Utskts den 10 dennes
på bordet lagda mern. N:o 3t, i anledn. af Vallöf], BorgareSt:s
återremiss af Exped.Utsk:s förslag till R. St:s lind. skrifvelse
N:o 147, än och samma Utsk:s likaledes den 10 dennes
på hordet lagda förslag N:o 236 till R. St:s und. skrifvelse
till K. M., i fråga om upphäfvande af den, genom
Bergs-collegii kungörelse den 7 Febr. 1783, ål de brukande
bergsmännen förbehållna lösningsrätt till fjerde parter i
Fa hlu-g rufva.
Den reservation Gr. af Ugglas afgifvit, och som åtföljt
Exped.Utsk:s mern. N:o 3i blef äfven uppläst.
Gr. af Ugglas, Ludv.: Då jag emot nämnda skrif
velse
mig reserverat, skedde det i afsigt alt fästa Ståndets
uppmärksamhet på den arbetsordning, sorn inom Utsk. blifvit
följd. Det ligger visserligen ingen olaglighet uti att upptaga
ett Stånds återremiss af en skrifvelse och besvara densamma,
och ingens mening blir undertryckt, då skrifvelsen
kommer att afgå till alla Stånden; men det ligger deruti
en tidsförlust för Utsk., huru man än må se saken, ty Utsk.
kan få 2 ä 3 gånger uppsätta samma skrifvelse, emedan örn
det beslules att skrifvelsen först skall genomgå alla Stånden
och att Exped.Utsk. sedermera, på grund af anmärkntna,
skall uppsätta ett nytt förslag, så vore åtminstone på siri
höjd a:ne skrifvelse!- att författa. Nu kan det deremot
blifva 4 å 5 förslag, som böra uppsättas, hvilket visserligen
icke betyder mycket i ett ögonblick då Utsk. har litet arbete
för händer, men vid slutet af riksdagen kan så mycket
menligare inverka på Utsk:s förmåga att hastigt expediera
besluten.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag anser icke det vara
behöflig t att Exped.Utsk. handlägger en återremiss, förrän
Utsk. har sig bekant hvilka anmärknlr, som mot Utskts
200
Den i3 Februari f. ra.
förslag till en skrifvelse blifvit gjorda. Derföre tycker jag
att den tidsförlusten kunde undvikas och besparas, derigenom
alt CJtsk. icke handlade någon återremiss förrän fullständig
kännedom om anmärkningarna är vunnen.
Gr. af Ugglas: Till svar å Frih. Riddrrstolpes ytt
rande
får jag upplysa, att då Exped.Utsk. förut under riksdagens
lopp behandlat sådana mål på enahanda sätt, så har
man ansett sig handla inconseqvent, om man ej följde samma
princip. Det vore således väl, 0111 en bestämd regel
gåfves.
Frih. Ridderstolpe: Jag kan icke undgå att hylla
incouseqvensen, tiar det gäller misstag.
Förslaget N:o 216 till tind. skrifvelse blef derefter af
R. o. Ad. godkändt.
Upplästes till justering Exped.Utsk:s den io dennes på
bordet lagda förslag N:o 238 lill R. St:s und. skrifvelse till
K. M., ang:de upphäfvande af K. förbudet mot dueller och
slagsmål af den 22 Aug. 1682 och dermed sammanhang
ägande författningar.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Hr Lilljenstolpe,
som nu icke är tillstädes, gjorde i sista plenum anmärk»,
vid slutmeningen af detta förslag. Der står: ”för delaktighet
i envig och utmaning, dertill vare straff sorn i allmänna
lagen utsatt är.” [ian anmärkte att i allmänna lagen är
icke utsatt något straff för denna förbrytelse, och att slutmeningen
således borde heta: vare straff som i allmänna
lagen för delaktighet i rnissgerningar utsatt är. Enär Utsk.
tagit i öfvervägande huruvida en sådan förändring kunde
ske, men icke ansett sig berälligadt att någon sådan vidtaga,
emedan dessa ordalag icke finnas i betänk, införda, så anhåller
jag att få instämma i Hr Lilljenstolpes anmärkn., hemställande
0111 ej skrifvelseförslaget kunde återremitteras, på
det att Exped.Utsk. matte blifva satt i tillfälle att deruti
åstadkomma ifrågavar. behöfliga rättelse.
Gr. af Ugglas, Ludv.: Jag har ingenting att anmärka
mot den förändring, som Hr von Hartmansdorff begärt. När
skrifvelse» förevar i Utsk., fästade Ur Lilljenstolpe Utskts
uppmärksamhet härpå, men Utsk. ansåg att meningen framför
den nu anmärkta innefattade en hänvisning lill Missg.-  b:n. Jag har, som sagdt är, ingenting alt anmärka mot den
föreslagna rättelsen, men önskar att förslaget till skrifvelse»,
oaktadt den af R. o. Ad. återremitteras, dock matte de öfriga
Stånden meddelas.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Hvad först vidkommer sjelfva
saken, så upplystes af Hr Lilljenstolpe, att orden ”för
delaktighet i missgei ningar” visset ligen icke stodo i sjelfva
be
-
Den i3 Februari f. ra.
aoi
beslutet; men det finnes i reeiten, just vid slutet deraf, och
således af misstag icke influtet i den andragna delen af betänkandet.
Hvad angår det soin Gr. af Ugglas sednast anmält
såsom mildrande detta uteslutande, så får jag nämna,
att ingressen till skrifvelsen icke lärer komma att finnas i
sjelfva lagen. Det som finnes i Ständernes skrifvelse till
Konungen som motiv till förslaget om lagen, kommer icke
att stå i sjelfva lagen, och då kommer den att blifva ofullständig,
såvida man icke begagnar tillfället att sätta in i
lagen de ord, som der saknas. Örn det kan tillgå på annat
sätt än genom en återremiss till Utsk., så vore det väl, men
jag tior det vara enda utvägen, och hemställer om icke R.
o. Ad. genom prot.utdr. skulle vilja fästa de öfriga Ståndens
uppmärksamhet derpå och anmoda dem att tillåta detta
ords införande ur reeiten till sjelfva beslutet i betänkandet'.
Gr. af Ugglas och Hr Ribbing, Arvid, instämde
med Ilr Lefren.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att om han riktigt
uppfattat förslaget, så vore det, att den sista meningen, sorn
lyder sålunda: ”För delaktighet i envig eller utmaning dertill
vare straff, som i allmänna lagen utsatt är,” skulle erhålla
följande lydelse: ”För delaktighet i envig eller utmaning
dertill vare straff, som i allmänna lagen för delaktighet
i missgerningar utsatt är;” och hemställde Hr Landtm.,
om R. o. Ad. ansåg att delta tillägg i den und. skrifvelsen
borde äga rum.
Ropades ja.
Hr Landtm, yttrade, det R. o. Ad. behagade finna,
att då delta vore ett tillägg till R. St:s beslut i frågan, kunde
skrifvelsen icke till Exped.Utsk. återremitteras på annat
sätt än att detta beslut komme de öfriga RiksSt:n i vanlig
ordning tillhanda, då, om de instämde deruti, tillägget komme
att äga rum; någon återremiss till Exped.Utsk. directe
kunde enligt Hr Landlrms lanke således icke komma i fråga.
Frih. Cederström, Jacob: I händelse det ifrågavar.
ordet, som ansetts nödvändigt att införas, skulle vara ett
tillägg till hvad Sländerne i frågan beslutat, så nödgas jag
protestera och reservera mig häremot, ly det är i rak strid
mot grundlagen att införa detta tillägg sedan Ständerne beslutat
i frågan; men om det står i conformitet med det af
Ständerna bifallna betänk, af LagUtsk., sora afgifvit lagförslaget,
så inträder skyldigheten för Exped.Utsk. att uppsätta
den s. k. löparen i det skick, att den kan oförändrad af
Ständerna godkännas.
Gr. Frölich, David: På sätt Hr Lefren yttrat, kan
jag icke finna något olagligt deruti, då en erinran är gjord
20 H. 26
202
Den 13 Februari f. m.
inom Exped.Utsk. och här vitsordad, att nemi., da en uraktlåtenhet
blifvit begången af Ständerna i deras fattade beslut,
densamma bör rättas på sätt grundlagen det medgifver,
nemi. genom inbjudning från det Stånd, som upptäckt felet.
Denna rättelse innefattar icke någon ändring i det fattade
beslutet; vore det så, då hade Frih. Cederström ratt; men
då det blott är en rättelse i beslutet utan alt förändra detsamma,
och afsigten endast är att göra det i allo sådant att
Konungen dertill kan lemna sin sanction och beslutet må
kunna blifva lag, så torde det vara rätt att inbjudning äger
rum, på sätt Hr Frih. o. Landtm, sagt, innan återremiss
sker till Exped.Utskottet.
Hr Ribbing: Det innefattar icke allenast icke någon
förändring, icke eller ett tillägg, ulan blott ett förtydligande
af det fattade beslutet, och detta är orsaken hvarför
jag instämmer med Hr Lefre'n.
Hr Lefre'n: På det att en god sak icke måtte genom
ordtvister förderfvas, så anhåller jag att det ord måtte införas,
som finnes i sjelfva reciten till betänk, som är antaget,
på del alt hvad man vill uttrycka må vara klart uttryckt
och lagförslaget icke komma att förfalla derföre att
någon uraktlåtenhet ägt rum.
Gr. af Ugglas: Då jag i visst fall gillar Frih. Cederströms
tanke, att nemi. det tillhör Exped.Utsk. att uppsätta
löparen, så att den kan af Ständerna godkännas, anhåller
jag att skrifvelsen måtte återremitteras till Exped.Utsk.;
dock sålunda, att, derest icke hinder möter, löparen först
mätte gå till alla Stånden och Utsk. sålunda få förnimma
huruvida de öfriga Stånden instämt i R. o. Ad:s mening.
Ilr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
att särskildt prot.utdr. till de öfriga RiksSttn borde afgå
nied inbjudning lill dem att förena sig i R. o. Ad:s beslut
om utbyte af den sista meningen i den und. skrifvelsen emot
den mening, som R. o. Ad. nu beslutat.
Ropades ja.
Fortsattes pröfningen af Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsk:ns utlåt. JST:o 128, i anledn. af återremiss å Utsk:ns
betänk. N:o 5, rör:de allm. stadganden och anslag till folkundervisningens
befrämjande.
2: dra §:n.
Hr af Sillen, Wilh. Gideon, uppläste följande:
Bestämmandet i denna §, att medlen till uppbyggande
och underhåll af skolhus böra utgå efter de grunder, som i
särskilda orter följas i fråga örn kyrkobyggnad, så framt ej
öfverenskommelse på annat sätt derom trä tias, förefaller mig
både obilligt och orättvist; emedan största tyngden deraf
sålunda skulle komma att drabba det redan förut tillräck
-
Den i3 Februari f. m.
ao3
ligt besvärade jordbruket; ty H. R. o. Ad. torde tillåta mig
att i sitt minne återföra alt Byggn.-b:n i 26 cap. r §:u,
jemte det den stadgar att alla, sorn i socknen bo, skola kyrka
bygga ocb uppehålla, jemväl också föreskrifver, all byggnadsvirke^
körslor och annan kostnad lill kyrkobyggnad utgöres
efter hemmantalet och arbetet dervid efter matlaget;
hvarigenom, i förevar, fråga, såsom jag ofvanföre hade äran
förmäla, jordbruket otvifvelaktigt skulle få vidkännas de
drygaste kostnaderna. Jäg vågar således tro, på sätt en reservant
anfört, att skyldigheten att uppbygga och underhålla
skolhus lämpligast borde åligga hvarje församlingsbo i
mån af den skatt han till Kronan erlägger, efter i:a art.
bevilln.förordn., förutsatt likväl att särskild öfverenskommelse
härom icke blifvit träffad inom församlingen. På
dessa anförda skäl får jag vördsamt föreslå att denna § måtte
erhålla följande lydelse, hvarom jag anhåller om Hr Frih.
o. Landtm:s propos., nemi.: ”Att uppbygga och underhålla
nödiga skolhus åligger församlingarna, i följd hvaraf hvarje
pastorats innevånare gemensamt böra besörja anskaffandet af
tjenliga skolrum, så väl för de fasta, som för de möjligen
behöfliga flyttande skolorna inom pastoratet; och skola dertill
erforderliga medel, så framt icke öfverenskommelse på
annat sätt derom träffas, utgå i nian af den bevillning efter
2-.a art., som hvar och en till Kronan erlägger.”
Hr von Rosen, Georg: I följd af den anmärkn,, sorn
den siste talaren gjort emot Utsktns betänk., får jag korteligen
yttra, att det tyckes vara billigt, alt de församlingsboer
bidraga lill befordrandet af skolinrättningen, som för
längre lid komma att bo inom församlingen, som hafva
derstädes sin egendom och måhända aldrig erna derifrån afflytta.
De personer åter, som kunna sägas vara mera flyttbara,
som bo inom församlingen i år, men derifrån afflytta
nästa år, böra icke åläggas samma skyldigheter som församlingsboer
af den förra cathegorien. Alt begagna bevillningsprincipen
anser jag alltså obilligt, troende att de, som äga
fastighet eller för längre lid äro stationerade inom församlingen,
böra bidraga tillj hvad som tillhörer församlingen.
Denna princip hafva Utsk:n följt, dock likväl så, att då någon
generel regel för kyrkobyggnader icke finnes i Byggn.-  b:n, derföre att olika provinser hafva olika stadganden derom,
såsom t. ex. Skåne, Halland och Blekinge, der förhållandet
i afseende härå är annorlunda än i det öfriga Sverige,
Utskm sagt, att de erforderliga medlen skola utgå efter
de grunder, som i särskilda orter följas i fråga om kyrkobyggnad,
så framt ej öfverenskommelse på annat sätt kan
träffas. Jag vet att i Skåne äro torpare skyldige alt bidraga
till kyrkornes underhållande genom dagsverken, hvaremot
socknarnes öfrige innevånare dertill bestå penningar. På
samma sätt böra också skolbidragen ske, hvarföre jag till
-
Dan 13 Februari f. m.
styrker att Utsktns förslag i denna del må blifva gällande;
dock får jag göra en anmärka, mot slutmeningen: ”ankommande
det på församlingsboerna sjelfva att efter sig företeende
omständigheter bestämma den fasta skolans läge.” Då
det åligger församlingarna att besörja om skolrum, så val för
de fasta som de flyttbara skolorna, tyckes det äfven böra
inflyta i den sista perioden, att livar församling äger rätt
att bestämma de flyttbara skolornas läge, hvarföre jag önskar
det matte få heta, i stället för den fasta skolans
lage, dessa skolors läge.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag kan
kort yttra mig, sedan Hr von Rosen besvarat de anmärkmr,
som blifvit gjorda emot denna §, och hvilket svar jag gillar.
Jag får derföre blott fästa uppmärksamheten derpå att
Utsk:n ganska visligen indelat afgifterna i 4 slag, nemi.
högst af fastighet, som tillhör socknen, då den komme att
utgöias af hemmansägaren; sedan komma de andra skatterna,
capitationsafgiften, afgiften för barn som läsa, och
afgiften efter 2 art., och ytterligare för det 5:te statsbidrag.
Jag tror således det vara allt skäl att antaga den § Utskm
föreslagit. I afseende på hvad Hr von Rosen anfört ang:de
orden ”fasta skolans läge,” att det borde i stället heta ”dessa
skolors läge,” så torde den förändringen vara öfverflödig,
derföre att med ordet flyttbar skola måste man tänka sig
en sådan, som kan ombyta ruin och således vara än här
och än der, hvarföre det i min tanke vore orätt att bestämma
något om sådana skolors läge, emedan det ej kan
bestämmas; läraren kan vara än på ett än på ett annat ställe.
Hr Ribbing, Bengt: Äfven jag är af samma tanke
med de tvanne sista lalarne i afseende på normen, hvarefter
kostnaden för skolbyggnaderna skola utgöras. Jag tror
att orsaken, hvarför man ej vill bifalla denna §, är den föreställningen,
att bruk skulle, genom §:ns nuvar. redaction,
blifva befriade från skyldigheten att deltaga i skolbyggnader
lika med hemmantal; men jag får erinra dervid, att de
icke komma alt undslippa, ty hvarje härd betecknar visst
hemmantal, och således komma äfven bruken att i detta
onus deltaga efter hemmantal. Jag vet att åtminstone inom
Bonde,St. den scrupeln gjort sig gällande, men alt densamma
försvunnit sedan förhållandet blifvit upplyst. De enda bruk,
som skulle slippa undan från nyssnämnda skyldighet, vore
alunverk, oljeslagerier och dylika småverk; men så nogräknad
bör man icke vara att dervid fästa någon uppmärksamhet.
Den har minst ondt efter materialier till kyrkobyggnad,
som har mäterialierna på sina ägor, och sorn har
kreatur alt framforsla dem. Skulle anskaffandet eller fiamforslandet
deraf åläggas torpare och inhyseshjon, så vore
sådant obilligt och orättvist, emedan dessa då måste lega ök
och köpa virke. Jag kan således icke inse någfn bättre
Den 13 Februari f. m.
aa5
grund för kostnadernas utgörande till dessa byggnader än
Utsk:ns förslag. I öfrigt instämma mina åsigter ronde sista
perioden med hvad Hr von Hohenhausen yttrat i afseende
ii Hr von Rosens framställning om ändring derutinnan.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: I afseende pä frågan
om repartitionen af kostnaderna för skolors byggande och
underhåll, instämmer jag med de trenne sista talarne, men
lier alt få göra en anmärkn. vid sjelfva §:n. Utskm hafva
i sitt sednasle förslag så till vida frångått sitt yttrande i
tiel föregtde, alt de sagt alt uppbyggandet och underhållandet
af nödiga skolhus ovillkorligen åligger församlingarna.
Uti utlåt. N:o 5 medgafs deremot, att om särskilda omständigheter
skulle så föranleda, afl materialierna t. ex. voro
mer än vanligt dyra, och församlingen fattig, så skulle något
understöd af Staten lemnäs medelst penningelån. I sitt
sednare betänk, hafva Utskm lätteligen uppgifvit de många
svårigheter, sorn äto förenade med dessa låneunderstöd
ifrån Statens sida; men jag håller före att då Staten anser
sig skyldig att understödja communerna, då dessas förmåga
brister, så bör delta understöd äfven komma communerna
till godo här i fråga om första uppsättningen af skolhusen.
Man må härvid anmärka, att förr, än Staten lemnar ett sådant
understöd, bör den hafva någon garanti alt dessa skolhus
också uppbyggas: det må vara, men jag tror, alt som,
vid en organisation som denna, det förslå steget blir det
mest påkostande, så bör man också vara betänkt på att detsamma
underlättas der så påfordras. Min mening vore alltså,
att efter denna § ett nytt mom. matie inflyta, der det
medgifves särdeles vanlottade communen att af statsmedlen
erhålla bidrag till skolhusens uppförande och utber mig att
få uppläsa ett förslag till det nya morn-, lydande sålunda':
"'.Skulle någon församling af fattigdom vara urståndsalt alt
sjelf hokosta skolhusbyggnad, då må densamma erhålla understöd
af allmänna medel, hvarom ansökning bör, till K.
M. ställd, ingifvas till Landsh.embetet i det län, der socknen,
som begär understödet, är belägen, som, sedan domcapitlet
sig yltrat, äger att ansökningen till Konungen insända,
hvarvid tillika iakttagas bör, att, om ansökningen bifalles,
medlen icke till den sökande församlingen må utgifvas,
förrän hon visat sig hafva vidtagit sådana åtgärder, sorn
kunna styrka det församlingen är allvarligt betänkt på skolhusets
uppbyggande.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer så lill
vida i den först gjorda anmärkn:n, att jag icke anser stadgandet,
att i likhet med hvad för kyrkobyggnad är faststäldt
och hvad här bör stadgas, böra finnas i författningen
upplaget; ty i de conqueterade provinserna utgöres kyrkotionde,
hvarmed kyrkorna skola underhållas, och meningen
lärer icke vara alt pålägga hemman i dessa provinser en
aoG
Den i3 Februari f. m.
tillökad kyrkotionde för skolhusens uppförande. Jag skulle
derföre tro, att Ulsk:ns afsigt varit att kostnaden skulle fördelas
efter 26 cap. 1 §:n Byggn.-b:n, men detta hör icke
sägas i en ny författning, emedan 0111 detta stadgande upplnifves
i den förväntade nya lagen, så skulle en ny förändring
blifva af nöden, hvilket vore oriktigt; derföre måste
denna författning så ställas, att den kan oförändrad blifva
gällande, ehvad ändringar i allmänna lagen må införas. I
§:n bör derföre, utan åberopande af något allmänna lagens
stadgande, bestämmas, att materialier, körslor och kostnader
i och för skolbyggnader utgöres efter hemmantal, utan afseende
på hemmanens olika natur, och dagsverken efter matlag
eller rök.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz: Den anmärka., som
sednast blifvit gjord, vill jag ej upptaga, helst jag tror, att
densamma, åtminstone hvad sjelfva beräkningsgrunden för
utgörande af underhållskostnaden beträffar, blifvit tillräckligen
vederlagd genom hvad redan blifvit anfördt. Men då
jag innerligen önskar framgång åt denna vigtiga sak, så anser
jag, lika med flera andra ledamöter, det vara nödvändigt
att göra medlen, till erhållande af ifrågavar. bildningsanstalter,
så litet tryckande som möjligt; ty eljest kan afvoghet
mot hela förslaget uppkomma; aldraminst tior jag
att sådana föreskrifter böra deri inflyta, som sakna billighet oell
rättvisa. Till denna cathegori tror jag dock kunna hänföras
stadgandet i 2 §:n, alt hvarje församlings medlem skall
deltaga uti ifrågavar. skolbyggnad, således äfven de medlemmar
inom församlingarna, som redan inrättat och underhålla
egna skolor. Obilligheten häraf inser livar och en. Jag
skulle derföre önska att ett tillägg lill nämnda § gjordes,
hvarigenom den, som redan underhåller en fast skola för
minst 3o fasta arbetares barn, befriades från ifrågavar. skyldighet
alt deltaga i kostnaderna för sockenskola. Om denna
min framställning gillas, skall jag uppgifva den redaction
af §:n, som jag önskar måtte antagas.
Hr Ribbing, Arvid: Frih. Cederströms anmärkn. i
afseende på bidragande till kyrkobyggnad skulle jag vilja
understödja, såvida sorn efter de ord, som här finnas utsatta,
äfven skulle åberopas 26 cap. 1 §:n Byggo.-b:n; men att
borttaga berörde ord, nemi.: "som i särskilda orter följas i
fråga om kyrkobyggnad,” tror jag icke vore välbetänk t, emedan
i en stad t. ex. icke finnes hemmantalet, som 26 cap. utsätter,
till grund hvarefter kyrkobyggnadsutskylderna till en
del skola ulga o. s. v. Det lagstadgande, som för hvarje
ort finnes, måste naturligtvis ligga till grund så väl för byggandet
af skolhus som kyrka och sockenstuga, synnerligast
som det ofta händer, att sockenstugan och skolhuset förenas,
och det skulle blifva en särdeles svår collision, om man
skulle bygga den öfre våningen efter olika grunder än den
Den i3 Februari f. m.
207
nedra, som kunde vara sockenstuga oell den andra skola.
Ilvad Hr Gripenstedt anfört vill jag upptaga oell bedja honom
anse hvad jag deröfver kan hafva alt yttra mera sorn
ett bemödande att komma lill det goda mål lian åsyftar,
nemi. befrämjandet af skolors inrättande, än som en motsägelse.
Han har trott att för detta ändamål låneunderstöd
borde lemnäs de församlingar, som ämna att uppbygga skolhus,
men som af bristande tillgångar derifrån hindrades: jag
skulle tro detsamma, om dessa lån kunde bekommas snart;
men då otvifvelaktig! de flesta församlingar hade behof af
en sådan hjelp och deras föreståndare skulle anse sig skyldige
till försummelse, om de icke försök te att komma i åtnjutande
af det allmännas bidrag, så skulle en mängd ansökningar
troligtvis inkomma, utlåtanden från vederbör, auetoriteter
infordras och följaktligen en långsamhet med afgörandet
af slika låneansökningar och deraf följande fördröjd
skolbyggnad uppkomma, som just är det som så väl Hr Gripenstedt
som jag vilja undvika. Jag tror visserligen att ifrågavar.
skolhusbyggnader kunna blifva ganska kostsamma och
komma att kännas tungt för mången församling; men då de
flesta kunna begagna åtminstone sockenstugan lill skolhus, så
tror jag det vara vida bättre att försaka detta understöd, än
att genom ansökningar derom åstadkomma ett uppskof, sorn
för ändamålet vore menligt. Jag skulle alltså tro, att vi
gjorde bäst att bifalla §:n sådan den i nu föredragna betänk,
förefinnes, hvilket jag dock underställer så väl Hr Gripenstedt
sjelf, sorn hela detta Höglofl. Hus.
Hr von Hartmansdorff, Aug.t 1 början var jag,
likasom åtskilliga andra talare, af den mening, att den grund,
Utsk:n uppgifvit för bidrag till skolbyggnader, borde förändras,
och alt man icke borde hafva så många olika beskattniogsgi
under, som i Utsktns förslag förekomma; men på de
skäl, sorn flere talare anfört 0111 sältet hvarpå byggnader
ske, då socknar skola dem uppföra, och enär det är troligt
att sockenstugan samt möjligtvis äfven fattighusbyggnaden
blefve begagnade att tillika vara skolhus; så synes mig
lämpligt att bibehålla den grundsats Ulskm uppgifvit, äfven
derföre att utmarkers skog gifvas efter det oförmedlade
hemmantalet; hvadan materialier blifva att tillgå i samma
förhållande. Jag tillstyrker alltså att Pr. o. Ad. mätte godkänna
§:n sådan lian nu befinnes.
Frih. Cederström: Hr Ribbings anmärkn. att i städerna
ett annat förhållande inträffar än på landet, kan icke
vinna tillämpning. 26 cap. 1 §:n Byggn.-b:n handlar om
landet och säger huru der skall förfaras, att nemi. byggnadsvirke,
körslor och annor kostnad utgöres till kyrkobyggnad
efter hemmantalet, men dagsverken efter matlagen,
och derefter slutar § med följande ord : ”Innan något i thy
mål företages, skola sockneuiänneu kallas tillhopa att ther
-
ao8
Den i3 Februari f. m.
om samråda och sig förena.” Nu liar jag i mitt förra yttrande
sagt, att ur förslaget borde utgå hänvisningen till de
särskilda grunder, som i särskilda orter följas i fråga om kyrkobyggnad,
emedan meningen icke kan vara att med ny tionde
belägga hemman i och för skolbusbyggnad i de orter
der kyrkobyggnad verkställes med inflytande s. k. kyrkotionde.
Delta kan icke vara meningen, och enär jag ej kan
instämma deruti alt man borde inlaga i denna författning
26 cap. 1 §:n Byggn.-b:n, hvilket cap. och § kan komma
alt upphäfva* vid en annan riksdag och således icke bör
finnas i denna författning, som således i sådant fall äfven
blefve upphäfven; så vill jag tillstyrka att i denna 2 §, i
stallet för orden: ”efter de grunder, som i särskilda orter
följas i fråga om kyrkobyggnad,” malte införas: på det sätt
alt byggnadsmaterialier, körslor och annan kostnad utgöras
efter hemmantalet, utan afseende på hemmanens natur, och
dagsverken efter matlag eller rök. Då förblifver sladgandet
sådant, ehvad förändring vår nuvar. allm. lag kan komma
alt undergå; man åberopar ingen § hvarken i lagen elfer
författningen, och man påbjuder icke att de grunder skola
följas, som för kyrkobyggnad i lag äro stadgade, hvarigenom
förökad tiondesättning eljest skulle komma att äga rum i de
orter, der kyrkor skola byggas och underhållas af sådan
tionde.
Hr Ribbing, Bengt: En värd ledamot, Hr Palmcrantz,
har gjort oss uppmärksamma på den orättvisa, sorn
skulle drabba personer, som af enskildta medel inrättat skolor,
genom antagandet af denna §, och alt desse borde vara
befriade från ett gemensamt deltagande i de nya skolhus»
byggnader, hvarom betänk, handlar. Jag kan ej neka att
den yttersta rättvisa möjligtvis kräfde, att man gjorde afseende
på ett sådant förhållande; men det är vid många tillfällen,
som man icke kan följa rättvisan i sin aldra yttersta
grad, utan att riskera att begå en ännu större orättvisa på
annat båll. Jag hemställer till talaren den händelsen, att
en egendomsägare rådde örn -§ eller af en församling och
linde inrättat egen skola, örn det väl då vore möjligt för
den återstående lilla delen af församlingen alt'förmå bekostandet
af en fast skola. Jag tror att det oftast blefve en omöjlighet.
Deremot förmodar jag, att vid ett sådant förhållande
det icke bör blifva svårt att träffa öfverenskommelse med
stiftaren af den egna skolan, d. v. s. den stora jordinnehafvaren;
och vid betraktande af en sådan händelse, kan
jag icke ingå på del undantag, som Hr Palmcrantz föreslagit,
utan fortfar i tili 11 anhållan 0111 bifall lill 2 §:n sådan
den nu belinnes. Hvad Frih. Cederström anmärkt, som
skulle stadgandet, att kostnaden för skolbyggnader bör utgå
efter de grunder, som i särskilda orter följas i fråga om
k yr
-
Den i3 Febr dari f. m.
209
kyrkobyggnad, icke vara tillämpligt i de provinser, der denna
sednare kostnad bestrides med s. k. kyrkotionde, så kan
jag för min del icke inse omöjligheten utaf att tillämpa de
grunder, som i hvarje provins följas. Jag vill dock icke
häruti vara envis, enär jag icke sä noga känner förhållandena.
Att dagsverken utgjordes efter matlag skulle jag dock
gerna önska äfven i de orter, der det förhållande, hvarom
Frih. Cederström nämnt, äger rum, men i afseende på den
öfriga kostnaden kan grunden för tiondes utgörande gerna
tillämpas.
Hr von Rosen: Det är med anledn. af Frih. Ce
derslröms
yttrande, som jag anhåller att få tillägga några
ord till hvad jag förut haft äran nämna. Den bestämdhet,
som Frih:n begärt i afseende på materialier och dagsverken,
är efter min tanke något ofullständig, derigenom att den
icke uttrycker de contanta afgifterna. Det. är icke nog att
jag har materialier och dagsverken vid uppbyggandet eller
reparationen af en kyrka, det fordras contanter derjemte.
Jag tror alltså, att hvad Utsk:n hafva yttrat uttrycker allt;
ty vid en kyrkobyggnad komma så väl materialier och
dagsverken sorn contanta penningar i fråga, och detsamma
gäller äfven i afseende å skolbyggnader. Hvad Frih:n i
öfrigt omtalat, huru det tillgår vid kyrkobyggnad i vissa
provinser, ber jag, med afseende derå, få fästa hans och
Husets uppmärksamhet på den omständigheten att Utskrn
alldeles icke hafva sagt huru med kyrkobyggnad tillgår i
hvarje socken utan i or terna. Jag inbillar mig att särskilda
författningar linnas för olika provinser, och hvad Ulsktn
yttrat, gäller för alla provinser.
Jag förnyar min anhållan alt denna § mätte af R. o.
Ad. antagas.
Hr Ribbing, Arvid: I den mån man vill uttrycka de
minsta specialiteter på olika ställen, händer det ofta att man
råkar få lagstiftningen mindre tillämplig i allmänhet. Här
är dock fråga hurudan denna författning i allmänhet bör
vara; de särskildta hindren, som göra undantag från regeln
nödiga, äro i början af författningen medgifna. Ont särskild
tionde skulle vara för en kyr ka anslagen, så må denna
räcka så långt den vill, och när den är slut, vidtaga de
stadganden soot lagert utsätter, hvarföre man icke behöfver
hafva något bekymmer om den saken, när enahanda förhållande
blir med skolhusets, som med kyrkans byggande.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Min grundsats är den,
alt när man nödgas använda tvång, så bör man också göra detta
tvång så litet tryckande soirr möjligt. Jag har förut, vid det
tillfälle då r §:n discuterades, anmält, det jag ansåg att socke
narne icke böra besväras med alltför bestämda stadganden,
och jag finner att den nu föreslagna 2 §:n gifver en latitud
20 H. ' 27
aio
Den i3 Februari f. m.
åt socknarna, sora är behöflig. Jag voterar således för §:ns
bifallande.
Hr Gripenstedt: Emot det förslag jag nyss gjorde
har en värd talare framställt en anmärkn., den jag anhåller
alt få besvara. Han har sagt, att ora det stod församlingarna
öppet alt erhålla understöd till den första uppsättningen
af skolhusen, så skulle denna utväg vidtagas al alla och
medföra tidsutdrägt för den goda sakens ställande i verket.
Det raå vara sannt, att åtskilliga församlingar, som icke precist
behölde understöd, likväl gjorde försök att åtkomma ett
sådant; men då Stalén ansett sin mellankomst nödvändig vid
ett förhållande, eller i fråga om lärares aflöning, så kan
man göra samma inkast deremot, och om det är gilltigt, så
bevisar det att Statens understöd i alla alseenden kan vara
mindre rådligt att medgifva i det ena som i det andra fallet.
Jag skulle likväl tro, att, om man medgifver nödvändigheten
af understöd vid vissa tillfällen, så kan man göra
det här, i den händelse att socknarne äro mycket små och
finnas belägna långt in på slättlandet, hvarest är brist på
byggnadsmaterialier och der dessa måste köpas och transporteras
längre väg, hvarigenom således sjelfva byggnaden fördyras.
Det är just den contauta betalningen, som blir tryckande,
och vid sådant förhållande synes mig Staten här par
preference böra mellankomma med hjelp. Jag är således
icke öfvertygad om oriktigheten af min anmärkn., men skall
dock ej söka drifva den längre, ifall den skulle sakna sympathier
inom Huset.
Hr Palmcrantz: Till svar på den anmärkn. vid 2
§:n jag nyligen tog mig friheten framställa, alt nemi. ifrån
deltagande i kostnaden till sockenskolhusens nybyggnad och
underhåll borde de egendomsägare vara befriade, som redan
underhålla fasta skolor, har en värd ledamot, Hr Ribbing,
Bengt, anfört exemplet af den händelse, att en person, som
inrättat en egen skola, möjligen kunde besitta största delen
af en församling, och att vid sådant föi hållande den öfriga
ringa delen af samma församling ensam icke skulle mäkta
alt fullgöra sin skyldighet i omförmälda hänseende. Jag
vågar harvid erinra, att om en hemmansägare i en socken
innehafver största delen af jorden derstädes, så bör han också
icke frånkännas rättigheten att inom sockenstämman få
utöfva största inflytandet medelst pluraliteten af sina röster.
De smärre hemmansägarne böra väl ratta sig efter hans
vilja ock följaktligen vara nödsakade alt förena sig med honom,
men icke tvertom, han efter deras! Jag kan således
af hvad som emot mitt yrkande blifvit anfördt icke finna
något skäl alt ålägga sådana större hemmansägare ifrågavar.
underhållsskyldighet. I den lag, som för Norrige i detta
hänseende är gallande, finnes äfven elt sådant undantag,
som jag föreslagit. Det igenfmnes i 3 £:n af 1827 års för
-
Dan i3 Februari f. m.
211
fattning om skolväsendet derstädes, af följande Ivde Ise: ”Vid
hvarje bergverk och andra verk och bruk, som hafva 3o
fasta arbetare och derutöfver, skall vara en fast skola, som
verkets ägare sjelf skall vara pligtig att bekosta och underhålla
samt jemväl att löna läraren; hvaremot ett sådant
verk och bruk då bör vara befriadt från allt deltagande uti
kostnaderna för socknens skolväsende.
Skulle emedlertid R. o. Ad. behaga att först vid slutet
af förevar, betänk, göra det undantag jag framställt, så har
jag ingenting deremot att anmärka, utan afslår i sådant fall
tills vidare ifrån allt yrkande derpå, så alt 2 §:n nu må kunna
antagas.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utskts förslag till 2 §:n.
Ropades starka ja, blandade med några få nej.
Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att ja
öfverrösta! nej.
Hr Gripenstedt: Jag trodde alt bifall till denna
§ icke uteslöt möjligheten af det tillägg, som jag föreslog.
Det kommer kanske icke att bifallas, men jag anbållar likväl
om propos. derpå.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Emot slutet af betänk, är
tillfälle öppet att discutera på en gång allt hvad som rörer
frågan om Statens mellankomst vid denna angelägenhet.
Jag hemställer således till Hr Gripenstedt, om lian icke finner
lämpligt, alt till dess vi komma lill den punkten af
betänk, uppskjuta med begäran om beslut i afseende på den
af honom väckta frågan; ty vi skulle eljest inleda oss i en
discussion om medels anslag, som vore för tidig, och som
skulle vålla att behandlingen af detta betänk. Liefve långvarigare
än den borde vara.
Gr. von Platen, Baltzar: Då jag påminner mig
den långvariga öfverläggning, som inom de förenade Utsk:n
ägde rum just i detta ämne, eller huruvida församlingarne
skulle vara skyldige att sjelfve bekosta skolbyggnaderna, eller
huruvida de härutinnan skulle äga att påräkna bidrag af
Staten, och då jag desslikes påminner mig alt efter den
långa öfverläggningen man slutligen kom till det resultat,
att församlingarne bestämdt borde sjelfve bekosta dessa
byggnaders uppförande, alldenstund man ansåg, att äfven
i smärre församlingar, hvarom man här talat, likväl finnas
sockenstugor, som för skolundervisningen kunde begagnas, —
när jag påminner mig allt detta, säger jag, ber jag alt herrarne
ville fästa sin uppmärksamhet härpå, och tror således,
att då i denna §, efter så mycket debatterande inom de
förenade Utsk:n, den princip blifvit uttalad att församlingarnc
ensamme skola bygga och underhålla sina skolhus, Hr
212
Den i3 F e b r u a r i f. m.
Gripenstedts förslag svårligen kan homma i fråga att kunna
antagas.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att dåden antagna §:n
innehölle, alt det åligger församlingarna sjelfva uppbygga
och underhålla skolhus; ansåg Hr Landtm, att ett antagande
af Hr Gripenstedts förslag skulle ändra det beslut R. o.
Ad. i delta afseende fattat, hvarföre, enl. Hr Landtm:s tanke,
Hr Gripenstedts förslag, sedan §:n oförändrad blifvit antagen,
icke kunde blifva föremål för R. o. Ad:s pröfning.
Hr Gripenstedt: Jag underkastar mig visserligen
Hr Frih. o. Landtnäs förklaring, alt milt förslag ej kan
komma under pröfning; men tior likväl, alt min rättighet
hade varit att få propos. derpå, enär jag genast anmälde
alt jag önskade detsamma som ett nytt moment vid denna
§.
3 : d j e §: n.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: I afseende
på den nu föredragna 3 §:n anhåller jag att fä göra några
anmärkntr och skall dervid följa den ordning, hvartill de
särskildta momenten gifva anledning. Att seminarier finnas
anser jag vara riktigt, då för närvar, icke någon utväg finnes
till erhållande af skickliga lärare, och då i väla allmänna
skolor undervisning merendels gifves, dels i ämnen, som
icke kunna blifva föremål för folkskolan, och dels i sådana,
hvarom der icke i tillräcklig grad undervisas.
Vid 2:a mom. får jag göra den anmärkningen, att fordringarne
för inträde i seminariet nu synas vara nog höga.
En sådan anmärkn. har förut blifvit gjord och af Utsk:n
besvarad dermed, att i seminarium ej borde undervisas i de
första elementerna, och det kan visserligen vara rätt; men
då bör man tillse att undervisningen i dessa elementer må
kunna på något annat lämpligt ställe erhållas, och jag tror,
att hvad allmän jordbeskrifning, fäderneslandets historia
och kyrkosång beträffar, så kan undervisning i dessa ämnen
icke erhållas annorstädes än i skolan. Med anledn. häraf,
och då man torde kunna förutsätta, att de personer, som
skola begagna seminarierna, icke äro i tillfälle att begagna
de allmänna skolorna, skulle jag tro, att allmän jordbeskrifning,
fäderneslandets historia och kyrkosång kunde ur mom.
utgå, samt att det måtte på domcapitlens pröfning bero
alt bestämma det kunskapsmått hvar och en bör innehafva
för att i seminarierna kunna intagas, intilldess tillfälle blifvit,
genom fullständigt organiserade folkskolor, öppnadt till
inhemtande af förenämnda kunskaper.
I afseende på 5 morn., der det föreskrifves att de, som
vilja anses behöriga att söka lärarebefattning vid folkskola,
böia hafva full färdighet uti rätt- och välskrifning och innanläsning,
är jag af den tanke, alt det i stället borde he
-
Den i3 Februari f. m.
la: Svensk språklära, skrifning och innanläsning.
Den som kan den Svenska språkläran, kan naturligtvis skrifva
rätt;— skönskrifning lärer icke kunna komma ifråga; således
vore ordet skrifning tillräckligt. Dessutom föreskrifves
i samma morn., att den som vill blifva lärare måste
innehafva de kunskaper, som åligga klockare, nemi. kunskap
i choralsång, vaccination och åderlåtning : då skollärareoch
klockare-befattningarna äro förenade, då ur det tydligt
och klart, att innehafvaren af desamma bör besitta skicklighet
i nämnda stycken; men äro åter förberörde befattningar
icke förenade hos en och samma person, så finnes
ju i alla fall inom församlingen en person, som kan tillhandagå
med undervisning i choralsång, samt med vaccination
och åderlåtning, nemi. klockaren, och då kan jag ej finna
hvarföre skolläraren nödvändigt skall äga insigt i dessa ämnen,
ehuru det naturligtvis är väl om så är. För öfrigt
skulle jag tro att choralsång vore detsamma som kyrkosång;
och som det förut är föreskrifvet att linu skall äga färdighet
att kunna undervisa i kyrkosång, så synes det vara öfverflödigt
att derom upprepa något här. I afseende på sista
mom. återstår äfven en anmärkn. att göra; der står
nemi.: Hvarken kyrkoherdarne eller deras adjuneter böra
i allmänhet till ordinarie lärare i folkskolorna användas.
Anledningen härtill lärer vara, att desse ecclesiastike tjenstemän
äro så upptagne af sina befattningar, att de icke
böra användas lill andia göromål, och särskildt hvad adjuncterna
angår, att de anses böra använda sin ifrån presterliga
förrättningar lediga tid till egna studiers förkofran och större
utbildning. Hvad först angår nödvändigheten att använda
tiden för egna tjenstegöromål, tror jag att detta skäl
i lika grad rörer comministrarna. I större församlingar (jag
känner åtminstone bestämdt alt så är förhållandet i några)
dela comminislrarne med pastorerna barnens undervisning
till deras första Nattvardsgång, då vanligtvis den ene, antingen
pastorn eller coroministern, undervisar gossarna och
den andre flickorna, och vid sådant förhållande bör icke
comministerns lid vara delad mellan denna ansvarsfulla sysselsättning
och skolan. Jag afstyrker alltså alt comininistrar
icke må vara förbjudne att åtaga sig skollärarebefattningar.
Slutligen måste jag äfven fästa mig vid redactionen af detta
inom.; det heter nemi. att ”hvarken kyrkoherdarne eller
deras adjuneter böra i allmänhet etc. — — användas.”
Detta förutsätter således icke något förbud, men väl att icke
så i allmänhet bör ske, hvarföre jag tillstyrker alt ordet
"i allmänhet” bör utgå. Sedermera förekommer: ”hvaremot
andra prester — — — — — — — — — — —
icke äro förbjudne” etc. Då nu de i första perioden af §:n
omnämnde prester icke äro directe förbjudne, så synes det
vara en besynnerlig redaction att säga: hvaremot icke heller
alla de andre äro förbjudne; utan tror jag att denna
Dcu i3 Februari f. m.
strof bör lyda så: hvaremot andre prester, som etc., må ordinarie
skollärarebefattning sig åtaga. I denna § föreslås äfven,
att lärare i folkskola skall äga skicklighet att kunna
undervisa i enkel gymnastik: det må vara godt och vät;
men bland de punkter, hvaruti undervisning skall meddelas
och hvarom eleverne skola hafva kännedom, står icke enkel
gymnastik. Dessutom torde jag så mycket få anticipera på
nästa § i afseende på hvad der förekommer, att ett lämpligt
jordland skall ställas till skollärarens disposition för att
kunna meddela undervisning uti trädplantering och trädgårdsskötsel,
att om meningen verkligen är den, så torde
också i den §, sorn upptager de kunskaper läraren bör äga,
äfven utsattas kunskap i trädgårdsskötsel och trädplantering;
eljest skall det förekomma besynnerligt att han skall åläggas
att undervisa i ett ämne, hvarom han ej varit skyldig
under sin egen lärdomstid att taga kännedom.
Hr von Prosén: Med afseende på hvad Gr Hamilton
yttrat, får jag uppgifva, att under diseussionen inom Utsk:n
derom olika tankar yppades, men majoriteten ansåg, att,
för alt kunna vara skicklig skollärare, måste lärarens kunskapsmått
öfverstiga det kunskapsmått, som han skall bibringa
sina lärjungar. Jag har äfven antagit som riktig denna
grundsats, hvarföre jag äfven tillstyrkt att skolläraren skall
innehafva det kunskapsmått, som i betänk, befinnes vara
föreslaget. Seminarierna kunna ej gerna ordnas så att skolläraren
der skall kunna, ifrån början till slut, inhemta allt
hvad han behöfver kunna; lian måste äga någon kunskap
innan han kommer dit, för att der kunna blifva färdig till
lärarekallet. Jag vill visserligen medgifva, att ifrån sjelfva
folkskolan, sådan som jag kan tänka mig att den kan blifva,
Lunna icke gerna lärjungarne gå directe till seminarierna,
vid betraktande af de fordringar, som Utsk:n föreslagit;
men jag tror derjemte, att våra stadsskolor, trivialskolorna,
icke äro längre skiljda ifrån orterna, än att den, som önskar
att blifva skollarare, kan i dessa skolor ilrån folkskolan fortsätta
den kurs, som erfordras för att kunna inträda i seminarium;
jag tror icke att hinder dervid i allmänhet möta.
För min del lägger jag mycken vigt uppå att skolläraren är
riktigt och grundligt underbyggd, ty på hans förmåga och
bans kunskaper hvilar hela skolans ide'e; allt öfrigt är blott
bisaker, endast läraren duger, på honom hänger hela skolväsendet,
och hittills hafva många undervisningsanstalter,
åstadkomna med de största ansträngningar, strandat, egentligen
i brist af skickliga lärare. Der sådane åter funnits,
har man alltid varseblifvit att skolan gått framåt. Jag anser
alltså denna § grundlägga hela skolväsendet. Minskar
man fordringarna hos skolläraren, så minskar man också
resultatet af skolan. Jag medgifver visserligen att man mycket
vidsträcktare än som beliöfves kan förklara Utsktnsord:
Den i3 Februari f. m.
”allmän jordbeskrifning, fäderneslandets historia
och kyrkosång;” men att här bestämma en kurs i
dessa ämnen tror jag icke vara lämpligt, då i i mom. stadgas:
alt i hvarje stiftstad bör af domcapitlet och under dess
öfverinseende beredas tillfälle för dem, som vilja egna sig
åt folklärarekallet, all i ett seminarium, hvars inrättande
öfverlemnas till K. M:s nåd. omsorg, erhålla undervisning
etc., och då tror jag, att Utsk:n hafva gått så långt i detalj
som de kunnat och bort, då de öfverlemnat ät domcapitlen
att bestämma de lärokurser, som eleverne hafva att
undergå, innan de ifrån seminarierna kunna utexamineras
såsom skollärare. För öfrigt hafva Utsk:n i i mom. sagt:
”någorlunda försvarlig insigt i biblisk historia, allmän
jordbeskrifning” etc. och derigenom trott sig hafva gifvit
domcapitlen tillräcklig latitud att bestämma måttet af
dessa kunskapsgrenar. Längre tror jag icke att Utsk:n hafva
kunnat gå, och Ständerne böra icke heller föreskrifva
några bestämdare gränser härutinnan. En någorlunda försvarlig
insigt i allmän jordbeskrifning och fäderneslandets
historia är visserligen icke något vidsträckt kunskapsmålt
och ingalunda större, än att det i de allmänna skolorna kan
inhemtas, hvarföre jag önskar att häruti ej måtte göras någon
förändring och att i och 2 momtn måtte förblifva gällande.
Gr. Hamilton har gjort anmärkn. mot ordställningen i
5 morn.; jag medgifver att Hr Grefven har rätt, ty med
välskrilning kan ej förstås skönskrifning, hvarföre äfven orden
rätt- och v ä I skrifning, som finnas i nämnda moment,
kunna saklöst och rättast förändras till rättskrifning helt
simpelt, enär meningen är att rätt kunna skrifva modersmålet
enligt språkläran. Grefven bar äfven fästat sig vid
orden choralsång och kyrkosång. Lika med Grefven
får jag äfven erkänna, att jag icke vet hvaruti skilnaden beslår
emellan dessa slags sånger, huruvida dessa ord betyda
ett och detsamma. — Hvad vaccination och åderlåtning beträffar,
så skulle jag önska att stadgandet om innehafvande
skicklighet i nämnda ämnen uteslöts. Det är egentligen lä
karekall
och icke lärarekall att kunna vaccinera och åderlåta,
och jag tror att vi böra göra skolan till hufvudsak
och extragöromål lill bisak. Kan läraren äfven vaccinera
och åderlåta, så är det alltför bra, men icke tror jag alt det
bör vara något åliggande för läraren att kunna vaccinera
och slå åder; så heterogena ämnen böra ej sammanblandas
med lärarekallet. Vi komma framdeles att yttra oss huruvida
skollärare- och klockarebefattningarna böra förenas;
äfven härom hafva tankarne varit delade: jag för min del
önskar icke att skolläraren och klockaren bör vara en och
samma person och önskar således att orden vaccination och
åderlåtning mätte ur 5 mom. utstrykas.
Vid 6 mom. hafva inom Utsktn långvariga debatter fö
-
■ji6
Den 13 Februari f. m.
refallit huruvida skollärare tillika skulle få vara prester eller
icke; af PresteSlts ledamöter af de förenade Utsktn hördes
ganska intressanta utlåtanden ronde detta ämne. På
ena sidan tyckes man visserligen kunna säga, att ingen är
närmare till att sköta folklärarekallet än presten; men å
den andra uppstodo deremot ganska vigtiga betänkligheter
att förena dessa Ijenster med hvarandra. Ibland annat hördes
inom Utsk:n bekymmer yttras öfver möjligheten att
skaffa den mängd af prester, som vi äga i landet, fram på
den bana de önska. Skulle nu inom hvarje socken en prestman
vara skollärare, så skulle vi— örn jag rätt minnes finnas
a4oo socknar i Riket — skapa till 2400 prester ytterligare
till dem som förut finnas; hvart skola alla dessa taga
vägen, — hvar skola de få det brödstycke, hvartill de i framtiden
aspirera, ty för 5o r:drs lön och 8 t:r säd årligen lärer
ingen träda in i PresteSt. för att under hela lifstiden
förblifva skolmästare; och det skulle i sanning kunna blifva
fara valdt att i landet funnes en så stor massa af individer
som vore missnöjd med sin belägenhet. Delta var hufvudsakligen
skälet för mig, hvarföre jag ej kunde tillstyrka att
prester ovillkorligen skulle vara folklärare. Att stadga det
kyrkoherdar och deras adjuncter icke borde till ordin, lärare
i folkskolorna användas, ansågs nödvändigt, på det att
ej, måhända på mångå ställen nog, folkskolan skulle anses
och skötas sool en binäring af läraren. Jag kan tänka mig
möjligheten af att pastor sjelf i en församling skulle kunna
önska den här lilla inkomsten jemte sina öfriga intrader af
socknen, och att, genom det inflytande han der äger, blifva
vald till skollärare. Han ställde sig då mellan den pastorala
vården inom församlingen och folklärarevården ; och jag
hemställer då, huruvida vi kunde äga garantier att han
skall med samma verksamhet och samma nit sköta dessa
båda, hvar för sig så vigtiga, kall. Jag befarar, att skolan,
som fordrar trägnare sysselsättning, skall sättas å sido, och
följaktligen lärarekallet nedsättas både till sitt värde och
sin nytta. Så är det äfven med adjuncterna, som egentligen
äro pastorernes enskildta biträde; det vore ej ur vägen
att desse kunde få till hjelp i sina ringa inkomster det belopp,
som skollärarelönen utgör, mot skyldighet att sköta
skolan, men med åliggande dermed förenadt att biträda pastorerne
vid pastoralgöromålén kan jag tänka mig samma
förhållande med dessa, som med kyrkoherdarna, hvarföre så
väl kyrkoherdar som deras adjuncter böra uteslutas ifrån
rättigheten att vara lärare i folkskolor, och derföre medgifver
jag äfven att Gr. Hamilton har rätt deruti att ordet
”i allmänhet” bör försvinna. Utsktn hafva sagt att comministrar,
huspredikanter, brukspredikant- m. fl. — — —
— — — — — — icke äro förbjudne etc. Delta hade på
sitt sätt kunnat vara öfverflödigt, ty om det icke hade stått
der,
D c 11 13 Februari f. m.
317
der, så hade desse uppräknade prester kunnat lika litet
åläggas att vara sorn att icke vara skollärare; men Utsktn
hafva trott det icke böra bestämdt förklaras, att någon prest
icke får vara skollärare, utan lemnat latitud för domcapitJen,
att, när det låter sig förena med skolans nytta, låta en
prestman af de ofvan anförda få emotiaga lärarebefattning
i folkskola, dels till sysselsättning, dels ock till bidrag i lefnadsbehofven.
Jag önskar att hvad Utskm i detta afseende
yttrat måtte få stå qvar i mom. Utskm synas mig hafva
galt en medelväg, hvarken förbjudit eller tillstyrkt att vissa
prester skola få vara skollärare. Sådana särskildta förhållanden
kunna inträffa, som göra både en lättnad för församlingarna
att kunna få någon prest till lärare i folkskolan,
äfvensom en lättnad för prestens utkomst att någon tid
innehafva en slik befattning, och derföre tillstyrker jag, att
detta mom. mätte få oförändradt qvarstå endast nied borttagande
af ordet "i allmänhet.”
Hr Gripenstedt: Sedan jag till det mesta är före
kommen
i hvad jag ville yttra, af den sista värda talaren,
anhåller jag att blott få anföra några ord om 6 morn., hvarest
kyrkoherdar och deras adjuncter förbjudas att vara
folklärare. Egentliga skälet, hvarföre kyrkoherdar icke må
innehafva sådan befattning, är att de hafva sig uppdraget
att vara högsta vårdarena öfver skolinrättningarna hvar i
sin församling, och att utöfvandet af en sådan controllerande
myndighet icke står att förena med lärarebefattningens
utöfvande. Skälet åter hvarföre adjuncterne icke borde användas
till skollärare är, att adjuncter i allmänhet äro ganska
ambulatoriska; de ombytas ofta och skickas af consistorierna
än hil och än dit. Att skolorna, d. v. s. undervisningen,
skola lida genom dessa ofta inträffande ombyten af lärare,
torde en hvar finna. Hvad mom. i öfrigt innehåller
tror jag vara ganska riktigt och anhåller pm dess oförändrade
antagande.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer till Hr Frih.
o. Landtm., om det icke kunde tillåtas att propos. finge göras
på hvarje särskildt morn.; ty under det att öfverläggningen
på en gång afhandlar 6 morn., så tala ledamöterne
än om det ena och än om det andra, utan att öfverläggningen
kan sammanhållas. Vid 1 mom. hafva några anmärkn.
Y blifvit gjorda, och om Hr Frih. o. Landtm, skulle
tillåta att man finge gå tillväga på sätt jag föreslagit, hvarigenom
öfverläggningen kunde förkortas, så, och om propos.
göres på 1 morn., anhåller jag att sedan få yttra några ord
om det 2:dra.
Hr Frih. o. Landt m* hemställde, om R. o. Ad. be20
El. 28
2 l8
Den i3 Februari f. m.
bagade bifalla Hr von Hartmansdorff* hemställan i afseende
på föredragningen.
llopades ja.
Hr Ribbing, Bengt: Den anmärka, jag vid i:a punk
ten
ville göra, är den, att i afseende på seminariernas antal
tror jag det vore båttre om deras antal inskränktes till hälften
af hvad som är föreslaget, på den grund att det är svårt
att få så många skickliga lärare som det finnes stiftsstäder.
Jag föreslår alltså att mom. må lyda sålunda: Så väl i hufvudstaden
som i hvarje eller hvarannan stiftsstad etc.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag utber mig att
äfven med några ord få öka discussionen, ehuru den redan
af mången kan anses hafva varit nog långvarig. Med Gr.
Hamilton instämmer jag, att fordringarne för inträde i seminarierna
böra inskränkas. Jag gör det på den grund hufvudsakligen,
att jag icke anser seminarier vara äf absolut
nödvändighet för bildande af skollärare. Här har af en annan
värd ledamot blifvit yrkadt, al t skolans framgång ytterst
berodde på folklärarens skicklighet och kunskaper, och att
man således icke kunde nog uppdrifva desamma. Jag åter
är af en alldeles motsatt åsigt; jag tror icke att första steget,
ifrån brist på folkskola till inrättandet deraf, hör vara
anspråket att genast vilja hilda folkskolan att vara jemngod
med cathedralskolan. Samme värde talare, Hr von Rosen,
har sagt, det han trodde att elever af folkskolan skulle i
cathedralskolan kunna vinna det fullkomnande i studier, som
erfordrades för att derifrån kunna vinna inträde på seminarium.
För min del anser jag detta vara en omväg, och
just ett bevis för min sats att något annat fullkomnande
icke behöfves för att blifva skollärare än att hafva genomgått
cathedralskolan Uti betänk, är äfven stadgadt sorn
villkor för erhållande af lärarebefattning i folkskola, att sökanden
skall, vare sig han genomgått seminarium eller icke,
derstädes likväl undergå examen, således nödgas underkasta
sig kostnaden för en måhända långväga resa och uppehåll i
den stad, der seminariet är beläget, oaktadt pastor oall skolstyrelsen
i den församling, der sökanden önskat blifva anställd
som lärare, ansett honom god och tjenlig alt förestå
en folkskola. Utom detta anhåller jag att få fästa herrarnes
uppmärksamhet på ännu en omständighet, ty jag tror icke
det vara rätt att skrifva lagar på papperet, som i verkställigheten
icke skola vinna framgång. Här är nemi. stadgadt
som ett positivt villkor för inträdet som lärare i folkskolan,
att subjeetet skall i seminarium hafva erhållit betyg öfver
kännedom af och förmåga alt kunna undervisa i kyrkosång.
Jag hemställer om det är öfverensstämmande med herrarnes
öfvertygelse, med herrarnes praktiska erfarenhet, alt vårt
Jand är så musikaliskt, att man skulle kunna påräkna det
antal af 2000 några hundrade musikaliska subjecter, som be
-
Den i3 Februari f. ra.
aig
höfves för att hvarje socken skall hafva sin musikaliska folkskolelärare
Jag] tror det i sanning icke, önskande derföre
att föreskriften i detta afseende borttoges såsom i min tanke
alldeles overkställbar. Här är äfven i betänk, ibland skolmästarens
lönevillkor, eller t. o. m. på sidan om det potatesland
som är honom tillagdt, föreskrifvet att ett lämpligt
jordland skall ställas till skollärarens disposition för alt meddela
lärjungarna undervisning i trädplantering och trädgårdsskötsel.
Detta låter alltför vackert i ett betänk., men har
den olyckan alt vara opraktiskt. Skolläraren har annat att
göra, och allmogens barn, som besöka folkskolan, äro vid drn
ålder att de ännu icke blifvit tillräckligen undervisade i det
vanliga jordbruket för att hafva någon nytta af undervisningen
om trädgårdsskötsel. Jag anser således detta bestämmande
olämpligt och obehöfligt i författningen samt önskar
dess uteslutande, väl vetande att vid sådana särskildta förhållanden,
der det kan göras möjligt, så är det alltför bra
och då går saken af sig sjelf, men det bör ej i lag bestämmas.
Ilr Frih. o. Landtm, afbröt Gr. Anckarsvärd samt
fästade hans uppmärksamhet deruppå, all 11. o. Ad. ansett
föredragningen böra så ordnas, att ett morn. i sender pröfvades,
och att det således vore lörsta mom. af 3 §:n, sorn
egentligen nu vore före till discussion och afgörande.
Gr. Anckarsvärd yttrade, att han icke kommit att
fästa sin uppmärksamhet vid detta beslut, och anböll om
ursägt att han således vid oriktig punkt yttrat sig.
Hr von Rosen: Till följd af hvad Gr. Anckarsvärd
yttrat får jag svara honom att jag icke nämnt ordet ealhedralskola.
Jag blott nämnde att seminarier böra finnas der
folklärare kunna bildas och examineras, och att deras kunsknpsmålt,
som i dessa seminarier söka inträde, bör vara sådant
att del der endast behöfver en närmare utveckling,
eller att de ej i seminarierna böra inhemta allt, ifrån början
till slut, af hvad de behöfva känna lör att blifva skicklige
folklärare. Hvad de öfriga Hr Grefvens anrnärkntr beträffar,
så lemnur jag dem till dess de moni. förekomma,
hvartill de referera sig; men vidkommande Hr Hibbings
framställning att seminarier borde finnas endast i hvarannan
stiftsstad, kan jag densamma för ingen del godkänna, ty våra
stiftsstäder, der domcapitel finnas, ligga nog långt ändå ifrån
hvarandra för att icke kostnaden för resor till och underhåll
under liden vid seminarium, när ett sådant finnes i
hvarje stiftsstad, måtte än ytterligare fördyras derigenom,
att seminarier ej funnes i flera än halfva antalet stiftsstäder.
Jag tror således, att det minsta antal af seminarier, sorn
man kan hafva, är ett i hvarje stiftsstad; alt sammanblanda
domcapitel och seminarier är icke lämpligt. Jag förnyar
320
Den i3 Februari f. m.
alltså min anhållan alt delta i mom. mätte få oförändradt
qvarstå.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer i Hr von
Rosens sista yttrande, afstår således ifrån ordet och anhåller
om bifall lill i mom.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag anmälde mig blott
för att underrätta Gr. Anckarsvärd om R. o. Ad:s beslut,
att betänk, skulle punktvis föredragas. Sorn Hr Frih. o.
Landtm, häruti förekommit mig, har jag för öfrigt ingenting
att anföra.
Utsk:ns förslag i i mom. af 3 §:n blef af R. o. Ad.
bifallet.
3 § : n , 2 mom.
Hr von Hartmansdorff: Vid detta mom. har Gr.
Hamilton gjort den anmärkn , alt bland fordringarna på kunskaper
hos dem, som skola få inträde i seminarierna, borde
borttagas allmän jordbeskrifning, fäderneslandets historia och
kyrkosång. Hvad allmän jordbeskrifning och fäderneslandets
historia beträffar, så instämmer jag med Grefven, ty
hvar skola eleverne hafva fått denna underbyggnad? I de
allmänna, de s. k. apologistskolorna, kunna de ej erhålla
den, med mindre de begagna dem så lång tid som fordras
för att dessa ämnen der må förekomma, hvilket ej sker genast.
Skolans ordning brytes icke för det att en eller annan
person, som behöfver undervisning i något visst ämne,
der inträder. Dessa skolor äro således olämpliga för dem,
som blott en kort tid vilja begagna dero, för att inhemta
dessa kunskaper. Då återstår för dessa elever intet annat
sätt att ernå nämnda kunskaper, än att söka dem i någon
af de större folkskolorna. Men alt ibland små barn insätta
elever af ly lill 18 år passar icke tillsammans. Det är således
fruktansvärdt att de sistnämnde komma att sakna tillfälle
till inhemtande af de kunskaper, som fordras för att
blifva seminarister. Kyrkosången torde deremot böra qvarstå
bland fordringarna, ty hos hvarje klockare på landet är
tillfälle all få den undervisning häruti, som måhända anses
erforderlig, eller att känna noterna o. s. v. Jag tillstyrker
således att orden allmän jordbeskrifning och fäderneslandets
historia måtte ur 2 mom. utgå.
Hr von Hohenhausen: I motsats till hvad så väl
den siste talaren som Gr. Hamilton anfört tror jag i mom.
böra bibehållas hvad der står, nemi. någorlunda försvarlig
insigt i biblisk historia, allmän jordbeskrifning och fäderneslandets
historia. När fordringarne icke sträcka sig längre
än lill en någorlunda försvarlig insigt i dessa
ämnen hos den person, som vill söka sig in i ett seminarium,
och denne kan, hvad han ovillkorligen måste kunna,
Deli i3 Februari f. m.
321
lutt och obehindradt läsa Svenska språket, och vi redan
hafva många läroböcker i dessa ämnen, som äro ganska populära
och lättfattliga; så kan också den som vill ur dessa
på egen hand förskaffa sig den insigt i förberörda ämnen,
som erfordras för inträdet i seminariet. Jag hänvisar i detta
afseende till hvad som nu faller mig i minnet eller Läsning
för Folket, deri en lättfattlig framställning finnes i dessa
vettenskapsgrenar, och längre fram skall förvärfvandel af nödiga
insigter häruti blifva än lättare, då folkskolorna komma
väl i gång, och något af allt detta der kan inhemtas. Att
nu stadga en lag, deri fordringarna på kunskaper hos den
som söker inträde i ett seminarium äro så låga, som åtskillige
talare yrkat, blott för den lilla svårighet som i början
kan finnas för inhemtandet af det föreslagna kunskapsmåttet,
hvilken svårighet jag likväl för egen del anser vara
alldeles ingen, det kan jag ej finna riktigt, så myckel mindre
som stipendier komma att anslås åt utmärktare seminaristen,
och man deremot bör hafva rätt alt fordra innehafvande
af något kunskapsmått hos den, som för en större utbildning
af detsamma kan förvänta understöd af Staten.
Fordringarna äro dessutom icke större än att man på en
eller par månader kan lära sig allt hvad som behöfves för
att sägas äga någorlunda försvarlig insigt i ett ämne,
och man kunde ju bestämma att stipendium ej utbetalas till
den, som ej innehafver detta kunskapsmått. Jag får således
tillstyrka att mom. måtte antagas, sådant det befinnes, och
instämmer med Hr von Hartmansdorff att tillräcklig undervisning
i kyrkosång kan vinnas hos hvarje klockare. Likväl
får jag nämna, att jag, i afseende på förmågan att sjunga,
instämmer med Gr. Anckarsvärd, alt det ej bör vara ett
villkor för inträdet i seminariet.
Hr von Rosen: I afseende på hvad Hr von Hart
mansdorff
yttrat får jag besvara honom sålunda, att denna
fordran på kunskapsmått hos den som vill anmäla sig till
inträde i seminarium, icke är högre än hvad Utsktn afsett
framdeles kunna inhemtas vid sjelfva folkskolan, hvarest tillfälle
bör lemnäs ynglingen att lara sig allmän jordbeskrifning,
faderneslendets historia och kyrkosång. Om ynglingen
der fortsätter sina studier med allvar och framgång, så
bör han framdeles vid skolan kunna inhemta hvad som behöfves
för att sedan fullständigare utbilda sig vid seminarium.
Jag medgifver, att vid första uppsättningen af seminarierna
kunna svårigheter möta för inhemtande af de för
inträde der behöfliga insigter annorstädes än vid de allmänna
skolorna; men jag vet icke heller huru detta förvärfvande
af kunskaper skall tillgå annorlunda, än på sätt Utsk:n
hafva! sagt, att nemi. det bestämda kunskapsmål tet skall
vara inhemtadt; ty att de, som söka inträde i seminarierna,
icke skulle kunna något förut, det kan jag omöjligen finna
312
Den i3 Felruari f. m.
tjenligt. Det förhåller sig härmed ungefär som med läroverken
vid Carlberg och Mariaeberg; det fordras vissa kunskaper,
innan man der får inträde, troligen derföre alt man
icke vill sänka dessa läroverk under hvad de höra vara, att
man ej vill att de skola vara några barnskolor. Jag tror
alltså att Utsk:n hafva vidtagit den utväg, som tjenIigast
leder till ändamålet; ty om ynglingarne skola lära allt som
blifvit föreslaget att de böra kunna vid seminarium, då tror
jag att stipendierna blifva otillräckliga och komma att användas
åt sådana, som ej visat någon förmåga, då deremot,
efter Ulsktns förslag, en viss grad af kunskapsmålt skulle
vara ådagalagd innan de komma till seminarium, så alt stipendierna
icke blefvo så bortkastade som om desamma bortgåfvos
åt dem som ingenting last; och då, som sagdt är,
fordringarna icke sträcka sig längre än till det kunskapsmått,
som framdeles kan inhemtas i folkskolan, tror jag att
TJlsktn hafva hittat på den lätta vägen, hvarföre jag ej kan
annat än tillstyrka att 2 inom. måtte oförändradt antagas.
Hvad kyrkosången beträffar, så får jag besvara Gr. Anckarsvärds
yttrande i afseende ä detta ämne dermed, att äfven
rörtde den saken föreföll en långvarig discussion inom Utsktn.
De som derstädes hade mera erfarenhet, togo initiativet i denna
fråga, hvarefter samtlige PresteSt:s och en del af UondeSt:s
ledamöter påyrkade kyrkosång som en vigtig sak. Man
har trott, att i aldie tider denna slags folkpoesi varit mycket
mera utbildad än hvad hon nu är; man har trott, att
denna folkpoesi, använd i kyrkan och der utbildad, skulle
vara ett af de vackraste mål för omtankan; man har trott,
att denna kyrkosång, i möjligaste måtto utbildad, skulle lifva
andakten vid gudstjensten, skulle göra menniskorna mildare
och sedligare, — skulle, med ett ord, hos dem väcka
känslor, som de icke på annat sätt hafva erfarit. Jag har
med Utsk:ns majoritet varit öfvertygad derom, att hvad sorn
icke möjligen kan vinnas, det kan icke vinnas, men att man
bör söka ernå hvad möjligen kan medgifvas; och jag hemställer
till Gr. Anckarsvärd sjelf, 0111 icke, i en landskyrka,
der preslerskapet sökt ali utbilda denna sak, Grefven erfarit
ett ljuft intryck vid psalmernas afsjungande, emot det
vidriga intryck, som låter erfara sig vid psalmers afsjungande,
der man icke sökt utbilda denna konst. Jag skulle alltså
tro, att R. o. Ad. bör biträda Utsk:ns åsigtei, äfven om
svårigheter skulle mola på många ställen.
Hr Lagergren, Anders: Till en del är jag före
kommen
i hvad jag ville yttra af Hr von Rosen och vill
således endast tillägga, i anledn. af Gr. Hamiltons och Hr
von Harlmansdorffs anmärkn:r ang:de minskning i fordringarna
på kunskapen hos dem sorn söka inträde i de blifvande
seminarierna, att Ulsk:n icke, utan att med fog beskyllas
för incouseqvens, kunnat fordra mindre kunskaps
-
Den 13 Februari f. m.
223
prof hos sådana personer, då Utsk:n i 6 §:n föreslagit just
som det minimum af kunskapsmått, som barnen böra hafva
inhemtat innan de lemna folkskolan, ibland annat,
kännedom örn det allmännaste af fäderneslandets historia och
geographi. Jag hemställer således huru det skulle hafva tagit
sig ut i förslaget till denna författning, om man förbigått
den fordran man här framställt på kunskapsmått
hos den blifvande seminaristen, oaktadt jag anser att vid
första uppsättningen af lärare det kan möta sina svårigheter;
men jag hoppas också, att, vid elevers examinerande till inträde
i seminarierna, fordringarna på kunskaper skola blifva
mera inskränkta till en början, intilldess folkskolorna hunnit
mera utbildas. I afseende på kyrkosången får jag upplysa,
alt i de skolor, som jag känner, har händelsen varit, att den
minsta delen af eleverna varit urståndsatt att lära sig sjunga,
några af dem hafva t. o. m. haft utmärkta röster, och om
en eller annan ej kunnat följa melodierna, så har dock mängden
kunnat sjunga någorlunda; och Utsktns mening torde
ej varit någon annan un att någorlunda kunna sjunga, hvarför
det vore väl om stadgandet ronde kyrkosången kunde
bibehållas. Jag tillstyrker således bifall till Utsktns förslag.
Ilr von Troil, Emil: En värd talare har för R. o.
Ad. framställt fördelarna af en vacker kyrkosång; och att
en sådan vore för den religiösa känslan mera väckande än
en ful, är en sats, som endast behöfver nämnas för att genast
erkännas utan att fordra bevisning; men hvad sorn deremot
behöfver undersökas, är, huruvida det åsyftade ändamålet
i detta hänseende vinnes, genom antagande af det i
delta mom. föreslagna stadgande, att skolläraren ovillkorligen
skall kunna undervisa i kyrkosång. Jag får erkänna, att jag
icke rätt fattar hvad en försvarlig insigt i kyrkosång vill
säga; men jag förmodar alt meningen dermed lärer vara att
kunna försvarligt utföra kyrkosång. I sådant fall får jag
dock nämna, att, för all vinna en sådan färdighet, fordras
icke blott tillfälle att erhålla undervisning deruti, utan äfven
naturliga anlag, som helt och hållet kunna fattas hos en stor
del menniskor, hvilken brist förefinnes äfven hos dem, som
i öfrigt till sina själsförmögenheter icke äro sämst lottade,
utan som i många andra afseenden kunna vara utmärkte.
Visserligen kunna musikaliska anlag ofta vara förenade med
stora förnuftsgåfvor, men delta är långt ifrån att kunna antagas
som allmän legel. Om man skulle stadga att musikläraren
vid folkskola skall vara samma person, som undervisar
i öfriga ämnen, att skolmästaren skulle vara densamme
som församlingens cantor, så lomme man som oftast,
antingen alt utesluta månget skickligt skolmästareämne från
tillfälle att erhålla en skolmästarebefattning, eller också
bragle man saken derhän, att församlingar fingo sämre cantorer
än de eljest skulle kunnat undfå. Antingen blefve
Den i3 Februari f. m.
undervisningen i skolan genom den tvungna föreningen sämre,
eller också kyrkosången. Jag skulle således tro, att det
i allmänhet måtte låta sig göra alt inom hvarje församling
erhålla en person, som någorlunda försvarligt kunde anföra
kyrkosången utan att behöfva tillika vara skolmästare, och
då tror jag tillika alt af denne cantor undervisning i kyrkosång
kan i folkskolan meddelas. Då naturanlagen äro sådana,
att dessa båda befattningar kunna förenas, så följer af
sig sjelft att så sker, men att i en författning fordra denna
förening som ett tvång, vore, efter min förmening, icke ländande
till båtnad hvarken för den ena saken eller den andra.
Jag anhåller således att orden ”och kyrkosång” måtte
utgå.
Gr. Hamilton: Då det yttrande jag förut haft äran
afgifva vid denna §, blifvit till en del medgifvet såsom riktigt,
men till en del missförstådt, anhåller jag att för några
ögonblick få upptaga tiden med anförande af några ord.
Jag har visserligen icke ansett de i betänk, föreslagna fordringar
på kunskaper hos dem, som ämna söka inträde i
seminarierna, vara för stora, d. v. s. i och för sig sjelfva
för stora, med afseende på tillfället att nu kunna inhemta
dessa kunskaper, hvadan också Hr von Rosens anmärkn. förfaller,
alt deskulle inhemtas i folkskolor; ty då sådana skolor
icke ännu finnas, måste man åtnöja sig med det kunskapsmått,
som på annat håll kan inhemtas. Jag medgifver
riktigheten af hvad Hr Lagergren anfört, alt det skulle kunna
förefalla besynnerligt, om Utsk:n för inträde i seminarium
föreslagit mindre kunskapsmått än för utgående ur
folkskolan ; men det besynnerliga till utseendet torde betyda
mindre och hade förfallit, om Utskrn uti ingressen till
betänk, sagt anledningen dertill. Då Utsk:n emedlertid sagt
försvarlig insigt, så kan det vara af mindre vigt huruvida
orden allmän jordbeskrifning och fäderneslandets historia
stå der eller icke; ty det beror på examinatorn att pröfva
huruvida insigten är försvarlig eller icke, och om brist
på elever uppstår, så komma förmodligen eleverne att försvara
sig med litet nog.
Hvad kyrkosången angår, så skulle jag tro, lika med
den sista värda talaren, och således i motsats till Hr von
Hartmansdorff, att det vore just det ordet, som borde utgå,
af det skäl, att, ehuru jag erkänner och inser vigten af en
god kyrkosång och huru lyckligt det vore om den kunde
utbildas, jag likväl icke tror att man hos hvarje skollärare
får fordra förmågan alt kunna sjunga, och det är hvad som
till en del förutsattes i 2 mom. Uti 5 mom. förekommer något
helt annat, nemi. ”att hvar och en — — — — — — —-
— — — — — — — — förmåga att undervisa
i följande ämnen: catechesen och biblisk historia, kyrkosång”
-
Den 13 Februari f. ni.
sång” etc. Detta förutsätter ingen röst och kan läras mycket
väl af någon annan, blott han känner noterna och kan
handtera det lilla instrument, som nu ofta begagnas vid kyrkosång;
och jag skulle tro, att vederbör, skoldirectioner
icke böra vara förhindrade att antaga en lärare, som besitter
alla öfriga kunskaper i hög grad, äfven om han ej besitter
lörmågan att kunna sjunga. Dessutom tror jag, att
man, vid bestämmande af dessa fordringar, måste taga i betraktande
hvad begrepp man vill göra sig om dessa blifvande
skollärare. Jag skulle för min del önska, att de blefve
personer af allmogens egna barn, som i folkskolan visat särdeles
fallenhet lör de studier, som der idkas, och som några
fä år egnade sig åt undervisning, för att sedan öfvertaga
sina föräldrars yrke eller något annat än skolundervisning;
ty erfarenheten torde hafva bevittnat olämpligbeten och oskickligheten
bos de gamla föråldrade lärare på landet,
som icke kunna något mera än hvad de lära barnen, mea
icke något visst yrke. Desse blifva församlingarna slutligen
tili last och göra dem ringa nytta; åtminstone vet jag förhållandet
vara sådant i de församlingar, der jag längre lider
uppehållit mig. Det vore således i min tanke icke
önskligt, att barn, hvars föräldrar hade nog förmögenhet
att hälla dem i vanliga skolor, der de skulle kunna inhemta
det föreslagna kunskapsmåttet af allmän jordbeskrifning,
fäderneslandets historia m, m., för framtiden egnade
sig ål delta lärarekall; och är det på denna grund jag önskade
att dessa ord blefvo borttagna.
En talare har anmärkt, att stipendier gifvas, och att
derföre del föreslagna kunskapsmåttet bör inhemtas: men
jag för min del tror icke att stipendierna gifvas för hvad
barnen eller ynglingarne lärt sig förut, innan de kommit i
skolan, utau först sedan de lärt sig hvad som föreskrifves,
och som medel för underhållet under vistelsen i seminarium.
Hr Ribbing, Arvid: En ledamot har trott att man
ej skulle kunna så noga förstå hvad som menades med "en
försvarlig insigt i kyrkosång.” Jag tror likväl att Utskm i
detta fall med de citerade orden just sagt hvad de menat.
Man kon väl tycka det vara något besynnerligt att tala om
insigt i en konst, som egentligen beror på örat, men härär
meningen att uttrycka det en person, som möjligen saknar
livad man kallar gehör, då blott bör förstå noterna och
konsten att öfverflytta de loner, som dermed betecknas på
ett s. k. psalmodicon, samt sålunda vara ledare för sången i
en skola. Man har sett det gå an att en person, som saknat
gehör, likväl, med tillhjelp af ett sådant psalmodicon,
ganska försvarligt ledt en sång. Vi hafva ej råd alt hålla
särskilda musiklärare vid alla folkskolor, utan blott läraren
20 II.
29
326
Dtn 13 Februari f. m.
kan lära psalmernas sjungande, så böra vi låta oss dermed
nöja. Hvad Gr. Hamilton anfört i afseende på försvarlig
insigt i allmän jordbeskrifning m. m, så skall jag icke hafva
något emot att stadgandet derom utgår, helst en någorlunda
försvarlig insigt i detta ämne är detsamma som en
temmeligen ytlig och obetydlig kunskap.
Hr von Hohenhausen: Sedan den siste värde ta
laren
rör:de insigt i kyrkosången anfört hvad jag haft för
afsigt att säga, så skall jag derom icke yttra mig. Hvad åter
angår frågan om stipendier, så tyckes orig äfven några erinringar
böra göras för dem, som komma att åtnjuta stipendier.
När det icke fordras mera än någorlunda försvarlig
insigt, och en hvar, som kan innanläsning, påen månad
eller 6 veckor kan hemma i bondstugan eller hvar som helst
lära sig det, så tror jag det böra stå der, synnerligast som,
när skolan kommer i gång, det vore orimligt om det icke
stod der. Jag får således tillstyrka momts antagande sådant
som det finnes.
Hr Lagergren: När jag förra gången yttrade mig
med afseende på den erfarenhet jag har om skolundervisningen
i afseende på kyrkosången, så trodde jag mig hafva
så tydligt uttryckt mig, ali jag ansåg det vara en ganska
ringa del af menniskor, som saknade ali förmåga att sjunga,
och det tror jag att erfarenheten kan intyga ; ty om man
skulle antaga ett antal af 100, så är jag öfvertygad att det
icke funnes 10, som saknade förmåga att sjunga. Kanske
blott 10 kunde sjunga bra, men nog skulle de öfrige 80 hålla
tonen, och derom är ju blott fråga. Det är visserligen sannt,
att i Stockholm har inrotat sig den öfveitygelsen att man
skall sjunga väl, om man skall sjunga; men kommer man i
en landtkyrka, så får man ett helt annat begrepp om saken.
Uti landsförsamlingar, der orgelverk icke finnas, skall
man finna att hvarje menniska sjunger, visserligen icke väl,
men man sjunger och har uppbyggelse deraf, utan att äga
någon theoretisk insigt uti musiken. Hvad psalmodicon
beträffar, så är den så enkel, att något hvar kan lära sig,
och med kännedom deruti kan man, utan att hafva någon
röst, undervisa i kyrkosång. Jag är en hland dem, som icke
hafva någon röst, men jag saknar derför icke förmåga alt
undervisa i kyrkosången. Min öfvertygelse är derföre, att
med tillhjelp af psalmodicon skola de kunna hjelpa sig,
och församlingarne hafva den största uppbyggeisen af sådan
sång.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag har anhållit om ordet,
för att intyga att inom Carlskoga församling har en skola
varit i gång 18 å 19 år, der undervisning blifvit meddelad
uti kyrkosång med begagnande af psalmodicon, och skolbarnen
sjunga ganska försvarligt. Jag instämmer derför uti Hr
Den i3 F< b r n i r i f. m.
227
Lagergrens åsigt, och anser de ifrågavar. orden icke böra
uteslutas utan gerna kunna qvarstå.
Gr. Anckarsvärd: Hvad den omtvistade frågan om
behofvet af undervisning uti kyrkosång beträffar, så skall jag
för min del alltför gerna afstå från min enskilda öfvertygelse
0111 hvad som i detta fall lämpligen kan anses af behofvet
påkallad t, ehuru jag måste erkänna, att jag icke, i likhet
med Hr Ribbing, fått tillgodonjuta den förmånen att på
något ställe erfara hvad man kallar uppbyggelse af en rätt
vacker kyrkosång, ty jag har aldrig hört någon sådan; men
då felet måhända är mindre objectivt än fastmera individuell
hos mig, såvida saken betraktas från synpunkten af det
relativa, enär, såsom man säger, hvar fågel sjunger efter sin
näbb, så vore det obilligt af mig att yrka något i den delen,
ulan må det gerna vara de mera lyckligt lottade musikaliska
organismerna medgifvet alt genom skollärare inhemta
choralsången och deraf njuta den tillfredsställelse,
som de af en sådan insigt kunna erfara; men Hr von Troil
har redan så fullständigt ulvecklet mina åsigter i detta ämne,
att jag icke längre dervid bör uppehålla mig. Hvad
deremot angår det stadgande, att till vinnande af inträde
uti seminarier skulle erfordras någorlunda försvarlig insigt 1
biblisk historia, allmän jordbeskrifning och fäderneslandets
historia, så får jag erinra att uti ett sednare mom. bestämmes
såsom villkor för competence till lärarebefattning vid
folkskola fullgilltig insigt uti nyssnämnda läroämnen, hvadan
det torde vara angeläget, innan man skrider till beslut
i dessa delar, att bestämma hvilka fordringar man egentligen
har för folkskolan. Månne meningen är att man skall gå
qvar i folkskolan till dess man inhemlat fullkomlig insigt
uti alla de kunskapsgrenar, hvaruti undervisning derstädes
meddelas, d. v. s. alt folkskolan skulle bevistas till 2Ö:te
eller 2Ö:te året, på sätt som förhållandet ganska ofta är
med cadetterna vid Krigsacademien ? Jag nitälskar så mycket
som någon annan för folkskolorna; men jag kan icke
föreställa mig att man icke sträcker pretentionerna för långt,
om man begär att resultatet af undervisningen uti folkskolan
skall blifva något annat än att hafva inhemtat sådana
insigter, hvilka utgöra villkoret eller medlen för kunskapers
förvärfvande, nemi. att kunna väl läsa och förstå Svenska
språket, att kunna skrifva och räkna för att såsom menniskor
i allmänna lifvet kunna reda och taga sig ut med sina
medmenniskor, och derigenom hafva fått nyckeln och claven
till förvärfvande af de kunskaper, till inhemtande hvaraf lyckligare
omständigheter och lyckligare naturanlag kunna föranleda.
JJet är från denna vigtiga synpunkt jag tror mig böra se saken,
vid bestämmandet af de insigter, lärare uti folkskolor böra äga.
Anse herrarne insiglen i fäderneslandets och allmänna historien
böra vara sådan, att läraren kritiskt kan tyda historien
228
Dan i3 Februari f. m.
och för eleverna utveckla historiens anda, då tror jag herrarne
hafva rätt uti att yrka en så fullständig kunskap i
dessa delar, sorn Utsktn synas hafva åsyftat; men örn, såsom
jag tror, ändamålet med folkskolan är vunnet, orri den historiska
undervisningen der bibringas efter populära sammandrag
af så väl fäderneslandets som den allmänna historien,
så är jag för min del öfvertygad alt för inträde uti
seminarium på längt när icke erfordras det uti förevar,
mom. af denna författning utstakade kunskapsmål!; och det
ur derifrån jag leder mig till den slutsatsen att seminarierna
icke erfordras; ty om behöflig insigt uti bibliska historien,
allmänna och fäderneslandets historia kan vinnas utan
seminarier, så blifva seminarierna öfverflödiga, endast föranJedande
till kostnad för Staten och snarare ett hinder för
folkskolans framgång än ett medel till befrämjande deraf.
Sådan är min åsigt af saken; i öfverensstämmelse hvarmed
jag yrkar att förslaget måtte rättas. Likväl och ehuru det
strider mot min öfvertygelse, vill jag medgifva att hvad
som är stadgadt om choralsången och musik, må stå qvar,
emedan det mera kommer att stå på papperet än med någon
betydelse i verkligheten.
Hr Ribbing, Bengt: Förenande mig med dem, hvilka
önska alt mom. måtte antagas oförändrad!, anhåller jag
att få tillägga något i afseende på kyrkosången. Jag skulle
nemi. anse en stor brist vidlåda en skollärare, om lian ej
kunde undervisa i kyrkosången eller s. k. choralsången.
Morgnar och aftnar förrättas alltid i skolorna bön, och då
sjunges äfven en eller par psalmverser. Om nu läraren saknade
förmåga både att sjelf kunna sjunga och att deruti kunna
undervisa barnen, blef naturligtvis den följd, att sången
blef missljudande, den andäktiga känslan förminskades, om
ej alldeles giek förlorad, hvilket skulle verka menligt på
den religiösa bildningens fortgång. På dessa grunder och
med afseende på livad Hr Lagergren anfört, anhåller jag alt
mom. mätte antagas i dess helhet.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas på eftermiddagen kl. 6.
Hr von Rosen: Gr. Anckarsvärd har sagt, att lian
anser insigt i allmän jordbeskrifning och fäderneslandets historia
icke böra tillhöra skolan. Jag skall icke yttra mig
derom nu, emedan det kan vara lids nog att göra det nälden
§ förekommer, sorn bestämmer det; men då lärarnes
kunskapsinått här bör afgöras, sä måste jag något yttra mig
i afseende på hvad Hr Grefven anfört. Här är icke sagdt,
åtminstone icke afgjordt, hvad kunskapsmålt hvart och ett
sockenbarn skall äga. Här är blott anvisadt hvad de kunna
få lära. Jag medgifver visserligen att individuel ställning
och enskildta förhållanden kunna göra beliofvet af kunskaps
-
Den i3 Februari f. m.
må t tet olika. Jag liar icke förenat mig med Utskms majoritet
om det i förslaget utsatta minimibelopp af kunskaper; men
jag tror derjemte, att om skolan skall existera, bör ock ett
minimimått för en livar bestämmas; ly i sanning jag vet
livad vi eljest skola med skolan. Del må vara mig tillåtet
att vid detta morn. tillkännagifva ruin tanke i detta fall.
Jag anser skolans idée vara den, att gifva ett tillfälle, ett
medel åt en hvar att sträfva fram i intellecluel bildning
så långt lian kan. Vilja vi antaga den grundsatsen, den jag
anser riktig, så befarar jag att ett stort hinder möter, ifall
ej folkskolor inom coniinunerna bildas. Genom vårt lands
vidsträckthet, läget af våra studer, der allmänna skolor finnas,
hindrar afståndet dem emellan mången att söka förskaffa
sig det kunskapsmått lian skulle önska sig äga, utan att
skiljas frän hus oell hem, och mången gång från det yrke,
för hvilket lian bestämt sig. Min erfarenhet har sagt mig,
att äfven inom en provins, der städernes afstånd från hvarandra
icke är så långt som i de öfriga delarna af Sverige,
har det handt, alt föräldrar önskat gifva sina barn en slags
uppfostran, som äfven skulle förena någon slags kunskap öfver
hvad som nu i sockenskolor vinnes. Föräldrarna hafva
varit tvungna att skicka sina söner till något gymnasium
eller någon skola, hvarigenom den olägenhet uppkommit,
att ynglingen icke kunnat förena det yrke, till hvilket hail
egentligen varit ämnad, med bibringandet af dessa kunskaper.
Bonden skickar sin son lill gymnasium, till staden,
der lian är bunden att ensamt egna sig åt kunskapers inliemlande,
utan alt kunna dermed förena det praktiska i sitt
egentliga yrke, såsom händelsen skulle vara, derest skolan
vore på närmare håll. Mången får har fått ångra det, alt
sonen galt från fadrens yrke, utan att förutse huru långt
lian kunde framtränga i det andra. Han har stått midt
emellan dem, utan att tillhöra någotdera. Han liar aflägsna!
sig från fadrens hemmansarbete, vä! läst i skolan, icke
dugt der och återkommit oduglig lill landet. Jag tror att
0111 folkskolan inom socknarna ordnades så att bondesonen
kunde försöka sig på hvilken väg lian ville och förena den
intellectuella bildningen med sitt praktiska yrke, så skulle
en stor vinst för landet åstadkommas. Vi hafva sett huru
mångå af allmogens söner, hvilka sökt sin fortkomst på lärdomsvägen,
ångrat sig för sent, då de icke kunnat återgå
till hemmansbruket. Jag skulle derför tro, att om skolan
inrättades så, alt den hlefve en probersten, så vore ett stort
ändamål vunnet. Det är derför jag tillstyrker att skolan
bör ordnas så, att kunskapsmåttet kan vinnas inom hvarje
skola till högre belopp än en hvar oundvikligen behöfver.
Del står i fullkomlig conseqvens dermed att läraren är så
skicklig, att lian kan bibringa det kunskapsmått, som i skolan
bör kunna få läras. Längre tyckas icke Utsktn hafva
syftat. Minskas kunskapsmåttet för läraren, så minskas ock
-
230
Den 13 Februari f. m.
så Ullfallet för honom att bibringa lärdom. Det är af detta
skäl jag anser att hufvudpunkten är skolläraren; ty på
honom beror om en hvar kan erhålla det kunskapsmått
han önskar. Jag tror att om denna inrättning så ordnades
ifrån början som Utsk:n föreslagit, så kunde det väl hända
att på ett eller annat ställe barnen fingo lära mindre än
om de aflägsnade sig ifrån hemmet för att lära. Det är
på denna grund jag ansett folkskolan böra sträcka sig till
allt som i kunskapsväg möjligen kan rnedgifvas. Då vi
komma till bestämmandet af minimibeloppet, förbehåller jag
mig att få yttra mig derom. Gr. Anckarsvärd har med
synnerlig uppmärksamhet fästat sig vid ordet försvarlig och
velat veta hvad dermed menades. Jag kan icke yttra mig
derom annorlunda, än att Utskm valt de ordalag, som dicterades
af dem, hvilka voro mera vana vid skoltermer än
jag är. Försvarliga kunskaper omnämnas ofta i betyg från
läroverken. Jag hemställer lill dem, som bevistat läroverken
och äga kännedom derom, om icke förhållandet är sådant.
Hr Grefven har äfven yttrat sig om kyrkosången, i
hvilket hänseende det förefallit mig som om Hr Grefven
har för afsigt att parodiera Utskms betänkande. Om jag
icke misstagit mig i denna förmodan, torde det tillåtas mig
få erinra, att Utskm å dess sida haft lör afsigt att i någon
mån minska den nu allmänt radande kyrkosångens parodi.
Hr Lagergren har ganska riktigt anmärkt, att kyrkosången
numera ganska mekaniskt kan läras af dera, som någorlunda
förstå att behandla de derför gällande metoder. Inom
Utskm upplystes äfven utaf ledamöter från BondeSt., alt
inom åtskilliga församlingar finnas skollärare, hvilka, utan
egen förmåga att sjunga, ganskq väl förstå att med biträde
af lättfattlig hjelpreda inöfva skolbarn uti kyrkosången. För
min enskilda del är jag på intet vis musikalisk; icke heller
föreställer jag mig att Utskm hafva för afsigt att genom
sångundervisningen uti folkskolorna framalstra en Bellettis
eller Giinthers musikaliska talent; men något hafva Utskm
ansett böra göras, på det att kyrkosången i allmänhet måtte
blifva dräglig för örat och uppbygglig för sinnet; och
då Utskm i detta hänseende icke gått längre, än att hvad
som fordras för att meddela undervisning på ett ganska enkelt
och mekaniskt sätt kan inhemtas, så vågar jag påstå
att Utskm bi 11 ig t v is icke kunna beskyllas att hafva fordrat
det omöjliga.
Utskrns förslag i 2 mom. blef af R. o. Ad. bifallet.
3:dje §:n, 3 morn.
Hr von Hartmansdorff: Vid detta mom. får jag
anmärka, att stipendiernas maximibelopp bör bestämmas högre
än till 5o r:dr, dels med afseende på tidrymden, under
hvilken de begagnas, och dels med hänsigt till stället hvar
-
Don i3 Fsbruari f. ra.
est stipendiaten vistas; ty för några månader kunna 5o r:dr
vara tillräckliga för en stipendiat, som icke uppehåller sig i
Stockholm eller Götheborg eller någon annan dyrare ort i
Iliket. Men deremot blifver samma belopp otillräckligt för
en längre tid, eller för dem som uppehålla sig uti någon
af nyssnämnda släder. Afseende mäste således fästas dels
på längden af den tid, under hvilken en elev beböfver vistas
vid seminarium, och dels på dyrheten i den ort, hvarest
seminaristen uppehåller sig. I öfverensstämmelse härmed
föreslår jag, att maximibeloppet måtte höjas till 100
r:dr; beroende det alltid på vederbörande consistorium att,
efter omständigheterna, höja dessa stipendier utöfver det
mindre beloppet af 33 rtdr 16 sk.
Hr von Hohenhausen: Emot hvad Hr von Hart
mansdorff
anfört rörtde behofvet af högre stipendiibelopp
vill jag icke lägga något bestridande, när frågan rör Stockholm;
men då Utskm sagt att stipendierna få utdelas efter
behofvet och ådagalagd skicklighet och således ingalunda
salt det för året, så måste det blifva ett reglementarisk!
stadgande att på ena stället kunna medgifva att 5o r:dr
kunde få utgå för terminen i stället för hela året, och saken
kan således hjelpas utan förändring. Hvad öfriga stiftsstäderna
angår, så får jag fästa herrarnes uppmärksamhet
på att det ingalunda är något obetydligt belopp, och att
en mängd af barn, som begagna allmänna skolorna, icke
hafva något sådant; ty de gä dit med matsäckar från hemorten,
inaccordera sig i små rum och betinga matlagning
på stället. Så går det lill i alla stiftsstäder. 5o r:dr är
således icke något obetydligt belopp, äfven om det gäller
för hela skolåret. Emedlertid, då det icke är uttryckligen
bestämdt på huru lång lid stipendierna skola gälla, så måste
del bero på det reglemente Regertn utfärdar för hvarje
stiftsstad, om ett sådant stipendium skall beräknas för hela
året, eller blott för terminen. Deremot finner jag en annan
sak vara af vigt. Uti 4 inom. är stadgadt att stipendiater,
som lärokursen i seminarium fulländat, äro förbundne alt
minst för trenne år antaga skollärarebefattning, då en sådan
dem af vederbör, erbjudes. Detta är ett stadgande, hvaråt
de kunna skratta, om ingen påföljd finnes; ty då stadgandet
innehåller att de böra göra det, men de sjelfve tycka att
de icke böra göra det, så är saken dermed slut. Jag tror
derföre att man på något sätt bör se till alt föreskriften
efterkommes; och månne man icke i detta fall lämpligen
kunde stadga, att den stipendiat, som i thy fall undandrager
sig hvad honom åligger, är förbunden att återgälda
hvad han i stipendium åtnjutit,?
Hr von Rosen: Hr von Hartmansdorffs anmärkn. att
stipendierna kunna vara för små, vill jag väl icke bestrida;
men om Hr von Hartmansdorff behagade se på sista sidan
a32
Doii i3 Februari f. m.
af betänk, hvad StatsTJtsk. föreslagit till stipendier, så torde
lian finna att nian icke kunnat sträcka sig längre. Utsktn
hafva velat gå en medelväg emellan tillgångarna och behofvet.
Dessutom åberopade man alt vid academierna finnas
stipendier, som icke uppgå till högre belopp äu 5o i tdr.
Jag skulle derföre tro, att, om stipendierna kunna utgå årsvis
eller terminvis, det af Utsk:n föreslagna beloppet kan
vara tillräckligt, synnerligast som jag icke vet hvarifrån
man skulle taga livad som bcliöfdes för att böja summan.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle förmoda alt ändamålet
med de-,sa stipendier är icke att underhålla mängden
utan de dugligaste eller att uppmuntra dessa, och för
sådana ändamål befarar jag att belöningen är för ringa.
Det är visserligen sannt, såsom Hr von Rosen anmärkt, att
stipendierna vid universitetet! äro ännu mindre. Jag har
sjelf haft ett sådant, hvilket endast utgjort i i r:dr 5 sk. 4
rist. 0111 året; men huru litet gagn man deraf häfver, inses
lätt af en hvar. Om ii. o. Ad. skulle behaga höja stipendiernas
maximibelopp, så följer icke deraf, att den till stipendier
i det hela beviljade summan skulle ökas, emedan
ändamålet jemväl kunde vinnas genom ett inskränktare antal
af stipendier. Likväl finner jag icke något hinder att
höja den till stipendier anslagna summan, ifall R. o. Ad. utfinner
ett lämpligare sätt till skolalgifternes utgörande än
det sorn Utsk:n uppgifvit. Jag anhåller om propos. till antagande
af den förändring i delta morn., hvilken jag föreslagit.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att den anmärka., som
emot detta mom. blifvit gjord, vore, att beloppet af det
högsta stipendium, som kunde borlgifvas, skulle vara 100
r:dr i stallet för 5o r:dr.
Hr von Hartmansdorff: Enligt redactionen af det
ta
mom. skulle stipendiernas belopp bestämmas till dels 5o
r:dr och dels till 31 r:dr 16 sk. utan någon gradation emellan
dessa summor, hvilket visserligen äfven kan hafva skal
för sig. Men om R. o. Ad. skulle behaga göra afseende på
min framställning, så att maximibeloppet blefve 100 r:dr,
så ville jag föreslå det ordalydelsen blefve följande: ”Stipendier
böra lill belopp ifrån 100 r:dr till 33 r:dr i6 sk. af
domcapitel utdelas” etc.
[Jlsklns förslag i 3 mom. blef af R. o. Ad. bifallet.
3 telje §:n, 4 morn.
Hr von Hartmansdorff: Vid detta mom. anhåller
jag att följande tillägg måtte göras: ”Hvarje stipendiat skull,
för erhållande af stipendium, ställa säkerhet för detsammas
återbärande, i händelse han icke fulländar lärokursen eller
icke fullgör den i detta mom. honom ålagdo tjenstgöring.
Dea i3 Febroari {.ta.
a33
Ilr von Hohenhausen: I öfverensstämmelse med
hvad jag förut yttrat i denna sak, har jag begärt orclet, för
att nämna att jag förenar mig uti Hr von Hartmansdorffs
anhållan om det af honom föreslagna tillägget vid detta
moment.
Gr. Hamilton: Jemte det jag anser det af Hr von
Hartmansdorff föreslagna tillägget behöflig!, finner jag ett
tillägg uti ett annat afseende nödigt. Jag tror nemi. att
någon lid bör bestämmas, inom hvilken skollärarebefattning
bör erbjudas den stipendiat, som lärokurs i seminarium fulländat,
med mindre han må anses från återbäringssky Idighet
af tillgodonjutet stipendium befriad; emedan mången stipendiat,
som fulländat lärokursen, torde i brist på lärarebefattning
nödgas välja ett annat yrke, från hvilket lian bi Iligt—
vis, efter förloppet af huru lång lid som helst från det lian
fulländat lärokursen vid seminarium, icke bör kunna ryckas
till emottagande af lärarebefattning, vid äfventyr att återbära
det stipendium han åtnjutit. Jag tillstyrker derföre
att redaclionen må blifva följande: ”Stipendiater som etc.
— — — då en sådan dem inom ett år efter fulländad
lärokurs af vederbörande erbjudes.”
Frih. Ridderstolpe: Mot det af Hr von Hartmansdorff
föreslagna tillägget får jag protestera, emedan det
skulle hindra mången fattig gosse att komma fram i denna
väg, enär det är svårt för en medellös att skaffa den här
föreslagna säkerheten, men deremot antager jag Gr. Hamiltons
förslag att skollärarebefattningen bör erbjudas inom ett
år efter det stipendiaten fulländat lärokursen vid seminarium,
förutan hvilket stadgande deri ur seminarium ulgångne
skulle vara alltför lång tid generad af sitt hederslöfte.
Då jag sagt hederslöfte, så får jag underställa R. o. Ad.
huruvida det icke är ett tillräckligt band på den som fått
uppfostran vid seminarium, att han anses vara af hederslöfte
förbunden att i 3:ne år employeras vid skollärarebefattniug.
I följd häraf hemställer jag till Hr von Hartmansdorff,
huruvida han icke vill afstå från det tillägg han
yrkat.
Hr von Rosen: Jag medgifver att Hr von Hartmansdorff
har rätt, då han fordrar någon garanti derför att stipendiaten
gifver valuta för hvad han erhållit. Jag hörde
icke Gr. Hamilton så fullständigt jag skulle önskat; men om
jag förstod honom rätt, så yrkade han ett sådant tillägg i
momentet, hvarigenom stipendiatens skyldighet att emottaga
lärarebefattning inskränkes till en bestämd tid efter fulländad
kurs vid seminarium. Jag föreställer mig ali lärarebefattning
icke står till buds för en stipendiat, som slutat sin
kurs vid seminarium. Han kan icke svälla utan företager
20 II. 3o
234
Den i3 Februari f. tu.
sig något annat yrke. Jag tillstyrker derföre att lärarebefattningen
skall erbjudas honom sednast ett år efter det han
slutat sin kurs vid seminarium, såvida hans vägran alt emottaga
lärarebefattningen skall vara förknippad med skyldighet
att återbära hvad lian såsom stipendium uppburit.
Hr von Hohenhausen: Om det af Gr. Hamilton
föreslagna tillägg i detta mom. förenar jag mig, ehuru jag
anser ett år vara för deort tid, inom hvilken lärarebefattningen
hör erbjudas. Den torde lämpligen höra bestämmas
till tvänne år. I afseende på hvad Frih. Ridderstolpe nämnt
ang:de stipendiatens hederslöfte att återbära hvad han såsom
stipendium uppburit, derest han vägrar alt emottaga
lärarebefattning, får jag erinra, att 0111 eleven, som erhåller
stipendium, är omyndig, så är det hans målsman, men deremot
han sjelf, derest han är myndig, som antager förbindelsen
att i det fall, som förutsattes, återgälda hvad han i
stipendium erhållit. Nu kan det hända, att hans målsman
säger att han hör blifva prest, och sedan han blifvit prest,
kan han missiveras och derigenom sättas ur stånd att åtaga
sig erbjuden lärarebefattning. Jag förenar mig derföre uti
Hr von Hartmansdorffs och Gr. Hamiltons förslag, endast
med den skilnad att jag anser tiden böra bestämmas till 2
år; ty om det är en ung man, må han gerna vänta.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser tiden, inom hvilken
lärarebefattning bör erbjudas den som tillgodonjuter stipendium,
icke böra sträckas utöfver ett år, emedan det måste
för en sådan person vara angeläget att snart få veta huruvida
han kan påräkna någon läraresyssla eller i vidrigt
fall kunna så fort som möjligt egna sig åt något annat yrke.
Skyldigheten att skatfa borgen för återbäring af stipendiet
anser jag så mycket nödvändigare, som, derest sådan säkerhet
icke ställes, det är till belärandes, att man låter åt sig
uppfostra bruksinspectorer och hvarjehanda andra personer
på de medel, som lör folkskolelärares bildande äroafsaltn; ty
ulan tvifvel skall mången finna vida både behagligare och
beqvämare och indrägligare alt vara inspector än att vara
skolmästare.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, örn R. o. Ad. behagade
oförändradt bifalla Utsklns förslag i 4 mom. af
3 §:n.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att
4 mom. skulle erhålla följande lydelse: ”Stipendiater, som
lärokursen i seminarium fulländat, öro förbundne att minst
för 3:ne år antaga skollärarebefattning, då en sådan inom
el t år efter fulländad lärokurs dem af vederbör, erbjudes.
Hvarje stipendiat skall töre stipendiets erhållande ställa nöjaktig
säkerhet för dess återbäring, i händelse han icke full
-
Den i3 Februari f. m.
335
ändar lärokursen eller icke fullgör den i delta mom. ålagda
tjenstgöring.”
3: d j e §: n, 5 mom.
Hr von Hartmansdorff: Uti detta 5 mom. finnes
stadgadt, att betyg öfver skicklighet såsom skollärare skall
vara meddeladt af föreståndaren vid seminarium. Jag anser
det vara otillräckligt, oell att betyget bör vara gifvet af någon
seininarii-inspeclor eller någon som af domcapitlet är
tillsatt att vaka öfver det sätt, hvarpå seminariiföreståndaren
fullgör sina åligganden. Vid det seminarium, som finnes
i vexelundervisningssällskapets normalskola i Stockholm,
tillgår det så, att jemte läraren underteckna direetionens
ordförande och secreterare betyget. Vid examen, som bestämmer
det, öro tväune af direetionens ledamöter tillstädes
för att bevittna förhörets riktighet. Dernäst måste jag anmärka
mot denna §, att ingen skilnad göres emellan större
ellei’ mindre skicklighet, ulan att lika kunskapsmått fordras
af alla. Det är efter min förmening ett för långt sträckt
anspråk, särdeles i början. Skilnad bör göras på skicklighet
alt sköta större och mindre skolor. Det är klart att fölen
folkskolelärare uti en stad behöfves större kunskaper
än i en landsskola. Således bör man jemka och lämpa sig
efter särskildta förhållanden på olika ställen. Jag anser det
följaktligen böra uttryckas alt sådana olikheter kunna äga
rum, och att i §:n endast utsättas de läroämnen, sorn böra
vara föremål för seminaristens examen. Uti deni kan lian
hafva gjort större eller mindre framsteg, efter hvilka betyget
kommer att rättas. På dess beskalfenhet bör bero huruvida
lian bör tå användas uti den större eller mindre skolan.
Så är förhållandet t. ex. med pastoralexamen, att på
betygets beskaffenhet beror huruvida den examinerade äger
att söka större eller mindre pastoral. På grund af hvad
jag nu haft äran nämna och med afseende på den anmärkn.
rör:de kyrkosången, som Gr. Hamilton gjorde, då öfverläggningen
börjades, får jag föreslå följande redaction af 5
inom.: ”Hvar och en, som vill anses behörig att söka lärarebefattning
vid folkskola, skall, antingen han genomgått seminarium
eller icke, derstädes aflägga prof och, enligt betyg
af dess föreståndare samt af den domcapitlet förordnar att
dylika prof öfvervara, äga erforderlig skicklighet till den
lärarebeställning han söker. Föremålen för skollärare-examen
aro Svenska språkläran och välskrifning, cathechesen
och biblisk historia, kyrkosång, fysisk och politisk geographi,
fäderneslandets historia, räkenkonstcn tili och med sammansatt
regula de tri, allmänna begreppen af geometri oell
linearteckning samt naturläran; äfvensom skicklighet att
undervisa lili enkel gymnastik samt klockare på landet åliggande
kunskap uti vaccination och åderlåtning. Vid foiklärares
antagande bör afseende i första rummet föstas
236
Dan i3 Februari f. m.
■vid deras gudsfruktan, christliga sinne, fromhet och ödmjukhet.
”
Hr von Piosen: Jag understödjer den af Hr von Hartmansdorff
föreslagna redactionsförändring, dock med det undantag,
att jag icke anser skolläraren ovillkorligen behöfva
de färdigheter, som tillhöra klockare, såvida han icke äfven
vill blifva klockare. Jag skall icke uppehålla R. o. Ad. med
frågan om klockare och lärare bör vara en person, utan inskränker
mig blott till att begära att vaccinations- oell
åderlåtningsskyldighelen måtte försvinna ur denna §, på det
vi icke må hafva händerna bundna vid afgörandet af nästa
punkt. Blir det afgjordt att klockare- och skollärarebefattningarne
skola vara förenade, så följer af sig sjelft att skolläraren
skall kunna vaccinera och åderlåta. Lika med Hr
von Hartmansdorff finner jag mycket skäl för den åsigt, att
icke seminariiföreståndaren ensam bör få utgifva examenshetyg.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Det är egentligen
för att åstadkomma en obetydlig redactionsförändring, som
jag begärt ordet. Här står nemi., att hvar och en, sorn
vill anses behörig alt söka lärarebefattning vid folkskola,
skall, antingen han genomgått seminarium eller icke, derstädes
aflägga prof och enligt betyg af dess föreståndare visa
sig öga full färdighet uti en mängd kunskaper, som här
stå uppräknade. Uttrycket folkskola anser jag icke vara
tillräckligt bestämdt; ty ehuruväl äfven jag i sista plenum
gaf min röst till det stadgande, att en fast skola skall finnas
i hvarje församling, kan jag dock icke undgå att finna att
den fasta skolan i de flesta socknar, särdeles de större, icke
är tillfyllestgörande, utan att på sådana ställen komma att
finnas s. k. ambulatoriska skolor jemte den fasta skolan.
Om man således här nyttjar ordet folkskola såsom omfattande
både fasta och ambulatoriska skolor, så skulle hvar och
en äga de ifrågaställa kunskaperna, ehvad han sökte skol lä—
rarebefattning uti ambulatorisk eller uti fast skola, hvilket
skaile leda till församlingarnes onödiga betungande, enär
anspråket på större lön naturligtvis både borde och skulle
ökas i samma mån som kunskapsmåttet hos den sökande vore
större. Lärare uti ambulatoriska skolor, hvilka kunde
anses som ett slags högre monitorer, behöfva icke i min tanke
äga det kunskapsmått, som lärare uti fasta skolor; och
då skola de erhållas emot mindre lönevillkor än hvad lärarne
uti fasta skolorna måste äga rätt att fordra, f öfverensstämmelse
härmed tillstyrker jag att ordet folkskola på
första raden af detta mom. må utbytas mot orden fast
skola.
Frih. Ridderstolpe: Jag kan icke finna alt någon
minskning bör äga rum i fordringen på de kunskapsprof,
som böra afläggas. Icke heller fruktar jag att ämnen till
Dan i3 Februari f. m.
dessa skollärare komma att saknas inom fäderneslandet. Vid
alla gymnasier finnes en mängd gymnasister, som komma
att blifva ganska belåtne med att få stäcka sin lärokurs
och göra den någorlunda svarande mot föräldrars tillgångar.
Desse gymnasister äga redan kunskaper utöfver det
mått, som fordras för att vinna inträde på seminarium och
öro i den ställning, att icke lång tid för deni behöfves för
alt ernå de kunskaper, som tarfvas för att med beröm och
heder utgå derifrån. Jag anser en stor fördel härigenom
vara beredd åt en hel hop mindre bemedlade föräldrars
barn, hvilka nu ganska ofta, för alt fullkomna sina studier,
till en del ruinera föräldrarna, derföre att föräldrarnes valvilja
icke tillåter att stäcka studierna på sätt som nu kan
ske till deras egen icke mindre än fäderneslandets nytta.
Jag tillstyrker bifall till denna punkt med det tillägg, som
Hr von Hartmansdorff föreslagit.
Gr. Hamilton: I lnifvudsaken godkänner jag Hr von
Hartmansdorffs förslag, men anhåller att dervid få anmärka,
att jag anser att det i stället för välskrifning kan få heta
skrifning; ty om fråga är att stafva val, så innefattas det i
språkläran, och är åter fråga om skönskrifning, så kan det
ej väntas af dessa skollärare. Vidare får jag, i likhet med
hvad jag vid discussionens början yttrade, anhålla att orden:
"hvarförutan han mäste innehafva de egenskaper, som åligga
klockare på landet att äga, eller kunskap uti vaccination och
åderlåtning,’’ måtte utgå af skäl som jag nu anfört. Deremot
anser jag ett tillägg vara nödvändigt. Under de år
jag varit lärare vid en af militära districlskolorna har jag
erfarit olägenheten deraf all icke bestämda lärokurser varit
anlagna öfver hela Riket. De hafva likväl blifvit det småningom
och uro det nu i alla ämnen; men innan det skedde,
lastes vid den ena skolan en författare och en vid en
annan, och allt efter sorn läraren hade större eller mindre
intresse för det ena eller andra ämnet, framdrogs det förde
öfriga, hvaraf det ledsamma missförhållande uppstod, att eleverne
vid det ena läroverket mäste, för att blifva officerare,
aflägga större kunskapsprof än vid det andra, hvadan de
också valde det läroverk, der de med minsta besvär kunde
fullgöra sitt prof. Dessutom ligger stor vigt uppå att dessa
böcker äro författade med stor insigt och skicklighet i ämnet,
så att de elementer, som skola inhemtas, framställas på
ett enkelt, klart och lättfattligt sätt; men 0111 detta ändamål
skall vinnas, bör det icke vara öfverleinnadt åt läraren vid
seminarium att begagna livad läroböcker lian behagnr. Vid
de militära läroanstalterna har så tillgått att genom Landtförsvarsdepartementets
commando-expedition order blifvit
utgifna om de böcker, som skola begagnas. Jag tror derföre
alt här borde tilläggas att undervisningen skall ske efter
de läroböcker, som af Ecclesiastik-departemeutet för en
238
Den 13 Febr u ari f. ra.
tid af minst fem år anbefalles. Derigenom vinnes det dubbla
ändamålet, att samma läroböcker begagnas öfver bela Riket,
och att det ombyte af läroböcker förekommes, som ganska
ofta kunde inträffa, särdeles vid ombyte af lärare.
Hr von Hohenhausen: Med det förslag, sorn Hr von
Hartmansdorff gjort till ändring, instämmer jag, nemi. att
choralsången uttages, äfvensom de åligganden, hvilka tillhöra
klockare på landet, och i sådant full skulle här endast
stå undervisning i enkel gymnastik, hvarförutan han måste
innehafva kunskap i vaccination och åderlåtning. Jag finner
högst skadligt att klockare- och skollärarebefattningarna
sammanslås, derföre att vid klockarebefattningen fordras röst,
som icke alltid äges af den som liar det bästa hufvudet att
meddela kunskaper. Uti hvad Gr. Hamilton anfört i afseende
på lärokurs, instämmer jag fullkomligen, men tror att
stadgandet derom bör inflyta emellan 6 och 7 §§:na, bestämmande
så väl lärokursen sorn de läroböcker, hvilka vid
seminarier och folkskolor böra begagnas.
Hr von Rosen: Den af Hr Mannerskantz gjorda an
märkningen
är ganska riktig. Jag skulle tro, att den fasta
skolan är en grad öfver den ambulatoriska och bör kunna
begagnas af alla, om icke stundeligen och dagligen, likväl
då och då; jag skulle derför tro, att i 5 mom. ordet folkskola
gerna må utbytas mot orden fast skola, dock med
det villkor att ingen får antagas till skollärare uti flyttbara
skolan utan skoldirectionens medgifvande; ly barnens behandling
bör icke öfverlemnas ut okunnige eller liknöjde
föräldrars bestämmande. Erfarenheten har hos mig stadgat
den öfvertygelse, att tillsyn af någon aucloritet bör äga
rum vid lärares antagande. Jag vet orter, der desse skolmästare
äro afskedade försupne soldater, hvilka, liksom qvacksalfvare
i medicinen, lära barnen olater och oseder i stället
för kunskaper och sedlighet. I anledn. häraf tillstyrker jag
att Hr Mannerskantz^ förslag matte antagas, oell att vid slutet
af §:n malte tilläggas: ”Rättigheten att utöfva lärarebefattning
uti ambulatorisk skola beror på kyrkoherdens oell
skolstyrelsens pröfning.”
Ilr von Hartmansdorff: Första anmärktun mot
mitt förslag var den, att ordet välskrifning skulle utbytas
mot ordet skrifning. Delta är i sig sjelft likgiltigt,
hvarföre jag medgifver förändringen, ehuru jag tror att välskrifning
innefattar hvad Gr. Hamilton åsyftat. Den andra
anmärkntn gjordes af Hr Mannerskantz och afsåg att de bär
uppräknade fordringarne skulle påräknas endast af lärare i
fasta skolor. Den anmärkntn vill jag icke heller bestrida,
derest man kan taga för gifvet, det R. o. Ad:s beslut att en
fast skola skall finnas i hvarje pastorat, blifver R. St:s. Emedlertid
är det följdenligt af detta Stånd att, i öfverensstämmelse
med det redan fattade beslutet, afven i detta fall
Den i3 Februari f. m.
besluta på sätt föreslaget är. Men om R. o. Ad:s beslut
icke skulle blifva R. St:s, så vore det säkrast att icke göra
inskränkning blott till fasta skolor, emedan det då kunde
Ilända att åtskilliga socknar oell pastorater icke linge skollärare,
som blifvit vid seminarier förhörde, hvilket vore alt
underkasta barnen afventyret alt varda illa undervisade.
Ilär har äfven blifvit föreslaget att borttaga orden: ”hvarförutan
lian måste innehafva de egenskaper, som åligga klockare
på landet att äga, eller kunskap uti choralsång, vaccination
och åderlåtning.’’ Andre talare hafva redan anmärkt,
att ingen svårighet lärer blifva för dem, som begagna seminarier,
att äfven förskaffa sig dessa kunskaper, väl icke vid
sjelfva seminarium, men i de städer, der sådana finnas. På
samma siitt sorn klockare hittills kunnat förskaffa sig dem,
böra de äfven hädanefter kunna inhemtas. I händelse nu
en förening af klockare- och skolmästarebefallningarna komme
att äga rum, så måste dessa kunskaper ägas af dem, som
åstunda begge befattningarna. Om deras förening är fördelaktig,
så måste det väl äfven vara fördelaktigt för läraren
alt äga kunskaper tillräckliga för båda tjenslerna, emedan
han då kan bestrida dem begge och derigenom förbättra
sina villkor. Jag anhåller således, alt R. o. Ad. ville låta
den ifrågavar. meningen qvarstå, emedan hon icke kan skada
någon, men deremot gagna mången. Gr. Hamiltons förslag
0111 lika läroböckers begagnande vid begge folkskolorna,
anser jag ganska rikligt, äfvensom hans tillstyrkan alt de
böra antagas för fem år i sender. Ett sådant förslag är
redan vid sista skolrevisionen gjordt i afseende på läroböcker,
som begagnas vid elementarläroverken. Om en sådan
enhet i undervisningen komme alt äga ruin, så skulle äfven
den förmånen derigenom beredas, att personer af utmärkt
skicklighet utgåfve sådana läroböcker, emedan mycket vore
att derpå förtjena. Jag anser följaktligen ett dylikt stadgande
vara ett af de fördelaktigaste, sorn för folkskolorna
kunde vidtagas; men jag tror alt det borde intagas i 6 §:n,
der fråga är om undervisningen, och icke uti denna §, der
fråga är om lärarnes egenskaper.
Hr Lagergren: Jag kan icke annat än förena mig
uti Hr von Hartmansdorffs yrkande, att betygen måtte utgifvas
af någon auetoritet jemte föreståndaren vid seminarium.
Det måste också vara någon sorts uraktlåtenhet hos
Utsk:n vid redigerandet af detta morn., som föranledt stadgandet.
Då det är föreskrifvet alt seminarierna skola vara
i stiftsstäderna, så synes det också vara latt att i detta hänseende
få någon controllerande auetoritet. Hvad den af Hr
Mannerskantz yrkade ändringen beträffar, så är det onekligt,
alt vanligtvis fordringarne äro större på den fasta skolans
lärare; men om Hr von Hartmansdorffs idde blir gällande
att vid seminarierna böra utfärdas olika betyg efter det kun
-
Don i3 F c b r u » r i f. m.
skapsmålt seminaristen förvärfvat, så skulle jag tro att rnoinentel
i detta hänseende kan förblifva oförändradt, emedan
de högre betygen kunna anses gällande för compe'tence till
lärarebefattning uti fasta skolorna och de lägre betygen för
de ambuiatoriska skolorna. Jag kan icke annat än förena
mig med den värda talaren, sorn ansåg kännedom uti vaccination
och åderlåtning icke böra ifrågakomma; ty det är
obilligt vid skollärareplatsers tillsättande fordra dessa kunskaper,
då tillfälle till desammas inhemtande icke beredes
vid seminarierna; deremot kan jag icke inse hvarföre man
skall fritaga dem från skyldighet att äga insigt uti choralsång,
ehuru jag medgifver att ordet choralsång kan utgå,
enär på ett föregående ställe i samma mom. står kyrkosång
såsom ett ämne, hvaruti skolläraren bör äga insigt, och hvarmed
icke kan förstås annat än choralsång.
Hr Mannerskantz: Det var just emedan jag hyser
samma åsigt som Hr von Prosén, nemi. alt lärare uti de ambuiatoriska
eller de mindre skolorna också skola tillsättas
af församlingens skolstyrelse, sorn jag önskade alt ordet folkskola
måtte utbytas mot fast skola; ty om min mening
icke varit sådan, så hade naturligtvis ändringen icke varit
behöflig. Jag förenar mig för öfrigt om behöfligheten af
ett sådant tillägg, som det Hr von Rosen föreslagit; men jag
bar trott att det icke borde tillkomma förr än vid 5 mom.
af 5 §:n. Hr von Hartmansdorff har velat medgifva mitt
förslag, såvida R. o. Ad:s beslut i i §:rr, alt en fast skola
bör finnas i hvarje församling, blefve R. St:s beslut. Dertill
får jag erinra, alt hvad jag tillstyrkt är fullt öfverensstämmande
med nyssnämnda af R. o. Ad. fattade beslut, och
mitt syfte är blott alt få detta R. o. Ad:s första beslut conseqvcnt
lillämpadt äfven på de efterföljande §§:na; jag tror
man ej kan komma längre i conseqvens, särdeles som man
ännu ej vet livad som slutligen blir R. St:s beslut. Således
torde Hr von Hartmansdorffs anmärkn. i della hänseende
förfalla. I öfrigt får jag erinra alt jag anser vid de smärre
eiler flyttbara skolorna icke erfordras så väl instruerade lärare
som de hvilka genomgått seminarier; emedan det icke
kan ifrågakomma alt uti ambuiatoriska skolorna bibringa
sådana insigter, som kunna påräknas uti fasta skolorna,
hvilka i förhållande till de förra böra vara alt anse såsom
ett slags högre läroanstalter inom församlingarna.
Gr. Hamilton: Jag har begärt ordet för att tillkän
nagifva
det jag för närvar, afstår från mitt sista yrkande,
under förbehåll att derom få väcka fråga då 6 §:n förekommer,
emedan jag finner att ett dylikt stadgande bör der intagas,
hvaraf följden blefve alt detsamma lomme att stadgas
på tvänne ställen. Det kan anses vara af mindre vigt,
huruvida skolläraren skall äga åtskilliga af de kunskaper,
som
Den 13 Februari f. m.
sorn fm ilias för alt vara klockare; men jag anser mig böra
tilltigga etl skäl hvarför jag tror att af skolläraren icke
bör ovillkorligen fordras dessa klockareinsigter. Jag lior
nemi., alt församlingar, som vilja bekosla sig en särskild
lärare, må äga rättighet alt fordra att han använder
sin lid ensamt för barnens undervisning. Helt annat ur
förhållandet med de församlingar, hvilkas tillgångar icke
medgifva dem alt löna en särskild skollärare, utan hvarest
skollärare- och klockare-befat!tångarne måste förenas. Sådana
församlingar måste underkasta sig de med ett dylikt
förhållande förenade olägenheterna, och der är det naturligt
att skolläraren måste äga de kunskaper, som fordras för
alt vara klockare; men jag anser icke lämpligt att en skollärare,
som af församlingen uppbär en fullt tillräcklig lön
för barnens undervisning, stundeligen skulle kunna dragas
derifrån för att verkställa en vaccination eller åderlåtning,
eller med ett ord äga sådana sysselsättningar, hvarigenom
undervisningen afbröts. Hvad choralsången beträffar, så finner
jag visserligen att skolläraren bör äga förmåga att deruti
meddela undervisning ; men jag finner det oförklarligt,
att stadgandet derom förekommer på mer än ett ställe i mom.
och tillstyiker derföre att det må utgå på det ena stället.
Hr Ribbing, Bengt: Mot Hr von Hartraansdorffs
yrkande att ordet fast skulle tillsättas framför ordet folkskola,
måste jag opponera mig af det skäl, alt om någon
skilnad i förevar, hänseende göres emellan ainbulntoriska
och fasta skolor, så skulle sannolikt inträffa att de fleste
strömmade till de ambulatoriska skolorna, efter fordringarne
der uro mindre, och föräldrarne till de barn, som begagna
folkskolorna, i allmänhet äro rädda för skolväsendet, synnerligast
dä fråga är att läsa mycket, och derföre gerna vilja
slippa undan för så godt pris sorti möjligt. Då jag förutser
att sådant skall inträffa, så önskar jag alt det ifrågavar. tillägget
icke mätte äga rum. Alt skoldirectrn skulle äga rättighet
att pröfva skollärarnes conrpelence till lärarebefattning
vid ambulatoriska skolor måste jag äfven motsätta mig
af skiil som jag nyss anfört. Jag önskar derföre alt det må
förblifva vid hvad i Utsk:ns betänk, är föreslaget; äfvensom
jag önskar att hvad som blifvit tillstyrkt i afseende på skyldigheten
alt äga de kunskaper uti vaccination och åderlåtning,
som åligga klockare på landet, malte stå qvar. Jag
vet icke hvarföre man skall vaia så angelägen att taga bort
det. Om det föreskrifves alt skollärare skola äga dessa
insigler, är det likväl ingenting som hindrar R. o. Ad. att
besluta det skollärare- och klockare-befattningar icke få förenas.
Det är ganska nödigt att uti församlingen, jemte
klockaren, äga en person med kännedom uti vaccination och
åderlåtning, för den händelse att klockaren vid något tilian
H. 3*
Den i3 Februari f, m.
fälle skulle vara hindrad att i nämnda hänseenden lemna
biträde. Det är så mycket mera oriktigt att här borttaga
föreskriften om skollärares skyldighet att besitta ifrågavar.
kunskaper, som, om R. o. Ad. sedermera vill bifalla Utsk:ns
betänk, i den delen som angår förening af skollarare- och
klockaresysslorna, det icke kan låta sig göra, om man på
förhand beslutat att skollärare icke behöfva äga ifrågavar.
insigter.
Hr von Hohenhausen: Sista gången jag hade or
det
glömde jag att yttra mig rörrde Hr Mannerskantz’s förslag
ang:de insättande af ordet fast på det uppgifna stället
i detta moment. Hufvudsakligen förekommen af Hr
Ribbing uti de skäl han anfört för nödvändigheten att icke
göra någon skilnad i detta hänseende emellan fasta och arnbulatoriska
skolor, får jag blott erinra att flera församlingar
kunna finnas, der det icke finnes lämpligt, såsom t. ex. i
skärgården, att hafva fasta skolor, hvadan på sådana ställen
iärarne uti ambulatoriska skolor böra äga det kunskapsmått,
som man ansett endast böra fordras af lärare uti fa*
sta skolor. Dessutom torde ordet fast icke böra tillsättas,
af det skäl att Iärarne uti ambulatoriska skolor äro att betrakta
såsom en art monitorer för Iärarne uti de fasta skolorna.
Hvad för öfrigt angår kyrkosången, så har jag ingenting
emot, om det kommer att stå ”eller kunskap i choralsång”
etc.; men deremot önskar jag att orden ”de kunskaper,
som åligga klockare på landet,” måtte utgå,
derföre alt första villkoret för en klockare är ali kunna
sjunga, och det icke alltid är sagdt att denna förmåga förenas
med den största duglighet såsom lärare. Jag ser ingenting
ondt uti att skolläraren skall äga kännedom uti vaccination,
åderlåtning och choralsång. När medel anslås för
undervisning vid seminarierna, kunna dessa medel bereda
tillfälle för seminaristen att inhemta kännedom uti nämnda
kunskapsgrenar, hvilken någongång kan komma till gagn.
Hr von Rosen: Jag skall icke uppehålla mig vid frå
gan
om kännedom uti vaccination och åderlåtning böra ägas
af skollärare eller icke. Hvad Utskm i det hänseendet
tillstyrkt må gerna qvarstå. Af vida större vigt är frågan
om det kunskapsmått, sorn bör ögas af lärare vid ambulatoriska
och fasta skolor. Härvid böra vi påminna oss att
vi hafva en 5 efteråt, som stadgar att lönerna åt lärare vid
ambulatoriska skolorna skola bekostas af församlingarna, utan
att någonting likväl finnes nämndt angtde dessa löners belopp.
Bestämmer man ett visst kunskapsmått för lärare uti ambulatoliska
skolor, så måste man äfven bestämma ett derefter lämpadt
minimi-lönebelopp. Jag anser de ambulatoriska skolorna vara
under samma eathegori sorn enskilda skolor, der föräldrar låta
undervisa sina barn, då de icke kunna insätta dem i fasta skolor;
men jag anser den fasta skolan böra vara en conlroll på den arn
-
Den 13 Februari f. m.
a', 3
bulatoriska, så att läraren vid den förra tillser att allt går
ordentligt lill uti den sednare och att läraren derstädes fullgör
sina åligganden. I öfverensstämmelse härmed tror jag att
kuiiskapsmätlet hos läraren vid den ambulatoi iska skolan icke
behöfver vara så stort som hos läraren i fasta skolan, då
den fasta skolan bör vara en undervisningsanstalt för dem,
sorn önska gå längre eller förvärfva större insigter än det
bestämda minimi-kunskapsbeloppet. I ambulatoriska skolan
deremot bör lindet visningen icke utsträckas öfver minimikunskapsbeloppet.
De som vilja förvärfva större kunskaper,
måste begagna fasta skolan. Då jag icke kan tänka mig
möjligheten att en församling kan hafva råd att med lika
belopp aflöna tre, fyra, fem eller sex särskilda skollarare,
hvilket blefve nödvändigt, derest man af alla fordrade samma
kunskapsmått; så anser jag det ligga i försainlingarnes
eget skön att bestämma det kunskapsmått de vilja att iärarne
uti de ambulatoriska skolorna skola hafva, hvilket dock
icke får vaia mindre än att desse lärare kunna bibringa eleverna
det bestämda minimi-kunskapsbeloppet. Om den fasta
skolan blir en högre läroanstalt i förhållande till den
ambulatoriska skolan, så behöfver läraren uti den sednare
icke hafva samma kunskapsmått som läraren uti den förra.
Af dessa skäl tillstyrker jag den utaf Hr Mannerskantz yrkade
förändringen i detta moment.
Hr Pal mcrantz: Innan R. o. Ad. går att slutligen
besluta öfver detta morn., anhåller jag att få göra en anmärkn.
, som af ingen utaf föregående talare blifvit framställd.
Här slår nemi., att skolläraren skall äga insigt uti
geometri, linearteckning samt naturläran. Jag hemställer om
det icke vore för samhället angelägnare och nyttigare att,
med uteslutande häraf, i stället föreskrifva en mindre kurs uti
vissa delar af nationalekonomien, som borde i folkskolorna
genomgås, och hvilken i möjligaste korthet afhandlade vissa
vigtiga samhällsfrågor, hvilkas tydliga utredande för de arbetande
folkclasserna otvifvelaktigt under närvar, tids omständigheter
blir med hvarje dag nödvändigare. Denna kurs
borde nemi. innehålla en tydlig utredning om. nödvändigheten
af äganderättens helgd såsom ett oeftergiflig! villkor för samhällets
bestånd och fortskridande; att skilnad emellan förmögenhet
måste äga rum i alla samhällen, samt att äganderättens
bevarande är lika angeläget för den fattiga som för
den förmögna. Likaledes anser jag det vara angeläget att
för de lägre folkclasserna utredes hvad som förorsakar höjning
och sänkning uti arbetslöner; äfvensom att skildra fördelen
af sparbanker och bildande af sällskaper till inbördes
hjelp och bistånd individer emellan vid inträffande sjukdom,
ålderdom, och andra tillfällen. Jag underställer de talare,
som i ämnet yttrat sig, om det icke vore nyttigare att meddela
undervisning häruti, än uti grunderna för geometri,
linearteckning och naturläran.
a4 4
Den i3 Februari f. m.
Hr Frih. o Landtm, hemställde,' om R. o. Ad behagade
bifalla Utskms förslag i 5 momentet.
Ropades nej.
Sedan Hr Landtm, upptagit de anmarknrr, hvilka vid
detta 5 morn. blifvit gjorda, framställde han propus, å Hr
Mannerskantz^ förslag, alt ordet fast borde i (iloi as näst
före ordet folkskola.
Ropades ja och nej.
Då Hr Landtm, förnyade denna prnpos., blef den
nied starka nej, blandade med ja, besvarad, i anledn. hvaraf
Hr Landtm, förklarade, det lian trott sjg linna att nej öfverrösta!
ja.
Hr Landtm, hemställde derefter, om it. o. Ad. ansåg
att utur mom. borde uteslutas föreskriften örn åliggande för
skollärare att äga kunskap i vaccination och åderlåtning.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade det han tiott sig finna att nej
öfverröstat ja.
Hr Landtm, framställde derefter propos. till antagande
af Hr von Harlmansdorffs förslag till 5 inom., så lydande;
"Hvar och en, som vill anses behörig alt söka lararebestallning
vid folkskola, skall, antingen lian genomgått seminarium
eller icke, derstädes aflägga prof, och enligt betyg af
dess föreståndare samt af dem domcapitlet förordnar att
dylika prof öfvervara, äga erforderlig skicklighet till den
lärarebeställning han söker. Föremål för skollärare-examen
äro Svensk språklära och välskrifning, catechesen, biblisk
historia, kyrkosång, fysisk och politisk geographi i säker
öfversigt, fäderneslandets historia och liufvuddragen af allmänna
historien, räkenkonsten till och med sammansatt regula
de tri, allmänna begreppen af geometri och linearteckning,
samt af naturläran. Folkskolelarare böra dessutom
äga skicklighet att undervisa i enkel gymnastik och innehafva
de klockare på landet ålagda kunskaper i vaccination
och åderlåtning. Vid desse lärares antagande bör afseende
i för sta rummel fästas vid deras gudsfruktan, chrisleliga sinne,
fromhet och ödmjukhet.”
Bifölls.
3 §:n 6 momentet.
Hr von Hartmansdorff; Jag anser visserligen Gr.
Hamiltons anmärkn. i detta morn., att orden "icke äro
förbjudne att” måtte utbytas mot ordet må vara ganska
riktig; men jag tror hela momentet vara öfverflödigt; tvätt
kyrkoherden icke lämpligen kan sjelf vara lärare uti en
skola, uti hvars styrelse han vöre ordförande, är väl tydligt.
Icke heller kan hans adjunct gerna vara det, dels emedan
han är utsatt för missiv af domcapitlet till en annan för
-
Den 13 Februari f. ra.
samling, oell dels emedan adjunclen ofta förordnas till vice
pastor och i sådan egenskap skulle förena ordförandebefallningen
i skolstyrelsen med lärarebefattningen i skolan. För
de öfriga presterna finner jag intet hinder att bestrida skollärarebefaltningen.
Om jag icke minnes orätt, var del Gr.
Hamilton, som anmärkte att comministrarne på åtskilliga
orter dela nattvardsläsningen med kyrkoherdarne och deraf
vore hindrade att undervisa i skolan. Det är ganska sanni.
Men också heter det uti momentet: ”der det sig göra
] å t e r o c h m e d s k o I a n s t i 11 b ö r 1 i g a vård kan förenas.
” När man iakttager denna föreskrift, så kunna comministrar,
som af andra göromål uro hindrade att vederbörligen
sköta skollärarekallet, icke användas dertill.
Hr von Hohenhausen: Jag fäster synnerlig vigt vid
detta moment. De tvänne klippor man skall söka undvika,
om man vill bringa folkundervisningen i vårt land lill hvad
den redan flera år varit i hela Tyskland och Danmark och
ar på god väg alt blifva i Norrige, består deruti, alt man
icke skall skapa ett intresse, som gör att skollärarelönen
blott blir en tillökning uti adjunctslöner eller klockarelöner,
och skolundervisningen blott en bisak eller ett medel för
dessa lönetillökningar såsom ändamål. För min del anser
jag detta mom. vara ganska visligt förfatladt, till undvikande
af dessa begge klippor; hvarför jag tillstyrker delsammas
bibehållande oförandradt, blott med den redactionsförändring,
som Gr. Hamilton föreslagit.
Hr von Rosen: Jag har redan på f. m. yttrat mig
l'ör:de Utskms åsigt i denna punkt och vill blott tillägga,
att då Hr von Hartmansdorff ansett detta mom. böra belt
och hållet utgå, så får jag motsätta mig detta yrkande. Den
värde talaren tiar bland andra skäl derför anfört, alt adjuncler
icke skulle kunna användas till skollärarebefattningar,
derför att de äro skyldige alt lyda domcapitlets missivering;
men jag hemställer till Hr von Hartmansdorff, huruvida
icke en antagen skollärare kunde af pastor enskildt
missiveras till hans adjunct. Jag finner ingen skada deruti, att
morn. qvarstår; men den redactionsförändring, som Gr. Hamilton
föreslagit, må gerna ske.
Gr. Hamilton: Då jag först yttrade mig i detta ämne,
var jag af den mening, att kyrkoherdar och adjuncler
borde vara tillåtet att vata skollärare; men de upplysningar
och anmärkn:r, som sedermera förekommit, har jag funnit
så grundade, alt jag icke blott afstår från denna åsigt, utan
deremot tror att äfven convniinistrarne borde utflyttas bland
dem, sorn icke få användas till ordinarie lärare i folkskolorna.
Till det skäl jag nämnde, nemi. att desse commir.islrar
stundom med församlingens pastor dela skyldigheten att undervisa
barnen till nattvardsgången, får jag tillägga, att corn
-
Den i3 Februari f. m.
miuistrarne på landet hafva boställen och äga således, jemte
den presterliga befattningen, äfven omsorgen med sitt landtbruks
skötsel, hvilket jag ganska ofta funnit öfvervägande
hafva tagit deras uppmärksamhet i anspråk, dag skulle önska
att skollärare måtte, så vidt möjligt är, hufvudsakligen,
om icke uteslutande, egna sig åt sitt kall, och anhåller derför
alt förevar, inom. mätte erhålla följande redaction:
'Hvarken kyrkoherdarne, deras adjuncter eller comministrar
må till ordinarie lärare i folkskolorna användas, hvaremot
audre prester, såsom huspredikanter, brukspredikanter med
flera, der del sig göra låter och med skolans tillbörliga vård
kan förenas, må ordinarie skollärarebefaltuing, jemte sin
förut innehafvande, sig åtaga.”
Hr Ribbing, Arvid: Samma förhållande som med
comministrarna, nemi. att de hafva boställen, inträffar med
ganska mångå klockare. Om derför detta skäl antages för
uteslutande af den ena sorten tjenstemän, så bör det äfven
gälla för uteslutande af det andra slaget. För min del kati
jag icke finna att vården om dessa boställen hindrar dem
att vederbörligen sköta skolundervisningen. Jag skulle derför
önska, att §:n blefve oförändrad, blott med den af Gr.
Hamilton tillstyrkta förändringen, enligt hvilken adjunclerne
ställas i lika förhållande med kyrkoherdarna.
Gr. Hamilton: I anledn. af den siste värde talarens
anmärka, får jag fästa hans uppmärksamhet på den skilnad
jag gjort emellan boställe och fast bostad inom församlingen.
Klockaren har vanligtvis sin bostad straxl invid kyrkan,
och högst få församlingar måtte det vara, der klockaren
hai- så stort boställe att landtbruket kan hindra honom
att vederbörligen sköta skollärarebefattningen jemte klockaresysslan.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att flera anmärkmr
blifvit gjorda emot 6 inom., men Hr Landtm, ville nu först
framställa propos. å Utsk:ns förslag.
Hr von Hartmansdorff: Sedan jag hört flera ledamöter
anse momentet böra bibehållas, afslår jag från mitt
yrkande att det skulle utgå.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
oförändradt antaga XJtsk;ns förslag,
Ropades nej.
Hr Landtm, framställde propos. till antagande af det
gjorda förslaget att orden ”i c k e äro förbjudne att”iaåtte
utbytas emot ordet må.
Bifölls.
Hr [Landtm, hemställde derefter, om R. o. Ad. ansåg
att orden ”i allmänhet” borde uteslutas.
Ropades nej.
Den t3 Februari f. m.
»47
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. beliagade besluta,
att comministrar böra upptagas bland dem, som i
allmänhet icke (å till ordinarie skollarare i folkskolorna
använ das.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna, att
nej öfverrösta! ja.
Uppå derefter framställd prnpos. biföll R. o. Ad. i öfrigt
Utsk;ns förslag till 6 inom., med den förändring, som
bär ofvan deruti blifvit beslutad.
4:de §:n.
Hr Ribbing: Jag nfbröl uppläsningen af §:n i anseende
till ett förslag, sorn jag vågar framställa. Enligt Revida
Utsk:s betänk. N:o 34, är frågan om skyddsafgiften ännu
ieke afgjord, utan hafva två Stånd stannat emot två i
fråga om diss nedsättning. Jag skulle tro att pä åtgörandet
af denna § möjligen borde inflyta, huru man beslutar
om skyddsafgiften t. ex. bör till stöl re eller mindre tiel
stanna inom orterna att der användas till allmänt nyttiga
företag, undervisningens befrämjande eller dylikt, utan att
vidare få till de vanliga statsbehofven ingå oeti disponeras.
Flera goda skäl skulle kunna anföras för ett sådant beslut.
Jag vågar derför föreslå: att alla de punkter i denna §,
som afse huru bidrag lill skollärarnes aflöning skall vinnas,
måtte, enär frågan om skyddsalgiftens nedsättning ännu icke
är afgjord, tills vidare få anstå.
Hr von Rosen: Jag skulle tro att det är tids nog
alt yttra sig om hvem som skall betala lönen, då vi komma
att afgöra frågan om det af StalsUtsk. tillstyrkta anslaget.
Hvem sorn skall betala lönen kan vara indifferent.
Fråga är blott om lönebeloppet, men icke om hvem sorn
skall betala det.
Hr Ribbing; Jag får erinra den sista värda talaren,
alt 4 morn. uppgifver hvem som skall betala lönen. Der
står nemi.: ”Till lärarnes sålunda bestämda aflöning bör
dels ett bidrag af minst 2 oell högst 6 sk. b:co af hvarje
skallskyldig person i församlingarna illgöras, och dels en
afgift erläggas för hvarje barn, som begagnar församlingens
folkskola.’’
Gr. Hamilton: Frågan om skyddsafgiften är visserligen
ännu icke afgjord och lärer icke heller kunna blifva
det på lång tid, sedan RiksStsn beslutat alt med beslammandet
af alla siffi or i bevilln.förordningen skull anstå till
dess stalsbristsumman blifvit af StatsUlsk. uppgifven; och
då i följd deraf frågan om skyddsafgiften förmodligen icke
blir afgjord förr än de aldrasista dagarna af riksdagen, torde
det icke vara lämpligt att, i afbidan derpå, uppskjuta
Den i3 Februari f. m.
afgörandet af denna fråga, emedan följden deraf kunde blifva
alt detta vigtiga amne Liefve oafgjordt.
Hr von Hartmansdorff: Tvänne Stånd, nemi PresteSt.
samt R. o. Ad., hafva ännu icke yttrat sig ang:de
skyddsafgiflens nedsättning. Likväl liar nian här föreslagit,
att den personella afgiften skall för hvarje mantalsskrifven person
inom församlingarna okas med el t belopp af minst två och
högst 6 sk. b:co. Men innan man å ena sidan ökar den
personliga afgiften, borde man hafva afgjort i hvad mån
lion kan nedsättas å den andra. Om R. o. Ad. samt PresteSt.
skulle besluta skyddsafgiftens nedsättning, under villkor
att en del deraf eller möjligen liela beloppet användes till
folkskolornas underhäll inom församlingarna, så skulle man
derigenom lättare än på något annat sätt få tillgång för
dessa skolor, emedan besvärligheten af en skatt, som man
länge burit, mindre kännes, än vidrigheten af en ny. Derför
anser jag Hr Ribbings förslag ganska förmånligt, äfven
0111 del skulle draga något på liden med sakens afgörande.
Någon skada kan derigenom så mycket mindre uppkomma,
som Hr Ribbing blott yrkat, att beslutet mätte lills vidare
uppskjutas.
Hr von Rosen: Då jag gjorde min sista anmärka,
mot Hr Ribbing, skedde det icke derför att jag icke delar
hans tanke i förevar, fall; ty den har jag redan yttrat inom
Ulskm så väl som i min und. femårsberättelse, deruti jag
förklarat det jag anser alt hittills liar kostnaden till skolornas
underhåll varit hufvudsakliga hindiet för deras framgång.
Jag gillar således fullkomligen den åsigt, enligt hvilken
skyddsafgiften bör bibehållas vid dess närvar, belopp
för alt bereda tillgång till folkskolornas befrämjande; men
jag trodde att sjelfva lönebeloppet för lärarne icke bade afseende
derpå. Jag ser visserligen att i 4 moni. talas om
sättet för lärarnes aflöning; men då de Irenne föreg:de momenten
ännu icke äro genomgångna, har jag trott alt den
nu åbanebragta frågan borde uppskjutas till dess vi hinna
till mom. 4 af denna §; och jag hemställer derför till Hr
Frih. o. Landtm., om icke Hr Frih:n täcktes tillåta en sådan
behandling af ämnet.
Gr. Anckarsvärd, Carl IHenr.: I händelse Ilr
Frih. o. Landtm, och det H. Ståndet pröfvar frågans närvar.
skick kunna medgifva en sådan behandling af ämnet,
som Hrr Ribbing och von Hartmansdorff föreslagit, så biträder
jag helt och hållet deras önskan, att afgörandet af
denna § måtte tills vidare anstå; emedan, efter min öfvertygelse,
bestämmandet af lönebeloppet för lärarne uti folkskolorna
är beroende utaf frågan: huru, af hvem och på
livad sätt detta lönebelopp kommer att utgå.
Or.
Den 13 FebraOri f. m.
*49
Gr. Hamilton: Då jag yttrade mig emot Hr Ribbing*
förslag, skedde det egentligen derför att jag fattade den värde
talarens mening såsom önskade han att afgörandet af denna
§ skulle uppskjutas till dess R. St. fattat deras beslut
ang:de sk vddsafgiften. Då jag nu deremot funnit meningen
vara den, att §:ns afgörande endast skall tills vidare uppskjutas,
så vill jag icke motsätta mig detta yrkande, utan
tvertom biträda det, helst jag icke finner någon olägenhet
deraf att, innan beloppet af skyddsafgiften är bestämd, besluta
huru någon viss del deraf skall användas. Jag instämmer
således i Hr Ribbings uppskofsförslag på det sätt,
att jag anser afgörandet af samtliga momenten i denna §
böra tills vidare uppskjutas, på det alt det ämne, som denna
§ afhandla!-, må uti sitt sammanhang blifva behandladt
och afgjordt.
Uppå derefter framställd propos. blef Öfverläggningen
om 4 §:n uppskjuten tills vidare.
Då tiden redan var långt liden, uppsköts fortsättningen
af delta måls pröfning till eftermiddagen.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
F. O. Silfverstolpe.
Lördagen den i3 Februari 1841 •
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades i prot.utdr. för denna dag f. m.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utsk:s förslag
N:o 240 till R. St:s lind. skrifvelse till K. M., angrde
ifrågasatt uppförande å allm. indragn.staten af löneersättning
åt f. d. Statssecreterarne Grip och von Hartmansdorff.
Upplästes och lades till handlingarna Exped.Utsk:s mern.
N:o 32 till IJederv. BondeSt., i"anledn. af dess återremiss af
Exped.Utsk:s sednare skrifvelseförslag N:o 186, ang:de näringsfriheten.
Fortsattes pröfningen af Stats- samt Allm. Besvärs-och
Ekon.Utsk:ns utlåt. N;o 128, i anledn. af återremiss å Utskrns
20 II. 32
D«n i3 Februari e. m.
betänk. N:o 5, rör:de allm. stadganden och anslag lill folkundervisningens
befrämjande.
5: te §:n.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: I afseende
på denna § är min tanke den, att så väl i, 2 och 3
som 4 morn. af densamma kunde helt och hållet utgå, emedan
de innehålla en peremtorisk befallning, alt klockaresysslorna
ovillkorligen skola förenas med skolläraresysslorna.
Af klockaren fordras naturligtvis, att han kan sjunga, då
kyrkosången utgör hans förnämsta befattning, och han äger
ej alltid de qvaliteter, som fordras hos skolläraren. En förening
af dessa befattningar bör således endast vara tillfällig
och ej peremtorisk! påbjuden. Jag föreslår derför uti det sista
eller 5 mom. blott ett enda tillägg af det innehåll: att, derest
församlingarne med deras pastorer komma öfverens om k lockare-
och skollärarebefattningarnes förenande, sådant må äga
rum. Då denna min anmärka, gäller de fyra första §§:na,
så ansåg jag mig genast i början af discussionen böra densamma
framställa.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att,
innan vi komma till de öfriga momenten, få yttra mig om
det 1, som jag föreställer mig nu måtte blifva föremål för
It. o. Ad:s pröfning. Hr von Hohenhausen har föreslagit,
att skollärare- och klockarebefaltningarnes förening endast
skulle vara tillåten, men ingalunda påbjuden, såsom här är
förhållandet. Detta påbud är likväl mildradt genom orden:
”såvida ej särskildta förhållanden eller omständigheter det
förhindra.” Följaktligen är påbudet ej så afgörande och
bestämdt, som Hr von Hohenhausen befarat. Dertill kominer
ännu en mening af följande innehåll: "skolande dock,
innan en sådan åtgärd äger rum, församlingarne deröfver
höras." Jag tror således detta stadgande, sådant det af
TJtsk:n blifvit upptaget, vara ganska riktigt, och att det ej
kan blifva annorlunda, utan upphäfvande af kyrkolagen,
hvilken i sitt nuvar. skick ålägger klockaren att tillika vara
skolmästare. Jag anhåller om godkännande af detta morn.,
sådant det nu är.
Hr von Rosen, Georg: Här uppstår likväl en omständighet,
som vi måste taga i betraktande, nemi. den att
skolläraren är i detta förslag till författning afsättlig, så
snart han har förlorat socknens förtroende. Jag hemställer
till Hr von Hartmansdorff, huruvida klockareembetet är
under samma cathegori — jag tror det ej. Jag tror icke
heller, att vi kunna göra klockaren afsättlig efter församlingens
godtycke. Detta anser jag vara ett hufvudsakligt
hinder för begge tjensternas förening, såvida man antager
att skolläraren har en förtroendeplats, från hvilken han kan
af församlingen, på skoldirectioncns anmälan, af förekomna
Dea t3 Februari c, m.
aSi
anledmr skiljas, utan föregtde dom och ransakning. Jag
tror icke att man kan under dessa förhållanden sammanslå
ifrågavar. tvänne befattningar. Jag (inner äfven ett annat
betänkligt skäl deremot. Klockarens tjenstgöring upptager
visserligen icke mycken tid, men detta beror likväl ganska
mycket på pastor och på särskilda omständigheter; han är
med ett ord ej oberoende nog i sin klockarebefaltning, för
att odeladt kunna egna sin uppmärksamhet åt skolan. När
pastor far längre bort på dop eller begrafningar o. s. v.,
så är klockaren honom vanligen följaktig, dels derför att
han behöfves, och dels för den sportel, som vid dylika förrättningar
stundom honom tillkommer. Jag befarar att
dessa små inkomster alltför ofta skulle skilja honom ifrån
skolan. Jag tror att skolläraren bör vara ensam skollärare.
Utsktn hafva äfven föreslagit alt klockaren, när han tillika
är skollärare, skulle hålla sig en substitut, för att biträda honom
i tjenstgöring såsom klockare, så att den sednare befattningen ej
alltför mycket upptager hans tid lill mehn för hans befattning
såsom skollärare. Hvad blefve följden deraf? Jo, att
församlingen finge hålla substituten. Vi veta nog alla huru
det tillgår, då substituter tillåtas vid tjenster, som tillhöra
communerna, nemi. så, att de, som skola hålla den, lita på
församlingens generositet i det fallet, hvarigenom detta slags
tjenstemän ofta blifva en verklig kräfta för communerna.
Jag tror verkligen, alt församlingarne i allmänhet ej skulle
vara dermed belåtne, och då de sålunda i alla fall skulle fa
hålla en extra-kloekare, kunna de så gerna hafva en ordinarie;
jag tror ej att den ekonomiska vinsten skulle blifva
stor, och anser olägenheterna vara vida betydligare. Jag
tillstyrker således att skollärare- och klockarebefattningarna
ej må sammanslås, och tror derjemte att detta ej heller öfverallt
kan låta sig göra; ty på sina ställen äro klockarelönerna
anslagna till adjuncter, och på andra ställen äro
klockarelönerna äfven stundom anslagna till olika ändamål.
Jag tror alltså, att det ej låter sig göra. Utsk:n hafva väl
förutsatt att undantag på sina ställen skulle blifva nödvändiga;
men jag befarar, att dessa exceptioner blefve alltför
många.
Hr Coyet, Julius Carl Au g.: I motsats"mot den
sista värda talaren, tager jag mig friheten fästa Ståndets
uppmärksamhet derpå, att enligt nuvar. kyrkolag är klockaren
skyldig att tillika vara skollärare, och om han ej
fullgör denna skyldighet, kan han anmälas inför consistorium
och skiljas ifrån sin befattning. Jag finner intet skäl
derför att klockaren skulle genom denna författning befrias
ifrån en sådan skyldighet; ty han uppbär i allmänhet ganska
goda lönevillkor, och bör derför i min tanke göra någon
annan nytta än sjunga.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller få uppläsa de
a 5a
,D«d i3 F • b r u a r i e. m.
§§ af kyrkolagen, hvilka handla om klockaren, pä det att
ingen må vara i ovisshet derom. 3x §:n stadgar att ”Klockaren
skall i lika måtto af kyrkoherden och församlingen
väljas, men icke utan löftesmän antagas. flan skall vara
ärlig, trogen och flitig, boklärd, och kunna sjunga och skrifva,
så att han deruti kan undervisa församlingens ungdom.”
Den 32 §:n säger vidare: "Han skall ock vara kyrkan
trogen och kyrkoherden och församlingen lydig, sörja för
ringningen och klämtningen, på behöriga tider ställa timklockorna,
samt taga allt det i noga akt och förvar, som
honom i händer nntvardas och förtros. Desslikes skall han
vara presterna vid gudstjenslen, skriftermålen, och, när det
befalles, uti socknebud, samt annan kyrkotjenst, vid handen;
men ingalunda, genom någon kyrkoherdens enskylte tjenst,
besväras, hindras eller afhållas ifrån den pligt honom åligger
med all flit och trohet att drifva barnaläran. Dan skall
ock bära capitlets, prostens och kyrkoherdens bref, när de
honom tili handa komma, till nästa klockare, och der sådant
försummas till skadan, som deraf timar, svara. f det
öfriga, hvad hans embete angår, så rättar lian sig efter den
förordning, som biskopen och consistorium honom föreskrifva.”
Hvad nu angår klockarens afsättlighet, som Hr von Rosen
omtalat, så säger 33 §:n följande: ”Är klockaren odugelig,
lat, vårdslös oell genvördig emot kyrkoherden eller församlingen,
och vill sig första resan, på pastoris enskylte och
andra resan, på hans, uti capelianens eller kyrkones föreståndares
närvaro, allvarsamme, dock beskedlige förmaning, intet
rälta låta; då sätte kyrkoherden, med församlingens
råd, honom ifrån embetet och en annan tages i hans ställe:
men der kyrkoherden gör klockaren något för när, då söke
denne prosten, och der han ej nöjes med hans utslag, skall
biskopen dem åtskilja.”
H, R. o. Ad. finner deraf, att klockaren ingalunda är
en oafsättlig embetsman, och att den rättighet, som i detta
fall redan tillkommer kyrkoherden och församlingen, är ungefärligen
densamma, som enligt förevar, förslag skolstyrelsen
skulle äga i afseende på skolläraren.
Hvad nu angår de föreskrifter, sorn kyrkolagen meddelar
och hvilka en värd ledamot har ansett hinderliga för
klockaren alt äfven vara skollärare, så är detta hinder undanröjdt
i i moni., som innehåller följande: ”Den person,
hvilken kommer att bestrida dessa förenade befattningar,
må i första rummet egna sin tid och sina omsorger åt skollärarekallet,
samt således, under handläggningen deraf, låta,
genom särskild persons biträde, uträtta förefallande till klockarehefattningen
hörande göromål.”
Jag är öfvertygad derom, att när skolläraren har en
sådan medhjelpare; så blir hans klockarebefattning ej hinderlig
för honom att väl sköta sin skolmästare! jenst; men
förmodligen befara de ledamöter, som här ej vilja medgifva
Den iB Februari e. m.
a53
föreningen, att den blifvande klockaren och skolläraren ej
•vill gå miste om calaset vid de tillfällen, då han skall åtfölja
presten på förrättningar; och alt han af sådant skal
skalle öfvergifva skolan. Troligen håller han likväl mera
uf att hafva sin måttliga utkomst, sitt dagliga bröd, genom
begge tjensterna, än alt ibland deltaga i gästabud.
Frågan, i hvad mån de personer i Skåne, hvilka hafva
klockarelön men verkligen äro prester och göra tjenst såsom
adjuncter, nu skulle kunna derjemte vara skollärare, linge
kyrkoherden och församlingen bestämma, enligt den §, som
It. o. Ad. redan på förmiddagen antagit. Om föreningen
ej låter sig göra, så får denne klockare, likasom alla öfriga,
underkasta sig de afgifter, hvilka kunde behöfvas, för att
aflöna den, som förrättade hvad klockaren egentligen åligga
borde; ty det är gifvet, att då den lön, som sålunda af
adjuncten uppbäres, egentligen tillhör klockaren, så måste
hon också företrädesvis användas för de skyldigheter, som
dermed äro eller blifva förknippade. Jag finner således ej,
att de gjorda anmärkningarne innebära något, som kan vara
hinderligt för det i momts antagande.
Hr von Hohenhausen: Mig synes deremot, att hvad
Hr von Hartmansdorff nu uppläst ur kyrkolagen visar alt
det var ganska mycket, som hörde till klockarens befattning.
Kyrkolagen förbjöd ej något annat än att klockaren
skulle vara pastors enskilda dräng. Att klockaren skulle
försumma gästabud och dylika tillfällen, för att sköta skolan,
tror jag så mycket mindre, som seden, åtminstone i Skåne,
är, att klockaren alltid bevistar barndop och bröllop,
hvilket ganska ofta hindrar honom; med ett ord, det är
ganska mycket, som honom åligger. Om han till följe deraf
skulle nödgas taga sig en substitut, så tror jag del vore
bäst att hafva en särskild klockare och en särskild skol lära
re. Dessa befattningars förening anser jag väl kunna äga
rum i mycket små församlingar, men tror ej att den bör
peremtoriskt anbefallas. I Preussen och Hannover, der jag
förliden sommar vistades och tog nära kännedom af folkskolorna,
är det uttryckligen förbjudet för klockare alt tillika
vara skollärare, men orgelnisttjenst hade skolläraren
rättighet att förena med sin befattning. Nu har jag ej yrkat
något annat, än alt i den blifvande författningen förening
af klockare- och skollärarebefattningarna borde vara
tillåten, men ej anbefalld, emedan det alltid är vida bättre,
att de äro åtskiljda, än att de äro förenade.
Hvad beträffar klockarens afsättlighet, som Ilr von Hartmansdorff
tyckes anse ganska lätt, så får jag erinra derom
att klockarens afsättning af församlingens pastor ej betyder
någonting; klagomål kunna anföras och rättegången derom
kan gå instanserna igenom t. o. m. Hofrätten. En sådan
254
Den i3 Februari e. m.
rättegång kan stundom räcka i 5 eller 6 år, hvarpå jag har
haft ett bevis på Gottland.
Gr. Hamilton, Flenning Ludv. Hugo: Visserligen
hade jag önskat att få yttra mig öfver denna § i sin helhet,
men skall dock i anledn. af Hr Frih. o. Lnndtm-.s framställning
derom nu inskränka mitt yttrande till det första morn.,
ehuru jag måhända äfven kommer att vidröra de öfriga.
Jag hade önskat, att en förening af skollärare- och klockarebefattningarna
vore i författningen förbjuden. Utom de anledningar,
som dertill finnas i de göromål, hvilka i kyrkolagen
äro för klockaren bestämda, samt de sedvanor, hvilka
finnas i åtskilliga landsorter, och som nu af Hr von Hohenliausen
äro omnämnda, har jag ytterligare det skäl dertill,
att klockaren i allmänhet bibehåller sin befattning, så länge
han lefver, åtminstone så länge han möjligen har några
krafter qvar, och jag anser det vara alldeles omöjligt vid
en så hög ålder att med skicklighet bestrida en skollärarebefattning.
Hvar och en torde veta, att det vid undervisningen
ej blott beror derpå, att man nätt och jemnt har
de nödiga kunskaperna, utan att det är af vida större vigt,
att läraren äger de egenskaper, som erfordras för att bibringa
undervisningen på ett behagligt sätt. Man torde
också inse, att en person, som i trettio, fyratio, kanske t.
o. ra. femtio år sysselsatt sig med barnaundervisningen, dels ej
kan riktigt följa med sin tid, såsom man vanligen uttrycker
sig, och dels får en mängd vanor, som ofta göra lionoin
till ett åtlöje för ungdomen. Jag hade derföre önskat, att
skollärarebefattningarne högst få år mätte bestridas af samma
person, likväl ej med så täta ombyten, att ali erfarenhet
och vana vid skolundervbningen skulle förbises. Då
emedlertid nu kyrkolagen bestämdt föreskrifver, att klockaren
skall kunna vara skollärare, så, för den händelse att
någon klockare verkligen derjemte skulle besitta de kunskaper,
hvilka enligt 3 §:n af honom fordras (hvilka klockare
jag likväl förmodar nu vara ganska få) måste det vara församlingen
tillåtet att tillika antaga honom till skollärare.
Jag skulle likväl önska, att 5 §:ns i mom. då finge följande
redaction: ”Skollärare- och klockarebefattningarne må
sammanslås då omständigheterna dertill föranleda; skolande
dock, innan en sådan åtgärd äger rum, församlingarne deröfver
höras.”
Hr von Hartmansdorff: Den siste värde talaren
liar trott, att en skollärare ej börde länge fortfara med sin
befattning. Frågas då: hvad skall lian sedermera blifva?
Det är ovisst livad beställning han under en framliden ålder
kan erhålla. Om han för sin ålderdom har den utsigten
att blifva afsatt, så förmodar jag, att de ej blifva många,
hvilka egna sig åt detta kall, som föröfrigt ej är särdeles
angenämt. 1 Utsklns förra betänk, fanns ett förslag till
Don i3 Februari e. tn.
a55
pensionering af gamla skollarare, men detta är nu borttaget,
och deras utsigt så mycket bedröflignre. Få de nu ej heller
förena skollärare- och kloekarehefaltningarna, så blir lönen
så ringa, alt en gammal skollälare ej kan hålla sig en
vicarie, oell alt han följaktligen faller socknen lill last, antingen
på det sättet, att han ej kan sköta barnaundervisningen
såsom sig hör, eller ock så, att församlingen måste försörja
honom såsom fattighjon, jemte en annan dugligare
skollarare. Om en förening af klockare- och skollärarebefattningarna
skulle tillåtas, så är det troligt alt aflöningen
för hegge dessa beställningar i förening skulle vara så
tillräcklig, att en gammal klockare och skollärare kunde
hålla sig en vicarie, som skötte tjensten. Om då denne
ägde förhoppning alt framdeles efterträda den förra, så
kunde den sednare visserligen erhållas för godt pris. Derigenom
vore den stora svårigheten, att utfinna medel till
lärarens pensionering undanröjd, och jag vet verkligen icke
någon säkrare utväg att få dugliga personer till dessa befattningar.
Till följe af denna min mening, önskar jag så
mycket mera, att i mom. af 5 §:n måtte i sitt nuvar. skick
antagas.
Hr Ribbing, Arvid: Jag förenar mig i hvad Hr von
Hartmansdorff nu sednast anfört. En värd talare yttrade
nyss, att då skollärarne blefvo gamla, så hlefvo de ofta ett
åtlöje för barnen. Jag inser ej, att delta skulle minskas
derigenom att en skollärare ej tillika vore klockare, utan
föreställer mig, alt i händelse denna omständighet hade något
inflytande på hans anseende hos barnen, så borde detsamma
derigenom snarare ökas, emedan föreningen af dessa
tvänne befattningar gjorde honom förmögnare, och förmögenhet,
som man vet, medförer anseende. Jag tror, att alla
skill tala för föreningen af dessa tjenster, och det exempel,
som från Gottland blifvit citeradt om långsamheten af en
klockares afsättning, och att sådana mål t. o. m. blifvit
dragna under Hofrältens pröfning, kan jag ej fatta. Jag kan
deremot åberopa exempel af en klockare, som afsattes af
sin kyrkoherde, och fick sedermera, enligt kyrkoherdens anvisning,
klaga hos häradsprosten och consistorium, ulan alt
likväl få någon ändring, då beslutet gick genast i verkställighet
och dervid förblef.
Hr von Hohenhausen: Hvad beträffar det af Hr
Ribbing sist anförda exempel, så får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att om den afsatle klockaren hade klagat öfver
consistorii utslag, så hade målet kommit till Hofrätten,
— Jag vet icke, hvarföre herrarne ej vilja antaga Gr. Hamiltons
förslag, att det må bela: ”Skollärare-och klockarebefattningarna
må sammanslås” etc. Enär det är en gifven
sak, att icke alla, som kunna sjunga, skulle vara duglige
till lärare, och jag fruktar, att detta vore förhållandet med
a 56
Dcu i3 Februari e. m.
det största antalet, är det väl då lämpligt att genom en lag
söka att framtvinga ett annat förhållande, synnerligen då
då man sjelf, genom uppläsande af kyrkolagen, visat R. o.
Ad. de mångfaildiga göromål och åligganden, som klockaren
kan anvisas att göra? Der det är nödvändigt och ändamålet
kan vinnas genom dessa befattningars förening, må det
ske, men vi böra ej antaga detta förhållande såsom princip.
Gr. Hamilton: Jag anhåller att blott i största korthet
få upptaga tvänne anmärkn:r, som blifvit gjorda emot
mitt sisla yttrande. Den ena var riktad emot min önskan,
att i allmänhet ej och blott såsom ett undantag klockareoch
skollärarebefattningarna skulle förenas, emedan klockare
vanligen bibehålla sina tjenster till en högre ålder, då de
blifva oduglige att sköta skollärarekallet. Man har frågat,
huru det då skulle tillgå med deras pensionerande. Jag får
dervid nämna, att då frågan var om de fordringar, som
skulle göras på en skollärare vid dess utträdande ur seminarium,
så yrkade jag ej några högre fordringar, emedan
jag önskade att hans vistande vid seminarium ej skulle upptaga
mycken tid och hans studier icke blifva så vidlyftiga, att
han derigenom helt och hållet droges ifrån det yrke, hvarmed
han förut sysselsatt sig. Yi hafva förut här varit af
den öfvertygelsen, alt eleverne ej borde komma till seminarium
förrän vid något mera framskriden ålder, d. v. s.,
sedan de passerat folkskolorna och gått till nattvarden, således
vid 17 elier 18 års ålder eller kanske något mera.
De hade då inträdt i något yrke, vare sig landtbruksyrket
eller något annat, hvarur de då kunde ingå i seminarium
på så lång tid, som erfordrades för att inhemta de här föreskrifna
kunskaper till erhållande af en lärarebefattning.
De kunde då med skicklighet några få år bestrida en lärarebefattning
i skolan, och under de månader, som skolan ej
är öppen, förrätta sina egentliga befattningar, samt, sedan
de blifvit mindre skicklige för sin skollärarebefattning, återgå
till sitt förra yrke, dugligare än de voro, när de började
sin befattning som skollärare, emedan de då förvärfva!
en större grad af bildning, t. ex. större färdighet i skrifva
och räkna, hvilket i allmänna lifvet alltid mäste komma
dem till gagn, och dessutom fått den högre själsbildning,
som lärarekallet gifver, om man rätt uppfattar dess betydelse.
Man har sökt kasta derpå en löjlig sida, då man sagt,
att jag yttrat, det en gammal skollarare, som genom de besynnerliga
satser och vanor, hvilka han ofta i följe af sitt
yrke erhåller, ej skulle blifva löjligare derför, att han med
sin skolläraresyssla förenade en klockarebefattning. Detta
är vissei ligen sannt, men min mening var, att då en klockare
kan bestrida sin befattning lill ganska hög ålder, och
jag ej för min del anser skolläraren kunna göra det, så bör
man
Den i3 Februari e. m.
35?
man ej bifalla dessa sysslors förening. Det var således ej
för alt uppväcka löje som jag yttrade dessa ord, utan derföre
alt jag ansåg i fråga var. tvänne tjenster ej böra förenas.
Hr von Rosen: Hr von liarimansdorff bar visserligen
bragt å bane en ganska vigtig fråga, nemi. den, huru en
skollarare skall kunna försörjas när han för oskicklighet eller
af andra skäl måste upphöra att vara skollärare. Jag
tror att på det sätt, Hr von Hartmansdorff föreslagit, skulle
i alla fall, när klockaren blir äldre och förenar både skollärare-
och klockaretjensterna, den substitut han då valde
ej blifva en af de bättre, och den pensionsanstalt, som derigenom
kunde tillvägabringas för skolläraren, befarar jag
alltid skulle tillkomma på skolans bekostnad. Jag tror deremot,
att om skollärarebefattningen icke sammanblandas med
klockarebefattningen, skulle det vara lättare för skolläraren
alt slutligen dels få en bättre tjenst och dels måhända erhålla
klockarens befattning. Om han har vunnit pastors
och församlingens förtroende under sin skolläraretid, så
betviflar jag ej, att han vid inträffande klockareledighet
kan erhålla denna tjenst, ifall han vill hafva den. Jag tror
äfven, att med de lönevillkor, som möjligen kunna lemnäs
åt skolläraren, blir denna tjenst ej så lucrativ, att icke han
skulle önska sig en klockarebefattning, hvarigenom han således,
när han blefve äldre, kunde i ekonomiskt afseende
befordras. Församlingen skulle troligen vinna mera derigenom,
att den lemnade honom aspect på denna tjenst, när
han blefve äldre, än om begge tjensterna innehades af samma
person. På detta sätt tror jag att skollärarne i allmänhet
blifva lyckligare på sin ålderdom, än om de skulle vara
nödsakade att hålla en substitut, som skötte tjensten, utan
att kunna uppfylla dess åligganden, emedan det då berodde
på klockaren alt lemna tjensten åt hvem han behagade.
Tjensters skötande genom vicarier kan jag i allmänhet ej
gilla. Det blir en strid emellan den vicarierande och den
ordinarie tjenstemaunen om lönevillkoren, och det blir slutligen
församlingen, som får betala skilnaden emellan hvad
den ordinarie tjenstemanneu vill afstå och hvad viearien behöfver.
Jag tror således, att både klockare, skollärare och
församling verkligen skulle vinna derpå, att dessa begge
tjenster ej förenades, och då blir det tillfälle för en skicklig
skollärare att erhålla den indrägtigare tjensten, om han uppför
sig församlingen till nöjes. Jag tror dessutom, att åtminstone
i den provins, som jag känner, klockarena i allmänhet
Uro så väl lönade (hvilket Hr von Hartmansdorff ej
kan vara okunnig om) att man t. o. m. ansett dem för väl
lönade, för att vilja åtaga sig det besvärliga skollärarekallet.
Detta har blifvit ändradt, likväl med ett villkor att af
de klockarelöner, som öfverstiga ett visst belopp, skulle för
20
H. 33
a58
Den 13 Februari e. m.
samlingatne vid inträffade klockareledigheter anslå öfverskotlen
lill skollärarelöner. Jag kan ej tro annat än att
församlingarne dermed äro belåtne, efter de åtminstone i
Skåne unanimt derom i underd. anhållit. Der äro således
redan bildade icke obetydliga tillgångar till s,kollärarelöner,
och likväl äro de återstående klockarelönerna ganska goda
och kunna således blifva en ganska vacker pensionsanslalt
för skollärare. Jag vet ej huruvida detta i afseende på lönevillkoren
är tillämpligt inom de öfriga provinserna, men
i anseende lill sjelfva tjensten, anser jag det tillämpligt för
liela landet, hvarföre jag fortfar alt yrka det klockare- och
skolläraretjeosterne ej mätte förenas.
Hr Ribbing, Arvid: Då jag förra gången yttrade
mig, var det på fullt allvar, som jag sökte vederlägga Gr.
Hamiltons framställning, att det skulle gå lättare att uppfylla
sin plats, utan att vara löjlig, som skollärare, än som
klockare. Om det nu likväl är så i allmänhet inom landet,
att de, som befatta sig med barnaundervisningen, oftast äro
ganska ålderstigna personer, men detta, såsom den ädle Grefven
påstår, icke vore bra, så går det lättare för den gammal
vordne att lemna skolläi;aretjensten åt en yngre, då han
sjelf kan fullgöra klockaresysslorna. Hr von Hartmansdorff
bar före mig redan ådagalagt delta. Om man åter skulle
skilja dessa tjenster åt, så, säga hvad man säga vill, kunde
man lätteligen få tvänne gamla och ålderstigne tjenstemän,
hvilka skulle ligga församlingen till last. Jag tror att våra
hitintills ofta sysslolöse klockare behöfva sysselsättning för
att återvinna ett förloradt anseende. Jag anhåller om bifall
till det i morn., isynnerhet som det nästföljande, som
ej härmed bör förblandas, innehåller, att ”den perso», hvilken
kommer att bestrida dessa förenade befattningar, må i
första rummet egna sin tid och sina omsorger åt skollärarekallet,
samt således, under handläggningen deraf, låta, genom
särskild persons biträde, uträtta förefallande till klockarebefattningen
hörande göromål.” Det är således intet
tvifvel ali ju skollärarekallet för honom skulle blifva den
hufvudsak liga befattningen.
Hr af Sillen, Wilh. Gideon: Jag får lill en bör
jan
nämna att jag ej bort den föregående discussionen.
Hr af Sille'» uppläste derefter följande:
Med Contractsprosten Björkman, som vid betänk, fogat
sin reservation emot den nu under öfverläggning varande §:n,
är jag, på de skill han anfört, ense om olämpligheten af
skollärare- och klockarebefaltningarnes, efter Aorrigcs exempel,
ovillkorliga sammanslående, och jag har dessutom ett
annat skäl, heniladt från en forntida författning, att åberopa
till ytterligare stöd för min förmening häri. Det är
nemi. stadgandet i Droltn. Christinas skolordning af den 7
Aug. 1649, ”att skollärare böra vara fria från andra be
-
Den i3 Februari e. m.
fattningar,” hvartill prestegöromål och consistorialsaker då
räknades; som jog ville göra gällande i förevarande fråga,
likväl nied den modification, som Prosten Björkmans förslag
innehåller, nemi. att det finge hero på församlingarna sjelfva,
alt bestämma huruvida en sådan sammanslagning borde
äga rum eller icke. Jag tager mig derföre friheten vördsamt,
hemställa, att i punkten af denna § måtte erhålla den
af Prosten Björkman föreslagna lydelsen, nemi. att: ”Skollärare-
och klockarebefattningarna må kunna sammanslås,
der comtminerne ^hellre församlingarne) sjelfve så önska, och
domcapitlet finner, att barnaundervisningen genom en sådan
förening icke kan komma att lida, eller inga särskildta förhållanden
och omständigheter föreningen hindra.”
Bifalles detta förslag af fri. 11. o. Ad., så lära väl a, 3
och
den 2:dra, endast böra stadga: ”alt sökande till skollärarebefattningar
böra anmäla sig hos skolstyrelsen, som dem
lillsätter;” ty jag tror, att det ej vore rätt väl betänkt att
öfverlåta tillsättningen åt församlingarna sjelfva, emedan skolstyrelsen,
om den bör vara församlingen ansvarig för skolans
gång, i följe deraf ock bör äga full frihet att utan inblandning
af församlingen, efter bästa vett och förstånd, leda
skolans angelägenheter. Jag anhåller vördsaml. örn Hr
Frih. o. Landlm:s propos. på mitt förslag.
Hr Ribbing, Bengt: På det att icke den af Hr Sillen
nyss föreslagna redactionen måtte blifva contra-propos., så
får jag vördsamt underställa Hr Frih. o. Landtm, samt R.
o. Ad., om. icke följande redaction skulle såsom en medelväg
kunna antagas: På församlingarna må bero att,
vid först inträffande klockareledighet, klockareoch
skollärarebefattningarna sammanslå. Jag anser
nemi. icke nödvändigt, att domcapitlet skall anlitas här,
utan tror att församlingarna i dessa frågor kunde få vara
enväldiga.
Sedan Hr Frih. o. Landtm, upptagit de olika anmärkn:r,
som emot i morn. blifvit gjorda, hemställde han
om R. o. Ad. behagade bifalla UtskMis förslag till i mom.
i 5 §:n.
Piopades starka nej, blandade med ja.
Då Hr Landtm, förklarade, det lian funnit nej hafva
öfverröstat ja, begärdes votering af Hr von Har lin ansel
o r f f.
Efter framställda propositioner å hvar och en af de
olika meningar, sorn blifvit yttrade emot i morn., bestämde
IL o. Ad. slutligen, att Hr Ribbings, Bengt, förslag borde
utgöra contra-propostn vid den blifvande voteringen.
I anledn. häraf uppsattes, upplästes till justering och
godkändes följande votcr:s-proposition:
2Ö0
Den i3 Februari c. m.
Den som bifaller i mom. i 5 §:n af Si als- samt Allm.
Besvärs- och Ekon.Usk:ns nu föredragna förslag, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer ofvannämnda i .morn. att erhålla följande
lydelse: ”På församlingarna må bero att vid näslinträffande
klockareledighet skollärare- och klockarebefattningarna
sammanslå.”
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer: >
Ja — 7.
Nej — 20.
2: dra mom. i 5: te §:n.
Hr Ri bbing, Beng t: Då nu den föregående punkten
blifvit omredigerad, anhåller jag vördsamligen att få underställa
Hr. Landtm, och R. o. Ad., om icke i detta morn.,
efter det sista ordet ”göromål,” finge tilläggas: ”såvida
för sa m I i nga r n e sådant äska.” Det kan hända, att i
smärre församlingar det vore onödigt att hålla en särskild
skollärare, men så kan det också vara alldeles nödvändigt i
de större, och det är derföre som jag tagit mig friheten föreslå
detta tillägg.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Sedan R. o. Ad.
nu förändrat i mom. så, att del endast medgifves församlingarna
att förena dessa begge befattningar, om de finna
det lämpligt, så skulle jag tro att det i mom. är alldeles
öfverflödigt; ty då må det bero på församlingen att tillse
det skolläraren, i händelse han derjemte innehar klockaretjensten,
fullgör sitt kall. Det 2 mom. hade varit nödvändigt,
i händelse R, o. Ad. antagit Utsk:ns t inom., hvilket
uppställer såsom regel, att skollärare- och klockarebefaltningarna
borde förenas. Jag får således hemställa att det 2 mom.
måtte utgå.
Ilr Gripenstedt, Joli. Aug.: Jag kan ej, i likhet
med den sista värda talaren, anse detta mom. öfverflödigt,
till följe af den redactionsförändring i i morn., som R. o.
Ad. antagit, utan får deremot förena mig uti hvad Hr Ribbing
föreslagit i afseende på början af morn., inen tror ej
att tillägget ”såvida församl inga rn e sådant äska,”
är behöfligt. Skulle något tillägg göras, så må det snarare
bero på skolstyrelsen att bestämma huruvida lärarens tid är
så upptagen af denna tjenst, att han behöfver någon hjelp
för att sköta klockarebefattningen. Då det likväl bestämdt
står här uttryckt alt skollärarens syssla går framför klockarens,
så tror jag ej att något tillägg behöfves.
Hr Ribbing, Bengt: Jag skall ej vara envis med det
af mig begärda tillägget i slutet af denna §; men efter sorn
Den i3 Februari e. m.
jag hörde, så instämde Hr Gripenstedt med mig uti den redaction,
som jag föreslagit i början och fortsättningen till
slutet af Utsk:tis redaction elier ordet göromål, och skulle
det så vara, så må det dervid förblifva.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Hr
Gripenstedt och anhåller om den förändring i ordalydelsen,
hvartill Hr Ribbing nu sednast inskränkte sitl yrkande.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att; efter det beslut, R.
o. Ad. fattat rör:de i morn., han icke lämpligen nu kunde
framställa propos. till antagande af Utsk:ns förslag i andra
morn., utan gjorde Hr Landtm, nu propos. till antagande
af det förslag till 2 morn., hvarom Hrr Ribbing,' von Hartmansdorff
och Gripenstedt förenat sig, sä lydande: ”Då dessa
befattningar komma att bestridas af en person, bör han
i första rummet egna sin tid och "sina omsorger åi skollärarekallet,
samt således, under handläggningen deraf, låta, genom
särskild persons biträde, uträtta förefallande till klockarebefattningen
hörande göromål.”
Bifölls.
3 m örn. i 5 §:n.
Hr von Rosen: Med anledn. af hvad som heslöts i
förmiddags 0111 uppskjutande af det morn., sorn angår klockares
löner, så torde det nu föredragna 3 mom. äfven få
uppskjutas för alt på samma gång med det förenämnda afgöras.
R. o. Ad. beslöt att uppskjuta 3 mom. tills R. o. Ad.
företager pröfningen af 4 §:i)-
4 mom. i 5 §:n.
Hr von Rosen: Detta mom. anser jag öfverflödigt.
Jag vet ej huru det skall tillämpas, ty det faller af sig sjelft,
att då klockaren skall blifva skollärare, så kan icke dessa
tjensters förening vara sådan, att innehafvaren ej kan sköta
skolan.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser rikligt att man
bibehåller moni., men deremot oriktigt att bär utsätta orden
kyrkolag och öfriga författningar. Det borde blott
heta: som nu gällande författningar innebära;
ty kyrkolagsförändringar tillhör hvarken Stats- eller Ekoti.-  IJtsk:n att föreslå. De hafva således befattat sig med något,
som dem icke tillkommer. Dessutom vet jag ej, att
kyrkol agen lägger något hinder för dessa befattningars förening,
utan han anbefaller den tvertom. Då R. o. Ad:s fleste
ledamöter ansett vissa kloekareljenster vara oförenliga
med någon skolmästarebefattning, så kan man här kanske
med skäl införa ordet författningar; men att tala om
kyrkolagen på framställning af Stafs- och Ekon.Utsk;n, anser
jag alldeles olämpligt.
Den 13 Februari e. m.
Hr von Hohen li ausen : Med Hr von Hartmansdorff
förenar jag mig så mycket lie11 re, som en ändring verkligen
behöfves, enär klockaren tillsattes till hälften af pastor och
till hälften af församlingen, då det deremot skulle bero på
församlingen ensam att antaga skolmästare. I afseende på
afsältningen, så liar man förut hört att den till en del beror
på församlingen, men med klockaren förhåller det sig
såsom med hvarje tjensteman. Jag förenar mig emedlertid
med Hr von HurtmansdorlF.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
tager mig friheten upplysa, att klockare tillsattes numera—
icke till hälften af pastor och till hälften af församlingen.
Pastor har blott a:ne embetsröster och röst för det hemmantal,
som hans boställe utgör.
R. o, Ad. antog 4 morn. med den förändring, att orden
”sorn nu gällande kyrkolag och öfriga författningar,”
skulle utbytas emot orden ”soms gällande författning
a r.” /
5 inom. i 5 §: n.
Hr Gripenstedt: Ungefärligen midt uti detta mom.
står det; att det skall "åligga kyrkoherden och kyrkorådet
eller skolstyrelsen, att å förslag uppföra af dessa sökande tre”
etc. Jag förstår ej hvad det vill säga, att här står kyrkoherden
och kyrkorådet eller skolstyrelsen. Det
måste väl vara en af dessa auctoriteter, som får delta åliggande,
och jag skulle tro, att skolstyrelsen vore den rälta och
håller före att orden kyrkoherden och kyrkorådet
derföre böra utgå, hvarå jag vördsamt anhåller om Hr
Landtrots proposition.
Hr von Rosen: Skälet hvarför ifrågavar. ord inför
des,
var det, att om ej någon skolstyrelse kommer att finnas,
hvilket skulle inträffa, i händelse K. M. ej sanctionerar förslaget
r detta afseende, så qvarstår kyrkorådet, såsom en
gammal institution, och Utsktn trodde derföre att man borde
utsätta begge delarna. I händelse förslaget om skolstyrelsen
Iskulle vinna K. M:s nåd. sanclion, så blir det denna,
som kommer att öfvertaga kyrkorådets åliggande i delta
fall.
Hr Ribbing, Bengt: Jemte det jag i allo förenar
mig med Hr Gripenstedt om uteslutande af orden ”kyrkoherden
och kyrkorådet’', så får jag äfven fästa uppmärksamheten
på en mening, som tyckes mig, i conseqvens
med hvad som finnes i första moni., böra alldeles utgå. Här
står nerol.: ”vid tillsättande af folkskolelärarebefattning,
som till en början icke blifver med klockaretjenst förenad.”
Orden ”sora till en början icke blifver med klockaretjenst
förenad” anser jag böra alldeles utgå, enär
det kan hända att skollärnrebefattningen komme alt till
-
Den i3 F e b r a a r i e. m.
263
sältas vid tillfälle af klockareledighet,' och dessa tjensters förenande
då genom dessa ords qvarstående vöre förbjudet.
Den anmärka., sora blifvit gjord emot Hr Gripenstedt
begäran, tror jag helt och hållet försvinner, då man betänker
att dessa skolor väl måtte komma alt slå under någon
styrelse, vare sig kyrkorådet, eller en särskild dertill förordnad
styrelse, och om äfven kyrkoherden ensam skulle få
inseendet öfver skolan, så är det han, som styr den och som
utgör församlingens skolstyrelse. Således kan man saklöst
borttaga de ord, hvilkas uteslutande Hr Gripenstedt föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Jag är af samma mening,
som Hr Gripenstedt och Hr Ribbing yttrat, men jag tillägger,
för den händelse skollärare- och klockarebefattningarne förenades,
att den förra alltid bör anses såsom en hufvudsak,
och denne tjenstemnns tillsättning följaktligen rätta sig efter
de föreskrifter, som gälla om skollärare, på det att man ej
måtte underordna den vigtigare befattningen de föreskrifter,
hvilka gälla för den ringare. Min vördsamma anhållan är
således, att momentet måtte få följande ordalydelse: Vid
fö Ikskolelär ares tillsättande skall,antingen hans
befattning är med klockarebeställning förenad
eller ej, sedan ledigheten af förstnämnda befattning
blifvit kungjord och behörigen docu men terade
sökande sig dertill anmält, det åligga skolstyrelsen
alt å förslag uppföra af dessa sökande
tre, som företrädesvis utmärkt sig för gudsfruktan,
sedlighet och kunskaper; hvarefter försa rall
11 gens röstägande ledamöter genom val utse den,
hvilken de t jeni igas t finna."
Hr von Rosen: Jag tillstyrker det af Hr von Hart
mansdorff
nu upplästa förslaget till förändrad redaclion af
5 morn., men får gifva tillkänna, att Utskm i början af
mom. hafva förutsatt alt klockare- och skollärarebefattningarne
framdeles skulle blifva förenade, och det var således
då frågan om huru en sådan förening skulle kunna åstadkommas.
Då Hr Frih. o. Landtm, nu upptog de olika förslag,
som blifvit framställda af Hr af Sillen, Hr Gripenstedt och
Hr Ribbing, Bengt, anmälte sig
Hr Ribbing, Bengt, och yttrade:
Som den redaction, Hr von Hartmansdorff föreslagit,
omfattar både hvad jag och hvad Hr Gripenstedt yttrat, så
instämmer jag deruti.
Hr Gripenstedt förenade sig med Hr Ribbing.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då återstode, i afseende
på detta morn., endast tvänne nya redaetionsförslag
att pröfva, nemi. Hr af Sillens och Hr von Hartmansdorff»,
264
Don i3 Februari e. m.
hemställande Hr Landtm, nu, om R. o. Ad. behagade antaga
llr af Sillens förslag.
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propus, antog R. o. Ad. Hr
von Hartmansdorffs förslag, så lydande: ”Vid folkskolelärares
tillsättande skall, antingen hans befattning är med klockarebeställning
förenad eller icke, ledigheten kungöras såsom
till den sednare, och skolstyrelsen äga att bland behöriga
sökande å förslag uppföra 3:ne, som företrädesvis utmärkt
sig för gudsfruktan, sedlighet och kunskaper, hvarefter
församlingens röstägande ledamöter genom val utse den
de tjen 1 igast finna.”
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer huruvida
det må vara tillåtet att framflytta ifrån i5 §:n det 2 mom.
hit, emedan detsamma, efter min förmening, hörer hit. Detta
mom. innehåller frågan om skollärarens afsättning, hvilken
jag tror böra förekomma här på samma ställe, som frågan
om hans tillsättande. Denna ordning är äfven iakttagen
i kyrkolagen. Det 2 mom. af i5 §:n lyder sålunda:
”Skulle någon skollärare befinnas oskicklig till förrättande
af sin tjenst, eller ådagalägga ett sådant uppförande, att han
ej bör såsom lärare bibehållas, må skolstyrelsen äga att, efter
anmälan hos församlingen, en sådan från tjensten skilja.”
Ifall det tillåles att nu upptaga detta mom. till öfverläggning,
sa anhåller jag äfven att få yttra mig deröfver.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde till Hr von Hartmansdorff,
om icke det vore lämpligare att när man kommer
till i5 §:n bestämma hvar i författningen 2 mom. skall
insättas. Det skulle endast compliquera öfverläggningen
och möjligen leda till oreda, 0111 man på förhand uttryckte
än det ena än det andra momentet och flyttade dem på andra
ställen innan man med föredragningen kommit till de
ställen, der de af Utsk:n blifvit placerade.
6 §:n.
Hr af Sillen uppläste följande:
Instämmande till olla delar i de, så sannt och väl uttalade
åsigter, som legat till grund för Utskrns bestämmande
af minimum af kunskaper för utgång ur folkskolan, hade
jag likväl önskat," att den redaction af denna §, som Gr. von
Platen i sin reservation föreslagit, blifvit af Utsktn antagen,
emedan den synes mig både tydligare och bestämdare än
den som Utskrn valt. Jag anhåller vördsam!, om propos.
på Gr. von Plåtens förslag.
Hr von Hohenhausen: För min del anser jag att
Utskrns redactionsförslag till den 6 §:n kan antagas med ett
enda tillägg i slutet. Utsktn komma här längre fram att föreslå
vid skolundervisningen, att barn af fattiga föräldrar,
hvil
-
Don i3 Februari c. m.
265
hvilka behöfva dem hemma, icke skola behöfva så ofta bevista
skolan som de andra, nian blott ett par gånger i veckan.
Jag tror att man bör göra afseende på delta, äfven
vid fordringarna på kunskaper. Jag skulle derföre tro, att
§:n kunde få stå alldeles sådan den är, men att man vid
sista meningen, ”skötande undantag ifrån detta stadgande ej
få äga rum, derest icke särdeles trög fattningsförmåga eller
bristande naturanlag göra ett sådant undantag nödvändigt,"
borde tillägga; ”eller fattige föiäldrars behof af sina barns
biträde sådant påkallar; dock må undantaget ej sträcka sig lill
innanläsning eller religionskunskap.” Om föreskriften blir
så uppfattad, så tror jag ganska säkert, alt inga andra skola
vilja undandraga sig barnens hållande i sköla, än de hvilka
sakna medel dertill, oell om sedan den af Utskfn föreslagna
tvångsåtgärden, att barnen tagas ifrån föräldrarna, inskränkes
till de fall, då de icke hållas i skolan för att lära sig
ren innanläsning och religionskunskap; så blir stadgandet detsamma
som nu, att presterskapet och kyrkorådet kunna taga
ett sådant barn ifrån föräldrarna oell sätta det i skola
eller tillse dess uppfostran. Jag tror att ingeri skulle sätta
sig deremot, när hela fordringen endast skulle qvarstå i afseende
på de mera bemedlade och påföljden för dem, som
skulle underlåta sina skyldigheter, ej blefve annat än en förmaning
inför skolstyrelsen och presterskapet. Di endast den
utfattige och den mindre vetande äro satte i den andra cathegorien,
så är jag öfvertygad derom att föräldrartie icke
ville låta sina harn komma att räknas dit; hvarföre intet
tvång och ingen olägenhet då skulle uppstå.
Gr. Hamilton: Vid uppgörande af denna 6 § tror
jag altman bör taga i betraktande, dels hvad man anser vara
för hvar och en alldeles oundvikligt eller högst nödigt att
kunna och lära, och dels hvad man anser önskvärdt, att det
måtte kunna bibringas hvar och en äfven af allmogens harn.
I det sednare fallet anser jag Utskln här hafva funnit ungefärligen
det rätta, och intet af de kunskapsprof, som enligt
Utsk:ns förslag böra i folkskolan afgifvas och hvarom undervisning
der skall kunna inliemtas, anser jag vara så öfverdrifvet,
att det icke vore önskvärdt, att livart och ett af
allmogens barn derom finge taga kännedom. Likväl anser
jag, lika med hvad den siste värde talaren synes hafva åsyftat,
det icke vara oundvikligen nödigt att hvar och en tvingas
att lära sig allt delta. I den sammankomst, som i går
hölls i BondeStts sessionsrum, yttrade en talare, som jemväl
varit ledamot af de sammansatta Utskrn, att man mindre
fästat afseende vid att fäderneslandets historia och geographi
skulle studeras inom skolan, än alt läroböcker deruti mätte
såsom en omvexling vid Svenska språkets lärande begagnas,
och han förmodade, att en tillräcklig kunskap skulle blott
20 H, 34
Den t3 Februari e. sn.
under denna läseöfning förvärfvas, för att med godkännande
kunna undergå slutlig examen. Skulle så vara, och fördem,
hvilka hafva sä lyck liga naturanlag, anser jag också ganska
väl att dylika läroböcker begagnas, och jag anser äfven att
läraren bör hafva tillräcklig urskiljning för att bedömma
hvilka af barnen han företrädesvis börsöka bibringa sådana
kunskaper; men för att likväl icke genom ett dylikt stadgande,
som synes nog bestämdt i Utskms förslag, göra det
till ett åliggande för en och hvar alt lära sig allt livad der
omnämnes, hade jag önskat en sådan skiljaktighet i redactionen
ifrån den af Utsktn föreslagna, att det hettet ”i folkskolan
undervisas i följande ämnen,” och derefter upptoges
de här af Utsktn föreslagna. Likväl skulle jag tro, att i
första mom. bör ståt ”att med lätthet läsa rent och väl
Svenska språket innantill, så väl Latinskt som Svenskt tryck”;
och jag gör det af det skäl, att detsamma är föreskrifvet för
inträde i seminarium, och meningen lärer icke vara, att de
skola kunna läsa den Svenska skrifstilen. I stallet för qvatuor
species, kunde man också gerna begagna ett Svenskt
ord. Sedermera komme att tilläggas, att ”hvart och ett barn,
så val af man som qvinnkön, bör skolan begagna så länge
och intilldess det hunnit inhemta nedanstående minimum
af kunskaper,” hvilket jag ville utsträcka, utöfver hvad den
siste värde talaren afsåg, till följande punkter, nemi. lättheten
att läsa del Svenska språket, skrifva, religionskunskap
och biblisk historia samt qualuor species i enkla tal; hvarjemte
det då borde uttryckas, att undervisning i alla fall
skall i alla dessa ämnen meddelas, på det att hos de barn,
hvilkas faltoingsgåfva icke tillåter dem att vid utträdet ur
skolan undergå examen i alla ämnen, likväl icke all kännedom
om dem mätte saknas. Slutligen önskade jag vid denna
(jj ett tillägg i öfverensstämmelse med hvad jag förut yttrat
vid 3 §:n, nemi. att de läroböcker, hvilka så väl vid seminarierna
som vid folkskolorna begagnas,' skola af K. M. bestämmas
lika öfver hela Riket och minst för en tid af
5 år.
Hr Gripenstedt: Gr Hamilton har egentligen före
kommit
mig i den upplysning eller utveckling jag ämnat
meddela; hvarföre de,sa 2:ne momenter litt. f. och g., hvilka
jag samtalsvis hört väcka mycket motstånd, då de skulle
anbefallas vid undervisningen i folkskolan, icke äro att betrakta
såsom så särdeles lärliga. Prosten Gumelius, som i
går vid den omnämnda sammankomsten utredde detta amne,
gjorde det så nöjaktigt, att jag icke anser det vara något
betungande, utan tvertom tuera ett nöje för barnen att under
öfniiigen i innanläsning icke beständigt begagna bibeln
och cathechesen; och något som skulle bibringa dem mera
fosterländska känslor, än en kunskap i våra framfarna store
mäns historia, torde vara svårt att utfinna. Jag vill blott
Den i3 Februari e. m.
tillkännagifva, att jag i allo förenar mig i den rédaclion,
sorn af Hr von Hohenhausen blifvit föreslagen.
Hr Coyet: Jag vågar fästa Ståndets uppmärksamhet
derpå, att i denna § hafva Utsk:n sagt, att det skull vara
en ovillkorlig skyldighet för alla harn att besöka folkskolan.
§:n innehåller nemi., att hvart och ett barn, så väl af mansom
qvinnokön, skall skolan begagna, men i efterföljande §
säga Utskrn : ”För alla de barn, som det åligger att folkskolan
besöka, äfvensom för dem, hvilka, efter föräldrars eller
målsmäns önskan, blifva i de föreskrifna läroämnena handledda
hemma,” etc. Således är Ulskins mening att icke alla
barn äro skyldiga att besöka folkskolan, utan att de kunna
Ufven hemma undervisas. Jag vågar derföre vördsamt hemställa,
om icke Ståndet funne lämpligt att det i början af
§:u hette: ”Hvart och ett harn, så viii af man- som qvinnokön,
bör antingen hemma undervisas eller skolan begagna;”
ty annars finnes det en motsägelse emellan 6 och 7 §§:na.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Jag
finner det minimibelopp af kunskaper, som Ulsk:n bestämt
för hvart barn, innan det får lemna folkskolan, vara alltför
högt. Utskrn fordra här af en bondflicka såsom dea
lägsta kunskapsgrad ungefärligen lika många kunskaper, som
för några tiotal af år sedan voro tillräckliga för att vinna
inträde vid åtskilliga af Rikets embetsverk. Jag hemställer
om icke ett bondbarn mätte kunna anses hafva nog kunskaper
för att vara befriad! från att gå i skolan, när det ilar
tillräckliga för att kunna blifva admitteradt till Herrans
nattvard; månget har svårt nog för att inhemta dessa, nemi.
innanläsning och religionskunskap. Det kan väl aldrig vara
meningen att de skulle fortsätta med sin skolgång sedan de
blifvit admitterade till nattvarden, ty då befarar jag att
deras skolgång blefve lika med metodisterues kärleksfester.
Hr von Rosen: Inom Utskrn gjorde denna § ganska
mycket bekymmer. Hvar och en drog fram sin åsigt, och
de voro ganska olika. Sakens vigt fann visserligen hvar och
en, men vid beslutets fattande röjde sig en ganska stor olikhet
i åsigterna. Jag ser af det tryckta betänk., att jag der
uppgifves hafva i allo förenat mig med Gr. von Platen.
Detta måtte härröra af missförstånd hos protocollisten, eller
också har jag otydligt uttryckt m?g. Till en del instämde
jag i Gr. von Plåtens, lill en del i Doctor Björkmans re
servation.
Vid bestämmandet af minimikunskaper för alla
harn, har jag trott att man först skulle göra sig reda för
hvad Staten eller lagstiftande makten i detta fall har ovillkorlig
rätt att fordra. Jag tror att Doctor Björkman i sin
reservation har haft rätt, då han sagt alt redan gällande
kyrkolags föreskrifter äro nära nog tillräckliga, nemi. ali förä
hl rar ne skola åläggas att låta sina barn i deras christen
dumsstycken
väi och fliteligen undervisas, samt skolläraren
aG8
Den i3 februari c. m.
tillhållas med flit att drifva barnaläran och undervisa barnen
alt liisa i bok. Jag kun icke fatta alt lagstiftningen
liar någon rått att fordra de kunskaper af alla, som icke
livar och en kan behöfva i sitt enskildta lif, eller också på
grund af de förbindelser han äger lill samhället. Båda dessa
villkor förutsätta olika lefnadsomständigheter, olika förhållanden
till samhället, och jag betvifla!' alt, oni Utsktns
betänk, anloges, vi då i detta fall hade råkat på det rätta.
Jag betvifla!- att man gör rätt, då man fordrar af alla, att
de skola känna första grunderna af naturläran, äga kännedom
om det allmännaste af fäderneslandets historia och geographi,
äga försvarlig färdighet i Svenska språkets rättskrifning
eller ens att de skola kunna skrifva. Jag kan föreställa
mig en mängd af individer i samhället, som uppfylla sin
plats ganska väl oell ganska väl uppfylla sina förbindelser
emot sig sjelfva och samhället, utan att kunna skrifva, utan
ali kunna geographi, utan alt kunna historia. Jag ser således
ieke något skäl hvarföre lagstiftningen skulle pålägga
dem ett kunskapsmåtl, sorn de hvarken för deras inre tillfredsställelse
eller för sin verksamhetskrets behöfva. När
jag lägger dertill svårigheten för en mängd personer alt sysselsätta
sina barn med läsning nog länge för att de skola
kunna vinna detta kunskapsmåtl, anser jag så mycket obilligare,
om jag får nyttja delta uttryck, att lagstiftande makten
pålägger dem detta. Jag tror visserligen, att hvar och
en, som sträfvar framåt i kunskapsmåtl, bör hafva tillfälle
sit lära. Det är derföre jag önskar den fasta skolan försedd
med en lärare, som kan lära dem, och en värd ledamot,
Gr. Hamilton, bar nyss yttrat alt del vore önskvärd! om
hvar och en kunde lära allt hvad här upptages. Jag medger
delta; men jag tror att man böl- skilja emellan en önskan
och en fordran. Jag tror att om man en gång skall
komma derhän att se allmänheten så utbildad, så bör man
dock icke på en gång göra språnget för stort. Derigenom
uppkommer något motbjudande, en motvilja för skolan, som
vi böra akta oss för. Jag hemställer derföre, om icke Utsktns
betänk, i det fallet bör undergå förändring. Vi böra påminna
oss, att den egentliga uppfostran, den egentliga bildning vi här
åsyfta, är hvad sorn fordras och icke hvad man kan önska. Jag
tror att skolan kunde göra skada, om man tvang föräldrarna onödigtvis
att skiljas ifrån sina barn. Jag tror att hvad barnen
kunna lära inom hus på modrens knä, genom modrens
handledning och fadrens biträde, är och blir det bästa. Jag
medger visserligen, att det finnes föräldrar, som ej k unna lära
barnen hvad de verkligen behöfva. Der må skolan stå
till föräldrarncs biträde. Jag medger att det finnes föräldrar,
som ej vilja lära sina barn. Der bör skolan stå till
barnens biträde; men längre anser jag icke att vi böra gå,
än till hvad Doctor Björkman ganska rikligt har sagt, nemi.
till att barnen läras läsa väl innantill och försvarligt känna
Dan i3Fobru*ri e. m.
sinn chi istendomsstycken. Jag tror vi icke hafva rätt att
fordra af hvar och en mera, än alt lian är menniska oell
( hiisten. Allt hvad han lärer 6ig vidare, bör vara hans ensak.
Jag hemställer lill Ståndet att betänka, om vi här,
efter Utsklns förmening, höra fordra af hvar och en, af
man- eller qvinnokön, alt lära sig skrifva t. ex. Det må
lara, att hvar och en, som har tillfälle och vilja dertill, må
göra det, men huru många harn skulle icke tvingas lill dessa
kunskapsöfningar, utan att egentligen, sedan skolålderu
är förbi, deraf hafva den ringaste båtnad? Jag hemställer
hvad nyttan deraf är för en torparflicka, hvars öde troligen
blir att tjena, eller för en lärgosse i ett handtverk, som är
af den beskaffenhet att han, vid dess utöfning för egen räkning,
hvarken behöfver det ena eller andra. Han har lärt
sig skrifva, lärt sig historia, lärt sig geographi, — och till hvad
ändamål? För att glömma bort och aldrig öfva dessa kunskaper.
Så tror jag förhållandet blilver äfven hädanefter.
Det är godt och väl om han kan det, så framt han finner
sig deraf hafva någon nytta eller föräldrarne finna hans belägenhet
sådan, alt han deraf i framtiden kan draga fördel,
men ett tvång anser jag olämpligt i detta fall. Jag vill icke
göra något undanlag för den fattige, ty om den fattige vill
gå framåt och har fallenhet dertill, så må han gå dit han
önskar; men något band, vare sig på den rike eller fattige,
anser jag olämpligt. Jag hemställer derföre till R. o. Ad.,
att minimibeloppet, som tvångsvis skall i skolan läras, må
inskränka sig till hvad Doctor Björkman yttrat, att nemi.
läsa väl innantill och försvarligt känna sin christendoin.
Hr Ribbing, Arvid: Hr von Rosen har här vanligen
velat försvara den mening, som inom Utsk:n gjort sig gällande;
men då nu icke så är händelsen, anser jag mig skyldig
nämna att Utsk:n föreställt sig, att då vid innanläsningen
någonting skall läsas, så kunde läsningen ske i sådana
böcker, hvarigenom någon kunskap inhemtades i den för
barnens fattning så svår ansedda kännedomen om hvad historien,
naturläran o. s. v. innehåller. Jag känner åtskilliga
abc-böcker, t. ex. den så kallade Sjögrens, der hvarjehanda
äfven om naturläran är framstäldt, och som icke är så svårt
att uppfatta. De lärostycken, som här nämnas, uro icke
bestämda att böra inhemtas till någon viss grad. Det är
en omvexling för barnen, då de jemut undervisas i religionen,
att få t. ex. beskrifning på att jorden icke är platt ulan
rund, huru sol- och månförmörkelser tillkomma, hvad de
tecken, som finnas i almanackan upptagna, betyda o. s. v.;
och jag har ofta sett huru barnen med begär uppfatta dessa
enkla framställningar. Då dessa kunskapsstycken uppräknas,
må de förefalla såsom vöre de något svårlästa, men
j.ig tror knappast att en folkskola kan rätt drifvas, utan att
man der lärer alla dessa ämnen; det är således ingen fara
2JO
Den i3 Februari e, m.
vid att antaga denna 6 §, derom man öfvertygas, när man
med noggrannhet fästat sig vid det hela af den föreslagna
författningen. Man ser deraf, alt i i inom. af nästa § slår
det, att ”på de tider, som af skolstyrelserna närmare bestämmas,
böra examina med barnen i hvarje skola anställas,
dervid äfven de barn, som icke bevista folkskolan, skola sig
infinna och förhöras, på det utrönas malte, huruvida under
hemläsningen deras undervisning varit försummad.” Detta
är helt evasiva uttryck. Det står icke att de, som läsa
hemma, skola kunna allt hvad som läses i skolan, utan §:n
börjar försigtigtvis med det stadgande, alt livart och ett
barn, som begagnar skolan, skall inhemta dessa kunskaper.
Något försåt, om man så behagar yttra sig, finnes således
icke inlagdt i författningens studganden.
Hr von Hartmansdorff: Det ser ut, som hade vi
vid detta tillfälle afhandlat 2:ne särskildta föremål: det ena
alt bestämma hvilka ämnen, som skola föredragas i folkskolan,
och det andra att utsätta det ringaste belopp, hvarmed
ett barn må anses vara belåtet. Ämnena, som böra
föredragas i folkskolan, aro efter min förmening desamma,
som ämnena för en skollärares egen examen. Om nu, på
sätt Gr. Hamilton föreslagit, K. M. bestämmer för hvarje
ämne de läroböcker, som böra begagnas i folkskolorna inom
bela Riket, så äro med detsamma föremålen för undervisningen
i folkskolorna derigenom gifna. Då behöfves ej att
bestämma något annat än det minsta kunskapsmått, som af
hvarje barn bör fordras. Här tror jag att somlige sträckt
sina fordringar för långt, och andre nedsatt dem till alltför
ringa. Jag vill för min del i detta hänseende underställa
R. o. Ad. ett förslag, hvilket jag först tager mig friheten
uppläsa, för att sedermera deröfver göra de förklaringar,
som möjligen kunna behöfvas. Enligt Gr. Hamiltons förslag
hemställer jag, "att K. M. bestämmer för 5 år i sender
hvilka läroböcker böra i folkskolorna inom hela Riket
i hvarje ämne begagnas."
"Intet hain af någotdera könet må upphöra med hemläsning
eller med skolans begagnande, förrän det hunnit lära;
"a) att väl läsa innantill Svensk och Latinsk stil;
”b) biblisk historia och den religionskunskap, som erfordras
för alt af presterskapet emottagas till nattvardsläsningen
;
"c) kyrkosång;
"d) skrifva;
’’e) de fyra räknesätten i hela tal.
"Undantag må endast för bristande naturanlag beviljas."
Bär har blifvit yttradt, att man icke borde af en torpares
dotter eller af en bandtverkaregosse fordra att de lärde
sig skrifva. Denna torpares dotter blir tjenstehjon, hon
blir det måhända i en stad. Då behöfver hon ofta att kunna
Dan 13 Februari e. m.
skrifva, om hon af sin matmoder begagnas att, såsom i hushåll
ofta förefaller, köpa hvarjehanda saker, då hon bör
kunna anteckna livad hvarje sak kostar. Vid samma tillfälle
kommer henne räknekonsten lika väl till pass. Man
bör icke invända att dessa kunskapers inhemtande medtager
alltför mycken tid. Hvar och en, som gifvit akt på en skolgosse,
vet alltför väl, att om man sysselsätter barn blott med
läsning, så tröttas de, likasom en hvar, hvilken blott halen
enda sysselsättning ; men att omvexling med läsning, skrifning
och räkning lättar undervisningen. Särdeles ser man,
hvad skrifningen beträffar, huru barn, som äro så små att
de hafva svårt att rent uttala bokstäfverna, dock, sedan de
sett dem, upprita dem i sand lika snart som de lära sig uttalet.
Äfvenså förhåller det sig med siffrorna. Här talades
om den öfverflödiga undervisningen för en handtverkare.
De/ är just olyckan för våra handtverkare, att de icke lärt
sig att räkna och skrifva såsom vederbör. Följden blir,
oaktadt de hafva betydliga verkstäder, att t. ex. en skräddare
icke kan skrifva sina räkningar sjelf eller föra sin bok,
utan måste hålla sig en särskild bokhållare. Allt detta undvekes,
och de vore bättre i stånd att bedrifva deras näring,
om de hade ifrågavarande kunskap. Hvad den omtalta kännedomen
af Svenska historien och geographien beträffar, så
vill jag icke yrka den såsom ett föremål för förhör eller
examen; roen det är ganska säkert, att om innanläsningen
skall öfvas väl i skolan, så begagnar man dervid icke reli—
gionsböcker allena, utan äfven andra skrifter, som gifva omvexling
i öfningarna. Dertill äro utan tvifvel berättelser ur
Svenska historien de tjenligaste. Jag kan icke ens föreställa
mig, att en folkskola skulle få sig läroböcker föreskrifna,.
utan att äfven historiska finnas deribland. De må vara examensföremå!
för dem, som vilja gå längre, men för de
barn, som inhemta blott det ringaste kunskapsmåttet, må de
vara föremål endast för innanläsning. Det är på dessa grunder,
som jag vördsamt underställer R. o. Ad:s bepröfvande
det förslag jag nyss uppläste.
Gr. Hamilton: Då Hr von Hartmansdorffs förslag i
det aldra närmaste instämmer med det jag haft äran förut
afgifva, så har jag naturligtvis ingenting emot att deruti instämma;
men om jag fattade detsamma rätt, fordras deruti
likväl efter min förmening någon ringare redactionsförändring.
Det börjar sålunda: ”K. M. bestämmer för 5 år i
sender hvilka läroböcker böra i folkskolorna inom hela Riket
i hvarje ämne begagnas." Härvid skulle jag tro den
förändring böra ske, att man säger: ”hvilka läroböcker böra
så väl vid seminarierna som vid folkskolorna inom hela Riket
i hvarje ämne begagnas;” och derjemte skulle jag äfven
tro att del borde vara bestämdt utsatt, att jemväl för folkskolorna
läroböcker böra finnas i de samma ämnen, hvaruti
Den i3 F «l>iuui e. m.
undervisning meddelas i seminarierna, emedan det måhända
icke är så alldeles lämpligt alt begagna samma böcker. Kan
det ske, kunna läroböckerné skrifvas med den skicklighet,
att de äro lämpliga lor begge tillfällena, så är det naturligtvis
så mycket bättre; men det kunde i alla händelser
icke skada, att läroböckerna särskildt bestämdes, hvarigenom
vore förutsatt att alla de ämnen, som här af Utsk:n äro
uppgifna, borde i folkskolan föredragas. En talare liar visserligen
ansett att det icke vore för mycket om man bibehöll
och godkände Utskms förslag; men jag tror att man
härvid icke blott bör afse hvad man sjelf anser ungefär
varn önskligt oell nyttigt, utan äfven hvad som af allmogen
anses såsom ett behof. Det är kändt, att ju mera man lärer,
desto mera ser man huru mycket som fattas. Detta erfar
troligen livar och en alla dagar, och det är äfven sannolikt,
att om kännedom nu till en början vid examina ovillkorligen
fordrades i de ämnen, som jag föreslagit, så skulle
inom en icke alltför aflägsen framtid ett behof hos allmogens
barn uppstå att äfven lära sig de öfriga sakerna, och
man skulle då måhända kunna öka fordringarna. Att likväl
icke ett sådant behof nu i allmänhet kännes, skulle jag
föreställa mig, och jag har dertill fått en ytterligare anleda,
af den upplysning, jag för några ögonblick sedan inhemtade
af BondeSlts Talman, som uppgå! att det Hederv. Ståndet
ganska betydligt nedsatt det minimum Utsktn föreslagit och,
om jag icke i hast misshörde honom, inskränkt detsamma
till läsning, skrifning och religionskunskap. Jag påminner
mig icke 0111 han äfven nämnde räkning. Med de få och
obetydliga redäctionsförändt ingay jag sålunda föreslagit, instämmer
jag i Hr von Hartmansdorffs förslag.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag anser, lika med flera värda
talare, 6 §:n vara overkställbar, sådan den är föreslagen
af Utsktu. Jag tror att den bör innehålla det stadgande,
som Utskm afse, nemi. ett minimum; men att det bör betydligt
inskränkas, ungefärligen såsom den siste talaren framställde.
Den omständigheten att §:n inskränker sig till att
blott utsätta ett minimum, förhindrar icke undervisningen
vid skolan alt vara utsträckt betydligt utöfver hvad den
måste vara, och ej heller examina deri för dem, som dertill
sig anmäla; men omöjligt är att fordra af alla, så väl af
man- som qvinnokön, hvad Ulsk:n här upptagit, och jag
instämmer således med de ledamöter, som ansett denna §
böra helt och hållet omarbetas.
Hr åla n n e r s k a n t z, Carl Axel: Af de flera yttranden,
som af mänga talare blifvit afgifna i afseende på denna
§, har jag dock icke kunnat filina mig öfvertygad, att icke
det stadgande, som här influtit, är ganska riktigt och ganska
lätt tillämpligt; ty det tyckes icke vara sagdt alt detta
Den i3 Februari e. m.
minimum ovillkorligen af alla barn skall inheuitas, Det är
blott sagd t att de skola fortsätta med skolgången tills allt
delta är inhemtadt. Följaktligen, om de i sin barndom, i
anseende till trög fattningsförmåga, icke hinna lära så mycket,
så naturligtvis blifva icke dessa kunskaper af dem förvarfvade,
och likaså, när det i en sednare § säges att fattige föräldrars
barn icke behöfva gå så ofta i skolan, så är det ju
tydligt, att om de icke äro begåfvade med utmärkt faltningsgåfva,
hinna de icke förvärfva så stora kunskaper, som här
äro nämnda. Meningen målte endast vara den, att de under
hela sin barndomstid skola tillhållas att gå i skolan, lills
de inhemta dessa kunskaper. Jag anser detta såsom en garanti
för barnens rättighet att blifva väl undervista i deras
barndom. Det är sannt alt föräldrar i allmänhet böra anses
vara måne om att gifva sina barn så god undervisning
som möjligt; men det finnes dock föräldrar, sorn icke taga
denna pligt så allvarsamt, som da borde göra, och då är det
ganska bra att hafva en §, sonj föreskrifver att äfven den
fattiga och mindre upplysta classens barn hafva rättighet att
i barndomen blifva undervista så väl som möjligt är, hvarföre
denna § synes mig böra få stå sådan den är, för att
skydda deras rätt emot deras målsmän, hvilka tilläfventyrs
icke derpå göra det afseende som vederbör. För öfrigt
tycker jag, att just de talare, som yttrat sig emot denna §,
gifvit ytterligare styrka åt de skäl jag nu anfört. Hvad de
särdeles fästat sig vid, är, att den föreslagna kännedomen
om fäderneslandets historia och geographi samt första grunderna
af naturläran skulle utgå; msn de hafva tillika yttrat
sig, att de ansågo äfven detta böra läsas, på det att det andra
må bättre läras, d. v. s, alt innanläsningen skulle lättare
läras, om den skedde i böcker, som vore nöjsamma för
barnen och icke afsågs endast den döda, tomma läsningen.
När således det skulle läsas manga gånger i fäderneslandets
historia och geographi samt naturläran, så tycker jag det
ej kunde skada att med barnen gora ca liten examen om
hvad de i dessa ämnen in hen: ta t, och här står alldeles icke
uttryckt att de skola hafva någon djup kunskap derom,
utan blott den allmännaste kunskap, hvilken är lätt förvärfvad
och icke kostar mycken möda. Det enda i min tanke,
som kan vara någon svårighet underkastad, är, att här står
quatuor species, hvartill kunde hänföras både bråk- och decimalräkning.
Derföre skulle jag endast i denna punkt vilja
förena mig meu dem, som yrkat en förändring, så att risan
sade de 4 räknesätten i hela tal; men för resten skulle jag
tro att §:n borde blifva sådan den af Utskm är föreslagen.
Hr von Hohen hausen: Lika med Gr. Hamilton tror
jag, att denna författning borde innehålla, att K, M. bestämmer
de läroböcker oell de lärokurser, som vid seminarierna
20 II. 35
»74
Död i3 Februari e, o,
och folkskolorna böra följas. Hvad sjelfva det l;är upptagna
kunskapsmåttet beträffar, så tior jag icke att det är nödigt
alt borttaga något från ett minimum, när man ställer
detta minimum för dem, som hafva råd att bålla sina barn
i skolan. Vi böra ihågkomma att hela vårt BondeSt. skulle
begagna folkskolor, och när derifrån utgår ^:del af hela vår
representation, så är det väl skäl att i dessa skolor meddelas
undervisning i fäderneslandets historia samt om landets
läge och beskaffenhet; och då läsningen kan ske hemma,
mäste det vara rätt behagligt för modren att med barnet på
sitt knä kunna meddela berättelser om Svenska historien och
sedan framställa dem fullständigt. I Norrland, efter hvad
mig blifvit berättadt, är det fallet öfverallt, att föräldrarne
för barnen göra sådana berättelser. Hr von Hartmansdorff
får jaggöra uppmärksam på, att då han för några år sedan
besökte Gottland, så lästes i den stora fattigskolan i Wisby,
för 120 gossar, alla de ämnen, som här äro utsatta. Sammaledes
sker på landet, och i några skolor går läsningen
vida längre. Hr von Hartmansdorff har föreslagit tilt minimum
endast skrifning och räkning i enkla- tal, utom innanläsning
och christendomskunskap. Jag önskar att det måtte
få stå helt och hållet som det står, men att undantag må
få gälla ej allenast för dem, som hafva trög fattningsförmåga,
Utan äfven, såsom jag förut nämnt, för fattige föräldrars
barn, Som behöfvas hemma och för hvilka här medgifvesatt
mindre ofta besöka skolan, och undantaget må der icke gälla
för innanläsning och religionskunskap, utan tvång i detta afseende
äga rum, såsom här är stadgadt, så att kyrkorådet skall
taga barnen från föräldrarna saint sätta dem i skola, eller
tillse deras undervisning såsom mest finnes tjenlig!; men detta
ville jag icke hafva utsträckt till qvatuor species i räkning
och till skrifning. Alltså önskar jag, att §:n får stå
som den står, och blott ett tillägg efter sista meningen göras,
innehållande: — ''eller fattige föräldrars behof af sina
barns biträde sådant påkallar; dock må undantaget icke
sträcka sig till innanläsning eller religionskunskap.’' Det är
nödigt att följa en sednare tids framsteg i bildning. Medborgerliga
kunskaper fordras nu öfverallt. Numera läses det
i skolorna i Tyskland lo gånger mera än förr och io gånger
äro vi efter dem i allt, ehuru vi åren 1813 och 1814
ansågo oss stå framför dem. När vi nu utgifva en ny skollag,
hvarföre skola vi offentligen tillkännagifva huru mycket
vi sta efter, och alt vi ämna förblifva dervid, och gå
tillbaka i stället för att uppmuntra dem, som vilja förvärfva
högre kunskaper, hvarigenom intet större tvång uppkommer
för den fattige, än som nu äger ruin, och inga öfverdrifna
fordringar göras på den mera bemedlade. Jag får
således hos Hr Frih. o. Landtm, samt B. o. Ad. tillstyrka
bifall till Utsktns betänk , med det tillägg i början, som Gr.
Hamilton föreslagit i afseende på läroböckei och lärokurser
Den 13 Februari c. ra.
för seminarierna och folkskolorna, hvilka naturligtvis skola
vara olika för dessa läroverk; samt att sedan i slutet må intagas
det tillägg, som jag nyss uppläst.
Hr von Rosen: Om jag har fattat Hr von Hohen
hausen
ratt, så stämma vi alldeles öfverens, jag har aldrig
yttrat mig om något annat minimum än det, sorn- skolstyrelsen
äger rätt att fordra af hvar och en. Hr von Hohenhausen
har yttrat att detta bör sträcka sig, för trögare fattningsförmåga
och fattiga, mest tili christcndomskunskap och
riklig innanläsning. Men jag hemställer till Hr von Hohenhausen
hvem som egentligen hör eller kan pröfva denna svårare
fattningsförmåga. Barnet skall ju redan hafva gått en
lång tid i skolan, innan det kan pröfva*. Skall man således
tvinga barnen att från 709 års ålder ända till i5 å 16 år
gå i skolan och sedan säga: nu kan du få vara fri, efter
du har trög fattningsförmåga? Skulle icke skolstyrelsen der
uppdragas en makt, som jag anser den icke äga rättighet till,
då det rörer ett kunskapsinått, som hvarken är nödvändigt
eller för alla behöfligt? Jag lägger ingen synnerlig vigt vid
blott och hart abslract kunskap. Den garanterar intet, ty
genom blotta vetandet har jag alldeles icke vunnit något
bättre, utan fördelen beror blott på användandet. Om jag
nu pluggar i ett barn en hop saker, som det alldeles icke
behöfver, som det glömmer bort, hvad har jag vunnit? Till
hvad ändamål har jag gjort del? Hvarföre tiar jag skiljt
barnet från sina föräldrar, hvilka kanske bättre än i skolan
kan ske lärt barnet chrislendomskunskapen? Den bör ©tvifvelaktigt
hos goda föräldrar läras bättre än i någon skola;
ty barnet lärer af sina föräldrar, of en ömsint mor och faldet
jag ej kan förutsätta att del kan inhemta i någon skola.
Der gur vanligen mera mekaniskt till. Jag hemställer till
Hr von Hohenhausen, huruvida det kan vara skäl att göra
skilnad i anseende lill fattigdom. Den fattige kan måhända
behöfva mera kunskaper, än den rike. Må hans föräldrar
bedomina det. Jag kan icke inse att den fattigare kan behöfva
mindre kunskaper än den förmögnare, ilar måste vara
fråga nili ett generelt minimum för alla, och jag anser
detta bestå i att känna chiistendomen och kunna läsa, emediin
de ej kunna inhemta sin christendom, utan alt hafva
lärt läsa. När barnen äro så försigkomna, att presterskapet
kan admittera dem till Herrans nattvard, då hafva de inhemtet
hvad Staten bar rättighet att af dem fordra och efter
milt förmenande hvarken mer eller mindre. Låt dem
beräkna sin egen framtid. Jag tror icke att Staten eller
lagstiftande makten gör lätt i att upphäfva sig till deras
förmyndare i annat än det som tillhör dem såsom menniskor.
Hr von Hohenhausen liar citerat Norrland, der föräldrarne
berätta Svenska historien för sina barn. Det är
dit jag skulle önska att vi kunde komma, men sådana kun
-
Des >3 Februari c. m.
skapers inhemtande bör icke vara cn ovillkorlig fordran i
skolan. Vi böra komma ihåg, att vi icke, såsom Hr von
Hohenhausen har sagt, gå tillbaka, om vi hinna dii jag önskar.
Gudnås! vi gå då långt framåt, och efter min öfver
tygelse
stå vi på så tåg ståndpunkt att vi böra vara nöjde
med alt till en början komma dit. Sedermera må en högre
bildning blifva en landssed, och jag är öfverlygad • ali, det
sedan gar lättare genom exempel, än genom tvångsmedel.
Om några föräldrar gifva sina barn en fullkomligare uppfostran,
så tror jag att grannarne skola sträfva att följa exemplet.
Det går småningom af sig sjelft, men kan icke gå
genom tvång, derom är jag öfvertygad, och inom BondeSt.
yttrade sig ganska olika meningar i della fall. Jag erkänner
uppriktigt, att jag tillhör den delen af dem, som önska
att till en början få sina barn blott till christna menniskor.
Hvad som sedan kan fortgå i tidens längd och efter olika
naturanlag och olika tillgångar, må bero på den alla förbehållna
rättigheten att kunna få lära. Derföre önskar j >g
den fasta skolan såsom ett medel dertill, men icke såsom ett
tvångsmedel, och vidhåller hvad jag förut y! tia t, att, om ett
minimum skall utstakas, det ma utsättas i öfverensstämmelse
med hvad Doctor Björkman yttrat i sin reservation.
Hr Ribbing, Bengt: Det tillä gg, som af Gr. Ha
milton
är föreslaget och af Hr von Hartmansdorff understöd^
angtde läroböcker, understödjer äfven jag; men att
göra någon den ringaste afkortning på de kunskaper, hvilka
XJtskrn här föreslagit såsom ett minimum, deremot vill jag
protestera. Jag anser icke lika med den sisla värda talaren,
att de kunskaper, sorn han vill hafva uteslutna, äro så alldeles
döda, som han förmenat. Jag tror att de bidraga i
väsendtlig män till hvarje menniskas lycka här på jorden
och äfven i ett annat lif. Jag anser dem såsom ganska vigtiga
medel till befordrande af den religiösa undervisningen.
Den religionsundervisning, som nu sker i skolorna, består
vanligen endast i en beständig läsning i psalmbok och catheches,
hvilken blir tröttande för barnen. De behöfva en
omvexling genom läsning i andra böcker. Dessutom, och om
undervisningen sker riktigt i fäderneslandets historia och
geographi samt framförallt i naturläran, så tror jag att man
kan, om jag så får uttrycka mig, räkna undervisningen i
dessa saker till en praktisk religionsundervisning. Det är
för hvar och en tydligt och klart, att om läraren rätt förstår
sin sak, så vet han att vid läsningen i historien och vid
hvarje der förekommande märkvärdig händelse fästa någon
vigtig lärdom i afseende på religionen. Likaså, vid betraktande
af det stora verket, skapelsen, i afseende på geographien,
hvarvid barnet kan göras uppmärksamt på Guds allmakt.
Naturläran erbjuder ett ännu vidlyftigare fält för sådana
betraktelser. Jag tror således att läsningen af dessa 3
Den i3 Februari e. m.
saker, sora man vill utesluta, är ganska nödvändig för'utbildande
af barnens religiösa begrepp. Jag tror äfven att
liden, som åtgår för att lura detta, är en ren vinst; ty det
går så mycket laltare att lura barnen den egentliga religionskunskapen,
då de få upphöra vissa stunder med den
och liisa detta. Man vet ganska val alt omvexling felar,
emedan barnen, som nu brukligt är, få läsa religionsböeker
hela dagen igenom; men jag tror, alt, om de få omvexling
i sina studier, de på en half dag lura sig lika mycken religionskunskap,
som eljest på hela dagen : oell vill man någonsin
komma derhän, att den lägre classen skall viii använda
lediga stunder, i stället för att spela kort och supa mert
flera sådana onyttiga och lastbara sysselsättningar; så bör
man väl försöka att för denna dass lutta åtkomsten till andra
ädlare njutningar. Jag vet inte! bittre medel än att i folkskolorna
tillåta och befordra läsning af dessa 3 saker, som man
nu vill borttaga. Man har äfven nämnt, att åtminstone de,
som äro fattige, borde slippa att liisa detta. Jag tior icke
att fattigdomen bör blifva någon ursligt eller alt den här
bör alls komma i betraktande; ty uro barnen fattige, så äger
församlingen skyldighet att understödja dem, och då
tror jag att de hafva lika mycken fordran i afseende på erhållande
af undervisning, som de mera förmögne. Det blir
mycket lättare för en hel församling alt sammanskjuta medlen
för undervisningen af de fattiga, lin det blir för den
enskilda, med kanske ringa förmögenhet, att ensam anskaffa
sådana för sina barns behof. På dessa grunder kan jag icke
annat än på det högsta recommendera bifall till TJtsktns betänk.
, och jag skulle anse såsom en stor olycka i afseende
på folkundervisningen, om på dessa kunskapsmått någon den
lingaste afkortning skulle göras. Jag anhåller om propus,
lill bifall å betänk, i denna del.
Hr von Hohenhausen: Jag är till större delen före
kommen
och ganska väl förekommen genom hvad Hr Ribbing
yttrat, men jag får göra honom uppmärksam på, att
uti det förslag till tillägg jag gjort, afser jag alltid behofvet
af qvarstående utaf den stränga ansvarspåföl jden, som längre
fram i betänk, förekommer och som icke kan undvikas, om
man vill komma derhän, att Svenska folket verkligen skall
komma att läsa innantill såsom det hittills hetat att alla
kunnat, och tillika qvarstår ansvarspåföl jden i afseende på
religionskunskapen. Likväl, när jag anser nödigt att bibehålla
dessa fordringar såsom ovillkorliga, önskar jag att ett
undantag i afseende på de öfriga kunskaperna må vara utsatt
för fattiga föräldrars barn, hvilka behöfvas hemma;
mycket väl öfvertygnd af den erfarenhet, jag har om skolor
så väl i stad som på landet, att de fattiges barn likväl
icke skola blifva mera försumliga. Stundom äro de vida
flitigare än de öfriga, men ansvarspåföijden, hvarigenom bar
-
Den 13 Februari e. m.
nen skola tvingas till de hur nämnda kunskapers inbemtande,
ilen önskar jag inskränkt till hvad jag nämnt, då föräldiarne
icke äro bemedlade, Det är således blott ett tillägg
om fattige föräldrars barn, som jag önskar i denna $.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag anser det icke
böra försummas, 0111 deafUtsktn uppräknade k imskaper k urina
bibringas barnen under deras första läroår, dä deias förständsförinögeiiheler
äro för litet utvecklade för att kunna
fatta de svåra religionsbegreppen, d. v. s. om dessa kunskaper
kunna inhemtas under den tid, som barnet använder tilt
innanläsning. Men att de skulle utgöra ett bes'amdl minimum,
tror jag skulle vara en verklig olycka för landet. Det
lir möjligt att i de delar af landet, der mindre åkerbruk finnes,
barnen skulle kunna under den långa vintertiden uppoffra
större delen af dagen lill studier; men i sådana provinser
som Skåne, der ett stort åkerbruk upptager tiden, är
sådant alldeles omöjligt. Der använder hemmansägaren sina
söner ifrån 12 års ålder örn sommaren till arbete ute på
fältet och om vintern på logen. Mången välmående bonde
skulle troligen blifva utarmad, om han hlefve tvungen alt
hålla sina barn ända till i5 ä 16 års ålder i skol m, i stället
att såsom nu begagna dean som tjenstefolk, särdeles då
detta minimibelopp är bestämdt icke blott för mankönet
utan äfven för qvinnokönet. Jag hemställer 0111 icke en
bondpiga skulle lika väl kunna uppfylla sina pdigler såsom
husmoder eller verkställa sina sysslor såsom tjenstehjon, 0111
hon med Rrahe trodde alt sofen gick och jorden stod stilla,
elfer om hon ej kunde uppräkna alla Cail Xillis eller någon
af de andre store hjeltarnes bedrifter. Hr von Hohenhausen
har sagt, att den Tyska allmogen står så långt framför
vår i kunskaper. Huru dermed kan förhålla sig känner
jag icke, men hvad jag känner, är, att de af den åtminstone
sorn bo i Pommern äro de dåligaste arbetare, sorn svettas
under solen, så framt de någonsin svettas under sitt arbete.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att, då flere talare sammanstämt
deruti, alf vid början af denna § en mening borde
tilläggas, sådan som Gr, Hamilton den först föreslagit,
och sorn Hr von Hartmansdorff den sedan redigerat, Hr
Landtm, nu finge hemställa, om R. o. Ad. behagade besluta
att 6 §:n borde börjas med en mening, så lydande: ”Af K.
M. bestämmes för 5 år i sender hvilka läroböcker böra så
viii i seminarierna som i folkskolorna inom hela Riket begagnas
i hvarje ämne, som utgör föremål för skollärareexamen,
’*
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde, om R.o. Ad. i öfrigt behagade
bifalla Utskms förslag lill 6 §:n.
Ropades ja neli nej.
Den i3 Februari e. m.
Hr Landtm, liit derefter uppläsa Hr von Harlrnatisdorffs
förslag, Så lydande:
"Intel barn af något Jern könet må upphöra med heinläsning
eller med skolans begagnande, förr än det hunnit
lära:
a) alt väl läsa innantill Svenskt och Latinskt tryck ;
b) biblisk historia oell den religionskunskap, sorn erfordras
för att af prester skåpet einö tlag as t.il nattvardsläsningen
;
c) kyrkosång;
d) skrifva;
e) de fyra räknesätten i hela tal.
Undanlag mä endast för br istande naturanlag beviljas.”
Hr L a n d t nr. hemställde, om R. o. Ad. behagade antaga
detta förslag till 6 §.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde ånyo, om R. o. Ad. behagade
antaga Utskrus förslag till 6 §.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja
Öfverröstat nej.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Hr von Hohenhausen: Jag får anhålla, att det för
slag
jag haft äran framställa malte här komma i öfvervägande
vid Conlra-proposJrrs bestämmande. Efter min öfvertygelse
vore del bast alt icke göra någon större förändring
af Utsktns förslag
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att nu vore fråga om
tvänne meningar till conlra-propos., antingen Hr von Hartmansdorffs
eller Hr von Holrenhalisens, ankommande det uu
på R. o. Ad. att bestämma hvilkendera meningen Ståndet
ville till conlra-propos. antaga.
Hr Coyet: Om 6 §:n skall anses såsom ja-propos,, så
hemställer jag, om icke, på de skäl jag förra gången bade
äran uppgifva, den förändring deri kunde ske, alt det finge
heta: ”Hvart och ett barn, så väl af man- sorn qvinnokön, bör
antingen hemma undervisas eller skolan begagna, så län
ge”
etc.
Hr von Hartmansdorff: Den anmärka, som Ur
Coyet gjorde, bur jag redan iakttagit i mitt förslag till pro
position.
Efter framställda propositioner till antagande dels af
Hr von flotienhauseirs, dels af Hr von Hartmansdorffs förslag
lill conlra-propos., bestämde R. o. Ad. sig slutligen för
den sednare.
2S0 Den i3 Februari e. m.
I anledn. häraf uppsattes, upplästes till justering och
godkändes följande voter:s-proposition:
Den sorn bifaller 6 §:n i Stats- samt Allm. Besvärsoch
Ekon.Utskais nu föredragna förslag, voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej-,
Vinner nej, antager R. o. Ad. det af Hr von Hartmansdorff
framställda förslag lill redaction af 6 §:n.
Hr von Hartmansdorffs förslag anslogs bredvid votertspropositionen.
Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — i i.
JNej — 12.
Under voteringen hade Hr Frih. o. Landtm, bortgått
samt lemnat klubban åt Gr. Taube, Gust. Joli.
Hr Ribbing, Bengt, begärde att till prot. på det
kraftigaste få reservera sig emot det fattade beslutet, under
förmälan det lian ansåg liela principen för den goda saken
derigenom vara bruten.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppsköts till nästa
plenum.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. io om aftonen.
In fidem protocolli,
F• O, Silfverstolpe.
Onsdagen den 17 Februari i84i.
Plenum kl. g f. m.
Justerades pleni-prot. för den 3o sisth Januari e. tn.
och den 3 dennes f. m.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Gr. Hamilton,
Jacob Essen, ledamot i BancoUtsk., erhållit 3:ne veckors ledighet,
och anmodade Hr Landtm. Hrr Electorer alt sammanträda
för att välja en annan ledamot ali under ledigheten
i Utsk. inträda.
Fortsattes pröfuingen af Stats- samt Allm. Besvärs- och
Ekon.-
Den 17 Februari f. m.
Ekon.Ulsktns utlåt. N:o 128, i anledn. af återremiss ä Utskrns
betänk. N:o 5 ronde allmänna studganden oell anslag till
folkundervisningens befrämjande.
7 : d e § : n.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Första mom. af
denna § ar otydligt. Der står: ”—bör undervisningen vidtaga
då de uppnatt en ålder af från oell med 7 till oell med q
år.” Hvad vill det stiga? .Skall undervisningen börja vid
7tde eller kan dermed få dröjas till q:de året? Det är ieke
klart. Jag hemställer derför att denna § må förkortas till
följande lydelse: ”barns undervisning, antingen bemma eller i
skolan, må ej uppskjutas öfver 8:de årets ålder.”
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: Med den
siste talaren instämmer jag deruti, att denna §:s redaetion
är otydlig och i följd deraf bör ändras, så att det blir närmare
bestämdt när undervisningen skall börja. .Naturligtvis
blir delta i alla full beroende af åtskilliga localomständigheter,
som måste 6'fverlemnas lill församlingarna att pröfva;
men någon princip bör uttryckas, efter hvilken skolundervisningen
skall taga sin början, äfvensom en termin bör bestämmas,
då den ovillkorligen skall hafva börjat. Jag tror
att i sådant fall det kunde vara lämpligare att, såsom första
mom. synes hafva åsyftat, bestämma en liten latitud
emellan 7 och 9 år, och icke bestämdt föreskrifva det 8:de
året. Jag får derföre taga mig friheten föieslå en annan
redaetion, hvilken äfven i hufvudsaken instämmer i hvad
Hr von Hartmansdorff synes hafva åsyftat, nemi. så lydande:
”För alla de barn, som det åligger att folkskolan besöka,
äfvensom för dem, hvilka, efter föräldrars eller målsmäns
önskan, blifva i de föreskrifna läroämnena handledde hemma,
bör undervisningen vidtaga då de uppnått en ålder af
7 år; skolande det likväl till församlingarna sjelfva öfveriemnas
att närmare bestämma skolåldern efter förhållandena
i hvarje ort; dock så att undervisningens början ej må
uppskjutas längre än till gide året, men öppet lemnäs hvarje
barn att äfven före 7 års ålder få af skolundervisningen
sig begagna.” Här äro uteslutna orden ”eller före den tid,
som för skolålderns början faslslälles,” hvilka ord igenfinnas
i sista raderna af Utskms förslag. Dessa ord hafva afseende
på församlingarnes rättighet att efter förhållandena i hvarje
ort närmare bestämma skolåldern; men då man såsom regel
här antager 7 års ålder, är det väl icke sannolikt att försnnilingarne
sjelfve ens på något ställe skola bestämma det
6:te året såsom regel, och endast i det fallet skulle dessa
ord behöfva? för dem, som före 6:te året skulle vilja begagna
folkskolan. Då sannolikt dessa förhållanden aldrig inträffa,
har jag ansett ofvannämnda ord böra ur författningen
utgå.
20 H. 36
aSi
Deu 17 Ft L>r u ar i f. m.
Hr von Hartmansdorff: Örn Gr. Hamilton medgifver,
såsom den af honom upplästa reservationen synes utvisa,
att med undervisningen kan uppskjutas utan någon ansvarspåföljd
ända till del g:de året, så har jag ingenting deremot.
Det vore för allmänheten så mycket bättre, som barnen
då vunnit mera styrka tor att gå hemifrån till en olta
aflägsen skola. Om detta icke är meningen, kan det 8:de
året utsättas, såsom jag föreslagit. Jag vågade icke gå ända
lill det g:de året, af farhåga att mina liberala vänner eller
motståndare icke skulle vara dermed belåtne, ålen hela det
långa moni., som Utsk:n föreslagit och Gr. Hamilton bibehållit,
innehåller ingenting mera än hvad jag i de få raderna
uttryckt. Då jag nemi. säger alt barns undervisning
antingen hemma eller i skolan må ej uppskjutas öfver 8:de
årets ålder, så är öppet lemnadt föräldrarna eller liela församlingen
att låta barnens undervisning börja om det ock
vöre vid 5 års ålder. Man har blott utsatt och man måste
utsätta en viss ålder, då undervisningens underlåtande skull
anses såsom försummelse, och då kyrkorådet kan yrka ansvar
för den som vid denna tid icke låtit barnens undervisning
börja. Sätter man ut antingen 7 eller 9 års ålder, så
linnes i alla fall ingen annan bestämd gräns än g:de året; ty
om kyrkorådet skulle yrka ansvar derför att barnets undervisning
ej börjat vid y:de året, så kunde föräldrarne svara,
att de hafva rättighet dermed uppskjuta till det g:de
året. Jag hemställer således till Gr. Hamilton, om det ej
vore enklare att blott behålla de få ord jag föreslagit, endast
med deri förändring, alt 9:de i stället för 8:de årets
ålder införes, om man så vill.
Gr. Hamilton: Jag anhåller att i korthet få besvara
de frågor, som blifvit till mig ställda. Hvad först redaetionen
angår, så har jag i de §§, vid hvilka jag gjort någon
anteckning, sökt att, så vidt möjligt varit, bibehålla Utsk:ns
redaction. Jag har gjort det af det skäl, att då nu betänk,
är för andra gången före och RiksStrn skola fatta sina beslut,
samt det ej finnes någon sannolikhet för alt inom de
andra Stånden man skall påträffa samma redaetionsförändringar,
som här af en eller annan ledamot föreslås, så hor jag
trott det vara buttre att endast i det nödvändigaste frångå
Utsktns redaction. Man har då mera sannolikhet för alt i
jemkningsväg fä sin mening fram. Hvad åter beträffar frågan
huruvida det vore afgjordt, att undervisning kan uppskjutas
ända till gide året, så måste det vara fallet då silfvan
9 ulsätles; men jag anser nödvändigt alt äfven silfvan 7
står utsatt, på det alt en princip måtte vara stadgad, så att
man visar sig anse önskligt det undervisningen vid denna tidigare
ålder börjar, och att alla undantag derifrån endast
må bero af localförhållanden, hvilka församlingarna sjelfva
äga rätt att pröfva. Under sådana omständigheter kan jag icke
D c n 17 Februari f. m.
j83
finna företrädet af den korta redaetions antagande, som Hr
von Hartmansdorff föreslagit, ehuru jag medger, att språket
der i ur hestäindare, och att, om det nu vore fråga om att för
första gången uppgöra redaclionen, jag vore villig alt instämma
i hvad Hr von Hartmansdorff tillstyrkt.
Hr Ribbing, Arvid, och Hr von Hohenhausen,
Michael Silvius, förenade sig med Gr. Hamilton.
Hr von Hartmansdorff: Jag skall icke motsätta mig
§:ns längd, om den ock vore ännu betydligare, men vill ännu
en gång lill mina motståndare hemställa, 0111 det är skäl
att i en författning införa §§, sorn i ena stycket innehålla
önskningar och råd tili föräldrarna och i det andra föreskrifter
för dem. Man bör väl hos dem förutsätta något eget
omdöme. Alt utsätta en så tidig ålder medför en annan
olägenhet, nemi. den att skolan öfverfylles med barn och
alt man der måste hafva större utrymme lin eljest, när man
intager dem från 7 års ålder och måhända nödgas bibehålla
dem framåt den tid då de skola börja nattvardsläsningen.
Från 7:de lill i5:de året liro 8 år, under hvilka man skulle
hålla skolan öppen för barnen. Följaktligen skulle man
nödgas bygga så stort skolhus samt anskaffa så mycket skolmaterialier,
som för alla barn ifrån 7 till i5 års ålder
skulle erfordras. Dessa behof förminskas, om man vill göra
den förkortning jag föreslagit. Men ordalagen äro af mindre
vigt; och om man lindlligen vill utsätta g års ålder, så
skall jag ej hafva något emot att §:n blir så lång sorn helst.
Jag vill förnämligast förkorta skolgångens längd.
Hr von Hohenhausen: Jag får fästa den siste talarens
uppmärksamhet derpå, att med den redaction han föreslagit
finnes intet hinder för att undervisningen kunde
börjas ännu tidigare än vid sju års ålder, och alt sålunda hans
skola kunde blifva cn småbarnsskola, samt skolåren, långt
ifrån alt förkortas, kunde ytterligare förlängas. Uti Utsktns
förslag frainställes egentligen en princip, nemi. den alt skolåren
böra vidtaga vid 7 års ålder. Hvar och en, som handledt
barn, finner att det har sin nytta med sig, att vid denna
tid börja undervisningen, och att man icke utan skada
kan dermed uppskjuta längre än lill gide året, torde äfven
erfarenheten hafva utvisat. När nu den förändring, som
Gr. Hamilton föreslagit, icke är annat än ett förtydligande
afhvadUtsktn åsyftat, så får jag instämma i det redactionsförslag,
som af Gr. Hamilton är framstäldt.
Hr Gripenstedt, Joli. A11 g.: Jag tror att det förslag,
som Gr. Hamilton afgifvit, i allo motsvarar hvad man
kan fordra af en bestämmelse i detta fall. Det uttrycker
den princip, att undervisningen bör börja vid 7 års ålder,
men medger likväl en latitud att dermed uppskjules lill 9t‘le
året, der särkilda omständigheter kunna så fordra. Det en
-
D« ii 17 Februari f. m.
da af Ur von Hartmansdorff anförda skal, sorn kunde vara
af någon vigt, var, alt 0111 undervisningen börjades så tidigt
sota vid 7 års ålder, så skulle skollidea blifva alltför lang.
Jag tror icke det; ty inan mäste väl supponera, alt ju förr
barnen komma i skolan, ju förr skola de komma derifrån,
oell da är det val bättre alt hafva deras arbetskraft att påräkna
vid äldre år än före skolgångens början, i följd hvaraf
den tidigare började undervisningen mäste i ekonomiskt
afseende utgöra en vinst i stället för förlust.
Hr af Sillen, Wilh. Gideon: Jag har egentligen
icke något nytt att tillägga, utan ber blott att få förena
mig i hvad Gr. Hamilton och Hr von Hohenhausen anfört.
Hr von Hartmansdorff: Enligt Gr. Hamiltons redaciionsförslag,
är det icke förbjudet alt skicka sina barn i
folkskolan före 7 års ålder. De små barnen kunna således
lika väl inkomma i en skola, organiserad efter Gr. Hamiltons
förslag, som efter mitt. Hr Gripenstedt har sagt att
det vore desto bättre, om barnen komine tidigare till skolan
för att så mycket förr kunna hafva fulländat deras läsning.
Jag anser detta, i allmänhet taget, icke vara någon
fördel, emedan det vanligen händer alt de skickligare barnen,
som tidigt fulländat deras läsning och derpå lemont
skolan, snart glömma bort hvad de lärt. 1 Stockholm, der
barnens lekplats är gatan, hvarest de lära sig endast odygder,
har det händ), vid normalskolan på Söder, att efter
3 år ett burn, som vid afgången från skolan var välartadt
och utmärkt kunnigt, hade elter några år glömt bort hvad
det läst, men deremot inhemtat allehanda odygder, hvarföre
det måste till skolan återskickas. Sådant måste ofia inträffa,
när skolgången börjas tidigt. Derför är det, såsom jag
tror, vida bättre, om den ej börjas före 9:de året, men ^sedan
fortsättes till en mera stadgad ålder. De odygder, sorn
äro lärda före g:de året, borttagas långt lättare än de, hvilka
läras efter inte eller i2:te året. De qvarhänga beklagligtvis
oftast för framtiden. Jag måste således ännu en gång
vidhålla min önskan 0111 antagande af det 8:de året utan
alternativ med det 7tde eller ock det 9:de, 0111 mine motståndare
hellre vilja det, hvilket vore så mycket bättre.
Hr Gripenstedt: Vid hvad den siste talaren anfört
vill jag anmärka, att det visserligen kan hända, alt ett barn,
som i god tid slutat sin läsning, sedan illa använder sin tid,
men jag skulle tro, att då barnen äro äldre, är tillfället att
sysselsätta dem med nyttiga arbeten större än förut, och att
de derför vid den tiden lättare kunna afhållas från elaka
vanor. Derför tror jag ock, att det ej kan vara så farligt
om läsningen tidigt fullän las. Vidare vill jag säga, att då
vi komma litet längre fram på den i3 §:n, så skall jag taga
mig friheten att afgifva ett förslag, hvarigenom det tor
-
Den 17 F ebrua ri f. ra.
285
de förekommas, att livad barnen lärt skall blifva borlglömdt.
Det skulle blifva ett slags repetition om Söndagarna. Detta
hörer icke egentligen hit, men jag nämner detsamma för
att man ej må taga för afgjordt, att de skulle glömma bort
hvad som iäres vid yngre år. Att för öfrigt den lörsta kunskapen
i innanläsning inhemtas lättare vid en tidigare ålder
än vid en sednare, eller åtminstone lika lätt, det har jag
hört försäkras af flera, som varit väl bevandrade i denna
del af undervisningen.
Frih. Boye, Ludv.: Jag tror att man är skyldig göra
en skilnad emellan den undervisning, som lemnäs barnen i
föiäldrahuset, och den, som står att vinna i allmänna skolor.
Redan i afseende på den undervisning, som gifves i
föräldrahuset, är det måhända problematiskt, om det späda
barnet vid 7 års ålder ej förslappas genom en förtidig läsning;
men för mig synes det alldeles orimligt att fordra
det barnen vid 7 års ålder skola besöka den offentliga sockenskolan.
Jag linner i Gr. Hamiltons förslag en latitud,
ett tillstånd för församlingarna att afgöra frågan, och alt
nu afskära den genom en författning, tror jag vara skadligt.
Jag tillstyrker bifall till Gr. Hamiltons redaction.
Hr von Rosen, Georg: Jag tillstyrker äfven bifall
lill Gr. Hamiltons redactionsförslag. Det är tydligare än
hvad Utsktn föreslagit. Utskrn hafva från början med varsamhet
betraktat ämnet och velat icke ålägga barnen skolgång
vid alltför tidig ålder, men också icke dermed uppskjuta
för länge. De hafva gått emellan 7 och 9 år, likväl
föi aldi arne obetaget all före 7 års ålder insätta barnen i
skola, om deras helsa, kroppskrafter och förståndsanlag sådant
medgifva. Jag tror alt detta är ratt. Det kan vara
föräldrar, hvilka för sina barn önska en tidigare skolgång
än den här utsatta; men dervid tror jag att skolstyrelsen
bör hafva rätt att controllera om barnen äro för unga och
då säga nej dertill, hvarför jag tillstyrker antagande af Gr.
Hamiltons förslag till redaction af detta moment.
Hr Ribbing, Arvid: Det är ett af de skäl Hr von
Hartmansdorff aniört, som jag tror ännu icke vara vederlagdt.
Han har nemi. sagt, att om barnens undervisning
började tidigt, så skulle skolhusen blifva öfverfyllda af barn.
Denna olägenhet kan afhjelpas dermed att man, såsom jag
vågat föreslå, stadgar att läsningen skall ske hvarannan dag
för gossar och hvarannan för flickor. Jag (inner mig äfven
af detta skäl hafva anleda, att tillstyrka bifall till det förslug
Gr. Hamilton framställt.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utskms förslag till 1 morn. i 7 §:n.
Ropades starka nej, blandade med ja.
a86
Den 17 Februari f. ra.
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
Hr von Hartmansdorlfs förslag.
Ropades äfven starka nej, blandade med ja.
Uppå derefter framställd propos. biföll R. o. Ad. Gr.
Hamiltons förslag, så lydande: ”För alla de barn, som det
åligger att folkskolan besöka, äfvensom för dem, hvilka, efter
föräldrars eller målsmäns önskan, blifva i de föreskrifna
läroämnena handledda hemma, bör undervisningen vidtaga
då de uppnått en ålder af 7 år; skolande det likväl öfverlemnas
lill församlingarna sjelfva att närmare bestämma
skolåldern, efter förhållandena i hvarje ort; dock så, att
undervisningens början ej må uppskjutas längre än till g:de
året, men öppet lemnäs hvarje barn att äfven före 7 års
ålder få af skolundervisningen sig begagna.”
2 mom. i 7 §:n.
Gr. Hamilton: Äfven i afseende på det 2 mom.
torde jag få föreslå en obetydlig förändring. Här står: ”På
tider, som af skolstyrelserna närmare bestämmas, böra examina
med barnen i hvarje skola anställas.” Delta stadgande
är ganska riktigt, och jag tror att det äfven bör qvarstå, likväl
med någon närmare bestämmelse. Till en början tror jag
att det kunde åläggas någon af skolstyrelsens ledamöter att
dervid vara närvarande. Någon viss af dem, t. ex. kyrkoherden,
vore det kanske icke rätt att ålägga en sådan förbindelse,
emedan hans tjenstegöromål kunna utgöra ett hinder
derför, men man torde böra öfverlemna åt skolstyrelsen
alt inom sig utse den ledamot, sorn vid hvarje tillfälle skall
öfvervara examina, dels för att tillse huru läraren uppfyller
sina åligganden, och dels för alt åt dessa examina gifva en
större vigt i barnens ögon samt försäkra föräldrarna derom
att skolstyrelsen med uppmärksamhet följer undervisningens
gång. För att ytterligare gifva föräldrarna sjelfva tillfälle
dertill, tror jag att alla sådana examina böra vara offentliga
samt föreslår derför följande redactiou: ”På tider, som af
skolstyrelsen närmare bestämmas, och i närvaro af de ledamöter
den inom sig utser, böra offentliga examina med barnen
i hvarje skola anställas,” och för öfrigt likasom Utsk:n i
detta mom. föreslagit.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Ehuru jag nu härmedelst
en gång för alla reserverar mig emot alla de särskildta
beslut, som It. o. Ad. jemte de öfriga Stånden kunna
komina att vidtaga i afseende på organisationen af folkskolorna,
emedan det är tydligt och klart, att den ena skolan
i vårt land omöjligen kan blifva lika med den andra,
så att PiiksStm omöjligen i sådana detaljer kunna ingå; vill
jag dock, med afseende på den nu framställda punkten, hafva
äran yttra den öfvertygelse, att alla sådana examina, som
bär aro ifrågasatta, enligt min erfarenhet äro icke allenast
D c ii 17 Februari f. m.
onödiga ulan äfven onyttiga. Dt* skulle endast Ijena till alt
coutrollera huruvida läraren uppfyller sitt kall; men man
vet något hvar, alt en så dålig lärare är knappast tänkbar,
att lian icke kan ställa till en till utseendet någorlunda
hjelplig examen. Mycket bättre vore, att barnet, när det
upphunnit en viss ålder eller anmäler sig äga de kunskaper,
hvilka såsom minimum äro utsatta i folkskolan, underginge
en examen i föräldrars eller målsmäns närvaro; men, såsom
sagdt är, jag är alldeles i i k g i 111 i g för frågans afgörande liar,
emedan jag anser det icke vara på sitt ställe att här ingå i
sådana bestämmelser.
Hr von Hohenhausen: Jag tror visserligen, på sätt
den siste talaren anfört, att vid en undervisningsanstalt för
längre framskridna ynglingar, såsom förhållandet är vid K.
Krigsacademien, och der den fria flyttningen och täflan äger
ruin, kunna sådana offentliga examina vara otjenlig»; men
då det är fråga om folkskolor i allmänhet och andra skolor,
der icke sådana metoder äro införda och ej införas
kunna, är det nyttigt så väl för lärarne som för barnen
och föräldrarne att det finnes utsatt en tid, som utgör skolans
högtid, och alt föräldrarne åtminstone då må kunna
inlinna sig och åhöra barnens undervisning. Jag tror derföre
att det är ganska välbetänkt, att i förslaget blifvit utsatt
att examina skola anställas, och att dessa examina böra
vara offentliga, hvarför ordet offentliga vid examina bör
tilläggas. Vid en sådan examensdag ar det en skolfest. Det
är en stor fest för barnen. De pryda sin sal med blommor,
föräldrarne inlinna sig der, och belöningar utdelas. Det har
ett stort inflytande på barnen. Då vi icke i religionen kunna
förbise den sinliga menniska», så må vi ännu mindre söka
att resonera bort den, när frågan är „om barn och att
göra något för deras glädje och tillfredsställelse lika så
mycket som för föräldrarnes. Jag får således i allo tillstyrka
hvad Gr. Hamilton här föreslagit till ändring af §:n.
Frih. Boye: Ehuru jag visserligen i allmänhet är af
den tanken, att allt reglementerande borde vara den executiva
maktens ensak; likväl och då jag nu ser att Utsk:n föreslagit
reglementariska föreskrifter, hvilka efter min tanke
visserligen bär kunna öfvervägas, så ingår jag i yttrande
derom. Jag är hufvudsakligen förekommen af den sista
värda talaren, men jag vill likväl tillägga några ord. För
min del anser jag examina vara af stor nytta. De tjena till
uppmuntran för de snälla, de flitiga barnen, och lill rättelse
för de slöa, de försumliga. Examina gifva ett intresse
åt föräldrar och barn gemensamt, som lifvar hågen för
ideén, för saken, och befordrar undervisningens samt civilisationens
framgång. Jag tillstyrker bifall lill den redaction,
som Gr. Hamilton föreslagit, derför att den fullständigt uppfyller
ändamålet.
a88
Den 17 Februari f. m.
Hr af Uhr, Gustaf: I afseende på livad Hr Bråkenhjelm
anfört, får jag äran upplysa, alt det händer rätt ofta
vid de examina, som här anstallas vid normalskolan för alt
undersöka om läraren förstår att anställa en examen — det
händer dervid ofta, säger jag, att barnen falla i åtlöje öfver
de frågor eller det felaktiga af de frågor, sorn läraren framställer,
och det har händt ofta att barnen visat amira på felen
i en förelagd skrifven Svensk mening, sorn med flit blifvit
felaktigt skrifven för att undersöka om läraren kan ertappa
felen och ratta dem. Då har det också handl, alt
barnen fallit i åtlöje öfver i ögonen fallande fel, som läraren
ej kunnat ertappa. Det beror 1111 på, huruvida R. o. Ad.
behagar tro Hr Bråkenhjelm eller mig; men då man antager
att detta varit verkliga förhållandet, kan man ej ogilla
examen.
Hr Bråkenhjelm: Jag finner ingenting, som hindrar
R. o. Ad. att tro både Hr af Uhr och mig, ty jag begriper
icke hvad sammanhang hans anförande hade med mitt. Jag
vill blott i största korthet svara på Hr von Hohenhausens
anförande, att vid K. Krigsacademien ingen metod finnes
använd, som icke användes i de flesta andra skolor. Man
har länge talat om det nya undervisningssätlet och de nya
inrättningarna vid Krigsacademien. Det torde vara tid för
hvar och en att gå dit, för att förvissa sig att der intet
nytt finnes, som icke later lämpa sig på den ena skolan så
väl som på den andra. Jag har dessutom intet vidare i saken
att tillägga. Min erfarenhet såsom lärare vid Krigsacademien
under 12, i3 år och under andra 12, lä år vid andra
skolor, har öfvertyga! mig att sådana examina, som Gr.
Hamilton, Hr von Hohenhausen och Frih. Boye samt Utsk:n
här föreslagit, äro högst skadliga.
Hr von Hartmansdorff: För det första anser jag
mig böra upplysa, att sådana händelser vid normalskolan,
som Hr af Uhr omtalat, der nemi. lärjungarne få anledn.
att skralta åt lärarens frågor, inträffa icke med dem, som
äro lärare i skolan, utan möjligen med de seminarister, sorn
gå der för att lära sig att blifva lärare och hvilka man försöker
på det sättet. Hvad åter de s. k. stora skolexamina
beträffar, så får jag, lika med Hr Bråkenhjelm, förklara, alt
om man tror sig på en förmiddag och oftast blott på några
timmar kunna vederbörligen undersöka kunskaperna hos 5o
till 60 barn och i folkskolan hos några hundrade, så bedrager
man sig. Dessa examina äro egentligen att anse såsom
ett slags skådespel, hvilket man anställer föräldrar och barn
lill förnöjelse. Vill man deremot göra ett verkligt förhör,
som bevisar något, så skall man anställa det med en eller
ett par af lärjungarna, på en hel förmiddag eller lika lång
tid som vanligen användes för dem alla. Men jag har ingen
-
D«n 17 Ftbruari f. ra.
389
genting emot den ordförbätlring, som Gr. Hamilton föreslagit;
ty examen må vara mer eller mindre val gjord, så är
det alltid bättre alt någon af skolstyrelsen Sr tillstädes, än
att den åt läraren ensamt öfver lemnäs, hvarföre jag tillstyrker
bifall å Gr. Hamiltons förslag.
Hr von Hohenhausen: Jag måste hafva illa uttryckt
mig eller också har ett missförstånd förekommit om hvad
på ömse sidor blifvit sagdt. Jag har ingalunda klandra! det
sätt, som begagnas vid Krigsacademien. Tvertom tror jag
att det vore nyttigt och på sitt ställe, om detsamma brukades
äfven vid de särskilda läroanstalterna för linieofficerare
och andra högre skolor, att nemi. det hölls tentamen särskildt
i del ämne, hvaruti lärjungen anmälte sig vara färdig,
att han då approberades i det ämnet, och derefter tentamen
anställdes i ett annat ämne samt det så finge fortgå
vidare; men en sådan inrättning lärer R. o. Ad. lätt och
väl finna icke vara möjlig vid en folkskola med kanske 120
barn och en enda lärare. Det var detta jag ville säga och
ingenting annat, och jag tror att man deremot bör bibehålla
en offentlig examen, som verkligeu är en tillfredsställelse
så väl för föräldrarna som barnen, och deri man likväl, man
må säga hvad man vill, kan bedomina barnens framsteg.
Om barnen verkligen kunna läsa rent innantill, och om de
göra det med färdighet och med känsla, så kunna de sedan
förstå hvarje bok. De kunna läsa sig fram. Således kan
det hufvudsakliga, som är föremål för undervisningen i folkskolan,
vid examen till fullo bedömmas.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Här är sagdt att en s. k. offentlig
årsexamen vore att betrakta såsom en fest för skolungdomen
och dess föräldrar. Jag har ingenting emot en
sådan fest. Tvertom, jag anser den ganska lämplig och helt
och hållet på sitt ställe; men må man bara icke kalla denna
(est för en examen. Den är omöjligen att betrakta såsom
en examen. Den är skadlig att betrakta såsom en examen,
derföre att man då förleder eller föranleder till en
connivence emellan läraren och lärjungarna, som är moraliskt
skadligare, än allt hvad man kan lära dem. Examina
afven vid folkskolor borde så kunna ordnas af styrelsen för
skolan, att barnen vid vissa stadier, till ett mindre antal, flera
gånger om året blefvo examinerade af den, som egentligen
har alt tillse skolans ställning. Om t. ex. en examen
skulle anställas 8 gånger örn året eller en gäng i månaden,
då vissa barn förekommo och blefvo examinerade i vissa
stycken, så skulle dervid pastor i församlingen, eller, om
han vore hindrad, hans adjunct, eller någon annan af skolstyrelsen
kunna förvissa sig om alt undervisningen gått
framåt; ty då man hade 7 ä 8 barn före hvarje gäng, så
vore det tillfälle att på å a 4 timmar utan deras uUröHunao
II. 3y
Dea 17 Februari f. m.
de utröna huruvida de gjort framsteg eller icke. Då skulle
barnen erfara att den examen, man hade anbefallt, verkligen
vore en examen till utrönande af hvad de visste; men deremot,
om man med en hel skola gör en årsexamen, der hvarje
barn får blott en eller 2 frågor och der det ofta händer
att de ej kunna få en till mans, kunna framstegen icke bedömmas.
Jag har varit närvar, många gånger och Short
examina, der tiden icke har räckt till att, som man säger,
uppropa alla barnen. Detta är en moralisk fråga mera än
en pedagogisk, och jag upprepar ännu en gång, all örn en
årsfest skall inrättas, må den inrättas såsom årsfest, må der
utdelas de belöningar, som äro lämpliga, men jag tror icke
att den hör framställas såsom en examen, för att bedömma
lärjungarnes framsteg. Dem skall skolstyrelsen förvissa sig
om hvarje månad, hvarje vecka, men icke lila på en paradexamen
en gång om året. Jag tillstyrker att man icke mera
måtte reglementera härutinnan, utan det nyttigaste hade
verit, om man sagt att skolstyrelsen må samvetsgrannt vaka
öfver att undervisningen går som sig bör och att densamma
blir vederbörligen controllerad.
Gr. Hamilton: Den siste värde talarens djupa erfarenhet
i frågor af denna beskaffenhet gör det lill en skyldighet
för mig att icke försöka någon vederläggning af lians
yttrande. Jag är också fullkomligen öfvertygad att examina,
såsom sådana betraktade, eller för att utröna hvart och ett
barns framsteg, här äro otänkbara. Hufvudsaken är således
att bedömma, huruvida någon examen bör få ske, eller
egentligen, huruvida den får kallas examen eller skolfest.
I sådant fall tycker jag att examen kan vara lämpligare och
tror icke att den kan vara skadlig, ty den connivenee man
förutsätter emellan lärare och barn kan äga rum i sådana
skolor, der man af barnen fordrar något mera än att kunna
skrifva och läsa; men kunna nu barnen med läraren komma
öfverens att de en viss dag skola läsa väl innantill, så tror
jag att denna öfverenskommelse också skall räcka hela året.
Så förhåller det sig äfven med skrifningen, och annat blir
icke här föremål för pröfningen. Det faller af sig sjelft, att
man ej af 2, å eller några få timmars examen kan fordra
en undersökning af kunskapsmåttet hos alla barnen; men
för en åhörare, som önskar att under examen öfvertyga sig
att undervisningen fortgår inora skolan och att läraren förstår
sköta sitt yrke, behöfves det icke mer än att höra det
några få af barnen hafva blifvit väl undervisla, så att de
läsa innantill med klarhet och redighet, samt de, då ett enkelt
tal förelägges dem, väl kunna missräkna sig, men dock
känna metoden. Det der är så enkla saker, att naturligtvis
allt anspråk på bestämd controll i detaljerna förfaller, och
under sådana omständigheter skulle jag ej kunna föreställa
mig att examen blefve skadlig. Festen skulle dessutom för
-
Den 17 Februari f. m.
lora en stor del af sitt värde för barnen, om den blott
blefve en måltid med utdelning af medaljer, penningar eller
andra belöningar; ty den största belöningen för barnen tror
jag ligga deruti , att de få visa sina föräldrar och målsmän
att de kunna läsa. Det är derföre de gå i skolan och de
uppfylla sina föräldrars och målsmäns förhoppningar samt
församlingens fordran, då de läsa val, oell då de efter sin
ålder ungefär kunna besvara de frågor, sorn dem af läraren
göras. Vid sådant förhållande kan jag ej föreställa mig,
att i folkskolan skall kunna inträffa livad som möjligen kan
inträffa lili högre skolor, nemi. att läraren, för alt kunna
skryta med sig sjelf och med sina elever, på förhand bestämmer
de frågor de skola erhålla och således vilseleder
de personer, hvilka afhöra examen. Jag instämmer visserligen
med Hr Lefre'n och flera andra talare deruti, att ett
reglementerande här kunde vara öfverflödigt. Om 11. St.
hade inskränkt sig till att uttrycka sin önskan i afseende på
folkskolan och att bestämma anslag dertill, så är jag öfverlygad
att de reglementariska föreskrifterna väl kunnat dem
förutan gifvas; men då nu icke så skett, och ingen anledn.
är alt de i detta mein. upptagna bestämmelser skola förfalla,
så tror jag det varn skäl att göra detta mom. så tydligt
och ändamålsenligt som möjligt, och det ar endast af
denna anledn. jag föreslagit den redaction, som jag nu haft
äran underställa R. o. Adis bepröfvande.
Frih. Boye: Jag känner visserligen del ofördelaktiga af
den omständighet att en mening, motsatt min, här har blifvit
framställd af 2:ne ledamöter, af hvilka den ene lemnat
ett vackert minne af det nit, med hvilket han förestått krigsacademien,
och den andre äger med rättvisa mycket beröm
för sitt siitt att uppfylla sitt lärarekall derstädes; men denna
omständighet förmår likväl icke alt hos mig tillbakahålla
den förnuftets röst, som hos mig gör sig gällande. Jag kan
icke föreställa mig annat, än alt, ehuru extant det är, att af
200 barn man blott kan medhinna examinera några få, likväl
alla gå dit med ovissheten om hvilka af dem skola blifva
framkallade, och således alla med omhugsan att svara
berömligt och väl på frågorna. Jag vill således icke fästa
någon vigt på den invändning, som Hr von Hartmansdorff
i denna del framställt. Om man, på sätt Hr Lefre'n antagit,
ville blott anställa examen i skolan en gång om året,
så må han hafva rätt; men vill man ändamålet, så måste
man vilja medlen, och anställer man examen i skolan en
gång i månaden, så hafva både lärarne och lärjungarne ett
gemensamt intresse och tillfälle alt för åhörarne visa inrättningens
nytta och fördel. Man säger att examina uro skadliga.
Nåväl! är man då icke skyldig att något eftersinna
den skada, som kunde uppkomma af examinas borttagande?
Sannerligen äger den opinion rum, och den gäller ålmin
-
Den 17 Februari f. n.
slone för mitt smida förnuft, att ifrån elen stund examina
borttagas gifves icke för föräldrarna någon visshet örn barnens
framsteg, icke för barnen sjelfva något föremål för
emulation; oell, mine herrar! om vi vilja antaga möjligheten
af connivence emellan läraren och barnen, så vore här
lättjan oell försumligheten begges föremål. Jag fortfar alt
begära bifall lill den rättelse i redactionen, som Gr. Hamilton
föreslagit.
Hr von Hohenhausen: Sedan den siste värde ta
laren,
Frih. Roye, utvecklat det hufvudsakligaste af hvad jag
kunnat hafva att genmäla på Hr Lefrens framställning, så
vill jag inskränka mig till alt blott påminna derom, att för
folkskolorna icke finnes någon sådan skollag, som stadgar
alt det är läraren, som ovillkorligen skall examinera; och
såsom exempel vill jag nämna att i Wisby i den folkskola,
sorn der finnes för 120 barn, tillgår aldrig' så, alt det
är läraren som examinerar. Der utses 4^5 personer af
del sällskap, som underhåller skolan, för atL verkställa examina.
På samma sätt anmodas på landet prester eller kunnige
personer att verkställa examen. Så tillgår der, och
jag ser icke hvarföre ej på samma sätt kan tillgå öfverallt,
samt tror alt del bör så tillgå. Skolstyrelsen liar deri fria
händer.
Hr von Rosen: Jag får fästa R. o. Ad:s uppmärk
samhet
derpå, att hvarken Utsk:n i deras betänk., eller
Gr. Hamilton i det redacti »nsföislag han uppgifvit, lala
örn blommor eller fester. Här är blott fråga 0111 examen.
Man har anmärkt, att en examen om året vore otillräcklig.
Derom hafva hvarken Utsk:n eller Gr. Hamilton
i sin redaction yttrat sig. Man har klandrat att IJtskrn
reglementera! för mycket. Må vara, men Gtsk:u hafva aldrig
reglementera! huru examina skulle gä till, och det tillägg,
som Gr. Hamilton gjort, att examina skola vara offentliga
och att någon af skolstyrelsens ledamöter dervid skall vara
närvar., är det enda reglementerande af alltsammans, utom
att examina skola finnas. Det beror af skolstyrelsen alt taga
10 eller 20 barn hvarje gång examen anställes, äfvensom
att göra det 2 gånger i veckan. Om man kallar det examen
eller läsförhör, så är det detsamma. Läsförhör hafva
varit brukliga i alla skolor. De hafva skett offentligen lill
och med i kyrkor. Läraren har icke varit annan än pastor,
hvilken der controllerat läsningen. Här står icke heller
föreskrit vet att läraren skall examinera. Det beror på
skolstyrelserna att uppgöra förslag till skolreglemente. L)e
må reglementera; här äro blott vissa grundsatser bestämda.
Jag vill visserligen icke bestrida alt en eller annan detaljfråga
influtit, sorn kunnat vara öfverflödig, men så anser
jag icke förhållandet vara i detta 1110111., och jag önskar derföre
att Gr. Hamiltons reductionsförslag måtte antagas.
Den 17 F « lir u » i' i f. ra.
293
Hr Lefren: Jag instämmer till alla delar i Gr. Hamiltons
förslag och tror, lika med Hr von Piosen, alt Utsktn
alldeles icke velat ingå i sådana detaljer, som här händelsevis
förekommit under discussionen. Jag tior ännu att föreskrifterna
kunde vara enklare än de här gifna, men liar ingenting
emot utan tvertom tillstyrker hvad Gr. Hamilton
föreslagit. Hvad jag yttrat liar varit i anleda, af åtskilligt,
som är sagdt, dels bredvid Utsktns förslag, dels bredvid sjelfva
saken, och hvarje gång det blir fråga om skolundervisning,
kan jag för min del icke underlåta att offentligen lala
mot sjelfva skylten af årsexamen med sina fester och
blommor tor att tacka öfver okunnigheten.
Hr Ribbing, Arvid: Då alla synas vara eniga om
alt bifalla Gr. Hamiltons redactionsförslag, så bör R. o.
Ad:s tid icke vidare upptagas med denna fråga. Jag har
likväl bevistat åtskilliga sådana examina, som här kommit
i fråga. Dervid har först någon innanläsning af hvart barn
ägt rum, icke på skollärarens förslag, utan pastorn i församlingen
såsom examinator har vanligen slagit upp bibeln
eller någon annan bok för barnet; derefter har ulanläsniu
gen
pröfvats. Sedermera liar en öfverläggning ägt rum
emellan skolstyrelsens ledamöter om hvad märke lärjungen
borde erhålla, och derefter hafva belöningarna blifvit meddelade.
Man har varit ganska samvetsgrann och gått mycket
noga tillväga. Antalet af barn har varit emellan 3o och
jo, och man har mycket väl medhunnit det, och jag påstår
alt del skett med all t ättvisa. Jag anhåller 0111 bifall
till Gr. Hamiltons redaction.
R. o. Ad. antog Gr. Hamiltons förslag till 2 morn., så
lydande: "Pä lider, som af skolstyrelsen närmare bestämmas,
och i närvaro af de ledamöter den inom sig utser,
böra offentliga examina med barnen i hvarje skola anställas,
dervid iiiven de barn, som icke bevista folkskolan, skola
sig infinna och förhöras, på det utrönas malte, huruvida,
under hemläsningen, deras undervisning varit försummad.”
8 t d e § : n.
Hr von Hartmansdorff: I 1 morn. af denna § slår:
ambulatoriska eller flyttande skolor. 1 alla de öfriga niomenlerna
står blott flyttande skolor. Jag skulle tro att
man icke behöfver för Svenskar öfversätta Svenska ord med
några främmande, oell att således orden ”ambulatoriska
eller” kunde här borttagas.
Hr Bråkenhjelm: Det visar sig nu huru del går, nalman
sträcker sin öfverläggning för långt i detaljer. Ståndet
behagade erinra sig hvilket uppseende Biskop Agardhs reservation
vid förra betänk, i delta ämne gjorde. Denna reservation
var af det hufvudsak liga innehåll, att ambulatoriska
skolorna föranledde så stora olägenheter, att de alldeles
D e ii i r Februari f. m.
icke lionie sättes i fiege. Nu liefve Utsktn icke dess mindre
tillstyrkt inrättande af ambulatoriska skolor i vissa händelser,
Den nämnda reservationen innehöll en uppgift , huruledes
olägenheten af för stort afstånd från fasta skolan inom
pastoratet skulle kunna undvikas, nemi. derigenom alt
hemen lingö hemläxor, hvarigenom också den fördelen skulle
vinnes, ett föräldrnrne och folket hemma i huset nödgades
att mera uppmärksamt följa harneus framsteg och arbete
samt förhållanden. Nu hafva deremot Utsk:n tillstyrkt
upprättande af skolor vid torp, hemman och lägenheter o.
s. v. Huru låter det sig göra i vårt fattiga land, att man
för ett eller annat torp, som råkar ligga en half mil längre
hort på en utmark, såsom t. ex. i Norrland eller Småland,
— huru låter det sig göra, säger jag, att der anlägga en
ambulatorisk skola för sådana lägenheter, som kanske helios
al 5 eller 6 fattiga hushåll, hvilka icke hafva råd att bekosta
en skilling om året för barnens undervisning? Det är
icke tänkbart. Utsk:n borde hafva gifvit mera akt på Biskop
Agardhs reservation och rättat sig derefter; men sorn
sagdt är, dessa detaljer äro af den beskaffenhet, att jag icke
anser dem här höra komma i fråga.
Hr von Rosen: Äfven inom Utsk:n har detta ämne
gifvit anledn. till ganska lifliga och intressanta discussioner.
Man hörde visserligen der, såsom på många andra ställen,
att somliga ledamöter blott afsågo den ena sidan och andra
ledamöter endast den andra. Hemläsningen trodde man i
allmänhet vara den bästa. Jag tillhörde denna mening, men
tror derjemte att skolan, så väl den fasta som den flyttande,
bör vara en ersättning, der icke hemläsning kan ske. Andre
åter ville all hemläsning skulle vara en ersättning, der
skolundervisning i fast skida ej kunde åstadkommas. Vid
sammarijemkning af dessa sune ytterligheter kom det visserligen
äfven i fråga all ambulatorisk!) eller flyttande skolor,
såsom de nu här kallas, icke borde få existera. Fleres erfarenhet
intygade atl de voro mer skadliga än nyttiga. Andre
deremot framträdde och beviste, att i de trakter af Sverige
, der ingen fast skola kunnat inrättas, hafva de ambulatoriska
skolorna fullkomligen ersalt bristen på de fasta,
och att jemförelsevis med de orter, der fästa skolor finnas,
står undervisningen och bildningen på lika hög ståndpunkt,
som der fasta skolor äro inrättade. För dem då , sorn icke
hade någon enskild erfarenhet, tycktes det vara lämpligt att
gå en medelväg, nemi. att ambulatoriska skolor borde organiseras
der församlingarne ansågo det lämpligt, af det skäl,
att de, hvilka voro för mycket aflägsna ifrån fasta skolan
eller af andra anledntr icke kunde skicka sina barn dit,
samt ej heller kunde läsa för sina harn sjelfva, äfven borde
erhålla tillfälle att få sina barn undervisla. Då finnes det
intet annat medel, än att äfven medgifva ambulatoriska sko
-
Den ij Februari f. ro.
lor. Det är pä denna grund de hafva blifvit föreslagna.
Del är också på denna grund, som församlingarne collrctivt
få aflöna lårarne derstädes, äfvensom vid de fasta skolorna.
Jag tror således att Utsktn handlat ratt, då de tillåtit ainbulatoriska
eller flyttbara skolor. Det är visserligen sannt,
att Biskop Agardh, såsom Hr Bråkenhjelm yttrat, var mycket
emot ambulatoriska skolor oell yttrade sig för en ersättning
i stället för dem, derigenom att barnen skickades
till fasta skolan 0111 Söndagarna och fingo sina hemläxor,
fitergingo dit till förhör och fingo nya läxor på samma
ställe; men localornsländigheter göra att detta icke på alla
ställen kan äga ruin. Del finnes t. ex. socknar eller församlingar,
som äro så stora och vidsträckta, att de måhända
hafva 3 mil till kyrkan. Nu är barnet vid 8 ä q års ålder,
då del börjar sin läsning. Huru skall det då så ofta kunna
gå så lång väg, för att få sin läxa oell förhöras såsom nödigt
är? Man kan icke gifva barnet en för lång läxa. Den
måste således lemnäs oftare. Detta vore besvärligare för
dem och deras föräldrar, än den ambulatoriska skolgången.
Detta skäl segrade och gjorde att Utsktn yttrade sig förden
ambulatoriska skolan, och som jag tillhör dem af Ulsktns
ledamöter, som önskade detta, så tillstyrker jag bifall till
betänk, i denna del.
Hr Gripenstedt: Hr Bråkenhjelm har trott att man
icke borde begagna ambulaloi iska skolor och såsom stöd
derför åberopat Biskop Agardhs reservation, hvarvid han
sjelf tillagt, att det vore omöjligt att t. ex. på ett torpställe,
som läge en half mil från den mera bebodda delen af
socknen, inrätta en ambulatorisk skola. Delta ger mig aoledn.
att tro, del den värde talaren alldeles icke eller mycket
flygtigt genomläst 12 §:n, ty den innehåller fullständig
vederläggning af detta yttrande. Jag vill således icke ingå i
någon sådan, utan inskränker mig lill att blott yrka bifall
å delta morn., med den förändring, som Hr von Hartmansdorff
föreslagit.
Hr Lagergren, Anders: Då Utsk:n 1 1 §:n föreslagit
att minst en fast skola skall vara i hvarje pastorat, så
väckte det redan ett ingalunda obetydligt motstånd, och
man ville åt, församlingarna eller åt pastoraten öfverlåta rättigheten
att hafva efter omständigheterna antingen fasta eller
ambulatoriska skolor. Utsktn trodde likväl det vara
nödvändigt att hafva en fast skola, likväl icke så, alt de underkände
nyttan, som kunde uppstå äfven af den ambulatoriska.
Jag anser det således vara en ganska klok medelväg
af Utsktn att tillåta den flyttande skolan, ehuru de icke velat
gilla den såsom regel, och äfven första början af författningen
ger tillkänna alt det kan finnas pastorater, der endast
ambulatoriska skolor komma att finnas, ifall locnlotnständigheter
sådant påfordra, och församlingen genom sär
-
D « n 17 Febr u « ri f. tn.
skildt tillstånd (inge denna rättighet sig tillagd. Jag kan
derföre icke förstå huru Hr Bråkenhjelm kunnat önska ett
stadgande, hvarigenom ambulatoriska skolor skulle ur denna
§ belt och hållet uteslutas. Dessutom veta vi alla, soin
har äro församlade, huru BondeSt. betraktat denna fråga.
Jag tror derföre att det vore oförsvarligt att stöta detta
Stånd så för hufvudet, att man alldeles uteslöt de ambulatoriska
skolorna, hvilka isynnerhet af allmogens söner skulle
komma att begagnas, och således egentligast angår dem.
Dernäst får jag mot Hr Bråkenhjelm erinia, att, då han
sagt del skulle blifva omöjligt för några få fattiga hushåll
att inrätta en ambulatorisk skola, sa måtte lian ej hafva
observerat det 5 morn. af denna §, der det står, att ”der,
jemte den fasta skolan, flyttande skolor uro af nöden, skola
dessa lika med de förra bekostas gemensamt af hela den
socken eller det pastorat, som den fasta skolan tillhörer,
ehvad större eller mindre delar deraf begagna undervisningen
i de flyttande skolorna.” Jag anser derföre, att såvida
icke R. o. Ad. skall genom ett beslut fastställa att ambulatoriska
skolor alldeles icke skola få begagnas, så kunde discussionen
om denna § alldeles komma att upphöra med antagande
af den lilla förändring, som Hr von Hartmansdorff
derutinnan ganska riktigt föreslagit.
Hr Lefre'11: Jag hörer äfven till dem, som dela Biskop
Agardhs åsigt i allmänhet, och just på denna grund anser
jag mig böra tillstyrka antagande af dessa inom., som
1111 äro i fråga; ty Biskop Agardhs systcme blir omöjligt,
om man icke har de ambulatoriska skolorna bredvid de fasta.
3 morn. af denna § förutsätter, att den skollärare, som
har skyldighet att på vissa lider vara inom särskilda rotar
för att der hålla ambulatorisk skola, skall likväl på vissa
mellantider fara till de öfriga rotarna, för att der göra förhör.
Hvad är detta annat än just det som Biskop Agardh
förutsätter, nemi. att skolläraren skall fara dit för att förhöra
hemläxorna? Det är ju alldeles detsamma om barnen
gå till den fasta skolan för att der uppläsa sina hemläxor,
eller 0111 de gå en kortare väg till ett annat hus, sorn också
har fönster och dörrar samt tak öfver sig, hvarest ortens
barn blifva förhörde. Detta är ju blott en ordstrid, som
här är i fråga. Biskop Agardhs systcme, hvilket jag anser
vara det rälta, kan endast på delta sätt utföras, hvarföre jag
tillstyrker bifall till förslaget med deu lilla förändring, som
Hr von Hartmansdorff begärt.
Hr Bråkenhjelm: Jag vill blott hafva äran erinra,
att den värde ledamot, som citerade 12 §:n, har missförstått
mig. Jag måtte hafva uttryckt mig otydligt, då han icke
uppfattat hvad jag menat. Hvad åter beträffar den anmärka.
, sorn blifvit gjord mot mig, att jag skulle hafva föreställt
-
D c 11 17 Februari f. tir.
297
stil!11 mig, att de torpställen, lägenheter och hemman, hvilkaäro
så långt aflägsna inom pastoratet, att barnen derstädes ej kunde
besöka pastoratets fasta skola, skulle hafva åliggande att ensam?
me underhålla en flyttande skola, så tror jag mig icke hafva
yttrat något sådant; men jag hemställer till en hvar af eder,
mine herrar! om det vore billigt att församlingen, som uppbyggt
en fast skola, skall åläggas att underhålla en enskild
skola åt några stackars fattiga torpare, som bo en half mil
eller 3 fjerdingsväg från den andra skolan, så att de ej kunna
begagna dea, och hvilka sjelfve voro i så ulblottadt tillstånd
att de intet kunde dertill bidraga. Jag tviflur på att
någon sådan enskild skola skulle blifva af någon församling
underhållen. Hvad Biskop Agardhs citerade reservation
beträffar, så tror jag mig äfven af den sista värda talaren
vara missförstådd. Biskop Agardhs reservation gick derpå ut,
ätt i stället för att skolan skulle blifva ambulatorisk, borde
larjungarue vara ambulatoriska, i stället för att läraren skulle
infinna sig hos lärjungarna, skulle lärjungen infinna sig hos
läraren och förhöra läxorna.
Hr Ribbing, Arvid: Äfven denna discussion synes
mig föras utan något bestämdt mål i afseende på redaetionen
eller förändring uti §:n eller något mom. deraf, utan,
så vidt jag kunnat inhemta, önska alla dess antagande med
den förändring, som Hr von Hartmansdorff föreslagit. Hr
Bråkenhjelm, som började några anmärkntr, har, så vidt jag
kunnat uppfatta, icke derpå byggt något yrkande. Hans
anmärkn., om jag icke misstager mig, innefattade i början,
då han yttrade sig om detta betänk., blott en reservation.
Han ansåg i allmänhet det myckna reglementerandet vara
oriktigt och öfverflödigt. Att följaktligen han skall anse
hvarje §, som innefattar reglementerande, stridande mot sin
åsigt, kunna vi finna naturligt. Men skola blott derför särskilda
anmärkn:r göras mot hvarje § och morn., och R. o.
Ad. i anledn. af dem, hvilka egentligen endast kunna anses
som reservationer, inledas i så vidlyftiga discussioner som
nu; så fruktar jag, att vi inlåta oss i alltför vidlyftiga debatter
och förspilla en dyrbar tid. Jag anhåller om propos.
på det, hvarom vi alla äro ense.
Frih. Boye: Då Utsk:ns första betänk, angtde folk
undervisningen
här förevar, tog jag mig friheten att vidlyftigt
yttra mig, och jag understödde dervid Biskop Agardhs
reservation i den hufvudsakligaste omständighet, hvari den
skiljde sig från Utsktns förslag, nemi. att intet hinder måtte
läggas, intet band skapas, till återhåll på föräldrarnes omsorg
för sina barn, eller på barnens första undervisning i
föräldrahuset. Men sannerligen jag hvarken då eller nu
kunnat uppfatta af Biskop Agardhs reservation någon sådan
mening, som skulle ovillkorligen de ambulatoriska skolorna
böra afskaffas. Det gifves, mine herrar! orter, der beslutet
20 IJ. 38
Dco 13 Fe br u ar i f. m.
ang:de de fasta skolorna aldrig later verkställa sig, åtminstone
på manga, kanske 100 år icke låter verkställa sig, derest
icke R, St. vilja anslå åt sådana orter särskildta medel;
ty det gifves orter, der pastoraterna äro så små, att de icke
mäkta åstadkomma livad beslutet åsyftar. Nu frågar jag:
vore det att klokt uppfylla lagstiftande maktens omvårdnad,
att äfven borttaga rättigheten att hafva ambolatoriska skolor?
Jag anhåller om propos. på bifall å Utsktns betänk.,
med den rättelse eller redactionsförändring, som Ur von
Hartmansdorff föreslagit.
Hr von Rosen: Jag vill blott besvara Hr Bråkenhjelm
i 2:ne punkter. Den första är, att Hr Bråkenhjelm
tror att de enskilde, som skulle begagna sig af ambulatoriska
skolan, skulle undandraga sig kostnaderna derför. Det
få de icke göra, ty efter Utskrns betänk, skall hela församlingen
bekosta den, och det är skäl dertill; ty dåde, hvilka
icke kunna begagna den fasta skolan, likväl mäste contribuera
dertill, så bör också kostnaden för den ambulatoriska
skolan collectivt af församlingen utgöras, der den i följd af
localförhållanden är nödig. Det andra, som Hr Bråkenhjelm
yttrade, att barnen skulle vara ambulatoriska enligt
Biskop Agardhs reservation, är just hvad Utsk:n velat hindra
lill en viss grad, derigenom att de gjort en mellaninstans
emellan hemmet och kyrkan, om afståndet är för stort.
Ambulatoriska skolan står till hemläsningen i samma förhållande,
som den fasta skolan står till hemläsningen, delden
kan låta sig göra. Jag vill ej längre uppehålla R. o.
Ad., utan tillstyrker bifall till Utskrns förslag.
Gr. Hamilton: Jag hor endast begärt ordet, försatt
hos Hr Frih. o. Landtm, vördsamt anhålla att propos. måtte
särskildt meddelas på hvarje morn., emedan jag vid efterföljande
mom:n har en och annan mindre} förändring att
föreslå.
1 mom. i 8 §:n bifölls med den förändring, alt orden
”ambulatoriska eller” skulle utgå.
1 mom. i 8 § : n.
Gr. Hamilton:- Alla de talare, som yttrat sig öfver
detta betänk., tyckas öfverensstämma deruti, att ju mindre
man kunde genom reglementerande inskränka skolstyrelsens
omdöme och verksamhet vid undervisningen, desto bättre
skulle det vara, likväl naturligtvis, under förutsättning att
vissa minimifordringar icke eftergifvas. I andra mom. innehålles
eu föreskrift, att uti hvar och en af de bestämda 10-  tarna undervisning skall meddelas tillsammans minst 3 månader
om året. Detta är visserligen önskvärd!, men omständigheter
kunna förekomma, då det blefve ganska svårt,
dels i afseende på svårigheten för blott en lärare att bestrida
undervisningen, och dels i afseende på svårigheten för
Den 17 Februari f. m.
a99
föl-samlingarna att bekosta en sådan undervisning. Jag skulle
derföre taga mig friheten föreslå alt redactionen blefve sådan:
”Dessa skolor böra omfatta bestämda rotar, uti hvar
och en af hvilka undervisning vissa mannder skall meddelas,”
— och för öfrigt lika med Utskn:s förslag.
Hr Gripenstedt: Jag tager mig friheten understödja
det af Gr. Hamilton afgifna förslag, så mycket hellre, som
det fullkomligen öfverensstämmer med hvad R. o. Ad. förut
beslutat i 4 morn. af 1 §:n. Der stod att undervisningen i
fasta skolorna skulle ske minst 8 månader af året, men detta
förändrades till vissa månader. Den nu yrkade förändringen
torde vara så mycket mera nödvändig, som derest
luraran hade t. ex. 4 rotar att undervisa uti, och bär
vore utsatt 3 månaders undervisning för hvarje, så skulle
bela året åtgå, och man kan naturligtvis icke begära sådant,
och det vore till och med omöjligt, då man förut beslutat
att vissa månader af året borde barnen vara fria från skolgång,
då deras biträde kunde behöfvas hemma hos föräldrarna.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: För min del
skulle jag tro, att deri redaction, som Gr. Hamilton föreslagit,
vore för mycket bindande i alla fall; ty det torde
icke vid alla tillfallen finnas vara det lämpliga, att undervisningen
i hvarje ambulatorisk skola skall fortsättas consecutivt
under en viss tid. I många fall torde det blifva nödvändigt
alt vid vissa af dessa ambulatoriska skolor närma
sig det systeme för undervisningen, som Biskop Agardh i
sin reservation har utvecklat, och i sådant fall tänker jag
mig åtminstone möjligheten att undervisningen uti den fasta
skolan kan fortfara endast vissa dagar i veckan, och i en
aflägsen ort examina i hemläxor äga runi på andra dagar.
Det uppslår så många olika förhållanden med afseende å
localomständigheter, som göra att något exclusivt systeme i
fråga om folkundervisningen icke är tillämpligt, att jag
skulle för min del tro det vara rättast att icke genom alltför
bestämdt reglementerande binda händerna på församlingarna
och vederbör, vid verkställandet af lagförslaget.
Jag skulle derföre tro, att ordalydelsen af denna § snarare
borde blifva följande: "Dessa skolor böra omfatta vissa bestämda
rotar"; och der slut. ”Ankommande det på församlingarna
att läsetiderna inom hvarje undervisningsrote
efter omständigheterna fastställa.”
Hr Ribbing, Arvid: Så vidt jag lätt fattade Frih.
Sprengtportens mening, så skulle han finna sig fullt tillfredsställd
genom det stadgande, som finnes i 12 §:ns 3 moni.,
der det heter: ”1 de församlingar, der skolstyrelserna, i anseende
till localförhålianden eller andra omständigheter, finna
en mera utsträckt hemläsning nödvändig, må ofvannämnda
stadgande ej anses derför lägga något hinder i vägen, dock
med det förbehåll, att de barn, för hvilka heniläsning med
-
3oo
Dea 17 Februari f. ir..
gifves, icke destomindre anses skyldiga alt å de dagar i veckan,
som dertill bestämmas, infinna sig i skolan vid samma
ansvarspåfoljd etc.”
Frih. Sprengtporten: Jag tager mig friheten fasta
den siste varde talarens uppmärksamhet derpå, alt det undantag
från de allmänna bestämmelserna, som influtit i 12
§:n och finnes upptaget i 3 mom. deraf, bar afseende icke
på alla omständigheter, som kunna ligga lill grund för skolornas
organisation, utan hufvudsakligen på löräldrurnes oförmåga,
fattigdom och andra dylika omständigheter, men
synes mindre hafva afseende på försainlingarnes vidsträckthet
oell de skäl, hvilka på sådan grund kunna verka till
ambulatoi iska skolinrättningar. Af denna anledn. tror jag,
att icke detta 3 mom. innefattar ett correcliv eller lemnar
den rättighet att inrätta undervisningen i närmare öfverensstämmelse
med Biskop Agardhs reservation, som jag i många
fall anser nödvändig.
Hr Lagergren: Utan att underkänna vigten af Frih.
Sprengtporten anmiirkn., skulle jag likväl tro, att del klefve
förenadt med för stor våda att åt församlingarna öfverlemna
skoltidens bestämmande; ty det skulle kunna vara möjligt,
alt vissa församlingar på det sältet fastställde 14
dagar eller 3 veckor för undervisningen i ilen ambulatoriska
skolan, och det vore väl sannerligen alltför litet, hvarföre
jag icke kan annat än understödja Gr. Hamiltons förslag,
att åtminstone orden 'vissa månader af året” må
utsättas såsom tid för undervisningens meddelande; och
anser jag, lika med Hr Ribbing, att för hemläsningen är så
mycket gjordt, som nödvändigheten kan fordra, genom stadgandet
i 12 §:n 3 moni., samt tror för öfrigt, att, då åt
stiftstyrelsen är öfverlemnadt att öfverse församlingarnes stadgande»
om sina skolor, skall man kunna vänta af en sådan
auctoritet att, om församlingarne utsätta tiden för lång, consistorium
skall kunna jemka den så, att den icke blir öfverdrifven,
hvaremot det vore fara värdi alt, om församlingarne
ensamme finge bestämma tiden, den kunde vid åtskilliga
tillfällen af dem utsättas så kort, att derigenom den
ambulatorisk» skolans ide'e förfelades.
Hr Ribbing, Arvid: Då jag instämt med Gr. Ha
miltons
förslug, skall jag icke vara vidlyftig. Det må blott
tillåtas mig att nämna, att det är i 2 mom. af 12 §:n, som
de undantag upptagas, hvartill föräldrars fattigdom skall föranleda
; men det var icke della mom. jag uppläste, utan det
3:e, hvilket börjar just med de orden: ”1 de församlingar,
der skolstyrelserue, i anseende till localförhållanden eller andra
omständigheter” etc. Derföre anser jag undantaget i
denna § vara tillräckligen vidsträckt, samt anhåller örn pro-’
pos. på bifall lill Gr. Hamiltons förslag.
Efter upptagande af de anmärkntr, som blifvit gjorda,
